FÖRSVARSVÄSENDETS STÄRKANDE
Statens offentliga utredningar 1911:2
UNDERDÅNIGT
BETÄNKANDE
ANGÅENDE
FÖRSVARSVÄSENDETS STÄRKANDE
AFGIFVET AF
DEN AF KUNGL. MAJ:T DEN 28 SEPTEMBER 1907
TILLSATTA KOMMITTÉN FÖR GRANSKNING AF UPPGJORDA FÖRSLAG
TILL SAMFÄLLD PLAN FÖR RIKETS FÖRSVAR M. M.
STOCKHOLM
KUNOL. BOKTRYCKERIET. I*. A. NORSTEDT &L SÖNER
1910
[102014]
.
TILL KONUNGEN.
Genom nådigt bref den 28 september 1907 uppdrog Eders Kungl.
Maj:t åt en kommitté att, sårskildt med hänsyn till rikets ekonomiska bärkraft,
granska och afgifva yttrande öfver ett af cheferna för generalstaben
IV
och för flottans stab upp "jord t förslag till samfälld plan för rikets försvar
samt öfver vissa öfriga i samband därmed stående förslag och utredningar;
och förordnade Eders Kung!. Maj:t i denna kommitté
till ordförande:
ledamoten af riksdagens första kammare, bruksägaren in. in. herr
C. Lundeberg
och till ledamöter:
ledamoten af riksdagens andra kammare, landtbrukaren m. in. H.
Andersson,
generalmajoren m. .in. O. L. Beckman,
generalmajoren, numera generallöjtnanten m. m. K. G. Bildt,
ledamoten af riksdagens första kammare, godsägaren in. in. O.
Björklund,
ledamoten af riksdagens andra kammare, bleckslagerimästaren S. H.
Kvarnzelius, •
fullmäktigen i riksbanken in. m. friherre B. K. J. Langenskiöld,
ledamoten af riksdagens andra kammare, domänintendenten m. m.
E. A. Lindblad,
öfversten, numera generalmajoren m. m. C. D. L. W. W:son Munthe,
kontreamiralen, numera vice amiralen in. m. C. O. Olsen,
ledamoten af riksdagens första kammare, generalmajoren m. m. herr
friherre N. A. H. Palmstierna,
ledamoten af riksdagens andra kammare, nämndemannen m. m.
D. Persson i Tällberg,
kontreamiralen in. m. J. W. L. Sidner,
ledamoten af riksdagens andra kammare, vice häradshöfdingen m. m.
K. A. Staaff,
ledamoten af riksdagens första kammare, bankdirektören m. m.
K. A. Wallenberg,
generalmajoren in. m. J. G. Wikander och
ledamoten af riksdagens första kammare, fullmäktigen i riksgäldskontoret
m. m. G. F. Östberg.
Sedan friherre Palmstierna den 21 februari 1909 aflidit samt domänintendenten
Lindblad begärt entledigande från uppdraget att vara ledamot
i kommittén, förordnade Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 22 maj
1909 ledamoten af riksdagens första kammare, landshöfdingen m. m. friherre
G. O. R. Lagerbring och ledamoten af riksdagens andra kammare, landtbrukaren
J. P. Jesperson till ledamöter i kommittén. Vidare och efter
det generalmajoren Beckman aflidit den 26 juni 1909 förordnade Eders
Kungl. Maj:t jämlikt nådigt bref den 20 augusti samma år chefen för
V
kustartilleriet, generalmajoren m. m. H. G. W. Wrangel att vara ledamot
i kommittén. Slutligen har Eders Kungl. Maj:t enligt särskilda nådiga
bref den 15 juli 1910 bifallit af ofvanbeinälde Kvarnzelius, Persson och
Staaff gjorda ansökningar om entledigande från förordnandet att vara ledamöter
i kommittén.
Till sekreterare har kommittén antagit kaptenen vid flottan H. Ericson,
majoren, numera öfverstelöjtnanten vid generalstaben G. Nyström
samt statskommissarien P. Södermark.
De förslag, som vid kommitténs tillsättande öfverlämnades till kommitténs
granskning, utgjordes af chefernas för generalstaben och för flottans
stab den 18 oktober 1906 i samband med den samfällda försvarsplanen
afgifna förslag: dels till försvarsväsendets stärkande och dels till ändrad
lydelse af vissa paragrafer i värnpliktslagen, äfvensom sistnämnde stabschefs
i hemlig skrifvelse samma dag afgifna redogörelse i fråga om de
åtgärder, som erfordras för att underlätta flottans uppträdande under krig
in. in. Vidare remitterades till kommittén chefens för flottans stab den 9
november 1907 afgifna komplettering af förslag till flottans utveckling under
perioden 1908—1913; hvarefter med chefens för landtförsvarsdepartementet
skrivelser den 27 november och den 6 december 1907 till kommittén
öfverlämnats vissa utdrag af förenäinnda förslag till samfälld försvarsplan.
Ytterligare har Eders Kungl. Maj:t till kommittén remitterat nedannämnda
förslag, utlåtanden och utredningar in. m. rörande
a) landtförsvaret.
Generalskommissionens den 21 december 1907 afgifna utlåtande
öfver chefernas för generalstaben och flottans stab ofvanberörda förslag
till försvarsväsendets stärkande m. m. öfverlämnades jämlikt chefens för
landtförsvarsdepartementet skrifvelse den 16 januari 1908, för att af kommittén
tagas under öfvervägande vid fullgörande af det kommittén meddelade
uppdrag;
en af kommittén för afgifvande af förslag om folkskoleseminariernas
organisation gjord framställning om viss ändring i gällande värnpliktslag
och inskrifningsförordning öfverlämnades jämlikt nådigt bref den 19 juni
1908 för att tagas i öfvervägande vid fullgörandet af öfriga kommittén
lämnade uppdrag och för afgifvande af det förslag, hvartill omständigheterna
kunde föranleda;
till Eders Kungl. Maj:t afgifna betänkanden och förslag
VI
angående regementspastorsinstitutionens vid armén omorganisation,
samt
angående införande af fast aflönadt reservbefäl vid armén
öfverlämnades enligt nådigt bref den 10 juli 1908 för att tagas under
öfvervägande vid behandlingen af de till kommittén hörande ärenden;
af särskild! förordnade sakkunniga afgdfvet förslag; angående fält
O
O O o
läkarkårens omorganisation öfverlämnades jämlikt nådigt bref den 7 augusti
1908 för att tagas under öfvervägande vid behandlingen af de till kommittén
hörande ärenden;
generalskommissionens den 9 juni 1908 afgifna tilläggsutlåtande
öfver stabschefernas förslag till försvarsväsendets stärkande öfverlämnades
med nådigt bref den 7 augusti samma år till kommittén;
ett af chefen för generalstaben den 16 oktober 1908 afgifvet förslag
till åtgärder för underlättande af volontärrekryteringen äfvensom från
vederbörande myndigheter däröfver infordrade yttranden öfverlämnades jämlikt
nådigt bref den 13 november samma år för att af kommittén tagas
under öfvervägande vid behandlingen af de till densamma hörande ärenden;
en af tillkallade sakkunniga den 23 november 1907 afgifven utredning
jämte förslag rörande ingenjörvapnets omorganisation öfverlämnades
enligt nådigt bref den 31 december 1908 för att af kommittén tagas under
öfvervägande vid behandlingen af de till densamma hörande ärenden;
militärbefälhafvarens på Gottland framställningar dels om vidtagande
af åtgärder för ökandet af tillgången å beväringsmanskap på Gottland vid
mobilisering, dels ock att jämväl landstormen måtte inkallas vid mobilisering
på Gottland, öfverlämnades med chefens för landtförsvarsdepartementet
skrivelser den 5 maj 1909, med anmodan till kommittén att däröfver
afgifva yttrande;
väckt förslag om fästningsartilleriets förseende med stamhästar, jämte
vederbörande myndigheters däröfver afgifna yttranden, öfverlämnades jämlikt
nådigt bref den 27 augusti 1909 för att tagas i öfvervägande vid behandlingen
af öfriga till kommittén hörande ärenden;
afskrifter af tre utaf chefen för sjätte arméfördelningen till Eders
Kungl. Maj:t ingifna framställningar beträffande försvarsväsendet inom
nämnda arméfördelning öfverlämnades från lan dtförsvar sdepartementets
kommandoexpedition med skrifvelse den 27 juli 1910 samt afskrift af särskild
motivering till dessa framställningar med skrifvelse den 1 augusti 1910;
och slutligen öfverlämnades till kommittén med chefens för landtförsvarsdepartementet
skrifvelse den 3 november 1910 en enligt generalskommissionens
beslut utarbetad beräkning af kostnaderna för en organisation
på 8 linjearméfördelningar.
YII
b) sjöförsvaret.
Lotsstyrelsens framställning om utvidgning och fördjupande af segelrännan
i Oxdjupet, jämte vissa myndigheters däröfver afgifna utlåtanden,
öfverlämnades till kommittén jämlikt chefens för sjöförsvarsdepartementet
skrifvelse den 1 november 1907;
särskild! tillkallade sakkunnigas den 9 januari 1907 afgifna hemliga
betänkande och förslag angående sjökrigsmaterielen har från sjöförsvarsdepartementet
öfverlämnats för att vara tillgänglig under tiden för kommitténs
arbeten;
två af tillkallade sakkunniga för utredning rörande åtgärder för
stärkande af rikets fasta försvar åt sjösidan m. in. (kustförsvarskommissionen)
utarbetade hemliga promemorior angående det fasta kustförsvarets
ordnande och angående grunderna för beräkning af kustbefästningarnas
bemanningsbehof öfverlämnades med chefens för sjöförsvarsdepartementet
hemliga skrifvelse den 29 november 1907;
en af chefen för flottans stab afgifven hemlig promemoria angående
upptagandet af vissa kanaler för betryggandet af flottans operationsfrihet
äfvensom andra kanalförslag för underhållande af förbindelser mellan Stockholms
inre och yttre skärgård öfverlämnades med chefens för sjöförsvarsdepartementet
hemliga skrifvelse den 8 maj 1908, för att vara tillgänglig
under tiden för kommitténs arbeten;
kustförsvarskoinmissionens den 23 juni 1908 afgifna hemliga utredning
rörande det fasta kustförsvarets ordnande, jämte därvid fogade bilagor,
öfverlämnades med sjöförsvarsdepartementets hemliga skrifvelse den 3
juli samma år, för att vara tillgänglig under tiden för kommitténs arbeten;
särskild! tillkallade sakkunnigas betänkande och förslag till organisation
af flottans sjömanskår öfverlämnades enligt chefens för sjöförsvarsdepartementet
skrifvelse den 9 oktober 1908, för att vara tillgängligt under
tiden för kommitténs arbeten; hvarjämte
inspektörens af flottans öfningar till sjöss hemliga skrifvelse den 17
augusti 1910 i fråga om undervattensbåtarnas användbarhet för vårt lands
försvar öfverlämnades med sjöförsvarsdepartementets skrifvelse den 4 november
1910 för att vara tillgänglig under tiden för kommitténs arbeten.
c) landt- och sjöförsvaret gemensamt.
Till Eders Kungl. Maj:t afgifna betänkanden och förslag angående
ändrade bestämmelser rörande pensionering af manskap vid armén och
VIII
flottan öfverlämnades enligt nådigt bref den 10 juli 1908 för att tagas
under öfvervägande vid behandlingen af de till kommittén hörande ärenden;
betänkande och förslag angående upprättande af reservstater vid
armén och marinen öfverlämnades med chefens för landtförsvarsdepartementet
skrifvelse den 31 mars 1909, med anmodan till kommittén att öfver
berörda betänkande och förslag afgifva underdånigt yttrande; hvarefter ett
till Eders Kungl. Maj:t inkommet tillägg till detta betänkande och förslag
remitterades till kommittén med chefens för landtförsvarsdepartementet
skrifvelse den 27 april 1909;
vederbörande myndigheters yttranden rörande ofvannämnda förslag
angående reservstater vid armén och marinen öfverlämnades med chefens
för landtförsvarsdepartementet skrifvelse den 27 november 1909 för att af
kommittén tagas i öfvervägande vid afgifvande af utlåtande i ämnet, i
sammanhang hvarmed, till den åtgärd, som kunde på kommittén ankomma,
öfverlämnades direktionens öfver arméns pensionskassa och statskontorets
underdåniga utlåtanden och förslag till vissa ändringar i gällande pensioneringsgrunder
för arméns befäl och underbefäl med vederlikar jämte till
detta ärende hörande handlingar; hvarefter
dels särskildt förordnade kommitterades den 3 mars 1909 afgifna.
förslag till förordning angående marinens personal på reservstat och till
ändrad lydelse af nådiga kungörelsen den 24 november 1876 angående
grunder för pensionering af flottans befäl m. m., dels ock vederbörande
myndigheters häröfver afgifna underdåniga utlåtanden öfverlämnades med
chefens för sjöförsvarsdepartementet skrifvelse den 30 september 1910 för
att vara tillgängliga under tiden för kommitténs arbeten.
Vidare hafva, sedan kommittén i särskilda underdåniga skrivelser
hos Eders Kungl. Maj:t anhållit om utredning i nedan angifna hänseenden,
till kommittén öfverlämnats
dels, jämlikt nådigt bref den 14 februari 1908, af arméförvaltningen
verkställd utredning, huru stor besparing årligen vore att för statsverket vinna
genom indragning af de volontärnummer vid infanteriet, som enligt 1901 års
härordning kunde från och med år 1908 tills vidare anställas vid hvarje infanteriregemente
för att ersätta afgången i infanteriets nummerstyrka, m. m.;
dels med sjöförsvarsdepartementets skrifvelse den 12 juni 1908
chefens för marinstaben utredning angående utsträckning af öfningstiden
för vissa värnpliktiga vid flottan;
dels med chefens för sjöförsvarsdepartementet skrifvelse den 25 juli
1908 förslag till ändrad lydelse af de delar af värnpliktslagen, som beröras
af en sålunda utsträckt öfningstid för värnpliktiga vid flottan;
IX
dels med sjöförsvarsdepartementets hemliga skrifvelse den 7 augusti
1908 utredning angående plan jämte kostnadsberäkning för utveckling
efter år 1913 af flottans stridsfartygsmateriel samt dennas vidmakthållande
vid afsedd storlek;
dels, enligt sjöförsvarsdepartementets skrifvelse den 21 augusti 1908,.
af kommerskollegium verkställd utredning angående det inflytande på
handelsflottans bemanning, som en ifrågasatt utsträckning af öfningstiden
för vissa flottans värnpliktiga kunde beräknas utöfva;
dels med chefens för sjöförsvarsdepartementet skrifvelse den 5 mars
1909 viss af tillkallade sakkunniga verkställd utredning angående pansarbåtstyp
för svenska flottan;
dels, jämlikt chefens för landtförsvarsdepartementet bägge skrifvelse!-den 29 augusti 1909, af särskildt tillkallade sakkunniga afgifven utredning
angående säkerhetstjänstens ordnande i fredstid vid rikets fästningar in. m.;
dels med chefens för sjöförsvarsdepartementet skrifvelse den 9 november
1909 viss af sakkunniga gjord ytterligare utredning angående
pansarbåtstyp för svenska flottan;
dels med chefens för sjöförsvarsdepartementet skrifvelse den 2 november
1910 af chefen för marinstaben afgifven utredning rörande behofvet
af stam personal för mobilisering af flottans vid slutet af år 1911
förefintliga materiel;
dels slutligen en af marinförvaltningen och chefen för marinstaben
den 12 november 1909 afgifven hemlig utredning rörande handelsfartygs
begagnande till krigsbruk.
o o o
Kommittén anser sig vidare böra erinra därom,
att, sedan Eders Ivungl. Maj:t genom nådigt bref den 24 januari
1908 anmodat kommittén att inkomma med yttrande öfver vissa af chefen
för flottans stab gjorda framställningar rörande ändrad lydelse af § 27
mom. 1 värnpliktslagen, kommittén den 14 februari samma år afgifvit
underdånigt yttrande i nämnda ärende;
att kommittén den 15 november 1909 afgifvit särskildt underdånigt
betänkande och förslag rörande förflyttning af flottans station i Stockholm;
samt att, med föranledande af chefens för sjöförsvarsdepartementet
bägge skrivelser den 20 augusti och den 19 november 1909, kommittén
den 27 november 1909 afgifvit särskildt underdånigt yttrande rörande
pansarbåtstyp för svenska flottan.
Kommittén, som sammanträdde första gången den 15 oktober 1907
och som under sommaren år 1908 enligt i nådigt bref den 4 juni samma
II—102014. i.
X
år lämnadt medgifvande besökt de platser inom landet, hvarå nya försvarsanstalter
m. m. blifvit ifrågasatta till utförande, äfvensom andra orter, där
fasta försvarsanstalter eller örlogsvarf äro anordnade, får nu, efter fullgjordt
uppdrag, till Eders Kungl. Maj:t öfverlämna sitt underdåniga betänkande
med tillhörande bilagor, uppdeladt i tre afdelningar, nämligen
I. Kommitténs uppdrag m. in. jämte linansiel utredning,
II. Landtförsvaret,
III. Sjöförsvaret;
hvarjämte kommittén afgifver ett särskildt, hemligt betänkande rörande
det fasta kustförsvarets stärkande m. m.
De till kommittén remitterade handlingarna återställas; och bifogas
härjämte af undertecknade Andersson, Bildt, Lagerbring, Olsen, Sidner,
Wikander, Wrangel och Östberg afgifna särskilda yttranden.
Stockholm den 5 december 1910.
Underdånigst
CHR. LUNDEBERG
Hans Andersson
Olof Björklund
Gust. Lagerbring
L. W:son Munthe
Ludvig Sidner
J. G. Wikander
K. A. Wallenberg
J. P. Jesperson
K. Langenskiöld
H. Wrangel
C. O. Olsen
K. G. Bildt
G. F. Östberg
Hans Ericson
Georg Nyström Per Södermark.
DEL I.
KOMMITTÉNS UPPDRAG M. M.
JÄMTE
FIN ANSTEL UTREDNING.
KOMMITTÉNS UPPDRAG M. M.
samt
FINANSIEL UTREDNING.
INNEHÅLL.
Sid.
I. Kommitténs uppdrag ......................... 3.
II. Till kommittén öfverlämnade förslag . . . >............... 6.
1. Stabschefernas förslag rörande landtförsvarets stärkande......... 6.
2. Generalskommissionens förslag rörande landtförsvarets stärkande...... 8.
3. Stabschefernas förslag rörande sjöförsvarets stärkande..........10.
4. Kustförsvarskommissionens utredning.................12.
III. Finansiel utredning.
A. Redogörelse angående Sveriges finanser under tiden 1882—1909 ...... 13.
1. Statistisk undersökning rörande statens inkomster och utgifter åren
1882—1909 ...........•...........13.
a) Redogörelse för statens inkomster under perioden 1882—1909 ... 16.
b) Redogörelse för statens utgifter under perioden 1882—1909 .... 27.
c) Särskild redogörelse för försvarsutgifterna under samma period . . . 31.
d) Jämförelse mellan försvarsutgifter och öfriga egentliga utgifter . . . 34.
e) Sammanställning af inkomster och utgifter............38.
f) Öfverskottets användning...................39.
g) Jämförelse mellan Sveriges och vissa andra staters inkomster och utgifter 39.
2. Statens tillgångar och skulder vid periodens början och slut.....42.
3. Landets ekonomiska utveckling i allmänhet............44.
a) Nationalförmögenhetens ökning.................47.
b) Nationalinkomstens ökning..................51.
c) Förhållandet mellan nationalinkomstens och statsutgifternas samt skat
ternas
ökning......................54.
d) De kommunala utgifternas och utskyldernas inverkan.......56.
2
Sid.
B. Kommitténs uttalande rörande det framtida förhållandet mellan statsutgifterna
och rikets ekonomiska bärkraft.................57.
C. Kommitténs uttalande rörande försvarsutgifterna under den närmaste fram
tiden
............................63.
a) Möjligheten af att begränsa försvarsutgifterna till deras nuvarande belopp 64.
b) Beräkning af de för försvarsändamål under tiden 1912—1919 tillgängliga
medel..........................65.
c) Exempel rörande försvarsutgifternas fördelning å periodens särskilda år . 68.
IV. Sammanfattning af de utaf kommittén förordade åtgärderna för försvarets
stärkande............................71.
Bilagor.
A. Statistik öfver svenska statens inkomster och utgifter åren 1882—1909 ..... 77.
B. Statistik öfver svenska statens inkomster och utgifter åren 1908 och 1909 . . . 95.
C. Jämförelse mellan Sveriges och vissa främmande staters inkomster och utgifter . . 105.
D. Försvarsutgifterna i Sverige och vissa främmande stater...........169.
E. Tabeller till belysande af Sveriges ekonomiska utveckling sedan år 1882 . . . .189.
F. Redogörelse för statsverkets kostnad för det militära pensionsväsendet...... 209.
3
I. Kommitténs uppdrag.
De förslag till stärkandet af vårt lands försvar, hvilka för granskning
öfverlämnats till kommittén, leda sitt ursprung från Kungl. Maj:ts
den 5 januari 1906 meddelade beslut angående upprättande af en för
armén och flottan samfälld plan för rikets försvar. Vid föredragningen af
detta ärende yttrade dåvarande herr statsministern till statsrådsprotokollet:
»För att uppnå största möjliga effektivitet åt landets försvarskrafter
synes det vara erforderligt, att en närmare samverkan
anordnas mellan de båda olika grenarna af försvarsväsendet.
Första förutsättningen för en sådan samverkan är, att en
gemensam försvarsplan uppgöres med hufvudsyfte att i stora
drag klargöra, hvilken verksamhet armén och hvilken verksamhet
flottan bör utveckla under olika eventualiteter af fientligt angrepp
mot vart land, samt hvilka anordningar med afseende härpå
böra vidtagas till stärkande under fredens dagar af armén och
flottan. Gifvet är, att försvars planen bör afse en gradvis skeende
utveckling af försvarsmedlen så ordnad och afpassad, att
under hvarje utvecklingsskede finnes en verklig krigsberedskap,
d. v. s. att''de under hvarje sådant skede befintliga försvarsmedel
och försvarskrafter äro uti fullt krigsberedt och krigsdugligt tillstånd.
Vid denna utveckling bör därför alltid det ur försvarssynpunkt
viktigaste sättas i främsta rummet.
En särskild anledning till att nu gå i författning om
uppgörande af en omfattande försvarsplan för riket ligger i det
förändrade försvarspolitiska läge, hvari Sverige genom unionens
upplösning kommit. Den hjälp, som, i händelse angrepp skulle
företagas mot vårt land, under unionen kunnat påräknas från
Norge, står oss nu ej längre till buds. Det måste därför noggrant
utredas, hvilka kraf detta nya läge ställer på fördelningen
eller stärkandet af våra stridskrafter och stridsmedel.
4
Den sålunda ifrågasatta försvarsplanen torde böra förslagsvis
uppgöras af chefen för generalstaben och chefen för flottans
stab i samråd med hvarandra. Sedan detta arbete blifvit fullbordadt,
torde en granskning ur finansiell synpunkt af möjligheterna
till planens realiserande böra följa, och lärer då blifva
tillfälle att upptaga frågan, huru denna granskning på det mest
fruktbärande sätt bör försiggå.
Ett sådant tillvägagående, som jag nu tillåtit mig angifva,
skulle efter min mening medföra synnerligen stora fördelar. En
med omsorg förberedd planmässighet, önskvärd på alla statslifvets
områden, är, särskild! i fråga om vårt försvar, af utomordentligt
stor betydelse. Ty för ett litet och jämförelsevis fattigt land är
det oundgängligt att kraftigt genomföra principen det möjligast
effektiva försvar för den därför nedlagda kostnaden.
Det har också upprepade gånger inom riksdagen framhållits
såsom ett önskemål, att man måtte söka ernå ett fullt rationellt
utnyttjande af den värnkraft, vårt folk kan åstadkomma,
bland annat genom ett samarbete mellan målsmännen för landtoch
sjöförsvaret. Ett sådant arbete, väl och omsorgsfullt utfördt,
bör därför kunna i hög grad stärka riksdagens och landets förtroende
till ledningen af försvarsväsendet.»
På grund af hvad herr statsministern sålunda anfört, hvaruti statsrådets
öfriga ledamöter instämde, uppdrog Kungl. Maj:t åt cheferna för
generalstaben och för flottans stab att i samråd utarbeta ett förslag till
samfälld plan för rikets försvar med rätt för dem att under arbetets fortgång
i mån af behof tillita andra militära myndigheters bistånd.
Det cheferna för generalstaben och för flottans stab sålunda gifna
uppdrag var tillgjordt den 18 oktober 1906, då de gemensamt aflämnade
dels förslag till samfälld plan för rikets försvar, dels en öfversikt af de
anordningar, som med afseende å berörda förslag borde vidtagas till
stärkande under fredens dagar af armén och flottan, samt dels förslag
till lag om ändrad lydelse af vissa delar af värnpliktslagen. Samtidigt
afgåfvo härjämte nämnda chefer hvar för sig, chefen för generalstaben
förslag till arméns utveckling under perioden 1908—1913 och chefen för
flottans stab förslag till flottans utveckling under samma period jämte en
skrifvelse angående åtgärder, som erfordrades för att underlätta flottans
uppträdande under krig, fartygens strategiska fördelning under krig och
flottans förläggning i fredstid samt personalbehofvet vid mobilisering.
Då i fråga om sjöförsvaret särskilda specialutredningar ansågos vara
af behofvet påkallade, bemyndigade Kungl. Maj:t chefen för sjöförsvars
-
5
departementet dels den 14 september 1906 att tillkalla särskilda sakkunniga
för att med hänsyn till den då ännu under utarbetning varande
samfällda försvarsplanen biträda med utredning angående erforderliga förändringar
i typerna för vår flottas stridsfartyg, dels ock den 7 december
1906 att likaledes tillkalla sakkunnige för att förebringa ytterligare utredning
i fråga om vissa af cheferna för generalstaben och för flottans
stab afgifna förslag angående anordnande af vissa örlogsetablissement, förstärkande
af det fasta försvaret åt sjösidan in. in.
Sedan förstnämnda sakkunnige den 9 januari 1907 afgifvit sitt betänkande
samt de på grund af bemyndigandet den 7 december 1906 tillkallade
sakkunniges (»kustförsvarskommissionens») arbete på hösten 1907
närmade sig sin fullbordan, upptogs frågan om den granskning af de
ifrågavarande förslagen, som i ofvannämnda statsrådsprotokoll den 5 januari
1906 omförmäles.
Vid ärendets föredragning inför Kungl. Maj:t den 28 september
1907 yttrade nuvarande herr statsministern bland annat:
»De af« d fn a förslagen äro af en särdeles omfattande och
ingripande betydelse. Att de böra underkastas en allsidig granskning
och grundlig pröfning, särskildt ur finansiell synpunkt,
därom är jag fullständigt ense med min företrädare i ämbetet,
och det synes mig lämpligt, att denna granskning och pröfning
uppdrages åt en kommitté, hvilken, i betraktande af uppdragets
omfattning och vikt, synes böra göras större än hvad vid tillsättning
af kommittéer i allmänhet är vanligt. Därigenom kunna
olika åskådningar komma till uttryck inom kommittén samt tillfälle
lämnas åt med våra finansiella förhållanden förtrogne män
att där göra sin röst hörd. Hufvudvikten ligger enligt min uppfattning
vid den parlamentariskt-finansiella granskningen, hvarför
det antal ledamöter ur Riksdagen, som bör ingå uti kommittén,
icke torde böra understiga tio. Därjämte synes förste deputeraden
i Sveriges Riksbank böra insättas i kommittén.
För ett riktigt bedömande af de olika föreslagna försvarsanordningarnas
vikt för landets försvar äfvensom af den
ordning, i hvilken desamma böra komma till utförande, för att
försvarsmedlen må komma att utvecklas gradvis och på ett med
hänsyn till försvarsberedskapen ändamålsenligt sätt, är det emellertid
oundgängligen nödvändigt, att äfven den militära sakkunskapen
kommer att företrädas inom kommittén.»
På grund af hvad herr statsministern anfört, hvaruti statsrådets
öfriga ledamöter instämde, beslöt Kungl. Maj:t uppdraga åt eu kommitté
1 — 102014. i.
6
att, särskilt med hänsyn till rikets ekonomiska bärkraft, granska och afgifva
yttrande öfver omförmälda, af cheferna för generalstaben och för
flottans stab uppgjorda förslag till samfälld plan för rikets försvar samt
öfver öfriga i samband därmed stående förslag och utredningar.
V
II. Till kommittén öfverlämnade förslag.
Då kommittén, efter fullbordad granskning af de till densamma öfverlämnade
förslag och utredningar, nu går att afgifva utlåtande däröfver,
anser sig kommittén böra till en början lämna en sammanfattning af de
ifrågasatta åtgärderna för försvarets stärkande samt en öfversikt öfver de
därmed förknippade kostnader, sådana dessa vid de särskilda förslagens
upprättande beräknats.
De åtgärder ej mindre chefen för generalstaben och chefen för flottans
stab föreslagit än ock i de ofvan omnämnda till kommittén för granskning
öfverlämnade utlåtanden förordats, afsågo dels en ökning af landets
stridskrafter, beroende åtminstone i hufvudsak på det väsentligen ändrade
krigspolitiska läget efter unionens upplösning, dels ock viss förstärkning
af det fasta kustförsvaret.
De båda cheferna för generalstaben och för flottans stab framhöllo,
att ett afsevärdt tillskott uti landets försvarskrafter till lands och sjöss
vore oafvisligen nödvändigt, och angafs i den af dem uppgjorda samfällda
försvarsplanen, att de med denna sammanhängande förslagen till arméns
och flottans utveckling borde erhålla en tidsbegränsning af sex år samt
Stabs- omfatta perioden 1908 — 1913. Hvad särskild! landtstridskrafterna angår,
förströ föreslogs i främsta rummet en ökning af arméns hufvudvapen, infanteriet.
rande landt- Denna ökning afsåg organiserandet, under regementsöfningarna och vid
stärkande m°bilisering, vid hvarje infanteriregemente på fastlandet al en fjärde bataljon,
för hvilket ändamål hvart och ett af nämnda regementen skulle erhålla
en viss kaderökning, nämligen med 1 major, 4 kaptener och 1 löjtnant,
förutom att ett visst antal meniga volontärbeställningar uppflyttades
till distinktionskorpralsbeställningar. Landtstridskrafternas utveckling borde
dock icke stanna därvid, utan äfven de för kustfästningarnas försvar afsedda
tvenne regementena uppbringas till samma styrka som öfriga infanteriregementen,
hvarjämte infanteriets stridskraft borde stärkas genom upprättande
vid detta truppslag af k ulspr utaf delningar. Vidare borde vid ingenjörtrupperna
organiseras afdelningar för bestridande af ballong- och belysningstjänst,
hvarjämte generalstaben borde erhålla en tillökning af personalen äfvensom
samtliga landstormsområden organiseras såsom områden af I klassen, på
det att landstormen skulle kunna komma till ökad användning. Slutligen
borde, för möjliggörande af den föreslagna ökningen af antalet truppförband
vid mobilisering, tjänstetiden uti beväringens första uppbåd bestämmas
till 10 år i stället för nuvarande 8, äfvensom värnpliktsåldern utsträckas
till och med det 43:dje året, hvar]ämte vid fara för krig ett friare förfogande
öfver landstormen borde få äga rum.
Förutom denna utveckling i kvantitativt hänseende fordrades jämväl
kvalitativa förbättringar. De mål, som i detta afseende uppställdes för den
närmaste framtiden, voro,
att de värnpliktigas utbildning förbättrades genom att tjänstgöringstiden
vid infanteriet, positionsartilleriet, fästningsartilleriet, fästningsingenjörstrupperna
och trängen utsträcktes från 240 dagar till 365 dagar, samt
att vissa åtgärder vidtoges för att underlätta erhållandet af lämpliga
fast anställda (volontärer) i tillräckligt antal.
Enligt de af stabscheferna angifna beräkningar skulle landtförsvarets
ordinarie utgifter, pensionskostnaden däri icke inberäknad, under öfvergångstiden
(1908—1913) komma att utgöra
1908 ................ 43,640,300 kr.
1909 ................ 44,942,400 »
1910 ................ 45,555,600 »
1911 ................ 48,998,800 »
1912 ................ 50,949,900 »
1913 ................ 51,370,500 »
samt, sedan härordningen genomförts, årligen kr. 51,118,600.
Till jämförelse härmed anförde stabscheferna, att de ordinarie årliga
kostnaderna för landtförsvaret enligt 1901 års härordning, då sådana ändringar
i denna härordning medräknades, hvilka vore oberoende af den utaf
stabscheferna nu föreslagna utvecklingen, utgjorde 46,031,400 kr.
De extra ordinarie kostnaderna för landtförsvaret skulle åter under
samma period (1908—1913) utgöra
1908 ................ 14,618,000 kr.
1909 ................ 17,392,900 »
1910 ................ 16,493,500 »
1911 ................ 7,967,380 »
1912 ................ 8,539,000 »
1913 ................ 4,932,058 *
Summa 69,942,838 kr.
8
Generals- Uti det af 1907 års generalskommission öfver stabschefernas förslag
nenTfardaga betänkande framhölls det såsom fullt befogadt, att dessa förslag i
rörande första hand begränsats till en nära liggande, jämförelsevis kort period. För att
1Tetsfstär-''Inan skulle kunna bedöma ändamålsenligheten och tillräckligheten af de
kände, åtgärder, som blifvit föreslagna, borde emellertid det mål, som ur militär
synpunkt eftersträfvades, klart utpekas, så att försvarsfrågan i hela sin
vidd måtte kunde öfverskådas, och i sådant afseende uttalade generalskommissionen
såsom sin åsikt, att, efter hand som folkökningen och statsverkets
finansiella ställning det medgåfve, den enligt stabschefernas förslag
påbörjade utvecklingen af landtstridskrafterna borde fortgå i syfte att två
nya fullständiga arméfördelningar* uppställdes utöfver de'' nuvarande sex,
hvarigenom full ersättning vunnes för förlusten af den norska kontingenten.
Kommissionen framhöll ytterligare, att den organisatoriska utvecklingen
i främsta rummet borde afse ett vidare fullföljande af de för 1901
års riksdag framlagda förslag, samt att organiserandet af reservtrupper ur
beväringens äldre årsklasser vore den viktigaste af de åtgärder, som i
sådant afsende borde vidtagas.
Kommissionen, som i allt väsentligt tillstyrkte stabschefernas förslag
till arméns utveckling under det närmaste tidsskedet, förordade därjämte
vissa ytterligare förstärkningar i kvantitativt afseende, genom att föreslå,
bland annat,
att kaderökningen för uppställande vid mobilisering af en fjärde bataljon
vid hvarje infanteriregemente på fastlandet gjordes något starkare,
genom att ytterligare 4 sergeanter tilldelades hvart regemente;
att vid Norrbottens regemente en viss kaderökning ägde rum för uppsättande
af ytterligare två kompanier, afsedda för säkerhetstjänsten i Boden;
att fältartilleriet ökades med 2 divisioner i Norrland, hvilken ökning
emellertid ej ifrågasattes för den närmaste perioden, samt med 3
regementsofficerare för vissa särskilda befattningar; äfvensom
att generalitetet ökades med en generalinspektör för armén och en
kavalleriinspektör.
Härjämte föreslog generalskommissionen, att de värnpliktigas tjänstetid
skulle omfatta elfva år i beväringens första uppbåd, fyra år i beväringens
andra uppbåd och nio år i landstormen eller alltså tillsammans tjugufyra
år.
Uti kvalitativt afseende föreslog kommissionen,
att de värnpliktigas tjänstgöringstid måtte erhålla den af stabscheferna
förordade utsträckning, men med viss annan fördelning på första
*) Någon ny uppsättning af kavalleri borde emellertid ej förekomma.
9
tjänstgöring och repetitionsöfningar, särskild! i så måtto att vid vissa vapenslag
en repetitionsöfning om 15 dågar förlädes till det tolfte värnpliktsåret;
att mönstring och öfning med landstormsmännen borde äga rum
en gång under 3 dagar;
att för vinnande af ökadt antal reservbefäl tjänstgöringstiden för vissa
studerande blefve utsträckt till 500 dagar, hvilket äfven borde äga rum i
fråga om värnpliktiga läkare och veterinärer; samt
att f. d. stamanställda skulle efter 3 års anställning befrias från
såväl rekiytskola som repetitionsöfningar.
Enligt generalskommissionens beräkningar skulle, om dess förslag
godkändes, landtförsvarets ordinarie utgifter, pensionskostnaden oberäknad,
med iakttagande af löneförhöjningar tillkomna under 1907 samt vissa prisstegringar
komma att utgöra, i jämna hundratal kronor:
1909 48,728,200 kr.
1910 ................ 50,279,600 »
1911 ................ 52,238,800 »
1912 ................ 54,474,700 »
1913 ................ 56,538,600 »
samt efter genomförd härordning .... 56,164,300 »
Stabscheferna hade, såsom ofvan omnämnts, angifvit de ordinarie
kostnaderna för landtförsvaret efter genomförd härordning enligt sitt förslag
till 51,118,600 kr. Generalskommissionen framhöll hurusom, med
tillägg af de utaf Kungl. Maj:t och 1907 års riksdag beslutade aflöningsm.
fl. förmåner, de af stabscheferna föreslagna utgifter skulle stiga till
54,024,705 kr. 90 öre, hvilket belopp på grund af ytterligare prisstegringar
in. m. borde ökas med omkring 1 million kronor eller till i rundt tal
55,036,700 kronor, hvilken summa alltså vore jämförbar med den af generalskommissionen
beräknade kostnaden af 56,164,300 kr.
De extra ordinarie kostnaderna för landtförsvaret skulle enligt generalskommissionens
förslag uppgå till
för 1909 .............. 19,060,500 kr.
» 1910 .............. 18,582,500 »
» 1911 .............. 9,572,380 »
» 1912 .............. 10,150,000 »
» 1913 .............. 6,284,658 »
Summa 63,650,038 kr.
2—102014.
10’
Stats- Den utveckling af sjöförsvaret, som af cheferna för generalstaben
förslag rö- och för flottans stab föreslogs skola äga'' rum under den närmaste perioden,
försvarets e^er **ren 1908—1913, omfattade dels en ökning af den flytande materiestärkande.
^en mec* däraf föranledd personalökning, dels viss annan ökning af personalen,
och dels särskilda andra åtgärder, åsyftande att öka effektiviteten af
flottans verksamhet under krig. Behofvet af en väsentlig tillökning i flottans
flytande materiel och en ökning af vissa fartygstypers sjöduglighet
hade numera framträdt såsom en oafvislig nödvändighet, och vid behandlingen
af frågan om den utveckling flottan borde gifvas under den ifrågavarande
sexårsperioden borde icke lämnas ur sikte det förhållandet, att
flottan ännu icke blifvit uppbringad till den styrka, som enligt senaste
decenniers kommittébetänkanden redan före unionsupplösningen ansetts vara
för densamma erforderlig. Enligt stabschefernas mening borde emellertid
flottans tillväxt under perioden 1908—1913 begränsas till
2 st. l:a kl. pansarbåtar,
2 » 3:e kl. »
2 » torpedkryssare,
8 > jagare,
12 » l:a kl. torpedbåtar och
8 » undervattensbåtar.
Den föreslagna ökningen af pansarbåtar kunde dock på detta sätt
begränsas endast under den förutsättning, att fartygen blefve af en väsentligt
starkare typ, än den senast använda. Detsamma gällde äfven med
hänsyn till torpedkryssarna och vissa undervattensbåtar.
Genom den sålunda angifna utvecklingen komme emellertid flottan
icke att uppbringas till sådan styrka, att den blefve i stånd att på ett
fullt tillfredsställande sätt motsvara de kraf, som betingades af vårt nya
krigspolitiska läge. För att detta skulle kunna anses vara fallet, hade
tillökningen i fartygsmateriel i stället bort omfatta omkring
4 st. l:a kl. pansarbåtar,
6 » 3:e kl. »
4 » torpedkryssare,
20 » jagare,
24 » l:a kl. torpedbåtar och
20 » undervattensbåtar.
Förutom den ökning af flottans personal, som betingades af den
föreslagna nybyggnaden af fartyg, ansågs en ökning erforderlig jämväl
för utveckling af minvapnet samt på grund af särskilda anordningar för
bevakning af sjöstyrkor m. m., äfvensom för tjänstens bestridande å föreslagna
nya förläggningsorter för flottans fartyg.
11
Men äfven andra åtgärder, åsyftande att öka effektiviteten af flottans
verksamhet under krig, framhöllos såsom i hög grad önskvärda och borde
enligt stabschefernas mening göras till föremål för särskilda utredningar.
Dessa åtgärder utgjordes af
förflyttning eller utvidgning af flottans station i Stockholm;
anordnandet af ett örlogsetablissement i Göteborg och ett å mellersta
Norrlands kust;
upptagandet af vissa kanaler för betryggande af flottans rörelsefrihet;
förstärkandet af det fasta försvaret åt sjösidan vid Stockholm, Karlskrona
och Göteborg;
skyddandet genom befästningar åt sjösidan af det föreslagna örlogsetablissementet
å mellersta Norrlands kust samt anordnandet af sjöbefästningar
för tryggandet af en replipunkt för flottan vid Alands haf; samt
utveckling af minvapnet.
Uti kvalitativt afseende föreslogo stabscheferna att, i likhet med hvad
som förordats för infanteriet m. fl. vapen vid landtförsvaret, de värnpliktigas
utbildning skulle såväl vid flottan som vid kustartilleriet förbättras genom
tjänstgöringstidens utsträckning till 365 dagar.
De ordinarie kostnaderna för sjöförsvaret, utom kustartilleriet, och
oberäknadt pensionskostnaden, men med inbegrepp af de å femte hufvudtiteln
uppförda anslagen till »handeln»,* beräknades af chefen för flottans,
stab enligt hans förslag, i jämna hundratal kronor, till
för år 1908 ............. 14,113,000 kr.
> » 1909 17,469,400 »
» » 1910 ............. 18,200,700 *
> > 1911 ............. 18,932,000 »
» , 1912 19,663,300 »
samt » » 1913 20,394,700 »
och de extra ordinarie kostnaderna för flottan och kustartilleriet, men
med undantag af arbetena å rikets kustbefästningar
för år 1908 .
» » 1909 .
» » 1910 .
» » 1911.
> » 1912.
och » » 1913 .
. 8,253,500 kr.
. 11,986,500 »
. 11,986,500 »
. 11,986,500 »
. 11,986,500 »
. 11,986,500 »
#
Nämligen anslagen till lots- och fyrinrättningen, navigationsskolorna m. m.
12
Kustför
svarskom
missionens
utredning.
Uti den utredning, den s. k. kustförsvarskommissionen afgaf om det
fasta kustförsvarets stärkande, redogjorde kommissionen för de anläggningar
och åtgärder, som föranleddes af de utaf stabscheferna såsom i hög
grad önskvärda betecknade anordningarna, med undantag af förflyttningen
eller utvidgningen af flottans station i Stockholm, hvilket ärende icke
blifvit till kommissionen remitteradt, samt anordnandet af en replipunkt
vid Alands haf. Kommissionen framhöll, att ett fullständigande af redan
befintliga kustpositioner i allmänhet borde föregå anläggandet af nva
sådana, men då arbetena för detta fullståndigande icke kunde afslutas
på 6 år, och då det blefve nödvändigt att fördela kostnaderna på en
längre följd af år, förutsatte kommissionen, att tiden för arbetenas utförande
uppdelades på två särskilda perioder. De för landets trygghet
mest oundgängliga arbetena vore sålunda upptagna under första periodens
förra del, omfattande 12 år; samma periods senare del skulle omfatta 6
år och den andra perioden 10 år.
Kommissionens utredning omfattade i hufvudsak
anläggande af ett örlogsetablissement i Göteborg och ett å mellersta
Norrlands kust;
förstärkande af Vaxholms och Oscar Fredriksborgs fästning samt
anläggande af vissa befästningar i Stockholms yttre skärgård;
förstärkande af Karlskrona och Älfsborgs fästningar;
uppsättning af en mineringsafdelning samt anskaffande af en spärrningsträng;
äfvensom
upprensning af vissa farleder och anläggning af en kanal från
Bag gensfjärden till Stockholms inre skärgård.
Enligt kustförsvarskoinmissionens beräkningar skulle i följd häraf
kustartilleriets ordinarie kostnader komma att under de närmaste åren
utgöra, i jämna hundratal kronor:
1909 ................ 3,068,700 kr.
1910 ................ 3,229,200 »
1911 ................ 3,425,200 »
1912 ................ 3,558,400 »
1913 ................ 3,861,800 »
För nyanläggningar beräknade åter kommissionen under de 12 närmaste
åren en utgift af 49,607,300 kronor eller i medeltal för år 4,133,900
kronor.
13
III. Finansiel utredning.
A. Redogörelse angående Sveriges finanser under tiden
1882-1909.
Enligt det kommittén lämnade uppdraget, har kommittén haft att undersöka,
huruvida rikets ekonomiska bärkraft medgifver vidtagandet af de åtgärder
för försvarets stärkande, för hvilka ofvan i korthet redogjorts. Därvid
har kommittén först och främst funnit det vara af vikt att undersöka rikets
finansiella förhållanden under den närmast förflutna tiden; och har kommittén
ansett denna undersökning lämpligen böra omfatta tiden från
och med år 1882, det tjugufemte året före början af kommitténs arbete.
I. Statistisk undersökning rörande statens inkomster och utgifter åren
1882-1909.
Såsom främsta ledet i en undersökning af rikets finansiella förhållanden
torde böra ingå en närmare utredning rörande statens inkomster
och utgifter. Någon fortlöpande finansstatistik, hvarur erforderlig kännedom
i sådant afseende kunnat vinnas, är emellertid icke i Sverige anordnad,
hvarför kommitténs första åtgärd blef att föranstalta om upprättande af
en sådan finansstatistik för ifrågavarande period. Materialet till denna,
på kommitténs uppdrag af förste revisorn i statskontoret, filosofie doktorn
K. Beckman utarbetade statistik, hvilken såsom bil. A åtföljer kommitténs
betänkande, är hämtadt ur den af statskontoret utgifna årliga publikationen
»Kapitalkonto till rikshufvudboken», hvars siffror emellertid icke
direkt angifva de under de särskilda åren verkligen influtna och utgifna
beloppen, utan för sådant ändamål måst underkastas viss bearbetning, i
hufvudsak bestående däruti att, i fråga om inkomsterna, till de i kolumnen:
»Enligt räkenskaperna utgörande» upptagna belopp lagts restantier och
propriebalanser vid årets början äfvensom omföringar från diverse fonder,
men i stället fråndragits dels restantier och propriebalanser vid årets slut,
dels afkortningar och dels sådana de särskilda utgiftsanslagen godtgjorda
belopp, som äro att anse såsom afkortningar eller uppbördskostnader, samt,
14
Gruppering
af inkomster
och utgifter
beträffande utgifterna, till de under kolumnen: »Utgifter» upptagna belopp
lagts de i kolumnen: »Omföring till diverse fonder» införda belopp, hvaremot
fråndragits dels utgiftsanslagen enskildt tillhörande uppbördsmedel,
dels ock de från statsverkets inkomster godtgjorda belopp, hvilka äfven
fråndragits motsvarande inkomsttitel.
Vidare hafva i den föreliggande statistiken såväl inkomster som utgifter
grupperats på annat sätt än som förekommer i riksstat en och i
rikshufvudboken. Hvad först angår utgifterna, har kommittén ansett dessa
lämpligen böra uppdelas i »egentliga utgifter» och »öfriga utgifter», de
senare omfattande driftkostnader, utgifter för anskaffande af inkomstgifvande
egendom, afsättning till vissa fonder samt amortering af statsskulden,
samt de »egentliga utgifterna» böra ordnas i närmare öfverensstämmelse
med arten af de olika statsändamålen än som äger rum vid utgifternas
uppdelning å riksstatens hufvudtitlar. De egentliga utgifterna hafva
sålunda i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den gruppering, som förekommer
i ett af docenten, numera öfverdirektören L. Widell år 1900 utgifvet
arbete,» Sveriges finanser under senare hälften af 1800-talet», indelats
i följande grupper:
A. Författningsutgifter.*)
B. Utrikesförvaltningen.
C. Försvars väsendet.
D. Rättsväsendet.
E. Allmän inre styrelse.
F. Kyrkliga ändamål.
G. Undervisningsväsendet.
H. Vetenskap och konst.
I. Hälso-, sjuk- och fattigvård.
K. Näringarna.
L. Kommunikationsväsendet.**)
M. Finansförvaltningen.
hvarjäinte, då alltför stora svårigheter mött att under dessa utgiftsgrupper
inordna en del sådana kostnader som för pensionering af civila tjänstinnehafvare,
postafgifter i tjänsteärenden, vissa ålderstillägg åt tjänstinnehafvare,
skrifmaterialier och expenser, vissa under förskottstitel bestridda
utgifter m. m., dessa måst sammanföras till en särskild grupp
*) Omfattande hela första hufvudtiteln samt statsrådet, Kungl. Maj:ts kansli (utom
justitierevisionen), riksdagen och riksgäldskontoret, jämte kyrkomöte, statsrevision och justitieombudsmannen.
**) I fråga om järnvägar, post och telegraf upptagas härunder blott de belopp, hvarmed
för vissa år driftkostnaderna öfverstigit inkomsterna.
15
N. Gemensamma förvaltningsutgifter.
Hvad särskild! försvarsväsendet beträffar, hafva härunder upptagits
utgifterna under riksstatens fjärde och femte hufvudtitlar utom de till
»författningsutgifter» öfverförda anslagen till vederbörande departementschefer
och försvarsdepartementens kanslier. Medan af nyss angifvet skäl
kostnaden för de civila tjänstemännens pensionering icke kunnat i den
föreliggande statistiken hänföras till de särskilda utgiftsgrupper, som inbegripa
kostnaderna för nämnda tjänstemäns aflöning, hafva utgifterna för
det militära pensionsväsendet ansetts böra, då i detta fall någon svårighet
härför icke mött, inräknas bland försvarsutgifterna, helst som det synts
kommittén vara angeläget att uppställa ifrågavarande statistik på sådant
sätt, att man skulle kunna jämföra å ena sidan samtliga utgifter för försvarsändamål
och å andra sidan alla öfriga egentliga statsutgifter. Anslagen
till »Handeln» hafva, såsom icke afseende försvarsändamål, fråndragits
utgifterna under femte hufvudtiteln. Vidare har kommittén, för att å
försvarsutgifterna erhålla för hela perioden jämförliga siffror, till de kontanta
utgifterna låtit lägga värdet af det in natura utgjorda rustningsoch
roteringsbesväret, uppskattadt med ledning af beloppet å utbetald
lindring i samma besvär, hvilket värde i följd häraf äfven upptagits å
inkomstsidan bland direkta skatter.
Inkomsterna hafva uppdelats i A. Skatter, dels direkta och dels
indirekta, B. Inkomst af statsegendom, statens kommunikationsanstalter
och regalera hvilken inkomstgrupp angifvits med dels brutto- och dels
nettobelopp, d. v. s. dels utan och dels med afdrag för de i utgiftsstatistiken
såsom driftkostnader upptagna belopp, samt C. Öfriga inkomster,
bestående af bötesmedel, terminsafgifter till läroverken och extra uppbörd.
För öfriga detaljer i den plan, enligt hvilken ifrågavarande statistik
är uppgjord, redogöres i ofvannämnda bil. A. Af denna bilaga framgår
äfven att, till kontroll å riktigheten af de i statistiken upptagna siffror,
ett bokslut uppgjorts, angifvande statens tillgångar den 1 januari 1882,
dess inkomster och utgifter under åren 1882—1907 samt tillgångarna den
31 december 1907.
Ifrågavarande statistik har numera kompletterats med siffrorna för
åren 1908 och 1909, intagna i den vid betänkandet fogade bil. B, som
jämväl innefattar ett bokslut af nyss angifven art för tiden från 1907 års
slut till 1909 års slut.
Den gruppering af utgifter och inkomster, som kommit till användning
i det föreliggande tabellarbetet, har synts kommittén mera ändamålsenlig
än den i riksstaten begagnade, i synnerhet för en sådan undersökning
som den kommittén haft att verkställa. Af särskild betydelse i detta af
-
16
Redogörelse
för statens
inkomster
under
perioden
1882-1909.
seende är driftkostnadernas afskiljande från de egentliga utgifterna. Då
nämligen ändamålet med den statistiska utredningen är att uppvisa, i
hvad mån de olika statsutgifterna belastat budgeten och hvilka medel,
som varit tillgängliga för statsbehofvens tillgodoseende, är påtagligen storleken
af nämnda driftkostnader icke af någon direkt betydelse, liksom å
andra sidan inkomsterna af statens domäner, postverk, telegrafverk, järnvägar
in. in. först då de, efter afdrag af driftkostnaderna, angifvas till
sina nettobelopp, äro af ett omedelbart intresse för undersökningen. Det
kunde måhända ifrågasättas, att äfven uppbördskostnaderna, t. ex. utgifterna
för tullverket, bort behandlas i likhet med driftkostnaderna; men
så har dock här ej skett, enär dessa uppbördskostnader, som i olikhet
med förut nämnda driftkostnader bestridas af skattemedel, måste anses hafva
karaktären af verkliga statsutgifter. Att utgifterna för anskaffande af inkomstgifvande
egendom samt afsättning till vissa fonder, hvilka utgifter
äro snarast att betrakta såsom kapitalplacering, äfvensom för amortering
af statsskulden icke böra hänföras till utgifter i egentlig mening, torde
icke kräfva någon särskild motivering.
Enligt den föreliggande statistiken hafva statens nettoinkomster under
ifrågavarande period stigit från 81,763,946 kronor år 1882 till 164,755,476
kronor år 1909. En granskning af de särskilda inkomsttitlarna gifver vid
handen, att vissa vid periodens början förefintliga slag af inkomster numera
upphört att till statsverket ingå, men andra i stället tillkommit, att. en
del inkomsttitlar under perioden erhållit väsentligt ökad, andra åter minskad
betydelse, under det att vissa inkomster förblifvit så godt som oförändrade.
För att utröna, huruvida de särskilda inkomsternas fluktuationer skulle
kunna i något afseende tjäna till ledning vid bedömande af utvecklingen
utaf landets ekonomiska bärkraft, har kommittén verkställt en undersökning
rörande dessa växlingar och de orsaker, som framkallat desamma; och
lämnas här en kortfattad redogörelse för denna undersökning.
Skatter.
Grundskatt och med indelningsverket sammanhängande skatter.
Bland de direkta skatterna intog år 1882 grundskatten (ränta och
tionde) det förnämsta rummet och inbragte nämnda år omkring 6 mill.
kronor. Värdet å rustnings- och roteringsbesväret jämte de därmed sammanhängande
vakansafgifterna in. m. uppgick samma år till omkring 5
17
mai. kronor. Sedan 1885 års riksdag beslutit afskrifning med 30 procent
å ifrågavarande skatter och besvär, minskades nyssnämnda två belopp år
1886 till resp. 4''3 mill. och 3’8 mill. kronor. På grund af 1892 års riksdags
beslut om successiv afskrifning af återstoden under loppet af tolf
år, nedgick sammanlagda beloppet åt grundskatt och de med indelningsverket
sammanhängande skatter och besvär
år 1893 till
» 1894 »
» 1896 »
» 1898 »
> 1900 »
och » 1902 »
hvarefter från och med år 1904 ifrågavarande statsinkomst bortfallit.
. 7-2 mill. kronor,
. 5-4 » »
. 4''5 » »
. 3*3 > »
. 2*2 » »
. 1*4 » »
Mantalspenningar.
Denna skatt, som jämlikt kungl. förordningen den 24 april 1863
erlägges med 40 öre för man och 20 öre för kvinna af hvar och en,^ som
uppnått 18 års ålder, dock med vissa angifna undantag, har i mån af
folkmängdens tillväxt stigit från 644,757 kronor år 1882 till 811,425
kronor år 1907. Att skatten under de två senaste åren influtit med lägre
belopp, för år 1908 611,538 kronor och för år 1909 790,746 kronor, har
sin orsak däruti, att till följd af uppbördsstämmornas förflyttning till
slutet af året utestående skatterestantier icke hunnit att under det löpande
året indrifvas.
Bevillning af fast egendom samt af inkomst.
Denna bevillning bestämdes år 1861 till: för jordbruksfastighet 3
öre för hvarje fulla 100 kronor af taxeringsvärdet, för annan fastighet
och för frälseränta 5 öre för hvarje fulla 100 kr. af samma värde samt
för inkomst 1 procent af inkomstbeloppet och har för den period, hvarom
nu är fråga, ej undergått annan förändring med hänsyn till skattesatsen
än att bevillningen för jordbruksfastighet år 1892 höjdes från 3 till 6 öre
för hvarje fulla''100 kr. af taxeringsvärdet. Det lägsta inkomstbelopp, för
hvilket bevillning ägt rum, utgjorde år 1882 400 kronor, men höjdes från
och med år 1884 till 500 kronor.
3—102014.
18
Ifrågavarande skatt ingick år 1882 med ett belopp af 3’s mill kr i
skattetiteln .Allmän bevillning», hvilken dessutom omfattade dels den perSm
j ar.Sk^dsafglften’ .dels kortstämpelafgift, dels ock bevillning af särskdda
förmåner och rättigheter; men sedan år 1884 den personliga skyddsafgiften
borttåg^, kortstämpelafgiften öfverflyttats till stämpelmedlen samt
bevillning åt särskilda förmåner och rättigheter utbrutits för att bilda en
särskild inkomsttitel, har bevillning af fast egendom samt af inkomst från
och med ar 1885 utgjort en särskild skattetitel å riksstaten.
... ^eJ°PP> som småningom från 3''9 mill. kr. sistnämnda år ökats
. ^ 3i.mn1 ll ^ år J®92, utvisar år 1893 på grund af ofvanberörda höi
bevillningen
för jordbruksfastighet en mera betydande stegring,
till 5''i mill. kr., hvarefter ökningen fortskred tämligen jämnt till 7’e mill.
kr. år 1900. Sistnämnda år vidtogs den ändring, att ifrågavarande skatt,
som dittills upptagits i riksstaten redan året före det, då den i verkligheten
inflöt, skulle i riksstaten beräknas först samma år, hvarunder den
uppbars och kom statskassan tillgodo; och då vid öfvergången till denna
nya anordning bevillningen kunde för hvardera af åren 1901 och 1902
upptagas såsom inkomst med allenast halfva det influtna beloppet, uppgick
denna inkomsttitel år 1901 till allenast 3''9 mill. kr. och år 1902 till
3''s mill kr. för att sedermera år 1903, då förändringen var genomförd
stiga till 7 9 mill. kr. Under de därpå följande åren fortgick ökningen!
utan tvifvel i någon mån påverkad af den år 1902 i sammanhang med
inkomstskatten införda s. k. själfdeklarationen, tämligen jämnt upp till
1 j mill- kronor år 1909. Att ifrågavarande bevillning år 1908 inflöt
med så högt belopp som 17''3 mill. kronor, beror däraf, att under sistnämnda
år upptogs, förutom hel bevillning på grund af taxering under
ar 1907, därjämte half bevillning på grund af taxering under år 1908.
1 illaggsbevillmng.
iäoQ »T/ skatteform har under ifrågavarande period anlitats åren 1882,
1893 1896 samt 1902 och 1903. Särskilt under de båda senast nämnda
aren lämnade denna skatt en afsevärd inkomst, nämligen 6’9 mill. bi
ll
vartd era aret.
Inkomstskatt.
Vid 1902 års riksdag beslöts en inkomstskatt af en procent å efter
vissa angifna grunder uppskattad inkomst af fast egendom, af kapital och
a;. aTb^;’ ™?d iakttagande af progression beträffande inkomst, som öfverstiga
b,000 kr.
19
Härutinnan har sedermera för den period, hvarom nu är fråga, icke
skett annan ändring än att till följd af den vid 1907 års riksdag beslutade
omläsning af bevillningen och inkomstskatten, hufvudsakligen innebärande,
att inkomstens taxering skulle afse det nästföregående årets inkomst i
stället för såsom förut det löpande årets, inkomstskatt på grund åt 190»
års taxering nedsattes till hälften, således till Va procent af inkomsten.
Ifrågavarande skatt inflöt under första året, 1903, med 10 6 null.
kr och steg därefter småningom till 16 mill. kr. år 1907. Pa grund
af nyssnämnda beslut om dess nedsättande till halfva beloppet för år
1908, inbragte skatten sistnämnda år endast 7''s null. kr., hvarefter densamma
år
1909 åter inflöt med 16 mill. kr.
Tullmedel.
Tulluppbörden, som under hela ifrågavarande. period utgjort statsverkets
förnämsta inkomstkälla, uppgick år 1882 till omkring SV i mitt.
kr steg år 1884 till 33’s mill. kr., men sjönk under de närmast påförande
åren småningom till 30’e mill. kr. år 1887. Sedan Riksdagen i början af
år 1888 åsatt spannmål en tull af 2 kr. 50 öre för omalen och 4^_kr 30
öre för malen, allt per 100 kilogram, steg tullinkomsten ar 1888 till 37 6
mill. kr. och år 1889 till 42''s mill. kr., till hvilken ökning spannmålstullarna
bidrogo med resp. 5''i mill. och 6''7 mill. kr. År 1891 sjonko
tullmedlen med 4‘e mill. kr. till 37‘9 mill., hvilken minskning väsentligen
härflöt af sockertullens nedgång från 11 9 null. kr. ar 1890 till 9 2 null.
kr år 1891, förorsakad af den ökade tillverkningen inom landet åt hvitbetssocker.
Efter ytterligare någon minskning under åren 1892 och 1893,
beroende hufvudsakligen på nedgång i inkomst af spannmålstullen, som
år 1892 nedsatts till 1 kr. 25 öre för omalen och 2 kr. 50 ore för malen
spannmål, vidtog med år 1894 åter en ökning, som utan afbrott fortsatte
till år 1899. Visserligen minskades år 1895 sockertullen med mer an 4
mill. kr., men detta uppvägdes af en ungefär motsvarande ökning i inkomst
från spannmålstullen, som sistnämnda år hojt| till 3 kr. ore
för omalen och 6 kr. 50 öre för malen spannmål. År 1898 steg tullinkomsten
med 8-5 mill. till 52 mill. kr. och år 1899 med ytterligare 8 i
mill. till 60''i mill. kr. Under sistnämnda bägge år inbragte spannmals
tullarna resp. 10*2 mill. och 14*3 mill. kr. År 1900 utvisar åter nedgång
i tullinkomsten, med 2*7 mill. kr. till 57*4 mill kr i hvilken minskning
spannmålstullen deltog med 1’2 mill. Nästföljande år, 1901 inträffade eu
betydligare minskning, med 8 mill. kr., hvaraf 3’5 mill. falla på spannmålstullen
och 2-7 mill. på sockertullen. År 1902 ökades åter spannmåls
-
20
importen sa att inkomst en af denna tullartikel steg från 9''s mill. år 1901
till 15 i null. kr. och hela tullinkomsten från 49’s mill. till 55*i mill kr
Ökningen fortsatte såväl år 1903, detta särskilt till följd af den samma
ai vidtagna höjningen i tull på spirituösa, som ock år 1904, då sammanlagda
tullinkomsten uppgick till 59-4 mill. kr. Under därpå följande
1 qo«r Lvf t£lluPPbörden 7ld ungefär samma belopp, men nedgkk år
1908, i följd åt de tryckta konjunkturerna, till 57''2 mill. kr. År 1909
utvisar åter en ökning af tullinkomsten till 58''5 mill. kr. och detta oaktadt
tulluppborden för augusti månad, till följd af storstrejken, med mer
ån en million kr. understeg samma uppbörd för motsvarande månad 1908.
B rännvinst illv er Jemn g safgift.
O
ä^oo!82 Utgick ?enna med 1 krona Per kanna samt blef från och
med ar 1883 i sammanhang med det metriska måttsystemets tillämpning
falverad till 40 öre per liter, hvilket innebar en höjning af icke fullt
111 • ''Sk Cn h''f1<;S sederraera år 1888 till 50 öre per liter och
ai 1903 till sitt nuvarande belopp af 65 öre per liter.
Dat ^flutna skattebeloppet har med vissa fluktuationer stigit från
13 2 mill. kr. år 1882 till 24''4 mill. kr. år 1906. Den största af dessa
uktuationer, som inträffade ar 1887, då inkomsten nedgick till 8''s mill,
kr. från lös null. år 1886, beror emellertid hufvudsakligen blott af en
a vKltagen ändring i dessa medels bokföring. Förut hade nämligen beti^flande
det brännvin, som lagts å nederlag, tillverkningsafgiften upp
fnflAt01?
saso0rn inkomst redan genast efter tillverkningen, oaktadt skatten
nflot först da brännvinet for disposition uttogs från nederlaget. Då nu
c etta ändrades därhän, att afgiften skulle i räkenskaperna uppdebiteras
först vid brännvinets uttagande från nederlaget, blef häraf en följd, att
omkring 4 null. kr måste i 1887 års räkenskaper afskafva*, såsom utgörande
den uppdebiterade, men icke influtna afgiften för det brännvin
som vid årets början legat på nederlag. Brännvin,
Sedan skatten år 1888 ungefär återtagit sitt läge före nyssberörda
sTeS im1 et! mflut6t bel°PP af 14‘2 mllb k-> ägde en ganska ämn
fölfande LI?^^ HPP tlU 20''5 railb kr- ar 1901. Det närmast
J de aret, 1902, utvisar däremot nedgång, nämligen till 18''i mill. kr.,
hvilken minskning torde väsentligen hafva berott därpå, att stora inne
liggande
lager funnos från föregående år, då brännvinstillverkningen varit
då +L? Van f « i den anle?ning’ att en höJning af skattesatsen redan
fftl-d rhf6n / mant väntades komma till stånd. Sedermera inträdde till
töljd åt den förut omnämnda ökningen af skattesatsen en stegring af ifråga
O
O Ö
21
varande inkomst, upp till 24''4 null. kr. år 1906, hvarefter åter inkomsten
minskats till 23''s mill. kr. år 1907, 21''4 mill. kr. år 1908 och 19*2 inill.
kr. år 1909. Den starka nedgången under sistnämnda år torde hufvudsakligen
härröra från förhållanden, som stodo i samband med storstrejken.
Hvitbetssockertillverkningsafgift och soclcershatt.
År 1882 utgick hvitbetssockertillverkningsafgiften med 2/s af införseltullen
å utländskt råsocker af mörkare färg än n:r 18 holländsk
standard, hvilken tull då utgjorde 10 kr. per centner, motsvarande 23''s
öre per kilogram; och beräknades det beskattningspliktiga råsockret efter
de för tillverkningen använda betornas vikt sålunda, att 100 kilogram råa
hvitbetor antogos lämna ett utbyte af 6''25 kilogram socker. Inkomsten af
ifrågavarande skatt, som år 1882 utgjorde allenast 0''i mill. kr., steg sedermera
småningom till 1''8 mill. kr. år 1891, då afgiften höjdes till x/2 af
ofvanberörda tull, hvarefter skatteresultatet ytterligare ökades till 7''7 mill.
kr. år 1896. Sistnämnda år höjdes det beräknade utbytet af 100 kilo råa
betor till IOV2 kilo, 1901 till IIV2 kilo och 1902 till 12 kilo socker.
Inkomsten af ifrågavarande skatt, som år 1897 steg till 11 mill. kr., var
därefter ganska växlande, allteftersom hvitbetsskörden utföll mer eller
mindre gvnnsamt, och sjönk sålunda år 1898 på grund afQsvag betskörd
till 6''3 mill. kr., men steg åter år 1901 till 12''6 mill. kr. År 1905 öfvergick
man till ett nytt system i fråga om sockerbeskattningen genom införandet
af en konsumtionsskatt af till en början 13 öre per kilogram vid
sockrets utlämnande till fritt bruk från sockerfabrik eller allmänt sockernederlag,
hvilken skatt af 1908 års riksdag höjdes för år 1909 till 15 öre
per kilo. Under år 1906, då öfvergången till den nya beskattningsformen
ägde rum, sjönk af denna aidedning inkomsten af ifrågavarande skattekälla
till blott 1"6 mill. kr., men år 1907 inbragte sockerskatten icke mindre än
14''7 mill. kr., hvarefter den ytterligare steg till 18*9 mill. kr. år 1908.
Sistnämnda starka ökning föranleddes till en god del däraf, att fabrikerna,
för att undgå den med den 1 januari 1909 inträdande skatteförhöjningen,
under december 1908 till fritt bruk uttogo så mycket socker som möjligt.
Skatteresultatet nedgick också år 1909 till 15 mill. kr.
''Punschskatt.
Denna infördes år 1903 och bestämdes till 60 öre för hvarje liter
punsch, som utlämnas till förtäring eller försäljning åt allmänheten, hvarefter
år 1906 enahanda afgift fastställdes äfven för arrak eller rom vid
22
försäljning åt allmänheten. Skatten inbragte år 1904 1''3 mill. kr. och år
1909 1*6 mill. kr.
Maltskatt.
o
År 1903 infördes en skatt af 12 öre för hvarje kilogram malt, som
i bryggeri användes för tillverkning af maltdryck. Skatten inbragte år
1904 3''2 mill. kr. och år 1908 2''9 mill. kr. Vid sistnämnda års riksdag
höjdes skattesatsen till 23 öre per kilogram. Ehuru denna skatteförhöjning
tiädde i kraft den 1 okt. 1909, uppgick inkomsten af maltskatten för
sistnämnda år icke till mer än 2*9 mill. kr., hvilket emellertid torde vara
att tillskrifva det inflytande, som storstrejken i förevarande afseende utöfvade.
Stämpelmedel.
Inkomsten af denna skatt, som år 1882 uppgick till omkring 3 mill.
kronor, steg år 1886 till 3''8 mill., men nedgick år 1893 till 3''3 mill. kr.
Först sedan år 1894 dels en väsentlig höjning ägt rum i stämpelafgiften
för bouppteckningar, med progression för mindre närskyldas arfslotter,
dels ock införts stämpelafgift å depositionsbevis, växlar och obligationer,
utvisar denna skattetitel en större stegring, nämligen till 4''9
mill. kr. år 1895. Ökningen fortgick sedermera ujider de närmaste åren,
så att inkomsten år 1898 växt till 6''8 mill. kr. År 1899 stego stämpelmedlen
till icke mindre än 8''2 mill. kr., hvilket emellertid berodde af den
tillfälliga omständigheten, att sagda år stämpelafgiften för en enda bouppteckning,
nämligen efter aflidne ingenjören A. Nobel, inbragte omkring
1,800,000 kronor. Stämpel uppbörden sjönk också år 1900 till 6''6 mill.
och år 1901 till 6‘i mill. kr. Sedermera har den åter stigit, särskildt
beträffande inkomsten af stämplar å handlingar till lagfartsprotokoll, hvilken
utgjorde år 1901 2 mill. kr., år 1902 2''7 mill. kr., år 1905 3''3 mill. kr.
samt år 1906 4''4 mill. kr.
År 1906 infördes emissionsstämpel å aktier och banklotter och år
1908 stämpelafgift å aktier, banklotter och obligationer vid öfverlåtelse
däraf genom köp eller byte.
Stämpeluppbörden, som utgjorde år 1906 10''i mill. kr. och år 1907
11 7 mill kr., steg sedermera år 1908 till 13‘6 mill. kronor, hvartill särskildt
bidrog emissionsstämpeln för en bolagsbildning af större omfattning,
samt nedgick år 1909 åter till 11*7 mill. kr.
23
Bevillning saf gifter för särskilda förmåner och rättigheter.
Inkomsten af denna skattetitel steg, tack vare den däruti ingående
bevillningsafgiften för bankbolag med sedelutgifningsrätt, från 334,649 kr.
år 1885 till 1,190,489 kr. år 1901. Men sedan år 1903 de enskilda bankernas
sedelutgifningsrätt upphört, har skattetiteln icke någon större betydelse
såsom inkomstkälla. År 1909 inbragte den 310,843 kr.
Fyr- och båkafgift.
Denna skatt, som år 1882 inbragte omkring Ds null. kr. och år
1909 1*8 mill. kr., har sålunda under ifrågavarande period endast obetydligt
ökats. I fråga om denna inkomst torde böra erinras, att anslaget
till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna plägar beräknar
till samma belopp som fyr- och båkmedlen, äfvensom att enligt af riksdagen
lämnadt medgifvande de å denna inkomsttitel uppkommande öfverskott
få användas för de med nyssnämnda anslag afsedda ändamål.
Kontrollstämpelmedel.
Inkomsten af denna skattetitel utgjorde år 1882 26,000 kr., ökadessedermera
icke afsevärdt förr än i midten af 1890-talet, men har sedermera
tämligen jämnt stigit från 37,000 kr. år 1895 till omkring 90,000 kr.
år 1909.
Inkomst af statsegendom, statens kommunikationsanstalter
och regaler.
Arrendemedel.
Denna statsinkomst uppgick år 1882 till 3‘2 mill. kr. och år 1885-till 3-s mill. kr., men har från och med påföljande året 1886 varit stadd i
nästan oafbruten nedgång, hufvudsakligen till följd af den fortgående försäljningen
af de smärre kronoegendomarna. År 1909 utgjorde arrendeinkomsten
1 *9 mill. kr.
Skogsmedel, netto.
Denna inkomst, som år 1882 uppgick till 0''8 mill. kr., har sedermera
i mån af den fortgående utvidgningen af statens skogsområden samt
den mer och mer rationellt tillämpade skogsskötseln stigit, ehuru med
ganska starka, af konjunkturerna på trävarumarknaden orsakade fluktua
-
24
tioner, till 7 mill. kr. år 1907. År 1908 nedgick inkomsten till 6 null. kr.
och år 1909 till 4 3 mill. kr. Den starka nedgången sistnämnda år är att
tillskrifva, förutom de tryckta konjunkturerna, särskildt den omständigheten,
att skogsstatens aflöning från och med samma år blifvit afsevärdt. höjd.
Postmedel, netto.
Postverkets nettoöfverskott utgjorde år 1882 omkring 0‘7 npll. kr.,
och har sedermera än understigit och än öfverstigit denna siffra. År 1888
utgjorde öfverskottet ett särdeles obetydligt belopp och år 1897 utvisar
brist. Däremot har sedan år 1903 rätt af sevärda belopp från denna inkomsttitel
tillgodoförts statskassan, nämligen
1903 ...........1 "5 mill. kr.
1904 ...........1 "8 » •»
1905 ...........''2''i » »
1906 ........... 2-3 » »
1907 ........... 2-2 » »
1908 ........... 0‘7 » »
1909 ...........Ds » »
Telegrafmedel, netto.
Denna inkomst har enligt den föreliggande statistiken icke uppgått
till något afsevärdt belopp, hvarvid emellertid bör anmärkas, att bland driftkostnaderna
upptagits äfven kapitalafbetalningar å de för telefonanlägo--ningar upptagna lån.
Järnvägstrafihnedel, netto.
Bland alla statens inkomster har ingen utvisat så starka växlingar
som denna. Nettoinkomsten af järnvägsdriften utgjorde så t. ex. år 1882
8 mill. kr., år 1887 5 mill. kr., år 1897 15*i mill. kr., år 1901 8’e mill.
kr. och år 1906 icke mindre än 18 mill. kr., men har sedermera nedgått
år 1907 till 12’s mill. kr., och de bägge sista åren till så låga belopp som
6-2 mill. kr. år 1908 och 6’9 mill. kr. år 1909, till hvilken nedgång den år
1908 genomförda löneregleringen för järnvägspersonalen väsentligen bidragit.
Inkomst af myntverket, netto.
Denna, som utgjorde år 1882 omkring 3,000 kr., år 1883 169,000
kr., år 1890 237,000 kr., år 1898 1,574,000 kr., år 1905 16,000 kr. och
år 1909 165,000 kr., är såsom häraf framgår synnerligen växlande.
25
Riksbankens vinst, netto.
Denna inkomst, som i föreliggande tabell upptages för det år, hvarunder
den uppstått, och ej för det, då densamma tillgodoförts statsverket,
uppgick för år 1882 till 1,300,000 kr., men har under senare tid, särskild!
efter upphörandet år 1903 af de enskilda bankernas sedelutgifningsrätt,
väsentligen stigit, så att densamma, som utgjorde år 1907 8''7 mill. kr., år
1908 8''3 mill. kr. och år 1909 6‘3 mill. kr., numera är af ej ringa betydelse
för statsreglering^!.
Utdelning å statens aktier i Luossavaara—Kiirunavaara aktiebolag.
Denna inkomsttitel tillkom år 1909, då ifrågavarande utdelning uppgick
till 1,038,027 kronor.
Öfriga inkomster.
Bötesmedel.
Dessa hafva ökats från 275,000 kr. år 1882 till 500,000 kr. år 1909.
Terminsafgifter från läroverken.
Dessa afgifter hafva influtit första året, 1905, med 583,000 kr. och
1909 med 541,000 kr.
Extra uppbörd.
Inkomsten häraf utgjorde år 1882 371,000 kr., nedgick år 1892 till
103,000 kr., samt har under senaste tiden i medeltal uppgått till omkring
400,000 kr. för år.
Hvad angår sammanlagda beloppet a f statens nettoinkomster hafva dessa,
såsom ofvan är närnndt, stigit från 81,763,946 kr. år 1882 till 164,755,476
kr. år 1909, således med en årlig tillväxt, enligt formeln för ränta på
ränta, af 2‘63 %. Denna stegring har dock ej varit jämnt fortskridande, i
det att nämnda statsinkomster, efter en obetydlig ökning åren 1883 och
1884, under de därpå följande tre åren minskades så att de år 1887 utgjorde
67''i mill. kr. Att sistnämnda inkomstsiffra blef så låg, beror emellertid
delvis på ofvan omförmälda afskrifning med omkring 4 mill. kr.
å brännvinstillverkningsskatten, hvilken, såsom förorsakad blott af vidtagen
4—102014. l.
Sammandrag
af
statens netto''
inkomster
1882—1909.
26
ändring i dessa medels bokföring, icke betecknar någon motsvarande minskning
i inkomst. Förnämligast i följd af den år 1888 gjorda förhöjning i
vissa tullsatser stego inkomsterna Samma år till 83''3 null. kr., eller ungefär
samma belopp, som de utgjort år 1884. Därefter ökades inkomsterna
ytterligare till 92‘2 mill. kr. år 1890, men nedgingo år 1891 åter till 85''s
mill. kr., hvilka fluktuationer hufvudsakligen föranleddes af växlande tullinkomster.
Under därpå följande åtta år stego inkomsterna oafbrutet till
131*8 mill. kr. år 1899, till hvilken ökning samtliga de viktigare inkomsttitlarna
och framför allt tulJmedlen bidrogo. Sedan inkomsterna år 1901
hufvudsakligen på grund af minskad tullinkomst och förändrad bokföring
af den allmänna bevillningen nedgått till 119"i mill. kr., vidtog åter med
år 1902 en oafbruten ökning af inkomsterna till 179''5 mill. kr. år 1907,
hvilken ökning förnämligast härflöt från inkomstskatten samt ökad reveny
af sockerskatt, stämpelskatt, skogsmedel och riksbanksvinst, medan däremot
tullinkomsten var ungefär stabil. De bägge senaste åren utvisa en
afsevärd nedgång af statsinkomsterna, nämligen till 169 mill. kr. år 1908
och 164''7 mill. kr. år 1909. Denna nedgång har hufvudsakligen berott
af ogynnsamma konjunkturer inom näringslifvet samt af ökning i driftkostnaderna
för statens affärsverksamhet, men kan, hvad år 1909 beträffar,
delvis tillskrifvas en rent tillfällig orsak, nämligen den stora arbetsinställelse,
som ägde rum sistnämnda år. Till följd häraf synes det vara riktigast
att vid uträknande af statsinkomsternas årliga ökning i medeltal under
ifrågavarande period utelämna året 1909. Det kunde måhända ifrågasättas,
huruvida ej äfven året 1908, då inkomsterna sjönko med öfver 10 mill. kr.,
borde uteslutas vid denna beräkning, så att inkomstsiffran för år 1907
blefve slutpunkten för uträkningen. Men häremot kan anmärkas, att stegringen
i inkomst från 1906 till 1907, nämligen från 163,140,489 kr.
till 179,556,925 kr., eller alltså omkring I6V2 mill. kr., icke kan anses
vara normal, särskild! med hänsyn därtill att inkomsten af sockerbeskattningen
vid öfvergången till den nya skatteformen steg med icke mindre
än 13 mill. kr. På grund häraf och då den inkomstökning af omkring
6 mill. kr., som 1908 års siffra utvisar vid jämförelse med 1906 års inkomstbelopp,
kan anses ungefär motsvara den inkomststegring, som förut
under perioden i allmänhet ägt rum, synes 1908 års inkomstsiffra väl
lämpa sig till slutpunkt för beräkningen af inkomsternas årliga ökning i
medeltal, hvilken ökning alltså för perioden 1882—1908 kan angifvas
till 2''83 %.
Af ofvanstående redogörelse för de särskilda inkomsttitlarna framgår,
att visserligen statsinkomsterna till en del varit direkt beroende af den
ekonomiska utvecklingen inom landet, men att beträffande vissa slag af
27
inkomster, däribland de viktigaste, deras växlingar jämväl, eller rent
af hufvudsakligen, betingats af ändringar i skattelagstiftningen. Vid sådant
förhållande och då det i många fall svårligen kan afgöras, i hvad
mån tillväxten af en statsintäkt varit att tillskrifva den ena eller andra
af nämnda bägge faktorer, anser sig kommittén redan i detta sammanhang
böra framhålla, att utvecklingen af statens inkomster endast i ringa
grad kan vara ägnad att gifva ett begrepp om skatteförmågan eller rikets
ekonomiska bärkraft, och ännu mindre tjäna till grund för några beräkningar
om, huru statens inkomster komma att framdeles gestalta sig,
hvilket ju för öfrigt är så mycket naturligare som, i fråga om regleringen
af statens inkomster och utgifter, det är skatteinkomsterna, som rättas efter
de såsom nödiga befunna utgifterna, och icke tvärt om.
Hvad beträffar statens utgifter under ifrågavarande period 1882—
1909, hafva de särskilda hufvudgrupper, hvari de s. k. egentliga utgif- utgifter
terna i den föreliggande statistiken indelats, gestaltat sig så som framgår u^Z-vm.
af följande sammandrag, hvari utgifterna för åren 1882, 1890, 1900 och
1909 angifvits i jämna tusental kronor.
. | 1882. | 1890. | 1900. | 1909. |
A. Författningsutgifter....... | 2,657,000 | 2,866,000 | 2,820,000 | 3,655,000 |
| B. Utrikesförvaltningen...... | 554,000 | 512,000 | 889,000 | 1,494,000 |
O. Försvarsväsendet........ | 30,746,000 | 32,956,000 | 57,737,000 | 84,494,000 |
D. Rättsväsendet......... | 3,762,000 | 3,876,000 | 4,028,000 | 5,281,000 |
E. Allmän inre styrelse...... | 2,800,000 | 3,211,000 | 3,383,000 | 4,896,000 |
1 F. Kyrkliga ändamål....... | 946,000 | 727,000 | 637,000 | 808,000 |
1 G-. Undervisningsväsendet ... . . . | 8,216,000 | 10,043,000 | 13,305,000 | 23,738,000 |
H. Vetenskap och konst...... | 543,000 | 825,000 | 886,000 | 1,034,000 |
, I. Hälso-, sjuk- och fattigvård . . . | 1,586,000 | 2,227,000 | 3,251,000 | 6,735,000 |
K. Näringarna........... | l,268,u00 | 1,197,000 | 2,594,000 | 5,063,000 : |
L. Kommunikationsväsendet .... | 1,995,000 | 2,405,000 | 4,049,000 | 5,620,000 | |
i M. Finansförvaltningen....... | 14,722,000 | 15,298,000 | 14,110,000 | 24,660,000 |
! N. Gcmensammma förvaltningsutgif-ter *)............ | 3,564.000 | 4,102,000 | 5,272,000 | 8,218,000 |
Summa egentliga utgifter | 73,360,000 | 80,245,600 | 112,959,000 | 175,696.000 |
*) Härvid erinras därom, att bland »gemensamma förvaltningsutgifter» ingå^ en del
pensions- och öfriga kostnader, som, därest så kunnat ske, rätteligen bort uppdelas å andra
utgiftsrubriker.
28
Med undantag af utgifterna för kyrkliga ändamål, hvilka nedgått från
946,000 kronor till 808,000 kronor, hafva alltså de särskilda statsutgifterna
under ifrågavarande period i större eller mindre grad ökats; och utgör
den årliga ökningen, uttryckt i medelprocenttal enligt formeln för ränta
på ränta:
för författningsutgifter...........l''is %
» utrikesförvaltningen...........3-74 »
» försvarsväsendet............3-si »
» rättsväsendet..............I‘i7 »
» allmän inre styrelse...........2‘09 »
» undervisningsväsendet..........4’oi »
» vetenskap och konst..........1''83 »
» hälso-, sjuk- och fattigvård.......5''so »
» näringarna...... 5-26 »
» kommunikationsväsendet.........3‘9i »
» finansförvaltningen...........1''93 »
» gemensamma förvaltningsutgifter . . . . . 3‘i5 » *)
samt
för summa egentliga statsutgifter.......3''29 »
De utgifter, som tillväxt hastigare än utgifternas slutsumma, äro
alltså
hälso-, sjuk- och fattigvård med årlig ökning af . 5''so %
näringarna » » » » . 5’26 »
undervisningsväsendet » » » ». . 4-oi »
kommunikationsväsendet » » » » . 3-91 »
försvarsväsendet » » » » . 3-81 »
och utrikesförvaltningen » » » » . 3-74
medan däremot öfriga utgifter ökats långsammare än utgifterna i sin
helhet. **)
I fråga om kostnaderna för utrikesförvaltningen, har deras stegring
hufvudsakligen ägt rum först under de senaste åren, efter unionens upp
*)
Se not å föregående sida.
**) I afseende härå hänvisas till hvad som å sid. 30 anföres därom, att, då landets
utgifter för allmänna ändamål till en stor del bestridas af kommuner och landsting, vid en
jämförelse mellan de särskilda slagen af offentliga utgifter hänsyn äfven bör tagas till kommunernas
och landstingens andelar däri.
29
lösning. Ökningen af utgifterna för hälso-, sjuk- och fattigvård faller till
största delen på statens andel i kostnaden för hospitalen för de sinnessjuka,
hvarjämte på senare tid de e. o. anslagen till lungsotssanatorier bidragit
till stegringen. Bland utgifterna för näringarna är det i främsta
rummet de e. o. anslagen till understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar,
som medverkat till ökningen af denna utgiftsgrupp. Beträffande
undervisningsväsendet hafva särskilt utgifterna för folkundervisningen
undergått en mycket stark stegring, nämligen från 3,271,236 kronor
år 1882 till 13,231,442 kronor år 1909 eller alltså med i medeltal 5''3i %
per år. I fråga om utgifterna för kommunikationsväsendet är det hufvudsakligen
tillkomsten af ordinarie anslaget till bidrag för vägunderhållet på
landet samt ökningen af de e. o. anslagen till bidrag för anläggning eller
förbättring af vägar samt för understödjande af brobyggnader m. in., som
förorsakat stegringen inom denna utgiftsgrupp.
Bland de utgifter, som utvisa den relativt minsta ökningen, märkas
utgifterna för finansförvaltningen. Beträffande den största i denna utgiftsgrupp
ingående ‘posten, räntor å statsskulden, bör särskildt beaktas, att
dessa räntor i den föreliggande statistiken upptagits med nettobelopp,
d. v. s. efter afdrag af till riksgäldskontoret influtna räntor. Häraf förklaras
det förhållandet, att, ehuru statsskulden ökats från 225,715,896
kronor vid 1882 års början till 551,782,472 kronor vid 1909 års slut,
statsverkets ränteutgifter, som år 1882 utgjorde 8,661,709 kronor, år 1909
icke stigit högre än till 14,320,956 kronor.
Att ränteutgifterna icke ökats mer, beror på ökningen af riksgäldskontorets
räntebärande tillgångar. Dessa utgjorde år 1882 40,146,478
kronor, hufvudsakligen till vissa järnvägsbolag utlämnade lån, men hade
vid 1909 års utgång stigit till 161,186,923 kronor. Åt detta belopp voro
44,367,735 kronor tills vidare förräntade medel samt återstoden fordringar
för utgifna lån, hvaribland märkas
lån för järnvägsanläggningar .
» till Telegrafstyrelsen . . .
fordran af odlingslånefonden
» » torfindustrilånefonden
» » rederilånefonden . .
samt » » egnahemslånefonden
52,194,013 kr.
21,499,500 »
4,338,228 »
3,392,458 »
14,609,667 »
15,350,359 »
Då det kan vara af intresse att mer i
denna utgiftspost, har kommittén velat här
detalj följa utvecklingen af
intaga en tabell, utvisande
30
för hvarje år under perioden de af riksgäldskontoret utgifna och uppburna
räntor:
Å r. | Utgifna räntor. | Upptorna räntor. | 1 Ränteutgifter, netto. |
1882 ................ | 10,093,545 | 1,431,836 | 8,661,709 |
1883 ................ | 9,661,655 | 1,616,774 | 8,044,881 |
1884 ................ | 9,768,802 | 1,839,514 | 7,929,287 |
1885 ................ | 9,958,296 | 1,927,148 | 8,031,148 |
1886 ................ | 10,327,830 | 1,944,656 | 8,383,174 |
1887 ................ | 10,043,753 | 1,570,094 | 8,473,659 |
1888 ................ | 10,186,052 | 1,614,195 | 8,571,857 |
1889 ................ | 10,472,183 | 1,998,532 | 8,473,651 |
1890 ................ | 11,307,437 | 2,293,355 | 9,014,083 |
1891................ | 10,106,038 | 1,662,880 | 8,443,158 |
1892 ................ | 10,298,518 | 2,510,198 1 | 7,788,320 |
1893 ................ | 10,697,719 | 2,011,566 | 8,686,153 |
1894 ................ | 10,976,111 | 2,509,532 | 8,466,579 |
1895 ................ | 10,823,881 | 2,403,894 | 8,419,987 |
1896 ................ | 10,848,177 | 3,264,479 | 7,583,698 |
1897 ................ | 10,586,129 | 2,980,590 | 7,605,539 |
1898 ................ | 10,503,727 | 3,514,831 | 6,988,896 |
1899 ................ | 10,935,782 | 4,311,288 | 6,624,494 |
1900 ................ | 11,431,779 | 5,165,587 | 6,266,192 |
1901................ | 12,812,469 | 5,361,790 | 7,450,673 |
1902 ................ | 12,765,772 | 3,866,358 | 8,899,414 |
1903 ................ | 12,732,575 | 3,153,831 | 9,578,744 |
1904 ................ | 12,826,157 | 3.093,649 | 9,732,508 |
1905 ................ | 14,085,416 | 3,803,258 | 10,282,158 |
1906 ................ | 15,066,769 | 4,695,009 | 10,371,760 |
1907 ................ | 16,258,587 | 5,752,168 | 10,506,418 |
1908 ................ | 18,183,744 | 6,535,191 | 11,648,553 |
1909 ................ | 20,245,754 | 5,924,798 | 14,320,956 |
Nettoränteutgifternas afsevärda minskning under åren 1896—1901
var sålunda föranledd af de höga ränteinkomster, som under denna tid
tillflöto riksgäldskontoret. Denna ökade ränteinkomst torde åter hafva
uppstått hufvudsakligen däraf att öfverskottsmedel till betydande belopp
varit af statskontoret öfverlämnade till riksgäldskontorets förvaltning.
o o
31
Hvad slutligen för sv ar sutgifterna beträffar, framgår deras utveckling
■ _________---fKi;nr,rln nt» rlon minrii.t,tade statistiken öfver
Särskild
nvaa S1Uingen jutsvui tmiytj ««* ----<7"‘----7 7, f 0 redogörelse
under ifrågavarande period af följande, ur den upprättade statistiken otver för förstatens
inkomster och utgifter sammanförda tabell,1) hvari beloppen ansrifvits
i millioner kronor. _
Ä r.
Landtförsvaret
o &
p-itra
o O 3-
2 « p
Sjöförsvaret
o c
S-CR
g-S-5.
tf B
Statens bidrag till del
mil. pensionsväsendetj
Summa
1882 .
1883 .
1884 .
1885 .
1886 .
1887 .
1888 .
1889 .
1890 .
1891 .
1892 .
1893 .
1894 .
1895 .
1896 .
1897 .
1898 .
1899 .
1900 .
1901 .
1902 .
1903 .
1904 .
1905 .
1906 .
1907 .
1908 .
1909 .
18-5
17-3
17- 8
18- 5
19- 5
19-7
19- 8
205
20- 5
I 19-9
21- 1
j 22-7
■ 24''9
|24-3
24-8
26-7
264
28-1
1 29 G
29-9
346
372
i 38-9
41 3
42-2
i 43 0
439
47''5
1''5
1''6
1-2
1''2
1''6
1-6
1-2
0''9
10
1- 4
1''4
2''1
20
2- 4
3''2
3i
30
3- 5
8-2
6''5
8- 3
9- 8
13 1
15-2
12-7
10-2
lo-o
8''3
3-7
3-7
41
41
2''7
2''8
2''8
2''8
2-7
2-7
2''7
2-3
1-9
1''9
1-6
1*5
0''8
0''8
0''6
0''5
Öl
237
22''G
231
23''8
23''8
240
23- 8
24- 2
24- 2
240
25- 2
27-1
28''8
28''6
29''5
31''3
30''2
32-4
38-3
369
430
470
52''0
56''5
54''9
f;3''2
53''9
55''8
4-3
4''4
4 2
4''3
4''9
51
5''2
4''9
50
5''0
49
5''4
5''6
5''8
60
61
6-2
6''1
6-4
7
9''4
11''2
11- 9
10-9
12- 7
140
16- 4
17- 6
0-6
0''9
1-8
1-9
1-9
1-6
1-2
1-2
1-8
1-6
1- 9
2- 0
1-]
1-5
1-8
5-7
5''2
4''8
10-1
12-0
11 5
8''1
10 1
7-2
7''2
7''8
6''4
7-3
0-5
0-5
0''5
0-5
0-4
0-4
0-3
0-3
0-2
0''2
0-2
Öl
Öl
Öl
o-l
Öl
5-4
5- 8
6- 5
6''7
7''2
7- 1
6-7
6-4
6- 5
6''8
7- 0
7''5
6''8
7''4
7''9
11-9
11-4
10-9
16-5
19-5
20''9
19-3
22-0
18 1
19 9
21-8
22-8
24''9
0-7
0-7
0-7
0''7
0''8
0-8
0''8
0-8
0''8
0-8
0''8
0-9
0-8
0-9
0-9
0- 9
10
0 9
0''9
10
1''0
1''0
10
1''0
10
1- 0
10
1-1
0''9
0''9
0-9
0- 9
1- 1
1-2
12
1-8
1-4
1-4
1-6
1-5
1-6
1-6
1-7
1-8
1-8
1-9
1-9
1-9
1- 9
2''1
2- 4
2 3
2-5
2-7
20
2-0
1-6 23-5
1-6 1122-4
1*6
1-6
1.9
2-0
2''0
2-1
2-2
2-2
2''3
2-4
2-3
2-5
2-6
2''7
2-8
2-8
2''8
29
2- 9
3 1
3''4
3''3
36
3- 7
3''G
3''7
22''7
23-6
25-3
25''6
25- 8
263
26- 3
25''8
26-9
28''9
31-3
31 0
30
3''4
40
4-1
4''6
4.4
3-6
3- 4
3''7
4- 4
4- 7
5- 6
4- 7
5- 6
31''8 I 6-6
337 10''6
33-6 i 10 0
35''1 . 10''2
37''0 20''2
38''4
45''0
20''4
21''7!
49-4 20 0]
51''7 1 25''7
53''3
55 9
57''9
61''3
66''2
24''7
224
24''1
190
18-2
4-2
4''2
4''6
4 G
31
3-1
31
30
30
2''9
2-9
2''5
20
2-0
1-6
1''6 I
0 9 2)
0''8
0''5
0''5
Öl
30''7
30''0
31''3
323
330
331
32-5
327
330
331
34'' G
370
38''0
38-6
40''0
45''9 j
44''5 I
46''1 I
57''7 |
59-4
66-8
694
77''4 j
78-0 i
78-3
8203)
80''3
84''4
1) Angående grunderna för ifrågavarande utgifters beräknande i denna statistik se sid. 15.
2) Med inberäknande af sjöförsvarets andel i denna kostnad.
3) Häri ingå äfven kostnader för de år 1905 i anledning af unionsupplösmngen vidtagna
särskilda åtgärderna. Efter afdrag för dessa kostnader utgöra försvarsutgifterna ar
1907 78-7 raill. kr.
32
Häraf inhämtas, att ifrågavarande utgifter, som år 1882 uto-jorde
30 7 null. kr. och^ år 1892 34''e mill. kr., således under denna tioårsperiod
ej undergmgo någon mera afsevärd ökning. Sedan emellertid vid 1892
års urtima riksdag en förbättrad härordning antagits, hvarvid bland annat
de värnpliktigas tjänstgöringstid utsträcktes från 42 till 90 damir ökades
försvarsutgifterna år 1893 med 2M mill. kr. till 37 mill. kr! År 1897
inträffade åter en mera betydande ökning af försvarsutgifterna, som då
stego från 40 mill. kr. till 45‘9 mill. kr., hvilken ökning hufvudsakligen
föranleddes af de utaf 1896 års riksdag beviljade anslag för anskaffande
åt två l:a kl. pansarbåtar, fyra torpedkryssare och 6 l:a kl. torpedbåtar.
År 1898 utvisar en minskning i försvarskostnad af 1’4 mill. kronor. Af
denna minskning faller 0''5 mill. kr. å sjöförsvarets e. o. kostnader, en
del berodde på nedgång i nettovärdet å effektiva rustnings- och roterino-sbesvären
utan motsvarande ökning i kostnaden för lindring i dessa besvär,
och en del föranleddes däraf, att siffran för landtförsvarets ordinarie utgifter,
ehuru dessa i själfva verket under året ökats, likväl efter från
^
. vakamafeifter och inkomst för försålda gevärs
persedlgv
in. m. utvisar eu minskning å 0-3 mill. kr.
År 1900 stego försvarsutgifterna med lfe mill. kr. till 57’t mill.
r. Af denna ökning folio 4‘7 mill. kr. på landtförsvarets e. o. kostnader
dels för anskaffande af nya eldhandvapen för armén, dels för nya kaserner
och dels för stärkande af landets fasta försvar, samt 5-<> mill kr
å sjöförsvarets e. o. utgifter för anskaffande af ny krigsfartygsmateriel,
till hvilket ändamål betydande anslag beviljats af 1899 års riksdag. Hufvudsakligen
till följd af ytterligare ökning i sistnämnda kostnader steo-o
försvarsutgifterna år 1901 med 1''7 mill. kr. till 59 M mill. kr.
Sedan år 1901 ny härordning antagits och i samband därmed de
värnpliktigas tjänstgöringstid väsentligen utsträckts samt kustartilleriet
nyorgamserats och i sin helhet tilldelats marinen, ökades försvarsutAfterna
år 1902 med 7*4 mill. kr. till 66’s mill. kr. Af denna ökn!n°-belöpte sig 2‘6_ mill. kr. på arméns aflöning, 2''i mill. kr. å landtförsvarets
0 liga ordinarie kostnader, 1''8 mill. kr. å landtförsvarets e. o. utgifter
för ny fältartillerimateriel och stärkande af landets fasta försvar “samt
1 i milj. kr. å flottans aflöning.
År 1903 stego utgifterna för landtförsvaret med 4 mill. kr., hvaraf
6 null. kr. belöpte sig på aflöning och inkvarteringskostnader. Sjöförsvarets
ordinarie kostnader ökades med 1‘s mill. kr. till aflöning sjobevänngens
vapenöfningar m. in. Men då utgifterna för ny krigsfartygsmateriel
voro 3‘4 mill. kr. mindre än år 1902, utgör hela ökningen i
försvarskostnad för år 1903 2‘e mill. kr.
33
Av 1904 stego försvarsutgifterna med 8 null. kr., däraf 0‘7 mill.
kr. folio på, arméns aflöning, 3''3 mill. kr. på utgifter för rikets landt
befästningar
samt nya kaserner, 2''i mill. kr. på kostnaden för anskaffande
af ny krigsfartygsmateriel samt 0''3 mill. kr. å kostnaden för det militära
pensionsväsendet.
Kostnaden för landtförsvaret steg år 1905 med 4‘5 mill. kr., hvaraf
2-4 mill. kr. å den ordinarie och 2''i mill. kr. å den e. o. staten. Men
då i stället utgifterna för sjöförsvaret sjönko med 3''9 mill. kr., däraf
2''9 mill. kr. belöpte sig å de e. o. kostnaderna för ny krigsfartygsmateriel
m. in., utgör hela ökningen i försvarskostnad sistnämnda år 0‘6 mill. kr.
Under år 1907 ökades försvarskostnaden med 3''7 mill. kr. till 82
mill. kr. Af denna ökning faller emellertid största delen, eller 3''3 mill.
kr., på kostnad för de år 1905 i anledning af unionsupplösningen vidtagna
särskilda åtgärderna. Aled afdrag härför utgör försvarskostnaden
år 1907 78‘7 mill. kr.
År 1908, då vid öfvergången till den förlängda utbildningstiden för
de värnpliktiga inga rekrytskolor ägde rum vid infanteriet m. fl. truppslag
och inga repetitionsöfningar vid flottan, minskades i följd häraf utgifterna
för de värnpliktigas aflöning och underhåll in. in., hvaremot utgifterna för »
arméns och flottans aflöning, arméns munderingsutrustning och kasernutredning
in. m. stego, så att hela försvarskostnaden ökades med 1''7 mill.
kr. till 80''4 mill. kr.
Hvad slutligen beträffar år 1909, hvarunder de värnpliktigas första
tjänstgöring ägde rum i full utsträckning enligt 1901 års värnpliktslag,
ökades de ordinarie försvarsutgifterna med nära 5 mill. kronor, hvaremot
de extra ordinarie kostnaderna något nedgingo, så att hela försvarskostnaden
steg med 4''i mill. kr. till 84‘5 mill. kr.
Då vårt lands försvarsväsen allt sedan år 1892 befunnit sig i eu
period af stark utveckling, betecknad af värnpliktstjänstgöringstidens successiva
utsträckning, byggandet af nya kaserner, uppförandet af Bodens
fästning, anskaffandet af nya eldhandvapen och ny fältartillerimateriel
för armén, en betydande ökning af flottans krigsfartygsmateriel tu. in.,
samt å andra sidan eu stor del af statens öfriga utgifter, särskildt för
finansförvaltningen, rättsväsendet, allmän inre styrelse, författningsutgifter
o. s. v., utvisa eu långsammare tillväxt, har häraf blifvit en följd, att
försvarsutgifterna vid periodens slut utgöra en afsevärdt större andel af
samtliga egentliga statsutgifter än vid periodens början, såsom närmare
framgår af följande
5—102014. l.
34
Jämförelse utvisande
mellan försvarsutgifter
och
»egentliga
utgifter> enligt
räkenskaperna.
Tablå
förhållandet mellan försvarsutgifter och samtliga »egentliga utgifter»
*) under åren 1882—1909 enligt räkenskaperna. **)
Å r. | Egentliga utgifter. Kr. | Försvarsutgifter. Kr. | Försvarsutgifter i |
1882 ................ | 73,360,000 | 30,746,000 | 41-9 |
1883 ................ | 73,965,000 | 30,018,000 | 40-6 |
1884 ................ | 74,894,000 | 31,271,000 | 41-8 |
1885 ................ | 76,718,000 | 32,272,000 | 42 1 |
1886 ............... | 77,864,000 | 32,971,000 | 42-3 |
1887 ................ | 79,541,000 | 33,120,000 | 416 |
1888 ................ | 78,994,000 | 32,533,000 | 41-2 |
1889 ................ | 79,377,000 | 32,712,000 | 41-2 |
1890 ................ | 80,245,000 | 32,955,000 | 410 |
1891................ | 80,587,000 | 33,102,000 | 41-7 |
1892 ................ | 81,603,000 | 34,585,000 | 42-4 |
1893 ................ | 85,953,000 | 36,986,000 | 430 |
1894 ................ | 86,413,000 | 37,981,000 | 43-9 |
1895 ................ | 87,436,000 | 38,579,000 | 44''1 |
1896 ................ | 89,114,000 | 40,053,000 | 44 9 |
1897 ................ | 95,912,000 | 45,880,000 | 47-0 |
1898 ................ | 95,581,000 | 44,483,000 | 46''5 |
1S99................ | 99,184,000 | 46,088,000 | 460 |
1900 ................ | 112,959,000 | 57,737,000 | 51-1 |
1901................ | 116,206,000 | 59,406,000 | 511 |
1902 ................ | 128,164,000 | 66,758,000 | 52 1 |
1903 ................ | 134,787,000 | 69,451,000 | 516 |
1 1904 ................ | 145,358,000 | 77,451,000 | 53-3 |
1905 *............... | 146,414,000 | 78,028,000 | 53-3 |
1906 ............... | 150,018,000 | 78,338,000 | 52-2 |
1907 ***).............. | 160,529,000 | 81,994,000 | 51-1 |
1908 ............... | 163,276,000 | 80,351,000 | 49 2 |
1909 ............... | 175.696,414 1 | 84,494,369 | 48-1 medelprocent under |
*) D. y. s. de statsutgifter, som icke äro driftkostnader, utgifter af kapitalbildande art eller
utgifter för amortering af statsskulden.
**) Angående grunderna för utgifternas beräknande se sid. 15.
***) Om från utgifterna för år 1907 uteslutes det belopp af 3,279,000 kr., som utgör kostnad för
de år 1905 vidtagna extra ordinära försvarsåtgärderna, blifva siffrorna för år
Kr. Kr. %.
1907 ................ 157,250,000 78,715,000 50 1
35
Vid jämförelser mellan försvarsutgifter och öfriga statsutgifter torde
de förra vanligen ställas i förhållande till hela statsbudgetens slutsumma, svarsutgifhvarvid
denna jämväl omfattar driftkostnaderna för vissa statens verk, ti-terocbsamtsättning
till vissa fonder samt amortering af statsskulden. De i ofvan- utgifter enstående
tablå förekommande procentsiffror å försvarsutgifter i förhållande ^
till samtliga »egentliga utgifter» måste själffallet blifva afsevärdt högre än
vid nyssberörda sammanställningar, då nämligen enligt kommitténs uppställning
omförmälda driftkostnader m. in. uteslutits. Till jämförelse intages
därför här nedan en i enlighet med de för de särskilda åren
fastställda riksstat^- upprättad tablå, utvisande fjärde och femte hufvudtitlarnas
förhållande till samtliga riksstatsutgifter, enligt ^ hvilken tablå
nämnda hufvudtitlars sammanlagda belopp icke för något år uppgått till
högre procenttal af budgetens slutsumma än 44 5 %. Emellertid böi vid
denna jämförelse beaktas å ena sidan, att i försvar sutgifterna icke är inbegripen
kostnaden för det militära pensionsväsendet liksom ej heller värdet
af det in natura utgjorda rustnings- och rotering sbesvär et är däri inräknadt,
och å andra sidan, att anslagen till »handeln» ingå bland utgifterna
under femte hufvudtiteln.
Tablå
angifvande förhållandet emellan a ena sidan fjärde och femte hufvud
titlarna och å den andra samtliga riksstatsutgifter, enligt de för åren
1882—1909 fastställda riksstater.
Å r. | Fjärde hufvudtiteln. | Femte hufvudtiteln. | Summa försvars- utgifter. | Summan af | Försvars-utgifter i |
1882 .......... | 18,707,000 | 6,030,000 | 24,737,000 | 75,938,000 | 32-fi % |
1883 .......... | 18,429,000 | 6,564,000 | 24,993,000 | 78,749,137 | 31''7 > |
188-1.......... | 18,420,000 | 7,599,162 | 26,019,162 | 79,010,000 | 32-9 » |
1885 .......... | 18,710,000 | 7,487,000 | 26,203,000 | 80,800,000 | 32''4 > |
1888.......... | 20,239,300 | 7,865,700 | 28,105,000 | 82,354,500 | 34-1 > |
1887 .......... | 21,086,200 | 6,944,600 | 28,030.800 | 84,830,000 | 33 0 » |
1888 .......... | 20,087,500 | 6,972,500 | 27,660,000 | 84,697,000 | 32''6 » |
1881).......... | 20,663,400 | 7,130,600 | 27,794,000 | 87,681,000 | 31-7 » |
1890 .......... | 21.246,000 | 7,545,100 | 28,791,100 | 92,767,000 | 310 » |
1891.......... | 22,135,200 | 7,870,100 | 30,005,300 | 94,950,000 | 31-6 » |
1892 ... . ...... | 22,842,800 | 8.401,800 | 31,244,600 | 97,007,000 | 32''2 . |
36
Å r. | Fjärde hufvudtiteln. | Femte hufvudtiteln. | Summa försvars- utgifter. | Summan af | 1 Försvars-utgifter i |
1893 .......... | 23,108,900 '' | 8,528,200 | 31,637,100 | 97,023,000 | 33 b °/o |
i 1894 .......... | 26,527,086 | 8,327,600 | 34,854,686 | 96,661.900 | 36-0 > |
1895 .......... | 27,016,200 | 8,718,260 | 35,734,460 | 97,041,000 | 36''8 » |
1896 .... ...... | 28,227,900 | 8,736,060 | 36,963,960 | 100,534,000 | 36''« > |
! 1897 .......... | 30,312,900 | 12,927,160 | 43,240,060 | 111,731,000 | 38-7 » |
1898 .......... | 31,530,000 | 13,823,700 | 45,353,700 | 120,086,000 | 37''8 > |
1899 .......... | 31,959,850 | 10,734,300 | 42,694,150 | 123,393,000 | 34''i; t |
1900 .......... | 33,851,450 | 20,619,600 | 54,471,050 | 137,307,000 | 39-7 > |
1901.......... | 36,662,400 | 21,876,400 | 58,538.800 | 145,681,000 | 40-2 > |
1902 .......... | 46,321,900 | 21,445,025 | 67,766,925 | 156,143.000 | 43-4 » |
! 1903 .......... | 51,424,500 | 19,685,000 | 71,109,500 | 172,468,200 | 41*2 » |
1904 .......... | 56,110,700 | 21,264,900 | 77,375,600 | 173,655,000 | 44-5 > |
• 1905 .......... | 55,626,900 | 21,533,800 | 77,160,700 | 177,225,000 | 43-5 » |
1906 ......... | 51,293,600 | 22,455,700 | 73,749,310 | 179.270,000 | 41l » |
1907 .......... | 53,307,600 | 23,185,000 | 76.492.600 | 193,383,600 | 39-5 » |
1908 .......... | 54,730,200 | 25,347,500 | 80,077,700 | 202,375,000 | 39''fi » |
1909 .......... | 58,325,500 | 25,964,900 | 84,290,400 | 216,932,000 1 | 38 8 > Medelprocent |
^kommuner- ■ Förestående jämförelser hafva afsett försvarsutgifternas förhållande
nas och andra statsutgifter. En betydande del af landets utgifter för allmänna
1 °utgifter”*^^amål bestrides emellertid icke af staten, utan af kommuner och lands"
gi- eK ting, hvadan för vinnande af en mera fullständig kännedom om förhållandet
mellan landets utgifter för försvaret och utgifterna för öfriga allmänna
ändamål hänsyn bör tagas äfven till kommunernas och landstingens utgifter.
Då de i den officiella kommunalstatistiken upptagna siffror’å kommunernas
och landstingens utgifter ej äro jämförbara med statsutgifterna,
sådana dessa hår ofvan af kommittén angifvits, har någon sammanlägo--ning af stats- och kommunalutgifter ej kunnat ske för nu ifrågavarande
ändamål. Men då, såsom härnedan i annat sammanhang omförmäles, de
för kommunernas och landstingens behof upptagna utskyldcrna ökats från
26,887,000 kronor år 1882 till 83,303,123 kronor år 1008, framgår häraf
att, om försvarsutgifterna vid dessa bägge tidpunkter skulle jämföras med
37
de sammanlagda stats- och kommunalutgifterna, denna jämförelse skulle
lämna det resultat, att försvarsutgifternas andel i landets samtliga utgifter
för allmänna ändamål icke vuxit på långt när i samma grad som försvarsutgifternas
andel i enbart statsutgifterna.
I fråga om vissa hufvudgrupper af de kommunala utgifterna låter
en direkt sammanställning af ifrågavarande art verkställa sig, nämligen
beträffande utgifter för kyrkliga ändamål, undervisningsväsen, fattigvård
samt hälso- och sjukvård. Af den officiella statistiken inhämtas, att kommunernas
och landstingens utgifter för dessa ändamål under ifrågavarande
period ökats på sätt nedanstående tablå närmare utvisar.
Kommunernas och landstingens utgifter.
| Kronor. | Kronor. | Årlig |
| 1882. | 1908. | ökning. |
För kyrkliga ändamål.................... | 9,584,161 | 15,272,907 | 1-81 % |
» undervisningsväsendet (efter afdrag för uppburna statsbidrag) | 8,046,863 | 33,471,021 | 5*64 % |
> fattigvård....................... | 8,477,088 | 23,183,173 | 3-95 % |
5 hälso- och sjukvård................... | 3.124.381 | 17,887,146 | 6-94 % |
Summa | 29,232,493 | 89,814,247 | 4-41 % |
Om härtill läggas statens utgifter för enahanda ändamål, erhållas
följande siffror:
Summa af stats-, kommun- och landstingsutgifter.
| Kronor. | Kronor. | Årlig |
| 1882. | 1908. | ökning. |
För kyrkliga ändamål.................... | 10,530,161 | 16,051,786 | 1-04 % |
» undervisningsväsendet.................. | 16,262,873 | 55,328,811 | 4''82 % |
| 8,561,285 | 23.483,150 | 3''95 % |
5 hälso- och sjukvård................... | 4.625.806 | 23.767.721 | 6 50 % |
Summa | 39,980,125 | 118,631,468 | 4-27 % |
Då, såsom ofvan å sid. 28 framhållits, under ifrågavarande period
statens utgifter för undervisningsväsendet vuxit med 4''oi % och dess utgifter
för hälso-, sjuk- och fattigvård med 5‘so "/., medan försvarsutgifterna
38
ökats med 3''si %, allt i årligt medeltal, framgår alltså af nyss intagna tabeller,
bland annat, att ökningen af hela landets utgifter för undervisningsväsen
samt hälso- och sjukvård i ännu högre grad än ökningen af enbart
statens utgifter för dessa ändamål öfverstiga försvarsutgifternas tillväxt
under perioden. ._
Samman- Sedan kommittén sålunda undersökt dels statens nettoinkomsters och
^inkomster*dess egentliga utgifters utveckling under ifrågavarande period, har
och utgifter, kommittén gjort en sammanställning af dessa inkomster och utgifter.
Resultatet häraf innefattas i följande tabell.
Å r. | Nettoinkomster. | Egentliga utgifter. | Öfverskott. | Brist. |
| Kr. | Kr. | Kr. | Kr. |
1882 .......... | 81,763,946 | 73,359,928 | 8,404,018 |
|
1883 .......... | 82,763,990 | 73,964,832 | 8,799,158 |
|
1884 .......... | 83,324,612 | 74,893,758 | 8,430,854 |
|
1885 .......... | 81,892,774 | 76,718,458 | 5,174,316 |
|
1886 .......... | 77,114,285 | 77,863,612 | — | 749,327 |
1887 .......... | 67,091.380 | 79,540,759 | — | 12,449.379 |
1888 .......... | 83,353,097 | 78,994,367 | 4,358,730 |
|
1889 .......... | 89,320,299 | 79,377,535 | 9,942,764 |
|
1890 .......... | 92,233,758 | 80,244,886 | 11,988,872 |
|
1891.......... | 85,567,718 | 80,586.812 | 4,980,906 |
|
1892 .......... | 87,197,092 | 81,603,331 | 5,593,761 |
|
1893 .......... | 89,232,072 | 85,953,149 | 3,278,923 |
|
1894 .......... | 98,871,184 | 86,412,627 | 12.458,557 |
|
1895 .......... | 105,709,897 | 87,436,331 | 18,273,566 |
|
1896 .......... | 106,365,071 | 89,113,761 | 17,251,310 |
|
1897 .......... | 117,219,012 | 95,911,767 | 21,307,245 |
|
1898 .......... | 123,228,103 | 95,581,216 | 27,646,887 |
|
1899 .......... | 131,833,279 | 99,183,672 | 32,649,607 |
|
1900 .......... | 130,242,974 | 112,958,910 | 17,284,064 |
|
1901.......... | 119,089,842 | 116,206,067 | 2,883,775 |
|
1902 .......... | 126,419,408 | 128,163,695 | — | 1,744.287 |
1903 .......... | 153,023,030 | 134,786,862 | 18,236,168 |
|
1904 .......... | 156,937,207 | 145,358,426 | 11,578,781 |
|
1905 .......... | 162,349,769 | 146,414,508 | 15,935,261 |
|
1906 ......... | 163,140,489 | 150,017,817 | 13,122,672 |
|
1907 .......... | 179,556,925 | 160,529,449 | 19,027,476 |
|
1908 .......... | 169,042,623 | 163,275,713 | 5,766,910 |
|
1909 .......... | 164,755,476 | 175,696,414 | — | 10,940.938 |
Summa | — | — | 304,374,581 | 25,883,931 |
39
Under hela perioden 1882—1909 hafva alltså inkomsterna öfverslå- f
git de egentliga utgifterna med tillhopa 278,490,6o0 kronor, eller i medeltal ning.
för år 10,314,468 kronor, hvilka öfverskottsmedel, till den del de ej vid
1909 års slut voro reserverade, användts till utgifter af kapitalbildande
art samt för amortering af statsskulden. Sålunda har, enligt hvad den
föreliggande statistiken utvisar, under ifrågavarande period utgifvits,
bland annat:
Till anläggning och inköp af järnvägar, efter afdrag af de
för detta ändamål upplånade medel, omkring . . . kr.
» telegraf- och telefonanläggningar.........»
» inköp af domäner......._.........* *
» afsättning till arbetareförsäkringsfonden*) . .. . • »
» » » fonden för fiskerinäringens befrämjande »
» amortering af statsskulden........• • —
Summa kr.
123,000,000
6,156,971
5,111,332
19,600,000
1,300,000
57,230,989
212,399,292
Hvad åter särskilt angår sistnämnda utgiftspost, eller för amortering
af statsskulden, utgjorde denna enligt den föreliggande statistiken för år
1882 1,274,997 kronor samt har sedermera småningom ökats till 4,331,663
kronor för år 1909. Härvid bör emellertid anmärkas, att jämväl i detta
fall de sålunda i statistiken upptagna siffror äro nettobelopp, angifna efter
afdrag af till riksgäldskontor influtna kapitalafbetalningar å därifrån utlämnade
lån. Motsvarande bruttosiffror å de af riksgäldskontor verkställda
kapitalafbetalningar å statsskulden äro för år 1882 1,946,076 kronor
samt för år 1909 4,911,279 kronor.
De till riksgäldskontor influtna kapitalafbetalningar å därifrån utlämnade
lån utgjorde således skillnaden mellan förenämnda belopp eller för
1882 .................kr. 671,079
1909 .................» 579,616
1 afseende å statsinkomster och statsutgifter har kommittén under
fortgången af sitt arbete ansett önskligt, att äfven en jämförelse mellan Sveriges och
ö ° vissa andra
länders in
*)
Beträffande denna fond torde böra anmärkas, att dess ränteafkastning, som. i den kometer och
mån densamma icke användts för uppehållande af riksförsäkringsanstaltens verksamhet, år- utgifter.
ligen tillagts fonden, icke i statistiken upptagits bland statsverkets inkomster.
40
Sverige och vissa andra länder verkställdes. I anledning häraf har öfverdirektören
L. Widell, på kommitténs uppdrag, utarbetat dels den »Jämförelse
mellan Sveriges och vissa främmande staters inkomster och utgifter»,
hvilken såsom bil. C åtföljer detta betänkande, dels ock den såsom bil. D
vidfogade ytterligare utredning i denna fråga.
De sålunda verkställda utredningarne utvisa, bland annat, huru i
särskilda länder försvarskostnaden under nedan angifna år gestaltat sig i
förhållande till dels invånareantalet och dels öfriga egentliga statsutgifter;
och kunna uppgifterna härom sammanfattas i följande tabell:
I V k >\ 4 , , Land. | År. | F örs varsutgifter. | Räntor å stats-skulden. | Öfriga egentliga | Samtl. J pr inv. | ||||
Kronor | % af | % af d:o | Kronor | % af | Kronor | °/o af samtl. egentl. utgifter. | |||
| | 1902-06 | 14-11 | 52-6 | 56-5 | 1-86 | 6-9 | 10-86 | 405 | 26-83 |
1 Sverige.......1 | 1910 | 15-60 | 47-9 | 52-3 | 2*71 | 8-3 | 14-26 | 43-8 | 32-67 |
1 | 1911 | 14-47 | 45-5 | 49-9 | 2-78 | 8-8 | 14-54 | 45-7 | 31-79 |
1 Norge........J | 1902,03-06/07 | 8-89 | 35-1 | 39-8 | 2-98 | 11-8 | 13-44 | 53-1 | ! 25-31 |
1 | 1910/11 | 8-27 | 30-4 | 34-3 | 3-05 | 11*2 | 15-88 | 58-4 | 27-20 |
| 1902/03-06/07 | 8-39 | 31-0 | 33-8 | 2-27 | 8-4 | 16*40 | 60-6 | : 27-06; |
| 1910/11 | 11-63 | 33-5 | 36-0 | 2-38 | 6-9 | 20-66 | 59-6 | 34-67 |
[ Preussen ....... | 1910/11 | 19-22 | 39 5 | 48-6 | 909 | 18-7 | 20-29 | 41-8 | 48-60 |
Bajern........ | 1910 | 19-22 | 34-4 | 44-0 | 12-25 | 21-9 | 24-47 | 43 7 | 55-94 |
Sachsen ........ | 1910 | 19-22 | 41-0 | 48-7 | 7-40 | 158 | 20-25 | 43-2 | 46-87 |
Wiirttemberg..... | 1910/11 | 19-22 | 35''5 | 44-0 | 10-49 | 19-4 | 24-43 | 45-1 | 54-14 |
Nederländerna . . . . J | 1902-06 | 11-09 | 29-5 | 36* 1 | 6-90 | 18-3 | 19-62 | 52-2 | 37-61 |
l | 1909 | 11-09 | 27-3 | 33-1 | 7-05 | 17-4 | 22-41 | 55''3 | 40''5 5 1 |
Belgien.......i | 1902-05 | 6-95i | 17-4 | 24-1 | 11-04 | 27-7 | 21-88 | 54-9 | 39-87 |
1 | 1910 | 6-99 | 16-8 | 24-1 | 12-68 | 30-4 | 22-03 | 52*8 | 41-70 |
Storbritannien och Irland | 1910/11 | 27-60 | 50-4 | 58-0 | 7-14 | 13-1 | 19-98 | 36-5 | 54-72 |
Frankrike....... | 1910 | 26-15 | 40-8 | 56-2 | 17-63 | 27-5 | 20-36 | 31-7 | 64-14 |
Italien ........ | 1910/11 | 10*64 | — | — | — | — | — | — | — |
Osterrike-Ungern .... | 1909 | 8-10; | — | — | 9 63| | — | - |
| _ |
41
I fråga om de sålunda angifna siffrorna vill kommittén till en
början framhålla, hurusom särskildt under perioden 1902—1906, hvilken
period, når den första af ofvanberörda utredningar verkställdes, var den till
tiden närmaste, för hvilken siffror kunde erhållas, försvarskostnaden i
förhållande till öfriga egentliga statsutgifter varit för Sveriges vidkommande
ovanligt hög till följd af de stora extra ordinarie anslag, som
kraf des för försvarets då pågående utveckling och omorganisation. Men
äfven i öfrigt torde de sammanställda siffrorna icke äga den grad af jämförbarhet,
att några bestämda slutsatser däraf kunna dragas. Detta är,
såsom öfverdirektören Widell framhållit, beroende af åtskilliga omständigheter,
såsom ofullkomligheter i de särskilda ländernas statistiska redogörelser
och statsförvaltningens olika organisation i olika ^ stater, samt,
hvad särskildt försvarsutgifterna beträffar, bland annat däraf, att för vissa
stater de militära pensionsutgifterna endast delvis kunnat inbegripas i tabellernas
summor å försvarskostnaden, äfvensom däraf att en ej ringa
del af räntorna å statsskulden i vissa länder egentligen äro utgifter för
försvarsväsendet, enär statslånemedel i dessa stater användts för bestridande
af försvarsutgifter.
Vidare bör i fråga om den anställda jämförelsen beaktas, hurusom
med hänsyn till Sveriges stora utsträckning och glesa befolkning det framstår
såsom helt naturligt, att kostnaden för landets försvar måste ställa sig
jämförelsevis hög per invånare räknad. Härtill kommer den omständigheten,
att vårt klimat kräfver drygare kostnad för bostäder, beklädnad och föda
än i de mera sydligt belägna länderna, hvarjemte aflöningen för befäl och
underbefäl samt dagaflöningen för de värnpliktiga i Sverige i allmänhet är
högre än i öfriga länder.
På grund af nu angifna omständigheter finner kommittén den verkställda
jämförelsen med utländska förhållanden icke kunna tillmätas någon
större betydelse. Särskildt gäller detta med hänsyn till den uppgift, som
förelegat kommittén, eller en undersökning af försvarsutgifterna i förhållande0
till vårt lands ekonomiska bärkraft. En så vidt gående undersökning
som rörande försvarsutgifterna och den ekonomiska bärkraften i andra
länder har kommittén emellertid icke kunnat anställa. Uti ofvanberörda
bilaga C, som omfattar perioden 1902—1906, ingå likväl några jämförelser
mellan där omhandlade staters finansiella förhållanden, och synes det af
dessa sammanställningar framgå, att Sverige, åtminstone i statsfinansiellt
afseende, befann sig i ett jämförelsevis ganska gynnsamt läge. Men någon
bestämd slutsats om försvarsutgifterna och de ekonomiska förhållandena i
de olika länderna torde med ledning af den förebragta utredningen icke
kunna göras.
6 -102014.
42
2. Statens tillgångar och skulder vid periodens början och slut.
Af förestående jämförelse mellan statens nettoinkomster och egentliga
utgifter under ifrågavarande period samt den lämnade redogörelsen
för öfverskottets användning framgår alltså, att statsverkets finansiella ställning
under perioden afsevärdt förkofrats; och detta framträder ännu tydligare
vid en undersökning af statens hufvudsakliga tillgångar och dess
skulder vid periodens början och slut.
Med ledning af de utaf statskontoret aflämnade tablåer öfver ungefärliga
värdet af statsverkets fasta och lösa egendom dels vid 1883 års
slut och dels vid 1908 års slut och med inberäknande jämväl af riksgäldsverkets
och riksbankens tillhörigheter, torde statens tillgångar vid nämnda
bägge tidpunkter kunna uppskattas till följande värden:
| 18 8 3 | 19 0 8 | ||
| Kronor. | Kronor. | ||
l:o. Fastigheter: |
|
|
|
|
Kungl. glott med tillhörande byggnader och parker samt kungs-gårdar och kungsladugårdar.............. Boställen, | 19,882,610 | — | 25,892,360 | 38 |
lämnade till indelningshafvare eller utarrenderade för deras räkning....................... utarrenderade för statsverkets eller särskilda fonders räk- | 6,199,589 | — | 4,146,400 | — |
ning........................ | 55,382,686 | — | 53,410,800 | — i |
Andra hemman och lägenheter, som icke äro åt åbor under |
|
| ||
stadgad besittningsrätt upplåtna, däribland skogar och fisken | 71,966,476 | 18 | 228,185,454 | 85 |
Järnvägar med hvad därtill hörer............ | 226,264,833 | 46 | 514,779,360 | 66 |
Hus och tomter i städer................. | 68,059,977 | 53 | 186,795,336 | 02 |
Fastigheter belägna utom riket.............. | 198,000 | — | 1,069,861 | — |
2:o. Kontanta medel och utestående fordringar........ 3:o. Annan lös egendom af beskaffenhet att, i händelse af be- | 151,593,485 | 46 | 398.297,971 | 36 |
hoj, kunna i penningar förvandlas........... | 20.473,671 | 48 | 93,329,944 | 07 |
Summa | 620,021,329 | 11 | 1,505,907,488 | 34 |
Afgår: De fonderade statslånen................ | 225,909,947 | 92 | 515,375,744 | 44 |
Öfverskott af tillgångar.................... | 394,111,381 | 19 | 990,531,743 | 90 1 |
Medan alltså den fonderade statsskulden under perioden ökats från
225,909,948 kr. år 1883 till 515,375,744 kr. år 1908, eller i medeltal per
år med 3‘35 %, hafva under samma tid statens tillgångar vuxit från
43
620,021,329 kr. till 1,505,907,488 kr. eller årligen med 3‘ei / och de behållna
tillgångarna från 394,111,381 kronor till 990,531,744 kronor, eller
årligen med 3''76 %.
Att, hvad särskildt statsskulden beträffar, dess ökning icke betecknar
någon motsvarande försämring af statens ekonomi, framgår tydligt af följande
redogörelse för de särskilda ändamål, för hvilka upplåningen ägt rum.
Statsskulden, som vid 1882 års början i sin helhet
uppgick till.................kr. 225,715,895: 56
har under tiden 1882—1909 genom
försäljning af statsobligationer å kr. 524,391,936: 78
öfvertagande af kommun- och
obligationslån å.....» 6,487,904: 24
samt upptagandet af 1909 års
tillfälliga lån å.....» 21,696,000: oo
ökats med...........kr. 552,575,841: 02
men under samma tid genom konvertering
af äldre statslån å . . . » 152,338,993: 60
och verkställda amorteringar å . . » 74,170,270: 82 *)
minskats med..........kr. 226,509,264: 42,
hvadan statsskulden vid 1909 års slut utgjorde . . .kr. 551,782,472: ie
Den under åren 1882—1909 nytillkomna statsskulden utgjorde således
552,575,841 kronor 2 öre. Om härifrån afdrages dels kapitalrabatten vid statsobligationernas
försäljning, 23,891,599 kr. 4 öre, dels ock det till konvertering
af äldre statslån använda beloppet, 152,338,993 kronor 60 öre, utgöra återstående
376,345,248 kronor 38 öre den för nya ändamål skedda upplåningen.
Af sistnämnda belopp har användts, i runda siffror,
K ronor.
Till nya anläggningar m. m. vid statens järnvägar . . . .
För ångfärjeförbindelsen med Tyskland.........
Till inköp af enskilda järnvägar........ . . . .
» kraftstationsanläggningen vid Trollhättan och i sammanhang
därmed stående markinköp..........
135,350,000
6,380,000
47.828.000
32.186.000
Transport 221,744,000
*) Att detta belopp öfverstiger den å sid. 39 angifna summan af de i den upprättade
finansstatistiken upptagna amorteringar å statsskulden, beror därpå att, såsom förut
erinrats, beloppen å sid. 39 angifvits efter afdrag af till riksgäldskontoret influtna kapitalafbetalningar
å därifrån utlämnade lån.
44
Transport 221,744,000
Till farleden mellan Vänersborg och Göteborg...... 1,000,000
» inköp af Svappavaara malmfält.......... 5,000,000
» lån för enskilda järnvägsanläggningar........ 46,760,000
» lån åt Telegrafstyrelsen.............. 23,780,000 x)
För odlingslånefonden................ 5,617,000 x)
» torfindustrilånefonden............... 3,500,000 x)
» rederilånefonden.................15’oooiooo x)
» egnahemslånefonden............... 16,071,000 x)
» fiskerilånefonden................. 1,002,000
» norrländska nyodlingsfonden............ 600,000
» jordförmedlingsfonden.............. 2,000,000
Till lån åt Svenska Ostasiatiska kompaniet....... 2,000,000
» Trollhättans egnahemslånefond........... 400.000
hör riksgäldskontorets kassareserver i utlandet...... 15,000,0^0
Till förskott åt statskontoret.............. 15,000,000
Summa 374,474,000
3. Landets ekonomiska utveckling i allmänhet.
Den föregående undersökningen, som rört sig uteslutande om statens
finanser, kan emellertid gifvetvis icke lämna ett slutgiltigt svar på
frågan, huru landets ekonomiska bärkraft under ifrågavarande period utvecklats.
Helt naturligt uppställer sig det spörsmålet, i hvad mån statsverkets
finansiella förkofran motsvaras af landets ekonomiska utveckling i
allmänhet och om tilläfventyrs den förra ägt rum på den senares bekostnad,
eller, med andra ord, om staten, för tillgodoseende af sina behof, af
befolkningen uttagit skatter i sådan utsträckning, att landets ekonomi
däraf rönt menlig inverkan.
För att söka ett svar på denna fråga har kommittén till en början
låtit, hufvudsakligen ur Sveriges officiella statistik, sammanföra de »Tabeller
till belysande af Sveriges ekonomiska utveckling sedan år 1882», hvilka
såsom bil. E åtfölja detta betänkande.
D Att dessa belopp öfverstiga de å sid. 29 vid redogörelsen öfver riksgäldskontorets
räntebärande tillgångar angifna, beror däraf, att de förstnämnda afse de före 1909 års utgång
anvisade, men de å sid. 29 angifna siffror de före samma tidpunkt utbetalade beloppen.
45
Af dessa tabeller inhämtas, bland annat, att
skördens värde . . ökats från | 535,000,000 kr. år | 1882 till | 800,700,000 kr. år | 1908 | |
kreatursenheter . » mängden af bruten | » | 2,918,437 enheter s> | » » | 3,541,823enheter» | * |
järnmalm ... » mängden af tillver | » | 892,863 ton » | » » | 4,713,160 ton v | * |
kadt tackjärn . » mängden af brutet | * | 398,945 » » | » » | 567,821 » » | * |
stenkol .... » fabrikernas tillverk- |
| 143,265 > » | » » | 305,206 » » | * |
ningsvärde ... » | » | 692,401,001 kr. » | 1896*)» | 1,445,554,526 kr. > | » |
importens värde . » | » | 299,819,936 » * | 1882 » | 616,805,000 » » | 1909 |
exportens » . » handelsflottans ton-nage i förmedladt | » | 253,887,462 » > | » » | 472,968,000 » » |
|
tontal .... » | » | 702,504 ton » | » » | 1,906,324 ton » | 1908 |
järnvägarnas längd » |
| 6,305 km. » | » » | 13,366 km. » | » |
ker insatta medel » |
| 414,390,914 kr. » | » » | 2,039,873,544 kr. » | 1909 |
bankernas fonder . » | » | 149,763,393 » » | » » | 622,803,511 » » | » |
lifförsäkringsbeloppen » | » | 89,670,064 » » | 1880 » | 1,164,869,015 » » | 1908 |
loppen .... » pensionsanstalters o. |
| 4,103,928,916 » » | 1885 » | 10,528,073,433 » » | 1907 |
kapital .... » | » | 97,619,511 » » | 1880 » | 410,750,711 » » | 1905 |
Hvar och en af dessa tabeller belyser den ekonomiska utvecklingen
i landet från sin särskilda synpunkt, och hvar och en af dem har att
uppvisa en afsevärd utveckling inom sitt speciella område. Ett sammanställande
af dem alla lämnar slutligen den fullkomliga vissheten att utvecklingen
i stort sedt varit synnerligen betydande under den ifrågavarande
perioden. Det kan icke råda något tvifvel därom att landet i ekonomiskt
afseende gått afsevärdt framåt under dessa år, och att dess förmåga att
bestrida samhällets allmänna utgifter samt i öfverensstämmelse därmed
dess ekonomiska bärkraft nu är afgjordt större än vid den undersökta
periodens ingång.
Omän ifrågavarande tabeller sålunda medgifva ett tillförlitligt omdöme
angående den ekonomiska utvecklingen i allmänhet, synes däremot icke åt
desamma kunna vinnas någon utgångspunkt för en direkt jämförelse
*) Det i fabriksstatistiken för tiden före 1896 upptagna sammanlagda tillverkningsvärde
är icke jämförbart med motsvarande värde för tiden efter nämnda år.
46
mellan statens utgifter och nationens bärkraft. Emellertid torde det vara
af synnerlig vikt att särskildt denna fråga undersökes, enär ett bedömande
af statens framtida finanspolitik måste i hög grad vara beroende af det
förhållande, hvari statsutgifterna och landets ekonomiska bärkraft utvecklas.
Om än den ekonomiska utvecklingen vore aldrig så lysande,
men utgifterna för det allmänna ökades i jämförelsevis ännu högre grad,
blefve ställningen själffallet dock slutligen relativt försvagad.
För att om möjligt erhålla en utgångspunkt för en sådan jämförelse
mellan statsutgifterna och landets bärkraft, har kommittén trött sig böra
företaga en särskild undersökning, huruvida nationalförmögenhetens ökning
och nationalinkomstens stegring under den af kommittén statistiskt
behandlade perioden skulle kunna med någon tillförlitlighet beräknas.
Kommittén instämmer med den inom teorin ganska allmänt gällande
uppfattningen, att en uppskattning i absoluta tal af nationalförmögenhet
och nationalinkomst icke kan blifva tillfredsställande. Fn stor del af de
faktorer, som ingå i en dylik beräkning, äro alltför osäkra för att den
på dem grundade värdesättningen skulle kunna anses absolut riktig. För
jämförelse olika länder emellan måste dessa beräkningar blifva särskildt
osäkra, enär de primära uppgifter, hvarpå kalkylerna grundas, sällan
äro fullt likformiga. 1 de fall, då det endast gäller jämförelse mellan
skilda tidsperioder i samma land, är den nyss antydda orsaken till osäkerhet
lättare att undvika, men i allt fall kvarstår det förhållandet, att en del
faktorer äro svåra att uppskatta till visst bestämdt värde.
Äfven om kommittén sålunda anser det ifrågasatta problemet om
nationalförmögenhetens och nationalinkomstens beräkning icke kunna tillförlitligen
lösas på så sätt, att bestämda värden för nationalförmögenhet och
nationalinkomst angifvas med anspråk på att i absoluta tal uttrycka denna
förmögenhet och inkomst, håller dock kommittén före, att en sådan undersökning
kan med stor fördel äga rum, då det endast afses att därigenom
vinna en bild af det ekonomiska lifvets utveckling och af en allmän måttstock
för utvecklingens bedömande. Fn oundgänglig förutsättning för
dessa beräkningar är själffallet, att desamma grundas på jämförbara primäruppgifter.
Men om detta villkor är tillbörligen tillgodosedt, finner kommittén
någon orsak icke förefinnas, hvarför man skulle afstå från att begagna
de upplysande resultat, som genom en sådan undersökning kunna vinnas.
Beträffande nationalförmögenhetens ökning har kommittén utgått
från en af professorn P. E. Fahlbeck gjord beräkning af nationalförmögenheten
för år 1885 samt jämfört densamma med senare enahanda uppskattningar
och med ledning däraf beräknat den sannolika ökningsprocenten.
Öfver nationalinkomstens storlek har kommittén icke anställt
47
några direkta beräkningar. Kommittén har utgått från det antagande, att
den enligt bevillningstaxeringen uppskattade inkomsten står i sådant förhållande
“till nationalinkomsten, att en ökning af den bevillningstaxerade
inkomsten motsvaras åt en i hufvudsak därmed proportionell ökning af
nationalinkomsten. Det har visserligen icke undgått kommitténs uppmärksamhet
att ett direkt samband mellan nationalinkomsten och den bevillningstaxerade
inkomsten icke torde kunna uppvisas. En del omständigheter
synas till och med tyda därpå, att utvecklingen af nationalinkomsten
och bevillningstaxeringen icke alltid kan beräknas gå i samma riktning.
Så t. ex. göres vid bevillningstaxeringen icke afdrag för intecknad skuld,
och viss mindre inkomst taxeras icke för bevillning, ehuru dessa mindre
inkomstbelopp utan tvifvel utgöra en afsevärd del af nationalinkomsten.
Men kommittén har dock trott sig kunna uppställa den allmänna satsen
att, oaktadt alla dylika skiljaktigheter i detalj, utvecklingen af nationalinkomsten
likväl kan i stort sedt anses följa bevillningstaxeringen eller med
andra ord att de båda inkomsterna stå uti ett något så när konstant
förhållande till hvarandra. Hvilket detta förhållande i verkligheten är,
blir härvid af mindre betydelse, då det icke gäller att beräkna nationalinkomstens
absoluta belopp utan endast dess ungefärliga relativa förändringar.
Hvad först nationalförmögenheten beträffar, anställde professor Fatbeck
i sitt år 1890 utgifna arbete »Sveriges nationalförmögenhet» en
uppskattning häraf för år 1885. Vidare finnes i den jämlikt kungl.
brefvet den 17 juni 1898 utarbetade handboken »Sveriges land och folk»
intagen en af samme författare efter enahanda grunder gjord beräkning
af Sveriges nationalförmögenhet för år 1898; och slutligen har nu på
kommitténs föranstaltande en uppskattning af nationalförmögenheten, likaledes
efter enahanda principer, verkställts för år 1908.
De grunder, som följts vid dessa beräkningars uppgörande, äro i
hufvudsak följande.
Jordbruksfastighetens värde har upptagits till det belopp, som åsatts
vid »bevillningstaxeringen, med tillägg af det efter 5 % kapitaliserade värdet
af å jorden hvilande skatter och besvär, samt med viss förhöjning i taxeringsvärdet
dels för de sex nordligaste länen, där skogen spelar en så
viktig roll, och dels i fråga om den bevillningsfria fastigheten, hvars
verkliga värde ansetts väsentligt öfverstiga det vid taxeringarna åsätta.
1 slutsumman för jordbruksfastighet har äfven inräknats det af domänstyrelsen
uppskattade värdet å statens skogar äfvensom frälseräntornas
kapitalvärde.
Nationalförmögenhetens
ökning.
48
För annan fastighet än jordbruksfastighet har upptagits taxeringsvärdet
med tillägg af därå hyllande skatters och besvärs kapitaliserade
värde.
Kreatursstockens värde har beräknats efter det i den officiella jordbruksstatistiken
angifna antal kreatur samt ett från sakkunnigt håll uppskattadt
medelvärde å de olika kreatursslagen.
Vid beräknande af värdet å jordbrukets döda inventarier har man
utgått från det antagandet, att det lefvande och döda inventariet belöper
sig till 180 kronor per hektar odlad jord, hvarefter kreatursstockens värde
från dragits.
Värdet å lager, maskiner, personlig lösegendom in. in. har beräknats
med ledning af brandförsäkringssummorna för lös egendom, efter afdrag
för hvad som belöper sig å jordbrukets lefvande och döda inventarier.
Grufvor och andra större fyndigheter hafva uppskattats hufvudsakligen
genom den beräknade nettovinstens kapitalisering efter 6 %.
Värdet å de fisken och fiskevatten, som ej äro taxerade tillsammans
med jordbruksfastighet, har beräknats genom kapitalisering af den uppskattade
afkastningen.
Hvad beträffar kommunikationsmedlen, nämligen kanaler, järnvägar,
spårvägar, telegraf och telejon samt fyr- och båkinrättning ar, har dessas
värde beräknats, för kanaler med ledning af nettoafkastningen, men i
öfrigt hufvudsakligen efter anläggningskostnaden.
För handelsflottan har värdet beräknats efter visst medelpris pr ton,
olika för segelfartyg, ångfartyg i utrikes fart och ångfartyg i inrikes fart.
Värdet af myntstock och myntmetall har uppskattats med ledning af
bankernas rapporter öfver inneliggande myntförråd samt myntverkets berättelse
angående den totala utpräglingen.
Af fordringar i utlandet hafva endast de enligt bankrapporterna förefintliga
»synliga» fordringarna kunnat angifvas, hvaremot enskildas tillgodohafvande
i utlandet i form af utländska obligationer, fast egendom i
utlandet samt fraktfordran ej låtit sig beräkna.
Hvad slutligen angår den afgående posten skulder till utlandet inbegripas
häruti obligationsskulden till den del den kan anses vara placerad
i utlandet, bankernas skulder till utlandet, svenska växlar i utlandet samt
utlänningars egendom i Sverige.
Resultatet af de tre sålunda gjorda beräkningarna framgår af följande
tabell.
40
Öfversigt af Sveriges nationalförmögenhet.
| 1885. | 1898. | 1908. |
| Kronor. | Kronor. | Kronor. |
a) Jordbruksfastighet............... | 3,092,900,000 | 3,100,100,000 | 3,561,100,000 |
b) Annan fastighet................ | 1,458,500,000 | 2,348,700,000 | 4,719,700,000 |
c) Kreatursstocken................ | 441,000,000 | 465,000,000 | 535,000,000 |
d) Jordbrukets döda inventarier.......... | 139,000,000 | 163,000,000 | 200,000,000 |
e) Lager, maskiner, personlig lösegendom etc..... | 1,380,000,000 | 2,324,000,000 | 3,624,000.000 |
/) Grnfvor och andra större fyndigheter...... | 43,100.000 | 91,700,000 | 291,700,000 |
g) Fisken och fiskevatten............. | 36,500,000 | 45,000,000 | 45,000,000 |
h) Kommunikationsmedel............. | 442,200,000 | 760,700,000 | 1,032,700,000 |
i) Handelsflottan................. | 79,400,000 | 104,000,000 | 179,000,000 |
Jc) Myntstock och myntmetall........... | 43,700,000 | 68,500,000 | 115,500,000 |
1) Fordringar af utlandet............. | 50,000.000 | 98.000.000 | 173,000.000 |
Summa | 7,206,300,000 | 9,568,700,000 | 14,476,700,000 |
Afgår: Skulder till utlandet | 664,000,000 | 570,000,000 | 1,020.000,000 |
Behållning | 6,542,300,000 | 8,998,700,000 | 13,456,700,000 |
Dessa beräkningar, hvaruti såsom kommittén framhållit rätt många
osäkra faktorer alltid måste ingå, böra sålunda enligt kommitténs åsikt icke
så uppfattas, att de verkligen skulle med tillförlitlighet angifva nationalförmögenhetens
absoluta belopp vid de olika tidpunkterna. Men af skäl
kommittén tidigare anfört och då de särskilda beräkningarna äro verkställda
efter samma grunder, torde dem kunna tillmätas betydelse för
bedömande af nationalförmögenhetens relativa tillväxt, hvilken, uttryckt i
årligt medelprocenttal enligt formeln för ränta på ränta, alltså skulle
hafva varit
för tiden från 1885 till 1898 ........ 2‘48 °/«
» » » 1898 » 1908 ....... 4''n %
samt » hela » » 1885 » 1908 ........ 3''is f
Då statsutgifternas årliga tillväxt utgjort
för tiden från 1885 till 1898 Vli%
» » » 1898 » 1908 ........ 5-s
samt för hela tiden från 1885 » 1908 ........ 3*34 %,
framgår häraf, att statsutgifterna under tiden före 1898 sannolikt ökats
långsammare, men efter sistnämnda år hastigare än den på ofvanberörda
sätt uppskattade nationalförmögenheten, samt att denna under hela pe
7—402044.
50
rioden kan antagas hafva vuxit i ungefär samma progression som statens
utgifter; och då skatterna till staten ökats med
för tiden från 1885 till 1898 ..... 2*60 % om året
» » » 1898 » 1908 ..... 3‘9i % t> t
och för hela tiden från 1885 » 1908 ..... 3''i6 % » » ,
framgår det häraf såsom sannolikt, att nationalförmögenhetens tillväxt
under ifrågavarande period icke varit mindre än skatternas.
Innan kommittén öfvergår till frågan om nationalinkomsten och dess
ökning, anser sig kommittén böra omnämna en undersökning, som under
detta år företagits af aktuarie]! I. Flodström enligt uppdrag från K. Finansdepartementet.
Undersökningen afsåg det material, som innehålles uti de
vid öfver- och underrätterna åren 1906—1908 inregistrerade bouppteckningar
efter aflidna personer. Efter en kritisk bearbetning af detta material
och med ledning af den utaf bouppteckningarna utvisade behållningen,
samt med tillbörligt afseende å särskilda inortalitetsförhållanden, har aktuarien
blodström beräknat att den enskilda förmögenheten i landet år 1908
uppgick till 8,183 millioner kronor.
Denna aktuarien Flodströms utredning gälde, såsom nämndt, endast
den enskilda förmögenheten. Men om till det sålunda erhållna beloppet
lägges värdet af all den egendom, som icke ingår i bouppteckningarna efter
aflidna, borde ett uttryck finnas för hela nationalförmögenheten. Vid beräkningar,
som i detta afseende anstälts, och därvid först och främst värdet
af statens fasta och lösa egendom, af riksbankens och riksgäldskontorets
tillhörigheter, af kommunernas och landstingens egendom, samt värdet af
ecklesiastika boställen och kyrkor, stiftelsers, pensionsfonders och kassors
tillgångar in. in. sådant, som icke kan hänföras under privat förmögenhet,
utan tillhör nationens samfälda egendom, tillagts beloppet af den enskilda
egendomen, har emellertid för nationens samlade förmögenhet erhållits en
summa, som väsentligen understiger den enligt professorn Fahlbecks beräkningsgrunder
uträknade.
Oafsedt den omständigheten, att en beräkning, som grundar sig på
bouppteckningsresultatet under en så kort tid som endast tre år, knappast
synes kunna tillmätas någon större grad af tillförlitlighet, vill kommittén
framhålla, att skiljaktigheten mellan de resultat i afseende å nationalförmögenhetens
belopp, som enligt de bägge särskilda uppskattningsmetoderna
trambragts, endast bekräftar den af kommittén tidigare framhållna
osäkerheten vid försök att i absoluta tal angifva en nations förmögenhet,
men däremot icke torde inverka på tillförlitligheten af de beräkningar
kommittén anställt vid jämförelse mellan den för åren 1885, 1898 och
1908 uppskattade förmögenheten. Ändamålet med denna jämförelse har,
Öl
såsom nämndt, endast varit att söka utreda den relativa utveckling nationalförmögenheten
under de senaste decennierna haft att uppvisa, men icke
att bestämma nationalförmögenhetens verkliga belopp i penningar. Och
då någon uppskattning af nationalförmögenheten enligt den af aktuarien
Flodströin använda metod icke föreligger för någon tidigare tidpunkt än
åren 1906—1908, kan den af honom anställda beräkningen icke förringa
giltigheten af de slutsatser rörande nationalförmögenhetens tillväxt, som
framgått ur de enligt professor Fahlbecks metod verkställda uppskattningarne.
I fråga om nationalinkomstens stegring har kommittén, såsom ofvan
framhållits, användt bevillningstaxeringen såsom måttstock. Denna taxering
omfattar, som bekant, uppskattning af dels värdet å jordbruksfastighet samt
annan fastighet jämte frälseränta, dels ock inkomst af kapital, af tjänst
eller pension samt af rörelse, yrke eller eljest. Fastighetstaxeringen, som
numera äger rum hvart femte (före år 1898 hvart tredje) år, afser dels
sådan fastighet, för hvilken bevillning erlägges, och dels sådan staten,
kommuner, menigheter m. fl. tillhörig fastighet, som ej påföres bevillning.
Taxeringen af såväl fastighet som inkomst verkställes efter vissa dels i
bevillningsförordningen och dels i instruktionen för taxeringsmyndigheterna
fastställda grunder. Beträffande dessa grunder hafva icke under
den period, hvarom nu är fråga, vidtagits några sådana förändringar, som
kunnat utöfva någon mera betydande inverkan på uppskattningens resultat.
Erinras bör dock därom, att det lägsta inkomstbelopp, för hvilket
bevillning erlägges och som alltså i taxeringslängderna medräknats, från
och med år 1884 höjdes från 400 kr. till 500 kr. Fn afgjord inverkan
på taxeringsresultatet måste man däremot utan tvifvel tillerkänna den år
1902 i sammanhang med inkomstskatten införda s. k. själfdeklarationen.
I nåd. förordningen den 21 juni 1902 om inkomstskatt föreskrefs nämligen,
att enhvar skattskyldig, som under det nästföregående året åtnjutit
inkomst af minst 2,000 kronor, skulle vara skyldig att afkunna uppgifter
till ledning vid inkomsttaxeringen; och genom nåd. förordningen
om inkomstskatt den 13 september 1907 utsträcktes denna skyldighet till
enhvar skattskyldig, som under det nästföregående året haft inkomst af
1,000 kronor eller'' därutöfver. Denna deklarationsplikt, som naturligtvis
föranledt en noggrannare bevillningstaxering än som förut kunnat ske,
måste anses hafva verkat därhän, att under de senaste 7 å 8 åren den
bevillningstaxerade inkomsten uppvisat en stegring, som i förhållande till
de föregående åren varit något större än den verkliga inkomstens ökning.
Detta lärer visserligen böra beaktas vid bedömande af frågan om nationalinkomstens
tillväxt under perioden, men torde icke kunna tillmätas den
National
inkomstens
ökning.
52
betydelsen, att därigenom jämförelsens allmänna tillförlitlighet skulle
rubbas.
Vid de undersökningar kommittén verkställt rörande resultaten af
bevillningstaxeringen har, för erhållande af en sammanlagd inkomstaxftvii
för hvarje år, afkastningen af fast egendom beräknats till vissa procent af
taxeringsvärdet, nämligen, i öfverensstämmelse med hvad som sedan år 1902
ägt rum i fråga om taxeringen för inkomstskatt, 6 procent för jordbruksfastighet
och 5 procent för annan fastighet. Den bevillningsfria fastigheten
har härvid icke medtagits i beräkningen. Dess uppskattning måste
nämligen anses vara jämförelsevis osäker, och i synnerhet under periodens
tidigare skede torde det värde, som åsatts ifrågavarande, staten, kommunerna
och vissa allmänna inrättningar in. fl. tillhöriga fastigheter, hafva
betydligt understigit deras verkliga värde. Då, såsom ofvan framhållits,
ändamålet med den föreliggande undersökningen icke varit att utröna
nationalinkomstens absoluta belopp.— hvilket ju för öfrigt så mycket mindre
låter sig göra, som, bland annat, kommunernas inkomster icke beröras af
ifrågavarande taxering — utan blott dess relativa tillväxt, har kommittén
ansett större utsikt till erhållande af ett riktigt resultat förefinnas, om
den bevillningsfria fastigheten utelämnas.
Nedanstående tabell utvisar den på ofvan angifvet sätt beräknade bevillningstaxerade
inkomsten för hvart och ett af åren 1882—1909 jämte
dess årliga ökning i medeltal dels för särskilda perioder och dels för hela
tiden; och har eldigt denna tabell den årliga medelökningen under perioden
1882—1909 varit 4''6i %.*) Med hänsyn till den inverkan å taxeringsresul
-
Bevillningstaxerad inkomst
Å r | af jordbruks-fastighet. | af annan | af summa | 1 af kapital och | Summa. |
1882 ..... | 131,246,464 | 49,079,530 | 180,325,994 | 318,158,751 | 498,484,745 |
1883 .... | 131,336,926 | 51,246,525 | 182,583,451 | 331,559,296 | 514,142.747 |
1884 ..... | 134,462,016 | 56,854,566 | 191,316,582 | 331,909,735 | | 523,226.317 |
1885 ..... | 134,498,906 | 59,448,285 | 193,947,191 | 348,755,048 | 542,702,239 |
1886 ..... | 134,483,376 | 61,660,664 | 196,144,040 | 344,964,998 | 541,109,038 |
1887 ..... | 129,528,288 | 64,030,353 | 193,558,641 | 349,601,537 | | 543,160.178 |
*) Vid uträkning af årlig medelökningsprocent har kommittén användt den metod,
som begagnas vid uträkning af medelprocentsatsen för ett kapital, som under ett visst antal år med
ränta på ränta stigit till ett visst belopp. Under förutsättning, att begynnelse- och slutåren icke
utvisa någon abnormitet i förhållande till de närmast föregående eller efterföljande åren, lämnar
denna metod ett riktigare resultat än om man skulle för hvart särskildt år uträkna ökningsprocenten
och därefter taga medeltalet af de sålunda funna årliga ökningarna.
53
Å r | af jordbruks-fastighet. | af annan | af summa | af kapital och | Summa. |
1888 ..... | 129,503,524 | 65,647,539 | 195,151,063 | 355,224,168 | 550,375,231 |
1889 ..... | 129,558,598 | 67,598,540 | 197,157,138 | 380,814,621 | 577,971,759 |
1890 ..... | 132,144,700 | 70,564,095 | 202,708,795 | 410,737,196 | 613,445,991 |
1891..... | 132,350,596 | 72,787,589 | 205,138,185 | 418,360,199 | 623,498,384 |
1892 ..... | 132,387,576 | 74,594,306 | 206,981,882 | 425,064,846 | 632,046,728 |
; 1893 ..... | 135,213,505 | 76,831,725 | 212,045,230 | 431,547,906 | 643,593,136 |
1894 ..... | 135,247,239 | 78,278,042 | 213,525,281 | 447,522,448 | 661,047,729 |
1895 .... | 135,319,710 | 79,980,262 | 215,299,972 | 464,863,498 | 680,163,470 |
1896 ..... | 136,872,580 | 84,484,241 | 221,356,821 | 495,433,670 | 716,790,491 |
1897 ..... | 136,957,989 | 87,502.221 | 224,460,210 | 538,249,221 | 762,709,431 |
1898 ..... | 141,249,357 | 96,423,713 | 237,673,070 | 601,373,173 | 839,046,243 |
1899 ..... | 141,253,952 | 101,770,386 | 243,024,338 | 659,630,094 | 902,654,432 |
1900 ..... | 141,292,196 | 107,341,136 | 248,633,332 | 715,938,396 | 964,571,728 |
1901..... | 141,393,518 | 112,270,883 | 253,664,401 | 763,908,862 | 1,017,573,263 |
1902 ..... | 141.458,328 | 117,027.405 | 258,485,733 | 764,555,232 | 1,023,040.965 |
1903 ..... | 155,871,630 | 135,407,897 | 291,279,527 | 830,952,649 | 1,122,232,176 |
1904 ..... | 155,920,641 | 141,606,790 | 297,527,431 | 895,435,523 | 1,192,962,954 |
1905 ..... | 156,067,020 | 148,746,077 | 304,813,097 | 943,978,261 | 1,248,791,358 |
1906 ..... | 156,281,187 | 156,506,592 | 312,787,779 | 1,017,125,965 | 1,329,913,744 |
1907 ..... | 156,395.619 | 166,295,313 | 322,690.932 | 1,145,453,683 | 1,468.144,615 |
1908 ..... | 181,322,658 | 192,115,804 | 373,438,462 | 1,244,764,434 | 1,618,202,896 |
1909 ..... | 181,357,230 | 499,676,432 | 381,033,662 | 1,267,696,321 | 1,648,729,983 |
Medelökning | minskning 0 30 % | 5''46 % | 1-43 % | 1-90 % | 1-73 % |
1887—1892 . . | ökning 0 44 > | 2-58 » | 1-36 > | 3''97 > | 3*07 > |
1892—1897 . . | 0''68 > | 3 24 > | 1-64 » | 4 84 » | 383 • |
1897—1902 . . | 0-65 * | 5-98 » | 2-8C. > | 7 27 » | 6''05 » |
1902—1907 . . | 2 03 » | 7-28 » | 4’54 » | 8-42 » | 7-49 > |
1907—1909 . . | 7-68 » | 9’57 > | 8’66 > | 5’20 » | 5''97 > |
hela perioden . | 1 21 > | 5''33 > | 2-81 » | 5''25 > | 4-61 » |
tåtet, för de senaste åren, som den ofvan omförmälda själfdeklarationens
införande får antagas hafva utöfvat, synes emellertid nationalinkomstens
årliga ökning under perioden ej böra uppskattas till fullt samma procenttal.
En jämförelse mellan nationalförmögenhetens och nationalinkomstens
med ledning af bevillningstaxeringen beräknade tillväxt utvisar, att den
årliga ökningen skulle hafva utgjort
54
Förhållandet
mellan
nationalinkomstens
och statsutgifternas
samt
skatternas
ökning.
| För national- | För national- |
| förmögenheten. | inkomsten. |
under tiden 1885—1898..................... | 2-48 % | 3-41 % |
. » 1898—1908 ..................... | 4-11 » | 6 79 » | |
> hela tiden 1885—1908 ................... | 3l8 > | 4*86 > |
samt att alltså nationalinkomsten skulle hafva tillväxt afsevärdt hastigare
än nationalförmögenheten. Detta torde ock utan tvifvel vara med verkliga
förhållandet öfverensstämmande och beror påtagligen därpå, att arbetets
andel i nationalinkomsten under perioden i väsentlig mån ökats,
hvilket framgår af följande tablå:
Bevillningstaxerad inkomst.
Å r | Af fastighet och kapital. | Af tjänst eller pension samt | ||
Kronor. | % af hela | Kronor. | % af hela | |
1885 ................ | 221,878,713 | 40-89 % | 320,823,526 | 5911 % |
1898 ................ | 269,365,805 | 32-10 » | 569,680,438 | 67''90 » |
1908 ................ | 449,220,340 | 27-7C » | 1,168,982,556 | 72-24 > |
Såsom ofvan framhållits, har syftet med ifrågavarande beräkningar
rörande nationalinkomstens ökning varit att undersöka, huru denna ökning tett
sig i förhållande till stegringen af statens utgifter och de för dessas bestridande
upptagna skatter. En jämförelse i sådant afseende lämnar följande resultat.
Årlig ökning.
A r | Af den bevill-ningstaxerade | Af statens egent-liga utgifter. | Af statens skatte-inkomster. |
1882—1887 .............. | 1-73 % | 1-63 % | minskning 3 05 % |
1887—1892 . ............. | 3 07 > | 0 51 » | ökning 4''78 j* |
1892-1897 .............. | 3-83 5 | 3-28 » | 4-81 > |
1897—1902 .............. | 6-05 > | 5''72 » | 2-46 » |
1902—1907 .............. | 7-49 » | 4-61 » | 6''70 j |
1907—1909 .............. | 5*97 > | 4-61 » | minskning l-37 » |
hela perioden............. | 461 > | 3 29 » | ökning 2''77 * |
Med hänsyn till hvad som förut vid redogörelsen för statsverkets
inkomster yttrats rörande året 1909, torde det äfven i fråga om beräkning
55
af skatternas tillväxt under perioden 1882—1909 vara riktigast att utesluta
sistnämnda år, i hvilket fall denna tillväxt för tiden 1882—1908 kan angifvas
i årligt medeltal till 2''97 %.
Huru stor andel af den enligt ofvan angifna grunder beräknade
bevillningstaxerade inkomsten, som för hvarje år tagits i anspråk för
statens behof, framgår åter af följande tabell:
Å r | Statens egent-liga utgifter | Statens skatte-inkomster |
1882 ............ | 14 72 rf | 13-44 % |
1883 ........... | 14-39 » | 13-21 > |
1884 ............ | 14-31 > | 1319 » |
1885 ............ | 1413 » | 12-92 » |
1886 ............ | 14-39 » | 1215 » |
1887 ............ | 14*64 » | 10-62 » |
1888 ............ | 14-35 » | 12-81 » |
1889 ............ | 13-73 > | 13 05 > |
1890 ............ | 13-08 | 12-72 » |
1891............ | 12-92 » | 11-67 » |
1892 ............ | 12 92 » | 11-52 > |
1893 ............ | 13 35 » | 11-66 > |
1894 ............ | 13 07 > | 12-39 » |
1895 ............ | 12-85 > | 12 72 > |
1896 ............ | 12-43 > | 12-12 » |
1897 ............ | 12 57 . | 12-08 > |
1898 ............ | 11-39 » | 11-65 > |
1899 ............ | 10 99 > | 1215 > |
1900 ............ | 11-71 > | 1117 • |
1901............ | 11-41 > | 9-67 » |
1902 ............ | 12-52 > | 1017 » |
1903 ............ | 1201 > | 11-05 » |
1904 ............ | 12-18 > | 10-51 > |
1905 ............ | 11-72 > | 10-50 » |
1906 ............ | H''28 » | 9-54 » |
1907 ............ | 10-93 . | 9-80 » |
1908 ............ | 10 09 > | 8‘87 » |
1909 ............ | 10-65 • | 8''49 > |
56
jDe kommunala
utgifternas
och
utskyldernas
inverkan.
Dessa tabeller utvisa, dels att den bevillningstaxerade inkomsten
ökats hastigare än så väl statsutgifterna som skatterna till staten, dels ock
att dessa utgifter och skatter vid periodens slut tagit i anspråk mindre
andel af den taxerade inkomsten än vid periodens början. Då man därjämte,
såsom ofvan redan anmärkts, torde vara berättigad till det antagande,
att nationalinkomsten ökats i ungefär samma grad som den taxerade
inkomsten, torde alltså den gjorda undersökningen kunna anses hafva
lämnat det resultat,
att rikets ekonomiska bärkraft under ifrågavarande period afsevärdt
ökats; samt
att denna ökning sannolikt varit större än statsutgifternas och de för
deras bestridande upptagna skatternas ökning.
Då emellertid befolkningens skaf teförmåga utnyttjas icke blott af
staten, utan äfven af kommunerna, måste man vid bedömande af den
föreliggande frågan taga hänsyn äfven till kommunernas andel i de offentliga
utgifterna samt till den kommunala beskattningen, hvarför kommittén
ansett sig böra undersöka, huru kommunalutskylderna samt kommunernas
inkomster och utgifter, tillgångar och skulder gestaltat sig under den
ifrågavarande perioden. Resultatet af denna undersökning framgår af följande
tabell öfver *
Kommunernas (äfven landstingens)
| Utskylder. | Inkomster. | Utgifter. | Tillgångar. | Skulder. | Tillgångar utöfver skulderna. |
1882 ....... | 26,887,000 | 51,190,873 | 54,557,298 | 182,422,842 | 102,043,355 | 80,379,487 |
1887 ....... | 29,764,323 | 59,252,774 | 62,905,978 | 238,233,969 | 145,213,102 | 93,020,867 |
1892 ....... | 33,938,440 | 67,957,888 | 75,097,002 | 291,568,248 | 178,924,107 | 112,644,141 |
1897 ....... | 38,294,645 | 82,677,893 | 85,122,812 | 343,252,463 | 199,112,806 | 156,139,657 |
1902 ....... | 51,871,282 | 108,484,230 | 123,077,433 | 493,519,603 | 309,852,378 | 183,667,225 |
1907 ....... | 71,939,423 | 151,240,884 | 183,105,649 | 723,834,331 | 475,826,428 | 248,007,903 |
1908 ....... | 83,303,123 | 168,596,089 | 206,060,282 | 800,949,410 | 535,996,232 | 264,953,178 J |
Årlig ökning under | 4''44 % | 4-69 % | 5''24 % | 5-85 % | 6-58 % | 4-69 % |
Uti ofvanstående tabell upptagas bland kommunernas utgifter jämväl
driftkostnaderna för de af kommunerna direkt förvaltade inkomstgifvande
verk och inrättningar. Denna omständighet omöjliggör en omedelbar
jämförelse mellan dessa siffror och de af kommittén tidigare angifna
för de egentliga statsutgifterna. Däremot synas uppgifterna angående de
kommunala utskylderna kunna jämföras med utskylderna till staten och
57
med bevillningstaxeringen. Och ehuru visserligen de kommunala skatterna
ökats i betydligt högre grad än skatterna till staten, eller under perioden
1882—1908 med 4''u f årligen mot 2''97 % för statens skatter, utvisa de
dock en något långsammare tillväxt än den bevillningstaxerade inkomsten,
som under samma tid stigit med 4''es % om året. Då därjämte kommunernas
tillgångar ökats så betydligt att, oaktadt den stora skuldbördan,
kommunernas öfverskjutande tillgångar stigit med 4‘69 % årligen, torde
man vara berättigad till det antagande, att hänsynen till den kommunala
beskattningen och kommunernas finanser i stort sedt icke rubbar giltigheten
af den slutsats rörande utvecklingen af rikets ekonomiska bärkraft,
som framgått ur den tidigare undersökningen.
Om man alltså får anse det vara sannolikt, att befolkningen i sin
helhet för närvarande är i förhållande till sin inkomst och bärkraft i
mindre grad betungad af skatter än vid periodens början, uteslutes dock
härigenom icke möjligheten af att, på grund af skatternas olika fördelning,
skattetrycket, måhända särskilt det kommunala, kan i vissa fall och
på vissa orter nu kännas hårdare än för 30 år tillbaka, beroende af ökning
i lefnadskostnaden m. fl. omständigheter. Då emellertid kommittén icke
torde böra ingå på frågan om skatternas fördelning eller sättet för de erforderliga
skattemedlens upptagande, anser sig kommittén för sin del kunna
stanna vid den ur de föregående undersökningarna vunna slutsatsen, att
landets ekonomiska bärkraft, i stort sedt, får anses hafva tillväxt i högre
grad än skattebördan.
B. Kommitténs uttalande rörande det framtida förhållandet
mellan statsutgifterna och rikets ekonomiska
bärkraft.
Den föregående undersökningen synes kommittén hafva gifvit vid
handen, att utvecklingen af statsverkets finansiella förhållanden under den
period, 1882-—1909, som närmast varit föremål för kommitténs uppmärksamhet,
måste anses hafva varit fördelaktig. Dels har under perioden statsverkets
inkomster varit större.än dess utgifter, dels har det öfverskott, som
härigenom under perioden uppstått, användts till i hufvudsak produktiva
8—102014. 1.
58
företag. Statsverkets skuldsumma har under tiden visserligen ökats, men
detta har skett för produktiva ändamål, och dess kapitalförmögenhet har
tillväxt i än högre grad. Och slutligen linnes all anledning antaga, att
nationalinkomsten ökats i högre grad än statsverkets egentliga utgifter och
skatterna, så att sannolikt de till staten utgående skatterna för närvarande
taga en mindre del af nationens samlade inkomst i anspråk än vid periodens
början. Ej heller torde den kommunala beskattningen i detta afseende
hafva inverkat störande, så att utvecklingens allmänna gång därigenom
förändrats. På många håll hafva möjligen förhållandena under periodens
lopp rubbats därhän, att beskattningen blifvit ojämnare, så att skattebördan
på vissa orter kanske känts mera tryckande än tillförene, men i
stort sedt torde, på sätt kommittén framhållit, utvecklingen hafva varit
fördelaktig.
Kommittén har icke kunnat finna någon orsak, hvarför den ekonomiska
utvecklingen icke skulle framdeles fortgå i samma riktning som hittills.
Flera af landets förnämsta rikedomar, såsom t. ex. malmtillgångarna
och vattenfallen, hafva under den senaste tiden tagits i anspråk och utvecklats
i vida större omfattning än tillförene, och det lärer icke kunna
bestridas, att arbetet på industrins, jordbrukets, sjöfartens och handelsomsättningens
område vunnit i energi och målmedvetenhet.
Om däremot utvecklingen kommer att gå i samma hastiga tempo som
under det senaste decenniet, synes kommittén icke lika säkert, enär särskilda
förhållanden få anses inverka i viss grad hämmande. I detta afseende
vill kommittén här främst omnämna den oro och osäkerhet, som nästan
inom alla kultur- och industriländer samt äfven hos oss under de senare
åren uppvuxit på arbetsmarknaden, en osäkerhet, som ovillkorligen måste
försvåra industrins och näringarnas utveckling. Och några tillförlitliga
tecken på att dessa strider på arbetsmarknaden snart skulle komma att
upphöra, torde ännu icke hafva visat sig.
Ej heller torde fastighetsvärdena i Sverige kunna emotses komma
att tillväxa i samma förhållande som under de senaste åren. Hvad närmast
jordbruksfastighets värdet angår, torde det förtjäna särskildt uppmärksammas,
att procenten för den årliga värdestegringen under den föregående
perioden varit högst i Norrland och Dalarne. En sammanställning
af taxeringsuppgifterna för 1882 och 1909 utvisar sålunda för:
59
Bevillning staxering svärdet. å jordbruksfastighet
År. | i Kopparbergs, Gäfleborgs, | 1 Riket i öfrigt. | ||
Kronor. | % af hela | Kronor. | % af hela | |
1882 ........ 1909 ........ | 288,372,786 683,034,500 | 1318 23 | 1,899,190,218 2,339.589,280 | 86-82 77 |
Årlig ökning | ! 324 % 0 77 | % |
årlig ökning 1882—1909 1-21 %
Denna starkare ökning för fastigheterna i Norrland och Dalarne har
själffallet varit beroende på höjda taxeringar af skogsegendomar, men en
liknande stegring framdeles i samma utsträckning är knappt att emotse
och redan häraf måste det sammanlagda taxeringsvärdet för alla rikets
jordbruksfastigheter röna inflytande.
Vidkommande åter annan fastighet, torde uppsvinget under det
senaste decenniet få anses hafva varit en följd af en stark högkonjunktur,
som orsakat en liflig byggnadsverksamhet och stegrat tomtprisen, en stegring,
som icke kan påräknas komma att alltjämnt fortgå, åtminstone icke
i jämförlig grad.
Äfven tvenne andra omständigheter mana, enligt kommitténs
åsikt, till eu viss försiktighet vid beräkningar öfver den framtida utvecklingen,
nämligen dels den proportionsvis starkare ökningen af inkomst
på grund af tjänst och arbete, samt dels den ökade skuldsättningen
till utlandet.
Enligt uppgifterna öfver bevillningstaxeringarna utgjorde under perioden
1882 — 1909 den uppskattade bevillningstaxerade inkomsten af tjänst
eller pension och af rörelse, yrke eller eljest samt hela den bevillningstaxerade
inkomsten (därvid inkomsten från jordbruksfastighet antagits till
6 % af fastigheternas uppskattade värde samt inkomsten från annan fastighet
till 5 % af fastighetsvärdet):
60
Bevillningstaxerad inkomst.
År. | Af tjänst | % af kela | Af rörelse, | % af hela | Simma. | % af hela | Hela den be-villningstaxe-rade in-komsten. |
1882 ...... | 99,881,107 | 20-03 | 193,414,448 | 38-80 | 293,295,555 | 58-83 | 498,484,745 |
1886 . . . 7 . | 110,054,878 | 2028 | 210,768,648 | 38-83 | 320,823,526 | 59-11 | 542,702,239 |
1890 ...... | 128,791,975 | 20-99 | 255,269,358 | 41-62 | 384,061,333 | 62-61 | 613,445,991 |
1895 ...... | 170,672.811 | 25-09 | 265,018,636 | 38-96 | 435,691,447 | 64-05 | 680,163,4701 |
1900 ...... | 262,410,310 | 27-20 | 415,304,645 | 4306 | 677,714,955 | 70-26 | 964,571,728 |
1905 ...... | 411,144,624 | 32 92 | 475,165,552 | 3805 | 886,310,176 | 70-97 | 1.248,791,358 i |
1909 ...... | 668,483,050 | 40-54 | 519,362,213 | 31-51 | 1,187,845,263 | 72''05 | 1,648.729,983 |
Årlig ökning | 7‘29 % | _ | 3-72 % | _ | 5 32 % |
| 4-61 % |
Medan sålunda den bevillningstaxerade inkomsten af tjänst och arbete
år 1882 utgjorde endast 58''83 % af hela den beräknade inkomsten, uppgick
förstnämnda inkomst år 1909 till 72''os % af årets hela bevillningstaxerade
inkomst, ökningen i årligt medeltal under perioden 1882—1909
visar för den förra kategorien, eller inkomst af tjänst och arbete, 5''32 %,
medan ökningen under samma tid för hela den beräknade inkomsten utgör
4''6i %. Ännu mer framstår den ökade betydelsen af inkomst af tjänst
och arbete, om man jämför med hvarandra de absoluta talen för 1882 och
1909, enligt hvilka inkomsten af tjänst och arbete ökats frän 293,295,555
kronor år 1882 till 1,187,845,263 kronor år 1909, medan inkomsten af fast
egendom och kapital ökats från 205,189,190 kronor år 1882 till 460,884,720
kronor år 1909.
En ökad inkomst af tjänst eller arbete måste visserligen bidraga till
att höja nationens ekonomiska bärkraft och sålunda verka i samma riktning
som en ökad inkomst af fast egendom och kapital. Men däremot
kan det med fog ifrågasättas, huruvida denna bärkraft i båda fallen höjes
i samma proportion. Det förefaller som om många skäl talade för att så
icke är fallet, utan att en ökning af den fonderade inkomsten, eller inkomst
af fast egendom och kapital, i högre grad stärker den ekonomiskabärkraften,
än motsvarande ökning af den icke fonderade inkomsten, eller
inkomst af tjänst och arbete.
Kommittén vill i detta afseende endast hänvisa till utvecklingen af
den moderna beskattningen. Jämte sträfvan att genom en progressiv skatteskala
låta den större inkomsten i relativt högre grad än den mindre in
-
(51
hornsten bidraga till samhällets utgifter, synes en önskan göra sig gällande
att på samma sätt pålägga den fonderade inkomsten en högre skatt än den
icke fonderade. Uti vårt land har denna skattepolitik tagit sig särskilt
uttryck uti den detta år införda inkomst- och förmögenhetsskatten. Enligt
chefens för finansdepartementet uttalande till statsrådsprotokollet den
11 mars 1910, då denna fråga behandlades af regeringen, hade man, vid
uppgörande af detta skatteförslag, framför allt haft för ögonen, att »låta
skatten följa den verkliga skatteförmågan», hvilket man trott sig ernå bland
annat genom att medelst »förmögenhetsskatt träffa den fonderade inkomsten
hårdare än inkomst af arbete».
Då den ekonomiska utvecklingen under den senaste tiden gått i den
ofvan antydda riktningen, att inkomst af tjänst eller arbete ökats i högre
grad än den fonderade inkomsten, samt all sannolikhet talar för att utvecklingen
fortfarande kommer att gå i samma spår, synes anledning finnas
för det antagandet, att den verkliga bärkraften, med hänsyn till skatterna,
framdeles icke kommer att ökas i samma proportion som nationens
inkomst i dess helhet. Om någon förskjutning till det sämre med afseende
å skattebeloppet och bärkraften icke skall äga rum, böra därför
utgifterna för det allmänna och närmast statsutgifterna icke ökas i samma
utan i en något mindre grad än nationalinkomsten.
Den andra omständigheten, som kommittén velat omnämna såsom
manande till varsamhet vid bedömande af de ekonomiska förhållandena för
framtiden, är den ökade skuldsättningen till utlandet.
Enligt de tidigare anförda beräkningarna öfver Sveriges nationalförmögenhet
åren 1885, 1898 och 1908, uppskattades landets skulder till utlandet
år 1885 till.......... 664,000,000 kronor
» 1898 ».......... 570,000,000 » samt
» 1908 ».......... 1,020,000,000 »
och enligt all sannolikhet har landets utländska skuld sedan 1908 yttermera
ökats.
Denna skuldsumma beräknades år 1908 vara fördelad sålunda:
svenska staten........412 miljoner kronor
kommunerna.........218 » »
hvpoteksanstalterna...... 254 » »
Övriga skulder .........136 »_»
Summa 1,020 miljoner kronor.
Beträffande statens skuldsättning har kommittén tidigare vant i tillfälle
att lämna en närmare redogörelse, af hvilken det framgår, att sta
-
62
tens upplåning ägt ruin för i hufvudsak produktiva ändamål. De genom
den kommunala upplåningen influtna medlen torde väl icke i samma utsträckning
hafva användts för omedelbart produktiva ändamål, men indirekt
hafva de utan tvifvel i sin mån bidragit till en utveckling af samhällets
alstrande krafter. Däremot synes det vara svårare att i allmänhet
uppvisa ett omedelbart sammanhang mellan produktionen och den öfriga
skuldsättningen till utlandet. De genom hypoteksanstalterna från utlandet
indragna beloppen, för att särskildt omnämna dessa institutioner, torde
sålunda i regeln åtminstone i första hand endast hafva verkat därhän, att
förut i fastigheter bundna kapital frigjorts, medan det näppeligen lärer
kunna tillfredsställande utredas, i hvad mån de sålunda frigjorda kapitalen
sedermera verkligen kommit produktionen till godo.
Men äfven om man skulle kunna antaga, att i stort sedt de genom
upplåning i utlandet erhållna medlen så användts, att därigenom samhällets
produktionskraft i motsvarande grad stegrats, och ehuru denna
skuldsumma under decenniet 1898—1908 ökats från 570 miljoner år 1898
till 1,020 miljoner år 1908, eller med 450 miljoner, medan landets tillgångar
beräknats hafva under samma tid stigit från 9,568 miljoner till 14,476
miljoner, eller alltså med 4,908 miljoner, torde äfven denna skuldökning
dock kunna framkalla vissa betänkligheter.
En afsevärd skuld till utlandet gör alltid ett land i högre grad beroende
af konjunkturerna på världsmarknaden. Det är därför sannolikt,
att under depressionstider, då landets handel och näringar i alla fall lida
af penningknapphet och osäkerhet i kreditförhållandena, den stora utländska
skulden endast skall skärpa dessa svårigheter. Och ehuru den omständigheten,
att skulden är ställd på lång tids amortering, visserligen i detta hänseende
minskar de nämnda olägenheterna, medföra likväl de årliga betydande
annuiteterna till utlandet under årens lopp ett försvagande af landets ekonomiska
ställning och böra föranleda till försiktighet vid beräkningar rörande
den framtida utvecklingen.
Då kommittén mot hvarandra vägt de olika omständigheter, som ansetts
kunna komma att inverka på nationalinkomstens utveckling under den
närmaste framtiden samt den inverkan, som nationens skatteförmåga och
ekonomiska bärkraft sannolikt komme att röna genom denna utveckling,
har kommittén stannat vid den uppfattningen, att vid beräkningarna för
framtiden en ökning af statsutgifterna i allmänhet i samma starka grad
som under perioden 1882—1909 icke bör förutsättas, utan att vid uppställande
af ett program för de närmast kommande åren det bör räknas med
en något lägre ökning sprocent för dessa utgifter.
C. Kommitténs beräkningar rörande försvarsutgifterna
under den närmaste framtiden.
När kommittén sålunda vid beräkningarna öfver statsutgifterna för
den närmaste framtiden ansett sig böra utgå från den förutsättningen, att
dessa utgifter i allmänhet icke skola ökas i samma grad som under den
närmast föregående perioden, uppstår för kommittén till besvarande särskild!
frågan om försvarsutgifternas förhållande i detta afseende.
Såsom kommittén förut uppvisat, utgjorde under perioden 1882
1909 den årliga ökningsprocenten för alla egentliga statsutgifter sammanslagna
3''29 %, medan motsvarande procent för försvarsutgifterna, omfattande
landtförsvaret, sjöförsvaret och statens bidrag till det militära pensionsväsendet,
uppgick till 3''si f. De militära utgifterna voro icke de
enda, som visade eu liknande stark stegring, men då å andra sidan eu
del statsutgifter varit nästan stationära eller ökats i relativt ringa mån,
blef resultatet, att utgifterna för försvarsväsendet vid periodens utgång
år 1909 utgjorde en högre procent af de egentliga statsutgifterna än vid
periodens början år 1882. Under vissa år hade denna procentsats varit
ännu högre än år 1909. Och då nu härtill kommer, att försvarsutgifterna
varit och fortfarande äro den ojämförligt största posten bland de egentliga
statsutgifterna, erhåller en relativt hög ökning af denna post ett så
mycket större inflytande på ökningen af statsutgifterna i allmänhet.
Det torde kunna förklaras, hvarför särskildt under perioden 1882
1909 försvarsutgifterna skulle uppvisa denna betydliga stegring. Det
gällde under denna tid att öfvergå från en äldre och billigare härorganisation
till en väsentligt kraftigare, hvilket medförde icke allenast stegrade
årliga ordinarie utgifter utan äfven betydande extra ordinarie omkostnader.
Tillika skapades eu så godt som ny flotta, hvilket kräfde af sevärda anslag,
liksom äfven kustartilleriets uppsättning medförde särskilda kostnader; och
då alla dessa utgifter bestredos af skattemedel och icke genom upplåning,
måste detta taga sig ett motsvarande uttryck i statsräkenskaperna.
Emellertid torde det icke kunna förnekas, att utgifterna för försvaret
hos oss för närvarande taga en jämförelsevis stor del af statsinkomsterna
i anspråk. Utan tvifvel är det därför synnerligen önskvärd!,
att utvecklingen framdeles ledes i den riktning, att proportionen mellan
samtliga statsutgifter och utgifterna för försvaret blir fördelaktigare.
Möjligheten
af att begränsa
försvarsutgifterna
till deras
nuvarande
belopp.
64
Ett sätt att jämförelsevis hastigt nå detta mål, vore att låta försvarsutgifterna
bibehålla ungefär sin nuvarande storlek, till dess genom de
öfriga egentliga statsutgifternas tillväxt en mera önskvärd proportion i
nämnda afseende inträda Det torde emellerid vara uppenbart, att denna
utväg icke är möjlig att anlita. Att för en längre tid framåt fixera utgifterna
till en viss ärlig siffra, torde nämligen lika litet låta sig göra i
fråga om försvarsutgifter som beträffande utgifter för andra vitala statsändamål,
såsom undervisningsväsen, hälso- och sjukvård, näringar, kommunikationsväsen
osv. Det lärer icke gärna vara tänkbart att för någon längre tid
afskära all utgiftsökning för något af nyss nämnda statsändamål, enär ett
sådant tillvägagående måste icke blott medföra ett afstannande af utvecklingen
å det ifrågavarande området, utan dessutom verka därhän, att redan
igångsatt verksamhet icke skulle kunna behörigen uppehållas. Ett liknande
förhållande måste inträda med afseende å landets försvarsväsen, om all
tillväxt i de härför afsedda anslagen skulle afskäras. Såsom kommittén här
nedan i annat sammanhang påvisar, kan nämligen hvarken den år 1901 beslutade
härordningen fullföljas eller flottan ens vidmakthållas vid sin nuvarande
styrka, om ökning i försvarsutgifternas nuvarande belopp icke skulle
medgifvas. Och ännu mindre vore det under dylik förutsättning möjligt att
vidtaga några sådana anordningar till stärkande af armén och flottan eller
låta försvarsmedlen undergå en sådan gradvis skeende utveckling, som, så
vidt framgår af ofvan åberopade statsrådsprotokoll för den 5 januari 1906,
redan då betecknats såsom varande af stor vikt för vårt lands försvar.
Vidare synes det kommittén icke önskvärdt eller ens möjligt, att en
viss proportion mellan försvarsutgifter och andra statsutgifter fastslås, hvilken
icke finge öfverskridas och till hvilken proportion försvars utgifterna
alltid borde uppgå. Eifvets förhållanden och händelsernas utveckling växla
alltför mycket för att eu sådan bestämmelse skulle öfver hufvud kunna
efterföljas. Ett dylikt förhållandetal blefve alltid mer eller mindre godtyckligt
och genom en sådan bestämmelse förhindrades dessutom utgifternas
jämförande och afvägande mot de olika behof, som tid efter annan
göra sig gällande.
Enligt kommitténs åsikt bör därför såsom eu allmän princip under
den närmaste framtiden uppställas, att eu ökning af försvarsutgifterna må
äga ruin, ehuru i mindre grad än hittills. Kommittén anser i öfverensstämmelse
härmed en fortsatt utveckling af försvarsväsendet böra ske, en
utveckling, som kommittén äfven anser möjlig under nuvarande ekonomiska
förhållanden, därest den sker i långsammare progression än under senaste
tidsperiod.
65
Om sålunda försvars utgifternas ökning skulle under de närmast
kommande åren hållas inom vissa gränser, kunde öfriga statsutgifter få
fortfarande stiga såsom hittills och likväl det önskemål uppnås, att den
totala ökningen för alla egentliga statsutgifter tillsammans blefve något
mindre än tillförene. Det torde för öfrigt vara nödvändigt att vid nu
ifrågavarande beräkningar utgå från det antagandet, att någon minskning
icke kommer att äga rum beträffande öfriga statsutgifters stegring, ty med
hänsyn till den utveckling förhållandena under de senaste decennierna
tagit öfverallt i världen samt de stora kraf i socialt och kulturellt hänseende,
som synas komma att ställas på statsmakterna, torde det vara
säkert, att stegringen af dessa öfriga statsutgifter icke kan för de kommande
åren beräknas till en lägre procent än hvad statistiken visar för
perioden 1882—1909.
Ehuru kommittén icke velat uppställa något förslag till budget för Beräkning
de närmaste åren, har kommittén dock ansett sig böra söka beräkna de a/6rf*/r°s[
medel, som enligt kommitténs uppfattning kunde vara tillgängliga för mi - ändamål unlitära
behof under en viss period framåt, och hvilka belopp icke öfver~''^g^—igjg1
skrede landets ekonomiska bärkraft. Kommittén har härvid stannat vid en tillgängliga
tidsperiod af 8 år, eller åren 1912—1919. medel.
Uti det af cheferna för generalstaben och för flottans stab afgifna
förslaget till försvarsväsendets stärkande, äfvensom uti generalkommissionens
utlåtande öfver nämnda förslag, i hvad det afsåg arméns organisation
och värnpliktslagen, förutsattes att öfvergången till den nya organisationen
skulle äga rum under loppet af sex år. Det visade sig emellertid under
fortgången af kommitténs arbeten, att kostnaderna för genomförandet af
de föreslagna förändringarna och en vidare utveckling af försvarsorganisationen,
äfven inom den förminskade ram kommittén förordat, skulle
komma att uppgå till så stora belopp, att deras fördelning på endast sex år
icke ansågs kunna tillrådas. Kommittén stannade därför vid en period om
åtta åi1; för en längre period hade beräkningarna endast blifvit osäkrare,
då en del
lämpligen kunde lämnas på sidan.
Vid dessa beräkningar har kommittén tagit särskild hänsyn till
förhållandet mellan den bevillningstaxerade inkomsten och de egentliga
nya behof och däraf föranledda utgifter tillkommit, som nu
statsutgifterna samt dessas antagli
ga
ökning under den närmaste framtiden,
äfvensom till försvarsutgifternas och öfriga statsutgifters inbördes
förhållande. Den bevillningstaxerade inkomsten, som år 1909 utgjorde
1,648,730,000 kronor, har, enligt hvad kommittén genom från länsstyrelserna
inkomna uppgifter inhämtat, år 1910 uppgått till ungefär samma
9—102014. 1.
66
belopp. Att någon ökning sistnämnda år icke ägde ruin, torde kunna
förklaras däraf, att 1910 års taxering, som afsåg inkomsten under år 1909,
rönte påverkan al den ofvan omförmälda stora arbetsinställelsen. Om man
nu, med ledning af erfarenheten från den gångna tiden, söker anställa eu
beräkning, i hvad mån den bevillningstaxerade inkomsten kan antagas tillväxa
under perioden intill år 1919, synes man icke kunna grunda denna beräkning
pa en så hög ökningsprocent, 4*61, som ifrågavarande inkomst utvisat under
perioden 1882—1909. Den bevillningstaxerade inkomstens starka ökning under
åren 1902—1907, utgörande i årligt medeltal 7''49 /, hvilken ökning berodde
dels al den rådande högkonjunkturen och dels af själfdeklarationens
införande, torde nämligen få anses abnormt hög och därför icke kunna
tjäna till ledning vid bedömande af den framtida utvecklingen, hvadan
kommittén anser den årliga ökning, ifrågavarande inkomst utvisade under
tiden 1882—1902, eller 3‘f>6 °», bättre än ökningsprocenten för hela tiden
1882—1909 lämpa sig till beräkningsgrund för framtiden. Med utgång från
förenämnda belopp af 1,648,730,000 kronor för år 1910 skulle då ifrågavarande
inkomst kunna beräknas år 1919 uppgå till omkring 2,278,000,000
kronor och i årligt medeltal under perioden 1912—1919 utgöra omkring
2,016,000,000 kronor.
Enligt hvad ofvan framhållits böra statsutgifterna under den närmaste
framtiden icke ökas i samma, utan i något mindre grad än nationalinkomsten,
liksom förhållandet ock får anses hafva varit under den gångna tiden, då
nämligen den bevillningstaxerade inkomsten ökades med i medeltal 4*61 %
årligen, medan de egentliga statsutgifterna ökades med 3''29 % om året, så
att dessa utgifter, som år 1882 uppgingo till 14’72 % af den bevillningstaxerade
inkomsten, år 1909 utgjorde endast 10''65 % af samma inkomst.
Skulle nu denna procentsiffra angående förhållandet mellan statsutgifterna
och den bevillningstaxerade inkomsten komma att under den närmaste
framtiden nedgå i ungefär samma proportion som under tiden 1882—1909,
eller med omkring 0''15 för år, komine statsutgifterna under perioden 1912
—1919 att utgöra i medeltal årligen ungefär 9''7 % af den bevillningstaxerade
inkomsten. Då emellertid den årliga stegringen af denna inkomst
beräknats komma att för tiden intill år 1919 uppgå till blott 3‘66 % i
stället för 4''gi %, som denna ökning utgjorde under perioden 1882—1909,
kan naturligtvis statsutgifternas procentandel i samma inkomst icke antagas
komma att sjunka i samma män som under den gångna tiden, utan i lägre
grad; och bör, för att ofvannämnda nedsättning af den bevillningstaxerade
inkomstens ökningsprocent skall kunna motvägas, den årliga minskningen af
statsutgifternas procentandel i nämnda inkomst sättas till 0‘0G i stället för
ofvanståendc siffra 0''15. I sådant fall skulle statsutgifterna för perioden
67
1912—1919 komma att i årligt medeltal utgöra omkring 10 Vr % af nyssnämnda
inkomst, eller alltså, enligt den för samma inkomst härofvan gjorda
beräkning, omkring 206,640,000 kronor. Såsom förut framhållits, kan den
årliga ökningen af de egentliga statsutgifter, som afse andra ändamål än
försvaret, icke anses komma att för framtiden blifva mindre än under den
förflutna perioden 1882—1909, då denna ökning utgjort 2''9 %. Om alltså
dessa statsutgifter, som med ledning af 1911 års stat kunna beräknas till omkring
99 miljoner kronor, antagas under den närmaste framtiden komma att
tillväxa med 3 % om året, skulle de år 1919 uppgå till 125,410,000 kronor
och i årligt medeltal under perioden 1912—1919 utgöra omkring 113,344,000
kronor. Då nu samtliga egentliga statsutgifter ofvan beräknats få i årligt
medeltal under sistnämnda period uppgå till 206,640,000 kronor, skulle
alltså för försvar sutgifter, kostnaden för det militära pensionsväsendet inberäknad,
återstå ett årligt medeltalsbelopp under samma period af omkring
93,300,000 kronor, hvilken utgift enligt de af kommittén sålunda verkställda
beräkningar kan anses icke komma att öfverstiga landets ekonomiska
bärkraft. Huru denna utgift för försvaret skall fördelas på de särskilda
åren, om densamma skall utgå för hvarje år med ungefär enahanda belopp,
eller under de första åren ett lägre anslag bestämmas, hvilket sedermera
skall efter hand stegras, därom torde kommittén icke böra uttala sig. En
sådan fördelning eller reglering måste alltid blifva beroende af de för tiden
gällande förhållandena.
Vid en beräkning af försvarsutgifterna under de närmast kommande
åren torde det icke vara berättigadt att beträffande de extra ordinarie
försvarsanslagen utgå från riksstaten för år 1911 såsom grundläggande.
Enligt denna stat uppgå:
de ordinarie anslagen till............... 69,361,281 kr.
de extra ordinarie anslagen till............ 8,826,019 »
samt statens bidrag till det militära pensionsväsendet till . 3,704,397 »
Summa 81,891,697 kr.
då därifrån afdragits utgifterna under 5:te H. T. för handeln 2,007,209 kr.
återstå 79,884,488 kr.
som således utgöra, enligt den uppställning kommittén användt, utgifterna
för försvarsväsendet. För att vara fullt jämförliga med statistiken för
perioden 1882—1909, borde utgifterna för de båda departementscheferna
och de två departementens kanslier ytterligare afdragas.
Vid tiden för uppgörande af ifrågavarande riksstat voro verkningarna
af den senaste svåra ekonomiska världskrisen särskildt kännbara
Ö
68
Exempel rörande
försvarsutgifternas
fördelning
å
periodens
särskilda år.
med hänsyn till statsverkets intäkter. Statsinkomsterna hade nedgått afsevärdt,
och en större återhållsamhet än vanligt iakttogs därför vid utgifternas
beviljande. Detta torde äfven förklara orsaken till att de extra
ordinarie anslagen för försvarsväsendet bestämdes till det relativt mycket
låga beloppet af sammanlagdt 8\s miljoner kronor. Under åren 1901—1908
hade dessa anslag i medeltal årligen utgjort 21''2 miljoner kronor. För
åren 1909 och 1910 hade redan en nedgång ägt rum till respektive 16’7
miljoner och lö''6 miljoner, medan för 1911 anslagen, såsom ofvan nämnts,
reducerades till endast 8’s miljoner kronor.
Det lärer icke kunna råda tvifvel därom, att med ett årligt anslag
af 8*8 miljoner kronor för försvarsväsendets extra ordinarie ändamål, ett
fullföljande af 1901 års härordning för landtförsvaret och ett vidmakthållande
af sjöförsvarets nuvarande styrka icke skulle kunna äga rum. De
extra ordinarie utgifterna för landtförsvaret, beroende på 1901 års härordning
och senare riksdagsbeslut, torde böra beräknas under de närmaste
åren komma att uppgå till i medeltal minst 3 miljoner kronor om året,
hvartill komma de återstående utgifterna för de nya kasärnbvggnaderna
för fotfolket. De årligen återkommande extra ordinarie kostnaderna för
sjöförsvaret uppgå, enligt hvad erfarenheten visat, till åtminstone 2 miljoner
kronor, utan att några utgifter för nybyggnad af krigsfartygsmateriel
eller för kustbefästningar därvid upptagits. Med det belopp, som därefter
skulle återstå af 1911 års extra ordinarie anslag eller 3''» miljoner kronor,
skulle själfiallet de för landtförsvaret nödvändiga kasärnerna och den nybyggnad
för flottan, som erfordras endast för vidmakthållande af dess nuvarande
styrka, icke kunna tillgodoses.
På sätt ofvan är nämndt, har kommittén beräknat, att under åren
1912—1919 ett belopp af 93''3 mill. kronor i medeltal årligen bör kunna utan
försvagande af rikets bärkraft utgifvas för försvarsändamål, däri inräknad
kostnaden för det militära pensionsväsendet. Utan att vilja framställa
något förslag rörande dessa medels fördelande på de särskilda åren,
har emellertid kommittén ansett sig böra genom exempel åskådliggöra,
huru en dylik fördelning ungefär skulle kunna gestalta sig, därest
man läte försvarsutgifterna successivt stegras under perioden. Härvid har
kommittén åt förut angifvet skäl ansett försvarskostnaden för det första
året, 1912, icke böra beräknas till så lågt belopp som det i 1911 års stat
upptagna, utan något högre, exempelvis till ett belopp, som närmast ansluter
sig till de för år 1909 till försvaret anslagna medel. De för sistnämnda
år under fjärde och femte hufvudtitlarna beviljade anslagen utgjorde,
med frånräknande af anslagen till »handeln», 82,346,199 "kronor.
69
Då härtill lägges kostnaden för det militära pensionsväsendet, hvilken, då
den i allmänhet afsevärdt öfverstigit de härför i stat uppförda anslagen,
torde böra upptagas till det belopp, hvartill denna kostnad med ledning
af den föreliggande statistiken kan beräknas komma att år 1912 i verkligheten
uppgå eller 4,124,000 kronor,*) erhålles ett belopp af omkring 86 V2
miljoner kronor. För åren 1910 och 1911 hafva de ordinarie kostnaderna
afsevärdt ökats, nämligen med sammanlagdt omkring Ds miljoner
kronor; och har kommittén därför i de uti ifrågavarande afseende uppställda
exempel utgått från en något högre försvarskostnad än för år 1909, genom
att i exemplen upptaga en försvarskostnad för år 1912 af resp. 87 miljoner,
87 V2 miljoner och 88 miljoner kronor.
Uti nämnda exempel har kommittén med afseende å kostnaden för
det militära pensionsväsendet upptagit de belopp, som finnas angifna i
bil. F, samt beträffande andra egentliga utgifter än för försvaret beräknat
en årlig ökningsprocent af 3 % eller således en något högre procent än
under perioden 1882—1909.
För öfverskådlighetens skull har kommittén sammanfattat dessa exempel
och de beräkningar hvartill de gifvit anledning uti följande tabeller.
Ex. I.
1 Å r. I | Försvarsut-gifter med | Öfriga egentliga utgifter. | Summa egentliga utgifter. | Försvarsut-gifter i procent |
| | Kronor | Kronor | K ronor |
|
1912................ | 87,000,000 | 101,970,000 | 188,970,000 | 46-06 % |
1919................ | 99.900,000 | 125,410,000 | 225,310,000 | 44-34 % |
| Ärlig ökning............ | 2 % | 3 % | 2''55 % | — |
| Ex. II. |
|
|
|
I 1912 ................ | 87,500,000 | 101,970,000 | 189,470,000 | 46-18 % |
1919................ | 99,400,000 | 125,410.000 | 224,810,000 | 44-21 % |
| Årlig ökning............ | 1-8 % | 3 % | 2-47 % | — |
| Ex. III. |
|
| |
1912................ | 88,000,000 | 101,970,000 | 189,970,000 | 46-32 % |
1919................ | 98,900,000 | 125,410,000 | 224,310,000 | 44-09 % |
Årlig ökning............ | 1’7 % | 3 % | 2-40 % | — |
) Se vidare härom bil. F.
70
En jämförelse mellan den stegring af statsutgifterna för åren 1912—
1919, som dessa tabeller utvisa, och samma utgifters tillväxt under tiden
1882—1909 innehålles i följande tabell.
Försvars- | Öfriga | Summa |
utgifternas | utgifters | utgifters |
ökning i | ökning i | ökning i |
årligt | årligt | årligt |
medeltal. | medeltal. | medeltal. |
Perioden 1882—1909 ......I 3''81 % | 2''9 % | 3-29 % |
Exemplet I..........1 2 % | 3 % | 2 o5 % |
> II..........| 1-8 % | O % | 2-47 % |
> III..........| 1-7 * | 3 * | 2''40 % |
Förhållandet mellan samtliga egentliga utgifter och dén bevillnings
o
o o o Ö
taxerade inkomsten skulle åter komma att utgöra, om denna inkomst ökades
med 3''66 % i årligt medeltal:
År 1912. År 1919.
Enligt exemplet I........10*66 % 9*88 %
» » II........10*69 % 9*86 %
» » III........10*72 % 9*84 %
samt om den bevillningstaxerade inkomsten skulle ökas i ungefär samma
O Ö
proportion som under tiden 1882—1909 eller med 4''61 /:
År 1912. År 1919.
Enligt exemplet I
» » II
» » III
10*47 % 9*11 %
10*50 % 9*09 %
10*53 % 9*07 %
Motsvarande siffror voro:
År 1882 ................. 14*72 %
» 1909 ................. 10*65 %
samt i medeltal under åren 1882—1909 .... 12*67 %
De sålunda gjorda jämförelserna och särskildt den senast åberopade
omständigheten att statsutgifterna, om de för åren 1912—1919
beräknas enligt de anförda exemplen, sannolikt skulle komma att taga i
anspråk en afsevärdt mindre andel af nationalinkomsten än som skett under
den gångna perioden, torde, äfven om hänsyn tages till den osäkerhet,
som måste vidlåda alla framtidsspådomar, dock lämna stöd för den uppfattningen,
att statsutgifterna, om de hållas inom den angifna ramen, icke
skulle komma att öfverstiga rikets ekonomiska bärkraft.
71
IV. Sammanfattning af de utaf kommittén förordade
åtgärderna för försvarets stärkande.
Sedan kommittén sålunda angifvit storleken af de belopp, hvilka
enligt kommitténs mening böra kunna under perioden 1912—1919 afses
för försvarsändamål samt vidare genom framlagda exempel visat,
huru utgifterna skulle kunna med en successiv stegring1 fördelas å de
cj O O
särskilda åren, vill kommittén i sammanhang härmed, under hänvisning
till de utförligare redogörelser och motiveringar, hvilka förekomma i de
särskilda delar af kommitténs betänkande, som omfatta landtförsvaret och
sjöförsvaret, lämna en kort sammanfattning af de hufvudsakligaste af de
åtgärder till försvarets stärkande under nämnda tidsperiod, kommittén ansett
sig böra förorda.
Hvad landtförsvarets stärkande beträffar, har kommittén funnit flera
af de föreslagna åtgärderna vara erforderliga.
Beträffande de kvantitativa förbättringarna uti härordningen förordar
kommittén i främsta rummet organiserandet af reservtrupper.
Vid hvarje infanteriregemente på fastlandet bör vid mobilisering
uppsättas en reservbataljon ur beväringens första uppbåd, för hvilket ändamål
en viss kaderökning vid hvarje sådant regemente bör under den
närmaste tiden äga ruin.
Vid hvarje infanteriregemente böra vidare vid mobilisering uppsättas
reservtruppförband ur beväringens andra uppbåd.
Vid samtliga specialtruppslag böra reservtruppförband vid mobilisering
uppsättas till den styrka, som tillgången å personal, hästar och
materiel kan medgifva.
Kommittén anser eu reservstatsorganisation böra komma till stånd i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med af särskild! tillkallade sakkunniga afgifvet
förslag.
Kommittén biträder vidare förslagen
om de båda för kustfästningarnas försvar afsedda regementenas utveckling
till samma styrka som öfriga infanteriregementen på fastlandet,
om stärkandet af infanteriets stridskraft genom upprättandet vid
detta truppslag af kulsprutafdelning ar,
om organiserandet vid ingenjörtrupperna af afdelningar för ballong-,
belysnings- och
72
om ökning af generalitetet med en generalinspektör för armén samt
en inspektör för kavalleriet och träng en,
om viss ökning af generalstaben,
om organiserandet af samtliga landstormsomräden såsom områden
af första klassen,
om lagbestämmelser åsyftande ett friare förfogande öfver landstormen
samt
om utsträckning af tjänstetiden i beväringens första uppbåd från
8 till 11 år och i landstormen från 8 till 9 år.
Härjämte uttalar sig kommittén för nödvändigheten af en efter truppförbandens
ändrade förläggning och personalens tjänstgöringsförhållanden
anpassad omorganisation af fältläkarkåren.
1 fråga om de föreslagna kvalitativa förbättringarna i härordningen
förordar kommittén,
att tjänstgöringstiden för de värnpliktiga, som tilldelas positionsartilleriet,
fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna samt trängen i
egentlig sjukvårdstjänst och förvaltningstjänst inom den närmaste tiden utsträckes
till 365 dagar, samt att, hvad fotfolket i allmän tjänst beträffar,
frågan om utsträckning af värnpliktstjänstgöringen bör upptagas till afgörande
vid den tidpunkt, då kasärnbyggnadsarbetets fullbordande kan med
mera säkerhet än nu till tiden bestämmas, samt
att mönstring och öfning med landstormen bör under tjänstetiden
i detta uppbåd äga rum en gång under tre dagar.
Vidare anser kommittén,
att för de värnpliktiga, som tilldelas fotfolket i sjukbärartjänst och
trängtjänst, trängen i sjukbärartjänst och egentlig trängtjänst samt militärarbetare
tjänstgöringstiden bör afkortas till 182 dagar, samt
att, för underlättandet af volontäranskaffningen, f. d. fast anställda
värnpliktiga böra efter 3 års fast anställning befrias från såväl första
tjänstgöring som repetitionsöfningar.
Beträffande sjöförsvaret har kommittén jämväl funnit åtgärder i
den af stabscheferna angifna riktningen vara erforderliga.
Hvad först angår örlog sflottans fartyg, uttalar kommittén,
dels att, såsom ersättning för de l:a kl. pansarbåtar, hvilka under
den närmaste tiden komma att öfverflyttas till 2:a linjen, under åren
1912—1919 böra nybyggas 3 st. l:a kl. pansarbåtar af väsentligt starkare
typ än den senast använda;
dels att nybyggnad af jagare bör kunna under samma period fortgå
med ungefär V2 båt om året;
73
dels ock att för nybyggnad af torpedbåtar samt undervattensbåtar
med depåfartyg bör kunna för hela perioden afses ett belopp af omkring
8 millioner kronor.
1 fråga. om flottans personal förordar kommittén, dels att stampersonalen
uppbringas till den styrka, som för den nuvarande flottans mobilisering
kräfves, men att kompletteringen endast delvis genomföres under
den nårmaste tiden, dels att personal för nytillkommen fartygsmateriel upp
sättes, hvarvid dock afdrag bör göras för den minskning i personalbehofvet,
som uppstår genom att äldre fartyg öfverflyttas till 2:a linjen eller utrangeras.
Den ifrågasatta förflyttningen af flottans station i Stockholm har af
kommittén i särskilt betänkande den 15 november 1909 blifvit under
vissa villkor förordad.
Frågan om öfriga ifrågasatta operationsbaser för flottan behandlar
kommittén uti hemligt betänkande angående det fasta kustförsvarets stärkande
m. m.
I fråga om upptagandet af kanaler för betryggande af flottans rörelsefrihet
förordar kommittén, att mellan Baggensfjärden och Stockholmsleden
upptages en kanalförbindelse, för hvilken dock kostnaderna icke böra bestridas
af försvarsmedel. Vidare förordar kommittén viss upprensning
af västra leden i Karlskrona. Slutligen uttalar kommittén såsom sin åsikt,
att hinder ur försvarssynpunkt icke möter att inom vissa gränser fördjupa
segelrännan i Ox djupet.
Af de åtgärder för stärkandet af det fasta kustförsvaret, som upptagas
i chefernas för generalstaben och flottans stab gemensamma öfversikt,
har kommittén funnit sig böra förorda till utförande i första hand sådana,
som afse att betrygga flottans rörelsefrihet i Stockholms skärgård och att
bereda hufvudstaden ett mera fullständigt skydd mot beskjutning från
sjösidan, än de nuvarande försvarsmedlen vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs
fästning tillstädja. Kommittén förordar äfven vidtagandet af vissa
förstärkningsåtgärder vid rikets öfriga kustfästningar och Hörningsholms
kustposition.
Beträffande värnpliktstjänstgöringen förordar kommittén en utsträckning
af tjänstgöringstiden för marinens samtliga värnpliktiga till 365 dagar.
Kommittén har slutligen funnit sig böra i hufvudsak tillstyrka genomförandet
af till kommittén remitteradt förslag rörande upprättandet af
reservstater vid marinen.
För den händelse de åtgärder till försvarets stärkande, som kommittén
sålunda förordat för perioden 1912—1919, komme till utförande
10—102014: i.
74
skulle de ordinarie utgifterna för försvaret för nämnda period kunna uppskattas
till omkring 70,250,000 kronor i årligt medeltal, hvartill skulle
komma dels pensionskostnaden, beräknad att successivt stiga från omkring
4-12 null. kr. år 1912 till omkring 5‘i mill. kr. år 1919, dels ock extra
ordinarie försvarsutgifter med omkring 17''6 millioner kr. i årligt medeltal;
och skulle följaktligen hela försvarskostnaden under nämnda period kunna
beräknas till omkring 92,450,000 kronor i årligt medeltal.
Stockholm. P. A. Norstedt & Söner 1010.
BILAGOR
.
STATISTIK
ÖFVER
SVENSKA. STATESS IHKOISTER OCH UTGIFTER
ÅREN 1882-1907.
79
Statistik
öfver
Svenska statens inkomster och utgifter
åren 1882—1907.
Materialet till denna statistik är hämtadt ur den af Kungl. Statskontoret
utgifna årliga publikationen: »Kapitalkonto till Rikshufvudboken» men med
åtskilliga förändringar i uppställningen och äfven med några från andra håll
hämtade tillägg. Särskildt hafva såväl inkomster som utgifter indelats och
grupperats på annat sätt än i »Kapitalkontot». Huru detta skett, torde beträffande
inkomsterna tillräckligt tydligt framgå af inkomststatistikens rubriker.
För utgifternas gruppering lämnas nedan en särskild redogörelse.
Hvad innehållet beträffar, äro inkomstsiffrorna i hufvudsak de, som i
Kapitalkontots tabell öfver statsverkets inkomster angifvas i kolumnen: »enligt
räkenskaperna utgörande». Till dessa belopp hafva dock lagts restantier och
propriebalanser vid årets början, men i stället fråndragits restantier och
propriebalanser vid årets slut. Vidare hafva tillagts omföringar från diverse
fonder men fråndragits dels afkortningar, dels sådana särskilda utgiftsanslag
godtgjorda belopp, som äro att anse såsom afkortningar eller uppbördskostnader,
således de belopp af tull- samt fyr- och båkmedel, som godtgjorts tullverkets
utgiftsanslag, äfvensom restituerad brännvinstillverkningsskatt. Detta
beräkningssätt öfverensstämmer med det, som numera alltid användes af Statskontoret
i tabellerna till det s. k. finansbetänkandet, hvilket ingifves till
Kungl. Maj:t i början af december månad hvarje år och ligger till grund för
inkomstberäkningen i statsverkspropositionen.
Såsom ny inkomsttitel har tillkommit värdet af det in natura utgjorda
rustnings- och roteringsbesväret, i den mån lindring i detsamma icke erhållits.
Detta värde, hvilket äfven uppförts på utgiftssidan bland försvarsutgifterna,
har för åren 1886—1903 beräknats med ledning af beloppet af
den utbetalade lindringen i rustnings- och roteringsbesväret, hvilket belopp
utgjorde 30 procent af hela värdet af rustnings- och roteringsbesväret under
åren 1886—1892 enligt lagen om lindring i rustnings- och roteringsbesvären
den 5 juni 1885, och sedermera 40 % för år 1893, 50 °lo för år 1894 och 1895,
60 % för år 1896 och 1897, 70 % för år 1898 och 1899, 80 % för år 1900
och 1901 samt 90 % för år 1902 och 1903 enligt lagen angående lindring
i rustnings- och roteringsbesvären den 2 december 1892. För åren före 1886
har värdet upptagits enligt uppgifter i riksdagshandlingarna.
80
Af de såsom bruttoinkomster uppförda belopp hafva nettoinkomsterna
erhållits genom att fråndraga motsvarande utgiftspost, upptagen i utgiftsstatistiken
under titeln »driftkostnader» (II A). I de fall, då driftkostnaderna
öfverstigit inkomsterna, har nettoutgiften införts bland de egentliga utgifterna,
nämligen, hvad post- och telegrafmedel beträffar, under rubriken L 3 (Järnvägar,
post och telegraf) och, hvad myntverket beträffar, under rubriken M 4
(Finansförvaltningen i öfrigt).
Järnvägstrafikmedlens bruttobelopp är det som i Kapitalkontot uppgifvits
såsom kapitalinkomst å kontot »Statens järnvägar med därtill hörande materiel
och förlag». Kapitalutgifterna å samma konto äro införda bland driftkostnaderna
i utgiftsstatistiken.
Bankovinsten, brutto och netto, är hämtad ur särskild uppgift från riksbanken.
Härvid är emellertid att märka, att hvad sålunda upptagits såsom
nettoinkomst i själfva verket kommit statsverket till godo och införts i Kapitalkontot
först två år senare.
»Inkomst af myntverket», brutto, utgör den uppbörd, som förefunnits å
utgiftstiteln »För myntverket reserverade medel», hvilken i Kapitalkontot återfinnes
under sjunde hufvudtitelns besparingsfond.
I inkomsttiteln »Extra uppbörd» hafva eljest inlagts »utgiftsanslagen enskildt
tillhörande uppbördsmedel», i den mån de öfverstigit utgifterna å den
anslagstitel, de tillhöra. Däremot har samma inkomsttitel minskats med sådana
afkortningar å andra titlar, hvilka icke kunnat afdragas å dessa titlar
på grund af deras uteslutande ur riksstaten. Detta är t. ex. fallet med en
del af afkortningarna å båtsmansbeklädnadsmedel under år 1886.
Statistikens utgiftssiffror äro hämtade ur Kapitalkontots tabell öfver
Riksstatsutgifterna, kolumnen: »Utgifter». Härtill äro dock lagda de i kolumnen
»Omföring till diverse fonder» införda belopp, hvilka äro att betrakta
såsom från statsverket utgifna, hvaremot fråndragits dels utgiftsanslagen enskild!
tillhörande uppbördsmedel, dels de från statsverkets inkomster godtgjorda
belopp, hvilka enligt hvad ofvan nämnts äfven fråndragits motsvarande
inkomsttitel.
I afseende på utgifterna är vidare att märka, att den i Kapitalkontots
tabell öfver riksstatsutgifterna under B) upptagna utgiftsposten »Riksdags- och
revisionskostnader samt aflöningar m. m., räntor och afbetalningar å statsskulden,
efter afdrag af de till riksgäldskontor ingående rånte- och kapitalbetalningar»
har i statistiken, med ledning af från riksgäldskontoret erhållna
uppgifter, uppdelats i tre delar, nämligen:
I A 3: Riksdagen jämte kyrkomötet, riksgäldskontoret, statsrevisionen
och justitieombudsmannen,
I M 1: räntor å statsskulden och
81
II E: amortering af statsskulden.
Att under de egentliga utgifternas afdelning C (Försvarsväsendet) tillkommit
vissa poster, angifvande värdet af det in natura utgjorda rustningsock
roteringsbesväret, har redan förut blifvit anmärkt.
Vissa af rubrikerna under C 2 (Sjöförsvaret) hafva öfverflyttats från
ordinarie till extra ordinarie staten. I Marinförvaltningens hufvudbok har
nämligen i stor omfattning det bokföringssätt användts, att utgifterna icke
redovisats å kontot för vederbörligt anslag utan därifrån omförts till andra
för särskilda ändamål upplagda konti, t. ex. för »ballongfartyg», »jagaren Vale»
o. s. v. Å dessa konti hafva sedermera utgifterna redovisats och hvad som
funnits kvar af de öfverförda beloppen reserverats från år till år. Då nu
alla dessa konti i Kapitalkontot sammanfattats i den å ordinarie staten under
femte hufvudtitelns besparingsfond förekommande titeln: »För särskilda ändamål
reserverade medel», har således en stor del af de utgifter, som Riksdagen
anvisat å extra stat under femte hufvudtiteln, i Kapitalkontot blifvit redovisade
bland den ordinarie statens utgifter. För att rätta detta missförhållande,
som i sin mån verkar vilseledande vid en öfverblick öfver de olika
årens utgifter, hafva de större beloppen af ifrågavarande utgifter, såvidt
sig göra låtit, återförts från ordinarie till extra staten, innan de upptagits i
statistiken.
De under II B 1 »till anläggning och inköp af järnvägar» upptagna beloppen
hafva erhållits från kontot för statens järnvägar med därtill hörande
materiel och förlag och angifva ökningen under året af den på detta konto
balanserade tillgången »järnvägar med materiel».
Både uppbörd och utgifter äro ur statistiken utelämnade för följande tre
titlar, Indika återfinnas i Kapitalkontots tabell öfver riksstatsutgifter, nämligen
»Köpeskillingar för försålda mindre kronolägenheter», »Registreringsafgifter»
samt »Öfverskott å patent- och varumärkesafgifter». Dessa inkomster
och utgifter stå i själfva verket alldeles utanför statsregleringen; dessutom
förekomma i nämnda tabell registreringsafgifter endast under åren 1889—1901
och patent och varumärkesafgifter endast under åren 1890 — 1901.
I såväl inkomst- som utgiftsstatistiken hafva endast medtagits belopp å
helt antal kronor. Därvid hafva öresbelopp å 50 öre eller därutöfver räknats
som hel krona, men mindre belopp uteslutits.
Öfverensstämmelsen mellan statistiken och det tryckta Kapitalkontot till
rikshufvudboken kan konstateras genom att undersöka tillgångarna enligt
Kapitalkontot vid början och slutet af 26-årsperioden 1882 — 1907 samt inkomster
och utgifter under samma tid.
ll
82
Tillgångar den 1 januari 1882.
Statsverkets kassaförlagsfond (= statsverkets grundfond).........
Fonden för reserverade medel.........................................................
Statsregleringsfonden.
Af denna fonds tillgångar böra här icke medräknas de s. k.
odisponibla uppbördsmedlen (restantier och propriebalanser),
emedan dessa i statistiken medtagits såsom inkomster
i den mån de influtit. Från återstoden 12,653,025: —
som utgör reservationer å olika utgiftsanslag,
böra frånräknas »Köpeskillingar för
försålda mindre kronolägenheter», emedan
inkomster och utgifter under denna
titel alldeles uteslutits ur statistiken ... 364,322: —
Statens järnvägar med därtill hörande
materiel och förlag.................................... 219,819,075: —
med afdrag för titeln: »Järnvägar med
materiel», hvars årliga ökning i stället
i statistiken upptagits såsom utgift under
rubriken II B 1 ................................. 216,262,877: —
Härtill böra äfven läggas några andra fondtillgångar, hvilka
under 26-årsperioden omförts till statsregleringsfonden
utan att vara medtagna bland statistikens inkomstbelopp,
nämligen år 1882 omförda:
från militieboställsfonden.............................. 17,953: —
» militieboställenas skogsfond.............. 32,152: —
» allmänna hospitals-och barnhusfonden 12,776: —
samt från allmänna heväringsfonden omförda
år 1889........................................................... 175,577: —
» 1890............................................... 8,734: —
Summa 247,192: —
efter fråndrag af vissa belopp, som under 26-årsperioden omförts till Norrbottens hästjägares
kvadrons fond utan att upptagas
som utgifter, nämligen:
år 1886 ................................. 23,492: —
» 1890 ................................ 12,378: —
^ 1893 ................................. 32,010: — 67,880: —
4,985,638: —
7,221,930: —
12,288,703: —
3,556,198: —
179,312: —
Summa ''28,231,781:
83
Inkomster under åren 1882—1907.
Jämte nettoinkomsterna enligt statistiken måste här medräknas de lånemedel,
med hvilka en stor del af utgifterna till järnvägsanläggningar bestridts.
Dessa upptagas i Kapitalkontot å kontot »Riksgäldsverkets fond» såsom omföring
till Statens järnvägar och därtill hörande materiel och förlag och (särskildt
för år 1896) äfven till Fonden för reserverade medel. För hela 26-årsperioden uppgå nu ifrågavarande medel till
| Nettoinkomst enligt statistiken. | OmfÖring från | Summa. | ||||
år | 1882.......................... | 81,763,946 | _ | 3,050,000 | _ | 84,813,946 | — |
| 1883........................... | 82,763,990 | — | 4,200,000 | — | 86,963,990 | — |
» | 1884........................... | 83,324,612 | — | 4,000,000 | — | 87,324,612 | — |
» | 1885........................... | 81,892,774 | — | 6,888,648 | — | 88,781,422 | — |
» | 1886........................... | 77,114,285 | — | 6,401,000 | — | 83,515,285 | — |
| 1887........................... | 67,091,380 | — | 3,785,978 | — | 70,877,358 | — |
| 1888........................... | 83,353,097 | — | 1,773,000 | — | 85,126,097 | — |
> | 1889........................... | 89,320,299 | — | 500,000 | — | 89,820,299 | — |
| 1890........................... | 92,233,758 | — | 2,600,000 | — | 94,833,758 | — |
| 1891........................... | 85,567,718 | — | 6,500,000 | — | 92,067,718 | — |
7> | 1892........................... | 87,197,092 | — | 3,570,000 | — | 90,767,092 | — |
» | 1893........................... | 89,232,072 | — | 500,000 | — | 89,732,072 | — |
» | 1894........................... | 98,871,184 | — | 4,030,000 | — | 102,901,184 | — |
| 1895........................... | 105,709,897 | — | 1,450,000 | — | 107,159,897 | — |
| 1896.......................... | 106,365,071 | — | 25,678,697 | — | 132,043,768 | — |
» | 1897........................... | 117,219,012 | — | 2,140 | — | 117,221,152 | — |
| 1898........................... | 123,228,103 | — | 329,058 | — | 123,557,161 | — |
| 1899........................... | 131,833,279 | — | 4,650,000 | — | 136,483,279 | — |
| 1900.......................... | 130,242,974 | — | 6,037,500 | - | 136.280,474 | — |
» | 1901.......................... | 119,089,842 | — | 14,887,000 | — | 133,976,842 | — |
| 1902.......................... | 126,419.408 | — | 12,407,000 | — | 138,826,408 | — |
| 1903 | 153,023,030 | — | 4,172,000 | — | 157,195,030 | — |
» | 1904 | 156,937,207 | — | 3,340,000 | — | 160,277,207 | — |
| 1905.......................... | 162,349,769 | — | 13,364,729 | — | 175,714,498 | — |
| 1906......................... | 163,140,489 | — | 6,842,900 | — | 169,983,389 | — |
| 1907 | 179,556,925 | — | 1 1,406,004 | — | 190,962,929 | — |
| Summa | 2,874,841,213 | — | 152,365,654 | — | 3,027,206,867 | — |
84
Transport 3,027,206,867: —
I statistiken ingår dock bankovinsten med de af riksbanken
uppgifna belopp. Dessa hafva kommit statsverket
tillhanda först två år efteråt, d. v. s. i Kapitalkontot
upptages för 1884 samma belopp, som i statistiken
medräknas redan 1882 o. s. v. Till följd
häraf böra fråndragas bankovinstbeloppen enligt riksbankens
uppgift:
för år 1906................................................ 6,400,000: —
* » 1907................................................ 8,675,000: — 15,075,000: —
återstår 3,012,131,867: —
och i stället tilläggas bankovinstbeloppen enligt Kapitalkontot
:
för år 1882................................................ 1,250,000: —
* * 1883................................................ 1,600,000: — 2,850,000: —
Summa 3,014,981,867: —
Utgifter under åren 1882—1907.
Såsom sådana böra medräknas samtliga i statistiken upptagna utgifter
med undantag af »II A Driftkostnader», hvilka i stället fråndragits inkomsterna.
Beloppen af dessa utgifter äro:
| I.* | II.* | Summa af I och II. | II A. | Nettoutgift. | |||||||
för år | 1882 ............ | 73,359,928 |
| 24,647,043 |
| 97,906,971 |
| 18,258,487 |
| 79,648,484 |
| |
| > | 1883 ............ | 73,964,832 | — | 26,551,072 | — | 100,515,904 | — | 19,733,319 | — | 80,782,586 | — |
» | > | 1881 ............ | 74,893,768 | — | 25,563,858 | — | 100,467,616 | — | 19,826,999 | — | 80,630,617 | — |
» | » | 1885 ........... | 76,718,458 | — | 30,991,327 | — | 107,709,785 | — | 21,186,103 | — | 86,523,682 | — |
» |
| 1886 ............ | 77,863,612 | — | 30,686,572 | — | 108,550,184 | — | 21,772,836 | — | 86,777,348 | — |
| » | 1887 ............ | 79,540,759 | — | 28,047,071 | — | 107,587,830 | — | 21,497,767 | — | 86,090,063 | — |
» | » | 1888 ............ | 78,994,367 | — | 28,076,955 | — | 107,071,322 | — | 22,788,272 | — | 84,283,050 | — |
7> | > | 1889 ............ | 79,377,535 | — | 30,591,972 | — | 109,969,507 | — | 23,887,340 | — | 86,082,167 | — |
|
| 1890 ............ | 80,244,886 | — | 31,621,570 | — | 111,866,456 | — | 24,829,469 | — | 87,036,987 | — |
| » | 1891 ............ | 80,586,812 | — | 40,986,306 | — | 121,573,118 | — | 25,790,834 | — | 95,782,284 | — |
» | » | 1892 ............ | 81,603,331 | — | 37,428,956 | — | 119,032,286 | — | 26,284,354 | — | 92,747,932 | — |
» |
| 1893 ............ | 85,953,149 | — | 36,449,938 | — | 122,403,087 | — | 26,747,291 | — | 95,655,796 | — |
> | » | 1894 ............ | 86,412,627 | — | 33,007,910 | — | 119,420,537 | — | 26,369,845 | — | 93,050,692 | — |
» |
| 1895 ............ | 87,436,331 | — | 32,462,118 | — | 119,898,449 | — | 28,401,812 | — | 91,496,637 | — |
» |
| 1896 ............ | 89,113,761 | — | 58,716,831 | — | 147,830,592 | — | 28,553,874 | — | 119,276,718 | — |
» |
| 1897 ............ | 95,911,767 | — | 40,481,740 | — | 136,393,507 | — | 33,885,139 | — | 102,508,368 | — |
» | » | 1898 ............ | 95,581,216 | — | 50,161,972 | — | 145,743,188 | — | 36,483,742 | — | 109,259,446 | — |
» |
| 1899 ............ | 99,183,672 | — | 71,723,990 | — | 170,907,662 | — | 42,622,642 | — | 128,285,020 | — |
Rörande siffrornas betydelse, se nedan i statistiken.
85
| I. | II. | Summa af I och II. | II A. | Nettoutgift. | ||||||
för år 1900 ............ | 112,958,910 |
| 78,572,824 |
| 191,531,234 |
| 49,281,176 | _ | 142,250,058 | _ | |
| 1901 ............ | 116,206,067 | — | 83,146,008 | — | 199,352,075 | — | 62,738,154 | — | 146,613,921 | — |
» > | 1902 ............ | 128,163,695 | — | 74,612,900 | — | 202,676,595 | — | 52,424,650 | — | 160,251,945 | — |
» » | 1903 ............ | 134,786,862 | — | 78,165,803 | — | 212,962,665 | — | 61,270,759 | — | 161,681,906 | — |
| 1901 ............ | 145,358,426 | — | 76,937,142 | — | 222,295,568 | — | 63,049,581 | — | 169,245,987 | — |
» » | 1905 ............ | 146,414,508 | — | 86,196,066 | — | 232,610,674 | — | 66,424,634 | — | 166,186,940 | — |
» » | 1906 ............ | 150,017,817 | — | 86,609,041 | — | 236,626,858 | — | 71,230,905 | — | 165,395,953 | — |
» » | 1907 ............ | 160,629.449 | — | 104,893,678 | — | 265,423,127 | — | 83,117,546 | — | 182,305,582 | — |
| Summa | 2,591,176,635 | — | 1,327,130,162 | — | 3,918,306,697 | — | 968,457,529 | — | 2,949,849,168 | — |
Tillgångar den 31 december 1907.
Statsverkets kassaförlagsfond ......................................................... 20,807,999: —
Fonden för reserverade medel .................................................... 28,527,956:
Statsregleringsfondens reservationer............... 42,148,955: —
efter fråndrag af reservationer å »Köpeskillingar
för försålda mindre kronolägenheter»
............................................................... 3,122,977: — 39,025,978: —
Statens järnvägar med därtill hörande materiel
och förlag............................................. 500,065,713: —
efter fråndrag af värdet af »Järnvägar
med materiel» ................................................ 495,063,166: 5,002,547: —
Summa 93,364,480: —
Bokslut.
Om vi nu till tillgångarna den 1 januari 1882 ................. 28,231,781: —
lägga inkomsterna..................................................................... 3,014,981,867:
och från summan ..................................................................... 3,043,213,648: —
draga utgifterna ........................................................................ 2,949,849,168: —
erhålles ...................................................................................... 93,364,480:
eller samma belopp, hvartill tillgångarna den 31 december 1907 enligt Kapitalkontot
uppgå.
M
V
| Stata verkets in kon ister. A. Skatter. | 1832 | 1883 1834 | 1885 | 1886 | 1882 1886 | 1887 | 1888 | 1889 | 1890 | 1891 | 1887 1891 |
, » 4 | 1. Direkta. Ränta .............. Tionde Grundskatt.......................................................... Kyrkotionde ....................................................................... | 4,368,027 | ! 4,300,523 4,312,149 1,018,187 1,610,291 | 4,356,635 | — — 4,064,979 241,764 | 17,339,334 6,580,170 4,064,979 241,764 | 4,140,203 233,636 | 1,1 55,486 | 4,187,47! 222,041 | •ijl / K i öo ‘221,043 | 4,103,702 210/J00 | 20,818,677 1,117,594 |
| Bergverkstionde ............................................................ | 12,308 | 15,340! 16,792 | 14,622 | 14,238 | 73,300 | 13,990 |
| — | — |
| 13,990 |
(i | Kavalleriregementenas hästvakansspannmål | 337,910 | 332,783 321,651 | 307,174 | 296,568 | 1,596,092 | 276,992 | 278,998 | 282,023 | 283,868 | 298,007 | 1,419,888 |
8 | Afgifter för persedelunderhållet vid rusthållsinfanteriet ..................... Trosspassevolansafgift.................................................................... Tillfälliga rotevakansafgifter ......................................................... | 20,179 | 26,471 26,17(1 | 26,483 | 26,483 | 132,389 | 26,480 | 26,145 | 26,459 | 50,920 26,583 | 50,920 26.476 | 101,840 132,143 |
0 | 79.780 | 79,467 j 80,277 | 72,555 | 71,590 | 383,669 | 72,720 | 91,059 | 95,! Öl | 91,143 | 88.665 | 438,694 | |
in n 12 | Vakansafgifter af nyroterad jord ............................................... Rotevakansafgifter för utsockne frälsehemman i I Kålland .................... Vakansafgifter af bergslag ............................................................. | 133,303 | 127,6011 134,911 19,193! 18,695 21,493! 21,186 | 132.522 18,512 21,192 |
| 528,337 75,034 85.007 |
| — |
| — | ....... | — |
in | Soldatvakansafgift............................................................... | — | —...... | ----- | — | ! 10,610 | 1 10,610 | 1(12,7 SI | 103,110 | 94,414 | 109,875 | 100,784 | 510,964 |
14 | Båtsmansvakansafgift ................................................................... | 09.309 | 60,419, 58,978 | 51,138 | 203.271 | 443,115 | 172,739 | 212,721 | 248,125 | 281,182 | 809.723 | 1,224,490 |
15 | Båtsmansbeklädnadsmedel ......................................................... | .‘>7,989 | 62,034! 73,306 | 48,666 |
| 241,995 | — | — | — | — | — | — |
16 | Viirdet å rustnings- och roteringsbesväret i öfrigt för landtförsvaret ...... | 3,727,570 | 3,732,7081 4,084,712 491,550! 467,233 | 4,099,814 | 2,746,370 | 18,391,174 | 2,780,404 | 2,785,779 | 2,783,140 | 2,734,260 | 2,720,853 | 13,804,436 |
17 | Värdet ä rustnings- och roteringsbesväret i öfrigt för sjöförsvaret ........ | 49ö,59ö | 492,576 | 352,170 | 2,299,124 | 344,927 | 307,769 | 275,184 | 242,520 | 214,961 | 1,385,361 | |
18 | Numera afskrifna grundskatter och med indelningsverket sammanhängande | 1 1.000,913 | 10,918,072; 11.250.953 | 11,282,121 | 8,128,043 | 52,586,102 | 8,164,878 | 8,186,041 | 8,213,958 | 8,213,149 | 8,190,051 | 40,968,077 |
in | Mantalspenningar...................................................................... | 644,7 57 | 647,980! 657,752 4,808,848; 1,097,170 | 736,832 | 667,269 | 3.354,590 | 665,777 | 656,707 | 656,594 | 663,033 | 664,313 | 3,306,424 |
20 | Allmän bevillning (= bevillning af fast egendom samt af inkomst) ..... | 4,003.700 | 3,879,099 | 3,746,657 | 21,195,480 | 3,740,511 | 3,791,261 | 4,031,641 | 4,298,099 | 4,321,040 | 20,182,582 | |
21 | Tilläggsbevinning till bevillningen af fast egendom samt af inkomst...... | 1,789,411 | --j ------ | — | — | 1,789,411 | — | — | — | — | — | — |
22 | inkomstskatt....................................................................... | — | — |-- | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
■2:> | Säger: | 18,098,787 | 16,374,900! 16,011,875 | 15,898,052 | 12,541,969 | 78,925,583 | 12,571,196 | 12,634,009 | 12,902,193 | 13,174,281 | 13,175,404 | 64,457,083 |
24 | 2. Indirekta, Tullmedel ................................................................................... | 31,108,483 | 33.5D9.452’ 33.837,744 | 33,123,190 15,395,069 | 32,147,858 | 163,720,727 | 30,637.506 8,753,768 | 37,044,953 | 42,298,853 | 42 402.773 | 37.865,2621190,909,347 | |
25 | Brännvinstillverkningsskatt ............................................................ | 13.196,750 | 15,315,300 | 71,301,968 | 14,197,677 | 13,991,047 | 15,840,573 | 11,420.582 | 67,203,647 | |||
26 | Hvitbetssockertillverkningsafgift ................................................. | 114.915 | 129,88?! 258,005 | 384,263 | 323,020 | 1,210,121 | 346,282 | 544,345 | 635,812 | 997,976 | 1,846,588 | 4,371,003 |
27 | Punschskatt ................................................................................ | — | --- j --- | — | ---- | — | — | — | — |
| — | — |
28 | Maltskatt ................................................................................... | — | ---- 1-- | — | — | — | — | — | — |
| — |
|
29 | Stämpelmedel ........................................................................... | 3,019.161 | 3,164,958! 3,482,309 3,625,956 | 3,814,859 | 17,107,243 | 3,727,086 | 3,666,865 | 3,731,990 | 3,626,387 | 3,311.391 | 17,963,719 | |
30 | Bevillningsafgifter för särskilda förmåner och rättigheter ..................... | — | ----- | ----- | 334,649 1,318,018 | 317,313 | 651,962 | 317,973 | 392,259 | 412,006 | 512,104 | 547,311 | 2,181,653 |
31 | Fyr- och båkmedel ............................................................... | 1,462,604 | 1,474,271 1,264,945 | 1,276,481 | 6,796,319 | 1,289,452 | 1,419,569 | 1,469,359 | 1,469,620 | 1,559,027 | 7,197,017 | |
32 | Kontrollstämpelmedel.................................................................. | 26,623 | 27,940j 27,410 | 27,868 | 21,649 | 131,490 | 21,034 | 21,961 | 26,544 | 25,962 | 27,149 | 122,650 |
33 | Sockerskatt ................................................................................; | — | --j-- | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
34 | Sägerj | 48,928,566 | 51,560,066! 53,011,705 | 54,209,013 | 53,216,480 | 260,925,830 | 45,093,101 | 57,887,619 | 62,565,611 | 64,835,895 | 59,577,310 | 289,949,036 |
| Summa skatter | 67.027353 | 67,934.966 69,023,580 | 70,107,065 | 65,758,449 | 339.851.413 | 57.664.297 | 70.521,628 | 75.457,804| 78,009,676 | 72,752,714 354.406,119 | ||
B. Inkomst af statsegendom, statens kommunikations* 36 i Brutto: Skogsmedel .............................................................. | 1,050,456 | i 1,943,89a! 2,077,813 | 1,733,711 6,019,858 | 1,652,220 | 9,058,093 | 1,685,393 | 2,066,905 | 2,694,470 | 3,150,074 | 2,520,439 | 12,117,281 | |
37 | Postmedel..................................................................... | 5,672,544 | 5,899,505 6.095,575 | 6,097,913 | 29,785,395 | 6,287,650 | 6,609,347 | 6,985,160 | 7,328,418 | 7,513,415 | 34,723,990 | |
33 | Telegrafmedel ............................................................. | 1,338,688 19,166,003 60,842 | 1.350,442| 1,329,927 | 1,325,127 | 1,246,528 | 6,590,712 | 1,229,860 | 1,447,511 | 1,428,448 | 1,444,909 | 1,464,491 22,286,109 | 7,015,219 |
39 | .Järnvägstrafikmedel.......................................................... | 20,001.408i 19,808,494 | 20,060,987 | 19,236,353 | 98,273,245 | 18,450,747 | 20,792,883 | 22,201,303 | 21,972,575 | 105,703,617 | ||
40 | Inkomst af myntverket .................................................. | 221.090; 160,107 | 88,914 | 30,809 | 561,762 | 72,973 2,703,704 | 36,355 | 189,580 | 294,437 | 56,770 | 650,124 | |
41 | Riksbankens vinst ......................................................... | 2,637,606 | 2,631,7471 2,527,386 | 2,773,010 | 2,496,938 | 13,066,687 | 2,664,493 | 2,621,726 | 3,707,486 | 3,573,151 | 15,270,560 | |
42 | Säger | 30,526,139 | 32,048,085! 31,999,302| 32,001,607 | 30,760,761 | 157,335,894 | 30,430,327 33,617,494 | 36,120,696 | 37,897,899 | 37,414,375 | 175,480,791 | ||
43 | Netto: Arrendemedel ............................................................... | 3,159,387 | 3,155,771! 3,036,486 | 3,297,515 | 3,076,685 | 15,725,844 | 2,702,639 | 2,929,144 | 2,558,370 | 2,607,728 | 2,608,101 | 13,465,982 |
44 | Skogsmedel .......................................................... | 787,874 | 1,111,240! 1,237,429 | 832,822 | 723,585 | 4,692,950 | 770,452 | 1,123,115 | 1,751,711 313,458 | 2,058,046 | 1,379,496 | 7,082,820 |
45 | Postmedel..................................................................... | 681,343 | 353,846 | 321,289 | 2,880,670 | 219,603 | 47,423 | 502,337 | 321,052 | 1,403,873 | ||
4G | Telegrafmedel ................................................................. | 99,423 | --j-- | — | — | 99,423 |
| 170,739 | 22,246 | 5,958 | 34,112 | 233,050 |
47 | .Järnvägstrafikmedel...................................................... | 8,058,158 7,685.983! 7,527,551 .3,248 169,068 108,076 | 6,926,219 | 5,546,926 | 35,744,837 | 5,241,572 | 0,837,494 | 7,395,355 | 6,557,552 | 6,322,543 | 32,354,516 | |
48 | Inkomst af myntverket .............................................. | 22,231 |
| 302,623 | 14,297 | — | 128,860 | 237,056 |
| 380,213 | ||
49 | Riksbankens vinst ........................................................ | 1,300,000 | 1,300,000) 1,200,000 | — | 1,250,000 | 5,050,000 | — | 1,300,000 | 1,300,000 | 1,850,000 | 1,750,000 | 6,200,000 |
50 | Säger: | 14,089,433 | 14,160,622'' 13,895,174 | 11,432,633 | 10.918,485 | 64,490,347 | 9,008,563 | 12,407,915 | 13,470,000 | 13,818,672 | 12,415,304 | 61,120,454 |
51 | C. Öfrig-a inkomster. Bötesmedel................................................................................... | 275,655 | 287,061! 257,753 | 210,630 | 297,276 | 1,328,376 | 235,088 | 239,312 | 261,095 | 267,848 | 265,853 | 1,269,196 |
52 | Terminsafgifter från läroverken................................................... . ..j | — | --| --- | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
53 | Extra uppbörd ..............................................................................1 | 371,505 | 381,341; 148,105 | 142,446 | 140,075 | 1,183,472 | 183,432 | 184,242 | 131,400 | 137,562 | 133,847 | 770,483 |
54 | Säger; | 647,160 | 668,402! 405,8581 353,076 | 437,351 | 2,511,847 | 418,520 | 423,554 | 392,495 | 405,410 | 399,700 | 2,039,679 | |
55 | Summa statsverkets inkomster | 81,763,946 | 82.763.990: 83.324,612! 81,892.774 | 77,114,285|406,859,607 | 67.091.380! 83,353,097 | 89,320.299 92,233,758 | 85 567,718 | 417,556,252 |
1892 | 189,8 | 1894 | 1895 | 1896 | 1892 1896 | 1897 | 1898 | 1899 | 1900 | 1901 1897 1901 | 1902 | 1903 | 1904 | 1905 | 1906 | 1902 1906 | 1907 |
i: ! 4,170,0561 | 3,707,214 | 2,35:1.117 | 2,350,957 | 1,882.056 | ! 1,463,700 | 1,882,115 | — 1.116.34 4 | 1,411,085 | i: 917,836 | 945,416 6,602,836 | 481,075 | 480,2<»2 | _______ | 182 | — - 92 | 961,611 | 3 |
214,788! | 214,102 | 21 1,960 | 207,91 1 | 207,786 | 1,056,547 | 21 1,891 | 218,114 | 221,367 | --- | 651,572 |
|
|
|
|
| — |
|
280, Ml j | 27 1,256 | 258,319 | *257,954 | 264,476 | 1.341,449 | 279,276 | 284,4 12 | 297,274 | 292,161 | 292,705 1,445,859 | 280,539 | 284,985 |
| 1,275 |
| 572,599 |
|
50,910i | 50,8 10 | 50,685 | 50,185 | 50,220 | 253,170 | 49,84(1 | 19,4 60 | 18,740 | 48,126 | 48,08(1 214,510 | 47,510 | 11,840 |
|
| 20 | 89,200 |
|
20,4851 | 26,171 | 25,495 | 21.841 | 24,272 | 127,564 | 29,,675 | 23, i I 1 | 22,770 | 22,700 | 22,048 114,531 | 21,430 | 20,815 | ___ |
|
| 42,215 | ------- | |
37,068 | 1 10,004 | 142,344 | 193,113 | 202,762 | 735,91 1 | 268,7 1 1 | 221.263 | *229,788 — | 192,566 | 207.041'' 1,119,402 | 572,668 | 698,990 |
| 3,622 |
| 1,075,280 | 40 |
]0:l,:!ll | 88.340 | 73,931 | 75,501 | 01.371 | 402,157 | 62.451 | 17,7-16 | 47,859 | 56,334 | 57,386 251,776 | 19,505 | 19.287 |
| 4 | — | 38,796 |
|
,705 | 302,966 | 26 1,133 | 272,103 | 230,279 | 1,405,486 | 243,443 | 2(17,154 | 216,545 | 155.161 | 157,505 980,108 | 89,991 | 89,687 | 14 | 4 |
| 179,703 |
|
2,76:1,544 | 2,304,466 | 1,887,378 | 1,934,471 | 1,490,799 | 10,350,458 | 1,506,950 | 846,268 | 818,839 | 524,057 | 522,151'' 4,218,245 | 52,284 | 18,208 |
| — | — | 70,492 |
|
190,624 i | 1 50,562 | 116,487 | 109,059 | 78,333 | 645,065 | 65,693 | 30,108 | 21,093 | 10,323 | 8,274 136,091 | 3,563 | 3,137 |
|
| — | 6,700 | ------ 1 |
8,109,3851 | 7,229,221 | 5,384,149 | 5,476,698 | 4,492,354 | 30,781,807 | 4,594,078 | 3,344,340 | 3,335,960 | 2,229,561 | 2,240,614! 15,744,553 | i.37!.195 | 1,657,241 | 14 | 5,087 | 119 | 3,086,656 | 43 |
003,2131 | 661,880 | 672,987 | 694,135 | 705,871 | 3,398,086 | 716,974 | 730,872 | 741,741 | 749,423 | 757,509! 3,696.519 | 764,455 | 775,083 | 782.142 | 793,671 | 801,042 | 3,916,393 | 811,425 |
4,354,032 | 5,114,174 | 5,279,077 | 5,408,384 | 5,730,320 | 25,885,987 | 6,108,078 | 6,746,055 | 7,165,911 | 7,599,031 | 3.895,102'' 31,514,177 | 3,818,200 | 7,949,538 | 8.877,255 | 9,446,819 | 9,853,885 | 39,945,697 | 10,523,615 |
| 1,502,045 | 5,153,879 | 5,219,175 | 1,473,064 | 13,348,163 |
| 1,118 | 428 | 155 | 41: 1,742 | 6,948,583 | 6,937,162 | 10,176 | 2,612 | 649 | 13,899,182 | 504 |
---i | — |
|
| — | — | __ | -____ | — | — | ------ ''-- | ----- | 10,584,202 | 11,974,104 | 12,599,015 | 14,008,306 | 49,165,627 | 16.001.206 |
13.216,030! | 14,507.320 | 16,490.092 | 16,798,392 | 12,401.609 | 73,414,043 | 11,419,130 | 10,822,385 | 11,244,040 | 10,578,170 | 6,893,200; 50,956,991 | 12,905,433 | 27,903,226 | 21,643,691 | 22,847,204 | 24,664,001 | 109,963,555 | 27,339,793 |
37,228,458! | 36,931,304 | 38.510.782 | 39,348,796 | 1 42,201,218 194,223,558 | 43,537,911 | 52,012,881 | 60,051,428 | 57,360,266 | 49,341,501 ''262,304,047 | 55,125.196 | 56,225,031 | 59,398,097 | 59,754,634 | 59,623,133 | 290,026,091 | 59,624,649 | |
14^538,088'' | 15.310,022 | 15,665,877 | 15,846,717 | 16,796,080 | 78,156,784 | 17,512,425 | 19,005,359 | 19,775,517 | 20,414,226 | 20,543,1 Öl»! 97,250,636 | IS, 137.819 | 19,581,062 | 22,519,525 | 22,100,806 | 24,435,257 | 106,780,469 | 23,791,880 |
2,260,4961 | 2,718,927 | 4,723,275 | 7,139,148 | 7,726,387 | 24,568,233 | 11,008,906 | 6,317,671 | 7,483,948 | 9,946,573 | 12,605,642'' 47,362,740 | 7,775,960 | 10,485,217 | 7,919,897 | 11,408,951 | 161,318 | 37,751,343 |
|
|
| . | __ | __ | — | — | — | — | — | ---- ,-- | — | — | 1,296,553 | 1,307,104 | 1,459,220 | 4,062,877 | 1,558,538 |
| __ | _____ | __ | _____ | — | — |
| — | — | ---- j-- | — | — | 3,211,130 | 3,079,501 | 3,084,598 | 9,375,229 | 3,041,413 |
3,492,122 i | 3,330,291 | 3,828,691 | 4,891,704 | 5,240,923 | 20,783,731 | 5,957,170 | 6,845,553 | 8.211,636 | 6,606,207 | 6,103,024! 33,723,590 | 7,365,797 | 7,414,119 | 7,297,366 | 8,606,040 | 10,095,922 | 40,770,244 | 11,707,520 |
529,841 | 565,902 | 8S7.784 | 933,852 | 886,068 | 3,804,047 | 991,828 | 1,065,422 | 1,098,502 | 1,112,037 | 1,190,4891 5,458,278 | 989,361 | 581,296 | 258,678 | 278,302 | 273,502 | 2,381,139 | 272,934 |
1,555,5341 | 1,664,021 | 1,748,933 | 1,533,014 | 1,581,458 | 8,072,960 | 1,664,659 | 1,059,377 | 1,753,654 | 1,727,097 | 1,648,374! 8,453,161 | 1,712.226 | 1,780,364 | 1.728,383 | 1,693,697 | 1,725,803 | 8,640,473 | 1,776,339 |
26,348'' | 20,361 | 33.260 | 37,064 | 40,388 | 166,421 | 48,213 | 55,792 | 58,819 | 60,226 | 66.058'' 289,108 | 63,838 | 67,368 | 72,541 | 78,870 | 86,541 | 369,158 | 94,298 |
__[_ | — | — | — | — | — | — | — | — | — | ----- -- | — | — | — | — | 1,429,037 | 1,429,037 | 14,709,870 |
59,030,887 i | 60,642,828 | 65,398,602 | 69.730,295 | 74,473,122 329,775,734 | 80,721,112 | 86,962,055 | 98,433,5041 97,226,632 | 91,498,257''454,841,560 | 91,170,197 | 96,134,457 | 103,702,170)108,313,905 | 102,274,331 | 501,595,060 | 110,577,441 | |||
72,847,517 75,050,148 | 81,888.694 | 86,528,687'' 86.874,731403.189,777 | 92,140,242 | 97,784,4401109.677,544 ! | 107.804,802 | 98,391,523 505,798,551 | 104.075.630 124,037,683 j | 125,345,861 | 131,161,109:126,938,332 611,558,615 | 143.917,234 | |||||||
2,961,820,: | 2,903,915 | 3.487,318 | 4.209,306 | 4,242,128 | 17,304,493 | 5,426,312 | 7,554,845 | 7,001,477 | 8,279,718 | 7,728,490 35,990,848 | 6,106,882 | 8,632,532 | 8,294,132 | 7,464,609 | 8,562,727 | 39,060,882 | 9,922,569 |
7,787,351; | 7,945,605 | 8,273,600 | 8,548,268 | 9,035,371 | 41,590,195 | 9,704,637 | 10.310,473 | 11,121,372 | 11,883,965 | 12,836,86! 55,857,308 | 14,007,635 | 15,893,760 | 16,563,956 | 17,377,323 | 18,442,464 | 82,285,138 | 19,651,075 |
1,455,615 | 1,419,700 | 1,375,811 | 1,445,572 | 1,520,224 | 7,216.931 | 1,624,208 | 1,"02,314 | 1,841,578 | 1,846,774 | 1,891,281! 8,906,155 | 1,858,142 | 7,858,297 | 8,184,891 | 9,239,442 | 10,361,446 | 37,502,218 | 11,712,117 |
22,522,1871 | 23,023,618 | 24,862,015 | 27.671,134 | 28,463,279 | 126,542,233 | 36,102,158 | 37,823,807 | 41,445,918 | 44,626,002 | 45,210,885!205,208,770 | 46,418,305 | 50,670,732 | 52,937,271 | 54,736,907 | 60,021,219 | 264,790,434 | 64,063,422 |
123,219 | 52,617 | 84,397 | 50.358 | 232,106 | 542,697 | 1,139,267 | 1,671,999 | 600,474 | 227,188 | 198,409! 3,837,337 | 341,482 | 443,602 | 843,976 | 140,565 | 395,970 | 2,165,595 | 1,363,576 |
2,801,447 | 2,483,28S | 2,603,187 | 3,028,426 | 3,118,212 | 14,032,560 | 3,327,923 | 3,886,374 | 4,355,079 | 4,178,943 | 3,018,760,’ 18,767,079 | 3,656,679 | 4,447,788 | 5,705,345 | 6,206,260 | 7,133,396 | 27,149,468 | 9,639,023 |
37,651,645 | 37,828,7521 40,686,328 | 44,951,064 | 46,611,320 207,729,109 | 57,324,505 | 62,949,812 | 66,365,898 | 71,042,590 | 70,884,692:328,567,497 | 72,389,125 | 87,952,711 | 92,529,571 | 95,165,106 | 104,917,222 | 452,953,735 | 116,351,782 | ||
2,610,854 | 2,541,133 | 2,463,329 | 2,441,156 | 2,348,955 | 12,405,427 | 2,309,988 | 2,261,366 | 2,241,916 | 2,194,877 | 2,153,805'' 11,161,952 | 2,089,564 | 1,941,653 | 1,990,153 | 1,927,052 | 1,854,180 | 9,802,602 | 1,851,297 |
1,809,252 | 1.729,086 | 2,280,070 | 2,966,326 | 2,888,981 | 11,673,715 | 4,012,188 | 6,113,215 | 5,370,866 | 6,467,307 | 5,674,653! 27,638,229 | 3,872,451 | 6,288,604 | 5,772.070 | 4,869,225 | 5,826,539 | 26,628,889 | 6,947,078 |
481,979! | 495,091 | 653,017 | 831,188 | 1,027,491 | 3,488,706 |
| 668,584 | 873,280 | 686,844 | 664,220’ 2,892,928 | 902,756 | 1,498,934 | 1,833,226 | 2,091,706 | 2,319,404 | 8,646,026 | 2,181,961 |
58,375 | _ |
| 16,702 | 78,630 | 153,707 | 136,883 | 33,338 | 215,199 | — | 44,994 430,414 | — | 810,593 | 513,136 | 140,013 | 100,033 | 1,563,774 | 709,743 |
6,149,767! | 6,454,077 | 8,829,168 | 9,713,098 | 10,766,704 | 41,912,814 | 15,116,444 | 14,190,086 | 12,390,953 | 10,438,175 | 8,626,243: 60.761,901 | 11,357,329 | 13,402,272 | 14,900.937 | 15,417,299 | 18,003,694 | 73,081,531 | 12,480,323 |
66,47! | __ | 21,766 | — | 177,428 | 265,685 | 1,070,165 | 1,574,473 | 537,879 | 63,519 | 117,668-'' 3,363,704 | 194,955 | 233,761 | 755,276 | 15,968 | 303,251 | 1,503,211 | 1,276,109 |
2,801,447 | 2,480,000! 2,340,000 | 2,700,000 | 1,800,000 | 12,121,447 | 2,000,000 |
| — | 2,000,000 | 2,716,209; 6,716,200 | 3,285,000 | 4,000,000 | 5,100,000 | 5,350,000 | 6,400,000 | 24,135,000 | 8,675,000 | |
13,978,145'' | 13,699,387 | 16,587,37oj 18.668,470 | 19,088,189 | 82,021,561 | 24,645,668 | 24,841,062 | 21,630,093 | 21,850,722 | 19,997,783 112,965,328 | 21,702,055 | 28,175,817 30,864,797 | 29,811,263 | 34,807,101 | 145,361,033 | 34,121,511 | ||
267,997'' | 259,525 | 261,015 | 276,096 | 291,467 | 1,356,100 | 319,671 | 352,757 | 389,542 | 410,853 | ; 420, SM; 1,899,129 | 415,341 | 399,504 | 409,649 | 427,334 | 448,676 | 2,100,504 | 497,544 |
| __ | __ | __ | __ | — | — | — | — | — | --- -- | — | — | — | 583,554 | 581,845 | 1,165,399 | 561,666 |
103,433| | 223,012 | 134,105 | 236,644 | 110,684 | 807,878 | 113,431 | 249,844 | 136,100 | 176,697 | 274,230! 960,202 | 226,382 | 410,026 | 316,900 | 366,509 | 364,635 | 1,684,352 | 458,971 |
371,4301 | 482,537 | 395,120 | 512,740 | 402,151 | 2,163,978 | 433,102 | 602,601 | 525,642 | 587,450 | 700,536; 2,849,331 | 641,723 | 809,530 | 726,549 | 1,377,397 | 1,395,056 | 4,950,255 | 1,618,108 |
87,197,092: | 89.232 072'' 98.871.184 105.709.897 106,365.071487 375,316 | 117219,012il23,228,1031131.833.279 | 130,242,9741119,089342:621,613,210 | 126.419,408|l53,023,030|l56,937,207|162,349,769jl63,140,489:761,869,903 | 179.556.925 |
1 !
4
t.
H •
i
10 l
1»
14 j
15
16
IT i
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27 t
28
29
30
31
32
33 j
34 j
35 I
36
37
38 !
39 i
40
41
42
43
44
45
46
47
48
49
50
51
52
53
54
55
I. Egentliga utgifter.
A. Förfuttningsutgiftor.
I. Civillistan.
Ordi narie staten.................................................................
E. o. staten.............................. ..........
Säger
2. Statsrådet och Kuugl. Muj:ts kansli (utom justitierevisloneu).
Ordinarie staten...................................................................
E. o. staten...........................................................................
Säger
3. Riksdagen jämte kyrkomöte, riksgäldskontor^, statsrevision
och justitieombudsmannen.......................
Tillsammans ordinarie 6taten
E. o. staten .............
io: n | Riksdagen |
B. Utrikesförvaltningen. | |
12 j Ordinarie staten . 13 • E. o. staten....... |
|
14 | C. Försvarsväsendet. |
| 1. Landtförsvaret. |
Summa t
j '' 5 i
16 i
h-t
18 j
19
20
21
E. o. staten......................................................................
Nettovärdet af effektiva rustnings- och roteringsbesväret...........
23 |
24 !
2. Sjöförsvaret.
Ordinarie staten.................................................................
E. o. staten......................................................................
Nettovärdet af effektiva rustnings- ocli roteringsbesväret..........
3. Statens bidrag till kostnaden för det militära
peusiunsväsendet.
Ordinarie staten................................................................
E. o. staten......................................................................
Säger
-6 |
27 |
28 !
29 |
30 !
31 i
4. Kostnad för de år 1905 företagna e. o. försvarsåtgärderna. .
Försvarsåtgärderna 1905.........i
32 |
33 i
34 j
:
35 j
30 |
37
Ordinarie staten .
E. o. staten.......
Ordinarie staten.
E. o. staten.......
3S |
39 i
4°;
41
| 42 j
! 43 1
Ordinarie staten.
E. o. staten.......
D. Rättsväsendet.
1. Domstolarne.
2. Fångvården.
Ofriga utgifter.
Säger
Säger;
E. o. staten
1832 | 1883 | i 1884 1885 1 | 1886 | 1882 1886 | 1887 | 1888 | f 1889 | | 1 1890 '' 1891 i | 1887 1891 | |
1,458,001 | 1 1,338,000! 1,338,0001 1,338,000 — ! -- 1 --- | 1 ,:t:!H.()0l)! 6,810,001 94,921 j 94,921 | 1,338,000 | 1,338,001 | ! 1,338,001 | 1,320,001 | 1,320,006 0,054,000 | |||
1,458,Otid! 1,335,000! 1,338,000| 1,338,000 1,432,921 0,904,921 | 1,338,000 | 1,338,000 | 1,338,000 | 1,320,000 | I 1,320,000'' 0,051,000 I...... ! : 552,634 2,709,130 8,3871 41,682 | |||||
537.826 9,301 | i i 537,535! 533,549! 548,520! 552,317 9,300, 9,300| | i 2,709,747 27,901 | 554,687 4,500 | 554,406 | 553,230 4,500 557,730 | 554,173 19,675 573,848 | ||||
517,120 | 540,835! 542,849 548,520 | i 552,317 | 2,727,047 | 559,187 | 558,900 | 561,021! 2,810,692 | ||||
652,083 | 7-10,94 o| 005,3711 1,553,456 | 1,257,110 | 4,868,966 | 1,679,197 | 873,062 | 939,294 | 972,325 | 907,878'' 5,431,756 | ||
1,995,820 9.300 052,083 | 1,875,535 9,300 740.940 | 1,871,549 9,300 665,371 | 1,886,520 1,553,456 | 1,890,317 94,921 1,257,116 | 9,519,741 122,821 4,868,966 | 1,892,687 4,500 1,679,197 | 1,892,406 4,500 873,062 | 1,891,230 4,500 939,294 | 1,874,173 19,675 972,325 | 1,872,634 i 9,423,130 967,878! 5,431,756 |
| 2,657.209: 2,625,775! 2,546,220 | 3,439,976 | 3,242,354 | 14,511,534 | 3,576,384 | 2,769,968 | 2,835,024 | 2,866,173 | 2,848,399i 14,896,448 | ||
549,974 551,380! 557,897 4.500! 4,500! 4,500 | 489,247 4,500 | 538,041 4,500 | 2,686,545 22,500 | 537,641 4,500 | 534,204 | 522,410 4,500 | | ! 507,287 j 508,234 2,609,776 4,500| 4,500l 22,500 | |||
i 554.474! 555,886’ 562,397 | 493,747 | 542.541 | 2,709,045 | 542,141 | 538,704 | 526,910 | 511,787 | 512,734 | 2,632,276 | |
[ i i 18,514,601 17,331,672 ! 3,727.570| 3,732,708 | 17,781,319 1,271,945 4,084,712 | 18,544,993 1,236,010 4,099,814 | 19,547,288 1,587,490 2,746,370 | 91,719,873 7,199,208 18,391,174 | 19,721,439 1,529,870 2,780,404 | 19,843,347 1,170,797 2,785,779 | 20,537,575 862,914 2,783,140 | 20,505,133 1,009,143 2,734,280 | 19,925,041 1,383,064 2,720,853 | 100,532,536 5,955,788 13,804,436 |
23,757,071 22,653,2431 23,137,976 | 23,880,817 | 23.881,148 | 117,310,255 | 24,031,713 | 23,799,923 | 24,183,629 | 24,248,536 | 24,028,958 5,004,785 1,586,867 214,961 | 120,292,759 | |
4,301,132 4,366,025 573,413 924,385 I 495,595; 491,550 | 4,181,397 1.816,441 467,233 | 4,332,198 1,931,957 492,576 | 4,950,657 1,863,981 352,170 | 22,131,409 7,110,177 2,299,124 | 5,134,477 1,641,601 344,927 | 5,175,667 | 4,905,947 1,203,541 276,184 | 4,949,596 1,329,400 242,520 | 25,170,472 6,994,824 1,385,361 | |
| 5,370,140 5,781,960; 6,465,071 | 6,756,731 | 7,166,808 | 31,540,710 | 7,120,905 | 6,716,95l| 6,384,672 | 6,521,516 | 6,806,613! 33,550,657 | |||
668,814 | | 682,7381 717,821 | 684,531 950,000 | 798,672 1,125,000 | 3,552,576 4,875,000 | 752,988 1,215,000 | j 781,784 818,509 1,235,0001 1,325,000 | 810,504 1,375,000 | 841,490 1,425,000 | 4,005,275 6,575,000 | |
'' 1,618,814 1,682,738'' 1,667,821 | 1,634,531 | 1,923,672 | 8,427,576 | 1,967,988 | 2,016,784 | 2,143,509 | 2,186,504 | 2,206,490| 10,580,275 | ||
L. — !_ -- _!_ — | __ | — | — | — | --- -- | --;--j-- | ||||
i 23.484,547| 22,380.435; 22,680,537 i 4,223,165 4,224,258! 4;551,946 | 23,561,722 4,117,967 4,592,390 | 25,296,617 4,676,471 3,098,540 | 117,403,858 19,184,385 20,690,298 | 25,608,904 4,386,371 3,125,331 | 25,800,798 26,262,031 3,093,548 3,058,324 | 26,265,233 3,713,643 2,976,780 | 25,771,316 129,708,282 | |||
| 30,746,025! 30,017,941; 31,270.868 | 32,272,079| 32,971,628 | 157,278.541 | 33,120,606 | 32,533,658 | 32,711,810 | 32,955,556 | 33,102,061:164,423,691 | |||
1,579,021 5,000 | l,556,706j 1,559,397 | 1,567,978 4,883 | 1,562,087 5,167 | 7,825,189 25,000 | 1,564,243 5,000 | 1,684,576 6,000 | 1.589,099 5,000 | 1,590,270 5,000 | 1,621,053 22,500 | 7,949,241 42,500 |
1,584,021 | 1,561,706; 3,564,3971 | 1,572,811 | 1,567,254 | 7,850,189 | 1,569,243! 1,589,576 | 1,594,099 | 1,595,270 | 1,643,553 | 7,991,741 | |
1,730,701 2,458 | ! i 1,637,272! l,608,7f}8! | 1,640,290 159,714 | 1,652,814 88,690 | 8,269,845 304,069 | i 1,661,905 1,679,005 43,208) 15,000 | 1,704,598 120,639 | 1,724,308 79,310 | 1,786,567 82,792 | 8,546,443 340,949 | |
1,733,159 | 1,637,272,'' 1,661,975 | 1,800,004! 1,741,504 | 8,573,914 | 1,695,113! l,694,00ö| 1,825,237 | 1,803,678 | 1,869,369 | 8,887,392 | |||
-404,612 39,983 | ! 390,274 ; 43S.487 | 1 427,026j 411,200 | 2,072,199 212,525 | 479,981 451,571 61,430| 58.778 | 431,402 48,640 | 419,362 57,306 | 414,699 48,134 | 2,197,015 274,288 | ||
444,595 | 436,95»! 486,209! | 457,005 459,962 | 2,284,724 | 541,411 | 510,349 | 480,042 | 476,668 | 462,833 | 2,471,303 | |
3,714,334 47,441 | 3,584,252! 3,606,662 51.679; 106,9291 | 3,035,894 ! 3,626,101 | 18,167,233 641,594 | 3,696,129 109,638 | 3,715,162 73,778 | 3,725,099 174,279 | 3,734,000 141,616 | 3,822,319 153,426 | 18,692,099 667,737 | |
3,761.775 | 3.635,931: 3.712 531’ 3,829.820'' 3,768,720 18,708,827 | 3,805,767| 3,793,930 | 3,899,378 | 3,875,616! 3,975,745 | 19,350,436 |
1892 | 1893 | 1894 | 1895 | 1896 | 1892 1896 | 1897 | 1898 | 1899 | 1900 | 1901 | 1897 1901 | 1902 | 1903 | 1904 | 1905 | 1936 | 1902 -1906 | 1907 |
|
I ,320,oin | 1,5*20,000 | 1,320,000 | 1,320.000 | 1,320,000 | <>,<>00,000 | 1,320,000 | 1,320,600 | 1,320,000 | 1,320,000 | 1,320,001) | 6,600,000 | 1,321,000 | 1,321,1100 | 1,321,000 | 1,321,000 | 1,121,000 | 6,705,000 | 1,479,333 | i |
| ....... i |
|
|
|
| — | 100,DÖD | 100,000 | 100,000 | 100,000 | 4011,000 | 100,000 |
|
| — - | — | 100,000 | 1 <>0,000 | 2 |
l ,320,000 | 1,320,000 | 1,320,000 | 1,320,000 | 1,320,000 | 6,600,000 | 1,320,000 | 1,420,000 | 1,120,000 | 1,120,000 | 1 ,-120,000 | 7,000,000 | 1,421,000 | 1,321,000 | 1,321,(10(1 | 1,321,000 | 1,421,000 | 6,805,000 | 1,639,333 | :s |
555,07*» | 551,103 | 0,008 | 552,613 | 558,1 21 | 2,770,5*21 | 557,562 | 558,125 | 551,849 | 562,970 | 625,954 | 2,856,760 | 626,044 | 627,630 | 645,01 1 | 640,273 | 6-13,926 | 3,182,884 | 687,863 | 4 |
9,170 | ! 1.751 | 10,132 | 8,489 | 8,775 | -18,320 | 1 i,727 | 8,500 | 8,500 | 8,500 | 63,835 | 101,062 | 14,550 | 15,600 | 1 1,500 | 14,500 | 15,300 | 74,450 | 29,820 | r» |
5(14,81:1 | 5(55,857 | 5(56,140 | 561,102 | 5 66,8519 | 2,824,8-41 | 569,289 | 566,925 | 560,349 | 571,470 | 689,789 | 2,957,822 | 640,594 | 643,230 | 659,51 1 | 654,773 | 659,226 | 3,257,334 | 717,683 | o |
1,119,124 | 990,606! | 968,803 | 5162,112 | 740,098 | •1,786,803 | 741,769 | 768,080 | 860,875 | 828,063 | 940,630 | 4,139,421 | 892,631 | 1,470,259 | 1,010,457 | 1,402,690 | 1,181,782 | 6,563,819 | 1,349,574 |
|
1,875,07:1 | 1,874,103'' | 1,87(5,008 | 1,872,613 | 1,878,124 | 9,376,521 | 1,877,562 | 1,878,425 | 1,871,849 | 1,882,970 | 1,945,954 | 9,156,760 | 1,947,044 | 1,948,630 | 1,966,011 | 1,961,273 | 2,004,920 | 9,887,884 | 2,167,196 | 8 |
9,170 | 11,754 | 10,132 | 8,-189 | 8,775 | 48,320 | 1 1,727 | 108,500 | 108,500 | 108,500 | 103,835 | 501,062 | 114,550 | 15,600 | 14,500 | 14,500 | 16,300 | 174,450 | 189,820 | 9 |
1,119,124 | 990,60(i| | 9(58,863 | <162,112 | 746,098 | 4,786,803 | 741,769 | 768,086 | 860,873 | 828,063 | 940,630 | 4,139,421 | 892,631 | 1,470,259 | 1,010,457 | 1,402,690 | 1,181,782 | 6,563,819 | 1,349,574 | 10 |
3,003,937 | 2,876.4631 | 2,855,003 | 2,843,2.14 | 2,632.997 | 14,211,644 | 2,631,058 | 2,755,011 | 2,841,222 | 2,819,533 | 3,050,419 | 14,097,243 | 2,954,225 | 3,434,489 | 3,596,968 | 3,378.463 | 3,262,008 | 16,626,153 | 3,706,590 | 11 |
496,379 | 523,431: | 525,284 | 518,090 | 527,205 | 2,590,389 | 501,915 | 481,886 | 461,700 | 884,203 | 495,342 | 2,825,046 | 538,797 | 530,177 | 1,017,498 | 807,341 | 802,356 | 2,696,169 | 1,354,578 | 12 |
4,509 | 4,500: | 4.500 | 4,500 | 4,500 | 22,500 | 4,500 | 4,500 | 4,500 | 4,500 | 20,000 | 38,000 | 13,889 | 10,993 | 12,307 | 12,088 | 27,504 | 76,781 | 821,300 | 13 |
500.879 | 527,931; | 529.784 | 522,590 | 531,705 | 2,612.889 | 506,415 | 486,386 | 466,200 | 888,703 | 515,342 | 2,863,046 | 552,686 | 541,170 | 1,029,805 | 819,429 | 829,860 | 3,772,950 | 2,175,878 | 14 |
21,137,001 | 22,686,496 | 24,847,693 | 24,291,981 | 24,856,260 | 117,819,431 | 26,655,712 | 26,405,764 | 28,066,260 | 29,629,453 | 29,925,456 | 140,682,645 | 34,634,460 | 37,242,566 | 38,906,286 | 41,283,170 | 42,222,802 | 194,289,284 | 42,961,274 | 15 |
1,344,870 | 2,144,189 | 2,047,067 | 2,409,323 | 3,169,920 | 11,115,369 | 3,110,226 | 2,995,084 | 3,516,731 | 8,216,490 | 6,523,663 | 24,362,194 | 8,273,693 | 9,797,911 | 13,108,175 | 15,226,985 | 12,722,262 | 59,129,026 | 10,220,591 | 16 |
2,733,344 | 2,304,4661 | 1,887,378 | 1,934,471 | 1,490,799 | 10,350,458 | 1,506,950 | 846,268 | 818,839 | 524,057 | 522,132 | 4,218,245 | 52,284 | 18,208 | — | — | — | 70,492 |
| IT |
25,215,215 | 27,135,1511 | 28,782,138 | 28,635,775 | 29,516,979 | 139,285,258 | 31,272,888 | 30,247,116 | 32,401,830 | 38,370,000 | 36,971,250 | 169,263,084 | 42,960,437 | 47,058,085 | 52,014,461 | 56,510,155 | 54,945,064 | 253,488,802 | 53,181,865 | 18 |
4,940,923 | I 5,350,mj | 5,611,190 | 5,822,623 | 0,053,642 | 27,784,495 | 0,177,314 | 6,241,965 | 6,106,066 | 6,460,240 | 7,557,422 | 32,543,007 | 9,430,000 | 11,211,758 | 11,863,790 | 10,938,595 | 12,708,689 | 56,152,832 | 13,973,875 | 19 |
1,897,842 | 1,983,224: | 1,133,029 | 1,505,160 | 1,767,555 | 8.286,810 | 5,696,691 | 5,190,916 | 4,778,140 | 10,074,065 | 11,989,335 | 37,729,147 | 11,491,516 | 8,094,771 | 10,123,943 | 7,236,063 | 7,202,954 | 44,149,247 | 7,805,489 | 20 |
190,024 | 150,502! | 116,487 | 109,059 | 78,333 | 615,065 | 65,693 | 30,108 | 21,693 | 10,323 | 8,274 | 136,091 | 3,563 | 3,137 | — | — | — | 6,700 | — | 21 |
7,035,389 | 7,483,903 | 6,860,706 | 7,436,842 | 7,899,530 | 36,716,370 | 11,939,698 | 11,462,989 | 10,905,899 | 16,544,628 | 19,555,031 | 70,408,245 | 20,925,079 | 19,309,666 | 21,987,733 | 18,174,658 | 19,911,643 | 100,308,779 | 21,779,364 | 22 |
860,022 | 884,925! | 843,129 | 869,039 | 919,654 | 4,376,769 | 904,600 | 951,648 | 930,874 | 947,824 | 950,711 | 4,685,657 | 984,361 | 983,344 | 983,929 | 1,046,588 | 968,942 | 4,967,164 | 1,013,497 | 23 |
1,475,000 | 1,481,958; | 1,495,382 | 1,637,672 | 1,716,772 | 7,806,784 | 1,763,300 | 1,821,284 | 1,850,000 | 1,874,654 | 1,929,561 | 9,238,799 | 1,888,301 | 2,099,559 | 2,464,621 | 2,296,442 | 2,512,198 | 11,261,121 | 2,740,218 | 24 |
2,335,022 | 2.366.883: | 2,338,511 | 2,506,711 | 2,630,426 | 12,183,553 | 2,667,900 | 2,772,932 | 2,780,87-1 | 2,822,478 | 2,880,272] 13,924,456 | 2,872,662 | 3,082,903 | 3,448,550 | 3,343,030 | 3,481,140 | 16,228,285 | 3,753,715 | 25 | |
| -....... i | — | — |
| — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | --- | — | — | 3,279,216 | 26 |
26,943,940 | 28,921,538! | 31,302,012 | 30,983,643 | 31,829,556 | 149,980,695 | 33,737,626 | 33,599,377 | 35,103,200 | 37,037,517 | 38,433,589 | 177,911,309 | 45,048,821 | 49,437,668 | 51,754,005 | 53,268,353 | 55,900,433 | 255,409,280 | 57,948,646 | 27 |
4.717,712 | 5,609.371! | 4,675,47m | 5,552,155 | 6,654,247 | 27,208,963 | 10,570,217 | 10,007,284 | 10,144,871 | 20,165,209 | 20,442,559 | 71,330,140 | 21,653,510 | 19,992,241 | 25,696,739 | 24,759,490 | 22,437,414 | 114,539,394 | 20,766,298 | 28 |
2,923,968 | 2,455,028] | 2,003,865 | 2,043,530 | 1,569,132 | 10,993,523 | 1,572,643] 876,376! 840,532 | 534,380 | 530,405 | 4,354,336 | 55,847 | 21,345 | — | — | — | 77,192 |
| 29 | ||
— | ---| | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 3,279,216 | 30 |
34,585,6261 36,985,9371 | 37,931,355 | 38,579,328 | 40,052,935]188,185,181 | 45,880,486; 44,483,037 | 46,088,603 | 57,737,106 | 59,406,553 253.595.785 | 66,758.178 | 69.451.254 | 77,450,744 | 78,027,843 | 78,337,847 | 370,025,866 | 81,994,160 | 31 | ||||
1,630,318 | i 1,627,6121 | 1,628,168 | 1,628,259 | 1,632,378 | 8,146,735 | 1,635,007 | 1,075,834 | 1,666,224 | 1,642,239 | 1,663,490 | 8,282,794 | 1,668,477 | 1,675,421 | 1,678,236 | 1,674,651 | 1,715,347 | 8,412,132 | 1,730,475 | 32 |
22,417 | 22,483] | 5,000 | — | 3,250 | 53,150 | 3,2501 3,250 | 3,250 | 3,250 | 3,250- 16,250 | 5,338 | 11,200 | 7,925 | 15,725 | 36,975 | 77,163 | 50,883 | 33 | ||
1,652,735 | 1,650,095| | 1,(533,168 | 1,628,259 | 1,635,628 | 8,199,885 | 1,638,257 | 1,679,084 | 1,669,174 | 1,645,489 | 1,660,740 | 8,299,044 | 1,673,815 | 1.680,621 | 1,686,161 | 1,690,376 | 1,752,322 | 8,489,295 | 1,781,358 | 34 |
1,828,320 | 1,754.767! | 1,737,691 | 1,722,873 | 1,700,184 | 8,743,841 | 1,722,583 | 1,704,111 | 1,737,707 | 1,803,146 | 1,815,383 | 8,782,930 | 1,833,607 | 1,925,384 | 1,844,681 | 1,900,590 | 1,949,229 | 9,453,491 | 2,067,245 | 35 |
41,7(54 | 15,133 | 15,000 | no | — | 72,037 | — | — | — | 31,305 | 56,100 | 87,405 | — | 21,278 | 507,965 | 386,327 | 172,470 | 1,088,040 | 103,577 | 36 |
1,870,090 | 1.769,900; | 1,752,691 | 1.723.013 | 1,700,1841 8,815,878 | 1,722,583 | 1,704,111 | 1,737,707 | 1,834,451 | 1,871,483 | 8,870,335 | 1.833,607 | 1,946,662 | 2,352,640 | 2,286,917 | 2,121,699 | 10,541,531 | 2,170,822 | 37 | |
464,492 | ; 140,287; | 435,847 | 458,989 | 154,969 | 2,254,584 | 492,388 | 121,777 | 471,458 | 487,955 | 482,8701 2,356,448 | 50S,4o3 | 189,725 | 509,094 | 530,381 | 521,677 | 2,559,330 | 499,826 | 38 | |
38.979 | 33,(564: | 05,281 | 21,833 | 29,-417 | 170,174 | 25,769 | 22,000 | 38.570 | 60,144 | 25,744 | 172,227 | 124,066 | 185,178 | 18-1,260 | 162,432 | 205,562 | 861,498 | 103,844 | 39 |
503,471 | ♦73,95 i: | 462,128 | 480,822 | 484,386 | 2,424,758 | 518,157 | 443,777 | 510,028 548,099 | 508,61-1 | 2,528,675 | 632,519 | 674,903 | 693,354 | 692,813 | 727,239 | 3,420,828 | 603,670 | 40 | |
3,023,136 | 3,822,666- | 3,801,706 | 3,810,121 | 3,787,531 | 19,145,160 | 3,849,978 | 3,801,722 | 3,875,389 | 3,933,340 | 3,961,7-‘3l 1.9,422,172 | 4,010.537 | 4,090,530 | 4,032,011 | 4,105,622 | 4,186,253 | 20,424,953 | 4,297,546 | 41 | |
103,160 | 71,280! | 6(5,281 | 21,973 | 32,667 | 295,36] | 29,019 | 25,250 | 41,820'' . 94,699 | 85,094! 275,882 | 129,404 | 217,056 | 700,150 | 564,484 | 415,007 | 2,026,701 | 258,304 | 42 | ||
4,026,296 | 3,893.946! | 3,867,987 | 3,832.094 | 3,820.198] 19,440.521 | 3,878.997 | 3,826,972 | 3,917,209 | 4,028,039! 4,046,837 | 19,698,054 | 4,139,941 | 4,308,180 | 4,732,161 | 4,670.106 | 4,601,2601 22,451,654 | 4,555,580 | 43 |
1 | E. Allmän inre styrelse. 1. Öfverst lUhallnreiimbetet och landsstaterna i länen. Ordinarie staten......................................................................... K. o. staten................................................................. | 1882 | 1883 | 1884 | 1885 | 1886 | 1882 1886 | 1887 | 1888 | 1889 | 1890 | 1891 | 1887 1891 |
1 ; *2 I | 2,436,488 (11,223 | 2,460,034 70,997 | 2,611,634 | 2,675,084 87,731 | 2,680,878 74,282 | 12,764,018 377,280 | 2,716,999 59,628 | 2,693,460 60,116 | 2,703,910 66,876 | 2,721,874 69,944 | 2,729,604 84,066 | 13,565,847 340,629 | |
•i! | Häger i | 2,41(7,711 | 2,631,031 | 2,594,581 | 2,702,815 | 2,755,160 | 13,141,298 | 2,776,627 | 2,753,676 | 2,770,785 | 2,791,818 | 2,813,670 | 13,906,476 |
| 2. Vissa <y''rigit utgifter. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
* •r> | Ordinarie staten............................................................. E. o. staten........................................................................... | 278,947 23,600 | 292,343 23,500 | 274,624 65,579 | 308,704 37,885 | 324,428 160,012 | 1,478,946 310,47(1 | 321,900 31,757 | 318,425 55,886 | 306,028 88,181 | 314,945 104,433 | 307,943 83,439 | 1,569,241 363,696 |
r> | Säger i | 302,447 | 315,843 | 340,103 | 346,589 | 484,440 | 1,789,422 | 353,657 | 374,311 | 394,209 | 419,378 | 391,382 | 1,932,937 |
7 8 | Tillsammans ordinarie staten ! | 2,715,435 84,723 | 2,752,377 94,497 | 2,786,058 148,626 | 2,983,788 126,616 | 3,005,306 234,294 | 14,242,964 687,756 | 3,038,899 91,385 | 3,011,885 116,002 | 3,009,938 165,056 | 3,036,819 174,377 | 3,037,547 167,505 | 15,135,088 704,325 |
9 | Summa • | 2,800,158 | 2,846.874 | 2,934,684 | 3,109,404 | 3,239,600 14,930,720 | 3,130.284 | 3,127,887 | 3,164,994 | 3,211,196 | 3,205,052 | 15,839,413 | |
| F. Kyrkliga ändamål. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
10 11 | Ordinarie staten....................................................................... E. o. staten............................................................................. | 031,037 15,216 | 938,134 13.716 | 925,080 13,716 | 886,656 13,716 | 7 50,946 | 4,431,853 70,072 | 732,974 15,216 | 710,222 13,716 | 704,277 13,716 | 712,980 13,716 | 689,407 18,466 | 3,549,860 74,830 |
12 | Summa • | 946,253 | 951,850 | 938,796 | 900,372 | 764,654 | 4,501.925 | 748,190 | 723,938 | 717,993 | 726,696 | 707,873 | 3,624,690 |
| G. Undervisningsväsendet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1. Universiteten och Karolinska institutet. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
13 14 | Ordinarie staten................................................................ E. o. staten............................................................................ | .838,926 17S.360 | 811,485 256,026 | 842,825 225,276 | 847,909 222,117 | 810,260 166,828 | 4,181,405 1,048,597 | 832,165 94,021 | 873,379 97,663 | 862,271 98,281 | 866,628 114,491 | 876,102 196,203 | 4,300,546 600,659 |
15 | Säger; 2. Allmänna läroverk och pedagogik-. | 1,017,276 | 1,097,611 | 1,068,101 | 1,070,026 | 977,088 | 5,230,002 | 926,186 | 971,042 | 950,552 | 981,119 | 1,072,305 | 4,901.204 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
16 17 | Ordinarie staten.......................................................................i E. o. staten.............................................................................. Sägerj | 2,797,833 45,250 | 2.742,669 302,673 | 2,770,563 455,825 | 2,801,837 389,292 | 2,894,341 385,349 | 14,007,143 1,578,389 | 2,811,606 384,022 | 2,815,524 379,331 | 2,837,076 378,369 | 2,849,985 377,965 | 2,898,033 367,711 | 14,212,824 1,887,398 |
18 | 2,843,083 | 3,045,242 | 3,226,388 | 3,191,129 | 3,279,690 | 15,585,532 | 3,195,028 | 3,194,855 | 3,215,445 | 3,227,950 | 3,266,344 | 16,100,222 | |
| 3. Läroverk för kvinnlig ungdom samt enskilda läroverk. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
19 20 | Ordinarie staten.......................................................................... E. o. staten................................................................................ | 90,500 1,860 | 108,200 — . | 110,600 23,389 | 111,000 2,500 | 111,833 2,721 | 532,133 30,460 | 111,500 3,000 | 111,500 3,000 | 111,150 2,668 | 111,150 2,585 | 113,000 2,500 | 558,300 13,753 |
21 | : Häger| | 92,350 | 108,200 | 133,989 | 113,500 | 114,554 | 662,593 | 114,500 | 114,500 | 113,818 | 113,735 | 115,500 | 572,053 |
1 22 | 4. Folkundervisningen. Ordinarie staten..........................................................................j E. o. staten...................................................................... | 3.229,236 42.000 | 3,351,345 44,880 | 3,637,646 46,747 | 3,751,637 46,741 | 3,863,666 85,528 | 17,833,530 265,896 | 4,239,810 79,828 | 4,386,166 50,620 | 4,470,145 43,661 | 4,566,021 44,068 | 4,673,266 45,548 | 22,335,408 263,725 |
i 24 | Säger: | 3,271,236 | 3,396,225 | 3,684,393 | 3,798,378 | 3,949,194 | 18,099,426 | 4,319,638 | 4,436,786 | 4,513,806 | 4,610,089 | 4,718,814 | 22,599,133 |
25 26 | 5. Tekniska läroverk. Ordinarie staten................................................................ E. o. staten................................................................... | 361.500 24,400 | 361.500 25,500- | 361, <500 | 368,550 49,300 | 369,067 25,000 | 1,822,117 148,400 | 369,900 31,900 | 369,900 32,860 | 370,400 37,675 | 381,975 36,705 | 383,975 49,697 | 1,876,150 188,827 |
j 27 | Säger j | 385,900 | 380. öoo! 386,200 | 417,860 | 394,067 | 1,970,517 | 401,800 | 402,750 | 408,075 | 418,680 | 433,672 | 2,064,977 | |
1 28 29 | 6. Abnormunderrisningen. Ordinarie staten................................................................... E. o. staten......................................................................... | 119,960 89,449 | 120,050 93,919 | 118,900 115,777 | 120,600 113,390 | 140,250 194,192 | 619,650 606,727 | 158,150 275,128 | 172,750 205,787 | 196,100 68,102 | 221,900 69,012 | 258,950 67,601 | 1,007,850 685,630 |
30 I | i Säger ‘ 7. Föreläsniugskurser för arbetsklassen. | 209,399 | 213.909 | 234,077 | 233,890 | 334,442 | 1,226,377 | 433,278 | 378,537 | 264,202 | 290,912 | 326,551 | 1,693,480 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
31 |
|
|
|
| 1 4,96 0 | 13,250 | 27,500 | 15,600 | 14,100 | 18,750 | 19,850 | 18,700 | 87,000 |
8. Åtskilliga öfrig» undervisningsanstalter. |
|
|
|
| |||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
| |||||
32 33 | i Ordinarie staten ................................................................ E. o. staten..................................................................... | 352. 3 44, 3 | 357.889 38,183 | 381,469 23,444 | 355,524 50,900 | 356,135 36,900 | 1,783,640 193,570 | 357,481 58,300 | 366,367 31,425 | 369,215 28,950 | 356,703 24,000 | 358,684 10,000 | 1,807,4 162,676 |
34 | I Sägerj | 396, 6 | 396,072 | 384,913 | 406,424 | 393,035 | 1,977.210 | 415,781 | 396,792 | 398,165 | 380,703 | 368,684 | 1,960,12 |
35 36 | ... E. o. staten ..................... | 7,790 425, 2 | 7,883,038 760,681 | 8,208,503 915,158 | 8,356,957 888,490 | 8,545,662 909,768 | 40,779,618 3,899,639 | 8,880,612 941,799 | 9,094,586 814,776 | 9,206,357 676,456 | 9,354,362 688,676 | 9,562,610 757,960 | 46,098,627 3,879,667 |
37 | Summa j |
| 8,643,719 | 9.118,661 | 9,245.447 | 9,455,320 | 44,679,157 | 9,822,411 | 9,909,362 | 9,882,813! 10,043,038 | 10,320,570 | 49,978,1 |
1892 | 1893 | 1894 | 1895 | 1890 | 1892 1896 | 1897 | 1898 | 1899 | 1900 | 1901 | 1897 1901 | 1902 | 1903 | 1904 | 1905 | 1906 | 1902 1906 | 1907 |
|
‘2,724,9(17 | 2,722,184 | 2,732,195 | 2,722,021 | 2,739,7 IS | 13,642,318 | 2,7 4 7,8(50 | 2,751,102 | 2,7 55,537 | 2,752,144 | 2,763,999 | 13,770,642 | 2,785,532 | 2,780,591 | 2,768,959 | 2,791,439 | 2,789,263 | 13,915,784 | 2,796,012 | 1 |
77 1 | 86,020 | 84,943 | 80,605 | 96,880 | 421,099 | 91,211 | 100,338 | 93,660 | 120,038 | 132,305 | 537,552 | 129,321 | 144,333 | 136,502 | 161,876 | 151,743 | 723,775 | 149,466 | 2 |
2,802,(118 | ‘2,808,7)04 | 2,817,138 | 2,800.520 | 2,835,028 | 14,073,417 | 2,839,071 | 2,851,440 | 2,849,197 | 2,872,182 | 2,896,304 | 14,308,194 | 2,914,853 | 2,924,924 | 2,905,401 | 2,953,315 | 2,941,006 | 14,639,559 | 2,945,478 | 3 |
357,380 | 309,226 | 322,413 | 320,2 10 | 303,018 | 1,612,283 | 341,900 | 305,626 | 347,564 | 369,038 | 397,-101 | 1,761,52!) | 384,869 | 432,301 | 404,112 | 396,630 | 369,316 | 1,987,228 | 405,272 | 4 |
100,22*'', | 59,530 | 39,144 | 61,765 | 91,865 | 358,529 | 69,138 | 16,931 | 22,482 | 141,561 | 115,670 | 365,782 | 84,055 | 124,560 | 81,075 | 113,690 | 69,303 | 502,683 | 92,080 | r> |
•107,111] | 368,756 | 361,557 | 385.005 | 397,883 | 1,970,812 | 411,038 | 322,557 | 370,046 | 510,599 | 513,071 | 2,127,311 | 468,924 | 556,861 | 485,187 | 510,320 | 438,619 | 2,489,911 | 497,352 |
|
3,082,353 | 3,031,710 | 3,054,608 | 3,043,164 | 3,042,766 | 15,254,601 | 3,089,760 | 3,056,728 | 3,103,101 | 3,121,182 | 3,161,400 | 15,532,171 | 3,170,401 | 3,212,892 | 3,173,071 | 3,188,069 | 3,158,579 | 15,903,012 | 3,201,284 |
|
177,87(1 | 145,550 | 124,087 | 151,370 | 190,745 | 789,628 | 160,349 | 117,269 | 116,142 | 261,599 | 247,975 | 903,334 | 213,376 | 268,893 | 217,577 | 305,566 | 221,046 | 1,226,458 | 241,546 | 8 |
3,260,229 | 3,177,260 | 3,178,695 | 3.194,534 | 3,233,511 | 16,044,229 | 3,250.109 | 3,173,997 | 3,219,243 | 3,382,781 | 3,409,375 | 16,435,505 | 3,383,777 | 3,481,785 | 3,390,648 | 3,493,635 | 3,379,625 | 17,129,470 | 3,442,830 | 9 |
094,118 | 697,755 | 699,788 | 688,002 | 687,818 | 3,467,781 | 712,348 | 715,346 | 727,146 | 562,550 | 573,314 | 3,290,704 | 564,725 | 621,877 | 636,231 | 646,429 | 647,711 | 3,116,973 | 662,700 | in |
19,9(1(1 | 17,049 | 19,216 | 18,966 | 24,716 | 99,913 | 23,966 | 87,861 | 77,309 | 74,053 | 110,491 | 373,680 | 96,990 | 99,506 | 45,858 | 55,015 | 77,700 | 375,069 | 49,131 | 11 |
714,384 | 714.804 | 719.004 | 706,968 | 712,534 | 3,567,694 | 736,314 | 803,207 | 804.455 | 636,603 | 683.805 | 3,634,384 | 661,715 | 721,383 | 682,089 | 701.444 | 725,411 | 3,492,042 | 711,831 | 12 |
854,216 | 890,943 | 904,290 | 949,519 | 950,371 | 4,549,339 | 943,081 | 959,727 | 973,476 | 992,674 | 1,013,325 | 4,882,283 | 1,043,866 | 1,080,679 | 1,085,038 | 1,085,752 | 1,097,391 | 5,392,726 | 1,114,910 | 13 |
136,884 | 120,063 | 150,508 | 132,425 | 91,266 | 631,146 | 102,401 | 126,326 | 126,642 | 187,024 | 333,949 | 876,342 | 147,147 | 356,328 | 112,929 | 83,789 | 156,305 | 856,498 | 247,604 | 14 |
991,100 | 1,011,006 | 1,054,798 | 1,081,944 | 1,041.637 | 5,180,485 | 1,045,482 | 1,086,053 | 1,100,118 | 1,179,698 | 1,347,274 | 5,758,625 | 1,191,013 | 1,437,007 | 1,197,967 | 1,169,541 | 1,253,696 | 6,249,224 | 1,362,514 | 15 |
3,011,360 | 3,068,986 | 3,088,251 | 3,079,706 | 3,095,190 | 15,343,493 | 3,135,334 | 3,058,130 | 3,073,669 | 3,205,335 | 3,234,445 | 15,706,913 | 3,368,904 | 3,453,166 | 3,517,541 | 4,831,456 | 4,990,855 | 20,101,922 | 5,553,115 | 16 |
328,257 | 326,423 | 330,142 | 335,846 | 333,291 | 1,653,959 | 385,674 | 341,338 | 424.424 | 597,687 | 414,396 | 2,163,519 | 563,071 | 477,338 | 587,637 | 119,535 | 106,709 | 1,854,290 | 56,795 | 17 |
3,339,617 | 3,395,409 | 3,418,393 | 3,415,552 | 3,428,481 | 16,997,452 | 3,521,008 | 3,399,468 | 3,498,093 | 3,803,022 | 3,648,841 | 17,870,432 | 3,931,975 | 3,930,504 | 4,105,178 | 4,950,991 | 5,097,564 | 22,016,212 | 5,609,910 | 18 |
143,050 | 143,050 | 143,500 | 143,500 | 143,500 | 716,600 | 209,160 | 214,340 | 257,820 | 272,165 | 278,150 | 1,231,635 | 278,400 | 447,975 | 444,283 | 454,330 | 454,730 | 2,079,718 | 490,527 | 19 |
5,250 | 10,250 | 10,260 | 10,102 | 9,863 | 45,715 | 15,000 | 15,000 | 16,250 | 16,250 | 23,650 | 86,050 | 44,742 | 30,800 | 32,606 | 31,900 | 37,100 | 177,208 | 44,000 | ‘JO |
148,300 | 153,300 | 153,750 | 153,602 | 153,363 | 762,315 | 224,160 | 229,340 | 274,070 | 288,415 | 301,700 | 1,317,685 | 323,142 | 478,775 | 476,949 | 486,230 | 491,830 | 2,256,926 | 534,527 | 21 |
4,762,574 | 4,869,224 | 4,986,563 | 5,126,182 | 5,292,437 | 25,036,980 | 5,474,510 | 5,771.211 | 6,165,242 | 6,366,401 | 7,138,280 | 30,915,644 | 7,631,146 | 7,719,700 | 8,019,186 | 8,655,669 | 8,864,981 | 40,890,682 | 10,780,513 | 22 |
43,478 | 44,617 | 47,785 | 42,351 | 52,137 | 230,368 | 69,468 | 65,700 | 50,930 | 74,997 | 220,455 | 481,550 | 239,099 | 290,249 | 363,448 | 206,618 | 289,983 | 1,389,397 | 339,716 | 25 |
4,806,052 | 4,913,841 | 5,034,348 | 5,168,533 | 5,344,574 | 25,267,348 | 5,543,978 | 5,836,911 | 6,216,172 | 6,441,398 | 7,358,735 | 31,397,194 | 7,870,245 | 8.009,949 | 8,382,634 | 8,862,287 | 9,154,964 | 42,280,079 | 11,120,229 | 24 |
392,475 | 392,475 | 391,761 | 301,692 | 394,268 | 1,962,671 | 401,425 | 415,425 | 444,025 | 448,575 | 453,118 | 2,162,568 | 502,341 | 516,862 | 518,108 | 517,787 | 549,963 | 2,605,061 | 551,438 | 25 |
34,800 | 81,900 | 56,103 | 55,350 | 117,136 | 345,289 | 183,616 | 195,796 | 101,864 | 109,976 | 103,240 | 694,492 | 103,106 | 183,224 | 133,805 | 132,245 | 136,599 | 748,979 | 244,437 | 26 |
427,275 | 474,375 | 447,864 | 447,042 | 511,404 | 2,307,960 | 585,041 | 611,221 | 545,889 | 558,551 | 556,358 | 2,857,060 | 665,447 | 700,086 | 051,913 | 650,032 | 686,562 | 3.354,040 | 795,875 | 27 |
272,767 | 273,100 | 267,613 | 293,598 | 288,056 | 1,395,134 | 305,625 | 343,150 | 472,425 | 402,485 | 340,620 | 1,864,305 | 504,025 | 447,746 | 482,637 | 486,959 | 399,860 | 2,321,227 | 609,965 | 28 |
72,246 | 72,288 | 72,062 | 76,037 | 73,989 | 366,622 | 110,850 | 88,784 | 103,778 | 110,613 | 54,285 | 468,310 | 51,617 | 43,360 | 38,582 | 51,536 | 41,335 | 226,430 | 25,263 | 29 |
345,013 | 345,388 | 339,675 | 369,635 | 362,045 | 1,761,756 | 416,475 | 431,934 | 576,203 | 513,098 | 394,905j 2,332,615 | 555,642 | 491,106 | 521,219 | 538,495 | 441,195 | 2,547,657 | 635,228 | 30 | |
21,050 | 18,856 | 22,530 | 23,925 | 24,750 | 111,110 | 29,148 | 33,625 | 41,108 | 52,293 | 63.337 | 219,511 | 64,013 | 93,636 | 102,806 | 120,274 | 148,610 | 529,339 | 171,315 | 31 |
358,053 | 360,463 | 362,215! 364,876 | 371,362 | 1,816,969 | 367,808 | 374,773 | 378,032 | 378,47!) | 1 1 428,5761 1,927,668 | 459,857 | 521,471 | 540,769 | 546,810 | 550,906 | 2,619,313 | 509,936 | 32 | ||
116,000 | 74,050 | 134,3251 116,089 | 104,489 | 544,953 | 83.804 | 52,000 | 73,167 | 90,167 | 87,500! 386,638 | 122,080 | 125,300 | 90,990 | 73,000 | 122,036 | 533,405 | 131,733 | 33 | ||
474,053 | 434,513 | 496,54o| 480,965 | 475,851 | 2,361,922 | 451,612 | 426,773 | 451,199 | 468,646 | 516,076| 2,314,306 | 581,437 | 646,771 | 631,759 | 619,810 | 672,941 | 3,152,718 | 701,669 | 34 | ||
9.794,495 | 9,998,241 | 10.144,193 | 10,349,073 | 10,535,184 | 50,821,186 | 10,836,943 | 11,136,756 | 11,764,689 | 12,066,114 | 12,886,514 | 58,691,010 | 13,788,039 | 14,187,599 | 14,607,562 | 16,578,763 | 16,908,686 | 76,070,649 | 19,670,404 | 35 |
757,965 | 748,446 | 823,705 | 792,125 | 806,921 | 3,929,162 | 979,961 | 918,569 | 938,163 | 1,239,007 | 1,300,712 | 6,376,412 | 1,394,875 | 1,600,235 | 1,462,863 | 818.897 | 1,038,676 | 6,315,546 | 1,260,863 | 36 |
10,552,460 | 10,746,6871 10,967,898! 11,141,198 | 11,342,105 | 54,750,348 | 11,816,904! 12,055,325! 12,702,852 | 13,305,121 | 14,187,226! 64,067,428 | 15,182*914! 15,787.834 | 16,070,425 | 17,397.660 | 17,947,362 | 82.386,195 | 20,931,267 |
|
| 1 IT. Vetenskap och konst. 1. Biblioteket, riks- och landsarkiven äfvensom akademier | 1382 | 1833 | 1884 | 1885 | 1886 | 1882 1836 | 13S7 | 1888 | 1839 | 1890 | 1891 | 1837 1891 |
'' 2 | och muséer. Ordinarie staten......................................................................... K. o. staten.......................................................................... | 377,333 16,106 | 393,168 36,900 | 395,280 93,163 | 411,380 34,600 | 399,952 60,835 | 1,977,143 271,604 | 397,230 139,953 | 107,417 196,151 | 400,707 160,953 | 399,278 206,037 | 404,273 87,814 | 2,008,935 790,908 |
3 | Säger 2. Ofri ga utgifter. Ordinarie staten........................................................................... E. o. staten............................................................................ | 423,469 | 430,068 | 488,443 | 445,980 | 400,787 | 2,248,747 | 537,183 | 603,598 | 561,060 | 605,315 | 492,087 | 2,799,843 |
t | 84,395 35,000 | 82,725 | 83,550 203,244 | 87,600 147,667 | 83,000 | 421,270 657,019 | 86,025 150,425 | 85,275 153,275 | 21,550 317,803 | 83,200 136,425 | 83,814 139,650 | 362,864 897,578 | |
G | Säger | 119,395 | 192,773 | 286,794 | 236,267 | 244,060 | 1,078,289 | 236,450 | 238,550 | 342,353 | 219,625 | 223,164 | 1,260,442 |
7 8 | Tillsammans ordinarie staten | 401,758 81,106 | 475,893 146,948 | 478,830 296,407 | 198,980 182,267 | 482,952 221,895 | 2,398,413 928,623 | 483,255 290,378 | 492.722 349,426 | 425,257 478,756 | 482,478 342,462 | 488,0S7 | 2,371,799 1,688,486 |
9 | Summa | 542.864 | 622.841 | 775.237 | 681,247 | 704.847 | 3,327,036 | 773,633 | 842,148 | 904,013 | 824,940 | 715,551 | 4,060.285 |
10 11 | I Hälso-, sjuk- och fattigvård. 1. Medicinalstyrelsen med dithörande stater. Ordinarie staten.......................................................................... E. o. staten .............................................................................. | 375,166 | 369,852 18,435 | 376,130 19,957 | 371,637 20,356 | 379,977 20,269 | 1,872,762 79,017 | 378,104 20,842 | 378,967 19,610 | 379,100 20,551 | 378,689 20,551 | 588,026 1,200 | 2,097,886 82,754 |
12 | Säger | 375,166 | 388,287 | 396,087 | 391,993 | 400,246 | 1,951,779 | 398,946 | 398,577 | 399,651 | 399,240 | 584,226 | 2,180,640 |
13 14 | 2. Lasarett och hospital. Ordinarie staten.......................................................................... K. o. staten............................................................................. | 639.798 228,392 | 638,767 247,450 | 650,745 251,167 | 564,100 341,737 | 613,351 387,796 | 3,106,761 1,456,541 | 553,876 434,219 | 671,121 413,467 | 890,374 451,657 | 1,002,050 473,208 | 1,046,258 561,637 | 4,163,679 2,334,188 |
13 | Säger | 868,190 | 886,217 | 901,912 | 905,837 | 1,001,146 | 4,563,302 | 988,095 | 1,084,588 | 1,342,031 | 1,475,258 | 1,607,895 | 6,497,867 |
16 | 3. (kriga utgifter för hälso- och sjukvård. | 147,686 | 158,701 | 161.115 | 174,998 | 161,819 | 804,319 | 161.352 | 154,493 | 141.629 | 148,694 | 155,551 | 761,719 |
17 | E. o. staten................................................................................ | — | — | — | — | — | ___ | 1,335 | 6,665 |
| 175 | 24,825 | 33,000 |
18 | Säger | 147,686 | 158,701 | 161,115 | 174,998 | 161,819 | 804,319 | 162,687 | 161,158 | 141,629 | 148,869 | 180,376 | 794,719 |
19 20 | 4. Fattigvård. Ordinarie staten........................................................................ E. o. staten................................................................................. | 84,197 | 93,051 | 86.495 | 91,284 | 83,693 | 438,720 | 85,512 | 92,739 | 92,555 | 94,978 | 87,499 | 453,283 |
21 | Säger | 84,197 | 93,051 | 86,495 | 91,284 | 83,693 | 438,720 | 85,512 | 92,739 | 92,555 | 94,978 | 87,499 | 453,283 |
22 | 5. Barnhusen. Ordinarie staten........................................................................... | 110,383 | 109,384 | 107,307 | 105,185 | 103,527 | 535,786 | 109,130 | 109,130 | 109,130 | 109,130 | 109,130 | 545,650 |
23 24 | Tillsammans ordinarie staten | 1,357.230 228,392 | 1.369,755 265,885 | 1,381,792 271,124 | 1,307,204 362,093 | 1,342,367 408,064 | 6,758,348 1,535,558 | 1,287,974 456,396 | 1,406,450 439,742 | 1,612,788 472,208 | 1,733,541 493,934 | 1,981,464 587,662 | 8,022,217 2,449,942 |
25 | Summa | 1,585,622 | 1.635,640 | 1,652,916 | 1,669,297 | 1.750,431 | 8,293,906 | 1,744,370 | 1,846.192 | 2,084,996 | 2,227,475 | 2.569,126 | 10,472,159 |
26 | K. Näringarne. 1. Jordbruket med binäringar. | 734,905 | 1,222,883 188,462 | 753,727 191,363 | 661,816 186,654 | 672,028 231,308 | 4,045,359 1,001.880 | 648,641 216,284 | 721,301 207,280 | 537,491 245,331 | 587,479 236,904 | 505,822 294,468 | 3,000,734 1,200,267 |
27 |
| 204,095 | |||||||||||
|
| ||||||||||||
28 | Säger | 939,000 | 1,411,345 | 945,090 | 848,470 | 903,334 | 5,047,239 | 864,925 | 928,581 | 782,822 | 824,383 | 800,290 | 4,201,001 |
29 30 | 2. (kriga näringar. Ordinarie staten......................................................................... E. o. staten................................................................................ | 116,477 19,622 | 117,094 | 118,298 19,027 | 119,010 19,760 | 139,221 13,790 | 610,100 92,559 | 151,652 13,765 | 153,009 34,682 | 150,468 34,940 | 148,708 44,715 | 155,182 56,265 | 759,019 184,367 |
31 | Säger | 136,099 | 136,854 | 137,925 | 138,770 | 153,011 | 702,659 | 165,417 | 187,691 | 185,408 | 193,423 | 211,447 | 943,386 |
32 | 3. Näringslifret i allmänhet. Ordinarie staten....................................................................... E. o. staten................................................................................ | 117,278 <6,000 | 119,759 | 173, S24 | 124,405 76,000 | 97,080 76,000 | 662,346 460,000 | 164,204 76,000 | 146,519 76,000 | 9S.584 91,000 | 103,540 76,000 | 124,473 76,000 | 637,320 395,000 |
I"4 | Säger | 193,278 | 225,759 | 329,824 | 200,405 | 173,080 | 1,122,346 | 240,204 | 222,519 | 189,584 | 179,540 | 200,473 | 1,032,320 |
! 35 1 36 | Tillsammans ordinarie staten | 968,660 299,717 | 1,489,736 284,232 | i .045,840 | 905,231 282,414 | 908,329 321,096 | 5,317,805 1,554,439 | 964,497 306,049 | 1,020,829 317,962 | 786,543 371,271 | 839,727 357,619 | 785,477 426,733 | 4,397,073 1,779,634 |
1 37 | Summa | 1,268.377 | 1.773,958 | 1,412,839'' 1,187,645 | 1,229,425 | 6,872,244 | 1,270,546 | 1,338.791 | 1,157,814 | 1,197,346 | 1,212,210 | 6,176,707 |
1892 | 1893 | 189-1 | 1895 | 1896 | 1892 1896 | 1897 | 1898 | 1899 | 1900 | 1901 (1897 1901 i | 1902 | 1903 | 1904 | 1905 | 1906 | 1902 1906 | 1907 |
|
(05,8-12 | 401,724 | 113,622 | 112,252 | 420,822 | 2,054,262 | 134,737 | 422,263 | 135,825 | 451,769 | i 444,776 2,189,370 | 461,166 | 171,413 | 494,355 | 481,550 | 482,109 | 2,390,623 | 199,913 | 1 |
270,205 | 253,101 | 64,31 1 | 61.245 | 63,561 | 715,519 | 68,87 1 | 112,909 | 116,260 | 132,966 | 198,220 629,228 | 145,297 | 225,631 | 112,122 | 130,191 | 124,772 | 738,313 | 152,458 | 0 |
t>70,107 | 654,825 | 177,966 | 176,497 | 484,386 | 2,769,781 | 503,61 1 | 535,172 | 552,085 | 584,731 | 642.9961 2,818,598 | 606,463 | 697,074 | 606,777 | 611,741 | 606,881 | 3,128,936 | 652.371 | 3 |
8:5,050 | 86,900 | 84,100 | 84,000 | 84,000 | 422,950 | 83,0(10 | 85,371 | 80,429 | 92,500 | 87,57 li 128,871 | 80,5iOC | 86,500 | 86,500 | 86,500 | 86,500 | 432,500 | 86,499 | 4 |
150,050 | 102.647 | 62.135 | 53,4.89 | 29,738 | 407,659 | 40,121 | 25,570 | 90,473 | 208,664 | 59,74 9 j 424,577 | 150,034 | 167,831 | 112,864 | 104,921 | 115,891 | 651,541 | 100,735 | r» |
243,300 | 189,547 | 146,535 | 137,489 | 113,738 | 830,609 | 123,121 | 110,941 | 170,902 | 301,164 | 147,320 853,448 | 236,534 | 254,331 | 199,364 | 191,421 | 202,391 | 1,084,041 | 187,234 | 6 |
480,402 | 488,624 | 498,022 | 496,252 | 504,822 | 2,477,212 | 517,737 | 507,634 | 516,254 | 544,269 | 532,347! 2,618,241 | 547,666 | 557,943 | 680,855 | 568,050 | 568,609 | 2,823,123 | 580,412 | m |
429,915 | 355,748 | 126,479 | 117,731 | 93,302 | 1,123,178 | 108,995 | 138,479 | 206,733 | 341,629 | 257,9691 .1,053,805 | 295,331 | 393,462 | 225,286 | 235,112 | 240,663 | 1,389,854 | 253,193 | 8 |
919,407 | 844,372 | 624,501 | 613,986 | 593.124 | 3,600,390 | 626.732 | 646,113 | 722,987 | 885,898 | 790,316! 3,672,016 | 842,997 | 951.405 | 306,141 | 803,162 | 809,272 | 4,212,977 | 839.605 | 9j |
600,175 | 607,404 | 611,798 | 627,658 | 626,095 | 3,073,130 | 629,543 | 640,8^5 | 042,134 | 644,246 | _ i 038,2561 3,195,054 | 653,783 | 661,096 | 057,170 | 664,531 | 665,969 | 3,302,549 | 679.608 | i i 10 |
1,200 | 1,200 | 1,200 | 1,200 | 1,200 | 6,000 | 1,200 | 1,200 | 0,600 | 6,694 | 7,450! 23,144 | 1,200 | 1,200 | 4,200 | 1,200 | 1,200 | 6,000 | 1,200 | u |
601,375 | 608,604 | 612,998 | 628,858 | 627,295 | 3,079,130 | 630,743 | 042,075 | 648,734 | .650,940 | 645,7061 3,218,198 | 654,983 | 662,296 | 658,370 | 665,731 | 667,169 | 3,308,549 | 680,808 | 12 |
932,767 | 1,076,236 | 964,975 | 1,113,516 | 993,679 | 5,081,173 | 1,085,387 | 1,202,956 | 1,546,090 | 1,714,472 | 1 1,661,912! 7,210,817 | 1,727,828 | 1,726,753 | 1,893,519 | 2,459,832 | 2,576,852 | 10,384,784 | 2,731,897 | 13 |
454,715 | 487,058 | 345,713 | 164,438 | 156,566 | 1,608,490 | 334,834 | 533,361 | 353,488 | 248,330 | 273,942) 1,743,955 | 643,545 | 817,471 | 1,214,429 | 1,091,571 | 782,401 | 4,549,417 | 825,529 | 14 |
1,887,482 | 1,563,294 | 1,310,688 | 1,277,954 | 1,150,245 | 6,689,663 | 1,420,221 | 1,736,317 | 1,899,578 | 1,962,802 | 1,935,804) 8,954,772 | 2,371,373 | 2,544,224 | 3,107,948 | 3,551,403 | 3,359,253 | 14,934,201 | 3,557,426 | 15 |
143,676 | 162,519 | 162,521 | 152,509 | 153,827 | 1 i i))0t)2 | 163,544 | 162,245 | 169,256 | 225,423 | ! 241,4111 961,879 | 260,638 | 272,979 | 269,942 | 281,888 | 270,999 | 1,356,446 | 249,258 | 16 |
— | — | 1,000 | 5,833 | 16,731 | 23,564 | 6,000 | 5,000 | 360,526 | 266,776 | 263,000; 901,302 | 39,669 | 81,062 | 15,000 | 431,000 | 225,000 | 791,731 | 260,178 | 17| |
143,676 | 162,519 | 163,521 | 158,342 | 170,558 | 798,616 | 169,544 | 167,245 | 529,782 | 492,199 | 504,41 lj 1,863,181 | 300,307 | 354,041 | 284,942 | 712,888 | 496,999 | 2,148.177 | 509,436 | ! 18! |
92,259 | 104,345 | 111,219 | 122,862 | 116,198 | 546,883 | 120,462 | 125,779 | 141,039 | 35,889 | 244,652) 667,821 | 38,062 | 281,186 | 194,416 | 208,216 | 243,002 | 965,182 | 257,317 | 19 |
— | — | — | — | — | — | — | 7,215 | — | — | ---- 1 7,215 | 7,500 | — | — | — | 258,916 | 260,416 |
| 20 |
92,259 | 104,345 | 111,219 | 122,862 | 116,198 | 546,883 | 120,462 | 132,994 | 141,039 | 35,889 | 244,652! 675,036 | 45,562 | 281,486 | 194,416 | 208,216 | 501,918 | 1,231,598 | 257,317 | 21 ; |
109,130 | 109,130 | 109,130 | 109,130 | 109,130 | 545,650 | 109,130 | 109,130 | 109,130 | 109,130 | 1 109,130; 545,650 | 109.130 | 109,130 | 109,130 | 109,130 | 109,130 | 545,650 | 109,130 | 22 1 |
1,878,007 | 2,059,634 | 1,959,643 | 2,125,675 | 1,998,929 | 10,021.888 | 2,108.066 | 2,240,985 | 2,607,649 | 2,729,160 | 2,895,36!; 12,581,221 | 2,789,441 | 3,051,444 | 3,124,177 | 3,723,597 | 3,865,952 | 16,554,611 | 4,027.210 | 23 i |
455,915 | 488,258 | 347,913 | 171,471 | 174,497 | 1,638,054 | 342,034 | 546,776 | 720,614 | 521,800 | 544,392 2,675,616 | 691,914 | 899,733 | 1,230,629 | 1,523,771 | 1,267,51.7 | 5,613,564 | 1,086,907 | 24 j |
2,333.922 | 2,547 892 | 2,307.556 | 2,297.146 | 2,173.426 | 11,659.942 | 2.450.100 | 2,787,761 | 3,328,263 | 3.250.980 | 3,439,753; 15,256,837 | 3,481,355 | 3,951,177 | 4,354.806 | 5,247,368 | 5,133,468 | 22,168,175 | 5.114,117 | 25 ; |
529,347 | 589,722 | 597,036 | 553,827 | 58-1,867 | 2,854,799 | 545,930 | 655,834 | 648,313 | 699,341 | ! ! 658,620; 3.208,044 | 700,981 | 727,203 | 749,566 | 850,272 | 848,293 | 3,882,315 | 896,036 | 26 ; |
284,424 | 302,492 | 328,052 | 280,406 | 349,718 | 1,545,092 | 363,889 | 448,256 | 775,678 | 672,092 | 823,630] 3,083,545 | 810,267 | 975,896 | 1,220,228 | 1,388,229 | 1,370.617 | 5,765,237 | 1,355,808 | 27 |
S13.771 | 892,211 | 925,088 | 834,233 | 934,585 | 4,399,891 | 909,819 | 1,104,090 | 1,423,991 | 1,371,433 | 1,482,256) 6,291,589 | 1,517,248 | 1,703,099 | 1,969,794 | 2,238,501 | 2,218,910 | 9,647,562 | 2.251,844 | 28 1 |
159,925 | 164,363 | 163,693 | 1 74,320 | 180,208 | 842,509 | 188,800 | 185,638 | 1 86,777 | 187,918 | 1 170,7)391 919,702 | 175,623 | 203,426 | 208,645 | 211,881 | 213,380 | 1,012,955 | 207.520 | 29 ! |
40,113 | 35,889 | 21,600 | 53,991 | 53,996 | 205,589 | 75,241 | 75,030 | 85,108 | 116,164 | 258,851! 610,394 | 412,110 | 770,257 | 171,192 | 198,594 | 208,888 | 1,761,041 | 419,724 30 1 | |
200,038 | 200.252 | 185,293 | 228,311 | 234,204 | 1,04-8,098 | 204,041 | 260,668 | 271,885 | 304,112 | 429,390''! 1,530,096 | 587,733 | 973,683 | 379,837 | 410,475 | 422,268 | 2,773,996 | 627,244 | 31 ; |
104,084 | 123,127 | 112,823 | 320,150 | 337,377 | 997,561 | 309,790 | 304,350 | 295,553 | 290,859 | | 264,844; 1,465,402 | 243,600 | '' 287,978 | 259,173 | 274,243 | 343,749 | 1,408,743 | 314,542 | 32 |
84,723 | 298,386 | 118,404 | 46,768 | 349,306 | 897,587 | 59,682 | 240,444 | 363,755 | 627,392 | 266,363| i ,557,636 | 299,425 | 324,911 | 299,500 | 399,933 | 517,950 | 1,841,719 | 499,100 | 33 |
188,807 | 421,513 | 231,227 | 366,918 | 686,683 | 1,895,148 | 369,478 | 544,794 | 659,308 | 918,251 | 531,207| 3,023,038 | 543,025 | 612,889 | 558,673 | 674,176 | 861,699 | 3,250,462 | 813,642 | 34 |
793,356 | 877,212 | 873,552 | 1,048,297 | 1,102,452 | 4,694,869 | 1,044,526 | 1,146,822 | 1,130,643 | 1,178,148 | 1,094.009) 5,593,148 | 1,126,204 | 1.218,607 | 1,217,384 | 1,336,396 | 1,405,422 | 6,304,013 | 1,418.098 | 35 |
409,260 | 636,767 | 468,056 | 381,165 | 753,020 | 2,648,268 | 498,812 | 763,730 | 1,224,541 | 1,415,648 | 1,348.844; 5,251,575 | 1,521.802 | 2,071,064 | 1,690,920 | 1,986,756 | 2,097,455 | 9,367,997 | 2,274,632 | 36 |
1,202,616 | 1,513.979 | 1,341,608 | 1,429,462 | 1,855,472 | 7.343.137 | 1,543,338 | 1,909,552 | 2.355,184 | 2,593,796 | 2,442,853 10-844.723 | 2,648,006 | 3289.671 | 2908,304 | 3,323,152 | 3.502,877 | 15,672,010 | 3,692,730 | 37 ! |
| L. Kommunikations vilsen det. | 1882 | 1883 | 1884 | 1885 | 1886 | 1882 1 | 1887 | 1888 | 1889 | 1890 | 1891 | 18871891 |
1 2 | 1. Väg- och vattenbyggnader. Ordinarie staten......................................................................... | 246,224 428,963 | 383,037 1,013,039 | 386,847 556,537 | 365,796 547,392 | 367,434 693,369 | 1,748,338 3,139,300 | 353,650 618,756 | 364,873 604,882 | 868,674 647,365 | 349,608 653,939 | 86»,263 | 1,793,068 3,062,682 |
3 | Säger | 676,187 | 1,396,076 | 942,384 | 913,188 | 960,803 | 4,887,638 | 972,406 | 969,766 | 916,039 | 1,003,647 | 983,903 | 4,845,650 |
4 | 2. Lots- och fyrinrättningen. Ordinarie staten......................................................................... | 1,320,112 | 1,547,808 | 1,502,543 | 1,376,719 | 1,287,699 | 7,034,781 | 1,270,409 | 1,370,035 | 1,307,617 | 1.401,686 | 1,436,636 | 6,786,383 |
5 | 3. Järnvägar, post och telegraf. E. o. staten............................................................................... | _ | 21,832 | 13,771 | 92,624 | 48,521 | 176,748 | 17,067 | __ | __ | — | — | 17,067 |
6 7 | Tillsammans ordinarie staten | 1,566,336 428,963 | 1,930,845 1,034,871 | 1,888,390 670,308 | 1,742,515 640,016 | 1,655,033 641,890 | 8,783,119 3,316,048 | 1,624,059 635,823 | 1,734,908 604,882 | 1,676,291 647,365 | 1,761,294 663,939 | 1,791,899 627,640 | 8,678,461 3,069,649 |
8 | Summa | 1,995,299 | 2,965,716 | 2,458,698 | 2,382,531 | 2,296,923 | 12,099,167 | 2,259,882 | 2,339,790 | 2,223,656 | 2,405,233 | 2,419,539 | 11,648,100 |
| M. Finansförvaltningen. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
9 | 1. Räntor å statsskulden............................. | 8,661,709 | 8,044,881 | 7,929,287 | 8,031,148 | 8,383,174 | 41,060,199 | 8,473,669 | 8,571,857 | 8,473,661 | 9,014,083 | 8,443,168 | 42,976,408 |
10 11 | 2. Uppbördskostnader. Ordinarie staten.......................................................................... E. o. staten................................................................................ | 3,204,545 | 3,186,112 248,513 | 3,287,289 2,265 | 3,220,514 | 3,177,116 | 16,075,676 250,778 | 3,191,431 | 3,131,046 | 3,176,011 | 3,274,335 | 3,270,670 | 16,043,392 |
12 | Säger | 3,204,546 | 3,434,625 | 3,289,554 | 3,220,514 | 3,177,116 | 16,326,354 | 3,191,431 | 3,131,045 | 3,176,011 | 3,274,336 | 3,270,670 | 16,043,392 |
13 | 3. Ersättning till städerna för mistad tolag. | 1,820,334 | 1,942,810 | 1,959,149 | 1,918,325 | 1,884,683 | 9,525,301 | 1,810,711 | 2,148,929 | 2,361,973 | 2,354,792 | 2,136,908 | 10,813,313 |
14 15 | 4. Finansförvaltningen i öfrlgt. Ordinarie staten.......................................................................... E. o. staten.............................................. .............................. | 1,002,391 32,869 | 675,736 24,885 | 600,755 10,472 | 621,576 7,850 | 686,843 62,193 | 3,487,300 138,269 | 583,746 808,215 | 601,424 1,025,207 | 647,646 796,201 | 506,464 148,627 | 494,667 78,040 | 2,633,837 2,866,290 |
16 | Säger | 1,035,260 | 700,621 | 611,227 | 629,425 | 649,036 | 3,626,569 | 1,391,961 | 1,626,631 | 1,343,747 | 655,091 | 672,697 | 6,490,127 |
17 18 | Tillsammans ordinarie staten E. o. staten .................... Räntor å statsskulden ........ | 8,027,270 32,869 8,661,709 | 5,804,658 | 6,847,193 12,737 7,929,287 | 5,760,414 7,850 8,031,148 | 5,648,642 62,193 8,383,174 | 29,088,177 389,047 41,050,199 | 5,585,888 808,216 8,473,659 | 6,781,398 1,025,207 8,571,867 | 6,085,630 796,201 8,473,661 | 6,135,691 148,627 9,014,083 | 6,902,136 78,040 8,443,168 | 29,490,542 2,866,290 42,976,408 |
20 | Summa | 14,721 | 14,122,937 | 13,789,217 | 13,799,412 | 14,094, | 70,527, | 14,867,762 | 15,378,462 | 15,355,382 | 15,298,301 | 14,423.333 | 75,323,240 |
| N. Gemensamma förvaltningsutgifter. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1. Pensionering af civile tjänstemän m. fl. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
21 22 | Ordinarie staten.......................................................................... E. o. staten................................................................................. | 2,253,392 | 2,285,859 | 2,328,838 | 2,314,532 1,500 | 2,399,633 | 11,562,154 1,500 | 2,428,977 | 2,609,815 | 2,650,709 | 2,609,167 | 2,596,171 | 12,694,839 |
23 | Säger | 2,253,392 | 2,265,859 | 2,328,838 | 2,316,032 | 2,399,633 | 11,563,664 | 2,428,977 | 2,609,815 | 2,650,709 | 2,609,167 | 2,696,171 | 12,694,839 |
24 25 | 2. Öfriga utgifter. Ordinarie staten.......................................................................... E. o. staten................................................................................ | 1,152,179 158,443 | 1,169,807 130,098 | 1,231,782 160,024 | 1,284,974 106,476 | 1,827,084 76,543 | 6,165,826 631,683 | 1,396,341 53,465 | 1,308,840 32,882 | 1,324,361 37,682 | 1,337,847 154,615 | 1,368,284 609,664 | 6,736,673 888, |
26 | Säger | 1,310,622 | 1,299,905! 1,891,80» | 1,391,449 | 1,403,627 | 6,797,409 | 1,449,806 | 1,341,722 | 1,362,043 | 1,492,362 | 1,977,948 | 7,623,881 | |
27 28 | Tillsammans ordinarie staten | 3,405,671 158,443 | 3,435, 130,098 | 3,560,6 160,024 | 3,699,506 107,975 | 3,726,617 76,543 | 17,727,980 633,083 | 3,826,318 63,465 | 3,818,665 32,882 | 3,876,070 37,682 | 3,947,014 154,516 | 3,964,456 609,664 | 19,430,512 888,208 |
29 | Summa | 3,564.014 | 3,565.7 | 3,720, | 3,707.481 | 3,803,160 | 18,361, | 3,878,783 | 3,851,537 | 3,912,752 | 4,101,529 | 4,574,119 | 20,318,7 |
30 | Summa egentliga utgifter | 73,359,928 | 73,964, | 74,893, | 76,718, | 77,863,6 | 376,800 | 79,540,759 | 78,994,367 | 79,377,535 | 80,244,886 | 80,586,812 398,7 |
1392 | 1893 | 1894 | 1895 | 1896 | 1892 1896 | 1897 | 1898 | 1899 | 1900 | 1901 | 1897 1901 | 1902 | 1903 | 1904 | 1905 | 1906 | 1902 “1906 | 1907 |
|
Sfi! ,259 | 343,639 | 312,237 | 612,426 | 684,159 | 2,316,721 | 805,963 | 802,852 | 777,539 | 823,666 | 836,394 | 4,046,414 | 875,639 | 887,965 | 941,334 | 1,001,88;'' | 825,05r | 4,531,87! | 1,546,67! | 1 |
722,2:1(1 | 1,021,207 | 937,314 | 936,136 | 899,525 | 4,516,418 | 1,098,831 | 1,107,483 | 1,322,613 | 1,390,852 | 1,484,123 | 6,403,902 | 1,316,892 | 1,357,294 | 1,319,74! | 1,672,39( | 1,292,296 | 6,968,621 | 1,637,39; | 2 |
1,088,495 | 1,364,846 | 1,249,651 | 1,548,562 | 1,583,684 | 6,833,138 | 1,904,794 | 1,910,335 | 2,100,152 | 2,214,518 | 2,320,517 | 10,460,311 | 2,192,531 | 2,245,259 | 2,261,083 | 2,674,275 | 2,117,352 | n,490,50( | 3,183,072 | 3 |
1,644,406 | 1,550,192 | 1,729,989 | 1,590,132 | 1,774,168 | 8,188,887 | 1,573,212 | 1,800,808 | 1,567,448 | 1,760,814 | 2,027,386 | 8,729,668 | 1,635,826 | 1,756,067 | 1,727,639 | 1,714,379 | 1,716,155 | 8,549,056 | 1,836,697 | 4 |
__ | 70,695 | 70,745 | _ | __ | 141.440 | . 224,238 | 39,672 |
| 73,373 |
| 337,283 | 19,695 |
|
|
|
| 19,696 |
| 5 |
1,908,665 | 1,893,831 | 2,042,226 | 2,202,558 | 2,458,327 | 10,505,607 | 2,379,176 | 2,603,660 | 2,344,987 | 2,584,480 | 2,863,780 | 12,776,082 | 2,611,464 | 2,643,022 | 2,668,973 | 2,716,264 | 2,541,211 | 13,080,934 | 3,381,376 | 6 |
722,236 | 1,091,902 | 1,008,059 | 936,136 | 899,625 | 4.657,858 | 1,323,069 | 1,147,155 | 1,322,613 | 1,464,225 | 1,484,123 | 6,741,185 | 1,336,587 | 1,357,294 | 1,319,749 | 1,672,390 | 1.292,296 | 6,978,316 | 1,637,393 | 7 |
2,630,901 | 2,985,733 | 3,050,285 | 3,138,694 | 3,357,852 | 15,163,465 | 3,702,244 | 3,750,815 | 3,667,600 | 4,048,705 | 4,347,903 | 19,517,267 | 3,848,051 | 4,000,316 | 3.988,722 | 4,388,654 | 3,833,507 | 20,059,250 | 5,018,769 | 8 |
7,788,320 | 8,686,153 | 8,466,579 | 8,419,987 | 7,583,698 | 40,944,737 | 7,605,539 | 6,988,896 | 6,624,494 | 6,266,192 | 7,450,678 | 34,935,799 | 8,899,414 | 9,578,744 | 9,732,508 | 10,282,168 | 10,371,760 | 48,864,584 | 10,506,418 | 9 |
3,810,815 | 3,314,124 | 3,334,379 | 3,393,577 | 3,453,269 | 16,806,164 | 3,504,413 | 3,664,604 | 3,681,666 | 4,070,990 | 3,834,885 | 18,756,658 | 3,868,012 | 4,057,943 | 4,414,174 | 5,424,689 | 6,566,922 | 23,321,740 | 6,215,867 | 10 |
— | — | — | — | — |
|
|
|
|
| 210,000 | 210,000 | 217,600 | 217,600 | 231,800 | 12,000 | 12,000 | 691,000 | 153,587 | 11 |
3,310,815 | 3,314,124 | 3,334,379 | 3,393,577 | 3,453,269 | 16,806,164 | 3,504,413 | 3,664,604 | 3,681,666 | 4,070,990 | 4,044,885 | 18,966,558 | 4,075,612 | 4,275,543 | 4,645,974 | 5,436,689 | 5,578,922 | 24,012,740 | 6,369,454 | 12 |
2,106,228 | 2,100,895 | 2,184,005 | 2,215,210 | 2,342,318 | 10,948,656 | 2,409,911 | 2,804,995 | 3,179,266 | 3,051,833 | 2,656,561 | 14,102,566 | 2,947,199 | 2,956,856 | 3,044,208 | — | 3,087,853 | 12,036,116 | 3,060,238 | 13 |
504,673 | 528,398 | 531,623 | 596,525 | 584,199 | 2,745,418 | 615,309 | 584,205 | 611,183 | 696,347 | 645,600 | 3,152,644 | 612,669 | 600,152 | 1,316,732 | 737,670 | 805,346 | 4,072,569 | 887,612 | 14 |
2,767 | 23,000 | 17,405 | 119,245 | 65,168 | 227,585 | 45,127 | 23,426 | 22,500 | 24,500 | 27,719 | 143,272 | 6,000 | 5,000 | 8,000 | 10,000 | 350,001 | 378,001 | 9,645 | 15 |
507,440 | 551,398 | 549,028 | 715,770 | 649,367 | 2,973,003 | 660,436 | 607,631 | 633,683 | 720,847 | 673,319 | 3,295,916 | 617,669 | 605,152 | 1,324,732 | 747,670 | 1,155,347 | 4,450,570 | 897,257 | 16 |
5,921,716 | 6,943,417 | 6,050,007 | 6,205,312 | 6,379,786 | 30,500,238 | 6,629,633 | 7,053,804 | 7,472,115 | 7,819,170 | 7,137,046 | 36,011,768 | 7,417,880 | 7,614,951 | 8,775,114 | 6,162,359 | 9,460,121 | 39,430,426 | 10,163,717 | 17 |
2,767 | 23,000 | 17,405 | 119,245 | 65,168 | 227,585 | 45,127 | 23,426 | 22,500 | 24,500 | 237,719 | 353,275 | 222,600 | 222,600 | 239,800 | 22,000 | 362,001 | 1,069,001 | 163,232 | 18 |
7,788,320 | 8,686.153 | 8,466,579 | 8,419,987 | 7,583,698 | 40,944,737 | 7,605,539 | 6,988,896 | 6,624,494 | 6,266,192 | 7,450,678 | 34,935,799 | 8,899,414 | 9,578,744 | 9,732,608 | 10,282,158 | 10,371,760 | 48,864,584 | 10,606,418 | 19 |
13,712,803 | 14,652,570 | 14,533,991 | 14,744,544 | 14,028,652 | 71,672,560 | 14,180,299 | 14,066,126 | 14,119,109 | 14,109,862 | 14,825,443 | 71,300,839 | 16,539,894 | 17,416,295 | 18,747,422 | 16,466,517 | 20,193,882 | 89,364,010 | 20,833,367 | 20 |
2,556,316 | 2,621,299 | 2,669,893 | 2,722,726 | 2,712,234 | 13,272,468 | 2,750,468 | 2,849,742 | 2,993,894 | 3,030,124 | 3,127,190 | 14,751,418 | 3,142,983 | 3,219,034 | 3,322,348 | 3,430,020 | 3,570,679 | 16,685,064 | 3,752,848 | 21 |
— | — | — |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 6,000 | — | 6,000 | — | 22 |
2,656,316 | 2,621,299 | 2,659,893 | 2,722,726 | 2,712,234 | 13,272,468 | 2,750,468 | 2,849,742 | 2,993,894 | 3,030,124 | 3,127,190 | 14,751,418 | 3,142,983 | 3,219,034 | 3,322,348 | 3,436,020 | 3,570,679 | 16,691,064 | 3,752,848 | 23 |
1,385,600 | 1,425,234 | 1,454,665 | 1,430,763 | 1,497,877 | 7,194,139 | 1,516,404 | 1,541,452 | 1,615,338 | 1,849,653 | 1,676,583 | 8,099,430 | 1,811.872 | 1,904,096 | 2,005,805 | 2,149,592 | 2,143,689 | 10,016,054 | 2.461,477 | 24 |
217,926] | 439,042 | 340,402 | 239,084 | 564,139 | 1,800,592 | 441,899 | 445,720 | 341,513 | 392,026 | 366,469 | 1,977,627 | 2,215,101 | 2,328,767 | 2,272,038 | 2,111,463 | 1,747,069 | 10,674,438 | 1,308,130 | 25 |
1,603,525 | 1,864,276 | 1,795,067 | 1,669,847 | 2,062,016 | 8,994,731 | 1,958,303 | 1,987,172 | 1,956,851 | 2,241,679 | 1,933,052 | 10,077,057 | 4,026,973 | 4,232,863 | 4,277,843 | 4,261,066 | 3,890,758 | 20,689,492 | 3,769,607 | 26 |
3,941,916 | 4,046,533! | 4,114,558 | 4,153,489 | 4,210,111 | 20,466,607 | 4,266,872 | 4,391,194 | 4,609,232 | 4,879,777 | 4,703,773 | 22,850,848 | 4,954,8ö5| | 5,123,130 | 5,328,153 | 5,579,612 | 6,714,368 | 26,700,118 | 6,204,325 | 27 |
217,926 | 439,042| | 340,402 | 239,084 | 564,139 | 1,800,592 | 441,899 | 445,720 | 341,513 | 392,096 | 356,469 | 1,977,627 | 2,215,1011 | 2.328,767 | 2,272,038 | 2,117,463 | 1,747,069 | 10,680,438 | 1,308,130 | 28 |
4,159,84l| | 4.485,57ö! | 4,454,96oj | 4,392,5731 | 4,774,250 | 22,267,199 | 4,708,771 | 4,836.914 | 4,950.745 | 5.271,803 | 5.060.242! 24,828,475 | 7,169,956 | 7,451,897 | 7,600,191 | 7,697,075 | 7,461,437 | 37,380,556 | 7,512,455 | 29 | |
81,603,3311 | 85,953,149| | 86,412,627| | 87,436,331 | 89,113,761 430,519,199 | 95,911,767 | 95,581,216 | 99,183,672 | 112,958,910 | 116,206,067 ‘519,841,632 | 128,163,695| | 134,786,862 145,358,426 | 146,414,508 | 150,017,817)704,741,308 | 160,529,449 | 30 |
II. öfriga utgifter.
A. Driftkostnader.
1. Postverket.
1 Ordinarie staten
2 Ordinarie staten
3 E. o. staten......
5 Ordinarie staten
6 E. o. staten......
8 Ordinarie staten
9 E. o. staten......
10
11
12
13
14
15
2. Telegraf och telefon. | |
3. Mynt- och kontrollrerken. | Säger |
4. Statens domäner. | Säger |
Säger
5. Statens järnvägar................................. 11,107,845
Tillsammans ordinarie sta
E. o. staten .................
B. Utgifter för anskaffande af inkomstgifvande
egendom.
16
2. Till telegraf* och telefonanläggningar.
17 E. o. staten .
18 E. o. staten .
19
3. Till inköp af domäner.
Summa
20
21
22
23
C. Afsättning till vissa fonder.
1. Landtförsrarets fond etc............
2. Arbetareförsäkringsfonden............
3. Fonden för fiskerinäringens befrämjande
Summa
24 D. I riksstaten upptagna lån till domkyrkor m. m...
25
26
1882 | 1883 | 1884 | 1885 | 1886 | 1882 | 1887 | 1888 | 1889 | 1890 | 1891 | 1887-1891 |
4,991,201 | 6,160,946 | 6,309,943 | 5,666,012 | 5,776,624 | 26,904,725 | 6,068,047 | 6,561,924 | 6,671,702 | 6,826,081 | 7,192,363 | 33,320,117 |
1,239,265 | 1,372,274 | 1,343,698 | 1,417,761 | 1,296,049 | 6,668,037 | 1,246,927 | 1,276,772 | 1,406,202 | 1,438,966 | 1,430,379 | 6,799,236 |
— | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
1,239,266 | 1,372,274 | 1,343,698 | 1,417,761 | 1,295,049 | 6,668,037 | 1,246,927 | 1,276,772 | 1,406,202 | 1,438,956 | 1,430,379 | 6,799,236 |
67,694 | 62,022 | 62,031 | 66,683 | 82,613 | 310,943 | 68,163 | 60,373 | 60,599 | 67,238 | 63,683 | 289,966 |
— | — | — | — | 489 | 489 | 613 | 23 | 130 | 143 | 809 | |
67,694 | 62,022 | 62,031 | 66,683 | 83,102 | 811,432 | 68,676 | 60,396 | 60,729 | 57,381 | 63,683 | 290,766 |
744,895 | 736,201 | 749,802 | 804,182 | 841,667 | 8,876,747 | 821,655 | 763,403 | 744,434 | 993,561 | 1,049,047 | 4,362, |
117,687 | 96,452 | 90,682 | 96,707 | 86,968 | 488,396 | 93,286 | 190,387 | 198,325 | 98,477 | 91,896 | 672,371 |
862,582 | 832,653 | 840,384 | 900,889 | 928,635 | 4,365,143 | 914,941 | 943,790 | 942,759 | 1,092,028 | 1,140,943 | 6,034,461 |
11,107,845 | 12,315,426 | 12,280,943 | 13,134,768 | 13,689,426 | 62,528,407 | 13,209,176 | 13,966,390 | 14,805,948 | 15,416,023 | 15,963,666 | 73,349,103 |
7,032,956 | 7,321,442 | 7,465,474 | 7,954,628 | 7,995,953 | 37,760,452 | 8,194,792 | 8,642,472 | 8,882,937 | 9,315,826 | 9,736,372 | 44,771,399 |
117,687 | 96,452 | 90,582 | 96,707 | 87,467 | 488,885 | 93,799 | 190,410 | 198,455 | 98,620 | 91,896 | 673,180 |
11,107,84 | 12,315,426 | 12,280,943 | 13,134,7 | 13,689,426 | 62,528,407 | 13,209,176 | 13 956,390 | 14 806,948 | 15,415,023 | 16,963,666 | 73 349,103 |
18,258,487 | 19,733,319 | 19,826, | 21,186,103 | 21,772,836100,777,7 | 21 497,767 | 22,788,272 | 23,887,340 | 24,829, | 25,790 | 118,793 | |
4,649,859 | 5,352,098 | 4,441,921 | 8,305,028 | 7,626,879 | 30,276,786 | 5,095,964 | 3,603,863 | 4,789,380 | 6,278,387 | 13,526,314 | 32,193,908 |
— | — | — |
|
|
|
|
| 28,076 | 160,424 | 150, | 328, |
— | 5,352,098 | 4,441,921 | 8,305,028 | 7,526,879 | 30,275,785 | 5,095,964 | ''- | 4,817,456 | 5,428.811 | 13,676,314 | 32,522, |
— | — | — | — | — | — | — | — | — | — | _ | __ |
— | — |
|
|
|
|
| — | — | — | — | — |
— | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
363, |
| 35, | _ | _ | 843, | __ |
|
| __ |
| 130 |
1,274,997 | 1 | 1 | 1,500,196 | 1,386,857 | 442,643 | 1, | 1, | 1,787,176 | 1 | 1 19,158 | 7 , |
24,547 | 26,551 | 25,563,858 | 30,991,327 | 30,686,5 | 138,339 | 28,047,071 | 28,076,955 | 30,59 | 31,621,570 | 40,986,306 159,323,87 |
1892 | 1893 | 1894 | 1895 | 1896 | 1892- | 1897 | 1898 | 1899 | 1900 |
7,305,372 | 7,460,514 | 7,620,683 | 7,717,080 | 8,007,880 | 38,101,429 | 9,928,875 | 9,641,889 | 10,248,092 | 11,197,121 |
1,397,240 | 1,490,404 | 1,446,656 | 1,428,870 | 1,441,594 | 7,204,664 | 1,487,325 | 1,566,282 102,694 | 1,626,379 | 1,920,147 |
1,397,240 | 1,490,404 | 1,446,566 | 1,428,870 | 1,441,594 | 7,204,664 | 1,487,325 | 1,668,975 | 1,626,379 | 1,920,147 |
66,748 | 62,003 | 60,996 1,616 | 54,846 | 64,678 | 289,270 1,616 | 69,102 | 97,526 | 62,595 | 163,669 |
66,748 | 62,003 | 62,611 | 54,846 | 64,678 | 290,886 | 69,102 | 97,526 | 62,595 | 163,669 |
1,063,043 99,531 | 1,067,630 107,199 | 1,088,747 118,501 | 1,138,661 104,419 | 1,264,414 88,733 | 6,612,396 518,383 | 1,322,467 91,657 | 1,345,707 95,923 | 1,546,780 84,831 | 1,729,023 83,388 |
1,152,574 | 1,174,829 | 1,207,248 | 1,242,980 | 1,353,147 | 6,130,778 | 1,414,124 | 1,441,630 | 1,630,611 | 1,812,411 |
16,372,420 | 16,569,541 | 16,032,847 | 17,968,036 | 17,696,575 | 84,629,419 | 20,985,713 | 23,633,721 | 29,054,965 | 34,187,828 |
9,812,403 99,531 16,372,420 | 10,070,551 107,199 16,569,541 | 10,216,881 120,117 16,032,817 | 10,339,357 104,419 17,958,036 | 10,768,566 88,733 17,696,675 | 61,207,768 619,999 84,629,419 | 12,807,769 91,667 20,986,713 | 12,651,404 198,617 23,633,721 | 13,482,846 84,831 29,054,966 | 16,009,960 83,388 34,187,828 |
26,284,354 | 26,747,291 | 26,369,845 | 28,401,812 | 28,553,874 136,357,176 | 33,885,139 | 36,483,742 | 42,622,642 | 49,281,176 | |
9,044,424 | 7,456,643 | 4,657,040 | 2,103,976 | 27,038,306 | 60,299,288 | 3,130,733 | 9,947,536 | 23,453,580 | 23,486,744 |
266,000 | 356,450 | 284,600 | 97,200 | — | 1,004,250 | — | 388,283 | 290,671 | 1,301,134 |
—— | — | — | — | — | — | — | — | 1,500,000 | 800,400 |
9,310,424 | 7,811,993 | 4,941,640 | 2,201,176 | 27,038,305 | 51,303, | 3,130,733 | 10,335,819 | 25,244,251 | 25,587,278) |
— | — | — | —— | 1,400,000 | 1,400,000 | 1,400,000 | 1,400,000 | 1,400,000 | 1,400,000 |
50,000 | 60,000 | — | — | — | 100,000 | — | — | — | 100,000 |
50,000 | 50,000 | — | — | 1,400,000 | 1,500,000 | 1,400,000 | 1,400,000 | 1,400,000| | 1,500,000 |
— | 40,000 | — | — | — | 40,000 | 165,000 | — | 16,000 | — |
1,784,177 | 1,800,654 | 1,696,425 | 1,859,130 | 1,724,652 | 8,865,038 | 1,900,868 | 1,942,411 | 2,441,097 | 2,203,870 |
37,428,955 | 36,449,938 | 33,007,910 | 32,462,118 | 58,716,831 198,065,75 | 40,481,740 | 50,161,972 | 71,723,990 | 78,572,324 |
1901 1897-1901 1902
1903
1904
1905
1906 1902-1906 1907
34,036
1,846,287
80,741
80,741
1,964,462
89,381
2,053,843
36,584,642
16,030,095
123,417
36,584,642
136,730
8,649,114
473,633
473,633
7,907,439
445.180
8,352,619
681,910
7,200,
181,
13,104,879 | 14,394,826 | 14,730,730 | 15,285,617 | 16,123,060 | 73,639,112 | 17,469,114 |
1,877,837 — | 7,047,704 | 7,671,766 | 9,099,429 | 10,261,413 | 35,968,139 | 11,002,374 |
1,877,837 | 7,047,704 | 7,671,756 | 9,099,429 | 10,261,413 | 35,958,139 | 11,002,374 |
146,527 | 209,841 | 88,700 | 124,697 | 92,719 | 662,384 | 87,467 |
146,627 | 209,841 | 88,700 | 124,597 | 92,719 | 662,384 | 87,467 |
2,131,321 | 2,240,461 | 2,424,404 | 2,484,838 | 2,621,167 | 11,902,181 | 2,862,115 |
103,110 | 103,467 | 97,658 | 110,646 | 116,031 | 529,812 | 113,376 |
2,234,431 | 2,343,928 | 2,522,062 | 2,595,384 | 2,736,188 | 12,431,993 | 2,976,491 |
35,060,976 | 37,274,460 | 38,036,333 | 39,319,607 | 42,017,525 | 191,708,901 | 51,683,099 |
17,260,564 | 23,892,832 | 24,916,590 | 26,994,481 | 29,098,349 | 122,161,816 | 31,421,070 |
103,110 | 103,467 | 97,658 | 110,646 | 115,031 | 529,812 | 113,376 |
36,060,976 | 37,274,460 | 38,036,333 | 39,319,607 | 42,017,625 | 191,708,901 | 51,683,099 |
52,424,650 | 61,270,759 | 63,049,581 | 66,424,634 | 71,230,905 | 314,400,529 | 83,117,545 |
16,640,730 | 12,092,205 | £9,855,816 | 15,330,210 | 10,879,626 | 64,698,587 | 16,980,305 |
1,443,419 | 219,880 | 30,621 | — | — | 1,693,920 | — |
512,844 | 251,920 | — | 3,361 | — | 768,125 | _ |
18,496,993 | 12,564,005 | 9,886,437 | 15,333,571 | 10,879,626 | 67,160,632 | 16,980,305 |
124,000 |
|
|
|
| 124,000 |
|
1,400,000 | 1,400,000 | 1,400,000 | 1,400,000 | 1,400,000 | 7,000,000 | 1,400,000 |
— | 200,000 | 100,000 | 200,000 | 250,000 | 750,000 | 250,000 |
1,524,000 | 1,600,000 | 1,500,000 | 1,600,000 | 1,650,000 | 7,874,000 | 1,650,000 |
— | 300,000 | — | — | — | 300,000 |
|
2,067,257 | 2,431,039 | 2,501,124 | 2,837,861 | 2,848,510 | 12,685,791 | 3,145,828 |
74,512,900 | 78,165,803 | 76,937,142 | 86,196,066 | 86,609,041 | 402,420,952 104,893,678 |
oi co
87
I förestående statistik hafva statsutgifterna grupperats på följande sätt:
I. Egentliga utgifter.
A. Författningsutgifter.
1. Civillistan, omfattande hela första hufvudtiteln.
2. Statsrådet och Kungl. Maj:ts kansli (utom Justitierevisionen).
3. Riksdagen och Riksgäldskontoret, jämte kyrkomöte, statsrevision och
justitieombudsmannen.
B. Utrikesförvaltningen.
Tredje hufvudtiteln, utom hvad som upptages under A 2 här ofvan.
C. Försvarsväsendet.
1. Landtförsvaret.
Fjärde hufvudtiteln, utom hvad som upptages under A 2, men med
inräknande af värdet å rustnings- och roteringsbesväret.
2. Sjöförsvaret.
Femte hufvudtiteln, utom hvad som upptages under A 2 samt anslagen
till »Handeln», men med inräknande af värdet af rustningsoch
roteringsbesväret.
3. Statens bidrag till kostnaden för det militära pensionsväsendet.
D. Rättsväsendet.
1. Domstolarne.
2. Fångvården.
88
3. öfriga utgifter.
Häribland ersättning till vissa personer för frångångna bötesandelar,
ersättning åt domare, vittnen och parter, medikolegala besiktningar,
andra hufvudtitelns anslag till skrifmaterialer och expenser,
rese- och traktamentspenningar och extra utgifter, anslag till lagberedningen,
ersättning för Statskontorets under nämnda hufvudtitel
upptagna förskott m. m.
E. Allmän inre styrelse,
1. öfverståthållareämbetet och landsstaterna i länen.
2. Vissa öfriga utgifter.
Härunder upptagas anslagen till öfverintendentsämbetet, lyshållning
m. fl. utgifter för kronans publika hus i Stockholm, byggnader
och reparationer äfvensom Statistiska centralbyrån.
F. Kyrkliga ändamål.
Härunder upptagas anslagen till kleresistaten, domkapitlens expeditioner,
Lappmarks ecklesiastikverk, kyrklig själavård åt döfstumma, kyrkors
underhåll, anställande af vissa kontraktsadjunkter i de nordligaste
länen, äfvensom till uppförande af vissa kapellbyggnader i samma
län m. m.
G. Undervisningsväsendet.
1. Universiteten och Karolinska institutet.
2. Allmänna läroverk och pedagogier.
3. Läroverk för kvinnlig ungdom samt enskilda läroverk.
4. Folkundervisningen.
5. Tekniska läroverk.
6. Abnormundervisningen.
Omfattar anslagen till undervisning åt döfstumma, blinda, sinnesslöa,
vanföra och vanartade.
7. Anslag till föreläsningskurser för arbetsklassen.
8. Åtskilliga öfriga undervisningsanstalter.
Här upptagas anslagen till
89
Gymnastiska centralinstitutet.
Farmaceutiska institutet.
Undervisningsanstalter för jordbruk och landtmannanäringar.
Veterinärundervisningen.
Navigationsskolorna.
H. Vetenskap och konst.
1. Biblioteket, riks- och landsarkiven äfvensom akademier och museer.
Härunder Nationalmuseum med lifrustkammaren, Svenska akademien,
Vetenskapsakademien, Vitterhets-, historie- och antikvitetsakademien,
Akademien för de fria konsterna, Musikaliska akademien,
Naturhistoriska riksmuseet, Meteorologiska centralanstalten, Nordiska
museet, Kulturhistoriska museet i Lund.
2. Öfriga utgifter.
Häribland understöd för utgifvande af vetenskapliga tidskrifter och
andra arbeten, för gradmätningen vid Spetsbergen, bidrag till vissa
kyrkorestaureringsarbeten m. m. äfvensom anslag till Kungl. teatern.
1. Hälso-, sjuk- och fattigvård.
1. Medicinalstyrelsen med dithörande stater.
2. Lasarett och hospital.
Härunder anslagen till Akademiska sjukhuset i Uppsala, Serafimerlasarettet,
lasaretts underhåll, hospitals underhåll, anstalter för
obild bara sinnesslöa, äfvensom extra anslag till uppförande af
hospitalsbyggnader in. m.
3. Öfriga utgifter för hälso- och sjukvård.
Ortopediska institutet, allmän hälso- och sjukvård, vaccinationens befrämjande,
Svenska läkaresällskapet, Karantänsinrättningen på
Känsö, barnmorskeundervisningen och barnbördshusen, understöd
åt folksanatorierna samt vissa alkoholistanstalter m. m.
4. Fattigvård.
Anslagen till fattigvården i Stockholm och landsorten samt till fattigvården
i allmänhet.
5. Barnhusen.
Stora barnhuset i Stockholm.
Frimurarebarnhuset.
Barnhusen i landsorten.
12
90
K. Näringarne.
1. Jordbruket med binäringar.
Härunder upptagas anslagen till:
Landtbruksstyrelsen,
Odlinghjälp åt krononybyggare,
Landtbruksingeniörer och deras biträden,
Befrämjande i allmänhet af jordbruk och landtmannanäringar,
Länsveterinärer och veterinärstipediater,
Hästafvelns förbättrande,
Till förekommande och hämmande af smittosamma sjukdomar bland
husdjuren,
Befrämjande af husslöjden,
Fiskerinäringens understöd,
Till belöningar för rofdjurs dödande,
Landtmäteristaten,
Skiften och afvittringar,
Utflyttningshjälp efter skiften,
V attenståndsobservationer,
Till förekommande och hämmande af tuberkelsjukdomar hos nötkreaturen,
* understödjande af myrutdikningar och vattenaftappningar,
» reglering af flottleder i de norrländska länen m. fl.,
» strömrensningar i gränsälfvarne mot Finland,
* skogsodlingens befrämjande samt bestridande af kostnader för
skogsvårdsstyrelsernas verksamhet,
» åtgärder till förekommande af skogshärjning af insekten
»Nunnan».
2. Öfriga näringar.
Härunder:
Kommerskollegium,
Bergsstaten,
Befrämjande i allmänhet af slöjderna,
* * » » handel och sjöfart,
» » » » bergsbruket,
Nautisk-meteorologiska byrån.
Fabriksinspektionen,
Inspektion för elektriska anläggningar,
Återbetalning till viss del af erlagda konsulatafgifter för svenska
fartyg.
91
3. Näringslifvet i allmänhet.
Här upptagas:
Rikets allmänna kartverk,
Sjökarteverket,
Utgifter för deltagande i utställningar, som ej äro uteslutande
landtbruksutställningar,
Anslag till mellanfolkliga arbetsamtet i Basel,
Utgifter från besparingarna å förutvarande gemensamma reservationsanslaget
till jordbruket, handeln och näringarna,
Afsättning till underlättande af åtgärder för arbetares olycksfallsförsäkring
och sjukkassors bildande.
L. Kommunikationsväsendet.
1. Väg- och vattenbyggnader.
Härunder anslagen till:
Väg- och vattenbyggnadsstaten,
Vägar och kommunikationer,
Jordförluster genom kanal- och väganläggningar,
Gästgifvares friheter,
Bidrag till skjutsentreprenader,
Färjor och färjkarlar,
Bidrag till vägunderhållet på landet,
Till bestridande af statsverkets andel i kostnaden för vägdelningar.
För iståndsättande af åtskilliga hamnanläggningar i Skåne.
2. Lots- och fyrinrättningen.
3. Järnvägar, post och telegraf.
Härunder upptagas endast vissa undersökningskostnader äfvensom
brist i inkomst, där sådan förekommit.
M. Finansförvaltningen.
1. Räntor å statsskulden.
Häri inräknas det från Riksgäldskontoret till H. Maj:t Konungen utgående
anslag å 300,000 kronor.
2. Uppbördskostnader, nämligen:
Stämpelomkostnader.
Kostnader för allmänna bevillningens uttaxerande.
92
Kontroll å tillverkningsafgifter.
Tullverket.
3. Ersättning till städerna för mistad tolag.
4. Finansförvaltningen i öfrigt, innefattande anslagen till:
Kammarkollegium,
Statskontoret,
Kammarrätten,
Städers friheter,
Observations och uppbördsprocenter,
För kontrollen vid enskilda banker och kreditan stal ter,
Restitutioner.
N. Gemensamma förvaltningsutgifter.
1. Pensionering af civile tjänstemän m. fl.
Anslagen till:
Civilstatens pensionsinrättning,
För gäldande af statens andel i kostnaden för pensionering af
lasarettsläkare,
Bidrag till sjuksköterskors pensionering,
Till bestridande af statens bidrag till pensionering af barnmorskor.
Till gäldande af kostnaden för förvaltningen af barnmorskornas
pensionsanstalt,
Bidrag till handelsflottans pensionsanstalt,
Bidrag till pensionering af änkor och barn efter lärare vid allmänna
läroverk, pedagogier, seminarier m. m.
Bidrag till pensionering af lärarinnor vid högre flick- och samskolor,
Bidrag till folkskolelärarnes pensionering,
Bidrag till folkskolelärarnes änke- och pupillkassa,
Bidrag till Kungl. teaterns pensionskassor,
• Allmänna indragningsstaten.
2. Öfriga gemensamma utgifter:
Postafgifter till tjänstebref.
Sjätte, sjunde, åttonde och nionde hufvudtitlarnes anslag till:
Ålderstillägg,
Rese- och traktamentspenningar,
Skrifmaterialier och expenser,
Extra utgifter.
Utgifter å dessa hufvudtitlars allmänna besparingar.
Dyrtidstillägg å samma hufvudtitlar.
Ersättning för Statskontorets under samma hufvudtitlar upptagna
förskott.
II. Öfriga utgifter.
A. Driftkostnader.
1. Postverket.
2. Telegraf och telefon.
B. Mynt- och kontrollverken.
4. Statens domäner.
Anslagen till:
Domänstyrelsen.
Skogsväsendet.
5. Statens järnvägar.
B. Utgifter för anskaffande af inkomstgifvande egendom.
1. Till anläggning och inköp af järnvägar.
Häribland äfven de med upplånade medel bestridda utgifter.
2. Till telegraf- och telefonanläggningar.
3. Till inköp af domäner.
C. Afsättning till vissa fonder.
D. Amortering af statsskulden.
Bil. B.
STATISTIK
ÖFVER
SMISKA STATEISIHKOISTER OCH UTGIFTER
ÅREN 1908 OCH 1909.
''
97
Statsverkets inkomster. A. Skatter. 1. Direkta. Numera afskrift^ grundskatter och med indelningsverket sammanhängande | 1908 | 1909 |
7,498 611,638 17,330,594 7,854,948 | 19 790,746 12,176,046 276 16,988,163 | |
| ||
| ||
| ||
| ||
Säger 2. Indirekta. | 25,804,678 | 28,955,238 |
67,224,920 21,361,615 1,593,012 2,923,276 13,569,484 256,869 1,845,525 85,546 18,918,868 | 68,495,400 19,163,020 1,559,721 2,893,311 11,696,288 310,843 1,848,307 89,977 15,045,860 | |
| ||
| ||
| ||
| ||
| ||
| ||
| ||
| ||
Säger Summa skatter B. Inkomst af statsegendom, statens kommunikations-anstalter och regaler. | 117,779,115 | 111,102,727 |
143,583,693 | 140,057,965 | |
1,782,314 9,491,142 19,877,156 12,555,796 64,321,372 776,199 8,946,594 | 1,879,654 8,612,666 19,951,000 13,377,964 67,011,867 288,945 6,255,936 1,038,027 | |
Utdelning å statens aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag..... Säger | ||
117,750,753 | 118,416,058 | |
1,782,314 6,016,134 728,154 244,629 6,255,482 629,643 8,323,000 | 1,879,654 4,283,647 1,543,630 988,646 6,909,864 164,903 6,256,000 1,038,027 | |
| ||
| ||
Utdelning å statens aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag..... Säger C. Öfrlga inkomster. | ||
23,979,366 | 23,064,370 | |
492,616 658,315 428,644 | 602,484 540,786 689,871 | |
| ||
| ||
Säger Summa statsverkets inkomster | 1,479,574 | 1,633,141 |
169,042,623 | 164,755,476 |
13
98
I. Egentliga utgifter. A. Författningsutgifter. 1. Civillistan. Ordinarie staten..................................... | 1908 | 1909 |
1,421,000 320,000 | 1,493,000 180,000 | |
E. o. staten.................................................................. | ||
Säger 2. Statsrådet och Kungl. Maj:ts kansli (utom justitierevisionen). Ordinarie staten............................................................. | ||
1,741,000 | 1,673,000 | |
695,873 26,078 | 739,093 56,242 | |
E. o. staten..................................................................... | ||
Säger 3. Riksdagen jämte kyrkomöte, riksgäldskontoret, statsrevision | ||
721,951 | 795,335 | |
1,356,775 | 1,186,662 | |
Tillsammans ordinarie staten | ||
2,116,873 346,078 1,356,775 | 2,232,093 236,242 1,186,662 | |
Riksdagen m. m...................... | ||
Summa B. Utrikesförvaltningen. Ordinarie staten............................................................... | ||
3,819,726 | 3,654,997 | |
1,331,720 83,300 | 1,321,977 172,181 | |
E. o. staten................................................................................... | ||
Summa C. Försvarsväsendet. 1. Landtförsvaret. Ordinarie staten''...................................... | ||
1,415,020 | 1,494,158 | |
43,868,358 10,063,671 | 47,472,903 8,358,734 | |
E. o. staten............................................... | ||
Säger 2. Sjöförsvaret. Ordinarie staten......................................................... | ||
53,932,029 | 65,831,637 | |
16,426,718 6,412,744 | 17,669,928 7,279,020 | |
E. o. staten........................................................................ | ||
Säger 3. Statens bidrag till kostnaden för det militära pensionsväsendet. Ordinarie staten......................................... | ||
22,839,462 | 24,948,948 | |
1,014,922 2,564,632 | 1,093,564 2,620,220 | |
E. o. staten.................................................. | ||
Säger Tillsammans ordinarie staten | ||
3,579,554 | 3,713,784 | |
61,309,998 19,041,047 | 66,236,395 18,257,974 | |
Summa D. Rättsväsendet. 1.. Domstolarne. Ordinarie staten....................... | ||
80,351,045 | 84,494,369 | |
1,791,695 69,094 | 1,816,144 93,505 | |
E. o. staten ....................................... | ||
Säger | ||
1,860,7891 1,909,649 |
99
2. Fångvården. | 1908 | 1909 |
2,397,645 90,833 | 2,358,956 144,066 | |
E. o. staten................................................................................................................... | ||
Säger 3. Öfriga utgifter. | 2,488,478 | 2,503,021 |
647,436 180,708 | 639,242 328,841 | |
E. o. staten.................................................................................................................... | ||
Säger Tillsammans ordinarie staten | 728,144 | 868,083 |
4,736,776 340,635 | 4,714,341 566,412 | |
Summa E. Allmän inre styrelse. 1. Öfverståthållarämbetet och landsstaterna i länen. | 5,077,411 | 5,280,753 |
2,795,075 156,419 | 3,110,565 1,085,562 | |
E. o. staten.................................................................................................................... | ||
Säger 2. Vissa öfriga utgifter. Ordinarie staten............................................................................................................ | 2,951,494 | 4,196,127 |
405,478 259,346 | 375,942 323,963 | |
E. o. staten.................................................................................................................... | ||
Säger * Tillsammans ordinarie staten | 664,824 | 699,895 |
3,200,553 415,765 | 3,486,507 1,409,515 | |
Summa F. Kyrkliga ändamål. Ordinarie staten........................................................................................................ | 3,616,318 | 4,896,022 |
679,276 99,604 | 683,602 124,466 | |
E. o. staten...............................................................................v................................. | ||
Summa G. Undervisningsväsendet. 1. Universiteten och Karolinska institutet. Ordinarie staten............................................................................................................. | ||
778,879 | 807,967 | |
1,169,382 476,902 | J 1,628,016 | |
E. o. staten.................................................................................................................... | ||
Säger 2. Allmänna läroverk och pedagogier. Ordinarie staten............................................................................................................. | ||
1,646,284 | 1,925,452 | |
5,476,724 6,000 | 5,606,338 20,913 | |
E. o. staten.................................................................................................................... | ||
Säger 3. Läroverk för kvinnlig ungdom samt enskilda läroverk. Ordinarie staten........................................................................................................... | ||
6,482,724 | 5,527,251 | |
630,881 201,322 | 497,767 189,663 | |
E. o. staten......................................................................................................... | ||
4. Folkundervisningen. Sager Ordinarie staten........................................................................................... | ||
732,203 | 687,430 | |
11,319,724 366,725 | 13,028,312 203,130 | |
E. o. staten........................................................................................................ | ||
Säger | ||
11,686,449 | 13,231,442 |
100
5. Tekniska läroverk. | 1908 | 1909 |
568,058 240,374 | 553,891 239,881 | |
E. o. staten................................................................................................................... | ||
Säger 6. Abnormundervisningen. | 798,432 | 793,772 |
535,889 36,463 | 583,557 35,485 | |
E. o. staten.................................................................................................................... | ||
Säger 7. Föreiäsningskurser för arbetsklassen. E. o. staten................................................................................................................... | 572,352 | 619,042 |
196,610 | 215,333 | |
8. Åtskilliga öfriga undervisningsanstalter. | 593,806 149,930 | 599,230 138,751 |
E. o. staten.................................................................................................................... | ||
Säger Tillsammans ordinarie staten | 743,736 | 737,981 |
20,184,464 1,673,326 | 22,397,111 1,340,592 | |
Summa H. Vetenskap och konst. 1. Biblioteket, riks- och landsarkiven äfvensom akademier | 21,857,790 | 23,737,703 |
615,039 179,301 | 574,546 248,672 | |
E. o. staten.................................................................................................................... | ||
.. Säger 2. Öfriga utgifter. | 694,340 | 823,218 |
105,001 241,927 | 105,000 105,484 | |
E. o. staten.................................................................................................................... | ||
Säger Tillsammans ordinarie staten | 346,928 | 210,484 |
620,040 421,228 | 679,546 354,156 | |
Summa I. Hälso-, sjuk- och fattigvård. 1. Medicinalstyrelsen med dithörande stater. | 1,041,268 | 1,033,702 |
684,413 3,200 | 721,752 7,200 | |
E. o. staten.................................................................................................................... | ||
Säger 2. lasarett och hospital. | 687,613 | 728,962 |
3,366,598 1,135,876 | 3,207,183 1,795,819 | |
E. o. staten.................................................................................................................... | ||
•• . Säger 3. Öfriga utgifter för hälso- och sjukvård. | 4,492,474 | 5,003,002 |
241,637 349,721 | 250,899 337,958 | |
E. o. staten.................................................................................................................... | ||
4. Fattigvård. Sä0er Ordinarie staten............................................................................................................. | 591,358 | 688,857 |
283,624 16,353 | 296,799 8,000 | |
E. o. staten.................................................................................................................... | ||
Säger | 299,977 | 304,799 |
101
| 1908 | 1909 |
| 109,130 | 109,130 |
Tillsammans ordinarie staten | 4,675,402 1,505,160 | 4,585,763 2,148,977 |
Summa K. Näringarne. 1. Jordbruket med binäringar. | 6,180,552 | 6,734,740 |
1,057,495 1,900,039 | 1,159,247 2,007,136 | |
| ||
Säger 2. Ofri ga näringar. | 2,957,534 | 3,166,383 |
228,260 461,276 | 245,310 668,314 | |
| ||
Säger 3. Käringslifvet i allmänhet. | 689,536 | 913,624 |
363,086 578,164 | 337,526 646,008 | |
| ||
Säger Tillsammans ordinarie staten | 941,250 | 983,634 |
1,648,841 2,939,479 | 1,742,083 3,321,458 | |
Summa L. Kommunikationsväsendet. 1. Väg- och vattenbyggnader. | 4,588,320 | 5,063,541 |
1,510,043 2,145,206 | 1,720,906 2,048,217 | |
| ||
Säger 2. Lots- och fyrinrättningen. | 3,656,249 | 3,769,123 |
1,815,671 | 1,851,466 | |
Tillsammans ordinarie staten | 3,325,714 2,145,206 | 3,572,372 2,048,217 |
Summa M. Finansförvaltningen. 1. Räntor å statsskulden........................................... | 5,470,920 | 5,620,589 |
11,618,653 | 14,320,956 | |
2. Uppbördskostnader. | 6,395,019 139,750 | 6,420,480 38,500 |
| ||
Säger 3. Ersättning till städerna för mistad tolag. | 6,534,769 | 6,458,980 |
3,107,063 | 2,999,874 | |
4. Finansförvaltningen i öfrigt. | 686,330 | 868,508 11,355 |
| ||
Säger Tillsammans ordinarie staten | 686,330 | 879,863 |
10,188,412 139,750 11,648,553 | 10,288,862 49,855 14,320,956 | |
Räntor å statsskulden............. | ||
Summa | 21,976,715 | 24,659,673 |
102
N. Gemensamma förvaltningsutgifter.
1. Pensionering af civile tjänstemän m. fl.
Ordinarie staten.....................................................
E. o. staten................................
Ordinarie staten..
E. o. staten..........
2. Öfriga utgifter.
Säger
E. o. staten..
Ordinarie staten..
II. Öfriga utgifter.
A. Driftkostnader.
1. Postverket.
Ordinarie staten ... | 2. Telegraf och telefon. |
|
E. o. staten ...................................... | ||
Ordinarie staten..... | 3. Mynt- och kontrollverken. | Säger |
E. o. staten................................... | ||
Ordinarie staten..... | 4. Statens domäner. | Säger |
E. o. staten........................................................................ |
Säger
5. Statens järnvägar..............................................
Tillsammans ordinarie staten
E. o. staten...............................
Statens järnvägar....................
Summa
B. Utgifter för anskaffande af inkomstgifvande egendom.
1. Till anläggning och inköp af järnvägar ........................
2. Till telegraf- och telefonanliiggningar.
E. o. staten.................................................................
3. Till inköp af domäner.
E. o. staten.................................................................
C. Afsättning till vissa fonder. Summa
1. Landtförsvarets fond etc.........................................
2. Arbetareförsäikringsfonden......................................
3. Fonden för fiskerinäringens befrämjande........................
Summa
D. I riksstaten upptagna lån till domkyrkor m. m.......
E. Amortering af statsskulden...............................
Summa öfriga utgifter
1908 | 1909 |
3,802,163 27,241 | 3,912,363 44,450 |
3,829,904 | 3,956,813 |
2,469,750 802,095 | 2,750,478 1,510,909 |
3,271,845 | 4,261,387 |
6,271,913 829,836 | 6,662,841 1,655,359 |
7,101,749 | 8,218,200 |
163,275,713 | 175,696,414 |
. 19,149,002 | 18,407,370 |
. 12,311,167 | 12,389,319 |
12,311,167 | 12,389,319 |
146,556 | 124,042 |
146,656 | 124,042 |
3,356,998 118,010 | 4,234,002 95,017 |
3,475,008 | 4,329,019 |
58,065,890 | 60,102,003 |
34,963,723 118,010 68,065,890 | 35,154,733 95,017 60,102,003 |
93,147,623 | 95,351,753 |
19,716,195 | 19,800,971 |
— | 675,913 |
19,716,195 | 20,476,884 |
1,400,000 | 1,400,000 |
1,400,000 | 1,400,000 |
3,338,072 | 4,331,663 |
117,601,890 | 121,560,300 |
Enligt Bil. A. sid. 9.
Bokslut för åren 1908 och 1909.
Tillgångar den 1 januari 1908.
Inkomster under åren 1908 och 1909.
Nettoinkomst enligt statistiken
Sr 1908....................................... 169,012,623: —
» 1909...................................................................... 164,755,476: - 333,798,099: —
Omföring från Biksgäldskontorets fond
år 1908............................................................................ 14,327,058: —
» 1909...................................................................... 23,305,000: — 37,632,058: -
Summa 371,430,157: —
Härifrån böra dragas bankovinstbeloppen enligt riksbankens uppgift
för år 1908 ........................................................................ 8,323,000: —
» » 1909 .............................................................. 6,256,000: — 14,579,000: —
och i stället tilläggas bankovinstbeloppen enligt Kapitalkontot
Återstår 356,851,157:
för år 1908
» » 1909
6,400,000: —
8,675,000: — 15,075,000: —
År 1908 under rubrik I .
» » » » II .
» 1909 » » I .
» » »
II .
Summa
Utgifter under åren 1908 och 1909.
..................................................... 163,275,713: —
.............................................. 117,601,890: — 280,877,603: —
.................................................... 175,696,414: —
............................................... 121,560,300: — 297,256,714: -
Summa 578,134,317: —
Denna summa bör minskas med utgifterna under rubriken II A (driftkostnader)
för
år 1908........................................................................ 93,147,623: —
» » 1909................................................................ 95,351,753: — 188,499,376: —
Det efter fråndrag af nettoutgifterna återstående beloppet ........................................................
angifver tillgångarna den 31 december 1909, hvilka enligt Kapitalkontot äro sålunda
fördelade:
Tillgångar den 31 december 1909.
Statsverkets kassaförlagsfond................................................................................ 16,000,000: —
Fonden för reserverade medel ............................................................................ 807,578: —
Statsregleringsfondens reservationer........................................ 52,950,060: —
efter fråndrag af reservationer å »Köpeskillingar för
försålda mindre kronolägenheter» ............................ 4,074,929: — 48,875,131: _
Statens järnvägar med därtill hörande materiel och förlag 645,553,318: —
efter fråndrag af värdet af »Järnvägar med materiel» 634,580,331: — 10,972,987: _
Summa tillgångar 75,655,696:
103
93,364,480: —
371,926,157: -465,290,637: —
389,634,941: —
75,655,696: —
Bil. C.
JÄMFÖRELSE
MELLAN
SVERIGES OCH VISSA FRAMME STATERS
INKOMSTER OCH UTGIFTER.
14
Inledning.
Den internationella finansstatistiken är ännu ett så godt som ‘alldeles
obrutet fält. Frånsedt ett par — för öfrigt föga tillfredsställande — sammanställningar
af stormakternas finanser, existerar ingen dylik statistik, som
är värd att nämnas. Visserligen saknas ingalunda jämförande redogörelser
för de olika staternas budgeter, men härvid har man i regel inskränkt sig
till att jämföra hufvudsummorna för de särskilda afdelningarna eller kapitlen
(hufvudtitlarna) i budgeten. Att dessa sammanställningar icke utgöra en tillfredsställande
finansstatistik, torde framgå af det följande; en sådan statistik
kan icke åstadkommas utan genom en fullständig, enhetlig och systematisk
omgruppering och delvis omräkning af de särskilda inkomst- och utgiftstitlarna
efter deras natur, hvarvid de definitiva statsräkenskaperna, och icke budgetberäkningarna
böra läggas till grund. En dylik bearbetning af de olika ländernas
statsräkenskaper har hittills ej blifvit utförd; föreliggande undersökning
är sålunda den första i sitt slag.
, Undersökningens omfattning. Enligt kommitténs beslut skulle följande
stater behandlas, nämligen — utom Sverige Norge, Danmark, Nederländerna,
Belgien, Schweiz och Rumänien, hvarjämte äfven Bayern ifrågasatts.
Emellertid har det visat sig omöjligt att för Schweiz erhålla siffror,
som ens i någon mån äro jämförliga med de öfriga staternas. En sammanställning
af själfva förbundsstatens inkomster och utgifter låter sig visserligen
utföras, men till dessa måste så läggas de särskilda kantonernas, och härom
hafva ej andra uppgifter kunnat erhållas än rörande totalsummorna af inkomster
och utgifter. Omvändt har Ba/erns egenskap af att vara del af en förbundsstat
gjort det olämpligt att medtaga detta land. Undersökningen omfattar
sålunda Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna, Belgien och Rumänien.
I allmänhet meddelas uppgifter för de fem kalenderåren 1902—1906
eller finansåren 1902/03 —1906/07; af skäl, som nedan anföras, har emellertid
för Belgien året 1906 måst utelämnas, och hafva för Rumänien siffror
kunnat erhållas blott för finansåren 1901/02 och 1902/03.
Källor. För Sverige har användts den för kommittén utarbetade statistiken
öfver statens inkomster och utgifter, hvarvid dock vissa föränd
-
108
ringar måst vidtagas för erhållande af siffror, jämförbara med de främmande
ländernas. Beträffande Norge, Danmark, Nederländerna och Belgien hafva i
allmänhet de officiella statsräkenskaperna kommit till användning såsom källa.
För Norge och Danmark hafva därjämte kompletterande uppgifter benäget lämnats
af cheferna för de statistiska ämbetsverken, Herrar Direktörerna Kiaer och
Koefoed. Rörande Danmark hafva dessutom upplysningar i åtskilliga fall
kunnat hämtas från den officiella finansstatistiken (Danmarks Statsfinanser i
Aarene 1887/88—1903/04).
I ^Nederländerna meddelas de definitiva statsräkenskaperna i sammanhang
med budgetpropositionerna, hvarvid exempelvis i budgetpropositionen
för år 1906 offentliggöras definitiva uppgifter för år 1904 och preliminära
för år 1905. Då nu den sista budgetpropositioh, som varit härstädes tillgänglig,
afser år 1906, har beträffande Nederländerna statistiken kunnat endast
för åren 1902 —1904 fullständigt grundas på de definitiva räkenskaperna.
Emellertid finnas i Nederländernas senast utkomna statistiska årsbok definitiva
räkenskapsuppgifter för 1905 och preliminära för 1906; på grund af otillräcklig
specifikation hafva dessa uppgifter visserligen icke kunnat genomgående
användas, men hafva dock i åtskilliga fall kunnat nyttjas att beriktiga de ur
budgetpropositionen för år 1906 hämtade preliminära räkenskapssiffroma för
1905 och föreslagna bugetberäkningarna för 1906. För år 1905 innehåller
sålunda den här uppgjorda statistiken för Nederländerna en blandning af definitiva
och preliminära räkenskapssiffror, för år 1906 grundar den sig på
dels preliminära uppgifter ur räkenskaperna och dels beräkningarna i budgetpropositionen.
De härigenom uppkommande felen äro dock säkerligen ej af den
betydelse, att de kunna minska tillförlitligheten af medeltalsberäkningarna för
åren 1902 — 1906.
För Belgien afse de senast utkomna räkenskaperna året 1905. Att, liksom
för Nederländerna, för år 1906 insätta beräkningarna i budgeten har ej
varit utförbart på grund af i ett par fall otillräcklig specifikation i denna.
Någon nämnvärd minskning i siffrornas jämförbarhet kan för öfrigt knappast
uppkomma af att medeltalen för Belgien gälla åren 1902 — 1905 och för öfriga
stater, utom Rumänien, åren 1902 — 1906 eller finansåren 1902/03—
1906/07.
Betänkligare är, att för Rumänien siffror kunnat meddelas endast för finansåren
1901/02 och 1902/03. De enda något så när utförliga uppgifter rörande
Rumäniens finanser, som varit här tillgängliga, äro de i Rumäniens statistiska
årsbok offentliggjorda. Af denna årsbok har emellertid hittills utkommit blott
en årgång, tryckt år 1904 och innehållande rörande finanserna inga senare
fullständiga uppgifter än för finansåret 1902/03. Otvifvelaktigt hafva sedan
dess i Rumänien, liksom i öfriga stater, både inkomster och utgifter vuxit star
-
109
9
kåre än folkmängden, och komma sålunda kvoterna pr invånare att vid jämförelse
med motsvarande siffror från andra länder synas lägre, än de i verkligheten
äro. Då vidare årsbokens specifikation af inkomster och utgifter ej
är tillräckligt detaljerad och i vissa fall de särskilda inkomst- eller utgiftstitlarnes
benämning är så kortfattad eller otydlig, att deras rätta natur ej
kunnat med full säkerhet afgöras, kan den för Rumänien uppgjorda statistiken
icke tillerkännas lika stor tillförlitlighet som uppgifterna för öfriga stater, alldeles
frånsedt, att förekomsten af särskilda fonder med egen budget, hvarom
mera nedan, inverkar i hög grad störande vid jämförelse med öfriga stater.
Omräknande till nettobelopp. De ur räkenskaperna erhållna uppgifterna
rörande de särskilda inkomst- och utgiftstitlarnes belopp hafva icke utan vidare
kunnat användas vid den föreliggande statistikens utarbetande, utan hafva
de till stor del förut måst undergå en bearbetning. Med undantag för Danmark
upptagas nämligen i allmänhet i räkenskaperna såväl inkomster som
utgifter med sina bruttobelopp. Sålunda redovisas utgifterna utan afdrag för
hvad i den svenska rikshufvudboken kallas »utgiftsanslagen enskildt tillhörande
uppbördsmedel», hvilka i stället upptagas på inkomstsidan. Likaledes uppföras
inkomsterna brutto och alltså utan afräkning af uppbörds- och driftkostnader.
Emellertid är ju ändamålet med förevarande undersökning att uppvisa,
i hvilken grad de särskilda grenarne af staternas verksamhet medföra
en belastning af deras budget, och hvilka medel som varit tillgängliga för
statsbehofvens tillgodoseende. För att erhålla svar på dessa frågor måste
man tydligen räkna med netto- och icke bruttobeloppen. Om exempelvis staten
inrättar ett lasarett eller hospital, hvars underhåll till stor del är afsedt
att bestridas af patienternas afgifter, så innebär icke hela underhållskostnaden
en belastning af budgeten, utan endast den del af nämnda kostnad, som icke
betäckes af de inkomster, som härflyta från inrättningens drift. För att finna
de belopp, hvarmed de särskilda utgiftstitlarna i verkligheten belasta budgeten,
måste sålunda »utgiftsanslagen enskildt tillhörande uppbördsmedel» afräknas.
Så har också skett i den för kommitténs räkning utarbetade statistiken öfver
Sveriges statsinkomster och -utgifter. Dock med ett undantag: af formella
skäl hafva terminsafgifterna från läroverken icke frånräknats från anslaget
till allmänna läroverken. För erhållande af med utlandets förhållanden fullt
jämförliga siffror har emellertid denna afräkning utförts i här föreliggande statistik.
Då sålunda utgifterna upptagas netto, komma naturligtvis ej heller utgiftsanslagens
uppbördsmedel att uppföras såsom inkomster, de försvinna fullständigt
ur budgeten.
Liksom utgifterna, så hafva äfven inkomsterna, dock endast delvis, omräknats
till netto. Bruttoinkomsterna af domäner, järnvägar o. s. v. utgöra
ingalunda en statstillgång, som kan användas till bestridande af statsutgifter
no
i allmänhet, endast deras öfverskott öfver driftkostnaderna utgöra en sådan.
Sålunda böra inkomsterna af staten tillhörig inkomstgifvande egendom m. m.
upptagas med sina nettobelopp, med afdrag för driftkostnaderna. Beloppet
af de sistnämnda liksom inkomsternas bruttobelopp är af ringa intresse i detta
sammanhang; för att emellertid möjliggöra en uträkning jämväl af bruttoinkomsterna
meddelas i tabellerna driftkostnadernas belopp, men skilda från
såväl inkomster som öfriga utgifter. — Till en konsekvent genomförd nettobudget
hör, att också skatterna upptagas netto, alltså med frånräknande af
uppbördskostnaderna. I motsats mot driftkostnaderna utgöra emellertid uppbördskostnaderna
verkliga elfekliva utgifter, som belasta budgeten och måste
täckas med skattemedel. I den svenska statistiken, och i öfverensstämmelse
härmed jämväl i denna jämförande statistik, hafva därför skatterna uppförts
brutto och sålunda uppbördskostnaderna inräknats bland utgifterna.
Den bearbetning, som de i räkenskaperna gifna beloppen måst undergå,
innan de kunnat grupperas under sina vederbörliga titlar i de statistiska tabellerna,
har sålunda bestått i att från utgiftsanslagen frånräknats deras enskilda
uppbördsmedel och från inkomsterna af inkomstgifvande egendom,
kommunikationsanstalter o. s. v. driftkostnaderna. Denna afräkning har ofta
varit förenad med synnerligen stora svårigheter och i några fall till och med
outförbar, beroende på bristande specifikation i statsräkenskaperna. Såsom
längre fram skall visas, gäller detta särskildt beträffande Nederländerna.
Inkomst- och utgiftstitlarnes gruppering. För att kunna erhålla internationellt
jämförbara siffror hafva de särskilda inkomst- och utgiftstitlarna måst
omgrupperas enligt ett för alla stater gemensamt system. Såsom förut
nämnts, har härvid ej varit tillräckligt att inskränka sig till de större afdelningarna
eller underafdelningarna i budgeten, utan har det varit nödvändigt att
gå ända ned till de särskilda inkomst- och utgiftstitlarna. Ofta påträffas
nämligen midt inne i ett kapitel en eller annan post, som är att i statistiken
hänföra till en helt annan titel, än den kapitlet i sin helhet tillhör. Då de
särskilda inkomst- och utgiftstitlarna uppgå till många hundratal för hvarje
stat, har tydligen denna omgruppering kommit att kräfva det största arbetet.
Trots all härvid använd möda har tyvärr resultatet icke blifvit absolut tillfredsställande.
Mycket ofta påträffar man nämligen i räkenskaperna utgifter
(sällan däremot inkomster), rörande hvilka man tydligt kan se, att de
borde i statistiken fördelas under två eller flera särskilda titlar, utan att
detta på grund af bristande specifikation varit möjligt. I dessa fall har intet
annat återstått än att föra posten i dess helhet under den titel, den synts
hufvudsakligen röra, eller i undantagsfall t. o. m. bland utgifter för »allmän
styrelse». Dock hafva sådana fall förekommit i vida mindre utsträckning
in
vid behandlingen af de främmande staternas utgifter, än hvad händelsen
varit vid uppgörandet af den svenska statistiken, i hvilken ett stort antal
betydande anslag måst i brist på specifikation hänföras till »allmän styrelse».
I stort sedt är därför otvifvelaktigt den i föreliggande statistik meddelade
specifikationen för de främmande staterna noggrannare än motsvarande för
Sverige.
Siffrornas jämförbarhet. Förutom de ofullkomligheter i statistiken, som
i det föregående omnämnts, och hvilka gifvetvis till en viss grad inverka på
siffrornas jämförbarhet, äro ytterligare några omständigheter härvid att taga
i betraktande. Till följd af statsförvaltningens olika organisation i olika
stater äro de särskilda staternas utgifter för exempelvis regering, domstolar,
landsstat icke alltid direkt jämförliga med hvarandra. För dessa och andra
dylika fall af större betydelse redogöres närmare i det följande. Vidare
förekomma i vissa stater, hufvudsakligen Sverige och Rumänien men delvis
äfven Danmark, för särskilda statsändamål afsedda fonder och anslag, för
hvilka icke redovisas i statens allmänna räkenskaper. I regel, dock med
vissa undantag, hafva dessa icke kunnat medtagas vid statistikens uppgörande,
men skall förekomsten af desamma i vissa fall beröras vid den följande
redogörelsen för de särskilda utgiftstitlarna.
Det största afbräcket ifråga om jämförbarhet få emellertid statistikens
siffror vidkännas på grund af förvaltningens fördelning på tvenne linjer,
statsförvaltning och kommunalförvaltning. Gränsen emellan dessa båda dragés
ofta högst olika i olika stater. Hvad som i den ena staten tillhör kommunernas
förvaltningsområde, kan i den andra tillhöra statens och vice versa.
Uppenbarligen måste denna omständighet i hög grad påverka finansstatistikens
siffror. För att kunna lämna en verkligen tillförlitlig redogörelse för de offentliga
inkomsterna och utgifterna i ett land borde därför finansstatistiken
icke inskränka sig till att behandla statens finanser, utan äfven kommunernas
borde sammanföras med dessa till en helhet. Att åstadkomma en dylik
finansstatistik ligger emellertid, åtminstone ännu så länge, utom möjlighetens
område, framför allt på den grund att den kommunala finansstatistiken, där
en sådan öfverhufvud taget finnes, icke är uppställd med ett dylikt mål för
ögonen. Icke ens för Sverige, hvars kommunalstatistik dock är ganska fullständig
och specificerad, kan en sådan statistik för närvarande upprättas.
Under sådana omständigheter finnes ingen annan utväg än att, såsom här
skett, inskränka de statistiska tabellerna till att behandla endast statens
finanser. I den följande redogörelsen för de särskilda inkomst- och utgiftstitlarna
skall emellertid åtminstone antydningsvis omnämnas, i hvilken mån
kommunerna deltaga i tillgodoseendet af de särskilda allmänna behof, som
äro i fråga, hvarjämte vid behandlingen af skatterna ett försök skall göras
112
att tillnärmelsevis beräkna den totala beskattningens höjd i de särskilda
staterna.
I bifogade statistiska tabeller meddelas, förutom uppgifter rörande inkomsternas
och utgifternas absoluta belopp samt sedvanliga procentberäkningar,
jämväl uträknade inkomst- och utgiftskvoter pr invånare. Särskildt
vidtgående slutsatser kunna dock ej dragas af de sistnämnda siffrorna. Att
utgifterna och därmed äfven inkomsterna måste vara relativt högre i ett land,
som står på en hög kulturståndpunkt, än i ett mindre utveckladt, är själfklart,
men denna omständighet är här af mindre betydelse, utom då jämförelse
sker med Rumänien. Sverige, Norge, Danmark, Nederländerna och
Belgien torde väl nämligen alla hafva hunnit ungefär lika långt i kulturutveckling.
Viktigare är det samband, som existerar mellan nationalinkomsten
och finanserna. Samma inkomst- eller utgiftskvot, som i ett fattigt land innebär
en högst betydande och för de skattdragande betungande prestation, kan
i ett rikt land vara af ganska ringa betydelse. Rätteligen borde därför
statsinkomsterna och -utgifterna sättas i relation ej blott till folkmängden
utan äfven, och kanske framför allt, till nationalinkomsten. Tyvärr äro de
beräkningar rörande den sistnämndas storlek, som finnas, så osäkra, att de
knappast kunna tillerkännas något värde. Tämligen säkert torde dock vara,
att af här behandlade länder Nederländerna och Belgien äga den största
samt Norge och Rumänien den minsta inkomsten per invånare, Danmark
och Sverige torde intaga en mellanställning.
Inkomsterna.
Gruppering. Att inkomsterna först ock främst böra fördelas i skatter
och öfriga inkomster, är själfklart. Hvar gränsen mellan dessa båda grupper
skall dragas, kan tyckas vara lätt att afgöra, men i verkligheten år så ingalunda
alltid fallet. Särskildt närma sig vissa inkomster af regaler o. d.
skatterna så mycket, att de i vissa stater räknas som sådana. Så är t. ex. i
Sverige fallet med kontrollstämpelafgiften, som i den svenska statistiken hänförts
till skatter. På grund af det nära sammanhanget mellan kontroll- och
myntverken har emellertid denna afgift i föreliggande statistik hänförts till
»öfriga inkomster». I denna grupp har äfven inräknats öfverskottet af patent-
och registreringsafgifterna, emedan dessa äro att betrakta som ett direkt
vederlag för en fördel, som staten medgifver. Däremot hafva öfriga sportelafgifter,
som i åtskilliga främmande länder uppgå till betydande belopp, upptagits
bland skatterna, till hvilka de officiellt i allmänhet räknas.
I. Skatter.
Gruppering. Vanligen indelas skatterna i direkta och indirekta, en indelning,
som jämväl kommit till användning i den svenska statistiken. Vid
en internationell jämförelse sådan som denna torde dock vara lämpligt att i
stället skilja mellan konsumtionsskatter och andra skatter. I och för sig
torde denna fördelning vara minst lika upplysande som den förstnämnda,
och därtill kommer, att den kan genomföras med större konsekvens. Särskildt
förorsakar arfsskatten svårigheter vid en fördelning i direkta och indirekta
skatter. I Sverige ingår nämligen denna afgift bland stämpelmedlen
och är sålunda att hänföra till indirekta skatter, i många andra stater är
den däremot en fristående och direkt skatt.
A. Konsumtionsskatter.
Tull- och skeppsafgifter. Förutom den egentliga tullen hafva hit hänförts
den svenska fyr- och båkafgiften på grund af sitt nära samband med
denna samt ex analogia äfven lotspenningar i Nederländerna och Belgien.
I öfriga stater uppföras icke lotspenningar såsom en statsinkomst på budgeten,
utan torde de, såsom i Sverige, direkt tillfalla lotsarne eller fördelas
mellan dem. Där lotspenningar äro upptagna på budgeten, kunna de
15
114
knappast räknas såsom ett direkt vederlag för lotsarnes arbete, utan synes
riktigast vara, att de, såsom bär skett, inräknas bland skatterna. Att i så
fall lotspenningar^ lika väl som fyr- och båkafgiften böra hänföras till konsumtionsskatternas
grupp, torde vara själfklart; visserligen betalas de i första
hand af fartygsägaren, men öfvervältras naturligtvis af honom på befraktaren
och sålunda ytterst på konsumenterna.
I Sverige, Norge och Danmark utgöra tullafgifterna statens ojämförligt
viktigaste inkomstkälla, utgörande från 59.1 % (i Norge) till 38.5 % (i Sverige)
af samtliga inkomster. En vida mindre framträdande roll spela de däremot
i de öfriga staterna, där de uppgå till högst 13.8 % (i Belgien) och lägst
9.3 % i (Nederländerna) af samtliga inkomster. Lika stora växlingar visa
skattekvoterna per invånare, i det de i Norge, Danmark och Sverige
stiga till resp. 15.47, 14.16 och 11.39 kr., men i Belgien, Nederländerna
och Bumänien uppgå till blott resp. 5.14, 3.72 och 3.07 kr. Hvad Nederländerna
beträffar, så får saken sin förklaring i de ytterligt låga tullsatserna.
Att äfven Belgiens tullinkomster äro så obetydliga, beror väl sannolikt åtminstone
delvis på att landets högt utvecklade industri medför, att importen
till väsentlig del kommer att bestå af tullfria eller lågt förtullade råämnen,
hvarjämte användningen af finanstullar synes vara ringa; sedan början af år
1904 är till och med kaffe tullfritt. Dessutom uppbäres en del af tullen för
ett par viktiga varor för kommunernas räkning och inflyter därför icke till
statskassan. I Rumänien äro tobak och ett par ur tullsynpunkt mindre viktiga
varor föremål för statsmonopol, hvadan tull för dem antagligen icke
uppbäres; för öfrigt är väl orsaken till de obetydliga tullinkomsterna att söka
i den jämförelsevis ringa importen.
Brännvinsskatt. I Nederländerna, Sverige och Belgien är denna skatt
en synnerligen viktig statsinkomst, som uppgår till resp. 18.1, 13.8 och 12.6 %
af samtliga inkomster, 7.21, 4.07 och 4.71 kr. per invånare. Äfven i Rumänien
och Norge är den af stor finansiell betydelse, i det den utgör 10.0 och
7.5 % af samtliga inkomster, 2.59 och 1.90 kr. per invånare. I Danmark
däremot uppgår den till blott 3.7 % af hela inkomstsumman, 1.17 kr.
per invånare. Vid sidan af dén här redovisade brännvinsskatten, är brännvinet
i flera stater föremål för ytterligare beskattning. 1 Sverige och Norge
förekomma sålunda försäljningsinkomster, som icke äro upptagna på budgeten,
och i Belgien uppbära kommunerna en betydlig, på budgeten icke redovisad
del af brännvinsaccisen. Däremot är den försäljningsafgift, som förekommer
i Danmark, icke att betrakta som en konsumtionsskatt, alldenstund den utgår
med fixa belopp oafsedt omsättningens storlek; den har därför i tabellen
upptagits bland näringsskatterna. Med inräknande af den på budgeterna ej
upptagna beskattningen utgjorde totala beloppet af brännvinsskatterna (för
115
Sverige, och Belgien i runda tal), såväl absolut som i kronor per invånare
och öre per liter konsumerad t brännvin af normalstyrka (50 % alkohol):1
| Kronor. | Kronor per | Öre per |
Sverige ......................................... | ............................ 33,600,000 | 6.40 | 85 |
Norge ........................................... | ............................ 6,467,845 | 2.81 | 91 |
Danmark ..................................... | ............................ 2,961.648 | 1.17 | 8 |
Nederländerna ............................. | ............................ 39,432,101 | 7.21 | 91 |
Belgien ......................................... | ............................ 42,500,000 | 6.09 | 72 |
Rumänien.................................... | ............................ 15,621,558 | 2.59 | 51 |
Beträffande de ofvan beräknade siffrorna bör anmärkas, att till dem
borde egentligen läggas äfven tullen för importeradt brännvin och spirituösa,
för att man skulle erhålla uppgift om hela den beskattning brännvinet är underkastadt.
Någon större roll spelar dock ej tullen i jämförelse med den
här redovisade accisen, utom för Norge, där importerad spirituösa i ovanligt
hög grad ingår i konsumtionen. Med tillägg af tullen stiger brännvinsskatten
i Norge till omkring 8,400,000 kronor, 3.65 kr. per invånare och 1.18 kr.
per liter. Skattesatsen är sålunda högst i Norge, hvarefter följa Nederländerna,
Sverige, Belgien, Bumänien och, på långt afstånd från de öfriga slutligen,
Danmark med endast 8 öre per liter. Den låga skattesatsen i Danmark förklarar,
att detta land, med den högsta konsumtionen, har den minsta inkomsten
af brännvinsskatt bland här ifrågavarande stater.
Öl-, vin- och punschskatt. Af dylika skatter förekomma i Sverige maltskatt
och punschskatt, i Norge maltskatt, i Danmark ölskatt, i Nederländerna
vinskatt samt Öl- och ättikskatt, i Belgien vinskatt och ölskatt, i Rumänien
upptagas inga dylika skatter. I allmänhet spela dessa afgifter en vida mindre
viktig roll i finansiellt hänseende än bränvinsskatten; endast i Danmark
uppgår ölskatten till högre belopp än denna.
Sockerskatt, härunder inbegripen all sockeraccis, men naturligtvis ej sockertullen,
förekommer i samtliga de ifrågavarande staterna utom Norge, som ej
producerar hvitbetssocker. Dess finansiella betydelse är ojämförligt störst i
Nederländerna.
Öfriga konsumtionsskatter äro: i Norge eterafgift och tobaksskatt, båda
mycket obetydliga; i Nederländerna saltskatt, slaktskatt samt skatt af silfveroch
guldarbeten, i Belgien skatter på ättika, margarin och tobak samt i Ru
''
Konsumtionen per invånare liar beräknats till: i Sverige 7.49, i Norge 3.1 o, i Danmark
14.75, i Nederländerna 7.90, i Belgien 8.49 och i Rumänien 6.08 liter.
116
mänien petroleumskatt. Deras betydelse ur inkomstsynpunkt är ringa, utom
i Nederländerna, där de spela en något större roll.
Monopol. Till konsumtionsskatterna har slutligen hänförts nettoafkastningen
af monopol. Dylika förekomma endast i Rumänien, men äro här
ganska talrika, i det de omfatta tobak, salt, tändstickor, spelkort, cigarrettpapper
och krut. Deras afkastning utgör en synnerligen betydande statsinkomst,
fullt en femtedel af totala inkomstsumman.
Konsumtionsskatterna tillsammantagna utgöra i samtliga här behandlade
stater den viktigaste inkomstkällan. I Norge utgöra de nära tre fjärdedelar
af samtliga inkomster, i Sverige och Danmark nära tre femtedelar och i
Nederländerna och Rumänien ej långt från hälften. Endast i Belgien stanna
de vid föga öfver en tredjedel af hela inkomstsumman. Af skatterna ensamt
utgöra de i Norge 82.6%, i Sverige 74.9%, i Danmark 67.0%, i Rumänien
62.4%, i Nederländerna 51.3% och i Belgien 50.3 %. Betraktar man skattekvoterna
per innevånare, finner man en märkvärdig öfverensstämmelse mellan
siffrorna för de tre skandinaviska länderna och Nederländerna, i det de endast
växla mellan högst 18.85 kr. i Norge och lägst 17.46 kr. i Sverige. I
Belgien och ännu mera Rumänien äro de däremot väsentligt lägre.
B. Andra skatter.
Förmögenhets-, inkomst- och näring sskatter. Till denna grupp hafva
hänförts alla direkta statsskatter, medföljande undantag: arfsskatt, där sådan
förekommer såsom särskild skattetitel, vidare kapitationsafgifter, sålunda
mantalspenningarna i Sverige och den s. k. vägskatten i Rumänien, samt
slutligen bevillningsafgifterna af särskilda förmåner och rättigheter i Sverige
samt skatten på utländska handelsresande i Norge. Arfsskatten har upptagits
under rubriken stämpelskatt o. d., de öfriga afgifterna bland »öfriga
skatter». För Rumänien har i gruppen förmögenhets- m. fl. skatter inräknats
en pålaga, som ej finns upptagen på statens budget, nämligen värnpliktsskatten,
för hvilken vidare redogörelse lämnas- i sammanhang med utgifterna
för försvarsväsendet. Vidare har för Rumänien hit hänförts det s. k.
tillägget för uppbördskostnader, ehuru detta måhända rätteligen borde uppdelats
på ett flertal olika skattetitlar.
I samtliga här behandlade stater utgöra dessa skatter en synnerligen
viktig inkomst; i Nederländerna äro de den största af alla, i Norge och
Danmark öfverträfias de blott af tullen, i Rumänien endast af monopolinkomsterna,
i Belgien uppgå järnvägsinkomsterna samt stämpelskatter o. d.
till högre belopp, i Sverige slutligen öfverträffås de af tullen samt, ehuru i
ringa grad, jämväl af brännvinsmedlen. Såväl de procenttal, hvarmed de
ingå i de olika staternas samtliga inkomster, som skattekvoterna per invånare
117
växla dock starkt från land till land, de förstnämnda från högst 26.4 till lägst
8.7 %, de sistnämnda från högst 10.52 till lägst 2.27 kr. I båda fallen hafva Nederländerna
maximum och Norge minimum. Parallellismen mellan skattekvoterna
per invånare och nationalinkomsten är omisskännlig, endast Rumänien gör
undantag, i det skattekvoten här uppgår till ett högre belopp per invånare,
än man kunnat äga anledning vänta.
Stämpelskatt och dylikt. För Sveriges del upptages härunder endast
stämpelpappersafgiften, i hvilken emellertid, som bekant, ingår äfven arfsskatten.
För öfriga stater hafva däremot under denna rubrik sammanförts
ett flertal olika skatter, nämligen — förutom stämpel- och arfsskatter afgifter
vid egendomsöfverlåtelser m. m. samt en mängd olika sportelafgiftei. Delvis
motsvaras visserligen dessa skatter af stämpelafgifter i Sverige, men till en
ej ringa del äro de jämförliga med de svenska afgifterna för expeditionslösen,
som icke ingå till statsverket, utan uppbäras af vederbörande tjänsteinnehafvare
och utgöra en del af hans aflöning. Att, såsom tabellen utvisar,
stämpelskatten är relativt mindre betydande i Sverige än i öfriga länder, kan
möjligen delvis finna sin förklaring i detta förhållande, i alla fall torde dock
siffrorna berättiga till den slutsatsen, att stämpelafgifter och motsvarande
skatter äro i Sverige en mindre starkt anlitad inkomstkälla än i de öfriga
staterna. Bland dessa hafva Nederländerna och Belgien såväl absolut som
relativt de ojämförligt största inkomsterna af ifrågavarande afgifter, närmast
följer Rumänien och därnäst Danmark.
Öfriga skatter uppgå endast i Sverige och Rumänien till något större
belopp, beroende på att de i dessa stater uttaxerade kapitationsafgifterna
uppförts under denna rubrik.
»Andra» skatter tillsammantagna uppgå i Nederländerna till ej långt
från hälften af samtliga inkomster, i Belgien till mer än en tredjedel o. s. v.
ned till Norge, där de uppgå till föga mer än en sjundedel af det hela.
Rörande växlingarna från land till land kan i hufvudsak tillämpas hvad ofvan
yttrats rörande förmögenhets-, inkomst- och näringsskatterna.
Samtliga skatter.
I alla här behandlade länder utgöra skatterna statens utan jämförelse förnämsta
tillgång. I Nederländerna, Danmark och Norge äro öfriga inkomster
af nästan försvinnande betydelse i jämförelse med dessa, skatterna utgöra
nämligen här från 91.8% till 81.2% af samtliga inkomster. Fn åtskilligt
viktigare roll spela visserligen de öfriga inkomsterna i Sverige, Rumänien och
Belgien, i alla fall utgöra dock skatterna äfven här från 78.9 % till 69.4 % af
hela inkomstsumman. Beträffande skattekvoten per invånare visa Nederländerna
den högsta siffran, 86.57 kr., närmast komma Danmark med 27.79,
118
Belgien med 25.89, Sverige med 23.29, Norge med 22.81 och sist Rumänien
med 19.03 kr. I och för sig äga ju dessa siffror sitt stora intresse, då de
angifva trycket af statsskatterna per invånare räknadt; såsom mätare på det
totala skattetrycket kunna de däremot ej användas, detta lär man känna
först när jämväl de kommunala skatterna inräknas.
Stats- och kommunalskatter tillsammantagna. För de egentliga statsskatterna
har ofvan redogjorts, återstår att beräkna de kommunala och andra på
statsbudgeten ej upptagna skatternas belopp.
Sverige. Förut har omnämnts, att en konsumtionsskatt af stor betydelse
icke finnes upptagen bland statsskatterna, nämligen brännvinsförsäljningsmedlen,
som till största delen åtnjutas af kommunerna. Deras belopp utgjorde
i medeltal för försäljningsåren 1901/02 —1905/06 12,274,707 kr.
Skatterna till primärkommunerna utgjorde år 1904 — året valdt med hänsyn
till sammanställning med medeltalet för perioden 1902 — 1906 — 54,854,988
kr. För samma år utgjorde landstingsskatten 2,534,553 kr. och den enligt
landstingens beslut uttaxerade sjukvårdsafgiften 888,929 kr. Väghållningsbesväret,
naturligtvis med afdrag för statsanslaget, har för år 1900 beräknats
till 6,922,966 kr. och för år 1906 till 9,597,176 kr. eller i medeltal 8,260,071
kr. Statens bidrag till skjutsentreprenader utgjorde år 1904 201,336 kr.;
då länens bidrag vanligen utgå med samma belopp som statsbidragen, kan
nämnda summa anses ungefärligen motsvara hvad som för nämnda ändamål
uttaxerats i länen. Rörande utskylder för tingshusbyggnad m. m. äfvensom
rörande municipalsamhällenas särskilda beskattning saknas uppgifter, men
toide dessa skatter icke spela någon större roll. Samtliga ofvan omnämnda
direkta skatter och besvär utgöra tillsamman 66,739,877 kr.
Sammanräknas brännvinsförsäljningsmedlen, 12,274,707 kr., med öfriga
konsumtionsskatter, 91,613,104 kr., och den nyssnämnda direkta beskattningen
för kommunerna, 66,739,877 kr., med »andra» skatter till staten, 30,624,787
kr., erhåller man följande siffror för den totala beskattningen i Sverige vid
tiden omkring år 1904: konsumtionsskatter 103,887,811 kr. och andra skatter
97,364,664 kr., tillsamman 201,252,475 kr.
Norge. Liksom i Sverige, så äro äfven i Norge vissa brännvinsförsäljningsmedel
icke upptagna på budgeten. Deras belopp utgjorde år 1904 1,982,263
kr. Kommunala afgifter för försäljning af öl och vin uppgingo år 1904 till
438,401 kr. På budgeten icke uppförda konsumtionsskatter utgjorde sålunda
år 1904 2,420,664 kr.
Samma år utgjorde herredsskatten 13,198,633 kr., öfriga skatter till berredskommunerna
313,694 kr., amtskommunernas matrikelskatt 2,416,817 kr.,
byskatten 20,168,542 kr., öfriga skatter till städerna 333,640 kr., skoldistriktens
särskilda skatter samt verks och bruks bidrag till skol- och fattigvä
-
119
sende (debiteradt belopp) 395,063 kr., summa 36,826,389 kr. Sammanräknas
ofvan omnämda konsumtionsskatter, 2,121,218 kr., och andraskatter,
36,826,389 kr., med de på budgeten upptagna skatterna för perioden
1902/05 — 1906/07, i medeltal resp. 43,253,256 och 9,102,783 kr., blifver
den samlade beskattningen i Norge: konsumtionsskatter 45,673,920 kr. och
andra skatter 45,929,172 kr., summa 91,603,092 kr.
Danmark. Finansåret 1904/05 utgjorde kommunalskatterna i Köpenhamn,
med afdrag för den till statskassan utbetalta »ligningsskatten», 12,732,299
kr., i öfriga städer och »handelsplatser» 11,388,000 kr., i sognekommunerna
med inräknande af naturaprestationer 17,384,000 kr. och i amtskommunerna
5,343,000 kr., summa 46,847,299 kr. Motsvarande skatter till staten utgjorde i
medeltal för perioden 1902/03 — 1906/07 23,294,542 kr. Med inberäknande
af nyssnämnda skatter stiger beloppet till 70,141,841 kr. Tilläggas konsumtionsskatterna
47,241,264 kr., uppgår hela skattesumman till 117,383,105 kr.
Nederländerna. De kommunala konsumtionsskatterna utgjorde år 1904
1,573,916 kr. Andra skatter uppgingo samma år i kommunerna till 43,810,123
kr. och i provinserna till 5,370,644 kr., tillsamman 49,180,767 kr. Efter
inräknande af medelbeloppet af skatterna till staten åren 1902 —1906 uppgår
hela beskattningen till följande siffror: konsumtionsskatter 104,207,633 och
andra skatter 146.590,220 kr., summa 250,797,853 kr.
För Belgien kunna inga beräkningar utföras, alldenstund en tillräckligt
detaljerad statistik öfver kommunernas finanser icke finnes för senare år än
1880.
Rumänien. De kommunala och departementala skatterna utgjorde finansåret
1901/02: konsumtionsskatter 20,192,333 kr. och andra skatter 19,324,352
kr. Med inräknande af statsskatterna uppgå konsumtionsskatterna till
91,783,363 kr. och andra skatter till 62,499,858 kr., summa 154,283,221 kr.
Sammanfattning. Totala beskattningen.
Sverige. Norge. Danmark.
Konsumtionsskatter ............................. 103,887,811 45,673,920 47,241,264
Andra skatter ....................................... 97,364,664 45,929,172 70,141,841
Summa 201,252,475 91,603,092 117,383,105
Nederländerna. Rumänien.
Konsumtionsskatter ...................................................... 104,207,633 91,783,363
Andra skatter............................................. 146,590,220 62,499,858
Summa 250,797,853 154.283,221
120
I medeltal per invånare utgjorde beskattningen, i kronor: I
Sverige. Norge. Danmark.
Konsumtionsskatter.................................................. | .................... 19.82 19.90 | 18.61 |
Andra skatter ...................................................... | .................... 18.58 20.01 | 27.64 |
| Summa 38.40 39.91 | 46.25 |
| Nederländerna. Rumänien. | |
Konsumtionsskatter ............................................... | ......................... 19.05 | 15.22 |
Andra skatter ......................................................... | ......................... 26.80 | 10.36 |
| Summa 45.85 | 25.58 |
I procent af samtliga skatter utgjorde: |
|
|
| Sverige. Norge. '' | Danmark. |
Konsumtionsskatter ............................................... | .................. 51.6 49.9 | 40.2 |
Andra skatter ......................................................... | ................... 48.4 50.1 | 59.8 |
| Summa 100 100 | 100 |
| Nederländerna. Rumänien. | |
Konsumtionsskatter ................................................ | ........................ 41.6 | 59.5 |
Andra skatter ........................................................ | ......................... 58.4 | 40.5 |
Summa 100 100
I ofvanstående sammanställningar är det mindre de absoluta talen, som
intressera, än de relativa. Hvad då först skattekvoterna per invånare angår,
så visa de i fråga om konsumtionsskatterna inga större växlingar från land
till land. Sverige och Norge hafva nästan identiskt samma siffra, Nederländerna
en något lägre, Danmark visar ytterligare någon minskning, skattekvoten
i Rumänien slutligen understiger ej obetydligt de öfriga staternas,
hvarvid dock erinras om, att för Rumänien uppgifterna afse ett något tidigare
år. Tager man hänsyn till de sannolika skiljaktigheterna de olika staterna
emellan beträffande nationalinkomstens storlek, torde man åter få anse, att
konsumtionsbeskattningen är högst i Norge eller möjligen Rumänien och lägst
i Danmark och Nederländerna.
Betydligt större olikheter beträffande skattekvoternas storlek visa de
öfriga skatterna. I fråga om dessa är kvoten per invånare störst i Danmark
och Nederländerna, väsentligt mindre i Norge, ännu något lägre i Sverige
och i Rumänien föga mer än en tredjedel af hvad den är i Danmark. Att
dessa skatter i förhållande till nationalinkomsten äro högst i Norge, torde
emellertid knappast vara tvifvel underkastadt.
121
Totala beskattningen är i förhållande till invånareantalet högst i Danmark
och därnäst i Nederländerna, på tämligen långt afstånd följer så Norge, därefter
Sverige och till sist, på betydlig distans, Rumänien. Att ordningen
staterna emellan blir en helt annan, om hänsyn tages till nationalinkomstens
storlek i de särskilda länderna, är tydligt. Sannolikt kommer då Rumänien
att till god del förlora sin fördelaktiga ställning, säkert synes i hvarje fall
vara, att Norge kommer att visa sig vara det hårdast beskattade landet af
de fem, som bär äro ifråga. Hvad Sverige beträffar, så torde dess ställning
vara jämförelsevis gynnsam, sannolikt bättre än Danmarks om också icke
öfverlägsen Nederländernas.
I förhållande till samtliga skatter visa konsumtionsskatterna de högsta
procentsiffrorna för Rumänien, Sverige och Norge, de lägsta för Nederländerna
och Danmark. Sveriges jämförelsevis ansenliga siffra heror framför allt på
den höga beskattning, hvarför brännvinstillverkning och -försäljning i Sverige
äro föremål.
ii. Öfriga inkomster.
Till denna grupp hafva hänförts staternas privatinkomster samt inkomster
af regaler o. dyl. Rörande dessa är ej mycket att tillfoga utöfver hvad som
framgår af tabellerna. Till domäninkomsterna hafva hänförts äfven inkomster
af bergverk och fabriker, som drifvas för statens räkning. För Nederländerna
har ej varit möjligt att uppgifva nettobeloppet, alldenstund driftkostnaderna
i de officiella räkenskaperna äro sammanförda med uppbördskostnaderna;
samma är delvis förhållandet jämväl med inkomsten af statslotteriet. De
för Nederländerna under rubrikerna domäner m. m. samt statslotteri upptagna
inkomsterna äro sålunda något högre än de verkliga nettobeloppen.
Ej heller för järnvägarne uppgifvas i Nederländerna några driftkostnader;
detta är dock fullt riktigt, alldenstund de nederländska statsbanorna äro utarrenderade
till ett enskildt trafikbolag; de för Nederländerna redovisade
järnvägsmedlen utgöra sålunda hufvudsakligen arrendeafgifter från trafikbolaget.
Å andra sidan är nettoafkastningen af telegraf- och telefonväsendet
i Nederländerna sannolikt för lågt angifven, alldenstund bland driftkostnaderna
torde vara inräknade äfven utgifter för nyanläggningar.
Inkomsterna af patent, mynt m. m. utgöras i Sverige af mynt- och
kontrollverkens nettoafkastning (patent- och registreringsverkets afkastning är
ej uppförd på riksstaten), för Norge afkastningen af myntverket, patent- och
varumärkesregistreringen, justeringsväsendet och emigrationsväsendet, för Danmark
nettoinkomsten åt myntverket, samt patent- och varumärkesregistreringen,
16
122
för Nederländerna inkomst af myntet, för Belgien inkomst af patentväsendet
(myntverkets afkastning synes ej vara upptagen på budgeten).
Beträffande inkomsterna af bankvinst bör anmärkas, att för Sveriges del
upptagits Biksbankens hela nettovinst, medan hvad som afsatts till reserveller
dispositionsfond upptagits bland utgifter för anskaffande af aktiva under
rubriken »afsättning till fonder m. m.».
Öfriga inkomster äro — förutom de i budgeten ej specificerade — böter,
köpeskillingar för försålda fastigheter, inkomster af vissa fonder, utdelning å
aktier m. m. Försäljning af domäner lämnar i Bumänien en icke obetydlig
inkomst; och äfven i Belgien förekommer försäljning af staten tillhörig fast
egendom i ej så ringa utsträckning. Inkomsten af fonder uppgår i Norge
till ett ansenligt belopp, beroende på att flera betydande fonders inkomster
och utgifter här äro uppförda på budgeten. Anmärkas må, att ränteafkastning
af staternas reservfonder, kassabehållningar och utlånta medel i
allmänhet ej här inräknats, dessa hafva, såsom längre fram vidare omnämnes,
afdragits från räntorna på statsskulden och förekomma sålunda ej
på inkomstsidan.
Att äga betydande inkomster ur andra källor än beskattning är gifvetvis
för en stat af stor fördel. Ur denna synpunkt sedt får man anse Belgiens,
Rumäniens och Sveriges ställning mycket gynnsam, i det i Belgien nära en
tredjedel, i Rumänien mer än en fjärdedel och i Sverige öfver en femtedel
af samtliga inkomster tillhöra ifrågavarande inkomstkategori. I Norge, Danmark
och Nederländerna äro dessa inkomster väsentligt mindre, uppgående
till endast resp. 12.8, 12.6 och 8.2 0/0.
Summa inkomster.
Såsom af det föregående torde framgå, hafva bland inkomsterna ej inräknats
upptagna statslån och ej heller belopp, som tillskjutits af staten tillhöriga
fonders och kassors kapitaltillgångar. Under sådana omständigheter
är en jämförelse mellan totala beloppet af å ena sidan inkomsterna och å
andra sidan de egentliga utgifterna af stort intresse, enär däraf framgår,
huruvida inkomsterna varit tillräckliga för de egentliga utgifternas bestridande,
eventuellt lämnat öfverskott därutöfver, eller om brist förekommit. Det visar
sig nu, att i alla länderna utom Belgien har öfverskott uppstått. Öfverskottet
utgjorde, såväl absolut som i kronor per invånare och i procent af
samtliga inkomster:
123
| Kronor. | Kronor per | % af samtliga |
Sverige.......................................... | 14,310,366 | 2.73 | 9.2 |
Norge .......................................... | ........................... 1,957,782 | 0.85 | 3.3 |
Danmark.................................... | ............................ 12,038,023 | 4.74 | 14.9 |
Nederländerna.............................. | .......................... 12,117,295 | 2.21 | 5.6 |
Rumänien .................................... | ............................ 29,738,248 | 4.93 | 19.0 |
I Belgien åter visar sig brist, uppgående till 17,832,962 kr., 2.55 kr.
per invånare, 6.4 % af de egentliga utgifterna. Emellertid torde i verkligheten
Belgiens ställning varit något gynnsammare, än som dessa siffror antyda,
enär, såsom vid redogörelsen för kommunikationsutgifterna omnämnes,
vissa utgifter för anskaffande af inkomstgifvande egendom måst uppföras
bland de egentliga utgifterna; i någon mindre grad torde detta äfven vara
fallet beträffande Nederländerna. Att i Belgien de egentliga utgifterna öfverstiga
inkomsterna, är för öfrigt ej öfverraskande, då här, liksom i så många
andra stater, större byggnadsarbeten o. d., äfven om de icke äro inkomstgifvande,
bruka bestridas af lånemedel. Hvad Rumänien beträffar, så äro
siffrorna af skäl, som förut omnämnts, så osäkra, att några mera långt gående
slutsatser knappast böra dragas af de uppgifna öfverskottssiffrorna, de verkliga
kunna nämligen vara ej oväsentligt lägre än dessa.
De ofvan beräknade öfverskotts- och bristsiffrorna angifva, i den mån tillförlitlighet
kan tillerkännas dem, med hvilka belopp de olika staternas finansiella
ställning i medeltal årligen förbättrats, resp. försämrats under den tid,
som är i fråga. Det visar sig då, att Rumänien, Danmark och Sverige hafva
att uppvisa det bästa, Nederländerna, Norge och Belgien det sämsta resultatet
af sin statsfinansiella rörelse. Hvad särskild! Sverige beträffar, så har
det varit i stånd att förbättra sin finansiella balans med ej mindre än 14.4
millioner kronor årligen, onekligen ett mycket tillfredsställande resultat.
En annan fråga, som icke sammanfaller med den nu behandlade, är,
huru stort belopp af statsinkomsterna som kunnat användas för bildande och
ökande af fonder eller för bestridande af utgifter, för hvilka enligt vanliga
statsfinansiella principer lånemedel kunnat anlitas, d. v. s. för anskaffande
af inkomstgifvande egendom, eller motsatt, huru stor del af statsutgifterna,
som i strid med åtminstone de i Sverige tillämpade grundsatserna ifråga om
användande af lånemedel, måst betäckas genom statslån eller förbrukande
af samladt kapital. För erhållande af svar på denna fråga måste de ofvan
beräknade öfverskotten minskas eller bristen ökas med hvad som användts
för amortering af statsskuld. Balansräkningen för de särskilda staterna utfäller
då på följande sätt (+ = öfverskott, — = brist):
124
Kronor per komster resp. (vid
invånare, brist) af utgifterna.
°!o af samtliga in -
Kronor. invånare.
Sverige...
Norge ....
Danmark
+ 11,713,208 + 2.23
— 878,894 — 0.38
+ 10,757,627 + 4.24
+ 7,329,230 + 4.34
- 23,271,682 - 3.33
+ 15,994,923 + 2.65
+ 7.6
— 1.4
+ 13.3
+ 3.4
- 8.2
+ 10.2
Nederländerna ...
Belgien ................
Rumänien
I Sverige, Danmark och Rumänien hafva sålunda årligen stora belopp
användts för bildande och ökande af fonder eller för bestridande af utgifter,
som. i händelse af mindre rikliga inkomster, mycket väl kunnat bestridas med
lånemedel. Annorlunda ställer sig saken i Belgien och Norge. Här hafva
lånemedel eller samladt kapital måst användas för utgifter, hvilka enligt svensk
praxis bort bestridas med normala inkomster.
Gruppering. Att driftkostnaderna för statens inkomstgifvande verksamhet
i föreliggande statistik icke inräknas bland utgifterna utan särskildt
redovisas, har förut nämnts. Emellertid finnes ytterligare en grupp af utgifter,
som bör afskiljas från de öfriga och behandlas särskildt, nämligen utgifterna
för anskaffande af inkomstgifvande egendom eller afbetalning af skuld.
rån viss synpunkt sedt kunna dessa utgifter betraktas såsom en kapitalplacering,
om också ofta af tvifvelaktig rentabilitet, de äro sålunda icke utgifter
af samma slag som de öfriga och böra då också skiljas från dessa.
Man erhåller på så sätt de tvenne hufvudgrupperna af utgifter: egentliga utgifter
och utgifter för anskaffande af aktiva eller afbetalning på skuld. De
egentliga utgifterna få sedermera ytterligare fördelas i grupper för de statsän
amål de afse. En uppdelning af utgifterna i ordinarie och extra ordinarie
har ej kunnat genomföras.
Civillista. Härunder inbegripes ej blott civillistan i inskränkt mening,
utan äfven apanager till icke regerande medlemmar af konungahusen samt
Utgifterna
I. Egentliga utgifter.
A. Författnin ^utgifter,
125
anslag till kungliga slott, för så vidt dessa officiellt hänföras hit. Det sistnämnda
är icke fallet i Belgien, där de ingå bland öfriga anslag till offentliga
byggnader och icke kunnat särskiljas från dessa. Vid jämförelse de olika
staterna emellan får detta beaktas, liksom att i Nederländerna och Rumänien
monarken vid sidan af civillistan äger åtnjuta inkomsten af vissa domäner, i
Nederländerna uppgående netto till omkring 800,000 kr. årligen. Det i
Sverige utgående anslaget från Riksgäldskontoret på 300,000 kr. kan ej i
detta sammanhang komma i betraktande, alldenstund detta är att räkna såsom
ränta på en statens skuld till konungahuset. Beträffande civillistan i Norge
är att märka, det denna numera är betydligt högre, än som angifves af
medeltalet för 1902 —1906, dess ordinarie belopp utgör fr. o. m. år 1906
751,019 kr., 0.32 kr. per invånare.
Regering. Härunder skulle egentligen sammanföras utgifterna för statsrådet
(ministrarna) och statsdepartementen. För Rumänien afse emellertid
tabellens siffror endast ministergagerna, rörande kostnaderna för ministerierna
saknas uppgifter. För Norge ingå bland regeringskostnaderna äfven utgifter
för kommittéer; för Sverige äro dessa däremot på grund af bristfällig specifikation
hänförda till utgifter för allmän inre styrelse. För öfriga stater
(utom Rumänien) torde de, åtminstone delvis, vara inräknade bland utgifterna
för regeringen.
En jämförelse mellan kostnaderna för regeringen i Sverige och i öfriga
länder är icke tillåtlig. I utlandet saknas till stor del motsvarighet till våra
centrala ämbetsverk, hvilkas plats fylles af statsdepartementen; i de främmande
staternas utgifter för regering äro sålunda inbegripna utgifter, som
i den svenska statistiken äro uppförda under särskilda förvaltningsgrenar.
Uteslutande härpå torde Sveriges låga siffra bero.
Folkrepresentation m. m. Att dessa utgifter i Sverige uppgå till
så högt belopp, beror på att i dem äro inräknade en del utgifter, som
sakna motsvarighet i de främmande länderna, nämligen kostnaderna för Riksgäldskontoret,
Riksdagens revisorer, Justitieombudsmannen och Kyrkomötet.
De egentliga riksdagskostnaderna, med inräknande af utgifterna för Riksdagens
hus och bibliotek, utgjorde i medeltal för åren 1902—1906 942,312
kr., 0.18 kr. per invånare. Vid eu jämförelse mellan utgifterna för den
svenska Riksdagen och utlandets folkrepresentationer är vidare att märka,
det i kostnaderna för de nederländska, belgiska och sannolikt också rumäniska
folkrepresentationerna icke ingå de högst betydliga utgifterna för det
parlamentariska trycket, hvilka ingå i kostnaderna för officiellt tryck i allmänhet
och uppförts under »allmän inre styrelse». Sannolikt är kostnaden
för folkrepresentationen i förhållande till folkmängden något större i Sverige
än i Nederländerna, men mindre än i Belgien och högst betydligt lägre än i
Danmark och Norge, hvilken sistnämnda stat visar maximum.
126
Författning sutgifterna tillsammantagna utgöra öfverallt endast en ringa
del af statsutgifterna, växlande från 1.4 % (i Rumänien) till 5.3 % (i Norge)
af samtliga egentliga utgifter.
B. Utrikesförvaltning.
Utgifterna för denna förvaltningsgren höra till de mindre betydande på
budgeten. Erinras må, att de i tabellerna uppföras med afdrag för influtna
konsulatafgifter i de länder, där sådana upptagas på budgeten.
Vid jämförelse med öfriga staters utgifter böra för Sveriges och Norges
del icke användas de i jämförelsetabellen upptagna medeltalen utan i stället
beloppen under år 1906, alldenstund till följd af unionsupplösningen väsentligt
ändrade förhållanden inträdt. Utgifterna år 1906 utgjorde för Sverige
829,860 kr., för Norge 702,837 kr., eller per invånare resp. 0.16 och 0.30
kr. Af här behandlade fem stater har sålunda i förhållande till invånareantalet
Sverige jämte Danmark den minsta kostnaden för sin utrikesförvaltning,
Norge, näst Belgien, den största. Norges utgiftskvot per invånare är
nära dubbelt så hög som Sveriges.
C. Kolonier.
0
Utgifter för kolonier förekomma helt naturligt endast i Danmark och
Nederländerna. Beträffande Danmark hafva hit hänförts jämväl utgifterna för
bilanden, Island, Grönland och Färöarna, och utgöra dessa bufvudmassan af
de ifrågavarande utgifterna. För såväl Danmark som Nederländerna afse de
i statistiken upptagna beloppen naturligtvis endast den del af kostnaderna
för kolonier och biländer, som finnes upptagen på moderlandets budget, sålunda
öfverhufvud taget icke kostnaderna för koloniernas lokala förvaltning,
försvar o. s. v.
D. Försvarsväsende.
Rörande det sätt, hvarpå hithörande olika anslag sammanförts, torde en
närmare redogörelse vara erforderlig, än hvad som kan vara behöfligt beträffande
utgifterna för öfriga förvaltningsgrenar.
Beträffande Sverige hafva siffrorna direkt hämtats ur den för kommittén
utarbetade statistiken och omfatta sålunda samtliga utgifter på fjärde hufvudtiteln
utom för krigsministern och landtförsvarsdepartementet; utgifterna på
127
femte hufvudtiteln utom för sjöministern och sjöförsvarsdepartementet samt
anslagen till handeln; de särskilda anslagen på tionde hufvudtiteln för det
militära pensionsväsendet samt, för åren 1902 och 1903, det ännu ej ersatta
värdet af rustnings- och roteringsbesvären. Icke upptagna äro sålunda de
på allmänna indragningsstaten uppförda pensionerna, ett ringa fåtal, samt utgifter
för försvarsväsendet, som bestridts af särskilda fonder (Invalidhusfonden,
Vadstena krigsmanshusfond o. s. v.) och icke betäckts af till fonderna anvisade
statsanslag, ett jämförelsevis obetydligt belopp. Ej heller den inkvarteringskostnad,
som drabbar vissa städer, torde uppgå till någon större
summa. Vid en jämförelse med förhållandena i främmande länder kunna
därför de i tabellen för Sverige angifna beloppen utan nämnvärdt fel anses
motsvara hela kostnaden för försvarsväsendet.
För Norge hafva till utgifterna för försvarsväsendet hänförts följande
anslag, nämligen: samtliga utgifter under Försvarsdepartementet utom för
»Norges geografiske Opmaaling» samt anslagen för fyr-, räddnings-, lots- och
navigationsväsende (Hovedpost X B: 6 — 9); på budgeten uppförda militära
pensioner1) (enligt benägen uppgift af Direktör Kiaer, beloppet enligt budget,
ej räkenskaper) samt slutligen utgifter på extra ordinarie stat (bestridda af
statslånemedel), häribland kostnader för rustningar under år 1905 (i jämförelsetabellen
hänförda till »gemensamma utgifter»). Däremot hafva icke
inräknats de på extra stat uppförda anslagen till betäckande af utgifter för
försvaret under föregående år, emedan dessa utgifter redovisats förut för det
år, under hvilket de blifvit gjorda.
Danmark. Till utgifter för landtförsvar hafva hänförts samtliga anslag
under Krigsministeriet, utom till själfva ministeriet, till Generalstabens topografiska
afdelning och till nybyggnad af riksdagshuset; samt dessutom
de under Inrikesministeriet uppförda anslagen till inkvartering och till
skytteföreningar. Sjöförsvarets utgifter utgöras af anslagen under Marinministeriet,
med undantag af anslagen till ministeriet, till sjökortarkivet,
till muddringsväsendet och till de på budgeten under afd. II upptagna
institutionerna (lots- och fyrväsende m. m.); samt dessutom det under
Finansministeriet upptagna anslaget till löneförbättring för varfvets personal.
Till gemensamma utgifter hafva hänförts de under pensionsväsendet
uppförda anslagen till de militära underklassernas pensionering och till invalidförsörjning
samt anslaget under Finansministeriet till Bestyrelsen för de
militära underklassernas pensionering etc., vidare anslagen under Justitieministeriet
till utskrifningsväsendet (äfven extra ordinarie), de under Finans
-
1) Till största delen bestrides pensioneringen af den allmänna pensionskassan, hvars förnämsta
inkomster äro afgifter af de pensionsberättigade.
128
ministeriet uppförda anslagen till försvarskommittén och till lönetillägg (rörande
beloppet af de sistnämnda hafva upplysningar benäget meddelats af
Direktör Koefoed), slutligen ett anslag till hedersgåfva åt deltagarne i 1848
— 50 års krig. Beloppet af de gemensamma utgifterna har minskats med
vissa försvars väsendet tillhörande inkomster af hyror, försäljning af utrangerad
materiell m. m. Uppgifterna rörande kostnaderna för försvarsväsendet i
Danmark lida af en mindre betydande ofullständighet, i det utgifterna för
pensionering af officerare och deras vederlikar icke äro här inbegripna.
Nederländerna. Utgifterna för landtförsvaret utgöras af anslagen under
Krigsdepartementet, utom till departementet själft och till topografiska afdelningen;
samt de under Inrikesdepartementet uppförda anslagen till nationalmilisen
och skytteväsendet. Till sjöförsvarets utgifter hafva hänförts anslagen
under Marindepartementet, med undantag af departementskostnaderna och utgifterna
för lots- och fyrväsen samt »hydrografi». I de för Nederländerna
uppgifna försvarsutgifterna ingå äfven pensionskostnaderna.
Belgien saknar flotta, och afse sålunda här försvarsutgifterna uteslutande
landtförsvaret. I de uppgifna beloppen ingå samtliga anslag under Krigsministeriet
utom kostnaderna för själfva ministeriet, det militära topografiska
institutet och gendarmeriet; vidare äro hit hänförda utgifterna under
statsskuldsväsendet till »rémunération en matiére de milice», anslagen under
Inrikes- och undervisningsministeriet till milisen samt (äfven extra ordinarie
anslag) till »garde civique et corps de sapeurs-pompiers» (i sistnämnda anslag
ingå sålunda vissa kostnader, som icke vidkomma försvaret, så vidt möjligt
hafva dock kostnaderna för brandväsendet frånräknats). Pensionskostnaderna
torde åtminstone delvis vara inbegripna i det ofvan omnämnda anslaget till
»rémunération en matiére de milice».
Beträffande Rumänien äro uppgifterna rörande försvarsutgifterna osäkrare
än för de öfriga staterna. I tabellerna hafva till dessa utgifter hänförts
samtliga anslag under Krigsministeriet, och har dessutom här upptagits inkomsten
af värnpliktsskatten, hvilken icke är uppförd på budgeten utan ingår
till pensionskassan och sålunda användes till militära pensioner. Sannolikt
betäckes dock ej genom denna skatt hela pensionskostnaden, utan är nog en
del af denna icke inbegripen i tabellernas siffror. Emellertid är detta troligen
icke den enda ofullständighet, som vidlåder uppgifterna för Rumänien. I den
sammanställning af offentliga budgeter för finansåret 1901/02, som är införd
i Rumäniens statistiska årsbok, förekommer vid sidan om statens budget en
särskild sådan för en fond, som i fransk öfversättning benämnes »caisse de
dotation de 1’armée». Denna budget balanserar med en inkomst- och utgiftssumma
af 4,716,683 kr., och synes det mig sannolikt, att de i tabellen upptagna
försvarsutgifterna böra ökas med detta belopp för att man skall närma
129
sig verkliga kostnaden för försvaret i Rumänien. Denna skulle sålunda utgöra,
icke såsom i tabellen uppgifves 27,434,944 kr., utan 32,151,627 kr.,
5.33 kr. per invånare, i stället för uppgifna 4.55 kr., 24.4 % af samtliga
egentliga utgifter, emot uppgifna 21.6 %. — Då de i tabellen under rubriken
gemensamma utgifter uppförda beloppen sannolikt så godt som uteslutande
gälla landtförsvaret, skulle försvarskostnaderna i Rumänien, med inräknande
af nyssnämnda belopp af 4,716,683 kr., kunna fördelas på följande sätt:
landtförsvar 31,262,338 kr., 5.18 kr. per invånare; och sjöförsvar 889,289
kr., 0.15 kr. per invånare. Vidare är beträffande Rumänien att märka, det
utgifter bestridda af statslån säkerligen icke äro upptagna på budgeten och
sålunda ej heller ingå i här meddelade siffror. Från och med år 1882 till
och med den 30 september 1903 hafva emellertid för försvarsändamål af
statslånemedel utbetalts ej mindre än 179,591,215 kr., eller i medeltal för
år omkring 8,164,000 kr. Huruvida någon dylik utbetalning förekommit
under här ifrågavarande finansår, saknas uppgift om. Skulle emellertid utgifterna
af statslånemedel under finansåren 1901/02—1902/03 hafva utgjort hvad
de i medeltal uppgått till under åren 1882—1903, komme kostnaden för
försvarsväsendet i Rumänien att ytterligare stiga till öfver 40 rpillioner kr.,
6.63 kr. per invånare.
I alla de här behandlade staterna utgöra försvarsutgifterna en högst betydande
utgiftsgrupp, i Sverige, Norge, Danmark och Nederländerna den
största af alla, i Belgien och Rumänien uppgå räntorna å statsskulden till
högre belopp. Utgiftskvoten per invånare är synnerligen växlande från land
till land, i Sverige
Danmark 8.39 kr., i Belgien 6.95 kr. och i Rumänien, enligt ofvan utförd
korrektion, dock utan hänsyn till hvad som kan hafva utbetalts af lånemedel,
5.33 kr. Af samtliga egentliga utgifter utgjorde försvarskostnaderna i Sverige
52.6 %, i Norge 35.1 %, i Danmark 31.0 %, i Nederländerna 29.5 °j0, i Rumänien
(korrigerad uppgift) 24.4 % och i Belgien 17.4 %. Vid bedömande af
dessa siffror får ihågkommas, dels att, såsom ofvan omnämnts, för vissa
stater pensionsutgifterna endast delvis äro inbegripna i tabellernas summor,
dels att, enligt hvad ofvan vid rubriken »regering» omnämndes, den olika
organisationen äf den centrala administrationen medför, att vissa kostnader
(för Armé- och Marinförvaltningarna), som för Sverige hänförts till utgifterna
för försvaret, för andra länder äro inräknade bland regeringskostnader. Vidare
får vid en jämförelse beaktas, att en ej ringa del af räntorna å statsskulden
i vissa länder, t. ex. Belgien och Rumänien, i verkligheten äro utgifter för
försvarsväsendet, alldenstund statslånemedel i dessa stater användts för bestridande
af försvarsutgifter. Slutligen erinras om, att penningvärdet af den
ekonomiska uppoffring, som värnpliktsskyldighetens fullgörande innebär, säker
17
-
130
ligen ställer sig synnerligen olika i olika stater och måhända kan i betydlig
grad utjämna de skiljaktigheter de särskilda länderna emellan, som tabellen
utvisar.
Af totala kostnaden för försvaret kräfver i alla här behandlade länder
lan dt försvaret den största delen, i Belgien förekommer öfverhufvud intet sjöförsvar,
och i Rumänien äro kostnaderna härför försvinnande. Af öfriga
stater är Nederländerna den, i hvilken sjöförsvaret äger den relativt största
betydelsen, närmast kommer Sverige, så Danmark och sist Norge. Att med
siffror exakt angifva, huru stor del af hela försvarskostnaden som faller på
den ena eller andra grenen af försvaret, är ej möjligt till följd af förekomsten
af gemensamma utgifter.
E. Rättsväsende.
Bomstolar. Någon jämförelse mellan kostnaderna för domstolsväsendet
i de olika staterna kan icke utföras på grundval af tabellens siffror. Orsakerna
härtill äro, dels att i vissa stater en del kostnader för domstolsväsendet
måst föras bland »öfriga utgifter» för rättsväsendet, dels att domstolar i flera
stater samtidigt äro förvaltningsmyndigheter, hvadan kostnader, som rätteligen
bort upptagas i gruppen »allmän inre styrelse», kommit att belasta domstolarnes
budget, dels slutligen att flerstädes kommunerna i ej ringa utsträckning
deltaga i bestridande af kostnaderna för domstolsväsendet, utan
att man är i stånd att fullständigt angifva deras ifrågavarande utgifter. Någon
särskild! stor betydelse ur finansiell synpunkt äga ingenstädes utgifterna för
domstolarne.
Fångvård. Beträffande tabellernas siffror är att anmärka, det kostnaderna
för fängelsebyggnader i Nederländerna icke kunnat hänföras till fångvårdsutgifterna
utan måst upptagas bland »öfriga utgifter». Vidare får ihågkommas,
att äfcen kommunerna hafva utgifter för fängelseväsendet, beloppet
af dessa kan dock uppgifvas endast för Norge, där de år 1904 utgjorde för
amtskommunerna 59,862 kr. och för städerna 203,866 kr., tillsamman 263,728
kr. Ehuru sålunda en jämförelse mellan de olika staternas utgifter för fångvården
måste ske med en viss reservation beträffande siffrornas jämförbarhet,
torde i hvarje fall af tabellens siffror kunna slutas till, att fångvårdskostnaderna
i Sverige äro ovanligt höga i jämförelse med dessa utgifter i de
öfriga staterna.
Öfriga utgifter utgöras af kostnader för byggnader för rättsväsendets
behof utom fängelser (i Nederländerna äfven dylika), för allmänna åklagare,
vittnen, juryer m. m. En jämförelse mellan beloppet af dessa utgifter i de
särskilda staterna erbjuder föga intresse.
131
Samtliga utgifter för rättsväsendet hålla sig i alla staterna utom Norge
vid nästan alldeles samma procentsats af samtliga egentliga utgifter, nämligen
från 3.2 till 3.8 %. I Norge äro de däremot väsentligt högre, 5.7 % af de
egentliga utgifterna, beroende på de stora kostnaderna för rättskipningen i
brottmål.
F. Allmän inre styrelse.
Landsstat och polis. Af samma skäl som de olika ländernas domstolskostnader
icke äro sinsemellan jämförbara, är ej heller möjligt att åstadkomma
en jämförelse mellan utgifterna för landsstat och polis. I ögonfallande
är dock den betydliga utgiften härför i Belgien, förorsakad af det
belgiska gendarmväsendet, som saknar motsvarighet i öfriga här behandlade
stater. «
Pensioner m. m. Egentligen skulle härunder uppföras alla pensioner
och liknande utgifter utom för militära och kyrkliga befattningshafvare. Ej
heller pensioner till personer anställda vid staternas inkomstgifvande företag
borde dock här inbegripas, dessa pensioner borde i stället hänföras till driftkostnaderna
för resp. företag. Emellertid har ej kunnat undvikas, att dels,
såsom förut nämnts, i vissa länder militära pensioner kommit att bär inräknas,
dels civila pensioner blifvit i undantagsfall hänförda till de särskilda förvaltningsgrenarnes
utgifter. Framför allt minskas emellertid siffrornas jämförbarhet
af, att en likformig behandling af pensionsutgifterna för de inkomstgifvande
verken icke kunnat genomföras, ej ens för en och samma stat har
enhetlighet kunnat åstadkommas, ja, i ett fall har t. o. m. för samma verk
i samma stat måst för vissa år följas en grupperingsprincip och för andra
år en annan. Då vidare principerna för pensionering äro så ytterligt olika
i olika stater, särskilt förekomma fristående pensionskassor i mycket olika
utsträckning, kunna ej heller tabellens uppgifter rörande pensionskostnaderna
inbjuda till en närmare jämförelse de särskilda staterna emellan.
Öfriga utgifter. Hit hafva hänförts kostnader för officiell statistik, officiellt
tryck och offentliga byggnader, som icke stå under särskilda ämbetsverks
förvaltning. Men dessutom har här inräknats hela den grupp af utgifter,
som i den särskilda svenska statistiken benämnts »gemensamma förvaltningsutgifter»,
och som omfattar alla sadana utgifter, som icke kunnat
hänföras till de särskilda förvaltningsgrenarne. Slutligen hafva hit hänförts
de i Danmark, Nederländerna och i ett fall i Belgien (till staden Briissel)
till kommuner utgående understöd, som icke äro afsedda för något bestämdt
kommunalt ändamål. Eu jämförelse de särskilda staterna emellan beträffande
132
beloppet af dessa »öfriga utgifter», liksom af utgifterna för allmän styrelse
öfverhufvud, vore uppenbarligen meningslös.
Beträffande utgifternas för kyrkliga ändamål natur skilja sig Nederländerna
och Belgien fullständigt från öfriga här ifrågakommande stater. I förstnämnda
länder finnes ingen statskyrka, men staten understödjer med penninganslag
vissa kyrkosamfund, nämligen de protestantiska (såväl evangelisklutherska
som reformerta), romersk-katolska och mosaiska. Hvad som utöfver
dessa anslag erfordras för kyrkornas behof får fyllas genom frivilliga bidrag,
inkomster af stiftelser o. d.; kommunala utgifter för kyrkliga ändamål äro i
regel knappast tänkbara, dock torde i Belgien förekomma, att romersk-katolska
kyrkobyggnader bekostas „af provinser eller kommuner. Statsanslaget
till kyrkliga ändamål är störst i Belgien, 0.74 kr. per invånare emot 0.61 kr.
i Nederländerna.
Helt andra äro förhållandena i de skandinaviska länderna och Rumänien.
I alla dessa finnes en stats- eller folkkyrka, för hvilken kostnaderna bestridas
af allmänna medel, dels statens och dels församlingarnes, hvarjämte prästerskapet
åtminstone i de skandinaviska länderna i allmänhet åtnjuter inkomster
af boställen. För Sverige, Norge och Rumänien finnas församlingarnes utgifter
för kyrkliga ändamål redovisade i den kommunala finansstatistiken,
däremot är detta icke fallet för Danmarks del. Kommunernas ifrågavarande
utgifter utgjorde år 1904 i Sverige 13,558,200 kr.1) och i Norge 3,240,954
kr.; i Rumänien uppgingo de finansåret 1901/02 till 1,188,246 kr. För
Sverige tillkomma vidare löneregleringsfondernas utgifter, i medeltal för åren
1902—1906 594,047 kr. Med inräknande af statsanslagen utgjorde samtliga
utgifter för kyrkliga ändamål:
I förestående summor ingår ej afkastningen af boställen, liksom i Norge
ej heller prästerskapets inkomster af afgifter för prästerliga förrättningar. I
Sverige förekomma som bekant inga dylika afgifter, och torde skillnaden
mellan Sverige och Norge ifråga om utgiftskvoten per invånare häri till stor
del finna sin förklaring. Hvad Rumänien angår, så synes sannolikt, att kyr
'')
Härifrån borde rätteligen afräknas den från staten utgående ersättningen för vin- och
byggnadssäd, ett par hundra tusen kronor; rörande dess exakta belopp finnas emellertid ej uppgifter
tillgängliga.
G. Kyrkliga ändamål.
» Norge ......... 4,496,737
» Rumänien ... 4,852,218
i Sverige......... 14,850,655
Kr.
Kr. per inv.
2.83
1.97
0.80.
133
kan bär åtnjuter inkomster, som icke finnas redovisade i räkenskaperna, ungefär
såsom förhållandet är i Danmark.
I sistnämnda land utgöras kyrkans förnämsta inkomster af — förutom prästgårdarnes
afkastning — tionde och vissa andra afgifter, som lika litet som fonden
redovisas i några offentliga räkenskaper. Med ledning af en utredning
för åren 1864—68 har emellertid Falbe-Hansen beräknat den danska folkkyrkans
samlade inkomst och därmed äfven utgift, af kastningen af prästgårdarne
ej inbegripen, till omkring 5.5 millioner kr. Huruvida denna beräkning
motsvarar nuvarande förhållanden, är naturligtvis ovisst.
Utgifterna för kyrkliga ändamål utgöra, om man räknar med deras totala
belopp, en ganska betydande del af de offentliga utgifterna i Sverige, Norge
och Danmark. Däremot äro de på statens budget anvisade anslagen utan
nämnvärd finansiell betydelse, utom i Norge, där de uppgå till 2.2 % af de
egentliga utgifterna.
H. Undervisningsväsende.
Universitet. I öfverensstämmelse med de principer, som i allmänhet
följts vid utarbetandet af denna statistik, äro här endast upptagna de utgifter,
som bestridts af egentliga statsmedel, men icke hvad som utgått af
universitetens egna fonder och inkomster, hvilka ofta kunna vara synnerligen
betydande. I förhållande till folkmängden äro utgifterna för universiteten
störst i Nederländerna, 0.55 kr. per invånare, något som lätt finner sin förklaring
i det jämförelsevis stora antalet (4) väl uLrustade universitet; närmast
kommer Norge med 0.33 kr., så Belgien (2 statsuniversitet) med 0.31
kr., Sverige med 0.24 kr., Danmark med 0.23 kr. och Rumänien med 0.19
kr. De jämförelsevis låga siffrorna för de svenska och danska universiteten
förklaras af, att universiteten i Uppsala och Köpenhamn äga ansenliga egna
inkomster.
Allmänna läroverk. Beträffande utgifter för dylika undervisningsanstalter
står Sverige utan jämförelse bland de stater, hvilkas förhållanden här undersökas.
Absolut taget äro utgifterna i Sverige omkring lV4 million kr. större
än i Belgien, som kommer närmast, och utgiftskvoten per invånare är i
Sverige dubbelt så hög som i Belgien och Rumänien samt fem gånger så
hög som i Danmark, som kommer sist i raden. Orsakerna till detta anmärkningsvärda
förhållande torde vara, dels att elementarundervisningen i
utlandet mera än i Sverige bcdrifves i kommunala eller enskilda undervisningsanstalter
— statsunderstöd till dylika har i förevarande statistik hänförts
till »öfriga utgifter» —, dels att de statliga elementarskolornas verksamhet
i högre grad än i Sverige uppehälles med egna. inkomster, termins
-
134
utgifter eller andra medel. Hvad i tabellen upptages såsom utgifter för allmänna
läroverk, är nämligen endast hvad som af statsmedel utbetalts för
statens egna elementarläroverk.
Folkundervisning. Under denna utgiftstitel hafva principiellt upptagits
endast statens utgifter för folkskoleväsendet i egentlig mening, sålunda utgifter
för central administration, inspektion, seminarier, understöd till kommunernas
folkskoleanstalter samt anslag till statens egna folkskolor, där
dylika finnas, såsom i Belgien, däremot icke anslag för sådana folkbildningsanstalter
som folkbibliotek, föreläsningskurser för arbetarklassen o. s. v. Utgifter
för pensionsväsendet skulle ej heller inräknats, i öfverensstämmelse
med den svenska statistiken; för Danmark hafva emellertid anslagen till pensionsväsendet
icke kunnat frånräknas, och möjligen ingå äfven för Nederländerna
och Rumänien vissa pensionsutgifter i de uppgifna summorna.
Öfverallt är folkundervisningen närmast en kommunernas angelägenhet,
ehuru med större eller mindre understöd af staten. I Sverige utgjorde år
1904 kommunernas kostnader för folkundervisningen, värdet af åt lärarne
anslagna naturaförmåner inbegripet, men naturligtvis med afdrag för åtnjutna
statsanslag, 19,214,016 kr. Häri ingå emellertid pensionsafgifter samt räntor
å skuld, Indika egentligen icke borde bär inräknas. De förstnämnda torde
kunna anslås till i rundt tal 430,000 kr., de sistnämnda utgjorde 1904 för
landskommunerna 569,648 kr.,'' för städerna saknas uppgift, men torde beloppet
kunna beräknas till något öfver en half million kr. Kommunernas
kostnader för folkskoleväsendet år 1904 torde sålunda med afdrag för utbetalta
räntor och pensionsafgifter kunna anslås till omkring 17,700,000 kr.
Med inräknande af statens utgifter kunna sålunda samtliga kostnader för
folkskoleväsendet för tiden omkring år 1904 beräknas till omkring 26,200,000
kr., 4.99 kr. per invånare. -— I Norge utgjorde år 1904 de kommunala utgifterna
för folkskoleväsendet 7,837,113 kr.; med tillägg af årliga medelbeloppet
åt statens utgifter finansåren 1902/03 —1906/07 stiger summan till
12,016,768 kr., 5.24 kr. per invånare. — För Danmark utgjorde kommunernas
utgifter för skolväsendet finansåret 1904/05 16,163,278 kr. Då emellertid i
denna summa ingå såväl pensionsutgifter som utgifter för andra undervisningsanstalter
än folkskolor, är en jämförelse med svenska förhållanden icke
möjlig. I Nederländerna utgjorde år 1904 samtliga nettoutgifter för folkskoleväsendet
(statens och kommunernas sammanräknade), utom pensioner,
32,691,600 kr., 5.98 kr. per invånare. — I Belgien utgjorde år 1904 provinsernas
och kommunernas utgifter för folkskoleväsendet sammanlagdt
17,982,253 kr., tilläggas statens medelutgifter under åren 1902—1905, erhåller
man såsom totalsumma för folkskoleutgifterna i Belgien 31,986,064 kr.,
4.58 kr. per invånare. — För Rumänien uppgifvas departementens och kom
-
135
munernas utgifter för undervisning öfverhufvud, sålunda ej blott folkundervisning,
finansåret 1901/02 till 2,034,526 kr., tilläggas statens utgifter för
folkundervisningen, stiger summan till 9,521,506 kr., 1.58 kr. per invånare,
i hvilka siffror dock, som antyddes, måhända ingå utgifter äfven föi andra
undervisningsanstalter än folkskolor.
Totala" kostnaderna för folkundervisningen kunna sålunda i de särskilda
staterna beräknas till följande belopp.
Kronor. Kronor per invånare.
Sverige................. 26,200,000 4.99
Norge ................. 12,016,76S 5.24
Nederländerna ... 32,691,600 5.98
Belgien............... 31,986,064 4.58
Rumänien........... 9,521,506 1.58
Utgifterna per hufvud af befolkningen åro sålunda störst i Nederländerna,
hvarefter öfriga länder komma i följande ordning: Norge, Sverige, Belgien och
sist Rumänien.
Hvad särskildt statsanslagen till folkundervisningen angår, så äro dessa
i förhållande till folkmängden störst i Nederländerna och därnäst i Belgien
samt minst i Rumänien; i förhållande till öfriga statsutgifter äro de af största
vikten i Belgien och Norge, där de uppgå till respektive 7.6 och 7.2 % af
de egentliga utgifterna; i Danmark och Belgien utgöra de däremot endast
5.0 % af nämnda utgifter; Sverige och Rumänien intaga en mellanställning
med procentsiffrorna 6.0 och 5.9.
Öfriga utgifter. De undervisningsanstalter, hvilkas statsanslag hämörts
till denna utgiftstitel, äro: tekniska, fack- och yrkesskolor, kommunala och
enskilda elementarläroverk, skolor och uppfostringsanstalter för vanartade
eller abnorma barn m. m. Däremot hafva utgifterna för militära undervisningsanstalter
hänförts till försvarsväsendet och kostnaderna för undervisning
i bildande konst och musik till vetenskap och konst. En jämförelse mellan
de särskilda staternas utgifter för dessa undervisningsanstalter kan icke blifva
vidare upplysande.x)
Utgifterna för undervisningsväsendet tillsammantagna utgöra en högst
betydande del af de egentliga utgifterna, växlande från 12.5 % i Rumänien
och 12.4 % i Norge ned till 7.6 % i Belgien. I Sverige är procentsi ifrån 11.6,
i Danmark ll.l och i Nederländerna 11.0. I förhållande till folkmängden äro
dessa utgifter störst i Nederländerna, där de utgöra 4.12 kronor per invånare;
närmast komma Norge, Sverige, Belgien och Danmark med från 3.15 till 3.00
l) De i den särskilda tabellen för Rumänien uppförda inkomsterna för undervisningsväsendet
i allmänhet hafva i jämförelsetabellen afräknats från »öfriga utgifter».
t
136
kr. per invånare, sist kommer Rumänien med en utgiftskvot af 2.64 kr.
Att man icke af dessa siffror får sluta till, huru totala kostnaden för undervisningsväsendet
ställer sig i de särskilda länderna, är uppenbart. Uppgifter
om hela utgiftssumman finnas emellertid endast undantagsvis, för år 1904
uppgifves emellertid hela kostnaden i Norge till 16,774,269 kr. och i Nederländerna
till 44,368,500 kr., respektive 7.31 och 8.21 kr. per invånare. I
Sverige hafva utgifterna för undervisningsväsendet år 1900 beräknats till netto
32,701,748 kr., 6.39 kr. per invånare, hvilka siffror emellertid äro mycket för
låga enligt nuvarande förhållanden.
I. Vetenskap och konst.
Såsom ofvan nämnts, hafva här inräknats äfven utgifter för undervisningsanstalter
för bildande konst och musik. I öfrigt hafva hit hänförts alla
utgifter för bibliotek, arkiv, museer, vetenskapliga samfund, inrättningar och
verk, skönlitteratur, bildande konst (kyrkorestaureringar inbegripna), musik
och teater m. m. I allmänhet äro kostnaderna för byggnader inräknade;
beträffande Belgien har detta emellertid endast i ringa utsträckning låtit sig
göra, större delen af byggnadsutgifterna (sannolikt synnerligen ansenliga belopp)
hafva måst hänföras till »öfriga utgifter» för allmän inre styrelse.
Äfven för öfriga stater torde en del utgifter för hithörande byggnader vara
hänförda till sistnämnda utgiftsgrupp.
Förutom hvad nu nämnts måste ytterligare vid en jämförelse de särskilda
staterna emellan beaktas, att i flera stater, Danmark framför andra,
finnas för vetenskap och konst afsedda särskilda fonder med mycket störa
kapital, hvilkas utgifter icke ingå i statens allmänna räkenskaper. För Sveriges
del erinras därjämte om, att utgifter, som bestridts af Vetenskapsakademiens
inkomster af almanacksprivilegiet och Svenska akademiens inkomster af Postoch
Inrikestidningar, bådadera inkomster af offentlig natur, icke ingå i de
uppgifna utgifterna för vetenskap och konst. År 1906 utgjorde den förstnämnda
inkomstposten 140,000 kr. och den sistnämnda 51,931 kr., tillsamman
191,931 kr. Äfven med inräknande af nänmda summa blifva emellertid
utgifterna för vetenskap och konst i Sverige icke synnerligen höga, endast
Rumänien och Norge visa i förhållande till folkmängden lägre utgifter. Nästan
abnormt höga äro dessa utgifter i Danmark, där de med inräknande af vissa
anslag, som anvisats på Sorö akademis fond och icke ingå i tabellernas siffror,
stiga till omkring 2,000,000 kr. årligen, 0.78 kr. per invånare. Äfven i Belgien
äro ifrågavarande utgifter mycket stora, särskilt om hänsyn tages till
att, som ofvan nämnts, de betydliga byggnadskostnaderna endast i ringa
mån äro inräknade.
137
K. Hälso-, sjuk- och fattigvård.
Hälso- och sjukvård är ett förvaltningsområde, där kommunerna spela
en viktig roll vid sidan om staten. I Nederländerna och ännu mera i Belgien
äro statens utgifter för dessa ändamål knappt nämnvärda, i Danmark,
Norge och Sverige äro de däremot ganska ansenliga, till stor del beroende
på de betydliga utgifterna för hospitalen. De kommunala utgifterna för hälsooch
sjukvård utgjorde i Sverige år 1904: landstingens, med afdrag för influtna
legosängsafgifter, 4,156,158 kr. och de öfriga kommunernas, legosängsafgifter
i Stockholm, Norrköping, Göteborg, Malmö och Gäfle frånräknade,
5,165,218 kr., summa 9,321,376 kr.; efter medräknande af statens
utgifter stiger hela utgiftssumman till 13,399,562 kr., 2.55 kr. per
invånare. — I Norge utgjorde samma år kommunernas utgifter för ifrågavarande
ändamål, med afdrag för inkomster, 2,135,541 kr. och samtliga
utgifter, statens inräknade, 4,127,358 kr., 1.80 kr. per invånare. — I
Danmark utgjorde fmansåret 1904/05 de kommunala hälsovårdsutgifterna
4,192,027 kr. och sålunda samtliga utgifterna 7,488,908 kr., 2.95 kr. per
invånare. — I förhållande till folkmängden äro sålunda totala utgifterna
för hälso- och sjukvård störst i Danmark, därnäst i Sverige och lägst i
Norge. — För Nederländerna, Belgien och Rumänien saknas uppgifter om de
kommunala utgifterna.
Fattigvård och välgörenhet. Den egentliga fattigvården är i allmänhet
kommunernas ensak; de i tabellerna upptagna utgifterna för fattigvård och
välgörenhet utgöras därför hufvudsakligen af en del obetydliga anslag till
välgörenhetsinrättningar. I Belgien deltager dock staten i större utsträckning
i själfva fattigvårdskostnaderna, hvaraf det jämförelsevis höga utgiftsbeloppet
finner sin förklaring. För Danmarks del utgöras utgifterna hufvudsakligen
af det till kommunerna enligt lag af 1891 utgående bidraget till ålderdomsunderstöd,
ett anslag, som emellertid till sin natur närmar sig de bland utgifterna
för näringar upptagna anslagen till arbetarförsäkring.
Kommunernas fattigvårdsutgifter, såvidt möjligt med afdrag för fattigvårdens
egna inkomster, utgjorde år 1904 (1904/05): i Sverige 17,811,567 kr.,
3.40 kr. per invånare; i Norge 9,800,041 kr., 4.27 kronor per invånare; i
Danmark 11,507,134 kr., 4.53 kr. per invånare, fattigvårdsutgifterna i egentlig
mening, frånsedt sålunda ålderdomsunderstöd enligt 1891 års lag, utgjorde
emellertid endast 8,119,119 kr., 3.20 kr. per invånare; och i Nederländerna
10,432,575 kr., l.oi kr. per invånare. För Belgien och Rumänien saknas
uppgifter. Af de förstnämnda fyra staterna hade sålunda, om man frånser
utgifterna för ålderdomsunderstöd i Danmark, Norge i förhållande till folk
18
-
138
mängden de högsta fattigvårdskostnaderna, eller 4.27 kr. per invånare, därefter
kommo Sverige med 3.40 kr., Danmark med 3.20 kr. och Nederländerna
med endast 1.91 kr. per invånare.
L. Näringar.
Jordbruk med binäringar. Såsom binäringar till jordbruket hafva härvid
räknats boskapsskötsel och mejerihandtering, skogshushållning, jakt och fiske.
Emellertid har ej kunnat undvikas, att på grund af räkenskapernas uppställning,
särskilt för Sverige, en del utgifter för befrämjande af skogshushållning
i allmänhet kommit att hänföras till domänernas driftkostnader*i stället
för till förevarande utgiftsgrupp. I en viktig punkt äro tabellernas uppgifter
ofullständiga. För Sverige är nämligen icke inräknad den till hushållningssällskapen
anslagna delen af brännvinsförsäljningsmedlen, ett anslag, som
naturligtvis bör tilläggas statens utgifter för jordbrukets understöd. Beloppet
häraf utgjorde i medeltal för försäljningsåren 1901/02 — 1905/06 1,563,676
kr., och utgöra sålunda i Sverige statens utgifter för jordbruket med binäringar
sammanlagdt 3,493,186 kr., 0.67 kr. per invånare. I verkligheten
har endast Danmark att uppvisa större utgifter per invånare, att siffran för
Norge något öfverstiger den svenska, beror nämligen uteslutande på de betydliga
anslagen till fisket i Norge, anslag, som knappast kunna tänkas
få någon motsvarighet i Sverige.
Öfriga utgifter för näringar omfatta en mångfald olika anslag. Särskildt
viktiga äro i Norge anslagen för subventioner till ångbåtslinjer (hufvudsakligen
utmed norska kusten) samt i Belgien anslagen till arbetarpensionering. Vidare
hafva hit hänförts utgifter för kartverk, för sjukkassor m. in. En jämförelse
mellan de särskilda ländernas utgifter kan ieke äga någon större betydelse.
M. Kommunikationsväsende.
En närmare specifikation af dessa utgifter har ej kunnat genomföras,
framför allt beroende på förhållandena i Nederländerna, Belgien och Rumänien.
För Nederländerna har sålunda måst hit hänföras hela utgiftssumman
för »waterstaat», men häri ingå utgifter af många olika slag, för dammar,
kanaler, vägar m. m.; en del af dessa utgifter hade nog rätteligen bort hänföras
till jordbruksutgifterna. För Belgien har ej heller kunnat skiljas mellan
utgifterna för väg- och för vattenbyggnader, här hafva ej ens kostnaderna
för lots- och fyrväsendet kunnat uppgifvas, emedan utgifterna för det förra
synas vara inbegripna under rubriken sjöväsen (»marine»), medan de för det
senare ingå i kostnaderna för väg- och vattenbyggnader. Såväl för Nederländerna
som, i vida högre grad, Belgien torde bland utgifterna för kommu
-
139
nikationsväsende ingå en del anslag, som egentligen skulle varit att hänföra
till utgifterna för anskaffande af aktiva; otillräcklig specifikation har
emellertid förhindrat deras upptagande under sistnämnda rubrik. För Rumänien
slutligen har ingen med de öfriga staternas jämförlig specifikation kunnat
åstadkommas.
I alla länder få kommunerna i större eller mindre grad vidkännas kostnader
för kommunikationsväsendet. Att något så när fullständigt uppgifva
beloppen häraf är emellertid omöjligt, och kan på grund häraf, såväl som
af ofvannämnda skäl, en jämförelse mellan de särskilda staternas utgifter
för kommunikationsväsendet icke utföras med tillräcklig noggrannhet.
N. Finansförvaltning.
Räntor å statsskuld. Här äro inräknade äfven förvaltningskostnaderna,
dock icke kostnaderna för Riksgäldskontoret i Sverige, hvilka ansetts böra
hänföras till författningsutgifter på grund af denna inrättnings statsrättsliga
ställning. För Rumänien äro i den statistiska årsboken räntor och amorteringar
sammanslagna, hvadan beloppet af de sistnämnda måst beräknas
med ledning af uppgifterna om skuldens kapitalbelopp vid början och slutet
af de olika åren (nya lån synas icke hafva upptagits under de här behandlade
finansåren).
Räntorna å statsskulden utgöra i Rumänien ej mindre än 36.9 °j0 af
samtliga egentliga utgifter, ej långt efter kommer Belgien med 27.7 %. I
båda dessa länder äro statsskuldsräntorna den största utgiftsposten af alla,
i betydelse öfverträffande t. o. m. försvarskostnaderna. Den belgiska statsskulden
torde, liksom den nederländska och danska, till stor del vara af
gammalt datum, ursprungligen väsentligen förorsakad genom krigsutgifter; äfven
Rumäniens skuld är nog till ej ringa del förorsakad genom krig. Såväl i
Rumänien som i Belgien har man emellertid under senare tid lifligt fortgått
på lånevägen, i det man med statslån bestridt utgifter icke blott för järnvägar
o. d., utan äfven för vissa militära ändamål, större civila byggnader
o. s. v. Jämväl i förhållande till folkmängden äro ränteutgifterna störst i
Rumänien och Belgien, här kommer dock Belgien främst med 11.04 kr. per
invånare, Rumäniens siffra är 7.76 kr.
I Nederländerna äro räntorna å statsskulden såväl absolut som framför
allt relativt betydligt mindre än i nyssnämnda tvenne stater, i det de utgöra
18.3 % af de egentliga utgifterna, 6.90 kr. per invånare. Den nederländska
skulden förräntas, liksom äfven den belgiska, efter mycket låg räntefot, 2x/2 å 3 %.
I jämförelse med dessa tvenne länder hafva de skandinaviska mycket
obetydliga ränteutgifter. Jämförelsevis dåligt ställdt är dock Norge, där rån
-
140
torna utgöra 11.8 °j0 af de egentliga utgifterna, 2.98 kr. per invånare, närmast
kommer så Danmark ''med siffrorna 8.4 % och 2.27 kr., sist och sålunda på
den gynnsammaste platsen Sverige med resp. 6.9 °j0, 1.86 kr.
Att ränteutgifterna i de skandinaviska länderna här upptagas till så låga
belopp, beror till en del på beräkningssättet. Såsom förut nämnts, äro nämligen
räntorna upptagna med nettobelopp, d. v. s. med frånräknande af statens
ränteinkomster af utlånta medel, kassabehållning och sådana fonder, som icke
äro afsedda för särskilda statsändamål (grund- och reservfonder). I Nederländerna,
Belgien och Rumänien spela dessa inkomster en jämförelsevis obetydlig
roll, de i tabellen uppförda summorna skilja sig därför föga från
räntornas bruttobelopp. Annorlunda ställer sig saken i de skandinaviska
länderna, där ränteinkomsterna utgöra relativt betydliga summor, såsom framgår
af en jämförelse mellan tabellens nettobelopp och de här nedan meddelade
uppgifterna rörande de verkligen utbetalta räntorna.
Utan afdrag för influtna räntemedel utgjorde räntorna å statsskulden
(inklus. vissa förvaltningskostnader) i medeltal för åren 1902—1906 (1902/03
-1906/07):
Äfven om man räknar med räntornas bruttobelopp, är sålunda de skandinaviska
ländernas ställning vida gynnsammare än de öfriga staternas.
Uppbördskostnader. För Rumänien hafva dessa utgifter icke kunnat
skiljas från öfriga utgifter för finansförvaltningen. Bland Nederländernas
ifrågavarande utgifter ingå vissa, som rätteligen borde varit hänförda till
driftkostnaderna, nämligen en del förvaltningskostnader för domäner och statslotteri.
Beträffande Sverige är för öfrigt att märka, det ailöningen till de
tjänstemän, som hafva taxeringen och uppbörden af de direkta statsskatterna
om händer, icke ingår på detta ställe, utan är inräknad bland utgifterna för
landsstaten. Delvis gäller detta äfven för Norge. Under sådana omständigheter
är en jämförelse mellan uppbördskostnaderna i de särskilda länderna
icke utförbar.
Öfriga utgifter för finansförvaltningen utgöras af kostnaderna för fristående
finansiella ämbetsverk, för revision, restitutioner och ersättningar m. in.
Det höga utgiftsbeloppet för Sverige beror hufvudsakligen på att tolagsersättningen
till städerna här inräknats. Utgifterna i Belgien utgöras till största
delen af restitutioner och ersättningar.
Kronor.
Kr. per invånare.
i Sverige 12,653,625
i Norge 9,125,222
i Danmark 8,050,201
2.41
3.98
3.17
141
Samtliga egentliga utgifter.
Absolut taget visar Belgien den största utgiftssumman, hvarefter följa
Nederländerna, Sverige, Rumänien, Danmark och Norge. Äfven i förhållande
till folkmängden komma Belgien och Nederländerna främst med resp. 39.87
och 37.61 kr. per invånare, därefter Danmark med 27.06, Sverige med 26.82,
Norge med 25.31 och Rumänien med 21.07 kr. Skillnaden mellan de skandinaviska
länderna är sålunda mycket liten i fråga om utgiftskvoten per
invånare. Tydligt är emellertid, att i Norge, med dess mindre nationalinkomst
och åtminstone i jämförelse med Sverige obetydliga inkomster af annan härkomst
än beskattning, en utgiftskvot af 25.31 kr. per invånare utgör en för
de skattskyldige långt mera betungande prestation än en dylik af 26.82 kr.
i Sverige eller 27.06 kr. i Danmark.
II. Utgifter för anskaffande af aktiva eller afbetalning
på skuld.
Frånsedt amorteringarna å statsskuld erbjuda dessa utgifter ringa intresse.
En jämförelse de särskilda staterna emellan är utan värde. För Rumänien
finnas inga hithörande utgifter uppgifna, utgifter bestridda af statslån synas
nämligen i Rumänien, liksom i Sverige, icke vara upptagna på budgeten.
Vidare omfatta för Sverige uppgifterna rörande afsättning till fonder samt till
låneunderstöd endast de på riksstaten uppförda anslagen härtill samt hvad
som af Riksbankens vinst behållits för bankens räkning, däremot åro de betydande
låneunderstöd, som utgått från Riksgäldskontoret icke här medtagna.
Slutligen är beloppet af dessa utgifter så starkt växlande från år till år, att
en jämförelse lätteligen skulle kunna blifva betydligt missvisande. — Uppgifterna
för Sverige rörande telegraf- och telefonanläggningar hafva, liksom
uppgifterna rörande telegrafverkets inkomster och driftkostnader, hämtats från
telegrafstatistiken och icke från de för Kommittén utarbetade statistiska tabellerna,
enär dels telefonväsendet icke ingår här för år 1902 och dels utgifter för
nyanläggningar, som bestridts af lånemedel, icke äro inräknade, medan å andra
sidan amorteringar å telegrafverkets skuld inräknats bland driftkostnaderna.
Hvad amortering å statsskuld beträffar, stål- Rumänien utan jämförelse
främst med en utgift, som absolut taget är nära 272 gånger så stor som i
Belgien, den stat som kommer närmast. För de skandinaviska länderna
uppgå de verkliga utgifterna för amortering till väsentligt högre belopp än
de i tabellerna uppgifna, beroende på att, i analogi med hvad som skett
beträffande ränteutgifterna, från de verkställda utbetalningarna afdragits influtna
kapitalafbetalningar på utestående fordringar. Bruttoutgifterna för amor
-
142
tering af statsskuld utgjorde sålunda i medeltal för åren 1902—1906 (1902/03
— 1906/07):
Kronor. Kr. per invånare.
i Sverige 3,449,558 0.66
i Norge 3,294,779 1.44
i Danmark 1,898,227 0.75
Vare sig man för de skandinaviska länderna räknar med brutto- eller
nettobelopp, äro sålunda utgifterna för amortering å statsskuld i förhållande
till folkmängden störst i Rumänien, hvarefter komma Norge, Nederländerna,
Belgien, Danmark och sist Sverige.
Utgifterna för räntor och för amortering sammanlagda utgjorde (för de
skandinaviska länderna i såväl brutto- som nettobelopp):
| Kronor. | Kr. per invånare. |
| Brutto. Netto. | Brutto. Netto. |
Sverige............ | 16,103,183 12,370,075 | 3.07 2.36 |
Norge............... | 12,420.001 9,685,621 | 5.42 4.22 |
Danmark......... | 9,948,428 7,050,333 | 3.92 2.77 |
Nederländerna. | 42,539,421 | 7.77 |
Belgien............. | ........... 82,531,526 | 11.82 |
Rumänien ....... | .......... 60,571,518 | 10.04 |
I förhållande till folkmängden äro sålunda utgifterna för statsskulden
störst i Belgien, därnäst i Rumänien, hvarefter följa Nederländerna, Norge,
Danmark och sist Sverige.
Driftkostnader.
Järnvägarnes driftkostnader äro i Rumänien — liksom i Sverige — icke
uppförda på budgeten, hvadan uppgifterna härom fått hämtas från annat håll.
Att driftkostnaderna för telegraf och telefon för Sverige upptagits i enlighet
med telegrafstatistiken, har nyss omnämnts. Anledningen till, att i jämförelsetabellen
skillnad ej blifvit gjord emellan post å ena sidan samt telegraf och
telefon å den andra, är den, att i Nederländerna, Belgien och Rumänien post-,
telegraf- och telefoninrättningarna i vissa delar hafva gemensamma räkenskaper.
Orsaken till, att för Nederländerna inga driftkostnader för järnvägar
finnas uppgiga, har förut omnämnts, liksom förut påpekats, att uppgifterna
rörande driftkostnaderna i nämnda land i öfrigt äro ofullständiga. Något
större intresse kunna ej tabellernas uppgifter rörande driftkostnaderna erbjuda.
Stockholm den 8 juli 1908.
LUDVIG WIDELL.
143
Sverige.
(Kronor.)
| 1902. | 1903. | 1904. | 1905. | 1906. |
Statsinkomster. |
|
|
|
|
|
I. Skatter. |
|
|
|
|
|
A. Konsumtionsskatter. |
|
|
|
|
|
Tull.......................................... Fyr- och båkmedel ..................... Brännvinsskatt ........................... Maltskatt ................................. Punschskatt .............................. Sockerskatt................................. | 55,125,196 1,712,226 18,137,819 7,775,960 | 56,225,031 1,780,364 19,581,062 10,485,217 | 69,398,097 1,728,383 22,519,525 3,211,130 1,296,553 7,919,897 | 59,754,634 1,693,697 22,106,806 3,079,501 1,307,104 11,408.951 | 59,623,133 1,725,803 24,435,267 3,084,698 1,459,220 1,590,355 |
Summa | 82,751,201 | 88,071,674 | 96,073,585 | 99,360,693 | 91,818,366 |
B. Andra skatter. |
|
|
|
|
|
Grundskatt och indelningsverk...... Förmögenhets- och inkomstskatter... Mantalspenningar........................ Stämpelskatt .............................. Bevillning för särskilda förmåner etc. | 1,374,195 10,766,783 764,465 7,365,797 989,361 | 1,657,241 25,470,902 775,083 7,414,119 581,296 | 14 20,861,535 782,142 7,297,366 258,678 | 5,087 22,048,446 793,671 8,606,040 278.302 | 119 23,862,840 801,042 10,095,922 273,502 |
Summa | 21,260,591 | 35,898,641 | 29,199,735 | 31,731,546 | 35,033,425 |
Summa skatter | 104,011,792 | 123,970,315 | 126,273,320 | 131,082,239 | 126,851,791 |
II. Öfriga inkomster. |
|
|
|
|
|
Domäner ...........................netto Järnvägar...........................netto Post .................................netto Telegraf och telefon ............netto Mynt- och kontrollverken......netto Riksbankens vinst ..................... Böter ....................................... Ofriga inkomster ........................ | 6,962,015 11,357,329 902,756 2,923,519 258,793 3,656,679 415,341 226,382 | 8,230,257 13,402,272 1,498,934 1,893,242 301,129 4,447,788 399,504 410,026 | 7,762,223 14,900,937 1,833,226 2,311,136 827,817 5,705,346 409,649 316,900 | 6,796,277 15,417,299 2,091,706 2,621,413 94,838 6,206,260 427,334 366,509 | 7,680,719 18,003.694 2,319,404 3,203,633 389,792 7,133,396 448,676 364,535 |
Summa | 25,702,814 | 30,583,152 | 34,067,233 | 34,021,636 | 39,543,749 |
Summa inkomster | 129,714,606 | 164,553,467 | 159,340,553 | 165,103,876 | 166,395,540 |
144
| 1902. | 1903. | 1904. | 1905. | 1906. |
Statsutgifter. |
|
|
|
|
|
I. Egentliga utgifter. |
|
|
|
|
|
A. Författningsutgifter. |
|
|
|
|
|
Civillista.................................... Regering.................................... Folkrepresentation m. m............. | 1,421,000 640,594 892,631 | 1,321,000 643,230 1,470,259 | 1,321,000 659,511 1,616,457 | 1,321,000 654,773 1,402,690 | 1,421,000 659,226 1,181,782 |
Summa | 2,954,225 | 3,434,489 | 3,596,968 | 3,378,463 | 3,262,008 |
B. Utrikesförvaltning...... | 552,686 | 541,170 | 1,029,805 | 819,429 | 829,860 |
C. Försvarsväsende. |
|
|
|
|
|
Landtforsvar .............................. Sjöförsvar ................................. Pensionsutgifter........................... | 42,960,437 20,925,079 2,872,662 | 47,058,685 19,309,666 3,082,903 | 52,014,461 21,987,733 3,448,550 | 56,510,155 18,174,658 3,343,030 | 54,945,064 19,911,643 3,481,140 |
Summa | 66,758,178 | 69,451,254 | 77,450,744 | 78,027,843 | 78,337,847 |
D. Rättsväsende. |
|
|
|
|
|
Domstolar ................................. Fångvård ................................. Ofriga utgifter ........................... | 1,673,815 1,833,607 632.519 | 1,686,621 1,946,662 674,903 | 1,686,161 2,352,646 693,354 | 1,690.376 2,286,917 692,813 | 1,752,322 2,121,699 727,239 |
Summa | 4,139,941 | 4,308,186 | 4,732,161 | 4,670,106 | 4,601,260 |
E. Allmän inre styrelse. |
|
|
|
|
|
Landsstat ................................. Pensioner m. m......................... Öfriga utgifter ........................... | 2,914,863 | 2,924,924 3,219,034 4,789,724 | 2,905,461 3,322,348 4,763,030 | 2,953,315 3,436,020 4,801,375 | 2,941,006 3,570,679 4,329,377 |
Summa | 10,553,733 | 10,933,682 | 10,990,839 | 11,190,710 | 10,841,062 |
F. Kyrkliga ändamål...... | 661,715 | 721,383 | 682,089 | 701,444 | 725,411 |
G. Undervisningsanstalter. |
|
|
|
|
|
Universitet................................. Allmänna läroverk ..................... Folkundervisning........................ Teknisk undervisning.................. Abnormundervisning .................. Ofriga undervisningsanstalter......... | 1,191,013 3.931.975 7,870,245 665,447 565,642 968.592 | 1,437,007 3,930,504 8,009,949 700,086 491.106 1,219,182 | 1,197,967 4,105,178 8,382,634 651,913 621,219 1,211,514 | 1,169,541 4,367,437 8,862,287 660,032 538,495 1,226,314 | 1,253,696 4,515,719 9,154,964 686,562 441,195 1,313,381 |
Summa | 15,182,914 | 15,787,834 | 16,070,425 | 16,814,106 | 17,365,517 |
H. Vetenskap och konst... | 842,997 | 951,405 | 806,141 | 803,162 | 809,272 |
I. Hälso-, sjuk och fattig-vård. |
|
|
|
|
|
Hälso- och sjukvård .................. Fattigvård och välgörenhet............ | 3,326,663 154.692 | 3,560,661 390.616 | 4,051,260 303,546 | 4,930,022 317,346 | 4,522,421 611,048 |
Summa | 3,481.355 | 3,951,177 | 4,354,806 | 5,247,368 | 6,133,469 |
145
| 1902. | 1903. | 1904. | 1905. | 1906. |
K. Näringar. |
|
|
|
|
|
Jordbruk med binäringar ............ Ofriga utgifter ........................... | 1,517,248 1.130,758 | 1,703,099 1,586,572 | 1,969,794 938,510 | 2,238,501 1,084,651 | 2,218,910 1,283,967 |
Summa | 2,648,006 | 3,289,671 | 2,908,304 | 3,323,152 | 3,502,877 |
L. Kommunikationsväsende. |
|
|
|
|
|
Väg- och vattenbyggnader............ Lots- och fyrinrättning ............... | 2,192,531 1,635,825 | 2,245,259 1,755,057 | 2,261,083 1,727,639 | 2,674,275 1,714,379 | 2,117,352 1,716,155 |
Summa | 3,828,366 | 4,000,316 | 3,988,722 | 4,388,654 | 3,833,507 |
M. Finansförvaltning. |
|
|
|
|
|
Kantor å statsskuld..................... Uppbördskostnader ..t.................. Tolagsersättning ........................ Ofriga utgifter ........................... | 8,899,414 4,076,612 2,947,199 617,669 | 9,578,744 4,275,543 2,956,856 605,152 | 9,732,508 4,645,974 3,044,208 1,324,732 | 10,282,158 6,436,689 747,670 | 10,371,760 5,578,922 3,087,853 1,155,347 |
Summa | 16,539,894 | 17,416,295 | 18,747,422 | 16,466,517 | 20,193,882 |
Summa egentliga utgifter | 128,144,000 | 134,786,862 | 145,358,426 | 145,830,954 | 149,435,972 |
II. Utgifter för anskaf-fande af aktiva eller af- |
|
|
|
|
|
betalning på skuld. |
|
|
|
|
|
Järnvägsanläggningar .................. Telegraf- och telefonanläggningar... Inköp af domäner........................ Afsättning till fonder, låneunderstöd | 16,540,730 3,708,191 512,844 1,895,679 2,067,257 | 12,092,205 2,180,488 251,920 2,047,788 2,731,039 | 9,855,816 2,684,448 2,105,345 2,501,124 | 15,330,210 2,702,557 3,361 2,456,260 2,837,861 | 10,879,626 3,206,593 2,383,396 2,848,510 |
Summa | 24,724,701 | 19,303,440 | 17,146,733 | 23,330,249 | 19,318,125 |
Summa utgifter I och 11 | 162,868,701 | 154,090,302 | 162,505,159 | 169,161,203 | 168,754,097 |
Driftkostnader. |
|
|
|
|
|
Domäner................................... | 2,234,431 35,060,976 13,104,879 4,218,050 146.527 | 2,343,928 37,274,460 1 J ZQA BOR | 2,522,062 | 2,596,384 39,319,607 | 2,736,188 42,017,525 16,123,060 7,167,913 92.719 |
| 14,730,730 6,873,755 88,700 | ||||
Telegraf och telefon.................... Mynt- och kontrollverken ........... | 6,489,704 209,841 | 6,618,029 124,597 | |||
Summa | 64,764,863 | 59,712,759 | 61,251,580 | | 63,943,234 | 68,127,405 |
19
146
N orge.
(Kronor.)
| 1902—03. | 1903-04. | 1904-05. | 1905-06. | 1906-07. |
Statsinkomster. |
|
|
|
|
|
I. Skatter. |
|
|
| » |
|
A. Konsumtionsskatter. |
|
|
|
|
|
Tull................................... Brännvinsskatt ........................... Maltskn tt .......................... .. Eterskatt ................................. | 33,989,177 6,227,158 3,041,362 43,225 | 34,404,205 6,210,117 3,220,397 46,410 23,946 | 33,191,904 3,100,300 3,271,471 48,300 20,605 | 36,003,499 4,279,891 3,194,168 48,995 20,710 | 39,875,503 4,724,621 3,204,482 49,687 26,269 |
Tobaksskatt ............................. | |||||
Summa | 42,300,912 | 42,905,075 | 39,632,580 | 43,547,253 | 47,880,462 |
B. Andra skatter. |
|
|
|
|
|
Inkomst- och förmögenhetsskatt ... | 6,388,816 1,600.415 1,008,346 1,399,217 171,7u0 | 5,034,456 1,344,709 884,121 1,283,551 165.041 | 4,902,639 1,296.346 1.504,739 | 5,199,617 1,330,135 1,392,318 1,139,074 143,838 | 5.507,245 1,494,759 725,997 1,082,648 146,919 |
Spurtelafgifter .......................... Öfriga skatter .......................... | 1,228,747 142,625 | ||||
Summa | 9,674,494 | 8,701,877 | 9,074,996 | 9,204,982 | 8,957,568 |
Summa skatter | 51,876,406 | 51,606,952 | 48,707,576 | 62,762,235 | 56,838,030 |
II. Öfriga inkomster. |
|
|
|
|
|
Domäner och bergverk .......netto Fonder, aktier o. d..................... Järnvägar........................ ..netto Post ............................ nett" Telegraf och telefon ...........netto Patent, mynt m. m............netto Norges bank ............................ Böter m. m............................. Öfriga inkomster ........................ | 100,023 3,132,971 925,025 249,352 879,776 402,076 466,000 60,556 10-''.225 | 512,018 | 362,199 | 731,416 3,220,556 1,976,246 685,397 1,166,134 50,546 310,000 240,404 83,219 | 688,348 |
Summa | 6,317,002 | 6,984,978 | 7,090,854 | 8,463,918 | 9,660,643 |
Summa inkomster | 58,192,408 | 68,591,930 | 65,798,430 | 61,216,153 | 66,498,673 |
147
| 1902 - 03. | 1903-04. | 1904-05. | 1905 -06. | 1906-07. |
Statsutgifter. |
|
|
|
|
|
I. Egentliga utgifter. A. Författningsutgifter. |
|
|
|
|
|
Civillista.......................ordinarie » ...............extra » Regering.................................. Folkrepresentation m. m............ | 479,813 1,621,538 822,192 | 484,594 1,799,261 848.740 | 476,501 1,730,743 662,413 | 449,864 1,688,719 775,053 | 751,019 362,457 1,610,053 836.901 |
Summa | 2,923,643 | 3,132,595 | 2,869,657 | 2,913,626 | 3,550,430 |
B. Utrikesförvaltning...... | 517,230 | 421,507 | 450,688 | 474,166 | 702,837 |
C. Försvarsväsende. |
|
|
|
|
|
Landtförsvar............................. Sjöförsvar ............................... Vissa pensionsntgifter (enl. budget) | 19,111,616 4,267,667 289,700 | 15,468,957 4,051,902 321,500 | 12,328,901 3,998,255 332,350 | 12,673,278 4,695,786 356,750 | 12,183,211 3,894,777 382,600 7,639,056 |
Summa | 23,668,783 | 19,842,359 | 16,669,606 | 17,725,814 | 24,099,644 |
D. Rättsväsende. |
|
|
|
|
|
Domstolar............ Fångvård ................................ Öfriga utgifter ........................... | 1,465,780 424,303 1,809,149 | 1,454,060 381,017 1,560,125 | 1,458,554 430,928 1,286,901 | 1,445,342 600,435 1,136,166 | 1,447,718 510,314 1,203,553 |
Summa | 3,699,232 | 3,396,202 | 3,176,383 | 3,081,943 | 3,161,585 |
E. Allmän inre styrelse. |
|
|
|
|
|
Landsstat och polis.................... Pensioner o. d.......................... Öfriga utgifter .......................... | 880,904 1,266,682 667,021 | 892,650 1,461,508 701,709 | 884,234 1,428,418 798,173 | 894,878 1,428,195 603,613 | 891,617 1,522,412 460,648 |
Summa | 2,804,607 | 3,055,867 | 3,110,825 | 2,926,686 | 2,874,677 |
F. Kyrkliga ändamål...... | 1,279,805 | 1,250,621 | 1,222,658 | 1,287,994 | 1,237,836 |
G. Undervisningsväsende. |
|
|
|
|
|
Universitet............................... Allmänna läroverk ................... Folkundervisning ...................... Teknisk undervisning................ Abnormundervisning ................. Öfriga undervisningsanstalter......... | 819,692 671,123 4,087,836 277,104 760,723 968,074 | 744,885 601,420 4,195,025 310,066 634,918 873,240 | 729,795 611,283 4,133,969 254,735 638,117 731,653 | 745,398 635,188 4,163,350 306,664 618,507 733,214 | 726,140 647,609 4,318,104 302,134 512,212 722,826 |
Summa | 7,474,651 | 7,359,554 | 6,999,542 | 7,102,321 | 7,228,926 |
H. Vetenskap och konst .. | 409,578 | 360,360 | 428,484 | 364,323 | 367,610 |
I. Hälso-, sjuk- och fattig-vård. Hälso- och sjukvård ............... Fattigvård och välgörenhet ......... | 2,081,183 126,665 | 1,854,150 112,724 | 1,980,610 133,905 | 2,017,214 122,859 | 2,026,030 142,090 |
Summa | 2,207,838 | 1,966,874 | t 2,114,416 | 2,140,073 | 2,168,120 |
148
K. Näringar. Jordbruk med binäringar Fiske .................................. Subventioner till ångbåtslinier...... Ofriga utgifter ........................... | 1902-03. | 1903-04. | 1904-05. | 1905-06. | 1906-07. |
1,192,850 508,866 1,247,451 677,102 | 1,249,869 474,872 1,243,114 727,654 | 1,172,342 439,209 1,223,443 912,628 | 1,161,232 439,981 1,220,363 731,574 | 1,163,554 448,866 1,220,207 709,202 | |
Summa | 3,626,269 | 3,695,509 | 3,747,622 | 3,543,160 | 3,541,829 |
L. Kommunikationsväsende. Väg- och skjutsväsende ............... Hamnar och kanaler Lots- och fyrinrättning Järn vägsundersökningar | 2,119,977 1,015,648 1,150,764 45,592 | 2,050,280 758,434 1,118,323 24,479 | 2,062,601 616,279 1,202,683 10,010 | 1,994,169 590,883 1,076,098 24,374 | 2,001,349 623,626 1,043,770 16,810 |
Summa | 4,331,976 | 3,951,616 | 3,891,573 | 3,685,514 | 3,686,555 |
M. Finansförvaltning. Räntor å statsskuld..................... Uppbördskostnader | 6,065,180 2,301,248 138,855 | 7,078,948 2,226,720 153,761 | 7,146,726 2,233,652 189,263 | 6,326,693 2,296,185 212,121 | 7,627,181 2,392,664 218,304 |
Ofriga utgifter . | |||||
| |||||
Summa | 8,505,283 | 9,469,429 | 9,569,641 | 8,834,999 | 10,238,139 |
Summa egentliga utgifter | 61,448,596 | 57,891,393 | 54,240,994 | 64,080,609 | 62,847,087 |
II. Utgifter för an-skaffande af aktiva eller |
|
|
|
|
|
Järnvägsanläggningar Telegraf- och telefonanläggningar... Amortering af statsskuld............... | 8,397,833 1,098,154 733,572 761,759 2,546,179 | 6,584,054 545,188 147,378 2,177,459 2,097,333 | 6,758,312 485,454 62,462 2,407,228 2,521,000 | 7,367,088 466,210 30,694 3,155,532 3,867,819 | 6,418,140 603,763 112,898 3,172,011 3,151,051 |
Summa | 13,537,497 | 11,561,412 | 12,234,456 | 14,886,343 | 13,357,853 |
Summa utgifter I och II | 74,986,092 | 69,442,805 | 66,476,450 | 68,966,952 | 76,204,940 |
Driftkostnader. |
|
|
|
|
|
Domäner och bergverk .............. Järnvägar ................................. Rost .... Telegraf och telefon.................... Patent, mynt m. in....... .............. | 1,161,698 11,894,612 6,266,548 2,639,820 383,759 | 1,185,970 12,468,767 6,426,182 2,670,211 306,168 | 1,231,381 12,223,204 6,514,993 2,663,257 257,551 | 1,262,501 12,749,797 6,637,408 2,718,876 146,548 | 1,180,123 13,766,181 5,773,889 2,855,146 398,833 |
Summa) | 21,346,437 | | 22,067,298 | | 21,890,386 | | 22,615,130 | 23,974,171 |
149
Danmark.
(Kronor.)
| 1902-03. | 1903-04. | 1904—05. | 1905-06. | 1906-07. |
Statsinkomster. |
|
|
|
|
|
I. Skatter. |
|
|
|
|
|
A. Konsumtionsskatter. |
|
|
|
|
|
Tull och packhusafgift................... Brännvinsskatt ........................... Ölskatt....................................... Sockerskatt................................. | 32,741.403 3,195,002 6,850,684 2,490,545 | 34,919,187 2,925,411 5.906,996 1,840,048 | 36,421,193 2,936,181 6,855,595 2,268,338 | 37,214,079 2,919,746 5,817,169 2,336,676 | 39,405,707 2,831,902 6,203,734 3,127,728 |
Summa | 44,277,634 | 45,591,641 | 46,481,307 | 48,286,669 | 61,569,071 |
B. Andra skatter. |
|
|
|
|
|
Fastighets-, förmögenhets- o. inkomst-skatter .................................... Stämpelskatt .............................. Arfsskatt.................................... Afgift vid fastighetsöfverlåtelser...... Sportelafgifter ........................... Öfriga skatter ........................... Summa | 11,204,290 | 11,373,372 4,359.998 1,277,993 1,066,402 2,751,563 465,784 | 13,508,503 4,256,336 1,383,303 978,723 2,710,125 458,871 | 13,871,611 4,780,906 1,618,546 1,163,402 2,922,205 467,658 | 14,383,958 5,217,337 1,482,799 1,299,520 3,073,178 488,125 |
21,112,499 | 21,295,102 | 23,295,861 | 24,824,328 | 25,944,917 | |
Summa skatter | 65,390,133 | 66,886,743 | 69,777,168 | 73,110,997 | 77,613,988 |
II. Öfriga inkomster. |
|
|
|
|
|
Domäner och fabriker .........netto Järnvägar...........................netto Post .................................netto Telegraf och telefon ............netto Patent, mynt m. m.............netto Statslotteri ........................netto Pensionsafgifter........................... Öfriga inkomster ........................ Summa | 1,093,887 2,967,098 496,753 38,569 106,094 1,290,036 224,834 242,654 | 1,191,866 4,717,488 931,647 3,941 279,896 1,560,160 229,211 664,895 | 977,864 6,233,715 1,083,074 109,399 400,598 1,660,142 162,693 266,655 | 979,130 7,148,611 1,482,163 195,816 157,268 1,553,408 231,939 378,688 | 1,050,831 6,839,788 1,715,916 198,337 198,053 1,551,729 184,588 336,691 |
0,458,925 | 9,479,103 | 10,793,140 | 12,127,023 | 12,075,933 | |
Summa inkomster | 71,849,058 | 70,366,846 | 80,570,308 | 86,238,020 | 89,589,9 21 |
150
| 1902-03. | 1903-04. | 1904 - 05. | 1905 - 06. | 1906-07. |
Statsutgifter. |
|
|
|
|
|
I. Egentliga utgifter. A. Författningsutgifter. |
|
|
|
|
|
Civillista................................... Regering.................................... Folkrepresentation ..................... | 1,203,200 972,750 690,792 | 1,203,200 986,030 711,265 | 1,203,200 973,643 676,493 | 1,282,011 1,019,801 645,734 | 1,165,394 1,066,085 748,967 |
Summa | 2,866,742 | 2,900,495 | 2,852,336 | 2,947,546 | 2,980,446 |
B. Utrikesförvaltning....... | 353,498 | 353,593 | 299,221 | 556,581 | 608,471 |
C. Färöarna, Island och Kolo- |
|
|
|
|
|
nierna.................. | 374,480 | 443,037 | 753,012 | 1,060,298 | 919,562 |
D. Försvarsväsende. |
|
|
|
|
|
Landtforsvar .............................. Sjöförsvar ................................. Hedersgåfva till deltagare i 1848— 50 års krig.............................. Gemensamma utgifter.................. | 12,390,838 6,776,189 1,887,098 | 14,627,811 6,773,419 1,897,866 | 14,579,285 5,760,479 2,258,686 | 12,053,098 6,738,045 2,268,656 | 12,403,639 6,072,717 771,100 2,211,639 |
Summa | 20,063,126 | 22,299,096 | 22,588,450 | 20,059,699 | 21,469,095 |
E. Rättsväsende. |
|
|
|
|
|
Domstolar ................................. Fångvård ................................. Ofriga utgifter ........................... | 1,862,982 435,098 273,927 | 1,893,595 453,819 266,849 | 1,908,934 462,426 136,668 | 1,918,979 486,535 129,731 | 1,930,948 622,117 189,543 |
Summa | 2,672,007 | 2,604,263 | 2,508,028 | 2,536,245 | 2,642,608 |
F. Allmän inre styrelse. |
|
|
|
|
|
Landsstat och polis..................... Pensioner o d........................... Understöd till kommuner ............ Ofriga utgifter ........................... | 369,589 2,667,200 781,702 | 359,089 2,653,200 745,065 | 360,011 2,694,499 1,500,000 737,163 | 357.322 753.323 | 369,593 2,903,947 1,500,000 834,466 |
Summa | 3,808,491 | 3,767,354 | 6,291,673 | 6,309,725 | 6,608,006 |
G. Kyrkliga ändamål...... | 284,690 | 264,776 | 300,053 | 289,474 | 424,186 |
H. Undervisningsväsende. |
|
|
|
|
|
Universitet................................. Allmänna läroverk ..................... Folkundervisning........................ Teknisk undervisning.................. Abnormnndervisning .................. Ofriga undervisningsanstalter......... | 647,786 317,411 3.261,060 388,178 885,146 1,466,986 | 569,799 344,042 3,322,313 409,631 867,195 1,699,091 | 596,964 358,006 3,389,806 662,516 903,880 1,609,628 | 599,203 453,122 3,635,101 748,959 1,001,060 1,664,525 | 607,815 605,763 3,715,480 1,024,497 1,048,991 1,694,096 |
Summa | 6,865,667 | | 7,111,971 | | 7,420,800 | | 8,101,970 | | 8,596,642 |
151
| 1902-03. | 1903-04. | 1904—05. | 1905 - 06. | 1906-07. |
I. Vetenskap och konst... | 1,460,642 | 1,680,942 | 1,791,341 | 2,045,838 | 2,131,445 |
K. Hälso-, sjuk- och fattig-vård. Hälso- och sjukvård..................... Fattigvård och välgörenhet ......... | 2,788,192 2,389,706 | 2,862,186 3,182,419 | 3,547,245 4,286,706 | 3,325,128 3,858,463 | 3,971,653 4,162,610 |
Summa | 6,177,897 | 6,034,604 j | 7,832,951 | 7,183,691 | 8,134,263 |
L. Näringar. Jordbruk med binäringar ............ Öfriga näringar.......................... Summa | 2,793,477 1,880,693 | 3,132,167 1,997,283 | 3,144,958 2,198,032 | 3,476,073 2,312,461 | 3,657,187 2,575,107 |
4,674,170 | 6,129,450 | 5,342,990 | 5,788,534 | 6,232,294 | |
M. Kommunikationsväsende. Hamn- och vatten byggnadsväsende Lots- och fyrväsende .................. Järnvägar ................................. Öfriga utgifter ........................... Summa | 1,556,290 1,679,010 286,561 104,918 | 1,335,466 1,654,888 211,684 220,755 | 2,121,034 1,772,743 181,183 38,543 | 2,216,994 1,684,287 223,910 27,666 | 1,867,156 1,770.608 192,935 17,446 |
3,525,779 | 3,322,793 | 4,114,103 | 4,152,856 | 3,838,045 | |
N. Finansförvaltning. Räntor å statsskuld..................... Uppbördskostnader ..................... Öfriga utgifter ........................... Summa Summa egentliga utgifter | 5,807,331 3,464,941 343,126 | 6,822,907 4,100,307 348,311 | 5,927,951 4,573,116 363,540 | 5,950,240 3,872,749 354,088 | 5,341,254 4,298,199 354,137 |
9,615,398 61,622,486 | 10,271,525 66,173,899 | 10,854,607 71,949,565 | 10,177,077 70,208,434 | 9,993,590 73,468,653 | |
II. Utgifter för anskaf-fande af aktiva eller af-betalning å skuld. Järnvägsanläggningar ................. Telegraf- och telefonanläggningar... m. m..................................... Amortering af statsskuld............... Summa Summa utgifter I och II | 8,414,243 560,283 1,888,313 1,321,979 | 6,542.517 413,998 2,391,655 1,418,739 | 8,456,284 618,114 13,717,954 1,336,176 | 7,975,180 474,446 1,846,065 1,549,863 | 7,778,050 826,434 26,746,345 775,224 |
12,184,818 73,807,304 | 9,766,809 75,940,708 | 24,028,628 95,978,093 | 11,845,554 82,053,988 | 36,124,053 109,592,706 | |
Driftkostnader. Domäner och fabriker................. Järnvägar ............................... Post ........................................ Telegraf och telefon.................... Patent, mynt m. m................... Statslotteri: vinster .................... omkostnader ........... | 1,762,265 26,260,199 9,115,873 1,407,725 128,6''jO 10,479,445 739,504 | 1,832,431 27,635,105 9,673,998 1,567,052 132,186 12,353,994 863,272 | 2,121,297 | 1,915,806 30,226,287 10,628,917 1,763,932 142,610 12,426,472 868.888 | 1,984,251 32,336,478 11,314,231 1,890,769 147,252 12,435,625 866,891 |
Summa | 49,883,701 | | 63,958,038 | | 66,665,648 | | 57,972,912 | | 60,976,497 |
152
Nederländerna.
(Floriner.)
| 1902. | 1903. | 1904. | 1905. | 1906. |
Statsinkomster. |
|
|
|
|
|
I. Skatter. |
|
|
|
|
|
A. Konsumtionsskatter. |
|
|
|
|
|
Tull m. m.................................. Lotspenningar ........................... Bränn vinsskatt ........................... Vinskatt.................................... Öl- och ättikskatt........................ Sockerskatt................................. Saltskatt.................................... Slaktskatt ................................. Skatt af silfver- och guldarbeten ... | 10,147,677 2,164,824 26,684,989 1,794,898 1,423,368 16,706,250 1,667,070 4,106,446 348,340 | 10,666,440 2,353,386 26,552,214 1,773,631 1,456,555 17,572,266 1,667,516 4,146,479 360,490 | 10,840,468 2,441,767 26,186,991 1,650,581 1,476,538 20,040,959 1,688,086 4,112,784 368,543 | 11,564,295 2,626,214 25,825,131 1,698,646 1,444,512 19,518,739 1,602,699 4,498,604 385,365 | 12,159,972 2,818,371 26,191,011 1,768,496 1,468,354 21,491,462 1,652,565 4,886,538 424,962 |
Summa | 64,941,762 | 66,448,976 | 68,706,716 | 69,153,205 | 72,861,731 |
B. Andra skatter. |
|
|
|
|
|
Grundskatt................................. Förmögenhets- och inkomstskatter... Stämpelskatt o. d...................... Arfsskatt.................................... Ofriga skatter ........................... | 13,026,967 23,217,402 11,156,191 16,035,421 161,579 | 13,219,649 23.787.986 15.570.986 | 13,427,728 24,529,401 11,416,224 13,970,871 168,763 | 13,647,216 25,456,201 11,949,906 14,698,522 169,908 | 13,857,491 27,614,746 12,125,904 14,498,339 175,323 |
Summa | 62,597,550 | 64,395,084 | 63,511,987 | 65,921,763 | 68,271,803 |
Summa skatter | 127,639,312 | 130,844,060 | 132,218,703 | 135,074,958 | 141,133,534 |
II. Öfrig-a inkomster. |
|
|
|
|
|
Domäner ................................. Järnvägar ................................. Post och telegraf ............... netto Mynt .............................. netto Nederländernas bank .................. Lotteri .................................... Försäljning af aktiva .................. Ofriga inkomster ........................ | 1,665,212 | 1.643,219 4,555,681 1,211,666 27,847 2,079,396 665,148 593,779 1,548,849 | 1,651,948 4,467,888 915,712 29,919 1,896,835 662,610 1,123,361 2,533,110 | 1,641,850 4,326,498 956,315 26,812 1,850,000 653,845 550,000 1,680.300 | 1,696,493 |
Summa | 11,487,720 | 12,316,585 | 13,281,283 | 11,683,620 | 10,573,612 |
Summa Inkomster | 139,027,032 | 143,159,646 | 146,499,986 | 146,768,678 | 351,707,046 |
153
| 1902. | 1903. | 1904. | 1905. | 1906. |
Statsutgifter. |
|
|
|
|
|
I. Egentliga utgifter. |
|
|
|
|
|
A. Författningsutgifter. |
|
|
|
|
|
Civillista................................... Regering.................................... Folkrepresentation ..................... | 800,000 1,860,346 331,400 | 800,000 1,949,743 337,361 | 800,000 1,990,225 346,796 | 800,000 2,006,995 342,191 | 800,000 2,078,813 341,412 |
Summa | 2,981,746 | 3,087,104 | 3,137,020 | 3,149,186 | 3,220,225 |
B. Utrikesförvaltning...... | 705,584 | 1,206,893 | 849,600 | 1,497,966 | 845,450 |
C. Kolonier............... | 1,245,346 | 1,499,016 | 1,952,603 | 2,037,926 | 2,086,024 |
D. Försvarsväsende. |
|
|
|
|
|
Landtförsvar .............................. Sjöförsvar ................................. | 23,142,800 13,862,001 | 26,102,719 13,322,632 | 28,738,374 13,778,187 | 29,009,629 12,940,337 | 26,824,239 14,602,249 |
Summa | 37,004,801 | 39,425,351 | 42,516,561 | 41,949,966 | 41,426,488 |
E. Rättsväsende. |
|
|
|
|
|
Domstolar................................. Fångvård ................................. Ofriga utgifter ......................... | 1,768,814 1,638,012 853,243 | 2,000,682 1,601,954 996,831 | 2,049,358 1,688,608 1,139,942 | 2,059,017 1,242,392 1,058,901 | 2,077,956 1,198,641 910,568 |
Summa | 4,260,069 | 4,599,467 | 4,877,908 | 4,360,310 | 4,187,166 |
F. Allmän inre styrelse. |
|
|
|
|
|
Landsstat och polis..................... Bidrag till kommuner.................. | 1,448,106 13,974,848 1,933,618 404,536 | 1,446,918 14,173,658 1,966,079 | 1,523,430 14,380,358 2,088,304 | 1,527,494 14,947,791 2,379,575 | 1,514,661 10,620,767 1,481,613 |
Ofriga utgifter ........................... | 463,681 | 545,237 | 531,204 | 471,900 | |
Summa | 17,761,108 | 18,050,336 | 18,537,329 | 19,386,064 | 14,088,841 |
G. Kyrkliga ändamål...... | 2,232,047 | 2,227,734 | 2,231,786 | 2,234,980 | 2,240,080 |
H. Undervisningsväsende. |
|
|
|
|
|
Universitet................................. Allmänna läroverk ..................... Folkundervisning........................ Teknisk undervisning.................. Abnormundervisning .................. Ofriga undervisningsanstalter......... | 1,836,826 1,159,568 8,346,955 443,322 17,000 622,308 | 1,956,170 1,234,153 9,222,307 389,021 88,933 618,524 | 1,973,313 1,226,898 9,364,998 321,979 630,806 654,164 | 1,986,401 1,231,620 9,896,495 640,771 273,950 736,936 | 2,203,772 1,246,261 16,227,760 619,377 436,762 796,744 |
Summa | 12,325,979 | 13,509,108 | 14,172,168 | 14,666,173 | 20,430,666 |
I. Vetenskap och konst | 804,457 | 761,860 | 909,432 | 866,000 | 934,527 |
20
154
| 1902. | 1903. | 1904. | 1905. | 1906. |
K. Hälso-, sjuk- och fattig-vård. Hälso- och sjukvård..................... Fattigvård m. in......................... | 532,756 292,038 | 691,833 308,307 | 734,788 294,530 | 656,781 313,500 | 688,421 316,500 |
Summa L. Näringar. Jordbruk med binäringar ............ öfriga näringar........................... | 824,794 1,239,653 832.266 | 900,140 1,178,443 1,695,646 | 1,029,318 1,297,701 1,239,556 | 970,281 1,739,612 2,149,134 | 1,003,921 2,138,698 2,088,862 |
Summa | 2,071,919 | 2,874,089 | 2,537,257 | 3,888,646 | 4,227,560 |
M. Kommunikationsanstalter. |
|
|
|
|
|
Waterstaat................................. | 9,636,477 2,375,598 | 9,786,441 | 11,847,413 | 11,149,554 | 11,673,982 |
Lots- och fyrväsende .................. | 2,482,035 | 2,511,863 | 2,686,415 | 2,681,052 | |
Järnvägsinspektion m. m............. | 165,150 | 191,340 | 192,775 | 200,400 | 205,950 |
Summa | 12,177,225 | 12,459,816 | 14,562,051 | 14,036,369 | 14,660,984 |
N. Finansförvaltning. |
|
|
|
|
|
Räntor å statsskuld..................... | 26,585,002 | 26,476,192 | 24,611,875 | 24,758,512 | 25,406,272 |
Uppbördskostnader .................... | 6,981,774 | 7,256,550 | 7,728,028 | 7,958,863 | 8,223,410 |
Öfriga utgifter ........................... | 260,328 | 263,258 | 217,719 | 226,645 | 223,073 |
Summa | 32,827,104 | 32,995,000 | 32,557,622 | 32,944,020 | 33,862,755 |
Summa egentliga utgifter | 127,222,179 | 133,595,914 | 139,860,645 | 141,977,887 | 143,104,676 |
II. Utgifter för anskaf-fande af aktiva eller af- |
|
|
|
|
|
betalning på skuld. Järnvägsanläggningar m. m.......... | 10,171,816 | 2,653,309 | 2,345,878 | 3,276,045 | 3,126,011 |
| 1,650,000 | 4,288,800 | 1,100,000 | 1,250,000 | |
Amortering af statsskuld............... | 3,246,868 | 3.380,586 | 3,399,839 | 3,466,893 | 2,476,031 |
Summa | 13,418,683 | 7,583,895 | 10,034,617 | 7,832,938 | 6,852,042 |
Summa utgifter I och II. | 140,640,862 | 141,179,809 | 149,895,162 | 149,810,825 | 149,956,718 |
Driftkostnader. |
|
|
|
|
|
Post och telegraf........................ | 12,715,721 | 13,422,161 | 14,207,226 | 15,165,219 | 16,312,432 |
Mynt ....................................... | 217,695 | 205,286 | 239,025 | 261,400 | 286,326 |
Summa | 12,933,416 | 13,627,446 | 14,446,251 | 15,426,619 | 16,598,757 |
155
Belgien.
(Francs.)
|
| 1902. | 1903. | 1904. | 1905. |
Statsinkomster. |
|
|
|
|
|
I. Skatter. |
|
|
|
|
|
A. Konsumtionsskatter. |
|
|
|
|
|
Tull.............................................. Lotspenningar ................................ Brännvinsskatt ................................. yinskatt......................................... Ölskatt .......................................... Sockerskatt .................................... Tobaksskatt .................................... Andra konsumtionsskatter .................. |
| 41,808,228 3,572,326 45,029,508 5,093,183 12,301,769 6,474,918 1,967,175 633,162 | 44,071,833 3,824,988 34,928,013 5,474,402 12,710,773 11,930,368 2,080,527 634,703 | 46,345,391 3,780,528 38,876,747 6,039,336 13,063,851 11,658,434 2,259,697 666,576 | 52,059,420 3,949,699 63,726,897 6,458,152 13,180,688 10,279,903 2,260,816 603,871 |
| Summa | 116,880,268 | 115,656,607 | 121,490,669 | 161,519,445 |
B. Andra skatter. |
|
|
|
|
|
Grundskatt...................................... Förmögenhets- och inkomstskatter ..... Stämpelskatt .................................... Arfsskatt......................................... Sportelafgifter ................................ Ofri ga afgifter ................................ |
| 26,263,288 31,811,202 7,774,645 22,085,187 33,036,372 101,397 | 26,510,847 32,507,932 7,536,644 20,443,322 34,034,663 97,580 | 26,743,976 33,617,818 8,064,425 22,109,389 36,379,985 102,191 | 27,005,109 34,950,146 8,983.820 23,960,935 35,680,626 101,127 |
Summa | 121,072,091 | 121,130,888 | 125,917,784 | 130,681,763 | |
Summa | skatter | 237,952,359 | 236,786,495 | 247,408,343 | 282,201,208 |
II. Öfriga inkomster. |
|
|
|
|
|
Domäner ....................................... Fonder och aktier............................. Järnvägar ....................................... Post, telegraf och telefon .................. Patent m. m................................... Nationalbanken................................ Försäljning af domäner .................... Öfriga inkomster ............................ | .....netto .....netto .... netto | 726,348 2,884,982 76,589,748 4,186,705 620,633 4,186,289 13,874,818 6,242,383 | 1,087,916 2,621,219 86,982,668 4,614,879 626,958 4,563,719 730,806 7,880,131 | 1,010,765 3,036,664 90,249.821 4,978,776 641,526 4,381,232 632,756 6,284,612 | 1,508,354 3,072,136 90,678,676 6,646,452 660,826 6,043,647 1,372,627 6,722,899 |
Summa | 108,311,906 | 109,098,296 | 111,116,050 | 114,705,616 | |
Summa Inkomster | 346,264,265 | 345,884,791 | * 358,624,393 | 396,906,724 |
156
| 1902. | 1903. | 1904. | 1905. |
Statsutgifter. |
|
|
|
|
I. Egentliga utgifter. |
|
|
|
|
A. Författningsutgifter. |
|
|
|
|
Civillista..................................................... Regering......... Folkrepresentation ..... | 3,500,000 5,103,772 1,635,191 | 3,600,000 6,246,790 1,513,216 | 3,500,000 6,411,942 1,811,448 | 3,500,000 5,618,686 1,474,181 |
| ||||
Summa | 10,238,963 | 10,260,005 | 10,723,390 | 10,492,866 |
B. Utrikesförvaltning ..... | 2,630,746 | 3,303,791 | 3,000,271 | 3,806,991 |
| ||||
C. Försvarsväsende ............... | 64,301,682 | 69,134,612 | 68,593,442 | 67,752,574 |
| ||||
D. Rättsväsende. |
|
|
|
|
Domstolar .... Fångvård ................................................... Ofriga utgifter . | 6,971,968 3,030,686 2,473,847 | 7,032,943 2,927,800 2,428,057 | 7,276,759 3,041,182 2,347,590 | 7,335,026 2,931,610 2,316,057 |
| ||||
Summa | 12,476,491 | 12,388,800 | 12,665,631 | 12,681,692 |
E. Allmän inre styrelse. |
|
|
|
|
Landsstat och polis | 2,627,590 7,871,925 15,170,451 4,841,434 | 2,746,818 8,527,402 16,663,299 7,619,537 | 2,760,135 8,676,077 17,054,017 13,504,421 | 2,760,607 8,600,976 17,751,524 13,728,574 |
Gendarmeri | ||||
Pensioner m. m. | ||||
Öfriga utgifter..... | ||||
Summa | 30,611,400 | 35,457,056 | 41,993,650 | 42,831,681 |
F. Kyrkliga ändamål ............... | 7,192,971 | 7,076,544 | 7,132,645 | 7,178,323 |
G. Undervisningsväsende. |
|
|
|
|
Universitet...... | ä IKK 970 |
| 2,916,634 4,071,964 19,509,858 3,263,452 | 2,982,501 4,091,622 20,285,350 3,427,781 |
Allmänna läroverk ........................ Folkundervisningsanstalter Ofriga undervisningsanstalter. | 3,908,574 19,346,303 2,799,434 | 4,010,290 18,657,437 2,944,591 | ||
| ||||
Summa | 29,239,581 | 28,616,713 | 29,761,908 | 30,787,264 |
H. Vetenskap och konst........ | 3,896,206 | 4,035,606 | 3,794,895 | 4,349,508 |
I. Hälso-, sjuk- och fattigvård. |
|
|
|
|
Hälso- och sjukvård .................................... Fattigvård och välgörenhet ................. | 607,002 3,830,921 | 540,854 3,867,466 | 541,327 | 567,699 4,127,395 |
|
| |||
Summa | 4,337,923 | 4,408,310 | 4,626,265 | 4,694,994 |
157
| 1902. | 1903. | 1904. | 1905. |
K. Näringar. |
|
|
|
|
Jordbruk med binäringar .............................. Arbetarpensionering....................................... Öfriga utgifter ............................................. | 2,663,108 12,779,553 2,288,682 | 2,633,870 15,887,908 2,313,895 | 2,677,565 15,993,854 3,094,686 | 2,822,315 16,007,737 4,362,538 |
Summa | 17,731,343 | 20,835,673 | 21,765,995 | 23,192,590 |
L. Kommunikationsanstalter. |
|
|
|
|
| 50,802,316 5,983,579 | 56,349,760 6,705,467 | 57,128,337 6,221,302 | 40,722,216 9,312,678 |
Sjöväsen...................................................... | ||||
Summa | 66,785,895 | 63,065,217 | 63,349,639 | 60,034,894 |
M. Finansförvaltning. |
|
|
|
|
Räntor å statsskuld ....................................... Uppbördskostnader ....................................... Öfriga utgifter ............................................ | 101,472,633 16,468,206 10,614,287 | 104,353,577 16,576,332 4,501,882 | 109,480,654 16,880,059 3,382,814 | 112,986,501 17,062,250 9,856,461 |
Summa | 128,545,126 | 125,431,791 | 129,743,527 | 139,905,212 |
Summa egentliga utgifter | 367,888,326 | 384,004,118 | 397,151,158 | 397,608,579 |
II. Utgifter för anskaffande af ak-tiva eller afbetalning på skuld. |
|
|
|
|
Inköp af domäner ...................................... Järnvägsanläggningar .................................... Telegraf- och telefonanläggningar..................... Låneunderstöd ............................................. Amortering af statsskuld................................. | 297,740 63,498,050 3,959,465 5,512,858 | 1,079,871 62,273,487 2,685,486 6,988,543 | 2,715,831 68,042,839 3,673,461 29,331,600 9,071,753 | 80,412 19,571,851 4,257,228 139,400 9,641,962 |
Summa | 73,268,113 | 72,027,387 | 112,835,484 | 33,690,853 |
Summa utgifter I och II | 441,156,439 | 456,031,505 | 509,986,642 | 431,299,432 |
Driftkostnader. |
|
|
|
|
Domäner ................................................... Järnvägar ................................................... Post, telegraf och telefon .............................. Patent m. m............................................... | 961,924 136,399,784 22,339,870 8,557 | 954,844 133,629,736 23,233,866 11,612 | 1,181,441 137,687,617 24,460,356 13,614 | 881,719 162,401,503 25,290,996 12,408 |
Summa | 168,710,135 | 157,730,058 | 163,243,028 | 178,586,626 |
158
Rumänien.
(Lei)
Statsinkomster. |
| 1901-02. | 1902-03. |
|
|
| |
I. Skatter. |
|
|
|
A. Konsumtionsskatter. Tull ........................................................... Brännvinsskatter............................................ Sockerskatt ......... Petroleumskatt............................................... Monopol........... | .................. netto | 25,198,194 18,736,113 6,165,702 2,402,814 43,418,567 | 26,262,471 24,657,104 6,765,290 2,614,374 44,643,344 |
| Summa | 94,921,390 | 103,942,583 |
B. Andra skatter. Grundskatt.......... Kapitationsafgift ............................................. Värnpliktsskatt................................................ Näringsskatt ................................................... Löneskatt ...................................................... Stämpelskatt m. m........................................... Arfs- och gåvoskatt...... |
| 17,165,001 6,044,688 1,327,307 4,007,478 4,238,174 14,347,674 1,898,957 241,101 9,461,143 | 17,462,216 6,162,853 846,470 4,081,479 4,241,031 15,376,228 3,340,950 129,924 9,569,288 |
Konkursafgift................... Tillägg för uppbördskosinader ........................... |
| ||
| Summa | 68,731,523 | 61,200,439 |
| Summa skatter | 153,652,913 | 165,143,022 |
II. Öfriga inkomster. |
|
|
|
Domäner.................................................... J äril vägar m. m. .. Post, telegraf och telefon ................................. Bankinkomster....... Böter ........... | ................. netto ................. netto ................. netto ................. netto | 21,516,121 22,018,376 2,484,050 4,491,769 783,808 674,162 2,369,162 3,005,805 | 23,630,654 23,678,163 3,072,748 3,646,298 743,106 367,869 1,616,671 3,090,130 |
Influtna annuiteter ... Försäljning af domäner ... | |||
Ofriga inkomster |
| ||
| Summa | 67,243,242 | 69,645,639 |
Summa Inkomster! | 210,896,165 | 224,788,661 |
159
Statsutgifter. | 1901-02. | 1902-03. |
|
| |
I. Egentliga utgifter. |
|
|
A. Författningsutgifter. |
|
|
Civillista.................................................................................... Statsråd.................................................................................... Bepresentation ........................................................................... | 1,485,185 56,017 847,845 | 1,485,185 56,860 928,937 |
Summa | 2,389,047 | 2,470,982 |
B. Utrikesförvaltning ........................... | 1,335,221 | 1,614,798 |
C. Försvarsväsende. |
|
|
Landtförsvar .............................................................................. Sjöförsvar ................................................................................. Pensionsutgifter (delvis)............................................................... Öfriga gemensamma utgifter......................................................... | 34,820,238 1,178,093 1,327,307 623,626 | 35,002,179 1,292,154 846,470 1.218,111 |
Summa | 37,849,264 | 38,358,914 |
D. Rättsväsende. |
|
|
Domstolar ................................................................................. Fångvård ................................................................................. Öfriga utgifter ........................................................................... Summa | 4,794,767 968,280 382,059 | 4,817,133 952,004 501.807 |
6,145,106 | 6,270,944 | |
E. Allmän inre styrelse. |
|
|
Landsstat och polis..................................................................... Pensioner ................................................................................. Öfriga utgifter ........................................................................... Summa | 4,071,523 6,686,174 2,410,700 | 4,040,561 7,300,000 2,029,179 |
13,168,397 | 13,369,740 | |
F. Kyrkliga ändamål ........................... | 5,102,166 | 6,076,646 |
t G. Undervisningsväsende. |
|
|
Universitet................................................................................. Allmänna läroverk ..................................................................... Folkundervisning........................................................................ Teknisk undervisning.................................................................. Öfriga utgifter ........................................................................... Summa | 1,588,373 3,444,543 10,365,615 246,199 7,001,100 | 1,630,169 3,436,033 10.441,561 243,964 7,472,763 |
22,636,830 | 23,223,480 | |
Afgå inkomster | 696,779 | 896,243 |
Best | 21,939,061 | 22,327,237 |
160
|
| 1901—02. | 1902-03. |
H. Vetenskap och konst.............. |
| 421,025 | 438,070 |
I. Hälso- och sjukvård................ |
| 1,786,538 | 1,749,402 |
K. Näringar. |
|
|
|
Jordbruk med binäringar .............................................. Ofriga näringar.............................................................. |
| 1,440,944 206,588 | 1,190,652 336,093 |
| Summa | 1,647,532 | 1,526,745 |
L. Kommunikationsanstalter........... |
| 906,435 | 1,012,099 |
M. Finansförvaltning. |
|
|
|
Kantor ä statsskuld ........................................................ Ofriga utgifter .............................................................. |
| 66,013,878 18,255,606 | 64,064,434 17,840,403 |
‘ | Summa | 84,269,484 | 81,904,837 |
Summa egentliga | utgifter | 176,959,255 | 176,119,313 |
II. Amortering å statsskuld |
| 18,676,131 | 19,499,773 |
Summa utgifter | och II | 195,635,386 | 195,619,086 |
III. Driftkostnader. |
|
|
|
Domäner....................................................................... Järnvägar ................. Post, telegraf och telefon ............... |
| 2,022*719 33,473,340 6,997,950 7.416,177 | 2,009,511 33,812,330 6,940,757 7,175,248 |
Monopol .................................................................... |
| ||
| Summa | 49,910,186 | | 49,937,846 1 |
JÄMFÖRELSE
MELLAN
SVERIGES, NORGES, DANMARKS, NEDERLÄNDERNAS,
RELGIENS OCH RUMÄNIENS
STATSINKOMSTER OCH STATSUTGIFTER.
21
162
|
| Mede | 1 t a 1 fö | r år, kr | o n o r. |
|
Statsinkomster. | Sverige. | Norge. | Danmark. | Neder- länderna. | Belgien. | Rumänien. |
1902—06. | 1902/03—06/07. | 1902/03—06/07. | 1902-06. | 1902—05. | 1901/02-02/03. | |
I. Skatter. |
|
|
|
|
|
|
A. Konsumtionsskatter. |
|
|
|
|
|
|
Tull och skeppsafgifter .................... Brännvinsskatt ....................................... Öl-, vin- och punschskatt ........................ Sockerskatt.... Öfriga skatter .......... Monopol ...................................... netto | 59,733,313 21,356,094 2,687,621 7,836,076 | 35,492,858 4,608,417 3,186,372 65,609 | 35,940,314 2,961,648 5,926,836 2,412,467 | 20,331,694 39,432,101 4,786,674 28,598,603 9,484,645 | 35,894,235 32,861,010 13,017,987 7,243,862 1,981,174 | 18,525,839 15,621,568 3,935,157 1,806,188 31,702,288 |
Summa | 91,613,104 | 43,253,256 | 47,241,264 | 102,633,717 | 90,998,258 | 71,591,030 |
B. Andra skatter. |
|
|
|
|
|
|
Förmögenhets-, inkomst- och näringsskatter Stämpelskatt o. dyl.................................. Öfriga skatter ....................................... | 21,209,432 8,155,849 1,259,506 | 5,206,554 3,744,224 152,005 | 12,868,347 9,955,434 470,761 | 67,535,433 39,621,608 252,412 | 43,075,857 46,636,184 72,413 | 26,060,251 12,720,540 4,394,715 |
Summa | 30,624,787 | 9,102,783 | 23,294,542 | 97,409,453 | 89,784,454 | 43,175,506 |
Summa skatter | 122,237,891 | 52,366,039 | 70,535,806 | 200,043,170 | 180,782,712 | 114,766,536 |
II. Öfriga inkomster. |
|
|
|
|
|
|
Domäner m. m............................... netto Järnvägar....................................... netto Post, telegraf och telefon.................. netto Patent, mynt m. m......................... netto Bankvinst ............................................. Statslotteri....... . . netto | 7,286,298 14,616,306 4,319,774 374,474 5,429,898 | 458,801 1,686,810 1,568.063 188,865 356,600 | 1,058,716 5,581,340 1,250,923 228,382 1,503,095 | 2,489,317 6,626,306 1,132,363 76,500 2,829,589 984,826 3,663,615 | 780,009 61,830,164 3,676,826 458,990 3,269,662 | 16,216,839 16,450,754 2,000,447 2,929,700 |
Öfriga inkomster .............................. | 756,972 | 3,444,440 | 564,369 | 9,766,067 | 4,482,257 | |
Summa | . 32,783,717 | 7,703,479 | 10,186,825 | 17,802,516 | 79,781,718 | 42,079,997 |
Summa Inkomster | 156,021,608 | 60,059,518 | 80,722,631 | 217,845,686 | 260,564,430 | 156,846,533 |
Statsutgifter. |
|
|
|
|
|
|
I. Egentliga utgifter. |
|
|
|
|
|
|
A. Författningsutgifter. |
|
|
|
|
|
|
Civillista................. ........ Regering.......... Folkrepresentation m. m.........t............... | 1,361,000 651,467 1,312,764 | 698,847 1,690,063 789,060 | 1,211,401 1,003,662 694,460 | 1,200,000 2,962,837 509,748 | 2,520,000 3,830,614 1,168,126 | 1,069,333 40,636 639,642 |
Summa | 3,325,231 | 3,077,970 | 2,909,513 | 4,672,585 | 7,608,740 | 1,749,611 |
| K | ron | 3 r per | i n v å | n a r e. | Procent af samtliga inkomster | resp. egentliga utgifter. | |||||
Sverige. | Norge. | Danmark. | Neder- länderna. | Belgien. | Rumänien. | Sverige. | Norge. | | Danmark. | Neder- länderna. | Belgien. | Rumänien | |
1902-06. | 1902/03 | -06/07. | 1902/03-06/07. | 1902-06. | 1902-05. | 1901/02—02/03 | 1902-06. | 1902/03-06/07. | 1902/03—06/07. | 1902-06. | 1902-05. | 1901/02—02/03. |
11.39 4.07 0.51 1.49 | 15.47 1.96 1.39 0.03 | 14.16 1.17 2.33 0.95 | 3.72 1.73 | 6.14 4.71 1.86 1.04 0.28 | 3.07 2.59 0.65 0.30 5.26 | 38.5 13.8 1.7 6.1 | 59.1 7.5 6.3 O.i | 44.5 3.7 7.3 3.0 | 9.3 2.2 13.1 4.4 | 13.8 12.6 6.0 2.8 0.7 | 11.8 10.0 2.5 1.2 20.2 | |
17.46 |
| 18.85 | 18.61 | 18.76 | 13.03 | 11.87 | 59.1 | 72.0 | 68.5 | 47.1 | 34.9 | 45.7 |
4.04 1.55 0.24 |
| 2.27 | 5.07 3.92 0-19 | 10.52 7.24 0.05 | 6.17 6.68 0.01 | 4.32 2.11 0.73 | 13.7 5.3 0.8 | 8.7 6.2 0.3 | 16.0 12.3 0.6 | 26.4 18.2 O.i | 16.6 17.9 | 16.6 8.1 2.8 |
6.83 |
| 3.96 | 9.18 | 17.81 | 12.86 | 7.16 | 19.8 | 15.2 | 28.9 | 44.7 | 34.5 | 27.5 |
23.29 |
| 22.81 | 27.79 | 36.57 | 26.89 | 19.03 | 78.9 | 87.2 | 87.4 | 91.8 | 69.4 | 73.2 |
1.39 0.14 |
| 0.20 1.50 | 0.42 0.59 0.22 | 0.45 1.21 0.21 0.01 0.52 0.18 0-67 | 0.11 8.85 0.53 0.06 0.47 1.40 | 2.69 2.73 0.33 0.49 0.74 | 4.7 2.8 0.4 | 0.8 2.8 2.6 0.3 0.6 5.7 | 1.3 6.9 1.9 | 1.1 3.1 1.3 0.5 1.7 | 0.3 23.7 1.4 0.2 1.3 3.7 | 10.3 10.5 1.3 1.9 2.8 |
6.25 |
| 3.36 | 4.01 | 3.25 | 11.42 | 6.98 | 21.1 | 12.8 | 12.6 | 8.2 | 30.6 | 26.8 |
29.54 |
| 26.17 | 31.80 | 39.82 | 37.31 | 26.01 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 |
0.26 0.12 0.25 |
| 0-26 0.74 0.34 | 0.48 0.40 0.27 | 0.22 0.54 0.09 | 0.36 0.55 0.17 | •0.17 | ! 1.0 | 1.0 2.9 1.4 | 1.8 1.4 1.0 | 0.6 1.4 0.3 | 1.0 l.s 0.4 | 0.9 0.5 |
0.63 | 1.34 | 1.15 | 0.85 | 1.08 | 0.29 | 1 2.4 | 5.3 | 4.2 | 1 2.3 | 2.7 | 1.4 |
164
|
| Mede | 1 t a 1 fö | r år, kronor. |
| |
| Sverige. | Norge. | Danmark. | neder- länderna. | Belgien. | Rumänien. |
| 1902—06. | 1902/03-06/07. | 1902/03—06/07. | 1902-06. | 1902—05. | 1901/02—02/03. |
B. Utrikesförvaltning............ | 754,590 | 513,286 | 414,273 | 1,531,648 | 2,293,524 | 1,062,007 |
| ||||||
C. Kolonier..................... | — | — | 710,078 | 2,646,276 | — | — |
D. Försvarsväsende. |
|
|
|
|
|
|
Landtförsvar............................... | 50,697,760 20,061,756 3,245,657 | 14,353,173 4,181,667 1,864,391 | 13,210,934 5,821,970 2,268,989 | 40,145,328 20,561,622 | 48,560,816 | 25,136,070 889,289 1,409,585 |
Sjöförsvar ........................... | ||||||
Gemensamma utgifter............................ | _ | |||||
Summa | 74,005,173 | 20,399,221 | 21,291,893 | 60,696,950 | 48,560,816 | 27,434,944 |
E. Rättsväsende. |
|
|
|
|
|
|
Domstolar ............................. | 1,697,859 | 1,454,291 449,399 1.399,179 | 1,903,088 471,999 197,343 | 2,986,748 2,210,882 1,487,843 | 5,151,003 2,147,630 1,721,619 | 3,460,284 691,302 318,192 |
Fångvård ........................................ Öfriga utgifter ................................. | ||||||
| ||||||
Summa | 4,490,331 | 3,302,869 | 2,572,430 | 6,685,473 | 9,020,252 | 4,469,778 |
F. Allmän inre styrelse. Landsstat och polis................. | 2,927,912 3.338,213 4,636,880 | 888,856 1,419,423 646,233 | 361,121 2,723,586 1,670,344 | 2,238,183 2,954,726 21,154,194 | 8,020,896 11,995,072 7,126,914 | 2,920,350 6,035,023 1,598,356 |
Pensioner m. m......................... Öfriga utgifter ........................ | ||||||
| ||||||
Summa | 10,902,005 | 2,954,512 | 4,765,050 | 26,347,103 | 27,142,882 | 9,553,729 |
G. Kyrkliga ändamål............ | 698,408 | 1,255,783 | 312,636 | 3,349,988 | 5,144,487 | 3,663,972 |
H. Undervisningsväsende. Universitet..................... | 1,249,846 4,170,162 8,456,016 2,368,136 | 763,182 613,305 4,179,655 1.686,837 | 584,313 395,669 3,464,752 3,172,656 | 2,986,945 1,829,550 16,617,554 2,097,176 | 2,175,984 2,894,841 14,003,811 2,238,346 | 1,158,675 2,476,647 7,486,980 4,813,562 |
Allmänna läroverk ........... Folkundervisning.............. | ||||||
Öfriga utgifter ..................... | ||||||
| ||||||
Summa | 16,244,159 | 7,232,979 | 7,617,390 | 22,531,226 | 21,312,982 | 15,935,864 |
I. Vetenskap och konst ......... | 842,595 | 384,051 | 1,822,042 | 1,279,883 | 2,893,719 | 309,274 |
K. Hälso-, sjuk- och fattigvård. Hälso- och sjukvård ........ Fattigvård och välgörenhet . | 4,078,186 356,449 | 1,991,817 127,647 | 3,296,881 3,676,780 | 961,374 457,162 | 388,220 2,863,928 | 1,272,938 |
Summa | 4,433,636 | 2,119,464 | 6,872,661 | 1,418,536 | 3,262,148 | 1,272,938 |
165
| Krön | or per | i n v å | nar | e. | Procent af samtliga inkomster, resp. egentliga utgifter. | |||||
Sverige. | Norge. | Danmark. | Neder- länderna. | Belgien. | Rumänien. | Sverige. | Norge. | Danmark. | Neder- länderna. | Belgien. | Rumänien. |
1902-06. | 1902/03 -06/07. | 1902/03-06/07. | 1902-06. | 1902-05. | 1901/02—02/03. | 1902-06. | 1902/03-06/07. | 1902/03-06/07. | 1902-06. | 1902-05. | 1901/02—02/03. |
0.14 | 0.22 | 0.16 | 0.28 | 0.33 | 0.18 | 0.5 | 0.9 | 0.6 | 0.7 | 0.8 | 0.8 |
— | — | 0.38 | 0.48 | — | — | — | — | 1.0 | 1.3 | — | — |
9.66 | 6.26 | 5.21 | 7.33 | 6.95 | 4.17 | 36.0 | 24.7 | 19.2 | 19.5 | 17.4 | 19.8 |
3.83 | 1.82 | 2.29 | 3.76 | — | 0.15 | 14.3 | 7.2 | 8.5 | lO.o | — | 0.7 |
0.62 | 0.81 | 0.89 | — |
| 0.23 | 2.3 | 3.2 | 3.3 | — | — | 1.1 |
14.11 | 8.89 | 8.39 | 11.09 | 6.95 | 4.55 | 62.6 | 36.1 | 31.0 | 29.5 | 17.4 | 21.6 |
0.32 | 0.63 | 0.75 | 0.55 | 0.74 | 0.57 | 1.2 | 2.5 | 2.8 | 1.4 | 1.9 | 2.7 |
0.40 | 0.20 | 0.19 | 0.40 | 0.30 | 0.12 | 1.5 | 0.8 | 0.7 | 1.1 | 0.8 | 0.6 |
0.13 | 0.61 | 0.07 | 0-27 | 0.25 | 0.05 | 0.5 | 2.4 | 0.3 | 0.7 | 0.6 | 0.3 |
0.85 | 1.44 | 1.01 | 1.22 | 1.29 | 0.7 4 | 3.2 | 6.7 | 3.8 | 3.2 | 3.3 | 3.6 |
0.56 | 0.39 | 0.14 | 0.41 | 1.15 | 0.48 | 2.1 | 1.5 | 0.5 | 1.1 | 2.9 | 2.3 |
0.64 | 0.62 | 1.07 | 0.55 | 1.72 | 0.83 | 2.3 | 2.5 | 4.0 | 1.4 | 4.3 | 4.0 |
0.88 | 0.28 | 0.66 | 3.87 | 1.02 | 0.27 | 3.3 | 1.1 | 2.4 | 10.3 | 2.6 | 1.2 |
2.08 | 1.29 | 1.87 | 4.83 | 3.89 | 1.58 | 7.7 | 6.1 | 6.9 | 12.8 | 9.8 | 7.5 |
0.13 | 0.55 | 0.12 | 0.61 | 0.74 | 0.61 | 0.5 | 2.2 | 0.5 | 1.6 | 1.8 | 2.9 |
024 | 0.33 | 0.23 | 0.55 | 0.31 | 0.19 | 0.9 | 1.3 | 0.9 | 1.5 | 0.8 | 0.9 |
0.80 | 0.27 | 0.16 | 0.33 | 0.41 | 0.41 | 2.9 | 1.0 | 0.6 | 0.9 | 1.0 | 1.9 |
1.61 | 1.82 | 1.36 | 2.86 | 2.oi | 1.24 | 6.0 | 7.2 | 6.0 | 7.6 | 5.0 | 6.9 |
0.45 | 0.73 | 1.25 | 0.38 | 0.32 | 0.80 | 1.8 | 2.9 | 4.6 | 1.0 | 0.8 | 3.8 |
3.10 | 3.15 | 3.00 | 4.12 | 3.05 | 2.64 | 11.6 | 12.4 | 11.1 | 11.0 | 7.6 | 12.5 |
0.16 | 0.17 | 0.7 2 | 0.23 | 0.41 | 0.05 | 0.6 | 0.7 | 2.7 | 0.6 | 1.0 | 0.2 |
0.78 | 0.87 | 1.30 | 0.18 | 0.06 | 0.21 | 2.9 | 3.5 | 4.8 | 0.5 | 0.2 | 1.0 |
0.07 | 0.05 | 1.41 | 0.08 | 0.41 | — | 0.2 | 0.2 | 6.2 | 0.2 | 1.0 | — |
0.85 | 0.92 | 2.71 | 0.26 | 0.47 | 0.21 | 3.1 | 3.7 | 10.0 | 0.7 | 1.2 | 1.0 |
166
|
| Mede | 1 t a 1 fö | r år, kr | o n o r. |
|
| Sverige. | Norge. | Danmark. | Neder- länderna. | Belgien. | Rumänien. |
| 1902-06. | 1902/03—06/07. | 1902/03—06/07. | 1902—06. | 1902—05. | 1901/02—02/03. |
L. Näringar. |
|
|
|
|
|
|
Jordbruk med binäringar ........................ Ofriga utgifter ....................................... | 1,929,610 1,204,892 | 1,648,328 1,982,548 | 3,240,773 2,192,716 | 2,278,202 2,401,639 | 1,943,433 13,091,175 | 947,375 195,365 |
Summa | 3,134,402 | 3,630,876 | 6,433,488 | 4,679,841 | 15,034,608 | 1,142,740 |
M. Kommunikationsväsende...... | 4,007,911 | 3,909,227 | 3,790,715 | 20,335,934 | 41,980,616 | 690,672 |
N. Finansförvaltning. |
|
|
|
|
|
|
Eäntor å statsskuld................................. Uppbördskostnader ................................. Ofriga utgifter .................................... | 9,772,917 4,802,648 3,297,337 | 6,848,945 2,290,092 182,461 | 5,769,937 4,061,862 350,640 | 37,751,356 11,444,287 357,307 | 77,092,806 12,055,832 5,103,980 | 46,828,193 112,994,563 |
Summa | 17,872,802 | 9,321,498 | 10,182,439 | 49,562,950 | 94,252,618 | 69,822,756 |
Summa egentliga utgifter | 140,711,242 | 68,101,736 | 68,684,608 | 206,728,391 | 278,397,392 | 127,108,285 |
II. Utgifter för anskalfande af |
|
|
|
|
|
|
Järnvägsanläggningar .............................. Telegraf- och telefonanläggningar............... Inköp af domäner, aktier o. dyl................ Afsättning till fonder, låneunderstöd ......... Amortering af statsskuld........................... | 12,939,718 2,896,465 153,626 2,177,694 2,697,168 | 7,105,085 619,552 217,401 2,334,798 2,836,676 | 7,633,255 558,455 9,317,846 1,280,396 | 6,441,917 2,486,640 4,788,065 | 38,409,521 2,623,615 751,294 5,304,780 5,438,720 | 13,743,325 |
Summa | 20,764,660 | 13,113,512 | 18,789,952 | 13,716,622 | 52,527,930 | 13,743,325 |
Summa utgifter I och II | 161,476,892 | 71,216,248 | 87,474,560 | 219,445,013 | 330,925,322 | 140,851,610 |
Driftkostnader. |
|
|
|
|
|
|
Domäner m. m..................................... | 2,486,399 38,341,780 20,699,312 132,477 | 1,204,335 12,620,512 8,233,266 298,572 | 1,923,210 29,114,479 11,848,868 138,197 12,864,405 |
| 716,387 100,606,355 17,168,616 8,315 | 1,451,603 24,222,841 5,017,935 |
Järnvägar ............................................. Post, telegraf och telefon ........................ | 21,546,828 362,919 | |||||
| ||||||
Statslotteri............................................. Monopol................................................ | 6,252,913 | |||||
Summa | 61,559,968 | 22,356,685 | 55,889,159 | 21,909,747 | 118,488,572 | 35,945,292 |
167
| Krön | or per | i n v å | n a r e. | Procent af samtliga inkomster, resp. egentliga utgifter. | ||||||
Sverige. | Norge. | Danmark. | Neder- länderna. | Belgien. | Rumänien. | Sverige. | Norge. | Danmark. | Neder- länderna. | Belgien. | Rumänien. |
1902-06. | 1902/03—06/07. | 1902/03—06/07. | 1902-06. | 1902-05. | 1901/02-02/03. | 1902-06. | 1902/03-06/07. | 1902/03—06/67. | 1902-06. | 1902-05. | 1901/02—02/03. |
0.37 | 0.72 | 1.28 | 0.42 | 0.28 | 0.16 | 1.4 | 2.8 | 4.7 | i.i | 0.7 | 0.7 |
0.23 | 0.86 | 0.86 | 0.44 | 1.87 | 0.03 | 0.8 | 3.4 | 3.2 | 1.2 | 4.7 | 0.2 |
0.6 0 | 1.58 | 2.14 | 0.86 | 2.15 | 0.19 | 2.2 | 6.2 | 7.9 | 2.3 | 5.4 | 0.9 |
0.76 | 1.70 | 1.50 | 3.72 | 6.01 | 0.11 | 2.9 | 6.7 | 6.5 | 9.9 | 16.1 | 0.5 |
1.86 | 2.98 | 2.27 | 6.90 | 11.04 | 7.76 | 6.9 | 11.8 | 8.4 | 18.3 | 27.7 | 36.9 |
0.92 | 1.00 | 1.60 | 2.09 | 1.73 |
| 3.4 | 3.9 | 5.9 | 5.6 | 4.4 | ) 10.2 |
0.63 | 0.08 | 0.14 | 0.07 | 0.73 |
| 2.4 | 0.3 | 0.5 | 0.2 | 1.8 | 1 |
3.41 | 4.06 | 4.01 | 9.06 | 13.50 | 9.92 | 12.7 | 16.0 | 14.8 | 24.1 | 33.9 | 47.1 |
26.82 | 25.31 | 27.06 | 37.61 | 39.87 | 21.07 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 | 100 |
2.47 | 3.10 | 3.oi | 1.18 | 6.50 |
|
|
|
|
|
|
|
0.65 | 0.27 | 0.22 | — | 0.37 | — | — | — | — |
|
|
|
0.03 | 0.09 | — | — | 0.11 | — | — | — |
|
|
|
|
0.41 | 1.02 | 3.67 | 045 | 0.76 | — | — | — |
|
|
|
|
0.5 0 | 1.24 | 0.50 | 0.87 | 0.78 | 2.28 | — | — | — |
|
|
|
3.96 | 5.72 | 7.40 | 2.50 | 7.52 | 2.28 | — | — | — | — | — | — |
30.78 | 31.03 | 34.46 | 40.11 | 47.39 | 23.35 |
|
|
|
|
|
|
0.47 | 0.52 | 0.76 |
| O.io | 0.24 |
|
|
|
|
|
|
7.31 | 6.50 | 11.47 | — | 14.40 | 4.02 | — | — |
|
|
|
|
3.93 | 3.59 | 4.67 | 3.94 | 2.46 | 0-83 | — | — | — |
|
|
|
0.02 | 0.13 | 0.06 | 0.07 | O.oi | — | — | — | — |
|
|
|
| _ | 6.07 | — | — | — | — | — | — |
|
|
|
_ | — | — | — | — | 0.87 | — | — | — | — | — |
|
11.73 | 9.74 | 22.02 | 4.oi | 16.97 | 6.96 | — | — | — | — | — | — |
MV
''t-rh.
ri
Bil. D.
FÖRSVARSUTGIFTERNA
SVERIGE OCH VISSA FRÄMMANDE STATER
22
Då den för kommittén utarbetade »Jämförelse mellan Sveriges och
vissa främmande staters inkomster och utgifter» dels afser en tidsperiod,
som nu ligger jämförelsevis långt tillbaka, dels omfattar endast ett ringa
antal stater, har det ansetts önskligt, att utredning åstadkommes rörande
försvarsutgifternas absoluta och relativa storlek enligt senast fastställda budgeter
och för ett större antal länder, än ofvan berörda redogörelse afsåg.
Föreliggande utredning omfattar alla större europeiska stater, för hvilka
sinsemellan jämförbara siffror kunnat åstadkommas. Ryssland har måst
förbigås, emedan språket lagt hinder i vägen för ett mera ingående studium
af dess budget. Af samma skäl hafva staterna på Balkanhalfön utelämnats.
För Schweiz hafva uppgifter om kantonernas finanser saknats. Spanien och
Portugal slutligen hafva icke medtagits, emedan deras förhållanden synts erbjuda
jämförelsevis mindre intresse. För Italien har endast försvarsutgifternas
absoluta belopp och deras belopp per invånare kunnat uppgifvas, emedan den
italienska budgetens synnerligen invecklade uppställning och särskildt den
stora utsträckning, hvari dubbelräkningar förekomma i densamma, gjort det
omöjligt att med erforderlig tillförlitlighet beräkna de öfriga utgifterna. Beträffande
Österrike-Ungern hafva endast försvarsutgifterna och räntorna å statsskulden
kunnat uppgifvas; i fråga om öfriga utgifter har ej varit möjligt att
erhålla siffror, jämförbara med de andra ländernas, hufvudsakligen emedan
i budgeten, särskildt Ungerns, ingå äfven kommunala utgifter.
Till grund för utredningen har i allmänhet lagts den senast fastställda
budgeten, sålunda i regel budgeten för året 1910 eller finansåret 1910—11.
För Nederländerna har dock 1910 års budget ännu ej hitkommit, hvadan
budgeten för 1909 i stället måst användas. För Österrike finnes visserligen
fastställd budget för år 1910; då emellertid senaste budget för såväl Ungern
som de båda monarkiernas gemensamma angelägenheter afser år 1909, har
sistnämnda år måst väljas äfven för Österrikes del. Att utredningen inskränkts
till endast ett enstaka års budget, spelar ingen större roll, alldenstund
budgeten faktiskt till stor del utgör ett uttryck för medeltalen af
de föregående årens utgifter. Detta gäller äfven de extra ordinarie utgifterna,
hvilkas ändamål visserligen växlar från år till år, med hvilkas totala
172
belopp dock icke förändras i samma utsträckning. Undersökningens begränsning
i antydd riktning inverkar därför icke i någon högre grad på silfrornas
jämförbarhet. Det enda undantaget härvid utgör i viss mån Belgien, såsom
nedan närmare omnämnes.
Utgiftsbeloppen hafva beräknats på i allt väsentligt samma sätt som i
ofvannämnda »jämförelse». De uppgifna summorna äro sålunda nettobelopp,
d. v. s. att utgiftsanslagens enskilda uppbördsmedel frånräknats. I nämnda
»jämförelse» redogjordes jämväl för driftkostnader och kapitaliserande utgifter;
med hänsyn till föreliggande utrednings ändamål hafva dessa utgiftsgrupper
nu lämnats åsido och undersökningen inskränkts till endast s. k.
egentliga utgifter. Vid utgiftssummornas beräknande har endast i en punkt
afvikits från den metod, som följts i berörda »jämförelse»: för att göra
uppgifterna om försvarsutgifterna i de särskilda länderna så jämförbara som
möjligt hafva utgifterna för försvarets centrala ledning, försvarsministrar och
-departement, i föreliggande undersökning så vidt möjligt hänförts till försvarsutgifterna.
Huru utgifterna i hvarje särskildt land beräknats, framgår
närmare af bifogad redogörelse. Här må endast omnämnas, att de särskilda
tyska staternas utgifter beräknats på det sätt, att rikets gemensamma
utgifter fördelats på de särskilda staterna i proportion till folkmängden.
Till de så funna andelarna i rikets utgifter hafva lagts de särskilda
staternas egna utgifter. Uppenbarligen kan dock en sådan beräkning endast
gifva en ungefärlig bild af det verkliga förhållandet. Att uträkna utgifterna
för Tyska riket i dess helhet skulle visserligen hafva ledt till ett säkrare
resultat, men har varit omöjligt, då härför skulle erfordrats en detaljbehandling
af budgeten i hvarenda tysk stat. Äfven en sådan undersökning skulle
för öfrigt blifvit i viss män missvisande, alldenstund i de fria riksstädernas
budgeter ingå utgifter af äfven kommunal natur.
Beträffande den allmänna reservation, som måste göras i fråga om siffrornas
jämförbarhet, hänvisas till ofvannämnda »jämförelse» samt hvad nedan
ytfras rörande försvarsutgifterna.
* #
*
Utredningens resultat framgå af bifogade tabell.
Hvad Belgien beträffar torde emellertid försvarsutgifterna under år 1910
hafva uppgått till väsentligt högre belopp, än som framgår af tabellen. Förutom
de för år 1910 beviljade extra ordinarie anslagen, hvilka uppgå till
endast 197,065 fr., funnos under nämnda år disponibla reservationer å för
föregående år beviljade anslag, hufvudsakligen till Antvverpens befästande,
173
uppgående till ej mindre än 48,818,001 fr. Af denna summa få 39,673,000
fr. disponeras t. o. m. den 31 december 1912; antages Vs häraf komma
på året 1910, skulle nämnda år de extra ordinarie försvarsutgifterna uppgå
till 22,369,334 fr. Samtliga utgifter för försvaret stiga härigenom till
95,033,381 fr., motsvarande 68,424,034 kr., 9.14 kr. per invånare. I den
följande jämförelsen mellan de olika ländernas försvarsutgifter i förhållande
till invånarantalet har sistnämnda siffra ansetts böra användas i stället för
den i tabellen upptagna. Att sålunda försvarsutgifterna i tabellen upptagits
till lägre belopp än det verkliga, inverkar däremot sannolikt icke nämnvärdt
på uppgifterna om försvarsutgifternas förhållande procentvis till de egentliga
utgifterna i allmänhet. Det är nämligen icke blott för försvarsändamål, som
reservationer å föregående års extra anslag voro disponibla under år 1910,
utan detsamma är förhållandet beträffande högst betydliga anslag äfven för
andra statsändamål. Till huru högt belopp sistnämnda utgifter uppgått under
1910, är dock ej möjligt att ens gissningsvis beräkna.
Försvarsutgifterna utgöra enligt senast fastställda budget (för Nederländerna
och Österrike enligt 1909 års budget) i nedan angifna länder:
Såsom i den särskilda redogörelsen för Österrike-Ungern närmare omnämnes,
äro emellertid sannolikt uppgifterna om pensionsutgifterna i Österrike
i någon mån ofullständiga. 1 verkligheten torde därför utgifterna för försvaret
i Österrike-Ungern vara något högre än i Norge, om de också icke nå fullt
upp till siffran för Belgien.
Några mera vidtgående slutsatser torde icke kunna dragas af ofvanstående
siffror. Helt naturligt omfatta de endast den del af försvarskostnaden,
som kommer till synes på budgeten, men icke den ekonomiska uppoffring,
som värnpliktens fullgörande innebär för de värnpliktige. Denna börda är i
hög grad växlande i olika länder. I Sverige, där de värnpliktige åtnjuta
Er. pr inv.
Storbritannien och Irland
Frankrike.............................
Tyska riket .....................
Sverige ...............................
Danmark ............................
Nederländerna...................
Italien..................................
Belgien ................................
Norge ..................................
Österrike-Ungern ............
27.60
26.15
19.22
14.47
11.63
1 1.09
10.64
9.14
8.27
8.10
174
icke blott fullständigt underhåll utan äfven en ej ringa dagaflöning, kan den
anses som föga betydande, men annorlunda ställer sig förhållandet i stater
som Danmark, Tyskland m. fl. Kunde hänsyn tagas till penningvärdet af de
värnpliktiges prestationer, skulle utgiftssiffrorna komma att i hög grad ökas
för länder, som hafva sitt försvar uteslutande grundadt på den allmänna värnplikten.
En annan omständighet, som äfven inverkar på siffrornas jämförbarhet,
är, att i de flesta af ifrågavarande länder, men icke i Sverige, statslånemedel
användts för bestridande af utgifter för försvaret, icke blott i krig utan äfven
i fred. Räntor på lån för försvarsändamål kunna ur viss synpunkt sedt anses
vara hänförliga till försvarsutgifterna, men ingå icke i tabellens uppgifter
om dessa utgifter, alldenstund de dels icke äro att utan vidare jämnställa med
öfriga försvarsutgifter, dels äro till beloppet okända. De äro i tabellen inräknade
bland öfriga räntor å statsskulden.
Måste. sålunda de resultat, som framkomma vid en jämförelse mellan
försvarsutgifternas belopp per invånare i olika länder, begagnas med stor
försiktighet, för att man icke skall göra sig skyldig till felslut, gäller detta
i ännu högre grad beträffande en jämförelse mellan beloppet af försvarsutgifterna
och öfriga egentliga utgifter. De sistnämndas belopp är nämligen
uppenbarligen beroende på den omfattning, statsförvaltningen äger i de olika
länderna, men denna omfattning är mycket växlande, dels på grund af den
olika utsträckning, hvari kommunerna deltaga i de allmänna utgifternas bestridande,
. dels af andra orsaker. Sålunda bero de höga beloppen af dessa utgifter
i Nederländerna och Belgien till stor del därpå, att landets naturbeskaffenhet
nödgat till kolossala utgifter för väg- och vattenbyggnader (waterstaat),
utgifter som så godt som sakna motsvarighet i Sverige. Häraf förklaras
i viss mån, att försvarsutgifterna utgöra en så ringa del af samtliga
utgifter i förstnämnda stater.
Af ännu större betydelse är emellertid det inflytande, som räntorna å
statsskulden utöfva. Dessa utgifter äro af helt annan natur än öfriga förvaltningsutgifter.
De komma icke någon förvaltningsgren direkt till godo, på
sätt som exempelvis utgifterna för försvarsväsendet, rättsväsendet, undervisningsväsendet
o. s. v. Vidare uppgå räntorna å statsskulden i vissa länder
till så betydande belopp, att de fullständigt dominera budgeten. Slutligen
har en ej ringa del af statsskulden i åtskilliga länder tillkommit för försvarsändamål,
hvilket omöjliggör att vid en jämförelse mellan försvarsutgifter och
öfriga egentliga utgifter inräkna räntorna å statsskulden bland de sistnämnda.
Under dylika omständigheter har man stundom vid sådana undersökningar
som den här ifrågavarande sammanräknat försvarsutgifterna och räntorna
å statsskulden och därmed jämfört de öfriga utgifterna. En dylik järn
-
175
förelse lämnar svar på den viktiga frågan, huru stor del af statsutgifterna
kommer andra förvaltningsgrenar än försvaret till godo. Enligt den bifogade
tabellen utgöra utgifterna för statsförvaltningen utom försvaret!) i procent af
samtliga egentliga utgifter:
i Danmark........................................................................ 59.6 %
» Norge............................................................................. 58.4 »
» Nederländerna............................................................. 55.3 »
» Belgien........................................................................... 52.8 »
» Sverige........................................................................... 45.7 *
» Wiirttemberg .................................... 45.1 »
» Bajern ......................................................................... 43.7 »
» Sacbsen ....................................................................... 43.2 »
» Preussen........................................................................ 41.8 >
» Storbritannien och Irland.......................................... 36.5 »
» Frankrike ..................................................................... 31.7 »
Ett svar på frågan, huru särskildt försvarsutgifterna förhålla sig till utgifterna
för öfriga förvaltningsgrenar, lämna dock icke dessa siffror. För
besvarande af denna fråga måste man jämföra med hvarandra å ena sidan
försvarsutgifterna och å andra sidan utgifterna för öfriga förvaltningsgrenar,
eller med andra ord angifva, huru stor del af de egentliga utgifterna, räntor
å statsskuld frånräknade, komma på försvarsutgifterna. Enligt tabellen utgöra
försvarsutgifterna i procent af samtliga egentliga utgifter med undantag af
räntor å statsskuld:
Storbritannien
Frankrike .......
Sverige.............
Sachsen ..........
Preussen..........
Bajern .............
Wiirttemberg .
Danmark..........
Norge................
Nederländerna.
Belgien
och Irland
58.0
56.2
49.9
48.7
48.6
44.0
44.0
36.0
34.3
33.1
24.1
%
går
Att emellertid dessa siffror icke äro fullt jämförbara sinsemellan, framåt
hvad ofvan anförts.
Ludvig Widell.
>) Rätteligen borde härvid uppbördskostnaderna afräknats. Detta har dock varit omöjligt, och äro
för öfrigt dessa utgifter icke af någon större betydelse.
176
Land. | År. | Försvars- utgifter. Kronor. | Ränta å | Öfriga egentliga utgifter. Kronor. | Samtliga egentliga utgifter. Kronor. |
Sverige.................................i | 1902—1906 1910 1911 | 74,005,173 85,666,653 79,884,488 | 9,772,917 14,869,698 15,348,925 | 56,966,369 78,265,197 80,233,262 | 140,744,459 178,800,548 175,466,675 |
Norge .................................| | 1902/03—06/07 1910,11 | 20,399,221 19,694,100 | 6,848,945 7,255,509 | 30,853,670 37,790,992 | 58,101,736 64,740,601 |
Danmark ..............................| | 1902/03-06/07 1910/11 | 21,291,893 31,738,189 | 6,769,937 6,509,100 | 41,622,778 66,399,774 | 68,684,608 94,647,063 |
Preussen.................................. | 1910/11 | 770,309,558 | 364,440,990 | 813,628,639 | 1,948,279,187 |
Bajern.................................... | 1910 | 134,772,860 | 85,894,404 | 171,587,149 | 392,254,413 |
Sachsen ................................. | 1910 | 93,063,415 | 35,822,759 | 98,072,209 | 226,958,383 |
Wiirttemberg........................... | 1910/11 | 47,596,363 | 25,971,982 | 60,482,778 | 134,051,123 |
Nederländerna........................j | 1902—06 1909 | 60,696,950 64,980,752 | 37,751,356 41,313,367 | 107,280,085 131,352,836 | 205,728,391 237,646,955 |
Belgien.................................| | 1902—05 1910 | 48,560,816 52,318,114 | 77,092,806 94,992,866 | 152,743,770 165,015,882 | 278,397,392 312,326,852 |
Storbritannien och Irland ......... | 1910/11 | 1,259,448,664 | 326,044,640 | 912,000,031 | 2,497,493,335 |
Frankrike ............................. | 1910 | 1,028,849,812 | 693,967,224 | 801,280,372 | 2,524,097,408 |
Italien.................................... | 1910/11 | 370,661,774 | • | ■ |
|
Osterrike-Ungem ..................... | 1909 | 400,321,068 | 475,773,211 |
|
|
177
D:o utom | Försvarsutgifter. | Ränta å statsskuld. | Öfriga egentliga | Samtliga | ||||
Kronor | % af samtl. | °/o af d:o | Kronor | % af samtl. | Kronor | °/o af samtl. | ||
130,971,542 | 14.ll | 52.6 | 56.5 | 1.86 | 6.9 | 10.86 | 40.5 | 26.83 |
163,930,850 | 15.60 | 47.9 | 52.3 | 2.71 | 8.3 | 14.26 | 43.8 | 32.57 |
160,117,760 | 14.47 | 46.5 | 49.9 | 2.78 | ,8.8 | 14.54 | 45.7 | 31.79 |
61,252,791 | 8.89 | 35.1 | 39.8 | 2.98 | 11.8 | 13.44 | 63.1 | 25.31 |
57,485,092 | 8.27 | 30.4 | 34.3 | 3.05 | 11.2 | 16.88 | 58.4 | 27.20 |
62,914,671 | 8.39 | 31.0 | 33.8 | 2.27 | 8.4 | 16.40 | 60.6 | 27.06 |
88,137,963 | 11.63 | 33.5 | 36.0 | 2.38 | 6.9 | 20.66 | 59.6 | 34.67 |
1,583,838,197 | 19.22 | 39.5 | 48.6 | 9.09 | 18.7 | 20.29 | 41.8 | 48.60 |
306,360,009 | 19.22 | 34.4 | 44.0 | 12.25 | 21.9 | 24.47 | 43.7 | 65.94 |
191,135,624 | 19.22 | 41.0 | 48.7 | 7.40 | 16.8 | 20.25 | 43.2 | 46.87 |
108,079,141 | 19.22 | 35.5 | 44.0 | 10.49 | 19.4 | 24.43 | 46.1 | 64.14 |
167,977,035 | 11.09 | 29.5 | 36.1 | 6.90 | 18.3 | 19.62 | ■ 52.2 | 37.61 |
196,333,588 | 11.09 | 27.3 | 33.1 | 7.05 | 17.4 | 22.41 | 55.3 | 40.55 |
201,304,586 | 6.95 | 17.4 | 24.1 | 11.04 | 27.7 | 21.88 | 64.9 | 39.87 |
217,333,996 | 6.99 | 16.8 | 24.1 | 12.68 | 30.4 | 22.03 | 62.8 | 41.70 |
2,171,448,695 | 27.60 | 60.4 | 68.0 | 7.14 | 13.1 | 19.98 | 36.5 | 64.72 |
1,830,130,184 | 26.15 | 40.8 | 66.2 | 17.63 | 27.5 | 20.86 | 31.7 | 64.14 |
• | 10.64 |
| • |
|
|
|
|
|
| 8.10 |
|
| 9.63 |
|
|
|
|
23
178
Upplysningar rörande utgifternas beräknande.
Sverige.
Åren 1910 och 1911.
Försvarsutgifter. Hit har hänförts: samtliga anslag under fjärde
hufvudtiteln, 1910 57,365,700 kr., 1911 54,556,600 kr., anslagen under
femte hufvudtiteln, utom till handeln, 1910 24,605,131 kr., 1911 21,623,491
kr., samt anslagen under tionde hufvudtiteln för det militära pensionsväsendet,
1910 3,694,822 kr., 1911 3,704,397 kr., summa 1910 85,665,653 kr.,
1911 79,884,488 kr.
Ränta å statsskuld. För år 1910 beräknas (i statsregleringspropositionen
1910) bruttobeloppet till 20,477,677 kr. och till Riksgäldskontoret inflytande
räntor till 5,607,979 kr. För år 1911 äro motsvarande belopp (enligt
statsutskottets 1910 mem. 108) resp. 20,883,886 och 5,534,961 kr.
Netto utgifterna skulle sålunda utgöra 1910 14,869,698 kr., 1911 15,348,925 kr.
Öfriga egentliga utgifter. Riksstaten slutar på en utgiftssumma af:
år 1910 228,139,000 kr. och år 1911 227,911,000 kr. Från dessa belopp
afgår: termins afgift er från läroverken, 1910 560,000 kr., 1911 540,000 kr.,
anslag till mötande af brist i föregående års statsregleringar, 1910 2,500,000
kr., 1911 4,500,000 kr., försvarsutgifterna, 1910 85,665,653 kr., 1911
79,884,488 kr., anslagen till postverket, 1910 21,065,000 kr., 1911 21,690,000
kr., till telegrafverket, 1910 11,965,000 kr., 1911 13,020,000 kr., till statens
järnvägar, 1910 3,201,200 kr., 1911 2,671,100 kr,, till mynt- och justeringsverket,
1910 och 1911 30,650 kr., till domänstyrelsen, domänerna och skogsväsendet,
1910 4,441,500 kr., 1911 4,841,500 kr., till arbetarförsäkringsfonden,
1910 och 1911 1,400,000 kr., samt till räntor och afbetalningar å
statsskulden, 1910 19,044,800 kr., 1911 19,100,000 kr., summa 1910
149,873,803 kr., 1911 147,677,738 kr. Återstoden, 1910 78,265,197 kr.,
1911 80,233,262 kr., utgör »öfriga egentliga utgifter».
Medelfolkmängden har antagits till: för år 1910 5,490,000 och för
år 1911 5,520,000.
Norge.
Finansåret 1910—1911.
Försvarsutgifter. Hit höra samtliga utgifter under hovedpost XI, med
undantag af anslagen till Norges geografiske opmaaling, fyr-, merke- og ring
-
179
vcesenet, redningsvcesenet, lodsvcesenet samt navigations- og maskinisteksamensvccsenet,
utgörande 19,475,000 kr. Härtill kommer försvarsministerns aflöning,
12,000 kr., samt vissa pensionsutgifter1), hvilka torde kunna anslås
till i rundt tal 500,000 kr. (beloppet utgjorde nämligen 1902 — 03 289,700
kr., 1903 — 04 321,500 kr., 1904 — 05 332,350 kr., 1905 — 00 356,750 kr.,
1906—07 382,600 kr.). Däremot afgå uppbördsmedel, till ett belopp af
292,900 kr. Försvarsutgifterna kunna sålunda beräknas till 19,694,100 kr.
Ränta å statsskuld. Bruttobeloppet utgör 10,952,179 kr. Härifrån
afgå räntor å statskassans utestående fordringar, kontanta behållning och reservfond,
3,696,670 kr. Nettoutgifterna uppgå sålunda till 7,255,509 kr.
Öfriga egentliga utgifter. Budgetens utgiftssida slutar på ett belopp
af 117,720,300 kr. Härifrån afgår: utgiftsanslagens uppbördsmedel, 4,895,796
kr., försvarsutgifter 19,694,100 kr., utgifter för statsskuldens förräntande
och amortering, 15,572,062 kr., utgifter för anskaffande af inkomstgifvande
egendom och afsättning till fonder m. m. samt driftkostnader, 39,767,350 kr.
Återstående 37,790,992 kr. utgöra »öfriga egentliga utgifter».
Medelfolkmängden för finansåret 1910 — 11 har antagits till 2,380,000.
Danmark.
Finansåret 1910—1911.
Försvarsutgifter. Hit höra utgifterna för: försvarsministern m. m.
21,000 kr., det militära pensionsväsendet {Finanslov § 16: I: G: II—IV samt
af I: A ett belopp af 1,188,215 kr.* 2)), 3,558,215 kr., till skytteföreningar och
inkvartering (§ 19 A: III: B, E), 504,542 kr., utskrifningsväsendet (§ 20: III),
357,089 kr., anslagen under krigsministeriet (§ 22, § 26: V), utom till generalstabens
topografiska afdelning (§ 22: P), 18,728,924 kr., sjöförsvaret (§ 23: I,
26: VI). 8,613,329 kr., vissa andra utgifter (§ 26: VII: 5, 7), 2,200 kr.,
summa 31,785,299 kr. Härifrån afgå vissa inkomster (§ 8: 6, 7), 47,110 kr.
Utgifterna för försvaret uppgå sålunda till 31,738,189 kr.
Ränta å statsskuld. Bruttobeloppet utgör 9,490,111 kr. Härifrån
afgår ränta å grundfonden, utestående fordringar och kassabehållningen,
2,981,011 kr. Nettoutgifterna utgöra sålunda 6,509,100 kr.
Öfriga egentliga utgifter. Totala utgiftssumman, med tillägg af på
inkomstsidan upptagen förlust på den grönländska handeln m. m., uppgår till
■) Den militära pensioneringen bestrides till största delen af den allmänna pensionskassan, hvars
förnämsta inkomster äro afgifter af delägarne.
2) Enligt benägen uppgift af chefen för Danmarks Statistiska Byrå Direktör M. Koefoed.
180
115,068,087 kr. Härifrån afgår: försvarsutgifterna, 31,738,189 kr., ränta å
statsskulden (brutto), 9,490,111 kr., utgifter för anskaffande af inkomstgifvande
egendom m. in. samt driftkostnader (§ 19 A: II: D, III: Q, U, § 19 C:
II: C, § 27), 17,440,013 kr. Återstående beloppet, 56,399,774 kr., utgör
»öfriga egentliga utgifter».
Medelfolkmängden för finansåret 1910—11 har antagits till 2,730,000.
Tyska riket.
Finansåret 1910—1911.
Försvarsutgifter. Samtliga försvarsutgifter, äfven de särskilda staternas,
äro upptagna på riksbudgeten. Hit höra följande utgiftssummor: armén,
Landesvermessungswesen utom för krigskartor approximativt frånräknadt,
804,737,788 M.; ReiclismilitärgericJit 1,239,941 M.; marinen, utom utgifter
för Seewarte und Observatorien, Kusten und Vermessungswesen samt Kiautschou’s
centralförvaltning, 440,594,074 M.; det militära pensionsväsendet
148,473,869 M.; understöd till värnpliktiges familjer 3,022,500 M.; vissa
utgifter under Reichsschatzamt 1,365,212 M.; samt Reichskolonialamt, Militärverwaltung,
20,948,537 M.; summa 1,420,381,921 M. Härifrån afgå inkomster
till ett belopp af 13,038,246 M. Nettoutgifterna utgöra sålunda
1,407,343,675 M.
Ränta å statsskuld utgör netto 175,688,722 M.
Öfriga egentliga utgifter. Följande utgifter (netto) äro hit hänförliga:
riksdagen 2,085,839 M., rikskanslern och rikskansliet 313,157 M., Ausicärtiges
Amt 18,862,238 M., Reiclisamt des Inneren, med undantag af utgifter för
understöd till värnpliktiges familjer, patentverket och kanalverket, 94,574,628
M., ofvan omnämnda under armén och marinen uppförda utgifter 3,526,116
M., Reichsjustizverwaltung 1,708,529 M., Reichsschatzamt, utom utbetalningar
till förbundsstaterna samt utgifter för myntet, för försvarsändamål och för
anskaffande af aktiva, 32,718,021 M., Reicliskolonialamt, utom militära utgifter,
3,573,307 M., Reichseisenbahnamt 481,375 M., riksskuldens förvaltning
698,750 M., Rechnungsliof 1,300,113, civila pensioner 3,547,551 M.,
summa 163,389,624 M.
Fördelas rikets utgifter på de särskilda förbundsstaterna i förhållande till
folkmängden, komma på Preussen 61.50 %, Bajern 10.76 %, Sachsen 7.43 %
och Wiirttemberg 3.80 %.
Reduktionskurs: 1 Mark = 0.89 kr.
Preussen.
Finansåret 1910—1911.
181
Försvarsutgifter. 61.50 % af rikets försvarsutgifter utgöra 865,516,357 M.
Ränta å statsskuld. Preussens egna utgifter härför utgöra netto
301,435,694 M. Härtill komma 61.50 % af rikets skuldräntor, 108,048,564 M.,
hvarigenom beloppet stiger till 409,484,258 M.
Öfriga egentliga utgifter. Af Preussens egna utgifter höra hit följande:
uppbördskostnader 24,031,560 M., Dotationen, utom räntor och amortering
å statsskulden, 11,460,105 M., Apanagen etc., utom räntor och återbetalningar
af depositioner, 51,879,124 M., Staatsministerium, utom SlaatsAnzeiger,
4,554,340 M., utrikesministeriet 461,100 M., finansministeriet, utom
afsättning till fond, 106,581,130 M., Ministerium der öffentlichen Arbeiten
42,338,280 M., Ministerium fur Handel und Geicerbe, utom porslinsfabrikation,
15,400,219 M., Justizministerium 158,421,220 M., Ministerium des
Innern 82,389,469 M., Ministerium fur Landwirtschaft, Domänen und
For sten och Gestiitverwaltung 43,537,509 M., Ministerium der geistlichen,
Unterrichts- und Medizinalangelegenheiten 272,350,980 M., tyghuset i Berlin
187,468 M., summa 813,592,504 M. Härtill komma 61.50 % åt rikets utgifter,
100,484,619 M., hvarigenom summan ökas till 914,077,123 M.
Medelfolkmängden för finansåret 1910 — 11 har antagits till 40,090,000.
Bajern.
År 1910.
Försvarsutgifter. 10.7G % af rikets försvarsutgifter utgöra 151,430,180 M.
Ränta å statsskuld. Bajerns egna utgifter härför utgöra netto
77,606,460 M. Härtill komma 10.7G % af rikets skuldräntor, 18,904,106 M.,
hvarigenom beloppet stiger till 96,510,566 M.
Öfriga egentliga utgifter. Bajerns egna hithörande utgifter beräknas
på följande sätt. Slutsumman för den ordinarie budgetens utgiftssida utgör
300.444.190 M. Härifrån afgår: ränta och amortering å statsskuld 84,415,810
M., under inrikesministeriet upptagna utgifter för ränta och amortering å skuld
525.190 M., pensioner för järnvägsförvaltningen in. m. 16,415,200 M., utbetalningar
till riket 45,371,301 M. samt vissa inkomster 2,033,000 M. Däremot
tillkommer förlust på vissa kommunikationsanstalter 118,441 M. samt
extra ordinarie utgifter (enligt budgetförslaget) 23,411,695 M. Utgifterna utgöra
sålunda 175,213,825 M. Läggas härtill 10.76 % af rikets utgifter, 17,580,724
M., stiger beloppet till 192,794,549 M.
Medelfolkmängden för år 1910 har beräknats till 7,012,000.
182
Sachsen.
År 1910.
Försvarsutgifter. 7.43 % af rikets försvarsutgifter utgöra 104,565,635 IjJ.
Ränta å statsskuld. Sachsens egna utgifter härför utgöra netto
27,196,619 M. Härtill komma 7.43 % af rikets skuldräntor, 13,053,672 M.,
hvarigenom beloppet stiger till 40,250,291 M.
Öfriga egentliga utgifter. Ordinarie utgiftsstaten — extra ordinarie
staten afser endast järnvägarne — slutar på ett nettobelopp af 130,982,743
M. Härifrån afgår: ränta och amortering å statsskulden 40,399,586 M. samt
utbetalningar till riket 3,606,867 M. Däremot tillkommer: förlust på bergverken
vid Freiberg 422,850 M. samt uppbördskostnader 10,654,504 M.
Sachsens egna utgifter utgöra sålunda 98,053,644 M., hvartill komma 7.43 %
af rikets ifrågavarande utgifter, 12,139,849 M., hvarigenom beloppet stiger
till 110,193,493 M.
Medelfolkmängden för år 1910 bär antagits till 4,842,000.
Wiirttemberg.
Finansåret 1910—11.
Försvarsutgifter. 3.80 % af rikets försvarsutgifter utgöra 53,479,060 M.
Ränta å statsskuld. Wtirttembergs egna utgifter härför utgöra netto
22,505,831 M. Härtill komma 3.80 % af rikets skuldräntor, 6,676,171 M.,
hvarigenom beloppet stiger till 29,182,002 M.
Öfriga egentliga utgifter. Ordinarie utgiftsstaten slutar på ett nettobelopp
af 99,197,128 M. Härifrån afgår: pensioner vid kommunikationsanstalterna,
1,736,000 kr., ränta och amortering å statsskulden, 26,373,881
M., samt utbetalningar till riket, 15,045,106 M. Däremot tillkommer: uppbördskostnader,
1,541,430 M., samt extra ordinarie utgifter, 4,165,800 M. Wiirttembergs
egna utgifter uppgå sålunda till 61,749,371 M. Härtill komma
3.80 % af rikets ifrågavarande utgifter, 6,208,806 M., hvarigenom beloppet
stiger till 67,958,177 M.
Medelfolkmängden för finansåret 1910—11 har antagits till 2,476,000.
Nederländerna.
År 1909.
Försvarsutgifter. Hit höra följande utgifter: milisen m. m. 73,900 f.,
sjöförsvaret (marindepartementets militära utgifter) 16,428,924 f., landtförsvaret
183
(krigsdepartementets utgifter utom för topografiska afdelningen) 27,395,727 f.,
summa 43,898,551 f. Härifrån afgå inkomster till ett belopp af 578,050 f.,
hvadan nettoutgifterna utgöra 43,320,501 f.
Ränta å statsskuld. Utgifterna utgöra netto 27,542,245 f.
Öfriga egentliga utgifter. Utgiftsstaten slutar på 200,576,141 f.
Härifrån afgår: försvarsutgifter (brutto) 43,898,551 f., ränta och amortering
å statsskuld (brutto) 36,596,133 f., utgifter för domäner och statslotteri
394,490 f., järnvägar 3,499,215 f., post, telegraf och postsparbank 20,306,495
f. samt inkomster till ett belopp af 8,312,700 f. Nettoutgifterna utgöra sålunda
87,568,557 f.
Medelfolkmängden för år 1909 har antagits till 5,860,000.
Reduktionskurs: 1 florin =1.5 kr.
Belgien.
År 1910.
Försvarsutgifter. Hit hafva hänförts följande utgifter, nämligen: af
statsskuldens budgeti): rémunération en matiére de milice, 14,031,000 fr.;
af inrikesdepartementets budget: milice, 337,000 fr., och garde civique (äfven
extra ordinarie), 908,690 fr., krigsministeriets budget, 56,890,292 fr.; af budgeten
för dépenses extraordinaires: utgifterna under inrikes- och åkerbruksdepartementet
för tir national, 300,000 fr., samt utgifterna under krigsministeriet
197,065 fr.; summa 72,664,047 fr.
Ränta å statsskuld. Räntorna å den egentliga statsskulden utgöra
113,015,322 fr. Härtill komma annuités diverses, 20,312,081 fr., hvari dock
äfven ingår amortering till obekant belopp, autres charges (utom förvaltningskostnaderna),
233,277 fr., samt intéréts sur cautionnements et consignations,
2,393,050 fr., summa 135,953,730 fr. Härifrån afgår ränta å statskassans
kontanta behållning och fordringar, 1,100,000 fr., samt å fonds de cautionnements
et de consignations, 2,920,000 fr. Nettoutgifterna utgöra sålunda
131,933,730 fr.
Öfriga egentliga utgifter. Hit hafva hänförts följande utgifter, nämligen:
af statsskuldens budget: kostnaderna för statsskuldens förvaltning m. m.,
307,500 fr., samt pensioner, 22,360,832 fr.; budget des dotations, 5,353,704 fr.;
justitieministeriets budget, 30,276,400 fr.; utrikesministeriets budget, 4,181,908
fr., inrikesdepartementets budget, med undantag af utgifterna för milice och
garde civique, 4,402,477 fr.; åkerbruksdepartementets budget utom utgifter
för domänskogar, 12,535,493 fr.; ministeriets för vetenskap och konst budget,
>) Den belgiska utgiftsstaten är fördelad i ett stort antal särskilda, själfstandiga utgiftsbudgeter.
184
35,208,617 fr.; industri- och arbetsministeriets budget utom utgifterna för
justering, 23,708,529 fr.; af järnvägs-, post- och telegrafministeriets budget:
utgifterna för central förvaltning, 451,960 fr.; marine, 7,829,534 fr., comité
mixte de législation, 5,000 fr., samt dépenses exceptionnelles, 225,000 fr.;
gendarmeriets budget 9,354,578 fr.; finansministeriets budget, med undantag
af utgifterna för domänförvaltningen, 21,753,015 fr.; ministeriets för offentliga
arbeten budget, 17,966,732 fr.; kolonialministeriets budget, 995,890 fr.; af
dépenses extraordinaires: utgifterna för voirie vicinale, 3,300,000 fr.; finansministeriets
utgifter, 600,000 fr., af ministeriets för offentliga arbeten utgifter
39,149,000 fr., i hvilken summa dock äfven utgifter för anskaffande af inkomstgifvande
egendom ingå; summa 239,966,169 fr. Härifrån afgå vissa
inkomster, tillsamman uppgående till 10,777,444 fr. Återstående 229,188,725
fr. utgöra »öfriga egentliga utgifter».
Medelfolkmängden för år 1910 har antagits till 7,490,000.
Reduktionskurs: 1 franc = 0.72 kr.
Storbritannien och Irland.
Finansåret 1910—11.
Den engelska budgeten, appropriation ad, upptager icke samtliga statens
utgifter, i det att här saknas dels utgifterna för de s. k. Consolidated
fund services, dels vissa andra utgifter, som icke varit underkastade beslut
af parlamentet år 1910. Uppgifter rörande dessa bägge grupper af utgifter
förefinnas emellertid i skattkammarkanslerns statement of revenue and expenditure.
I appropriation ad äro vid sidan af de egentliga anslagen, 136,182,546
£, uppförda s. k. appropriations in aid, 10,539,708 £, hvaraf för försvaret
7,889,774 £ och för öfriga ändamål 2,649,934 £. Dessa appropriations in
aid torde hufvudsakligen utgöras af sådana utgifter, som bestridts med hvad
i den svenska rikshufvudboken kallas »utgiftsanslagen enskildt tillhörande
uppbördsmedel». De hafva därför icke medtagits vid utarbetadet af förevarande
statistik1). Däremot hafva i appropriation act för 1910—11 upptagna
supplementary grants för föregående år inräknats, utgörande för flottan
689.100 £ och för civil services 212,572 £. Sådana supplementary grants
återkomma nämligen årligen.
Försvarsutgifter. I appropriation act äro, med inräknande af supplementary
grants, uppförda för sjöförsvaret 41,292,800 £ och för landtförsvaret
27.760.100 £, summa 69,052,900 £. Härtill komma, enligt skattkammar -
!) Rörande appropriations in aid se Hatschek, Englisches Staatsrecht, I, s. 475 f.
185
kanslerns statement på grund af military works ads 300,000 £. Totala
utgiftssumman uppgår sålunda till 69,352,900 £.
Ränta å statsskulden. Beloppet, upptaget under Consolidated fund
services, utgör 17,954,000 £.
Öfriga egentliga utgifter. Hit höra, af de i appropriation ad uppförda
utgifterna, först och främst anslagen för civil services, utgörande
43,244,866 £, med inräknande af supplementary grants, men efter afdrag
för kostnaderna för domänförvaltningen, samt vidare anslagen till customs and
excise, and inland revenue departments, 4,034,400 £, summa 47,279,266 £.
Härtill kommer, enligt skattkammarkanslerns statement, dels af utgifterna
under Consolidated fund services anslagen till development and road improvement
funds 1,160,000 £ och other Consolidated fund services 1,646,000 £]),
dels utgifter på grund af public buildings expenses ad 90,000 £ och public
Office site (Dublin) ad 45,000 £, summa 2,941,000 £. Hela beloppet af
»öfriga egentliga utgifter» stiger sålunda till 50,220,266 £.
Medelfolkmängden för finansåret 1910—11 har antagits till 45,640,000.
Reduktionskurs: 1 £ st. = 18.16 kr.
Frankrike.
År 1910.
Försvarsutgifter. Hit höra: militära pensioner (upptagna i budgeten
under statsskulden), 170,745,000 fr., krigsministeriets utgifter, utom gendarmeriet
och service géographique, 835,033,027 fr., marinministeriets utgifter,
med undantag af utgifter för handeln, 357,775,001 fr., samt kolonialministeriets
utgifter för militära ändamål, 84,076,785 fr., summa 1,447,629,813 fr.
Härifrån afgå inkomster till ett belopp af 18,671,741 fr. Utgifterna utgöra
sålunda 1,428,958,072 fr.
Ränta å statsskuld. Räntan å delte consolidée utgör 655,841,611
fr. För den öfriga statsskulden uppgå annuiteterna till 308,851,756 fr. Den
häri ingående amorteringen har i brist på erforderliga uppgifter icke kunnat
frånräknas. Å andra sidan hafva af samma anledning vissa ränteutgifter,
upptagna under ministeriet för offentliga arbeten, icke kunnat inräknas. Räntorna
å statsskulden upptagas sålunda till sainmanlagdt 964,693,367 fr.,
hvarifrån afgå inkomster 850,000 fr., nettoutgifterna beräknas alltså till
963,843,367 fr.
!) I enlighet med den i fråga om brännvinsförsäljningmedlen i Sverige följda grundsatsen har den
under rubriken payments to local taxation accounts ete. upptagna kommuner tillkommande andelen af
vissa statsskatter icke inräknats.
24
186
Öfriga egentliga utgifter. Hit höra följande utgifter: utgifterna under
finansministeriet, med undantag af utgifterna för statsskulden, militära pensioner
och statsmonopolen samt remboursements, restitutions et non-valeurs,
340,501,614 fr.; samtliga utgifter under justitieministeriet, 39,128,800 fr.;
samtliga utgifter under utrikesministeriet, 19,975,625 fr.; utgifterna under
inrikes- och kultusministeriet utom för de officiella tidningarna samt återbetalningar,
160,231,191 fr.; utgifterna för gendarmeriet, service géographique
och handeln, upptagna under försvarsdepartementen, 54,917,954 fr.;
samtliga utgifter under ministeriet för undervisning och sköna konster,
302,714,027 fr.; utgifterna under handels- och industriministeriet, utom för
justeringsväsendet, 55,759,412 fr., samtliga utgifter under ministére du travail
et de la prévoyance sociale, 15,587,339 fr.; utgifterna under kolonialministeriet,
utom de militära, 16,962,649 fr.; utgifterna under åkerbruksministeriet,
utom för domänförvaltningen och remboursements, 34,819,058 fr.;
samt af utgifterna under ministeriet för offentliga arbeten, post och telegraf
samtliga ordinarie och vissa extra ordinarie utgifter för offentliga arbeten,
144,714,790 fr.; summa 1,185,312,459 fr. Härifrån afgå inkomster till ett
belopp af 72,423,053 fr. Nettoutgifterna utgöra sålunda 1,112,889,406 fr.
Medelfolkmängden för år 1910 har antagits till 39,350,000.
Reduktionskurs: 1 franc = 0.72 kr.
Italien.
Finansåret 1910—11.
Försvar sutgifter. Utgifterna för landtförsvaret (endast spese effetive;
de s. k. partite di giro äro inga verkliga utgifter) utgöra 354,034,270 1., efter
afräknande af inkomster till ett belopp af 2,912,130 1. Sjöförsvarets utgifter
(spese effetive) upptagas i budgeten till 171,058,221 1. Härifrån afgå utgifter
för handeln, 10,194,361 1., och vissa inkomster, 104,000 1. Nettoutgifterna
utgöra sålunda 160,759,860 1. Samtliga försvarsutgifterna uppgå sålunda till
514,794,130 1. Häri ingå äfven pensionsutgifterna.
Ränta å statsskuld och öfriga egentliga utgifter. På grund af
den italienska budgetens synnerligen invecklade uppställning och särskild!
den stora utsträckning, hvari dubbelräkningar förekomma i densamma, har
det visat sig omöjligt att med erforderlig tillförlitlighet beräkna dessa utgifter.
Medelfolkmängden för finansåret 1910 —11 har antagits till 34,830,000.
Reduktionskurs: 1 lira = 0.72 kr.
187
Österrike—Ungern.
År 1909.
Försvarsutgifter. De förenade rikenas gemensamma utgifter för försvaret
utgöra netto: för armén (inr. Bosnien—Herzegovina) 347,892,145 K.,
för marinen 63,437,860 K. och för militära pensioner 2,639,030 K., summa
413,969,035 K. Österrikes särskilda utgifter för armén utgöra netto, med
frånräknande af utgifter för gendarmeriet, 61,862,140 K. Häri ingå dock
sannolikt icke militära pensioner, utan torde dessa vara inbegripna i det belopp
af netto 83,624,997 K., som finnes uppfördt på budgeten för pensioner
i allmänhet. Ungerns särskilda utgifter utgöra netto: för militära pensioner
4,029,000 K. och för armén 49,665,034 K. Samtliga försvarsutgifter
(utom för pensioner i Österrike) utgöra sålunda 529,525,209 K.
Ränta å statsskuld. Utgifterna härför utgöra netto: för Österrike
348,896,092 K. och för Ungern 280,433,552 K., summa 629,329,644 K.
Öfriga egentliga utgifter. Beträffande dessa har ej varit möjligt att
erhålla siffror, jämförbara med öfriga länders, hufvudsakligen emedan budgeten,
särskildt Ungerns, ingå äfven kommunala utgifter.
Medelfolkmängden för år 1909 har antagits till 49,400,000.
Reduktionskurs: 1 Krone (korona) = 0.756 kr.
Bil. E.
TABELLER
TILL BELYSANDE AF
SVERIGES EKONOMISKA UTVECKLING
SEDAN ÅR 1882.
191
Tab. 1. Skörden, åren 18S2—1908.
1 | 2 | 8 | 4 | 8 | « | 7 | 8 | 9 | 10 | it | 12 |
År | Hvete | Eåg | Korn | Hafre | Blandsäd | Potatis | Rofvor, | Socker- betor | Hö från | Skörd af | Hela skördens |
H — e - | -k — t | — 0 — 1 | — i — t | — e — r |
| D e c i t o n | reduc. till | värde, kronor | |||
1882 1883 1884 1885 1887 1888 1889 1890 1891 1892 1893 1894 1896 1897 1898 1899 1900 1901 1902 1903 1904 1905 1906 1907 1908 | 1,248,279 1.071.419 1.648.370 1.626.371 1.948.419 | 6,667,645 6,209,350 7.086.719 6.960.719 | 5,720,073 5,047,109 5,291,016 4,422,652 4,874,050 5,131,262 4,676,564 4,524,523 5,193,322 1,611,539 4,883,773 4,553,020 5,033,547 4,909,058 4,789,194 4,820,281 5,229,632 4,392,519 4,870,332 4,494,092 4,328,387 4,782,081 4,740,616 4,531,301 5,049,311 4,514,699 6,014,100 | 19.162.630 15.709.431 17.806.630 24.498.431 | 2,169,184 1,988,072 2,359,715 2,364,801 2.500.674 3.731.674 | 13,769,366 15,964,492 16,462,957 17.493.218 18.363.219 | 2,244,143 2,185,263 2,567,996 3,409,101 3,854,306 3,966,326 3,716,711 4,946,790 4,347,475 4,559,166 4,612,586 4,416,290 4,347,207 4,515,958 5,129,392 5,268,328 4,686,666 4,469,163 5.618.634 7.626.635 12,786,704 19,453,147 21,723,035 28,825,637 | 398,016 540,997 872,167 931,465 1,666,762 2,242,518 2,610,138 3,142.882 4,111,814 6,638,227 5,654,721 7,703.240 7,301,744 5,136,344 5,687.221 8.190,000 8,383,961 6,079,293 6,612,960 5,702,875 8,102,299 9,861,941 8,268,833 9,376,171 | 23,920,776 21,116,012 23,598,092 22,130,595 20,385,920 17,143,857 21,056,103 18,350,302 27,589,346 23,213,549 27,348,153 23,192,690 28,047,674 27,930,380 27,472,922 27,489,695 34.418,645 29,410,602 28,689,231 29,023,626 28.793,667 35,326,960 28,422,585 26,332,317 34,162,915 41,054,740 45,369,445 | 28,200,769 26,349,497 29,041,424 32,626,034 33,489,618 35,898,076 33,670,688 32,805,135 36,343,110 34,040,935 38,696,157 36,831,179 37,651,268 37,446,151 38,473,832 38,191,406 37,972,470 33,323,350 41,870,058 36,869,441 37,361,817 41,128,923 37,174,325 43,631,289 49,436,836 46,298,436 53,000,568 | 635.000. 000 478.600.000 499.000. 000 481.700.000 493.900.000 451.500.000 489.400.000 471.900.000 524.000. 000 541.700.000 546.200.000 631.100.000 501.600.000 509.200.000 620.800.000 547.200.000 676.200.000 654.700.000 631.900.000 613.800.000 625.000. 000 651.800.000 627.400.000 678.200.000 780.200.000 787.400.000 800.700.000 |
Tab. 2. Kreatursstocken, vid slutet af åren 1882—1908.
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 1 1 |
| Hästar | Hästar |
|
|
| Ungnöt | Fiår | Getter | Svin | Kreaturs- stocken, |
År | öfver | under | Oxar | Tjurar | Kor | och | och | och | och | reducerad till |
| 3 år | 3 år |
|
|
| kalfvar | lamm | killingar | grisar | nötkreaturs- enheter |
1882 | 395,846 | 73,773 | 288,150 | 48,331 | 1,435,011 | 486,556 | 1,388,324 | 102,896 | 430,648 | 2,918,437 |
1887 | 408,946 | 72,311 | 263,479 | 48,825 | 1,632,690 | 485,712 | 1,377,685 | 90,548 | 571,114 | 3,095,667 |
1892 | 427,292 | 66,660 | 249,205 | 51,138 | 1,635,464 | 547,117 | 1,362,330 | 78,501 | 682,178 | 3,270,982 |
1897 | 443,377 | 73,432 | 232,656 | 52,453 | 1,725,356 | 637,728 | 1,296,861 | 76,564 | 802,859 | 3,392,920 |
1902 | 458,941 | 83,217 | 206,909 | 50,214 | 1,774,637 | 546,749 | 1,195,689 | 69,393 | 807,621 | 3,427,391 |
1907 | 477,271 | 88,956 | 170,646 | 61,583 | 1,804,473 | 602,281 | 1,021,727 | 65,798 | 878,828 | 3,484,949 |
1908 | 483,763 | 91,109 | 161,599 | 62,839 | 1,838,770 | 628,812 | 1,010,217 | 65,887 | 894,670 | 3,541,823 |
192
Tab. 3. Markegångspriser, i kronor, åren 1882—1909.
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 1 | * | 3 | 3 | 5 | 6 |
|
| 1 hektoliter |
|
|
|
| 1 hektoliter |
|
| ||
År |
|
|
|
| 1 kg. | År |
|
|
|
| 1 kg. |
|
|
|
|
|
|
|
| ||||
hvete | råg | korn | hafre | smör | hvete | råg | korn | hafre | smör | ||
|
| ||||||||||
1882........ | 12.72 | 9.09 | 7.64 | 4.51 | 1.65 | 1896........ | 9.66 | 7.46 | 6.86 | 3.94 | 1.59 |
1883......... | 12.38 | 8.82 | 7.41 | 4.43 | 1.61 | 1897......... | 11.45 | 8.10 | 7.74 | 4.33 | 1.59 |
1884......... | 10.51 | 8.17 | 7.22 | 4.51 | 1.60 | 1898......... | 11.29 | 8 39 | 7.57 | 4.35 | 1.61 |
1885......... | 9.44 | 7.14 | 6.76 | 4.28 | 1.54 | 1899......... | 10.97 | 9.33 | 7.90 | 4.7 3 | 1.73 |
1886......... | 9 17 | 6.80 | 6.53 | 4.13 | 1.43 | 1900......... | 10.73 | 8.94 | 7.81 | 4.56 | 1.76 |
1887......... | 8.37 | 6.76 | 5.52 | 3.38 | 1.45 | 1901......... | 10.93 | 8.74 | 7.88 | 4.83 | 1.83 |
1888......... | 10.58 10.64 | 7.50 | 6.62 | 3.69 | 1.50 | 1902......... | 10.10 | 8.4 8 | 7.72 | 4.87 | 1.80 |
1889......... | 7.98 | 6.9 6 | 3.9S | 1.53 | 1903......... | 10.37 | 8.41 | 7.66 | 4.63 | 1.77 | |
1890 ........ | 10 83 | 8.13 | 7.01 | 4.oo | 1.55 | 1904......... | 1066 | 8.77 | 7.70 | 6.04 | 1.76 |
1891......... | 12.25 | 10.90 | 8.11 | 4.85 | 1.61 | 1905......... | 10.88 | 9.01 | 7.80 | 4.97 | 1.79 |
1892......... | 10.22 | 8.51 | 7.27 | 4.25 | 1.63 | 1906......... | 10.88 | 9.06 | 8.oi | 5.09 | 1.85 |
1893......... | 9.36 | 7.53 | 7.oo | 4.71 | 1.62 | 1907......... | 11.83 | 9.80 | 8.53 | 5.4 0 | 1.88 |
1894 ... | 7.71 | 6.41 | 6.05 | 3.71 | 1.52 | 1908......... | 11.80 | 9.65 | 8 56 | 5.04 | 1.88 |
1895......... | 8.41 | 6.98 | 6.41 | 3.59 | 1.53 | 1909......... | 12.07 | 9.54 | 8.21 | 4.99 | 1.89 |
Tab. 4. Dagsverkspris för jordbruksarbetare, i kronor,
åren 1882—1908.
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
| Sommardagsverks- | Vinterdagsverks- | ||
År | pris | för | pris | för |
| man | kvinna | man | kvinna |
1882..................... | 1.52 | 0.81 | 1.04 | 0.56 |
1883..................... | 1.5 7 | 0.83 | 1.10 | 0.56 |
1884..................... | 1.61 | 0.87 | 1.08 | 0.59 |
1885.................... | 1.5 3 | 0.86 | 0.99 | 0.58 |
1886..................... | 1.54 | 0.87 | 0.98 | 0.58 |
1887..................... | 1.48 | 0.87 | 0.99 | 0 59 |
1888.................... | 1.53 | 0.89 | 1.01 | 0.58 |
1889..................... | 1.61 | 0.92 | l.o6 | 0.62 |
1890..................... | 1.72 | 0.98 | 1.16 | 0.6 7 |
1891..................... | 1.75 | 0.99 | 1.19 | 0-69 |
1892..................... | 1.78 | 1.00 | 1.23 | 0.71 |
1893..................... | 1.79 | 1.01 | 1.19 | 0.70 |
1894..................... | 1.80 | 1.06 | 1.22 | 0.71 |
1895..................... | 1.80 | 1.04 | 1.20 | 0.72 |
1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
År | Sommardagsverks-pris för | Vinterdagsverks-pris för | ||
| man | kvinna | man | kvinna |
1896..................... | 1.82 | 1.05 | 1.24 | 0.72 |
1897..................... | 1.92 | 1.07 | 1.30 | 0.75 |
1898..................... | 2.08 | 1.18 | 1.44 | 0.84 |
1899..................... | 2.22 | 1.22 | 1.55 | 0.85 |
1900..................... | 2.23 | 1.23 | 1.58 | 0.9 0 |
1901..................... | 2.19 | 1.25 | 1.5 2 | 0.89 |
1902..................... | 2.16 | 1.27 | 1.49 | 0.91 |
1903..................... | 2.16 | 1.28 | 1.51 | 0.92 |
1904..................... | 2.24 | 1.34 | 1 56 | 0.95 |
1905..................... | 2.29 | 1.35 | 1.61 | 0.96 |
1906..................... | 2.47 | 1.44 | 1.76 | 1.04 |
1907................... | 2.5 8 | 1.49 | 1.87 | 1.10 |
1908..................... | 2.6 2 | 1.53 | 1.88 | 1.12 |
193
Tab. 5. Järnmalmsbrytningen och järntillverkningen samt stenkolsbrytningen,
i ton, åren 1882—1900.
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 '' |
År | Bruten järnmalm | Till- verkadt tackjärn | Tillv. oväll-da smält-stycken och | Till- verkad ovälld götmetall | Brutna stenkol | År | Bruten järnmalm | Till-verkad t | Tillv. oväll-da smält-stycken och | Till- verkad ovälld götmetall | Brutna '' |
1882 | 892,863 | 398,945 |
|
| 143,265 | 1896 | 2,039,019 | 494,418 | 188,396 | 257,025 | 225,848 j |
1883 | 885,124 | 422,627 |
|
| 152,933 | 1897 | 2,087,166 | 538,197 | 189,632 | 274,206 | 224,343 i |
1884 | 909.553 | 430,534 | . |
| 164,834 | 1898 | 2,302,914 | 531,766 | 198,923 | 263,973 | 236,277 |
1885 | 873,362 | 464,737 |
|
| 174,077 | 1899 | 2,435,200 | 497,727 | 195,331 | 272,480 | 239,344 i |
1880 | 872,480 | 442,457 |
|
| 170,329 | 1900 | 2,609,600 | 526,868 | 188,455 | 299,604 | 252,320 1 |
1887 | 903,186 | 456,625 |
| 111,565 | 169,017 | 1901 | 2,795,160 | 528,375 | 164,850 | 269,196 | 271,509 | |
1888 | 959,540 | 457,052 | 238,132 | 114,538 | 169,006 | 1902 | 2,896,616 | 538,113 | 186,076 | 286,416 | 304,733 |
1889 | 985,904 | 420,665 | 226,071 | 136,324 | 186,719 | 1903 | 3,677,841 | 506,825 | 192,342 | 318,212 | 320,390 ! |
: 1890 | 941,241 | 456,103 | 225,632 | 167,878 | 187,512 | 1904 | 4,084,647 | 528,525 | 189,246 | 332,571 | 320,984 1 |
1891 | 987,405 | 490,913 | 224,651 | 171,889 | 198,033 | 1905 | 4,365,967 | 539,437 | 182,640 | 368,198 | 322,384 |
1892 | 1,293,583 | 485,664 | 235,426 | 159,595 | 199,380 | 1906 | 4,502,597 | 604,789 | 178,298 | 397,525 | 296,980 |
! 1893 | 1,483,762 | 453,421 | 225,532 | 166,845 | 199,933 | 1907 | 4,480,070 | 615,778 | 174,405 | 420,216 | 305,338 1 |
1894 | 1,927,212 | 462,809 | 204,517 | 107,835 | 195,950 | 1908 | 4,713,160 | 567,821 | 152,250 | 437,617 | 305,206 | |
1895 | 1,904,662 | 462,930 | 188,726 | 197,177 | 223,652 | 1909 | 3,886,000 | 444,764 | 120,669 | 313,035 | 246,808 |
Tab. 6. Fabrikernas tillverkningsvärde, i kronor, åren 1882—1908.
i | 2 | 3 | 4 | 5 | 0 | i 1 | 8 | 9 | 10 |
År | Samtliga j | Mjöl- och | Råsocker- bruk | 1 Garn- spinnerier | Väfnads- fabriker | Sågverk och | Trämasse- fabriker | Pappers-bruk och | Järn-och stål-j |
1882 | 186,312,431 |
|
| 14,580,800 | 26,056,452 |
| 3,482,960 | 7,832,787 | 35,310,331 |
1883 | 191,037,886 | _ |
| 14,765,749 | 26,533,052 | — | 3,268,896 | 7,941,673 | 37,593,909 |
1884 | 191,373,248 | _ |
| 14,492,460 | 26,383,217 | — | 3,229,860 | 8,055,297 | 35,164,487 |
1885 | 191,469,886 | _ |
| 14,705,462 | 26,836,642 | — | 3,420,359 | 8,191,709 | 32,868,942 |
1886 | 189,826,787 | _ |
| 14,027,419 | 25,259,532 | — | 3,638,771 | 7,269,879 | 32,146,295 |
1887 | 191,500,015 | _ |
| 14,880,418 | 24,730,344 | — | 6,282,623 | 7,514,233 | 28,241,870 |
1888 | 209,008,865 | _ |
| 15,608,897 | 24,526,694 | — | 6,294,348 | 9,101,167 | 33,071,684 |
1889 | 239,547,959 | _ |
| 17,929,345 | 28,629,253 | — | 7,494,200 | 9,359,336 | 41,580,604 |
1800 | 269,918,704 | _ |
| 19,187,498 | 35,233,221 | — | 8,378,289 | 11,101,871 | 45,902,796 |
1891 | 287,843,772 | _ |
| 18,102,626 | 33,807,231 | — | 10,544,547 | 12,051,831 | 41,049,43] |
1892 | 331,621,330 | _ | 15,428,907 | 17,590,956 | 32,219,042 | — | 10,751,564 | 11,124,976 | 47,701,266 ! |
1893 | 350,436,982 | _ | 18,387,850 | 18,417,375 | 35,157,477 | — | 12,442,553 | 11,235,367 | 49,562,279 |
1894 | 379,745,246 | _ | 23,544,784 | 20/228,360 | 38,672,516 | — | 14,918,860 | 12,658,304 | 53,298,684 |
1895 | 418,057,917 | ___ | 28,691,565 | 20,337,423 | 42,236,424 | — | 15,637,261 | 13,349,238 | 58,175,109 |
1896 | 467,057,7 56 | — | 26,969,991 | 21,998,692 | 45,832,379 | — | 15,464,362 | 14/229,879 | 66,079,132 |
1896 | 692,401,001 | 63,290,054 | 26,969,991 | 33,866,010 | 45,832,379 | 125,415,376 | 18,724,009 | 14,229,879 | 66,079,132 |
1897 | 783,504,243 | 59,456,573 | 34,637,575 | 35,068,246 | 49,645,749 | 146,219,987 | 21,026,066 | 15,611,559 | 73,090,897 |
1808 | 887,750,264 | 71,321,061 | 33,555,376 | 37,703,715 | 52,922,087 | 142,715,673 | 23,413,567 | 17,724,159 | 90,427,937 |
1800 | 949,634,708 | 84,262,616 | 22,287,741 | 40,438,107 | 66,334,830 | 139,711,043 | 25,266,481 | 19,608,062 | 103,942,344 |
1000 | 1,04 6,195,779 | 83,577,361 | 31,973,071 | 45,926,028 | 57,869,005 | 163,481,440 | 33,167,305 | 24,228,275 | 113,798,938 |
1901 | T«25,216,249 | 78,988,435 | 45,041,274 | 43,166,699 | 53,520,663 | 138,729,047 | 36,099,013 | 24,940,263 | 104,028,853 |
1002 | 1,053,541,069 | 88,038,130 | 46,005,984 | 46,361,806 | 67,491,230 | 140,525,179 | 37,657.793 | 27,155,784 | 105,449,61 •> |
: ioo3 | 1,116,246,515 | 94,071,535 | 26,785,182 | 48,336,651 | 61,815,798 | 169,731,173 | 39,583,145 | 29,197,027 | 109,052,751 |
| 1904 | l|l 79^300,281 | 100,362,085 | 39,641,712 | 52,361,724 | 64,848,425 | 153,196,688 | 45,035,376 | 32,477,477 | 117,022,281 |
1906 | 1/205,880,131 | 99,756,821 | 34,469,005 | 55,283,989 | 69,810,821 | 135,569,941 | 52,759,160 | 37,820,469 | 11 b,/69,753 |
1906 | 1^382^507,091 | 96,931,113 | 47,835,018 | 59,309,570 | 75,478,055 | 162,354,970 | 67/298,038 | 42,330,885 | 150,928,800 |
i 1907 | 1^490,873,325 | 100,625,682 | 42,363,874 | 62,888,605 | 81,992,027 | 172,872,343 | 69,902,549 | 45,939,881 | 174,164,24!) |
1908 | 1,445,554,626 | 113,697,248 | 33,572,062 | 60,071,894 | 79,192,729 | 140,253,640 | 79,578,910 | 47,364,416 | 169,363,756 |
194
Tab. 7. Handelsomsättningen, i kronor, åren 1882—1909.
1 | 2 | 3 |
År | Import | Export j |
1882..................... 1883 ..................... 1884 ..................... 1885 ..................... 1886 ..................... | 299.819.936 340.029.936 | II 253,887,462) 256,530,632| 238,612,663 246,271.130! 228,398,171 246,678,657 |
1887..................... | ||
1888..................... | 324,708,784 | 281,752,718 |
1889..................... | 376,963,711 | 301,725,097 |
1890..................... | 377,187,739 | 304,591,863 |
1891..................... | 369,698,254 | 323,498,082 |
1892..................... | 360,316,855 | 329,300,154 |
1893..................... | 332,689,289 | 328,271,667 |
1894..................... | 351,173,005 | 298,625,234 |
1895.................... | 344,290,247 | 311,434,290 |
4
Summa
553,707,398
690,459,271
664,430,097
586,301,066
629,764,408
644,088,819
606,461,502
678,688,808
681,779,602
693,196,336
689,616,009
660,960,966
649,798,239
665,724,537
1896.....
1867.....
1898 .....
1899 .....
1900 .....
1901 .....
1902 .....
1903 .....
1904 .....
1906.....
1906 .....
1907 .....
1908 .....
1909 .....
i
År
Export ! Summa
2
Import
358,314,718
408,332,270
455,249,346
504,788,683
634,935,110
466,320,307
505,196,604
534,901,861
578,453,187
682,084,457
644,227,836
682,104,613
608,932,257
616,805,000
340,283,042,
358,195,467)
344,909,154;
358,184,767
391,333,962
363,605,400
392,372,601
441,416,792
414,724,410
450,211,733
504,284,813
524,662,547
482,017,467
472,968,000
698,597,760
766,527,737
800,168,500
862,973,450
926,269,072
819,825,707
897,569,105
976,318,653
993,177,597
1,032,296,190
1,148,612,649
1,206,767,160
1,090,949,724
1,089,773,000
Tab. 8. Handelsflottans tonnage samt i utrikes sjöfart intjänta
bruttofrakter åren 1882—1908.
1 1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 1 | 2 | 3 | 4 | 5 |
| Segel- | Ang- |
| I utrikes |
| Segel- | Ång- |
| I utrikes |
| fartyg | fartyg | För- | sjöfart |
| fartyg | fartyg | För- | sjöfart |
År |
|
| medlad t | intjänta | År |
|
| medladt | intjänta |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| tontal | frakter, |
|
|
| tontal | frakter, |
| | JSettoton |
| kronor |
| Nettoton |
| kronor | ||
1882 ............... | 439,932 | 87,524 | 702,504 | 36,842,086 | 1896 ............... | 290,865 | 205,964 | 908,747 | 36,611,096 |
1883 ............... | 424,364 | 95.276 | 710,192 | 36,491,349 | 1897 ............... | 289,490 | 234,636 | 993,398 | 41,407,374 |
1884 ............... | 421,754 | 107,831 | 745,247 | 33,307,201 | 1898 ............... | 291,392 | 265,994 | 1,089,374 | 45,413,574 |
1885 ............... | 406,910 | 110,151 | 737,363 | 28,983,717 | 1899 ............... | 289,248 | 298,421 | 1,184,511 | 52,208,034 |
1986 ............... | 385,512 | 114,883 | 730,161 | 27,611,327 | 1900 ............... | 288,687 | 325,105 | 1,264,002 | 61,066,200 |
1887 ............... | 377,158 | 122,938 | 745,972 | 29,834,666 | 1901 ............... | 298,589 | 341,622 | 1,323,455 | 51,970,929 |
1888 ............... | 374^514 | 125^496 | 75F002 | 33,709^775 | 1902 ............... | 279^223 | 356A10 | 1^348,763 | 49^684^86 |
1889 .......... | 369,709 | 134,970 | 774,619 | 38,864,671 | 1903 .............. | 271,852 | 376,999 | 1,399,849 | 63,025,334 |
1890 ............... | 369^680 | 14E267 | 793Å81 | 37Å19!250 | 1904 ............... | 265'',748 | 408,124 | E490Å20 | 55,857,987 |
1891 ............... | 377,667 | 152,493 | 835,146 | 34,364,153 | 1905 ............... | 263,425 | 459,664 | 1,642,417 | 62,210.278 |
1892 ............... | 376,903 | 171,808 | 892,327 | 32,867,967 | 1906 ............... | 253,999 | 488,362 | 1,719,085 | 68,046,374 |
1893 .............. | 369,359 | 177,156 | 900,827 | 30,727,493 | 1907 ............... | 238,742 | 632,516 | 1,836,287 | 74,147,058 |
1894 ............... | 371,097 | 179,253 | 908,856 | 32,537,134 | 1908 ............... | 213,424 | 564,300 | 1,906,324 | 72,993,570 |
1895 ............... | 301,727 | 181,276 | 845,556 | 32,105,715 |
|
|
|
|
|
195
Talj. 9. Järnvägarne, åren 1882—1908.
1 | 2 | 3 |
| 5 |
|
| * | 9 | to |
| Längd | Byggnads-kostnad vid | Rullande materiell | Person- kilometer | Tonkilometer | Brutto- inkomst, kronor | Netto- inkomst, kronor | ||
År | Loko- motiv | Person-o. post-vagnar | Bagage-o. gods-vagnar | ||||||
1882 | 6,305 | 448,000,000 | 630 | 1,519 | 16,224 | 272,128,520 | 417,028,721 | 37,700,000 | 17,344,690 |
1883 | 6,400 | 455,000,000 | 650 | 1,534 | 16,692 | 282,508,826 | 435,699,324 | 39,100,000 | 17,169,379 |
1884 | 6,600 | 466,000,000 | 674 | 1,558 | 17,169 | 296,282,983 | 428,410,733 | 39,000,000 | 16,883,592 |
1885 | 6,890 | 473,000,000 | 717 | 1,645 | 17,704 | 304,998,486 | 431,959,933 | 39,303,029 | 16,457,607 |
1896 | 7,277 | 495,000,000 | 722 | 1,688 | 17,665 | 306,226,320 | 415,343,702 | 37,996,845 | 14,264,064 |
1887 | 7,388 | 501,400,000 | 755 | 1,817 | 18,262 | 310,630,049 | 423,819,900 | 37,571,487 | 13,933,609 |
1888 | 7,527 | 511,500,000 | 777 | 1,872 | 18,621 | 322,996,261 | 499,351,544 | 41,372,582 | 16,563,230 |
1889 | 7,8S8 | 529,000,000 | 806 | 1,891 | 19,353 | 347,571,830 | 579,586,406 | 45,858,597 | 19,400,078 |
1890 | 8,018 | 535,900,000 | 852 | 1,971 | 20,889 | 383,101,486 | 590,921,183 | 47,398,779 | 19,099,024 |
1891 | 8,279 | 549,600,000 | 890 | 2,022 | 21,372 | 407,849,381 | 617,612,865 | 49,130,834 | 18,656,046 |
1892 | 8,461 | 560,400,000 | 904 | 2,019 | 21,457 | 403,504,049 | 624,402,993 | 49,752,768 | 18,310,832 |
1893 | 8,782 | 579,100,000 | 933 | 2,076 | 22,285 | 427,617,857 | 661,022,601 | 51,112,740 | 19,125,412 |
1894 | 9,234 | 603,650,000 | 965 | 2,133 | 23,222 | 466,330,970 | 695,448,300 | 54,084,812 | 21,564,128 |
1895 | 9,756 | 627,300,000 | 1,030 | 2,212 | 24,957 | 508,829,348 | 894,299,400 | 60,443,102 | 24,450,913 |
1896 | 9,896 | 636,000,000 | 1,074 | 2,271 | 26,140 | 543,249,770 | 1,019,279,300 | 65,097,537 | 28,625,579 |
1897 | 10,226 | 654,700,000 | 1,091 | 2,315 | 27,389 | 669,711,398 | 1,114,612,200 | 72,613,778 | 33,287,572 |
1898 | 10,360 | 667,850,000 | 1,155 | 2,391 | 28,935 | 674,649,338 | 1,250,085,500 | 77,187,046 | 33,181,245 |
1899 | 10,708 | 688,480,000 | 1,242 | 2,466 | 30,903 | 761,695,260 | 1,326,024,600 | 83,607,498 | 30,402,579 |
1900 | 11,303 | 731,000,000 | 1,341 | 2,594 | 33,413 | 822,687,440 | 1,458,812,100 | 90,297,926 | 27,640,491 |
1901 | 11,574 | 758,800,000 | 1,433 | 2,662 | 34,680 | 875,325,631 | 1,458,850,900 | 90,920,851 | 25,734,489 |
1902 | 11,951 | 796,000,000 | 1,509 | 2,716 | 35,851 | 883,868,907 | 1,480,990,900 | 92,341,380 | 29,217,446 |
1903 | 12,362 | 859,112,241 | 1,566 | 2,792 | 37,641 | 967,376,275 | 1,711,564,100 | 100,223,312 | 33,647,621 |
1904 | 12,543 | 906,221,137 | 1,615 | 2,897 | 39,315 | 1,044,340,594 | 1,818,706,700 | 105,504,533 | 35,623,906 |
1905 | 12,647 | 925,865,362 | 1,658 | 2,929 | 39,972 | 1,088,278,600 | 1,886,041,600 | 109,553,318 | 37,195,228 |
1906 | 13,087 | 953,859,956 | 1,720 | 3,159 | 41,952 | 1,262,378,773 | 2,096,958,817 | 120,537,452 | 40,441,867 |
1907 | 13,248 | 985,686,326 | 1,796 | 3,305 | 44,109 | 1,412,937,500 | 2,216,941,100 | 128,796,239 | 33,412,056 |
1908 | 13,366 | 1,007,925,884 | s 1,862 | 3,462 | 45,260 | 1,442,392,000 | 2,162,171,600 | 128,834,388 | 24,203,970 |
11 | 12 | “ 13 | 14 | 15 | 1G | 11 | 12 | 13 | 14 | 15 | 16 |
År | Byggnads- kostnad, kronor | Person- kilometer | Tonkilo- meter il-och frakt-gods | Brutto- inkomst | Netto-inkomst | År | Byggnads- kostnad, kronor | Person- kilometer | Tonkilo-meter il-och frakt-gods | Brutto- inkomst | Netto-inkomst |
| per bankilometer |
| per bankilometer | ||||||||
1882 | 71,000 | 43,758 | 67,057 | 6,062 | 3.93 | 1896 | 04,659 65,044 | 56,109 | 104,584 | 6,664 | 4.51 |
1883 | 71,000 | 44,644 | 68,853 | 6,179 | 3.84 | 1897 | 67,977 | 112,773 | 7,328 | i). 14 | |
1884 | 71,000 | 40,021 | 66,544 | 6,058 | 3.6 0 | 1898 | 64,764 64,884 | 66,317 | 122,473 | 7,545 | ö.oo i |
! 1885 | 69,000 | 45,645 | 64,645 | 5,623 | 3.58 | 1899 | 73,473 75,317 | 127,487 | 8,017 | o''49 | |
1880 | 68,000 | 44,284 | 60,064 | 5,495 | 2.99 | 1900 | 66,111 | 133,554 | 8,249 | 3.88 j | |
1887 | 67,900 | 42,581 | 58,097 | 5,150 | 2.82 | 1901 | 66,074 | 77,387 | 128,976 | 8,022 | 3.44 ; |
1888 | 68,000 | 43,525 | 07,289 | 6,575 | 3.28 | 1902 | 06,870 | 76,393 | 128,003 | 7,965 8,242 | 3.75 j |
1889 | 67,100 | 45,860 | 76,473 | 6,051 | 3.79 | 1903 | 69,563 | 79,929 | 140,749 | 3.98 | | |
1890 | 06,800 | 48,310 | 74,517 | 5,977 | 3.59 | 1904 | 72,396 | 84,605 | 146,634 | 8,500 | 3.9 7 |
1891 | 60,400 | 50,389 | 76,305 | 6,070 | 3.47 | 1005 | 73,432 | 88,390 | 150,870 | 8,763 | 4.00 | |
! 1892 | 66,200 | 48,481 | 75,021 | 5,978 | 3.30 | 1906 | 72,884 | 99,306 | 164,041 | 9,429 | 4.31 j |
| 1893 | 65,900 | 50,444 | 77,978 | 6,030 | 3.4 l | 1907 | 74,403 | 108,400 | 169,130 | 9,820 | 3.4 4 |
1894 1895 | 65,400 65,337 | 52,639 54,125 | 78,502 94,485 | 6,105 6,381 | 3.71 3.98 | 1908 | 75,410 | 109,570 | 163,283 | 9,729 | 2.43 1 |
196
Tab. 10. I banker och sparbanker insatta medel, i kronor,
vid slutet af åren 1882—1909.
1 1 | t | 3 | 4 | 5 | 6 |
j År f | I bankerna | I post-sparbanken | I sparbanker | Summa | |
å depositions-och kapital-räkning | å sparkasse-räkning | ||||
iM 00 00 | 233,437,391 | 4,843,271 |
| 176,110,252 | 414,390,914 |
| 1883................................................ | 251,022,642 | 6,310,521 | — | 194,493,928 | 451,827,091 ! |
j 1884................................................ | 266,422,745 | 8,141,747 | 827,641 | 209,276,573 | 484,668,706 |
j 1885................................................ | 275,087,842 | 8,059,416 | 1,455,205 | 224,278,745 | 508,881,208 |
1886................................................ | 283,488,017 | 8,966,286 | 2,119,395 | 236,884,037 | 631,467,736 |
1887................................................ | 287,746,733 | 8,165,238 | 2,885,397 | 245,860,158 | 544,656,526 |
j 1888................................................ | 273,001,019 | 8,989,175 | 4,650,744 | 259,296,159 | 545,937,097 |
j 1889................................................ | 276,591,330 | 9,752,289 | 8,482,668 | 274,446,209 | 569,272,496 |
j 1890................................................ | 299,048,880 | 9,821,296 | 13,016,554 | 281,726,996 | 603,613,726 |
1891................................................ | 313,292,491 | 10,046,420 | 16,264,062 | 291,187,398 | 630,790,371 |
1892................................................ | 317,219,757 | 10,944,868 | 19,508,440 | 298,456,053 | 646,129,118 |
] 1893............................................... | 320,623,611 | 12,253,128 | 23,417,475 | 314,653,547 | 670,947,761 |
! 1894................................................ | 326,709,754 | 14,477,470 | 29,681,630 | 333,078,309 | 703,947,163 |
| 1895................................................ | 322,699,661 | 17,645,657 | 38,477,499 | 348,441,087 | 727,263,904 |
j 1896................................................ | 322,737,007 | 21,498,382 | 49,733,810 | 369,707,290 | 763,676,489 j |
i 1897................................................ | 359,690,257 | 34,376,748 | 58,107,483 | 394,667,865 | 846,842,353 | |
1 1898................................................ | 393,517,041 | 64,561,399 | 64,033,596 | 415,436,950 | 937,548,986 |
j 1899................................................ | 478,351,522 | 75,460,714 | 59,934,156 | 428,447,182 | 1,042,193,574 |
| 1900................................................ | 548,416,946 | 90,680,166 | 56,461,391 | 451,144,349 | 1,146,702,852 |
1901................................................ | 613,655,930 | 103,127,735 | 54,226,354 | 480,918,201 | 1,251,928,220 |
1902............................................... | 622,833,796 | 116,890,666 | 53,916,398 | 511,309,131 | 1,304,949,991 |
| 1903................................................ | 636,175,584 | 141,329,941 | 54,482,233 | 547,296,221 | 1,379,283,979 |
| 1904................................................ | 662,770,626 | 167,220,651 | 55,410,004 | 583,055,082 | 1,468,450,363 |
! 1905................................................ | 705,309,945 | 186,595,170 | 54,658,804 | 613,319,195 | 1,559,883,114 |
1906................................................ | 820,211,360 | 210,011,991 | 54,097,705 | 652,627,140 | 1,736,948,190 |
1907................................................ | 926,516,594 | 235,224,814 | 50,680,935 | 688,614,199 | 1,901,035,542 i |
1908............................................... ; | 973,494,001 | 251,002,465 | 46,422,570 | 719,577,078 | 1,990,496,114 |
1909............................................... | 965,821,389 | 261,626,741 | 45,402,705 | 767,022,709 | 2,039,873,644 1 i |
197
Tab. 11. Bankernas fonder och omslutssumma, i kronor,
vid slutet af åren 1882—1909.
! i | 2 | 3 |
| ~T~ | 6 |
År | Grund- och | Reservfonder | Dispositions- fonder | Summa | Omsluts-summa 1) |
1882............................................... | 117,311,651 | 21,904,254 | 10,547,488 | 149,763,393 | 643,482,011 |
1883................................................ | 117,839,571 | 22,255,110 | 12,302,620 | 152,397,301 | 662,818,463 |
1884............................................... | 118,258,814 | - 22,679,031 | 14,261,417 | 155,189,262 | 696,767,409 |
1885................................................ | 122,412,584 | 23,195,158 | 11,330,516 | 156,938,258 | 706,866,024 |
i 1886................................................ | 125,292,626 | 21,357,947 | 12,548,245 | 159,198,818 | 726,608,227 |
i 1887 .............................................. | 125,330,553 | 21,370,479 | 14,734,063 | 161,435,095 | 738,270,488 |
1 1888................................................ | 123,408,546 | 20,404,119 | 14,027,189 | 157,839,864 | 751,124,885 |
j 1889................................................ | 121,976,736 | 20,721,429 | 16,567,873 | 159,266,038 | 768,805,586 |
] 1890............................................... | 128,293,146 | '' 23,079,785 | 13,277,649 | 164.650,580 | 791,525,549 |
1891................................................ | 131,535,083 | 26,814,744 | 16,408,053 | 174,757,880 | 812,419,588 |
1892................................................ | 132,771,103 | 28,387,452 | 18,360,533 | ] 79,519,088 | 835,405,147 |
1893..................................*........... | 140,393,753 | 30,759,088 | 11,037,574 | 182,190,415 | 866,369,765 |
1894................................................ | 143,258,883 | 33,522,683 | 10,406,753 | 187,188,319 | 921,689,278 |
1895................................................ | 143,584,783 | 34,236,206 | 11,803,965 | 189,624,954 | 947,902,334 |
1896............................................... | 166,076,468 | 37,548,711 | 13,016,341 | 207,140,520 | 1,033,602,173 j |
1897................................................ | 179,834,858 | 46,412,721 | 15,773,418 | 242,020,997 | 1,191,363,973 |
1898................................................ | 195,925,734 | 54,458,062 | 19,088,833 | 269,472,619 | 1,331,227,004 I |
1899................................................ | 222,972,795 | 68,212,997 | 23,212,646 | 314,398,438 | 1,510,186,562 |
1900................................................ | 226,801,608 | 72,065,356 | 27,944,319 | 326,811,283 | 1,592,432,185 |
1901................................................ | 228,313,108 | 73,736,770 | 29,910,436 | 331,960,314 | 1,700,719,507 |
| 1902................................................ | 232,634,808 | 76,953,702 | 33,944,855 | 343,533,365 | 1,770,466,061 |
1903................................................ | 260,819,840 | 91,579,979 | 25,040,605 | 367,440,424 | 1,860,302,044 |
i 1904................................................ | 280,039,060 | 108,422,152 | 27,153,524 | 415,614,736 | 1,998,871,409 |
| 1905............................................... | 295,189,320 | 131,596,080 | 26,577,303 | 453,362,703 | 2,169,400,686 |
1 1906................................................ | 366,671,580 | 174,821,857 | 28,553,835 | 560,047,272 | 2,433,636,668 |
1907............................................... | 379,912,830 | 191,578,123 | 32,840,072 | 604,331,026 | 2,716,290,131 |
1908................................................ | 396,289,180 | 191,447,973 | 36,568,055 | 624,305,208 | 2,762,018,606 |
1909................................................ | 397,682,785 | 196,592,277 | 28,628,449 | 622,803,511 | 2,808,648,656 |
'') Slutsumma af debet och kredit, enligt munadsrapporten för december.
198
Tab. 12. Lif- oeb brandförsäkringsbelopp, brutto, i kronor,
vid slutet af åren 1880—1908.
1 | 2 | 3 |
O | Lifförsäkrings- | Brandförsäkrings- |
A r | belopp | belopp |
1880................................................ | 89,670,064 |
|
1885............................................... | 169,665,719 | 4,103,928,916 |
1890................................................ | 298,839,071 | 5,137,279,188 |
1895................................................ | 430,595,216 | 5,835,388,330 |
1900................................................ | 653,937,386 | 7,437,047,940 |
1905................................................ | 940,649,083 | 9,140,975,288 |
1907................................................ | 1,100,971,172 | 10,528,073,433 |
1908............................................... | 1,164,869,015 |
|
Tab. 13. Pensionsanstalters och fromma stiftelsers kapital, i kronor,
vid slutet af åren 1880—1900.
1 | 2 | 3 | i | 5 | 6 | 7 | 8 |
År | Stiftelser för | Stiftelser för | Stipendie-fonder och | Stiftelser | Pensions- anstalter | Andra stif-telser ocli | Summa |
1880 | 8,257,957 | 13,174,899 | 10,372,113 | 4,332,406 | 51,948,971 | 9,533,165 | 97,619,511 |
1885 | 11,838,886 | 20,145,384 | 10,510,043 | 0,925,697 | 80,418,153 | 10,052,192 | 139,890,355 |
1890 | 18,020,821 | 23,405,761 | 18,446,949 | 12,030,584 | 101,259,029 | 11,497,937 | 184,661,081 | |
1895 | 22,087,224 | 29,882,678 | 31,801,080 | 17,154,771 | 124,726,016 | 12,099,135 | 237,750,904 |
1900 | 25,575,183 | 35,913,473 | 72,748,501 | 28,532,746 | 150,071,487 | 15,905,442 | 328,746,832 ! |
1905 | 37,069,171 | 42,463,631 | 83,696,065 | 37,992,465 | 186,022,177 | 23,507,202 | 410,750,711 | |
Tab. 14. I fast egendom intecknad gäld, i kronor,
vid slutet af åren 1882—1908.
1 | 2 | 3 | 4 |
A r | A landet | I städerna | I riket |
1882................................. | 842,908,878 | 387,576,208 | 1,230,485,086 |
1887................................. | 943,849,188 | 561,775,682 | 1,505,624,870 |
1892................................. | 1,031,633,912 | 665,785,415 | 1,697,419,327 |
1897................................. | 1,083,752,523 | 769,549,209 | 1,853,301,732 |
1902................................. | 1,288,654,659 | 1,082,250,256 | 2,370,904,915 |
1907................................. | 1,657,515,470 | 1,666,945,724 | 3,324,461,194 |
1908 ............................... | 1,789,677,074 | 1,764,038,358 | 3,553,715,432 |
199
Tab. 15. Taxeringsvärde, i kronor, för fast egendom, åren 1882—1909.
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 |
| B e v i | llningsskyldig | Bevillnings- | Summa | Däraf | ||
År | jordbruks- fastighet | annan fastighet | Summa | fri fastighet | å landet | i städerna | |
i 1882..................... 1887..................... | 2,187,563,004 2,158,808,549 2,206,459,565 2,282,633,210 2,367,638,800 2,606,593,650 3,022,623,780 | 981,693,631 1,280,606,805 | 3,169,256,635 3,439,414,354 3,698,346,479 4,032,677,810 4.698.186.900 6.932.499.900 | 286,950,658 332,913,112 | 3,466,207,293 3,772,327,466 | 2,543,971,383 2,583,640,717 2,741,416,274 2,947,832,996 3,252,089,751 3,800,353,550 4,519,715,380 | 912,236,910 1,188,786,749 |
I 1892..................... 1897..................... ! 1902..................... l 1907..................... ! 1909..................... | 1,491,886,924 1,750,044,600 2,340,648,100 3,326,906,250 3,993,628,650 | 422,291,649 479,065,184 656,824,151 723,084,950 967,318,090 | 4,120,638,128 4,511,742,994 5,255,011,051 6,655,684,850 7,983,470,520 | 1,379,221,854 1,563,909,998 2.002.921.300 2.866.231.300 |
Tab. 16. Uppskattad inkomst, i kronor, åren 1882—1908!).
“ t | 2 | 3 | 4 II | ä | 6 -1 |
År | För bevillning uppskattad inkomst | För inkomstskatt | |||
af kapital | af tjänst eller | af rörelse, yrke | Summa | ||
1882.......................................... | 26,011,460 | 103,647,514 | 201,900,322 | 331,559,296 |
|
| 1883.......................................... | 26,960,282 | 103,927,096 | 201,022,357 | 331,909,735 348,756,048 |
|
| 1884......................................... | 27,931,622 | 110,054,878 | 210,768,648 | — | |
1 1885.......................................... | 27,885,519 | 113,950,296 | 203,129,183 | 344,964,998 | — |
] 1886........................................ | 27,226,629 | 117,611,772 | 204,763,136 207,770,066 | 349,601,537 | — |
j 1887 ......................................... | 27,161,311 | 120,302,791 | 355,224,168 | — | |
j 1888.......................................... | 26,747,290 | 123,123,898 128,791,975 | 230,943,433 | 380,814,621 410,737,196 | — |
1889.......................................... | 26,675,863 | 255,269,368 | — | ||
1890......................................... | 27,684,297 | 136,494,833 143,542,107 | 254,281,069 | 418,360,199 | — |
! 1891......................................... | 28,058,865 | 253,463,874 245,736,902 | 425,064,846 | -- > | |
1 1892.......................................... | 28,987,304 | 156,823,700 | 431,547,906 447,622,448 |
| |
1 1893.......................................... | 28,920,103 | 164,055,994 | 264,546,351 | — | |
1894.......................................... | 29,172,061 | 170,672,811 | 265,018,636 | 464,863,498 | — |
| 1895.......................................... | 29,189,388 | 181,108,965 | 285,135,317 | 495,433,670 | — |
| 30,109,907 | 193,783,695 | 314,355,619 | 538,249,221 601,373,173 | — |
1897........................................ | 31,692,735 | 214,247,368 | 365,433,070 | — | |
1898......................................... | 35,360,101 | 240,927,710 | 383,342,283 | 659,630,094 | — |
1899 ..................................... | 38,223,441 | 262,410,310 | 415,304,645 | 715,938,396 | — |
1900.......................................... | 40,680,066 | 292,064,387 | 431,164,409 | 763,908,862 | — |
1901 ............................ | 41,109,160 | 307,229,824 | 416,216,248 | 764,565,232 | 685,729,215 763,418,062 |
1902 ..................................... | 53,130,389 | 350,335,347 | 427,486,913 | 830,952,649 | |
j 1903 ..................................... | 66,618,025 | 384,778,744 | 455,038,754 | 895,435,523 | |
1 1904 .................................... | 57,668,085 | 411,144,624 | 475,165,552 | 943,978,261 | 822,637,985 |
1905 .......................... | 61,464,893 | 440,393,409 | 516,267,663 | 1,017,125,965 | 898,476,718 |
1900 .......................... | 67,942,971 | 488,561,606 | 588,959,106 567,287,371 | 1,145,453,683 1,244,764,434 | 1,028,013,483 |
] 1907 ........................ | 76,781,878 | 611,695,185 | 1,111,902,503 1,141,812,314 | ||
1 1908.......................................... '') Enligt taxeringarna aren IS | 79,861,058 53—1909. | 668,483,050 | 619,362,213 | 1,267,696,321 |
200
Tab. 17. Statens tillgångar och skulder, i kronor, vid slutet
af åren 1882—1908.
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 |
År | Rikshufvud-bokens fonder | Statens järnvägar | Fast egendom | Realiserbar | Riksbankens tillgångar | Summa tillgångar | Skulder | Öfverskott |
1882 1 1908 | 97,513,726 101,869,955 133,371,629 183,346,169 210,394,983 330,848,747 356,720,610 Tab. 1J | 223,127,233 253,731,109 289,674,818 336,546,145 435,968,089 500,065,713 518,791,254 $. Komr | 143,280,678 158,366,660 205,957,454 231,124,046 261,097,900 324,673,700 419,067,765 nuncrna år | 13,567,734 20,329,070 25,217,668 25,217,668 50,971,180 50,971,180 93,128,095 s tillgå!] | 45,286,991 51,769,776 61,188,078 63,675,667 76,971,502 89,452,115 91,998,709 gar och | 522,776,362 586,066,570 715,409,647 839,909,695 1,035,403,654 1,296,011,455 1,479,706,423 skulder | 221,931,384 241,524,326 273,905,763 287,491,724 346,694,124 471,280,579 525,889,738 i krono | 300,844,978 344,542,244 441,503,884 552,417,971 688,709,630 824,730,876 953,816,685 >r, |
1 i 1 2 1 3 II 4 | 5 |j 6 H 7 | S 1 9 | |||||||
År | Landskommuner | Stadskommuner :! Landsting | Samtliga kommuner | |||||
Tillgångar | Skulder | Tillgångar | Skulder | Tillgångar | Skulder | Tillgångar | Skulder | ||
1882 1887 1892 1897 1902 1907 1908 | 54,601,481 62,549,194 70,361,038 83,305,238 103,856,773 129,958,644 137,351,331 | 11,055,446 15,630,100 19,919,712 27,245,739 40,563,060 53,989,484 59,069,681 | 119,743,882 | 88,861,634 125,936,798 155,219,013 166,960,508 262,319,726 408,235,387 462,540,069 | 8,077,479 | 2,126,275 3,646,204 3,785,382 4,906,559 6,969,592 13,601,557 14,386,482 | 182,422,842 238,233,969 291,568,248 343,252,463 493,519,603 723,834,331 800,949,410 | 102,043,355 145,213,102 178,924,107 199,112,806 309,852,378 475,826,428 535,996,232 |
10 | 11 | 12 | IS | 14 | 15 || 16 | 17 | 18 | |||||||
År | Specifikation af landskommunernas tillgångar | |||||||
F — a — s — t — i — g — h — e — t — e — r | Inventarier | Fordringar, | ||||||
Folkskole- hus | Fattigvårds- anstalter | Socken- stugor | Jordbruks- fastigheter | Andra fastig-heter | Summa | |||
1882 1887 1907 1908 | 26,591,311 30,403,186 35,857,894 45,594,059 59,263,340 63,426,988 | 4,158,376 6,286,160 9,220,113 12,180,008 16,625,250 18,125,334 | 782,077 910,462 1,002,542 1,235,140 1,506,188 1,521,452 | 1,849,954 1,954,206 2,327,563 2,528,852 2,980,895 3,037,878 | 1,090,162 1,350,057 1,770,126 2,515,498 3,432,848 3,756,393 | 31,9 34,471,880 40,904,071 50,178,238 64,053,557 83,808,520 89,868,044 | 17,067 3,290,648 3,611,906 4,977,841 5,953,466 8,498,672 8,874,170 | 22,604,414 24,786,666 |
19 | 20 | 21 | 22 | 23 | 24 j| 25 | 26 | 27 | |||||||
År | Specifikation af stadskommunernas tillgångar | |||||||
F — a — s — t — i — g — h — e — t — e — r | Inventarier | Fordringar, i | ||||||
Rådhus, | Fattigvårds-anstalter och | Läroverks-och folkskole-hus | Gas- och elek-tricitetsverk | Jordar och | Summa | |||
1882 1887 1892 1897 1902 1907 1908 | 7,983,710 9,034,440 10,319,713 12,818,519 16,071,657 17.574,421 | 8,758,106 12,789,865 14,936,423 19,735,933 26,632,886 30,164,051 | . 16,386,608 21,639,127 25,950,375 33,963,508 46,113,999 50,608,293 | 17,801,522 31,642,026 42,143,431 71,873,225 108,174,343 117,598,546 | 54,931,257 73,381,541 82,579,597 116,102,706 206,640,933 222,016,814 | 81,4( 105,861,203 148,486,989 175,929,539 254,493,891 403,633,818 437,962,125 | 19,760 10,628,038 12,177,679 13,774,197 22,213,701 28,201,308 34,140,181 | 38,334,122 48,464,631 48,068,455 55,071,178 93,023,436 132,293,209 7156,766,613 |
Anmärkningar.
Tab. 1.
Källa: Statistiska centralbyråns sammandrag af hushållningssällskapens
berättelser (Bidrag till Sveriges officiella statistik, litt. N).
Kol. 2—7. Skörden är angifven utan afdrag af utsädet.
Kol. 11. Då de särskilda växtslagen kunna visa väsentligt olika skörderesultat
under samma år, så att exempelvis skörden af höstsäd blir god och
skörden af vårsäd dålig, och då å andra sidan ett direkt sammanräknande
af de särskilda växtslagens skördesiffror tydligen skulle vara föga upplysande,
har alltsedan år 1877 i Statistiska centralbyråns sammandrag af hushållningssällskapens
berättelser hela skörden af säd och rotfrukter (hö, halm och
ekonomiväxter ingå sålunda ej), med ledning af priserna å Stockholms börs
under 1870-talet, reducerats till en gemensam enhet, såsom hvilken antagits
rågen. Härvid har 1 hl. råg satts lika med 0.7 hl. hvete = 0.8 hl. ärter eller
-annan trindsäd — l.l hl. korn = 1.4 hl. blandsäd — 1.7 hl. hafre — 4.0 hl.
potatis och andra rotfrukter.
Kol. 12. Värdeberäkningarna hafva utförts, hvad spannmål, foderrotfrukter,
hö och halm angår, med ledning af markegångstaxornas prisuppgifter,
beträffande potatis och sockerbetor med användande af uppgifter från Kontrolloch
justeringsstyrelsen angående höstpriset för dessa rotfrukter, samt i fråga
om ekonomiväxterna med begagnande af diverse andra prisuppgifter. Då de
använda prisuppgifterna i regel afse fullgod vara, kommer värdeberäkningen
att utfalla något för högt för sådana år — exempelvis 1907 —, då någon
större del af skörden varit af underhaltig kvalitet.
I den officiella jordbruksstatistiken föreligga beräkningar af skördens
värde först fr. o. m. år 1893; för de föregående åren hafva motsvarande
beräkningar nu utförts i Statistiska centralbyrån.
26
202
Tab. 2.
Källa: Samma som för tab. 1.
Kol. 11. Af samma skäl, som föranledt beräkningarna i Statistiska
centralbyråns jordbruksstatistik rörande skörden af säd och rotfrukter reducerad
till rågvärde, har äfven kreatursstocken reducerats till en gemensam
enhet, såsom hvilken antagits nötkreaturet. Härvid har 1 nötkreatur räknats
lika med % häst =10 får = 12 getter = 4 svin = 5 renar, hvarjämte 2 unghästar
eller ungnöt satts lika med ett fullvuxet djur af samma kreatursslag.
Tab. 3.
Källa: De tryckta markegångstaxorna för länen och öfver dem upprättade
rikssammandrag. För åren t. o. m. 1886 finnas dylika sammandrag,
ehuru enligt gamla mått- och viktsystemet, offentliggjorda i den s. k. Välfärdskommitténs
betänkande; för åren 1887 —1892 hafva sammandrag nu utarbetats
i Statistiska centralbyrån; fr. o. m. året 1893 hafva sammandrag offentliggjorts
i Statistiska centralbyråns jordbruksstatistik.
De i tabellen meddelade riksmedeltalen utgöra aritmetiska media af de
särskilda länens siffror, så att då för olika delar af samma län olika markegångspriser
sättas, medeltalet af dessa priser användts vid beräkningen af
riksmedeltalet. Tabellens prisuppgifter afse taxornas »markegång A» och sålunda
i allmänhet de under oktober månad gängse priserna för »fullgoda och
afradsgillda varor».
Tab. 4.
Källa: Samma som för tab. 1.
De i tabellen meddelade dagsverkspriserna utgöra medeltal af för de särskilda
hushållningssällskapsområdena uppgifna medelpriser.
Tab. 5.
Källa: Kommerskollegii bergverksstatistik (Bidrag till Sveriges officiella
statistik, litt. C).
Kol. 2. Upptagen sjö- och myrmalm är här inräknad.
Kol. 3. Gjutgods, framställdt direkt från masugn, har inräknats i den
uppgifna tackjärnsproduktionen.
Kol. å, 5. För att vinna kännedom om framställningen af smidbart järn
och stål har man att sammanräkna de i kolumnerna 4 och 5 upptagna ovällda
mellanprodukterna. Bergverksstatistikens uppgifter angående produktionen af
välldt järn och stål, stång-, fason- och finjärn m. m. kunna nämligen icke
203
gifva ett riktigt begrepp om hela framställningen åt smidbart järn och stål,
alldenstund eu betydlig kvantitet ovällda mellanprodukter, smältstycken och
råstänger samt götmetall, dels exporteras såsom sådana, dels användes såsom
ämnesjärn till manufaktur vid järnverk och mekaniska verkstäder och sålunda
icke kommer att ingå i bergverksstatistikens siffror för välldt järn och stål.
Endast af uppgifterna rörande produktionen af ovällda mellanprodukter kan
man sålunda sluta sig till hela kvantiteten framställdt smidbart järn och stål.
— Uppgifter saknas beträffande smältstycken och råstänger före år 1888 och
beträffande götmetall före år 1887.
Tab. 6.
Källa: Kommerskollegii fabriksstatistik (Bidrag till Sveriges officiella
statistik, litt. D).
Med året 1896 undergick denna statistik så genomgripande förändringar,
att en direkt jämförelse mellan tillverkningsvärdena under åren före och
efter nämnda tidpunkt är utförbar endast beträffande särskilda fabriksgrupper.
Före 1896 hade i fabriksstatistiken saknats åtskilliga viktiga fabriksklasser,
särskilt sågverk och hyflerier, mjöl- och grynkvarnar, bagerier samt boktryckerier.
Uppgifter rörande dessa infördes nu för första gången i nämnda
statistik. Samtidigt genomfördes fullständigt en princip, som förut tillämpats
blott i fråga om vissa fabriksklasser, nämligen att till kvantitet och fullt försäljningsvärde
upptaga äfven sådana mellanprodukter, som för eget behof
framställts vid fabriker, där desamma undergått vidare bearbetning. Betydelsen
af dessa förändringar framgår däraf, att, såsom synes af tabellen, tillverkningsvärdet
år 1896 steg till 692,401,001 kronor, medan det, beråknadt
efter samma metod, som användts för de föregående åren, och för endast de
fabriksklasser, som då voro upptagna i fabriksstatistiken, skulle uppgått till
blott 457,957,756 kronor. Den genom 1896 års förändringar förorsakade
ökningen i tillverkningsvärde utgjorde sålunda 234,443,245 kronor.
Fortfarande är emellertid fabriksstatistiken ofullständig i ett par afseenden,
i det dels mejerierna, dels bergverken icke ingå i densamma. De förstnämndas
produktion af smör uppgifves i den af statens mejerikonsulent utarbetade
mejeristatistiken för år 1905 till 27,999,409 kg.; värdet häraf torde
i rundt tal kunna beräknas till 50 å 60 millioner kronor. Härtill kommer
så ostproduktionen, hvars värde dock ej kan med tillräcklig noggrannhet beräknas.
Rörande sammanräknade värdet af bergverkens produktion saknas
uppgifter.
För att visa, i hvilken utsträckning uppgifterna för åren före 1896 kunna
jämföras med de följande årens, hafva i tabellen för år 1896 upptagits dubbla
204
uppgifter, dels enligt det äldre beräkningssättet, dels efter det fr. o. in. 1890
tillämpade.
Kol. 2. De i fabriksstatistiken angifna tillverkningsvärdena äro bruttobelopp
och uttrycka icke det verkliga förädlingsvärdet. I dem ingår nämligen
värdet af såväl använda råmaterialier som — fullständigt dock först fr. o. m.
år 1896 — framställda mellanprodukter, som inom landet undergått ytterligare
förädling. Följden af att särskild! mellanprodukterna upptagas till sina fulla
värden blir, att vid sammanläggande af värdena för de olika slagen af fabriksprodukter
dubbelräkningar uppstå i stor utsträckning. Vill man erhålla fabriksindustriens
förädlingsvärde, d. v. s. det ökade värde de i fabrikerna använda
råmaterialierna vunnit genom förädlingen, måste man minska de i kolumnen
upptagna tillverkningsvärdena med kanske ända till 50 %.
Kol. 3, 7. Såsom ofvan nämnts, ingå dessa fabriker först fr. o. m. år
1896 i den officiella fabriksstatistiken.
Kol. 4. Före år 1892 är i fabriksstatistiken råsockerfabrikernas tillverkning
sammanräknad med raffinaderiernas. För åren 1892—1906 ingår
i de uppgifna tillverkningsvärdena erlagd hvitbetssockertillverkningsafgift. Med
året 1906 bortföll denna skatt, hvadan det uppgifna tillverkningsvärdet
år 1907 utgör själfva produktvärdet. Hade värdet år 1907 beräknats efter
samma grunder som 1906, hade det sannolikt kommit att uppgå till omkring
57 millioner kronor.
Kol. 5. Före år 1896 är ej medräknadt värdet af garn, spunnet vid med
ylleväfveri- förenade ullspinnerier och användt för väfveriernas eget behof.
Kol. 8. Värdet af vid pappersbruken för eget behof framställd trämassa
har först år 1896 inräknats i det uppgifna tillverkningsvärdet.
Kol. 10. Under denna rubrik hafva sammanförts följande före år 1892
i fabriksstatistiken särskildt upptagna fabriksklasser, nämligen: aduceringslabriker,
bleckslageri, filhuggerier, gevärsfaktorier, gjuteri och mekaniska
verkstäder, hästskofabriker, hästskosömfabriker, fabriker för tillverkning af
järn- och stålarbeten, järntrådsdragerier, kulsprutfabriker, sprutfabriker, stickmaskinsfabriker,
symaskinsfabriker och träskruffabriker.
Hvad i anmärkningarna till kol. 2 yttrades angående dubbelräknade
mellanprodukter, äger särskildt tillämpning på ifrågavarande fabriksgrupp, i
det att sådant gjutgods, som vid järn- och stålvarufabriker samt mekaniska
verkstäder användts såsom materialier för deras produktion, blifvit dubbelräknadt.
Tab. 7.
Källa: Kommerskollegii handelsstatistik (Bidrag till Sveriges officiella
statistik, litt. F).
205
På grund af det i flera afseende!! otillfredsställande sätt, hvarpå handelsstatistikens
uppgifter erhållas, är sannolikt importen uppgifven till för högt,
exporten till för lågt värde. I verkligheten är därför antagligen skillnaden
mellan importens och exportens värde mindre än statistikens siffror angifva,
m. a. o. handelsbalansen torde i verkligheten vara ej obetydligt gynnsammare
än på papperet. För öfrigt är vid bedömande af handelsstatistikens värdeuppgifter
att ihågkomma, det de städse afse värdet vid riksgränsen eller i
svensk hamn; för införseln angifves sålunda cif-priset och för utförseln fobpriset.
Häraf blir en följd, att till svenska köpmän och rederier erlagd frakt
o. d. för varornas transport kommer att, då det gäller importen, belasta
handelsbalansens debetsida och vid exporten icke alls komma till synes i
handelsstatistikens siffror, ehuru dessa omkostnader i förra fallet icke utgöra
någon utgift för landet och i senare fallet äro en direkt förtjänst för detsamma.
— Slutligen bör omnämnas, att myntadt och omyntadt guld är inräknadt
i importen, men endast undantagsvis i exporten.
Tab. 8.
Källa: Kommerskollegii sjöfartsstatistik (Bidrag till Sveriges officiella
statistik, litt. E, för tidigare år litt. F).
Kol. 2—4. Uppgifterna afse fr. o. in. år 1895 endast mätta fartyg om
minst 20 tons dräktighet. Före 1895 voro äfven mindre eller omätta fartyg
medtagna, ehuru mycket ofullständigt. Den starka minskning, som 1905 års
siffror utvisa, beror dels på afförandet af nu nämnda fartyg, dels, och framför
allt, på den allmänna revision af uppgifterna, som fartygsregistrets upprättande
möjliggjorde. Minskningen nämnda år är sålunda endast skenbar.
Kol. 4. Vid sammanräknandet af segelfartygens och ångfartygens tontal
har, med hänsyn till ångfartygens större frakteffektivitet, en ångfartygston
satts lika med tre segelfartygston. Med förmedladt tontal förstås sålunda
segelfartygens tonnage + ångfartygens tonnage tredubbladt.
Kol. 5. Uppgifterna för åren fr. o. m. 1904 äro ej fullt jämförliga med
de föregående årens, då å ena sidan t. o. in. år 1908 bruttofrakterna vid
farten på Norge icke äro inräknade, å andra sidan fr. o. m. år 1904 uppgifter
saknas för flera fartyg.
I tabellens uppgifter om bruttofrakter är ej inräknad inkomst af s. k.
tidsbefraktning, år 1908 utgörande 2,434,439 kronor.
Tab. 9.
Källa: Allmän svensk järnvägsstatistik, utgifven af Järnvägsstyrelsen
(Bidrag till Sveriges officiella statistik, litt. L). För åren 1907 och 1908
206
bär denna statistik ännu ej af trycket utgifvits; de här meddelade uppgifterna
hafva erhållits från Järnvägsstyrelsens statistiska kontor.
Tabellens uppgifter omfatta såväl statsbanor som enskilda järnvägar.
Kol. 12—15. Fiir beräkningen af byggnadskostnaden per bankilometer
hafva lagts till grund uppgifterna om banlängden vid årets slut; öfriga medeltalsberäkningar
hafva däremot utförts med användande af järnvägsstatistikens
uppgifter om medellängden trafikerad bana under resp. år.
Kol. 16. Nettoinkomsten är beräknad i förhållande till byggnadskostnaden
i medeltal för resp. år.
Tab. 10.
Källa: Beträffande de egentliga bankerna Bankinspektörens månadsrapporter.
beträffande Postsparbanken Postsparbanksstyrelsens årsberättelser
(Bidrag till Sveriges officiella statistik, litt. Y n) samt beträffande sparbanker
och liknande penninginrättuingar (före år 1904 kallade folkbanker, numera sådana
penninginrättningar, å hvilka lagen den 18 september 1893 angående
tillsyn å vissa penninginrättningar, som drifva sin rörelse utan af Konungen
stadfäst reglemente, äger tillämpning) Statistiska centralbyråns sparbanksstatistik
(Bidrag till Sveriges officiella statistik, litt. Y i).
Tab. 11.
Källa: Bankinspektörens månadsrapporter.
Tab. 12.
Källa: För åren 1880 och 1885 Statistiska centralbyråns sammandrag
af Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes femårsberättelser (Bidrag till Sveriges
officiella statistik, litt. H), för de följande åren Civildepartementets och För.
säkringsinspektionens årliga redogörelser för försäkringsväsendet.
Uppgifterna för åren 1880 och 1885 afse endast svenska bolag, uppgifterna
för de följande åren äfven utländska bolags försäkringar i Sverige.
Då uppgifterna afse jämväl återförsäkringar, kunna dubbelräkningar ej
undvikas, hvadan de uppgifna beloppen äro högre än de verkliga.
Kol. 2. I de uppgifna beloppen ingå äfven de svenska bolagens försäkringar
i utlandet.
Kol. 3. Uppgifterna afse endast försäkringar inom riket.
Tab- 13.
Källa: Statistiska centralbyråns sammandrag af Kungl. Maj:ts Befallningshafvandes
femårsberättelser (Bidrag till Sveriges officiella statistik, litt. H)
207
samt beträffande registrerade sjukkassor år 1905 Kommerskollegii berättelse
i ämnet.
Den starka ökning, som tabellens siffror utvisa, är till en del endast
skenbar, beroende på att uppgifterna blifvit år ifrån år allt mera fullständiga.
Tab. 14.
Källa: Justitiedepartementets rättsstatistik (Bidrag till Sveriges officiella
statistik, litt. B).
Direkta uppgifter rörande den intecknade gäldens storlek förefinnas icke,
utan äro de i tabellen meddelade siffrorna beräknade med ledning af de från
domstolarne årligen lämnade uppgifterna om beloppet af beviljade, förnyade
och dödade inteckningar. Beräkningen har utförts så, att från summan af
under senaste nio år beviljade och förnyade inteckningar dragits summan af
under samma år dödade inteckningar. Uppenbarligen måste emellertid de på
så sätt beräknade inteckningsbeloppen blifva synnerligen osäkra. (Se vidare
härom Bidrag till Sveriges officiella statistik, B: 1880: I: sid. XXI).
Tab. 15.
Källa: Statskontorets generalsammandrag öfver bevillningen.
Tab. 16.
Källa: Samma som för tab. 15.
Då inkomsttaxeringarna till sin hufvudsakligaste del (numera undantagslöst)
utgå från närmast föregående års inkomster, har i tabellen för år 1882
upptagits den under år 1883 uppskattade inkomsten o. s. v.
De uppgifna beloppen afse den uppskattade inkomsten, utan afräknande
af de bevillningsfria afdragen, liksom å andra sidan, hvad inkomstskattetaxeringarna
angår, utan förhöjning (enligt progressionstabellen).
Kol. 2. Den starka ökningen år 1902 beror antagligen till största delen
på själfdeklarationens införande.
Tab. 17.
Källa: Till kol. 2, 3 och 8 Kapitalkonto till rikshufvudboken, till kol.
4 Generalsammandrag öfver bevillningen, till kol. 5 Statsrevisorernas berättelser
och Statsutskottets memorial, till kol. 6 öfversikt af Riksbankens
ställning efter bokslut.
208
Kol. 2. Af de i rikshufvudboken upptagna särskilda fondema hafva här
uteslutits — förutom statens järnvägar, som uppförts särskilt — ett antal
donerade fonder, som förvaltas af Statskontoret, men icke stå till statens fria
disposition.
Emellertid ingå icke i rikshufvudboken alla staten tillhöriga fonder, utan
äro vissa sådana ställda under förvaltning af särskilda myndigheter och inrättningar,
såsom universitet och domkapitel. Den i tabellen uppgifna behållningen
i fonder är sålunda något lägre än den verkliga. Å andra sidan utgöres
en stor del af denna behållning utaf medel, som äro reserverade för
att under följande år utbetalas för särskilda ändamål och sålunda icke utgöra
någon egentlig behållning för staten.
Kol. å. Uppgifterna afse endast bevillningsfri fastighet, hvadan i dem
icke ingår värdet af boställen m. m. (se bevillningsförordningen § 2).
Den starka tillväxten af värdet torde till hufvudsaklig del bero på, att
taxeringsvärdet för kronans skogar och äfven andra domäner under tidigare
år i regel betydligt understeg de verkliga värdena, medan domänerna däremot
numera torde upptaxeras med större noggrannhet.
Kol. 5. Hvart nionde år uppskattas värdet af »staten tillhörig lös egendom
af beskaffenhet att kunna i händelse af behof i penningar realiseras».
Uppgifterna i tabellen äro för hvarje år enligt närmast föregående uppskattning.
Kol. 6. Såsom Riksbankens tillgångar äro räknade ej blott grund- och
reservfonderna samt reserverade medel utan äfven afbetalningslånefondens
kapital samt — i analogi med beräkningssättet i kol. 2 — jämväl vid årsskiftena
innestående belopp, som under närmast följande år skolat utbetalas
till statsverket. Däremot äro Riksbankens »inom linjen» förda tillgångar icke
inberäknade, då största delen af dessa, nämligen fastigheterna, ingå under
kol. 4.
Tab. 18.
Källa: Statistiska centralbyråns kommunalstatistik (bidrag till Sveriges
officiella statistik, litt. U).
I de uppgifna värdena ingå ej fastigheter och fonder, som stå under
kommunernas förvaltning, men ej disposition, däribland kyrkor och ecklesiastika
boställen samt donationsfonder. Länslasarettens och kurhusens tillgångar
hafva dock inräknats bland landstingens.
Bil. F.
Redogörelse för statsverkets kostnad för det militära
pensionsväsendet.
Enligt den statistik öfver svenska statens inkomster och utgifter, som
genom kommitténs föranstaltande utarbetats, hafva statens bidrag till kostnaden
för det militära pensionsväsendet utgjort:
år 1882 .............................................................. kr. 1,618,814
» 1883 .............................................................. 3 1,582,738
» 1884 ............................................................... 9 1,667,821
» 1885 .................................... 3 1,634,531
» 1886 ............................................................... 3 1,923,672
> 1887 ............................................................... 3 1,967,988
» 1888 ............................................................... * 2,016,784
» 1889 ............................................................... 3 2,143,509
» 1890 ......................................................... 3 2,185,504
» 1891 ............................................................ 3 2,266,490
» 1892 ............................................................... 3 2,335,022
» 1893 ............................................................... 3 2,366,883
» 1894 ............................................................ 3 2,338,511
» 1895 ............................................................... 3 2,506,711
» 1896 ............................................................. 3 2,636,426
» 1897 ............................................................... 3 2,667,900
» 1898 .............................................................. 3 2,772,932
» 1899 ............................................................. 3 2,780,874
» 1900 ............................................................... 3 2,822,478
» 1901 ........................................................... 3 2,880,272
» 1902 .............................................................. 3 2,872,662
» 1903 .............................................................. 3 3,082,903
» 1904 .......................................... 3 3,448,550
» 1905 .............................................................. 3 3,343,030
» 1906 ............................................................... 3 3,481,140
» 1907 ............................................................. 3 3,753,715
» 1908 ............................................................. 3 3,579,554
och » 1909 .............................................................. 3 3,713,784.
27
210
Dessa siffror utvisa alltså en tämligen jämn stegring af ifrågavarande
kostnad med 3,12 % i årligt medeltal.
Hvad åter angår de för ändamålet å riksstaten uppförda anslag, hafva
deras belopp i allmänhet betydligt understigit de verkliga utgifterna och ökningen
i dessa anslag har i synnerhet under senare åren varit särdeles ojämn.
Ifrågavarande anslag | hafva nämligen utgjort: |
|
| |||
för | år | 1901....... | ................. kr. | 2,419,288 |
|
|
| » | 1902....... | » | 2,419,288 |
|
|
» |
| 1903....... |
| 2,440,856 | Ökning | 21,568 |
» | » | 1904....... | ................. » | 2,490,458 | » | 49,602 |
» | » | 1905....... | ................. » | 2,573,693 |
| 83,235 |
» | » | 1906....... | » | 2,617,041 | » | 43,348 |
|
| 1907....... | » | 3,428,732 | » | 811,691 |
» | » | 1908....... | ................. » | 3,463,931 | » | 35,199 |
» |
| 1909....... | » | 3,472,454 | » | 8,523 |
» |
| 1910....... | » | 3,694,822 | » | 222,368 |
| » | 1911....... | ................. » | 3,704,397 | » | 9,575 |
Häraf framgår, att betydande höjningar i dessa anslag ägt rum för åren
1907 och 1910. Den förra ökningen afsåg förslagsanslaget för upprätthållande
af arméns pensionskassas egen pensionering samt till fyllnadspensioner,
hvilket anslag, enär detsamma under en följd af år betydligt öfverskridits,
af 1906 års riksdag höjdes från 1,540,000 kronor till 2,350.000 kronor.
Den för år 1910 vidtagna anslagshöjningen föranleddes hufvudsakligen däraf,
att från och med sistnämnda år gratialen åt afskedadt manskap ökats med
25 kronor om året, hvilket betingade en ökning af anslaget till »förhöjning
i gratialen åt afskedadt manskap» med 211,000 kronor.
Ehuru sålunda de å riksstaten uppförda anslagen till det militära pensionsväsendet
under perioden 1901 — 1911 ökats med i medeltal 4,4 % om året,
lärer dock, särskilt med hänsyn till den härunder inträffade stora höjningen
af ofvanberörda förslagsanslag till upprätthållande af arméns pensionskassas
egen pensionering samt till fyllnadspensioner, vid beräkning af pensionskostnaden
för perioden 1912—1919 en så hög ökningsprocent icke böra tilllämpas,
utan den årliga ökningen synes kunna antagas till 3,1 % eller ungefär
samma stegringssiffra som den föreliggande utgiftsstatistiken utvisar för hela
perioden 1882—1909.
Med en sådan ökning och under antagande att den verkliga utgiften år
1911 kommer att med omkring 300,000 kronor öfverstiga det i riksstaten
upptagna beloppet, så att kostnaderna för år 1911 beräknas uppgå till i
rundt tal 4 millioner kronor, skulle statens bidrag till kostnaden för det
211
militära pensionsväsendet kunna för
följande belopp, nämligen:
år 1912 ..................................
» 1913 ...................................
» 1914 ...................................
» 1915 ...................................
» 1916 ...............................
» 1917 ...................................
» 1918 ...................................
» 1919 ...................................
perioden 1912—1919 uppskattas till
4.124.000 kr.
4.252.000 »
4.383.000 »
4.519.000 »
4.659.000 >
4.803.000 »
4.952.000 »
5.105.000 »
DEL II.
LANDTFÖRSV ARET.
1—102014. 2.
LANDTFORSVARET.
INNEHÅLL.
Sid.
I. Landstridskrafternas utveckling...................... 5.
II. Linjeorganisationen...........................13.
A. Infanteriet............... 13.
1. De båda mindre infanteriregementenas utveckling till samma styrka som
öfriga infanteriregementen på fastlandet.............13.
2. Kulsprutorganisationens öfverföring från positionsartilleriet till infanteriet 18.
B. Kavalleriet............................24.
C. Fältartilleriet...........................31.
1. Fältartilleriets styrka och sammansättning.............31.
2. Uppsättandet af bergs- och skogsartilleri i Norrland.........32.
3. Uppförandet af vissa befattningar å andra stater än de nuvarande . . . 33.
4. Tillsättandet af kommendant i Tingstäde...... 35.
D. Positionsartilleriet . ........................37.
E. Fästningsurtilleriet.........................41.
F. Ingenjörtrupperna.........................43.
1. Uppsättandet af afdelningar för ballong-, belysnings- och gnisttelegraf
tjänsten.
..........................44.
2. Ingenjörvapnets omorganisation..................50.
G. Trängen.............................53.
H. Generalitetet...........................55.
I. Generalstaben...........................63.
K. Ecklesiastikstaten.........................68.
L. Fältläkarkåren..........................69.
M. Intendenturkåren......... 73.
N. Stamhästar............................76.
III. Reservorganisationen..........................86.
A. Reservorganisationer i utländska arméer................86.
B. Tidigare förslag till reservorganisation i svenska armén..........97.
C. Nu föreliggande förslag till reservorganisation i svenska armén.......103.
1. Reservtrupper vid infanteriet ur beväringens första uppbåd......103.
2. Reservtrupper vid infanteriet ur beväringens andra uppbåd......113.
3. Reservtrupper vid specialtruppslagen . . . .............118.
4. Kommitténs uttalande......................119.
4
Sid.
IV. Landstormsorganisationen........................132.
A. Indelningen i landstormsområden...................132.
B. Lagbestämmelser rörande landstormen.................138.
1. Landstormens inkallande....................138.
2. Antalet klasser i landstormen..................142.
3. Mönstring och öfning med landstormen..............143.
V. Värnpliktstjänstgöringen........................146.
A. Fotfolket............................146.
B. Rytteriet.............................160.
C. Fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna.........162.
D. Positionsartilleriet.........................165.
E. Fästningsartilleriet och fästningsingenjörtrupperna............168.
F. Trängen . 175.
G. Icke vapenföra..........................ISO.
H. Reservunderbefäl......... 185.
I. Medicine studerande och veterinärelever................194.
VI. Voloutäranskaffningen.........................199.
VII. Landtförsvarets kostnad åren 1912—1919.................221.
I. Landstridskrafternas utveckling.
Cheferna för generalstaben och flottans stab yttra uti den af dem^e/mws^
den 18. oktober 1906 gemensamt lämnade »öfversikten af de anordningar, staben och
som med afseende på förslaget till samfälld plan för rikets försvar böra
vidtagas till stärkande under fredens dagar af armén och flottan» i fråga den 18/,o 1906.
om landstridskrafternas ökning:
»Det är redan uti den samfällda försvarsplanen angifvet, att de med
denna sammanhängande förslagen till arméns och flottans utveckling böra
erhålla en tidsbegränsning af sex år omfattande perioden från och med
1908 till och med 1913.»
»Den utveckling af landstridskrafterna, som föreslås skola äga rum
under nu nämnda sexårsperiod, omfattar i främsta rummet en ökning af
arméns hufvudvapen, infanteriet. Såsom framgår af den gjorda utredningen
angående landstridskrafternas uppträdande under förutsättning att vårt lands
oberoende kan varda hotadt, vare sig genom direkt anfall från någon af våra
grannar eller såsom en följd af förvecklingar mellan andra stater, hvaruti
vi kunna blifva inblandade, har behofvet af en afsevärd ökning utaf infanteriets
stridskrafter gjort sig med skärpa gällande.»
»Det minsta krafttillskott af infanteri, som funnits vara betingadt af
vårt nuvarande allmänna krigspolitiska läge, uppgår till den uti tvenne
arméfördelningar ingående styrkan, dvs. 24 bataljoner. Denna styrka motsvarar
i rundt tal de trupper, Indika vi, så länge unionen ägde bestånd,
kunde påräkna från Norges sida, en förstärkning hvilken sannolikt torde
kommit att utgöras till öfvervägande del af infanteri.»
»Det är visserligen sant, att uppsättandet af ytterligare 24 infanteribataljoner
synes böra medföra eu motsvarande ökning af specialvapnen.
Då emellertid en ökning af härens samtliga specialvapen motsvarande den
uti tvenne arméfördelningar ingående styrkan knappast kan ifrågasättas
under här berörda jämförelsevis korta utvecklingsperiod, och då en sådan
ökning skulle inom den närmaste framtiden nödvändiggöra betydande för
-
6
ändringar uti den för endast få år sedan fastställda indelningen i områden
för de värnpliktigas inskrifning och redovisning, har förstärkningen af
antalet uti tälthären ingående truppförband ansetts böra för närvarande
omfatta allenast infanteriet.»
»Förutom den ofvan ifrågasatta ökningen med 24 nya bataljoner bör
åt infanteriet ytterligare gifvas det krafttillskott, som står att vinna genom
att de för fästningarnas försvar afsedda regementena utvecklas till full öfverensstämmelse
med öfriga regementen. En sådan utveckling har synts
så mycket nödvändigare, som fästningarna enligt såväl 1898 års befästningskominitté
som 1905 års Bodenkommitté under den här omhandlade
perioden äro afsedda att nå den för dem föreslagna utvecklingen.»
»I det ofvanstående föreslagen utveckling af landstridskrafterna motsvarar
det minimum af ökad försvarskraft, som bör tillföras desamma såsom
en följd af vårt lands nuvarande krigspolitiska läge. Det bör emellertid
framhållas, att arméns organisation ej får anses hafva därmed nått
den utveckling, som fullt motsvarar detta nya läge. Unionsupplösningen
beröfvade oss ej allenast en dittills påräknelig förstärkningskontingent,
hvars omedelbara ersättande med de här föreslagna åtgärderna åsyftas, den
omskapade jämväl, militäriskt sedt, vår västra landgräns, så att denna, från
att dittills hafva utgjort allenast en geografisk gränslinje till en med oss
förbunden stat, förvandlats till en militär gränslinje mot ett främmande
land. Härordningens fortsatta utveckling måste därför åsyfta uppsättandet,
förutom af de nuvarande och de här föreslagna truppförbanden, jämväl
af erforderliga styrkor för ytterligare tryggande under inträffande krigiska
förvecklingar af vår långa landgräns mot väster. För detta ändamål
erforderlig manskapsstyrka står till förfogande uti de årsklasser värnpliktiga,
hvilka ingå uti beväringens andra uppbåd.»
Chefernas Af såväl det utaf cheferna för generalstaben och flottans stab den
xtaienZch 18. oktober 1906 afgifna »förslaget till lag om ändrad lydelse af vissa defiottans
stab lar af värnpliktslagen» som af chefens för generalstaben samma dag afgifna
den1*/J förslag till landtförsvarets stärkande framgår, beträffande det ofvan om1906.
Che- nämnda förslaget till utveckling af infanteriorganisationen, att förslags^rieralstabm
ställarna afsett, att de nya bataljonerna skulle organiseras vid mobilisering,
förslag den äfvensom att för befälets samöfvande ytterligare en bataljon skulle utöfver
,io 1906. (je nuvarande tre bataljonerna organiseras under de årliga regementsöfningarna.
Generals■ Generalskommissionen finner det för sin del fullt befogadt, att chefens
nenslutlå- för generalstaben förslag i första hand begränsats till en nära liggande, jäm
tande
den
»V12 1907.
7
förelsevis kort period. Men för att kunna bedöma ändamålsenligheten och
tillräckligheten af de åtgärder, som blifvit föreslagna att vidtagas under
sexårsperioden 1908—1913, vore det nödvändigt, att det mål, som ur
militär synpunkt eftersträfva,des, klart utpekades, så att försvarsfrågan i
hela dess vidd måtte kunna öfverskådas. Beträffande detta mål gåfve
stabschefernas förslag vissa antydningar, hvilka föranledde generalskommissionen
att såsom sin åsikt uttala, att, efter hand som folkökningen och
statsverkets finansiella ställning det medgåfve, den genom organiserandet
af de nya bataljonerna påbörjade utvecklingen af landstridskrafterna borde
fortgå i* syfte att, förutom erforderliga fästningsbesättningar, uppställa två
nya fullständiga arméfördelningar utöfver de nuvarande sex, varande
härigenom full ersättning vunnen för förlusten af den norska unionskontingenten.
Under denna förutsättning ville generalskommissionen för sin del
tillstyrka chefens för generalstaben nu afgifna förslag till arméns utveckling
under det närmaste tidsskedet, enär kommissionen funne detta förslag
utgöra ett väl afpassadt och i rätt riktning taget steg emot det ofvan uppställda
målet: organisationen af två nya linjearméfördelningar. Ett ytterligare
skäl härtill funne kommissionen uti den omständigheten, att krafvet
på infanteriets utveckling innebure ett återupptagande och fullföljande af
det förslag till upprättande af nya truppförband af detta vapenslag, som
år 1901 af Kungl. Maj:t förelädes riksdagen.
Generalskommissionen instämde med chefen för generalstaben uti
hans åsikt, att unionsupplösningen icke allenast beröfvat oss den ofvan
omnämnda unionskontingenten, utan äfven försvagat vårt allmänna militära
läge, hvadan kommissionen ville kraftigt betona vikten af, att den
betydande värnkraft, som förefunnes uti de äldre beväringsklasserna, fullt
tillgodogjordes landets försvar. Intet borde därför underlåtas, som kunde bidraga
till en snar och tillfredsställande lösning af frågan rörande organisationen
af andra uppbådet och dess användning för bildandet af reservtrupper.
Då generalskommissionen till följd af de nya utredningar, som förelagts
densamma, blifvit af Kungl. Maj:t satt i tillfälle att ånyo taga en öfverblick af
de uppgjorda försfagen till landtförsvarets utveckling och stärkande, hade
kommissionen funnit sig af ämnets stora vikt manad att förklara, att den i
allo fasthölle vid sina förut gjorda uttalanden i fråga om förslagens hufvudgrunder,
hvarjämte den äfven trott sig böra framhålla ytterligare några
synpunkter utöfver hvad som anfördes i det underdåniga utlåtandet af den
21. sistlidna december, på det att kommissionens ståndpunkt måtte kunna
erhålla en mera allsidig och klar belysning.
Generalskommissionens
utlåtande
den
®/6 1908.
8
Tvifvelsutan skulle planläggningen af vårt landtförsvars utveckling
kunna, på sätt chefen för generalstaben föreslagit, begränsas till ett jämförelsevis
kort tidsskede af sex år, därest hänsyn toges endast till nuvarande
folkmängds- in. fl. förhållanden i vårt land. Men ville man se frågan
mera i stort, torde det enligt kommissionens mening ej kunna anses ändamålsenligt
att stanna vid denna period, utan att på samma gång angifva
åtminstone i stora drag ej mindre det mål, som skulle i sig innebära den
slutliga lösningen af den föreliggande frågan, än äfven vägen, som borde
följas för nåendet af detsamma. Kommissionen hölle före, att dess sätt
att se saken nära anslöte sig till den uppfattning i detta hänseende, som
kommit till synes i det för hela den föreliggande frågan grundläggande
yttrandet till statsrådsprotokollet af den 5. januari 1906,1 däri särskildt
påpekades den stora betydelsen af planmässighet i fråga om vårt försvar.
Utan en sådan planmässighet skulle helt visst redan före sexårsperiodens
slut vid frågor om nybyggnader eller andra åtgärder beslut kunna komma
att fattas, om hvilka man ej rätt kunde veta, huruvida de sedermera skulle
komma att ligga hindrande i vägen för en ändamålsenlig utveckling af
organisationen.
Kommissionen ville vidare framhålla, att tidpunkten för uppnåendet
af det angifna målet, de tvenne arméfördelningarnas uppställande, icke torde
ligga så många tiotal år fram i tiden, att några afsevärda, nu oanade
rubbningar i fråga om folkmängdens fördelning vore att emotse. Ej heller
torde någon med fog kunna påstå, att den tänkta sammansättningen
af rikets landstridskrafter och den däraf följande indelningen af riket i
8 arméfördelningsområden icke skulle kunna göras på sådant sätt, att den
tillfredsställde hvarje berättigad! anspråk med hänsyn till vårt lands militärgeografiska
läge, vår folkmängds sannolika fördelning och våra kommunikationers
olika utvecklingsmöjligheter.
Ehuru kommissionen icke blifvit satt i tillfälle taga kännedom om
den försvarsplan, som de båda stabscheferna på grund af Kungl. Maj:ts
1 Det yttrande i nämnda statsrådsprotokoll, som generalskommissionen ofvan åsyftar,
har följande lydelse:
»En särskild anledning att nu gå i författning om uppgörande af en omfattande
försvarsplan för riket ligger i det förändrade försvarspolitiska läge, hvari Sverige genom
unionens upplösning kommit. Den hjälp, som, i händelse angrepp skulle företagas mot vårt
land, under unionen kunnat påräknas från Norge, står oss nu ej längre till buds. Det
måste därför noggrannt utredas, hvilka kraf detta nya läge ställer på fördelningen eller
stärkandet af våra stridskrafter och stridsmedel.» — -— — —
»En med omsorg förberedd planmässighet, önskvärd på alla statslifvets områden, är
särskildt i fråga om vårt försvar af utomordentligt stor betydelse.»
9
nådiga föreskrift utarbetat, och alltså icke kunnat bedöma lämpligheten åt
de uppgifter, som nämnda chefer ansett böra åligga våra stridskrafter under
olika krigsfall eller under sådana förvecklingar mellan andra stater, hvaruti
vi kunna blifva inblandade, hade den likväl föreställt sig, att det af kommissionen
förutsatta antalet arméfördelningar icke minst med hänsyn till ofvannämnda
uppgifter kunde till fullo motiveras.
Planläggningen af den organisatoriska utvecklingen till det uppställda
målet borde enligt generalskommissionens förmenande i främsta
rummet afse genomförandet af 1901 års förslag med de ändringar däri,
som ansetts erforderliga på grund af vunnen erfarenhet och timade händelser.
Bland de organisativa åtgärder, hvilka inginge i ett vidare fullföljande
af 1901 års förslag, vore organiserandet af reservtrupper ur beväringens
äldre årsklasser, den viktigaste. Kommissionen hade därför ansett,
att denna fråga borde för den närmaste tiden ställas i förgrunden, och
den funne sig hafva så mycket större skäl för denna sin mening, som den
successiva utvecklingen af denna organisation redan nu kunde öfverskådas
med eu viss tillförlitlighet och som vid hufvudtruppslaget, infanteriet,
hvars utveckling borde blifva bestämmande för de öfriga truppslagens ökning,
den nya linjeorganisationen i regel borde utväxa ur reservorganisationen.
Generalskommissionen uppställde alltså de 2 nya arméfördelningarna
såsom ett framtida mål för landstridskrafternas planmässiga utveckling
för vinnande af direkt ersättning för förlusten af unionskonungenten, men
ifrågasatte icke att några som helst kostnader skulle utgå för dessa arméfördelningar
under närmaste period.
Uti ett till generalskommissionens utlåtande den 9. juni 1908 fogad t
särskildt yttrande anför generalmajor Tingsten beträffande det af generals- nens utlåkommissionen
uppställda framtidsmålet för landstridskrafternas organisation tande^den^
följande: , godt sär
»Under
det studium och de öfverväganden, som nedläggas på affattandet
af planerna för land- och sjöstridskrafternas samverkan, gruppering neraimajor
och användning för olika krigsfall, framträda naturligen vissa kraf på Ting sten.
storleken och organisationen af stridskrafterna med tillhörande stridsmedel.
Det måste ju anses vara ett synnerligen gynnsamt förhållande, om dessa
kraf kunna fullt ses till godo, och om således den stat, för hvilken planerna
uppgöras, har erforderliga tillgångar af olika slag för att på ett
effektivt sätt förverkliga ifrågavarande kraf. Så är emellertid i regeln icke
fallet, åtminstone icke hvad angår de mindre staterna, hvarför planen eller
‘2—102014. 2.
10
planerna för stridskrafternas organisation med tillhörande stridsmedel
måste vidkännas vissa inskränkningar eller begränsningar, större eller mindre,
betingade af eu del faktorer, af hvilka folkmängden eller tillgången på
vapenföra män inom värnpliktsklasserna samt landets ekonomiska resurser
torde vara de mest framträdande.»
»Den, som har till uppgift att utarbeta eller granska militära
organisationsplaner, kan icke underlåta att taga hänsyn till dessa omständigheter,
om han öfver hufvud önskar se ett fruktbringande resultat af sitt
arbete. På det militära området, lika litet som på andra samhällslifvets
områden, kan man uppnå i teoretiskt afseende ideala organisationer eller
förhållanden. De teoretiska fordringarna varda nödvändigtvis underkastade
inskränkningar än uti ena, än uti andra afseendet, beroende däraf att förutsättningarna
för deras realiserande saknas i större eller mindre mån.»
»Såsom nyss antyddes, spela folkmängdens storlek och frågan om
kostnaderna för stridskrafternas organisation och underhåll en synnerligen
stor roll uti ifrågavarande afseenden, och hvad särskilt kostnadsfrågan
angår, uppställer man allmänt det krafvel att för de med de militära
organisationerna förenade utgifterna erhålla det mest effektiva försvaret,
d. v. s. ett försvar, som i kampen om rikets vara eller icke-vara, i kampen
om dess politiska oberoende, skänker den största tryggheten. Ett af
villkoren, för att försvarskraft och kostnad må kunna bringas i önskvärd!
förhållande till hvarandra, är emellertid, att man går planmässigt till väga
och handlar efter en bestämd plan för stärkandet och utvecklingen af försvarskrafter
och försvarsmedel.»
»Ur vissa synpunkter skulle det visserligen kunna sägas vara ett
önskningsmål, att denna plan komme att sträcka sig mycket långt in i
framtiden. Man hade då endast att framgå efter en klart utstakad väg.
Förutsättningen härför är emellertid, att man på förhand är i stånd att
bedöma och beräkna alla de faktorer, som äro grundläggande för eller inverka
på organisationen af stridskrafterna och beskaffenheten af stridsmedlen.
Detta låter sig emellertid icke göra, åtminstone icke med någon tillförlitlighet.
Det är nämligen icke möjligt att i detta ögonblick säga, huru
förhållandena i afseende på folkmängd och värnpliktsklasser samt finanser
komma att gestalta sig om t. ex. 15—20 år; det är icke möjligt att nu
förutse de framsteg, som militärtekniken inom en sådan tidrymd kommer
att göra, och hvilka organisationsförändringar som däraf kunna kräfvas eller
framkallas.»
»Man nödgas fördenskull af omständigheternas makt att begränsa sig
i fråga om planläggningen af de för försvarets stärkande erforderliga åtgärderna
och bestämma sig för en kortare utvecklingsperiod, beträffande
11
hvilken det är möjligt att, åtminstone med eu viss grad af tillförlitlighet,
bedöma och öfverskåda de inverkande förhållandena.»
»Detta oomtvistliga faktum synes sålunda verka afrådande från att
uti de militära organisationsfrågorna uppställa mål, så långt gående,, att
man i fråga om tiden och sättet för deras uppnående i själfva verket icke
kan, icke ens närmelsevis, göra något säkert uttalande, och från att uppgöra
organisationsplaner, om hvilkas utförbarhet man sväfvar i fullständig
ovisshet.»
»Ur nu antydda synpunkter torde det vara fullt förklarligt, att man
beträffande lämpligheten af att uppställa det mål, för hvilket generalskommissionen
uttalat sig, nämligen organisationen af två nya fullständiga arméfördelningar,
kan finna sig hafva grundad anledning att hysa en afvikande
mening. '' Detta måls uppnående ligger nämligen så långt fram i tiden, att
nödigt underlag för ett uttalande därom saknas. Man vet nämligen icke,
huruvida den sålunda ifrågasatta organisationen är möjlig att genomföra
"vare sig i militäriskt afseende eller med hänsyn till rikets ekonomiska
bärkraft.» .
»I själfva verket är ifrågavarande uttalande alldeles obehöflig!. Det
hvarken löser eller binder i frågan, och det kan ju icke, huru det än vaider
formuleradt, föranleda fattandet af några beslut om uppställandet af
två nya fullständiga arméfördelningar, enär ingen plan föreligger utarbetad
hvarken om dessas slutliga organisation jämte därmed sammanhängande
omdelning af rikets värnpliktsområden m. in. eller om öfvergången till
den nya organisationen. Ej heller äro fullständiga kostnadsberäkningar
uppgjorda.»
»I betraktande af det nu sagda torde det vara ändamålsenligare att
■söka stärka rikets landstridskrafter genom att fylla de luckor i 1901 års
härordning, som uppstodo genom samma års riksdagsbeslut i härordningsfrågan,
samt att därvid göra de tillökningar och förbättringar, som erfarenheten
visat erforderliga och förhållandena synas påkalla. I tv fall torde
man, därigenom att härordningens utveckling ansluter sig till deu bestående,
kunna gå framåt med säkra steg mot ett klart, inom ej för lång tid
uppnåeligt mål, hvilket torde vara att föredraga framför att arbeta mot
ett mål, hvars konturer skönjas endast långt i fjärran, och för hvars uppnående
man icke synes kunna angifva en bestämd väg och ännu mycket
mindre någon bestämd tidpunkt.»
Kommittén anser, i likhet med chefen för generalstaben och generalskommissionen,
att den organisatoriska utvecklingen af landstridskrafterna
Kommitténs
uttalande.
12
bör i främsta rummet afse genomförandet af den år 1901 beslutade härordningen.
Därjämte bör, i likhet med hvad jämväl förordats, organisationen
ytterligare stärkas, hufvudsakligen genom uppsättandet vid mobilisering
af reservtruppförband, såväl vid infanteriet ur beväringens första och andra
uppbåd som vid specialtruppslagen.
Då de af kommittén förordade åtgärderna till landtförsvarets stärkande
under närmaste 8-årsperiod i hufvudsak falla inom ramen för 1901
års härordning och den utveckling däraf, som ofvan förordats, anser sig
kommittén sakna anledning att vidare uttala sig i fråga om landstridskrafternas
ytterligare organisatoriska utveckling.
13
II, Linjeorganisationen.
A. Infanteriet.
I. De båda mindre infanteriregementenas utveckling till samma styrka
som öfriga infanteriregementen på fastlandet.
Genom beslut af 1901 års riksdag upprättades, för utgörande af säkerhetsbesättning
i Karlskrona samt å Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning
tvenne mindre infanteriregementen, nämligen Karlskrona och Vaxholms
grenadjärregementen, hvartdera om två bataljoner, medan samtliga
öfriga infanteriregementen på fastlandet organiserades på tre bataljoner.
Derf omständigheten, att de ifrågavarande båda regementena kommo att
räkna allenast två bataljoner hvardera, torde varit beroende däraf, att de
bildades genom sammanslagning af två förutvarande själfständiga bataljoner
— Karlskrona grenadjärregemente organiserades nämligen af Smålands grenadjärkår
och Blekinge bataljon samt Vaxholms grenadjärregemente af
Värmlands fältjägarekår och Hallands bataljon —, hvarjämte, såsom af
riksdagens i detta ärende aflåtna skrifvelse framgår, det gällde att utan
framkallande af svårigheter genomföra den nya organisationen och utan
tidsutdräkt ordna frågan om infanteribesättningar för kustfästningarna. .
Olikheterna uti sammansättningen af ett större och ett mindre infanteriregemente
på fastlandet, sådana de blifvit bestämda genom den af
1901 års riksdag beslutade härordningen äfvensom af 1905 års riksdag
fattadt beslut angående musikpersonalens sammansättning, framgår af nedanstående
jämförelsetabell.
Ett större regemente.
1 öfverste och chef,
1 öfverstelöjtnant,
2 majorer,
Ett mindre regemente.
Staben.
1 öfverste och chef,
1 öfverstelöjtnant,
1 major,
1901 års organisation.
14
1 kapten af andra klassen (regementskvartermästare),
1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),
1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),
1 underlöjtnant (tredje regementsadjutant),
1 regementspastor,
1 auditör,
1 regementsläkare,
2 bataljonsläkare,
3 sergeanter af första klassen (bataljons
adjutanter),
1 fanjunkare (regementsväbel),
1 sergeant af första klassen (sjukvårdssergeant),
4 sjukvårdskorpraler,
4 sjukvårdsvicekorpraler,
4 sjukvårdssoldater,
1 gevärshandtverkare,
1 gevärshandtverkarekorpral,
1 gevärshandtverkarevicekorpral,
1 gevärsbandtverkaresoldat,
1 musikfanjunkare.
8 kaptener af första klassen,
4 kaptener af andra klassen,
9 löjtnanter af första klassen,
9 löjtnanter af andra klassen,
9 underlöjtnanter,
12 fanjunkare,
9 sergeanter af första klassen,
12 sergeanter af andra klassen,
36 distinktionskorpraler,
48 korpraler,
48 vicekorpraler,
12 officers- och reservofficervolontärer,
48 öfriga volontärer,
1 kapten af andra klassen (regementskvartermästare),
1 löjtnant af första klassen (förste regementsadjutant),
1 löjtnant af andra klassen (andre regementsadjutant),
1 regementspastor,
1 auditör,
1 regementsläkare,
1 bataljonsläkare,
2 sergeanter af första klassen (bataljons
adjutanter),
1 fanjunkare (regementsväbel),
1 sergeant af första klassen (sjukvårdsser
geant),
2 sjukvårdskorpraler,
3 sjukvårdsvicekorpraler,
3 sjukvårdssoldater,
1 gevärshandtverkare,
1 gevärshandtverkarekorpral,
1 gevärshandtverkarevicekorpral,
1 gevärsbandtverkaresoldat,
1 musikfanjunkare.
6 kaptener af första klassen,
4 kaptener af andra klassen,
6 löjtnanter af första klassen,
6 löjtnanter af andra klassen,
6 underlöjtnanter,
8 fanjunkare,
6 sergeanter af första klassen,
8 sergeanter af andra klassen,
24 distinktionskorpraler,
36 korpraler,
36 vicekorpraler,
8 officers- och reservofficersvolontärer,
32 öfriga volontärer,
15
5 musiksergeanter af första klassen,
5 musiksergeanter af andra klassen,
22 trumslagare eller hornblåsare.
3 musiksergeanter af första klassen,
3 musiksergeanter af andra klassen,
14 trumslagare eller hornblåsare.
Minskningen uti beställningarnas antal vid ett mindre regemente utgör,
såsom af ofvanstående tabell framgår:
1 major,
2 kaptener af första klassen,
3 löjtnanter af första klassen,
3 löjtnanter af andra klassen,
4 underlöjtnanter (däraf en tredje regementsadjutant),
1 bataljonsläkare,
4 fanjunkare,
4 sergeanter af första klassen (däraf en bataljonsadjutant),
4 sergeanter af andra klassen,
12 distinktionskorpraler,
12 korpraler,
2 sjukvårdskorpraler,
12 vicekorpraler,
1 sjukvårdsvicekorpral,
4 officers- och reservofficersvolontärer,
16 öfriga volontärer,
1 sju k vårdssoldat,
2 musiksergeanter af första klassen,
2 musiksergeanter af andra klassen,
8 trumslagare eller hornblåsare.
Uti ofvanstående tabell är antalet »öfriga volontärer» upptaget vid ett
större regemente till 48 och vid ett mindre till 32, hvadan minskningen
angifvits till 16. Af 1901 års riksdag inedgafs emellertid rätt för Kungl.
Maj:t att — enär Riksdagen nedsatte utbildningstiden för infanteriet från
föreslagna 365 dagar till 240 — från och med år 19(>8 och intill dess
annorlunda blefve bestämdt i mån af behof genom anställande af manskap
på grund af frivilligt aftal ersätta afgången uti infanteriets nummerstyrka
med högst 72 nummer vid hvart och ett af de större samt med högst 48
nummer vid hvart och ett af de mindre infanteriregementena. Då denna
rätt att anställa ytterligare volontärer numera (19 0 års stater) är vid
samtliga infanteriregementen tagen i anspråk till det högsta medgifna antalet
nummer, utgör för närvarande antalet »öfriga volontärer» vid ett
större regemente 120 och vid ett mindre 80, hvadan minskningen i denna
grad faktiskt uppgår till 40 i stället för ofvan angifna 16.
16
Chefernas
för generalstaben
och
flottans
stab öfversikt
den 18/u
1906.
Chefens för
generalstaben
förslag
den 18/io 1906
Generalkommissionens
utlåtande
den 21/i2
1907.
I sammanhang med beslutet om upprättandet af de båda mindre
infanteriregementena gjordes af 1901 års riksdag följande uttalande:
»Denna anordning synes dock kunna medföra vissa olägenheter, enär därigenom
skulle måhända komma att skapas ett infanteri, som vore förtroget
endast med tjänsten å vederbörlig fästning. Riksdagen förutsätter emellertid,
att ifrågavarande regementen komma att erhålla utbildning ej blott
för nämnda tjänst, utan äfven för fältinfanteritjänsten, samt har under denna
förutsättning ansett sig böra lämna bifall till Eders Kungl. Maj:ts förslag
om upprättandet af dessa båda regementen — dock utan att inlåta sig
på frågan angående deras förläggning.»
Cheferna för generalstaben och flottans stab uttala i den af dem
den 18. oktober 1906 gemensamt affattade »öfversikten af de anordningar,
som böra vidtagas till stärkande under fredens dagar af armén och flottan»,
,att, förutom öfriga af dem föreslagna åtgärder, borde åt infanteriet ytterligare
gifvas det krafttillskott, som stode att vinna genom att de för
fästningarnas försvar afsedda regementena utvecklades till full öfverensstämmelse
med öfriga regementen.
Chefen för generalstaben framhåller uti »förslaget till arméns utveckling
under perioden 1908— 1913», att genom unionsupplösningen
. krafvet på en utveckling af vårt lands försvars krafter och särskildt infanteriets
ökande med stegrad skärpa gjort sig gällande, i det att ej allenast
de för försvaret påräkneliga stridskrafterna genom den norska unionskontingentens
bortfallande undergått en betydande minskning — med
omkring 18,0(>0 man, motsvarande ett 20-tal infanteribataljoner — utan
äfven längden af Sveriges landgräns mot främmande makter nära fyrdubbla!^,
hvarigenom vårt militärpolitiska läge i allmänhet väsentligen försämrats.
För tillgodoseendet af detta kraf på ökadt antal infanteritruppförband
föreslår chefen för generalstaben bland annat, att de båda mindre
infanteriregementena å fastlandet — Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen
— böra utsvälla till samma styrka i fred och fält som öfriga
fastlandsregementen, en utveckling hvilken syntes så mycket nödvändigare,
som fästningarna enligt såväl 1898 års befästningskommitté som 1905 års
Bodankommitté under den i chefens för generalstaben förslag berörda öfvergångsperioden
1908—1913 vore afsedda att nå den för dem föreslagna
utvecklingen.
Generalskommissionen biträder förslaget om de båda mindre infanteriregementenas
utveckling till öfverenstämmelse med öfriga infanteriregementen
på fastlandet.
IT
Uti kustförsvarskommissionens utredning den 23. juni 1908 rörande
det fasta kustförsvarets ordnande lämnas en redogörelse för de
infanteristyrkor, som erfordras för tillgodoseendet åt behofvet utaf krigsbesättning
vid de olika kustpositionerna, I fråga om linjetrupper ur infanteriet
för Stockholms försvar åt sjösidan samt för Karlskrona fästning
angifves härvid behofvet till ett sådant antal bataljoner, att chefens för
generalstaben förslag om de bada grenadjärregementenas utveckling vinner,
ur fästningsförsvarets synpunkt sedt, ett väsentligen ökadt stöd.
Den föreslagna utvecklingen af de båda grenadjärregementena åsyftar
att öka freds- och krigsbesättningarna i Karlskrona samt Vaxholms och.
Oscar-Fredriksborgs fästningar. Såsom af ''kustförsvarskommissionens utredning
framgår, äro nämligen regementenas nuvarande styrkor på krigsfot
icke tillräckliga för fyllande af behofvet af krigsbesättningar ur infanteriet
i nämnda fästningar. Det i krigstid felande antalet truppförband
måste därför fyllas genom afdelandet till fästningarna af trupper afsedda
uteslutande för det rörliga fältkriget. Följden häraf blifver, dels att uti
fästningarnas krigsbesättningar komma att ingå aldelningar, hvilka icke alls
eller endast högst ofullständigt kunnat göras förtrogna med de fasta försvarsanstalterna
och förhållandena i öfrigt på platsen, dels att fälthären måste
vidkännas en ej ringa minskning uti antalet i densamma ingående afdelningar.
Den föreslagna utvecklingen af de båda grenadjärregementena bereder
sålunda fälthären ett under nuvarande förhållanden välbehöfligt tillskott uti
infanteri, antingen direkt när ett sådant krigsfall inträffar, att regementena
kunna dragas från fästningarna till fälthärens omedelbara förstärkning, eller
ock indirekt när fästningarna hotas genom att minska detacheringarna
från fälthären till fästningarna. Det synes sålunda uppenbart, att såväl ur
fästningsförsvarets som det rörliga landtförsvarets synpunkt eu ökning af
antalet linjebataljoner vid de båda grenadjärregementena är i hög grad
önskvärd.
ökningen af ifrågavarande regementen med ytterligare en bataljon
förutsätter erforderlig tillgång på värnpliktiga inom de inskrifningsområden,
hvarur regementena rekrytera, eventuellt omreglering af vissa områden
för de värnpliktigas inskrifning och redovisning. Kommittén har emellertid
så mycket mindre ansett sig behöfva ingå uti pröfning af denna
fråga, som dels chefens för generalstaben förslag gifvetvis varit grundadt
på verkställd utredning i berörda afseende, dels, enligt hvad statistiska
uppgifter gifva vid handen, befolkningssiffrorna inom fästningarna närliggande
inskrifningsområden äro i stigande.
3— 102014. 2.
Kust/Srsvarskom
•
missionens
utredning
den m/e 1908.
Kommittén*
uttalande.
18
De kostnader, som äro förbundna med de båda mindre infanteriregementenas
utveckling till samma styrka som öfriga infanteriregementen
på fastlandet, uppgå, sedan organisationen blifvit fullt genomförd, till:
Ordinarie kostnad.............. 293,800 kr.
Extra ordinarie kostnad för en gång (utvidgning
af regementenas kasernetablissement) .... 970,000 »
På grund af hvad ofvan anförts förordar kommittén,
att de båda mindre infanteriregementena utvecklas
till samma styrka som öfriga infanteriregementen
på fastlandet.
2. Kulsprutorganisationens öfverföring från positionsartilleriet till infanteriet.
1901 års Enligt 1901 års organisation skulle uti positionsartilleriet ingå bland
tiorim annat 6 kulsprutebatterier, hvart och ett med 6 kulsprutor. Intill år 1906
förefanns emellertid materiel endast för ett batteri.
Vid 1906 års riksdag äskades af Kungl. Maj:t medel för anskaffning
af de felande 30 kulsprutorna. Uti statsverkspropositionen till riksdagen
yttrades i fråga om detta vapen, att kulsprutorna icke nödvändigtvis
hörde tillsammans med positionsartilleriet, enär kulsprutevapnet icke
hade något annat gemensamt med artilleriet i allmänhet och följaktligen
ej heller med fälthärens tunga artilleri, eller positionsartilleriet, än att
kulsprutan hade stor betydelse vid försvaret af förberedda ställningar.
För det dåvarande funnes emellertid icke någon annan möjlighet för uppsättandet
af kulsprutbatterier än inom ramen för positionsartilleriets organisation.
Då emellertid kulsprutbatterierna borde kunna användas hvarhelst
det ändamålsenligen kunde ske, såsom för samverkan med infanteriet
eller med annat truppslag, borde de ordnas fristående och sålunda icke
ingå uti positionsartilleriets haubits- eller kanondivisioner.
Denna grundtanke har sedermera blifvit, så långt ske kunnat, tilllämpad
vid organiserandet inom positionsartilleriet af de kulsprutbatterier,
till hvilkas upprättande i enlighet med 1901 års beslut medel beviljades
af 1906 års riksdag. Kulsprutorganisationen är nämligen nu ordnad fristående
från haubits- och kanonbatterierna, sålunda, att ett kulsprutbatteri,
afsedt att vid mobilisering utsvälla till sex, ingår uti regementets ena
19
division. En sådan organisation medgifver att vid behof med lätthet utbryta
kulsprutorganisationen ur den ram, hvaruti densamma på grund af
vid uppsättningen rådande omständigheter blifvit inpassad.
Cheferna för generalstaben och flottans stab uttala uti den af dem
gemensamt affattade »öfver sik ten» • staben och
»Den organisatoriska utvecklingen af infanteriet har ansetts böra om-flottans stab
fatta jämväl införlifvandet med detsamma af ett antal kulsprutafdelningar.
Det har nämligen visat sig erforderligt att inom vår armé ej längre upp- 1906.
skjuta med tillgodogörandet af den afsevärda stegring uti infanteriets anfalls-
och försvarskraft, som enligt erfarenheterna från de senaste stora
krigen står att vinna genom att med detta truppslag förena kulsprutafdelningar.
I öfverensstämmelse härmed föreslås, att den fast anställda personalen
vid vissa infanteriregementen skall undergå sådan ökning, som betingas
af tilldelandet till desamma af ett visst antal kulsprutor.»
fält samt kulsprutafdelningarnas organisation i fram- *''**
den
1906
Chefen för generalstaben yttrar i fråga om kulsprutornas betydelse chef ens för
t ■ ■ p i .ii , f) i . _ • c qeneralsta
och
användning i
mande arméer följande
»Kulsprutornas användning i större skala daterar sig från fransk-tyska
kriget 1870—71, hvarunder »mitraljöser» till stort antal ingingo i franska
armén. De öfverspända förhoppningar, som fransmännen vid utbrottet af
detta krig knutit vid de nyuppsatta kulsprutafdelningarna, blefvo emellertid
gäckande, hufvudsakligen på grund af vapnens ofullkomlighet och den
otillfredsställande ammunitionen. Kulsprutan råkade uti viss mån i misskredit
redan vid sitt första framträdande.»
»Denna utgång manade till en viss försiktighet vid införandet af det
nya vapnet inom arméerna. Äfven hos oss gaf sig denna tveksamhet till
känna, och detta med så mycket större skäl, som resultaten af de inom
landet utförda försöken med moderna kulsprutor icke helt kunnat håfva
fruktan för att dessa, oafsedt den kraftiga eldverkan, hvaraf de vid riktig
funktionering voro mäktiga, icke höllo måttet i afseende på enkelhet, hållbarhet
och fältmässighet i öfrigt, egenskaper som måste fordras af ett i
den rörliga fälthären ingående vapen.»
»Man ansåg sig därför — och detta gällde ännu år 1900, då förslaget
till förbättrad härordning utarbetades inom generalstaben — icke böra ifrågasätta
organiserandet af särskilda kulsprutafdelningar vid infanteriet, utan
tills vidare böra, hvad organisationen beträffar, fasthålla vid den ståndpunkt,
som intagits uti tidigare härordningsförslag, nämligen att infoga kulsprutbatterierna
inom positionsarti 1 leriets ram. Eu sådan anordning uteslöte ju
20
icke, att kulsprutbatterier eller -afdelningar längre fram kunde ifrågakomma
att öfverflyttas till annat truppslag, om så visade sig ändamålsenligt.»
»Korn så kriget mellan England och Boerrepublikerna 1899—1902,
hvarunder på engelska sidan kulsprutafdelningar med stor framgång uppträdde
i direkt anslutning till och intimt samverkande med öfriga truppslag,
företrädesvis infanteriet.»
»Under kriget mellan Ryssland och Japan 1904—1905 ingingo kulsprutafdelningar
uti bägge de krigförandes stridskrafter. Vid krigets
början voro endast ett fåtal ryska infanterifördelningar utrustade med kulsprutor,
men nyttan af detta krafttillskott i infanteristriden visade sig vara
så stor, att krigsstyrelsen efter hand lät förse samtliga infanterifördelningar
med hvar sitt kompani om 8 pjäser. Kompaniet var i regeln fast tilldeladt
en af infanterifördelningens bataljoner. På japanska sidan förefunnos
vid krigets början jnaskingevärsafVlelningar (kulsprutbatterier) till ett
antal af 1 afdelning om 6 pjäser per infanterifördelning. Äfven här ökades
under fälttågets gång utrustningen med detta vapen, så att vid dess
slut 1 maskingevärsafdelning förefanns vid hvarje infanteribrigad.»
»Erfarenheterna från dessa båda senaste krig hafva inom de flesta arméer
ledt därhän, att kulsprutafdelningar blifvit fast tilldelade de mobila trupperna.
Särskildt har i England intrycket af den fördelaktiga samverkan,
som under kriget kom till stånd mellan infanteriets och kavalleriets truppförband
å ena sidan samt kulsprutafdelningarna å den andra, funnit uttryck
uti härordningen, i det att numera hvarje infanteri- och hvarje kavalleribataljon
fått sig tilldelad en afdelning om 2 kulsprutor. Uti intet europeiskt
land, där kulsprutafdelningar afsedda för .fälthären ingå såsom ett fast
led uti härordningen, hafva afdelningarna bibehållits förenade med artilleriet.»
Beträffande kulsprutafdelningarnas organisation i vårt land fortsätter
chefen för generalstaben:
»De 36 stycken kulsprutor, till hvilkas anskaffande medel beviljats
af 1906 års riksdag, äro emellertid tills vidare afsedda att uppsättas af
positionsartilleriet. Under de förändrade förhållanden, hvilka inträdt såsom
en omedelbar följd af de senaste krigens taktiska erfarenhetsrön på
detta område, synes det emellertid icke längre vara förenad! med någon
fördel att fortfarande inordna kulsprutafdelningarna under nämnda truppslag.»
»Äfven ur utbildningssynpunkt är eu öfverflyttning af detta vapen
till infanteriet att förorda. Positionsaidilleriets hufvuduppgifter lösas genom
strid på mycket stora afstånd, och hufvudintresset vid detta truppslag blir
därför gifvetvis koncentreradt på utbildningen af personalen för sådan
strid. De afstånd, hvarpå kulsprutornas eld afgifves, äro i allmänhet
öfverensstämmande med dem, på hvilka infanteristriden utkämpas, och
21
reglerna för eldens afgifvande, val af mål för densamma in. in. äro för
kulsprutafdelningarna i allmänhet desamma som för infanteriet. Såväl
taktiska som utbildningshänsyn tala sålunda för afdelningarnas öfverföring
till infanteritruppförbanden.»
»Vid sådant förhållande varder det emellertid nödvändigt att till eu
viss utsträckning öka kadrerna vid infanteriet. För att så långt ske kan
nedbringa kaderökningen och därmed kostnaderna för den nya organisationen
synes det mest fördelaktigt att i fredstid fördela kulsprutorna på
endast 3 infanteriregementen, hvarvid af flera skäl lifgardesregementena
till fot och Norrbottens regemente böra härtill ifrågakomma. Hvartdera
af dessa regementen skulle sålunda disponera öfver ett antal af 12 kulsprutor.
Äfven om af kostnadsskäl fredsöfningarna komma att vid hvarje
regemente bedrifvas endast med 6 kulsprutor (1 batteri), så medgifver
dock organisationen uppställandet vid krigsutbrott af inalles 6 batterier.
Dessa kunna vare sig sammanhållas uti batteriförband eller — då omständigheterna
kunna göra en sådan användning mera ändamålsenlig —
uppdelas uti mindre afdelningar.»
»Vid bestämmandet af den för de nämnda infanteriregementena erforderliga
kaderförstärkning, som varder en följd af kulsprutafdelningarnas
uppsättning, har den engelska organisationen i viss mån tagits såsom förebild,
enär denna med tillfredsställande effektivitet synes medföra de minsta
kostnaderna.»
»Med någon efter våra förhållanden afpassad minskning af det antal,
som i England ansetts erforderligt, skulle ökningen vid hvartdera af de
tre infanteriregementena uppgå till:
1 kapten,
3 löjtnanter,
2 underlöjtnanter,
6 distinktionskorpraler,
6 korpi''aler,
B vicekorpraler och
12 volontärer.»
»För transporterande af kulsprutorna med tillhörande ammunition och
öfriga effekter erfordras ett visst antal hästar. Under tiden mellan repetitionsöfningarna
behöfva af utbildningsskäl hästar beräknas endast för 2 å
4 kulsprutor vid hvarje regemente, hvadan vid den här föreslagna organisationen
ett antal af 6 stamhästar varder tillfyllest.»
»Under repetitionsöfningarna bör åtminstone ett batteri om 6 kulsprutor
kunna organiseras per regemente, för hvilket ändamål 24 hästar
erfordras. Under antagande att, öfningar med andra än stamhästarna ej
22
behöfva ifrågakomma under de 5 första öfningsdagarna, erfordras för ändamålet
fejning af 18 hästar under 25 dagar.»
Generals- Generalsko mmissionen gör beträffande denna fråga följande uttalande:
nenTutlå- ^ fråga om kulsprutafdelningarnas organisation anser Generals
tanden
den kommissionen, att samtliga arméfördelningar samt Bodens och Gottlands
*1/
och
1907
rid mobili -
Tm. trupper böra förses med dylika afdelningar till det antal, att
sering hvarje infanteriregemente må erhålla ett batteri.»
»Kommissionen biträder så till vida chefens för Generalstaben förslag,
att kulsprutafdelningarna böra öfverföras från positionsartilleriet till
infanteritruppförband. Denna öfverföring bör dock ske till regementen
inom tre arméfördelningar, som af Konungen bestämmas. 1 öfverensstämmelse
härmed böra kostnaderna för den erforderliga karderökningen icke
uppföras å vissa infanteritruppförbands stater, utan å från dessa fristående,
för att i sinom tid öfverföras till de infanteriregementens stater, som Ko
-
bestäinmer.
»I sammanhang härmed får kommissionen framhålla:
att, redan innan öfverförandet af kulsprutmateriel till samtliga arméfördelningar
samt Bodens och Gottlands trupper kan ifrågakomma, öfningar
i kulsprutmaterielens handhafvande vid infanteriregementena måtte såväl
inom arméfördelningarna som vid Bodens och Gottlands trupper i största
möjliga utsträckning komma till stånd; samt
att, beträffande kavalleriet, utrustningen af viss personal vid skvadronerna
med automatgevär är för lösandet af flera taktiska uppgifter vid
detta truppslag i hög grad önskvärd, en anordning, hvilken redan under
en nära liggande framtid så mycket lättare kan genomföras, som den förutsätter
allenast en jämförelsevis ringa kostnad för materielanskaffning och
icke berör truppslagets organisation.»
Kommissionen grundar emellertid den till dess utlåtande fogade
kostnadsberäkningen allenast på den af chefen för generalstaben föreslagna
kulsprutorganisationen.
Kommitténs Kommittén har funnit hvad af chefen för generalstaben med gene
Httalande.
ralskoramissionens instämmande anförts för kulsprutorganisationens öfverföring
från positionsartilleriet till infanteriet välgrundad^ Kulsprutan
står med hänsyn till vapnets tekniska beskaffenhet och grunderna för eldens
afgifvande vida närmre infanterigeväret än positionsartilleriets pjäser.
Äfven med hänsyn till kulsprutafdelningarnas taktiska användning är en
öfverflyttning till infanteriet att förorda. Så länge positionsartilleriet afsågs
uteslutande för användning i vissa befästa ställningar, förefunnos
23
skäl att förena kulsprutmaterielen med detta truppslag, men sedan positionsartilleriet
numera fatt sin hufvudsakliga användning i fältkriget såsom »tälthärens
tunga artilleri» — en uppfattning som inom vår armé funnit ut
tryck uti den af 1906 års riksdag beslutade ombeväpningen af positionsartilleriet
med lättrörliga, men dock kraftiga kastpjäser —, höra kulsprutorna
skiljas från detta truppslag och öfverflyttas till infanteriet. Da den
fast anställda personal, som hittills kunnat vid positionsartillenet användas
vid de mobiliserade kulsprutbatterierna synes hafva varit alldeles för fåtalig tor
ändamålet, torde en afsevärd förstärkning vara erforderlig, och får kommittén
med afseende härå förorda, att den af chefen för generalstaben
föreslagna kaderökningen må tillkomma vid infanteriet.
Beträffande de regementen, till hvilka kulsprutafdelmngarna höra i
fredstid vara förlagda och hvilkas kadrer böra för ändamålet erhålla
eu därefter afpassad förstärkning, vill kommittén framhålla önskvärdheten
af, att denna fråga må erhålla en sådan lösning, att bland annat
erfarenhet vinnes i fråga om kulsprutbatteriers användning under stränga
vinterförhållanden. Fördelaktigt synes äfven vara, om vid förläggningen
hänsyn kunde tagas därtill, att truppförband af kavalleriet finnes förlagdt
i samma eller närbelägen ort, då härigenom möjlighet beredes till samöfning
jämväl med detta truppslag.
De kostnader, som äro förbundna med kulsprutorganisationens öfverföring
från positionsartillenet till infanteriet, uppgå, sedan organisationen
blifvit fullt genomförd, till
Ordinarie kostnad........ • • • 140,000 kr.
Extra ordinarie kostnad för en gång (anskaffning
af mobiliseringsammunition) . 81,000 »
På grund af hvad ofvan anförts förordar kommittén,
att kulsprutorganisationen öfverförcs från positionsartilleriet
till infanteriet samt att kadrer till åt
chefen för generalstaben föreslagen styrka uppsättas för
3 kulsprutbatterier.
24
1901 års or
ganisation.
Sakkunnigas
utredning
och förslag
den SI. januari
1905.
B. Kavalleriet
Kavalleriets organisation undergick, beträffande antalet regementen
och deras indelning i skvadroner, ingen förändring genom 1901 års härordning.
Regementenas antal var sålunda fortfarande 8, af hvilka 6 mindre
(Lifgardet till häst, Lifregementets dragoner, Lifregementets husarer, Smålands
husarregemente, Kronprinsens husarregemente och Norrlands dragonregemente)
om 5 skvadroner ingingo såsom fördelningskavalleriregementen
uti hvar sin af de sex arméfördelningarna, samt 2 större (Skånska husarregementet
och Skånska dragonregementet) om 2 bataljoner å 5 skvadroner
voro afsedda att i krig sammanföras till en kavallerifördelning eller
användas för andra ändamål.
Organisationen i ötrigt undergick de förändringar, som betingades
dels åt indelningsverkets afskaffande och den fast anställda meniga personalens
minskning till den styrka, som beräknades erforderlig för att, i förening
med lämpligt antal värnpliktiga vid mobilisering bilda fältdugliga
skvadroner, dels af behofvet att i någon mån stärka befälskadern. Sålunda
bestämdes antalet meniga volontärer per skvadron, oberäknadt officersvolontärer
och beställningsmän, till 39. Den årliga kontingenten värnpliktiga
skulle per skvadron vara 30 man. Antalet ridhästar vid hvarje skvadron
bestämdes till 120. De hästar, omkring 24 per skvadron, som icke vore
uti ordinarie tjänstgöring mellan regementsöfningarna, skulle uppställas i
depå vid vederbörliga regementen, hvarjämte vid behof utackorderingssystem
skulle kunna tillgripas.
Särskildt tillkallade sakkunniga hafva den 31. januari 1905 afgifvit
»Utredning och förslag angående behofvet af ytterligare kavalleri i Norrland».
Då chefen för generalstaben uti sitt den 18. oktober 1906 afgifna
förslag till landtförsvarets stärkande fullständigt ansluter sig, hvad beträffar
frågan om förläggning af ytterligare kavalleri till Norrland, till ofvannämnda
sakkunnigas förslag, lämnas här nedan en kortfattad redogörelse
för detsamma.
25
De sakkunniga finna terrängförhållandena i Norrland, såväl med hänsyn
till det i rask utveckling stadda vägnätet som i fråga om terrängen
på sidan om vägförbindelserna, vara gynnsam för kavalleriets användning
ej allenast sommartiden, utan jämväl under vintern, då särskildt den talrika
förekomsten af upptagna och begagnade vintervägar gynnar kavalleriets
spanande verksamhet.
Spörsmålet, huruvida icke i öfre Norrland kavalleri skulle kunna
ersättas sommartiden af hjulryttartrupper och under vintern af skidlöpartrupper,
besvaras af de sakkunniga nekande redan af den anledningen, att
enligt erfarenheten ett truppslag icke kan på ett tillfredsställande sätt ersättas
af ett annat. Kavalleristen och hjulryttaren eller kavalleristen och
skidlöparen kunde under förrättandet af sin tjänst lämna hvarandra en
mycket värdefull hjälp och genom samverkan komma till goda resultat,
men de kunde icke träda i stället för hvarandra.
Vid undersökningen af möjligheten för Norrlands dragonregemente
att ensamt lösa de kavalleristiska uppgifter, som det skulle åligga regementet
att i fält ombesörja, kommo de sakkunnige till det resultat, att en sådan
möjlighet vore utesluten. Genom att först vid krigsutbrott till en så
aflägset belägen krigsskådeplats som vårt nordligaste län transportera kavalleri
från södra eller mellersta Sverige, löpte man fara, att kavalleriet
komme för sent, hvarjämte det sålunda transporterade kavalleriet komme att
träda inför helt och hållet främomande förhållanden i geografiskt, topografiskt
och klimatiskt afseende. Åtgärden i fråga komme med all sannolikhet
att förfela sitt syfte. Det behof af ytterligare kavalleri, som vid krigsutbrott
gjorde sig gällande, kunde icke ses till godo på ett tillfredsställande
sätt, med mindre en såsom erforderlig befunnen kavalleristyrka förlädes
dit redan i fredstid samt underginge utbildning därstädes.
Hvad beträffar styrkan af det kavalleri, som i fredstid borde förläggas
till Norrland, anställdes af de sakkunniga undersökningar särskildt beträffande
Norrbotten och särskildt i fråga om mellersta Norrland. 1 betraktande
af den norrbottniska krigsskådeplatsens storlek, antalet af de
riktningar, i hvilka spaning borde utföras och underrättelseväsendet ordnas,
mångfalden af de uppgifter för kavalleriet, som härflöte ur dessa omständigheter
och de kraf, som verkliga krigsoperationer komme att framställa,
kommo de sakkunniga till det resultat, att den kavalleristyrka, som
borde förläggas till Norrbotten, icke kunde sättas lägre än till ett femskvadronsregemente.
I mellersta Norrland kunde behofvet af kavalleri icke
anses vara så angeläget som i Norrbotten, men i betraktande af det läge,
som denna del af Norrland ägde, och med hänsyn till betydelsen för försvaret
i dess helhet af att hindra en fiende att vinna tillträde till den där
-
4—102014. 2.
26
igenom ledande norra stambanan samt att framtränga uti de från kusten
mot det inre af landet förande operationsriktningarna syntes kavalleristyrkan
äfven i denna del af Norrland böra motsvara ett femskvadronsregemente.
Då det svårligen kunde vara ändamålsenligt att taga i anspråk ett
eller två af de nuvarande sex fördelningskavalleriregementena, enär dessa
vore organiskt förenade med vederbörliga arméfördelningar, borde stärkandet
af det norrländska kavalleriet åvägabringas genom att i fredstid
förflytta viss styrka af de uti Skåne förlagda tio-skvadronsregementena till
Norrland.
Då det gällde att afgöra, hvilketdera af de båda skånska regementena,
som borde tagas i anspråk för Norrbotten, borde det läge, hvaruti
frågan om deras kasernbyggnader befunne sig, vara bestämmande.
Då vid tidpunkten för utredningens verkställande icke några nya byggnader
blifvit beslutade för Skånska husarregementet, men då å andra sidan af
Skånska dragonregementets nya etablissement i Ystad den större delen
vore färdigbyggd, följde häraf, att vid bestämmandet af det regemente,
från hvilket kavalleristyrka till Norrbotten borde afdelas, Skånska husarregementet
borde i främsta rummet ifrågakomma, öfverflyttningen af
den ena bataljonen ur nämnda regemente till Norrbotten syntes lämpligen
böra ske under loppet af sex år uti tre omgångar med två skvadroner
uti första omgången, en uti den andra och två uti den tredje.
1 fråga om förläggning af kavalleri till mellersta Norrland, syntes
mot förslaget att hit förflytta den återstående bataljonen af Skånska husarregementet
kunna göras den erinran, att genom förverkligandet af detta
förslag nämnda regemente komme att alldeles försvinna. I stället borde
då hellre den utvägen väljas att för fyllande af mellersta Norrlands behof
af kavalleri dit förlägga den ena bataljonen af Skånska dragonregementet.
Öfverflyttningen skulle taga sin början under det sjunde öfvergångsåret
samt ske uti två omgångar, nämligen med tre skvadroner uti första omgången
under det sjunde öfvergångsåret och två skvadroner uti den andra
under tionde öfvergångsåret.
Genom de föreslagna anordningarna komme samtliga kavalleritruppförband
inom armén att erhålla en med hvarandra öfverensstämmande organisation,
hvarjämte man bevarade Skånska husar- och dragonregementena
såsom inom deras ursprungliga förläggningsområden bestående truppförband.
Till ofvan refererade utredning och förslag var fogad eu »särskild
mening» af en utaf de sakkunniga, hvaruti gjordes gällande, att då kavalleri
utan större svårighet kunde vid krigsutbrott transporteras från
27
i
annan del af landet till mellersta Norrland, syntes behofvet af därstädes
i fredstid förlagdt kavalleri ej vara så angeläget, att det måste tillgodoses,
hvadan den af de sakkunniga föreslagna förläggningen i fredstid af ett truppförband
om fem skvadroner till nämnda landsdel icke syntes nödvändig.
Uti chefens för generalstaben förslag till arméns utveckling under CheJemM
perioden 1908—1913 ifrågasattes ingen ändring i kavalleriets styrka och staben försammansättning,
sådana de blifvit bestämda genom 1901 års härordning. slag den
I fråga om kavalleritruppförbandens förläggning göres nedanstående
uttalande:
»Ehuruväl en förflyttning* af vissa delar af skånsk a husar- och diagonregementena
anses böra äga rum i full öfverensstämmelse med hvad
därom uttalats uti »Utredning och förslag angående behofvet af ytterligare
kavalleri i Norrland», afgifna af särskildt tillkallade sakkunniga — uttalanden,
hvilka äfven efter den förändring af vårt lands krigspolitiska läge,
som inträdt genom unionens upplösning, fortfarande äga full giltighet ,
upptages här ej någon förändring i dessa regementens organisation, då
enligt nämnda förslag ingen sådan organisationsändring ifragasättes förrän
efter den här omhandlade periodens slut.»
1 öfverensstämmelse härmed voro uti de chefens för generalstaben
förslag bilagda kostnadsberäkningarna inga utgifter upptagna för de jämförelsevis
mindre omfattande organisationsförändringar, hvilka äro förbundna
med ett genomförande af de sakkunnigas förslag, hvaremot bland
de extra ordinarie kostnaderna funnos upptagna utgifter för uppförande
af nya byggnader för kavalleriet i Norrbotten och mellersta Norrland. Omorganisationen
var alltså ställd i utsikt efter sexårsperiodens slut, medan
det erforderliga byggnadsarbetet förutsattes komma till utförande undei
perioden.
Ej heller generalskommissionen har — med undantag för en mindre gnerafeväsentlig
fråga angående ökning af antalet distinktionskorpraler vid kaval- nens utlåleriregementena
för ett bättre tillgodoseende af fredstjänstens behof iso”
satt i fråga någon ändring beträffande kavalleritruppförbandens styrka
och sammansättning.
I för läggningsfrågan åter uttalar sig generalskoinmissionen sålunda:
»Den af chefen för generalstaben förordade förflyttningen af vissa
delar af det i Skåne förlagda kavalleriet bör afse dessa delars framtida
användning såsom fördelningskavalleriregementen vid de planlagda båda
nva arméfördelningarna, hvadan ock kaserner för ifrågavarande kavalleri
-
28
ti uppför band snarast möjligt böra uppföras i de orter, hvilka Konungen
finner vara för detta ändamål de lämpligaste.»
I öfverensstämmelse hörmed återfinnas uti generalskommissionens
kostnadsberäkningar utgifter för uppförandet af nya byggnader för tvenne
k avallerir egement en.
uttalandet Kommittén, som i annat sammanhang uttalat sig med anledning af
generalskommissionens förslag till uppsättande i framtiden af två nya
linjearméfördelningar, finner, under hänvisning till detta uttalande, ej
anledning föreligga att närmare ingå på den af generalskommissionen
förordade lösningen af kavalleriets förläggningsfråga. Så mycket mindre
skäl härtill torde förefinnas, som, efter det att generalskommissionen
afgifvit sätt utlåtande, Skånska dragonregementets kasernetablissement i
Ystad blifvit utvidgadt för en personalstyrka motsvarande 10 skvadroner.
Hvad såväl uti de sakkunnigas som uti chefens för generalstaben
uttalande är anfördt finner kommittén tala för behöfligheten att i fredstid
förlägga ytterligare något kavalleri till Norrland.
I fråga om utsikterna att kunna rekrytera den fast anställda manskapsstyrkan
vid till denna landsdel förlagdt kavalleri har erfarenheten
från vårt för närvarande nordligast förlagda regemente af detta truppslag,
Norrlands dragonregemente i Umeå, varit gynnsam så tillvida, att vid
detta regemente, praktiskt sedt, icke finnas några vakanser. Härvid torde
dock böra uppmärksammas, att omkring 50 % af manskapsstyrkan vid
regementet rekryteras från landets mellersta och södra delar.
Hvad beträffar de värnpliktigas inom rikets nordligaste trakter lämplighet
för utbildning vid rytteriet, har det under utbildningsarbetet vid
såväl förutvarande Jämtlands hästjägarekår som det nuvarande Norrlands
dragonregemente visat sig, att dessa värnpliktiga äro i intet afseende
mindre lämpliga för kavalleri tjänsten än sina kamrater från landets
öfriga delar.
Det torde därför ej möta svårigheter att i någon mån öka kavalleriet
i Norrland. Angående storleken af denna ökning är det emellertid nödvändigt
tillse, att ej denna tilltages så stor, att därigenom rekryteringen
vid inom området förut förlagda truppförband äfventyras eller försvåras.
Chefen för generalstaben har, i öfverensstämmelse med de sakkunnigas
förslag, uttalat sig för förflyttning till Norrbotten af en bataljon om
5 skvadroner ur Skånska husarregementet. Huru önskvärd en förstärkning
till denna utsträckning af det norrländska kavalleriet än må ur militär
synpunkt vara, torde densamma under nuvarande rekryteringsförhållanden
29
vara mindre tillrådlig. Vakanssiffrorna för det fast anställda manskapet
vid VI. arméfördelningens infanteri och Norrbottens regemente äro visserligen
stadda i sjunkande, men dock fortfarande afsevärda, och det är fara
värdt, att ett för ej mindre än 5 skvadroner ökadt årligt rekryteringsbehof
skulle skapa väsentligt ökade svårigheter att hålla infanteritruppförbanden
i denna landsända fulltaliga, ej minst på den grund att, enligt hvad erfarenheten
utvisat, kavalleri tjänsten erbjuder större lockelser vid sökandet
af fast anställning än den enligt den allmänna meningen mera ansträngande
tjänsten vid infanteriet.
" Det ofvan omnämnda förhållandet, att omkring hälften af den fast
anställda manskapsstyrkan vid Norrlands dragonregemente rekryteras från
andra delar af landet, manar äfven till en viss försiktighet i fråga om
kavalleriets ökning, då det nämligen är förenad! med olägenheter såväl ur
rekryterings- och fredsutbildnings- som mobiliseringssynpunkt, att truppförbanden
i stor utsträckning erhålla rekryter ur områden långt aflägsna
från deras fredsförläggningsorter.
Slutligen synas de statistiska uppgifterna angående tillgången å värnpliktiga
inom rikets nordliga inskrifningsområden böra mana till varsamhet
i fråga om ett ytterligare kringskärande af de kontingenter värnpliktiga,
som nu återstå för våra nordligaste infanteriregementen, sedan de för hvarje
år ökade specialvapenskontingenternas fixerade behof blifvit tillgodosedda.
Detta hänsynstagande till hufvudtruppslaget har synts så mycket angelägnare,
som kommittén ej velat genom en eljest önskvärd förstärkning af
ett specialvapen verka hämmande på organiserandet af reservtruppförband
ur beväringens bägge uppbåd inom ett arméfördelningsområde, där sådana
truppförband äro, om möjligt, i högre grad än annorstädes erforderliga.
Kommittén har med anledning af det ofvan anförda ansett lämpligt,
att under nuvarande förhållanden endast 2 skvadroner af vårt nuvarande
kavalleri förläggas till Norrbotten. De böra öfverföras till VI.
arméfördelningen.
De hufvudsakliga kostnader, som äro förbundna med förflyttningen
af 2 skvadroner till Norrbotten äro:
Extra ordinarie kostnad för en gång (Uppförande af
kasernetablisinent).................. 1,120,000 kr.
Chefen för generalstaben har vidare, i öfverensstämmelse med de
sakkunnigas förslag, uttalat sig för en förflyttning af en bataljon om 5
skvadroner ur Skånska dragonregementet till mellersta Norrland.
Kommittén har af de sakkunnigas utredning icke kunnat undgå
att finna, att eu sådan förläggning skulle erbjuda vissa fördelar med
hänsyn till försvaret af mellersta Norrland. Gent emot förslaget att
30
inom en nära liggande tid till därstädes belägen ort förlägga en så afsevärd
kavalleristyrka som 5 skvadroner kunna emellertid resas samma betänkligheter
i fråga om infanteriregementenas inom VI. arméfördelningsområdet
rekrytering med såväl fast anställdt som värnpliktigt manskap,
hvilka i det föregående blifvit anförda beträffande förslaget att förlägga
en motsvarande styrka till Norrbotten. Ej heller har kommittén kunnat
lämna utan beaktande de erinringar, som gjorts i fråga om kostnaderna
för uppförande af erforderliga byggnader på den nya förläggningsorten, så
mycket mera som Skånska dragonregementets kasernetablissement i Ystad
redan blifvit utvidgadt för en personalstyrka motsvarande 10 skvadroner.
Vid sådant förhållande har kommittén icke kunnat biträda förslaget
om förläggning af en kavalleribataljon om 5 skvadroner till mellersta
Norrland.
På grund af hvad ofvan anförts förordar kommittén,
att af det nuvarande kavalleriet tills vidare
endast 2 skvadroner förläggas till Norrbotten.
31
C. Fältartilleriet.
I. Fältartilleriets styrka och sammansättning.
De förändringar i fråga om fältartilleriets organisation, som innehöllos
uti den år 1901 beslutade härordningen voro hufvudsakligen fält- 9<mt8a lon
artilleriets förseende med haubitser och fältbatteriernas sammansättning af
fyra i stället för af sex pjäser.
Haubitsorganisationen skulle vid hvarje fältartilleriregemente omfatta
en division om° 2 batterier. Uppsättningen af den för dessa divisioner
erforderliga personalen har hittills skett endast i mindre utsträckning.
Materielanskaffningen, till hvilken medel beviljats af 1909 års Riksdag, är
enligt uttalande till protokollet öfver landtförsvarsärenden den 14. januari
1910 beräknad komma att fortgå uti den ordning, att någon del af haubitsmaterielen
skulle vara färdig år 1911 och öfningar med densamma då
anställas, om än i mindre omfattning, att materielen kunde till viss omfattning
påräknas för mobilisering från och med år 1912 samt att densamma
skulle vara i sin helhet anskaffad år 1913.
Omorganisationen af lältartilleriet från 6-kanons- till 4-kanonsbatterier
vidtog i samband med öfverlämnandet till regementena af den snabbskjutande
7,5 cm. materielen och var i sin helhet genomförd med utgången
af år 1907.
Hvad särskild! Norrlands artilleriregemente beträffar, innebar 1901
års riksdagsbeslut, att af detta regemente en fältkanondivision och den
nya fälthaubitsdivisionen skulle förläggas till Boden för stärkandet af de
rörliga försvarskrafterna i Norrbotten. Dessa divisioner höra icke till
Bodens trupper och lyda under fästningens kommendant endast i hvad
angår »fästningens försvar, allmän garnisonstjänst och ordningen på stället».
Chefen för generalstaben har uti förslaget till arméns utveckling
under perioden 1908—1913 icke ifrågasatt någon ändring i fältartilleriets {en furdag
styrka och sammansättning, sådana de blifvit bestämda genom 1901 års den''ho 1906.
härordning.
32
Generalskommissionens
utlåtande
den
21/i2 1907.
Generalskommissionen har föreslagit eu ökning af det till Norrland
förlagda artilleriet. Härom yttrar kommissionen:
»Då det torde vara att förutse, att 2 divisioner af Norrlands artilleriregemente
komma att förläggas till Boden, där byggnader för denna styrka
äro under uppförande, komma vid krigsutbrott olägenheterna af regementets
spridda förläggning att göra sig i hög grad gällande. De divisioner, som
förlagts till Boden, torde nämligen på grund af det stora afståndet mellan
förläggningsorterna icke kunna beräknas blifva förenade med återstoden
af regementet. Generalskommissionen vill på grund häraf uttala sig för
en ökning af det till Norrland förlagda artilleriet med 2 divisioner, hvarigenom
ett helt artilleriregemente kunde förläggas till Östersund och 2 divisioner
till Boden. När artilleriregementet i Östersund blifvit fulltaligt,
böra de båda i Boden förlagda divisionerna af Norrlands artilleriregemente
skiljas från VI. arméfördelningen och bilda ett fristående truppförband.
Då denna ökning icke ifrågasattes under här berörda sexårsperiod, hafva
kostnadsberäkningar för densamma icke här upptagits.»
Kommitténs
uttalande.
Då den af generalskommissionen ifrågasatta förstärkningen af fältartilleriet
i Norrland icke varit afsedd att tillkomma under närmast liggande
period, och då i öfverensstämmelse härmed kostnadsberäkningar ej
blifvit upptagna för det nya artilleritruppförbandet, har kommittén ej funnit
anledning yttra sig i denna fråga.
2. Uppsättandet af bergs- och skogsartilleri i Norrland.
Ajöfvi" . kommittén har öfverlämnats ett af chefen för VI. arméfördel
arméför-
ningen framställdt underdånigt förslag om uppsättandet af bergs- och
framstäUdt skogsartilleri i Norrland.
förslag. Förslagsställaren anför, att inom VI. arméfördelningen behofvet
af en division bergs- eller skogsartilleri, d. v. s. af ett bärbart artilleri,
som framföres å packdjur, gjort sig oafvisligen gällande, enär eljest de
lämpligaste artilleriställningarna under en strid vare sig i fjällen eller i
de störa skogstrakterna icke skulle kunna utnyttjas. Huruvida denna
division lämpligast borde träda i stället för den planlagda haubitsdivisionen
eller i stället för den division, som redan förlagts från Östersund till
Bodens fästning — med hvilken förläggning flera olägenheter vore för
-
33
bundna för arméfördelningen — syntes böra bero af särskild utredning.
VI. arméfördelningen hade emellertid för sitt artilleri icke mindre behof
af enhetlig utbildning och samverkan med olika truppslag än öfriga arméfördelningar,
och framför allt måste den hafva tillgång till några batterier,
hvilka vore särskild! lämpade efter den terräng, i hvilken de skulle uppträda,
hvilka ägde framkomlighet å spänger öfver älfvarna samt å stigar
genom skogarna, med ett ord till ett bärbart artilleri, som satte arméfördelningen
i stånd att från lämpliga ställningar verksamt bekämpa en
blifvande motståndare och stödja egna trupper i striden. Då båda. våra
grannar, såväl den östra som den västra, förfogade öfver bergsartilleri,
komme vi gifvetvis att uti en eventuell strid ligga under, endast därför
att vi fullständigt saknade tillgång på ett artilleri, som kunde mäta sig
med fiendens rörligare artilleri, som kunde utnyttja den terräng, i hvilken
kriget sannolikt komme att föras och i hvilken vi såväl genom organisation
som öfning borde vara öfverlägsna vår motståndare, gj$
Kommittén finner, på af förslagsställaren anförda grunder, taktiska Kommitténs
fördelar förenade med tillgång å bergs- och skogsartilleri vid krigföring i u a an e‘
vissa delar af Norrland, och uttalar önskvärdheten af, att frågan om införandet
af sådant artilleri lör Norrland må upptagas, sedan fältartilleriets
organisation vid samtliga regementen i enlighet med 1901 års riksdagsbeslut
blifvit genomförd.
3. Uppförandet af vissa befattningar å andra stater än de nuvarande.
Enligt 1901 års organisation skola å hvarje fältartilleriregementes 1901 års
ä fastlandet stat efter genomförd härordning finnas uppförda 1 öfverstelöjtnantsbeställning
och 3 (vid Wendes artilleriregemente 4) majorsbeställningar,
afsedda för de 4 (5) divisionscheferna. Vid artilleriet förefinnes
emellertid behof af ytterligare tre regementsofficerare, afsedda för
tjänstgöring utanför regementena, nämligen en såsom fälttygmästare, eu
såsom chef för artilleristaben och en såsom chef för artilleri- och ingenjörhögskolan.
Den omständigheten, att på 2 fältartilleriregementens stater
uppförts nya majorsbeställningar, nämligen en vid Svea och en vid Göta
artilleriregemente, innan ännu haubitsdivisionerna börjat uppsättas, har
hittills gjort det möjligt att besätta tvenne utaf de berörda befattningarna,
utan att tjänsten vid vederbörliga regementen på den grund
behöft eftersättas. I den mån haubitsdivisionerna komma att uppsättas,
5—102014. 2.
34
Generalskommissionens
wt
-
varcla emellertid samtliga regementsofficerare vid fältartilleriregementena
bundna af trupptjänsten, hvadan tillgång ej längre kommer att förefinnas
å regementsofficerare på stat som kunna användas uti de omnämnda tre
befattningarna.
Generalskommissionen förordar ett af general fälttygmästaren och in
„„.
..... ... spektören för artilleriet framställdt förslag till förebyggande af de olägen
latanden
den heter, som vid artilleriregementena komma att göra sig gällande på den
9\ ms. grund, att befattningarna såsom fälttygmästare, chef för artilleristaben
samt chef för artilleri- och ingenjörhögskolan i framtiden måste besättas
med regementsofficerare, som äro uppförda å truppförbandens stater såsom
divisionschefer, dvs. för helt annat ändamål än ifrågavarande befattningar afse.
I fråga om chefen för artilleristaben samt chefen för artilleri- och
ingenjörhögskolan tillstyrker generalskommissionen, att de måtte uppföras,
den förre å artilleristabens stat med majors aflöningsförmåner och den
senare å staten för krigshögskolor med öfverstelöjtnants aflöningsförmåner.
Beträffande fälttygmästai-en tager kommissionen under ompröfning lämpliyheten
af hans uppförande å artilleriets tygstater, men finner vissa oläg-eiiheter
föienade med en sådan anordning. Härom yttrar kommissionen:
»Det inträffar ej sällan, att en officer, hvilken afses till erhållande
af förordnande såsom fälttygmästare, icke nått den tjänsteålder, att han
lämpligen bör omedelbart komma i åtnjutande af en aflöning till nära
likhet med den för öfverste bestämda. Dessutom torde, därest denne
officer skulle visa sig mindre väl lämpad för denna befattning, svårighet
yppa sig att återtransportera honom till regementsofficersbeställning"vid
artilleritruppförband. Då dessa olägenheter undanröjas, därest vid ettartilleritruppförband
uppföras aflöningsförmåner på stat för ytterligare eu
regementsofficer, afsedda att förutom särskilt arfvode tillgodonjuta^ af
den officer, som förordnas till fälttygmästare, får kommissionen förorda,
att medel måtte beredas till fälttygmästare^ aflöning genom uppförandet
å Svea artilleriregementes stat af ytterligare en öfverstelöjtnantsbeställning.»
uttalande? Kommittén har visserligen icke kunnat undgå att finna, det be
redandet
af särskilda lönerum, utöfver de för artilleriet år 1901 beslutade,
för innehafvarna af befattningarna såsom fälttygmästare, chef för
artilleristaben samt chef för artilleri- och ingenjörhögskolan skulle vara
förenadt med fördelar ur synpunkten af tjänstgöringen vid artilleriets
truppförband. På enahanda grunder skulle dock kunna göras gällande,
att särskilda lönerum borde beredas jämväl för styresmannen för Karl
Gustafs stads gevärsfaktori och tygmästaren i Stockholm, hvilka under en
35
följd af år uppburit fasta aflöningsförmåner såsom regementsofficerare å
de fältartilleriregementens stater, hvilka de tillhört. Härigenom komme
emellertid antalet regementsofficersbeställningar vid artilleriet att ökas med
icke mindre än 5, nära motsvarande 1 regementsofficer per artilleriregemente
å fastlandet, hvilken afsevärda kaderökning kommittén ansett för
närvarande icke böra ifrågasättas.
Förutsatt att ökningen inskränktes allenast till de tre förstnämnda
befattningsinnehafvarna, torde det emellertid vara tvifvel underkastadt,
huruvida den af generalskommissionen föreslagna formen för uppförandet
å stat vore den mest ändamålsenliga i fråga om chefen för artilleristaben
samt chefen för artilleri- och ingenjörhögskolan. Äfven i fråga om dessa
befattningar är ju — såsom af generalskommissionen framhållits beträffande
fälttygmästarebefattningen — den möjligheten icke utesluten, att regementsofficer,
hvilken förordnats bekläda någon af desamrna, kan sedermera
visa sig mindre lämpad för befattningen, i hvilket fall svårigheten att
godtgöra ett mindre lyckligt val genom återförflyttning till trupptjänsten
blir mindre, för den händelse befattningsinnehafvaren är uppförd å truppförbands
stat, än om han är uppförd å särskild mot befattningen svarande stat.
Kommittén har emellertid icke funnit de skäl, som af generalskommissionen
anförts, vara så afgörande, att kommittén ansett sig böra biträda
förslaget om kaderökning vid artilleriet.
De kostnader, som skulle varit förbundna med de tre befattningsinnehafvarnas
uppförande å stat i enlighet med generalskommissionens
förslag, uppgå till:
Ordinarie kostnad........... 20,300 kr.
4. Tillsättandet af kommendant i Tingstäde.
Generalskommissionen förordar ett af dåvarande militärbefälhafvaren
på Gottland framställdt förslag, att, för tillgodoseendet af behofvet utaf sionens ut,-kommendant i Tingstäde, den ena af kaptensbeställningarna af första klassen Mantedm
vid Gottlands artillerikår måtte uppflyttas till majorsbeställning. Beträffande
denna fråga anföres af militärbefälhafvaren:
»Behofvet af ifrågavarande kommendantsbefattning är framhållet uti
ett af sakkunniga år 1906 afgifvet utlåtande angående vissa organisations
-
36
och andra frågor berörande Gottlands trupper. Omfattningen af de befästningar,
som äro uppförda eller under uppförande vid Tirigstäde, storleken
och sammansättningen af den vid mobilisering afsedda besättningsstyrkan
samt storleken af därstädes anordnade magasin samt tyg- och
beklädnadsförråd göra önskvärdt, att en i aktiv tjänst varande regementsofficer
förordnas såsom kommendant. Då intendenturgöromålen torde kunna
bestridas af den vid inililärbefälet placerade intendenten och dä förrådsförvaltare
och förråd svaktmästare finnas placerade till tjänstgöring vid förrådet
i Tingstäde, torde någon särskild förvaltningspersonal icke för ändamålet
erfordras. Såsom adjutant hos kommendanten kan beordras en subalternofficer
ur artillerikåren, hvilken göres beriden å stamhäst.»
Kommitténs Vid bedömandet af denna fråga torde först och främst böra erinras,
u a an e. Tingstäde icke är någon fästning. De befästningar, hvilka där blifvit
uppförda, äro afsedda att i krigstid tjäna till stöd för de rörliga stridskrafterna
på ön, från hvilka då erforderlig säkerhetsbesättning torde komma
att vid behof afdelas. För närvarande finnes i Tingstäde ingen säkerhetsbesättning
i fredstid, endast en mindre styrka för bestridande af vakttjänst
vid befästningarna samt vid där uppförda etablissement m. m.
Kommittén finner visserligen, att befintligheten af vissa försvarsanstalter
vid Tingstäde kan göra det önskvärdt, att en officer förordnas
att i fredstid hafva öfverinseendet öfver desamma, men kommittén har
ej pröfvat vare sig befästnings- eller förrådsanläggningarna nu vara af den
omfattning, att tillsättandet i fredstid af en särskild kommendant af regementsofficers
grad och af särskild kommendantsadjutant däraf betingas, så
mycket mindre som orten saknar fredsgarnison.
De kostnader, som skulle varit förbundna med tillsättandet af kommendant
i Tingstäde i enlighet med generalskommissionens förslag, uppgå till:
Ordinarie kostnad............ 2,695 kr.
37
D. Positionsartilleriet.
Uti såväl 1883 som 1891 års härordningsförslag ingick uppsättandet
af ett positionsartilleriregeinente, men först genom antagandet af 1901 års tion.
härordning kom en sådan uppsättning till stånd. Positionsartilleriets uppgift
angafs då vara att vid strider om befästa fältställningar stärka fälthären,
eventuellt äfven till försvaret af vissa punkter sammandragna reserv-(besättnings-)trupper,
äfvensom att utgöra artilleribemanningen i provisoriskt
anordnade befästningar. Vid försvaret af Stockholms landfronter,
äfvensom af sådana för hufvudstadens medelbara eller omedelbara tryggande
viktiga orter, såsom t. ex. Uppsala och Södertälje, vore positionsartilleri
oundo-än ärligt, och dess uppträdande kunde i flera fall vara af afgörande
natur.
I full öfverensstämmelse med den då rådande uppfattningen af positionsartilleriets
användning uteslutande uti ställningskriget stod den af
Kungl. Maj:t vid 1901 års riksdag föreslagna och af riksdagen biträdda
organisationen af positionsartilleriregementet, äfvensom den af riksdagen
godkända planen för dess öfvergång från freds- till fältfot. Man afsåg
nämligen att, med användande af en jämförelsevis talrik äldre materiel,
kunna° på fältfot uppsätta ej mindre än sex divisioner, hvardera bestående
af två 12 cm. kanonbatterier om 4 kanoner, ett 15 cm. haubitsbatteri om 4
haubitser och ett kulsprutbatteri om 6 kulsprutor, eller inalles 24 batterier
af olika slag. På fredsfot afsågs regementet vara organiserad! på 2
divisioner om 3 batterier eller inalles 6 batterier, hvilka vid krigstillfälle
skulle utsvälla till lika många divisioner.
En så betydande ut svällning ansågs, trots regementets jämförelsevis
fåtaliga fast anställda personal, vara möjlig i betraktande af positionsartilleriets
användning, hvarvid icke kräfdes någon högre grad af rörlighet
hos materielen, hvarmed äfven anspanns- och servismanskapet kunde väsentligen
inskränkas.
1 samband med aflåtande! af proposition till 1906 ars riksdag angående
beviljandet af medel för anskaffning af ny materiel till positions
-
38
artilleriregementet framlades äfven en plan till omorganisation af detsamma.
Denna plan afsåg i hufvudsak, att kanoner och haubitser icke skulle förenas
uti en och samma division, utan hvar för sig ordnas i särskilda divisioner,
att proportionen mellan kanoner och haubitser skulle ändras så, att
haubitserna komme att ingå till dubbla antalet mot kanonerna, samt att
kulsprutorna skulle ordnas för sig i batterier.
Denna plan har legat till grund för positionsartilleriets fortsatta utveckling.
Regementet är nu i fredstid organiseradt på 3 divisioner, nämligen
två haubitsdivisioner om 2 haubitsbatterier och en kanondivision
om tills vidare 1 kanonbatteri och 1 kulsprutbatteri. Såsom af annat sammanhang
framgår afses kulsprutorganisationen komma att öfverföras till
infanteriet, hvarvid kanondivisionen skulle i fredstid sammansättas af 2
kanonbatterier. Vid öfvergång till krigsfot afses hvarje såväl haubits- som
kanondivision utsvälla till 3 batterier, kulsprutbatteriet för närvarande
till 6 batterier.
Chefens för
generalstaben
förslag
den l8/io
1906.
Chefen för generalstaben yttrar uti förslaget till landtförsvarets stärkande
under perioden 1908—1913 i fråga om positionsartilleriet:
»Uti 1900 års förslag till ny härordning förutsattes beträffande positionsartilleriregementets
organisation, att ej mindre än ett 20-tal haubitsoch
kanonbatterier skulle vid krigsutbrott kunna uppsättas af regementet.
»
»Eu så stor utsvällning af den relativt svaga fredskadern var uppenbarligen
möjlig endast under den då gifna förutsättningen, att positionsartilleriets
materiel, hvaraf hufvuddelen utgjordes af pjäser utaf äldre
konstruktion, skulle finna användning så godt som uteslutande vid det
lokala försvaret af på förhand utsedda, befästa ställningar.»
»I samma mån som antalet uti positionsartilleriet ingående lättrörliga
pjäser ökas, växer emellertid möjligheten att använda detta truppslag för
dess hufvuduppgift, hvilken är deltagandet uti det rörliga fältkriget
för betvingande af sådant motstånd, som ej med fältartilleri kan öfvervinnas.
»
»En sådan användning nödvändiggör emellertid batteriernas förseende
med en talrikare personal samt ett större antal hästar och fordon m. in.,
än som erfordras för batterier uteslutande afsedda för användning i befästa
ställningar. Vid bibehållande af regementets förutvarande fredskader
blifver antalet enheter, som vid krigsutbrott kan uppställas, sålunda
minskadt.»
»Då af 1906 års riksdag anslag äskades för anskaffande enligt vissa
angifna grunder af ny positionsartillerimateriel, afsedd att kunna åtfölja
39
hären i fält, angåfvos i sammanhang härmed hufvuddragen af den reducerade
plan, som borde berga till grund för regementets omorganisation vid
krigsutbrott. Enligt denna plan skulle regementet uppsätta:
regementsstab,
3 divisionsstaber,
6 haubitsbatterier,
3 kanonbatterier
6 kulsprutbatterier,
3 ammunitionskolonner och
3 depåbatterier.»
»Kulsprutbatterierna böra, såsom ofvan under »I. Infanteriet» anförts,
inordnas under detta truppslag.»
»Uppsättandet vid krigsutbrott, förutom af linjeafdelningarna (staber,
haubits- och kanonbatterier samt ammunitionskolonner), jämväl af depåbatterier
är oafvisligen nödvändigt för ersättande af de förluster, som
under ett fälttåg drabba linjeafdelningarna. Gifvetvis har dock enligt
planen depåbatteriernas sammansättning måst, hvad personalen beträffar,
göras ganska svag, då det ju gällt att med tillgängliga resurser i första
hand tillgodose linjeafdelningarna.»
»Genom kulsprutbatteriernas öfverföring till infanteriet och den därmed
sammanhängande person al vinsten för positionsartilleriet yppar sig nu
möjlighet att gifva depåbatterierna en, hvad befälspersonalens antal beträffar,
med linjebatterierna i det närmaste likartad sammansättning, en
omständighet, som särskilt vid artilleriet, där enhvar af befälet har mer
än vid andra truppslag sin särskilda, strängt begränsade uppgift, är af
yttersta vikt.»
Generalskommissionen anför, att kommissionen, som i ett tidigare
sammanhang uttalat sin anslutning till kulsprutorganisationens öfverförande
till infanteriet, finner chefens för generalstaben uttalande välgrundadt och biträder
detsamma.
Kommittén har i ett tidigare sammanhang uttalat sin anslutning till
hvad af chefen för generalstaben, med instämmande af generalskommissionen,
anförts i fråga om kulsprutorganisationens öfverföring från positionsartilleriet
till infanteriet.
Chefen för generalstaben framhåller vidare, att genom den personalvinst
för positionsartilleriet, som genom berörda öfverföring står att ernå,
möjlighet yppas att gifva depåbatterierna en, hvad befälspersonalen angår,
med linjebatterierna i det närmaste likartad sammansättning.
Gener alskommissionens
utlåtande
den
2l/i2 1907.
Kommitténs
uttalande.
40
Den styrka af fast anställd personal, som från början kunnat vara
ansedd för kulsprutbatteriernas betjänande, torde hafva varit jämförelsevis
ringa, då nämligen kulsprutorna ursprungligen afsågos uteslutande för
användning uti befästa ställningar och alltså förutsattes icke vara anspända.
Då, enligt 1906 års plan för positionsartilleriregementets organisation vid
krigsutbrott, kulsprutorna, i likhet med öfriga positionsartilleriet tillhörande
pjäser, afsågos att åtfölja hären i fält, blef det nödvändigt, att samtliga
batterier gjordes rörliga, och härigenom uppstod kraf på bland annat betydligt
talrikare personal vid de mobiliserade batterierna. Då emellertid
ingen kaderökning för regementet tillkom, blef följden, att i de mobiliserade
kulsprutbatterierna den värnpliktiga personalen måste ingå i jämförelsevis
stor utsträckning och den fast anställda sålunda fortfarande kunde
endast fåtaligt blifva företrädd. En eventuell minskning af kadern
vid. positionsartilleriregementet i samband med kulsprutmaterielens öfverföring
till infanteriet synes i betraktande häraf icke böra ifrågasättas, utan
torde, såsom af chefen för generalstaben framhållits, den jämförelsevis ringa
personalvinsten höra komma regementet tillgodo i syfte att möjliggöra en
väl behöflig förstärkning af depåbatteriernas sammansättning.
41
E. Fästningsartilleriet.
Chefen för generalstaben yttrar i förslaget till arméns utveckling Chefens för
under perioden 1908—1913 beträffande fästningsartilleri: förslag
»Af den år 1897 tillsatta befästningskommittén föreslogs uppsättandet den 18 io 1906.
för den artilleristiska bemanningen af Karlsborg och Boden af ett landfästningsartilleriregemente
om 10 kompanier, af hvilka 4 afsågos för den
förra och 6 för den senare fästningen.»
»Detta kommittéförslag lades, beträffande antalet fästningsartilleritruppförband,
af dåvarande chefen för generalstaben till grund för 1900 års
förslag till ny härordning. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med samma
förslag bestämdes genom 1901 års riksdagsbeslut personalsammansättningen
vid Boden—Karlsborgs artilleriregemente.»
»Genom beslut af 1906 års riksdag beviljades anslag till fullföljande
af befästningsarbetena vid Boden i hufvudsaklig anslutning till det förslag
till nämnda arbetens omfattning, som afgifvits af 1905 års Bodenkommitté.
Nedsättningen under hvad af kommittén föreslagits för Bodens befästande
förestafvades, såsom i den Kungl. propositionen angående detta anslag uttryckligen
framhölls, af önskan att bringa öfverensstämmelse och ernå ett
väl afvägdt förhållande mellan besättning, bestyckning, fästen och batterier
afsedda att ingå uti befästningsanläggningen.»
»I det yttrande, som af statsrådet och chefen för Kungl. Landtförsvarsdepartementet
afgafs till protokollet öfver. landtförsvarsärenden i
statsrådet den 9. februari 1906, då frågan om fortsättandet af befästningsarbetena
vid Boden behandlades, ställdes i utsikt möjligheten, att personaltillgången
skulle, i mån af härorganisationens utveckling, kunna komma
att bättre svara emot behofvet. En sådan möjlighet är för handen, i det
att tillgången å befäl tillhörande arméns reserver, användbart för här berördt,
ändamål, äfvensom å manskap, som förut innehaft tast anställning,
möjligen kan väntas komma att under den förestående ötvergångsperioden
undergå en önskvärd ökning, hvarigenom förhållandet mellan behof och
tillgång skulle kunna komma att förändras till det bättre.»
6—102014. 2.
42
Generalskommissionens
utlåtande
den
*/»'' 1907.
Kommitténs
uttalande.
»Att därutöfver redan nu ifrågasätta en ytterligare ökning af den
genom ett föregående riksdagsbeslut fastslagna'' styrkan af regementets
fast anställda personal synes icke nödigt, då erfarenhet måste från själfva
öfvergångstiden hämtas angående utsikterna för regementets fortsatta
rekrytering med lämpliga element, Under alla förhållanden varder det
emellertid nödvändigt att vid öfvergångstidens slut taga under förnyad
och allsidig ompröfning frågan om tillräckligheten af den för fästningens
försvar då tillgängliga artilleristyrkan.»
Generalskommissionen har icke funnit något att erinra mot chefens
för generalstaben ofvannämnda yttrande.
Då något förslag till utveckling af fästningsartilleriet icke blifvit
till kommittén öfverlämnadt, har kommittén funnit sig sakna anledning
göra något uttalande i frågan.
43
F. Ingenjörtrupperna.
Genom 1901 års riksdags beslut inskränktes i ej ringa män den tPOtJrs
uti nämnda års statsverksproposition af Ivungl. Maj:t föreslagna organisa- *tion.
tionen af ingenjörtrupperna. Den föreslagna ökningen af parkkompaniernas
antal vid Svea och Göta ingenjörbataljoner från 1 till 3 och den i sammanhang
därmed stående ombildningen af bataljonerna till regementen om
3 ingenjörkompanier och 3 parkkompanier vann nämligen icke riksdagens
bifall, ej heller förslaget om upprättandet af ett särskildt parkkompani vid
fälttelegraf k åren, hvarjämte förslaget om upprättandet af två fästningsingenjörkårer
däraf eu i Vaxholm och en i Karlskrona, hvardera om 2 kompa- .
nier, väsentligen reducerades. I sammanhang härmed minskades jämväl
officers- och underofficerskårerna under den föreslagna sammansättningen.
Till ingenjörvapnet, sådant det blifvit genom 1901 års beslut jämte
nåo-ra senare mindre väsentliga ändringar sammansatt, räknas dels fortifikationen
omfattande officerare och underofficerare samt erforderlig civil och
civilmilitär personal under chefskap af en officer af generalitetet, dels ingenjörtrupperna
omfattande personalen af manskapsgrad, likaledes stående under
fortifikationsgeneralens chefskap. I fortifikationen ingår nedanstående
militärpersonal:
2 öfverstar,
3 öfverstelöjtnanter,
8 majorer,
26 kaptener af första klassen,
14 kaptener af andra klassen,
33 löjtnanter af första klassen,
17 löjtnanter af andra klassen,
25 underlöjtnanter,
42 fanjunkare,
33 sergeanter af första klassen,
33 sergeanter af andra klassen.
Fortifikationens personal placeras till tjänstgöring dels Aid fortifikationsstaben,
dels vid ingenjörtrupperna. Den vid fortifikationsstaben placerade
personalen tjänstgör dels vid fortifikation sstabens hufvudstation,
44
omfattande chefens expedition och en truppafdelning, dels vid arméförvaltningens
fortifikationsdepartement å dess militärbyrå, dels vid marinförvaltningens
fortifikationsafdelning, dels vid förtid k ationsstaberna å fästningarna,
dels slutligen vid arméfördelningsstaberna samt å Gottland.
Ingenjörtrupperna äro:
Svea och Göta ingenjörkårer, hvardera bestående af stab, 3 fältingenjörkompanier,
1 fästningsingenjörkompani (för Vaxholm, Karlskrona
resp.), 1 parkompani samt 1 tyg- och minörafdelning;
Fälttelegrafkåren, sammansatt af stab, 2 fälttelegrafkompanier samt
1 tyg- och parkafdelning; samt
Bodens ingenjörkår, bestående af stab, 4 fästningsingenjörkompanier
samt 1 tyg-, minör- och parkafdelning.
Några afdelningar, afsedda för ballong-, belysnings- eller gnisttelegraftjänst
finnas icke. Af 1908 års riksdag anvisades emellertid medel för eu
första anskaffning af ballongmateriel, hvarjämte 1909 års riksdag uttalat sig
för anordnande af försök med belysningsmateriel. öfningar och försök med
materiel af bägge slagen hafva varit anordnade, med den förra materielen
vid Fälttelegraf kåren och med den senare vid Svea ingenjörkår. Afdelningar
hafva varit uppsatta under de större fälttjänstöfningarna 1909 (ballongafdelning)
och 1910 (såväl ballong- som belysningsafdelning). Vid
Fälttelegrafkåren hafva därjämte öfningar med provisorisk gnisttelegrafmateriel
under de senare åren varit anordnade.
I. Uppsättandet af afdelningar för
tjänsten.
, belysnings- och gnisttelegraf -
Chefernas Cheferna för generalstaben och flottans stab yttra i den af dem af
TtabenZch
gifna gemensamma öfversikten:
flottans stab . »Af arméns specialvapen är det endast fälttelegraftrupperna, för
Ö ” h vilka någon ökning utöfver den af 1901 års riksdag beslutade samman
sättningen
ansetts böra nu ifrågasättas, och afses med denna ökning att. i
likhet med hvad inom ett flertal europeiska arméer redan skett, göra början
till eu organisation af afdelningar, afsedda för bestridandet af ballongoch
belysningstjänsten.»
Chefens för
generalstaben
förslag
den 18/io
1906.
Chefen för generalstaben utvecklar närmare denna fråga sålunda:
»En afsevärd ökning och därmed sammanhängande omorganisation af
ingenjörtrupperna är visserligen önskvärd, för att desamma må sättas i
45
stånd att för vårt lands försvar draga full nytta af den nutida teknikens
snabba framsteg. Eu sådan ökning och omorganisation synes emellertid
icke böra redan under den här oinhandlade perioden ifrågasättas, enär en
sådan organisation, efter förutgångna försök med ny materiel, torde böra
grundas på en särskildt verkställd utredning. Enligt 1901 års riksdags
beslut skulle ock antalet officerare och underofficerare vid fortifikationen
undergå en så betydande ökning, att en ytterligare stegring af detta antal
redan under denna period skulle kunna försvåra en tillfredsställande rekrytering
af nämnda kår.»
»Äfven i öfrigt tillförde 1901 års riksdags beslut ingenjörvapnet
en ej oväsentlig förstärkning, hvilken hufvudsakligen kom krigsbrokolonnerna,
telegrafafdelningarna och fästningsingenjörtrupperna till godo.»
»Uti det året förut af chefen för generalstaben afgifna förslaget till
ny härordning fästes därjämte uppmärksamheten vid den stora betydelsen
af ballongtrupper, afsedda att användas vid fälthären, och hvilka, särskildt
i ställningskriget, göra den högre truppledningen stora tjänster. Det
angafs uttryckligen, att det endast var hänsynen till att vid en ny
härordning icke framställa allt för stora anspråk på nyorganisationer,
som föranledde, att någon ballongafdelning då icke ansågs böra ifrågasättas.
»
»Under senaste rysk-japanska krig hafva å ömse sidor och ej minst
på den ryska ballongerna gjort truppledningen stora tjänster såväl uti det
rörliga som uti ställnings- och fästningskriget. Man har äfven i de
europeiska arméerna skyndat att tillgodogöra sig erfarenheterna från kriget
på detta område. Ballongtrupper ingå äfven numera i de flesta arméer.
Dylika trupper finnas sålunda i Belgien, Danmark, England, Frankrike,
Förenta staterna, Italien, Japan, Rumänien, Ryssland, Schweiz, Spanien
och Tyskland.»
»Erfarenheterna från rysk-japanska kriget hafva likaledes otvetydigt
gifvit vid handen behofvet i en nutida strid af medel för belysning af
slagfältet. I samma mån eldvapnens verkan blifvit mera förödande, har
angriparen sett sig nödsakad anlita nattens mörker för framförandet af
sina trupper med minsta möjliga förluster. Det blir då för försvararen
af största vikt att genom belysning af anfallsfältet beröfva angriparen hans
fördel. Enbart den bländande verkan, som belysningsmedlen utöfvat på
anfallstrupperna, har, särskildt vid försvaret af Port Arthurs landfronter,
ej sällan varit tillräcklig att bringa ett anfall i stockning, och under alla
förhållanden hafva ljuskastarna visat sig vara ett utomordentligt kraftigt
hjälpmedel vid försvar mot nattliga anfall. Belysningstrupper finnas redan
nu fast organiserade i England, Spanien och Tyskland.»
46
Generalskommissionens
utlåtande
den
21/i2 1907.
Inom kommittén
framstcilldt
förslag.
»Framläggandet af ett fullständigt förslag till organisation inom vår
armé af ballong- och belysningsväsendet synes emellertid böra anstå ännu
någon tid.»
»Att härunder endast afvakta de resultat, hvartill i utlandet pågående
försök och öfningar kunna leda, är dock icke tillrådligt, då organisationen
af för ifrågavarande tjänstegrenar afsedda trupper måste i hvarje
land afpassas efter där rådande säregna förhållanden. Af vikt är emellertid
att ej längre framskjuta anordnandet hos oss af dylika försök och
öfningar. Vid sådant förhållande måste ingenjörtrupperna redan nu undergå
någon ökning, motsvarande behofvet af personal för handhafvande! af
nämnda tjänstegrenar under den förestående försöksperioden.»
»Hvad först beträffar behofvet för nu nämndt ändamål af officerare
och underofficerare torde, såsom förut omnämnts, en ytterligare ökning
af det utaf 1901 års riksdag beslutade antalet ej böra före öfvergångsperiodens
slut 1913 ifrågasättas. Dessutom kunna, så länge öfningarna
uti ballong- och belysningstjänst bedrifvas endast i den jämförelsevis ringa
utsträckning, som ofvan föreslagits, officerarna och underofficerarna, om
äfven med någon olägenhet, tagas ur fortifikationens nuvarande personal.»
»Däremot krafvel’ handhafvande! af ballong- och belysningstjänsten
uppenbarligen en viss ökning af antalet volontärer vid fälttelegrafkåren.
Beträffande manskapspersonalens storlek bör denna uppgå till:
7 distinktionskorpraler (däraf 3 handtverks-),
6 korpraler,
6 vicekorpraler,
30 meniga och
1 hofslagare.»
»Uppsättandet af ofvannämnda personal bör fördelas på ett visst
antal år, på det fullgod personal måtte erhållas. Äfvenså bör hänsyn
tagas därtill, att, innan öfningarna kunna bedrifvas i den afsedda omfattningen,
vissa förberedande försök måste vidtagas för utrönande af den
för våra förhållanden lämpligaste materielen in. in.»
Generalskommissionen biträder hvad af chefen för generalstaben
blifvit föreslaget.
Inom kommittén har chefen för fortifikationen framställt ett förslag
till organisation af ballong- och belysningsväsendena, som i någon mån
afviker från chefens för generalstaben ofvannämnda förslag, hvarjämte äfven
en organisation af gnisttelegrafväsendet af förstnämnde chef föreslagits.
47
Förslagsställaren framhåller, att det i enlighet med chefens för generalstaben
förslag vore ändamålsenligt, att ballongafdelningarna inginge uti Fälttelegrafkåren,
enär ballongtjänsten vore en underafdelning af härens underrättelseväsende
och ballongafdelningarna vore afsedda att tilldelas de arméer,
som kunna komma att bildas i fält. Belysningsafdelningarna däremot
borde ingå uti ingenjörkårerna, då de afsåges att i fält hafva sin plats
inom arméfördelningarna.
Förutom ballong- och belysningstjänsten borde emellertid ytterligare
en teknisk tjänstegren vara företrädd inom armén, nämligen gnisttelegraftjänsten.
Den trådlösa telegrafen (gnisttelegrafen) hade numera nått en sådan
teknisk fulländning, att den vore fullt användbar i fält. Gnisttelegrafmaterielen
läte sig nämligen utan svårighet medföra, den vore användbar uti
all slags terräng och under alla väderleksförhållanden, den kräfde för sitt
betjänande endast en fåtalig personal och obetydlig vagnpark, hvarjämte
säkerheten mot faran att per gnisttelegraf befordrade meddelanden skulle
kunna af motståndaren uppsnappas vore betryggande. Inom armén borde
införandet af gnisttelegraf icke längre uppskjutas, då man eljest riskerade
att blifva försatt uti en måhända ödesdiger efterhand. Fn af de viktigaste
betingelserna för framgång i våra dagars krigföring vore snabbhet uti operationerna,
men detta förutsatte i sin ordning ett hastigt öfverbringande af
meddelanden, vare sig det gällde befallningar till underordnade eller rapporter
till öfverordnade. På grund af sin natur vore telegrafen — lednings-
såväl som gnisttelegrafen — det viktigaste och snabbaste medlet för
öfverbringandet af meddelanden, med andra ord det till hvilket de flesta
andra förbindelsemedel mer eller mindre omedelbart anslöte sig.
Gnisttelegrafen kunde visserligen icke ersätta, än mindre uttränga
ledningstelegrafen, men den vore ägnad att i stor utsträckning komma till
användning jämsides med den senare, framför allt vid tillfällen, då ledningstelegrafen
icke lämpligen kunde tagas i anspråk. Sådana tillfällen vore:
då det gällde att hastigt upprätta elektrisk förbindelse mellan två
orter, men tid eller materiel saknades för linjebyggnad;
då de orter, som skulle förbindas, vore åtskiljda af vatten eller oframkomlig
terräng;
då förbindelse mellan två orter erfordrades endast för kortare tid eller
för ett fåtal meddelanden;
då förbindelse behöfde upprätthållas mellan afdelningar, som vore
vidt skiljda eller ofta ändrade uppehållsort;
då förbindelse skulle upprätthållas med af motståndaren innesluten
ort eller med afdelning på sjön.
48
Särskildt uti de norra och västra delarna af vårt land vore förekomsten
af permanenta elektriska förbindelser synnerligen sparsam och
deras kompletterande enbart med den nuvarande fälttelegrafmaterielen vore
i de flesta fall icke möjligt af brist på såväl tid som materiel. Medan
fälttelegrafafdelningarna bäst lämpade sig för kompletteringsarbeten och
nyanläggningar på mindre sträckor, Indika under jämförelsevis lång tid
komme att användas, finge gnisttelegrafen sin förnämsta användning då
det gällde anordnandet af förbindelser på långa afstånd och för tillfälliga
behof.
De afdelningar, hvilka beräknades nu behöfva uppsättas för bestridande
af ballong-, belysnings- och gnisttelegraftjänsten, vore:
en ballongafdelning,
två belysningsafdelningar,
en gnisttelegrafaf del ning.
Den erforderliga ökningen af fast anställd manskapspersonal vore beräknad
till nedanstående styrka:
Vid hvardera ingenjör kåren erfordrades för belysningstjänstens handhafvande -
4 handtverksvicekorpraler
Vid Fälttelegraf kåren erfordrades för handhafvandet af ballong- och
gnisttelegraftjänsten en ökning af sammanlagdt
5 dist.-korpraler, däraf 1 handtverks-,
9 korpraler, däraf 1 handtverks-,
7 vicekorpraler, däraf 1 handtverks-,
35 meniga,
1 sjukvårdsbeställningsman, menig,
1 hofslagare.
Det hade emellertid vidare icke visat sig möjligt att med den föreslagna
något utvidgade organisationen undvika någon ökning af fortifikationens
oflicers- och underofficerskårer, då nämligen den nuvarande personalen
på stat icke vore i fred, än mindre under krig, tillräcklig för ''de
officers- och underofficei sbeställningar, som erfordrades för ballong-, belysnings-
och gnistelegrafstjänstens vid armén behöriga handhafvande. Ifrågavarande
tjänstegrenar vore nämligen nytillkomna, efter det att den nu
-
jjai ivtvuinpcu
2 handtverksdist.-korpraler
4 handtverkskorpraler
1 korpral
parkkompaniet;
vid tyg- och minörafdelningen.
49
varande organisationen år 1901 blifvit beslutad, och det kunde därför icke
förutsättas, att den nuvarande officers- och underofficerspersonalen på stat
skulle förslå att fylla det med de nämnda tjänstegrenarnas tillkomst ökade
personalbehofvet. '' ökningen af officers- och underofficerspersonalen skulle
enligt beräkning, uppgå till:
2 kaptener af första klassen,
3 löjtnanter af första klassen,
1 löjtnant af andra klassen,
1 underlöjtnant,
3 fanjunkare,
2 sergeanter af första klassen,
2 sergeanter af andra klassen.
Kommittén finner hvad af chefen för generalstaben år 1906 an- Komnntféns
förts i fråga om påbörjandet af en organisation, afseende ballong- och 11
belvsningstjänstens handhafvande, synnerligen beaktansvärdt. I en tid,
då" de tekniska hjälpmedlen äro stadda i så rask utveckling som för närvarande,
gäller det äfven inom en mindre armé att ej blifva efter. Att
inskränka sig till att afvakta resultaten af organisationens utveckling inom
de större arméerna är icke tillrådligt, då inom hvarje land organisationen
måste anpassas efter där rådande säregna förhållanden.
Då emellertid, efter det att chefens för generalstaben ofvannämnda
uttalande blifvit gjordt, fastare hållpunkter kunnat vinnas i fråga om organisationen
af ballong- och belysningsafdelningar, och då behofvet af en
organisation jämväl af gnisttelegrafväsendet gjort sig gällande, torde en
personalökning något större än den af chefen för generalstaben år 1906
föreslagna numera vara erforderlig — en mening hvilken jämväl delas af
nämnde chef.
Kommittén uttalar, med anledning af hvad såväl af chefen för
generalstaben som åt chefen för fortifikationen i frågan anförts, önskvärdheten
af, att fortifikationen och de nuvarande ingenjörtrupperna må, i
den mån medel härför blifva tillgängliga, förses med den ytterligare tillgång
å personal samt den materiel af olika slag, som införandet vid armén
af nya tekniska hjälpmedel nödvändiggör, hvarvid början inom den närmaste
tiden bör göras med den ökning, som i sådant afseende förordats
af chefen för fortifikationen.
Kommittén har jämväl haft uppmärksamheten riktad på möjligheten
och önskvärdheten att för krigsändamål begagna såväl styrbara luftballonger
som flygmaskiner, men då några förslag till organiserandet af luftfartsafdelningar
ännu icke föreligga, har kommittén saknat möjlighet att närmare
7—102014. 2.
50
ingå på denna fråga. Detta utesluter gifvetvis icke, att de styrbara ballongernas
och flygmaskinernas utveckling inom och utom landet bör med
största uppmärksamhet följas inom ingenjörvapnet, och torde möjligheten
till anställande af försök, eventuellt äfven till förberedande öfningar med
här berörda lufttransportmedel, i den mån tillgängliga medel kunna medgifva,
ökas genom den förstärkning af personalen vid fortifikationen och
ingenjörtrupperna, som af kommittén ofvan förordats.
De kostnader, som äro förbundna med uppsättandet af tekniska afdelningar
i enlighet med chefens för fortifikationen förslag, uppgå, sedan
organisationen blifvit fullt genomförd, till:
Ordinarie kostnad.............. 183,500 kr.
Extra ordinarie kostnad för en g ång:
Ballong-, belysnings- och gnisttelegrafmateriel . . 635,000 »
Byggnad vid fälttelegratkåren för ballong- och
gnisttelegrafafdelningarna......... 60,000 »
Summa 605,000 kr.
I anslutning till hvad ofvan blifvit anfördt förordar
kommittén den af chefen för fortifikationen föreslagna
kaderökningen vid fortifikationen samt ingenjörkårerna
och fälttelegrafkåren.
It. Ingenjörvapnets omorganisation.
Sakkunnigas Till kommittén har öfverlämnats af utsedda sakkunniga verk
UtYEflYllYlö
jämte
för- ställd utredning jämte förslag rörande ingenjörvapnets omorganisation.
slag den 23. Den af de sakkunniga på grund af utredningen framställda »önsk1907rörande
värda» organisationen af ingenjörväsendet inom armén lämnar knappast
mS«rTn<^on del af den nuvarande organisationen oberörd, och ändringarna äro i
nisation. vissa afseenden synnerligen vidtgående. De sakkunniga funno'' sig emellertid
förhindrade att framställa den »önskvärda» organisationen såsom
deras slutliga förslag, på den grund att uti den för deras arbete utfärdade
instruktionen föreskrefs bland annat, att de skulle röra sig såvidt möjligt
Öl
inom ramen af den bestående personaltillgången och den utgående kostnaden
enligt 1901 års organisation • fullbordad. De sakkunniga funno
sig genom detta tillägg hänvisade till att i vissa afseenden betydligt inskränka
det »önskvärda» förslaget, i andra afseenden stympa detsamma.
De mest betydande inskränkningarna gjordes i fråga om antalet regementsofficerare
vid ingenjörstaben samt vid Göta ingenjörkår och Fälttelegrafkåren,
hvarjämte den för Norrland afsedda ingenjörkåren indrogs.
Men äfven trots dessa inskränkningar blef förslaget fortfarande ganska
vidgående, i det att så långt ske kunde bibehölls en uti den »önskvärda»
organisationen tillämpad långt drifven specialisering i fråga om personalens
utbildning och användning. I hvarje fall sträckte sig de sakkunnigas
reformförslag vida utöfver de organisationsändringar, som 1906 föreslagits
af chefen för generalstaben och sedermera ytterligare något utvecklats
af chefen för fortifikationen.
Det »reducerade» förslaget till omorganisation af fortifikationen omfattar:
Ingenjörstaben, under omedelbart chefsskap af ingenjörgeneralen, tilllika
chef för arméförvaltningens ingenjördepartement samt inspektör för
ingenjörtrupperna och rikets fästningsväsende;
Fälttelegrafkåren, lydande under ingenjörgeneralen och sammansatt
af stab, två telegraf-, ett park- och ett tygkompani;
Kust ingenjörkåren, lydande under ingenjörgeneralen och sammansatt
af stab, ett större kompani med hufvudförläggning i Vaxholm och ett
mindre kompani med hufvudförläggning i Karlskrona;
Göta ingenjörkår, lydande under chefen för III. arméfördelningen och
sammansatt af stab, tre ingenjörkompanier, ett parkkompani och ett tygkompani;
Svea ingenjörkår, lydande under chefen för IV. arméfördelningen
och af enahanda sammansättning som Svea ingenjörkår; samt
Bodens ingenjör k år, lydande under kommendanten i Boden och
sammansatt af stab, två ingenjörkompanier och ett tygkompani
De kostnader,1 som äro förbundna med ingenjörvapnets omorganisation
enligt de sakkunnigas förslag, uppgå, sedan organisationen blifvit
fullt genomförd, till:
enligt den »önskvärda» organisationen:
ordinarie kostnader............ 362,990 kr.
extra ordinarie kostnader för en gång .... 2,788,900 »
enligt den »reducerade» organisationen:
ordinarie kostnader............ 87,877 »
extra ordinarie kostnader för en gång .... 858,000 »
1 Utöfver 1900 års förslag.
52
Af chef en Till kommittén har öfverlämnats ett af chefen för VI. arméfördel
Jfördelnin-''ningen
framställdt underdånigt förslag angående förläggning af ingenjör3t
ll(™r truPP i|10rn VI. arméfördelningsoinrådet. Förslagsställaren framhåller, att vid
Stl slag01'' krigstillfälle dylika trupper komma att få en vidsträckt användning i Norrland
genom att öfverbroa de talrika älfvarna, anlägga kolonnvägar genom de
stora skogsmarkerna, bygga kafvelbroar öfver myrarna, anordna förhuggningar
samt utföra försvars- och förbindelsearbeten af alla slag. Det vore därför
nödvändigt, att den ingenjörtrupp, som vore afsedd för VI. arméfördelningen,
redan i fred gjordes förtrogen med Norrlandsnaturen såväl
sommar som vinter och att den årligen erhölle den samöfning med arméfördelningens
omgå truppförband, som kunde sätta den i stånd att fylla
sitt värf i allvarets stund. En i Stockholm förlagd ingenjörtrupp kunde
icke i fält fylla de anspråk, som då ställdes på densamma i Norrland.
För detta ändamål borde den redan i fred lära känna Norrlands
vidsträckta skogsmarker och dess myrar, de stora älfvarna, färjningen,
flottningen och sågverksmaterielen, vintervägarnas beskaffenhet och snöförhållandena
samt annat mera af denna landsdels säregna natur och
klimat.
Ingenjörtrupperna vore ock de enda truppförband, som ej vore utskiftade
på de sex arméfördelningarna, hvarför äfven den militära organisationens
konsekvenser fordrade deras tilldelande till arméfördelningarna. Organisationen
i fred borde nämligen öfverensstämma med den i krig, hvarigenom
mindre slitningar uppstode vid mobilisering och den militära
slagenheten — arméfördelningen — i fält koinme att funktionera säkrare
än eljest.
Förläggningen af VI. arméfördelningens ingenjörtrupp skulle sannolikt
med minsta kostnad kunna ske vid trängkårens etablissement i Sollefteå.
*nttalandeS Kommittén tillstyrker icke de sakkunnigas vidtgående förslag till
n a an e. omorganisation af ingenjörvapnet, men framhåller önskvärdheten af, att
arméfördelningarna så snart ske kan förses med erforderliga ingenjörtrupper,
på det att deras sammansättning i fredstid må så nära som möjligt öfverensstämma
med krigsorganisationen. För att tills vidare möjliggöra ingenjörtruppers
årliga öfningar inom Norrland har kommittén i sina kostnadsberäkningar
upptagit någon höjning af fortifikationens öfningsanslag.
53
G. Trängen.
Genom 1901 års härdordning ökades antalet trängkårer från förut-1901 års orvarande
4 till 6, hvarigenom hvarje arméfördelning erhöll sin egen träng- Qamsatl0nkår.
Samtidigt bestämdes, att hvarje trängkår skulle sammansättas af två
trängkompanier och ett sjukvårdskompani.
Chefen för generalstaben ifrågasätter uti förslaget till landtförsvaretsCg''£™als{åstärkande
under perioden 1908—1913 ingen ändring beträffande trängens ben förslag
styrka och sammansättning sådana de blifvit bestämda genom 1901 års dejg^''°
härordning.
Generalskommissionen har intet att anföra i fråga om trängens or- Generals.
. ° ° kommis
ganisation.
sionens ut
låtande
den
^ V12 1907.
Till kommittén har öfverlämnats en underdånig skrifvelse från chefen Af chef en för
för VI. arméfördelningen angående behofvet af såväl stora trängens somfördelningen
truppträngens inom VI. arméfördelningen omorganisation, på det att framställdt
arméfördelningens personal under krig måtte äga utsikt att erhålla tillförsel
af behöflig ammunition, lifsmedel och sjukvård i de stora skogsmarkerna
och i fjällen, där sjuktransportvagnar och andra fordon icke
kunna framföras. Behofvet kräfde ovillkorligen, att trängen vore redan
i fred så utrustad, att viss del af densammas förnödenheter kunde föras
å packdjur, liksom ock att sjukvårds- och sjuktransportmaterielen blefve
ordnad med hänsyn till den terräng, i hvilken striderna sannolikt komme
att utkämpas. En packhäst ginge fram på stigar och spänger, där de
tungt lastade trängfordonen omöjligen kunde köra. Därigenom underlättades
i högsta grad truppernas förseende med förnödenheter. Med nuvarande
organisation af trängen vore det stor sannolikhet för, att under
ett krig i Norrland vissa i skogarna och bergstrakterna opererande truppförband
finge svälta samt blifva utan både ammunition och sjukvård.
Äfven för bortförandet af de sårade ur de stora skogarna fordrades hästar,
54
Kommitténs
uttalande.
försedda med bärstolar. Sjuktransportvagnarna vore i regeln bannlysta
från dessa trakter, likasom från fjällen. Hvarje fältöfning och fälttjänstöfning
hade bekräftat denna erfarenhet. Vid fälttjänstöfningarna i Ångermanland
1909 kunde icke från den ena stranden af Faxälfven till den
andra framskaffas lifsmedel och ammunition till trupperna under den tid,
då endast en spång, men ej en körbar bro, förmedlade trafiken öfver älfven.
Klöfjeträng skulle med lätthet hafva förts öfver spången.
Den utrustning för klösning och släpning, som år 1905 anbefalldes,
vore icke tillräcklig för att tillgodose behofvet. Det fordrades
först och främst, att en ny organisationsplan utarbetades för trängen, som
fastställde proportionen mellan antalet klöfjehästar och fordon, och vidare
att denna plan årligen i praktiken tillämpades under alla fälttjänstöfningar.
Kommittén har funnit hvad af chefen för VI. arméfördelningen anförts
i fråga om behofvet af en omorganisation af trängen i Norrland
beaktansvärdt och uttalar önskvärdheten af, att en plan härför utarbetas i
af förslagsställaren antydd riktning samt att denna plan genomföres utan
ökning af de medel, som anvisas för anskaffning af fordonsmateriel.
55
H. Generalitetet.
Enligt nuvarande organisation uppgår antalet generalspersoner, upp- Nuvarande
förda med fast lön å generaliletets stat, till 9, nämligen 6 arméfördel- or9antsaiimningschefer,
1 chef för generalstaben, 1 generalfälttygmästare och inspektör
för artilleriet samt 1 chef för fortifikationen. Generalsbeställningar å stat,
afsedda för sådana generalspersoner, som kunna vara utsedda att vid mobilisering
och under krig tjänstgöra såsom högste befälhafvare eller arméchef
(arméchefer), finnas icke. Ej heller förefinnas i fred infanteribrigadchefer.
Det fattas alltså i fredstid ett antal af 15 å 16 generaler, som
äro oundgängligen nödvändiga vid ett krigsutbrott.
Tidigare har på generalitetets stat funnits uppförd en inspektör för
kavalleriet, men vid 1892 års urtima riksdag beslöt riksdagen för sin del,
att vid dåvarande kavalleriinspektörens afgång lönen skulle indragas samt
inspektionen i stället förrättas på sätt Kung!. Maj:t funne lämpligt, och
i sammanhang härmed bestämdes, att den officer, som kunde förordnas
att upprätthålla befattningen såsom inspektör för kavalleriet, skulle tillgodonjuta
ett arfvode af 2,500 kr.
Med anledning af detta beslut uppdrogs från början af år 1896 till
en af kavalleriets regementschefer att, jämte utöfvandet af chefskapet öfver
eget regemente, upprätthålla kavalleriinspektörsbefattningen. Genom en
tillfällighet har emellertid alltsedan början af år 1898 kavalleriinspektörsbefattningen
kunnat ordnas utan sammankoppling med chefskap öfver
kavalleritruppförband.
Förslag om uppförandet å ordinarie stat af en inspektör för trängen
med öfverstes aflöningsförmåner var förelagdt 1901 års riksdag, men blef
icke af riksdagen bifallet, då nämligen riksdagen höll före, att inspektionen
af trängtrupperna skulle kunna utan olägenhet handhafvas af vederbörande
arméfördelningschefer. Då det emellertid under tiden för trängtruppernas
organisation visade sig erforderligt, att ett målsmanskap för
trängen bibehölls, har en inspektör för trängen varit, mot åtnjutande af
särskildt arfvode, förordnad till och med början af 1906, då befattningen
indrogs.
56
Cqenerals{å- Uti chefens för generalstaben förslag till landtförsvarets stärkande
ben förslag under perioden 1908—1913 ifrågasattes ingen ändring beträffande genera,
io 1906. litetets sammansättning.
kommissiö- GeneraIskommissionen föreslår uppförandet af en ny befattning på
nens utlå- generalitetets stat, nämligen befattningen såsom generalinspektör för armén
-“Ääfvensom uppförandet å generalitetets stat af aflöningsförmåner för inspektera
®/6 1908. tören för kavalleriet, beräknade till likhet med de för arméfördelningschef
bestämda, hvarjämte kommissionen föreslår, att, efter hand som arméns
tilltänkta utveckling till åtta arméfördelningar fortskrider, infanteribrigadstaber
måtte uppsättas, hvardera bestående af brigadchef (med öfverstes
aflöningsförmåner) och adjutant. Generalskommissionen yttrar i fråga om
befattningen såsom generalinspektör för armén:
»Beträffande den i samband med förslaget stående frågan om inrättandet
af en befattning såsom generalinspektör för armén, vill generalskommissionen
såsom sin mening uttala, att behofvet af en sådan ämbetsman
redan nu gör sig gällande, hvilket i än högre grad blifver fallet i
mån som antalet operativa enheter inom armén ökas.»
»Generalskommissionen anser därjämte, att frågan om inrättandet af
en generalinspektion för armén lämpligen skulle kunna sättas i samband
med fastställandet af den ordning, i hvilken vid krigsutbrott befälhafvare
för armén skall utses, då Konungen icke själf går i fält.»
Frågan angående uppförandet å generalitetets stat af aflöningsförmåner
för kavalleriinspektören framfördes inom generalskommissionen af
H. K. H. Inspektören för kavalleriet, hvilken därvid i hufvudsak åberopade
de skäl för tillsättande af kavalleriinspektörsbefattningen på stat, som anförts
uti chefens för generalstaben år 1900 afgifna förslag till ny härordning,
skäl hvilka fortfarande ansåges till alla delar äga full giltighet.
-r^v O O O O
Dessa skäl voro i hufvudsak följande:
»Genom 1892 års urtima riksdags beslut indrogos de fasta aflöningsförmånerna
för en särskild inspektör för kavalleriet och ersattes med ett
arfvode, på grund hvaraf åt en af kavalleriets regementschefer uppdrogs
att, jämte chefskapet öfver eget regemente, upprätthålla befattningen såsom
kavalleriinspektör. Denna anordning hade emellertid visat sig vara
förenad med olägenheter, hvilka i verkligheten tett sig större, än hvad
man möjligen förutsatt. Erfarenheten ådagalade nämligen, att föreningen
af de båda befattningarna icke kunde bestå, utan att antingen den ena eller
den andra eller bådadera däraf blefve lidande. Inspektionen af kavalleriets
regementen, skolor och utbildningskurser samt ledningen och öfvervakandet
57
af arméns remonteringsväsende tog jämte för ändamålet erforderliga tjänsteresor
så mycken tid i anspråk, att regementschefstjänsten måste under
långa tider åsidosättas. Den till inspektör förordnade regementschefen fick
därför icke tillfälle att själf föra sitt regemente. Vid detta förekommo täta
ombyten i befälet, hvilket förhållande gifvetvis ej kunde verka fördelaktigt.
Genom att såsom regementschef hafva sin tjänstgöringsstation utanför hufvudstaden
kunde den officer, som upprätthöll kavalleriinspektörsbefattningen,
icke heller följa till kavalleriets utrustning hörande frågor eller deltaga
i utrustningskommissionens arbeten. Dessa och flera olägenheter hade
den tjänstförrättande kavalleriinspektören framhållit i en till statsrådet och
chefen för landtförsvarsdepartementet ställd skrifvelse af den 4. november
1897. De åsikter, som han därvid utvecklade, och hvilkas innebörd var,
att det icke utan skada läte sig göra att förena ifrågavarande båda befattningar
uti en persons hand, delades fullständigt af t. f. chefen för general
staben i ett af honom öfver nämnda skrifvelse afgifvet underdånigt utlåtande
af den 11. november samma år. Och sedan nämnda t, f. chef tagit
i öfvervägande de olika sätt, hvarpå kavalleriinspektionen kunde tänkas ordnad,
konT han till det resultat, att återupprättandet af kavalleriinspektörsbefattningen
uti dess förutvarande skick vore ett oeftergiflig^ villkor för
kavalleriets enhetliga och tidsenliga utbildning samt för tjänstens behöriga
skötande vid samtliga till nämnda truppslag hörande regementen.»
»I betraktande af de göromål, som åligga inspektören för kavalleriet
med hänsyn till regementenas och skolornas inspektion, ka\ alleriofficeiainas
utbildning under fältöfningar, uppsikten öfver remont depåerna, kavalleriets
utrustning in. m., torde man finna, att om tjänsten skall behörigen och
samvetsgrann! skötas, tager kavalleriinspektionen sin man fullt i anspråk.
Och då^svenska kavalleriet under gångna tider, då mindre anspråk än nu
ställdes på detta truppslag och dess utbildning, behöft sin egen målsman,
torde krafvet på en särskild inspektör för kavalleriet böra betraktas såsom
synnerligen angeläget, för att icke säga oafvisligt.»
»Visserligen vore det sant, att för närvarande kavalleriinspektörsbefattningen
bestredes af en person, som uteslutande kunde ägna sig åt densamma,
utan att någon fast lön vore å generalitetsstaten uppförd för inspektören
för kavalleriet. På undantagsförhållanden borde man dock icke
bygga en stadigvarande organisation. Försöket tv det var endast ett
försök — att binda kavalleriinspektörsbefattningen vid en regementschefstjänst
torde för framtiden icke böra upprepas.»
Förutom dessa redan år 1900 anförda skäl för nödvändigheten att inrätta
en särskild kavalleriinspektörsbeställning, framhölls af H. K. H. Inspektören
för kavalleriet, att den förlängda utbildningstiden fr. o. in. år 1908
8—102014. 2.
58
för kavalleriets värnpliktiga i högre grad än förut påkallade regementschefens
närvaro å regementets tjänstgöringsstation, så mycket mer som genom
1901 års härordning antalet i trupptjänstgöring varande regementsofficerare
vid kavalleriet minskats, så att vid hvart och ett af de sex mindre
regementena endast en regementsofficer förutom regementschefen funnes
att ''tillgå. Hvad anginge kavalleriinspektörens arbetsbörda, hade den o-jfvetvis
ytterligare ökats i den mån kavalleriregementena blifvit garnisonerade
och deras numerär samt skolornas antal i samband därmed högst
väsentligt ökats.
H. K. H. Inspektören för kavalleriet uttalade i detta sammanhang,
att det personliga provisorium, som för närvarande vore rådande beträffande
kavalleriinspektörsbefattningen, icke kunde beräknas fortfara längre,
än som erfordrades för ett definitivt ordnande af frågan om nyssnämnda
befattnings uppförande på stat med fasta aflöningsförinåner.
Generalskommissionen biträdde till alla delar hvad af H. K. H. Inspektören
för kavalleriet föreslagits.
I fråga om uppsättandet i fredstid af infanterihrigadstaber yttrar generalskommissionen
i sitt senare utlåtande:
»Då kommissionen icke i sitt förra utlåtande förordade uppsättandet
i fredstid af infanteri brigadstaber, var detta beroende däraf, att i nämnda
utlåtande endast sådana organisationsåtgärder föreslogos, Indika ansåo-os
böra komma till utförande under en första sexårsperiod, hvarunder reservorganisationen
vid infanteriet skulle påbörjas och fjärdebataljoner uppsättas
vid de nuvarande infanteriregementena på fastlandet. Då infanterivapnets
tilltänkta utveckling etter nämnda sexårsperiod åsyftar uppsättandet
af ej mindre än åtta nya linjeregementen och fullföljandet af reservorganisationen,
är ett fortsatt uppskof med inrättandet af fasta infanteribrigadstaber
i fredstid icke tillrådligt.»
»Behofvet af brigadindelning i fält är numera allmänt erkändt och
infanteri brigad staber förefinnas, med undantag för Holland och Serbien, i
alla främmande länders härordningar. Åtskilliga skäl kunna anföras för
flen uppfattningen, att brigadindelningen har en särskilt stor betydelse
för den svenska armén.»
»Hvad först beträffar de taktiska förhållandena, torde i vårt vidsträckta
land med dess ofta brutna, truppledningen försvårande terräng detachering
af marschkolonner och stridsgrupper med själfständiga uppdrag förekomma
jämförelsevis oftare än i andra länder, detacheringar vid hvilka behofvet
af högre befälhafvare gör sig särskilt gällande. Man kan med fog påstå,
att brigadindelningen är hos oss ur taktisk synpunkt nödvändig. Den har
59
äfven sedan länge varit införd såsom ett led uti armens ständiga indelning
i fält. Då nu brigadstaber saknas i fred, har man sett sig nödsakad
anlita den ur befälsföringssynpunkt i hög grad ogynnsamma utvägen att
vid mobilisering förordna halfva antalet infanteriregementschefer till brigad
chefer, hvarmed följer att halfva antalet öfverstelöjtnanter vid infanteriregementena
måste vid mobilisering anförtros regementschefsbefäl, oafsedt
huruvida de besitta därför nödiga förutsättningar eller icke.» _
»Äfven ur en annan synpunkt vore tillsättandet i fredstid af brigadchefer
af stort värde. I män af härorganisationens utveckling gör sig
nämligen behofvet af högre befälhafvare vid reservtruppförbanden gällande.
Genom tillgången å f. d. infanteribrigadchefer, som afgått ur tjänst, beredes
efter hand möjlighet att besätta brigadchefsplatser vid reservbrigaderna.
Äfvenledes varder det möjligt att vid mobilisering besätta en och
annan särskildt viktig chefsplats vid reservregemente med en pa ordinarie
stat varande regementschef, hvilket icke låter sig göra, därest, såsom nu
är fallet, halfva antalet infanteriregementen beröfvas sina chefer, då nämligen
härigenom ett allt för stort antal regementschefer komma att lämna
sina ordinarie befattningar just vid den tidpunkt, då deras närvaro vid
regementet är mest påkallad. Det är nämligen inom en armé, dår tillo-ån«ren
å regementsofficerare vid infanteriet är särskildt knapp, af cen
största vikt, att disponerandet af regementschefer till befattningar utanför
regementet inskränkes till det minsta möjliga.»
»Slutligen är tillsättandet af brigadchefer förenadt med stora fördelar
äfven ur fredsutbildningens synpunkt. Arméfördelningschefernas uppgifter
komma i mån af härorganisationens utveckling att blifva mera omfattande
och maktpåliggande än tillförene. Deras ställning blir i vissa afseenden
jämförlig med armékårchefernas i andra länder, men de sakna den hjälp
de senare äga i dem underställda divisions- och brigadgeneraler. I hög
grad o-agneligt skulle vara, om arméfördelningscheferna vid öfvervakandet,
Fednino-en och inspektionen af truppernas utbildning och öfningar kunde
påräkna brigadchefernas biträde. Särskildt under de korta regementsöfnin,
rania är det icke möjligt för arméfördelningscheferna att så som önskhgt
vore hinna inspektera samtliga infanteritruppförband. Vid handläggnin
gen af ärenden rörande förvaltningen, inskriftngsväsendet samt mobiliserings
h andIingarnas bearbetande och revision komma likaledes brigadcheferna
att" beträffande de båda dem underställda regementena på ett värdefullt
sätt medverka. Slutligen är arméfördelningschefen vid tillfälligt förhinder
att utöfva befälet i behof af en därtill skickad ställföreträdare, hvartill deri
äldste brigadchefen vore själfskrifven.»
60
nttaTande1.8 Kommittén har, i betraktande af hvad ofvan anförts, icke kunnat
undgå att finna tillgången å generalspersoner uppförda på stat alltför
knapp inom svenska armén. Detta framgår i öfrigt redan vid en jämförelse
med våra grannländer. I såväl norska som" danska armén finnas
å stat uppförda 11 generalspersoner mot i den svenska 9, medan å andra
sidan antalet högre truppenheter är i de båda nämnda arméerna vida mindre
än i den svenska.
En särskild brist i fråga om det svenska generalitetets sammansättning.
synes kommittén vara saknaden i fredstid af en general, afsedd
att i krig vara högste befälhafvare för fälthären eller arméchef. Genelaler,
afsedda att i fält bekläda befattningarna såsom arméchefer, finnas i
de allra flesfa arméer redan i fred. Uti de stora arméerna äro armécheferna
i fredstid vanligen företrädda af generalinspektörerna vid de olika
arméinspektionerna, hvilka omfatta vissa armékårer. Men äfven uti ett
flertal mindre arméer lämnar fred sorganisationen tillgång vid inträffande
krig å högste befälhafvare för fältharen, eventuellt äfven å arméchefer.
Sålunda finnas i Norge en och i Danmark två kommenderande generaler.
Inom svenska flottan förefinnes numera redan i fredstid en amiralsperson,
afsedd att i krig vara högste befälhafvare för kustflottan, sedan 1904 års
riksdag beviljade medel för uppförandet å stat af löneförmåner för en
flaggman, afsedd att i fred vara inspektör af flottans öfningar till sjöss.
Därest en motsvarande generalsperson tillkomme vid armén, afsedd till
högste befälhafvare för fälthären, därest Konungen ej själ!’ går i fält, eljest
till arméchef, blefve det denne generalinspektörs hufvuduppgift i fred att
förbereda sig för det höga befäl han vore afsedd att i krig bekläda. Honom
skulle alltså företrädesvis åligga utarbetandet af planer för landstridskrafternas
användning under olika krigsfall, hvarvid en ändamålsenlig samverkan
med chefen för generalstaben borde komma till stånd. Vidare
borde generalinspektören uti viss utsträckning planlägga de större fälttjänstöfningarna
och under desamma föra det högsta befälet, där ej Konungen
förbehållit sig detsamma. Honom skulle vidare åligga att, i samråd
med inspektören åt flottans öfningar till sjöss och chefen för kustartilleriet,
planlägga gemensamma öfningar med afdelningar ur armén och marinen
samt svara för dessa öfningars ledning i de delar, som kunna ankomma på
armén. Slutligen skulle han vara inspektör för infanterivapnet och i
denna . egenskap såväl genom utarbetande af för utbildningen gällande
föreskrifter m. m., som genom inspektioner af infanteriregementena
förvissa sig om, att utbildningen vid truppslaget ledes uti ändamålsenlig
och enhetlig riktning.
61
Beträffande frågan om uppförandet på stat af aflöningsförmåner för
inspektören för kavalleriet, finner kommittén de skäl välgrundade, som
redan år 1900 anfördes af d. v. chefen för generalstaben och hvilkas fortfarande
giltighet af H. K. H. Inspektören för kavalleriet med generalskommissionens
instämmande vitsordats. Ett ytterligare skäl för uppförandet på
stat af aflöningsförmåner för en inspektör, finner kommittén uti den omständigheten,
alt, enligt hvad kommittén har sig bekant, behofvet att ånyo införa
den alltsedan år 1906 indragna befattningen såsom inspektör för trängen gjort
sig med styrka gällande. Omfattningen af de åligganden, som tillkomma
inspektören för kavalleriet, torde, ehuruväl ej utan svårighet, medgifva befattningens
innehafvare att samtidigt tjänstgöra såsom inspektör för trängen.
Hvad infanteribrigad chefer vidkommer, synas starka skäl tala för att
redan inom den närmaste tiden något åtgöres för att åtminstone till viss utsträckning
förebygga de olägenheter, som nu äro förbundna därmed, att först
vid krigsutbrott samtliga infanteribrigadchefer tillsättas och i samband därmed
motsvarande antal öfverstelöjtnanter vid infanteriregementena förordnas
till regementschefer. En så vidtgående åtgärd som införandet i fredstid af 12
nya brigadchefsbefattningar vid infanteriet har emellertid synts kommittén
icke böra ifrågasättas, dä för närvarande ej alla brigadchefer torde med
nödvändighet behöfva förefinnas i fred. Däremot har kommittén trott,
att den med de nuvarande förhållandena förenade olägenheten skulle
kunna i viss män undanröjas, därest 6 infanteriregementschefer kunde, med
bibehållande af sina aflöningsförmåner såsom regementschefer, förordnas att
i fredstid vara brigadchefer. Dessa öfverstå!'' skulle, så ofta öfningar uti
brigadförband förekomma, föra befäl öfver vederbörlig brigad. De skulle
vidare inspektera de till brigaden hörande infanteriregementena, härvid lättande
arméfördelningschefens inspektionsarbete. Sin ordinarie tjänstgöring
skulle de hafva förlagd till vederbörlig arméfördelnings stabsexpedition,
där särskildt ärenden rörande truppernas utbildning, öfningar och inspektioner
samt inskrifningsväsendet och redovisningen af de värnpliktiga borde
af dem handläggas. I samband härmed skulle befälet öfver motsvarande
regementen föras af öfverstelöjtnanter.
De kostnader, som äro förbundna med generalitetets ökning enligt
ofvanstående, äro:
Ordinarie kostnad:
Generalinspektör för armén.......... 13,585 kr.
Inspektör för kavalleriet1........... 11,085 t
24,670 kr.
1 Efter afdrag för till kavalleriinspektören nu utgående arfvode ä 2,500 kr.
I anslutning till hvad ofvan anförts uttalar kommittén
önskvärdheten af-''
att en generalinspektör för armén uppföres å generalitetets
stat;
att vidare aflöningsförmåner till likhet med de
för arméfördelningschef bestämda uppföras för inspektören
för kavalleriet, hvilken samtidigt bör vara inspektör för
trängen; samt
att frågan om tillsättandet i fredstid af infanteribrigadchefer
t. v. ordnas på det sätt, att Kungl. Maj:t må
kunna förordna sex infanteriregementschefer till brigad
o
O
chefer, i samband hvarmed befälet öfver motsvarande
antal regementen må kunna föras af öfverstelöjtnanter.
63
I. Generalstaben.
Generalstaben är sammansatt af följande militärpersonal:
1 chef för generalstaben, generalsperson,
2 öfverstar,
3 öfverstelöjtnanter,
12 majorer,
20 kaptener och
10 löjtnanter.
Den civilmilitära personalen utgöres af:
1 professor,
1 krigsarkivarie,
1 bibliotekarie,
1 aktuarie och
1 redogörare.
Generalstabens officerare anställas under fredstid dels vid hufvudstationen,
som är förlagd i Stockholm, dels utom denna i vissa befattningar.
Hufvudstationen är underställd chefen för generalstaben, och verksamheten
inom densamma är fördelad på följande afdelningar:
centralafdelningen,
organisa,tionsafdelningen,
utrikesafdelningen,
kommunikationsafdelningen,
krigshistoriska afdelningen och
topografiska afdelningen.
De befattningar utom hufvudstationen, i hvilka officerare af generalstaben
skola vara anställda, äro:
1 officer såsom adjutant hos chefen för landtförsvarsdepartementet;
5 officerare, hvaraf l i egenskap af chef och 1 såsom souschef, uti
landtförsvarsdcpartementets kommandoexpedition;
Nuvarande
organisa
tion.
64
9 officerare såsom stabschefer, nämligen en vid hvarje arméfördelning,
eu hos inspektören för kavalleriet, en hos kommendanten i Boden och en
hos militärbefälhafvaren på Gottland; samt
6 officerare såsom generalstabsofficerare vid arméfördelningsstaberna,
en vid hvarje stab.
Chefens för Chefen för generalstaben yttrar uti förslaget till landtförsvarets stär
benTfördäg
kände under perioden 1908—1913:
d. 18/io 1906. »Redan ur synpunkten af det behöriga upprätthållandet af freds
tjänstgöringen
vid generalstaben är en ökning af dennas personal af behofvet
påkallad.»
»Af de officerare, hvilka kunnat beräknas såsom ordinarie arbetskrafter
vid generalstabens hufvudstation, är först och främst en ständigt
upptagen såsom militärassistent i Kungl. Järnvägsstyrelsens militärbyrå.
Det har nämligen, särskildt med hänsyn till den samverkan, som måste
äga rum mellan sagda stab och järnvägsstyrelsen, visat sig nödvändigt att
till ständig tjänstgöring vid nämnda byrå beordra en vid generalstabens
kommunikationsafdelning eljest placerad och vid denna afdelning utbildad
officer af kaptens grad. Militärbyråns upprättande har dock icke medfört
någon som helst lindring af den arbetsbörda, som hvilar på generalstabens
kommunikationsafdelning, utan betecknar endast ett öfverflyttande inom
Kungl. Järnvägsstyrelsen från civila till militära arbetskrafter af åligganden,
hvilka de senare genom sin föregående utbildning kunna förväntas äga
större förutsättningar att med sakkunskap handhafva. På grund af det nu
anförda och för att generalstabens verksamhet med hänsyn till planläggningen
af de militära järnvägstransporterna icke skall lida afbräck, bör
generalstabens personal ökas med 1 kapten af 1. klassen.»
»Vidare har erfarenheten från de senare åren skarpare än tillförne
framhäft den stora betydelse, som ett väl ordnadt underrättelseväsende
spelar icke blott för krigsförberedelserna, utan äfven under själfva krigföidngen.
Det tillkommer generalstaben att i fred inhämta samt på ett
systematiskt sätt ordna och bearbeta alla sådana upplysningar om eventuella
motståndare, som för egna åtgärder kunna hafva betydelse, äfvensom
att studera de landsträckor, som under ett krig kunna komma att
beröras af operationerna. Sedan kriget utbrutit, måste underrättelseväsendets
verksamhet alltjämt fortgå. Den personal, som för ifrågavarande
ändamål hittills kunnat tagas i anspråk, har emellertid visat sig otillräcklig,
särskildt med hänsyn till de nya uppgifter, som genom unionsupplösningen
tillkommit, hvarför generalstabens personal är i behof att för
nu nämndt ändamål ökas med 1 kapten af 1. klassen.»
65
»I 1901 års härordningsförslag framhölls beträffande generalstabens
organisation det behof af ökadt antal officerare, som måste göra sig gällande
i samma mån Gottlands stridskrafter utvecklades samt fästningarna
Karlskrona, Vaxholm och Oscar-Fredriksborg och Boden erhöllo sina garnisoner
af skilda truppslag. Då försvarsanstalterna därstädes nått en viss
grad af utveckling, borde nämligen hos militärbefälhafvaren på Gottland
samt fästningskommendanterna anställas officerare af generalstaben såsom
stabschefer. Ehuru generalstabens personal icke egentligen därtill lämnar
tillgång, har stabschefsbefattningen vid militärbefälet å Gottland sedan
några år tillbaka bestridts af en generalstabsofficer. Behofvet af generalstabsofficerare
vid kommendantskapen i Karlskrona samt å Vaxholms och
Oscar-Fredriksborgs fästning har ännu ej med nödvändighet gjort sig
gällande. Beträffande behofvet af en generalstabsofficer vid kommendanturen
i Boden biträddes, enligt den till 1905 års riksdag aflåtna kungl. propositionen,
af dåvarande chefen för Kungl. Landtförsvarsdepartementet de
af chefen för generalstaben då förebragta skälen till att en officer af
generalstaben afsågs för detta ändamål. Fästningens försvarsverk var
nämligen då så långt framskridet, att eu garnison af skilda truppslag
förutsågs under den närmaste framtiden komma att dit förläggas. Emellertid
framhölls i propositionen, att icke någon ny beställning vid generalstaben
redan då skulle behöfva tillsättas, enär under första året en officer
från trupperna skulle kunna för ändamålet afses. Äfven i 1906 års
statsverksproposition påvisades behofvet af en stabschéf (en officer ur
generalstaben), ehuruväl icke heller för året 1907 tillsättandet af någon
ny beställning å generalstabens stat för detta ändamål ifrågasattes.»
»Sedan emellertid af 1906 års riksdag beslut fattats att från och
med år 1907 inrätta en särskild kommendantsbeställning i Boden, kan icke
längre anstå med det definitiva tillsättandet af ifrågavarande stabschefsbefattning.
Då emellertid generalstabens nuvarande personaltillgång icke
medgifver att för framtiden afstå en officer för detta ändamål, bör personalen
ökas med 1 kapten af 1. klassen.»
»Behofvet af den ökning utaf generalstabens personal, som ur synpunkten
af fredstjänstgöringens ändamålsenliga bedrifvande härofvan föreslagits,
framträder särskild!; skarpt vid eu jämförelse mellan antalet befattningar,
som vid härens ställande på krigsfot skola beklädas af generalstabsofficerare,
och det afsevärdt lägre antalet i fred nu förefintliga officersbeställningar
vid nämnda stab. Detta förhållande har visserligen i någon
mån förbättrats, sedan genom beslut af 1901 års riksdag antalet generalstabsofficerare
ökats från 38 till 47, men en afsevärd brist kvarstår alltjämt,
hvilken vid mobilisering måste täckas genom att taga i anspråk f. d.
9-/020/4. 2.
66
generalstabsofficerare, generalstabsaspiranter och f. d. aspiranter. Emellertid
berötvas genom ett sådant tillvägagående trupperna ett ej ringa antal
särskild! väl kvalificerade officerare, hvilket blifver så mycket olägligare,
då, såsom föreslagits, ett större antal truppförband än hittills är afsedt
att uppsättas vid mobilisering. För att i någon mån utjämna berörda
brist är sålunda en ökning, sådan som den ofvan föreslagna, af generalstabens
officerskår i hög grad önskvärd.»
»I olikhet mot hvad förhållandet är inom flertalet utländska arméer
finnas vid den svenska generalstaben officerare af lägre grad än kaptens.
Olägenheterna häraf göra sig synnerligt kännbara i betraktande af den
grannlaga ställning, som äfven de yngsta generalstabsofficerarna intaga såsom
biträden åt högre truppbef al häfvare. Det är af nu nämnd anledning
i hög grad önskligt, att de 10 löjtnantsbeställningarna vid generalstaben
blifva ersatta af ett motsvarande antal kaptensbeställningar.»
»Äfven ur en annan synpunkt skulle en sådan uppflyttning medföra
fördelar. Efter antagandet af 1901 års härordning har nämligen befordran
inom kompaniofficersgraderna i allmänhet blifvit ej obetydligt hastigare än
förut. På grund häraf har det vid upprepade tillfällen inträffat, att löjtnanter
vid generalstaben kommit i tur att föreslås till kaptensbefordran
vid de regementen, där de öfver stat kvarstå, tidigare än de kunnat föreslås
till motsvarande befordran vid generalstaben. Häraf har åter blifvit
en följd, att de — för att ej nödgas lämna innehafvande beställningar vid
generalstaben — måst föreslås till kaptener i samma stab, dvs. att de
visserligen i likhet med sina yngre kamrater vid regementena erhållit
kaptens grad, men däremot icke kunnat såsom dessa sistnämnda erhålla
mot densamma svarande aflöningsförmåner.»
»Genom borttagandet af löjtnantsgraden torde befordran till kapten
vid generalstaben emellertid i regeln icke komma att inträffa tidigare än
hittills på den grund, att möjlighet då förefinnes att bereda tillfälle till
längre trupptjänstgöring före inträdet i generalstaben, ett önskemål som
under nuvarande förhållanden sällan kan uppnås. Om emellertid i vissa
fall en något hastigare befordran än hittills vid generalstaben i framtiden
skulle kunna inträffa, så innebär detta dock ingen orimlighet. Gynnsammare
befordringsutsikter äro nämligen den enda fördel, som kan bjudas
den officer, hvilken frivilligt underkastar sig det långvariga, ansträngande
arbete och de ekonomiska uppoffringar, som äro förbundna med förvärfvande!
af kompetens för inträde vid generalstaben. Det nu anförda torde
lämna stöd för förslaget att i stället för löjtnantsbeställningarna uppföra
å generalstabens stat ett motsvarande antal kaptensbeställningar, kunnande
dessa tills vidare inskränkas till kaptensbeställningar af 2. klassen.»
»Under de senaste åren hafva mängden och omfattningen af de
arbeten, som åligga generalstabens militärstatistiska afdelning,1) högst betydligt
ökats, och med all sannolikhet kommer arbetsbördan å denna afdelning
att i framtiden än ytterligare växa. Det har visat sig, att tillsynen
och vården af den störa samlingen af tabeller, planer och öfversikter
in. m. tillhörande mobiliseringsverket med nödvändighet krafvel1 eu
för ändamålet särskilt anställd person. Den för närvarande å generalstabens
stat uppförde aktuarien tages så strängt i anspråk för kommunikationsafdelningens
räkning, att han icke får tid öfver för arbete vid någon
af stabens öfriga afdelningar. En för militärstatistiska afdelningen särskilt
afsedd aktuarie är sålunda af behofvet oundgängligen påkallad.»
Ȁfven vid den topografiska afdelningen har behofvet af en aktuarie
gjort sig gällande, i det att vården af den vidlyftiga samlingen af kartor
och manuskript, hvilken är i ständig tillväxt, med nödvändighet krafvelen
särskilt fackutbildad person.»
»På grund af det nu anförda föreslås, att generalstabens civilstat
ökas med två aktuarier.»
Ueneralskonnnissionen finner, på af chefen för generalstaben anförda Generals
grunder,
förslaget om ökning af stabens personal böra förordas. sinnens ut
låtande
den
2,/i2 1907.
Kommittén finner, på af chefen för generalstaben anförda skäl, för-Kommitténs
slaget dels om ökning af generalstabens officerspersonal med 3 kaptener af
första klassen samt af dess civilstat med 2 aktuarier, dels om de nuvarande
10 löjtnantsbeställningarnas vid generalstaben ersättande med motsvarande
antal kaptensbeställningar af andra klassen välgrundad! och biträder
detsamma.
De kostnader, som äro förbundna med eu ökning in. in. af generalstaben
i enlighet med chefens för nämnda stab förslag, uppgå, sedan organisationen
blifvit fullt genomförd, till:
Ordinarie kostnad.......... 36,850 kr.
1) Denna afdelning är nu delad i två: organisat.ionsafdelningen och utrikesafdelningen.
Hvad bär anföres gäller numera organisationsafdelningen.
68
K. Ecklesiastikstaten.
Sakkunnigas Till kommittén hafva öfverlämnats, för att tagas under öfver
i&april
1W8vägande vid behandlingen af de till kommittén hörande ärenden, dels
och den 28. af tillkallade sakkunniga den 15. april 1908 afgifvet »Förslag till be''gåendTden
»tämmelser för den andliga vårdens organisation inom armén», dels af
andliga vår-samma sakkunniga den 28. juli 1909 afgifvet revideradt förslag till enan:fsation
hämta bestämmelser. Kostnaden för omorganisation af den andliga vårinom
armén, den enligt de sakkunnigas förslag skulle öfverstiga nuvarande kostnad
med ett belopp af 52,000 kr.
Kommitténs Kommittén har funnit ifrågavarande ärende icke stå i omedelbart
uttalande. sam band med de frågor, hvaröfver kommittén anmodats afgifva yttrande,
och på den grund icke pröfvat erforderligt ingå uti detaljerad granskning
vare sig af de sakkunnigas ofvanberörda förslag eller de af myndigheterna
däröfver afgifna yttrandena. Kommittén vill likväl uttala önskvärdheten
af, att kostnaderna för en eventuell omorganisation af den andliga vården
inom armén måtte nedbringas under de af sakkunniga beräknade.
69
L. Fältläkarkåren.
Till fältläkarkåren räknas, jämlikt 1901 års härordning och arméför- Nuvarande
valtningens omorganisation af år 1907, följande personal:
1 öfverfältläkare, chef för arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse samt
personalchef för fältläkarkårens reserv;
1 fältläkare, byråchef i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse;
6 fördelningsläkare (ingå uti antalet regementsläkare);
53 regementsläkare (däraf 52 anställda vid arméns truppförband, 6
tillika fördelningsläkare, och 1 chefläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm);
91 bataljonsläkare (däraf 88 vid arméns truppförband, 1 läkare vid
krigsskolan, 1 '' assistent vid fältläkarbyrån i arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse
och 1 sjukhusläkare vid garnisonssjukhuset i Stockholm);
20 fältläkarstipendiater af första klassen; samt
40 fältläkarstipendiater af andra klassen.
Till fältläkarkåren hör en reserv, som utgöres af fördelningsläkare,
regementsläkare, bataljonsläkare och fältläkarstipendiater.
Det sammanlagda antalet ordinarie å fast stat upptagna militärläkarbeställningar
vid armén utgör 146, nämligen: 1 öfverfältläkare, 1 fältläkare,
53 regementsläkare och 91 bataljonsläkare, med följande tjänstgöringsfördelning:
i
arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse: öfverfältläkaren, fältläkaren
och 1 bataljonsläkare (läkarassistent);
vid arméns truppförband: 52 regementsläkare (däraf 6 tillika fördelningsläkare)
och 88 bataljonsläkare;
vid krigsskolan: 1 bataljonsläkare; och
vid garnisonssjukhuset i Stockholm: 2 sjukhusläkare, däraf 1 regementsläkare
(chefläkare) och 1 bataljonsläkare.
De vid truppförbanden anställda läkarna skola enligt 1901 års härordning
vara fördelade sålunda:
att hvarje tre-bataljonsregeiuente har 1 regementsläkare och 2 bataljonsläkare; -
70
att hvarje två-bataljonsregemente har 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare;
att
hvarje fem-skvadronsregemente har 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare;
att
hvarje tio-skvadronsregernente har 1 regementsläkare och 2 bataljonsläkare;
att
hvarje artilleriregemente har 1 regementsläkare och 1 bataljonsläkare;
att
Gottlands artillerikår har 1 bataljonsläkare;
att ingenjörtrupperna hafva 2 regementsläkare och 3 bataljonsläkare;
samt
att hvarje trängkär har 1 regementsläkare och 2 bataljonsläkare.
Generals- Generalskommissionen gör, efter hemställan af öfverfältläkaren, det
sionens ut- uttalande, att arméns utveckling i allmänhet och särskild! utsträckningen
låtande^ den af de värnpliktigas tjänstgörningstid krafvel'' en omorganisation af fältläkar1J
'' kåren, hvilken sannolikt komme att för statsverket medföra ökade kostnader.
Då emellertid utredning af denna fråga genom särskild! tillkallade
sakkunniga påginge vid den tidpunkt, då generalskommissionens utlåtande
afgåfves, kunde inga kostnadsberäkningar upptagas i detta.
Sförsinn^aS De sakkunniga påvisa, hurusom vissa förändringar med hänsyn till
30. juli 1908^6 vid arméns truppförband anställda läkarnas verksamhet och tjänstct''äftiäk<lf
åligganden redan börjat inträda såsom en följd af genomförandet af 1901
kårens om- års härordning. Dessa förändringar komme att göra sig gällande hufvudorganisation.
sakligen vid de förutvarande indelta regementena. Sedan numera för samtliga
förutvarande indelta truppförband förläggningsorter blifvit bestämda,
komme ifrågavarande truppförband att betraktas såsom ständigt tjänstgörande
och personalen vid desamma att, efter hand som kasärnetablissement
blefve uppförda, där blifva boende och ständigt förlagd. För läkarna vid
meranämnda truppförband komme tjänstgöringsåliggandena att väsentligen
utsträckas. Regementets fast anställda styrka komme att vara i tjänstgöring
året rundt, och den tid, hvarunder vapenföra värnpliktiga vore inkallade
i tjänst, komme att omfatta 180 dagar, nämligen rekrytskola om 150 dagar
och repetitionsöfningar om 30 dagar — en tid hvilken vore dubbelt så lång
som de 90 värnpliktsdagarna enligt 1892 års förbättrade härordning.
Den fördel för läkarna, som det i visst afseende vore att icke vidare
behöfva tjänstgöra på de nuvarande mötesplatserna, där de i regeln vore
afskurna från enskild läkarverksamhet, uppvägdes emellertid af den omständigheten,
att flera militärläkare komme att vara bosatta å en och samma
71
ofta mindre betydande ort. I de orter, där två eller flera truppförband
skulle förläggas, komme truppförbandsläkarna ej sällan att uppgå till ett
så stort antal, att de svårligen kunde finna tillfälle till någon mera omfattande
enskild praktik — hvilket dock i hvarje fall vore ett lifsvillkor
för arméns läkare.
Sakkunniga anställa därefter en på tjänstgöringsförhållandena vid
olika truppslag och å olika förläggningsorter grundad undersökning angående
möjligheterna för inskränkning af antalet ordinarie läkare vid olika truppförband
och komma därvid till den slutsats, att antalet ordinarie läkare i
ständig tjänstgöring kunde i allmänhet
vid infanteriregementena och trängkårerna minskas från nuvarande 3
till 2, under förutsättning att 1 extra läkare inbeordrades till tjänstgöring
under regementsöfningarna;
vid kavalleriregementena minskas från nuvarande 2 till 1 under samma
förutsättning; hvaremot antalet borde
vid fältartilleriregementena bibehållas vid nuvarande 2.
Vidare återupptaga de sakkunniga det uti 1901 års statsverksproposition
framställda förslaget om uppförandet af 6 fördelningsläkare, en vid
hvarje arméfördelning, med fast lön å ordinarie stat, i stället för att enligt
nuvarande organisation fördelningsläkarbefattningen bcstrides af en regementsläkare
mot åtnjutande af särskilt arfvode.
Enligt de sakkunniges förslag skulle antalet ordinarie läkare vid armén
utgöra:
Öfverfältläkare........... 1
Fältläkare............. 1
Fördelningsläkare.......... 6
Regementsläkare..........47
Bataljonsläkare...........54
Tillsammans 109
Den af de sakkunniga föreslagna minskningen af antalet ordinarie läkarbeställningar
och läkarnas såsom följd däraf ökade göromål, nödvändiggjorde
emellertid en ökning af de nuvarande aflöningsbeloppen. För den
skull borde yngre bataljonsläkare åtnjuta kaptens af andra klassen aflöningsförmåner,
hvilket innebure en ökning från 2,415 till 4,260 kr., äldre
bataljonsläkare aflötias i likhet med kapten af första klassen, hvilket innebure''
en ökning från 4,260 till 5,260 kr., regementsläkare åtnjuta majors
aflöning, hvilket innebure en ökning från 5,825 till 6,425 kr. och slutligen
fördelningsläkare i aflöningshänseende likställas med öfverstelöjtnant, d. v. s.
tillgodonjuta 6,925 kr.
72
Extra bataljonsläkare för fyllande af det ökade behofvet af truppläkare
under regementsöfningarna, under tiden för inskrifningsförrättningarna,
för tjänstgöring såsom vikarier o. d. beräknades erforderliga till ett
antal af 72 och föreslogs för dem löneförmånerna utgå i form af lön om
1,500 kr., tvenne ålderstillägg om 300 kr. samt dagtraktamente. Med
genomförandet af extra-bataljonsläkarorganisationen skulle fältläkarstipendiatinrättningen
upphöra.
Kostnadsökningen för genomförandet af den af de sakkunniga föreslagna
organisationen af fältläkarkåren skulle, sedan denna blifvit fullt
genomförd, uppgå till 82,720 kr.
Kommitténs
uttalande.
_ Kommittén, hvilken tagit del af de sakkunnigas förslag till omorganisation
af fältläkarkåren jämte däröfver afgifna yttranden, uttalar
sig, på af de sakkunniga anförda grunder, för nödvändigheten af att under
den närmaste tiden eu omorganisation af fältläkarkåren kommer till
stånd, anpassad efter de förhållanden, som komma att inträda såsom en
följd . af utsträckt tjänstgöringsskyldighet för personalen och ändrad förläggning
för ett flertal truppförband. Med hänsyn till den för kommitténs
arbeten grundläggande finansiella synpunkten torde något hinder för
en ändamålsenlig omorganisation icke förefinnas, då den kostnadsökning,
hvilken af de sakkunniga beräknats, icke uppgår till större belopp, än
att kommittén anser, att medel böra kunna för ändamålet beredas.
Kommittén har, med hänsyn till den allmänna uppgift, som förelagts
densamma, icke ansett sig böra ingå i närmare pröfning vare sm
af de sakkunnigas förslag eller af de i väsentliga delar därifrån afvikande
förslag, som blifvit af vissa myndigheter och personer framställda, så
mycket mindre som erfarenhet ännu ej kunnat vinnas i fråga om verkan
af de löneförbättringar för de yngre bataljonsläkarna och fältläkarstipendiaterna
af andra klassen, hvarom beslut fattats af 1910 års riksdag
Ö
73
M. Intendenturkåren.
Intendenturkåren har enligt 1901 års och senare riksdagsbeslut im års. or
följande sammansättning:
1 generalintendent och chef för intendenturkåren (generalmajors rang),
1 öfverfältintendent (öfverstes rang),
6 fältintendenter af första graden (öfverstelöjtnants rang),
7 fältintendenter af andra graden (majors rang), ''
48 intendenter af första klassen (kaptens rang),
26 intendenter af andra klassen (kaptens rang),
19 underintendenter (löjtnants rang),
80 förvaltare (fanjunkares rang),
17 vaktmästare (distinktionskorprals rang).
Denna personal placeras, för vissa befattningar af Kungl. Maj:t, för
andra af generalintendenten, till bestridande af befattningar såsom:
chef för hvardera utrustnings- och underhållsbyrån å arméförvaltningens
intendentsdeparteinent,
fördelningsintendent vid en hvar af arméfördelningsstaberna,
fästningsintendent vid kommendantskapet i Boden,
chef för hvart och ett af intendenturförråden i Stockholm och
å Karlsborg,
stabsintendent vid militärbefälet på Gottland,
regementsintendent vid hvart och ett af arméns regementen och med
dessa likställda truppförband,
sjukvårdsintendent vid arméförvaltningens sjukvårdsstyrelse,
sjukvårdsintendent vid allmänna garnisonssjukhuset i Stockholm,
redogörare vid hvardera generalstaben och krigsskolan,
adjutant hos generalintendenten,
redogörare vid generalintendentens expedition,
öfrig personal vid generalintendentens expedition samt i mån af
behof personal vid arméförvaltningens intendentsdeparteinent,
10—1020U. 2.
74
adjutant hos enhvar åt förde 1 n i n gsi n ten d en terna,
förrådsintendent vid hvart och ett af arméns intendenturförråd samt
förrådsförvaltare vid hvart och ett af arméns regementen och med
dem likställda truppförband.
Genei alintendenten har befäl öfver personalen vid generalintendentens
expedition, vid utrustnings- och underhållsbyråerna å arméförvaltningens
intendentsdepartement samt vid arméns intendenturförråd. Öfver
intendentui karens hela personal har generalintendenten regementschefs
makt och myndighet.
Intendenturpersonalen vid arméfördelningsstab utgöres af en fördelningsintendent
jämte adjutant. Vid arméns intendenturförråd finnas placerade
en förrådschef, en förrådsintendent, en adjutant hos förrådschefen,
en förråds- eller magasinsförvaltare samt öfrig personal. Intendenturpersonalen
vid regemente eller likställdt truppförband utgöres af en reo-ementsintendent
och en förrådsförvaltare.
Generalskommissionen tillstyrker ett af generalintendenten inom
Generals
nens
utlå- kommissionen framställdt förslag om viss ökning af intendenturkåren.
t‘™dei<m Härom yttra''• kommissionen:
»Vid arméfördelningsstaberna har behofvet i fredstid — i öfverensstämmelse
med hvad i fält skall vara förhållandet — af erfarna intendenturtjänstemän
såsom expeditionsintendenter gjort sig i hög grad gällande.
I ördelningsintendenten har för närvarande till biträde allenast eu
i hand h åfvan det af förvaltningsärenden föga rutinerad underintendent,
hvilkens tjänstgöring i nämnda befattning har sin egentliga betydelse för
hans egen utbildning. Vid förfall för fördelningsintendenten kunna dennes
tjänsteåligganden icke anförtros åt underintendenten. En förstärkning af
arméfördelningsstaberna med expeditionsintendenter är därför i hög'' oråd
af behofvet påkallad.»
»Af denna anledning föreslås uppförandet på intendenturkårens stat
af 6 nya intendentsbeställningar, däraf 3 af första och 3 af andra klassen».
Kommitténs
uttalande.
De uppgifter, Indika vid inträffande mobilisering och under krig
åligga expeditionsintendenterna vid arméfördelningskvarterens intendenturer
äro så omfattande och kräfva en sådan förtrogenhet med förvaltningstjänstens
olika grenar, att ifrågavarande krigsbefattningar icke kunna
åläggas andra än äldre, rutinerade intendenturtjänstemän. Med hänsyn
till önskvärdheten af största möjliga öfverensstämmelse mellan fredsoch
krigsorganisationen synes det därför kommittén önskligt, att fördelningsintendenten
har till närmaste biträde i fredstid en mtendentur
-
75
tjänsteman af den ålder oelj erfarenhet samt med sådana egenskaper i
(ifrigt, att han lämpar sig för att vid mobilisering öfvertaga befattningen
såsom expeditionsintendent vid arméfördelningskvarterets intendentur. En
sådan anordning skulle äfven medföra fördelen, att vid tillfälligt förfall
för fördelningsintendenten den med förhållandena vid arméfördelningens
intendentur förtrogne expeditionsintendenten kunde förordnas att bestrida
den förres tjänst, hvarigenom undginges inbeordrandet af en med dessa
förhållanden i allmänhet föga förtrogen regementsintendent.
Då det visat sig, att under nuvarande förhållanden en sådan anordning
svårligen låter sig genomföra, i det såsom biträden (adjutanter) hos
fördelningsintendenterna i allmänhet måst placeras yngre intendenturtjänstemän,
har det synts kommittén önskvärdt, att en ändring härutinnan må
komma till stånda Att, såsom generalskommissionen föreslagit, öka intendenturkåren
med motsvarande antal intendenter har icke synts kommittén
erforderligt, då det icke varit brist pa tillräckligt många arbetskrafter, utan
afsaknaden af tillräckligt erfarna tjänstemän i fördelningsintendenturerna,
som gifvit anledning till framställningen. Kommittén förordar därför,
att 6 underintendentsbeställningar uppflyttas till intendentsbeställningai,
däraf 3 af första och 3 af andra klassen.
De kostnader, som äro förbundna med en sådan uppflyttning, uppgå,
sedan organisationen blifvit fullt genomförd, till:
Ordinarie kostnad
11,190 kr.
1901 års
organisation.
N. Stamhästar.
Enligt 1901 års organisation bestämdes antalet stamhästar vid arméns
beridna truppslag sålunda:
Vid kavalleriet skulle vid hvarje skvadron finnas 120 ridhästar, af
hvilka dock 24, som beräknades icke vara uti ordinarie tjänstgöring mellan
regementsöfningarna, borde uppställas i depå vid vederbörliga regementen.
Antalet hästar vid de olika regementena skulle blifva:
vid Lifgardet till häst ............... 600
» Lifregementets dragoner............. 600
» Lifregementets husarer ............. 600
» Smålands husarregemente ............ 600
» Skånska husarregementet ............1,200
» Skånska dragonregementet............1,200
» Kronprinsens husarregemente........... 600
» Norrlands dragonregemente ........... 600
Summa 6,000
Vid fältartilleriet skulle stamhästar finnas till följande antal, nämligen
40 per åkande batteri å fastlandet, 25 per åkande batteri å Gottland samt 48
per ridande batteri vid Wendes artilleriregemente. Vid positionsartilleriet
skulle finnas 10 hästar per batteri d. v. s. 60 vid positionsartillerirege -mentet å fastlandet samt 10 å Gottland. Vid fästnings artilleriet förutsattes
ingen tillgång å stamhästar. Antalet hästar vid artilleriets truppförband
skulle enligt denna beräkningsgrund efter fullt genomförd organisation
vara:
77
vid Svea artilleriregemente . . .
» Göta » . . .
» Wendes » . . .
» Norrlands » . . .
» Upplands » . . .
» Smålands » . . .
» Gottlands artillerikår . . .
» Positionsartilleriregementet . . .
Vid ingenjörtrupperna skulle finnas:
vid Svea ingenjörkår.......
» Göta » .......
» Fälttelegrafkåren.......
» Bodens ingenjörkår......
Vid trängen skulle finnas:
vid Svea trängkår......
» Göta » ......
» Norrlands » ......
» Skånska » ......
» Västmanlands » ......
» Ostgöta » ......
. . . . 440
. . . . 440
. . . . 584
. . . . 440
. . . . 440
. . . . 440
. . . . 85
. . . ._60
Summa 2,929
... 54
... 54
... 25
. . . 10
Summa 143
... 54
... 54
... 54
, . . . 54
, . . . 54
. . . . 54
Summa 324
Sammanlagda antalet stamhästar inom hela armén skulle uppgå till
9,396.
Chefen för generalstaben anför i fråga om behofvet af stamhästar Chefens för
vid armen: förslag
»I antalet stamhästar, sådant detsamma blifvit bestämdt genom 1901 den 1B io l%6.
års härordning, ifrågasättas inga andra förändringar, än att, såsom förut
framhållits, sådana nyuppsättas vid infanteriet, och att antalet dylika hästar
vid fälttelegrafkåren för särskildt ändamål något ökas.»
»Vid infanteriet äro stamhästar erforderliga af flera orsaker. Först
och främst torde regementskvartermästares och regementsadjutanters egna
tjänstehästar böra utbytas mot kronan tillhöriga hästar. Sedan nämnda
officerare numera ej längre tid än högst 5, respektive 4 år i en följd få
bekläda ifrågavarande befattningar, har det nämligen visat sig, att anskaffningen
af en fullgod tjänstehäst jämte erforderliga hästutrednings
-
persedlar och afyttrandet af desamma redan efter några få år i regeln
medfört en icke obetydlig ekonomisk uppoffring för den enskilde, hvilket
dels menligt inverkar på den obemedlade officerns ställning efter mottaget
förordnande såsom regementskvartermästare eller -adjutant, dels för honom
försvårar anskaffningen af en fullt fältduglig egen tjänstehäst. Den här
föreslagna öfvergången från egna tjänstehästar till stamhästar medför ej
heller ökad kostnad för statsverket utan innebär tvärtom någon besparing
af kronans medel.»
»Vidare bör vid hvarje regemente finnas ytterligare ett antal stamhästar.
Af kompanicheferna kräfves nämligen numera under fältförhållanden
en sådan rörlighet, att densamma kan uppnås endast genom att göra dem
beridna. Så länge stamhästar ej stått till buds härför, har man måst tillgripa
den nödfallsutvägen att vid mobilisering förse infanteriets kompanichefer
med utskrifna ridhästar. Det ligger dock i sakens natur, att af
dessa utskrifna hästar ej alla kunna antagas motsvara de fordringar, som
måste ställas å desamma. Lägges härtill, att den föreslagna 4. regementsadjutanten
måste göras beriden åtminstone viss del af året, nämligen under
regementsöfningarna, då IV.-bataljonerna äro afsedda att uppsättas, inses,
att — förutom de 4 (vid Gottlands infanteriregemente 3) stamhästar,
hvilka äro afsedda att träda i stället för regementskvartermästares och
regementsadj utan ters nuvarande egna tjänstehästar — ytterligare ett antal
stamhästar bör förefinnas vid hvarje infanteriregemente. Under här omhandlade,
jämförelsevis korta period synes emellertid ej lämpligt att uppsätta
ifrågavarande stamhästar till större antal än 6 vid hvarje fältinfanteriregemente
och Norrbottens regemente, 5 vid Gottlands infanteriregemente
och 3 vid de båda i första hand för kustfästningarna afsedda grenadjärregementena,
ehuru det visserligen vore önskvärd!, att till hvarje infanteriregementes
förfogande kunde ställas ett större antal. — Slutligen måste
vid de infanteriregementen, vid hvilka kulsprutafdelningar skola uppsättas,
finnas ett mindre antal stamhästar, beräknadt till 6 vid hvarje dylikt
regemente. Hela antalet stamhästar skulle sålunda utgöra:
vid Svea och Göta lifgarden samt Norrbottens regemente . . 16;
» öfriga fältinfanteriregementen............10;
» Gottlands infanteriregemente............8;
» Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen .... 7.»
»Behofvet af ett ökadt antal stamhästar vid fälteleqrafkåren grundar
sig därpå, att, såsom i det föregående framhållits, ett särskild! ballongoch
belysningsväsende är afsedt att organiseras vid nämnda kår. Ökningen
kan emellertid under här omhandlade period inskränkas till 5 stamhästar.»
79
»År 1913 bör hela antalet stamhästar vid armén, beräknadt enligt
ofvan angifna grunder, utgöra 9 691, hvilket innebär en ökning med 295
hästar utöfver det af 1901 års riksdag beslutade antalet. Då antalet
stamhästar år 1907 uppgår till 7 410, måste alltså under sexårsperioden
1908—13 detta antal ökas med 2 281. Vid bestämmandet af sättet för
denna ökning böra följande allmänna synpunkter i främsta rummet göra
si of gällande.»
»Ökningen bör fortskrida på sådant sätt, att remonteringen i sin
helhet — anskaffningen af såväl de för ökningen afsedda remonterna som
af de remonter, hvilka erfordras för att hålla hästantalet vid makt —
under hela perioden blifver så jämn som möjligt. Då antalet ersättningsremonter,
beräknadt till 9 % af den för ersättningsåret befintliga häststyrkan,
är minst vid periodens början och efter hand ökas mot dess slut,
bör antalet ökningsremonter vara störst vid periodens början och efter
hand aftaga mot dess slut. Att uppnå en fullt jämn remontering är
emellertid knappast möjligt, särskildt på grund af de kraf på ett ökadt
antal hästar vid vissa bestämda tidpunkter, som vid de olika truppslagen
göra sig gällande. Vidare får ej ökningen ske på sådant sätt, att det
för något år erforderliga antalet remonter icke kan anskaffas. Då år
1906 i det närmaste 1 000 remonter beräknats kunna utan svårighet erhållas,
och då tillgången på remonter inom landet synes ständigt ökas,
torde man vara berättigad antaga, att under de närmaste åren ett remontantal,
som med 25 % öfverstiger förstnämnda antal, årligen skall kunna
anskaffas. Antalet remonter, som skola uppköpas under ett och samma
år, må sålunda uppgå till, men ej öfverstiga 1 250. Slutligen torde, för
inskränkning af antalet lejda hästar och begränsning af med lejningen
förenade kostnader, stamhästarnas antal böra i främsta rummet ökas vid
det truppslag, vid hvilket det största antalet lejda hästar nu erfordras för
öfningarnas ändamålsenliga bedrifvande, nämligen fältartilleriet.»
»Förutom dessa allmänna synpunkter torde i fråga om hästanskaffningen
vid de olika truppslagen följande böra iakttagas.»
»Infanteriets stamhästar böra undergå remontdressyr vid kavalleriet
och därefter öfverlämnas till vederbörliga regementen. Då en häst först
vid 6 års ålder kan antagas hafva nått en sådan utveckling, att han lämpar
sig till tjänstehäst vid infanteriet och sålunda först då kan öfverlämnas
till detta truppslag, böra alltså infanterihästarna, hvilka uppköpas vid omkring
4 års ålder, i allmänhet under omkring 2 års tid vara uppställda
vid kavalleriet.»
»I fråga om tidpunkterna för infanteriets förseende med stamhästar
för olika ändamål böra de för kulsprutafdelningarna afsedda hästarna till
-
80
delas regementena år 1909, hvilket år nämnda afdelningar uppsättas. Vid
fältinfanteriregementena och Norrbottens regemente torde — oafsedt sättet
för öfvergången för regementskvartermästare och -adjutanter från egna
tjänstehästar till stamhästar — såsom en beräkningsgrund kunna antagas,
att af de för ifrågavarande ändamål afsedda hästarna 1 erhålles under
hvart och ett af periodens 4 sista år, medan af öfriga 6 hästar 2 böra
mottagas under hvart och ett af åren 1910 och 1911 samt 1 under hvartdera
1912 och 1913. Vid öfriga infanteriregementen bör hästuppsättningen
äga rum efter i hufvudsak enahanda grunder.»
»Beträffande kavalleriets stamhästar torde 1905 års riksdag, som af
dess skrifvelse n:r 141 framgår, hafva afsett, att ökningen under återstående
8 år af öfvergångstiden, 1906-—1913, skulle ske med Vs eller 125
hästar årligen. Af innevarande års riksdag nedsattes emellertid, i enlighet
med statsverkspropositionen, detta antal för år 1907 med 53 hästar till
endast 72. För att snarast möjligt motväga denna minskning bör under
hvardera af de båda första åren af här ifrågavarande sexårsperiod ökningen
af kavalleriets stamhästar utgöra 125 ökadt med hälften af 53
eller 151 k 152 hästar, medan under de återstående 4 öfvergångsåren ökningen
kan begränsas till 125 hästar om året.»
»ökningen af antalet stamhästar vid kavalleriet i dess helhet synes
höra fördelas på kavalleriregementena på sådant sätt, att redan l.året
samtliga _ mindre regementen erhålla ett lika stort antal stamhästar, och
att i öfrigt ökningen i främsta rummet kommer de kavalleriregementen
till godo, från hvilka vid mobilisering jämförelsevis större och talrikare
kontingenter äro afsedda att utgå.»
»Vid fältartilleriet synes ökningen böra verkställas på sådant sätt, att
vid slutet af periodens förra hälft samtliga då befintliga batterier erhållit
det erforderliga antalet stamhästar — å fastlandet 40 hästar per batteri —,
samt att vid slutet af periodens andra hälft ytterligare tillkommit det
antal hästar, som erfordras för de 2 batterier per fältartilleriregemente,
hvilka böra uppsättas först under periodens båda sista år. I öfrigt synes
ökningen böra verkställas så jämnt som med ofvanstående synpunkter är
förenligt.»
»Den obetydliga ökningen i antalet stamhästar vid positionsartilleriet
kan lämpligen lika fördelas på periodens 3 första år.»
»Vid ingenjörtrupperna böra de för användning vid ballong- och belysningsväsendet
afsedda 5 hästarna tillkomma under 3. öfvergångsåret.
1 öfrigt synes den obetydliga ökningen (13 hästar) böra fördelas "på de
båda första öfverofångsåren.»
o o
81
»Vid trängen skola tillkomma 15 hästar per kår. Af dessa kunna
lämpligen 3 uppsättas under hvart och ett af periodens 3 första och 2
under hvart och ett af dess 3 sista år.»
Såsom af en särskildt bilagd »Plan för remontuppköpen åren 1908—
1914», framginge, komme ökningen enligt den uppgjorda öfvergångsplanen
att i stort sedt medföra en ganska jämn remontering — lägst 1 146, högst
1 227 remonter per år —, och komme remontbehofvet icke något år att
öfverstiga den i det föregående angifna maximigränsen af 1 250 stycken.
Generalskommissionen yttrar i fråga om stamhästar vid armén:
»Enligt generalskommissionens mening böra infanteriets samtliga
kompanichefer vara beridna.»
»1 taktiskt afseende vinnas härigenom väsentliga fördelar. Under
större fälttjänstöfningar har man nämligen ofta funnit, att befälsmekanismen
i sin helhet fungerar för långsamt och att truppdispositionerna stundom
kräfva en oproportionerligt lång tid. All orientering, terrängrekognoscering
och ordergifning skulle i hög grad kunna påskyndas, därest kompanicheferna
gjordes beridna. Detta skulle jämväl väsentligen underlätta
öfversikten och ledningen af kompaniets underafdelningar såväl under
bevakningstjänst som i strid. Vidare skulle kompanicheferna efter längre,
ansträngande marscher vara i stånd att med friska krafter ägna sig åt manskapets
omvårdnad samt truppens förplägnad och förläggning. Slutligen
kunna beridna kompanichefer vida bättre än oberidna under fredsöfningar
öfvervaka och leda sina kompaniers utbildning.»
»Generalskommissionen anser, på grund af hvad sålunda anförts, att
denna viktiga fråga bör erhålla den lösning, att hvarje kompanichef erhåller
en stamhäst.»
»En ökning redan under den här berörda perioden af remontantalet vid
kavalleriregementena till det antal, som skulle erfordras för att göra regementskvartermästare,
adjutanter och kompanichefer vid hvarje infanteriregemente
beridna, skulle emellertid dels ställa betydligt ökade kraf
på remonteringen, dels för reinontdressyren taga i anspråk större antal
underbefäl vid kavalleriregementena, än den under öfvergå!)gsåren knappa
manskaptillgången medgifver.»
»I betraktande häraf finner kommissionen en inskränkning tills vidare
af antalet för infanteriet afsedda stamhästar till det af chefen för generalstaben
föreslagna vara af omständigheterna betingad.»
»Äfven under förutsättning af denna inskränkning uti antalet, får icke
förbises, att dressyren af de nytillkomna remonterna kommer att på ett
kännbart sätt taga i anspråk befälet och särskildt den såsom remontryttare
Generalskommissionens
utlåtande
den
21/i5 1907.
It —102014. 2.
82
användbara personalen vid skvadronerna. Då emellertid en lättnad härutinnan
står att vinna, därest, såsom föreslagits, distinktionskorpralernas antal
per kavalleriregemente ökas från 20 till 23, anser kommissionen de
här framhållna svårigheterna i fråga om remontdressyren icke kunna förebäras
såsom skäl emot en anordning, som ur infanteriets synpunkt måste
anses såsom i hög grad eftersträfvansvärd. Hvad de nytillkomna ersättningsremonternas
skötsel vidkommer, torde densamma icke komma att vid
kavalleriregementena kännas betungande, under förutsättning af en ökad
uttagning för detta ändamål af icke vapenföra värnpliktiga.»
»Med anledning af det högst betydande antalet ökningsremonter, som
genom uppsättningen af infanteristamhästar under öfvergångsåren kommer
att tillföras kavalleriregementena förutom deras egna ökningsremonter, vill
kommissionen emellertid förorda, att för infanteriets räkning äfven en del
äldre, dresserade hästar uppköpas för att direkt tilldelas infanteriet eller
att eljest särskilda åtgärder vidtagas i syfte dels att lätta remonteringsväsendet,
som redan förut är hårdt anlitadt, dels ock att minska olägenheterna
för kavalleriet af att till vård och dressyr på en gång erhålla ett
allt för stort antal remonter.»
»Kommissionen förutsätter, såsom äfven chefens för generalstaben
förslag lärer åsyfta, att vid öfverlämnandet af stamhästar till infanteriregementena
de för kompanichefer afsedda komma att uttagas bland kavalleriregementenas
äldre hästar, medan de, som afses för regementskvarterinästare
och adjutanter, uttagas bland yngre och i full kraft varande
hästar.»
»Beträffande antalet stamhästar vid Positionsartilleriregementet har
chefen för generalstaben icke ifrågasatt någon ändring uti det enligt 1901
års härordning bestämda antalet, eller 60 hästar.»
»En ökning af antalet stamhästar vid positionsartilleriet finner emellertid
kommissionen betingad af de stegrade fordringar, som numera ställas
på detta truppslags rörlighet. Då positionsartilleriets hufvuduppgift är att.
åtfölja och understödja fälthären, anser generalskommissionen, att en ökning
af stam hästantalet vid Positionsartilleriregementet med 30 hästar är af
förhållandena betingad.»
»Till behandling inom generalskommissionen är öfverlämnad en af
chefen för Kungl. Boden—Karlsborgs artilleriregemente verkställd utredning
angående behofvet af stamhästar vid fästning sartilleriet.-»
»Af denna utredning framgår:
att den fördel försvararna af en befästad plats hafva framför den anfallande
i en noggrannare kännedom om kringliggande terräng och öfver
densamma gående kommunikationsleder m. m. varder illusorisk, så vida
83
icke möjlighet är för handen att vidmakthålla och öfver vidsträckta områden
kring de fasta försvarsanstalterna vidga denna kännedom, hvilket är
möjligt endast under förutsättning att befälet göres beridet;
att för ledningen af de grofva batteriernas eld behofvet af beridna observatörer
och rapportförare är lika stort som vid öfriga artilleritruppförband;
att för möjliggörandet af den vid strider om befästade platser nödvändiga
samverkan mellan de olika truppslagen, fästningsartilleriets officerare
måste indragas i den allmänna utbildningsgången för härens officerspersonal
i öfrigt och sålunda bland annat få deltaga i fält- och fälttjänstöfningar,
hvilket åter förutsätter, att nämnda personal göres beriden;
att lösandet af de betydelsefulla uppgifter, som tillkomma de rörliga
batterierna uti fästningskriget, förutsätter en viss grad af färdighet i ridning
och körning samt skötsel af hästar, hvilket allt i synnerhet i ett
klimat sådant som Bodentraktens, krafvel- utbildning hela året och sålunda
förutsätter tillgång på stamhästar;
att öfningar med anspända pjäser för utförandet af skarpskjutningar
måste företagas under alla årstider, icke minst under vintern, hvadan
hästar sålunda böra ständigt stå till förfogande;
att vid fästningsartilleriet förekommande skjutöfningar samt förskansnings-
och lägerarbeten m. m. kräfva ganska omfattande transporter till
och från öfningsplatserna, för hvilka kostnaderna uppgå till afsevärda belopp,
därest, såsom hittills måst ske, de erforderliga dragarna för hvarje
gång skola lejas; samt
att det minskade tilloppet af officersaspiranter till fästningsartilleriet
torde förklaras af utsikten att under hela eller största delen af tjänstetiden
blifva fästad vid Boden, hvaremot utsikten till en öfverflyttning af
personal mellan samtliga artilleritruppförband, hvilken i sin ordning förutsätter
ridskicklighet hos fästnigsartilleriets befälspersonal, utan tvifvel
skulle vara ägnad att främja officersrekryteringen.»
»Det antal stamhästar, som i anseende till det ofvanstående erfordras
för Bodenbataljonen, beräknas till 30 stycken.»
»Slutligen anföres, att de för Bodenbataljonens förseende med stamhästar
anförda skälen äfven gälla beträffande regementets till Karlsborg
förlagda bataljon, men att därest hinder skulle möta att för närvarande
tillgodose behofvet vid båda bataljonerna, Bodenbataljonen förordas att i
första hand erhålla behofvet fylldt.»
»Generalskommissionen anser de i det ofvanstående anförda skälen för
tilldelandet af stamhästar till fästningsartilleribataljonerna vara välgrundade.
I chefens för generalstaben förslag är jämväl behofvet af hästar
förutsedt, i det till grund för kostnadsberäkningarna antagits, att för
84
Bodenbataljonens behof ett antal af 30 hästar skulle årligen lejas under 150
dagar. Kommissionen anser emellertid dels på anförda grunder, dels af
kostnadsskäl tilldelandet af motsvande antal stamhästar vara att förorda.»
»Kommissionen, som anser, att båda fästniugsartilleribataljonerna böra
förses med stamhästar, förordnar, att efter den första sexårsperiodens slut
stamhästar tilldelas jämväl den till Karlsborg förlagda bataljonen.»
inom korn- Chefen för fortifikationen framhåller, att uppsättandet, i enlighet med
5Ttälldtföi-- af honom framställdt förslag, af en belysningsafdelning vid hvardera Svea
slag. och Göta ingenjörkår ökar behofvet af stamhästar vid hvardera kåren
med 2.
Kommitténs Kommittén anser i likhet med chefen för generalstaben och gene
n
a an e. rajskommjSgioneil fördelar vara förenade med införandet af stamhästar
vid infanteriet. Hvad beträffar antalet hästar, vore det visserligen såväl af
taktiska skäl, som med hänsyn till kompaniernas utbildning önskvärdt, om
det kunde, i enlighet med hvad af såväl chefen för generalstaben som af
generalskommissionen angifvits såsom önskvärdt, ökas utöfver det föreslagna,
om möjligt så att hvarje kompanichef erhölle en häst. Då emellertid härigenom
svårigheter torde komma att yppa sig för remonteringen och remontdressyren
vid kavalleriregementena, lärer en begränsning af antalet stamhästar
vid infanteriet till det af chefen för generalstaben föreslagna vara tillrådlig.
Då Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen äro afsedda för
användning å vederbörliga fästningars landfronter, gör sig jämväl vid dem
behofvet af stamhästar gällande, om ock ej till samma antal som vid Övriga
regementen.
Mot hvad af generalskommissionen anförts i fråga om stamhästar vid
Positionsartilleriregementet, Boden-Karlsborgs artilleriregementes bataljon i
Boden samt Fälttelegrafkåren har kommittén ej något att erinra. Hvad
särskildt beträffar fästningsartilleriet, där för närvarande inga stamhästar
finnas, torde böra framhållas, att det, enligt hvad verkställd beräkning
gifver vid handen, ur kostnadssynpunkt icke skulle ställa sig dyrare att
uppsätta 30 stamhästar än att leja ett motsvarande antal hästar under 150
dagar. I enlighet med chefens för fortifikationen förslag böra 2 stamhästar
tillkomma vid Svea och 2 vid Göta ingenjörkår.
De kostnader, som äro förbundna med uppsättandet af stamhästar i
enlighet med ofvanstående, uppgå, sedan organisationen blifvit fullt genomförd,
till:
85
Ordinarie kostnader.
Hästar för adjutanter m. fl. vid infanteriregementena 57,700 kr
Hästar för kulsprutafdelningarna....... 9,900 »
Ökning af hästantalet vid Positionsartillerirege
mentet.
...... 16,100 »
Hästar vid fästningsartilleriet.........16,100 »
ökning af hästantalet vid ingenjörtrupperna . . 4,300 »
Summa 104,100 kr.
Kostnader för en gång.
ökning af remontantalet för adjutanter in. fl........ 306,800 kr.
» » » » kulsprutafdelningar...... 20,300 »
» » » » Positionsartilleriregementet . . 33,800 *
» » » » fästningsartilleriet...... 33,800 »
» » » » ingenjörtrupperna......10,100 »
Summa 404,800 kr.
I anslutning till hvad ofvan anförts förordar
kommittén:
att vid infanteriet stamhästar uppsättas till nedanstående
antal nämligen:
vid hvartdera af de regementen, som afses skola
uppsätta kulsprutafdelningar ..........16
vid hvartdera af öfriga fältinfanteriregementen
å fastlandet..................10
vid Gottlands infanteriregemente......8
vid hvartdera af Karlskrona och Vaxholms grenadjärregernenten.
..............7
att vid Positionsartilleriregementet stamhästarnas
antal ökas med 30;
att vid Boden-Karlsborgs artilleriregementes bataljon
i Boden uppsättas 30 stamhästar; samt
att vid ingenjörtrupperna stamhästarnas antal ökas
med 5.
III. Reservorganisationen.
A. Reservorganisationer i utländska arméer.
Uti de allra flesta länder ingår organisation af reservtrupper såsom
ett led i härordningen, om äfven denna organitation i olika arméer nått
en olika grad af utveckling, beroende af den betydelse man tillmätt densamma
och de penningmedel man på grund häraf aktat nödigt att offra
därpå.
De olika värnpliktsuppbåden och deras underafdelningar inom den
tyska armén framgå af nedanstående teckning.
17 20 22
3
Land -
277a
327*
45
2 | 57 2 |
L | i n j e n |
Ak- | Aktiva |
tiva | arméns |
ar- | reserv |
mén | _ |
3 | 1 47» |
Land
1. uppb.
värnet
2. uppb.
127a
Ersättningsreserven
stormens 1. uppbåd
6 Va
Landstormens
2. uppb.
1 Vid kavalleriet och ridande artilleriet är tjänstetiden i aktiva armén 3 år.
87
Vid mobilisering uppbringas den aktiva armén (linjetrupperna),
hvilken bildar den i fredstid bestående hären, till krigsstyrka genom inkallande
af erforderligt antal årsklasser af aktiva arméns reserv.
Af dessa klasser uppsättas jämväl depåtrupper.
Reserven innehåller emellertid ett större antal klasser än som med
nödvändighet erfordras för fyllande af linjens och depåns behof. Af återstående
klasser bildas reservtrupper, sannolikt, där så erfordras, genom
inkallande äfven af de yngsta årsklasserna uti landvärnets första uppbåd.
Dessa reservtrupper afses att sammanföras uti högre förband och uppträda
vid sidan af linjetrupperna. De uppsättas vid härens samtliga truppslag.
Uti fälthären lära enligt uppgifter minst 23 reservdivisioner (reservarméfördelningar)
kunna uppsättas, bildade genom sammanförande af reservtrupper
af olika vapenslag.
Vid mobilisering torde vid dessa reservtrupp förband af första ordningen
regementschefs-, bataljonschefs-, kompanichefs- och adjutantsbefattningarna,
sannolikt ännu flera, komma att besättas med officerare uppförda på
regementenas aktiva stater, en anordning hvilken förefaller mycket antaglig
i betraktande af den rikliga tillgången vid regementena å aktiva regements-
och kompaniofficerare. För att öka antalet aktiva officerare vid
reservtrupperna torde reservofficerare i ganska stor utsträckning komma att
placeras till krigstjänstgöring vid linjeregementena.
Öfriga officerare vid dessa reservtrupper utgöras af reservofficerare,
nämligen dels f. d. aktiva officerare, dels till reservofficerare utbildade ettårsfrivilliga.
Underofficersplatserna besättas af reservunderofficerare, nämligen
dels f. d. aktiva underofficerare, dels till underofficerare utbildade ettårsfrivilliga
eller annat manskap, som vid afgång ur aktiv tjänst eller under
repetitionsöfningar i reserven befunnits lämpliga till underofficersbefordran.
Hvarje till aktiva arméns reserv hörande värnpliktig är skyldig
undergå 2 repetitionsöfningar om högst 8 veckor hvardera.
Af återstående klasser uti landvärnets första uppbåd, äfvensom af
andra uppbådets klasser uppsättas nyformationer. Dessa reservtruppförband
af andra ordningm afses för sekundära uppgifter, såsom till skydd
för etapplinjer och vissa hotade kust- eller andra områden, till ingående
uti vissa befästa platsers krigsbesättningar m. in. Till landvärnet hörande
värnpliktiga äro underkastade 2 repetitionsöfningar om 8-—14 dagar, dock
icke vid kavalleriet.
Uppbådsindelningen m. in. inom den franska armén framgår af
teckningen å nästa sida.
88
21 23 34 40 46
2 | ii | 6 | 6 |
Ak- |
|
|
|
tiva | Reserven | Territorial- | Territorial- |
ar- mén | armén | arméns reserv |
Vid mobilisering beräknas 4 af reservens 11 årsklasser utgå för att
uppbringa linjetrupperna till krigsstyrka. Med anlitande af de 7 återstående
årsklasserna torde vid flertalet infanteriregementen (de 145 »subdivisionära»
regementena, d. v. s. de, som ba eget inskrifningsområde)
komma att uppsättas ett reservregemente om tre bataljoner. Dessa reservregementen
sammansättas till reservbrigader och reservdivisioner, af hvilka
sistnämdna i allmänhet en torde komma att ingå uti hvarje armékår.
Ifrågavarande reservtruppförband afses sålunda till direkt förstärkning af
linjen och äro i högsta mening att betraktas såsom reservtrupper af första
ordningen.
För fyllandet af befälsbehofvet vid ofvannäinnda reservformationer
finnes vid hvart och ett af ofvannämnda 145 regementen en »cadre complémentaire»,
d. v. s. ett antal öfvertaliga officerare på aktiv stat af växlande
styrka, beroende af om regementet är i fred organiseradt på tre
eller fyra bataljoner. Vid flertalet regementen — tre-bataljons-regementena
— består ifrågavarande kader af 2 regementsofficerare, 8 kaptener, 4 löjtnanter
(samtliga officerare äro de äldsta inom sin grad) samt en del
underbefäl, enligt uppgift 3 per kompani.
Förutom dessa öfvertaliga officerare finnes vid hvarje regementsstab
1 öfverstelöjtnant och 1 major, hvilka ej äro bataljonschefer. Sålunda
finnas inalles, utöfver linjens behof, vid hvarje sådant regemente på aktiv
stat 4 regementsofficerare och 12 kompaniofficerare, d. v. s. regements-,
bataljons- och kompanichefer för reservregementet, öfrig vid mobilisering
erforderlig personal utgöres af officerare och underbefäl i reserv.
Enhvar af de 30 jägarbataljonerna har likaledes en »cadre complémentaire»,
bestående af 1 kapten och 1 löjtnant. Huruvida de 18 re
-
89
gionala regementena (utan eget inskrifningsområde), hviska sakna »cadres
complémentaires», skola uppsätta reservregementen, är ovisst.
Hufvudsakligen på grund af den mot de nuvarande »cadres complementaires»
gjorda anmärkningen, att deras officerare ej hafva full sysselsättning
i fredstid, äfvensom för att förbättra befordringsutsikterna, halva
i ett i december 1909 aflämnadt förslag till ny kaderlag för infanteriet
vidtagits en del förändringar, bland annat innefattande:
att »cadres complémentaires» skola uppsättas äfven vid de infanteriregementen,
som hittills saknat sådana; _ .
att »cadres complémentaires» skola hafva lika sammansättning vid
alla infanteriregementen och omfatta 2 majorer och 6 kaptener (hvarförutom
vid regementsstaben bibehållas de 2 regementsofficerare 1
öfverstelöjtnant och 1 major — som ej hafva bataljon); samt
att, i stället för den på så sätt minskade tillgången på vid linjeregementena
befintliga, för reservregementena afsedda aktiva officer are,
skall bildas en särskild »état-major particulier de _1’infanteri», bestående
af aktiva, utom regementena (vid skolor in. m.) tjänstgörande officerare,
sammansättningen af denna särskilda infanteristab är ej fullt känd; enligt
en uppgift skulle densamma omfatta 5 öfverstar, 15 öfverstelöjtnanter, 40
majorer, 75 kaptener och 150 löjtnanter.
Förslaget är ännu icke antaget.
Enligt ett likaledes, ännu ej fastställdt förslag till kaderlag för kavalleriet,
skulle äfven vid detta truppslag »cadres complémentaires» komma
att uppsättas, äfvensom en särskild »kavalleristab». Hvad artilleriet beträffar
äro formerna för reservorganisationen mindre kända; möjligen törne
på grund af en nyligen beslutad betydande ökning af antalet batterier
och därmed sammanhängande minskad tillgång å officerare, uppsättandet
af reservtruppförband hafva måst tillfälligtvis undanskjutas.
De värnpliktiga, som tillhöra reservens årsklasser, kunna inkallas till
två öfningar om resp. 23 och 17 dagar.
Bakom de nu omnämnda kunna vid behof resevtruppfUrband af andi a
ordningen, territorialtrupper, uppsättas. Enligt plan skall sålunda hvart
och ett af de 145 subdivisionära infanteriregementena kunna vid mobilisering
uppsätta ett visst antal bataljoner, i allmänhet 3. Vid öfiiga
truppslag afses likaledes ett flertal sådana reservtruppförband komma att
organiseras, exempelvis vid kavalleriet 36 oberidna skvadroner, vid ingenjör
trupperna 21 ingenjörbataljoner o. s. v. Officerarna vid dessa reservtrupper
tillhöra antingen pensionsstaten eller ock äro de reservofficeraie,
hvilka med sin årsklass öfverförts till territorialarmen.
12—102014. 2.
90
Territorial trupperna afses att dels jämte fästningsregementena ingå
i fästningsbesättningarna, dels tjänstgöra såsom skydd för etapplinjer, kusttrakter
och andra hotade landsdelar. Territorialarméns värnpliktiga äro
skyldiga undergå en vapenöfning om 9 dagar.
Såsom reservtruppförband af tredje ordningen torde slutligen kunna
räknas de, som uppsättas ur territorialarméns reserv och hvilka afses till
skydd för kommunikationslinjer och för andra lokala uppgifter. De värnpliktiga,
som tillhöra denna reserv, kunna inkallas till hö^st 7 dagars öfning
Inom ryska, armén hafva hittills funnits redan i fred fullt organiserade
reservtrupper vid infanteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna.
Dessa reservtrupper hafva dock i fred föga skiljt sig från vanliga
liftrupper. I likhet med dessa hafva de mottagit och utbildat rekryter
osv. Vid mobilisering hafva de undergått stark utsvällning. Närmast
torde dessa trupper kunna karaktäriseras såsom linjetrupper med svaga
kadrer. °
För närvarande pågår emellertid en genomgripande omorganisation
af den ryska armén, hvilket är anledningen till, att här ej kunna lämnas
lika fullständiga uppgifter som för andra länder. Det ser emellertid ut,
som om härvid de i fred bestående reservtrupperna skulle komma att försvinna
genom ombildning till linjetrupper.
Denna ombildning af hittills förefintliga reservtrupper utesluter naturligen
icke, att reservtrupper i vanlig mening kunna komma att uppsättas
vid.. mobilisering. Om och i så fall huru detta kommer att ske, är emellertid
för närvarande icke kändt.
Fn mellanställning mellan reservtrupper i egentlig mening och landstorm
intager riksvärnet, som består af alla vapenföra män i värnpliktsåldern
(21 43 år), som ej tillhöra stående hären eller dess reserv. I riks
värnet
ingå alltså dels sådana värnpliktiga, som förut tillhört stående
hären och dess reserv, dels sådana, som redan vid inskrifningen på grund
af lottdragning, familjeförhållanden osv. dit öfverförts.
Riksvärnet har i fred mycket ringa utbildning. Organisation i form
af fasta kadrer saknas i fred. ‘ Riksvärnet uppsätter vid mobilisering afdelningar,
hvilkas uppgift är dels att förstärka fälthären, dels och hufvudsakligen
att ombesörja lokal- och etapptjänst. Dessa afdelningar torde
närmast motsvara reservtrupper af andra ordningen.
Uppbådsindelningen inom holländska armén framgår af tecknino-en
å nästa sida. ö
91
19 20
28
35
50
15
! Aktiva armén
(Milisen) *)
Landvärnet
Landstormen
Vid mobilisering uppsättas vid hvart och ett af arméns 12 infanteriregementen,
förutom stab, 4 linjebataljoner och en depåbataljon, jämväl
2 reservbataljoner, afsedda att ingå i regementena vid sidan af linjebataljonerna;
tillsvidare och intill dess tillräckligt antal utbildade årsklasser finnas
i landvärnet för uppsättande af dess nedannämnda formationer, af ses dock
en af dessa reservbataljoner till besättningstrupper. Dessa bataljoner äro
alltså att hänföra till reservtrupper af första ordningen.
Såsom kader för de båda reservbataljonerna finnas på stat vid
hvarje regemente 1 öfverstelöjtnant eller major, 5 kaptener och 3 löjtnan
ter, i fred placerade vid regementstaben.
Vid hvarje fältartilleriregemente uppsättes vid mobilisering ett reservbatteri.
Angående dessa batteriers användning utfärdas särskilda bestämmelser
af krigsministern.
Reservtrupperna af andra ordningen utgöras af landvärnet, bestående
af 48 infanteribataljoner, 44 fästningsartillerikompanier samt ett antal
ingenjörkompanier. Äfven dessa reservtrupper hafva en ganska fast fredsorganisation.
Sålunda räknar exempelvis hvarje infanteribataljon en styrka
af 11 officerare och 93 underbefäl och meniga, hvilken personal, redan i
fred är underställd landvärnsdistriktets chef, som i krig är bataljonschef.
Land värnsmännen2) kunna inkallas till två repetitionsöfningar, hvardera
om sex dagar, hvarjämte befäl och meniga, som för sin utbildning så
önska, kunna tillåtas deltaga uti linjens öfningar.
Landvärnstrupperna äro afsedda dels att uppträda i förening med
eller vid sidan af linjen — enligt eu uppgift skulle härför afses 24 af.de
48 landvärnsbataljonerna — dels att utgöra besättningstrupper i fästningarna
m. in.
1) De beridna truppslagens värnpliktiga gå från milisen direkt in i landstormen.
2) Dock endast do som erhållit fullständig utbildning; de, som erhållit »förkortad utbildning»
(omkring V» åt hela rekrytkontingenten), synas ej hafva några öfningar i landvärnet.
92
Uppbådsindelningen inom belgiska armén framgår af nedanstående
teckning.
20
28
33
Akt
i v a armén
Reserven
Hvart och ett af arméns 19 infanteriregementen torde vid mobilisering
uppsätta en reservbataljon till samma styrka som en linjebataljon.
För detta ändamål finnes å regementets aktiva stat en kader (redan i fred
benämnd »reservbataljon») bestående af 9 officerare samt 39 underofficerare
och manskap. Reservbataljonerna torde komma att sammanföras två
och två till regementen samt två sådana till brigader, af hvilka en torde
ingå i hvar och en af härens fyra arméfördelningar. Reservtrupperna skulle
sålunda afses hufvudsakligen till linjens omedelbara förstärkning.
De värnpliktiga, som tillhöra infanteriets reservklasser, äro underkastade
en repetitionsöfning om 30 dagar.
Vid artilleriet och ingenjörtrupperna finnes likaledes på stat kadrer
för de reservtrupper, som vid dessa vapenslag skola organiseras.
Såsom af nedanstående teckning, utvisande uppbådsindelningen inom
danska armén, framgår, utgöres reserven af de värnpliktige som tillhöra
9.—16. årsklasserna.
31_ 39
8 | 8 |
Linjen | Reserven |
93
Enligt 1909 års härordningslag utvecklades reservorganisationen ganska
väsentligt. Vid infanteriet skola sålunda vid mobilisering kunna uppsättas
21 reservbataljoner,1 nämligen 2 vid hvart och ett af de tio infanteriregementena
samt 1 vid lifgardet. Dessa (utom lifgardets reservbataljon)
afses att sammanföras till 5 reservregementen om 4 bataljoner. Reservregementena
torde få antagas vara afsedda hufvudsakligen till förstärkning
af linjetrupperna. Den för desamma afsedda fast anställda befälspersonalen
skall utgöras vid hvarje regementsstab af 1 öfverste, 1 premiärlöjtnant
och 1 stabssergeant af linjen. Bataljonernas kadrer äro något
olika sammansatta, beroende af huruvida de uppsättas på Jylland-Fyen
eller på Sjselland. Sålunda räknar en reservbataljon på Jylland-Fyen, äfvensom
lifgardets reservbataljon:
1 öfverstelöjnant
2 kaptener
2 premiärlöjtnanter
5 löjtnanter . . .
1 stabssergeant .
3 stabssergeanter
2 öfversergeanter
3 öfversergeanter
2 sergeanter . .
6 sergeanter . .
. af linjen
af reserven
af linjen
af reserven
af linjen
af reserven*
af linjen
af reserven
En reservbataljon på Sjselland däremot räknar:
1 öfverstelöjtnant...........af reserven
4 kaptener..............» *
5 löjtnanter..............» »
1 öfversergeant............ af linjen
4 stabssergeanter!
4 öfversergeanter...........af reserven
8 sergeanter J
Denna till synes egendomliga olikhet i fråga om reservbataljonernas
kadrer, i det nämligen de för Sjselland afsedda äro i kvalitativt hänseende
vida svagare, torde finna sin förklaring däruti, att reservbataljonerna
på Sjselland, afses för fästningsförsvaret, de på Jylland och Fyen i första
hand för det rörliga fältkriget. Man torde sålunda äfven här kunna spåra
1 Antalet reservbataljoner var förut blott It; antalet linjebataljoner är oförändradt 31.
94
en återverkan på organisationen af truppförbandens tilltänkta användning
i krig.
Vid kavalleriet skola uppsättas 4 reservskvadroner, hvilka afses att
två och två tilldelas de jylländska kavalleriregementena, där linjestyrkan
uppgår till endast 2 skvadroner. Vid kustartilleriet skola uppsättas 6
reservkompanier, afsedda för Sjaslland och vid ingenjörkåren 2 reservkompanier,
afsedda ett för Sjadland och ett för Jylland. Af härordningslagen
framgår ej fullt tydligt, huru kaderpersonalen vid specialvapnen
tänkes fördelad mellan linjen och reserven. Det synes dock, som om
vid kavalleriet cheferna för de fyra reservskvadronerna skulle vara ryttmästare
af linjen samt vid kustartilleriet kompanicheferna kaptener af
reserven.
Vid samtliga truppslag utgöres den värnpliktiga befälspersonalen af •
sekundlöjnanter och underbefäl.
Beträffande öfningar för personalen äro officerare oeh underofficerare
af reserven skyldiga att årligen tjänstgöra under 30 dagar. Det värnpliktiga
befälet inkallas i regeln tillsammans med sin årsklass. Reservårsklassernas
utbildning omfattar vid infanteriet och kustartilleriet en öfning
som 6 dagar under något af 9.—12. värnpliktsåren. Vid kavalleriet
och ingenjörkåren synes emellertid någon sådan öfning ej förekomma.
Den genomgripande förändring som den norska armén genom härordningslagen
af 1909 och värnpliktslagen af 1910 genomgått, har haft
till mål skapandet af en stark linje, för hvilket ändamål det förutvarande
landvärnet sammanslagits med linjen. Af äldre årsklasser har bildats
ett nytt landvärn, hvarjemte tjänstetiden i landstormen utsträckts. Den
nu gällande uppbådsindelningen framgår af nedanstående teckning.
18 22____________ 34 42 55
4 | 12 | 8 | 13 |
| Linjen | Landvärnet |
|
| Landstorme | n |
Vid infanteriet skall hvart och ett af de 16 regementena uppsätta
en landvärnsbataljon (regementets fjärde bataljon) om 6 kompanier, jägar
-
95
kåren och de båda öfriga utom regementsförband stående bataljonerna
hvardera en land värn sbataljon om 2 kompanier. Inom Finnmarkens amt
förekommer ännu ej uppsättning af lan dvärns trupper.
Vid 11 land värnsbataljoner, hvilka äro förlagda inom militäriskt
viktiga distrikt, äro bataljonscheferna fast aflönade, ständigt tjänstgörande
majorer, vid öfriga bataljoner pensionerade majorer. Såsom kompanichefer
vid hvarje bataljon om 6 kompanier skola tjänstgöra: 1 fast aflönad kapten
»i distriktstjänst» (d. v. s. inkallad till tjänstgöring endast under de
årliga vapenöfningarna och under återstoden af året bosatt inom vederbörligt
distrikt), 1 pensionerad och 2 värnpliktiga kaptener samt 2 fast
aflönade fanjunkare »i distriktstjänst». Allt fast aflönadt befäl vid landvärnet
skall, då så lämpligen kan ske, för sin egen utbildning deltaga i
linjens öfningar.
Den jämförelsevis svaga sammansättningen af landvärnsbataljonernas
kadrer ger vid handen, att dessa bataljoner äro att anse hufvudsakligen
såsom reservtrupper af andra ordningen, hvilket torde vara så mycket
antagligare som den förstärkning, hvilken linjen år 1909 erhöll, utgjordes
af de 6 klasser som dittills ingått i landvärnet, d. v. s. skolat bilda
reservtrupper af första ordningen. Det har äfven från auktoritativt håll
yttrats i fråga om de 11 inom militäriskt viktiga distrikt förlagda bataljonerna,
att de skola »tjäna som besättningstrupper vid befästningarna, men
för öfrigt, när förhållandena tillåta det, också användas till stöd för det
rörliga försvaret». De inom mindre viktiga distrikt förlagda bataljonerna
torde afses uteslutande för sekundära uppgifter.
Vid kavalleriet skall hvarje sunnanfjällskt dragonregemente uppsätta
en i 2 afdelningar indelad landvärnskår, hvars kader utgöres af 1 pensionerad
major (kårchef), 1 fast aflönad ryttmästare »i distriktstjänst» och 1
pensionerad ryttmästare (afdelningschefer), biträdda af 1 fast aflönad kommandersergeant
»i distriktstjänst» och 1 pensionerad kommandersergeant
(eller standarjunkare). Nordanfjällska dragonregementet skall uppsätta
eu landvärnsafdelning med 1 fast aflönad ryttmästare »i distriktstjänst»
såsom chef och 1 fast aflönad kommandersergeant (eller standarjunkare) »i
distriktstjänst» såsom biträde. Landvärnskavalleriet kan i krig endast delvis
göras beridet — å utskrifna hästar — och torde vara afsedt att användas
på sin höjd som beridet infanteri.
Vid artilleriet skall hvarje fältartilleriregemente organisera 2 landvärnsafdelningar,
hvilka beräknas vid mobilisering kunna tillsammans uppsätta
omkring hälften så många batterier som regementet räknar i linjen.
Kaderpersonalen utgöres af 1 pensionerad major såsom chef, 1 fast aflönad
kapten »i distriktstjänst» och 1 pensionerad kapten såsom afdelnings
-
96
chefer samt 1 fast aflönad kommandersergeant (eller styckjunkare) »i distriktstjänst»
och 1 pensionerad kommandersergeant såsom biträden.
Vid positionsartilleriet skall uppsättas en landvärnsafdelning, vid
ingenjörvapnet ett antal dylika.
För landvärnet förekomma i fred inga andra öfningar än skjutöfningar.
Äfven den rumäniska armén har under de senaste åren (1908 och
1909) undergått en betydande omorganisation. Uppbådsindelningen, sådan
densamma blifvit genom lag af år 1909 bestämd, framgår af nedanstående
teckning.
21 23 28 38 42
2 | 5 | 10 | 4 | |
Ak | tiva armén |
|
| |
Stånd. | Reserv | Reserven | Milisen | |
tjänst |
|
|
|
|
3 | 4 |
|
|
Vid infanteriet skall en reservbataljon uppsättas vid hvarje regemente.
För närvarande finnas dock blott 34 reservbataljonskadrer mot 36
linjeregementen. Reservbataljonskadrerna äro fullt själfständiga enheter
med personal å särskild stat, men i administrativt hänseende förenade
med vederbörliga regementen. 25 af dessa bataljoner räkna en kaderpersonal
på aktiv stat af: 1 kapten (framdeles major, bataljonschef), 1
kapten, 1 löjtnant samt 24 underbefäl och menige.1 Vid de 9 återstående
bataljonerna tillkomma ytterligare: 1 löjtnant, 12 underbefäl och
123 meniga. Den öfvertaliga personalen finner i regel användning i den inre
tjänsten såsom kasärnofficerare, förplägnadsofficerare (intendenter) in. m.
Vid hvarje linjeregemente finnas dessutom en öfvertalig regementsofficer
(öfverstelöjtnant), hvilken i fred användes företrädesvis uti den inre tjänsten
och i krig afses för chefsbefattning vid reservtrupperna. Öfrigt befäl,
som erfordras för reservbataljonernas uppsättning, erhålles ur vederbörliga
reserver.
1 En ytterligare ökning af kadrernas styrka är föreslagen.
97
Keservbataljonerna sammanföras 2 och 2 till reservregementen och
dessa i sin ordning till reservbrigader och reservfördelningar, hvilka ingå
i linjearmékårförbanden.
De 9 jägarbataljonerna hafva likaledes en öfvertalig personal på aktiv
stat uppgående till 1 regementsofficer och 2 kaptener, hvarmed afses
att möjliggöra bataljonernas"utsvältning vid mobilisering till regementen
om 2 bataljoner.
Såsom af det ofvan anförda framgår afses samtliga ofvannämnda
trupper till linjens omedelbara förstärkande och äro alltså reserv truppförband
af första ordningen. Af äldre årsklasser skola emellertid organiseras reservtruppförband
af andra ordningen, afsedda för fästningsbesättningar m. in.
Uti italienska armén saknas ännu fasta kadrer för reservtruppförband.
Såväl landförsvarskommissionen som krigsministern hafva emellertid
framhållit nödvändigheten af sådana kadrers upprättande för de 51
mobilmilisregementena — i första hand för tillförsäkrandet af personal
vid regements- och bataljonsstaberna och frågan anses under den närmaste
tiden komma att föreläggas deputeradekammaren.
Inom bulgariska armén, hvilken under senare år undergått eu
betydande omdaning, infördes år 1909 en afsevärd ökning af infanteriregementenas
fast anställda personal, afseende att underlätta uppsättandet
af reservtrupper vid krigsutbrott. Inalles ökades för detta ändamål
truppförbandéns kadrer med 368 officerare, 656 »längre tjänande» (rekapitulanter)
och 3,432 man. En del af denna personal afses att bilda
stommen för s. k. »gränsvaktkompanier», hvilka äro reservtrupp förband
af andra, ordningen, medan vid hvart och ett af arméns 36 infanteriregementen
8 officerare, 16 »längre tjänande» och 50 meniga utgöra den
i fredstid befintliga fast anställda kadern för de reservtrupper, som skola
uppsättas vid mobilisering. Hvarje regemente skall uppsätta 2 reservbataljoner,
hvilka sammanslås till 18 reservregementen om 4 bataljoner.
Dessa äro sålunda reservtrupp förband af första ordningen.
B. Tidigare förslag till reservorganisation
i svenska armén.
Uti samtliga de härord ningsförslag, som under de senaste årtiondena
varit framlagda i vårt land, har reservorganisationen alltid intagit
13 —102014. 2.
98
1875 års här
ordningsförslag.
en plats mer eller mindre framskjuten, beroende af i hvad män organisationsförslaget
varit genomgripande.
Uti 1875 års härordningsförslag, hvilket var grundadt på en fullt
konsekvent tillämpning af den allmänna värnplikten, ingingo reservtrupper
till stort antal i härordningen.
Vid infanteriet skulle sålunda hvarje regemente vid mobilisering,
förutom de båda i fred befintliga linjebataljonerna, uppsätta två landvärnsbataljoner
(reservbataljoner). Dessa skulle erhålla en så fast sammansättning,
att de skulle kunna vid mobilisering direkt sammanföras med linjebataljonerna
till brigader om 4 bataljoner, en indelning som afsågs
komma till användning vid sådana tillfällen, då landets försvar kräfde att
hela dess krigsmakt, eller åtminstone större styrka än linjen, kallades
under vapen. Då en sådan kraftutveckling icke var af nöden, skulle
landvärnet icke, åtminstone ej i sin helhet, inkallas, utan linjen mobilisera
för sig, hvarvid två eller tre linjeregementen kunde sammanföras
till en brigad. Vid kavalleriet skulle regementena vid mobilisering i allmänhet
uppsätta 4 linje- samt 1 ä 2 landvärnsskvadroner (reservskvadroner).
Artilleriregementena skulle uppsätta 6 åkande linjebatterier och 2
åkande reservbatterier.
Reservtruppförbandens användning i direkt anslutning till linjetrupperna
möjliggjordes af den jämförelsevis ganska långa tid, som enligt förslaget
var anslagen åt den första tjänstgöringen. Denna tid uppgick nämligen
vid fotfolket och trängen till IOV2 månader, vid fotgardet, artilleriet
och ingenjörtrupperna till 12 månader samt vid rytteriet till 17 månader.
För möjliggörande af en så betydande utsvällning vid mobilisering
som den ofvan angifna, voro regementena försedda med ganska starka kadrer.
Vid ett infanteriregemente utgjordes sålunda den för landvärnsbataljonen
afsedda delen af regementets fast anställda kaderpersonal af:
1 bataljonschef,
4 kompanichefer,
4 löjtnanter,
4 fanjunkare,
4 sergeanter,
4 spel och
1 gevärshandtverkare.
Denna personal skulle dock vara i tjänstgöring endast under repetitionsöfningarna.
Manskapsstyrkan, som skulle utfylla dessa bataljoner, utgjordes af
landvärnets 6 årsklasser, dvs. de som befunno sig i åldern från och med
99
27 till och med 32 år. För beredande af erforderlig tillgång på underbefäl
och beställningsmän skulle vid hvarje truppförband finnas ett bestämdt
antal s. k. eliter, Indika uttogos bland därtill lämpliga värnpliktiga.
Därest icke tillräckligt antal frivilliga anmälde sig, skulle det felande antalet
uttagas genom lottning bland de värnpliktiga, som vant i tjänst
minst 10 månader. De sålunda uttagna skulle tjänstgöra intill dess två
år förflutit från deras inställelse till den första tjänstgöringen.
För samöfvandet af landvärnstrupperna skulle 7. och 8. årsklasserna
vara skyldiga undergå eu öfning om 10 dagar.
Jämväl uti det förslag till ny härordning som 1882 afgafs af sär-Jäv
skildt förordnade kommitterade, tillmättes reservorganisationen en bety- förslag.
delsefull roll. 1 första paragrafen af förslaget till »härens indelning» bestämdes
sålunda, att då hären sattes pä förstärkt krigsfot skulle, förutom
linie- och depåtrupper samt landstorm, tillkomma reservtrupper vid fot
folket, rytteriet och artilleriet. Antalet linje- och reservtrupper skulle vid
hvarje regemente vara:
vid fotfolket i regeln 3 linjebataljoner och 1 reservbataljon,
vid rytteriet 4 linjeskvadroner och 1 reservskvadron samt
vid fältartilleriet i regeln 6 åkande batterier och 2 reservbatterier.
För armén i dess helhet skulle kunna uppsättas:
72 linje- och 26 reservbataljoner,
40 linje- och 10 reservskvadroner,
39 linje- och 11 reservbatterier.
Såsom'' af det ofvanstående framgår, var 1882 års reservorganisation,
hvad infanteriet beträffar, kvantitativt sedt betydligt svagare än 1875 års
organisation. Ej heller torde de 1882 föreslagna reservtrupperna vant
afsedda för uppgifter af så kräfvande art som de, hvilka atsagos blifva
förelagda 1875 års reservtrupper. I motiveringen till 1882 års härordnmgsförslag
säges visserligen, att reservtrupperna afsågos att förstärka linjetrupperna
när behofvet det kräfde, men att denna förstärkning föie
trädesvis kommit att blifva indirekt, torde framgå däraf, att kommitterade
med afseende på reservtruppförbandens organisation uttalade, att
denna kunde göras mindre fullständig än linjens, då reservtrupperna i
allmänhet torde komma att tagas i anspråk blott såsom bevaknings- och
besättningstrupper å etapplinjer och fästningar osv. En dylik användning
för sekundära ändamål torde äfven finna sill förklaring däraf, att
tjänstgöringstiden för de värnpliktiga var satt till endast 90 dagar, hvilka
skulle fullgöras i en följd vid rytteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna,
100
men fördelade på 70 dagar under första och 20 dagar under andra året
vid fotfolket och trängen.
I öfverensstämmelse med reservtruppernas mera begränsade användning
enligt 1882 års förslag var äfven den för dem beräknade kadern af
fast anställd personal mindre än den år 1875 föreslagna. Det är dock
att märka, att infanteriregementets officerspersonal upptog i likhet med
hvad fallet var uti 1875 års förslag 1 major och 4 kaptener, afsedda att
bekläda befattningarna såsom bataljons- och kompanichefer vid reservbataljonen.
Det ytterligare befäl, som erfordrades för reservtruppförbandens
mobilisering, skulle till stor del fyllas af värnpliktiga. För ett infanterii
egementes mobilisering togos sålunda i anspråk 35 kompaniofficerare, 8
sergeanter, 22 korpraler och 30 vicekorpraler, hvilka ingingo uti de värnpliktigas
led utan att tidigare hafva innehaft fast anställning. Vid ett
kavalleriregemente togos af värnpliktigt befäl i anspråk 10 subalternofficeraie,
1 sergeant och 5 korpraler samt vid ett fältartilleriregemente i
allmänhet 13 subalternofficerare, 1 sergeant, 4 konstaplar och 4 vicekonstaplar.
Det var, såsom af dessa siffror framgår, hufvudsakligen officersbristen,
som man sökte fylla genom anlitande af den tillgång på lämplig
befälsämnen, som förefanns i de värnpliktigas led.
För utbildande af det erforderliga värnpliktiga befälet skulle vid
samtliga regementen anordnas officers- och underofficerskurser, hvilka skulle
pågå föl underofficeisaspiranterna under 4 och för officersaspiranterna under
6 månader, efter hvilkas slut aspiranterna befordrades till värnpliktiga
korpraler och underlöjtnanter resp. Befordran kunde sedermera ske till
värnpliktig sergeant och löjtnant resp., mot skyldighet att fullgöra vissa
repetitionsöfningar utöfver de i värnpliktslagen föreskrifna.
Någon repetitionsöfning .för de 6 årsklasser, som ingingo uti beväringens
andra uppbåd och hvilka afsågos att bemanna reservbataljonerna,
var icke förutsatt. Möjlighet till samövning af kaderpersonalen förefanns
under repetitionsöfningarna.
htimrdninqs- uti 1892 års förslag ti]1 förbättrad härordning framhölls den
förslag. stora betydelse]! af de uppgifter, som reservtrupper hade att fylla inom
härordningen: »Först det andra uppbådets befintlighet mäktade gifva åt
försvarsorganisationen den seghet och tänjbarhet, som särskilt inom ett
land med fåtalig befolkning vore oeftergiflig, därest ett kraftigt försvar
skulle vara tänkbart.»
De uppgifter, hvilka uti 1892 års förslag framhöllos såsom särskild!
ägnade att lösas af trupper, bildade utaf beväringens andra uppbåd,
voro:
101
tryggandet af operationsområden af jämförelsevis mindre betydelse, men
Indika dock voro af vikt för den försvarande att äga i sitt våld, skyddandet
af de vägar, utefter hvilka fältarméns förbindelser skulle upprätthållas,
mot fientliga företag, som ägde rum vid sidan af de större operationerna,
samt försvaret af vissa punkter af landet, hvilka på grund af sin stora
strategiska vikt blifvit befästade. Någon användning i direkt anslutning
till linjetrupperna var alltså uti 1892 års förslag, i motsats till hvad förhållandet
var i de båda föregående, visserligen betydligt mera omfattande
härordningsförslagen, icke förutsatt för någon del af reservtrupperna.
De voro afsedda uteslutande för sekundära uppgifter.
Häraf förklaras äfven att 1892 års förslag icke upptog någon som
helst kaderökning vid truppförbanden. Då därtill hvarken för underbefälsämnen
eller för någon annan kategori af de värnpliktiga tjänstgöringstiden
föreslogs utsträckt utöfver 90 dagar, var den naturliga följden, att befälstillgången
för de reservtruppförband, som möjligen skulle kunnat uppsättas,
måste blifva ytterst knapp. Uti förslaget angifves ej heller någon annan
utväg för uppsättandet af ett nödtorftigt antal befäl än att beröfva
andra afdelningar det för dem afsedda: »Af befäl och stammenige från
depåafdelningarna eller från de särskilda s. k. reservunderbefälsskolorna och
möjligen äfven ett mindre antal beväringsmän af första uppbådet samt af de
inkallade beväringsmännen af andra uppbådet uppsättas de nyformationer,
som pröfvas af nöden och som med den för handen varande befälskadern
kunna åstadkommas. Det mått af utsträckning, som enligt detta underdåniga
förslag förutsattes uti den allmänna värnplikten, medgifver icke,
att dessa nyformationers organisation — — — — — kan bestämmas en
gång för alla uti själfva härordningen.»
I själfva verket mäktade 1892 års förbättrade härordning ej uppställa
några reservtrupper. De båda grundbetingelserna härför saknades,
nämligen å ena sidan en sådan tillgång å fast anställd personal, som erfordrades
för beklädande af de högre befälsplatserna och å den andra sådana
bestämmelser uti värnpliktslagen, som möjliggjorde att ur de värnpliktigas
led framdraga erforderligt antal af det lägre befälet.
o O O O
1901 års härordningsförslag afsåg beträffande infanteriet, att hvarje
regemente skulle kunna vid mobilisering förutom 3 linjebataljoner och 1
depåbataljon, uppsätta 1 reservbataljon. Vid fältartilleriet skulle vid hvarje
regemente reservtruppförband kunna uppsättas, och vid kavalleriet borde
reservafdelningar till mindre styrka, i den mån tillgången på ridhästar det
medgåfve, likaledes kunna organiseras.
L901 års
ärordningsfnrslag.
102
För att vid infanteriregementena kunna organisera linje-, depå- och
reservtrupper till ofvan angifven styrka, skulle den fast anställda personalen
erhålla en sammansättning, som hvad reservbataljonen angår belöpte
sig till 1 major och 2 kaptener. För fyllande af återstående behof af befäl
skulle afses reservofficerare samt bland de värnpliktiga uttaget reservunderbefäl.
Den jämförelsevis'' svaga befälskadern för reservbataljonerna antyder,
att dessa i allmänhet afsågos för sekundära ändamål. De hufvudsakliga
uppgifter, inför hvilka reservtruppförbanden skulle kunna ställas, angåfvos
äfven uti förslaget vara: att stärka besättningarna å fästningar (i befästa
orter), att trygga utanför de egentliga krigsskådeplatserna belägna landsdelar,
som kunde utsättas för anfall af fientliga, mindre styrkor, att skydda
fälttruppernas förbindelser eller etapplinjer då dessa hotades och därigenom
göra det möjligt för fälthären att sammanhålla sina krafter in. m. d. Att
emellertid i andra hand och i den mån reservtrupperna hunnit utbildas
och samarbetas delar af desamma kunde afses till förstärkning af linjetrupperna
synes icke vara uteslutet, att döma af följande i förslaget förekommande
uttryck beträffande infanteriet och fältartilleriet: »Dessutom är
i nutida krig afgången af infanteri mycket stor och enligt erfarenheten
nödgas man ganska snart tillgripa uppbådandet af äldre värnpliktsklasser.»
»Reservformationerna vid fältartilleriet torde kunna spela en stor roll genom
att uppträda i förening med infanteriets reservformationer eller under
ett längre framskjutet skede af kriget användas till fälthärens omedelbara
förstärkande.»
Äfven om mot den år 1901 föreslagna reservorganisationen kunnat
erinras, att den kännetecknades af jämförelsevis svaga kadrer — om man
nämligen tager i betraktande, att annan officerspersonal i reserven då icke
beräknades än personalen å regementenas pensionsstater samt de officerare
som afsågos skola undergå utbildning för erhållande af första officersanställning
i reserven —, så motvägdes i viss mån denna svaghet genom den öfning
som den yngsta årsklassen uti beväringens andra uppbåd enligt förslaget
skulle undergå. Af andra uppbådets fyra klasser (i åldern 29 till 32 år)
skulle nämligen den yngsta (nionde) vid infanteriet, positionsartilleriet,
fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna och trängen årligen undergå
15 dagars repetitionsöfning.
C. Nu föreliggande förslag till reservorganisation
i svenska armén.
I. Reservtrupper vid infanteriet ur beväringens första uppbåd.
Cheferna för generalstaben och flottans stab yttra uti den gemen- Chefermis^
samma öfversikten beträffande ökningen af infanterivapnet: Jstaben och
»Den utveckling af landstridskrafterna, som föreslås skola äga rum^ottanystafc
under nu nämnda sexårsperiod, omfattar i främsta rummet en ökning af0/i8J™\go6.
arméns hufvud vapen, infanteriet. Såsom framgår af den gjorda utredningen
angående landstridskrafternas uppträdande under förutsättning att
varf lands oberoende kan varda hotadt, vare sig genom direkt anfall tran
någon af våra grannar eller såsom en följd af förvecklingar mellan andra
stater, hvaruti vi kunna blifva inblandade, har behofvet af en afsevärd
ökning utaf infanteriets stridskrafter gjort sig med skärpa gällande.»
°»Det minsta krafttillskott af infanteri, som funnits vara betingadt af
vårt nuvarande allmänna krigspolitiska läge, uppgår till den uti tvenne
arméfördelningar ingående styrkan, dvs. 24 bataljoner. Denna styrka motsvarar
i rundt tal de trupper, hvilka vi, så länge unionen ägde bestånd,
kunde påräkna från ^Norges sida, en förstärkning hvilken sannolikt toide
kommit att utgöras till öfvervägande del af infanteri.»
Uti förslaget till landtförsvarets stärkande under perioden 1908— Chef ensJör
1913 framhåller chefen för generalstaben ytterligare betydelsen af infam staben förteriorganisationens
utveckling genom uppsättandet vid hvarje infanteri - slag den
regemente på fastlandet under repetitionsöfningarna och vid mobilisering
a ^ytterligare en bataljon utöfver de nuvarande tre, äfvensom behofvet för
detta ändamål af en ökning utaf befälspersonalen på regementenas aktiva
stater.
Chefen för generalstaben yttrar i denna fråga:
»Redan uti 1900 års förslag till ny härordning afsåga med den då
ifrågasatta kaderökningen uppsättande vid samtliga infanteriregementen å
fastlandet af ytterligare en bataljon förutom de tre (vid Karlskrona och
104
Vaxholms grenadjärregementen två) linjebataljonerna och depån. Det
härmed afsedda tillskottet uti försvarskraft blef dock icke möjligt att vinna,
enär riksdagen ej kunde skänka sitt bifall till den föreslagna kaderökningen.
»
»Uti riksdagens skrifvelse angående denna punkt uttalades emellertid,
att riksdagen icke förbisett betydelsen af nämnda kaderökning vid
infanteriregementena, äfvensom att riksdagen fann sig endast för närv
ar ande icke kunna bifalla densamma.»
»Genom unionsupplösningen har, såsom redan uti annat sammanhang
påvisats, krafvet på en ytterligare utveckling af vårt lands försvarskrafter,
och därvid i första hand på hufvudvapenslagets — infanteriets — ökande,
med stegrad skärpa gjort sig gällande, i det att ej allenast de för försvaret
påräkneliga stridskrafterna genom den norska unionskontingentens
bortfallande undergått en betydande minskning — med omkring 18,000
man, motsvarande ett 20-tal infanteribataljoner —, utan äfven längden af
Sveriges landgräns mot främmande makter nära fyrdubblats, hvarigenom
vårt militärpolitiska läge i allmänhet väsentligen försämrats.»
»Under sådana omständigheter är det af största vikt, att frågan om
infanteriorganisationens utveckling med det snaraste upptages till förnyad
pröfning, i hufvudsyfte att åstadkomma de nödvändigaste betingelserna
för ett effektivt tillgodogörande för försvaret af den tillgång på utbildadt
beväringsmanskap, som genom värnpliktslagen ställes till förfogande.»
»Med den ifrågasatta personalökningen har i första hand afsetts att
tillgodose behofvet af ofticerspersonal. Man kan nämligen icke göra sig
räkning på att utan eu efter mobiliseringsbehofvet tillmätt ökning af
officerskåren erhålla befäl till ett infanteriregementes samtliga mobiliserade
förband. Tillgången på officerare å stat, öfver stat och uti regementenas
reserver är ej större, än att den knappt motsvarar behofvet vid redan nu
uti mobiliseringsplanerna uppförda infanteri truppförband, etappformationer
in. in., som af regementena skola uppsättas, äfven om fordringarna på
fältduglighet ställas så lågt, som med infanteriets tjänstbarhet kan vara
förenligt. Brist uti högre grader kan icke heller utöfver en viss gräns
fyllas genom uppflyttning från lägre, så mycket mindre som man snart
sagdt ingenstädes har att anteckna öfverskott.»
»Uti kung!, propositionen n:r 2 till 1901 års riksdag angafs befälsbehofvet
vid de då föreslagna reservtrupperna skola till hufvudsaklig del
fyllas med pensioneradt befäl jämte sådant befäl, som erhållit utbildning
enbart för anställning vid reserverna. Af denna grund ansågs den för
dessa truppförband särskildt afsedda kaderökningen kunna begränsas till
1 major och 2 kaptener per infanteriregemente. Såsom förhållandena nu
105
»estaltat sig, är det emellertid icke tillrådligt att gifva något af infanteriregementets
mobiliserade fältförband en organisation af den jämförelsevis
ringa fasthet, som måste förutsättas hos de uti 1901 åis häroidningsförslag
uppförda reservtrupperna.»
»Så länge unionen med Norge ägde bestånd, torde reservbataljonerna
vid krigstillfälle icke behöft ställas inför uppgifter af den kräfvande beskaffenhet
i fråga om rörlighet, manöverfärdighet och taktisk användbarhet
i allmänhet som de, hvilka föreläggas linjebataljonerna till lösning.
Reservbataljonerna kunde under sådana förhållanden måhända gifvas en
något svagare organisation i afseende på befälspersonalens antal och kvalitet
än regementets öfriga bataljoner. Efter unionsupplösningen är så
icke längre möjligt. Krigslägen kunna lätt inträffa, då samma fordringar
måste ställas på de truppförband, hvilka uppträda inom sekundära operationsområden,
som på dem, hvilka ingå i hutvudhären.»
»Det är därför ensidigt att kunna gifva de fyra bataljoner, som ett
infanteriregemente bör vid mobilisering uppställa, i det närmaste ensartad
sammansättning. Om detta nu icke kan sättas i fråga beträffande befäls
personalen i dess helhet, måste dock såsom oeftergiflig uppställas den
fordran på organisationen, att samtliga de infanteribataljoner, hvilka mobiliseringsplanen
upptager, äga tillgång på en redan i fred befintlig kader
af åtminstone bataljonschef med adjutant jämte 4 kompanichefer. Åt
denna orsak hafva '' uti de bilagda tabellerna upptagits beställningar för
1 major, 4 kaptener af andra klassen och 1 löjtnant åt andra klassen vid
hvardera af Lifregementets grenadjärer och därmed enligt 1901 års härordning
jämställda 22 regementen, äfvensom vid Svea och Göta liigarden.
I detta sammanhang kan förtjäna erinras, att redan uti 1875 års härordningsförslag
antalet majorer vid ett regemente var upptaget till 4 och
antalet kaptener till 21.» o
»En fältorganisations fasthet beror emellertid i väsentlig man åt,
huruvida dess olika delar kunnat före krigsutbrottet behörigen samarbetas.
I ändamål att bereda befäl och meniga tillfälle att redan i fred samöfvas
inom det antal enheter, regementet skall i fält uppställa, vore synnerligen
önskvärd!, om en indelning på 4 bataljoner kunde komma till stånd undei
revementsöfningarna. Utan den här föreslagna kaderökningen inom officcis
graderna är detta emellertid icke möjligt, och äfven med den ifrågasatta
ökningen blifver befäl stillgången ganska knapp ej blott för fyllande åt
offieersbehofvet, utan äfven och kanske i ännu högre grad hvad angår
besättandet af erforderligt antal underbefälsbefattningar. Något öfverskott
på underofficerare är sålunda icke att påräkna för utjämnande åt
officersbristen.»
14— W‘2IH4. ''I
106
»Under den tid af utbildningsåret, då regementets innevarande
styrka, förutom af den fast anställda personalen, utgöres endast af beväringsrekryter,
kan organisationen på 4 bataljoner gifvetvis icke genomföras.
Det oaktadt kommer den föreslagna officerspersonalen att under
sagda tid till fullo tagas i anspråk för arbetet vid regementets olika skolor
för värnpliktiga och fast anställda, för inskrifningsväsendet in. m. Vid
beräkningen af verklig tillgång på befäl för utbildningsarbetet måste nämligen
af personalen enligt stat först och främst frånräknas såväl en viss,
af erfarenheten gifven procent vakanta och tillfälligt sjuka som ock ett
icke obetydligt antal befäl af kompaniofficersgrad kommenderadt utom
regementet, såsom vid arméfördelnings in. fl. staber, vid för armén gemensamma
skolor och utbildningskurser in. in.»
»Skall vidare regementschefen icke helt och hållet uppgå uti förvaltningsbestyr
och arbete med inskrifningsväsende, mobilisering in. in.,
utan erhålla erforderlig tid för sin hufvuduppgift — planläggningen samt
ledningen och öfvervakandet af befälets och de menigas fältmässiga utbildning
—, torde det vara nödvändigt att gifva honom till omedelbart
biträde en regementsofficer, som kan under större delen af året helt och
ostördt ägna sig åt utredandet af de frågor på förvaltningens, mobiliseringens
och inskrifningsväsendets område, hvilka skola föreläggas regementschefen
till afgörande. Därtill kan lämpligen åt denne regementsofficer
öfverlåtas närmaste öfverinseendet öfver regementets gemensamma
underbefälsskolor m. fl. utbildningskurser. Oafsedt önskvärdheten af att
något lätta regementschefens arbetsbörda, skulle ifrågasatta anordning erbjuda
den beaktansvärda fördelen, att ett antal regementsofficerare finge
tillfälle att grundligt sätta sig in uti de mångahanda och kräfvande frågor
utanför trupputbildningens område, hvilka falla inom en regementschefs
befogenhet. Ordinarie bataljonschef behöfde ej heller dä för mångfaldiga
tillfälliga uppdrag tagas ifrån sitt egentliga arbete, truppens utbildning
och därmed i närmaste samband stående angelägenheter.»
»Ett öfverslag af behof och tillgång på kaptener efter genomförandet
af här förutsatt kaderökning gifver vid handen, att sedan utom regementet
kommenderade officerare in. fl. samt regementskvartermästaren och cheferna
för rekrytkompanierna frånräknats, det vid regementet icke återstår mer
ån 2 kaptener att planlägga och leda arbetet vid de skolor för utbildning
af såväl fast anställdt som reservunderbefäl, hvilka vid ett regemente måste
anordnas; att härvid ersätta kapten med äldre löjtnant är i regeln icke
möjligt, då annan ökning af antalet subalternofficerare — om man bortser
från de regementen, där kulsprutafdelningar antagas komma till uppsättning
— än med en regementsadjutant icke blifvit ifrågasatt. Tillgången
107
å subaltern officerare blir därigenom ej större, än att, sedan behofvet åt
vapenofficer, af adjutanter vid bataljonsstaberna och lärare vid of vanberörda
skolor för utbildning af underbefäl m. in. blifvit tillgodosedt, för
rekryt utbildningen icke återstår mer än 1 subalternofficer pei kompani.
Likväl har den nytillkomne regementsadjutanten beräknats gorå trupptjänst
hela året med undantag endast åt tiden för regementsöfningai na.»
»I det föregående har påvisats, huru ringa tillgången på befäl är för
infanteriets såväl mobilisering som fredsöfningar. Detta oaktadt och trots
vikten af att åt truppslagets samtliga mobiliserade förband förläna all
möjlig fasthet och stadga, har af ekonomiska hänsyn tanken på ökning åt
underofficerskåren måst öfvergifvas.»
»Underbefälsgraderna af manskapet hafva ej heller kunnat tillgodoses
i annan mån, än att för hvart ocli ett af fastlandsregementena nyuppförts
12 distinktionskorpralsbeställningar, tillkomna genom uppflyttning åt ett
motsvarande antal meniga volontärbeställningar.»
»Distinktionskorpraltrnas antal har ansetts böra ökas framför andra
underbefälsbeställningar af manskapet dels för att därigenom vinna ett
väl behöflig! tillskott af underbefäl, som kan förväntas nöjaktigt bekläda
befattningar, hvilka egentligen bort innehafvas af underofficerare, dels för
att förbättra volontärernas utsikter att nå den bäst aflönade underbefälsgraden
af manskapsklassen.»
Uppsättandet af de nya infanteribataljonerna ur beväringens första
uppbåd förutsätter emellertid eu ökning af antalet klasser i samma uppbåd.
Härom yttrar chefen för generalstaben:
»För att ersätta den minskning af för vårt landtförsvar påräkneliga
stridskrafter, som uppstått genom den norska unionskontingentens bortfallande,
måste, såsom förut framhållits, vid mobilisering uppsättas ett
större antal truppförband än hittills. Antalet värnpliktiga, som för detta
ändamål behöfva vid mobilisering tagas i anspråk, blifver följaktligen större
än det nuvarande. Det är företrädesvis infanteriet, som krafvel- ökning,
och en beräkning af å ena sidan sammanlagda behofvet af värnpliktiga
och å andra sidan de olika årsklassernas styrka gifven vid handen, att för
mobiliseringen af infanteriet, sådant detta nu föreslagits, erfordras minst
truppslag närmar sig eller uppgår be -
tio årsklasser. Äfven för andra truppslag närmar sig
hofvet till detta antal klasser.»
»l)å de nya truppförbanden skola ingå uti fälthärens linjeafdelningai
och sålunda måste vid mobilisering genast uppsättas, är det själffallet,
att bestämmelserna om rättighet att inkalla de för dem afsedda värnpliktsklasserna
samt om dessa klassers användning måste vara desamma som
108
för inkallelse och användning af öfriga i fälthären ingående klasser. De
i lagavarande klasserna måste sålunda tillhöra beväringens första uppbåd.
Detta räknar emellertid endast åtta årsklasser och måste därför ökas.»
... *VT1 åkning till tio årsklasser är dock icke under alla förhållanden
tillräcklig. Den yngsta årsklassen kan nämligen icke tagas i anspråk för
en mobilisering förr än den erhållit åtminstone nödtorftig rekrvututbildnmg
i hvilket fall den för fortsatt öfning kan ingå uti depåerna. Under
den del af aret, då nämnda klass sålunda icke kan användas, måste man,
tor fyllandet af det beräknade mobiliseringsbehofvet af tio klasser, inkalla
rån och med andra till och med elfte klasserna. Ur denna synpunkt
borde alltså forsta uppbådet räkna elfva årsklasser. Då emellertid den
e fte klassen, såsom nämndt, är behöflig endast under en del af året, kan
man inskränka uppbådet till tio klasser under förutsättning, att man äo-er
ratt att, intill dess under hvarje år den yngsta årsklassen kan användas,
ortoga öfver elfte klassen på samma sätt som för första uppbådet är
föreskrifvet. Pa dessa grunder hvilar dels den* föreslagna ändringen uti
varnphktslagen § 3 mom. 1 om utsträckning af tjänstetiden i beväringens
öisa, uppbåd från åtta till tio år, dels ock föreskrifterna uti det°nya
mom. 4, som fogats till § 28.» J
»Det beräknas här ofvan, att yngsta årsklassen skall kunna användas
under åtminstone senare delen af första tjänsteåret. Enligt den nuvarande
lydelsen af § 27 mom. 1 a) skall emellertid första tjänstgöringen vid
dar angitna truppslag fullgöras först under andra året. Såsom villkor för
begränsningen af första uppbådet till tio årsklasser fordras alltså jämväl
att sagda bestämmelse ändras på så sätt, att den ifrågavarande tjänst’
göringen skall taga sm början under första året. Härmed följer ock den
militära fördelen att få använda yngre och senare utbildade värnpliktiga i
stallet för aldre sådana, hvilka dessutom af sociala skäl böra i möjligaste
man skonas från tjänstgöring i linjen. Bestämmelsen, att den ifråga -varande tjänstgöringen skall taga sin början under första året bereder
dessutom möjlighet att, bättre än nu kan ske, ordna tjänstgöringen å
fästningarna. _ Slutligen må äfven framhållas, att. därest den nu föreslao-na
an dr ingen i tiden för första tjänstgöringens början icke vidtages, kommer
fou .. 08J nag°n dy lk öfnmg icke att äsa 1,11111 för ofvan sagda truppskm
tillhörande stora antal värnpliktiga, en omständighet, som torde komma
a menligt inverka på utbildningen inom truppförbanden under nämnda
ar, hvarförutom fredstjänstgöringens påbörjande kommer att för dessa
värnpliktiga uppskjutas ett år.»
109
Generalskommissionen yttrar beträffande chefens för generalstaben
ofvannämnda förslag, att kommissionen ville för sin del tillstyrka förslaget,
enär krafvet på infanteriets utveckling innebure ett återupptagande
och fullföljande af det förslag till upprättande af nya truppförband af detta
vapenslag, som år 1901 af Kungl. Maj:t förelädes riksdagen.
Generalskommissionen funne den af chefen för generalstaben föreslagna
kaderökningen vara väl grundad. För att emellertid tillförsäkra
samtliga kompanier erforderligt antal för tjänstgöring som kompaniadjutanter
lämpliga underofficerare ansåge kommissionen, att, utöfver af chefen
för generalstaben föreslagen personal, borde vid hvarje infanteriregemente
ytterligare tillkomma 4 underofficerare, däraf 2 sergeanter af första och 2
af andra klassen.
Genom den föreslagna kaderökningen, i förening med den utsikt till
betydligt ökad tillgång å reservunderbefäl, som vunnes genom föreslagen
utsträckning af tjänstgöringstiden för vissa värnpliktiga, blefve det möjligt
att under tiden för de årliga repetitionsöfningarna förfoga öfver en
befälskader tillräckligt stark att möjliggöra öfningar, förutom med regementets
nuvarande trenne, jämväl med en fjärde bataljon. Om äfven till
en början värnpliktstillgången inom de trenne till repetitionsöfningar samtidigt
inkallade årsklasserna vid vissa regementen blefve något knapp för de
fyra bataljoner, som regementena afsåges skola då uppställa, så funnes, i betraktande
af den alltjämt stigande folkökningen, grundad anledning till det
antagandet, att förhållandena framdeles äfven vid dessa regementen skulle
i detta hänseende ställa sig gynnsamma.
Redan nu uppginge nämligen vid nära halfva antalet infanteriregementen
beväringsrekrytstyrkan till omkring 700 man, vid vissa regementen
till en afsevärdt högre siffra. Äfven med beräkning af en ganska hög
afdragsprocent för de äldre årsklasserna medgåfve denna rekrytkontingent,
då tre klasser äro inkallade, anordnandet af öfningar med fyra bataljoner.
Beträffande den af chefen för generalstaben föreslagna utsträckningen
af tjänstetiden i beväringens första uppbåd yttrar generalskommissionen,
att densamma med nödvändighet betingades af den föreslagna ökningen
vid mobilisering. Af stabschefernas motivering frainginge, att icke
ens de föreslagna tio årsklasserna alltid skulle räcka till, utan att äfven
elfte årsklassen under viss del af året komme att tagas i anspråk för linjens
mobilisering. För att vinna enkelhet i lagbestämmelserna syntes därför
äfven sistnämnda årsklass böra öfverföras till beväringens första uppbåd,
dock utan att härigenom någon minskning finge uppstå i det antal
klasser, som enligt stabschefernas förslag skulle ingå uti beväringens andra
Generalskommissionens
utlåtande
den
•»/12 1907.
no
Generalskommissionens
utlåtande
den
9 c 1908.
uppbåd och uti landstormen. Tjänstetiden skulle sålunda komma att omfatta
elfva år i beväringens första uppbåd.
Uti sitt den 9. juni 1908 afgifna tilläggsutlåtande utvecklar generalskommissionen
ytterligare sin uppfattning angående organiserandet vid mobilisering
af en reservbataljon ur beväringens första uppbåd.
Äfven för det fall, att ingen yttre anledning tillkommit, som påfordrat
ett stärkande af arméns hufvudvapen, hade det utan gensägelse
varit en nödvändig åtgärd att för försvaret draga nytta af den utbildning,
som de värnpliktiga erhållit, äfven sedan de utträdt ur de åldersklasser,
som behöfva taga i anspråk för linjeafdelningarnas uppsättning. En åtgärd
i detta syfte vore också föreslagen i Kung]. Majrts nådiga proposition
till 1901 års riksdag, däri uppsättandet af gn reservbataljon vid hvarje infanteriregemente
å fastlandet förordades. Återupptagandet och ett ytterligare
utvecklande af detta förslag syntes nu nödvändigt. Därigenom skulle
redan inom den närmaste tiden kunna vinnas åtminstone någon ersättning
för förlusten af den norska unionskontingenten. För att emellertid detta
skulle kunna anses blifva fallet, måste dessa reservbataljoner gifvas en fastare
organisation än hvad som afsågs i 1901 års förslag samt uteslutande sammansättas
af manskap tillhörande beväringens första uppbåd. Med anledning
af vårt lands efter unionsupplösningen betydligt försämrade militärpolitiska
läge måste nämligen dessa bataljoner hädanefter ställas inför vida
mera kräfvande uppgifter än tillförne, hvarjämte de måste sättas i stånd
till att kunna mobilisera samtidigt med linjen.
Den kaderökning för dessa reservbataljoner, som upptogs i 1901 års
förslag, utgjordes af allenast 1 major och 2 kaptener. Fn så ringa ökningkunde
emellertid icke längre anses tillräcklig, om det med dessa reservbataljoner
åsyftade ändamålet — ett direkt förstärkande af linjetrupperna
— verkligen skulle, kunna ernås. Den minsta kaderförstärkning, som under
sådana förhållanden syntes kommissionen erforderlig, vore 1 major, 4
kaptener, 1 löjtnant och 4 sergeanter.
Mot storleken af denna kaderökning komme måhända den erinran
att göras, att svårighet skulle uppstå att bereda det nytillkomna befälet
full sysselsättning i fredstid. Enligt kommissionens åsikt komme ingalunda
någon sådan svårighet att uppstå. Det vore nämligen af stor betydelse
för regementets tjänstbarhet, att, på sätt chefen för generalstaben framhållit,
regementschefen mera än hittills frigjordes från bestyren med regementets
förvaltning, mobilisering och inskrifningsväsende för att mera
ostördt kunna ägna sig åt sin hufvuduppgift — »planläggningen samt ledningen
och öfvervakandet af befälets och de menigas fältmässiga utbild
O
o o
ning» — hvilket stode att vinna därigenom, att en särskild regementsofficer
^biträdde vid handläggningen af nämnda ärenden. Härtill koinme, dels
att de nuvarande på stat anställda regementsofficerarnas redan förut mångfaldiga
tillfälliga uppdrag blifvit genom de af Kungl. Maj:t den 11. sistlidna
oktober utgifna förordningarna angående förvaltningen vid arméns
truppförband ytterligare ökade efter det att chefens för generalstaben ineranämnda
förslag tdl försvarets stärkande afgifvits, dels äfven att förarbetena
för reservtruppernas och landstormens mobilisering och användning i krigstid
koinme att taga en betydande tid i anspråk för infanteriets regementschefer.
På grund af hvad nu blifvit anfördt. hölle kommissionen före, icke
allenast att den nytillkomne regementsofficeren kunde beredas full sysselsättning
i fredstid, utan jämväl att hans uppförande på stat \id regi men
tet vore ägnadt att i hög grad främja trupputbildningen vid detsamma,
då därigenom såväl regements- som bataljonschefer bereddes möjlighet att
mera än nu ägna sig åt sina hufvuduppgifter. De fyra kompanicheferna
afsåo-es att med biträde af de expeditionshafvande underofficerarna redan
i fredstid planlägga och förbereda reservkompaniernas mobilisering samt
omhänderhafva deras utrustning och förvaltning. Om nämligen dessa kompanier
skulle kunna motsvara de fordringar, som måste ställas på dem i
fråga om såväl fältduglighet som förmåga af hastig mobilisering, vore det
allcleles nödvändigt, att för desamma afsedda kompanichefer och expeditionshafvande
underofficerare uppfördes bland det fast anställda befälet.
De fyra kaptenerna funne i öfrigt sysselsättning såsom ställföreträdare för
sjuka, permitterade, utom regementet kommenderade eller af tillfälliga uppdrag
upptagna kompanichefer. Löjtnanten, som voro afsedd att tjänstgöra
såsom adjutant hos den nye regementsofficeren, kotnine att utgöra ett välbehöfligt
tillskott uti antalet subalternofficerare disponibla för tjänst vid
regementet.
Förutom ofvannämnda fast anställda personal erfordrades för organiserandet
vid hvarje infanteriregemente af en reservbataljon jämväl ett visst
antal reservbefäl. Den af Kungl. Maj:t under den 9. februari 1906 utfärdade
förordningen angående arméns reserver hade under de år densamma
hunnit tillämpas tillfört armén eu icke1 obetydligt ökad årskontingent reservofficerare
uti subalternofficersgraderna. Fn ytterligare ökning vore att emotse
genom införandet af s. k. förtidspensionering. Slutligen torde eu betydligt5
ökad tillgång å såväl reservofficerare som framför allt reservunderbefäl
kunna förväntas, därest eu utsträckning af tjänstgöringstiden för viss,a kategorier
värnpliktiga, såsom kommissionen föreslagit, blefve beslutad. Genom
anlitande af här angifna sätt för anskaffandet af den befälspersonal, som
erfordrades utöfver den ofvannämnda fast anställda, torde infanteriets å
fastlandet nu berörda reservbataljoner i fråga om tillgång å befäl komma
att tillfredsställa rimliga anspråk. Nu omhandlade reservorganisation borde
kunna genomföras under en period af sex år, eller från och med 1910
till och med 1915.
Särskildt Uti ett till generalskommissionens senare utlåtande fogadt särskildt ytt
''■generalma-
ran(^e uttalar sig generalmajor Tingsten beträffande förslaget om organist-
serandet af reservtrupper ur första uppbådet och särskildt i fråga om stor
yelleralshm-
^e^en den härför erforderliga ökningen af fast anställdt befäl:
missionens Vid eu nutida mobilisering inginge uti såväl fälthärens truppförband
“ som reservtruppförbanden både fast anställdt befäl och reservbefäl, hvartill
äfven koinme värnpliktigt befäl. Man mobiliserade nämligen icke fälthärens
bataljoner (merendels benämnda linjebataljoner) enbart med fast
anställdt befäl, ej heller reservbataljonerna enbart med reservbefäl och
värnpliktigt befäl, utan alltefter tillgången inginge alla tre slagen af befäl
i viss proportion uti linje- och reservtruppförbanden. önskvärdt vore ju
att vid mobilisering hafva stor tillgång på fast anställdt befäl, men å andra
sidan måste af kostnadsskäl den fasta befälskadern begränsas och icke göras
större, än hvad upprätthållandet af fredstjänstgöringen och bedrifvandet
af fredsutbildningen på ett fullt tillfredtssällande sätt kräfde.
Vid bedömandet af denna fråga torde man till en början icke böra
förbise, dels att den organisation af reservtrupper, som i det föregående
förordats, vore mera omfattande och af större betydelse än den reservtruppsorganisation,
som innehölls uti 1901 års förslag till härordning, dels
att fredstjänstgöringen ställde ökade fordringar på det fast anställda befälet,
fordringar som vore stegrade genom de nya förvaltningsföreskrifterna.
Vid ett infanteriregemente funnes nu, förutom chefen, tre regementsofficerare.
Af dessa skulle, förutom skötandet af vederbörliga bataljoner en
tjänstgöra i regementets expedition för att hufvudsakligen handlägga mobiliseringsärenden,
en utöfva kontroll öfver regementets kassaförvaltning och
en vara föredragande i ärenden rörande kasernvården och vara tillsyningsman
öfver densamma. Tillkomine nu ärenden rörande reservtrupperna,
deras organisation och mobilisering, uppstode behof af ytterligare en regementsofficer,
såsom tjänstgörande uti regementsexpeditionen, och det torde
vara lämpligt att åt honom äfven uppdraga beredandet af ärendena angående
landstormen och dess organisation. Att denne regementsofficer vore
i behof af en adjutant syntes själffallet, liksom ock att han, då någon af
de ordinarie bataljonscheferna hade förhinder (tjänstledighet o. d.), borde
öfvertaga befälet öfver dennes bataljon. Hvad de fyra kaptenerna och
underofficerarna angår, syntes full ersättning i fredstid kunna beredas äfven
113
dem. Förutom det att de borde tjänstgöra i stället för tjänstlediga, sjuka
eller bortkommenderade kaptener (underofficerare) borde, under ledning af
vederbörande regementsofficer, mellan dem uppdelas alla de göromål, som
hänförde sig till organisationen af reservtrupperna och landstormen, deras
mobilisering och mobiliseringsförråd med hvad mera därtill kunde höra.
Ifrågavarande personal borde utgöra ett målsmanskap för, att denna organisation
blefve behörigen tillgodosedd, att den, i mån af tillväxten af reservbefäl
och värnpliktigt befäl samt tillgången på munderings- och öfrig
utrustning, behörigen utvecklades o. s. v. Det lede icke något tvifvel, att
personalen komme att erhålla full sysselsättning. Och med hänsyn till
den omfattning och till den betydelse för landets försvar, som den ifrågasatta
reservtrupporganisationen vore afsedd att erhålla, måste det anses såsom
en angelägenhet af synnerlig vikt, att den fasta officers- och underofficerskadern
erhölle ofvan angifna tillökning. Denna syntes för öfrigt
böra ske på det sätt, att behörigt afseende fästes vid jämna och ändamålsenligt
verkande befordringsförhållanden.
o
2. Reservtrupper vid infanteriet ur beväringens andra uppbåd.
Sedan cheferna för generalstaben och flottans stab uti den gemen- Chefernas
samma öfversikten redogjort för den utveckling af armeorganisationen,
som af dem föreslagits skola ske med anlitande af tillgången å vhvn-flottan^ stcib
pliktiga inom beväringens första uppbåd, fortsätta stabscheferna: 6 iVsJl0s\gQgen
»I det ofvanstående föreslagen utveckling af landstridskrafterna motsvarar
det minimum åt ökad försvarskraft, som bör tillföras desamma
såsom en följd af vårt lands nuvarande krigspolitiska läge. Det bör
emellertid framhållas, att arméns organisation ej får anses hafva därmed
nätt den utveckling, som fullt motsvarar detta nya läge. Unionsupplösningen
beröfvade oss ej allenast en dittills påräknelig förstärkningskontingent,
hvars omedelbara ersättande med de här föreslagna åtgärderna
åsyftas, den omskapade jämväl, militäriskt sedt, vår västra landgräns, sa
att denna, från att dittills hafva utgjorts allenast en geografisk gränslinje
till en med oss förbunden stat, förvandlats till en militär gränslinje mot
ett främmande land. Härordningens fortsatta utveckling måste därför
åsyfta uppsättandet, förutom af de nuvarande och de här föreslagna trupp15—102014.
2.
114
förbanden, jämväl af erforderliga styrkor för ytterligare tryggande under
inträffande krigiska förvecklingar af vår långa landgräns mot väster. För
detta ändamål erforderlig manskapsstyrka står till förfogande uti de årsklasser
värnpliktiga, hvilka ingå uti beväringens andra uppbåd. Tillgången
å befäl för de truppförband, som på detta sätt skulle kunna uppsättas,
kan emellertid icke beräknas under den här omhandlade sexårsperioden
varda så stor, att en organisation af andra uppbådet kan under nämnda
tid ifrågasättas. Då vid sådant förhållande landstormen måste tills vidare
i stor utsträckning tagas i anspråk för hemortens försvar, har det ansetts
nödvändigt att nu framlägga förslag till fullständig organisation af detta
värnpliktsuppbåd.»
Chefernas Cheferna för generalstaben och flottans stab hade, såsom tidigare
staben^och anförts, föreslagit att två årsklasser värnpliktiga skulle öfverföras från
flottans stab andra till första uppbådet. I fråga om ersättande af dessa klasser yttra
laqforslaq , i i r 0 *7
den k/io 1906. stabschererna:
»Af andra uppbådet skola reservtrupper uppsättas. Behofvet af värnpliktiga,
som erfordras härtill, blifver framgent lika stort som hittills. Då
nu de två klasser, som detta uppbåd erhåller från landstormen, äro mindre
än de två, som det aflämnar till första uppbådet, och då, i enlighet med
hvad ofvan är sagdt, andra uppbådet eventuellt kan komma att få afstå
sin yngsta klass till första uppbådet, borde rätteligen för andra uppbådet
beräknas fem årsklasser. Då detta emellertid för närvarande icke torde anses
fullt behöfligt, har den nuvarande tjänstetiden i uppbådet, fyra år, bibehållits.»
Generals- Uti sitt utlåtande den 21. december 1907 anför generalskommis
nens
utlå- sionen, att den instämde med chefen för generalstaben uti hans åsikt, att
7 och uni°nsupplösningen icke allenast beröfvat oss den ofvan omnämnda unionsde''n
9,6 1908. kontingenten, utan äfven försvagat vårt allmänna militära läge, hvadan
kommissionen ville kraftigt betona vikten af, att den betydande värnkraft,
som förefunnes uti de äldre beväringsklasserna, fullt tillgodogjordes landets
försvar. Intet borde därför underlåtas, som kunde bidraga till en snar
och tillfredsställande lösning af frågan rörande organisationen af andra
uppbådet och dess användning för bildandet af reservtrupper.
Uti tilläggsutlåtandet af d. 9. juni 1908 framhåller generalskommissionen
vidare, att, med organiserandet vid mobilisering af en reservbataljon
vid hvarje infanteriregemente å fastlandet, tillgången på fältdugligt manskap
vid infanteriet ingalunda vore uttömd, därest tjänstetiden i beväringen
utsträcktes så som kommissionen föreslagit. Fn vidare utveckling af reservorganisationen
utöfver den ofvan afhandlade måste därför planläggas, hvar
-
115
vid såsom första mål borde sättas uppställandet af tillräckligt antal bataljoner
för öfvertagandet af de uppgifter, hvilka skolat tillkomma de år
1901 föreslagna reservbataljonerna. Då ifrågavarande uppgifter icke blefve
så kräfvande som reservbataljonernas ur första uppbådet, torde dessa senare
uppsatta reservbataljoners mobiliseringsbehof åt befäl till hufvudsaklig
del kunna fyllas genom pensioneradt befäl jämte sådant, som vunnit anställning
vid reserverna efter enbart därför undergången utbildning. Ett
snart ordnande af den s. k. förtidspensioneringen vore af synnerlig vikt
för fyllandet af detta befälsbehof, särskildt i fråga om kompanichefs- och
högre befattningar. Påbörjandet af dessa senare uppsatta reservtruppförbands
organisation torde kunna ske redan under sexårsperioden 1910—
1915. Den slutliga utvecklingen af infanteriets reservorganisation borde
afse uppställandet af så stor styrka, som tillgången på utbildade värnpliktiga
inom beväringens äldre årsklasser och på användbart reservbefäl medgåfve.
Hvad beträffade antalet årsklasser, som borde ingå uti beväringens
andra uppbåd, framhåller generalskommissionen, att ingen minskning borde
ifrågakomma under det nuvarande antalet (hvilket enligt stabschefernas förslag”
kunde i visst fall inträda), utan borde detta antal fortfarande vara fyra.
Den 3. mars 1909 hafva särskildt förordnade kommitterade afgifvit Kommitterabetänkande
och förslag angående upprättande af reservstater vid ai men frände och
och marinen. tfjwo/an
De
kommitterade framhålla till en början, hurusom nödvändigheten gående upp.
af tillgång på reservtrupper för stärkande af vår svaga armé läge i öppen rättande^
dag. De äldre beväringsklasserna erbjöde en riklig tillgång på manskap, ^[dZ-mén
men ett oöfverstigligt ''hinder för uppsättandet af reservtrupper i större och marinen.
omfattning läge i den rådande bristen pa för detta ändamål disponibla
officerare och underofficerare.
Hvad som i främsta rummet erfordrades, vore en reserv af fullt utbildade
officerare, lämpliga till kompani- och motsvarande chefer,_ men
därjämte förefunnes ett afsevärdt behof af regementsofficerare såsom befälhafvare
för reservbataljoner (-divisioner) och reservregementen, äfvensom af
underofficerare afsedda för kompaniadjutants- och motsvarande befattningar.
Enda utvägen för anskaffandet af en sådan reserv vore att söka
förmå officerare och underofficerare, som tillräckligt länge tjänstgjort vid
stammen, att mot någon ersättning öfvergå till reserven med skyldighet
att för bibehållande af sin militära duglighet tid efter annan deltaga i ölningar.
Beträffande formen för den ersättning, som skulle utgå åt reservpersonalen,
ansåge de kommitterade, att denna personal icke borde tillkomma
genom förtidspensionering, utan uppföras å beställningar på stat
116
och bilda en särskild reservstat med vissa löner, hvilka af innehafvare
efter afgång från reservstaten vid uppnådd pensionsålder skulle åtnjutas
såsom pension.
I fråga om lefnads- och tjänsteålder, som skulle erfordras för rättighet
att öfvergå till reservstat, syntes det första villkoret vara, att den,
som öfverginge till nämnda stat, skulle hafva tjänat så länge vid stammen,
att han förvärfvat tillräcklig tjänstevana för fullgörande af en kompanichefs,
resp. kompani adjutants befattning. I detta hänseende kunde man
lämpligen uppställa fordran på en minsta tjänstetid vid stammen af 15 år.
På det att den i förtid afgångne icke måtte hafva längre tid kvar att tjäna
vid reservstaten, än att han under denna tid kunde bibehålla sin tjänsteduglighet
utan att behöfva deltaga i allt för ofta återkommande och omfattande
militära öfningar, borde öfvergång icke medgifvas tidigare, än att
den som inträdde på reservstaten hade ungefär 15 år att kvarstå i tjänst.
Häraf skulle följa, att den lägsta lefnadsåldern vid öfvergången till reservstat
blefve 35 år lör kompaniofficerare och underofficerare, 40 år för majorer
och öfverstelöjtnanter, 45 år för öfverstar samt 50 år för generaler.
Den tjänstgöring, som borde åläggas befäl på reservstat, skulle enligt
koinmitterades förslag bestå uti deltagandet i en regements- eller motsvarande
öfning hvart annat år intill utgången af det fyrtionde lefnadsåret
och därefter hvart tredje år.
Lönebeloppen på reservstat för officerare och underofficerare beräknades
från och med den lägsta för öfverflyttning till reservstat medgifna
lefnadsåldern till och med året närmast före inträdet i pensionsåldern (då
lönen öfverginge till pension) efter en successivt stigande skala, nämligen:
för generaler från 3,720 kr. vid 50 år till 5,840 kr. vid 64 år,
för öfverstar från 2,520 kr. vid 45 år till 4,380 kr. vid 59 år,
för öfverstelöjtnanter från 1,680 kr. vid 40 år till 3,490 kr. vid 54 år,
för majorer från 1,530 kr. vid 40 år till 3,140 kr. vid 54 år,
för kompaniofficerare från 1,020 kr. vid 35 år till 2,540 kr. vid
49 år samt
för underofficerare från 370 kr. vid 35 år till 940 kr. vid 49 år.
På motsvarig! sätt beräknades lönebeloppen för intendenturkårens
till reservstat öfverflyttade personal.
För att reservstaten måtte omfatta endast fullt tjänstduglig personal,
borde ingen tillåtas kvarstå vid densamma längre än till den ålder, då han
skulle varit berättigad att afgå med pension efter innehafvande grad vid
stammen. För den, som öfverginge till reservstaten, borde valfrihet finnas
att genom fortsatta afgifter bevara änkepensionsrätten eller ock utträda ur
änkepensionskassan.
117
Beträffande det för armén erforderliga antalet officerare och underofficerare
på reservstat hade kommitterade låtit upprätta en tabell, upptagande
för infanteriet 56 öfverstelöjtnanter och majorer, 224 kompaniofficerare
och 224 underofficerare. Denna angåfve dock enligt kommitterades
åsikt endast en minimigräns, under hvilken man såvidt möjligt icke
borde stanna, då äfven med en sålunda beräknad reservstat bristen på
fullt utbildade officerare och underofficerare skulle blifva ganska kännbar,
när det en gång gällde att organisera landets hela värnkraft för försvaret
af vårt lands nationella oberoende.
Att på en gång uppsätta hela den erforderliga personalen på reservstat
läte sig tydligen icke göra, äfven om tillgång på hugade sökande
funnes. Det vore därför nödvändigt att fördela tillsättandet af beställningarna
öfver ett tillräckligt stort antal år.
Hvad arméns reservstat vidkomme, hade en tidigare kommitté utarbetat
alternativa förslag, enligt hvilka den såsom erforderlig beräknade
personalen på reservstat skulle uppsättas under loppet af 8, 10 eller 12
år. Kommitterade ansåge sig emellertid böra föreslå, att uppsättningen
skulle försiggå något långsammare, dels med hänsyn till möjligheten att
fylla de genom öfvergången till reservstaten uppkommande luckorna inom
officerskårerna, utan att detta på något sätt finge inverka hämmande på
en eventuell ökning af den aktiva staten,1 dels af kostnadshänsyn. Det
antal, som under den första femårsperioden beräknades kunna öfverföras
till reservstat utgjorde 120 officerare och 100 underofficerare.
Den kostnad i löner och pensioner, som den föreslagna reservstaten,
fullt genomförd, skulle kräfva, uppginge till omkring 500,000 kr. om året.
Under hvart och ett af de fem första åren beräknades kostnaden uppgå till:
1. året................ 85,000 kr.
2 » 145,000 »
3. »................ 205,000 »
4 » 258,000 »
ö‘ » ’............... 310,000 »
1 samband med förslaget om upprättande af en reservstat ville kommitterade,
ur synpunkten af befälets krigsduglighet, uppställa den fordran,
att hvar och en, som vore otjänstbar och ansåges obotlig, skulle vara
skyldig att inom viss tid afgå med pension. I detta syfte borde uti nådiga
brefvet angående grunderna för pensionering af arméns befäl m. in.
införas ändringar, hvarigenom
1 Den för uppsättandet af reservbataljoner ur beväringens första uppbåd föreslagna
ökningen.
118
dels den, som i och för tjänsten ådragit sig skada eller obotlig sjukdom,
som gjorde honom till vidare tjänstgöring oförmögen, ägde, så snart
detta förhållande blifvit vederbörligen styrkt, rätt att afgå med pension
jämte fyllnadspension, uppgående till lönens hela belopp.
dels löntagare, som uppnått den för rätt till fyllnadspension i den
tjänst han innehade stadgade lefnadsålder och som jämväl uppfyllt de
villkor, hvilka för erhållande af de samma tjänst åtföljande pensioner eljest
vore föreskrifna, vore skyldig att från tjänsten afgå, därest hans tjänstbarhet
befunnes så nedsatt, att Kungl. Maj:t eller den myndighet, som
honom till tjänsten utnämnt, pröfvade hans kvarstående icke längre vara
med tjänstens fordringar förenligt;
dels löntagare, som i minst tre år lidit af i eller utom tjänsten
ådragen skada eller obotlig sjukdom, som gjorde honom till vidare tjänstgöring
oförmögen, skulle, sedan detta förhållande blifvit vederbörligen
styrkt, äfven utan egen ansökning kunna från tjänsten skiljas mot åtnjutande
af pension af statsmedel till belopp, motsvarande pension jämte
fyllnadspension i den tjänst han innehade.
3. Reservtrupper vid specialtruppslagen.
för^enernl Efter att i sin gemensamt affattade öfversikt den 18. oktober 1906
;staben och hafva påvisat behöfligheten, på grund af vårt efter 1905 väsentligen ändÖfversiktdenni^e
miEtärpolitiska läge, af en utveckling af infanteriets organisation,
öfvergå cheferna för generalstaben och flottans stab till frågan angående
ökning jämväl af specialtruppslagen. Stabscheferna yttra härom:
»Det är visserligen sant, att uppsättandet af ytterligare 24 infanteribataljoner
synes böra medföra en motsvarande ökning af specialvapnen.
Dä emellertid en ökning af härens samtliga specialvapen motsvarande den
uti tvenne arméfördelningar ingående styrkan knappast kan ifrågasättas
under här berörda jämförelsevis korta utvecklingsperiod, och då en sådan
ökning skulle inom den närmaste framtiden nödvändiggöra betydande förändringar
uti den för endast få år sedan fastställda indelningen i områden
för de värnpliktigas inskrifning och redovisning, har förstärkningen af
antalet uti fälthären ingående truppförband ansetts böra för närvarande
omfatta allenast infanteriet.»
I öfverensstämmelse med detta uttalande har chefen för generalstaben
icke ifrågasatt någon utveckling af specialtruppslagen upder perioden
1908—1913.
119
Generalskommissionen uttalar i tilläggsutlåtandet den 9. juni 1908:
»Ehuruväl kommissionen uttalat, att en ökning af antalet linjeaf- sionens utdelningar
vid kavalleriet icke förutsattes vid den tilltänkta utvecklingen låtande^den
af landstridskrafterna, vill kommissionen likväl, då reservorganisationen
gifvetvis måste omfatta äfven specialvapnen, förorda organiserandet af reservtruppförband
till lämplig styrka vid hvarje kavalleribataljon. _ Någon
ökning af den fast anställda personalen anser kommissionen dock icke för
detta ändamål erforderlig.»
»Vid samtliga fältartilleritruppförband böra så snart ske kan och i
den mån tillgången å befäl och användbar materiel det medgifver reservbatterier
organiseras, ökning för detta ändamål af regementenas fast anställda
personal anser kommissionen icke behöfva ifrågakomma, under föiutsättning
att reservbefälsorganisationen utvecklas på det sätt, som af kommissionen
föreslagits.»
»I likhet med hvad som föreslagits vid kavalleriet och fältartilleriet
böra reservtruppförband organiseras jämväl vid ingenjörkårerna och fälttele°rafkåren.
ökning för detta ändamål af karernas fast anställda personal
anser kommissionen icke behöfva ifrågakomma, under förutsättning,
att reservbefälsorganisationen utvecklas på af kommissionen föreslaget sätt.»
»I likhet med hvad som föreslagits vid öfriga truppslag böra reserytruppförband
organiseras vid samtliga trängkårer. Ökning för detta ändamål
af kårernas fast anställda personal anser kommissionen icke behöfva
ifrågakomma, under förutsättning att reservbefälsorganisationen utvecklas
på af kommissionen föreslaget sätt.»
4. Kommitténs uttalande.
Såsom af det ofvan anförda framgår, förefinnes inom flertalet på
den allmänna värnplikten grundade arméer en mer eller mindre konsekvent
genomförd reservorganisation. Uti de härordningsförslag, som under de
senaste årtiondena inom vårt land sett dagen, har reservorganisationen jämväl
haft ett ruin, mer eller mindre framskjutet beroende af huruvida organisationsförslaget
varit genomgripande eller icke.
Alla organisationsförslag hafva emellertid intill år 1892 blifvit förkastade,
och därmed har äfven möjligheten till skapandet af en reservorganisation
undanskjutits. 1892 års förslag till förbättrad härordning
antogs visserligen, men den inneboende kraften i denna härordning
120
uiedgaf endast ordnandet af de värnpliktiga årsklasser, som afsågos
för linjen. 1901 års förslag till ny härordning antogs i vissa väsentliga
delar, men förkastades i andra och särskildt uti dem, hvilka företrädesvis
voro afsedda att utgöra reservorganisationens stöd, nämligen kaderökningen
vid infanteriregementena och utsträckningen till 365 dagar af
tjänstgöringstiden för de värnpliktiga vid fotfolket. Härigenom omöjliggjordes
anskaffningen af det för reservtrupperna erforderliga befälet, och
följden har blifvit, att reservtrupper hittills icke kunnat organiseras — åtminstone
icke i nämnvärd utsträckning. Den betydande kraft, som förefinnes
uti de äldre värnpliktiga beväringsklasserna, har sålunda icke kunnat
tillgodogöras försvaret. I betraktande häraf har kommittén ansett, att
denna i vår härordning ännu obrukade kraft bör, ej minst med hänsyn
till rikets ändrade försvarspolitiska läge, snarast möjligt tagas i anspråk i
så stor utsträckning, som förhållandena medgifva. Med så mycket större
skäl har kommittén pröfvat reservorganisationens ordnande böra inom den
närmaste tiden påbörjas, som chefen för generalstaben föreslagit organiserandet
under regementsöfningarna och vid mobilisering redan under
•6-årsperioden 1908—1913 af infanteribataljoner ur första uppbådets äldre
klasser, och generalskommissionen förordat införandet af en fullständig
reservorganisation omfattande såväl första som andra uppbådet under
6-årsperioden 1910—1915.
Då det gäller att uppdraga grundlinjerna för en reservorganisation,
torde först och främst böra erinras därom, att de värnpliktiga årsklasser,
som i allmänhet ingå uti reservtrupperna, äro hvarandra inbördes ganska
olika i fråga om förutsättningarna för användning i fält, en olikhet hvilken
gör sig särskildt gällande vid infanteriet, där ett vida större antal klasser
vid mobilisering tages i anspråk än vid specialtruppslagen.
Reservens yngre årsklasser stå linjens ganska nära, deras spänstighet
är ännu icke alls eller endast föga minskad, de under militärtjänsten förvärfvade
och under nyligen genomgångna repetitionsöfningar uppfriskade
kunskaperna och färdigheterna hafva endast föga hunnit förflyktigas eller
aftaga. Reservtruppförband sammansatta af sådana årsklasser blifva, om ej
omedelbart efter verkställd mobilisering, så efter en viss tid, användbara
vid sidan af linjens i det rörliga fältkriget.
Inom reservens äldre årsklasser däremot har ett ej ringa antal
af de värnpliktiga hunnit förlora den rörlighet och spänstighet, hvars
ägande är villkoret för, att mannen i ledet skall kunna uthärda ett
fälttågs äfven största ansträngningar. Det under de militära utbildningsåren
inlärda har förbleknat, i samma män som ett större antal år förflutit
efter senast undergången repetitionsöfning, och den i tjänst återinträdande
121
mötes åt i många afseenden nya förhållanden. Af sådana kategoiiei värn
pliktiga sammansatta reservtruppförband finna i regeln icke användning
vid sidan af eller till ersättande af linjetrupperna. Deras användning begränsas
till mindre kräfvande uppgifter, såsom försvaret af vissa utanför
de egentliga operationsområdena belägna trakter, Indika kunna blifva föremål
”för anfall af mindre styrkor, samt försvaret af egna och anfall mot
fiendens förbindelselinjer in. fl. liknande uppgifter.
Ett särskiljande enligt hvad ofvan framhållits, framförallt vid infanteriet,
af reser otrupp er af första och af andra ordningen är ett viktigt led
uti en väl ordnad reservorganisation. Ett motsatt förfarande, d. v. s. sam
manförandet af ett stort antal till åldern vidt skilda klasser uti en och samma
reservbataljon skulle nämligen innebära ett frivilligt afsågande af de fördelar,
som erbjuda sig med afseende på de yngre årsklassernas användbarhet
i det rörliga fältkriget. Ett sådant särskiljande kan äfven — såsom framgår
af den tidigare lämnade redogörelsen för reservorganisationen i ymsa
främmande arméer — spåras öfverallt, där man velat i största möjliga
utsträckning tillgodogöra sig resultaten af den utbildning, som staten med
ej ringa kostnader består de värnpliktiga under deras tidigare tjänsteår.
Den olikartade användningen af de båda kategorierna reservtrupper
framställer väsentligen olika kraf på rättigheten för Konungen att inkalla
och använda dem. De reservtrupper, som afses att direkt samverka med
linjen, måste vara lika användbara som linjetrupperna; de värnpliktiga
årsklasser, som ingå uti dessa reservtrupper, måste alltså i likhet med
linjens tillhöra beväringens första uppbåd och antalet klasser i detta uppbåd
afpassas därefter.
För de reservtrupper, hvilka afses för sådana mindre kräfvande uppgifter,
som i det föregående angifvits, erfordras icke samma grad af användbarhet
som för linjen; de värnpliktiga årsklasser, som ingå uti dem,
kunna därför tillhöra beväringens andra uppbåd.
De olikartade uppgifter, som tillkomma reservbataljoner ur beväringens
första och ur dess andra uppbåd, framställa vidare skiljaktiga ki af
på deras befälspersonal. Hvad antalet befäl vid en bataljon beträffar, måste
detta i allt väsentligt vara detsamma, oafsedt hvilket värnpliktsuppbåd bataljonen
tillhör, då nämligen truppförbandets taktiska användbarhet och manöverförmåga
är beroende af en bestämd indelning af detsamma uti underafdelningar,
en hvar med sin chef; befäl i reserv, beställningsmän, handtverkare
in. fl. kunna dock till antalet variera. Den viktigaste olikheten hänför
sig emellertid till befälets kvalifikationer. Vid linjeafdelningarna, där fordringarna
på truppens användbarhet för alla i fält förekommande förrättningar
äro ställda högst, måste finnas ett kvalitativt förstklassigt befäl. Vid land
16—102014.
2.
122
stormstrupperna, hvilkas användning är i allmänhet såväl taktiskt som
lokalt begränsad, kan man få nöja sig med ett vida svagare. Vid reservtrupperna
ställas fordringarna olika, beroende af huruvida de stå linjen
eller landstormen närmast.
I hvarje fall måste med afseende å befälspersonalens sammansättning
vid mobilisering reservbataljonerna ur första uppbådet stå linjebataljonerna
ganska nära, för så vidt dessa bataljoner skola kunna göras så mobila, att de
kunna operera i samband med linjen. De böra alltså — hvilket i alla välordnade
arméer är fallet — redan i fred till viss utsträckning vara försedda
med befäl på aktiv stat. Är så ej fallet, varder följden att vid mobilisering
linjeafdelningarnas kadrer måste försvagas genom allt för stora
detacheringar till reservafdelningarna. Detta kraf på en viss kaderökning
gör sig egentligen gällande vid infanteriet. Vid specialtruppslagen däremot
torde en sådan kaderökning icke erfordras, då nämligen antalet reservtruppförband,
som vid dessa truppslag kunna uppsättas, blir ganska
begränsad! utaf befintlig tillgång ej mindre på stamhästar än äfven på
materiel.
De uppgifter, som i fält komma att åläggas reservtrupperna göra
slutligen anordnandet af öfningar med viss eller vissa för desamma afsedda
årsklasser önskvärda. Sådana öfningar förekomma — såsom af
tidigare lämnad framställning af reservorganisationen i vissa främmande
länder framgått -— uti ett flertal arméer, medan man på några håll inskränkt
sig till öfningar allenast för reservtruppernas befäl.
Med hänsyn till hvad af chefen för generalstaben uttalats i fråga
om behofvet af en ökning utaf antalet infanteritruppförband och hvad af
generalskommissionen i sammanhang härmed anförts, får kommittén uttala
önskvärdheten af, att redan under den närmaste tiden anstalter vidtagas
för uppsättandet vid mobilisering vid hvarje infanteriregemente på fastlandet
af en reservbataljon ur beväringens första uppbåd.
Då kommittén i likhet med chefen för generalstaben och generalskommissionen
anser, att dessa bataljoner böra, för att den förstärkning,
som med dem afses, skall blifva fullt effektiv, kunna uppträda vid sidan
af linjetrupperna, och då under viss del af året härför erfordras tillgång
på ytterligare 3 klasser utöfver de nuvarande 8 i beväringens första uppbåd,
får kommittén uttala sig för, att antalet årsklasser i nämnda uppbåd
ökas till 11.
Medan för de reservbataljoner, som afsågos blifva organiserade enligt
1901 års förslag ifrågasattes en kaderökning per infanteriregemente af blott 1
major och 2 kaptener, har chefen för generalstaben i 1906 års förslag upp
-
123
ta oi t en kaderökning af 1 major, 4 kaptener och 1 löjtnant, hvarjämte 12
menio-a volontärbeställningar föreslagits skola uppflyttas till distinktionskorpralsbeställningar.
Härtill har generalskommissionen föreslagit en ytterligare
ökning med 4 sergeanter.
Kommittén, som instämmer uti hvad af chefen lör generalstaben
och o-eneralskommissionen anförts i fråga om de här berörda bataljonernas
användning i fält, särskildt vid jämförelse med de mindre krä
vande uppgifter, för hvilkas lösning de år 1900_ föreslagna reservbataljonerna
afsågos, uttalar önskvärdheten af, att den för dessa bataljoners organiserande
åfsedda kaderförstärkningen må framdeles komma att uppgå till
den af chefen för generalstaben föreslagna styrkan. Från att redan under
den närmaste tiden gifva kaderökningen denna storlek torde man emellertid
af nedan anförda skäl nödgas afstå.
Af såväl chefens för generalstaben och generalskommissionens uttalande
i denna fråga som äfven af ett till kommissionens utlåtande fogadt särskildt
yttrande framgår, att vid bestämmandet af kaderökningens storlek personalbehofvet
vid mobilisering icke kan vara den uteslutande afgörande faktorn. Det
galler äfven att tillse, det den nytillkomna personalen kan i fredstid erhålla
full sysselsättning under hela året. Hvad härutinnan anförts uti de
ofvannäinnda uttalandena torde äga full giltighet under förutsättning åt
365 dagars tjänstgöringstid för de värnpliktiga och därmed följande tjänstgöring
året rundt för all fast anställd personal vid samtliga infanteriregementen.
Det torde äfven hafva varit under denna förutsättning, som den
föreslagna kaderökningen befunnits i sin helhet påkallad ur fredstjänsto-örino-ens
synpunkt. Af de såväl chefens för generalstaben förslag som
generalskommissionens utlåtande bilagda öfvergångsplanerna för infanteriregementena
framgår nämligen, att kaderförstärkningen afsågs vala i sin
helhet tillkommen först från och med det år (1912), då en utsträckning
af tjänstgöringstiden för de värnpliktiga till 365 dagar förutsattes kunna
tidigast inträda.
Det synes äfven kommittén, som skulle svårighet yppa sig att bereda
hela den föreslagna kaderpersonalen full sysselsättning året om, så
länge tjänstgöringstiden för de värnpliktiga vid fotfolket ännu icke blifvit
utsträckt utöfver den nuvarande, eller 240 dagar.
Omfattningen af tjänsteåliggandena för den vid regementsexpeditionen
tjänstgörande personalen göra, såsom uti generalskommissionens
utlåtande, äfvensom uti ett till detta fogadt särskildt yttrande närmare framhålles,
behofvet af ytterligare en regementsofficer jämte adjutant för handläggning
af ärenden rörande reservtrupperna, deras organisation och mobilisering
samt för beredandet af ärenden angående landstormen, dess organisation,
124
öfningar och användning, äfvensom samarbetet mellan landstormen och
det frivilliga skytteväsendet, synnerligen kännbart. Grundad anledning
synes alltså föreligga att redan inom den närmaste tiden öka infanteriregementenas
kadrer med 1 major och 1 löjtnant af andra klassen.
Utan tvifvel vore det äfven önskvärdt, om under den närmaste tiden
kunde tillsättas jämväl de 4 kaptener af andra klassen, som afses till
kompanichefer vid reservbataljonen, om nämligen denna organisationsfråga
kunde betraktas uteslutande ur synpunkten af porsöl ad behof ve t i fält, Af
hvad uti denna fråga anförts har kommittén emellertid icke funnit sig
öfvertygad om, att redan under den närmaste tiden full sysselsättning skall
kunna i fredstid året om beredas åt samtliga fyra kaptener, vid hvilket
förhållande den med den föreslagna kaderökningen förenade kostnaden
synts kommittén val stor i förhållande till den fördel, som i fredstid stode
att därför vinna. Om däremot arbetet på förberedandet af reservkompaniernas
mobilisering och utrustning in. m. tills vidare fördelades på
endast två kaptener, sålunda att en hvar finge ansvara för två reservkompanier,
så torde en lämpligt afvägd arbetsbörda blifva dem ålagd.
En olägenhet är visserligen förenad med denna anordning så till vida,
att vid. mobilisering tvenne af reservbataljonens kompanier erhålla chefei,
hvilka icke vant i tillfälle att i fredstid göra sig så förtrogna
med reservorganisationen som önskligt vore; den här ifrågasatta anordningen
förutsätter emellertid, att samtliga till kompanichefer vid reservbataljonerna
afsedda officerare beredas tillfälle att under regements
öfningarna
föra kompanichefs befäl vid en för vissa tillfällen sammansatt
bataljon, hvars befälspersonal utses i enlighet med den personalfördelning»
som vid mobilisering skall gälla för reservbataljonen ur beväringens
första uppbåd. Inskränkningen af kompanichefernas antal till 2 synes
äfven böra förutsätta, att till chefer för de båda kompanier, hvilka i
fredstid sakna ordinarie chefer, utses fullt kvalificerade officerare på
regementets aktiva stat eller ock sådana, som, ännu vid full kraft, nyligen
därifrån öfvergått till pensionsstat. Att anförtro befälet öfver dessa reservkompanier,
hvilka skola kunna i fält användas vid sidan af linjetrupperna,
åt officerare, hvilka efter viss tids anställning å aktiv stat öfvergått till
reservstat och därefter endast med långa mellanrum fullgöra kortare öfningar,
synes i regeln icke vara tillrådligt. I betraktande af hvad ofvan
anförts finner kommittén en begränsning tills vidare af antalet kaptener
till 2 vara möjlig.
Hvad slutligen, beträffar sättet för anskaffning af fast anställdt underbefäl
för reservbataljonen, synes den af chefen för generalstaben med instämmande
af generalskommissionen föreslagna uppflyttning^! af 12 meniga
125
volontärbeställningar till distinktionskorpralsbeställningar vara en ändamålsenlig
åtgärd, då dels härigenom för minsta kostnad erhållas 3 dugliga
underbefäl per reservkompani, dels, såsom i annat sammanhang närmare
kommer att utvecklas, den nämnda åtgärden torde komma att i sin mån
bidraga till främjandet af volontäranskaffningen. Att, såsom af generalskommissionen
föreslagits, ytterligare öka tillgången på underbefäl med 1
sergeant per reservkompani, afsedd för tjänstgöring såsom kompaniadjutant,
har kommittén funnit icke vara med nödvändighet erforderligt.
Den årliga ordinarie kostnaden efter fullt genomförd organisation
för en ökning i enlighet med chefens för generalstaben förslag af infanteriregementenas
fast anställda personal med 1 major, 4 kaptener af andra
klassen och 1 löjtnant af andra klassen, äfvensom för uppflyttning af 1''2 meniga
volontärbeställningar] till distinktionskorpralsbeställningar, skulle uppgå till
801,235 kr. Om däremot i enlighet med hvad ofvan förordats, antalet kaptener
af andra klassen inskränkes till 2, men kaderökningen i öfrig!, bibehålies
oförändrad, uppgår motsvarande kostnad efter fullt genomförd organisation
till:
Ordinarie kostnad........... 576,600 kr.
I anslutning till hvad såväl af cheferna för generalstaben och flottans
stab som af generalskommissionen anförts beträffande tillgodogörandet för
landets försvar af den betydande värnkraft, som förefinnes uti beväringens
äldsta årsklasser, får kommittén uttala önskvärdheten af, att redan under
den närmaste tiden anstalter vidtagas för uppsättandet vid mobilisering vid
hvarje infanteriregemente på fastlandet af reservtruppförband ur beväringens
andra uppbåd. Organisationen af reservtruppförband vid detta uppbåd,
likaväl som vid det första, bör emellertid ske allt efter som tillgången
på befäl och utrustningspersedlar, det medgifver, och man bör icke vid
ett infanteriregemente uppskjuta med bildandet af reservtrupper därför,
att det t. ex. vid en viss tidpunkt icke är möjligt att vid andra uppbådet
uppsätta eu hel bataljon. Så fort det är möjligt att tillöka reservorganisationen
med blott ett kompani, bör det ske. På sådant sätt tillgodogöres
nämligen efter hand nationens försvarskraft i stegrad grad för landets
försvar.
Då kommittén ansett sig böra biträda förslaget om öfnerförandet af
tre årsklasser från beväringens andra till dess första uppbåd, och då andra
uppbådet med hänsyn till sina viktiga uppgifter icke bör numeriskt försvagas,
följer häraf att kommittén biträder törslaget om öfverföring åt tre
årsklasser från landstormen till andra uppbådet.
126
Då sålunda trenne årsklasser, hvilka nu äro befriade från mönstring
oskyldighet på den grund, att de tillhöra landstormen, öfverföras till
beväringen, har det varit satt i fråga, huruvida sådan skyldighet lämpligen
borde åläggas dem. En frikallelse från mönstringsskyldigheten kunde
gifvetvis icke medgifvas allenast de tre äldre årsklasserna i andra uppbådet,
medan skyldigheten kvarstode oafkortad för den yngsta, utan borde,
därest frikallelse skulle äga rum, denna gälla hela uppbådet.
Kommittén kan icke biträda tanken på en befrielse för beväringsklasser
från mönstringsskyldighet. Då redan under nuvarande förhållanden,
under hvilka ingen organisation af reservtrupper ur andra uppbådet
är afsedd och sålunda kontroll öfver dessa värnpliktiga icke är behöflig ur
synpunkten af deras användning i krig, mönstringsskyldighet dock är dem
ålagd, synes krafvel på denna skyldighets kvarstående framträda med ökad
skärpa i och med det, att uppbådet afses att organiseras vid mobilisering.
Den omständigheten, att kommittén, såsom i annat sammanhang anföres,
funnit sig böra afstå från yrkandet på.repetitionsöfning för årsklass ur
andra uppbådet, gör krafvet på mönstringsskyldighetens kvarstående för
detta uppbåd ännu starkare. Ett borttagande af den kontroll af beväringsmännen,
som ligger uti mönstringsinstitutionen, skulle återverka ofördelaktigt
äfven på landstormen, då nämligen uppgiftexma angående de värnpliktiga
i detta uppbåd, för hvilket ifrågasattes allenast en mönstring under
en nioårig tjänstetid i landstormen, måste blifva mindre tillförlitliga, ju flera
år som förgått efter det landstormsmännen senast undergått mönstring.
I själfva verket torde det omak, som åsamkas den värnpliktige genom
fullgörandet af mönstringsskyldigheten, vara ytterst ringa, då numera den
personliga anmälningsskyldigheten kan ersättas af adressanmälan.
Uppsättandet, i öfverensstämmelse med hvad ofvan förordats, vid hvarje
infanteriregemente på fastlandet af reservtruppförband ur beväringens andra
uppbåd betingar emellertid extra ordinarie kostnader för en gång för anskaffning
dels af gevär och mobiliseringsammunition, dels af intendenturutrustning.
Storleken af dessa kostnader är beroende af antalet sådana
förband, hvilket är inom vissa gränser växlande vid olika regementen. För
ett resei’vkompani beräknas sammanlagda kostnaden till omkring 84,000 kr.
Då af samtliga i fältutrustningen ingående persedlar gevär och mobiliseringsammunition
äro så till vida de viktigaste, att brist vid mobilisering å
dessa persedlar icke kan utan stor tidsutdräkt fyllas, synes vid anskaffningen
hänsyn böra tagas därtill, att behofvet af dessa persedlar blir i första
hand tillgodosedt. 1 öfverensstämmelse härmed har uti kostnadsberäkningarna
upptagits fullständig anskaffning af gevär och mobiliseringsammuni
-
127
tion för samtliga truppförband, som beräknats kunna uppsättas ur andra
uppbådet.
Villkoret för att öfver hufvud kunna vid infanteriet organisera
reservtruppförband ur beväringens andra uppbåd är emellertid, att det erforderliga
befälet förefinnes. Hvad underbefälet beträffar, måste detta komma
att till väsentlig del utgöras af värnpliktigt underbefäl. Det torde därför
vara nödvändigt, att sådan ändring införes uti värnpliktslagen, hvarigenom
den nuvarande bestämmelsen, att samtliga värnpliktiga såväl f. d. fast anställda
som högskoleelever (klasserna A och B enligt inskrifningsförordningen)
kvarhållas i första uppbådet under hela sin tjänstetid i beväringen,
varder upphäfd eller modifierad.
Hvad officerarna och underofficerarna beträffar är det i hög grad önskvärdt,
att bataljonschefer med adjutanter samt kompanichefer och kompaniadjutanter
vid andra uppbådets bataljoner äga sådan kroppslig spänstighet och
sådan förtrogenhet med militärtjänsten, att ifrågavarande bataljoner verkligen
blifva i befälets händer fullt användbara för de uppgifter, som
i krig åläggas dem, hvilka visserligen icke äro lika kräfvande som de, hvilka
föreläggas första uppbådets bataljoner till lösning, men dock hos det högre
befälet förutsätta ej ringa kraft och insikt. Att för detta ändamål ifrågasätta
en kaderökning af det på aktiv stat uppförda befälet, i likhet med
hvad som skett i syfte att tillförsäkra första uppbådets reservbataljoner
det erforderliga högre befälet, torde icke kunna ske.
Hufvuddelen af det högre befälet måste anskaffas på annat sätt och
kommittén får med hänsyn härtill förorda införandet af s. k. reservstatsbefäl.
Generalskommissionen har uti sitt utlåtande den 9. juni 1908 uttalat, att
»ett snart ordnande af den s. k. förtidspensioneringen är af synnerlig vikt
för fyllandet af detta behof (nämligen af befäl vid reservtrupperna ur
andra uppbådet), särskilt i fråga om kompanichefs- och högre befattningar».
Öfver det kort tid efter detta uttalande af särskild! tillkallade sakkunniga
afgifna »Betänkande rörande införande af fast aflönadt reservbefäl
vid armén», hafva de militära myndigheterna uttalat sig, hvarvid
samtliga truppförbandschefer utan meningsskiljaktighet uti allt väsentligt
tillstyrkt de däruti framställda förslagen. Det till kommittén öfverlämnade,
den 3. mars 1909 afgifna »Betänkande och förslag angående
upprättande af reservstater vid armén och marinen», hvilket, hvad armén
beträffar, till alla delar öfverensstämmer med ofvannämnda betänkande af
1908 och för hvilket en kortfattad framställning blifvit i det föregående
lämnad, har af kommittén tagits under ompröfning. Den uti nämnda
betänkande förordade reservstatsorganisationen anser kommittén vara syn
-
128
nerligen ändamålsenlig, då genom antagandet af en sådan organisation
O O'' O O o
dels möjlighet beredes att för en jämförelsevis ringa kostnad anskaffa för
tjänst vid reservtruppförband användbar personal af officers och underofficers
grad, dels en önskvärd ökad omsättning skulle framkallas inom officers-
och underofficerskårerna. De föreslagna bestämmelserna såväl angående
lefnads- och tjänsteålder, som skulle erfordras för rättigheten att öfvergå
till reservstat, och om skyldighet att afgå från samma stat, som äfven
den föreslagna tjänstgöringsskyldigheten för befälet finner kommittén
ägnade att bereda tillgång på ett för ändamålet kvalificeradt reservbefäl.
De föreslagna lönebeloppen synas vara afvägda med hänsyn såväl till före
inträdet å reservstat fullgjord tjänst å vederbörligt truppförbands aktiva
stat, som äfven till omfattningen af den föreslagna tjänstgöringsskyldigheten
för reservstatsbefälet. I betraktande häraf får kommittén, i syfte att bereda
tillgång på befäl för reservtruppförband vid infanteriet ur beväringens
andra uppbåd samt vid specialtruppslagen, förorda en reservstatsorganisation
i hufvudsaklig öfverensstämmelse med den af de sakkunniga föreslagna.
Denna organisation synes kommittén böra, på det förberedelserna i fredstid
för uppsättandet vid mobilisering af ifrågavarande reservtruppförband
må kunna utan tidsutdräkt igångsättas, snarligen taga sin början. Då
emellertid reservstatsorganisationen torde komma att orsaka en ökad omsättning
inom officerskårerna och då kommittén för andra ändamål förordat
viss ökning af den fast anställda officerspersonalen vid infanteriet,
har det synts kommittén af omständigheterna betingadt, att reservstatsorganisationen,
hvad officerspersonalen beträffar, ej må genomföras fullt så
hastigt som uti kommitterades förslag förutsattes. Kommittén vill därjämte
fästa uppmärksamheten vid, att befordran inom reservstaten från
löjtnants till kaptens grad ej torde böra ifrågasättas, med mindre de villkor
blifvit uppfyllda, hvilka gälla för befordran af motsvarande beställningsinnehafvare,
uppförd å aktiv stat.
Hvad beträffar de af ofvannämnda kommitterade föreslagna ändringarna
uti nådiga brefvet den 22. juni 1877 angående grunder för pensionering
af arméns befäl m. m. i syfte att från den aktiva staten aflägsna
dem, som där upptaga platser utan att vara tjänstbara och utan att enligt
nuvarande bestämmelser kunna skiljas därifrån, vill kommittén uttala
önskvärdheten af, att samtliga de föreslagna ändringarna måtte blifva inom
den närmaste tiden genomförda.
Den slutliga kostnaden för upprättandet af en reservstatsorganisation
är af de kommitterade beräknad till 500,000 kr. Under den här berörda
8-årsperioden förordar emellertid kommittén, att reservstatsorganisationen
må genomföras endast till den utsträckning, som motsvarar »första öfver
-
129
gångsperioden!'' enligt de kommitterades förslag. Under denna förutsättning
inskränkes den af organisationen betingade kostnaden vid periodens slut till:
Ordinarie kostnad........... 310,000 kr.
Å nedanstående teckning angifvas de linje-, reserv- och depåafdelningar,
som, i enlighet med i det föregående lämnad framställning, skulle
Andra uppbådet.
u p p b
det.
Första
3 linjebataljoner -
1 reservbataljon
ur
första uppbådet
-
Reservtruppförband
ur andra
uppbådet.
Kader:
Aktiv stat.
17—102014. 2.
Kader:
Aktiv stat.
Kader:
Reservstat.
Kader:
Pensionsstat.
130
kunna vid mobilisering uppsättas vid ett infanteriregemente samt de olika,
stater, hvarur befälet hufvudsakligen skulle tagas. Fördelningen på årsklasser
är endast approximativt angifven och torde i praktiken komma att
undergå vissa modifikationer.
Kommittén anser, i likhet med generalskommissionen, att reservorganisationen
bör omfatta icke allenast infanteriet, utan att jämväl reservtruppförband
vid specialvapnen böra vid mobilisering uppsättas. Ett bestämd
angifvande, på motsvarig! sätt som i fråga om reservtruppförbanden vid
infanteriet ur beväringens första uppbåd, af de styrkor, som härvid böra uppsättas
vid hvarje kavalleriregemente osv., torde icke kunna ske, då tillgången
å personal, hästar och materiel användbara för dessa reservtrupper kan vara
ganska olika vid olika regementen af samma truppslag, och då utjämning
regementena emellan icke lämpligen bör utöfver en viss gräns äga rum.
I allmänhet torde kunna sägas, att reservtruppförband vid specialvapnen
böra uppsättas till den styrka, som befintlig tillgång å befäl af
olika kategorier samt å hästar, fordon och materiel medgifver. Hvad särskild!
tillgången å befäl beträffar, anser kommittén i likhet med generalskommissionen,
att för organiserandet af reservtruppförband vid specialvapnen
böra lika litet som vid organiserandet af reservinfanteritruppförband
ur beväringens andra uppbåd någon ökning af regementenas fast anställda
personal ifrågakomma. De viktigaste befälsplatserna — befattningarna
såsom chefer för skvadroner, batterier, kompanier och motsvarande enheter
samt skvadrons-, batteri- och kompaniadjutanter, eventuellt äfven befattningarna
såsom bataljonschefer vid kavalleriet och divisionschefer vid fältartilleriet
— torde böra, såsom generalskommissionen föreslagit, besättas
med officerare och underofficerare å regementenas reservstater.
De årliga ordinarie kostnader, som äro förenade med uppsättandet
af befäl å reservstat vid specialvapnen, ingå uti de ofvan (sid. ) angifna.
kostnaderna för uppsättandet i enlighet med kommitterades förslag af en
reservstatsorganisation.
Storleken af de sammanlagda extra ordinarie kostnader för en gång,
som äro förbundna med uppsättandet af reservtruppförband vid specialvapnen,
är beroende på antalet sådana förband, hvilket, såsom ofvan angifvits,
är inom vissa gränser växlande vid olika regementen. Kostnaden
beräknas för såväl karbiner och mobiliseringsammunition som intendenturutrustning
uppgå för en reservskvadron till 39,400 kr. samt för ett reservbatteri
till 52,5u0 kr.
131
1 betraktande af hvad ofvan anförts förordar kommittén
beträffande reservorganisationen:
att redan under den närmaste tiden anstalter vidtagas
för uppsättandet vid mobilisering vid hvarje infanteriregemente
på fastlandet af en reservbataljon ur beväringens
första uppbåd, för hvilket ändamål kadern vid
hvarje sådant regemente bör ökas med 1 major, 2 kaptener
af andra klassen och 1 löjtnant af andra klassen,
hvarjämte 12 meniga volontärbeställningar böra uppflyttas
till distinktionskorpralsbeställningar;
att redan under den närmaste tiden anstalter vidtagas
för uppsättandet vid, mobilisering såväl af reservtruppförband
ur beväringens andra uppbåd vid hvarje infanteriregemente
på fastlandet, som äfven af reservtruppförband
vid specialtr uppslag en;
att en reservstatsorganisation i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med den af 1909 års kommitterade föreslagna
må snarligen komma till stånd;
att nu gällande bestämmelse uti värnpliktslagen,
att värnpliktiga tillhörande klasserna A och B under
hela sin tjänstetid i beväringen skola tillhöra dess första
uppbåd, varder upphäfd eller modifierad;
att antalet klasser i beväringens första uppbåd
ökas till 11 och i andra uppbådet bibehålies vid 4; samt
att samtliga af 1909 års kommitterade föreslagna
ändringar uti kung!,, brefvet den 22. juni 1877 angående
grunder för pensionering af arméns befäl må blifva inom
den närmaste tiden genomförda.
1904 års
organisation.
IV. Landstormsorganisationen.
A. Indelningen i landstormsområden.
För åstadkommande af en i möjligaste mån ändamålsenlig lösning
af frågan om landstormens organisation tillsattes af Ivungl. Maj:t den 31.
december 1902 en kommitté med uppdrag att verkställa en allsidig granskning
och omarbetning af ett utaf chefen för generalstaben den 18. november
1901 afgifvet förslag till organisation af härens landstorm. Sedan
denna kommitté den 8. april 1903 aflämnat sitt underdåniga betänkande,
framlade Kungl. Maj:t inför 1904 års riksdag en plan för landstormens
organisation, hvilken i allt väsentligt af riksdagen godkändes. Enligt
denna plan skulle landstormsorganisationen vara ordnad enligt följande
grunder:
1. Riket, med undantag af Gottland, som redan tidigare erhållit
sin landstormsorganisation, skulle indelas i 156 landstormsområden, af
hvilka de, som, på grund af sitt läge vid eller i närheten af kusten eller
norra landgränsen, kunde förutsättas behöfva uppkalla landstormen redan
vid början af ett krig — till antalet 83 — skulle benämnas landstormsområden
af första klassen och de öfriga 73 landstormsområden af andra
klassen.
2. Inom hvarje landstormsområde af första klassen skulle upprättas
ett landstormsförrad, innehållande vapen, ammunition samt erforderlig
intendenturutrustning för områdets landstorm. Andx-a klassens landstormsområden
skulle tillsvidare icke erhålla några landstormsförråd. För landstormen
inom dessa områden erforderliga vapen och ammunition samt
intendenturutrustning skulle förvaras i lämpligt belägna truppförbandsoch
intendenturförråd.
133
3. För hvarje landstormsområde af forsta klassen skulle förordnas
en landstormsomrädesbefälhafvare med skyldighet att utöfva befälet öfver
områdets landstorm, förestå dess expedition, öfva uppsikt öfver förrådet,
verka för de värnpliktigas deltagande i frivilliga skjutöfningar samt öfvervaka
det sätt, hvarpå skjutöfningarna med den af staten kostnadsfritt tillhandahållna
ammunitionen utfördes. Förordnandet af befälhafvare inom
andra klassens områden skulle uppskjutas, intill dess organisationen fullbordats
inom första klassens områden.
I landstormsområden af första klassen skulle därjämte förordnas en
landstormsförrådsförvaltare, hvilken skulle under uppbördsmannaansvar
handhafva områdets förråd.
4. Landstormstrupperna skulle utgöras hufvudsakligen af infanteri,
men i den mån förhållandena det medgåfve äfven af öfriga truppslag
samt af formationer för det lokala kustförsvaret, arbetsafdelningar m. m.
För mobilisering erforderlig befäls- och civilmilitär personal skulle redan
i fred vara utsedd.
5. Landstormens öfningar skulle ordnas på frivillighetens väg och
utgöras dels af skjutöfningar, för hvilkas utförande gevär och en viss
mängd ammunition skulle tillhandahållas af staten, dels af landstormsbefälskurser.
Skjutöfningarna skulle ställas i förbindelse med det frivilliga
skytteväsendet.
Tiden för organisationens genomförande beräknades till 5 år.
Genom nådiga förordningen om landstormen den 2. december 1904
bestämdes landstormsområdenas antal till 157.1 Till grund för indelningen
lades värnpliktsområdesindelningen på så sätt, att rullföringsområdena
delades i ett visst antal (vanligen två eller tre) landstormsområden. Förordningen
innefattade i öfrigt bestämmelser om landstormsmännens fördelning
på truppförband och formationer,2 om sättet för anställande af
landstormsområdesbefälhafvare och landstormsförrådsförvaltare samt deras
åligganden, om anordnande af landstormsförråd och om landstormens öfningar
m. m.
I öfverensstämmelse med den af riksdagen godkända planen för
landstormens organisation har för hvart och ett af åren 1905, 1906, 1907,
1908 och 1909 för bestridande af de för organisationens genomförande
beräknade årliga kostnaderna å ordinarie stat anvisats de enligt planen
erforderliga beloppen, nämligen för:
1 De af kommittén föreslagna 156 jämte Öfver Kalix landstormsområde.
2 Inom hvarje landstormsområde skulle i regel uppsättas en infanteribataljon om
2—5 kompanier.
134
1905 ................. 45,895 kr.
1906 ................. 70,750 »
1907 ................. 95,580 »
1908 ................. 120,410 »
1909 ................. 145,215 »
samt till erforderliga kostnader för en gång å extra stat beviljats 150,000
kronor om året. Medel hafva sålunda blifvit beviljade till genomförande
af den utaf 1904 års riksdag godkända delen af landstormens organisation,
d. v. s. inom 83 landstormsområden af första klassen.
Från 1904 års plan för landstormens organisation har dock den afvikelsen
gjorts, att ett visst antal landstormsområden af andra klassen
förändrats till områden af första klassen och organiserats såsom sådana
framför vissa utaf de landstormsområden af sistnämnda klass, som afsågos
i 1904 års riksdagsbeslut. Anledningen härtill har varit den, att vissa
landstormsområden af andra klassen på grund af landets genom 1905 års
händelser förändrade militärpolitiska läge erhållit en större betydelse än
vid tidpunkten för landstormsorganisationens fastställande. Behofvet af en
sådan afvikelse framhölls uti det vid 1907 samt 1908 års statsverkspropositioner
fogade protokollet öfver landtförsvarsärenden.
Efter det att riksdagen ej haft något att erinra mot den sålunda
förordade afvikelsen från 1904 års plan, utfärdades genom kungl. bref
den 8. november 1907 bestämmelser angående organisationen af vissa
landstormsområden af andra klassen inom tredje, femte och sjätte arméfördelningarna
såsom områden af första klassen. Detta orsakade i sin
ordning, att med organisationen af vissa områden af första klassen måste
tillsvidare anstå.
Antalet landstormsområden af andra klassen, hvilka på grund af
ofvan anförda skäl ansågos böra organiseras såsom första klassens områden,
var 21, medan antalet af de landstormsområden af första klassen,
hvilkas organisation blifvit uppskjuten, och hvilka hufvudsakligen voro
belägna inom första arméfördelningsområdet, uppgick till 9.
Såväl till genomförande af organisationen af dessa 9 områden af
första klassen som till fullbordande af organisationen inom de 21 områdena
af andra klassen anvisades af 1909 och 1910 års riksdagar dels å ordinarie
stat 182,425 kronor för 1910 och 198,225 kronor för 1911, dels å extra
stat 150,000 kronor för 1910 och 141,980 kronor för 1911.
Antalet organiserade eller under organisation befintliga landstormsområden
af första klassen utgör för närvarande 105, hufvudsakligen belägna
i rikets nordliga delar samt utmed dess land- och sjögränser. Af
dessa 105 områden hafva, såsom af det ofvan anförda framgår, 21 varit
135
områden af andra klassen. Af de 157 områden, som enligt plan afses
att organiseras, återstå sålunda 52 landstormsområden af andra klassen,
Indika ännu icke berörts af organisationen.
Chefen för generalstaben framlägger uti förslaget till landtförsvarets chefens för
stärkande under perioden 1908—1913 ett förslag till fullständig organisation
af landstormen. Nämnde chef yttrar i denna fråga: den "h* 1906.
»I den af 1903 års landstormskommitté framställda planen för organisation
af detta värnpliktsuppbåd skulle riket indelas i landstormsområden,
däraf de, hvilka äro belägna invid eller i närheten af kusten eller
den norra landgränsen, och inom hvilka landstormen därför kan behöfva
tagas i anspråk redan vid början af ett krig, benämnas landstormsområden
af I. klassen och öfriga, i det inre af landet belägna områden benämnas
landstormsområden af II. klassen. Landstormsområdesbefälhafvare
skulle tillsättas för hvarje område, landstormsförrådsförvaltare tills vidare
endast för område af I. klassen Inom hvarje I. klassens område skulle
finnas ett landstormsförråd med gevär, ammunition och intendenturutrustning
för samtliga landstormsmän, under det att för II. klassens områden
o-evär och ammunition för samtliga landstormsmän samt intendenturutrustning,
som dock beräknades endast för 2,000 man tillhörande II.-klassområden inom hvarje arméfördelningsområde, tills vidare skulle förvaras
i lämpligt belägna regements- och tygförråd för att därifrån vid
krigstillfälle i mån af behof utsändas.»
»Enligt beslut af 1904 års riksdag beviljades det af Kungl. Maj:t
begärda ordinarie anslaget till landstormen af 45,895 kronor, hvarvid, uti
den ärendet berörande riksdagsskrifvelsen, n:r 132, särskild! åberopades
de af dåvarande statsrådet och chefen för Kungl. Landtförsvarsdepartementet
i yttrande till statsrådsprotokollet den 12. januari 1904 angifna
grunderna för landstormens organisation. Enligt desamma skulle med
hänsyn till kostnaderna organisationens genomförande inom de af kommitterade
föreslagna II. klassens landstormsområden uppskjutas, till dess
organisationen blifvit fullbordad inom områdena af I. klassen, och beräknades
kostnaden för denna organisation af I. klassens landstormsområden
sålunda:
kostnad för en gång.......kronor 1,149,830;
årlig kostnad........... » 166,215.»
»I öfverensstämmelse med dessa grundsatser har landstormens organisation
kunnat påbörjas.»
136
»Ekonomiska, icke militära skäl hafva sålunda varit bestämmande för,
att organisationen inom II. klassens områden blifvit tills vidare uppskjuten.
Antalet landstormsinän inom dessa områden uppgår till icke mindre än
omkring 60,000, ett tillskott uti försvarskraft hvilket icke kan tillgodogöras
med mindre en fast organisation af landstormen inom II. klassens
områden varder genomförd. Behofvet af en sådan organisation har gjort
sig med ökad skärpa gällande efter upplösningen af unionen med Norge,
hvilken medfört bland annat, att längden af vårt rikes landgräns mot främmande
stater blifvit nära fyrdubblad. Alla landstorrnsområden invid eller
i närheten af södra hälften af vår västra landgräns, med undantag af
Strömstads landstormsområde, äro emellertid nu upptagna endast såsom
II. klassens områden, och är det af största vikt att dessa, såsom i underdånig
skrifvelse från generalstaben redan tidigare framhållits, i första
hand organiseras såsom I. klassens områden. Äfven öfriga II. klassens
områden böra emellertid snarast möjligt organiseras såsom områden af
I. klassen. Rikets samtliga inskrifningsområden äro nämligen så belägna,
att hvarje områdes landstorm kan komma till användning vid landgräns
eller kust, hvilket möjliggör de olika landstormafdelningarnas användning
i stor utsträckning till gräns- och kustförsvaret, en användning som
dock i regeln möjliggöres endast under det villkor, att landstormsförråden
organiseras på sätt, som för förråd inom I. klassens områden är föreskrifvet.
»
»De landstorrnsområden af II. klassen, hvilka, i enlighet med det
ofvan sagda, böra organiseras såsom områden af I. klassen, äro:
inom I. arméfördelningsområdet:
Tomelilla västra, Eslöfs, Ljungby heds, Hässleholms södra, Hässleholms
norra. Ljunghy västra, Ljunghy östra, Växjö norra, Växjö södra;
inom II. arméfördelningsområdet:
Säfsjöströms, Målilla, Värnamo västra, Värnamo östra, Jönköpings
norra, Jönköpings södra, Säfsjö, Eksjö, Kisa, Linköpings östra, Linköpings
västra, Motala, Skeninge;
inom III. arméfördelningsområdet:
Borås östra, Borås västra, Alingsås, Skara, Vara, Vänersborgs södra,
Vänersborgs norra, Eds, Melleruds, Ulricehamns, Falköpings, Skof de, Karlsborgs,
Mariestads, Lidköpings;
inom IV. arméfördelningsområdet:
Laxå, Hallsbergs, Kristinehamns, Svartå, Örebro västra, Örebro östra,
Katrineholms, Flens, Eskilstuna;
137
inom V. arméfördelningsområdet:
Årjängs, Arvika, Säffte, Sunne, Karlstads, Råda, Filipstads, Bredsjö,
Lindesbergs, '' Köpings, Ramnäs, Västerås, Sala östra, Sala västra, Ludvika,
Borlänge, Hedemora, Falu, Mora, Rättviks;
inom VI. arméfördelningsområdet:
Torsåkers, Bollnäs, Ljusdals Härjedalens, Östersunds, Bräcke, Ströms.»
Gr6YlCK(ll/Sm
Generalskommissionen biträder till alla delar hvad af chefen för
generalstaben föreslagits
fråga om landstormens organisation.
kommissionens
utlåtande
den
Kommittén finner hvad af chefen för generalstaben med instämmande
af generalskommissionen anförts för organiserandet • af rikets
samtliga landstormsområden såsom områden af första klassen vara välorundadt
och förordar en sådan organisation. Beträffande chefens för
o-eneralstaben förslag är dock att märka, att, i enlighet med hvad ofvan
anförts, beslut redan fattats angående organiserandet af 21 andra klassens
områden såsom områden af första klassen, nämligen:
inom III. arméfördelningsområdet:
Eds, Åmåls.
inom V. arméfördelningsområdet:
Årjängs, Arvika, Säffle, Sunne, Karlstads, Råda, Ludvika, Borlänge,
Hedemora, Falu, Mora, Rättviks;
inom VI. arméfördelningsområdet:
Torsåkers, Bollnäs, Ljusdals, Härjedalens, Östersunds, Bräcke, Ströms.
Af de 157 landstormsområdena återstå sålunda endast 52, hvilka böra
organiseras såsom områden af första klassen.
o
Kommitténs
uttalande.
De kostnader, som äro förbundna med utvecklingen af 52 andra
klassens landstormsområden till områden af första klassen, uppgå efter
fullt genomförd organisation till:
Ordinarie kostnad........... 94,700 kronor,
Extra ordinarie kostnad för en gång . . . 1,716,300 » .
18—1020H. 2.
B. Lagbestämmelser rörande landstormen.
I. Landstormens inkallande.
Cheferna för generalstaben och flottans stab föreslå, att den uti värnpliktslagen
§ 36 Konungen medgifna rätt att inkalla landstormen eller
före{en™al-^ar ^äraf ma i visst afseende utvidgas. Stabscheferna yttra i denna fråga:
staben och »För att kunna inkalla landstormen fordras, enligt värnpliktslagens
fllagförslafbestämmelse uti § 36 jämförd med § 28, dels att beslut fattats om” inden
ls/io 1906. kallelse för rikets försvar af beväringens första uppbåd eller del däraf,
dels att riksdagen är samlad eller riksdagskallelse utfärdad.»
»Genom dessa föreskrifter inskränkes afsevärdt möjligheten att kunna
draga nytta af landstormen mot öfverfall, sålunda särskild! i kust- och
gränstrakterna. Behofvet af en ändring i de konstitutionella formerna för
landstormens inkallelse, gående ut på att denna må vid hotande anfall, då
så erfordras, kunna äga rum i tid, så att ändamålet kan vinnas, äfvensom
att den icke göres beroende af beväringens inkallande och af riksdagens
sammanträdande, har också upprepade gånger framhållits och senast till
lagtima riksdagen 1905 framlades en nådig proposition, n:r 97, i detta
syfte. Den vann dock icke då riksdagens bifall.»
»Erfarenheten, ej minst från de senaste krigen, visar emellertid, att
själfva krigsutbrottet — den första krigshandlingen — vanligen sker utan
föregående krigsförklaring. Man måste därför, i syfte att förhindra öfverraskande
företag från fiendens sida, i tid kunna vidtaga erforderliga skyddsåtgärder.
Sålunda måste anordningar ofördröjligen kunna vidtagas till
skydd för sådana punkter, särskild! vid land- och sjögränserna, som genast
utan vidare förberedelser — kunna af fienden öfverraskande anfallas.»
»Att för nämnda ändamål taga i anspråk personalen vid för fredsutbildningen
sammandragna skolor är oftast icke möjligt, enär dessa i de
flesta fall äro förlagda till andra punkter. Äfven där så möjligen kan
ske, är emellertid en dylik åtgärd betänklig. Därigenom äfventyras nämligen
allvarligt truppförbandens mobilisering, och det lärer icke behöfva
närmare påvisas, hvad detta kan medföra. Härtill kommer, att den ofvan
139
nämnda personalen är under vissa delar af året icke så pass utbildad, att
den kan tagas i anspråk, och om den äfven i sin helhet kunde användas,
skulle den likväl icke allestädes äga tillräcklig styrka för det afsedda ändamålet,
ortens försvar.»
»Det måste därför, särskildt med hänsyn till vårt förändrade militärpolitiska
läge, ånyo framhållas, dels att lösandet af de ofvan nämnda uppgifterna
måste ombesörjas af landstormen, dels att på grund häraf rättigheten
att för det lokala försvaret af hotade punkter inkalla behöfliga delar
af densamma icke får ställas i beroende af tidpunkten för fälthärens mobilisering.
Denna är ett i politiskt, socialt och finansiellt afseende ojämförligt
betydelsefullare företag än inkallandet till hotade punkter af vissa
landstormsafdelningar, så mycket mera som landstormsmännen förutsättas
kunna — efter afdelningarnas organiserande och förberedelsernas vidtagande
— aflösas eller till och med hemförlofvas, beredda att vid första
signal ånyo samlas. En partiell mobilisering för delar af fälthären
kan åter beräknas fylla behofvet af lokalt skydd endast inom det eller de
områden där densamma äger rum samt kräfver vida större kostnader och
längre tid för fullständig utrustning med träng m. in.»
»Då den tjänstgöring vid det lokala försvaret, som för sagda ändamål
skulle tillkomma vissa delar af landstormen, ej afser annat ändamål
än det i nu gällande värnpliktslag uttryckligen angifna, dvs. hemortens
försvar, och då det föreslagna tillägget till nu gällande bestämmelser endast
åsyftar att taga för det lokala försvaret erforderlig del af landstormen för
sagda ändamål i anspråk något tidigare än hvad nu är möjligt, synes föreskriften
icke kunna anses innebära någon ändring i grunderna för landstormens
uppgift och användning.»
»Lika litet som den här ifrågasatta rättigheten att inkalla delar åt
landstormen bör göras beroende af, att beslut fattats om inkallelse af beväringens
första uppbåd, dvs. stridskrafternas mobilisering, lika litet bör
den ställas i förbindelse med riksdagens sammanträdande. En så uppseendeväckande
åtgärd som riksdagens inkallande vid en konflikt, framför
allt med en mäktig granne, kan en regering se sig nödsakad att uppskjuta,
kanske ända tills kriget är oundvikligt, det vill i de flesta fall såga: redan
börja dt.»
»Därför har, med bibehållande af de nuvarande villkoren för inkallelse
af landstormen, uti § 36 mom. 1 inskjutits ett tillägg, hvarigenom,
därest det för afvärjandet af ett befaradt eller börjadt angrepp finnes
nödvändigt, Konungen må efter statsrådets hörande till tjänstgöring inkalla
för det lokala försvaret erforderlig del af densamma.»
140
Generalskomkommh•
sionens utlå
tande den
2I/i2 1907.
Af militärbefälhafvaren
på Gottland
gjord
framställning.
Berörda moment i värnpliktslagen skulle enligt stabchefernas förslag
erhålla nedanstående lydelse:
»Sedan jämlikt ''§ 28 mom. 1 beslut fattats att för rikets försvar
till tjänstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller viss del däraf, må
Konungen i den ordning, som för inkallande af beväringens andra uppbåd
i inom. 2 af samma § är föreskrifven, för hemortens försvar till tjänstgöring
inkalla landstormen eller de större eller mindre delar däraf, som
finnas behöfliga.»
»Därest det för afvärjandet af befaradt eller börjadt angrepp finnes
nödvändigt, må Konungen, efter statsrådets hörande, ‘ oafsedd hvad ofvan
i detta moment sägs, till tjänstgöring inkalla för det lokala försvaret erforderlig
del af landstormen.»
Generalskommissionen biträder i sak hvad af stabscheferna föresla.
gits. För vinnande af öfverensstämmelse uti formuleringen af de båda
styckena i berörda moment föreslår dock kommissionen, att momentet må
erhålla nedanstående lydelse:
»Sedan jämlikt § 28 mom. 1 beslut fattats att för rikets försvar till
tjänstgöring inkalla beväringens första uppbåd eller viss del däraf, må
Konungen, i den ordning som för inkallande af beväringens andra uppbåd
i mom. 2 af samma § är föreskrifven, för hemortens försvar till tjänstgöring
inkalla landstormen eller de större eller mindre delar däraf, som
finnas behöfliga.»
»Dock må Konungen, därest det för afvärjandet af befaradt eller
börjadt angrepp finnes nödvändigt, i den ordning som för inkallandet af
beväringens första uppbåd i § 28 mom. I är föreskrifven, till tjänstgöring
inkalla för det lokala försvaret erforderlig del af landstormen.»
Till kommittén har för granskning och afgifvande af yttrande
. öfverlämnats en af niilitärbefälhafvaren på Gottland gjord underdånig
framställning,. att af vissa närmare angifna skäl föreskrifter måtte utfärdas,
att vid mobilisering af Gottlands trupper landstormen må kunna
inkallas samtidigt med beväringens första och andra uppbåd. I fråga om
berörda framställning hade chefen för generalstaben i korthet hänvisat till
det ofvan aberopade af båda stabscheferna den 18. oktober 1906 gemensamt
afgifna förslaget till tillägg uti värnpliktslagen § 36 mom. 1, af
innehåll att, därest det för afvärjandet af befaradt eller börjadt angrepp
linnes nödvändigt, Konungen må, efter statsrådets hörande, oafsedt hvad
i nämnda § i öfrigt sägs, till tjänstgöring inkalla för det lokala försvaret
erforderlig del af landsstormen.
141
Inkallandet af landstormen eller delar däraf tidigare än beslut fat-KomnutWiis
tats att för rikets försvar till tjänstgöring inkalla beväringens första upp- w a an ebåd
eller del däraf torde i flertalet fall afse beredandet af erforderligt skydd
för sistnämnda uppbåds mobilisering. Dock torde undantagsvis landstormsafdelningar
kunna och böra inkallas i god tid för andra särskilda orsaker;
det kan sålunda exempelvis under vissa ömtåliga politiska lägen vara önskvärdt
att undvika linjetruppernas mobilisering eller att i det längsta uppskjuta
därmed, men att samtidigt försäkra sig om, att vissa kuststräckor eller
gränstrakter blifva, om äfven med mindre styrkor, effektivt bevakade till
skydd mot oförmodadt öfverfall. Det synes därför kommittén, som borde
uti lagtexten det hufvudsakliga ändamålet främst angifvas, men därnäst äfven
antydas, att åtgärden kan betingas jämväl af andra skäl.
Dä kommittén vidare anser, att landstormsafdelning, hvilken
sålunda inkallats, ej bör, så vida icke krig skulle utbryta, allt för
länge hållas samlad, har en begränsning af den tid, hvarunder detta
må kunna äga rum, ansetts böra ske — en begränsning hvilken lämpligen
torde kunna" sättas till 15 dagar. Möjlighet till aflösning af sådan landstormsafdelning
förefinnes nämligen i betraktande däraf, att landstormen
enligt värnpliktslagen får användas ej blott inom eget, utan äfven inom
alla närgränsande inskrifningsornråden, hvartill kommer att genom det af
kommittén biträdda förslaget, att samtliga områden skola organiseras såsom
områden af första klassen, ett vida större antal landstormsmän än
hvad nu är fallet blifver användbart för kust- och gränstrakternas försvar.
I betraktande häraf förordar kommittén nedanstående
formulering af här berörda moment:
»Sedan jämlikt § 28 mom. 1 beslut fattats att för
rikets försvar till tjänstgöring inkalla beväringens första
uppbåd eller viss del däraf, må Konungen i den ordning,
som för inkallande af beväringens andra uppbåd i mom.
2 af samma § är föreskrifter), för hemortens försvar till
tjänstgöring inkalla landstormen eller de större eller
mindre delar däraf, som finnas behöfliga.»
»Dock må Konungen, till skydd för mobilisering af
beväringens första uppbåd eller för andra särskilda orsaker,
i den ordning som för inkallande af sagda uppbåd
i § 28 mom. 1 är föreskrifven, till tjänstgöring inkalla
för det lokala försvaret erforderlig del af landstormen.
Landstormsafdelning, som sålunda inkallats, må likväl
ej hållas samlad längre än högst femton dagar, såvida
ej krig före samma tids utgång utbryter.»
142
2. Antalet klasser i landstormen.
för ^eneral- Såsom uti annat sammanhang närmare anförts, hafva cheferna för gestaben
och neralstaben och flottans stab, i syfte att bereda möjlighet till organiseran$la}örslaab^
vi.d hvarje infanteriregemente under regementsöfningarna och vid mota”/»
bilisering af ytterligare en bataljon ur beväringens första uppbåd, föreslagit,
1906. att de båda yngsta årsklasserna uti andra uppbådet skulle öfverföras "till
första uppbådet och att eventuellt ytterligare en klass af andra uppbådet
skulle få inkallas och användas på sätt för första uppbådet vore föreskrifvet.
Andra uppbådet borde emellertid bibehållas vid oförändradt antal
klasser eller fyra.
Beträffande den nödvändiga återverkan på landstormen af bevar! imsklassernas
öfverföring yttra stabscheferna:
»Eu följd af att beväringens första uppbåd ökas med två klasser, på
samma gång andra uppbådet bibehålies vid oförändradt antal, blir alltså,
att landstormen af sina åtta klasser måste afstå de tvenne yngsta till sist
nämnda uppbåd. En dylik minskning af landstormen skulle emellertid
medföra en väsentlig nedgång uti vår försvarskraft och därför vara högst
betänklig. Den kan så mycket mindre ifrågasättas, som det visat sig
svårt att, om behörig hänsyn tages till afgången vid mobilisering på grund
af oduglighet till krigstjänst och uteblifvande, allestädes fylla behofvet af
landstormsmän ens med de nuvarande åtta klasserna. Och att, såsom med
beväringen kan ske, täcka brist inom ett område med öfverskott från ett
annat,. är vid landstormen ej alltid möjligt, företrädesvis på grund af
värnpliktslagens lokala begränsning af dess användning. Härens landstormsmän
få nämligen enligt § 37 icke föras utom eget och närmast tillgränsande
inskrifningsområden.»
»En. ersättning för de två klasser, som från landstormen öfverflyttas
till beväringen kan erhållas endast genom att utsträcka värnpliktsåldern.
Att ersätta dessa tva klasser med blott två nya sådana, är enligt hvad
ofvan framhållits icke betryggande. Och detta så mycket mindre, som
klasserna på grund af den naturliga afgången minskas med hvarje år, så
att de två nya klasserna, som skulle tillkomma, äro afsevärdt mindre än
de båda yngsta, som afstås, hvarigenom sålunda landstormens hela styrka
skulle komma att blifva mindre än den är för närvarande. Det synes
därför nödvändigt att bestämma ersättningen till minst tre klasser. Landstorinen
kommer da att erhålla nio årsklasser i stället för de nuvarande
143
åtta. I detta syfte har i § 1 föreslagits en utsträckning af värnpliktsåldern
till och med det fyrtiotredje året.»
»Såväl denna utsträckning af värnpliktsåldern som ökningen af tjänstetiden
i första uppbådet synes lämpligen böra genomföras efter hand för
att undvika de olägenheter, som en retroaktiv verkan af dessa bestämmelser
skulle medföra. Då likväl å andra sidan därmed ej bör uppskjutas
längre än behöfligt är, har i § 53 föreslagits, att genomförandet skall ske
under åren 1908, 1909 och 1910.»
Såsom uti annat sammanhang närmare anförts har generalskommissionen
för vinnandet af större enkelhet uti lagbestämmelserna, än hvad nens utiåenligt
stabschefernas förslag synts kommissionen blifva fallet, förordat, att tandeden
tre årsklasser skulle öfverföras från beväringens andra till dess första uppbåd,
dock utan att härigenom någon minskning finge uppstå i det antal
klasser, som enligt stabschefernas förslag skulle ingå uti beväringens andra
uppbåd och i landstormen.
Medan stabschefernas förslag sålunda upptog:
i första uppbådet 10 klasser (21—30 år),
i andra uppbådet 4 klasser (31—34 år),
i landstormen 9 klasser (35—43 år),
så omfattar generalskommissionens förslag:
i första uppbådet 11 klasser (21—31 år),
i andra uppbådet 4 klasser (32—35 år),
i landstormen 9 klasser (36—44 år).
Kommittén, som i ett tidigare sammanhang uttalat sitt biträdande Kommitténs
af generalskommissionens förslag till tjänstetider uti beväringens första uttnlan ®‘
och andra uppbåd, finner hvad af chefen för generalstaben, med instämmande
af generalskommissionen, anförts för en ökning af tjänstetiden i
landstormen vara välgrundadt och biträder detta förslag.
Kommittén förordar alltså, att tjänstetiden i landstormen ökas från
8 till 9 år, dvs. till och med det år, då den värnpliktige fyller 44 år.
3. Mönstring och öfning med landstormen.
Cheferna för generalstaben och flottans stab hafva icke ifrågasatt Chcfermsför
någon mönstring eller öfning för de till landstormen hörande värnpliktiga fffZlfiotårsklasserna.
denl,/u>1906.
144
Generalskommissionens
utlåtande
den
2,/i2 1907.
Generalskommissionen förordar, under hänvisning till hvad af 1902
års landstormskommitté föreslagits, att landstormsman skall vara skyldig
att under tjänstetiden i landstormen en gång undergå mönstring och öfning.
Kommissionen yttrar i denna fråga:
»Enligt landstormskommitténs förslag skulle landstormsman vara skyldig
undergå mönstring och öfning hvart fjärde år, en tidsbestämmelse
sannolikt beroende däraf, att antalet åldersklasser i landstormen f. n. uppgår
till 8.»
»Då nu antalet åldersklasser i detta värnpliktsuppbåd af generalskommissionen
föreslagits skola ökas till nio, vore det visserligen, ur synpunkten
af en ofta återkommande kontroll öfver landstormsmännen, önskvärdt,
om skyldigheten att undergå mönstring och öfning kunde återkomma
hvart tredje år. En sådan bestämmelse skulle emellertid ålägga
landstormsman skyldighet att trenne gånger inställa sig till ofvannämnda
förrättningar, hvilket dels torde komma att — särskilt inom vidsträckta
områden — kännas betungande, dels knappast torde vara erforderligt i
betraktande såväl af den ålder, som landstormsmännen uppnått, som äfven
däraf att ett stort antal af desamma bildat familj och därmed inträdt uti
mera ordnade och ansvarsfulla lefnadsförhållanden.»
»Det har på den grund synts generalskommissionen, som skulle ett
åliggande att en gång under tjänstetiden i landstormen undergå mönstring
och öfning kunna vara för ändamålet tillfyllest.»
»Att närmare angifva den ordning, hvaruti ifrågavarande inkallelse
bör ske — huruvida ett större eller mindre antal åldersklasser borde inom
ett och samma område på en gång inkallas samt huruvida inkallelsen
borde ske under ett och samma år inom hela riket eller uti vissa grupper
— anser sig generalskommissionen icke behöfva upptaga till pröfning, då
bestämmelser uti berörda afseenden icke torde böra inflyta uti värnpliktslagen,
utan öfverlåtas åt Kungl. Maj:ts bepröfvande.»
»Beträffande den sam in anlagda tiden för mönstringfen och öfningfen
anser kommissionen, då skyldigheten ifrågasättes allenast en gång under
tjänstetiden i landstormen, trenne dagar — in- och utryckningsdagar oberäknade
— vara att förorda. Detta dagantal är icke kortare, än att
mönstringsförrättningen, landstormsmännens utrustning med erforderliga
persedlar, organiseringen uti landstormsförband m. m. kunna medhinnas,
och det är icke heller längre, än att de med inkallelsen förenade förval
tningsåtgärderna kunna utan större svårigheter blifva vidtagna. Ej
heller torde landstormsmännens frånvaro under dessa dagar från deras
hemvist kunna kännas särskildt betungande, då inkallelsen ifrågasättes
allenast en gång.»
145
»I fråga om ofvan nämnda mönstringar och öfningar, böra bestämmelser
utfärdas, så att de måtte kunna anordnas senast från den tidpunkt,
då landstormens organisation genomförts.»
Kommittén har funnit det önskvärdt, att den värnpliktige åt-Komnitténs
minstone en gång under tjänstetiden i landstormen ålägges en kortare in- 11 a an
ställelse för undergående af mönstring och öfning. I betraktande af landstormsmännens
stora antal — de uppgå f. n. till omkring 140,000 man —
och landstormsorganisationens betydelse för rikets försvar synes införandet
af en sådan kontroll vara af behofvet påkallad. Då beväringsmännen
åläggas mönstringsskyldighet i första uppbådet hvarje år, hvarunder de ej
äro inkallade till tjänstgöring, och i andra uppbådet med dess fyra årsklasser
hvarje år, synes ett åläggande för de värnpliktiga i landstormen
att en gång under en nioårig tjänstetid inställa sig till en kortare mönstring
och därmed förenad öfning icke innebära något för dessa värnpliktiga
särskildt betungande. Ofningen synes kommittén böra inriktas på
de förhållanden, som inträda vid mobilisering och i början af ett krig, och
sålunda i hufvudsak omfatta vederbörligt landstormstruppförbands organisation
i enlighet med den för mobilisering gällande organisationsplanen
samt personalens utrustning med de persedlar af olika slag, som äro föreskrifna
uti för landstormen gällande utrustningslistor. Därtill borde komma
en öfning uti fälttjänst af mindre omfattning, exempelvis inredandet och
försvarandet af en stridsställning inom vederbörligt försvarsområde, möjligen
äfven en fältskjutning i trupp.
Då här berörda mönstring och öfning i hufvudsak afse att utröna
landstormens krigsberedskap, torde föreskrift angående desamma icke lämpligen
böra inflyta uti värnpliktslagen § 27, hvaruti bestämmelser lämnas för
beväringsinännens utbildning under de olika tjänsteåren i första uppbådet,
utan bättre finna plats uti § 36, där vissa bestämmelser rörande landstormen
äro sammanförda. Mönstrings- och öfningstiden i landstormen synes
i öfverensstämmelse härmed icke böra inräknas uti den för värnpliktiga i
§ 27 stadgade tjänstgöringstid.
De kostnader, som äro förbundna med anordnandet, i enlighet med
hvad ofvan förordats, af mönstring och öfning med en klass af landstormen,
uppgå till:
Ordinarie kostnad........... 98,500 kr.
19—102014. 2.
V. Värnpliktstjänstgöringen.
1901 års
värnpliktslag.
A. Fotfolket.
Enligt 1901 års värnpliktslag § 27 är värnpliktig, som tilldelas fotfolket,
skyldig att för sin utbildning tjänstgöra i 240 dagar, hvilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första
tjänstgöring (rekrytskola) om 150 dagar under andra året samt med en
repetitions-(regements-)öfning om 30 dager under hvart och ett af andra,
tredje och fjärde åren.
Tjänstgöringstiden har hittills i allmänhet varit fördelad på det sätt,
som framgår af nedanstående teckning.1
l% Första tjänstgöring 10/9 Rep.-öfn.10/io (150 dag.
H 1 1 l\ 30 »
Rep.-öfn.
—I—-1- --------1 30 .
240 dag.
För värnpliktig, som tilldelas fotfolket och uttages till särskild vinterutbildning
(skidlöpare änst) kan, enligt år 1910 beslutadt tillägg till värnpliktslagen
§ 27, på sätt Konungen finner godt förordna, första tjänstgöringen
taga sin början redan under första året. Sådan värnpliktig har
hittills inkallats omkring midten af oktober och afses den första tjänstgöringen
och den första repetitionsöfningen att fullgöras i en följd med
afslritning omkring midten af april, hvarefter de återstående repetitionsöfningarna
fullgöras i vanlig ordning.
1 Data för in- och utryckningar äro å såväl denna som efterföljande teckningar
endast ungefärliga.
2. året. |.
3. >
147
Beträffande tiden för anordnande af repetitionsöfningar är föreskrifvet,
att repetitionsöfning icke må, där ej Konungen finner nödigt att för
särskilda fall annorlunda förordna, äga rum
vid de inom Gäfleborgs, Västernorrlands, Jämtlands, Västerbottens
och Norrbottens län förlagda fotfolksregementen under tiden från och med
den 11. juli till och med den 31. augusti samt
vid öfriga fotfolksregementen, med undantag af de för sjöfästningarna
afsedda, under tiden från och med den 11. juli till och med den
9. september.
Cheferna för generalstaben och flottans stab yttra, uti det af dem Cheferna^
gemensamt afgifna förslaget till vissa ändringar uti värnpliktslagen, beträf-y^^”®™,''
fande tjänstgöringstiden vid fotfolket: flottans stab
»Den uti 1900 års förslag till ny härordning förutsatta utbildnings-den''°Zim
tiden minskades af riksdagen för infanteriet och öfriga uti § 27 mom.
1 a) omnämnda truppslag till tvåhundrafyrtio dagar, hvaraf etthundrafemtio
afsedda för den första tjänstgöringen. Att af infanteriets värnpliktiga
dana soldater, som kunna fylla sin plats i ledet under ett fälttåg,
låter sig icke göra på denna tid. Det är nämligen uppenbart, att en första
tjänstgöring af etthundrafemtio dagar — den längsta tid, som för den
grundläggande soldatuppfostran kan afses, så länge hela utbildningstiden
icke öfverstiger tvåhundrafyrtio dagar — icke kan vara tillfyllest. Man
hinner ej på etthundrafemtio dagar meddela den nödvändiga uppfostran
för kriget och befästa utbildningen i samtliga grenar så, som den nutida
striden fordrar. Kungl. Maj:t förklarade ock vid lagens promulgering, att
den ifrågavarande öfningstiden var otillräcklig.»
»Under en fem månaders rekrytskola kan man visserligen bibringa
soldaten en ganska god färdighet i hans formella åligganden, men det
formella ingår för närvarande till jämförelsevis ringa del uti infanteriets
utbildningsprogram. Infanteritaktiken har i våra dagar utvecklats därhän,
att den uppställer ett väsentligt ökadt kraf på mannens i ledet omdöme
och själfverksamhet. Det är den fältmässiga utbildningen, som alltmer
trädt i förgrunden, och därmed gör sig äfven fordran på ökad tid för
utbildningen oafvisligen gällande. De egenskaper, som kräfvas af infanteristen
i våra dagar, kunna nämligen bibringas endast under en längre
tid fortgående, gradvis skeende stegring af fordringarna. Därtill kommer
krafvet på utbildning uti växlande terräng under olika årstider, hvilket
allt icke kan medhinnas på etthundrafemtio dagar.»
»Krigets fordringar äro bestämmande för utbildningens omfattning.
Är öfningstiden för knapp, måste man alltså antingen minska på grundlig -
148
heten, ja kanske rent af utesluta vissa grenar af krigsutbildningen, eller
ock söka forcera arbetet. I sistnämnda fall kan det dock svårligen undvikas,
att fordringarna på uthållighet och fysisk träning komma att stegras
hastigare än den värnpliktiges krafter, genom därför särskildt lämpade
öfningar, hinna utvecklas. Denna olägenhet blir kännbarare, i samma mån
industriarbetarna och det intellektuella arbetets män växa i antal inom
värnkliktshären.»
»Ytlighet och öfveransträngning äro oskiljaktigt förenade med en så
kort första tjänstgöringstid som etthundrafemtio dagar, hvarjämte det inlärda
fortare glömmes, hvilket i väsentlig grad förringar de äldre årsklassernas
användbarhet i krig.»
»Slutligen erfordras en ökning af utbildningstiden för de värnpliktiga,
om det öfver hufvud skall varda möjligt att erhålla det antal dugligt
reservunderbefäl, som oundgängligen behöfves för att mobilisera det erforderliga
antalet truppförband.»
»Den fast anställda manskapsstyrkan kan nämligen icke ensam vid
mobilisering fylla behofvet åt underbefäl, så mycket mindre som den ju
till afsevärd del består af meniga i rekrytstadiet. Ehuru f. d. fast anställdt
underbefäl beräknas såsom tillgång vid mobilisering, kan man dock
ej undvara ett ganska betydande antal reservunderbefäl, utbildadt bland
de värnpliktiga, som på grund af särskilda egenskaper framför sina kamrater
därtill befinnas lämpliga. Men om etthundrafemtio dagars första
tjänstgöring måste betecknas såsom otillfredsställande redan för danande
af en menig fältsoldat, så framträda olägenheterna af denna korta öfningstid
i ännu högre grad beträffande utbildningen af värnpliktigt underbefäl,
som därjämte till följd af de fåtaliga repetitionsöfningarna har föga tillfälle
att befästa sina kunskaper och vinna erforderlig vana att utöfva befäl.»
»I det nämnda förslaget till ny härordning framhöll också dåvarande
chefen för generalstaben, på grund af erfarenheten från nittio dagars utbildning,
att en tid icke understigande åtta månader vore erforderlig för
rekrytutbildningen vid infanteriet. Det stora krig, som sedan dess utkämpats,
visar emellertid, att man måste ställa ökade kraf på individens
själfverksamhet och därför än mer tillgodose den grundläggande utbildningen.
Af denna orsak liksom i följd af det alltmera framträdande krafvet
på utbildning för ett vinterfälttåg torde tiden för den första tjänstgöringen
böra utsträckas, om den än för deu närmaste framtiden torde
kunna begränsas till omkring 9 månader eller 275 dagar.»
»I 1900 års förslag till ny härordning förutsattes för härens alla
truppslag, att rekrytklassen skulle inrycka till vapenöfning först på hösten.
I sådant fall kan den värnpliktige dock näppeligen beräknas under samma
149
år kunna tagas i anspråk för mobilisering. För att detta skall kunna
ske, måste uppenbarligen rekrytöfningarna taga sin början under årets
förra hatt.»
»Härför tala äfven de erfarenheter, som vunnits under de senaste
årens vinterskolor för det fast anställda manskapet. Det har nämligen
visat sig, att en rekryt, som inträdt i tjänst den 1. november, visserligen
kan under närmast följande vinter beredas tillfälle att deltaga i en och
annan vinteröfning af enklaste slag, äfvensom bibringas någon utbildning
i sådana färdigheter, som under ett fälttåg vintertid komma till användning,
såsom t. e. att förflytta sig på skidor. Om någon verklig vinterutbildning
kan det dock icke blifva tal, ty rekryten saknar ännu vid de
snörikare månadernas inträde den underbyggnad, som erfordras för att
tillgodogöra sig tillämpningsöfningar med striden såsom mål. Uppträdandet
vintertid företer likväl så väsentliga skiljaktigheter beträffande rörelser
och stridssätt i förhållande till krigföringen under de månader, då marken
är bar och vattnen isfria, att utan dylika öfningar under vintern kan han
vid krigstillfälle icke fylla sin plats i ledet under en afsevärd del af året.»
»Börjar rekrytskolan under förra hälften af året, blir det därjämte
möjligt att — om alla mera kräfvande tillämpningsöfningar undanskjutas
till en senare del af året — bibringa rekryten så mycken utbildning, att
han hjälpligt kan fylla en plats i ledet, då de äldre årsklasserna inrycka
till repetitionsöfning, hvarigenom dessa öfningar kunna utföras med samma
antal truppförband som i fält. Därefter afslutas första tjänstgöringen
med de ofvan nämnda uppskjutna tillämpningsöfningarna samt med olika
kurser för danande af reservunderbefäl.»
»För hvarje år som gått, hafva allt större hinder rests mot terrängens
användning för utbildningsändamål, hvilket visat sig olägligare i samma
mån öfningarna antagit en allt mera fältmässig karaktär. Till vinnande
af bättre förhållanden äfven i detta hänseende skulle säkerligen bidraga,
att rekrytskolan tager sin början under årets förra hälft. Det är nämligen
särskildt under denna skolas senare skede, som behofvet af lämplig terräng
blir kännbart, och sammanfölle detta skede med en tid af året, då grödan
är bärgad, kreaturen intagna från betet och marken därtill kanske frusen,
är det antagligt, att de viktiga tillämpningsöfningarna skulle kunna försiggå
med jämförelsevis ringa kostnad för statsverket och föga olägenhet
för den jordägande befolkningen.»
»Farhågan, att inskrifningsförrättningarna icke skulle hinna afslutas
före första tjänstgöringens början på våren, som måhända utgjort eu
bidragande orsak till den vid 1900 års förslag till ny härordning fogade
planen för öfningsåret, kan numera icke tillmätas någon betydelse. Er
-
150
farenheten har nämligen ådagalagt, att för närvarande, då de värnpliktiga
rycka in till vapenöfning på våren — vid vissa truppslag till och med
ganska tidigt — de nämnda förrättningarna hinna afslutas i behörig tid,
och pågående revision af inskrifningsförordningen har gifvit vid handen,
att dessa förrättningar kunna afslutas lika tidigt framdeles som nu, hvarför
någon ändring af nu vanliga tider för inkallelsen icke lärer komma
att ur sådan synpunkt ifrågasättas.»
»Vidkommande repetitionsöfningarna vid sagda truppslag hade det
visserligen varit önskvärdt att, såsom 1900 års förslag till ny härordning
förutsatte, gifva hvarje repetitionsöfning en varaktighet af trettiofem dagar.
Att på trettio dagar grundligt genomgå samtliga de utbildningsgrenar,
hvilka måste inrymmas å ett regementsöfningsprogram, förutsätter nämligen
ett mycket intensivt arbete och för truppens vidkommande ganska
af se värd a fysiska ansträngningar. Den för öfningarna tillmätta tiden lider
dessutom intrång genom förflyttningar till och från de för flera truppslag
gemensamma, årligen förekommande fälttjänstöfningarna.»
»Att detta oaktadt ingen förlängning af repetitionsöfningarna nu
sättes i fråga härrör af den ofvan nämnda nödvändigheten att mera tillgodose
den enskilda utbildningen samt af det stegrade krafvet på tillgång
till dugligt reservunderbefäl, äfvensom därpå, att tiden för repetitionsöfningarna
torde böra bestämmas af Kungl. Maj:t, och då kan förläggas
till lämpligare tidpunkt än nu kan ske.»
»På grund af hvad ofvan anförts bör för infanteriet första tjänstgöringen
bestämmas till tvåhundrasjuttiofem dagar med början under första
året, under det att nu gällande bestämmelser om repetitionsöfningarnas
varaktighet blifva oförändrade, hvarigenom hela utbildningstiden således
kommer att uppgå till trehundrasextiofem dagar.»
»Till följd af det läge, hvaruti frågan om infanteriets fredsförläggning
kommit, torde det emellertid icke vara möjligt att för detta truppslag
uttaga denna tid, förrän kaserner för samtliga truppförband kunna
beräknas vara uppförda, hvilket i kostnadsberäkningarna upptagits till år
1912. Frågan om utsträckning af infanteriets utbildningstid torde därför
icke nödvändigtvis behöfva framläggas förrän till 1910 eller 1911 års
riksdag, och återfinnes å sid. 24 förslag till den lydelse § 27 mom. 1
då bör erhålla. Nu föreslås därför ingen annan ändring beträffande infanteriet,
än att första tjänstgöringen skall taga sin början under första året.»
1 öfverensstämmelse med det ofvan anförda föreslogos af stabscheferna
tvenne olika lagtexter i fråga om tjänstgöringstiden för fotfolket. Den
ena af dessa var afsedd att gälla tills vidare och intill dess kaserner för
samtliga truppförband hunnit uppföras. Tjänstgöringstiden skulle enligt
151
detta förslag uppgå till 240 dagar och i hufvudsak fördelas på sätt som
framgår af nedanstående teckning.
1. året.
Första tjänstgöring
| 150 dag.
2.
10/9 Rep.-öfn.10/io
I-------—I—i
_I 30 »
3.
Rep.-öfn.
_______
30 >
4.
Rep.-öfn.
30 >
240 dag.
Enligt stabschefernas andra förslag, hvilket afsåga att träda i kraft
då kaserner för samtliga truppförband blifvit uppförda, skulle^ tjänstgöringstiden
utsträckas till 365 dagar och i hufvudsak fördelas på nedan
Ö
stående
sätt.
1. året.
2. >
3. >
4. »
Första tjänstgöring
10/b Rep.-öfn. 10/.o
--i-!--
.275 dag.
30 >
Rep.-öfn.
''
i
30 >
Rep.-öfn.
30 »
365 dag.
Generalkommissionen uttalar sitt instämmande uti hvad af stabscheferna
yttrats beträffande den första tjänstgöringens längd. I fråga om
sättet för anordnandet af infanteriets öfningar i allmänhet och tidpunkten
för den första tjänstgöringens början i synnerhet är dock kommissionen
utaf annan mening än chefen för generalstaben. Kommissionen yttrar,
att, därest i enlighet med den tanke, som legat till grund för chefens för
generalstaben förslag, rekrytårsklassen blefve inkallad på våren och sålunda
stode till förfogande under tiden för de tre äldre årsklassernas repetitionsöfningar,
vore fyra årsklasser samtidigt disponibla under dessa öfningar,
hvilket skulle medföra den ur utbildningssynpitnkt afsevärda fördelen, att
bataljonerna kom me att erhålla eu större manska psstyrka i ledet, än om
enbart de tre äldre årsklasserna disponerades. Mot rekrytårsklassens inkallande
på våren talade dock enligt kommissionens förmenande flera skäl.
Den vanliga flyttningstiden för lagstadda tjänare infölle i allmänhet på
Generalskommissionens
utlåtande
den
21/i2 1907.
152
hösten, i slutet af oktober månad. Anordnandet af sommarrekrytskolor
af den utsträckning, som här ifrågasattes, skulle därjämte beröfva landets
modernäring ett stort antal arbetare under den för jordbruket brådaste
tiden. . Sammanförandet inom regementenas kasernetablissement af fyra
värnpliktiga årsklasser förutom den fast anställda personalen skulle slutligen
framkalla betydande svårigheter i fråga om förvaltningen samt truppens
förläggning och utspisning in. m.
Rekrytårsklassens inkallande i början af november passade däremot
väl tillsammans med den i slutet af oktober infallande flyttningstiden,
medan å andra sidan hemförlofningen i slutet af juni åt jordbruket återbördade
ett stort antal arbetskrafter just vid den tidpunkt, då behofvet häraf
gjorde sig gällande. A id en sålunda afpassad rekrytutbildningsperiod bortföHe
äfven olägenheterna af, . att ett större antal årsklasser på en gånosammanfördes,
inom kasernetablissementen, än dessa lämpligen kunde rymma.
.Då enligt det sätt att anordna infanteriets öfningar, som generalskommissionen
förordat, den första repetitionsöfningen om trettiofem dagar
i. regeln, skulle taga sin början endast omkring två månader efter första
tjänstgöringens slut och sålunda utgjorde eu nästan omedelbar fortsättning
åt densamma, ansåge kommissionen det möjligt att förkorta första
tjänstgöringen med motsvarande tid dvs. till åtta månader eller tvåhundrafyrtiofem
dagar.
Generalskommissionen ansåge det nödvändigt att utsträcka tiden för
nämnda repetitionsöfningar till trettiofem dagar lör att kunna bereda erforderlig
tid åt skjutöfningar äfvensom åt bevaknings- och stridsöfningar
samt för att, utan intrång på andra öfningar, kunna på utbildningsprogi
limmet upptaga årliga fälttjänstöfningar med två eller flera truppsla^-,
och ansåge sig så mycket mera kunna göra detta, som den genom ändringar
i värnpliktslagen sökt tillgodose reservunderbefälsutbildningen.
Enligt 1900 års härordningsförslag skulle repetitionsöfningarna äga
rum under tredje, fjärde och femte åren. För att de äldre årsklasserna
inom bevänngens första uppbåd måtte hafva sin militära utbildning i
någorlunda friskt minne ansågs det nämligen fördelaktigare att förlänga
repetitionsöfningarna till. dessa år än till andra, tredje och fjärde åren.
okulle de värnpliktigas tjänstetid uti första uppbådet komma att utsträckas
. yttmdigare tre år, vore det gifvetvis ännu angelägnare, att de värnpliktiga
finge undergå den sista repetitionsöfningen uti nämnda uppbåd
törst under femte året. Men då i riksdagens skrifvelse den 2. juni 1901
angående ny härordning uttalats den uppfattningen, att repetitions-(re^ements-jöfningarna
uti beväringens första uppbåd icke borde utsträckas utöfver
det fjärde värnpliktsåret, hade generalskommissionen icke ansett sm
ö
153
höra påyrka någon ändring af nuvarande bestämmelser angående de värnpliktsår,
under hvilka repetitions-(regements-)öfningarna uti beväringens
första uppbåd skulle fullgöras.
Såsom kommissionen i ett annat sammanhang framhållit, borde intet
underlåtas, som kunde bidraga till en snar och tillfredsställande lösning
af frågan rörande organisationen af andra uppbådet och dess användning
för bildandet af reservtrupper. Vid infanteriet, äfvensom vid fästningsartilleriet,
fästningsingenjörtrupperna och trängen hade andra uppbådet eu
större betydelse än vid öfriga ^uppslag. Vid förstnämnda truppslag vore
det därför angeläget, för att icke säga oundgängligt, att de värnpliktiga
finge sina militära kunskaper och färdigheter uppfriskade genom en repetitionsöfning
för yngsta årsklassen uti beväringens andra uppbåd. Utan
denna öfning skulle det knappast vara möjligt att uppsätta reservtrupper,
synnerligast sedan åldern för utträdet ur andra uppbådet höjts med tre
år. På grund häraf föresloge generalskommissionen för nämnda truppslag
eu repetitionsöfning om femton dagar under tolfte eller trettonde året.
Därest ingen annan bestämmelse än den i § 27 mom. 1 föreslagna
gåfves om repetitionsöfning med tolfte årsklassen, komme det att dröja
tolf år från lagens trädande i kraft, till dess första öfningen kunde äga
rum. Då reservtrupper redan inom den närmaste framtiden borde bildas
ur beväringens andra uppbåd, torde därför en föreskrift med retroaktiv
verkan angående meromnämnda repetitionsöfning vid tiden för organisationens
genomförande blifva erforderlig.
De värnpliktigas utbildning vid fotfolket skulle sålunda komma att
omfatta en första tjänstgöring om tvåhundrafyrtiofem dagar, tre repetitionsöfningar
inom första uppbådet, hvardera om trettiofem dagar, samt
en repetitionsöfning inom andra uppbådet om femton dagar eller tillsammans
trehundrasextiofem dagar.
Då emellertid fastställandet af trehundrasextiofem dagars sammanlagd
tjänstgöringstid för infanteriet svårligen kunde ifrågasättas träda i
kraft tidigare än år 1912, hvilket år kasernetablissementen för detta truppslag
beräknades blifva färdiga, erfordrades ett öfvergångsstadgande för
detta truppslag under åren 1908, 190H, 1910 och 1911. Under dessa år
borde tjänstgöringstiden för infanteriet bestämmas till sammanlagdt tvåhundrafyrtio
dagar samt fördelas enligt bestämmelserna i § 27 af nu gällande
värnpliktslag. Härigenom blefve visserligen frågan om en repetitionsöfning
vid fotfolket för beväringens andra uppbåd undanskjuten, men
detta torde vara af mindre betydelse, då retroaktiva bestämmelser härutinnan
knappast torde kunna undvikas.
20—102014. 2.
154
Till generalskommissionens
utlåtande
fogadt
särskildt
yttrande af
generallöjtnant
Warberg
med instämmande
af generalmajor
Uggla.
Efter det kasern etablissement blifvit uppförda för samtliga infanteriregementen,
d. v. s. från och med år 1912 skulle sammanlagda tjänstgöringstiden
uppgå till 365 dagar, i hufvudsak fördelade på sätt, som
framgår af nedanstående teckning.
1. året. |___'' V!U F5rsta
tjänstgöring Vt l%> Rep.-öfn. 13/io
1245 dag.
| 35 »
3.
Rep.-öfn.
4-! - ---1 35 »
4. »
12. el. 13. >
Eep.-öfn.
-—
Rep.-öfn.
-1 35 >
■I 15 >
365 dag.
Mot generalskommissionens beslut beträffande tjänstgöringstidens fördelning
vid fotfolket och därmed likställda truppslag har generallöjtnant
Warberg med instämmande af generalmajor Uggla i så måtto anfört en
afvikande mening, att han ansåg den för äldre årsklass afsedda repetitionsöfningen,
15 dagar, böra förläggas helst till åttonde eller nionde året.
Reservanterna, hvilka fullt erkände behofvet och vikten af, att de
värnpliktiga i andra uppbådet underkastades en repetitionsöfning, höllo
dock före, att — då detta uppbåd afsåges för uppsättning af reservtrupper
under det de äldre årsklasserna inom första uppbådet skulle vid mobilisering
ingå i linjetrupperna — det vore af om möjligt ännu större vikt,
att de sistnämnda klasserna erhölle en om än kort repetitionsöfning. Vid
en sammanlagd utbildningstid om endast 365 dagar vore det nämligen
nödvändigt för vinnande af möjligaste grundlighet, att de mera omfattande
repetitionsöfningarna förlädes till de närmast efter rekrytutbildningsperioden
följande åren; men häraf följde ock, att, då för linje- och depåtrupper
måste beräknas icke mindre än elfva årsklasser, af hvilka blott
de fyra yngsta underkastats en någorlunda grundlig utbildning, de äldre
klasserna, därest de ej fått sina under de fjma första värnpliktsåren förvärfvade
militära kunskaper och färdigheter i någon mån uppfriskade,
torde hafva glömt alltför mycket af dessa för att genast efter mobilisering
vara användbara vid linjetruppernas krigsoperationer.
Denna synpunkt gjorde sig ock gällande uti det till 1901 års riksdag
framlagda härordningsförslaget, där nionde årsklassen föreslogs att
erhålla 15 dagars repetitionsöfning. Att af de då till andra uppbådet
155
räknade nionde, tionde, elfte och tolfte klasserna de tre förstnämnda nu
föresloges att öfverfiyttas till första uppbådet, för att sålunda möjliggöra
linjetruppernas ökning, minskade ju på intet sätt deras behof af repetitionsöfning
utan gjorde denna helt naturligt ännu mer oeftergiflig.
Till g-eneralskommissionens utlåtande den 21. december 1907 var Till ge nefogadt
ett särskilt yttrande af generalmajor Wikander med instäm mande s{onens utläsa
generalmajor von Matern. Reservanterna anförde i korthet, att de, i tanden foolikhet
med generalskommissionens majoritet, ansågo, att utbildningstiden skilda ytt
för
flertalet värnpliktiga vid trängen och för sjukbärarna vid infanteriet randen af
v o ° generalma
oort
sättas kortare än o o 5 dagar. jor Wikan
Uti
generalskommissionens senare utlåtande den 9. inni 1908 ut- der med in
,
, ^ p i • i-, , • v stammande
veckla reservanterna ytterligare sm alvikande mening. Det vore i enlig- af general
het
med deras tidigare uttalade åsikt möjligt att för flertalet värnpliktiga
vid trängen, d. v. s. för de till egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst ut- ''
tagna, fastställa utbildningstiden till 180 dagar, hvilken tid borde vara
tillräcklig äfven för sjukbärarna vid infanteriet och dessutom för de vid
samma truppslag behöfliga fordombefälhafvare och kuskar, som vore afsedda
att tillhöra truppträngen. Dessa senare borde till ett antal af omkring
11 sjukbärare samt 16 fordonsbefälhafvare och kuskar för hvarje
infanteriregemente årligen uttagas vid inskrifningsförrättningarna och erhålla
fackutbildning, helst genom trängbefälets medverkan.
Med de många och stora kraf, som måste ställas på försvarsväsendets
utveckling i följd af landets ändrade militärpolitiska läge efter 1905 års
händelser, syntes det vara nödvändigt att sätta det viktigaste framför det
mindre viktiga, att spara där det kunde sparas, utan att arméns tjänstbarhet
äfventyrades. Detta kunde ske genom att gifva icke stridande truppslag och
personal en kortare öfningstid än de stridande vapnen. Visserligen komrne
en olika utbildningstid att medföra vissa olägenheter, men någon fara för
arméns fältduglighet syntes ej kunna uppstå genom att gifva ofvan nämnda
trängpersonal endast 180 dagars öfning. Det resultat, som hittills uppnåtts
'' genom 172 dagars utbildning vid trängen (112 dagars rekrytskola
och två repetitionsöfningar om 30 dagar) hade varit ganska tillfredsställande
och syntes vara för våra förhållanden tillräckligt, när det gällde ett icke
stridande truppslags öfning.
För de stridande vapnen vore det en tvingande nödvändighet att erhålla
årslång utbildning. För de värnpliktiga däremot, hvilka icke skulle
i första stridslinjen med vapen i hand tvinga fienden tillbaka, hvilkas utbildning
vore enklare och delvis sammanfölle med de borgerliga yrkena,
kunde ett mindre tidsmått af öfning vara tillfyllest. Uti flera länder hade
156
ock stadgats en kortare tjänstgöring för trängen än för öfriga truppslag,
såsom t. ex. i Tyskland, Italien, Schweiz, Danmark och Norge.
De besparingar, som skulle uppstå genom en sådan förkortning af
tjänstgöringstiden uppginge enligt sakkunnigas beräkning årligen till
302,078 kronor vid trängen och 176,455 kronor vid fotfolket eller tillsammans
478,553 kronor, ej långt från en half million kronor årligen.
För denna summa kunde utan tvifvel landets värnkraft betydligt mera
höjas, om den nedlades på organisationens utveckling i stället för på
trängens ökade utbildning. Exempelvis kunde för detta belopp, vid uppsättning
af 2 nya arméfördelningar, erhållas 2 nya trängkårer, 2 nya
arméfördelningsstaber, 2 nya fältartilleriregementsstaber samt ökning af
generalstaben.
Däremot förutsattes icke minskad öfning för mindretalet värnpliktiga
vid trängen, nämligen för de i egentlig sjukvårdstjänst och i förvaltningstjänst
uttagna. Sjukhustjänsten fordrade helt visst 365 dagars utbildning
och för bageriers och magasinens skötsel och vård borde äfven de till förvaltningstjänsten
uttagna åläggas årstjänst, att fullgöras i en följd.
På grund af det ofvan anförda borde i § 27 värnpliktslagen inflyta
följande bestämmelser: »Af värnpliktiga tillhörande fotfolket skola sjukbärare,
fordonsbefälhafvare och kuskar samt af värnpliktiga vid trängen de
i egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst uttagna för sin utbildning tjänstgöra
i sammanlagdt 180 dagar fördelade på en första tjänstgöring (rekrytskola)
af 110 dagar, som tager sin början under första året, och en repetitions(regements-)öfning
om 35 dagar under hvart och ett af andra och
fjärde åren.»
nttaland^8 Kommittén finner de af chefen för generalstaben anförda skälen
för en utsträckning till 365 dagar af den sammanlagda tjänstgöringstiden
för de värnpliktiga, som tilldelas fotfolket, öfvertygande. Först genom
en utsträckning af den sammanlagda tjänstgöringstiden till denna längd
varder det nämligen möjligt att tillmäta den första tjänstgöringen, under
hvilken den grundläggande soldatutbildningen och soldatuppfostran skall
bibringas, ett så afpassadt tidsmått, som erfordras för att bibringa ej
mindre mannen i ledet den förmåga af själfverksamhet, än äfven de mobiliserade
infanteritruppförbanden den fasthet, sammanhållning och fältduglighet,
som enligt hvad senare tiders krigserfarenhet otvetydigt gifver
vid handen, är oafvisligen erforderlig i våra dagars krigföring. Därtill
kommer, att behofvet af ökadt antal dugligt underbefäl vid de reservtruppförband,
som afses att vid mobilisering uppsättas vid infanteriet,
gifva ett väsentligen ökadt stöd åt krafvet på en sådan utsträckning af ut
-
157
bildningstiden. Vidare torde en afsevärd minskning af antalet volontärer
vid infanteriregementena under det af 1901 års riksdag medgifna
antalet vara möjlig endast under förutsättning af tjänstgöringstidens utsträckning
till den nämnda år föreslagna eller 365 dagar. Såsom uti annat
sammanhang närmare utvecklas, torde slutligen en så afsevärd utsträckning
af tjänstgöringstiden komma att i väsentlig mån underlätta volontäranskaffningen.
Medan — såsom vid kommitténs uttalanden angående tjänstgöringstiden
vid positionsartilleriet, fästningstrupperna och trängen närmare angifves
— något af förläggningsförhållanden beroende skäl till uppskof med
tjänstgöringstidens utsträckning vid dessa truppslag till 365 dagar icke
förefinnes, är tidpunkten för ikraftträdandet af en till nämnda dagantal
utsträckt tjänstgöringstid för fotfolket beroende, bland annat, utaf möjligheten
att förlägga de värnpliktiga uti vinterbonade etablissement, dvs. af
tidpunkten för infanterikasernernas fullbordande. Denna tidpunkt beräknades
af chefen för generalstaben till år 1912, i sammanhang hvarmed
tjänstgöringstiden af nämnde chef ifrågasattes varda utsträckt till 365 dao-ar
från och med salvia år. Tiden för kasernetablissementens fullbordande
torde emellertid icke för det närvarande kunna med bestämdhet beräknas.
Kommittén uttalar därför, att frågan om utsträckning af tjänstgöringstiden
till 365 dagar för värnpliktiga, som tilldelas fotfolket i allmän
tjänst, bör återupptagas till afgörande, då tiden för kasernbyggnadsarbetenas
afslutande kan med mera säkerhet än nu bestämmas.
Då 1901 års riksdag, i sammanhang med beslutet om fastställande
af tjänstgöringstiden för de värnpliktiga, som tilldelas fotfolket, till allenast
240 dagar i stället för af Kungl. Maj:t föreslagna 365 dagar, medgaf
Ivungl. Maj:t rättighet att för tiden från och med år 1908 och intill dess
annorlunda bestämmes i mån af behof genom anställande af manskap på
grund af frivilligt aftal ersätta afgången i infanteriets nummerstyrka med
högst 72 nummer vid hvart och ett af Lifregementets grenadjärer och 21
andra infanteriregementen samt med högst 48 nummer vid hvart och ett
af Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen, anser kommittén, att
frågan om indragning af ofvannämnda 72 (48) nummer bör upptagas i
sammanhang med frågan om tjänstgöringstidens utsträckning från 240 till
365 dagar för värnpliktiga, som tilldelas fotfolket.
Beträffande tjänstgöringstiden för de värnpliktiga, som tilldelas fotfolket
för utbildning i sjukbår artjänst och trängtjänst (sjukbärare, kuskar
och fordonsbefälhafvare), har kommittén funnit hvad af generalmajor
Wikander anförts uti till generalskommissionens utlåtanden fogade särskilda
yttranden, uti hvilka generalmajor von Matern instämt, vara väl
-
158
grundadt och biträder detsamma. Då, såsom uti annat sammanhang framhåiles,
kommittén af särskilda skäl förordar en tjänstgöringstid af 182
dagar för andra grupper af icke stridande värnpliktiga, nämligen de som
uttagas till trängen i egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst, äfvensom
militärarbetarna, och då det icke synes lämpligt att uti värnpliktslagen
stadga alltför obetydliga afvikelser i fråga om dagantalet för olika kategorier
värnpliktiga, har den ändring synts kommittén böra göras uti reservanternas
förslag, att sammanlagda utbildningstiden för infanteriets fordonsbefälhafvare,
kuskar och sjukbärare sättes till 182 i stället för 180 dagar.
Ifrågavarande afkortning af tjänstgöringstiden synes böra inträda samtidigt
med vid trängen uti ofvan angifna tjänstegrenar.
Det vore visserligen önskvärdt att kunna inkalla de senast omnämnda
värnpliktiga, i likhet med alla öfriga, som tilldeias fotfolket, till undergående
af den första tjänstgöringen redan under första året. Då det
emellertid med hänsyn till truppförbandens utbildning är af stor betydelse
att under beväringsrekrytskolans senare del kunna anordna öfningar i
sjukbärartjänst i samband med truppförbandens öfningar i fälttjänst och
att därunder kunna anspänna viss del af strids- och bagageträngens fordon,
är det önskvärdt, att första tjänstgöringen för fotfolket i sjukbärartjänst
och trängtjänst afslutas ungefär samtidigt med för fotfolket i allmän tjänst,
d. v. s. omkring midten af juli. Vid sådant förhållande kan emellertid
denna tjänstgöring taga sin början först under andra året, hvilket dock
för de värnpliktiga icke innebär något tillbakasättande, då de såsom ofvan
angifvits, afsluta tjänstgöringen samtidigt med de öfriga. Den omständigheten,
att första tjänstgöringen kommer att taga sin början vid en tidpunkt,
som mindre väl passar i förhållande till de tider på året, då lagstadda
tjänare i allmänhet tillträda tjänst, torde vara af mindre betydelse
på grund af det jämförelsevis ringa antal värnpliktiga, som årligen behöfver
uttagas uti de berörda tjänstegrenarna. För att uttagningen till trängtjänst
må så litet som möjligt minska de kontinyent.er vapenföra värnpliktiga,
som tilldelas fotfolket, böra till kuskar och fordonsbefälhafvare företrädesvis
uttagas sådana värnpliktiga, som äro vapenföra endast i viss vapentjänst.
Nedanstående teckning utvisar ett exempel på den ungefärliga fördelningen
enligt ofvan angifna grunder af tjänstgöringstiden för de värnpliktiga,
som tilldelas fotfolket i sjukbärartjänst och trängtjänst.
2. året
25/s Första tjänstgöring. u/i
10/« Rep.-öfn.15/io
112 dag.
1 35 >
4. > |----
Rep.-öfn.
35 »
182 dag.
159
Därest tjänstgöringstiden skulle bestämmas till 365 dagar för fotfolket
i allmän tjänst och till 182 dagar för fotfolket i sjukbärartjänst
och trängtjänst, skulle de ordinarie kostnaderna komma att ökas med
2,627,800 kr. Genom indragning af de 72 (48) volontärnumren vid infanteriregementena
skulle å andra sidan göras en besparing af 1,226,400 kr.,
hvadan slutliga kostnadsökningen skulle uppgå till 1,401,400 kr.
I betraktande af hvad ofvan anförts får kommittén
såsom sin mening uttala:
att frågan om utsträckning af tjänstgöringstiden
till 365 dagar för värnpliktiga, som tilldelas fotfolket i
allmän tjänst, bör återupptagas till afgörande, då tiden
för kasernbyggnadsarbetenas afslutande kan med mera
säkerhet än nu bestämmas;
att, i samband med återupptagandet af frågan om
tjänstgöringstidens utsträckning för fotfolket i allmän
tjänst till 365 dagar, frågan om indragning af 72 (48) volontärnummer
per infanteriregemente bör upptagas; samt
att tjänstgöringstiden för de värnpliktiga, som tilldelas
fotfolket i sjukbärartjänst och trängtjänst, bör inom
den närmaste tiden och i samband med motsvarande
afkortning af tjänstgöringstiden för trängen i sjukbärartjänst
och egentlig trängtjänst, afkortas till 182 dagar,
fördelade på en första tjänstgöring om 112 dagar, som
tager sin början under andra året, samt en repetitionsöfning
35 dagar under hvart och ett af andra och
fjärde åren.
160
B. Rytteriet.
värn likts Enligt 1901 års värnpliktslag § 27 är värnpliktig, som tilldelas
? 1 lag.''S rytteriet, skyldig att för sin u1 bildning tjänstgöra under fredstid i sammanlagdt
365 dagar, hvilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar,
skall fullgöras med en första tjänstgöring (rekrytskola) om 281
dagar, som tager sin början under första året, samt med en repetitions(regements-)öfning
om 42 dagar under hvart och ett af andra och
tredje åren.
Nedanstående teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen
enligt nu gällande bestämmelser för de värnpliktiga, som tilldelas rytteriet.
19In Första
tjänstgöring 3 * * * * * *% Rep.-öfn. 10/io
1281 dag.
j 42 >
1. året |—
2. >
Rep.-öfn
—1-1-1 42 >
365 dag.
Chefernas
Cheferna för generalstaben och flottans stab ifrågasätta ingen ändring
^itahenZch uti lagbestämmelsen angående tjänstgöringstiden för värnpliktiga, som tillflottans
stab delas rytteriet.
den''^1906 Däremot förutsättes af stabscheferna en omläggning af tiden för den
första tjänstgöringen i så måtto, att denna, hvilken från och med år 1908,
då bestämmelsen om 365 dagars utbildning vid rytteriet trädde i kraft,
tagit sin början under senare hälften af november, i stället skulle börja
på våren, eller närmare bestämdt i midten af maj. Motiven härtill äro
desamma, som af stabscheferna anförts till förmån för enahanda läggning
af den första tjänstgöringsomgången vid fotfolket, nämligen beredandet
af möjlighet att vid mobilisering taga den yngsta årsklassen i anspråk
under senare delen af första tjänsteåret, förbättrandet af vinterutbild
-
161
ningen genom rekrytskolans afslutande under de snörikaste vintermånaderna
samt önskvärdheten att i större mån än hvad nu är möjligt använda
terrängen för utbildningsändamål, särskildt under rekrytskolans
senare skede.
Nedanstående teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen
enligt stabschefernas förslag för de värnpliktiga, som tilldelas rytteriet.
1. året |-
2. > |,
3. » ;
15/s
Första tjänstgöring
so/s Rep.-öfn. 10/io
■I -
Rep.-öfn.
-I -
''281 dag.
ll 42 >
•I 42 >
365 dag.
Generalskommissionen uttalar i sitt utlåtande den 21. december 1907,
att, på skäl som anförts i fråga om rekrytutbildningen vid fotfolket, rekryt- sionens utskolorna
böra jämväl vid specialtruppslagen taga sin början i november låtande^den
månad. Generalskommissionen förutsätter alltså icke någon som helst 12 ''
ändring af nu gällande bestämmelser och anordningar rörande tjänstgöringen
för de värnpliktiga, som tilldelas rytteriet.
Nedanstående teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen
enligt generalskommissionens förslag för de värnpliktiga, som tilldelas
rytteriet.
1. året |---
tjänstgöring
2. > ----
3. > |----
Kommittén finner i likhet med chefen för generalstaben och generals- Kommitténs
kommissionen ingen anledning föreligga att ifrågasätta någon ändring uti uttalande,
värnpliktslagen beträffande de värnpliktiga, som tilldelas rytteriet. Af
skäl, som å sid. 171 närmare angifvits, anser kommittén, att den första
tjänstgöringen vid rytteriet bör, i likhet med hvad nu är förhållandet, taga
sin början på hösten.
22/n Första
''/s Rep.-öfn. 10/io
.281 dag.
42 >
Rep.-öfn.
-!-1-
-I 42
365 dag.
21—102014. 2.
C. Fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna.
190i års Enligt 1901 års värnpliktslag § 27 är värnpliktig, som tilldelas fält
värnplikts-
artilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna, skyldig att för sin utag''
bildning tjänstgöra under fredstid i sammanlagdt 365 dagar, hvilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första
tjänstgöring (rekrytskola) om 281 dagar, som tager sin början under första
året, samt med en repetitions-(regements-)öfning om 42 dagar under hvart
och ett af andra och tredje åren.
Nedanstående teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen enligt
nu gällande bestämmelser för de värnpliktiga, som tilldelas berörda
truppslag.
1. äret
2. »
sta tjänstgöring
“/a Rep.-ofri. 10/io
"I
:281dag.
|l 42 .
3.
Rep.-öfn.
42 .
365 dag.
Chefernas Cheferna för generalstaben och flottans stab ifrågasätta ingen ändring
^staien^ch ufi lagbestämmelsen angående tjänstgöringstiden för värnpliktiga, som till—
flottans stab delas fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna.
"fen™/™ I likhet med hvad af dem förordats beträffande rytteriet, föreslå stabche
1906.
ferna, att den första tjänstgöringen jämväl vid här berörda truppslag skall
taga sin början på våren. Tjänstgöringstiderna skulle enligt detta föi’-slag blifva i hufvudsak fördelade på sätt, som framgår af teckningen ånästa
sida.
163
1. året [.
3. » |.
Första tjänstgöring
3% Rep.-öfn. ,0/io
—I-1—
»81 dag.
| 42 >
Rep.-öfn.
42 >
365 dag
Generalskommissionen förordar, att den första tjänstgöringen, i likhet Generalsmed
hvad nu är förhållandet, tager sin början på hösten. Jnen™ utfå
Generalskommissionen föreslår vidare, i syfte att under hela året äga tande.
tillgång på erforderligt antal manskap för stamhästarnas och materielens
vård, att den första tjänstgöringen för de värnpliktiga må kunna taga sin
början icke allenast under första, utan jämväl under andra året. Kommissionen
åberopar härutinnan ett uttalande af chefen för generalstaben i det
af honom den 13. november 1900 afgifna förslaget till ny härordning, att
med repetitions-(regements-)öfningarnas slut för fältartilleriet inträder en
period, under hvilken det knappast torde blifva möjligt att, utan vidtagande
af särskilda åtgärder, ens nödtorftigt upprätthålla den vid batterierna oundgängligen
erforderliga tjänsten för hästarnas skötsel, materielens vård, reparationer
m. m. d. Under denna period, som kunde beräknas tills de nya värnpliktsrekryterna
varit en till två veckor i tjänstgöring, funnes ingen annan manskapspersonal
att tillgå än den fast anställda. I själfva verket gåfves det härvidlag
icke någon annan utväg än att ordna aftalet med de fast anställda så, att
inträdet i tjänst komme att ske den 1. oktober, men utträdet att äga rum
först omkring den 20. november, såvida man icke skulle kvarhålla ett visst
antal värnpliktiga på hvarje batteri uti tjänstgöring till omkring den 20.
november mot vederlag af befrielse från den senare repetitionsöfningen. Ett
tredje sätt vore att mot ersättning träffa aftal med ur tjänst afgående värnpliktiga
angående fortsatt tjänstgöring under tiden i fråga.
Ingendera af dessa utvägar syntes generalskommissionen tillfredsställande..
Bättre vore utan tvifvel att inkalla de värnpliktiga till första tjänstgöringen
i tvenne omgångar, hvilka försköte hvarandra så mycket, att ett antal någorlunda
utbildade värnpliktiga komme att vara i tjänst under hela året.
I öfverensstämmelse härmed borde, medan hufvuddelen af de värnpliktiga
inkallades i slutet af november det första året, en mindre del inkallas omkring
midten af januari. Då den sistnämnda delen af de värnpliktiga komme
att tvärstanna i tjänstgöring efter afslutade regementsöfningar och alltså
för denna grupp endast en repetitionsöfning återstode, syntes det kommissionen
lämpligast att för samtliga värnpliktiga inräkna den nuvarande första
164
repetitionsöfningen uti den första tjänstgöringen, hvilken alltså skulle erhålla
en längd af 323 dagar.
o ö
Nedanstående teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen enligt
generalskommissionens förslag för de värnpliktiga, som tilldelas fältartilleriet
samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna.
1. året j |
| 22/n Första |
2. > --- | tjänstgöring | 10/io |
“/i |
| ....................................................1.....................1 28/n |
3. > i |
| 3% Rep.-öfn. 10/io ----------------------------------— |
365 dag.
Kommitténs På af chefen för generalstaben år 1900 anförda och af 1907 års
generalskommission vitsordade grunder finner kommittén en sådan ändring
af lagbestämmelsen angående de värnpliktiga, som tilldelas fältartilleriet
samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna, önskvärd, att en mindre del af
de värnpliktiga, som befinnes erforderlig för stamhästarnas och materielens
vård under tiden från regementsöfningarnas afslutande och intill dess beväringsrekryterna
blifva för ändamålet användbara, må kunna inkallas i
början af andra året. Tjänstgöringstiden skulle sålunda fördelas med en
första tjänstgöring om 323 dagar, som tager sin början under första eller
andra året, samt en repetitionsöfning om 42 dagar under tredje året. Af
skäl, som å sid. 171 närmare angifvits, anser kommittén, att den första
tjänstgöringen för hufvuddelen af de värnpliktiga bör, i likhet med hvad
nu är förhållandet, taga sin början på hösten.
165
D. Positionsartilleriet.
Enligt 1901 års värnpliktslag § 27 är värnpliktig, som tilldelas ig01 års
positionsartilleriet, skyldig att för sin utbildning tjänstgöra under fredstid värnpliktsi
sammanlagdt 240 dagar, hvilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare la<J''
förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring (rekrytskola) om 150
dagar under andra året samt med en repetit,ions-(regements-)öfning om
30 dagar under hvart och ett af andra, tredje och fjärde åren.
Nedanstående teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen enligt
nu gällande bestämmelser för de värnpliktiga, som tilldelas positionsartilleriet.
2. året |
3. >
Första tjänstgöring
10/9 Rep.-öfn. 10/io
Rep.-öfn.
[150 dag.
11 30 »
I 30 »
4.
Rep.-öfn.
30 »
240 dag.
Cheferna för generalstaben och flottans stab yttra ifråga om tjänst- chefernas
göringstiden för de värnpliktiga, som tilldelas positionsartilleriet: iJtabenZch
»Redan vid tiden för den nuvarande värnpliktslagens antagande flottans stab
måste man beteckna tvåhundrafyrtio dagars fredstjänstgöring för positionsartilleriet
med dess mångsidiga utbildning såsom otillräcklig. Sedan dess
har därjämte genom beslutet om nybeväpning möjliggjorts en vidsträcktare
användning af positionsartilleriet än hittills. I stället för att utbildas
nästan uteslutande med hänsyn till uppträdande uti redan i fredstid anordnade
befästa ställningar, hvilket på grund af den föråldrade beväpningen
varit oundgängligt, varder det efter utrustning med moderna, rörliga
pjäser möjligt för detta truppslag att, liksom i öfriga arméer, hvilka
förfoga öfver tungt artilleri, åtfölja truppförbanden i det rörliga fältkriget.
166
Fordringarna på dess utbildning måste under sådana förhållanden icke
ställas mindre högt än i fråga om fältartilleriet, hvarför ej heller öfningstiden
för positionsartilleriet bör understiga den, som bestämts för förstnämnda
truppslag, eller trehundrasextiofem dagar.»
»Repetitionsöfningarna för positionsartilleriet äro enligt nuvarande
lags § 27 mom. 1 a) bestämda till tre öfningar om trettio dagar. Säregna
förhållanden verka dock därhän, att en ändring häraf är behöflig.
Erfarenheterna från de år, som förflutit sedan positionsartilleriet uppsattes,
gifva nämligen vid handen, att det icke är möjligt att på så kort tid som
trettio dagar nöjaktigt bedrifva de många olikartade öfningsgrenar, som
måste ingå uti detta artilleris regementsöfningar. Särskild! i fråga om
skjutningar med skarp ammunition har den till buds stående tiden visat
sig otillräcklig.»
»Fordringarna på utbildning i trupp vid positionsartilleriet komma
därtill att stegras med utlämnandet af de moderna pjäser, hvartill innevarande
års riksdag beviljat anslag, och hvilkas användning måste så
inöfvas, att, såsom förut är framhållet, vapnet kan följa fälthären under
det rörliga fältkrigets alla skiftande förhållanden.»
»Positionsartilleriets utbildning blifver sålunda bättre tillgodosedd,
om repetitionsöfningarnas längd ökas.»
»Af det ofvan anförda synes därför ändamålsenligast att uppdela
tjänstgöringstiden vid detta truppslag på samma sätt som vid fältartilleriet
in. fl. truppslag eller uti en första tjänstgöring om tvåhundraåttioen dagar
och en repetitionsöfning om fyrtiotvå dagar under hvart och ett af andra
och tredje åren.»
Nedanstående teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen vid
positionsartilleriet enligt stabschefernas förslag, en indelning hvilken till
alla delar öfverensstämmer med samma chefers förslag beträffande fältartilleriet.
1. året [
2. * * i
365 dag.
Första tjänstgöring
■II
'',''s Rep.-öfn. I#/io
r281 dag.
-ll 42 »
Generals- Generalskommissionen uttalar, att erfarenheterna från de år, hvilka
sionensut- förflutit sedan positionsartilleriet uppsattes, gifva vid handen, att utbild
låtande
den ningsförhållandena vid detta truppslag ganska nära öfverensstämma med
*Vi« 1907. rr o Ö
167
fältartilleriets. På de grunder, hvilka anförts af stabscheferna, funne generalskommissionen,
att utbildningstiden för de värnpliktiga vid positionsartilleriet
borde vara lika lång och fördelas på samma sätt som i fråga
om fältartilleriet. De synpunkter i fråga om stamhästarnas och materielens
vård under tiden från regementsöfningarnas afsilande och intill dess beväringsrekryterna
blifva för ändamålet användbara, som af kommissionen
framhållits i fråga om fältartilleriet samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna,
gjorde sig äfven gällande beträffande positionsartilleriet.
Nedanstående teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen vid
positionsartilleriet enligt generalskommissionens förslag, en indelning hvilken
till alla delar öfverensstämmer med kommissionens förslag beträffande fältartilleriet.
22/n För -
1. året |-
2. > |.
3. » I -
-1-
sta tjänstgöring
''323 dag.
S0/8
—I -
°/l0
''”,''11
-I 42
365 dag.
I betraktande af hvad af cheferna för generalstaben och flottans Kommitténs
stab med instämmande af generalskommissionen anförts, förordar kom- åtalan
mittén att inom den närmaste tiden tjänstgöringstiden utsträckes till 365
dagar för de värnpliktiga, som tilldelas positionsartilleriet. Den vid detta
truppslag införda nybeväpningen och den därmed sammanhängande möjligheten
för positionsartilleriet att i likhet med fältartilleriet åtfölja trupperna
i det rörliga fältkriget göra en indelning af den sammanlagda tjänstgöringstiden
i likhet med vid fältartilleriet synnerligen önskvärd. Kommittén
förordar alltså, att tjänstgöringstiden vid positionsartilleriet fördelas med en
första tjänstgöring om 323 dagar, som tager sin början under, första eller
andra året, samt en repetitionsöfning om 42 dagar under tredje året. Då
positionsartilleriet alltsedan regementets uppsättning varit kaserneradt, förefinnes
icke, såsom vid infanteriet, något af förläggningsförhållanden beroende
skål till uppskof med frågan om tjänstgöringstidens utsträckning
till af kommittén ofvan förordad längd.
De med tjänstgöringstidens utsträckning förenade kostnaderna beräknas
uppgå till:
Ordinarie kostnad .
4,100 kr.
168
E. Fästningsartilleriet och fästningsingenjör
trupperna.
miärs Enligt 1901 års värnpliktslag § 27 är värnpliktig, som tilldelas fäst
varr\ag.
é’ ningsartilleriet och fästmögsingenjörtrupperna, skyldig att för sin utbildning
tjänstgöra under fredstid i sammanlagdt 240 dagar, hvilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första
tjänstgöring (rekrytskola) om 150 dagar under andra året samt med en
repetitions-(regements-)öfning om 30 dagar under hvart och ett af andra,
tredje och fjärde åren.
Nedanstående teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen vid
fästningstrupperna enligt nu gällande bestämmelser.
2. året | i° It | Första tjänstgöring | 10/a Rep.-öfn. 10/io | (150 dag. |
|
|
|
| t 30 » |
|
|
| Rep.-öfn. |
|
|
|
| - | -1 oU » |
4. > |_ |
|
| Rep.-öfn. | 1 so . |
240 dag.
för^eneral Cheferna för generalstaben och flottans stab yttra i fråga om tjänst
Jst(Jmodk''
göringstidcn för de värnpliktiga, som tilldelas fästningsartilleriet och fästftottcvtis
stab ningsingenjörtrupperna:
den 18/io 1906. »Den tekniskt fulländade materiel, som innefattas uti en modern fäst
nings
bestyckning, förutsätter en så grundlig skolning hos det manskap,
som skall handhafva densamma, om dess verkningsförmåga skall kunna
gorå sig gällande, att erforderlig färdighet icke kan åstadkommas med
mindre utbildningstiden för fästningsartilleriet utsträckes utöfver det nu
afsedda antalet dagar.»
169
»Enahanda är förhållandet med fästningsingenjörtruppema. Att under
fästningskriget hastigt och säkert kunna reparera skador a fästningsverk,
hinderlinjer, ledningar för vatten och elektricitet m. m., att under eld eller
vid det underjordiska minkriget förstöra fiendens anfallsarbeten in. in.,
ställer synnerligen stora kraf på såväl teknisk färdighet som uthållighet
och disciplin hos fästningsingenjörsoldaten.»
»Därtill bör beaktas, att minst ett års utbildning för ifrågavarande
fästningstrupper är ett nödvändigt villkor för att våra gräns- och kustfästningar
året rundt skola kunna vara försedda med någon besättning af
utbildadt manskap.»
»Utbildningstiden för de nämnda tvenne truppslagen synes därför på
sätt i § 27 mom. 1 c) föreslagits böra fördelas med en tvåhundrasjuttiofem
dagars första tjänstgöring samt tre repetitionsöfningar om trettio dagar
under hvartdera andra, tredje och fjärde året.»
Nedanstående teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen vid
fästningsartilleriet och fästningsingenjörtruppema enligt stabschefernas förslag,
en indelning hvilken till alla delar öfverensstämmer med samma
chefers förslag beträffande fotfolket.
Första tjänstgöring
l0,''9 Rep.-öfn. 10/io
-l«
Rep.-öfu.
-I-!-
,275 dag.
30 »
Rep.-öfn.
H -
-| 30
-| 30
365 dag.
1. året |-
2. > |.
3. » |-
4. » |-
Generalskommissionen yttrar i fråga om tjänstgöringstiden vid dessa öeneraZ»-truppslag, att erfarenheten otvifvelaktigt ådagalagt, att trehundrasextiofem sionens utdagars
utbildningstid erfordras för de värnpliktiga, Indika tilldelas fästningsartilleriet
och fästningsingenjörtruppema. Ehuru vid anordnandet af utbildningen
hänsvn borde tagas till, att gräns- och kustfästningarna erhölle
ständiga säkerhetsbesättningar af dessa truppslag, syntes dock den fördelning
af öfningstiden, som ofvan föreslagits beträffande fotfolket, lämpa sig
äfven för desamma.
De värnpliktigas utbildning vid fästningsartilleriet och fästningsingenjörtrupperna
borde sålunda omfatta en första tjänstgöring om tvåhundrafyrtiofem
dagar, tre repetitionsöfningar inom första uppbådet, hvar22—102014.
2.
170
dera om trettiofem dagar, samt en repetitionsöfrdng inom andra uppbådet
om femton dagar eller tillsammans trehundrasextiofem dagar.
Nedanstående teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen vid
fästningsartilleriet och fästningsingenjörtrupperna enligt generalskommissionens
förslag, hvilken indelning till alla delar öfverensstämmer med kommissionens
förslag beträffande fotfolket.
''In För -
2. > | | sta tjänstgöring | >/t | i" 10/s Rep.-öfn. 15/io | 1245 dag. 11 |
3. » | |
|
| Rep.-öfn. | ij00 » |
4. > | |
|
| : 1- Rep.-öfn. | % |
13. » i - |
|
| Rep.-öfn. |
|
1 — 1“-1 ^ 9 |
365 dag.
u°ttalandéenS Kommittén finner hvad af cheferna för generalstaben och flottans
stab samt generalskommissionen anförts för en utsträckning af tjänstgöringstiden
till 365 dagar för de värnpliktiga, som tilldelas fästningsartilleriet
och fästningsingenjörtrupperna vara välgrundadt och förordar, att
redan inom den närmaste tiden en sådan utsträckning af tjänstgöringstiden
må äga rum. Vid sådant förhållande har kommittén ansett sig böra
här lämna en framställning af de allmänna synpunkter, som böra beaktas
i fråga om fördelningen ej endast vid fästningstrupperna, utan äfven vid
vissa andra truppslag och tjänstegrenar af en till detta dagantal utsträckt
tjänstgöringstid.
Beträffande den första tjänstgöringen öfverensstämma chefens för generalstaben
och generalskommissionens förslag så till vida, att uti bådadera
förutsättes, att denna skall taga sin början redan under första tjänsteåret.
Med hänsyn ej mindre till önskvärdheten för den värnpliktige att så tidigt
som möjligt efter inträdet uti värnpliktsåldern fullgöra den första och
mest långvariga tjänstgöringsomgången, än äfven till fördelen ur militär
synpunkt att vid mobilisering förfoga öfver största möjliga antal för kriget
användbara värnpliktiga årsklasser, torde det, i öfverensstämmelse med
hvad sålunda föreslagits, vara önskvärdt, att den första tjänstgöringen,
hvilken för närvarande skall såväl taga sin början som afslutas under andra
året, tager sin början redan under första året.
I fråga om den första tjänstgöringens längd har chefen för generalstaben,
med hänsyn såväl till det ökade krafvet på individens själfverksam
-
171
het under våra dagars krigföring som till krafvet på utbildning för ett
vinterfälttåg, föreslagit en tid af omkring 9 månader, eller nogare bestämdt
275 dagar. Generalskommissionen har, formellt sedt, visserligen afkortat
den första tjänstgöringen till 245 dagar, men då den första repetitions■öfningen
om 35 dagar enligt generalskommissionens förslag tager sin början
endast omkring två månader efter den första tjänstgöringens slut och
sålunda utgör en nästan omedelbar fortsättning af densamma, uppgår i
verkligheten den första tjänstgöringen till sammanlagdt 280 dagar eller,
praktiskt sedt, till samma dagantal som det af chefen för generalstaben föreslagna.
Det synes kommittén, på af chefen för generalstaben anförda och
af generalskommissionen vitsordade grunder, vara önskvärdt, att den första
tjänstgöringen erhåller en varaktighet af omkring 9 månader.
I fråga om den tid af kalenderåret, då rekrytårsklassen bör inkallas,
har chefen för generalstaben föreslagit försommaren, hvilket skulle medföra
den militära fördelen, att rekrytskolans senare del komme att omfatta
de strängaste vintermånaderna, medan generalskommissionen, med hänsyn
till den vanliga flyttningstiden för lagstadda tjänare och i syfte att ej under
den för jordbruket brådaste tiden, beröfva landets modernäring erforderliga
arbetskrafter, förordat inryckning på hösten.
Visserligen torde å ena sidan böra beaktas den fördel, som skulle
stå att vinna genom rekrytårsklassens inkallande på våren, så till vida
nämligen, att sommarhalfåret torde kunna mera intensivt utnyttjas i utbildningssyfte
än vinterhalfåret, men å andra sidan torde icke kunna
förneka!, att åläggandet för ett flertal värnpliktiga att inrycka till tjänstgöring
i början af juni medför beaktansvärda olägenheter med hänsyn till
deras borgerliga sysselsättningar. Hvad utbildningen för vintertjänst angår,
bör visserligen en stor betydelse tillmätas densamma, men äfven
under förutsättning af inryckning på hösten är utbildning för vintertjänst
icke utesluten. Det öfvervägande flertalet af den fast anställda manskapspersonalen
har hittills inkallats för undergående af rekryt utbildning på
hösten, och detta manskap torde kunna, där utbildning för vintertjänst öfver
hufvud kunnat ifrågakomma, anses hvad de personliga färdigheterna beträffar
vara ganska väl utbildadt. I hvarje fall kan, på grund af de klimatiska
olikheter, som äro rådande inom olika delar af vårt land, vinterutbildningen
icke blifva ensartad inom hela armén. De truppförband, som
äro förlagda inom mellersta och södra Sverige, få under vissa år på grund
af rådande hög medeltemperatur och ringa snömängd föga eller intet
tillfälle till utbildning under sådana förhållanden, som känneteckna en
verkligt sträng vinter, och det är egentligen endast de till vår nordligaste
arméfördelning hörande, å h vilkas förläggningsorter särskilt stränga
172
vinterförhållanden äro i regeln radande. Det vill därför synas, som
voie fördelarna ur vinterutbildningens synpunkt sedt med rekryternas inkallande
på försommaren ej fullt så stora, att man enbart för deras vinnande
bör afstå från de fördelar ur allmänt medborgerlig synpunkt, som
stå att vinna genom att i samband med den utsträckta tjänstgöringens
införande öfvergå till det i flertalet utländska arméer tilllämpade ochflios
oss vid vissa specialtruppslag redan införda systemet med rekrytinkallelse
På hösten. I betraktande af den i vårt land vanliga tiden för lagstadda
tjänares flyttning synes den 28. oktober eller någon denna närliggande
dag vara lämplig inryckningsdag.
Hvad beträffar repetitionsöfningarnas antal och förläggning till olika
år förordar såväl chefen för generalstaben som generalskommissionen, att dessa
öfningar må fortfarande förläggas, såsom nu är fallet, till andra, tredje och
fjäide åren. Däremot har hvarken chefen lör generalstaben eller generalskommissionen
ifrågasatt någon öfning i fredstid för de värnpliktiga årsklasser,
som föreslagits skola öfverflyttas från andra till första uppbådet. Förnekas
kan icke, att anordnandet af en sådan öfning med äldre klass af beväringens
första uppbåd skulle, såsom uti ett till generalskommissionens utlåtande
fogadt särskildt yttrande äfven framhålles, öka dugligheten och användbarheten
af de reservtruppförband, som afses att vid vissa truppslag uppsättas
inom detta uppbåd. A andra sidan har emot lagstadgandet af
sådan öfning anförts, att den skulle kunna medföra ett afsevärdt afbräck
uti ett stort antal till mogen ålder komna medborgares sysselsättningar
och näringsfång uti det borgerliga lifvet samt för somliga orsaka ekonomisk
och annan förlust, hvartill ytterligare kommer ett af 1901 års
riksdag gjordt uttalande, att repetitionsöfningarna i beväringens första
uppbåd icke böra utsträckas utöfver det fjärde värnpliktsåret. Vid sådant
förhållande synes anledning icke föreligga att förorda införandet af öfningar,
som ej blifvit af de militära myndigheterna ifrågasatta. Af samma
skål synes repetitionsöfning med årsklass ur beväringens andra uppbåd
icke böra ifrågasättas.
Af chefens för generalstaben utredning angående repetitionsöfningarna
framgår, att det varit nödvändigheten att företrädesvis tillgodose den enskilda
utbildningen samt det stegrade krafvet på tillgång till dugligt reservunderbefäl,
som orsakat, att nämnde chef afstått från att, såsom uti
1900 års förslag till ny härordning förutsattes, förorda, det hvarje sådan
öfning skulle erhålla en varaktighet af 35 dagar, en tid hvilken af nämnde
chef angifves såsom önskvärd för ett grundligt genomgående af samtliga
utbildningsgrenar. Då därtill generalskommissionen uttalat sig för nödvändigheten
att utsträcka tiden för nämnda repetitionsöfningar till 35
173
dagar för att bereda erforderlig tid åt den mångfald öfningar, som måste
genomgås, synes en utsträckning af tiden för dessa öfningar från nuvarande
30 till 35 dagar vara ur militär synpunkt välgrundad.
Hvad särskild! fästning sartilleriet och. fästning singenjör trupperna beträffar,
är att märka, det flertalet af våra fästningar och positioner äro
belägna vid eller i närheten af rikets sjö- och landgränser, hvadan behofvet
af ständig krigsberedskap vid desamma gör sig i hög grad gällande. För
tillförsäkrandet af säkerhetsbesättningar i fästningarna torde repetitionsöfningarna
böra i regeln förläggas så, att den lucka, som uppstår under
tiden mellan den gamla rekrytårsklassens hemförlofning och den nya
rekrytårsklassens inryckning, täckes, hvarvid repetitionsöfningen för andra
årsklassen bör följa omedelbart efter rekrytskolans afslutande. Iakttagandet
i regeln af en sådan tidsindelning bör dock, enligt kommitténs förmenande,
icke utesluta, att för sådana tillfällen, då samöfning med andra afdelningar
af krigsmakten gör det önskvärd!, jämväl en annan förläggning af tiden
för repetitionsöfningarna må kunna ske.
I anslutning till hvad af kommittén ofvan anförts skulle tjänstgöringstiden
vid fästningstrupperna i regeln fördelas på nedanstående sätt.
1. året |
2. > |
tjänstgöring
lt/i Rep.-öfn. ,s/8
28/io Första
-1|
>260 dag.
-|J 35 »
3.
4.
19/8 Rep.-öfn.2
-----1-1-
79 Rep.-öfn. !7 io
>
-I 35
-I 35
365 dag.
De med tjänstgöringstidens utsträckning förenade kostnaderna beräknas
uppgå till:
Ordinarie kostnad:
för fästningsartilleriet............ 71,100 kr.
» fästningsingenjörtrupperna...... . . 51,200 »
Summa 122,300 kr.
I öfverensstämmelse med hvad ofvan blifvit anfördt
förordar kommittén, att inom den närmaste tiden
tjänstgöringstiden vid fästningsartilleriet och fästningsingenjörtrupperna
utsträckes till 365 dagar, fördelade
på en första tjänstgöring om 260 dagar, som tager sin
början under första året, samt en repetitionsöfning om
35 dagar under hvart och ett af andra, tredje och fjärde
åren.
175
F. Trängen.
Enligt 1901 års värnpliktslag § 27 är värnpliktig, som tilldelas J.™1 jjjf
trängen, skyldig att för sin utbildning tjänstgöra under fredstid i sam- va,n^ s
manlagdt 240 dagar, hvilken tjänstgöring, på sätt Konungen närmare förordnar,
skall fullgöras med en första tjänstgöring (rekrytskola) om 150
dagar under andra året samt med en repetitions-(regements-)öfning om 30
dagar under hvart och ett af andra, tredje och fjärde åren.
Nedanstånde teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen vid
trängen enligt nu gällande bestämmelser.
,0/i Första tjänstgöring 10/e Rep.-öfn.10/i» (150 dag.
2. året I-----1—^” h gg ,
4.
Rep.-öfn.
30 >
240 dag.
Cheferna för generalstaben och flottans stab yttra i fråga om tjänst- CAe/erna»^
göringstiden för de värnpliktiga, som tilldelas de olika tjänstegrenarna vid^^”^''
tf9ti (ron • flottans stab
trängen. laqförslaq
»Hvad slutligen trängen vidkommer, sa äro äfven de värnpliktiga
vid detta truppslag i behof af ökad utbildningstid.»
»En ordnad och under alla förhållanden betryggande förplägnad af
armén i fält är ej möjlig med mindre de härför afsedda organen, och
däraf ej minst den lägre förvaltningspersonalen, erhållit erforderlig vana
vid sina tjänsteförrättningar, hvilken står att vinna endast genom en längre
tids skolning. Särskild! stora fordringar måste ställas på sjukvårdspersonalen
i fråga om rutin och handlag vid sårades och sjukas vård. Äfven
på de till egentlig trängtjänst och till sjukbärartjänst uttagna värnpliktiga
ställer utbildningen stora kraf ej blott med hänsyn till deras själfstandiga
omdöme och förmåga att kunna reda sig på egen hand, utan ock på deras
176
fysiska uthållighet. De förra måste, med ökningen af stridskrafterna,
hufvudsakligen utbildas till reservunderbefäl, så att de kunna tjänstgöra
såsom förgångsmän för den personal, som från andra truppslag måste till
ganska stort antal vid mobilisering öfvergå till trängen för att fylla dess
behof. De måste mer än hittills öfvas uti svår terräng och uti att kunna
taga sig fram under vanskliga förhållanden äfven vintertid. Ej sällan
måste de i nattens mörker med en mindre fordonskolonn eller enskilda
fordon uppsöka truppernas lifsmedelsafdelningar, om hvilkas uppehållsort
de stundom erhållit endast mycket knapphändiga uppgifter. Att de därjämte
måste äga fullgod färdighet uti hästskötsel, packning och reparationer
af fordon osv. är själffallet. Af sjukbärarna slutligen fordras icke
blott färdighet och säkerhet uti de första omsorgerna för de sårade, utan
äfven stor uthållighet, då de under och efter ett slag omsorgsfullt och
snabbt skola genomsöka slagfältet för att upphämta dem, ett arbete, som
ofta kan taga flera dygn i anspråk och som är förenadt med stora ansträngningar.
Af synnerlig vikt är, att de utbildas äfven för vintertjänstgöring,
hvilket naturligen ställer särskilda kraf på personalen och fordrar
utbildningstidens utsträckning äfven till denna årstid.»
»För trängen föreslås därför en första tjänstgöring om tvåhundrasjuttiofem
dagar med början under första året samt tre repetitionsöfningar
om trettio dagar under hvartdera andra, tredje och fjärde året.»
Nedanstående teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen vid
trängens tjänstegrenar enligt stabschefernas förslag, en indelning hvilken
till alla delar öfverensstämmer med samma chefers förslag beträffande
fotfolket.
1. året
2. »
3. >
4. >
Första tjänstgöring
V8 I0/9 Rep.-öfn.10/io
Rep.-öfn.
Rep.-öfn.
>275 dag.
30 »
30 >
30 >
365 dag.
Generals- Generalskommissionen yttrar i fråga om tjänstgöringstiden vid trän
^lenTutlå-
oen; äfven för de värnpliktiga, som tilldelas detta truppslag, bör tjänstfan*
den göringstiden utsträckas till trehundrasextiofem dagar. Då det gällde att
i. 1M7. bestämma, hur lång utbildningstiden måste vara för dessa värnpliktiga,
borde man nämligen taga hänsyn till, att en god militär uppfostran vore
lika viktig vid trängen som vid öfriga truppslag. Tjänstgöringen under
177
krig satte nämligen ofta trängsoldatens såväl disciplin som uthållighet på
svåra prof.
För dem af trängens värnpliktiga, hvilka inskrefves i egentlig trängtjänst
och såsom sjukbärare, borde utbildningstiden fördelas på samma
sätt som vid fotfoiket. För de i förvaltningstjänst och i egentlig sjukvårdstjänst
inskrifna åter borde medgifvandet bibehållas att anordna hela
tjänstgöringen i en följd.
Nedanstående teckning angifver den ungefärliga tidsindelningen vid
trängens tjänstegrenar enligt generalskommissionens förslag, en indelning
hvilken till alla delar öfverensstämmer med kommissionens förslag beträffande
fotfolket.
Vu För
1.
året |------1
sta tjänstgöring 1/i 10/9 Rep.-öfn.15/io
2. » --■---1-1-
''1
>245 dag.
iJ 35 >
4.
Rep.-öfn.
35 >
12 el. 13.
Rep -öfn.
15 »
365 dag
Uti till generalskommissionens utlåtanden fogade särskilda yttranden
af generalmajor Wikander med instämmanden af generalmajor v. Matern
göres på angifna skäl gällande, att tjänstgöringstiden för de värnpliktiga,
som tilldelas trängen i egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst bör sättas
till allenast 180 dagar, fördelade på en första tjänstgöring (rekrytskola)
om 110 dagar, som tager sin början under första året, och en repetitions(regements-)öfning
om 35 dagar under hvart och ett af andra och fjärde
åren. Motiveringen härför återfinnes under »A. Fotfolket» (sid. 155).
Kommittén finner hvad af cheferna för generalstaben och flottans
stab anförts för en utsträckning af tjänstgöringstiden till 365 dagar
för de värnpliktiga, som tilldelas trängen i egentlig sjukvårdstjänst och
förvaltningstjänst, vara välgrundad! och biträder detta förslag. Kommittén
anser vidare, att den sammanlagda tjänstgöringstiden för ifrågavarande
värnpliktiga bör fördelas på de olika tjänsteåren på det sätt, som af kommittén
förordats beträffande fästningsartilleriet och fästningslngenjörtrup23—102014.
2.
Till generalslcommissionens
utlåtanden
fogade särskilda
yttranden
af
generalmajor
Wikander
med
instämmande
af
generalmajor
v. Matern.
Kommitténs
uttalande.
178
perna, dock att repetitionsöfningarna böra i regeln anordnas samtidigt med
de äldre årsklasserna, hvarjämte dessa värnpliktiga böra, i likhet med hvad
nu är medgifvet, på sätt Konungen finner godt förordna, kunna fullgöra
dem åliggande tjänstgöring i en följd. Jämväl böra dessa värnpliktiga
kunna, såsom vid fält- och positionsartilleriet samt ingenjörtrupperna, inkallas
uti tvenne omgångar. Då samtliga trängkårer äro kasernerade, förefinnes,
såsom vid positionsartilleriet och fästningstrupperna, icke något af
förläggningsförhållanden beroende skäl till uppskof med tjänstgöringstidens
utsträckning till af kommittén ofvan förordad längd.
I anslutning till hvad af kommittén ofvan anförts skulle tjänstgöringstiden
för trängen i egentlig sjukvårdstjänst och förvaltningstjänst
ungefärligen indelas på ettdera af nedanstående sätt.
1. året
28/io För -
2.
sta tjänstgöring
l0/«Rep -öfn. 15/io
,260 dag.
35 »
3. »
4. »
Rep.-öfn.
-I—-1---1 35 »
Rep.-öfn.
35 »
365 dag.
1. året |
2. > |
Beträffande de värnpliktiga, som tilldelas trängen uti sjukbårartjänst
och egentlig trängtjänst har kommittén funnit hvad af generalmajor
Wikander anförts uti till generalskommissionens utlåtanden fogade särskilda
yttranden, uti hvilka generalmajor von Matern instämt, välgrundadt och
biträder dessa reservanters förslag. Under hänvisning i öfrigt till hvad
af kommittén anförts beträffande tjänstgöringstiden för till fotfolket uttagna
sjukbärare samt kuskar och fordonsbefälhäfvare, förordar kommittén,
att tjänstgöringstiden vid trängen i sjukbärartjänst och egentlig trängtjänst
må, i samband med utsträckning till 365 dagar af tjänstgöringstiden för
trängen i egentlig sjukvårdstjänst och förvaltningstjänst, afkortas till 182
dagar, fördelade på en första tjenstgöring om 112 dagar, som tager sin
början under andra året, samt en repetitionsöfning om 35 dagar under hvart
och ett af andra och fjärde åren. Tjänstgöringstiden för ifrågavarande
*/io
l7/io
65 dag.
179
värnpliktiga skulle i öfverensstämmelse härmed ungefärligen indelas på nedanstående
sätt.
2. året. |-4. » |-
''/s Första tjänstgöring llh
l0/g E,ep.-öfn.15/io
----1-
1112 dag.
“''I 35 »
Eep.-öfn.
35
182 dag.
Genom tjänstgöringstidens bestämmande i enlighet med ofvanstående
till 365 dagar för trängen i egentlig sjukvårdstjänst och förvaltningstjänst
samt till 182 dagar för trängen i sjukbärartjänst och egentlig trängtjänst
beräknas kostnaderna komma att minskas med:
Ordinarie kostnad............ 31,300 kr.
I betraktande af hvad ofvan anförts förordar kommittén
:
att tjänstgöringstiden för trängen i egentlig sjukvårdstjänst
och förvaltningstjänst inom den närmaste
tiden utsträckes till 365 dagar, hvilka antingen fördelas
på en första tjänstgöring om 260 dagar, som tager
sin början under första året, samt en repetitionsöfning
om 35 dagar under hvart och ett af andra, tredje och
fjärde åren, eller ock fullgöras i en följd; samt
att i samband härmed tjänstgöringstiden för trängen
i sjukbärartjänst och egentlig trängtjänst afkortas
till 182 dagar, fördelade på en första tjänstgöring om
112 dagar, som tager sin början under andra året, samt
en repetitionsöfning om 35 dagar under hvart och ett
af andra och fjärde åren.
180
G. Icke vapenföra.
värnplikts- Enligt 1901 års värnpliktslag § 27 äro de värnpliktiga, som uttagits
lag. till »särskild befattning» vid hären eller flottan, d. v. s. de icke vapenföra, skyldiga
att för sin utbildning tjänstgöra under fredstid i samma antal dagar
som de vapenföra värnpliktiga, hvilka tilldelats samma truppslag. En icke
vapenför som tilldelats fotfolket är alltså skyldig tjänstgöra under 240 dagar,
medan den som tilldelats rytteriet fullgör 365 dagars tjänst o. s. v.
Denna tjänstgöring fullgöres i allmänhet i en följd.
för general - Cheferna för generalstaben och flottans stab yttra beträffande tjänst
Jstabenoch
göringsskyldigheten för de icke vapenföra:
fliagförslagb JEå grund af riksdagens skrifvelse den 19. maj 1904, n:r 164, om
den''*ilo 1906 vidtagandet af åtgärder, som afse att taga åe icke vapenföra i anspråk
allenast i den utsträckning, som verkligen erfordras, tillsattes en kommitté,
öfver hvars betänkande cheferna för generalstaben och flottans stab afgifvit
underdånigt utlåtande.»
»Af den utredning, som i nämnda ärende förebragts, framgår, att det
icke vore möjligt att till fullo nå det åsyftade målet, endast att närma sig
detsamma. Först borde härvid behofvet af de olika arbeten, som de icke
vapenföras tjänstgöring representerar vid de olika truppförbanden och militära
etablissementen, fastslås. Detta läte sig emellertid icke med någorlunda
bestämdhet göra, förrän regementena finge sina förläggnings- och
tjänstgöringsförhållanden slutligt ordnade.»
»Sedan behofvet sålunda vore fixeradt, gällde det att uttaga en såvidt
möjligt däremot svarande produkt af antal tjänstgöringsdagar och antal
man. Detta skulle kunna ske antingen genom att inkalla blott så
många man, som med en viss bestämd tjänstgöringstid gåfve nämnda produkt,
eller ock, om samtliga skola inkallas, i stället låta tjänstgöringstiden
bestämmas efter kontingentens numerär.»
»Emellertid företedde årskontingenterna af icke vapenföra oberäkneliga
växlingar år från år, hvilket blefve så mycket kännbarare, som bland
181
de ifrågavarande värnpliktiga funnes inånga olika kategorier med hänsyn
till yrke och användning. I allmänhet torde tillgången på militärarbetare
lämna öfverskott, medan däremot antalet yrkesmän — skräddare, skomakare,
sadelmakare m. fl. — icke motsvarade behofvet.»
»För att vinna så nöjaktigt resultat som möjligt, synes man böra
kombinera de båda ofvan angifna utvägarna. Man skulle inom den föreskrifna
längsta tjänstgöringstiden reglera de icke vapenföras af olika kategorier
tjänstgöring genom att, där tillgången öfverstege behofvet, i motsvarande
grad afkorta tjänstgöringen.»
»På grund af det sålunda anförda föreslås därför nu i § 27 mom. 4,
att tjänstgöringstiden för de icke vapenföra må kunna afkortas under det
antal dagar, som bestämts för de vapenföra, taga sin början under första
eller andra året samt fullgöras i en följd eller fördelas på två omgångar.»
Generalskommissionen yttrar i denna fråga:
»En begränsning af de icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöring till
det verkliga behofvet är, såsom framhålles i riksdagens skrifvelse den 19.
maj 1904 angående uttagning af icke vapenföra värnpliktiga, påkallad med
hänsyn till de stora kostnader de åsamka statsverket.»
»Att söka åstadkomma denna begränsning genom att inkalla samtliga
icke vapenföra värnpliktiga, men rätta tjänstgöringstidens längd efter deras
antal, så att hvarje truppförband finge ett visst angifvet antal tjänstgöringsdagar,
skulle sannolikt medföra afsevärda svårigheter, särskildt på grund
af öfverföringarna från vapenföra till icke vapenföra.»
»Bättre vore att tilldela hvarje truppförband en fix kontingent icke
vapenföra värnpliktiga med en bestämd något kortare tjänstgöringstid. Det
synes dock icke lämpligt att fastslå kontingenternas storlek dels på grund af
svårigheten att finna en rättvis form för uttagningen, dels emedan behofvet
af handräckningsmanskap samt af militärarbetare under nuvarande öfvergångsförhållanden
i många fall icke kan på förhand angifvas.»
»Tjänstgöringen bör därför i fråga om militärarbetarna ordnas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det förslag, som afgifvits af kommittén
angående icke vapenföra värnpliktigas uttagning och tjänstgöring. Denna
kommitté anser, att tjänstgöringstiden bör inskränkas till etthundraåttio
dagar och att antalet icke vapenföra värnpliktiga bör minskas genom ändrade
bestämmelser för undersökning af de värnpliktigas krigstjänstduglighet.
Någon fixering af årskontingenten föreslår kommittén visserligen icke,
men den vill göra det möjligt att i någon mån utjämna antalet mellan
olika år genom bestämmelsen, att tjänstgöringen skall fullgöras i eu följd
eller i två omgångar under de tre första åren.»
Generalskommissionens
utlåtande
den
21/i2 1906.
182
»Yrkesmännen och skrifvarna bland de icke vapenföra värnpliktiga
böra däremot erhålla längre tjänstgöring än militärarbetarne. Under det
att man vanligen bestämmer tjänstgöringstidens längd för de vapenföra
värnpliktiga på grund af den utbildning, som i fält erfordras för olika
truppslag och tjänstegrenar, torde i fråga om de icke vapenföra tjänstgöringstidens
längd hufvudsakligen böra rättas efter den nytta, armén och flottan
kunna draga af det arbete, de utföra under sin fredstjänstgöring, dock med
den inskränkningen att tjänstgöringstiden icke för någon personalkategori
icke vapenföra sättes högre än för de vapenföra.»
»Då de yrkesskickliga bland de icke vapenföra värnpliktiga hvar för
sig utgöra en billig arbetskraft till utförande af den mängd nyanskaffningsoch
reparationsarbeten å utrustningspersedlar och materiel, som i depåer
och å öfningsplatser alltid förekomma, och då erfarenheten tillika visat, att
det antal dylika, som kan tilldelas truppförbanden, i allmänhet väsentligt
understiger behofvet, torde alla dylika icke vapenföra böra åläggas trehundrasextiofem
dagars tjänstgöring i fred. I gengäld synas de böra få fullgöra
tjänstgöringen i en följd, hvarigenom äfven truppförbandens intressen bäst
tillgodoses.»
Vidare uttalar sig generalskommissionen i frågan angående tjänstgöringsskyldighet
för värnpliktig, hvilken inskrifvits såsom vapenför, men
senare befinnes icke vapenför, hvarom bestämmelse saknas uti nu gällande
värnpliktslag. Kommissionen föreslår, att sådan värnpliktig skall tjänstgöra
i samma antal dagar som af kommissionen förordats för å ena sidan
militärarbetare, å den andra yrkesmän och skrifbiträden; dagantalet skulle
alltså blifva beroende af, till hvilken kategori af icke vapenföra öfverföringen
skett.
uTlåTlnde? Kommittén finner en begränsning af det stora antalet tjänstgöringsdagar,
som , nu fullgöres af de icke vapenföra önskvärd. Vidare anser
kommittén, att nu gällande bestämmelse, enligt hvilken de icke vapenföras
tjänstgöringstid öfverensstämmer med de vapenföras, hvilka tilldelas
samma truppslag, icke är ändamålsenlig, då den nämligen leder till sådana
oegentligheter, som att yrkesmän, hvilka utbildas för krigsbefattningar vid
fälthärens truppförband eller vid fästningsbesättningarna kunna tjänstgöra
under 4 månader kortare tid än militärarbetare, hvilkas tjänstgöring har
sin egentliga betydelse allenast för ordningshållningen och den inre tjänsten
i fredstid inom truppförbandens etablissement.
Kommittén anser visserligen en bestämmelse af innehåll att »tjänstgöringstiden
för de icke vapenföra må kunna afkorta» under det antal
dagar, som bestämts för de vapenföra, taga sin början under första
183
eller andra året samt fullgöras i en följd eller fördelas på två omgångar»
vara i hög grad ägnad att anpassa det antal tjänstgöringsdagar för de icke
vapenföra, som årligen kan behöfva tagas i anspråk, efter vid hvarje truppförband
under olika tider sig företeende behof, men å andra sidan synes
en så allmänt affattad formulering ställa de icke vapenföra värnpliktiga inför
allt för ovissa utsikter beträffande tjäntgöringstidens längd.
Hvad beträffar det öfvervägande antalet icke vapenföra eller militärarbetarna
synes en önskvärd begränsning af antalet tjänstgöringsdagar stå
att vinna genom afkortning af tjänstgöringstiden från nuvarande 365 och
240 dagar resp. till omkring 180 dagar, såsom af kommittén angående icke
vapenföra värnpliktigas uttagning och tjänstgöring, äfvensom af generals
kommissionen förordats. Antalet tjänstgöringsdagar för militärarbetare anser
dock kommittén böra hällre sättas till 182 än till 180 dagar, då nämligen,
genom inkallelse i två omgångar, året uti förra fallet täckes. 1 För att
ytterligare bereda möjlighet att i någon man utjämna antalet militärarbetare
mellan olika år förordar kommittén, att tjänstgöringen ma kunna fullgöras
antingen i en följd med början under första eller andra året eller med en
första och en andra tjänstgöring under de tre första åren, börande härvid
de värnpliktigas egna önskningar så långt ske kan röna tillmötesgående.
Kommittén anser i likhet med generalskommissionen, att yrkesmän och
skri/biträden böra undergå längre tjänstgöring än militärarbetarna på grund
af den stora nytta armén kan för jämförelsevis ringa kostnad, draga af det
arbete dessa till antalet visserligen ganska fåtaliga värnpliktiga utföra
under sin fredstjänstgöring. Då kommittén i likhet med generalskommissionen
förordar en tjänstgöringstid för dessa värnpliktiga af 365 dagar, har
kommittén ingalunda förbisett, att den i annat sammanhang uttalat sig för
allenast 182 dagars sammanlagd tjänstgöringstid för vissa vapenföra värnpliktiga,
nämligen för dem, som tilldelas fotfolket i sjukbärartjänst och
trängtjänst samt trängen i sjukbärartjänst och egentlig trängtjänst. Kornmittén
anser emellertid, att vid bestämmandet af tjänstgöringstiderna för
vapenföra och icke vapenföra olika synpunkter kunnat anläggas: beträffande
de förra har det synts möjligt att utan menlig återverkan på utbildningens
resultat sänka utbildningstiden till ofvan förordadt dagantal; i fråga om de
senare har hänsynen till den praktiska nytta de kunna göra. varit bestämmande
för dagantalets fixerande till det högsta för vapenföra värnpliktiga
föreslagna. Kommittén vill emellertid i detta sammanhang såsom
sin mening uttala, att i intet fall tjänstgöringstiden för icke vapenföra
yrkesmän och skrifbiträden bör utsträckas till 365 dagar förr, än tjänst- 1
1 Så när som på 1 dag.
184
göringstiden för de vapenföra, soin tilldelas samma truppslag kan komma
att uppgå till samma tid. För att truppförbanden må kunna draga största
möjliga nytta af ifrågavarande värnpliktigas yrkesskicklighet, böra dessa fullgöra
sm tjänstgöring i en följd, lämpligen med början under första året,
en anordning som äfven för de värnpliktiga själfva torde vara mest förmånlig.
. , Beträffande fra^an om tjänstgöringsskyldighet för värnpliktig, hvilken
mskrifvits såsom vapenför, men senare befinnes icke vapenför, biträder
kommittén hvad af generalskommissionen härutinnan föreslagits,
börande dock till den föreslagna bestämmelsen fogas ett tillägg af innehåll,
att sådan värnpliktig äger att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring
tillgodoräkna sig den tid han tjänstgjort såsom vapenför.
Genom tjänstgöringstidens bestämmande för de icke vapenföra värnpliktiga
i enlighet med hvad ofvan förordats beräknas kostnaderna komma
att minskas med:
Ordinarie kostnad........... 431,000 kr. I
I betraktande af hvad ofvan anförts förordar kommittén:
att^ tjänstgöringstiden för icke vapenföra yrkesmän
och skrifbiträden bestämmes till 365 dagar, dock först i
den mån tjänstgöringstiden för de vapenföra, som tilldelats
samma truppslag, kan komma att uppgå till denna
tid; samt
att tjänstgöringstiden för militärarbetare bestämmes
till 182 dagar.
185
H. Reservunderbefäl.
Den jämförelsevis korta tjänstgöringstid, som för närvarande är fast- Nuvarande
ställd för de värnpliktiga, medgifver icke att vid samtliga truppslag ut- tion.
bilda reservunderbefäl. Under åren 1902—1904 ägde visserligen sådan
utbildning rum vid alla truppslag utom kavalleriet, men från och med
år 1905 undantogos jämväl fält- och positionsartilleriet. Vid öfriga truppslag
sker uttagningen ungefär vid slutet af beväringsrekrytskolans fjärde
öfningsvecka genom truppbefälet bland de värnpliktiga, hvilka befunnits
äga erforderliga anlag och förutsättningar i öfrigt för beklädandet af underbefälsbeställningar
och till det antal, som regementschefen pröfvar erforderligt
med hänsyn till regementets behof vid mobilisering.
Utbildningen afser att praktiskt och teoretiskt bibringa dessa värnpliktiga
det viktigaste åt de färdigheter och kunskaper, som ingå i korpralsutbildningen,
med afseende särskildt på verksamheten i fält. Sådana värnpliktiga,
som visa sig sakna förmåga att tillgodogöra sig den särskilda utbildningen,
återgå till samöfning med öfriga rekryter, hvilket utan svårighet
låter sig göra, då tjänstgöringstiden är för reservunderbefälet lika fördelad
som för öfriga värnpliktiga. Under repetitionsöfningarna öfvas såsom
reservunderbefäl utbildade värnpliktiga å respektive kompanier och batterier,
hvarvid de i möjligaste mån beredas tillfälle till användning såsom
underbefäl.
Chefen för generalstaben anför såsom stöd lör krafvet på en utsträckning
af tjänstgöringstiden för de värnpliktiga, särskildt vid lotlolket, j]en förslag
till 365 dagar,'' bland annat att en sådan ökning af utbildningstiden vore er- den ‘Vio 1906.
forderlig, om det öfver hufvud skulle vara möjligt att erhålla det antal
dugligt reservunderbefäl, som oundgängligen behöfdes för att mobilisera
det enligt samme chefs förslag ökade antalet truppförband.
Någon utsträckning eller annan förändring af tjänstgöringstiden för
reservunderbefälsämnena utöfver den för öfriga värnpliktiga föreslagna, eller
24—102014. 2.
186
Generalskommissionens
utlåtande
den
n!n 1907.
365 dagar, ifrågasattes icke af chefen för generalstaben. Det ökade antalet
reservunderbefäl skulle vinnas därigenom, att ett större antal skulle kunna
tillgodogöra sig utbildningen genom rekrytskolans ökning från 5 till 9
månader.
Generalskommissionen yttrar i fråga om uttagning och utbildning af
värnpliktiga, afsedda att utbildas till reservunderbefäl:
»I 1901 års härordningsförslag beräknades, att till reservunderbefäl
för de reservtrupper, hvilka då förutsattes komma att ingå såsom ett
väsentligt element uti den nya härordningen, skulle under rekrytutbildningsperioden
utbildas alla värnpliktiga, hvilka på grund af sin begåfning,
förvärfvad allmän bildning eller ådagalagda särskilda egenskaper befunnes
härför lämpliga. Till sådana värnpliktiga torde man i första rummet böra
räkna dem, hvilka genomgått vissa klasser af statens läroverk, som äro
eller varit elever vid folkskollärarseminarier, tekniska skolor, skogsskolor
och andra därmed jämförliga utbildningsanstalter. Detsamma anser generalskommissionen
böra gälla äfven för dem, hvilka äro eller varit elever vid
navigationsskolor.»
»Nämnda år ifrågasattes sålunda icke, att reservunderbefälet skulle
erhålla längre utbildningstid än öfriga värnpliktiga. Reservunderbefälet
afsågs emellertid då endast för reservtrupperna. Skulle de ofvan i hufvudgrunderna
till generalskommissionens förslag berörda nya linjeafdelningarna
komma att uppsättas, torde det blifva nödvändigt att låta reservunderbefäl
ingå äfven i linjeafdelningarna. För detta ändamål måste ökade fordringar
ställas på reservunderbefälets utbildning, hvilket äfven ur en annan synpunkt
vore önskvärdt. Vid en del truppförband är det för närvarande
mycket svårt att skaffa fast anställdt underbefäl för de värnpliktigas utbildning.
Såsom en nödfallsåtgärd torde man därför böra bereda möjlighet
att anlita reservunderbefälet icke allenast, såsom hittills varit meningen,
under regementsöfningarna och vid mobilisering, utan äfven såsom befäl
och instruktörer vid beväringsrekrytskolorna. Dessa båda nya fordringar
på reservunderbefälet, nämligen användbarhet såsom befäl inom linjeafdelningarna
vid mobilisering och såsom instruktörer vid beväringsrekrytskolorna
i fred, kunna svårligen fyllas med mindre än att utbildningstiden ökas
väsentligt utöfver trehundrasextiofem dagar. Generalskommissionen anser
också, att femhundra dagar är den kortaste härför erforderliga tiden. Under
denna tjänstgöringstid är det, särskilt vid fotfolket, möjligt att låta reservunderbefälsämnena,
sedan de genomgått rekrytutbildning och förberedande
korpralskola, såsom befäl deltaga i en beväringsrekrytskola och en regementsöfning.
Den föreslagna längden af utbildningen låter sig därjämte
187
o-anska väl förena med den studerande ungdomens intressen. Flertalet
dylika ynglingar skulle nämligen få fullgöra hela eller så godt som hela
sin tjänstgöring i en följd. Tager denna sin början vid den tid, studentexamina
afslutats, dvs. under förra hälften af juni månad, skulle den komma
att afslutas vid repetitions-(regements-)öfningarnas slut påföljande år. Vid
de truppslag — fotfolket, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna och
träno-en —, hvars öfriga värnpliktiga underkastas en repetitionsöfning under
tolfte året, synes samma föreskrift böra gälla äfven för här berörda reservunderbefälsämnen.
Af skäl, liknande de ofvan anförda, föreligger redan
nu äfven vid flottan behofvet af en längre utbildningstid än trehundrasextiofem
dagar för åtminstone en del värnpliktiga, och böra dessa i regeln
fullgöra tjänstgöringen i en följd. Kustartilleriets reservunderbefäl böra
dock deltaga i en repetitionsöfning om femtio dagar under fjärde året.
Till värnpliktiga läkares och veterinärers tjänstgöring återkommer generalskommissionen
nedan i annat sammanhang.»
»De fördelar, Indika skulle erbjudas ifrågavarande ynglingar utöfver
den undervisning de förut till största delen på statens bekostnad erhållit,
vore dels att få utbildas till och tjänstgöra såsom befäl, dels att med ofvan
angifna undantag få fullgöra hela sin fredstjänstgöring i en följd. Likaledes
anser generalskommissionen, att dessa ynglingar, oafsedt de föreslagna
inskränkningarna i inskrifning af underåriga, skola erhålla förmånen
att få inskrifvas redan det kalenderår, under hvilket de fylla
nitton år, hvarjämte särskildt penningetillskott bör tillerkännas dem under
den del af tjänstgöringstiden, som öfverskjuter trehundrasextiofem dagar.»
»Generalskommissionen har gjort en beräkning öfver det ungefärliga antal
ynglingar, som årligen kan antagas aflägga här afsedda examina, nämligen:
mogenhetsexamen.....................
examen från Chalmers tekniska läroanstalt...........
» » teknisk elementarskola..............
» » skogsinstitutet, lägre kursen...........
» » landtbruksinstituten vid Alnarp och Ultima.....
» » Frans Schartaus praktiska handelsinstitut och från
Göteborgs handelsinstitut.............• • ■
realskoleexamen och afgångsbetyg från första eller högre ring vid
gymnasium......................
folkskollärarexamen.....................
1,250
70
150
10
70
150
1,400
200
Summa 3,300»
»Af dessa 3,300 utexaminerade elever kan man anse, att 70 % eller
omkring 2,300 såsom vapenföra uppnå vämpliktsåldern. Beräknas 300
188
ynglingar årligen taga anställning såsom officers- och reservofficersvolontiirer,
skulle sålunda årligen omkring 2,00U ynglingar underkastas den ifrågasatta
längre tjänstgöringstiden.»
»Samma utbildningsförhållande torde i öfverensstämmelse med uttalandet
i 1901 års proposition äfven böra medgifvas annan värnpliktig, hvilken
under pågående första tjänstgöring visat synnerlig lämplighet för utbildning
till underbefäl.»
Generals- Uti sitt senare afgifna utlåtande gör generalskommissionen en mindre
''nenTutlt ändring i fråga om fördelningen af de 500 dagarna. Kommissionen yttrar
tande den härom, att vid den utveckling af reservorganisationen, som kommissionen
6 ställde i utsikt, torde det, enligt hvad den förelagda utredningen gåfve vid
handen, åtminstone vid fotfolket, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna
och trängen blifva nödvändigt att i befälsställning använda de
värnpliktiga, hvilka omförmäldes i § 27 inom. 2 värnpliktslagen enligt
kommissionens förslag, under så godt som hela deras tjänstetid i beväringen.
Med hänsyn härtill syntes det vid dessa truppslag önskvärdt för att icke
säga nödvändigt att förlägga någon del af den föreslagna tjänstgöringstiden
inom beväringens första uppbåd till ett senare år än andra värnpliktsåret.
Denna senare öfning borde lämpligen omfatta befälsöfning i tio dagar och
omedelbart därefter repetitions-(regements-)öfning i trettiofem dagar eller
tillsammans fyrtiofem dagar. Med hänsyn till att här ifrågavarande värnpliktige
borde beredas möjlighet afsluta sina studiekurser vid universiteten
eller motsvarande läroanstalter, innan de fullgjorde denna repetitionsöfning,
borde densamma äga rum först under femte värnpliktsåret. På grund häraf
föreslog kommissionen, att tjänstgöringstiden för reservunderbefälsämnena
måtte vid fotfolket, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna och trängen
fördelas på:
en första tjänstgöring om fyrahundrafyrtio dagar, som tager sin
början under första året;
en repetitionsöfning om fyrtiofem dagar under femte året; samt
en repetitionsöfning om femton dagar under tolfte eller trettonde året.
Indelningen framgår närmare af nedanstående teckning.
(19 år)
(20 år)
■% Rekryt- o. förb.-korpr.-utb. 1/n Under -
befälsutbildn. o. biträd, instruktörer 1/»
|-440 dag.
5. året (25 år)
1/910/9 Rep.-öfn.16/i9
45 >
12. el. 13. året (32 el. 33 år) i_
Rep.-öfn.
15 >
500 dag.
189
Uti ett till generalskommissionens utlåtande den 9. juni 1908 fogadt
särskildt yttrande anför generalmajor Tingsten i fråga om ökad tjänst- sionens utgöringstid
för till reservunderbefäl uttagna värnpliktiga, att det torde vara låtandeckn
tvifvel underkasta^, huruvida det verkligen vore behöflig! och lämpligt att f0gadtsäröka
de värnpliktiga studerandenas tjänstgöringsskyldighet i fredstid ända »JJMj Intill
500 dagar. Det ville onekligen synas, som om lagstiftningen i detta mineralafseende
borde framgå med en viss varsamhet och försiktighet. major Tmg
Afsåge
man att gå den väg, som generalskommissionen föreslagit s en''
beträffande tiderna för fullgörandet af utbildningen, torde man dock kunna
begränsa densamma till sammanlagdt 430—440 dagar, fördelade på hufvudsakligen
följande sätt. Den första tjänstgöringen, som skulle omfatta dels
rekrytutbildning, dels underbefälsutbildning, skulle begynna i midten af
juni och fortgå till början af juli följande år, d. v. s. ungefär till och med
slutet af den vanliga beväringsrekrytskolan, samt sålunda omfatta en tid
af omkring 380 dagar. Under fjärde eller femte året skulle följa eu
repetitionsöfning om 35 dagar samt under åttonde eller nionde året en
sådan öfning om 15 dagar, hvadan den sammanlagda utbildningstiden
skulle utgöra 430 dagar, hvilken tid komme att ökas till 440 dagar, om
man läte repetitionsöfningen om 35 dagar föregås af en befälsöfning om
10 dagar.
Tjänstgöringstiden skulle enligt detta förslag fördelas på nedanstående
sätt:
1. året|
2. » |,
4. el 5 » |.
8. el. 9. > |
befälsutbildning
Rekryt- och under -
V» 10/«Rep -öfn.16/jo
Rep. öfn.
»80 dag.
iJ
•| 45 >
•I 15 »
440 dag
En afsevärd olägenhet vore emellertid förenad med denna anordning,
nämligen den omständigheten, att de värnpliktiga i fråga icke komme att
deltaga uti två repetitionsöfningar. Just under repetitionsöfningarna skulle
de öfva sig såsom befälhafvare för underafdelningarna inom plutonen. Det
kunde ju dessutom icke anses såsom fördelaktigt, att de under ifrågavarande
öfningar icke finge vara tillsammans med de öfriga värnpliktiga. I hvad
mån nu antydda olägenhet uppvägdes af den längre första tjänstgöringen,
därom kunde skiljaktiga meningar göra sig gällande, beroende af från hvilka
synpunkter denna fråga företrädesvis skärskådades och bedömdes. Med
190
bibehållandet af skyldigheten för de värnpliktiga studerande att deltaga uti
samtliga repetitionsöfningar och med något ökad första tjänstgöring skulle
deras sammanlagda utbildningstid lämpligen kunna bestämmas till 390—400
dagar, Den första tjänstgöringen (rekryt- och underbefälsutbildning) skulle
i sådant fall begynna i början af december och fortgå till repetitionsöfningarna
följande år, sålunda omfatta en tid af omkring 9 månader eller
270—*280 dagar. Därpå skulle följa repetitionsöfningar i vanlig ordning
(35 —35 —(— 35 —f- 15 = 120), och hela utbildningstiden komme sålunda att
utgöra 390—400 dagar.
Tjänstgöringstiden skulle enligt detta förslag fördelas sålunda:
1. året |-
2. >
3. . |-
4. » |-
8.el 9. > i -
kryt- ock underbefälsutbildning
*/i2 Re -
10/« Rep.-öfn. 15/io
Rep.-öfn.
Rep.-öfn.
Rep.-öfn.
315 dag.
35
-| 35
-I 15
400 dag.
Då man sysselsatte sig med frågan, huru de studerande borde fullgöra
sin värnplikt, kunde man icke undgå att erinra sig, att det alldeles
icke vore sagdt, att enhvar, som hade ett visst mått bokliga kunskaper,
just därför passade till befäl. Med hänsyn härtill och i betraktande af
andra inverkande förhållanden syntes frågan om utbildande af värnpliktiga
till befäl böra gifvas den innebörd, att hvarje begåfvad värnpliktig, som
vore utrustad med befälsanlag, äfven borde erhålla underbefälsutbildning,
så långt omständigheterna medgåfve. Med en förlängd rekrytskola blefve
äfven en individuell utbildning nödvändig. De bättre begåfvade finge icke
hållas tillbaka af de mindre begåfvade.
Frågan om »tillvaratagandet af tillgången på befälsämnen inom de
värnpliktigas led» vore icke lätt att lösa. Af de förslag, som här ofvan
gjorts: det ena med 430—440, det andra med 390—400 dagars sammanlagd
utbildningstid, toge, i fråga om den första tjänstgöringen, det förra
i anspråk ett läsår, det senare endast något mer än en termin. Måhända
vore lösningen att finna genom tillämpning af båda dessa system.
191
Till kommittén har öfverlämnats ett af kommittén för afgifvande Folkskola
af förslag om folkskoleseminariernas organisation den 20. december 1907 kommitténs
gifvet förslag till ändring i värnpliktslagen jämte af chefen för general- förslagen
staben och af generalskommissionen däröfver afgifna yttranden. till ändring i
Folkskoleseminariekommittén framhåller, hurusom de bestämmelser, värnpliktshvilka
för närvarande äro gällande i fråga om åldern för fullgörande af agen''
föreskrifna värnpliktsöfningar, medförde dera stora olägenheter för utbildningen
vid folkskoleseminarierna af manliga lärare. För alla de elever,
som vunne inträde vid seminarium i åldern 18—24 år och blefve godkända
såsom värnpliktiga, infölle nämligen värnpliktsöfningarna under ett
eller flera, ända till fyra läsår af deras elevtid. De i repetitionsöfningarna
deltagande eleverna måste gå miste om den under läsårets tidigare del
meddelade undervisningen, som vore grundläggande för läsårets arbete och
af hvilken deras kamrater, som vore närvarande hela terminen, komme i
åtnjutande. Och rekrytutbildningen, som komme att för vissa beridna
truppslag upptaga icke blott hela vårterminen, utan äfven en afsevärd del
af höstterminen samt för de öfriga sannolikt en större del af vårterminen,
omöjliggjorde för den däri deltagande seminarieeleven att draga något
gagn för sin lärarutbildning af det läsår, hvarunder den infölle.
Ö ° Till förebyggande af dessa olägenheter föreslår kommittén, att uppskof
med den första tjänstgöringen skulle kunna beviljas värnpliktig intill
det år, under hvilket han fyllde 26 år, samt att förnyadt uppskof med
repetitionsöfning finge meddelas beväringsman, för hvilken tjänstgöringens
fullgörande skulle medföra afsevärdt afbräck i påbörjad lärokurs.
Folkskoleseminariekommitténs ofvannämnda förslag är såväl af chefen
för generalstaben som af 1907 års generalskommission på särskilt anförda
grunder afstyrka
Kommittén har visserligen insett vikten af ett väl utbildadt reservunderbefäl,
som ej allenast kunde finna användning uti underbefälsbeställningar
vid de mobiliserade truppförbanden, utan äfven i fredstid
tjänstgöra såsom biträdande instruktörer vid rekrytutbildningen, men har dock
icke ansett sig böra förorda en utsträckning under närmaste 8-årsperiod af
tjänstgöringstiden utöfver 365 dagar för någon kategori af de värnpliktiga
och kan sålunda icke heller förorda, att vissa studerande för utbildning
till reservunderbefäl åläggas vare sig 500, 440 eller 400 dagars tjänstgöring.
Särskilt oläglig vore den förlängda utbildningstiden för dem,
som ej lämpade sig till befäl, men ändock skulle underkastas öfning utöfver
det vanliga måttet. Verkan af värnpliktstjänstgöringens utsträckning
192
till 365 dagar torde ock böra afvaktas, innan en längre utbildningstid
sättes i fråga för reservunderbefälet.
En utsträckning af tjänstgöringstiden för här ifrågavarande värnpliktiga
från 365 till 500 dagar skulle medföra en ökning i den ordinarie
kostnaden af 341,300 kr.
I sammanhang med värnpliktstjänstgöringens utsträckning till 365 dagar
förordar kommittén, att genom bestämmelse i värnpliktslagen tillstånd må lämnas
åt värnpliktig, som bepröfvas lämplig undergå utbildning till reservunderbefäl,
att fullgöra sin värnpliktstjänstgöring under loppet af de två första åren.
Uttagningen af ifrågavarande reservunderbefälsämnen — hvilken skulle
kunna inskränkas till fotfolket i allmän tjänst, fästningsartilleriet och fästningsingenjörtrupperna
i den mån tjänstgöringstiden vid dessa truppslag kan
varda utsträckt till 365 dagar — synes böra ske vid inskrifningsförrättningarna
bland dem, som därtill bäst lämpa sig, och verkställas till det
antal och enligt de grunder i öfrigt som Konungen bestämmer, hvarvid
hänsyn icke bör tagas uteslutande till aflagda examina. Tjänstgöringen
synes böra ordnas så, att det uttagna reservunderbefälet efter genomgåendet
af en förberedande kurs sättes i tillfälle att under den allmänna rekrytskolan
biträda rekrytbefälet vid de värnpliktigas utbildning i vissa tjänstegrenar,
samtidigt med att deras egen utbildning fortgår. De, som härunder
visa sig lämpliga till befäl, fortsätta sin tjänstgöring till den allmänna
rekrytskolans afsilande och deltaga därefter såsom underbefäl i
andra årets repetitionsöfning. De, som sakna befälsanlag, hemförlofvas
efter 260 dagars tjänstgöring samt fullgöra därefter repetitionsöfningar i
vanlig ordning under andra, tredje och fjärde åren.
Nedanstående teckning1 angifver en ungefärlig fördelning af tjänstgöringstiden
för ifrågavarande värnpliktiga.
1. året.
2. >
3. >
Förberedande
''/8 kurs 28
Dnder -
-I -
befälsutbildning
6/9 Rep.-öfn.10/n
70 dag.
260 »
,J 35 >
-I
365 dag.
1 De fulldragna linjerna utvisa tjänstgöringstidens fördelning för dem, som visa sig
lämpliga, pricklinjerna fördelningen för dem, som visa sig olämpliga till reservbefäl.
193
Hvad beträffar den af folkskoleseminariekommittén gjorda framställningen
om medgifvandet af uppskof i större utsträckning än för närvarande
med fullgörandet af såväl den första tjänstgöringen som repetitionsöfningarna
för elever i folkskollärareseminarierna har kommittén funnit denna fråga
icke stå i nära sammanhang med kommitténs hufvudsakliga uppgift och
alltså icke behöfva göras till föremål för vidare behandling inom kommittén.
På orund af hvad ofvan anförts förordar kom
O
mittén:
att
tjänstgöringstiden för värnpliktiga som utbildas
till reservunderbefäl icke må utsträckas till föreslagna
500, 440 eller 400 dagar resp.; samt
att, i samband med värnpliktstjänstgöringens utsträckning
till 365 dagar, tillstånd må lämnas värnpliktiga,
som pröfvas lämpliga till reservunderbefäl, att fullgöra
sin tjänstgöring under de två första åren.
25—102014. 2.
194
Nuvarande
bestäm
melser.
I. Medicine studerande och veterinärelever.
Enligt nu gällande bestämmelser uttagas icke vapenföra läkare (hvartill
äfven räknas dem, som aflagt medicinsk filosofisk examen) till infanteriet,
kavalleriet, fältartilleriet, positionsartilleriet, fästningsartilleriet samt trängen
i egentlig sjukvårdstjänst och sjukbärartjänst, samt icke vapenföra veterinärer
(hvartill äfven räknas elever vid veterinärinstitutet, Indika genomgått
två klasser därstädes) till kavalleriet, fältartilleriet, positionsartilleriet och
trängen i egentlig trängtjänst.
Såsom läkare inskrifna värnpliktigas fackutbildning meddelas vid
vederbörliga truppförband, där de dels tillhandagå den ordinarie läkaren
vid sjukvårds- och expeditionstjänsten, dels biträda vid sjukbärarnas och
sjukvaktarnas utbildning, hvarjämte de undfå undervisning rörande de
hufvudsakligaste grunderna af det militära sjukvårdsväsendets organisation
och verksamhet i fält. Såsom veterinärer inskrifna värnpliktigas fackutbildning
meddelas likaledes vid vederbörliga truppförband, där de dels tillhandagå
den ordinarie veterinären vid hästsjukvårds- och expeditionstjänsten,
dels biträda vid öfningar i hästvård, hästkännedom och hofbeslag samt vid
utbildningen af värnpliktiga hofslagare, hvarjämte de undfå undervisning
rörande de hufvudsakligaste grunderna af det militära veterinärväsendets
organisation och verksamhet i fält. Tjänstgöringstiden för icke vapenföra
läkare och veterinärer är densamma som för öfriga icke vapenföra vid
vederbörligt truppslag.
Vapenföra läkare fullgöra den första tjänstgöringen vid vederbörligt
truppförband och undergå därvid vanlig militärutbildning i likhet med
öfriga vapenföra värnpliktiga. Beträffande repetitionsöfningarna är medgifvet
för den, som aflagt medicine kandidatexamen och fullgjort därefter
följande föreskrifna propedeutiska kurser och grundläggande tjänstgöring,
äfvensom värnpliktig, hvilken aflagt tandläkarexamen, att, på sätt Konungen
förordnar, fullgöra två eller flera repetitionsöfningar i en följd, hvilken
sammanhängande tjänstgöring indelas i två perioder. Under den första
perioden förläggas dessa värnpliktiga vid en trängkårs sjukvårdskompani
och utbildningen omfattar inhämtandet af kännedom om sjukvårdsmaterielen,
deltagande i sjukbärarnas öfningar samt i praktiska tiilämpningsöfningar,
äfvensom undervisning i krigssjukvårdsreglementcts viktigaste delar och i
195
ridning. Under den andra perioden tjänstgöra de värnpliktiga vid vissa
infanteriregementen, därvid biträdande vid sjukvården samt vid sjukvårdsmanskapets
undervisning och öfningar.
Cheferna för generalstaben och flottans stab ifrågasätta ingen utsträck-y^^”^,
ning af tjänstgöringstiden för värnpliktiga läkare och veterinärer utöfver och^
hvad af dem föreslagits beträffande öfriga värnpliktiga. lagförslag
deri 18/io 1906.
Generalskommissionen påvisar, att medgifvandet för medicine kandi- Qenerasldater
in. fl. att fullgöra två eller flera repetitionsöfningar i en följd till- kommissiokommit
i enlighet, med Kungl. Maj:ts nådiga proposition den 10. mars 1905 Tandeden
angående ändrad lydelse af vissa delar af värnpliktslagen. 1 nämnda pro- 21/ia 1907.
position anfördes, att ändamålet med tillägget om läkarna var dels att bereda
medicine studerande möjlighet att mera obehindradt bedrifva sina studier,
dels och hufvudsakligen att ordna dessa studerandes värnpliktstjänstgöring
på ett sätt, som visserligen lämnade dem tillräcklig militär utbildning, men
också bibringade dem insikter och färdigheter i de speciella ämnen, hvilka
kunde vara erforderliga för den blifvande militärläkaren.
Dessa åsikter ägde utan tvifvel giltighet äfven vid den af generalskommissionen
förordade utsträckningen af tjänstgöringstiden för värnpliktiga
med högre allmänbildning.
Värnpliktiga medicine studerande, hvilka vore tilldelade hären, skulle,
enligt generalskommissionens förslag, deltaga i en första tjänstgöring om
trehundrasextio dagar i vanlig tid. Återstående etthundrafyrtio dagar borde
däremot fullgöras i tvenne omgångar, sedan de aflagt medicine kandidatexamen
och fullgjort omedelbart därefter följande propedeutisk tjänstgöring
vid universitetsklinikerna, dvs. i regeln senast under sjunde och åttonde
åren. Sistnämnda båda tjänstgöringsomgångar kunde lämpligen omfatta
fackteknisk kurs vid garnisonssjukhuset i Stockholm om nittio dagar, tjänstgöring
såsom läkarnas biträden vid sjukvården under en repetitionsöfning
samt tjänstgöring vid inskrifningsförrättning under omkring femton dagar.
Tjänstgöringstiden skulle enligt detta förslag fördelas sålunda:
(19 år) |-
mil.-läkarutbildning
(20 år) |-
7. året (27 år) |—-
Inskr.-förr.
15/6 Militär- och förberedande
—--1
io 1^ |360 dag.
>°/o Mil.-läk. kurs 10/o Reg.-öfn.16/io
I | i--1 125 >
8. > (28 år) |
15 »
500 dag.
196
5
Till generalskommissionens
utlåtande
den
9 e 1908 fogadt
särskilt
ytt.
.rande, af
Öfverfäliläkare
Kettelblad.
Beträffande värnpliktiga veterinärstuderande, ansåge generalskommissionen,
att dessas fackkunskap äfven borde tillgodogöras armén, och kunde
detta ske därigenom, att, sedan de fullgjort första tjänstgöringen om trehundrasextio
dagar, helst vid rytteriet och fältartilleriet, deras återstående
tjänstgöring uppskötes till dess de aflagt examen, hvilket beräknades ske
senast under femte året. Denna tjänstgöring borde, om möjligt, omfatta en
kurs i militärveterinära ämnen samt tjänstgöring vid truppförband såsom
biträden i veterinärvården.
Tjänstgöringen skulle enligt detta förslag fördelas sålunda:
(19 år) |.
(20 år) |,
. året (25 år) [-
15/« Militär- och förberedande
mil.-veterinärutbildning ‘%
"/5 Mil.-veterinär kurs Vs Reg.-öfn.I5/io
1360 dag.
140 >
500 dag.
Uti till generalskommissionens utlåtande den 9. juni 1908 fogadt
. särskildt yttrande erinrar öfverfältläkare Nettelblad, att den af generalskommissionen
förordade »andra och tredje tjänstgöringen» om sammanlao-dt
140 dagar vore tillräcklig för genomgående af en militärläkarekurs och
deltagande i en repetititionsöfning såsom läkare samt deltagande uti
en inskrifningsförrättning. Beträffande de 360 dagarna hade öfverfältläkaren
■ emellertid sedermera kommit till den öfvertygelsen att denna tid, som skulle
användas till militär utbildning, vore härför längre än behöflig!. De ifråga
varande värnpliktiga skulle nämligen icke utbildas för användning såsom
befäl eller underbefäl utan såsom fackmän, deras fackutbildning vore det
viktigaste och de behöfde därför endast en kortare tids militärutbildning;
sådan kunde de få i tillbörlig grad under 225 dagar, hvad därutöfver är
vore förspilld tid och kostnad för staten. Att 225 dagars militärutbildning
för dessa värnpliktige kunde vara tillräcklig torde framgå af en jämförelse
med hvad som fordras för reservofficerskompetens vid infanteriet — en rekrytskola
på omkring 110 dagar och en underbefälsskola af ungefär samma
tidslängd. Reservofficerskursen vid krigsskolan, 3—4 månader, motsvarades
ju tillfullo af de 140 dagarnas speciella militärläkareutbildning.
Härtill komrne en omständighet, som ej borde förbises: om denna
skäliga minskning i tjänstgöringstiden vidtoges, minskades risken, att mången
skulle förtiga, det han tillhörde medicinsk fakultet för att därigenom undandraga
sig obehaget att vid äldre år hafva en stor del af sin tjänstgöring
återstående, hvilket ju måste anses såsom en besvärande tunga. Skedde
197
sådant förtigande, så förfelades ju det afsedda målet, att hvarje medicine studerande
skulle under sin värnpliktstjänstgöring bibringas en speciell militärläkareutbildning,
och i så fall finge staten senare vidkännas kostnader för
särskildt anordnande af kurser för sådant ändamål.
Att märka vore äfven, att här ifråga varande värnpliktiga, alldeles oafsedt
deras längre eller kortare värnpliktstjänstgöring, använde åratal för
att förvärfva sig sådana fackkunskaper, som komme armén till godo och
vore för densamma nödvändiga, samt vidare att generalskommissionen
föreslagit, att dessa värnpliktiga skulle tillhöra första uppbådet under hela
sin tjänstetid såväl i beväringen som i landstormen.
Hvad beträffade icke vapenför medicine studerande, torde äfven åt sådan
böra beredas tillfälle att under sin värnpliktstjänstgöring genomgå
militärläkarekurs och öfrig specialutbildning.
Äfven för värnpliktiga veterinärstuderande, hvilkas fackkunskap, såsom
generalskommissionen föreslagit, borde tillgodogöras armén, gällde till
stor del hvad ofvan sagts angående medicine studerande.
Med anledning häraf förordade öfverfältläkaren en sådan fördelning
af tjänstgöringstiden för värnpliktiga medicine studerande och veterinärelever,
som framgår af nedanstående tabeller.
(19 år) |-(20 år) ],
Medicine studerande.
Militär- och förb. mil.-läk.-utbildn.
;225 dag.
7. året (27 år) |-
8. » (28 år) |-
10/ö Mil.-läk. kurs 10/9 Reg -öfn.16/u
Inskr.-förr.
»I -
-I 125
-l 15
365 dag.
(19 år) |.
(20 år) |
5. året (25 år) |.
Veterinärelever.
16/e Militär- och förb. mil.-veter.-utbildn.
-i--n
>225 dag.
--|J
s% Mil.-veterinär kurs 5/''» Reg.-öfn.I6/io _ ,.
— I- ''—I-1 140 »
365 dag
198
Kommitténs
uttalande.
Af i hufvudsak samma skäl, som ofvan anförts beträffande förslaget
om utsträckning af tjänstgöringstiden till 500 dagar för vissa studerande
biträder kommittén icke förslaget om utsträckning till samma tid
af värnpliktstjänstgöringen för medicine studerande och elever vid veterinärinstitutet.
Under förutsättning af värnpliktstjänstgöringens utsträckning till
365 dagar, förordar kommittén öfverfältläkarens förslag till fördelning af
denna tid för här omnämnda kategorier värnpliktiga.
199
VI. Volontäranskaffningen.
Särskild! tillkallade kommitterade hafva den 8. mars 1906 afgifvit
betänkande och förslag angående civilanställning för underbefäl vid armén, mittens be
flottan
och kustartilleriet. Jfördaq^n
Kommitterade framhålla nödvändigheten af åtgärders vidtagande i 8/s f906.
syfte att underlätta rekryteringen af det vid krigsmakten fast anställda
underbefälet och för att i samband därmed söka förmå underbefälet af
manskapsklassen att under längre tid, än hvad nu i allmänhet är fallet,
kvarstå i militärtjänst, på det att krigsmakten härigenom måtte erhålla
erforderlig tillgång på ett i tjänsten rutinerad! samt i anseende till lefnadsålder
och erfarenhet stadgadt underbefäl.
Då den förnämsta anledningen till manskapets obenägenhet att rekapitulera
vore att söka i den med en tilltagande lefnadsålder ökade svårigheten
att efter slutad militärtjänst erhålla lämplig civilanställning, då
vidare försöken att genom ökad aflöning förmå manskapet att längre tid
kvarstå i tjänst i allmänhet ej visat sig tillräckligt verksamma och.då slutlio-en
de ''hittills utfärdade bestämmelserna angående civilanställning omfattat
endast IV. arméfördelningens garnisonerade truppförband och därjämte
ur flera synpunkter icke varit tillfredsställande, vore eu effektiv lagstiftning,
afseende att bereda dem, som efter viss tids tjänst afginge från
krigsmakten, civilanställning i allmän eller enskild tjänst en oafvislig nödvändighet.
Till frågans belysande lämnades af kommitterade en redogörelse för
de åtgärder, som i andra länder vidtagits för beredande af civilanställning
åt underbefäl, hvarvid särskild!, förhållandena i Tyskland gjordes till föremål
för undersökning. Rätten till civilanställning stode där i visst samband
med pensioneringsförordningen. Sålunda erhölle underbefäl i tyska armén
vare sig efter minst aderton års aktiv tjänst eller på grund af i tjänsten
ådragen5 invaliditet pension med ett efter tjänstetidens längd och invaliditetens
grad af passad t belopp. Pensionsberättigade krigsmän kunde i
200
särskilda fall erhålla »civilanställningspass», hvilket medförde rätt att söka
vissa åt förutvarande militärer antingen uteslutande eller i viss utsträckning
förbehållna civila anställningar i rikets, förbundsstaternas, kommunernas
eller en del med allmänna medel understödda inrättningars tjänst,
hvarvid, om anställningen erhölles i rikets tjänst, pensionen delvis bortfölle.
Rått till civilanställningspass, men utan rätt till pension tillkomme
dessutom hvarje underofficer (motsvarande underofficer och underbefäl af
manskapet enligt svenska förhållanden), som tjänat minst tolf år och under
tjänstetiden oafbrutet ådagalagt ett godt uppförande. Passets giltighet
upphörde i allmänhet då fast plats erhållits, hvarjämte detsamma genom
brottsligt förfarande kunde förverkas. Förutom civilanställningspass tilldelades
hvarje underofficer, som af ginge efter tolf års tjänst, en afskedspension
om 1,000 mark.
Gjorda utredningar gåfve vid handen, att det antal af manskapet vid
svenska krigsmakten, som kunde beräknas afgå ur krigstjänsten under år
1913 vore:
efter en tjänstetid om 6 år minst 574,
» » » » 8 » » 101 och
» » » » 10 » » 52,
ett antal, som säkerligen blefve afsevärdt större, därest möjlighet till civilanställning
kunde beredas. Häraf framginge, att ett betydligt antal civila
platser årligen måste göras tillgängliga för det underbefäl, som med goda
vitsord afginge från krigstjänsten, samt att ej allt för kort tjänstetid såsom
krigsman måste sättas som villkor för åtnjutande af företrädesrätt till
sådana platser.
Visserligen syntes flertalet af statens civila befattningar vara af sådan
beskaffenhet, att, om man toge hänsyn endast till därmed förenade göromål
och underbefälets förutsättningar för att kunna bestrida desamma,
något hinder icke borde möta för dessa befattningars förbehållande åt
underbefälet, pa sätt i utlandet flerstädes ägde rum. Nödig hänsyn till
af vederbörande verks och inrättningars styrelser framställda önskemål i
fråga om viss tids proftjänstgöring och förvärfvad erforderlig vana vid
förekommande göromål vore emellertid i vissa fall nödvändig, hvarför
ej alla sådana platser kunde omedelbart upplåtas åt underbefäl.
Sålunda kunde vissa befattningar i statens tjänst (vaktmästare, maskinister,
polismän å landsbygden m. fl.) uteslutande förbehållas underbefälet,
medan vid tillsättandet af andra befattningar (vid fångvårds-, tull-,
telegraf-, järnvägs- och skogsstaterna) sådant underbefäl endast framför
hindra borde antagas till tjänstgöring såsom extra ordinarie, eller reserv
-
201
personal. För befordran till ordinarie tjänst eller eljest med ständig aflöning
förenad befattning borde underbefälet få såsom civil tjänstetid tillgodoräkna
sig viss del af den militära tjänstetiden, förslagsvis tredjedelen,
men i intet fall längre tid än tre år. För att underlätta underbefälets
öfvergång till lämpliga befattningar i kommuners eller enskildes tjänst
borde ej mindre vid beviljandet af statsunderstöd åt enskilda företag såsom
villkor föreskrifvas skyldighet för vederbörande att i första hand i sin tjänst
antaga f. d. underbefäl, än äfven genom statens försorg anordnas kostnadsfri
förmedling till erhållande af sådana tjänster.
Beträffande den minimitjänstetid, hvars fullgörande borde vara villkoret
för underbefälets företrädesrätt till civilanställning, torde hänsyn
böra tagas till såväl de militära myndigheternas kraf på, att manskapet
först efter en jämförelsevis lång tjänstetid borde beredas denna förmån,
som äfven till de civila statsmyndigheternas önskningar om så tidig öfvergång
till den civila tjänsten som möjligt, hvilket vore af vikt särskildt med
hänsyn till personalens p^nsionsförhålland en. På grund häraf syntes minimitjänsteåldern
icke böra sättas lägre än fem år, hvaraf tre såsom underbefäl
eller i motsvarande ställning, medan samtidigt borde föreskrifvas en
uppnådd lefnadsålder af 26 år. 1 hvarje fall borde därjämte fordras, att den
anställningssökande under tjänstetiden såväl i som utom tjänsten sig redligen
och väl skickat samt att han uppfyllt de särskilda fordringar, som
för anställningens erhållande i vissa fall kunde vara föreskrifna. 1 de fall,
där viss proftjänstgöring vore erforderlig, borde underbefälet medgifvas rätt
att, medan de ännu kvarstode i krigstjänst, få fullgöra denna proftjänstgöring,
äfvensom därunder tillåtas mottaga anställning såsom extra eller
reservbetjänt.
Rätten att åtnjuta företräde till civil anställning skulle slutligen
styrkas genom ett senast vid afgången ur krigstjänsten utfärdadt intyg,
s. k. »civilanställningsbetyg», hvilket genom oredlighet eller opålitlighet kunde
förverkas.
De åtgärder, hvilka från statens sida påkallades för att åt innehafvare
af civilanställningsbetyg bereda dem tillkommande förmåner, skulle,
i den mån de icke ankoinine på annan offentlig myndighet, ombesörjas
dels af en för hela landet gemensam »civilanställningskommission», dels ock
af »förmedlingskommissioner», en för hvarje inskrifningsområde. 2
Uti förslaget till arméns utveckling under perioden 1908—1913
erinrar chefen för generalstaben om den redan uti 1900 ars härord- 2?en för sia (j
ningsförslag framhållna stora betydelsen för härens duglighet af, att den den "7io 1900.
fast anställda manskapskadern hålles fulltalig. Då största delen af volon
26—102014.
2.
202
tärrekryterna vore afsedd att utbildas till underbefäl, blefve volontärbeställningarnas
fulltalighet ett villkor ej blott för möjligheten att erhålla ett för
de värnpliktigas utbildning i fred tillräckligt antal instruktörer af manskapsklassen,
utan äfven för möjligheten att fylla truppförbandens mobiliseringsbehof
af underbefäl.
För närvarande (1906) vore antalet vakanser inom armén jämförelsevis
ganska stort. Dess bättre förefunnes anledning till antagandet, att detta
missförhållande härrörde af orsaker, Indika, i mån som härordningen genomfördes,
kunde förväntas komma att försvinna.
Sålunda funne man vid en närmare granskning af berörda förhållande,
att vakanserna vid de garnisonerade truppförbanden i allmänhet vore jämförelsevis
få — f. n. endast omkring 6 % af nummerstyrkan enligt stat —,
medan de däremot vid de icke garnisonerade truppförbanden i medeltal uppginge
till 5 å 6 gånger denna ^-siffra. Detta för de garnisonerade truppförbanden
gynnsamma förhållande berodde otvifvelaktigt därpå, att vid dessa
ordnade förläggnings- och tjänstgöringsförhållanden sedan länge vore rådande,
under det att vid öfriga trupper ovissheten om regementets blifvande
förläggningsort i förening med de nuvarande ofta mindre tilltalande förläggningsförhållandena
verkat hämmande på rekryteringen.
Eu annan bidragande orsak till det ojämna utfallet af rekryteringen
vore, att denna vid de garnisonerade truppförbanden handhades af en härmed
sedan lång tid tillbaka väl förtrogen personal, hvilket däremot helt
naturligt icke vore fallet vid de förut s. k. indelta regementena. En granskning
af å ena sidan vakanssiffrorna vid dessa regementen under åren 1903
och 1904, jämförda med motsvarande siffror för föregående år, och å andra
sidan födelseorterna för de under nämnda tidsperioder anvärfda rekryterna
gåfve äfven vid handen, att antalet vakanser nedgått, sedan man börjat
tillämpa principen om rekrytering företrädesvis ur de truppförbandens förläggningsorter
närmast belägna länen. I allmänhet torde kunna sägas, att
sedan äfven vid dessa truppförband antagandet af volontärer praktiserats
under ytterligare några år, förtrogenheten med detta rekryteringssätt skulle
komma att ökas och därmed äfven resultatet blifva bättre.
Slutligen vore ännu en anledning till det mindre gynnsamma utfallet
af volontärrekryteringen att söka i den omständigheten, att vid vissa af
de förutvarande indelta regementena indelningsverkets afveckling till en början
skett så hastigt, att behofvet af volontärrekryter blifvit med ett slag
särskildt stort och med visshet större, än hvad det beräknades framdeles
komma att blifva.
Efter genomförd härordning koinme förhållandena vid samtliga truppförband
att i ofvan berörda hänseenden ställa sig gynnsammare, och man
203
torde kunna hysa grundad förhoppning, att vakanserna af denna anledning
skulle kunna väsentligen nedbringas.
Toge man såsom utgångspunkt för en sannolikhetsberäkning angående
utfallet i framtiden af volontärrekryteringen den hittills inträdda verklio-a
ökningen af antalet volontärer, så skulle man finna, att detta antal,
trots ofvanom grina ogynnsamma förhållanden, under åren 1904—1906 stigit
med cirka 100 man om året, och man torde därför vara berättigad antaga,
att tillväxten under de närmaste åren skulle kunna beräknas blifva
ytterligare något större.
Men äfven under antagande af, att den årliga ökningen af manskapsstvrkan
koinme att uppgå till 200 man, skulle dock år 1913 återstå i medeltal
40 vakanta nummer vid hvarje regemente, och ytterligare 10 år förgå,
innan manskapsstyrkan blefve fulltalig. Detta beräkningssätt pekade
sålunda tydligen på nödvändigheten af att vidtaga särskilda åtgärder för
vakansernas snabbare fyllande.
Toges det årliga rekrytbehofvet såsom utgångspunkt för beräkningarna,
komme man äfven till liknande resultat, ehuruväl därvid förhållandena
framstode något gynnsammare.
Det för manskapsstyrkans bibehållande vid fastställd numerär årligen
erforderliga rekrytbehofvet kunde, med den befintliga proportionen mellan
korpraler och meniga, approximativt beräknas vid kavalleriet till en tredjedel
och vid öfriga truppslag till hälften af antalet meniga. Enligt denna
beräkningsgrund erfordrades efter genomförd härordning fr. o. m. åi 1914
en sammanlagd rekrytstyrka per år af omkring 3,580 man. Jämfördes härmed
antalet antagna rekryter under de närmast förflutna åren, så visade
det sio-, att medeltalet rekryter, som antagits under åren 1902—1905, uppo-ino-e°till
3,585, sålunda'' till en siffra som fullt motsvarade det slutliga
i”'' o 77
ärsbehofvet.
Särskilda åtgärder för rekrytantalets ökande skulle följaktligen knappast
vara af nöden, därest det ‘icke gällde att äfven täcka den befintliga
bristen, äfvensom att säkerställa rekryteringen äfven under mindre lyckliga
konjunkturer samt bereda möjlighet till större urval vid befordran till underbefälsgraderna
af manskapsklassen.
Då skillnaden mellan det föreslagna antalet manskapsnummer år 1913
och det nu (den 1. februari 1906) verkligen befintliga är 3,206, erfordrades
för denna brists fyllande, att rekrytantalet under ^ de 7 öfvergångsåren
t n r\ 11 1 ~ XlO
medeltal komme att ökas med omkring 460
i
man.
rekryter att för
man eller årligen med
Fördeladt på regementena komme sålunda årligen under 7 år antalet
ändamålet i medeltal behöfva ökas endast med 2 a
3 man.
204
I syfte att göra volontäranställningen mera lockande hade vid kostnadsberäkningarnas
uppgörande dagaflöning för menig volontär, nu 10 öre,
beräknats till 20 öre, dvs. till samma belopp hvarmed värnpliktigs dao--aflöning lägst utginge, ett likställande af dessa båda slag af krigsmän
med fullkomligt enahanda tjänstgöring, som äfven ur andra synpunkter
förefölle berättigadt och lämpligt.
Vid infanteriet, där rekryteringen syntes i allmänhet hafva lämnat
ett ogynnsammare resultat än vid de öfriga truppslagen, hade utsikterna
till förbättring härutinnan ökats genom den i det föregående föreslagna åtgärden
att vid hvarje regemente öka distinktionskorpralernas och samtidigt
minska de menigas antal med 12 nummer. Härigenom erhölle infanteriet
större procent underbefäl åt manskapet än öfriga truppslag, trängen undantagen,
hvars gynnsamma ställning i berörda hänseende dock nödvändiggjordes
af andra hänsyn.
En åtgärd, hvilken torde kunna förväntas komma att bidraga att öka
benägenheten för sökande af anställning såsom volontär, vore borttagandet af
den i värnpliktslagen nu föreskrifna skyldigheten för f. d. fast anställda
värnpliktiga att med vederbörlig åldersklass deltaga uti för truppslaget
föreskrifna repetitionsöfningar. Då efter ej mindre än två års fast anställning
volontären likväl vore skyldig att jämlikt § 34, mom. 1 värnpliktslagen
åter inträda i tjänstgöring för att fullgöra en eller flera repetitionsöfningar,
bortfölle nämligen för mången det skäl att söka dylik anställning, som läge
i utsikten att, i stället för den på flera år fördelade tjänstgöringen såsom
värnpliktig, få fullgöra all tjänstgöring i fred i en följd. Af denna orsak
hade den nämnda bestämmelsen i värnpliktslagen föreslagits utgå.
Därjämte torde en inskränkning uti rättigheten att före inträdet i värnpliktsåldern
anmäla sig till inskrifning i sin mån bidraga till volontärinstitutionens
stärkande. Enligt den nuvarande lydelsen af § 6 värnpliktslagen
vore rättighet medgifven för yngling att varda inskrifven före det år värnplikten
för honom inträdde, under villkor att han vore vapenför — i visst
fall äfven icke vapenför —, dvs. att han ägde en sådan kroppsstyrka, att
han kunde uthärda ett fält- eller sjötågs ansträngningar.
Detta medgifvande kvarstode från den tid, då fordringarna på
sjelfverksamhet och själfständigt omdöme hos den enskilde mannen vore
vida mindre än nu. Man kunde därför då nöja sig med, att den underårig
var tillräckligt kroppsligen utvecklad, hvilket afgjordes vid läkarbesiktningen,
och det ansågs på denna grund ej behörigt att bestämma
någon åldersgräns nedåt såsom ett ytterligare villkor för inskrifningen.
De senaste stora krigen hade emellertid otvetydigt ådagalagt, att
fordringarna på själfverksamhet och omdöme hos mannen i ledet måste nu
205
ställas vida högre än som var fallet vid tidpunkten för här ifrågavarande
lagbestämmelsers affattande eller ens då kunde förutses. Då såsom nu
inskrifningen icke vore bunden vid någon viss lägsta åldersgräns, saknade
emellertid den såsom underårig inskrifne i allmänhet tillräcklig erfarenhet
och omdöme, för att hans utbildning skulle kunna gifva det resultat, soni
man i ofvan berörda hänseenden måste fordra. Utvecklingen af en underårig
till sådan intellektuell mognad, som kriget för närvarande kräfde,
kunde ej medhinnas under den jämförelsevis korta öfningstid, som bestodes
de värnpliktiga. Detta vore möjligt endast vid så pass lång tjänstgöring
som är beredd för de fast anställda, hvilka ligga i skolor två till
tre år, hvarunder deras omdöme och erfarenhet utvecklas. Däraf följde,
att de underåriga i allmänhet borde fullgöra sin värnplikt genom att taga
fast anställning, en anordning som torde komma att öka benägenheten för
sökandet af dylik anställning och därmed stärka volontärinstitutionen. Då
emellertid det ifrågavarande medgifvandet funnits redan längre tid, torde
det icke böra helt och hållet borttagas. I enlighet härmed föresloges därför
den ändringen uti § 6, att underårig må anmäla sig till inskrifning
endast året näst före hans inträde i värnpliktsåldern.
Slutligen torde de åtgärder, som planlagts i syfte att bereda afskedadt
underbefäl företräde vid tillsättande af vissa civila platser, jämväl
kunna förväntas bidraga till framkallandet af en ökad benägenhet att söka
fast anställning vid krigsmakten.
Uti volontärkommissionens betänkande den 31. maj 1907 anföres, att
kommissionen anser sig i hufvudsak kunna biträda den uppfattningen, att
volontäranskaffningen afgjordt skulle främjas genom att, såsom af cheferna
för generalstaben och flottans stab uti den 18. oktober 1906 af dem afgifvet
förslag förordats, ur § 34 mom. 1 värnpliktslagen borttaga bestämmelsen
om skyldighet för där angifna f. d. fast anställda att med vederbörlig
åldersklass deltaga i repetitionsöfning. Men då volontärernas rekryt- och
underbefälsutbildning i regel sammanlagdt upptoge tre år, syntes det, med
hänsyn till utbildningen och stadgan i rekryteringen, angeläget att kvarhålla
så många volontärer som möjligt i tjänst äfven under det tredje året.
Enligt kommissionens åsikt borde därför den nuvarande lydelsen af § 34
mom. 1 värnpliktslagen bibehållas, men momentet erhålla ett tilläggsstadgande,
att den, som innehaft fast anställning vid hären eller flottan under
sammanlagdt minst tre år, skulle anses hafva fullgjort all den i § 27 värnpliktslagen
föreskrift^ tjänstgöring, hvilken förmån äfven skulle tillerkännas
den, som innehaft fast anställning vid hären eller dess reserv under
kortare tid än tre år, såframt han undergått rekrytutbildning samt deltagit
Volontärkommissionens
betänkande
den
31. maj
1907.''
206
Generalskommissionens
utlåtande
den
s%a 1907.
i tre repetitionsöfningar. Denna befrielse från tjänstgöring under fred
borde, enligt kommissionens förmenande, dock icke omfatta sådan öfning,
hvilken kunde blifva anbefalld till utrönande af härens eller flottans krigsberedskap
eller för utbildning af beväringens andra uppbåd eller landstormen.
I sammanhang med frågan om f. d. fast anställdas värnpliktstjänstgöring
hade äfven framhållits det obilliga uti, att volontär, som erhölle
afsked på grund af sjukdom och därefter inskrefves såsom icke vapenför
värnpliktig, måste såsom sådan fullgöra hela värnpliktstjänstgöringen, därest
han icke varit anställd under så lång tid, som angifves i § 34 mom. 1
värnpliktslagen. För den skull syntes detta mom. böra erhålla ett andra
tillägg af innehåll, att f. d. fast anställd, som på grund af sjukdom erhållit
afsked utan ansökan och därefter inskrifvits såsom icke vapenför, ägde
att såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodräkna sig det antal dagar,
han tjänstgjort såsom volontär.
I enlighet med hvad som förordats af cheferna för generalstaben
och flottans stab i deras betänkande den 18. oktober 1906 tillstyrkte kommissionen
sådan ändring uti § 6 värnpliktslagen, att underårig finge anmäla
sig till inskrifning endast året näst före det, då värnplikten inträdde.
Fn dylik ändring i förening med det föreslagna tillägget i § 34 mom. 1
samma lag skulle nämligen med all sannolikhet främja volontärrekryteringen.
Undantag borde dock göras för ynglingar med högre allmänbildning,
företrädesvis sådana, Indika aflagt något af de kunskapsprof, som fordras
för anställning såsom officers- och reservofficersvolontär. Det vore nämligen
icke sannolikt, att några af denna kategori skulle söka anställning
såsom manskapsvolontärer. En inskränkning i friheten för dem att
inskrifvas såsom underåriga skulle därför icke inverka på volontäranskaff
n
in gren.
Ö o
A andra sidan vore det af jämförelsevis stor betydelse för dylika
ynglingar att omedelbart efter afläggande af student- eller motsvarande
examen få fullgöra sin värnplikt. Och skulle det möjlgen komma att
föreskrifvas, att ynglingar, hvilka genomgått statens eller af staten understödda
högre läroverk, skola underkastas en förlängd värnpliktstjänstgöring
i fred —- kommissionen hade uti sitt yttrande öfver en till densamma remitterad
skrifvelse i ämnet ifrågasatt eu sådan förlängd tjänstgöring om
15 månader —, syntes rättvisan fordra, att de i gengäld finge, om de så
önskade, tidigare fullgöra sin tjänstgöring.
Generalskommissionen, hvilken tagit del af såväl civilanställningskommitténs
förslag som myndigheternas yttranden öfver detsamma, anser,
207
särskildt på grund af de civila myndigheternas betänkligheter mot civilanställningens
ordnande i full öfverensstämmelse med det af 1906 års kommitté
afgifna förslaget, en del inskränkningar i detta vara erforderliga.
Sålunda syntes det kommissionen, dels att de platser, som borde särskildt
förbehållas åt underbefälet, borde inskränkas till sådana, som tillhörde
under landtförsvarsdepartementet lydande verk och inrättningar, dels att företrädesrätten
i öfriga fall borde gälla endast mellan lika meriterade sökande.
Civilanställningen blefve härigenom beroende af chefernas för vederbörliga
verk bedömmande i hvarje särskildt fall och ej under alla förhållanden
underbefälet tillförsäkrad.
Då likväl någon bestämd fördel torde böra beredas underbefäl af
manskapet, som tjänat troget och väl en längre tid, borde en afskedspremie
om 800 kronor tilldelas distinktionskorpral, som afginge efter 8
års tjänst.
Slutligen syntes civilanställningsbetyget kunna ersättas med ett
yttrande på ansökningshandlingen, samt förmedlingskommissionernas arbete
kunna öfverlåtas på regementenas rekryteringskommissioner.
Generalskommissionen yttrar, i samband med förslaget om utsträckt
tjänstgöringstid för värnpliktiga med viss allmänbildning, att kommissionen
funnit ett ytterligare skäl för detta förslag uti den omständigheten, att
volontäranskaffningen i afsevärd grad slagit fel. Det hade nämligen hittills
ej lyckats vare sig att hålla volontärstyrkan fulltalig eller att rekrytera
densamma med fullt lämpliga element. Detta gällde i första rummet
infanteriet, men äfven på vissa häll andra truppslag.
Visserligen kunde ännu icke öfverskådas, huruvida den af statsmakterna
beslutade utsträckningen af tjänstgöringstiden för de värnpliktiga
kunde komma att öka benägenheten för volontäranställning, ej heller i
hvad mån andra i samma syfte föreslagna åtgärder, såsom ökade aflöningsförmåner,
civilanställning för befordrade volontärer efter vissa års tjänstgöring
osv., skulle kunna verka till förbättrade förhållanden i detta afseende.
Men då omkostnaderna för volontäranskaffningen uppenbarligen icke kunde
öfverstiga en viss gräns, kunde det, på grund af den erfarenhet, som vunnits
sedan 1901 års härordning antogs, ifrågasättas, huruvida det i framtiden
skulle blifva möjligt att hålla fulltaligt det stora antal volontärer, som
nämnda härordning ''kräfde. Resultatet af all manskapsanskaffning på frivillighetens
väg (värfning) vore nämligen ytterst en konjunkturfråga och
sålunda i hög grad beroende af för tillfället rådande förhållanden.
Inför denna ovisshet vore det af synnerlig vikt att i tid vidtaga sådana
åtgärder, som möjliggjorde att ur de värnpliktigas led vinna ersätt
-
G-eneralskommissionens
utlåtande
den
^ V12 1907.
208
ning för den nedgång i volontärantalet, som måhända i längden icke torde
kunna förebyggas.
Den utväg, som kommissionen förordat för erhållande af det erforderliga
antalet reservbefäl, nämligen utsträckning af tjänstgöringstiden för
värnpliktiga med viss allmänbildning, beredde emellertid en möjlighet att,
i den mån så kunde blifva nödvändigt, med värnpliktigt underbefäl ersätta
bristen på fast anställda.
Kommissionen förbisåge därvid icke, att på denna väg erhållet värnpliktigt
underbefäl, med den här ifrågasatta tjänstgöringstiden, i afseende
på tjänstevana och duglighet såsom instruktörer icke kunde likställas med
det fast anställda underbefälet. Men då anlitandet af ifrågavarande utväg
under alla omständigheter betryggade befälstillgången och då densamma
innebure möjlighet till ytterligare utveckling, funne kommissionen det
oaktadt vidtagandet snarast möjligt af åtgärder för tillförsäkrandet af värnpliktigt
underbefäl vara af förhållandena påkalladt.
Hvad särskildt kavalleriet beträffade, vore tillgång på volontärer i än
högre grad vid detta truppslag af behofvet påkallad, då man nämligen vid
kavalleriet ej kunde undvara en styrka af fast anställda meniga volontärer
utöfver den, som erfordrades för underbefälskaderns rekrytering. En nedgång
af volontärantalet vid detta truppslag så långt, att stamtrupp till erforderlig
styrka icke kunde uppsättas, betingade med nödvändighet en utsträckning
af tjänstgöringstiden för samtliga till detsamma uttagna värnpliktiga
vida utöfver den af chefen för generalstaben föreslagna.
Beträffande förslaget om frikallelse för de i värnpliktslagen § 34
mom. 1 omnämnda värnpliktiga från all i § 27 föreskrifven tjänstgöring
påvisar generalskommissionen, hurusom medgifvandet af befrielse för f. d.
fast anställda från deltagandet i repetitionsöfningar stode i nära samband
med frågan om det antal år, som tjänsteaftalet vid kapitulationen omfattar,
samt om benägenheten för rekapitulation. Då det därjämte vore önskvärdt,
att en större del af det fast anställda manskapet (vid kavalleriet i regeln
samtliga fast anställda) kvarstannade i tjänst under en längre tid än två
år, ansåge generalskommissionen, i likhet med volontärkommissionen, att
befrielse för f. d. fast anställd från skvldigheten att med vederbörlig åldersklass
deltaga i repetitionsöfning ej borde medgifvas för andra än dem,
som innehaft fast anställning under minst tre år eller som under fast
anställning undergått rekrytutbildning samt deltagit i tre repetitionsöfningar.
Slutligen borde enligt volontärkommissionens förslag en bestämmelse
inflyta angående tjänstgöringsskyldighet för volontär, som erhållit afsked
på grund af sjukdom, men inskrifvits såsom icke vapenför värnpliktig. En
209
lindring i dessa värnpliktigas tjänstgöring vore myeket behjärtansvärd och
skulle i sin män underlätta volontäranskaffningen.
Till kommittén har öfverlämnats en af chefen för generalstaben 4f cjc/j»
den 16. oktober 1908 gjord underdånig framställning angående åtgärder stabm^en
för underlättande af volontärrekryteringen. w ^lam
Chefen
för generalstaben påvisar det vilseledande uti att betrakta ställning anvolontärvakanserna
endast i och för sig. De måste ses i förhållande till gående atväxlingarna
i antalet volontärer enligt stat. Dessa växlingar hade varit be- "\mderlättydliga
och till stor del haft sin orsak däri, att man till eu början afsåg ^»^5/''
att under öfvergångstiden gå vida utöfver det vid slutligt genomförande af r^yterinhärordningen
fastställda antalet volontärer för att därigenom liksom mot- gen.
väga den alltför snabba minskningen af den indelta stammen.
Vid genomförandet af 1901 års härordning hade det väl varit naturligast,
att ökningen af volontärantalet skett i en såvidt möjligt jämn stigning
från år 1902 till år 1913. I stället funne man år 1904 en
plötslig ökning på en gång med icke mindre än 2,200 volontärer enligt
stat. Efter ytterligare någon stigning under det följande året hade siffrorna
under åren 1906—1908 undan för undan sjunkit med öfver 600
nummer, för att i 1909 års stater ånyo förete en obetydlig stigning med
omkring 50 nummer. Det vore omöjligt att häruti skönja någon bestämd
plan till underbefälsfrågans lösning, och det hade gifvetvis vant mycket
svårt för regementscheferna att ordna rekryteringen, då de ej visste, hur
de påföljande årens stat skulle komma att se ut. Det hade varit så mycket
svårare, som fluktuationerna för de enskilda regementena vore ännu
mycket större än för det hela. Stundom hade de kanske föranledts af
förläggningsförhållandena, stundom af önskan att ersätta afgången af indelt,
manskap, men i hvilket fall som helst förlorades målet, att skapa en god
underbefälskår, ur sikte.
I början, då det varit så viktigt att fullfölja detta mål, hade man i
stället segt kvarhållit många föreställningar från den gamla härordningen.
Genom kungl. brefvet den 20. december 1901 hade rekryteringen ordnats.
Men i detta bref hade ej några nya synpunkter för densamma gifvits.
Anställningstiden kunde efter regementschefens skön blifva 2, 3 eller 4 år.
Några regementschefer fordrade 4 år och tingo högst få volontärer; de
flesta bestämde 3 år, såsom förut varit brukligt vid de värfvade trupperna.
Vid dessa hade denna kapitulationstid slagit bra ut, men nu misslyckades
man vid de indelta truppförbanden, där vakanserna genast sprungo i höjden.
Endast få chefer gjorde försök med 2 år.
‘27—102(114. ‘2.
210
Vid de icke garnisonerade regementena kunde man icke upplysa den
sökande om hans blifvande förhållanden, ej ens om han skulle vara i
tjänstgöring under hela anställningstiden, eller när och hvarthän han skulle
bli kommenderad till skolorna.
Den gemensamma underofficersskolan å Karlsborg, som var känd och
uppburen, upphörde och därmed en stor lockelse att taga anställning såsom
volontär. Det anseende denna skola åtnjutit i hela landet, hade nämligen
gjort det lätt för dem, som genomgått densamma, att erhålla förmånliga
platser på det civila området, hvilket varit en stor dragningskraft för
mån£a ynglingar.
o J o O
Tiden för anskaffandet af volontärer vore ock för knappt tillmätt, i
det rekryternas inställelse till tjänstgöring icke kunde ske senare än under
januari månad. Först år 1908 hade inedgifvits, att rekryter finge inställas
i tjänstgöring vid de båda lifgardesregementena till fot intill den 1. juni
samt vid I. arméfördelningens infanteritruppförband intill den 15. maj.
Eu allmän och stadigvarande föreskrift, att en längre tidrymd, för infanteriet
intill beväringsrekrytskolans början, finge användas för rekryteringen,
vore emellertid af behofvet påkallad för att väsentligt underlätta
rekrytanskaffningen.
Genom allt detta och främst genom osäkerheten i det hela, hade
tjänstgöringsreglementets föreskrift om vederbörande chefers ansvar för
regementenas fulltalighet blifvit eu bokstaf^föreskrift, och man vande sig
att passivt afvakta bättre tider.
Betraktade man resultatet af rekryteringen vapenslagsvis, funne
man att trängen, hvars stat redan uppnått den slutliga styrkan, hade
praktiskt taget inga vakanser (l''i %). Ingenjörtrupperna hade likaledes
praktiskt taget inga, utom vid den under nyuppsättning varande
Bodens ingenjörkår. Därnäst komme artilleriet med eu medelprocent af
7-3. Där visade sig förläggningsförhållandenas inflytande: Norrlands artilleriregemente,
som ännu ej fått sin slutliga förläggning, hade 19 %,
Smålands och Upplands artilleriregementen, som ännu vore relativt nya
regementen, hade respektive 13 och 11 %, och de öfriga hade praktiskt taget
inga vakanser, ty såsom sådant kan ett läge betraktas intill 6 %. Vid
kavalleriet hade de förut indelta regementena i mellersta och södra Sverige
omkring 8 %, två af dem dock respektive 14 % (Smålands husarregemente)
och 16 % (Skånska dragonregementet), medan däremot de båda förut värfvade
regementena jämte det redan från och med 1904 garnisonerade Norrlands
dragonregemente hade praktiskt taget inga vakanser. Vid specialvapnen,
där styrkan redan uppginge till ungefär den blifvande, funnes sålunda
föga fara för rekryteringen. Detsamma kunde sägas om fotgardesrege
-
211
mentena, som enligt 1908 års stat hafva större styrka, än de framdeles
skola hafva.
För att bringa reda i volontäranskaffningen vid den i rekryteringshänseende
lyckligt lottade delen af armén stode inga svårigheter i vägen;
det fordrades blott att rekryter finge inträda i tjänstgöring äfven senare
än nu. Ansträngningarna borde sålunda riktas på de öfriga infanteriregementena,
arméns hufvuddel, hvars tjänstbarhet vore allvarligt hotad.
Jämförde man beträffande dessa regementen uppgifterna öfver verkligen
befintliga volontärer, kunde regementena sammanföras uti följande
tre grupper:
a) Sjöfästningsregementena och de fyra nordligaste samt Gottlands
infanteriregemente, hvilka förut ägde en talrik stat af volontärer, de så
kallade »fast anställda», med 2- eller 3-åriga skolor och därefter så kallad
»tvångspermittering». Vid dessa regementen framträdde en i regeln stadig
nedgång i volontärantalet — fyra regementen visade dock någon förbättring
för 1908 —, som dock för ett par af dem syntes datera sig först
från den tid, då de »fast anställda» upphörde att finnas. Den synnerligen
starka nedgången i volontärantalet häntydde på det redan tidigare af erfarenheten
konstaterade förhållandet, att icke alla volontärer ville vara i
ständig tjänstgöring, utan att det äfven alltid funnes en del sådana, som
skulle vilja rekapitulera på villkor af permittering mellan vapenöfningarna.
I detta förhållande kunde ligga en möjlighet, att man, under villkor af
permittering den tid då deras tjänst möjligen kunde undvaras, skulle kunna
förmå eu del korpraler att rekapitulera, hvarigenom antalet äldre underbefäl
kunde fyllas under regementsöfningarna, då det vore mest behöfligt.
Sedan emellertid numera förstnämnda rekryteringsförhållanden upphört,
vore dessa 7 regementen att hänföra till de under c) nämnda.
b) Regementen, där antalet volontärer vore i ett, praktiskt taget, stadigt
stigande: Kronobergs, Norra skånska, Första lifgrenadjär-, Andra 1 Ogrenad]är-,
Jönköpings, Kalmar, Västgöta, Skaraborgs, Älfsborgs, Bohusläns, Södermanlands
och Värmlands regemente samt Lifregementets grenadjärer; för 5 af
dessa regementen dock med någon nedgång under år 1908.
Förhållandet vid dessa 13 regementen syntes utvisa, att man kunnat
komma framåt — om ock ej i erforderlig grad —, oaktadt intet enda åt
dem hade gynnsamma förläggningsförhållanden att bygga på, utan att det
vid vissa af dem till och med förefunnes stora vanskligheter i konkurrensen
med närliggande garnisonerade regementen. Att täfla med dessa, som vore
väl förlagda i garnison hela året, vore gifvctvis ytterst svårt, och blefve
nu än svårare, när volontären skulle ligga 6 månader af året på en mötesplats.
Man måste ha eu motsvarande fördel att bjuda, och den kunde
212
lämpligen bestå i erbjudandet af en kortare kapitulationstid — 2 år.
Mången ung man, som tänkte på sin framtid, ville ej binda sig för längre
tid, men skulle gärna vilja aftjäna sin värnpliktstjänstgöring i eu följd,
om han därtill finge tillfälle.
c) De återstående 6 regementena, nämligen Hallands, Södra skånska,
Upplands, Dal-, Västmanlands och Hälsinge regemente. Vid dessa regementen
vore volontärantalet ojämnt, i stigande till 1905 eller 1906, därefter
fallande — endast vid tvenne med en förbättring 1908. Det syntes, som
om man vid dessa regementen ej förmått motarbeta de stigande konjunkturerna,
hvilket måste bero på särskilda orsaker, så mycket mera, som en
del af dessa regementen haft gynnsamma föriäggningsförhållanden, nämligen
Hallands och Västmanlands, hvilka redan fått sina kaserner färdiga.
En granskning af ställningen den 1. juli 1908 vid infanteriets truppförband,
grupperade enligt ofvan stående och med uteslutande af, förutom
fotgardesregementena, jämväl Gottlands infanteriregemente, hvars rekryteringsförhållanden
icke torde vara jämförbara med öfrigas, gåfve till resultat
nedanstående medeltalssiffror.
1 | Medeltal | af antal | Medel- |
| befintliga volontärer. | volontär- vakanser. | vakans- procent. |
Grupp a) (utom 3. 27): |
|
| % |
a) 3. lä, 3. 20, 3. 23, 3. 28 ............. | 147 | 109 | 43 |
b) 3. 7, 3. 26..... ........ | in | 102 | 48 |
Grupp a) tillsammans............... | 135 | 107 | 44 |
Grupp b) 3. 11, 3. 24, 3. 4, 3. 5, 3. 12, 3. 21, 3. 6, 3. 9, | 141 | 72 | 34 |
Grupp c) 3. 16, 3. 25, 3. 8. 3. 13, 3. 18. 3. 14..... | 109 | 117 | 52 |
Grupp a) b) och c) tillsammans (samtliga inf.-reg:ten utom | 132 | 91 | 41 |
Att det måste vara en stor underlägsenhet att ej kunna erbjuda
volontärerna goda och framför allt bestämda föriäggningsförhållanden vore
gifvet, och man kunde endast förvåna sig öfver, att dessa ej haft än större
betydelse. Då för 15 regementen kaserner ännu torde komma att låta
vänta på sig mycket länge, vore föga att härvid göra. Vid kasernbyggena
både ingen hänsyn tagits till dessa förhållanden, så att II. och III. arméfördelningarna
ej nu förfogade öfver en enda infanterikasern. Det enda
som kunde åtgöras vore, att förläggningen af hvarje regementes vinter
-
213
skolor så vidt möjligt bestämdes på en gång för hela tiden, till dess regementet
finge sin nya kasern, eller åtminstone för några år framåt i sänder.
Man kunde då säga rekryten, hvar han skulle komma att vistas under sin
tjänstgöringstid, hvilket alltid skulle medföra någon lättnad för anskaffningen.
Men den enda verkligt kraftiga åtgärden vore att sänka kapitulationstiden
till 2 år. Detta vore nu tillåtet, men hade i regeln ej tillämpats,
antagligen emedan man ännu behärskades af de gamla åsikterna om
lång tjänstgöringstid. Dock hade denna tid förutsatts för korpralsutbildningen
redan i 1875 års förslag, liksom äfven i förslaget af år 1883 och
de organisationer, som sedan byggdes på dettas grunder, hvilka ännu
fortlefde i föreskrifterna för vår underbefälsutbildning och i § 34 värnpliktslagen.
Generalskommissionen hade ställt sig tvekande i frågan, ej
afvisande, enär den endast ville hafva »så många som möjligt i tjänst
äfven tredje året».
De olägenheter, som kunde befaras, vore att medeltjänstetiden komme
att sänkas, och det möjligen ända därhän, att det ökade rekryttilloppet
ändock ej skulle förmå öka stamstyrkan i dess helhet. Detta vore samma
skäl, som hvarje gång anförts mot sänkning af kapitulationstiden och
hvarje gång vederlagts af erfarenheten. En ökad omsättning höjde emellertid
alltid" högst väsentligt tillgången på fullt utbildade f. d. stamanställda
i beväringen, "hvilket vore för mobiliseringen mycket viktigt. Men den
medförde å andra sidan en i viss mån minskad relativ tillgång på äldre
instruktörer, d. v. s. att antalet stamanställda, som ej genomgått underofficersskola
och som ej hade längre vana såsom instruktörer, blefve stom?.
Detta vore onekligen en olägenhet, men det andra årets sommar torde
volontären dock vara en i allmänhet användbar instruktör och i alla händelser
vida öfverlägsen de studenter in. fl., som generalskommissionen
redan efter 5 månader ansåge vara användbara som rekrytinstruktörer. 1
de stora militärstaterna Tyskland och Frankrike vore nu tjänstgöringstiden
vid infanteriet nedsatt till 2 år, ehuru naturligtvis underbefälet såvidt
möjligt utgjordes af rekapitulanter. 1 alla fall måste redan nu volontärerna
användas såsom instruktörer under andra årets sommar, så att skillnaden
blefve endast den, att man då måste använda något flera sådana,
men å andra sidan äfven finge eu större totaltillgång på dylika.
Till afhjälpande tillsvidare af rekryteringssvårigheterna borde därför
beträffande infanteriet, utom fotgardesregementena, bestämmelser utfärdas
åsyftande:
1) att kapitulationstiden sattes till två år, intill dess vakansprocenten
af volontärpersonalen (utom officers- och musikvolontärer) nedgått till 10 %;
214
_ 2) att tiden för volontärers inträde i tjänstgöring utsträcktes intill
beväringsrekrytskolans början;
3) att regementschef måtte kunna med korpral eller distinktionskorpral
uppgöra förnyadt tjänsteaftal under förutsättning af permittering antingen
under tiden mellan regementsöfningarna eller under tiden mellan vapenöfningarna;
samt
4) att förläggningsorterna för infanteriregementenas vinterskolor
bestämdes för så lång tid framåt som möjligen kunde ske.
Uttalande* ^ti såväl chefens för generalstaben som generalskommissionens ofvan
" a a" e’ refererade uttalanden framhållas de svårigheter i fråga om volontäranskaffningen,
som gifvit sig tillkänna alltsedan den uti 1901 års härordning ingående
volontärinstitutionen började tillämpas, svårigheter för hvilkas
undanröjande vissa åtgärder förordats. Chefen för generalstaben bär
därutöfver i särskild skrifvelse den 16. oktober 1908 lämnat eu ytterligare
utredning angående volontärrekryteringen under åren 1902 — 1908
samt förordat vissa tillfälliga åtgärders vidtagande för volontärinrättningens
ytterligare stärkande.
En beräkning truppslagsvis af antalet vakanta volontärbeställningar
vid armén i procent af nummerstyrkan enligt stat vid olika tidpunkter
under åren 1908—1910, d. v. s. efter den tid, som chefens för generalstaben
sist berörda utredning omfattar, gifver till resultat de siffror, som
återfinnas i nedanstående tabell.
Tabell utvisande antalet vakanta volontärbeställningar vid armén i % af nummer
styrkan
enligt stat.
|
|
|
| Infanteri. | Kavalleri. | Artilleri. | Ing.- trupper. | Träng. |
i Den | 1. | jan. | 1908 ............ | 42-8 | 135 | 12-0 | 133 | 1*6 |
» | 15. | mars | 1908 ............ | 38-7 | 81 | 7-3 | 7-7 | 1-1 |
> | 1. | juli | 1908 ............ | 36-9 | 9-« | 9-5 | 9-3 | 2-7 |
» | 1. | jan: | 1909 ............ | 33-8 | 5-0 | 3-2 | 3-8 | 0''9 |
> | 1. | febr. | 1909 ............ | 27-7 | 3''4 | 1''9 | 2-2 | 0-7 |
» | 1. | juli | 1910............ | 17-8 | 3-6 | 4-4 | 2-9 | 2-7 |
Tabellen bestyrker hvad specialtruppslagen beträffar de uttalanden,
som blifvit gjorda uti till kommittén öfverlämnade utredningar, nämligen
att vid dessa truppslag ingen som helst fara för volontäranskaffningen
2 IT)
synes föreligga, dä nämligen en vakanssiffra understigande 6 % i allmänhet
icke torde vara ägnad att väcka farhågor. I fråga om infanteriet förete
siffrorna en afsevärd sänkning af vakansprocenten, nämligen från 42''s % den
1. januari 1908 till 17''s % den 1. juli 1910. Denna betydande förbättring
af rekryteringsförhållandena under den korta tiden al 2V2 år torde
delvis kunna tillskrifvas en etter hand förvärfvad större förtrogenhet hos
truppbefälet att handhafva värfningen, äfvensom den återverkan, som blifvit
en följd af den från och med år 1908 förlängda tjänstgöringstiden för de
värnpliktiga. I någon mån torde äfven den utaf 1909 års riksdag beslutade
ökningen i aflöningsförmånerua för underofficerare, korpraler och
meniga volontärer hafva bidragit till volontärrekryteringens förbättrande.
Hvad” särskilt beträffar den afsevärda sänkningen af vakansprocenten från
februari 1909 till juli 1910, torde emellertid denna vara i väsentlig mån
beroende af försämrade konjunkturer på den civila arbetsmarknaden.
Fluktuationer på de arbetsfält, som ligga utanför armens, inträffa emellertid
lätt och ofta oförmodadt, och volontärrekryteringen visar därvid en
känslighet, så mycket större i samma mån som omsättningen i volontärbeställningarna
påskyndas till följd åt kortvarig tjänstetid.
Klokheten torde alltså bjuda att icke tillmäta det nuvarande jämförelsevis
gynnsamma rekryteringsläget vid infanteriet en sådan betydelse,
att icke åtgärder för stärkandet af volontärinrättningen äro fortfarande
såsom hittills af behofvet påkallade.
Beträffande de olika åtgärder, som i sådant syfte föreslagits, får
kommittén anföra följande:
Förslaget till beredande af ytterligare lindring uti värnpliktstjänstgöringen
för/. d. fast anställda finner kommittén vara ägnad t att i väsentlig
män underlätta volontäranskaffningen. Att därvid utsträcka lindringen
sif långt som till frikallelse ej blott från beväringsrekrytskola utan äfven
från repetitionsöfningar för dem, som varit fast anställda under allenast
två år, skulle säkerligen visa sig såsom ett mycket verksamt medel till
underlättande af de menigas rekrytering. Då emellertid ett sådant medgifvande
med stor sannolikhet komma att leda därhän, att ett stort antal
volontärer afginge ur tjänst redan vid den tvååriga kapitulationstidcns ut
gång, blefve följden, att regementena beröfvades möjligheten tillgodogöra
si<r deri dessa volontärer bibragta underbefälsutbildningen samt att underbefälets
behöriga rekrytering blefve försvårad eller omöjliggjord. Därtill
komme, att de unga män, som etter endast två års fast anställning afginge
från krigsmakten, blefve mindre skickade att tjänstgöra såsom reservunderbefäl
vid mobilisering. Kommittén måste därför bestämdt afråda ej allenast
från sådan ändring af värnpliktslagen § 34 mom. 1, hvarigenom fullständig
befrielse från värnpliktstjänstgöringen skulle inträda för dem, som varit fast
anställda under 2 år, utan äfven från förslaget om sådan tillfällig ändring
uti bestämmelserna angående volontärers antagning, att kapitulationstiden
vid infanteriet skulle fastställas till två år, intill dess vakansprocenten af
volontärpersonalen nedgått till 10 %. Däremot finner kommittén förslaget
om medgifvande af frikallelse från repetitionsöfningar för dem, som varit
fast anställda under 3 år icke medföra sådana olägenheter, som ofvan påvisats,
och biträder på anförda skäl detta förslag.
Likaledes synes förslaget, att /. d. fast anställda, som på grund af
sjukdom erhållit afsked och därefter inskrifvits såsom icke vapenföra, må
såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig det antal dagar de
varit fast anställda, vara behjärtansvärdt och i sin mån ägnadt att underlätta
volontäranskaffhingen, hvadan kommittén finner anledning biträda
detsamma.
Ett annat med det först nämnda i viss män sammanhängande medel
till volontäranskaffningens underlättande finner kommittén uti det af samtliga
myndigheter, som yttrat sig däröfver, understödda förslaget att utestänga
alla underåriga, hvilka ej under året fylla 20 år, från möjligheten
att blifva såsom värnpliktiga inskrift^ i förtid. Eu sådan bestämmelse
komme sannolikt att förmå ett ej ringa antal unga män, för hvilka militärtjänstens
fullgörande vid tidig ålder är af vikt, att framför värnpliktstjänstgöringens
fullgörande i vanlig ordning med dess splittrade tidsindelning
föredraga sökandet af fast anställning under ett visst antal år. Kommittén
biträder på anförda skäl jämväl "detta förslag.
En bidragande orsak till det synnerligt ojämna utfallet af volontärrekryteringen
torde vara att söka däruti, att de aflöning sförmåner, hvilka
vid kapitulationens ingående tillgodonjutas af den värfvåde, blifva till beloppen
ganska olika vid olika truppförband, beroende på att värfningsomkostnaderna
ställa sig väsentligen olika. Såväl till förebyggande af obehörig,
om ock oftast oafsiktlig konkurrens truppförbanden emellan, som ock
i syfte att i allmänhet öka lockelsen för fast anställning genom den säkra
utsikten att vid värfningstillfället tillgodonjuta ett på förhand fullt beräkneligt
belopp, synes det kommittén önskvärdt, att vid antagning af
volontär ett bestämdt, för alla lika belopp utbetalas till den värfvåde samt
att därutöfver särskilda medel anslås till bestridande af anskaffningskostnaden.
Kommittén har ej kunnat undgå att finna det oegentligt, att beställning
smärt i olikhet med öfrigt manskap ej kunna, med undantag för beställningsmän
vid ingenjörtrupperna, befordras till distinktionskorprals grad.
Då med stor sannolikhet utestängningen från möjligheten att nå den bäst
217
aflönade manskapsgraden är en väsentligt bidragande orsak till den talrika
förekomsten af vakanser bland beställningsmännen, förordar kommittén, att
för hvarje gren af beställningsmän vid arméns samtliga truppförband en
distinktionskorpral tillsättes genom uppflyttning från annan manskapsgrad.
Den allmänna bestämmelsen, att volontär rekryterna icke få inställa
sig till undergående af rekrytutbildning senare än under januari månad,
bär medfört eu för knappt tillmätt anskaffningstid, utan att bestämmelsen
synes hafva varit med nödvändighet föranledd af tjänstgöringsförhållandena
vid truppförbanden. De undantag från nämnda allmänna bestämmelse, som
hittills medgifvits, hafva, så vidt man vet, icke medfört några afsevärda
olägenheter. Så länge beväringsrekrytskolorna vid infanteriet och vissa andra
truppslag ännu taga sin början på våren, finnes alltid möjlighet att medgifva
nyantagna volontärrekryter uppskof med inställelse intill tiden för inryckningen
till nämnda skolor. Kommittén får i anslutning härtill uttala sig
för önskvärdheten af eu allmän och stadigvarande föreskrift, att en längre
tidrymd, för infanteriet intill beväringsrekrytskolans början, må få användas
för rekryteringen.
Den afsevärda nedgång i volontärantalet, som kunnat konstateras vid
de båda kustfästningsregementena samt de fyra nordligaste och Gottlands
infanteriregemente, hvilka tidigare ägt en talrik stat af volontärer med
två- ä treåriga skolor och därefter så kallad »tvångspermittering», gifver
anledning förmoda, att bibehållandet af möjligheten vid rekapitulation
af permittering under den del af året, då underbefälets tjänst tilläfventyrs
kunde undvaras, skulle kunna öka benägenheten för ingående af förnyadt
tjänsteaftal. Kommittén förordar på den grund medgifvande för regementschef
att med korpral eller distinktionskorpral uppgöra förnyadt
tjänsteaftal under förutsättning af permittering antingen under tiden mellan
regementsöfningarna eller under tiden mellan vapenöfningarna.
En omständighet, som i sin mån kan hafva bidragit att afhålla
mången, som eljest kunnat känna sig dragen till militäryrket, från sökandet
af fast anställning, torde vara de vid infanteriet mångenstädes osäkra förläggning
sförliållandena. Intill dess kasernetablissement blifvit uppförda för
samtliga infanteriregementen, måste vinterskolorna för den fast anställda
personalen förläggas till befintliga, ofta från det egna regementet och dess
område aflägsna etablissement. I syfte att bereda rekryterna visshet angående
den ort, å hvilken de skola komma att — med undantag för
repetitionsöfningarna — vistas under sin tjänstetid, uttalar kommittén
önskvärdheten af, att förläggningen af hvarje regementes vinterskolor så
långt ske kan bestämmes för en följd af år framåt samt ordnas så, att
28—102014. 2.
218
hvarje regementes samtliga skolor komma att år efter år förläggas till en
och samma plats.
Hvad särskildt volontäranskaffningen vid infanteriregementena beträffar,
torde det af kommittén biträdda förslaget om uppflyttandet vid
hvarje infanteriregemente på fastlandet af 12 meniga volontär beställning av
till distinktionskorpralsbeställningar i ej ringa män komma att öka utsikterna
för volontär att nå den bäst aflönade underbefälsgraden af manskapet
och därmed äfven att gifva ett kraftigt handtag åt volontärrekryteringen.
Under förutsättning, att tjänstgöringstiden för de värnpliktiga, som tilldelas
fotfolket, utsträcktes till 365 dagar och att i samband därmed antalet meniga
volontärer per infanteriregemente å fastlandet (utom gardesregementena)
minskades med 72 nummer vid hvart och ett af de större samt 48 nummer
vid hvart och ett af de mindre regementena, komine volontäranskaffningen
att i så af sevärd grad underlättas, att värfn ingskonj unkt urern a sannolikt
skulle vara särskildt ogynnsamma för att kunna framkalla några svårigheter
för volontärrekryteringen. Den fast anställda manskapsstyrkan
vid ett infanteriregemente komme nämligen då att (officers- och reservofhcersvolontärer
samt spel och beställningsmän oräknade) enligt stat
uppgå till:
48 distinktionskropraler,
48 korpraler,
48 vicekorpraler,
36 meniga volontärer.
Summa 180 man, mot nuvarande
36 distinktionskorpraler,
48 korpraler.
48 vicekorpraler,
120 meniga volontärer.
Summa 252 man.
Detta innebure en minskning med icke mindre än 28 % af den nuvarande
nummerstyrkan enligt stat. Det är visserligen sant, att vakansprocenten
vid infanteriet under senare år tidvis uppgått till en ännu högre siffra
— antalet vakanser uppgick den 1. januari 1908 vid nämnda truppslag
till 42''8 % af nummerstyrkan enligt då gällande stat — men förhållandena
voro då vida ogynnsammare än de, som komme att inträda såsom en följd
af de här förutsatta anordningarna. Framför allt torde värnpliktstjänst
-
219
göringens utsträckning till 365 dagar komma att i afsevärd mån öka antalet
af dem, som föredraga fullgörandet vid unga år af en sammanhängande
från höst till höst fortgående tjänstgöring såsom fast anställda
framför den splittrade värnpliktstjänstgöringen.
Kommittén håller emellertid före, att den kraftigaste häfstången
för underhjälpandet af rekryteringen och därmed för höjandet af hela
volontärinstitutionen från dess nuvarande till ett i såväl kvalitativt som
kvantitativt hänseende högre plan är en ändamålsenligt anordnad civilanställning
för den uttjänta, fast anställda underbefälspersonalen. Utsikten
för volontären att efter afslutad tjänstgöring vid krigsmakten erhålla
anställning i statens, kommunens eller enskild tjänst, hvarigenom en fortsatt
tryggad existens står att vinna, skall säkerligen utgöra det bästa skydd
mot den nu tid efter annan hotande vakanssättningen och därigenom i
kvantitativt hänseende betrygga volontärinstitutionen. Det genom förbättrade
framtidsutsikter ökade tilloppet till volontärbeställningarna skall bereda
möjlighet till ett urval bland de sökande och därigenom kvalitativt
stärka institutionen. Krafvet på en i allo väl vitsordad militärtjänst såsom
det gulna villkoret för ernåendet af de berörda civila befattningarna skall
därutöfver säkerligen utgöra en sporre till täflan mellan volontärerna
och därigenom i sin mån bidraga till höjningen af deras kvalifikationer
så i allmänt medborgerligt som militäriskt hänseende.
Kommittén anser, att denna för volontärinrättningens vidmakthållande
och förbättrande synnerligt viktiga fråga bör snarast underkastas den ytterligare
utredning, som tilläfventyrs kan vara erforderlig, på det att densamma
må kunna inom en nära liggande tid vinna en med hänsyn till
försvarsväsendets intressen tillfredsställande lösning.
I betraktande af hvad ofvan anförts förordar kommittén
:
att värnpliktig, som varit fast anställd under minst
3 år, må frikallas från all i värnpliktslagen § 27 föreskrifven
tjänstgöring;
att f. d. fast anställd, som på grund af sjukdom
erhållit afsked och därefter inskrifvits såsom icke vapenför,
må såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna
sig det antal dagar han varit fast anställd;
att underårig må inskrifvas såsom värnpliktig
tidigast det år, hvarunder han fyller 20 år;
att vid antagning af volontär eif, bestämdt, för
alla lika belopp utbetalas till den värfvade samt att där
-
utöfver särskilda medel anslås till bestridande af anskaffningskostnaden
;
att för hvarje gren af beställningsmän en distinktionskorpral
tillsättes genom uppflyttning från annan
manskapsgrad;
att en längre tid af året än för närvarande må
användas för rekryteringen;
att förläggningen af vinterskolorna bestämmes för
en följd af år framåt;
att vid hvarje infanteriregemente på fastlandet 12
meniga volontärbestäilningar uppflyttas till distinktionskorpralsbeställningar;
att,
i samband med en utsträckning af värnpliktstjänstgöringen
till 365 dagar, 72 (48) meniga volontärbeställningar
indragas vid infanteriregementena på fastlandet
(utom gardesregementena); samt
att en ändamålsenlig civilanställning så snart ske
kan beredes den uttjänta, fast anställda underbefälspersonalen.
VII. Landtförsvarets kostnad under
åren 1912—1919.
Nedanstående öfverslagsberäkning af landtförsvarets kostnad under
åren 1912—1919 grundar sig i hufvudsak på:
att den af 1901 års riksdag beslutade härordningen jämte de ändringar
däruti, som blifvit en följd af senare riksdagars beslut, förutsättes
under perioden blifva fullt genomförd;
att fortsatt anvisning af de till och med år 1910 af riksdagen beviljade
extra ordinarie anslagen förutsättes under perioden äga rum;
att därutöfver de af kommittén gjorda uttalandena i fråga om landtförsvarets
utveckling lagts till grund för beräkningarna af såväl ordinarie
årliga som extra ordinarie kostnader; samt
att kostnaderna för pensionsväsendet icke upptagits i beräkningarna.
Ordinarie kostnader.
Aflöning och expenser samt inkvarterings- och servisbidrag.
Nedanstående anslag beräknas utgå med oförändrade belopp, nämligen
anslagen till:
O o
departementschefen,
departementet,
skrifmaterialier och expenser, ved m. m. för departementet,
generalstabens öfning av, expenser m. in.,
artilleristaben,
inkvarteringens ordnande i Stockholm,
resestipendier åt artilleri- och ingenjörofficerare,
resestipendier åt officerare och intendentur tjänstemän samt
resestipendier åt militärläkare.
•>‘>2
Anslaget till arméförvaltningen beräknas undergå eu mindre ökning
på den grund, att ökade aflöningsförmåner upptagits för öfverfältläkaren
med adjutant samt fältläkaren i sjukvårdsstyrelsen, allt i öfverensstämmelse
med sakkunnigas förslag till omorganisation af fältläkarkåren.
Anslaget till generalitetsstaten beräknas blifva ökadt på den grund,
att aflöningsförmåner tillkommit dels i enlighet med kommitténs förslag
om tillsättande af en generalinspektör för infanteriet samt eu inspektör för
kavalleriet och trängen, dels i öfverensstämmelse med ofvannämnda sakkunnigas
förslag om tillsättande af 6 fördelningsläkare.
Anslaget till generalstabens fast anställda personal beräknas blifva
ökadt med aflöningsförmåner i enlighet med kommitténs förslag om ökning
af nämnda stab.
Anslaget till kommendantsstaten beräknas i enlighet med ofvannämnda
sakkunnigas förslag blifva ökadt med aflöningsförmåner för regements-
och bataljonsläkare vid kommendantskapen å Karlsborg och i Boden.
Beträffande anslaget till aflöning och rekrytering m. m. har en ganska
afsevärd ökning beräknats tillkomma med anledning af kommitténs förslag
till kaderökningar, nämligen:
vid hvarje infanteriregemente på fastlandet för uppsättandet vid mobilisering
af reservbataljoner ur beväringens första uppbåd;
vid Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen för utveckling
af dessa regementen till samma styrka som öfriga infanteriregementen
på fastlandet;
vid 3 infanteriregementen för uppsättande af kulsprutafdelningar;
vid Fortifikationen, Svea och Göta ingenjörkårer samt Fälttelegrafkåren
för uppsättande af två belysningsafdelningar samt en ballong- och
en gnisttelegrafafdelning.
Däremot har, i öfverensstämmelse med sakkunnigas förslag till omorganisation
af fältläkarkåren, eu minskning beräknats uppstå genom indragning
af ett flertal regements- och bataljonsläkarbeställningar, i sammanhang
hvarmed aflöningsförmånerna för läkarpersonalen dock blifvit i
afsevärd mån höjda.
Då samtliga infanteritruppförband antagits blifva garnisonerade från
och med år 1917, har hel dagaflöning för all fast anställd personal beräknats
utgå från och med nämnda år.
Då tjänstgöringstiden för de värnpliktiga, som tilldelas fotfolket, antagits
under perioden icke blifva utsträckt öfver 240 dagar, hafva de 72 (48) volontärnumren
per infanteriregemente beräknats kvarstå å truppförbandens stater.
Anslaget till hyra, expenser in. in. vid truppförband en beräknas efter
hand nedgå, i den mån infanteriregementena blifva kasernerade.
''
223
Anslaget till intendenturkåren undergår minskning på grund af vissa
platsers indragning enligt 1901 års härordning, hvaremot samma anslag
undergår en mindre ökning på grund af kommitténs förslag till uppflyttning
af 6 underintendenter till intendenter.
Anslaget till ökad aflöning för de till tjänstealdern äldsta bataljonsläkarna
och bataljonsveterinärerna beräknas undergå minskning i öfverensstämmelse
med sakkunnigas förslag till fältläkarkårens omorganisation,
hvarjämte af samma anledning tillkommit ett nytt anslag, nämligen till
extra bataljonsläkare, i sammanhang hvarmed anslaget till stipendier för
fältläkarkåren och veterinärstaten minskats med ett belopp motsvarande
fältläkarstipendierna.
Anslaget till inkvartering skostnader beräknas undergå ökning under
periodens förra del på grund af ökadt antal inkvarteringstagare, men därefter
minskas i större proportion i mån som kasernetablissementen hinna
fullbordas, hvarmed följer, att den till vissa löntagare nu kontant utgående
inkvarteringen kommer att tillgodonjutas in natura.
Anslaget till ålderstillägg beräknas, på grund af vissa platsers indragning,
kunna något sänkas.
Anslaget till arméns personal öfver stat beräknas efter hand ökas
med ett belopp motsvarande den kostnad, hvartill kommittén ansett,
att ersättningen till reservstatsbefälet bör uppgå vid slutet af 8-årsperioden.
Anslaget till landstormen beräknas undergå ökning med anledning
af kommitténs förslag’ angående organisationens utveckling inom 52 områden
af andra klassen till likhet med första klassens områden.
Ersättningen åt vissa löntagare i följd af arméns omorganisation beräknas
efter hand nedgå och före periodens slut upphöra.
Anslaget till rese- och trakiarnentspenningar beräknas undergå ökning
på grund af kommitténs förslag till personalökning vid vissa truppförband.
Remontering och hästlega m. m.
Med anledning såväl af den utaf 1901 års riksdag beslutade ökningen
af hästantalet vid de beridna truppslagen, hvilken ännu icke blifvit
fullständigt genomförd, som äfven af kommitténs förslag till ökning eller
nyuppsättning af stamhästar vid vissa truppförband beräknas anslaget till
remontering m. in. under periodens tidigare år undergå ej oväsentlig ökning
för att, sedan samtliga ökningsremonter tillkommit, åter nedgå,
224
Med anledning af kommitténs förslag till uppsättande af kulsprutafdelningar
vid infanteriet och till utveckling af ingenjörtrupperna m. m.
beräknas anslaget till lega af hästar till infanteriets, artilleriets, ingenjörtruppernas
och trängens exercis efter hand undergå viss ökning.
Skolor för officerare, underbefäl och militärläkare.
Anslagen till krigshögskolor, ridskolan, skjutskolan för infanteriet och
kavalleriet, artillerist utskolor samt volontärskolor beräknas utgå med oförändrade
belopp.
Med anledning af kommitténs förslag i fråga om uppsättandet af
reservtruppförband ur beväringens första och andra uppbåd och därmed
ökadt behof af reservofficerare, äfvensom på grund af förslaget om fältläkarkårens
omorganisation beräknas anslaget till krigsskolan undergå viss
ökning.
Sakkunnigas förslag till omorganisation af fältläkarkåren beräknas
orsaka en ökning af anslaget till militärläkares undervisning.
Naturaunderhåll, sjukvård, öfningar och materiel
Anslaget
till arméns fält- och fälttjänstöfningar beräknas utgå med
oförändradt belopp.
Sakkunnigas förslag till fältläkarkårens omorganisation beräknas orsaka
en mindre ökning af anslaget till garnisonssjukhusen i Stockholm och å
Karlsborg.
I fråga om anslaget till de värnpliktigas aflöning, inskrifning och redovisning
m. in. har antalet tjänstgöringsdagar beräknats efter den grund, att
årskontingenten vapenföra värnpliktiga utgör 22,500 man, äfvensom att
tjänstgöringstiden för fotfolket i allmän tjänst under perioden 1912—1919
icke utsträckes öfver 240 dagar, hvaremot under samma period tjänstgöringstiden
för positionsartilleriet, fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna,
trängen i egentlig sjukvårdstjänst och förvaltningstjänst samt icke vapenföra
yrkesmän och skrifbiträden utsträckes till 365 dagar, medan tjänstgöringstiden
för fotfolket i sjukbärartjänst och trängtjänst, trängen i sjukbärartjänst
och egentlig trängtjänst samt militärarbetare afkortas till 182 dagar.
Anslaget till arméns vapen, ammunition och skjutöfningar samt artilleriets
öfningar och materiel beräknas i mån af utvecklingen på grund af
1901 års härordning undergå viss ökning.
Anslagen till arméns byggnader, mötesfält och kommendantskapsutgifter
samt fortifikationens öfningar och materiel, arméns mathållning, furagering
af arméns hästar, arméns mundering sutrustning, arméns diverse intendenturbehof,
arméns kasernutredning samt ved, ljus och vatten, arméns sjukocli
veterinärvård samt hofbeslag m. m. beräknas efter band undergå ökning,
hufvudsakligen på grund af den beräkning angående antalet tjänstgöringsdagar,
som angifvits ofvan under anslaget till de värnpliktigas aflöning, inskrifning
och redovisning in. in.
Ett särskildt anslag till land stormsmännens aflöning, mönstring och
skjutöfningar har tillkommit på grund af kommitténs i denna fråga afgifna
förslag.
Diverse anslag.
Anslaget till ersättning för rustning och rotering beräknas från och
med år 1913 ej vidare behöfva utgå.
Anslaget till extra utgifter beräknas, på grund af kommitténs förslag
till landtförsvarets utveckling, efter hand undergå en mindre ökning.
Sammanställning.
Landtförsvarets i riksstaten upptagna ordinarie anslag för är 1911
uppgå till 49,978,051 kr. Den verkställda öfverslagsberäkningen utvisar,
att för bestridande af de ordinarie kostnaderna för landtförsvaret under
åren 1912—1919 skulle kräfvas ett årligt medeltalsbelopp af 51,366,000 kr.
För den händelse, att före den här omhandlade periodens slut tjänstgöringstiden
skulle blifva utsträckt till 365 dagar för de värnpliktiga, som
tilldelas fotfolket i allmän tjänst, komme de ordinarie årliga kostnaderna
att undergå någon ökning från och med det år, då den utsträckta tjänstgöringstiden
komme att inträda. De hufvudsakliga olikheterna hänföra sig
beträffande de värnpliktiga till anslaget för deras aflöning, inskrifning och
redovisning in. in. samt alla öfriga s. k. »öresanslag», hvilka komma att undergå
ökning, samt beträffande den fast anställda personalen till anslaget till
aflöning och rekrytering m. in., hvilket kommer att minskas på den grund,
att de 72 (48) meniga volontärbeställningarna per infanteriregemente, som
tillkommit enligt beslut af 1901 års riksdag, efter hand indragas. Om sålunda
den utsträckta tjänstgöringstiden för de värnpliktiga skulle träda i
kraft från och med den årsklass, som inskrifves år 1917, komme de or
29—102014.
2.
(linarie kostnaderna att under åren 1911 —1919 ökas med ett sammanlaget
belopp af 2,367,000 kr. hånligt hvad åt den finansiella utredningen
framgår, är detta belopp icke större, än att de sammanlagda ordinarie
kostnaderna skulle kunna jämväl under denna förutsättning bestridas, utan
att gränsen för landets beräknade ekonomiska bärkraft trädes för nära.
Extra ordinarie kostnader.
Artilleribehof.
Anslagen till anskaffning af gevär och karbiner samt till mobilisering
sammunition för eldhandvapen beräknas undergå ökning på grund af
nyanskaffning såväl för de truppförband, som ingå uti 1901 års härordning,
som för reservtruppförband in. in. i öfverensstämmelse med kommitténs
förslag. Kostnaderna beräknas under perioden uppgå till:
för handeldvapen........... 5,004,550 kr.
för mobiliseringsaminunition...... 8,075,625 »
Till fälthaubitsmateriel beräknas under perioden komma att anvisas
återstoden af det år 1909 beviljade beloppet — 5,000,000 kr. —, dvs.
3,400,000 kr.
Till kanonmateriel för positionsartilleriregementet beräknas, i enlighet
med uti 1906 års statsverksproposition angifvet kostnadsbelopp, under
perioden komma att beviljas ett belopp af 1,306,000 kr.
Artilleri- och fortifikationsbehof.
Till fortsättning af befästningsarbetena vid Boden beräknas återstoden
af det utaf 1906 års riksdag''beviljade beloppet — 7,134,000 kr. —
blifva anvisad, dvs. 800,000 kr.
Fortifikationsbehof.
Till uppförande af nya byggnader för infanteriet beräknas, i öfverensstämmelse
med det alternativ, som förordats uti 1910 års statsverksproposition,
komma att anvisas ett sammanlagdt belopp af 21,515,000 kr.
Till befälsbyggnader i Boden, nämligen dels fullbordande af befälsbyggnad
för Norrbottens regemente, dels uppförande af en flygel till kom
-
227
mendantsbyggnaden i Boden, beräknas anvisadt ett sammanlagdt belopp
af 212,500 kr.
Till uppförande af messlokaler och stallbyggnad vid Skånska dragonregementet
beräknas ett belopp af 150,000 kr.
Till uppförande af nya byggnader för kavalleriet i Norrbotten i enlighet
med kommitténs förslag beräknas ett belopp af 1,120,000 kr.
Till utvidgning af byggnaderna för fälttelegrafkåren beräknas ett
belopp af 60,000 kr.
Till fullbordande af lokaler för krigshögskolan in. m. beräknas anvisad
återstående del af det utaf i 910 års riksdag beviljade beloppet —
440.000 kr. — eller 220,000 kr.
Till utvidgning af byggnaderna vid Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen,
i öfverensstämmelse med kommitténs förslag till ökning
af dessa regementen, beräknas ett belopp af 970,000 kr.
Till beredande af ökadt stallutrymme vid infanteriregementena, i öfverensstämmelse
med kommitténs förslag om uppsättande af stamhästar vid
infanteriet, beräknas ett belopp af 176,900 kr.
Till anskaffning af ing en för materiel i öfverensstämmelse med kommitténs
förslag angående uppsättning af belysningsafdelningar, reservtruppförband
in. in. beräknas ett belopp af 1,081,000 kr.
Till anskaffning af ballong- och gnisttelegrafmateriel, i öfverenstämmelse
med kommitténs förslag angående uppsättning af en ballong- och
en gnisttelegrafafdelning, beräknas ett belopp af 365,000 kr.
Till vinter utrustning för ingenjörtrupperna beräknas ett belopp af
535.000 kr.
lntendenturbehof.
Till anskaffning af nya uniformer för armén beräknas, att utaf
det af 1906 års ‘riksdag beviljade anslaget — 6,000,000 kr. — anvisas det
vid 1911 års slut oanvisade beloppet eller 1,800,000 kr.
Till anskaffning af ökad personlig utrustning vid armén, i öfverensstämmelse
med kommitténs förslag i fråga om uppsättande af reservtruppförband
ur beväringens första och andra uppbåd in. in., beräknas erforderligt
ett sammanlagdt belopp af 12,157,300 kr. Häraf förutsättes dock
endast 5,665,000 kr. beviljas under perioden, medan återstoden, 6,492,300
kr., utgörande beräknad kostnad för fältutrustning för reservtruppförband
ur andra uppbådet vid infanteriet samt för reservtruppförband vid kavat
-
leriet, fältartilleriet, ingenjörtrupperna och trän gen, antages blifva beviljad
efter periodens slut.
Till anskaffning af släddon vid armén (utom ingenjörtrupperna), i
öfverenstämmelse med kommitténs förslag angående uppsättande af reservtruppförband
vid infanteriet, kavalleriet, fältartilleriet och tränjon, beräknas
ett belopp af 1,703,400 kr.
Till anskaffning af inventarier i nya kasärnetablissement, i öfverensstämmelse
med 1908 års riksdags beslut samt kommitténs förslag angående
ökning af de båda kustfästningsregementena, beräknas ett belopp af
790,000 kr. '' 1
Till ordnande af landstorms förråd, i öfverensstämmelse med kommitténs
förslag angående organiserandet af samtliga landstorinsområden såsom
områden af första klassen, beräknas ett belopp af 1,716,258 kr.
Sjukvårdsbehof.
Till anskaffning af sjukvårdsmateriel, i öfverenstämmelse med kommitténs
förslag angående uppsättning af reservtruppförband, äfvensom till
komplettering af sjukvårdsmaterielen vid nu uppsatta tuppförband, beräknas
ett belopp af 759,380 kr.
1 iH anskaffning aj ökad personlig sjukvårds- och veterinärutrustning
m. i öfverensstämmelse med kommitténs förslag angående uppsättandet
åt nya linje- och reservtruppförband, beräknas ett belopp af sammanlagdt
352,000 kr.
Diverse anslag.
Till det frivilliga skytteväsendets befrämjande beräknas anslaget
under periodens tidigare år utgå med 900,000 kr. och efterhand stiga till
970,000 kr., hvilket orsakar en kostnadssumma under perioden af 7,410,000 kr.
Till det frivilliga sjukvårdsväsendets befrämjande beråknas anslaget
till samma belopp som under senare år eller 10,000 kr., hvilket orsakar
en kostnadssumma under perioden af 80,000 kr.
Till dagaflöning åt indelt manskap beräknas under åren 1912 och
1913 ett sainmanlagdt belopp af 360,000 kr.
Till kommittéer, sakkunniga m. m. samt oförutsedda utgifter beräknas
årligen 150,000 kr. eller''för hela perioden 1,200,000 kr.''
229
Sammanställning.
Under perioden 1901—1910 uppgingo de extra ordinarie anslagen
för landtförsvaret till 113,555,511 kr. eller i medeltal per år till 11,355,551 kr.
Kommittén har beräknat de extra ordinarie kostnaderna för landtförsvaret
under åren 1912 — 1919 till 66,828,000 kr. eller i medeltal per
år till omkring 8,353,000 kr.
30-102014. 2.
DEL III.
SJÖFÖRSVARET.
1—102014.
SJÖFÖRSVARET.
INNEHÅLL.
Sid.
I. Flottan..................•............ 7-
A. Flottans materiel......................... 5
1. Flottans uppgifter och sjöstyrkornas sammansättning......... »
2. Örlogsfartyg..........*...............13.
a. l:a kl. pansarbåtar......... 14-
• b. Pansarkryssare.......................34.
c. 2:a och 3:e kl. pansarbåtar.................36.
d. Torpedkryssare (spaningsfartyg)................38.
e. Jagare..........................42.
f. Torpedbåtar........................44.
g. Undervattensbåtar.....................45.
h. Diverse fartyg.......................30.
3. Minvapnets utveckling..................... 5
4. Handelsfartyg för krigsbruk...................33.
5. Flottans storlek........................35.
B. Flottans personal.........................‘1-
1. Personalbehofvet........................ *
a. Grunder för personalberäkningen............... »
b. Officerare.........................78
c. Civilmilitära tjänstemän...................82.
Mariningenjörkåren................... *
Marinintendenturkåren ..................84.
Marinläkarkåren....................86.
4
Sid.
d. Underofficerare . ......................87.
e. Manskap.........................90.
f. Skeppsgossar........................105.
2. Utbildning och öfningar.....................107.
II. Operationsbaser för flottan.......................111.
III. Farledsupprensningar..........................113.
IV. Det fasta kustförsvaret.........................114.
V. Värnpliktstjänstgöringen........................118.
1. De värnpliktigas utbildning, marinens krigsberedskap m. m.......119.
2. Åtgärder för att minska sjömanskårens storlek...........125.
3. Värnpliktigt underbefäl.....................139.
4. Värnpliktiga läkare ......................140.
5. Icke vapenföra värnpliktiga...................141.
6. Yolontäranskaffningen......................143.
VI. Reservpersonalen...........................147.
1. Den nuvarande reservofficersinstitutionen..............148.
a. Reservofficerare med tjänstskyldighet vid flottan.........»
b. Reservofficerare med tjänstskyldighet vid kustartilleriet......149.
2. Kommitterades förslag till reservstater vid marinen m. m........151.
VII. Sjöförsvarets kostnad under åren 1912—1919...............159.
5
Bil. 1.
» 2.
» 3.
s 4.
» o.
n 6.
Bilagor.
Sid.
Beräkning öfver den ungefärliga storleken af kostnaderna för nybyggnad, underhåll
och bemanning af stridsfartyg för svenska flottan..........■ •
Tabell utvisande det antal fartyg, öfver hvilket flottan, under förutsättning
att af kommittén augifven fartygsanskaffning äger rum, beräknas förfoga vid
slutet af åren 1911 —1919 ....................
Utredning, afgifven af chefen för marinstaben den 29 oktober 1910 rörande hell
of vet af personal för mobilisering af den materiel af flottan, som beräknas
förefinnas vid slutet af år 1911............o- ■ • • •. •
Kommerskollegii underdåniga skrifvelse den 20 augusti 1908 angående det inflytande
på handelsflottans bemanning, som en ifrågasatt utsträckning af öfningstiden
till två år eller annan lämplig kortare tid utöfver 365 dagar för
de flottans värnpliktiga, hvilka äro inskrifna å sjömanshus, kan beräknas
utöfva............................ ■
Tabell, utvisande 1909 års kommitterades förslag till lönebelopp för marinens
personal på reservstat.................... • • •
Sammandrag af de extra ordinarie anslagen (utom för handeln) under riksstatens
femte hufvudtitel åren 1901—1910.................
167.
168.
169.
185.
211.
212
I, Flottan.
A. Flottans materiel.
I. Flottans uppgifter och sjöstyrkornas sammansättning.
Chefen för flottans stab framhåller, att vår flotta, såsom framgår af Chefens för .
den samfällda försvarsplanen, bör under ett krig fördelas uti dels en egent- förslag den
lio- operationsflotta — kustflottan —, från hvilken erforderliga styrkor i 18Ao 1906.
män af behof detacheras till skilda delar af kusten, dels lokalstyrkor, förladda
till de permanenta operationsbaserna, Ehuru kustflottan och lokalstyrkoma
hafva särskilda uppgifter att fylla i det gemensamma försvaret, förutsattes
likväl en ständig samverkan dem emellan äga rum. Likaså förutsattes
ett ständigt strategiskt samband och i vissa fall en taktisk samverkan
mellan land- och sjöstridskrafterna.
Kustflottans uppgifter äro af chefen för flottans stab sammanfattade
i följande hufvud punkter:
att förhindra hvarje större landstigningsföretag;
att förhindra eller försvåra en eventuellt landstigen eller öfver landgränsen
framträngande fiendes förbindelse sjöledes;
att förhindra handelsblockad och så långt sig göra låter skydda våi
sjöhandel mot uppbringningar till sjöss;
att rekognoscera och bevaka vårt land oingifvande vatten och lien
dens
kust; a
att så ofta lämpligt tillfälle yppar sig söka skada eller förstöra fiendens
sjöstridskrafter och sjöhandel; samt
8
att i fiendens land angripa och förstöra nära kusten framdragna järnvägar
och andra förbindelsemedel in. m.
På grund af de uppgifter, som sålunda tillkomma kustflottan, anser
chefen för flottans stab, att för densamma erfordras följande fartyo-sslao-,
hvilka samtliga böra vara fullt sjögående, nämligen:
bepansrade fartyg (l:a kl. pansarbåtar), afsedda att utgöra kustflottans
kärna och lämpade för operationer såväl i öppna sjön som i skärgården
;
snabbgående lätta fartyg (torpedkryssare och jagare), för rekognoscerings-
och bevakningstjänst till sjöss och vid fiendens kust samt för
utförande af mineringsfö retag;
torpedfartyg (jagare och l:a kl. torpedbåtar), afsedda att utgöra
kustflottans lättrörliga offensiva stridsmedel; samt
diverse fartyg (hjälpkryssare, kanonbåtar, hjälpkanonbåfar, vedettbåtar,
nandminfartyg och trängfartyg m. fl.), afsedda för rekognoscerings-,
bevaknings-, aviso- och trängtjänst m. tn.
Lokalstyrkornas uppgifter äro af chefen för flottans stab sammanfattade
i följande hufvudpunkter:
att försvåra och om möjligt hindra fientliga landstigningsföretao- i
närheten af de permanenta operationsbaser för flottan, som lokalstyrkorna
äro afsedda att i främsta rummet skydda;
att i öfrigt såväl direkt som indirekt bidraga till operationsbasernas
försvar genom att förhindra fientliga sjöstridskrafters framträngande i till
dem förande farleder samt genom att, där så lämpligen låter sm "öra
understödja fästningsverken;
att hindra utförandet af fientliga mineringsföretag i de till operationsbaserna
förande farlederna samt att utföra erforderliga svepnings- och
andra kontramineringsarbeten i dessa leder, så att desamma städse må
kunna utan risk användas af våra egna örlogsfartyg samt af handelsfartyg;
att vid hvarje lämpligt tillfälle anfalla"sådana fientliga sjöstridskrafter,
som vid operationsbaserna eller å angränsande delar af kusten söka
upprätta blockad eller företaga andra operationer; samt
att, om behöfligt utanför fästningarnas bevakningsområden, öfvervaka
och reglera handelssjöfarten.
De kraf, som i nu nämnda hänseenden ställas på de olika lokalstyrkorna
och dessas häraf betingade sammansättning, anser chefen för flottans
stab blifva beroende af de geografiska förhållandena och de fortifikatoriska
anordningarna å respektive operationsbaser.
. ^ orund _af de uppgifter, som enligt ofvanstående i större eller
mindre utsträckning tillkomma samtliga lokalstyrkor, böra enligt chefens
9
för flottans stab uttalande i enhvar af desamma ingå följande fartygsslag,
nämligen:
bepansrade fartyg (2:a och 3:e kl. pansarbåtar), afsedda att stödja
bevaknings- och minsvepningsfartygen vid utförandet af dem tillkommande
uppgifter samt i stånd att kraftigt flankera minlinjer;
snabbgående lätta fartyg (torpedkryssare, jagare och torpedbåtar),
i stånd att verkställa rekognosceringar samt utföra mineringsföretag;
torpedfartyg (jagare, torpedbåtar och undervattensbåtar), afsedda
att genom offensivt uppträdande skydda såväl operationsbaserna som angränsande
delar af kusten;
diverse fartyg (kanonbåtar, hjälpkanonbåtar, vedettbåtar och ^''ångfartyg
in. fl.), afsedda för rekognoscerings-, bevaknings-, aviso- och trängtjänst
in. m.
Chefen för flottans stab framhåller, att samtliga i lokalstyrkorna ingående
fartyg böra vara så sjödugliga, att de vid behof kunna förflytta
sig längs kusten, äfven där skärgårdsskydd saknas.
1906 års sakkunniga framhålla, att då den största fara, som kan hota 1906
vårt land, är ett anfallskrig af en stormakt och då vårt försvars ändamål sa4fs betändärför
framför allt är att förebygga eller afvärja ett dylikt angrepp, flot- bände.
tans viktigaste uppgifter allt fortfarande äro att söka i den strategiska
defensiven.
Emellertid har, enligt de sakkunnigas mening, Sveriges krigspolitiska
läge i och med upplösandet af föreningen med Norge undergått en förändring,
som icke kunnat blifva utan inflytande på vår flottas uppgifter
och följaktligen på för densamma lämpliga fartygstyper. Flottan har nämligen
under unionstiden haft sitt egentliga operationsområde i Östersjön
och endast undantagsvis i Kattegatt samt där företrädesvis i omedelbar
närhet af land. Unionens upplösning har medfört operationsområdets utsträckning
till Nordsjön, enär Sverige numera är hänvisadt till att under
krig uteslutande med egna medel sörja för skyddandet af äfven den västra
kuststräckan och dess förbindelser med utlandet.
De sakkunniga hafva därefter uti sitt betänkande1 närmare formulerat
de hufvuduppgifter, som enligt deras mening tillkomma flottan.
För att kunna utreda de fordringar, som numera måste ställas på vår flottas
stridsfartyg med afseende på bestyckning, bepansring, fart, sjöduglighet,
manöverförmåga och aktionsradie, hafva de därefter noggrant undersökt
och redogjort för innebörden af flottans uppgifter samt påvisat de
1 Sid. 6.
2—102014.
10
operationer, som enligt de sakkunnigas åsikt kunde ifrågakomma vid hvarje
uppgifts lösande; och därvid hafva de tagit i betraktande såväl de erforderliga
sjöstyrkornas beskaffenhet som äfven hvilka olika fartygsslag, som
borde deltaga i de olika operationerna.1
Af den ingående utredning, som dessa sakkunniga lämnat, framgår
nödvändigheten af, att i vårt sjöförsvar ingår en tillräckligt talrik och kraftig
operationsflotta, kustflottan, som verkligen är i stånd att behålla sin
rörelsefrihet och utföra erforderliga anfallsrörelser; och hafva de sakkunniga
med hänsyn till denna kustflottas sammansättning kommit till samma
resultat, som chefen för flottans stab i sitt den 18 oktober 1906 afgifria
förslag till flottans utveckling framställt. De sakkunniga hafva vidare
visat, att lokalstyrkor af enahanda sammansättning som de, hvilka finnas
uti stabschefens nyssnämnda skrifvelse omnämnda, äro erforderliga.
Kommitténs
uttalande.
Sedan kommittén tagit del af föreliggande utredningar i fråga
om flottans uppgifter och sjöstyrkornas däraf betingade sammansättning,
får kommittén med stöd af desamma göra följande uttalande.
Då ändamålet med landets försvarsväsende fortfarande liksom före
unionens upplösning i första hand är att förebygga eller afvärja ett anfall
på vårt land af en oss öfverlägsen fiende, kommer flottans hufvuduppgift
att allt fortfarande såsom hittills afse den strategiska defensiven.
Genom unionens upplösning har det sjökrigspolitiska läget så till vida förändrats,
att Sverige numera är hänvisadt att med uteslutande egna medel
skydda västkusten och de viktiga förbindelserna med utlandet öfver
denna kust.
Flottans förnämsta uppgift är sålunda att med stöd af det strategiska
sambandet med armén förhindra en invasion öfver hafvet. För en
fiende kunde det innebära stora fördelar att i stället för öfver landgränsen
föra sina trupper öfver hafvet till vårt land, därest vår flotta icke vore
i stånd att kraftigt motsätta sig ett sådant företag. Trupptransporter sjöledes
låta sig nämligen, enligt hvad erfarenheten visat, med våra dagars utvecklade
kommunikationsmedel synnerligen snabbt, bekvämt och i afseende å
tiden säkert verkställas, därest de under effektivt skydd kunna fortgå. I
allmänhet lämna anfall öfver sjön stor frihet i val af anfallspunkt och
möjliggöra att i det längsta hålla denna punkt okänd för försvararen; mot
vårt land skulle ett dylikt anfall dessutom kunna riktas så, att landets mest
vitala delar komrne i omedelbar fara. För att en fiendes operationer till lands
efter ett infall öfver sjögränsen skola kunna med utsikt till framgång fort
-
1 Sid. 7—16.
11
o-å, erfordras emellertid, att ständig förbindelse mellan de landsatta trupperna
och hemlandet upprätthålles, hvilket framtvingar åtgärder från fiendens
sida för att trygga förbindelserna öfver hafvet mellan platser, hvilka
äro af oss hända.
Ett lyckadt anfall öfver hafvet skulle tydligen gifva fienden fördelar,
hvilka kunde blifva af den största betydelse för den fortsatta krigföringen.
För att äga möjlighet att afvärja större landstigningsföretag och för att i
hvarje fall kunna förhindra eller försvåra en fiendes förbindelser öfver
hafvet kräfves en stark och lämpligt sammansatt kustflotta, som har utsikt
att nå fiendens transporter. Den måste därför framför allt vara i stånd
att behålla sin rörelsefrihet och äfven utomskärs kunna förflytta sig med stor
hastighet; och samtliga dess fartyg måste besitta sådana egenskaper, att de
kunna icke allenast effektivt uppträda utanför våra kuster utan äfven fullt
tillgodogöra sig de synnerligen stora fördelar, som skärgårdarna erbjuda
försvaret af vårt land.'' En dylik flotta skänker armén ökad handlingsfrihet
och möjliggör dess koncentrering till andra områden än de, som omedelbart
skyddas af flottan. „ .
Såsom kärna i denna kustflotta erfordras pansrade fartyg åt kraftig
typ (l:a kl. pansarbåtar); och dessutom böra i densamma ingå snabbgående
lätta fartyg äfvensom torpedfartyg (jagare och l:a kl. torpedbåtar) och
diverse fartyg för olika ändamål. Samtliga i kustflottan ingående faityg
måste vara fullt sjödugliga.
Flottans uppgift är äfven att jämte befintliga kustfästningar skydda
hufvudstaden och bidraga vid försvaret af öfriga befästad kustorter samt
såvidt möjligt försvara de skärgårdar, som närmast omgifva dessa platser.
Rörd o-a sjöstridskrafter utgöra nämligen ett kraftigt medel att utanför
fästningsartilleriets verkningsfält förhindra plötsliga landstigningsföretag af
mindre truppstyrkor, åsyftande att från landsidan anfalla fästningen eller
den ort, fästningen är afsedd att skydda. Då kustflottan för att fylla sin
förut nämnda förnämsta uppgift måste äga rörelsefrihet, kan den icke
bindas vid ortförsvaret, hvilket sålunda kräfver särskilda lokalstyrkor. Fn
lokalstyrkas sammansättning bör vara lämpad efter beskaffenheten såväl af
det skärgårdsområde, den är afsedd att skydda, som äfven af angränsande
områden. Till följd häraf böra uti lokalstyrkorna ingå fartyg, hvilka hufvudsakligen
lämpa sig för operationer inom skärgården, men äfven sådana,
som äro i stånd att uppträda såväl i hafsbandet som å närliggande farvatten.
... -in , .. n
Fartyg, som icke längre lämpa sig för tjänst i kustfiottan, böra åt
militära och ekonomiska hänsyn öfverföras till lokalstyrkorna; därför kan
vår flotta icke påräkna, att alla de fartygsslag, som tilldelas lokalstyrkorna,
12
äro de för ändamålet lämpligaste. Då emellertid lokalstyrkorna böra vara
i stånd att såvidt möjligt hindra fiendens grundgående och snabba fartyg
att tränga in i de skärgårdsområden, för hvilka lokalförsvar afses, måste
uti dem ingå med artilleri bestyckade, pansrade fartyg. Härför lämpa sig
såväl från kustflottan öfverflyttade l:a kl. pansarbåtar som ock 2:a och 3:e kl.
pansarbåtar. Dessutom böra i lokalstyrkorna ingå snabbgående lätta fartyg
(torpedkryssare), torpedfartyg (jagare, torpedbåtar och undervattensbåtar)
äfvensom diverse fartyg för olika ändamål.
I den mån sådant är behöfligt och möjligt bör flottan skydda rikets
kuster emot brandskattning och andra öfverrumplingsföretag. Ehuru krigsföretag
af förstnämnd art af folkrättsliga hänsyn väl endast undantagsvis
lära komma att tillgripas, bör brandskattningsfaran icke helt och hållet
förbises, särskildt i betraktande af att en jämförelsevis stor del af Sveriges
befolkning är bosatt i kusttrakterna och att därstädes finnes samlad en icke
ringa del af nationalförmögenheten. För att fylla denna uppgift kräfvas
rörliga sjöstridskrafter, detacherade från kustflottan eller lokalstyrkorna.
Då eu långvarig handelsblockad af vårt land säkerligen skulle verka
förlamande på vår försvarskraft, bör det vara flottans uppgift att förhindra
en dylik; och därjämte bör flottan, så långt möjligt är, skydda
handel och sjöfart under egen flagga. Då vår sjöhandel under krig med
en stormakt väl i hufvudsak kommer att vara förlagd till de delar af
kusten, som minst beröras af fiendens operationer, framgår däraf behofvet
att kunna från kustflottan detachera stridskrafter för att förhindra handelsblockad
och skydda sjöhandeln.
Flottans uppgift vid värnandet af landets neutralitet är synnerligen
betydelsefull, därest vårt land omgifvande vatten blifva skådeplats
för de krigförandes operationer. Flottans förmåga att lösa de uppgifter,
hvilka tillkomma henne under den strategiska defensiven, måste
emellertid ytterst blifva den faktor, som bestämmer de fart-ygsslag, hvaraf
hon bör bestå; och flottans värde såsom stöd för en afgifven neutralitetsförklaring
torde äfven på så sätt blifva tillgodosedt.
Af den af cheferna för generalstaben och flottans stab uppgjorda
samfällda planen för rikets försvar äfvensom af de sakkunnigas till kommittén
öfverlämnade utredningar framgår med all tydlighet, att först genom
en väl ordnad samverkan mellan sjögående pansarfartyg af för våra förhållanden
lämplig storlek och smärre fartyg sjökrigsoperationerna kunna
gifvas den kraftiga karaktär, som är nödvändig, för att flottan skall kunna
fylla sin uppgift vid landets försvar, äfvensom att genom denna samverkan
de olika fartygsslagen icke allenast komplettera hvarandra utan äfven för
-
13
höja hvarandras värde. Och har kommittén under »g. Undervattensbåtar»
framhållit en del synpunkter, som visa, att ett sjöförsvar, grundadt på
enbart torped- och undervattensbåtar, icke kan blifva tillfredsställande.
2. Örlogsfartyg.
Cheferna för generalstaben och flottans stab framhålla, att, såsom fihefmlas^
af den samfällda försvarsplanen framgår, genom vårt nya krigspolitiska staben och
läge behofvet af en ökning af vissa fartygstypers sjöduglighet framträdt
såsom en oafvislig nödvändighet. l8/i0 nm.
Chefen för flottans stab anför därjämte, att, beträffande de fartygs- CAe/ens/ör
typer, som böra ingå i vår flotta, behofvet af vissa modifikationer under y-Qrsiag (ien
de senare åren alltmera framträdt 18/10 1906■
dels till följd af artilleriets och fartygsteknikens utveckling samt den
ökning i pansarfartygens tonnage, som inom de flesta andra mariner
ägt rum;
dels emedan undervattensbåten mer och mer börjat användas äfven
för operationer i öppna sjön.
Äfven 1906 års sakkunniga påvisa, att det icke endast är det nya imår^sjökrigspolitiska
läget, som framkallar behofvet af modifikationer rörande8akhfsTctänvår
fartygsmateriel. Dylika påkallades äfven dels af artilleriets och far- kande.
tygsbyggnadsteknikens utveckling under senaste tid, dels åt torped- och
minvapnens fullkomnande, hvilka omständigheters inflytande i hög grad
gifvit sig tillkänna i det senast afskräde ostasiatiska kriget, och dels äfven
af undervattensbåtens utveckling, hvilken möjliggjort dylika fartygs användande
för operationer till och med i öppen sjö.
Kommittén anser, att vid nybyggnad af fartyg för vår flotta Kommitténs
det är af synnerlig betydelse, att fartygen blifva lämpade för vårt lands u a an e*
säregna militärgeografiska förhållanden och att därför de erfarenheter
i detta afseende, som kunnat vinnas icke allenast från de senaste
sjökrigen utan äfven från vår flottas under senare år alltmera omfattande
öfningar, blifva med största urskillning och omsorg tillämpade,
samtidigt som gifvetvis största hänsyn måste tagas till beskaffenheten af
14
Marinförvaltningens
utlåtande
öfver 1906
års sjökrigsmat.
sakk:s
betänkande.
Kostnadsberäkning
för stridsfartyg.
Senast använd
typ.
de sjöstridskrafter, emot hvilka vår flotta kan komma att uppträda. Senaste
förbättringar inom sjökrigsmaterielens område böra vid nykonstruktioner,
i mån så kan ske, tillämpas i syfte att tillförsäkra flottan stridsfartyg
af så god beskaffenhet som möjligt inom gränsen af de medel, som
kunna för denna gren af landets försvar afses.
Marinförvaltningen, som genom nådig remiss den 8 augusti 1907
blifvit. anbefalld att inkomma med underdånigt utlåtande öfver det af
1906 års sakkunniga afgifna betänkande och förslag angående sjökrigsmaterielen,
har uti med anledning däraf afgifvet utlåtande anfört, att
ämbetsverket icke hade något emot berörda betänkande och förslag att
erinra.
Med ledning af hittills gällande besättningslistor för fartygen äfvensom
andra officiella handlingar har inom kommittén utförts en beräkning
öfver ungefärliga storleken af kostnaderna för nybyggnad, underhåll och
bemanning af stridsfartyg för svenska flottan, bilaga 1. Beräkningarna
åro i öfrigt uppgjorda under förutsättning af 30U eller 365 dagars öfningstid
för flottans för tjänst ombord afsedda värnpliktiga.
a. l:a kl. pansarbåtar.
Till flottans senast byggda l:a kl. pansarbåt Oscar II anvisades
medel af 1903 —1905 års riksdagar.
Oscar II, som färdigbyggdes år 1907, har ett deplacement af 4,270
ton, en fart af 18''3 knop och ett djupgående af 5''i in. Dess bestyckning
utgöres af två 21 cm. och åtta 15 cm. kanoner, samtliga i pansartorn,
äfvensom tio 57 mm. kanoner utan pansarskydd. Torpedbestyckningen
utgöres af två 45 cm. undervattenstuber. Pansaret å 21 cm. kanontornen
är 190—130 mm. samt å 15 cm. kanontornen 125—60 mm. tjockt; pannrum
och maskinrum omslutas i vattenlinjen af pansar, hvars tjocklek varierar
mellan 150 och 100 mm.; utanför pannrummen fortsättes det uppåt
af ett 100 mm. tjockt citadell-pansar. öfver hela fartyget sträcker sig i
vattenlinjen ett pansardäck af 50—37 mm. tjocklek.
15
Fartygets aktionsradie är vid 10 knops fart omkring 2,950 nautiska
mil. Dess besättning utgöres af 338 man, hvaraf 181 stamanställda. Fartyget
har betingat en anskaffningskostnad af 7,086,000 kronor med två
ammunitionsutredningar. De årliga kostnaderna för underhåll och stambemanning
uppgå till omkring 3b 1,000 kronor.
111LLU-1-1-1
5 10 20 30 40 M.
Oscar II.
Cheferna för generalstaben och flottans stab framhålla, att den af Chefernas^
dem föreslagna ökningen af antalet l:a kl. pansarbatar har ansetts kunna gråben och
under sexärsperioden 1908—1913 begränsas till två endast under den^«ansrf«6
förutsättningen, att de fartyg af detta, slag, som nybyggas, blifva af en ■ i8/l0 1906.
väsentligt starkare typ än den senast antagna.
Chefen för flottans stab sammanfattar de fordringar, som böra CÄe/e«s/ör
ställas på en sådan väsentligt starkare typ, i följande punkter: förslag rf™,
fullgod sjöduglighet; 18/10 1906''
fart öfverstigande den, som i allmänhet kan utvecklas af första
rangens slagskepp (sålunda omkring 21 knop);
artilleri i fråga om de svåraste pjäsernas effekt jämställdt med de
moderna slagskeppens;
16
torpedbestyckning;
pansar skyddande såväl skrofvet i vattenlinjen som äfven artilleriet,
om möjligt jämväl det lätta, samt öfriga delar af fartyget till den utsträckning,
som är möjlig;
flytkraft så långt sig göra låter betryggad genom skydd mot verkan
af torpeder och minor;
aktionsradie icke understigande 3,000 nautiska mil med ekonomisk
fart; samt
framkomlighet i de flesta af våra viktigare militärleder.
För att kunna tillgodose dessa fordringar anser stabschefen det
blifva nödvändigt att väsentligen öka pansarbåtarnas storlek, antagligen
till ett deplacement ej understigande 7,000 ton.
Ett sådant fartyg skulle, enligt stabschefens mening, komma att besitta
flera af pansarkryssarens egenskaper och sålunda kunna utföra en
pansarkryssares tjänst, hvarigenom någon särskild pansarkryssartyp för oss
tills vidare skulle blifva obehöflig och mera enhetlighet vinnas i den
fartygsmateriel, som utgjorde kärnan af våra sjöstridskrafter.
1906 års 1906 års sakkunniga hafva i fråga om de grundläggande principerna vid
sakl^fbetän- bestämmande 1 af lämplig typ för vår flottas sjögående pansarfartyg gjort
hande. följande uttalande:
»Den kraftiga utveckling med hänsyn till både anfalls- och skyddsmedel,
som sjökrigsmaterielen inom snart sagdt alla mariner under senaste
år undergått, och den erfarenhet, som kunnat vinnas från det senaste sjökriget,
gifva vid handen, att de sjögående pansarfartyg, som äro erforderliga,
för att vår flotta skall vara i stånd att utföra de olika operationer,
hvilka under en strategisk defensiv kunna ifrågakomma, måste besitta
egenskaper, som nödvändiggöra en afsevärd utveckling af vår senaste
pansarbåtstyp.»
»En granskning af dessa egenskaper visar
att en högre fart, en kraftigare artilleribestyckning och ett mera
utsträckt pansarskydd, än vår senaste pansarbåtstyp besitter, äro erforderliga,
samt
att för utnyttjande af den högre farten och den kraftigare artilleribestyckningen
en större grad af sjöduglighet än den, som våra nuvarande
pansarbåtar äga, är behöflig.»
»Flottans samtliga fartyg måste emellertid kunna begagna skärgårdarnas
militärledsnät, och de sjögående pansarfartygen böra kunna inom
skärgårdarna uppträda i samverkan med våra nuvarande pansarbåtar af
17
1 :a klass. Med hänsyn härtill måste fartygens djupgående begränsas och
deras manöveregenskaper bestämmas.»
De sakkunniga hafva därefter närmare angifvit och i detalj motiverat
den utveckling, till hvilken vår senaste pansarbätstyp måste föras, för att
flottan skall tillförsäkras sådana sjögående pansarfartyg, som i första hand
blifva nödvändiga för att lösa de uppgifter, hvilka påkallas af den strategiska
defensiven. . .
De hufvudegenskaper, som enligt de sakkunnigas mening home fordras
af svenska flottans sjögående pansrade fartyg, kunna sammanfattas sålunda,
farten bör vara öfverlägsen den å befintliga eller projekterade
slagskepp; ,
sjödugligheten bör vara tillräcklig, för att fartyget skall bilda ett
stadigt underlag för kanonerna och för att det skall kunna uppträda under
svåra väderleksförhållanden i öppen sjö;
i artilleribestyckningen måste ingå kanoner, hvilka med hänsyn till
sin effekt kunna jämföras med de kraftigaste kanonerna på utländska slagskepp
och hvilka på antagliga stridsafstånd skola kunna genomslå pansarskyddet
för dessa kanoner; därjämte skall artilleriet kunna jämställas
med artilleriet på de flesta pansarkryssare och kunna genomslå dessa
kryssares kraftigaste pansarskydd, och dessutom bör en kraftig bogeld kunna
afgifvas; ,,
hela vattenlinjen skall vara skyddad af pansar, hvars tjocklek utantoi
vitala delar är så stor, att ett taktiskt offensivt uppträdande mot utländska
pansarkryssare är möjligt; fartyget bör äga ett fullständigt pansardäck och
ett citadell, som omfattar såväl maskin-som pannrum; stridsam och svåra
kanontorn böra äga samma motståndskraft som skyddet i vattenlinjen
utanför vitala delar, under det att de medelsvåra kanontornen böra hafva
pansarskydd i proportion till kanonernas kaliber; det lätta artilleriet bör
vara pansarskyddadt;
torpedbestyckningen bör utgöras af minst 2 st. 45 cm. undervatten
stuber;
flytbarheten bör vara tryggad genom ett rikt utveckladt cellsystem,
talrika och starka vattentäta skott samt tredubbel botten på vissa ställen;
propellermaskineriet bör vara turbinmaskiner;
manöverförmågan bör vara jämställd med vår nuvarande pansarkrvssares.
*
Den utveckling åt den senast antagna pansarbåtstypen, till hvilken
de sakkunniga för tillgodoseende af dessa fordringar kommit, framgår af
omstående tablå.
K. 3—102014. 3.
18
Deplacement med normalt kolförråd
Längd i vattenlinjen.......
Bredd..........
ton
[ Djupgående med normalt kolförråd................ >
> > maximum » ................ ,
| Indikerade hästkrafter.......................
Fart med normalt kolförråd...................knop
Kolförråd, normalt........................ton
> maximum (fulla boxar)................. »
Aktionsradie med maximum kolförråd och|mC^ ^ ^noPs f,lrt......
| > högsta fart.......
Antal ångpannor, Yarrows dubbla
Artilleri.
Energi per bredsida.......................mt.
Torpedtnber ........................
Itorn, rörliga.................mm
| > fasta.................. >
Pansar
28 cm.
,Q , (torn, rörliga .
19 4 cm. i
(. > langning
Däck
10''5 em. torn, rörliga...................
Stridstorn........................
Citadell........................ »
Vattenlinje....................... >
{sluttande.................... ,
horisontalt.....................
Strålkastare.............................
Båtar...............................
Besättning, som erfordras............ antal man omkring
Kostnad med en ammunitionsutredning..............kr.
Kostnad med två ammunitionsutredningar.............>
7,500
118 5
19-o
64
6-6
17,500
21
450
800
3,000''
900''
9
4 st. 28 cm. k.
4 > 19*1 » »
11 » 10‘5 » >
4 » 37 mm. >
54,986
2 st. 45 cm. u. v. t.
200—100
150-100
150—75
50 (förutom citadellet)
100—50
200
150—100
60-150-200-150—60
40
30
4
14
450
12,547,000: -13,450,000: —
Därefter anföra de sakkunniga:
»Ehuru det genom unionens upplösning för vårt land inträdda försvarspolitiska
läget föranledt, att flottan under vissa krigsfall måste tilldelas nya
uppgifter, kommer den typ af pansarfartyg, till hvilken vår l:a kl. pansarbåt
enligt ofvanstående bör utvecklas, att blifva väl skickad att lösa jämväl
dessa uppgifter å rikets kuster omgifvande haf.»
19
»Om pansarkryssare nu skulle nybyggas för vår flotta, måste de, för
att erhålla samma möjlighet att med framgång kunna lösa sina uppgifter,
som Fylgiatypen hade vid sin planläggning, undergå en så betydande utveckling,
att de ej torde komma att i princip afsevärdt skilja sig från det
ofvan föreslagna pansarfartyget, hvilket alltså bör lämpa sig för lösande af
jämväl de flesta af pansarkryssarens uppgifter i vår flotta.»
»En pansarfartygstyp, betydligt starkare än den nuvarande, är på
grund af ofvan angifna skäl nödvändig för vår flotta. Genom att typen
erhåller de hufvudegenskaper, som angifvas i ofvanstående tablå, kan en
sammansmältning af typerna l:a kl. pansarbåt och pansarkryssare äga rum.
Denna ur ekonomisk synpunkt fördelaktiga omständighet medför under
nuvarande förhållanden ur strategisk synpunkt inga afsevärda olägenheter.»
Då vid behandling inom kommittén af detta förslag till fartygs-Kommitténs
typ den åsikten uttalades, att typen icke längre syntes tillgodose det af190S
de sakkunniga framhållna önskemålet, att farten skulle vara öfverlägsen
den, som projekterade slagskepp inom utländska mariner kunde beräknas
uppnå, och då vidare inom kommittén begärdes vissa utredningar i syfte
att nedbringa kostnaderna vid nyanskaffning af pansarfartyg för svenska
flottan, hemställde kommittén i underdånig skrifvelse den 30 november
1908
dels om utredning angående hvilka förändringar i den föreslagna
typen, som vore erforderliga för att uppbringa farten till 23 ä 24 knop,
och hvilken ökning i kostnad, som däraf skulle föranledas,
dels om utredning beträffande kostnaderna för en pansarbåt af samma
storlek som den af 1901 års sjökrigsmaterielkoinmitté i dess betänkande
omförmälda pansarbåt stypen n:r 3, under förutsättning, att de fyra 21 cm.
kanonerna i dubbeltorn utbyttes mot två 25’4 cm. kanoner i enkeltorn, att
15 cm. kanonerna utbyttes mot fyra 19''4 cm. kanoner i dubbeltorn, att
57 mm. kanonerna utbyttes mot lämpligt antal 10‘5 cm. kanoner samt
att kolfmaskineriet ersattes med turbinmaskiner af samma vikt, hvarigenom
farten kunde något ökas,
dels ock om utredning beträffande kostnaderna för en pansarbåt med
två 30‘5 cm. kanoner uppställda i enkeltorn och med bepansring anordnad
i öfverensstämmelse med den af 1906 års sakkunniga föreslagna typen,
men i öfrigt i enlighet med nuvarande pansarbåten Oscar II.
Sedan den begärda utredningen blifvit verkställd, öfverlämnades densamma
till kommittén.
20
Sakkunnigas
utredning
den
27/s 1909.
Kommitténs
skrifvelse
den 14 9 190!).
Af den af dessa år 1908 tillkallade sakkunniga verkställda utredningen
framgick, att 1906 års sakkunnigas förslag till pansarfartyg med en fart ökad
till 23 knop, i det följande kalladt B, skulle betinga en anskaffningskostnad af
13''7 miljoner kronor, att den från 1901 års sjökrigsmaterielkommittés förslag
n:r 3 utvecklade pansarbåten, i det följande kallad D, skulle betinga
en anskaffningskostnad af i rundt tal 8‘3 miljoner kronor och att anskaffningskostnaden
för en pansarbåt med två 30''5 cm. kanoner och i öfrigt
enligt de angifna villkoren, i det följande kallad E, skulle uppgå i rundt
tal till 9-5 miljoner kronor, men att högsta farten för de båda sistnämnda
pansarbåtarna skulle uppgå till endast 18 knop.
Då denna utredning sålunda visade å ena sidan, att anskaffningskostnaden
för det af 1906 års sakkunniga föreslagna pansarfartyget med
23 knops fart uppginge till ett mycket betydande belopp, och å andra
sidan, att farten hos de öfriga båda pansarbåtarna icke kunde anses tillräcklig,
hemställde kommittén i underdånig skrifvelse den 14 september
1909
dels om utredning angående hvilka förändringar uti ofvannämnda
förslag I), som lämpligen borde vidtagas för att uppbringa farten med
normalt kolförråd till 23 knop äfvensom angående bemanningen och kostnaderna
(anskaffnings- och årliga) för den sålunda förändrade typen, hvarvid
borde iakttagas, att fartygets dimensioner så begränsades, att detsamma
kunde intagas i de nuvarande dockorna vid Galérvarfvet i Stockholm
och Lindholmen i Göteborg,
dels om utredning angående hvilka förändringar i ofvannämnda förslag
E, som vore erforderliga för att utan afsevärd ändring af deplacementet
uppbringa farten med normalt kolförråd till 23 knop äfvensom angående
bemanningen och kostnaderna (anskaffnings- och årliga) för den sålunda
ändrade typen, hvarvid borde iakttagas, att fartygets manöverförmåga
icke blcfve väsentligt sämre än hos det nyssnämnda förslaget E,
äfvensom att de 10 st. 57 mm. kanonerna, om så befunnes lämpligt, skulle
utbytas mot andra kanoner af ungefär samma totalvikt.
De förslag till pansarfartyg, hvilka med anledning häraf utarbetats,
betecknas i det följande med resp. Dt och Et.
Kommittén hemställde vidare i samma skrifvelse om utredning
beträffande lämpligaste beskaffenheten af samt bemanningen och de årliga
kostnaderna för sjögående pansarfartyg för svenska flottan — afsedda
i hufvudsak för uppträdande under en strategisk defensiv — under förutsättning,
att deras anskaffningskostnader uppginge
21
a) till ungefär samma belopp, som anskaffningskostnaderna för förslagen
D och E med 23 knop samt
b) till ett något högre belopp än förslaget E med 23 knop för att
utröna, huruvida genom en sådan ökning af kostnaderna en typ af afsevärdt
högre stridsvärde än de öfriga typerna kunde erhållas.
De förslag till pansarfartyg, hviika med anledning af ofvanstående
punkt a) utarbetats, betecknas i det följande med respektive D2 och E2,
under det att under punkt b) omnämnda förslag betecknas med F.
Slutligen hemställde kommittén i sin ofvannämnda skrifvelse om
sakkunnigt utlåtande, i hvad mån de af dessa utredningar framkomna
olika pansarfartygstyperna kunde förväntas blifva i stånd att fylla de uppgifter,
hviika under en strategisk defensiv borde tillkomma svenska flottans
sjögående pansrade fartyg.
Sedan de berörda utredningarna blifvit verkställda och det begärda
utlåtandet utarbetats af sakkunniga, bland hviika befunno sig chefen för
marinförvaltningen, chefen för marinstaben och inspektören af flottans öfningar
till sjöss, öfverlämnades utredningarna och utlåtandet till kommittén
i november 1909.
Innan 1909 års sakkunniga ingått på bedömande af frågan om, i hvad
mån de olika pansarfartygstyperna kunde förväntas blifva i stånd att fylla de 9ning den
uppgifter, hviika under en strategisk defensiv böra tillkomma svenska */u 1909.
flottans sjögående pansrade fartyg, hafva de med afseende på omfattningen
och beskaffenheten af dessa uppgifter ansett sig kunna helt och hållet instämma
i hvad år 1906 tillkallade sakkunniga härom anfört uti sitt
■i januari 1907 afgifna betänkande och förslag angående sjökrigsmaterielen.
Därefter hafva de sakkunniga förvissat sig om, att sammansättningen
af de utländska marinerna, sedan 1906 års sakkunniga framlade
sitt betänkande, icke undergått någon afsevärd förändring, hvarför de
ansett, att samma hufvudegenskaper fortfarande borde fordras af svenska
flottans sjögående pansrade fartyg som de, hviika af 1906 års sakkunniga
uppställts.
Med afseende på torpedbestyckning, flytbarhet, propellermaskineri
och manöverförmåga vore samtliga af de sakkunniga uti deras utredning
framställda förslag att anse såsom praktiskt taget jämställda med det af
1906 års sakkunniga framställda förslaget till pansarbåt och det uti utredningen
den 27 februari 1909 förordade förslaget B.
22
Förslag D,.
Fartyget skulle erhålla ett deplacernent åt 5,600 ton, en bestyckning
af två 25''4 cm., fyra 19''4 cm. och sju 10''5 cm. kanoner samt en
bepansring, som utanför maskiner och pannor hade en tjocklek af 150 mm.,
men som i vattenlinjen lämnade akterskeppet oskyddadt af vertikalt pansar.
Farten skulle uppgå till 23 knop och anskaffningskostnaden till 9''i
miljoner kronor.
Beträffande detta förslag hafva de sakkunniga anfört följande:
»Farten, som uppgår till 23 knop, fyller de angifna fordringarna.»
»Sjödugligheten, som i stort sedt kan anses tillfredsställande, torde
emellertid i viss mån röna ett ofördelaktigt inflytande af de vid far
tygssidan
placerade 19''4 cm. dubbeltornen, hvilka representera en betydande
tyngd å ett fartyg af det ifrågavarande förslagets begränsade
storlek.»
»Artilleribestyckningen lider af betänkliga svagheter. Den gröfsta
kalibern är 25''4 cm., hvilken enligt sakkunnigas åsikt icke är tillräckligt
kraftig, då den vid snedt anslag på omkidng 6,000 meters afstånd icke
förmår genomtränga slagskeppens pansarskydd på de svåra kanontornen.
Antalet 25’4 cm. kanoner är för litet för att med dem skall kunna åstadkommas
en verksam eld, hvartill kommer, att i halfva skjutfältet endast
en sådan kanon kan användas. De fyra 19''4 cm. kanonerna, hvilka
vid sidan af de två 25''4 cm. kanonerna utgöra förslagets för artilleristrid
afsedda artilleri, torde komma att icke obetydligt försvåra eldens ledningför
25''4 cm. kanonerna, enär nedslagen i vattnet från projektiler,,
hvilka till sin storlek ligga hvarandra så nära som dessa, svårligen
kunna särskiljas, hvilket föranleder misstag vid bestämmande af skjutelementen.
Artilleribestyckningen kan därför icke anses vara lämpligt
sammanställd och uppfyller icke de fordringar, som måste ställas på densamma.
»
»Bepansringen är, hvad beträffar de svåra kanontornen, pansardäcket
och citadellet, tillfredsställande. Fn särdeles allvarlig svaghet är däremot
vattenlinjens bepansring, ty dels sträcker sig denna icke rundt hela fartyget,
utan är akterskeppet från aktra 25''4 cm. tornet fullständigt oskyddadt
af vertikalt pansar, dels uppgår tjockleken utanför vitala delar endast
till 150 mm., hvilket pansar på omkring 6,000 meters afstånd till och
med vid snedt anslag kan genomslås af projektilerna från de moderna kanoner
af omkring 20 cm. kaliber, hvilka i regel utgöra hufvudbestyckningen
å Östersjömakternas pansarkryssare. Stridstornet är föga rymligt. Be
-
23
pansringen å framsidan af 19 cm. tornen har endast 125 mm. tjocklek,
hvilket är ringa i förhållande till pjäsernas kaliber. Det lätta artilleriet
är oskyddadt. Fordringarna på pansarskydd uppfyllas sålunda
icke på långt när i detta förslag, som måste anses vara bristfälligt
bepansradt.»
»Sakkunniga anse sålunda, att förslaget D„ på grund åt de ofvan
angifna svagheterna i artilleribestyckning och bepansring, icke lämpar sig
tilf nyanskaffning af sjögående pansrade fartyg för svenska flottan.»
Förslag D2.
Fartyget skulle erhålla ett deplacement af 5,720 ton, en bestyckning
af fyra 25‘4 cm. och tio 12 cm. kanoner samt en bepansring,
som i vattenlinjen sträckte sig rundt om fartyget och som utanför maskiner
och pansar hade en tjocklek af 150 mm. Genom att 12 cm. kanonerna
uppställdes i dubbeltorn, hvaraf ett i midskeppslinjen strax akter om och
högre än det främre 25''4 cm. kanontornet, kunde vid skjutning tvärs ut sex
af dessa pjäser samtidigt användas. Farten skulle uppgå till 21 knop och
anskaffningskostnaden till 9‘4 miljoner kronor.
Beträffande detta förslag hafva de sakkunniga anfört följande:
»Farten, som uppgår till 21 knop, uppfyller icke fullständigt de angifna
fordringarna.»
»Sjödugligheten hos detta förslag kan i viss mån anses bättre tillgodosedd
än°hos Dj, enär olägenheterna af de tunga 19*4 cm. tornen icke
föreligga.»
»Artilleribestyckningen medgifver genom sin sammansättning en bättre
eldledning än på förslaget D,. Ett par af 12 cm. kanonerna hafva erhållit
en så hög uppställningsplats, att de böra kunna användas äfven i
mycket hårdt väder. Det lätta artilleriet, som står på gränsen till medelsvårt,
är särdeles kraftigt för torpedanfallens afstående, men kan ej anses
lämna någon mera betydande hjälp åt 25''4 cm. kanonerna i artilleristriden.
Krafvel på tillräcklig pansarbrytande förmåga hos de svåra pjäserna är
här liksom i D, ej tillgodosedt, hvarför förslaget ur artilleristisk synpunkt,
ehuru öfverlägset Dt, ej uppfyller fordringarna.»
»Bepansringen är fördelaktigare än i D,, därigenom att hela vattenlinjen
är skyddad, samt att det lätta artilleriet, som här sammanfaller
med det medelsvåra, är pansarskyddadt. Däremot kvarstår den stora svagheten,
att skyddet i vattenlinjen utanför de vitala delarna är lika otid
-
24
räckligt som i Dr Fordringarna på pansarskydd fyllas således ej, ehuru
bristerna äro mindre ån i förslaget D,.»
o hänsyn till det svåra artilleriets otillräckliga pansarbrytande
förmåga och den svaga bepansringen å förslaget D2 anse sakkunniga, att
icke heller detta förslag innebär en tillfredsställande lösning af frågan om
lämplig typ för svenska flottans sjögående pansrade fartyg.»
Förslag E,.
Fartyget skulle erhålla ett deplacement af 6,440 ton, en bestyckning
af två 30 5 cm., åtta 15 cm. och sex 76 mm. kanoner samt en bepansra,
som i vattenlinjen sträckte sig rundt om fartyget och som
utanför maskiner och pannor hade en tjocklek af 150 mm. Farten
skulle uppgå till 23 knop och anskaffningskostnaden till 10V miljoner
kronor.
Beträffande detta förslag hafva de sakkunniga anfört följande:
»P’arten, 23 knop, uppfyller fordringarna.»
»Sjödugligheten torde kunna anses tillfredsställande.»
»Den svåra artilleribestyckningen, som med afseende på pansarbrytning
väl uppfyller fordringarna, är dock liksom i förslaget 1), för fåtalig
för att betrygga en verksam eldgifning, eftersom antalet svåra kanoner är
endast två och af dessa i halfva skjutfältet endast en kan användas. De
åtta 15 cm. kanonerna kunna på grund af sin stora skjuthastighet beräknas
vara i stånd att åstadkomma en ganska betydande granatverkan
under artilleristrid på icke alltför stora afstånd och uppväga i viss mån
svagheten hos det fåtaliga och oskyddade lätta artilleriet.»
»Bepansringen å svårt och medelsvårt artilleri, pansardäck och citadell
är tillfredsställande. Vattenlinjen är bepansrad rundt om men utanför de
vitala delarna lika otillfredsställande skyddad som i de båda föregående
förslagen. Det lätta artilleriet saknar pansarskydd. Med afseende ''på bepansringen
fyller sålunda förslaget icke fordringarna.»
»Sakkunniga anse därför, att förslaget, på grund af det svåra artilleriets
alltför ringa antal och pansarskyddets otillfredsställande tjocklek i
vattenlinjen utanför maskiner och pannor, icke lämpar sig att läggas
till grund vid nyanskaffning af sjögående pansrade fartyg för svenska
flottan.» J
25
Ullig
Förslag E2.
Fartyget skulle erhålla ett deplacement af 6,450 ton, en bestyckaf
fyra 28 cm., åtta 15 cm. och sex 76 mm. kanoner samt en bepansnng,
som i vattenlinjen sträckte sig rundt om fartyget och som utanfor
maskiner och pannor hade en tjocklek af 150 mm. Farten skulle
uppo-å till 21-5 knop och anskaffningskostnaden till 10 95 milj. kronoi.
° Beträffande detta förslag hafva de sakkunniga anfört följande:
»Farten, som är beräknad till 21*5 knop, öfverstiger den fart, för
hvilken under byggnad varande slagskepp enligt tillgängliga uppgifter aro
beräknade. Af färdigbyggda slagskepp hafva likväl vissa under profturen
öfverträffat den beräknade farten och äfven den beräknade farten hos F2.
Förslaget torde därför knappast kunna anses uppfylla fordringarna hvad
beträffar farten.» ,
»Sjödugligheten, hvilken kan antagas blifva densamma som 1 toi
slaget
E,, torde kunna anses tillfredsställande.»
»Den svåra artilleribestyckningen, som utgöres .af 4 kanoner 1 stället
för såsom i E, endast 2, möjliggör en bättre eldledning och en kraftigare
eldverkan än i sistnämnda förslag. Kalibern hos de svåra kanonerna tiar
visserligen minskats från 30''5 till 28 cm., men pjäserna uppfylla det
oaktadt fordringarna på pansarbrytning. Beträffande det medelsvara och
lätta artilleriet gälla samma erinringar som 1 förslaget Ej. Med afseende
på artilleribestyckningen kan förslaget anses tämligen tillfredsställande.»
»Bepansringen är fullständigt densamma som 1 förslaget Eu den lider
af samma svaghet och fyller icke fordringarna.» „ ,
»Sakkunniga anse därför, att förslaget E2, hufvudsakligen pa grund
af den otillräckliga bepansringen i vattenlinjen utanför maskiner och
pannor, icke lämpar sig till nyanskaffning af sjögående pansrade fartyg
för svenska flottan.»
Förslag F.
Fartyget skulle erhålla ett deplacement af 6,800 ton, en fart af
22''5 knop och ett djupgående med normalt kolförråd af 6 4 m. Dess bestyckning
skulle utgöras af fyra 28 cm. och åtta 15 cm. kanoner samtliga
i pansartorn, äfvensom sex 76 mm. kanoner utan pansarskydd, lorpedbestyckningen
skulle utgöras af två 45 cm. undervattenstuber. Pansaret
å 28 cm. kanontornen skulle blifva 200—100 mm. samt å. 15 cm. kanontornen
125—60 mm. tjockt. Fartyget skulle i vattenlinjen omslutas åt
pansar, hvars tjocklek utanför maskiner och pannor skulle vara 200 ram.
K. 4—102011. 3.
26
2-28
2-28
F-typen.
och som därefter småningom skulle aftunna mot stäfvarna. Ofvanpå vattenlinjepansaret
skulle ett 100 mm. tjockt citadell pansar omsluta maskiner
och pannor. Öfver hela fartyget skulle sträcka sig ett pansardäck af
40—oO mm. tjocklek.
_ Fartygets aktionsradie beräknades blifva med ekonomisk fart (14 knop)
omkring 2,800 nautiska mil. Dess besättning skulle utgöras af 408 man, hvaraf
2d4 stam. fartyget skulle betinga en anskaffningskostnad af 11,614 800
kronor med två aramunitionsutredningar. De årliga kostnaderna för underhall
och stambemanning beräknades uppgå till omkring 491,000 kronor.
Vid bedömandet af typen F hafva de sakkunniga uttalat följande:
»farten, 22 5 knop, kan anses uppfylla de härpå uppställda fordringarna.»
»bjodughgheten är densamma som i förslaget E2 och torde kunna
anses tillfredsställande.»
»Artilleribestyckningen är till kaliber och antal densamma som i förslaget
Es, och med afseende på det svåra och det lätta artilleriet gäller
hvad som beträffande dessa pjässlag blifvit sagdt i Eä. Det medelsvåra
artilleriet har genom den 1 F tillämpade uppställningsformen kunnat ut
-
27
nyttjas i afsevärdt högre grad än i Eä, dels genom. ökade bestryknmgsvinklar,
dels emedan två af kanonerna erhållit förhöjd uppställningsplats,
hvarigenom de böra kunna användas äfven i mycket härd t väder. Med
afseende på artilleribestyckningen kan därför förslaget anses vara något
öfverlägset förslaget E2.»
»Bepansringen har genom ökningen af vattenlinjepansarets styrka
uppbringats till i stort sedt samma motståndskraft som i det af 1908 års
sakkunniga förordade förslaget B och uppfyller de uppställda foidringarna
med undantag af, att det lätta artilleriet saknar pansarskydd.»
Sammanfattning.
De sakkunniga hafva slutligen uti en sammanfattning beträffande
de olika förslagen gjort följande uttalande:
»Såsom af ofvanstående framgår, är förslaget F öfverlägset samtliga
förut afgifna förslag af D- och E-tvp och det enda af här framställda förslag.
som kan anses tillfredsställande uppfylla de viktigaste af de fordringar,
hvilka enligt sakkunnigas åsikt böra ställas på ett sjögående pansarfartyg
för svenska flottan.»
»Om äfven den skillnad i sjöduglighet, som möjligen kan förväntas
hos de ifrågavarande pansarfartygstyperna på grund af deras olika storlek,
icke kan anses vara af större betydelse vid bedömande af typernas stridsvärde
under deras uppträdande ‘ i öppen sjö vid våra kuster, samt om
vidare möjligen farten hos typen skulle kunna begränsas till 2 Ds knop,
eu begränsning, hvilken sakkunniga dock ej vilja tillråda, är emellertid
den öfverlägsenhet med afseende på bepansring och artilleribestyckning,
hvilken F-typen erbjuder gent emot ofvan angifna förslag af D- eller Etvp,
enligt sakkunnigas uppfattning af afgörande inflytande.»
»En jämförelse mellan F och det uti utredningen den 27 februari
1909 förordade förslaget B gifver beträffande artilleribestyckningen vid
handen, att de svåra kanonerna äro af enahanda beskaffenhet och^ hafva
samma uppställning å de båda förslagen, men att de å förslaget B förekommande
fyra 19''4 cm. kanonerna blifvit ersatta af åtta 15 cm. kanonei.
Det medelsvåra artilleriets pansarbrytande förmåga har härigenom blifvit
afsevärdt nedsatt, och sakkunniga hafva ansett sig kunna vidtaga denna
förändring endast på grund af att genom fördubblingen i antalet medelsvåra
pjäser samt genom den fördelaktiga uppställningsformen en med förslaget
B jämförbar granatverkan kan erhållas tran det medelsvåra artilleriet,
i hvad vidkommer flogeld och bredsideseld. Det lätta artilleriet år i föislaget
F afsevärdt svagare än i B samt oskyddadt, eu förändring, som har
28
kunnat vidtagas endast på grund af, att dessa pjäser i förslaget F vid
torpedanfalls afvärjande kunna erhålla ett stöd från de här befintliga
pansarskyddade 15 cm. kanonerna, hvilket däremot icke kunnat påräknas
af B-typens 19''4 cm. kanoner. Jämföras åter förslagen Dn D2 och E,
med B-typen, befinnes artilleribestyckningen hos de tre förstnämnda lida
af betänkliga svagheter antingen i antalet svåra pjäser (I), och E,) eller i
dessas pansarbrytande förmåga (D1 och Ds) eller slutligen i det medelsvåra
artilleriets granatverkan (I)2).»
»Hvad vidare bepansringen beträffar, är typen F i stort sedt lika
väl utrustad som typen B, dock är citadellets och stridstornets bepansring
något svagare, hvarjämte pansarskydd saknas för det lätta artilleriet. Dessa
svagheter återfinnas i D- och E-typerna med undantag af, att i förslaget
D2 alla kanoner äro skyddade. Alla förslagen utom F lida emellertid därjämte
af betydande brister, hufvudsakligen hvad beträffar vattenlinjens
bepansring, hvilkens försvagande äfventyra!- grundvillkoren för fartygets
uppträdande. De vitala delarnas bepansring har i D- och E-förslagen sålunda
endast 3A af den tjocklek, hvilken af såväl 1906 och 1908 års sakkunniga
som äfven af undertecknade ansetts såsom ett minimum.»
»Jämföras vidare med afseende på kostnad och stridsvärde typerna
B, F och det förslag, som därnäst äger det största stridsvärdet, nämligen
K visar det sig, alt minskningen i kostnad från B till F är något öfver
2 miljoner kronor, under det att minskningen i kostnad från F till E, är
omkring 2A miljon kronor eller sålunda vid pass Vs af den förra minskningen.
Däremot finna sakkunniga, att minskningen i stridsvärde från
B till F är afsevärdt mindre än minskningen från F till E2.»
■»Med afseende fästadt vid de uppgifter, Indika under en strategisk
defensiv böra tillkomma svenska flottans sjögående pansrade fartyg, kunna
sakkunniga på grund af hvad ofvan blifvit anfördt icke förorda antagandet
för svenska flottan af en pansar fartygstyp med ett — äfven i förhållande
till kostnaden — sä ringa stridsvärde som någon af typerna D,, DE1
eller
»Skulle ekonomiska hänsyn omöjliggöra antagandet för svenska flottan
af en pansarfartyg styp, hvilkens anskaffningskostnad uppgår till den för
B-typen . beräknade, och är alltså en af sevärd inskränkning i kostnaden
nödvändig, förorda sakkunniga till antagning den omkring 2 miljoner
kronor billigare typen F.»
n t talan de!S • ^ ^en cheferna för generalstaben och flottans stab upp
gjorda
samfällda planen för rikets försvar äfvensom uti öfriga till kommittén
öfverlämnade handlingar beträffande flottans fartygsrnateriel har med
29
kraft och skärpa framhållits, att flottan för att kunna fylla sina maktpåliggande
uppgifter vid landets försvar måste äga tillgång till pansrade
fartyg, i stånd att uppträda i öppen sjö vid våra kuster. Redan 1880—82
års parlamentariska sjöförsvarskommitté uttalade såsom sin mening »att
Sverige för sitt sjöförsvar bör äga sjögående pansarfartyg»; och att landet
funnit detta uttalande riktigt och väl motiveradt framgår däraf, att en
svensk pansarflotta sedan dess blifvit skapad.
För kommittén framstår det därför såsom oemotsägligt, att flottan
för att kunna fylla sina uppgifter vid landets försvar oundgängligen är i
behof af sjödugliga, pansrade fartyg af sä högt stridsvärde, som vara förhållanden
medgifva.
Vår pansarflottas första sjögående fartyg — Svea —, till hvilket
medel beviljades af 1883 års riksdag, var närmaste resultatet af 1880—82
års parlamentariska sjöförsvarsko in mittes arbeten. I den män sjökrigsmaterielen
sedermera utvecklats, hafva förbättringar vid byggandet af de
därpå följande pansarbåtarna ägt rum.
Den kraftiga utveckling med hänsyn till både anfalls- och skyddsmedel,
som sjökrigsmaterielen allestädes under senaste år undergått, och
den erfarenhet, som de senaste sjökrigen lämnat, hafva emellertid enligt de
sakkunnigas samstämmiga uttalanden framkallat det enligt kommitténs
mening oafvisliga krafvet på, att de sjögående pansarfartyg, som härefter
byggas” för vår flotta, gifvas egenskaper, hvilka nödvändiggöra en betydande
utveckling af vår senaste pansarbåtstyp.
I främsta hand kräfvas enligt de sakkunnigas uttalanden en högre
fart, en kraftigare artilleribestyckning samt ett starkare och mera utsträckt
pansarskydd, än vår senaste pansarbåtstyp besitter, hvarjämte
fordras, för utnyttjande af den högre farten och den kraftigare artilleribestyckningen,
en större grad af sjöduglighet än den, som våra nuvarande
pansar 1 >åtar äga.
Då flottans samtliga fartyg måste kunna begagna skärgårdarnas militärledsnät
och de sjögående kraftigare pansarfartygen böra kunna uppträda
inomskärs i samverkan med våra nuvarande pansarbåtar af l:a klass,. begränsa
dessa villkor den kraftigare typens dimensioner och framtvinga
vissa kraf på dess manöverförmåga.
I den utredning beträffande lämplig pansarbåtstyp för svenska
flottan, som af år 1906''särskildt tillkallade sakkunniga blifvit verkställd, har
vid bedömandet af den föreliggande frågan största hänsyn tagits såväl till
vår flottas uppgifter vid landets försvar, våra säregna geografiska förhållanden,
erfarenheterna från senaste sjökrig och sjökrigsmaterielens utveck
-
♦
30
ling i allmänhet som ock till förhållandena inom de mariner, hvilka kunna
tänkas komma att . uppträda emot vår flotta.
Den fortgående utvecklingen inom främmande mariner äfvensom
önskan att nedbringa kostnaderna vid nyanskaffning af pansarfartyg för
svenska flottan föranledde emellertid kommittén att efter granskning af
den af 1906 års sakkunniga framställda pansarbåtstypen hösten 1908 hemställa
om vissa utredningar i fråga om lämplig typ för pansarfartyg och
att, sedan dessa erhållits, ånyo begära ytterligare utredning i samma fråga.
I den sistnämnda utredningen, som afslutades i november 1909,
deltogo bland andra chefen för marinförvaltningen, chefen för marinstaben
och inspektören af flottans öfningar till sjöss; och lämnades uti denna utredning
på kommitténs framställning ett bedömande af frågan om, i hvad
mån fartyg, byggda enligt de under olika förutsättningar uppgjorda förslagen
till pansarfartygstyper kunde förväntas blifva i stånd att fylla de
uppgifter, hvilka under en strategisk defensiv böra tillkomma svenska
flottans sjögående pansrade fartyg. Härvid ansågo sig dessa sakkunniga
icke kunna förorda antagandet för svenska flottan af en pansarfartvgstyp
af mindre stridsvärde än den af dem framställda typen F. Denna typ
kunde däremot anses tillfredsställande uppfylla de viktigaste af de fordringar,
hvilka enligt de sakkunnigas åsikt för närvarande borde ställas på ett
sjögående pansarfartyg för svenska flottan.
Hvad beträffar de olika fartygstypernas stridsvärde, har kommittén
ansett sig böra biträda de uttalanden, som af 1909 års sakkunniga blifvit
gjorda. För kommittén synes det nämligen vara tydligt, att de sjögående
pansarfartyg, som komma att nybyggas för vår flotta, måste kunna utveckla
en fart och besitta en sjöduglighet, som gifva dem utsikt att kunna nå en
fientlig armés operations- och förbindelselinjer öfver hafvet. Och det är
äfven uppenbart, att fartygen, för att därefter med utsikt till framgång
kunna gå till anfall, måste förfoga öfver ett artilleri så kraftigt, att
det äfven på de längsta stridsafstånden kan göra fientliga pansarfartyg
skada, och ett pansar, som på ett nöjaktigt sätt skyddar vattenlinje, artilleri
och vitala delar.
Emedan F-typen är konstruerad med hänsyn till vårt lands säregna
kustförhållanden och till de strängt begränsade uppgifter, som tillkomma
våra sjögående pansarfartyg i den strategiska defensiven, komma fartyg
af denna typ att, jämförda med stormakternas slagskepp och kryssare och
i förhållande till deplacementet, intaga en gynnsam ställning.'' Då vår
flottas verksamhetsområde är inskränkt till närheten af våra kuster, behöfva
nämligen våra sjögående pansarfartyg icke på långt när så stora kolförråd
och så hög skeppssida som stormakternas slagskepp och kryssare, hvilka
31
måste byggas för att, upptaga strid på aflägsna farvatten. Härigenom inbesparas
betydande vikter, som kunna användas för att stärka artilleri och
pansar, hvartill kommer, att fartygen blifva låga på vattnet och sålunda
erbjuda jämförelsevis liten målyta.
Kommittén har, såsom af de föregående utredningarna framgått,
föranstaltat om vidtgående undersökningar i syfte att nedbringa anskaffningskostnaderna
för den nya typen för vår flottas pansarfartyg. Dessa
undersökningar hafva gifvit till resultat, att fartyg af lämplig tv p, F,
kunna anskaffas för ett belopp, som synnerligen afsevärdt, nämligen med
icke mindre än omkring 2 miljoner kronor per fartyg, understiger kostnaden
för anskaffning af pansarfartyg enligt vare sig 1906 års sakkunnigas
förslag eller typen B. Huru önskvärdt det än varit att ytterligare nedbrinna
anskaffningskostnaderna, har dock kommittén funnit, att detta icke
vari-T möjligt, utan att fartygens anfallsmedel, pansar eller fart alltför
mycket nedsättas, samt att pansarfartyg af typen F böra komma att i förhållande
till kostnaden erhålla ett så betydande stridsvärde, att kommittén
vid denna viktiga frågas behandling icke ansett sig. böra, emot de sakkunnigas
bestämda uttalande, förorda en mindre kraftig typ.
Den beräknade anskaffningskostnaden för ett pansarfartyg af F-typen
uppgår med en ammunitionsutredning till 10,886,800 kronor och med
två ^utredningar till 11,614,800 kronor; den förstnämnda kostnaden utgör
sålunda omkring 1,600 kronor per ton. Motsvarande siffra är för
pansarbåten Oscar II omkring 1,550 kronor. Såsom jämförelse må angifvas
den ungefärliga kostnaden per ton för några under senare år bvggda
utländska slagskepp och pansarkryssare.
Slagskepp.
Ersatz Bayern (tyskt) 18,300 ton; kostnad omkring 1,860 kronor per ton
Dreadnought (engelskt) 18,200 » » » 2,150
Verité (franskt) . . . 14,850 » » * 2,020
Pansarkryssare.
Blucher (tysk) . . . 15,000 ton; kostnad omkring 1,650 kronor per ton
Invincible (engelsk) . 14,000 » » » 1,800
Edgar Quinet (fransk) 17,500 » » » 1,680
Af de sakkunnigas utredning framgår vidare, att de ärliga kostnaderna
för de olika typernas underhåll och bemanning in. m. växa i
vida mindre grad än fartygens storlek och anskaffningskostnad, såsom
framgår af nedanstående jämförelse.
32
B....... | Depl. | Årlig kostnad |
| 518,000 kr. | |
I>i....... |
| 428,000 » |
Ds....... |
| 449,000 » |
Ei....... |
| 498,000 » |
E2....... |
| 476,000 » |
F....... |
| 491,000 » |
Oscar II ... . | ..... 4,270 » | 381,000 » |
Fylgia..... | .....4,100 » | 394,000 » |
Behofvet af stambemanning, d. v. s. fast anställd personal, för fartyg
af de olika typerna är, såsom framgår af nedanstående från de sakkunnigas
utredningar och gällande besättningslistor hämtade jämförelse, icke synnerligen
olika.
^i- Ej. E2. F. Oscar II. Fylgia.
Officerare........10 10 12 12 12 11 10 11
Civilmilitärer...... 3 3 3 3 3 3 3 3
Underofficerare..... 30 27 25 27 25 26 22 22
Manskap........ 203 163 175 198 188 194 146 151
Summa stambemanning 246 203 215 240 228 234 181 187
Hvad beträffar möjligheterna för fartyg af de olika typerna att använda
skärgårdarnas nuvarande militärleder, har kommittén från sakkunnigt
håll inhämtat, att endast en högst oväsentlig omläggning af ett fåtal mindre
viktiga leder kunde blifva erforderlig, därest pansarfartygets djupgående
uppgår till det för F-typen med största kolförråd beräknade eller 6’«
meter, en omläggning, som utan särskildt anslag lärer kunna under tiden
för fartygets byggande göras i samband med de årliga underhållsarbetena
å de förefintliga militärleclerna.
Beträffande möjligheten att intaga fartyg af de olika typerna i svenska
torrdockor hafva 1909 års sakkunniga i en tablå angifvit, att fartyg af samtliga
typer kunna intagas i Oscar II:s docka i Karlskrona och den under byggnad
varande dockan i Malmö, att fartyg af D-typen jämväl kunna intagås
i Galérvarfsdockan i Stockholm, hvilken likväl för en kostnad af omkring
310,000 kronor kan förändras, så att äfven samtliga större typer kunna
däri dockas, samt att fartyg af D-typen, dock endast under förutsättning,
att deras djupgående icke öfverstiger det för normalt kolförråd beräknade,
kunna intagas i Lindholmens docka i Göteborg. Sedan Göta älf emellertid,
enligt från hamnstyrelsen i Göteborg ingånget meddelande, nu blifvit
uppmuddrad mellan mynningen och sistnämnda docka till omkring 7 meters
33
djup, torde hinder icke möta att gifva denna docka, som är tillräckligt lång
för samtliga typer, erforderliga dimensioner med hänsyn till bredd och djup
äfven för fartyg af de större typerna.
De i Kalmarsund rådande djupförhållandena medgifva icke pansarfartyg
af F-typen att passera denna farled, som för öfrigt icke torde vara
att i krigstid med säkerhet påräkna ens för fartyg af våra nuvarande
pansarbåtars djupgående. Därest en förflyttning i fredstid af flottans
hufvudstridskrafter till Stockholms skärgård kommer att äga rum, lärer
emellertid, såsom 1906 års sakkunniga framhålla, betydelsen af Kalmarsund
såsom farled för våra största örlogsfartyg komma att minskas.''
Såsom af det föregående framgår, betinga pansarfartyg af F-typen
väsentligt större kostnader än de sjögående pansarbåtar, hvilka nu ingå i
vår flotta. Det torde därför icke kunna påräknas, att de nuvarande l:a kl.
pansarbåtarna, i den mån de blifva föråldrade, skola ersättas med samma
antal pansarfartyg af F-typen. Kommittén håller emellertid före, särskilt
med hänsyn till den utveckling, som sjökrigsmaterielen inom andra mariner
på sista tiden undergått, att det för landets försvar är af vida större
betydelse att vid nyanskaffning bygga pansarbdtar med tillfredsställande stridsvärde
och i stund att fullt tillgodogöra sig fördelarna af vara skärgårdar
än att bygga sådana fartyg, som visserligen lämpa sig för skärgården, men
hvilkas stridsegenskaper i ett eller flera hänseenden äro sä otillfredsställande,
att de icke kunnat af de särskilt tillkallade sakkunniga förordas, äfven om
i sistnämnda fall antalet fartyg skulle kunna blifva större.
Då en utveckling af vår senaste pansarbåtstyp till så stort stridsvärde,
som pansarbåtar af F-typen enligt de sakkunnigas åsikt komme att
erhålla, skulle medfölja, att en sammansmältning af de båda fartygsslagen
l:a kl. pansarbåt och pansarkryssare kunde äga rum, finner kommittén häri
ytterligare skäl för att vid nybyggnad använda en dylik kraftig typ.
Med stöd af de sakkunnigas utredningar och uttalanden samt med
hänvisning till hvad kommittén här ofvan anfört, får kommittén såsom sin
åsikt uttala,
att flottan, för att kunna fylla sina uppgifter vid
landets försvar, oundgängligen är i behof af sjödugliga,
pansrade fartyg, i stånd att uppträda å de farvatten, som
närmast omgifva våra kuster;
att de sjögående pansarbåtar, som under den närmaste
framtiden anskaffas för flottan, böla byggas efter
en väsentligt kraftigare typ än den senast använda och
K. 5—102014. o.
34
Senast använd
typ.
Chefens för
flottans stab
förslag den
I8/io 1906.
1901 års sjökrig
smat.-kommitté.
erhålla ett stridsvärde, som icke understiger det för
F-typen beräknade; samt
att storleken af de sjögående pansarbåtarna bör i
likhet med F-typen vara så afpassad, att fartygen kunna
tillgodogöra sig de stora fördelar, som skärgårdarna erbjuda
försvaret af vårt land.
b. Pansarkryssare.
Uti svenska flottan ingår en pansarkryssare, Fylgia, till hvilken
medel anvisades af 1902—1904 års riksdagar.
Fylgia, som färdigbyggdes år 1907, har ett deplacement af 4,100
ton, en fart af 22 f knop och ett djupgående af 5''i m. Dess bestyckning
utgöres af åtta 15 cm. kanoner i pansartorn och fjorton 57 mm. kanoner
utan pansarskydd. Torpedbestyckningen utgöres af två 45 cm. undervattenstuber.
Pansaret å 15 cm. kanontornen är 125—50 mm. tjockt.
Pannrummen omslutas i vattenlinjen af 100 mm. tjockt pansar. Öfver hela
fartyget sträcker sig i vattenlinjen ett pansardäck af 50—37 mm. tjocklek.
Fartygets aktionsradie är vid 10 knops fart och maximikolförråd
omkring 8,000 nautiska mil. Dess besättning utgöres af 332 man, hvaraf
187 stamanställda. Fartyget har betingat en anskaffningskostnad af
6,710,000 kronor. De årliga kostnaderna för underhåll och stambemanning
uppgå till omkring 394,000 kronor.
Såsom i det föregående blifvit framhållet, skulle ett pansarfartyg, som
uppfyllde de fordringar, hvilka af chefen för flottans stab ansetts böra.
ställas på våra l:a kl. pansarbåtar, enligt nämnde chefs mening komma
att besitta flera af pansarkryssarens egenskaper och sålunda kunna utföra
en pansarkryssares tjänst, hvarigenom någon särskild pansarkryssartyp för
oss tills vidare skulle blifva obehöflig.
Enligt 1901 års sjökrigsmaterielkommittés åsikt var behofvet af
pansarkryssare framkalladt
dels för att i krigstid lösa följande uppgifter, nämligen:
spaningstjänst till sjöss;
offensiva företag mot sådana fartyg, som förrätta fiendens spaningseller
blockadtjänst, äfvensom emot fiendens sjöhandel;
blockadbrytning och anfall mot fiendens transportflotta; samt
skydd för kusten emot brandskattning och andra öfverrumplingsföretag;
dels
för att i fredstid ersätta nuvarande öfningsfartyg.
35
Vid valet mellan de båda typer, som på fartygsbyggnadsteknikens
dåvarande ståndpunkt ansågos kunna komma i fråga, nämligen pansarkryssare
och pansardäckskryssare, tvekade icke kommitterade att med hänsyn till
såväl krigs- som fredsuppgifterna gifva företrädet åt pansarkryssaren.
1906 års sakkunniga hafva framhållit, att under de senaste åren pansar-1906 års sjökryssarna
inom utländska större mariner på motsvarande sätt som slag- saklös betcinskeppen
undergått en betydande utveckling i deplacement och styrka, bände.
Under det att sålunda vid tiden för 1901 års kommitterades arbeten den
då planlagda svenska pansarkryssaren var fullt jämförbar om ej öfverlägsen
kryssare af motsvarande storlek inom utländska mariner, hade genom
den därstädes försiggångna snabba utvecklingen förhållandena i så
mån ändrats, att pansarkryssaren Fylgia icke kunde anses jämgod med
nyaste utländska pansarkryssare.
För att de pansarkryssare, som kunde komma i fråga att byggas
för vår flotta, skulle erhålla samma möjlighet, som Fylgia-typen hade vid
sin planläggning, att med framgång kunna lösa sina uppgifter, vore det
alltså gifvet, att pansarkryssartypen måste undergå en så betydande utveckling,
att en sålunda utvecklad typ enligt de sakkunnigas uppfattning
icke komrne att i princip afsevärdt skilja sig från det af dem föreslagna
pansarfartyget. Detta sistnämnda fartyg borde således väl ägna sig för
lösandet af äfven pansarkryssarens uppgifter i vår flotta.
Då därför de sakkunniga sökt kraftigt framhålla lämpligheten af att
i flottan införa en pansarfartygstyp med de angifna hufvudegenskaperna,
hade detta föranledts ej mindre af den framlagda utredningen beträffande
de uppgifter, hvilkas lösande i första hand måste anförtros åt pansarbåtarna
af l:a klass, än äfven af det förhållandet, att genom eu dylik
betydande utveckling af pansarbåtarnas egenskaper, men först genom en
sådan, eu sammansmältning af typerna pansarbåt och pansarkryssare kunde
äga rum. Med hänsyn till den stora kostnad, som skulle blifva följden,
om l:a kl. pansarbåten och pansarkryssaren hvar för sig i behöflig grad
utvecklades, funno de sakkunniga ofvannämnda sammansmältning för närvarande
vara nödvändig.
Enär emellertid för utförande af spaningstjänsten ett jämförelsevis
stort antal fartyg vore behöfligt, kunde eller borde denna tjänst i regel
ej anförtros åt pansarfartyget, utan erfordrades härför en särskild fartygstyp,
spaningsfartyg.
Kommittén har i det föregående förordat en väsentligt starkare Kommitténs
pansarfartygstyp än den senast antagna för den nybyggnad af sjögående ultalande*
36
Senast använda
typer.
Chefernas
för generalstaben
och
flottans stab
öfver sikt den
18/io 1906.
Chefens för
flottans stab
förslag den
18/io 1906.
pansarbåtar, som under den närmaste framtiden är erforderlig, och har på
den grund i fråga om hvad chefen för flottans stab och de sakkunniga
anfört beträffande pansarkryssare intet att erinra.
c. 2:a och 3:e kl. pansarbåtar.
Flottans nuvarande tre 2:a kl. pansarbåtar färdigbyggdes åren
1845—1867 samt ändrades åren 1895—1903. De hafva ett deplacement
af 1,500 ton, en fart af 6''7—7‘5 knop samt ett djupgående af omkring 3''7 in.
Bestyckningen utgöres af två 15 cm. kanoner bakom tunna pansarsköldar eller
två 12 cm. kanoner i pansartorn äfvensom 57 eller 47 mm. kanoner. Fartygen
äro af monitortyp och omslutas i vattenlinjen af 125—118 mm.
järnpansar. Besättningen utgöres af 111 man, hvaraf 55 stamanställda.
Fartygen betingade vid nyanskaffning en kostnad af omkring 829,000 kronor;
ändringsarbetena å de båda sist ändrade fartygen hafva kraft en summa
af omkring 330,000 kronor per fartyg. De årliga kostnaderna för underhåll
och stambemanning uppgå till omkring 111,0<)0 kronor.
Flottans nuvarande sju 3:e kl. pansarbåtar färdigbyggdes åren 1872
—-75 samt ändrades åren 1896—1910. De hafva ett deplacement af 460
ton, en fart af 7‘6—8''o knop samt ett djupgående af 2''6 in. Bestyckningen
utgöres af en 12 cm. kanon i pansartorn och två till tre 57 mm. kanoner.
Fartygen äro af monitortyp och omslutas i vattenlinjen af 76—95 mm. järnpansar.
Besättningen utgöres af 45 man, hvaraf 27 stamanställda. Fartygen betingade
vid nyanskaffning en kostnad af omkring 296,000 kronor; ändringsarbetena
hafva kraft 120,000—200,000 kronor per fartyg. De årliga kostnaderna
för underhåll och stambemanning uppgå till omkring 53,000 kronor.
Cheferna för generalstaben och flottans stab föreslå anskaffandet af
3:e kl. pansarbåtar af väsentligt starkare typ än den senast antagna.
Beträffande 2:a kl. pansarbåtar framhåller chefen för flottans stab,
att några nya fartyg af denna typ icke borde ifrågakomma att anskaffas.
Däremot borde de l:a kl. pansarbåtar, som till följd af sin ålder
icke längre vore lämpliga att tillhöra kustflottan, öfverflyttas till lokalförsvaret
under benämningen 2:a kl. pansarbåtar.
Hvad åter angår 3:e kl. pansarbåtar, som vore afsedda att ingå i
lokalstyrkorna, borde dessa utgöras af
dels våra moderniserade 3:e kl. pansarbåtar, och
dels fartyg, särskildt konstruerade för ändamålet.
37
De fordringar, som borde ställas på våra nya 3:e kl. pansarbåtar,
hafva af chefen för flottans stab sammanfattats i följande punkter:
sjöduglighet, som medgifver tryggad navigering i de närmast utanför
våra kuster befintliga farvattnen;
fart minst 12 knop;
torpedbestyckning, afsedd att utgöra fartygets hufvudvapen;
artilleri effektivt mot torpedfartyg;
pansar, som verksamt skyddar öfvervattenskroppen;
mycket liten öfvervattenskropp;
flytkraft så långt sig göra låter betryggad genom skydd mot verkan
af torpeder och minor;
aktionsradie icke understigande 500 nautiska mil med ekonomisk fart;
god manöverförmåga; och
ringa djupgående.
En sådan fartygstyp komine antagligen att betinga ett tonnage ej
understigande 1,000 ton.
Med ofvan nämnda militära egenskaper skulle 3:e kl. pansarbåtarna
komma att besitta stora förutsättningar för fyllande af de uppgifter, som
tillkomma lokalstyrkornas pansrade fartyg.
Äfven 1906 års sakkunniga anse behofvet af 2:a kl. pansarbåtar bäst 1906.års sjö
kunna fyllas med äldre l:a kl. pansarbåtar, allteftersom dessa genom för - sakk:sbetän
slitning och bristande tidsenlighet befinnas mindre lämpliga för tjänst i kände.
kustflottan.
I fråga om 3:e kl. pansarbåtar framhålla de sakkunniga, att då
de ombyggda fartygen bland annat på grund af sina små dimensioner särdeles
väl lämpade sig för vissa mineringars flankering och äldre l:a kl.
pansarbåtar vid många tillfällen icke på samma sätt kunde tjänstgöra såsom
flankeringsfartyg för mineringar, 3:e kl. pansarbåtstypen principiellt
borde vidmakthållas.
Nybyggnad af dylika fartyg skulle, äfven om därigenom fartyg ».
kunde erhallas, som vore afsevärdt bättre skickade att fylla sina uppgifter
än de nuvarande 3:e kl. pansarbåtarna, moderniserade äfven på bästa sätt,
kräfva så dryga kostnader, att de sakkunniga ansågo, att sådan nybyggnad
ej borde för närvarande ifrågakomma. Behofvet af dylika fartyg
borde i stället fyllas genom att de tre då återstående pansarbåtarna moderniserades.
De sakkunniga uppgjorde därför icke någon ny typ för 3:e kl. pansarbåtar
i enlighet med de af chefen för flottans stab uppställda fordringarna.
38
Kommitténs Med anledning af att riksdagen år 1907 beviljat medel till ändring
uttalande. af Je tre återstående, vid tiden för uppgörandet af stabschefernas förslag
icke ändrade 3:e kl. pansarbåtarna, föranleda de ofvan gjorda uttalandena
icke till något kommitténs yttrande.
d. Torpedkryssare (spaningsfartyg).
Senast an- De fem torpedkryssare, hvilka tillhöra svenska flottan, färdigbyggdes
iän typ. ^ren tg97—19(J0. De hafva ett deplaceinent af 800 ton, en fart af omkring
19''5 knop samt ett djupgående af 3''i m. Bestyckningen utgöres af
två 12 cm. och fyra 57 mm. kanoner, samtliga bakom tunna skyddssköldar.
Torpedbestyckningen utgöres af en 38 cm. undervattenstub. öfver
hela fartyget sträcker sig ett 19 mm. plåtdäck.
Besättningen utgöres af 105—113 man, hvaraf omkring 70 man
stamanställda. Fartygen hafva betingat en anskaffningskostnad af omkring
911,000 kronor. De årliga kostnaderna för underhåll och stambemanning
uppgå till omkring 139,000 kronor.
för general- Cheferna för generalstaben och flottans stab föreslå anskaffande af
staben och torpedkryssare af väsentligt starkare typ än den senast antagna.
flottans stab
öfversikt den
18/io 1906.
Chefens för Chefen för flottans stab anför beträffande torpedkryssare följande:
^förslag den »Denna typ infördes i vår flotta efter förslag af 1892 års sjökrigs
18/io
1906. materielkommitté, hufvudsakligen för att användas såsom aviso- och rekognosceringsfartyg.
1901 års kommitté, som för rekognoseeringstjänstens
tillgodoseende och för fyllande af andra uppgifter föreslog en ny fartygstyp
— pansarkryssaren — ansåg hufvudsakligen på grund däraf icke några
torpedkryssare vidare böra nybyggas.»
»Då byggandet af dylika pansarkryssare f. n. icke anses böra fortsättas,
måste andra fartyg afses för utförande af den del af rekognosceringstjänsten,
som borde tillkomma pansarkryssarna, men som icke lämpligen
kan fullgöras af de ofvan föreslagna nya l:a kl. pansarbåtarna.»
»Därjämte erfordras fartyg med hufvudsakligen samma egenskaper
som torpedkryssarens för att såsom chefsfartyg för större torpedbåtsstyrkor
(torpedflottiljer) stödja dessa fartygs operationer och särskildt skydda dem
mot deras farligaste fiender, jagarna.»
39
»För fyllandet af nu nämnda behof torde en förbättrad torpedkryssartyp
böra ingå i vår fartygsmateriel och gifvas sådana militära egenskaper,
som öfverensstämma med teknikens nuvarande ståndpunkt.»
»De fordringar, som till följd häraf böra ställas på de nya torpedkryssarna,
kunna sammanfattas i följande punkter:
fullgod sjöduglighet;
fart omkring 30 knop;
artilleri effektivt mot torpedfartyg;
torpedbestyekning;
lätt skydd för vitala delar, om sådant är möjligt att anbringa;
aktionsradie af omkring 3,000 naut. mil med ekonomisk fart; samt
ringa djupgående.»
»För att fylla dessa fordringar torde deplacementet icke kunna komma
att understiga 800 ton. Typen torde närmast komma att likna de engelska
ocean-going destroyers.»
1906 års sakkunniga framhålla, att spaningstjänsten till sjöss och de 1906''•&**&
därmed besläktade rekognoscerings- och bevakningstjänsterna utgöra syn- sakks betännerligen
viktiga led i en flottas operationer; detta vore allmänt erkändt kandeoch
af sjökrigshistorien bevisadt, ej minst genom utgången af det senaste
ostasiatiska kriget. Behofvet af spaningsfartyg för vår flotta hade länge
varit kännbart och hade framhållits redan af 1880 års kommitté, hvilken
likväl af ekonomiska skäl icke ansåg sig böra föreslå byggandet af fartyg
enbart för denna tjänst. Kommittén af år l!S92 hade äfven framhållit
ifrågavarande behof'' och påpekat, att i flottan ingående fartygstyper icke
längre kunde anses tjänliga för spaningstjänst. Samma kommitté hade
jämväl framhållit behofvet af fartyg — minbåtsjagare — afsedda dels till
skydd för pansarfartygen mot torpedbåtsanfall och dels till utförande af
spaningstjänst m. m. i skärgårdsbandet- Kommittén kunde på grund af
hänsyn till ekonomiska förhållanden icke föreslå införande af en fartygsklass
för hvartdera af dessa ändamål, utan höll före, att såväl rekognosceringsfartygets
som minbåtsjagarens uppgifter kunde fyllas af den fartygstyp,
som af kommittén föreslogs, nämligen torpedkryssaren.
Vid tiden för 1901 års kommittés arbeten hade fordringarna på
spaningsfartyg ökats och fartygstekniken utvecklats därhän, att torpedkryssaren
icke ansågs kunna i samma utsträckning som förut fylla ett
spaningsfartygs uppgifter. Jagaren hade emellertid införts i flottan, och
därmed hade en typ erhållits, som kunde öfvertaga torpedkryssarens uppgift
att jaga och förstöra fiendens torpedbåtar. För utförande af spaningstjänsten
borde enligt nämnda kommittés åsikt jagaren användas i samband
40
med den af kommittén föreslagna pansarkryssaren. Kommittén uttalade jämväl,
att en pansardäckskryssare på grund af sin mycket höga fart skulle
bättre än pansarkryssaren lämpa sig för spaningstjänsten, men då sistnämnda
typ af andra skäl ansågs långt mera fördelaktig och på grund
däraf valdes, framhölls så mycket kraftigare behofvet af att göra det vid
spaningen biträdande farlyget, jagaren, dugligt för denna tjänst. Chefen
för flottans stab hade dessförinnan påpekat, att spaningstjänsten genom
en sådan åtgärd likväl endast i viss mån kunde tillgodogöras. Att däremot
anförtro spaningstjänsten åt enbart jagare blef af kommittén icke
ifrågasatt.
Enär genom det förändrade politiska läget en del nya uppgifter
tillförts vår flotta, hvilka ställde högre fordringar på spaningstjänsten än
förut, ansågo de sakkunniga, att nämnda tjänst numera så mycket mindre
kunde anförtros åt enbart jagare. Visserligen användes i det senaste östasiatiska
kriget de japanska jagarna i tämligen stor utsträckning till den
med spaningstjänsten nära besläktade bevakningsblockaden, men det borde
framhållas, att jagarna därvid stöddes af snabbgående pansardäckskryssare.
Då flottans nuvarande l:a kl. pansarbåtar genom sin för spaningstjänst
alltför låga fart icke lämpade sig härför och då det af de sakkunniga
föreslagna pansarfartyget i regel icke borde för sådan tjänst afses, dels därför,
att flottans hufvudstyrka härigenom skulle i betänklig grad splittras
och försvagas, dels därför, att typen i fråga ej kunde anskaffas i ett för
spaningstjänstens utförande tillräckligt stort antal, kvarstode alltså fortfarande
behofvet af ett godt spaningsfartyg för flottan.
För utrönande af möjligheterna att fylla detta behof hade de sakkunniga
tagit under öfvervägande, dels huruvida en förbättring af torpedkryssaren
kunde på ett tillfredsställande sätt leda till målet, dels huruvida
en utveckling af jagaren kunde sätta detta fartyg i stånd att på egen hand
utföra spaningstjänst.
Härvid uppställde de följande fordringar på ett spaningsfartyg för
vår flotta:
sjöduglighet, tillräcklig för att fartyget äfven under ogynnsamma
väderleksförhållanden må kunna operera pa de haf, som omgifva vårt land;
aktionsradie, icke understigande 3,0o0'';
fart, afsevärdt större än angränsande makters kryssares;
artilleri, afgjordt öfverlägset jagares och torpedbåtars;
om möjligt parisarskydd öfver maskiner och pannor;
manöverförmåga, tillräcklig för att medgifva fartygets obehindrade
navigering inom skärgården; samt
anordningar, som medgifva vidsträckt utsikt och god signalering.
41
Den af de sakkunniga verkställda utredningen beträffande möjligheten
att utveckla den nuvarande torpedkryssare- eller jagaretypen till ett godt
spaningsfartyg visade emellertid, att en dylik utveckling icke borde ifrågakomma,
framförallt på grund af de med en dylik förenade stora kostnaderna,
hvilka, hvad den utvecklade jagaretypen särskildt beträffade, skulle
medföra, att det behöfliga antalet jagare ej skulle kunna anskaffas.
Enligt de sakkunnigas åsikt återstode af denna anledning att, med
bibehållande af den för sina uppgifter väl lämpade nuvarande jagaretypen,
vid sidan af denna införa en fartygstyp, som vore i stånd att dels själfständigt
utföra spaningsuppgifter, dels utgöra stöd för jagaren vid spaning.
Det förslag till spaningsfartyg, som de sakkunniga därför uppgjort,
framging-e af nedanstående tablå.
O Ö
ton | 835 |
m. | 83,82 |
> | 8,08 |
> | 2,17 |
| 11,500 |
knop | 30 |
ton | 222 |
| 3,000'' |
6 st. 10''5 om. k. med 600
skott, 2 st. gevärskulsprutor.
2 st. 45 cm. ö. y. t.
Längd i vattenlinjen ....
Bredd............
Djupgående, fullt rustadt . . .
Indikerade hästkrafter ....
Fart med 75 ton kol ombord oc’
Kolförråd, maximum.....
Aktionsradie vid 15 knops fart
Artilleri...........
Torpedbestyckning......
Kostnaden uppginge med två ainmunitionsutredningar till 2,561,300
kronor. De årliga kostnaderna för underhåll och stambemanning skulle
uppgå till omkring 175,000 kronor.
De sakkunniga ansågo sig äfven böra framhålla det stora stridsvärd e
gentemot jagare och torpedbåtar af modernaste slag, som ett spaningsfartyg
af den angifna typen komme att besitta.
Då de sakkunniga sålunda föreslogo byggandet af ett särskildt spaningsfartyg
och då denna fartygstyp borde väl lämpa sig för att, i den
mån torpedkryssarna på grund af förslitning och bristande tidsenlighet
befunnes mindre lämpliga till tjänst i kustflottan, äfven öfvertaga dessa
fartygs öfriga uppgifter, ansågo de, att någon nybyggnad af torpedkryssare
icke borde äga rum. Ej heller funno de sakkunniga skäl föreligga,
att någon större förändring af de nuvarande torpedkryssarna vidtoges.
K. G-^102014. 3.
42
Uttalande”* föreliggande utredningar framgår, att stabscheferna år 1906 —
liksom ock dessförinnan 1892 och 1901 års sjökrigsmaterielkommitterade
Äfvensom därefter 1906 års sakkunniga — ansett särskilda fartyg vara
erforderliga för att utföra spaningstjänsten till sjöss äfvensom för att
stödja torpedbåtarnas operationer och skydda dessa fartyg emot deras farligaste
fiender, jagarna.
_ Torpedkryssarna infördes i vår flotta, efter förslag af 1892 års sjökngsmaterielkommitté,
för att tillgodose bland annat rekognosceringstjänsten;
1901 års kommitté uppdelade spaningstjänsten på pansarkryssare och
jagare, under det att 1906 års sakkunniga, i likhet med chefen för flottans
stab år 1906 ansågo, att, då eu fortsatt anskaffning af pansarkryssare
8 , . medföra alltför stora kostnader, spaningstjänsten borde utföras af
särskilda spaningsfartyg (spanare, torpedkryssare af starkare typ), eventuellt
med stöd af pansarfartyg.
. Kommittén inser till f ullo betydelsen af en effektiv spaning till sjöss.
Spaningstjänsten krafvel'' emellertid, såsom 1906 års sakkunniga framhållit,
ett jämförelsevis stort antal fartyg, hvarför betydande anslag skulle blifva
nödvändig, därest det af stabscheferna och de sakkunniga framställda behof
vet åt ny, särskild typ för spaningsfartyg (torpedkryssare af starkare
typ) skulle tillgodoses.
Då kommittén funnit, att anskaffning af särskilda spanings fartyg
icke kan ske inom de belopp, hvilka kommittén ansett vara att under
deri närmaste tiden påräkna för nybyggnad af krigsfartygsmateriel — för
savidt nämligen den af kommittén angifna anskaffningen af andra fartyg
ager rum —, torde det blifva nödvändigt att, intill dess medel för anskaffning
af nya torpedkryssare (spanare) kunna beredas, anförtro spanino-stjänsten
åt jagarna, med stöd af förefintliga artillerifartyg. Vid sådant förhållande
finner kommittén icke anledning att yttra sig om den af 1906 års
sakkunniga framställda typen för spaningsfartyg.
e. Jagare.
Senast använd
typ.
Åt de åtta jagare, hvilka sedan år 1902 blifvit byggda eller äro
under byggnad, tillhöra sju den typ, som med jagaren Magne tillfördes
var flotta; artillenbestyckningen är dock i någon mån olika å de nyaste
tartygen. J
Den sist byggda jagaren har ett deplacement af omkring 480 ton
och eu fart åt 30—31 knop. Artillenbestyckningen utgöres af fyra
43
75 mm. kanoner äfvensom automatiska kulsprutor, och dess torpedbestyckning
består af två 45 cm. torpedtuber. Besättningen utgöres af 69 man, hvaraf
omkring 41 stamanställda. Fartyget betingar en anskaffningskostnad af
1,286,000 kronor, och de årliga kostnaderna för underhåll och stambemanning
uppgå till omkring 106,000 kronor.
Cheferna för generalstaben och flottans stab föreslå fortsatt an- Chefernas
skaffning af jagare; och chefen för flottans stab anser, att de jagare, Jsta%en och
som nyanskaffas, böra vara af hufvudsakligen samma typ som flottans nu - flottansjtah
varande jagare. den''»ho 1906.
I fråga om jagartypen framhålla 1906 års sakkunniga, att, sedan 1901 1906 å™sfoårs
kommitté afgaf sitt betänkande, jagaren under flera års eskader- salck:s betånöfningar
blifvit pröfvad och dess stora användbarhet därunder till fullo hande.
ådagalagts. I det senaste kriget uträttade de japanska jagarna stora
tjänster såväl under bevakning som med sitt torped vapen och under minkriget.
De enda fartyg, som under kampen om Port Arthur på ryska sidan
utvecklade någon nämnvärd företagsamhet, syntes hafva varit jagarna, och
strider mellan de båda parternas jagare förekommo ofta. Under dessa
strider framstod behofvet dels af ett verksamt granatskjutande artilleri
och dels af ett mycket snabbskjutande vapen, effektivt på de synnerligen
korta håll, på hvilka dessa strider mestadels utkämpades. 1 de flesta mariner
nybyggdes fortfarande jagare i stort antal, hvarvid likväl typerna med afseende
på deplacementet varierade ganska betydligt, under det att en tendens
till ökning af tontalet flerstädes visat sig. Äfven Norge hade på sitt nybyggnadsprogram
upptagit jagare.
Den jagaretyp, som med Mode infördes i vår flotta, hade i stort
sedt visat sig väl fylla de kraf, som efter våra förhållanden borde ställas
på en jagare, särskildt sedan sjödugligheten blifvit icke oväsentligt höjd
i Magnes typ. Och det kunde förtjäna att framhållas, att ett flertal af de
japanska jagarna voro af dessa båda typer. De sakkunniga höllo äfven
före, att, vid ett fortsatt anskaffande af jagare, Magnes typ i hufvudsak
borde följas. Dock framhöllo de sakkunniga, att jagarna borde förses med
turbinmaskiner och att en del smärre anordningar ombord borde vidtagas.
Kommittén har intet att erinra emot bibehållandet af den senast Komniitténs
antagna typen vid nybyggnad af jagare. Anskaffningskostnaden för ett dylikt
fartyg kommer därigenom fortfarande att uppgå till 1,286,000 kronor, och
den årliga kostnaden för underhåll och bemanning till omkring 106,000
kronor.
44
f. Torpedbåtar.
Senast använd
typ.
Af flottans trettioen l:a kl. torpedbåtar äro de fjorton senast byggda
af en och samma typ. Dessa båtar hafva ett deplacement af 110 ton samt en
fart af 25—26 knop. Bestyckningen utgöres af två 45 cm. torpedtuber
och två 57 mm. kanoner. Besättningen består af 18 man, hvaraf 16 stamanställda.
Anskaffningskostnaden uppgår till 435,000 kronor, och de årliga
kostnaderna för underhåll och bemanning till omkring 37,000 kronor.
Den senast använda typen för flottans fjorton 2:a kl. torpedbåtar
har ett deplacement af 59 ton och en fart af omkring 20 knop. Bestyckningen
utgöres af två 45 cm. torpedtuber och en 37 mm. kanon. Besättningen
består af 14 man, hvaraf 12 stamanställda. Anskaffningskostnaden
uppgår till 230,000 kronor, och de årliga kostnaderna för underhåll
och bemanning till omkring 26,000 kronor.
Chefernas
för generalstaben
och
flottans stab
öfver sikt den
18,/io 1906.
Chefens för
flottans stab
förslag den
18/io 1906.
Cheferna för generalstaben och flottans stab föreslå fortsatt anskaffning
af l:a kl. torpedbåtar.
Chefen för flottans stab anser, att de l:a kl. torpedbåtar, som
nyanskaffas, böra vara af hufvudsakligen samma typ som flottans senast
byggda.
I fråga om 2:a kl. torpedbåtar uttalar stabschefen, att, emedan
ett flertal fartyg af denna typ enligt riksdagsbeslut komme att inom deri
då närmaste tiden anskaffas, någon ytterligare nybyggnad icke borde ifrågasättas
under perioden 1908—1913.
19k°rigåsmat-'' . ,1906_års sakkunniga anse, att våra l:a kl. torpedbåtar äga tillräck
sakk-.
s betan- fig sjöduglighet för att kunna uppträda i viss mån själfständigt å de
kände, haf, som omgifva vårt land, äfvensom för att kunna uppträda under ej allt
för svåra väderleksförhållanden invid närbelägna fientliga kuster. Under
ogynnsamma förhållanden åter måste våra jagare öfvertaga torpedbåtarnas
operationer invid fiendens kust.
Erfarenheten från de senaste årens eskaderöfningar hade bestyrkt de
rådande åsikterna om l:a kl. torpedbåtarnas stora användbarhet och gifvit
vid handen, att den med Plejacl införda typen i allt väsentligt fyller de
fordringar, som efter våra förhållanden borde ställas på en l:a kl. torpedbåt.
De sakkunniga ansåge äfven, att nybyggnader af ifrågavarande fartygsklass
borde utföras i hufvudsaklig öfverensstämmelse med denna typ.
45
De hade icke med bestämdhet kunnat utröna, huruvida smärre
torpedbåtar kommit till användning i det ostasiatiska kriget, men hölle
för säkert, att detta i så fall skett i mycket obetydlig utsträckning,
hvilket ock vore helt naturligt, då dylika båtars rätta verksamhetsområde,
skärgårdar, i allmänhet saknades å krigsskådeplatsen.
Sedan 1901 års kommitté afgifvit sitt betänkande, hade de däri omnämnda
då under byggnad varande 2:a kl. torpedbåtarna blifvit pröfvade
och visat sig utgöra en god båttyp, väl skickad att utföra inom skärgården
liggande uppgifter för torpedbåtar, hvarför någon ändring af denna typ ej
borde företagas.
Sedan emellertid de sista årens riksdagar anvisat medel till byggande
af ett flertal 2:a kl. torpedbåtar, vore behofvet af dylika bättre tillgodosedt
än behofvet af l:a kl. torpedbåtar; på grund häraf och med hänsyn till
att utomlands anställda försök med motorbåtar möjligen komine att leda
till, att en billigare och i vissa afseenden de nuvarande 2:a kl. torpedbåtarna
öfverlägsen båttyp kunde vinnas, ansågo de sakkunniga, att nybyggnad
af 2:a kl. torpedbåtar icke borde för närvarande företagas.
Kommittén har intet att erinra emot bibehållandet af den senast Ku0t,(,!l''J''ai1tt(jpls
antagna typen vid nybyggnad af l:a kl. torpedbåtar. Anskaffningskostna- u
den för ett dylikt fartyg kominer därigenom fortfarande att uppgå till
435,000 och den årliga kostnaden för underhåll och bemanning till omkring
37,000 kronor.
g. Undervattensbåtar.
ning
Cheferna för generalstaben och flottans stab föreslå fortsatt anskaff- Cheferna^
af undervattensbåtar, af Indika vissa borde vara af väsentligt star-gtabenZch
flottans stab
öfver sikt den
l8/i» 1906.
Chefen för flottans stab anför, att undervattensbåtar böra uppträda Chefens för
i öppna sjön och i hafsbandet, dels inomskärs. ^förslag den
För att fylla den förstnämnda uppgiften erfordrades sjögående båtar, «/,» mo.
lämpa sig för ett själfständigt uppträdande; för att fylla den sistnämnda
uppgiften erfordrades däremot hvarken så stor sjöduglighet eller
så stor förmåga att uppträda själfständigt. Det blefve sålunda behöflig!
att anskaffa två typer af denna materiel, l:a och 2:a kl. undervattensbåtar.
l:a kl. undervattensbåtarna vore afsedda att tillhöra lokalstyrkorna
äfvensom att i stor utsträckning samverka med kustflottan; de borde därför
kåre typ än den dittills använda.
del
som
46
besitta god sjöduglighet, äga en fart af omkring 14 knop samt hafva en
aktionsradie uppgående om möjligt till minst 1,000 nautiska mil med
ekonomisk fart. För att fylla dessa fordringar antogs deplacementet icke
komma att understiga 300 ton.
2:a kl. undervattensbåtarna vore äfven afsedda att tillhöra lokalstyrkorna
och ansågos icke behöfva göras afsevärdt större än flottans dåvarande
enda undervattensbåt, Hajen.
Wkrigsmat- 1906 ars sakkunniga anföra, att vid tiden för 1901 års kommittés arbeaakk:s
bctän- ten undervattensbåten ännu stode på experimentstadiet. De fordringar,
kande. gom vj([ nämnda tidpunkt kunde ställas på en dylik båt, inskränkte sig
också till enbart sådana, som tilläto båten att uppträda i omedelbar närhet
af sin operationsbas, hvarigenom den kunde utgöra ett värdefullt bidrag
vid åtminstone hamn- och lokalförsvaret. Sedan i enlighet med nämnda
kommittés förslag en undervattensbåt, Hajen, blifvit färdigbyggd, hade
densamma under flera expeditioner blffvit pröfvad och därunder visat sig
i det hela väl uppfylla de då uppställda fordringarna.
Genom teknikens utveckling och ökad erfarenhet hade man emellertid
sedermera utomlands lyckats framställa undervattensbåtar, hvilka på
grund af större sjöduglighefc och aktionsradie kunde afses för betydligt
mera omfattande uppgifter, än hvad fallet vore med båtar af Hajens typ.
Förstnämnda båtar kunde nämligen uppträda i öppen sjö och på afsevärdt
afstånd från sin operationsbas hota eller anfalla fientliga fartyg; härigenom
blefve de för vissa operationer mera värdefulla än båtar af äldre typ. Det
vore därför synnerligen önskvärd!, att vid fortsatt anskaffning af undervattensbåtar
en sjögående typ snarast införlifvades med vår flotta, ty af
den utredning, som blifvit gjord beträffande flottans uppgifter under krig,
framginge, att den sjögående undervattensbåten borde deltaga i både de
viktigaste och de flesta operationer, som ifrågakomme för uppgifternas
lösande.
Den betydelsefulla utveckling, som undervattensbåtarna sålunda på
de senare åren undergått, och de stora förutsättningar för ett framo-ånssrikt
uppträdande, som därigenom tillförts dylika fartyg, hade å en del håll
ledt till ett öfverskattande af typens värde, i likhet med hvad förhållandet
var med torpedbåten vid dess första uppträdande. På grund häraf funno de
sakkunniga anledning att framhålla de omständigheter, hvilka såväl i allmänhet
som särskildt med hänsyn till hos oss rådande sjöstrategiska förhållanden
inverkade på undervattensbåtarnas användbarhet.
Sedan redogörelse för dessa omständigheter blifvit uti betänkandet
lämnad, fortsätta de sakkunniga:
47
»Torpedvapnets användbarhet utsträckes emellertid, genom att torpedbåtar
och undervattensbåtar i viss mån komplettera hvarandra; men först
sedan undervattensbåtens fart och sjöduglighet i betydande grad ökats,
blir denna komplettering fullständig.»
»De omständigheter, som ofvan blifvit anförda, visa svagheterna i
undervattensbåtarnas uppträdande, för så vidt de ej stödjas af andra fartyg.
Nödvändigheten af detta stöd framgår ej minst däraf, att fienden eljest
behöfver afse endast smärre och svagare fartyg för undervattensbåtarnas
bekämpande, hvarigenom hans pansarfartyg blifva fria att användas till utförande
af andra krigsföretag.»
»Ehuru undervattensbåtar och särskilt de sjögående äfven genom
sitt moraliska inflytande säkerligen komma att utöfva en betydande inverkan
på krigföringen till sjöss och ehuru de, såsom förut framhållits,
kunna deltaga i de flesta uppgifter, som flottan har att lösa i händelse af
krig, hålla sakkunniga dock före, att på teknikens nuvarande ståndpunkt
undervattensbåtar på intet vis utesluta behofvet af pansrade och opansrade
örlogsfartyg, samt att undervattensbåtar i de flesta fall först genom dessa
fartvgs bistånd kunna komma till sm fulla rätt.»
•J ~
»Då emellertid den sjögående undervattensbåten enligt sakkunnigas
åsikt bör införas i vår flotta och stor fördel särskilt i utbildningshänseende
skulle vinnas, om alla undervattensbåtar byggdes af samma storlek, har
det ifrågasatts, huruvida icke vid nybyggnad samtliga undervattensbåtar
borde blifva sjögående. En granskning af förhållandena visar då, att för
operationer inom skärgård en mindre båt än den, som erfordras för operationer
till sjöss, kan vara fullt tillräcklig. Då därtill kommer, att den
sjögående undervattensbåten på grund af sitt stora deplacement icke är
lika lämplig för användning i skärgård som en mindre båt, och att anskaffningskostnaden
för en mindre båt är betydligt lägre än för en sjögående,
anse sakkunniga, att våra undervattensbåtar böra byggas af två klasser,
den l:a företrädesvis afsedd för operationer i öppen sjö och den 2:a hufvudsakligen
för uppträdande i skärgård. Liknande program följas i flertalet
mariner, där undervattensbåtar förekomma.»
De sakkunniga hafva därefter uti betänkandet närmare angifvit de
fordringar, hvilka de ansågo böra ställas på de båda olika slagen af undervattensbåtar,
hvilka af dem beräknades draga en anskaffningskostnad af
resp. 750,000 och 375,000 kronor per båt.
Uti denna komplettering af förut afgifvet förslag har chefen för
flottans stab angifvit anskaffningskostnaden för en l:a kl. undervattensbåt
till 1,050,000 kronor och för en 2:a kl. undervattensbåt till 4(J0,0U0 kronor.
Chefens för
flottans stab.
kompletterings
förslag
den 9/ n
1907.
48
nttalaMel8 De föreliggande utredningarna och uttalanden från sakkunnigt håll
inom kommittén äfvensom en af högste befälhafvaren för 1910 års kustflotta
afgifven rapport angående de erfarenheter om undervattensbåtar m. m.,
som under flottans öfningar vunnits, hvilken rapport del”ifvits kommittén,
hafva bibringat kommittén följande uppfattning beträffande undervattensbåtar
och deras betydelse för landets försvar.
De fordringar, som vid tiden för vår första undervattensbåts tillkomst
kunde ställas på en dylik båt, inskränkte sig till sådana, som tilläto
densamma att uppträda i omedelbar närhet af dess operationsbas, hvarigenom
båtens användbarhet begränsades till lokalt försvar. Då 1906 års
sakkunniga verkställde sin utredning, hade man utomlands lyckats framställa
undervattensbåtar, hvilka voro i stånd att uppträda i öppen sjö och att
på betydande afstånd från sin operationsbas hota eller anfalla fientliga
fartyg. Den allmänna utvecklingen i de stora marinerna har därefter visat
en fortgående stegring af deplacementet vid nybyggnad af undervattensbåtar,
förorsakande allt större kostnader för detta fartygsslag.
Den engelska och den franska marinen äga hvardera ett 60-tal färdiga
undervattensbåtar, hvarjämte nybyggnad af undervattensbåtar för dessa mariner
alltjämt fortgår. De öfriga europeiska stormakterna hafva visat sig
mera betänksamma i fråga om anskaffning af undervattensbåtar; så lärer den
tyska flottan för närvarande äga endast 12 sådana och den ryska östersjöflottan
15. De. smärre marinerna hafva af föreliggande uppgifter att döma
i regel nöjt sig med att anskaffa 1 till 2 undervattensbåtar.
Ingenstädes, hvarken inom stormakternas eller de mindre staternas
mariner, har man vid införandet af undervattensbåtar funnit någon anledning
att frångå den hittills allmänt gällande uppfattningen, att en flottas
kärna måste utgöras af pansrade artillerifartyg, förutan hvilka de smärre
fartygen icke äro tillförsäkrade det nödvändiga stödet för sina operationer.
Erfarenheterna från vår egen flottas öfningar hafva visat, att undervattensbåtarna
ovillkorligen kräfva skvdd af sjögående pansarfartyg, om de
skola kunna komma till sin rätt; för att de öfverhufvudtaget skola hafva
utsikt att nå sitt operationsföremål, fordras stödet af kraftiga artillerifartyg»
som kunna drifva undan kryssare och andra bevakningsfartyg. Utan
dylikt skydd lämpa sig undervattensbåtar i våra farvatten i hufvudsak
endast såsom flyttbara torpedbatterier, d. v. s. till lokal- och positionsförsvar;
men äfven där nedsättes deras värde, för så vidt icke det depåfartyg,
som medför deras proviant, förråd, bränsle och reservtorpeder in. in.,
kan beredas erforderligt skydd af artillerifartyg eller befästningar.
Undervattensbåtar i allmänhet synas fortfarande lida af en del svagheter,
hvilka begränsa deras värde såsom stridsmedel. De äro, såsom nyss
49
nämndes, i hög grad beroende af sitt depåfartyg, hvars skyddande mot
fientliga anfall medför icke allenast betydande svårigheter utan äfven ett
hämmande af båtarnas rörelsefrihet. Båtarna nå sin största hastighet under
ofång'' i öfvervattensläge och kunna under vattnet framgå med endast iämfö
o
o O > t _ *—'' _ **
relsevis ringa fart, hvilket minskar möjligheten för dem att osedda nå t. ex.
en transportflotta. Deras vapen utgöres af ett fåtal torpeder, efter hvilkas
afskjutande båten icke har något stridsvärde, förrän nya torpeder erhållits.
För anfall mot en transportflotta lämpa sig sålunda undervattensbåtar icke
lika väl som snabbgående, med långskjutande artilleri och jämförelsevis
störa ammunitionsmängder försedda fartyg.
En del för vårt land säregna förhållanden äro äfven ägnade att begränsa
undervattensbåtarnas uppgift vid försvaret. Den rikt utvecklade
skärgårdsterrängen medför sålunda på icke få ställen svårigheter för båtarnas
förflyttning i undervattensläge, emedan deras djupgående då är synnerligen
stort, nämligen lika med eller större än de största slagskeppens.
Under gång i öfvervattensläge åter äro de ett ganska lätt åtkomligt byte för
jagare och andra smärre fartyg. Den i våra farvatten under flera månader af
året förekommande isgången och drifisen inskränker äfvenledes båtarnas användbarhet.
A andra sidan lämna skärgårdarna en mängd goda positioner
för undervattensbåtarna, och under de ljusa sommarmånaderna utsträckes
dessa båtars användbarhet öfver största delen af dygnet.
Af det ofvanstående framgår, att ett sjöförsvar, grundadt på enbart
torped- och undervattensbåtar, icke kan blifva tillfredsställande. Ett
sålunda inskränkt sjöförsvar skulle dessutom för en fiende medföra den
stora fördelen, att han för bekämpandet af våra sjöstridskrafter icke behöfde
afse annat än smärre och svagare fartyg, hvarigenom hans stora och
dyrbara fartyg icke behöfde riskeras utan kunde användas för andra ändamål;
det skulle med andra ord icke tvinga honom till någon betydande
kraftutveckling, därest han ville bereda sig möjlighet att öfver sjön utföra
ett anfall mot vårt land.
I samband med kraftiga artillerifartyg, jagare och torpedbåtar, Indika
sistnämnda nattetid öfvertaga undervattensbåtarnas roll, blifver likväl undervattensbåten
för krigföringen till sjöss utan tvifvel af synnerlig betydelse,
icke minst på grund af dess moraliska inflytande, hvilket tvingar en fiende
att med ytterlig försiktighet framföra sina stora och dyrbara fartyg i de
farvatten, där undervattensbåtar kunna väntas uppträda.
Kommittén har icke ansett sig kunna ingå på ett närmare bedömande
af de typer för undervattensbåtar, som af de sakkunniga blifvit förordade.
Bemanningen uppgår för en l:a kl. undervattensbåt till 17 man och för
en 2:a kl. undervattensbåt till 10 man. Anskaffningskostnaderna beräknas
7—102014.
50
enligt från marinförvaltningen inhämtade upplysningar numera uppgå till
respektive 1,000,000 och 400,000 kronor per båt samt de årliga kostnaderna
för underhåll och bemanning till respektive omkring 41,000 och
21,000 kronor.
h. Diverse fartyg.
Kommitténs
uttalande.
Till denna afdelning hänföras de flottans fartyg, hvilka icke uti det föregående
blifvit nämnda. De utgöras hufvudsakligen af kanonbåtar, minfartyg,
ballongfartyg, gnistfartyg, vedettbåtar för bevakning, verkstadsfartyg, depåfartyg
för undervattensbåtar och lasarettfartyg.
Någon nyanskaffning af dylika fartyg har icke uti till kommittén
öfverlämnade handlingar blifvit föreslagen, hvarför icke heller något förslag
till nya typer för dessa fartygsslag förelegat till kommitténs granskning och
yttrande.
3. Minvapnets utveckling.
flottans stab . Chefen för flottans stab anför, att erfarenheten från det rysk-japanska
skrifvelse kriget gifvit vid handen, att minan vore ett vapen, hvars fruktansvärda
18,10 1906'' verkningar gifvit densamma en framskjuten plats bland stridsmedlen till
sjöss.
Då minan vore ett jämförelsevis billigt vapen, hvars moraliska verkan
kunde anses vara minst lika stor som dess af erfarenheten bekräftade verkliga
effektivitet, förfunnes för oss all anledning att ytterligare förkofra och
utveckla densamma.
Chefen för flottans stab angifver uti sin skrifvelse målet för eu
dylik utveckling och den utsträckning, uti hvilken minvapnet borde ingå
bland våra försvarsmedel.
19kri smat1-'' ^06 års sakkunniga framhålla till en början den framstående plats, som
sakk:s betän- minan erhållit i det ostasiatiska kriget. Ehuru de krigförande, och särskildt
kande. japanerna, omgåfvo sitt minförsvar med den största hemlighetsfullhet, hade
dock flera värdefulla lärdomar kunnat härledas ur händelsernas förlopp, och
om än minans stora betydelse för krigföringen till sjöss redan förut varit
insedd, hade den dock först i detta krig blifvit bevisad. Det ville synas, som
om i Japan ett synnerligen utveckladt minförsvar varit anordnadt, i det att
mineringar funnits utlagda på många platser och i flerdubbla positioner, den
Öl
ena innanför den andra. Kustens geografiska beskaffenhet, hvilken med sin rikt
utbildade skärgårdsterräng starkt påminde om vår egen, hade gifvetvis på många
platser både underlättat och möjliggjort anordnandet af ett sådant försvar.
Krigshändelserna föranledde emellertid icke, att detta försvar blef pröfvadt.
Men äfven för offensiva ändamål hade minan visat sin storma betydelse.
Fördelen af att genom mineringar utanför fientliga hamnar, ankarplatser
och farleder kunna försvåra fiendens rörelser eller rent af instänga honom
vore tydlig och påvisade önskvärdheten, såväl af att dylika företag vid behof
kunde utföras, som af att anordningar vore vidtagna för att kunna förstöra
fiendens mineringar eller förhindra deras utförande. För att dylika operationer
skulle kunna utföras, måste emellertid de fartyg, som därför afsåges
— minfartygen — vara sjögående, hvilken fordran framstode, såväl då
det vore fråga om mineringar i närheten af fiendens kust, som äfven då
O O 7 #
det blott gällde fartygens förflyttning längs egen kust. Krafvet på sjögående
minfartyg, utrustade för att utföra både minering och kontraminering,
framstode härigenom och syntes i hög grad beaktansvärdt. Också hade
inom en del mariner under senaste år ett flertal äldre pansardäckskryssare
och avisofartyg apterats till minfartyg.
De sakkunniga hafva därefter angifvit de fordringar, hvilka borde ställas
på ett minfartyg. Af dessa framgår bland annat med tydlighet, att
fartyg, uteslutande afsedda för mintjänst, vore af behofvet påkallade och
att dylika fartyg icke borde påräknas för fyllande af jämväl andra uppgifter
än de, som betingades af minornas vård, utläggande och upptagande.
Visserligen kunde jämväl handelsfartyg användas såsom minfartyg,
men de sakkunniga höllo före, att i alla händelser särskilda minfartyg, inredda
och färdiga för omedelbar användning, måste finnas redan i fredstid,
på det att ej nyttan af minorna vid krigsutbrott i afsevärd grad skulle
inskränkas. Minfartygen måste börja sin verksamhet redan i mobiliseringens
första skede, och ändring af handelsångare till minfartyg kunde då
ej tillräckligt hastigt utföras.
De sakkunniga hafva emellertid icke framlagt något förslag till ny
typ för minfartyg utan nöjt sig med att uppgöra ett förslag till förändring
af en l:a kl. kanonbåt till minfartyg.
Kustförsvarskommissionen har uti sin utredning upptagit en särskild
mineringsafdelning.
Kommissionen har jämväl lämnat redogörelse för afdelningens organisation.
Kostnaden för anskaffning af den erforderliga materielen beräknades
till 290,000 kronor.
Kustförsvar
skomm :s
utredn. den
“/• 1908.
52
Minvapnets stora betydelse för krigföringen till sjöss bär i föreligu
an e* gande utredningar blifvit tydligen påvisad. Det är uppenbart, att de tillfälliga
mineringarna i det senaste sjökriget spelat en mycket betydande roll
såväl på grund af de stora direkta förluster, som de förorsakade de stridande
å ömse sidor, som ock på grund af de försiktighetsmått, hvilka ständigt
måste iakttagas vid de opererande sjöstyrkornas förflyttningar.
Af utredningarna framgår, att Sveriges kustfarvatten, särskilt å de
platser, där skärgårdsterrängen är rikt utvecklad, äro synnerligen lämpade
för detta stridsmedels användning, äfvensom att ett kraftigt minvapen uti
■ ett af Sverige fördt försvarskrig bör blifva till stor nytta.
Minvapnets betydelse synes äfven af riksdagen vara erkänd, då under
de senaste fem åren för anskaffning af handminmateriel m. m. anvisats tillsammans
omkring 850,000 kronor, hvarjämte 1909 års riksdag beviljat medel
för fartygsmateriel i öfrigt, i hvilken ingått bland annat ett minfartyg.
Kommittén finner de skäl, hvilka af kustförsvarskommissionen blifvit
framlagda för uppsättandet af en mineringsafdelning vara beaktansvärda.
Kommissionen har angifvit, att en dylik afdelning borde tillhöra kustartilleriet
och att särskild personal borde för densamma uppsättas. Kommittén
håller likväl före, att den erforderliga materielen hellre bör tillhöra
det rörliga försvaret och mobiliseras af flottan samt förläggas till ett i
kustflottan eller i någon lokalstyrka ingående hjälpminfartyg. Härigenom
kan materielen vid behof lättare komma till användning å olika delar
af kusten, hvarjämte kostnaderna böra kunna icke oväsentligt minskas.
På grund af hvad ofvan blifvit anfördt, får kommittén såsom sin
åsikt uttala,
att en fortsatt utveckling af minvapnet uti af chefen
för flottans stab angifven riktning skulle afsevärdt stärka vårt
sjöförsvar, hvarför det är önskvärdt, att medel härför
under den närmaste tiden beredas; äfvensom
att minerings-, båt- och sjöbevakningsmateriel i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med kustförsvarskominissionens
förslag bör anskaffas till sådan omfattning,
att materielen kan inrymmas å ett hjälpminfartyg.
53
4. Handelsfartyg för krigsbruk.
Chefen för flottans stab framhåller, att handelsflottans flytande Chefens för
materiel under krig bör tagas i anspråk för att fylla sjöförsvarets behof af ^förslag S<len
fartyg för rekognoscerings-, bevaknings- och avisotjänst en, minutläggning, 18A<> 1906.
transporter, sjukvård och reparationer m. m. Därvid blifver det emellertid
nödvändigt att i vissa fall vidtaga särskilda åtgärder med sagda materiel.
Sålunda måste de större fartyg, hvilka såsom hjälpkryssare och hjälpkanonbåtar
afses för rekognoscerings-, bevaknings- och avisotjänst, bestyckas
med medelsvårt eller lätt artilleri samt förses med flottans signalmateriel
m. m., då de tagas i anspråk för krigsbruk.
Då hjälpkryssarens hufvudsakliga uppgift blifver att biträda vid
rekognoscerings- och avisotjänstens utförande, särskildt vid ku st flottan,
måste denna fartygstyp äga stor fart och relativt stor aktionsradie.
Handelsfartyg, som besitta dessa egenskaper, förekomma emellertid endast
undantagsvis inom vår handelsflotta, hvarför det torde vara med statens
intresse förenadt att genom subvention af statsmedel betinga sig nämnda
egenskaper vid byggandet af vissa handelsfartyg.
Fartyg lämpliga som hjälpkanonbåtar förefinnas däremot i stort antal
inom handelsflottan. Dessa fartyg, hvilka hufvudsakligen komma att inom
lokalstyrkorna användas till bevaknings- och avisotjänst in. m., behöfva i
allmänhet icke äga vare sig särskildt hög fart eller stor aktionsradie.
Någon subvention från statens sida vid byggandet af sådana handelsfartyg
torde därför icke behöfva ifrågakomma.
Af öfrig materiel från handelsflottan, som vid krigstillfälle behöfver
tagas i anspråk för flottan, böra bogserbåtar afses till vedettbåtar och
för detta ändamål bestyckas med lämpligt artilleri. De fartyg, som afses
att tjänstgöra såsom hjälpminfartyg, böra jämväl bestyckas och förses med
annan erforderlig utrustning. Övriga fartyg inrättas efter de olika ändamål,
för hvilka de äro afsedda att användas.
Den materiel, som erfordras för ofvan nämnd utrustning af handelsfartyg
för krigsbruk, bör redan i fredstid anskaffas.
Med anledning af chefens för flottans stab ofvannämnda uttalande Marinförhemställde
kommittén hos Kungl. Makt den 20 december 1907 om ut- vattningens
redning angående dels subvention åt statsmedel vid byggandet åt vissa för marinhandelsfartyg,
dels den materiel, som erfordras för viss utrustning af ”/c’n
handelsfartyg, allt för handelsfartygens användning för krigsbruk. “/n 1909.
Ifrågavarande utredning afgafs den 12 november 1909 af marinförvaltningen
och chefen för marinstaben gemensamt.
54
Af denna utredning framgår, att den vid mobilisering från handelsflottan
erforderliga materielen finnes att inom landet tillgå, utom hvad
beträffar fartyg, lämpade till hjälpkryssare. De nyssnämnda marinmyndigheterna
hade därför vidtagit undersökning i syfte att utröna, huruvida
något svenskt rederi vore villigt att bygga fartyg, som fyllde å hjälpkryssare
uppställda fordringar, under förutsättning att krigssubvention beviljades
för de ökade byggnadskostnadernas förräntande och amortering. Ett rederibolag
hade därvid ställt i utsikt att bygga 2 dylika ångare om 2,300
bruttoregistcrton, med 20 knops fart vid forcering och i öfrig! sådana
egenskaper, att fartygen skulle lämpa sig såsom hjälpkryssare, emot ersättning
för amortering under 20 år af den ökade kostnad — 1,500,000
kronor —, som kräfdes för att tillgodose de uppställda fordringarna.
Marinmyndigheterna beräknade, under olika förutsättningar, att den årliga
krigssubventionen skulle utgå med resp. omkring 130,000 eller 110,000 kronor.
Därtill skulle för de båda fartygen erforderlig artilleribestyckning och sjukvårdsmateriel
kräfva en sammanlagd anskaffningskostnad af 193,400 kronor.
Anskaffningskostnaden för den materiel, som enligt nuvarande behof
borde anskaffas för att med erforderlig krigsutrustning förse de öfriga
fartyg och båtar från handelsflottan, hvilka beräknades tagas i anspråk af
marinen, kustsignalväsendet och lotsverket vid mobilisering, är af marinförvaltningen
och chefen för marinstaben beräknad till 582,060 kronor;
och lämnas uti utredningen detaljerade kostnadsberäkningar.
un-UaiVde18 Kommittén anser det vara af betydelse, att sådana åtgärder un
der
fredstid träffas, att vårt sjöförsvar kan vid krigstillfälle tillgodogöra
sig de fördelar, som handelsfartygs användande för krigsbruk kan bereda.
De åtgärder, som härför blifvit ifrågasatta, äro dels att genom
subventionering af statsmedel betinga staten vissa egenskaper vid byggandet
af sådana handelsfartyg, som kunna användas till hjälpkryssare, dels att i fredstid
anskaffa materiel för utrustning af vissa handelsfartyg för krigsbruk.
De undersökningar, som af marinförvaltningen och chefen för
marinstaben blifvit gjorda i syfte att utröna, huruvida något svenskt rederi
ägde fartyg, lämpade för användning såsom hjälpkryssare, eller vore villigt
att emot godtgörelse vid nybyggnad af fartyg gifva dem härför erforderliga
egenskaper, hafva gifvit vid handen, att dylika fartyg icke finnas inom den
svenska handelsflottan och att de egenskaper, som ett svenskt rederi velat
vid förestående nybyggnad af två ångare gifva dessa fartyg, icke skulle
på ett fullt tillfredsställande sätt fylla fordringarna på hjälpkryssare. Den
erbjudna farten af högst 20 knop anser kommittén, särskildt med hänsyn
till den stora fart, som främmande makters kryssarefartvs'' numera besitta
55
vara för lag. Kommittén anser sålunda, att staten genom en på ifrågasatt sätt
anordnad subventionering icke skulle erhålla tillräcklig ersättning för därmed
förenade kostnader, hvarföre kommittén icke finner sig böra tillstyrka subventionering
i enlighet med nu föreliggande förslag. Dock synes det önskvärdt,
att därest lämpligare villkor kunna vinnas, tillgång till hjälpkryssare beredes.
Hvad åter beträffar anskaffning af utrustningsmateriel för de öfriga
handelsfartyg, hvilka äro afsedda att vid mobilisering tillgodose marinens,
kustsignal väsendets och lotsverkets behof, finner kommittén det vara önskvärdt,
att denna materiel, som vid krigstillfälle icke kan skyndsamt erhållas,
blifver redan i fredstid anskaffad.
Med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt, får kommittén såsom sin åsikt
uttala,
att subventionering af handelsfartyg för krigsbruk
i enlighet med föreliggande förslag icke bör ifrågakomma,
men att därest lämpligare villkor kunna vinnas, det synes
önskvärdt att tillgång till hjälpkryssare beredes; samt
att anskaffning af utrustningsmateriel för de öfriga
handelsfartyg, hvilka äro afsedda att vid mobilisering
tillgodose marinens, kustsignalväsendets och lotsverkets
behof, bör redan i fredstid äga rum.
Kostnaderna för denna anskaffning äro beräknade till:
Extra ordinarie kostnader för en gång . . . 582,060 kronor.
5. Flottans storlek.
Den svenska flottan bör komma att vid utgången af år 1911 förfoga Flottans
öfver tolf l:a kl. pansarbåtar, en pansarkryssare, tre 2:a och sju 3:e kl. pari- terieHrWil.
sarbåtar, fem torpedkryssare, fyra kanonbåtar, åtta jagare, trettioen l:a kl.
och fjorton 2:a kl. torpedbåbtar, undervattensbåtar, tretton vedettbåtar, ett
minfartyg, ett ballongfartyg, två gnistfartyg, ett depåfartyg för undervattensbåtar,
ett verkstadsfartyg och ett lasarettfartyg.
Dessutom kan beräknas, att ett minfartyg och eventuellt äfven undervattensbåtar
vid slutet af år 1911 äro under byggnad.
Den utveckling af sjöförsvaret, som cheferna för generalstaben och Chefernas
s stab föreslagit skola äga rum under sexårsperioden 1908—1913/^a^we0r"/t''
eu ökning af den flytande materielen med därafflottans stab
omfattar i första hand
föranledd personalökning.
öfver sikt
aen 18/i<
1906.
56
Stabscheferna hafva härom anfört följande:
»Såsom framgår af den samfällda försvarsplanen, har genom vårt nya
krigspolitiska läge behofvet af en väsentlig tillökning i flottans flytande
materiel samt en ökning af vissa fartygstypers sjöduglighet framträdt såsom
en oafvislig nödvändighet. Äfven om norska flottan icke kunde under
unionstiden beräknas komma att i händelse af krig uppträda i Östersjön
med några afsevärda stridskrafter, kunde densamma dock alltid genom sin
blotta tillvaro anses utgöra ett indirekt skydd för vår västra kust och äfven
påräknas för ett aktivt ingripande i händelse denna kust skulle blifva utsatt
för fientligt anfall. Nu anförda omständigheter erhålla ökad betydelse genom de
svårigheter, som i krigstid kunna uppresa sig emot att genom de smala sunden
mellan Östersjön och Kattegatt vid behof afsända svenska sjöstridskrafter till
västkusten eller förena dit möjligen afdelade fartyg med i Östersjön befintliga
sjöstyrkor. Om vi därför skola kunna motväga den sjömilitära kraftförlust,
som unionsupplösningen medfört, bör vårt sjöförsvar erhålla en sådan ökning,
att vi kunna afse en tillräcklig styrka till skyddandet af vår västkust
och de viktiga förbindelser med utlandet, som förmedlas öfver denna kust.»
»Vid behandlingen af frågan om den utveckling, svenska flottan bör
gifvas under sexårsperioden, får emellertid ej lämnas ur sikte det förhållandet,
att vår flotta ännu icke blifvit uppbringad till den styrka, som
enligt senare decenniers kommittébetänkanden redan före unionsupplösningen
ansetts vara för densamma erforderlig. Härigenom ökas än ytterligare
nödvändigheten af att under nämnda period gifva flottan en betydligt
kraftigare tillväxt, än som kommit densamma till del under de senaste
åren, särskilt hvad beträffar den fartygstyp, som bör utgöra kärnan i
vårt sjöförsvar, — l:a kl. pansarbåtarna — samt de fartyg, hvilkas hufvudvapen
utgöres af torpeden, önskvärdheten af dels eu normal utveckling af
materielen med anlitande af landets egna industriella resurser, dels en fullgod
utbildning af den erforderliga nya personalen har emellertid föranleda
att flottans tillväxt under sexårsperioden ansetts böra begränsas till
V2 division 1 l:a kl. pansarbåtar,
V2 » 3:e » »
V2 » torpedkryssare,
2 divisioner jagare, 2
3 » l:a kl. torpedbåtar, 3
2 » undervattensbåtar.
1 Hvarje division bestående af 4 fartyg.
2 I detta antal ingår en af de två jagare, till hvilkas byggande 1906 års riksdag
anvisat halfva kostnaden.
3 I detta antal ingå tre af de sex l:a kl. torpedbåtar, till hvilkas byggande 1906 års
riksdag anvisat halfva kostnaden.
57
»Den nu föreslagna ökningen af antalet l:a klass pansarbåtar har
ansetts kunna begränsas till V2 division endast under den förutsättningen,
att de fartyg af denna cert, som nybyggas, blifva af en väsentligt starkare
typ än den senast antagna. Detsamma gäller äfven de ofvan föreslagna
nya 3:e klass pansarbåtarna, torpedkryssarna och vissa undervattensbåtar.
»
»Såsom framgår af otvanstående, kommer likväl flottan genom den
nu angifna utvecklingen icke att uppbringas till sådan styrka, att den
blifver i stånd att på ett fullt tillfredsställande sått motsvara de kraf,
som betingas af vårt nya krigspolitiska läge.»
»För att detta skulle kunna anses vara fallet, torde tillökningen 1
fartygs materiel i stället hafva bort omfatta omkring
1 division1 l:a kl. pansarbåtar,
l1/2 » 3:e » »
1 » torpedkryssare,
5 divisioner jagare,
6 » l:a kl. torpedbåtar,
5 » undervattensbåtar.»
»Fn fortsatt utveckling blifver därför nödvändig, men torde, på grund
af synpunkter^ som ofvan framhållits, icke nu böra i sina detaljer planläggas.
»
I fråga om flottans storlek anför chefen för flottans stab att, un -Chefens för
der förutsättning att samtliga de fartyg, hvilkas byggande vid tiden för förslag
förslagets afgifvande blifvit beslutadt, komma att fullbordas senast år 1908 dmls/iol906.
och att nybyggnaden under perioden 1908—1913 komtne att omfatta den
af stabscheferna gemensamt föreslagna materielen, samt under antagande att
nedannämnda fartygstyper kunde påräknas vara tjänstbara följande antal
år i första linjen (kustflottan) och i andra linjen (lokalstyrkorna) nämligen
l:a kl. pansarbåtar 20 år i första och 10 år i andra linjen,
torpedkryssare
jagare
l:a kl. torpedbåtar
2:a » »
undervattensbåtar
16
16
16
14
8
8
20
20
» »
kunde flottan åren 1908 och 1913 vid mobilisering beräknas förfoga öfver
det antal fartyg, som finnas upptagna i efterföljande tabell.
1 Hvarje division bestående af 4 fartyg.
8—102014.
58
Fartygsslag. | Antal | fartyg. |
|
1908. | 1913. | Anmärkningar. | |
| |||
Örlogsfartyg. |
|
|
|
l:a kl. pansarpåtar af förbättrad typ . . | — | 2 | 1 Svea öfverförd till 2:a kl. pansarbåt. |
| l:a kl. pansarbåtar, nu befintliga .... | 11 1 | 10 2 | 2 Göta öfverförd till 2:a kl. pansarbåt. |
| 2:a kl. pansarbåtar .... | 4 3 | 5 | 3 Loke förutsättes icke blifva moderniserad. |
3:e kl. pansarbåtar . ... | 4 4 | 6 | 4 Hildur, Gerda och Björn förutsättas icke |
1 Pansarkryssare .... | 1 | 1 | blifva moderniserade. |
Torpedkryssare...... | 5 | 7 | 5 Någon vidare öfverföring af l:a kl. kanon- |
j Kanonbåtar....... | 6 | 6 5 | båtar till öfningsfartyg har icke förutsatts |
| Jagare........ | 5 6 | 12 | 6 För två af dessa är ännu endast halfva |
l:a kl. torpedbåtar....... | 23 7 | 32 | kostnaden anvisad af riksdagen. |
2:a kl. torpedbåtar...... | 20 8 | 14 9 | 7 För sex af dessa är ännu endast halfva |
l:a kl. undervattensbåtar . . . |
| 4 | |
2:a kl. undervattensbåtar...... |
|
| 8 N:ris 63, 65, 67. 69, 71 och 73 öfver- |
1 | 5 | flyttade till bevakningsbåtar. | |
Vedettbåtar........ | 7 | 13 | 9 N:ris 1, 2, 3, 4, 75 och 77 öfverflyttade |
Minfartyg....... | 1 10 | 1 10 | till bevakningsbåtar. |
Ballongfartyg...... | 1 | 1 | 19 Gunhild förutsättes icke användbar så- |
Gnistfartyg......... | 1 11 | 1 11 | som handminfartyg för krigsbruk. 11 F. d. l:a kl. kanonbåt. |
Verkstadsfartyg...... | 2 | 2 | |
Lasarettfartvg...... | 1 11 | 1 11 |
|
Rekvirerade eller förhyrda handels- |
|
|
|
fartyg. |
|
|
|
Hjälpkryssare....... | 1 | 3 |
|
| Hjälpkanonbåtar...... | 14 | 16 |
|
Vedettbåtar........ | 29 | 27 |
|
Hjälpminfartyg...... | 2 | 3 |
|
Gnistfartyg........ | 1 | 1 |
|
Sjuktransportfartvg . . | 3 | 3 |
|
Härtill komma ^ångfartyg för transporttjänst m. m., rekvirerade eller förhyrda med bemanning,
samt en del småfartyg, hufvudsakligen afsedda för minväsendet och kustsignalväsendet.
flottarn & , Vid.den utredning, som chefen för flottans stab år 1907 verkställt i
komplette- syfte att närmare beräkna kostnaderna för de af stabscheferna gemensamt föreSlagen
v„s!aSna åtgärde™a för flottans stärkande, hade några smärre afvikelse!- från
1907. sistnämnda tabell blifvit gjorda. Dessa vore beroende af de uttalanden, som
59
rörande fartygsmaterielen blifvit gjorda uti 1907 års statsverksproposition
och, hvad särskild! beträffade 3:e kl. pansarbåtar, af riksdagens fattade
beslut om anslags beviljande till förändring af de återstående åldre djlika.
Endast tre af flottans l:a kl. kanonbåtar skulle fortfarande kvarstå såsom
sådana, under det att de två återstående vore afsedda den ena till minfartyg
och den andra till gnistfartyg. Behofvet af kanonbåtar borde
fyllas genom en ökning af det beräknade antalet för kanonbåtstjänst rekvi
rerade ° handelsfartyg, under det att däremot en motsvarande minskning
kunde ske beträffande antalet handelsfartyg såsom hjälpminfartyg och
gnistfartyg. Icke heller förutsattes nybyggnad under perioden 1908 1913
af 3:e kl. pansarbåtar.
Med anledning af stabschefernas uttalande, att vår flotta ännu icke stf^^igt
blifvit uppbringad till den styrka, som enligt senare decenniers kom- dika förslag
mittébetänkanden redan före unionsupplösningen ansetts vara för den- och
samma erforderlig, har med stöd af för kommittén tillgängliga handlingar
omstående tablå blifvit uppgjord. Tablån utvisar dels den vid olika
tillfällen beräknade storlek, till hvilken flottan borde uppbringas, dels den
storlek, som flottan vid öfvergångsåren 1908 och 1913 borde innehafva,
dels slutligen den storlek, som flottan beräknas förfoga öfver vid utgången
af år 1911.
Uti underdånig skrifvelse den 10 juni 1909 hade marinförvaltningen,
chefen för marinstaben och inspektören af flottans öfningar till sjöss, under skrifvelse
anförande hurusom frågan om nyanskaffning af pansarfartyg för svenska den 1909.
flottan under den senaste tiden år efter år blifvit undanskjuten, framhållit,
att nybyggnad af pansarfartyg vore för sjövapnet åt utomordentlig vikt.
Vid öfvervägande af denna frågas särskilda delar hade de funnit de taktiska
och strategiska grunder, hvarpå 1906 års sakkunniga grundat sitt förslag
till pansarbåt för svenska flottan, ännu äga full giltighet och den typ,
hvartill dessa sakkunniga i hufvudsak kommit, vara af den beskaffenhet,
aft den borde läggas till grund för skeende nyanskaffning för flottan.
Emellertid vore det vid tiden för 3krifvelsen mera än 6 år, sedan
något förslag till byggande af pansarbåt underställdes riksdagens .pröfning.
I betraktande af den långa tidrymd, som åtginge för nybyggnad af pansarfartyg
inom landet, kunde det med sannolikhet antagas, att sådana af ny
typ icke kunde blifva färdiga ännu på minst 4 år. Redan denna tid vore
afsevärdt lång, om man fästade afseende vid den rastlösa ifver, hvarmed
alla främmande nationer — såväl stora som små —, hvilkas områden gränsa
till hafven, vinnläde sig om sina flottors vidmakthållande och förstärkning.
60
| 1880—1882 | 1892 års | 1901 års sjökrigs-materielkommitté | Chefernas för general-staben och flottans | Såsom | |||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| riel vid |
| 1908. | total styrka 1913. | total styrka 1907. | 1908. | 1913. | total styrka 1919. | 1908. | före- slagen styrka 1913. | erfor-| derlig 1913. | utgången |
l:a kl. pansarbåtar . . . | 127s | 14 | 15 | 12a/s | 14‘/s | 16 | ») 11 | 10\ i.jl2 | 12)14 | 121S) |
2:a kl. pansarbåtar . . . | — | — | 4 | 4 | 4 | 4 | 6) 4 | 10) 5 | 10) 5 | 3 |
3:e kl. pansarbåtar . . . | >) 10 | ■) 10 | — | 9 | 9 | 9 | 7 | 7 | 10 | 7 |
Pansarkryssare .... | — | — | — | 4Vs | 6l/s | 10 | 1 | 1 | 1 | i |
j Torpedkryssare (spanare) | — | — | 6 | 5 | 5 | 5 | 5 | 7 | 9 | 5 |
l:a kl. kanonbåtar . . . | 1 | — | 9 | 7 | 7 | 7 | 3 | 3 | 3 | 3 |
2:a kl. kanonbåt .... | — | — | — | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
| Jagare........ |
| — | — | 5l/s | 82/s | 12 | 5 | 12 | 24 | 8 |
l:a kl. torpedbåtar . . . | — | — | 30 | 32 | 38 | 48 | 23 | 32 | H | 31 |
| 2:a kl. torpedbåtar . . . | 2) 56 | ä) 80 | 20 | 26 | 30 | 40 | 7) 20 | 7) 14 | 14 | |
[ Vedettbåtar...... | — | — | — | 3) | 3) | 5) 12 | 7 | 13 | 13 | 13 |
Min fartyg....... | — | — | — | 3) | 3) | 3 | 1 | 8) 2 | 8) 2 | IV» |
Depåfartyg för under-vattensbåtar ..... | _ | _ | _ |
|
|
|
|
|
| 1 |
Ballongfartyg..... | — | — | — | 3) | 3) | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
Gnistfartyg...... | — | — | — | — | — | — | 8) 2 | 8) 2 | 8) 2 : | 2 |
Verkstadsfartyg .... | — | — | — | 3) | 3) | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 1 |
Lasarettfartyg..... | — | — | — | 4) 2 | 4) 2 | *) 2 | 8)1 | 8) 1 | 8) l ! | 1 |
Undervattensbåtar . . . | — | — | — | 1 | ? | ? | 1 | 9 | 21 1 | ? |
0 Denna typ om 310 tons depl. blef aldrig utförd; monitorer och smärre pansarbåtar hafva i
stället bibehållits.
2) Afse torpedbåtar och stångtorpedbåtar.
3) Antalet är icke angifvet för detta år.
4) Från handelsflottan.
5) I fredstid befintliga.
6) Svea öfverförd till 2:a kl. pansarbåt.
7) 6 dessutom öfverflyttade till vedettbåtar.
8) F. d. l:a kl. kanonbåtar.
10) Svea och Göta öfverförda till 2:a kl. pansarbåtar.
u) Häraf 2 af ny väsentligt starkare typ än den senast antagna.
12) Däraf 4 af ny väsentligt starkare typ än den senast antagna.
) Svea och Göta, som af stabscheferna förts under »2:a kl. pansarbåtar», äro här fortfarande upptagna
under l:a kl. pansarbåtar.
61
Då nämnda marinmyndigheter, — af hvilka det tillkomme inarinförvaltningen
att öfvervaka det sjöförsvarets materiel vidmakthålles, chefen
för marinstaben att utarbeta planer för rikets försvar och inspektören att
i krigstid föra kustflottari mot fienden — hyste den uppfattningen, att,
flottan icke, utan att äga för henne afpassade pansarfartyg, kunde lösa
den uppgift, som vore och borde vara åt henne anförtrodd, hade de ansett
det såsom sin oafvisliga plikt att framhålla, att ett ytterligare uppskof med
nybyggnaden af dylika stridsfartyg, hvilka utgöra sjöförsvarets kärna,
kunde blifva af ödesdiger beskaffenhet för riket, i synnerhet som den befintliga
pansarbåtsinaterielens stridsvärde år efter år af naturliga skäl
minskades och en del pansarbåtar redan inom den närmaste framtiden
måste öfverföras till andra stridslinjen.
Marinförvaltningen, chefen för marinstaben och inspektören anhölle
därför i underdånighet, att Kungl. Maj:t täcktes taga i nådigt öfvervägande,
huruvida icke förslag till anskaffning af för flottan lämpliga pansarfartygmåtte
kunna föreläggas nästkommande års riksdag.
Chefen för sjöförsvarsdepartementet uttalade den 20 augusti 1909
vid föredragning inför Kungl. Maj:t af förenämnda skrifvelse till statsråds- *miss den
protokollet, bland annat, följande: 20/8 19°9.
»Af hvad jag sålunda anfört torde framgå, hurusom frågan om nyanskaffning
af pansarfartyg under de senare åren, eller alltsedan medel
till pansarbåten Oscar 11 af 1903 års riksdag beviljades, blifvit undanskjuten,
därtill anledningen allt sedan år 1906 varit, att frågan om lämpligaste
typer för våra pansarfartyg icke varit slutbehandlad af de kommittéer
eller myndigheter, som däröfver haft att afgifva förslag eller
yttrande.»
»Det lärer icke kunna förnekas, att detta långa uppehåll uti byggandet
af pansarfartyg för vår flotta kan komma att medföra betydande svårigheter
för pansarfartygsmaterielens vidmakthållande, då föråldrad materiel
måste utrangeras och pansarfartygs byggande kräfver lång tid. Det kan
till och med befaras, att ytterligare uppskof med nyanskaffning af pansarfartyg
skulle synnerligen menligt inverka på möjligheten att hålla våra
stridskrafter till sjöss på en sådan ståndpunkt, att de förmå fylla sin uppgift
vid landets försvar. Jag anser därför, att de uttalanden i denna
fråga, som blifvit gjorda af marinförvaltningen, chefen för marinstaben
och inspektören af flottans öfningar till sjöss i deras förevarande skrifvelse
af den 1() juni 1909, äro af beskaffenhet att tilldraga sig synnerlig uppmärksamhet.
»
62
På chefens för sjöförsvarsdepartementet underdåniga framställning
fann Kungl. Maj:t godt förordna, att berörda skrifvelse skulle öfverlämnas
till kommittén för att vara tillgänglig under tiden för kommitténs
arbeten; och öfVerlämnades nämnda skrifvelse den 20 augusti 1909 till
kommittén.
Chefens för Uti skrifvelse den 19 november 1909 har chefen för sjöförsvars
dep-tshlf-
departementet sedermera dels meddelat kommittén, att marinförvaltningen
VelSei90ö 19,1 i s^r^''vc^se den SO september samma år bland annat hemställt, att
vid 1910 års riksdag anslag måtte äskas för byggande af en pansarbåt i
hufvudsak enligt den typ, som föreslagits af de under år 1906 utsedda
sakkunniga, dels — under anförande att det vid pröfning af berörda framställning
vore af vikt att erhålla kännedom om, huruvida inom den närmaste
framtiden vore att från kommittén emotse yttrande i anledning af
den skrifvelse, hvarmed till kommittén öfverlämnats marinförvaltningens,
chefens för marinstaben och inspektörens af flottans öfningar till sjöss
underdåniga framställning af den 10 juni angående vikten af fortsättande af
nybyggnader af pansarfartyg — anhållit om upplysning i berörda afseende.
Kommitténs
skrifvelse
den "In
1909.
Chefens för sjöförsvarsdepartementet i skrifvelse den 19 november
1909 gjorda förfrågan besvarades af kommittén genom skrifvelse den 27
samma månad, däri kommittén uttalade såsom sin åsikt, att den s. k. Ftypen
vore att föredraga framför öfriga af kommittén granskade förslag
till pansarfartyg för svenska flottan.
Kommitténs Af den redogörelse, som i det föregående blifvit lämnad, framgår,
Uttalande. c}ieferna fr,r generalstaben och flottans stab i den samfällda försvarsplanen
påvisat, hurusom behofvet af en väsentlig tillökning i flottans flytande
materiel framträdt såsom en oafvislig nödvändighet, om vi skola
kunna motväga den sjömilitära kraftförlust, som unionsupplösningen medfört.
Härjämte hafva stabscheferna framhållit, att vår flotta ännu icke
blifvit uppbringad till den styrka, som enligt senaste decenniers kommittébetänkanden
redan före unionsupplösningen ansetts vara för densamma
erforderlig, hvarigenom än ytterligare ökades nödvändigheten af att under
deri af stabscheferna till sex år begränsade perioden gifva flottan en betydligt
kraftigare tillväxt, än den, som kommit densamma till del under de senaste
åren, särskildt hvad beträffade den fartygstyp, som borde utgöra kärnan
i vårt sjöförsvar — l:a kl. pansarbåtarna — samt de fartyg, hvilkas hufvudvapen
utgjordes af torpeden. Under framhållande af önskvärdheten af dels
en normal utveckling af materielen med anlitande af landets egna indu
-
63
strickla resurser, dels eu fullgod utbildning af den erforderliga nya personalen
hafva stabscheferna emellertid ansett, att flottans tillväxt under
sexårsperioden 1908—1913 borde begränsas till viss angifven fartygsmateriel,
men att en dylik begränsning i fråga om l:a kl. pansarbåtar och
vissa andra fartygsslag ansågs kunna ske endast under den förutsättningen,
att de fartyg af dessa slag, som nybyggdes, blefve af väsentligt starkare
typer än de senast antagna.
Genom den för perioden 1908—1913 angifna utvecklingen komine
flottan likväl icke att uppbringas till sådan styrka, att den på ett fullt
tillfredsställande sätt kunde motsvara de kraf, som betingades af vårt nya
krigspolitiska läge. För att detta skulle kunna anses vara fallet, borde
tillökningen, enligt hvad stabscheferna angifvit, varit vida större.
Sedan stabscheferna år 1906 framlade sitt förslag till flottans stärkande,
hafva därpå följande års riksdagar beviljat medel dels till anskaffning
af en del af de fartyg, Indika uti nämnda förslag äro upptagna såsom
erforderliga, dels till ändring af 3:e kl. pansarbåtar och kanonbåtar.
Af den fartygsmateriel, hvilken enligt stabschefernas förslag intill
slutet af år 1913 borde anskaffas, skulle därigenom återstå att anskaffa:
2 st. l:a kl. pansarbåtar af starkare typ,
2 st. torpedkryssare » » »
4 st. jagare,
1 st. l:a kl. torpedbåt, samt
undervattensbåtar.
Därest flottan skulle uppbringas till den styrka, som af stabscheferna
angifvits såsom erforderlig på grund af vårt nya krigspolitiska läge, skulle
däremot nu återstå att anskaffa omkring
1 division (4 st.) l:a kl. pansarbåtar af starkare typ,
zii » (3 st.) 3:e kl. » » » »
1 » (4 st.) torpedkryssare » » »
4 divisioner (16 st.) jagare,
3V4 » (13 st.) torpedbåtar, samt
undervattensbåtar.
Vikten för vårt lands försvar af en stark flotta har under senare år Allmänna
allt tydligare framträdt; den samfällda försvarsplanen, utvecklingen inom synpunkter.
nästan alla främmande mariner och erfarenheterna från det senaste kriget
i Ostasien tala i detta afseende ett kraftigt språk. Då det i vissa krigsfall
blifver flottan, som i första hand får upptaga kampen med eu fiende,
är det sålunda af största betydelse, att det stridsvärde, som flottan under
senare år innehaft, icke sänkes, utan fastmera, i den man landets ekono
-
64
miska resurser det tillåta, förökas och stärkes. Ju längre flottan kan afvärja
ett anfall på våra kuster, dess längre tid erhåller hären för att bereda
sig att upptaga striden.
Ett planmässigt vidmakthållande och stärkande af flottan skulle förvisso
underlättas genom ett för flottans kärna — pansarfartygen — afsedt
fast årligt nvbvggnadsanslag. Dessa fartyg kräfva nämligen dels lång
byggnadstid, hvarigenom flottans stridsvärde komme att betydligt nedgå,
därest pansarfartygsbyggandet under flera år i följd upphörde, drls storakostnader,
Indika lämpligen borde på ett jämnt sätt fördelas. Genom ett
fast nybyggnadsanslag för pansarfartyg kunde byggnadsarbetena inriktas
på ett för såväl staten som industrien så vidt möjligt ekonomiskt sätt och
en yrkesskicklig arbetarstam fostras och vidmakthållas; därigenom skulle
antagligen möjliggöras, att alla byggnadsmaterialier kunde tillverkas inom
landet. Då de smärre fartygen kräfva endast jämförelsevis kort byggnadstid,
kunde verkan af ett af ekonomiska förhållanden framkalladt uppehåll uti
byggandet af dylika fartyg utan större olägenhet för planmässigheten vid ett
senare tillfälle genom ökad byggnad förtagas.
Utvecklingen måste gifvetvis rättas efter landets ekonomiska förhållanden
och planmässigheten så till vida vara tänjbar, att fartygens antal
och tjänstetid inom vissa gränser kunna jämkas. Då tjänstetiden för
olika fartygsslag likväl måste röna inflytande af de nya uppslag och nya
utvecklingslinjer för stridsmedlen, hvilka alltjämt framkomma, lärer någon
fullt exakt tjänstetid för flottans fartyg icke kunna i förväg bestämmas.
Inom flera utländska mariner har dock vid uppgörandet åt fartygsbyggnadsplaner
beräknats viss tjänstetid för olika fartygsslag, t. ex. för slagskepp
och kryssare 20 år, för torpedbåtar 12 år o. s. v.
Enligt den af chefen för flottans stab angifna beräkningsgrunden för
de olika fartygsslagens tjänsteålder i kustflottan (l:a linjen) och i lokalstyrkorna
(2:a linjen) skulle af den fartygsmateriel, som förefanns år 1906,
vid 1920 års ingång till lokalstyrkorna vara öfverförda sex l:a kl. pansarbåtar,
fem torpedkryssare, en jagare och nio l:a kl. torpedbåtar. Från
lokalstyrkorna åter skulle vid samma tid en af de nämnda l:a kl. pansarbåtarna
vara affärd och dessutom tolf 2:a kl. torpedbåtar vara öfverförda
till vedettbåtar. Vid slutet af år 1921 skulle ännu en l:a kl. pansarbåt öfverföras
från kustflottan till lokalstyrkorna. För att l:a linjen icke skulle
försvagas, borde sålunda t. o. m. år 1919 medel beredas, så att nyanskaffning
af fartyg kunde äga rum på sätt här nedan angifves; och skulle kostnaderna
för denna nyanskaffning, därest senast använda typer komme till
användning, uppgå till omkring
65
för 673 st. l:a kl. pansarbåtar (typ Oscar II)...... 44,878,000 kr.
» 5 st. torpedkryssare.............. 4,555,000 »
» 1 st. jagare.................. 1,286,000 »
» 9 st. l:a kl. torpedbåtar....... 3,915,000 »
Summa 54,634,000 kr.
eller i medeltal per år 6,829,250 kronor.
Sjö flående pansarfartyg. Vår nuvarande sjögående pansarflotta, bestående
af tolf l:a kl. pansarbåtar och en pansarkryssare, har skapats med
medel, hvilka af riksdagen under åren 1883—1905 anvisats, sålunda under
en tidrymd af 23 år. Nödvändigheten af att landet för sitt försvar fortfarande
underhåller och, i den mån medel härför kunna afses, förstärker
denna pansarflotta, framgår icke allenast af den af cheferna för generalstaben
och flottans stab gemensamt utarbetade försvarsplanen utan
äfven af öfriga till kommittén öfverlämnade handlingar rörande sjöförsvaret.
Sedan 1905 års riksdag anvisade den sista återstoden af de för pansarbåten
Oscar II af 1903 års riksdag beviljade medlen, hafva anslag för nybyggnad
af sjögående pansarfartyg — till en början i afvaktan på afgörande
om lämplig typ och därefter på grund af landets ekonomiska förhållanden
— af Kungl. Maj:t icke hos riksdagen blifvit äskade. Genom det
långa uppehåll uti pansarfartygsbyggandet, som sålunda inträdt, kommer
en planmässig ersättning af den föråldrade materielen att i viss mån försvåras.
Äfven om tjänstetiden för de nuvarande pansarfartygen utsträckes
icke obetydligt öfver den af chefen för flottans stab beräknade, torde man
nämligen med stöd af erfarenheter från såväl egen flotta som från främmande
mariner vara nödsakad beräkna, att den nuvarande sjögående pansarflottan
i l:a linjen borde icke senare än i början af 1930-talet vara i sin
helhet ersatt.
Därest den nuvarande sjögående pansarfartygsmaterielen (pansarbåtar
och pansarkryssare) skulle ersättas fartyg för fartyg med l:a kl. pansarbåtar
af den senast antagna typen — Oscar II —, skulle detta medföra
en sammanlagd anskaffningskostnad af omkring 92 miljoner kronor. För
denna summa skulle kunna byggas 2 divisioner eller 8 pansarfartyg af
samma kostnad, som den för pansarfartyg af typen F beräknade.
Den årliga kostnaden för underhåll och stambemanning, däri inbegripna
kostnaderna för aflöning, beklädnad, naturaunderhåll och öfningar, kan
beräknas uppgå för vår nuvarande sjögående pansarflotta till omkring 4*5
miljoner kronor.1) Därest denna pansarflotta i den mån den blefve föråldrad,
J) Se bilaga 1.
9—102014.
Särskilda
synpunkter.
66
fartyg för fartyg ersattes med l:a kl. pansarbåtar af Oscar II:s typ, skulle,
sedan ersättningen blifvit fullbordad de årliga kostnaderna uppgå till omkring
5 miljoner kronor. Ersattes den nuvarande sjögående pansarflottan, i
mån den föråldras, med 8 pansarfartyg af typen F, skulle de årliga kostnaderna
för landets sjögående pansarflotta, sedan ersättningen blifvit fullbordad,
komma att uppgå till omkring 3''9 miljoner kronor.
Under förutsättning att under åren 1912—1919 nybyggnad af pansarbåtar
af Oscar lits typ skulle ske för att — fartyg för fartyg — ersätta
de pansarbåtar, hvilka efter chefens för flottans stab beräkningsgrund borde
intill år 1920 öfverflyttas till lokalstyrkorna, komme härför, såsom af beräkningen
å föregående sida framgår, att kräfvas ett belopp af omkring
44‘9 miljoner kronor.
Den af stabscheferna föreslagna anskaffningen af 2 st. l:a kl. pansarbåtar
af väsentligt starkare typ än den senast antagna t. o. m. år 1913
låter sig tydligen icke till dess genomföras. Därest under den närmaste
tiden krafvet på en fortgående nybyggnad af öfriga fartygsslag skall
kunna tillgodoses, är det icke heller antagligt, att den af stabscheferna omnämnda
divisionen kan i sin helhet färdigbyggas t. o. m. år 1919. Af
kommitténs utredning i fråga om landets ekonomiska bärkraft framgår dock,
att åtminstone 3 af divisionens 4 fartyg skulle, därest de byggas för en
kostnad, som icke öfverstiger den för fartyg af F-typen beräknade, kunna
under åren 1912—1919 anskaffas för sådana medel, som kunna afses för
sjöförsvaret. Anskaffningskostnaden för 3 dylika fartyg uppgår till omkring
34''8 miljoner kronor, hvilket belopp sålunda med omkring 10 miljoner
kronor understiger den nyssnämnda kostnadssumman af 44''9 miljoner
kronor.
Då en pansarbåt öfverflyttas till lokalstyrkorna eller utrangeras,
komma de årliga kostnaderna för densamma samtidigt att väsentligt nedgå
eller upphöra; sålunda minskas, såsom framgår af bilaga 1, dessa kostnader
vid öfverflyttning till lokalstyrkorna af en l:a kl. pansarbåt med omkring
80,000 kronor, och kunna kostnaderna, enligt chefens för marinstaben utredning,
bilaga 3, än mera nedbringas för de äldsta pansarbåtarna i 2:a
linjen, i den mån nya pansarfartyg tillföras flottan. För hvarje l:a kl. pansarbåt,
som utrangeras från 2:a linjen, minskas de årliga ordinarie kostnaderna
för sjöförsvaret med omkring 240,000 kronor. Budgeten kommer sålunda
vid nyanskaffning af pansarfartyg att kräfva en förändring, som bestämmes
af skillnaden mellan de årliga kostnaderna för det nybyggda pansarfartyget
och de kostnadsförändringar, som betingas af äldre pansarfartygs
samtidiga öfverförande till 2:a linjen eller utrangering.
67
Det kan ifrågasattas, huruvida de årliga kostnaderna icke borde, i
den män nya pansarfartyg anskaffas, ytterligare nedbringas genom att antalet
l:a kl. pansarbåtar, beräknade att tjänstgöra uti 2:a linjen, minskas. Dessa
fartyg synas nämligen för sådan användning, som tillkommer 2:a linjens
fartyg, vara jämförelsevis dyrbara i fråga om underhåll och bemanning.
Under förutsättning åter, att de äldsta pansarbåterna från 2:a linjen öfverflyttades
till exercisfartyg och afsåges såväl för öfning af ersättningspersonalen
vid mobilisering och i krigstid, som ock för skolor m. m. i fredstid,
kunde stambemanningen och därmed kostnaderna väsentligen nedbringas
och fartygen likväl vara att påräkna såsom reserv i händelse af
behof.
Då kommittén finner den af cheferna för generalstaben och flottans
stab omnämnda anskaffningen af en ny division l:a kl. pansarbåtar af väsentligt
starkare typ än den senast antagna vara nödvändig redan såsom ersättning
för de l:a kl. pansarbåtar, hvilka under den närmaste tiden borde
öfverföras till 2:a linjen, får kommittén såsom sin åsikt uttala, att en
dylik division bestående af 4 pansarfartyg bör nybyggas, men att, därest
dessa fartyg kräfva ungefär samma ^byggnadskostnad som F-typen, anskaffningen
t. o. in. år 1919 af ekonomiska skäl torde böra begränsas till
3 fartyg. Anskaffningskostnaden beräknas för en dylik division i dess
helhet uppgå till omkring 46''5 miljoner kronor och för 3 fartyg till omkring
34''8 miljoner kronor.
3:e kl. pansarbåtar. Då flottans behof af 3:e kl. pansarbåtar genom
den ändring af tre äldre dylika båtar, hvarom riksdagen fattat beslut,
blifvit med hänsyn till antalet bättre tillgodosedt, än hvad af stabscheferna
föreslagits för år 1913, anser kommittén, att nybyggnad af 3:e kl. pansarbåtar
icke bör under åren 1912—1919 förekomma.
Torpedkryssare. Flottans nuvarande fem torpedkryssare hafva färdigbyggts
under åren 1897—1900. Ehuru stabscheferna för spaningstjänstens
utförande föreslagit anskaffning af dylika fartyg af väsentligt starkare typ
än den senast antagna, har kommittén likväl funnit, att medel för byggandet
af sådana fartyg icke äro att under den närmaste tiden påräkna,
därest anskaffning af öfriga fartyg i enlighet med kommitténs uttalande
kommer att äga rum.
Jagare. För anskaffning af jagare hafva medel alltsedan år 1901
årligen af riksdagen anvisats, hvarigenom flottan vid utgången af år 1911
kommer att äga 8 dylika fartyg. För underhållet och den planmässiga
utvecklingen af detta fartygsslag är det önskvärd!, att nybyggnad af jagare
alltjämt fortgår, ungefärligen med V2 båt om året, hvarigenom under
68
perioden 1912—1919 en division om 4 fartyg skulle komma att färdigställas.
Härigenom skulle dock antalet jagare först vid slutet af år 1919
komma att uppbringas till 12 eller samma antal, som stabscheferna beräknat
erforderligt vid slutet af år 1913.
Anskaffningskostnaden för en division jagare är beräknad till omkring
5''i milj. kronor.
Torped- och undervattensbåtar in. in. I afvaktan på lösningen af
frågan om lämplig pansarfartygstyp har torpedvapnet under senare år
blifvit så väl tillgodosedt, att de beviljade medlen varit i det närmaste
tillräckliga för anskaffning af det antal torpedbåtar m. m., som stabscheferna
föreslagit till anskaffning t. o. in. år 1913. Kommittén anser,
1 likhet med stabscheferna, att torpedvapnet allt fortfarande bör underhållas
och stärkas; men finner det — med hänsyn till den snabba utvecklingen
inom denna gren af sjökrigsmaterielen — icke vara tillrådligt
att för flera år framåt binda anskaffningen af dylika fartyg enligt nu
bestämda proportioner emellan de båda fartygsslagen eller klasserna inom
dem.
Kommittén håller emellertid före, att af de medel, som under
åren 1912—1919 enligt kommitténs mening kunna afses för nybyggnad
af krigsfartygsmateriel, omkring 8 miljoner kronor kunna användas för denna
gren af sjöförsvaret, och att för dessa medel anskaffning af till exempel
2 divisioner l:a kl. torpedbåtar äfvensom af undervattensbåtar med depåfartyg
kan äga rum.
Jämförelse mellan kostnader för anskaffning af krigsfartygsmateriel.
Under 10-års perioden 1901—1910 beviljade riksdagen för nyanskaffning
af krigsfartygsmateriel ett belopp af 56,563,617 kronor eller i
medeltal per år 5,656,362 kronor. Läggas härtill de belopp, hvilka af
riksdagen under samma period beviljats till ändring af äldre fartyg och
nybyggnad af öfningsfartyg eller tillsammans 4,688,291 kronor, blifver den
sammanlagda summan för anskaffning och ändring af fartygsmateriel under
10-års perioden 61,251,908 kronor eller i medeltal per år 6,125,191 kronor.
Därest flottan, i den mån den föråldras, ersattes med fartyg af
senast använda typer, skulle, såsom under kommitténs här ofvan framställda
allmänna synpunkter angifvits, under 8-års perioden 1912—1919
för nyanskaffning af krigsfartygsmateriel kräfvas ett belopp af 54,634,000
kronor eller i medeltal per år 6,829,250 kronor.
Därest åter anskaffning af nya fartyg sker i enlighet med hvad
under kommitténs särskilda synpunkter angifvits, skulle under perioden
1912—1919 för nyanskaffning af krigsfartygsmateriel kräfvas för
69
3 st. l:a kl. pansarbåtar af ny starkare typ..... 34,845,000 kronor
4 st. jagare................... 5,144,000
torped- och undervattensbåtar m. in...... . . . 8,080,000 »
Summa 48,069,000 kronor.
Lägges härtill dels den summa af 750,000 kronor, som återstår att anvisa
å ''det anslag för anskaffning af fartygsmateriel i öfrigt, som af 1909 års
riksdag beviljats, dels ett till 981^000 kronor afrundadt belopp, hvilket
eventuellt kan komma att kräfvas för anskaffning af verkstad sfartyg, öfningsfartyg
för skeppsgossar in. m., kommer det belopp, som under perioden
1912—1919 skulle erfordras för nyanskaffning af krigsfartygs materiel,
att uppgå till 49,800,000 kronor eller i medeltal per år 6,225,000
kronor.
Flottans storlek under aren 1912—1919. Därest anskaffning af ny
krigsfartygsmateriel under åren 1912—1919 sker i enlighet med hvad
kommittén här ofvan angifvit, bör flottan vid slutet af de olika åren under
perioden 1911—1919, med användande af chefens för flottans stab grunder
för beräkning af tjänstetiden för l:a kl. pansarbåtar, förfoga öfver det
antal örlogsfartyg, som framgår af bilaga 2 och som vid slutet af år 1919
utgör:
3 st. l:a kl. pansarbåtar af ny starkare typ,
8 st. » » nu befintliga, i l:a linjen,1
3 st. l:a kl. pansarbåtar nu befintliga, i 2:a linjen,
1 st. pansarkryssare,
3 st. 2:a kl. pansarbåtar,
7 st. 3:e » »
5 st. torpedkryssare,
4 st. kanonbåtar,
12 st. jagare,
37 st. l:a kl. torpedbåtar,
14 st. 2:a » »
undervattensbåtar,
15 st. vedettbåtar,
2 st. minfartyg,
1 st. ballongfartyg,
2 st. gnistfartyg,
2 st. depåfartyg för undervattensbåtar,
1 Af dessa äro 2 i tur att öfverflyttas till 2:a linjen vid 1920 års ingång; det torde
dock kunna befinnas erforderligt att behålla dessa båda fartyg i l:a linjen, åtminstone intill
dess 4 l:a kl. pansarbåtar af starkare typ blifvit anskaffade.
70
1 st. (event. 2 st.) verkstadsfartyg,
1 st. lasarettfartyg.
Då kommittén anser, att det stridsvärde, som flottan under senare
år innehaft, icke bör sänkas, utan fastmera, i den mån landets ekonomiska
resurser det tillåta, förökas och stärkas, får kommittén med stöd af hvad
här ofvan beträffande flottans storlek blifvit anfördt såsom sin åsikt uttala,
att såsom ersättning för de l:a kl. pansarbåtar,
hvilka under den närmaste tiden komma att öfverflyttas
till 2:a linjen, en division bestående af 4 pansarbåtar
af väsentligt starkare typ än den senast antagna bör nybyggas,
men att, därest dessa fartyg betinga ungefärligen
samma kostnad, som den för F-typen beräknade,
anskaffningen till och med år 1919 af ekonomiska skäl
torde böra begränsas till 3 af divisionens 4 fartyg;
att nybyggnad under åren 1912—1919 af 3:e kl.
pansarbåtar icke synes vara erforderlig;
att medel för nybyggnad af torpedkryssare (spanare)
icke torde vara att under den närmaste framtiden
påräkna, därest anskaffning af öfriga fartyg i enlighet
med kommitténs uttalande kommer att äga rum;
att nybyggnad af jagare bör under åren 1912—
1919 kunna fortgå med ungefärligen V2 båt om året;
att torpedvapnet genom nybyggnad af torped- och
undervattensbåtar m. m. bör underhållas och stärkas,
för hvilket ändamål under åren 1912—1919 bör kunna
afses omkring 8 miljoner kronor; samt
att under åren 1912—1919 bör för nybyggnad af
krigsfartygsmateriel kunna afses ett belopp af omkring
50 miljoner kronor eller i medeltal per år omkring
6''2 miljoner kronor.
71
B. Flottans personal.
I. Personalbehofvet.
a. Grunder för personalberäkningen.
Cheferna för generalstaben och flottans stab framhålla, att förutom Cteferms^
den öknin0- af flottans personal, som betingas af den af dem föreslagna gtalen och
nybyggnaden af fartyg, blifver jämväl en ökning afhissa personalgrupper^».^
erforderlig till följd af minvapnets föreslagna utveckling, åt tillkomsten åt i8/l0 1906,
särskilda anordningar för bevakning af sjöstyrkor m. in. samt för tjänstens
bestridande å de föreslagna nya förläggningsorterna för flottans fartyg.
Chefen för flottans stab gör i fråga om de grunder, enligt hvilka
tans personalbehof borde beräknas, följande uttalande: förslag den.
»För att sätta flottan i stånd att med kraft möta ett oförmodadt an- “A» infall
mot vår kust, borde rätteligen den fordran uppställas, att samtliga
stridsfartyg ständigt funnes i tjänstgöring, redo att utan dröjsmål upptaga
strid. Härigenom skulle å ena sidan fienden förhindras att genast vid
fientligheternas öppnande med obetydlig kraftansträngning förskaffa sig
afsevärda militära framgångar och å andra sidan vår egen flotta beredas
de fördelar, som tillgripandet af en rask offensiv vid krigsutbrottet oftast
medför. Emedan vidare utfärdandet af order om allmän mobilisering lätt
kan vålla en oläglig skärpning af en uppkommen politisk konflikt, blifver
det vid dylikt tillfälle synnerligen önskvärd!, att flottan beträffande såväl
personal som materiel befinner sig i en sådan beredskap, att mobiliseringsordern
kan utan olägenhet uppskjutas, till dess verklig krigsfara föreligger.»
»En hög grad af krigsberedskap hos flottan är sålunda af den största
vikt ej blott ur rent militär synpunkt utan äfven såsom en garanti för freden.»
»Den betydande kostnad, som vidmakthållandet afen fullständig och hela
flottan omfattande krigsberedskap skulle komma att medföra, tvingar dock att
så långt sig lämpligen göra låter nedbringa de kraf, som ur militär och politisk
synpunkt framstå såsom önskvärda,och torde härvid följande minimifordringar
med afseende å personaltillgången i fredstid böra uppställas, nämligen:
a) stampersonalen bör hållas vid sådan styrka, att det antal officerare,
civilmilitära tjänstemän, underbefäl och yrkesutbildadt manskap, som
vid mobilisering erfordras, ständigt finnes i tjänstgöring; samt
72
b) af värnpliktiga bör alltid ett så stort antal för tjänst ombord afsedda
finnas i tjänstgöring, att följande bemanningsbehof af dylik personal
när som helst må kunna fyllas, nämligen:
för samtliga jagare och torpedbåtar: hela behofvet,
» kustflottans öfriga stridsfartyg: 3A af behofvet, samt
» lokalstyrkornas öfriga stridsfartyg: halfva behofvet.*
Detalj beräkningar beträffande personalbehofvet vid mobilisering af
flottan åren 1908 och 1913 äro bilagda chefens för flottans stab skrifvelse
den 18 oktober 1906.
statsverks- . Uti 1907 års statsverksproposition framlade dåvarande chefen för sjöproposition.
försvarsdepartementet för riksdagen en i hufvudsak på ofvannämnda grunder
verkställd beräkning öfver behofvet af personal för flottans mobilisering
med den materiel, som beräknades vara tillgänglig år 1908.
Skrifvelse8 ■ • För att tingodose det enligt grunderna i 1907 års statsverkspropodens%ol9lo.
sition beräknade behofvet af personal från flottan för mobilisering af den
vid slutet af år 1911 förefintliga fartygsmaterielen, för kustartilleriet samt
för tjänsten uti öfverstyrelsen och på stationerna in. in. angafs uti 1910
ars statsverksproposition en icke oväsentlig ökning af de nuvarande staterna
för flottans personal vara erforderlig. Då emellertid af kommittén
verkställda beräkningar visade, att kostnaderna för uppsättandet af den såsom
erforderlig angifva nya personalen skulle komma att uppgå till afsevärda
belopp, hemställde kommittén, som ansåg att ökningen af kostnaderna
för försvaret borde under den närmaste framtiden så vidt möjligt begränsas,
i underdånig skrifvelse den 20 oktober 1910 om utredning, huruvida behofvet
af stampersonal från flottan för mobilisering af den vid slutet afår
1911 förefintliga materielen m. in. kunde tillgodoses med de för flottans
personal för sagda år fastställda staterna eller i hvad män en ökning af
dessa stater vore oundgängligen nödvändig.
Kommittén framhöll därvid, att då 1907 års beräkningar öfver
flottans behof af stampersonal uppgjordes, tjänstgöringstiden för flottans
värnpliktiga ännu icke hade utsträckts till dess nuvarande längd af 300 dagar;
erfarenhet i fråga om, till hvilken utsträckning de värnpliktiga skulle
med den bättre utbildning, som af den förlängda öfningstiden borde blifva
följden, kunna ingå i fartygsbesättningarna, saknades sålunda vid tiden fölberäkningarnas
uppgörande. Sedan dess hade emellertid den längre öfningstiden
under två år tillämpats vid flottan, och erfarenhet borde sålunda
nu hafva vunnits, huruvida någon del af den enligt nyssnämnda beräkningsgrunder
upptagna stampersonalen kunde ersättas af värnpliktiga.
73
Därjämte ifrågasatte kommittén, huruvida bemanningen för 2:a stridslinjen
tillhörande äldre fartyg kunde till någon större del än för närvarande
utgöras af reservpersonal och värnpliktiga, framför allt då den uppgift,
som dessa fartyg nu hade sig förelagda vid försvaret, sannolikt koinme att
minskas, i den mån nya fartyg byggdes och 2:a stridslinjen förstärktes med
från l:a linjen öfverflyttade fartyg.
Med anledning af kommitténs skrifvelse den 20 oktober 1910che^ssa^
har till kommittén öfverlämnats en af chefen för marinstaben verkställd matredning*
utredning rörande behofvet af personal för mobilisering af den materiel denmiiol9io.
af flottan, som beräknas förefinnas vid slutet af år 1911; denna utredning
är bilagd betänkandet såsom bilaga 3.
Chefen för marinstaben framhåller i denna utredning, att behofvet
af stampersonal för flottans mobilisering för närvarande, utom i fråga om
några smärre detaljer, vore beräknadt enligt de grunder, som för riksdagen
framlades i 1907 års statsverksproposition.
Det på dessa grunder beräknade mobiliseringsbehofvet af stampersonal
för år 1911 hade i 1910 års statsverksproposition angifvits till 371 officerare,
705 underofficerare och 4,388 man af sjömanskåren, under det att af riksdagen
för samma år godkända stater upptoge 290 officerare, 657 underofficerare
och en sjömanskår om 4,000 man. Det beräknade behofvet af
stam personal för den vid slutet af år 1911 förefintliga materielen komme
sålunda icke att kunna fullt tillgodoses, dels på grund af att staterna icke erhållit
härför erforderlig storlek, dels ock emedan vakanser förekomme inom
sjömanskåren, hvilket närmare framginge af en utredningen bifogad tabell 1.
Därest staterna skulle uppbringas till den storlek, som kräfdes för att
fylla mobiliseringsbehofvet af stampersonal, beräknadt enligt nu gällande grunder,
komme detta att medföra en afsevärd ökning af de årliga kostnaderna för
flottans personal. För så vidt det af kostnadshänsyn vore nödvändigt att begränsa
den beräknade ökningen af flottans stater, blefve det tydligen erforderligt
att verkställa en mindre ändring af grunderna för beräkningen af stambemanningen
å vissa flottans fartyg in. in. 1 detta syfte hade inom marinstaben
redan före den nådiga remissen utredningar blifvit verkställda, af hvilka framginge,
att eu minskning af de särskilda fartygsbesättningarnas numerär väl
icke i regel vore tillrådlig, men att en omläggning mellan antalet stampersonal
å ena sidan samt reservpersonal och värnpliktiga å den andra i vissa
fall torde kunna ske, utan att flottans krigsberedskap i afsevärd grad nedsattes
eller materielens ändamålsenliga betjänande äfventyrades.
Kommittén hade i sin skrifvelse ifrågasatt, att flottans värnpliktiga
personal, för hvilken tjänstgöringstiden numera vore afsevärdt
10—102014.
74
längre än vid tiden för de gällande beräkningsgrundernas uppgörande,
skulle genom den bättre utbildning, som under den längre tjänstgöringstiden
borde medhinnas, kunna ersätta en del af stampersonalen å vissa
fartyg. Den till 300 dagar förlängda tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga
hade innevarande höst tillämpats på endast 2 årsklasser. Att döma
af erfarenheten från dessa år syntes emellertid de å sjömanshus inskrifna värnpliktiga
därunder hafva hunnit förvärfva sådan utbildning, att de borde kunna
ingå i stället för en mindre del af den hittills beräknade stampersonalen, hufvudsakligen
å en del äldre fartyg i 2:a stridslinjen, å handelsfartyg afsedda
för krigsbruk, vid sjöpositioner, för tjänsten å stationerna in. in. En dylik
åtgärd skulle gifvetvis underlättas, därest tjänstgöringstiden för flottans
värnpliktiga utsträcktes till minst 365 dagar, hvarigenom en bättre och mera
bestående yrkesfärdighet kunde bibringas denna personal samtidigt som flottans
krigsberedskap blefve bättre tillgodosedd, än hvad som för närvarande vore
fallet med endast 300 dagars tjänstgöring. För att likväl flottans behof af den
bäst yrkesutbildade manskapspersonalen skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt tillgodoses, blefve en omläggning mellan tjänstegraderna inom sjömanskåren
erforderlig, i öfverensstämmelse med hvad nedan under »e. Manskap» angifves.
Hvad anginge användandet af reservpersonal å fartygen till större
utsträckning än gällande grunder för personalberäkningarna förutsatte, anfördes,
att då staterna icke uppginge till det beräknade behofvet, fartygen
icke heller kunde erhålla den befäls- och underbefälspersonal af stammen,
som grunderna angåfve. Det syntes därför vara oundgängligen nödvändigt,
att stambefälets numerär ökades, äfven om det kunde tillrådas att, därest
så af kostnadsskäl befunnes nödvändigt, nu gällande beräkningsgrunder så
till vida modifierades, att reservbefäl till något större utsträckning än hittills
komme att ingå i stället för stamofficerare å vissa stridsfartyg. Härför
kräfdes likväl en omläggning af reservbefälets utbildning, hvilken redan förut
vore af chefen för marinstaben framhållen såsom önskvärd, men hvarom
dock nämnde chef i detta sammanhang icke ansåge sig böra framlägga förslag,
så mycket mera som de ökade utgifter för statsverket, som däraf
kunde föranledas, sannolikt blefve högst obetydliga.
Detalj beräkningar vore inom marinstaben utarbetade för bemannings -behofvet med de ofvan angifna inskränkningarna i stambemanningen; och
bifogades uti utredningen såsom tabell 2 och 3 sammandrag af personalbehofvet
för flottans mobilisering vid slutet af år 1911, beräknadt dels efter nu
gällande grunder och dels med tillämpande af de ifrågasatta inskränkningarna.
De besättningslistor, enligt hvilka fartygen skulle efter vidtagna inskränkningar
i beräkningsgrunderna bemannas, vore visserligen, hvad stam
personalen beträffade, starkare än de besättningslistor, som fartygen i verk
75
ligheten nu kunde erhålla; men å andra sidan vore de, hufvudsakligen för
sådana fartyg, som icke tillhörde l:a stridslinjen, mindre starka an förut
beräknade besättningslistor, särskildt därigenom, att en del af den reservtillgång
af stampersonal, som i 1907 års beräkningar förefunnes å dessa fartyg,
icke numera vore att påräkna. Vidare skulle enligt de nya beräkningsgrunderna
den för bemanning af den nuvarande materielen erforderliga sjömanskåren
komma att nedgå under den styrka, som nu gällande stat upptoge.
En minskning af den nuvarande numerären kunde dock af praktiska skäl
icke tillrådas, då därigenom skulle ytterligare ökas svårigheterna icke blott
att fylla de nuvarande vakanserna i de högre lönegraderna inom sjömanskåren
utan äfven att verkställa den omläggning mellan sjömanskårens lönegrader,
som vore erforderlig. Då dessutom de nya beräkningsgrunderna icke
förutsatte någon större årskontingent värnpliktiga för flottan än den nuvarande,
skulle genom en reduktion af den i tjänst varande stampersonalens
styrka såväl flottans krigsberedskap som fredsöfningarna blifva lidande. Stabschefen
ansåge sig därför kunna tillråda de ifrågasatta åtgärderna endast för
så vidt de af ekonomiska skäl vore nödvändiga och blott under den förutsättningen,
att reduktion af stambemanningen å vissa af de nu förefintliga
fartygen verkställdes först samtidigt med att personal kräfdes för nytillkommen
fartygsmateriel, hvarigenom sjömanskårens styrka icke komme att
understiga den nu i stat bestämda.
Utöfver ofvan nämnda åtgärder borde det vara möjligt att, i den mån
nya pansarfartyg tillfördes flottan, verkställa äfven någon minskning af stambemanningen
å de äldsta i 2:a linjen då kvarstående l:a kl. pansarbåtarna.
Beträffande personalbehofvet inom de olika kårerna och staterna lämnade
stabschefen en närmare redogörelse, här nedan upptagen under de
särskilda personalgrupperna.
Det är tydligt, att en hög grad af krigsberedskap hos flottan är af Kommitténs
största vikt icke blott ur militär synpunkt utan äfven såsom en garanti u a an
för freden. Det är äfven uppenbart, att besättningen till ett nutida krigsfartyg
med dess mångfald af olika anfalls- och försvarsmedel icke kan
först vid krigstillfälle sammanföras, åtminstone hvad beträffar den del, af
hvilken måste fordras någon högre grad af yrkesutbildning.
Det är fördenskull för flottans verksamhet af synnerlig betydelse,
att den vid mobilisering erforderliga yrkesutbildade personalen ständigt
finnes i tjänstgöring, äfvensom att — för att möjliggöra vidmakthållandet
af lämplig grad af krigsberedskap och för att undvika ombyte af de
rustade fartygens besättningar vid mobilisering — ett tillräckligt antal
för tjänst ombord afsedda mobiliseringsbara värnpliktiga finnas i tjänst
-
76
göring. Kommittén anser därför, att de af chefen för flottans stab i förslaget
till flottans utveckling under perioden 1908—1913 framställda minimifordringarna
å personaltillgången i fredstid böra tillgodoses.
De grunder för beräkningen af flottans personalbehof, hvilka år 1907
af dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet framlades för riksdagen,
hafva i därefter afgifna statsverkspropositioner vid anmälan om förefintliga
brister i stampersonalstyrkan funnit tillämpning. Då chefen för flottans
stab uti sin år 1907 verkställda komplettering af det år 1906 afgifna förslaget
till flottans utveckling åren 1908—1913 angifvit, att besättningslistorna,
beräknade enligt nämnda grunder, vore de minsta möjliga för
fartygens och materielens ändamålsenliga betjänande, anser kommittén, att
någon nämnvärd förändring af stambemanningen för i l:a stridslinjen ingående
fartyg icke bör ifrågasättas, då det uppenbarligen är af största
betydelse, att denna viktiga del af flottan erhåller en fullgod bemanning.
Hvad åter angår stambemanningen för en del äldre fartyg uti 2:a
stridslinjen, för handelsfartyg afsedda för krigsbruk, för vissa sjöpositioner,
för tjänstgöringen å stationerna m. m. synes det af kostnadsskäl vara erforderligt
att vidtaga vissa inskränkningar i öfverensstämmelse med hvad
som angifves uti chefens för marinstaben utredning den 29 oktober 1910.
Härigenom skulle den uti 1910 års statsverksproposition beräknade personalökningen
för den vid 1911 års slut förefintliga flottan kunna väsentligen
minskas, • hvarjämte det blefve möjligt att, i samband med anskaffandet
af ny fartygsmateriel, utbyta en del af stampersonalen å de äldsta
fartygen mot reserv- och värnpliktig personal samt afse den sålunda frigjorda
stampersonalen för de nya fartygens bemanning.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anförd t och med hänvisning
till hvad nedan under hvarje särskild personalgrupp uttalas, förordar
kommittén,
att det enligt chefens för marinstaben utredning
den 29 oktober 1910 såsom oundgängligen erforderligt
beräknade behofvet af stam personal för mobilisering af
den nuvarande flottan tillgodoses, hvarvid det af kostnadsskäl
är lämpligt, att förefintliga brister fyllas endast
så småningom och under ett flertal år; samt
att den för nytillkommen fartygsmateriel erforderliga
stampersonalen, med afdrag för den minskning
i personalbehofvet, som uppkommer därigenom, att fartyg
öfverflyttas till 2:a linjen eller utrangeras m. in.,
77
upptages å stat från början af det år, under hvilket
den nytillkomna fartygsmaterielen beräknas blifva
färdig.
åren 1912—
1919.
För beräkning af erforderlig personalökning för den fartygsmateriel, Grunder för
hvars byggande under åren 1912—1919 kommittén förordat, äfvensom. af a|ere“y”r”erp
erson alminskning en på grund af äldre fartygs öfverförande till 2:a linjen lig personal
eller ^rangering, har antagits,
att persohalbehofvet ökas
år 1912 för 1 st. minfartyg och undervattensbåtar;
» 1914 » undervattensbåtar;
» 1915 » 1 st. pansarfartyg af F-typen;
» 1916 » 1 st. jagare och 1 div. l:a kl. torpedbåtar;
» 1917 » 1 st. pansarfartyg af F-typen, 1 st. jagare och 1 st. depå
fartyg
för undervattensbåtar;
» 1918 » 1 st. jagare och undervattensbåtar;
» 1919 » 1 st. pansarfartyg af F-typen, 1 st. jagare, 1 div. l:a kl.
torpedbåtar och undervattensbåtar; samt
att personalbehofvet minskas
år 1912 för öfverförande af
» 1913 » » »
1914
1915
1916
1917
1918
1919
st.
st.
l:a kl. torpedbåtar till 2:a linjen;
» »1 st. l:a kl. pansarbåt » » »
» » » » » » och 1 st. l:a kl.
torpedbåt till 2:a linjen;
» af 2 st. l:a kl. torpedbåtar till 2:a linjen;
» » 1 » l:a kl. pansarbåt ur 2:a linjen till
exercisfartyg och öfverförande af 3 st. l:a kl.
torpedbåtar till 2:a linjen;
» af 1 st. l:a kl. pansarbåt till 2:a linjen; och
» » 2 st. l:a kl. pansarbåtar, 1 st. jagare
och 2 st. l:a kl. torpedbåtar till 2:a linjen
samt 2 st. l:a kl. torpedbåtar från 2:a linjen
till vedettbåtar.
Därjämte har antagits, att vid tillkomsten åren 1915, 1917 och 1919
af pansarfartyg af F-typen en minskning af stambemanningen i öfverensstämmelse
med chefens för marinstaben utredning den 29 oktober 1910
verkställes å de tre äldsta l:a kl. pansarbåtarna i 2:a linjen.
78
b. Officerare.
1911 ars stat. 1911 års stat upptager följande antal beställningar:
Flaggman.................. 4
Kommendörer................ 8
Kommendörkaptener af l:a graden.......17
» » 2:a » 18
Kaptener af l:a klass.............65
» » 2:a » .............31
Löjtnanter..................98,
Underlöjtnanter ...............49
Summa 290
Chefens för Chefen för flottans stab upptager behofvet af stamofficerare för flot
förslag
den ^ans mobilisering år 1908 till 360. Vid beräkningen af detta behof hade
ls/io 1906. i hufvudsak lagts till grund en utredning, som år 1904 verkställts af dåvarande
chefen för flottans stab. Dock hade officersantalet å l:a kl. pansarbåtar
något ökats för att tillgodose de kraf, som gjort sig gällande vid
tillämpning af de då nya principerna för artillerieldens ledning, under det
att å andra sidan, för att i möjligaste mån nedbringa behofvet af stamofticerare,
vissa torpedkryssare och jagare tilldelats hvar sin reservofficer, hvarjämte
ett visst antal reservofficerare afsetts för min- och bevakningstjänst m. in.
Behofvet af reservofficerare upptogs till 222 och af värnpliktigt eller
förhyrdt befäl till 17.
1907 års I 1907 års statsverksproposition angifves behofvet af stamoffice
proposition.
rare *ör flottans mobilisering år 1908 till 343. Departementschefen hade
därvid verkställt en del reduktioner i det år 1904 beräknade behofvet,
dels genom att beräkna bemanningsbehofvet för en 1 :a kl. pansarbåt såsom tillhörande
2:a linjen, dels genom att afse hufvudsakligen reserv- och värnpliktig
personal till bemanning af en del f. d. kanonbåtar, dels genom att något inskränka
personalbebofvet för öfverstyrelse, stationer och varf. Däremot
ansåg departementschefen, i likhet med stabschefen, att en ökning af antalet
stamofficerare å l:a kl. pansarbåtar vore nödvändig, hvarjämte utvecklingen
af minväsendet och kustsignalväsendet angafs kräfva ett ökadt officersbehof.
Behofvet af reservofficerare upptogs till 185 och af värnpliktigt eller
förhyrdt befäl till 72.
sågverks * 1907 års statsverksproposition framlagda grunderna för be
proposition.
åkningen af officersbehofvet hafva sedermera tillämpats; och angifves i 1910
års statsverksproposition officersbehofvet för år 1911 till 371 officerare.
79
Chefen för marinstaben anför, att enligt nu gällande beräknings- Chefens för
grunder behofvet af stamofficerare utgjorde 371 officerare. För hvarje l:a
kl. pansarbåt i l:a linjen och pansarkryssare hade därvid beräknats, för- den 29/io
utom chef och sekond, 9 officerare, af hvilka 7 å 8 stamofficerare och 2 191(1
ä 1 reservofficer. På grund af den rådande bristen på stamofficerare kunde
emellertid för närvarande icke afses mera än 5 å 6 stamofficerare förutom chef
och sekond för hvarje fartyg, hvarför återstoden af behofvet måste fyllas med
reservofficerare, i den mån tillgången det medgifver. Då denna befälskader
å våra kraftigaste fartyg icke vore tillfredsställande, ansåge stabschefen det
vara synnerligen önskvärd!, att officerskåren uppbringades till sådan styrka,
att det hittills beräknade behofvet kunde fyllas. Därest det emellertid af
kostnadshänsyn blefve nödvändigt att minska detta beräknade behof, ansåge
stabschefen, att så icke kunde ske med mera än 1 stamofficer per fartyg,
hvilken då borde ersättas af reservofficer.
Den enda minskning af det beräknade antalet stamofficerare, som
stabschefen i öfrigt ansåge sig kunna tillråda, vore att för 2:a kl. pansarbåtarna
icke afse de såsom fartygschefer nu beräknade 3 regementsofficerarna.
Härigenom blefve det likväl nödvändigt att öka Stockholmseskaderns
personal med en divisionschef, regementsofficer.
Genom dessa åtgärder minskades officersbehofvet med 14 stamofficerare,
hvartill komme 1 officer ur ersättningspersonalen, eller i allt 15
officerare, hvarigenom den återstående bristen komme att utgöras af 66
officerare, hvilken af chefen för marinstaben ansåges böra fördelas på
följande beställningar, nämligen: 1 flaggman, 1 kommendör, 4 kommendörkaptener
af l:a graden och 3 af 2:a graden, 21 kaptener af l:a och
12 af 2:a klassen samt 16 löjtnanter och 8 underlöjtnanter.
Behofvet af reservofficerare upptages af stabschefen till 9 flaggman
och regementsofficerare, 15 kaptener och 170 subalternofficerare, samt åt
värnpliktigt eller förhyrdt befäl till 78. Därvid vore emellertid att märka,
att nämnda siffror beträffande antalet flaggman, regementsofficerare och
kaptener beräknats icke med hänsyn till behofvet, utan snarare på grund af
den i allmänhet påräkneliga tillgången af möjligen användbar personal
af ifrågavarande kategorier. 1 verkligheten vore behofvet af f. d. stamanställda
officerare större och kunde beräknas till omkring 15 flaggman
och regementsofficerare och 58 kaptener.
Sedan för kustartilleriet afsedda reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter
samt sådana reservofficerare, som innehafva annan statstjänst eller
erhållit tillstånd att kvarstå i reserven utöfver den åldersgräns, då tjänstskyldigheten
upphör, blifvit frånräknade, utgjorde tillgången af reservofficerare
enligt 1910 års rulla 8 flaggman och regementsofficerare, 11
80
kaptener och 171 subalternofficerare. Af de sistnämnda måste emellertid ett
stort antal på grund af utrikes sjöfart o. d. beräknas uteblifva vid mobilisering,
hvarför tillgången sannolikt ej komme att motsvara behofvet.
Kommitténs Fyllandet af den af chefen för marinstaben angifna bristen i mobilise
11
a an e. r}ngsbehofvet af 66 stamofficerare för den vid slutet af är Wllförefintliga fartyg
smaterielen medför, därest fördelningen mellan de olika beställningarna sker
enligt sagde stabschefs utredning, en kostnadsökning af 297,490 kronor.
Ehuru kommittén anser, att det ur militär synpunkt - vore af stor betydelse,
att denna brist snarast fylldes, torde dock storleken af därmed
förenade kostnader nödvändiggöra, att den för behofvets fyllande erforderliga
personalökningen fördelas öfver ett flertal år och att endast omkring
hälften häraf upptages å stat under åren 1912—1919. Härigenom
skulle de ordinarie utgifterna för officerskåren småningom stegras så, att
kostnaderna för densamma år 1919 komme att uppgå till omkring 148,070
kronor mera, än den nuvarande officerskåren betingar. Olägenheterna af
denna begränsning af personalökningen torde i viss mån motverkas, därest
reservstater vid marinen blifva upprättade i öfverensstämmelse med 1909
års kommittérades förslag, hvilket kommittén, såsom närmare framgår af
»VI. Reservpersonalen», biträder.
Den erforderliga ökningen af stamofficersbeställningar på grund af
fartyg sanskaffning eu under åren 1912—-1919 skulle, under förutsättning
att nya fartyg tillföras flottan och äldre fartyg öfverföras till 2:a linjen
eller utrangeras i öfverensstämmelse med å sid. 77 angifna grunder för
personalberäkningen, uppgå till, ersättningspersonalen inberäknad:
Kommendörkaptener af l:a graden....... 2
» » 2:a » ....... 1
Kaptener af l:a klass............. 6
» » 2:a » . . ........... 4
Löjtnanter..................20
Underlöjtnanter...............10
Summa 43
medförande en småningom skeende kostnadsökning, hvilken för år 1919
skulle komma att uppgå till omkring 150,525 kronor.
I omstående tabell utvisar kol. 2 antalet stamofficerare enligt
1911 års stat. Kol. 3 utvisar bristen i mobiliseringsbehofvet, sådan
denna angifvits af chefen för marinstaben. Kol. 4 och 5 upptaga behofvet
för ny fartygsmateriel jämte däraf föranledd ökning af ersättningspersonalen.
Äf ersättningspersonalen, 4 officerare, har en upp
-
81
tagits såsom kapten af 2:a klassen och återstoden såsom underlöjtnanter,
hvarigenom den nuvarande proportionen emellan de olika tjänstegraderna
ungefärligen bibehålies. I kol. 6 upptages slutsumman, sedan bristen i det
nuvarande mobiliseringsbehofvet blifvit fylld och behofvet för nytillkommen
fartygsmateriel, efter afdrag för till 2:a linjen öfverförd och utrangerad
fartygsmateriel, blifvit tillgodosedt. Kol. 7 upptager den ungefärliga storlek,
till hvilken officerskåren beräknas uppgå År 1919.
1. | 2. | 3. | 4. | 5. | 6. | 7- | |
|
|
| Brist en-ligt che- | Behof för | Ersätt- ningsper- | Summa. | |
|
| Enligt | fens för | fartygs-anskaff-ning t. o. | sonal för | Total. | 1919 om-kring. |
Flaggman..... |
| 4 | 1 |
| — | 5 | 4 |
Kommendörer . . . |
| 8 | 1 | _ | — | 9 | 9 |
Kommendörkaptener. | l:a graden . . | 17 | 4 | 2 | — | 23 | 21 |
> | 2:a > . . | 18 | 3 | 1 | — | 22 | 21 |
Kaptener, l:a klass |
| 65 | 21 | 6 | — | 92 | 81 |
> 2:a » |
| 31 | 12 | 3 | 1 | 47 | 41 |
Löjtnanter .... |
| 98 | 16 | 20 | — | 134 | 126 |
Underlöjtnanter . . |
| 49 | 8 | 7 | 3 | 67 | 63 |
| Summa | 290 | 66 | 39 | 4 | 399 | 366 |
Till jämförelse mellan antalet flaggman och regementsofficerare
i %-i&\ af flottans hela officerskår har nedanstående sammanställning blif
-
vit verkställd.
Före år 1900 ...............
För 1900 års riksdag framlagd stat å 250 off:e
» 1907 » » » beräkning å 343 »
1911 års stat...............
Kommitténs beräkning af totalsumman.....
I engelska flottan | för närvarande | . omkrin |
» franska » | » » | . » |
» tyska » | » y> | » |
» japanska » | » » | » |
» amerikanska » | » » | . » |
Flaggman.
1*7 %
1''6 »
1*5 »
1*4 »
1*4 »
2*4 »
2*o »
1*7 »
2*9 »
1*9 »
Reg.-oif:e.
17*1 %
16*8 »
15*2 »
14*8 »
14*3 »
15*4 »
15*8 »
15*5 »
14*2 »
1 9*2 »
Summa
18*8 %
18*4 »
16*7 »
16*2 »
15*7 »
17*8 »
17*8 »
17*2 »
17-1 »
21*0 »
11 -102014.
82
Chefens för
flottans stab
förslag den
18/io 1906.
Nuvarande
organisa
tion.
Med stöd af hvad sålunda blifvit anfördt och med hänvisning till
kommitténs allmänna uttalande under »Grunder för personalberäkningen»,
förordar kommittén,
att officerskåren ökas för att fylla eu del af nu
förefintliga brister och för att tillgodose behöfvet för
nytillkommande fartygsmateriel; samt
att för detta ändamål och under förutsättning, att
den af kommittén angifna fartygsanskaffningen kommer
att äga rum, officerskåren under åren 1912—1919 ökas
med sammanlagdt följande beställningar, nämligen:
Kommendör..................1
Kommendörkaptener af l:a graden........4
» » 2:a » 3
Kaptener af l:a klass.......... 16
» » 2:a »..............10
Löjtnanter..................28
Underlöjtnanter................14
Summa 76
Kostnaderna för denna ökning af officerskåren, fullt genomförd,
uppgå till:
Ordinarie kostnad....... 298,595 kronor.
c. Civilmilitära tjänstemän.
Chefen för flottans stab beräknar behöfvet af civilmilitära tjänstemän
i hufvudsak enligt nu gällande grunder för organisationen af flottans
civilmilitära kårer och stater.
Marmingenjörkåren.
Den nu gällande organisationen för mariningenjörkåren trädde i
kraft på grund åt 1905 års riksdags beslut. Mariningenjörkårens personal
är skyldig tjänstgöra å flottans fartyg.
Kåren rekryteras från ingenjörer, hvilka före anställningen undergått
särskild utbildning såväl genom tjänstgöring vid flottan som ock
under anställning vid mekanisk verkstad eller varf. Efter förordnande till
extra mariningenjör och två års tjänstgöring vid flottan i denna egenskap
må sökas anställning såsom mariningenjör af 2:a graden vid stammen.
1911 års stat upptager följande antal beställningar:
83
Marinöfverdirektör.......
Marindirektörer af l:a graden . .
» » 2:a » . •
Mariningenjörer af l:a graden, l:a
» » » > 2:a
» » 2:a » . .
Extra mariningenjörer.....
Stationsingenjörer.......
Torpedingenjörer.......
Miningenjörer.........
Elektroingenjörer.......
........1
........2
........3
löneklassen ... 9
» ... 5
........6
. .......4
........2
........3
........2
• • • • ■ • • • 3
Summa 40
Chefen för flottans stab beräknar behofvet af beställningar vid marin- Chefens för
infrenjörkåren för år 1913 till 41, hvilket behof uti stabschefens komplett förslag den
tering af detta förslag den 9 november 1907 ökats med 1 beställning 18 “^06
till 42 för att tillgodose behofvet af en mariningenjör för kustpositionerna.
I 1910 års statsverksproposition framhålles behofvet af en ökning
af mariningenjörkåren med 4 beställningar. Vid kårens uppsättning hade proposition
nämligen ej beräknats något behof af mariningenjör för tjänstgöring vid och rikskustartilleriet;
alltsedan år 1906 hade likväl årligen en mariningenjör
måst kommenderas till sådan tjänstgöring under sommarmanaderna. V idare
hade den under senare år tillkomna fartygsmaterielen och det ökade
antal fartyg, som numera under större delen af året vore på expedition,
kraft eu ökning af antalet ingenjörer för tjänstgöring dels å varfven, dels
å fartygen. Slutligen kräfde den i samband med marinförvaltningens omorganisation
anbefallda tekniska granskningen af stationernas räkenskaper
ett ökadt antal mariningenjörer för tjänstgöring i ämbetsverket.
Marinförvaltningen hade därför hemställt, att i 1910 års statsverksproposition
måtte föreslås, att på ordinarie stat från och med år 1911
uppfördes ytterligare
1 mariningenjör af T.a graden, T.a löneklassen,
1 » » » » 2:a »
2 » » 2:a »
Departementschefen ansåg en ökning af kåren erforderlig, men fann att
ökningen för närvarande kunde begränsas till att omfatta 2 mariningenjörer.
Enligt riksdagens beslut ökades kåren från och med år 1911 med 1 mariningenjör
af l:a graden, 2:a löneklassen, och 1 mariningenjör af 2:a
graden.
84
ChmarinJa°-r Chefen för marinstaben har i beräkningen öfver behofvet af personal
ben utred- upptagit det af marinförvaltningen sålunda motiverade behofvet och anmng
fan gjfver på grund däraf bristen i mobiliseringsbehofvet af mariningenjörer
till 1 mariningenjör af l:a graden, l:a löneklassen och 1 mariningenjör af
2:a graden.
Behofvet af reserv- och värnpliktiga ingenjörer utgjorde 10, under
det att 1910 års rulla upptager 2 mariningenjörer i reserven. Intill dess
den nya organisationen hunnit tillföra reserven ett större antal utbildade
ingenjörer, kunde bristen, enligt stabschefens mening, vid mobilisering
fyllas med värnpliktig eller förhyrd personal.
Kommitténs
uttalande.
Den af marinförvaltningen angifna bristen i det nuvarande behofvet
af mariningenjörer utgör 1 mariningenjör af l:a graden, l:a löneklassen,
och 1 mariningenjör af 2:a graden.
För den under åren 1912—1919 såsom nytillkommen beräknade fartygsmaterielen
skulle, efter afdrag för de äldre fartyg, hvilka äro beräknade att
under dessa år öfverflyttas till 2:a linjen eller utrangeras, ingen ökning
af mariningenjörkåren behöfva ifrågakomma.
Kommittén förordar,
att mariningenjörkåren ökas med de två beställningar,
som ofvan anförts vara erforderliga för att
tillgodose det nuvarande behofvet, nämligen
mariningenjör af l:a graden, l:a löneklassen . . . . 1
» » 2:a » ...........1
Summa 2
Kostnaderna för denna ökning af mariningenjörkåren uppgå till:
Ordinarie kostnad.......... 10,855 kronor.
Marinintendenturkåren.
Nuvarande l)en nu gällande organisationen af marinintendenturkåren trädde i
0r9tion''a kraft på grund af 1903 års riksdags beslut. Dess personal är skyldig att
tjänstgöra vid flottan och kustartilleriet såväl i land som ombord. Kåren
rekryteras från studenter, hvilka före anställningen hafva att genomgå en
särskild utbildning vid flottan, förlagd dels i land, dels å fartyg under
sjöexpedition.
1911 års stat upptager följande antal beställningar:
Marinöfverintendent.............. 1
Förste marinintendenter ............3
Marinintendenter af l:a graden, l:a löneklassen . . 15
» » » » 2:a » . . 7
Marinintendenter af 2:a graden.........22
Marinunderintendenter.............23
Summa 71
Auditörer..................2
Advokatfiskal................. 1
Väblar....................2
Vaktmästare.................7
Chefen för flottans stab beräknar behofvet af beställningar vid ma''S^e”s stab
rinintendenturkåren för år 1913 till 92, hvilket behof uti stabschefens förslag den
komplettering den 9 november 1907 af 1906 års förslag ökats med 10 be- 185° 1^)6
ställningar till 102, dels för att tillgodose behofvet af 7 intendenter för
af kustförsvarskommissionen upptagna nya kustpositioner, dels beroende
därpå, att från kustartilleriets civilmilitära personal 3 beställningar på
•»rund af riksdagens beslut blifvit öfverflvttade till marinintendenturkåren.
I 1910 års statsverksproposition gjordes framställning till riks- ^sv^s_
dagen om ökning af marinintendenturkåren med 11 beställningar äfvensom proposition
om förändring af beställningarnas fördelning mellan olika grader. Denna och riksdaframställning
blef af riksdagen afslagen. •"***■
Stabschefen angifver bristen af marinintendenter i stammen till 6, men Ch^l*lg(°_r
anser att, då frågan om marinintendenturkårens omorganisation är under för- hen utrednyad
utredning, några åtgärder för bristens betäckande icke nu borde vidtagas, nmg^len ”A»
Behofvet af reserv- och värnpliktig personal angifves till 40 marinintendenter.
1910 års* rulla upptoge icke några reservintendenter, men
behofvet kunde beräknas utan svårighet blifva vid mobilisering fylldt med
värnpliktig eller förhyrd pei''sonal.
För den under aren 1912—1919 såsom nytillkommen beräknade Ko®s
fartytjsmalerielen skulle, efter afdrag för de äldre fartyg, hvilka äro beräknade
att under dessa år öfverflyttas till 2:a linjen eller utrangeras,
behofvet af marinintendenter ökas med 2 beställningar, medförande eu
kostnadsökning af omkring 9,600 kronor.
Då frågan om marinintendenturkårens omorganisation är hänskjuten
till särskilda sakkunniga för förnyad utredning, har kommittén ansett sig
förhindrad att upptaga denna fråga till pröfning.
86
Marinläkarkåren.
Nuvarande Den nu gällande organisationen af marinläkarkåren trädde i kraft
°r9tionSa'' På grund af 1902 års riksdags beslut. Personalen är skyldig att tjänstgöra,
förutom å flottans stationer, jämväl å flottans fartyg, vid kustartilleriregemente,
å kustposition och å annan plats, där tjänstgöring för flottans
eller kustartilleriets räkning kan påfordras.
1911 års stat upptager följande antal beställningar:
Marinöfverläkare............... 1
Förste marinläkare..............3
Marinläkare af l:a graden...........12
» » 2:a » 20
Marinläkarstipendiater.............10
Summa 46
Chefens för Chefen för flottans stab beräknar behofvet af beställningar vid marin
jörslag
den läkarkåren för år 1913 till 54, hvilket behof uti stabschefens komplette1906
ring af detta förslag den 9 november 1907 ökats med 2 beställningar
m'' m'' till 56 för att tillgodose behofvet af marinläkare för af kustförsvarskommissionen
upptagna nya kustpositioner.
Chefens för
marinstabenutredninq
den 29/io
1910.
Chefen för marinstaben angifver, att någon ökning af marinläkarkårens
numerär för tillgodoseende af det nuvarande behofvet icke är erforderlig.
Behofvet af reserv- och värnpliktiga läkare utgör 53, under det att
1910 års rulla upptoge en tillgång af 22 läkare i reserven. Bristen kunde
beräknas utan svårighet blifva vid mobilisering fylld med värnpliktiga eller
förhyrda läkare.
Kommitténs För den under åren 1912—1919 såsom nytillkommen beräknade
uttalande, fartygsmaterielen skulle, efter afdrag för de äldre fartyg, hvilka äro beräknade
att under dessa år öfverflyttas till 2:a linjen eller utrangeras,
marinläkarkåren kräfva en ökning med 4 beställningar.
o O
Kommittén förordar,
att marin läkarkåren under åren 1912—1919 ökas
med de beställningar, hvilka äro erforderliga för under
samma år nytillkommande fartygsmateriel, och hvilka,
därest den åt kommittén angifna fartygsanskaffningen
kommer att äga rum, förslagsvis kunna beräknas utgöra
87
marinläkare af l:a graden............1
» » 2:a » ............1
marinläkarstipendiater........... ... 2
Summa 4
Kostnaderna för denna ökning af marinläkarkåren, fullt genomförd,
uppgå till:
Ordinarie kostnad.......* • • 6,700 kronor.
d. Underofficerare.
Flottans underbefäl tillhör dels underofficerskåren, dels sjömanskåren Nuvarande
(underofficerskorpraler). Enligt gällande beräkningsgrunder bör antalet 0 ^-on
underofficerare vara lika med antalet underofficerskorpraler.
Underofficerskåren rekryteras från sjömanskåren och indelas liksom
denna i fyra afdelningar, nämligen däcks-, ekonomi-, maskin- och handtverksafdelningarna,
hvilka hvar för sig indelas uti olika yrkesgrenar.
Med afseende på tjänstegrader indelas underofficerskåren i flaggunderofficerare
och underofficerare af 2:a graden i proportionen 1: 2. 1911
års stat upptager följande antal beställningar:
Flaggunderofficerare.............219
Underofficerare af 2:a graden . . _• • • 438
Summa 657
Chefen för flottans stab anför, att vid beräkningen af behofvet af Chefens för
underofficerare af stammen hade i hufvudsak de grunder blifvit följda,yör^sg sd“n
som af tillkallade sakkunniga förordats i deras den 23 juli 1904 till »>/»o me.
chefen för sjöförsvarsdepartementet afgifna betänkande och förslag till
ändrad organisation af flottans sjömanskår och därmed sammanhängande
föreskrifter in. in. 1 öfverensstämmelse härmed beräknas behofvet af underofficerare
för år 1913 uppgå till 1,100.
Behofvet af reservunderofficerare beräknades till 68.
1904 års sakkunniga hade föreslagit eu väsentlig tillökning af underofficerskåren,
därvid eu ny klass underofficerare, motsvarande sergeant af den«»/, jgo4.
2;a klassen vid armén, borde tillkomma, till hvilken underofficersklass eu
del af underofficerskorpralerna skulle öfverföras. Härigenom skulle underofficerskorpralernas
ställning förbättras och på så sätt möjlighet beredas
att dels åstadkomma en bättre rekrytering af sjömanskåren och dels i tjänst
vid flottan under längre tid få behålla det manskap, som befunnes lämpligt.
Beträffande personalbehofvet hade de sakkunniga anfört, att då utsikterna
för att flottan skulle kunna fylla sin uppgift vid landets försvar
i väsentlig mån vore beroende af, att flottan ständigt befunne sig i sådan
krigsberedskap, att densamma utan längre mobiliseringstid kunde vara
färdig till strid, så ansågo de nödvändigt, att flottans stampersonal ökades till
sådan styrka, att för mobilisering af flottans stridskrafter erforderligt underbefäl
och till förhandsmän utbildadt manskap ständigt funnes i tjänstgöring.
1907 års Departementschefen ansåg icke någon ändring böra ske i under
propoTition.
officerskårens organisation, utan borde en förbättring af,underbefälets ställning
i stället åstadkommas genom en förhöjning af aflöningen. I öfrigt
ansåg departementschefen, att de af 1904 års sakkunniga tillämpade grunderna
för beräkningen af personalbehofvet i hufvudsak borde följas; och
beräknades behofvet af underofficerare för år 1908 till 650 stamunderofficerare
och 68 reservunderofficerere.
Chefens för Med tillämpning af de uti 1907 års statsverksproposition amu fn a
ttSS6*rUndema för beräkning af underofficersbehofvet vid flottan beräknade
slag den »/,, chefen för flottans stab behofvet af underofficerare för år 1913 till 800
1907. stamunderofficerare och 68 reservunderofficerare.
1910 års
statsverksproposition
-
Enligt de uti 1907 års statsverksproposition angifna beräkningsgrunderna
upptages uti 1910 års statsverksproposition mobiliseringsbehofvet
för år 1911 till 705 underofficerare af stammen.
Chefens för Chefen för marinstaben framhåller, att, enligt nu gällande beräknings
mutrMngn
grunder utgjorde behofvet af stam underofficerare 705; då gällande stat
den M/io upptoge 657 underofficersbeställningar, förefunnes sålunda eu brist af 48
1910 ■ underofficerare.
Genom att dels något minska å sammanlagda antalet underbefäl å
för lokalstyrkorna afsedda 2:a och 3:e kl. pansarbåtar och kanonbåtar och
dels hufvudsakligen å 2:a linjens fartyg utbyta ett mindre antal stamunderbefäl
mot värnpliktigt underbefäl, kunde en minskning af antalet stamunderbefäl
verkställas med sammanlagdt 96 underofficerare och underofficerskorpraler.
För att bibehålla proportionen emellan antalet underofficerare och
underofficerskorpraler borde af denna minskning hälften falla på underofficerskåren,
och skulle sålunda den nu beräknade bristen i underofficerskårens
stat bortfalla.
Behofvet af reservunderofficerare vore beräknadt till 68, under det
att 1910 års rulla upptoge 86 underofficerare i reserven, af hvilket antal
dock en del på grund af sjukdom kunde beräknas vara otjänstbara, hvarjemte
en del reservunderofficerare innehade befattningar vid krigsmakten
89
— såsom skrifbitrilden i rullföringsexpeditioner, förvaltare vid landstormsförråd
o. d. —, hvilka icke finnas upptagna i flottans mobiliseringstabeller,
men som dock icke kunde vid mobilisering indragas. Behofvet af reservunderofficerare
vore vidare beräknadt med hänsyn till den i allmänhet
påräkneliga tillgången af möjligen användbar personal. I verkligheten vore
behofvet af f. d. stamanställda underofficerare större och kunde beräknas
till omkring 80.
Enligt chefens för marinstaben utredning den 29 oktober 1910 kan Kommitténs
behofvet af stam underofficerare för den vid slutet af år 1911 förefintliga
fartygsmaterielen tillgodoses genom det i 1911 års stat upptagna antalet
underofficersbeställningar.
Den erforderliga ökningen af stainunderofficersbeställningar på grund
af fartyg sanskaffning en under åren 1912—1919 skulle, under förutsättning att
nya fartyg tillföras flottan och äldre fartyg öfverföras till 2:a linjen eller
utrangeras i öfverensstämmelse med å sid. 77 angifna grunder för personalberäkningen,
uppgå till, ersättningspersonalen inberäknad, 37 flaggunderofficerare
och 75 underofficerare af 2:a graden, medförande en småningom
skeende kostnadsökning, hvilken för år 1919 skulle komma att
uppgå till omkring 276,770 kronor.
1 nedanstående tabell utvisar kol. 2 antalet underofficerare enligt
1911 års stat. Kol. 3 och 4 upptaga behofvet för ny fartygsinateriel jämte
däraf föranledd ökning af ersättningspersonalen. Kol. 5 upptager slutsumman,
sedan behofvet för nytillkommen fartygsinateriel, efter afdrag för
till 2:a linjen öfverförd eller utrangerad fartygsinateriel, blifvit tillgodosedt.
1. | 2. | 3. | 4. | 5. |
| Enligt 1911 | Behof för | Ersättnings-personal för t. o. m. 1919. | Summa 1919. |
Elaggunderofficerare............ | 219 | 37 | _ | 250 |
Underofficerare, 2:a graden......... | 43K | 70 | 5 | 513 |
Summa | 057 | 107 | 5> | 70!) |
1 Sammanlagda behofvet af ersättningspersonal föl1 underofficerare och underofficerskorpraler
är 20, och har denna summa fördelats så, att den nuvarande proportionen mellan
antalet flaggunderofficerare, underofficerare af 2:a graden och underofficerskorpraler bibehålies.
18—102014.
Nuvarande
organisation.
Med stud af hvad sålunda blifvit anfördt och med hänvisning till
kommitténs allmänna uttalande under »Grunder för personalberäkningen»,
förordar kommittén,
att, under förutsättning att den af kommittén angifva
fartygsanskaflhingén kommer att äga rum, underofficerskåren
under åren 1912—1919 ökas med följande
beställningar, nämligen
Flaggunderofficerare..............37
Underofficerare af 2:a graden..........75
Summa 112
Kostnaderna för denna ökning af underofficerskåren, fullt genomförd,
uppgå till:
Ordinarie kostnad......... 276,770 kronor.
e. Manskap.
Sjömanskåren rekryteras dels från skeppsgossekåren, dels genom
anställning af manskap medelst kontrakt.
De från skeppsgossekåren karlskrifna anställas för en tid af 6 år och de
kontraktsanställda för en tid af minst 3 år 6 månader och högst 6 år. Den,
som åtnjutit undervisning i underofficerskolan under minst 2 månader, är i
regel skyldig att kvarstå i tjänst 2 år utöfver den första anställningstiden.
Sjömanskåren indelas liksom underofficerskåren i afdelningar och
yrkesgrenar.
Sjömanskåren indelas i följande tjänstegrader:
underofficerskorpraler,
korpraler och
meniga.
Med afseende på tjänstbarheten indelas de meniga i tre tjänstbarhetsklasser:
l:a
kl. sjömän,
2:a » » och
3:e » »
De från skeppsgossekåren karlskrifna, hvilka såsom skeppsgossar åtnjutit
yrkesutbildning och visa sig därtill kompetenta, anställas såsom 2:a
kl. sjömän, öfriga såsom 3:c kl. sjömän.
De kontraktanställda anställas i allmänhet såsom 3:e kl. sjömän,
dock kan den, som under föregående stamanställning eller på annat sätt
förvärfvat erforderlig yrkesskicklighet, anställas i högre sjömansklass.
Utbildningstiden omfattar:
för utbildning till 2:a kl. sjöman en tid af 1 år,
» » » l:a » » ytterligare 2 år och
» » » underofficerskorpral » 3 » .
Med afseende på aflöningen tillhör personalen vid sjömanskåren olika
lönegrader. 1911 års stat upptager följande antal löner:
i l:a lönegraden (underofficerskorpraler)............657
» 2:a » (korpraler och l:a kl. sjömän).........1,294
» 3:e » (2:a kl. sjömän)...............769
> 3;e » under 6 månader)
» 4:e » (3:e kl. sjömän) » » » |
» 4:e i> ................... . . ■ 597
Summa 4,000
Chefen för flottans stab anför, att vid beräkningen af behofvet af e/ens för
manskap af stammen hade i hufvudsak de grunder blifvit följda, som af förslag den
tillkallade sakkunniga förordats i deras den 23 juli 1904 till chefen för 18/10 1906■
sjöförsvarsdepartementet afgifna betänkande och förslag till ändrad organisation
af flottans sjömanskår och därmed sammanhängande föreskrifter m. m.
I öfverensstämmelse härmed beräknades den erforderliga styrkan af sjömanskåren
för år 1908 till 4,385 man och för år 1913 till 5,485 man.
Med tillämpning af de af chefen för flottans stab framställda grunderna
för beräkning af flottans personalbehof, skulle vid mobilisering år
1913 erfordras 7,455 värnpliktiga. Flottans personalbehof af värnpliktiga
i fredstid år 1913 beräknades utgöra omkring 2,350 man, hvaraf för
tjänst ombord omkring 1,850 man. Med denna sistnämnda årskontingent
för tjänst ombord afsedda värnpliktiga komme flottans mobiliseringsbehof
af dylik personal att blifva fullt tillgodosedt med första uppbådets beväring,
sedan tjänstetiden i detta uppbåd blifvit utsträckt till 10 år.
1904 års sakkunniga hade anfört, att flottans stampersonal borde ökas
till sådan styrka, att för mobilisering af flottans stridskrafter erforderligt >»/, im.
antal till förhandsmän utbildadt manskap ständigt funnes i tjänstgöring.
Departementschefen ansåg, liksom chefen för flottans stab, att de af
de sakkunniga tillämpade grunderna i hufvudsak borde följas. I vissa fall
kunde likväl för bemanningen afses värnpliktigt manskap i större utsträckning,
än de sakkunniga afsett, och sålunda behofvet af stampersonal i motsvarande
mån nedbringas. Med den utsträckta tjänstgöringstiden för de
värnpliktiga borde nämligen möjlighet förefinnas att bibringa åtminstone
1907 års
stats ver ksproposition.
92
någon del af dessa sådan yrkesutbildning, att de kunde fylla en del af
de poster, för hvilka de sakkunniga afsett yrkesutbildad personal. Likaså
fann departementschefen, att ersättningspersonalen af stammen kunde något
minskas. Genom dessa åtgärder kunde den erforderliga styrkan af sjömanskåren
för år 1908 nedbringas till 4,100 man.
Behofvet af värnpliktiga beräknades för samma år till 6,179 man
och af värnpliktig eller förhyrd gemenskap till 897 man.
flottans stab ^ed tillämpning af de uti 1907 års statsverksproposition uppdragna
kompl. för- grunderna för beräkning af sjömanskårens storlek, beräknade chefen för
sla9im? *11 fl°ttans stab den erforderliga styrkan af sjömanskåren för år 1913 till
190''- 5,000 man.
Behofvet af värnpliktiga beräknades till 7,222 man och af värnpliktig
eller förhyrd gemenskap till 835 man.
nigasketän- 1908 års sakkunniga beräkna, att tillgången af värnpliktiga för tjänst
bände den ombord vid flottans mobilisering skulle, äfven därest tjänstgöringstiden
5 10 1908. för flottans å sjömanshus inskrifna värnpliktiga utsträcktes till två år,
öfverstiga behofvet under förutsättning, att lfa uppbådet, i likhet med
hvad 1907 års generalskommission föreslagit, omfattade de 11 första årsklasserna.
Inom vissa personalkategorier vore det dock icke erforderligt
att vid mobilisering i första hand taga i anspråk de äldsta årsklasserna,
hvilket vore en särdeles beaktansvärd fördel, enär frånvaron af repetitionsöfningar
medförde, att för dessa årsklasser många år förflutit, sedan de
erhöllo militär utbildning och att deras en gång vunna militära yrkesskicklighet
gifvetvis under årens lopp alltmera fallit i glömska.
statsverks Enligt de uti 1907 års statsverksproposition angifna beräknings
proposition.
grunderna upptogs uti 1910 års statsverksproposition mobiliseringsbehofvet
af stammanskap för år 1911 till 4,388 man.
marinstalen Chefen för marinstaben anför, att enligt nu gällande beräknings
utredning
grunder utgjorde behofvet af underofficerskorpraler, korpraler och meniga
denmUoi9lo.4,388 man. Då 1911 års stat upptoge en sjömanskår om 4,000 man,
förefunnes sålunda en brist af 388 man.
Genom att hufvudsakligen på lokalstyrkornas fartyg, hjälpfartyg från
handelsflottan och vissa sjöpositioner i besättningslistorna upptaga värnpliktig
personal i stället för stampersonal äfvensom genom att minska det
för stationerna beräknade behofvet af stammanskap, skulle en afsevärd
minskning af det beräknade antalet 2:a och 3:e kl. sjömän åstadkommas.
Äfven behofvet af l:a kl. sjömän kunde på enahanda sätt något nedbringas,
93
ehuru denna tjänstbarhetsklass det oaktadt kräfde en betydande ökning.
Under det att 1911 års stat sålunda upptoge i l:a lönegraden 657 man,
i 2:a 1,294 man, i 3:e 1,111 man och i 4:e 938 man, skulle behofvet enligt
de af stabschefen ifrågasatta reducerade beräkningsgrunderna uppgå till
i l:a lönegraden 657 man, i 2:a 1,641 man, i 3:e 782 man och i 4:e 656
man eller tillsammans 3,736 man.
Chefen för marinstaben framhåller i detta sammanhang ånyo, att
sjömanskårens stat, för att icke flottans krigsberedskap och fredsöfningarna
skola blifva lidande, icke under några omständigheter borde nedgå under det i
nu gällande stat upptagna antalet af 4,000 man. Minskningen af antalet
2:a och 3:e klass sjömän borde därför verkställas endast i samband med
ökningen af antalet l:a kl. sjömän och i den mån ny fartygsmateriel tillkoinme,
hvarvid den personal, som sparades på de äldre fartygen, i första
hand afsåges till bemanning af den nytillkomna fartygsmaterielen.
Behofvet af värnpliktiga beräknas af stabschefen till omkring 7,000 man
och af värnpliktig eller förhyrd gemenskap till 840 man. Den påräkneliga
tillgången af värnpliktiga vid mobilisering beräknas något öfverstiga behofvet.
Enligt de grunder för beräkning af fartygens bemanningsbehof, som Kommitténs
tillämpades före år 1907, afsågos f. d. stamanställda värnpliktiga att ingå ut ft an e>
i fartygens besättningar för att fylla eu del af de poster, som fordrade
personal med mera fullständig yrkesutbildning, än som kunde bibringas
under värnpliktstjänstgöringen. Härigenom kunde inom vår flotta ett
fartyg under fredsöfningar endast undantagsvis gifvas den besättning, som
vid mobilisering afsågs för detsamma, och det kunde med säkerhet förutses,
att en del af de befattningar, Indika måste utöfvas af yrkesutbildadt
manskap, icke skulle blifva på ett tillfyllestgörande sätt skötta. Då i den
moderna krigsfartygsmaterielen ingå en mängd ömtåliga organ, som fordra
en sorgfällig och insiktsfull skötsel för att kunna funktionera, och då
ett fartygs insats i striden kan äfventyra^), därest dess bemanning icke är
tillräckligt kvalificerad för att på ett tillfredsställande sätt handhafva dessa
organ, är det tydligt, att en rättelse uti de ofvan nämnda beräkningsgrunderna
var nödvändig, så att ett tillräckligt antal fullt utbildade förhandsmän ständigt
befunne sig i tjänstgöring. I 1907 års statsverksproposition framlades
i detta syfte af dåvarande chefen för sjöförsvarsdepartementet en beräkning,
afsedd att visa storleken och sammansättningen af den sjömanskår, som kräfdes
för den materiel, som antogs vara tillgänglig år 1908. Beräkningen var
uppgjord under förutsättning, att det yrkesutbildade manskap (hufvudsakligen
1 :a och 2:a lönegraderna), som vid mobilisering erfordrades, ständigt
funnes i tjänstgöring; af densamma framgick, att då 1907 års stat upptog
I
94
sa
erfordrades
512 | man | i l:a | lönegraden |
|
1,294 | » | » 2:a | » |
|
780 | » | » 3:e | » |
|
566 | » | |3:e * i ^ | » i 6 | månader |
566 | » | j4:e | » | * |
3,718 | ||||
för den under år | 1908 tillgän^l | iga måleri | ||
650 | man | i l:a | lönegrader) |
|
1,650 | » | » 2:a | » |
|
650 | » | » 3:e | » |
|
650 |
| |3:e | » i 6 | månader |
500 | » | (4:e | » » » » | » |
4,100
Uti 1908 års stat
nu mer är en af 4,000 man,
560 man
1,294 »
780 »
683 »
683 »
4,000
Samtliga riksdagar efter 1907 hafva på samma-grunder, som anfördes
i 1907 års statsverksproposition, beviljat omläggningar mellan sjömanskårens
lönegrader, så att antalet löner i l:a lönegraden ökats, under
det att antalet löner i 3:e och 4:e lönegraderna undergått motsvarande
minskning. Antalet löner i 2:a lönegraden däremot har alltsedan år 1906
varit oförändradt. på den grund, att vakanser i denna lönegrad alltjämt
förefinnas. 1911 års stat upptager
657 man i l:a lönegraden
uppbringades sjömanskåren till den nuvarande
nämligen
i l:a lönegraden
» 2:a »
» 3:e »
>:> |3:e » i 6 månader
|4:e » » » »
» 4:e »
1,294 *
769 »
683 >
» 2:a
o:
13:-
14
»
»
»
6 månader
» »
597 » » 4:e
4,000
95
Den af chefen för sjöförsvarsdepartementet i 1907 års statsverksproposition
såsom erforderlig angifna omläggningen mellan sjömanskårens
lönegrader har sålunda alltjämt fortgått, men är ännu icke genomförd
hvad beträffar 2:a—4:e lönegraderna.
Uti chefens för marinstaben utredning den 24 oktober 1910 påvisas,
att vissa inskränkningar, om sådana af ekonomiska skäl befunnes vara nödvändiga,
kunna verkställas i det beräknade behofvet af stammanskap för
den fartygsmateriel, som bör komma att vara tillgänglig år 1911. Eu
omläggning mellan sjömanskårens lönegrader vore dock allt fortfarande
erforderlig, i det att antalet korpraler och l:a kl. sjömän (2:a lönegraden)
kräfde en ökning, under det att antalet 2:a och 3:e kl. sjömän (3:e och
4:e lönegraderna) kunde undergå en minskning, så att sjömanskårens numerär
för den år 1911 befintliga fartygsmaterielens bemanning icke behöfde
ökas. Icke heller kräfdes för nämnda fartygsmateriel någon ökning
af antalet underofficerskorpraler (l:a lönegraden). I den mån ny fartygsmateriel
tillkomme, vore det möjligt att ersätta en del stammanskap å
de äldre fartygen med värnpliktiga, hvarvid den stampersonal, som sålunda
sparades, i första hand kunde afses till bemanning af den nytillkomna
fartygsmaterielen.
En inom kommittén verkställd beräkning öfver den erforderliga ökningen
af manskapsbeställningar å stat på grund af fartygsanskaffningen
under åren 1912—1919 — hvilken beräkning förutsätter, att öfningstiden för
flottans för tjänst ombord afsedda värnpliktiga utsträckes till 365 dagar, att
nya fartyg tillföras flottan och äldre fartyg öfverföras till 2:a linjen eller utrangeras
i öfverensstämmelse med å sid. 77 framställda grunder för personalberäkningen
samt att den af chefen för marinstaben angifna omläggningen
mellan sjömanskårens lönegrader äger rum för att tillgodose hell
ofvet för den under år 1911 tillgängliga fartygsmaterielen — gifver vid
handen, att sjömanskårens numerär först under den senare delen af perioden
skulle kräfva eu ökning och att en småningom skeende omläggning
af lönegraderna erfordras; sålunda borde sjömanskåren under åren
1912—1919 ökas med 111 underofficerskorpraler och 601 l:a kl. sjömän
samt minskas med 382 2:a och 3:e kl. sjömän, hvarigenom 1919 års stat
för flottans sjömanskår borde upptaga
768 man i l:a lönegraden
1,895 » » 2:a »
1,667 » » 3:e och 4:e lönegraderna
4,330
Sjömanskårens nuvarande personalbehof afses att till stor del fyllas
genom manskap, anställdt förmedelst kontrakt. Under tider af ogynnsamma
96
rekryteringsförhållanden hafva flottans myndigheter därför varit nödsakade,
för att förebygga alltför stora vakanser, att vid kåren anställa personer,
hvilka, därest möjlighet till urval förefunnits, säkerligen icke skulle vunnit sådan
anställning, Tvifvelsutan hafva dylika individer i hög grad bidragit att försvåra
upprätthållandet af god disciplin; och därjämte torde de hafva ogynnsamt
inverkat på sjömanskårens anseende, hvilket i sin ordning helt visst ytterligare
minskat benägenheten hos andra att taga anställning och kvarstanna
i tjänst. Kommer däremot sjömanskåren att till större delen rekryteras
från skeppsgossekåren, bör därigenom sjömanskårens tjänstbarhet och anseende
afsevärdt höjas och ett urval af den kontraktanställda personalen
lättare kunna göras. Därjämte torde det kunna påräknas, att sådana unga
män, som i egenskap af skeppsgossar redan från barndomen ägnat sig åt
sjömannayrket vid flottan, skola finna mera med sin fördel förenadt att
kvarstanna och vinna befordran i detta yrke än de, som före anställningen
vid flottan redan utöfvat annat borgerligt yrke. Genom ökad rekrytering
af sjömanskåren från skeppsgossekåren borde således kunna påräknas, att
vakanserna i de båda högsta tjänstbarhetsklasserna kunde lättare utfyllas,
än hvad för närvarande är fallet.
Med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt och med hänvisning till
kommitténs allmänna uttalande under »Grunder för personalberäkningen»,
förordar kommittén
att erforderlig omläggning mellan sjömanskårens
lönegrader småningom verkställes; samt
att för detta ändamål och under förutsättning, att
den af kommittén angifna fartygsanskaffhingen kommer
att äga rum, sjömanskårens beställningar under åren
1912—1919
dels ökas med
i l:a lönegraden.............111
» 2:a » .............601 712
dels minskas med
» 3:e och 4:e lönegraderna ..........382
Summa ökning 330
Kostnaderna för denna omläggning och ökning af sjömanskåren,
fullt genomförd, uppgå till:
Ordinarie kostnad............... 519,000 kronor.
/
97
Utredningar med anledning af vakanser inom sjömanskåren.
Inom kommittén påvisades hösten 1907, att vakanserna inom sjömanskåren
då voro så stora, att fara förelåg att i händelse af behof icke
kunna på ett tillfredsställande sätt med manskapspersonal bemanna flottans
fartyg, äfvensom att den fast anställda personalen vid flottans sjömanskår
under de senare åren trots ökade stater och i sammanhang därmed stående
bättre befordringsförhållanden undergått icke allenast i förhållande till de
ökade staterna relativ utan äfven absolut minskning, hvilket tydde på, att
under fördelaktiga arbetsförhållanden stora svårigheter kunde befaras uppstå
att erhålla den för fartygens bemanning erforderliga förhandspersonalen
af manskaps grad, och att således frågan om flottans användbarhet lätt
kunde blifva en konjunkturfråga, därest åtgärder icke i tid vidtoges för att
tillgodose bemanningen. Därjämte ställdes i utsikt, att antalet af den
erforderliga fast anställda personalen vid sjömanskåren kunde i afsevärd
mån minskas, därest flottans å sjömanshus inskrifna värnpliktiga erhölle
så lång öfningstid, att de därunder hunne icke allenast förvärfva yrkesskicklighet
såsom örlogsmatroser utan äfven under någon tid tjänstgöra
såsom förhandspersonal ombord. Dessa värnpliktigas föregående sjömannaut
bildning borde därvid möjliggöra en jämförelsevis snabb utbildning inom
flottan; och då dessa värnpliktiga under sin tjänstgöring vid flottan komme
att erhålla utbildning i eget yrke, hvaraf de sedermera för framtiden kunde
hafva stor nytta, och dessutom kunde äfven i öfrigt tillförsäkras vissa särskilda
förmåner under tjänstgöringstiden vid flottan, borde en dylik utsträckning
af öfningstiden för denna kategori värnpliktiga icke blifva
alltför betungande.
Vid det förhållande, att cheferna för generalstaben och flottans stab
uti det förslag till lag om ändrad lydelse af vissa delar af värnpliktslagen
den 14 juni 1901, som afgifvits i samband med förslag till försvarsväsendets
stärkande under perioden 1908—1913, uttalat, att en utsträckning af öfningstiden
till två år för de flottans värnpliktiga, som äro inskrifna å sjömanshus,
allt framgent borde uppställas såsom önskemål för ett tillfredsställande
ordnande af flottans bemanningsfråga, i hvad den rör de för tjänstgöringen
ombord afsedda värnpliktiga, äfvensom med hänsyn därtill att, därest eu
utsträckning af öfningstiden till 365 dagar för arméns samtliga värnpliktiga
blefve beslutad, det vore lämpligt, att öfningstiden för flottans värnpliktiga
samtidigt ordnades så, att bemanningsfrågan, i hvad densamma rörde
såväl fast anställda af manskaps grad som äfven för tjänstgöringen ombord
afsedda värnpliktiga, kunde på ett tillfredsställande sätt lösas, hemställde
13—1020)4.
kommittén uti underdånig skrifvelse den 20 december 1907 om utredning
angående
dels huru stor minskning af sjömanskårens medelst kontrakt anställda
manskap kunde göras, om öfningstiden för de flottans värnpliktiga, som
äro inskrifna å sjömanshus, utsträcktes till två år eller annan lämplig
kortare tid utöfver 365 dagar,
dels de förmåner, som kunde erbjudas de flottans värnpliktiga, för
hvilka öfningstiden utsträcktes utöfver 365 dagar,
dels det inflytande en sådan utsträckning af öfningstiden för de värnpliktiga
skulle utöfva på utgifterna under femte hufvudtiteln,
dels det inflytande på handelsflottans bemanning, som eu sådan utsträckning
af öfningstiden för de flottans värnpliktiga, hvilka äro inskrifna
på sjömanshus, kan beräknas utöfva,
dels när och på hvad sätt en sådan utsträckning af öfningstiden för
de värnpliktiga borde ske.
Såsom grund för beräkningarna borde därvid antagas, att flottan förfogade
öfver det antal fartyg, som för år 1913 angifves uti bil. 1 af chefens
för flottans stab »Komplettering af förslag till flottans utveckling under
perioden 1908—1913», afgifven den 9 november 1907.
Med anledning af denna hemställan har till kommittén öfverlämnats
i marinstaben år 1908 utarbetad utredning rörande utsträckning af
öfningstiden för de flottans värnpliktiga, som äro inskrifna å sjömanshus,
till två år eller till annan lämplig kortare tid utöfver 365 dagar, i det följande
kallad: marinstabens utredning 1908;
af kommerskollegium år 1908 verkställd utredning angående det
inflytande på handelsflottans bemanning, som en ifrågasatt utsträckning af
öfningstiden till två år eller till annan lämplig kortare tid utöfver 365
dagar för de flottans värnpliktiga, hvilka äro inskrifna å sjömanshus, kan
beräknas utöfva, i det följande kallad: kommerskollegii utredning 1908; samt
af särskildt tillkallade sakkunniga den 5 oktober 1908 afgifvet betänkande
och förslag till organisation af flottans sjömanskår jämte därmed
sammanhängande frågor rörande flottans underofficers- och skeppsgossekårer
samt värnpliktiga, under förutsättning af en öfningstid af två år för å sjömanshus
inskrifna värnpliktiga och en öfningstid af ett år för flottans öfriga
värnpliktiga, i det följande kalladt: sakkunnigas betänkande den 5/io 1908.
1 det följande redogöres för de synpunkter af denna fråga, som från
flottans sida framkallat behofvet af en utsträckt öfningstid för å sjömanshus
inskrifna värnpliktiga. Under »V. Värnpliktstjänstgöringen» behandlas de
synpunkter, som blifvit framställda beträffande de värnpliktiga och handelsflottans
beinaning.
99
I fråga om minskning af sjömanskåren anföres uti denna utredning,
att sjömanskårens yrkesutbildade personal kan nedbringas, om i ersättning
därför städse finnas i tjänstgöring värnpliktiga, till antal och yrkesutbildning
motsvarande den personal, hvarmed sjömanskåren blifvit minskad.
För fast anställdt manskap beräknades för uppflyttning till 2:a kl.
sjöman en tjänstetid af ett år och för uppflyttning till l:a kl. sjöman en
ytterligare tjänstetid af två år vara erforderlig. På grund af deras högre
ålder och däraf följande mogenhet samt deras redan vid inträdet i tjänstgöring
förvärfvade sjömansutbildning kunde möjligen de värnpliktigas
militära yrkesutbildning försiggå på något koljare tid än stammanskapets,
men det vore dock uppenbart, att den tjänstbarhet, som erfordrades för uppflyttning
i l:a sjömansklassen, icke kunde af de värnpliktiga förvärfvas under
eu tvåårig utbildningstid, för så vidt de icke redan vid inträdet i tjänst
vore i besittning af eu afsevärd yrkesskicklighet i den yrkesgren, de tilldelades.
Då detta i stort sedt endast kunde vara fallet med eldare, borde
blott vid maskinafdelningen värnpliktiga afses för skötande af befattningar
såsom l:a kl. sjömän.
1 den mån tillgången på värnpliktiga det medgåfve, kunde däremot
inom alla yrkesafdelningar andra årets värnpliktiga afses att ersätta 2:a kl.
sjömän; och begränsades detta utbyte af stam mot värnpliktiga hufvudsakligen
af den fordran, att det återstående antalet 2:a kl. sjömän måste vara
tillräckligt för rekrytering af l:a sjömansklassen.
Nya besättningslistor för flottans fartyg, utarbetade i öfverensstämmelse
med dessa grunder, visade, att ett antal af omkring 200 l:a kl.
eldare kunde ersättas med värnpliktiga; därjämte kunde en afsevärd minskaf
antalet 2:a och 3:e kl. sjömän låta sig verkställa, beräknad för år 1913
till 1,100 man.
Denna minskning af tillsammans 1,300 man folie uteslutande på
genom kontrakt anställdt manskap. Däcksafdelningen beräknades kunna
därefter rekryteras uteslutande från skeppsgossekåren, sedan denna kår
ökats till 900 gossar; sjömanskåren i öfrigt antogs komma att rekryteras
med kontraktanställd t manskap. Genom till följd af sjömanskårens reduktion
med 1,300 nummer minskadt årligt rekrytbehof vid flottan kornme det
antal volontärer eller värnpliktiga, som årligen kunde tagas i anspråk af
hären, att ökas med omkring 400 man.
1 fråga om vakansernas vid sjömanskären inflytande på flottans bemanning
sfråga anföres uti marinstabens utredning i hufvudsak följande:
»I motiveringen till det förslag till lag om ändrad lydelse af vissa
delar af värnpliktslagen den 14 juni 1901, som åt chefen för flottans stab
afgifvits gemensamt med chefen för generalstaben i samband med förut
Ma vinst (ibens
utredning
1908.
100
omtalade förslag till försvar sväsendets stärkande under perioden 1908—
1913, uttalades i anslutning till hvad chefen för flottans stab redan år
1900 i utlåtande i fråga om utsträckning af beväringens öfningstid under
fredstid anfört, att utsträckningen af öfningstiden till tvä är för de flottans
värnpliktiga, som äro inskrifna å sjömanshus, alltid torde böra uppställas
som ett önskemål för ett tillfredsställande ordnande af flottans bemanningsfråga,
i hvad densamma rör de för tjänstgöringen ombord afsedda
värnpliktiga.»
»Sedan detta uttalande gjordes, hafva snart två år förflutit, hvarunder
svårigheterna att hålla flottans manskapsstam fulltalig alltmera framträda
såsom äfven tydligt framgår af den vakanstabell, hvilken finnes uti utredningen
intagen såsom bil. 3. Af 1907 års riksdag beviljade löneförbättringar,
hvilka afsågo att göra tjänsten mera eftersökt, så att dels manskapet skulle
kvarstå i tjänst under längre tid, än hvad förhållandet hittills varit, dels
rekryteringsförhållandena skulle förbättras, hafva ännu icke visat sig i
sådant afseende verksamma, och ehuru det är för tidigt att ännu fälla
något omdöme om i hvad mån åtgärden fyller sitt ändamål, är dock den
sedan några år tillbaka vid flottan rådande manskapsbristen så betänklig,
att endast af detta skäl öfvergången till ett system, grundadt på utsträckt
tjänstgöringstid för de å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, framstår såsom
-en bjudande nödvändighet. Visar sig obenägenheten att med kontrakt taga
anställning vid sjömanskåren fortfarande lika stor, blifver man, därest
nuvarande organisation alltjämt skall tillämpas, nödsakad att dels så
långt sig göra låter öka skeppsgossekåren och dels i afsevärd grad höja aflönings-
m. fl. förmåner, hvilket allt kommer att förorsaka dryga kostnader,
utan att ändock målets uppnående därigenom kan anses betryggadt.
Reduceras däremot sjömanskåren, hvarvid minskningen lägges på det med
kontrakt anställda manskapet, torde en skeppsgossekår om 900 gossar blifva
tillfyllest för rekrytering af matrosafdelningen, och utsikterna i öfrigt att
hålla sjömanskåren fulltalig komma att väsentligt ökas, då svårigheterna
att rekrytera dess öfriga afdelningar med kontraktanställdt manskap
alltid visat sig vara mindre, än att med dylikt manskap rekrytera matrosafdelningen.
Såsom en följd af de sjömanshusinskrifnas utsträckta öfningstid
kan antagligen påräknas ett bättre rekryteringsresultat för sjömanskåren
från de värnpliktigas led, än hvad hittills visat sig vara fallet. En del
värnpliktiga eldare kunna säkerligen påräknas taga fast anställning i betraktande
af de ganska afsevärda förmåner, som därigenom tillfalla dem.
Huruvida detta blifver förhållandet äfven med värnpliktiga matroser, torde
däremot få anses mera osäkert. En utsträckning af fredstjänstgöringen,
medgifvande att. det hitintills ytterst forcerade utbildningsarbetet göres
101
mindre ansträngande, kan dock komma att verka fördelaktigt i nyssnämndt
afseende.»
»Om flottans personalorganisation ordnas enligt i det föregående antydda
grunder, bör man kunna påräkna, att dess bemanningsfråga, hvad
gemenskapen beträffar, vinner den ur alla synpunkter mest tillfredsställande
lösningen. Att så med det första sker, är af den allra största
vikt. Det är nämligen uppenbart, att vakanserna inom sjömanskåren
kunna blifva för landets säkerhet vådliga, enär flottan, om den skall
kunna i krigstid fylla sin uppgift vid landets försvar, måste hafva till sitt
förfogande en fulltalig och förut väl öfvad personal, samt under fredstid
innehafva största möjliga grad af krigsberedskap.»
Beträffande flottans krigsberedskap anför chefen för marinstaben,
att ett på tvåårig fredstjänstgöring grundadt system komme att afsevärdt
höja flottans krigsberedskap, därigenom att den för krigsberedskapen erforderliga
manskapsstyrkan kunde hållas fulltalig och att hvarje värnpliktig
i regel kunde kvarstå två år i följd å samma fartyg. Flottans
krigsduglighet efter mobilisering skulle genom tillgång på väl utbildad
och disciplinerad personal äfvenledes blifva fullt tillfredsställande.
I fråga om tiden för utsträckning af öfning stiden för flottans å sjömanshus
inskrifna värnpliktiga anför chefen för marinstaben, att, sedan
försvarsplanen år 1906 afgafs, utsikterna i hög grad hade minskats
att med nuvarande personalorganisation på ett betryggande sätt kunna
ordna flottans bemanningsfråga. Vakanserna inom sjömanskären hade år
från år ökats, därvid såsom en särskildt oroande företeelse konstaterats,
att inom 3:e sjömansklassen, hvars numerär förut i regel kunnat hållas
fulltalig, numera förefunnes ett stort antal vakanser. Hvad detta innebure
läge i öppen dag, ty skulle det fortfarande visa sig omöjligt att
kunna rekrytera sjömanskåren och skulle manskapet ej i högre grad än
hitintills befinnas villigt att rekapitulera, blefve det inom en snar framtid
knappast möjligt att ens nödtorftigt kunna bemanna flottan.
Med anledning häraf förordade stabschefen, att fredstjänstgöringen
för flottans å sjömanshus inskrifna värnpliktiga snarast möjligt måtte bestämmas
till två år, samt att, därest en viss öfvergångsperiod befunnes
erforderlig, innan den utsträckta fredstjänstgöringen tillämpades, denna
period måtte göras så kort som möjligt.
Hvad slutligen beträffade det inflytande, som eu utsträckning af öfningstiden
till två år för flottans å sjömanshus inskrifna värnpliktiga kunde
beräknas hafva på sjöförsvarets kostnad, anförde stabschefen, att en del af
de nuvarande utgifterna för flottans sjömanskår komme att öfverflyttas
till anslaget till sjöbeväringens vapenöfningar, men att slutsumman åt
sjöförsvarets kostnader icke blefve däraf nämnvärdt berörd.
102
Sakkunnigas
betänkande
den 5 jo 1908.
Kommitténs
nllal ande.
Den utredning, som stabschefen verkställt rörande frågan om utsträckning
af öfning stulen för flottans å sjömanshus inskrifna värnpliktiga
utöfver 365 dagar till någon kortare tid än två år, gaf till resultat, att
utbildningen därigenom skulle försvåras, att olägenheter i fråga om inoch
utryckningstiderna komme att vållas såväl de värnpliktiga som handelssjöfarten,
att den vrkesutbildade stampersonalen icke kunde nlmnvärdt
minskas samt att kostnaderna skulle afsevärdt ökas. Stabschefen
ansåg därför, att en dylik utsträckning icke kunde anses såsom en slutgiltig
lösning af flottans bemanningsfråga.
c'' IT) O o c?
1908 års sakkunniga anföra, att behof vet af 2:a och 3:e kl. sjömän
under förutsättning af två års tjänstgöringstid för flottans å sjömanshus
inskrifna värnpliktiga blefve beroende af den fordran, att antalet måste
vara tillräckligt för rekrytering af l:a sjömansklassen. Enligt verkställda
beräkningar hade de sakkunniga funnit, att antalet 2:a och 3:e kl.
sjömän för rekryteringens vidmakthållande borde utgöra resp. V2 och Vo
af antalet l:a kl. sjömän. Den för år 1913 erforderliga styrkan af sjömanskåren
uppginge till 3,710 man.
Hvad beträffar det inflytande på kostnaderna för sjöförsvaret, som
en till två år utsträckt öfningstid för flottans å sjömanshus inskrifna
värnpliktiga komme att utöfva, hafva dessa sakkunniga beräknat, att de
årliga kostnaderna skulle komma att minskas med omkring 60,000 kronor.
De stora vakanser inom sjömanskåren, som framför allt under åren
1907—1909 förekommo, synas kommittén vara ägnade att väcka farhågor,
att flottans manskapsbehof icke alltid kan på ett tillfredsställande
sätt tillgodoses med den nuvarande organisationen af sjömanskåren.
Visserligen ställa sig vakanserna för närvarande, utom hvad beträffar
underofficerskorpraler, väsentligt lägre än under de nyssnämnda
åren, hvilket framgår af tabell 1 uti bilaga 3, som utvisar sjömanskårens
storlek åren 1904—1910. Men då erfarenheten visat, att goda konjunkturer
på arbetsmarknaden, stegrad agitation mot militärväsendet in. m., lätt
föranleda, att möjligheten att rekrytera sjömanskåren genom manskap, anställdt
förmedelst kontrakt, så väsentligen nedgår, att flottans fartyg icke
kunna på ett tillfredsställande sätt bemannas, lärer det kunna blifva
behöfligt att omlägga organisationen så, att behofvet af fast anställda meniga
väsentligen nedbringas, på det att större möjlighet än under åren 1907—
1909 må förefinnas att hålla den i fredstid erforderliga manskapsstyrkan
fulltalig.
103
Redan år 1900 framhöll dåvarande chefen för flottans stab, att någon
minskning af stampersonalen icke kunde ske, med mindre öfningstiden för
de flottans värnpliktiga, som äro inskrifna å sjömanshus, utsträckes till två
år; i samband med afgifvandet af förslag till försvarsväsendets stärkande
hafva cheferna för generalstaben och flottans stab år 1906 uttalat, att en
dylik utsträckning borde fortfarande uppställas såsom önskemål för ett
tillfredsställande ordnande af flottans bemanningsfråga; 1907 års generalskommission
ser uti en tvåårig öfningstid för flottans å sjömanshus inskrifna
värnpliktiga endast fördelar; och år 1908 har chefen för marinstaben, med
anledning af de stora vakanserna inom sjömanskåren, Indika hade uppstått
på grund af svårigheterna dels att med kontraktanställdt manskap rekrytera
sjömanskåren, dels att förmå de till afgång berättigade att kvarstå i
tjänst, ansett såsom en bjudande nödvändighet, att fredstjänstgöringen för
ifrågavarande värnpliktiga snarast möjligt bestämdes till två år. Den utredning,
som chefen för marinstaben därvid verkställt, gaf vid handen, att,
därest samtliga å sjömanshus inskrifna värnpliktiga tilldelades flottan och
deras öfningstid bestämdes till två år, en så betydande minskning af sjömanskårens
enligt då tillämpade grunder beräknade personalstyrka kunde vidtagas,
att stora utsikter borde förefinnas, att kåren därefter skulle kunna hållas
fulltalig, i synnerhet om matroserna i regel rekryterades från skeppsgossekåren.
Därest emellertid marinens behof af personal från sjömanskåren beräknas
enligt de i chefens för marinstaben utredning den 29 oktober 1910
angifna grunderna, enligt hvilka den nuvarande sjömanskarens lönegrader
visserligen skulle kräfva en omläggning, men kårens numerär först under
senare delen af perioden 1912—1919 behöfde ökas, äfven för den händelse att
de af kommittén angifna nya fartygen blefve anskaffade, synes bemanningsfrågan,
med hänsyn till de nuvarande vakansernas ringa omfattning, befinna sig i
ett bättre läge än under åren 1907—1909. Skulle likväl ytterligare erfarenhet
gifva vid handen, att flottans behof af yrkesutbildadt manskap, beräknadt efter
sist angifna grunder, icke kan på ett tillfredsställande sätt tillgodoses, synes
det blifva nödvändigt, dels att anlita den utväg, som jämväl inom främmande
mariner användes, nämligen att med värnpliktiga fylla det manskapsbehol
för flottans bemanning, som visat sig icke kunna genom värfning fyllas,
och att därvid utsträcka tjänstgöringstiden för dessa värnpliktiga så, att
de efter förvärfvad yrkesutbildning kvarstå i tjänst erforderlig tid, dels alt
i större utsträckning än hvad hitintills varit fallet rekrytera sjömanskåren
från skeppsgossekåren.
Då de å sjömanshus inskrifna värnpliktiga genom sitt yrke äga större
förutsättningar än andra värnpliktiga att lätt och snabbt tillägna sig den
för tjänstgöring å flottans fartyg erforderliga yrkesutbildningen och då de
104
dessutom, till skillnad från andra värnpliktiga, kunna, såsom under »V. Värnpliktstjänstgöringen»
närmare framhålla, beredas särskilda förmåner, afsedda
att uppväga de med den utsträckta tjänstgöringstiden förenade olägenheterna,
synes det kommittén uppenbart, att dessa värnpliktiga böra
tagas i anspråk, därest eu utsträckning af tjänstgöringstiden till två år
för vissa värnpliktiga befinnes vara erforderlig.
Därest öfningstiden för flottans å sjömanshus inskrifna värnpliktiga
utsträckes till två år, kunna, såsom framgår af de uti marinstaben år 1908
verkställda beräkningarna, omkring 200 l:a kl. sjömän, stam (2:a lönegraden),
ersättas af 2:a årets värnpliktiga. Antalet 2:a kl. sjömän, stam
(3:e lönegraden) kan icke sättas lägre, än att l:a sjöman sklassen däraf kan
rekryteras, under det att antalet 3:e kl. sjömän (4:e lönegraden), hvarifrån
endast en mindre del åt 2:a sjömansklassen rekryteras, kan vara betydligt
mindre. Under antagande, att en utsträckning af öfningstiden till tvä är
vore fullt genomförd år 1919, att den af kommittén upptagna fartygsanskaffningen
under åren 1912—1919 verkställes samt att de i chefens för
marinstaben utredning den 24 oktober 1910 angifna inskränkningarna i
det beräknade behofvet af stammanskap genomföras, borde sjömanskåren
år 1919 hafva följande omfattning:
l:a lönegraden omkring...........768
2:a » » 1,695
3:e » >; 848
4:e » » 189
Summa omkring 3,500
Lägges härtill det antal värnpliktiga, som öfvas under 2:a tjänstgöringsåret
och som skulle ingå i stället för stammanskap, enligt 1908 års
sakkunnigas beräkningar omkring 1,200 man, erhålles en manskapssumma
af 4,700 man i stället för den sjömanskår af 4,330 man, som för år 1919
beräknats erforderlig under förutsättning af 365 dagars tjänstgöringstid
för flottans samtliga värnpliktiga. Eu utsträckning af öfningstiden till
två år för flottans å sjömanshus inskrifna värnpliktiga medför sålunda en
ökning med omkring 370 man af den i fredstid tjänstgörande manskapsstyrkan.
Kommittén har funnit, att de kostnader för manskapet, som blefve
följden af en till två år utsträckt öfningstid för flottans å sjömanshus inskrifna
värnpliktiga, komme att blifva icke oväsentligt högre än om öfningstiden
utsträcktes till 365 daga]'' för flottans samtliga värnpliktiga, och att dessa
högre kostnader bero dels på den nyss nämnda ökningen af den i fredstid tjänstgörande
manskapsstyrkan, dels på det höga, till 1 krona om dagen beräknade
105
penningbidraget till de värnpliktiga under *2:a tjänstgöringsåret. Kostnaderna
kunna uppenbarligen väsentligen nedbringas, därest antalet till sjötjänst
inskrifna värnpliktiga minskas. Då någon utredning härom likväl
icke föreligger, anser kommittén sig icke böra göra något vidare uttalande
i kostnadsfrågan.
Med hänvisning till hvad som under »V. Värnpliktstjänstgöringen»
anföres och med stöd af föreliggande utredningar, får kommittén såsom
sin åsikt uttala,
att flottans bemanningsfråga, hvad de meniga beträffar
— därest den erforderliga yrkesutbildade personalen
icke kan för skälig kostnad erhållas genom rekrytering
från skeppsgossekåren samt genom anställning
förmedelst kontrakt -—, synes kunna på ett tillfredsställande
sätt ordnas därigenom, att alla å sjömanshus inskrifna
värnpliktiga tilldelas flottan och att tjänstgöringstiden
för dessa värnpliktiga utsträckes till två år.
f. Skeppsgossar.
Skeppsgossekåren rekryteras genom antagning af lämpliga gossar.
Antagningsåldern är 15—17 år, dock kan undantagsvis antagas gosse i
åldern 14—15 eller 17—18 år.
Kåren är förlagd dels till Karlskrona och dels till Marstrand; dess
hufvudsakliga uppgift är att rekrytera sjömanskårens däcksafdelning.
Utbildningstiden vid kåren är 2—3 år, och utbildningen omfattar:
förberedande militär- och sjömansutbildning, förlagd vintertiden i
land och sommartiden å hufvudsakligen seglande fartyg;
förberedande yrkesutbildning, förlagd å därför särskild! utrustade
fartyg under sommaren af sista anställningsåret vid kåren; samt
skolundervisning vintertiden i skeppsgosseskolan.
Skeppsgossars utskrifning från kåren, s. k. kartritning, förrättas i
allmänhet under september månad; vid karlskrifningen fördelas de till
däcksafdelningens yrkesgrenar eller undantagsvis till Ofri ga afdelningar.
1911 års stat upptager löner för 600 gossar.
Chefen för flottans stab anför, att det icke ansetts lämpligt att öka
skeppsgossekåren utöfver den af 1904 års sakkunniga föreslagna storleken
14—i (fjol-t.
Nuvarande
organisa
tion.
Chefens för
flottans stab
förslag den
18 10 1908.
— 900 skeppsgossar —, hvarför sjömanskårens återstående rekryteringsbehof
beräknats blifva fylldt genom värfning.
niSas befäl 1904 ars sakkunniga hafva föreslagit, att under normala förhållanden
IU£vilde6de» däcksafdelningen uteslutande, ekonomiafdelningen delvis och sjömanskårens
”/» lm. öfriga afdelningar endast undantagsvis skulle rekryteras genom kartritning
från skeppsgossekåren.
För detta ändamål borde sålunda skeppsgossekåren bestämmas till minst
sådan styrka, att antalet årligen karlskrifna skeppsgossar motsvarade årliga
afgången från sjömanskårens däcksafdelning; och funno de sakkunniga efter
verkställd beräkning, att skeppsgossekåren då borde omfatta 900 nummer.
■tat7 ä‘k Chefen för sjöförsvarsdepartementet delade 1904 års sakkunnigas
proposition, uppfattning angående skeppsgossekårens storlek, men ansåg likväl, att någon
ökning af kåren under år 1908 icke borde ifrågasättas, då kåren i 1907
års stat ökats från 500 till 600 gossar.
Saktom- 1908 års sakkunniga framhålla, att skeppsgossekåren för att vid eu till
"k an de ^iTn ;ir utsträckt öfningstid för flottans å sjömanshus inskrifna värnpliktiga
6/io 1908. tillgodose sjömanskårens rekryteringsbehof borde uppbringas till en numerär
af 814 gossar år 1911 och 900 gossar år 1913.
Därest kåren från 600 gossar uppbringades till nyssnämnd storlek,
erfordrades ökadt kasernutrymme för kårens förläggning under vintern.
Kommitténs Eu ökning af skeppsgossekåren med 100 gossar skulle eldigt beräkning
uttalande. ]-omma att medföra en ökning af de ordinarie årliga kostnaderna med vid
pass 37,600 kronor. Därest kåren afsevärdt ökas och dess utbildning vintertiden
hädanefter liksom för närvarande är förlagd i land, torde jämväl
ökadt kasernutrymme blifva erforderligt; och det är, för så vidt utbildningen
icke omlägges, antagligt, att ett eller flera nya öfningsfartj^g komma
att erfordras, därest skeppsgossekåren väsentligen ökas.
Kommittén, som anser att en ökad rekrytering af sjömanskåren
från skeppsgossekåren borde vara ägnad att höja sjömanskårens militära
tjänstbarhet och disciplin äfvensom att underlätta dess hållande
vid fulltalig numerär, finner sig i saknad af utredningar beträffande kostnaderna
för eventuellt erforderliga nya kaserner, öfningsfartyg in. in. endast
böra uttala såsom önskvärd!, att, i den mån medel kunna beredas, skeppsgossekåren
så småningom uppbringas till den storlek, som erfordras för
att från denna kår i hufvudsak rekrytera sjömanskårens däcksafdelning.
107
2. Utbildning och öfningar.
Chefen för flottans stab anför, att de värnpliktigas inkallelsetider CAe/«w /ör
böra förskjuta hvarandra, så att icke vid någon tidpunkt af året endast^"”*
outbildade'' värnpliktiga finnas i tjänstgöring. Stamrekryternas utbildning ,8/«o urna
skulle då taga sin början vid båda de tider af året, då de värnpliktiga
inrycka till tjänstgöring, och fortlöpa jämsides med de samtidigt inryckande
värnpliktigas öfningar. Härigenom komme utbildningssystemet
att förenklas och möjlighet beredas för höjande af samhörighetskänslan
mellan stammen och de värnpliktiga, på samma gång som stammens rekryter,
genom att liksom de värnpliktiga hufvudsakligen förläggas ombord
å rustade fartyg, hastigare blefve användbara för tjänstgöring ombord, än
då den första rekrytutbildningen såsom dittills försiggått i land.
Stabschefen har jämväl'' bifogat ett utkast till plan för utbildningen
af manskap tillhörande matrosaf del ningen samt därefter anfört följande:
»En af de viktigaste förutsättningarna för att de kostnader, som
nedlagts på flottan, skola kunna vid inträffande fredsbrott komma landet
till godo, utgöres under alla förhållanden af''ändamålsenligt planerade och
omsorgsfullt utförda öfningar med den flytande materielen. Utan dylika
öfningar blifver äfven den bästa materiel af ringa värde, under det att
väl öfvade besättningar ofta kunna med relativt små medel tillkämpa sig
goda resultat. Därför kan icke nog kraftigt betonas nödvändigheten af
att tillräckliga medel anvisas för att bereda personalen en fullgod öfning.
Under senare decennier har mycket blifvit i detta hänseende åtgjordt, men
torde öfningarna ombord, för att kunna anses tillfredsställande, böra än
ytterligare utsträckas, särskildt under den mörkare delen af året, på det
personalen måtte mera än hvad nu är fallet göras förtrogen med förhållandena,
sådana de gestalta sig under alla de årstider, då sjökrigsoperationer
kunna förväntas förekomma i våra farvatten.»
Öfningsplaner, afsedda att angifva öfningarnas till sjöss ungefärliga
omfattning och att ligga till grund för beräkningar af de med dem förenade
kostnaderna, hade därför upprättats med nyssnämnda syftemål för
ögonen. Gifvet vore dock, att dylika planer, afsedda att tillämpas först
efter eu längre tids förlopp, måste komma att på grund af vunnen erfarenhet
undergå större eller mindre ändringar.
Uti »Komplettering af förslag till flottans utveckling under perioden
1908—1913» beräknar chefen för flottans stab kostnaderna för flottans
öfningar, med tillämpning af en öfningsplan i ungefärlig öfverensstämmelse
108
Nuvarande
förhål
landen.
med den af chefen för flottans stab för år 1918 upprättade, till 2,600,000
kronor, äfvensom att af anslaget till »sjöbeväringens vapenöfningar jämte
beklädnad och ersättning därför» omkring 1,325,000 kronor skulle afse
kostnaden för de värnpliktigas öfningar, därest tjänstgöringstiden år 1913
vore utsträckt till 365 dagar för flottans samtliga värnpliktiga.
Det utkast till plan för utbildning af matros(däcks-)afdelningens manskap,
som framställdes i chefens för flottans stab förslag den 18 oktober 1906,
har på grund af vunnen erfarenhet underkastats vissa förändringar. Enligt
nu gällande plan för utbildningen af sjömanskårens manskap är denna
utbildning uppdelad i tre hufvudgrenar:
rekrytutbildning, afsedd att bibringa den yrkesskicklighet, som kräfves
af en 2:a kl. sjöman;
korpralsutbildning, afsedd att bibringa den yrkesskicklighet, som
kräfves af en korpral (l:a kl. sjöman); samt
underoflicersutbildning, afsedd att bibringa den yrkesskicklighet, som
kräfves af en underofficerskorpral.
Utbildningen är förlagd till skolor och kurser dels ombord, dels
i land.
De värnpliktigas utbildning fortlöper i hufvudsak jämsides med
stamrekryternas och är förlagd till samma skolor och kurser.
Vid kommendering till skolor och kurser ombord afses de större fartygen
erhålla sina mobiliseringsbesättningar. Den för torpedfartygen afsedda
personalen hålles under de tider af året, då torpedfartyg ej äro rustade för
expedition, i allmänhet samlad i s. k. torpedberedskap å hvardera stationen,
hvarvid denna personal, i män så kan ske, är indelad uti fartygsbesättningar.
En skematisk framställning af fartygsrustningar enligt för närvarande
tillämpad öfningsplan för flottan återfinnes å följande sida.
10!)
Somatisk framställning af fartygsrustningar enligt för närvarande tillämpad
öfningsplan för flottan.
a ö
ro S
Ö I c
^. a:
Långresa: en pansarkryssare
2a.
31.
Ändamål.
Tillära]) n ingsöfn i tiger
Skoleskader: två l:a kl. pansarbåtar, en |
torpedkryssare, en kanonbåt och ett min- j
fartyg, samt under 8 veckor ytterligare I
två l:a kl. pansarbåtar och under 4 j g
veckor två torpedbåtar.......—
Karlskrona rekrytafdeln.: fyra l:a,
kl. pansarbåtar och ett logementsfartyg
samt från midten af februari ytterligare
två l:a kl. pansarbåtar.......!
Stockholms rekrytafdeln.: två l:a kl.
pansarbåtar och ett logementsfartyg .
20.__30.
20. 30.
18.
Skjut-, signal- och maskinskola
för stamrekryter och
värnpliktiga.
Rekrytskola för stam rekryter
och värnpliktiga samt på
våren kurs vid torpedberedskap.
D:o dra.
Kusteskader: sex l:a kl. pansarbåtar,
en torpedkryssare, en kanonbåt och två
torpedbåtar..............J
Torpedskolafdeln.: ett logementsfartyg,
två torpedkryssare, nio La kl. och
nio 2:a kl. torpedbåtar.......
Mineringsskolafdeln.: ett logementsfar- j
tyg................
Undervattensbåtskolafdeln.: ett depåfartyg
och undervattensbåtar . . . .
I
1. 30.
1. 30.1
1. 9.
1. 30.
Skjut-, signal- och maskinskola.
Torpedskola.
Mineringsskola.
Undervattensbåtskola.
Sjökrigsskolafdeln.: en La kl. pansarbåt
och en pansarkryssare samt
under 4 veckor en kanonbåt och. två
torpedbåtar .............
l:a Skeppsgosseafdeln.: en korvett, fyra
öfningsfartyg och ett logementsfartyg .
2:n Skeppsgossciildeln.: ett logements- !
fartyg, en torpedkryssare, två kanonbåtar
och under fyra veckor två torpedbåtar
...............
Klistllotta: sex l:a kl. pansarbåtar,
tre torpedkryssare, fyra jagare, nio l:a
kl. och nio 2:a kl. torpedbåtar, en
kanonbåt med vedettbåtar, ett minfartyg,
ett lasarettfartyg samt ett depåfartyg
med undervattensbåtar . . . .
Öfningar med sjökadetter,
stamrekryter och värnpliktiga.
Öfningar med skeppsgossar.
Skjut- och signalskola för
skeppsgossar.
Tillämpn i ngsöfningnr.
no
K«tTålandeS Kommittén biträder chefens för flottans stab uttalande i fråga om
II a ail e. betydelsen af såväl tidsenlig utbildning af flottans personal som äfven
ändamålsenligt planerade och omsorgsfullt utförda öfningar med den
flytande materielen. Då erfarenheterna från utländska mariner gifva vid
handen, att sedan flera år tillbaka den egentliga slagflottan flerstädes hålles
ständigt fullt mobiliserad, är det af vikt, att vår flottas öfningar ordnas
så, att lämplig del af flottan, i mån som klimatiska och öfriga förhållanden
medgifva, hålles rustad med sina besättningar ombord och fullt krmsberedd.
Med tillämpning af de grunder för beräkning af kostnaderna för
flottans öfningar, som af chefen för flottans stab i »Komplettering af förslag
till flottans utveckling under perioden 1908—1913» användts,1 skulle
det nu utgående anslaget af 1,800,000 kronor till flottans öfningar kräfva
en småningom skeende ökning, i den mån sjömanskårens vakanser nedgå
och sjömanskårens numerär ökas för att fylla behofvet för nytillkommande
fartyg. För år 1919 skulle för flottans öfningar sålunda knifvas ett anslag
af omkring 2,200,000 kronor.
Då något väsentligt större antal värnpliktiga vid flottan, än som
under de senaste åren där tjänstgjort, icke beräknas åren 1912—1919
inrycka till sådan tjänst, torde anslaget till »sjöbeväringens vapenöfningar
samt beklädnad och ersättning därför» för öfningarnas vidkommande icke
kräfva annan ökning än den, som föranledes af eu från 300 till 365
dagar utsträckt tjänstgöringstid.
1 Medelöfningskostnaden kan för nu tillämpade öfningsplaner beräknas till omkring
620 kronor per man (korpraler och meniga) af stammen och år.
in
II. Operationsbaser för flottan.
Cheferna för generalstaben och flottans stab hafva framhållit, »tf
till de åtgärder, åsyftande att öka effektiviteten af flottans verksamhet stafjen och
under krig, hvilka vore i hög grad önskvärda, hörde förflyttning eller ut-flottan^stab
vidgning af flottans station i Stockholm samt anordnandet af ett örlogsetablissement
i Göteborg och ett å mellersta Norrlands kust, ?90/;
Af de utredningar, hvilka blifvit kommittén förelagda, framgår, att
vår flotta måste, för att hafva utsikt att med framgång fylla sin ansvars- n “ an e''
fulla uppgift vid landets försvar, kunna stödja sig på operationsbaser,
innefattande örlogsetablissement, där den kan i fredstid på ett tillfredsställande
sätt underhålla materielen, vid fredsbrott i trygghet verkställa
mobilisering af då ännu icke klargjorda sjöstridskrafter samt under krigstid
reparera lidna större skador och hvarifrån den därjämte kan erhålla
sin personal och sina förråd kompletterade. Då vår flotta vid afgörande
krigshändelser måste räkna på att operera emot öfverlägsna sjöstridskrafter
och då våra stridsfartyg för att kunna använda de fördelar, som skärgårdarna
erbjuda försvaret, måste gifvas så begränsad storlek, att de icke
kunna medföra så stora förråd, att de under längre tid blifva oberoende
af tillförsel, framstår flottans behof af dylika, redan i fredstid lämpligt
ordnade operationsbaser än tydligare.
Rörande den af cheferna för generalstaben och flottans stab såsom
i hög grad önskvärd betecknade förflyttningen eller utvidgningen af flottans
station i Stockholm har kommittén den 15 november 1909 afgifvit underdånigt
betänkande och förslag. Kommittén har därvid såsom sin åsikt
uttalat:
att en förflyttning af flottans station i Stockholm är af behofvet
påkallad;
att den nya stationen bör erhålla den omfattning, att flottans hufvudstridskrafter
där kunna förläggas;
1U
att bland de platser för den nya flottstationen, som varit föremål
för kommitténs pröfning, Kaknäsområdet är att föredraga;
att stationen därstädes bör anläggas i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med hvad kommittén uti betänkandet angifvit; men
att anläggandet af en ny flottstation vid Kaknäs för närvarande bör
äga rum endast under den förutsättning, att kostnaderna för anläggningen
— med frånräknande af de för bostäder behöfliga belopp, i den mån dessa
förräntas dels genom upphörande af en del nu utgående inkvarterin^sbidrag
genom dessas utbytande emot bostad och dels genom inflytande
kunna täfkas genom försäljning i skälig omfattning af mark
rån Skepps- och Kastellholmarna samt Galérvarfvet äfvensom, därest så
skulle för ändamålet erfordras, någon de! af norra Djurgården närmast
omkring stationsområdet.
Fiågan rörande anordnandet åt ett örlogsetablissement i Göteborg
och ett å mellersta Norrlands kust har kommittén behandlat uti sitt herm
hga underdåniga betänkande angående det fasta kustförsvaret in. in.
113
III, Farledsupprensningar.
de
Cheferna för generalstaben och flottans stab hafva framhållit, att till Chefernas
åtgärder, åsyftande att öka effektiviteten af flottans verksamhet under gtafåeftodh
krig, hvilka vore i hög grad önskvärda, hörde upptagandet af vissa kanaler pottans stab
för betryggande af flottans operationsfrihet.
Af skäl, som närmare angifvas uti kommitténs hemliga betänkande Kommitténs
angående det fasta kustförsvaret in. in., förordar kommittén, i fråga om n
kanaler för betryggande af flottans rörelsefrihet, att mellan Baggensfjärden
och Stockholmsleden upptages en kanalförbindelse, för hvilken dock kostnaderna
icke synas böra bestridas af försvarsmedel. Kommittén förordar
vidare, att västra leden i Karlskrona upprensas i öfverensstämmelse med
kommitténs uttalande i ofvaiinämnda hemliga betänkande. Slutligen får
kommittén såsom sin åsikt uttala, att hinder ur försvarssynpunkt icke
torde möta, att inom vissa i nämnda betänkande närmare angifna gränser
fördjupa segelrännan i Oxdjupet.
15-102014.
114
IV. Det fasta kustförsvaret.
Chefernas Cheferna för generalstaben och flottans stab framhålla, att vissa åt
^stajenZcii''gärc^er’
åsyftande att öka effektiviteten af flottans verksamhet under krig,
flottans stab äro i hög grad önskvärda. Såsom sådana angifvas i fråga om det fasta
d(m™iwl906 kustförsvaret följande:
förstärkandet af det fasta försvaret åt sjösidan vid Stockholm, Karlskrona
och Göteborg;
skyddandet genom befästningar åt sjösidan af det föreslagna örlogsetablissementet
å mellersta Norrlands kust och anordnandet af sjöbefästningar
för tryggandet af en replipunkt för flottan vid Alands haf; samt
utveckling af minvapnet.
Chefens för Chefen för flottans stab angifver i sin skrifvelse den 18 oktober
flottans stab f 906 närmare de militära önskemål, som genom de föreslagna förstärkte»
”/«1906\ ningsåtgärderna in. in. borde tillgodoses. Stabschefen framhåller därjämte,
att i samband med erforderlig särskild utredning rörande beskaffenheten
af föreslagna nyanläggningar jämväl borde tagas under ompröfning, i hvad
mån ett förstärkande af nuvarande kustpositioner kunde anses erforderligt.
Kustför- Ofvan omförmälda särskilda utredning anförtroddes åt kustförsvars
svarskomm:s
kommissionen, som likväl under arbetets gång erhöll meddelande om, att
*>/6 1908. från densamma icke förväntades yttrande rörande befästandet åt den föreslagna
replipunkten för flottan vid Ålands haf.
Kustförsvarskommissionen lämnar till en början en redogörelse för
det fasta kustförsvarets stridsmedel, innefattande de allmänna synpunkter,
som legat till grund för de af kommissionen utarbetade förslagen till nyanläggningar
för det fasta kustförsvaret och till förstärkande af nuvarande
kustpositioner. I denna redogörelse uppdragas jämväl utvecklingslinjerna
för den del af minvapnet, som tillhör det fasta kustförsvaret.
För de af chefen för flottans stab förordade nya befästningsanläggningarna
med ofvan nämndt undantag framlägger kommissionen därefter
115
fullständigt utarbetade förslag, och till förstärkande af nuvarande kustpositioner
upptager kommissionen äfvenledes vissa nya befästningsanläggningar
samt anskaffandet af en del ny bestyckning.
Med stöd af årsrapporter och ämbetsskrifvelser, som afgifvits dels
af chefen för kustartilleriet, dels af befälhafvarna öfver de olika kustpositionerna,
lämnar kommissionen vidare uppgift å vissa kompletteringar
af nuvarande befästningsanläggningar m. m., hvilka ansåges erforderliga.
På grund af den uppgift, som kustförsvarskommissionen fått sig
tilldelad, har dess utredning omfattat jämväl anläggningar, hvilka icke
kunde tänkas komma till stånd under den närmaste framtiden. För att
angifva den ordningsföljd, i hvilken olika arbeten enligt kustförsvarskominissionens
åsikt borde ifrågakomma att utföras, hänför kommissionen dem
dels till en l:a peidod om 18 år och dels till en därpå följande 2:a period
om 10 år. Då emellertid icke alla arbeten, som upptagits under l:a
perioden, lämpligen kunde utföras vid sidan af hvarandra, uppdelar kustförsvarskommissionen
denna period i två delar om resp. 12 och 6 år samt
hänför till l:a periodens förra del de arbeten, som enligt kommissionens
åsikt vore mest oundgängliga för landets trygghet.
Af föreliggande utredningar framgår, att det fasta kustförsvarets Kommitténs
uppgift är dels att mot anfall från sjösidan skydda örlogsflottans perma- ultalande*
nenta operationsbaser samt vissa andra platser vid kusten, som hafva
stor betydelse för landet i dess helhet, dels att trygga egen flottas inlöpande
i och utlöpande ur de hamnar, där dess permanenta operationsbaser
äro belägna. För vårt land, som i de flesta fall måste räkna med
en till sjöss vida öfverlägsen motståndare, är sistnämnda uppgift af särskild
vikt.
För att kustpositionerna skola kunna fylla sina ofvan nämnda uppgifter
fordras, att sådana anordningar vid dem äro vidtagna, att de kunna
upprätthålla en ständig krigsberedskap.
Enär de rörliga stridskrafternas utveckling i främsta rummet måste
tillgodoses, blir det af finansiella skäl nödvändigt, att antalet befästade
platser vid kusten i möjligaste mån begränsas och att på hvarje sådan
befästad plats icke större kostnader nedläggas, än hvad dess uppgift oundgängligen
kräfver. Ehuru de åtgärder för det fasta kustförsvarets stärkande,
som upptagas i chefernas för generalstaben och flottans stab öfversikt,
tvifvelsutan i och för sig skulle stärka försvaret, anser kommittén
sig dock icke kunna förorda, att mer än en mindre del af dem kommer
till utförande under perioden 1912—1919.
116
Af kommitténs finansiella utredning framgår, att för arbeten å rikets
kustfästningar under nämnda period bör kunna afses ett belopp af omkring
8''4 miljoner kronor.
Efter att hafva tagit del . af chefens för flottans stab skrifvelse den
18 oktober 1906 samt granskat kustförsvarskommissionens utredning, har
kommittén funnit, att, därest de af denna kommission utarbetade förslagen
upptoges i oförändradt skick, skulle inom ramen af nyss angifna belopp
icke ens de viktigaste bland de för det fasta kustförsvarets stärkande
föreslagna åtgärderna kunna komma till utförande under åren 1912—1919.
De militära utredningar, hvilka blifvit till kommittén öfverlämnade,
påvisa, att det är en angelägenhet af stor vikt, att det fasta kustförsvaret
i Stockholms skärgård förstärkes såväl för att betrygga flottans rörelsefrihet
inom detta för landets försvar synnerligen viktiga skärgårdsområde
som ock för att bereda hufvudstaden ett tillfyllestgörande skydd
mot beskjutning från sjösidan. Då emellertid de fasta försvarsanstalter i
Stockholms skärgård, hvilka äro upptagna i kustförsvarskommissionens utredning,
skulle kräfva betydande kostnader och en icke ringa ökning af
personalen för det fasta kustförsvaret, har af cheferna för kustartilleriet och
fortifikationen inom kommittén uppgjorts ett på nämnda utredning baseradt
ändringsförslag, hvilket omfattar de åtgärder, som enligt dessa chefers åsikt
såsom de ur försvarssynpunkt viktigaste borde sättas i främsta rummet beträffande
det fasta kustförsvarets stärkande i Stockholms skärgård. Detta
förslag, som biträdts af sjöförsvarets målsmän inom kommittén, afser, att
under åren 1912 —1919 sådana förstärkningar af Vaxholms och OscarFrcdriksborgs
fästning vidtagas, att icke allenast flottans rörelsefrihet inom
Stockholms skärgård i afsevärd mån betryggas utan äfven hufvudstaden
vinner ett mera fullständigt skydd mot beskjutning från sjösidan, än fästningens
nuvarande försvarsmedel tillstädja, äfvensom ökad trygghet mot öfverraskande
anfall. Därjämte skulle, enligt de sakkunnigas inom kommittén
åsikt, genom dessa försvarsåtgärders vidtagande en kanalförbindelse mellan
Stockholmsleden och Baggensfjärden beredas ett jämförelsevis kraftigt försvar.
Kommittén, som icke ansett sig böra ingå i närmare pröfning af de
militära detaljerna af detta förslag, har likväl funnit förslaget i dess helhet
vara synnerligen beaktansvärdt och lämnar på den grund i underdånigt
hemligt betänkande en redogörelse för detsamma. I sagda betänkande
angifvas dessutom de åtgärder i öfrigt för det fasta kustförsvaret, som
kommittén på ofvannämnda sakkunnigas tillstyrkan anser i första hand
böra komma i fråga under perioden 1912—1919, och hvilka innebära
vissa förstärkningsåtgärder vid Hörningsholms kustposition samt Karlskrona
och Alfsborgs fästningar äfvensom anskaffandet af viss ma
-
117
teriel m. m. till skydd för en replipunkt för torpedbåtar. Emellertid
anser kommittén sig böra i detta sammanhang framhålla angelägenheten
af, att Göteborg, som för landets ekonomiska lif har stor betydelse, beredes
ett kraftigare skydd mot beskjutning från sjösidan, än de nuvarande
befästningarna lämna, och att därför, så snart medel kunna för
ändamålet afses, frågan om stärkandet af det fasta försvaret därstädes bör
upptagas. För så vidt det belopp, som för arbeten å rikets kustfästningar
kan afses under åren 1912—1919, icke i sin helhet behöfver tagas
i anspråk för de af kommittén till utförande under sagda period ifrågasatta
åtgärderna, synes det kommittén önskvärdt, att arbeten för stärkandet
af Göteborgs fasta försvar åt sjösidan taga sin början redan under
nämnda period.
Enligt verkställda detaljerade kostnadsberäkningar skulle de af kommittén
ifrågasatta åtgärderna för stärkandet af det fasta kustförsvaret
under åren 1912—1919 betinga en anläggnings- och anskaffningskostnad
af 8,369,700 kronor samt en småningom skeende höjning af de årliga
ordinarie kostnaderna, hvilken i beräkningarna upptages till 98,780 kronor,
sedan åtgärderna blifvit genomförda.
118
Nuvarande
bestäm
melser.
V. Värnpliktstjänstgöringen,
Vid de årliga inskrifningarna tilldelas marinen enligt värnpliktslagen:
a) alla å sjömanshus inskrifna maskinister och eldare samt af öfriga
å sjömanshus inskrifna värnpliktiga de, som tolf månader eller därutöfver
varit inmönstrade till sjöfart; samt
b) andra värnpliktiga, hvilka anses vara för marinen behöfliga, till
det antal, som Konungen pröfvar erforderligt.
På grund af bestämmelserna under b) inskrifves årligen till tjänst
vid marinen ett bestämdt antal värnpliktiga från arméns inskrifningsområden,
afsedda dels för tjänst ombord å flottans fartyg (till sjötjänst inskrifna),
dels för tjänst hufvudsakligen å flottans stationer och varf (till
stationstjänst inskrifna, hufvudsakligen bestående af för stationernas och
varfvens verkstäder och öfriga anstalter afsedda yrkesmän samt af militärarbetare)
och dels för tjänst vid kustpositionerna (till fästningstjänst inskrifna).
Därjämte hafva under senare år de under a) icke upptagna, å
sjömanshus inskrifna värnpliktiga tilldelats flottan; och inskrifvas dessa
liksom öfriga å sjömanshus inskrifna till allmän tjänst vid flottan.
Tjänstgöringstiden är för marinens samtliga värnpliktiga 300 dagar;
och fullgöres denna tjänstgöring i en följd af de till allmän tjänst, sjötjänst
och stationstjänst inskrifna värnpliktiga med undantag af minmatroser
och läkare, hvilka fullgöra en första tjänstgöring om 200 dagar
och en repetitionsöfning om 100 dagar, samt till fästningstjänst inskrifna,
hvilka fullgöra en första tjänstgöring om 258 dagar, som tager sin början
under första eller andra året, och en repetitionsöfning om 42 dagar
under fjärde året.
Inryckningstiderna hafva under senare år varit:
för till allmän tjänst inskrifna omkring den 20 november första året,
» » sjötjänst » » » 20 februari andra >
» » fästningstjänst » » » 15 januari andra » samt
för repetitionsöfningen omkring den 20 augusti fjärde året.
119
För till stationstjänst inskrifna hafva inryckningstiderna varit något
olika under olika år; flertalet har dock ryckt in till tjänstgöring omkring
den 20 november eller 20 februari.
Flottans värnpliktiga indelas i afdelningar och yrkesgrenar efter
enahanda grunder som sjömanskåren, och sker denna indelning dels vid
inskrifningen, dels vid inryckningen och dels under pågående rekrytutbildning.
Utbildningen af de värnpliktiga är i hufvudsak inriktad på att bibringa
dem sådana kunskaper och färdigheter, att de vid mobilisering
kunna tjänstgöra såsom 2:a kl. sjömän (kustartillerister). Värnpliktiga,
som aflagt sjökaptens-, styrmans-, öfvermaskinist- eller maskinistexamen
utbildas till underbefäl.
I. De värnpliktigas utbildning, marinens krigsberedskap m. m.
Cheferna för generalstaben och flottans stab anföra beträffande ^CA«/erna.s
frågan om utsträckning af tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga stJblZoch
följ and e: flottans stab
»I utlåtande den 31 oktober 1900 framhöll dåvarande chefen förden''°/i<?l906.
flottans stab vid redogörelsen för de synpunkter, som ansågos tala för en
utsträckning af öfningstiden för flottans värnpliktiga till ett år, bland
annat:
att en af de viktigaste åtgärderna för åstadkommande af en hastig
mobilisering af flottan vore, att öfningstiden under fredstid för de värnpliktiga
utsträcktes, så att beväring funnes i tjänstgöring hela året, samt
att en utsträckning af öfningstiden komme att främja utbildningen
äfven af stampersonalen och medgifva förverkligandet af det ur såväl utbildnings-
som krigsberedskapssynpunkt viktiga önskemålet att hafva en del
fartyg rustade året om.»
»Därjämte anfördes, att någon minskning af den i nådiga propositionen
till 1900 års riksdag såsom behöflig vid ingången af år 1902 upptagna
stampersonalen icke kunde ifrågasättas, med mindre öfningstiden
för de flottans värnpliktiga, som äro inskrifna å sjömanshus, utsträcktes
till två år. En dylik ytterligare utsträckning af öfningstiden skulle, enligt
chefens för flottans stab åsikt, vålla långt mindre olägenhet för de å
sjömanshus inskrifna än för landets öfriga värnpliktiga, enär de förstnämnda
under sin utbildningstid vid flottan inhämtade färdigheter, af
hvilka de kunde draga fördel vid utöfvandet af sitt borgerliga yrke, hvar
-
120
jämte den minskning i deras arbetsförtjänst, som denna utsträckning af
vapenöfningstiden skulle medföra, kunde motvägas genom att under andra
året gifva dem högre aflöning än öfriga värnpliktiga.»
»Hvad sålunda af chefen för flottans stab år 1900 anfördes angående
utsträckning af öfningstiden till två år för de flottans värnpliktiga, som
äro inskrifna å sjömanshus, har fortfarande full giltighet, och torde en
dylik åtgärd allt framgent böra uppställas såsom önskemål för ett tillfredsställande
ordnande af flottans bemanningsfråga, i hvad densamma rör
de för tjänstgöringen ombord afsedda värnpliktiga.»
»Då det likväl synes lämpligt, att ökningen af tjänstgöringstidens
längd sker gradvis, dels på det att under tiden vunnen erfarenhet må
kunna fullt tillgodogöras under den fortgående utvecklingen, dels på det
att landets sjöfartsnäring icke må taga skada genom en alltför häftig
stegring af de kraf, som försvaret ställer på handelsflottans bemanning,
lärer en utsträckning af öfningstiden för alla flottans värnpliktiga till ett
år vara det mål, som under nu ifrågavarande period bör uppställas.»
»Hvad utbildningen beträffar har nämligen erfarenheten under de
senare åren gifvit vid handen, att den tid, som nu kan anslås till de förberedande
öfningarna för de å sjömanshus inskrifna, eller omkring tre
månader, är för kort för att medgifva dessa värnpliktiga att i tillräcklig
mån tillgodogöra sig den därpå följande utbildningen vid skolor ombord.
För att de förberedande öfningarna skola kunna medföra åsyftad nytta,
torde de böra utsträckas till omkring sex månader. Då därjämte för skolor
ombord och tjänstgöring å eskader minst lika lång tid såvidt möjligt
bör komma de värnpliktiga till del, som för närvarande årligen härför
afses för stampersonalen, eller omkring fem och en tredjedels månader,
kan uppenbarligen den nu till trehundra dagar bestämda öfningstiden icke
medgifva så noggrann förberedande utbildning af de värnpliktiga, som visat
sig erforderlig. Ur utbildningssynpunkt är därför en utsträckning af
nämnda tid till ett år synnerligen önskvärd.»
»Att en dylik utsträckning är — såsom af chefen för flottans stab
redan år 1900 framhållits — behöflig, på det att ständig tillgång af värnpliktiga
måtte i händelse af behof medgifva en skyndsam Vargöring af
åtminstone en del af flottan, vid hvilken tid af året som helst, samt på
det att ett visst antal fartyg måtte kunna ständigt hållas rustade, syntes
icke erfordra någon särskild motivering.»
»Hvad beträffar den del af flottans värnpliktiga, som uttages till
fästningstjänst och fullgör sin fredstjänstgöring vid kustartilleriet, förefinnes,
på grund af behofvet af ökad tid vid inlärandet af de färdigheter,
som erfordras för skötandet af kustpositionernas i ständig utveckling stadda
121
materiel, och nödvändigheten att städse hålla kustpositionerna i en hög
grad af stridsberedskap, samma kraf på utsträckt öfningstid som för
flottans öfriga värnpliktiga. Med ett års öfningstid kunna dessa önskemål
i afsevärd mån uppfyllas, hvilket däremot icke, hvad särskildt beträffar
krigsberedskapen, låter sig göra med den nu föreskrifna öfningstiden af
trehundra dagar.»
»Af chefen för kustartilleriet har framhållits önskvärdheten att. om
ofvannämnda värnpliktigas öfningstid utsträckes till trehundrasextiofem
dagar, fördela denna tid på samma sätt, som enligt nu gällande värnpliktslag
är föreskrifvet för rytteriet m. fl. truppslag, i hvilket fall under
den tid, då repetitionsöfningarna pågå, tre årsklasser bevärimr kunde deltaga
i desamma. Härigenom skulle nämligen möjlighet beredas att under
nämnda öfningar bemanna kustpositionerna på ett sätt, som i någon
mån motsvarar de vid mobilisering inträdande förhållanden. Ehuruväl
chefens för kustartilleriet åsikt om önskvärdheten af att öfningarna å kustpositionerna
blifva så instruktiva som möjligt bör till fullo beaktas, skulle
likväl genom införande af flera repetitionsöfningar kustfästningarna komma
att blifva fullständigt blottade på värnpliktiga under viss del af året och
därigenom komma att under nämnda tid befinna sig i ett svaghetstillstånd,
som icke kan anses förenligt med den viktiga uppgift, som tillkommer
desamma.»
»Utbildningstiden torde därför äfven för den del af flottans värnpliktiga,
som uttages till fästningstjänst och fullgör sin fredstjänstgöring
vid kustartilleriet böra fördelas uti en första tjänstgöring om trehundratjugutre
dagar med början under första eller andra året samt eu repetitionsöfning
om fyrtiotvå dagar under fjärde året. Repetitionsölningen
bör helst förläggas till den tid på året, då beväring icke finnes inkallad
till första tjänstgöring. Därigenom tillgodoses på möjligast bästa sätt
krafvet å krigsberedskap.»
Generalskommissionen har beträffande utbildningen af flottans värnpliktiga
anfört följande:
»Generalskommissionen har intet att eiänra beträffande hvad stabschcferna
sålunda anfört rörande utbildningen af flottans värnpliktiga. I
sammanhang med det uttalade önskemålet, att öfningstiden måtte utsträckas
till två år för flottans å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, torde emellertid
böra framhållas, att härigenom skulle vinnas, förutom ständig krigsberedskap
för flottan, dels minskadt behof af fast anställdt manskap för hvarje
fartyg, hvilket komme att i viss mån underlätta volontäranskaffningen vid
arméns truppförband, dels äfven minskad årsuttagning af värnpliktiga till
16—102014.
Generalslcommissionens
utlåtande
den
“/« 1907.
122
flottan, hvarigenom infanterikontingenterna komme att ökas i motsvarande
mån.»
Kommitténs
uttalande.
Af den motivering, som cheferna för generalstaben och flottans stab
anfört, framgår, att en utsträckning af öfningstiden för flottans samtliga
värnpliktiga från 300 till 365 dagar skulle dels på ett tillfredsställande
sätt tillgodose flottans krigsberedskap, dels möjliggöra en hastig mobilisering
af flottan och dels främja utbildningen såväl af de värnpliktiga som äfven
af stampersonalen.
Såsom af den ofvan lämnade redogörelsen för den värnpliktiga
personalens organisation framgår, är tjänstgöringen, för att så vidt möjligt
tillgodose såväl krigsberedskapen och utbildningen som de värnpliktigas
intressen, förlagd så, att inryckningstiderna för de båda till tjänst ombord
af sedda kategorierna — sjömanshusinskrifna och till sjötjänst inskrifna —
förskjuta hvarandra på ungefärligen nedanstående sätt:
1. året |-
2. året !■
l0/a
300 (lagar
300 dagar
å sjömanshus inskrifna omkring 1,300 man.
till sjötjänst inskrifna > 600 »
8/u
I de sakkunnigas betänkande den 5 oktober 1908 framhålles,
att omkring 3 månaders utbildning erfordras, för att de värnpliktiga
skola kunna anses mobiliseringsbara. Därigenom kommer under
2 af vintermånaderna fullständig brist på mobiliseringsbar beväring att
råda, och under samma tid kommer den i tjänst varande beväringsstyrkan
att uppgå till endast omkring två tredjedelar af det antal, som under
sommarmånaderna är i tjänstgöring. Under två af höstmånaderna tinnes
endast eu tredjedel af årskontingenten i tjänstgöring, och denna tredjedel
utgöres af sådana värnpliktiga, som i regel icke äro till yrket sjömän och
hvilka dessutom icke förrän mot slutet af hösten afsluta den förberedande
yrkesutbildningen. Då värnpliktiga till stort antal ingå uti besättningarna
å våra stridsfartyg, är det uppenbart, att bemanningen under de nämnda
höst- och vintermånaderna icke kan under sådana förhållanden tillgodose
den erforderliga krigsberedskapen.
En till 365 dagar utsträckt tjänstgöringstid för de till tjänst ombord
afsedda värnpliktiga skulle däremot lämna ständig tillgång på mobiliseringsbara
värnpliktiga, hvarjämte året om ungefär samma antal värnpliktiga
skulle finnas i tjänstgöring. Härigenom blefve det sålunda möjligt icke
allenast att hålla en del af flottan ständigt rustad med mobiliserings
o
o
123
besättningar ombord, utan äfven att i fall af behof skyndsamt klargöra
ytterligare någon del.
De af chefen för flottans stab framhållna skälen, för att en utsträckning
af öfningstiden för flottans till tjänst ombord afsedda värnpliktiga är
af behofvet påkallad för att möjliggöra en tillfredsställande utbildning, finner
kommittén jämväl vara tungt vägande. o
En från 3U0 till 365 dagar utsträckt tjänstgöringstid för flottans a
sjömanshus inskrifna värnpliktiga bör fullgöras i en följd med början under
första året. Denna tjänstgöring synes böra taga sin början omkring den 1
november. På så sätt blifver rekrytutbildningen för denna flottans viktigaste
beväringskontingent förlagd till de för krigsberedskapen minst känsliga
vintermånaderna, hvarjämte denna utbildning hinner afslutas till våien,
då den förberedande yrkesutbildningen lämpligast bör taga sin början för
att i sin ordning hinna afslutas, innan dessa värnpliktiga skola tillgodogöra
sig tillämpningsöfningarna å sammandragna sjöstyrkor under sommaren.
° Äfven med hänsyn till seglationstiderna vid handelsflottan synas
in- och utryckningstider, förlagda till omkring, den 1 november, vara de
mest gynnsamma.
Därest tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga i »sjötjänst» ut■sträckes
från 300 till 365 dagar, bör tjänstgöringen fullgöras i en följd,
dock med rätt för Konungen att låta fördela densamma på en första tjänsto-örino-
om 265 dagar under första och andra åren eller under andra året
samt ''en repetitionsöfning om 100 dagar under fjärde å,ret. Därest tjänstgöringen
fullgöres i en följd, torde den höra taga sin början omkring den 1
februari andra året. Genom en dylik förläggning af tjänstgöringen i en
följd erhålles den erforderliga förskjutningen å inryckningstiderna, hvarigenom
inobiliseringsbart beväringsmanskap ständigt kommer att finnas i
tjänstgöring. Tjänstgöringens eventuella uppdelning på en första tjänstgöring
och” en repetitionsöfning afser att medgifva förläggning af minöfningar
och dylikt till för dem lämplig tid af året, äfvensom att genom två
årsklassers samtidiga tjänstgöring bereda tillgång på den för öfningarnas
bedrifvande erforderliga personalstyrkan.
Tjänstgöringstiderna för ifrågavarande värnpliktiga skulle enligt ofvanstående
fördelas på ungefär följande sätt:
. bil | |||
I | 365 dagar | 31/io |
|
1............................ 1/8 | 365 dagar |
|
|
3.
124
ell er för flottans i sjötjänst inskrifna:
2. året I-yz--—---
*/2 26f> dagar
4 > ''--------------------------
100 dagar
— å sjömanshus inskrifna.
---i sjötjänst »
,''io
■t
I
De skål, som af chefen för flottans stab framlagts för utsträcknin
af tjänstgöringstiden för flottans till fästning stjänst inskrifna värnpliktig
till 365 dagar, anser kommittén vara fullt giltiga. Genom en dylik
utsträckning skulle icke blott kustpositionernas krigsberedskap bättre
tillgodoses, än hvad nu är fallet, utan äfven den värnpliktiga personalens
utbildning väsentligen främjas.
I likhet med chefen för flottans stab anser kommittén, att tjänstgöringen
för dessa värnpliktiga bör fördelas på en första tjänstgöring om
323 dagar, med början under första eller andra året, samt en repetitionsöfning
om 42 dagar under* fjärde året. För att ytterligare främja såväl kustpositionernas
krigsberedskap som personalens ''utbildning kan det befinnas
lämpligt, att inryckning till den första tjänstgöringen sker i två omgångar;
i annat fall synes den första tjänstgöringen böra taga sin början omkring
den 10 november första aret. Då en sådan förläggning af repetitionsöfningarna,
att två årsklasser beväring kunna deltaga i desamma, gifvetvis
bör främja utbildningen, torde icke hinder böra uppställas för en sådan
förläggning af öfningstiden.
Tjänstgöringstiden för flottans öfriga värnpliktiga anser kommittén
höra utsträckas från 300 till 365 dagar, fördelade på enahanda sätt som
tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga i »sjötjänst». Därigenom kommer
tjänstgöringen att i regel fullgöras i en följd, under det att uppdelningen
af densamma på en första tjänstgöring och en repetitionsöfning endast
skulle komma till användning för enstaka värnpliktiga för att underlätta
deras enskilda utbildning i skolor m. m.
På grund af chefernas för generalstaben och flottans stab förslag
och med stöd af hvad ofvan blifvit anfördt, förordar kommittén,
att tjänstgöringstiden för flottans samtliga värnpliktiga,
med det undantag som beträffande icke vapenföra
värnpliktiga militärarbetare nedan säges, under den
närmaste tiden utsträckes till 365 dagar.
bo ts
125
Den ökning af sjöförsvarets årliga kostnader, som betingas däraf, att
tjänstgöringstiden för marinens värnpliktiga utsträckes från 300 till 365
dagar, uppgår för flottan till omkring 485,000 kronor1) och för kustartilleriet
till omkring 110,000 kronor.1)
2. Åtgärder för att minska sjömanskårens storlek.
Såsom redan under »Flottans personal, manskap» framhållits, påvisades Chefernas
inom kommittén hösten 1907 önskvärdheten af att flottans bemannings-^ft^TcÄ
fråga, i hvad densamma rörer såväl fast anställda af manskapsgrad som flottans stab
äfven för tjänstgöringen ombord afsedda värnpliktiga, blefve på ett tillfredsställande
sätt löst. Då cheferna för generalstaben och flottans stab uti sitt
den 18 oktober 1906 afgifna förslag till lag om ändrad lydelse af vissa delar
af värnpliktslagen den 14 juni 1901 framhållit, att önskemålet för ett tillfredsställande
ordnande af denna beinanningsfråga vore att utsträcka öfningstiden
till två år för de flottans värnpliktiga, som äro inskrifna å sjömanshus,
hemställde kommittén i underdånig skrifvelse den 20 december
1907 om vissa utredningar, afseende att närmare klarställa innebörden
af en dylik utsträckning af tjänstgöringstiden; och har i det föregående
under »Flottans personal, manskap» närmare redogjorts för de synpunkter
af denna fråga, som från flottans sida kunna framkalla behof vet af en sålunda
utsträckt öfningstid.
I det följande lämnas en redogörelse för de synpunkter, som blifvit
framställda beträffande det inflytande en utsträckning af öfningstiden skulle
utöfva på de värnpliktiga och på handelsflottans bemanning.
Chefen för marinstaben anställer till en början en beräkning öfver Marinstadet
antal å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, som kan antagas vara på- 1908
räkneliat för tjänstgöring under l:a och 2:a öfning såren.
Efter att hafva redogjort för de synpunkter, hvilka därvid borde
tagas i betraktande, har stabschefen antagit, att om till flottan uttagas alla
å sjömanshus inskrifna värnpliktiga, årskontingenten skulle komma att
uppgå till 1,500 man. Erfarenheten hade visat, att af denna kategori inställde
sig i laga ordning till tjänstgöring i medeltal 82 %. För att erhålla
det antal värnpliktiga, som årligen skulle komma att inställa sig till tjänstgöring,
borde härtill läggas det antal, som inställde sig till vapenöfning
senare än sin åldersklass, hvithet antal under de sistförflutna åren utgjort
i medeltal 170 man. Därest flottan skulle tilldelas alla å sjöinans
D
Därest tjänstgöringstiden för militärarbetare blifver 182 dagar i stället för 365
dagar, minskas beloppen med resp. omkring 60,000 och 40,000 kronor.
126
hus inskrifna värnpliktiga, torde emellertid den sistnämnda siffran växa
till omkring 200. Det antal värnpliktiga, som kunde beräknas årligen inställa
sig till tjänstgöring, utgjorde sålunda:
under året inskrifna (1,500 X 82 %) . . . 1,230 man
tidigare » .......... 200 »
Summa 1,430 man.
Häraf kunde 8 % antagas vid efterbesiktningen befinnas vara odugliga
till krigstjänst, och af återstående 1,316 man kunde 2 % beräknas
blifva under första året hemförlofvade af familjeskäl m. m., hvarför omkring
1,300 man kunde beräknas kvarstå i tjänstgöring vid första öfningsårets slut.
Afgången under andra året borde icke sättas lägre än till 5 %, och
skulle sålunda af årsklassen vid detta års slut återstå omkring 1,200 man.
En minskning af flottans värnpliktiga i sjötjänst kunde — äfven med
tvåårig fredstjänstgöring för de sjömanshusskrifila — tills vidare icke äga rum.
Hvad beträffar mobilisering shehofvets tillgodoseende gåfve verkställda
beräkningar vid handen, att ehuru detta behof i följd af minskad stam
något ökats, det likväl kunde fyllas med första uppbådets beväring.
Innan stabschefen ingår på frågan om de förmåner, som kunde erbjudas
de flottans värnpliktiga, hvilkas öfningstid utsträcktes till två år,
har uti utredningen lämnats eu sammanfattning af de förmåner, hvilka
redan nu af de å sjömanshus inskrifna värnpliktiga åtnjutas, och hvilka
vore följande:
il. Under sin öfningstid tjänstgöra ifrågavarande värnpliktiga uti
eget yrke. Härom säger chefen för flottans stab i den 31 oktober 1900
till chefen för sjöförsvarsdepartementet afgifvet »Utlåtande i fråga om
utsträckning af beväringens öfningstid under fredstid» följande:
»Eu utsträckning af öfningstiden under fredstid till 2 år skulle vålla
långt mindre olägenhet för ofvannäinnda å sjömanshus inskrifna värnpliktiga,
enär dessa förstnämnda under sin utbildningstid vid flottan inhämta
färdigheter, af hvilka de kunna draga fördel vid utöfvandet af sitt borgerliga
yrke.»
»Fredstjänstgöringen måste sålunda anses vida mindre betungande
för de sjömanshusinskrifna än för andra värnpliktiga, hvilkas enskilda verksamhet
genom densamma i många fall kan lida afbräck.»
»2. Fredstjänstgöringens fullgörande i en följd innebär för flottans
å sjömanshus inskrifna värnpliktiga eu stor fördel. Härom säger den år
1873 för utarbetande af förslag till sjöförsvarets ordnande på grundvalen
af utsträckt allmän värnplikt tillsatta kommittén under rubriken »Utskrifning
och öfning» följande:
127
»I betraktande däraf, att de repetitionsöfningar, som skulle ifrågakomma
för flottans värnpliktiga, borde omfatta sjötjänsten, men det åsyftade
ändamålet ej kan vinnas, om tiden för dylika öfningar vore lika kort
vid flottan som vid hären och någon tillräcklig utsträckning af tiden för
repetitionsöfningarna ej torde böra ifrågasättas, har kommittén ansett, att
flottans värnpliktiga under fredstid böra befrias från alla repetitionsöfningar;
så mycket hellre som dessa, vare sig af kortare eller längre varaktighet,
skulle i de flesta fall förhindra den sjöfarande värnpliktige att under
hela seglationstiden repetitionsåren utöfva sitt yrke.»
»3. Jämlikt nadiga förordningen angående befälet å svenska handelsfartyg
den 22 november 1878 med i densamma sedermera i nåder fastställda
ändringar må de sjömanshusinskrifna såsom sjötid tillgodoräkna sig
den tid, de tjänstgjort å flottans fartyg. Denna tjänstgöring bidrager sålunda
till fyllande af de kompetensvillkor, som utgöra en förutsättning
för befordran inom handelsflottan.»
»4. Jämlikt värnpliktslagens § 14 mom. 1 och § 32 mom. 1 äro
vissa lindringar med atseende på inskrifning och mönstring tillförsäkrade
dessa värnpliktiga.»
»5. För längre utrikes resa förhyrd värnpliktig kan jämlikt § 17
mom. 1 a) värnpliktslagen erhålla uppskof med tjänstgöring.»
»6. Jämlikt värnpliktslagens § 33 mom. 2 a) och mom. 3 beredas
dessa värnpliktiga vissa fördelar med afseende på val af vistelseort och
anmälningsskyldighet.»
»7. Enligt samma lags § 43 mom. 2 är för sjöfarande en utsträckning
af begreppet »laga förfall» medgifven.»
Flottans å sjömanshus inskrifva värnpliktiga borde, enligt stabschefens
åsikt, om deras fredstjärist^öring utsträcktes till två år, såsom
ersättning härför beredas ytterligare vissa lättnader och förmåner, hvilket
äfven af andra orsaker blefve nödvändigt. Det vore nämligen af stor
vikt, att ynglingar, som under nuvarande förhållanden skulle hafva ägnat
sig åt sjömansyrket, ej läte afskräcka sig därifrån genom införandet af
tvåårig fredstjänstgöring för de å sjömanshus inskrifva värnpliktiga, hvaraf
den för landets ekonomiska utveckling förvisso ytterst betydelsefulla handelssjöfarten
i så fall skulle blifva lidande.
Stabschefen lämnar därefter en redogörelse för de särskilda förmåner,
Indika i samband med en utsträckning af öfningstiden till två år kunna
erbjudas flottans å sjömanshus inskrifna, värnpliktiga, och hvilka vore följande:
»1. De å sjömanshus inskrifna värnpliktiga komma i regel att öfvas
ombord och få sålunda ett tillskott till den sjötid, som, enligt hvad ofvan
sagts, är för vissa ändamål behöflig, samtidigt med att de, enligt punkt 3
128
nedan, erhålla teoretisk undervisning i och för afläggande af examina vid
navigationsskola. I detta afseende kan alltså en utsträckning af nämnda
tjänstgöring innebära en afsevärd fördel för den värnpliktige. Därjämte
bör så ordnas, att de värnpliktiga, hvilka utbildas i att föra befäl (se
punkt 4 nedan), få tillgodoräkna sig dylik utbildningstid såsom förste styrmanstjänst
i handelsflottan.»
»2. Penningbidraget bör under andra tjänstgöringsåret utgå med 1
kr. om dagen, hvilket belopp ungefärligen motsvarar summan af månadslön
och dagaflöning för en 2:a kl. sjöman vid flottans stam. Penningbidraget
blifver då äfven af samma storlek, som nu utgående ersättning för Överskjutande
tjänstgöring (jmfr § 27 mom. 2 värnpliktslagen), hvarom sägs
i nådiga förordningen den 5 december 1901 angående aflöning för sjörullföringsområdesbefäl
och för flottans värnpliktiga under fredstid.»
»Vid en jämförelse mellan de ekonomiska förmåner, som i så fall
skulle tillkomma den värnpliktige under tjänstgöring vid flottan, och dem,
som han under utöfvandet af sitt yrke å handelsfartyg kan förskaffa sig,
torde i de förra böra inräknas värdet af fri beklädnad. Då ersättningen
till de värnpliktiga, som under tjänstgöringstiden själfva bekosta sin beklädnad,
utgår med 30 öre om dagen, kan värdet af den fria kronobeklädnaden
beräknas till omkring 9 kronor per månad. Den värnpliktiges aflöning
vid flottan, motsvarande månadshyran under kofferditjänst, komme
sålunda att utgöra 39 å 40 kronor per månad. Enär sjöfolks månadshyror
för närvarande uppgå till följande ungefärliga belopp:
för lättmatros..........40 å 45 kronor,
» matros............50 å 55 » ,
» kolare............35 å 45 » ,
» el dåre............50 å 55 » ,
skulle alltså den värnpliktige under andra årets fredstjänstgöring erhålla
en ekonomisk ersättning, som i betraktande af öfriga fördelar, hvilka då
erbjudas honom, måste anses synnerligen god.»
»3. De värnpliktiga, som så önska, böra under andra året genom
flottans försorg gifvas en sådan teoretisk undervisning, att de därigenom
sättas i stånd att förvärfva följande bevis och examina, hvilka äro omnämnda
i det af kommitterade för utarbetande af förslag till förbättringar
uti utbildningen af handelsflottans befäl och underbefäl den 30 oktober
1906 afgifna betänkandet, nämligen:
maskinskötarbevis,
maskinistexamen af 3 kl.,
skepparexamen af 2 kl., samt
skepparexamen af 1 kl.»
129
»Tillfälle bör gifvetvis kunna beredas de värnpliktiga att i vederbörlig
ordning aflägga de kunskapsprof, för hvilka de enligt ofvan erhållit
undervisning.»
»För dem, som önska bereda sig för inträde i navigationsskolas
styrmans-, sjökaptens-, 2 maskinist- eller 1 maskinistklasser bör äfvenledes
anordnas kostnadsfri, teoretisk undervisning till den utsträckning, omständigheterna
kunna medgifva. Denna kostnadsfria undervisning blifver
förvisso af stort värde för de värnpliktiga, hvilka på så sätt spara tid och
omkostnader. Uppehållet vid en navigationsskola är nämligen ur ekonomisk
synpunkt vanligen ytterst kännbart för de sjöfarande, som därunder äro
alldeles utan arbetsförtjänst. I synnerhet de mindre bemedlade, som
endast eftersträfva de små examina, hvilka de fullständigt böra kunna
aflägga under värnpliktstjänstgöringstiden och för hvilka de af egna medel
endast behöfva utgöra examenskostnaderna, måste anses af sin tjänstgöring
vid flottan erhålla särdeles god behållning. Skulle det befinnas fördelaktigt
att i och med införande af tvåårig fredstjänstgöring för de
sjömanshusinskrifna förskaffa flottans myndigheter förutnämnda examensrätt,
komma äfven nyss omtalade examenskostnader för de värnpliktiga
att försvinna.»
»4. Därtill kvalificerade värnpliktiga erhålla utbildning i att föra
befäl. De värnpliktiga sjöfarande med högre bildning få alltså en för
deras kommande verksamhet högst värdefull tjänstgöring.»
»5. Efter genomgången utbildning i att föra befäl och fullgjord
fredstjänstgöring kunna därtill kompetenta och villiga mot vissa skyldigheter
och därmed följande förmåner erhålla anställning i flottans reserv.»
Af det ofvanstående framginge sålunda, att därest tvåårig fredstjänstgöring
infördes för å sjömanshus inskrift^ värnpliktiga, dessa kunde
beredas afsevärda förmåner. Under dylika omständigheter borde nämnda
organisations genomförande ej komma att förorsaka minskad benägenhet
för inskrifning på sjömanshus. Icke heller borde handelsflottan därigenom
komma ''att beröfvas ett så stort antal sjömän, att bemanningen af densamma
i nämnvärd grad försvårades. Hela antalet å svenska sjömanshus
inskrift™, till svensk handelssjöfart inmönstrade sjömän uppginge, enligt
hvad statistiken utvisade, år 1905 till 24,469 man och år 1906 till 25,164
man. Äfven under förutsättning att samtliga de värnpliktiga — 1,200
man — hvilka, sedan det första årets fredstjänstgöring afslutats, under
ytterligare ett år undandragas handelssjöfarten, skulle tagit anställning å
svenska fartyg, utgjorde deras antal mindre än 5 % af den för ifrågavarande
fartyg år i 905 använda personalen. Ett icke ringa antal af dessa värnpliktiga
skulle dock antagligen tagit anställning å utländska fartyg, hvarför
17—102014.
130
Sakkunnigas
betänkande
den
6/io 1908.
Kommerskolleaii
utredning
1908.
nyssnämnda procentsiffra i verkligheten skulle komma att ställa sig betydligt
lägre (säkerligen mindre än 4 %).
Handelssjöfarten borde, i stället för att menligt påverkas af fredstjänstgöringens
utsträckning för de värnpliktiga sjöfarande, i själfva verket
få afsevärdt gagn af att handelsflottans bemanning- under den ifrågasatta
utsträckta öfningstiden erhölle en omsorgsfull utbildning och disciplinär
uppfostran.
I fråga om de värvpliktigas utbildning 1 * under den tvååriga fredstjänstgöringen
anförde chefen för marinstaben följande:
»Inryckningstiden för å sjömanshus inskrifna värnpliktiga afses att
förlä.ggas till hösten — omkring 1 november — alltså efter den egentliga
seglationstidens slut för året.»
»Utbildningen af dessa flottans värnpliktiga kan med tvåårig tjänstgöringstid
så ordnas, att de under första tjänstgöringsåret bibringas erforderliga
kunskaper och praktisk skicklighet för att vid detta års slut
kunna förrätta samma slags tjänst, som yrkesutbildadt stammanskap. En
tid af omkring 6 månader anslås till rekryt- och förberedande yrkesutbildning,
därefter vidtager Yrkesutbildning i omkring 2V2 månader och slutligen
fullständigas utbildningen under tillämpningsöfningar i eskaderförband,
pågående omkring 3 månader.»
»De värnpliktigas sålunda förvärfvade färdigheter underhållas och utvecklas
ytterligare under andra tjänstgöringsåret, hvarunder fortsatta öfningar
bedrifvas. Förut omtalade frivilliga kurser för meddelande af sådana
teoretiska kunskaper, af hvilka dessa värnpliktiga hafva gagn i sitt
borgerliga yrke, förläggas till andra tjänstgöringsårets vintermånader.»
Dessa sakkunniga hafva beträffande tillgången å värnpliktiga beräknat,
att, om mobiliseringen sker med hela l:a uppbådet, tillgången af
värnpliktiga å däcksafdelningen korame att öfverstiga behofvet, under det
att behof och tillgång af personal vid öfriga afdelningar närmare motsvara
hvarandra; detta förstnämnda förhållande borde möjliggöra att vid mobilisering
icke i första hand taga i anspråk de äldsta årsklasserna af däcksafdelningens
värnpliktiga, hvilket vore en särdeles beaktansvärd fördel, då
frånvaron af repetitionsöfningar medförde, att för de äldsta årsklasserna
många år förflutit, sedan de erhållit militär utbildning.
Då det för bedömande af frågan angående det inflytande på handelsflottans
bemanning, som en ifrågasatt utsträckning af öfningstiden till två
1 Uti sakkunnigas betänkande den 8/io 1908, sid. 44—46, lämnas en utförlig redo
görelse
härför.
131
år eller annan lämplig kortare tid utöfver 365 dagar för de flottans värnpliktiga,
hvilka äro inskrifna å sjömanshus, kunde beräknas utöfva, syntes
kollegium i första hand af vikt att erhålla kännedom om, hvilka ekonomiska
eller andra förmåner vore afsedda att beredas de värnpliktiga under förutsättning
af öfningstidens utsträckning på angifvet sätt, hade kollegium
från chefen för flottans stab begärt och erhållit upplysningar i nämnda
hänseende.
Därefter anmodade kollegium direktionerna för samtliga sjömanshus
i riket att dels inkomma med åldersuppgifter angående de flottans värnpliktiga,
hvilka vid 1907 års slut varit inskrifna å sjömanshus, dels ock
att, i den mån så kunde ske, för hvarje årsklass angifva antalet af de
under år 1907 å svenska fartyg använda sjömännen.
Därjämte begärde kollegium, att direktionerna för vissa mera betydande
sjömanshus äfvensom vissa föreningar af sjöfartsidkare, lartygsbefälhafvare
in. fl. måtte, i den mån så kunde ske, afgifva yttrande i
följande hänseenden, nämligen:
1) huruvida och i hvad mån en utsträckning af öfningstiden till två
år eller annan kortare tid utöfver 365 dagar kunde antagas komma att
försvåra möjligheten att på ett nöjaktigt sätt bemanna den svenska handelsflottan
;
2) hvilka åtgärder lämpligen kunde vidtagas till undanröjande eller
mildrande af de olägenheter för handelsflottan, som en sålunda utsträckt
öfningstid till äfventyrs kunde föranleda;
3) huruvida de i skrifvelsen från chefen för marinstaben närmare
angifna, nu utgående eller i utsikt ställda förmåner för de å sjömanshusen
inskrifna flottans värnpliktiga kunde anses vara ägnade att i någon mera
afsevärd grad verka till höjande af deras håg för värnpliktstjänsten; samt
4) huruvida och i hvad mån det kunde förväntas, att en på angifvet
sätt utsträckt öfningstid skulle lända till gagn för sjömännens utbildning
för tjänst i handelsflottan eller eljest i gynnsam riktning återverka på
handelsflottans bemanning.
Sedan yttranden öfver omförmälda fyra punkter till kommerskollegium
inkommit, utarbetades inom kollegiet eu redogörelse för dessa yttranden,
hvilken jämte en sammanställning af nyssnämnda åldersuppgifter in. in.
bifogas såsom bilaga 4.
Beträffande frågan om möjligheten att på ett nöjaktigt sätt bemanna
(ten svenska handelsflottan hafva flertalet sjömanshusdirektioner framhållit,
att svårigheter förefinnas att på ett nöjaktigt sätt med svenskt sjöfolk bemanna
handelsflottan, och att öfningstidens utsträckning skulle komma att
medföra ökade svårigheter i detta afseende. De öfriga direktionerna hafva.
132
ansett antingen att svårigheterna skulle inskränka sig till öfvergångsåren
eller ock att inga svårigheter skulle blifva följden af en utsträckt öfningstid.
De större sjömanshusdirektionerna, med undantag af Hälsingborgs,
hafva emellertid icke ställt sig alldeles afvisande i fråga om möjligheten
att efter en utsträckning af öfningstiden på ett nöjaktigt sätt rekrytera
handelsflottans bemanning.
Sveriges allmänna sjöfartsförening har framhållit, att en utsträckning
af öfningstiden kunde antagas försvåra möjligheten att på ett nöjaktigt
sätt bemanna den svenska handelsflottan, ehuruväl olägenheterna af en
sådan utsträckning, som i disciplinärt afseende skulle kunna förväntas utöfva
ett välgörande inflytande, komme att göra sig föga kännbara beträffande
maskinfolket.
Angbåtsbefälhafvaresällskapet i Stockholm har ansett, att den kontingent
sjömän, som söker anställning i utländsk tjänst, skulle åtminstone
till en början ökas och därmed också svårigheterna att tillgodose handelsflottans
behof. Ehuru en successiv utsträckning af öfningstiden måhända
skulle i någon mån minska svårigheterna för handelsflottan, torde detta
dock icke ske i sådan grad, att afseende därå borde fästas, därest militära
hänsyn bättre skulle tillgodogöras genom utsträckning på en gång till
hela den tid, som för en fullgod sjömilitär utbildning kunde anses behöflig.
Sveriges fartygsbefälhafvarefbrening har såsom sammanfattning af
uttalanden från föreningens kretsar i Sundsvall, Stockholm, Göteborg och
Malmö anfört: »att det redan nu möter mycket stora svårigheter att erhålla
fulltalig och duglig besättning, särskilt för segelfartygen. Skulle
öfningstiden fördubblas, skulle handelsflottan nödgas undvara dubbelt så
stor kontingent af sitt folk och därjämte skulle med all sannolikhet genom
eu dylik åtgärd allt mer af vårt sjöfolk söka sig ombord i utländska fartyg
eller för alltid emigrera. Det blefve härigenom enligt vår mening i
det närmaste omöjligt att på ett nöjaktigt sätt kunna bemanna handelsflottans
fartyg.»
Göteborgs fartygsbefälhafvareförenings uttalande härom lyder: »En
utsträckning af öfningstiden torde i viss mån under första året, efter det
eu sådan utsträckning genomförts, försvåra bemanningen af handelsflottan,
men då därpå följande året och sedermera årligen de värnpliktiga återvända
hem från öfningarna, synes olägenheten vara öfvergående och i allt
fall icke hafva någon större betydelse.»
Sveriges redareförening befarar, att tillgången på manskap afsevärdt
kommer att minskas. Föreningen anser sig dock icke böra afstyrka den
ifrågasatta ökningen af värn pliktstjänstgöringstiden.
133
Kommerskollegium anför för sin del följande: »Enligt hvad yttrandena
i allmänhet gifva vid handen, antages en utsträckning af öfningstiden utöfver
365 dagar, i synnerhet under öfvergångstiden, komma att försvåra
ipöjligheten att på ett nöjaktigt sätt bemanna den svenska handelsflottan.
Åtskilliga af dem, som eljest skulle ägna sig åt sjömansyrket, skulle låta
afskräcka sig därifrån genom den längre beväringstiden. I större antal
än hittills skulle anställningar sökas å utländska handelsfartyg, hvarjämte
de, som redan hade sådan anställning, ännu mera än förut skulle undvika
att återvända till fosterlandet. Dessutom skulle handelsflottan under själfva
öfningstiden nödgas afvara ett icke ringa antal sjömän. Kollegium delar
för sin del de farhågor, som sålunda uttalats.
De största olägenheterna skulle erbjuda sig under öfvergångstiden.
Och det är därför af stor vikt, att synnerligen väl afpassade öfvergångsbestämmelser
härutinnan träffas. Att nu yttra sig härom, innan bestämdt
förslag föreligger om tiden för beväringsöfningarnas utsträckning, torde
ej vara lämpligt.»
Beträffande frågan om hvilka åtgärder lämpligast kunde vidtagas
till undanröjande eller mildrande af de olägenheter för handelsflottan, en sålunda
utsträckt öfning stid kunde föranleda, framhålla en del af sjömanshusdirektionerna,
att ordnandet af sjöfolkets pensionering skulle härtill bidraga,
hvarjämte ifrågasättes att ställa rättigheten att åtnjuta pension i samband
med fullgjord värnplikt. Därjämte föreslås att söka öka det årliga antalet
nybörjare inom sjömansyrket, bland annat därigenom att statsunderstöd
lämnas åt skolskepp, afsedda att uppamma och tillföra handelsflottan
nytt sjöfolk, att svenska fartyg erhålla rättighet att i svensk hamn vid
behof påmönstra utlänningar intill halfva besättningsantalet, samt att åtgärder
vidtagas för att från utlandet få hem svenskt sjöfolk.
Från befälhafvare- och redareföreningarna föreslås, att tillfälle att
fullgöra sin värnplikt vid flottan beredes ej blott dem, som äro inskrifna
å sjömanshus, utan äfven den, som på annat nöjaktigt sätt kan styrka,
att han under viss tid tjänstgjort till sjöss, äfven som fiskare. Medvetandet
om en sådan rättighet anses nämligen böra verka därhän, att åtminstone
en och annan i utländsk tjänst anställd sjöman, som nu genom
obenägenhet att fullgöra sin värnplikt till lands afhålles från att återvända
hem, efter slutad öfningstid skulle kunna återvinnas för den svenska handelsflottan;
och en dylik åtgärd skulle dessutom tillföra flottan, särskildt
från de orter å kusten, där företrädesvis sjöfart och fiske bedrifvas, ett
manskap, som vore väl ägnadt att fylla flottans leder. Ordnandet af pensionerings-
och olycksfallförsäkringsfrågorna samt borttagandet af »plåtafgiften»
borde jämväl bidraga att kvarhålla sjöfolket å svenska fartyg.
134
Kommerskollegii uttalande i denna fråga är sammanställdt med och
återfinnes här nedan i dess uttalande angående de förmåner, som kunna
erbjudas de värnpliktiga.
Beträffande frågan, huruvida de af chefen för marinstaben närmare
angifna, nu utgående eller i utsikt ställda förmåner för de å sjömanshusen
inskrifna flottans värnpliktiga kunde anses vara ägnade att i någon mera
afsevärd grad verka till höjande af deras håg för värnpliktstjänsten, hafva
af sjömanshusdirektionerna åtta ansett förmånerna ägnade att i hög eller
afsevärd grad väcka håg för värnpliktstjänsten, sex tillmätt dem ett visst
värde, två ansett dem icke ägnade att nämnvärdt höja intresset och de
fyra återstående icke uttalat sig i frågan.
Befälhafvare- och redareföreningarna framhålla i allmänhet, att trots
nuvarande förmåner och trots att det anses såsom en fördel att få fullgöra
värnplikten vid flottan, många undandraga sig denna skyldighet. Och
som en kraftigt bidragande orsak härtill framhålles den hänsynslösa, försvarsfientliga
agitation, som väl vet att begagna sig af motviljan mot värnplikten
för sina syften och med våra nu gällande lagbestämmelser ostraffadt
kan bedrifva sitt arbete.
Lämpligheten af den ifrågasatta rätten för de å sjömanshus inskrifna
att räkna sig tjänstgöringen å flottans fartyg till godo såsom sjötid och befälsutbildningen
såsom l:e styrmanstjänst sättes i allmänhet starkt ifråga,
på den grund att tjänstgöringen å örlogsfartyg numera är af annan beskaffenhet
än å handelsfartyg och att befälsutbildningen å flottans fartyg
icke kan jämföras med l:e styrmanstjänst, då l:e styrmannen å handelsfartyg
icke blott är chefens närmaste man och i många fall ställföreträdare
utan äfven den, som skall handhafva lastens emottagande och stufvande.
Emellertid anse en del af de tillfrågade, att tjänstgöring å örlogsfartyg *
under vissa villkor bör få tillgodoräknas de värnpliktiga såsom sjötid resp.
l:e styrmanstjänst å handelsfartyg, i hvilket fall detta blefve en icke
oviktig förmån för de värnpliktiga.
Den föreslagna dagaflöningen af 1 krona anses i allmänhet böra
blifva en god dragningskraft till flottan, ehuru en förhöjning med 25 öre
per dag i syfte att göra den längre tjänstetiden mera tilldragande blifvit
ifrågasatt.
Den kostnadsfria utbildning och undervisning under öfningstiden,
som ställes i utsikt och som skulle möjliggöra afläggandet vid navigationsskola
af de små examina, anses vara en stor och reell förmån, ägnad att
i hög grad väcka sjömännens intresse för värnpliktstjänsten. Emellertid
ifrågasattes lämpligheten af att flottans myndigheter erhålla examensrätt,
på den grund att uppfattningen af examinandernas kvalifikationer måste
135
blifva olika hos flottans myndigheter och hos dem, som äro examinator
vid navigationsskola.
Hvad angår de öfriga ifrågasatta förmånerna hafva särskilda uttalanden
icke blifvit gjorda.
För sin del gör kommerskollegium, i fråga om åtgärder för undanröjande
af olägenheterna för handelsflottans bemanning af till två år utsträckt
öfningstid och angående ifrågasatta förmåner för de värnpliktiga,
hvilkas öfningstid sålunda utsträckes, följande uttalande.
»Om en mera betydande utsträckning af öfningstiden skulle komma
till stånd, måste särskilda kraftiga åtgärder vidtagas för att undanröja
eller åtminstone i väsentlig mån minska olägenheterna. I sådant syfte
föreligga förslag från chefen för marinstaben angående, bland annat, såväl
höjd aflöning under det andra beväringsåret som ock anordnande af vissa
undervisningskurser, af hvilka de värnpliktiga skulle kunna hafva fördel
äfven vid en eventuell anställning i handelsflottan.»
»Huruvida den föreslagna aflöningen af 30 kronor i månaden jämte
fri beklädnad, beräknad till 9 kronor i månaden, är tillräckligt hög, därom
äro meningarna delade. Det har — och såsom det synes med skäl —
ifrågasatts aflöningens höjande till minst samma belopp, som lättmatroserna
vid" handelsflottan uppbära. Dessa äro i allmänhet jämnåriga med andra
årets värnpliktiga och hafva en månatlig aflöning af 40 å 45 kronor med
skyldighet att själfva hålla sig med kläder. Då kostnaden härför i regel
torde ej obetydligt understiga 9 kronor i månaden, skulle lättmatrosernas
aflöningsförhållanden komma att anses vara båttre än de värnpliktigas och
andra årets värnplikt alltså medföra ekonomisk förlust för dem, som eljest
kunnat tjänstgöra i handelsflottan.»
»I öfrigt får kollegium i allmänhet framhålla vikten af, att både
praktiska och teoretiska öfningar under den utsträckta värnpliktstiden
från början planläggas och sedermera alltjämt ordnas så, att de värnpliktiga
hafva verklig nytta däraf äfven med hänsyn till en blifvande anställning
i handelsflottan. Blefve detta förhållandet, och den intresserade allmänheten
sålunda finge den uppfattningen, att den längre tidens tjänstgöring som
värnpliktig vid flottan medförde fullt motsvarande fördelar för framtiden,
koinme en sådan uppfattning sannolikt att i sin mån minska den obenägenhet
att ägna sig åt svensk sjötjänst, som den längre öfningstiden vid
flottan i annat fall torde hafva framkallat. Under dessa förutsättningar
skulle handelsflottan efter öfningstidens utsträckning årligen kunna erhålla
ett afsevärdt antal väl disciplinerade och kunniga sjöman.»
Beträffande slutligen frågan huruvida och i hvad mån det kunde förväntas,
att en på angifvet sätt utsträckt öfningstid skulle lända till gagn
136
Kommitténs
uttalande.
för sjömännens utbildning för tjänst i handelsflottan eller eljest i gynnsam
riktning återverka på handelsflottans bemanning, hafva flertalet sjömanshusdirektioner
ansett, att den utsträckta öfningstiden borde vara ägnad
att djupare inplanta ordning och disciplin hos de värnpliktiga äfvensom
att gifva en allsidigare praktisk utbildning, och att den sålunda borde
hafva en gynnsam återverkan på handelsflottans bemanning.
_ Befälhafvare och redareföreningarna hafva delat dessa åsikter och
särskildt framhållit, att den bildning, de värnpliktiga komme att erhålla
vid flottans skolor, skulle höja dem i intellektuellt hänseende, så att de
efter uttjänad värnplikt borde blifva ett bättre materiel för handelsflottan.
För egen del anförde kommerskollegium i detta afseende följande:
»Inom sjöfartskretsar har länge framhållits behofvet af en bättre
teoretisk utbildning af handelsflottans befäl å fartyg, som gå i inre fart
och östersjöfart. I navigationsskolekommitténs betänkande af den 30
oktober 1906 har detta ock med kraft betonats samt föreslagits bestämmelser^
afsedda att betydligt utöfver hvad nu är gällande höja befälsutbildningen,
icke minst i teoretiskt hänseende. De möjligheter härtill,
som särskildt under det andra öfningsåret. skulle enligt nu föreliggande
förslag beredas flottans värnpliktiga, komme helt säkert att bidraga till
fyllande af sagda behof. Och genom anordnande af de föreslagna undervisningskurserna
skulle de svårigheter minskas, hvilka torde komma att
blifva förenade med ett eventuellt genomförande af sagda kommittés förslag
angående förvärfvande af behörighet för befäl å fartyg i fart af nyss
angifna slag.»
»Det är gifvetvis, såsom af utredningen framgår, förenadt med stor
vansklighet att afgifva ett bestämdt uttalande om det inflytande, som den
ifrågasatta utsträckningen af öfningstiden kan beräknas utöfva på handelsflottans
bemanning. De olägenheter, hvilka befaras komma att uppstå i
och med öfningstidens utsträckning, borde dock kunna genom lämpliga
åtgärder, åtminstone delvis, förekommas och minskas. Och å andra sidan
har man skäl antaga, att, därest vid det ifrågasatta förslagets genomförande
tillbörlig hänsyn tages till handelsflottans behof, förslaget kommer att medföra
afsevärda fördelar med afseende å utbildningen af den svenska handelsflottans
manskap och i viss mån äfven dess befäl.»
Af de utredningar, för hvilka uti det föregående närmare redogjorts,
framgår, att en utsträckning af öfningstiden utöfver 365 dagar för de å
sjömanshus inskrift^ värnpliktiga i allmänhet antagits komma att, åtminstone
under öfvergångstiden, bereda vissa svårigheter att på ett nöjaktigt sätt
137
bemanna den svenska handelsflottan, hvarför det vore af stor vikt, att
synnerligen väl afpassade öfvergångsbestämmelser vid en sådan utsträckning
träffades. Därjämte har i utredningarna framhållits vikten af, att
under en till två år utsträckt tjänstgöringstid såväl praktiska som teoretiska
öfningar från början planlades och sedermera alltjämt ordnades så,
att de värnpliktiga hade verklig nytta däraf, äfven med hänsyn till den
fortsatta anställningen i handelsflottan; härigenom komme den utsträckta
öfningstiden att i gynnsam riktning återverka på handelsflottans bemanning.
Och slutligen hafva framkommit förslag å vissa åtgärder till undanröjande
eller mildrande af de olägenheter för handelsflottan, som en utsträckt öfningstid
kunde antagas föranleda.
Det ligger i sakens natur, att en på handelssjöfarten så ingripande
åtgärd, som den för handelsflottans bemanning ifrågasatta utsträckningen
af öfningstiden vid örlogsflotta^ hvars verkningar icke kunna med säkerhet i
förväg öfverblickas, måste af sjöfartens målsmän mottagas med eu viss reservation.
Det torde emellertid vid bedömandet åt en dylik fråga vara berättigadt
att undersöka motsvarande förhållanden inom främmande mariner.
Det befinnes då, att tjänstgöringstiderna för flottans värnpliktiga äro: i
Frankrike och Tyskland omkring 3 år, i Italien och Österrike 4 år och i
Ryssland 5 år, under det att tjänstgöringstiderna för hufvudmassan af arméns
värnpliktiga i de fyra förstnämnda länderna äro väsentligt kortare.
Förvisso har t. ex. den tyska handelssjöfarten icke ogynnsamt påverkats
däraf, att Tysklands värnpliktiga äro underkastade 3 års öfningstid vid
flottan emot 2 års öfningstid i allmänhet vid armén. Tvärtom synes inflytandet
af en kraftig och väl bemannad örlogsflotta i detta land hafva
sträckt sig öfver till handelssjöfarten, som i jämbredd med flottans utveckling
under senare år undergått ett synnerligen kraftigt uppsving.
Det allt intimare samarbete mellan örlogs- och handelsflottorna, som
i vårt land borde blifva följden af en tvåårig tjänstgöringstid för de å
sjömanshus inskrifna värnpliktiga, synes därför kunna blifva af värde för
båda dessa för landets utveckling betydelsefulla organ.
Olägenheterna af en utsträckning af öfningstiden för de värnpliktiga,
hvarom här är fråga, synas ock vara mindre, än om en dylik utsträckning
träffade andra värnpliktiga. Af de verkställda utredningarna framgår nämligen,
att de å sjömanshus inskrifna värnpliktiga skulle för sin framtida
verksamhet hafva stort gagn af de förmåner, hvilka kunna beredas dem
under tjänstgöringstiden vid flottan. Sålunda skulle de erhålla öfning och
utbildning i eget yrke och under 2:a öfningsåret blefve de i tillfälle att vid
af flottan anordnade kurser åtnjuta undervisning för erhållande af kompetens
att aflägga vissa examina vid navigationsskola. I synnerhet för de mindre
18—102014.
138
bemedlade värnpliktiga borde denna möjlighet att utan några som
helst omkostnader och med bibehållen aflöning inhämta kunskaper för
sin kommande verksamhet vid handelsflottan blifva af betydelse, så
mycket mer som de för att erhålla motsvarande undervisning vid navigationsskola
finge afse särskild tid, under hvilken de icke allenast vore nödsakade
att med egna medel bestrida sitt uppehälle utan äfven saknade
tillfälle att genom sjömannayrkets utöfvande förskaffa sig inkomster.
Då vidare tjänstgöringen kunde fullgöras i en följd och de värnpliktiga
under 2:a tjänstgöringsåret skulle åtnjuta aflöningsförmåner, ungefärligen
motsvarande de inkomster, de kunde bereda sig genom tjänst vid handelsflottan,
borde en utsträckning af tjänstgöringstiden för flottans å sjömanshus
inskrifva värnpliktiga icke blifva för dern särskild! betungande. För
att en dylik utsträckning skall kunna äga rum, är det emellertid nödvändigt
att bereda de värnpliktiga sådana förmåner, att dels den utsträckta tjänstetiden
icke kommer att afskräcka ynglingar från att ägna sig åt sjömansyrket,
dels tillräckligt vederlag erhålles för de ökade förpliktelser mot staten,
som den längre tjänstgöringstiden innebär.
Fn sådan utsträckning af tjänstgöringstiden torde likväl, enligt kommitténs
mening, böra föregås af utredningar angående vissa i samband därmed
stående frågor, af hvilka kommittén tillåter sig nämna följande:
huru pensionering och olycksfallsförsäkring för handelsflottans å sjömanshus
inskrifna bemanning böra ordnas äfvensom huruvida och i hvad
män dessa frågor böra ställas i samband med fullgjord tjänstgöring såsom
värnpliktig vid flottan;
huru praktiska och teoretiska öfningar under den utsträckta tjänstgöringstiden
böra ordnas, i syfte att bereda de värnpliktiga god utbildning,
äfven med hänsyn till en fortsatt verksamhet vid handelsflottan;
huruvida vissa sjöfarande, ej inskrifna å sjömanshus, böra beredas
rätt att, på enahanda sätt som de å sjömanshus inskrifna, fullgöra sin
värnplikt vid flottan; samt
huruvida lättnader i afseende på tjänstgöringstidens längd böra beredas
den gifta å sjömanshus inskrifna fiskarebefolkningen, äfvensom huruvida,
för de å sjömanshus inskrifna, värnpliktstjänstgöringen kunde taga
sin början redan under det tjugonde året.
Ehuru kommittén sålunda på grund af chefernas för generalstaben
och flottans stab gjorda uttalande samt med stöd af hvad här ofvan äfvensom
under »Flottans personal, manskap» blifvit anfördt, anser, att för ett
tillfredsställande ordnande af flottans bemanningsfråga det kan blifva erforderligt,
att flottan tilldelas alla å sjömanshus inskrifna värnpliktiga och att
tjänstgöringstiden för dessa värnpliktiga utsträckes till två år, håller kom
-
139
inittén likväl före, att frågan om en dylik utsträckning af tjänstgöringstiden
icke bör upptagas till slutlig pröfning och afgörande, förrän ofvanstående frågor
blifvit utredda och erfarenhet vunnits beträffande resultatet af en till 365 dagar
utsträckt öfningstid för flottans till tjänst ombord afsedda värnpliktiga.
3. Värnpliktigt underbefäl.
Generalskommissionen har i samband med frågan om tillvaratagandet
för arméns vidkommande af tillgången på befälsämnen inom de värnpliktigas
led föreslagit, att vapenför värnpliktig, hvilken aflagt realskolexamen
eller erhållit afgångsbetyg från gymnasiets första eller högre ring
vid allmänt läroverk eller som vid annan läroanstalt, hvilken af staten
åtnjuter understöd eller annan förmån, förvärfvat ett kunskapsmått, som
enligt Konungens bestämmande skall däremot svara, så ock värnpliktig,
som aflagt maskinist-, styrmans- eller högre examen vid navigationsskola,
skulle, sedan han blifvit inskrifven, vara skyldig att för utbildning att
kunna föra befäl, tjänstgöra under fredstid i sammanlagdt 500 dagar,
hvilken tjänstgöring skulle fullgöras vid flottan af de till fästningstjänst
inskrifna med en första tjänstgöring om 450 dagar, som tager sin början
under första året, och med en repetitionsöfning om 50 dagar under
fjärde året, samt af öfriga värnpliktiga i en följd med början under
andra året.
Dessa ynglingar borde, enligt generalskommissionens asikt, erhålla
förmånen att få inskrifvas redan det kalenderår, under hvilket de fylla
nitton år, hvarjämte penningtillskott borde tillerkännas dem under den
del af tjänstgöringstiden, som öfverskjuter 365 dagar.
Chefen för flottans stab har ''i sitt uti generalskommissionens utlåtande
intagna särskilda yttrande icke gjort någon erinran emot detta
kommissionens förslag.
Cheferna för generalstaben och flottans stab förutsätta icke någon
utsträckning af tjänstgöringstiden för värnpliktiga studerande, utöfver hvad
af dem föreslagits beträffande öfriga värnpliktiga.
Kommittén anser, att en utbildningstid äf 500 dagar för sådana
värnpliktiga, hvilka icke förut utöfvat sjömansyrket, ingalunda är tillräcklig
för deras utbildning till underbefäl å fartygen. Äfven om det
för utbildning af sådana värnpliktiga, hvilka aflagt ofvannämnda examina
vid navigationsskola, eller af sådana, som tilldelas kustartilleriet,
Generalskommissionens
utlåtande
den
21/i2 1907.
Kommitténs
uttalande.
140
kunde, vara önskvärd! att fastställa tjänstgöringstiden till af generalskommissionen
föreslagna 500 dagar, anser sig kommittén, som icke
biträdt förslaget om dylik utsträckning af tjänstgöringstiden för vissa värnpliktiga,
studerande, tilldelade armén, förhindrad att för marinens vidkommande
biträda generalskommissionens förslag.
4. Värnpliktiga läkare.
Generals- Generalskommissionen har i samband med frågan om ordnandet för
sioTeTut- arméns . vidkommande af värnpliktiga läkares och veterinärers utbildning
låtande den föreslagit, att vapenför värnpliktig, hvilken tillhör medicinsk fakultet och
idkar medicinska studier, skulle, sedan han blifvit inskrifven, vara skyldig
att för sin utbildning till militärläkare tjänstgöra under fredstid i sammanlagdt
500 dagar, hvilken tjänstgöring vid flottan skulle fullgöras med
en första tjänstgöring om 180 dagar, som tager sin början under första
året, samt med en andra och en tredje tjänstgöring om sammanlagdt 320
dagar, som afslutas senast under åttonde året.
Chefen för flottans stab har i sitt uti generalskommissionens utlåtande
intagna särskilda yttrande icke förordat detta kommissionens förslag
Ut {ätande8 Cheferna för generalstaben och flottans stab förutsätta icke någon
utsträckning af tjänstgöringstiden för värnpliktiga läkare, utöfver hvad af
dem föreslagits beträffande öfriga värnpliktiga.
Kommittén har, såsom under »Lan dt försvaret» angifvits, icke biträdt
förslaget om utsträckning af tjänstgöringstiden för värnpliktiga läkare och
veterinärer till 500 dagar.
Därest öfningstiden för flottans öfriga värnpliktiga utsträckes till
365 dagar, anser kommittén, som inhämtat marinöfverläkarens åsikt
i frågan, i likhet med denne, att värnpliktig, som tillhör medicinsk
fakultet och idkar medicinska studier bör, sedan han blifvit till tjänstgöring
vid marinen inskrifven, vara skyldig att för utbildning till militärläkare
tjänstgöra under fredstid i sammanlagdt 365 dagar, hvilken tjänstgöring,
på sätt Konungen närmare förordnar, bör fullgöras med en första
tjänstgöring om 125 dagar, som tager sin början under första året, samt
med en andra och en tredje tjänstgöring om sammanlagdt 240 dagar,
som afslutas senast under åttonde året.
141
5. Icke vapenföra värnpliktiga.
Enligt 1901 års värnpliktslag äro de värnpliktiga, som uttagits till 1901 års
»särskild befattning» vid hären eller flottan, d. v. s. de icke vapenföra, varYag. S~
skyldiga att för sin utbildidng tjänstgöra under fredstid i samma antal
dagar som de vapenföra värnpliktiga, hvilka tilldelats samma truppslag.
Cheferna för generalstaben och flottans stab hafva af skäl, som när- Chefernas
mare anföras under »Landtförsvaret», föreslagit sådan ändring af värnplikts- stabenZch
lagen § 27 mom. 4, att tjänstgöringstiden för de icke vapenföra må kunna flottans stab
afkortas under det antal dagar, som bestämts för de vapenföra, taga sin derftfuim.
början under första eller andra året samt fullgöras i en följd eller fördelas
på två omgångar.
Generalskommissionen har anfört, att en begränsning af de icke Generalsvapenföra
värnpliktigas tjänstgöring till det verkliga behofvet vore, såsom sionens utframhållits
i riksdagens skrifvelse den 19 maj 1904 angående uttagning låtande den
af icke vapenföra värnpliktiga, påkallad med hänsyn till de stora kostnader
de åsamka statsverket.
Tjänstgöringstiden i fråga om militärarbetarna borde ordnas i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med det förslag, som afgifvits af kommittén angående
icke vapenföra värnpliktigas uttagning och tjänstgöring, under det
att yrkesmän och skrifbiträden bland de icke vapenföra värnpliktiga borde
erhålla längre tjänstgöring än militärarbetarna. Tjänstgöringstidens längd
för de icke vapenföra borde hufvudsakligen rättas efter den nytta, armén
och flottan kunde draga af det arbete, de utförde under sin fredstjänstgöring.
Dock borde tjänstgöringstiden icke för någon personalkategori
icke vapenföra sättas högre än för de vapenföra.
Då de yrkesskickliga bland de icke vapenföra värnpliktiga hvar för
sig utgjorde en billig arbetskraft till utförande af den mängd nyanskaffnings-
ocli reparationsarbeten å utrustriingspersedlar och materiel, som i
depåer och å öfningsplatser alltid förekomme, och då erfarenheten tillika
visat, att det antal dylika, som kunde tilldelas truppförbanden, i allmänhet
väsentligt understege behofvet, borde alla dylika icke vapenföra åläggas
365 dagars tjänstgöring i fred. I gengäld syntes de böra få fullgöra
tjänstgöringen i följd, hvarigenom äfven truppförbandens intressen bäst
tillgodosåges.
142
Kommitténs
uttalande.
Tillika fordrades bestämmelse angående tjänstgöringstiden och dess
fördelning för värnpliktiga, hvilka öfverfördes från vapentjänst till särskild
befattning.
Generalskommissionen förordade därför, att icke vapenför värnpliktig
skulle, sedan han blifvit inskrifven, vara skyldig att, på sätt Konungen
närmare förordnade, tjänstgöra under fredstid, därest han inskrifvits såsom
yrkesman eller skrifbiträde, i sammanlagdt 365 dagar, samt därest
han inskrifvits såsom militärarbetare, i sammanlagdt 180 dagar, äfvensom
att värnpliktig, hvilken inskrifvits såsom vapenför, men senare befunnits
icke vapenför, skulle tjänstgöra i sammanlagdt det antal dagar, som i denna
punkt nämnts.
Chefen för flottans stab har i sitt uti generalskommissionens utlåtande
intagna särskilda yttrande icke gjort någon erinran emot detta
kommissionens förslag.
Kommittén har funnit generalskommissionens ofvannämnda förslag
vara välgrundad! och biträder detsamma. Dock anser kommittén, att
för militärarbetare tjänstgöringstidens längd bör af skäl, som närmare
anförts under »Landtförs varet», bestämmas till 182 dagar, äfvensom att
bestämmelse uti värnpliktslagen bör införas, att värnpliktig, hvilken inskrifvits
såsom vapenför, men senare befinnes icke vapenför, skall äga att
såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig den tid, han tjänstgjort
såsom vapenför.
På grund af hvad sålunda anförts, förordar kommittén beträffande
marinens värnpliktiga,
att tjänstgöringstiden för icke vapenföra yrkesmän
och skrifbiträden bestämmes till 365 dagar; samt
att tjänstgöringstiden för militärarbetare bestämmes
till 182 dagar.
143
6, Volontäranskaffningen.
Cheferna för generalstaben och flottans stab hafva, för underlättande C/ie/Vrnas^
af volontäranskaffningen, föreslagit, att värnpliktig, som innehaft fast an- Sfafen oc\x
ställning under''minst två år, skall frikallas icke blott såsom nu från den flottans stab
första tjänstgöringen utan jämväl från repetitionsöfningarna. den^TJldoe.
Cheferna för generalstaben och flottans stab hafva vidare föreslagit,
att underåriga icke må få inskrifva^ såsom värnpliktiga tidigare än det
år, hvarunder de fylla 20 år, och därvid anfört följande:
»Enligt den nuvarande lydelsen af § 6 värnpliktslagen är rättighet
medgifven för yngling att varda inskrifven före det år värnplikten för
honom inträder, under villkor, att han är vapenför — i visst fall äfven
icke vapenför — d. v. s. att han äger en sådan kroppsstyrka, att han kan uthärda
ett fält- eller sjötågs ansträngningar.»
»Detta är ett medgifvande, som kvarstår sedan den tid, då fordringarna
på själfverksamhet och själfständigt omdöme hos den enskilde mannen
voro vida mindre än nu. Man kunde därför då nöja sig med, att den
underårige var tillräckligt kroppsligen utvecklad, hvilket afgjordes vid
läkarbesiktningen, och det ansågs på denna grund ej behöfligt att bestämma
någon åldersgräns nedåt såsom ett ytterligare villkor för in
skrifningen.
»
»De senaste stora krigen hafva emellertid otvetydigt ådagalagt, att
fordringarna på själfverksamhet och omdöme hos mannen i ledet måste
nu ställas vida högre än som var fallet vid tidpunkten för här ifrågavarande
lagbestämmelsers affattande eller ens då kunde förutses. Då såsom
nu inskrifningen icke är bunden vid någon viss lägsta åldersgräns, saknar
emellertid den såsom underårig inskrifne i allmänhet tillräcklig erfarenhet
och omdöme, för att hans utbildning skall kunna gifva det resultat, som
man i ofvan berörda hänseenden måste fordra. Utvecklingen af en underårig
till sådan intellektuell mognad, som kriget för närvarande krafvel-,
kan ej medhinnas under den jämförelsevis korta öfningstid, som bestås de
värnpliktiga. Detta är möjligt endast vid så pass lång tjänstgöring som
är beredd för de fast anställda, hvilka ligga i skolor två till tre år, hvarunder
deras omdöme och erfarenhet utvecklas. Däraf följer, att de underåriga
i allmänhet böra fullgöra sin värnplikt genom att taga fast anställning,
en anordning som torde komma att öka benägenheten för sökandet
af dylik anställning och därmed stärka volontärinstitutionen. Då emellertid
det ifrågavarande medgifvandet funnits redan längre tid, torde det icke
144
Generalskommissionens
utlåtande
den
21/is 1907.
höra helt och hållet borttagas. I enlighet härmed föreslås därför den
ändringen uti § 6, att underårig må anmäla sig till inskrifning endast
året näst före hans inträde i värnpliktsåldern.»
Generalskommissionen har i fråga om befrielse för f. d. stamanställda
värnpliktiga från deltagande i repetitionsöfningar gjort följande uttalande:
»Enär medgifvandet af befrielse för f. d. fast anställda från deltagandet
i repetitionsöfningar står i nära samband med frågan om det antal
år, som tjänsteaftalet vid kapitulationen omfattar samt om benägenheten
för rekapitulation, och då det är önskvärdt, att en större del af det fast
anställda manskapet (vid kavalleriet i regeln samtliga fast anställda) må
kvarstanna i tjänst under längre tid än två år, anser generalskommissionen,
att befrielse för f. d. fast anställd från skyldigheten att med vederbörlig
åldersklass deltaga uti repetitionsöfning ej bör medgifvas för andra än
dem, som innehaft anställning under minst tre år eller som under fast
anställning undergått rekrytutbildning samt deltagit i tre repetitionsöfningar.
»
»I sammanhang härmed anser kommissionen en tilläggsbestämmelse
önskvärd för vissa kategorier af f. d. fast anställda vid flottan, emedan
anställningstiden för en betydande del af flottans fast anställda manskap
uppgår till två år och åtta månader och det därför synes rimligt, att
bereda denna kategori vid afgången enahanda förmån med afseende på
befrielse från repetitionsöfningar som dem, hvilka afgå från fast anställning
vid armén efter tre är.»
»Ej sällan inträffar, att fast anställning innehafts af samma person
vid armén och vid flottan under sarnmanlaffdt så lång tid, att den mer
än väl motsvarar en rekrytskola och tre repetitionsöfningar vid truppförband
af armén. Äfven denna kategori synes böra tillgodonjuta befrielse
från repetitionsöfningarna.»
»Vidare uppgår utbildningstiden för reservofficersaspiranter vid flottan
till ett år, för mariningenjörselever till mindre än två år och för rnarinintendentsaspiranter
till två eller tre år. För framkallande af en lifligare
tillströmning till dessa aspirantbefattningar synes jämväl en befrielse från
åliggandet att deltaga i repetitionsöfningarna för dem, som genomgått
vederbörliga kurser utan att kunna erhålla befattningar å stat, vara att
förorda.»
1 öfverensstämmelse härmed har generalskommissionen för flottans
vidkommande föreslagit, att den, som innehaft fast anställning vid flottan
eller vid flottans reserv under sammanlagdt minst tre år, bör anses hafva
fullgjort all den i § 27 värnpliktslagen föreskrifna tjänstgöring, samt att,
145
i hvad mån fast anställning vid krigsmakten i öfriga fall må anses motsvara
tjänstgöring i beväringen, skulle bestämmas af Konungen.
Chefen för flottans stab har i sitt uti generalskommissionens utlåtande
intagna särskilda yttrande icke förordat detta kommissionens förslag.
Beträffande inskrifning före det år, värnplikten inträder, har generalskommissionen
anfört följande:
»Möjligheten för underårig att anmäla sig till inskrifning bör, i enlighet
med stabschefernas förslag, medgifvas endast året näst före inträdet
i värnpliktsåldern. Undantag bör dock, såsom volontärkommissionen framhåller,
göras för vissa ynglingar med högre allmänbildning, men inskränkas
så, att detsamma endast omfattar ynglingar, hvilka aflagt studentexamen
eller tillhöra gymnasiets fjärde ring vid allmänt läroverk eller motsvarande
klass vid annan läroanstalt. För den, som efter aflagd studentexamen
fortsätter studierna vid universitet, teknisk högskola eller motsvarande
läroanstalt, är det nämligen af särskild vikt att få fullgöra värnpliktstjänstgöringen,
innan han börjar sin högskolekurs.»
»För att undvika de med ett alltför tidigt inträde i krigstjänst förbundna
olägenheterna bör dock äfven för dylik yngling inskrifning icke
medgifvas tidigare än det kalenderår, under hvilket han fyller nitton år.»
Chefen för flottans stab har i sitt uti generalskommisionens utlåtande
intagna särskilda yttrande icke gjort någon erinran emot detta kommissionens
förslag.
Generalskommissionen har slutligen ansett, att, såsom volontärkommissionen
föreslagit uti sitt betänkande den 31 maj 1907, en bestämmelse
borde inflyta angående tjänstgöringsskyldighet för volontär, som erhåller
afsked på grund af sjukdom men inskrifves såsom icke vapenför värnpliktig.
En lindring i dessa värnpliktigas tjänstgöring vore mycket behjärtansvärd
och skulle i sin mån underlätta volontäranskaffningen.
Beträffande förslagen till beredande af ytterligare lindring uti värn- K|[,tl(na"laiJ1t([y,s
pliktstjänstgöringen för f. d. fast anställda finner kommittén sig böra bi- 1 ‘ ‘ 1
träda generalskommissionens förslag.
Förslaget, att f. d. fast anställda, som pa grund af sjukdom erhållit
afsked och därefter inskrifvits såsom icke vapenföra, må såsom fullgjord
värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna sig det antal dagar, de varit fast anställda,
finner kommittén vara behjärtansvärdt och i sin mån ägnadt att
underlätta volontäranskaffningen, hvadan kommittén finner anledning biträda
detsamma.
Kommittén finner sig slutligen böra biträda det af samtliga myndigheter,
som yttrat sig däröfver, understödda förslaget att utestänga alla
19—102014.
146
underåriga, hvilka ej under året fylla 20 år, från möjligheten att blifva
såsom värnpliktiga inskrifna i förtid. En sådan bestämmelse komme
sannolikt att förmå ett ej ringa antal unga män, för hvilka militärtjänstens
fullgörande vid tidig ålder är af vikt, att framför värnpliktstjänstgöringens
fullgörande i vanlig ordning föredraga dess fullgörande under fast anställning
ett visst antal år. Kommittén biträder på anförda skäl jämväl detta
förslag.
Med stöd af hvad sålunda anförts, förordar kommittén,
att värnpliktig, som varit fast anställd under minst
3 år, må frikallas från all i värnpliktslagen § 27 föreskrifven
tjänstgöring;
att f. d. fast anställd, som på grund af sjukdom
erhållit afsked och därefter inskrifvits såsom icke vapenför,
må såsom fullgjord värnpliktstjänstgöring tillgodoräkna
sig det antal dagar, han varit fast anställd; samt
att underårig må inskrifvas såsom värnpliktig
tidigast det år, han fyller 20 år.
VI. Reservpersonalen.
Marinens reservpersonal består af:
a) pensionerad personal, som enligt grunderna för pensionering af
flottans och kustartilleriets befäl och underbefäl med vederlikar är tjänstskyldig;
b)
reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter i flottan;
c) officerare och underofficerare samt personal af mariningenjör- och
marinintendenturkårerna, hvilka antingen före uppnådd ålder, som berättigar
till fyllnadspension, erhållit afsked med tillstånd att i reserven kvarstå,
eller ock blifvit utnämnda i flottans reserv;
d) marinläkare, förordnade i flottans reserv; samt
e) lots- och fyrinrättningarnas personal.
Till reserven räknas jämväl:
f) reservofficersaspiranter; samt
g) personal, som vid mobilisering blifvit konstituerad eller anställd
i flottans eller kustartilleriets reserv.
Reservpersonalen är tjänstskyldig vid krig och större rustningar.
För den pensionerade personalen upphör tjänstskyldigheten beträffande
flaggman (general), kommendör (öfverste), marinöfverdirektör och
tjänsteman vid marinintendenturkåren vid fyllda 70 år och beträffande
öfriga vid fyllda 65 år.
Till reservunderlöjtnanter i flottan antagas yngre sjökaptener, hvilka.
genomgått en ettårig utbildningskurs såsom reservofficersaspiranter vid
flottan eller kustartilleriet. Sådan reservofficer är skyldig att kvarstå i
reserven till och med utgången af det år, hvarunder han fyller 40 år, samt
att under sjätte året efter utnämningen till reservunderlöjtnant genomgå
en repetitionsöfning af högst 6 månaders längd. Reservunderlöjtnant, som
fullgjort denna repetitionsöfning och minst 8 år varit anställd såsom reservofficer,
utnämnes till reservlöjtnant.
Personal, som erhållit afsked före uppnådd pensionsålder med tillstånd
att i reserven kvarstå, är tjänstskyldig:
Nuvarande
bestämmel
ser.
148
Nuvarande
tjänst
göring.
officerare och underofficerare till fyllda 55 år,
mariningenjörer » » 60 » och
marinintendenter » » 65 »
Till underlöjtnant i flottans eller kustartilleriets reserv kan utnämnas
kadett, hvilken efter aflagd officersexamen icke varder till officer vid flottan
eller kustartilleriet antagen. Tjänstskyldigheten för sådan officer upphör
med utgången af det år, hvarunder han fyller 55 år.
Till underofficer i flottans eller kustartilleriets reserv kan utnämnas
den af manskapet, som fullgjort vissa fordringar och sedermera före uppnådd
pensionsålder afgått från aktiv tjänst. Tjänstskyldigheten för sådan
underofficer upphör med utgången af det år, hvarunder han fyller 55 år.
Den, som efter afslutad utbildning till mariningenjör och därefter
följande tvåårig tjänstgöring såsom extra mariningenjör icke vinner anställning
vid stammen, är skyldig att emottaga utnämning till mariningenjör
i reserven och att tillhöra reserven till och med utgången af det
år, hvarunder han fyller 40 år.
Till marinunderintendenter i flottans reserv antagas ynglingar, som
genomgått en därför afsedd utbildningskurs. Marinunderintendent i flottans
reserv är skyldig att under fjärde året efter inträdet i reserven genomgå
en repetitionsöfning af högst 6 månaders längd samt må därefter
anmälas för befordran till marinintendent af 2:a graden i flottans reserv.
Tjänstskyldigheten upphör med utgången af det år, hvarunder vederbörande
fyller 40 år.
Marinläkare af 2:a graden och marinläkarstipendiat kan efter anställningstidens
slut erhålla förordnande å anställning vid marinläkarkåren
i flottans reserv; sådant förordnande kan ock under vissa villkor erhållas
af annan legitimerad läkare. Marinläkare af 2:a graden och marinläkarstipendiat,
som erhåller afsked före utgången af anställningstiden, är i regel
skyldig att inträda i motsvarande befattning i flottans reserv. Tjänstskyldigheten
upphör med utgången af det år, hvarunder vederbörande
fyller 55 år.
I. Den nuvarande reservofficersinstitutionen.
a. Reservofficerare med tjänstskyldighet vid flottan.
Reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter äro vid mobilisering afsedda
att tjänstgöra, förutom å trängfartyg, stationer och varf in. in.,
149
jämväl i vissa mera kräfvande befattningar, exempelvis såsom kommenderade
officerare å pansarbåtar, torpedkryssare och jagare, vid minvapnet
samt såsom fartygschefer å hjälpkanonbåtar.
Chefen för flottans stab anför, att med den föreskrift^ utbildnin-^/6”* £
gen reservofficerarna erhålla en val knapphändig militär underbyggnad förslag den
för att med fördel kunna afses för tjänstgöring å stridsfartygen; stabs- 18/10 1906■
chefen ansåge därför, att fordringarna med afseende å ifrågavarande officerares
utbildning i afsevärd mån borde höjas, hvilket utan ökad kostnad
för statsverket läte sig göra genom att såsom villkor för antagning till
reservofficersaspirant uppställa fordran på helt eller delvis genomgången
utbildning såsom värnpliktig.
Stabschefen anser vidare en ökning af antalet reservofficersaspiranter,
som utgjorde omkring 20 för hvarje år, erforderlig, enär behofvet åt
subalternofficerare icke motsvarades af tillgången.
Dåvarande departementschefen ansåg i likhet med chefen för flottans J99^.J^_
stab, att en så vidsträckt användning af reservofficerare på stridsfartygen, proposition.
som uti dittills gällande personalberäkningar upptagits, vore tillrådlig endast
under förutsättning, att fordringarna med afseende å ifrågavarande officerares
utbildning i afsevärd mån höjdes.
Någon ökning af antalet reservofficerare vore däremot icke möjlig
att genomföra, med mindre aflöningen under utbildningstiden höjdes eller
förbättrade förmåner i annat afseende bereddes reservbefälet.
*
Förslag till förändrad organisation i fråga om reservofficerare i flottan "s
har icke blifvit till kommittén för granskning öfverlämnadt. Kommittén
har därför icke funnit anledning att i denna fråga afgifva något yttrande.
b. Reservofficerare med tjänstskyldighet vid kustartilleriet.
Reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter äro vid mobilisering afsedda Nuvarande
att tjänstgöra dels såsom befälhafvare för mindre viktiga batterier och för jaJing°
sjöförposter, dels i mindre kräfvande befattningar vid andra batterier och
vid minspärrningar.
Kustförsvarskommissionen erinrar om,, att den vid armén använda
utvägen för erhållande af reservofficerare vid tiden lör kustartilleriets&utredn. Ten
organiserande ännu icke visat, sig motsvara behofvet. Med anledning 28/6 1908.
150
häraf hade 1901 års kustartillerikommitté föreslagit, att kustartilleriets
behof af särskild! utbildade reservofficerare skulle tillgodoses genom flottans
reservinstitution, på sätt ofvan angifvits.
Emellertid framhöll chefen för kustartilleriet redan i sin öfningsrapport
för åren 1905 1906, att gällande bestämmelser vore mindre
lämpliga, hvad beträffade reservofficerare, afsedda för kustpositionernas
artilleriförsvar, samt föreslog, att antagning och utbildning af sådana reservofficerare
borde ordnas efter hufvudsakligen samma grunder, som tillämpades
vid armen. Denna åsikt delas af kustförsvarskommissionen, som
uttalar den åsikten, att, därest reservofficerare skulle kunna till någon
större utsträckning användas vid artilleriförsvaret å kustpositionerna, så
borde de i likhet med arméns reservofficerare åläggas att genom upprepade
repetitionsöfningar underhålla sin tjänstduglighet.
Reservofficerare, afsedda för kustpositionernas minförsvar, borde
däremot fortfarande antagas och utbildas enligt nu gällande bestämmelser.
Dessa reservofficerare användes nämligen vid mobilisering företrädesvis
till befälhafvare vid sjöbevakning och för minlotsning samt komme därvid
i dföekt beröring med handelssjöfarten och behöfde äga viss sjövana.
På grund af det anförda hemställde kustförsvarskommissionen, att
frågan om förändrade bestämmelser för antagning och utbildning af reservofficerare
till artilleritjänst vid kustartilleriet måtte göras till föremål för
särskild utredning.
Kommitténs Det är gifvetvis ur ekonomisk synpunkt af betydelse, att stamoffi
u
a ande. cerskåren icke är större, än som oundgängligen kräfves, och att därför
reservofficerare i så stor utsträckning som möjligt tagas i anspråk vid
kustartilleriets mobilisering. För att detta emellertid skall kunna ske,
fordras, att dessa officerares utbildning lämnar tillfredsställande resultat.
Af ofvan angifna utredningar synes framgå, att så icke är förhållandet,
hvad beträffar de till artilleritjänst vid kustartilleriet afsedda
reservofficerarna.
Kommittén anser det vara önskvärdt, att denna fråga blifver löst;
då någon utredning i detta syfte emellertid icke blifvit till kommittén
för granskning öfverlämnad, finner kommittén icke anledning att i detta
ärende vidare uttala sig-.
Ö
151
2. Kommitterades förslag till reservstater vid marinen m. m.
Den 3 mars 1909 afgåfvo särskild! förordnade kommitterade uliderdånigt
betänkande och förslag angående upprättande af reservstater vid ]can^e oc}i
armén och marinen. . ^*1909 tT
Dessa
kommitterades uppdrag var, att, sedan särskilda kommitterade g(\en^e Upp.
och sakkunniga afgifvit underdåniga betänkanden i fråga om förtidspen-g
sionering af officerare och underofficerare vid armen och marinen m. m., v^ armgn
hvilka betänkanden voro i vissa delar skiljaktiga från hvarandra, söka och marinen.
åstadkomma en sammanjämkning af desamma samt att verkställa utredning
och afgifva slutligt förslag till bestämmelser i ärendet.
De kommitterade hade därvid till en början tagit under ompröfning
frågorna om dels öfvergång till reserven före uppnådd pensionsålder
med reducerad pension (lön), dels afgång på grund åt otjänstbarhet, och
sedermera behandlat de föreslagna ändringarna i pensioneringsgrunderna
för marinen.
Öfvergång till reserven före uppnådd pensionsålder med reducerad pension (lön).
De kommitterade framhålla till en början, att för marinens behof
erfordras i händelse af mobilisering eu afsevärd reserv af fullt utbildade
officerare och underofficerare.
Vid flottan funnes ett stort antal befälsposter i land, särskild! sådana
af administrativ art, hvars ordinarie innehafvare vid mobilisering lämpligen
kunde aflösas af officerare i reserven; äfven vid lokaleskadrarna kunde en
del befälsposter besättas med dylik personal. Vid kustartilleriet beräknades
en afsevärd del af behofvet utaf officerare vid mobilisering skola fyllas
genom f. d. stampersonal, tjenstskyldig i reserven.
Detsamma gällde beträffande underofficerare vid såväl flottan som
kustartilleriet, där° knappast någon annan reserv af underofficerare kunde
påräknas än de pensionerade, vid krig och större rustningar tjänstskyldiga.
Denna reserv vore emellertid icke tillräcklig, och för att fylla bristen
funnes ingen annan tillgång än värnpliktiga, som nödtorftigt utbildats till
reservunderbefäl.
Enda utvägen att anskaffa fullt utbildadt och med tjänsten väl förtroget
reservbefäl vore den, att söka förmå officerare och underofficerare, som
tillräckligt länge tjänstgjort vid stammen, att mot någon ersättning öfvergå
152
till reserven med skyldighet att för bibehållande af sin militära duglighet
tid efter annan deltaga i öfningar.
Beträffande formen för den ersättning, som skulle utgå åt reservpersonalen,
ansåge de kommitterade, att denna personal icke borde tillkomma
genom förtidspensionering utan uppföras i beställningar på stat
och bilda en särskild reservstat med vissa löner, hvilka af innehafva™
efter afgång från reservstaten vid uppnådd pensionsålder skulle åtnjutas
såsom pension.
1 fråga om lefnads- och tjänsteålder, som skulle erfordras för rättighet
att öfvergå till reservstat, syntes det första villkoret vara, att den,
som öfvergår till nämnda stat, skall hafva tjänat så länge vid stammen,
att han förvärfvat tillräcklig tjänstevana för att utöfva vissa befattningar,
som kräfde dylik. I detta hänseende kunde man lämpligen uppställa
fordran på. en minsta tjänstetid vid stammen af 15 år. På det att den,
som öfvergick till reservstat, vid öfvergången icke måtte hafva längre tid
kvar att tjäna vid reservstaten, än att han under denna tid måtte kunna
bibehålla sin tjänsteduglighet utan att behöfva deltaga i alltför ofta återkommande
och omfattande militära öfningar, borde öfvergång icke medgifvas
tidigare än att den, som inträder på reservstaten, har ungefär 15 år
att kvarstå i tjänst, hvaraf skulle följa, att den lägsta lefnadsåldern vid
öfvergången blefve 35 år för kompaniofficerare och underofficerare, 40 år
för kommendörkaptener, majorer och öfverstelöjtnanter, 45 år för kommendörer
och öfverstar samt 50 år för amiraler och generaler.
Innehafvare af beställning på reservstat skulle vara skyldig att tjänstgöra
vid mobilisering och under krig samt vid sådan öfning, som till utrönande
af försvarsväsendets krigsberedskap eller för utbildning af beväringens
andra uppbåd eller landstormen kunde blifva anbefalld. Dessutom
skulle han vara skyldig att pa kallelse inställa sig till tjänstgöring under
högst 42 dagar hvartannat år intill utgången af det kalenderår, hvarunder
han fyller 40 år, och därefter hvart tredje år.
Beträffande aflöningen föreslogs en viss minimilön inom hvarje tjänstegrad,
och borde denna sedan höjas med lefnadsåldern. Dessutom borde
reservstatens, personal under tjänstgöring åtnjuta dagaflöning och öfriga
förmåner i likhet med hvad för personal i reserven är medgifvet.
För att reservstaten måtte omfatta endast fullt tjänstduglig personal,
borde ingen tillåtas kvarstå vid densamma längre än till den ålder,
då han skulle varit berättigad att afgå med pension efter innehafvande
grad vid stammen. För den, som öfverginge till reservstaten, borde valfrihet
finnas att genom fortsatta afgifter bevara änkepensionsrätten eller
ock utträda ur flottans pensionskassa.
153
Beträffande den vid mobilisering för marinen erforderliga reserven
af officerare af kaptens eller högre grad och underofficerare samt med
hänsyn till den tillgång på dylik personal, som förefunnes i marinens
reserv, beräknade kommitterade den brist, som återstode att fylla, till 8
regementsofficerare, omkring 50 kaptener och omkring 50 underofficerare.
Som emellertid antalet officerare i de åldersklasser, hvilka skulle kunna
ifrågakomma vid öfverföring till reservstat, för närvarande vore järnför elsevis
litet, syntes det lämpligt, för att icke försvaga stammen genom alltför
omfattande afgång af medelålders erfarna officerare, att vid öfverföring
till reservstat tills vidare icke räkna med hela det antal, som angifvits ^
såsom brist.
Under de 12 första åren borde sålunda till reservstaten öfverföras
endast 8 regementsofficerare, 28 kaptener och subalternofficerare samt 24
underofficerare; och förutsattes, att af dessa under den första femårsperioden
öfverfördes 15 officerare och 10 underofficerare.
Den kostnad i löner och pensioner, som den sålunda minskade reservstaten,
fullt genomförd, skulle kräfva, uppginge till omkring 97,000-kronor om året.
Under hvart och ett af de fem första åren beräknades kostnaden
uppgå till:
l:a året...... 8,000 kronor
2:a » 16,000 »
3:e » 24,000 »
4:e » 32,000 »
5:e » 40,000 »
Afgång på grund af otjänstbarhet.
I oafvisligt samband med förslaget om upprättande af en krigsdugligreservstat
står, enligt de kommitterades åsikt, fordran att kunna från den
aktiva staten aflägsna dem, som där upptaga platser utan att vara tjänstbara
och utan att enligt nuvarande bestämmelser kunna därifrån skiljas.
Såsom allmän regel ville de kommitterade ur synpunkten af befälets krigsduglighet
uppställa, att hvar och en, som är otjånstbar och anses obotlig,
skall vara skyldig att inom viss tid afgå med pension.
I detta syfte borde uti nådiga kungörelsen den 24 november 1876-angående grunder för pensionering af flottans befäl m. in. bestämmelserna
för afgångsskyldighet i viss mån ändras.
20 — 102014.
154
Så borde den, som i och för tjänsten ådragit sig skada eller obotlig
sjukdom, som gjorde honom till vidare tjänstgöring oförmögen, äga rätt
att, så snart detta förhållande blifvit vederbörligen styrkt, afgå med pension
af statsmedel till belopp motsvarande det, som’ utgjorde underlag för
beräknande af pension och fyllnadspension i den beställning han innehade.
Vidare borde afsked blifva meddeladt officer eller underofficer, som
uPPfyHf stadgade villkor för erhållande af pension och fyllnadspension i
den tjänst, han innehade, om hans tjänstbarhet befunnes nedsatt och Kungl.
Maj:t eller den myndighet, som honom till tjänsten utnämnt, pröfvar hans
. kvarstående icke längre vara med tjänstens fordringar förenligt, men eljest,
då han med tre år öfverskridit den för rätt till fyllnadspension uti innehafvande
tjänst stadgade lefnadsålder, så framt ej Kungl. Maj:t eller den
myndighet, som honom till tjänsten utnämnt, pröfvade hans kvarstående
vara för riket nyttigt.
Och slutligen ansåge kommitterade, att bestämmelsen om afgångsskyldighet
på grund af lamhet, blindhet eller vansinne borde utsträckas
till hvar och en, som i minst tre år lidit af i eller utom tjänsten ådragen
skada eller obotlig sjukdom, som gjorde honom till vidare tjänstgöring
oförmögen, så att, sedan detta förhållande blifvit vederbörligen styrkt, sådan
löntagare måtte kunna, äfven utan egen ansökan, från tjänsten skiljas mot
åtnjutande af pension åt statsmedel till belopp, motsvarande pension jämte
fyllnadspension i den tjänst, han innehade.
Ändrade pensioneringsgrunder för marinen.
De kommitterade anföra, att den kommitté, marinkommittén, som
den 18 april 1908 afgaf »Förslag och betänkande angående förtidspensionering
af officerare och underofficerare vid marinen», föreslagit, att, till
höjande af stampersonalens tjänstbarhet genom tidigare öfverföring till
reserven, sänka den till pension jämte fyllnadspension berättigande lefnadsalder
för kaptener, subalternofficerare och underofficerare af 2:a graden
från 55 år till den för armén för motsvarande grader stadgade af 50 år.
På grund af de skäl härför, som marinkommittén anfört, och hvilka
kommitterade funnit tungt vägande för en ändring i detta syfte, och då
jämväl chefen för marinstaben i en den 17 december 1908 afgifven promemoria
uttalat, att en sänkning af pensionsåldern vore synnerligen önskvärd
med hänsyn till uppehållandet af hög krigsberedskap hos marinen,
förordade kommitterade, att för kaptener och subalternofficerare samt underofficerare
af 2:a graden vid marinen rätt till pension jämte fyllnadspension
må inträda vid en lefnadsålder af 50 år, hvarjämte kommitterade
155
ansåge lämpligt, att • pensionsåldern för underofficerare af l:a graden vid
marinen sattes till 52 år.
De kommitterade anföra vidare, att olikheter uti nu gällande bestämmelser
beträffande den s. k. respittiden, eller den tid, tjänstinnehafvare
är berättigad att kvarstå i tjänst efter inträdd rätt till pension jämte
fyllnadspension, förekomma. Vid armén medgifves för alla grader rätt
att kvarstå i tre år efter uppnående af den till fyllnadspension berättigande
lefnadsåldern. Samma respittid tillerkännes vid marinen tjänstinnehafvare
af högre grad än kaptens, medan öfriga tjänstinnehafvare därstädes
ej få tillgodonjuta mer än sex månaders respittid.
Marinkommittén hade på vissa närmare angifna skäl föreslagit, att
skyldighet att afgå ur tjänst borde inträda vid den lefnadsålder, hvars
uppnående utgör villkor för erhållande af fulla pensionsförmåner, och att
sålunda den nuvarande respittiden borde borttagas, men att kvarstående i
undantagsfall borde kunna inedgifvas.
Kommitterade ansåge likväl, att syftet med marinkommitténs förslag
att borttaga rätten till respittid borde blifva på ett tillfredsställande sätt
tillgodosedt, därest kvarstående i tjänst under respitåren på af kommitterade
föreslaget sätt gjordes beroende af förefintlig tjänstbarhet samt
åldersgränserna för rätt till fyllnadspension blefve sänkta såsom kommitterade
förordat. Kommitterade ansåge sålunda, att respittid fortfarande
borde tillämpas vid marinen, men att tillämpningen så vidt möjligt borde
ske på samma sätt som vid armén. För detta ändamål uttalade sig kommitterade
för att, under förutsättning att den till pension jämte fyllnadspension
berättigande lefnadsåldern för kaptener och subalternofficerare
sänktes, såsom kommitterade angifvit, för samtliga officerare och underofficerare
vid marinen respittiden bestämmes till tre år. I
I en''till chefen för sjöförsvarsdepartementet öfverlämnad promemoria
beträffande upprättande af reservstater hade stabschefen framhållit, ''yttrande den
att en betydande ökning af marinens pensionerade reservpersonal 18/« 1909.
vore behöflig, liksom äfven ett höjande af denna personals effektivitet;
att detta kunde åstadkommas genom sänkande af pensionsåldern, borttagande
af respitåren och införande af förtidspensionering eller upprättande
af en aflönad reservstat, samt
att genom vidtagandet af dessa åtgärder jämväl skulle åstadkoitimas
en föryngring af officers- och underofficerskårerna och beredas en möjlighet
för dem, som finna tjänsten alltför ansträngande, att tidigare än vid
nu uppnådd pensionsålder lämna densamma.
15(5
Vid granskning af 1909 års kommitterades betänkande och förskohade
stabschefen funnit, att detsamma, hvad marinen beträffade, i hufvudsak
anslöt sig till de synpunkter, som af honom sålunda framhållits. Ett
undantag härvid var dock, att kommitterade på af dem anförda skäl icke
ansett sig kunna förorda ett borttagande af respittiden. Ehuru stabschefen
fortfarande ansåg respittidens borttagande vara önskvärdt, enär därigenom
en föryngring af officers- och underofficerskårerna skulle vinnas, fann han
sig dock böra biträda kommitterades förslag, på det att enhet emellan
armens och flottans pensioneringsgrunder måtte åstadkommas, detta likvisst
endast under den af kommitterade föreslagna förutsättningen, att kvarstående
i tjänst under respitåren gjordes beroende af förefintlig tjänstbarhet.
I öfiigt hade stabschefen intet att anföra mot de af kommitterade
föreslagna bestämmelserna.
Direktionen för flottans pensionskassa, som erhållit i uppdrag att
Direktionens
för flottans , i ; mu
pensions- inkomma med underdånigt betänkande och förslag angående kommitterades
];Mndee!kn förslag till upprättande af reservstater vid armén och marinen, anför, att
"/• 1909. direktionen icke funnit något att erinra emot det upprättade förslaget till
förordning angående marinens personal på reservstat äfvensom till ändrad
lydelse af nådiga kungörelsen den 24 november 1876 angående tunder
«/ cj --
för pensionering af flottans befäl in. in
mlininqens Marinförvaltningen, som yttrat sig allenast öfver den del af före
utlåtande
varande betänkande och förslag, som afser upprättande af reservstat för
den28/» 1909. marinen, anför att ämbetsverket icke har något att erinra mot denna del
af sagda betänkande och förslag:.
O o
a^s i flottans Fullmäktige i flottans pensionskassa, hvilkas yttrande öfver kommit
pensions-
terades betänkande och förslag blifvit infordradt, både hufvudsakligen ta^telse^en*''^
* betraktande bestämmelserna angående pensioner och gratial.
3Jn"1509. _ Fullmäktiges erinringar angående betänkandet afsåge endast ett fåtal
detaljer; i öfrig! hade fullmäktige intet att erinra mot kommitterades förslag
till förordning angående marinens personal på reservstat. I fråga om
grunderna för pensionering af flottans befäl m. m. ansåge de, att svårighet
att erhålla intyg om en sjukdoms obotlighet lätt kunde uppstå; det
syntés däremot icke vara förenadt med samma svårighet att få utrönt, att
en sjukdom vållar oförmögenhet till vidare tjänstgöring. Därför borde ordet
»obotlig» ur förslaget utgå.
O O o
157
Såsom kommittén under »Flottans personal» framhållit, motsvarar den Kommitténs
nuvarande tillgången på stamofficerare vid flottan långt ifrån behofvet vid ntta,audemobilisering;
fyllandet af förefintliga brister komma att förorsaka betydande
utgifter för statsverket. Fn reservstat i enlighet med 1909 års
kommitterades förslag bör emellertid kunna bereda tillgång till ett icke
ringa antal officerare och underofficerare af flottan, Indika, framför allt
under de närmaste åren efter öfvergången till reservstaten, böra vara
kompetenta att vid mobilisering utöfva befäl ombord såsom stamofficerare
resp. underofficerare, och att, sedan de längre tid tillhört denna reservstat,
bestrida tjänst i land å ett flertal platser; i sistnämnda fall skulle sålunda
motsvarande antal officerare och underofficerare af stammen blifva disponibla
för tjänst ombord. Upprättandet af en tjänstduglig reservstat borde
därför enligt kommitténs mening medgifva någon begränsning af den erforderliga
ökningen af antalet officerare och underofficerare å aktiv stat.
Då kostnaderna för personal å reservstat understiga kostnaderna för personal
i motsvarande grad å aktiv stat, skulle upprättandet af den föreslagna reservstaten
för flottans vidkommande i verkligheten innebära mindre utgifter
för statsverket än som utan en sådan reservstat skulle blifva erforderliga.
Jämväl för kustfästningarnas mobilisering kräfves ett betydande antal tjänstdugliga
officerare och underofficerare af reserven; den nuvarande tillgången på
dylik personal motsvarar emellertid icke behofvet. Det är sålunda påtagligt,
att upprättandet af en reservstat vid marinen enligt 1909 års kommitterades
förslag, mot hvilket de marinmyndigheter, som haft att i ärendet
yttra sig, icke gjort någon erinran, skulle gagna försvaret och bereda
möjlighet att i någon mån nedbringa ökningen af statsverkets utgifter.
Därjämte skulle en dylik reservstat möjliggöra, att flottans och kustartilleriets
officers- och underofficerskårer å aktiv stat kunde föryngras och
befordringsförhållandena förbättras. Då emellertid reservstatsorganisationen
torde komma att orsaka ökad omsättning inom officers- och underofficerskårerna
och då kommittén i annat sammanhang förordat viss ökning af
den fast anställda officers- och underofficerspersonalen vid marinen, synes
det kommittén vara af omständigheterna betingadt att vid öfverföring till
reservstat tills vidare framgå med varsamhet.
Bilaga 5 visar 1909 års kommitterades förslag till lönebelopp för
marinens personal på reservstat.
1 fråga om afgifna förslag till ändring af den till pension jämte
fyllnadspension berättigande lefnadsålder för officerare och underofficerare
äfvensom föreslagna förändringar beträffande den s. k. respittiden anser
kommittén, att nuvarande bestämmelser fortfarande böra vara gällande.
158
Kommittén finner det vara önskvärdt, att af 1909 års kommitterade
föreslagna ändringar uti nådiga kungörelsen den 24 november
1876 angående grunder för pensionering af flottans befäl m. m., i hvad
de afse beredande af möjlighet att från de aktiva staterna aflägsna officerare
och underofficerare, som där upptaga platser utan att vara tjänstbara
och utan att enligt nuvarande bestämmelser kunna på denna grund därifrån
skiljas, blifva inom den närmaste tiden genomförda.
I betraktande af hvad ofvan anförts, förordar kommittén:
att under den närmaste tiden en reservstat vid
marinen kommer till stånd, i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med af 1909 års kommitterade framställdt förslag;
samt
att af samma kommitterade föreslagna ändringar
uti nådiga kungörelsen den 24 november 1876 angående
grunder för pensionering af flottans befäl m. in. må, i
hvad de afse att möjliggöra personalens skiljande från
aktiv stat på grund af otjänstbarhet, blifva inom den
närmaste tiden genomförda.
Den årliga kostnaden för ifrågavarande reservstat, fullt genomförd,
är beräknad uppgå till omkring 97,000 kronor; för de första fem åren
skulle kostnaderna uppgå till i runda tal:
l:a året............... 8,000 kronor
2:a »............... 16,000 »
3:e »............... 24,000 >
4:e »............... 32,000 »
5:e »............... 40,000 »
VII. Sjöförsvarets kostnad under
åren 1912—1919.
Nedanstående öfverslagsberäkning af sjöförsvarets kostnad under åren
1912—1919 grundar sig i hufvudsak på,
att nybyggnad af krigsfartygsmateriel verkställes till den omfattning,
som angifves uti kommitténs uttalanden under »I. Flottan»;
att arbeten å rikets kustfästningar utföras till den omfattning, som
angifves uti kommitténs hemliga betänkande rörande det fasta kustförsvaret;
att öfriga kraf, hvilka icke närmare angifvas, tillgodoses i ungefär
samma omfattning som under senare år; samt
att kostnaderna för handeln och pensionsväsendet icke upptagas
under sjöförsvarets kostnad.
Ordinarie kostnader.
Departementet och öfverstyrelsen.
För år 1912 och följande år har för under denna titel upptagna anslag
beräknats en mindre ökning, motsvarande det för år 1911 beviljade
e. o. anslaget till provisorisk lönereglering för befattningshafvare i sjöförsvarsdepartementet.
Flottan.
Anslaget till aflöning för flottans kärer och stater åren 1912—1919
har beräknats enligt nu gällande grunder. Anslaget till de nuvarande
reserv- och indragningsstaterna samt båtsmanskompanierna har beräknats
160
minskadt med V3 om året, under det att anslag till de af kommittén förordade
reservstaterna antagits utgå från och med år 1915.
Anslaget till beklädnad åt sjömans- och skeppsgossekårerna har beräknats
enligt nu gällande grunder.
Förslagsanslaget till naturaunderliåll åt personal vid flottan har beräknats
med användande af den uti 1910 års statsverksproposition upptagna
portionsersättningen, nämligen för underofficerare och reservofficersaspiranter
62 öre i land och 88 öre ombord samt för manskap och skeppsgossar
52 öre i land och 88 öre ombord. Enligt från marinstaben lämnad
upplysning beräknas den årliga tjänstetiden ombord med för närvarande
tillämpade öfningsplaner i medeltal vara: för underofficerare och reservofficersaspiranter
140 dagar, för sjömanskårens manskap 170 dagar och för
skeppsgossar 135 dagar. Dessa siffror hafva i stället för de uti nämnda
statsverksproposition använda lägre siffrorna lagts till grund vid beräkningen
af anslagets storlek för åren 1912—1919.
Anslaget till ersättning för rustning och rotering har beräknats årligen
minskas och försvinna efter år 1914.
Anslaget till flottans nybyggnad och underhåll har beräknats med
ledning af från marinförvaltningen erhållna kostnadsuppgifter och under
förutsättning, att underhållsanslagen för nytillkomna fartyg utgå från och
med året efter det, under hvilket fartygen beräknas blifva färdiga.
Anslaget till flottans öfning ar har beräknats med stöd af från chefen
för marinstaben erhållen uppgift, att öfningskostnaden med hittills tilllämpade
öfningsplaner uppgår till omkring 62Ö kronor per man af stammen
(af l:a, 2:a och 3:e kl. sjömän) och år. Med denna beräkningsgrund
borde anslaget för år 1911 vara 2,100,000 kronor i stället för 1,800,000
kronor, hvilket senare belopp på grund af förefintliga vakanser dock (uti
1908 års statsverksproposition) angifvits vara tills vidare tillräckligt. Anslaget
har emellertid beräknats erhålla en småningom skeende höjning
för att tillgodose behofvet, i den mån vakanserna utfyllas och sjömanskåren
ökas.
Anslaget till repetitionsöfningar för'' reservofficerare vid flottan har beräknats
till oförändradt belopp, ehuru en omläggning af utbildningen för
dessa officerare kan förändra anslagsbehofvet å denna titel.
Förslagsanslaget till sjöb ev äring ens vapenöfningar samt beklädnad och
ersättning därför har beräknats högre, än de för åren 1908—1911 å stat
upptagna anslagen, med anledning däraf, att dels antalet i allmän tjänst
(å sjömanshus inskrifna) och sjötjänst inskrifna ökats från det uti 1908
års statsverksproposition beräknade eller från 1,850 till omkring 1,900
man och dels sedan år 1908 tillkommit omkring 250 militärarbetare,
161
hvilka icke beräknats uti sagda statsverksproposition. Anslaget har vidare
beräknats under förutsättning, att öfningstiden för flottans värnpliktiga
under perioden 1912—1919 blifver utsträckt till 365 dagar och att de
värnpliktigas aflöningsförmåner utgå enligt nu gällande grunder.
Af anslagen till undervisningsverken hafva de till sjökrigshögskolan
och marinintendentskolan beräknats förblifva oförändrade. Kostnaderna för
sjökrigsskolan äro upptagna i öfverensstämmelse med beräkningarna uti
särskilt tillkallade sakkunnigas betänkande angående omorganisation af sjökrigsskolan,
afgifvet den 19 mars 1908. Kostnaderna för skeppsgosseskolan
äro beräknade enligt nu gällande grunder.
Kustartilleriet.
Anslagen till aflöning för kustartilleriets personal, till beklädnad åt
kustartilleriets manskap och till natur aunderhåll åt kustartilleriets manskap
hafva beräknats enligt nu gällande grunder.
Anslaget till underhåll af kustartilleriets byggnader och materiel har
beräknats under antagande, att de nuvarande anslagen ökas med underhållskostnaderna
för nya försvarsanstalter från och med året efter det,
då dessa beräknas blifva färdiga.
Anslaget till kustartilleriets öfningar har beräknats till ett något
högre belopp, än det för år 1911 beviljade anslaget, på det att de ökade
fordringarna på höjandet af skjutskickligheten må kunna tillgodoses.
Anslaget till kustartilleribeväringens vapenöfningar samt beklädnad
och ersättning därför har beräknats under förutsättning, att öfningstiden
för kustartilleriets värnpliktiga under perioden 1912—1919 blifver utsträckt
till 365 dagar och att de värnpliktigas aflöningsförmåner utgå enligt nu gällande
grunder.
Anslaget till krigsöfningar vid kustpositionerna har beräknats förblifva
oförändradt.
Diverse anslag.
Samtliga i riksstaten under diverse anslag upptagna anslagstafla, med
undantag af anslagen till uppvärmning, belysning, renhållning samt tvättoch
badinrättningar, till skrifmaterialier och expenser samt till sjukvård för
marinen, hafva beräknats förblifva oförändrade. De nämnda tre anslagen
hafva beräknats erhålla en mindre ökning.
21—102014.
162
Sammanställning.
Sjöförsvarets i riksstaten upptagna ordinarie anslag (utom för handeln1)
för år 1911 uppgå till 17,479,227 kronor. Den verkställda öfverslagsberäkn
ingen utvisar, att för bestridande af de ordinarie kostnaderna
för sjöförsvaret (utom för handeln) under åren 1912—1919 skulle kräfvas
ett årligt medeltalsbelopp af 18,884,000 kronor.
Extra ordinarie kostnader.
Bilaga 6 upptager ett sammandrag af de extra ordinarie anslagen,
(utom för handeln) under riksstatens femte hufvudtitel åren 1901—1910.
För nybyggnad af krigsfartygsmateriel har under åren 1901—1910
anvisats tillsammans 56,563,617 kronor eller i medeltal per år 5,656,362
kronor. Anslagen hafva afsett:
nybygg11^ af pansarfartyg........ 230,697,565 kr.
» » jagare........... 9,375,000 »
» » torped- och undervattensbåtar 15,311,100 »
» » ballongfartyg........ 181,000 »
» » minfartyg......... 800,000 »
täckande af brist i anslag för torpedkryssare 198,952 »
Summa 56,563,617 kr.
Kommittén har beräknat kostnaderna för nybyggnad af krigsfartygsmateriel
under åren 1912—1919 till 49,800,000 kronor eller i medeltal
per år 6,225,000 kronor. Dessa kostnader hafva antagits fördelade på
ungefär följande sätt:
nybyggnad af pansarbåtar......... 34,845,000 kr.
» » jagare............ 5,144,000 »
» » torped-och undervattensbåtarm. in. 8,080,000 »
» » minfartyg (återstod af beviljadt
anslag)......... 750,000 »
» » verkstadsfartyg in. in., förslagsvis 981,000 »
_____________ Summa 49,800,000 kr.
1 De å femte hufvudtiteln förda ordinarie anslagen för handeln (sjökarteverket, lotsoch
fyrinrättningen med lifräddningsväsendet, undervisningsanstalter för sjöfart, nautisk-meteorologiska
byrån m. m.) äro för år 1911 upptagna till 1,902,800 kronor.
2 Detta belopp beviljades för åren 1901—1905; därefter hafva anslag för nybyggnad
af pansarfartyg icke hos riksdagen äskats.
163
För arbeten å rikets kustfästningar, torpedbatteri, minförsvar vid Göteborg
in. in. har under åren 1901—19081 anvisats tillsammans 7,784,000
kronor eller i medeltal per år 973,000 kronor.
Kommittén har beräknat kostnaderna för arbeten å rikets kustfästningar
under åren 1912—1919 till omkring 8,369,700 kronor eller i medeltal
per år omkring 1,046,000 kronor.
Beträffande kostnaderna för anläggandet af en ny flottstation vid
Kaknäs har kommittén uti sitt den 15 november 1909 afgifva underdåniga
betänkande och förslag uttalat, att en dylik anläggning för närvarande borde
äga rum endast under den förutsättning, att kostnaderna för anläggningen
— med frånräknande af de för bostäder behöfliga belopp, i den mån dessa
förräntas dels genom upphörande af en del nu utgående inkvarteringsbidrag
genom dessas utbytande emot bostad och dels genom inflytande
hyror — kunna täckas genom försäljning i skälig omfattning af mark
från Skepps- och Kastellholmarna samt Galérvarfvet äfvensom, därest så
skulle för ändamålet erfordras, någon del af norra Djurgården närmast
omkring stationsområdet.
Kostnaderna för bostäderna äro beräknade till omkring 5’r miljoner
kronor, men hafva icke upptagits under sjöförsvarets extra ordinarie kostnader
på grund af det ovissa läge, hvaruti frågan om stationens förflyttning
ännu befinner sig. Därest stationen under den närmaste tiden kommer
att förflyttas, ökas de af kommittén upptagna extra ordinarie kostnaderna
för sjöförsvaret med de belopp, som kräfvas för de bostäder vid den nya
stationen, som under åren 1912—1919 komma till utförande; dessa belopp
skulle dock, enligt hvad ofvan nämnts, förräntas genom upphörande af en
del nu utgående inkvarteringsbidrag och genom inflytande hyror.
För öfrig a extra ordinarie utgifter för sjöförsvaret (utom för handeln)
har under perioden 1901—1910 anvisats tillsammans 24,300,939 kronor.
Af dessa utgifter hafva omkring 5,170,500 kronor varit beroende af sådana
åtgärder för marinens personal i fråga om beklädnad och förläggning
m. in., hvartill annan motsvarighet än den, som upptagits uti kostnadsberäkningarna
för arbeten å rikets kustfästningar, antagits icke förekomma
under åren 1912—1919. Fråndrages detta belopp förstnämnda summa,
återstå för öfriga extra ordinarie utgifter under perioden 1901—1910 tillsammans
omkring 19,130,000 kronor eller i medeltal per år 1,913,000 kronor.
Kommittén bär låtit verkställa eu öfverslagsberäkning för att utröna
den ungefärliga storleken af det belopp, som lör åren 1912—1919 borde
1 För åren 1909 och 1910 hafva anslag icke anvisats för motsvarande ändamål.
164
upptagas för marinens öfriga extra ordinarie utgifter; denna beräkning
har visat, att ifrågavarande utgifter torde kunna inrymmas inom i rundt tal
16 miljoner kronor.
Sammanställning.
Under perioden 1901—1910 uppgingo de extra ordinarie anslagen
för sjöförsvaret (utom för handeln1) till 88,648,956 kronor eller i medeltal
per år omkring 8,865,000 kronor.
Kommittén har beräknat de extra ordinarie kostnaderna för sjöförsvaret
(utom för handeln) under åren 1912—1919 till 74,169,700 kronor
eller i medeltal per år omkring 9,271,000 kronor.
1 De å femte hufvudtiteln förda extra ordinarie anslagen för handeln (sjömätningar
in. m.) uppgingo under perioden 1903—1910 till 480,660 kronor eller i medeltal per år
omkring 80,110 kronor.
BILAGOR.
167
Bil. 1.
Beräkning
öfver den ungefärliga storleken af kostnaderna för nybyggnad, underhåll och bemanning
af stridsfartyg för svenska flottan.
(Bemanningen är för flottans nuvarande fartyg beräknad enligt gällande grunder.)
1 | 2 | 3 | 4 | 5 | 6 | 7 | 8 | 9 | 10 | 11 |
1 Fart y g. | Ny- bvggnads-kostnad tioDSutred- ningar). | Årlig kostnad under | anslaget till | Summa | Årlig kostnad för er- sätt- nings- perso- nal. | Summa årlig kostnad. (Ersätt- nings- personal inberäk- nad.) | Summa nybygg- nåda- kost- nad. | |||
Flot-tans | Aflöning för flottans kårer och stater. | Bekläd-nad åt och skepps- gosse- kå- rerna. | Natura | Flottans öfnin- gar. ! | ||||||
l:a kl. pansarbåt, F-typ..... | 11,614,800 | 50,000 | 219,580 | 21,535 | 55,535 | 104,160 | 450,810 | 40,080 | 490,890 | 4-23 |
» » > , Oscar II ... . | 7,086,000 | 30,000 | 183,890 | 16,315 | 42,430 | 76,260 | 348,895 | 31,890 | 380,785 | 5-38 |
> > » , Äran..... | 5,396,000 | 30,000 | 168,810 | 14,430 | 37,890 | 67,580 | 318,710 | 28,870 | 347,580 | 6''44 |
» i » Dristigheten . . | 4,775,000 | 30,000 | 165,455 | 14,320 | 37,380 | 67,580 | 314.735 | 28,475 | 343,210 | 7-19 |
5 > » , Oden, l:a linjen | 3,565,000 | 30,000 | 155,705 | 13,765 | 36,125 | 65,100 | 300,695 | 27,070 | 327,765 | 919 |
> > > , » 2:a > | 3,565,000 | 30,000 | 119,145 | 9,215 | 25,305 | 40,920 | 224,585 | 19,460 | 244,045 | 6-85 |
> > > , Svea, l:a > | ■)2 905,000 | 30,000 | 152,960 | 13,430 35,370 | 63,240 | 295,000 | 26,500 | 321,500 | 1106 | |
> > > , > 2:a » | *)2,905,000 | 30,000 115,155 | 8,880 24,290 | 39,060 | 217,385 | 18,740 236,125 | 8-13 | |||
j 2:a kl. pansarbåt......... | 2) 829,000 | 6,000 | 54,195 | 4,995 | 12,875 | 23,560 | 101,625 | 9,565 | 111.190 | 13-41 |
3:e kl. pansarbåt......... | ») 296,000 | 6,000 | 20,610 | 2,665 | 6,550 | 13,020 | 48,845 | 4,285 58,130 | 17-95 1 | |
| Pansarkryssare.......... | 6,710,000 | 35,000 | 186,7H0 | 16,760! 43,685 | 79,360 | 361,595 | 32,660 394,255 | 5-88 | ||
1 Torpedkryssare, l:a linjen .... | 911,000 | 9,000 | 65,710 | 6,325| 16,67C | 29,140 | 126,845 | 11,785 | 138,630 | 15-21 1 | |
» , 2:a » ..... | 911,000 | 9,000 | 46,305 | 4,440 | 11,880 | 20,460 | 92,085 | 8.310 | 100,395 | 11-02 |
Jagare, l:a linjen........ | 1,286,000 | 10,000 | 52,325 | 4,220 11,380 | 19,220 | 97,145 | 8,715 | 105,860 | 8-23 | |
» > 2:a > ......... | 1,286,000 | 10,000 | 41,135 | 3,550 | 9,345 | 16,120 | 80,150 | 7,015 | 87,165 | 6-78 |
1 kl. torpedbåt, l.a linjen .... | 435,000 | 4.500 | 17.460 | 1,440 | 3,790 | 6,820 | 34,010 | 2,950 | 36,960 | 8-50 |
» > > , 2:a > ..... | 435,000 | 4,500 | 11,865 | 1.000 | 2,785 | 4,960 | 25,110 | 2,060 | 27,170 | 6 24 |
1 2:a kl. torpedbåt......... | 230,000 | 3,500 | 12,160 | 1,000 | 2,785 | 4,960 | 24,405 | 2,090 | 26,495 | 11-51 |
j l:a kl. undervattensbåt...... | 1,000,000 | 9,500 | 19,3101 1,220 | 3,550 | 4,960 | 38,540 | 2,905 41,445 | 4-14 | ||
2:a kl. undervattensbåt...... | 400,000 | 4,500 | 10,930 | 555 | 1.780 | 1.860 | 19,625 | 1,515 | 1 21,140 | 5''29 |
*) Häri är icke ombyggnadskostnaden, 2,225,000 kr., inberäknad. — 2) Häri är icke ombyggnadskostnadcn,
330,000—490,000 kr., inberäknad. — 8) Häri är icke ombyggnadskostnaden, 120,000—200,000 kr., inberäknad.
168
Bil. 2.
Tabell
utvisande det antal fartyg, öfver hvilket flottan, under förutsättning att af
kommittén angifven fartygsanskaffning äger rum, beräknas förfoga vid
slutet af åren 1911—1919.
Örlogsfartyg. | 1911. | 1912. | 1913. | 1914. | 1915. | 1916. | 1917. | 1918. | 1919. |
|
|
|
|
|
|
|
|
| |
l:a kl. pansarbåtar, ny typ..... | — | — | — | — | 1 | 1 | 2 | 2 | 3 |
l:a kl. pansarbåtar, l:a linjen.... | 11 | 11 | 11 | 10 | 9 | 9 | 9 | 8 | 8.) |
l:a kl. pansarbåtar, 2:a linjen.... | 1 | 1 | 1 | 2 | 3 | 3 | 2 | 3 | 3 |
Pansarkryssare.......... | 1 | 1 | 1 | i | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
2:a kl. pansarbåtar........ | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 |
3:e kl. pansarbåtar........ | 7 | 7 | 7 | 7 | 7 | 7 | 7 | 7 | 7 |
Torpedkrvssare .......... | 5 | 5 | 5 | 5 | 5 | 5 | 5 | 5 | 5 |
Kanonbåtar............ | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 | 4 |
Jagare, l:a linjen......... | 8 | 8 | 8 | 8 | 8 | 9 | 10 | 11 | 11 |
Jagare, 2:a linjen......... | — | — | — | — | — | — | — | — | 1 |
l:a kl. torpedbåtar, l:a linjen .... | 31 | 29 | 28 | 28 | 27 | 29 | 26 | 26 | 28 |
l:a kl. torpedbåtar, 2:a linjen .... | — | 2 | 3 | 3 | 4 | 6 | 9 | 9 | 9 |
2:a kl. torpedbåtar......... | 14 | 14 | 14 | 14 | 14 | 14 | 14 | 14 | 14 |
Undervattensbåtar......... | — | — | — | — | — | — | — | — | — |
Vedettbåtar............ | 13 | 13 | 13 | 13 | 13 | 13 | 13 | 13 | 15 |
Minfartyg............. | 1 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 |
Ballongfartyg.......... | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | i |
Gnistfartyg........... | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 |
Depåfartyg för undervattensbåtar . . | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 2 | 2 |
Verkstadsfartyg.......... | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
Lasarettfartyg.......... | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
Rekvirerade eller förhyrda |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Hjälpkryssare........... | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 |
Hjälpkanonbåtar .......... | 14 | 14 | 14 | 14 | 14 | 14 | 14 | 14 | 14 |
V edettbåtar............ | 27 | 27 | 27 | 27 | 27 | 27 | 27 | 27 | 27 |
Hjälpminf artyg.......... | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 | 2 |
Sjuktransportfartyg........ | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 | 3 1 |
Härtill komma trängfartyg för transportväsendet m. m., rekvirerade eller förhyrda med bemanning,
samt en del småfartyg, hufvudsakligen afsedda för minväsendet och kustsignalväsendet.
*) Vid 1920 års ingång äro 2 af dessa pansarbåtar i tur att öfverflyttas till 2:a linjen.
16H
Bil. 3.
Utredning
afgifven af cliefeu för marinstaben den 29 oktober 1910 rörande behofvet af
personal för mobilisering af den materiel af flottan, som beräknas förelinuas
vid slutet af år 1911.
Behofvet af stampersonal för flottans mobilisering är för närvarande
utom i fråga om några smärre detaljer beräknadt enligt de grunder, som
för riksdagen framlades i 1907 års statsverksproposition. Dessa grunder
stödja sig i hufvudsak på chefens för flottans stab uttalanden och beräkningar
i samband med uppgörandet af 1906 års förslag till försvarsväsendets
stärkande.
Det på dessa grunder beräknade mobiliseringsbehofvet af stampersonal
för år 1911 angifves i 1910 års statsverksproposition till 371 officerare,
705 underofficerare och 4,388 man af sjömanskåren, under det att
af riksdagen för samma år godkända stater upptaga 290 officerare, 657
underofficerare och en sjömanskår om 4,000 man. Det beräknade behofvet
af stampersonal för den vid slutet afår 1911 föreflntliga materielen kommer
sålunda icke att kunna fullt tillgodoses, dels på grund af att staterna icke
erhållit härför erforderlig storlek, dels ock emedan vakanser förekomma
inom sjömanskåren, hvilket närmare framgår af bifogade tabell 1.
Därest staterna skulle uppbringas till den storlek, som kräfves för att
fylla mobiliseringsbehofvet af stampersonal, beräknadt enligt nu gällande
grunder, komine detta att medföra eu afsevärd ökning af de årliga kostnaderna
för flottans personal. För så vidt det af kostnadshänsyn är nödvändigt
att begränsa den beräknade ökningen af flottans stater, blifver det
däremot nödvändigt att verkställa en mindre ändring af grunderna för
beräkningen af stambemanningen å vissa flottans fartyg in. in. I detta
syfte hafva inom marinstaben redan före emottagandet af den nådiga remissen
utredningar blifvit verkställda, af hvilka framgår, att en minskning
af de särskilda fartygsbesättningarnas numerär väl icke i regel är tillrådlig,
men att eu omläggning mellan antalet stampersonal å ena sidan samt
reservpersonal och värnpliktiga å den andra i vissa tall torde kunna ske
22—102014.
170
utan att flottans krigsberedskap i afsevärd grad nedsättes eller materielens
ändamålsenliga betjänande äfventyras.
Kommittén har i sin skrifvelse ifrågasatt, att flottans värnpliktiga
personal, för hvilken tjänstgöringstiden numera vore afsevärdt
längre än vid tiden för de gällande beräkningsgrundernas uppgörande,
skulle genom den bättre utbildning, som under den längre tjänstgöringstiden
borde medhinnas, kunna ersätta eu del af stampersonalen å vissa
fartyg. Den till 300 dagar förlängda tjänstgöringstiden för flottans värnpliktiga
har innevarande höst tillämpats på endast 2 årsklasser. Att döma
af erfarenheten från dessa år synas emellertid de å sjömanshus inskrifna
värnpliktiga därunder hafva hunnit förvärfva sådan utbildning, att de
böra kunna ingå i stället för en mindre del af den hittills beräknade stampersonalen
hufvudsakligen å en del äldre fartyg i 2:a stridslinjen, å handelsfartyg,
afsedda för krigsbruk, vid sjöpositioner samt för tjänsten å stationer
in. in. En dylik åtgärd skulle gifvetvis underlättas,därest tjänstgöringstiden för
flottans värnpliktiga utsträcktes till minst 365 dagar, hvarigenom en bättre
och mera bestående yrkesfärdighet kunde bibringas denna personal, samtidigt
som flottans krigsberedskap blefve bättre tillgodosedd än för närvarande
är fallet med endast 300 dagars tjänstgöring. För att likväl
flottans behof af den bäst yrkesutbildade manskapspersonalen skall kunna
på ett tillfredsställande sätt tillgodoses, blifver en omläggning mellan
tjänstegraderna inom sjömanskåren erforderlig, för hvilken närmare redogöres
bär nedan.
Hvad angår användandet af reservpersonal å fartygen till större utsträckning,
än nu gällande grunder för personalberäkningarna förutsätta, må
anföras, att då staterna icke uppgå till det beräknade behofvet, fartygen
icke heller kunna erhålla den befäls- och underbefälspersonal af stammen,
som grunderna angifva. Det synes mig därför vara oundgängligen nödvändigt,
att stambefälets numerär ökas, äfven om det kan tillrådas att,
därest så af kostnadsskäl befinnes nödvändigt, nu gällande beräkningsgrunder
modifieras så till vida, att reservbefäl till något större utsträckning än
hittills kommer att ingå i st. f. stamofficerare å vissa stridsfartyg. Härför
kräfves likväl en omläggning af reservbefälets utbildning, hvilket redan
förut är af mig framhållet såsom önskvärdt, men hvarom jag dock i detta
sammanhang icke anser mig böra framlägga förslag, så mycket mera som
de ökade utgifter för statsverket, som däraf kunna föranledas, sannolikt
blifva högst obetydliga.
Detaljberäkningar äro inom marinstaben utarbetade för bemanningsbehofvet
med de ofvan angifna inskränkningarna i stambemanningen; och
bifogas såsom tabeller 2 och 3 sammandrag af personalbehofvet för flottans
171
mobilisering vid slutet af år 1911, beräknadt dels efter nu gällande grunder
och dels med tillämpande af de ifrågasatta inskränkningarna.
De besättningslistor, enligt hvilka fartygen skulle efter vidtagna inskränkningar
i beräkningsgrunderna bemannas, äro visserligen hvad stampersonalen
beträffar starkare än de besättningslistor, som fartygen i verkligheten
nu kunna erhålla, men å andra sidan äro de hufvudsakligen för
sådana fartyg, som icke tillhöra l:a stridslinjen, mindre starka än förut
beräknade besättningslistor, särskild! därigenom att en del af den reservtillgång
af stampersonal, som i 1907 års beräkningar förefanns å dessa
fartyg, icke numera är att påräkna. Vidare skulle enligt de nya beräkningsgrunderna
den för bemanning af den nuvarande materielen erforderliga
sjömanskåren komma att nedgå under den styrka, som nu gällande
stat upptager. En minskning af den nuvarande numerären kan dock af
praktiska skål icke tillrådas, då därigenom svårigheterna skulle ytterligare
ökas, icke blott att fylla de nuvarande vakanserna i de högre lönegraderna
inom sjömanskåren, utan äfven att verkställa den omläggning mellan sjömanskårens
lönegrader, som är erforderlig. Då dessutom vid de nya beräkningsgrunderna
icke förutsättes någon större årskontingent värnpliktiga
för flottan än den nuvarande, skulle genom en reduktion af den i tjänst
varande stampersonalens styrka såväl flottans krigsberedskap som fredsöfningarna
blifva lidande. Jag anser mig därför kunna tillråda de ifrågasatta
åtgärderna endast för så vidt de af ekonomiska skäl äro nödvändiga
och blott under den förutsättningen, att reduktion af stambemanningen å
vissa af de nu förefintliga fartygen verkställes först samtidigt med att
personal kräfves för nytillkommen fartygsmateriel, hvarigenom sjömanskårens
styrka icke kommer att understiga den nu i stat bestämda.
Utöfver ofvan nämnda åtgärder torde det vara möjligt att, i den
mån nya pansarfartyg tillföras flottan, verkställa äfven någon minskning
af stambemanningen å de äldsta i 2:a linjen då kvarstående l:a kl. pansarbåtarna.
Beträffande personalbehofvet inom de olika kårerna och staterna
får jag i öfrigt anföra följande:
Officerskåren.
Enligt nu gällande beräkningsgrunder utgör behofvet af stamofficerare
871 officerare.
För hvarje l:a kl. pansarbåt i l:a linjen och pansarkryssare har
därvid beräknats, förutom chef och sekond, 9 officerare, af hvilka 7 å 8
172
stamofficerare och 2 å 1 reservofficer. På grund af den rådande bristen
på stamofficerare kan emellertid f. n. icke afses mera än 5 ä 6 stamofficerare
förutom chef och sekond för hvarje fartyg, hvarför återstoden af
behofvet måste fyllas med reservofficerare. Då "denna befälskader å våra
kraftigaste fartyg icke är tillfredsställande, anser jag det vara synnerligen
önskvärdt, att officerskåren uppbringas till sådan styrka, att det hittills beräknade
behofvet kan fyllas. Därest det emellertid af kostnadshänsyn
blifver nödvändigt att minska detta beräknade behof, anser jag, att så icke
kan ske med mera än 1 stamofficer per fartyg, hvilken då borde ersättas
af reservofficer.
Den enda minskning af det beräknade antalet stamofficerare, som
jag i öfrigt anser mig kunna tillråda, är att för 2:a kl. pansarbåtarna icke
afse de såsom fartygschefer nu beräknade 3 regementsofficerarna. Härigenom
blir det emellertid nödvändigt att öka Stockholmseskaderns personal
med en divisionschef, regementsofficer.
Genom dessa åtgärder minskas officersbehofvet med 14 stamofficerare,
hvartill kommer 1 officer ur ersättningspersonalen, eller i allt 15 officerare.
Nedan angifves huru bristen af stamoflicerare enligt tabellerna 2
och 3 bör fördelas emellan de olika tjänstegraderna.
| 1911 års | Enligt tab. 2 | Enligt tab. 3 | ||
| Behof | Brist | Behof | Brist | |
Flaggman......... | 4 | 5 | i | 5 | 1 |
Kommendörer....... | 8 | 9 | i | 9 | 1 |
Komm.-kapt. l:a gr..... | 17 | 22 | 5 | 21 | 4 |
> > 2:a » . . . . | 18 | 22 | 4 | 21 | 3 |
Kaptener l:a kl....... | 65 | 87 | 22 | 86 | 21 |
» 2;a » ...... | 31 | 43 | 12 | 43 | 12 |
Löjtnanter........ | 98 | 122 | 24 | 114 | 16 |
Underlöjtnanter...... | 49 | 61 | 12 | 57 | 8 |
Summa | 290 | 871 | SI | 356 | 66 |
Det beräknade antalet flaggman och regementsofficerare är proportionsvis
något mindre än det nuvarande; enligt tabell 2 utgör detsamma
resp. 1 *3 % och 14''3 % och enligt tabell 3 Vi % och 14‘3 % af hela antalet
officerare, emot 1''4 % och 14‘8 % i 1911 års stat.
173
Behofvet af reservofficerare är upptaget till 9 flaggmän och regementsofficerare,
till 15 kaptener samt till i tabell 2 158 och i tabell 3 170
subalternofficerare; det värnpliktiga eller förhyrda befälet är beräknadt till
78. Det är emellertid att märka, att nämnda siffror beträffande antalet
flaggman, regementsofficerare och kaptener äro beräknade, icke med hänsyn
till behofvet, utan snarare på grund af den i allmänhet påräkneliga tillgången
af möjligen användbar personal af ifrågavarande kategorier. I verkligheten
är behofvet af f. d. stamanställda officerare större, och kan det beräknas
till omkring 15 flaggman och regementsofficerare samt 58 kaptener.
Sedan för kustartilleriet afsedda reservlöjtnanter och reservunderlöjtnanter
samt sådana reservofficerare, som innehafva annan statstjänst eller
erhållit tillstånd att kvarstå i reserven utöfver den åldersgräns, då tjänstskyldigheten
upphör, blifvit frånräknade, utgör tillgången af reservofficerare
enligt 1910 års rulla 8 flaggman och regementsofficerare, 11 kaptener och 171
subalternofficerare. Af de sistnämnda måste emellertid ett stort antal på
grund af utrikes sjöfart o. d. beräknas uteblifva vid mobilisering, hvarför
tillgången icke torde komma att motsvara behofvet.
Mariningenjörkåren.
I underdånig skrifvelse den 13 november 1909 hemställde marinförvaltningen,
att i nådig proposition till 1910 års riksdag måtte föreslås, att
på ordinarie stat från och med år 1911 måtte uppföras ytterligare
1 mariningenjör af l:a graden, l:a löneklassen,
1 » » » y> 2:a »
2 mariningenjörer af 2:a graden.
Såsom skäl härför anfördes, att sedan mariningenjörkårens uppsättning
en del förhållanden inträda som nödvändiggjort en ökning af antalet
mariningenjörer. Dels hade framträdt behofvet af en mariningenjör för
tjänstgöring vid kustartilleriet. Vidare hade den under senare år tillkomna
fartygsmaterielen och den ökning af antalet fartyg, som numera under större
delen åt året vore på expedition, kraft eu ökning af antalet ingenjörer,
dels å varfven och dels å fartygen. Slutligen kräfde den i samband med
marinförvaltningens omorganisation anbefallda tekniska granskningen af
stationernas räkenskaper ett ökadt antal mariningenjörer för tjänstgöring i
in arinf örval t ninge n.
Det sålunda motiverade behofvet är upptaget i personalberäkningarna,
och sedan staten för mariningenjörkåren på grund af 1910 års riksdags
beslut ökats med 1 mariningenjör af l:a graden, 2:a löneklassen och 1
174
mariningenjör af 2:a graden, återstår sålunda en brist af 1 mariningenjör
af l:a graden, l:a löneklassen och 1 mariningenjör af 2:a graden.
Behofvet af reserv- och värnpliktiga ingenjörer utgör 10, under det
att 1910 års rulla upptager 2 mariningenjörer i reserven.
Intill dess den nya organisationen hunnit tillföra reserven ett större
antal utbildade ingenjörer, torde bristen af reservingenjörer utan svårighet
kunna fyllas med värnpliktiga eller förhyrda ingenjörer.
Marinintendenturk&ren.
Det beräknade behofvet af tjänstemän vid marinintendenturkåren
utgör 80, däraf 2 auditörer och 1 advokatfiskal, under det att staten
för år 1911 upptager 74, däraf 2 auditörer och 1 advokatfiskal. En brist
af 6 marinintendenter skulle alltså förefinnas.
Då emellertid frågan om marinintendenturkårens omorganisation är
under förnyad utredning, torde, i afvaktan på det resultat denna utredning
kan komma att medföra, icke några åtgärder för bristens betäckande
nu böra vidtagas.
Behofvet af reserv- och värnpliktig personal utgör 40 marinintendenter.
1910 års rulla upptager icke några reservintendenter, men behofvet torde
kunna beräknas utan svårighet blifva fylldt med värnpliktig eller förhyrd
personal.
/
Ecklesiastikstaten.
Någon ökning af personalen vid ecklesiastikstaten är för närvarande
icke erforderlig.
M arinläkarkåren.
Någon ökning af personalen vid marinläkarkåren är icke erforderlig
för tillgodoseende af det nuvarande behofvet.
Behofvet af reserv- och värnpliktiga läkare utgör 53, under det att
1910 års rulla upptager en tillgång af 22 läkare i reserven. Bristen torde
kunna beräknas utan svårighet blifva fylld med värnpliktiga eller förhyrda
läkare.
Poliskåren.
Någon ökning af personalen vid poliskåren är för närvarande icke
erforderlig.
175
Underoffieerskåren.
Enligt nu gällande beräkningsgrunder utgör behofvet af stamunderofficerare
705, och då gällande stat upptager 657 underofficersbeställningar
förefinnes sålunda en brist af 48 underofficerare.
Genom att dels något minska sammanlagda antalet underbefäl å för
lokalstyrkorna afsedda 2:a och 3:e kl. pansarbåtar och kanonbåtar och
dels hufvudsakligen å 2:a linjens fartyg utbyta ett mindre antal stamunderbefäl
mot värnpliktigt underbefäl torde en minskning af det beräknade antalet
stamunderbefäl kunna verkställas med sammanlagdt 96 underofficerare och
underofficerskorpraler. För att bibehålla proportionen emellan antalet
underofficerare och underofficerskorpraler bör af denna minskning hälften
falla på underofficerskåren, och skulle sålunda den nu beräknade bristen i
underofficerskårens stat bortfalla.
Den enligt nu gällande grunder beräknade bristens fördelning emellan
de olika tjänstegraderna framgår af nedanstående tabell:
|
| 1911 års | Behof | Brist |
Flaggunderofficerare . |
| 219 | 235 | 16 |
Underofficerare af 2:a | gr. . . | 438 | 470 | 32 |
| Summa | 657 | 705 | 48 |
Behofvet af reservunderofficerare är upptaget till 68, under det att
1910 års rulla upptager 86 underofficerare i reserven, af hvilket antal dock
en del på grund af sjukdom kunna beräknas vara otjänstbara, hvarjämte en
del reservunderofficerare innehafva befattningar vid krigsmakten — såsom
skrifbiträden i rullföringsexpeditioner, förvaltare vid landstormsförråd o. d.
— hvilka icke finnas upptagna i flottans mobiliseringstabeller, men som
dock icke kunna vid mobilisering indragas. Antalet erforderliga reservunderofficerare
är vidare beräknadt, icke med hänsyn till behofvet, utan
snarare på grund af den i allmänhet påräkneliga tillgången af sådan personal.
I verkligheten är behofvet af f. d. stamanställda underofficerare
större och kan beräknas till omkring 80.
Sjömanskåren.
Enligt nu gällande beräkningsgrunder utgör behofvet af underofficerskorpraler,
korpraler och meniga 4,388 man. Då 1911 års stat upptager
eu sjömanskår om 4,000 man, förefinnes sålunda en brist af 388 man.
176
Genom att hufvudsakligen på lokalstyrkornas fartyg, hjälpfartyg från
handelsflottan och vissa sjöpositioner i besättningslistorna upptaga värnpliktig
personal i stället för stampersonal äfvensom genom att minska det
för stationerna beräknade behofvet af stammanskap vid mobilisering, skulle
en afsevärd minskning af det beräknade antalet 2:a och 3:e kl. sjömän
åstadkommas. Äfven behofvet af l:a kl. sjömän torde kunna på enahanda
sätt något nedbringas, ehuru denna tjänstbarhetsklass fortfarande kräfver
en betydande ökning. Nedanstående tabell utvisar behofvet af stampersonal
enligt de olika beräkningsgrunderna:
| 1911 års | Enligt tab. 2 | Enligt tab. 3 | ||
| stat |
|
|
|
|
|
| Behof | +■ el. — | Behof | + el. — |
l:a lönegraden....... | 657 | 705 | QC | 657 | — |
2:a » ....... | 1,294 | 1,771 | + 477 | 1,641 | + 347 |
3:e > ....... | 1,111 | 1,039 | — 72 | 782 | — 329 |
4:e » ....... | 938 | 873 | — 65 | 656 | — 282 |
Summa | 4,000 | 4,388 | + 3S8 | 3,736 | — 264 |
Enligt tabell 3 utgör sjömanskårens erforderliga styrka 3,736 man.
Som jag redan framhållit, bör dock sjömanskårens stat, för att icke flottans
krigsberedskap och fredsöfningarna skola blifva lidande, icke under några
omständigheter nedgå under det i nu gällande stat angifna antalet af 4,000
man. Minskningen af antalet 2:a och 3:e kl. sjömän bör därför verkställas
endast i samband med ökningen af antalet l:a kl. sjömän och i den
mån ny fartygsmateriel tillkommer, hvarvid den personal, som sparas på
de äldre fartygen, i första hand afses till bemanning af den nytillkomna
materielen.
Behofvet af värnpliktiga utgör enligt tabell 2 omkring 6,350 man
och enligt tabell 3 omkring 7,000 man, och af värnpliktig eller förhyrd
gemenskap 840 man. Den vid mobilisering påräkneliga tillgången af värnpliktiga
beräknas något öfverstiga behofvet.
Stockholm den 29 oktober 1910.
TH. SANDSTRÖM.
Carl Sylvander.
23—102014.
178
Ta
öfver
sjömanskårens
U. 0. K. l:a kl. sjömän
1904. Antal enligt stat....... | den 10 | den 10 | den 10 | den 10 | den 10 | den 10 | den 10 | den 10 |
425 | 425 | 425 | 425 | 1,150 | 1.150 | 1.150 | 1.150 | |
Antal enligt kvartalsrapport . . | 330 | 321 | 323 | 330 | 583 | 627 | 762 | 684 |
Summa vakanser | 95 | 104 | 102 | 95 | 567 | 523 | 388 | 466 |
Procent vakanser | 22-4 | 24-5 | 240 | 22-4 | 49-3 | 45-5 | 33-7 | 40-5 |
1905. Antal enligt stat....... | 462 | 462 | 462 | 462 | 1.215 | 1.215 | 1.215 | 1.215 |
Antal enligt kvartalsrapport . . | 318 | 308 | 321 | 332 | 668 | 670 | 803 | 760 |
Summa vakanser | 144 | 154 | 141 | 130 | 547 | 545 | 412 | 455 |
Procent vakanser | 31-2 | 33-3 | 30-5 | 28-1 | 45''0 | 44-8 | 33''9 | 37-5 |
19 06. Antal enligt stat....... | 494 | 494 | 494 | 494 | 1.294 | 1.294 | 1.294 | 1,294 |
Antal enligt kvartalsrapport . . | 332 | 341 | 348 | 380 | 719 | 713 | 875 | 723 |
Summa vakanser | 162 | 153 | 146 | 114 | 575 | 581 | 419 | 571 |
Procent vakanser | 32-s | 30-9 | 295 | 23-1 | . 44-4 | 44-9 | 32''4 | 44-1 |
190 7. Antal enligt stat....... | 512 | 512 | 512 | 512 | 1,294 | 1,294 | 1,294 | 1,294 |
Antal enligt kvartalsrapport . . | 363 | 366 | 382 | 412 | 714 | 732 | 911 | 745 |
Summa vakanser | 149 | 146 | 130 | 100 | 580 | 562 | 383 | 549 |
Procent vakanser | 29-1 | 28-5 | 25''4 | 19''5 | 44-8 | 43-4 | 29-6 | 42-4 |
1908. Antal enligt stat....... | 560 | 560 | 560 | 560 | 1.294 | 1.294 | 1,294 | 1,294 |
Antal enligt kvartalsrapport . . | 401 | 401 | 447 | 455 | 696 | <00 | 943 | 855 |
Summa vakanser | 159 | 159 | 113 | 105 | 598 | 539 | 351 | 439 |
Procent vakanser | 28-4 | 28-4 | 20-2 | 18-8 | 46-2 | 41-7 | 27 1 | 33''9 |
1909. Antal enligt stat....... | 614 | 614 | 614 | 614 | 1.294 | 1.294 | 1,294 | 1,294 |
Antal enligt kvartalsrapport . . | 452 | 446 | 477 | 490 | 791 | 829 | 1,102 | 1,091 |
Summa vakanser | 162 | 178 | 137 | 124 | 503 | 465 | 192 | 203 |
Procent vakanser | 26-4 | 29-0 | 22''3 | 20-2 | 38-9 | 35-9 | 14-8 | 15''7 |
1910. Antal enligt stat....... | 634 | 634 | m | 634 | 1.294 | 1,294 | 1,294 | 1,294 |
Antal enligt kvartalsrapport . . | 448 | 445 | 482 | 489 | 916 | 1,105 | 1,101 | 1,053 |
Summa vakanser | 186 | 189 | 152 | 145 | 378 | 189 | 193 | 241 |
Procent vakanser | 29-3 | 29-8 | 24 0 | 22-91| 29-2 | 14-6 | 14''9 | 18''(i |
Tab. 1.
175»
hell
storlek åren 11MM 1910.
| 3:a kl. | sjöman |
|
| 3:e kl. | sjömän | S u m m a | ||||
den 10 | flen 10 | den 10 | den 10 | den 10 | den 10 | den 10 | den 10 | den 10 | den 10 | den 10 | den 10 |
januari. | april. | juli. | oktober. | januari. | april. | juli. | oktober. | januari. | april. | juli. | oktober. |
635 | 635 | 1,110 | 1,110 | 950 | 950 | 475 | 475 | 3,160 | 3,160 | 3,160 | 3,160 |
899 | 892 | 1,205 | 818 | 958 | 1,250 | 734 | 839 | 2,770 | 3,090 | 3,024 | 2,671 |
-264 | -257 | -95 | 292 | - 8 | -300 | -259 | -364 | 390 | 70 | 136 | 489 |
— | — | — | 26-3 | — | — | — | — | 12-3 | 2-2 | 4-3 | 15''5 |
674 | 674 | 1,171 | 1,171 | 994 | 994 | 497 | 497 | 3,345 | 3,345 | 3,345 | 3,345 |
785 | 950 | 1,126 | 913 | 1,035 | 1,155 | 777 | 935 | 2,806 | 3,083 | 3,027 | 2,940 |
-in | -276 | 45 | 258 | -41 | -161 | -280 | -438 | 539 | 262 | 318 | 405 |
— |
| 3-8 | 22-0 | — | — | — | — | 16 1 | 7-8 | 9-5 | 12 1 |
709 | 709 | 1,233 | 1,233 | 1,048 | 1,048 | 524 | 524 | 3,545 | 3,545 | 3.545 | 3,545 |
838 | 980 | 1,214 | 984 | 1,114 | 1,163 | 710 | 767 | 3,003 | 3,197 | 3,147 | 2,854 |
1 -129 | -271 | 19 | 249 | -66 | -115 | -186 | -243 | 542 | 348 | 398 | 691 |
— |
| 1*5 | 20-2 |
|
| — | _ | 15-3 | 9-8 | 11-2 | 19''5 |
780 | 780 | 1,346 | 1,346 | 1,132 | 1,132 | 566 | 566 | 3,718 | 3.718 | 3,718 | 3.718 |
930 | 1,073 | 1,195 | 951 | 790 | 725 | 370 | 516 | 2,797 | 2,896 | 2,858 | 2,624 |
: -150 | -293 | 151 | 395 | 342 | 407 | 196 | 50 | 921 | 822 | 860 | 1.094 |
| — | 11-2 | 29-4 | 30-2 | 36''0 | 34(i | 8-8 | 24-7 | 22-1 | 23''1 | 29 5 |
780 | 780 | 1,463 | 1,463 | 1,366 | 1.366 | 683 | 683 | 4.000 | 4.000 | 4,000 | 4,000 |
903 | 959 | 946 | 914 | 590 | 697 | 592 | 868 | 2,590 | 2,812 | 2,928 | 2,992 |
-123 | -179 | 517 | 549 | 776 | 669 | 91 | -185 | 1,410 | 1,188 | 1,072 | 1.008 |
— | — | 355 | 37-5 | 56-8 | 49-0 | 13-3 | — | 353 | 29 7 | 26-8 | 25-2 |
780 | 780 | 1.463 | 1,463 | 1,312 | 1,312 | 629 | 629 | 4,000 | 4,000 | 4,000 | 4.000 |
956 | 1,120 | 999 | 1,191 | 1,075 | 1.056 | 858 | 789 | 3,274 | 3,451 | 3,436 | 3,561 |
-176 | -340 | 464 | 272 | 237 | 256 | -229 | -160 | 726 | 549 | 564 | 439 |
— |
| 31-7 | 18''6 | 181 | 19 5 | — | — | 18-2 | 137 | 14-1 | Ilo |
780 | 780 | 1,463 | 1,463 | 1,292 | 1,292 | 609 | 609 | 4,000 | 4,000 | 4.000 | 4,000 |
! 1,377 | 1,328 | 1,354 | 1,539 | 712 | 739 | 661 | 598 | 3,453 | 3,617 | 3,598 | 3,679 |
1 -597 | -548 | 109 | 76 | 580 | 553 | -52 | -11 | 547 | 383 | 402 | 321 |
II — |
| 7''5 |
| 44-!* | 42-8 | — | 1-8 | 13-7 | 9-6 | 10-5 | 8-0 |
181
Sammandrag
af behofvet af personal för flottan i sintet af år 1911.
1. | 2. | 3. | 4. | 5. | i;. | 7. | 8. r | 9. a | 10. r e | 1 1. | 12. | 13. | 14. | l.V | 16. | 17. | 18." | in | ■jo. 21. | 22. | 23. | " 24. | 25. | 2(1. [ 27. | 28. | 22. | 30. n. | 31. | 32. | ÖM. | :i-l. | 35." | 36. | 37. | 3 K | 39. M | ~ 40. ask | 41. i 1 | 42. a f replik | 43. ! 44. [ e 1 n i | 45. | 46. ngen. | 47. | ¥ | 49. | 5 0 51. ! 52. | 537 verksafdelningen. | 51. 55. ILO. Reserv. | 56. | 57. | 5N. 8 1 | u | 60. t | 61. s n | 62. in | 63. m a | 64. | (15. | ||||||
|
|
| 0 | f |
| C |
|
|
| C | i v | 1 Hl | i 1 | i t | ära. | D ä c | k s | a f d e 1 n | i n | g e |
| Ekonomiafdelningen. | Ha n dt | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
| s | t a | m. |
| R e | s e r v. | p: a | Värnplikt hyrda s. | H3 CO | Marin- ingenjör- kåren. | Marin- intendeu- tnrkåren. | tjä CD ce | Marin- läkar- kåren. | 3 O 1 " ET ! CO | S t a m. | Värnpliktiga. | Värnpliktiga | H3 ce | s | t a | m. | <4 P= | <1 i-s -2 .P | j-3 ce | s | t a | m. | Vi | tiga. | Värnpliktiga | ce | 8 | ; a | m. | p: CD tf | Värnplikti hyrda ha | ‘"3 ce | Sta in. | Reserv. | Civil-militära | P: ''-t | <4 p: ©:’ l"j3_ | Hd I ce | ||||||||||||||||||
|
| Regements- officerare. |
| g t-1 |
| cd ten |
| |S | r-> 1 |
|
|
|
|
|
| 12 | fcrj |
| „ £ | p er. |
|
| S? |
|
|
|
|
| (*H b |
| g |
|
| b |
|
|
| ||||||||||||||||||||||||
| hxj ciq aq p: | Kaptener. | CD c+-’ S\ * ö CD g ^ ® s* | Summa. | aggmän och em.-officerare. | Kaptener. | CD Tf o: pa P CD P *-i B _ CD CD T P" | rt- pr CD r+- S hi P IT. C: | iga eller för- jökapteuer. | a CO | Stam. | Reserv eller värnpliktiga. | Stam. | Reserv eller värnpliktiga. | CO r+- P CD | Stam. | Reserv eller värnpliktiga. | pr I 2 p '' j CO | Matroser. >. och TJ.O.K. | X | Styrmän. ___________ | Summa. Matroser. | X p: | Matroser. | X | ce | O b pr | p: | Summa. | CD pr o © | © crq | CD = b EP* CD 3 *-i P: i-D p o: | p a ce | 1. och U.O.K. | El dåre. | X § | P ce PT a’ ce CD i-i | Eldare. | ''vinning | p 5* ct* CD | Eldare. | X p | ce | . och U.< ''.K. | CD i-i pr p |-i CD | X | pr st. P Ciq S s° CD P et | ga eller för- ndt verkar e. | g ce | P ce pr a'' ce CD | Öfriga. | Officerare. | . och ILO.K. | irpraler och meniga. | Officer are. | O | Stam. | Reserv eller | c+- oq‘ p | ktiga eller | P ce | |
Staber ................ | 2 | 8 | 8 | 2 | 20 |
|
|
|
|
| 20 | 0 |
| - | 1 | i | 9 |
| - 27 | 17 20 | 37 |
|
|
|
|
| 37 | 13 | 7 | 20 | 13 |
| 33 | __ | _ |
| _ | —- | — | ___ | — |
| — | 3 |
| 3 | — | — | 3 | — |
| 20 | 33 | 27 | — |
| 26 | 1 | 13 | — | 120 |
12 l:a kl. pansarbåtar........ | — | 12 | 24 | 75 | in | — | — | 21 | — | — | 132 | 8 | 1 | 8 | — | - | y | — | — 26 | 230 767 | 997 | 2 | 1.012 1.014 | — | — | — | 2,011 | 12 | 151 163 | 138 | — | 301 | 197 | 293 | 490 | 4 | 292 | 296 |
| — | — | 7S6 | 33 | 42 | 75 | 2 |
| 77 |
| -- | in | 472 | 1.253 | 21 |
| 25 | 1 | 1,450 |
| 3.333 | |
1 pansarkryssare............ | — | 1 | 2 | 7 | 10 | — | ~ | 1 | — | — | 11 | 1 | — | 1 | — | - | i | — | - 3 | 20 74 | 94 | — | 94 94 | — | — | — | isy | 1 | 14 | 15 | 11 | - | 26 | 21 | 36 | 57 | — | 38 | 38 | — | — | — | 95 | 3 | 4 | 7 | — | — | 7 |
| — | in | 45 | 128 | 1 | — | 3 | — | 143 | — | 330 |
3 2:a kl. pansarbåtar........ | — | 3 | 3 | 3 | 9 | — | — | 3 | — | — | 12 | — | — |
| — |
| 3 | — | - 3 | 21 82 | 103 | 3 | ii li 107 |
| — | — | 210 | 3 | 21 | 2-1 | 15 | — | 39 | 9 | 12 | 21 | 6 | 30 | 36 | — | — | — | 57 | 6 | — | 6 | — | — | 0 |
| — | 9 | 39 | 115 | 3 | — | 3 | — | 158 | — | 327 |
7 3:e > > ........ | — | — | 7 | — | 7 | — | — | 7 | — | — | 14 | — | — |
| — | - | — | — | — j — | to X H5* | 105 | — | X X | — | — | - | 189 | 7 | 35 | 42 | 14 |
| 56 | 7 | 14 | 21 | 7 | 28 | 35 | — | — | — | 56 | — | 14 | 14 | — | — | 14 | — | — | 7 | 35 | 147 | 7 | — | — | — | 133 | — | 329 |
5 torpedkryssare........... | — | — | 5 | k. | 15 | — | — | 5 | — | — | 20 | __ | — | — | — | - | 2 | — | 2 | 35 140 | 175 | — | 120, 125 | — | — | — | 295 | 5 | 35 | 40 | 15 | — | 55 | IT | 61 | 108 | — | 43 | 43 |
| — | — | 151 | 10 | — | 10 | — | — | 10 | — | _ | 15 | 97 | 236 | 5 | — | 2 | -- | 178 | - | 533 |
8 j ägare.............. | — | 2 | 6 | 18 | 26 |
| — | 6 | — | — | 32 |
| — |
| — | — | — | — |
| 32 j 96 | 128 | — | 60 60 | — | — | — | lss | 8 | 32 | 40 | 16 | — | 56 | 72 | no | 182 | — | SO | 80 | — | — | — | 262 | — | 10 | 10 | — |
| 10 |
| — | 26 | 112 | 248 | 6 | — | — | — | 156 | — | 548 |
31 l:a kl. torpedbåtar......... | — | — | 31 | 8 | 39 | — | — | — | — | — | 39 | — | — | — | — | ~ | — | ..... | — 1 — | 62 124 | 186 | — |
| — | — | — | 186 | — | 31 | 31 | — | — | 31 | 62 | 175 | 237 |
| 59 | 59 |
| — | — | 296 | — | s | 8 | — | — | * | — | — | 39 | 124 | 338 | — | — | — | — | 59 | — | 560 |
M 2:a • > ......... | — | — | 3 | 14 | 14 | — | — | — | — | — | 14 | — | — | — | — |
| — | — | __ _ | 14 42 | 56 | — | _ __ | — |
| — | 56 | — | 4 | 4 | 10 |
| 14 | 28 | 66 | 94 | — | 14 | 11 |
| — | — | 108 | — | 4 | 4 | - | — | 4 | — | — | 14 | 42 | 116 | — | — |
| — | 24 | — | 196 |
Undervattensbåtförsvaret....... | — | — | 2 | 4 | 6 | — | — | — | — | — | 6 | — | — | — | __ |
| — | — | -.....- | 12 | 12 | — | — — | — |
| — | 12 | - | - | — | — | — | — | 20 | 25 | 45 | — | — | — | — | — | — | 45 | — |
| — | — | — |
| . | - - | 6 | 32 | 25 | - | — | — | — | — | — | 63 |
13 vedettbåtar............ | — |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| — | — | — | — | — | _ _ | 13 39 | 52 | 13 | ZO CM CO | -- | — | — | 78 | — | — | — | 13 | — | 13 | 13 | 26 | 39 | 13 | 52 | 65 | - |
| — | 104 | — | — | — | — | — | — |
| — | _ | 26 | 65 | — | — | — | — | KU | — | 195 |
3 kanonbåtar............ | — | — | 3 | 3 | 6 | — | — | 6 | — | — | 12 | — | — | — | — | -- | — | 3 | O — O | 12 Öl | 63 | 3 | 95 98 | — | — | — | 161 | 3 | 18 | 21 | 9 | — | 30 | 9 | 12 | 21 | 5 | 23 | 28 | — | — | — | 49 |
| 6 | 6 | — | — | 6 | — | — | 6 | 24 | 87 | 6 | — | — | 3 | 135 | — | 261 |
2 fartyg för militärledsarbeten .... | — | — | 1 | 2 | 3 | — | — | — | — | — | O 0 | — | — | — | -- | — | — | — | —, — | 4 11 | 15 | 2 | 35 37 |
| — | — | 52 | 2 | 6 | 8 | 4 | _ | 12 | 3 | 4 | 7 | 2 | 6 | S | — | — | — | 15 | — | 3 | O o | — | — | 3 | — |
| 3 | 9 | 24 | — | — | — | — | 49 | — | 85 |
1 minfartyg............. | — | — | 1 | 2 | 3 | — | — | 1 | — | — | 4 | - | — | - | — | — | — | 1 | — i | 10 34 | 44 | — | 26 26 | — | — | — | 70 | 1 | 7 | .8 | 5 | — | 13 | 4 | 8 | 12 | 2 | 8 | 10 | — | — | — | 22 | 1 | 2 | 3 | — | — | 3 | — | — | 3 | 16 | 51 | 1 | — | — | i | 41 | — | .113 |
2 gnistfartyg............ | — | — | — | 2 | 2 | — | — | — | 2 | — | 4 | — | — | — | — | — | — | — | — — | 8 12 | 20 | 2 | 28 30 | — | — | .... | 50 | 2 | — | 2 | 14 | __ | 16 | 2 | 4 | 6 | 8 | 20 | 28 | — | — | — | 34 | — | — | — | 2 | — | 2 | — | — | 2 | 12 | 16 | 2 | — | — | — | 74 | — | 106 |
1 depåfartyg för undervattensbåtar . . | — | — | — | 1 | 1 | — | — | — | 1 | — | 2 | 1 | _ | — | — | — | — | 1 | —j 2 | 4 16 | 20 | 1 | 32: 33 | - | — | — | 53 | 1 | 5 | 6 | 3 | — | 9 | 3 | 4 | 7 | 2 | 8 | 10 | — | — | — | 17 | 1 | 9 | 3 | — | — | 3 | — | — | 1 | 9 | 27 | 1 | — | 1 | i | 46 | — | 86 |
1 verkstadsfartyg.......... |
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | i | 2 | 1 | — | - | — | — | - | — | 1 | 1 . 2 | 3 | 1 | 20 21 | — | — | — | 24 | 1 | i | 2 | 6 | — | 8 | 2 | 4 | 6 | 2 | 8 | 10 | — | — | — | 16 | 2 | 3 | 5 | — | — | 5 | — | — | — | 6 | 10 | 2 | — | 1 | — | 37 | — | 56 |
1 lasarettfartyg ........... | — | — | — | — | — | — | — | — | 1 | - | 1 | — | — | — | — | — | i | 1 | 2 | — 1 | 1 | 1 | . T 8 | — | — | — | 9 | 2 | 2 | 4 | s | - | 12 | 1 | 2 | Q O | 4 | s | 12 | — | — | — | 15 | — |
| — | 1 | — | 1 |
|
| — | 3 | 5 | 1 | — |
| i | 29 | — | 40 |
1 ballongfartyg (med bogserfartyg) ■ • | — | — |
| 2 | 2 | — | — | 1 | — | i | 4 | — | — | — | — | — | — | 1 | -1 1 | 5 | 8 | 3 | 24! 27 | — | — | — | 35 | — | — | — | 5 | — | 5 | 3 | 3 | 6 | 1 | (i | 7 | — |
| — | 13 | — | — | — | 1 | — | 1 |
| — | 2 | 6 | 8 | 2 | — | — | i | 40 | — | 59 |
Förhyrda handelsfartyg........ | — | — | 2 | 4 | 6 | — | — | 17 | 13 | 6 | 42 | — | — | — | — |
| 3 | 18 | — 1 21 | 18 102 | 120 | 99 | 334 433 | 6 | 51 | 57 | 610 | 8 | 12 | 20 | 74 | 18 | 112 | — | 1.2 | 12 | 16 | 90 | 136 | 6 | 12 | 18 | 166 | — | 2 | 2 | 19 | 3 | 21 | — | — | 6 | 26 | 128 | 36 | _ | O | 18 | 662 | 96 | 975 |
Sjöpositioner............. | — | — | 3 | Q O | 6 | — | — | y | — | 3 | IS | — | — | — | — |
| 2 | 1 | — 3 | 42 i no | 152 | 8 | 170 178 | 3 | 12 | 15 | 345 | 3 | 12 | 15 | 19 | — | 34 | 7 | 15 | 22 | 6 | 44 | 50 | 3 | 6 | 9 | SI |
| 6 | 6 | 3 |
| 9 |
| — | 6 | 52 | 113 | 12 | — | 2 | 1 | 250 | 24 | 190 |
Kustfästningarna med transportväsende . | — | 1 | 2 | 1 | 4 | — | 2 | 2 | — | — | 8 | 1 | ~ | 7 | — | 1 | 6 | s | — 23 | 2 2 | 4 |
| 20 20 | 62 | 290 | 352 | 376 | 6 | — | 6 | 12 | 50 | 68 |
|
|
|
|
| — | 26 | 138 | 164 | 164 |
|
|
| — | 20 | 20 |
|
| 4 | 8 | 2 | 4 |
| 15 | 8 | 32 | 586 | 659 |
Summa staber, fartyg, sjöpos:r o. befästn. | O | 27 | 103 | 158 | 2911 | — | 2 | 79 | 18 | 11 | 100 | 21 | 1 | 23 | 1 | 2 | 30 | 34 | — 11S | 581 i n i | 2.395 IBS 2,278 2.410 | 71 | 353 | 424 | 5,235 | 78 393 471 | 404 | 08 | 943 | 510 | 880 | 1,390108 | 857 | 905 | 35 | ISO | 191 | 2 552 | 59 | 100 105 | 28 | 23 | 210 | — | — | 290 | 1.228 | 3.199 no | — | 82 | 30 | 3,813 | 700 | 9.404 | |||||||
Öfverstyrelse, stationer, varf...... | 3 | 13 | 14 | 4 | 40 | 6 | 13 | 30 | — | — | •sy | 19 | 5 | 55 | 37 | 6 | 8 | 7 | 36 1 173 | 39 108 | 147 | 7 | 203 210 | — | -- | — | 357 | 17 | — | 17 | 153 | — | 170 | 2 | — | 2 | 4 | 66 | 70 | — | _ | — | 72 | 1 | 1 | 2 | 17 | — | 19 | (i | 56 | 40 | 59 | 109 | 49 | 62 | 124 | 49 | 450 | — | 942 |
Kustsignalväsendet.......... | — | 2 | 2 | 5 | 9 | 3 | - | 4 | — | — | 16 | — | — | — | — | — | — | - | — — | — 55 | 55 | - | 77 77 | — |
| — | 132 | - | — | — | 3 |
| 3 | — |
|
| — | — | __ | — |
| — | ! | — | — |
| — | — | — | — | (i | 9 | — | 55 | 7 | 6 | — |
| so | — | 157 |
Till arméns förfogande (arméns sjötrans- |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| g |
|
| 3 |
|
|
|
|
| (} |
portväsende m. m.)......... | — | 2 | 1 | — | 3 | — | — | 3 | — | — | 6 | — | — | - |
|
|
| — | j | — 1 — |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Ersättningspcrsonal.......... | _ | 3 | 10 | in | 29 | — | — | 42 | 42 | 7 | 120 | 2 | 4 | 2 | 5 | — | 2 | 12 | — i 27 | 58 1 182 | 240 | 93 | 1,073 1.166 | 21 | 106 | 127 | 1,533 | « | 39 | 47 | 223 | 20 | 290 | 51 | 89 | nn1131 | 443 | 577|11 | 47 | 58 | 775 | 6 | 10 | 16 | 42 | 7 | 65 | — | — | | 29 | 123 | 320 | 91 | — | 6 | 21 | 2,008 | 212 | 2.810 | ||
Tillsammans | 5 | 53 | 130 183 | 371 | 9 | 15 | 158 | 00 | 18 | 031 | 42 | 10 | SO | 43 | 8 | 40 | 53 | 30 318 | 078 2,159 | 2,837 238 | 3,031 3.809 | 92 | 459 | 551 | 7,257 | 103 432 535 | 783 | 88 | 1,400 | 503 | 975 | 1,538 240 | 1,300 | 1,0.12 40 | 203 | 249 | 3,399 | 00 | 117 | iso | 87 | 30 | 300 | 6 | 02 | 371 | 1.410 3,083 200 08 | 212 | 100 | 0.351 | 918 | 13,379 |
23f—102014. 2.
Talj.
Sammandrag
af heliofvet af personal för flottan i slutet af år 1911.
(Enligt uti skrifvelsen angifna modifierade beräkningsgrunder.)
183
o
O.
1. | 2. | 3. | 4. | | 5. | ''!■ | 7. | | 8. ! |
| i". | J 1. ] | 12. | | 13. i | 14. | | lö. | 16. | | 17.! | 18. | | 19. | | •20. | 21. | 22 | 28. | 24. | 25- | 26. | 27. | 28. | 29. | 80. | 8L |i | 32. | 33. | 34. | 35. | 36. | 37. | 88. | 39. | 40. | 41. | ta. | 43. | 44. | 45. | 46. | 47. | 48. | ■19.| 50. | 51. | 52. | 53. | 54. | 55. | | 56. | 57. | 58. | 59. | 60. | 61. | 02. | 63. | 0-1. | 65. 1 | |
|
|
| 0 | r f | i | c e | r | a | r e. |
|
|
| c | i v i | l in | i 1 | i t ä r a |
|
|
| 1) ä c | k s | a f d | e 1 n | i n | g e n. |
|
| Ekonomiafdelningen. |
| M | a s k | i n | afdelninge | n. |
| Handtverksafdelningen. | u.o. ! |
|
| 8 1 | u | t | u | m | in a. |
|
| ||||||||||||||||
|
| ö | a | m. |
| R e | s e r y. |
| <•'' g'' |
| Marin- | Marin- I | K | Marin- |
|
| c | ''tam. | Värnpliktiga. | Värnpliktiga |
| S | t a | m. | < | S V |
| S | t a | m. | Värnpliktiga. | Värnpliktiga |
| 8 | ; a | m. | tf: | tf-1 ^ |
| Reserv. | w | t a m. | Reserv. | Civil- militära |
|
|
| |||||||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ingenjör- kåren. |
| CD |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ^ 1 |
|
|
| tf | i-i tf |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| p.p |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ||||
|
| i Regements- officerare. |
|
|
| O hr! jq ~ |
|
| K 3 | tf- tf-85 £ | cd | turk åren. | O 1 tf CD c+- CD 2~ | kåren. | ►"ti O |
| lu.o 1 |
|
|
|
|
|
|
|
| CD | cl b |
|
| ö | tf cd ir | ILO |
|
| g |
|
| g |
|
| CD | ILO | K |
| S & | tf ~ -j- pr tf M. | CD tf | g |
| r- | u.o. | w o |
|
| stater. | tf: | npliktiga eller | CD tf | ||||||
| Flaggman. | Kaptener. | CD c-+- J| g CJ CD 2- O | Summa. | 2 tf tf aq 77 CD ^ | Kaptener. | O <r+ n tf eo: so tf CD 77 o | c £+-a h-cd aq H-. P o: | iga eller f< jökaptener | B B tf tf CD | Stam 1 | i Reserv el ! värnplikt | Stam. | z* B w | CO e+- tf | O — <J Sfi | P? -i CD tf | tf g tf CD | o P | g tf c+- >-s O CD CD | Summa. | ce ''-q g tf: | Matroser. | Summa. | ''Jl tf: | g *-j c CD CD | Summa. | CD | o CJ p | c o tf: | Summa. | tf: do CD C | O aq tf ® tf: | ep | O CD tf" Cl p | Eldare. | Ul tf tf | tf CD PT tf] CD c+- CD | Eldare. | Summa. | tf CD S] CD CD | Eldare. | Summa. | g tf CD | O CD tf" O | P- | tf [D | CO tf tf | tiga handt kåre. | tf aq C"H ■«i CD CL cd" >-i HD | B tf c CD | tf CD £ CD <T+- CD T | 0= £ aq | Iffieerare. | och U.O. | rpraler oel meniga. | B CD CD | cj p | Stam. | 2 cd 5- ^ | B dq‘ | g tf CD | |||
|
|
|
| 05 H ^ |
| •s fcr1 |
| CD CD r* tf" |
|
|
|
| 1 2 |
|
|
|
| aq cf |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| T | 7 |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| w |
|
|
| 1-5 |
|
|
|
|
|
|
|
|
| p i-i |
|
|
|
Staber ................ | 2 | 9 | 8 | 3 | 22 |
|
|
|
|
| 22 | 9 |
| 7 | i | 1 | 9 |
| _ | 27 | 17 | 17 | 34 |
|
|
|
|
|
| 34 | 13 | 7 | 20 |
|
| 20 |
|
|
| _ | __ | _ |
| _ |
| _ | 3 | _ | 3 | — | .— | 3 |
| — | 22 | 33 | 24 |
| -- | 26 | 1 | — | — | 106 |
12 l:a kl. pansarbåtar......... | — | 12 | 24 | 34 | 100 | — | — | 32 |
| — | 132 | 8 | 1 | 8 | — | — | 9 | — |
| 23 | 230 | 614 | 844 | 2 | 1,139 | 1.171 | — | — | — | 2.015 | 12 | 152 164 | 138 | — | 302 | 173 | 293 | 439 | 18 | 391. | 409 | - | — | - | 878 | 30 | 45 | 75 | 3 |
| 78 | - |
| 100 | 448 | 1.104 | 32 | — | 25 | 1 | 1,721 | — | 3,431 | |
1 pansarkryssare........... | — | 1 | 2 | 3 | 9 | — | — | 2 | — | — | 11 | 1 | — | 1 | — | • | 1 | — | —* | 8 | SO | 54 | 74 | _ | 114 | 114 | — | — | — | 188 | 1 | 14 | 15 | 12 | — | 27 | 18 | 33 | 51 |
| 41 | 41 | — | — | — | 95 | o o | 1 | 7 | 1 | — | 8 |
| — | 9 | 42 | 108 | 2 | — | o | — | 168 | — | 332 |
3 2:a kl. pansarbåtar......... | — | — | 3 | 3 | 3 - | — | 8 | — | — | 9 | — | — |
| — | — | 3 | — | — | 8 | 12 | 37 | 49 | 6 | 155 | 161 |
|
| — | 210 | 3 | 18 | 21 | 18 | — | 39 | 3 | 12 | 18 | 9 | 30 | 39 | ___ | •- | — | 57 | 3 |
| 3 | 3 |
| 3 | — | — | 6 | 24 | 67 | 6 | — |
|
| 221 | — | 324 | |
7 3:e » » ......... | —- | _ | 7 | _ | 7 | — | — | 7 | _ | — | 14 | — | — | — | —. | — | — | — | — | — | 14 | 42 | 56 | 7 | 123 | 133 | — |
| — | 189 j | — | 7 | 7 | 28 | — | 35 | 7 | 14 | 21 | 7 | 28 | 35 | _ | — | - | 56 | - | 7 | 7 | 7 |
| 14 | — | — | 7 | 21 | 7n | 7 |
| -- | — | 203 | — | 308 |
5 torpedkryssare .......... | — | — | 5 | 10 | 15 | — | — | 5 | —. | — | 20 | — | — | — | — | — | 2 | — | — | 2 | 35 | 320 | 155 | — | 140 | 140 | — | — | — | 295 | 5 | 35 | 40 | 15 | — | 55 | 47 | 31 | 108 | — | 43 | 43 | — | - | ----- | 151 | 5 | ii | 13 |
| — | 13 | — |
| 15 | 92 | 227 | 5 | _ | 2 | — | 198 | — | 539 |
8 jagare............... | — | 2 | 6 | 18 | 23 | — | — | 3 | — | — | 32 | — | — | — |
| — | — | — | — | — | 32 | 108 | 140 |
| 48 | 48 | — | — | — | 188 j | 8 | 32 | 40 | 13 | — | 56 | 72 | 104 | 173 | — | 88 | 88 | — |
| — | 264 | — | in | in | — | — | 10 |
| — | 23 | 112 | 254 | 3 | _ | — |
| 152 | — | 550 |
31 l:a kl. torpedbåtar......... | — | -- | 31 | 8 | 39 | — | — | — | — | — | 39 | — | — | — |
| — | — | — | — | — | 32 | 124 | 186 |
| — | — | — | — | — | 186 r | — | 31 | 31 | — | — | 31 | 62 | 180 | 242 | — | 62 | 62 | - | — | — | 304 | — | — | — | — | — | — | — | — | 39 | 124 | 335 |
|
| - | — | 62 | — | 560 |
14 2:a > » ........ | — | — | 3 | 11 | 14 | — | -- | — | _ | — | 14 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 14 | 42 | 53 |
| — | — | — | — | — | 56 | — | 4 | 4 | 10 | — | 14 | 28 | 56 | 84 | — | 28 | 28 | — | — | — | 112 | — | — | — | — | — | — | — | — | 14 | 42 | 102 |
| — | ..... | — | 38 | — | 193 |
Undervattensbåtförsvaret........ | — | — | 2 | 4 | 6 | — | — | — | — | — | 6 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | It | — | 11 | — | — |
| — | — | — | 11 | — | — | — | — | — | — | 20 | 33 | 53 | - | — | — | — | — | - | 53 | — | — | — | — | _ | — | — | — | 6 | 31 | 33 | — | — |
| — | — | — | 70 |
13 vedettbåtar............ | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 13 | 13 | 26 | 13 | 26 | 39 |
| — | — | 65 |j | — | — | — | JO | — | 13 | 13 | 23 | 39 | 13 | 52 | 65 | — | — | — | 104 |
| — | — | — | — | — | -- | — | — | 26 | 39 |
| — | — | — | 117 | — | 182 |
3 kanonbåtar............ |
| — | 3 | 3 | 6 | — | — | 6 | — | — | 12 | — | — | — | — | — | — | 3 | — | 3 | 9 | 24 | 33 | 3 | 122 | 125 | — | — | — | 158 | 3 | 15 | 18 | 9 | — | 27 | 9 | 6 | 15 | 5 | 29 | 34 | — | — | — | 49 | — | 3 | 3 | — | - | 6 | — | — | 6 | 21 | 51 | 6 | — | — | 3 | lits | — | 255 |
2 fartyg för militärledsarbeten .... |
| — | 1 | 2 | 3 | — | — | — | — | — | 3 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 4 | 3 | 10 | 2 | 30 | 32 | —■ | — | — | 42 | 2 | 3 | 5 | 4 | — | 9 | 3 | 4 | 7 | 2 | 6 | 8 | — | - | — | 15 | __ | 3 | 3 | — | — | 3 | — | — | 3 | 9 | 16 | ~ | — | — | — | 44 | — | 72 |
1 minfartyg............. | — | — | 1 | 2 | 3 | — | — | 1 | — | — | 4 | — | — | — | — | — | — | 1 | — | 1 | 10 | 26 | 33 | ~ | 34 | 34 | — | — | — | 70 | 1 | 7 | 8 | 5 | — | 13 | 3 | 4 | 7 | O O | 12 | 15 | — | — | — | 22 | i | 2 | 3 | — | — | 3 | — | — | 3 | 15 | 39 | 1 | — | — | 1 | 54 | — | 113 |
2 gnistfartyg............ | -- | — | — | 2 | 2 | — | — | — | 2 | — | 4 | — | — | — | — | — | — | — | — | — | 8 | 12 | 20 | 2 | 28 | 30 | — | — | — | 50 | 2 | — | 2 | 16 | — | 18 | 2 | 4 | 6 | 8 | 20 | 28 | — | — | — | 34 | — | 4 | 4 | .... | — | 4 | — | — | 2 | 12 | 2n | — | — |
| — | 76 |
| no |
1 depåfartyg för undervattensbåtar . . |
| — | — | 1 | 1 | — | — |
| 1 | — | 2 | 1 | — | — | — | — | — | 1 | — | 2 | 2 | 4 | 6 | 1 | 44 | 45 | — | -- | — | Öl | | 1 | 5 | 6 | 3 | — | 9 | 3 | 2 | 5 | 2 | 10 | 12 | — |
| — | 17 | — | 2 | 2 |
| - | 2 |
| — | 1 | 6 | 13 | _ | — | 1 | 1 | 61 | — | 83 |
1 verkstadsfartyg.......... | — |
| — | — | — | __ | — |
| 1 | i | 2 | 1 | — | — | — | — | — | — | — | 1 | 1 | 2 | 3 | 1 | 20 | 21 | — | — | — | 24 | 1 | 1 | 2 | 6 | — | 8 | 2 | 4 | 6 | 2 | s | in | — | — | — | 13 | 2 | 3 | 5 | — | — | 5 | — | — | — | 3 | 10 |
|
| 1 | — | 38 | 1 | 53 |
1 lasarettfartyg........... | — |
| — | — | ~ | — | — | — | 1 | — | 1 | — | — | — | — | — | 1 | 1 | — | 2 | 2 | 2 | 4 | 1 | 6 | 7 | — | — | — | 11 i | 1 | 4 | 5 | 3 |
| 11 | 1 | 2 | 3 | 4 | 8 | 12 | -- | — |
| 15 | — | — | — | 1 | — | 1 | — | — | , — | 4 | 8 | — | — | i | 1 | 27 | — | 41 |
1 ballongfartyg (med bogserfartyg) . . | — | — | — | 2 | 2 | — | — | 1 |
| i | 4 | — | — |
| — | — | — | 1 | — | 1 | 3 | 3 | 6 | 3 | 16 | 19 | — | — | — | 25 | — | - | — | O O |
| O O | 3 | 3 | 9 | 1 | Q O | 4 |
| — | — | 13 | — | — | — | 1 | — | 1 | -— | — | 2 | ii | 9 | 1 | — | — | 1 | 27 | 1 | 47 |
Eörhyrda handelsfartyg........ | — | — | 2 | 4 | 6 | — | — | 17 | 13 | 6 | 42 | — | — |
| — | — | O O | 18 | — | 21 | 18 | 40 | 58102 | 417 | 519 | 3 | 42 | 48 | 6251 | 8 | 12 | 20 | 74 | 18 | 112 | — | — | — | 46 | 108 | 154 | 6 | 12 | 1.3 | 172 | — |
| — | 21 | 3 | 24 | — | — | 3 | 26 | 52 | 17 | — | 3 | 18 | 781 | 93 | 993 | |
Sjöpositioner............. | — | — | 3 | 3 | 3 - | — | 9 | — | 3 | 18 | — | — | _ | — | — | 2 | 1 | — | 3 | 23 | 35 | 88 | 11 | 208 | 219 | 3 | 12 | 15 | 322 Ii | 3 | 12 | 15 | 24 | — | 39 | 7 | 15 | 22 | 9 | 44 | 53 | 3 | 3 | 9 | 84 | — | 6 | 3 | 3 | — | 9 | ! — | — | 3 | 33 | 98 | 9 | — | 2 | 1 | 299 | 27 | 475 | |
Kustfästningarna med transportväsende . Summa staber, fartyg, sjöposir o. befästa. | — | 1 | 2 | 1 | 4 - | 2 | 2 | — | — | 8 | 1 |
| 7 | — | 1 | 3 | 8 | — | 23 | 2 | 2 | 4 |
| 20 | 20 | 62 | 290 | 352 | 376 | 6 | — | 6 | 12 | 50 | 68 | — | — | — |
|
| — | 23 | 138 | 134 | 134 | — | - |
|
| 20 | 20 | — |
| 4 | 8 | 2 | 4 | — | 15 | 8 | 32 | 583 | 359 | |
2 | 25 | 103 | 147 | 277 |
| 2 | 91 | 18 | 11 | 399 | 21 | 1 | 23 | i | 2 | 36 | 34 | — | 118 | 542 | 1,357 | 1,899 | 154 | 2,723 | 2,877 | 71 | 344 | 415 | 5,191 | 70 | 359 429 | 412 | 68 | 909 | 482 | 862 | 1,344 129 | 1,011 | 1.140 | 35 | 156 | 191 | 2,675 | 47 | 103 | 150 | 40 | 23 | 213 | — | — | 277 | 1,141 | 2,681 | 93 | — | 82 | 36 | 4,487 | 708 | 9,505 | |||
Öfverstyrelse, stationer, varf...... | 3 | 19 | 14 | 4 | 40 | 6 | 13 | 30 | _ |
| 89 | 19 | 5 | 55 | 37 | 3 | 8 | 7 | 33 | 173 | 39 | 62 | 101 | — | 170 | 170 | _ | _ | — | 271 | 17 | 7 | 24 | 30 | — | 54 | 2 | 7 | 9 | — | 182 | 182 | — | — | — | 191 | 1 | 1 | 2 | 15 | — | 17 | 3 | 56 | 40 | 59 | 77 | 49 | 62 | 124 | 49 | 397 | ~ | 857 |
Kustsignalväsendet.......... | — | 2 | 2 | 5 | 9 | 3 | — | 4 | — | — | 13 | — | — | — | — | — | — | — | — |
| — | 55 | 55 | — | 77 | 77 | — | — | — | 132 | — | — | - | — |
| - | — | — | — | — | — | — | — | - | — | — | -- | — | — | — | — | — |
| 6 | 9 | — | 55 | 7 | 6 | — | — | 77 | — | 154 |
Till arméns förfogande (arméns sjötrans-portväsende in. m.)......... |
| 2 | 1 |
| 3 |
|
| 3 |
|
| 6 |
|
|
|
|
|
| _ |
|
| _ |
|
| _ | _ | _ | _ | _ |
|
| — |
| _ | — |
| _ | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | — | _ | — |
| — | — | 2 | — | — | — | — |
|
|
Ersättningspersonal.......... | __ | 3 | i | 15 | 27 | | _ | _ | 42 | ! 42 | 7 | 118 | 2 | 4 | 2 | 5 | — | 2 | 12 |
| 27 | Öl | 135 | 189 | 95 | 1,089 | 1,184 | 21 | 103 | 124 | 1 497; | 7 | 35 | 42 | 193 |
| 238 | 48 | 86 | 134435 | 473 | 311 | 11 | IT | 58 | 803 | 5 | 11 | 15 | 33 | 7 | 55 | — | — | ! 27 | 114 | 233 | 42 |
| 3 | 21 | 2.066 | 193 | CO _1 | |
Tillsammans | 5 | 51 | 129 | 171 | 351 | 9 | 15 | 170 | (10 | 18 | 62S | 42 | 10 | 80 | 43 | 8 | 46 | 53 | 36 | 318 | 635 | 1,609 | 2,244 249 4,059 | 4.308 | 92 | 447 | 539 | 7,091 | 94 | 401 495 638 | 68 | 1,201 | 532 | 955 | ce | 1,669) 1,933 46 | 203 | 249 | 3,669 | 53 | 114167 | 88 | 30 | 285 | <) | 62 | 356 | 1,314 | 3,079194 | 68 | 212 | 106 | 7027 | 904 | : 13,260 |
23ft —102014. 2.
185
Bil. 4.
Kommerskollegii
underdåniga skrifvelse den 20 augusti 1908 angående det inflytande på handelsflottans
bemanning, som eu ifrågasatt utsträckning af öfningstiden till
två år eller annan lämplig kortare tid utöfver 365 dagar för de flottans
värnpliktiga, Invika äro inskrifna å sjömanshus, kan beräknas utöfva.
Genom remiss den 31 december 1907 hade Eders Kung!. Maj:t anbefallt
Kommerskollegium att inkomma med utredning angående det inflytande
på handelsflottans bemanning, som en ifrågasatt utsträckning af
öfningstiden till två år eller annan lämplig kortare tid utöfver 365 dagar
för de flottans värnpliktiga, hvilka äro inskrifna å sjömanshus, kan beräknas
utöfva.
Då det för bedömande af berörda fråga syntes Kollegium i första
hand af vikt att erhålla kännedom om hvilka ekonomiska eller andra förmåner
äro afsedda att beredas de värnpliktiga under förutsättning af
öfningstidens utsträckning på angifvet sätt, anhöll Kollegium, att chefen
för marinstaben måtte tillhandahålla Kollegium upplysningar i nämnda hänseende.
I skrifvelse den 21 sistlidna februari erhöll Kollegium de sålunda
begärda upplysningarna.
Därefter anmodade Kollegium direktionerna för samtliga sjömanshus
i riket att dels inkomma med de i bifogad blankett afsedda åldersuppgifter
angående de flottans värnpliktiga, hvilka vid 1907 års slut varit inskrifna
å sjömanshus, dels ock att, i den mån så kunde ske, för hvarje årsklass
angifva antalet af de under år 1907 å svenska fartyg använda sjömännen.
Därjämte begärde Kollegium, att direktionerna för vissa mera betydande
sjömanshus äfvensom vissa föreningar af sjöfartsidkare, fartygsbefälhafvare
in. fl. måtte, i den mån så kunde ske, afgifva yttrande i
följande hänseenden, nämligen:
1) huruvida och i hvad mån en utsträckning af öfningstiden till två
år eller annan kortare tid utöfver 365 damar kan antagas komma att för
O
O
svåra möjligheten att på ett nöjaktigt sätt bemanna den svenska handelsflottan
;
186
2) hvilka åtgärder må lämpligen kunna vidtagas till undanröjande
eller mildrande af de olägenheter för handelsflottan en sålunda utsträckt
öfningstid tilläfventyrs må föranleda;
3) huruvida de i skrifvelsen från chefen för marinstaben närmare
angifna, nu utgående eller i utsikt ställda förmåner för de å sjömanshusen
inskrifna flottans värnpliktiga kunna anses vara ägnade att i någon mera
afsevärd grad verka till höjande af deras håg för värnpliktstjänsten; samt
4) huruvida och i hvad mån det kan förväntas, att en på angifvet
sätt utsträckt öfningstid skall lända till gagn för sjömännens utbildning
för tjänst i handelsflottan eller eljest i gynnsam riktning återverka på
handelsflottans bemanning.
Med öfverlämnande af såväl ofvanberörda infordrade uppgifter, tabell
1, som ock de till Kollegium inkomna yttrandena1 öfver omförmälda
fyra punkter jämte en inom Kollegium utarbetad redogörelse för dessa
yttranden, får Kollegium utöfver den sålunda i ärendet redan gifna utredning
anföra följande.
Enligt hvad yttrandena i allmänhet gifva vid handen, antages en
utsträckning af öfningstiden utöfver 365 dagar, i synnerhet under öfvergångstiden,
komma att försvåra möjligheten att på ett nöjaktigt sätt bemanna,
den svenska handelsflottan. Åtskilliga af dem, som eljest skulle
ägna sig åt sjömansyrket, skulle låta afskräcka sig därifrån genom den
längre beväringstiden. 1 större antal än hittills skulle anställningar sökas
å utländska handelsfartyg, hvarjämte de, som redan hade sådan anställning,
ännu mera än förut skulle undvika att återvända till fosterlandet. Dessutom
skulle handelsflottan under själfvä* öfningstiden nödgas afvara ett
icke ringa antal sjömän.
Kollegium delar för sin del de farhågor, som sålunda uttalats.
Om en mera betydande utsträckning af öfningstiden skulle komma
till stånd, måste därför särskildt kraftiga åtgärder vidtagas för att undanröja,
eller åtminstone i väsentlig mån minska olägenheterna. I sådant
syfte föreligga förslag från chefen för marinstaben angående, bland annat,
såväl höjd aflöning under det andra beväringsåret som ock anordnande af
vissa undervisningskurser, af hvilka de värnpliktiga skulle kunna hafva
fördel äfven vid en eventuell anställning i handelsflottan.
Huruvida den föreslagna aflöningen af 30 kronor i månaden jämte
fri beklädnad, beräknad till 9 kronor i månaden, är tillräckligt hög, därom
äro meningarna delade. Det har — och såsom det synes med skäl —
ifrågasatts aflöningens höjande till minst samma belopp, som lättmatroserna
1 Bifogas endast hufvudexemplaret.
187
vid handelsflottan uppbära. Dessa äro i allmänhet jämnåriga med andra
årets värnpliktiga och hafva en månatlig aflöning af 40 ä 45 kronor med
skyldighet att själfva hålla sig med kläder. Då kostnaden härför i regel
torde ej obetydligt understiga 9 kronor i månaden, skulle lättmatrosernas
aflöningsförhållanden komma att anses vara bättre än de värnpliktigas och
andra årets värnplikt alltså medföra ekonomisk förlust för dem, som eljest
kunnat tjänstgöra i handelsflottan.
I öfrigt får Kollegium i allmänhet framhålla vikten af, att både
praktiska och teoretiska öfningar under den utsträckta värnpliktstiden
från början planläggas och sedermera alltjämt ordnas så, att de värnpliktiga
hafva verklig nytta däraf äfven med hänsyn till en blifvande anställning
i handelsflottan. Blefve detta förhållandet, och den intresserade allmänheten
sålunda finge den uppfattningen, att den längre tidens tjänstgöring
som värnpliktig vid flottan medförde fullt motsvarande fördelar för framtiden,
komme en sådan uppfattning sannolikt att i sin mån minska den
obenägenhet att ägna sig åt svensk sjötjänst, som den längre öfningstiden
vid flottan i annat fall torde hafva framkallat. Under dessa förutsättningar
skulle handelsflottan efter öfningstidens utsträckning årligen kunna
erhålla ett afsevärdt, antal väl disciplinerade och kunniga sjömän.
De största olägenheterna skulle erbjuda sig under öfvergångstiden.
Och är det därför af stor vikt, att synnerligen väl afpassade öfvergångsbestämmelser
härutinnan träffas. Att nu yttra sig härom, innan ett bestämdt
förslag föreligger om tiden för beväringsöfningarnas utsträckning,
torde ej vara lämpligt.
Inom sjöfartskretsar har länge framhållits behofvet af en bättre
teoretisk utbildning af handelsflottans befäl å fartyg, som gå i inre fart
och östersjöfart. I navigationsskolekommitténs betänkande af den 30
oktober 1906 har detta ock med kraft betonats samt föreslagits bestämmelser,
afsedda att betydligt utöfver hvad nu är gällande höja befälsutbildningen,
icke minst i teoretiskt hänseende. De möjligheter härtill,
som särskildt under det andra öfningsåret skulle enligt nu föreliggande
förslag beredas flottans värnpliktiga, komme helt säkert att bidraga till
fyllande af sagda behof. Och genom anordnande af de föreslagna undervisningskurserna
skulle de svårigheter minskas, hvilka torde komma att
blifva förenade med ett eventuellt genomförande af sagda kommittés förslag
angående förvärfvande af behörighet för befäl å fartyg i fart af nyss
angifna slag.
Det är gifvetvis, såsom af utredningen framgår, förenadt med stor
vansklighet att afgifva ett bestämdt uttalande om det inflytande, som den
ifrågasatta utsträckningen af öfningstiden kan beräknas utöfva på handels
-
188
flottans bemanning. De olägenheter, hvilka befaras komma att uppstå i
och med öfningstidens utsträckning, borde dock kunna genom lämpliga
åtgärder, åtminstone delvis, förekommas och minskas. Och å andra sidan
har man skäl antaga, att, därest vid det ifrågasatta förslagets genomförande
tillbörlig hänsyn tages till handelsflottans behof, förslaget kommer
att medföra afsevärda fördelar med afseende å utbildningen af den svenska
handelsflottans manskap och i viss mån äfven dess befäl.
Underdånigst
JOHAN PIHLGREN.
Emil Höbner. K. A. Fryxell. C. L. Wernstedt.
Föredragande.
Nils Karlsson.
189
Redogörelse
för till kommerskollegium inkomna yttranden rörande vissa
frågor angående handelsflottans bemanning.
Yttranden hafva inkommit från:
o
Angfartygsbefälhafvaresällskapet i Stockholm,
Sveriges fartygsbefälsförening,
Göteborgs fartygsbefälhafvareförening,
Sundsvalls ångbåtsbefälhafvareförening,
Sveriges allmänna sjöfartsförening,
Sveriges redareförening samt sjömanshusdirektionerna i Gäfie, Göteborg,
Halmstad, Hälsingborg, Härnösand, Kalmar, Karlshamn, Landskrona,
Lysekil, Malmö, Marstrand, Norrköping, Oskarshamn, Simrishamn,
Stockholm, Strömstad, Sundsvall, Uddevalla, Västervik och Visby.
Första frågan.
Huruvida och i hvad mån kan en utsträckning åt'' öfningstiden till två
år eller annan kortare tid utöfver 365 dagar antagas komma att försvåra
möjligheten att på ett nöjaktigt sätt bemanna den svenska handelsflottan?
Angfartygsbefälliafvaresällskapet i Stockholm bland dera andra framhåller,
hurusom redan nu stora svårigheter möta för handelsflottan att
erhålla dugligt eller ens någorlunda användbart manskap. En därtill
medverkande omständighet utgör värnplikten, icke minst på det sätt, att
en betydlig kontingent af det bästa sjöfolket går i utländsk sjötjänst eller
rent af emigrerar för att undgå fullgörandet af värnplikten. En orsak
till emigrationen torde vara att söka i motviljan mot värnpliktens fullgörande,
hvilken känsla dock kan anses mindre spontan än kanske intalad.
En utsträckning af värnpliktstiden skulle utan tvifvel i icke ringa grad
öka svårigheten att bemanna handelsflottan. Samma synpunkt framföres
af Sveriges redareförening och Kalmar sjömanshusdirektion.
Sveriges fartygsbefälsförening framhåller än skarpare olägenheterna
af en utsträckning af öfningstiden under anförande af enahanda synpunkter
som Angbåtsbefälhafvaresällskapet. Enligt föreningens mening
24 — l()‘2()U.
190
skulle genom öfningstidens fördubbling, handelsflottan nödgas afvara en
dubbelt så stor kontingent af sitt folk, och det blefve i det närmaste
omöjligt att på ett nöjaktigt sätt bemanna handelsflottans fartyg.
Göteborgs fartygsbefälhafvarefdrefling anser, att en utsträckning af
öfningstiden under första året efter det utsträckningen skett kommer att
försvåra bemanningen af handelsflottan, men därefter synas olägenheterna
icke komma att hafva någon större betydelse. Jämväl Härnösands och
Norrköpings sjömanshusdirektioner anse, att svårigheterna blifva af öfvergående
art.
Enligt Sveriges allmänna sjöfartsförenings uppfattning kommer utsträckningen
af öfningstiden att vålla svårigheter för bemanningen af
handelsflottan, ehuru dessa torde blifva föga kännbara beträffande maskinpersonalen,
hvarå jämförelsevis god tillgång för närvarande finnes. Särskild!
betonar föreningen de olägenheter en utsträckning skulle medföra
för fiskarebefolkningen vid bohuslänska kusten — hvilket äfven framhålles
af Lysekils sjömanshusdirektion — vid det förhållande, att af besättningen
å en fiskekutter, där i regel hvarje man äger en andel i
fartyget, ofta en eller flera äro i värnpliktsåldern. Slutligen uttalar
föreningen, att det varit önskligt, om bedömandet af denna för handelsflottan
så viktiga fråga kunnat stödjas på någon erfarenhet ang. verkningarna
af den till 10 månader utsträckta öfningstiden, som först under
innevarande år kommer att tillämpas.
Sveriges redareförening fruktar, att en utsträckning, särskild! för den
händelse landtbeväringen vid de flesta vapenslag skulle slippa undan med
endast ett år, kommer att medföra minskad lust att ägna sig åt sjömansyrket
och därigenom försvåra möjligheten att erhålla manskap å handelsfartyg.
Denna farhåga hyser äfven Göteborgs sjömanshusdirektion.
Marstrands sjömanshusdirektion menar, att, om öfningstiden ökas
endast för flottan och ej för armén, kommer antalet vid sjömanshus inskrifna
att väsentligen minskas.
Gäfle sjömanshusdirektion ifrågasätter möjligheten af att med ökad
öfningstid också antalet af de värnpliktiga, som efter undergången öfning
fortfore att ägna sig åt sjömansyrket, skulle ökas.
Hälsingborgs sjömanshusdirektion däremot är förvissad om att en
utsträckning kommer med all sannolikhet att vålla handelsflottan en stor
och oersättlig brist på sjöfolk.
Öfriga yttranden häfda ock, att öfningstidens utsträckning kommer
att medföra ökade svårigheter för handelsflottans bemanning, hvilka dock
Strömstads sjömanshusdirektion finner ej vara nämnvärda.
191
Andra frågan.
Hvilka åtgärder må enligt Eder åsikt lämpligen kunna vidtagas till
undanröjande eller mildrande af de olägenheter för handelsflottan, en sålunda
utsträckt öfningstid tilläfventyrs må föranleda?
Medan Strömstads och Sundsvalls sjömanshusdirektioner ej yttrat
sig rörande denna fråga, säga sig Karlshamns, Oskarshamns och Simrishamns
sjömanshusdirektioner ej kunna angifva någon dylik åtgärd, den sistnämnda
ifrågasätter dock pensionering af sjömän.
Uddevalla sjömanshusdirektion anser, att olägenheterna ej kunna
undanröjas, och Härnösands sjömansliv sdirektion finner åtgärder för undanröjande
af olägenheterna obehöfliga.
öfriga yttranden betona nästan utan undantag, att olägenheterna
ej kunna tänkas helt undanröjas, utan endast mildras, och föreslå olika
åtgärder i sådan riktning.
Ökning af antalet årliga nybörjare inom sjömansyrket.
Sveriges redareförening framhåller för minskande af svårigheterna
för flottans tillräckliga bemanning nödvändigheten af att åtgärder vidtagas
bl. a. för att öka nuvarande årliga antalet nybörjare inom sjömansyrket.
Ett säkerligen verksamt medel för vinnande af detta mål vore, enligt föreningens
mening, att bereda de värnpliktiga sjömännen största möjliga
undervisning, afpassad för erhållande af kompetens till styrmans- och
maskinisttjänster eller platser inom lots- och fyrväsendet. Om de härför
nödiga kunskaperna kunde kostnadsfritt beredas de värnpliktiga sjömännen
under beväringstidens andra år, skulle säkert den tvååriga tjänstetiden
..synas mindre betungande och för många rent af innebära en ekonomisk
ördel. Malmö sjömanshusdirektion anser, att åtgärder måste vidtagas för
uppammande och tillförande till handelsflottan af nytt sjöfolk, såsom t. ex.
utsändande af skolskepp eller ock statsunderstöd till privata företag för
dylika skolskepps utrustning och drift på aflägsnare farvatten.
Åtgärder för att kvarhålla de svenska sjömännen inom svenska handelsflottan
och förmå i utländsk tjänst varande dylika att återgå till svensk sjötjänst.
Sveriges fartygsbefälsförening förordar såsom kraftigaste medel att
undanröja eller mildra olägenheterna för handelsflottan af öfningstidens
192
utsträckning vidtagande af åtgärder för att söka binda sjömännen vid de
svenska fartygen. Och såsom åtgärder ägnade att verka i sådan riktning
föreslåi- föreningen ordnande på ett tillfredsställande sätt af pensionerings*
och olycksfallsförsäkringsfrågorna samt framför allt borttagande af den s. k.
plåtafgiften, »denna synnerligen orättvisa och betungande skatt». 1 fartygsbefälsföreningens
yttrande instämmer till alla delar Sundsvalls ångbatsbefälhafvare
förening. Äfven Gäjle, Göteborgs, Hälsingborgs, Kalmar
och Landskrona sjömanshusdirektioner betona den störa betydelsen af
pensionsfrågans tillfredsställande ordnande för att kvarhålla svenska sjömän
i svensk handelsfart eller förmå i utländsk tjänst varande att återvända
till Sverige.
Gäjle sjömanshusdirektion anser, att pensioneringen lätteligen kunde
genomföras utan vidare betungande af sjöfarten, om staten till pensionsfonden
ansloge eu årlig summa motsvarande den nu af sjöfartsnäringen
utgående »orättvisa» skatten i form af lastpenningar, och hänvisar f. ö.
i detta ämne till ett af direktionen år 1905 afgifvet yttrande öfver lagförslag
ang.'' försäkring af sjöfolk. Göteborgs sjömanshusdirektion föreslår,
att plåtafgiften förvandlas till eu billig afgift, hvars erläggande under
viss tid skulle utgöra ett af villkoren för rätt till pension. Gäjle sjömanshusdirektion
nämner förslagsvis såsom villkor för åtnjutande af pension
fullgjord värnplikt och skyldighet att under vissa år kvarstå i reserven.
Hälsingborgs sjömanshusdirektion ifrågasätter jämväl, att utsikt skulle
beredas åt äldre sjömän, som därtill äro lämpliga, till en för deras yrke
mycket passande sysselsättning, nämligen fyrbetjäningsplatser å statens
fyrar och fyrskepp, hvarför ingen där skulle kunna vinna anställning i
manskapsgraden förrän efter fyllda 45 år.
Enligt Angfartygsbefälhafvaresällskapets mening vore välbetänkt att
åt hvarje värnpliktig, som, oafsedt om han är eller varit inskrifven å
sjömanshus, kan på nöjaktigt sätt styrka, att han någon viss tid tjänstgjort
^ ombord å svenskt eller utländskt handelsfartyg, tillförsäkrades rätt
att vid flottan fullgöra sin värnplikt. Därigenom skulle undanröjas åtminstone
en af de anledningar, som nu förmå i utländsk tjänst anställdt
svenskt sjöfolk att icke återvända till Sverige, utan i stället helt undandraga
sig värnplikten. Åt dem, som genom detta medgifvande kunde
förmås att återvända, skulle säkerligen icke få efter afslutad utbildning
vid flottan och därigenom skapade utsikter till förmånligare anställning
återgå till svensk sjötjänst.
För att till hemlandet återförvärfva en del af det stora antalet
svenska sjömän ombord å utländska fartyg önskar Sveriges redareförening,
att ådömda bestraffningar för försummad inskrifning eller beväringstjänst
193
om möjligt lindrades eller helt upphäfdes för de sjömän, som inom viss
tid önskade återvända till tjänstgöring å svenska handelsfartyg.
Sjöbeväringens sammansättning.
O
Angfartygsbefälhafvaresällskapet anser, att en utsträckning af öfningstiden
till 2 år torde möjliggöra utbildning vid flottan af användbart
sjöfolk äfven utan att de värnpliktiga förut varit i verklig sjötjänst anställda,
helst som i fordringarna på en duglig besättningskarl numera,
hvarken vid örlogsfiottan eller handelsmarinen, ingår det mått af verkligt
sjömanskap, som under den tid segelfartygen voro till antalet öfvervägande.
Örlogsfiottan skulle därför med denna förlängda öfningstid
genom att i större utsträckning än hittills skett använda värnpliktiga
särskilt ur kust- och skärgårdsbefolkningen, som ju i öfrigt innehar synnerligen
goda förutsättningar för sjötjänst, kunna skapa en stam af sjöfolk,
som efter värnpliktstidens slut kunde komma handelsflottan till godo,
i synnerhet som en så pass lång tjänstetid inom yrket med den humana
behandling och de möjligheter till förvärfvande af praktisk och teoretisk
kunskap, som nu komma de värnpliktiga till del, gifvetvis bör kunna hos
dem väcka verklig håg för sjötjänsten och predisponera dem att fortsätta
på en bana, för hvilken de förvärfvat duglighet genom fullgörandet af en
i allt fall obligatorisk medborgarplikt. Genom ofvan angifna åtgärd tror
sällskapet, att goda utsikter skulle skapas till framtida ersättning för de
olägenheter, som genom öfningstidens utsträckning för handelsflottan uppstått.
Samma åtgärd förordas jämväl af Sveriges redareförening, Göteborgs
sjömanshusdirektion samt Sveriges allmänna sjöfarts förening.
Öfningstidens anordnande.
Angfartygsbefälhafvaresällskapet tror, att om utsträckningen af öfningstiden
skedde successivt, skulle detta måhända i någon mån minska
olägenheterna för handelsflottan. Sundsvalls sjömanshusdirektion föreslår
en ökning af (50 dagar för hvarje kommande åldersklass, till dess de två
åren blifvit uppnådda- Göteborgs fartygsbefälsförening anser, att olägenheterna
i fråga kunde väsentligen förekoinmas därigenom, att de värnpliktiga
redan i början af december hemförlofvades, så att de kunde i
god tid på nyåret anmäla sig å vederbörande sjömanshus för inmönstring
å handelsflottan.
Om öfningstiden kunde taga sin början ett år tidigare än nu sker
och fördelas lika på två år, skulle därigenom enligt Sveriges allmänna
194
sjö farts förenings mening olägenheterna af en utsträckning i någon män
kunna mildras.
Västerviks sjömanshusdirektion ifrågasätter ock en uppdelning af
ölningstiden i olika perioder, hvilken uppdelning skulle möjliggöra, att
viss del af manskapet allid vore tillgängligt för handelsflottan. Eu del
af manskapet skulle inkallas till sommartjänstgöring och den andra till
vintertjänstgöring.
Stockholms sjömanshusdirektion finner önskvärdt, att öfningstiden
bestämmes sä, att den slutar vid en tidpunkt på året, då handelsflottan
som bäst behöfver sitt folk, och angifver såsom lämplig tidpunkt i sådant
afseende, åtminstone hvad Stockholms sjömanshusdistrikt beträffar, midten
af mars månad. Genom att beväringsöfningarna afslutades vid nämnda
tid anser Oskarshamns sjömanshusdirektion, att en till 430 dagar utsträckt
öfningstid ej behöfde medföra några ytterligare olägenheter för handelsflottans
bemanning, om inryckningen skedde såsom hittills i januari.
Lindring uti eller befrielse från värnplikten för vissa sjömän.
Sveriges redareförening framhåller önskvärdheten af att det toges
under öfvervägande, huruvida ej lindring uti eller hel befrielse från värnplikten
kunde beredas de sjömän, som därom gjorde anhållan hos Ivungl.
Maj:t och varit inskrifna å sjömanshus under t. ex. minst tre är före
beväringsåldern och dessförinnan tjänstgjort till sjöss å svenska fartyg
minst 24 månader samt fortfore att tjänstgöra å svenska fartyg till uppnådd
viss ålder, exempelvis 28 år. De å sjömanshus inskrifna värnpliktiga,
som härigenom komme att undandragas flottan, skulle ersättas
genom utskrifning till flottan ej mindre af dem, som tjänstgjort till sjöss
minst ett år, än äfven bland kustbefolkningen. Äfven Marstrands sjömanshusdirektion
ifrågasätter utan att afgifva något förslag minskning af
öfningstiden för dem, som framgent ägnade sig åt handelsflottan.
Göteborgs sjömanshusdirektion anser, att olägenheterna för handelsflottan
i någon mån torde kunna mildras genom att en del af de vid
sjömanshus inskrifna värnpliktiga, hvilka nu i första rummet skola uttagas
för flottan, tilldelas andra vapenslag med kortare öfningstid och att flottans
behof mera än nu fylles af värnpliktiga ur kustbefolkningen.
Beredande af högre aflöning under öfningstiden.
Halmstads sjömanshusdirektion menar, att löneförmånerna i flottan
måste sättas högre än i handelsflottan, hvarigenom kanske flera ynglingar
195
skulle ägna sig åt sjömansyrket än som nu är fallet. Lysekils sjömanshusdirektion
kan icke tänka sig något lämpligare sätt att mildra olägenheterna
än att öka aflöningen för den tid, som öfningstiden koinme att
öfverstiga den nuvarande, så att de värnpliktiga icke lede någon väsentlig
ekonomisk förlust under denna förlängda tid, hvilket vore af vikt, hufvudsakligast
därför att dessa ynglingar ofta hade att bidraga till eller ensamma,
lämna understöd åt ålderstigna föräldrar eller yngre syskon.
Rätt för befälhafvare att i svensk hamn påmönstra utländskt sjöfolk
i viss utsträckning.
Såsom ett medel att lindra olägenheterna föreslå slutligen Hälsingborgs
och Landskrona sjömanshusdirektioner, att det måtte medgifvas befälhafvare
att i svensk hamn vid behof få pårnönstra utländskt sjöfolk
intill hälften af besättningens antal.
Tredje frågan.
Kunna de i skrifvelsen från chefen för marinstaben närmare angifna,
nu utgående eller i utsikt ställda förmåner för de å sjömanshusen inskrifna
värnpliktiga anses vara ägnade att i någon mera afsevärd grad verka till
höjande af deras håg för värn pliktstjänsten!
Allmänna uttalanden.
o
Angfartygsbefälhafvaresällskapet yttrar, att de nu utgående förmåner
för de å sjömanshus inskrifna värnpliktiga verkat så, att tjänstgöring vid
flottan eftersökts af de värnpliktiga, men konstaterar å andra sidan, att
dessa särskilda förmåner ej förmått hindra, att ett beklagligt stort antal
sjömanshusskrifna för att undgå värnplikten sökt utländsk sjötjänst och
där stannat. Därför är det nödvändigt, att i samband med öfningstidens
utsträckning ytterligare förmåner erbjudas de värnpliktiga. Huruvida dessa
förmåner kunna uppväga motviljan mot ökad värnpliktstunga, förefaller
sällskapet tvifvelaktigt. Den hänsynslösa försvarsfientliga agitationen torde
hafva verkat därhän, att den suggererade värnpliktsskräcken öfver hufvud
icke låter sig påverkas af några som helst förmåner. Då emellertid en
utsträckning utan ytterligare förmåner gifvetvis skulle lämna ännu mera
negativa resultat, må försöket dock göras.
196
Sveriges allmänna sjö farts förening erinrar ock om det förhållande,
att ehuru det på grund af de särskilda förmåner, som redan nu utgå,
ansetts som en fördel att få fullgöra värnplikten vid flottan, detta icke
förmått hindra, att mången undandragit sig densamma. Orsaken härtill
finner föreningen i den beklagliga obenägenheten hos en del ungdom att
komma under disciplin och god ordning äfvensom i den försvarsfientliga
agitationen.
Gäjle sjömanshusdirektion uttalar såsom sin mening, att om de värnpliktiga,
som sig bör, behandlas humant och hafva tillfälle att inhämta
kunskaper, af hvilka de sedermera få praktisk nytta, så skola fördelarna
af den längre tjänstetiden, om ock densamma naturligt nog i början kommer
att väcka motvilja, snart nog blifva tydliga och ingå i folkmedvetandet
och hågen för sjötjänsten höjas.
Göteborgs sjömanshusdirektion: Det är otvifvelaktigt, att de angifna
förmånerna må anses ägnade att verka till höjande af de värnpliktigas håg
för värnpliktstjänsten.
Enligt Malmö sjömanshusdirektions mening komma de att i viss grad
höja intresset för värnplikten.
Visby sjömanshusdirektion anser förmånerna ägnade att i mera af sevärd
grad verka till höjande af de värnpliktigas håg för värnpliktstjänsten.
Härnösands sjömanshusdirektion synas de i utsikt ställda förmånerna
vara ganska goda och böra något verka till höjande af hågen för värnpliktstjänsten.
Norrköpings sjömanshusdirektion uttalar såsom sin åsikt, att förmånerna
helt visst äro ägnade att i af sevärd grad höja de värnpliktigas håg
för värnpliktstjänsten.
Uddevalla sjömanshusdirektion: Förmånerna torde i sin mån hindra
motviljan för värnplikten, men någon afsevärd lockelse synas de ej erbjuda.
Stockholms sjömanshusdirektion: De i utsikt ställda förmånerna
komma att i hög grad höja intresset för värnplikten.
Hälsingborgs sjömanshusdirektion anser, att de redan nu utgående
förmånerna ej hafva något reellt värde, medan de i utsikt ställda ju alltid
hafva ett visst värde, dock ej så stort, att de kunna tänkas nämnvärdt bidraga
till höjande af de värnpliktigas håg för värnpliktstjänsten.
Landskrona sjömanshusdirektion gör ett liknande uttalande.
Strömstads sjömanshusdirektion anser att de nu utgående förmånerna,
med undantag af rätten att få fullgöra värnplikten under samma år, äro
utan minsta inflytande för höjande af de värnpliktigas håg för värnplikten,
medan de i utsikt ställda torde hafva en dylik verkan.
197
Västerviks sjömanshusdirektion menar, att angifna förmåner skola
i hög grad bidraga därtill, att värnplikten kännes mindre svår. Dock håller
direktionen före, att dessa afsevärda förmåner ej i betydligare grad skall
höja hågen för värn pliktstjänsten.
Lysekils sjömanshusdirektion uttalar den förmodan, att de i utsikt
ställda förmånerna i det stora hela ej komma att uppskattas och kunna i
alla händelser ej uppväga de uppoffringar af tid och arbetsförtjänst, som
de värnpliktiga finge underkasta sig vid en utsträckning af öfningstiden.
Enligt Oskarshamns sjömanshusdirektion torde förmånerna böra anses
fullt tillfredsställande och i hög grad verka höjande af hågen för värnpliktstjänsten,
men direktionen befarar dock, att så ej kommer att blifva förhållandet.
Gäjle sjömanshusdirektion anser de i utsikt ställda förmånerna vara
ytterst beaktansvärda och ägnade att såväl öka hagen för värnpliktstjänsten
som att utjämna olägenheterna af den ökade öfningstiden.
Göteborgs fartygsbefälhafvareförening yttrar, att då verkan af de afsedda
förmånerna beror på hvarje individs sätt och förmåga att emottaga
och tillgodogöra sig desamma, saknar föreningen grund för ett allmänt
uttalande i frågan.
Uttalanden ang. detaljer.
Rätt för å sjömanshus inskrift^ att räkna sig tjänstgöringen å flottans fartyg
till godo såsom sjötid och befälsutbildning såsom l:e styrmanstjänst.
Sveriges fartygsbefälsförening anser i motsats till marinstabschefen,
att den nu af å sjömanshus inskrifna värnpliktiga åtnjutna förmånen, att
tjänsten å örlogsfartyg är jämställd med tjänsten å handelsfartyg, ej bör
bibehållas. Dessa slag af tjänstgöring äro alltför vidt skilda för att kunna
jämställas, hvarför det vore fördelaktigare, om den för utarbetande af förslag
till förbättring i utbildningen af handelsflottans befäl och underbefäl
af Kungl. Maj:t tillsatta kommitténs förslag, att omförmälta förmån skulle
indragas, blefve förverkligadt.
Äfven Kalmar sjömanshusdirektion framhåller, att örlogstjänsten är
af annan beskaffenhet än tjänst ombord å handelsfartyg och ej helt och
hållet kan ersätta den senare. Det torde därför blifva svårt att, om den
kvalificerade tjänsten å handelsfartyg saknas och endast örlogstjänsten
bildar underlaget för behörighetsbx-efvet, vinna anställning såsom befäl i
handelsflottan. På grund häraf torde förmånen af att örlogstjänsten jämställes
med tjänst ombord å större segelfartyg i utrikes fart blifva af
ringa värde.
25—102014.
198
Gäfie sjömanshusdirektion däremot anser, att det är önskvärdt och
riktigt att »sjömånader» få räknas, men menar, att då öfningarna försiggå
på icke seglande fartyg, torde såsom förutsättning, för att beväringsman
skall få såsom l:e styrmanstjänst å handelsfartyg tillgodoräkna sig viss
tjänstgöring, uppställas det villkor, att han förut tjänstgjort å segelfartyg.
Stockholms sjömanshusdirektion finner det vara en icke oviktig förmån
för de värnpliktiga, att de få såsom sjötid tillgodoräkna sig tjänstgöringen
å flottans fartyg, och bör denna förmån därför fortfarande bibehållas,
hvilket ock är Härnösands sjömanshusdirektions åsikt.
Sveriges redareförening gör ett uttalande, att värnpliktig ej bör tillgodoräknas
sjötjänst för den del af beväringsrekryttiden, då fartygen legat
förtöjda inom flottans varfsområden. Om värnpliktig aflagt styrmans- eller
kaptensexamen och gjort befäls- eller underbefälstjänst till sjöss bör denna
tid räknas honom till godo såsom 2:e styrmanstjänst å handelsfartyg.
Göteborgs sjömanshusdirektion anser likaledes, att såsom »sjömånader»
bör få beräknas endast den tid, under hvilken beväringsman ombord å kronofartyg
ogjort verklig sjötjänst, dock i intet fall längre tid än tolf månader.
Angfartygsbefälhafvaresällskapet framhåller, att då tillgången på kompetent
befäl hittills varit riklig och någon anledning icke finnes att befara
någon förändring härutinnan, kan handelsflottan icke med tillfredsställelse
hälsa åtgärder, ägnade att ytterligare skärpa en särskildt inom styrmansklassen
redan förut stor konkurrens. Sådan verkan skulle utan tvifvel
framkallas af den föreslagna åtgärden, att ett visst antal därtill kvalificerade
värnpliktiga skulle utbildas i att föra befäl, sådan denna åtgärd
framstår, sedd i sammanhang med förklaringen, att dessa kvalificerade, som
utbildats att föra befäl, skulle få tillgodoräkna sig sådan tjänstgöring såsom
l:e styrmanstjänst. För att betaga berörda förmån omförinälta skadliga
verkan föreslår sällskapet, att densamma endast bör få åtnjutas af
värnpliktiga, som före värnpliktstiden aflagt styrmansexamen, hvarjämte
icke hela denna tjänstgöring bör få tillgodoräknas i angifvet afseende, utan
endast den del däraf, som upptagits af befälstjänstgöring till sjöss.
Äfven Sveriges allmänna sjöfartsförening kan ej underlåta att uttala
sina betänkligheter mot lämpligheten af att värnpliktiga, som erhålla utbildning
i att föra befäl, få tillgodoräkna sig sådan tjänstgöring såsom l:e
styrmanstjänst å handelsfartyg. Tjänstgöringen vid örlogsflottan skiljer sig
nämligen i alltför afsevärd grad från tjänstgöringen vid handelsflottan, för
att densamma skall kunna tillmätas enahanda betydelse för handelsflottan
som l:e styrmanstjänst å handelsfartvg.
Sveriges fartygsbefälsförening finner det ock i högsta grad olämpligt,
att värnpliktig, som utbildats att föra befäl, skulle få tillgodoräkna sig denna
199
tjänstgöring såsom l:e styrmanskonst å handelsfartyg. Ty, säger föreningen,
antagligt är, att sådan värnpliktig aldrig får föra viktigare befäl än
sådana, som anförtros åt t. ex. en underofficerskorpral, d. v. s. han skulle
få öfvervaka, att rorsmannen hölle angifven kurs, läsa af loggen och möjligen
vara befälhafvare i ångslup. En sådan tjänstgöring kan därför under
inga omständigheter jämföras med l:e styrmanskonst, ty l:e styrman å
handelsfartyg är ju icke blott chefens närmaste man och i många fall
ställföreträdare, utan äfven den, som skall handhafva lastens emottagande
och stufning. Detta krafvel’ en man, som är van att handla själfständigt
och med helt annan utbildning, än flottan kan gifva under öfningstiden.
En dylik förmån skulle för öfrigt knappast blifva af praktisk nytta, ty ingen
redare eller befälhafvare skulle kunna räkna denna imaginära styrmanstjänst
till godo. Det enda tillfälle, då den skulle blifva af betydelse, vore
vid utlösande af befälhafvarebref, men som den stipulerade tjänstetiden
såsom l:e styrman för erhållande af sådant bref redan nu är minimal,
kan den ej utan våda förminskas.
Göteborgs sjömanshusdirektion gifver uttryck åt samma åsikter i denna
fråga som Sveriges fartygsbefälsförening.
Den föreslagna dagaflöningen.
Af de i utsikt ställda förmånerna synas Sveriges allm. sjöfartsförening
de af ekonomisk natur intaga en framskjuten plats, och synes dagaflöningens
höjande till 1 krona jämte öfriga förmåner utgöra en god
dragningskraft.
Sveriges fartygsbefälsförening anser den föreslagna dagaflöningen tillräcklig,
då den, hvad manskapet beträffar, i det närmaste uppgår till samma
belopp, som utbetalas för tjänst å handelsfartyg.
Marstrands sjömanshusdirektion tror däremot, att den föreslagna
högre aflöningen icke torde vara tillräckligt lockande, för att vederbörande
skola underkasta sig ännu ett års värnplikt, om tiden är kortare vid armén.
Äfven Visby sjömanshusdirektion tror, att man ej får fästa för stora
förhoppningar vid den förhöjda dagaflöningen i betraktande af det förhållande,
att sjömän i värnpliktsåldern i regel hunnit öfver lättmatrosanställningen.
Slutligen synes det Sveriges redareförening, att den föreslagna dagaflöningen
är väl låg och torde böra höjas med 25 öre för att göra den
långa tjänstetiden mera tilldragande.
200
Tillfälle till inhämtande af kunskaper och examensrätten för flottans
myndigheter.
Utsikten att under öfningstiden få inhämta nödiga kunskaper för att
efter densamma kunna vid navigationsskola aflägga de små nautiska examina
kommer enligt Sveriges fartygsbefälsförenings mening att i hög grad
väcka sjömännens intresse för värnpliktstjänsten.
Marstrands sjömanshusdirektion anser, att ett mindre antal värnpliktiga
skulle hafva nytta af de föreslagna examenstillfällena, men att den
stora mängden ej torde fästa sig därvid.
Enligt Gäjfle sjömanshusdirektions åsikt åter torde den i utsikt ställda
undervisningen blifva af största gagn för beväringen, men direktionen ifrågasätter
att också för dem, som erhålla teoretisk undervisning såsom förstudier
för styrmans- och maskinistexamen, tillfälle borde beredas att vid
öfningarnas slut eller strax därefter få aflägga dylika examina. Direktionen
antager nämligen, att den under öfningstiden meddelade undervisningen
blefve lika grundlig som den, som meddelas i navigationsskolorna.
Härtill kommer ock besparingen af tid och kostnader.
De föreslagna förmånerna i studieväg synas Sveriges redareförening
lämpliga, dock med tillägg, att den, som gjort sin sjötjänst och är berättigad
ingå vid navigationsskola för inhämtande af kunskaper för afläggande
af examina vid navigations- eller maskinistafdelningen, bör beredas
tillfälle att inhämta dessa kunskaper vid flottans skolor eller ombord
under sista tjänståret, och böra lämpliga examinatorer utses inom flottan,
så att de värnpliktiga vid tjänstetidens slut kostnadsfritt kunde erhålla
bevis om aflagda kunskapsprof, hvilka borde berättiga till samma anställningar
som motsvarande examensbetyg från svensk navigationsskola.
Angfartygsbefälhafvaresällskapet framhåller, att under förutsättning
att särskilda kommitterades förslag till omläggning af rikets navigationsskolor
vinner gillande, synes den af marinstabschefen i utsikt ställda
examensrätten för flottans myndigheter ej vara af behofvet påkallad. Densamma
skulle fastmera vara ägnad att framkalla en icke oskadlig dualism
— samma farhågor uttalar Stockholms sjömanshusdirektion — ity att uppfattningen
af examinandernas kvalifikationer för t. ex. skeppareexamina
nödvändigtvis måste blifva olika hos flottans myndigheter och hos dem,
som af kommitterade föreslagits till examinatorer, detta redan på den
grund, att förutsättningarna för duglighet till befäl vid flottan icke äro
och icke kunna vara fullt identiska med förutsättningarna för sådant befäl,
som af l:a och 2:a klass skeppare skall utöfvas. Den kostnadsfria ut
-
201
bildningen och undervisningen är en stor och reell förmån, befrielse från
examenskostnaden en jämförelsevis obetydlig sådan, hvilken i alla händelser
ej kan uppväga ofvan framhållna olägenhet.
Jämväl Sveriges allm. sjö fartsförening anser, att den examensrätt,
som enligt navigationsskolekommitténs förslag skulle tillkomma navigationsskolorna,
ej bör öfverflyttas å flottans myndigheter.
Därtill kvalificerade värnpliktiga erhålla utbildning i att föra befäl.
Intet speciellt uttalande.
Anställning i flottans reserv.
Intet speciellt uttalande.
Fast anställning i manskapsgrad.
Uddevalla sjömanshusdirektion framhåller, att erfarenheten visat, att
ett mycket ringa fåtal begagnar sig af erbjudandet att efter undergången
utbildning erhålla fast anställning i manskapsgrad. Orsaken därtill är att
söka i det tvång, som tjänsten pålägger, samt den sistnämndas ansträngande
beskaffenhet.
Den föreslagna lindringen med afseende å inskrifning.
Karlshamns sjömanshusdirektion förordar särskilt marinstabschefens
förslag, att sjörullföringsområdesbefälhafvare medgifves rätt att när som helst
under året kunna rullföra värnpliktigt folk, så att de med nästa beväringskontingent
kunna få fullgöra sin värnplikt. Det har nämligen ofta förekommit,
att folk, som hemkommit från utlandet efter inskrifningsförrättningen
och således ej kunnat i laga tid blifva rullförda, hellre än att
vänta två år, åter afrest till utlandet för att stanna där under sin värnpliktstid.
Marstrands sjömanshusdirektion anser, att omförmälda rätt bör medgifvas,
oafsedt om värnpliktstiden utsträckes.
Sundsvalls ängbätshefälhafvareförening och Sundsvalls sjömanshusdirektion
hafva ej yttrat sig i tredje frågan.
202
Fjärde frågan.
Kan det förväntas och i hvad mån, att en på angifvet sätt utsträckt
öfningstid skall lända till gagn för sjömännens utbildning för tjänst i handelsflottan
eller eljest i gynnsam riktning återverka på handelsflottans bemanning?
Ångfartygsbefälhafvaresällskapet anser, att handelsflottan kan få framtida
gagn af en utsträckt öfningstid för de värnpliktiga vid flottan, om
den ökade utbildningen icke begränsas endast till sådana värnpliktiga, som
äro å sjömanshus inskrifna, om hufvudsaklig vikt lägges vid utbildningen
af dugligt och väl disciplineradt manskap och om ingen rubbning sker i
den af navigationsskolekommittén föreslagna examensordningen.
Göteborgs förtygsbefälhafvareförening uttrycker som sin åsikt, att en
lämpligt anordnad undervisning i jämnbredd med öfningarna skulle främja
sjömannens utveckling i yrket och verka gynnsamt på handelsflottans
bemanning.
Sveriges allm. sjö fartsförening anför, att ehuru en utsträckning helt
visst skulle blifva till gagn för sjömännens utbildning samt i disciplinärt
afseende utöfva ett välgörande inflytande och sålunda i gynnsam riktning
återverka på handelsflottans bemanning, torde dock dessa fördelar ej kunna
uppväga olägenheterna, särskildt under de två första åren.
Sveriges redareförening anser, att den utsträckta tjänstetiden torde
verka godt på sjömannen genom att vänja honom vid disciplin och punktlighet,
och den bildning han erhölle vid flottans skolor skulle höja honom
i intellektuellt hänseende, så att han efter uttjänad värnplikt borde blifva
ett bättre material för handelsflottan.
Gäfle sjömanshusdirektion yttrar, att den föreslagna utsträckningen
ovillkorligen skall inverka fördelaktigt i första rummet på sjömännen själfva,
som genom gymnastik och vapenöfningar finge sin kropp utbildad, lärde
sig att tänka och handla raskt och vandes vid ordning och disciplin, i
andra rummet på handelsflottan, som genom de från beväringstjänsten
kommande tillfördes goda element, hvilka kunde väntas, i synnerhet i fråga
om den nu dåliga disciplinen, öfva ett mycket välgörande inflytande.
Göteborgs sjömanshusdirektion uttalar den åsikten, att under förutsättning
att de värnpliktiga under större delen af öfningstiden användas
för tjänst till sjöss och ej på land och deras utbildning i teoretisk och
praktisk sjötjänst ordnades och handleddes på lämpligt sätt, framför allt
i fråga om hållning och god disciplin, man torde vara berättigad hoppas,
203
att den utsträckta öfningstiden skulle få en gynnsam återverkan på handelsflottans
bemanning. Enahanda gagn anser dock direktionen en under
god ledning vunnen utbildning genom tjänstgöring ombord å handelsfartyg
kunna medföra.
Halmstads sjömanshusdirektion: Den utsträckta öfningstiden skulle
hafva gynnsam återverkan på handelsflottans bemanning.
Härnösands sjömanshusdirektion anser en utsträckning vara till gagn
för handelsflottan, om däcksfolket åtminstone någon tid får tjänstgöra å
segelriggade fartyg, och genom bättre disciplin.
Enligt Malmö sjömanshusdirektions uppfattning skulle en utsträckning
i viss mån lända till utbildning för tjänsten i handelsflottan och i gynnsam
riktning återverka på handelsflottans bemanning.
Norrköpings sjömanshusdirektion uttalar såsom sin åsikt, att den
utsträckta öfningstiden säkerligen kan förväntas lända till stort gagn för
sjömännens utbildning för tjänst i handelsflottan.
Det synes Oskarshamns sjömanshusdirektion, att en utsträckt öfningstid
bör inverka förmånligt för sjömännens utbildning särskildt för tjänst
å handelsflottans ångare. Man skulle dock möjligen kunna befara, att
lusten för anställning ombord å segelfartyg blir mindre, ju längre tjänsten
vid flottan varat.
Stockholms sjömanshusdirektion: Otvifvelaktigt är en längre öfningstid
ägnad att djupare inplanta ordning och disciplin hos de värnpliktiga.
Och ju längre öfningstiden är, desto allsidigare torde den praktiska utbildningen
blifva. Direktionen underskattar ej heller betydelsen af de
teoretiska insikter, som äro afsedda att bibringas de värnpliktiga.
Sundsvalls sjömanshusdirektion anser det vara utom allt tvifvel,
att en utsträckning skulle i hög grad lända till gagn för sjömannens utbildning.
Vishy sjömanshusdirektion finner det påtagligt, att de värnpliktigas
tjänsteduglighet i den civila anställningen i icke ringa mån kan ökas
genom öfningstidens utsträckning.
Västerviks sjömanshusdirektion kan naturligtvis ej vara blind för de
fördelar, som värnpliktstjänstgöringen, ju mer den utsträcktes, utöfvar
på det manskap, som sålunda utbildats på örlogsfartyg. Direktionen skattar
högt de sidor, som finnas hos en sålunda utbildad sjöman: plikttrohet,
höflighet, uppmärksamhet, kunskaper in. m. Dessa egenskaper kunna nog
gynnsamt återverka på handelsflottan. Men en utsträckning ökar ock
svårigheter för bemanningen.
Hälsingborgs och Landskrona sjömanshusdirektioner anse, att något
nämnvärdt gagn för beväringsmännens vidare tjänstgöring ombord å han
-
204
delsfartyg ej kan påräknas, då de icke ombord å flottans fartyg kunna
erhålla sådan praktisk utbildning, som kräfves för tjänst å handelsfartyg
under sjöresor.
Med anledning häraf uttalar Hälsingborgsdirektionen den åsikten,
att den föreslagna utsträckningen är i närvarande tid högst olämplig och
till oersättlig förlust och skada vid handelsflottans bemannande, som därigenom
i hög grad försvåras eller omöjliggöres. Landskrona sjömanshusdirektionen
afstyrker utsträckning af öfningstiden.
Kalmar sjömanshusdirektion håller före, att en utsträckning af öfningstiden
skulle blifva af värde för större ångfartyg, men ur ren utbildningssynpunkt
sedt ej för segelfarten, ty den skulle ej öka yrkesdugligheten.
Däremot skulle den bibringa större mått af disciplin, hvilket är
välbehöfligt.
Direktionen anser sig emellertid ej för närvarande kunna tillstyrka
en utsträckning.
Äfven Karlshamns sjömanshusdirektion frarnhäfver utsträckningens
nytta för disciplinen och inhämtande af kunskaper, men skulle den för
öfrigt vara gagnlös för handelsflottan.
Enligt Lysekils sjömanshusdirektions mening kan ej i nämnvärd mån
gagn förväntas.
Samma åsikt uttalar Uddevalla sjömanshusdirektion.
Simrishamns sjömanshusdirektion framhåller, att som tjänsten ombord
å krono- och handelsfartyg är af mycket skilda slag, kan en utsträckning
ej vara till gagn för sjömännens utbildning för tjänst i handelsflottan.
Marstrands sjömanshusdirektion kan ej yttra sig i frågan, dä af
handlingarna ej framgår, hvari den utsträckta öfningen skulle bestå.
Sundsvalls ångbåtshefälhafvareförening har ej yttrat sig i frågan.
26—102014.
206
U p p
angående
de å rikets sjömanshus vid 1907 års
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| F | ö c | e | 1 | s e- |
1867. | 1868. | 1869. | 1870. | 1871. | 1872. | 1873. | 1874. | 1875. | 1876. | 1877. | ||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| A | n | t |
| a | 1 |
| 7 | ä | r | n- |
| a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. |
Falkenberg . . |
|
|
|
|
|
|
|
| i | 1 |
|
|
|
|
|
|
|
| 2 | 2 | i | 1 |
Galle .... | 3 | 3 | 3 | 1 | 2 | 2 | 3 | 2 | 9 | 5 | 7 | 6 | 9 | 7 | 15 | 13 | 6 | 5 | 12 | 6 | 13 | 6 |
Göteborg . . . | 18 | 13 | 19 | 14 | 24 | 18 | 26 | 20 | 31 | 24 | 39 | 31 | 39 | 31 | 46 | 37 | 53 | 44 | 59 | 45 | 91 | 75 |
| Halmstad . . | 3 | 3 | 2 | 2 | 6 | 6 | 1 | 1 | 6 | 5 | 3 | 2 | 7 | 7 | 5 | 3 | 4 | 4 | 7 | 4 | 9 | 8 |
Haparanda . . |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | 1 | — |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
Hudiksvall . . | — | — | 1 | — | — | — | 1 | 1 | 3 | — | 1 | 1 | 7 | 5 | 4 | 2 | 7 | 3 | 2 | 1 | 5 | 4 |
Hälsingborg . | 10 | 9 | 18 | 15 | 20 | 17 | 16 | 15 | 15 | 14 | 22 | 19 | 27 | 23 | 24 | 21 | 40 | 32 | 33 | 25 | 43 | 35 |
Härnösand . . | 3 | 2 | 4 | 2 | 4 | 2 | 3 | 2 | 4 | 1 | 5 | 2 | 4 | 3 | 7 | 4 | 4 | 3 | 5 | 3 | 8 | 5 |
Jönköping . . | — | — | — | — | 1 | 1 | — | — | 1 | — | — | — | — | — | 2 | 1 | 2 |
| 2 | 1 | 3 | — |
! Kalmar . . . | 1 | 1 | 6 | 6 | 10 | 10 | 10 | 10 | 12 | 12 | 13 | 13 | 16 | 16 | 19 | 19 | 17 | 17 | 19 | 18 | 15 | 14 |
Karlshamn . . | 2 | 1 | 3 | 1 | 3 | 1 | 8 | 5 | 5 | 2 | 5 | 3 | 7 | 7 | 11 | 9 | 6 | 5 | 14 | 12 | 15 | 12 |
Karlskrona . . | 2 | 1 | — | — | 1 | 1 | 2 | 2 | 1 | 1 | 4 | 4 | 2 | 1 | 2 | 2 | 7 | 6 | 7 | 4 | 7 | 3 |
1 Karlstad . . . | — | — | — | — | — | — | 2 | 1 | — | — | — | — | 1 | 1 | — | — | 1 | _ | 1 | 1 | _ | _ |
| Kristianstad . | 1 | — | 1 | — | 2 | — | 1 | 1 | 3 | 1 | 1 | — | 4 | 2 | 3 | 1 | 5 | 3 | 5 | 2 | 7 | 5 |
Kungälf . . . |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | 1 | — | — | 2 | 1 | 1 | i |
Landskrona. . | 3 | 3 | 2 | 2 | 4 | 4 | 3 | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 4 | 4 | 6 | 6 | 9 | 8 | 8 | 8 | 6 | 6 |
Lidköping | — | — | — | — | — | — | 1 | 1 | — | — | — | — | 1 | 1 | — | — | — | — | 1 | _ | 1 | 1 |
Linköping . . |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | _ |
Luleå .... | — | — | — | — |
| — | 1 | 1 | — | — | 1 | — | — | — | — | _ | 1 | 1 | _ | _ | 1 | _ |
Lysekil . . . | 1 | 1 | — | — | 3 | 3 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 4 | 4 | 3 | 3 | 8 | 8 | 6 | 6 | 2 | 2 |
Malmö .... | 2 | 1 | 9 | 6 | 4 | 3 | 10 | 6 | 9 | 6 | 9 | 7 | 16 | 11 | 16 | 13 | 31 | 23 | 20 | 16 | 36 | 25 |
Marstrand . . | 3 | 3 | 6 | 4 | 5 | 2 | 3 | 2 | 8 | 7 | — | — | 6 | 5 | 9 | 5 | 8 | 6 | 9 | 6 | 14 | ii |
Norrköping . . | 2 | 1 | 2 | 1 | 2 | 1 | 3 | 2 | 2 | 1 | 2 | — | 1 | — | 4 | 3 | 4 | 1 | 7 | 6 | 6 | i |
Ny köping . . | — | — | — | — | 2 | 2 | — | — | — | — | — | — | 2 | 1 | 1 | 1 | 3 | 3 | 1 | 1 | 6 | 5 |
Oskarshamn . | 7 | 6 | 4 | 3 | 7| | 7 | 6 | 5 | 8 | 7 | 9 | 7 | 15 | 13 | 15 | 10 | 15 | 13 | 27 | 21 | 18 | 14 |
Transport | | 61 48 | 81 | 57 | 100 | 80 101 | 81 i 12ll | 90 | 125 | 99 | m| 142 | 193 | 154 233j187! 249 | 189| 309 234 |
a. Summa inskrifva.
b. Af i kol. a upptagna under år 1907 använda å svenska fartyg.
Tab. 1.
207
gifter
slut inskrifva flottans värnpliktiga sjömän.
å r. | Summa värnpliktiga. | ||||||||||||||||||
: 1878. | 1879. j | 1880. | 1881. | 1882. | 1883. | 1884. | 1885. | 1886. | |||||||||||
1'' | 1 | i | k | t | i | s | a. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| ||
a. ] | 1). 1 | a 1 | b. | a. | b. | a. | b. | a. j | b. | a. | b. | a. | b. | a. | | b. | a. | b. | a. | b. |
2 | 2 1 | 3 | 3 | 4 | 4 | 3 | 3 | 2 | 2 | 2 | 2 | 3 | 3 | 3 | 3 | i | 1 | 27 | 27 |
17 | 10 i | 17 j | 11 | 17 | 8 | 21 | 11 | 29 | 18 | 30 | 18 | 35 | 21 | 47 | 21 | 50 | 31 | 345 | 205 |
114 | 84 | 139 | 109 | 140 | in | 138 | 109 | 195 | 159 | 177 | 144 | 264 | 209 | 291 | 247 | 315 | 254 | 2,218 | 1,778 |
12 | 9 | 5 | 3 | 8 | 4 | 15 | 11 | 17 | 8 | 12 | 8 | 19 | 15 | 23 | 12 | 45 | 31 | 209 | 148 |
1 | _ | __ | _ | 1 | i | 1 | — | 2 | — | 1 | — | 1 | — | 4 | 1 | 5 | 4 | 17 | 7 |
4 | o | 12 | 9 | 8 | 6 | 8 | 4 | 8 | 5 | 5 | 5 | 15 | 12 | 13 | 12 | 13 | 10 | 117 | 82 |
36 | 28 | 47 | 38 | 59 | 42 | 61 | 36 | 79 | 61 | 100 | 73 | 91 | 55 | 118 | 78 | 140 | 96 | 999 | 732 |
ii | 7 | 10 | 5 | 14 | 7 | 12 | 5 | 8 | 5 | 16 | 7 | 20 | 10 | 19 | 10 | 23 | 17 | 184 | 102 |
_ | _ | 4 | 2 | _ | _ | 1 | — | — | — | 1 | 1 | — | — | 3 | — | 1 | 1 | 21 | 7 |
26 | 25 | 28 | 28 | 28 | 27 | 22 | 21 | 28 | 26 | 29 | 28 | 34 | 33 | 38 | 38 | 57 | 57 | 428 | 419 |
11 | 8 | 10 | 6 | 15 | 13 | 10 | 5 | 14 | 9 | 25 | 16 | 30 | 20 | 30 | 18 | 26 | 15 | 250 | 108 |
10 | 8 | 7 | 4 | 12 | 7 | 10 | 8 | 13 | 5 | 19 | 11 | 20 | 16 | 10 | 7 | 13 | 10 | 149 | 101 |
2 | 2 | 2 | 1 | 3 | 1 | 3 | 3 | 3 | 3 | 7 | 5 | 6 | 3 | 5 | 3 | 7 | 5 | 43 | 29 |
6 | o O | 7 | 4 | 7 | 6 | 8 | 5 | 7 | 4 | 6 | 5 | 8 | 6 | 7 | 7 | 7 | 6 | 96 | Öl |
1 | l | 2 | 1 | 1 |
| 2 | 1 | 1 | 1 | 1 | — | — | — | — |
| 1 | — | 14 | 7 |
1 | i | 10 | 9 | 8 | 8 | 9 | 9 | 13 | 12 | 28 | 27 | 18 | 18 | 22 | 22 | 33 | 31 | 191 | 185 |
_ | _ | 2 | 1 | 7 | 4 | 2 | 1 | 4 | 3 | 1 | — | — | — | 2 | 1 | 2 | 1 | 24 | 14 |
4 | i | 3 | 1 | 2 | — | 2 | — | 3 | 3 | 4 | 3 | 7 | 2 |
| — | 1 | — | 2!) | 12 |
1 | _ | 1 | _ | 6 | 3 | 2 | — | 3 | 2 | 2 | 1 | 4 | 2 | 6 | 1 | 7 | 3 | 30 | 14 |
2 | 2 | 7 | 7 | 1 | 1 | 3 | 3 | n | 11 | 5 | 5 | 19 | 19 | 26 | 26 | 40 | 40 | 144 | 144 |
22 | 16 | 31 | 23 | 44 | K) ce | 34 | 20 | 40 | 24 | 52 | 28 | 65 | 32 | 75 | 36 | 90 | 46 | (ilo | 370 |
16 | 11 | 11 | 7 | 15 | 10 | 17 | 11 | 17 | 11 | 13 | 8 | 25 | 15 | 35 | 14 | 31 | 8 | 251 | 140 |
8 | 4 | 13 | 5 | 10 | 6 | 13 | 8 | 15 | 6 | 17 | 5 | 26 | 15 | 40 | 19 | 44 | 24 | 221 | 109 |
2 | 2 | 9 | 8 | 5 | 5 | 1 7 | 7 | 6 | 6 | 17 | 15 | 14 | 14 | 13 | 10 | 16 | 15 | 104 | 95 |
16 | ii | 21 | 14 | 27 | 1 17 | 17 | 15 | 19 | 11 | 30 | 17 | 42 | 24 | | 34 | 27 | 35 | 26 | 372 | | 208 |
325 | ! 237 | 401 1 299 | 442 | 319 | 421 | 296 | | 537 | 395 | 1 600 | 432 | 766 | ! 544 | 864 | 613 | 11,003 | 732 | 7,104 | | 5,228 |
208
| I |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| F | öde | 1 | s e- | |
1867. | ! 1868. | 1869. | 1870. | 1871. | 1872. | ; 1873. | 1874. | 1875. | ; 1876, | 1 1877. | ||||||||||||
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| A | n | t |
| a | 1 |
| V | ä | r | n- | |
a. | 1 b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | [ a. | |b. | a. | b. | a. | i b. | a. | h. | a. | I b'' | a. | b. | a. | b. | |
Transport | 61 | 48 | 81 | 57 | 100 | 80 | 101 | 81 | 121 | 90 | 125 | 99 | 174 | 142 | 193 | 154 | 233 | 187 | 249 | 189 | 309 | 234 |
1 Piteå .... | — | — | — | — | 1 | — | 2 | 1 | 1 | — | 1 | 1 | 2 | 1 | 1 | — | 1 | _ | 2 | __ | 1 | _ |
Ronneby . . . | 1 | 1 | — | — | — | - | — | — | _ | — | 1 | 1 | — | — | 1 | 1 | 1 | 1 | _ | _ | 3 | 3 |
Simrishamn . | 13 | 12 | 9 | 7 | 12 | 8 | 14 | 11 | 16 | 12 | 27 | 21 | 20 | 17 | 16 | 15 | 20 | 16 | 27 | 24 | 24 | 20 |
1 Skellefteå . . | — | _ | — | - | 1 | 1 | 1 | — | 1 | — | — | — | 1 | 1 | 1 | i |
|
|
|
|
|
|
Stockholm . . | 11 | 9 | 10 | 8 | 11 | 6 | 19 | 10 | 19 | 10 | 20 | 10 | 28 | 16 | 29 20 | 25 | 13 | 34 | 19 | 49 | 24 | |
Strömstad . . | 9 | 7 | 8 | 5 | 16 | 11 | 21 | 14 | 25 | 8 | 24 | 13 | 12 | 6 | 27 | 14 | 25 | 8 | 25 | 12 | 23 | 3 |
Sundsvall . . | 1 | 1 | 4 | 4 | 4 | 3 | 1 | 1 | 1 | 1 | — | — | 1 | i | 5 | 5 | 2 | 1 | 3 | 9 | 4 | 4 |
Söderhamn . . | — | _ | 1 | 1 | 2 | 2 | — | — | 1 | 1 | — | — | 4 | 4 | 6 | 4 | 9 | 2 | 7 | 5 | 1 | 1 |
Söderköping |
|
|
|
|
|
| 1 | 1 | 1 | — | 2 | 1 | 5 | 2 | 1 | 1 | 2 |
| 3 | 3 | 2 | 1 |
Södertälje . . | — | — | _ | — | 1 | 1 | — | — | 1 | 1 | — | — |
| — | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | i | _ | _ |
Sölfvesborg. . | — | — | — | — | 1 | 1 | 2 | 2 | 4 | 4 | 3 | 3 | 2 | 2 | 3 | 2 | 6 | 4 | 10 | 8 | 4 | 4 |
Trelleborg . . | 2 | 1 | 1 | — | 1 | — | — | — | 1 | 1 | — |
| 3 | 2 | 2 | 1 | 6 | 9 | 6 | 4 | 5 | 3 |
Uddevalla . . | 15 | 12 | 26 | 18 | 33 | 22 | 20 | 18 | 38 | 32 | 39 | 31 | 46 | 37 | 36 | 30 | 49 | 40 | 52 | 41 | 49 | 37 |
Umeå .... |
|
|
|
|
|
|
| - |
|
|
|
| 1 | 1 | 1 | — | 1 | 1 | — | — | _ | _ |
Uppsala . . . |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | _ | 1 | _ |
Vadstena . . . |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 |
Varberg . . . | — | — | 1 | — | — |
| 2 | 2 | — | — | — | — | 3 | 2 | 1 | — | 2 | 2 | 1 | 1 | 1 | ll |
Visby .... | 4 | 4 | 6 | 5 | 6 | 3 | 2 | 2 | 5 | 4 | 10 | 8 | 12 | 5 | 7 | 4 | 8 | 6 | 10 | 7, | 14 | 7 |
Västervik . . | 4 | 3 | 9 | 1 | 3 | 1 | 6 | 1 | 5 | 2 | 13 | 6 | 5 | 1 | 14 | 5 | 12 | 8 | 11 | 6 | 20 | 8 |
Västerås . . . | 1 | 1 | — | — | — |
| — | — | 1 | 1 | — | — | i | ll | — | - | 1 | 1 | — | — | 1 | 1 |
Ystad .... | — | — | — | — | — | — | 1 | — | 1 | 1 | — | — | i | i! | 2 | 2 | 2 | 2 | 1 | 1 | _ | _ |
Örnsköldsvik . |
|
|
|
|
| I |
|
| - |
|
|
|
|
|
|
| 1 | l! | 1 | — | _ | _ |
Summa | 122 99 | 149 106 192 139 193| 144 242 | 168! | 265; 194 | 320 243 | 348 2611 | 402|298 446 324 512 | 352 |
/
209
å r. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
| Summa värnpliktiga. | |
1878. | 1879. | 1880. | 1881. | 1882. | 1883. | 1884. | 1885. | 1886. | |||||||||||
P | i | i | k | t | i | g | a. |
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. | a. | b. |
325 | 237 | 401 | 299 | 442 | 319 | 421 | 296 | 537 | 395 | 600 | 432 | 766 | 544 | 864 | 613 | 1,003 | 732 | 7,104 | 5,228 |
— | — | — | — | 1 | 1 | — | — | — | — | 4 | 2 | 2 | — | 2 | — | 2 | 1 | 23 | 7 |
1 | 1 | 4 | 4 | 2 | 2 | 3 | 3 | 4 | 4 | 5 | 5 | 4 | 4 | 2 | 2 | 2 | 2 | 34 | 34 |
19 | 17 | 16 | 11 | 30 | 25 | 20 | 17 | 33 | 26 | 36 | 26 | 26 | 21 | 39 | 28 | 34 | 22 | 451 | 356 |
1 | 1 | — | — | 1 | 1 | - | — | 2 | 1 | 1 | 1 | 2 | — | 5 | 1 | 5 | 4 | 22 | 12 |
61 | 40 | 76 | 36 | 75 | 31 | 103 | 43 | 93 | 38 | 125 | 67 | 126 | 54 | 183 | 66 | 162 | 79 | 1,259 | 599 |
34 | 6 | 33 | 15 | 42 | 16 | 28 | 9 | 25 | 13 | 19 | 10 | 25 | 14 | 35 | 12 | 31 | 18 | 487 | 214 |
7 | 5 | 12 | 6 | 14 | 8 | 12 | 4 | 17 | 8 | 22 | 6 | 19 | 8 | 37 | 14 | 34 | 19 | 200 | 101 |
9 | 8 | 6 | 3 | 7 | 3 | 6 | 6 | 11 | 7 | 13 | 7 | 15 | 7 | 14 | 8 | 19 | 11 | 124 | 80 |
3 | — | 6 | 4 | 4 | 2 | 8 | 5 | 10 | 3 | 4 | 2 | 4 | — | 7 | 4 | 2 | — | 05 | 2!) |
1 | 1 |
|
|
|
|
|
| 4 | 2 | 1 | 1 | 2 | 2 | 4 | 2 | 5 | 3 | 22 | 16 |
6 | 6 | 6 | 5 | 12 | 8 | 11 | 8 | 15 | 11 | 13 | 10 | 25 | 20 | 16 | 13 | 22 | 17 | 101 | 128 |
5 | 4 | 6 | 4 | 4 | 1 | 9 | 6 | 11 | 9 | 8 | 5 | 25 | 14 | 15 | 9 | 16 | 11 | 120 | 77 |
60 | 40 | 63 | 54 | 86 | 69 | 68 | 51 | 64 | 52 | 72 | 53 | 87 | 69 | 77 | 49 | 54 | 42 | 1,034 | 797 |
2 | 1 | — | — | 2 | — | 1 | 1 | 1 | — | 1 | 1 | 3 | 2 | 6 | 2 | 4 | 2 | 23 | 11 |
3 | 2 | 1 | 1 | — | — | 1 | 1 | 1 | 1 | 2 | 1 | 2 | — | 1 | 1 | 3 | 2 | 20 | 12 |
— | - | — | — | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 1 | 5 | 5 | 2 | 2 | — | — | 14 | 14 |
— | — | 1 | 1 | 4 | 3 | 7 | 3 | 6 | 2 | 6 | 3 | 7 | 6 | 6 | 4 | 13 | 7 | Öl | 37 |
17 | 9 | 17 | 9 | 23 | 13 | 20 | 16 | 17 | 9 | 25 | 14 | 20 | 8 | 30 | 14 | 34 | 21 | 287 | 168 |
21 | 13 | 28 | 11 | 25 | 9 | 10 | 5 | 18 | 8 | 23 | 13 | 20 | 10 | 11 | 8 | 19 | 15 | 270 | 134 |
1 | — | 5 | 4 | 2 | 2 | 2 | 2 | 8 | 3 | 7 | 2 | 6 | 4 | 12 | 5 | 9 | 6 | 57 | 33 |
1 | 1 | 5 | 2 | 5 | 5 | 5 | 4 | 8 | 5 | 6 | 1 | 12 | 8 | 12 | 4 | 14 | 8 | 76 | 45 |
— | — | 4 | 3 | 1 | 1 | 5 | 2 | 2 | — | 5 | 3 | 7 | 1 | 11 | 6 | 8 | 5 | 45 | 22 |
577 | 392 | 090 | 472 | 783 | 520 | 741 | 483 | 888 | 598 | 999 | 666 | 1,210 | 801 | 1,391 | 807 | 1,495 | 1.027 | 11,905 | 8,154 |
Tal). 2.
Uppgifter
för hvardera af åren 1903—1907 å antalet vid sjömanshusen inskrifna
sjömän, som under året fyllt 20 år.
Uppgifterna äro lämnade af Kommerskollegium den 21 ang. 1908.
|
|
| Å r |
|
|
| 1903. | 1904. | 1905. | 1906. | 1907. |
Falkenberg............... | 1 | _ | 1 | 4 | 1 |
Gäfle.................. | 95 | 94 | 98 | 100 | 88 |
Göteborg................ | 478 | 468 | 469 | 411 | 526 |
Halmstad................ | 43 | 54 | 47 | 62 | 49 |
Haparanda............... | 3 | 5 | 6 | 7 | 13 |
Hudiksvall............... | 16 | 15 | 16 | 20 | 22 |
Hälsingborg............... | 185 | 197 | 218 | 237 | 244 |
Härnösand............... | 29 | 32 | 25 | 36 | 39 |
Jönköping ................ | 2 | 1 | 3 | 2 | 3 |
Kalmar................. | 127 | 128 | 108 | 131 | 122 |
Karlshamn............... | 45 | 43 | 52 |
| 45 |
Karlskrona............... | 26 | 38 | 29 | 29 | 31 |
Karlstad................ | 33 | 32 | 30 | 25 | 30 |
Kristianstad............... | 24 | 33 | 23 | 18 | 25 |
Kungälf................ | — | 1 | _ | 1 | _ j |
Landskrona............... | 46 | 37 | 47 | 49 | 44 1 |
Lidköping................ | 11 | 6 | 4 | 6 | 9 |
Linköping................ | 6 | 10 | 3 | 3 | 1 |
Luleå.................. | 8 | 13 | 13 | 14 | 14 |
Lysekil................. | 8 | 33 | 38 | 19 | 19 |
Malmö................. | 138 | 148 | 146 | 138 | 170 |
Marstrand................ | 10 | 14 | 11 | _ | 2 |
Norrköping............... | 62 | 57 | 57 | 63 | 74 |
Nyköping................ | 31 | 40 | 22 | 29 | 48 |
Oskarshamn............... | 57 | 72 | 52 | 5G | 57 |
Piteå.................. | 6 | 4 | 5 | 4 | 4 |
Ronneby................ | 2 | — | i | — | — |
Simrishamn............... | 35 | 27 | 28 | 38 | 37 |
Skellefteå................ | 9 | 9 | 8 | 11 | 4 |
Stockholm............... | 52 | 53 | 61 | 77 | 61 |
Strömstad................ | 45 | Öl | 52 | 52 | 52 |
Sundsvall................ | 76 | 54 | 60 | 54 | 54 |
Söderhamn............... | 30 | 32 | 34 | 38 | 52 |
Söderköping............... | 9 | 14 | 11 | 4 | 8 |
Södertälje................ | 2 | 1 | 2 | 1 | 6 |
Sölfvesborg............... | 28 | 31 | 25 | 40 | 27 |
Trelleborg................ | 20 | SO | 24 | 17 | 25 |
Uddevalla................ | 169 | 140 | 115 | 102 | 82 |
Umeå.................. | 3 | 7 | 13 | 10 | 6 |
Uppsala................. | 40 | 45 | 47 | 47 | 52 |
Vadstena................ | 6 | 5 | 7 | 1 | 2 ; |
Varberg................. | 18 | 18 | 17 | 21 | 14 |
Visby.................. | 79 | 72 | 64 | 67 | 65 |
Västervik................ | 41 | 42 | 33 | 38 | 36 1 |
Västerås................ | 13 | 8 | 16 | 15 | 21 |
Ystad.................. | 17 | 12 | 15 | 16 | 25 |
Örnsköldsvik .............. | 6 | 14 | 16 | 15 | 34 | |
Summa | 2,190 | 2,240 | 2,172 | 2,174 | 2,343 |
211
.Bil. 5.
Tabell
utvisande 1909 års kommitterades förslag till lönebelopp för marinens
personal på reservstat.
Åldersår vid | Kommendörer eller öfverstar *). | Kommendör-kaptener af | Kommendör-kaptener af majorer l). | Kaptener och | Underoffi-cerare af | Underoffi-cerare af 2:a graden. |
| kr. | kr. | kr. | kr. | kr. | kr. |
59....... | 4,380 | — | — | — | — | — |
58....... | 4,260 | — | — | — | — | — |
57....... | 4,140 | — | — | — | — | — |
56....... | 4,020 | — | — | — | — | — |
55....... | 3,900 | — | — | — | — | — |
54....... | 3,790 | 3,490 | 3,140 | — | — | — |
53....... | 3,670 | 3,370 | 3,070 | — | — | — |
52....... | 3,560 | 3,260 | 3,010 | — |
| — |
51....... | 3,440 | 3,140 | 2,940 | — | 1,050 | — |
50....... | 3,320 | 3,020 | 2,870 | — | 1,000 | — |
49....... | 3,140 | 2,840 | 2.690 | 2,540 | 940 | 940 |
48....... | 2,960 | 2,660 | 2,510 | 2,360 | 870 | 870 |
47....... | 2,800 | 2,500 | 2,350 | 2,200 | 810 | 810 |
46....... | 2,660 | 2,360 | 2,210 | 2,060 | 760 | 760 |
45....... | 2,520 | 2,220 | 2,070 | 1,920 | 710 | 710 |
44....... | — | 2,100 | 1,950 | 1,800 | 660 | 660 |
43....... | — | 1,980 | 1,830 | 1,680 | 620 | 620 |
42....... | — | 1,880 | 1,730 | 1,580 | 580 | 580 |
41....... | — | 1,780 | 1,630 | 1,480 | 550 | 550 |
40....... | — | 1,680 | 1,530 | 1,380 | 520 | 520 |
39....... | — | — | — | 1,300 | 490 | 490 |
38....... | — | — | — | 1,220 | 460 | 460 |
37....... | — | — | — | 1,150 | 430 | 430 |
36....... | '' - | — | — | 1,080 | 400 | 400 |
.35....... |
| — | — | 1,020 | 370 | 370 |
*) För den, som öfverflvttas till reservstat, innan han uppnått den i tabellen för hans innehafvande grad
upptagna liigsta åldersgräns, tillämpas i stället tabellen för den högsta grad, hvars åldersgräns han uppnått.
2) För löjtnant, som vid öfverflyttningcn till reservstat icke är kompetent att befordras till kapten, är
högsta lönebeloppet 1,200 kronor.
212
Samman
af
de extra ordinarie anslagen (utom för handeln)
|
| A | f Riks- |
| 1901. | 1902. | 1903. |
| Kr. | Kr. | Kr. |
Flottan. |
|
|
|
Till nyanskaffning af krigsfartygsmateriel............ | 7,823,500 | 7,845,915 | 5,094,150 |
» ändring af äldre fartyg och nybyggnad af öfningsfartyg .... | 2,520,000 | 427,590 | 325,000 |
> anskaffning af kanoner i reserv samt af tubkanoner...... | — | — | 105,000 |
> anordningar för artilleriets modernisering........... | — | — | — |
» anskaffning af orderapparater och afståndsmätare....... | — | — | — |
» anskaffning och ändring af artilleriammunition........ | 315,000 | — | — |
» anskaffning af torpeder och torpedmateriel.......... | 96,900 | 80,000 | 60,000 |
» anskaffning af gnistsignalmateriel.............. | — | — | — |
> försök med torped- och gnistsignalmateriel.......... | — | 5,000 | 8,000 |
» ändring och komplettering af skärgårdstelefonmateriel..... | — | 50,000 | — |
» koldepå.......................... | 628,145 | 290,000 | — |
» knstsignalväsendet..................... | — | — | 100,000 |
> anskaffande af beklädnad åt sjöbeväringen.......... | — | 105,500 | 86,800 |
> anskaffande af karbiner................... | — | — | 57,900 |
» transportmedel för varfven................. | — | — | 78,500 |
» ekonomibyggnader för flottan................ | — | 61,900 | — |
''» förrådsbyggnader, verkstäder, dockor, kajer.......... | 85,000 | — | 303.670 |
» täckande af brister i underhållsanslagen........... | — | — | — |
S:gr | 11,468,545 | 8,865,905 | 6,219,020 |
Kustartilleriet. |
|
|
|
Till arbeten å rikets kustfästningar, torpedbatteri, minförsvar vid |
|
|
|
Göteborg m. m........................ | 1,582,500 | 1,075,000 | 590,000 |
» anskaffning af tnbkanoner m. m................ | — | — | — |
> anskaffning af artilleriammunition.............. | — | — | — |
» anskaffning af handvapensammunition............ | — | — | — |
» fasta minförsvaret, minväsendets utveckling, min- och telefon- |
|
|
|
materiel för kustartilleriet................. | 100,000 | 122,200 | 118,825 |
3 minförsvarets ordnande och minpersonalens inkvartering vid mo- |
|
|
|
bilisering......................... | — | — | — |
> försök med afståndsmätare för knstfästningarna........ | - | — | — |
Transport | 1,682,500 | 1,197,200 | 708,825 |
drag
under riksstatens femte hnfvudtitel åren 1901—1910,
Bil. 6.
213
d a g e n a | n y i s a d e | belopp |
|
|
|
| Summa |
1904. | 1905. | 1906. | 1907. | 1908. | 1909. | 1910. | |
Kr. | Kr. | Kr. | Kr. | Kr. | Kr. | Kr. | Kr. |
5,777,602 | 6,062,550 | 4,914,900 | 4,533,000 | 5,230,000 | 4,826,000 | 4,456,000 | 56,563,617 |
228,311 | 83,000 | 31,090 | 303,300 | 200,000 | 200,000 | 350,000 | 4,668,291 |
110,150 | 110,150 | — | 203,000 | 262,200 | 202,000 | 30,000 | 1,022,500 |
— | — | — | — | — | — | 195,000 | 195,000 |
— | — | — | 101,000 | 104,000 | 200,000 | 150,000 | 558,000 |
— | — | 137,962 | 137,962 | 137,961 |
| 50,000 | 778,885 |
100,000 | 100,000 | 100,000 | — | 300,000 | — | 30,000 | 866,900 |
— | — | — | 67,1X10 | — | 66,000 | 65,000 j | 198,000 |
8,000 | 10,000 | 10,000 | 20,675 | 10,000 | 15,000 | 15,000 | 101,675 |
— | — | — | — | 78,000 | 78,000 | — 1 | 206,000 |
— | — | — | _ |
| — | — | 918,145 [ |
100,000 | 100.000 | — | 15,420 | — | — | 51,000 | 366,420 |
— |
| — | — | 234,500 | 234,500 | 234,500 | 895,800 |
57,900 |
| — | — | — | — | — | 115,800 |
— | — | 49,500 | 58,000 | 171,000 | 85,500 | — | 442,500 |
235,296 | 37,300 | 150,000 | 208,000 | — | 20,000 | 95,000 | 807,496 |
465,480 | 187,000 | 276,600 | 81,290 | 132,800 | 263,500 | 275,180 | 2,070,520 |
— | — | — | 223.645 |
|
| — | 223,645 |
7,082,739 | 6,690.000 | 5,670,052 | 5,955,292 | 6,860,461 | 6,190,500 | 5,996,680 | 70,999,194 |
650,000 | 999,400 | 1,687,550 | 813,500 | 386,450 |
|
| 7,784,400 |
— | — | 24,000 | — | .62,500 | 25,000 |
| 111,500 |
— | — | 193,955 | 275,105 | 275,105 | — | — | 744,165 |
— | — | — | — | 85,500 | 85,500 | — | 171,000 |
159,500 | 20,410 | 92,650 | 127,150 | 112,090 | 79,760 | 93,140 | 1,025,725 |
137,824 | 137,824 | 260,919 | 260,919 | — | — |
| 797,486 |
— | — | — | — | — | 75,000 | _ | 75,000 |
947,324 | 1,157,634 | 2,259,074 | 1,476,674 | 921,645 | 265,260 | 93,140 | 10,709,276 |
''21—102014. i).
214
Af Riks -
| 1901. Kr. | 1902. Kr. | 1903. Kr. |
Transport Till anskaffande af beklädnad och sängservis m. in. ät knstartilleribe- | 1,682,500 | 1.197,200 | 708,825 |
vänligen......................... | — | — | — |
y kustartilleriets beväpning.................. | — | — | — |
> transportmedel för kustartilleriet............... | — | — | — |
> ekonomibyggnader för kustartilleriet............. | — | — | — |
» nybyggnader för kustartilleriets förläggning.......... |
| 683,078 | 588,078 |
S:gr Flottan och kustartilleriet. | 1,682,500 | 1,880,278 | 1.296,903 |
Till skjutförsök och inskjutning med kanoner........... | 15,000 | 15,000 | 25,000 |
» anskaffning af handminmateriel m. m............. | 50,000 | 50,000 | 40,000 |
> diverse .......................... | 8,060 | 1,860 | 13,660 |
» ersättande af vissa kostnader för beredskapsåtgärder..... » anskaffande af proviant för ett mobiliseringsförråd i Karlskrona | — | ~ | — |
och skjutbana i Karlskrona................ | — | — | — |
» dyrtidstillägg, lönetillägg m. m................ | — | 170,000 | 170,000 |
S:gr | 73,060 | 236,860 | 248,660 |
Summa | 13,824,105 | 10.983,043 | 7,704,583 |
2 IT)
dagen a | n y i s a d e | belopp. |
|
|
| Summa | |
1904. | 1905. | 1906. | 1907. | 1908. | 1909. | 1910. | |
Kr. | Kr. | Kr. | K, j | Kr. | Kr. | Kr. | Kr. |
947.324 | 1.157.634 | 2,259,074 | 1.476,674 i | 921.645 | 265,260 | 93.140 | 10,709,276 |
— | 215,430 | 215,430 | 89,280 | 215,430 | 215,430 | 215,430 | 1,166,430 |
— | _ | 100,000 | 100,000 | 94,300 | — | - | 294,300 |
— | — | — | 56,630 | 27,400 | 14,000 | 80,000 | 178,030 |
— |
| 6,000 | 10.600 | — | 30,000 | 155,400 | 202, OCH) |
398,386 | 318,386 | 161,438 | 161,438 | — | — | — | 2,310,804 |
1,345,710 | 1,691,450 | 2,741.942 | 1,894,622 | 1,258,775 | 524,690 | 543,970 | 14,860,840 |
30,000 | 30,000 | 30,000 | 97,000 | 30,000 | 30,000 | 30,000 | 332,000 |
— | 20,000 | 110,000 | 45,000 | | 302.500 | 200,000 | 200,000 | 1,017,500 |
10,019 | 27.360 | 11,800 | 15,932 | 35,200 | 49,500 | 16,045 | 189,436 |
| — | — | - | — | — | 515,786 | 515,786 |
— | __ | — | — | 89,500 | — | 55,000 | 144,500 |
120,000 | 36,000 | 28,000 | 16,000 | 17,500 | 22,200 | 10,000 | 589,700 |
160,019 | 113,360 | 179,800 | 173,932 j | 474,704 | 301,700 | 826,831 | 2,788,922 |
8,588,468 | 8,494,810 | 8.591,794 | 8,023,846 | 8.593.936 | 7,016.890 | 7,367,481 1 | 88,648,956 |
SÄRSKILDA YTTRANDEN.
1—102014. 3. 2.
Särskild! yttrande af herr Andersson.
Enligt den inom kommittén verkställda finansiella utredningen beräknas
under 8-årsperioden 1912—1919 statsutgifterna komma att 1 ärligt
medeltal uppgå till omkring 206,640,000 kronor, hvaraf för försvarsändamål
skulle användas 93,300,000 kronor eller 45''i5 Z af samtliga utgifter
samt för andra än försvarsändamål 113,340,000 kronor eller 54‘ss % af
samtliga utgifter. Vid jämförelse härmed hafva under 10-årsperioden
1900—1909 användts för försvarsändamål 51’5 Z och för andra än försvarsändamål
48*5 % af samtliga utgifter.
Af finansutredningen framgår vidare, att under 8-årsperioden 1912—
1919 den årliga medelökningen skulle utgöra:
för samtliga statsutgifter...........2*5 %
» försvarsutgifter..............2 Z
» andra än försvarsutgifter.........3 /,
medan under perioden 1882—1909 den årliga medelökningen utgjort:
för samtliga statsutgifter..........3*29 f
» försvarsutgifter . . »...........3''si %
» andra än försvarsutgifter.........2*9 /;
och äro dessa beräkningar gjorda på grundval såväl af den beräknade
bevillningstaxerade inkomsten som af nationalinkomstens ökning under
ofvannämnda perioder.
Tvifvel torde icke böra råda därom, att beräkningen af statsinkomsterna
under perioden 1912—1919 är gjord med den största försiktighet,
då nämligen den årliga medelökningen af den bevillningstaxerade inkomsten
upptagits till endast 3*66 Z, medan motsvarande ökning under perioden
1882—1909 uppgått till 4*ei %.
Oaktadt denna låga procentberäkning af den bevillningstaxerade inkomstens
ökning under berörda 8-årsperiod, är det likväl icke uteslutet,
att under nämnda period sådana förhållanden kunna inträda, att den be
-
4
vi llnings taxerade inkomsten, hvilken utgör den hufvudsakliga mätaren på
landets ekonomiska bärkraft, icke kommer att i årligt medeltal ökas med
de beräknade 3''66 %.
Härtill kommer, att nya och kanske mycket berättigade kraf, hvilka
ej böra undanskjutas, kunna komma att framställas af försvarets målsmän,
hvilka kraf nödvändiggöra ytterligare anslag, exempelvis för anordnandet
af militära flygförsök, hvaråt inom åtskilliga andra länder ägnas mycket
intresse och arbete.
Huru nödvändigt det än må vara att vidmakthålla och efter måttet
af våra krafter stärka vårt försvar, på det vi må kunna bibehålla vår
ställning såsom en själfständig stat, är det likväl ej mindre nödvändigt
att söka, så vidt ske kan, begränsa kostnaderna för försvaret, framför allt
sådana kostnader, som för framtiden årligen återkomma. Af denna anledning
har det icke varit mig möjligt att biträda vissa af kommittén
framställda förslag och gjorda uttalanden, som orsaka ökning af försvarsutgifterna.
Hvad beträffar de af kommittén gjorda uttalandena i fråga om
landtförsvaret har jag, i fråga om uppförandet af nya lönerum å generalitetets
stat, visserligen biträdt förslaget om tillsättandet af en generalinspektör
för armén, afsedd att i krig vara högste befälhafvare för armén,
därest Konungen ej själf går i fält, eljest arméchef, men däremot icke
kunnat biträda förslaget om återuppförande på generalitetets stat af de
genom beslut af 1892 års urtima riksdag indragna fasta aflöningsförmånerna
för en särskild inspektör för kavalleriet.
Beträffande värnpliktstjänstgöringen kan jag icke biträda kommitténs
uttalande, att frågan om utsträckning af tjänstgöringstiden till 365 dagar
för de värnpliktiga, som tilldelas fotfolket i allmän tjänst, bör återupptagas
till afgörande, då tiden för kasernetablissementens fullbordande kan
med mera säkerhet än nu bestämmas. För hufvudmassan af dessa värnpliktiga
anser jag nämligen, att en tjänstgöringstid af 240 dagar är för
våra förhållanden tillräcklig. Däremot anser jag, att för ett mindre antal
af de värnpliktiga, som tilldelas fotfolket i allmän tjänst, och hvilka anses
lämpliga för undergående af utbildning till reservunderbefäl, tjänstgöringstiden
bör utsträckas till 365 dagar. Om uttagningen af dessa värnpliktiga
begränsas till omkring 30 per infanteriregemente och tjänstgöringstiden
för dem fördelas med hänsyn till minsta möjliga rubbning af deras studier
och borgerliga sysselsättningar i öfrigt, torde utsikt förefinnas, att
flertalet skall frivilligt anmäla sig till undergående af den utsträckta tjänstgöringen.
Då utsträckningen af tjänstgöringstiden sålunda begränsas till
en mindre del af de värnpliktiga, är densamma oberoende af tiden för
kasernetablissementens fullbordande och kan alltså redan inom den närmaste
tiden träda i kraft. I mån som härigenom tillgång vinnes å reservunderbefäl,
användbart icke allenast vid mobilisering, utan jämväl såsom
biträdande instruktörer vid rekrytutbildningen, bör en successiv indragning
ske af de 72 meniga volontärer, hvilka genom beslut af 1901 års riksdag
tingo —- i samband med afkortningen af tjänstgöringstiden för de värnpliktiga
från föreslagna 365 till 240 dagar — tills vidare anställas vid
hvarje infanteriregemente för att ersätta afgången i infanteriets nummerstyrka.
Indragningen af ifrågavarande volontärnummer har beräknats medföra
en årlig besparing å anslaget till ^aflöning och rekrytering m. m.» af
1,226,400 kronor.
Kommittén har förordat en utsträckning till 365 dagar af tjänstgöringstiden
för de värnpliktiga, soin tilldelas trängen i egentlig sjukvårdstjänst
och förvaltningstjänst, hvilken tid skulle antingen fördelas med en
första tjänstgöring om 260 dagar, som tager sin början under första året,
samt eu repetitionsöfning om 35 dagar under hvart och ett af andra, tredje
och fjärde åren, eller ock fullgöras i en följd med början under första året.
I fråga om dessa alternativ förordar jag, att det sistnämnda må tillämpas,
hvilket beträffande trängen i egentlig sjukvårdstjänst torde med så mycket
större skäl kunna ske, som de värnpliktiga, hvilka f. n. uttagas till denna
tjänstegren, fullgöra dem nu åliggande tjänstgöring i en följd.
Då de skäl, som åberopats för förslaget att utbyta de 10 löjtnantsbeställningarna
af första klassen vid generalstaben mot ett motsvarande
antal kaptensbeställningar af andra klassen, icke synts mig tillräckligt
vägande, kan jag icke biträda detta förslag.
Beträffande de af kommittén gjorda uttalandena angående sjöförsvaret
hyser jag eu afvikande mening i fråga om den af kommittén förordade
anskaffningen under 8-årsperioden 1912—1919 af 3 pansarbåtar af väsentligt
kraftigare typ än Oscar II, för hvilken anskaffning kostnaden enligt
kommitténs beräkningar skulle uppgå till omkring 34''s miljoner kronor eller i
medeltal per år omkring 4''36 miljoner kronor. I den åt cheferna för generalstaben
och flottans stab år 1906 upprättade »öfversikten» föreslås, att 2
nya pansarbåtar af kraftigare typ anskaffas under 6-års perioden 1908—
1913; ehuru eu del af denna period redan är förfluten, utan att någon
nybyggnad af pansarbåtar tagit sin början, håller jag dock före, att det
årliga anslaget för nybyggnad af pansarbåtar icke nu bör bestämmas till
högre belopp, än som kan beräknas äfven för framtiden vara påräkneligt
för samma ändamål. Ett sådant ti 11 vägagående skulle påtagligen vara till
G
stor fördel för såväl industrien som för vid densamma anställd arbetspersonal.
Och det är antagligt, att byggnadskostnaderna skulle kunna icke
oväsentligt nedbringas, därest verkstäderna vore tillförsäkrade att under
eu följd af år få fortsätta med samma tillverkning enligt eu till sina
grundlinjer bestämd plan. Jag anser därför rättast att vidhålla den af
cheferna för generalstaben och flottans stab angifna byggnadsplan^!, hvarigenom
under hvarje år af perioden borde beviljas 73 af kostnaden fölen
pansarbåt. Då jag dessutom, på grund af sakkunnigas uttalanden, erhållit
den bestämda uppfattningen, att ingen afsevärd olägenhet skulle
förorsakas, om, i stället för de i kostnadsberäkningarna medtagna 2 amin
unitionsutredningarna för hvarje pansarbåt, endast IV2 dylik utredning
anskaffades, och då härigenom en icke ringa besparing kunde äga rum,
håller jag före, att den af kommittén för nybyggnad af pansarfartyg
under åren 1912—1919 beräknade anslagssumman af omkring 34''s miljoner
kronor skulle kunna nedbringas till i rundt tal 30 miljoner kronor,
hvarigenom den årliga medelkostnaden för pansarbåtsbyggnader kunde
sättas till omkring 3''75 miljoner kronor.
Då sålunda vid periodens slut personal för den sista af de 3 pansarbåtar,
som kommittén förordat till utförande, icke skulle behöfva under
perioden uppsättas, torde någon minskning i det af kommittén beräknade
personalbehofvet för flottan kunna äga rum, hvarigenom de ordinarie
kostnaderna för flottans bemanning icke skulle uppnå de af kommittén
beräknade belopp. Hvad särskild! beträffar den af kommittén förordade
ökningen af sjömanskåren och omflyttningen från lägre till högre lönegrader
inom densamma, anser jag, att man bör framgå med större varsamhet
än kommittén uti sina beräkningar angifvit, dels af kostnadsskäl
och dels därför, att vakanserna, särskildt i 2:a lönegraden, alltjämt
äro stora.
1 fråga om de af kommittén förordade åtgärderna för stärkandet af
dels den östra sjöfronten vid Vaxholms och Oscar-Fredriksborgs fästning,
dels Hörningsholms kustposition, hyser jag den uppfattningen, att dessa
åtgärder af ekonomiska skål icke för närvarande böra komma till utförande.
Kostnaderna för genomförandet af nyssnämnda åtgärder äro beräknade till
omkring 4’e miljoner kronor, med hvilket belopp sålunda enligt min mening
den af kommittén för arbeten å rikets kustfästningar under åren 1912—
1919 till omkring 8''4 miljoner beräknade anslagssumman bör minskas.
Gifvetvis medför eu dylik inskränkning af nyanläggningarna en minskning
af de för kustartilleriet beräknade ordinarie kostnaderna.
Särskild! yttrande af herr Bildt.
Mot det, som kommittén, i motsats till förslaget 18/io 06, i sitt betänkande
anför, får jag afgifva min reservation.
De principer, som i statsrådsprotokollet 5/i 06 uttalades och hvilka
skulle läggas till grund för arbetet på försvarets vidare utveckling, torde
kunna sammanfattas sålunda:
1) Samverkan mellan armén och marinen på grund af en samfälld
försvarsplan.
2) Ordnande af försvarets utveckling på det sätt, att under hvarje
utvecklingsskede en verklig krigsberedskap linnes.
3) Sättande i främsta rummet af det ur försvarssynpunkt viktigaste.
4) Granskning ur finansiell synpunkt af möjligheterna till planens
realiserande.
Med ledning af dessa grunder afgåfvo ock cheferna för generalstaben
och flottans stab sitt förslag af 18/io 06. Redan tidigare hade emellertid
särskilda sakkunniga tillsatts för tvenne af marinens önskemål, som
stodo utanför försvarsplanen, nämligen ökandet af kustbefästningarna och
stationsfrågan, medan det fasta försvaret till lands icke samtidigt upptogs
till behandling. Sedermera remitterades stabschefernas förslag till en generalskommission,
medan någon motsvarande granskning å marinens sida
icke ägt rum. Generalskommissionen kunde svårligen ställt sitt förslag i
samklang med försvarsplanen. Samma förhållande gällde förslagen till
ny flottstation i Stockholm ocli till nya kustbefästningar; öfver de senare,
som i än högre grad än det förra beröra rikets försvar i allmänhet och
landtförsvaret, ha icke landtförsvarets myndigheter afgifvit yttrande, och
ej heller har kommittén från dem begärt utlåtande.
Kommittén skulle nu afgifva utlåtande öfver stabschefernas förslag
(försvarsplanen), hvarvid hufvudvikten skulle ligga på den parlamentariskt-Jinansiella1
granskningen. Äfven ined tanke på att underlätta en så
-
1 Kursiveringarna af reservanten.
8
dan hade stabscheferna begränsat sitt förslag till en bestämd period, som
afsågs af slutad med 1913, eller med den tidpunkt, då öfvergångstiden för
1901 års härordning utgick. Försvarsplanen kunde enligt deras åsikt ej
utsträckas öfver längre tid. De önskemål, som ej kunde medtagas i förslaget,
antyddes skola upptagas efter periodens slut. Generalskommissionen
ansåg emellertid försvarsfrågan i hela dess vidd böra skärskådas, men
stannade till tiden vid samma slutpunkt.
Kommittén har nu inrymt sina förslag inom en åttaårsperiod, 1912
19, af ekonomiska skäl. Utan att uttala mig om kommitténs ekonomiska
utredning tillåter jag mig dock anse det kunna ifrågasättas, huruvida
icke äfven en ekonomisk utredning,blifver mer tillförlitlig, ju kortare
tid den omfattar. De ekonomiska skälen synas mig dock icke böra
vara de bestämmande vid afgörande! af tidrymden för en utveckling af
försvarsväsendet; i denna fråga synas mig — i enlighet med 1906^ års
grundsatser de militära skälen böra vara afgörande, så att »under
hvarje utveckligsskede en verklig krigsberedskap finnes». Inom denna period
åter blifva de ekonomiska hänsynen de bestämmande för, huru mycket
af de militära önskemålen som kan tagas med, så att »alltid det ur
försvarssynpunkt viktigaste sättes i främsta rummet».
I utlandet har man i allmänhet utgått från samma principer som i
1906 års protokoll och ordnat försvarets utveckling i vissa perioder, »septennat,
qvinqvennat» etc., och detta förfaringssätt synes ock alltmera vinna
anseende såsom det, hvilket bäst garanterar såväl militär som ekonomisk
planmessighet. Hos oss har förhållandenas utveckling gått i samma
riktning, öfvergångstiden till 1892 års härordning, 7 år (1893—99), visade
sig vara rätt vald, ty organisationen fullföljdes inom bestämd tid,
och omedelbart därefter började planläggningen af ett nytt skede. Indelningsverkets
upphörande betingade dock för 1901 års härordning eu öfvergångstid
af 12 år, hvilket visat sig vara eu alltför lång tid, enär den ej
kan planenligt genomföras, och man redan 1906 måst tänka på eu revision.
Då nu kommittén undanskjuta frågan om en ökad utbildningstid för
hufvudvapnet, synes mig perioden hellre bort begränsas till inrymmandet
al det allra viktigaste, nämligen för armén mobiliserandet af en 4. bataljon
samt möjlighet för generalstab ocli ingenjörtrupper att fylla sina
åligganden, och för marinen återupptagandet af pansarbåtars byggande.
Härför fordras 4 år och icke mera, och för denna tid kan också eu ekonomisk
plan verkligen öfverskådas.
Ser man nu på, huru enligt kommittén vårt försvars väsende år 1920
skulle vara beskaffad!, så finner man, att då ännu icke de 4. bataljonerna
!)
skulle kunna mobiliseras, och att sålunda armén i stort sedt skulle stå på
samma punkt (i fråga om trängen på en sämre), medan flottan skulle
äga tre (mot i stabschefernas förslag två) pansarbåtar af det nya slaget.
Men det torde väl knappast vara troligt, att vårt försvar i sin helhet härpå
skulle ha vunnit någonting afsevärdt, oaktadt rätt stora kostnader. Eu
jämförelse mellan hvad vi äga enligt 1901 års härordning och hvad vi
skulle få enligt kommitténs förslag utvisar bäst, hvar den hufvudsaJcliga
olägenheten i detta sistnämnda ligger.
Kommittén har knappast gjort den »parlamentariskt-finansiella» granskningen
till hufvudsak, utan väsentligt ingripit äfven på andra områden.
Det synes mm mindre lyckligt, att kommittén i det rent militära, utan
stöd af fackliga utredningar, ingripit i detaljer; därigenom kan lätt uppstå
förvirring.
I sina militära uttalanden har kommittén ej alltid begagnat stödet
af försvarsplanen, hvilket skulle kunna anses innebära ett afsteg från 1906
års grundsatser. Jag kan emellertid ej i det följande bemöta alla dessa
uttalanden, då reservationstiden varit så kort. Rörande de viktigaste, eller
snarare de närmast liggande, får jag dock vidare anföra under grupperna:
landtförsvaret, sjöförsvaret och värnpliktslagen.
Landtförsvaret.
Kommittén har gjort en indelning i linjeorganisation och reservorganisation,
hvilken i hufvudsak går ut på att nedsätta infanteriregementenas
fjärde bataljoners värde från linjebataljoner till reservbataljoner. Medan
chefen för generalstaben och äfven generalskommissionen afsett att dessa
bataljoner om möjligt skulle formeras redan under regementsöfningarna,
afser kommittén deras uppsättande först vid mobilisering. Dessutom vill
kommittén på minst 10 år undanskjuta en del af den för ändamålet nödvändiga
kaderökningen, ja med värnpliktens framtida ökning skulle en nedsättning
af manskapskadern möjligen följa. Kommittén synes (sid. 123)
antyda, att chefen för generalstaben möjligen skulle ansett de 2 felande
kaptenerna ha något samband med öfningstidens utsträckning till 365 dagar,
hvilket jag måste bestrida. Kunna de 2 kaptenerna ej beredas full
sysselsättning mellan öfningarna, så kunna de i staten upptagas med dagaflönirig
under blott 6 månader. 1 1901 års förslag voro de ej heller
upptagna med dagaflöning under hela året. För att vinna eu besparing af
endast 225,000 kr. bär kommittén lagt hinder i vägen för att mobilisera
de fjärde bataljonerna och sålunda äfven gjort det omöjligt att för för
2
—Dnati. 3.2.
10
svaret draga full nytta af det utbildade manskap, som den allmänna värnplikten
tillför armén.
För att, såsom det kan synas, sätta något annat i stället anser kommittén
(sid. 121) det böra skiljas mellan reservtrupper af första och af andra
ordningen och söker skillnaden i Konungens olika inkallelserätt beträffande
första och andra uppbådet. Skillnaden torde hellre böra sökas i deras olika
användning i krig och däraf betingade sammansättning och fältutrustning.
Medan enligt försvarsplanen och chefens för generalstaben förslag de 4.
bataljonerna skola ingå i linjetrupperna, i de operativa enheter, som bilda
fälthären, och de framdeles påtänkta 5. bataljonerna användas till förstärkande
af det lokala försvaret där så kräfves, utgår kommittén synbarligen
icke från denna uppfattning. Kommittén säger sig själf (sid. 120) »uppdraga
grundlinjerna för en reservorganisation» och synes grunda denna på årsklassernas
olika spänstighet. Ser man nu på kommitténs tablå (sid. 129), så
finner man, att linjen omfattar 3.—8., depån 2. och 11., fjärde bataljonen
9. och 10., medan af 12.—14. årsklasserna en femte bataljon skulle kunna
bildas; härvid säges dock (sid. 130) att »fördelningen på årsklasser torde
i praktiken komma att undergå vissa modifikationer». Enligt min mening
däremot måste hvarje rationell försvarsplan för vårt land förutsätta icke
blott de fjärde bataljonernas mobilisering samtidigt med de tre första, utan
äfven deras ingående i fälthärens operativa enheter. Infanteriet i fälthären
är för svagt, och att afhjälpa detta är det viktigaste af allt, liksom äfven
det som kostar minst af allt.
Medan kommittén sålunda försvagar de trupper, som tillhöra fälthären,
anser den att femte bataljonerna (af andra uppbådet) skulle samtidigt
börja uppsättas, dock utan att lägga samma grund för dessa, som generalskommissionen
tänkte sig, nämligen en repetitionsöfning. För detta ändamål
skulle anslås V2 million ordinarie och 9 millioner extra ordinarie kostnader,
af hvilka dock en del afses att utgå först efter periodens slut. Jag
kan icke anse detta stämma med grundsatsen, att »det ur försvarssynpunkt
viktigaste städse skall sättas i främsta rummet». För ändamålet skulle
snarligen organiseras en reservstat i hufvudsaklig öfverensstämmelse med
1909 års kommitterades förslag, hvilket jag i annan ordning måst i denna
del på det bestämdaste afstyrka.
De olika uppbådens användning har kommittén (sid. 120) skisserat.
Fjärde bataljonerna skulle »om ej omedelbart efter verkställd mobilisering,
så efter en viss tid blifva användbara vid sidan af linjens i det rörliga
fältkriget», medan de femte skulle användas »till mindre kräfvande uppgifter,
såsom försvaret af vissa utanför de egentliga operationsområdena belägna
trakter». Hvad detta egentligen kommer att medföra, torde ej vara
11
lätt att bestämdt säga, men då kommittén gått så långt utanför den »parlamentariskt-fmansiella
granskningen», synes det mig ock ha varit lämpligt
att samtidigt antyda den försvarsplan, som i samband härmed borde
följas.
Tv äfven dessa 0verkliga reservtrupper torde böra organiseras efter eu
försvarsplans kraf. Asikter ha framkommit, att vi borde uppsätta ända
till 6 reservarméfördelningar, ja t. o. in. att Sverige skulle uppsätta ända
till en half million stridsmän. Huru lycklig möjligheten häraf än vore,
så får man dock för närvarande ej glömma, att härtill fordras icke blott
reservbefäl i tusental och fältutrustning för en kostnad af 10-tals millioner,
utan äfven en motsvarande ökning af ledningens alla organ: generalstab,
intendentur, fältläkarekår samt tekniska staber och trupper, äfvensom särskildt
— minst en repetitionsöfning för äldre årsklasser. I annat fall komma
de uppbådade massorna att röna samma öde som 1808 års landtvärn.
Man måste emellertid vara kommittén synnerligen tacksam därför,
att den för närmast öfverskådlig framtid uppdragit en rimlig gräns; men
det oaktadt måste jag anse, att den 4. bataljonen bör organiseras före den
5. och ej båda samtidigt.
Samma ingående i rent militära detaljer synes mig äfven beträffande
kavalleriet ha fört till ett mindre lyckligt resultat. Kommittén föreslår, att
af det nuvarande kavalleriet tills vidare (d. v. s. minst intill 1923) endast
2 skvadroner förläggas till Norrbotten, och beräknas härtill en extra kostnad
af 1,120,000 kr. Tanken på att dela en kavalleribataljon, hvilken i
mobiliseringsarbetet är sammanhängande, afvisades bestämdt af 1904 års
sakkunniga, och kommittén har för sitt förslag ej stöd af någon ansvarig
fackmyndighet. Den lägliga tidpunkten för att utan större kostnad flytta
kavalleri till Norrland är nu eu gång förbi, och den föreslagna millionen
behöfves nog för viktigare ändamål. Kavalleriets förläggningsfråga synes
mig tillsvidare ej kunna ordnas annorlunda än så, att de skånska regementena
förblifva i Skåne och deras hästantal tills vidare inskränkes till
det de för närvarande äga (1,000), och för hvilket utrymme utan vidare
kan beredas.
Rörande artilleriet (och ingenjörtrupperna) kan jag ej biträda kommitténs
förslag, att en del af rekrytkontingenten skulle inkallas under andra
aret för att sedan tillbringa tiden efter repetitionsöfningarna med stamhästarnas
och materielens vård, hvartill icke vapenföra kunna användas, om
så erfordras. Dessa truppslag ha ett mindre antal stamhästar (ingenjörtrupperna
endast ett fåtal) än kavalleriet, där en sådan åtgärd ej föreslagits.
Inkallandet af eu mindre del af rekryterna ett par månader senare synes
mig i själfva verket innebära, att rekrytutbildningstiden nu skulle vara två
12
månader längre än behöflig! är, hvilket dock ej torde vara fallet. Slutligen
torde det vara olämpligt, att den värnpliktige, som uttagits till vapenslag
med 12 månaders utbildning, därtill skulle sväfva i ovisshet om inkallelsetiden
eller få denna förlagd så, att den ej passar med vanlig årstjänst.
Rörande den föreslagna organisationen af ingenjörtrupperna har jag
intet annat att erinra, än att den nog måste anses som provisorisk. Att
den med nutidens tekniska utveckling skulle vara tillräcklig under 10 år
framåt, anser jag högst osannolikt.
Kommittén har ansett utbildningstiden vid trängen (sjukbärartjänst
och egentlig trängtjänst) kunna nedsättas. Den 1901 föreslagna öfningstiden
af 12 månader nedsattes då till 8. Att yrkanden på ytterligare nedsättning
kunna framkomma i en kommitté är förklarligt. Men svårligen
synes man mig under ämbetsmannaansvar kunna förorda en nedsättning
med ytterligare två månader för det truppslag, af hvars tjänstbarhet de
andras förplägnad och sjukvård är i hög grad beroende, innan ännu en
enda trängsoldat erhållit den 1901 lagstadgade öfningstiden och sålunda
innan någon praktisk erfarenhet finnes. Beträffande motsvarande manskapskategorier
vid infanteriet synes kommittén möjligen ha förbisett, att dessa
numera såvidt möjligt skola uttagas bland icke vapenföra, liksom att truppträngens
körande af trängmanskap är en fråga, som redan befinner sig
under pröfning.
I afseende på generalitetet kan kommittén synas hafva gått utom sitt
uppdrag. Kommittén har gifvit sitt förslag eu helt annan motivering
än generalskommissionen och åt de nämnda befattningarna en helt annan
innebörd. Denna motsats synes mig dock bäst visa, att förslaget är
mindre lämpligt.
Marinen.
Kommittén gör (sid. 10) ett uttalande, hvilket i väsentlig mån omlägger
de uppgifter, som hittills ställts på flottan. Kommittén säger: »Flottans
förnämsta uppgift är sålunda att med stöd af det strategiska sambandet
med armén förhindra en invasion öfver hafvet». Enligt chefen för marinstaben
däremot (sid. 7) är »att förhindra hvarje större landstigningsföretag»
en af de hufvudpunkter, i hvilka Å.«siflottans uppgifter kunna sammanfattas.
Den uppgift kommittén här vill tilldela flottan, är så svår, att om
dess fyllande verkligen skulle påfordras, vår flotta måste utväxa till eu
verklig slagflotta.
13
Det nyssnämnda »stödet af det strategiska sambandet med armén»
synes kommittén (sid. 11) gifva ett sådant uttryck, att kustjlottan skänker
»armén ökad handlingsfrihet och möjliggör dess koncentrering å andra
platser än de, som omedelbart skyddas af flottan». Men längre ned (4:e
stycket) säges: »Då flottan . . . måste äga rörelsefrihet kan den icke
bindas vid ortförsvaret, hvilket sålunda krafvel- särskilda lokalstyrkor.»
Kommittén kunde möjligen antagas mena, att armén skulle kunna koncentreras
endast till sådana platser, som skyddas af flottan — vare sig
kustflotta eller lokalstyrka. Så torde saken emellertid ej böra uppfattas,
ty armén lär ej koncentreras till kusten, förr än en större landstigning
hotar eller redan skett. Något behof af flottans »skydd» för arméns koncentrering
förefinnes emellertid ej. Återstår då att uppfatta kommitténs
mening så, att kusten till försvar skulle liksom uppdelas mellan armén
och flottan. Eu sådan uppdelning kan ju i viss mån sägas ske genom
lokalstyrkorna, som hänvisas till ett bestämdt område, men icke med
hjälp af kustflottan, som »måste äga rörelsefrihet». I detta förhållande
torde grunden vara att söka till kommitténs afmätning af försvarsmedlen,
så att för afvisandet af en landstigning väl liten vikt lagts vid armén och
väl stor vid kustflottan, medan åt lokalstyrkorna tillmätts väl liten betydelse
och äfven sådan materiel, som ej är den lämpligaste (sid. 12, l:a raden).
Jag har ofvan tillåtit mig framhålla behandlingen af frågan om kustbefästningarna.
Utan stöd af försvarsplanen och utan samband med landbefästningarna
synes man mig kunna komma till en lösning, som vore
mindre lycklig, än om det fasta försvaret i dess helhet upptoges till samtidig
pröfning, såsom 1897 ägde rum; särskildt är detta åt betydelse med
afseende på de nödiga besättningstrupperna. Redan af detta principiella
skäl, men äfven af andra rent speciella, måste jag reservera mig mot hvad
kommittén i sitt betänkande angående det fasta kustförsvaret föreslagit.
Mig synes nämligen att, då kustbefästningarna äro belägna på äfven i landstrategiskt
afseende mycket viktiga punkter, då de innesluta störa besättningar
af landtrupper, och då de i såväl strategiskt som taktiskt afseende stå
i kanske lika stort samband med armén som med marinen — dit de visserligen
höra i administrativt hänseende — en samverkan mellan armén och
marinen just på detta område är synnerligen viktig.
Värnpliktslagen.
Då förslagen i allmänhet, såsom hän skjutna till eu aflägsen framtid,
för närvarande kanske sakna omedelbar praktisk betydelse, skall jag in
-
14
skränka mig till att nämna dem, som redan nu torde kunna ifrågakomma
att förverkligas.
Med den omfattning, som armén skulle kunna erhålla äfven efter
kommitténs förslag, synes det mig obehöfligt och i vissa afseenden till och
med mindre lämpligt att öka antalet årsklasser i de olika uppbåden utöfver
det som cheferna för generalstaben och marinstaben den 18. oktober 1906
föreslagit.
I sitt uttalande rörande § 34 värnpliktslagen synes mig kommittén
hafva underskattat betydelsen af sambandet mellan värnplikt och frivillig
anställning, hvilket samband af riksdagen däremot framhållits såsom viktigt.
Att den frivilligt anställde skulle anses böra tjäna 3 hela år för att hafva
fullgjort hela sin värnpliktstjänstgöring, som t. ex. vid trängen skulle utgöra
endast en sjättedel af denna tid, synes mig väl mycket. Vidare har
måhända ej nog beaktats, att ju flera som erhållit en minst tvåårig öfning
(korpralsutbildning), desto större är tillgången vid mobilisering på underbefäl,
en synnerligen viktig sak just under perioden innan de värnpliktige
öfvats tillräcklig tid för att bland dem fullt utbildadt reservunderbefäl skall
kunna uttagas. För närvarande är kapitulation på två år tillåten och tilllämpas
äfven vid vissa regementen, åtminstone delvis. Betydelsen af en
tryggad _ första rekrytering med goda element är så stor, .ätt frågan om
längre tjänstgöringstid för en del korpraler därvid torde böra träda i andra
rummet. Det är i öfrigt just denna rekapitulation och ej det första inträdet
i tjänst, som skulle särskild! tryggas genom beredande af civilanställning
för de längre tid tjänande. Ej heller har, synes det mig, nog
tagits i betraktande, att, därest ej en fullt säker grund, nämligen fullqörandet
af värnpliktstjänstgöringen tidigare och under 2 år i följd, lägges för volontärre
kry teringen, man får beräkna, att de nu af Kungl. Maj:t, utom rekryteringsanslaget,
år från år särskild! anvisade rekryteringsmedlen ej skola
kunna indragas, utan snarare att de måste alltmer ökas.
Särskild! yttrande af friherre Lagerbring.
Kommittén säger i Del I af sitt betänkande å sid. 13, att enligt det
kommittén lämnade uppdraget »kommittén haft att undersöka, huruvida
rikets ekonomiska bärkraft medgifver vidtagandet af de åtgärder för försvarets
stärkande» för hvilka kommittén i det föregående i korthet redogjort.
En sådan undersökning är också, enligt min mening, af mycket
stor betydelse och torde kunna betecknas såsom hufvuduppgiften i det
arbete, som förelegat kommittén. Att äfven regeringen varit af samma
mening, framgår med all tydlighet af herr statsministerns yttrande till
statsrådsprotokollet vid kommitténs tillsättande den 28 september 1907, i
hvilket yttrande det heter, att »hufvudvikten ligger vid den parlamentarisktfinansiella
granskningen», samt vidare att kommittén hade »att, särskildt
med hänsyn till rikets ekonomiska bärkraft granska och afgifva yttrande»
öfver de militära förslag, som blifvit till kommittén öfverlämnade. Det
hade under sådana förhållanden varit till mycken lältnad i arbetet, om
några hållpunkter kunde ha gifvits kommittén i afseende på den finansiella
undersökning, man åt densamma uppdragit, ty betydelsen af uttrycket
»rikets ekonomiska bärkraft» kan nog tolkas på mer än ett sätt. Då sa
icke skett, synes det mig, som om kommittén själf borde sökt för sig klargöra
den betydelse, man ville gifva åt nämnda uttryck, innan kommittén
började bearbeta alla dessa siffror, som från olika håll insamlats.
Med rikets ekonomiska bärkraft i vidsträckt bemärkelse torde man väl
i allmänhet mena statens förmåga att med afkastning^ af sina egna tillgångar
(skogar, domäner, grufvor, vattenfall m. in.) i förening med de inkomster,
som härflyta ur den direkta och indirekta beskattningen, bestrida
alla sina såsom nödvändiga befunna utgifter. 1 mera inskränkt bemärkelse
— och det torde vara med frågan, tagen i denna bemärkelse, kommittén
närmast haft att sysselsätta sig — lär begreppet rikets ekonomiska
bärkraft kunna anses liktydigt med befolkningens ekonomiska bärkraft,
hvarmed väl då bör förstås befolkningens kraft att bära de ekonomiska
bördorna, icke blott dem, som bestå i skatter till stat och kommun, utan
äfven dem, som följa af förpliktelsen att nödtorftigt försörja sig och de
sina. En undersökning af den ekonomiska bärkraften, på så sätt uppfat
-
16
tad, är emellertid ytterst svår att verkställa, ty man måste därvid taga
hänsyn till faktorer, som, om de icke rent af undandraga sig all utredning,
dock kräfva en vida mer mångsidig belysning, än hvad kommittén, utan
att sätta i gång en undersökningsapparat af högst betydande dimensioner,
kunnat åstadkomma. Det hade nämligen då icke varit tillräckligt att endast
konstatera nationalförmögenhetens och nationalinkomstens stegring: under
en viss förfluten period, utan man hade äfven bort söka taga reda på
skuldernas och de nödvändiga utgifternas ökning under samma tid. Icke
heller både man under sådana förhållanden bort stanna vid att angifva
den bevillningstaxerade inkomstens bruttosiffror år ifrån år, utan man
borde äfven hafva tagit reda på dels de skattskyldiges antal under samma
år med däraf följande medelinkomstsiffra samt dels också hvilka kategorier
skattskyldige mest bidragit till den ifrågavarande ökningen. En synnerligen
viktig fråga är också den mycket betänkliga ojämnhet i fråga om
skattetrycket, som i vårt land är rådande. Kommittén kringgår denna fråga
genom att säga, att den ej sysselsätter sig med skatternas fördelning.
Härtill komma naturligtvis eu mängd af 111ig ej uppräknade faktorer.
Af hvad jag här ofvan i största korthet antydt torde framgå, att
kommittén tagit begreppet »ekonomisk bärkraft» i dess mest inskränkta
betydelse, hvarigenom därmed icke skulle förstås någonting annat än de
skattskyldiges förmåga att framdeles utgöra högre skatter än hittills, bevisad
förnämligast af det förhållandet, att den bevillningstaxerade inkomsten
sedan år 1882 stigit i större proportion än skatterna till staten under
samma tid. Genom att sedan för framtiden beräkna en ännu gynnsammare
proportion i detta afseende och genom att på samma gång beräkna
en mindre tillväxt än hittills af den bevillningstaxerade inkomsten anser
sig kommittén vara, såsom det heter, på den säkra sidan. Får man fatta
begreppet »rikets ekonomiska bärkraft» såsom kommittén gjort det, torde
icke några väsentliga anmärkningar kunna riktas mot kommitténs siffror
och beräkningar. Jag har med detta mitt särskilda yttrande emellertid
velat angifva, att kommittén, enligt min mening, tagit begreppet ekonomisk
bärkraft alltför snäft, och att jag därför icke anser de af kommittén
framlagda siffrorna äga den valör eller den stora beviskraft, kommitténs
majoritet velat tillerkänna desamma. Det synes mig till och med kunna
ifrågasättas, om icke med stöd af det uppslag, kommittén gifvit, ytterligare
undersökningar i denna lika viktiga som intressanta fråga borde anställas.
17
Särskild! yttrande af herr Olsen.
En effektiv spaningstjänst är af utomordentligt stor betydelse för eu
sjöstyrkas operationer; detta af erfarenheten kända förhållande har äfven
under det senaste sjökriget blifvit till fullo bestyrkt. För att en dylik
spaningstjänst skall kunna utföras, kräfves emellertid härför lämpliga fartyg
med stor fart och så kraftiga, att de kunna afvisa åtminstone fientliga
jagare. Våra pansarbåtar kunna icke härför afses, dels på grund af deras
alltför låga fart, dels därför att flottans hufvudstyrka icke bör splittras
och försvagas. Våra jagare äro icke tillräckligt kraftiga för ändamålet.
Jag anser därför, att kommittén bort tillstyrka anskaffning af särskilda
spaningsfartvg i hufvudsaklig öfverensstämmelse med 1 906 års sakkunnigas
förslag, äfven om därigenom byggandet af jagare måst något undanskjutas.
Kommitténs uttalande rörande reservbefälet för marinen kan jag
för flottans vidkommande icke biträda. Jag håller nämligen före, att det
reservbefäl, som härigenom erhålles, icke efter flera års frånvaro från aktiv
tjänst kan tillfredsställa fordringarna på tjänstbarhet hos befälet å fartyg
i 2:a linjen, och att de medel, som komma att offras å flottans reservstat,
bättre kunde användas genom ökandet af antalet beställningar å stat.
3—102014. 3. 2.
18
Särskilt yttrande af herr Sidner.
Uti kommitténs uttalande att under åren 1912—1919 skulle »för
försvarsutgifter, kostnaden för det militära pensionsväsendet inberäknad,
återstå ett årligt medeltalsbelopp af omkring 93,300,000 kronor, hvilken
utgift enligt de af kommittén sålunda verkställda beräkningar kan anses
icke komma att öfverstiga landets ekonomiska bärkraft», kan jag icke
instämma.
Kommittén söker härleda sig till landets ekonomiska bärkraft genom
studium dels af den ekonomiska utvecklingen, dels af nationalförmögenhetens
och nationalinkomstens tillväxt under en period af 25 år.
På sid. 45 finnes införd en tabell utgörande eu sammanfattning
af den för belysande af Sveriges ekonomiska utveckling från 1882 uppgjorda
statistiken. Kommittén kommer på grund af denna till den slutsats
att det icke kan råda något tvifvel därom, att landet i ekonomiskt
afseende gått afsevärdt framåt under dessa år och att dess förmåga att
bestrida samhällets allmänna utgifter samt i öfverensstämmelse därmed
dess ekonomiska bärkraft nu är afgjordt större än vid den undersökta
periodens ingång. Granskar man tabellen, torde den väl ändå ej utgöra
ett otvifvelaktigt bevis för att bärkraften är afgjordt större. Förhållandet
mellan export och import t. ex. synes mig ej utvisa någon förbättring.
Exporten utgjorde år 1882 84''6 / af importen, 1909 var den endast 76''e %.
Skördens värde var år 1882 535,000,000 kronor enligt då gällande priser
utan tullar, år 1908 cär dess värde enligt nu gällande priser med tullar
800,700,000 kronor. Åtskilliga andra af de i tabellen upptagna posternas
beviskraft skulle nog också kunna åtskilligt reduceras.
Af nationalförmögenheten har kommittén låtit verkställa en uppskattning
för år 1908 efter samma grunder som af professor Fahlbeck
användts vid en uppskattning häraf för åren 1885 och 1898. Kommittén
medgifver, att i dessa beräkningar ingå många osäkra faktorer. Ser man
särskilt på de två första posterna i tabellen på sid. 49 torde man finna,
att en stor del af tillväxten måste anses imaginär såsom beroende icke så
mycket på tillkomsten af nya värden som fastmer på förhöjning af fastig
-
19
hetstaxeringen. Någon minskning i den af kommittén uträknade tillväxtprocenten
torde nog kunna anses berättigad.
I fråga om nationalinkomsten har kommittén användt bevillningstaxeringen
såsom måttstock och framhållit, att den bevillningstaxerade inkomsten
ökats hastigare än såväl statsutgifterna som skatterna till staten
samt att dessa utgifter och skatter, vid slutet af den period undersökningen
omfattar, tagit i anspråk mindre del af den taxerade inkomsten
än vid periodens början. Af detta sistnämnda förhållande har kommittén
jämväl dragit den slutsatsen, att rikets ekonomiska bärkraft under ifrågavarande
period afsevärdt ökats samt att denna ökning sannolikt varit större
än statsutgifternas och de för deras bestridande upptagna skatternas ökning.
För min del kan jag ej tolka den uppgjorda tabellen (sid. 55) på
samma sätt. Själfdeklaration har under senare delen af perioden införts,
så att riktigare uppgifter erhållits på den beskattningsbara inkomsten och
att på den grund delar af denna ej kunna i så hög grad som förr
undandragas beskattning. Att landets ekonomiska bärkraft därigenom
ökats, kan ju ej anses bevisadt. Om jag t. ex. har 3,000 kronors årlig
inkomst men blott taxerats till 2,000 kronor och därpå betalt 10 % i skatt,
icke blir väl bärkraften större, om taxeringen höjes till den verkliga inkomsten
och jag får betala 8 % af den. I förra fallet blir skatten 200
kronor, i det senare 240 kronor.
Ett förhållande, som ej af kommittén berörts, är den stora beskattning,
som genom den finanspolitik, som tog sin början år 1888, pålagts
den del af folket, som måste köpa allt hvad till lifvets nödtorft kräfves,
till den del, som har något att afyttra. Genom spannmåls- och andra
lifsmedelstullar beskattades landet till mycket högre grad än hvad statsverkets
inkomst af dessa tullar utvisar. Alla priser på inom landet producerade
lifsförnödenheter måste ju stiga med samma belopp som tullsatserna
och denna prisstegring blef alltså en beskattning af befolkningens
flertal till dess mindretal. Resultatet har ock visat sig på så sätt att
alla löntagares, statens såväl som kommuners och enskildes, löner ej visat
sig tillräckliga till fyllandet af de oundgängliga lefnadsbehofven och att
till följd häraf ständigt nya kraf på löneförhöjning framkommit, hvilket
resulterat i höjda skatter till stat och kommuner och ständiga tvistigheter
och oro på arbetsmarknaden, hvarigenom afsevärda förluster drabbat
såväl landet i sin helhet som arbetsgivare och arbetare. Sverige har
vunnit den tvifvelaktiga äran att vara, om ej det dyraste, så åtminstone
ett af de dvraste af Europas länder att lefva i. Nya skatteobjekt hafva
måst uppsökas och äldre skatter måst höjas för att kunna möta krafvel!
på statens kassa.
20
Eu afsevärd del af ökningen i den bevillningstaxerade inkomsten
utgöres just af de höjda afiöningar, som på grund af hvad nu anförts
måst utgifvas, hvadan man ej torde få anse att nationalinkomsten beräknad
på grund af bevillningstaxeringen utgör en så synnerligen tillförlitlig mätare
på den ekonomiska bärkraften.
Kommittén anser sig hafva ett ytterligare bevis för att landets ekonomiska
bärkraft vuxit i det förhållandet, att kommunernas tillgångar utöfver
skulderna ökats med i medeltal 4''69 % årligen. Utgifter och skulder
hafva dock ökats hastigare än inkomster och tillgångar.
Af hvad jag nu anfört synes mig framgå, att den ekonomiska bärkraften
icke ökats i så synnerligen hög grad. Att en afsevärd utveckling
på alla områden ägt rum, kan ju ej bestridas, men fråga är, om ej vinsten
inom industri och näringar, på grund af de stora afbränningar den måste
vidkännas, är skäligen liten, ja kanske i det stora hela absolut mindre
än innan den största utvecklingen i hägn af tullskyddet tog sin början.
Försvarsutgifterna hafva uppslukat en oproportionerligt stor del af
statens inkomster. En ändring i detta förhållande är af nöden. Af den
statistiska utredningen på sid. 40 framgår, att försvarskostnaderna hos oss
både i procent af de egentliga utgifterna och per innevånare äro större än
i de flesta af de länder utredningen omfattat. Det enda land, i hvilket
de äro större, om man tager i betraktande procenten af de egentliga utgifterna,
är Storbritannien och Irland, under det kostnaden pr innevånare
är större i nyssnämnda land samt Frankrike och de till tyska riket hörande
staterna Preussen, Bayern, Sachsen och Wiirttemberg, hvilka samtliga staters
försvarsväsen dock måste vara af vida större omfattning än vårt såsom
afseende såväl offensiv som defensiv, under det att vi hafva att rikta våra
ansträngningar på att rusta oss för så stark defensiv som våra tillgångar
medgifva.
Att bestämma ett visst belopp eller eu viss procent af samtliga utgifter
för försvarsändamål låter sig; dock icke göra. Enligt dåvarande
statsministerns yttrande till statsrådsprotokollet den 5 januari 1906, i
hvilket yttrande jag på sin tid till alla delar instämde, bör försvarsplanen
afse eu gradvis skeende utveckling af försvarsmedlen. Fl varje sådan utveckling
krafvel- i allmänhet ökade utgifter och större sådana ju hastigare
utvecklingsskedena följa på hvarandra. För oss, som icke hafva obegränsande
tillgångar, blir det en naturlig följd, att utvecklingen måste ga
särdeles varsamt. Att såsom kommittén föreslagit taga 1909 års försvarsutgifter
såsom utgångsbelopp och stegra dessa med 2 % årligen synes mig
vara att icke gå till väga med erforderlig varsamhet. Som af kommitténs
exempel I sid. 69 framgår äro försvarsutgifterna för 1912 föreslagna till
21
87,000,000 kr., i ex. 11. till 87,500,000 och i ex. 113 till 88,000,000, således
i alla exemplen något högre än 1909 års utgifter, alltså skulle från år
1911, för hvilket de af riksdagen beslutade försvarsutgifterna belöpa sig
till 79''9 mill. kr., till år 1912 en stegring i dessa utgifter äga ruin på resp.
7*i, 7-e och 8‘i mill. kronor. Jag håller före, att detta är omöjligt utan
att en afsevärd ökning af skatterna äger rum, om ej andra statsändamål
skola åsidosättas. Skattebördan är redan nu så tyngande, och dessutom
ojämnt fördelad, att ett ytterligare ökande af densamma skulle enligt mitt
förmenande kunna få högst olyckliga följder i form af ökad utvandring,
sänkning af välståndet hos de mindre bemedlade klasserna, allmänt missnöje
inom landet m. m.
Utgår man från 1911 års budget, i hvilken som ofvan omnämnts
försvarsutgifterna med inberäkning af kostnaderna för det militära pensionsväsendet
utgöra 79''9 mill. och öfriga egentliga utgifter uppgå till 99 mill.
kronor, och antager att, på sätt kommittén föreslagit, försvarsutgifterna
årligen ökas med 2 / och öfriga egentliga utgifter med 3 % årligen, skulle
år 1912 81''5 mill. kunna afses för försvarsutgifter och 101''97 mill. för öfriga
egentliga u tolft er och alltså de förra komma att utgöra 44''i % af de
senare. År 1919 skulle motsvarande siffror vara 93''6, 125,41 och 42‘7. Vill
man på sätt som gjorts i kommitténs exempel göra steget något större
mellan åren 1911 och 1912, kan ju procentsiffran nedbringas något vid
periodens slut. Den af mig nu föreslagna ökningen af försvarsutgifterna
är den högsta jag anser vara förenlig med vår ekonomiska bärkraft. Utgifterna
för försvarsändamål skulle ändå uppgå till i medeltal 88''i millioner
kronor årligen under åren 1912—1919.
För att täcka de utgifter för försvarsändamål, som betingas af de
af kommittén förordade åtgärder för försvarets stärkande, beräknar kommittén
ett årligt medelbelopp af omkring 92''45 millioner eller för 8 år
739’60 millioner kronor. Enligt af mig här ofvan gjorda beräkningar skulle
under de 8 nästkommande åren kunna afses för försvarsändamål 700''s mill.
Alltså torde i rundt tal 39 millioner behöfva inbesparas på de af kommittén
förordade utgifterna. Landtförsvaret har så nyligen som år 1901 fått en
organisation, som ännu ej är till fullo genomförd. Genom eu del riksdagsbeslut
efter år 1901 äro dessutom åtskilliga åtgärder beslutade, som ännu
ej blifvit slutförda. Sammanlagda utgifterna för landtförsvarsändamål äro,
inberäknadt kostnaderna för de af kommittén föreslagna åtgärderna utöfver
de hittills af riksdagen beslutade, 410,928,000 kr. å ordinarie stat och
66,987,000 kr. å e. o. stat eller tillsammans 477,915,000 kr. Om man nu
endast fullföljer de af riksdagen redan beslutade åtgärderna, skulle, dä kostnaderna
för de af kommittén förordade åtgärderna, Indika utgöra å ordi
-
22
narie stat 7,597,490 kr. och på e. o. stat 21,489,613 kr. eller tillsammans
29,087,103 kr. fråndragas, för landtförsvarsändamål kunna afses 448,828,000
kr. eller i medeltal 56''x mill. kr. om året.
Kommittén har förordat nybyggnad af 3 pansarbåtar af den s. k.
F-typen, en typ som jag anser för oss vara för dyrbar och i vissa afseenden
för stor, i det den öfverskridit den gräns, som vi städse böra uppställa
för oss, nämligen att den skall kunna passera dels Kalmarsund dels samtliga
de militärleder, som kunna användas af våra nuvarande pansarbåtar.
Med de storartade framsteg, som gjorts på de senaste åren i fråga om
byggandet af pansarfartyg, visar det sig att de små staterna ej kunna
hålla jämna steg. Det går ej för ett litet land att åstadkomma pansrade
fartyg, som kunna upptaga strid med de jättefartyg af Dreadnought- eller
starkare fartygstyp, som stormakterna nu täfla om att konstruera. Den
senast i England sjösatta pansarkryssaren Lion är försedd med 34 cm. kanoner
och beräknas erhålla 28 knops fart. Den föreslagna F-typen är gentemot
sådana fartyg icke så synnerligen mycket värdefullare än en något
mindre, något mera snabbgående men med något svagare artilleri och pansar
försedd pansarbåt, som obehindradt kan komma fram i leder, där F-typen ej
kan det. De pansarbåtar vi med våra begränsade tillgångar kunna förskaffa
oss blifva i alla händelser jämförda med stormakternas att betrakta
som snabbgående, bepansrade, starkt bestyckade kanonbåtar, hvilka vi dock
ej kunna undvara, utan behöfva som stöd för vårt rörligaste försvar, nämligen
jagare-, torped- och undervattensbåtar.
Pansarfartyg som allt annat äro underkastade förgängelsens lag. De
kunna ej vara tjänstbara huru länge som helst, utan måste ersättas af nya.
Att åtskilliga af våra nu befintliga pansarbåtar torde böra inom en ej allt
för lång framtid ersättas, anser jag vara obestridligt. Tillgångarna under
perioden 1912—1919 anser jag medgifva by ggande af 2 st. af den af mig
inom kommittén förordade Dj-typen, hvilken drager en kostnad af 9‘i millioner
kronor. Att denna typ inom den angifna kostnaden kan förbättras,
anser jag vara själfklart. Skulle t. ex. explosionsmaskiner komma att visa
sig praktiska äfven för större fartyg, torde en icke ringa besparing kunna
vinnas icke allenast i fråga om maskinpersonal utan äfven ifråga om utrymme
och vikt, hvilken sistnämnda besparing torde kunna komma artilleri
och pansar till godo. De inskränkningar i utgifter, som skulle vinnas på
e. o. anslagen till sjöförsvaret skulle alltså utgöra för fartygsmateriel 16''6
millioner. Det årliga underhåll, som beräknas för ett fartyg af F-typ, i
rundt tal 518,000 kr., skulle minskas till 428,000 kr. och alltså, om ett
fartyg af den billigare tvpen skulle tillkomma hvardera af åren 1915 och
1919, skulle ordinarie utgifterna minskas med 3 X 518,000 + 6 X 90,000 =
2,094,000 kr. eller tillsammans för sjöförsvaret 18,694,000 kr.
Sammanlagda minskningen inom landt- och sjöförsvar skulle alltså
utgöra 47,781,000 kr. Skillnaden mellan detta belopp och det belopp af
39 millioner kr., hvarmed af mig beräknade lorsvarsutgifter understiga de
af kommittén beräknade, eller 8,781,000 kr. torde under perioden kunna
användas till vidtagande af sådana af kommittén förordade åtgärder, som
kunna anses viktigast.
I kommitténs förordande af reservstater för marinen har jag icke
kunnat instämma, enär jag anser kostnaden för stor i förhållande till hvad
som ernås.
24
Särskilda yttranden af herr Wikander
I.
Då jag hyser en annan uppfattning än kommittén rörande de olika
försvarsgrenarnas vikt för landets försvar, äfvensom den ordning, i hvilken de
af myndigheterna föreslagna försvarsanordningarna borde komma till utförande,
reserverar jag mig äfven mot de beräknade försvarsutgifternas belopp
och fördelning.
Särskild! kan jag ej finna, att en afsevärd utgift för nya kustbefästningsanläggningar
under den närmaste 8-årsperioden skulle vara förenlig
med grundsatsen att sätta de viktigare försvarskrafven framför de mindre
viktiga.
II.
Det synes mig, som om enhetstanken i försvaret, den viktiga faktorn
om samarbete och samverkan mellan de olika försvarsgrenarna, vore af
den betydelse, att den bort påkalla kommitténs särskilda uppmärksamhet.
Uti statsrådsprotokollet den 5. januari 1906, som gifvit upphof till
kommitténs tillsättning, heter det rörande denna fråga:
»För att uppnå största möjliga effektivitet åt landets försvarskrafter
synes det vara erforderligt att en närmare samverkan
anordnas mellan de olika grenarna af försvarsväsendet»---
»Det har upprepade gånger inom riksdagen framhållits såsom
ett önskemål, att man måtte söka ernå ett fullt rationellt
utnyttjande af den värnkraft, vårt folk kan åstadkomma, bland
annat genom ett samarbete mellan målsmännen för landt- och
sjöförsvaret. Ett sådant arbete, väl och omsorgsfullt utfördt, bör
därför kunna i hög grad stärka riksdagens och landets förtroende
till ledningen af försvarsväsendet.»
Skall emellertid ett sådant samarbete blifva fruktbart, måste det
regleras genom vissa organisatoriska åtgärder, hvilka böra afse att inrikta
25
arbetet på det gemensamma målet och lägga ansvaret därför på vissa
högre chefer. Eljest är fara värdt, att den i krig nödvändiga samverkan
mellan landets samtliga stridsmedel ej kommer till stånd och att effektiviteten
af vår värnkraft sålunda förminskas.
De antydda organisatoriska åtgärderna borde, enligt min mening, förnämligast
bestå uti:
1. gemensam försvarsminister,
2. gemensam högste befälhafvare näst Konungen för rikets krigsmakt,
samt
3. gemensam krigsstat) för försvarets samtliga grenar under en
o o o o
chef.
1. Försvarsministerns uppgift för befordrande af samverkan skulle
hufvudsakligast vara att utfärda författningar för krigsmakten i dess helhet
och anskaffa medel till gemensamma öfningar. Honom skulle i öfrigt
åligga att afpassa de äskade anslagens storlek för olika försvarsgrenar
enligt deras vikt för landets försvar samt verka för enhet och sparsamhet
inom hela den militära förvaltningen. Under krig tillkomme det honom
att bibehålla ansvaret för förvaltningen i hemorten samt sörja för, att
krigsmaktens alla mobiliserade afdelningar till lands och vatten, särskildt
efter utkämpade strider, kunde tillföras de mångahanda behof af folk,
vapen, ammunition, proviant, beklädnad och öfrig materiel, som erfordras
för att ständigt hålla dessa afdelningar i stridsdugligt skick.
2. Den högste befälhafvaren näst Konungen skulle i fred bära ansvaret
för försvarsplaners utarbetande under olika krigsfall samt för
planläggningen och utförandet af samöfningar mellan hären, fästningsbesättningarna,
sjögående flottan och (i framtiden) luftflottan, så långt tillgängliga
medel det tilläte. I krig skulle han i regeln handhafva högsta
ledningen af operationerna och genom samverkan af samtliga stridskrafter
i största möjliga grad främja landets försvar.
Utan ett sådant enhetligt befäl kan behörig kraftutveckling ej
åstadkommas. Och utan ett träget, förberedande fredsarbete för högsta
ledningen finnas ringa sannolikhet för en fullgod användning af försvarsmedlen
vid krigstillfälle. Att först när kriget plötsligt står för dörren
börja söka efter en högste befälhafvare, som komme främmande till sitt
ansvarsfulla värf, lämnar föga garantier för ett rationellt utnyttjande af
hela vår värnkraft.
3. Den gemensamma krigsstaben, bildad genom sammanslagning af
nuvarande generalstab och marinstab under en chef, skulle afse att sammanföra
de skickligaste officerarna från hvarje försvarsgren till gemensamt
arbete, hvarigenom de kommo att lära känna hvarandra, blefvo mera soli
4—102014
3. 2.
26
danska, bibringades kunskap om de faktorer, som inverka på försvarsgrenarnas
samverkan, och blefvo mera skickade än eljest att fylla sina
åligganden under ett krig.
*
Huru nämnda organisatoriska åtgärder på lämpligaste sätt borde
genomföras, måste blifva föremål för särskild utredning.
Vid lösandet af denna viktiga fråga få inga små hänsyn göra sig
gällande, ty enhetstanken i försvaret innebär att på ''det mest effektiva
sätt utnyttja: i fred de militära anslagen, i krig nationens samfällda
värnkraft.
27
Särskild! yttrande af herr Wrangel.
Som jag i vissa frågor rörande stärkandet åt landets försvar, åt
hvilka några äro af mycket stor betydelse, hyser en från kommitténs flertal
afvikande mening, har jag ansett mig pliktig framlägga mina skiljaktiga
åsikter i ett särskildt yttrande.
I. Allmänna synpunkter.
Då Kungl. Maj:t uppdragit åt kommittén att, särskildt med hänsyn
till rikets ekonomiska bärkraft, granska och afgifva yttrande öfver det af
cheferna för generalstaben och för flottans stab uppgjorda förslaget till
samfälld plan för rikets försvar samt öfver öfriga i samband därmed stående
förslag och utredningar, har jag hyst den uppfattningen, att kommittén
bort, efter vederbörlig utredning beträffande den ekonomiska bärkraften,
med stöd af nämnda aktstycken afgifva ett fullständigt förslag till
försvarsmedlens utveckling »på ett med hänsyn till försvarsberedskapen
ändamålsenligt sätt». Sådana förslag hafva förut atgifvits af liknande
kommittéer inom vårt land. Särskildt anser jag, att det för en ekonomisk
och planmässig utveckling af landets försvar skulle kunnat blifva
af största gagn, om kommittén framlagt förslag till plan för flottans
styrka eller med andra ord till en fiott-lag, motsvarande den, som är
antagen af statsmakterna i Tyskland. — Kommittén har emellertid, långt
ifrån att föreslå något dylikt, fattat beslut att icke alls framlägga några
föi-slag.
Denna omständighet torde emellertid i realiteten icke vara af någon
grundläggande betydelse. Däremot tinnes det en annan, oändligt mycket
viktigare fråga, som af kommittén alls icke besvarats, men som enligt mitt
förmenande bort på det mest ingående sätt studeras och bedömas, emedan
den är af särskild vikt för Sveriges framtid.
Den frågan skulle jag i korthet vilja formulera sålunda: huru höra
de medel, som anses blifva tillgängliga för rikets försvar, användas, för
att största möjliga försvarskraft må erhållas?
28
Väl inser jag till fullo, att besvarandet af denna fråga innebär ofantliga
svårigheter. Men då svaret — så vidt jag förstår — hufvudsakligen
skulle hafva utmynnat i ett bedömande af landt- och sjöförsvarens relativa
vikt och betydelse för tryggandet af rikets neutralitet och själfständighet
och då åtskilliga af gångna tiders riksdagar och kommittéer icke
ryggat tillbaka för ett uttalande i denna högviktiga sak, vågar jag hålla
före, att denna kommitté bort åtminstone göra ett allvarligt försök att
utreda frågan.
Men oaktadt kommittén sålunda uppenbarligen velat undvika att
behandla frågan om landt- och sjöförsvarens relativa betydelse för vårt
land, innefattar dock i själfva verket kommitténs betänkande, enligt hvad
jag kan finna, ett mycket tydligt bedömande af denna fråga, ity att däraf
framgår ett bestämdt underkännande af det förslag till sjöförsvarets stärkande,
som af cheferna för generalstaben oeh flottans stab afgifvits.
Att detta underkännande skulle kunna medföra olyckliga konsekvenser
för vårt sjöförsvars förmåga att fylla sina maktpåliggande uppgifter,
har jag för kommittén framhållit; oeh då jag icke ansett mig kunna
med stillatigande här förbigå denna stora, men kanske mycket ömtåliga
fråga, lärer det med skäl kunna fordras af mig, att jag — om än i allra
största korthet — framlägger grunderna för min öfvertygelse såväl om
sjöförsvarets ofantliga betydelse för vårt land som ock beträffande frågan
om det underskattande af denna betydelse, som svnes mig framgå af kommitténs
betänkande.
Ehuru jag skulle kunna hämta synnerligen kraftiga stöd för min
uppfattning om sjöförsvarets betydelse från historiens lärdomar och från
offentliga uttalanden af regering och riksdagar samt af högt förtjänta och
i krigets skola pröfvade män under gångna tider i vårt land, nödgas jag
dock af den knappa tid, som för ändamålet står till mitt förfogande, inskränka
mig till en allmän öfversikt af vårt sjöförsvars vikt och betydelse
under nuvarande förhållanden.
Hvad först beträffar värnandet af riket neutralitet under pågående
krig mellan andra makter, lärer det vara uppenbart, att Sveriges geografiska
och politiska läge är sådant, att flottan härvidlag utgör den utan
jämförelse mest afgörande faktorn. Detta har ju till fullo erkänts bland
annat af 1880—1882 års stora parlamentariska försvarskommitté och lärer
ej tarfva vidare bevis. Dock torde det förtjäna att påpekas, dels att våra
territorialvatten under ett krig, som berör Östersjön, Öresund eller Kattegat,
lätteligen kunna utsättas för kränkning, dels att en främmande makt,
exempelvis England, kan komma i trängande behof af en tillfällig operationsbas
i Östersjön för sin flotta. Rörande sistnämnda fall yttrar sig den
29
engelska amiralen och sjöstrategen Colomb på följande drastiska sätt:
»hvarhelst vår flotta är i behof af en främmande stödjepunkt, skall man
finna oss låna, tigga eller stjäla en sådan». — Om vi skulle gifva vika
för eu dylik påtryckning, äro vi ej längre neutrala. Endast en stark
flotta kan förläna oss tillräcklig motståndskraft mot en dylik påtryckning
— väl icke med säkerhet emot ett direkt besittningstagande genom en
öfvermäktig flotta, men genom allvarligt hot mot hennes förbindelser med
hemlandet eller genom risken för den eventuella neutralitetskränkaren, att
vår flotta skall göra gemensam sak med hans fiendes. Vår armé kan i
detta fall icke uträtta mycket, äfven om den vore vida starkare än vår
nuvarande.
Hur viktig frågan om värnandet af vår neutralitet än är, måste den
dock anses vara af underordnad betydelse gent emot frågan om värnandet
af vårt oberoende. Ingen lärer förneka, att vår armé för en lycklig lösning
af denna vårt lands lifsfråga bör uppbringas till största möjliga
kvantitativa och kvalitativa styrka; men om fienden är en stormakt samt
äger fullständigt och oinskränkt herravälde öfver de farvattnen, som omgifva
våra kuster, blir det icke möjligt för vår armé att med utsikt till
framgång motstå ett anfall, som har vårt lands underkufvande till mål.
Ty fiendens anfallsvägar mot vårt land äro då otaliga, och möjligheten
för honom att hit öfverföra trupper lika obegränsad som den var för
engelsmännen att föra trupper till Sydafrika eller för japanerna efter
Tsushimaslaget att föra trupper till Mandschuriet. Nutidens transportförhållanden
till sjöss äro ock sådana, att ett dylikt öfverförande under
den gifna förutsättningen kan ske med förfärande hastighet, i synnerhet
om afståndet öfver hafvet är kort.
Aro däremot fiendens anfalls- och förbindelselinjer öfver hafvet icke
fullständigt i hans våld, blir hvarje trupptransport till vårt land förenad
med sådan risk för fienden, att möjligheten för vår armé att fylla sin uppgift i
hög grad ökas. Och ju större risken härvidlag är för fienden, desto längre
tid får vår armé att tillväxa i antal och krigsduglighet, innan den behöfver
sätta in all sin kraft. Det synes därför vara af yttersta vikt för rikets framtida
säkerhet, att vår flotta gifves sådan styrka och sådana egenskaper, att den har
utsikt att under lång tid göra fienden herraväldet öfver hafvet stridigt och
— undvikande afgörande strid med fiendens slagflotta — förmår hota hans
anfalls- och förbindelselinjer därstädes. Tack vare våra för fienden svåråtkomliga
skärgårdar med deras talrika utlopp bör vår flotta kunna bevara sin
operationsfrihet för att, om och när så kräfves, sätta in hela sin kraft för
ett anfall emot fiendens transportflotta.
Alla undersökningar rörande frågan om invasionsföretag öfver hafvet
utmynna för öfrigt deruti, att trupptransporter öfver ett fullständigt behärskadt
haf äro vida mera bekväma, snabba och säkra än under gångna
tider samt äfvenledes i regel bekvämare, snabbare, säkrare och billigare
än motsvarande transporter till lands, men att trupptransporter öfver ett
haf, som icke fullständigt behärskas, numera — under ångans, elektricitetens,
det lång- och snabbskjutande artilleriets, torpedernas och minornas
tidehvarf — äro långt mera äfventyrliga, än hvad de voro under segeloch
roddflottornas tid. Sjövapnets förmåga att hindra landstigningar är
således numera afgjordt större än tillförene.
Vårt sjöförsvars betydelse förringas icke däraf, att det icke under
alla årstider kan uppträda vid alla delar af vår kust; ty hvar helst vårt
land hotas med landstigningar, där kan också vår flotta utan hinder af
is operera. ___________________
Den styrka, som af föregående försvarskommittéer under de senaste
trettio åren ansetts erforderlig för vår flotta, för att hon skall kunna utgöra
ett tillräckligt kraftigt hot mot fiendens sjötransporter, har uppskattats
något olika. För att endast tala om flottans hufvudbeståndsdel
eller kärna, sjögående pansarbåtar, angafs deras antal af 1882 års stora
sjöförsvarskommitté till 14, af 1892 års sjökrigsmaterialkommitté till 15
och af 1901 års sjökrigsmaterialkommitté till 16, hvarjämte sistnämnda
kommitté ansåg 10 pansarkryssare behöfliga, särskild! för den viktiga bevaknings-
och spaningstjänsten. Icke i något fall har antalet således satts
lägre än 14. Under de gångna åren och särskild! under det senaste decenniet
har emellertid sjökrigsmaterielen i andra länder utvecklats mera
än under någon liknande period i flydda tider. Framför allt ha pansarfartygens
anfalls- och försvarsmedel samt storlek och fart ökats i så hög
grad, att den af kommittén godkända F-typen ingalunda kan anses
relativt mera krigs- och stridsduglig, än hvad urtypen Svea vid sin
planläggning var. Kostnaden för ett fartyg af F-typen i förhållande till
den nuvarande'' nationalinkomsten är för öfrigt näppeligen större, än hvad
kostnaden för ett fartyg af Sveatypen vid dess planläggning för öfver 30
år sedan var i förhållande till den dåvarande nationalinkomsten. Fl vad
som därjämte förtjänar synnerligt beaktande är, att ett nutida pansarfartyg
i allmänhet icke anses fullt krigsdugligt under längre tid än 20 år.
Nu har, såsom allmänt kändt är, byggandet af pansarbåtar i vårt land
alldeles upphört sedan flera år tillbaka. Byggandet af dess nyaste, Oscar
II, beslöts af statsmakterna år 1903. Häraf blir en oundviklig följd, att
våra nuvarande pansarbåtar inom få år blifva till större delen otjänstbara
31
i l:a linjen, helst deras relativa stridsvärde redan i mycket betänklig grad
sjunkit. Att våra jämförelsevis små pansarfartyg skulle kunna ha större
lifslängd — d. v. s. vara användbara i l:a linjen under längre tid — än
stormakternas slagskepp, synes mig otänkbart.
Ytterligare stöd för min uppfattning i den förevarande frågan finner
jag i chefernas för generalstaben och flottans stab i samband med 1906
års försvarsplan afgifna förslag till försvarsväsendets stärkande. 1 detta
förslag framhålles en anskaffning af 4 st. l:a kl. pansarbåtar af kraftig typ in.
fl. fartyg såsom erforderlig för att ersätta den genom unionsupplösningen
lidna kraftförlusten, samt föreslås att komma till utförande inom utgången
af år 1913 en ökning af 2 dylika pansarbåtar jämte spanare och torpedfartyg.
Det oaktadt har kommittén — af ekonomiska skäl — icke ansett
sig böra ställa i utsikt eu nybyggnad caf pansarfartyg under de
8 åren 1912—1919 af flera än 3 fartyg. År 1920 skulle var flotta i
öfverensstämmelse härmed icke omfatta fler än 9 pansarbåtar i l:a linjen.
Detta skulle dock måhända icke vara alltför tröstlöst, därest de samtliga
vore någorlunda tidsenliga. Så blir dock icke förhållandet. Och ehuru
den af kommittén behandlade perioden slutar med år 1919, synes det
för att möjliggöra ett vidmakthållande af vårt sjöförsvars styrka och
än mer för en planmässig utveckling af vår flotta vara nödvändigt att
kasta blickarna något längre fram i tiden. Det befinnes då, att under
åren 1921—1924 icke färre än fem pansarbåtar borde öfverföras till 2:a
linjen. Äfven om nybyggnaden af pansarfartyg under de fem åren
1920—1924 komme att försiggå något hastigare än under den närmast
föregående 8-årsperioden, så att 2 pansarfartyg då kunde fullbordas, så
skulle vårt land dock i det nådens år 1925 stå med en pansarflotta i l:a
linjen af endast 6 fartyg (nämligen 5 nya jämte den 18-åriga Oscar II)
i stället för 14, 15 eller 16, såsom föregående kommittéer ansett nödigt.
Ingen kan väl med fog våga hoppas, att vår flotta då, med så ringa
styrka, i händelse af ofred skulle vara i stånd att nöjaktigt fylla sina
maktpåliggande uppgifter.
Något »stärkande» af flottan eller någon »gradvis skeende utveckling»
af densamma, såsom herr statsministern år 1906 förutsatt, eller
»en med omsorg förberedd planmässighet», som, »önskvärd på alla statslifvets
områden», särskildt i fråga om vårt försvar är »af utomordentligt
stor betydelse», kunna väl med slika framtidsutsikter näppeligen anses blifva
förverkligade och ännu mindre, hvad flottan vidkommer, någon »ersättning»
för genom unionsupplösningen minskad värnkraft.
Det förtjänar att i detta sammanhang framhållas, att ett genomförande
af stabschefernas förslag till stärkande af försvarsväsendet för perio
-
deri 1908—1913, skulle haft till förutsättning, att budgeterna för armén
och flottan (kustartilleriet ej medräknadt) ha uppgått till följande ungefärliga
belopp, nämligen
| arméns | flottans | |
| ord. e. o. | ord. | e. o. |
för år 1912 . . . . | . . . . 50-9 8-5*) | 19-7 | 12''o |
» » 1913 ... . |
| 20-4 | 12-o |
Kommitténs föreliggande utredning angifver visserligen endast medeltal
för hvarje år under perioden 1912—1919, men då de ordinarie anslagen
gifvetvis framdeles såsom hittills i regel komma att undergå en höjning
år efter år, synes det för en jämförelse sådan som den föreliggande
vara berättigadt att antaga, att denna höjning under 8-årsperioden blir
jämn. De e. o. anslagen åter böra antagas ungefär lika fördelade på periodens
8 år. Man erhåller då enligt kommitténs uppskattning för åren 1912
och 1913 följande ungefärliga belopp
är 1912
» 1913
armén flottan
ord. | e. o. | ord. | e. o. |
. 50''i | 8*3 | 14-6 | Vb |
. 50''2 | 8-3 | 15''i | 7-5 |
En jämförelse mellan dessa belopp och ofvanstående, till grund för
stabschefernas förslag liggande, utvisar med omisskännelig tydlighet, att
arméns utveckling enligt kommitténs program föga afviker från stabschefernas
förslag, men att däremot flottans utveckling enligt kommitténs program
står mycket långt tillbaka efter stabschefernas. Detta kan enligt
mitt förmenande icke tydas på annat sätt, än såsom ett underkännande
från kommitténs sida af stabschefernas förslag, i hvad det berör flottans
stärkande. I själfva verket förordar kommittén icke alls någon ökning af
flottans hufvuddel, endast ett alltför svagt eller alls icke något ersättande
af dess föråldrade och otidsenliga fartyg — med andra ord en decimering
af flottan.
Man skall kanske lättare förstå detta genom en liknelse.
Antag, att vår armés gevär vid utarbetandet af den samfällda försvarsplanen
år 1906 utgjorts af 12 olika poster a, b, c, d, e, f, g, h, i, j,
k och 1 (hvarje om t. ex. 30,000 gevär), hvilka levererats under samma
år som våra pansarbåtar, nämligen
*) Att arméns e. o. anslag för dessa år beräknats blifva jämförelsevis låga, beror
däraf, att vissa tillfälliga behof af stabscheferna antagits hafva blifvit tillgodosedda genom större
e. o. anslag under de närmast föregående åren.
33
a...... | ......1886 |
b...... | ......1891 |
c...... | ......1893 |
d...... | ......1897 |
e...... | ......1899 |
f...... | ......1899 |
er . Ö | ......1901 |
h...... | ......1902 |
i...... | ......1902 |
.i...... | ......1903 |
k...... | ......1904 |
1...... | ...... 1907. |
Antag vidare, att det är konstateradt och af sakkunniga i in- och
utlandet vitsordadt (i Tyskland och i Frankrike genom lag), att gevären i
allmänhet icke äro användbara efter 20 år, samt att posterna a, b och c blifvit
omarbetade i början af 1900-talet, så att de — ehuru mindre goda — anses
kunna nödtorftligen göra tjänst i ytterligare 10 eller 15 år därefter. Antag
dessutom, att man efter det stora kriget 1905 kommit till allmän insikt
om, att gevär af en ny och bättre sort måste anskaffas, i mån som de
gamla blifva otjänstbara, samt att stabscheferna år 1906 föreslagit, att
gevärsförrådet under åren 1908—1913 måtte tillökas med två poster af
den nya förbättrade modellen, ehuru egentligen en ökning af 4 nya poster
erfordrades. Som icke någon af de olika gamla posterna af den äldre
modellen hinner ersättas före 1914 (utom möjligen a och b), hafva stabscheferna
saknat anledning att i sitt till försvarsplanen bifogade förslag för
sexårsperiodcn 1908—1913 beröra ersättningsfrågan. Denna fråga låg för
öfrigt alldeles utanför själfva försvarsplanen och de däri uttalade åsikterna
om försvarsväsendets nödvändiga minimistyrka.
Nu står landet emellertid inför en senare period. Den af stabscheferna
påyrkade tillökningen af två nya poster har under tiden icke alls
kommit till utförande. Men en hvar vet, att de sex posterna a, b, c, d,
e och f äro uttjänta före utgången af år 1919 samt att de fem posterna
g, h, i, j och k icke kunna användas längre än till förra hälften af 1920-talet. Äfven om de nya gevären ställt sig dubbelt så dyra som de gamla,
skulle det väl icke fallit någon in att förorda indragning af vapnen för
två hela arméfördelningars infanteri, d. v. s. ersättning af de sex under
perioden 1912—1914 uttjänta posterna a, b, c, d, e och f med endast tre
nya samt ett framtidsperspektiv af endast 8 poster i stället för de 12 nuvarande
eller de 14 af stabscheferna såsom erforderliga ansedda och därtill förklara,
att kavalleriet hädanefter icke skulle kunna få nya hästar och nya karbiner.
5—102014. 3.2.
34
Af det anförda synes in ig ovedersägligen framgå, att kommitténs
betänkande innebär ett lika stort underkännande af stabschefernas i samband
med 1906 års försvarsplan afgifna förslag till försvarsväsendets stålk
ande, i hvad detta rör flottan, som ett förordande af en indragning af
allt infanteri vid två af landets sex arméfördelningar och en efter hand
skeende vakanssättning af kavalleriet skulle hafva utgjort för armén.
Då under de flesta tänkbara fall af krig detacheringar af pansarfartyg
från vår kustflotta dels till västkusten, dels till Bottenhafvet enligt min mening
måste ske och då hvardera af dessa detacheringar måste bestå af minst
två° fartyg, på det att alltid åtminstone ett må vara färdigt till strid
(medan det andra har pannrengöring, kolning, proviantering e. d.), så
skulle kustflottans hufvudstyrka framdeles komma att bestå af blott en
enda division om endast två eller högst fj^ra pansarfartyg. Att detta
vore absolut otillräckligt, torde lätteligen inses. Och att under rådande
förhållanden tillgripa den nödfallsutvägen att i kustflottan insätta alltför
gamla fartyg, därifrån vågar jag för min del på det bestämdaste afråda.
Att fullständigt råda bot för det svaghetstillstånd, som blifvit en följd
af den långvariga uraktlåtenheten att genom nybyggnad af pansarfartyg
vidmakthålla vår flottas styrka och som under det närmaste decenniet
hotar att blifva alltmera kännbart och ödesdigert, torde vara hart när
omöjligt under den 8-årsperiod, inom hvilken kommittén hufvudsakligen
rör sig. Men alldeles nödvändigt synes det mig vara, att nybyggandet
under °denna period påskyndas i vida högre grad, än hvad kommittén ansett
sig kunna förorda. Om under 8-årsperioden 6 nya pansarfartyg anskaffades
i stället för 3, såsom kommittén tänkt sig, skulle vårt land likvisst
år 1920 icke äga fler än 12 pansarfartyg i l:a linjen, och af dessa
skulle 6 snart vara uttjänta.
Inför sådana förhållanden kan jag för min del icke förorda byggandet,
af ett mindre antal än 6 pansarfartyg under ifrågavarande period.
Dessutom anser jag det alldeles nödvändigt, att flottan kommer i besittning
af tidsenliga spaning sfartyg.% Äfven undervattensbåtarna anser jag
vana af sådan betydelse, att ett större antal dylika, än hvad kommittén
tänkt sig, bör under den närmaste framtiden anskaffas.
Att härför skulle kräfvas betydande uppoffringar af rikets inbyggare
lio-ger i öppen dag; men jag vagar bestämdt halla före, att dessa skulle
vara möjliga, utan att gränsen för rikets ekonomiska bärkraft träddes för nära.
35
Till frågan om rikets ekonomiska bärkraft skall jag strax återkomma.
I detta sammanhang anser jag mig emellertid höra fästa uppmärksamheten
vid den förut ej berörda omständigheten, att vårt land enbart
genom handelsblockad, som ingen armé i världen mäktade förhindra,
skulle kunna bringas till vanmakt. Ty afskärandet för en längre tid af
våra förbindelser med utlandet vore liktydigt med ekonomisk ruin. Och
för krig erfordras pengar, pengar och åter pengar.
På det att jag icke må med fog kunna utsättas för beskyllningar
vare sig för något försök att vilja genom de besparingar jag förordat
minska arméns värnkraft eller för förslag till slöseri med statens medel
på grund af ökade kraf på nybyggnad af pansarfartyg och spanare, anser
jag mig böra i detta sammanhang hänvisa därpå, att jag dels förordar en
tidigare utsträckning af tjänstgöringen för fotfolkets värnpliktiga samt en
hastigare och fullständigare organisation af brigadstaber och reservtrupper,
än hvad kommittén funnit sig kunna göra, dels särskildt beträffande det
vapen, jag företräder, vågat förorda en vida större inskränkning af personalbehofvet,
än hvad vare sig mina företrädare eller sakkunniga, som
yttrat sig härom, ansett sig kunna sätta i fråga.
Slutligen vill jag framhålla, att jag anser det varit i hög grad önskvärdt,
om kommittén framlagt en utredning af frågan om största möjliga
samverkan mellan armén och marinen.
Beträffande de särskilda reservationer jag nu kommer att anföra
emot kommitténs betänkande lära icke några detaljerade utredningar
kunna fordras eller förväntas af mig. Jag anser mig endast böra framlägga
och motivera hufvuddragen af de punkter, uti hvilka jag hyser från
kommitténs flertal afvikande meningar, men vill på förhand betona, att de
siffror, på hvilka jag stödt en del förslag, äro sådana, som i de allra flesta
fall vare sig framlagts af kommittén eller af myndigheter eller framkommit
genom utredningar under kommitténs långvariga arbete. II.
II. Den finansiella utredningen.
I fråga om uppskattandet af rikets ekonomiska bärkraft och af de
utgifter, vårt land under åren 1912 —1919 bör kunna anslå till sitt försvarsväsen,
utan fara för att den ekonomiska bärkraften trädes för nära,
anser jag kommitténs tillvägagående hafva varit väl ensidigt.
36
Beträffande detta förhållande ansluter jag mig helt och hållet till
följande uttalande i herr G. F. Östbergs särskilda yttrande: »Det är tydligt,
att kommittén velat lägga sina beräkningar så, att man skulle komma till en
summa, som jämt och nätt skulle motsvara beloppet af kostnaderna för de
försvarsåtgärder, som kommittén ansett sig böra förorda, jämte de öfriga statsutgifter,
som kunnat beräknas». Desslikes instämmer jag till alla delar i herr
Östbergs sålunda formulerade åsikt: »Jag förmenar — — att kommittén
— — äfven hade bort gifva ett svar på en fråga, som man säkerligen
väntat att få besvarad: till hvilket belopp kan man beräkna landets skatteförmåga
under den närmaste framtiden, utan att trycket blir hårdare än
för närvarande eller, från en annan synpunkt sedt, till hvilket belopp
kunna statens utgifter under framtiden beräknas uppgå utan att mera än
hittills taga landets bärkraft i anspråk?»
På denna fråga och i sammanhang härmed på frågan om huru stort
belopp, som på grund af det verkställda bedömandet af landets skatteförmåga
bör kunna beräknas för försvarsutgifterna under den närmaste framtiden,
utan att landets ekonomiska bärkraft tages i anspråk mera än hittills,
skall jag nu utan bisyfte söka afgifva ett på den närmast förflutna
tidens erfarenhet grundadt svar genom nedanstående
Uppskattning af landets ekonomiska bärkraft för stats- och försvarsutgifter
under perioden 1910—1919.
Att det är fullt berättigadt att vid en uppskattning af den ekonomiska
bärkraften gå till väga med stor försiktighet, därom är jag fullt
ense med kommittén; men det synes mig, som om det mest rationella och
opartiskt riktiga tillvägagångssättet härvid vore följande:
1. Beräkna, att nationalinkomsten, sådan den tager sig uttryck
i den allmänna bevillningen, under det årtionde, som följer
närmast efter det, för hvilket statistiska uppgifter finnas tillgängliga,
sannolikt kommer att växa i samma progression som under
den närmast förflutna tidsperioden, hvilken för att erhålla tillförlitlig;
grund bör utsträckas till åtminstone två årtionden.
2. Beräkna därefter, huru stora »de egentliga» statsutgifterna
skulle blifva, om de under det kommande årtiondet utgjorde
samma del af nationalinkomsten som den lägsta under de två
nästförflutna årtiondena.
3. Beräkna slutligen, huru stora försvarsutgifterna skulle
blifva, om de under det kommande årtiondet utgjorde samma del af
de egentliga statsutgifterna som under de två nästförflutna årtiondena.
Då erfarenheten af den ekonomiska utvecklingen och af det ekonomiska
tillståndet inom landet under de närmast förflutna årtiondena gifver
37
vid handen, att rikets ekonomiska bärkraft därunder icke blifvit trädd för
nära, bör man af de sålunda verkställda beräkningarna kunna vara berättigad
till den slutsatsen, att den sannolikt icke heller under det kommande
årtiondet skall äfventyras, om det för försvarsutgifterna beräknade beloppet
icke öfverskrides.
För att emellertid hålla sig på den säkra sidan anser jag först och
främst, att man vid utförandet af beräkningen öfver de sannolika »egentliga
statsutgifterna» af den under det kommande årtiondet sannolika bevillningstaxerade
inkomsten bör använda det lägsta procenttal, som de förra
under de förflutna årtiondena utgjort af den senare, således 10''o9 % eller,
afrundadt nedåt, 10 % (se tabellen i betänkandet sid. 55).
Utförda i enlighet med ofvanstående principer, ställa sig mina beräkningar
i sammandrag, med stöd af de statistiska uppgifter, kommittén
anfört, på följande sätt.
Den taxerade inkomsten af jordbruksfastighet ökades under
perioden 1889—1899 .... med 9 % och
under perioden 1899—1909 . » 28*4 %
således i medeltal......» 18''7 /.
Samma inkomst utgjorde år 1909 181*4 miljoner kr. och
bör alltså för år 1919 kunna beräknas uppgå till . . 215''3 milj. kr.
Den taxerade inkomsten af annan fastighet ökades
under perioden 1889—1899 . med 50''6 % och
» » 1899—1909 . » 96''2 <
således i medeltal.....» 73*4 %.
Samma inkomst utgjorde år 1909 199*7 milj. kr. och bör
alltså för år 1919 kunna beräknas uppgå till . . 346''3 » »
Den taxerade inkomsten af kapital och arbete ökades
under perioden 1889—1899 . . . med 73''2 %
» » 1899—1909 ...» 92-2 %
således i medeltal.......» 82*7 %.
Samma inkomst utgjorde år 1909 1,267*7 milj. kr. och bör
alltså för år 1919 kunna beräknas uppgå till . . 2,316''o » »
Således bevillningstaxerad inkomst år 1919 Summa 2,817''6 milj. kr.
De egentliga statsutgifterna för år 1919 skulle alltså utan
att bärkraften ansträngdes mera än hittills kunna
uppgå till 10 % af 2,877*6 milj. kr. eller ....
288 milj. kr.
38
Försvcirsutgifterna hafva (sid. 34) under de senaste två årtiondena
uppgått till i medeltal 47‘7 % af de egentliga
statsutgifterna och böra således år 1919 icke få
öfverstiga 47''7 % af 288 milj. kr. ........137 milj. kr.
Om utgifterna för försvaret för år 1912 antagas blifva 88 milj. kr,
(såsom i kommitténs tredje »exempel» sid. 69) och till 137 miljoner år
1919, så skulle, under förutsättning af en jämn stegring, i medeltal under
perioden 1912—1919 för försvarsändamål sannolikt kunna anslås ett belopp
af 112''5 miljoner'' kr. om året, utan fara för att landets ekonomiska
bärkraft ansträngdes mera än hittills.
I den utredning beträffande samma sak, som herr Östberg framställt
i sitt särskilda yttrande och hvilken tjänat mig till förebild, har
han gått tillväga på samma sätt som här ofvan, med undantag däraf, att
han vid beräkningen af den sannolika ökningen af den bevillningstaxerade
inkomsten användt procentsiffror för ökningen, hvilka på angifna skäl satts
något lägre än dem erfarenheten utvisat. Därigenom har han kommit till
en sannolik bevillningstaxerad inkomst år 1919 af 2,498 milj. kr. samt till ett
belopp af 266 milj. kr., som skulle kunna anslås till de egentliga statsutgifterna,
utan att landets skatteförmåga ansträngdes mera än hittills. Beträffande
de belopp, som under samma villkor skulle kunna anvisas för
försvarsändamål, har herr Östberg icke utfört några beräkningar. Om
man emellertid för uppskattning af dessa belopp använder samma siffra
(afrundad nedåt), som kommittén (i sina »exempel» sid. 69), erhållit för
»försvarsutgifter i procent af samtliga egentliga utgifter» eller 44, så får
man för år 1919 ett belopp af 117 milj. kr. för försvaret. Antages beloppet
af försvarsutgifter för år 1912 till det lägsta, som kommittén i sina
»exempel» anfört, så erhålles, under förutsättning af jämn stegring af försvarsutgifterna,
ett belopp af 102 milj. kr., som i medeltal årligen »bör
kunna utan försvagande af rikets bärkraft utgifvas för försvarsändamål,
däri inräknad kostnaden för det militära pensionsväsendet.»
Kommittén har emellertid för samma ändamål stannat vid ett belopp
af 93''3 milj. kr. Härom vill jag med fullt instämmande återgifva herr
Östbergs ord: »Kommittén--har enligt min mening i hög grad under
skattat
landets förmåga af ekonomisk utveckling och dess därmed följande
ekonomiska bärkraft.»
Sedan man på så sätt erhållit svar på den uppställda frågan om
storleken af de försvarsutgifter, som för den närmaste framtiden böra
39
kunna anslås, utan att landets ekonomiska bärkraft tages i anspråk mera
än hittills, anser jag, att undersökning bort anställas rörande de kostnader,
som med iakttagande af all möjlig sparsamhet måste utgå till försvaret,
för att detta skall kunna nöjaktigt fylla de anspråk, som i stabschefernas
samfällda försvarsplan ställdes på detsamma eller för försvarets stärkande
under en kommande sexårsperiod i den utsträckning, som förutsattes i de
till kommittén öfverlämnade utredningarna och förslagen.
Det synes mig nödvändigt och för öfrigt helt naturligt att härvid
l:o utgå från det bestående, således närmast från 1911 års ordinarie stater
och härvid se till, huruvida minskningar äro möjliga eller ökningar nödvändiga,
samt beräkna den erforderliga minskningen eller ökningen under
perioden af olika poster, hvarefter medeltal uträknas för hela perioden;
samt 2:o verkställa uppskattning af de extra ordinarie utgifter, som anses
nödiga under perioden, och för hvardera hufvudtiteln dividera dessa utgifter
med 8.
Man finner då till en början, att ett fullständigt genomförande af
alla de åtgärder, som sålunda satts i fråga för försvarets stärkande under
en sexårsperiod, skulle medföra, att de sammanlagda försvarsutgifterna
under denna period (1913—1918) skulle stigit till 631 ''2 milj. kr. eller i
medeltal 1 (Jo''2 milj. kr. om året.
Ehuru denna siffra faller inom det af mig här ofvan beräknade beloppet
af 112''5 milj. kr., som sannolikt skulle kunna anslås för försvarsändamål
under perioden 1912—1919, utan fara för att landets ekonomiska
bärkraft ansträngdes mera än hittills, anser jag det dock i högsta grad
önskvärd!, att kostnaderna för försvaret nedbringas under densamma. Detta
så mycket mera, som jag håller före, att klokheten och försiktigheten fordra,
attm en mycket bred marginal i detta fall — likasom i allmänhet vid ekonomiska
beräkningar — uppdrages emellan de belopp (inkomster), som, då
nöden så kräfver, kunna tagas i anspråk, och de utgifter, som med visshet
kunna förutses, samt dessutom hyser den uppfattningen, att ganska betydande
besparingar kunna vidtagas i kostnaderna för ett genomförande
i'' allt väsentligt af de ifrågasatta förslagen till försvarsväsendets stärkande,
eller med andra ord att möjlighet förefinnes att afsevärdt nedbringa förförsvarskostnadarna
under ofvannämnda medeltal af 105''2 milj. kr. om
året, utan att den samfällda försvarsplanens förverkligande äfventyras.
De viktigaste åtgärder, hvarigenom inskränkningar i försvarsutgifterna
sålunda enligt mitt förmenande kunna vidtagas, vill jag nu i ett
sam m an hålig u ppräk na.
1. Utsträckning af perioden från sex till åtta år i likhet med hvad
kommittén förordat.
40
2. Kasernbyggnadskostnadernas bestridande genom förskott af statskontoret
att ersättas genom medel, som inflyta vid försäljning af tomter
å norra Djurgården.
3. Indragning af de 72 (48) volontärerna pr infanteriregemente,
för hvilkas anskaffande 1901 års riksdag beviljade medel såsom ersättning
för ofnin^stidens inskränkning till 240 i stället för 365 dagar för fotfolkets
värnpliktiga.
4. Minskning af tjänstgöringstiden till 182 dagar för vissa värnpliktiga
vid trängen och för militärarbetare.
5. Uppskof med den af stabscheferna föreslagna ökningen af antalet
pansarbåtar i flottan.
6. Inskränkning af flottans stampersonal i öfverensstämmelse med
hvad som angifves i chefens för marinstaben utredning den 29 oktober 1910.
7. Uppskof med föreslagna åtgärder beträffande permanenta operationsbaser,
tillfälliga replipunkter och farledsupprensningar för flottan i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad som i kommitténs betänkande
förordats, samt
8. Stora inskränkningar beträffande kostnaderna för anläggningar
för det fasta kustförsvaret äfvensom i kustpositionernas personalbehof, i
hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitténs åsikter.
Af dessa åtgärder hafva samtliga med undantag af frågan om kasernbyggnadskostnaderna
förordats af kommittén, som i vissa afseenden gått
vida längre i sina nedprutningar, och lära de för den skull icke behöfva
här vidare beröras. Dock måste beträffande de under 3. och 4. upptagna
frågorna, under hänvisning till hvad jag därom kommer att senare anföra,
redan nu nämnas, att jag anser deras lösning böra ske snarast möjligt och
utan att sammanbindas med utsträckning af tjänstetiden för infanteriets
samtliga värnpliktiga i allmän tjänst.
Beträffande kostnaden för fullbordandet af de beslutade kasernbyggnaderna
hyser jag den uppfattningen, att dessa i likhet med kostnaderna
för anläggandet af en ny station för flottan vid hufvudstaden icke böra
betunga de årliga försvarsbudgeterna. Detta hufvudsakligen af följande två
skäl: som ifrågavarande etablissement äro afsedda att räcka för en mycket
lång framtid och dessutom äro synnerligen dyrbara, synes det knappast
vara rättvist att lägga samtliga kostnader för dem på några få års riksstater;
och eftersom det är att påräkna, att erforderliga medel för deras
utförande skola kunna beredas inom ett eller annat årtionde genom försäljning
af kronan tillhörande mark, som är upplåten till försvaret, synes
det icke heller vara behöfligt att betunga staten med direkta utgifter för
desamma.
41
Ä andra sidan hyser lag den bestämda uppfattningen, att följande
åtgärder för försvarets stärkande eller vidmakthållande, hvilka icke af kommittén
förordats, äro nödvändiga icke allenast för ett fullföljande i hufvudsak
af den samfällda försvarsplanen utan ock för att landets försvarskraft
ej må blifva alltför ringa.
1. Utsträckning af tjänstetiden för fotfolkets värnpliktiga i allmän
tjänst till 365 dagar före utgången af perioden 1912—1919.
2. Uppsättning af brigadstaber under samma period.
3. Kaderökning för organisation af reservbataljoner ur beväringens
första uppbåd i enlighet med generalskommissionens förslag.
4. Fullständigt genomförande under perioden af reservstatsbefälsorganisation
för truppförband ur beväringens andra uppbåd.
5. Anskaffning under perioden af all erforderlig personlig utrustning
för reservtruppförbanden.
6. Nybyggnad under perioden af erforderligt antal pansarfartyg
för vidmakthållande af en styrka af 12 pansarfartyg i kustflottan.
7. Nybyggnad af spaningsfartyg till ersättning för torpedkryssarna.
8. Ökning af anslaget för anskaffande af undervattensbåtar.
9. Erforderlig personalökning för de nya fartyg, som kommittén
icke förordat.
10. Anskaffande af rörliga haubitsbatterier för kustförsvaret.
Närmare motiv och redogörelser för dessa förslag återfinnas under
rubrikerna »Landtförsvaret» och »Sjöförsvaret».
En del andra åtgärder, som jag anser erfoderliga, äro likaledes upptagna
under nämnda rubriker. Att de icke hafva uppräknats här, beror därpå,
att de icke synas behöfva orsaka några större kostnader för försvarsväsendet.
Med iakttagande af ofvan nämnda besparingar, öfverföring och
kostnadsökningar skulle den årliga kostnaden för försvaret under perioden
1912—1919 i medeltal uppgå till omkring 98 milj. kr.
En synnerligen afsevärd marginal skulle alltså erhållas mellan kostnaderna
för försvaret och de belopp, som enligt de förut angifna beräkningarna
skulle kunna stå till buds, utan att landets ekonomiska bärkraft
ansträngdes mera än hittills. I ena fallet skulle erhållas ett årligt öfverskott
af 14''5 milj. kr., motsvarande ett sammanlagdt öfverskott under
perioden af 116 milj. kr., i andra fallet ett årligt öfverskott af 4 milj. kr.,
motsvarande ett sammanlagdt öfverskott under perioden af 32 milj. kr.
Om stegringen af försvarsutgifterna skedde jämnt, skulle dessa vid
periodens slut uppgå i förra fallet till endast 37''s / af samtliga egentliga
statsutgifter, i senare fallet till 40‘e /.
6—102014. 3.2.
42
Den utan jämförelse största höjningen af försvarsutgifterna enligt
mitt förslag gent emot kommitténs är orsakad af det ökade antal pansarfartyg,
som jag anser böra under perioden anskalfas till ersättning för
de uttjänta. Under hänvisning till hvad jag härom på annat ställe anfört,
vill jag i detta sammanhang endast framhålla några ekonomiska
synpunkter beträffande flottans nybyggnadsanslag i allmänhet. Att detta
anslag bör vara af fortgående eller ständigt återkommande natur, torde
af ingen bestridas. Så har förhållandet varit hos oss under flera årtionden,
och sådant är förhållandet i alla andra länder, som äga ett ordnadt sjöförsvar.
Om anslaget hade ordinarie natur, vore detta säkerligen för ett
planmässigt vidmakthållande af en tidsenlig flotta mest fördelaktigt, särskildt
därför, att afsevärda besparingar genom i lämplig tid gjorda beställningar
af fartyg, maskiner, vapen och ammunition kunde erhållas, att tillgången
på arbete för ett stort antal arbetare blefve jämn och säker, att en skicklig
arbetarestam kunde vidmakthållas, att alla materialier äfven det svåraste
pansaret, kunde tillverkas inom landet o. s. v. Sjökrigsmaterielens ständigt
pågående utveckling gör det likvisst icke möjligt att för någon längre tid
fixera kostnaden för samma slags fartyg; men de nyss nämnda, enligt min
mening synnerligen afsevärda fördelarna skulle i hufvudsak kunna vinnas,
om flottans styrka och tjänstetiden för fartyg af olika slag vore bestämd
genom lag, såsom fallet är i Tyskland, eller om åtminstone en af statsmakterna
gillad plan för flottans vidmakthållande i tidsenligt skick förelåge.
— Det årligen återkommande nybyggnadsanslaget bör emellertid icke
vara underkastadt starka växlingar och måste i hvarje fall omfatta alla
olika hufvudslag af fartyg: pansarfartyg, spanare, jagare, torpedbåtar och
undervattensbåtar. I annan händelse kan det icke undvikas, att rubbningar
inträffa, hvilkas inverkan på flottans vidmakthållande blir af ytterst menlig
art. Sådant har förhållandet i vårt land blifvit, sedan ett jämförelsevis
stort antal l:a kl. pansarbåtar ny- eller ombyggdes under perioden 1895
—1905, medan all nybyggnad af dylika fartyg därefter inställdes. Det
är bland annat af denna anledning, som nybyggnadsanslaget för svenska
flottan under den närmaste framtiden ovillkorligen måste i hög grad stegras,
för så vidt flottans styrka skall kunna vidmakthållas.
Att likvisst detta anslag, om det under den närmast framtiden, såsom
jag håller före, måste uppgå till omkring 12 milj. kr. om året,
ingalunda kan betraktas såsom abnormt högt, torde med tillräcklig tydlighet
framgå af nedanstående statistiska uppgifter.1
1 Dessa äro hämtade ur den synnerligen tillförlitliga och ansedda tyska årsboken
»Nauticus».
43
Till nybyggnad af örlogsfartyg hafva för innevarande år anvisats
i England . . 23 % af hela försvarsbudgeten 38 % af sjöförsvarsbudgeten
Tyskland . | . 19 » » » |
| 54 » » | » |
Frankrike | . 12 » » » | » | 39 » » | » |
Japan . . . 22 » » » Förenta Sta- | » | 38 » » | » | |
terna (1909) 12 » » » | » | 28 » » | » |
Då vårt land, så vidt jag kan förstå, med hänsyn till geografiskt
läge och gränser måste anses hafva i minst lika hög grad som Tyskland
och Frankrike (i förhållande till respektive försvarsbudgeter) behof af örlogsfartyg,
så skulle enligt ofvanstående hos oss omkring 15 % af hela
försvarsbudgeten och 44 % af sjöförsvarsbudgeten böra anslås till nybyggnad
af fartyg. Af en total försvarsbudget om 92''s milj. kr. (såsom kommittén
tänkt sig den i medeltal 1912—1919) skulle således nära 14 milj.
kr. böra tillföras nybyggnadsanslaget; och af en sjöförsvarsbudget om 28
milj. kr. något öfver 12 milj. kr. I stället har kommittén ställt i utsikt
respektive 6’7 och 22 %. Till jämförelse härmed må anföras, att anslagen
till fartygsbyggnad i vårt land åren 1900 och 1901 uppgingo till följande
procenttal af hela försvarsbudgeten och af sjöförsvarsbudgeten, nämligen
1900 respektive 22 och 61 %
1901 » 19 » 53 %.
I enlighet med de försvarsutgifter för perioden 1912—1919, som
jag anser nödiga, skulle motsvarande procentsiffror blifva 12 och 34.
När vårt land en gång: tagit igen den förlorade tiden beträffande
c1 o o C*
pansarfartygsbyggande, torde siffrorna kunna sättas något lägre, utan fara
för att flottan skall försvagas.
Beträffande kostnaden för sjöförsvaret i allmänhet torde följande uppgifter
vara af intresse. För innevarande år belöpa sig utgifterna för sjöförsvaret
till följande belopp i kronor per invånare
för England...........16''6 kr.
» Frankrike.......... 6''s »
» Tyskland........... 6''o »
» Förenta Staterna.......5''9 »
» Italien............ 3‘e »
För Sverige skulle procentsiffren enligt kommitténs beräkningar blifva
omkring 4’9 och enligt de utgifter, jag anser erforderliga, omkring
Anmärkas bör emellertid, att i sjöförsvarets budgeter äro kostnaderna för
1 Beräknade af medelkostnaden för perioden 1912—1919 samt för en folkmängd af
5-7 miljoner.
44
kustartilleriet jämväl medräknade. Fråndragas dessa, blifva procentsiffrorna
respektive 4''2 och 5''s.
För mig vill det synas, som om vårt land, som har att räkna med
anfall från relativt mycket starkare motståndare än de nu nämnda staterna,
för att trygga sin fred och sitt oberoende tyvärr också är nödsakadt att
offra relativt mera än dessa på sitt försvarsväsen. Att ett starkt försvar
och särskildt en kraftig flotta för vårt land kanske mera än för något
annat äro det bästa värnet både för freden och för själfständigheten, därom
känner jag mig fast öfvertygad. Jag vågar äfven hålla före, att ett starkt
försvar skall verka i hög grad gynnsamt för vår kredit i utlandet, göra
oss mera kända och respekterade därstädes samt främja en lifligare afsättning
af våra egna alster. Desslikes delar jag till fullo den uppfattningen,
som nyligen tog sig uttryck i en hufvudstadstidning, att »Försvarsväsendet,
långt ifrån att vara en improduktiv inrättning, bör och skall verka rent
af produktivt, befruktande både nationens materiella och andliga lif.»1
Slutligen vill jag beträffande frågan om den ekonomiska bärkraften
och försvaret endast tillägga, att de »tabeller till belysande af Sveriges
ekonomiska utveckling sedan år 1882», hvilka såsom bil. E. åtfölja kommitténs
betänkande och hvarur ett utdrag finnes återgifvet å sid. 45,
otvetydigt — så vidt jag förstår — utvisa, att denna utveckling varit
synnerligen vacker och storartad. De tabellerna äro enligt min mening
väl värda ett mycket ingående studium. Att närmare utlägga mina intryck
af dessa statistiska uppgifter medgifver icke tiden; men ett par antydningar
kan jag icke underlåta att anföra. När fabrikernas tillverkningsvärde
på 12 år stigit från 692 till 1,446 miljoner kr., innebär detta icke
blott ett väldigt uppsving hos vår industri, utan jämväl en ofantlig ökning
af de summor, som kommit landets arbetarebefolkning till godo. De
under loppet af ett par, tre årtionden högt stegrade arbetsprisen tala ett
tydligt språk om ökad ekonomisk bärkraft hos den stora massan af vårt
folk, ty medan arbetsprisen fördubblats eller tredubblats, hafva råvara-,
material- och lifsmedelsprisen i allmänhet stigit vida mindre hastigt och
ämbets- och tjänstemännens löner i allmänhet endast med 10 — 20 procent.
Det förtjänar äfven att ihågkommas, att utgifterna för fartygsbyggnad
ingalunda, som man understundom får höra, »kastas i hafvet», utan att de
till allra största delen hamna i våra egna arbetares fickor. Det gifves
knappast något annat arbete, som i så hög grad och på så mångfaldigt
sätt som b}?ggandet af ett modernt pansarfartyg kommer industri och arbetare
till godo. Miljoner dagsverken betalas vid framställandet af alla
1 Nya Dagligt Allehanda den 14 nov. 1910.
45
de stål- och pansarplåtar, maskinerier, kanoner och projektiler in. in., som
nutida pansarfartyg erfordra. Därför måste också byggandet af fartyg, ur
ekonomisk synpunkt, vara vida mindre betungande för landet än en långt utsträckt
värnpliktsöfningstid, huru nödvändig och välgörande denna än från
andra synpunkter må vara. — Storleken af i banker och sparbanker insatta
medel har under loppet af 27 år nästan femdubblats, och lifförsäkringsbeloppen
ha under en liknande period mer än tolfdubblats. Äfven det
jämförelsevis ringa beloppet af vår statsskuld medgifver ytterligare möjligheter
för stärkandet af vårt försvar. För mig är det ett alldeles obegripligt
tal, att vårt land icke skulle hafva råd att anslå ett hundratal
miljoner kr. om året för att trygga sin fred, sina förbindelser med utlandet
och sitt oberoende. Vårt folk offrar dock en ännu större summa
på sprit och tobak.
Att den s. k. handelsbalansen eller skillnaden mellan importens och
exportens värden för år 1909 nådde en så hög siffra som 144 milj. kr.
synes mig icke innebära anledning till farhågor, då man besinnar, att de
af svenska fartyg invänta bruttofrakterna i uteslutande utländsk sjöfart
samtidigt uppgingo till mer än 70 milj. kr. och då man för öfrigt vet,
att värdet å införda varor, sjöfrakten oräknad, i allmänhet angifves vida
högre än värdet af samma varor i det land, hvarifrån de utfördes.
Då jag från min synpunkt icke kan annat än på det djupaste beklaga,
att kommittén haft en så mörk syn på tingen, att den ej vågat
anslå en högre medelsiffra än 93''3 miljoner kronor, såsom den, inom
hvilken försvarsutgifterna under perioden 1912—1919 böra falla, för att
rikets ekonomiska bärkraft med säkerhet icke må trädas för nära, så finner
jag likvisst en tröst i min vissa förhoppning om att en snar framtid skall
till full evidens ådagalägga, att kommittén »i hög grad underskattat landets
förmåga af ekonomisk utveckling». — Erfarenheten från den gångna
delen af innevarande år har redan gifvit ökadt stöd åt denna min förhoppning.
_______ III.
III. Landtförsvaret.
Beträffande armén anser jag visserligen, i likhet med kommittén,
att 1901 års härorganisation bör i allt väsentligt fullföljas samt att åtgärder
för ett ytterligare stärkande af hären böra vidtagas.
Men i följande afseenden hyser jag från kommitténs mening skiljaktig
uppfattning.
46
1. Tjänstgöringstiden för de värnpliktiga.
En af de viktigaste frågorna rörande arméns stärkande anser jag vara
en utsträckning af tjänstgöringstiden för fotfolket i allmän tjänst. Hufvudsakligen
på de skäl chefen för generalstaben och generalskommissionen anfört,
håller jag före, att denna tid bör utsträckas till 365 dagar. Visserligen torde
någon sådan utsträckning af denna tid icke lämpligen kunna komma till
stånd, förr än samtliga infanteriregementen erhållit kaserner, och med hänsyn
härtill har kommittén uttalat, att frågan om utsträckning af fotfolkets
värnpliktstjänstgöring »bör återupptagas till afgörande först vid den tidpunkt,
då kasernbyggnadsarbetets fullbordande kan med mera säkerhet
än nu till tiden bestämmas»; men frågans stora vikt borde enligt mitt
förmenande gifvit anledning till ett mera bestämdt uttalande. För min
del ville jag formulera detta sålunda: arbetet med byggandet af kaserner
för hvarje infanteriregemente, som icke redan erhållit kasern, bör påskyndas
och tjänstgöringstiden för fotfolkets värnpliktiga i allmän tjänst
så snart som möjligt utsträckas till 365 dagar.
2. Volontärinstitutionen.
Då Riksdagen vid antagandet af 1901 års härordningsförslag minskade
den åt Kungl. Maj:t till 365 dagar föreslagna öfningstiden för fotfolkets
värnpliktiga till 240 dagar, beviljades såsom ett slags ersättning härför
medel till anställande af 72 volontärer vid hvarje »större» infanteriregemente
och 48 vid hvartdera af de »mindre». Kommittén har visserligen
tänkt sig, att dessa volontärer skulle indragas, när öfningen för fotfolkets
värnpliktiga utsträckes till 365 dagar, men ifrågasätter icke någon
sådan ändring under perioden 1912—1919. — För min del anser jag såväl
af ekonomiska som af etiska skäl, att denna indragning af de 72 (48)
volontärerna bör ske redan vid periodens början.
En sådan indragning skulle emellertid gifvetvis fordra ersättning.
Att ombilda vår armé till en ren värnpliktsarmé efter t. ex. Tysklands
mönster, hvarigenom de allra flesta volontärerna skulle försvinna, vore
säkerligen både för försvaret och för landet i dess helhet af utomordentligt
högt värde. Men någonting sådant kan uppenbarligen icke för närvarande
ifrågasättas. Däremot synes det mig både möjligt och nyttigt
att ersätta de ifrågavarande 72 (48) volontärerna genom för fotfolket särskildt
uttagna (lämpliga frivilliga eller skolbildade) värnpliktiga (eliter),
Indika skulle erhålla 365 dagars öfning i likhet med kavalleriets värnplik
-
47
Den värfvade stammen (utöfver officersvolontärer och beställningsmän)
hvarje infanteriregemente (utom gardena) skulle sålunda enligt min
tiga.
vid
mening utgöras
af
|
| emot kommitténs |
distinktionskorpraler .... | .... 48 | 48 |
korpraler......... | .... 48 | 48 |
vicekorpraler |...... | .... 48|g4 | 48 |
och meniga j...... | .... 36 |ö 4 | 108 |
| 180 | 252 |
De fördelar, som härigenom skulle vinnas, vore enligt mitt förmenande
hufvudsakligen följande:
en besparing i försvarsutgifterna af omkring 800,000 (1,220,000—
420,000) kr. om året;
minskad risk att under rekrytskolan stå utan tillräckligt antal instruktörer;
högre
ålder och bildning hos en del af instruktionspersonalen;
betydligt ökadt antal till reservunderbefäl lämplig personal.
Härtill skulle möjligen kunna läggas:
minskad årlig volontär rekrytkontingent, samt på grund häraf ökad
möjlighet till urval vid värfningen af volontärer och följaktligen större
utsikt att erhålla en god stampersonal.
Visserligen inser jag, att den militära utbildning, som dessa värnpliktiga
instruktörer skulle kunna erhålla, på grund af utbildningstidens
korthet icke skulle blifva fullt så tillfredsställande som önskligt vore.
Likaledes finner jag antalet 36 meniga vara alltför litet för den erforderliga
rekryteringen af 48 distinktionskorpraler, 48 korpraler och 48 vicekorpraler.
Men jag vågar dock hålla före, att om utbyte af de 72 volontärerna
mot värnpliktiga är möjlig, när samtliga värnpliktiga vid fotfolket
erhålla 365 dagars öfning (hvilket förutsatts såväl af Kungl. Maj:t vid
framläggandet af förslaget till 1901 års härordning som ock nu af kommitten),
så bör denna indragning vara lika möjlig, när de värnpliktiga
instruktörerna erhålla en till ett helt år utsträckt öfningstid.
Att räkna på att värnpliktiga, som fullgjort sin öfning och därunder
utbildats till underbefäl, skulle låta värfva sig till stammanskap, vore
säkerligen alltför sangvinisk^ Enda utvägen torde vara att sammanslå de
36 meniga med de 48 vicekorpralerna och — såsom ofta redan nu sker
— medgifva befordran till korpral efter 2 års tjänst.
Till instruktörer (halftroppchefer) böra bland de värnpliktiga vid
inskrifningen uttagas 72 man pr infanteriregemente, företrädesvis bland
''48
sådana, som erhållit utbildning vid läroverk, i skytteförbund, såsom scoutboys
m. in. Dessa eliter skola gifvetvis äga vida större förutsättningar
för snabb utbildning till underbefäl, än hvad som i regel kan förväntas
af volontärerna, hvilka i allmänhet antagas vid betydligt yngre år och
dessutom i hög grad sakna de förras bildning och befälsanlag, helst som
de ofta måste rekryteras ur mindre goda samhällslager. Sistnämnda omständighet
är i och för sig högeligen beklaglig, ej minst därför att den är
ägnad verka därhän, att militärtjänsten kännes nedsättande, om ej rent af
förhatlig, för deras äldre och ofta i både lekamlig och andlig måtto vida
mera försigkomna elever bland de värnpliktiga.
Någon svårighet att årligen uttaga 72 eliter bland de vapenföra
värnpliktiga (omkring V9) vid hvarje infanteriregemente torde icke komma
att uppstå, i all synnerhet icke om dessa, såsom billigt vore, erhölle den
kompensationen, att deras repetitionsöfningar, i likhet med hvad förhållandet
är med de för tjänst vid specialvapnen uttagna värnpliktiga, inskränktes
till två, af hvilka den första fullgjordes i följd med rekryt- och underbefälsutbildningen.
Uttagning till elit borde för öfrigt, såsom innebärande
en stor utmärkelse, vara mycket eftersträfvansvärd. Och möjligheten att
blifva elit borde dessutom enligt mitt förmenande verka välgörande och
uppryckande på landets manliga ungdom. Dessa eliter skulle sålunda
rycka in till tjänstgöring i november månad samma år de inskrifvits (1.
året), genomgå rekrytskola och förberedande underbefälsutbildning under
5 månader, därefter vid sidan af fortsatt underbefälsutbildning tjänstgöra
såsom biträdande instruktörer under de öfriga värnpliktigas rekrytskola, samt
tjänstgöra såsom underbefäl under 2. och 3. årens regementsöfningar.
Hvarje infanteriregemente skulle alltså, under förutsättning att inga
vakanser funnes, under regementsöfningarna förfoga öfver följande antal
underbefäl af manskapet
Då behofvet af underbefäl af manskapsgrad för trupptjänsten vid
hvarje infanteriregemente är 216, skulle en afsevärd reserv finnas och en
mindre afgång eller gallring bland eliterna under utbildningstiden kunna
utan fara äga rum, hvarjämte vådan för vakanser bland det värfvade manskapet
skulle i hög grad minskas.
distinktionskorpraler.........
värfvade korpraler.........
värnpliktiga vicekorpraler och korpraler
värfvade vicekorpraler........
48
48
144
48
Summa 288
49
Att det för hela infanteriet vid mobilisering skulle vara en utomordentlig
fördel att äga riklig tillgång på underbefäl bland de värnpliktiga
såväl för linjetrupperna som för reservtrupperna, ligger i öppen dag.
Det torde ock vara att förvänta, att andan inom hären skulle höjas genom
inverkan af det utvalda värnpliktiga underbefälet äfvensom genom den
täflan mellan detta och det värfvade underbefälet, som säkerligen skulle
uppstå.
Att icke begagna sig af det stora krafttillskott, som skulle tillföras
hären'' genom sådan uttagning af värnpliktigt underbefäl för infanteriet,
vore eldigt mitt förmenande ett slöseri, som vårt land mindre än många
andra kan hafva råd till. Jag anser därför, att denna uttagning af eliter
och indragning af motsvarande antal volontärer med det allra snaraste bör
komma till stånd.
Sammanlagda årliga kostnaden för de 72 eliternas ökade tjänstgöringstid
. belöper sig till omkring 420,000 kr., hvilken summa här ofvan
fråndragits besparingen genom de 72 volontärernas indragning.
3. Den af kommittén förordade minskningen i utbildningstiden till
182 dagar för vissa värnpliktiga, nämligen vid fotfolket i sjukbärartjänst
och trängtjänst samt vid trängen i sjukbärartjänst och egentlig trängtjänst,
anser jag likaledes böra komma till stånd, så snart möjligen ske kan.
Härigenom skulle bland annat vinnas en årlig besparing af 477,000 kr.
4. Begränsning och fixering hvart femte är af antalet värnpliktiga
vid infanteriet. Sådana förhållandena för närvarande äro, växlar storleken
af de olika infanteriregementenas årsklassers värnpliktiga högst betydligt
icke blott mellan olika regementen utan äfven under skilda år för samma
regemente. Växlingen har visat sig vara så stor, att en årskontingent
än uppgått till närmare 1,000 man, än nedgått till endast omkring 350.
Detta kan uppenbarligen icke vara fördelaktigt. Inom andra arméer
har man i allmänhet genom fixering af hvarje regementes värnpliktskontingent
för viss period samt genom anlitande af utjämningsområden
undvikit dylika växlingar. Jag håller före, att så bör ske äfven i vårt
land, och anser, att härvid en viss begränsning af antalet öfvade värnpliktiga
utan olägenhet kan ske, hvarigenom äfven någon besparing för
statsverket torde uppkomma. Denna begränsning bör dock gifvetvis icke
vara så stor, att den orsakar någon märkbar minskning af arméns styrka.
hn fixering af antalet torde utan synnerlig svårighet kunna
ske dels genom att anordna utjämningsområden, dels genom att bereda
möjlighet för inskrifningsmyndigheterna att medgifva befrielse (dock ej
7—102014. 3. 2
50
fullständig) för familjefäder eller för värnpliktiga, som vid tiden för inskrifningen
redan ingått äktenskap. Dessa borde likvisst inställa sig till tjänstgöring
samtidigt med öfriga värnpliktiga och undergå ett par veckors öfning.
Ehuru någon besparing härigenom torde uppstå, har jag icke här
afsett eller beräknat någon sådan.
5. Brigadstaber. Synnerligen angeläget anser jag det vara, att
fredsorganisationen så nära som möjligt ansluter sig till krigsorganisationen.
Framför allt böra de befälhafvare, som i krig skola leda större och mindre
enheter af armén, redan i fredstid så mycket som möjligt förberedas för
sina ansvarsfulla uppgifter. Den första förutsättningen för att detta någorlunda
nöjaktigt skall kunna ske, är, att de finnas till i fredstid. Vid
mobilisering inträda med ens så många utomordentliga förhållanden, att
det näppeligen är tänkbart, att öfvergången till krigsfot skall kunna försiggå
utan en mängd allvarsamma missgrepp och rubbningar, ifall den ena
befälhafvaren efter den andra måste just vid den mest brådskande och
kritiska tidpunkten aflämna sitt vanliga befäl för att öfvertaga ett af honom
aldrig förut utöfvadt. Därför anser jag det oundgängligen nödvändigt, att
brigadchefer med staber i vårt land såsom i de flesta andra finnas tillsatta
redan under fredstid, på det att icke dessa viktiga poster må under
krig beklädas af i brigadchefstjänsten oerfarna män och halfva antalet
regementen vid mobiliseringsorderns utfärdande beröfvas sina chefer, likasom
ett stort antal bataljoner och kompanier.
Den årliga kostnaden för 12 infanteribrigadchefer jämte hästersättning
för 12 adjutanter samt expenser m. m. skulle, när organisationen
blifvit fullt genomförd, hvilket jag beräknar vara möjligt år 1916, belöpa
sig till 149,220 kronor. Den besparing, som kan vinnas genom att låta
de viktiga brigadchefsbefattningarna stå lediga under fredstid, synes mig
vara af alldeles försvinnande betydelse gent emot den oundvikliga faran
af desorganisation vid öfvergång till krigsfot.
Den af kommittén förordade åtgärden, att 6 infanteriregementschefer
skulle i fredstid förordnas vara brigadchefer, under det att befälet öfver motsvarande
regementen skulle föras af öfverstelöjtnanter, finner jag i alla afseenden
otjänlig, såsom varande alldeles otillräcklig och för öfrigt svår att
tillämpa, enär den väl skulle förutsätta, att de äldsta öfverstelöjtnanterna
städse vore placerade på samma regementen som de äldsta öfverstarna.
6. Organiserandet af reservtrupper har kommittén visserligen ansett
vara en fråga af stor vikt, men de särskilda åtgärder, som af kommittén i
sådant syfte förordats, synas mig otillräckliga. I likhet med generalskom
-
Öl
missionen anser jag, att den för organisation af en reservbataljon ur
beväringens första uppbåd vid hvarje infanteriregemente erforderliga kaderökningen
bort från början bestämmas till 1 major, 4 kaptener, 1 löjtnant
och 4 sergeanter. Den slutliga årskostnaden för denna kaderökning skulle
uppgå till 970,795 kr. emot 576,600 kr. enligt kommitténs åsikt.
Om kaderökningen inskränkes till den af kommittén förordade (nämligen
1 major, 2 kaptener, 1 löjtnant och 12 uppflyttade volontärer), blir
det oundvikligt, att linjetrupperna vid mobilisering erhålla en del okvalificeradt
befäl, ty att en fjärde bataljon vid hvarje infanteriregemente måste
uppsättas, då tillgången på värnpliktiga medgifver detta, är väl en gifven
sak; men om ej tillräckligt befäl för denna bataljon finnes, måste sådant
— åtminstone för halfva antalet kompanichefsbefattningar — tagas från
de ursprungliga bataljonerna, och därigenom kommer äfven deras effektivitet
att lida. Den besparing som kan vinnas genom att icke redan i fredstid
tillsätta alla de ifrågavarande befälsposterna — 394,195 kr. om året
— anser jag vara af underordnad betydelse gent emot de stora olägenheterna
af en omorganisation vid mobilisering och linjetrupper med delvis
otillräckligt kvalificeradt befäl.
7. Af liknande anledning eller, närmare bestämdt, för att vid mobilisering
öfverallt i möjligaste mån hafva tillgång till dugligt befäl anser
jag, att upprättandet af en reservstatsorganisation för reservbataljonerna
ur beväringens andra uppbåd bör påskyndas. Gent emot hvad kommittén
i sådant afseende förordat skulle enligt min mening redan före periodens
utgång uppsättningen af reservstatsbefäl vara fullbordad. Detta skulle
medföra en slutlig kostnadsökning af 190,000 kr. om året.
8. Desslikes bör, enligt min åsikt, anskaffandet af gevär och öfrig
nödtorftig utrustning för dessa reservtrupper försiggå hastigare, än hvad
kommittén förordat. Kostnaderna för ökad personlig utrustning vid armén
skulle alltså under perioden utgå med sammanlagdt 12,397,300 kr. i stället
för såsom kommittén förordat 5,665,000 kr.
IV. Sjöförsvaret.
A. Flottan.
1. Pansarfartyg.
Såsom jag här ofvan under »Allmänna synpunkter» framhållit, anser
jag det nödvändigt, att flottan stärkes. Någonting annat lära hvarken
herrar statsministrar i sina af kommittén återgifna uttalanden åren 1906
52
och 1907 hafva ifrågasatt eller kommittén själf i sitt betänkande åsyftat.
Men för detta ändamål är det oundgängligen nödvändigt icke allenast att
bygga nya pansarfartyg utan äfven att råda bot för det långvariga uppehållet
i pansarfartygsbyggandet samt att framdeles för hvarje är anslå
medel till nybyggnad af dylika fartyg. En hvar, som något känner förhållandena
inom sjökrigsväsendet, vet, att pansarfartygen öfverallt i världen,
trots torpeder, minor och undervattensbåtar, alltjämt, särskildt på
grund af erfarenheterna från det senaste stora sjökriget i fjärran östern,
tillmätas ojämförligt mycket större betydelse än all annan sjökrigsmateriel.
I enlighet härmed anslås inom alla lifskraftiga mariner i allmänhet minst
70—80 % af de årliga nybyggnadssummorna till pansarfartyg. Om emellertid
nybyggandet af pansarfartyg i vårt land icke komme att ske hastigare,
än hvad kommittén förordat, torde det ej vara svårt att inse, att
flottans hufvudbeståndsdel komme att under den närmaste framtiden allt
mera sammansmälta. Det synes mig nämligen omöjligt att förutsätta, att
vårt lands pansarfartyg skulle kunna vara fullt tjänstdugliga eller med
andra ord lämpa sig för »första linjen» under längre tid än andra makters.
I Tyskland, och enligt nyligen synliga uppgifter i pressen jämväl i Frankrike,
har man genom lag bestämt den tid, inom hvilken pansarfartygen
skola ersättas, till 20 år; och inom engelska flottan tillämpas faktiskt
samma princip, ehuru den icke är lagfäst. Antalet pansarfartyg i vår
flotta borde, såsom förut omnämnts, enligt föregående kommittéers åsikt,
vara 14, 15 eller 16. Dessa kommittéer lära visserligen hafva tänkt sig
en tjänstetid eller lifslängd hos pansarbåtarna af 30 år, men i hvarje fall
har det antal, de förordat, varit afsedt för kustflottan, således för l:a
linjen. 30 år var en lifslängd för pansarfartyg, som förut ganska allmänt
ansågs såsom normal; men då fordringarna på fartygsmaterielens
tidsenlighet på senare tiden stegrats därhän, att ifrågavarande lifslängd
inom de ledande marinerna ansetts böra sänkas till 20 år, synes det, som
sagrdt, ingalunda vara tillrådligt att i vårt land fasthålla vid en längre
tjänstetid i l:a linjen.
För att ersätta den kraftförlust, som vårt land lidit genom unionsupplösningen,
hafva ju cheferna för generalstaben och för flottans stab ansett
en ökning af 2 st. l:a kl. pansarbåtar erforderlig. Om det lägsta (det af
1882 års försvarskommitté godtagna) af ofvannämnda antal fortfarande skulle
anses lämpligt, borde alltså efter unionsupplösningen antalet ökats till 16.
Därest ett så stort antal som 16 pansarfartyg (l:a kl. pansarbåtar)
skall kunna erhållas och vidmakthållas, torde det dock af ekonomiska skäl
blifva nödvändigt att för dem bibehålla en 30-årig lifslängd; men de som
skola tillhöra l:a linjen, kunna likvisst icke utan alltför stor våda kvarstå
53
där längre än 20 år. Man skulle med denna beräkning alltså efter eu
längre tids förlopp komma till ett antal af 12 pansarfartyg i l:a linjen
och 6 i den 2:a. Ett lägre antal än 12 (3 divisioner) i l:a linjen skulle
enligt min bestämda öfvertygelse och af skäl, som jag förut anfört, visa
sig alldeles otillräckligt, och detta ej blott med hänsyn till under de flesta
tänkbara krigslägen nödvändiga detacheringar af pansrade fartyg, utan
äfven med anledning däraf, att byggandet af pansarkryssare, af hvilka 1901
års sjökrigsmaterielkommitté ansett ej färre än 10 erforderliga, efter det
första försöket alldeles upphört. Däremot anser jag, att antalet pansarfartyg
i 2:a linjen utan fara kan minskas under 6, så länge tillgång finnes
på smärre och vida billigare pansarbåtar.
Att det för vårt land är oafvisligen nödvändigt — för så vidt vi
öfver hufvud skola underhålla något sjöförsvar — att hädanefter bygga
väsentligt kraftigare och snabbare — således äfven större och dyrare —
pansarfartyg än den senaste, till sin planläggning mer än 9 år gamla typen,
torde väl icke af någon med förhållandena förtrogen bestridas. Den omständigheten,
att våra nuvarande pansarbåtar icke är i besittning af en enda kanon,
som når fram med tillbörlig kraft på medelstora stridsafstånd, talar tydligt
nog för nödvändigheten af att i vår flotta införa artilleripjäser af väsentlig
ökad kraft; och eftersom slagskeppen i allmänhet numera förses med maskiner,
som kunna förläna dem en fart af 20—22 knop, är det af strategiska och taktiska
skäl oundgängligen nödvändigt att gifva våra nya pansarfartyg minst samma
hastighet. Dessa förhållanden hafva för flera år sedan framhållits af
chefen för flottans stab och därefter af de sakkunniga samt äfvenledes
— så vidt jag vet utan undantag — godkänts af kommitténs samtliga
ledamöter. Det torde emellertid förtjäna att i detta sammanhang påpekas,
att tendensen att bygga mycket stora och kraftiga pansarfartyg gjort sig
gällande icke allenast inom de stora marinerna; äfven flera smärre mariner,
som hittills saknat slagskepp, hafva på sista tiden börjat anskaffa sådana,
merendels genom beställning i England, nämligen Österrike, Spanien,
Turkiet, Brasilien och Argentina. Till och med Grekland har gått upp
till fartyg om öfver 10,000 ton. Nederländerna ha gått upp till 6,530 ton,
men de öfriga smärre sjöstaterna ha i likhet med Sverige icke på flera år
anskaffat något pansarfartyg. — Att vår flotta under sådana omständigheter
kan anses blifva tillräckligt tillgodosedd genom pansarfartyg om
endast 6,800 ton, beror till hufvudsaklig del på beskaffenheten af
våra kustfarvatten samt på det förhållandet, att våra fartyg byggas
uteslutande för den strategiska defensiven b De pansarfartyg, som här
1
Det holländska pansarfartyget »De Zeven Provincien» om 6,530 ton, sjösatt 1909,
förer endast 2 st. 28 cm. och 4 st. 15 cm. kanoner samt gör endast 16 knop, under det
54
efter nybyggas för vår kustflotta, böra dock i intet fall vara svagare än
F-typen.
Att det blifvit nödvändigt att nu antaga en väsentligt kraftigare
typ pansarfartyg än de föregående, kan och får emellertid, såsom jag förut
framhållit, icke minska fartygens antal, för så vidt icke vår flottas relativa
styrka skall minskas. Ett pansarfartyg af typen F är ju nämligen knappast
i något afseende kraftigare i förhållande till de nyaste utländska pansarfartygen,
än hvad »Svea» var vid sin planläggning. Redan Oden-typen
var vid sin tillkomst relativt svagare än Svea, Aran-typen likaså och
i ännu högre grad typen Oscar II.
Det skulle blifva alltför vidlyftigt att här genom jämförelser mellan
olika fartygstyper från början af 1880-talet till närvarande tid framlägga
bevis för detta påstående. Jag måste därför inskränka mig till en hänvisning
till allmänt tillgängliga uppgifter i marinalmanackor.
För att vidmakthålla en styrka af 12 fartyg med en tjänstetid af 20 år
i l:a linjen är det tydligen nödvändigt att (i medeltal) bygga 12/2o = 3/s
fartyg om året. Under en 8-årsperiod (1912—1919) borde alltså för
nämnda ändamål byggas 8 X 3/s = i det närmaste 5 pansarfartyg. Men
om förhållandet är sådant, att man förut under eu mycket afsevärd följd
af år alls icke vidtagit någon åtgärd för styrkans vidmakthållande, kräfves
dock uppenbarligen en vida mera omfattande nybyggnad, för att icke
styrkan snart nog skall minskas. Då icke någon nybyggnad ägt rum
under åren 1906 —1911, borde, för att fullständigt undvika en minskning
af styrkan, egentligen 8 X 3/s -j- 6 X 3/s = 82/s fartyg byggas under perioden
1912—1919. Kan en så pass hastig nybyggnad icke ske, så måste
perioden för ersättningsbyggandet utsträckas; men för att icke en betydande
minskning af styrkan skall inträda, måste i hvarje fall ett större
antal än 8 X 3/ö byggas redan under perioden 1912—1919. Af dessa anledningar
har jag icke funnit det möjligt att föreslå byggandet af ett
mindre antal än 6 under ifrågavarande period, för så vidt icke antalet
pansarfartyg i l:a linjen skall sänkas afsevärdt under 12. Dessa förhållanden
lära icke hafva varit främmande för kommittén; men det vill synas,
som om kommittén tänkt sig, att ett antal af 8 pansarfartyg i l:a linjen
skulle vara tillfyllest. Häremot anser jag mig pliktig afgifva den kraftigaste
gensaga.
För att i möjligaste mån nedbringa kostnaderna anser jag, att man
tillsvidare kan utan våda minska ammunitionen å de nya fartygen från 2
att F-typen om 6,800 ton är konstruerad att föra det dubbla antalet kanoner af hvartdera
slaget samt att göra en fart af 22 knop. Att detta är möjligt förklaras af förhållanden,
som omnämnts i kommitténs betänkande.
55
till IV2 utredningar. Härigenom skulle en besparing af omkring 400,000
kr. pr fartyg uppstå.
2. Spanings/''artyg.
Ehuru kommittén förklarat sig till fullo inse betydelsen af en effektiv
spaning till sjöss, har den dock af ekonomiska skäl icke förordat
någon nybyggnad af härför lämpade fartyg och icke ens funnit anledning
att yttra sig om den af 1906 års sakkunniga framställda typen för spaningsfartyg.
Detta finner jag för min del högst beklagligt. De enda för spaningstjänsten
lämpliga fartyg, vår flotta för närvarande äger, äro pansarkryssaren
Fylgia och jagarna. Den förra är ensam i sitt slag och kan
därför uppenbarligen icke förslå för den kräfvande spaningstjänsten; de
senare åter äro alltför svaga för att på egen hand våga sig ut på större
afstånd från vår kust, än det som motsvarar en enda timmes gång med
högsta fart, detta jämväl af den anledningen, att dessa fartyg näppeligen
äro i stånd att hålla högsta fart under längre tid i en följd än 2 timmar.
De på 1890-talet byggda, för bevaknings- och spaningstjänst afsedda torpedkryssarna
kunna icke uppdrifvas till så hög fart som nutida slagskepp,
än mindre som kryssare, och äro därför alldeles oanvändbara för
spaning till sjöss.
(Om alls icke några för spaningstjänsten särskilt lämpade fartyg
under den närmaste framtiden skulle byggas, vågar jag därför hålla före,
att vår flotta i stort sedt skulle blifva alldeles oförmögen att verkställa
spaning till sjöss. Hvad detta skulle innebära, därom lämnar sjökrigshistorien
lika talrika som nedslående vittnesbörd. Rekognoscörer eller
spanare hafva med rätta kallats flottans ögon. Den som år beröfvad spaningsfartyg,
nödgas oftast handla i blindo eller blir åtminstone i de flesta
fall försatt i efterhand, d. v. s. att han förlorar tid. Men tiden är i krig
det dyrbaraste af allt. Utan möjlighet att utforska fiendens styrka och
läge, förr än han siktades från vår kust, utan möjlighet att hålla
känning med honom, sedan han en gång blifvit upptäckt, skulle vår flotta
för visso få ytterligt svårt, om det ens blefve henne möjligt att fylla
sina maktpåliggande uppgifter. Hon skulle komma i ungefär samma
läge som vår armé, om denna saknade kavalleri.
1901 års sjökrigsrnaterielkommitté ansåg, att bland annat för spaningstjänsten
10 snabbgående pansarkryssare till stöd för jagarna voro
erforderliga. Att för ändamålet använda pansarfartyg af ny typ — ty
de äldre sakna alldeles nödig rörlighet — skulle alltför mycket decimera
56
kustflottans hufvudstyrka och vore, så vidt jag kan finna, absolut omöjligt,
ifall denna hufvudstyrka skulle inskränkas till 2 eller högst 4 pansarfartyg,
såsom fallet skulle blifva inom femton år, därest kommitténs
nybyggnadsprogram följes. Att utsända pansarfartygen på spaning vore
dessutom alltför äfventyrlig^ Hur viktig spaningstjänsten än är, får dock
för dess fullföljande icke något af flottans dyrbaraste farty g riskeras. Den
föreslagna F-typen är för öfrigt icke i besittning af tillräcklig snabbhet
för spaningstjänsten.
Cheferna för generalstaben och flottans stab hafva ansett särskilda
spaningsfartyg nödvändiga. Häri instämmer jag till fullo och anser,
att under perioden 1912—1919 4 st. spanare af ungefärligen den typ
sakkunniga föreslagit böra anskaffas för vår flotta.
I detta sammanhang anser jag mig böra göra ett uttalande angående
möjligheten af att använda aeroplan eller motorballonger för spaningstjänsten
till sjöss. En spanare måste kunna afgå till gifven ort vid
hvilken tidpunkt som helst, under storm såväl som under stiltje, under mörker
eller disa såväl som under god sikt, och bör vara i stånd att under lång tid hålla
känning med fienden. Eu spanare måste för öfrigt vara försedd med gnistsignalapparat,
som i sin tur erfordrar elektriskt maskineri och särskild personal.
Häraf drager jag den slutsatsen, att aeroplan eller motorballonger, sådana
de hittills framställts, icke skulle kunna uträtta någon nöjaktig spaningstjänst
till sjöss. Möjligt är ju, att de i en framtid skulle kunna blifva
användbara för ändamålet; men jag anser mig dock kunna uttala den
öfvertygelsen, att de likvisst aldrig blifva så pålitliga, att de skulle kunna
helt ersätta spaningsfartygen. Möjligen kunna de användas vid sidan af
dessa, men en sådan användning blefve knappast ekonomisk, eftersom den
fordrade så att säga dubbel uppsättning. Af dessa skäl anser jag, att det
för närvarande icke finnes fog för något förslag att använda aeroplan eller
motorballonger i stället för spaningsfartyg. 3
3. Undervattensbåtarna
hafva däremot efter en experimenttid af mer än två årtionden nått en
sådan utveckling, att de tvifvelsutan bilda en faktor, med hvilken hvarje
krigförande måste räkna under ett sjökrig. Särskildt torde de hafva stor
moralisk verkan, såsom ägnade att göra hvarje långvarig blockad eller afspärrning
af farvatten i närheten af en fientlig kust äfventyrlig för stora
fartyg. Det närmaste öfvervakandet af utlopp eller sund måste öfverlåtas
åt smärre fartyg — jagare, spanare och pansardäckskryssare (hvilka åter
57
lätt kunna bortdrifvas af fartyg sådana som våra pansarbåtar) — under
det att de stora fartygen antingen hålla sig tämligen långt ute till sjöss
eller ligga i beredskap å någon närbelägen och lätt skyddad ankarplats.
För kortare tid och under hög fart lära dock de stora fartygen icke sky
att närma sig den fientliga kusten, i all synnerhet om de hafva utsikt att
nå motståndarens hufvudstyrka. Risk måste alltid tagas i krig; men når
risken är stor och utsikten till vinst obetydlig, är det gifvetvis klokast att
spara sina krafter.
Af sistnämnda anledning hyser jag den uppfattningen, att störa
slagskepp och pansarkryssare icke gärna skola våga intränga i skärgårdsfarare^
om de veta, att motståndaren där förfogar öfver talrika undervattensbåtar
jämte andra torped fartyg och ett utveckladt minförsvar. Såväl
med hänsyn härtill som för att i möjligaste mån förhindra hvarje
långvarig blockad af våra hamnar och utlopp äfvensom hvarje långvarig
afspärrning af viktiga sund i närheten af vår kust, anser jag det vara
nödvändigt, att vårt sjöförsvar förfogar öfver ett betydande antal undervattensbåtar;
och är det min uppfattning, att åtminstone tvä 2:a kl. undervattensbåtar
om året böra anskaffas.
Kostnaden för hela den nybyggnad af örlogsfartyg under perioden
1912—1919, som jag anser nödvändig, ställer sig sålunda:
6 st. pansarfartyg, hvarje med IV2 ammunitionsutredning
å 11*2 milj. kronor...............67’2 milj. kr.
4 st. spanare, hvarje med IV2 ammunitionsutredning å 2''5
milj. kronor..................10‘o »
— jagare, enligt kommitténs beräkningar........5''i »
— torped- och undervattensbåtar jämte depåfartyg . . . . ll''o »
— minfartyg (återstod af beviljadt anslag).......0''8 »
— verkstadsfartyg m. fl............... • l*9 * *
Summa 96''o milj. kr.
Häremot skulle svara ett årligt nybyggnadsanslag af i medeltal 12
milj. kronor under perioden. 4
4. Flottans personal m. m.
Den personalökning, som på grund af den af mig såsom nödvändig
under perioden 1912 —1919 ansedda nybyggnaden af fartyg skulle blifva
8—102014. 3. 2.
58
-erforderlig, utöfver hvad kommittén förordat, har jag icke kunnat i detalj
beräkna. Jag anser emellertid, att först och främst den af chefen för
marinstaben berörda bristen af 66 officerare i det nuvarande mobiliseringsbehofvet
måste fyllas under perioden 1912—1919. Detta skulle medföra en
efter hand inträdande kostnadsökning af 148,070 kronor om året utöfver
hvad kommittén beräknat. För de pansarfartyg, spanare och undervattensbåtar,
hvilka enligt min åsikt böra tillkomma under perioden, utöfver
hvad kommittén förordat, skulle erfordras omkring 50 officerare,
120 underofficerare och 720 man stammanskap. Denna personals aflöning
belöper sig visserligen till en så hög summa som omkring 900,000 kronor;
men dels skulle personalökningen icke behöfva och på grund af utbildningstiden
och rekryteringsförhållandena icke kunna inträda förr än under
periodens sista år, dels anser jag, att äldre materiel bör utrangeras i större
omfattning än hittills. På grund häraf finner jag det berättigadt att beräkna
en slutlig kostnadsökning för den ökade personalen af endast omkring
0*5 milj. kronor. Häremot skulle svara en ökning af i medeltal
omkring 0''25 milj. kronor per år under perioden. Den ökning af anslagen
för underhåll och öfningar, beklädnad och naturaunderhåll m. m., som skulle
blifva erforderlig, torde kunna anslås till ungefär samma belopp. Jag anser
mig därför berättigad att såsom en följd af den ökade nybyggnaden
beräkna en ökning af flottans ordinarie anslag under perioden med i medeltal
endast omkring 0''5 milj. kronor.
Beträffande marinens personal vill jag slutligen framhålla, att jag
anser, att ändring af nuvarande bestämmelser angående den till pension
jämte fyllnadspension berättigande lefnadsålder för officerare och underofficerare
äfvensom beträffande den s. k. respittiden bör ske, så att dessa
bestämmelser blifva alldeles öfverensstämmande med de för armén gällande
eller framdeles ikraftträdande. 5
5. Farledsupprensningar.
I olikhet mot kommittén anser jag, att den s. k. östra leden till
Karlskrona bör med snaraste upprensas till föreslaget djup. Ehuru det
för att trygga farledens användbarhet under krigstid vore önskligt, att den
skyddades genom befästningar, anser jag dock icke, att dylika äro nödvändiga
för att hindra inträngandet af sådana fientliga fartyg, som vore i
stånd att begagna sig af densamma, ty dessa fartyg kunna med anledning
af farledens ringa djup och bredd aldrig hafva något stort stridsvärde.
Som farleden hufvudsakligen skulle vara till nytta för den fredliga sam
-
59
färdseln, torde kostnaderna för dess upprensning icke böra betunga försvarsbudgeten.
För öfriga extra ordinarie utgifter för flottan och kustartilleriet har
jag under perioden på grund af det senast gångna årtiondets erfarenhet,
hvilken utvisar, att i medeltal årligen härför anslagits 2''43 milj. kronor,
beräknat, att omkring 20 milj. kronor eller i medeltal 2’s milj. kronor
erfordras emot kommitténs respektive 16 och 2 milj. kronor.
60
B. Det fasta kustförsvaret.
Gent emot den del af kommitténs betänkande, som rör det fasta
kustförsvaret, har jag endast följande att erinra.
Hvad kommittén yttrat angående en ständig krigsberedskap vid kustpositionerna
vill jag på det kraftigaste understryka, på samma gång jag
framhåller önskvärdheten af att kommittén uttalat sig beträffande kommendantskapet
i kustfästningarna, ej minst med hänsyn till möjligheten
för kommendanten att, när helst han pröfvade nödigt, anställa samöfningar
mellan de trupper af marinen och armén, som i fredstid äro förlagda till
fästningen.
Vidare hyser jag den uppfattningen, att de kulsprutor, som ansetts
erforderliga för kustfästningarna och hvilkas kostnad i kommitténs beräkningar
påförts marinen, bort upptagas på arméns stat, emedan de äro
afsedda att användas uteslutande af Vaxholms och Karlskrona grenadjärregementen.
Slutligen anser jag det i hög grad önskligt, att 2—3 batterier rörliga
haubitser af största möjliga kaliber anskaffas. (21 cm:s torde för
närvarande vara de svåraste, som kunna anses verkligt »rörliga».) Dessa
haubitser kunna icke ersättas af positionsartilleriets 15 cm. haubitser,
emedan de senare dels äro alltför svaga för att med fördel kunna användas,
dels icke hafva så stor porté som i vissa fall erfordras. 21 cm:s
haubitsernas ändamål och uppgifter i krig äro af sådan natur, att de
helst böra hemlighållas. På grund af frågans enligt min åsikt synnerligen
stora betydelse har jag emellertid ansett mig böra omnämna densamma,
under förmälan, att jag hyser den uppfattningen, att ifrågavarande pjäser
böra betjänas af kustartilleriets personal, emedan denna är den enda,
som erhåller öfning med beskjutning af fartyg från land.
61
Särskilt yttrande af herr Östberg.
Kommittén har vid sin granskning af de till kommittén öfverlämnade
förslagen beträffande försvarsväsendet ansett sig pliktig undersöka, huruvida
och i hvilken mån de kostnader, som dessa förslags genomförande
skulle kräfva, kunna inrymmas inom det belopp, som kan med hänsyn
till landets bärkraft och andra samhällskraf afses för försvaret. För detta
ändamål har kommittén låtit uppgöra omfattande utredningar rörande de
egentliga statsutgifternas stegring under tiden sedan år 1882 äfvensom
jämförelser mellan dessa statsutgifter och den bevillningstaxerade inkomsten
under samma tid. Inom kommittén hafva ock tid efter annan \eik
ställts beräkningar efter olika principer öfver den ökning på ifrågavarande
områden, som kan vara att förvänta under framtiden. På grund af dessa
förberedande arbeten har kommittén slutligen kommit till vissa uttalanden
och beräkningar beträffande utsikterna för landets ekonomiska utveckling
och däraf betingade skatteförmåga under den period,. som den finansiella
utredningen af ser, eller tiden t. o. m. år 1919. Da jag icke kunnat helt
ansluta mig till kommitténs uppfattning uti ifrågavarande ämne, har jag
ansett mig böra göra några erinringar vid denna del af dess betänkande.
För att bilda sig ett omdöme i denna fråga kan man icke gå någon
annan väg än att å ena sidan undersöka den föregående utvecklingen och
å andra sidan öfverväga, huruvida de nuvarande ekonomiska förhållandena
gifva anledning att vänta, att utvecklingen skall f(jrtgå hastigare eller
långsammare än hittills värjt fallet. Kommittén har också i sin undersökning
gått denna våg, men har enligt min mening i hög grad underskattat
landets förmåga af ekonomisk utveckling och dess därmed följande
ekonomiska bärkraft.
Den statistiska utredningen har lämnat följande resultat.
Statens egentliga utgifter hafva utgjort (sid. 38)
år 1892 kr. 81,603,331
» 1897 » 95,911,767
» 1902 » 128,163,695
* 1907 » 160,529,449
, 1909 * 175,696,414
62
Detta innebär en årlig ökning af (sid. 54)
1892—1897 ................ 3-28 %
1897—1902 ................ 5-72 »
1902—1907 ................ 4-6i »
1907—1909 ................ 4-6i »
samt för tiden 1882—1909 ............. 3‘29 »
Den bevillning staxerade inkomsten åter, hvilken enligt kommitténs
och äfven min åsikt kan anses vara en mätare af nationalinkomstens ökning,
har utgjort (s. 53)
år 1892 .............kr. 632,046,728
» 1897 .............> 762,709,431
» 1902 .............» 1,023,040,965
» 1907 .............» 1,468,144,615
» 1909 .............» 1,648,729,983
hvilket innebär en årlig ökning af (sid. 54)
1892—1897 ................ 3-83 %
1897—1902 ................ 6-05 »
1902—1907 ................ 7-49 »
1907—1909 ................ 5-97 »
samt för tiden 1882—1909 4‘6i »
Af dessa siffror framgår, såsom af kommittén framhålles, att statsutgifterna
ökats i betydligt mindre grad än nationalinkomsten under ifrågavarande
period. Detta belyses ytterligare af den i betänkandet (sid. 55)
intagna tabell, som utvisar, att statsutgifterna år 1882 utgjorde 14''72 %
af den bevillningstaxerade inkomsten, men att denna procent sedan successive
nedgått, visserligen med åtskilliga fluktuationer, så att statsutgifterna
år 1909 uppgingo till endast 10''65 % af den bevillningstaxerade inkomsten.
Häraf drager kommittén den riktiga slutsatsen, att ökningen af landets
ekonomiska bärkraft varit större än statsutgifternas och de för deras bestridande
upptagna skatternas ökning.
Då kommittén emellertid längre fram uttalar sin mening om, hvad
som är i framtiden att förvänta, kommer kommittén till det resultat (sid.
66 och 69) att för statens egentliga utgifter icke kan beräknas högre belopp
än
för år 1919.......omkring 225 mill. kronor
och att den bevillningstaxerade inkomsten kan beräknas uppgå till
år 1919........omkring 2,278 mill. kronor.
63
Detta innebär årlig ökning under perioden 1909—1919 af
för statens egentliga utgifter.........2''5 %
för den bevillningstaxerade inkomsten.....3‘29 »
Det är tydligt, att kommittén velat lägga sina beräkningar så, att
man skulle komma till en summa, som jämnt och nätt skulle motsvara beloppet
af kostnaderna för de försvarsåtgärder, som kommittén ansett sig
böra förorda, jämte de öfriga statsutgifter, som kunnat beräknas. Jag
erkänner nu fullkomligt, att det är välbetänkt att vid uppgifvande af en
summa, hvilken man anser budgeten ej bör öfverskrida, förfara med den
största försiktighet och betänksamhet, men jag förmenar å andra sidan,
att kommittén efter alla de utredningar och undersökningar, som blifvit
verkställda, äfven hade bort gifva ett svar på en fråga, som man säkerligen
väntat att få besvarad: till hvilket belopp kan man beräkna landets
skatteförmåga under den närmaste framtiden, utan att trycket blir hårdare
än för närvarande eller, från eu annan synpunkt sedt, till hvilket belopp
kunna statens utgifter under framtiden beräknas uppgå utan att mera än
hittills taga landets bärkraft i anspråk?
Jag skall från min synpunkt söka göra en sådan beräkning för
samma period, som kommitténs utredning afser, och därvid söka komma
till antagliga siffror för slutåret 1919. Denna beräkning grundar sig på
följande tvenne förutsättningar, som äfven af kommittén godkänts:
Landets skatteförmåga stiger i samma förhållande som nationalinkomstens
ökning.
Nationalinkomstens ökning kan i stort sedt anses ske i samma förhållande
som ökningen i den bevillningstaxerade inkomsten.
Jag har då att med stöd af statistiken göra en beräkning, huru
mycket den bevillningstaxerade inkomsten kan komma att stiga till år
1919, nat urligtvis under antagande, att taxeringen kom me att ske på
samma sätt som hittills.
Det är gifvet, att alla beräkningar för framtiden blifva osäkra. Det
kan blifva krig eller uppror inom landet. Det kan inträffa flerårig missväxt.
Det kan uppkomma en världskris, som förlamar all verksamhet.
Nationens duglighet och verksamhetslust kan förslappas. Allt detta kan
inträffa, men om man icke sträcker sina kalkyler utöfver en tioårsperiod,
så kan och bör man förutsätta, att utvecklingen sker normalt i samma
riktning som hittills. Vill man icke utgå från denna förutsättning, får
man uppgiva alla försök att göra sig någon föreställning om den kommande
utvecklingen. Jag har trott mig berättigad att antaga en normal
utveckling, men anser mig emellertid skyldig på grund af den ovisshet,.
64
som alltid finnes, då det gäller framtiden, att hålla mina siffror nere så
långt som det är rimligt.
Den taxerade inkomsten af jordbruksfastighet utgjorde (sid. 53)
år 1889 kr. 129,558,598
» 1899 » 141,253,952
» 1909 » 181,357,230
Ökningen 1889—1899 utgjorde.......9 %
> 1899—1909 » .......28-4 >
Det har anmärkts, att höjning af taxeringsvärden å jordbruksfastighet
på senare tiden skett i omfattande grad, utan att det verkliga värdet stigit.
A andra sidan bör beaktas, att stora kostnader alltjämt nedläggas på jordförbättringar
och byggnader och att skogens värde är i jämnt stigande.
Det borde därför kunna försvaras att räkna med åtminstone samma ökning
som under den förra perioden. Emellertid kan det finnas skäl att här
iakttaga den största försiktighet, och jag beräknar därför för perioden
1909—1919 en höjning af endast 5 %. Man får då ett inkomstbelopp af
år 1919.............kr. 190,425,091
Den taxerade inkomsten af annan fastighet utgjorde (sid. 53)
år 1889 kr. 67,598,540
» 1899 » 101,770,386
» 1909 » 199,676,432
Ökningen 1889—1899 utgjorde.......50*6 %
» 1899—1909 ''» .......96-2 »
Den starka ökningen under det sista decenniet kan anses öfverstiga
det normala, dels på grund af den starka högkonjunkturen med däraf
följande spekulation, dels på grund af i vissa samhällen stigande tomtpriser.
Emellertid pågår en ytterst liflig byggnadsverksamhet såväl för
bostadsändamål, hvarvid särskild! är att märka egnahemsbyggnaderna, som
ock för industriella inrättningar af alla slag. Man kan icke gärna tänka
sig, att denna verksamhet skall afsevärdt minskas under det kommande
decenniet, då gynnsamma ekonomiska förhållanden synas vara att vänta.
Det vore därför fullt berättigad! att beräkna ökningsprocenten lika högt
som för perioden 1889—1899 eller till 50 procent, men jag skall, för att
icke kunna beskyllas för att räkna för högt, antaga ökningen under åren
1909—1919 till endast 40 procent och erhåller då ett inkomstbelopp af
år 1919.............kr. 279,547,005
65
Den taxerade inkomsten af kapital och arbete utgjorde (sid. 53):
år 1889 kr. 380,814,621
» 1899 » 659,630,094
» 1909 .............» 1,267,696,321
Ökningen 1889—1899 utgjorde.......73''2 %
» 1899—1909 ''» .......92-2 »/.
Kommittén framhåller med allt fog, att flera af landets förnämsta
rikedomar, såsom t. ex. malmtillgångarna och vattenfallen, under den senaste
tiden tagits i anspråk och utvecklats i vida större omfattning än
tillförne och att arbetet på industriens, jordbrukets, sjöfartens och handelsomsättningens
område vunnit i energi och målmedvetenhet, men å andra
sidan uttalar kommittén tvifvel om, att utvecklingen kan komma att fortgå
i samma hastiga tempo som under det sista decenniet, särskilt på grund
af den oro och osäkerhet, som hos oss liksom i andra länder uppvuxit på
arbetsmarknaden. Denna erinran förtjänar utan tvifvel beaktande, men jag
tror, att man icke bör öfverdrifva farorna för industrien af striderna på
arbetsmarknaden. Såväl hos oss som i andra länder har närings!ifvet oaktadt
de strider, som måst utkämpas, visat sig mäktigt att genomgå dessa
kriser och har utan hinder af desamma gått kraftigt framåt. Jag är öfyertygad,
att man allt mer och mer skall lära sig inse å ömse sidor, att ett
blomstrande näringslif är ett villkor för alla klassers välbefinnande, ej
minst de kroppsarbetande klassernas och tror därför att konflikterna på
arbetsmarknaden skola snarare mildras än skärpas. Det är alltså min
uppfattning att den kraftiga utveckling af näringslifvet, som hos oss
gjort sig gällande under de sista decennierna med begagnande af vårt
lands rika naturliga tillgångar, kommer att utan ingripande rubbningar
fortgå under det kommande decenniet. Skulle också vinsten af näringarna
blifva något annorlunda fördelad än hittills, blir icke nationalinkomsten
därigenom förminskad och således icke heller landets skatteförmåga eller
hvad man kallat landets ekonomiska bärkraft.
Jag vill framhålla, att den depression i affärslifvet, som framkallades
af den långvariga krisen under åren 1907 —1909, nu torde vara
öfvervunnen och att det synes, som om gynnsamma konjunkturer vore att
vänta på alla näringslifvets områden. Därom vittna utom många andra omständigheter
de senaste uppgifterna om järnvägarnas trafikinkomster och
om tulluppbörden.
Samtliga järnvägarnas inkomster från detta års början t, o. in. augusti
månad uppgingo till 93,262,000 kronor emot 82,159,000 kronor under
förra året, hvilket innebär en stegring af 13*5 Z. Statens järnvägars trafik
9—102014.
3. 2.
rapport för september visar en inkomst från årets början af 54,243,000
kronor emot 47,173,000 kronor under år 1909, således en ökning af 15 %.
Den debiterade tulluppbörden från årets början t. o. m. oktober månad
utgjorde år 1909 46,592,000 kronor, men uppgick år 1910 till 50,778,000
kronor eller 9 % mera än det förra året. Dessa siffror äro ett tydligt
vittnesbörd om, att depressionstiden är nu öfvervunnen.
Med hänsyn till den kraftiga utveckling af näringslifvet, som man
har alla skäl att vänta under den närmaste framtiden, synes icke någon
anledning förefinnas att i fråga om inkomst af rörelse eller yrke gå under
den ökningsprocent, som ofvan angifvits för perioden 1889—1899 eller
73 %. I hufvudrubriken inkomst af kapital och arbete ingår dock äfven
inkomst af allmän och enskild tjänst till en betydande andel. Då det kan
förväntas, att lönerna för dylika tjänsteanställningar icke komma att i så
väsentlig grad höjas under perioden, sedan löneregleringar på många håll
nyligen ägt rum, har jag på grund däraf stannat vid att under perioden
1909—1919 beräkna en ökning af endast 60 procent.
Man kommer då till en taxerad inkomst af kapital och arbete af
år 1919............kr. ''2,028,314,114.
I enlighet med ofvanstående beräkningar skulle den taxerade inkomsten
år 1919 utgöra
inkomst af jordbruksfastighet .... kr. 190,425,091
» » annan fastighet.....» 279,547,005
» » kapital och arbete ...» 2,028,314,114
‘ Summa kr. 2,498,286,210
Om jag nu på grund af denna uppskattning af taxeringen år 1919
söker besvara frågan, hvilket belopp staten vid den tiden kan taga i anspråk
utan att pålägga landet tyngre bördor än hittills, får jag hänvisa till
tabellen sid. 55, af hvilken framgår, att statens egentliga utgifter under
år 1909 utgjorde 10''65 procent af den bevillningstaxerade inkomsten, hvilken
procent understiger medeltalet under de sista fem åren. Denna procent
bör alltså läggas till grund för beräkning af det belopp, som af staten
kan tagas i anspråk för sina behof. Man har så mycket större skäl att
ej, såsom kommittén föreslagit, sätta procenten lägre, som numera en förmögenhetsskatt
blifvit införd hos oss. Denna gifver staten en ökad skatteinkomst,
som förut icke varit att påräkna och som växer i samma mån
som den beskattningsbara förmögenheten växer. Härom kan man erhålla
någon föreställning genom den å sid. 49 omförmälda beräkningen, att
Sveriges nationalförmögenhet under de 10 åren 1898—1908 tillväxt med
67
50 Z. Genom förmögenhetsskatten blir skattetrycket mindre för de klasser.
som icke beröras af denna nya skatt. 1 samma riktning verkar den
väsentliga höjning af arfsskatten, som i år blifvit beslutad.
Om man beräknar den bevillningstaxerade inkomsten år 1919 till
2,498 miljoner krono!-, kommer man med den ofvan angifna procenten af
10’65 till det resultat, att det belopp, som kan tagas i anspråk för statens
utgifter år 1919, kommer att uppgå till 266 miljoner kronor.
Denna summa öfverstiger med 41 miljoner kronor hvad kommittén
beräknat, men jag anser den fullt berättigad och ingalunda för hög.
För att ytterligare något belysa kommitténs beräkning af hvad statsutgifterna
kunna uppgå till under år 1919, skall jag påpeka, att enligt
statistiken å sid. 38 de egentliga statsutgifterna från år 1889 till 1899
ökades med 52,456,279 kronor och från år 1899 till 1909 med 43,863,135
kronor. Enligt kommitténs beräkning skulle de ökas från 175,696,414
år 1909 till omkring 225,000,000 kronor år 1919, således med omkring
49 miljoner kronor. Man tänker sig alltså, att ökningen i absolut tal
skulle blifva mindre under denna tioårsperiod än den var åren 1889—
1899, ehuru utvecklingen på det ekonomiska området gått framåt så ansenligt
sedan den perioden, Eu sådan uppfattning synes mig icke vara
hållbar.
Jag har här uteslutande sysselsatt mig med frågan om påräkneliga
belopp för år 1919. Det är naturligtvis ganska enkelt att, om man så
vill, på grund af de siffror jag anfört, uträkna hvilka belopp under förutsättning
af en jämn stegring skulle vara att beräkna för hvart och ett af
åren från och med 1912 till och med 1918.
Ofvanstående framställning har haft till syfte att uppvisa, att ett
belopp för statens utgifter af den storlek, som af mig angifvits, icke skulle
hårdare tynga på landets ekonomiska bärkraft än hvad de hittills utgående
statsutgifterna gjort. Jag har härvid ingalunda velat göra den
mening gällande, att statens utgifter böra stegras till detta belopp. Jag
har icke ens velat uttala mig för att statens utgifter böra ökas utöfver de
belopp, för hvilka kommittén uttalat sig. men jag har med min framställning
velat visa, att möjligheterna att tillgodose statens behof, vare sig det
är fråga om försvarsutgifter eller andra utgifter, icke äro så begränsade,
som kommittén ansett dem vara. Jag anser, att man icke behöfver betrakta
den framtida ekonomiska utvecklingen med en så pessimistisk syn,
som framlyser i kommitténs uttalande, och att i stället ett opartiskt studium
af den förflutna tidens erfarenhet och ett snedt, bedömande af de
förhållanden, som inverka på utvecklingen i framtiden, gifva vid handen,
att landet helt säkert har tillräcklig bärkraft att fylla alla do berättigade
kraf, som kunna ställas på staten såväl för betryggande af landets försvarsförmåga
som för sådana kulturella och sociala ändamål, som det är
statens uppgift att tillgodose, äfven om det skulle visa sig behöfligt att
låta utgiftssumman växa utöfver det belopp, kommittén tänkt sig.
Då Kungl. Maj:t den 5 januari 1906 uppdrog åt cheferna för generalstaben
och för flottans stab att i samråd utarbeta ett förslag till samfäld
plan för rikets försvar, yttrade herr statsministern, att det för att
uppnå största möjliga effektivitet åt landets försvarskrafter syntes vara
erforderligt, att en närmare samverkan anordnades mellan de båda olika
grenarna af försvarsväsendet.
Den stora betydelsen häraf för försvaret skall helt visst af alla erkännas.
Då emellertid frågan, huru denna samverkan skall kunna på ett
tillfredsställande sätt ordnas, icke blifvit till kommittén öfverlämnad och
därför icke blifvit föremål för något kommitténs uttalande, har jag velat
bär framhålla vikten af, att åtgärder vidtagas i det ofvan angifna syftet.
Visserligen vet jag, att under senaste tiden sådan samverkan på vissa
områden ägt rum i större omfattning än förut, men jag tror, att åtskilligt
ytterligare kan och bör göras i sådant afseende. För att en fullt enhetlig
ledning skall blifva möjlig vid inträffande krigstillfälle, lärer det vara nödvändigt,
att samverkan mellan de olika grenarna af försvaret organiseras
redan under fredstid och att en sådan organisation göres så stark, att den
betryggar en effektiv samverkan vid det tillfälle, då den är mest af nöden.
Den torde böra afse såväl den administrativa linjen som kommandolinjen.
Det hade därför varit önskligt, att man vid granskning af så omfattande
förslag rörande försvarsväsendet icke både underlåtit att kraftigt
framhålla angelägenheten af att söka genomföra en tillfredsställande organisation
af samverkan mellan de olika grenarna af försvarsväsendet.
Stockholm. P. A. Norstedt & Söner 1910.