FORTSÄTTNINGSSKOLAN, DEN LÄGRETEKNISKA UNDERVISNINGEN, DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN OCH NÄRLIGGANDEUNDERVISNINGSOMRÅDEN (Statens offentliga utredningar 1918:11)

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

FORTSÄTTNINGSSKOLAN, DEN LÄGRE
TEKNISKA UNDERVISNINGEN, DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN
OCH NÄRLIGGANDE
UNDERVISNINGSOMRÅDEN

AVGIVET AV

ENLIGT NÅDIGT BESLUT
DEN 3 NOVEMBER 1916 TILLKALLADE

SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1917

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER
178671

INNEHÅLL.

Skrivelse till statsrådet och chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet

Inledning. Kort översikt över de av folkundervisningskommittén, 1907 års komnntté
för den lägre tekniska undervisningen och 1913 års kommitterade för
den lägre handelsundervisningen framlagda förslag

1. Fort sä tt nin gsskolan..........

2. Den lägre tekniska undervisningen

Lärlingsskolor............

Yrkesskolor......

Tekniska fackskolor.........._

Tekniska skolan i Stockholm.........

Statens normalskola för yrkesundervisningen

överstyrelse för rikets tekniska skolor.....’ ’ ’ '' ^

3. Den lägre handelsundervisningen.......

Handelsskolor............

Handelskurser............

Administration och central ledning

De sakkunnigas förslag...........

Kap. 1. Allmänna grunder.........

Fortsättning sskolan..........

Den lägre tekniska undervisningen.........

Lärlingsskolor............

Yrkesskolor...........

Tekniska fackskolor och tekniska gymnasier

Tekniska skolan i Stockholm...........

Statens normalskola för yrkesundervisningen.........

Den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisningsväsendet ! ’ ’

Den lägre handelsundervisningen........

Lärlingsskolor............

Yrkesskolor............

Ettåriga handelsskolor............

Den centrala ledningen av det lägre handelsundervisningsväsendet,

Sid.

INNEHÅLL.

Kap.

Undervisning i husligt arbete...................

Lärlingsskolor.......................

Yrkesskolor........................

Övriga utbildningsanstalter på det husliga arbetets område.....

Den centrala ledningen av skolorna för undervisning i husligt arbete

Översikt............................

2. Fortsättningsskolan.....................

Olika typer av fortsättningsskolor...............

Läroämnen och kursplaner..................

Lärotid ..........................

Skolplikt.........................

Lärare..........................

Förvaltning och inspektion..................

Ekonomiska förhållanden...................

Övergångstid........................

Sammanfattning......................

B. Högre folkskolan......................

4. Den lägre tekniska undervisningen..............

Lärlingsskolor.........................

Skolplikt ..........................

Organisation........................

Lärotid..........................

Undervisning........................

Lärare..........................

Styrelse och förvaltning...................

Ekonomiska förhållanden...................

Sammanfattning......................

Yrkesskolor..........................

Ändamål.........................

Organisation........................

Lärotid..........................

Inträdesfordringar......................

Undervisning.......................

Skolavgifter.......................

Lärare.........................

Styrelse och förvaltning..................

Ekonomiska förhållanden..................

Sammanfattning.....................

Tekniska fackskolor......................

Ändamål........................

Organisation och förläggning................

Lärotid.........................

Inträdesfordringar.....................

Undervisning ......................

Skolavgifter.......................

Sid.

64
64
66
66

68
71

78
80
80

91
94
94
97
99

100

102

106

110

113

114
116
116
117

117

118
119
122
122
122
125
127
130
133

INNEHÅLL.

Sid.

Lärare och övrig personal....................133

Styrelse och förvaltning.....................43g

Ekonomiska förhållanden.....................437

Sammanfattning....................... 137

Tekniska gymnasier....................... 142

Ändamål....................... 142

Organisation och förläggning......................

Inträdesfordringar...................... 143

Lärotid......................... 141

Undervisning ............................

Skolavgifter.............................

Lärare och övrig personal....................149

Styrelse och förvaltning.....................I49

Ekonomiska förhållanden........................

Sammanfattning........................450

Tekniska skolan i Stockholm....................152

Statens normalskola för yrkesundervisningen ... "T..........154

Kap. 5. Den lägre liandelsundervisningen.................16i

Handelslärling sskolor ...................... Igl

Ändamål...........................Igl

Skolplikt...........................Igl

Organisation.............................

Lärotid......................... Ig2

Undervisning.............. Ig3

Lärare................. Ig4

Styrelse och förvaltning.....................Ig5

Ekonomiska förhållanden.....................Ig5

Handelsyrkesskolor ......................... g5

Ändamål..............................

Organisation.............................

Lärotid...............................

Inträdesfordringar........................Igl

Undervisning........................igg

Skolavgifter..........................igg

Lärare...............................

Styrelse och förvaltning.....................Ig9

Ekonomiska förhållanden.....................Ig9

Ettåriga handelsskolor........................Igg

Ändamål...........................Igg

Organisation, antal och förläggning...............*170

Lärotid............................HO

Inträdesfordringar........................HO

Undervisning .........................*171

Skolavgifter..........................Hl

INNEHÅLL.

Sid.

Lärare.............. 172

Styrelse och förvaltning.....................172

Ekonomiska förhållanden.....................173

Kap. 6. Undervisning i husligt arbete...................174

Lärling ssko lor för husligt arbete....................174

Ändamål............... 174

Skolplikt...........................174

Lärotid............................176

Undervisning..........................176

Lärare............................177

Styrelse och förvaltning.....................177

Ekonomiska förhållanden......................178

Yrkesskolor för husligt arbete.....................178

Ändamål............... 178

Organisation.............''.............178

Lärotid............................178

Inträdesfordringar........................179

Undervisning .........................179

Skolavgifter..........•...............ISO

Lärare............................180

Styrelse och förvaltning.....................180

Ekonomiska förhållanden.....................180

Kap. 7. Enskilda läroanstalter för yrkesundervisning ............181

Kap. 8. Överstyrelse för yrkesundervisningen................183

Bilagor:

1. Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor med

jordbruksundervisning........................190

2. Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor med

industriell undervisning.......................191

3. Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor med

handelsundervisning.................. 193

4. Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärarinnor vid fortsättningsskolor

med undervisning i husligt arbete, huvudsakligen matlagning.......194

5. Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärarinnor vid fortsättningsskolor

med undervisning i husligt arbete, huvudsakligen sömnad.........195

6. Tabell, utvisande antalen i hantverks- och industriella yrken år 1916 anställda

minderåriga å orter med minst 50 sådana minderåriga under 18 års ålder, samt
det antal skolavdelningar i skola med tvåårig lärokurs, som av dem kan
bildas med cirka 20 lärjungar i varje avdelning.............196

7. Förslag till timplan för ett tekniskt gymnasium..............200

Till

Herr Statsrådet och Chefen för Kungl. Ecklesiastikdepartementet.

Sedan Kungl. Maj:t den 3 november 1916 bemyndigat chefen för
kungl. ecklesiastikdepartementet att i samråd med chefen för kungl. finansdepartementet
dels tillkalla högst elva sakkunniga för att inom
ecklesiastik- och finansdepartementen biträda vid den fortsatta utredningen
av frågorna om den lägre tekniska undervisningen, fortsättningsskolan
och den lägre handelsundervisningen samt det inbördes förhållandet
mellan dessa olika undervisningsområden, dels ock uppdraga åt en
av de sakkunniga att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar,
behagade dåvarande statsrådet och chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet
K. G. Westman den 15 december 1916 för ändamålet tillkalla
undertecknade landshövdingen i Kristianstads län friherre Louis De
Geer, slöjdinspektören Hjalmar Berg, Stockholm, tekniske konsulenten i
kommerskollegium lektor Vilhelm Berglund, överingeniören Nils Fredriksson,
Svedala, modellsnickaren Wictor Karlsson, Stockholm, inspektören
över den lägre lantbruksundervisningen i södra distriktet Erik Ljung,
Svalöv, rektorn vid tekniska elementarskolan i Malmö Fritz Montén,
skräddaremästaren Johan Fredrik Nyström, Stockholm, ledamoten av
riksdagens andra kammare lantbrukaren David Hjalmar Pettersson i Bjälbo,
ledamoten av riksdagens andra kammare folkskolläraren Värner Rydén
och rektorn vid Kristinehamns praktiska skola Nils Schenke ävensom uppdraga
dels åt De Geer att såsom ordförande leda de sakkunnigas förhandlingar,
dels åt Montén att tjänstgöra såsom sekreterare hos de sakkunniga.

De sakkunnigas arbete började den 29 januari 1917.

Under arbetets fortgång har chefen för kungl. ecklesiastikdepartementet
den 3 mars 1917, jämlikt honom den 2 mars 1917 av Kungl. Maj:t på
därom gjord underdånig hemställan givet bemyndigande att i samråd med
chefen för kungl. finansdepartementet ytterligare tillkalla högst två kvinnliga
sakkunniga att biträda i fråga om vissa delar av här ifrågavarande
utredning, behagat för detta ändamål tillkalla jämväl undertecknade yrkesinspektrisen
Kerstin Hesselgren, Stockholm, och sekreteraren hos social -

demokratiska kvinnoorganisationernas centralstyrelse fru Agda Östlund,
Stockholm.

De båda kvinnliga sakkunniga hava från och med den 12 april 1917
deltagit i arbetet vid behandling av frågor rörande undervisning för kvinnlig
ungdom. De sakkunniga hava hållit 64 gemensamma sammanträden,
varjämte särskilda grupper av de sakkunniga utfört vissa delar av det
förberedande arbetet.

För uppdraget hava vi haft följande utredningar, förslag och betänkanden
till vårt förfogande:

Folkundervisningskommitténs betänkande V. Fortsättningsskolan.

Folkskolöverstyrelsens utlåtande angående fortsättningsskolan.

1907 års kommittés utlåtande och förslag till den lägre tekniska undervisningens
ordnande I, II och III.

Kommerskollegii utlåtande angående den lägre tekniska undervisningens
ordnande I och II.

År 1913 tillkallade kommitterades trenne betänkanden rörande upprättande
av nya handelsgymnasier, handelsskolor och handelskurser m. m.

Till de sakkunniga har dessutom överlämnats läroverks- och folkskolöverstyrelsernas
gemensamma underdåniga yttrande i anledning av Stockholms
handelskammares förslag att införa obligatorisk undervisning i
enklare räkenskapsföring i de allmänna skolorna samt norska stortingets
meddelande n:r 2, 1917: Öm foranstaltninger till fremme av fag- og
fortsaettelsesskoleundervisningen.

Till Kungl. Maj:t hava de sakkunniga den 2 mars 1917 inlämnat
underdånigt yttrande i anledning av nådig remiss rörande ifrågasatt
utvidgning av tekniska elementarskolan i Örebro.

Sedan vi nu slutfört det oss givna uppdraget, få vi härmed till herr
statsrådet överlämna utlåtande med utredning och förslag till ordnande
av fortsättningsskolan, den lägre tekniska undervisningen, den lägre
handelsundervisningen och närliggande undervisningsområden.

Stockholm den 3 oktober 1917.

Hjälmar Berg.
Kerstin Hesselgren.
Fr. Montén.
Värner Rydén.

LOUIS DE GEER.
Viol Berglund.
Wictor Karlsson.
J. F. Nyström.
Nils Sciienke.

Nils Fredriksson.
Erik W. Ljung.
David Pettersson.
Agda Östlund.

Fr. Montén.

Inledning.

Kort översikt över de av folkundervisningskommittén, 1907 års kommitté
för den lägre tekniska undervisningen och 1913 års kommitterade för den
lägre handelsundervisningen framlagda förslag.

1. Fortsättningsskolan.

Den nu befintliga påbyggnad på folkskolan, som kallas fortsättningsskola,
har hittills haft en, så väl för kommunerna med avseende på upprättandet
av dylika skolor som ock för ungdomen med avseende på deras
besökande, fullkomligt frivillig prägel.1 Lärokursen i dessa skolor omfattar
i regel blott ett år med en undervisningstid av 180 timmar, så att
lärjungarna kunna ägna sin huvudsakliga tid åt förvärvsarbete.

Läroämnena äro enligt folkskolestadgan: kristendomskunskap, modersmålet,
räkning, geometri, teckning samt, så vitt möjligt, historia och
naturkunnighet.2 3 Undervisningen har sålunda hållit sig inom samma
område som folkskolans och i många fall utgjort endast eu repetition
av vad som i folkskolan inhämtats. Något väsentligt nytt har den icke
bjudit sina lärjungar, och den har ej heller lyckats att hos ungdomen
och dess målsmän tillvinna sig det intresse och förtroende, som varit
önskvärt.

Av de unga, som efter avslutad folkskolekurs ägna sig åt det praktiska
arbetet, är det blott omkring en fjärdedel, som besöker fortsättningsskoloma,
och i mer än halva antalet av rikets skoldistrikt saknas dylika
skolor.

1 Innevarande (1917) års riksdag har dock beslutat medgiva rätt för kommun, som upp rättat

fortsättningsskola, att göra skolgången i denna obligatorisk för ungdomen.

3 Enligt kungi. kungörelse den 30 juni 1916 må dock numera avvikelse från dessa bestämmelser
angående läroämnen i fortsättningsskolan äga rum efter prövning och godkän
anande av folkskolöverstyrelsen.

2—173671

De nuvarande
fortsättningsskolorna

äro icke tillfredsställande.

INLEDNING.

fleÄäppes Den stora massan av den ungdom, som årligen lämnar våra folkskola
i livet lor och som i allmänhet befinner sig i 13-årsåldern, träder nu omedelS&JJ
bart från skolan med dess fostrande och värnande inflytande ut i livet
vilket medför med dess frestelse!’ och faror och ställes på egen hand inför dess uppstora
vådor, gifter och krav. Detta medför, särskilt i vår tid med dess starkt utpräglade
industrialism, synnerligen stora vådor för ungdomen och utgör
ett allvarligt missförhållande, som det måste anses vara samhällets ofrånkomliga
skyldighet att söka avhjälpa.

Foiknnder- Folkundervisningskommittén föreslår nu en genomgripande omdaning
vismngskom- av fortsättningsskolan.

mitten före- ^ ® ,

siår omdaning Denna skulle enligt kommitténs förslag göras obligatorisk såväl för
nhigaskofan. skoldistrikten som för ungdomen och dess undervisning omläggas i en
'' mera praktisk riktning.

Visserligen borde fortsättningsskolans förnämsta mål vara främjandet
av lärjungens utveckling som människa, hans karaktärsbildning, men den
skulle på samma gång uppfostra till större arbetsduglighet och större
medborgerlig duglighet.

För att kunna fylla dessa uppgifter skulle fortsättningsskolan giva sina
lärjungar en inblick i den samhällsordning, av vilken de skola bliva
beroende, och därjämte på sitt program upptaga yrkessynpunkten på så
sätt, att den skulle meddela undervisning ej blott om det yrkesarbete,

'' som sysselsätter dess lärjungar eller för flertalet av dem kommer att
bliva den framtida uppgiften, utan så vitt möjligt även undervisning i
detta arbete.

Yrkesundervisningen borde enligt kommitténs förslag erhålla en central
plats i skolarbetet, i det att den övriga undervisningen, så långt lämpligen
kunde ske, inordnades i eller anknötes till densamma.

Kommittén framhåller dock, att den yrkesutbildning, som fortsättningsskolan
sålunda skulle giva, i regel icke kan bliva av någon större utsträckning
eller grundlighet och därför lämpligast bör betecknas såsom
en begynnande fackbildning.

Läroämnen i Läroämnena i fortsättningsskolan skulle vara arbetskunskap, medborgarsidagnaf0fort-
JmnskaP oeh modersmålet. Därjämte skulle, därest icke i vederbörlig ordsättnings-
ning annorlunda beslutades, någon kortare del av lärotiden ägnas åt
skolan. kristendomsundervisning.

Ledning av Kommittén erinrar vidare om hurusom de unga i många fall äro i
frl v®^eam- behov av en ledning, under vilken de i frihet kunna få organisera sig till
mer eller mindre självstyrda kamratliga sammanslutningar — läsecirklar,
diskussionsklubbar, leklag, idrottsföreningar och dylikt -—- vilka, rätt ledda,
äro ypperliga medel i striden mot de fördärvliga inflytelser, för vilka de

INLEDNING.

unga äro utsatta. Det vore, anser kommittén, önskvärt, om sådan fri
verksamhet kunde förbindas med fortsättningsskolan, framför allt därigenom,
att dennas lärare toge initiativ till och själva deltoge i densamma.

Med hänsyn till det praktiska arbetslivet med dess olika yrken °eh 0ly^c*1f.^taY
näringsgrenar föreslår kommittén vissa typer av fortsättningsskolor med sättningsyrkesundervisning,
av kommittén kallade yrhesfortsåttningsskolor, nämligen 8kolor
jordbruksfansättning ssbolor, industriella och hantverksfortsättningsskolor, handelsfansättning
sskolor samt särskilda fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom
i anslutning till det husliga arbetet.

På den egentliga landsbygden och i allmänhet där lärjungeantalet vore
för litet, för att särskilda skolor för gossar och särskilda för flickor lämpligen
kunde inrättas, anser kommittén, att fortsättningsskolorna måste
anordnas såsom samskolor. Där det visade sig av behovet påkallat och
möjlighet för en sådan anordning förefunnes, borde dock den kvinnliga
ungdomen undervisas i särskilda skolor med undervisningen samlad företrädesvis
omkring det husliga arbetet. I allmänhet borde samtliga fortsättningsskolor,
i vilka flickor åtnjuta undervisning, på ett eller annat
sätt förknippas med någon undervisning i husligt arbete.

För att inom industriella och hantverksfortsättningsskolor kunna under- Skoiverkstävisa
i yrket, vore skolverkstäder erforderliga. Efter att hava vägt skälen
för och emot anordnandet av dylika skolverkstäder sammanfattar kommittén
sin åsikt härom i följande punkter:

»SkolVerkstaden bör icke anses som en ovillkorligt nödvändig men väl
som en från synpunkten av fortsättningsskolans viktigaste uppgifter nyttig
och önsklig beståndsdel av fortsättningsskolan;

dess upprättande må bliva beroende av ekonomiska, lokala och personliga
förhållanden och bör icke företagas annat än i samförstånd med vederbörande
arbetsgivare, varjämte bör tillses, att undervisningen i skolverkstaden
kommer att bestridas av en person, som på samma gång han
har förmåga att meddela undervisning är i besittning av framstående
yrkesskicklighet;

lärjungens arbete i skolverkstaden bör hava till uppgift dels att från
vissa synpunkter utfylla de kunskaper, som lärjungen vinner i arbetsgivarens
verkstad, och att i övrigt främja hans yrkesskicklighet, dels att
tjäna som stöd för den övriga arbetsundervisningen och för skolans karaktärsuppfostrande
strävanden.»

I samband med skolverkstäder omnämner kommittén även de för undervisning
i matlagning avsedda skolköken, om vilka kommittén i tilllämpliga
delar anser gälla vad som ovan sagts angående skolverkstäder
i egentlig mening.

INLEDNING.

^genomföra Folkundervisningskommittén framhåller emellertid, att ett fullständigt
programmet, genomförande av yrkesfortsättningsskolans program mångenstädes i vårt
land skulle stöta på stora svårigheter. Sålunda vore de talrika »halvtidsläsande»
folkskolorna och de mindre folkskolorna i allmänhet ur stånd
att giva en tillräckligt god grund för en enligt yrkesfortsättningsskolans
grundsatser ordnad fortsatt undervisning. Befolkningens glesboddhet
skulle även lägga hinder i vägen för genomförande av den uppdelningav
lärjungarna i grupper efter olika yrken, som vore nödvändig för programmets
genomförande. Slutligen kunde det ofta bliva omöjligt att anskaffa
kompetenta lärarkrafter.

Asätfnings-rt'' Folkskolöverstyrelsen, som i högre grad än folkundervisningskommittén
skola, synes hava beaktat de förefintliga svårigheterna, förordar, att i alla de
fall, där förutsättningarna för yrkesundervisning icke äro för handen,
denna ersättes med undervisning i allmänbildande ämnen; skolan skulle
då kallas allmän fortsättning sskola. Överstyrelsen uttalar den meningen,
att ämnet arbetskunskap i dylika skolor borde utbytas mot ettdera av
ämnena naturkunnighet eller historia.

Lföres?agnaCn Lärotiden i den obligatoriska ''fortsättningsskolan föreslås av folkunderfortsättnings-visningskommittén
till sammanlagt 860 timmar, dock med rätt för vederskoIan-
börande kommun att utsträcka tiden till högst 540 timmar. Lärotiden
föreslås fördelad på antingen två eller tre år.

Skolplikt. Inträde i fortsättningsskolan borde i regel ske vid början av den årskurs,
som inträffade närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola
eller betyg om häremot svarande kunskaper erhållits. För att lärjungarne
skola äga tillfredsställande åldersmognad, föreslår kommittén,
att i folkskolestadgan den bestämmelsen införes, att lärjunge icke må tilllåtas
avgå från folkskolan före det kalenderår, under vilket han fyller
13 år.

Befogenhet att medgiva individuell dispens från eller uppskov med bevistande
av fortsättningsskolan på grund av särskilda förekommande omständigheter
borde tillerkännas de lokala skolmyndigheterna.

I sammanhang med bestämmelser om lärjungarnas skolplikt föreslår
kommittén dels vissa åtgärder, avsedda att göra skolplikten effektiv, dels
sådan ändring i nu gällande arbetarskyddslag, att föreskriften om arbetsgivares
skyldighet med avseende på begränsning av de minderårigas
arbetstid i och för bevistande av statlig eller kommunal skola må komma
att gälla även minderårig, som fyllt 15 år.
sättnLgs^ko- Rörande lärarkrafterna i fortsättningsskolan yttrar kommittén, »att man
lan. i första hand och i det övervägande flertalet fall har att lita till folkskolans
lärarkår, men att man därjämte särskilt för undervisning i ar -

INLEDNING.

betskunskap bör, i den mån det är möjligt, söka till lärare erhålla verkliga
fackmän, samt slutligen, att endast sådana böra anställas för meddelande
av undervisning i skolverkstad, där sådan finnes, liksom oek, att
den praktiska undervisningen i husligt arbete i de särskilda fortsättningsskolorna
för kvinnlig ungdom bör anförtros endast åt fackligt utbildade
personer».

För erhållande av kompetenta lärare föreslår kommittén anordnande
av lämpliga utbildningskurser för folkskollärare dels i lanthushållningsämnen
vid Alnarp, Ultuna och Abrahamsonska stiftelsen på Nääs, dels
ock i hantverks- och industriell arbetsmanskap samt handelskunskap, sistnämnda
kurser förlagda till tekniska skolor och anstalter för handelsundervisning.

Kommittén anser dock icke, att det för närvarande vore lämpligt att
uppställa formella kompetensvillkor för meddelande av undervisning i
fortsättningsskola. Däremot borde den reella kompetensen för varje särskilt
fall prövas. Dylik prövning vill kommittén i första hand överlämna
åt den lokala fortsättningsskolstyrelsen.

I fråga om förvaltningen borde sambandet mellan folkskolan och fort- Förvaltning,
sättningsskolan med de modifikationer, som av förhållandena kunde påkallas,
upprätthållas beträffande såväl den centrala som den lokala ledningen
samt förvaltningens mellanstadier. Vid förvaltningen borde representanter
för näringslivet och det praktiska arbetet beredas tillfälle att
medverka och därvid göra sin sakkunskap och sina erfarenheter gällande.

Den närmaste kontrollen och tillsynen över fortsättningsskolorna å statens
vägnar skulle anförtros åt folkskoleinspektörerna. Sådana hantverksoch
industriella fortsättningsskolor, som vore förbundna med skolverkstad,
samt fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt arbete
borde därjämte vara underkastade fackinspektion, som under överstyrelsens
ledning skulle utövas av sakkunniga personer. Församlingarnas
prästerskap skulle bibehållas vid sin nuvarande rätt att utöva uppsikt
över kristendomsundervisningen i fortsättningsskolorna.

Rörande skolornas underhåll föreslår kommittén, att för lärarna fast- Underhåll,
ställes en viss minimiavlöning, som helt skulle utgå av statsmedel, men
att alla övriga kostnader (för lokaler, undervisningsmateriell etc.) skulle
bestridas av kommunerna.

INLEDNING.

l)et nuvaran''
de tekniska
undervisningsväsendet
är otillfredsställande.

Nuvarande

.yrkesskolor.

2. Beii lägre tekniska undervisningen.

1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens ordnande
anför med stöd av såväl statistiska uppgifter som auktoritativa uttalanden
från flera håll, att »allmänna meningen är enig därom, att vårt lägre
tekniska undervisningsväsende för närvarande icke är ordnat på ett tillfredsställande
sätt», samt att »skolornas nuvarande organisation icke motsvarar
tidens fordringar.»

De i vårt land förekommande lägre tekniska läroanstalterna hänför kommittén
till grupperna: yrkesskolor, fackskolor, tekniska elementarskolor samt
högre konstindustriella skolan i Stockholm.

Den förstnämnda gruppen, yrkesskolorna, är talrikast representerad och
åtnjuter ej blott statsunderstöd utan även frikostiga kommunala anslag.
Det stora flertalet av dem arbetar dock enligt kommitténs uttalande under
mindre gynnsamma förhållanden. Ett av skälen härtill vore, att våra
yrkesskolor i regel, så långt utrymme och lärarkrafter räcka till, stå öppna
för vem som helst, som vill begagna sig av deras undervisning, varav
följden blir, att undervisningens tyngdpunkt vacklar mellan den allmänna
och den tekniska bildningens områden. Kommittén påvisar, att endast
en ringa bråkdel av lärjungarna begagnar sig av undervisningen i de ämnen,
som hänföra sig till den egentliga yrkesundervisningen, under det
att flertalet studerar endast de allmänna ämnena matematik, linearritning,
frihandsteckning, välskrivning, svenska språket och bokföring. Förutom
dessa allmänna ämnen jämte sådana till yrkesundervisningen hörande ämnen
som fackritning, mekanik, fysik, elektroteknik, maskinlära o. s. v.
funnes på många yrkesskolors program en kategori av ämnen, vilkas uppgift
syntes vara att tillfredsställa den del av de kvinnliga lärjungarna,
som utan att eftersträva verklig yrkesutbildning deltoge i undervisningen
endast för att vinna lämplig sysselsättning eller för att vidga sin allmänbildning.
Dylika ämnen vore t. ex. akvarell- och pastellmålning, konstsömnad,
mönsterritning, ciselering och metalldrivning, läderplastik, träsnideri
m. m. Med avseende på läroämnen och lärjungar vore dessa
skolor sålunda lika mycket allmänna som tekniska undervisningsanstalter.
Till skolornas allmänna läggning bidroge även den omständigheten, att
en så stor del som 40 procent av lärarna äro folkskollärare eller lärare
vid allmänna läroverk, av vilka man givetvis icke kunde begära, att de
skulle äga förutsättningar att på ett tillfredsställande sätt meddela eu
undervisning, som krävde direkta tillämpningar på de industriella yrkena.

Efter denna kritik av de hittillsvarande yrkesskolorna erkänner kom -

INLEDNING.

mittén dock, att dessa, och särskilt vissa av dem, haft en avsevärd betydelse
och varit till stort gagn.

Till den andra kategorien, fackskolorna, hänför kommittén bergsskolorna
i Filipstad och Falun, vävskolan i Borås samt byggnads- och maskinyrkesskolorna
vid tekniska skolan i Stockholm.

De förstnämnda eller bergsskolorna betraktas av kommittén såsom privata
skolor och göras icke till föremål för kommitténs undersökningar
och förslag i annan mån, än att kommittén föreslår, att bergsskolan i
Falun utvidgas med en avdelning för utbildning av gjutmästare.

Yad vävskolan i Borås angår, påpekar kommittén, att den på grund
av allt för knappt tillmätta anslag ej motsvarar textilindustriens nuvarande
stora betydelse och att en omorganisation av densamma är behövlig.

Med avseende på byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan
i Stockholm anför kommittén, att med därstädes nu tillämpade inträdesfordringar
(de fyra räknesätten i algebra, de fyra första böckerna i
Euklides samt färdighet i linearritning och frihandsteckning jämte minst
ett års föregående praktisk yrkesverksamhet) och med en lärokurs av tre
vinterhalvår om vartdera 24 veckor med 23—39 undervisningstimmar i
veckan i förening med undervisningens begränsning till ett enda industriellt
område, dessa anstalter uppnå goda resultat och därför med avseende
på undervisningen tarva endast mindre jämkningar.

Yad slutligen angår de nuvarande tekniska elementarskolorna, till antalet
fem och belägna i Malmö, Borås, Örebro, Norrköping och Härnösand,
anför kommittén efter att hava lämnat eu historisk redogörelse för dessa
skolors tillkomst, utveckling och organisation, att det icke torde kunna
förnekas, att de tekniska elementarskolorna haft en avsevärd betydelse
för vår industri, att av tekniker, som för närvarande äro verksamma inom
densamma, nära eu tredjedel varit lärjungar vid dessa skolor och att
bland dem finnas många, som gjort en betydande insats i vår industris
utveckling, men att det »icke för ty torde finnas fog för den uppfattningen,
att dessa skolors organisation numera icke motsvarar tidens fordringar
och att de till följd därav icke på ett tillfredsställande sätt förmå
fylla just de uppgifter, som i främsta rummet böra tillkomma de
elementära tekniska läroanstalterna».

Orsakerna till detta mindre gynnsamma förhållande angives av kommittén
vara följande. Fackindelningen är ofullständigt genomförd, dels i så måtto,
att antalet linjer, nämligen den mekanisk-tekniska, den byggnads-tekniska
och den kemisk-tekniska, är för litet och helt och hållet lämnar ur räkningen
en mängd för vårt land viktiga industrier, t. ex. textilindustri, pappersindustri,
elektroteknisk industri m. fl., dels ock däri, att skillnaden i under -

Nu varande
fackskolor.

Nuvarande
tekniska elementarskolor.

INLEDNING.

visning för de tre linjer, som förefinnas, är allt för obetydlig, i det att
lärjungarna i de olika linjerna i allmänhet undervisas gemensamt under
den allra största delen av den tid lärokursen omfattar. Följden av denna
gemensamhetsundervisning är, att utbildningen blir huvudsakligen allmänteknisk
och föga specialiserad, och att proportionsvis för mycken tid
måste anslås till de grundläggande teoretiska ämnena, samt att en stor
del av lärjungarna nödgas offra tid och krafter åt ämnen, som de inse
vara av ringa betydelse för deras kommande verksamhet. Den härav
orsakade, relativt långa och dyra lärokursen av tre år avskräcker ock
mången ung man, som kanske haft de bästa förutsättningar för tekniska
studier, från att söka inträde vid dessa skolor. Slutligen framhåller kommittén
såsom en väsentlig olägenhet den omständigheten, att dessa skolor
genom att mottaga lärjungar, som i flertalet fall icke alls eller i mycket
ringa grad äga praktisk erfarenhet, äro olämpliga såsom utbildningsanstalter
för blivande arbetsledare. Det är ej heller mer än en tiondedel
Nuvarande aY u^exam^nera<^e lärjungarna, som vinna anställning såsom sådana.
högre konst- Vad til! sist angår den högre konstindustriella skolan i Stockholm, vilken
^skolan*?* för narvarande har den dubbla uppgiften att utbilda dels mönsterritare
Stockholm. och modellörer för konsthantverket, dels lärare i frihandsteckning, välskrivning
och modellering för tekniska och allmänna läroanstalter, anför
kommittén, att ehuru undervisningen utvecklats i yrkesmässig riktning
med praktiska övningar inom sådana konsthantverk, där dylika övningar
lämpligen kunna anordnas i vanliga lärosalar, det måste anses som ett
önskemål, att undervisningen i högre grad specialiseras och genom inrättande
vid skolan av ateljéer, laboratorier och försöksverkstäder gives
en mera praktisk och för olika grenar av konsthantverket avpassad yrkesmässig
riktning.

1!>mittéB fa™’ Efter denna orienterande överblick över de nu befintliga lägre tekniska
slag. läroanstalterna framlägger kommittén sitt förslag till den lägre tekniska
undervisningens ordnande. Härvid betonar kommittén, att förslaget icke
avser att utgöra ett i alla detaljer fullt färdigt system, utan att det
tvärtom är nödvändigt, att den lägre tekniska undervisningen i riket gives
»samma möjlighet till utveckling, som industrien själv har».

Lärlings- och Kommittén anser av skäl, som närmare angivas, att den tekniska unyrkesskoior.
dervisningen borde ordnas så, att det stora flertalet av våra arbetare inom
industri och hantverk kunde tillförsäkras åtminstone ett visst minimum
av yrkesbildning. Den praktiska utbildningen borde i regel försiggå under
arbete i hantverkets eller industriens tjänst under den enskilde arbetsgivarens
ledning. Ett nöjaktigt ordnande av denna angelägenhet
skulle förutsätta fastställandet av en lärlingslag. Tillfälle att inhämta de

INLEDNING.

teoretiska kunskaper, som yrkesarbetaren dessutom behöver, måste däremot
erbjudas honom i särskilt för ändamålet inrättade skolor. Undervisningen
i dessa borde omfatta dels ett första stadium, som bildade en
så omedelbar fortsättning som möjligt till folkskolorna, så att de unga
arbetarna, samtidigt med att de lärde yrket genom praktiskt arbete, underhölle
och förkovrade sina i folkskolan förvärvade kunskaper genom att
tillämpa dem på lösandet av uppgifter, som falla inom området för deras
yrkesverksamhet, dels ett högre stadium med egentliga fackstudier. Det
första stadiet betecknar kommittén såsom lärling sskolor, det andra såsom
egentliga yrkesskolor.

De nuvarande tekniska elementarskolorna vill kommittén ersätta med
tekniska fackskolor, av vilka en eller i vissa fall två eller tre skulle upprättas
för var och en av våra förnämsta industrigrenar.

De tre skolstadier, som sålunda föreslås, nämligen lärlingsskolor, yrkesskolor
och tekniska fackskolor, borde enligt kommitténs förmenande var för
sig fullfölja sin bestämda uppgift. Den meningen, att lärlingsskolan bör
förbereda för yrkesskolan, denna för fackskolan och denna sistnämnda
slutligen för tekniska högskolan, kan kommittén icke biträda. Dock skulle
lärlingsskolorna samtidigt med att de fullföljde sin uppgift att meddela
arbetaren ett visst minimum av yrkesbildning i regel bliva grundläggande
skolor för yrkesskolorna. Om erfarenheten komme att visa, att särskilda
åtgärder vore önskvärda för underlättandet av yrkesarbetares tillträde till
de tekniska fackskolorna, anser kommittén, att detta behov vida bättre
kunde tillgodoses genom inrättandet å de orter, där fackskolorna bleve förlagda,
av särskilda förberedande kurser än genom att i de egentliga yrkesskolornas
undervisning inpressa lärokurser, som vore av nytta endast
för det fåtal av dessa skolors lärjungar, som önskade vinna inträde vid
de tekniska fackskolorna. Ungefär samma synpunkter gör kommittén
gällande gent emot åsikten, att de tekniska fackskolorna liöra vara förberedande
skolor för de högre tekniska läroanstalterna.

Rörande de tekniska skolornas underhåll föreslår kommittén, att lärlings-
och yrkesskolor, där icke särskilda omständigheter föranleda undantag,
ordnas såsom kommunala anstalter, till vilka staten lämnar ett
lämpligt bidrag, utgörande dels två tredjedelar av kostnaderna för föreståndares
och lärares avlöning, dels två tredjedelar av kostnaderna för
första uppsättningen av undervisningsmateriell, dels slutligen ett visst
bidrag till materiellens underhåll och komplettering, men att de tekniska
fackskolorna i likhet med de nuvarande tekniska elementarskolorna bliva
statsanstalter, för vilka vederbörande kommun tillhandahåller lokaler samt
fri bostad eller bostadsersättning åt rektor.

3—173671

Tekniska

fackskolor.

Olika skolstadiers
inbördes
ställning.

Underhåll.

INLEDNING.

Administra tion.

Tekniska skolan
i Stockholm.

Kompletterande
lärlingsskolor.

Skolplikt.

Beträffande administrationen föreslår kommittén lokala styrelser för
lärlings-, yrkes- och fackskolor samt inrättande av en överstyrelse för
hela den lägre tekniska undervisningen i riket.

Kommittén nämner, att sistnämnda förslag är uttryck för en tanke,
som uttalats redan 1850 i det av dåvarande föreståndaren för teknologiska
institutet L. J. Wallmark framlagda förslaget till ordnande av den
tekniska undervisningen i vårt land och som sedermera återupptagits av
1872 års kommitté. Kommittén erinrar om huruledes vårt tekniska undervisningsväsende
under skilda tidsperioder sorterat under olika regeringsdepartement
samt varit och fortfarande är splittrat i detta avseende.
Kommittén föreslår nu, att den lägre tekniska undervisningen i
sin helhet varder förlagd till det ifrågasatta nya statsdepartementet för
handel, industri och sjöfart.

Förutom vad nu i korthet omnämnts, föreslår 1907 års kommitté även
eu omorganisation av tekniska skolan i Stockholm samt inrättandet av
en statens normalskola för yrkesundervisningen; den förra skulle avse
enbart konsthantverket och konstindustrien, den senare skulle, på samma
gång den ombesörjde eu väsentlig del av yrkesundervisningen i Stockholm,
utgöra en lärare utbijdnmgsanstalt samt vara en mönster- och försöksskola
på yrkesundervisningens område.

Kommittéförslaget innefattar sålunda följande huvudpunkter: lärlingsskolor,
yrkesskolor, tekniska fackskolor, tekniska skolan i Stockholm, statens
normalskola för yrkesundervisningen, överstyrelsen för rikets tekniska skolor.

Lärlingsskolor.

Beträffande lärlingsskolor anger kommittéförslaget tre olika huvudgrupper
av dylika, nämligen kompletterande, fullständiga och förberedande lärlingsskolor.

Av dessa skulle de kompletterande vara att anse som huvudtypen. Dessas
ändamål angives vara att giva samhället ett medel att leda och övervaka
den inom industri och hantverk arbetande ungdomens uppfostran
till kunniga arbetare och upplysta medborgare genom att, samtidigt med
att de unga genom arbete i industriens tjänst lära sina yrken, fullständiga
deras lärlingsutbildning med sådana för deras yrkesutövning nödiga
kunskaper och färdigheter, som den enskilde arbetsgivaren icke lämpligen
kan meddela dem i samband med deras praktiska yrkesutbildning.

Kommittén föreslår skolplikt vid dessa skolor efter följande grunder:
»Kommunerna berättigas genom lag att besluta inrättandet av lärlingsskolor
med skolplikt för arbetare, såväl manliga som kvinnliga, som fyllt

INLEDNING.

14 men ej 18 år och vunnit anställning i industriellt yrke, hantverk eller
annan därmed jämförlig hantering; kommunerna berättigas likaledes att
inom vissa fastställda gränser utfärda närmare bestämmelser om skolpliktens
omfattning och genomförande samt om skolornas verksamhet i
övrigt; arbetsgivare förpliktigas att giva hos dem anställda skolpliktiga
arbetare nödig ledighet för deras skolgång och att gemensamt med föräldrar
och målsmän övervaka skolpliktens fullgörande; lämpligt straff
stadgas för den, som utan giltig orsak hindrar den skolpliktige att fullgöra
sin skolplikt.»

Med avseende pa skolornas organisation anser kommittén, att lärlings- Organisation,
skolan bör så långt möjligt är uppdelas i skilda yrkesavdelningar och
att undervisningen bör så nära som möjligt avpassas efter lärjungarnas
yrken.

Rörande lärotiden föreslår kommittén, att undervisningen i den obligatoriska
lärlingsskolan ordnas på två eller helst tre årskurser, att undervisningen
i regel bör pågå hela året men att den, då särskilda omständigheter
föranleda undantag, må kunna inskränkas till minst 8 månader
om året, att den obligatoriska undervisningstiden bör omfatta minst 6 och
högst 12 timmar i veckan samt att undervisningstiden skall förläggas till
vardagar mellan kl. 7 f. m. och 7 e. in.

Undervisningen borde hava till mål att på grundvalen av folkskolans läro- Undervisning
kurser och i närmaste anslutning till lärjungarnas praktiska yrkesutbildning
meddela dem de första grunderna av det tekniska, yrkesekonomiska
och medborgerliga vetande, som fordrades för att de med insikt och
framgång skulle kunna utöva sina yrken och fylla sina medborgerliga
plikter, samt grupperas omkring läroämnena modersmålet, räkning, ritning,
yrkesekonomi och yrkeslära; skolverkstäder för praktiskt yrkesarbete, av- SkolverkSedda
att stödja undervisningen, borde inrättas i den mån detta kunde städe1''
befinnas vara av behovet påkallat och förhållandena det medgåve.

Det andra slaget av lärlingsskolor, nämligen de fullständiga lärlings- Fullständiga
skolorna, skulle hava till uppgift att genom såväl teoretisk undervisning som Skolor1"
praktiskt yrkesarbete i särskilda skolverkstäder helt och hållet ersätta lärlingsutbildningen
inom industrien eller hantverket. Kommittén anser, att
dylika skolor icke kunna ifrågakomma i större omfattning under den närmaste
framtiden. I ett och annat speciellt yrke skulle de dock kunna
vara motiverade. Sålunda föreslår kommittén, att den befintliga fackskolan
för finare smides- och metallindustri i Eskilstuna omorganiseras
till eu dylik fullständig lärlingsskola, varvid staten skulle bestrida två
tredjedelar och Eskilstuna stad en tredjedel av de årliga utgifterna, varjämte
staden skulle tillhandahålla lokaler med inredning och möblering.

INLEDNING.

Förberedande Qm f]et tredje slaget av lärlingsskolor slutligen, de s. k. förberedande
skolor! lärlingsskolorna, vilkas ändamål skulle vara att genom praktiskt arbete i
enkla skolverkstäder i förening med lämplig teoretisk undervisning lägga
en god grund för den fortsatta lärlingsutbildningen inom industrien, uttalar
kommittén, att dylika skolor endast borde inrättas för sådana yrken
och industrier, inom vilka man på grund av omsorgsfulla utredningar
med säkerhet kunde antaga, att lärjungarna kunde påräkna god utkomst,
att den teoretiska undervisningen borde hava ungefärligen samma innehåll
och omfattning som i de obligatoriska lärlingsskolorna, men att huvudvikten
vid undervisningen borde läggas på det för lärjungarnas yrken
grundläggande praktiska arbetet, att försök borde göras med en eller annan
dylik skola vid den föreslagna statens normalskola för yrkesundervisningen
samt att i avseende på bidrag från stat och kommun till dessa
skolors inrättande och underhåll borde gälla samma bestämmelser som
för de obligatoriska lärlingsskolorna med någon förhöjning i statsanslaget
till anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell.

Yrkesskolor.

Ändamål. De av kommittén föreslagna yrkesskolorna skulle hava till ändamål att
giva arbetare med god yrkeserfarenhet tillfälle att förvärva den tekniska,
yrkesekonomiska och medborgerliga bildning samt om möjligt även den
ytterligare förkovran i deras yrken, som fordras för att i allmänhet höja
deras arbets- och förvärvsförmåga eller för att giva dem nödiga förutsättningar
för vissa mera ansvarsfulla befattningar inom industrien, såsom
förmans- och andra därmed jämförliga förtroendeposter, eller för eu mera
oberoende ställning såsom självständiga mästare inom hantverket.
Undervisning. Undervisningen vid yrkesskolorna borde enligt kommittéförslaget medÄmneskurser
delas dels i form av ämneskurser, d. v. s. fristående lärokurser i olika
och yrkes- läroämnen, bland vilka lärjungarna ägde rätt att utvälja dem, som bäst
kurser. motsvarade vars och ens behov och önskningar, dels i form av yrkeskurser
för vissa yrken med fasta läroplaner, avsedda att fullständigt genomgås
på en viss begränsad tid av samtliga deltagare i kursen.

Lärotid. De sistnämnda, eller yrkeskurserna, skulle antingen vara aftonkurser,
omfattande i medeltal två arbetsår om cirka 30 arbetsveckor vartdera
och med cirka 12 undervisningstimmar i veckan eller sammanlagt cirka
720 undervisningstimmar under hela kursen, eller också dagkurser omfattande
cirka 30 arbetsveckor, fördelade på ett eller två år, med 44 arbetstimmar
i veckan eller sammanlagt cirka 1 320 undervisningstimmar under
hela kursen.

INLEDNING.

Undervisningen skulle ordnas rent fackligt med hänsyn till lärjungar- Läroämnen,
nas yrken och de industriella förhållandena å den ort, där skolan vore
belägen, samt grupperas kring ämnena modersmålet, matematik, ritning,
yrkesekonomi och yrkeslära. Förutom den ordinarie undervisningen skulle
föredrag eller serier av föredrag anordnas över ämnen av mera allmänt
intresse, som stode i samband med yrkesundervisningen.

För tillträde till yrkesskolorna föreslår kommittén följande inträdes- inträdesfordfordringar:
ålder minst 17 år, föregående praktisk yrkesverksamhet minst nngar''
två år för inträde i ämneskurs, tre år för inträde i yrkeskurs, samt, i fråga
om teoretiska förkunskaper, att sökande till ämneskurs skall vara fri
från lärlingsskolplikt och att sökande till yrkeskurs skall med gott resultat
hava genomgått lärlingsskola eller annan därmed fullt likvärdig läroanstalt
eller ock vid inträdesprov visa sig äga nödiga förkunskaper i
läsning, skrivning, räkning och ritning.

Statsbidrag bör enligt kommitténs mening kunna utgå icke endast till Statsbidrag
kommunala yrkesskolor utan även och efter samma grunder till sådana enskiidaVsom
yrkesskolor, som inrättats av enskilda korporationer. kommunala

yrkesskolor.

Tekniska fackskolor.

De av kommittén föreslagna tekniska fackskolorna skulle hava till ändamål
att meddela de tekniska kunskaper, som jämte industriell erfarenhet fordras
av dem, som närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i
verkstäder, fabriker och på andra industriella arbetsplatser, samt av ritare,
detaljkonstruktörer och laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor
samt verkstäders och fabrikers konstruktionsbyråer och försökslaboratorier,
ävensom att meddela personer, som ägna sig åt affärsverksamhet
med industriens förnödenheter och alster eller åt annan praktisk verksamhet,
de kunskaper i vissa av skolornas undervisningsområden, som de
för sin verksamhet behöva.

Rörande fackskolornas antal och förläggning föreslår kommittén, att de 1’ackskoiortekniska
elementarskolorna i Norrköping, Malmö, Örebro, Borås och Här-Släggning1
nösand, byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan i Stockholm
och vävskolan i Borås skola omvandlas till:

3 tekniska fackskolor för maskinindustri, därav eu i Stockholm, eu i
Malmö och en i Örebro;

1 teknisk fackskola för elektroteknik i Örebro;

2 tekniska fackskolor för byggnadsindustri, därav eu i Stockholm och
en i Malmö;

1 teknisk fackskola för väg- och vattenbyggnadsindustri i Norrköping;

INLEDNING.

Inträdesfor dringar.

Lärotid.

1 teknisk fackskola för textilindustri i Borås;

1 teknisk fackskola för trävaruindustri i Härnösand;
att dessutom skola inrättas:

1 teknisk fackskola för kemisk industri i Hälsingborg och

1 teknisk fackskola för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri i Karlstad,
samt

att vid bergsskolan i Falun skall inrättas en avdelning för utbildning
av gjutmästare.

Beträffande inträdesfordringar föreslår kommittén, att för inträde som
ordinarie lärjunge skall fordras:

. l:o) att den inträdessökande medelst arbetsbetyg styrker, att han under
minst två år deltagit i yrkesmässigt arbete av den art, att det kan anses
utgöra en god förberedelse för studierna i den fackskola, vari inträde
sökes, och

2:o) att han vid anställd prövning visar sig äga godkända insikter i
följande ämnen:

svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen;

naturlära: fysikens och kemiens första grunder;

att inträdessökande till fackskola, för vilken sådant anses nödigt, dessutom
bör visa sig äga erforderlig färdighet i ritning och teckning;

att av dem, som avlagt realskoleexamen med betyg om godkända insikter
i ovannämnda ämnen, endast skall fordras inträdesprov i matematik
ävensom i ritning och teckning för inträde vid fackskola, för vilken sådant
anses nödigt;

att såsom speciallärjungar må kunna mottagas personer, som ägna sig
åt affärs- eller industriverksamhet och på denna grund äro i behov av
kunskaper i vissa av skolans läroämnen, för så vitt de förete intyg om
föregående praktisk verksamhet av nyss nämnda art till nöjaktig omfattning
och i övrigt visa sig innehava tillräckliga förkunskaper för att draga
nytta av undervisningen.

Beträffande lärotiden vid de tekniska fackskolorna föreslår kommittén,
att kursen göres tvåårig, att läsåret skall omfatta, förutom tid för inträdes-
och flyttningsprövningar, 40 veckor, vari inräknas 7 dagars
påsklov och 4 dagars pingstlov, samt att undervisning skall meddelas

INLEDNING.

under 40—44 timmar i veckan, vartill ytterligare skulle komma 3 timmars
gymnastik och frivilligt en timme engelska (eller tyska).

Undervisningen skulle enligt kommittéförslaget vid var och en av de Undervistekniska
fackskolorna begränsas till ett visst industriellt område och ordnas
rent fackligt med sträng hänsyn till skolornas praktiska ändamål;
undervisningen i de grundläggande läroämnena skulle uteslutande hava
till ändamål att giva lärjungarna nödiga förutsättningar för studiet av
de tekniskä tillämpningsämnena, vilka skulle upptaga den övervägande
delen av undervisningstiden. Kommittén framhåller önskvärdheten av
fullt tillräckliga anslag för anskaffning och underhåll av undervisningsmateriell
och bibliotek samt skolornas utrustande med tidsenliga laboratorier
för praktiska tillämpningsövningar, vilka laboratorier i de fall, då
detta lämpligen kunde ske, även borde betjäna industrien med undersökningar
och utredningar av tekniska frågor.

Undervisningen skulle bestridas av lektorer och facklärare med fast Lärare,
anställning samt assistenter och extra lärare, förordnade på viss tid eller
tills vidare.

Tekniska skolan i Stockholm.

Beträffande den föreslagna omorganisationen av tekniska skolan i Stockholm
omnämner kommittén, att nämnda skola för närvarande omfattar
följande avdelningar: tekniska afton- och söndagsskolan, tekniska skolan
för kvinnliga lärjungar, högre konstindustriella skolan med underavdelning
för bildande av teckningslärare, byggnadsyrkesskolan samt maskinyrkesskolan.
Av dessa olika avdelningar skulle de båda sistnämnda, eller
byggnads- och maskinyrkesskolorna, i enlighet med vad förut nämnts
ersättas med motsvarande tekniska fackskolor. Av de tre återstående
avdelningarna skulle högre konstindustriella skolan omvandlas till en
högre läroanstalt för konsthantverket benämnd konsthantverksskolan, med
vilken fortfarande skulle förenas en särskild avdelning för utbildning av
lärare i teckning, modellering och välskrivning. Avdelningarna tekniska
afton- och söndagsskolan samt tekniska skolan för kvinnliga lärjungar,
vilka för närvarande närmast motsvara de lägre tekniska yrkesskolorna i
riket, skulle omvandlas till en yrkesskola av i huvudsak samma typ, som
kommittén i övrigt föreslagit, men avseende endast sådana yrken, som
gå i konstindustriell riktning. Den senare inskränkningen motiveras dels
därmed, att undervisningen vid de ifrågavarande avdelningarna hittills
huvudsakligen varit av konstindustriell art, dels därmed, att den undervisning,
som icke tillhört detta område, lämpligen kunde övertagas av den

INLEDNING.

föreslagna normalskolan för yrkesundervisningen. Tekniska skolan i
Stockholm skulle således komma att bestå av två avdelningar, nämligen
en konstindustriell yrkesskola och en högre läroanstalt för konsthantverket,
benämnd konsthantverksskolan. Kommittén anser, att denna läroanstalt
i sin helhet, således även beträffande lokalerna, borde bekostas
av staten. Som skäl härför anföres, dels att konsthantverksskolan skulle
vara en centralanstalt, avsedd att främja hela rikets konsthantverk, dels
att den med densamma förenade avdelningen för utbildning av lärare i
teckning och välskrivning för rikets allmänna läroverk och folkskollärarseminarier
skulle komma att tjäna ett uteslutande statsintresse, dels
slutligen, vad lokalfrågan angår, att tekniska skolan redan nu är inrymd
i en staten tillhörig byggnad. I övrigt föreslås den förändringen, att
lärokursen i konsthantverksskolan skulle bliva tvåårig i stället för treårig,
som den är i den nuvarande högre konstindustriella skolan, och att läsårets
längd skulle ökas från 36 till 40 veckor med 44 undervisningstimmar
i veckan.

Statens normalskola för yrkesundervisningen.

Den hittills obestridligen förefintliga svårigheten att erhålla för en
väl ordnad yrkesundervisning kompetenta lärare, effektiva undervisningsplaner
samt lämpliga läroböcker och undervisningsmateriell har föranlett
kommittén att framlägga förslag om inrättande av eu normalskola, där
utbildning av lärare för yrkesundervisningen skulle försiggå på det sätt,
att personer, som genom längre tids utövning av ett yrke och genom
besök i en yrkesskola eller på annat sätt förvärvat eu god praktisk och
teoretisk yrkesbildning, skulle beredas tillfälle att genomgå en relativt
kort — högst 8 veckor — och i övervägande grad rent pedagogisk utbildningskurs.
Dylika kurser borde givetvis förläggas till eu med avseende
på lärjungematerial, lärarekrafter, undervisningsmateriell, antal olika
yrkesavdelningar o. s. v. så rikt utrustad läroanstalt som möjligt. Denna
läroanstalt skulle samtidigt genom att ställas under omedelbar ledning
och kontroll av den föreslagna överstyrelsen för rikets tekniska skolor
vara överstyrelsen till hjälp vid utarbetande av nya organisationsformer
och hjälpmedel för yrkesundervisningen samt vid utarbetande och prövning
av nya undervisningsplaner, läroböcker och exempelsamlingar. Normalskolans
facklärare skulle även biträda överstyrelsen vid inspektion av
den fackliga yrkesundervisningen vid övriga lärlings- och yrkesskolor.
Slutligen ifrågasätter kommittén, att normalskolan skulle kunna meddela
s. k. korrespondensundervisning. Normalskolan borde enligt kommittéför -

INLEDNING.

slaget förläggas till Stockholm samt omfatta både lärlings- och yrkesskola
och vara uppdelad i åtminstone 12 å 15 olika fackavdelningar, motsvarande
var och en sitt speciella yrke, varvid de i vårt land allmännast
förekommande och mest betydelsefulla yrkena borde ifrågakomma med
undantag likväl av de konstindustriella, vilkas undervisningsbehov skulle
tillgodoses av den omorganiserade tekniska skolan i Stockholm. I och
genom normalskolan skulle staten sålunda övertaga en väsentlig del av
den yrkesundervisning, som eljest skulle ålegat Stockholms stad. Staden
borde därför på sätt, som kommittén närmare ånger, deltaga i kostnaderna
för skolans verksamhet, på samma gång som staden i normalskolan
skulle få eu ersättning för den undervisning av icke konstindustriell
art, som nu meddelas i tekniska skolans afton- och söndagsskola
och som skulle avskiljas från tekniska skolan vid dess omorganisation till
en uteslutande konstindustriell läroanstalt. Den närmaste ledningen av
normalskolans verksamhet skulle anförtros åt en av ledamöterna i överstyrelsen
för rikets tekniska skolor i egenskap av föreståndare.

Överstyrelse för rikets tekniska skolor.

Beträffande den av kommittén föreslagna överstyrelsen för rikets tekniska
skolor uttalar kommittén den bestämda övertygelsen, att en kraftigare
utveckling av det lägre tekniska undervisningsväsendet icke kan
väntas, för så vitt icke den centrala ledningen av densamma anförtros
åt en särskild överstyrelse, som med hela sin kraft ägnar sig uteslutande
åt denna angelägenhet. Överstyrelsens första uppgift skulle bliva att
praktiskt genomföra den nya organisationen av det lägre tekniska undervisningsväsendet
och sålunda i detalj utreda och taga initiativ i alla hithörande
frågor, granska och stadfästa skolreglementen och undervisningsplaner
samt biträda med råd och upplysningar vid deras uppgörande.
Bland överstyrelsens uppgifter i övrigt betonar kommittén en ofta upprepad
och grundlig inspektion av resp. skolor, anskaffande av lämpliga
läroböcker och undervisningsmateriell, förande av en väl ordnad statistik
m. m. Överstyrelsen skulle bestå av eu överdirektör och chef samt fyra
råd jämte nödigt kansli, bestående av en notarie samt en registrator och
aktuarie, därtill en bibliotekarie samt nödig betjäning.

Kommittén anser, att överstyrelsen bör bringas till stånd så snart som
möjligt och att dess tillsättande bör utgöra första åtgärden för reformeringen
av det lägre tekniska undervisningsväsendet i riket.

4—173671

INLEDNING

3. Den lägre handelsundervisningen.

Det förslag till den lägre handelsundervisningens ordnande, som framlagts
av de år 1913 tillkallade kommitterade, omfattar, bortsett från handelsgymnasierna,
vilka i detta sammanhang icke komma i betraktande,
tvenne huvudtyper av handelsundervisningsanstalter, av de kommitterade
benämnda handelsskolor och handelskur ser.

Handelsskolor.

Ändamål. Handelsskolorna skulle hava till ändamål att bibringa personer, som
ägna eller avse att ägna sig åt handelsverksamhet men icke kunna komma
i åtnjutande av högre handelsundervisning, den utbildning, som deras
förutsättningar och övriga omständigheter medgiva och som lämpligen
erfordras för idkande av eller anställning i handelsrörelse av mindre omfattning
eller för skötande av jämförelsevis mindre krävande platser på
kontor eller lager.

Dessa handelsskolor skulle vara s. k. dagskolor, vilket innebär, att
lärjungarna skulle ägna sin tid helt och hållet åt studierna. Kommitterade
föreslå inrättande av två olika typer av dylika handelsskolor, nämEttåriga
och ligen ettåriga och tvååriga. Läsårets längd skulle i båda skoltyperna
handelsskolor.vara minst 36 veckor, påsk- och pingstlov däri inräknade, med en
undervisningstid av 32—33 timmar i veckan. Undervisningens innehåll
Lärotid. oe]1 omfattning skulle bliva i det närmaste lika i båda slagen av skolor.
Däremot skulle de skilja sig med avseende på elevmaterialet,
inträdesfor- I de tvååriga handelsskolorna skulle lärjungarna intagas direkt efter
drmgar. genomgången 6-årig folkskola, således utan någon praktisk erfarenhet om
det yrke, för vilket de skulle utbildas. Under det första året skulle tiden
huvudsakligen användas till inhämtande av ökad kunskap i sådana allmänbildande
ämnen, som äro grundläggande för handelsundervisningen;
de liandelstekniska ämnena skulle till större delen koncentreras till den
andra årsklassen.

För att vinna inträde i en ettårig handelsskola skulle fordras att hava
genomgått 6-årig folkskola samt att därefter under två år hava varit
anställd i praktisk verksamhet, helst i handel eller industri, och att
samtidigt hava begagnat sig av undervisningen i »handelsfortsättningsskola».
Kommitterade tro, att dessa sistnämnda lärjungar på grund av sina
större praktiska förutsättningar och med den större målmedvetenhet och
det starkare intresse, varmed sådana personer i allmänhet bedriva sina

INLEDNING.

studier, skulle kunna bibringas en utbildning, som i det hela icke bleve
nämnvärt underlägsen deras, vilka direkt från folkskolan överginge till
och genomginge en tvåårig handelsskola.

Undervisningen i handelsskolorna skulle omfatta ämnena svenska, tyska Läroämnen.
(eller, där så kunde befinnas lämpligare, engelska), geografi, handelsräkning,
bokföring, han delslära, författningskunskap, naturkunnighet (sistnämnda
ämne dock endast i de tvååriga skolorna), varukännedom, välskrivning,
stenograf! och maskinskrivning. Läroämnena skulle vara obligatoriska
och minst godkända insikter i samtliga ämnen erfordras för
erhållande av avgångsbetyg. Skolorna skulle mottaga såväl kvinnliga
som manliga lärjungar.

I sammanhang med frågan om organisationen av de sålunda föreslagna Organisation,
handelsskolorna erinra de kommitterade därom, att en viss motsättning
härvidlag förefunnes, i det från vissa håll påyrkades, att ifrågavarande
handelsundervisning skulle förläggas till högre folkskolor och därmed
underordnas dessa skolors myndigheter, från andra håll däremot krävdes,
att handelsundervisningen skulle meddelas i uteslutande för sådant ändamål
inrättade läroanstalter, tillhörande det övriga handelsundervisningsväsendet.
Kommitterade anse, att motsatserna i denna fråga blivit över
hövan skärpta, och »hävda i princip, att handelsskolorna böra vara speciella
och fullt fackmässigt organiserade läroanstalter samt tillhöra det
övriga handelsundervisningsväsendet, men kunna praktiskt taget icke se
något avsevärdare hinder för att några av dem, såsom från vissa håll
föreslagits, anordnas i form av högre folkskolor.»

Till en början skulle man enligt kommitterades förslag upprätta fyra
ettåriga och fyra tvååriga handelsskolor; av de sistnämnda skulle tre
anordnas i form av högre folkskolor, av kommitterade benämnda handelsfolkskolor,
under det att den fjärde jämte de fyra ettåriga skolorna
skulle anordnas såsom fristående.

Beträffande lärarna uttala de kommitterade, att kompetensfordringarna Lärare,
för meddelande av undervisning i de allmänna ämnena helst borde sättas
lika med motsvarande fordringar vid de kommunala .mellanskolorna; i
fråga om de merkantila ämnena åter borde helst fordras genomgången
handelshögskola eller handelsgymnasium, praktisk affärsvana och anlag
för lärarekallet. Dock borde föreskrifter rörande kompetensfordringar tills
vidare icke utfärdas.

Rörande handelsskolornas underhåll föreslå de kommitterade, att stats- Underhåll,
understöd måtte utgå efter Kungl. Maj:ts prövning med belopp, icke
överstigande per år:

INLEDNING.

Ändamål.

Undervisning

Läroämnen.

Lärotid.

till ettårig handelsskola med parallellklass . .

» » » » enkel klass . .

» tvåårig » » parallellklasser .

» » » » enkla klasser . .

10 300 kr.
7 100 »

16 000 »
9 600 »

varjämte kommun eller enskild korporation skulle tillhandahålla lämpliga
skollokaler samt tillskjuta ett årligt belopp, icke understigande eu fjärdedel
av statsunderstödet. Som villkor för statsbidragets erhållande föreslås,
att vederbörande skola skulle hava minst lo lärjungar i varje årsklass.

Handelskurser.

De av kommitterade föreslagna handelskur serna skulle avse att meddela
utbildning åt personer, som redan äro anställda i praktisk verksamhet
och icke kunna avbryta denna anställning för genomgående av en
samlad kurs. Afidare skulle de tillgodose det behov av fortsatt utbildning
i speciella ämnen, som kunde förefinnas hos personer, vilka redan
erhållit utbildning för handelsyrket i handelsskola, handelsgymnasium
eller annan läroanstalt.

Undervisningen vid dessa handelskurser skulle därför omfatta vitt skilda
stadier. De kommitterade föreslå härvidlag eu indelning av lärjungematerialet
i tre grupper, nämligen: grupp I, sådana som endast genomgått
6- eller 7-årig folkskola eller motsvarande, eventuellt även fortsättningsskola;
grupp II, sådana som genomgått statsunderstödd ett- eller tvåårig
handelsskola eller motsvarande; grupp III, sådana som genomgått
statsunderstött handelsgymnasium eller motsvarande.

Läroämnena skulle på det lägsta stadiet vara såväl allmänna som
speciellt kommersiella, på de högre stadierna endast speciella. De ämnen,
som skulle komma i fråga, vore: svenska, tyska, engelska, franska,
ryska, spanska, ekonomisk geografi, författningskunskap, nationalekonomi,
bokföring med handelskorrespondens och övriga kontorsarbeten, handelslära,
handelsräkning, kemi, varukännedom, välskrivning, stenografi och
maskinskrivning. Samtliga läroämnen skulle vara valfria och undervisningen
i varje ämne omfatta en fristående och avslutad kurs. Samtidigt
skulle dock ämnena kunna sammansättas till vissa serier för de
lärjungar, som önskade en mera mångsidig utbildning.

Läsåret skulle omfatta minst 30 veckor, påsk- och pingstlov samt övriga
lovdagar däri inräknade, och fördelas på två terminer.

Lärokursen i varje ämne skulle omfatta minst två och högst sex terminer,
dock borde lärjunge med nödiga förkunskaper beredas möjlighet

INLEDNING.

att kunna medhinna kursen på kortare tid än den normala. Undervisningen
i varje ämne och kurs skulle omfatta minst en och högst fem timmar
i veckan. Undervisningstiden skulle i allmänhet förläggas till aftnarna
mellan kl. 6 och kl. 10, för de yngre lärjungarna ej gärna senare än
kl. 8. De kommitterade ifrågasätta även ett par andra utvägar, som
dock anses kunna endast i undantagsfall anlitas, nämligen att antingen
förlägga undervisningstiden till kl. 8—10 f. m. eller att koncentrera
undervisningen på en hel eller två halva dagar i veckan, varvid hel
dag skulle omfatta sex, halv dag tre timmar. Kommitterade uttala den
bestämda åsikten, att ingen undervisning borde förläggas till söndagarna
samt att lördagens afton borde så litet som möjligt anlitas för ändamålet.

De kommitterade beröra frågan om skolplikt för minderåriga, som äro
anställda i handel, men anse icke, att dylik skolplikt för närvarande bör
ifrågasättas, bl. a. av det skäl, att handeln icke upptagits bland de yrken,
som skulle beröras av den föreslagna lärlingslagen. Kommitterade omnämna
dock, att förslag om skotvång för i handel anställda minderåriga
framkommit från flera håll samt att dylikt tvång, gällande såväl kommunerna
i fråga om upprättande av skolor som handelslärlingarna i fråga
om deras besökande, förekommer i åtskilliga länder, där man då också
tillämpar systemet med fast anställda handelslärlingar.

Kommitterade föreslå upprättande av handelskurser på till en början
10 platser. Kurserna skulle antingen kunna anordnas såsom fristående
skolor, som hade dylika handelskurser till uteslutande uppgift, eller anordnas
i samband med skolor, som vid sidan av sin övriga verksamhet
önskade upprätta en handelslinje av denna beskaffenhet.

Rörande lärarnas kompetens, anställning och avlöning anse kommitterade,
att full frihet härvidlag borde lämnas de lokala styrelserna.

Beträffande handelskursernas underhåll föreslå kommitterade, att statsbidrag
måtte utdelas med belopp, icke överstigande:

för större läroanstalt med handelskurser .... 10 000 kr.

» medelstor » » » .... 7 000 »

» mindre » » » .... 5 000 »

varjämte kommun eller enskild korporation skulle tillhandahålla lämpliga
lokaler samt årligen tillskjuta ett belopp, ej understigande en fjärdedel
av statsunderstödet. Som villkor för statsbidragets erhållande föreslås,
att åtminstone eu serie av minst fyra läroämnen, avsedda för en och
samma grupp av elever och omfattande 10—15 timmar i veckan, skulle

Skolplikt
ifrågasattes
oj för närvarande.

Kursernas
antal och
förläggning.

Lärare.

Underhåll.

INLEDNING.

Handelsun dervisnings nämnd.

Framtida gemensam
överstyrelse
för
handels-, teknisk
och navigationsuudervisning.

anordnas varje läsår, samt att lärjungarnas antal skulle vara minst 40
med minst 10 i vartdera av fyra ämnen.

Administration och central ledning.

I fråga om administrationen av såväl handelsskolorna som handelskurserna
föreslå kommitterade, att dessa skulle ställas under ledning av lokala
styrelser, i vilka köpmannaelementet borde vara starkt representerat. Den
centrala ledningen föreslås förlagd till kommerskollegium eller den myndighet,
som kunde komma att träda i dess ställe, dock beträffande de
till handelsskolor ombildade högre folkskolorna, de s. k. handelsfolkskolorna,
under samverkan med folkskolöverstyrelsen. Denna samverkan skulle
omfatta bland annat yttranden rörande högre folkskolas ombildning till
handelsskola samt därmed i sammanhang stående framställningar till
Kungl. Maj:t om statsunderstöd, varjämte ledamot av folkskolöverstyrelsen
skulle äga rätt att besöka dylik ombildad skola och, om han funne
skäl till anmärkning, skriftligen delgiva kommerskollegium denna.

Den centrala ledningen skulle förstärkas genom inrättande av en
handelsunder visning snämnd, bestående av den av Kungl. Maj:t förordnade
inspektören över handelsundervisningen jämte två andra ledamöter, av
vilka den ene skulle representera den kommersiella, den andre den pedagogiska
sakkunskapen.

Kommitterade betona emellertid, att den sålunda föreslagna formen för
central ledning vore att betrakta som en övergångsform till en fullständig
centralstyrelse, som i framtiden måste inrättas. Kommitterade
ifrågasätta även, huruvida icke nämnda framtida styrelse borde förenas
med den av 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens
ordnande föreslagna överstyrelsen för rikets tekniska skolor, och uttalar
möjligheten av att det kunde visa sig lämpligt att härtill som en tredje
gren ansluta en central ledning för navigationsskolorna.

DE SAKKUNNIGAS FÖRSLAG.

KAP. 1.

Allmänna grunder.

Såsom av inledningen synes, finnes det inom vart och ett av de tre De olika torframlagda
förslagen till ordnande av .de undervisningsområden, som vårt LTvaSnd*
uppdrag omfattar, nämligen fortsättningsskolan, den lägre tekniska un-ras områden
dervisningen och den lägre handelsundervisningen, skolor, som avse samma
åldersstadium hos de unga, nämligen åren närmast efter avgång från
folkskolan. Undervisningens innehåll är också i så måtto likartat, att
alla tre skolformerna avse att bibringa en viss utbildning i praktisk riktning.
De ifrågasatta skoltyperna skulle därför, därest de komme till
stånd, komma att i viss mån konkurrera, såsom ock framhålles i statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 3 november 1916, varför det
synts angeläget att låta samtliga förslag komma under omprövning i
ett sammanhang, sedan det principiella spörsmålet om gränserna mellan
de olika läroområdena och vad därmed står i samband funnit sin lösning.

Vad först och främst angår behovet av fortsatt skolgång för den från Behovet av
folkskolorna avgående ungdomen, torde därom icke mer än en mening Jgäsnag (fteV
råda. Vi instämma för vår del fullständigt med folkundervisningskom- folkskolan,
mittén och 1907 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens
ordnande däruti, att behovet av fortsatt utbildning blivit på grund av
de sociala förhållandenas utveckling alltmera trängande. Denna utbildning
är lika nödvändig för den enskilde individens framgång i livet som
för utvecklingen av de näringar, i vilkas tjänst han skall arbeta.

På samma gång som den ständigt stegrade konkurrensen inom
näringslivet alltmer ökar behovet av grundligare utbildning för de arbets -

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

anställda, försvåras emellertid för dem möjligheten att i samband med
själva förvärvsarbetet erhålla sådan ntbildning. Det forna mera personliga
förhållandet mellan arbetsgivare och arbetare är i det hela taget försvagat
eller brutet. Genom ökade tillfällen till självförsörjning lösgöras
också ofta de unga i allt för tidig ålder från hemmets fostrande inverkan.
Ungdomen står i våra dagar på grund härav friare än förr, men också
värnlösare gent emot omgivande faror av olika art. Detta förhållande framträder
särskilt starkt i våra städer och större industrisamhällen. Där blir
ungdomens fortsatta utbildning efter folkskolekursens avslutning till stor
del överlämnad åt rena tillfälligheter. Icke nog med att de kunskaper
och färdigheter, som i folkskolan förvärvats, till följd av bristande övning
glömmas bort, den vana vid nigning och tukt, som bibragts de
unga under skoltiden, förbytes ej sällan under den allt för stora frihet,
som följer på skoltvånget, i självsvåld och tygellöshet. Mången dukar
under, och av dem, som slå sig igenom, äro många allt för klent rustade
till kampen för tillvaron. Den härav uppkommande bristen på yrkesskickliga
och för sitt kall intresserade arbetare verkar i hög grad hämmande
på näringarnas konkurrensförmåga. Är det emellertid sålunda
ett oavvisligt behov såväl för individen som för näringarna, att en fullgod
uppfostran och en gedigen yrkesutbildning gives de unga, så är det
med vår tids utsträckande av medbestämmanderätten i samhällets angelägenheter
till allt vidare kretsar ett likaså viktigt intresse för samhället,
att dess medlemmar uppfostras till medborgerlig insikt och ansvarskänsla.

På grund av det anförda anse vi det vara ett oavvisligt behov att
såväl fortsättningsskolor som lärlingsskolor varda upprättade. De förra
böra utgöra en direkt fortsättning på folkskolan och de senare bygga
vidare på den grund, som lagts i fortsättningsskolan. I båda dessa skolformer
bör undervisningen så ordnas, att den upptager endast en mindre
del av lärjungarnas arbetstid, så att denna i övrigt kan ägnas åt praktiska
sysselsättningar.

Fortsättningsskolan.

Fortsättningsskolan

bör vara
obligatorisk
och omläggas
i praktisk
riktning.

Huvudpunkterna i det av folkundervisningskommittén utarbetade förslaget
till omorganisation av fortsättningsskolan äro, att denna, i den
mån möjligt är, skall omläggas i praktisk riktning genom yrkessynpunktens
upptagande i dess undervisning samt att den skall göras obligatorisk
såväl för kofnmunerna med avseende på dess inrättande som för ungdomen
med avseende på dess besökande.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Till dessa ledande principer vilja vi obetingat uttala vår anslutning.
Den nuvarande fortsättningsskolan kan enligt vårt förmenande icke anses
fylla de krav, som måste ställas på densamma, varemot ett fortsättningsskolväsen,
ordnat och planlagt i enlighet med de av kommittén angivna
synpunkterna, otvivelaktigt skulle komma att utgöra ett verksamt medel
för ungdomens sedliga och intellektuella utveckling och dess fostran till
arbetskunnighet och medborgerlig duglighet.

Det allmänna programmet för fortsättningsskolan sammanfattar kommittén
sålunda: »Fortsättningsskolan skall, i den mån det låter sig göra,

taga sikte på det praktiska arbete, som sysselsätter dess lärjungar eller
sannolikt skall bliva deras framtida livsuppgift; den skall i huvudsak
samla sin undervisning omkring detta arbete och såmedelst kunna omedelbart
främja de ungas intresse och duglighet för deras levnadsyrke;
samtidigt härmed skall den fullfölja undervisningens förnämsta syfte,
främjandet av lärjungarnas sedliga och intellektuella utveckling och deras
utbildning till dugliga samhällsmedlemmar.»

Det grundväsentliga i detta program, yrkessynpunktens upptagande i
undervisningen, innebär enligt kommitténs mening, att i fortsättningsskolan
skall, i den män så ske kan, meddelas dels teoretisk undervisning
om yrket, dels ock praktisk handledning i yrket. Sådan fortsättningsskola
med yrkesbestämd eller rättare sagt yrkesbetonad undervisning benämnes
av kommittén yrkesfortsättningsskola. Det praktiska arbetet i yrket,
vilket skulle kunna förekomma endast i anslutning till hantverksoch
industriella yrken samt vid undervisning i husligt arbete för flickor,
bör enligt kommitténs förslag bedrivas i skolverkstad eller skolkök under
ledning av fackutbildad lärare eller lärarinna.

Emellertid framhåller kommittén, att förutsättningarna för yrkesfortsättningsskolors
upprättande i vårt land i flera avseenden äro ogynnsamma.
Yår sexåriga folkskola utgör icke någon synnerligen stark grund för
ifrågavarande skolform; i all synnerhet gäller detta om halvtidsläsande
folkskolor och mindre folkskolor. I många fortsättningsskolor kommer
ock det förhållandet att inträffa, att en stor del av lärjungarna på grund
av den tidiga ålder, vid vilken de avgå från folkskolorna, ännu icke kommit
in i yrkesarbete och att de, som vunnit anställning i yrke, hava sins
emellan mycket olikartade sysselsättningar. I sådana fall är det tydligen
icke möjligt att anpassa undervisningen efter det praktiska arbete, som
sysselsätter lärjungarna. Svårigheten att erhålla lämpliga lärare ävensom
de ekonomiska förhållandena torde också mångenstädes lägga hinder i vägen
för upprättandet av yrkesfortsättningsskolor.

Trots de sålunda påvisade svårigheterna anser sig kommittén dock

5—173671

Fortsätt ningsskolans allmänna program.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Yrkesbetontido
fortsättningsskolor.

kunna framställa det yrkandet, att allestädes, där förutsättningar för eu
fortsatt undervisning i enlighet med yrkesfortsättningsskolans program
förefinnas, detta program bör bestämma den fortsatta undervisningens karaktär
och att i varje fall detsamma bör framstå som det mål, vilket
man, så långt omständigheterna medgiva, söker närma sig. Skolverkstaden
betraktar kommittén såsom visserligen nyttig och önskvärd men dock
icke ovillkorligt nödvändig.

Kommittén betonar starkt, att upprättandet och ledningen av yrkesf
ortsättningsskola, med eller utan skolverkstad, bör försiggå i samförstånd
med och under medverkan av representanter för det praktiska arbetet,
såväl arbetare som arbetsgivare.

Kommittén framhåller även, att den yrkes- eller arbetskunskap, som
fortsättningsskolan förmår meddela, endast kan få eu jämförelsevis anspråkslös
omfattning och icke kan ersätta yrkesundervisning i egentligmening.

Sådan fortsättningsskola, vars undervisning icke äger någon vrkesbestämd
prägel utan uteslutande avser att meddela allmänbildning, benämnes
av kommittén allmän fortsättningsskola.

I allt väsentligt äro vi ense med kommittén beträffande det framlagda
programmets allmänna innebörd, förutsättningarna för dess genomförande
och begränsningen i dess tillämpning. Att kommittén låtit yrkessynpunkten
bliva det bestämmande i detta program, måste anses som ett riktigt
och lyckligt grepp. Kunskap om den yrkesuppgift, som sysselsätter lärjungarna,
är för dem av påtagligt värde och omedelbar betydelse. En
på lämpligt sätt avpassad och praktiskt anlagd undervisning om yrket
och de förhållanden, vilka därmed stå i samband, bör därför av dem
kunna uppskattas samt vara särskilt ägnad att tillvinna sig såväl lärjungarnas
som deras målsmäns intresse. Yrkesuppgiften utgör även eu synnerligen
lämplig och väl behövlig samlingspunkt för undervisningen i
fortsättningsskolan. Till denna höra lärokursens olika delar anknytas och
därigenom förbindas till ett sammanhängande helt. Inom fortsättningsskolan
med dess jämförelsevis korta lärotid är eu sådan koncentration av
undervisningen nödvändig, om denna skall kunna bliva av någon verkligbetydelse
för lärjungarnas utbildning.

Vi vilja dock framhålla vikten av att fortsättningsskola med yrkesbetonad
undervisning anordnas endast där de nödiga förutsättningarna äro
för banden beträffande kompetenta lärarkrafter, lärjungarnas föregående
skolbildning, arbetslivet på orten samt ekonomiska förhållanden och där,
såsom det frambålles i folkskolöverstyrelsens utlåtande över kommittéförslaget,
sådan undervisning omfattas ined förtroende av den allmänhet och

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

de myndigheter, som äro närmast intresserade av dessa skolor och deras
verksamhet. Det vore att beklaga, om yrkesfortsättningsskolor upprättades
under sådana förhållanden, att deras verksamhet komme att misslyckas,
och en i sig själv nyttig och god skolform därigenom skulle förlora
allmänhetens förtroende.

Särskilt torde försiktighet böra iakttagas i fråga om att i fortsättningsskolans
undervisning införa hantverks- och verkstadsarbete. I allmänhet
torde inrättande av skolverkstäder ställa sig allt för dyrbart för att kunna
komma i fråga annat än undantagsvis. Det hantverks- och verkstadsarbete,
som kan förekomma i fortsättningsskolan, bör enligt vårt förmenande
hava till uppgift endast att stödja den teoretiska undervisningen om yrket
genom att göra denna mera åskådlig och konkret samt att tillgodose
det behov av handledning i yrkesarbetets praktiska utförande, som kan
förefinn as hos sådana lärjungar, vilka ännu ej vunnit anställning i något
yrke. I sistnämnda fall kan dylik undervisning vara till stor nytta genom
att väcka slumrande anlag och på så sätt underlätta valet av levnadsbana.

Skolverkstad med ändamål att meddela undervisning i arbetets praktiska
utförande jämsides med den undervisning, som en i yrke redan anställd
minderårig samtidigt erhåller hos sin arbetsgivare, kan däremot
icke anses tillhöra fortsättningsskolans område. Dylik skolverkstad tillhör
lärlingsskolväsendet och torde för övrigt även där endast mera undantagsvis
komma i fråga.

Såsom i det föregående framhållits, är det i huvudsak två syften man
med ungdomens fortsatta skolbildning avser att vinna. Det ena är karaktärens
daning i förening med allmänt medborgerlig bildning, det andra är
en grundlig yrkesutbildning. Yi vilja, såväl med tanke på den ringa åldersmognaden
hos fortsättningsskolans lärjungar och deras bristande erfarenhet
i fråga om yrkesarbete som ock med tanke på att genomgåendet av dessa
skolor skall vara obligatoriskt för så gott som all från folkskolan utgående
ungdom, kraftigt betona, att den allmänt medborgerliga bildningen
och karaktärsdaningen ovillkorligen måste bliva det väsentliga syftet
med dessa skolor, under det att den egentliga yrkesundervisningen måste
anses tillhöra ett senare åldersstadium och meddelas i särskilda därför
avsedda läroanstalter. Fortsättningsskolans betydelse med avseende på
yrkesutbildningen bör enligt vårt förmenande framför allt framträda däri,
att den, för att använda folkskolöverstyrelsens uttryck, iför lärjungarna
ställer in yrkesarbetet i ett perspektiv, som låter det framstå i dess samhörighet
med övrig mänsklig verksamhet och klargör dess ideella värde,
att den förmår meddela allmänbildning genom fackbildning och i sin arbetsundervisning
inverka moraliskt och socialt uppfostrande».

KAP. 1. ALLMÄNNA GffiUNDBK.

Allmänna

fortsättnings skolor.

Er3ättnings skolor.

Fortsättningsskolans

betydelse för
lärj ängarnas
yrkesval.

I regel bör den yrkesbetonade fortsättningsskolan meddela undervisning
endast om yrket och blott undantagsvis även i yrket. Den yrkeskännedom
den kan meddela är sålunda endast av förberedande art. Den
kan följaktligen icke ersätta lärlings- eller yrkesskolor och bör därför ingenstädes
få utgöra något hinder för sådana skolors upprättande.

På grund därav, att i statsrådsprotokollet folkundervisningskommitténs
uppdrag angivits vara »en omorganisation i praktisk riktning av vårt
folkbildningsväsen», har kommittén ägnat huvudparten av sitt betänkande
åt »yrkesfortsättningsskolan» och endast i förbigående vidrört den allmänna
fortsättningsskolan. Såsom folkskolöverstyrelsen framhåller, äro emellertid
förutsättningarna för en yrkesbetonad fortsättningsskola i ett stort
antal fall icke för handen. Den allmänna, icke specialiserade fortsättningsskolan
kommer därför säkerligen att åtminstone till en början få en
avsevärd utbredning, och det måste då anses vara önskvärt, att även
dess undervisning planlägges i mera praktisk riktning, så att den blir
för lärjungarna så fruktbärande som möjligt.

Svårast torde det ställa sig i fråga om anordnandet av fortsättningsskolor
i anslutning till de svagaste formerna av folkskolan. I många
dylika fortsättningsskolor måste undervisningen säkerligen begränsas till
vissa områden inom folkskolans lärokurs. Skolorna finge sålunda mera
karaktären av ersättning sskolor, och det vore då även lämpligast att beteckna
dem såsom sådana.

I detta sammanhang vilja vi framhålla, hurusom fortsättningsskolan
har en viktig uppgift att fylla och kan bliva till stort gagn genom att
underlätta lärjungarnas val av levnadsbana. Som förut påpekats, har
sannolikt en stor del av fortsättningsskolans lärjungar ännu icke bestämt
sig för något visst levnadsyrke. Mycket ofta är det rent tillfälliga omständigheter,
som bliva avgörande vid yrkesvalet, på den grund att de
unga sakna nödig kännedom om förhållandena. Om fortsättningsskolan
meddelade sina lärjungar upplysningar beträffande de förutsättningar,
som krävas för ett framgångsrikt arbete inom skilda yrken, de villkor av
olika art, under vilka arbetet i dessa bedrives, samt de fortsatta utbildningsmöjligheter
och framtidsutsikter, som förefinnas på olika levnadsbanor,
så skulle detta vara för dem synnerligen värdefullt och i hög grad
underlätta deras yrkesval, till gagn ej blott för dem själva utan även för
samhället i dess helhet.

Genom ett ordnat samarbete med den offentliga arbetsförmedlingen
eller på annat sätt bör fortsättningsskolan även medverka till lärjungarnas
anställande inom arbetsområden, för vilka de kunna anses hava de
bästa förutsättningarna.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Av clet sagda framgår, att fortsättningsskolan, vare sig den är yrkes- n?°J^ian
betonad eller icke, bör med avseende på såväl lärjungematerialet som un- tillhör det"
dérvisningens huvudsyfte räknas till det allmänna folknndervisningsväsen- f 1^1“|“na.
det. Den bör därför anslutas till och ställas under överinseende av sam- ningsväscnma
chefsmyndighet som detta. clct

Till frågorna om fortsättningsskolans undervisning, lärarkrafter, ekonomiska
förhållanden in. m. skola vi återkomma i nästa kapitel.

Den lägre tekniska undervisningen.

Lärlingsskolor.

Av de tre typer för lärlingsskolor, som föreslagits av 1907 års kom- Don koramitté,
nämligen den kompletterande, den förberedande och den fullstän- ?äriingsskodiga,
anse vi i likhet med kommittén och kommerskollegium den först- la.n är
nämnda vara den, som framför allt bör komma i fråga. De inom indu- Vlktlfrastcstri
och hantverk anställda minderåriga böra således i regel erhålla sin
praktiska utbildning genom yrkesmässigt arbete under den enskilde arbetsgivarens
ledning, och skolans uppgift bör endast vara att bibringa
lärlingarna de teoretiska kunskaper och praktiska färdigheter, som arbetsgivaren
icke lämpligen kan meddela dem men som äro nödvändiga för
deras kommande yrkesverksamhet. I likhet med kommerskollegium finna
vi lämpligast att benämna denna skoltyp helt enkelt lärlingsskolor. Till
de båda andra typerna skola vi återkomma i det följande.

Kommittén har föreslagit, att lärlingsskolorna skola göras obligatoriska Skolplikt för
för ungdomen på så sätt, att kommunerna genom lag berättigas att be- lariun»ai''nasluta
inrättandet av lärlingsskolor med skolplikt för arbetare, såväl manliga
som kvinnliga, som fyllt 14 men ej 18 år och vunnit anställning i
industriellt yrke, hantverk eller annan därmed jämförlig hantering. De
viktigaste skälen för fastställande av skolplikt äro, att skolorna endast
därigenom kunna erhålla en tillräckligt fast organisation för att kunna
fylla sin uppgift och att den yrkesutbildning, som avses, ej på annat
sätt kan vinna den allmänna utbredning, som måste anses nödvändig
och önskvärd.

Givetvis har kommittén icke kunnat taga hänsyn till folkundervisningskommitténs
förslag om obligatoriska fortsättningsskolor, enär sistnämnda
förslag först senare framlagts. Följaktligen har kommittén utgått
ifrån att lärlingsskolan bör ansluta sig så omedelbart som möjligt
till folkskolan och att »den synpunkt, som i främsta rummet bör vara

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Fortsättni
ngsskolan
Lottenskola
för läriingsskolan.

bestämmande vid skolornas organisation, bör vara den, att samhället vinner
ett medel att leda och övervaka ungdomens uppfostran till dugande
samhällsmedlemmar under de för dess utveckling så betydelsefulla åren
närmast efter folkskolekursens avslutning». Lärokursens längd har kommittén
föreslagit till två eller helst tre år.

Kommerskollegium ansluter sig till den åsikten, att skolplikt bör införas,
men uttalar farhågor för att en till 18-årsåldern utsträckt skolplikt
skulle kunna avskräcka ynglingar från att taga anställning som arbetare
inom industri och hantverk och därigenom försvåra rekryteringen av
dessa yrken med minderåriga. Kommerskollegium anser därför lämpligast,
att skolplikten i lärlingsskolan, åtminstone tills vidare, ordnas såsom
ett bihang till fortsättningsskolplikten och utsträckes över samma tidrymd
som denna. Detta skulle ordnas på så sätt, att de lärjungar i
fortsättningsskolan, vilka vunne anställning i hantverk eller industri, därmed
skulle överflyttas till lärlingsskolan och där vara underkastade
skolplikt intill slutet av den årskurs, som infölle näst efter den tidpunkt,
vid vilken de skulle blivit fria från skolplikten, om de fått fullgöra densamma
i fortsättningsskolan.

Yi tro emellertid för vår del, att detta sätt att ordna frågan skulle
medföra allvarliga olägenheter för såväl fortsättningsskolan som lärlingsskolan.
Det skulle nämligen utan tvivel verka menligt på fortsättningsskolans
anseende och på allmänhetens liksom på lärjungarnas förtroende
för densamma, om de unga, så snart de vunnit anställning inom ett eller
annat yrke, skulle avbryta sitt arbete i fortsättningsskolan för att övergå
till annan läroanstalt. Yad åter lärlingsskolan angår, så är det givet,
att om somliga av dess lärjungar vunne inträde vid 14 års ålder och
utan att hava inhämtat mer än en ringa del av det kunskapsmått, som
fortsättningsskolan avser att giva, under det att andra vid inträdet vore
mera mogna och hade fullständigt genomgått fortsättningsskolan, en gemensam
undervisning av dylika elever skulle vålla åtskilliga svårigheter.
Lärlingsskolan finge då, såsom ock 1907 års kommitté och kommerskollegium
tänkt sig, inrättas så, att den meddelade såväl den undervisning i
allmänt medborgerliga ämnen, som tillhör i främsta rummet fortsättningsskolan,
som ock den yrkesundervisning, vilken enligt vårt förmenande
bör vara lärlingsskolans egentliga uppgift. Vi hysa den uppfattningen,
att det med avseende på undervisningens ändamålsenliga ordnande
i båda dessa skolformer ävensom med avseende på dess resultat
vore fördelaktigast, att de unga först efter fullständigt genomgången fortsättningsskola
gånge över till lärlingsskolan. Denna kunde då bygga på
fortsättningsskolans kunskapsmått i de allmänna läroämnena och därige -

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

nom lägga sm undervisning på en något högre nivå, än den eljest skulle
kunna göra, samt koncentrera sin undervisning på det rent fackliga området.
På grund av sin bättre underbyggnad och större åldersmognad
skulle lärjungarna då också hava avsevärt större förutsättningar att tillgodogöra
sig lärlingsskolans undervisning.

Om emellertid både fortsättningsskola och lärlingsskola göras obligato- Tvåårig skoiriska
för den minderårige och den ena skolan skall genomgås först, den fortsättningsandra
sedan, blir det nödvändigt att begränsa tiden för deras lärokurser,som läriingsså
att den sammanlagda skolpliktstiden icke blir allt för lång och så att s °
båda skolorna under normala förhållanden hinna genomgås, innan lärjungen
kommit över minderåriglietsåldern 18 år, vid vilken ålder skolplikten
under alla förhållanden synes oss böra upphöra. Yi förmena, att eu begränsning
av lärokurserna till i regel två år i var och en av de båda
skolformerna vore lämplig. Detta står ju också beträffande fortsättningsskolan
i huvudsaklig överensstämmelse med folkundervisningskommitténs
förslag. ATad lärlingsskolan beträffar, har ju 1907 års kommitté föreslagit
två eller helst tre års lärokurs, men då skulle ju också lärlingsskolan
hava byggt direkt på folkskolans grund. Den större åldersmognaden och
de ökade förkunskaperna hos lärjungarna, om dessa förut genomgått fortsättningsskolan,
torde till fullo kompensera den av oss föreslagna begränsningen.

Beträffande frågan om de minderårigas normala ålder vid avgång från
resp. skolor vilja vi först erinra om folkundervisningskommitténs förslag,
att i folkskolestadgan borde införas den bestämmelsen, att avgång från
folkskolan icke får äga rum tidigare än det kalenderår, då lärjungen
fyller 13 år, till vilket förslag vi ansluta oss.

Om den minderårige avgår från folkskolan det kalenderår, då han fyller
13 år, och sedan genomgår den tvååriga fortsättningsskolan, kommer
han att avgå ur denna det år, då han fyller 15 år. Fortsätter han sedan
i den likaledes tvååriga lärlingsskolan, bör han vara färdig med sin obligatoriska
skolgång det år, då han fyller 17 år, en ålder, som ingalunda kan
anses för hög och vid vilken han i de flesta fall icke lär hava hunnit
fullborda sin praktiska yrkesutbildning. I många fall komme väl eleverna
i lärlingsskolan att avgå från denna först vid 18 år, men även denna
ålder överskrider ju icke den, som av 1907 års kommitté angivits i dess
förslag angående skolplikt.

Skulle den minderårige under sin skolgång i fortsättningsskolan vinna
anställning inom hantverk eller industri, så lärer detta väl ej annat än
i undantagsfall kunna ske tidigare än vid 14 års ålder, och han skulle
då vara skyldig att ännu ett år gå kvar i fortsättningsskolan. Att hans

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Läriingsskolpliktens
inverkan
på
yrkenas rekrytering.

praktiska yrkesutbildning hos arbetsgivaren i sådant fall komme att börja
ett år tidigare än hans teoretiska utbildning i lärlingsskolan torde väl få
anses vara till mer gagn än skada. För ett effektivt tillgodogörande av
den teoretiska yrkesundervisningen är det nämligen alldeles nödvändigt,
att lärlingen har ett tillräckligt mått av grundläggande allmänna kunskaper
att bygga på samt att han därjämte förvärvat någon praktisk erfarenhet
om arbetet inom det yrke, för hvilket han skall utbildas, och slutligen
att han har en viss åldersmognad. Genom den av oss föreslagna anordningen
sättes lärlingen i tillfälle att vinna dessa nödvändiga förutsättningar.

Den farhåga, som från en del håll uttalats, att eu viss skadlig dualism
skulle kunna uppstå därigenom, att lärlingen finge mottaga yrkesundervisning
först i yrkesbetonad fortsättningsskola och sedan i lärlingsskola,
torde visa sig ogrundad, om fortsättningsskolan får den läggning, som av
oss i det föregående blivit angiven. Enligt vår mening skulle undervisningen
i en sådan fortsättningsskola tvärtom bliva en särdeles lämplig
förberedelse för den egentliga yrkesundervisningen i lärlingsskolan.

Vad åter angår de av kommerskollegium uttalade farhågorna, att lärlingsskolplikten
skulle kunna verka avskräckande på de unga och såmedelst
försvåra rekryteringen av hantverks- och industri yrken a, så måste
det medgivas, att det nog utan tvivel skulle komma att visa sig, att om
det bland ett flertal olika yrken, som stode de unga till buds, funnes
några få, som medförde skolplikt, under det de andra icke gjorde det,
en stor del av ungdomen skulle föredraga de senare.

Såväl med tanke på denna rekryteringsfråga som ock med hänsyn till
det allmänt förefintliga behov av yrkesutbildning, varom förut talats, tro
vi, att det vore lyckligast att låta lärlingsskolplikten omfatta så många
yrken som möjligt, så att de minderåriga svårligen kunde undgå obligatorisk
yrkesundervisning, vilken levnadsbana de än valde. Vi anse därför,
att härvidlag först och främst alla till industri och hantverk hörande
yrken böra likställas, och vi komma dessutom att föreslå inrättandet av
lärlingsskolor med skolplikt även för de i handel anställda minderåriga.

Av naturliga skäl blir det huvudsakligen i städer och industrisamhällen,
som lärlingsskolor komma till stånd, men om där upprättas lärlingsskolor
för alla på orten förefintliga hantverk och industrigrenar ävensom
för handeln, så torde lärlingsskolplikten icke komma att menligt inverka
på rekryteringen av det ena eller andra yrket, så mycket mindre som
man väl med visshet kan hoppas, att det ej skall dröja länge, innan
dessa skolor tillvunnit sig allmänhetens förtroende och ungdomen mera
allmänt lärt sig inse deras betydelse för vinnande av framgång i livet.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

På grund av vad sålunda anförts vilja vi föreslå, att skolplikten
för sådana minderåriga, som ägna sig åt hantverk, industri eller handel,
må som allmän regel omfatta både fortsättningsskola och lärlingsskola
med två års lärokurs i vardera, samt att skolplikten må sträcka
sig intill 18 års ålder, dock att den, som dessförinnan genomgått sådan
skola, som hans skolplikt avser, därmed må anses hava fullgjort
denna.

Från denna allmänna regel måste emellertid medgivas vissa undantag.
Om t. ex. en minderårig, som befinner sig i 15—17-årsåldern, men som
av en eller annan anledning, t. ex. lång och svår skolväg, sjukdom eller
dylikt, icke varit i tillfälle att besöka någon fortsättningsskola, vinner anställning
på en ort, där lärlingsskola för hans yrke finnes upprättad,
skulle det givetvis för honom bliva allt för betungande, om han för att
vinna inträde i lärlingsskolan först skulle nödgas gå två år i fortsättningsskola.
I dylikt fall bör således dispens kunna beviljas, vilket dock
icke bör få medföra, att lärlingsskolans nivå sänkes. Det är nämligen
tydligt, att även om lärlingsskolan i sin undervisning bygger på det kunskapsmått,
som fortsättningsskolan ger, det icke är absolut nödvändigt
att hava genomgått fortsättningsskolan för att kunna tillgodogöra sig undervisningen
i lärlingsskolan, utan att härför endast fordras att hava tillägnat
sig den del av fortsättningsskolans kunskapsmått, som är erforderlig
som grund för undervisningen i vidkommande lärlingsskola.

I lärlingsskolans program bör därför bestämmas beträffande undervisningen,
att den skall bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått, men
beträffande de skolpliktiga, att de, förutom att hava stadigvarande sysselsättning
i det yrke lärlingsskolan avser, antingen skola hava genomgått
fortsättningsskola eller också hava fyllt 15 år och visa sig äga nödiga
förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. I senare fallet bleve
det fortsättningsskolans lokalstyrelse, som skulle äga att bevilja dispens
från skolplikten i denna skola, sedan styrelsen för lärlingsskolan förklarat
sig anse den minderårige äga förutsättningar att kunna följa undervisningen
i lärlingsskolan. Skolplikt i båda skolorna samtidigt får naturligtvis
icke förekomma.

Beträffande fortsättningsskolan hava vi redan uttalat vår anslutning
till folkundervisningskommitténs förslag, att samtliga kommuner i riket
skola vara skyldiga att upprätta dylika skolor i nödigt antal.

I fråga om lärlingsskolor föreslår kommerskollegium införande av kommunal
skolplikt även med avseende på dessas upprättande på så sätt,
att varje kommun, i vilken antalet i industri och hantverk anställda minderåriga
manliga arbetare mellan 14 och 18 års ålder uppginge till 100,

10—173671

Sammanfattning
angående
skolplikt
för
lärjungarna.

Skolplikt för
kommunerna.

KAR. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

skulle vara skyldig inrätta kompletterande lärlingsskola. Vore antalet
mindre, skulle kommunen äga rätt att själv besluta i frågan. Statsbidragskulle
utgå efter samma grunder i båda fallen.

Kommerskollegium går härutinnan ett steg längre än 1907 års kommitté.
Denna föreslår, såsom förut nämnts, att kommunerna själva skola
äga beslutanderätt, men antyder dock samtidigt möjligheten att framdeles
införa kommunal skolplikt. Kommittén uttalar, att »det starka intresse,
varmed yrkesundervisningen för närvarande omfattas i vårt land, och den
allt allmännare övertygelsen, att åtgärder måste vidtagas för ungdomens
övervakande och handledning efter folkskolekursens avslutning, giva grundad
anledning förmoda, att, om blott statsbidraget till de obligatoriska
lärlingsskolorna ej blir allt för knappt, ett flertal kommuner snart nog
skulle begagna sig av sin rätt att införa lagstadgad lärlingsslcolplikt,
och att det ej skulle komma att dröja så synnerligen länge, innan tillräcklig
erfarenhet samlats för att göra det möjligt att genom ett allmänt
lagbud ålägga kommuner med ett tillräckligt antal minderåriga arbetare
inom ett så begränsat område, att lärlingsskolor lämpligen kunna ifrågakomma,
att inrätta sådana».

För vår del finna vi visserligen kommerskollegii förslag synnerligen
beaktansvärt med hänsyn till önskemålet att få till stånd så många lärlingsskolor
som möjligt. Det torde nämligen kunna befaras, att på åtskilliga
håll, så t. ex. i landskommuner med på ett mindre område koncentrerad
industri, starkt motstånd kommer att resas emot de, oaktat
statsbidraget, rätt avsevärda kommunala utgifter, som krävas för lärlingsskolorna.

Men å andra sidan finnas åtskilliga skäl, som tala emot införandet av
kommunalt skoltvång i fråga om lärlingsskolors upprättande. Sålunda
skulle uppdragandet av en sådan gräns som den av kommerskollegium
föreslagna, 100 i hantverk eller industri anställda manliga minderåriga,
lätt kunna medföra en viss godtycklighet, i det att av två kommuner
med tämligen nära likartad ställning i fråga om omfattningen av industri
och hantverk den ena på grund därav, att antalet inom densamma
anställda minderåriga endast obetydligt överstege motsvarande antal i
den andra, kunde bliva mot sin vilja ålagd dryga utgifter till lärlingsskola,
under det den andra bleve helt befriad från dylika utgifter. För
övrigt kan behovet av lärlingsskola på en plats icke bedömas enbart med
hänsyn till antalet i hantverk och industri anställda minderåriga utan
beror även på arten av dessas verksamhet. Det torde även kunna sättas
i fråga om ej införandet av ett kommunalt skoltvång av antydd art
vore ett allt för starkt ingrepp i kommunernas ekonomiska förhållanden,

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDEK.

särskilt med tanke på, liur olika det skulle träffa de skattebetalande i
olika kommuner.

På grund av det anförda vilja vi i denna fråga ansluta oss till 1907
års kommitté och således förorda, att tills vidare åt kommunerna överlämnas
att besluta om obligatoriska lärlingsskolors upprättande ävensom
att inom vissa fastställda gränser utfärda närmare bestämmelser om skoljdiktens
omfattning och genomförande.

Man torde på grund av det intresse, varmed lärlingsskolfrågan allmänt
omfattas och som under de år, som förflutit sedan 1907 års kommitté
framlade sitt förslag, på flera håll tagit sig uttryck i målmedvetet arbete
för lärlingsskolors anordnande, kunna hoppas, att detta intresse i förening
med ett ej allt för knappt tillmätt statsbidrag och en kraftig central
ledning skall visa sig vara i stånd att, även utan att något tvång pålägges
kommunerna, åvägabringa lärlingsskolor på de flesta av de platser,
där behov av sådana föreligger.

Givetvis kan icke eu kommun i. allmänhet, åtminstone icke våra större
industrisamhällen, lösa sin lärlingsskolfråga på en gång, utan detta torde
ofta komma att ske på så sätt, att de befintliga tekniska aftonskolorna
sä småningom omorganiseras och utvidgas till att omfatta allt flera av
de yrken, som äro på platsen representerade, och allt flera av de yrkesanställda
minderåriga. Yad dessa senare beträffar, kan man tänka sig
den successjva utvidgningen tillgå dels så, att skolplikten till en början
får omfatta ett mindre antal åldersklasser och småningom utsträckes till
alla minderåriga under 18 år, dels så, att kommunens område indelas i
distrikt och skolplikten införes i det ena distriktet efter det andra.

Beträffande skolplikten såväl för de olika yrkena som för de minderåriga
vilja vi betona, att lärlingsskolorna i första rummet böra upprättas
med tanke på sådana minderåriga, vilka äro att anse som lärlingar i
egentlig mening, d. v. s. sådana, som äro bundna genom lärlingskontrakt.

Lärlingsskolor av den art, som härovan antytts, och med skolplikt för
lärjungarna böra givetvis under alla omständigheter vara kommunala
institutioner.

Till frågorna om lärlingsskolans undervisning, lärarkrafter, ekonomiska
förhållanden in. in. skola vi återkomma i fjärde kapitlet.

[ fråga om de av 1907 års kommitté omnämnda »fullständiga» lärlingsskolorna,
vilka skulle meddela såväl teoretisk som praktisk yrkesutbildning
i sådan omfattning, att denna skulle fullständigt ersätta den lärlingsutbildning,
som eljest skulle erhållits i den enskilde arbetsgivarens
verkstad jämte obligatorisk lärlingsskola, ansluta vi oss till kommitténs
och kommerskoll egt i samfällda åsikt, att dylika skolor såväl på grund

»Fullständiga»
lärlingsskolor.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

»"Förberedande*
lärlingsskolor.

av den vidlyftiga utrustning de kräva som ock på grund av den långa
tid, under vilken lärjungen finge arbeta uteslutande inom skolan, i
regel skulle bliva en allt för kostsam form för yrkesutbildningens tillgodoseende.
Vi ansluta oss likaledes till kommerskollegii uttalande, att
i de speciella fall, då denna skolform kan anses särskilt lämplig, dess
upprättande och verksamhet bör överlämnas åt det enskilda initiativet,
ävensom att sådan skola efter prövning i varje särskilt fall bör tilldelas
statsunderstöd, vars belopp icke låter sig på förhand fastställas efter
någon för dylika skolor gemensam norm.

Beträffande kommitténs förslag till fullständig lärlingsskola i finare
smides- och metallindustri i Eskilstuna ansluta vi oss till kommerskollegii
yttrande och få därför hänvisa till detta.

I stort sett ansluta vi oss till kommerskollegii yttrande även i fråga
''om de »förberedande» lärlingsskolorna med ändamål att genom teoretisk
undervisning och yrkesmässigt arbete i enkla skolverkstäder lägga grund
för lärlingsutbildningen. I den mån, som dessa skolor avse endast att
»efter avslutad folkskolekurs genom eu lämpligt ordnad praktisk undervisning
utveckla lärjungarnas kroppskrafter och väcka deras intresse för
yrkesmässigt arbete», utan att det förefinnes någon säkerhet för, att lärjungarna
efter slutad kurs ägna sig åt det yi\ke, vari de fått undervisning,
äro de att hänföra till det allmänna skolväsendet. Dylika skolor
äro icke, enligt vårt förmenande, några verkliga lärlingsskolor, utan kunna
närmast jämställas med de yrkesbetonade fortsättningsskolornas skolverkstäder.

Där emellertid den förberedande lärlingsskolan avser att bibringa sina
lärjungar den första utbildningen inom det yrke, varåt dessa definitivt
beslutat ägna sig, har den utan tvivel eu viktig uppgift att fylla inom
ramen för det lägre tekniska undervisningsväsendet. Inom eu del yrken
är det nämligen ytterst svårt att på vanligt sätt anställa och utbilda lärlingar.
Detta gäller sådana yrken, i vilka lärlingen under den första
tiden av sin anställning icke är i stånd att utföra så mycket nyttigt arbete,
att han kan göra skäl för någon nämnvärd lön, utan kanske
tvärtom genom onyttig materialförbrukning samt genom att upptaga
arbetsplats och maskiner vållar arbetsgivaren förlust, ävensom sådana
yrken, i vilka arbetet utlämnas på ackord till arbetarna i form av styckearbete
och till följd därav varje enskild arbetares intresse så helt och
hållet upptages av hans speciella arbete, att ingen kan eller vill offra
någon tid på upplärandet av nybörjare. Om i ett dylikt yrke den
utrustning, som tarvas för den första lärlingsutbildningen, därtill är relativt
enkel och billig, såsom fallet är inom vissa hantverksyrken, är

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

det säkerligen mycket ändamålsenligt att anordna en förberedande lärlingsskola,
och dylika hava också genom enskilt initiativ redan kommit
till stånd på vissa håll.

I fråga om dylika förberedande lärlingsskolors organisation kunde det
möjligen tyckas lämpligt, att de ordnades som kommunala institutioner
med statsbidrag efter samma normer, som kunna varda fastställda
för de egentliga lärlingsskolorna. Yi vilja härvid först betona, att vi
anse dessa förberedande lärlingsskolor fylla en så viktig uppgift såväl för
de yrken, för vilka de lämna utbildning, som för de unga, vilka genom
dessa skolor sättas i tillfälle att komma in på levnadsbanor, som kanske
eljest vore stängda för dem, att de av stat och kommun böra understödjas
på ett lika verksamt sätt som de egentliga lärlingsskolorna. Dock synas
oss åtskilliga skäl tala för att dessa skolor i regel böra komma till stånd
och underhållas icke såsom kommunala eller statliga anstalter utan såsom
enskilda.

För att en skola av detta slag skall fylla sin uppgift att giva lärjungarna
en första utbildning, som är så pass värdefull, att de efter skolans
genomgående utan svårighet kunna vinna anställning hos enskilda arbetsgivare
för att där fullborda utbildningen och samtidigt förtjäna sitt uppehälle,
fordras det tydligen, att eu mycket intim samverkan äger rum
mellan skolan och yrkesidkarna. Ett dylikt samarbete torde i de flesta
fall bliva av även ekonomisk art. Sålunda har det på vissa håll visat sig
nödvändigt, för att få erforderligt antal lärjungar, att redan i skolan
tilldela lärlingarna en viss avlöning. Lärlingen anställes i sådana fall
med formligt kontrakt samt förbinder sig att arbeta först i skolan under
eu viss tid mot en fastställd relativt låg avlöning och därefter ytterligare
en viss tid hos enskild arbetsgivare mot en likaledes fastställd något högre
betalning. För att arbetet i skolverkstaden skall bliva så yrkesmässigt som
möjligt, har man valt den säkerligen mycket praktiska utvägen, att arbetsgivarna
överlämna beställningar till skolan och tillhandahålla material
samt lämna skolan betalning för det utförda arbetet. Alla dessa ekonomiska
mellanhavanden mellan skolan och arbetsgivarna synas oss å ena
sidan särdeles lämpliga med hänsyn till skolans uppgift men torde å
andra sidan lägga avgörande hinder i vägen för att dylika förberedande
lärlingsskolor skulle kunna med fördel ordnas såsom kommunala
institutioner. Ett likställande i detta avseende med de egentliga
lärlingsskolorna vore måhända ej heller fullt rättvist, enär inom
de yrken, där förberedande lärlingsskolor komme till stånd, arbetsgivarna
bleve i högst väsentlig grad befriade från de besvär och omkostnader,
som inom övriga yrken, där de minderåriga skulle erhålla sin grund -

KAP 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

läggande praktiska utbildning hos arbetsgivarna, äro förknippade med
lärlingsutbildningen på grund av lärlingens bristande skicklighet i förening
med den för hans bevistande av den obligatoriska lärlingsskolan nödvändiga
inskränkningen i hans arbetstid.

Vi få därför beträffande dessa förberedande lärlingsskolor uttala, att
de böra startas och ledas av vederbörande yrkesorganisationer såsom enskilda
läroanstalter men av stat och kommun på ett verksamt sätt understödjas.
Statsanslag bör dock utgå, först sedan skolorna någon tid
varit i verksamhet och de uppnådda resultaten prövats.

BenämniDgar. T fråga om benämningarna »fullständiga» och »förberedande» lärlingsskolor
torde det visa sig lämpligast att, såsom kommerskollegium föreslår, giva
varje dylik skola dess särskilda namn efter yrket och orten med uteslutande
av ordet »fullständiga» men, där så för undvikande av missuppfattning
kan anses behövligt, utsättande av ordet »förberedande», t. ex. Eskilstuna
smidesskola, Skräddareskolan i Göteborg, Förberedande ,smekareskolan
i Stockholm o. s. v.

Lärlings- Där dylika enskilda yrkesutbildningsanstalter meddela enbart praktisk
skolplikt, utbildning, böra lärjungarna givetvis, för att erhålla nödig teoretisk undervisning,
efter fullgjord fortsättningsskolplikt vara underkastade skolplikt
i den egentliga lärlingsskolan, om dylik finnes på platsen upprättad.

Yrkesskolor.

Det torde få anses självklart, att den yrkesutbildning, som den unge
arbetaren kan förskaffa sig i lärlingsskolan, särskilt med hänsyn till lärjungarnas
relativt ringa åldersmognad och yrkeserfarenhet, ej kan omfatta
mer än ett visst för varje yrkesarbetare nödvändigt minimum. För
intresserade och framåtsträvande arbetare, som önska vidga sina kunskaper
utöver detta mått och därmed även vinna förutsättningar för mera ansvarsfulla
poster, vare sig som förmän inom industrien, mästare inom
hantverket eller arbetare med vissa mer krävande uppgifter, bör det därför
finnas särskilda skolor på ett högre plan än lärlingsskolorna, yrkesskolor.
Uppenbart är, att ett behov av dylika skolor föreligger såväl för arbetarna,
vilka genom dem skulle erhålla en värdefull hjälp i sin strävan
att arbeta sig fram till ökad yrkesskicklighet och förvärvsförmåga, som
för industrien, vilken därigenom skulle beredas tillgång på dugliga förmän
och skickliga specialarbetare.

För ett stort antal yrken och i flertalet fall torde det visa sig lämpligast,
att yrkesskolorna liksom de egentliga lärlingsskolorna bliva

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

kommunala institutioner med statsunderstöd. I sådana fall torde de i
allmänhet komma att upprättas i samband med lärlingsskolorna på platsen
som frivilliga fortsättningskurser till dessa.

Inom vissa speciella yrken kan det emellertid bliva nödvändigt att
ordna yrkesskolfrågan på annat sätt. För en industri, som icke har behov
av mer än en enda yrkesskola men som är utbredd över hela riket
eller i alla händelser över ett tämligen stort område, utan att den i någon
särskild kommun kan sägas vara så starkt representerad, att det kan
ligga i just den kommunens intresse att upprätta en yrkesskola, torde
det i många fall bliva nödvändigt, att målsmännen för ifrågavarande industri
själva upprätta en för hela området avsedd yrkesskola. Vid val av
plats för en dylik skola, där lärjungarna under den tid lärokursen pågår
skola helt ägna sig åt skolarbetet, blir det ofta nödvändigt att taga mer
hänsyn till centralt läge, goda kommunikationer, billiga levnadsomkostnader
o. s. v. än till platsens betydelse för den industrigren, varom fråga
är. För en industri, som är förlagd företrädesvis på landsbygden, tordeyrkesskolan
ofta komma att förläggas till någon stad eller något stadsliknande
samhälle, där industrien i fråga ej alls är representerad. Att
i dylikt fall föreskriva, att yrkesskolan för erhållande av statsunderstöd
skall vara eu kommunal institution, vore tydligen orimligt, även om det
kan tänkas, att den i åtskilliga fall genom samverkan mellan vederbörande
yPkesorganisation och kommun skulle kunna anordnas såsom sådan.

Yrkesskolorna böra sålunda kunna vara antingen kommunala eller enskilda.
I förra fallet böra de åtnjuta statsunderstöd efter samma norm
söm lärlingsskolorna; i senare fallet torde statsunderstöd böra utgå efter
prövning i varje särskilt fall. Det bör dock betonas, att tillkomsten av
yrkesskolor för sådana yrken, där kommunalt initiativ icke kan påräknas,
ofta kan vara av ett i lika hög grad allmänt och statligt intresse söm
upprättandet av de kommunala yrkesskolorna, och att staten därför bör
understödja de enskilda yrkesskolorna på ett lika verksamt sätt som de
kommunala. Det torde icke heller vara otänkbart, att i enstaka fall behovet
av en yrkesskola för något särskilt yrke, vars främjande vore av
méra allmänt eller statligt intresse, skulle kunna vara å ena sidan så
angeläget men å andra sidan så svårt att få tillgodosett genom vare
sig enskilt eller kommunalt initiativ, att det kan befinnas nödvändigt,
att staten själv upprättar och helt bekostar eu yrkesskola av sådan art.
Denna utväg har ju också av 1007 års kommitté föreslagits beträffande
konstindustriell yrkesundervisning.

Till frågorna om yrkesskolornas undervisning, lärarkrafter, ekonomiska
förhållanden in. m. skola vi återkomma i fjärde kapitlet.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

ReTsovet av
tekniska
faekskolor.

Tekniska faekskolor och tekniska gymnasier.

Vi komma nu till frågan om de nuvarande tekniska elementarskolornas
ersättande med tekniska faekskolor och äro därmed inne på det högsta
stadiet inom det lägre tekniska skolväsendet: de elementära tekniska
utbildningsanstalter, som erfordras vid sidan av de vetenskapliga anstalterna
■—- tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalts högre
avdelning — och vilkas undervisning bygger på ett förut inhämtat kunskapsmått,
närmast motsvarande realskoleexamen.

Som förut nämnts, föreslår 1907 års kommitté, att samtliga nuvarande
tekniska elementarskolor skola ombildas till tekniska faekskolor och att
dessutom en del nya faekskolor skola upprättas.

Fackskolornas ändamål skulle vara »att meddela de tekniska kunskaper,
som jämte industriell erfarenhet fordras av dem, som närmast skola utöva
tillsyn och ledning av arbetet i verkstäder, fabriker och andra industriella
arbetsplatser, samt av ritare, detalj konstruktörer och laboratoriebiträden
å arkitekt- och hyggnadskontor samt verkstäders och fabrikers
konstruktionsbyråer och försökslaboratorier, ävensom att meddela personer,
som ägna sig åt affärsverksamhet med industriens förnödenheter och
alster eller åt annan praktisk verksamhet, de kunskaper i vissa av skolornas
undervisningsområden, som de för sin verksamhet behöva».

Kommerskollegium betonar, att ett starkt behov föreligger af den mera
specialiserade undervisning, som med fackskolorna avses, men uttalar samtidigt,
att den mera allmänt tekniska undervisningen i de tekniska elementarskolorna
icke bör helt och hållet utbytas mot specialiserad fackskoleundervisning.
Kommerskollegium anför, att det för åtskilliga fabrikstjänstemän
och affärsmän förefinnes ett behov av allmänt tekniska kunskaper,
som ej kan tillfredsställas genom fackskoleundervisning, samt att
det finnes många industriella företag, där arbetets specialisering ej är så
långt driven, att den motiverar anställandet av specialutbildade ledare,
utan där det är fördelaktigare att anförtro ledningen åt personer med
allmänt teknisk bildning. För att behovet av på detta sätt utbildade personer
må bliva tillgodosett, bör, enligt kommerskollegii uttalande, »ett
par av de nuvarande tekniska elementarskolorna bibehållas, om ock i moderniserad
form».

Vi vilja i likhet med kommittén och kommerskollegium kraftigt understryka
behovet av tekniska faekskolor med undervisningen specialiserad
på var sina olika industriella områden. Det synes självklart, att våra
många olika och ofta starkt specialiserade industrigrenar icke kunna

KAP. J. ALLMÄNNA GRUNDER.

vara till fullo betjänta av de nuvarande tekniska elementarskolorna med
deras fåtal linjer — en mekanisk-,, en byggnads- och en kemisk-teknisk linje
— vilka därtill äro i fråga om undervisningen relativt obetydligt specialiserade,
och ej heller kan man ifrågasätta ett sådant slöseri som att utrusta
var och en av de nuvarande fem tekniska elementarskolorna med samtliga
de linjer, som böra vara representerade. Behovet av en mera specialiserad
undervisning inom ett större antal olika fack tillgodoses tydligen
på det mest praktiska sättet genom att för de resp. facken upprätta
särskilda skolor, fackskolor, till behövligt antal.

1907 års kommitté föreslår, att vid de nuvarande tekniska elementar- Specialiserad
skolornas ombildning till fackskolor lärokursen skall avkortas från tre undervisning,
till två år. Denna förkortning i lärotiden skulle möjliggöras genom^lurs^inträ-"
en starkt genomförd specialisering av undervisningen samt en betydlig desforclrill"arökning
i antalet undervisningstimmar per vecka jämte något skärpta inträdesfordringar,
därvid särskilt märkes fordran på minst två års föregående
yrkesmässigt arbete av den art, att det kan anses utgöra en god
förberedelse för studierna i den fackskola, vari inträde sökes. Kommittén
hoppas, att fackskolorna på detta sätt skola bliva bättre i stånd att
utbilda arbetsledare än de nuvarande tekniska elementarskolorna, en
förhoppning som synes oss fullt berättigad.

För en mycket stor del av de blivande lärjungarna är det tvivelsutan
fördelaktigast, att de erhålla en tämligen starkt specialiserad undervisning,
samt utav synnerlig vikt, att lärokursen ej kräver alltför lång tid.
Fackskolorna komma nämligen helt säkert att draga till sig många
begåvade och framåtsträvande arbetare, som redan hunnit arbeta sig in
i någon bestämd industrigren och definitivt beslutat att ägna sig åt denna
samt på grund härav hava sitt intresse inriktat just på specialstudier inom
denna gren. Därtill kommer, att en dylik arbetare ofta uppnått eu arbetsinkomst,
som gör det till en för honom ekonomiskt sett betänklig sak
att för längre tid, än som är alldeles nödvändigt, utbyta förvärvsarbetet
mot skolstudierna.

Emellertid synes det oss knappast möjligt att vid vissa fackskolor med
de inträdesfordringar, som kommittén föreslagit, på två år medhinna eu
lärokurs av den omfattning, som måste anses nödvändig för att fackskolornas
undervisning skall kunna hållas på en nivå, som, oavsett specialiseringen,
icke är lägre'' än de nuvarande tekniska elementarskolornas.

På grund härav finna vi det nödvändigt, att vid vissa av fackskolorna
inträdesfordringarna något höjas utöver vad kommittén föreslagit. Detta
är enligt vårt förmenande en för de blivande lärjungarna vida lämpligare
utväg än att förlänga lärokursen utöver två år. De för inträde

7—i7:i671.

KAP. 1. ALLMÄNNA URUNDER.

Behovet av
tekniska
gymnasier.

nödvändiga förkunskaperna måste ju den sökande i alla fall förskaffa sig
genom självstudier eller bevistande av någon särskild lärokurs, som helst
bör anordnas i samband med eu yrkesskola. Om dessa förstudier, som
knappast behöva förorsaka något egentligt avbrott i förvärvsarbetet, skulle
göras något mer omfattande, än kommittén föreslagit, torde detta ej medföra
någon nämnvärd olägenhet för de inträdessökande.

Yi vilja sålunda föreslå upprättande av tekniska faekskolor med två
års lärokurs i huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget och
skola i fjärde kapitlet närmare ingå på frågorna om faekskolornas förläggning,
undervisning, lärarkrafter, ekonomiska förhållanden m. m.

Det behov av teknisk specialutbildning, som sålunda skulle tillgodoses
genom de tekniska fackskolorna, utesluter emellertid enligt vårt förmenande
ingalunda behovet av allmänt teknisk utbildning.

Kommerskollegium har belyst detta behov från näringarnas synpunkt
genom att, såsom nyss nämndes, framhålla, att allmänt teknisk bildning
är nödvändig för åtskilliga fabrikstjänstemän och affärsmän ävensom för
dem, som skola handhava ledningen av smärre industriella företag med
föga specialiserad verksamhet.

Yi finna för vår del dessa synpunkter fullt riktiga och vilja i anslutning
därtill ytterligare anföra, att det på de industriella företagens
kontor i stor utsträckning behöves biträden, vid vilkas första anställning
man ingalunda begär, att de genom flerårigt yrkesarbete i förening med
specialiserade studier skola hava förvärvat någon grundlig utbildning inom
ett visst fack, utan av vilka man framförallt fordrar, att de skola äga en god
grundläggande skolbildning av den art och omfattning, att de med lätthet
kunna sätta sig in i och utföra enklare förekommande affärs- såväl
som ritkontorsarbeten, samt att de deltagit i praktiskt industriellt arbete
så pass mycket, att de ej stå alldeles främmande för detta arbete.
Ofta föredrager man till sådana platser yngre personer, som nöja sig med
en relativt blygsam begynnelselön; småningom kunna dessa sedan arbeta sig
upp till mera ansvarsfulla och följaktligen bättre betalda befattningar. Särskilt
för arbetet med försäljning av industriens produkter, upparbetande
av nya avsättningsområden för desamma, meningsutbyte med kunder och
beställare rörande tillverkningarnas tekniska beskaffenhet, användbarhet
och pris, med ett ord för förmedlingen av förbindelsen mellan det industriella
företaget och dess avnämare, hava dylika personer en synnerligen
viktig uppgift att fylla. Förutom allmänt tekniskt bildning behöva de
emellertid även en avsevärd merkantil utbildning i förening med eu viss allmänbildning.
Vi äro av den meningen, att detta behov bäst kan tillgodoses
medelst läroanstalter, som, byggande på ett förut inhämtat kun -

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

skapsmått ungefär motsvarande realskoleexamen, under en treårig lärokurs
meddela allmän-teknisk samt därjämte merkantil bildning. För
dessa läroanstalter, som ju i flera avseenden skulle likna de nuvarande
tekniska elementarskolorna och som lämpligen böra åstadkommas därigenom,
att några av dessa bibehållas ehuru med undervisningen omlagd
i nyss antydd riktning, få vi föreslå benämningen tekniska gymnasier.

Vi hava med vad härovan anförts visat, att upprättandet av tekniska
gymnasier är synnerligen väl motiverat med hänsyn till industriens behov,
men vi vilja även se saken från de blivande lärjungarnas och deras
målsmäns sida. Sannolikt komma dessa skolors lärjungar att till en väsentlig
del utgöras av sådana ynglingar, som avlagt realskoleexamen eller
genomgått ett motsvarande antal klasser vid allmänt läroverk och som
äro i tillfälle att ägna ytterligare ett mera begränsat antal år åt skolstudier.
Flertalet ynglingar i denna ställning stå ännu ovissa i fråga om
valet av levnadsbana. Många hava kanske klart för sig, att de helst borde
ägna sig åt något av de praktiska yrkena, men då såväl de själva som
deras målsmän i många fall sakna förutsättningar att bedöma, vilken speciell
näringsgren, som för dem skulle vara lämpligast att välja, blir resultatet
ofta nog, att studierna fortsättas med studentexamen som mål och
att valet av levnadsbana därmed uppskjutes. Det klagas icke utan skäl
på att det för närvarande råder överproduktion av studenter, och medgivas
måste, att för dem, som icke skola fortsätta studierna vid universitet
eller högskolor utan gå direkt ut i det praktiska livet, studierna i
de högre allmänna läroverkens gymnasier jämte avläggande av studentexamen
i en mängd ämnen, av vilka en stor del icke har någon som
helst praktisk tillämpning, ingalunda utgör den ändamålsenligaste förberedelsen
för den blivande levnadsbanan. Ofta nog förekommer det emellertid,
att ynglingar på det åldersstadium, som normalt motsvarar realskoleexamen,
ådagalägga en utpräglad lust och fallenhet för att, som man
säger, »gå den tekniska vägen», d. v. s. ägna sig åt de industriella yrkena.
Med särskilt framträdande intresse för matematik och naturkunnighet
jämte goda anlag för ritning och teckning förena de ej sällan eu
anmärkningsvärd brist på intresse och håg för de mera »klassiska» ämnena.
Nu kan det visserligen i åtskilliga fall hända, att en yngling redan
vid detta åldersstadium är i stånd att definitivt besluta sig för ett visst bestämt
industriellt fack, detta särskilt om föräldrar och anhöriga härutinnan
kunna lämna honom råd och stöd, och i dylikt fall kan och bör han, efter
att under tillräckligt lång tid hava praktiskt arbetat inom just detta fack
och därtill, i den män så befinnes nödigt, kompletterat sina kunskaper,
söka sig in vid den tekniska fackskola, som motsvarar ifrågavarande in -

K A P. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

dustrigren. Oftast torde det emellertid ställa sig så, att både ynglingarna
och deras målsmän sakna tillräcklig kännedom om de olika industrigrenarnas
olika natur och, vilket kanske är det viktigaste, om de utkomstmöjligheter,
som inom olika fack stå till buds, för att ett definitivt beslut
i denna fråga skall kunna fattas. För ynglingar i denna situation
hava de nuvarande tekniska elementarskolorna varit vägen till de industriella
yrkena. Bland de tre linjer, som finnas vid dessa skolor, hava
ynglingarna ej behövt göra sitt slutgiltiga val, förrän de under en avsevärd
del av lärotiden deltagit i undervisningen, och i de fall, då valet
gjorts mera på måfå, har det varit en fördel, att specialiseringen i studierna
ej varit starkare, än att de efter att hava kommit ut i det praktiska
livet ofta kunnat välja ett annat fack än det, för vilket deras skolutbildning
närmast varit avsedd. Utgången av valet har då i regel
dikterats av lagen om tillgång och efterfrågan. Av det anförda framgår,
att. det även med hänsyn till de unga måste anses icke vara välbetänkt
att helt och hållet slopa den allmän-tekniska undervisning, som hittills
lämnats i de tekniska elementarskolorna. Att emellertid bibehålla den
uppdelning i tre linjer, som förekommer vid dessa, synes i och med
fackskolornas upprättande icke blott onödigt utan även olämpligt, enär
de ynglingar, som hava definitivt beslutat sig för ett visst fack, böra
anlita vederbörande fackskola.

Tekniska Vi vilja i detta sammanhang påpeka, att de tekniska gymnasierna enligt
gymnasiers vårt förmenande även i många fall kunde bliva till gagn för ynglingar,
bandraelyrkenr som ämna ägna sig åt andra yrken än de rent industriella. Av allmänt tekan
de indu- nisp och merkantil bildning förefinnes i vår tid ett mycket framträdande
stneiia. pej10v_ torde t. ex. en blivande jordbrukare eller en blivande tjänsteman
vid tullen, intendenturen etc. hava vida mer nytta av sådana kunskaper,
som skulle meddelas i ett tekniskt gymnasium, än av dem han
på samma tid kan förvärva i ett real- eller latingymnasium.

Benämningen Som skål för den av oss föreslagna benämningen tekniska gymnasier
gymnasier. anföras, att dessa läroanstalter skulle bygga på väsentligen samma
kunskapsmått som de högre läroverkens gymnasier, räknat från och med
andra ringen vid dessa, och deras genomgående kräva ungefär samma
tid. Läroämnena skulle visserligen till större delen bliva av annan art, och
det skulle i fråga om undervisningens innehåll och ändamål bliva en vida
större skillnad mellan ett tekniskt gymnasium och ett realgymnasium
än mellan detta och ett latingymnasium, men den bildningsnivå, som
med hänsyn till undervisningens omfattning skulle uppnås, torde bliva
ungefär enahanda. En motsvarighet finnes också redan i benämningen
liandelsgymnasier.

KAP. 1. ALLM ÄNKA GRUNDER.

Till -frågorna om de tekniska gymnasiernas antal och förläggning,
deras undervisning, lärarkrafter, ekonomiska förhållanden in. in. skola vi
återkomma i fjärde kapitlet.

Det system av skolor, som skulle avse utbildning för industri och Sammaniatthantverk,
skulle sålunda omfatta ning av sy dels

lärling sskolor, avsedda för alla minderåriga yrkesarbetare inom lägre tekniska
dessa näringar, jämte yrkesskolor för dem, som ville ytterligare vidga läroanstalter,
sina kunskaper och därmed ernå ökad yrkesskicklighet, vinna kompetens
såsom förmän eller mästare m. m.,

dels pa ett högre plan tekniska fackskolor med strängt specialiserad
undervisning jämte tekniska gymnasier med allmän-teknisk och merkantil
undervisning.

Det förslag, som 1907 års kommitté framlagt, omfattar emellertid ytterligare
ett par särskilda skolor, nämligen tekniska skolan i Stockholm och
statens normalskola för yrkesundervisningen, av vilka den förra skulle
omorganiseras till eu skola för konsthantverk och konstindustri, den senare
avse att, på samma gång den ombesörjde en väsentlig del av yrkesundervisningen
i Stockholm, utgöra en lärareutbildningsanstalt samt en mönster-
och försöksskola på yrkesundervisningens område.

Tekniska skolan i Stockholm.

Beträffande tekniska skolan i Stockholm biträda vi kommitténs förslag
i vad det rör det väsentliga syftet med dess omorganisation.

Statens normalskola för yrkesundervisningen.

I fråga om den föreslagna normalskolan vilja vi kraftigt betona, att
eu dylik läroanstalt måste anses vara oundgängligen nödvändig, för att
lärlings- och yrkesskolorna skola kunna erhålla kompetenta lärare. Den
skulle likaledes, vara av synnerligt stor betydelse därigenom, att man vid
densamma i män av behov skulle kunna pröva eller utarbeta läroplaner,
läroböcker och undervisningsmateriell o. s. v. Enligt vårt förmenande
utgör upprättandet av eu dylik normalskola eu av de första och viktigaste
åtgärderna för lärlings- och yrkesskolväsendets ordnande i riket.

Den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisningsväsendet.

Vad slutligen angår den centrala ledningen av det lägre tekniska undervisningsväsendet,
föreslår 1907 års kommitté tillsättande av en sär -

KAP. 1. ALLMÄNNA GEUNDER.

skild överstyrelse för detta ändamål, sorterande under det ifrågasatta
nya departementet för handel, industri och sjöfart. Kommerskollegium
finner i likhet med kommittén, att en dylik central ledning är alldeles
nödvändig på grund av det maktpåliggande arbetet med den nya organisationens
genomförande och framtida utveckling. Dock anser kommerskollegium
icke nödigt, att överstyrelsen organiseras som ett fristående
ämbetsverk, utan vill i stället självt övertaga uppdraget att vara överstyrelse
samt förmenar, att hithörande ärenden lämpligen kunde handhavas
av en till kommerskollegii industribyrå hörande sektion.

Vi tro emellertid, att det vore föga lyckligt, om det lägre tekniska undervisningsväsendets
organisation och utveckling skulle anförtros åt eu
sektion av en byrå inom ett ämbetsverk, - vars arbetsområde är så vittomfattande,
att denna speciella gren av dess verksamhet sannolikt skulle
komma att anses vara av mera underordnad betydelse. Därtill kommer,
att vi av skäl, som framgå av det följande, anse lämpligast, att
även ledningen av den lägre handelsundervisningen in. m. anförtros åt
samma centrala styrelse som den lägre tekniska undervisningen. Med eu
sådan anordning skulle göromålen bliva allt för vidlyftiga för att kunna
skötas av en sektion av eu byrå inom kommerskollegium. Vi ansluta
oss därför till kommitténs förslag om tillsättande av en särskild överstyrelse,
för vilken vi vilja föreslå benämningen överstyrelsen för yrkesundervisningen.
Vi skola i ett särskilt kapitel närmare ingå på denna
fråga.

Den lägre hamlelsundervisniiigeu.j

| |T fråga om handelsundervisningen kunna vi icke till alla delar ansluta
oss till det förslag, som framlagts av 1913 års kommitterade. I vad
detta avser det lägsta stadiet av ifrågavarande undervisning anse vi oss
nämligen höra föreslå vissa förändringar. Kommitterade föreslå, såsom
i inledningen nämnts, två slag av skolor för detta stadium, nämligen
tvååriga och ettåriga handelsskolor. I de förra skulle lärjungarna intagas
direkt från en sexårig folkskola utan att äga någon praktisk erfarenhet om
handelsyrket; för inträde i de senare skulle fordras att hava varit anställd i
praktisk verksamhet två år och att hava genomgått fortsättningsskola.
Båda slagen av skolor skulle vara dagskolor, d. v. s. lärjungarna skulle
ägna sin tid odelat åt skolarbetet. Förutom i dessa båda skoltyper skulle
handelsundervisning på lägsta stadiet meddelas även i de av kommitterade
föreslagna handelskurserna, men då anordnad så, att studierna kunde bedrivas
samtidigt med förvärvsarbetet.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Yi hava förut vid behandlingen av lärlingsskolorna för industri och
hantverk betonat, att det för ett effektivt tillgodogörande av teoretisk
yrkesundervisning fordras, att lärjungen har ett nödigt mått av grundläggande
allmänna kunskaper att bygga på, en viss åldersmognad samt
därjämte någon praktisk erfarenhet om arbetet inom det yrke utbildningen
avser. Dessa synpunkter äga otvivelaktigt tillämpning även beträffande
handelsyrket. Att kommitterade även i huvudsak dela denna åsikt
framgår av deras yttrande, att lärjungarna i den föreslagna ettåriga skolan
»på grund av sina större praktiska förutsättningar och med den större
målmedvetenhet och det starkare intresse, varmed sådana personer i allmänhet
bedriva sina studier, skola kunna bibringas en utbildning, som i
det hela setk icke blir nämnvärt underlägsen deras, vilka direkt från folkskolan
övergå till och genomgå en tvåårig handelsskola».

Uppslaget till de tvååriga, direkt på eu sexårig folkskolekurs byggda Högre folkhandelsskolorna
synas kommitterade hava erhållit från några av de högre
folkskolorna jämte s. k. borgarskolor, vilka bygga direkt på folkskolan visning,
och i vilka på sina håll handelsundervisning meddelas.

Vi finna det för vår del mycket lämpligt, att de högre folkskolorna,
som ju äro avsedda för sådana från folkskolan avgående lärjungar, vilka
äro i tillfälle att ägna någon kortare eller längre sammanhängande tid
åt fortsatta studier, börjat på sitt program upptaga undervisning i praktiska
ämnen, däribland särskilt handelsundervisning. Men vi vilja betona,
att den yrkesundervisning, som på detta sätt bibringas så unga
lärjungar utan någon som helst praktisk erfarenhet av yrkesarbete,
aldrig kan bliva någon yrkesutbildning i egentlig mening. Därtill
äro lärjungarna för unga och för oerfarna. Dylika skolors undervisning
måste snarare hava till uppgift att vända lärjungarnas håg till och
inrikta deras intresse på de praktiska yrkena och att i övrigt bibringa
dem allmänt medborgerliga kunskaper samt verka karaktärsdanande och
uppfostrande. Att så ock är händelsen synes framgå av de för en del
dylika skolor gällande undervisningsprogrammen. Dessa skolor torde därför
böra närmast anses besläktade med de yrkesbetonade fortsättningsskolorna.
Huvudsakliga skillnaden är den, att de förra giva sina lärjungar
full sysselsättning, under det de senare endast till en ringa del upptaga sina
lärjungars tid, som i övrigt kan användas till förvärvsarbete. Yi skola
längre fram yttra oss om de högre folkskolorna men vilja på grund av
det redan anförda göra det uttalande, att vi anse de av kommitterade
föreslagna tvååriga handelsskolorna olämpliga såsom liandelsutbildningsanstalter
i egentlig mening och att dessa sålunda icke böra upptagas på
programmet för den lägre handelsundervisningens ordnande.

KAP. 1. ALLMÄNNA GEUNDER.

Lärlings- och
yrkesskolor
för handelsanställda.

Behovet av
handelslärlingsskolor.

I stället vilja vi föreslå upprättande av handelslärlmgsskolor och handelsyrJcesskolor
i huvudsaklig överensstämmelse med motsvarande läroanstalter
■för industri och hantverk. Denna lösning är enligt vårt förmenande den
för såväl handelsyrket som de minderåriga bästa utvägen. För de personer,
vilkas utbildning det här är fråga om, är den naturliga vägen den,
att de börja sin bana från början, d. v. s. genom att taga anställning
som springpojkar eller dylikt, samt sedan arbeta sig framåt under inhämtande
av den teoretiska utbildningen samtidigt med den praktiska erfarenheten.
Ett allmänt anlitande av den utbildningsväg, som kommitterade
med de tvååriga handelsskolorna föreslagit, skulle kunna medföra,
att eu mycket avsevärd procent av de utexaminerade sedermera vid sitt
utträde i det praktiska livet skulle finna sig hava vält- ett yrke, för
vilket de saknade anlag och håg. En person, som på detta sätt fått ett
betyg, vars innehåll vore ägnat att ingiva åtminstone honom själv den
uppfattningen, att han i viss mån vore färdig med sin handelsutbildning,
vore säkerligen icke villig, ej heller lämplig att taga en allt för underordnad
anställning. Ett dylikt förhållande skulle vara till skada lika mycket
för handelsyrket som för de minderåriga. Vad de senare beträffar, vore
det väl nästan orimligt att låta en 13-åring, som varken äger någon
erfarenhet om handelsyrket eller någon vetskap om, huruvida hans håg
och fallenhet ligga åt detta håll, vinna inträde i en skola med specialiserad
handelsundervisning, där han på två år skulle göras färdig och
erhålla ett slags yrkesprägel, föga motsvarad av verklig yrkeskännedom.
Enligt vår mening bör den minderårige, som ämnar ägna sig åt handelsyrket,
efter avslutad folkskolekurs först genomgå den obligatoriska tvååriga
fortsättningsskolan, helst en sådan med undervisning i anslutning
till handel. Under tiden kan han vinna anställning i yrket och sålunda
få pröva sina praktiska anlag för detta. Efter fullgjord fortsättningsskolplikt
och förutsatt, att lian erhållit stadigvarande sysselsättning i
handelsyrket, bör han sedan genomgå en li an del sl ärlings skol a, om dylik
finnes på platsen.

Lärlingsskolor.

Handelslärlingsskolan bör i överensstämmelse med de föreslagna lärlingsskolorna
för industri och hantverk vara en kommunal institution med
statsbidrag, fakultativ för kommunen med avseende på inrättandet men
obligatorisk för lärjungarna med avseende på besökandet. Som skäl för
denna anordning må anföras, att de i handel anställda minderåriga
ovillkorligen måste anses vara i lika stort behov av skolans fostrande

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

inflytande samt av verklig yrkeskunskap som de inom industri och hantverk
anställda. Något ordnat lärlingssystem tillämpas visserligen i allmänhet
icke inom handelsyrket, men detta måste i själva verket anses vara ett
allvarligt missförhållande, som bör avskaffas. Det förekommer numera
ej sällan, att springpojkar, som anställas vid 13—14 års ålder, sedermera,
i stället för att småningom användas till mer ansvarsfulla göromål,
varigenom de kunde inhämta praktisk kännedom om handelsyrket, under
allt för lång tid, ända till 3—4 år, få ägna sig uteslutande åt sådana
sysslor, att de egentligen ingenting få lära sig. Också klagas det från
arbetsförmedlingsanstalterna över de stora svårigheter, som möta, då det
gäller att skaffa lämplig anställning åt dylika personer, när de vid 18—

19 års ålder äro för gamla att längre vara springpojkar och samtidigt
sakna varje tillstymmelse till utbildning i något som helst yrkesarbete.

Såsom kommitterade i sitt betänkande omnämna, har ett ordnat handelslärlingssystem
ansetts nödvändigt och blivit infört i ett stort antal andra
länder, och det torde knappast råda något tvivel om att en liknande
anordning är behövlig även hos oss.

De minderårigas behov av utbildning motsvaras av ett lika starkt framträdande
behov från handelsnäringens egen synpunkt. Att, såsom nu ofta
sker, personer, vilka ej erhållit någon utbildning för handel och ofta sakna
de mest elementära begrepp rörande ordnad bokföring, affärskorrespondens,
gällande förordningar för handel o. s. v., starta handelsföretag ocli
driva affärsrörelse, vållar ej sällan stora skador för affärslivet.

På grund härav synes knappast någon tvekan kunna råda därom, att Skolplikt för
h an d el slätjingsskol om a höra vara obligatoriska för lärjungarna, så att lar.iul''San,apå
de platser, där dylika skolor varda upprättade, de också komma att
genomgås av samtliga i handel anställda minderåriga.

Införes lärlingsskolplikt inom industri och hantverk, synes det även
ur eu annan synpunkt nödvändigt att också gorå handelslärlingsskolorna
obligatoriska. Det kan nämligen eljest befaras, att friheten från skoltvång
inom handelsyrket i och för sig kunde bidraga till att locka ett
alltför stort antal minderåriga in på denna levnadsbana till förfång för
rekryteringen inom de produktiva yrkena. Tillströmningen till handelsmannabanan
kommer säkerligen, även om skolplikt införes, att framgent
som hittills bliva mer än tillräcklig.

Beträffande lärokursens längd i handelslärlingsskolan torde det visser- Lärotid,
ligen vara omöjligt att på två år med ett fåtal timmar i veckan hinna
inhämta mer än ett minimum av de kunskaper, som äro nödvändiga för dem,
som skola ägna sig åt handelsyrket, men det torde ej gärna kunna sättas
i fråga att utsträcka den obligatoriska kursen över mer än två år.

8—173071*

KAl5. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Sammanfatt ning.

Yi vilja sålunda föreslå, att kommunerna genom lag berättigas att upprätta
handelslärlingsskolor med tvåårig lärokurs och med skolplikt för i
handel anställda personer under 18 års ålder, vilka fullgjort sin fortsättningsskolplikt.
Möjlighet till dispens från sistnämnda bestämmelse
bör lämnas efter samma grunder som vid övriga lärlingsskolor.

Yrkesskolor.

Såsom förut blivit nämnt, skulle handelslärlingsskolorna ej kunna meddela
mer än blott ett minimum av liandelsutbildning, nödvändigt för alla i
handelsyrket anställda, men otillräckligt för en stor del av dem. För
dem, som vilja vidga sitt kunskapsmått och därmed skaffa sig ökad
kompetens, böra handjd syrkes skolor, motsvarande de industriella och hantverks-yrkesskolorna,
upprättas. I dessa handelsyrkesskolor bör anordnas
dels i form av handelsyrkeskurser en på handelslärlingsskolans kunskapsmått
byggd fortsatt undervisning, avseende att giva eu sådan utbildning,
som lämpligen erfordras för idkande av eller anställning i handelsrörelse
av mindre omfattning eller skötande av jämförelsevis mindre krävande platser
på kontor eller lager, dels i form av special- eller ämneskurser undervisning
i enstaka ämnen eller grupper av ämnen, som kunna vara av
särskild betydelse för den enes eller andres verksamhet. Sistnämnda
kurser skulle givetvis vara avsedda för personer med god praktisk erfarenhet
inom handelsyrket samt för övrigt i huvudsak motsvara de av
1913 års kommitterade föreslagna handelskurserna.

Handelsyrkesskolorna torde i regel böra vara kommunala institutioner;
endast mera undantagsvis torde de komma att upprättas på enskilt
initiativ.

Ettåriga handelsskolor.

Behovet av lägre handelsundervisning bör i överensstämmelse med det
förut anförda normalt tillgodoses genom handelslärlings- och handelsyrkesskolor,
i vilka undervisningen är så ordnad, att lärjungarna kunna
sköta skolarbetet jämsides med sina anställningar i affärslivets tjänst,
en utbildningsgång, som med avseende på det lägre stadiet inom yrkesundervisningens
område bör anses vara den lämpligaste. Givetvis blir
det dock för en avsevärd del av de personer, som ägna sig åt handel,
icke möjligt att jämsides med sitt förvärvsarbete bevista dessa
skolor. Så är i allmänhet fallet med dem, som äro anställda i affärer
på landet eller i små samhällen, där lärlings- och yrkesskolor icke bliva
upprättade. Många av dessa torde visserligen komma att begagna sig

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

av den utvägen att under ett par tre år taga anställning i ett samhälle,
där skolor av det nyssnämnda slaget finnas, och där genomgå desamma,
men för en stor del faller sig detta olägligt eller rent av omöjligt. För
dylika personer, vilka äga tillräcklig erfarenhet inom handelsyrket, nödig
åldersmognad och det kunskapsmått i allmänna grundläggande ämnen,
som , inhämtas i folkskolan jämte den obligatoriska fortsättningsskolan,
bör det finnas möjlighet att vid en skola, där de få odelat ägna sin
tid åt studierna, i en samlad kurs erhålla den utbildning, varav de äro
i behov. För detta ändamål böra ettåriga handelsskolor i huvudsaklig
överensstämmelse med kommitterades förslag upprättas på lämpliga platser
och i nödigt antal. I dessa skolor kunde lärjungarna bibringas en utbildning
av samma omfattning som den, vilken skulle erhållas i en tvåårig
handelslärlingsskola jämte därpå följande yrkeskurs i eu handelsyrkesskola.
Man kunde visserligen tänka sig inrättande av dagskolor
med kortare kurs än ett år och med en undervisning av endast den omfattning,
som skulle förekomma i eu handelslärlingsskola, men detta
torde vara olämpligt. I eu skola, vars bevistande är frivilligt och därtill
måste medföra avsevärda utgifter för lärjungarna, bör undervisningen
icke inskränkas till att omfatta endast det minimum, som kan medhinnas
i den obligatoriska och avgiftsfria lärlingsskolan och som för en stor del
av lärjungarna är otillräckligt, utan den bör giva en för det stadium,
varom här är fråga, till omfattning och innehåll fullt tillfredsställande
utbildning.

De ettåriga handelsskolorna, vilka böra avse att fylla behovet inom
större områden än enstaka kommuners, kunna vara antingen kommunala
eller enskilda läroanstalter. Möjligen kan det visa sig nödvändigt i vissa
fall, att staten upprättar och helt bekostar dylika skolor.

Till frågorna om undervisning, lärare, ekonomiska förhållanden in. in.
skola vi återkomma i femte kapitlet.

Den centrala ledningen av det lägre handelsundervisningsväsendet.

Beträffande administrationen av de föreslagna handelsutbildningsanstalterna
vilja vi föreslå, att varje skolas ledning närmast skall handhavas
av en lokal styrelse och att ledningen av hela det lägre handelsundervisningsväsendet
anförtros åt samma överstyrelse som det lägre
tekniska undervisningsväsendet. Ett samordnande av dessa båda grenar
av yrkesundervisning torde, om det av oss föreslagna skolsystemet bleve
genomfört, vara icke blott lämpligt utan även komma att visa sig nödvändigt.
De kommunala lärlings- och yrkesskolorna, vare sig de avse

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

att tjälla handeln, industrien eller hantverket, torde sannolikt i fråga om
organisation, lokaler in. in. komma att behandlas i ett sammanhang av
vederbörande kommunalstyrelse. De bestämmelser rörande lärlingsskolplikten,
som behöva utfärdas, torde även böra bliva sins emellan likartade,
vare sig dessa skolor tjäna det ena eller det andra syftet, och i flertalet
fall torde det dessutom komma att visa sig mest ändamålsenligt att
ställa samtliga de i en kommun upprättade lärlings- och yrkesskolorna
under en gemensam lokal styrelse, där givetvis såväl de industriella och
hantverksyrkena som handelsyrket böra vara representerade. Under sådana
förhållanden kan det ej vara lämpligt, om ens möjligt, att uppdela
den centrala ledningen, som ju skall granska och stadfästa skolornas
läroplaner och reglementen, avgiva yttranden angående statsbidragens
fördelning in. nr, på två skilda chefsmyndigheter. Som i inledningen
nämnts, ifrågasätta också 1913 års kommitterade, att eu framtida central
styrelse för den lägre handelsundervismingen bör förenas med den föreslagna
centrala styrelsen för den lägre tekniska undervisningen. I det vi
sålunda upptaga denna av kommitterade framkastade tanke, vilja vi även
uttala, att det enligt vårt förmenande finnes åtskilliga skäl för att, som
de kommitterade antyda, även anförtro den centrala ledningen av navigationsskolorna
åt samma överstyrelse.

Undervisning i husligt arbete.

Med det system av läroanstalter, som i det föregående angivits, skulle
behovet av undervisning inom de områden, som vårt uppdrag omfattar,
nämligen fortsättningsskolan, den lägre tekniska undervisningen och den
lägre handelsundervisningen, bliva tillgodosett. Under arbetets gång hava
vi emellertid fått anledning upptaga till behandling även frågan om undervisning
i husligt arbete för kvinnor och särskilt för dem, som skola
'' ägna sig åt husliga sysslor såsom förvärvsarbete. Kommerskollegium berör
frågan om sådan undervisning i samband med sitt yttrande om
lärlingsskolor för kvinnliga minderåriga, som äro anställda i industri och
hantverk. Om dessa yttrar kommerskollegium, att de i stor utsträckning
sedermera övergå till andra arbetsuppgifter och att det även oavsett
detta för det stora flertalet av dem är av större vikt att lära sig vad
som står i samband med skötandet av ett hushåll än att inhämta yrkeskunskap.
På grund härav anser kommerskollegium, att den kvinnliga
ungdomens undervisning i regel bör i första hand inriktas på huslig
ekonomi och ej på industriell yrkesutbildning.

Frågan om lärlingsskolornas ställning till de i industri och hantverk

KAP. I. ALLMÄNNA GRUNDER.

anställa kvinnliga minderåriga skola vi i ett annat sammanhang återupptaga
men anse oss dock redan nu böra nämna, att vi, utan att på
något sätt vilja underskatta betydelsen av undervisning i huslig ekonomi
även för dessa, dock förmena, att behovet av industriell yrkesutbildning
för kvinnor förefinnes mer allmänt, än som synes framgå av kommerskollegii
yttrande.

Vad angår de kvinnliga minderåriga, som hava för avsikt att förtjäna De nuvaransitt
uppehälle medelst husligt arbete såsom tjänarinnor i hemmen, hava ?e ntb.il,<j'',
dessa på den egentliga landsbygden och väl mångenstädes även i städer hetemap!
och andra samhällen under uppväxtåren i sina egna hem hitintills i allmänhet
erhållit så mycken undervisning i husliga sysslor, att de hjälp- räde äro ieko
ligen kunnat göra skäl för sig, då de kommit ut och tagit anställning till^endds®tä1''
hos andra. Denna utbildning visar emellertid en tydlig tendens att bliva
alltmera sällsynt och otillräcklig. Skälen härtill äro många och hava
delvis av oss redan berörts i annat sammanhang. Den sociala utvecklingen
med dess alltmer genomförda arbetsfördelning, de ökade möjligheterna
att till billigt pris erhålla färdiga en mängd varor, som
förr tillverkades i hemmen, och därtill den numera ej sällsynta omständigheten,
att båda föräldrarna äro upptagna av arbete utom hemmet,
allt detta gör, att en framträdande okunnighet i husliga arbeten allmänt
råder bland de kvinnliga minderåriga, särskilt i städer och industrisamhällen.
Det är att hoppas, att folkskolan och fortsättningsskolan, i den
mån deras knappt tillmätta lärotid och den ringa åldersmognaden hos
deras lärjungar det medgiva, skola genom den undervisning i husligt
arbete, som i dem meddelas, kunna åvägabringa en viss förbättring i
dessa förhållanden. Någon egentlig kompetens att på egen hand sköta
de viktigare husliga arbetena kan dock givetvis icke vinnas i dessa skolor.

För detta ändamål tarvas en vida grundligare utbildning.

De flickor, om vilka det här är fråga, nödgas ofta av ekonomiska skäl
att redan tidigt ägna sig åt förvärvsarbete och äro därför i regel hänvisade
att samtidigt med detta skaffa sig den utbildning de behöva. Får
en dylik flicka plats i familj, är det emellertid mycket vanligt, att hon
på grund av sin okunnighet i matlagning, sömnad och dylikt icke användes
till annat än sådana sysslor, för vilka ingen nämnvärd utbildning
erfordras, och hennes lön blir då också relativt obetydlig. Om hennes
matmoder har tid, lust och förmåga att bibringa henne de insikter och
färdigheter, som behövas för att sköta alla förekommande sysslor i ett
hem, och hon stannar tillräckligt länge på en dylik plats, kan hon
sedermera erhålla mer ansvarsfull och bättre avlönad anställning. Men
den utbildning hon på detta sätt får blir gärna i så måtto ensidig, att

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Lärlings- och
yrkesskolor
för husligt
arbete.

den kommer att motsvara de speciella behov och vanor, som råda inom
just den familj, där hon händelsevis gjort sina lärospån. Kommer hon
på en ny plats, finner hon sig kanske behöva i viss grad så att säga
börja om från början. Mycket vanligt är emellertid, att hon under hela
den tid hennes första anställning varar ingenting väsentligt får lära sig.
För en på detta sätt anställd flicka är det i själva verket mycket svårt
att komma framåt och erhålla en ansvarsfullare plats med bättre lönevillkor.
Skulle hon övergå till eu plats, där nöjaktig undervisning samtidigt
lämnades, skulle hon där ej kunna påräkna förbättrade lönevillkor, och
en mera krävande anställning är hon ej kompetent att sköta. Svårigheten
att inom detta yrke erhålla eu tillfredsställande utbildning och därmed
följande självständigt arbete torde utgöra en ej oväsentligt bidragande
orsak till att de unga kvinnorna i allt större antal söka sig till fabrikerna,
där de erbjudas platser, för vilkas nöjaktiga skötande eu mycket kort
tids övning är nog, och där de redan från början kunna få bättre arbetsvillkor
och större kontant arbetsförtjänst. Också klagas det ju allmänt
såväl över den ringa tillgången på tjänarinnor för hemmen som över
tjänarinnornas bristande yrkesskicklighet. Visserligen får man väl antaga,
att en stor del av de kvinnor, som gå till fabrikerna, hava lust
och fallenhet för detta slags arbete, och för deras utbildning bör det sörjas
genom inrättande av lämpliga lärlingsskolor. Men det finnes tvivelsutan
många, som känna sig föga tillfredsställda med fabriksarbetet och vilkas
intresse och anlag ligga vida mer åt hemmets sysslor. Det saknas ju ej
heller numera på sistnämnda område anställningar, av vilka yrkesskiekliga
och i övriga avseenden kvalificerade kvinnor kunna vinna en i det
hela taget lika god, ofta bättre utkomst än fabriksarbetet i längden kan
giva. Man torde kunna antaga, att ett likställande av tjänarinneyrket
med övriga yrken i fråga om utbildning skulle vara ägnat att gorå dylika
anställningar mera tilldragande samt öka tillgången på duglig arbetshjälp
i hemmen, varjämte ett dylikt likställande kanske även skulle bidraga
att höja ifrågavarande yrkesgrupps sociala anseende. Förbättrade
utbildningsmöjligheter på det husliga arbetets områden skulle dessutom
vara av synnerligen stor betydelse för samhället i dess helhet därigenom,
att man med desamma vunne, att av de kvinnor, som ingå äktenskap,
eu vida större del, än vad nu är fallet, komme att vara i besittning av
nödiga kunskaper för att sköta ett hem.

För ifrågavarande utbildning kunna i huvudsak två olika vägar anlitas.
Den ena är att låta utbildningen helt och hållet försiggå inom en skola,
som tar lärjungarnas tid helt i anspråk. Till upprättande av dylika
skolor för husmodersutbildning med ettårig lärokurs har innevarande

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

(1917) års riksdag beviljat statsbidrag. Till samma kategori höra även
lanthushållsskolorna jämte en mängd enskilda kurser och skolor för husmodersutbildning.
Den andra utvägen är att upprätta skolor med undervisningen
så ordnad, att lärjungarna kunna sköta skolarbetet jämsides
med förvärvsarbetet. Dessa skolor skulle sålunda bliva av samma typ
som de förut föreslagna lärlings- och yrkesskolorna och torde också böra
benämnas på samma sätt som dessa. Av de båda angivna utvägarna synes
oss den sistnämnda företrädesvis böra anlitas. Det torde nämligen
vara alldeles självklart, att om hela den kategori av kvinnliga minderåriga,
varom här är fråga, skulle utbildas i skolor, som under en ettåriglärokurs
helt toge deras tid i anspråk, utbildningen skulle bliva alldeles
för dyrbar, vare sig utgifterna skulle bestridas av allmänna medel
eller av lärjungarna själva. Sannolikt komme dessa skolor att besökas i
övervägande grad av de ekonomiskt bättre ställda. De mindre bemedlade
eller obemedlade skulle i dem kunna vinna inträde endast i den
givetvis mycket begränsade utsträckning, som betingades av stipendier, friplatser
och dylikt, genom vilka de kunde komma i åtnjutande av icke
allenast fri undervisning utan även fritt uppehälle, helt eller delvis, under
den tid lärokursen påginge. Vi vilja sålunda för tillgodoseende av
behovet av utbildning i husligt arbete i första rummet föreslå, upprättandet
av lärlings- och yrkesskolor.

Iiärlingsskolor.

Ett likställande av lärlingsskolorna för husligt arbete med övriga lärlingsskolor
innebär givetvis, att skolplikt införes även för de förra och
att arbetsgivaren ålägges att bevilja för skolgången nödig ledighet. Vid
första påseendet förefaller detta måhända att, vara ett allt för starkt ingripande
i hemförhållandena, som skulle vålla oöverkomliga svårigheter.
En närmare undersökning torde dock giva vid handen, att dessa svårigheter
ej äro av någon avgörande betydelse och att de mer än väl uppvägas
av de fördelar, som skulle vinnas. I fråga om dessa lärlingsskolcr
skulle vederbörande kommun, liksom i fråga om andra sådana, äga att
besluta om deras upprättande ävensom att utfärda närmare bestämmelser
rörande skolplikten, och man torde under sådana förhållanden kunna vara
viss om att nödig försiktighet vid förslagets genomförande varder iakttagen.
I de allra flesta av de familjer, där man nöjer sig med att anställa en
enda och därtill minderårig hjälpreda, gives det säkerligen möjlighet att
reda sig denna hjälp förutan under den tid av eu hel eller två halva
dagar i veckan, som skolarbetet skulle omfatta. I de enstaka fall, där

Skolplik

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

Lärotid och
undervisning.

detta är omöjligt, finge man vid anställning av tjänstflicka se till, att
denna redan fullgjort sin lärlingsskolplikt. Äro flera tjänarinnor anställda
i samma familj, torde väl i allmänhet ej mer än en befinna sig på
det åldersstadium, som skolplikten skulle omfatta, men även om så vore
händelsen, finnes ju den möjligheten att låta flickorna besöka skolan på
olika veckodagar.

Lärokursens längd bör liksom vid övriga lärlingsskolor vara två år
och undervisningen bygga på fortsättningsskolans grund.

Yrkesskolor.

Den utbildning, som erhålles genom att under två år, jämsides med
det praktiska utförandet av husliga sysslor hos arbetsgivaren, deltaga i
lärlingsskolans undervisning, bör för flertalet flickor vara tillräcklig. Emellertid
finnas en mängd befattningar, där det i en eller annan särskild
gren av husligt arbete kräves speciell yrkesskicklighet till den omfattning,
att nödig kompetens ej kan vinnas enbart i lärlingsskolan. För
att bereda tillfälle till förvärvande av dylik speciell yrkesskicklighet böra
yrkesskolor med specialkurser i särskilda grenar av det husliga arbetet
upprättas.

Övriga utbildningsanstalter på det husliga arbetets område.

Medelst de av oss föreslagna lärlings- och yrkesskolorna för husligt
arbete bör behovet av ifrågavarande utbildning i städer och liknande
samhällen normalt tillgodoses, och några andra läroanstalter på det husliga
arbetets område synas icke vara behövliga där dylika skolor i erforderlig
utsträckning varda upprättade. I mindre samhällen eller på landsbygden
kunna lärlings- eller yrkesskolor med på sådant sätt ordnad undervisning,
att skolarbetet kan försiggå jämsides med förvärvsarbetet,
emellertid ej gärna komma i fråga. För att där fylla behovet av utbildning
i husligt arbete fordras läroanstalter med undervisningen koncentrerad
på kortare tid. under vilken lärjungarna odelat ägna sig åt skolarbetet.
En typ av dylika skolor bilda lanthushållsskolorna, vilka äro avsedda
för i egentliga lanthushållsgöromål sysselsatta kvinnor. Enligt vårt förmenande
borde på landsbygden ytterligare upprättas skolor, avsedda för
de kvinnor, som där äro sysselsatta i husligt arbete utan att dock vara
berättigade till inträde i lanthushållsskola. Under förutsättning av nödig
åldersmognad hos lärjungarna i förening med ett visst mått av föregående
praktisk erfarenhet i husligt arbete torde lärokursens längd i dylika hus -

KA1>. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

hållsskolor kunna inskränkas till ett halvt år eller något mindre. På åtskilliga
håll torde det visa sig lämpligt att för samma ändamål anordna
ambulatoriska kurser av även kortare varaktighet och upptagande vissa
speciella grenar av det husliga arbetet såsom matlagning, konservering
och dylikt.

Yad angår de av 1917 års riksdag beslutade ettåriga husmodersskolorna,
synes oss dessas uppgift vara i någon mån oklar. Enligt de bestämmelser,
som utfärdats för dessa skolor, skulle de förläggas till städer
och industrisamhällen, men som vi redan förut framhållit, skulle de därstädes
bliva överflödiga, så vida vårt förslag om lärlings- och yrkessko■
lors upprättande vinner beaktande. I fråga om såväl inträdesfordringar
som undervisningsplaner giva de utfärdade bestämmelserna vid handen,
att de ettåriga husmodersskolorna närmast skulle motsvara vad 1907 års
kommitté för den lägre tekniska undervisningen kallat »fullständiga lärlingsskolor».
Utbildningen torde dock för lärjungarna ställa sig så pass
dyrbar, att dessa skolor snarare skulle komma att tillgodose det behov
av praktisk utbildning för skötandet av ett eget hem, som förefinnes hos
medelklassens flickor, än att bliva egentliga yrkesutbildningsanstalter för
dem, som skola förtjäna sitt uppehälle genom husligt arbete. Under sådana
förhållanden torde ifrågavarande skolor, så vida de skola bibehålla
den prägel, som de genom nuvarande bestämmelser åsatts, framgent liksom
hittills böra vara enskilda läroanstalter.

Man kan emellertid tänka sig även en annan uppgift för dessa skolor.
I likhet med de föreslagna ettåriga handelsskolorna skulle de nämligen
kunna avses för sådana yrkesanställda, vilka sakna möjlighet att begagna
sig av undervisningen i lärlings- och yrkesskolor. I dylikt fall borde inträdesåldern
sättas så hög, att de ej komme att konkurrera med lärlingsskolorna.
Om man därjämte av de inträdessökande fordrade ett par års
praktisk erfarenhet i husligt arbete, skulle lärotiden kunna minskas till
ett halvt år. Dessa skolor skulle då bliva av alldeles samma typ som
de hushållsskolor, vilka vi förut framhållit såsom behövliga på landsbygden
vid sidan av lanthushållsskolorna, och borde inrättas företrädesvis
i mindre samhällen, där antalet i husligt arbete anställda minderåriga
är för litet att motivera anordnandet av lärlingsskola.

Lärotiden vid dylika hushållsskolor torde i allmänhet böra omfatta 6
månader. Där förhållandena sådant påkalla, böra dock även kortare kurser
kunna anordnas, varvid emellertid en viss begränsning av läroämnenas
antal bör iakttagas. För inträde bör fordras, att den sökande fyllt
18 år och under minst två år varit sysselsatt med husligt arbete.

Enär dylika skolor, såsom förut nämnts, böra förläggas till landsbyg 9—173671.

KAP. 1. ALLMÄNNA GRUNDER.

flen eller mindre samhällen samt vara avsedda att fylla behovet inom
större områden, torde man knappast kunna påräkna, att de bliva kommunala
anstalter, utan torde de komma att upprättas på enskilt initiativ.
De böra emellertid av stat och kommun kraftigt understödjas.

Den centrala ledningen av skolorna för undervisning i husligt arbete.

Den centrala ledningen av de läroanstalter, som enligt det föregående
erfordras för tillgodoseende av behovet av undervisning i husligt arbete,
bör av skäl, som närmare angivas i sjätte kapitlet, anförtros åt den föreslagna
överstyrelsen för yrkesundervisningen.

lydande under
överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Översikt.

Fortsättningsskolor; 1 med eller utan yrkesbetonad undervisning och
Högre folkskolor J lydande under folkskolöverstyrelsen.

Lärlingsskolor för industri, hantverk, handel och
husligt arbete;

Yrkesskolor för industri, hantverk, handel och husligt
arbete;

Ettåriga handelsskolor;

Hushållsskolor;

samt på ett högre stadium:

Tekniska fackskolor;

Tekniska gymnasier;

Handelsgymnasier,

Härtill komma de för mera speciella ändamål avsedda:

Statens normalskola för yrkesundervisningen;

Tekniska skolan i Stockholm;

Statsunderstödda enskilda skolor för förberedande eller fullständig lärlingsutbildning
inom vissa hantverks- och industriella yrken.

Dessa läroanstalter, eventuellt även navigationsskolorna, böra likaledes
lyda under överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Vid den följande framställningen skola vi först behandla de till det
allmänna undervisningsväsendet hörande fortsättningsskolorna och högre
folkskolorna, därefter den lägre tekniska undervisningen, så handelsundervisningen
och slutligen undervisningen i husligt arbete. I särskilda
kapitel skola vi till sist behandla dels enskilda yrkesutbildningsanstalter,
dels den föreslagna överstyrelsen för yrkesundervisningen.

KAP. 2.

Fortsättningsskolan.

Olika typer av fortsättningsskolor.

Enligt folkundervisningskommitténs förslag böra de yrkesbetonade fortsättnmgsskolorna
uppdelas i skilda typer i anslutning till olika yrken
eller yrkesgrupper. Såsom exempel på sådana typer angiver kommittén
följande:

fortsättningsskolor i jordbruksbygder,

industriella fortsättningsskolor,

hantverksfortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till bekJädnad,
syrken,

handelsfortsättningsskolor samt

fortsättningsskolor för kvinnlig ungdom i anslutning till det husliga
arbetet.

Kommittén har dels genom sitt allmänna program för fortsättningsskolorna,
dels genom mera i detalj utarbetade förslag till undervisningsplaner
för olika typer av sådana angivit, hur kommittén tänkt sig, att
arbetet i dessa skolor borde läggas. Dessa undervisningsplaner hava
sedermera upptagits i folkskolöverstyrelsens utlåtande, delvis omarbetade
samt tillökade med planer för andra typer av yrkesbetonade fortsättningsskolor
jämte allmän fortsättningsskola.

I det väsentliga hava vi intet att erinra mot den av kommittén föreslagna
grupperingen av fortsättningsskolorna. Vi dela den av folkskolöverstyrelsen
uttalade uppfattningen, att fortsättningsskolor i anslutning
tdl husligt arbete sannolikt komma att få en mycket stor utbredning
och att i stort sett denna skoltyp kommer att bliva den normala i fråga
om fortsättningsskolor för den kvinnliga ungdomen. I likhet med folkundervisningskommittén
finna vi det synnerligen önskvärt, att det för

KAP. 2. FOKTSÄTTNIN6SSK0LAN

kvinnliga lärjungar i fortsättningsskolor av även annan typ måtte beredas
tillfälle till undervisning i husligt arbete, helst i såväl kvinnlig slöjd
som hushållsgöromål, framförallt dock i det senare.

Folkundervisningskonimittén uttalar den meningen, att fortsättningsskolorna
på den egentliga landsbygden i de allra flesta fall måste bliva
samskolor och att detta ej innebär någon olägenhet, enär jordbrukarhemmens
kvinnor dela männens intressen, samt att lärokursen i arbetskunskap
vid hithörande skolor kan givas ett innehåll, som i stort sett bör kunna
lämpa sig för lärjungar av båda könen. Härvidlag vilja vi dock framhålla,
att ehuruväl undervisningen i åtskilliga grenar av nämnda ämne
vid dessa skolor utan olägenhet kan vara gemensam för båda könen, det
dock finnes avsevärda kunskapsområden, vilka för de manliga lärjungarna
äro av sådan betydelse, att de knappast kunna förbigås, men ej äga
nämnvärt intresse för flickorna. Det är därför ett synnerligen angeläget
önskemål, att en väsentlig del av lärokursen i arbetskunskap vid dessa
samskolor för flickornas vidkommande utbytes mot undervisning i husligt
arbete.

Yad benämningarna på de särskilda skoltyperna angår, har från olika
håll framställts den anmärkningen, att de verka vilseledande och kunna
åstadkomma förväxling. Några anvisningar på andra benämningar, som
fullt och klart angiva de enskilda skolornas art och uppgift, hava dock
icke framkommit. Lämpligast torde vara att helt enkelt använda benämningen
fortsättningsskola och att i ett tillägg angiva dennas egenart,
förslagsvis:

fortsättningsskola med jordbruks-, skogsbruks- eller fiskeriundervisning,
fortsättningsskola med hantverks- eller industriell undervisning,
fortsättningsskola med handelsundervisning,
fortsättningsskola med undervisning i husligt arbete.

Läroämnen och kursplaner.

Såsom obligatoriska läroämnen i yrkesfortsättningsskolan föreslår folkundervisningskommittén
arbetskunskap, medborgarkunskap och modersmålet.
Därjämte skulle, därest icke i vederbörlig ordning annorlunda
beslutades, någon kortare del av lärotiden ägnas åt kristendomsundervisning
samt, där omständigheterna därtill föranledde, även åt gymnastik.
I den allmänna fortsättningsskolan skulle ämnet arbetskunskap ersättas
med allmänbildande ämnen. Såsom lämpliga sådana föreslår folkskolöverstyrelsen
vissa delar av naturkunnigheten, valda med hänsyn till ortens
näringsliv, eller ock historia. Överstyrelsen anser, att i de skolor,

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

(59

där undervisning i historia skulle meddelas, ämnet naturkunnighet borde
uteslutas, detta för att antalet ämnen ej skulle bliva för stort. Överstyrelsen
finner det även önskvärt, att eu del av undervisningstiden i en
allmän fortsättningsskola må kunna upptagas av praktiskt arbete i form
av slöjd eller trädgårdsskötsel, och anser, att i dylikt fall dessa praktiska
övningar borde få åt sig anslagen den tid, som eljest skulle ägnats åt
naturkunnighet eller historia.

Vi vilja för vår del beträffande de föreslagna obligatoriska ämnena i Afbetslande
yrkesbetonade fortsättningsskolorna, nämligen arbetskunskap, medbor- skaP> med"
garkunskap och modersmålet, uttala, att samtliga dessa ämnen synas hava skapfmoderesin
givna plats vid ifrågavarande skolor. målet.

Likaledes synes det oss synnerligen ändamålsenligt, att i de allmänna Naturkuimigfortsättningsskolorna
ämnet arbetskunskap utbytes mot sådana delar av hetnaturkunnigheten,
vilka äro av särskild betydelse för ortens näringsliv; härvid
torde undervisningens innehåll företrädesvis böra hämtas från fysikens
och kemiens samt, i fråga om skolor i övervägande jordbruksbygder,
även från biologiens och geologiens områden. Däremot synes det oss icke
stå i god överensstämmelse med de praktiska synpunkter, som varit bestämmande
för den nya fortsättningsskolans program, att ämnet naturkunnighet
skulle kunna i den allmänna fortsättningsskolan i vissa fall
helt uteslutas och ersättas med historia. Härutinnan kunna vi därför
icke biträda folkskolöverstyrelsens mening.

I fråga om upptagande av kristendomsundervisning på fortsättnings- Kristendomsskolans
kursplan hava i de över förslaget avgivna utlåtandena mycket skit- ämnets stäiitande
meningar gjort sig gällande. Så yrkas å ena sidan med skärpa, “sättnings-''
att kristendomsämnet måtte tillförsäkras en tryggad obligatorisk ställning skolan,
i fortsättningsskolan, och å andra sidan lika bestämt, att det helt och
hållet bör avföras från undervisningsplanen, enär det icke kan anses tillhöra
en skola med den rent praktiska läggning, som man avser att giva
den nya fortsättningsskolan. Dessa stridiga yrkanden giva anledning
förutse, att ett upptagande av kristendomsämnet på fortsättningsskolans
läroplan, vare sig som obligatoriskt eller, i enlighet med folkundervisningskommitténs
förslag, såsom fakultativt, på många håll skulle mötas
med ogillande samt framkalla meningsbrytningar, vilka kunde verka menligt
på den nu föreslagna skolreformens genomförande.

Det torde icke kunna förbises, att för den ungdom, varom här är fråga,
ett behov av etisk och religiös fostran föreligger, och vi uppskatta också
till fullo värdet i detta hänseende av en kristendomsundervisning, meddelad
i överensstämmelse med de ledande synpunkter, som av folkskolöverstyrelsen
blivit framlagda. Emellertid torde det vara tvivel under -

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

Historia.

Undervisningen
i arbetskunskap.

kastat, huruvida förutsättningarna för meddelandet av en kristendomsundervisning
av sådan art i regel kunna antagas vara för handen i fortsättningsskolan.
Det synes oss därför, som om tillgodoseendet av lärjungarnas
behov av etisk och religiös fostran lämpligare och med full
tillit skulle kunna överlämnas åt den kyrkliga verksamheten, så mycket
mer som det stora flertalet av fortsättningsskolans lärjungar deltaga i
konfirmationsundervisningen.

På grund av det ovan anförda anse vi oss icke kunna förorda, att
kristendomsämnet upptages på fortsättningsskolans läroplan såsom ett fristående
läroämne, vare sig obligatoriskt eller fakultativt. A andra sidan
hör det ingalunda fullständigt uteslutas från fortsättningsskolans program
utan, i överensstämmelse med vad som föreslagits i en del av de inkomna
utlåtandena över kommittébetänkandet, infogas såsom ett led i
skolans övriga verksamhet. Med beaktande av de av folkskolöverstyrelsen
givna anvisningarna beträffande lämpligt läroinnehåll för den undervisning,
varom här är fråga, vilja vi för vår del förorda, att uti den
läsning, som enligt kursplanen bör förbindas med undervisningen i modersmålet
eller médborgarkunskap, måtte ingå bilder ur den kristna kyrkans
historia jämte skildringar av märkligare religiösa personligheter från
olika tider, ägnade att i sedligt-religiöst avseende inverka uppfostrande
på de unga.

Till läsning i samband med undervisningen i modersmålet eller medborgarkunskap
bör enligt vårt förmenande även anknytas den historieundervisning,
som enligt folkskolöverstyrelsens förslag må kunna i vissa
fall förekomma vid de allmänna fortsättningsskolorna.

Beträffande undervisningen i ämnet arbetskunskap hava vi redan förut
betonat, att förutsättningarna för införande av verkstads- och hantverksarbete
endast mera sällan torde förefinnas. Då det emellertid som bekant
finnes bygder, i vilka ett visst bestämt hantverk, t. ex. skomakeri,
skrädderi eller snickeri, är så gott som allenahärskande, kan det antagas,
att man där, ävensom på andra platser med tillräckligt antal lärjungar
från samma yrke, finner lämpligt att begagna sig av fortsättningsskolan
för att meddela ungdomen en förberedande utbildning i detta yrke. I
regel torde dock den undervisning i arbetskunskap, som kommer att meddelas
i fortsättningsskolan, endast bliva vad folkundervisningskommittén
kallar teoretisk yrkesundervisning. Den bör med andra ord vara en undervisning
om grunderna för yrkets teknik, om de verktyg och andra
hjälpmedel, varav det betjänar sig, om råvarorna och deras ursprung,
om arbetsprodukternas betydelse och deras spridning i marknaden samt
dessutom undervisning i de delar av naturkunnigheten, som hava största

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

betydelsen för yrket, i räkning, bokföring och fackritning med tillämpning
på yrket, i yrkeshygien, i vissa delar av närings- och arbetarlagstiftning
samt i yrkets historia. Även de nationalekonomiska synpunkterna
böra vid denna undervisning framhållas.

Fortsättningsskola i anslutning till husligt arbete bör givetvis överallt,
där icke särskilda omständigheter föranleda undantag, begagna sig
av skolkök för att meddela praktisk undervisning i matlagning.

Mot förslaget, att en viss kortare del av lärotiden i fortsättningsskolan Gymnastik,
må, där så befinnes lämpligt, användas till gymnastik, hava vi intet att ^risskö^ei
erinra; ej heller däremot, att någon undervisning i slöjd eller trädgårds- °
skötsel införes i de allmänna fortsättningsskolorna.

Lämpligheten av att meddela undervisning om olika yrken för att där- Yrkesval,
med underlätta lärjungarnas yrkesval hava vi redan i annat sammanhang
påpekat.

I fråga om förslagen till undervisningsplaner hava så väl kommittén som Begränsning
folkskolöverstyrelsen betonat, att de icke äro att betrakta såsom läro-av larostoffet
kurser, vilka i fortsättningsskolan böra i sin helhet genomgås, utan hava
karaktären av förråd, ur vilka de särskilda skolorna och lärarna hava att
välja det läroinnehåll, som för dem kan befinnas lämpligast. Yi anse
oss dock böra framhålla vikten därav, att då verkliga kursplaner för fortsättningsskolorna
komma att utarbetas, en begränsning av det nu angivna
omfattande läroinnehållet vidtages. I annat fall föreligger den
faran, att undervisningen breder ut sig över så vidsträckta områden, att
de kunskaper den kan bibringa lärjungarna bliva av allra ytligaste art.

Allt för omfattande kursplaner äro ock ägnade att beträffande undervisningens
resultat väcka för stora förhoppningar, vilka sedan icke kunna
förverkligas.

I de framlagda förslagen till kursplaner torde även en och annan förändring
i övrigt böra vidtagas, ehuru ett ingående i detaljer härvidlag,
utöver vad som redan anförts, torde få anses ligga utom ramen för vårt
uppdrag.

Lärotid.

Beträffande skolkursens längd har folkundervisningskommittén gjort följande
uttalande:

»Den för de fortsättningsskolpliktiga obligatoriska lärokursen skall omfatta
en tid av sammanlagt 360 undervisningstimmar; dock må kommun
äga rätt att utsträcka den för lärjungarna obligatoriska lärokursen till
högst 540 undervisningstimmar. Lärotiden skall fördelas på antingen två
eller tre år.»

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

Förläggningen och fördelningen av lärotiden har kommittén velat överlämna
åt vederbörande lokala skolmyndigheter, dock med följande inskränkningar: »Fortsättningsskolans

arbetstid bör under inga förhållanden få inkräkta
på den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden. Det bör genom
lagstiftning bestämmas, att undervisningstiden i fortsättningsskola icke
får utsträckas till senare tid på dagen än till kl. 8 e. m. Undervisningstimme
i fortsättningsskola bör beräknas till 60 minuter, dock att tiden
för en rast av 10 minuter mellan omedelbart på varandra följande lärotimmar
må inräknas i dessa.»

Yi hava redan i första kapitlet vid behandlingen av frågan om fortsättningsskolans
och lärlingsskolans inbördes ställning funnit anledningföreslå
en begränsning av den obligatoriska lärokursens längd till två år
i vardera av de båda skolorna. Yi hålla före, att det även ur andra
synpunkter vore välbetänkt att stanna vid ett yrkande på två års obligatorisk
fortsättningsskolkurs såsom det normala. En utsträckning av
den obligatoriska kursen till tre år bör enligt vårt förmenande icke
komma i fråga annat än i de fall, då fortsättningsskolan bygger på eu
endast sexårig folkskola och det efter den centrala styrelsens prövning
befinnes, att särskilda förhållanden kunna därtill föranleda.

Ehuru kommittén av hänsyn till nu rådande arbetstider inom yrkena
icke ansett sig kunna, såsom den helst önskat, föreslå en bestämmelse om
kl. 7 e. m. såsom gränstid för arbetet i fortsättningsskolan, vilja vi för
vår del betona, att en sådan bestämmelse dock måste anses såsom ett
önskemål, vilket, så snart möjlighet därtill förefinnes, bör förverkligas.

Den rast mellan omedelbart• på varandra följande lektioner, vilken må
kunna inräknas i tiden för dessa, torde böra sättas till 10—15 minuter.

Vad förläggningen och fördelningen av lärotiden i övrigt beträffar, så
bör denna givetvis lämpas efter förhållandena på orten och fortsättningsskolans
art. Inom flertalet av fortsättningsskolorna på den egentliga
landsbygden torde arbetet lämpligast böra samlas på ett mindre antal
veckor årligen, antingen sammanhängande eller avdelade i två terminer
med något kortare avbrott. Inom städer och stadsliknande samhällen
däremot kan det befinnas lämpligare att utbreda lärotiden på hela eller
större delen av ett normalt läsår antingen på det sättet, att lärjungarna
en hel arbetsdag i veckan sysselsättas i skolan, eller ock så, att veckans
lärotimmar fördelas på två eller högst tre dagar med kortare undervisningstid
varje dag.

Det föreslagna antalet timmar under hela kursen, nämligen minst 360

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

och högst 540, finna vi vara lämpligt, och torde den högsta siffran företrädesvis
höra komma i fråga där, varest folkskolan är sexårig.

Genom en utökning av timantalet utöver 360 underlättas möjligheten
att åt flickorna i sådana fortsättningsskolor, som ansluta sig till jordbruk,
industri, hantverk eller handel, bereda tillfälle till undervisning jämväl
i husligt arbete.

Skolplikt.

Beträffande lagstadgad förpliktelse för kommunerna att inrätta fortsättningsskolor
och för ungdomen att besöka dessa ansluta vi oss i allt
väsentligt till folkundervisningskommitténs förslag och få därför med avseende
på dessa frågor hänvisa till kommittébetänkandet (sid. 130—149).

Att de ungas fortsättningsskolplikt enligt vårt förmenande i regel icke
hör omfatta mer än två år, hava vi förut påpekat.

För att lärjungarna skola kunna tillgodogöra sig den undervisning, som
i fortsättningsskolan skall lämnas, måste man förutsätta, att de ej befinna
sig på ett allt för tidigt åldersstadium. Vi instämma därför i folkundervisningskommitténs
yrkande, att lärjunge ej må tillåtas avgå från folkskolan
före det kalenderår, under vilket han fyller 13 år.

I likhet med folkskolöverstyrelsen anse vi nödvändigt, att de lokala
skolmyndigheterna erhålla en ganska vidsträckt befogenhet att i individuella
fall medgiva uppskov med eller befrielse från fortsättningsskolpliktens
fullgörande. Sålunda bör skolpliktig, som på grund av kroppslig
svaghet eller ohälsa, lång och svår skolväg, särskilda förhållanden i hemmet
eller andra skäl befinnes endast med synnerlig svårighet förmå fullgöra
sin fortsättningsskolplikt, kunna av de lokala skolmyndigheterna för
ett år i sänder beviljas uppskov därmed. Till de skäl, som efter den
lokala styrelsens prövning må kunna föranleda till befrielse frän fortsättningsskolplikt,
hör även hänsynen till yrkesanställda minderårigas möjlighet
att hinna genomgå vederbörlig lärlingsskola före minderårighetsålderns
utgång. Som i första kapitlet anförts, bör befrielse i dylikt fall
enligt vårt förmenande i allmänhet medgivas minderårig, som fyllt 15
år, har stadigvarande sysselsättning i ett yrke, vartill motsvarande lärlingsskola
finnes på platsen upprättad, och av sistnämnda skolas styrelse
befunnits äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen
därstädes. Under alla omständigheter bör skolplikten upphöra, så snart
den skolpliktige fyllt 18 år.

Yi instämma i folkskolöverstyrelsens uttalande, att fattigdom icke bör
få utgöra skäl till befrielse från skolplikten, ävensom i överstyrelsens yr 10—173671 -

KAP. 2. FOKTSÄTTNINGSSKOLAN.

kande, att bestämmelsen i § 49 av folkskolestadgan om understöd till
fattiga föräldrar eller målsmän bör göras gällande även i fråga om obligatorisk
fortsättningsskola och i samband därmed ändras så, att dylikt
understöd ej får karaktären av fattigunderstöd utan kommer att utgå av
för ändamålet särskilt anslagna medel, vilka omhänderhavas och utdelas
av vederbörande skolmyndighet.

I sammanhang med frågan om de förpliktelser, som böra åläggas målsmän
och arbetsgivare att övervaka, att de skolpliktiga ordentligt fullgöra
sin skolplikt, ävensom behovet att kunna på ett verksamt sätt beivra försummelser
härutinnan, hava vi tagit under övervägande, huruvida någon
särskild påföljd borde stadgas för den skolpliktige själv, om han på
grund av tredska eller försumlighet uraktlåter att i vederbörlig ordningfullgöra
sin skolplikt. Därvid hava vi dock stannat vid att, utöver vad
som i gällande författningar rörande uppfostran åt varnartade barn redan
finnes stadgat, några lagbestämmelser i detta avseende knappast kunna
anses lämpliga.

Beträffande fullgörandet av de förpliktelser, som komma att åligga såväl
kommunerna som ungdomen, torde man med visshet kunna hoppas,
att den nya fortsättningsskolan kommer att visa sig bliva till sådant allmänt
och enskilt gagn, att den av kommunerna kommer att omfattas med offervilligt
intresse och att de unga självmant i densamma skola söka den
hjälp med avseende på sin fortsatta utbildning, som där erbjudes dem.

Förutom den ändring av § 13, punkt b, i lagen om arbetarskydd
den 29 juni 1912, som av kommittén föreslås, i syfte att den däri givna
föreskriften om arbetsgivares skyldighet med avseende på begränsning av
de minderårigas arbetstid må komma att gälla även minderårig, som fyllt
femton år, torde det vara behövligt att i §§ 15 och 34 av nämnda lag
införa tillägg därom, att i den för minderårig utfärdade intygsboken skall
antecknas, huruvida den minderårige fullgjort sin fortsättningsskolplikt
eller fortfarande är skolpliktig.

Lärare.

Framgången av den nya fortsättningsskolans verksamhet är tydligen i
främsta rummet beroende av huruvida man lyckas erhålla för uppgiften
kvalificerade lärarkrafter. Börande lärarfrågan har folkundervisningskommittén
uttalat:

»att man i första hand och i det övervägande flertalet fall har att lita
till folkskolans lärarkår men att man därjämte särskilt för undervisning
arbetskunskap bör, i den mån det är möjligt, söka till lärare erhålla

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

verkliga fackmän samt slutligen att endast sådana böra anställas för meddelande
av undervisning i skolverkstad, där sådan finnes, liksom ock att
den praktiska undervisningen i husligt arbete i de särskilda fortsättningsskolorna
för kvinnlig ungdom bör anförtros endast åt fackligt utbildade
personer»;

»att kurser för utbildning av lärare och lärarinnor i fortsättningsskolor
måtte i mån av behov anordnas samt att anslag av allmänna medel
måtte för ifrågavarande ändamål beredas»; samt

»att vissa formella kompetensvillkor för undervisning i fortsättningsskola
i varje fall icke för närvarande böra uppställas men att däremot
den reella kompetensen bör för varje särskilt fall i viss given ordningprövas.
»

I samtliga dessa uttalanden kunna vi i huvudsak instämma. Vad särskilt
undervisningen i hushållsgöromål angår, så kräves det otvivelaktigt,
om densamma skall medföra avsett gagn, att lärarinnan är i besittningav
såväl teoretiska som praktiska fackinsikter i förening med en viss undervisningsvana,
och på grund härav bör denna undervisning helst anförtros
åt utbildade skolkökslärarinnor. Emellertid skulle ett strängt vidhållande
av denna fordran säkerligen leda till att vid många skolor, särskilt
på landsbygden, sådan undervisning icke alls kunde ifrågakomma,
vilket vore att beklaga. Undantagsvis torde därför undervisning i hushållsgöromål
kunna överlämnas även till folkskollärarinna eller, såsom
folkskolöverstyrelsen föreslår, till en kunnig husmoder, sedan dessa genom
för ändamålet lämpad utbildning förskaffat sig de nödigaste förutsättningarna
därtill. Vi vilja i detta sammanhang särskilt framhålla vikten
därav, att för ifrågavarande undervisning i skolor på landsbygden inga
andra lärarinnor anställas än sådana, som äro fullt förtrogna med förhållandena
på landet och med där förekommande husliga arbeten.

För dem av folkskolans lärare och lärarinnor, som måste tagas i anspråk
för undervisning i arbetskunskap, äro särskilda utbildningskurser
nödvändiga. Av vikt är, att till dessa kurser anslås tillräcklig tid, att de
upprättas i behövligt antal och att de bliva väl planlagda för sitt bestämda
ändamål. De kurser av detta slag, som skulle avse utbildning i
lanthushållning, böra enligt vårt förmenande fördelas över hela riket för
att kunna motsvara de olika förhållandena i olika landsdelar och torde
lämpligen böra förläggas till lantmannaskolor eller liknande anstalter.
Utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor med handels- eller
hantverks- och industriell undervisning torde kunna anordnas vid statsunderstödda
handelsgymnasier, tekniska gymnasier och fackskolor eller
liknande anstalter. Kurserna böra förläggas till den tid, som med

Utbildning
av lärare.

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

hänsyn till deltagarnas ferier är lämpligast. I allmänhet torde det, med
avseende på möjligheten att utan allt för stor kostnad ernå önskvärt
resultat, visa sig ändamålsenligt att uppdela kursen på två år, så att
deltagarna under mellantiden bliva i tillfälle att idka självstudier eftergivna
anvisningar. För att resultatet skall bliva fullt effektivt, torde
det vara lämpligt, att deltagarna efter slutad kurs underkastas prövning
och tilldelas betyg.

I avsikt att visa, hur dylika kurser enligt vårt förmenande böra anordnas,
bifogas i medföljande bilagor 1—5 förslag till utbildningskurser
för lärare i fortsättningsskolor med undervisning i anslutning till jordbruk,
industri, handel och husligt arbete.

Emellertid vilja vi betona, att en dylik kurs, avsedd att meddela kompetens
för undervisning i anslutning till jordbruk, hantverk eller industri,
omöjligen kan i och för sig vara tillräcklig för ändamålet, utan fordras
därtill ovillkorligen, att deltagaren bar någon föregående praktisk erfarenhet
inom yrket i fråga. Som både folkskolöverstyrelsen och kommittén
framhålla, har emellertid eu mycket stor del av våra folkskollärare vuxit
upp i jordbruksbygder och deltagit i jordbruksarbete, och det torde även
finnas icke så få, som förvärvat sig erfarenhet såsom yrkesarbetare i
industri eller hantverk.

I utlandet förekommer ej sällan, att intresserade lärare själva någon
tid arbeta i fabriker eller verkstäder i syfte att så grundligt som möjligt
lära känna det yrke, till vilket deras undervisning sedan skall ansluta
sig. Vi hysa i likhet med kommittén den förhoppningen, att detta måtte
i vidsträcktare grad än hitintills bliva föi\hållandet även hos oss.

Även för de »tekniskt utbildade personer samt praktiskt förfarna yrkesmän»,
vilka enligt kommitténs förmodan i många fall skulle vara
villiga att åtaga sig undervisning i fortsättningsskolan, borde på ett eller
annat sätt beredas tillfälle att inhämta nödigt mått av pedagogiskt vetande
och undervisningsvana. Det vore måhända ej otänkbart, att statens
normalskola för yrkesundervisningen, i den mån utrymme, lärarkrafter
och övriga resurser medgåve, kunde bidraga att tillgodose ifrågavarande
behov.

För att för såväl yrkesmän som folkskolans lärare underlätta genomgåendet
av här nämnda utbildningskurser, vilket åtminstone under den första
tiden är av nöden för erhållande av kompetenta lärarkrafter till erforderligt
antal, anse vi det nödvändigt, att av statsmedel anslås tillräckligt
belopp att utdelas såsom stipendier åt deltagare i dessa kurser efter
väsentligen samma grunder, som gälla i fråga om för folkskolans lärare
anordnade fortbildningskurser i gymnastik, trädgårdsskötsel in. m.

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

I fråga om prövning av lärarkompetensen ansluta vi oss till folkskol- Läraröverstyrelsens
förslag, att denna prövning jämte behörighetsförklarandet kompetens
överlämnas åt den centrala myndigheten och dess sakkunniga biträden.

Förvaltning och inspektion.

Beträffande fortsättningsskolans förvaltning ansluta vi oss till folkundervisningskommitténs
uttalande, att fortsättningsskolan, såsom varande
ett led i det allmänna folkundervisningsväsendet, bör sammanhållas med
övriga anstalter för folkuppfostran och folkundervisning. Mot kommitténs
förslag till bestämmelser i fråga om fortsättningsskolans lokala och centrala
ledning ävensom förvaltningens mellanstadier hava vi intet väsentligt
att erinra. Dock synes den av folkskolöverstyrelsen föreslagna ordningen
med avseende på prövning och fastställelse av fortsättningsskolornas
reglementen (folkskolöverstyrelsens utlåtande, sid. 92—100) vara att
föredraga framför kommitténs förslag.

Vi vilja med särskild styrka framhålla nödvändigheten därav, att, såsom
kommittén också föreslagit, representanter för näringslivet och det
praktiska arbetet få tillfälle att medverka vid fortsättningsskolornas administration
och därvid göra sin sakkunskap och erfarenhet gällande. Av
synnerlig vikt är även, att ett fruktbärande samarbete kommer att äga
rum med närstående utbildningsanstalter. Finnes sålunda inom samma
kommun såväl yrkesbetonad fortsättningsskola som däremot svarande lärlings-
eller yrkesskola, bör samarbete mellan dem åstadkommas, t. ex.
därigenom, att någon representant för ifrågavarande praktiska yrke insattes
såsom ledamot i båda skolornas styrelser.

Folkskolöverstyrelsen har i sitt utlåtande föreslagit, att sådana frågor,
som beröra den yrkesbetonade undervisningen i fortsättningsskolan, böra
i vissa i författningsväg bestämda avseenden handläggas av folkskolöverstyrelsen
gemensamt med det eller de centrala verk, med vilkas förvaltningsområden
de stå i samband, samt närmare angivit grunderna för ordnandet
av ett dylikt samarbete. Vi vilja för vår del ansluta oss till
detta förslag och få därför hänvisa till överstyrelsens utlåtande (sid. 84
—85).

Folkundervisningskommittén föreslår, att en av de vid fortsättningsskolan
anställda lärarna skall av de övriga utses till representant med
rätt att deltaga i fortsättningsskolstyrelsens sammanträden, men hifogar
den inskränkningen, att dylik representant icke skulle vara erforderlig i
de fall, då fortsättningsskolans styrelse utgöres av skolråd eller folkskolestvrelse
och den av distriktets hela lärarkår utsedde representanten själv

KAP. 2. POETSlTTNINGtSSKOLAK.

undervisar i fortsättningsskolan. Vi hålla dock före, att denna inskränkning
i rätten för fortsättningsskolans lärare att utse egen representant i
styrelsen hör utgå ur förslaget, enär det elj est skulle kunna ''inträffa, att
fortsättningsskolan bleve representerad av eu lärare, vars verksamhet endast
till oväsentlig del folie inom denna skolas arbetsområde.

I fråga om inspektionen av fortsättningsskolorna uttalar folkundervisningskommittén,
att särskilt sådana industriella och hantverksfortsättningsskolor,
som äro förbundna med skolverkstad, samt fortsättningsskolor
med praktisk undervisning i husligt arbete böra vara underkastade
fackinspektion samt att denna fackinspektion bör under överstyrelsens
ledning utövas av sakkunniga personer. Enligt vårt förmenande vore det
önskvärt, att all vid fortsättningsskolan förekommande undervisning i arbetskunskap
ställdes under sådan fackinspektion. Då detta emellertid
skulle kräva anställande av ett jämförelsevis stort antal inspektörer och
sålunda medföra betydande kostnader, torde detta önskemål icke för närvarande
kunna förverkligas. En verksam kontroll på ifrågavarande undervisning
skulle dock kunna vinnas därigenom, att den lokala styrelsen
lämnade någon av sina sakkunniga medlemmar i särskilt uppdrag att
övervaka densamma.

Om kristendomsundervisningen, i enlighet med vårt förslag, icke kommer
att upptagas såsom ett fristående ämne på fortsättningsskolans undervisningsplan,
bortfaller givetvis den rätt och skyldighet att öva uppsikt
över denna undervisning, som eljest skulle tillkommit församlingens
prästerskap.

Ekonomiska förhållanden.

Folkundervisningskommittén föreslår, att minimiavlöningen för tjänstgöring
vid fortsättningsskola bestämmes till 2 kronor för undervisningstimme
samt att denna minimiavlöning skall i sin helhet utgå av statsmedel.

Minimiavlöningens storlek bar av kommittén bestämts med hänsyn till
löneförhållandena vid folkskolorna, varvid kommittén tillämpat den grundsatsen,
att undervisningen i fortsättningsskolan, såsom varande mera krävande
än undervisningen i folkskolan, bör avlönas något högre. Folkskolöverstyrelsen
påpekar emellertid, att om man utgår från det av
lärarlönenämnden avgivna förslaget till lönestat för folkskolorna, vilket
är av senare datum än kommitténs betänkande, det visar sig, att minimiavlöningen
för folkskollärare i medeltal blir i det allra närmaste 2 kronor
per undervisningstimme, och att minimiavlöningen vid fortsättnings -

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

skolan därför bör sättas högre än kommittén föreslagit. Överstyrelsen
framhåller även, att undervisningen i ämnet arbetskunskap i de yrkesbetonade
fortsättningsskolorna förutsätter särskild officiellt vitsordad kompetens
hos läraren och att denna undervisning därför bör betalas något
högre än den övriga. Överstyrelsen föreslår minimibeloppen 2 kronor 25
öre samt 2 kronor 75 öre.

För vår del vilja vi ansluta oss till den tankegång, som ligger till
grund för överstyrelsens förslag, och sålunda uttala, att lärararvodena vid
fortsättningsskolan böra bestämmas med hänsyn till de lönebelopp, som
komma att fastställas för folkskolans lärare. Dock bör härvid enligt vårt
förmenande en något större differens göras gällande till förmån för fortsättningsskolan
än den av överstyrelsen föreslagna. Lektionerna i fortsättningsskolan
måste, särskilt i fråga om förberedelse, ställa avsevärt
större anspråk på läraren än lektionerna i folkskolan. För fortsättningsskolans
framgång är det också av den allra största vikt, att kvalificerade
lärarkrafter kunna anskaffas, och gäller detta givetvis i särskilt hög grad
beträffande ämnet arbetskunskap. På grund av det anförda vilja vi på
frågans nuvarande stadium föreslå, att minimiavlöningen vid fortsättningsskola
sättes till 3 kronor för undervisningstimme i ämnet arbetskunskap
och till 2 kronor 50 öre i övriga ämnen. För det högre beloppet
bör dock fordras, att undervisaren innehar vederbörlig, officiellt vitsordad
kompetens.

För lärare i de s. k. ersättningsskolorna vilja vi föreslå en minimiavlöning
av 2 kronor för undervisningstimme.

Beträffande storleken av arvodet för undervisning i slöjd och husligt
arbete kunna vi instämma i folkskolöverstyrelsens yttrande och få därför
hänvisa till detta (sid. 106—107).

Vi ansluta oss även till kommitténs och folkskolöverstyrelsens uttalande,
att minimiavlöningen för undervisning i fortsättnings- och ersättningsskolor
i sin helhet bör utgå av statsmedel. Härvid bör enligt vårt förmenande
ingen uppdelning på olika anslag äga rum mellan de understöd, som
skola utgå för undervisning i slöjd och huslig ekonomi, och dem, som
skola användas för den övriga undervisningen, utan böra samtliga statsunderstöd,
avsedda till arvoden för undervisning i fortsättningsskolan,
utgå av ett och samma anslag.

Beträffande storleken av det årliga statsanslag, som kommer att erfordras,
sedan fortsättningsskoleförslaget blivit fullt genomfört, har folkskolöverstyrelsen
beräknat denna till lägst 4 millioner kronor. Med de av
oss föreslagna något högre minimiavlöningarna torde siffran böra höjas
till 4 500 000 kronor. Till statens utgifter för fortsättningsskolväsendet

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

komma dessutom kostnaderna för anordnande av lärarutbildningskurser
samt understöd till kursdeltagarna, för inspektion m. m.

Anskaffande av skollokaler med inredning oeh möblering bör givetvis
åligga komunerna, likaså att ansvara för alla de med fortsättningskolornas
verksamhet i övrigt förenade utgifter, vilka icke bestridas av statsanslag.

Övergångstid.

För genomförande av det föreliggande förslaget har folkundervisningskommittén
föreslagit en övergångstid av fem år. Med hänsyn till möjligheten
att hinna utbilda ett tillräckligt stört antal lärare för undervisningen
i arbetskunskap ävensom med tanke på den ökning i kommunernas
utgifter, som fortsättningsskolornas upprättande, trots statsanslaget,
måste medföra, kan denna tidrymd måhända synas väl knappt tillmätt.
Ett utsträckande av densamma skulle emellertid säkerligen medföra, att
upprättandet av fortsättningsskolor i ett mycket stort antal fall uppskötes,
utan att särskilda skäl därtill föreläge, vilket vore att beklaga. Yi
vilja därför uttala vår anslutning till kommitténs förslag om en övergångstid
av fem år, dock att uppskov utöver sagda tid, där förhållandena
sådant påkalla, må kunna, efter Ivungl. Maj:ts prövning i varje särskilt
fall, beviljas.

Sammanfattning.

Ändamål. Fortsättningsskolans ändamål är att för de lärjungar, som genomgått
de för folkskolan fastställda lärokurserna och icke övergå till denna skolas
högre avdelning eller annan läroanstalt med till omfattningen motsvarande
undervisning, bereda tillfälle till fortsatt undervisning med syfte att främja
de ungas sedliga och intellektuella utveckling samt väcka deras intresse
för och förbereda utbildningen i deras levnadsyrke och därigenom fostra
dem till dugliga och nyttiga medlemmar av samhället.

Organisation. För meddelande av sådan fortsatt undervisning skall i varje kommun
finnas en eller, där förhållandena sådant påkalla och medgiva, flera fortsättningsskolor.
Undantagsvis må dock, efter Kungl. Maj:ts medgivande,
tvenne eller flera närliggande kommuner kunna förena sig om en gemensam
fortsättningsskola, där ringare folkmängd och övriga förhållanden
föranleda en sådan anordning.

Huruvida kommun må för viss tid helt befrias från skyldighet att inrätta
fortsättningsskola, skall i varje särskilt fall av Kungl. Maj:t prövas
och avgöras.

KAP. 2. POBTSÄTTNÖfGrSSKOLAN.

Undervisningen i fortsättningsskolan skall, så långt sig göra låter, anknytas
till och samlas kring det praktiska arbete, som sysselsätter eller
i framtiden sannolikt kommer att sysselsätta dess lärjungar eller är
förhärskande inom ortens näringsliv. Den skall ock till den omfattning,
som för ifrågavarande åldersstadium befinnes lämpligt, meddela lärjungarna
kännedom om de samhällsförhållanden, som det för en var är av
vikt att känna.

Den undervisning i arbetskunskap, som fortsättningsskolan förmår meddela,
kan dock endast förbereda till men icke ersätta verklig yrkesundervisning.

Där så befinnes lämpligt och de nödiga förutsättningarna äro för handen,
må i samband med fortsättningsskolan anordnas praktiskt arbete i
skolverkstad. Arbetet i denna avser att göra undervisningen i arbetskunskap
mera åskådlig och konkret samt att tillgodose det behov av handledning
i yrkesarbetets direkta utförande, som kan förefinnas hos de lärjungar,
vilka ännu ej vunnit anställning i yrke.

Undervisning för flickor i hushållsgöromål bör överallt, där icke särskilda
förhållanden föranleda undantag, förenas med praktiskt arbete i
skolkök.

Fortsättningsskolor med undervisning i arbetskunskap böra upprättas
allestädes, där de nödiga förutsättningarna äro för handen beträffande
kompetenta lärår krafter, lärjungarnas föregående skolbildning, arbetslivet
på orten samt ekonomiska förhållanden och där sådan undervisning
omfattas med förtroende av den allmänhet och de myndigheter,
som äro närmast intresserade av skolan och dess verksamhet. Upprättandet
och ledningen av fortsättningsskola med undervisning i arbetskunskap
bör alltid försiggå under medverkan av representanter för det praktiska
arbetet, såväl arbetare som arbetsgivare. Skolverkstad bör icke anordnas
annat än i samförstånd med vederbörande yrkesutövare, och undervisningen
i densamma skatt alltid meddelas av fackutbildad lärare.

I anslutning till det praktiska arbetslivet med dess olika yrken och
näringsgrenar böra olika typer av fortsättningsskolor med undervisning i
arbetskunskap anordnas. Huvudtyperna böra vara:

fortsättningssliolor med jordbruks-, skogsbruks- eller ftskeriundervisning;

» » hantverks- eller industriell undervisning;

» » handelsundervisning;

» » undervisning i husligt arbete.

Sistnämnda typ bör i stort sett bliva den normala i fråga om fortsätt ningsskolor

för kvinnlig ungdom.

Där förutsättningarna för undervisning i arbetskunskap icke förefinnas,

11—173671

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

ersättes denna med undervisning i allmänbildande ämnen; skolan kallas
då allmän fortsättning sskola.

Hur fortsättningsskolor med svagare former av folkskolan som grund
skola anordnas, bör i varje särskilt fall avgöras på erfarenhetens väg.
Där sådana skolor få karaktär av ersättningsskolor, böra de även betecknas
såsom sådana.

En viktig uppgift för fortsättningsskolan är att genom upplysningar
angående arbetets beskaffenhet, de ekonomiska förhållandena och möjligheterna
till fortsatt utbildning inom olika yrken underlätta lärjungarnas
yrkesval samt att i samförstånd med den offentliga arbetsförmedlingens
organ medverka till deras anställande inom de arbetsområden, för vilka
de synas äga de bästa förutsättningarna.

Skolplikt. Minderåriga i fortsättningsskolåldern, vilka tillhöra kommun eller område,
: där fortsättningsskola finnes inrättad, och vilka icke åtnjuta annan
till omfattningen fullt motsvarande undervisning, skola vara pliktiga
att besöka fortsättningsskolan.

Inträde i fortsättningsskola skall ske vid början av den årskurs, som
inträffar närmast efter det läsår, då avgångsbetyg från folkskola eller betyg
om häremot svarande kunskaper erhållits.

Skolpliktig, som på grund av kroppslig svaghet eller ohälsa, lång och
svår skolväg, särskilda förhållanden i hemmet eller andra skäl befinnes
icke utan synnerlig svårighet förmå fullgöra sin skolplikt, må av den
lokala skolmyndigheten kunna beviljas uppskov för ett år i sänder med
skolpliktens fullgörande. Vid fyllda 18 år skall skolplikten dock i varje
fall Upphöra.

Fattigdom må icke utgöra skäl för befrielse från skolpliktens fullgörande.
Bestämmelsen i § 49 av folkskolestadgan om understöd till fattiga
föräldrar eller målsmän bör göras gällande även i fråga om fortsättningsskola.
Dylikt understöd bör icke erhålla karaktär av fattigunderstöd
utan utgå av för ändamålet särskilt anslagna medel, vilka omhänderhavas
och utdelas av vederbörande skolmyndighet. Fn ändring av
ovannämnda paragraf synes oss i här berörda avseenden påkallad.

Upprättandet av förteckning över de fortsättningsskolpliktiga bör tillkomma
vederbörande församlings (församlingars) kyrkoherde (kyrkoherdar),
varemot skolstyrelsen själv bör hava till åliggande att draga försorg
därom, att erforderliga anteckningar göras om, hur det i varje fall sörjts
för de skolpliktigas undervisning.

Föräldrar och målsmän åligger att antingen till deltagande i fortsättningsskolans
undervisning på bestämd tid anmäla sina fortsättningsskol -

KAP. 2. FOBTSÄTTNINOSSKOLAN.

pliktiga minderåriga eller ock, i händelse dessa annorstädes åtnjuta till
omfattningen motsvarande undervisning, sådant styrka.

Arbetsgivare äro skyldiga att ej allenast bereda hos dem anställda fortsättningsskolpliktiga
arbetare erforderlig ledighet för deltagande i undervisningen
utan även tillika med föräldrar och målsmän övervaka, att de
ordentligt fullgöra sin skolplikt.

Försummelse från målsmäns och arbetsgivares sida i fråga om de fortsättningsskolpliktigas
skolgångsskyldighet bör kunna hastigare och verksammare
beivras, än vad hithörande för folkskolan gällande bestämmelser
medgiva.

I lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912, § 13, punkt b, böra orden
»där den minderårige ej fyllt femton år» utgå, så att föreskriften om
arbetsgivares skyldighet med avseende på sådan begränsning av de minderårigas
arbetstid, att den obligatoriska skoltiden inräknas i den högsta
tillåtna arbetstiden, må komma att gälla även minderårig, som fyllt femton
år.

T §§ 15 och 34 av samma lag bör införas bestämmelse därom, att i
den föreskrivna intygsboken för minderårig skall antecknas, huruvida den
minderårige fullgjort sin fortsättningsskolplikt eller fortfarande är skolplikt^.

Läroämnena i den yrkesbetonade fortsättningsskolan böra vara arbetskunskap,
medborgarkunskap och modersmålet.

I allmän fortsättningsskola ersättes ämnet arbetskunskap med naturkunnighet,
lämpad efter ortens arbetsliv.

I den läsning, som förbindes med undervisningen i modersmålet eller
medborgarkunskap, böra ingå bilder ur den kristna kyrkans historia
jämte skildringar av märkligare religiösa personligheter, ägnade att påverka
de unga i sedligt-religiös riktning.

En viss begränsad del av undervisningstiden, förslagsvis intill en tolvtedel,
må, då omständigheterna därtill föranleda, kunna användas till gymnastik.
Någon del av tiden må ock kunna ägnas åt praktiskt arbete i
slöjd eller trädgårdsskötsel.

Den för de fortsättningsskolpliktiga obligatoriska lärokursen skall omfatta
en tid av sammanlagt 360 undervisningstimmar; dock må kommun
äga rätt att utsträcka den för lärjungarna obligatoriska lärokursen till
högst 540 undervisningstimmar.

Lärotiden skall fördelas på två år. Dock må lärokursen i fortsättningsskola,
som bygger på endast sexårig folkskola, där särskilda förhållanden
efter prövning av den centrala myndigheten därtill anses föranleda, kunna
utsträckas till tre år.

Läroämnen.

Lärotid.

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

Lärare.

Förvaltning.

I fråga om förläggningen och fördelningen av fortsättningsskolans arbetstider
bör största möjliga frihet tillerkännas de lokala skolmyndigheterna,
dock med följande inskränkningar:

fortsättningsskolans arbetstid bör under inga förhållanden få medföra
inskränkning i den för folkskolan lagstadgade undervisningstiden;

undervisningstiden i fortsättningsskola får icke utsträckas till senare tid
än kl. 8 e. m.;

undervisningstimme i fortsättningsskola skall beräknas till 60 minuter,
dock att tiden för en rast av 10—15 minuter mellan omedelbart på varandra
följande lärotimmar må inräknas i dessa.

För rekrytering av fortsättningsskolans lärarpersonal har man i första
hand och i det övervägande flertalet fall att lita till folkskolans lärarkår,
men därjämte bör man, särskilt för undervisning i arbetskunskap, i den
mån det är möjligt, söka erhålla till lärare verkliga fackmän. Endast
sådana böra anställas för meddelande av undervisning i skolverkstad.
Den praktiska undervisningen i hushållsgöromål bör, såvitt möjligt, anförtros
åt utbildade skolkökslärarinnor.

Kurser för utbildning av lärare och lärarinnor i fortsättningsskolor böra
i mån av behov anordnas och anslag av allmänna medel för ifrågavarande
ändamål beredas.

Bestämda formella kompetensvillkor för undervisning i fortsättningsskola
böra icke för närvarande uppställas, men den reella kompetensen
bör för varje särskilt fall prövas av den centrala myndigheten och dess
sakkunniga biträden.

I fråga om förvaltningen bör sambandet mellan folkskolan och fortsättningsskolan
med de modifikationer, som av förhållandena påkallas,
upprätthållas beträffande såväl den centrala som den lokala ledningen
samt förvaltningens mellanstadier. Vid förvaltningen böra representanter
för näringslivet och det praktiska arbetet beredas tillfälle att medverka
och göra sin sakkunskap och erfarenhet gällande.

Den centrala ledningen handhaves av folkskolöverstyrelsen. Sådana
frågor, som beröra den yrkesbetonade undervisningen vid fortsättningsskolorna,
böra i vissa i författningsväg närmare bestämda avseenden
handläggas av folkskolöverstyrelsen gemensamt med det eller de centrala
verk, med vilkas förvaltningsområden de stå i samband. Vid detta
samarbete böra de samverkande centrala styrelserna biträdas av gemensamma
sakkunniga, utsedda genom överenskommelse styrelserna emellan
eller förordnade av Kungl. Maj:t. Från dessa sakkunniga böra yttranden
inhämtas i frågor rörande de yrkesbetonade fortsättningsskolorna, de böra
i vissa ärenden vara föredragande, och till väsentlig del genom dem böra

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOLAN.

styrelserna träda i förbindelse med ortsmyndigheterna i frågor rörande
den fackliga undervisningen och i övrigt utöva sin kontrollerande och
stödjande verksamhet.

På landsbygden samt i stad, där folkskoleväsendet lyder under kyrkostämma,
handhaves den lokala ledningen av fortsättningsskolan av skolrådet
eller, där kyrkostämman så beslutar, av en fortsättningsskolstyrelse,
i vilken skolrådet utser det antal ledamöter, som är närmast över hälften,
och kyrkostämman de övriga.

I stad, där folkskoleväsendet lyder under stadsfullmäktige, handhaves
den lokala ledningen av fortsättningsskolan av folkskolestyrelsen eller, där
stadsfullmäktige så besluta, av en fortsättningsskolstyrelse, i vilken folkskolestyrelsen
utser det antal ledamöter, som är närmast över hälften;
övriga ledamöter väljas av stadsfullmäktige och kyrkostämma enligt de
närmare författningsbestämmelser, som må bliva utfärdade.

Där sådan särskild kommunal fortsättningsskolstyrelse tillsättes, böra
de väljande myndigheterna låta sig angeläget vara att tillse, att det praktiska
arbetets intressen bliva i styrelsen företrädda.

Finnes inom samma kommun förutom yrkesbetonad fortsättningsskola
även däremot svarande lärlings- eller yrkesskola, bör samarbete mellan
dem åstadkommas, t. ex. därigenom, att någon representant för det praktiska
arbete, varom undervisning i dessa skolor meddelas, insättes som
medlem i båda skolornas styrelser.

Kyrkostämma, resp. stadsfullmäktige må äga att inom författningarnas
gränser besluta om fortsättningsskolornas organisation och antal, om
lokaler för skolorna, om antalet lärare och deras avlöningsförhållanden,
att bevilja erforderliga anslag samt att välja ledamöter i fortsättningsskolstyrelse.

På landsbygden samt i stad, där folkskoleväsendet icke lyder under
stadsfullmäktige, skall kyrkostämman besluta om fortsättningsskolans lärotider.
I stad, där den anslagsbeviljande myndigheten utgöres av stadsfullmäktige,
skall beslutanderätten härutinnan tillkomma fortsättningsskolans
kommunala styrelse, dock att stadsfullmäktiges medgivande skall erfordras
för lärokursens utsträckande utöver 360 undervisningstimmar.

I kommun, där fortsättningsskolorna uppdelats med hänsyn till skilda
yrken eller sysselsättningar, må, då så befinnes nödigt, tillsättas en under
den gemensamma fortsättningsskolstyrelsen sorterande särskild styrelse
för varje skola eller grupp av skolor. Hur denna styrelse skall väljas
och vara sammansatt, bör bestämmas i vederbörande reglemente; dock
skall i varje fall det praktiska arbete, som utgör medelpunkten för respektive
skolors undervisning, vara i sådan styrelse företrätt.

KAP. 2. FORTSÄTTNINGSSKOL AN.

Kommunal fortsättningsskolstyrelse må tillerkännas rätt att, där medel
därtill blivit beviljade, ej mindre vid behov antaga särskild inspektör för
underlydande skolor än oek utse erforderligt antal överlärare. Såväl inspektörs
som överlärares skyldigheter böra angivas i särskilda för dem
avsedda instruktioner.

Vid fortsättningsskolstyrelsens sammanträden bör av de vid fortsättningsskolan
anställda lärarna förutom den eller dem, som till äventyrs
må vara valda till ledamöter i styrelsen, ytterligare en lärare äga att
vara tillstädes, och skall denne utses av fortsättningsskolans lärare. Om
sättet i övrigt för val av dylik lärarrepresentant och om dennes befogenhet
synes i tillämpliga delar kunna gälla vad angående folkskolepersonalens
representant i skolråd är stadgat.

Där folkskolestyrelse handhar ledningen av kommunens fortsättningsskolor,
bör denna styrelse äga att för handläggning av fortsättningsskolärenden
inom sig utse nämnder, som äga att med styrelsens rätt och befogenhet
och enligt styrelsens föreskrifter i dessa ärenden fatta beslut.

Till ledning för fortsättningsskolornas förvaltning bör inom varje skoldistrikt
särskilt för dem gällande reglemente upprättas. Förslag till sådant
reglemente skall, sedan kyrkostämman eller stadsfullmäktige fattat
erforderliga beslut, utarbetas av vederbörande lokala skolmyndigheter efter
lärarpersonalens hörande. Förslaget insändes till vederbörande folkskolinspektör,
som efter verkställd granskning jämte eget yttrande översänder
detsamma till domkapitlet. Reglementen för sådana fortsättningsskolor,
vilkas undervisning hänför sig till industri, hantverk eller handel,
sändas för granskning och fastställelse vidare till folkskolöverstyrelsen.
A reglementen för övriga fortsättningsskolor meddelar domkapitlet fastställelse,
såvida icke domkapitlet vid sin behandling av ett reglemente
finner sig icke kunna godkänna av folkskolinspektören framställt yrkande
i frågan, i vilket fall även sådant reglemente för fastställelse överlämnas
till folkskolöverstyrelsen.

Domkapitel och länsstyrelser skola fortfarande handlägga besvärsmål
rörande fortsättningsskolan, och länsstyrelserna skall det även framgent
åligga att, sedan vederbörande folkskolinspektör avgivit yttrande, granska
skolstyrelsernas rekvisitioner av statsbidrag för lärares avlöning samt besluta
angående statsbidragets utanordnande.

Folkskolöverstyrelsen insättes såsom besvärsinstans mellan domkapitlet
och Kungl. Maj:t, likaså mellan konungens befallningshavande och Kungl.
Maj:t.

Den närmaste kontrollen och tillsynen över fortsättningsskolorna å
statens vägnar utövas av folkskolinspektörerna.

KAP. 2. FORTSÄTTNINÖSSKOLAN.

Sådana fortsättnings skolor, som äro förbundna med skolverkstad, samt
fortsättningsskolor med praktisk undervisning i husligt arbete böra vara
underkastade fackinspektion, som under överstyrelsens ledning utövas av
sakkunniga personer.

Minimiavlöningen för undervisning i fortsättningsskola bestämmes till
3 kronor för undervisningstimme i ämnet arbetskunskap och till 2 kronor
50 öre för undervisningstimme i övriga läroämnen, dock att det högre
beloppet må gälla endast i fråga om sådan lärare, som innehar vederbörlig,
officiellt vitsordad kompetens.

Minimiavlöningen för undervisning i slöjd och husligt arbete bör bestämmas
med hänsyn till vad som i denna fråga varder fastställt att
gälla vid folkskolor, högre folkskolor m. fl. läroanstalter.

Nödiga medel till bestridande av minimilönerna för undervisningen i
de obligatoriska fortsättningsskolorna skola i sin helhet utgå av för ändamålet
avsett statsanslag.

Alla övriga utgifter, som äro förenade med fortsättningsskolornas verksamhet
skola bestridas av kommunerna.

För genomförande av förslaget om obligatoriska fortsättningsskolor bestämmes
en övergångstid av fem år, dock att uppskov utöver sagda
tid, där förhållandena sådant påkalla, må kunna, efter Kungl. Maj:ts
prövning i varje särskilt fall, beviljas.

Ekonomi.

Övergångs tid.

KAP. 3.

Högre folkskolan.

För dem av folkskolans lärjungar, vilka efter avslutad skolkurs icke
omedelbart övergå till praktiskt arbete utan först vilja under eu längre
eller kortare tid helt ägna sig åt fortsatta skolstudier, synes den högre
folkskolan hava en viktig uppgift att fylla.

I likhet med vad som i det föregående blivit föreslaget i fråga om fortsättningsskolan,
bör även den högre folkskolan anpassas efter de särskilda
behov, söm förefinnas å den ort, där skolan är belägen. På vissa platser
fyller den måhända bäst sin uppgift genom att, såsom den hittills i
allmänhet gjort, huvudsakligen meddela ett högre mått av allmänt medborgerlig
bildning, än vad folkskolan förmår giva. På andra orter däremot
motsvarar den bättre de förefintliga behoven, om den, utan att
uppgiva sitt allmän bildande syfte, söker bibringa lärjungarna en utbildning
i mera praktisk riktning. Någon yrkesutbildning i egentlig mening
kunna dessa skolor, såsom vi förut framhållit, visserligen icke meddela
sina unga och om praktiskt yrkesarbete oerfarna lärjungar, men genom
att väcka deras intresse för och inrikta deras håg på de praktiska yrkena
samt giva dem en för dessa förberedande utbildning kunna de säkerligen
för det flertal, som efter slutad skolkurs går ut i det praktiska
livet, utgöra en vida bättre förberedelse än sådana studier, som äro av
enbart allmänbildande karaktär och vilkas slutmål är realskoleexamen.

Vi vilja såsom vår mening uttala, att en utveckling av de högre folkskolorna
i en mera praktisk riktning i anslutning till näringslivet vore
att föredraga och att det vore lyckligt, om de nya skolor av detta slag,
som komma att upprättas, mera planlades i syfte att fylla behovet av
praktisk utbildning än att i form av kommunala mellanskolor föra fram
till realskoleexamen.

Högre folkskolor med undervisning i praktisk riktning borde i likhet
med fortsättningsskolorna anordnas för olika arbetsuppgifter. De för

KAP. 3. HÖGRE FOLKSKOLAN.

sistnämnda skolor föreslagna bestämmelserna i fråga om läroämnen,
lärare i de fackliga ämnena samt förvaltning borde även i tillämpliga
delar och med tagen hänsyn till att de högre folkskolorna hava daglig
undervisning göras gällande för sådana mera praktiskt lagda skolor av
detta slag.

Då en undervisning av här angiven art emellertid måste komma att
kräva större kostnader än dem, som hittills i allmänhet förekommit i
dessa skolor, böra sådana ändringar i de för statsunderstöd till högre
folkskolor gällande bestämmelserna vidtagas, att en ökning av detta understöd
möjliggöres. I samband härmed torde det även vara behövligt
att fullständiga dessa bestämmelser, så att de komma att innebära nödiga
garantier i fråga om skolornas förvaltning och inspektion.

2—173 871

KAP. 4.

Den lägre tekniska undervisningen.

I första kapitlet hava vi lämnat en översikt över de läroanstalter, som
äro behövliga för tillgodoseende av behovet av lägre teknisk undervisning
i vårt land, och även redogjort för de skäl, som motivera dessa läroanstalters
upprättande. Vi hava tillika uppdragit konturerna till de olika
skoltyperna och angivit deras olika arbetsområden. Vi skola nu något
närmare behandla dem var för sig. De läroanstalter, som härvid komma
i fråga, äro: lärlingsskolor, yrkesskolor, tekniska fackskolor och tekniska
gymnasier samt tekniska skolan i Stockholm och statens normalskola för
yrkesundervisningen.

Lärlingsskolor.

Av de tre olika skoltyper för lärlingsutbildningen, som 1907 års kommitté
föreslagit, nämligen de kompletterande, de fullständiga och de förberedande
lärlingsskolorna, är det i första rummet de kompletterande,
som böra göras till föremål för kommunernas liksom för statens intresse.
De kompletterande lärlingsskolorna förutsätta, att lärlingarnas praktiska
utbildning helt och hållet eller åtminstone i huvudsak försiggår genom
yrkesmässigt arbete i verkstäder, fabriker eller på andra arbetsplatser
under enskilda arbetsgivares ledning. Dessa skolors uppgift är således
endast att meddela lärjungarna teoretiska kunskaper samt, i vissa fall,
sådana praktiska färdigheter, som den enskilde arbetsgivaren icke lämpligen
kan meddela dem. Vi använda för dessa skolor benämningen lärlingsskolor
utan något prefix. .Lärlingsskolornas undervisning kan givetvis
ej få upptaga mer än ett fåtal timmar i veckan. De skola vara
kommunala institutioner med statsbidrag, och skolgången skall vara obligatorisk
för de yrkesanställda minderåriga.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Skolplikt.

Beträffande frågan om skolplikten hava vi i första kapitlet utförligt Allmänna
motiverat vår mening, att kommunerna genom lag böra berättigas, men grunder,
ej åläggas, att inrätta lärlingsskolor med skolplikt för i hantverks- eller
industriellt yrke anställda minderåriga arbetare, som äro fria från sin
fortsättningsskolplikt, samt att kommunerna likaledes böra berättigas att
inom vissa fastställda gränser utfärda närmare bestämmelser om skolpliktens
omfattning och genomförande samt om skolornas verksamhet i
övrigt. Yi hava även framhållit, att man vid upprättandet av lärlingsskolor
bör i första hand tillgodose behovet av undervisning för sådana
minderåriga, som äro bundna genom lärlingskontrakt.

Enligt kommittéförslaget skulle skolplikten omfatta såväl kvinnliga skolplikt för
som manliga minderåriga. Kommerskollegium utgår vid bedömandet av kvinnliga
denna fråga därifrån, att eu icke oväsentlig del av de kvinnor, vilka så- m n er riga''
som minderåriga äro anställda i industriella yrken, sedermera övergår till
andra arbetsuppgifter och att det även oavsett detta för det stora flertalet
av dem är av stor vikt att så ingående, som omständigheterna
kunna medgiva det, lära sig vad som står i samband med skötandet av
ett hushåll. Kommerskollegium uttalar på grund härav den åsikten, att
den kvinnliga ungdomens fortsatta undervisning i regel bör i första hand
inriktas på huslig ekonomi och ej på industriell yrkesutbildning. Detta
behov av undervisning i huslig ekonomi åter borde enligt kommerskollegii
mening tillgodoses genom fortsättningsskolorna, och den i allmänhet
mindre omfattande yrkesundervisning, som kunde vara behövlig för de
i industri och hantverk anställda flickorna, ävenledes meddelas i fortsättningsskolorna
vid sidan av det angivna huvudämnet. Kommerskollegium
förmenar i överensstämmelse med dessa synpunkter, att lärlingsskolan
i regel skulle komma att avses endast för manliga lärjungar.

Dock skulle på grund därav, att i vissa yrken behov av mer omfattande
yrkesundervisning för kvinnliga minderåriga förefunnes, möjlighet hållas
öppen att anordna särskilda kvinnliga lärlingsskolor.

För vår del vilja vi med avseende på skolplikt för kvinnliga minderåriga
först erinra om vår förut uttalade mening, att anställning i hantverks-
eller industriellt yrke icke i regel må medföra befrielse från fortsättningsskolplikten.
De flickor, som vinna anställning inom nämnda
yrken, skola således lika väl som andra genomgå fortsättningsskolan och
där erhålla den undervisning i husliga arbeten, som deras åldersstadium
och övriga omständigheter medgiva. Vad deras behov av industriell

KAP. 4. DEN LÅGHET TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

yrkesutbildning angår, så är det visserligen sant, att det i samband med
hantverk och industri finns en hel del sysslor, t. ex. sortering, förpackning
och dylikt, där ingen nämnvärd yrkeskännedom erfordras, och det är likaledes
sant, att många flickor taga dylika platser endast för någon kortare
tid och sedan övergå till husliga arbeten i eget eller andras hem. Att påtvinga
dylika flickor, vilka strängt taget ej kunna anses vara anställda
i yrket, eftersom de ej hava något med själva tillverkningen att skaffa,
teoretisk yrkesundervisning, som de för övrigd knappast skulle äga förutsättningar
att tillgodogöra sig, vore ju i de flesta fall meningslöst. A andra
sidan finns det inom hantverks- och industriella yrken en mängd arbeten,
som utföras av kvinnor, där verklig yrkeskunskap är lika nödvändig
och i fråga om förvärvsförmågan proportionsvis lika värdefull som
inom de manliga arbetsområdena. Även om det ofta inträffar, att kvinnor,
som grundligt fått lära ett dylikt yrke, sedermera gifta sig och
därmed upphöra med yrkesarbetet för att ägna sig åt hemmets sysslor,
synes oss detta icke utgöra något skäl för att giva de unga kvinnorna
eu sämre ställning än männen i fråga om yrkesutbildning. Vid den
ålder, som lärlingsskolplikten skulle omfatta, är det ju i regel omöjligt
för den unga kvinnan att veta, hur hennes framtid kommer att gestalta
sig, och även om hon ingår äktenskap, är det ju numera ej ovanligt,
att hon även därefter måste genom arbete utom hemmet bidraga till
familjens uppehälle. Ej sällan inträffar också, att hon, även om hön för
någon tid fått ägna sig uteslutande åt hemmets sysslor, åter står inför
nödvändigheten att tillgripa förvärvsarbetet för att på egen hand förtjäna
ej blott sitt eget utan även andras uppehälle. Äger hon då en grundlig
yrkesutbildning inom något visst fack, så är i regel hennes ställning
vida mindre prekär, än den eljest skulle varit. En annan synpunkt, vartill
hänsyn också bör tagas vid bedömandet av den obligatoriska lärlingsskolans
ställning till de kvinnliga minderåriga arbetarna, är skolans uppfostrande
inflytande. Även om den uppgift, som av 1907 års kommitté
satts som Iärlingsskolornas främsta syfte, nämligen »att giva samhället
ett medel att leda och övervaka de ungas uppfostran till dugande samhällsmedlemmar»,
kommer att väsentligen övertagas av fortsättningsskolorna
och om Iärlingsskolornas huvuduppgift sålunda blir att meddela
facklig utbildning, så är det i alla fall självklart, att även dessa senare
i likhet med andra skolor måste komma att utöva ett fostrande och karaktärsdanande
inflytande på sina lärjungar. Utan tvivel äro de minderåriga
fabriksarbeterskorna i våra storstäder och industrisamhällen i
lika hög grad som deras manliga kamrater i behov av detta skolans
fostrande inflytande.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

På grund av det anförda vilja vi icke förorda någon åtskillnad mellan
könen i fråga om lärlingsskolplikt utan i detta avseende ansluta oss till
kommitténs förslag om likställighet mellan manliga och kvinnliga minderåriga.
För att emellertid tillgodose det behov av undervisning i husligt
arbete utöver vad som meddelats i fortsättningsskolan, vilket på
sina håll kan förehnnas, bör, då så behnnes lämpligt, eu viss del av den
obligatoriska lärotiden för kvinnliga lärjungar i lärlingsskolor kunna anslås
åt undervisning om hemmets skötsel och vård. Likaledes bör dispens
från lärlingsskolplikten i avsevärd utsträckning kunna beviljas kvinnliga
minderåriga arbetare, som själva föredraga att i stället bevista annan
läroanstalt med undervisning uteslutande i husliga ämnen.

Rörande skolplikten i lärlingsskolan har kommittén föreslagit, att den
skulle omfatta minderåriga i åldern 14—18 år. I och med införandet
av tvåårig fortsättningsskolplikt i förening med bestämmelsen om att avgång
från folkskolan ej får äga rum före det kalenderår, då lärjungen
fyller 13 år, bortfaller tydligen behovet av en nedre åldersgräns utom
för de få, som kunna varda befriade från fortsättningsskolplikten för att
medhinna fullgörandet av lärlingsskolplikten. För dessa senare bör emellertid,
såsom vi förut framhållit, bestämmas en undre åldersgräns av 15 år.

Beträffande den övre åldersgränsen faller det av sig självt, att även
om skolplikten upphör vid fyllda 18 år, lärlingsskolan skall stå öppen
för en var äldre yrkesarbetare, som önskar åtnjuta dess undervisning
och vill underkasta sig gällande föreskrifter. Särskilt torde man
med visshet kunna hoppas, att de, som en gång börjat studierna på
grund av gällande skolplikt men ej hinna avsluta dem före fyllda
18 år, friviiligt skola fortsätta skolgången, tills de erhållit avgångsbetyg.

I fråga om arbetsgivares skyldighet att bevilja de anställda minderåriga
nödig ledighet för skolgången instämma vi i kommitténs uttalande
men vilja dessutom här, liksom då fråga var om fortsättningsskolorna,
föreslå, att sådan ändring i bestämmelserna i arbetarskyddslagen av den
29 juni 1912, § 13, stycket b, vidtages, att föreskriften om begränsning
av den minderåriges arbetstid därhän, att den obligatoriska undervisningstiden
i lärlingsskolan skall inräknas i den lagstadgade högsta medgivna
arbetstiden, varder utsträckt till att omfatta även minderårig, som
fyllt 15 år. Eventuellt förekommande frivilliga lektionstimmar böra enligt
vårt förmenande härvid icke medräknas, enär detta skulle vålla svårigheter
för arbetsgivaren på så sätt, att den ene minderårige skulle behöva
beviljas mer ledighet än den andre, vilket åter för den, som icke
deltoge i den frivilliga undervisningen, sannolikt skulle medföra ett så -

Ålder för
skolplikten.

Begränsning
av arbetstiden
för de
skolpliktiga.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Intygsbok.

Medel att
göra skolplik
ten effektiv.

Lärokursen
bör vara
tvåårig.

dant företräde i fråga om möjlighet att vinna anställning, att önskvärt
antal elever för dylik undervisning icke skulle kunna påräknas.

Likaledes vilja vi föreslå, att till bestämmelserna i §§ 15 och 34 av
samma lag ett tillägg göres av innehåll, att i den för minderårig utfärdade
intygshoken skall antecknas, huruvida den minderårige fullgjort lärlingsskolplikten
eller fortfarande är skolpliktig.

I samband med bestämmelserna om arbetsgivares och målsmäns skyldighet
att övervaka skolpliktens fullgörande samt om påföljd för den,
som hindrar den skölpliktige att fullgöra skolplikten, framträder här
liksom i fråga om fortsättningsskolorna ett visst behov av lämplig påföljd
även för den skolpliktige själv, om han, trots beviljad ledighet från
arbetet hos arbetsgivaren, uraktlåter att bevista lärlingsskolan. Yi kunna
dock icke föreslå någon lämplig sådan påföljd men vilja erinra därom,
att arbetsgivaren, särskilt i det fall att den minderårige är bunden genom
lärlingskontrakt, torde vara i stånd att vid behov utöva effektiv
påtryckning i en eller annan form.

Organisation.

I fråga om skolornas organisation anse vi i likhet med kommittén, att
lärlingsskolan så långt sig göra låter bör uppdelas i skilda yrkesavdelningar
och att undervisningen så nära som möjligt bör anpassas efter lärjungarnas
yrken. På sådana orter, där eu mängd olika yrken äro representerade
men där endast ett fåtal minderåriga sysselsättes inom vart
och ett av dessa yrken, måste lärjungarna sammanföras till blandade
eller allmänna avdelningar, men även inom dessa bör undervisningen i
sådana ämnen som ritning, räkning, bokföring in. in. utan synnerlig svårighet
kunna ordnas så, att lärjungarna erhålla tillämpningar var och
en på sitt yrke.

Lärotid.

Beträffande" lärokursens längd har kommittén föreslagit två eller helst
tre år. Kommerskollegium går ännu längre och föreslår tre år som regel
samt uttalar dessutom, att den fullständiga lärokursen må kunna utsträckas
ända till fyra år i fråga om sådana säsongyrken, för vilka en
avsevärd förkortning av den årliga lästiden kan visa sig nödvändig och
denna förkortning icke kan uppvägas genom ett större antal undervisningstimmar
i veckan, vilket dock enligt kommerskollegii mening vore att
föredraga. Härvid har dock varken kommittén eller kommerskollegium
tänkt sig, att lärjungarna först skulle fullständigt genomgå den obligato -

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

riska tvååriga fortsättningsskolan, vilket vi för vår del anse böra vara
allmän regel.

På grund av den större åldersmognad och de grundligare allmänna
förkunskaper, som lärjungarna förvärva genom att först genomgå fortsättningsskolan,
bliva deras förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen
i lärlingsskolan emellertid avsevärt större, vartill kommer, att
denna senare undervisning ej behöver omfatta så mycket av de allmänna
ämnena, som eljest hade blivit fallet, utan mera kan koncentreras i rent
facklig riktning. På grund härav torde man med visshet kunna hoppas,
att med två års lärokurs det resultat skall uppnås, som med lärlingsskolan
avses. Beträffande lärlingsundervisningen för de säsongyrken, där
skolarbetet kan behöva koncentreras till den mindre hråda tiden, anse vi
det vara lämpligast att under dylika perioder öka antalet veckotimmar så
mycket, som erfordras, för att kursen skall kunna nöjaktigt medhinnas på två
år. Det skulle enligt vårt förmenande vara ur flera synpunkter olämpligt
att göra lärotiden i en obligatorisk skola av detta slag olika lång för olika
yrkesgrenar. För såväl arbetsgivarna som för de minderåriga själva måste
skolplikten med åtföljande inskränkning i arbetstiden givetvis vålla
en hel del besvärligheter, och det torde därför även ur denna synpunkt
icke böra ifrågasättas att utsträcka den obligatoriska lärokursen utöver
två år.

I fråga om läsårets längd har kommittén uttalat, att undervisningen i
lärlingsskolan helst borde pågå hela året om och att ferier icke borde
få förekomma annat än i sådana fall, då det med hänsyn till svårigheten
att anskaffa behövliga lärarkrafter visade sig omöjligt att hålla undervisningen
i gång. Kommerskollegium uttalar farhågor för att denna anordning
skulle medföra överansträngning och framkalla leda vid skolarbetet,
det förra på grund av undervisningens förläggande till kvällarna, det senare
på grund av »den särställning i förhållande till den traditionella svenska
uppdelningen av allt skolarbete i två terminer med ett längre avbrott
under sommaren och ett kortare vid jultiden, som de i hantverk och industri
anställda minderåriga skulle komma att intaga i jämförelse med
sina jämnåriga». Kommerskollegium förordar på grund härav, att läsårets
längd inskränkes till 8 å 9 månader vid treåriga och 10 månader
vid tvååriga lärlingsskolor.

Yi anse för vår del, särskilt med tanke på att undervisningen vid
dessa skolor i stor utsträckning måste förläggas till aftnarna, att sommarferier
äro så gott som nödvändiga för så väl lärjungar som lärare,
och vilja därför föreslå, att läsåret skall omfatta 8 till 9 månader och
fördelas på två terminer med ett längre avbrott under sommaren.

Läsårets

längd.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Undervisningstid
per
vecka.

Undervis ningstidens förläggning.

Beträffande antalet undervisa in gs ti in mar per vecka ansluta vi oss till
kommitténs uttalande, att detta antal bör vara minst 6 och högst 12.
Dock bör enligt vårt förmenande i fråga om lärlingsskolor för vissa säsongyrken
antalet veckotimmar, då så befinnes nödigt och lämpligt, periodvis
kunna ökas utöver 12.

Kommittén föreslår, att undervisningen skall förläggas till vardagar
mellan kl. 7 f. m. och 7 e. m. Kommerskollegium anser emellertid, att
ehuru det ur undervisningens synpunkt vore mest fördelaktigt att förlägga
samtliga lektioner till tiden före kl. 7 e. m., detta dock i många fall
skulle vålla allt för stora svårigheter med avseende på den industriella
arbetsfördelningen. I vissa av de inkomna utlåtandena över kommittéförslaget
har det till och med anförts, att ett stadgande i enlighet med
kommitténs förslag i detta avseende skulle omöjliggöra anställandet av
lärlingar inom en mängd industriella fack. Kommerskollegium betonar
också, att en dylik bestämmelse skulle avsevärt försvåra anställandet av
yrkesmän såsom lärare. På grund härav föreslår kommerskollegium, att
kl. 8 e. m. fastställes såsom klockslag för undervisningens avslutande,
varvid dock, där så från industriens synpunkt prövas nödvändigt, undervisningstiden
i lärlingsskolans äldre årsklasser må kunna utsträckas till
kl. 9 e. m.

De av kommerskollegium anförda skälen för lektionstidens utsträckande
till efter kl. 7 e. in. synas oss vara synnerligen tungt vägande. I de
nuvarande tekniska aftonskolorna är det ju också mycket vanligt, att undervisningen
slutar först klockan 9 e. m., och detta torde ej hava visat
sig medföra några allvarligare olägenheter, ehuru man med visshet kan
antaga, att resultatet av undervisningen blivit bättre, om denna kunnat
förläggas till mindre sena aftontimmar. Dock är härvid att märka, att
dessa skolor äro frivilliga och att således lärjungarna och deras målsmän
själva äga att avgöra, i vad mån de unga kunna anses tåla vid den
ansträngning, som ovillkorligen måste vara förenad med skolarbete, förlagt
till denna tid på dygnet. Faran för att fall av överansträngning
skola inträffa, ävensom olägenheten av att undervisningen måste lämna
ett mindre gynnsamt resultat, om lektionerna förläggas till allt för sena
aftontimmar, bliva onekligen avsevärt större, då undervisningen göres
obligatorisk. Det hade därför otvivelaktigt varit bäst, om man i fråga
om lektionstidens förläggning kunnat vidhålla 1907 års kommittés förslag,
om detta blott låtit sig genomföra.

På grund av det anförda vilja vi emellertid föreslå, att undervisningen
i lärlingsskolorna såsom allmän regel må avslutas senast kl. 8 e. m. och
att ett utsträckande av undervisningstiden till senast kl. 9 e. in. endast

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

under särskilda förhållanden och därvid företrädesvis i frivilliga ämnen
må efter överstyrelsens prövning i värjo särskilt fall äga rum.

Undervisning.

I fråga om undervisningens allmänna läggning uttalar kommittén,
»att undervisningen bör hava till mål att på grundvalen av folkskolans
lärokurser och i närmaste anslutning till lärjungarnas praktiska yrkesutbildning
inom hantverk och industri meddela dem de första grunderna
av det tekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga vetande, som fordras,
för att de med insikt och framgång skola kunna utöva sina yrken och
fylla sina medborgerliga plikter».

I enlighet med vad förut anförts i fråga om fortsättningsskolans och
lärlingsskolans inbördes ställning bör undervisningen i lärlingsskolan
enligt vårt förmenande bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått,
men i övrigt vilja vi uttala vår anslutning till kommitténs nyss anförda
yttrande. Likaledes ansluta vi oss i huvudsak till kommitténs förslag i
fråga om det lärostoff, som bör ingå i undervisningen.

Lärostoffet har kommittén tänkt sig grupperat kring ämnena modersmålet,
räkning, ritning, yrkesekonomi och yrkeslära, av vilka de tre förstnämnda
skulle betraktas såsom huvudämnen. Kommerskollegium framhåller
emellertid, att benämningarna på dessa tre ämnen allt för mycket
giva intryck av samhörighet med de allmänna skolorna och att en viss
fara för undervisningens förskjutning i riktning mot att bliva övervägande
allmänbildande häri föreligger. Kommerskollegium föreslår därför, att
det kunskapsstoff, som skall utgöra innehållet i lärlingsskolans undervisning,
koncentreras till ämnesgrupperna yrkeslära, fackritning, yrkesekonomi
och medborgarlära, vartill såsom frivilligt ämne skulle komma främmande
språk.

Vi hava för vår del redan vid flera tillfällen uttalat den meningen, att
i och med upprättandet av de obligatoriska fortsättningsskolorna, vilkas
undervisning avser allmänt medborgerlig bildning, lärlingsskolorna böra
koncentrera sin undervisning i mera utpräglat facklig riktning. Vidare
anse vi det vara en fördel, att vid gruppering av undervisningens innehåll
kring vissa huvudämnen dessas antal ej blir större, än som är nödvändigt.
Sålunda torde det vara onödigt att skilja fackritningen från
ämnet yrkeslära, såsom kommerskollegium föreslår. Vad ämnet medborgarlära
angår, synes denna av kommerskollegium föreslagna benämning
vara allt för allmänt hållen och mera motsvara undervisningen i fortsättningsskolan.
I lärlingsskolan torde hithörande läroinnehåll bättre

13—173671

Allmänna

grnnder.

Läroämnen.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

kunna angivas såsom yrkes- och arbetarlagstiftning. De obligatoriska
läroämnena i lärlingsskolan böra sålunda enligt vårt förmenande vara:
yrkeslära, yrkesekonomi samt yrkes- och arbetarlagstiftning. Mot kommerskollegii
förslag att, där så befinnes lämpligt, införa undervisning i något
främmande språk såsom frivilligt ämne och med undervisningen inriktad
på att underlätta studiet av utländsk yrkeslitteratur och utnyttjandet av
studieresor i främmande land hava vi intet att erinra.

Vad undervisningens innehåll i övrigt angår, kunna vi i det väsentliga
instämma i kommerskollegii yttrande. Vid undervisningen i ämnet yrkesekonomi
är det av synnerlig vikt, att även de nationalekonomiska synpunkterna
framhållas. I ettdera av ämnena yrkes- och arbetarlagstiftning
eller yrkeslära bör inrymmas även undervisning i yrkeshygien samt redogörelse
för skyddsanordningar mot faror i yrkesarbetet. Åt dessa frågor
bör ägnas större uppmärksamhet, än som kan bliva fallet genom enbart
läsning av uppsatser i dithörande ämnen, ett tillvägagångssätt, som
i kommittéförslaget blivit antytt.

Underv åning Angående lärlingsskolornas undervisning för kvinnliga lärjungar hava
1 betefsr11"redan uttalat som vår uppfattning, att de kvinnliga yrkesanställda
kvinnliga minderåriga kunna vara i lika stort behov av yrkesundervisning som de

larjungar. manpga oci, att därför ingen principiell skillnad i allmänhet bör göras

mellan dem. I de fall, där deras arbete inom yrket ställer sig väsentligen
olika och det kvinnliga arbetet fordrar eu mindre omfattande yrkesutbildning,
bör emellertid någon del av lärlingsskolans obligatoriska undervisningstid
för de kvinnliga lärjungarna kunna ägnas åt undervisning i
hemmets skötsel och vård. Även vid vissa slag av enbart kvinnliga lärlingsskolor
bör dylik undervisning kunna få ingå i läroplanen.

Skoi- Rörande betydelsen av skolverkstad i samband med de egentliga lärVbetydeiaeS
hng,sskolorna ansluta vi oss till kommerskollegii uttalande, att dylika
skolverkstäder på grund av sin dyrbarhet både i anläggning och drift ej

annat än undantagsvis böra inrättas, att deras uppgift i fråga om att

bibringa lärjungarna praktisk yrkesfärdighet skall inskränkas till sådana
detaljer, som av eu eller annan orsak ej kunna inläras hos den enskilde
arbetsgivaren, samt att de för övrigt kunna vara till stort gagn för undervisningen
i yrkeslära genom att göra denna mera åskådlig och konkret.
Särskilt vilja vi emellertid betona, att verkstadsarbete i egentligmening
såsom ett fristående skolämne med åtföljande särskild betygssättning
icke bör förekomma vid dessa skolor.

Undervis- I fråga om undervisningsmateriell och läroböcker ansluta vi oss fullriei^^njh^äro-
ständigt till kommitténs uttalande och få därför hänvisa till detta (sid.
böcker. 124—125).

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

I samband med frågan om undervisningen må erinras om lärlingssko- Kurser för
lans ställning i förhållande till yrkesskolan. Härvid gäller, såsom kornmittén
yttrar, att lärlingsskolorna, på samma gång som de fullfölja sin retelse för
uppgift att meddela våra arbetare ett visst minimum av yrkesbildning, i y“^^0ja
regel bliva grundläggande skolor för yrkesskolorna. Emellertid torde det y
ej vara lämpligt, särskilt i början, att för tillträde till yrkesskola strängt
upprätthålla fordran på genomgången lärlingsskola i fråga om äldre arbetare,
som förvärvat grundlig praktisk yrkeserfarenhet men ej varit i
tillfälle att genomgå lärlingsskola. A andra sidan kan man ej utan
vidare medgiva dem inträde i yrkesskolan, enär detta skulle medföra, att
undervisningen därstädes i mångt och mycket droges ned till samma nivå
som i lärlingsskolan. På grund härav bör det, enligt vårt förmenande,
vid lärlingsskolor, där så befinnes lämpligt, anordnas särskilda kurser för
äldre arbetare med grundlig praktisk yrkeserfarenhet, avsedda såsom förberedelse
för inträde i yrkesskola.

Lärare.

Beträffande lärarfrågan vilja vi i överensstämmelse med kommitténs
och kommerskollegii uttalanden starkt betona önskvärdheten av att verkliga
yrkesmän bliva anställda såsom lärare. Likaledes ansluta vi oss till
kommitténs uttalande, att tills vidare och tills erfarenhet vunnits inga
bestämda formella kompetensfordringar för dylik anställning böra uppställas.
T fråga om lärarnas tillsättning ansluta vi oss även till kommitténs
uttalande, att de böra förordnas av skolornas styrelser på viss tid
eller tills vidare med viss ömsesidig uppsägningstid. Den av kommittén
föreslagna medelavlöningen, 3 kronor per undervisningstimme, torde såväl
med hänsyn till den sänkning i penningvärdet, som, oavsett nu rådande
särskilda förhållanden, ägt rum, sedan kommittén avgav sitt förslag,
som ock med tanke på vikten av att fullt kvalificerade lärarkrafter
må kunna anskaffas, böra något höjas. För undervisning i arbetskunskap
i fortsättningsskolan hava vi förut föreslagit ett minimiarvode av 3 kronor
i timmen, men klart är, att undervisningen i lärlingsskolan i regel måste
ställa större anspråk på läraren i fråga om såväl utbildning som arbetsförmåga.
Yi vilja därför föreslå en medelavlöning av minst 4 kronor
per undervisningstimme, dock må även föreståndarens arvode häri ingå.
Kommittén har även föreslagit, att pension skall beredas såväl lärarna själva
vid viss ålder eller vid oförmåga till självförsörjning som deras änkor
och oförsörjda barn. T denna punkt kunna vi dock icke biträda kommitténs
mening. Sannolikt torde lärarna i regel komma att utgöras av yngre

100

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Allmänna

grunder.

Lokala styrelser.

personel’, som undervisa ett fåtal timmar i veckan och hava detta arbete
som en bisyssla under några år för att sedermera, då deras tid mera
helt tages i anspråk för deras egentliga värv, avlösas av andra. Att genom
åtgärder i form av pensionering särskilt lägga an på att varaktigt
binda dylika personer vid skolan skulle sannolikt icke i regel vara till
fördel med hänsyn till önskemålet att städse hålla undervisningen i nivå
med den raskt fortskridande utvecklingen inom industrien och hantverket.
Härtill kommer, att det ju numera finnes möjlighet för ifrågavarande
personer att på annat sätt ordna sin pensionsfråga.

Styrelse och förvaltning.

I överensstämmelse med kommitténs förslag böra lärlingsskolorna enligt
vårt förmenande ställas under överinseende och inspektion av den
föreslagna överstyrelsen för yrkesundervisningen. Vidare böra lärlingsskolorna
inom varje kommun stå under ledning av en lokal styrelse och
den närmaste tillsynen handhavas av skolornas föreståndare.

Beträffande antalet ledamöter i den lokala styrelsen föreslår kommittén,
att detta skall vara minst två för varje påbörjat hundratal lärjungar.
Kommerskollegium framhåller emellertid, att det erforderliga antalet styrelseledamöter
icke bör göras beroende enbart av antalet lärjungar utan
även av det antal olika yrkesgrenar, som äro företrädda på orten, och
anser därför lämpligast, att det överlämnas åt de lokala myndigheterna att
bestämma och i skolans reglemente angiva antalet styrelseledamöter. Vi
vilja för vår del anföra, att den av kommittén föreslagna bestämmelsen
skulle leda till, att i våra större städer skolstyrelserna skulle bliva av
sådan storlek, att det skulle inverka menligt på deras förmåga att på ett
tillfredsställande sätt funktionera. Enligt vårt förmenande är det av
synnerlig vikt, att dessa styrelser ej komma att arbeta under allt för
tidsödande och tunga former; vi vilja därför föreslå, att antalet ledamöter
bestämmes till minst fem och högst nio. I kommun, där lärlingsskolorna
uppdelats i ett stort antal olika yrkesavdelningar och det
med hänsyn till dessas speciella intressen så kan befinnas lämpligt, böra
under den gemensamma lärlingsskolstyrelsen hörande särskilda styrelser
kunna tillsättas för olika avdelningar eller grupper av dylika. Hur dessa
understyrelser skola tillsättas, bör i varje särskilt fall fastställas i skolornas
reglementen. Dock skall i sådan styrelse det praktiska yrkesarbete,
varom fråga är, alltid vara företrätt.

Rörande tillsättandet av de lokala styrelserna föreslår kommittén, att
styrelsens ordförande skall utses av konungens befallningshavande i länet,

• KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

101

under det att kommerskollegium vill överlämna denna angelägenhet åt
den centrala chefsmyndigheten. Ledamöterna i övrigt skulle väljas av
vederbörande kommunalrepresentation för tidsperioder av fyra år i sänder
under iakttagande av att för orten mera betydande yrken bleve företrädda.
Kommerskollegium föreslår med hänsyn till yrkenas intressen en
särskild bestämmelse, att minst två tredjedelar av styrelseledamöterna skola
väljas bland personer, vilkas verksamhet faller inom hantverk och industri,
varvid såväl arbetsgivare som yrkesarbetare borde bliva representerade.

Vi ansluta oss i huvudsak till kommittéförslaget i fråga om val av styrelseledamöter.
Dock bör särskilt bestämmas, att val skall äga rum
vartannat år och halva antalet ledamöter varje gång tillsättas. Den
av kommerskollegium föreslagna bestämmelsen, att minst två tredjedelar
av styrelseledamöterna skola vara yrkesrepresentanter, synes oss gå onödigt
långt. Vi vilja i stället föreslå det antal, som är närmast över hälften.
Beträffande ordförandevalet torde det vara lämpligast att överlämna åt
styrelsen själv att inom sig utse ordförande. Det statsintresse, som avsetts
med förslaget att låta konungens befallningshavande eller överstyrelsen
utse ordförande, torde lämpligen kunna tillvaratagas genom att
låta den av överstyrelsen förordnade föreståndaren vara självskriven ledamot
i den lokala styrelsen.

I fråga om föreståndarens tillsättande föreslår kommittén, att denne Föreståndare,
skall på förslag av den lokala skolstyrelsen förordnas av överstyrelsen
för ett år i sänder, dock att föreståndare, som tjänstgjort minst fem år
och därunder med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden, må kunna
förordnas för fem år i sänder. Härvidlag vilja vi endast framhålla, att
den lokala styrelsen vid uppgörande av förslag till föreståndare icke hör
uppsätta mer än ett namn på förslaget men bifoga samtliga sökandes
ansökningshandlingar vid förslagets inlämnande till överstyrelsen, som
skall äga beslutanderätt i fråga om vem av de sökande, som skall tillförordnas.
Rörande tiden för förordnandet synes det oss lämpligt, att
detta första gången omfattar blott ett år men att det sedan, om vederbörande
med nit och skicklighet fullgjort sina åligganden, må kunna förnyas
för högst fem år i sänder.

Med avseende på föreståndarens ställning i förhållande till den lokala
skolstyrelsen föreslår kommittén, att han skall vara skyldig närvara vid styrelsens
sammanträden samt äga rätt att deltaga i överläggningarna men
ej i besluten. Enligt vårt förmenande bör föreståndaren vara självskriven
ledamot i styrelsen utom i det fall, att i en och samma kommun
flera lärlingsskolor med var sin föreståndare varda upprättade, i vilket
fall särskilda föreskrifter äro nödvändiga.

102

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN. *

Skolregle mente.

Samarbete
med fortsättningsskola

och lärlingskommission.

Det av kommittén föreslagna sättet att beräkna föreståndarearvodet,
nämligen efter 4 kronor om året för varje lärjunge eller 100 kronor för
varje skolavdelning med i medeltal 25 lärjungar, torde knappast vara
lämpligt, utan bör föreståndarens arvode bestämmas efter göromålens art
och omfattning i varje särskilt fall.

I fråga om sättet för skolreglementens uppgörande och fastställande
ansluta vi oss till kommitténs förslag.

Redan i andra kapitlet hava vi framhållit, att, därest i en kommun
finnas både yrkesbetonad fortsättningsskola och däremot svarande lärlingsskola,
samarbete mellan styrelserna för dessa skolor bör åstadkommas,
t. ex. därigenom, att någon representant för det praktiska arbete,
varom undervisning meddelas, insättes som medlem i båda skolornas styrelser.
Skulle på grund av en blivande lärlingslag lärlingskommissioner
bliva inrättade för övervakande av den praktiska lärlingsutbildningen,
böra lärlingsskolornas styrelser, såsom kommerskollegium framhåller, även
samarbeta med dessa.

Ekonomiska förhållanden.

Underhållet av de obligatoriska lärlingsskolorna bör, såsom förut framhållits,
åligga stat och kommun gemensamt på det sätt, att skolorna äro
kommunala institutioner men åtnjuta statsbidrag.

Beträffande kostnadernas fördelning mellan stat och kommun föreslår
kommittén, att det årliga statsbidraget skall utgå med dels två tredjedelar
av kostnaden för föreståndares och lärares avlöning, dels därutöver
med fem procent av det sålunda beräknade beloppet såsom bidragtill
undervisningsmateriellens underhåll och komplettering. Dessutom
skulle staten vid inrättande av nya eller vid väsentliga utvidgningar av
äldre skolor bidraga med två tredjedelar av kostnaderna för den första
uppsättningen av undervisningsmateriel!. Den återstående tredjedelen av
nu anförda utgifter ävensom alla övriga omkostnader, såsom för anskaffande
av lämpliga lokaler med inredning och möblering, uppvärmning,
belysning, renhållning o. s. v., skulle bestridas av kommunen.

Kommerskollegium ansluter sig till kommitténs förslag i fråga om statsbidraget
till lärarlönerna och till nyanskaffning av undervisningsmateriell
vid inrättande av nya eller väsentliga utvidgningar av äldre skolor men
framhåller, att den föreslagna beräkningsgrunden för det årliga statsbidraget
till undervisningsmateriellens underhåll och komplettering icke kan
anses tillfredsställande. Utgifterna för ifrågavarande ändamål måste nämligen
bliva väsentligen olika allt efter den olika beskaffenheten hos de

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

103

yrken, för vilka skolorna avses, samt efter den större eller mindre omfattning,
i vilken uppdelning i skilda yrkesavdelningar kan varda genomförd,
och kunna sålunda icke beräknas stå i direkt proportion till lärarlönerna.
Kommerskollegium föreslår därför, att årliga statsbidraget till
undervisningsmateriellens underhåll och komplettering i stället må utgå
med sju procent av nyanskaffningskostnaden. Härvid skulle i de fall,
då lärlingsskolor upprättades genom omorganisation av befintliga tekniska
yrkes- och aftonskolor samt därvid övertoge dessas undervisningsmateriell,
en uppskattning av dennas inköpsvärde läggas till grund för beräkningen
av statsbidragets storlek.

Yi ansluta oss i huvudsak till förslaget, att statsbidraget till avlöningarnas
bestridande må utgå med två tredjedelar av lärares och föreståndares
arvoden. Härvid bör det av oss föreslagna medeltalsarvodet, 4 kronor
för varje undervisningstimme, läggas till grund för beräkningen, så att
statsanslaget för detta ändamål må utgå med 2 2/3 kronor för varje
undervisningstimme. Med den av oss föreslagna höjningen av medeltalsarvodet
per undervisningstimme torde särskilt statsbidrag till föreståndarearvode
icke böra ifrågasättas, särskilt som det skulle bliva mycket svårt
att angiva någon fullt lämplig allmänt gällande norm för dess beräkning.
Det torde vara nog att föreskriva, att det på nyss angivet sätt beräknade
statsanslaget tillika med ett kommunalt anslag, vars storlek skall
vara minst hälften av det förra, skall i sin helhet användas till lärares
och föreståndares avlöning.

Beträffande det ifrågasatta årliga statsbidraget till undervisningsmateriellens
underhåll och komplettering instämma vi med kommerskollegium
däri, att den av kommittén föreslagna beräkningsgrunden, fem procent
av statsanslaget till lärarlöner, ej är i allo tillfredsställande. Den av
kommerskollegium föreslagna utvägen, att beräkna ifrågavarande årliga
statsanslag efter viss procent på nyanskaffningskostnaden, torde emellertid
icke heller vara fullt lämplig bl. a. av det skäl, att det ofta bleve omöjligt
att avgöra, huruvida inköpt instrument, apparat eller dylikt skulle
räknas till nyanskaffningen eller endast betraktas som ersättning och
komplettering av förut befintlig materiell. I förra fallet skulle varje dylikt
inköp föranleda en ökning i årliga statsanslaget med sju procent av
värdet.

Enligt vårt förmenande böra de årliga statsbidragen till undervisningsmateriellens
underhåll och komplettering utgå med vissa belopp för varje
skolavdelning, olika för olika yrkesgrenar och så avpassade, att de täcka
hälften eller, i särskilda fall, intill två tredjedelar av de för ändamålet
nödvändiga kostnaderna. Storleken av de sålunda erforderliga be -

104

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

loppen kan icke på förhand beräknas utan bör så småningom med stöd
av vunnen erfarenhet och efter överstyrelsens prövning bestämmas. På
liknande sätt och efter samma grunder bör statsbidrag utgå till första
uppsättningen av undervisningsmateriell.

Yad lokalerna angår, dela vi kommitténs åsikt, att det bör vara kommunernas
sak att för dessa skolor tillhandahålla och bekosta sådana, fullt
lämpliga samt ändamålsenligt inredda och möblerade. I likhet med kommerskollegium
anse vi dock, att lokalerna, där så befinnes nödvändigt,
må kunna användas även för annat ändamål, såvida detta efter överstyrelsens
prövning icke befinnes hinderlig! för skolans egen verksamhet.

Statsverkets kostnader för genomförandet av ett fullständigt system
av lärlingsskolor i alla de städer, köpingar, municipalsamhällen och
därmed jämförliga orter, där antalet minderåriga arbetare inom industri
och hantverk är tillräckligt stort för att motivera inrättandet av
sådana skolor, kan man, såsom kommittén även anför, omöjligen med
någon större grad av noggrannhet beräkna utan att äga tillgång till
ett synnerligen omfattande statistiskt material, som för närvarande icke
torde kunna anskaffas. Kommittén lämnar i sitt betänkande en tablå
över antalet minderåriga fabriksarbetare i de städer och köpingar, där
antalet år 1907 översteg 20. Kommittén utgår sedan ifrån, att om
även hantverket medräknats, talen skulle blivit ungefär en tredjedel
större. För att erhålla de! erforderliga antalet läsavdelningar på varje
ort dividerar kommittén antalet minderåriga fabriksarbetare med 20. På
detta sätt erhålles, då både manliga och kvinnliga lärjungar medräknas,
en slutsiffra av 1038 lärlingsskolavdelningar i sammanlagt 81 städer och
köpingar. Till varje avdelning skulle enligt kommitténs förslag statsbidrag
utgå med 910 kronor årligen, varför totala årliga statsanslaget för
ändamålet beräknas till omkring en million kronor.

Mot dessa beräkningar kan naturligtvis den anmärkningen göras, att
även andra samhällen än städer och köpingar bort medräknas. Exempelvis
saknas i kommitténs tablå sådana orter som de nuvarande städerna
Trollhättan, Katrineholm, Nässjö, de nuvarande köpingarna Ludvika,
Ljusdal, Yetlanda och dessutom Karlskoga, Kävlinge, Höganäs m. fl.
platser. Med hänsyn härtill borde den erhållna slutsiffran avsevärt höjas.
Ur en annan synpunkt vill det emellertid synas, som om kommitténs beräkningsmetod
skulle giva för höga värden. Kommittén utgår nämligen
ifrån att varje läsavdelning skall omfatta 20 lärjungar samt att, om antalet
minderåriga fabriksarbetare på en plats uppgår till 20, en lärlingsskola
med en dylik läsavdelning är motiverad. Som de minderåriga emellertid
omfatta fyra årsklasser (14—18 års ålder), skulle denna beräkning

KAP. 4. BEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

105

egentligen förutsätta, dels att lärokursen vore fyraårig, dels att alla fyra
klasserna kunde undervisas gemensamt.

Om man antager, att de minderåriga äro lika fördelade på de fyra
åldersklasserna, och skolans lärokurs omfattar två år, bör endast hälften
av den siffra, som anger de minderårigas antal, läggas till grund för beräkning
av skolans lärjungeantal. Detta åter bör vara så stort, att minst
två läsavdelningar kunna bildas. Visserligen kunna de båda årskurserna
undervisas gemensamt i en del ämnen, särskilt övningsämnen, men att
helt och hållet sammanslå dem till en enda läsavdelning torde ej utan
olägenheter kunna försiggå. Utgår man från ett minimiantal lärjungar
av 15 i vardera av de två årsklasserna eller 30 i hela skolan, hör antalet
minderåriga arbetare i de fyra åldersklasserna 14—18 år vara minst
60, för att en skola skall vara motiverad. Som de äldre åldersklasserna
emellertid sannolikt äro något talrikare företrädda än de yngre och den
tillgängliga statistiken ej upptager samtliga i hantverk anställda minderåriga,
bör en något lägre siffra väljas. I någon ringa mån motverkas
de anförda omständigheterna därav, att statistiken upptager även minderåriga
under 14 års ålder. Vi skola emellertid utgå från siffran 50.
Genom socialstyrelsen hava vi blivit satta i tillfälle att taga del av inkomna
rapporter över antalen av de år 1916 i hantverks- eller industriella
yrken anställda minderåriga manliga och kvinnliga arbetare, som jämlikt
bestämmelserna i § 35 i arbetarskyddslagen undergått vederbörlig läkarbesiktning.
I bilaga 6 lämnas eu sammanställning af siffrorna, uppställd
på liknande sätt som tabellen å sid. 112 i kommitténs utlåtande
samt medtagande de orter, till antalet 204, där antalet minderåriga arbetare
inom hantverk och industri uppgår till minst 50. Vid beräkning
av erforderligt antal läsavdelningar utgå vi i överensstämmelse med det
nyss anförda från halva antalet minderåriga arbetare på varje ort. Vidare
beräkna vi liksom kommittén cirka 20 elever i varje avdelning. Denna
relativt låga siffra motiveras därmed, att de tillgängliga siffrorna på antalen
minderåriga kunna antagas vara något för låga och att de äldre
åldersklasserna kunna antagas vara något talrikare företrädda än de
yngre. Vi utgå vidare från att antalet läsavdelningar vid varje skola
skall vara en jämn siffra (två, fyra, sex o. s. v.), så att de båda olika
årsklasserna kunna undervisas var för sig.

Som av tabellen framgår, skulle det erforderliga antalet läsavdelningar
uppgå till 1092, om både manliga och kvinnliga lärjungar medräknas.
I åtskilliga av de i tabellen anförda landskommunerna med relativt litet
antal minderåriga torde visserligen de långa avstånden lägga sådana hinder
i vägen för en regelbunden skolgång, att lärlingsskolor ej där komma
14—173671

106

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Ändamål.

Skolplikt.

att upprättas, men å andra sidan torde lärlingsskolor komma till stånd
även å en del platser, som ej medtagits i tabellen på grund av att det
nuvarande antalet minderåriga arbetare enligt de tillgängliga statistiska
uppgifterna något understigit 50. Den erhållna slutsiffran torde därför
kunna anses giva en ungefärlig föreställning om antalet erforderliga skolavdelningar.

Med ett läsår av i medeltal 36 veckor och eu lästid av i medeltal 9
timmar i veckan samt ett årligt statsbidrag till löner åt lärare och föreståndare
av 22/3 kronor för undervisningstimme skulle det för varje
läsavdelning erforderliga årliga statsanslaget till löner uppgå till 864 kronor.
Härtill kommer ytterligare ett årligt statsbidrag för undervisningsmateriellens
underhåll och komplettering, så att hela statsbidraget för varje läsavdelning
torde kunna beräknas till 920 kronor om året. Statens totalkostnader
för de egentliga lärlingsskolorna skulle då bliva 1 004 640
eller i runt tal en million kronor årligen, vilket är samma belopp, som
kommittén angivit.

I detta sammanhang vilja vi i likhet med kommerskollegium framhålla,
att det uttryckligen bör bestämmas, att undervisningen i'' lärlingsskolorna
skall vara för lärjungarna avgiftsfri.

Sammanfattning.

Lärlingsskolans ändamål är att bereda den inom industrien och hantverket
arbetande ungdomen tillfälle att samtidigt med inhämtandet av
den praktiska yrkesfärdigheten genom arbete i industriens eller hantverkets
tjänst förvärva de för en framgångsrik yrkesutövning nödvändiga
teoretiska kunskaperna och i vissa fall även sådana praktiska färdigheter,
som den enskilde arbetsgivaren icke lämpligen kan meddela dem.

Kommunerna berättigas genom lag dels att besluta inrättandet av lärlingsskolor
med skolplikt för arbetare under 18 års ålder, såväl manliga
som kvinnliga, vilka vunnit anställning i industriellt yrke, hantverk
eller annan därmed jämförlig hantering och vilka äro fria från sin fortsättningsskolplikt,
dels att inom vissa fastställda gränser utfärda närmare
bestämmelser om skolpliktens omfattning och genomförande samt om
skolornas verksamhet i övrigt.

Minderårig, som icke varit i tillfälle att genomgå fortsättningsskola,
må icke intagas i lärlingsskola, med mindre han fyllt 15 år och visar
sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig lärlingsskolans undervisning.

Dispens från lärlingsskolpliktens fullgörande bör i avsevärd utsträck -

KAP. 4, DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

107

ning kunna beviljas kvinnliga minderåriga arbetare, vilka föredraga att i
stället bevista läroanstalt, vars undervisning är inriktad huvudsakligen
på husliga arbeten.

Arbetsgivare äro skyldiga att ej allenast bereda hos dem anställda lärlingsskolpliktiga
arbetare nödig ledighet för deras skolgång utan även att
gemensamt med föräldrar och målsmän övervaka skolpliktens fullgörande.

Lämplig påföljd stadgas för den, som utan giltig orsak hindrar den skolpliktige
att fullgöra sin skolplikt.

I lagen om arbetarskydd den 29 juni 1912, § 13, stycket b, böra
orden »där den minderårige ej fyllt femton år» utgå, så att föreskriften
om arbetsgivares skyldighet att så begränsa de minderårigas arbetstid,
att den obligatoriska — men icke den frivilliga — undervisningstiden i
lärlingsskolan inräknas i den lagstadgade högsta tillåtna arbetstiden, må
komma att omfatta jämväl minderåriga, som fyllt 15 år.

I §§ 15 och 34 av samma lag bör införas bestämmelse därom, att i
den för minderårig utfärdade intygsboken skall antecknas, huruvida den
minderårige fullgjort sin lärlingsskolplikt eller fortfarande är skolpliktig.

Lärlingsskolan bör, så långt möjligt är, uppdelas i skilda yrkesavdel- Organisation,
ningar och undervisningen så nära som möjligt anpassas efter lärjungarnas
yrken.

Undervisningen i lärlingsskolan ordnas på två årskurser, och den lär- Lärotid,
junge, som genomgått den sålunda fastställda tvååriga lärokursen, må
anses därmed hava fullgjort sin lärlingsskolplikt, även om han ej fyllt
18 år. •

Läsåret skall omfatta 8—9 månader och fördelas på två terminer med
ett längre uppehåll under sommaren.

Den obligatoriska undervisningstiden skall omfatta minst 6 och högst
12 timmar i veckan. Dock må i fråga om lärlingsskolor, avsedda för
vissa säsongyrken, den obligatoriska undervisningstiden kunna periodvis
utsträckas till att omfatta mer än 12 timmar i veckan, där detta med
hänsyn till lärokursens nöjaktiga medhinnande på två år befinnes lämpligt.

Undervisningstiden skall förläggas till vardagar mellan kl. 7 f. in. och
kl. 8 e. in. Dock må undervisningstiden, där särskilda förhållanden sådant
påkalla, efter överstyrelsens prövning i varje särskilt fall kunna,
företrädesvis i de frivilliga läroämnena, utsträckas till kl. 9 e. in.

Undervisningen i lärlingsskolan bör hava till mål att på grundvalen undervisav
fortsättningsskolans lärokurser och i närmaste anslutning till lär- Mngjungarnas
praktiska yrkesutbildning inom hantverk och industri meddela
dem de första grunderna av det tekniska, vrkesekonomiska och med -

108

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

borgerliga vetande, som fordras, för att de med insikt och framgångskola
kunna utöva sina yrken och fylla sina medborgerliga plikter.

De obligatoriska läroämnena i lärlingsskolan äro yrkeslära, yrkesekonomi
samt yrkes- och arbetarlagstiftning.

Där så befinnes lämpligt, må dessutom såsom frivilligt ämne ett främmande
språk upptagas på programmet.

För kvinnliga lärjungar i lärlingsskolor må, då så befinnes lämpligt,
en del av den obligatoriska lärotiden efter den lokala styrelsens prövningkunna
ägnas åt undervisning i hemmets skötsel och vård.

Där behovet påkallar och förhållandena medgiva inrättandet av skolverkstäder,
böra dessa användas dels för att bibringa lärjungarna praktisk
färdighet i sådana detaljer av yrkesarbetet, som av särskilda skäl ej
kunna inläras hos den enskilde arbetsgivaren, dels som medel att
anknyta den teoretiska undervisningen i yrkeslära till det praktiska arbetet
och sålunda göra denna undervisning mera åskådlig och konkret.
Som ledare för skolverkstäder böra endast verkliga yrkesmän anställas.
Undervis- Av vikt är, att lärlingsskolorna förfoga över lämplig undervisningsmamnrf™ate‘
teriell, såsom rikhaltiga och omsorgsfullt valda modellsamlingar, provserier
av råvaror, halvfabrikat och färdiga industriartiklar, verktyg och
apparater, skioptikon med tillhörande bildserier o. s. v.

Förberedande Vid lärlingsskolorna böra, där så befinnes lämpligt, särskilda kurser anträde!
yrkes- 01''dnas, avsedda att åt äldre arbetare med grundlig yrkeserfarenhet, vilka
skola. ej varit i tillfälle att genomgå någon lärlingsskola, meddela de förkunskaper,
som äro nödvändiga för vinnande av inträde i yrkesskola.
Läroplaner. Lärlingsskolornas läroplaner böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna
men, innan de tillämpas, granskas och fastställas av den föreslagna överstyrelsen.

Lärare. Till lärare i lärlingsskolan böra verkliga yrkesmän i så stor utsträckning
som möjligt anställas. Bestämda formella kompetensfordringar för
vinnande av dylik anställning böra icke uppställas. Lärarna tillsättas av
skolornas lokala styrelser genom förordnande på viss tid eller tills vidare
med viss ömsesidig uppsägningstid.

Styrelse och Lärlingsskolorna ställas under överinseende och inspektion av den föreforvaitnmg.
slagua överstyrelsen för yrkesundervisningen samt under ledning av lokala
styrelser. Den närmaste tillsynen över varje skola anförtros åt en föreståndare.
Skolstyrelsen bör bestå av minst fem och högst nio ledamöter,
bland vilka skolans föreståndare är självskriven utom i det fall, att i eu
och samma kommun flera lärlingsskolor med var sin föreståndare varda
upprättade, i vilket fall särskilda föreskrifter äro nödvändiga. Övriga
styrelseledamöter väljas av stadsfullmäktige, allmän rådstuga, kommunal -

KAP. 4. DEST LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

109

fullmäktige eller kommunalstämma för tidsperioder av fyra år. Turvis
avgår vartannat år halva antalet ledamöter. Av styrelsens ledamöter
skall det antal, som är närmast över hälften, utgöras av representanter
för de praktiska yrkena, såväl arbetare som arbetsgivare. Styrelsen utser
inom sig ordförande.

Därest på platsen lärlingskommission i enlighet med en blivande lärlingslag
varder inrättad, bör skolstyrelsen på lämpligt sätt samarbeta med
denna.

Finnes inom samma kommun förutom lärlingsskola även däremot svarande
yrkesbetonad fortsättningsskola, bör samarbete mellan dessa skolor
åstadkommas, t. ex. därigenom, att någon representant för det praktiska
arbete, varom undervisning i dem meddelas, insättes som medlem i båda
skolornas styrelser.

I kommun, där lärlingsskolorna uppdelats i ett stort antal olika yrkesavdelningar
och det med hänsyn till dessas speciella intressen så kan
befinnas lämpligt, böra under den gemensamma lärlingsskolstyrelsen hörande
särskilda styrelser kunna tillsättas för olika avdelningar eller grupper
av dessa. Hur dessa understyrelser skola tillsättas, bör i varje särskilt
fall fastställas i skolornas reglementen.

Föreståndare förordnas av den föreslagna överstyrelsen, sedan skolans
styrelse åt en av de sökande givit sitt förord, på ett år i sänder; dock
må föreståndare, som med nit och skicklighet tjänstgjort ett år, kunna
förordnas på högst fem år i sänder.

Varje lärlingsskolas organisation och verksamhet fastställes genom ett Reglemente,
reglemente. Förslag till reglemente uppgöres av skolans styrelse och
skall, sedan vederbörande kommunala myndighet för sin del godkänt
detsamma, av överstyrelsen för yrkesundervisningen prövas och stadfästas.

Kostnaderna för de obligatoriska lärlingsskolornas underhåll bestridas Ekonomiska
dels av staten, dels av kommunen. Statens bidrag utgår dels till lärares frä"oroch
föreståndares löner, dels till undervisningsmateriell. Statsanslaget
till lönerna utgår med 2 2k kronor för varje undervisningstimme, under
förutsättning att kommunen för samma ändamål lämnar ett anslag icke
understigande hälften av statens. Statsanslaget till undervisningsmateriell
utgår dels vid inrättande av nya eller vid väsentliga utvidgningar av
äldre skolor såsom bidrag till täckande av kostnaderna för den första
uppsättningen av undervisningsmateriell, dels ock årligen såsom bidrag
till täckande av utgifterna för undervisningsmateriellens underhåll och
komplettering. I båda fallen böra beloppen så avpassas, att de täcka
hälften eller i vissa fall intill två tredjedelar av de för ändamålet nöd -

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

vändiga kostnaderna. Storleken av de summor, som härtill i varje särskilt
fall erfordras, kan icke på förhand beräknas men bör så småningom på
erfarenhetens väg och efter överstyrelsens prövning fastställas till vissa
belopp, olika för de olika slag av yrkesavdelningar, som vid lärlingsskolorna
varda inrättade.

De kommuner, som inrätta lärlingsskolor, äro skyldiga att tillhandahålla
dem ändamålsenliga lokaler med inredning och möblering samt att
ansvara för alla kostnader för skolornas underhåll, i den mån dessa ej
bestridas genom statsanslag.

Undervisningen i de obligatoriska lärlingsskolorna skall vara för lärjungarna
avgiftsfri.

Yrkesskolor.

Ändamål.

Beträffande de föreslagna yrkesskolornas ändamål uttalar 1907 års
kommitté, att detta bör vara »att giva arbetare med god yrkeserfarenhet
tillfälle att förvärva den tekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga
bildning samt om möjligt även den ytterligare förkovran i deras yrken,
som fordras för att i allmänhet böja deras arbets- och förvärvsförmåga
eller för att giva dem nödiga förutsättningar för vissa mera ansvarsfulla
befattningar inom industrien, såsom förmans- och andra därmed jämförliga
förtroendeposter, eller för en mera oberoende ställning såsom självständiga
mästare inom hantverket».

Yi hava redan förut uttalat den meningen, att det sålunda angivna
syftet motsvaras av ett obestridligen förefintligt behov såväl för den intresserade
och framåtsträvande yrkesarbetaren som för de näringar, inom
vilka han arbetar. Kommerskollegium klassificerar i sitt utlåtande över
kommittéförslaget de behov, som medelst de föreslagna yrkesskolorna
skulle tillgodoses, i följande fyra grupper: det bos den intresserade yrkesarbetaren
förefintliga mera personliga behovet av ökad yrkesutbildning,
industriens behov av särskilt utbildade förmän, behovet särskilt av yrkesekonomisk
utbildning för sådana arbetare inom hantverket, vilka stå i
begrepp att etablera sig såsom självständiga mästare, och slutligen
behovet bos äldre mästare inom hantverket att då och då med några års
mellanrum få genomgå eu kortare kurs, vid vilken undervisning skulle
meddelas om de framsteg, som yrket gjort under de senare åren.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Organisation.

Undervisningen vid yrkesskolorna skulle enligt kommitténs förslag meddelas
dels i form av ämneskurser, d. v. s. fristående kurser i olika
läroämnen, bland vilka lärjungarna ägde rätt att utvälja dem, som bäst
motsvarade vars och ens behov och önskningar, dels i form av för vissa
yrken avpassade yrkeskurser med fasta läroplaner, avsedda att fullständigt
genomgås på en viss begränsad tid av samtliga deltagare i kursen.

Kommittén antyder beträffande undervisningens nivå i ämneskurserna,
att denna delvis borde avpassas för sådana äldre arbetare, som ej varit
i tillfälle att såsom minderåriga genomgå någon lärlingsskola. I likhet
med kommerskollegium anse vi för vår del, att det vore olämpligt att
på detta sätt anordna alldeles likartad undervisning i yrkesskolan som i lärlingsskolan.
För tillgodoseende av äldre arbetares behov av undervisning på
det stadium, som tillhör lärlingsskolan, böra, såsom förut vid behandlingen
av lärlingsskolorna framhållits, särskilda kurser vid dessa sistnämnda
anordnas. Yrkesskolornas undervisning bör däremot i sin helhet
ligga på en högre nivå än lärlingsskolornas och bygga på det kunskapsmått,
som i de sistnämnda inhämtas.

Kommerskollegium uttalar den åsikten, att de av kommittén föreslagna
ämnes- och yrkeskurserna icke böra avse att utbilda förmän utan blott
att tillfredsställa arbetarens personliga behov av ökad yrkesutbildning för
höjandet av förvärvsförmågan i allmänhet. För tillgodoseende av industriens
behov av särskilt utbildade förmän anser kommerskollegium nödvändigt,
att det anordnas speciellt för detta ändamål avsedda kurser, av
kommerskollegium benämnda förmanskurser. För de inom hantverket behövliga
kurserna såväl för arbetare, vilka skola etablera sig såsom mästare,
som ock för äldre mästare, vilka önska närmare studera yrkets
nyaste framsteg och rön, föreslår kommerskollegium likaledes en särskild
benämning, nämligen mästarekurser.

Yi vilja för vår del beträffande alla dessa olika slag av kurser uttala
den uppfattningen, att det vore en fördel, om antalet olika benämningar
kunde något inskränkas. De av kommittén föreslagna yrkeskurserna synas
vara väl motiverade och böra hava till ändamål att giva arbetaren en på
lärlingsskolans kunskapsmått byggd sammanhängande grundlig utbildning
i de ämnen, som äro av vikt för hans yrkesarbete. Kommerskollegii
åsikt, att en dylik kurs icke borde avse att utbilda förmän utan endast
att tillfredsställa arbetarens personliga behov av ökad utbildning, kunna
vi emellertid icke dela. Givetvis bör det ej ifrågasättas, att genomgåendet
av eu yrkeskurs i och för sig skulle medföra någon officiellt giltig

112

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

kompetens för clet ena eller andra slaget av befattningar, men å andra
sidan ligger det i sakens natur, att en arbetare, som frivilligt offrar tid
och möda, i någon mån även penningar, på att i en dylik yrkeskurs
förskaffa sig en utbildning, avsevärt högre än genomsnittsarbetarens, också
i regel därmed vill och bör erhålla vissa möjligheter att i ekonomiskt
avseende förbättra sin ställning. Huruvida och i vilken mån detta kan
försiggå genom befordran till förmansbefattningar eller genom erhållande
av mera krävande arbetsuppdrag, t. ex. såsom maskinuppsättare, självständig
montör, maskinskötare o. s. v., det torde huvudsakligen komma
att bero av de personliga egenskaperna, de rådande konjunkturerna i
facket m. fl. omständigheter. Förmanskurser böra därför enligt vårt
förmenande icke upptagas som eu särskild rubrik på yrkesskolans program.
Visserligen fordras det för skötande av vissa slag av förmansbefattningar,
förutom de nödvändiga personliga egenskaperna i förening med
grundlig yrkesutbildning, även särskilda kunskaper i bokföring, lagbestämmelser
o. dyl., men sådana kunskaper böra enligt vårt förmenande
meddelas i form av ämneskurser. Vad dessa senare angår, synas de
kunna i sig innebära så gott som all den undervisning, utöver vad i
lärlingsskolan meddelas, av såväl teoretisk som praktisk art, som kan
anses vara av betydelse för yrkesutbildningen. Vi nämnde nyss sådana
ämneskurser i bokföring, lagkunskap o. dyl., som i vissa fall kunde vara
behövliga för blivande förmän. Vi vilja ytterligare som exempel på rent
teoretisk undervisning av detta slag nämna sådana ämneskurser i matematik,
som på vissa platser äro önskvärda för att giva nödiga förutsättningar
för studiet av elektroteknik eller för att förbereda för inträde
i teknisk fackskola. Såsom exempel på ämneskurser av rent praktisk art
må nämnas sådana i autogensvetsning, metallfärgning, tegelglasering o. s. v.

Visserligen skulle man under rubriken ämneskurser även kunna inrangera
såväl den undervisning av övervägande yrkesekonomisk art, som kan
vara behövlig för hantverksarbetare, vilka ämna etablera sig som mästare,
som ock de kurser av yrkesteknisk eller yrkesekonomisk art, vilka avse
att sätta äldre hantverksmästare in uti de nyaste rön och framsteg, som
föreligga på deras yrkesområde, men då, såsom kommerskollegium påpekar,
benämningen mästarekurser för denna undervisning redan vunnit en
viss hävd inom hantverkskretsar, torde den böra upptagas på yrkesskolans
program.

Yrkesskolan skulle sålunda omfatta yrkeskurser, ämneskurser och mästarekurser.

Beträffande formen i övrigt för meddelande av yrkesutbildning på det
stadium, varom här är fråga, dela vi kommerskollegii åsikt, att denna

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

113

icke alltid behöver motsvaras av såsom fristående institutioner anordnade
skolor. Sålunda kan det ofta förekomma, att behovet av ifrågavarande
yrkesundervisning inom ett visst fack kan för en tidrymd av flera år
till fullo tillgodoses genom en enda kurs, vilken ett följande år kan utbytas
mot en kurs, som avser att fylla andra behov. Även kunna ambulatoriska
kurser med flyttbar undervisningsmateriell ifrågakomma. Ofta
torde hantverks- eller industriella korporationer komma att taga initiativ
till och delvis bekosta anordnandet av vissa utbildningskurser än på en
ort än på en annan. Stundom torde det visa sig ändamålsenligt att för
detta slags kurser begagna de tekniska fackskolornas resurser och därför
anordna kurserna i samband med nämnda läroanstalter. Under alla omständigheter
bör åt yrkesskolan givas en så elastisk organisation, att dess
undervisning städse kan anpassas efter omständigheternas krav.j

Lärotid.

Beträffande lärotiden föreslår kommittén närmare bestämmelser endast
i fråga om yrkeskurserna. Dessa skulle anordnas antingen i form av
aftonkurser, omfattande i medeltal två läsår med cirka 30 arbetsveckor
under vartdera året och med cirka 12 undervisningstimmar i veckan, alltså
sammanlagt 720 undervisningstimmar under hela kursen; eller också i
form av dagkurser, omfattande cirka 30 arbetsveckor, fördelade på ett
eller två år, med 44 arbetstimmar i veckan, alltså sammanlagt 1 320 undervisningstimmar
under hela kursen.

Vi ansluta oss till kommitténs förslag i fråga om de båda alternativen
med aftonkurser och dagkurser. De förra böra komma till användning
på sådana platser och i sådana yrken, där man kan påräkna ett tillräckligt
stort antal deltagare, som äro i tillfälle att samtidigt med studierna
bedriva förvärvsarbete. De senare lämpa sig inom sådana fack,
där endast ett ringa antal deltagare från varje ort är att påräkna, där
kursen sålunda måste avse att fylla behovet inom ett större område eller
kanske hela riket och där flertalet kursdeltagare följaktligen, för den tid
kursen pågår, måste lämna sina hemorter och därmed även sitt förvärvsarbete.
Beträffande lärokursens längd vilja vi emellertid betona, att på
det stadium, varom här är fråga, undervisningen inom olika yrken kräver
så väsentligt olika lång tid, att någon allmänt gällande bestämmelse
härutinnan icke bör fastställas. I fråga om sådana yrkeskurser, vilka
anordnas i form av dagundervisning och sålunda förutsätta, att deltagarna,
under den tid kursen varar, lämna sitt förvärvsarbete å sido,
är det av synnerlig vikt, att kursen ej göres för lång. Utöver den av

15 —173671

114

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

kommittén föreslagna tidrymden av 30 veckor bör man under inga omständigheter
gå, men för en hel del yrken torde fordringarna på lärokursens
längd kunna avsevärt sänkas, förslagsvis ned till ett par månader
såsom undre gräns. I regel torde det vara lämpligt att icke draga ut
kursen över mer än ett läsår.

Särskilda föreskrifter rörande antalet undervisningstimmar per vecka
torde ej vara behövliga i fråga om dagkurser. Yad aftonkurserna beträffar,
bör det ihågkommas, att deltagarna såsom i allmänhet icke varande
minderåriga väl ej i regel kunna påräkna ledighet från arbetet för att
bevista skolan. Dock är det ett önskemål, att undervisningen ej förlägges
till allt för sena aftontimmar. Det av kommittén föreslagna antalet
undervisningstimmar, 12 per vecka, torde under sådana omständigheter
i allmänhet böra betraktas som en övre gräns. Den undre torde
liksom vid lärlingsskolorna kunna sättas till 6 timmar i veckan. Några
bestämmelser i fråga om hela lärokursens längd kunna icke lämpligen
fastställas. Att läsåret i enlighet med kommitténs förslag icke skall omfatta
mer än 30 veckor synes däremot böra gälla som allmän regel.
Mer än tvenne dylika läsår torde en aftonyrkeskurs icke böra omfatta.

Vad ämnes- och mästarekurser beträffar, ligger det i sakens natur, att
inga som helst bestämmelser rörande lärotidens längd för dessa böra
utfärdas, utan att full frihet till anpassning efter förhållandena bör
lämnas.

In trädesfordringar.

I fråga om inträdesfordringar gör kommittén i sitt förslag en väsentlig
skillnad mellan ämneskurser och yrkeskurser. För tillträde till de förra
skulle endast fordras en viss praktisk yrkeserfarenhet, erhållen genom
minst två års yrkesarbete, men inga teoretiska förkunskaper. För tillträde
till yrkeskurserna skulle fordras dels en grundligare praktisk yrkeserfarenhet,
förvärvad genom minst tre års arbete i yrket, dels förkunskaper
till det omfång, som komme att meddelas i lärlingsskolan. Minimiåldern
skulle i båda fallen vara 17 år. Kommerskollegium utgår i sitt yttrande
ifrån den ståndpunken, att all undervisning i yrkesskolan bör bygga på
det kunskapsmått, som lärlingsskolan avser att meddela, en åsikt till
vilken vi redan uttalat vår anslutning, och föreslår med hänsyn härtill,
att godkänt avgångsbetyg från lärlingsskola eller nöjaktigt intyg om motsvarande
kunskaper fastställes som fordran för inträde i yrkesskola. Den
föreslagna minimiåldern, 17 år, finner kommerskollegium lämplig beträffande
ämnes- och yrkeskurser men för låg beträffande förmans- och
mästarekurser. För tillträde till dessa senare föreslår kommerskollegium

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Ilo

eu minimiålder av 20 år. Den föregående praktiska yrkesverksamheten
bör enligt kommerskollegii mening vara minst två år för inträde i ämnesocli
yrkeskurser, tre år för inträde i förmans- och mästarekurser.

Yi vilja för vår del först framhålla, att frågan om inträdesfordringar i
någon mån sammanhänger med frågan om yrkes- och lärlingsskolornas inbördes
ställning. Där båda dessa läroanstalter upprättas såsom kommunala
institutioner, torde det i regel visa sig mest ändamålsenligt att ställa
dem i så nära samband med varandra i fråga om styrelse, lokaler, lärare
m. m., att yrkesskolan kommer att bilda en frivillig fortsättningskurs till
den obligatoriska lärlingsskolan. Inträdesfordringarna böra i detta fall
icke sättas högre, än att de lärjungar, som från lärlingsskolan önska utan
avbrott fortsätta studierna i yrkesskolan, må kunna göra detta. De kurser
i yrkesskolan, som härvid komma i betraktande, äro ämnes- och
yrkeskurser med aftonundervisning. För dem, som utan att hava genomgått
lärlingsskola söka inträde i dylika aftonkurser, torde en minimiålder
av 17 år jämte två års föregående praktisk yrkesverksamhet böra fastställas
såsom inträdesfordringar. En ämnes- eller yrkeskurs med dagundervisning,
vilken ju i regel bör avses för deltagare från skilda håll,
kommer icke att utgöra en till viss lärlingsskola på detta sätt anknuten
fortsättning. Enär dessutom en dylik kurs måste göras avsevärt kortvarigare
än en aftonkurs och lärjungarnas åldersmognad sålunda under
kursens fortgång icke i nämnvärd grad ökas, torde en något högre ålder
böra krävas för inträde. Vi vilja därför föreslå 18 års ålder såsom minimum
för tillträde till ämnes- och yrkeskurser med dägundervisning. För
tillträde till mästarekurserna, som ju skulle avses för arbetare, vilka stå
i begrepp att bliva självständiga mästare eller vilka redan etablerat sig
såsom sådana, bör minimiåldern vara 20 år och den föregående praktiska
yrkesverksamheten omfatta minst tre år.

Vad angår fordringarna på förkunskaper, faller det av sig självt, att då
yrkesskolans undervisning skall bygga på lärlingsskolans kunskapsmått,
godkänt avgångsbetyg från den senare skall i detta avseende vara ett
fullt tillräckligt villkor för inträde i den förra. Detta villkor behöver
emellertid ingalunda strängt vidhållas under alla omständigheter, utan
är det enligt vårt förmenande nog att i fråga om förkunskaper stadga,
att den inträdessökande skall medelst betyg eller avlagda prov visa sig
äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i den lärokurs,
till vilken han söker inträde. Sålunda torde det bland ämneskurser
av rent praktisk art vara åtskilliga, som knappt behöva förutsätta några
nämnvärda förkunskaper av teoretisk beskaffenhet. Nödiga förkunskaper
för inträde i de olika slagen av kurser böra i övrigt kunna förvärvas i

116

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

särskilda vid lärlingsskolor anordnade och för äldre arbetare avsedda förberedande
lärokurser, vilka i regel torde kunna medhinnas på mycket
kortare tid, än ett fullständigt genomgående av eu lärlingsskola skulle
kräva.

Undervisning.*

Beträffande undervisningen i yrkesskolorna bör denna givetvis ordnas
rent fackligt med hänsyn till lärjungarnas yrken. Kommittén föreslår,
att den skall grupperas kring ämnena modersmålet, matematik, ritning,
yrkesekonomi och yrkeslära. Kommerskollegium anser olämpligt att upptaga
modersmålet som särskilt koncentrationsämne och vill i dess ställe
insätta ämnet medborgarlära. Yi vilja för vår del, i anslutning till vad
som anförts beträffande undervisningen i lärlingsskolan, föreslå, att undervisningen
i yrkeskurserna, vilka ju avse att giva en grundlig och fullständig
utbildning inom resp. yrken, grupperas i analogi med lärlingsskolornas
undervisning kring ämnena yrkeslära, yrkesekonomi samt yrkesoch
arbetarlagstiftning, vilka ämnen samtliga skola vara obligatoriska för
alla kursdeltagare. Efter nöjaktigt genomgången yrkeskurs böra lärjungarna
erhålla avgångsbetyg. Vad ämnes- och mästarekurserna angår, får
givetvis läroämnenas såväl art som antal i varje särskilt fall bestämmas
efter för banden varande omständigheter. I de fall, då hithörande undervisning
meddelas i form av föreläsningsserier utan någon efterföljande
prövning såsom kontroll på, i vilken grad deltagarna tillgodogjort sig
undervisningen, bör avgångsbetyg från dylik kurs icke komma i fråga.

Mot kommitténs förslag, att i yrkesskolorna vid sidan av den ordinarie
undervisningen allt emellanåt skulle anordnas föredrag eller serier av
föredrag över ämnen av mera allmänt intresse, som stå i samband med
yrkesundervisningen, exempelvis om förmansplikter, sjukkasse- och försäkringsväsende,
industriens organisation in. in., liava vi intet att erinra.

Skolavgifter.

Beträffande ‘ skolavgifter anför kommittén, att avgiftsfri undervisning
meddelas vid några få av de nuvarande tekniska yrkesskolorna men att
vid de övriga upptagas avgifter, varierande från 50 öre till 5 kronor i
terminen och i vissa specialämnen uppgående till högre belopp. Med
hänsyn därtill, att undervisningen vid de omorganiserade yrkesskolorna
skulle komma att stå på ett väsentligt högre plan än vid de nuvarande,
anser kommittén, att något högre avgifter böra vid dem upptagas, och

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

117

föreslår 2—5 kronor per år och ämne i ämneskurs, 5—10 kronor per år i
yrkeskurs med aftonundervisning och 10—20 kronor per år i yrkeskurs
med dagundervisning. Kommerskollegium ansluter sig till kommitténs
förslag beträffande avgifter för ämnes- och yrkeskurser men anser, att
avgifterna för mästarekurserna böra beräknas per kurs och uppgå till
10 å 30 kronor allt efter kursens omfattning.

Enligt vårt förmenande är det lämpligast, att avgiften beräknas per år
eller per kurs allt efter omständigheterna. Avgifternas storlek bör angivas
i det förslag till reglemente, som uppgöres av den lokala skolstyrelsen
och i samband med detta underställas överstyrelsens prövning
och fastställelse. Avgiften i en aftonyrkeskurs med 30 veckors årlig undervisningstid
synes oss lämpligen kunna få uppgå till 5—15 kronor per
år, i en dagyrkeskurs av 30 veckors längd till 10-—30 kronor för hela
kursen. För ämnes-, yrkes- och mästarekurser av kortare varaktighet bör
avgiftens storlek bestämmas med hänsyn till kursens längd, omfattning
och övriga omständigheter. Rimligt synes emellertid vara, att avgifterna
för mästarekurser, avsedda för äldre mästare, må upptagas till proportionsvis
något högre belopp än för övriga slag av kurser.

Medellösa eller mindre bemedlade lärjungar böra efter den lokala styrelsens
prövning helt eller delvis befrias från erläggande av avgifter.

Lärare.

Yi ansluta oss till kommitténs uttalande, att det för yrkesskolorna är
av största vikt att till lärare erhålla personer med teknisk bildning samt
verkliga yrkesmän. Lärarearvodet har av kommittén föreslagits till i medeltal
4 kronor för varje undervisningstimme men bör enligt vårt förmenande
höjas till minst 4 kronor 50 öre, i vilket medeltal dock även föreståndarearvodet
må ingå. Vi dela kommerskollegii åsikt, att det ofta,
särskilt vid mästarekurser och i vissa ämneskurser, då det är fråga om
att tillfälligt anmoda utomstående personer att hålla ett mindre antal
föreläsningar eller demonstrationer, kan bliva nödvändigt att beräkna avsevärt
högre arvoden.

Kommitténs förslag beträffande beredande av pensioner åt lärarna samt
åt deras änkor och barn anse vi oss av samma skäl, som vid behandlingen
av lärlingsskolorna anförts, böra avstyrka.

Styrelse och förvaltning.

Yrkesskolorna böra givetvis ställas under överinseende och inspektion
av den föreslagna överstyrelsen samt under ledning av lokala styrelser.

118

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Den närmaste tillsynen över varje yrkesskola bör utövas av en föreståndare.

För yrkesskolor, vilka upprättas som kommunala institutioner, bör i
fråga om såväl lokala styrelser som föreståndare gälla vad vi föreslagit
beträffande lärlingsskolorna. Där lärlings- och yrkesskolorna begagna
samma lokaler, undervisningsmateriell och dylikt, böra de ovillkorligen
ställas under gemensam styrelse och gemensam föreståndare, men även
i sådana kommuner, där skilda lokaler för lärlings- och yrkesskolor stå
till förfogande, torde det i regel vara mest ändamålsenligt, att de hava
gemensam styrelse.

Där yrkesskolor varda upprättade på enskilt initiativ, torde närmare
föreskrifter angående tillsättande av styrelse och föreståndare böra ingå
i skolans reglemente, som för statsbidrags erhållande skall vara av överstyrelsen
prövat och fastställt. Vid denna prövning har överstyrelsen att
tillse, det nödiga garantier givas för tillvaratagande av statens intresse.
Att redan på sakens nuvarande stadium söka uppställa några allmänt
gällande regler för dylika enskilda läroanstalter torde emellertid icke
vara lämpligt.

Ekonomiska förhållanden.

I fråga om statens bidrag till yrkesskolornas underhåll gäller i tillämpliga
delar vad vi i detta avseende anfört beträffande lärlingsskolorna.
Särskilt torde det med hänsyn till det nära samband, som i regel bör
förefinnas mellan kommunala yrkes- och lärlingsskolor med avseende på
såväl lärare som undervisningsmateriell, vara alldeles nödvändigt, att statens
bidrag till såväl lärarlöner som undervisningsmateriell utgår efter
enahanda grunder vid båda slagen av läroanstalter. Enda skillnaden bör
vara den, att till grund för beräkning av anslaget till löner åt lärare och
föreståndare i yrkesskolan lägges det föreslagna högre genomsnittsarvodet,
4 kronor 50 öre per undervisningstimme. Statsbidraget, som bör vara
två tredjedelar härav, skulle sålunda för sagda ändamål utgå med 3 kronor
för varje undervisningstimme.

Årliga statsbidraget till löner vid en yrkesskola med aftonundervisning,
omfattande ett läsår av 30 veckor med 10 timmars undervisning
i veckan, skulle då för varje läsavdelning uppgå till 900 kronor. Därtill
kommer statsbidraget för undervisningsmateriell. Om sistnämnda bidrag
beräknas till i medeltal 100 kronor, skulle statens årliga kostnader
belöpa sig till 1 000 kronor per läsavdelning.

För en yrkeskurs med dagundervisning under 30 veckor med 40 under -

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

119

visningstimmar i veckan skulle statsbidraget till löner belöpa sig till 3 600
kronor och statsanslaget i sin helhet till omkring 4 000 kronor.

Beträffande de på enskilt initiativ upprättade yrkesskolorna torde statsbidrag
till dessa böra utgå med belopp, som till sin storlek bestämmas
efter prövning i varje särskilt fall. Härvid synes det ej vara uteslutet,
att staten i vissa fall, när det i särskilt hög grad ligger i det allmännas
intresse, att en dylik skola kommer till stånd, må kunna bidraga till dennas
förverkligande på ett till och med mer'' effektivt sätt än i fråga om
de kommunala yrkesskolorna. Likaledes torde staten i enstaka fall böra,
såsom av 1907 års kommitté föreslagits i fråga om den konstindustriella
undervisningen, helt ikläda sig kostnaderna för upprättande och underhåll
av yrkesskolor.

Att på förhand utarbeta en fullständig, hela riket omfattande plan för
inrättande av nya yrkesskolor och särskilt för inrättande av yrkeskurser
för speciella yrken är tydligen icke möjligt, Följaktligen låter det sig ej
heller göra att på förhand beräkna statsverkets blivande årliga kostnader
för ifrågavarande ändamål. Möjligen skulle man för uppskattande av
dessa kostnaders ungefärliga storlek kunna utgå ifrån de förut till omkring
en million kronor beräknade kostnaderna för lärlingsskolväsendet,
som ju skall omfatta den stora massan av minderåriga hantverks- och
industriarbetare. Om man antager, att en viss bråkdel av dessa, t. ex.
en femtedel, kommer att begagna sig av yrkesskolornas undervisning,
samt att kostnaderna för sistnämnda undervisning, räknad per lärjunge,
ställer sig 50 procent högre än i lärlingsskolorna, så skulle man komma
till en årlig statsutgift för yrkesskolorna av omkring 300 000 kronor.

Sammanfattning.

Yrkesskolornas ändamål är att meddela arbetare med god praktisk Ändamål,
yrkeserfarenhet en på lärlingsskolans kunskapsmått byggd fortsatt undervisning
av teknisk, yrkesekonomisk och medborgerlig art, avsedd att
höja deras arbets- och förvärvsförmåga eller att giva dem nödiga förutsättningar
för mera ansvarsfulla befattningar såsom förmans- och därmed
jämförliga förtroendeposter inom industrien eller för en mera oberoende
ställning såsom självständiga mästare inom hantverket. Dessutom böra de
bereda även äldre hantverksmästare tillfälle att taga del av nyare rön och
framsteg inom deras yrken.

Yrkesskolornas undervisning meddelas i form av yrkes-, ämnes- eller organisation,
mästarekurser.

I yrkeshurserna meddelas undervisning efter fasta läroplaner, avpassade

120

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Lärotid.

Inträdes fordringar.

Undervis ning.

för vissa yrken ock beräknade att fullständigt genomgås av samtliga kursdeltagare
på eu viss begränsad tid.

I ämneskurserna meddelas undervisning, teoretisk såväl som praktisk, i
olika fristående läroämnen, bland vilka lärjungarna äga rätt att utvälja
dem, som bäst motsvara vars och ens behov och önskningar.

I mästarekurserna meddelas undervisning av yrkesekonomisk eller yrkesteknisk
art, avsedd dels för skickliga hantverksarbetare, som ämna etablera
sig som självständiga mästare, dels även för äldre mästare, som behöva
närmare studera nyare rön och framsteg inom yrket.

Yrkesskolorna meddela antingen aftonundervisning eller dagundervisning.

Yrkeskurs med dagundervisning omfattar en tid av ett par månader
intill högst 30 veckor.

Yrkeskurs med aftonundervisning omfattar ett eller två läsår, vartdera
om högst 30 veckor med 6—12 timmars undervisning per vecka.

För ämnes- och mästarekurser kunna inga allmänt gällande bestämmelser
rörande lärotider utfärdas.

För vinnande av inträde i yrkesskola fordras:

till yrkes- eller ämneskurs med aftonundervisning, att den sökande antingen
med godkänt avgångsbetyg genomgått lärlingsskola, eller ock att
han fyllt 17 år och under minst två år ägnat sig åt praktiskt yrkesarbete
samt genom betyg eller avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar
att tillgodogöra sig undervisningen i den kurs, vari inträde sökes;

till yrkes- eller ämneskurs med dagundervisning, att den sökande fyllt
18 år och under minst två år ägnat sig åt praktiskt yrkesarbete samt
genom betyg eller avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar
att tillgodogöra sig undervisningen i den kurs, vari inträde sökes;

till mästarekurs, att den sökande fyllt 20 år och under minst tre år ägnat
sig åt praktiskt yrkesarbete samt genom betyg eller avlagda prov
styrker sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen
i den kurs, vari inträde sökes.

Undervisningen i yrkesskolan ordnas rent fackligt med hänsyn till lärjungarnas
yrken.

Undervisningen i yrkeskurserna grupperas kring ämnena yrkeslära,
yrkesekonomi samt yrkes- och arbetarlagstiftning, vilka ämnen skola
vara obligatoriska för varje kursdeltagare. Avgångsbetyg tilldelas lärjunge,
som med nöjaktigt resultat genomgått yrkeskurs.

Läroämnena i mästare- och ämneskurser bestämmas i varje särskilt fall
efter för handen varande omständigheter. För deltagare i ämnes- och
mästarekurser må avgångsbetyg utfärdas, där så befinnes lämpligt.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

121

I yrkesskolorna må skolavgifter kunna upptagas, räknade antingen för
år eller för kurs och till belopp, vilkas storlek angives i vederbörande
skolas reglemente.

Medellösa eller mindre bemedlade lärjungar böra efter den lokala skolstyrelsens
prövning helt eller delvis befrias från erläggande av avgifter.

Till lärare i yrkesskolor böra företrädesvis personer med teknisk bildning
och verkliga yrkesmän antagas. Bestämda formella kompetensfordringar
för vinnande av dylik anställning böra icke uppställas. Lärare
tillsättas av skolornas lokala styrelser genom förordnande på viss tid eller
tillsvidare med viss ömsesidig uppsägningstid.

Yrkesskolorna ställas under överinseende och inspektion av överstyrelsen
för yrkesundervisningen samt under ledning av lokala styrelser. Den
närmaste tillsynen över varje skola utövas av en föreståndare.

Vid kommunala yrkesskolor gäller i fråga om styrelser och föreståndare
vad därom för kommunala lärlingsskolor föreslagits. Där yrkesskola och
lärlingsskola använda samma lokaler, undervisningsmateriell o. dyl., skola
båda läroanstalterna ställas under ledning av gemensam styrelse och gemensam
föreståndare.

Varje yrkesskolas organisation och verksamhet fastställes genom ett
reglemente. Förslag till reglemente uppgöres av skolans styrelse och
skall, sedan de kommunala myndigheter eller de korporationer, som upprättat
skolan och bidraga till dess underhåll, för sin del godkänt detsamma,
av överstyrelsen för yrkesundervisningen prövas och stadfästas.
Reglemente för yrkesskola, som upprättas på enskilt initiativ, skall innehålla
föreskrifter angående tillsättande av styrelse och föreståndare.

Statsanslag för yrkesskolornas underhåll utgår som bidrag dels till täckande
av kostnaderna för lärares och föreståndares avlöning, dels till bestridande
av utgifterna för anskaffning, underhåll och komplettering av
undervisningsmateriell.

I fråga om kommunala yrkesskolor utgår det årliga statsanslaget till lärares
och föreståndares avlöning med 3 kronor för varje undervisningstimme,
under förutsättning att kommunen för samma ändamål beviljar ett anslag,
icke understigande hälften av statsanslaget. Statsanslaget till undervisningsmateriell
utgår efter samma grunder, som föreslagits i fråga om de
kommunala lärlingsskolorna.

De kommuner, som inrätta yrkesskolor, äro skyldiga att för dem tillhandahålla
ändamålsenliga lokaler med inredning och möblering samt
i övrigt ansvara för kostnaderna för skolornas underhåll, i den mån dessa
ej bestridas genom statsanslag.

Till yrkesskola, som upprättats på enskilt initiativ, utgår statsanslag

16—173671

Skolavgifter.

Lärare.

Styrelse och
förvaltning.

Ekonomiska

förhållanden.

122

KAl>. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

med belopp, som till sin storlek bestämmes efter prövning i varje särskilt
fall.

Tekniska fackskolor.

Ändamål.

De tekniska fackskolornas ändamål angives av 1907 års kommitté vara
»att meddela de tekniska kunskaper, som jämte industriell erfarenhet fordras
av dem, som närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i
verkstäder, fabriker och på andra industriella arbetsplatser, samt av ritare,
detalj konstruktörer och laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor
samt verkstäders och fabrikers konstruktionsbyråer och försökslaboratorier,
ävensom att meddela personer, som ägna sig åt affärsverksamhet
med industriens förnödenheter och alster eller åt annan praktisk verksamhet,
de kunskaper i vissa av skolornas undervisningsområden, som de för
sin verksamhet behöva».

Behovet av specialiserad teknisk utbildning på en linje vid sidan av
den teoretiskt vetenskapliga, som representeras av tekniska högskolan och
Chalmers tekniska läroanstalts högre avdelning, hava vi redan i första
kapitlet framhållit. För en mängd befattningar, särskilt inom den större
industrien, dels såsom arbetsledare, dels såsom ritare, detalj konstruktörer
och laboratoriebiträden, är en dylik utbildning'' nödvändig. Kommittén
nämner bland dem, som skulle begagna fackskolornas undervisning, även
personer, som ägna sig åt affärsverksamhet med industriens förnödenheter
och alster. Under förutsättning, att vårt förslag till tekniska gymnasiers
inrättande vinner beaktande, torde dock dessa sistnämnda läroanstalter
i regel bliva anlitade för sagda ändamål. Fackskolornas verksamhet
bör helt inriktas på att utbilda personal för rent tekniska befattningar,
de så att säga inre funktionerna i ett industriellt företag.

Organisation och förläggning.

Kommittén föreslår, att fackskolor upprättas för följande speciella industrigrenar:
maskinindustri, byggnadsindustri, väg- och vattenbyggnadsindustri,
kemisk industri, textilindustri, elektroteknik, trävaruindustri samt
trämasse-, cellulosa- och pappersindustri. Kommerskollegium uttalar tvivel
rörande behovet av fackskola för trävaruindustri men instämmer för
övrigt i kommitténs förslag.

Vi anse för vår del, att samtliga de olika slag av fackskolor, som av

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

123

kommittén föreslagits, äro behövliga. Yad trävaruindustrien angår, kan
det visserligen synas, som om den för närvarande vore tillräckligt betjänt
med den utbildning, som tillhör yrkesskolans stadium, men tar man i betraktande
den oerhörda betydelse, som denna industrigren i vårt skogrika
land äger, jämte de rika utvecklingsmöjligheter i fråga om ett bättre
tillvaratagande av råvaran och en längre driven förädling av densamma
inom landet, som väl torde stå denna industri till huds, synes en särskild
fackskola för densamma vara synnerligen väl motiverad.

I fråga om fackskolornas förläggning ansluta vi oss i stort sett till
kommittéförslaget. Dock bliva vissa modifikationer nödvändiga i anledning
därav, att vi vilja föreslå, att de nuvarande tekniska elementarskolorna
i Malmö, Örebro och Härnösand ombildas till tekniska gymnasier.
Sålunda torde detta medföra, att antalet fackskolor för maskinindustri,
som av kommittén föreslagits till tre, bör, åtminstone till en början, inskränkas
till två, varvid i första rummet Stockholm, i andra rummet
Malmö bör komma i åtanke.

I likhet med kommerskollegium finna vi det självklart, att den elektrotekniska
fackskolan bör förläggas till Västerås i stället för till Örebro.
Förutom de skäl härtill, som av kommerskollegium anförts, vilja vi ytterligare
framhålla, att skolan borde kunna påräkna ett avsevärt större antal
på orten bosatta lärjungar, om den förlädes till Västerås, än om den
skulle placeras i Örebro, samt att en elektroteknisk yrkesskola med särskilda
ämneskurser, avsedda som förberedelse för inträde i fackskolan, synes
vara alldeles självskriven i Västerås.

Rörande fackskolan för textilindustri anse vi på grund av de skäl, som
kommittén anfört, att denna bör förläggas till Borås. Dock måste det
betraktas som ett önskemål, att framdeles, så snart behovet visar sig tillräckligt
stort att motsvara tvenne textilfackskolor, även Norrköping förses
med eu dylik skola. I sådant fall bör Boråsskolan inriktas övervägande
på bomullsindustrien, Norrköpingsskolan på ylleindustrien.

Om väg- och vattenbyggnadsfackskolan torde i högre grad än om övriga
fackskolor gälla vad kommittén yttrar, att de skola utgöra centralskolor
för landet i dess helhet. I och för sig kan det väl synas rätt omotiverat
att förlägga denna skola just till Norrköping, men eftersom där
finnes en teknisk elementarskola och undervisningen inom dennas byggnadstekniska
linje sedan åtskilliga år inriktats på väg- och vattenbyggnad
samt någon annan fackskola såsom ersättning för ifrågavarande tekniska
elementarskola icke för närvarande torde kunna där ifrågasättas,
få vi även härvidlag biträda kommitténs förslag.

Mot förslaget att förlägga en fackskola för byggnadsindustri till Stock -

124

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

holm och en till Malmö hava vi intet att erinra. Även om det ej med
säkerhet kan antagas, att båda dessa skolor redan från början få full
uppsättning av elever, äro byggnadsförhållandena så olika i Skåne mot
i mellersta och norra Sverige, att var och en av dessa skolor har sin
särskilda uppgift att fylla.

Den föreslagna trävarufackskolan skulle enligt kommitténs förslag förläggas
till Härnösand såsom ersättning för därvarande tekniska elementarskola.
Om denna emellertid omorganiseras till ett tekniskt gymnasium,
torde det ej vara skäl att redan nu definitivt bestämma, att även
trävarufackskolan skall förläggas till Härnösand, för den händelse annan
norrländsk stad skulle kunna anses lämpligare från trävaruindustriens
synpunkt och visa sig villig att göra erforderliga ekonomiska uppoffringar.

Beträffande den kemiska fackskolan ansluta vi oss till kommitténs mening,
att den bör förläggas till Skåne med dess rikt utvecklade kemiska
industri. Likaledes finna vi starka skäl tala för kommitténs förslag att
placera den i Hälsingborg, men då ännu intet erbjudande från denna
stad föreligger att anskaffa lokaler m. m., torde det vara lämpligast att
tills vidare lämna öppen frågan om till vilken av de skånska städerna
den kemiska fackskolan bör förläggas.

Även beträffande fackskolan för trämasse-, cellulosa- och pappersindustri,
för vilken kommittén föreslagit Karlstad som förläggningsort, torde
det vara lämpligast att för närvarande endast bestämma, att den skall
ligga i Värmland.

Förutom de nu nämnda tekniska fackskolorna föreslår kommittén, att
en avdelning för utbildning av gjutmästare inrättas vid bergsskolan i
Falun. Kommerskollegium ifrågasätter, huruvida icke denna avdelninglämpligare
borde inrättas i samband med fackskolan för maskinindustri i
Stockholm, enär härigenom rikligare tillfällen till besök å olika gjuterier
skulle givas, samtidigt med att fackmän lättare skulle kunna erhållas såsom
lärare. Enligt vårt förmenande hör dock denna undervisning vida
mer organiskt tillsamman med undervisningen i en bergsskola än med
undervisningen i eu maskinfackskola, särskilt med tanke på ämnet metallurgi,
och då exkursioner till både järnbruk och gjuterier med lätthet
kunna företagas av lärjungarna, om skolan förlägges till Falun, finna vi,
att kommitténs förslag i detta avseende bör följas.

I likhet med kommittén vilja vi framhålla, att de härmed föreslagna
tekniska fackskolorna icke utgöra ett för all framtid tillfyllestgörande system
för tillgodoseende av behovet av teknisk fackskoleutbildning. Uppkomsten
av nya industrigrenar eller utvecklingen av redan befintliga bör

KAP. i. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

125

föranleda upprättandet av nya fackskolor. Yi kava redan uttalat, att en
textilfackskola i Norrköping bör betraktas som ett framtida önskemål. Så
snart de båda föreslagna fackskolorna för maskinindustri i Stockholm och
Malmö komma att visa sig otillräckliga, bör ytterligare en dylik skola
komma till stånd. Denna torde böra förläggas till västra Sverige. En
särskild fackskola för elektrokemi torde även böra betraktas som ett önskemål,
vars förverkligande ej bör ligga allt för avlägset. Bland de städer,
som äro särskilt lämpliga som förläggningsorter för de båda sistnämnda
fackskolorna, en maskinteknisk och eu elektrokemisk, torde i första
rummet böra nämnas Trollhättan med dess storartade och i synnerligen
stark utveckling varande industri.

Lärotid.

Vi hava redan i första kapitlet uttalat vår anslutning till kommitténs
förslag, att lärokursen vid de tekniska fackskolorna begränsas till två
läsår. Även kommerskollegium finner denna kurslängd i de flesta fall
vara lämplig, men antyder dock, att de föreslagna läroplanerna kunna
behöva något inskränkas för att på den angivna tiden medhinnas. Yi
hava redan nämnt, att vi icke anse någon dylik inskränkning i läroplanerna
lämplig, utan att det enligt vårt förmenande är bättre att vid de
fackskolor, där kursen icke på annat sätt kan medhinnas på två år, något
höja inträdesfordringarna. Kommerskollegium föreslår, att lärokursen
vid fackskolorna för byggnadsindustri utsträckes över tre år med motsvarande
förkortning av läsåren. Fördelen härmed skulle vara, att sommarferierna,
vilka infalla under den för byggnadsverksamheten brådaste tiden,
skulle bliva längre och ökad möjlighet därmed beredas lärjungarna att
förskaffa sig såväl yrkespraktik som arbetsförtjänst. Utan att vilja förringa
värdet av denna fördel, tro vi dock, att den föreslagna anordningen
skulle medföra större olägenheter än fördelar. Först och främst vilja vi
påpeka, att, åtminstone vad städerna angår, byggnadsyrket numera icke
på långt när är ett säsongyrke i så hög grad som förr, i det husbyggnadsverksamheten
vanligen pågår hela året om. Vidare är det för lärjungarna
i regel svårare att erhålla arbete, i synnerhet väl betalt sådant,
under ferier, då de ju i alla fall endast kunna antaga relativt kortvariga
anställningar, än då de fritt förfoga över sin tid. Slutligen komma de
kollisioner mellan skolstudierna och värnpliktstjänstgöringen, som nog i
alla fall ej kunna undvikas och som måste föranleda uppskov med antingen
det ena eller det andra, att bliva talrikare och vålla större besvär,
om skolkursen omfattar tre år, än om den blott varar två. Men även

126

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

för skolorna skulle en treårig kurs med korta läsår vålla avsevärda olägenheter.
Lärarna vid eu dylik skola skulle nämligen få så kort tjänstgöringstid,
att man icke rättvisligen kunde tillerkänna dem samma lönevillkor
som lärarna vid övriga fackskolor. Att på ett för alla parter tillfredsställande
sätt ordna denna angelägenhet skulle säkert bliva mycket svårt.
Vidare skulle en dylik skola, som ju måste anordnas med tre i stället för
två årsklasser, kräva en vida större utrustning i fråga om såväl lokaler
som lärarkrafter och således ställa sig betydligt dyrare, än om den gjordes
tvåårig. På grund av det anförda kunna vi icke ansluta oss till
kommerskollegii förslag i denna punkt.

Vad längden av läsåret angår, föreslår kommittén, att detta skall omfatta,
förutom den tid, som erfordras för inträdes- och flyttningsprövningar,
40 veckor, däri inräknat 7 dagars påsklov och 4 dagars pingstlov.
Som inträdes- och flyttningsprövningarna emellertid kunna kräva olika
lång tid vid olika skolor och vid olika tillfällen, torde det för vinnande
av likformighet med avseende på läsårets längd vara skäl att inräkna
denna tid i det lagstadgade läsårets 40 veckor, varvid dock bör bestämmas,
att de nämnda prövningarna få upptaga högst 4 dagar. De föreslagna
påsk- och pingstloven äro av samma längd som vid de nuvarande
tekniska elementarskolorna. Vid dessa förekomma emellertid ytterligare
6 lovdagar under läsåret, fördelade efter rektors gottfinnande med 3 dagar
under höstterminen och 3 under vårterminen. Dessutom kan ledigheten
under de två söckendagarna av pingstlovet utbytas mot annan ledighet.
Medräknas även påsklovets 4 söckendagar, är det alltså vid de
nuvarande tekniska elementarskolorna 12 söckendagars ledighet under
läsåret. Enligt vårt förmenande bör detta antal lovdagar bestämmas även
för de tekniska fackskolorna. Ävenledes bör den angivna friheten i fråga
om lovdagarnas fördelning bibehållas. De exkursioner i studiesyfte till
industriella verk m. in., som ingå i undervisningen, böra givetvis företagas
under ordinarie läsdagar.

Beträffande antalet undervisningstimmar per vecka föreslår kommittén,
att detta bestämmes till 40 å 44, vartill ytterligare skulle komma en halv
timmes gymnastik varje dag. I de av kommittén uppgjorda förslagen
till timplaner för de olika fackskolorna upptagas 44 obligatoriska och en
frivillig undervisningstimme samt 3 timmars gymnastik eller sammanlagt
48 timmar i veckan. I likhet med kommerskollegium finna vi denna
siffra allt för hög med hänsyn till det nödvändiga hemarbetet. Kommerskollegium
föreslår, att undervisningstiden ej må utsträckas längre än till
36 timmar i veckan, varvid dock förutsättes, att gymnastik icke upptages
som obligatoriskt läroämne på fackskolans program. Vi vilja för vår

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

127

del föreslå, att antalet veckotimmar bestämmes till 40 och att däri skall
ingå såväl de frivilliga lektioner i främmande språk, som eventuellt kunna
förekomma, som ock gymnastik, vilket senare ämne enligt vårt förmenande
bör vara obligatoriskt. Lärotimmarnas längd torde böra bestämmas
till 50 minuter med 10 minuters raster mellan på varandra följande
lektioner.

Inträdesfordringar.

Enligt kommitténs förslag skulle för inträde vid de tekniska fackskolorna
som ordinarie lärjunge fordras, dels att den inträdessökande medelst
arbetsbetyg styrker, att han under minst två år deltagit i yrkesmässigt
arbete av den art, att det kan anses utgöra en god förberedelse för studierna
i den fackskola, vari inträde sökes, dels att han vid anställd prövning
visar sig äga godkända insikter i följande ämnen:

svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen;
matematik: de fyra räknesätten i hela tal, decimalbråk och vanliga
bråk, algebra till den omfattning, som fordras för lösandet
av första gradens ekvationer med en eller liera obekanta,
samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar, trianglar,
parallellogrammer och cirklar;
naturlära: fysikens och kemiens första grunder;
samt i fråga om vissa fackskolor:

erforderlig färdighet i ritning och teckning.

Inträdessökande, som avlagt realskoleexameii med betyg om godkända
insikter i ovannämnda ämnen, skulle avlägga prov endast i matematik
och i fråga om vissa fackskolor i ritning och teckning.

Kommerskollegium finner det onödigt och rent av mindre välbetänkt
att fordra så lång tids yrkespraktik som två år. Som skäl för denna
ståndpunkt anför kommerskollegium, att »för eu särskilt dugande yngling
två år torde vara tillräckliga för att så binda honom vid ett visst industriellt
företag, att han för erbjudna ekonomiska fördelar släpper tanken
på att skaffa sig en teoretisk utbildning, med vars hjälp han skulle kunna
komma betydligt längre än genom att tvärstanna på redan erhållen anställning»
samt att »de mindre dugande åter, som en arbetsgivare ej hade
något särskilt intresse av att söka kvarhålla, helt naturligt skulle söka sig
in i fackskolorna för att meritera sig, och att följden sålunda kunde bliva,
att dessa skolor komme att rekryteras med övervägande svaga och medelmåttiga
begåvningar».

Yi kunna icke för vår del ansluta oss till kommerskollegii åsikt i denna

128

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

fråga. Att en yngling, som tagit arbetsanställning vid ett industriellt
företag i den bestämda avsikten att efter två år söka inträde vid en fackskola
och där skaffa sig en utbildning, med vars lijälp han skulle kunna
komma betydligt längre än genom att behålla anställningen i fråga, skulle
övergiva denna sin avsikt på grund av arbetsgivarens bemödande att
hålla honom kvar, förefaller föga sannolikt och torde i alla händelser
böra räknas till de rena undantagen. Att de två åren däremot äro tillräckliga
att så binda honom vid en viss industrigren, att hela hans
intresse för framtiden blir inriktat på denna, är med hänsyn till hela den
utbildning, varom här är fråga, att betrakta uteslutande som en fördel.
Om fordran på föregående yrkespraktik inskränktes till endast några få
månader, skulle det sannolikt ej sällan inträffa, att ynglingen toge denna
mera som en besvärlig och ointressant formalitet, som det endast gällde
att på billigaste sätt göra undan, än som ett verkligt och allvarligt arbete,
på vilket han borde nedlägga all sin energi. För hans framtida verksamhet
är det också av synnerlig betydelse, att han hinner göra sig
något så när förtrogen med arbetarnas åskådningssätt och av egen erfarenhet
lära känna, hur det industriella arbetet ter sig från deras synpunkt.
Någon avprutning på kravet på två års yrkespraktik synes oss
således icke böra ifrågasättas. Dock må gärna en viss del av denna tid,
förslagsvis intill sex månader, användas till ritkontor sarbete.

Beträffande de teoretiska inträdesfordringarna uttalar kommerskollegium
sin anslutning till kommitténs förslag men anser, att inträdessökande, som
avlagt realskoleexamen med godkänt betyg i de föreskrivna ämnena, bör
vinna inträde utan prövning. Medgivas måste ju också, att det kan synas
egendomligt att begära, att en person skall medelst prov styrka sig
äga ett kunskapsmått, varpå han kan uppvisa officiellt betyg. Emellertid
giver erfarenheten vid handen, dels att kunskaperna i matematik hos
ynglingar, som erhållit betyget godkänd i detta ämne i realskoleexamen,
äro rätt ojämna, dels att dessa kunskaper i betydlig grad försvagas under
ett eller ett par års tid, så vida ynglingen icke vinnlägger sig om
att underhålla dem. Det torde därför icke vara skäl att frångå kommitténs
yrkande på inträdesprov i matematik även för dem, som avlagt realskoleexamen,
så mycket mindre som det är av största vikt med hänsyn
till möjligheten att sedermera i skolan medhinna avsedda kurser, att den
inträdessökande icke endast nödtorftigt känner till de föreskrivna områdena
av matematiken utan även äger en genom trägen övning förvärvad
färdighet att snabbt och säkert lösa förekommande uppgifter. Däremot
synes betyget godkänd i ritning och teckning i realskoleexamen
vara en i och för sig tillräcklig garanti för nödig färdighet härutinnan.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

129

I eu del fackskolor, nämligen skolorna för maskinindustri, elektroteknik
samt väg- och vattenbyggnad, är det emellertid, som vi redan
i första kapitlet framhållit, icke möjligt att på ett tillfredsställande sätt
medhinna lärokursen på två år med de av kommittén föreslagna inträdesfordringarna.
Yi hava i första kapitlet utförligt motiverat vår åsikt,
att det är vida lämpligare att något höja inträdesfordringarna i matematik
vid dessa skolor än att förlänga lärokursen utöver två år. Ökningen
hör dock icke omfatta nya områden av matematiken, vilket kunde befaras
vålla *len studerande svårigheter, utan endast en fullständigare behandling
av de områden, som enligt kommittéförslaget ändock skulle ingått
i inträdesf ordringarna, I stället för att i algebra sluta med första gradens
ekvationer, bör den studerande fortsätta till och med problem, ledande
till andra gradens ekvationer. I geometri hör han likaledes, i stället
för att nöja sig med det kunskapsinnehåll, som motsvarar Euklides fyra
första böcker, fortsätta studiet av detta ämne till och med proportionsläran
och planimetrien. För den, som avlagt realskoleexamen och således erhållit
eu viss vana att studera algebra och geometri, bör det vara av
större intresse att under den tid, som förflyter mellan realskoleexamen
och inträdesprövningen i fackskolan, vidga sitt vetande och öva sin tankeverksamhet
på nya problem inom dessa områden än att endast repetera
vad han förut lärt. Emellertid kan man på goda grunder antaga,
att flertalet inträdessökande icke komma att förete realskolebetyg. Vid
de nuvarande tekniska elementarskolorna, där realskoleexamen berättigar
till inträde utan prövning och där ingen praktikfordran är föreskriven,
uppgår antalet av dem, som avlagt realskoleexamen, ändock icke till hälften
av hela antalet inträdessökande. I den händelse vårt förslag om upprättande
av tekniska gymnasier vinner beaktande, torde eu mycket stor
del av dem, som avlägga realskoleexamen, komma att övergå till dessa
läroanstalter. Till de tekniska fackskolorna åter torde i övervägande grad
komma unga män, vilka börjat som arbetare och i yrkesskolorna eller på
egen hand skaffat sig de nödiga förkunskaperna. Inhämtandet av dessa
förkunskaper kan försiggå nära nog var som helst och förutsätter icke,
att den studerande avbryter sitt förvärvsarbete, samt behöver därför icke
åsamka honom nämnvärda ekonomiska uppoffringar, ett förhållande som
för dessa personer ofta är av största vikt; en förlängning av lärokursen
i de omnämnda fackskolorna skulle däremot vålla lärjungarna avsevärt
ökade utgifter.

Det kan visserligen anmärkas, att likformigheten i systemet brytes, om
inträdesfordringarna göras större vid den ena fackskolan än vid den andra,
men det måste väl dock anses vara rätt naturligt, att då t. ex. en ke -

130 . KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

misk fackskola meddelar ett vida mindre kunskapsmått i matematik än
en elektroteknisk fackskola, den också ställer lägre anspråk på de inträdessökandes
förkunskaper i detta ämne än den senare.

Vad angår de av kommittén i övrigt föreslagna inträdesfordringarna,
finna vi dem vara lämpligt avvägda, Någon färdighet i linearritning
torde dock böra fordras vid samtliga fackskolor, om ock anspråken härvidlag
kunna ställas olika högt vid olika skolor.

Som redan förut nämnts, anse vi, att ämneskurser vid yrkesskolor, där
så befinnes lämpligt, böra inrättas med särskilt syfte att förbereda för
inträde i fackskola. På sina håll torde ifrågavarande undervisning även
kunna meddelas i form av frivilliga fortsättningskurser vid lärlingsskolorna.
Att anordna de förberedande kurserna vid själva fackskolorna
torde däremot i regel icke vara lämpligt.

Kommittén anser icke särskilda bestämmelser om minimiålder för inträde
vid de tekniska fackskolorna behövliga, enär nödig kompetens i övrigt
för inträde knappast skulle kunna vinnas före 16 års ålder. Förvår
del finna vi dock eu dylik bestämmelse vara på sin plats och vilja därför
föreslå, att en minimiålder av 17 år fastställes.

Förutom ordinarie lärjungar, vilka skola deltaga i undervisningen i
samtliga obligatoriska läroämnen, skulle i fackskolorna även kunna mottagas
speciallärjungar, vilka följa undervisningen endast i vissa läroämnen.
Såsom inträdesfordran för dessa föreslår kommittén, att de skola
förete intyg om föregående praktisk verksamhet av lämplig art och till
nöjaktig omfattning samt i övrigt visa sig innehava tillräckliga förkunskaper
för att kunna draga nytta av undervisningen. Kommerskollegium
erinrar därom, att i fråga om praktiska specialkurser särskild hänsyn
bör visas mot personer med framstående praktisk duglighet, och uttalar,
att prövning av dessas teoretiska förkunskaper ej bör ifrågasättas. Yi
kunna för vår del ansluta oss till såväl kommitténs som kommerskollegii
uttalanden i denna fråga.

Undervisning.

Beträffande undervisningens innehåll vid de tekniska fackskolorna hava
vi i huvudsak intet att erinra mot kommitténs yttrande. Kommittén
betonar själv, att de av densamma uppgjorda läroplanerna »endast böra
betraktas såsom preliminära förslag, avsedda att giva en antydan om
hur kommittén anser, att undervisningen vid dessa skolor bör ordnas,
och att tjäna till ledning vid utarbetandet av de definitiva läroplaner,
som det sedan bör åligga den blivande överstyrelsen att efter vederbörlig

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

131

granskning fastställa». Vid eu dylik mera ingående granskning torde åtskilliga
mindre ändringar behöva vidtagas i de föreslagna läroplanerna,
men att närmare'' ingå på detaljerna i denna fråga torde få anses ligga
utom ramen för vårt uppdrag. Ett par allmänna synpunkter vilja vi
dock framhålla.

I ämnet matematik har kommittén såsom det sista av de områden,
som skulle genomgås, angivit grafisk algebra och de första grunderna av
analytisk geometri. Som lärjungarna emellertid icke kunna hava någon
nämnvärd praktisk användning för kunskaper i analytisk geometri i egentlig
mening, men däremot skulle hava mycket gagn av kunskaper i differential-
och integralräkning, särskilt i fackskolan för elektroteknik, där
dylika kunskaper knappast kunna undvaras, böra slutorden i det stycke,
där lärokursen i matematik angives, ändras till: grafisk algebra och de
första grunderna av differential- och integralräkning.

Ett par ämnen, vilka äro av den betydelse för snart sagt varje industrimän,
att de kunde behöva givas en något gynnsammare ställning, än
kommittén för en del fackskolors vidkommande föreslagit, äro husbyggnadslära
samt hållfasthetslära med beräkning av enkla maskindelar. I de
fackskolor, vilkas huvuduppgift faller inom andra områden, t. ex. den
kemiska eller den papperstekniska, har kommittén icke upptagit dessa
ämnen på annat sätt än i form av undervisning i ritning. Övningarna
i sistnämnda ämne, åt vilket i de nämnda skolorna anslagits 204, resp.
284 timmar, skulle omfatta »avteckning på fri hand av maskindelar och
enklare maskiner i projektion med utsatta mått (krokiteckning), uppritning
av teckningarna i bestämd skala samt övningar i att uppmäta eu
enklare fabriksbyggnad och att upprita den i plan och skärningar med
angivande av motorers, arbetsmaskiners och transmissioners placering».
Utan tvivel skulle den för ändamålet anslagna tiden, eventuellt något
ökad, bliva bättre använd, om en viss del av densamma, t. ex. 75—100
timmar, ansloges till föreläsningar om och övning i hållfasthetsberäkningar
av de maskindelar, som sedan skulle uppritas, samt till föreläsningar i
husbyggnadslära. Lärjungarnas intresse för ritundervisningen skulle därigenom
säkerligen också bliva avsevärt större.

I detta sammanhang vilja vi i fråga om arbetsordningen framhålla, att
undervisningen i sådana ämnen, åt vilka endast en relativt kort tid kan
anslås, i allmänhet icke bör dragas ut över hela terminer eller läsår med
en eller ett par timmar i veckan utan koncentreras på kortare tidsperioder
med helst daglig undervisning. Kommerskollegium betonar denna
angelägenhet i fråga om sådana ämnen, som kunna draga till sig speciallärjungar
och i vilka undervisningen skall skötas av i industrien an -

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

132

ställda fackmän, för vilka det ofta är lättare att för lärareverksamhet
erhålla ledighet från det industriella arbetet under ett fåtal veckor än
att hela året igenom oupphörligen störas av enstaka lektioner. Vi
vilja för vår del med instämmande häri uttala, att det med tanke på undervisningens
resultat i sin helhet och på möjligheten att medhinna de
avsedda kurserna på den korta tiden av två år är avgjort bättre, om
lärjungarnas uppmärksamhet koncentreras på ett fåtal ämnen i sänder
och om åt dessa ägnas så mycken tid, att lärjungarna verkligen kunna
fatta intresse för varje ämne, vilket sällan kan bliva fallet med ämnen,
i vilka undervisning lämnas endast en eller två timmar i veckan. Kommittén
uttalar själv, att läroplanerna, så långt ske kan, böra ordnas så,
att undervisningen för varje termin kommer att omfatta så få ämnen
som möjligt. Kommittén tyckes dock icke hava utgått ifrån, att läsordningarna
kunna uppgöras för kortare perioder än en hel termin i sänder.
Emellertid bör man enligt vårt. förmenande, för att vinna det nyss anförda
syftet, icke tveka att tillgripa denna utväg.

Beträffande gymnastikens ställning i fackskolorna hava vi redan förut
uttalat den meningen, att detta ämne bör vara obligatoriskt. För fackskolornas
lärjungar, vilka under större delen av dagen måste stå lutade
över ritbrädet eller syssla med bokliga studier och som därtill förut i de
flesta fall varit vana vid stark motion i form av kroppsarbete, är gymnastiken
säkerligen mera oumbärlig än för de flesta andra ynglingar av
samma ålder. Gjordes gymnastiken till ett frivilligt ämne, är det fara
värt, att de, som bäst behövde den såsom motvikt mot det stillasittande
studiearbetet, icke skulle anse sig hava tid att begagna sig av densamma.

Vid de nuvarande tekniska elementarskolorna användas under 15 söckendagar
årligen 4 timmar om dagen till militärövningar. Med'' tanke på
att lärokursen vid de tekniska fackskolorna skulle omfatta endast två år
och att sålunda dessa korta övningar, jämförda med den ordinarie värnpliktsutbildningen,
ej skulle kunna få någon nämnvärd betydelse ur försvarssynpunkt
men däremot skulle vålla undervisningen i fackskolorna
ett rätt kännbart avbräck, vilja vi föreslå, att dylika militärövningar icke
upptagas på fackskolornas program.1

Beträffande läroböcker, undervisningsmateriell, verkstäder och laboratorier
ansluta vi oss i huvudsak till kommitténs uttalande. Kommitténs
yttrande om att lärarna böra utarbeta skriftliga framställningar av lärokurserna,
vilka sedan skulle mångfaldigas och utdelas till lärjungarna för

1 Innevarande (1917) ars riksdag har avslagit Kungl. Maj:ts hemställan om anslag till
militärövningar i skolorna.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN..

133

att bespara dessa »det tidsödande arbetet med att föra och renskriva anteckningar
efter lärarnas föredrag», bör dock enligt vårt förmenande icke
tolkas så, att lärjungarna skulle helt och hållet uraktlåta att föra anteckningar
under lektionerna. Förandet av dylika anteckningar är nämligen
i många ämnen i hög grad ägnat att underlätta uppfattandet och
fasthållandet i minnet av undervisningens innehåll.

Då ämnet verkstadsarbete, som förekommer vid de nuvarande tekniska
elementarskolorna, icke upptages på fackskolornas program, blir en del
av de förra skolornas verkstadsutrustning överflödig. Man bör dock tillse,
att minst en arbetsmaskin av varje slag bibehålies för att vid behov användas
för tillverkning av provstycken och för andra i samband med undervisningen
i materialprovning och laborationer stående ändamål. Övertaliga
maskiner kunna fördelas bland de nyinrättade fackskolorna.

I likhet med kommittén anse vi, att uppflyttning av lärjungar från
första till andra årskursen samt utdelning av avgångsbetyg böra äga rum
vid vårterminens slut, utan att någon offentlig examen hålles.

Skolavgifter.

Kommittén föreslår, att skolavgifterna vid de tekniska fackskolorna må
utgå med 30 till 50 kronor om året, olika vid olika skolor, samt att de
genom dessa avgifter inflytande medlen må användas till bestridande av
diverse utgifter, bland vilka särskilt märkas bidrag till resekostnaderna
vid lärjungarnas studieresor under skoltiden samt stipendier åt behövande
och därav förtjänta lärjungar.

Enligt vårt förmenande är det lämpligast, att avgifterna göras lika för
samtliga fackskolor samt att de uppdelas i inträdes- och terminsavgifter.
Som lämpliga belopp vilja vi föreslå 10 kronor i inträdesavgift och 15
kronor i terminsavgift. I enlighet med kommerskollegii uttalande torde
speciallärjungar, som endast deltaga i eu mindre del av undervisningen,
höra betala något lägre avgifter, till beloppet avpassade efter omfattningen
av ifrågavarande undervisning.

Obemedlade eller mindre bemedlade lärjungar böra efter styrelsens
prövning kunna helt eller delvis befrias från erläggande av avgifter. Mot
kommitténs förslag till användning av de genom lärjungarnas avgifter
influtna medlen hava vi intet att erinra.

Lärare och övrig personal.

Beträffande lärarfrågan ansluta vi oss till kommitténs förslag, att undervisningen
vid de tekniska fackskolorna skall bestridas av lektorer, i

134

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

regel tre vid varje skola, och i övrigt av facklärare, assistenter och extralärare,
att en av lektorerna skall vara föreståndare samt att, där två
fackskolor i samma stad stå under gemensam förvaltning, de skola hava
gemensam föreståndare. Likaledes ansluta vi oss till kommitténs åsikt,
att bestämda formella kompetensfordringar för dessa befattningar icke
böra uppställas men att till lektorsbefattningarna i regel endast sådana
personer torde ifrågakomma, som vunnit fullständig ingenjörs- eller arkitektutbildning
vid högre teknisk läroanstalt eller förvärvat filosofisk
licentiat- eller doktorsgrad vid något av rikets universitet. Det torde
böra tilläggas, att det för vissa lektorat är önskvärt, att innehavaren i
likhet med flertalet lektorer i matematik och fysik vid de nuvarande tekniska
elementarskolorna har såväl fullständig ingenjörsutbildning som
filosofisk doktorsgrad.

Kommittén föreslår, att lektorer och facklärare skola undervisa 24
timmar i veckan, vartill kommer den tid, som åtgår för att utom lärorummet
granska och rätta lärjungarnas skriftliga arbeten eller till förarbeten
för lektionerna. Denna tjänstgöring är avsevärt drygare än den,
som åligger lektorerna vid de högre allmänna läroverken. Dessas tjänstgöring
är högst 22 timmar i veckan men vanligen mindre, varjämte
lästimmarna vid de allmänna läroverken omfatta endast 45 minuter mot
här föreslagna 50. Tar man i betraktande, hur viktigt det med avseende
på resultatet av de tekniska fackskolornas verksamhet är, att lärarna
hava tid att studera den tekniska litteraturen och även på annat sätt
följa den snabbt fortgående utvecklingen på det tekniskt-vetenskapliga
och industriella området, synes det ligga nära till hands, att åtminstone
icke längre tjänstgöring föreskrives för lektorerna vid dessa skolor än vid
de allmänna läroverken. Emellertid torde för sådana lektorsbefattningar,
där lektionstiden till väsentlig del upptages av ritning eller laborationer,
den föreslagna tjänstgöringstiden kunna försvaras såsom ett maximum.
För lektoraten i sådana ämnen, som kräva mycken tid för rättande av lärjungarnas
skriftliga arbeten eller förutsätta vidlyftiga experimentella anordningar
före lektionerna, bör antalet lektionstimmar icke sättas högre
än till 20 i veckan.

Föreståndarens undervisningsskyldighet föreslås av kommittén till 20
timmar i veckan. Detta timantal är dock enligt vårt förmenande för
högt. Skall föreståndaren förutom sin undervisning medhinna ej allenast
att sköta de med befattningen förenade expeditionsgöromålen utan även
att utöva tillsyn och ledning av skolans verksamhet i dess helhet, torde
hans undervisningsskyldighet ej böra sättas högre än till 16 timmar i
veckan.

KAP: 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDER VISNINGEN.

135

De anförda siffrorna beträffande lärarnas tjänstgöringsskyldighet böra
emellertid endast gälla som medeltal, ty med det av oss föreslagna sättet
att ordna undervisningen så, att lärjungarna få syssla endast med ett
fåtal ämnen i sänder och läsordningar sålunda uppgöras för kortare perioder
än en hel termin, torde det ej kunna undvikas, att de enskilda
lärarnas tjänstgöring tidtals kommer att omfatta flera, tidtals färre lektionstimmar.
Med avseende på möjligheten för lärarna att hålla kontakt
med industrien och följa utvecklingen på det tekniska området torde
denna anordning vara till större fördel än olägenhet. För att ett gott
resultat utan offrande av onödigt lång tid skall ernås med undervisningen,
torde i alla händelser den nämnda anordningen vara så gott som nödvändig.
Så kräves t. ex. vid undervisning i fältmätning och avvägning,
att både lärare och lärjungar under en viss tid ägna hela arbetsdagen
åt detta ämne.

I fråga om lärararvodena föreslår kommittén, att lektorernas löner
må beräknas 1 000 kronor högre än de nuvarande lönerna för lektorerna
vid de allmänna läroverken och facklärarnas lika med de sistnämnda.
Att lektorerna vid fackskolorna skulle tillerkännas högre lön än lektorerna
vid de allmänna läroverken, motiverar kommittén dels med den
drygare tjänstgöringsskyldigheten och det längre läsåret, dels och huvudsakligen
därmed, att det eljest bleve omöjligt att i konkurrensen med
industrien förvärva och vid skolorna kvarhålla dugande krafter. Kommerskollegium
uttalar tvivel om möjligheten att med de lönebelopp, som
föreslagits, erhålla skickliga fackmän som lärare. Enligt vårt förmenande
äro dessa tvivel synnerligen befogade, och de av kommittén föreslagna
beloppen torde därför behöva avsevärt höjas. Nu är det väl emellertid
sannolikt, att läroverks]kramas löner inom en ej alltför avlägsen framtid
komma att undergå en grundlig reglering. Det synes oss därför mest
ändamålsenligt, att lönerna för lärarna vid fackskolorna bestämmas i sammanhang
med ordnandet av läroverkslärarnas lönefråga, varför vi icke
här vilja föreslå några bestämda belopp. Att tillerkänna lektorerna vid
fackskolorna något bättre lönevillkor än lektorerna vid de allmänna läroverken
synes oss av skäl, som kommittén anfört, vara fullt motiverat.
Enligt vårt förmenande skulle det vara lämpligt att sätta begynnelselönen
omkring 20 procent högre men göra ålderstilläggen lika.

Vad föreståndarens lön beträffar, ansluta vi oss till kommitténs förslag,
att den, i överensstämmelse med vad som tillämpas vid de allmänna
läroverken, bör bestämmas till samma belopp som lektors lön i
högsta lönegraden med ett ålderstillägg av 500 kronor efter 10 års
tjänstgöring jämte av kommunen bekostad fri bostad eller bostadsersättning.

136

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

I överensstämmelse med kommitténs förslag torde facklärarnas löner
kunna sättas lika med läroverkslektorernas. Beträffande löner till assistenter
och extralärare anse vi, att en avsevärd höjning utöver vad kommittén
föreslagit, är nödvändig.

Vaktmästarnas löner böra bestämmas efter den norm, som i övrigt för
motsvarande befattningar i statens tjänst tillämpas.

De av kommittén föreslagna beloppen till bokförings- och skrivbiträde
åt föreståndaren, 600 kronor och 900 kronor årligen, allt efter som föreståndarebefattningen
avser en enda eller två under gemensam förvaltningstående
fackskolor, torde kunna anses lämpliga.

Rörande tillsättningen av lärare och föreståndare ansluta vi oss till
kommitténs förslag, att lektorer och facklärare skola utnämnas av Kungl.
Maj:t, efter förslag av överstyrelsen och sedan vederbörande lokala styrelser
fått tillfälle att yttra sig över de sökandes lämplighet, samt att
föreståndare efter enahanda förfarande skall förordnas av Kungl. Maj:t
på fem år i sänder.

Kommittén föreslår, att assistenter och extralärare skola förordnas av
den blivande överstyrelsen efter förslag av vederbörande skolstyrelse. Som
det emellertid mycket ofta kan komma att inträffa, att dylika förordnanden
behöva ombestyras med minsta möjliga tidsutdräkt, och de tillförordnade
ofta behålla sysslan blott för eu kortare tid, synes det oss
mest ändamålsenligt att helt och hållet överlämna denna angelägenhet
åt de lokala skolstyrelserna.

Mot kommitténs förslag i fråga om pension åt tjänstemän och betjänte
med fast anställning samt om rätt för lektorer och facklärare till delaktighet
i lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa hava
vi intet att erinra. Däremot kunna vi av samma skäl, som anförts vid
behandlingen av lärlings- och yrkesskolorna, icke biträda kommitténs förslag
om anordnande av pension åt extralärare och assistenter.

Styrelse och förvaltning.

De tekniska fackskolorna böra i överensstämmelse med kommitténs förslag
ställas under överinseende och inspektion av den blivande överstyrelsen.
Vidare bör varje skola stå under ledning av en lokal styrelse
och den närmaste tillsynen och ledningen utövas av föreståndaren, som
bör kallas rektor.

Beträffande de lokala styrelserna föreslår kommittén, att dessa skola
bestå av förutom föreståndaren, som bör vara självskriven ledamot, åtta
medlemmar samt att, där två fackskolor i samma stad hava gemensam före -

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

137

ståndare och gemensam ekonomisk förvaltning, de ändock skola hava var
sin styrelse men att i detta fall sådana frågor, som röra båda skolorna
skola handläggas av de båda styrelserna gemensamt. Visserligen föreslår
kommittén, att styrelserna skola tillerkännas rätt att utse förvaltningsutskott
för avgörande av mindre viktiga löpande ärenden, men den
föreslagna anordningen med två styrelser på samma plats och gemensamma
sammanträden med ett relativt stort antal styrelseledamöter synes
oss likväl innebära onödigt tunga och tidsödande arbetsformer.

Vi vilja för vår del föreslå, dels att, där två eller flera fackskolor i
samma stad hava gemensam ekonomisk förvaltning och gemensam föreståndare,
de också ställas under ledning av en enda styrelse, dels att antalet
ledamöter i den lokala styrelsen bestämmes till fyra eller sex förutom
föreståndaren, varvid det större antalet företrädesvis bör komma till användning,
där två eller flera fackskolor äro förenade.

Rörande sättet för styrelseledamöternas tillsättande ansluta vi oss till
kommitténs förslag, att halva antalet, däribland ordföranden, skall utses
av Kungl. Maj:t och den andra hälften av stadsfullmäktige i den stad,
där skolan är belägen, samt att uppdraget bör omfatta tidsperioder av
4 år i sänder.

Likaledes ansluta vi oss till kommitténs förslag i fråga om lärarkollegiets
sammansättning och befogenhet.

Ekonomiska förhållanden.

Vad angår de tekniska fackskolornas underhåll, hava vi intet att erinra
mot kommitténs förslag, att dessa läroanstalters årliga driftkostnader
ävensom utgifterna för anskaffande av undervisningsmateriell helt och hållet
skola bestridas av staten men att vederbörande kommun skall tillhandahålla
lämpliga lokaler med inredning och möblering samt fri bostad eller
bostadsersättning åt skolans föreståndare efter samma grunder, som gälla
med avseende på rektorerna vid de allmänna läroverken.

Sammanfattning.

De tekniska fackskolornas ändamål är att meddela de tekniska kun- Ändamål,
skaper, som jämte industriell erfarenhet fordras av dem, vilka närmast
skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i verkstäder, fabriker och på
andra industriella arbetsplatser, samt av ritare, detalj konstruktörer och
laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor samt verkstäders och
fabrikers konstruktionsbyråer och försökslaboratorier.

18—173671

138

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Där det inom ramen för skolornas sålunda angivna ändamål utan olägenhet
kan ske, må även personer, som ägna sig åt affärsverksamhet
med industriens förnödenheter och alster eller åt annan praktisk verksamhet,
såsom specialelever begagna undervisningen i sådana läroämnen
och praktiska specialkurser, som för deras verksamhet äro av vikt.

Organisation. Vid var och eu av de tekniska fackskolorna meddelas utbildning för
en enda industrigren.

Förläggning. De tekniska elementarskolorna i Norrköping och Borås, vävskolan i
sistnämnda stad samt byggnads- och maskinyrkesskolorna i Stockholm
omvandlas till:

eu väg- och vattenbyggnadsfackskola i Norrköping;
eu textilfackskola i Borås;
eu maskinfackskola i Stockholm;
en husbyggnadsfackskola i Stockholm.

Dessutom upprättas följande tekniska fackskolor:
en elektroteknisk fackskola i Västerås;
en kemisk fackskola i Skåne;
en pappersfackskola i Värmland;
en trävarufackskola i Norrland;
eu maskinfackskola i Malmö;
en husbyggnadsfackskola i Malmö.

Slutligen inrättas vid bergsskolan i Falun en avdelning för utbildningav
gjutmästare.

Lärotid. Undervisningen vid de tekniska fackskolorna ordnas så, att fullständig
lärokurs genomgås på två läsår.

Läsåret omfattar 40 veckor, däri inräknade högst 4 dagar till flyttnings-
och inträdesprövningar samt 12 söckendagar till påsk- och pingstlov
jämte övriga lovdagar, och fördelas på två terminer med ett längre
uppehåll under sommaren.

Undervisning meddelas under 40 timmar i veckan, däri inräknade
såväl eventuellt förekommande frivilliga lektioner i främmande språk som
ock de obligatoriska gymnastiklektionerna.

Undervisningstimmarnas längd bör vara 50 minuter med 10 minuters
raster mellan på varandra följande lektioner.

Inträdes fordringar.

För inträde vid teknisk fackskola såsom ordinarie lärjunge fordras:
att den inträdessökande fyllt 17 år;

att han medelst arbetsbetyg styrker, att han under minst två år deltagit
i yrkesmässigt arbete av den art, att det kan anses utgöra eu god
förberedelse för studierna i den fackskola, vari inträde sökes;

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

139

att han vid anställd prövning visar sig äga godkända insikter i följande
ämnen:

svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen;

matematik: de fyra räknesätten i hela tal, decimalbråk och vanliga
bråk, algebra till den omfattning, som fordras för lösandet
av första gradens ekvationer med en eller flera
obekanta, samt av geometrien läran om räta linjer, vinklar,
trianglar, parallellogrammer och cirklar; därtill, i
fråga om elektrotekniska fackskolan, maskinfackskolorna
samt väg- och vattenbyggnadsfackskolan, ytterligare
algebra till den omfattning, som fordras för
lösandet av problem, ledande till andra gradens ekvationer
med en eller liera obekanta, samt av geometrien
proportionslära och planimetri;

naturlära: fysikens och kemiens första grunder;

ritning och teckning: nödig färdighet.

Inträdessökande, som avlagt realskoleexamen med betyg om godkända
insikter i ovanstående ämnen, behöver endast avlägga prov i matematik.

Förutom ordinarie lärjungar, vilka följa undervisningen i samtliga obligatoriska
läroämnen, må även kunna antagas speciallärjungar, vilka endast
deltaga i undervisningen i vissa ämnen. För att vinna inträde som
speciallärjunge bör den inträdessökande hava fyllt 17 år, till nöjaktig
omfattning deltagit i praktisk verksamhet av lämplig art och i övrigt
äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen. Där
denna meddelas i form av praktiska specialkurser, bör särskild hänsyn
visas mot personer med framstående praktisk duglighet, varför prövning
av dessas teoretiska förkunskaper ej bör ifrågasättas.

Undervisningen vid var och en av de tekniska fackskolorna begränsas
till ett visst industriellt område och ordnas rent fackligt med sträng hänsyn
till skolornas praktiska ändamål.

Undervisningen i de grundläggande läroämnena bör uteslutande hava till
ändamål att giva lärjungarna nödiga förutsättningar för studiet av de
tekniska tillämpningsämnena, vilka böra upptaga den övervägande delen
av undervisningstiden.

Lärjungarna böra genom exkursioner beredas tillfälle att bese mönstergillt
inrättade och ledda fabriker, verkstäder och byggnadsföretag.

Undervisning i yrkesekonomi samt författningskunskap och hygien med
särskilt avseende på industriella förhållanden bör meddelas vid samtliga
tekniska fackskolor.

Undervis ning.

140

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Gymnastik bör vara ett obligatoriskt ämne vid fackskolorna.

Militärövningar böra icke upptagas på fackskolornas program.

Fullt tillräckliga anslag ställas till skolornas förfogande för anskaffning
och underhåll av undervisningsmateriell och bibliotek. Skolorna utrustas
med tidsenliga laboratorier för praktiska tillämpningsövningar,
vilka laboratorier i de fall, då detta lämpligen kan ske, även böra betjäna
industrien med undersökningar och utredningar av tekniska frågor.

Skolornas läroplaner skola efter förslag av vederbörande skolstyrelse
granskas och fastställas av överstyrelsen- för yrkesundervisningen.
Skolavgifter. Ordinarie lärjunge betalar 10 kronor i inträdesavgift och 15 kronor i
terminsavgift. För speciallärjungar, som endast i mindre omfattning begagna
undervisningen, må något lägre avgifter kunna bestämmas.

Obemedlade eller mindre bemedlade lärjungar böra efter skolstyrelsens
provning kunna helt eller delvis befrias från erläggande av avgifter.
ö>Tigrpe°rso- Undervisningen vid de tekniska fackskolorna bestrides av lektorer och
nai. facklärare med fast anställning samt ett erforderligt antal assistenter och
extralärare, förordnade på viss tid eller tills vidare.

Lektorer och facklärare utnämnas av Kungl. Maj:t på förslag av överstyrelsen
för yrkesundervisningen och sedan vederbörande lokala styrelse
fått tillfälle yttra sig över de sökandes lämplighet.

Assistenter och extralärare förordnas av vederbörande lokala skolstyrelse.

Lektor är skyldig att, därest han av Kungl. Maj:t därtill förordnas,
jämte sitt lektorat bestrida föreståndarebefattningen icke blott vid den
skola, där han är anställd, utan även vid annan därmed under gemensam
förvaltning förenad teknisk fackskola.

Föreståndare förordnas av Kungl. Maj:t på fem år i sänder efter förslag
av överstyrelsen för yrkesundervisningen och sedan vederbörande
skolstyrelse beretts tillfälle att yttra sig i frågan.

Föi lektors- och facklärarebefattning fastställes viss maximitjänstgöring,
allt efter ämnenas beskaffenhet uppgående till 20 å 24 timmar i veckan
i medeltal för läsår räknat, häri icke inräknad den tid, som erfordras
för att utom lärorummet granska och rätta lärjungarnas skriftliga arbeten
ellei som åtgår till förarbeten för lektioner. För lektor, som tillika är
föreståndare, minskas tjänstgöringsskyldigheten med 4 timmar i veckan;
är han föreståndare för två eller flera tekniska fackskolor, må han, där
sa befinnes nödigt, åtnjuta en i förhållande till det härigenom ökade
aibetet lämpligen avpassad ytterligare minskning i sin undervisninsrsskyldighet.
*

Läiamas löner böra bestämmas i sammanhang med regleringen av lö -

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

141

nerna för läroverkslärarna, varvid de tekniska fackskolornas lektorer torde
böra tillerkännas en omkring 20 procent högre begynnelselön jämte samma
ålderstillägg som läroverkslektorerna och facklärarna likställas med
de senare. Föreståndarens lön bör bestämmas till samma belopp som
lektors lön i högsta lönegraden med ett ålderstillägg av 500 kronor efter
10 års tjänstgöring, varjämte han bör på kommunens bekostnad åtnjuta
fri bostad eller bostadsersättning efter samma grunder, som gälla för rektorer
vid de allmänna läroverken.

Till bokförings- och skrivbiträde åt föreståndaren bör ett lämpligt arvode
utgå.

Vaktmästarnas löner böra bestämmas efter den norm, som i övrigt för
motsvarande befattningar i statens tjänst tillämpas.

Samtliga tjänstemän och betjänte med fast anställning böra komma i
åtnjutande av pension enligt lagen av den 11 oktober 1907 med den
jämkningen, att rätt till pension för föreståndare och lektorer samt facklärare
må inträda efter 65 levnadsår och 30 tjänsteår.

Föreståndare och lektorer samt facklärare må beredas delaktighet i lärarnas
vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa.

De tekniska fackskolorna ställas under överinseende och inspektion av styrelse och
den föreslagna överstyrelsen för yrkesundervisningen. Vidare ställes förvaltning,
varje skola under ledning dels av en lokal styrelse, dels av en föreståndare
eller rektor; där två eller flera fackskolor i samma stad hava gemensam
ekonomisk förvaltning, böra de dock stå under en gemensam styrelse
och hava gemensam föreståndare.

Den lokala styrelsen skall bestå, förutom av föreståndaren såsom självskriven
ledamot, av antingen fyra eller sex medlemmar, utsedda för 4 år i
sänder, halva antalet, däribland ordföranden, av Kungl. Maj:t och halva
antalet av stadsfullmäktige i den stad, där skolan är belägen.

Lektorer och facklärare bilda ett lärarkollegium under föreståndarens
ordförandeskap. Övriga lärare äga, då de av föreståndaren kallas till
lärarkollegiets sammanträden, rätt att deltaga i överläggningarna men ej
i besluten.

Lärarkollegiet åligger att avgiva betyg över lärjungarnas kunskaper,
flit och uppförande, att besluta om lärjungarnas flyttning från lägre till
högre årskurs samt att uppgöra förslag till timplaner och undervisningsplaner.

De årliga kostnaderna för de tekniska fackskolornas underhåll ävensom Ekonomiska
utgifterna för skolornas utrustande med undervisningsmateriell bestridasforhailandeni
sin helhet av staten, med villkor att den kommun, till vilken en sådan
skola kommer att förläggas, ikläder sig förpliktelsen att tillhandahålla

142

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

skolan lämplig lokal med inredning och möblering samt fri bostad eller
bostadsersättning åt skolans föreståndare efter samma grunder, som gälla
med avseende på rektorerna vid de allmänna läroverken.

Tekniska gymnasier.

Ändamål.

De tekniska gymnasierna böra hava till uppgift att tillgodose behovet
av allmänt teknisk utbildning och på samma gång meddela kunskaper i
merkantila ämnen. Från dem skulle industrien kunna erhålla personer
med lämplig utbildning för skötande av göromålen på verkstäders och
fabrikers affärs- och ritkontor ävensom för ledningen av mindre och
föga specialiserade industriella företag eller för affärsverksamhet med
industriens alster och förnödenheter. De böra på samma gång fylla en
viktig plats inom undervisningsväsendet i dess helhet därigenom, att de
skola bidraga att tillfredsställa det behov av utbildning i mera praktisk
riktning, som förefinnes hos eu stor del av den studerande ungdomen, i
första rummet hos dem, som önska välja den industriella vägen till
levnadsbana utan att dock kunna definitivt bestämma sig för ett visst
fack inom industrien, men även hos sådana, som ämna ägna sig åt annan
praktisk verksamhet.

Särskilt vilja vi härvid betona, att för åtskilliga befattningar i statens
tjänst, t. ^ ex. vid tullen, intendenturen m. fl. verk, den utbildning, som
skulle erhållas i ett tekniskt gymnasium, bör vara avgjort lämpligare än den,
som meddelas i de högre allmänna läroverkens real- eller latingymnasier,
och att det därför vore önskvärt, för den händelse vårt förslag om tekniska
gymnasiers upprättande vinner beaktande, att avgångsbetyg från
dylik läroanstalt såsom kompetensvillkor för vinnande av inträde i sådana
statens verk som de anförda likställdes med studentbetyg.

Organisation och förläggning.

De tekniska gymnasierna böra upprättas genom omorganisation av några
av de nuvarande tekniska elementarskolorna. På grund av deras angivna
syfte att meddela allmän, icke specialiserad, teknisk bildning och med
tanke på att den nuvarande uppdelningen i tre linjer vid de tekniska
elementarskolorna kommer att ersättas av tre skilda slag av tekniska
fackskolor, synes det oss självklart, att ingen uppdelning i olika linjer
behöver komma i fråga vid de tekniska gymnasierna. Dock är det ej

Tf AP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

143

alldeles uteslutet, att i de fall, då lärjungeantalet är så stort, att en uppdelning
i parallellklasser ändock blir nödvändig, en mindre differentiering
de olika klasserna emellan i fråga om undervisningens innehåll i vissa
läroämnen kan, då så befinnes lämpligt, äga rum.

I fråga om antalet och förläggningen av de tekniska gymnasierna må
först erinras om kommerskollegii förslag, att de tekniska elementarskolorna
i Örebro och Härnösand skulle bibehållas men omorganiseras i den
riktning vårt förslag avser. Att Örebro-skolan nämnes i första rummet
synes helt naturligt, då denna skola sedan lång tid varit den mest besökta
av de tekniska elementarskolorna och nyligen utvidgats, så att den numera
omfattar icke mindre än tre parallellavdelningar. Dess centrala läge gör
den också synnerligen lämplig att tillgodose behovet i hela mellersta
Sverige.

Att även skolan i Härnösand, oaktat den hittills varit mindre besökt
än de övriga tekniska elementarskolorna, bibehålies i form av tekniskt
gymnasium, synes med hänsyn till behovet av en dylik läroanstalt för
Norrlands vidkommande vara väl motiverat.

Förutom dessa två tekniska gymnasier för mellersta och norra Sverige
är emellertid enligt vårt förmenande en dylik läroanstalt behövlig även för
södra Sverige. För detta ändamål torde tekniska elementarskolan i Malmö
böra anses vara självskriven. Den står i fråga om lärjungeantal som den
andra i ordningen av de tekniska elementarskolorna och är inrättad för
två parallellavdelningar. Den är vidare belägen i en av rikets största
städer, där såväl högre allmänt läroverk som realskola med mycket stort
antal lärjungar äro förlagda, och i ett tätt befolkat landskap med en
synnerligen mångsidig och rikt utvecklad industri, vars behov av utbildad
personal ej kan anses bliva tillgodosett genom enbart fackskolor.

Vi vilja sålunda föreslå, att de tre nuvarande tekniska elementarskolorna
i Malmö, Örebro och Härnösand omorganiseras till tekniska gymnasier.

Inträdesfordringar.

Vi hava i det föregående framhållit, att undervisningen vid de tekniska
gymnasierna borde bygga på ett kunskapsmått ungefär motsvarande realskoleexamen,
samt påpekat, att för sådana befattningar, som kunde antagas
bliva beklädda av från dessa läroanstalter utexaminerade lärjungar,
ofta skulle erfordras icke allenast teknisk och merkantil bildning utan
även ett visst mått av allmänbildning, samt slutligen omnämnt, att de
tekniska gymnasierna i viss mån borde utgöra eu parallell till läroverkens

144 KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

real- och latingymnasier. Det kunde under sådana förhållanden synas
ligga nära till hands att såsom inträdesfordran vid tekniskt gymnasium
generellt uppställa krav på avlagd realskoleexamen eller motsvarande
kunskaper i samtliga för avläggande av dylik examen erforderliga ämnen.

Då de tekniska gymnasierna emellertid måste räkna med ett ej oväsentligt
antal inträdessökande, som icke avlagt realskoleexamen och sålunda
måste underkastas särskild prövning, finna vi det av åtskilliga skäl olämpligt
att uppställa fordringar på teoretiska förkunskaper i andra ämnen
än sådana, som äro av betydelse för tillgodogörandet av den undervisning,
som skall meddelas i de tekniska gymnasierna. För inträde vid
dessa synas därför samma ämnen böra ifrågakomma, som då det gäller
inträde vid teknisk fackskola: svenska, matematik, naturlära samt ritning
och teckning. Vid de nuvarande tekniska elementarskolorna äro av dessa
ämnen endast de två förstnämnda upptagna bland inträdesfordringarna,
men därjämte fordras ett visst obetydligt mått av kunskaper i geografi
och svensk historia. Utan att vilja underskatta betydelsen av dylika
kunskaper med avseende på allmänbildningen, vilja vi dock, eftersom de
ej äro direkt nödvändiga, för att lärjungarna skola kunna tillgodogöra
sig undervisningen i ett tekniskt gymnasium, ej förorda deras upptagande
bland inträdesfordringarna utan helt överlämna åt det allmänna skolväsendet
att sörja för meddelandet av dessa kunskaper i nödigt omfång.

På grund av skolornas syfte att meddela ej allenast rent teknisk utan
även merkantil utbildning, varvid undervisningen i främmande språk
måste tillmätas en avsevärd betydelse, kunde det synas lämpligt att bland
inträdesfordringarna upptaga vissa förkunskaper i tyska och engelska.
Som det emellertid för sådana inträdessökande, vilka icke varit i tillfälle
att vid någon skola inhämta dylika kunskaper, skulle vålla synnerligen
stora svårigheter jämte dryga utgifter att förskaffa sig desamma och ett
upptagande av inträdesfordringar i främmande språk säkerligen skulle
utestänga mången yngling, som eljest haft goda förutsättningar för studierna
vid ett tekniskt gymnasium, anse vi icke, att de böra upptagas.
Däremot finna vi oss böra förorda, att inträdesfordringarna i svenska
sättas något högre än vid de tekniska fackskolorna, så att de komma att
omfatta förmåga att icke allenast utan avsevärda fel skriva efter diktamen
utan även att författa en enklare uppsats. Denna fordran torde
även kunna uttryckas så, att den sökande bör innehava det kunskapsmått
i fråga om svenska språkets skriftliga behandling, som motsvarar betyget
godkänd i modersmålet i realskoleexamen.

I matematik torde samma förkunskaper böra fordras, som föreslagits
för inträde vid de tekniska fackskolorna, dock utan de tillägg, som gjordes

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

145

i fråga om vissa av dessa. Detta kunskapsmått kan anses motsvara betyget
godkänd i matematik i realskoleexamen.

I naturlära borde fordringarna helst sättas lika med realskolans kurs i
fysik och kemi. Med hänsyn till svårigheterna att vid självstudier i dessa
ämnen erhålla tillgång till experimentella anordningar torde det emellertid
vara skäl att nöja sig med den allmänna formuleringen: fysikens och
kemiens första grunder. Enär undervisningen i dessa ämnen vid de
tekniska gymnasierna såväl som vid fackskolorna under alla omständigheter
måste börja från början av ämnet, kan det huvudsakliga ändamålet
med inträdesfordringarna häri endast vara, att lärjungen icke skall stå
alldeles främmande för dessa ämnens art och sättet att studera desamma.
I matematik och svenska däremot skall undervisningen bygga vidare på
grundvalen av det redan inhämtade, varför ett mera preciserat angivande
av de erforderliga förkunskaperna där är nödvändigt.

Vad ämnena ritning och teckning angår, fordras icke för inträde vid
de nuvarande tekniska elementarskolorna någon färdighet häri. Följaktligen
måste också eu mycket rundlig tid anslås åt den grundläggande
undervisningen i dessa ämnen. Under de senare åren har det emellertid
på grund därav, att teckningsundervisningen vid de allmänna skolorna
mer och mer uppmärksammats, blivit allt vanligare, att de inträdessökande
redan förvärvat en viss färdighet i ritning och teckning. Om
detta vore fallet med samtliga inträdessökande, skulle en ej oväsentlig
inbesparing i undervisningstiden för ifrågavarande ämnen kunna göras,
varigenom eu välbehövlig ökning i undervisningstiden för bland annat
de merkantila ämnena skulle kunna vinnas. Vi vilja därför föreslå, att
för inträde vid tekniskt gymnasium skall fordras även nödig färdighet i
ritning och teckning. Även i detta ämne bör betyget godkänd i realskoleexamen
kunna anses fullt tillräckligt.

Då av det sagda framgår, att de förkunskaper, som enligt vårt förslagskulle
fordras, i samtliga ämnen motsvara realskoleexamens nivå, och då
studierna i det tekniska gymnasiet i allmänhet torde utan större avbrott
följa på sagda examen, behöver enligt vårt förmenande ingen inträdesprövning
i regel åläggas dem, som avlagt realskoleexamen med godkända
insikter i modersmålet, matematik, fysik, kemi och teckning. Givetvis
bör en viss maximitid för betygets giltighet i detta avseende bestämmas.
Härvidlag har man hittills tillämpat den regeln, att inträde skall sökas
senast höstterminen efter det två år förflutit, sedan realskoleexamen avlagts.
Erfarenheten ger dock vid handen, att denna tidrymd är för lång,
varför vi vilja föreslå, att den minskas med ett år. Med hänsyn till sådana
inträdessökande, som icke avlagt realskoleexamen eller vilkas exa 19—173671 -

146

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

mensbetyg blivit för gamla och vilka äro bosatta på stort avstånd från
de tekniska gymnasiernas förläggningsorter, vilja vi ytterligare föreslå, att
intyg om kunskaper i resp. ämnen, motsvarande realskoleexamens fordringar
och utfärdade av lärare med rätt att vid realskoleexamen examinera
i vederbörande ämne, tillerkännas samma giltighet som motsvarande
vitsord på realskoleexamensbetyg.

Beträffande föregående praktisk verksamhet ingår icke något krav härpå
bland inträdesfordringarna vid de nuvarande tekniska elementarskolorna,
ehuru dylik sysselsättning i de fall, då antalet kompetenta sökande är
större, än som av utrymmesskäl kan mottagas, brukar berättiga till företräde.
Det har också blivit rätt vanligt, att de inträdessökande åtminstone
några månader deltagit i industriellt arbete, och ännu vanligare, att
lärjungarna under de år lärokursen omfattar begagna ferierna för dylikt
arbete. Som det för ett effektivt tillgodogörande av den tekniska undervisningen
är synnerligen fördelaktigt, att lärjungarna ej äro alldeles främmande
för det industriella arbetet, men det å andra sidan ej är dessa
skolors uppgift att i första hand utbilda arbetsledare och ej heller att
lämna eu inom ett visst industriellt fack specialiserad undervisning, bör
fordran på föregående obligatorisk yrkespraktik ej omfatta allt för lång
tid. Med tanke på att en mycket avsevärd del av de blivande lärjungarna
förut torde hava avlagt realskoleexamen eller genomgått ett
motsvarande antal klasser vid allmänt läroverk och att det för dessa ofta
måste räknas som en fördel att utan annat avbrott än en sommars ferier
få fortsätta studierna i det tekniska gymnasiet, anse vi lämpligt, att
fordringarna på praktik ej sättas högre, än att ferierna före och under
skoltiden räcka till för ändamålet. På grund härav vilja vi föreslå, att den
obligatoriska yrkespraktiken före gymnasiekursens avslutning bestämmes
till 6 månader och att så stor del härav skall vara fullgjord före inträdet,
att återstoden utan svårighet medhinnes under ferierna.

Yad till sist angår minimiåldern för de inträdessökande, är denna vid
de nuvarande tekniska elementarskolorna 14 år, ehuru det endast i
mycket sällsynta undantagsfall inträffar, att någon vid så unga år vinner
inträde. Enligt vårt förmenande bör minimiåldern för inträde vid
de tekniska gymnasierna sättas till 15 år.

I likhet med vad som föreslagits vid de tekniska fackskolorna och för
övrigt även tillämpas vid de nuvarande tekniska elementarskolorna, torde
möjlighet böra givas att förutom ordinarie lärjungar, som deltaga i undervisningen
i skolans samtliga obligatoriska läroämnen, även i vissa fall
såsom speciallärjungar mottaga personer, vilka endast vilja studera enstaka

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

147

ämnen eller grupper av ämnen, som för deras verksamhet äro av särskild
betydelse.

För att vinna inträde som speciallärj unge bör den inträdessökande hava
fyllt 15 år och under tillräckligt lång tid deltagit i praktiskt yrkesarbete
av lämplig art, varjämte han bör styrka sig äga nödiga förutsättningar i
övrigt att tillgodogöra sig undervisningen i det eller de ämnen, som han
har för avsikt att studera.

Lärotid.

Med avseende på lärokursens längd föreslår kommerskollegium för de tekniska
elementarskolor, som enligt kommerskollegii förslag skulle bibehållas,
en tid av 2 V2 å 3 år. Kursen vid de nuvarande tekniska elementarskolorna
omfattar 3 år. Med den bredare läggning av undervisningen i
de tekniska ämnena, som i de tekniska gymnasierna avses, i förening
med den merkantila utbildning, som därjämte skulle meddelas, är det
enligt vårt förmenande icke möjligt att bestämma lärokursens längd till
mindre än 3 år.

I fråga om läsårets längd torde det vara skäl att bibehålla den nuvarande
längden, 270 dagar. Detta är visserligen 10 dagar mindre, än vad
vi föreslagit för de tekniska fackskolorna, men då lärokursen är 3-årig
och ferierna, som förut nämnts, böra användas för praktiskt arbete, torde
en avkortning av de senare ej böra ifrågasättas.

Beträffande tid för flyttnings- och inträdesprövningar ävensom lovdagar
torde samma bestämmelser böra gälla som i fråga om de tekniska
fackskolorna. Även med avseende på antalet undervisningstimmar per
vecka torde de båda slagen av läroanstalter böra likställas.

Undervisning.

Den linje vid de nuvarande tekniska elementarskolorna, som de tekniska
gymnasierna i fråga om undervisningens innehåll skulle komma att
stå närmast, är den mekanisk-tekniska, vilken torde kunna anses vara
den bredast anlagda av de tre linjerna och även varit den ojämförligt
mest anlitade.

Undervisning bör sålunda meddelas i de grundläggande ämnena matematik,
fysik, kemi och mineralogi samt mekanik med grafostatik och hållfasthetslära
till ungefär samma omfång som inom nämnda linje, dock
bör i matematik bär liksom vid fackskolorna analytisk geometri utbytas
mot grafisk algebra och de första grunderna av differential- och integralräkning.
Undervisningen i fysik och kemi bör omfatta även laborationer.

148

KAI>. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Den förberedande ritundervisningen, som vid de nuvarande tekniska
elementarskolorna omfattar dels beskrivande geometri och linearritning,
dels frihands- och krokiteckning, bör i huvudsaklig överensstämmelse med
kommitténs uttalanden rörande de tekniska fackskolorna givas en mera
praktisk riktning än för närvarande. Såväl härigenom som genom kravet
på en viss färdighet i ritning och teckning hos de inträdessökande bölden
tid, som erfordras för ifrågavarande undervisning och som i de nuvarande
tekniska elementarskolorna upptager i medeltal en sjundedel av
hela den obligatoriska undervisningstiden, kunna väsentligt inskränkas.

Vid de nuvarande tekniska elementarskolorna har ämnet verkstadsarbete
en rätt framskjuten ställning och upptager i medeltal något mer
än en sjundedel av hela den obligatoriska undervisningstiden på den
mekanisk-tekniska linjen. Undervisningen är fördelad på alla de sex
terminer, som lärokursen omfattar, med 4—7 timmar i veckan. För de
lärjungar, som vinna inträde vid de tekniska elementarskolorna utan att
förut äga någon som helst praktisk erfarenhet om industriellt arbete, är
denna undervisning naturligtvis av en viss betydelse, ehuru den på grund
av den korta arbetstiden av några få timmar då och då är föga ägnad
att giva någon rätt uppfattning om arbetsförhållandena på en industriell
verkstad. I och med kravet på 6 månaders obligatorisk yrkespraktik
synes emellertid verkstadsarbete böra avföras från läroplanen såsom självständigt
skolämne. Av verkstadsutrustningen bör dock minst en arbetsmaskin
av varje slag bibehållas för att vid behov användas såväl för att
belysa undervisningen i mekanisk teknologi som för att tillverka provstycken
och enklare apparatdelar i samband med undervisningen i materialprovning
och laborationer.

Den under benämningen praktisk geometri nu meddelade undervisningen
i fältmätning och avvägning jämte tillhörande kart- och profilritning
bör bibehållas.

Undervisningen i de tekniska tillämpningsämnena bör liksom nu omfatta
mekanisk teknologi, maskinlära och byggnadslära med tillhörande
ritning, men därtill bör komma elektroteknik, vilket ämne lämpligen bör
behandlas i samband med fysiken. Undervisningen i såväl elektroteknik
som maskinlära bör belysas med laborationer.

Den undervisning i svenska, tyska och engelska, som meddelas i de
nuvarande tekniska elementarskolorna, bör bibehållas, och den tid, som
ägnas de båda främmande språken, något ökas. Undervisningen i svenska
bör huvudsakligen inriktas på författandet av uppsatser över tekniska och
merkantila ämnen, uppsättande av affärshandlingar o. dyl. Undervisningen i
främmande språk bör, i motsats till nu tillämpade valfrihet, vara obliga -

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

14!)

torisk och hava till ändamål dels att underlätta studiet av utländsk facklitteratur,
dels att meddela nödig färdighet att läsa utländsk affärskorrespondens
och att uppsätta affärsbrev på främmande språk. Enär förkunskaper
i dessa icke upptagits bland inträdesfordringarna men en avsevärd
del av de inträdessökande kan antagas vara i besittning av realskoleexamens
kunskapsmått i desamma, är det av synnerlig vikt, att undervisningen
så ordnas, att de, som sakna förkunskaper i främmande språk, icke
komma att verka tillbakahållande på de övriga. För detta ändamål böra
de förra till eu början undervisas särskilt och genom extra lektionstimmar
beredas tillfälle att inhämta nödiga kompletterande kunskaper.

Åt den merkantila utbildningen bör i övrigt anslås en avsevärt rundligare
tid än de 2—3 timmar i veckan under två terminer, som nu användas
för ämnet bokföring. Undervisningen bör omfatta handelsteknik
med yrkesekonomi samt nationalekonomi, ekonomisk geografi och författningslära,
sistnämnda ämne omfattande såväl näringslagstiftning som
samhällslära med särskild hänsyn till tekniskt-kommersiella behov.

Gymnastik bör liksom hittills vara ett obligatoriskt ämne.

I bil. 7 lämnas ett förslag till timplan för ett tekniskt gymnasium,
avseende att visa, hur vi tänkt oss, att undervisningen vid dessa läroanstalter
skulle kunna anordnas.

Skolavgifter.

Beträffande skolavgifter torde samma bestämmelser böra tillämpas som
i fråga om de tekniska fackskolorna.

[Lärare och övrig personal.

Undervisningen vid de tekniska gymnasierna torde, liksom fallet är vid
de nuvarande tekniska elementarskolorna, böra bestridas av lektorer och
extralärare. Vid skola utan parallellavdelningar torde antalet lektorer
böra bestämmas till fyra. Rörande lärares och föreståndares tillsättning,
tjänstgöringsskyldighet, löneförmåner och kompetens ävensom beträffande
personalen i övrigt kunna vi i huvudsak hänvisa till vad som anförts vid
behandlingen av de tekniska fackskolorna.

Styrelse och förvaltning.

I fråga om styrelse och förvaltning gäller vad som anförts i detta avseende
beträffande de tekniska fackskolorna.

Förläggas teknisk fackskola och tekniskt gymnasium till samma stad,
torde det med hänsyn till ett effektivt utnyttjande av lokaler och under -

150

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Ändamål.

Organisation
och förläggning.

Inträdesford ringar.

visningsmateriell ävensom av tillgängliga lärarkrafter vara mest ändamålsenligt
att ställa dem under gemensam ekonomisk förvaltning. De
böra då också ställas under ledning av eu gemensam lokal styrelse och
hava gemensam föreståndare.

Ekonomiska förhållanden.

I fråga om de tekniska gymnasiernas underhåll gäller vad som i detta
avseende anförts rörande de tekniska fackskolorna.

Sammanfattning.

De tekniska gymnasiernas ändamål är att meddela den allmänt tekniska
bildning och i förening därmed de merkantila kunskaper, som fordras
av dem, vilka skola ägna sig åt skötandet av göromålen på verkstäders
och fabrikers rit- och affärskontor eller åt ledningen av mindre
och föga specialiserade industriella företag eller åt affärsverksamhet med
industriens förnödenheter och alster.

Tre tekniska gymnasier upprättas, nämligen ett i Malmö, ett i Örebro
och ett i Härnösand, genom omorganisation av därvarande tekniska elementarskolor.
Härvid bortfaller den nuvarande uppdelningen på tre
facklinjer vid dessa skolor.

För inträde i tekniskt gymnasium såsom ordinarie lärjunge fordras:

att den inträdessökande fyllt 15 år;

att han vid anställd prövning visar sig äga godkända insikter i följande
ämnen:

svenska språket: förmåga att utan avsevärda fel skriva efter diktamen
samt att författa en enkel uppsats;

naturlära: fysikens och kemiens första grunder;

ritning och teckning: nödig färdighet.

Härtill kommer, att för erhållande av avgångsbetyg från tekniskt gymnasium
fordras, att vederbörande medelst arbetsbetyg styrker sig hava
deltagit i industriellt arbete under minst 6 månader, och att följaktligen
minst så stor del härav bör vara fullgjord före inträdet, att återstoden
utan svårighet medhinnes under ferierna.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

151

I uträdessökande, som medelst realskoleexamensbetyg eller intyg, utfärdat
av lärare med rätt att examinera i realskoleexamen, styrker sig äga
kunskaper i svenska språkets skriftliga behandling, matematik, fysik,
kemi och teckning till det omfång, som motsvarar vitsordet godkänd i
realskoleexamen, är befriad från inträdesprövning, så framt han söker
inträde senast höstterminen näst efter det ett år förflutit, sedan ifrågavarande
betyg eller intyg utfärdades.

Förutom ordinarie lärjungar, vilka följa undervisningen i samtliga
obligatoriska läroämnen, må även, då utrymme och övriga omständigheter
det medgiva, antagas speciallärjungar, vilka endast deltaga i undervisningen
i vissa av skolans läroämnen.

För att vinna inträde som speciallärjunge fordras, att den inträdessökande
fyllt 15 år och under tillräckligt lång tid deltagit i praktiskt yrkesarbete
av lämplig art samt styrker sig äga nödiga förutsättningar i övrigt
att tillgodogöra sig undervisningen i det eller de ämnen, som han härför
avsikt att studera.

Undervisningen vid de tekniska gymnasierna ordnas så, att fullständig Lärotid,
lärokurs genomgås på tre år.

Läsåret omfattar 270 dagar, däri inräknade högst 4 dagar för flyttnings-
och inträdesprövningar samt 12 söckendagar till påsk- och pingstlov
jämte övriga lovdagar, och fördelas på två terminer med ett längre
uppehåll under sommaren, allt i överensstämmelse med vad som tillämpas
vid de nuvarande tekniska elementarskolorna.

Undervisning meddelas under 40 timmar i veckan, tid för obligatorisk
gymnastik häri inräknad.

Undervisningen vid de tekniska gymnasierna bör omfatta: Undervisning.

grundläggande ämnen: matematik, fysik, kemi, mineralogi och geologi
samt mekanik med grafostatik och hållfasthetslära;

övningsämnen: frihands- och krokiteckning samt projektionsritning och
projektionslära;

tekniska tillämpning sämnen: mekanisk teknologi, maskinlära, elektroteknik,
byggnadslära, fältmätning och avvägning jämte till vederbörande
ämnen hörande ritning; yrkeshygien och arbetarskydd;

merkantila ämnen: svenska, tyska, engelska, handelsteknik med yrkesekonomi,
nationalekonomi, ekonomisk geografi och författningslära; samt

gymnastik.

Samtliga ämnen äro obligatoriska. Undervisningen i fysik, elektroteknik,
kemi och maskinlära skall omfatta även laborationer.

Ordinarie lärjunge betalar 10 kronor i inträdesavgift och 15 kronor i Skolavgifter.

152

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

terminsavgift. För speciallärjungar, som endast i mindre omfattning
begagna undervisningen, böra något lägre avgifter kunna bestämmas.

Obemedlade eller mindre bemedlade lärjungar böra efter den lokala
skolstyrelsens prövning kunna helt eller delvis befrias från erläggande
av avgifter.

övrig^erso- Undervisningen vid de tekniska gymnasierna bestrides av lektorer och
nai. extralärare. '' Beträffande lärares och föreståndares tillsättning, tjänstgöringsskyldighet,
kompetens, löneförmåner och rätt till pension ävensom
i fråga om personalen i övrigt böra likartade bestämmelser gälla som
för de tekniska fackskolorna.

förvaltning tekniska gymnasierna ställas under överinseende och inspektion av
orva ning. överstyrelsen för yrkesundervisningen samt under ledning av lokala styrelser;
den närmaste tillsynen och ledningen utövas av varje skolas föreståndare,
som bör kallas rektor.

I fråga om de lokala styrelsernas tillsättande och ledamotsantal ävensom
beträffande föreståndares tillsättande gälla enahanda bestämmelser
som för de tekniska fackskolorna.

Där tekniskt gymnasium och teknisk fackskola i samma stad stå under
gemensam ekonomisk förvaltning, skola de även ställas under ledning av
gemensam lokal styrelse och hava gemensam föreståndare.
fökMi°imidka 1)6 årliga kostnaderna för de tekniska gymnasiernas underhåll ävensom
r an en. utgifterna för anskaffande av undervisningsmateriel! bestridas i sin helhet
av staten, med villkor att den kommun, där tekniskt gymnasium varder
förlagt, ikläder sig förpliktelse att tillhandahålla skolan lämplig lokal
med inredning och möblering samt fri bostad eller bostadsersättning åt
skolans föreståndare efter samma grunder, som gälla med avseende på
rektorerna vid de allmänna läroverken.

Tekniska skolan i Stockholm.

Vi hava redan i det föregående uttalat vår anslutning till 1907 års
kommittés förslag att från den nuvarande tekniska skolan i Stockholm
utbryta byggnads- och maskinyrkesskolorna, vilka skulle omorganiseras
till tekniska fackskolor.

Yi dela likaledes kommitténs mening, att de återstående avdelningarna
tekniska afton- och söndagsskolan, tekniska skolan för kvinnliga
lärjungar och högre konstindustriella skolan — lämpligen böra omorganiseras
till en läroanstalt, avsedd att tjäna konsthantverket och de konstindustriella
yrkena.

K AP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

153

Kommittén föreslår även, att den vid skolan befintliga kursen för utbildning
av teekningslärare för rikets allmänna läroverk och folkskolese
minarier bibehålies, och framhåller i övrigt, att läroanstalten skulle hava
till syfte att främja icke allenast huvudstadens utan hela rikets konsthantverk.
På grund härav anser kommittén, att skolan i sin helhet, sålunda
även beträffande lokalerna, bör bekostas av staten.

Enär skolan redan nu är eu statens anstalt och inrymd i eu staten
tillhörig byggnad, är kanske ingenting att invända häremot, Dock kunna
vi ej uraktlåta att påpeka, att kommittén i denna punkt synes frångå
de principer beträffande skollokaler, som i övrigt i förslaget tillämpats.
Det torde nämligen ej kunna bestridas, att konsthantverket och de konstindustriella
yrkena äro vida mer företrädda i Stockholm än på andra orter
i riket och att den föreslagna läroanstalten sålunda i viss mån skulle tillgodose
ett huvudstadens särskilda intresse. Visserligen kan den icke
härvidlag jämställas med de föreslagna kommunala yrkesskolorna, utan
den bör avgjort vara en statsinstitution, men det ligger rätt nära till
hands att i förevarande avseende göra eu jämförelse med de tekniska
fackskolorna, vilka ju ävenledes skulle vara statens läroanstalter, men vilkas
lokaler dock skulle bekostas av vederbörande kommun. Då t. ex.
Norrköpings stad skall ikläda sig kostnaderna för lokaler m. in. för eu
väg- och vattenbyggnadsfackskola, om vilken det väl i vida högre grad
än om tekniska skolan i Stockholm gäller, att den skall vara en centralanstalt
för att tillgodose behovet för hela riket, synes det kunna ifrågasättas,
huruvida icke Stockholms stad rätteligen bör i en eller annan
form bidraga till kostnaderna för den omorganiserade tekniska skolan
därstädes.

Bestämmelserna om inträdesfordringar, läroämnen, antal undervisningstimmar
per vecka m. fl. dylika detaljfrågor äro beträffande denna skola
av en så speciell natur, att ett närmare ingående härpå torde få anses
ligga utom ramen för vårt uppdrag. I huvudsak kunna vi dock instämma
i kommerskollegii yttrande och vilja i övrigt ansluta oss till den av
komroerskollegium framkastade tanken, att det bör uppdragas antingen
åt tekniska skolans styrelse eller ock åt särskilda sakkunniga att efter
företagen utredning inkomma med förslag till omorganiserande av tekniska
skolan i Stockholm såsom en skola för konsthantverk och konstindustri,
varvid jämväl frågan om anslutning till densamma av kurs för
utbildning av teekningslärare skulle upptagas till behandling. Ifrågavarande
utredning torde höra utföras i samråd med den föreslagna överstyrelsen
för yrkesundervisningen.

20—173671

154

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Statens normalskola för yrkesundervisningen.

För att lärlings- och yrkesskolorna skola kunna fylla sina uppgifter på
ett fullt tillfredsställande sätt, är det i första rummet nödvändigt, att för
undervisningen fullt lämpliga och kvalificerade lärarkrafter kunna anskaffas.
Härvid böra verkliga yrkesmän i största utsträckning anlitas. Även
om dessa äga nödiga kunskaper av såväl teoretisk som praktisk art, torde
de emellertid, åtminstone inom hantverkets område, i regel ej känna
sig kompetenta att meddela systematiskt ordnad undervisning. På grund
härav bör en mönsterskola på yrkesundervisningens område upprättas,
där yrkesmän kunde få tillfälle att under en kortare kurs förvärva de
härför nödiga pedagogiska förutsättningarna.

För att dylik lärarutbildning skall på ett fullt effektivt sätt kunna anordnas,
anse vi i likhet med kommittén nödvändigt, att staten för ifrågavarande
ändamål disponerar över en lärlings- och yrkesskola med ett
stort antal olika yrkesavdelningar, lämpligast förlagd till Stockholm.
Denna normalskola bör på samma gång tjäna som försöksanstalt på yrkesundervisningens
område och som sådan användas för avprovande av
nya läroböcker och undervisningsmateriell, för ^experimenterande av effektiva
läroplaner och undervisningsmetoder in. m. Den skulle härigenom
bliva yrkesundervisningen till synnerligen stort gagn.

Den vid normalskolan anordnade lärlingsskolan hör enligt vårt förmenande
vara av den »kompletterande» typen, vilken vi i det föregående angivit
såsom den normala. Kommittén uttalar, att försök även böra göras
med »förberedande» lärlingsskolor för ett eller annat yrke. Det torde
dock kunna starkt ifrågasättas, om detta vore välbetänkt. Vi hava i första
kapitlet närmare utvecklat skälen för vår mening, att såväl »förberedande»
som »fullständiga» lärlingsskolor, för att på ett tillfredsställande sätt kunna
fylla sina speciella uppgifter, böra startas och ledas som enskilda företag,
och det torde icke vara skäl att för normalskolans vidkommande
göra undantag härutinnan. Visserligen är det synnerligen önskvärt, att
möjlighet beredes såväl för de blivande lärarna att studera undervisningen
och arbetssättet vid en mönstergillt skött skola även av denna typ
som för den blivande överstyrelsen att få deltaga vid uppgörande av
dylika skolors organisations- och läroplaner, men detta synes kunna ordnas
genom överenskommelse mellan överstyrelsen och eu eller annan enskild
sådan skola i sammanhang med beviljande av statsunderstöd för
skolan i fråga.

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

155

Normalskolan bör således enligt vårt förmenande omfatta endast egentlig
lärlingsskola samt yrkesskola.

T fråga om lärotid, läroplaner, undervisning och undervisningsmaterial
gäller vad som förut härutinnan anförts beträffande nyssnämnda slag
av skolor.

Givetvis bör normalskolan omfatta ett stort antal olika yrkesavdelningar.
Kommerskollegium föreslår, att dessutom en blandad avdelning
skulle anordnas, för att lärarkandidaterna därigenom måtte beredas tillfälle
att studera, hur detta slags lärlingsutbildning, som i mindre samhällen
ofta måste komma att anlitas, ter sig. Utan att vilja underskatta betydelsen
av det angivna syftet, vilja vi dock erinra därom, att i huvudstaden
visserligen åtskilliga yrken utövas, vilka sysselsätta ett så ringa
antal minderåriga, att eu eller annan blandad avdelning vid dåvarande
lärlingsskolor säkerligen kommer att visa sig erforderlig, men att de yrken,
som i detta hänseende kunna behöva ifrågakomma, i regel torde
vara av en så speciell beskaffenhet och i mindre samhällen så sällsynta,
att vid lärlingsskolor i de senare någon direkt motsvarighet med avseende
på yrkesundervisningens innehåll till en dylik vid huvudstadens lärlingsskolor
behövlig blandad avdelning knappast är att påräkna. Skulle
man åter vid normalskolan anordna en blandad avdelning för mera allmänt
förekommande yrken, vilka i Stockholm sysselsätta så många minderåriga,
att specialiserade yrkesavdelningar för vart och ett av dem dessutom
varda upprättade, skulle detta innebära en viss orättvisa mot de
lärjungar, som skulle placeras i den blandade avdelningen och som därigenom
skulle gå miste om den värdefullare undervisningen i de specialiserade
yrkesavdelningarna. En såsom mönster- och försöksanstalt tjänande
lärlingsskola med blandad avdelning och stående under överstyrelsens
mera direkta ledning kunde måhända anordnas i något mindre
samhälle i huvudstadens närhet, där det på grund av alltför obetydligt
antal minderåriga arbetare inom de olika yrkena ändock vore nödvändigt
att ordna undervisningen på detta sätt.

Lärarkandidaterna skulle enligt kommitténs förslag erhålla sin utbildning
genom åhörande av undervisningen och av pedagogiska föredrag
samt genom undervisningsövningar under lämplig handledning. Härtill
skulle emellertid ytterligare komma undervisning i ritning, yrkesekonomi
och industriell lagstiftning. Kursen skulle omfatta högst 8 veckor. Vi
vilja för vår del ansluta oss till kommitténs förslag härutinnan men därvid
betona, att utbildningstiden särskilt i fråga om personer, vilka
ej äro i behov av någon undervisning i ritning, yrkesekonomi eller indu -

156

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

striell lagstiftning utan endast av rent pedagogisk utbildning, ofta torde
kunna förkortas.

I överensstämmelse med vad vi förut yttrat rörande tillsättning av lärare
vid lärlings- och yrkesskolor, nämligen att inga formella kompetensvillkor
därvid böra uppställas, instämma vi i kommerskollegii uttalande,
att genomgång av lärarekurs ingalunda bör vara något oeftergivligt villkor
för vinnande av dylik anställning.

Förutom lärarutbildningen och den normala skolundervisningen ifrågasättei
kommittén, att normalskolan skulle pa sitt program upptaga även
korrespondensundervisning. Kommittén framlägger dock icke något bestämt
förslag i denna punkt utan hänskjuter frågan till den blivande
överstyrelsen.

Enligt vårt förmenande är ifrågavarande idé förtjänt av beaktande.
Förutom de skäl, som kommittén angiver för anordnande av en dylik
verksamhet, nämligen att det i vart land med dess stora avstånd och
ringa befolkningstäthet alltid kommer att finnas personer, som äro i behov
av teknisk bildning men sakna tillfälle att besöka någon lämpligskola,
vilja vi ytterligare erinra därom, att en mängd läroanstalter, s. k.
konespondensinstitut, vilka meddela enbart detta slags undervisning, under
de senare åren i form av enskilda affärsföretag uppstått i vårt land
och att det säkert skulle vara till stort gagn för eu sund utveckling av
korrespondensundervisningen i allmänhet, om en under statens kontroll
stående mönstergillt ledd dylik undervisning kunde komma till stånd.

På lärarna vid normalskolan måste givetvis ställas avsevärt större
fordringar än på lärarna vid övriga lärlings- och yrkesskolor, då de ju
ej allenast skola undervisa lärjungarna utan även handleda lärarkandidaterna.
Deras arvoden böra i anledning härav beräknas något högre
än vid övriga yrkesundervisningsanstalter. Yi vilja för vår del föreslå
såsom genomsnittsarvode per undervisningstimme 4 kr. 50 öre inom lärlin
g-sskolan och 5 kronor inom yrkesskolan. Mot kommitténs förslag att för
varje yrkesavdelning anställa särskild fackförestandare eller -föreståndarinna
med ett särskilt arvode av 500 kronor om året hava vi intet att erinra,
ej heller mot att särskild ersättning utbetalas till lärarna för det arbete
utöver yrkesundervisningen i skolan, som de komma att utföra för fullgörandet
av de övriga uppgifter, som åligga normalskolan.

Dessa särskilda uppgifter skulle vara att biträda överstyrelsen vid den
fackliga inspektionen av yrkesundervisningen i riket samt vid utarbetande
och prövning av nya organisationsformer och hjälpmedel för yrkesundervisningen.
Härvidlag vilja vi blott erinra därom, att uppdrag av ifråga -

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

157

varande art givetvis icke böra betraktas såsom något privilegium för de vid
normalskolan anställda lärarna.

Kommittén föreslår, att lärarna skola förordnas av den blivande överstyrelsen
samt att dylikt förordnande skall omfatta ett år i sänder men
beträffande fackföreståndare och -föreståndarinnor, som med goda vitsord
tjänstgjort i fem år, kunna omfatta fem år i sänder.

Då vi av skäl, som nedan skola anföras, i motsats till kommittén äro
av den meningen, att normalskolan i likhet med övriga i förslaget behandlade
skolor bör ställas under ledning av en särskild skolstyrelse, synes
det oss vara lämpligast, att endast fackavdelningsföreståndare och
-föreståndarinnor förordnas av överstyrelsen, varvid skolstyrelsen först
bör beredas tillfälle att yttra sig över de sökandes lämplighet, •men att
den övriga lärarpersonalen förordnas av skolstyrelsen. Rörande tiden för
förordnandet bör detta i fråga om fackföreståndare och -föreståndarinnor
omfatta ett år i sänder, dock må fackföreståndare och -föreståndarinna,
som med nit och skicklighet tjänstgjort ett år, kunna förordnas för
högst fem år i sänder. Övriga lärare böra förordnas på viss tid eller
tills vidare med viss ömsesidig uppsägningstid.

Kommitténs förslag till pensionering av lärarna kunna vi av liknande
skäl, som i fråga om övriga lärlings- och yrkesskolor anförts, icke biträda.

I fråga om styrelse och förvaltning föreslår kommittén, att normalskolan
skulle ställas under den blivande överstyrelsens omedelbara överinseende
och ledning och att en av överstyrelsens ledamöter skulle vara
föreståndare för skolan. Dessutom skulle vid skolan finnas ett »skolråd»,
bestående av två medlemmar för var och en av skolans yrkesavdelningar,
utsedda dels av Stockholms stadsfullmäktige, dels av överstyrelsen.
Skolrådets ledamöter skulle endast tillhandagå med råd och upplysningar.

Mot kommitténs förslag, att normalskolans föreståndare samtidigt skulle
vara ledamot i överstyrelsen, vilken anordning skulle avse att betrygga
ett intimt samarbete mellan skolan och överstyrelsen, kan anmärkas, att
föreståndarebefattningen, såsom kommerskollegium i sitt yttrande betonar,
i och för sig kommer att medföra en så dryg arbetsbörda, att den med
all säkerhet helt kräver sin man. Föreståndaren skulle därför icke kunna
ägna någon som helst tid åt andra göromål inom överstyrelsen än sådana,
som stå i alldeles omedelbart samband med normalskolan. Det är under
sådana förhållanden enligt vårt förmenande icke lämpligt, att föreståndaren
är ledamot i överstyrelsen. Yi ansluta oss i denna fråga till kommerskollegii
mening, att föreståndaren bör givas samma ställning som före -

StyrelBe och
förvaltning.

158

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

Ekonomiska

förhållanden.

ståndarna för de tekniska fackskolorna. Han bör således förordnas av
Kungl. Maj:t på förslag av överstyrelsen och i löneavseende likställas med
föreståndarna för fackskolorna.

Enligt kommitténs förslag skulle kostnaderna för skolans inrättande
och uppehållande fördelas mellan staten och Stockholms stad på det sätt,
att skolan underhålles såsom statsanstalt men att Stockholms stad bidrager
med en tredjedel av arvodena för själva yrkesundervisningen i skolan
och dessutom deltager i kostnaderna för anskaffning av lokaler. Stockholms
stads årliga utgifter för normalskolan skulle sålunda bliva beroende
av antalet olika yrkesavdelningar vid skolan och växa, i mån som detta
antal ökas. Huvudparten av skolans verksamhet skulle ju också bestå i
att meddela yrkesutbildning åt eu avsevärd de! av stadens minderåriga
arbetare. Det vill då synas, som om staden borde vara i någon män
representerad vid behandlingen av frågor rörande denna skola och dess
förvaltning. A andra sidan förefaller det med tanke på de många olika
göromål, som komma att åligga den blivande överstyrelsen, som om man
knappast kunde påräkna, att samtliga ledamöter i denna skulle få tillfälle
att i någon högre grad ägna intresse och arbete åt normalskolans
speciella uppgifter. Slutligen är det klart, att bland de åligganden, som
det omedelbara överinseendet och ledningen av skolan kommer att medföra,
eu hel del äro av den beskaffenhet, att de icke stå i något samband
med de syften, för vilkas vinnande samarbete mellan skolan och överstyrelsen
ansetts vara av behovet påkallat.

På grund av det anförda få vi för vår del föreslå, att normalskolan
liksom övriga lärlings- och yrkesskolor ställes under ledning av en särskild
skolstyrelse, bestående av förslagsvis fem medlemmar. Skolans föreståndare
bör vara självskriven ledamot i styrelsen. Av de övriga ledamöterna
böra två utses av Kungl. Maj:t och två av stadsfullmäktige i
Stockholm. Ordförande bör vara en av de av Kungl. Maj :t utsedda ledamöterna.
Det är önskvärt, att åtminstone eu av dessa utses bland överstyrelsens
medlemmar.

I stället för det föreslagna skolrådet, en benämning, som vi med hänsyn
till detta ords gängse betydelse inom folkskoleväsendet finna mindre
lyckligt vald, vilja vi förorda samma anordning, som föreslagits för övriga
lärlings- och yrkesskolor med ett stort antal olika yrkesavdelningar,
nämligen att för var och en av dessa eller för grupper av dem tillsättas
särskilda understyrelser, i detta fall utsedda av stadsfullmäktige och överstyrelsen.
Hur dessa styrelser skola tillsättas och vilken befogenhet, som
skall tilldelas dem, bör närmare angivas i skolans reglemente.

Vi ansluta oss till kommitténs förslag, att normalskolan bör vara en

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN. 15!

statsanstalt men att Stockholms stad bör bidraga till bestridande av kostnaderna.

För att kunna bedöma, bur stor del av kostnaderna, som lämpligen
bör bestridas av staden, har man först och främst att taga hänsyn till
skolans uppgift att till en del fylla stadens behov av lärlings- och yrkesskolor.
Från denna synpunkt synes det vara i sin ordning, att, som
kommittén föreslår, staden betalar en tredjedel av arvodena för den egentliga
yrkesundervisningen.

I fråga om lokaler är det givet, att normalskolan på grund av sina
särskilda uppgifter kommer att tarva i viss mån större utrymme än en
vanlig lärlings- och yrkesskola med samma lärjungeantal. Följaktligen
torde kostnaderna för lokalernas anskaffande och underhåll icke enbart
böra påvila Stockholms stad utan till en del även bestridas av staten.

Beträffande undervisningsmateriellen dela vi kommitténs åsikt, att denna
i sin helhet bör vara statens tillhörighet och kostnaden för densamma
således helt utgå av statsmedel.

Kommittén har uppgjort en särskild beräkning över stadens blivande
utgifter för normalskolan. Denna angelägenhet synes dock vara i viss
mån av mindre intresse, då ifrågavarande utgifter icke böra bliva större,
än om skolan inrättats såsom kommunal lärlings- och yrkesskola, och
sålunda kunna anses ingå i stadens totala kostnader för lärlings- och yrkesskolväsendet.

Vid beräkning av kostnaderna för normalskolan har kommittén utgått
från de längre lärokurser och längre läsår, som kommittén i allmänhet
föreslagit för de yrkesundervisningsanstalter, varom här är fråga, och har
därigenom kommit till allt för höga slutsummor.

Yad statens utgifter för ändamålet angår, är det egentligen merkostnaden
utöver de belopp, som skulle tarvats, om skolan varit blott en
kommunal lärlings- och yrkesskola, som är av intresse.

Yi utgå från, att de vid normalskolan upprättade lärlings- och yrkesskolorna
i fullt färdigt skick komma att omfatta vardera 12 skilda yrkesavdelningar.
Yi antaga vidare, att lärlingsskolan göres tvåårig med
ett arbetsår av 36 veckor och en undervisningstid av i medeltal 10 timmar
i veckan. I vissa av yrkesskolans avdelningar bör undervisning
meddelas i form av dagkurser, i andra i form av aftonkurser. Yi antaga
emellertid, att antalet undervisningstimmar i varje yrkeskurs i medeltal
blir 720. Med de av oss föreslagna genomsnittsarvodena av 4 kronor
50 öre i lärlingsskolan och 5 kronor i yrkesskolan för varje undervisningstimme
skulle kostnaderna för bestridande av den egentliga yrkesundervisningen
belöpa sig till 82 080 kronor för hela skolan. Av denna

1(50

KAP. 4. DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGEN.

summa skulle staten betala två tredjedelar eller 54 720 kronor. Till de
12 avdelningsföreståndarna skulle särskilt arvode utgå med sammanlagt
6 000 kronor. Om kostnaderna för betjäning, undervisningsmateriell, uppvärmning,
renhållning, inventariers underhåll m. in. i överensstämmelse
med kommitténs förslag uppskattas till 50 procent av lärares och föreståndares
sammanlagda lönebelopp, skulle dessa utgifter uppgå till 45 å
50 000 kronor. Kostnaderna för lärarkandidaternas handledning och undervisning
samt till dem utdelade understöd torde i överensstämmelse
med kommittéförslaget kunna uppskattas till 6 000 kronor. Slutligen tillKommer
föreståndarens lön. Statens samtliga utgifter skulle sålunda sannolikt
belöpa sig till omkring 123 000 kronor årligen. Skulle korrespondensundervisning
även komma till stånd, torde slutsumman bliva omkring
133 000 kronor.

Hade skolan varit endast en kommunal lärlings- och yrkesskola och
statsbidrag utgått efter de grunder vi för dylika föreslagit, skulle statens
årliga kostnader för skolan hava stannat vid omkring 53 000 kronor.

Denna summa måste givetvis anses ingå i statens kostnader för det
kommunala lärlings- och yrkesskolväsendet i allmänhet, varför upprättandet
och underhållet av normalskolan i och för sig bör anses åsamka
staten, förutom utgifterna för skolans första utrustning med undervisningsmateriell
samt statens andel i kostnaderna för anskaffning och underhåll
av lokal för skolan, en årlig extra kostnad av i runt tal 70 000 kronor
eller, om korrespondensundervisning kommer till stånd, 80 000 kronor.

KAP. 5.

Den lägre handelsundervisningen.

Yi hava i första kapitlet angivit de skoltyper, som enligt vårt förmenande
böra upprättas för att tillgodose behovet av lägre handelsundervisning
i vårt land, och även utförligt redogjort för skälen till vår ståndpunkt
i denna fråga. De sålunda angivna skoltyperna äro handelslärlingsskolor,
handelsyrkesskolor och ettåriga handelsskolor.

Då vi nu gå att något mera i detalj behandla dessa, vilja vi först
erinra därom, att lärlings- och yrkesskolorna för handelsyrket enligt vår
mening böra utgöra eu fullständig motsvarighet till de för hantverksoch
industriella yrken föreslagna lärlings- och yrkesskolorna och att de
i många avseenden böra så fullständigt överensstämma med dessa, att det
vid behandlingen av dem ofta kan vara nog att hänvisa till vad vi i
fjärde kapitlet yttrat.

Handelslärlingsskolor.

Ändamål.

Handelslärlingsskolans ändamål bör vara att bereda den inom handelsyrket
arbetande ungdomen tillfälle att, samtidigt med inhämtandet av
den praktiska yrkesfärdigheten genom arbete hos den enskilde arbetsgivaren,
förvärva den teoretiska utbildning, som är nödvändig för ett framgångsrikt
arbete inom handelsyrket.

Skolplikt.

I fråga om skälen för införande av skolplikt för i handel anställda
minderåriga få vi hänvisa till vad vi redan härom yttrat i första kapitlet.

21—173871

162

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

De närmare bestämmelser, som böra gälla i fråga om skolpliktens omfattning
och genomförande, böra enligt vårt förmenande vara alldeles lika
med dem, som vi föreslagit beträffande lärlingsskolorna för hantverksoch
industriella yrken, varför det torde vara nog att hänvisa till vad
därom yttrats.

I överensstämmelse med skolans angivna syfte att meddela teoretisk
utbildning jämsides med den praktiska utbildning, som lärjungarna erhålla
genom arbete hos enskilda arbetsgivare, böra i allmänhet inga andra
personer än sådana, som äro anställda inom handelsyrket, antagas såsom
lärjungar i densamma. Med tanke på sådana minderåriga, som icke ännu
erhållit varaktig anställning men måhända under kortare perioder av livligare
affärsrörelse fått arbeta inom handelsyrket och som hava för avsikt
att ägna sig åt detta yrke, vilja vi dock föreslå den bestämmelsen,
att skolans styrelse må äga rätt att i undantagsfall såsom lärjunge i skolan
mottaga även minderårig, som vid tiden för antagandet icke är anställd
inom handelsyrket, så vida denne ämnar framdeles ägna sig åt
merkantil verksamhet, är fri från fortsättningsskolplikt och kan anses
äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen i handelslärlingsskolan.

Organisation.

Handelslärlingsskolorna böra i stort sett bliva sins emellan tämligen
lika. Där lärjungarnas antal är så stort, att en uppdelning i parallellklasser
är nödvändig, bör dock undervisningen i vissa ämnen, då så befinnes
lämpligt, något differentieras allt efter handelsyrkets olika grenar.
Likaledes kunna särskilda förhållanden föranleda en viss åtskillnad i
fråga om undervisningens innehåll vid handelslärlingsskolor, belägna på
olika orter.

Lärotid.

Arbetsåret vid handelslärlingsskolorna bör hava samma längd och fördelas
på i huvudsak samma sätt som vid övriga lärlingsskolor, och
lärokursen bör liksom vid dessa omfatta två år.

Antalet undervisningstimmar per vecka hava vi för lärlingsskolorna för
industri och hantverk föreslagit till minst 6 och högst 12. För att
den undervisning, som skall meddelas i en handelslärlingsskola, må
bliva fullt effektiv, torde emellertid en så obetydlig undervisningstid som
6 timmar i veckan icke förslå, utan torde minst 8 timmar böra anses

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN. 163

nödvändiga. Yi vilja således föreslå, att den obligatoriska undervisningstiden
i handelslärlingsskolan bestämmes till minst 8 och högst 12 timmar
i veckan.

T fråga om undervisningstimmarnas förläggning böra samma bestämmelser
gälla, som vi föreslagit för övriga lärlingsskolor. I detta sammanhang
vilja vi framhålla, att ett förläggande av undervisningen till
tiden mellan kl. 8 och kl. 10 f. in., vilket givetvis vore med avseende på
undervisningens resultat synnerligen gynnsamt, vid liandelslärlingsskolorna
synes kunna i många fall visa sig även från arbetsgivarens synpunkt
vara att föredraga framför afton- eller eftermiddagslektioner. På flera
håll torde det befinnas lämpligt att koncentrera undervisningen på två
dagar i veckan.

Undervisning.

I överensstämmelse med vad vi anfört rörande undervisningen vid lärlingsskolorna
för industri och hantverk, bör undervisningen jämväl i handelslärlingsskolorna
bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått och lärostoffet
grupperas kring ett fåtal huvudämnen av facklig beskaffenhet.

I fråga om undervisningens innehåll uppräkna 1913 års kommitterade
för de av dem föreslagna ett- och tvååriga handelsskolorna ämnena svenska,
tyska, geografi, räkning, naturkunnighet, välskrivning, handelsräkning,
bokföring med handelskorrespondens och kontorsgöromål, handelslära,
författningskunskap, varukännedom, stenograf! och maskinskrivning.

Ämnet svenska bör enligt vårt förmenande icke annat än i särskilda
fall upptagas såsom ett fristående ämne i liandelslärlingsskolorna. 1 regel
böra tillräckliga kunskaper häri kunna meddelas i samband med undervisningen
i handelskorrespondens. Sistnämnda ämne jämte handelsräkning,
bokföring och kontorsgöromål samt handelslära torde böra sammanföras
under den gemensamma beteckningen handelsteknik. Välskrivning
torde icke, hur viktigt det än är, att lärjungarna häri vinna eu
tillfredsställande färdighet, böra upptagas såsom ett fristående ämne, utan
bör även denna undervisning hänföras till nyssnämnda ämnesgrupp.

För att angiva, att undervisningen i geografi har till syfte att meddela
handelsutbildning, vilja vi föreslå, att ämnet benämnes ekonomisk
geografi. Undervisning i naturkunnighet såsom ett särskilt ämne kan
däremot icke anses tillhöra området för dessa skolors verksamhet.

Varukännedom är ett så vittomfattande ämne, att undervisning däri,
med hänsyn till lärjungarnas relativt ringa åldersmognad och erfarenhet
samt den korta tid, som skulle kunna anslås däråt, knappast skulle

164

KAP. 5. »EN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

kunna medföra någon nämnvärd behållning. Detta ämne bör därför enligt
vårt förmenande icke upptagas. I stället bör i samband med undervisningen
i ekonomisk geografi upptagas ämnet produktionslära.

Enär undervisningen i författningskunskap bör vara inriktad på vad
som rör handelsyrket, vilja vi för detta ämne föreslå benämningen handelsrätt.

Dessutom bör undervisning meddelas även i nationalekonomi, ett ämne,
som för ifrågavarande utbildning är av synnerligen stor betydelse.

De av kommitterade ytterligare uppräknade ämnena: tyska, stenograf!
och maskinskrivning, böra enligt vårt förmenande icke vara obligatoriska
men, där så befinnes lämpligt, upptagas på lärlingsskolans program såsom
frivilliga ämnen. Härvid torde det emellertid på åtskilliga platser visa
sig lämpligt att utbyta tyska mot engelska.

Såsom sammanfattning av det anförda vilja vi beträffande undervisningen
i handelslärlingsskolorna föreslå:

att denna undervisning skall bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått
och grupperas kring läroämnena handelsteknik, ekonomisk geografi
med produktionslära samt handelsrätt och nationalekonomi;

att svenska språket i de särskilda fall, då det efter den lokala skolstyrelsens
prövning så kan befinnas erforderligt och lämpligt, må upptagas
som ett fristående läroämne;

att såsom frivilliga läroämnen må upptagas främmande språk, stenografi
och maskinskrivning; samt

att vid handelslärlingsskolor, där antalet lärjungar är så stort, att
uppdelning i parallellklasser är nödvändig, undervisningen, särskilt i ekonomisk
geografi med produktionslära, differentieras i de olika klasserna
efter de olika grenar av handelsrörelse, som på orten äro företrädda, och
att lärjungarna så fördelas, att envar får, så vitt möjligt, den undervisning,
som bäst motsvarar hans behov.

I fråga om kvinnliga lärjungar samt beträffande undervisning för äldre
i handel anställda personer, vilka ej varit i tillfälle att i yngre år genomgå
handelslärlingsskola, gäller i tillämpliga delar vad som i dessa avseenden
anförts vid behandlingen av övriga lärlingsskolor.

Läroplanerna böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna men, innan
de tillämpas, granskas och fastställas av den föreslagna överstyrelsen.

Lärare.

I fråga om lärarnas tillsättning, kompetens och löneförmåner bör i
tillämpliga delar gälla vad vi härom föreslagit beträffande lärarna vid

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

165

lärlingsskolorna för industri och hantverk. Det ligger dock i sakens natur,
att vid handelslärlingsskolorna lärarnas teoretiska utbildning är av
särskilt stor betydelse.

Styrelse och förvaltning.

Handelslärlingsskolorna böra, i överensstämmelse med vad vi i första
kapitlet anfört, stå under överinseende och inspektion av den föreslagna
överstyrelsen för yrkesundervisningen samt under ledning av lokala styrelser;
den närmaste tillsynen bör utövas av en föreståndare.

I fråga om såväl lokalstyrelse som föreståndare gäller i tillämpliga
delar vad som härom anförts vid behandlingen av övriga lärlingsskolor.
Finnas inom samma kommun såväl handels- som andra lärlingsskolor,
böra de stå under en gemensam lokalstyrelse, i vilken de merkantila
intressena böra vara företrädda. Där handelslärlingsskola och industriella
lärlingsskolor använda samma lokaler, böra de stå under gemensam
föreståndare.

I fråga om skolornas reglementen gäller vad därom föreslagits beträffande
övriga lärlingsskolor.

Ekonomiska förhållanden.

I likhet med övriga egentliga lärlingsskolor böra handelslärlingsskolorna
vara kommunala institutioner med statsbidrag.

Undervisningen bör vara för lärjungarna avgiftsfri och statsbidrag
utgå efter enahanda grunder, som varda fastställda i fråga om övriga
lärlingsskolor.

Hur stora statens kostnader för ifrågavarande ändamål kunna komma
att bliva, låter sig icke på förhand beräkna, då nödigt statistiskt material
icke för närvarande står till förfogande.

De kommuner, som inrättat skolorna, böra tillhandahålla dem ändamålsenliga
lokaler med inredning och möblering samt ansvara för alla
kostnader för skolornas underhåll, i den mån dessa ej bestridas genom
statsanslag.

Handelsyrkesskolor.

Ändamål.

Handelsyrkesskolornas ändamål bör vara att meddela personer med
god praktisk yrkeserfarenhet på handelns område eu på handelslärlingsskolans
kunskapsmått byggd fortsatt undervisning, avsedd att i allmänhet

166

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

höja deras yrkesskicklighet eller att giva dem nödiga förutsättningar för
skötande av vissa enklare kontorshefattningar eller för idkande av handelsrörelse
av mindre omfattning.

Organisation.

Handelsyrkesskolornas undervisning hör meddelas i form av yrheskurser
och ämneskurser.

I yrkeskurserna, vilka skola hava till ändamål att meddela en sammanhängande
mera grundlig han delsutbildning, bör undervisningen meddelas
efter fast läroplan, avsedd att fullständigt genomgås av samtliga kursdeltagare
på en viss begränsad tid.

I ämneskurserna bör undervisning meddelas i olika fristående läroämnen,
bland vilka lärjungarna äga rätt att utvälja dem, som bäst motsvara
vars och ens behov och önskningar. Såsom exempel på ämneskurser
må nämnas sådana i bankväsendet, utsöknings- och konkurslagen,
främmande språk o. s. v. Om dylika kurser gäller liksom i fråga om
deras motsvarighet vid hantverks- och industriella yrkesskolor, att de
ingalunda behöva vara av permanent natur eller motsvaras av såsom
fristående institutioner anordnade skolor utan att det ofta kan förekomma,
att behovet på eu ort av ifrågavarande undervisning i ett visst ämne
kan för en tidrymd av flera år bliva fullt tillgodosett genom en enda
kurs, som ett följande år kan utbytas mot en kurs i något annat ämne.
Även ambulatoriska kurser torde möjligen kunna ifrågakomma.

Lärotid.

I fråga om lärokursens längd hava 1913 års kommitterade för de av
dem föreslagna handelskurserna, vilka närmast motsvara vad vi benämnt
ämneskurser, föreslagit den bestämmelsen, att kursen i ett ämne skall
omfatta minst två och högst sex terminer. Enligt vårt förmenande skulle
det emellertid vara ytterst olämpligt att beträffande ämneskurserna föreskriva,
att undervisningen under alla omständigheter skall utdragas över
en så lång tidrymd. Likaledes finna vi det olämpligt att i enlighet med
kommitterades förslag bestämma, att undervisning i ett och samma ämne
ej får meddelas under mer än högst fem timmar i veckan.

Vi vilja för vår del föreslå, att ämneskurserna må anordnas antingen
med aftonundervisning eller med dagundervisning. Aftonundervisning
bör komma till användning vid kurser, till vilka man kan påräkna ett
tillräckligt stort antal deltagare, som äro i tillfälle att samtidigt med

KAP. 5. DEN LÄGRE IIANDELSUNDER VISNINGEN.

167

studierna sköta sitt förvärvsarbete; dagundervisning däremot vid kurser,
som skola tillgodose behovet inom ett större område, så att flertalet
deltagare för den tid kursen varar måste lämna sina hemorter och sålunda
avstå från sitt förvärvsarbete. Enär olika ämnen kräva väsentligt
olika lång tid och även lärokurserna inom samma ämne icke alltid behöva
vara av samma omfattning, synas inga bestämmelser rörande lärotiden
för dylika ämneskurser böra på förhand utfärdas. Den garanti för
en gedigen undervisning av tillräcklig omfattning, som kommitterade
avsett med de av dem härutinnan föreslagna bestämmelserna, bör säkrare
kunna vinnas genom den föreskriften, att läroplanerna, innan de tillämpas,
skola prövas och fastställas av den blivande överstyrelsen.

I fråga om yrkeskurserna, vilka närmast äro att betrakta som en frivillig
påbyggnad på handelslärlingsskolan och avse att giva en mera
grundlig allmän handelsutbildning, är det lättare att föreslå en enhetlig
norm beträffande lärotidens längd. I de allra flesta fall böra dylika
yrkeskurser vara så anordnade, att deltagarna samtidigt med studierna
kunna sköta sitt förvärvsarbete. Lärokursen bör i detta fall enligt vårt
förmenande omfatta ett läsår av 30 veckors längd med eu undervisningstid
av minst 8 och högst 12 timmar i veckan. För sådana handelsanställda,
vilka äro bosatta på platser, där lärlingsskola men icke yrkesskola finnes
upprättad, och som, sedan de genomgått den förra, vilja skaffa sig den
ytterligare utbildning, som lämnas i en yrkeskurs, utan att dock vara i
tillfälle att för så lång tid som ett helt läsår lämna sin hemort, böra
liandelsyrkeskurser av kortare varaktighet men med heldagsläsning kunna
anordnas. En dylik yrkeskurs torde böra omfatta 12—15 veckor med en
undervisningstid av 34—36 timmar i veckan.

I fråga om den dagliga undervisningstidens förläggning är det visserligen
beträffande såväl ämnes- som yrkeskurser i allmänhet ett önskemål,
att undervisningen ej förlägges till allt för sena aftontimmar, men med
tanke på såväl dessa kursers frivilliga natur som deltagarnas åldersstadium
torde några särskilda föreskrifter i detta hänseende icke vara av
nöden.

Inträdesfordringar.

Under hänvisning till den motivering, som anförts rörande inträdesfordringarna
till yrkesskolorna för industri och hantverk, vilja vi såsom
inträdesfordringar vid handelsyrkesskola föreslå:

i ämnes- eller yrkeskurs med aftonundervisning, att den inträdessökande
under minst två år varit anställd i handel eller affärsrörelse samt

168

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDER VISNINGEN.

att han antingen med godkänt avgångsbetyg genomgått liandelslärlingsskola
eller ock fyllt 17 år och genom betyg eller avlagda prov styrker
sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen;

i ämnes- eller yrkeskurs med dag undervisning, att den inträdessökande
fyllt 18 år och under minst två år varit anställd i handel eller affärsrörelse
samt genom betyg eller avlagda prov styrker sig äga nödiga förutsättningar
att tillgodogöra sig undervisningen.

Undervisning.

Undervisningen i yrkeskurserna hör hava till ändamål att fördjupa och
utvidga de kunskaper, som inhämtats i handelslärlingsskolan. Den bör
därför bygga på handelslärlingsskolans kunskapsmått och omfatta samma
läroämnen, som upptagits pa den senares läroplan. Undervisningen bör
sålunda grupperas omkring ämnena handelsteknik, ekonomisk geografi med
pr oduktions lär a samt handelsrätt och nationalekonomi, vilka ämnen samtliga
skola vara obligatoriska för varje kursdeltagare. Dessutom må såsom
frivilliga ämnen upptagas främmande språk, stenografi och maskinskrivning.

Avgångsbetyg bör tilldelas lärjunge, som med nöjaktigt resultat genomgått
handelsyrkeskurs. Vad ämneskurserna beträffar, är det givetvis en
mångfald olika ämnen, som kunna göras till föremål för ifrågavarande
undervisning. I allmänhet torde språk samt vissa delar av handelstekniken,
av den ekonomiska geografien eller av handelsrätten böra
ifrågakomma. För deltagarna i ämneskurs torde avgångsbetyg endast
undantagsvis böra utfärdas. Kommitterade föreslå den bestämmelsen, att
minst fyra ämnen skola ingå i de av kommitterade föreslagna handelskurserna.
Eu dylik bestämmelse bör enligt vårt förmenande icke sättas
i fråga beträffande ämneskurserna.

Z Skolavgifter.

I fråga om skolavgifter kunna vi hänvisa till vad därom föreslagits
för yrkesskolorna inom industri och hantverk. Ivommitterades förslag,
att omfattningen av nedsättning i eller befrielse från erläggande av avgifter
skulle fixeras till minst 15 procent av avgifternas totalbelopp, finna
vi mindre ändamålsenligt.

Lärare.

Några bestämda formella kompetensfordringar för anställning som lärare
vid handelsyrkesskolorna böra i överensstämmelse med kommitterades uttalande
icke uppställas.

KAP. 5. DEN LÄGRE HANLELSUNDERVISNINGEN. ,16b

Lärarna böra liksom vid övriga lärlings- och yrkesskolor förordnas av
de lokala styrelserna på viss tid eller tills vidare med viss ömsesidig
uppsägningstid. Lärarnas arvoden böra utgå efter enahanda grunder
som vid yrkesskolorna för industri och hantverk.

Styrelse och förvaltning.

Beträffande administrationen av de föreslagna handelsyrkesskolorna
gäller i alla avseenden vad vi i det föregående anfört i fråga om yrkesskolorna
för industri och hantverk.

Ekonomiska förhållanden.

Handelsyrkesskolorna böra i regel vara kommunala institutioner; endast
mera undantagsvis torde de komma att upprättas såsom enskilda
läroanstalter. I förra fallet böra kostnaderna för deras upprättande och
underhåll fördelas mellan staten och vederbörande kommun efter samma
grunder, som föreslagits i fråga om kommunala yrkesskolor för industri
och hantverk. Beträffande på enskilt initiativ upprättade handelsyrkesskolor
torde statsbidrag böra utgå efter prövning i varje särskilt fall.

Ettåriga handelsskolor.

Ändamål.

Som av det föregående framgår, bör behovet av lägre handelsutbildning
i våra större städer och samhällen normalt tillgodoses genom lärlings-
och yrkesskolor, i vilka undervisningen i allmänhet är så ordnad,
att lärjungarna kunna bedriva sina studier jämsides med skötandet av
sina anställningar i affärslivets tjänst.

För personer, som ägna sig åt handelsyrket men äro bosatta på landsbygden
eller i mindre samhällen, där antalet minderåriga handelsanställda
på varje ort är för litet att motivera upprättandet av läroanstalter av
nyssnämnda art, bör möjlighet beredas att på annat sätt förvärva den
handelsutbildning, varav de äro i behov. För detta ändamål synas de
av 1913 års kommitterade föreslagna ettåriga handelsskolorna vara de
mest lämpliga. De böra i en samlad kurs, under vilken lärjungarna
helt ägna sin tid åt studierna, meddela eu utbildning av samma omfattning
som den, vilken erhålles i handelslärlingsskola jämte därpå
följande yrkeskurs i handelsyrkesskola. För att lärjungarna skola kunna
tillgodogöra sig undervisningen, är det nödvändigt, att de hava eu viss

22-173671

170

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

åldersmognad i förening med erforderlig praktisk erfarenhet av arbetet
inom handelsyrket.

De ettåriga handelsskolorna böra sålunda hava till ändamål att i form
av en samlad lärokurs meddela personer, manliga såväl som kvinnliga,
med god praktisk erfarenhet inom handelsyrkets område en på fortsättningsskolans
kunskapsmått byggd teoretisk utbildning av den omfattning,
som fordras för skötande av vissa enklare kontorsbefattningar eller för
idkande av handelsrörelse av mindre omfattning.

Organisation, antal och förläggning.

Vi ansluta oss till kommitterades förslag, att de ettåriga handelsskolorna
må kunna upprättas antingen såsom kommunala eller såsom
enskilda läroanstalter. Möjligen kan det dock visa sig nödvändigt i vissa
fall, att staten upprättar och helt bekostar en eller annan dylik skola.

Vi dela likaledes de kommitterades mening därom, att det icke är lämpligt
att på förhand bestämma någonting i fråga om de blivande förläggningsorterna
för dessa skolor.

Kommitterade hava i sitt förslag till den lägre handelsundervisningens
ordnande fixerat antalet skolor av var och en av de föreslagna typerna.

Enligt vårt förmenande är det emellertid i fråga om de ettåriga handelsskolorna
i lika hög grad som beträffande lärlings- och yrkesskolorna
omöjligt att med någon tillförlitlighet beräkna, hur stort antal skolor som
kan visa sig erforderligt. Såväl i fråga om antalet skolor som beträffande
deras förläggning kan därför ingenting på förhand bestämmas, utan bör
den kommande utvecklingen få giva vid handen, i vilken mån och på
vilka orter dessa läroanstalter böra upprättas för att tillgodose ett förefintligt
verkligt behov.

Lärotid.

Vi ansluta oss till kommitterades förslag, att lärokursen skall omfatta
ett läsår av minst 86 veckors längd, påsk- och pingstlov däri
inräknade. Antalet undervisningstimmar per vecka torde höra bestämmas
till 34—36 och undervisningstimmarnas längd till 50 minuter med 10
minuters raster mellan på varandra följande lektioner.

Där förhållandena sådant medgiva, bör till den nyss angivna undervisningstiden
ytterligare läggas 3 timmars obligatorisk gymnastik.

Inträdesfordringar.

Då undervisningen i de ettåriga handelsskolorna, såsom förut nämnts,
skall bygga på fortsättningsskolans kunskapsmått, hör inträdessökande,

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

171

som genomgått fortsättningsskola, vara befriad från inträdesprövning.
Har den sökande icke genomgått fortsättningsskola eller annan läroanstalt
med motsvarande undervisning, bör lian genom avläggande av prov
visa sig äga förkunskaper till den omfattning, som erfordras för att tillgodogöra
sig undervisningen i handelsskolan.

Ytterligare bör fordras, att den inträdessökande skall hava fyllt 17 år
samt att han under minst två år varit sysselsatt i handel eller affärsrörelse.

Undervisning.

Eftersom de ettåriga handelsskolorna skolafmeddela en utbildning av
samma omfattning som handelslärlingsskolan och en därpå följande handelsyrkeskurs
tillsamman, gäller i fråga om undervisningens innehåll vad
vi i detta avseende anfört vid behandlingen av de nämnda utbildningsanstalterna.
Som sammanfattning få vi föreslå följande bestämmelser.

Undervisningen vid de ettåriga handelsskolorna skall bygga på fortsättningsskolans
kunskapsmått samt grupperas kring ämnena handelsteknik,
ekonomisk geografi med produktionslära samt handelsrätt och nationalekonomi,
vilka ämnen samtliga skola vara obligatoriska för varje kursdeltagare.

Svenska språket må i de fall, då det efter den lokala styrelsens prövning
befinnes erforderligt och lämpligt, upptagas såsom ett fristående
likaledes obligatoriskt läroämne.

Såsom frivilliga läroämnen må, där så befinnes lämpligt, upptagas
främmande språk, stenografi och maskinskrivning.

Bär antalet lärjungar är så stort, att uppdelning i parallellklasser
är nödvändig, bör undervisningen, särskilt i ekonomisk geografi med
produktionslära, då så befinnes lämpligt, differentieras i de olika klasserna
efter olika grenar av handelsrörelse och lärjungarna så grupperas,
att en var får, så vitt möjligt, den undervisning, som bäst motsvarar
hans behov.

Läroplanerna böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna men, innan
de tillämpas, granskas och fastställas av den blivande överstyrelsen för
yrkesundervisningen.

Avgångsbetyg skall tilldelas lärjunge, som med nöjaktigt resultat genomgått
skolan.

Skolavgifter.

De kommitterade föreslå, att lärjungarna i de ettåriga handelsskolorna
skola erlägga en avgift av 75 kronor per år. Enligt vårt förmenande är
detj icke] lämpligt att i fråga om dessa dels kommunala, dels enskilda

172

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

läroanstalter fastslå någon bestämd avgift. En övre gräns torde dock
böra uppdragas, och vilja vi såsom sådan föreslå 100 kronor per år. I
övrigt torde det vara lämpligast, att avgiftens storlek efter förslag av
den lokala skolstyrelsen prövas och fastställes av den blivande överstyrelsen
i sammanhang med vederbörande skolas reglemente, där avgiftens
storlek bör vara angiven.

Lärare.

Vi dela kommitterades åsikt därom, att inga bestämda formella kompetensvillkor
för anställning som lärare vid de ettåriga handelsskolorna
för närvarande böra uppställas.

Kommitterade föreslå, att lärarna skola vara dels ordinarie, dels
extra samt att för de förra skall fastställas viss bestämd tjänstgöringsskyldighet
ävensom vissa bestämda löner med tillhörande ålderstillägg.
Då ifrågavarande skoltyp emellertid är i väsentlig mån ny på området
och full sysselsättning vid dylik skola, därest elevernas antal icke är stort
nog att nödvändiggöra uppdelning i parallellklasser, ej gärna kan beredas
mer än en enda lärare, synes det oss lämpligast att, tillsvidare och till
dess erfarenhet om dessa skolors betydelse och verksamhet vunnits, frågorna
om lärarnas tillsättande och avlöningsförmåner ordnas efter samma
grunder, som föreslagits för yrkesskolorna.

Lärarna böra sålunda förordnas av den lokala styrelsen på viss tid
eller tills vidare med viss ömsesidig uppsägningstid och deras arvoden
beräknas efter i medeltal 4 kronor 50 öre för varje undervisningstimme.
Det synes emellertid icke uteslutet, att det framdeles, då dessa skolor
vunnit en viss stabilitet och flertalet måhända inrättats för parallellklasser,
kommer att visa sig lämpligt, att åt lärarna vid desamma gives en
fastare ställning i huvudsaklig överensstämmelse med det förslag, som
framlagts av 1913 års kommitterade.

Styrelse och förvaltning.

De statsunderstödda ettåriga handelsskolorna böra ställas under överinseende
och inspektion av den blivande överstyrelsen för yrkesundervisningen
samt under ledning av lokala styrelser; den närmaste tillsynen
över varje skola bör utövas av en föreståndare. Den lokala styrelsen
bör bestå av föreståndaren såsom självskriven ledamot samt fyra andra
ledamöter.

Där skolan är en kommunal institution, böra såväl i fråga om föreståndarebefattningens
tillsättande som beträffande valet av de övriga

KAP. 5. DEN LÄGRE HANDELSUNDERVISNINGEN.

173

styrelseledamöterna samma bestämmelser gälla, vilka föreslagits för de
kommunala lärlings- och yrkesskolorna.

Där ettårig handelsskola upprättas såsom enskild läroanstalt, böra föreskrifter
angående tillsättande av styrelse och föreståndare ingå i skolans
reglemente.

Reglemente för statsunderstödd ettårig handelsskola bör, sedan skolans
styrelse uppgjort förslag och de kommunala myndigheter eller de korporationer,
som upprättat skolan och bidraga till dess underhåll, för sin del
godkänt detsamma, av den blivande överstyrelsen för yrkesundervisningen
prövas och stadfästas.

Ekonomiska förhållanden.

Statsbidrag till de ettåriga handelsskolorna bör, där skolorna äro kommunala
institutioner, utgå efter samma beräkningsgrunder som statsbidraget
till de kommunala yrkesskolorna och, där de äro enskilda anstalter,
med belopp, som till sin storlek böra bestämmas efter prövning i
varje särskilt fall.

KAP. 6.

Undervisning i husligt arbete.

Vi hava i första kapitlet redogjort för skälen till vår åsikt, att för dem,
som ägna sig åt de husliga sysslorna såsom förvärvsarbete, det i stort
sett bör beredas samma möjligheter till erhållande av yrkesutbildning, som
stå manliga och kvinnliga arbetare inom övriga yrken till buds. Ävenledes
hava vi angivit de skoltyper, som för vinnande av ifrågavarande
syfte i första rummet böra upprättas, nämligen lärlingsskolor och yrkesskolor
för husligt arbete.

Lärlingsskolor för husligt arbete.

Ändamål.

Lärlingsskolorna för husligt arbete böra hava till ändamål att bereda
de kvinnliga minderåriga, vilka förtjäna sitt uppehälle med husligt arbete,
tillfälle att samtidigt härmed förvärva de kunskaper och färdigheter,
som erfordras, för att de skola med skicklighet och framgång kunna
utöva sitt yrke.

Skolplikt. „

Under hänvisning till vad vi i första kapitlet anfört beträffande skolplikt
vid dessa skolor och i huvudsaklig överensstämmelse med vad vi i
detta avseende föreslagit för övriga lärlingsskolor, vilja vi föreslå följande
bestämmelser.

Kommunerna berättigas genom lag att besluta inrättandet av lärlingsskolor
för husligt arbete med skolplikt för flickor under 18 års ålder,
vilka för sin utkomst äro sysselsatta med husligt arbete och äro

KAP. 6. UNDERVISNING I HUSLIGT ARBETE.

175

fria från sin fortsättningsskolplikt; likaså att inom vissa fastställda gränser
utfärda närmare bestämmelser om skolpliktens omfattning och genomförande
samt om skolornas verksamhet i övrigt.

Arbetsgivare äro skyldiga att ej allenast bereda hos dem anställda
skolpliktiga nödig ledighet för deras skolgång utan även gemensamt med
föräldrar och målsmän övervaka skolpliktens fullgörande.

Lämplig påföljd stadgas för den, som utan giltig orsak hindrar den
skolpliktiga att fullgöra skolplikten.

Arbetsgivare åligger att så ordna den minderårigas arbete, att icke
totala arbetstiden för denna genom skolpliktens uppfyllande blir oskäligt
lång.

Befriad från skolplikt är den, som genomgått ettårig husmodersskola
eller på annat sätt erhållit motsvarande utbildning.

Förutom de skolpliktiga må i lärlingsskolan för husligt arbete i män
av utrymme även sådana flickor vinna inträde, vilka i hemmet eller på
annat sätt äro sysselsatta med husligt arbete, utan att detta dock kan
sägas vara förvärvsarbete, samt äro fria från fortsättningsskolplikt.

Den, som icke varit i tillfälle att genomgå fortsättningsskola, må icke
intagas i lärlingsskolan, med mindre hon fyllt 15 år och visar sig äga
nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig lärlingsskolans undervisning
allt i överensstämmelse med vad vi i motsvarande fall föreslagit beträffande
övriga lärlingsskolor.

Lärotid.

Undervisningen vid lärlingsskolorna för husligt arbete bör liksom vid
övriga lärlingsskolor ordnas på två årskurser, och den, som genomgått
den sålunda fastställda tvååriga lärokursen, må anses därmed hava fullgjort
sin lärlingsskolplikt, även om hon ej fyllt 18 år.

Läsåret bör vara av samma längd, som föreslagits för övriga lärlingsskolor,
eller 8—9 månader, och fördelas på två terminer.

Antalet undervisningstimmar per vecka, vilket vid lärlingsskolorna för
industri och hantverk föreslagits till minst 6 och högst 12, torde här
liksom vid handelslärlingsskolorna ej kunna sättas lägre än till 8, om
undervisningen skall medföra det kunskapsresultat, som avses.

I fråga om lektionstimmarnas förläggning är det att märka, att vissa
ämnen vid dessa skolor äro av den beskaffenhet, att undervisningen för
att bliva fullt effektiv måste pågå under liera timmar i följd. Sålunda
kan för en lektion i praktisk matlagning ej gärna anslås kortare tid än
4 timmar. I allmänhet torde därför undervisningen, vad praktiskt arbete
beträffar, böra koncentreras på en eller högst två dagar i veckan. På

- ''b KAP. 6. UNDERVISNING I HUSLIGT ARBETE.

grund av den stora betydelse för ernående av ett gott resultat av undervisningen,
som sålunda måste tillmätas en ändamålsenlig och praktisk
förläggning av lektionstimmarna, vilja vi i fråga om dessa skolor föreslå,
att ifrågavarande förläggning av undervisningstiden införes i skolans reglemente
och därmed underställes överstyrelsens prövning och fastställelse.
Sena aftontimmar höra liksom vid övriga lärlingsskolor undvikas, och
på söndagarna bör ingen undervisning äga rum.

Som sammanfattning få vi beträffande undervisningstiden föreslå följande
bestämmelser.

Den obligatoriska undervisningstiden skall omfatta minst 8 och högst
12 timmar i veckan samt fördelas på sätt, som skall närmare angivas i
skolans reglemente.

Undervisningstiden skall förläggas till vardagar mellan kl. 7 f. in. och
kl. 8 e. m.

Undervisning.

Undervisningen vid läriingsskolorna för husligt arbete bör bygga på
fortsättningsskolans kunskapsmatt samt grupperas kring ämnena praktiskt
hushållsarbete, hushållslära och hälsovård.

Ämnet praktiskt hushållsarbete bör omfatta matlagning, tillvaratagande
av slakt, konservering, bakning, tvätt, strykning och rengöringsarbeten
samt sömnad med mönsterritning. Ifrågavarande undervisning förutsätter
givetvis tillgång till skolkök och övrig utrustning för det praktiska
arbetets utförande.

Ämnet hushållslära bör omfatta födoämnes- och näringslära, bostadslån!,
hemmets ekonomi och enklare hushållsbokföring.

Ämnet hälsovård bör omfatta personlig och allmän hygien samt, där
så ske kan, grunderna för barnavård och sjukvård i hemmet.

Förutom vad som sålunda uppräknats, må, där ortsförhållanden eller
andra omständigheter därtill föranleda, ytterligare upptagas sådana till
hushållningen hörande eller densamma närstående ämnen som smådjursskötsel,
trädgårdsskötsel, in. fl.

Där lärjungarnas antal är så stort, att uppdelning i parallellklasser
är nödvändig, bör undervisningen, då så belinnes lämpligt, differentieras
de särskilda klasserna emellan, så att huvudvikten vid undervisningen
inom dessa lägges antingen på matlagning, på spädbarnsvård eller på
beklädnads- och bostadsvård, och lärjungarna så fördelas, att var och en
får, så vitt möjligt, den undervisning, som bäst motsvarar hennes behov.
Dock bör praktisk matlagning ingå i varje avdelnings program.

Läroplanerna böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna men, innan

KAP. 6. UNDERVISNING I HUSLIGT ARBETE.

177

de tillämpas, granskas och fastställas av den föreslagna överstyrelsen för
yrkesundervisningen.

Lärare.

Till lärare vid lärlingsskolorna för husligt arbete böra för undervisning
i de praktiska ämnena, så vitt möjligt, endast fackligt utbildade personer
anställas. Vissa av dessa torde i många fall kunna erhålla full tjänstgöring
vid lärlingsskolan. Där nämligen antalet lärjungar är tillräckligt
stort för att bilda ett flertal parallellklasser, är det lämpligast att förlägga
dessas undervisningstider till olika veckodagar, så att en lärarinna i t. ex.
matlagning kan undervisa eu klass häruti på måndagarna, en annan
klass på tisdagarna o. s. v. hela veckan igenom. Då härtill kommer, att
den dagliga undervisningen kommer att omfatta ett relativt stort antal
timmar i följd, torde det ej kunna sättas i fråga att beräkna avlöningen
efter samma norm, som föreslagits för lärarna vid övriga lärlingsskolor.
Arvodena för dessa lärarinnebefattningar böra enligt vårt förmenande
bestämmas med ledning av vad som kan bliva fastställt, då lönefrågan
för motsvarande befattningsinnehavare vid de allmänna skolorna kommer
att ordnas.

Befattningarnas tillsättande bör däremot ske efter samma grunder, som
vi föreslagit beträffande övriga lärlingsskolor. •

Styrelse och förvaltning.

Lärlingsskolorna för husligt arbete böra ställas under överinseende och
inspektion av den blivande överstyrelsen för yrkesundervisningen samt
under ledning av lokala styrelser; den närmaste tillsynen över varje skola
bör utövas av eu föreståndarinna. Antalet ledamöter i den lokala styrelsen
torde böra bestämmas till fem.

I fråga om tillsättande av styrelse och föreståndarinna gäller vad därom
föreslagits beträffande övriga lärlingsskolor.

Finnas inom samma kommun lärlingsskolor såväl för husligt arbete
som för andra yrken, böra samtliga lärlingsskolor stå under en gemensam
lokalstyrelse. Dock torde den föreslagna bestämmelsen om möjlighet
att tillsätta särskilda understyrelser för olika yrkesavdelningar härvid
i regel böra tillämpas på så sätt, att undervisningen i husligt
arbete varder företrädd av en särskild understyrelse. I fråga om uppgörande
och fastställande av reglemente för lärlingsskola för husligt arbete
gäller vad i detta avseende föreslagits för övriga lärlingsskolor.

23—173671

178

KAP. 6. UNDERVISNING I HUSLIGT ARBETE.

Ekonomiska förhållanden.

Lärlingsskolorna för husligt arbete böra i likhet med övriga egentliga
lärlingsskolor vara kommunala institutioner, vilka åtnjuta statsbidrag.

Fördelningen mellan stat och kommun av kostnaderna för skolornas
upprättande och underhåll bör ske efter i huvudsak samma grunder, som
för övriga lärlingsskolor föreslagits. Närmare bestämmelser härom böra
utfärdas i sammanhang med fastställandet av den norm, efter vilken
arvodena för undervisningen böra utgå.

Yrkesskolor för husligt arbete.

Ändamål.

Yrkesskolorna för husligt arbete böra hava till ändamål att meddela
personer med god praktisk erfarenhet i husligt arbete de grundligare
fackkunskaper och den större skicklighet i deras yrke, som fordras för
att höja deras arbets- och förvärvsförmåga eller för att giva dem nödiga
förutsättningar för mera ansvarsfulla befattningar inom de husliga arbetenas
område.

Organisation.

Undervisningen i yrkesskolorna för husligt arbete bör meddelas i form
av yrkeskur ser och ämneskurser.

I yrkeskurserna bör undervisning meddelas efter fasta läroplaner, avpassade
för vissa bestämda yrkesgrenar inom det husliga arbetets område
och beräknade att fullständigt genomgås av samtliga kursdeltagare
på en viss begränsad tid.

I ämneskurserna bör undervisning meddelas i olika fristående ämnen,
bland vilka lärjungarna hava rätt att utvälja dem, som bäst motsvara
vars och ens behov och önskningar.

Givetvis behöva kurser av nu angivet slag ingalunda alltid motsvaras
av såsom fristående institutioner anordnade skolor. Tvärtom torde
det ofta visa sig särdeles lämpligt att allt efter omständigheterna anordna
dem än på en plats, än på en annan och i anslutning till andra läroanstalter
på det husliga området.

Lärotid.

Såväl yrkes- som ämneskurser kunna antingen koncentreras på kortare
tid med heldagsundervisning under sex dagar i veckan eller också utsträckas
över längre tid med undervisningen förlagd till aftnarna eller

KAP. 6. UNDBE VISNING I HUSLIGT ARBETE.

179

till en hel eller ett par halva dagar i veckan. Enär olika yrkeskurser
måste kräva olika lång tid och detta i kanske ännu högre grad är fallet
med ämneskurserna, böra inga bestämmelser rörande lärokursernas längd
utfärdas utan denna angelägenhet i varje särskilt fall ordnas med hänsyn
till de olika ämnenas art och omfattning.

Inträdesfordringar.

För att vinna inträde i yrkesskola för husligt arbete bör fordras, att
den sökande fyllt 18 år, att hon under minst tre år deltagit i praktiskt
arbete på det husliga området samt att hon antingen med godkänt betyg
genomgått lärlingsskola för husligt arbete eller ock kan på annat
sätt styrka sig äga nödiga förutsättningar att tillgodogöra sig undervisningen
i den kurs, vari inträde sökes.^j

jUndervisning.

Undervisningen i yrkesskolorna för husligt arbete bör bygga^på grundvalen
av det kunskapsmått, som meddelas i lärlingsskolorna för husligt
arbete, samt vara av såväl praktisk som teoretisk art.

I en yrkeskurs bör undervisning meddelas i samtliga de ämnen, som
äro av väsentlig betydelse för den yrkesgren utbildningen avser. Dessa
ämnen höra vara obligatoriska för varje kursdeltagare.

Avgångsbetyg bör tilldelas lärjunge, som med nöjaktigt resultat genomgått
en yrkeskurs.

Det torde icke vara lämpligt att på förhand söka angiva samtliga de
slag av yrkeskurser, som kunna visa sig erforderliga. Såsom exempel
vilja vi dock anföra yrkeskurser för utbildning av kokerskor, bamsköterskor,
fintvätterskor, strykerskor o. s. v.

Rörande de obligatoriska ämnena inom resp. yrkeskurser torde det
vara nog att även här anföra ett exempel. Sålunda bör en yrkeskurs
för utbildning av kokerskor omfatta dels praktisk undervisning i matlagning,
bakning, tillvaratagande av slakt samt konservering av såväl
animaliska som vegetabiliska födoämnen, dels teoretisk undervisning i
närings- och födoämneslära jämte hushållsbokföring och kostnadsberäkning.

I en ämneskurs kan undervisning meddelas antingen i ett enstaka ämne
eller i en grupp av varandra närstående ämnen, varvid är att märka, att
vissa teoretiska ämnen höra tillsammans med vissa praktiska. Såsom
exempel på ämneskurser må anföras sådana i konservering, bakning,
strykning, sömnad o. s. v.

180

KAP. 6. UNDERVISNING I HUSLIGT ARBETE.

Läroplanerna böra uppgöras av de lokala skolstyrelserna men, innan
de tillämpas, granskas och fastställas av överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Skolavgifter.

I yrkesskolorna för husligt arbete må skolavgifter kunna upptagas, beräknade
per kurs och till belopp, vilka böra angivas i vederbörande skolas
reglemente.

Medellösa eller mindre bemedlade lärjungar böra efter den lokala skolstyrelsens
prövning helt eller delvis befrias från erläggande av avgifter.

Lärare.

I fråga om lärarkrafter och avlöningsförhållanden för dessa gäller i
tillämpliga delar vad därom anförts beträffande lärlingsskolorna för husligt
arbete.

Styrelse och förvaltning.

Yrkesskolorna för husligt arbete böra ställas under överinseende och
inspektion av överstyrelsen för yrkesundervisningen samt under ledningav
lokala styrelser; den närmaste tillsynen över varje skola bör utövas
av en föreståndarinna. Äro yrkesskolorna kommunala institutioner, gäller
i fråga om tillsättande av styrelse och föreståndarinna vad vi därom
yttrat vid behandlingen av lärlingsskolorna för husligt arbete.

Där yrkesskola och lärlingsskola för husligt arbete använda samma lokaler,
undervisningsmateriell o. dyl., böra de stå under gemensam styrelse
och gemensam föreståndarinna.

Upprättas yrkesskolor för husligt arbete på enskilt initiativ, skola föreskrifter
angående tillsättande av styrelse och föreståndarinna ingå i skolans
reglemente.

Angående reglementenas uppgörande och fastställande gäller vad därom
för övriga yrkesskolor föreslagits.

Ekonomiska förhållanden.?

Yrkesskolorna för husligt arbete böra liksom övriga yrkesskolor kunna
vara antingen kommunala eller enskilda läroanstalter. Statsbidrag bör
enligt vårt förmenande utgå efter samma grunder, som föreslagits för övriga
yrkesskolor, med de modifikationer, som kunna föranledas därav, att
lärararvodena komma att beräknas efter särskild norm.

KAP. 7.

Enskilda läroanstalter för yrkesundervisning.

Vid behandlingen av såväl den lägre tekniska undervisningen som den
lägre handelsundervisningen och undervisningen i husligt arbete hava vi
betonat, att de föreslagna yrkesskolorna inom dessa områden böra kunna
upprättas lika väl på enskilt som på kommunalt initiativ. Likaledes
hava vi i första kapitlet beträffande såväl s. k. förberedande som s. k. fullständiga
lärlingsskolor såsom vår åsikt angivit, att dessa, för att kunna
på ett tillfredsställande sätt fylla sina viktiga uppgifter, uteslutande böra
upprättas och ledas av enskilda korporationer.

I fråga om statsbidrag till dessa enskilda läroanstalter hava vi redan
förut uttalat den meningen, att statsunderstödet bör utgå efter prövning
i varje särskilt fall. Vi vilja här endast erinra därom, att där enskilda
yrkesskolor, arbetande efter de riktlinjer, som vi i det föregående för
detta slag av läroanstalter uppdragit, fylla ett verkligt behov, vilket med
all säkerhet torde komma att i de flesta fall vara händelsen, de enligt
vårt förmenande böra av staten understödjas på ett i jämförelse med
motsvarande kommunala läroanstalter lika verksamt och i särskilda fall
till och med verksammare sätt. Likaledes böra enskilda såväl »förberedande»
som »fullständiga lärlingsskolor», där de fylla ett verkligt behov, komma
i åtnjutande av ett lika verksamt statsunderstöd som de kommunala
lärlingsskolorna.

Förutom de av oss behandlade skoltyperna finns det emellertid och
kommer sannolikt att fortfarande finnas en hel del enskilda läroanstalter
av olika slag, vilka meddela yrkesundervisning i en eller annan form såväl
på det tekniska som på handelns och det husliga arbetets områden.

Där sådana enskilda skolor skötas på ett ändamålsenligt och samvetsgrant
sätt, hava de utan tvivel en viss uppgift att fylla inom vårt undervisningsväsende
därigenom, att de på grund av den större friheten i
organisatoriskt avseende och det vidare utrymmet för den enskilde lära -

182

KAP. 7. ENSKILDA LÄROANSTALTER FÖR YRKESUNDERVISNING.

rens initiativ ofta kunna giva uppslag till nya undervisningsmetoder ävensom
till undervisningens utsträckande till nya områden. På grund härav
vilja vi uttala den meningen, att staten, efter prövning i varje särskilt
fall, bör understödja dylika enskilda skolor, vilka varit i gång under tillräckligt
lång tid och därunder gjort sig kända för en verkligt gedigen
och gagnande verksamhet. Såsom villkor för erhållande av sådant understöd
bör dock fordras, att skolan ställes under inspektion av överstyrelsen
för yrkesundervisningen.

KAP. 8.

Överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Såsom i inledningen omnämnts, har 1907 års kommitté framlagt förslag
om inrättande av en särskild överstyrelse för det lägre tekniska undervisningsväsendet
i riket. Kommittén anför rörande denna fråga, att
den inblick kommittén genom sina utredningar fått i det arbete, som genomförandet
av en ny organisation av den tekniska undervisningen i riket
och ledningen av dess framtida utveckling måste kräva, har bibragt
kommittén den bestämda övertygelsen, att detta arbete med nödvändighet
måste anförtros åt en särskild myndighet, som med hela sin kraft kan
ägna sig åt denna för hela landets industri och ekonomiska utveckling
så betydelsefulla angelägenhet. Kommittén har därför icke tvekat att
ånyo giva uttryck åt en tanke, som uttalades redan av Wallmark 1850
och sedermera även av 1872 års kommitté för den lägre tekniska undervisningens
ordnande, genom att framlägga förslag till inrättande av en
särskild överstyrelse för rikets tekniska skolor.

Kommerskollegium ansluter sig i sitt yttrande över kommittéförslaget
i huvudsak till vad ovan anförts rörande behovet av särskild överstyrelse
för det lägre tekniska undervisningsväsendet, men uttalar beträffande organisationen
av densamma den åsikten, att kostnaderna för en fristående
överstyrelse skulle bliva allt för stora i förhållande till de fördelar, som
med en dylik anordning skulle vinnas, samt föreslår på grund härav, att
uppdraget att vara överstyrelse för det lägre tekniska skolväsendet överlämnas
åt kommerskollegium, och uttalar, att dithörande ärenden böra
handhavas av en till kommerskollegii industribyrå hörande sektion.

Yi äro för vår del av den meningen, att det vidlyftiga organisationsarbete,
som tarvas för att få till stånd alla för tillgodoseende av hantverkets
och industriens behov erforderliga skolor, till fullo motiverar inrättandet
av en central ledning med vidsträckt befogenhet och självstän -

184

KAP. 8. ÖVERSTYRELSEN FÖR YRKESUNDERVISNINGEN.

dighet. Det har visserligen från en del håll uttalats, att det lägre tekniska
skolväsendet i fråga om antalet skolor, lärare och lärjungar aldrig
kan få eu sådan omfattning, att göromålen med dess ledning och utveckling
skulle giva full sysselsättning åt en särskild överstyrelse, såsom
fallet är med folkskole- och läroverksväsendet. Gent emot dylika betänkligheter
vilja vi anföra, att, under det de allmänna undervisningsanstalterna
—- folkskolor och läroverk — äro begränsade till ett fåtal typer, där
varje typ visserligen företrädes av ett stort antal skolor men dessa
sins emellan äro så gott som alldeles kongruenta med avseende på organisation,
läroplaner och undervisning, det lägre tekniska undervisningsväsendet
kommer att omfatta en sådan mångfald''av olika skoltyper med
från varandra vitt skilda undervisningsområden, former och bestämmelser,
att, som kommittén yttrar, knappast två av dessa skolor bliva varandra
fullkomligt lika.

Härtill kommer emellertid ytterligare, att såväl den lägre handelsundervisningen
som undervisningen i husligt arbete enligt vårt förmenande
bör ordnas jämsides med och i stort sett efter samma riktlinjer
som yrkesundervisningen för hantverk och industri och därför också ställas
under samma centrala ledning som det lägre tekniska undervisningsväsendet.
I kommun, där lärlings- och yrkesskolor varda upprättade för
samtliga ovan angivna yrkesgrenar, kommer det säkerligen att visa sig
mest ändamålsenligt att i fråga om ledning och förvaltning ställa dem i
nära samband med varandra. Likaledes är det, med tanke på de föreslagna
kommunala lärlingsskolornas obligatoriska karaktär och kommunernas
rätt att utfärda närmare bestämmelser rörande skolpliktens genomförande,
alldeles nödvändigt, att en hel del frågor rörande den skolpliktiga
ungdomen på lärlingsstadiet varda behandlade i ett sammanhang
och efter ensartade grunder, vare sig de unga ägna sig åt den ena eller
andra yrkesgrenen.

Såväl med hänsyn härtill som med tanke på den likställighet i fråga
om utbildningsmöjligheter de angivna olika yrkesgrenarna emellan, som
vi framhållit såsom synnerligen önskvärd, för att icke det ena yrkets
rekrytering skall försvåras genom det andras, synes det oss självklart,
att den centrala ledningen bör vara gemensam för den lägre tekniska
undervisningen, den lägre handelsundervisningen och undervisningen i
husligt arbete. Yi vilja i detta sammanhang erinra om att även 1913
års kommitterade för den lägre handelsundervisningens ordnande uttalat
sig för ett sammanförande av den lägre handelsundervisningen med den
lägre tekniska undervisningen under en gemensam central ledning.

Det torde vara alldeles självklart, att de göromål, som sålunda komma

KAP. 8. ÖVERSTYRELSEN FÖR YRKESUNDERVISNINGEN.

185

att åligga den gemensamma centrala ledningen, bliva så omfattande
att det ej kan sättas i fråga att lägga dem på en sektion av kominerskollegii
industribyrå. Dessutom faller ju varken handeln eller det
husliga arbetet inom nämnda byrås verksamhetsområde. Att upprätta
en särskild byrå inom kommerskollegium för ifrågavarande ändamål synes
ej heller lämpligt, då kommerskollegii verksamhet över huvud taget icke
kan anses hava något direkt samband med det husliga arbetet. Härtill
kommer, att det för ett lyckligt genomförande av hela förslaget till ordnande
av de undervisningsanstalter av olika slag, varom fråga är, fordras,
att den centrala ledningen kan på ett mer odelat sätt och under utvecklande
av mer självständigt initiativ ägna sig åt uppgiften, än man torde
kunna påräkna hos eu byrå inom ett ämbetsverk med helt andra uppgifter
än sådana, som falla inom undervisningsväsendets område. Enligt
vårt förmenande hör nämligen den myndighet, som skall handhava organisationen
och ledningen av det undervisningsväsende, varom här är
fråga, för att detta skall kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas och
utvecklas, intaga eu så självständig ställning som möjligt. Yi vilja därför
obetingat uttala oss för inrättandet av en särskild överstyrelse för
den lägre tekniska undervisningen, den lägre handelsundervisningen och
undervisningen i husligt arbete.

Med avseende på undervisningens innehåll och omfattning stå navigationsskolorna
mycket nära det lägre tekniska undervisningsväsendet,
varför vi icke hava något att erinra mot det förslag, som framkastats
av 1913 års kommitterade för den lägre handelsundervisningens ordnande,
att förlägga även dessa skolor under saitima centrala myndighet.

Som benämning på denna centrala myndighet vilja vi, såsom redan
förut nämnts, föreslå överstyrelsen för yrkesundervisningen.

Vad kostnaderna för den centrala ledningen angår, kan det naturligtvis
ej förnekas, att dessa bliva större, om en särskild överstyrelse inrättas,
än om eu byrå för ändamålet skulle anordnas inom ett redan befintligt
ämbetsverk. Skillnaden torde dock ej bliva så synnerligen stor
och synes i alla händelser böra tilläggas ringa vikt gentemot den ekonomiska
betydelsen för nationen därav, att undervisningen i de praktiska
yrken, varom här är fråga, blir pa ett effektivt sätt ordnad.

I fråga om överstyrelsens sammansättning ansluta vi oss till kommitténs
förslag, att den bör bestå av en överdirektör och chef samt fyra
råd jämte nödigt kansli. Som det emellertid omöjligen kan förutsättas,
att överstyrelsens ledamöter ensamma kunna representera eu i detalj
gående sakkunskap inom den mångfald olika yrkesgrenar, för vilka det
undervisningsväsen, varom här] är fråga, avses, vilja vi föreslå den be 24—173671 -

186

KAP. 8. ÖVERSTYRELSEN FÖR YRKESUNDERVISNINGEN.

.stäm in el sen, att då för ärendenas behandling erfordras sakkunskap utöver
den, som finnes att tillgå inom överstyrelsen, för sådant ändamål må
tillkallas särskilda sakkunniga att härutinnan tillhandagå överstyrelsen.

Kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande uttalar,
att i överstyrelsen, vars verksamhet kommittén tänkt sig begränsad till
det tekniska skolväsendets område, böra vara representerade: lärareerfarenhet
på den tekniska undervisningens område, praktiskt industriella
och ekonomiska insikter, tekniskt vetenskaplig bildning samt konstindustriell
sakkunskap. Det faller av sig självt, att med den av oss föreslagna
omfattningen av överstyrelsens verksamhetsområde icke allenast
dessa utan även handelns och det husliga arbetets intressen böra vara
representerade.

Kommitténs förslag, att eu av överstyrelsens ledamöter samtidigt skulle
vara föreståndare för den föreslagna statens normalskola för yrkesundervisningen,
kunna vi av de skäl, som vid behandlingen av normalskolan
anförts, icke biträda.

I fråga om överstyrelsens blivande åligganden kunna vi i övrigt i huvudsak
ansluta oss till kommitténs uttalanden med de modifikationer, som
betingas av den av oss föreslagna vidsträcktare omfattningen av överstyrelsens
verksamhet.

Sålunda bör överstyrelsen i enlighet med de närmare bestämmelser,
som kunna varda fastställda i en för densamma av Kungl. Maj:t utfärdad
instruktion i huvudsak hava till uppgift:

att praktiskt genomföra den organisation av den lägre tekniska undervisningen,
den lägre handelsundervisningen och undervisningen i husligt
arbete, som till sina huvudgrunder kan varda gillad och fastställd;
att övervaka, att denna organisation alltjämt utvecklas så, att den motsvarar
hantverkets, industriens, handelns och de sociala förhållandenas
utveckling;

att utreda och avgiva förslag samt själv taga initiativ i frågor rörande
yrkesundervisningsväsendet;

att övervaka efterlevnaden av de lagar och förordningar, som beröra
denna undervisning;

att granska och stadfästa skolreglementen och undervisningsplaner samt
biträda med rad och upplysningar vid deras uppgörande;
att sörja för utbildningen av lärare samt anskaffningen av läroböcker
och undervisningsmateriel!;

att genom eu effektiv inspektion tillse, att resp. skolor väl fylla sitt ändamål,
samt genom råd och upplysningar söka åstadkomma förbättringar
i skolornas verksamhet, där detta^kan anses behövligt;

KAP. 8. ÖVERSTYRELSEN FÖR YRKESUNDERVISNINGEN.

187

att genom eu fullständig statistik förskaffa sig en god översikt över yrkesundervisningsväsendets
utveckling och tillstånd;
att med uppmärksamhet följa utvecklingen på samma område i utlandet;
att genom årliga berättelser eller andra meddelanden sprida kännedom
om såväl vårt eget lands yrkesundervisningsväsende som om de viktigaste
företeelserna på samma område i utlandet ävensom om sådana
förhållanden i övrigt, som äro ägnade att väcka och underhålla
allmänhetens intresse för denna viktiga angelägenhet.

Beträffande kostnaderna för den föreslagna överstyrelsen uppskattar
1907 års kommitté dessa till 65 500 kronor förutom vissa ålderstillägg.
Emellertid torde omkostnaderna komma att ställa sig avsevärt högre.
Förutom de löner till överdirektören och de fyra råden samt till en notarie,
en registrator och en vaktmästare, vilka av kommittén upptagits
till sammanlagt 55 500 kronor, torde arvoden böra heiäknas till en del
kvinnliga skrivbiträden. Bland de av kommittén till 10 000 kronor uppskattade
övriga omkostnaderna torde hyra för lokal komma att utgöra
en rätt väsentlig utgiftspost. Härtill komma resekostnaderna för inspektion,
utgifterna för tryck m. m., så att totala årliga kostnaden för den
centrala ledningen av yrkesundervisningsväsendet torde komma att belöpa
sig till närmare 100 000 kronor.

Angående frågan om under vilket departement den föreslagna överstyrelsen
för yrkesundervisningen bör förläggas, har såväl 1907 års kommitté
för den lägre tekniska undervisningens ordnande som _ kommerskollegium
utgått från den standpunkten, att ledningen av yrkesundervis
ningsväsendet bör inordnas under det departement, som har att i övrigt
tillvarataga de näringars intressen, vilka undervisningen i fråga avser att
gagna. Kommittén föreslår därför, att den av kommittén föreslagna överstyrelsen
för rikets tekniska skolor skulle lyda under det ifrågasatta nya
departementet för handel, industri och sjöfart; kommerskollegium vill förlägga
ledningen av det tekniska undervisningsväsendet till kommerskollegii
industribyrå. Det sistnämnda alternativet kan, som vi förut
visat, icke gärna komma i fråga.

Att förlägga överstyrelsen för yrkesundervisningen under det föreslagna
handelsdepartementet skulle visserligen vara i överensstämmelse med den
angivna utgångspunkten, i vad angar den tekniska och merkantila under
visningen, men kan däremot knappast anses motiverat beträffande undei
visningen i husligt arbete. Att avskilja denna från överstyrelsens verk
samhetsområde vore å andra sidan av skäl, som i det föregående anförts,
enligt vårt förmenande synnerligen olämpligt. Från en del håll har det
visserligen påyrkats, att denna undervisning på grund därav, att den

188

KAP. 8. ÖVERSTYRELSEN FÖR YRKESUNDERVISNINGEN.

innebär vissa moment av socialt intresse, borde förläggas under socialstyrelsen,
men denna åsikt kunna vi icke biträda.

Hela frågan om vart ledningen av yrkesundervisningsväsendet skall
förläggas, kan emellertid betraktas även från en annan synpunkt, den
nämligen, att ifrågavarande utbildning dock är i minst lika hög grad eu
uppfostrings- och undervisningsangelägenhet som eu direkt näringsfråga
och att det för en sund och lycklig utveckling av såväl det praktiska
som det .allmänna undervisningsväsendet framförallt är av vikt, att ett
befruktande samarbete mellan dem kommer att äga rum. Från denna
synpunkt sett, borde ledningen av yrkesundervisningsväsendet förläggas
under det departement, som handhar det allmänna undervisningsväsendet,
d. v. s. ecklesiastikdepartementet.

Den motsättning mellan de sålunda angivna synpunkterna, som på åtskilliga
håll förefinnes, torde huvudsakligen bero därpå, att man kommitfram
till kravet på yrkesundervisningens ordnande på två olika vägar,
den ena karaktäriserad av näringarnas oavvisliga behov av yrkesskicklig
och väl utbildad personal, den andra av den uppväxande ungdomens lika
ofrånkomliga behov av fostran och praktisk utbildning. Båda dessa synpunkter
hava sitt fulla berättigande. För att yrkesundervisningsväsendet
skall kunna väl fylla sina uppgifter, fordras det därför ovillkorligen ett
intimt samarbete mellan undervisningens och näringarnas målsmän.

Samarbetet mellan de praktiska yrkenas målsmän och den föreslagna
överstyrelsen torde kunna ordnas på ett i huvudsak lika tillfredsställande
sätt, vare sig den senare förlägges till det ena eller andra departementet,
och kommer säkerligen att så gott som uteslutande bero på överstyrelsens
personliga sammansättning. Vad åter samarbetet mellan överstyrelsen för
yrkesundervisningen samt folkskol- och läroverksöverstyrelserna angår,
skulle detta naturligtvis lättare kunna åvägabringas, om de tre överstyrelserna
lydde under samma departement. Otvivelaktigt skulle detta samarbete
bliva till gagn icke blott för yrkesundervisningsväsendet utan i
kanske ännu högre grad för det allmänna undervisningsväsendet. Visserligen
kan det ej förnekas, att särskilt sådana grenar av det förra som
yrkes- och mästarekurser synas föga höra tillsammans med ecklesiastikdepartementets
verksamhetsområde, men å andra sidan förefinnas beträffande
vissa av de föreslagna läroanstalterna synnerligen starka skäl, som
tala för deras hänförande till nämnda departement. Så är fallet med de
tekniska gymnasierna och i viss mån även de tekniska fackskolorna.
Dessa skola ju i sin undervisning i stort sett bygga på den grundval,
som meddelas i realskolan. Ändringar i dennas läroplaner komma således
att återverka på de nämnda tekniska läroanstalternas verksamhet. Dess -

KAP. 8. ÖVERSTYRELSEN FÖR YRKESUNDERVISNINGEN.

189

utom torde dessa, även om det ingalunda är deras egentliga uppgift
komma att, i likhet med de nuvarande tekniska elementarskolorna, för
mången bliva en mellanstation på vägen till vetenskaplig teknisk bildning,
förvärvad vid tekniska högskolan, vilken senare, oaktat sitt syfte att gagna
industriens intressen, väl alltid bör lyda under samma departement som
universiteten. De nuvarande tekniska elementarskolorna lyda som bekant
under ecklesiastikdepartementet, och att lösrycka dem därifrån efter deras
omorganisation till tekniska fackskolor och tekniska gymnasier skulle på
grund av vad nyss anförts vara en synnerligen betänklig åtgärd. Att
avskilja dem från det övriga lägre tekniska undervisningsväsendet bör å
andra sidan under inga omständigheter ifrågasättas.

På grund av vad sålunda anförts vilja vi för vår del uttala, att den
bästa lösningen av hithörande frågor vore att inrätta ett särskilt undervisningsdepartement
och under detta förlägga såväl de redan befintliga
folkskol- och läroverksöverstyrelserna som den nu föreslagna överstyrelsen
för yrkesundervisningen. Då en dylik lösning av frågan måhända ej kan
komma till stånd inom den närmaste framtiden, vilja vi föreslå, att överstyrelsen
för yrkesundervisningen tills vidare får lyda under ecklesiastikdepartementet.

Några svårigheter med avseende på samarbetet med de praktiska yrkenas
utövare bör en dylik anordning, såsom förut nämnts, icke medföra,
enär detta samarbete alltid skulle försiggå direkt med överstyrelsen och
denna bör givas en så självständig ställning som möjligt.

Givetvis måste ett vittgående samarbete äga rum mellan överstyrelsen
och kommerskollegium, detta särskilt på grund därav, att vissa frågor
rörande den praktiska lärlingsutbildningen i verkstäder och fabriker tillhöra
kommerskollegii verksamhetsområde; likaså bör anordnandet av yrkes-
och mästarekurser m. m. ske i samråd med kommerskollegium.

Till sist vilja vi i likhet med 1907 års kommitté kraftigt framhålla
önskvärdheten därav, att den föreslagna överstyrelsen, oberoende av i
vilken utsträckning de olika föreliggande förslagen till läroanstalter av
skilda slag i övrigt varda fastställda, så snart som möjligt bringas till
stånd.

Bilagor.

Bil. i.

Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor
med jordbruksundervisning.

1. För utbildning av lärare i arbetskunskap vid fortsättningsskolor med
jordbruksundervisning anordnas för folkskollärare, som äga nödig praktisk
erfarenhet i jordbruksarbete, särskilda kurser, vilka enligt närmare
angivna grunder bekostas av statsmedel.

2. Kurserna förläggas till lantmanna- och lantbruksskolor eller andra
liknande anstalter, som styrka sig äga för ändamålet nödiga lärarkrafter,
undervisningsmateriell o. s. v.

3. Varje kurs skall omfatta minst tolv veckor och fördelas på två år
med minst sex veckor under vartdera året.

4. Undervisningen skall omfatta:

a) föreläsningar i jordbruks- och husdjurslära samt för dessa ämnen
grundläggande delar av kemien, jordbruksekonomi, mjölkhushållning,
skogsskötsel m. fl. ämnen;

b) övningar i lantbruksbokföring, enklare fältmätning och avvägning
samt ritning;

c) demonstrationer av välskötta jordbruk och ladugårdar, redskap
och maskiner, jordbruksförsök in. m.;

allt enligt plan och reglemente, som i varje särskilt fall granskas och
fastställes av folkskolöverstyrelsen och lantbruksstyrelsen gemensamt.

5. Den för hela undervisningstiden bestämda undervisningen fördelas
så, att ena året meddelas undervisning i exempelvis jordbrukslära,
jordbruksekonomi, eventuellt skogsskötsel, fältmätning och avvägning
jämte övriga i närmaste samband med jordbruksläran stående ämnen,

BILAGOK.

191

andra året husd j urslära, mjölkhushållning och bokföring samt övriga
återstående ämnen.

Om i ett och samma län kurser årligen anordnas vid tvenne skolor,
kan eventuellt undervisning i jordbrukslära med tillhörande ämnen
äga rum vid den ena och i husdjurslära med därtill anslutna
ämnen i den andra. Likaså kunna båda dessa avdelningar av lärokursen
under ett och samma år anordnas på samma plats, antingen
samtidigt eller i följd.

6. Antalet deltagare i varje kurs bör vara minst 10.

7. Undervisningen skall vara avgiftsfri.

8. Kostnadsberäkning för en kurs om tolv veckor, fördelade på två år.

Föreläsningar 280 timmar å 7: 50 ....... 2 100: —

Undervisning i övningsämnen 100 tim. å 4: — . 400: —

Arvode för kursens ledning m. m. N...... 300: —

Hyra för lokal jämte städning......... 300: —

Annonser, tryckningskostnader m. m....... 200: —

Bidrag till studieresor samt div. utgifter .... 300: —

Summa Kr. 3 600: —

Härtill komma ytterligare kostnaderna för beredande av understöd
och stipendier åt deltagarna.

9. För att fortast möjligt tillgodose behovet av lärare i fortsättningsskolorna
med jordbruksundervisning torde ett rätt stort antal kurser
årligen böra anordnas, åtminstone en i varje län.

Vid beräkning av totalkostnaden för dessa kurser torde man kunna
utgå från att ett 20-tal årligen bör hållas.

Bil. 2.

Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor
med industriell undervisning.

1. För utbildning av lärare i arbetskunskap vid fortsättningsskolor med
industriell undervisning anordnas för folkskollärare, som äga nödig
praktisk erfarenhet i industriellt yrkesarbete, särskilda kurser, vilka
enligt närmare angivna grunder bekostas av statsmedel.

2. Kurserna förläggas till tekniska fackskolor, tekniska gymnasier eller

192

BILAGOR.

andra liknande anstalter, som styrka sig äga för ändamålet nödiga
lärarkrafter, undervisningsmateriell o. s. v.

3. Varje kurs omfattar en eller flera industriella linjer, och varje kursdeltagare
väljer den linje, inom vilken han på grund av föregående
praktisk erfarenhet som yrkesarbetare har de bästa förutsättningarna
att tillgodogöra sig undervisningen.

4. Varje kurs skall omfatta minst tolv veckor och fördelas på två år
med minst sex veckor under vartdera året.

5. Undervisningen skall omfatta:

a) grundläggande ämnen såsom matematik, mekanik, fysik, kemi, geologi,
dock endast i den mån, som dylik undervisning är nödvändig
för att kursdeltagare skall kunna tillgodogöra sig den fackliga
undervisningen inom vederbörande industriella linje;

b) fackämnen, tillhörande den eller de industriella linjer, som kursen
omfattar, såsom mekanisk teknologi, maskinlära, elektroteknik,
byggnadslära, kemisk teknologi o. s. v.

c) till fackämnena hörande fackritning, laborationer och räkneövningar; d)

yrkesekonomi;

e) besök vid industriella verk och inrättningar;

allt enligt plan och reglemente, som i varje särskilt fall granskas
och fastställes av folkskolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesundervisningen
gemensamt.

6. Antalet deltagare inom varje linje av en kurs bör vara minst 10.
Undervisningen för deltagare inom olika linjer kan i vissa ämnen
och under vissa omständigheter vara gemensam.

7. Undervisningen skall vara avgiftsfri.

8. Kostnadsberäkning för en kurs om tolv veckor, fördelade på två år

och avseende en enda linje:

Föreläsningar 180 tim. å 7: 50......... 1 350: —

Laborationer, ritövningar m. m. 180 tim. å 7: 50 . 1 350: -—

Förbrukningsmaterial............. 300: —

Arvode för kursens ledning m. m........ 300: —

Hyra för lokal jämte städning m. m....... 300: —

Annonser, tryckningskostnader in. m....... 200: —

Bidrag till studieresor och diverse utgifter . . . 300: —

Summa Kr. 4 100: —

Härtill komma ytterligare kostnaderna för beredande av understöd
och stipendier åt deltagarna.

—a ci eu

BILA SOU.

193

Bil. 3.

Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärare vid fortsättningsskolor
med handelsundervisning.

1. För utbildning av lärare i arbetskunskap vid fortsättningsskolor med
handelsundervisning anordnas för folkskollärare och folkskollärarinnor
särskilda kurser, vilka enligt närmare angivna grunder bekostas
av statsmedel.

2. Kurserna förläggas till handelsgymnasier, handelsskolor eller andra
liknande anstalter, som styrka sig äga för ändamålet nödiga resurser.

3. Varje kurs skall omfatta minst åtta veckor och fördelas på två år
med minst fem veckor första året och minst tre veckor andra året.

4. Undervisningen skall omfatta:

a) föreläsningar i nationalekonomi, bokföring, handelslära, handelsrätt,
stats- och samhällslära samt produktionslära;

b) övningar i bokföring, handelsräkning, handelskorrespondens och
uppsättande av affärshandlingar;

allt enligt plan och reglemente, som i varje särskilt fall granskas och
fastställes av folkskolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesundervisningen
gemensamt.

Antalet deltagare i varje kurs bör vara minst 10.

Undervisningen skall vara avgiftsfri.

Kostnadsberäkning för en kurs om åtta veckor, fördelade på två år:

Föreläsningar 240 tim. å 7: 50........	1 800	—
Övningsämnen 80 tim. å 4: —.........	320	—
Arvode för kursens ledning m. m. ...... .	200	—
Hyra för lokal jämte städning.........	200	—
Annonser, tryckningskostnader m. m.......	130	—
Undervisningsmaterial och diverse utgifter . . .	150	—
Summa Kr.	2 800	—

Härtill komma ytterligare kostnaderna för beredande av understöd
och stipendier åt deltagarna.

25—173671

194

BILA60R.

Bil 4.

Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärarinnor vid fortsättningsskolor
med undervisning i husligt arbete, huvudsakligen matlagning.

För utbildning av lärarinnor i arbetskunskap vid fortsättningsskolor
med undervisning i husligt arbete, huvudsakligen matlagning, anordnas
för folkskollärarinnor och småskollärarinnor, vilka äga nödig
praktisk duglighet i dylikt arbete, särskilda kurser, vilka enligt närmare
angivna grunder bekostas av statsmedel.

Kurserna förläggas till lanthushållsskolor eller andra liknande anstalter,
som styrka sig äga för ändamålet nödiga lärarkrafter, undervisningsmateriel!
o. s. v.

Varje kurs skall omfatta minst tolv veckor och kan fördelas på två
år med minst sex veckor under vartdera året. Härvid bör tillses,
att en viss del av kursen, om möjligt, kommer att omfatta den tid,
då trädgårdsprodukter och skogsbär skola tillvaratagas.
Undervisningen skall omfatta:

a) föreläsningar i födoämneslära, bostadshygien och bostadsvård, klädernas
hygien och skötsel, hemmets ekonomi samt grunderna för
husdjursskötsel och mjölkhushållning;

b) praktiskt arbete i matlagning, bakning, tillvaratagande av slakt,
konservering, mjölkens behandling och utnyttjande, hemmets bokföring
samt tvätt; anvisningar för undervisningens bedrivande;

allt enligt plan och reglemente, som i varje särskilt fall granskas och
fastställes av folkskolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesundervisningen
gemensamt.

Antalet deltagare i varje kurs bör vara minst 10.

Undervisningen skall vara avgiftsfri. För de måltider, som eleverna
intaga i samband med undervisningen i matlagning, bör avgiften
sättas till självkostnadspris.

Kostnadsberäkning för en kurs om tolv Föreläsningar 80 timmar å 7: so . .	veckor. ..... 600: —
Undervisning i övningsämnen jämte lära 340 timmar å 3: — . . . . •	födoämnes-.....1 020	_
Arvode för kursens ledning m. m. .	..... 200	—
Hyra för lokal jämte städning . . .	..... 300	—
Driftkostnader och arbetsmaterial .	..... 300	—
Annonser, tryckningskostnader in. in.	...... 140	—
	Summa Kr. 2 560	—

BILAGOR.

195

Härtill komma ytterligare kostnaderna för beredande av understöd och
stipendier åt deltagarna.

Bil. 5.

Förslag till anordnande av utbildningskurser för lärarinnor vid fortsättningsskolor
med undervisning i husligt arbete, huvudsakligen sömnad.

1. För utbildning av lärarinnor i arbetskunskap vid fortsättningsskolor
med undervisning i husligt arbete, huvudsakligen sömnad, anordnas
för folkskollärarinnor och småskollärarinnor, vilka äga nödig praktisk
duglighet i dylikt arbete, särskilda kurser, vilka enligt närmare angivna
grunder bekostas av statsmedel.

2. Kurserna förläggas till läroanstalter, som styrka sig äga för ändamålet
nödiga lärarkrafter, undervisningsmateriell o. s. v.

3. Varje kurs skall omfatta minst tolv veckor och kan fördelas på två
år med minst sex veckor under vartdera året.

4. Undervisningen skall omfatta:

a) föreläsningar i materiallära, symaskinens konstruktion och skötsel,
klädernas hygien och skötsel, bostadshygien och bostadsvård, hemmets
ekonomi samt födoänmeslära;

b) övningar i uppritning av mönster samt praktiskt arbete i linnesömnad,
enklare klädsömnad, lappning, lagning, stoppning på
maskin samt tvätt; anvisningar för undervisningens bedrivande;

allt enligt plan och reglemente, som i varje särskilt fall granskas och
fastställes av folkskolöverstyrelsen och överstyrelsen för yrkesundervis -

ningen gemensamt.

5. Antalet deltagare i varje kurs bör vara minst 10.

6. Undervisningen skall vara avgiftsfri.

7. Kostnadsberäkning för en kurs om tolv veckor.

Föreläsningar 80 timmar å 7: so........ 600: —

Undervisning i övningsämnen 340 timmar å 3: — 1 020: —

Arvode för kursens ledning m. m........ 200: —

Hyra för lokal jämte städning......... 200: —

Arbetsmaterial................ 150: —

Annonser, tryckningskostnader m. m. . . . . . . 140: —

Summa Kr. 2 310: —

Härtill komma ytterligare kostnaderna för beredande av understöd och
stipendier åt deltagarna.

196

BILAGOR.

Bil. 6.

Tabell, utvisande antalen i hantverks- och industriella yrken år 1916 anställda
minderåriga å orter med minst 50 sådana minderåriga under 18
års ålder samt det antal skolavdelningar i skola med tvåårig lärokurs,
som av dem kan bildas med cirka 20 lärjungar i varje avdelning.

	Antal	Antal			\| Antal	Antal
	arbetare	skol-			arbetare	skol-
	under	18 år.	avdelningar.			under 18 år.	avdelningar.
	Man).		Mani.				Mani.		Mani.
	och	Mani.	och	i Mani.			och	Mani.	och	Mani.
	kvinnl.		kvinnl				kvinnl.		kvinnl.
1 Stockholm . . .	3 627	2 085	90	52		Transp.			544	336
2 Göteborg ....	3 339	1835	84	46		23 Uddevalla . . .	330	200	8	4
3 Malmö.....	2 674	1365	66	34		24 Söderala ....	325	304	8	8
4 Norrköping . . .	1459	722	36	18		25 Uppsala ....	322	233	8	6
5 Örebro .....	1042	618	26	16		26 Gudmundrå . . .	305	304	8	8
6 Hälsingborg. . .	1039	590	26	14		27 Karlskrona . . .	301	230	8	6
7 Gävle.....	1023	770	26	20		28 Stora Tuna . . .	298	285	8	8
8 Eskilstuna . . .	979	856	24	22		29 Nyköping. . . .	297	136	8	4
9 Örgryte m. fl.. .	955	419	24	10		30 Trollhättan. . .	294	282	8	8
10 Jönköping . . .	859	548	22	14		31 Huskvarna . . .	271	247	6	6
11 Borås.....	850	44u	22	10		32 Kalmar.....	270	136	6	4
12 Västerås ....	489	426	12	10		33 Fässberg-Mölndal	261	107	6	2
13 Södertälje . . .	408	323	10	8		34 Vänersborg . . .	259	159	6	4
14 Västervik . . .	406	268	10	6		35 Partille ....	249	131	6	4
15 Halmstad ....	367	281	10	8		36 Älvkarleby och
						Skutskär . . .	237	229	6	6
16 Sköns socken . .	355	355	8	8
						37. Högbo socken . .	233	232	6	6
17 Lund......	354	295	8	8
						38 Alnö » . .	226	226	6	6
18 Karlskoga . . .	353	353	8	8		39 Humla.....	224	142	6	4
19 Landskrona. . .	346	239	8	6
						40 Kristinehamn . .	222	194	6	4
20 Karlstad ....	341	224	8	6
						41 Njurunda. . . .	220	220	6	6
21 Söderhamn . . .	339	294	8	8
						42 Kopparbergs soc-
22 Tidaholm ....	339	171	8	4		ken.....	217	190	'' 6	4
Transp.	i	544	336		Transp.			680	444

BILAGOR.

197

1 ■	Antal arbetare under 18 år.	Antal skol- avdelningar.
Mani. och kvinnl.	Mani.	Mani. och kvinnl.	Mani.
Transp.			680	444
43 Linköping . . .	207	165	6	4
44 Ytterlännäs . . .	203	203	6	6
45 Arvika.....	202	162	6	4
46 Härnösand . . .	200	119	4	2
47 Oskarshamn . .	198	in	4	2
j 48 Nederkalix . . •	192	192	4	4
\| 49 Asarnm ....	185	78	4	2
! 50 Nacka.....	182	165	4	4
51 Lidköping . . .	180	129	4	4
52 Trälleborg . . .	180	157	4	4
53 Umeå socken . .	175	174	4	4
54 Alingsås ....	174	97	4	2
55 Västanfors . . .	173	173	4	4
56 Ransäter ....	172	171	4	4
57 Eda......	169	in	4	2
1 58 Ludvika ....	165	152	4	4
59 Valbo (Gävleb. 1.)	164	164	4	4
60 Gustafsberg . . .	163	86	4	2
61 Skellefteå. . . .	163	163	4	4
62 Tranås.....	162	114	4	2
63 Bjärtrå socken .	158	158	4	4
64 Rinna .....	158.	68	4	2
65 Nässjö.....	\| 154	127	4	4
66 Slättåkra och
Oskarström . .	153	81	4	2
67 Örby......	146	73	4	2
68 Ösmo o. Nynäs-
hamn ....	145	107	4	2
69 Vetlanda ....	145	92	4	2
70 Ystad.....	140	124	4	4
71 Växjö.....	139	87	4	2
Transp.		\|	802	\| 536

	Antal arbetare under 18 år.	Antal skol- avdelningar.
Mani. och kvinnl.	Mani.	Mani. och kvinnl.	Mani.
Transp.			802	536
Kristianstad . . j	137	62	4	2
Luleå.....	136	129	4	4
Hovmantorp . .	135	97	4	2
Piteå.....	133	133	4	4
Avesta.....	133	133	4	4
Kävlinge ....	132	81	4	2 i
Ekeberga . .'' . .	132	103	4	2
Jama socken . .	128	127	4	4
Åmål......	125	120	4	2
Ljusnarsberg . .	122	109	4	2
Hudiksvall . . .	121	107	4	2
Motala (se även
staden) ....	121	no	4	2
Fritsla.....	120	62	2	2
Varberg ....	120	92	2	2
Katrineholm . .	115	115	2	2
Ronneby ....	113	73	2	2
Lysekil.....	113	76	2	2
Kvillinge ....	112	84	2	2
Sundbyberg . . .	no	86	2	2
Falun.....	109	105	2	2
Risinge.....	106	98	2	2
Mora-Morastrand	106	101	2	2
Falkenberg . . .	105	100	2	2
Steneby ....	1 105	75	2	2
Eslöv.....	1 102	73	2	2
Åtvids socken. .	101	98	2	2
Fors......	100	44	2	—
N. Solberga. . .	100	65	2	2
Bollnäs ....	99	98	2	2
Ovansjö socken.	99	97	2	2
Transp.	1	886	602

72 :

100

101

198

BILAGOR.

	Antal	Antal
	arbetare	skol-
	under	18 år.	avdelningar. ■ 1
	Mani.		Mani.
	och	Mani.	och	Mani.
	kvinnl		kvinnl
Transp.			886	602
102 N. Råda. . . .	97	85	2	2
103 Jämshögs socken	97	84	2	2
104 Ljusdal ....	97	94	2	2 !
105 Torshälla . . .	97	78	2	2
106 Anderstorp . .	97	61	2	2 !
107 Kinnaruinma .	95	53	2	2
108 Skedeyi ....	94	72	2-	2
109 Hamrånge socken	94	94	2	2 !
110 Själevadssocken	94	94	2	2 \|
111 Höganäs....	93	88	2	2
112 Torsåkers socken	91	91	2	2
113 Ekeby.....	90	81	2	2 !
114 Köping .....	90	70	2	2
115 Backa.....	87	83	2	2
116 Fuxerna ....	85	43	2	--
117 Sundsvall . . .	85	72	2	2 1
118 Eorssa socken .	85	50	2	2 1
119 Karlshamn. . .	84	67	2	2 !
120 Grangärde. . .	84	60	2	2
121 Grums ....	83	79	2	2
122 Baruarp ....	83	73	2	2
123 Timrå socken .	82	82	2	2
124 Hörnefors socken	82	82	2	2
125 Sölvesborg. . .	82	63	2	2
126 Nybro köping .	82	58	2	2
127 Högsjö ....	81	81	2	2
128 Borg.....	81	32	2	—
129 Nödinge ....	79	74	2	2
130 Kungälv. . . .	78	53	2	2
131 Raus socken . .	78	56	2	2
132 Markaryd	78	49 j	2	-
Transp. i		!	948 \|	658 \|.

	1 Antal	Antal
	arbetare	skol-
	under 18 år.	avdelningar.
	Mani.	i	Mani.	!
	och	; Mani.	och	Mani. 1
	kvinnl.		kvinnl.
Transp.			948	658 \|
Älghult ....	75	70	2	2
Arnäs socken .	74	74	2	2
Kungsör....	74	74	2	2
Vinnerstad. . .	74	35	2	— !
Lidingö ....	73	72	2	2
Madesjö ....	73	57	2	2
Stenbrohult . .	72	51	2	2
Hällefors . . .	71	71	2	2
Algutsboda . .	70	60	2	2
Mjölby ...	70	60	2	2
Söderfors . . .	70	70	2	2
Njutånger . . .	70	70	2	2
N. Sandsjö . .	69	67	2	2
Husby.....	69	69	2	2
V. Frölunda . .	67	46	2
Norrbärke . . .	67	67	2	2
Sala.....	67	67	2	2
Vreta kloster .	67	33	2	—
Karlsborg . . .	66	33	2	—
Råda.....	65	37	2	--
Hammarö . . .	64	64	2	2
Sura socken . . _	64	64	2	2
Mariestad . . .	63	52	2	2
Arboga ....	63	61	2	2
Motala stad . .	63	57	2	2
Skuituna . . .	62	62	2	2
Ronneby lands-
förs......:	62	53	2	2
Lerum . . . . j	60	41	2	—
Nora.....	60	60	2	2
Forserum . . .	60	52	2	2
Transp. 1			1008	706

133

134

135

136

137

138

139

140

141

142

143

144

145

146

147

148

149

150

151

152

153

154

155

156

157

158

159

160

161

162

BILAGOR.

199

		Antal	Antal				Antal	Antal
		arbetare	skol-				arbetare	skol-
		under 18 år.	avdelningar.				under 18 år.	avdelningar.
		Mani.		Mani.					Mani.		Mani.
		oih	Mani.	och	Mani.				och	Mani.	och	Mani.
		kvinul.		kvinnl.					kvinnl.		kvinul.
	Transp.			1008	706			Transp.			1050	736
163	Skinnskatteberg	60	52	2	2		184	Sollentuna . . .	53	53	2	2!
164	Ödeborg ....	60	60	2	2		185	Visnnm ....	53	48	O	—
165	Eolkärna . . .	59	57	2	2		186	Hällestad . . .	53	53	2	2
166	Gråmanstorp . .	59	55	2	2		187	Yisby.....	53	45	2	—
167	Ramnäs ....	58	58	2	. 2		188	Lindesberg . .	52	45	2	—
168	Grava.....	58	Öl	2	2		189	Burlöv ....	52	50	2	2
169	Nåtrå socken .	58	58	2	2		190	Bygdeå ....	52	52	2	2
170	Torup (Hallands	58	33				191	Vika.....	52	52	2	2
	län).....	2	—		192	Starrkärr . . .	52	18	2	—
171	Eksjö stad . .	57	44	2	—		193	Strängnäs . . .	Öl	45	2
\| 172	Hässleholm . .	57	50	2	2		194	Nyed.....	51	44	2
173	Umeå stad. . .	57	56	2	2		195	Brastad ....	51	51	2	2
174	Malma ....	57	57	2	2		196	Säbrå socken .	51	51	2	2
175	Enköping . . .	56	47	2	—		197	Kolbäck ....	51	27	2	_i
176	By socken . . .	56	56	2	2		198	Skallsjö ....	50	31	2	—
177	Örnsköldsvik. .	56	‘ 53	2	2		199	Nedre Ullerud .	50	46	2	_
178	Göteryd ....	56	53	2	2		200	Skara.....	50	47	2	_
179	Hängbro ....	55	34	2	—		201	Nossebäck . . .	50	44	2	_
ce O	Nordingrå . . .	54	54	2	2		202	Vittinge....	50	50	2	2
181	Toarp.....	54	31	2	_		203	Byske.....	50	50	2	2
182	Arbrå .....	54	52	2	2		204	Ljungby köping	50	48	2	—
183	Torup (Kristian-stads 1.) . . .	53	'' 18	2	-			Summa	.		1092	754
	Transp.			''1050	736

200

BILASOR.

Bil. 7.

Förslag till timplan för ett tekniskt gymnasium.

		Anta	1 v e	k o t i	m m a r.
	l:a	2:a	3:e	4:e	5:e	6:e
		t	erm	i n e	n.
Matematik.................	10	9	4	4	:	_
Fysik och elektroteknik med tillhörande labo-rationer..................	_	3	5	5	7	7
Kemi med tillhörande laborationer......	8	8	_	—	—	—
Mineralogi och geologi...........	—	2	—	—	—
Mekanik och hållfasthetslära........	—	—	7	4	—	—
Grafostatik................	—	—	—	3	—	—
'' Frihands- o. krokiteckning.........	4	3		—	—	—
Projektionsritning och projektionslära ....	6	3	_	—	—	—
Byggnadslära och byggnadsritning......	—	—	10	10	—	—■
Maskinlära med laborationer........	—	_	_	—	4	6
Maskinritning...............	—	—	—	—	12	12
Mekanisk teknologi.............	—	—	—	—	3	3
Svenska..................	2	2	1	1	1	1
Tyska......... .......	2	2	2	2	2	2
Engelska.................	2	2	2	2	2	2
Handelsteknik med yrkesekonomi......	3	3	2	2	2	2
Ekonomisk geografi............	—	_	2	2	—	—
Författningslära..............	—		2	2	2	- ■
Nationalekonomi..............	—	—	—	—	2	2
Gymnastik................	3	3	3	3	3	3
Summa	40	40 ''	40	40	40	40

Vid början av 5:e terminen höra 10 dagar anslås för fältmätning och avvägning med tillhörande ritning.

Under 6:e terminen höra 10—15 föredrag hållas om yrkeshygien och arbetarskydd med tillhörande
i lag givna föreskrifter.