Förslag* till Instruktioner och Stadgar in, m (Statens offentliga utredningar 1867:1)

angående

0 r d n a n d e <

Veterinär väsende t,

jemte dithörande

Förslag* till Instruktioner och Stadgar in, m.,

afgifna den 24 Mai 1865
af

dertill i nåder förordnade Komiterade.

STOCKHOLM,

tryckt hos A. L. Norman, 1865.

Stormiigtigste Ållernådigste Konung!

Sedan, med anledning af Rikets sednast församlade Ständers, uti skrifvelse
af den 28 Februari 1863, gjorda underdåniga framställning derom, “att Edera
“Kongl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för Rikets Ständer framlägga ett förslag,
“hvarigenom, i öfverensstämmelse med tidens fordringar och länder behof, ej
“mindre undervisningen i Veterinärkunskapen måtte höjas och utvidgas, än äfven
“djurläkarnes antal förökas och deras vilkor förbättras", Eders Kongl. Maj:t den
13 November nämnde år täckts i nåder förordna undertecknade att, i egenskap af
serskildt utsedde Komiterade, här i hufvudstaden sammanträda för att, i öfverensstämmelse
med Rikets Ständers förberörde framställning, afgifva förslag till fullständigt
ordnande af Veterinär-väsendet i Riket; få, till underdånig åtlydnad af
det sålunda erhållna nådiga uppdraget, Komiterade aflemna och Eders Kongl.

Majrts nådiga pröfning underställa de åsigter och förslag dem Kommitterade, med
fästadt afseende å hvad Rikets Ständer i ämnet anfört, trött sig böra framlägga
och för hvilkas beskaffenhet Kommitterade nu gå att i det följande lemna närmare
redogörelse.

Af Rikets Ständers omförmälda skrifvelse inhemtas, att, innan deras underdåniga
framställning afgafs, frågan om Veterinär-väsendets ordnande redan blifvit
gjord till föremål för Eders Kong!. Maj:ts särskilda nådiga uppmärksamhet. Härom
hade nemligen Bestyrelse!! för det år 1860 i Göteborg hållna Nionde allmänna
svenska Landtbruksmötet den 5 Maj nämnde år ingifvit ett underdånigt memorial,
hvari anfördes, att, enär den utveckling, som ladugårdsskötseln på sednare tider
vunnit, stegrat anspråken på de från Veterinär-inrättningarne utgående elever,
hvilka anställdes dels såsom Djurläkare och dels såsom lärare vid landtbruksskolorna,
Mötet uppdragit åt Bestyrelsen att hos Eders Kongl. Maj:t göra underdånig
framställning om behofvet deraf, att dels Veterinär-väsendet i allmänhet och
dels Veterinär-läroverken ordnades på ett sätt som motsvarade nuvarande tidsförhållanden
samt att Mötets önskan i berörde hänseende hufvudsakligen innefattade,
att nödige medel måtte blifva anslagne till Veterinär-väsendets förbättrande. Detta
memorial blef, genom nådig remiss af den 3 Augusti 1861, öfverlemnadt till Eders
Kongl. Maj:ts Sundhets-Kollegium, som erhöll befallning att, i anledning deraf, efter
inhemtande af vederbörandes yttranden, med utlåtande inkomma. Sundhets-Kol»
legium infordrade derefter yttranden från Direktionerna för Veterinär-inrättningarne
i Stockholm och Skara samt afgaf, med öfverlemnande af dessa yttranden, den
16 Juni 1862 eget utlåtande i ämnet. Handlingarne blefvo derefter, den 2 Juli
samma år, remitterade till Landtbruks-Akademien, hvars utlåtande inkom den 22
påföljde September; och var ärendet sålunda till underdånig föredragning beredt,
då Rikets Ständer afläto sin här ofvan omlörmälda skrifvelse.

I denna skrifvelse, närmast föranledd af särskilda inom Riks-Stånden väckta
motioner, hafva Rikets Ständer såsom de hufvudsakligäste bristerna i vårt Veterinär-väsende
anmärkt: “saknaden af samband mellan undervisningsanstalterna i Stock“holm
och Skara; det provisoriska i det sednares verksamhet; derstädes utexaminerade
djurläkares obehörighet till beställningar med aflöning af allmänna medel;
“lärarnes vid begge anstalterna ringa antal; de alltför låga fordringarne på förkunskaper
hos eleverne, då de vinna tillträde till undervisningen samt brist på
“tillfälle för djurläkare-eleverne att förvärfva praktisk öfning i husdjursskötsel.“
De anvisningar för frågans uppfattning och behandling, som dessa anmärkningar
innehålla, hafva Komiterade sökt i allmänhet göra sig till godo.

Den historiska öfversigt rörande vårt lands veterinär-''väsende, som tordeHi*tonskafver
höra meddelas innan Komiterade gå att framställa sitt förslag, kan, då. veterinär-vetenskapen
i vårt land endast räknar ringa ålder och hela dess utveckling r&We/>
ligger inom ett par generationers minne, icke just erbjuda något, utöfver hvad som
redan, åtminstone för den i saken intresserade, är till sina hufvudmomenter förut
kändt. Sålunda är det allmänt bekant, att det var genom eu enskild mans nitfulla
sträfvande!!, som Veterinär-vetenskapen hos oss först gjordes inhemsk, i det
att dåvarande Lektorn, sedermera Professorn Peter Hernqvist, år 1774 i närheten
af Skara stad inrättade för Veterinärers bildande en undervisningsanstalt, den han
intill sin år 1808 inträffade död sjelf förestod och till hvars framtida underhåll
han genom testamente anslog största delen af sin förmögenhet. Värdet af denna
gåfva har enligt äldre handlingar blifvit uppskattad till mer än 50,000 Rd:r Banko,
men om äfven vid närmare granskning af Hernqvistska donationens omfång och
beskaffenhet det skulle finnas att densammas penningevärde icke uppginge till det
angifna beloppet, qvarstår likväl för testator den förtjensten oförminskad, att han,
med blicken långt framom sin tid, användt icke blott eu öfverlägsen förmågas hela
kraft, utan jemväl sina enskilda tillgångar för eu uppgift, hvars gagnande betydelse
för vårt lands hela ekonomiska utveckling först i sednaste tid kommit till mera
allmänt erkännande. Visserligen blefvo Hernqvists sträfvande!! icke alldeles lemnade
utan uppmärksamhet från Statens sida. Sålunda blef genom Kongl. Brefvet den
29 April 1774 Hernqvist tillagd en årlig pension af 1,000 Daler silfvermynt att af
honom, utöfver hans lön såsom Lektor vid Gymnasium i Skara, åtnjutas så länge
lian visade sig fortfarande hålla vid makt den af honom in avte Aeteiinaiia inrättade
skola, i hvilket afseende det, enligt samma Kongl. Bref, skulle åligga Hemqvist
att hvart tredje år utexaminera minst tvenne i veterinärkonsten inöfvade personer,
som kunde till det allmännas tjenst användas. Dernäst blef genom Kongl.

Brefvet den 8 Maj 1775, uppå underdånig framställning af Konsistorium i Skara,

“till bättre befordran och verkställighet åt artis veterinär!* fortplantande i Liket ,
det intill Skara stad belägna och äldste filosofie lektorn derstädes tillhörande prebendehemmanet
Brogården åt Professoren Hernqvist upplåtet “till en Lazarettsinrättning
för sjuke kreatur.“ Vidare erhöll, enligt Kongl. Brelvet den 15 Juli
1776, denna inrättning ett årligt anslag af 480 Daler silfvermynt till inköp af utländska
medikamenter, förbrukningspersedlar samt instrumenter och redskap, likasom
genom Kongl. Brefvet den 5 Januari 1780 det medgafs Professoren Horn qvist
att till adjunkt vid sin Veterinär-skola åt sig utse någon skicklig studerande, till
hvars uppmuntran ett särskildt ärligt anslag af 83 R:dr 16 sk specie anvisades;
varande, genom särskildt privilegium af sistnämnde dag, Professoren Hernqvist förunnad
t, att vid Veterinär-skolan i Skara underhålla ett laboratorium, apotek till
de för boskapssjukdomar tjenlige medikamenter» beredande och föryttrande samt eu
smedja. Alla dessa dispositioner voro likväl hänförde till Hernqvist personligen
och de åt Inrättningen gifne årliga anslag blefvo, då Hernqvist ar 1808 afied, utaf

Rikets näst derefter sammanträdande Ständer indragne. Samtidigt härmed började
likväl Regering och Ständer att taga en mera omedelbar vård om den veterinära
undervisningen. Vid 1810 års riksdag gjordes frågan om veterinär-väsendet och
dess ordnande till föremål för öfverläggning inom Riks-Stånden och, sedan Rikets
Ständer vid nämnde Riksdag hos Kongl. Maj:t i underdånighet anhållit, “att tjenlig;!
matt och steg kunde vidtagas till anskaffande af pålitlige läkare för boskapssjukdomar“,
erhöll dåvarande Collegium Medicum befallning att afgifva utlåtande
rörande utvidgning af läroverk för Veterinärkunskapens inhemtande. Ett sådant
utlåtande, innefattande tillika förslag till upprättande af eu Veterinär-inrättning i
Stockholm , blef af bemälde Collegium år 1812 afgifvet. Då likväl detta förslag
icke medförde någon vidare åtgärd, ingingo år 1818 Rikets Ständer till Kongl.
Maj:t med underdånig hemställan derom, “att Kongl. Maj:t täcktes i nåder draga
“försorg om veterinär-vetenskapens befrämjande, antingen genom meddeladt understöd
åt de personer, som redan om denna vetenskap sig vinnlagt eller genom de
“nya anstalter, Indika i sådant hänseende kunde pröfvas mest tjenlige och med
“forhandenvarande tillgångar öfverensstämmande. “ I anledning häraf blef, den 24
Augusti 1819, åt Kongl. Maj:t i Nåder beslutadt, att en Veterinär-inrättning
skulle i Stockholm anläggas; och, genom nådigt bref den 18 December samma år,

-orordnades, att ötre delen af en> Kionobränneriet å Ladugårdslandet tillhörig,

tomt, hvilken dittills varit begagnad såsom koppvmpningsanstalt, men för sådant
ändamål, efter vaccinationens allmänna införande, icke vidare behöfdes, borde till
nämnde Inrättning upplåtas: hvarefter, den 80 Mars 1820, nådig tillåtelse meddelades,
att jemväl nedre delen af samma tomt, eller Ladugårdslands Kronobränneri
sjögård, finge för den nya Veterinär-inrättningens behof, tillsvidare användas. I
sammanhang med. desse förberedande åtgärders vidtagande, blef åt särskilda Komiterade
jemväl i nåder uppdraget att utarbeta förslag angående den nya inrättningen,
dess läge, byggnader och verksamhet. Desse Komiterade föreslogo alternativt
antingen att inrättningen skulle fullständigt ordnas, i hvilket fall kostnaden
ansågs komma att uppgå till 93,725 Rd:r, eller ock att läroverket endast provisoriskt
skulle bringas till stånd med eu, för sådant fall, beräknad kostnad af
29,000 R:dr. Då den summa det förra förslaget upptog, ansågs öfverstiga för
ändamålet befintliga tillgångar, blef Komiterades sednare hemställan af Kongl,
Maj:t gillad och den 16 Maj 1820 nådig befallning desse Komiterade gifven att
genast gå i författning med anläggandet af den provisionel inrättning som det
billigare . forslaget afsåg. Den sålunda nybildade Veterinär-inrättningen ställdes
jemlik! Kongl. Brefvet den 30 Mars 1820 under öfverinseende af Komiterade för
garnisonssjukhuset och trädde i Februari månad nästderpåföljande år i verksamhet.

Sedan vid 1823 ars riksdag följande årliga atiönings- och underhålIsanslag
för Inrättningen anvisats, nemligen:

till föreståndaren............R:dr B:ko 2,000: —

„ en theoretices professor....... — — 1,000: —-

„ en pensionär eller biträdande lärare — — 333: 16

„ en smed............... — — 300: —

„ två stalldrängar........... — — 300: —

„ underhåll för 16 elever....... — — 1,920: —

samt till hyror och extra utgifter .... — — 1,250: —

eller tillsammans R:dr B:ko 7,103: 16.

blef genom reglementet af den 28 Maj 1824 Styrelsen öfver Veterinär-inrättningen
i Stockholm öfverfiyttad på Sundhets-Kollegium, hvarefter inrättningen, som år
1830 utvidgades genom upplåtelsen af åtskillige, förenämnde Kronobränneri tillhörige
byggnader, till hvilkas apteraude för inrättningens ändamål Rikets Ständer
anslogo 5,000 R:dr B:ko, och år 1845 erhöll eu tillökning i sin stat af 666 R:dr
32 sk. B:ko, i hufvudsakligen oföräudradt skick bibehölls intill år 1855.

Under tiden hade Veterinär-inrättningen i Skara fortgått. Professoren
Hernqvist hade nemligen i sitt ofvan omförmälde testamente förordnat att större
delen af hans qvarlåtenskap skulle tillfalla denna inrättning. Detta testamente
klandrades, men den härom förda rättegången afgjordes slutligen sålunda, att donationen
förklarades beståndande och under den 31 Mars 1813 utfärdades en Ordningsstadga,
enligt hvilken Inrättningen, med uppgifvet ändamål “att omfatta botemedel
för sjuka hemtamda djur i allmänhet''1 ställdes under en särskild .Direktion,
bestående af Landshöfdiugen i Skaraborgs Län, Biskopen i Skara stift och Lagmannen
i Westergötland. Länge egde denna inrättning bestånd endast genom
anlitande af egna medel, men då de tillgångar, den Hernqvistska donationen lemnade
och om hvilka tillgångars beskaffenhet Komiterade, i sin blifvande redogörelse
för Veterinär-läroverket i Skara, skola meddela närmare upplysning, slutligen
befunnos otillräckliga, blef vid 1853 års riksdag bidrag till inrättningens upprätthållande
anvisadt af Rikets Ständer, som i sådant afseende anslogo

till aflöning åt Andre Lektorn.......Rall- R:mt 1,000

“ “ “ Adjunkten..........— — 500

samt till stipendier åt 5 elever.......— — 600

eller tillsammans R:dr R:mt 2,100.

Ett fortgående ökadt behof af veterinär-läkare, i förening med stegrade
fordringar på deras kunskaper, ådagalade emellertid nödvändigheten af ytterligare
anordningar för eu ändamålsenlig reglering af veterinär-undervisningen och administrationen
al de för veterinär-läkares bildande sålunda betintlige tvenne läroanstalterna.
Uti serskilda skrivelser af den 17 Juni 1847, den 12 November 1849
och den 12 September 1850 blefvo jemväl i sådant afseende underdåniga framställningar
af Sundhets-Kollegium gjorda. Dessa framställningar föranledde ned -

sättande af en komité, hvilken den 8 Maj 1851 afgaf underdånigt betänkande,
deri yttrades, att såväl Veterinär-inrättningen i Stockholm, som den i Skara, borde
hvar för sig vara sjelfständig och fristående, men att, till beredande af samband
dem emellan, Sundhets-Kollegium skulle handhafva det vetenskapliga inseendet öfver
undervisningen och sjukvården vid dem båda. Sedan bemälde Kollegium den 21
Juni 1852 öfver detta Komitéens betänkande afgifvit underdånigt utlåtande, utfärdades
den 20 Juli 1855 Kongl. Maj:ts provisoriska reglemente för hvardera af
Veterinär-inrättningarne. Enligt dessa reglementen skulle Inrättningarne administreras
af hvar sin Direktion, men inseendet öfver den vetenskapliga vården vid
båda tillhöra Sundhets-Kollegium. Dessa provisoriska reglementen fastställdes att
gälla till 1858 års slut, inom hvilken tid Sundhets-Kollegium, efter Direktionernes
hörande, skulle inkomma med underdånigt förslag till sådana ändringar eller tillägg,
hvartill den under tiden vunna erfarenheten kunde anses föranleda. Med anledning
häraf afgaf Kollegium sådant underdånigt förslag och den 6 Augusti 1859
utfärdade Kongl. Maj:t nu gällande Reglemente för Veterinär-inrättningen i Stockholm,
i sammanhang hvarmed Kongl. Maj:t anbefallde, att det provisoriska Reglementet
af den 20 Juli 1855 skulle gälla för inrättningen i Skara, tilldess ny stat
för densamma blefve bestämd.

Enligt nyssberörde Reglemente af den 6 Augusti 1859 utgöres Veterfnärnrättningens
i Stockholm Styrelse af en Direktion, deri en af Sundhets -Kollega
Ledamöter skall vara medlem; f idragande inför Direktionen är en af Professorerna,
hvilken tillika är inrättningens föreståndare och har närmaste tillsynen öfver
undervisningens regelmässiga gång m. m. Vetenskapliga inseendet öfver undervisningen
och sjukvården tillhör Sundhets-Kollegium. Lärarne äro fyra, nemligen
3 Professorer och 1 Adjunkt; samt derjemte eu Instruktions-smed, som undervisar
i det praktiska och hofbeslagskonsten. För kompetens till Professors-embete och
Adjunktsbefattning fordras att hafva undergått fullständig studentexamen och “ega
de för lärarekallet inom veterinärfacket erforderliga kunskaper och skicklighet.“
Undervisningsämnen äro, — utom förberedande läroämnen i natural-historia och
kemi, •— läran om husdjurens byggnad och sjukdomar samt om sättet att dem
behandla, läran om läkemedel, om operationer och förlossningskonst, samt rättsoch
polis-veterinärkunnighet. Dessa ämnen äro dock ej bestämdt fördelade på de
särskilda lärostolarne, utan skall föreståndaren i samråd med lärarne uppgöra förslag
till undervisningsämnenas fördelning, hvilket förslag, efter Direktionens fastställelse,
anmäles hos Sundhets-Kollegium. — Lärokurserna skola så inrättas att
fullständig djurläkarebildning kan förvärfvas på 4 år. Antagningsvilkoren för elev
äro: att den inträdessökande, som bör vara mellan 18 och 25 år gammal, skall
hafva blifvit konfirmerad, ega frisk och stark kroppskonstitution, god frejd och
nödiga skolkunskaper. Inträdesexamen verkställes af lärarne. Efter genomgående
af de 4 klasser, som lärokursen omfattar, aflägger elev utgångsexamen såsom djurläkare,
och skall i denna examen pröfvas uti alla de till praktiska djurläkare -

vetenskapen hörande ämnen, i hvilka han vid inrättningen njutit undervisning.
Efter godkänd utgångsexamen tilldelas honom bevis såsom legitimerad djurläkare.

Enligt det provisoriska, ännu för Skara gällande Reglementet af den 20 Juli
1855, har denna inrättning till ändamål, att lemna undervisning i Veterinärvetenskapen
och bilda skickliga hofslagare för landsortens behof. Styrelsen utgöres af
en Direktion, som består af Landshöfdingen i Skaraborgs län, Biskopen i Skara
stift och 2:ne särskildt valda ledamöter. Lärarne äro fyra, nemligen 2:ne Lektorer,
af hvilka den ene tillika är inrättningens föreståndare, en Adjunkt och eu Instruktionssmed.
Föreståndaren är tillika föredragande i Direktionen. Kompetensvilkor
för Lektorerna och Adjunkten äro: att hafva ådagalagt grundliga studier jemte för
veterinärlärare erforderliga kunskaper och skicklighet. För lärlings antagande
erfordras enahanda vilkor som för elever vid Stockholms läroverk. Ehuru lärokursen
afser att meddela undervisning i hela veterinär-vetenskapen, omfattar dock
utgångsexamen endast sådane kunskaper, som erfordras för utöfning af hofslagareyrket,
hvadan ock de lärlinga]'', som utgå från Veterinär-skolan i Skara icke hafva
kompetens till veterinära tjenster med lön af allmänna medel.

Sålunda, genom dessa reglementen, till sin verksamhet bestämda, hafva
berörde inrättningar, enligt Rikets Ständers beslut vid 1859—1860 års Riksdag,
åtnjutit förhöjningar i de till deras underhåll förut beviljade statsanslag, nemligen
Veterinär-inrättningen i Stockholm en årlig tillökning i dess stat af 6,580 R:dr
och Veterinär-inrättningen i Skara likaledes årligen 2000 R:dr; hvarförutan såväl
den ena som den andra af dessa inrättningar till byggnadsföretag, reparationsarbeten
och instrumentuppköp in. in. fått sig af Rikets Ständer beviljade tillfälliga
anslag till icke obetydliga belopp.

I sammanhang med redogörelsen för de åtgärder, som hittills vidtagits till
Veterinär-väsendets ordnande, torde utom de reglementariska stadganden, som bestämma
de särskilda veterinära undervisningsanstalternas verksamhet, jemväl böra
omförmälas de vigtigaste bland de föreskrifter och anordningar, som i andra hänseenden
beröra våra veterinära angelägenheter och deras förvaltning, samt sålunda
äro egnade att lemna bidrag till den öfversigt al Veterinär-väsendets utveckling,
som Komiterade ansett sig böra framställa.

Enligt 21 § i den för Sundhets-Kollegium utfärdade nådiga Instruktion af
den 6 December 1815 skall ars veterinaria eller boskapsmedicinen höra till Kollega
uppmärksamhet och tillsyn, och bör Kollegium vid uppkommande smittosamma
boskapssjukdomar vidtaga verksam åtgärd till deras hämmande. Genom
Kongl. Maj:ts nådiga Instruktion för Provincial-läkarne af den 13 Juni 1822 hafva
dessa läkare erhållit åliggande att vid farsoter bland husdjuren på Landshöfdin -

gens anmodan, gemensamt med Djurläkaren, undersöka förhållandet samt föreslå
nödiga medel och anstalter till sådana farsoters snara hämmande och botande.
Den 3 Juni 1824 blef för djurläkare i Riket utfärdadt Kongl. Maj:ts nådiga reglemente.
Enligt detta äro djurläkarne förpligtade att, på Sundhets -Kollegii eller
Eders Kongl. Maj:ts Befal 1 ningshafVandes förordnande, antingen de åtnjuta lön på
stat eller icke, biträda vid den allmänna sjukvården mot rese- och traktamentsersättning,
som af Sundhets Kollegium, efter granskning af ingifne räkningar och
rapporter, till dem utbetalas. Vidare bestämmer Kongl. Maj:ts nådiga Kungörelse
den 2 September 1830 angående djurläkares tillsättande och tjensteutöfning,
att en djurläkare inom hvarje län bör såsom länsdjurläkare, med lön af allmänna
medel, antagas; att för kompetens till sådan tjenst, som efter Sundhets-Kollegii
hörande tillsättes af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande, fordras att hafva
undergått fullständig djurläkare-examen vid Veterinär-inrättningen i Stockholm, att
i afseende å de fel och misstag, som djurläkarne i vetenskapligt hänseende kunna
begå, de äro underkastade samma ansvar, som andre under Sundhets-Kollegium
lydande personer; att de äro berättigade från Apoteken utbekomma medikamenter
och under förrättningar sådane tillhandahålla åt sjuka husdjur samt slutligen att
de äro förbjudna att befatta sig med sjuka menniskors botande. Rörande djurläkares
émbetsverksamhet, särskildt med afseende å smittosamma sjukdomar bland
husdjur, finnas åtskilliga föreskrifter meddelade i Kongl. Maj:ts Nådiga Förordning
af den 23 Januari 1828, äfvensom i Kongl. Maj:ts Nådiga Kungörelse
af den 26 Juli 1856 med deri genom nådiga Kungörelsen den 17 Juli 1858
gjorde tillägg; och är för närvarande på Eders Kongl. Maj:ts Nådiga pröfning beroende
ett i detta ämne af Sundhets-Kollegium afgifvet nytt förslag.

Den vid 1828—1830 årens Riksdag åt länsdjurläkare med 50 R:dr Banko beviljade
aflöning, höjdes, enligt Ständernas beslut, vid 1853—1854 års Riksdag till
200 R:dr Banko, samt år 1860 ytterligare till 500 R:dr R:mt. För vinnande af
en fullständig öfversigt af husdjurens sjukdomar och djurläkarnes verksamhet, har
Sundhets-Kollegium genom circulär af den 26 September 1859 förständigat samtlige
djurläkare att årligen till Kollegium insända årsberättelser, i afseende å hvilkas
uppställning och innehåll ytterligare föreskrifter blifvit meddelade genom Kollegii
circulär af den 18 Maj 1863; varande, enligt de underdåniga förslag, som
af Sundhets-Kollegium utarbetats, dels en ny veterinär-farmakopé den 7 December
1863 och dels en särskild veterinär-medicinaltaxa den 8 Augusti 1864 af Eders
Kongl. Maj:t till efterrättelse anbefallde.

Hvad särskildt angår de militära veterinärläkarne, har genom Kongl.
Maj:ts Nådiga Bref den 15 Februari 1822 blifvit stadgadt att Hästläkarne vid
Kavallerierne, innan de af vederbörande Chefer antagas, skola förete bevis öfver
undergången examen vid Veterinär-inrättningen i Stockholm. Lönerne för desse
läkare utgå i allmänhet med omkring 700 R:dr till Regementshästläkarne, af hvilka
en finnes vid hvarje Artilleri- eller Kavalleri-regemente, samt omkring 300 R:dr till

Sqvadronshästläkarné, som i allmänhet äro en vid hvarje batteri eller sqvadron.
Enligt Kong!. Majrts nådiga Bref af den 1 Juni 1838 tillädes refjernentshästläkaren
rang näst efter underlöjtnant och sqvadronshästläkaren lika med sergeant,
och finnas dessa läkares skyldigheter närmare bestämde i Eders Kong! Maj:ts
den 12 April 1858 för Dess Armée utfärdade nådiga tjenstgöringsreglemente.

Efter denna i korthet afgifna berättelse om veterinär-väsendets utveckling Redogöreite
i vårt land och innan Komiterade gå att framställa de åsigter, på hvilka Ko-/c"'' de1,11 F“
miterade grundat sina förslag, torde böra närmare redogöras för innehållet af""""'' ''f''"\
de handlingar, som med den nådiga remissen blifvit till Komiterade öfverlemnade.‘

linyuvs inne

Dessa handlingar utgöras, utom här ofvan onrförmälda memorial af Best}- '' mi
relsen för det år 1860 hållna Nionde allmänna svenska Landtbruksmötet, i öfrigt
af de öfver samma memorial infordrade utlåtanden, nemligen af Lärarne och Direktionen
vid veterinär-inrättningen i Stockholm, af Direktionen vid Veterinär-inrättningen
i Skara, af Sundhets-Kollegium samt af Landtbruks-Akademien, hvarförutan
till Komitéen jemväl blifvit öfverlemnade dels det särskilda utlåtande, som
Direktionen vid Veterinär-Inrättningen i Stockholm afgifvit angående ifrågasatte
om- och nybyggnader vid samma inrättning och dels eu af svenska veterinärläkareföreningen
i underdånighet gjord framställning i ämnet.

Direktionens för Veterinär-inrättningen i Stockholm i Februari 1862 afgifna Direktionen*
utlåtande innehåller hufvudsakligen följande hemställanden i Jör Veterinär

väsendet

l:o. att Öfver-Styrelsen för Veterinär-väsendet skulle i dess helhet anförtros åt ‘ Stockhulm
en Chef, närmast lydande under vederbörande Departements-Chef samt med “tlåhu‘debenämning
af General-Di rektor och Chef för Veterinär-väsendet.

Till stöd för detta förslag har Direktionen anfört, att, då Sundhets-Kollegiuin,
hvars tid vore till fullo upptagen af andra, Kollegium åliggande vigtiga göromål,
kunde egna de veterinära angelägenheterna endast en delad uppmärksamhet,

Kollegium, enligt Direktionens åsigt, icke vidare borde hafva Chefskapet för rikets
veterinär-väsende, likasom de vid Veterinär-inrättningarne nu varande Direktioner,
såsom sammansatte af personer, hvilka med andre göromål voro sysselsatte, icke
heller kunde anses utgöra ändamålsenliga Styrelser för samma inrättningar, enär
deras verksamhet svårligen kunde sträcka sig utöfver tillsynen å inrättningarnes
ekonomiska förvaltning. Chefen skulle hafva till sitt biträde dels ett af Lärarne

vid hvardera läroverket sammansatt Kollegium, dels jemväl en sekreterare samt
en kamererare och kassör.

2:o. a) att vid Veterinär-läroverken måtte anställas nödigt antal Lärare med tillräckliga
löner, motsvarande dem, som för Universiteten äro anslagne och
med bestämda läroämnen;

b) att for äring ar ne på elevernas kunskaper vid inträdet borde utsträckas; och

c) att för utgångsexamen skulle erfordras en genomgången särskild praktisk
kurs.

Under anförande af de nuvarande undervisningskrafternas otillräcklighet har
Direktionen hemställt att undervisningen måtte fördelas på fyra lärostolar med en
professor och en adjunkt för hvarje af desse, dervid i möjligaste mån närbeslägtade
läroämnen borde tilläggas en och samma lärostol, samt kliniken de lärostolar,
till hvilka den egentligen kunde anses höra. Fordringarne på elevernes förkunskaper
— i afseende hvarå nu gällande reglemente endast föreskrifver att elev,
som söker inträde vid inrättningen skall ega “nödiga skolkunskaper" — borde vara
så ställda, att desamma innefattade garantier derför, att eleverne före inträdet
innehade de för allmän bildning nödiga förstudier, äfvensom att de inhemtat grunderna
uti de vetenskapsgrenar, hvarpå undervisningen vid Veterinär-inrättningen
stödjer sig. Måttet af dessa fordringar har Direktionen föreslagit derhän, att eleven
vid inträdet borde ega godkända insigter uti de för afgång till sjette klassen vid
Elementar-läroverk på reallinien bestämda ämnen. Den ifrågasatta särskilda praktiska
kursen, som skulle fullgöras sedan elev genomgått läroverkets högsta klass,
har af Direktionen föreslagits till en tid af sex månader.

3:o. att JDjurläkarnes samhällsställning och löneförmåner måtte förbättras.

Då Direktionen ifrågasatt höjda kunskapsfordringar, har Direktionen jemväl
ansett, att veterinär-läkarne, hvilkas anseende och ställning i den borgerliga sammanlefnaden
hittills icke motsvarat vigten och ansvaret af deras kall, måtte komma i
åtnjutande af sådane förmåner, som kunna anses motsvara de på veterinär-läkarne
ställde högre fordringar. I sådant afseende har Direktionen hemställt, att Länsdjurläkare
och Regements-hästläkare måtte hädanefter utnämnas af Eders Kongl.
Maj:t samt att Läns-djurläkarne, hvilka skulle vara boende i Länsresidensstäderne,
borde likasom Regements-hästläkarne tilläggas löner af 1,500 R:dr R:mt.

4:o. att löner å. 1,000 B:dr R:mt måtte anslås för 24 Distrikts-djurläkare,
att utgå i den mån behof deraf visade sig och distrikt bildade sig, hvilka åt
dessa Djurläkare kostnadsfritt anskaffade och underhöilo lämplige, af Eders
Kongl. Maj:ts Befallningshafvande godkände bostäder.

Denna hemställan har af Direktionen blifvit motiverad ur det allmänt er -

kända behofvet af ett ökadt antal i tjenst varande och under kontroll ställde Veterinär-läkare;
och

5:o. att till Chefens för Veterinär-väsendet disposition borde ställas ett anslag af
2,000 B:dr Bunt årligen för att användas till resestipendier för Veterinärer.

För bifall till detta förslag har Direktionen anfört nödvändigheten att följa
Veterinär-vetenskapens utveckling i främmande länder.

Till sitt yttrande har Direktionen fogat förslag till ny stat för veterinärväsendet
i Riket och veterinär-läroverket i Stockholm. Detta förslag, upptagande
lönen för General-Direktören och Chefen till 6,000 R:dr, för läroverkets, professorer
till 4,500 R:dr, samt för adjunkterne till 2,500 R:dr, utvisar, att en reglering
af veterinär-väsendet, i öfverensstämmelse med Direktionens förslag, skulle påkalla
bestämda årliga anslag till ett belopp af 107,100 R:dr samt förslags- och
reservationsanslag 24,000 R:dr, under det att den stat, som gällde, då Direktionen
afgaf sitt utlåtande, uppgick till eu summa af 30,805 Rall’, deri då likväl icke
tagits i beräkning de särskilda utgifter, som af medicinalfonden bestridas till godtgörande
af sådane djur läkare-förrättningar, för hvilka ersättning bör af allmänna
medel lemna».

Det af lärarne vid veterinär-inrättningen i Stockholm den 3 December Lärarnes
1861 till Direktionen afgifna och med Direktionens eget utlåtande till Sundhets-”^ Veterinär
Kollegium öfverlemnade “Förslag till Veterinär-väsendets ordnande11 innehåller
hufvudsakligen: att Öfver-Styrelsen för veterinär-väsendet skulle anförtros åt en färsiag
sakkunnig person, som deråt kunde uteslutande egna sin verksamhet och öfvertaga
de göromål, som för närvarande tillkomma Sundhets-Kollegium och Direktionen
för veterinär-inrättningen. Denne chef, som skulle utnämnas af Kongl. Maj:t och
under vederbörande Departements-chef hafva inseendet öfver Veterinär-väsendet i
dess helhet, borde sig till biträde hafva en sekreterare och eu kamererare, hvilka,
under chefens ordförandeskap, skulle utgöra Styrelsen för veterinärväsendet. För
den veterinära undervisningen skulle i Stockholm finnas ett fullständigt veterinärläroverk
med benämning af Veterinär-Institut. Veterinär-inrättningen i Skara skulle
vara en sjukvårdsanstalt, der, jemte fullständig undervisning i hof-beslaget, så vidsträckt
undervisning i öfriga veterinära ämnen borde meddelas, som tillgänglig
personal och materiel medgåfve. För undervisningens fullständiga ordnande ansågs
ett antal af 5 professorer och 5 underordnade lärare beliöfligt, men, då svårighet
förmodats möta för härtill erforderliga medels beviljande, hade i stället 4 Professorer,

3 Adjunkter och 2 Assistenter af lärarne föreslagits. Af läroämnena ansågos vissa,
i förslaget uppräknade, böra tillhöra de särskilda lärostolarne, men återigen andra

vara rörliga och såsom sådane tilldelas de lärare, med hvilkas kunskaper de bäst
öfverensstämde. För att såsom elev vinna inträde vid läroverket skulle erfordras
bevis om godkända insigter uti de läroämnen, som tillhöra 5:te klassen af elementar-läroverk
på reallinien. Eleverne borde indelas i fyra klasser med fri flyttning
och med rätt att qvarstadna högst 2 år i hvarje klass. Efter slutade tentamina
till utgångsexamen skulle eleverne åtminstone ett hälft år tjenstgöra vid kliniken,
hvarefter, och sedan de för denna tjenstgöring blifvit godkände, diplom såsom
laglige veterinär-läkare komme att för dem utfärdas. Vid institutet skulle
beredas plats för 16 hofslagarelärlingar, som, innan de antagas, borde innehafva
praktisk färdighet uti det slags smide, som vid hofbeslag användes.
Alla djurläkare i Riket skulle subordinera under Styrelsen för veterinär-väsendet
jemte den myndighet, under hvilken de närmast tjenstgöra. De som i
statens tjenst äro anställda skulle, der ej annorlunda stadgades, af Eders Kongl.
Maj:t erhålla fullmakt. Läns-djurläkarens lön ansågs böra utgå med 1,500 R:dr
och Distrikts-djurläkarens med 1,000 Rall-, De sednare borde anställas på
de orter, der största brist på veterinär-läkare förefunnes och under vilkor i öfrig!,
att vederbörande distriktsmeniglieter erbjuda fri bostad. Till en början ansågs
deras antal kunna inskränkas till 20. Chefen för Veterinär-väsendet skulle tillika
vara chef för militär-veterinär-korpsen. Vid inträffande krig eller, då eljest så
erfordrades, borde tillförordnas en Ofver-fältveterinär-läkare, som, under chefens
för veterinär-väsendet inseende, skulle ordna den militära veterinär-sjukvården.
Vid hvarje regemente eller korps, der veterinär-tjenstgöring ifrågakomme, skulle
anställas eu Regeraents-veterinärläkare samt erforderligt antal batteri- eller sqvadrous-veterinärläkare.
Militär-veterinärläkarne skulle hafva samma rang, som
deras motsvarande grader af fältläkare-korpsen. Djurläkare utan offentlig anställning
skulle lyda under Läns- och Veterinär-Styrelserna och vara skyldige att genom
den förra af desse Styrelser till den sednare, insända uppgift derom, åtföljd af
sådana handlingar, som styrka deras rättighet till yrkets utöfning.

Direktionens

öfver

Veterinärmrättningens

i Skara
förslag.

Direktionen öfver Veterinär-inrättningen i Skara har, i underdånigt memorial
af den 20 Oktober 1861, rörande det ifrågavarande Ördnandet af veterinärläroverken
och veterinär-väsendet anfört:

Do. Att fordringarne på kunskaper hos de ynglingar, som söka inträde vid
veterinär-läroverken borde ökas till likhet med fordringarne för student-examen,
aflagd antingen vid offentligt läroverk eller ådagalagd genom sådant motsvarande
kunskapsmått, som af veterinär-inrättningens lärare godkännes;

2:o. Att veterinär-läkarnes löner borde ökas till likhet med hvad motsvarande
andra tjensteman innehafva, hvarigenom ynglingar med fallenhet för veterinär-kunskapen
kunde finna uppmuntran att deråt egna sig;

3:o. Att, sedan, fordringarne på veterinär-läkarnes bildning och kunskaper
blitvit ökade, deras ställning och anseende i samhället borde höjas derigenom, att
åtskilliga af dem erhölle högre rang;

4:o. Att medel måtte anvisas till resestipendier åt veterinär-läkare eller
elever, som utmärkt sig för studier och praktisk duglighet;

5:o. Att båda veterinär-inrättningarne borde åtskiljas såsom tvenne särskilda
läroverk, med lika åliggande att i fullständiga kurser meddela undervisning
i alla till veterinär-läkarebildningen hörande läroämnen och med lika rättighet för
de utexaminerade eleverne;

6:o. Att genom utvidgande af veterinär-inrättningens i Skara verksamhet
bereda ökad tillgång på veterinär-läkare; samt

7:o. Att veterinär-läkarnes rättigheter och skyldigheter måtte genom en
ny instruktion, lämpad efter närvarande tidsförhållanden, närmare bestämmas; varande
uti en det underdåniga memorialet åtföljande bilaga de skäl anförde, som
grundat Direktionens i femte punkten gjorda förslag om de begge veterinära läroverkens
likställighet; i hvilket hänseende åberopats dels det Hernqvistska testamentets
innehåll och syfte af en mera vidgad verksamhet än den, som enligt nu
gällande provisoriska reglemente, blifvit inrättningen förbehållen; dels jemväl den
täflan i vetenskaplig utveckling, som af den föreslagna likställigheten skulle blifva
eu följd; dels ock slutligen den fordel, som landtbruket och särskilt husdjursskötselu
kunde hemta af ett större antal veterinär-läkares utbildande samt afhjelpandet
på sådant sätt af den brist på dylika läkare, hvilken för närvarande
så allmänt öfverklagas.

Eders Kongl. Maj:ts Sundhets-Kollegium, som den 16 Juni 1862 afgifvit Sundkeh-Kolunderdånigt
utlåtande i ämnet, har, jemte redogörelse för veterinär-väsendets ut -lega utlåtande
veckling samt för de olika åsigter, som rörande dess vidare ordnande blifvit««sr- veterinäryttrade
af de särskilda veterinär-inrättningarnes Direktioner, för sin del hufvud- väsendets ordsakligen
anfört: nande.

hvad beträffar djurlakar e-under visning en och de särskilda undervisning sanstalternes
förhållande till hvarandra,

att Kollegium, med vitsordande af de brister, som denna undervisning
i flera hänseenden nu företer, såsom det saknade sambandet mellan de begge
veterinär-läroverken; den provisoriska beskaffenheten af veterinär-inrättningens
i Skara verksamhet; de från sistnämnde läroverk utexaminerade elevers obehörighet
till djurläkare-befattningar med lön på stat; det vid båda inrättningarne
allt för ringa antalet af lärare; de allt för låga fordringarne på förkunskaper
hos eleverne jemte saknade tillfällen för dem att praktisera i husdjursskötsel,
funnit denna undervisning icke motsvara landets och dess jordbrukande

befolknings billiga anspråk på eu ökad och förbättrad veterinär-läkarevård. Bland
de flere särskilda förslag, som blifvit framställde rörande ordnandet af den veterinära
undervisningen, nemligen dels sålunda att denna undervisning skulle i Skara
fördelas på 3 och i Stockholm på 4 afdelningar, af Indika de 3 lägsta kunde
genomgås vid kvilketdera läroverket som helst, men den fjerde endast i Stockholm;
dels äfven sålunda att båda läroverken skulle förenas till ett med 4 klasser, deraf
de 2:ne lägre skulle förläggas till Skara och de 2:ne högre till Stockholm, der
lärokursen alltid borde afslutas; dels vidare sålunda, att båda läroanstalterna
skulle bilda och utexaminera djurläkare, men de i Skara utexaminerade, för kompetens
till anställning i Statens tjenst, ånyo examineras i Stockholm, — förklarar Sundhets-Kollegium
sig icke kunna godkänna någotdera, utan gifver för sin del företräde
åt det förslag, som afser att åstadkomma en fullkomlig likställighet mellan
de båda anstalterna genom att göra dem båda till fullständiga och hvar för sig
sjelfständiga läroverk med lika undervisningsskyldighet och lika rättighet för de
utexaminerade eleverne. Kollegium sätter likväl härvid i fråga, huruvida icke
eu enda läroanstalt och, i sådan händelse, den i Stockholm kunde vara tillräcklig
för bildande af djurläkare för landets behof, samt den i Skara, såsom obehöflig,
då indragas. Men — fortsätter Kollegium — Staten har af Professor Hernqvist
såsom gåfva emottagit den, undervisningsanstalten i Skara nu tillhöriga, egendom
med vid gåfvan fästadt vilkor, att derstädes skulle förblifva en bildningsanstalt för
djurläkare, och det skulle således allt för mycket strida mot allmän rättsgrund,
om Staten indroge denna bildningsanstalt, hvars tillvaro, såsom åstadkommande
täflan, vore eu borgen för fortsatt vetenskapligt sträfvande och en mera nitisk
undervisnings meddelande.

I fråga om antalet af de ''lärare, som vid de veterinära undervisningsanstalterna
må vara béhöfligt, biträder Sundhets-Kollegium den af professorerna
vid veterinär-inrättningen i Stockholm yttrade åsigt om det nuvarande lärareantalets
otillräcklighet. Kollegium framställer likväl icke i detta afseende något förslag,
utan anhåller, att framdeles, sedan Eders Kongl. Maj:t behagat afgöra grunderna
f ör djurläkare-väsendets ordnande, få härom inkomma med yttrande. Hvad särskildt
angår det af nionde allmänna landtbruksmötets Bestyrelse antydda behof
af tillgång vid landtbruksskolorna på erforderliga lärare i de till veterinär-kunskapen
hörande ämnen, hänvisar Kollegium, såsom en lämplig utväg för detta behofs
afhjelpande, att för de vid veterinär-inrättningen utexaminerade djurläkare,
hvilka ega håg och fallenhet för lärarekallet, öppna tillfälle att utbilda sin lärareförmåga
och för sådant ändamål låta dem, efter aflagd djurläkare-examen, under
någon viss tid, i egenskap af assistenter eller amanuenser, mot lämpliga arfvoden,
biträda vid undervisningen och sjukvården vid veterinär-inrättningarne, för att derefter
anställas såsom lärare vid landtbruksskolorne.

I afseende å de vilkor, som för inträdessökande elever blifvit föresJcrifne,
anmärker Kollegium, hurusom stadgandet om nödiga skol-kunskaper, redan i sig

nog obestämdt, blifver ännu obestämdare, då all föreskrift saknas, om de kurser i
kemi, botanik, hofbeslag med flere för den veterinära undervisningen grundläggande
ämnen, som böra före inträdet vara genomgångna och utan hvilka någon
fördel af undervisningen svårligen står att hemta. Kollegium anställer i detta hänseende
jemförelse med andra, för tillämpning på det praktiska lifvet egnade, undervisningsanstalter
och erinrar hurusom fordringarne på kunskaper och förstudier
hos den inträdessökande äro ej allenast noga bestämda, utan vida högre än vid
djurläkare-undervisningsanstalterna. Vid landtmäteristaten fordras nemligen för
inträdande elev aflagd student-examen med vitsord af approbatur i matematik och
naturkunnighet; — för inträde vid skogs-institutet fullständig afgångs-examen från
högre elementar-läroverk och vid teknologiska institutet äro kunskapsfordringarne i
de matematiska vetenskaperne långt större än i student-examen. Kollegium, —
som finner bristande förstudier vara liufvudsakliga anledningen dertill, att en fyraårig
lärokurs icke alltid varit tillräcklig för bibringande hos eleven af fullständiga
insigter i de ämnen, som tillhöra djurläkarnes tjenstevérksamhet, äfvensom anser
en nog låg humanistisk underbyggnad vara egentliga orsaken till det mindre anseende
i den allmänna sammanlefnaden, hvaröfver djurläkarekonstens idkare nu
föra klagan, — hemställer derföre, att fordringarne för inträde såsom elev vid
djurläkare-undervisningsanstalterna borde bestämmas helst till student-examen eller
åtminstone till godkända insigter uti de för afgång till sjette klassen af elementarläroverk
på reallinien föreskrifna ämnen, men att, sedan ett dylikt stadgande under
de tre första åren varit gällande, fordringarne borde höjas till fullständig afgångs-examen
från elementar-läroverk, med särskildt godkände vitsord i botanik
och zoologi.

Ben brist på tillfälle för djurläJcare-elever att vinna praktisk öfning i husdjursskötsel,
som i nionde allmänna landtbruksmötets skrifvelse blifvit antydd,
vitsordas af Kollegium. Med erkännande af det önskvärda deri, att djurläkare-elev
antingen vid inträdet redan ägde eller ock under lärokursen sattes i tillfälle att,
med större fullständighet än hittills, förvärfva praktisk öfning i husdjurens vård
samt ladugårdsskötsel i allmänhet, föreslår Kollegium, såsom utvägar till denna
brists afhjelpande, antingen att elev, innan han admitteias till djurläkare-examen,
borde vid mejeri eller holländeri genomgå en viss kurs i husdjursskötsel, eller ock
att vid veterinär-inrättningen i Stockholm borde, för elevers öfning härutinnan,
anläggas en särskild ladugård.

Kollegium, som anser sig icke kunna biträda det förslag till förändrad
Öfverstyrelse för de veterinära läroverken, som blifvit framstäldt af Direktionen
för veterinär-inrättningen i Stockholm, anser att Kollegium fortfarande bör bibehållas
vid inseendet öfver det veienskapliga af undervisningen, äfvensom Inrättningarnes
Direktioner vid den ekonomiska förvalta ingen.

Efter denna redogörelse för de brister i djurläkare-undervisningen, dem
Kollegium funnit företrädesvis påkalla uppmärksamhet, fortsätter Kollegium sitt

— 16

underdåniga utlåtande med en framställning om de brister i djurläkare-väsendets
nuvarande administrativa förhållanden, hvilka Kollegium funnit fordra rättelse.
Bland dessa brister nämner Kollegium särskild! det alltför ringa, mot landets
behof icke svarande, antal civil-djurläkare; desse läkares för låga aflöning; det nu
gällande befordringsSättet för erhållande af tjenster med lön på stat samt i sammanhang
härmed bristande uppmuntran för inträde på denna bana.

Enligt Kongl. Maj:ts nådiga cirkulär af den 23 Januari 1830 är, för bestridande
af den civila husdjurssjukvården, eu läns-djurläkare anställd inom hvarje län.
Kollegium erinrar om denna anordnings otillräcklighet, som under sednare åren
visat sig alltmera kännbar och föranledt såväl länsstyrelser som särskilda kommuner
och distrikter att göra förnyade framställningar om behofvet af ökadt antal
djurläkare. Företrädesvis har detta behof gjort sig gällande inom Rikets nordliga
län, der djurläkarnes tjensteverksamhet ofta samtidigt påfordras från flera vidt
åtskiljda orter, under det .att i de sydligare länen, jemte förmånen af bättre lokala
förhållanden, serskild tillgång till veterinär-sjukvård kunnat beredas, genom hästläkarne
vid de kavalleri-regementen, som inom dessa län finnas förlagda. I saknad
af vederbörande Läns-styrelsers yttranden har Kollegium icke kunnat med bestämdhet
uppgifva den tillökning i antalet djurläkare för den civila sjukvården,
som af behofvet vore påkallad, men anser antagligt att i de flesta af rikets län
ytterligare hör anställas åtminstone en läns-djurläkare utom den förut varande.
Hvad åter anginge den militära veterinär-vården, som vid hvarje artilleri- eller
kavalleri-regemente besörjdes af en regements-hästläkare jemte ett olika antal sqvadrons-hästläkare,
ville Kollegium antaga att desse läkare åtminstone under fredstid
motsvarade det antal, som erfordrades.

De löneförmåner, som djurläkare nu åtnjuta, förklarar Kollegium vara allt
för låga och finner dem icke stå i någon billig motsvarighet hvarken till den långa
studiikursen eller till det ansvar och den möda, som åtföljer djurläkarens kall.
Kollegium hemställer derföre att någon mot tjenstebefattningens vigt svarande förbättring
måtte i läns-djurläkarnes aflöningsförmåner kunna beredas, och sålunda en
uppmuntran för bildade ynglingar gifvas att egna sig åt djurläkarebanan.

I afseende å djurläkares utnämnande till Statens tjenstebefattning ar ifrågasätter
Kollegium att desse läkare antingen, på sätt af professorerna vid veterinärinrättningen
i Stockholm blifvit föreslaget, må, efter Kollegii underdåniga förslag,
af Kongl. Maj:t i nåder nämnas, eller ock, åtminstone till eu början, på Landshöfdingens
eller regements-chefens förslag, utnämnas af Kollegium; förmodande Kollegium
att detta utnämningssätt, jemte fördelen af bestämda grunder för djurläkareplatsernes
tillsättande, skulle leda derhän, att öfvervägande kunskaper och skicklighet
företrädesvis komme att blifva grunden för befordran.

I fråga om djurläkarnes rang anmärker Kollegium, att för läns-djurläkarne
finnes i detta afseende ingen bestämmelse meddelad; under det att, enligt Kongl.
Brefvet den 1 Juni 1838, regements-hästläkaren har rang mellan underlöjtnant

och fanjunkare samt sqvadrons-hästläkare samma rang som sergeant. — Likasom
höjda löner finner Kollegium en högre rang innefatta en uppmuntran till veterinära
studier och, ehuru Kollegium anser Professorernes vid Veterinär-inrättningen i
Stockholm framställda förslag derom att rnilitär-veterinär-läkare borde erhålla lika
rang som deras motsvarande grader af fältläkare-korpsen icke förtjena afseende,
finner Kollegium likväl billigt, att en bestämd rang, lämpad efter hvad för andra
Statens tjensteman blifvit stadgadt, må varda djurläkarne tillerkänd.

Utom höjda löner och förbättrad samhällsställning har Kollegium, såsom
ett medel för uppmuntran till veterinär-studiet och tillfredsställande af landets alltjemt
ökade behof af djurläkare, framhållit nödvändigheten deraf, att de med den
veterinära undervisningens inhemtande förenade kostnader för eleven blifva i möjligaste
måtto billiga; och har i sådant afseende af Kollegium föreslagits dels att
någorlunda tillräckliga bidrag till betäckande af lefnadskostnaden under lärotiden
måtte åt eleverne anvisas, mot förbindelse för desse att, efter slutad studii-kurs.
under någon viss bestämd tid vid förefallande behof, vara att påräkna för det allmännas
tjenst, dels jemväl medel beviljas till utgångspremier för de elever, som i
afgångsexamen visat sig hafva förvärfvat utmärktare insigter. Anvisande af anslag
till resestipendier anser Kollegium likväl icke böra ifrågakomma förrän de utexaminerade
eleverne, genom högre humanistisk bildning och grundligare veterinära
kunskaper, må kunna pröfvas draga full nytta af fortsatta studier vid de större
veterinär-skolorna i utlandet. Af sådan anledning har Kollegium ansett sig icke
böra för närvarande biträda de förslag om dylika resestipendiers beviljande, som
blifvit framställde af Veterinär-Direktionerne så i Stockholm som i Skara.

Slutligen har Kollegium gjort framställning om nödvändigheten att tillförsäkra
djurläkarne eu, efter deras tjenstebefattningars beskaffenhet lämpad, pensionsrätt.
Läns-djurläkarne sakna nu alldeles eu sådan rätt under det att för regements-hästläkarne
och sqvadrons-hästläkarne pensionsbeloppen äro otillräckliga.
Kollegium hemställer att åt de förstnämnde måtte beviljas rättighet till inträde i
civilstatens pensions-’nrättning och att de, vid den ålder och efter den tjenstetid,
som för öfrige civile embetsman är föreslagen, må vid afskedet kunna erhålla lön
på allmänna indragningsstaten. För regements-hästläkarne föreslår Kollegium, att
desse, på sätt om regements-läkarne är stadgadt, må vid afskedstagandet komma i
åtnjutande af förhöjd pension mot skyldighet att qvarstå såsom reserv-läkare, för att
vid förefallande behof, under vissa vilkor återinträda i tjenstgöring; samt för sqvadrons-hästläkarne,
att desse måtte blifva tillförsäkrade någon högre pensionsrätt
än hvartill de nu i Arméens peusions-kassa äro berättigade.

Under anförande af det nära samband och de många beröringspunkter, som
finnas mellan administrationen af sjukvården för rikets befolkning samt reglerandet
af husdjurs-sjukvården, finner Kollegium någon förändring i nu gällande föreskrifter
angående inseendet öfver djurläkare-väsendet icke vara af behofvet påkalladt eller
ens kunna lända det allmänna till någon fördel och anser Kollegium sig alltså

böi’a afstyrka det väckta förslaget om inrättande af ett nytt embetsverk för detta
ändamål.

Efter den af Kollegium sålunda lemnade redogörelse för veterinär-väsendets
nuvarande tillstånd, dess brister och medlen för dessas afhjelpande, sammanfattar
Kollegium sina åsigter i följande förslag:

l:o. att tvenne läroverk för djurläkare-undervisningen böra fortfarande

upprätthållas;

2:o. att dessa böra vara lika utrustade med fullständig lärare-personal

och med lika undervisnings-skyldighet;

3:o. att de från båda läroverken utexaminerade djurläkarne erhålla lika
rättigheter;

4:o. att antalet ordinarie lärare vid de nuvarande läroverken ökas, motsvarande
det antal elever, som antagligen vid båda komma att studera och att
tillsvidare särskilda arfvoden anvisas för anställandet af assistenter till biträde vid
undervisningen;

5:o. att fordringarne på elevernes förkunskaper höjas;

6:o. att den nuvarande organisationen af styrelsen öfver undervisningsverken,
enligt hvilken Kollegium har inseendet öfver det vetenskapliga af undervisningen
och lokaldirektionen öfver den ekonomiska förvaltningen bibehålies;

7:o. att antalet af de utaf Staten aflönade civila djurläkare ökas successivt
i mån af behof;

8:o. att de i det allmännas tjenst anställde djurläkarnes löneförmåner
höjas;

9:o. att sättet för de af staten aflönade djurläkarnes utnämnande förändras
och närmare bestämmelser meddelas rörande deras rangförhållanden;

10:o. att åtskilliga åtgärder vidtages till underlättande och uppmuntran
för ynglingar att egna sig åt djurläkarekonstens studium; samt

ll:o. att djurläkare i Statens tjenst må erhålla pensionsrätt i öfverensstämmelse
med hvad för Statens tjensteman i allmänhet är stadgadt.

Vid Kollegii ofvanberörda utlåtande finnes fogadt utdrag af Kollegii protokoll
för den 20 Juni 1862, innefattande det särskilda yttrande i ämnet, som afgifvits
af t. f. Medicinal-Rådet A. G. Carlson, hvilken, utom åtskillige mindre
skiljaktigheter, i fråga om Öfver-styrelsen för veterinär-väsendet ansett, att, då
veterinär-kunskapen, om än såsom helso- och sjukdoms-lära hvilande på samma
grund som läkare-vetenskapen i allmänhet, likväl i sin tillämpning egentligen vore
af ekonomisk betydelse och stode i närmaste samband med landtbrukets fordringar
och intressen, denna Öfver-styrelse, då hittills under Sundhets-Kollegii inseende
vidtagne anordningar inom veterinär-väsendet icke medfört åsyftad verkan utan dess
administrerande fortfarande befunne sig i bristfälligt skick och sålunda gifvit anledning
till den väckta frågan om dess ordnande, lämpligen kunde öfverlemnas åt
eu Chef, hvilken med benämning af General-Direktör skulle hafva öfveriuseendet

öfver hela veterinär-väsendet, med biträde i undervisningsfrågor af hvardera Veterinär-inrättningens
Lärare-kollegium samt inom Styrelsen af en sekreterare och en
kamererare; — varande i berörde särskilda yttrande den åsigt tillika framhållen,
att, då ändamålet med förslaget att öfverlemna hela veterinär-väsendets Styrelse
åt en Chef, afsåge att vinna enhet och ökad verksamhet i denna gren af administrationen,
åt samme Chef jemväl borde öfverlemnas Styrelsen öfver Statens stuterier
och stamholländerier, såsom med veterinär-väsendet stående i nära sammanhang
och af dess ordnande till hufvudsaklig del beroende.

Kongl. Maj:ts Landtbruks-Akademi, till hvilken, för afgifvande af under- Landtbruksdånigt
utlåtande, Sundhets-Kollegii ofvanberörde yttrande jemte öfrige handliugarne''^''"*”**™'''''' ut~
blifvit remitterade, har, i underdånigt utlåtande af den 13 September 1862, huf_lålande-an9ävudsakligen
anfört och erinrat: att Bestyrelse!! för Nionde allmänna landtbruks-^^
mötet med sin underdåniga framställning företrädesvis afsett att fästa uppmärk- nande.
samhet på det allmänt kända behofvet af dugliga veterinär-läkare för landsorterne
och påkalla åtgärder för afhjelpande af detta behof, så att Landtbrukarne skulle
kunna påräkna ett nu ofta saknadt biträde vid inträffande sjukdoms- och olycksfall
bland husdjuren. Behofvet åter af lärare i husdjursskötsel och veterinär-kunskap
vid landtbruksläroverken vore, enligt Akademiens uppfattning, af vida mindre vigt.
enär blott tvenne sådane ordinarie lärareplatser, nemligen vid Ultuna och Alnarps
Landtbruks-institut, för närvarande finnas, under det att vid Landtbruksskolorna
den veterinära undervisningen inskränker sig till husdjurens vård och skötsel i
friska tillståndet samt de enklaste åtgärder vid hastiga sjukdomsfall, och denna
undervisning alltså, med tillfälligt biträde af ortens djurläkare, borde kunna meddelas
af skolans lärare. Akademien, som biträder de yttrade åsigterna om höjda
inträdesfordringar för eleverne, ökade lärarekrafter vid de veterinära läroverken,
m. m. som af Sundhets-Kollegium föreslagits, fäster särskild vigt vid elevernes
praktiska utbildning och framställer såsom önskvärdt att eleverne, utom den till 6
månader föreslagna praktiska kurs, som af dem, efter slutade teoretiska studier,
skulle fullgöras vid Veterinär-inrättningens Polyklinik, borde äga tillfälle att, redan
under fortgåendet af deras teoretiska kurs, inhemta praktisk öfning äfven utom
läroanstalten. I sådant afseende har Akademien föreslagit att vid Inrättningen
borde finnas en lärare i ambulatorisk klinik, hvilken lärare, turvis åtföljd af inrättningens
äldre elever, skulle på kallelse sköta sjuka husdjur i orten. Vidare erinrar
akademien om vigten af husdjurens rätta vård och behandling i deras friska
tillstånd och hurusom tillfälle till praktisk kännedom i denna del saknas vid Veterinär-inrättningen
i Stockholm. Af de förslag till åstadkommande af förbättring
häruti, som Sundhets-Kollegium framställt, anser Akademien den särskilda kurs

som Kollegium ifrågasatt, att Veterinärelev borde genomgå vid något holländeri
eller mejeri, icke vara ändamålsenlig, . hvaremot Akademien, i afseende å det af
Kollegium alternativt anmälda förslaget om anläggande vid Veterinär-inrättningen
af en ladugård i större skala icke hyser någon annan betänklighet än ur synpunkten
af en sådan anstalts kostsamma anläggning och underhåll. Läget för
Stockholms Veterinär-inrättning finner Akademien på den grund olämpligt, att
denna inrättning nu är å alla sidor skiljd från landsbygden, med osammanhängande
och otjenlige byggnader och på en plats, som efter den tillämnade nya strandgatans
anläggning torde tagas i anspråk för andra ändamål. Akademien föreslår derföre,
att nuvarande byggnader och tomter skulle försäljas och i deras ställe ett rymligt
jordområde, utom men invid hufvudstaden, inköpas och i tidsenligt skick bebyggas.
Genom den närmare beröring, som en sålunda belägen Veterinärinrättning erhölle
med landsbygden, skulle, utan att eu särskild ladugård behöfde uppställas, erforderlig
undervisning i ladugårdsskötsel kunna vinnas ; förmodande Akademien att i närheten
af Akademiens experimentalfält ett sådant lämpligt läge för en Veterinärinrättning
skulle kunna erbjudas. I de civile djurläkarnes aflöning tillstyrker Akademien
successiv förhöjning, dock att denna förhöjning må för länsdjurläkarne
stanna inom 1,000 R:dr och för distrikts-djurläkarne 500 R:dr. Beträffande
frågan om Veterinär-inrättningarnes antal och ändamål anser Akademien tvenne
fullständiga Veterinär-inrättningar icke vara behöflige, hvadan och derest Veterinärinrättningen
i Skara ej tillkommit genom enskild donation, med föreskrift bland
annat att derstädes vara och förblifva., Akademien skulle velat ifrågasätta denna,
inrättnings sammanslående med Veterinär-inrättningen i Stockholm, då, genom bådas
förenade lärarekrafter och tillgångar, ett fullständigt veterinärläroverk i hufvudstaden
eller i dess grannskap med minsta kostnad skulle kunna åstadkommas.
Då nu likväl sådant torde möta hinder i de vid donationen fastade vilkor, föreslår
Akademien i stället att i Skara måtte anordnas ett tvåklassigt veterinärt läroverk
med samma undervisningskurser, som i de två lägsta klasserna vid Veterinär-inrättningen
i Stockholm och veterinärelev alltså under de första åren af studiikursen
kunna efter eget val söka undervisning antingen i Stockholm eller i Skara;
men derefter från sistnämnde ställe afgå till Veterinär-inrättningen i Stockholm
för att der afsluta sin kurs. Om i en aflägsen framtid verkligt behof af två fullständiga
veterinära läroverk skulle uppstå, kunde Veterinär-inrättningen i Skara
dertill då ombildas. Chefsskapet för veterinär-väsendet anser Akademien fortfarande
böra tillkomma Sundhets-kollegium, och antager, att om under Kollega öfverinseende,
Styrelsen öfver veterinärläroverken uppdrages åt eu, bland lärarne vid
hvardera inrättningen, af Eders Kongl. Maj:t för vissa år utnämnd rektor eller
föreståndare, ingen annan styrelse för veterinärväsendet skulle blifva behöflig och de
nuvarande direktionerna följaktligen kunna undvaras, enär föreståndaren bäst blefve
i tillfälle att, med sina kollegers biträde, se läroanstalten till godo ej mindre i dess
ekonomi än i fråga om undervisningen och dess ordnande.

Uti en till Eders Kongl. Maj:t den 9 Oktober 1862 ingifven skrift har Veterinär läka -svenska Veterinärläkare-föreningen, bildad i uppgifvet ändamål att, i hvad på den re-f°nmn9ens
kunde ankomma, bidraga till veterinärväsendets befordran, i underdånighet anmält,
att dess åsigtor vore hufvudsakligen öfverensstämmande med dem, som direktionen angående veteför
Veterinär-inrättningen i Stockholm och denna Inrättnings professorer i wia,rinär-väsendet>
förslag framställt. Särskilt i fråga om Veterinär-inrättningar nes antal framhåller ordnande.
Föreningen den åsigt, att för vårt land icke erfordras mer än ett veterinärläroverk
och att detta bör vara beläget i Stockholm, såsom erbjudande bästa tillfälle till
inhemtande af vetenskaplig bildning och praktisk duglighet inom veterinärfacket.

Utom den af Direktionen i de kliniska läroämnena föreslagna nya professionen,
hemställer föreningen om inrättande af ytterligare ett professorsembete, hvars innehafvare
borde undervisa i husdjursskötsel och husdjursafvel. Angående de civile
djurläkare, deras löner och ställning, biträdes Direktionens förslag af Föreningen^
som, beträffande de militära veterinärläkarne, hemställer, att desse måtte erhålla
nödig tillökning i deras lönevilkor, särskild ersättning för alla i tjensten företagna
resor samt högre rang än den de för närvarande innehafva.

För innehållet af de med den nådiga remissen öfverlemnade handlingar
hafva Komiterade nu meddelat en redogörelse, afsedd att vara så fullständig,
att, med ledning af densamma, en jemförelse mellan det ena eller andra förslagets
företräden må kunna anställas och ur samma förslags egen beskaffenhet ett omdöme
bildas, oberoende af de åsigter, dem Komiterade, för sin del, nu gå att
underställa Eders Kongl. Maj:ts nådiga pröfning.

Men innan Komiterade öfvergå till sitt slutliga utlåtande, vilja Komiterade,
som i det ofvananförda utan åtskilnad begagnat än benämningen djurläkare
och än benämningen veterinärläkare, allt efter som det ena eller andra af
dessa ord förelegat i de underdåniga utlåtanden, dem Komiterade haft att granska,
här i förbigående anmäla, att, enligt Komiterades åsigt, den sednare af dessa
benämningar så för civila som militära veterinärer, må dess hellre begagnas, som
namnet Veterinär vunnit burskap i de flesta språk och jemväl i vårt eget börjat
blifva mera allmänt än den ursprungligen svenska benämningen. Det är på sådan
grund, som Kommitterade i det följande vilja begagna — likasom till begagnande i
underdånighet föreslå — ordet Veterinär i stället för benämningen Djurläkare.

Angående, veterinär
växendetx
omfattning

Hvad först angår veterinärväsendets omfattning samt de institutioner och
föremål, hvilka rätteligen må vara dit att räkna, kan om hänförligheten till detta
område af de veterinära läroverken samt af hela den militära och civila veterinärläkarekorpsen
icke någon tvekan förefinnas. Men då derjemte varit ifrågasatt,
huruvida icke styrelsen för veterinärväsendet lämpligen borde vara en öfverstyrelse
jemväl för statens stuterier, stamholländerier och schäferier, hafva Komiterade
ansett sig förpligtigade taga denna fråga i särskilt öfvervägande och vilja i korthet
redogöra för de skäl, som föranledt dem att från Veterinär-styrelsens direkta
öfverinseende för närvarande utesluta ifrågavarande för djurafvelns förbättrande
afsedda speciela inrättningar.

Veterinärväsendets administrerande afser visserligen hufvudsakligen och
närmast att handhafva den veterinära sjukvården och meddela sanitära föreskrifter
till förekommande af kreaturssjukdomars uppkomst och att, då sådana uppstått,
hämma deras utbredning; men obestridligt är, att, enär de veterinära disciplinernas
system, på den utvecklingsgrad detta för närvarande sig befinner, principielt
måste anses omfatta den vetenskapliga djuruppfödningsläran och läran om husdjursafveln,
följaktligen jemväl stuterier, holländerier, schäferier och hvarje likartad anstalt, som
afser husdjurs förädlande i en viss riktning och för vissa ändamål, böra stödjas på
de grundsatser, som af den veterinära vetenskapen anvisas. Det kan nemligen ej
förnekas, att den verksamhet, som nyssnämnde anstalters styrelse fått sig anvisad
och som har till uppgift att för militära eller ekonomiska behof uppföda utmärkta
och sitt ändamål bäst motsvarande djur, eller att ur olika stammar uppdraga förädlade
afvelsdjur, eller att till vinnande af speciela syftemål inom djurförädlingens
område med minsta uppoffring af kostnad och tid frambringa de för landtbrukaren
värderikaste produkter, — det kan ej förnekas, att frän dskapen mellan dessa inrättningars
verksamhet och föremål samt de veterinära angelägenheterna är ganska påfallande
och att från teoretisk synpunkt skäl finnas för ett sådant sammanförande, som
ställer ifrågavarande institutioner under samma styrelse, åt hvilken veterinärväsendet i
dess helhet varder nförtrodt. Men i praktiskt hänseende torde mot en dylik förening
vara åtskilligt att erinra. Möjligheten för berörde inrättningar att åstadkomma
det med desamma åsyftade resultat är nemligen beroende icke så mycket
af det vetande, hvilket genom veterinära studier, vore de än så djupa och omfattande,
inhemtas, som fastmera af vis: a inneboende fallenheter och synnerliga
naturanlag hos de personer, som äro satte att vara dessa institutioners ledare.
Sålunda är det allmänt kändt, att de högst märkvärdiga förändringar och utvecklingar
af kroppsformerna och daningen hos husdjuren, som under sednare tider
åstadkommits i England, Frankrike och Tyskland, ingalunda hafva veterinär-läkekonsten
eller dess idkare att tacka för sitt upphof och sin utbildning, utan tvärtom,
oberoende af all veterinär-vetenskaplig inverkan, framstått såsom resultat af
ihärdigt arbete och upprepade välberäknade försök af dessa praktiska djuruppfö -

dåre, dem man allmännast känner under deras engelska benämning “Breeders“,
och bland Indika här exempelvis må nämnas en Bakewall, Collins, Massée,
Boullié, von biathusius, m. fl. Det torde till och med kunna ifrågasättas, huruvida
dessa märkliga företeelser skulle varit möjliga, derest bemälde Breeders haft
sin verksamhet reglerad efter veterinär-vetenskapliga bestämmelser eller under öfverinseendet
af en veterinär-styrelse. De öfverraskande resultat, hvilkas fördelar
alla länders landtbrukare nu täfla om att tillegna sig, hafva nemligen till en stor
del, såsom t. ex. de consanguina parningarne, åstadkommits just genom afvikelser
från de af vetenskapen uppställda afvels- och uppfödnings-grundsatser. I England,
der, såsom bekant är, djurafveln i alla riktningar mer än annorstädes gjort
framsteg och uppnått eu utveckling, hvarom man för några årtionden tillbaka ej
kunde hafva någon aning, har denna utveckling vunnits uteslutande genom det
piaktiska sinnet hos landets “breeders“ och de hos dem egendomliga och ovanliga
fallenheter för djurförädling. Ett förslag att i nämnde land ställa dessa djuruppfödare
under en veterinär-styrelses ledning, skulle, om det gjordes, säkerligen
tillbakavisas. Äfven på kontinenten, der staterna ännu bibehålla det gamla systemet
att genom stuterier, holländerier o. s. v. söka befordra och höja djurafveln,
hai man öfverallt antagit såsom regel att åt staten förbehålla rättigheten att till
chefer och väidare af dessa anstalter utse sådane personer, som genom medfödda
och under praktik utbildade breeders-egenskaper vore för sådane platser mest
lämpliga, och detta utan allt afseende på deras veterinära insigter. Det är också
endast i sällsynta fall man i dessa länder finner veterinärer såsom styresmän för
sådana inrättningar anställde, och detta alltid utan hänsyn till dessa personers
rent veterinära insigter, men med hufvudsak]igt afseende på de individuela praktiska
egenskaper, som för platsen erfordras. För djurens sanitära vård är sörjdt
genom anställande vid dylika inrättningar af särskilda veterinärläkare.

Med kännnedom om dessa förhållanden och emedan veterinärens studium
hufvudsakligen är riktadt på djurens behandling ur medicinskt-therapeutisk synpunkt,
och man endast i sällsynta tall kan hos veterinären finna de specielt praktiska
egenskaper, som särskildt för en methodisk djuruppfödare erfordras, hafva
Komité rade hos sig stadgat den öfvertygelsen, — att den beröring, som må anses
ega rum mellan veterinärväsendet å ena samt de allmänna stuterierna, holländeriomu
och schäfeiterna å den andra sidan, och hvilken beröring egentligen
hänför sig till den Veterinär-styrelsen åliggande skyldigheten att tillse, det
icke vid nämnde, för en förädlad husdjursafvels befrämjande afsedda, inrättningar
några sjuka eller med ärftliga sjukdomsanlag behäftade djur varda till
afvel använda, icke är sådan, att derpå må kunna, åtminstone på den vete rinära

vetenskapens nuvarande ståndpunkt och innan den praktiska djurförädlingen
uppnått den grad åt utveckling, att den kan på vetenskapliga principer byggas,
grundas någon så beskaffad anordning, som ställer dessa inrättningar under en för
dem och för veterinärväsendet gemensam styrelse. Komiterade, som ej heller i

Angående
Styr et sen för
veterinärväsendet.

- 24

Rikets Ständers skrifvelse funnit någon antydan i detta hänseende, halva derföre
ej kunnat åt eu dylik mening inrymma vidare afseende, än att de i härhos bilagde
underdåniga förslag till Instruktion för Veterinär-styrelsen hemställt, att Styrelsen
skulle t ga att å oftanämnde inrättningar anställa besigtningar för utrönande,
huruvida i véterinärt hänseende något vid dem kunde finnas att anmärka.

I fråga dernäst om den Styrelse, som lämpligast borde utötva chefskapet
öfver veterinär-väsendet, har dels Direktionen öfver Stockholms Veterinär-inrättning
jemte nämnde inrättnings professorer, dels jemväl eu åt Sundhets-kollegii ledamöter
hyst eu, från öfrige i ämnet hörde myndigheters mening, afvikande åsigt
och ansett, att denna Styrelse icke vidare borde tillhöra Sundhets-kollégium, utan
i sin helhet öfverlemnas ''åt eu chef, hvilken, tydande närmast under vederbörande
Departementschef, skulle, med benämning af General-direktör, vara styresman öfvar
allt veterinär-väsende. Da Kollega hufvudändamål vore ett annat och dess tid
af öfriga embetsgöromål fullt upptagen, kunde, enligt Veterinär-direktionens förmenande,
Kollegium åt veterinär-väsen det endast lemna en underordnad uppmärksamhet.
Det veterinära förmanskap Kollegium hittills utöfvat, har vid sådant förhållande
icke kunnat fullständigt uppehålla, ännu mindre höja och lifgifva hithörande
intressen. Veterinärläkarne, kringspridda i de särskilda landsorterna, häfta
hittills saknat en gemensam stödjepunkt lör deras såväl vetenskapliga som medborgerliga
existens, under det att de vid Veterinär-inrättningarne särskilt anställde
direktioner, såsom varande sammansatte af personer, hvilkas tid tages i anspråk
af andra befattningar, som hindrade dem att åt de veterinära angelägenheterna
egna tillbörlig omsorg, icke heller utgjorde ändamålsenliga styrelser för de veterinära
läroverken. Det är. med anförande af dessa grunder, som Direktionen vid
Veterinär-inrättningen i Stockholm föreslår, att Styrelsen öfver allt veterinär-väsende
skulle öfverlemnas åt en särskild chef, som kunde egna en uteslutande verksamhet
åt sitt kall och sålunda bära såväl det moraliska som juridiska ansvaret för veterinärväsendets
administrerande och användandet al de till detsamma anslagna medel.
För att kunna egna en närmare tillsyn åt Veterinär-läroverket härstädes och
städse vara förtrolig med samma läroverks alla angelägenheter, skulle denne chef.
enligt Direktionens förslag, vid samma läroverk hafva sin bostad.

A andra sidan och såsom skäl för den veterinära Öfverstyrelsens bibehållande
hos Sundhets-kollegium har deremot blifvit anfördt, att då mellan de. åtgärder,
som påkallas af sjukvården för rikets befolkning och den veterinära sjukvården,
beröringspunkterna äro så många, att dessa sjukvårdsgrenars administration
lämpligast och ändamålsenligast bör under eu och samma styrelse vara förenad,
ett skiljande af den ena från den andra endast skulle komma att utöfva ett men -

ligt inflytande på båda. I sammanhang härmed och för ådagaläggande af det
nära sambandet mellan medicinal- och veterinärväsendet, har Kollegium vidare erinrat
dels om det åliggande, som provincial-läkarne enligt gällande instruktion
hafva att under vissa förhållanden biträda vid anstalters anordnande mot härjande
farsoter bland husdjuren, och hvilket åliggande vid åtskilliga tillfällen visat sig
vara af stor nytta; dels äfven derom, att utgifterna för veterinär-läkarnes officiela
verksamhet utgå af samma allmänna fonder, som provincial-läkarnes, hvilka fonder
alla stå under Kollegii förvaltning; dels ock slutligen derom, att apoteken, öfver
hvilka Kollegium har inseendet, och medicinaltaxan, som af Kollegium uppgöres,
äro, likasom farmakopéen, jemte åtskilliga medicinalförfattningar, gemensamma för
såväl menniskoläkaren som veterinärläkaren; varande af Landtbruks-akademien, som
biträdt dessa af Sundhets-kollegium anförda skäl, förslaget om ett särskildt chefskap
för veterinär-väsendet hufvudsakligen på den grund afstyrkt, att chefskapet
för läkarekorpsen samt för apoteks- och läkareväsendet i allmänhet, samt följaktligen
jemväl för veterinär-väsendet och veterinär-läkarne, hädanefter som hittills
syntes böra odeladt vara anförtrodt åt Sundhets-kollegium.

Komiterade, som under sina öfverläggningar i detta maktpåliggande ämne
noga öfvervägt de skäl, som tala för den ena eller andra meningens företräde,
hafva dervid kommit till den bestämda åsigt, att ett särskildt chefskap för veterinär-väsendet
skulle åt de veterinära intressena gifva en höjning, hvars nödvändighet,
redan förut stor, måste göra sig än ytterligare kännbar vid den tillökning i
antal, som veterinärläkare-korpsen, enligt Komiterades längre fram gjorda förslag,
skulle komma att erhålla och följaktligen vara den styrelseform, åt hvilken
företrädet borde gifvas. Med allt erkännande af Sundhets-kollegii nitfulla omsorger
för veterinär-väsendets bästa, må likväl icke bestridas, att, då 1 § i den
för Kollegium utfärdade nådiga instruktion, såsom hufvudändamål för Kollegii
embetsverksamhet, anvisar öfverinseendet och styrelsen “öfver allt det som angår
“sundhetstillståndet samt läkarevården och sjukskötseln såväl hos rikets innebyg“gare
i allmänhet som vid krigsmakten till lands och sjös i freds- och krigstid“,
Kollegii åtgärder inom det veterinära området billigtvis icke kunna vara hvarken
så jemt eller så kraftigt verkande, som de skulle kunna åstadkommas af en styrelse,
hvilken, med speciel kännedom om veterinär-väsendets alla behof, hade de
veterinära intressenas vårdande till sin särskilda uppgift och af inga andra sysselsättningar
hindrades att deråt egna en odelad uppmärksamhet och en fortgående,
på yrkets förkofran beräknad, verksamhet. Frändskapen mellan sjukvården för
rikets befolkning och husdjurssjukvården må vara ganska stor. Till sina syftemål
äro likväl dessa sjukvårdsgrenar väsendtligen olika, och de högre intressen, som
genom den förra tillgodoses, äro för den sednare, med dess uteslutande ekonomiska
riktning, skäligen främmande. Också har i utlandet den öfvertygelsen allmänneligen
gjort sig gällande, att veterinär-väsendet och dess handhafvande bör vara ett

från Medicinal-väsendet afskildt, inom sig afslutadt helt. Sålunda står i Frankrike
och Belgien, — eller de stater, der veterinär-väsendet måhända bäst vårdas,
— Veterinär-styrelsen alldeles oberoende af samma länders medicinal-styrelser och
veterinär-väsendets benägenhet att äfven i vårt land komma till en sjelfständig
utveckling, ådagalägges bland annat deraf, att de gemensamhetsskäl, dem Kollegium
i sitt utlåtande upptagit och hvilka, då samma utlåtande år 1862 afgafs,
ännu voro gällande, efter den tiden til! en del redan bortfallit. Sålunda finnes
icke vidare någon gemensam medicinaltaxa, sedan Kollegium gått i författning om
utarbetande af en särskild den 8 Augusti 1864 af Eders Kongl. Maj:t till efterrättelse
fastställd taxa å veterinär-medicin, likasom farmakopéns gemensamhet
upphört genom utfärdande den 7 December 1863 af en särskild veterinär-farmakopé.
Beträffande åter det särskilda åliggande, som hittills tillhört provincialläkarne,
att nemligen biträda vid anstalters anordnande mot smittosamma kreaturssjukdomar,
nödgas Komiterade anse nyttan af ett sådant provincialläkarens inblandande
i angelägenheter, hvilkas ombesörjande rätteligen tillhör andra tjenstemän5
vara ganska tvifvelaktig och berörda åliggande följaktligen, i den mån veterinärläkarnes
antal och skicklighet, mera än hvad hittills varit händelsen, komma
att motsvara landets behof och dess innebyggares billiga anspråk, kunna utan afsaknad
undvaras, likasom ett särskiljande från medicinalfonden af de utgifter, som
nu göras för veterinära ändamål, icke torde möta några egentliga svårigheter.
Den integrerande del, som veterinär-väsendet nu intager bland föremålen för Kollega
uppmärksamhet, vilja Komiterade alltså finna nog fristående för att utan
olägenhet kunna från Kollegii embetsverksamhet skiljas och öfverflyttas till den
särskilda styrelse för veterinär-väsendet, som Komiterade, på nu anförda grunder
och med afseende jemväl å veterinärernes egna, genom Veterinärläkare-föreningen, uttalade
önskningar i detta ämne, ansett sig böra i underdånighet förorda. Beträffande
sammansättningen af denna styrelse föreslår Direktionen för veterinär-inrättningen
i Stockholm, att samma styrelse i sin helhet skulle anförtros åt chefen, till hvars
biträde borde finnas dels vid hvarje veterinärläroverk ett kollegium, sammansatt af
dervarande lärare, för att i frågor rörande läroverket samt vetenskapliga ämnen
afgifva utlåtande, dels ock, med lön på stat, en sekreterare samt en kamrerare
och kassör; och hafva professorerne till detta förslag fogat den hemställan,
att Chefen alltid borde vara eu sakkunnig person. Komiterade, som antaga att
till Chef för veterinär-väsendet icke varder utnämnd någon annan än den som
äger allmän insigt i hithörande ämnen, hafva, då stadgandet om sakkunnigheten
möjligen skulle kunna så förstås, som borde Chefen vara examinerad veterinär,
ansett ett sådant förbehåll icke böra göras, enär ett dylikt vilkor skulle från embetet
utesluta personer, som annars kunde vara för ifrågavarande chefskap företrädesvis
lämpliga. På sådan grund och i betraktande derjemte af den starka begränsning,
som valet till denna chefsplats skulle blifva underkastadt, helst innan
veterinärläkarnes tillstånd i någon väsendtligare mån hunnit förbättras, hafva Ko -

miterade ansett sig icke kunna uppställa veterinärkunskap såsom något oeftergifiigt
vilkor för nämnda chefsbefattning. I följd häraf har jemväl styrelsens sammansättning
äfvensom Chefens myndighet inom Styrelsen blifvit annorlunda reglerad än
Direktionen föreslagit. Den veterinära sakkunnighet man förutsatt hos Chefen,
hafva Komiterade öfverflyttat på Styrelsens begge ledamöter, Indika, såsom examinerade
veterinärer, just på grund af den speciela sakkunskap, som hos dem måste
finnas, ansetts böra äga rätt att kollektivt med Chefen afgöra förekommande mål
och följaktligen äfven skyldighet att med honom dela ansvaret för de af Styrelsen
fattade beslut. Af dessa ledamöter skulle den ene eller öfver-fältveterinären utöfva
närmaste chefskapet för det militära veterinär-väsendet samt den andre, eller
öfver-landsveterinären, jemte sitt innehafvande professors-embete i husdjursskötsel
vid veterinär-läroverket i, Stockholm, tillika vara civil-veterinärernes chef. Hvad
beträffar de tjensteman, som hos Styrelsen skulle hafva anställning, finna Komiterade
den af Direktionen föreslagna kamereraren icke vara för styrelsen behöflig,
enär, enligt Komiterades åsigt, utgifterna för den civila veterinär-sjukvården lämpligast
skulle kunna inom hvarje län af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
ombesörjas, samt Styrelsen alltså icke komma att hafva någon penningeförvaltning
om händer. Hos Styrelsen skulle följaktligen endast en tjensteman, nemligen dess
sekreterare och ombudsman, blifva till tjenstgöring anställd.

Mot ett sådant förslag, som afser att ensamt för veterinär-väsendet bilda
en särskild styrelse och att åt chefen för denna styrelse förläna general-direktörs
värdighet, torde åtskilliga erinringar komma att göras. Sålunda kan det anmärkas,
att området för den ifrågasatta nya Styrelsens verksamhet är nog trångt,
likasom att de på denna Styrelse fallande göromål icke äro af den betydenhet,
att för deras utförande ett nytt generaldirektörs-embete må behöfva inrättas. Komiterade
hafva likväl på de skäl, som här ofvan blifvit nämnde samt med hemtadt
stod af hvad Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse antydt om såväl
husdjursskötselns vigt för landets ekonomiska utveckling, som jemväl behofvet af
större samband och enhet i vår veterinär-organisation, icke tvekat att gifva företrädet
åt en för ordnandet och vidmakthållandet af hithörande angelägenheter
särskildt inrättad Styrelse, likasom Komiterade, då de för den nye chefen nu föreslå
benämningen generaldirektör, hemtat anledningen till denna benämning ej blott
derifrån, att enahanda namn gifvits åt flere i sednare tider tillkomna nya chefsembeten,
med hvilka det nu ifrågasätta synes vara närmast jemförlig^ utan jemväl
och i synnerhet från vigten af den administration, som skulle honom anförtros,
samt från det chefskap för en talrik och för landet vigtig tjenstemannakorps, som
åt honom komme att lernnas. Vid sjelfva namnet, om äfven i viss mån betecknande
för den större eller mindre vigt man vill tillerkänna de ärenden, som under
den nye chefen skulle komma att sortera och, ur sådan synpunkt, kanske
icke alldeles utan inflytande på den höjning af det veterinära yrket, som, af tidsförhållandena
påkallad, blifvit af Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse an -

— 28 —

tydd, vilja Komiterade, under antagande att chefens rang i allt fall varder ställd
i lämpligt förhållande till vigten af det förtroendeembete, han innehafver, för öfrigt
endast fästa underordnadt afseende, hvadan, om en lämpligare titel kan utfinnas
än den nu föreslagna, Komiterade för sin del icke hafva något att i underdånighet
erinra mot sjelfva namnets förändring. Endast Styrelsen blifver sådan,
att den motsvarar sitt ändamål — derom Komiterade här ofvan nu redan sagt sin
mening — och dernäst icke blifver staten för dyr — hvarom Komiterade nu gå
att yttra några ord — må öfriga densamma rörande bestämmelser kunna efter
omständigheterna jemkas. Hvad särskildt beträffar kostnaden, hafva Komiterade
sökt göra Styrelsens sammansättning sådan, att densamma i minsta möjliga mån
må taga statens bidrag i anspråk. Det har nemligen .af Komiterade blifvit afsedt,
att Styrelsens begge ledamöter skulle å andra stater uppbära sina ordinarie löner
och på Styrelsens stat endast åtnjuta arvoden till jemförelsevis obetydliga belopp.
Genom denna anordning skulle de årliga utgifterna för Styrelsen, enligt bilagde
förslag till stat, kunna begränsas inom 10,000 R:dr, hvilken utgift torde kunna
anses vara väl använd, om dermed, såsom Komiterade antaga, kunde åstadkommas
eu mera lämplig öfver-styrelse för eu så vigtig angelägenhet som rikets hela
veterinärväsende.

Likasom Komiterade varit af den mening, att veterinär-väsendet, såsom
snarare hänförande sig till landets ekonomi än till dess helso- och sjukvårdsförhållanden,
bör från Sundhets-kollegii öfverinseende skiljas och sättas under eu
särskild styrelse, hafva af samma anledning Komiterade jemväl trott, att det statsdepartement,
hvarunder veterinär-väsendet lämpligast kunde ställas, icke vidare
borde vara Eders Kongl. Maj:ts Ecklesiastik-departement. Ur synpunkten af hvad
den veterinära frågan har gemensamt med regleringen af den allmänna sjukvården
och särskildt med afseende å dithörande anstalter för den veterinära undervisningens
meddelande, kan man visserligen anföra skäl för veterinär-väsendets bibehållande
under nyssbemälda Departement, men då likartade institutioner med dem,
hvarom här är fråga, och särskildt alla sådana inrättningar, som afse landttmukets
förkofran och gagn samt i öfrigt alla de åtgärder i allmänhet, som hafva landets
inre ekonomiska utveckling till föremål, hänföras till de ärenden, hvilka genom
Eders Kongl. Maj:ts Civil-departement vinna handläggning, hafva Komiterade, under
erinran derom att, hvad särskildt beträffar den veterinära undervisningen, våra
praktiska tillämpningsskolor utan undantag lyda under det Departement, dit det
tillämpningsämne är att hänföra, som undervisningen afser, funnit öfvervägande skäl
tala för den åsigten, att den veterinära undervisningen och rikets hela civila veterinärväsende
hör under sistnämnde Departement sortera. Civil-veterinärernas underordnade
ställning till länsstyrelserna, hvilkas hufvudsakliga embetsverksamhet faller
inom Civil-departementets område, torde jemväl få anses öka vigten af de skäl,
som tala för den ifrågavarande öfverflyttningen, emot hvilken man visserligen velat
finna en särskild betänklighet 1 det förhållande, att inom Eders Kongl. Maj:ts

29 —

Civil-departement göromålen, måhända i högre grad än inom något annat statsdepartement,
äro i stigande tillväxt; men om Komiterades uppfattning af den veterinära
frågans väsende och beskaffenhet för öfrigt tinnes vara riktig, torde nämnde
omständighet icke böra föranleda till förläggande af denna detalj under annan minister,
än dit densamma till följd af sin natur rätteligen hörer, helst den tid måhända
icke är långt aflägsen, då inrättandet af ett särskildt statsdepartement för
handläggningen just af sådana ärenden, som närmast beröra jordbruksnäringens intressen,
lärer komma att finnas nödvändigt, och derunder alla till veterinär-väsendet
hörande frågor då torde komma att hänföras. Det är på dessa grunder som
Komiterade i 1 § af deras härhos i underdånighet bifogade förslag till instruktion
för veterinär-styrelsen infört stadgandet derom, att bemälde Styrelse och alltså
veterinär-väsendet i dess helhet borde förläggas under Civil-departementet. Den
i sagda instruktionsförslag, hvars speciela stadgande:! icke torde erfordra några
särskilda förklaringar, för Styrelsen öfver veterinär-väsendet upptagna benämningen:
“Veterinär-styrelsen" är visserligen icke fullt egentlig, men har synts Komiterade
ega framför andra benämningar korthetens företräde, utan att sakna den bestämdhet,
som aflägsna!’ hvarje anledning till missförstånd.

Bland de åligganden, som enligt meranämnda instruktionsförslag skulle An9iende dm

tillhöra Styrelsen, intager tillsynen öfver den veterinära undervisningen måhända l''elennära""
r aermsntngen

framstå rummet.

Denna fråga, i sig sjelf vigtig, har vunnit ökad uppmärksamhet genom de
skiljaktiga meningar, som rörande de veterinära läroverkens antal, omfång och
ändamål blifvit uttalade af de olika embetsverk och myndigheter, som sig i ämnet
yttrat. Komiterade, |som icke vilja göra sig skyldigej till en tröttande omsägelse
af hvad till upplysning om dessa olika åsigter redan blifvit i det föregående anfördt,
gå nu, med hänvisning til samma anföranden, att i underdånighet redogöra
för sin egen mening.

i Hvad då först beträffar antalet af de veterinära läroverk, som må finnas

erforderlige, äro Komiterade utan skiljaktighet af den åsigt, att vårt land, der
veterinär-elevernas antal under de sednare åren utgjort omkring 50 och för framtiden
beräknats till 60, icke har behof af mer än ett enda fullständigt veterinärläroverk.
Frankrike, med en tio gånger så stor folkmängd som Sverige, har endast
tre veterinär-läroverk, under det att Belgien och Danmark, eller de länder,
der det veterinära studiet måhända med största framgång idkas, äga hvardera endast
ett. Hvad Eders Kongl. Maj:ts Landtbruks-akademi i sitt underdåniga utlåtande
yttrar derom, att Veterinär-inrättningen i Skara, derest densamma icke tillkommit
genom enskild donation med föreskrift om dess bibehållande der den nu

finnes, företrädesvis skulle egna sig att sammanslås med veterinärläroverket i Stockholm,
då genom bådas förenade lärarekrafter och tillgångar, ett fullständigt veterinärläroverk
med minsta kostnad skulle kunna åstadkommas, •— denna åsigt är den,
som jemväl Komiterade hysa. Men då nu denna donation exististerar och stiftelsens
urkund måhända måste så tolkas och förstås, att någon flyttning icke varder
tillåtlig, hafva Komiterade, som anse hufvudstaden vara den enda ort, der tillfälle
erbjudes till åstadkommande af en för alla de särskilda slagen af husdjur fullständig
klinik, och följaktligen jemväl den naturliga platsen för ett fullständigt veterinärläroverk,
funnit veterinär-inrättningens i Skara ändamål och verksamhet böra
blifva beroende af ej mindre de bestämmelser, än jemväl de tillgångar, som den
Hernqvistska donationen lemnar, utan att staten med några mera väsendtliga bidrag
till nämnde inrättning vidare må betungas. Visserligen hafva Komiterade
icke förbisett den nytta, som den veterinära undervisningen skulle kunna hemta
af en vetenskaplig täflan mellan tvenne fullständiga och likställda veterinär-läroverk.
Men fördelen af denna täflan måste dock lemnas å sido, vid betraktande
af alla de skäl, som tala för inrättandet af endast ett fullständigt veterinär-läroverk,
och bland hvilka skäl, utom den redan antydda obehöfligheten af tvenne dylika
läroanstalter, jemväl torde böra anföras den onödigt ökade kostnad för staten,
som tvenne fullständiga veterinär-läroverk skulle medföra och dernäst jemväl svårigheten
att förse dessa läroverk med erforderligt antal lärare och fullständig undervisningsmateriel,
hvaraf åter olägenheterna för den veterinära undervisningen
skulle blifva ganska kännbara. Komiterade, som här nedan återkomma till de
närmare bestämmelserna rörande veterinär-inrättningen i Skara, dem Komiterade,
i fortsättning af sina nu yttrade åsigter om samma inrättnings uppgift och verksamhet,
trott sig böra föreslå, hafva först skolat redogöra för det fullständiga veterinära
läroverket, sådant Komiterade tänkt sig detsamma.

Angående Vele- I fråga, då om detta läroverk, för hvilket Komiterade, med ledning af de

rme 11 ämnl 11 gar, som antagits för åtskilliga i praktiskt syfte inrättade bildningsanstalter,
såsom Teknologiska Institutet, Skogs-institutet m. fl., vilja föreslå benämningen
Veterinär-institut, har om läget för samma Institut så till vida yppat sig skiljaktighet,
som, ehuru alla i ämnet hörda myndigheter yttrat sig för hufvudstaden
såsom erbjudande lämpligaste läget för en dylik läroanstalt, meningarne likväl varit
delade om företrädet af ett läge inom hufvudstadens eget område, eller, på sätt
Eders Kong!. Landtbruks-akademi föreslagit, i dess närmaste grannskap. Akademien
finner nemligen platsen för den nuvarande Veterinär-inrättningen, såsom förlagd
i en aflägsen del af hufvudstaden nära intill Kongl. Djurgården samt åt alla
sidor skilj d från den närmaste landsbygden, icke vara väl vald. De byggnader,
som åt Inrättningen upplåtits •— säger Akademien vidare — “sakna allt sammanhang
samt medgifva ej de fördelar, som för undervisningen ärq önskvärda; och
“med afseende på försköningen af denna del af hufvudstaden, som afses genom ut -

“läggning af ny strandgata längst efter Ladugårdslands-stranden fram till Djurgården,
är veterinär-inrättningen med dess upplag af gödsel in. in. ej synnerligen
“passande. Om veterinär-inrättningens vidsträckta tomter med derå varande åbygg“nader
försåldes, skulle sannolikt deraf inflyta eu summa, med hvilken till hufvudsaklig
del samma inrättning på en annan lämpligare lokal skulle kunna anord“nas
på ett fullt tidsenligt sätt, isynnerhet om för veterinär-inrättningen erhölls
“något ägoområde närmare i beröring med landsbygden samt der den för eleverna
“så väl behöfliga undervisningen i ladugårdsskötsel kunde utan uppställning af
“särskild ladugård vinnas". På dessa skäl anmäler Akademien sig hysa den åsigten,
att det för Stockholms veterinär-inrättnings verksamhet och gagn samt för
fulländningen af den praktiska undervisningen vid densamma skulle vara särdeles
förmånligt, om denna inrättning flyttades utom hufvudstaden eller närmare dess
gräns mot landsbygden. Det lärer icke kunna nekas, att en sådan flyttning, som
Akademien föreslagit, skulle i vissa hänseenden erbjuda fördelar, men då den åter
i andra fall torde medföra olägenheter, gäller det att undersöka på hvilken sida
vinsten är öfvervägande. Kartan öfver Stockholm och dess omgifningar synes
i viss mån jäfva Akademiens vittnesbörd derom, att inrättningen nu skulle vara
förlagd i en aflägsen de] af hufvudstaden och skiljd från den närmaste landsbygden.
Komiterade vilja deremot anse, att den nuvarande veterinär-inrättningen, omgifven
å ena sidan af den egentliga staden och å den andra af den till stad allt
mer och mer blifvande Djurgården samt med den af hufvudstadens församlingar
bakom sig. som, enligt hvad sjelfva namnet antyder, från äldre tider idkat. och
ännu inom församlingens aflägsnare qvarter idkar en icke obetydlig ladugårdsskötsel,
äger ett så centralt läge, som det i en hufvudstad billigtvis kan önskas,
och hvilket läge, när den nedanför inrättningens tomt till anläggning beslutade
strandgata blifver utlagd, varder ännu mera centraliseradt,. Kommunikationen med
hela den norr om Stockholm varande landsbygden bör icke kunna kallas obeqväm,
då tvenne tullar redan dit äro ledande och stora sprängningsarbeten nu
pågå till åstadkommande, ej långt från inrättningens lokal, af eu tredje. Att eu
närmare beröring med landsbygden skulle gifva anledning till eu mera omfattande
veterinärpraktik särskilt i den del, som afser ladugårdsskötsel!!, och att det ur
denna synpunkt vore förmånligt om det veterinära läroverket blefve förlagdt utom
hufvudstadens område, må visserligen i allmänhet gälla såsom ett riktigt påstående,
men Komiterade, som tro sig äga anledning antaga, att vid det nya läroverket,
med den undervisningsplan, som för detsamma blifvit föreslagen, tillfälle till eu
mera omfattande praktisk verksamhet jemväl i fråga om husdjurens vård och skötsel
icke skall komma atc saknas, anse fördelarne af ett läge inom hufvudstadens
område likväl vara större än de dermed förenade olägenheter. Ju mera centralt detta
läge blifver, dess större blifver jemväl derstädes i allmänhet tillförseln af sjuka djur eller
praktiskt undervisningsmaterial; dess lättare faller jemväl undervisningen och ordningen
på stället under allmänhetens kontroll, under det att ett dylikt läge inom

huivudstaden nödvändigt måste på eleverna ntöfva ett i allmänhet bildande inflytande.
Särskildt i fråga om sjukvården af vårt dyrbaraste husdjur, hästen, kan
utan gensägelse något lämpligare läge icke erbjudas än sjelfva hufvudstadens eget
område, der utom den mängd af enskildes hästar, som till vårdande anmälas, veterinär-inrättningen
hittills haft att ombesörja skoningen af hästarne vid tvenne garnisonsregementen.
Den ganska vigtiga del af det veterinära studiet, som har hofbeslaget
till föremål, skulle, vid en flyttning utom hufvudstaden, om icke gå förlorad,
åtminstone blifva så tillbakasatt, att densamma icke längre motsvarade sitt
ändamål. På dessa och flera skäl, som kunde vara att anföra, samt då icke alla
förmåner låta sig till ett ställe sammanföra, hafva Komiterade, utan att förbise
eller underkänna de skäl, som tala för ett läge utom hufvudstaden, funnit sig
böra i underdånighet förorda, att det nya Veterinär-institutet måtte erhålla ungefärligen
samma plats som den nuvarande veterinär-inrättningen; åberopande Komiterade
i underdånighet hvad nästföljande punkt i deras utlåtande innehåller om
beskaffenheten af de byggnader, som, enligt Ivomiterades åsigt, borde för det nya
Veterinär-institutet anskaffas, och hvilka byggnaders anordning torde finnas sådan,
att den af Landtbruks-akademien antydda farhåga för platsens missprydande må
anses öfverflödig.

Sålunda öfvertygade om de öfvervägande fördelar, som den nuvarande
veterinär-inrättningens hittills begagnade läge erbjuder framför det af Landtbruksakademien
föreslagna, hafva likväl Komiterade funnit detta läge icke böra bibehållas
alldeles oförändradt. Redan ur synpunkten af ordningens och disciplinens
lättare handhafvande inom Institutet samt elevernas vänjande vid tukt och stadga,
hafva Komiterade ansett öfvervägande skäl tala för tillämpning af interneringssystemet,
och denna åsigt vinner i fasthet, då Komiterade taga i öfvervägande det
föreslagna nya Institutets läge inom eu starkt trafikerad del af hufvudstaden och
de särskilda anledningar till oordningar, som, med någon efterlåtenhet från lärarnes
sida, lätteligen skulle ur detta lokalförhållande kunna uppstå. Komiterade
äro alltså af den meningen, att eleverne böra vid Institutet''hållas, hvad man
kallar, internerade. Men en sådan internering låter sig endast ofullständigt åstadkommas,
då, såsom nu är händelsen, Veterinär-inrättningens hus och byggnader
äro belägna inom tvenne särskilda qvarter, med en af trafiken ständigt upptagen
gata sig emellan. Lärarnes och elevernes bostäder jemte de för den teoretiska
undervisningen upplåtna lokaler äro nemligen belägna inom qvarteret “Krabaten"
vester om Grefgatan, då deremot stall och smedja jemte öfriga för den praktiska
undervisningen afsedda logementer ligga inom qvarteret “Edelman mindre", öster
om nämnde gata. Öfvertygade att, antingen man på Veterinär-institutet tillämpar
interneringssystemet eller icke, en vinst likväl alltid skulle blifva, om Institutets
byggnader komrne att inom ett och samma qvarter bilda ett sammanhängande
helt, hafva Komiterade, då qvarteret Edelman mindre, hvars östra del äges af
“Abraham Rydbergs stiftelse till danande af skicklige sjömän", syntes bättre än

qvarter et Krabaten i dess helhet egna sig för ett planmessigt bebyggande, hänvändt
sig till bemälde Stiftelses Direktion med förfrågan, huruvida och på hvad vilkor
hela den Stiftelsen tillhöriga andel af meranämnda tomt skulle till Veterinär-inrättningen
kunna öfverlåtas. Härå har Direktionen lemnat det svar, att någon försäljning
af ifrågavarande tomtandel väl icke kunde af Direktionen medgifvas, men att
Direktionen vore villig utbyta densamma med dess till 43.530 qvadratfot beräknade
areal jemte derå befintliga åbyggnader, mot eu ungefärligen lika stor del af qvarteret
Krabaten, nemligen den del deraf, som begränsas i norr af Kaptensgatan,
i vester af Skeppargatan, i söder af Ladugårdslandsviken och den blifvande strandgatan
samt i öster af en linea, som på 135 fots afstånd från tomtlinien vid Skeppargatan
samt paralell med denna dragés från Kaptens- till Strandgatan, med rättighet
äfven till det å sistberörda tomtedel belägna boningshus äfvensom uthusbyggnad
af sten; varande vid detta erbjudande likväl fästade de vilkor, dels att,
om vederbörande stadsmyndigheter ingå på det förslag Direktionen hos dem framställt
derom att, mot kostnadsfritt afstående af den för Strandgatan erforderliga
mark utaf Stiftelsens egendom. Stiftelsens öfningsfartyg skulle, utan någon afgift
till staden och utan intrång af andra fartyg, få intaga och för all framtid innehafva
plats vid den kaj, som komme att nedanför nämnda gata på stadens bekostnad
anläggas, — samma rättighet finge öfverflyttas till kajplatsen nedanför den egendom,
som efter bytet blefve Stiftelsens tillhörighet, dels äfven att Kronan, i händelse
att, vid tidpunkten för dess öfvertagande af Stiftelsens nuvarande egendom,
åtgärd i nedannämnde hänseende icke ägt rum, skulle öfvertaga Direktionens skyldighet
att, när framdeles någon större om- eller tillbyggnad af det derstädes befintliga
stenhus kunde ifrågakomma, anordna denna byggnad så, att af hörnet mellan
Riddare- och Styrmansgatorna afskuros och till gata utlades 45 qvadratfot;
och har Direktionen slutligen förklarat nu beskinna bytesanbud under en tid af
5 år från Direktionens skrifvelses datum eller intill den 6 Februari 1869 vara för
Stiftelsen bindande.

Vidkommande ifrågavarande bytesförslag låter sig icke förneka, att den
egendom, som af veterinär-inrättningen skulle lemnas, äger ett högre värde än den
som komme att i utbyte erhållas; och af denna värdeskillnad i förbening med de betänkligheter,
som vållades af deri emotsedda störa byggnadskostnaden, hemtade Komiterade
anledning att, då de åt en af Eders Kongl. Maj:ts Öfverintendents-embete
dertill förordnad arkitekt lemnade uppdrag att uppgöra ritningar och kostnadsförslag
till det nya veterinär-institutets alla byggnader, lämpade efter de med Institutets
vidgade verksamhet öfverensstämmande förhållanden, af denne arkitekt begära,
att ritningarne måtte alternativt uppgöras och sammanfattas i tvenne särskilda
förslag, af hvilka det ena borde afse en sådan fullständig, inom qvarteret
“Edelman mindre" förlagd nybyggnad, som nu blifvit omnämnd, och det andra åter
upptaga de nybyggnader och förändringar, som skulle blifva nödvändiga, derest ur

ekonomiska skäl fördelandet af Veterinär-institutets byggnader inom tvenne skiljda
qvarter ansåges oundvikligt. Sedermera har likväl Arkitekten, Riddaren af Eders
Kongl. Maj:ts Wasa orden E. E. von Rothstein, hvilken utfört ifrågavarande uppdrag,
hos Komiterade anmält att det sednare alternativet eller det som afsåg förläggande
af institutets byggnader dels inom qvarteret Edelman mindre och dels
inom qvarteret Krabaten, icke ansetts kunna med någon fördel realiseras, sedan
från Stockholms stads Drätselnämnd den upplysning erhållits att, i sammanhang
med den nya strandgatans anläggande, Grefgatan vore afsedd att genom påfyllning
så höjas att hela nedersta våningen i den vid samma gata belägna, hufvudsakligen
till föreläsningssalar och elevbostäder nu upplåtna stora byggnad, skulle blifva obrukbar.
Af sådan anledning och då ifrågavarande byggnads försättande i ändamålsenligt
skick jemväl i öfrigt, med afseende å dess nuvarande obeqväma inredning,
skulle komma att medföra så stora kostnader, att dess nedrifning och en ny byggnads
uppförande skulle blifva föga dyrare, samt den afsedda besparingen i kostnad
alltså i väsendtlig män skulle gå förlorad, har med Komiterades begifvande någon
ritning till detta andra projekt icke blifvit uppgjord.

Komiterade, som icke ega erforderlig sakkunskap för bedömande i tekniskt
hänseende af de uppgjorda ritningarnes utförbarhet eller ändamålsenlighet, men
antaga att Eders Kongl. Maj:t häröfver täckes infordra Dess Ofverintendents-embetes
underdåniga utlåtande, hafva, om för öfrigt byggnadens arkitektoniska beskaffenhet
icke lemnar rum för några väsendtliga anmärkningar, här endast skolat
i underdånighet anmäla att, i fråga om byggnadernas lämplighet för institutets
ändamål, Komiterade funnit sammanställningen och inredningen ordnad på ett sätt
och med en fullständighet, som, enligt Komiterades förmenande, icke lemnar några
vigtigare undervisnings-intressen å sido. Det torde synas oegentligt att, innan Komiterade
ännu yttrat sig om sjelfva undervisningen vid institutet, frågan om beskaffenheten
af de byggnader, som endast hafva att utgöra ett af denna undervisnings
yttre medel, bringas under granskning, men då i främsta rummet erbjöd
sig att få afgjord frågan om det nya institutets läge, och med denna fråga
stod i närmaste sammanhang frågan huru platsen borde med byggnader apteras,
hafva, då jemförelsen mellan undervisningen och byggnaderna samt granskningen
af de sednares anordnande enligt den förras fordringar i allt fall är lätt gjord,
Komiterade, oaktadt den nog oegentliga ordningsföljden, ansett sig böra här på ett
ställe sammanföra allt hvad om byggnadsförslaget och de för dess utförande beräknade
kostnader må vara att ytterligare nämna.

Beträffande då först den byggnadsplan, som beskrifningen med dertill hörande
ritningar och kostnadsförslag upptager, är densamma i allt hufvudsakligt sådan
som den af Komiterade i deras ena alternativ uppställdes och, efter förberedande
öfverläggningar, hållna i samråd med härvarande Veterinär-inrättnings nuvarande
Föreståndare, Professoren Fredrik Lundberg, genom en särskild promemoria
åt Arkitekten von Rothstein skriftligen meddelades. De anordningar af principiel

beskaffenhet, soin byggnadsplanen upptager och hvaribland särskildt må nämnas
inrymmandet inom institutets lokal af bostäder ej mindre för chefen än för
lärarne och eleverne, äro alltså tillkomna i öfverensstämmelse med Komiterades
egen begäran och torde, då frågan om undervisningen framdeles varder tagen
under öfvervägande, lämpligen derstädes böra blifva föremål för vidare yttrande.
Öfriga, af institutets uppgift oclr ändamål mera omedelbart framkallade dispositioner
i byggnadsväg, såsom undervisningslokaler, samlingsrum, smedjor, sjukstallar
m. m., hafva, såvidt Komiterade kunnat finna, i det afgifna förslaget vunnit
allt det afseende, som, vid bemödandet derjemte att icke göra anläggningen allt
för dyr, kunnat åt de många särskilda detaljerna inrymmas. En redogörelse för
förslagets specialiteter hafva Komiterade icke trott sig kunna lemna bättre eller
åskådligare än genom en hänvisning till sjelfva ritningarne och beskrifningen deröfver,
hvilka alltså härhos i underdånighet bifogas.

I fråga dernäst om kostnaden för dessa nya byggnader äro Komiterade,
såsom icke byggnadskunnige, visserligen icke i tillfälle att lemna något afgörande
omdöme. Komiterade vilja likväl vara öfvertygade derom att vid förslagets uppgörande
tagits i anspråk all den sparsamhet, som kunnat åstadkommas, utan att
förbise den ändamålsenlighet, som måste finnas och den yttre prydlighet, som icke
heller torde få saknas vid en offentlig inrättning af den betydenhet, hvarom här
är fråga. Då likväl denna anstalts egen beskaffenhet betingar en särdeles vidlyftig
och mångartad ekonomi, för hvars skötande det är nödvändigt att kunna disponera
byggnader och lokaler af ett stort omfång, har det icke kunnat hindras,
att kostnadsförslaget upptager eu högst betydlig anläggningssumma, isynnerhet som,
vid utrymmets beräknande, icke det behof, som af inrättningens närvarande ställning,
utan det som af institutets för framtiden emotsedda vidgade och fullständiga
verksamhet betingas, måst blifva bestämmande. Den beräknade anläggningskostnaden
uppgår sålunda till 585,101 R:dr, hvilken summa likväl kommer att minskas
med det försäljningsbelopp af 96,000 R:dr, hvartill den östra, under förutsättning
af byte, för Veterinär-institutet icke vidare behöfliga del af qvarteret Krabaten
med derå befintliga byggnader af sakkunnige män blifvit uppskattad. Slutliga
anläggningskostnaden skulle följaktligen blifva 489,101 R:dr. En för undervisningen
behöflig botanisk trädgård, afsedd för kultur af veterinär-medicinalväxter
och af märkvärdigare foderväxter, kan ej inom institutets tomt inrymmas, men
torde kunna, till det ringa omfång som för detta ändamål erfordras, beredas inom
det närbelägna skogsinstitutets eller djurgårdens område, der Staten eger och kan
upplåta nödig mark, utan annan kostnad för institutet än den, som är förenad
med jordrymdens inhägnande.

Hos Komiterade hafva visserligen uppstått betänkligheter öfver den stora
kostnad, som dessa byggnadsarbeten taga i anspråk; men då i alla händelser de
redan från längre tid tillbaka ifrågasatta om- och nybyggnaderne måste företagas;
— då vidare dessa ombyggnader, enligt ett år 1862 uppgjordt, Komiterade

Ang ■ undervisningen
vid
Veterinärinstitutet.

medeleladt förslag, skulle uppgå till icke mindre än 237,446 R:dr, utan att
likväl Veterinär-institutets uppgift derigenom i någon väsendtligare mån kunde anses
vara i byggnadsväg vunnen eller för öfrigt låta sig fullständigt vinnas med
mindre anordningar, än de nu sednast föreslagna, hafva på sådane skäl och med
biträdande af den åsigt, som Rikets Ständer i deras underdåniga skrifvelse uttalat
derom, att de uppoffringar som göras för veterinär-väsendets upphjelpande icke
skola vara fruktlöst använde, Komiterade ansett sig böra härmedelst i underdånighet
hemställa, att det ifrågasatta tomtutbytet måtte af Eders Kongl. Maj:t i nåder
gillas samt, genom nådig proposition, göras till föremål för pröfning hos Rikets
Ständer, till hvilkas afgörande Eders Kongl. Maj:t då jemväl lärer täckas öfverlemna
frågan om beviljandet af det nybyggnadsanslag, som Komiterade, med godkännande
för deras del af de sednast uppgjorda ritningarne, för det nya Veterinärinstitutet
funnit erforderligt.

\ id det nya Veterinär-institutet, — till läge och byggnader så anordnadt,
som Komiterade nu i underdånighet föreslagit — skulle i alla till veterinärvetenskapen
hörande ämnen meddelas undervisning, äfvensom i sammanhang dermed vård
derstädes lemnas åt sjuka husdjur. För detaljerna af denna undervisning hafva
Komiterade sökt redogöra i det underdåniga förslag till “stadgar för Veterinärinstitutet
, som finnes vid detta betänkande fogadt; och torde alltså, då förslagets
innehåll till största delen lärer motivera sig sjelft, endast några få momenter i
detsamma häl behöfva särskildt omförmälas. Stadgandet att Veterinär-styrelsens
chef, likasom institutets föreståndare och kamererare, jemte dess lägre betjening
skola vid institutet hafva sina bostäder torde finnas nöjaktigt förklaradt ur beskaffenheten
af de embeten, tjenster eller bestyr, som blifvit åt desse personer lemnade.
Chefen skulle nemligen, om hans bostad vore förlagd utom institutet, icke
kunna så jemt och oafbrutet åt institutet egna den öfveruppsigt, som enligt förslagets
1 § borde honom tillkomma och institutet, å sin sida, icke af honom hafva
den nytta, som hans ständiga tillstädesvaro ofelbart skulle medföra, så för
undervisningen som för den allmänna ordningen, så för lärare som för elever.
Förståndarens embete, med dess många på oafbrutet deltagande i ärendenas gång
beräknade skyldigheter, skulle icke rätt kunna skötas, derest icke detta embetes
innehafvare vore vid institutet boende, och af enahanda anledning lärer det jemväl
vara nödvändigt att institutets kamererare, som har att öfvervaka detaljerna
af hela den inre ekonomien, der har sin bostad. De skäl som tala för chefens,
föreståndarens och kamererare^ bosättande inom institutet finna Komiterade alltså
vara af den vigt och nödvändighet, att något vidare anförande af dem, utöfver
den, antydan, som nu blifvit gjord, icke torde erfordras. Detsamma gäller äfven
om ins.truktionssmsden och enahanda torde jemväl förhållandet vara med de båda

kliniska professorerna, hvilka för emottagande, besigtigande och vårdande af sjuka
husdjur städse böra vara vid institutet tillstädes och hvilka endast under det vilkor
kunna rätt bestrida sina magtpåliggande befattningar, att de bo på stället och der äro
för sjukbesök och för rådfrågande alltid tillgängliga. Likaledes vilja Komiterade finna
önskvärd!, att vid de tillfällen, då chefen för veterinärväsendet vore från institutet
frånvarande, någon af Veterinär-styrelsens ledamöter kunde vid institutet företräda
hans ställe, på det att den närmare beröring mellan Styrelsen och Institutet, som
Komiterade afsett, måtte oafbrutet fortgå; och har på denna omständighet Komiterade
hufvudsakligen grundat sitt förslag att jemväl professorn i husdjursskötsel
och husdjursafvel måtte vid institutet blifva boende. Återstår alltså endast den
femte professionen, hvilken femte profession, under förutsättning att förståndarebefattningen
i allmänhet komme att anförtros antingen åt professorn i fysik och
kemi eller åt professorn i anatomi, enär de öfriga professorsembetena äro af den
beskaffenhet, att de endast svårligen kunna med nämnda befattning förenas, följaktligen
skulle blifva endera af förstnämnde tvenne professioner. Men antingen nu
professorn i fysik eller professorn i anatomi varder institutets föreståndare, qvarstår
dock för hvilkendera af dem som helst, då den förre har uppsigten öfver institutets
apotek och laboratorium samt den sednare öfver anatomisalen och dissektionerna,
fullt skäl att bosätta jemväl denne femte professor inom institutets lokal.
Då nu så är och då derjemte torde få antagas, att, för ordningens vidmakthållande
inom en till utrymme och lokaler så vidsträckt läroanstalt, föreståndarens omedelbara
uppsigt icke alltid kan blifva tillräcklig, det skulle vara af icke ringa nytta
om, jemte Föreståndaren, äfven öfrige lärarne vore inom institutets eget område
boende, hafva Komiterade, som, med speciel hänsigt till denna ordnings noggranna
upprätthållande, låtit förlägga tvenne adjunkters bostäder inom den till elevernas
logementer ledande korridor, ansett sig böra, oaktadt de anmärkningar som må
kunna göras mot den ökade byggnadskostnaden, vidhålla sin åsigt om fria bostäders
upplåtande inom institutets lokal åt alla derstädes anställde lärare. Dessa fria
bostäder torde, då de inpassas i det större byggnadsföretag, som i allt fall måste
komma till utförande, kunna åstadkommas för ett skäligen billigt pris och, enligt
Komiterades åsigt, väl löna sig genom de motsvarande fördelar, som af denna anordning
skulle för institutet kunna hemtas. Undervisningens egenskap af att hufvudsakligen
vara praktisk påkallar hvarje särskild lärares jemna och omedelbara
ledning under det att för handhafvandet af det interneringssystem, som Komiterade
ansett böra vid institutet tillämpas och hvarom här nedan vidare kommer att nämnas,
det skulle leda till väsendtlig lättnad, om samtlige lärarne vore inom institutets
eget område boende och sålunda, hvar i sin mån, bidragande dertill, att institutet
bildade ett, af nämnde system betingadt, afskiljdt helt. Men utom alla
dessa talar jemväl ett annat ganska vigtigt skäl för ifrågavarande anordning. Komiterade
hafva nemligen ansett den veterinära undervisningens intresse fordra att
innehafvare af professors-embeten vid institutet, icke sysselsätta sig med enskild

veterinär- eller medicinsk praktik, och härom, likasom i fråga om förbud för professor
att med sitt lärare-embete förena annan tjenst, hafva Komiterade låtit i 8 §
af de för institutet föreslagna stadgar införa särskilda bestämmelser. Svårigheten
att till så beskaffade lärareembeten, de der betaga sina innehafvare alla tillfällen
till inkomster utom tjensten, kunna erhålla lämpliga sökande, har icke kunnat
undgå Komiterades uppmärksamhet, och denna svårighet, hänförd till institutet och
dess lärareplatser, ökas ytterligare derigenom, att det veterinära studiets ståndpunkt
i vårt land för närvarande är låg samt antalet af sådane sökande, som till dessa
vigtiga embeten kunde anses kompetente, åtminstone tills vidare och för en längre
tid ganska begränsad^ Så mycket angelägnare torde derföre vara att de få förmågor
inom det veterinära facket som finnas, varda för institutets räkning vunne,
hvilket åter icke skulle låta sig göra, om icke dem tillförsäkrades sådane förmåner,
som kunna anses fullt motsvara de inkomster, som ett praktiskt skötande af
deras yrke skulle kunna inbringa. Slutligen skulle förläggandet inom institutets
område af samtlige professorernes bostäder jemväl verka kontrollerande i fråga om
uppfyllandet af de vilkor, dem Komiterade, med afseende å odelad sysselsättning i
institutets tjenst, uti ofvanberörda instruktions-§, funnit sig för professorerne böra
föreslå. Att för öfrigt Komiterade sökt ställa den genom berörda anordning ökade
byggnadskostnad så billig som möjligt, täcktes Eders Kongl. Maj:t i nåder finna
deraf, att en hvar af de för professorerne afsedde boställsvåningar icke upptager
större yta, än omkring 1,800 å 1,900 qvadratfot.

I fråga om det lärareantal, som för undervisningens behöriga upprätthållande
vid det nya Veterinär-institutet skulle erfordras, har Direktionen för härvarande
Veterinär-inrättning föreslagit, att detta antal måtte bestämmas till fyra professorer
och fyra adjunkter jemte instruktionssmeden. Lärarne vid samma inrättning
hafva förklarat sig anse att för undervisningens fullständiga ordnande äro fem
professorer och fem underordnade lärare behöflige, men, under antagande att svårighet
skulle möta för beviljande på en gång af tvenne nya professorslöner, hafva
jemväl lärarne inskränkt sitt förslag till anställande af allenast fyra professorer och
i sammanhang dermed uppgjort projekt till fördelning af de särskilda läroämnena
mellan de fyra professorsembetena. Då likväl denna fördelning gifver vid handen,
att för undervisningen i husdjursskötsel och husdjursafvel icke kunnat inrymmas
någon annan plats än att densamma såsom rörligt läroämne skulle administreras
till dess ena hälft af en och till den andra af en annan professor, hafva Komiterade,
som dela Rikets Ständers åsigt om nödvändigheten att vid den veterinära
undervisningens ordnande företrädesvis taga i betraktande de kraf, som derå ställas
af landets jordbruksnäring och ladugårdsskötsel, funnit den kostnad, som anställandet
af en särskild professor i husdjursskötsel och husdjursafvel skulle medföra,
icke höra. lägga hinder i vägen för inrättande, redan nu, af denna femte profession.
Deremot vilja Komiterade anse, att de underordnade lärarnes antal skulle
kunna inskränkas till tre adjunkter rörande hvilkas undervisningsskyldighet Komité -

rade hänvisa till 24 § af de för institutet föreslagna stadgar, samt sålunda de af
inrättningens lärare derjemte föreslagna tvenne assistenter icke ifrågakomma att
anställas. Enligt Komiterades mening skulle nemligen det med assistenternas antagande
afsedda undervisningsbiträde kunna kostnadsfritt för institutet erhållas genom
de> äldre och skickligare elevernas användande såsom repetitörer och har, i
öfverensstämmelse härmed, det förslag blifvit af Komiterade framstäldt, som innefattas
i 17 § af meranämnda stadgar. Utom den härigenom för institutet besparada
utgift lemnade denna anordning jemväl tillfälle att pröfva de anlag för lärarekallet,
som bland de utgående eleverue kunde finnas, och hvarom eu föregående
kännedom icke vore utan värde vid yppade lärareledigheter inom institutet. I enlighet
med dessa åsigter hafva Komiterade alltså funnit lärarepersonalen vid institutet,
utom för de undantagsfall då, enligt 16 §, extra lärares förordnande pröfvas
behöflig!, kunna bestämmas till fem professorer, tre adjunkter och en instruktionssined.
Om dessa lärares tillsättande och afskedande samt deras undervisnings- och examineringsskyldighet
hafva Komiterade endast att åberopa de §§ af de föreslagna stadgarne
med dertill hörande bilagor, som angå dessa ämnen; men då Komiterade i
det förslag till stat för institutet, som finnes detta underdåniga betänkande bifogadt,
hemställt att lönerne för institutets adjunkter, dem Direktionen för härvarande
Veterinär-inrättning föreslagit till 2,500 Rall-, måtte bestämmas till allenast
1,500 R:dr, hafva Komiterade trott sig böra särskild! antyda anledningen till denna
afvikelse från Direktionens förslag. Komiterade hafva nemligen varit af den
mening, att såväl för innehafvarne af ifrågavarande lärarebefattningar, som för institutet,
största verkliga nyttan skulle blifva, om deras aflöningsvilkor icke gjordes
förmånligare eller deras ställning vid institutet fastare, än som med en tidtals fortsatt
öfning i den veterinära praktiken läte sig lämpligen förena, och i sådant ändamål
hafva Komiterade för dessa adjunktsbeställningar, såsom endast varande
öfvergångsplatser, de der företrädesvis borde innehafvas af yngre veterinärer, föreslagit
ej mindre de nu omnämnde lägre lönebeloppen än jemväl att dessa befattningar
allenast skulle tillsättas medelst förordnanden. På detta sätt skulle nemligen,
enligt Komiterades förmenande, lättast kunna utbildas sådane aspiranter till
de veterinära professorsembetena, som under samlande af teoretiska kunskaper icke
lemnade yrkets praktiska fordringar ur sigte.

På skäl, hvarom Komiterade få .tillfälle att i det följande vidare orda,
anse Komiterade att, för ett rätt fyllande af landets behof af veterinärläkare,
kommer inom en icke aflägsen tid att erfordras ett antal af 300 å 325 sådana
läkare. Med afseende å de ansträngningar, som från veterinärläkarnes yrke
äro oskiljaktige, torde medeltjenstetiden för dessa läkare icke kunna beräknas högre
än till omkring 25 år, hvilket åter förutsätter för hvarje år en rekrytering af 12
å 15 nya veterinärläkare. Med den ledning, som denna beräkning lemnar, hafva
Komiterade antagit att vid Veterinär-institutet borde finnas fria bostäder för 60
elever, af hvilka, då lärokursen derstädes är ställd på 4 år, 15 elever årligen

skulle blifva utgående och sålunda lemna full tillgång till ersättande af uppkommande
vakanser inom Veterinärläkare-korpsen.

Bland bristerna i vårt veterinärväsende hafva Rikets Ständer såsom en af
de hufvudsakligaste med skäl anmärkt de låga fordringarne på elevernes förkunskaper,
hvilka nu äro inskränkte till den föga sägande bestämmelsen om “nödiga
skolkunskaper11. Denna bestämmelse gifver, såsom Sundhets-kollegium riktigt anmärker,
anledning till en nog godtycklig tolkning, på samma gång som all föreskrift
saknas om de förstudier, hvilka af den inträdessökande böra vara undangjorda
särskildt i sådana kunskapsgrenar, hvilka, såsom kemi, zoologi, botanik m.
m., utgöra det veterinära studiets underlag och deri en någorlunda fullständig förkunskap
icke får saknas, så framt den inträdande eleven, utan allt för stor tidsutdrägt,
skall kunna af den veterinära undervisningen hemta någon fördel. Instämmande
i dessa med de flera anmärkningar, som kunde vara att göra mot för
lågt satta inträdesfordringar och deribland Komiterade särskildt vilja nämna det
hinder för höjandet af veterinärläkarens samhällsställning, som hittills haft sin
grund i hans otillräckliga humanistiska bildning, hafva Komiterade visserligen
ansett fullständig examen för afgång från högre elementarläroverk vara ett ömkligt
vilkor för inträde vid veterinär-institutet, men, då på reallinien inom våra skolor
vissa ämnen, exempelvis de matematiska, göras till föremål för studier af större
omfång än för en veterinärelev, möjligen på bekostnad af kunskaper i andra
ämnen som närmare beröra hans fack, må vara erforderlige, hafva Komiterade
trott, att alternativt mot nyssberörda inträdesfordran skulle kunna uppställas examen
för utgång från sjette klassen af högre elementarläroverk på reallinien, —
och har i öfverensstämmelse härmed 39 § uti de af Komiterade föreslagna stadgar
erhållit sin lydelse.

I de föreslagna stadgarnes 40 § hafva Komiterade sökt sammanfatta de
hufvudsakliga föreskrifter, som stå i sammanhang med elevernas internering. Fördelarne
i disciplinärt hänseende af en sådan anordning; den lifvande kraft, som
deraf för undervisningen skulle kunna hemtas, då eleverna vid förefallande göro<-mål ständigt äro tillstädes och alltid kunna sättas i tillfälle att få taga de till
sjukvård förevisade djuren i betraktande; vidare sjelfva undervisningens beskaffen»
het af att företrädesvis vara praktisk och sådan att den i allt fall, för biträde

vid den kliniska sjukvården, påkallar ständig närvaro af flera eller färre bland
institutets elever; slutligen jemväl den billigare lefnadskostnad, som derigenom för
dem skulle kunna åstadkommas; — dessa och flere omständigheter göra det, enligt
Komiterades åsigt, önskvärdt, att elevernas ställning till institutet lämpades
efter de grundsatser, som ett interneringssystem fordrar och följaktligen att elev
endast i det fall må vara medgifvet att hafva bostad och kosthåll utom institutet,
att utrymme inom detsamma icke kan för honom beredas.

På sätt Sundhets-kollegium i sitt underdåniga utlåtande ifrågasatt, hafva
Komiterade i 41 § föreslagit att de elever, som vid institutet åtnjuta förutom

fri bostad jemväl fri kosthållning och hvilka elevers antal Komiterade ansett
böra bestämmas till 12, eller 3 af hvarje årsklass, skulle, såsom en motsvarighet
till de vid institutet åtnjutna fördelar, vara skyldige att, under 10
års tid efter deras afgång från institutet, stå till disposition af Chefen för
Eders Kong!. Majrts l.audtförsvars-departement. Med denna skyldighet, som skulle
anses i sig innefatta den vanliga beväringspligten och således från densamma medföra
befrielse, hafva Komiterade afsett att tillförsäkra staten det antal extra veterinärläkare,
som vid ett krig kunde finnas behöflig!.

Bland åtgärder till underlättande och uppmuntran för ynglingar, som egna
sig åt det veterinära studiet, hafva Direktionerna vid de nuvarande veterinär
inrättningarne såväl i Stockholm som i Skara förordat anslag till resestipendier
för fortsättande af studier vid utländska undervisningsanstalter. Sundhets-kollegium,
som biträder åsigten om dylika stipendiers nytta och fördel i allmänhet,
förklarar sig likväl anse tidpunkten för en sådan åtgärds vidtagande först då böra
inträda, när de utexaminerade eleverne, framdeles komma att äga högre humanistisk
bildning och sålunda pröfvas kunna draga full nytta af i utlandet fortsatta veterinärstudier.
Komiterade se likväl icke något hinder för anvisande redan nu af ett stipendiianslag
för ifrågavarande ändamål, ty om äfven det måste erkännas, att nuvarande
veterinärläkares bildning i allmänhet icke är sådan, som begagnandet af ett dylikt
stipendium förutsätter, finnes dock härifrån undantag och, enligt hvad Komiterade
inhemtat, lärer jemväl Sundhets-kollegium, sedan dess underdåniga utlåtande afgafs,
funnit sig föranlåtet hos Eders Kongl. Maj:t förorda 2:ne särskilda, af veterinärer sökta
reseanslag. Komiterade kunna alltså icke hysa någon betänklighet att understödja
Direktionernas mening, helst stipendiets bortgifvande i hvarje särskildt fäll varder
beroende på pröfning och detsamma antagligen icke kommer någon annan till
godo än den veterinär, som i sina studier och i sitt yrke ådagalagt en framstående
skicklighet och förmåga. Med bibehållande af det, utaf Direktionen i Stockholm
till 2,000 K:dr föreslagna belopp, hafva Komiterade ansett sig böra hemställa
om en sådan fördelning deraf, att denna summas ena hälft skulle såsom stipendium
tillfalla en från institutet utgående, för utmärkt flit och skicklighet känd elev,
under det att den andra hälften skulle tilldelas någon erkändt skicklig praktikus,
hvilken under minst 3 års tid såsom veterinär tjenstgjort. Om de vilkor, hvarunder
förstnämnda stipendium skulle fä utgå, äfvensom om utdelandet af premier
till sådane institutets elever, som derstädes ännu icke afslutat sin lärokurs, innehålla
de föreslagna stadgarne, i 43 §, åtskilliga detaljbestämmelser. Uti §§ 4G—49
hafva de stadganden blifvit sammanförda, som Komiterade ansett sig böra föreslå
rörande de lärlingar, hvilka vid institutet erhålla undervisning i hofbeslagskonsten.
För tolf af dessa lärlingar skulle jemte bostad jemväl beredas fri kosthållning,
till hvilken förmån, då ifrågavarande undervisning i främsta rummet har till ändamål
att dana skickliga beslagssmeder för arméen, företrädet borde gifvas dem,

socn från särskilda regementen och korpser varda till sådan undervisnings erhållande
anmälde. För dessa lärlingar skulle för öfrigt i alla tillämpliga delar gälla
samma ordningsstadga som för eleverna. Under antagande, att hvad i de föreslagna
stadgarne blifvit infördt rörande institutets fastigheter och inventarier, dess
ekonomi och betjening samt drätsel och räkenskaper icke erfordrar någon särskild
utveckling, vilja Komiterade endast i afseende å de §§ i förslaget, som handla
om institutets klinik och de vilkor, hvarunder sjukvård vid institutet lemnas, här
tillägga några ord. Då alltså i 51 § 3 mom. blifvit hemstäldt, att för den medicinska
eller kirurgiska behandlingen vid institutet af sjuka djur någon afgift icke
måtte erläggas, har en sådan hemställan blifvit gjord i afsigt att uppmuntra till
institutets anlitande och ökande af sjukvården derstädes; likasom då det i fortsättningen
af samma moment heter att för attester öfver besigtniugar å friska djur
äfvensom för operationer å sådana djur betalas enligt den för institutet fastställda
taxa, samt vidare i 55 §, att afgifterna för dylika attester och operationer tillfalla
den lärare, som utfärdat attesten eller under hvars ledning operationen blifvit
verkställd, alla dessa stadganden tillkommit i ändamål att höja lärarens intresse
för en vid institutet i möjligaste måtto ökad praktik. Enahanda skäl ligger jemväl
till grund för öfriga i sistnämnda § införda stadganden, och hvad slutligen beträffar
den sjukvård utom institutet, som enligt 52 § varder lemnad från institutets
ambulatoriska klinik, torde vid bestämmande af det längsta afstånd dit sådana
sjukvårdsresor må verkställas, afseende böra fästas på de lättare kommunikationer,
som jernvägs- eller ängbåtslägenheter till en eller annan ort kunna erbjuda och
sålunda omkretsen för dessa resor bestämmas så rymlig, som, å ena sidan, med
samma resors ändamål af öfning för eleverna samt, å den andra, med önskvärdheten
af endast kortare uppehåll utom institutet, lämpligen låter sig förena. På
ett rätt handhafvande af denna ambulatoriska klinik lägga Komiterade största vigt.
Med densamma vore nemligen afsedt, att genom det material, som denna klinik
erbjuder för don praktiska undervisningen, ett särskilt tillfälle skulle beredas institutets
mera försigkomna elever att under de resor, som folie inom denna praktiks
område, vid de större ladugårdarne i hufvudstadens grannskap vinna kännedom
om husdjurens vårdande och skötsel i deras friska tillstånd. Härigenom
skulle jemväl det förslag suppleras, som Sundhets-kollegium framställt och som
äfven Landtbruks-akademien förklarat sig vilja biträda, derest icke den dermed
förenade kostnaden utgjorde ett hinder, nemligen förslaget om eu särskild ladugårds
inrättande vid institutet, Komiterade, som dela åsigten om ett sådant förslags
stora nytta, men likasom Landtbruks-akademien ur ekonomiska skäl hysa
betänklighet mot detsammas förordande i den större utsträckning, som Kollegium
synes hafva åsyftat, hafva dock genom sitt förslag att vid institutet inrymma ett
mindre stall för friska boskapsdjur i någon mån velat möjliggöra praktiska försöks
anställande med kreatursutfodring och afvel samt hafva för öfrigt genom de föreskrifter,
som i de föreslagna stadgarne blifvit intagna rörande ifrågavarande am -

bulatoriska klinik, försökt, att i möjligaste måtto göra en dylik större ladugårds uppställande
öfverflödig; afslutande Komiterade sin redogörelse för de föreslagna stadgarne
och det nya institutets verksamhet med den underdåniga erinran, att då åt undervisningen,
på sätt den föreslagna läseordningen närmare ådagalägger, blifvit gifven en
öfvervägande praktisk karakter, Komiterade ansett att den särskilda praktiska kurs
som blifvit ifrågasatt af såväl Sundhets-kollegiuin, som öfrige i ämnet hörde
myndigheter, skulle, utan hinder för de utgående elevernas fullmogenhet såsom
praktiska veterinärer, kunna undvaras.

Sedan Komiterade sålunda framställt sina åsigter om ändamålet med och
beskaffenheten af det nya veterinär-institut, som enligt Komiterades förslag skulle^, veterinärkomma
att anläggas här i hufvudstaden samt för hufvudpunkterna i detta för- inräl*ningm«
slag anfört de motiver, som synts Komiterade vara företrädesvis förtjenta att komma Skara.
under öfvervägande, öfvergå Komiterade nu att något närmare redogöra för den
plats och betydelse inom den veterinära undervisningens område, som, enligt Komiterades
uppfattning, må åt veterinär-inrättningen i Skara anvisas. Under åberopande
af de skäl, som grundat Komiterades öfvertygelse derom att i vårt land icke
bör för närvarande underhållas mer än ett fullständigt veterinär-läroverk samt att detta
läroverk bör vara förlagdt till Stockholm, hafva Komiterade ansett att veterinär-inrättningen
i Skara maste hufvudsakligen hänvisas till det berättigande för dess existens,
som Hernqvistska donationen lemnar. Innan derföre någon undersökning
företages om donationens ändamål torde alltså blifva nödvändigt att först söka få
utredt donationens omfång; och denna utredning är dess mera behöflig, som de
fastigheter, dem inrättningen har under sin förvaltning, äro af blandadt ursprung,
i det att endast eu del af dem hafva sin grund i Hernqvistska testamentet, men
andra åter äro sådana, som staten åt inrättningen tillfälligtvis upplåtit. För erhållande
af närmare upplysning i berörda hänseende, än de otillfredsställande
uPP§ifter, som ur förut tillgängliga handlingar voro att hemta, ingingo derföre
Komiterade till Eders Kongl. Maj:t med underdånig framställning om uppmätning,
kartläggning och beskrifning af alla till inrättningen lydande jordägor och, sedan
Uders Kongl. Maj:t i nåder anbefallt en sådan undersöknings anställande, hafva,
genom nådig remiss af den 13 Oktober 1864, till Komiterade öfverlemnats åtta
särskilda, af Kommissions-landtmätaren J. P. Wetterlund under nämnde år upplättade
och af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i Skaraborgs län insände
kartor med dertill hörande beskrifningar öfver “Veterinär-inrättningens i Skara
jordägor . Dessa handlingar, för hvilkas hufvudsakliga innehåll Komiterade nu gå
att redogöra, upptaga nämnde jordägor under åtta särskilda titlar. Af dessajord -

ägor, hvilka i landtmätarens beskrifning betecknas med Litt. A.—H., äro f ljaude
att betrakta såsom Kongl. Maj:ts och Kronans tillhörigheter, nemligen:

A) Stadslägenheten eller prebendehemmanet Brogården, som från äldre tider
varit prebendejord till Skara gymnasium och på lön åt en lektor derstädes
anslagen intill år 1778, då den utbyttes mot regula pastoratet Whig, som åt samma
lektor bestämdes till prebende, hvaremot Brogården på Hernqvists framställning
upplåts till inrättande af en veterinärskola.

Denna fastighet innehåller:

Tomter, trädgårdar, åker och vallar........63: 16.

samt skogs- och betesmark etc...........58: 15,2. 121 Tunn]. 31,2 kpl.

G) Åtskilliga stadsägor, hvilka förr innehafts af Öfver-direktören Nordlig,
men denne försålt till Kronan, som derpå bekommit fastebref af den 8 September
1823.

Dessa ägor innehålla:

Tomter och åker samt ängs- och odlingsmark ... 55: 15,2.

Skogs- och betesmark...............%9; L8. 84 Tunn]. 17 kpl.

hvarjemte dit nyttjas, utan säkert bestämd rätt till innehafvet:

Åker- och ängsmark................ 5: 7.

samt skogsmark..................— 15,4. 5 Tunnl. 22,4 kpl.

H) Den till botanisk trädgård för veterinär-inrättningen begagnade stadstomten
n:o 107 i Skara är visserligen genom gåfvobref den 5 November 1845
donerad till veterinär-inrättningen af Öfverdirektör Nordlig, men som för samma
jord betalning af allmänna medel sedermera lärer vara till Norling erlagd, torde
äfven denna fastighet böra anses såsom Kronans tillhörighet.

Den utgör obebyggd stadstomt, trädgård 16,6 kappl.

Hela summan af den statens jord, som nu begagnas för Skara veterinärinrättnings
upprätthållande utgör sålunda:

Tomtplatser och trädgårdar vid Brogården samt åker,

äng och odlad jord................119 Tunnl. 15,8 kpl.

Skogs- och betesmark jemte impedimenta........ 87 — 17 —

tillsammans 207 — 0,s —

eller, om dertill lägges 5 tunnl. 22,4 kpl. inkräktad jord 212 — 23,2 —

Deremot synas följande i landtmäterihandlingarne under Litt. B, C, D, E
och F upptagne fastigheter, som äro af framlidne Professor Hernqvist donerade
till Skara veterinär-inrättning, böra betraktas såsom denna inrättnings oskiljaktiga
tillhörighet enligt Hernqvistska testamentet, nemligen:

B) Horshaga qvarn med 2 par stenar och ett litet jordområde

af äng................................11,1 kappi.

C) 2:ne stadstomter i Skara, Adjunkten till boställe anslague,

och bebyggda med en areal af....................10,5 kapp!.

D) Skatterusthållet Forssen, j mtl i Härlunda socken med område af:

Åker och tomter.............23: 1.

Äng och odlingsmark...........13: 17,8 odlad jord 36: 18,8.

Skogs- och betesmark samt impedimenta...........14: 24,6. 51: 11,4.

E) Åtskilliga bebyggda och obebyggda stadstomter, stadsjord och stadsskogslotter
innefattande, enligt den af landtmätaren deröfver upprättade specifikation,
tillsammans:

Åker och tomter . . . ..........19: 29,4.

Ang.................... 2: 2,6. odlad jord 22:

Skogs- och betesmark in. m.................. 19: 5. 41 Tid 5 kpl.

F) Stads- och domkyrko-jordar samt skogslotter, bestående af tillsammans:

Åker och tomter...........23: 5,6

Ång.................16: 2,3 odlad jord 39: 7,9

Skogs- och betesmark etc................ 33: 4,9 72 Tid 12,8 kpl.

Summan af Hernqvistska donerade fastigheterna utgör sålunda:
dels en qvarn om 2 par stenar; '' t

dels jord: Tomter och Åker............66: 14,5

Äng etc.................32: 1,8 odlad jord 98: 16,3.

Skogs- och betesmark m. in..................67: 2,5.

Summa 165 Tid 18,8 kpl.

Endast dessa sistnämnda fastigheter, jemte det genom Professoren Herftqvists
testamente åt inrättningen tillika förärade kapital, som ursprungligen lärer hafva
uppgått till 27,611 R:dr R:mt, men hvars belopp, efter åtskilliga af dessa medel
bestridda byggnads- in. fl. utgifter, vid 1864 års början utgjorde 19,150 R:dr 26 öre.
synas vara af beskaffenhet att icke kunna från inrättningen skiljas, hvaremot Statens
åt samma inrättning tills vidare upplåtna fastigheter, likasom de årliga anslag,
dem Rikets Ständer tid efter annan åt inrättningen beviljat och som för närvarande
uppgå till 4,100 R:dr, torde, i den mån Staten finner för godt, för andra ändamål
kunna disponeras. Veterinär-inrättningens i Skara årsinkomster, hänförda till de
tillgångar, som Hernqvistska donationen eller inrättningens egen verksamhet erbjuda,
skulle alltså kunna ungefärligen beräknas sålunda: a) arrenden för donationsfastigheterne,
omkring 3,000 R:dr; b) årsränta af inrättningens egande kapital omkring

1,000 å 1,200 R:dr och c) inkomsterna af inrättningens smedja omkring 300 å
500 R:dr eller tillsammans omkring 4,000 å 4,500 R:dr; och är det alltså med
begagnande hufvudsakligen af dessa tillgångar, som denna Inrättning enligt Komiterades
åsigt har att verka för de med densamma af testator afsedda ändamål.

I fråga då om dessa ändamål, finnas desamma i den af Eders Kongl.
Maj:t den 31 Mars år 1813 för inrättningen fastställda ordning sålunda bestämda,
att inrättningen borde hafva till föremål att omfatta botemedel för sjuka hemtamda
djur i allmänhet med lemnadt tillfälle för lärlingar att härutinnan förvärfva
sig nödig skicklighet. Det nu gällande provisoriska reglementet af den 20 Juli
1855 angifver såsom inrättningens ändamål att lemna undervisning i veterinärvetenskapen
och bilda skickliga hofslagare för landsorternes behof. Såvidt Komiterade
af Hernqvistska testamentets och dess apostillers något dunkla samt i vissa delar
jemväl motsägande innehåll kunnat inhemta, synes det i 1813 års ordning för inrättningen
uppställda ändamål i så måtto hafva kommit testators afsigter närmare,
som han i sitt testamente gjort inrättandet af ett “lazarett för sjuka djur"
till eu hufvudsak, under det att hans uttryck om sättet för undervisningens meddelande
samt om de discipliner, som vid inrättningen borde studeras, äro mera obestämda.
Komiterade anse sig alltså böra i underdånighet hemställa, att Veterinärinrättningen
i Skara, med oförändrad benämning, fortfarande bibehålies såsom en
veterinär sjukvårdsanstalt, med ändamål derjemte att meddela undervisning i Veterinär-kunskapen
och särskildt den del deraf som afser hofbeslaget, i hvilket sistnämnda
hänseende vid inrättningen skulle finnas en hofbeslagssmedja, der undervisning
i hofbeslagsläran borde meddelas efter enahanda plan som i afseende å detta
slags undervisning vid Yeterinär-institutet i Stockholm blifvit föreslagen. För upprätthållande
af nämnda sjukvård och undervisning skulle vid inrättningen anställas
tvenne i veterinär-vetenskapen examinerade och godkända samt i veterinär-praktik
öfvade lärare, den ene såsom inrättningens föreståndare och ansvarig vårdare af
dess klinik och den andre såsom instruktionssmed och lärare i hofbeslagskonsten
samt biträdande vid sjukvården. Den undervisning, som, utom hofbeslaget, komme
att i veterinära ämnen vid inrättningen meddelas, torde, enär densamma för fullgoda
veterinärers danande icke vidare erfordras, lämpligen böra inrättas med särskildt
afseende å jordbruksnäringen, samt alltså, utom den kliniska sjukvården, bestå
i sådana, genom föreläsningar meddelade, kortfattade kurser i hemdjurens anatomi
och fysiologi, deras afvel och skötsel in. m., som företrädesvis kunde vara
gagnande för ynglingar, hvilka, med förut förvärfvad allmän bildning, egna sig åt
jordbruksyrket. Likasom Veterinär-institutet i Stockholm skulle äfven denna inrättning
vara ställd under Veterinär-styrelsens öfveiinseende, ehuru inrättningens
afskilda läge ansetts fordra, att densamma fortfara! de bibehålies under närmaste
tillsyn af en särskildt förordnad Direktion.

Med tillämpning af dessa grunder för inrättningens blifvande verksamhet
samt med hänvisning rörande dess underhållande till hvad derom här ofvan blifvit
antydt, finna Komiterade sig böra i underdånighet föreslå:

l:o) att de af Kernqvist donerade ännu befintliga fastigheter 165 tunnland
18,8 kappl. jord samt qvarn äfvensom den af Öfver-direktören Norling skänkta s. k.
Botaniska trädgården om 16,6 kappland må för Veterinär-inrättningen i Skara fortfarande
bibehållas, dock att alla dessa fastigheter upplåtas på längre tids arrende

såsom om kronojord är stadgadt, och årliga arrendeafgifterna till inrättningens
kassa ingå;

2:o) att Veterinär-inrättningens byggnader, som alla äro inom Brogården å
Kronans jord belägna, öfverlemnas till inrättningen och att ersättning för deras
tomtplatser beredes genom byte mot annan jemförlig mark af donationsjorden; och

3:o) att det besparade kapital, som nu tillhör Veterinär-inrättningens kassa,
varder åt inrättningen öfverlemnadt för att förvaltas såsom eu särskild fond, hvars kapitalbelopp
bör oförminskadt bibehållas samt endast räntan deraf för inrättningens ändamål
användas.

Hvad åter beträffar de jordegendomar, som hittills varit åt inrättningen upplåtna
men dem Kronan ännu egen, har det synts Komiterade lämpligast, att dessa
egendomar efter sina lägen i särskilda lotter fördelade, för Statens räkning utarrenderas
pa satt om kronojord blifvit stadgadt samt att årligen inflytande arrendebeloppet
inginge till Staten för att till veterinärväsendets i riket befrämjande disponeras,
då derifrån jemväl kunde erhållas skilnaden mellan de 4,000 å 4,500 R:dr,
som nu beräknats såsom inrättningens årsinkomster, samt det belopp af 5 500 Rdr
som den för Veterinär-inrättningen i Skara af Komiterade föreslagna nya stat upptaf
r; ,.iEn tlU besparing ledande följd af den föreslagna förändringen skulle jemväl
blifva att det årliga bidrag af 4,100 R:dr, hvarmed Staten nu understödjer
Vetennar-inrättmngen i Skara, skulle, såsom för detta ändamål icke vidare behofligt
kunna indragas. Hvad särskildt angår den lön som i den föreslagna nya staten
med 2,000 Jk dr blifvit upptagen för inrättningens föreståndare, torde den anmärk““S,
T g0ras. att detta lönebelopp blifvit nog lågt beräknadt, men då i det förslå--till Veterinär-inrättningens i Skara reorganisation, som nämnda inrättnings Direktion
i eu särskild till Komiterade aflåten skrifvelse uppställt, föreståndarens nuvarande
löneinkomster uppgifvits utgöra allenast ett tusen några hundra riksdaler
hafva Komiterade, da nu fråga är att i möjligaste måtto afpassa inrättningens utgifter
efter de tillgångar som den Hernqvistska donationen lemnar, icke ansett sig
hora för inrättningens föreståndare föreslå ett högre lönebelopp, isynnerhet som han
med derjemte vid inrättningen begagnad fri bostad, bör kunna dels genom de föreläsningsafgiiter,
hvdka enligt 12 § i de föreslagna stadgarne skola af de vid inrättningen
auskulterande betalas, dels äfven af enskild veterinärpraktik, påräkna en icke
oväsendtlig tillökning i inkomster. Rörande frilärlingars underhåll bestämmer visserligen
Hernqvistska testamentet dessas antal till åtta. Då likväl donationen för
detta ändamål icke anvisar erforderliga medel hafva Komiterade i detta hänseende

fV kTat k°mma döt af testator åsyftade målet närmare än att Komiterade i
de föreslagna stadgarnes 14 § hemställt, att 4 lärlingar skulle under lärotiden åt -

njuta ett “mot måttligt uppehälle af mat och dryck11 svarande understöd af 20 R.dr
i månaden. Beträffande inrättningens byggnader torde, jemväl med från räkning
af de hus, som för donationsjordens brukning finnas erforderlig^ och hviska
böra åtfölja de arrendeupplåtelser, som rörande samma jord kunna upprättas, öfrige
nu befintliga byggnader icke allenast vara fullt tillräcklige för inrättningens blifvande
verksamhet, utan jemväl en del af dem kunna försäljas för att sålunda lemna
tillgång till första iordningsställandet af de byggnader, som för inrättningens
ändamål finnas erforderliga och sålunda böra bibehållas; hänvisande slutligen
Komiterade, som här vilja hafva uttryckt deras åsigt derom att inrättningens lärare
icke . må blifva arrendatorer af inrättningens jord, i öfrigt till det förslag rörande
stadgar för inrättningen som härhos finnes i underdånighet bifogadt; och hafva
Komiterade till belysning af de olika meningar, som om Skara Veterinär-inrättning
och dess ändamål velat göra sig gällande, härvid trott sig jemväl böra föga den
af nämnda inrättnings Direktion till Komiterade aflåtna, härofvan åberopade skri!-velse, å hvars innehåll, då Komiterades och Direktionens åsigter om inrättningens
verksamhet och ändamål varit så väsendtligen olika, något vidare afseende icke
kunnat af Komiterade fästas.

Efter den nu lemnade redogörelsen för Komiterades åsigter om de veterinnär-läkarnes
nära, läroanstalterna, deras ändamål, omfång och verksamhet, följer, enligt den plan
tjemteförhål- Komiterade här ofvan angifvit, närmast i ordningen att behandla de frågor som
landeri. ,}en från Veterinär-institutet utexaminerade elevens samhälls- och tjenstemanna ställning.

Att under hittills varande förhållanden Veterinär-läkarens yrke varit
mindre aktadt och föga eftersökt må ej väcka någon förundran. Det ringa anseende
som i den borgerliga sam manlefnaden hittills kommit veterinär-läkarne till godo,
otillräckligheten af deras löneförmåner i förening med de mödor och ansträngningar
som äro från Veterinärtjenstens utöfning oskiljaktiga, hafva hittills verkat hämmande
icke blott på Veterinär-läkarnes antal utan äfven på deras duglighet. Utan
skiljaktighet har jemväl af alla, som i frågan sig yttrat, den mening biff vit uttalad,
att genomgripande åtgärder till undanrödjande af dessa missförhållanden maste vidtagas
och Komiterade biträda äfven för sin del den åsigt att det är vid Veterinäiläroverkens
och veterinär-läkarekorpsens organisation samt vid bestämmandet af
Veterinär-läkarnes både aflöning och åligganden, som grunden bör läggas till höjandet
på en gång af denna korps’ kunskapsbildning, embetspligter och samhällsställning.
Med angifvande af denna uppfattning samt med erinran hurusom till
frågorna om veterinär-lä arnes löner, rang och tjensteverksamhet lata sig hänföras
alla öfriga frågor som angå veterinärväsendets administrativa förhållanden, vilja Komiterade
för samma förhållanden nu lemna en, i möjligaste måtto fullständig, redogörelse
och dervid till behandling först upptaga frågan om de Civila vetennar-lakarne.

I saknad af fullständiga uppgifter om antalet af de veterinär-läkare, som/)e civila «.
inom Rikets särskilda län finnas bosatte och praktiserande, hafva Komiterade så- termär-läkarväl
härom, som om behofvet af flere veterinär-läkares anställande, jemte åtskillige nes an,al
andre dessa läkares tjensteverksamhet angående frågor, från Eders Kongl. Majrts
Befallningshafvande i Rikets samtlige län begärt och erhållit upplysningar. Af
dessa upplysningar framgår att det nuvarande antalet af civil-veterinärläkare i allmänhet
är otillräckligt enligt hvad Eders Kongl. Maj:t behagade närmare inhemta af
här nedan meddelade uppgift ej mindre å antalet nu befintlige civil-veterinär-läkare,
än jemväl å det antal som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande ansett för en
fullständig veterinär-sjukvård vara erforderligt. — Sålunda utgör:

		Det nu be-fintliga an-talet prak-tiserande Civil-vet.-läkare.	Deri tillök-ning i det-ta antal som af E. K. M. Be-falin:h. fö-reslagits.	Summa Civil-vete- rinär-läk.
i Stockholms	län	6	5	11
„ Upsala		5	2	7
„ Westmanlands	>’	6	1	7
„ Södermanlands	V	8	—	8
„ Kopparbergs	V	3	2	5
„ Örebro	V	8	1	9
„ Wermlands	V	5	3 '')	8
„ Östergötlands	V	10	3	13
„ Skaraborgs	V	13	2	15
„ Elfsborgs	. V	4	5 ’)	9
„ Göteborgs	V	8	—	8
„ Kalmar	r>	6	2	8
„ Jönköpings	v	2	5	7
„ Kronobergs	V	2	2	4
„ Blekinge	”	4	—	4
„ Christianstads	V	3)	7	7
„ Hallands	V	4	1	5
„ Malmöhus	»	3	3	6
„ Gotlands	n	2	2	4
„ Gefleborgs	v	3	2	5
„ Westernorrlands	v	3	2 4 5)	5
„ Jemtlands	»	2	3	5
„ Westerbottens	v	2	3 s)	5
„ Norrbottens		1	3	4

110 | ‘59 | 169 ’

*) Wermlands lans Hushållnings-sällskap har
föreslagit att Veterinär-läkarnes antal måtte med
6 nya ökas till 11.

a) För hvar och en af de föreslagna 5 nya
Civil-veterinärläkarne har Elfsborgs läns landsting
under vissa vilkor redan beviljat löner »
400 R:dr

s) Hela antalet af de i Christianstads län
praktiserande veterinär-läkare uppgifves vara 9»
Huru många af desse som äro Civil-veterinärläkare
upplyses icke. För länets Civil-veterinärsjukvård
anser E. K. M. Befallningshafvande 7
veterinär-läkare erfordras.

4) E. K. M. Befallningshafvande föreslår väl
i sin skrifvelse tillökning af endast en Civilveterinär-läkare,
men har, i en sednare till E*
K. M. ställd samt derefter till Komiterade remitterad
underdånig skrifvelse, förordat Länets
Landstings underdåniga hemställan om beviljande
af löneanslag för tvenne nya Civil-veterinär-läkare.

5) För en af de föreslagne nya läkarne har
Länets Landsting tills vidare anslagit en årlig
lön af 500 R:dr.

Summa

Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bär alltså ansett att de i samtlige
länen anställde Civil-veterinär-läkares antal, nu uppgående till 110, borde, för ett
fullständigt handhafvande af den civila veterinär-sjukvården, ökas till 169. Härvid
vilja likväl Komiterade, som i sina till Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
aflåtna skrifvelser anhållit, att då militär-veterinärerne icke äro för civiltjenstgöring
när som helst att påräkna, det erforderliga antalet civil-veterinär-läkare måtte
beräknas utan allt afseende å de militära veterinär-läkare, som inom ett eller annat
län kunde vara anställde, dels framställa den erinran att berörda beräkning
inom några län likväl synes i viss mån hafva gjorts beroende af den tillgång på
militär-veterinär-läkare som inom samma län förefunnits, dels jemväl anmärka att
för flera län det uppgifna behofvet af veterinär-läkare, med afseende å de kostnader
för staten, som deras ökade antal skulle medföra, antagligen blifvit i möjligaste
måtto lågt beräknadt. Komiterade finna derföre den föreslagna tillökningen
representera ett minimum af de läkarekrafter som för den civila veterinärsjukvårdens
behöriga upprätthållande är för närvarande erforderligt och att den tid icke
varder långt aflägsen då det af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nu föreslagna
antal skall befinnas otillräckligt. Komiterade grunda detta sitt antagande
hufvudsakligen på de uppgifter som i Eders Kongl. Maj:ts Befallningsliafvandes sednaste
femårsberättelser, eller för åren 1856—1860 blifvit meddelade rörande det antal
husdjur af olika slag som inom riket finnes. Dessa berättelser upptaga nemligen för

Rikets samtliga län antalet hästar.................till 400,686,

„ oxar..................» 338,872,

„ kor................... 1,111,944,

„ ungkreatur...............» 464,842,

„ får och getter............ • „ 1,644,156,

„ svin..................» 457,981,

belöpande sig alltså, då landets fasta areal-innehåll utgör 3,492 qvadratmil, på
hvarje af dessa mil vid lika fördelning 114 hästar, 550 boskapskreatur samt 602
får och svin. Om nu läkarevården för ofvannämnde kreatur likasom landets yt -

innehåll lika fördelades på 169 veterinär-läkare, skulle på hvar och eu i medeltal
belöpa sig 2,370 hästar, 11,335 boskapskreatur samt 12,438 får och svin på eu
medel-areal af 20,7 qvadratmil. Det behöfver emellertid knappast erinras, att en
sådan medel-areal ej kan stå i rätt förhållande till hvad verkligheten har att erbjuda,
ty då inom 13 län, här uppräknade i den ordning, som af lägsta arealen
bestämmes, nemligen Skaraborgs, Göteborgs, Stockholms, Upsala, Blekinge, Malmöhus,
Gotlands, Södermanlands, Östergötlands, Christianstads, Westmanlands, Örebro
och Hallands län, denna areal för hvarje veterinär-läkaredistrikt skulle komma att
utgöra mellan 5 och 10 mil, samt för Elfsborgs, Kalmar, Jönköpings, Kionobeigs
och Wermlands mellan 10 och 20 mil, blifver samma areal för Gefleborgs län 31,4
Westernorrlands län 47,9, Kopparbergs län 51,4, Jemtlands län 80,9, Mesterbottens
län 95,4 samt för Norrbottens län icke mindre än 213,4 qvadratmil. Med afseende

å det antal kreatur af alla slag, som, enligt den föreslagna veterinärdistrikts-fördelningen
skulle i medeltal komma under hvarje veterinärläkares vård, finnes detta
vara störst i Kronobergs län, der inom hvarje veterinärläkares distrikt vore att
räkna 2,002 hästar, 24,987 boskapskreatur samt 22,654 får och svin, under det
att, hvad särskildt angår hästarne, dessas antal blifver störst inom Malmöhus län
med 8,832 stycken för hvarje veterinärläkare samt dernäst i Christianstads län med
4,811 stycken, och minst i Örebro län med 1,111 stycken; varande till förfullständigande
af ifrågavarande sifferuppgifter här intagen följande tabell, som närmare
utvisar huru det föreslagna ökade antalet civil-veterinärläkare skulle komma att förhålla
sig till hvarje särskildt läns areal och husdjursnumerär:

		Qvadratmil fastland	Föreslaget antal veteri- närläkare.	Qvadrat-mil land.	På hvarje v Hästar.	eterinärläkar Boskap.	e. Svin, får och getter.
Stockholms	län	61,4	11	6	1,815	6,200	5,830
Upsala	ii	41,2	7	6,9	1,700	9,540	7,072
Westmanlands		54,1	7	8,6	1,699	9,538	7,072
Södermanlands	ii	50,8	8	7,1	1,309	10,607	11,654
Kopparbergs	ii	257,5	5	51,4	1,601	19,987	18,100
Örebro	ii	70,3	9	8,2	1,111	9,531	7,592
Wermlands	ii	133,4	8	19,6	2,040	12,476	14,212
Östergötlands	ii	85	13	7,4	1,318	10,282	8,944
Skaraborgs	ii	71,1	15	5	1,455	9,297	7,562
Elfsborgs	a	103,6	9	10,5	2,845	15,622	13,248
Göteborgs och Bohus	n	42,3	8	5,3	2,505	8,032	9,998
Kalmar	i*	94,2	8	10,8	2,631	16,597	16,284
Jönköpings	a	88,2	7	12,6	1,446	17,027	17,457
Kronobergs	ii	73,5	4	18,3	2,002	24,987	22,654
Blekinge	it	24,9	4	6,2	1,605	9,550	10,917
Christianstads		54,1	7	7,7	4,811	13,094	16,328
Hallands	ii	41,5	5	8,3	3,200	13,600	15,900
Malmöhus	ii	39,4	6	6,6	8,832	16,232	25,691
Gotlands	ii	25	4	6,2	2,305	7.512	10,850
Gefleborgs	ii	157	5	31,4	2,110	9,373	14,009
Westernorrlands	a	191,6	5	38,3	2,609	10,100	14,050
Jemtlands	ii	400.9	5	80,2	2,377	8,225	19,285
Westerbottens		477	5	95,4	1,649	8,829	11,104
Norrbottens	ii	853,9	4	213,4	1,843	8,861	9,158
		3,491,9	169	20,7	2,370	11,335	12,438

Medeltal för hela riket.

Med dessa uppgifter, som blifvit hänförda till det af Eders Kongl. Maj:ts
Befallningshafvande föreslagna ökade antal civil-veterinärläkare, torde för jemförelses
skull här kunna sammanställas åtskilliga motsvarande sifferförhållanden från
andra länder. Sålunda fanns i Frankrike år 1858 ett antal veterinärer af 2,558
för vården af 3,606,000 hästar, åsnor och mulor, 9,936,500 boskapskreatur samt
38,026,500 får, getter och svin, eller i medeltal 1,409 hästar och åsnor, 3,974
boskapskreatur samt 15,000 får, getter och svin för hvarje veterinärläkare. Vårt
grannland Danmark eger, inom ett område af 696 geografiska qvadratmil, ett djurantal
af 325,000 hästar, 834,200 boskapskreatur, 1,164,500 får samt 157,600 svin,
af hvilka, då veterinärläkarnes antal derstädes är 166, på hvarje veterinärläkaredistrikt
med en areal af 4,?, qvadratmil belöpa sig 1,958 hästar, 5,025 boskapskreatur,
7,015 får och 949 svin, dervid likväl bör anmärkas att, då nyssnämnde
antal veterinärläkare befunnits otillräckligt, derjemte 95 personer, efter undergånget
förhör och erhållen instruktion, undfått dervarande Veterinär-styrelses tillstånd att
utöfva veterinärpraktik. I Belgien med 220 praktiserande veterinärläkare uppgifves
antalet hästar till 277,300, boskapskreatur 1,257,600, får 583,500 och svin
458,400 samt i Sachsen med 184 veterinärläkare till 91,600 hästar, 617,500 boskapskreatur,
378,700 får och 260,300 svin. För lättad öfversigt af nu uppgifne
förhållanden meddelas följande sammandrag utvisande det antal husdjur, som inom
sistnämnde 4 länder i medeltal belöper sig på hvarje veterinär läkare-distrikt, nemligen
:

På hvarje veterinärläkare.	Hästar och åsnor.	Boskaps- kreatur.	Får, getter och svin.
I Frankrike....................	1,409	3,974	15,000
i Danmark....................	1,958	5,025	7,964
i Belgien.....................	1,260	5,715	4,735
i Sachsen . ....................	498	3,356	3,473
under det att, om civil-veterinärläkarnes antal här i Sverige bestämdes i öfverensstämmelse med Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes förslag till 169, inom hvarderas praktik skulle komma att falla . . .	2,370	11,335	12,438
men deremot, om samma kreaturs antal fördelades på t. ex. 300 veterinärläkare, uppställningen kom-me att visa....................	1,333	6,383	7,000

Nu anförda sifferförhållanden torde få anses skäligen öfvertygande derom,
att en icke obetydlig ytterligare tillökning framdeles måste blifva att emotse i det
antal veterinärläkare, som af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande nu föreslagits.
Här ofvan intagna sammandrag visar att jemväl om de civile veterinärläkarnes an -

53 —

tal ökades till 300 skulle likväl på en hvar af dem i allmänhet belöpa sig ett ungefärligen
lika stort antal husdjur, som veterinärläkarne i utlandet nu hafva under sin
vård, utan att härvid något särskildt afseende blifvit fästadt å vårt lands jemförelsevis
stora vidsträckthet, som för ett motsvarande kreaturantal anvisar ett större distrikt,
derinom veterinärläkarens verksamhet med större svårighet blifver tillräcklig än
inom de små^ tjenstgöringsområden, som finnas i utlandet. Komiterade måste i
följd häraf antaga att sistnämnde antal veterinärläkare inom en icke särdeles aflägsen
framtid varder behöfiigt för att i veterinärt hänseende kunna se landets
stigande husdjurs- och ladugårdsskötsel behörigen tillgodo. Denna åsigt om veterinärläkarnes
antal har jemväl varit bestämmande, dä Komiterade i sitt afgifna
förslag till stadgar för det nya Veterinär-institutet hemställt att vid samma institut
borde finnas utrymme för 60 derstädes samtidigt undervisade, i 4 klasser fördelade
elever. Blefve detta elevantal fylldt, komme nemligen Veterinärkorpsen att från
institutet årligen rekryteras med omkring 15 nya medlemmar eller ungefärligen det
antal som skulle erfordras för att, med en i allmänhet till 25 år beräknad hjelteålder,
dels hålla civil-veterinärläkarnes antal uppe vid en numerär af 300 — dertill
12 nya veterinärläkare skulle årligen behöfvas — dels jemväl fylla uppkomna
vakanser bland de till ett antal af 30 beräknade militär-veterinärerne. Då emellertid
detta blifvit anföi''dt uteslutande med afseende å framtida förhållanden, samt
Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande dessutom bäst är i tillfälle att känna
hvarje läns särskilda behof, hafva Komiterade icke för närvarande haft anledning
förorda någon tillökning utöfver det af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
föreslagna nyssnämnda antal eller 169.

De löneförmåner, som civil-veterinärläkarne nu åtnjuta, kunna ej anses stkCiiil-veterinäri
någon billig motsvarighet hvarken till yrkets besvärligheter eller till de fordrin- Skämta lönegar,
dem staten å veterinär-läkaren ställer. Visserligen hafva, såsom ofvan anförts, /brm<w
enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 16 November 1854, de från år 1830
med endast 75 R:dr om året till läns-djurläkarne utgående arvoden blifvit höjda
till 300 R:dr, samt, enligt Eders Kongl. Maj:ts nådiga bref af den 29 December
1860, ytterligare till 500 R:dr, hvilket belopp för närvarande utgör den aflöning,
som länsdjurläkarne af staten åtnjuta. Men jemväl sistnämnde belopp torde vara
en lägre aflöning än läns-veterinärläkaren skäligen må kunna fordra, och då Komiterade
nu föreslagit en ganska väsendtlig tillökning i civil-veterinärläkarnes antal på
samma gång som Komiterade åt dessa läkare jemväl ifrågasätta förhöjda löneanslag,
vilja Komiterade här något närmare redogöra för det sätt, hvarpå, enligt Komiterades
uppfattning, en ändamålsenlig omreglering af landets civil-veterinärväsende,
utan alltför stora kostnader för staten, skulle kunna åstadkommas.

Enligt det förslag till instruktion för Öfver-landsveterinären, som finnes
detta underdåniga betänkande bifogadt, skulle bemälde tjensteman, som tillika
borde vara professor vid veterinär-institutet i husdjursskötsel och husdjursafvel äfvensom
.ledamot af Veterinär-styrelsen, utöfva den närmaste tillsynen öfver alla

praktiserande civila veterinär-läkare och deras veterinära verksamhet. Inom hvarje
län borde för den civila veterinär-sjukvårdens upprätthållande tjenstgöra dels en
läns-veterinärläkare och dels så många distrikts-veterinärläkare, som finnas behöflige
och i behörig ordning varda antagne. Utom de för alla praktiserande
civil-veterinärläkare gällande allmänna stadganden skulle läns-veterinärläkaren, som
i tjenstens utöfning komme att ställas under Eders Kongl. Maj:ts ^Befallningshafvande,
men i sin veterinär-vetenskapliga verksamhet under Veterinär-styrelsen,
derjemte åligga vissa särskilda tjensteskyldigheter, om hvilka instruktionsförslaget
innehåller närmare föreskrifter, dem Komiterade här våga i underdånighet
åberopa; börande han vid sin af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande bestämda
bostad jemväl hålla sjukstall ocli hofbeslagssmedja, på sätt och under vilkor
samma förslags 18 § stadgar. Till ledig läns-veterinärläkaretjenst skulle Veterinär-styrelsen
upprätta förslag, men att afgifva förord för någon af de å sådant
förslag uppförde skulle tillkomma Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i det
län, der ledigheten finnes, hvarefter fullmakt till tjensten af Eders Kongl. Maj:t i
nåder meddelas. Distrikts-veterinärläkare åter, hvilka hvar inom sitt distrikt borde
hafva enahanda tjenstepligter, som läns-veterinärläkare inom länet, skulle tillsättas
af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande efter inhemtande af Veterinär-styrelsens
utlåtande om de sökandes kompetens och skicklighet.

Beträffande den aflöning, som borde tillkomma läns-veterinärläkarne, hafva, på
sätt härhos bilagde förslag till stat närmare visar, Komiterade ansett dessa läkares
löner böra bestämmas till 750 R:dr, med förhöjning af 250 R:dr för hvart 5:te år intill
1,500 R:dr, som skulle blifva det högsta belopp som en läns-veterinärläkare borde
erhålla och hvaraf han efter 15 års tjenstgöring alltså skulle komma i åtnjutande.
Hvad särskildt angår läns-veterinärläkarnes här ofvan nämnda skyldighet att hålla
sjukstall och hofbeslagssmedjor, skulle denna skyldighet vara vilkorlig och bero deraf,
huruvida kommunerna för ifrågavarande ändamål kostnadsfritt anskaffa och underhålla
lämpliga lokaler. Likasom läns-djurläkarens skyldighet att hålla sjukstall och hofbeslagssmedja
sålunda skulle blifva beroende af de särskilda länens eller kommunernas
villighet att dertill lemna bidrag, komme jemväl distrikts-veterinärläkarnes anställande
att blifva beroende af de uppoffringar, som de särskilda länens innevånare
för detta ändamål ville underkasta sig. Då nemligen här är fråga om icke mindre
än 145 distrikts-veterinärtjenster, hvilka visserligen icke alla på en gång, men
dock så småningom skulle komma att inrättas, synes det vara billigt, att staten
icke uteslutande betungas med utgifterna till denna för kommunens och
distriktets särskilda nytta afsedda nya veterinärläkare-korps. De omsorger, som
åtskilliga läns landsting redan ådagalagt om veterinärväsendets förbättrande, gifva
jemväl vid handen, att ordnandet af denna angelägenhet blifvit betraktad såsom
ett kommunens åliggande, och Komiterade hafva derföre såsom vilkor för distriktsveterinärläkaretjensters
inrättande ansett sig böra i underdånighet föreslå, dels
att det läns landsting, der en sådan tjenst ifrågasattes, åt tjenstens blifvande in -

nehafvare anvisar ett årligt lönebidrag af minst 250 Riksdaler, dels jemväl att det
distrikt, derinom distrikts-veterinär-läkaren skulle hafva sin tjensteverksamhet och
kvilket distrikts omfång borde af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande pröfvas
och godkännas, åt distrikts-veterinärläkaren upplåter och underhåller sådan kostnadsfri
bostad, som Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande kan godkänna såsom
fullt motsvarande dermed afsedda ändamål. Först under förbehåll af nämnde vilkors
uppfyllande skulle staten vara förpligtad att bidraga till dessa läkares aflönande,
enligt de nådiga beslut, som för hvarje särskildt fall kunde derom af
Eders Kongl. Maj:t i nåder meddelas. Beloppen af dessa statens bidrag anse
Komiterade lämpligen kunna i allmänhet bestämmas till 250 R:dr, hvarigenom, med
tillägg af hvad kommunerna lemnade, hvarje distrikts-veterinärläkare utom fri bostad
skulle komma att erhålla en årlig lön af minst 500 R:dr. Endast för sådana
fattiga och mera glest bebodda orter, der inkomsterna af den veterinära praktiken
äro jemförelsevis obetydliga, skulle, efter Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes
tillstyrkande, statens bidrag kunna bestämmas något högre, dock i intet fall öfver
500 R:dr eller samma belopp, som enligt Eders Kongl. Maj:ts den 11 December
1863 till Komiterade aflåtna nådiga skrifvelse blifvit af Riksens Ständer anvisadt
och på ordinarie stat uppfördt för ytterligare en veterinär-läkare inom hvartdera
af Gefleborgs, Westernorrlands, Jemtlands och Westerbottens län. Enahanda förhöjning
af statens bidrag anse Komiterade sig jemväl böra tillstyrka för tvenne
distrikts-veterinärläkare inom de delar af Störa Kopparbergs och Norrbottens län,
dem Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande i dessa län finna af ett sålunda förhöjdt
statsbidrag vara företrädesvis i behof. I afseende å nu omförmälda lönebestämmelser
jemte öfriga för den civila veterinärläkarevården ifrågasatta anslag
åberopa Komiterade det vid detta betänkande fogade förslag till stat.

I det af Komiterade uppgjorda särskilda förslag till reglementariska he-Ciml-veterinarstämmelser
rörande den militära veterinärläkare-korpsen hafva Komiterade för deto,car,ies ran9-särskilda graderna af nämnde korps ifrågasatt bestämda rangförhållanden. Såsom
onekligen hänförande sig till veterinärläkarnes samhällsställning och deras anseende
i det praktiska lifvet anse Komiterade denna fråga ej sakna sin vigt och de föreställa
sig, att för höjda rangbestämmelser tala ungefärligen samma skäl som de,
hvilka här ofvan anförts för löneförmånernas höjande. Komiterade, som anse
läns-veterinärläkaren till rang och samhällsställning vara regements-veterinärläkarens
vederlike och hemställt, att begge dessa läkare måtte af Eders Kongl. Maj:t i nåder
nämnas, föreslå alltså i underdånighet, att de förra, likasom de sednare,
måtte erhålla löjtnants rang, under det att Komiterade anse distrikts-veterinärläkarne,
som enligt Komiterades förslag skulle af Eders Kongl. Maj.-ts Befallningshafvande
tillsättas, vara närmast jemförlige med de af Chefs-embetena förordnade
andre bataljons-veterinär-läkarne, för hvilka Komiterade föreslagit, likasom
de nu för distrikts-veterinärläkarne föreslå, fanjunkares rang.

Civil-veterinär- Till frågorna om de förmåner som böra tillkomma de i statens tjenst an läkames

pen-ställde civil-veterinärläkarne, hörer jemväl frågan om dessa läkares pensionerande.
donering. j)e cjvjia veterinärläkarne hafva för närvarande ingen pensionsrätt. Det måste
likväl medgifvas, att desse tjensteman, hvilkas befattningar äro särdeles ansträngande,
icke böra lemnas utan det understöd, som staten vid beviljadt afsked tillförsäkrar
innehafvarne af åtskilliga al dra, mindre mödosamma sysslor, och sålunda
tvingas att bibehålla sig i tjensten längre än som med statens rätta fördel må
vara förenligt. Komiterade, som haft tillfälle taga kännedom om det förslag till
förordning angående civil-statens pensionsväsende, hvilket afgifvits af en i sådant afseende
särskilöt i nåder förordnad Komité, hafva af berörda förslag inhemtat,
att “Veterinär-inrättningarue i Stockholm och Skara samt i statens tjenst anställde
djurläkare''1 blifvit upptagne bland de stater och korpser, som enligt förslagets 1
§ skulle vara till hel eller till afkortad pension berättigade efter de grunder, som
bestämmas i förslagets 3 och 8 §§; skolande enligt samma förslag hel pension,
der lönen icke öfverstiger 3,00''0 R:dr, utgå med aflöningens hela belopp, men med
afdrag af 3 °L för hvad lönen öfverstiger 3,000 R:dr samt afkortad pension med
vissa procent af den hela pensionen enligt de grunder, dem förslaget efter en viss
skala tabellariskt uppställer. Vidare är af bemälda Komité föreslaget att, der nya
verk eller stater inrättas, skall på särskild pröfning blifva beroende, om de vid
dessa verk och stater anställde tjensteinnehafvare må äga pensionsrätt. Komiterade,
som antaga att en så beskaffad pröfning varder ledande dertill att den för
veterinär-väsendet föreslagna nya styrelse — om nemligen densamma för öfrigt
vinner godkännande — jemväl kommer i åtnjutande af nu omförmälda pensionsförmåner,
samt finna uttrycket: “i statens tjenst anställde djurläkare" vara tillämpligt
icke allenast på läns-veterinärläkarne utan jemväl på distrikts-Veterinärläkarne,
hafva under sådan förutsättning mot Pensions-komitéens afgifna förslag intet att i
underdånighet erinra, men våga likväl underdånigst hemställa, huruvida icke ur
beskaffenheten af civile veterinärläkarnes ansträngande och mödosamma tjenstebefattning
skulle kunna hemtas skälig anledning till en sådan tidigare pensionsberäkning,
som enligt meranämnda förslags 4 § blifvit för åtskilliga tjensteman
och deribland jemväl för provincial-läkare och extra provincial-läkare ifrågasatt.

Ang den mili- Rörande den militära veterinär-organisationen äro Komiterade af den åsigt,

tära veterinär-a^ densamma, med den utveckling veterinär-vetenskapen under sednare tider erorgamsattmen
icke Yi(jare motsvarar de fordringar, som man är berättigad att derå ställa

likasom denna organisation i dess nuvarande skick icke erbjuder nöjaktig garanti
för en ändamålsenlig vård af arméens hästar. Då nemligen all militärorganisation,
oberoende af den lyckliga tillfälligheten, att vårt land under en längre tid fått

njuta fredens förmåner; alltid och ytterst måste vara inrättad för kriget samt lämpad
efter dess behof och fordringar, hafva Komiterade, efter tagen kännedom om
hvad inom främmande krigförande länder, på grund af derstädes vunnen erfarenhet,
blifvit om fält-veterinärvården under sednare tiden reglementeradt, kommit
till den öfvertygelsen, att värt nuvarande militära veterinär-väsende, i händelse af
krig, företer bristfälligheter, nog stora för att kunna framkalla verkliga vådor för
tjenstbarheten och rörligheten hos hela den betydliga del af arméen, som har hästen
såsom fortskaffningsmedel och, hvad särskildt angår kavalleriet, jemväl såsom
en väsendtlig del af sitt vapen och som alltså från en ändamålsenlig skötsel och
ett sorgfälligt bevarande af denna dyrbara och svårersättliga materiel hemtar första
vilkoret för en ostörd och i krigets gång fullt ingripande verksamhet.

Bland de olägenheter eller brister, som, enligt Komiterades åsigt, vidlåda
den militära veterinärorganisationen i vårt land, hafva Komiterade skolat i underdånighet
antyda några af de vigtigaste.

Först och främst torde få nämnas den nu rådande fullkomliga frånvaron
af styrelse och öfverinseende, sammanhållning och kontroller öfver alla hithörande
ämnen och angelägenheter. Behofvet att i spetsen för militär-veterinärkorpsen
hafva en chef, försedd med nödig myndighet och som hos sig äger förenade de
personliga egenskaperna af insigter, duglighet och kraft, för att sammanfatta hela
öfverinseendet öfver veterinärtjenstens olika delar, — anskaffa skickliga veterinärer,
— verka till hästvårdens och alla i sammanhang dermed stående hygieniska anstalters
bästa och framåtskridande samt, i händelse af krig, der hans verksamhet
blifver ännu mera omfattande och nödvändig, organisera och sammanhålla alla för
arméens veterinär-väsende erforderliga inrättningar, — behofvet af ett sådant chefskap
har synts Komiterade oafvisligt. Erfarenheten från de på kontinenten sednast
utkämpade krigen och de ofantliga förluster, up gående ända till 50 å 60
procent, som derunder drabbat de särskilda armeernas hästar, — exempelvis må
här nämnas engelska arméens hästförluster på Krim likasom franska arméens under
dess sista italienska fälttåg, — mana till iakttagande af alla de åtgärder, som stå
till buds, för att i görligaste måtto för framtiden förekomma dylika olycksbringande
följder. I Belgien, Danmark med flera länder, der veterinärväsendet vunnit
en högre grad af utveckling, har jemväl nödvändigheten af ett sådant chefskaps
inrättande redan vunnit erkännande och åt särskilde “Inspecteurs veterinaires“,
“Stabs-Dyrlsege“, derstädes blifvit anförtrodt det öfverinseende öfver hela
arméens veterinär-väsende, som under alla förhållanden men främst i krig måste
verka välgörande på denna, för all missvård eller försummelse så ytterst ömtåliga
detalj.

Det är i öfverensstämmelse med dessa åsigter, som Komiterade ansett sig
böra i underdånighet hemställa om inrättandet af en dylik chefbeställning jemväl
för vår militär-veterinärkorps. För innehafvaren af detta embete, hvilken lämpli 8 -

gen torde kunna benämnas “Öfver-fältveterinär“, hafva Komitcrade föreslagit de
löneförmåner och den rang, som bilagde förslag till organisation af militär-veterinärväsendet
för honom upptager.

En oegentlighet, som Komiterade dernäst vilja anmärka hos vår militärveterinärorganisation,
är det förhållande att under det densamma, å ena sidan,
företer en kännbar brist på fullt skicklige, för hästens skoning erforderlige beslagssmeder,
antalet af hästläkare deremot är långt större än behofvet klöfver. Anledningen
härtill sammanhänger ganska nära med den gradvis skedda utvecklingen af vårt militära
veterinär-väsende. Militär-veterinär-organisationen i vårt land räknar nemligen sitt
första ursprung från en inrättning inom kavalleriet, som synes hafva kommit till stånd
redan vid tiden för indelningsverkets inrättande och alltså långt förr än någon egentlig
veterinärkunskap i vetenskaplig mening förefanns. Man hade nemligen funnit
behöfligheten af en “hof-smed“ vid hvarje sqvadron och i enlighet härmed fattades
beslutet om dylika smeders anställande. Det hehöfver knappast sägas, att dessa
hof-smeder, hvilkas förnämsta åliggande — hästens skoning — antydes genom sjelfva
benämningen, voro personer utan all veterinärvetenskaplig bildning eller underbyggnad,
ett slags smedsarbetare, som vid kavalleri-regementena innehade plats bland
öfrige der anställde handtverkare. Eu längre tidrymd erfordrades innan öfvertygelsen
blef något mera allmän om behofvet af vetenskaplig bildning hos dessa
djurläkekonstens idkare, hvilkas veterinära åtgöranden till en början hufvudsakligen
inskränkte sig till verkställandet af de periodiska bloduttömningar, som hörde
till den tidens medicin för både menniskor och djur och som, enligt då gällande
föreskrifter, verkställdes vid de så kallade “ådermötena“. Så småningom började
likväl dessa smeder att utöfva verklig hästläkaretjenst och genom anläggningen på
1770-talet af veterinär-inrättningen i Skara hade en undervisningsanstalt tillkommit,
från hvilken skickliga hofslagare kunde erhållas. Sedan de förre hof-smederna
eller hofslagarne sålunda efterhand, i mån af veterinär-väsendets utveckling,
börjat utöfva hästläkarens yrke, och till beredande af en mera omfattande veterinärläkare-bilclning
veterinär-inrättningen i Stockholm år 1821 trädt i verksamhet,
utkom den 5 Februari 1822 ett Kongl. bref, som stadgade att såsom hofslagare vid
kavalleri-regementen och korpser icke finge anställas annan än den, som kunde
förete bevis derom, att han undergått examen vid veterinär-inrättningen i Stockholm
och befunnits äga de kunskaper och den skicklighet, som för den sökta
tjenstebefattningens bestridande erfordrades. Detta stadgande efterföljdes sedermera
af Kongl. brefvet den 1 Juni 1838, som tilläde sqvadrons-liofslagare sergeants
rang såvida de undergått den för hofslagare vid veterinär-inrättningen föreskrifna
examen, samt af Kongl. brefvet den 19 Juni 1849, som åt desse hofslagare gifver
benämningen sqvadrons-hästläkare. De sålunda tid efter annan skedda förändringarne
hafva alltså verkat derhän att, utom den för regementet gemensamme regements-hästläkaren,
hvilkens skyldigheter finnas närmare bestämda i 65 § af Eders

Kongl. Maj:ts den 12 April 1858 utfärdade nådiga tjenstgöringsreglemente för Dess
armé, och hvars rang blifvit satt näst efter underlöjtnants, hvarje sqvadron fått, i
stället för en hof-smed, hos sig anställd en veterinärläkare samt regementena sålunda
blifvit försedda med allt för många sådana läkare, på samma gång som
bristen på skickliga hofslagare blifvit allt mer och mer kännbar, ty ehuru 54 § i
ofvannämnda tjenstgöringsreglemente ålägger sqvadronshästläkaren att förrätta skoningen
af sqvadronens hästar och deruti meddela manskapet undervisning, blifver
dock, då sqvadrons-hästläkarne numera icke, såsom de förra hofsmederna, gjort
hästbeslag och smide till sitt hufvudyrke, denna del af deras åligganden vanligen
försummad och sqvadronshästarnes skoning med mer eller mindre framgång af vanliga
smeder förrättad. För närvarande räknas hos oss i allmänhet en veterinär
för vården af 100 hästar, under det att i Frankrike, Belgien och Danmark under
vanliga förhållanden en veterinär anses tillräcklig för skötandet af 240 å 300 hästar.
Sistnämnde proportion torde lämpligen kunna tagas till efterföljd jemväl
inom vår armé, der nu, med onödig uppoffring af statens medel, långt flere veterinärer
hafva anställning, än som af sina tjenster finna full sysselsättning. Till
stöd för bibehållandet af en veterinär för hvarje sqvadron, har visserligen blifvit
anfördt, hurusom vid indelda kavalleriet det skulle vara nödvändigt att inom hvarje
särskild sqvadrons stånd hafva eu veterinär att tillgå för ombesörjandet af rusthållshästarnes
vård. Komiterade dela dock icke åsigten om eu sådan nödvändighet, isynnerhet
som Komiterade, i händelse deras förslag rörande ordnandet af det civila veterinär-väsendet
vinner hufvudsakligt godkännande, äga anledning antaga, att den läkarevård,
som för rusthållshästarne varder erforderlig under de tider, då de befinnas inom
sqvadronernas stånd och stå under rusthållarnes närmaste tillsyn, lämpligen skulle
kunna af civil-veterinärerne öfvertagas. Genom den stora mängden af militärveterinärer
hafva visserligen sådana orter, inom hvilka indelda kavalleri-regementen
finnas förlagda, blifvit under vanliga förhållanden väl försedde med veterinärläkarevård,
men det torde kunna ifrågasättas, om den nytta, som häraf hemtats, må
anses uppväga den olägenhet som, i händelse af fälttåg eller längre tjenstgöring
på aflägsen ort, skulle just för dessa trakter uppstå, på den grund att konkurensen
med de talrika militär-veterinärer, som inom samma orter varit stationerade,
förhindrat civil-veterinärerne att derstädes söka anställning, hvadan, då militärveterinärerne
bortkommenderas, en sådan ort lemnas i saknad af all veterinärläkarevård.
Komiterade, som alltså antaga att de nuvarande sqvadrons-hästläkarnes
tjenstgöring må kunna vid hvarje bataljon nöjaktigt fullgöras af tvenne veterinärläkare,
hafva i sitt härhos bifogade organisationsförslag ifrågasatt en efter berörde
åsigt lämpad minskning i nämnde läkares antal.

I sammanhang med det sålunda antydda öfverflödet af sqvadronshästläkare har
i förbigående erinrats om den brist på skickliga beslagssmeder, som, sedan de fordna
hof-smederna blifvit veterinärer, numera allmänt öfverklagas vid våra artilleri- och kavalleriregementen.
Komiterade, som för sin del funnit denna klagan befogad, anse sig böra

deråt egna särskild uppmärksamhet. Om än betraktadt såsom ett arbete af underordnad
beskaffenhet, är likväl hofbeslaget en af de vigtigaste omständigheter, som man
vid hästens skötsel har att iakttaga, och då man känner huru allmänna hofskadorna
äro och huru menligt desamma inverka på hästens brukbarhet och följaktligen
på hela regementets rörlighet, inses häraf jemväl huru magtpåliggande det
är att få denna del af hästvården anförtrodd åt personer, som, jemte teoretisk insigt
rörande hästhofvens anatomi och sjukdomar, jemväl besitta praktisk iärdighet
i utförandet af detta grannlaga arbete. Visserligen ingår, såsom ofvan nämndes,
hofbeslaget bland de åligganden, hvilka, enligt tjenstgöringsreglementet, tillhöra
sqvadrons-hästläkarne, likasom dem tillkommer att häruti undervisa manskapet:
lugn då vanligen såväl lios sqvadrons-kästläkaren som hos manskapet saknas den
praktiska utbildning, som detta yrkes handgrepp kräfva, hafva Komiterade dess
hellre trott sig böra föreslå anställandet af särskilda beslagssmeder till förrättande
af allt hofbeslag inom regementena, som numera dessa bestyr i allmänhet utiöras,
icke af sqvadrons-Jiästläkarne, utan af särskilde, i detta handtverk invande personer.
Bland regements-veterinärens åligganden lmiva Komiterade i deras organisationsförslag
upptagit hans skyldighet att tillse det manskapet erhölle fullständig undervisning
j bo beslaget. Med detta förslag har man åsyftat, ej så mj eket att hos
manskapet i allmänhet åstadkomma eu sådan hofbeslagskunskap, som hos de fleste
måste blifva mer eller mindre ofullkomlig och följaktligen icke af beskaffenhet att
höra för hofbeslagets verkställande tagas i anspråk, der skoningsbiträde annars
kunde af sakkunnig person erhållas, som fasthellre afsett att inom hvarje batteii
eller sqvadron uppsöka och inöfva de fallenheter för smedsyrket, som hos en eller
annan af manskapet antagligen förefinnas och sålunda alltid ega erforderlig tillgång
på sådane personer, som tillförlitligen kunna verkställa ett hofbeslag. Genom inredande
af instruktionssmedjor vid de särskilda exercis-sqvadronsplatserna samt
meddelande af undervisning i hofbeslaget derstädes åt dem bland manskapet, som
för mottagligheten af eu sådan undervisning ådagalägga största fallenheten torde
det nu afsedda ändamålet utan några synnerliga svårigheter kunna bringas till
verkställighet.

Vidare hafva i afseende å de nuvarande militära veterinärtjensternas beskaffenhet
och sättet för deras tillsättande Komiterade trott sig ega anledning till
åtskilliga erinringar. I förhållande till ds fordringar, som nu ställas på de militära
veteriuärerne, torde ej mindre de löner som för dem äro anvisade kunna anses
allt för små, än äfven den rang och samhällsställning dem tillkommer icke motsvara
hvarken de studier som yrket förutsätter, eller de anspråk som tjensten af
dem kommer att kräfva. Af ett sådant förhållande har blifvit en naturlig följd,
att personer med mera framstående egenskaper endast undantagsvis velat egna sig
åt den besvärliga och otacksamma veterinär-tjenstgöringen. Svårigheterna att vid
regementena erhålla fullt skicklige veterinärer hafva också varit ständigt tilltagande
och verkat derhän, att många platser måst fyllas med sådane sökande, som för

tjenstetid varit mer eller mindre olämplige. Visserligen hafva, enligt de i detta
ämne under sednaste tider utkomna Kongl. bref, åtskilliga föreskrifter meddelats
i ändamål att genom gifna rangbestämmelser åstadkomma förbättring i militärveterinärernes
ställning, men dessa bestämmelser, afpassade efter hittills varande förhållanden,
hafva likasom militärveterinärläkarnes löner blifvit allt för lågt ställda för
att kunna anses innefatta någon egentlig uppmuntran att egna sig åt detta yrke.
Att i bredd med de ökade kunskapsfordringar, som nu ifrågasättas, såväl löner
som rangförhållanden måste väsendtligen höjas, finna Komiterade alldeles nödvändigt,
så framt eljest män med duglighet skola kunna för de militära veterinärplatserna
vinnas. I fråga om utnämuiugssättet hafva Komiterade skolat erinra, att då
vederbörande chefer, utan någon veterinärmyndighets hörande, nu antaga och utnämna
regements- och sqvädrons-hästläkarne, innefattar denna utnämningsrätt tilllika
för dem det åliggande att kunna bedöma de sökandes kunskaper och duglighet.
Det måste likväl alltid blifva undantagsvis som en regementschef kan finnas
behörigen qvalificerad för , ett dylikt bedömande, och om alltså, vid befordringar
till dessa tjenster, misstag ega rum, kunna sådana misstag ur nu antydde förhållanden
finnas både förklarade och ursäktade. Dessa erinringar hafva emellertid
gifvit Komiterade anledning till de framställningar angående förändrade lönevilkor,
rang och utnämningssätc, Indika finnas upptagna i Komiterades ofta åberopade organisationsförslag
med dertill hörande förslag till stat. Enligt dessa förslag hafva
Komiterade hemställt att öfver-fältveterinären skulle erhålla 3,000 R:drs lön och
majors rang; regements-veterinärläkaren 1,500 R:drs lön och löjtnants rang; förste
bataljons-veteriiiärläkaren 1,000 R:drs lön och underlöjtnants rang, samt slutligen
andre bataljons-veterinärläkaren 700 R:drs lön och fanjunkares rang; — varande, då
Komiterade icke för militär-veterinärläkarne, såsom för civil-veterinärläkarne, föreslagit
några särskilda lönetillägg efter vissa års tjenstgöring, denna olikhet grundad i de
utsigter till befordran från lägre till högre grad, jemte dermed förenade högre löneförmåner,
som militär-veterinärläkarne i mån af tjensteålder och skicklighet bör
kunna påräkna och hvartill någon motsvarighet för civil-veterinärläkarne icke finnes.

Det för Arméens pensionskassa den 22 December 1857. utfärdade nådiga
reglemente bestämmer den från kassan utgående pension för regementshästläkaren
till 180 R:dr och för sqvadronshästläkaren till 120 R:dr, hvarjemte, enligt Eders
Kongl. Maj:ts nådiga bref af deri 9 Febr. 1858, till desse läkare, derest de först
efter uppnådde 60 år söka afsked, utbetalas en särskild af statsmedlen utgående
fyllnadspension, som för regementshästläkarne blifvit bestämd till 220 R:dr och för
sqvadronshästläkarne till 80 R*:dr, utgörande alltså, för sådant fall, hela pensionen
400 R:dr för de förre och 200 R:dr för de sednare. I förhållande till beskaffenheten
åt den tjensteverksamhet, som af militärveteriuärerne, enligt Komiterades förslag,
skulle komma att fordras, likasom med afseende å de löneförmåner och den
rang, till hvars erhållande Komiterade, för sin del, ansett dessa läkare vara berättigade,
torde nu nämnde pensioner finnas alltför låga och den höjning deri allt -

■W

- —

så böra åstadkommas, som Eders Kongl. Maj:t, på grund af nu anförde omständigheter,
kan i nåder finna skälig.

Komiterade hafva nu i korthet redogjort för de hufvudsak!igaste omständigheter,
hvilka, enligt Komiterades åsigt, varit att beteckna såsom brister i vårt
nuvarande militära veterinärväsende. Bland dessa brister torde främst få ställas
saknaden af eu Öfverstyrelse, som hos sig äger sammanfattningen af alla de till
den militära veterinärsjukvården hörande angelägenheter. Komiterade tveka icke
att uttala den öfvertygelsen att, i händelse af en utrustning för ett verkligt fälttåg,
de förberedande åtgärder, som hittills inom det veterinära området vidtagits,
äro föga tillfredsställande och att i sådan händelse eu ombildning af hela den nuvarande
militära veterinärorganisationen tvifvelsutan måste företagas. Önskvärdt
vore likväl om eu sådan ombildning kunde ske något förr än behofvet dertill
oundgängligen manade och innan lidna förluster ådagalagt reformens nödvändighet.
Arméens särskilda delar, dess hästlasaretter, hästdepoter, trosskolonner, parker, infanteribrjgader,
depotsqvadroner och detacherade afdelningar, hafva alla anspråk på
veterinära omsorger och fordra framför allt ett sådant öfverinseende, som, med
kännedom om alla de samfälda behofven, egen kraft och förmåga att så förbereda
och ordna alla hithörande angelägenheter, att ingenting må kunna sägas vara vid
dessa förberedelser uraktlåtet eller försunimadt.

I öfverensstämmelse med dessa åsigter hafva Komiterade sammanfattat bårhus
bifogade underdåniga förslag till reglementariska bestämmelser för såväl militärveterinär-korpsen
i allmänhet, som särskildt för den veterinära fältorganisationen;
äfvensom det förslag till stat, hvarefter Komiterade ansett militärveterinärernes
löner böra regleras.

Efter att sålunda hafva i underdånighet redogjort för de åsigter, som varit
hufvudsakligen bestämmande vid uppgörande af det underdåniga förslag till veterinärväsendets
i riket ordnande som Komiterade erhållit nådig befallning att utarbeta,
hafva Komiterade för en lättad öfversigt ansett sig böra här kortligen sammanfatta
samma förslags hufvudpunkter.

För åstadkommande af önskvärd enhet och kraft vid reglerandet af landets
alla veterinära angelägenheter, samt för vinnande af eu ständig och ostörd
uppsigt å allt hvad härtill hörer, hafva Komiterade funnit öfverinseendet öfver
hela veterinärväsendet, dit likväl, enligt Komiterades åsigt, Statens stuterier, stamholländerier
och schäferier för närvarande icke må vara att hänföra, böra anförtros
åt en särskild styrelse, bestående af en chef såsom ordförande samt öfverfältveterinären
och öfver-landsveterinären såsom ledamöter och närmaste förmän,
den förre för militärveterinär-korpsen och den sednare för de civile veterinärläkarne.

Hufvudsakligen med stöd af den öfvertygelse, som vill finna ådagalagdt att i ett
land der veterinär-elevernas årliga antal hittills utgjort allenast omkring 50, icke
mer än ett enda fullständigt veterinärläroverk kan vara behöfligt, men jemväl på.
de skäl som betingas af skyldig hushållning med statens medel, hafva Komiterade
föreslagit, att endast ett sådant läroverk, beläget i Stockholm och utrustadt med
såväl tillräcklig lärarepersonal, som erforderliga materiela hjelpmedel för undervisningen,
ma af Staten underhållas, samt att Veterinär-inrättningen i Skara, hufvudsakligen
begränsad inom de tillgångar som Hernqvistska donationen lemnar och
utan andra tillskott från Statens sida, än dem antingen testator må finnas hafva
gjort till vilkor för donationens bestånd eller ock i öfrigt kunna erfordras för att
betäcka den mindre skilnad, hvarmed den för samma inrättning föreslagna årliga stat
öfverstiger den årsbehållning, som donationen lemnar, måtte apteras till eu sådan
undervisnings- och sjukvårdsanstalt, hvars beskaffenhet närmare angifves af de för
meranämnda inrättning föreslagna stadgar. På samma gång Komiterade föreslagit
någon minskning i militärveterinärläkarnes antal hafva Komiterade ansett sig böra
tillstyrka en ganska väsendtlig tillökning i antalet af de civila veterinärläkarne, en
tillökning som likväl endast successivt bör komma till stånd i den mån vederbörande
distrikter fullgöra de med distrikts-veterinärläkarnes anställande förenade
vilkor. Komiterade, som enligt Rikets Ständers derom uttalade åsigt, föreslagit
betydligt höjda fordringar på förkunskaper hos de elever, som till inträde vid in
stitutet admitteras, hafva slutligen, jemväl i öfverensstämmelse med Rikets Ständers
derom yttrade mening, ansett sig böra i underdånighet hemställa att såväl
militär- som civil-veterinärläkarnes vilkor måtte förbättras och i sådant afseende
föreslagit, utom den högre rang som anses vara uttrycket för en bättre samhällsställning,
jemväl förhöjda löner äfvensom pensionsrätt; finnande Komiterade till stöd
för ej mindre dessa underdåniga förslag, hvilka alla komma att påkalla icke obetydliga
ujipoffringar trån Statens sida, än jemväl särskildt för det förslag, som afser
det nya Veterinär-institutets bebyggande, sig böra underdånigst åberopa Rikets
Ständers oftanämnde skrifvelse och den i samma skrifvelse uttryckta, jemväl af
Komiterade delade åsigten derom, att de uppoffringar som Staten för Veterinärväsendets
upphjelpande kan komma att vidkännas, skola inom kort bereda åt landet
en fullt motsvarande ersättning.

Utom Rikets Ständers här ofvan åberopade underdåniga skrifvelse af den
28 Februari 1863 jemte de underdåniga utlåtanden och förslag, som dels Eders
Kong!- Maj:ts Sundhets-kollegium och Landtbruks-akademi, dels jemväl Direktionerne
för Veterinär-inrättningarne i Stockholm och Skara äfvensom lärarne vid först -

nämnde inrättning afgifvit i fråga om veterinärväsendets ordnande, och för hvilka
handlingars innehåll Komiterade i det föregående redogjort, hafva Ivomiterade under
fortsättningen af sina öfverläggningar fått emottaga ej mindre Eders Kongl.
Maj:ts nådiga skrifvelse af den 11 December 1863, hvarigenom Komiterade, för
iakttagande vid det förslag till veterinär-väsendets ordnande, som det ålåge Komiterade
att afgifva, underrättats derom att löner å 500 R:dr för ytterligare en djurläkare
inom hvardera af Gefleborgs, Westernorrlands, Jemtlands och Westerbottens
län blifvit af Rikets sednast församlade Ständer anvisade att med tillsammans
2,000 Riksdaler årligen på ordinarie stat uppföras; än jemväl följande till Komiterades
utlåtande eller öfvervägande tid efter annan öfverlemnade handlingar,,
nemligen:

l:o de underdåniga förslag, som Eders Kongl. Maj:ts Sundhets-kollegium och
Justitiekanslers-embetet afgifvit i fråga om ny förordnings utfärdande angående
hämmande af smittosamma sjukdomar bland husdjuren; i anledning af hvilka förslag
Eders Kongl. Maj:t, genom nådig remiss af den 17 December 1863, anbefallt
Komiterade att afgifva underdånigt utlåtande;

2:o Westerbottens läns landstings underdåniga skrifvelse af den 26 September
1863, med anhållan att nådig proposition till Rikets näst sammanträdande Ständer
måtte aflåtas om beviljande af anslag till lön åt en veterinärläkare i länets Lappmarker
med station i Lycksele; varande i en särskild, till Komiterades kännedom
remitterad skrifvelse, under den 27 Januari 1864 af Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvande
i nämnde län anmäldt, att för den sålunda ifrågasatte nya veterinärläkaren
landstinget tills vidare anslagit en årlig lön af 500 R:dr;

3:o Chefens för Eders Kongl. Maj:ts Ecklesiastik-departement skrifvelse af den
12 Februari 1864, hvarigenom till Komiterades kännedom meddelats, att Eders
Kongl. Maj:t funnit godt godkänna ett af Elfsborgs läns landsting fattadt beslut
att, utom de trenne djurläkare, hvilka redan finnas stationerade i Wenersborg,.
Borås och Åmål, ytterligare fem djurläkare skulle inom länet anställas och erhålla
stationer, en i Ulricehamn, en i Svenljunga, eu i Alingsås, eu i Nordals eller norra
delen af Walbo härad samt en på Lilla Edet; dock skulle, såsom vilkor för anställandet
af desse läkare, för hvilka landstinget anslagit löner å 400 R:dr, det
åligga vederbörande kommuner att tillhandahålla kostnadsfria bostäder och lämpliga
sjukstall;

4:o Direktionens för Veterinär-inrättningen i Stockholm skrifvelse af den 14
Oktober sistlidne år, angående uppförande å nämnde inrättnings tomt af en ny
byggnad; och

5:o Eders Kongl. Maj:ts Befallningshafvandes i Westernorrlands län underdåniga
skrifvelse af den 11 November 1864, med öfvorlemnande och förordande af länets
landstings underdåniga hemställan om anslag till aflönande af ytteiligaie tvenne
veterinärläkare inom länet.

Komiterade, som nu gå att afgifva särskildt underdånigt utlåtande rörande
förslagen till ny förordning angående hämmande af smittosamma sjukdomar bland
husdjuren och den 12 sistlidne November likaledes afgifvit särskildt underdånigt
utlåtande i afseende å den af Direktionen för härvarande Veterinär-inrättning
ifrågasätta nya byggnad, torde, genom hvad här ofvan rörande regleringen af den
civila veterinär]äkarevården blifvit i underdånighet anfördt, få anses hafva till underdånigt
besvarande upptagit öfriga nu uppräknade skrivelser, i de delar samma
skrivelser må finnas hafva påkallat särskilda yttranden eller iakttagelser af Komiterade.

Slutligen anse Komiterade sig höra. i underdånighet anmäla, hurusom de,
med begagnande af den rättighet dem gifvits, att under sina arbeten tillkalla lämplige
personer för meddelande af de upplysningar, dem Komiterade kunde för sig
finna erforderliga, i sådant afseende och vid åtskilliga af de tillfällen, då hos Komiterade
till öfverläggning förevarit dels frågan om reglerandet af undervisningen
vid det föreslagna nya veterinär-institutet, dels jemväl frågan om samma instituts
byggnader, hänvändt sig till härvarande veterinär-inrättnings föreståndare och öfrige
professorer, Indika beredvilligt meddelat begärda upplysningar, dem Komiterade
företrädesvis begagnat vid bestämmandet i öfverensstämmelse med veterinärvetenskapens
nuvarande ståndpunkt, ej-mindre af läroämnenas fördelning på institutets
särskilda läseklasser än jemväl af fordringarne för utgångsexamen från institutet.

Komiterade framhärda med djupaste undersåtliga vördnad, nit och trohet,
Stormägtigste, Allernådigste Konung!

Eders Kongl. Maj:ts

underdånigste, tropligtigste
tjenare och undersåter

Å. IIAJIILTON............._

CARL PLÅTEN. CARL H. EKSTRAND. L. HOFMAN (BANG). N. G. HERO
Stockholm den 24 Maj 1865.

II. Husberg.

Förslag till stat för veterinär-väsendet.

För Veterinär-styrelsen.

Lön åt chefen för veterinär-väsendet t).....

Öfver-fältveterinären, 2) hvars aflöning finnes uppförd
å staten för militär-veterinärerne, skulle
på styrelsens stat åtnjuta ett tjenstgörings arfvode

af..................

Öfver-landsveterinären, 3) hvilken i sin egenskap af
professor vid Institutet a institutets stat uppbär
ordinarie aflöning, far pa styrelsens stat
åt sig likaledes anvisadt ett tjenstgörings arfvode

af.....•.............

Sekreteraren, lön........... 1,500:

till bestridande af renskrif V ningsgöromål

....... 300: —

Vaktmästaren, gemensam för styrelsen och institutet,
uppbär af sin till 500 R:dr föreslagna

lön, § på styrelsens stat med........

Expensmedelsanslag............. ■ •

Transport R:dr

Anslag för en gång.	Årliga	anslag	Summa årliga
Bestämda.	Förslags-eller reser-vations-anslag.	anslag för de särskil-da afdel-ningarna.
	6,000.
	500.
	500.
—	1,800.
	200.	1,000.	10,000.

10,000.;

] Chefen för veterinär-väsendet skulle derjemte erhålla boställsvåning inom institutet.
^ ^ den händelse att till öfver-fältveterinär skulle varda utsedd någon af professorerne
vid Institutet torde aflöningen lämpligen kunna bestämmas till | delar af den för

hvardera befattningen anvisade lön, . nnn.

eller såsom professor vid Institutet........ö,00U:

och såsom öfver-fältveterinär......... • 2,000:

och skulle, under sådant förhållande, öfver-fältveterinären

med tillägg af tjenstgöringsarfvodet inom styrelsen . ._____500:

komma att åtnjuta tillsammans......R:mt Rdr 5,500:

3. Såsom professor vid Institutet har öfver-landsveterinären kostnadsfri bostad.

		Ärliga	anslag	Summa
	Anslag	årliga
		Förslags-	anslag för
*	gång.	Bestämda.	eller reser-vations-	de särskil-da afdel-
			anslag.	ningarne.
Transport R:dr				10,000.
För Veterinär-institutet i Stockholm.
Löner åt fem professorer '') å 4,500 R:dr ....		22,500.
Arfvode till Institutets föreståndare.......		500.
Löner åt 3 adjunkter å 1,500 R:dr.......		4,500.
Lön åt instruktionssmeden ...........		1,500.
„ „ kamereraren...............		3,000.
Arfvode åt en bibliotekarie ........... För meddelande af praktisk undervisning i rid-		300.
konst ett arfvode af.............		1,000.
Vaktmästaren, som på styrelsens stat åtnjuter
200 R:dr, skall å Institutets stat bekomma åter-stoden af sin till 500 R:dr bestämda lön, eller		300.
En fodermarsk................. Fyra drängar, deraf en för uppassning vid Ana-		500.
tomisaien å 450 R:dr.............		1,800.
För städning och uppassning hos adjunkterne
och eleverne .................		500.
Resestipendium för en från Institutet utgående elev		1,000.
Anslag till premier............... Till kosthåll för 12 fri-elever, beräknadt för hvar		1,000.
och en till 400 R:dr.........			4,800.
„ „ för 12 hofslagarelärlingar å 300 R:dr Böcker, instrumenter och öfrige inventarier för			3,600.
undervisningen, uppköp af experimentaldjur och kadaver, droger till laborationsöfningar m. m.			2,000.
Eldnings- och lysningsämnen.......... För utfodring af 3 hästar, afsedda för Institutets			2,500.
eget behof och företrädesvis för den ambula-toriska kliniken................			1,000.
Transport R:dr		38,400.	13,900.	10,000.

t. Alla professorerne åtnjuta hyresfria bostäder vid Institutet. Enahanda förförmån
tillkommer jemväl adjunkterne, instruktionssmeden och kamereraren äfvensom den
lägre betjeningen vid Institutet. Adjunkterne, vaktmästaren, fodermarsken och drängarne
skola derjemte hafva fri vedbrand.

Transport R:dr

För årlig remontering af dessa hästar.....

Till underhåll af möbler, inventarier, stallredskap

och vagnar ..................

Till underhåll af Institutets byggnader.....

Till allmänna uts.kylder.............

eller tillsammans bestämda anslag 38,400: —
förslags- eller reservationsanslag 17,700: —

Utom nu uppräknade årliga utgifter torde till
första anskaffningen af undervisningsmateriel,
uppköp af hästar, möbler, sängkläder och öfriga
inventarier böra å Institutets stat anvisas

ett anslag för en gång af..........

hvarjemte såsom förlag till uppköp af medikamenter
samt foder och öfrige furage-persedlar
för sjuke djur torde för en gång böra anvisas,

till medikamenter......... 1,000: —

samt sill foderpersedlar...... 8,000: —

eller tillsammans anslag för en gång R:dr . . .

Anslag
för eu
gång.

Arliga

anslag.

Summa

årliga

Bestämda

FÖrslags-ellnr reser-vations-anslag;.

anslag för
de särskil-da afdel-ningarne.

38,400.

13,900.

300.

2,000.

1,000.

500.

10,000.

- ■

I 56,100.

20,000.

,000.''

,000.

För Veterinär-inrättningen i Skara.

Lön åt föreståndaren 1).............

„ „ adjunkten................

Till understöd åt 4 hofslagarelärlingar.....

Till uppassning och betjening..........

Till byggnadsreparationer och expenser.....

eller bestämda årliga anslag. . . 3,500: —
förslags- eller reservationsanslag . 2,000: —

Transport R:dr j 29,000.

2,000.

1,500.

1,000.

500.

5,500. ?)
71,600,

1. Föreståndaren och adjunkten skola vid Inrättningen hafva fria bostäder.

2. Ofvanstående 5,500 R:dr skola utgå af Hernqvistska donationen, så långt densamma
räcker, samt der möjligen uppkommande brister fyllas genom statsanslag.

Transport R:dr

För Civil-veterinär-läUarevården.

Löner åt 24 Läns-veterinär-läkare:

Då för dessa veterinär-läkare lönerna föreslagits
till 750 R:dr, med en tillökning af 250 R:dr
för hvarje fyllda fem tjensteår intill 1,500 Rdr,
skulle för hvart och ett af de fem första åren
anslaget till nämnde läkares aflönande komma

att utgöra..................

Löner åt Distrikts-veterinär-läkarne: t)

Dessa läkares antal är af Komiterade föreslaget
att utgöra 145 samt det belopp, hvarmed
staten under vissa vilkor, skulle till deras aflönande
bidraga, antaget att i allmänhet utgöra
250 R:dr eller för 145 sådane läkare tillsammans
36,250 R:dr. Då likväl vederbörande
landsting och kommuner, der de föröfrigt
finnas villige att på de föreslagna vilkoren
ingå, endast efter hand kunna hinna
att mera allmänt fullgöra samma vilkor, torde
för en längre tid detta anslag endast till
en del tagas i anspråk, och utföres här alltså
endast...................

För veterinär-läkares resor vid smittosamma sjukdomar,
för de årliga resor som af Che -

Anslag
för en
eu gång.

Årliga anslag.

Summa
åi Hira
anslag för
de särskil-da afdel-ningarna.

j Förslags-

„ , ! eller rnser-

Bestamda.l ... ,

vatum s-

anslag.

29,000.

71,600.

18,000.

! 12,000.

Transport R:dr R:mt | 29,000.| 18,000.| 12,000.| 71,600.

1. Vilkoren för Statens bidrag till distrikts-veterinär-läkarnes aflönande skulle,
enligt Komiterades åsigt, blifva: Att landstinget för hvarje sådan läkare ansloge en aflöning
af minst 250 R:dr, samt att de tjenstgöringsdistrikter som efter E. K M:s Befallningshafvandes
bepröfvande för desse läkare anvisades, kostnadsfritt uppläte och underhölle sadana
bostäder som af E. K. M:s Befallningshafvande godkännas. I de orter, som äro mera glest
bebodde och der inkomsterna af den veterinära praktiken'' äro obetydliga, skulle statens bidrag
undantagsvis kunna ökas till högst 500 R:dr, pa sätt redan egt rum med eu extia
djurläkare inom hvart och ett af Gefleborgs, Yesternorrlands, Yesterbottens och Jemtlands
län, och hvilket högre aflöningsbidrag Komiterade anse jemväl böra tillämpas för en ny
distriktsläkarebefattning i Stora Kopparbergs och en i Norrbottens län.

	Anslag för in gång.	Äril ga	anslag.	Sömma årliga
	Bestämda.	Förslags-eller reser-vations-anslag.	anslag för de särskil-da afdel-ningarna.
Transport R:dr	29,000.	18,000.	12,000.	71*600.
fen 1) för veterinär-väsendet äfvensom af öfver-lands-veterinären böra företagas, äfvensom till ersättning vid anbefalld nedslagtning af krea-tur, i de fall der sådan ersättning kan ifråga-komma, ett förslagsanslag af tillsammans. . . Till resestipendium åt en civil-veterinär-läkare som under minst 3:ne år praktiserat..... eller bestämda årliga anslag . . 19,000: — förslags- och reservations-anslag 27,000: —		1,000.	15,000.	46,000.
För Militär-veterinär-Iäkarcvården.				1
Lön åt Öfverfält-veterinären 1 2).......... Löner åt öfrige Militär-veterinär-läkare enligt föl-jande fördelning på de särskilda Regementena: Kongl. Lifgardet till häst3 4) en Reg.-veterinär-läkare Kongl. Svea Artilleri-Regemente 3) en Reg.-vet.-läk. Kongl. Göta Artilleri-Reg:te:L en Reg.-vet.-läkare en förste, Bat.-vet.-läkare	j	3.000. 1,500. 1,500. 1,500. 1.000.	1 1	1
Transport R:dr	29,000.	8,500.)	117,600.

1. - Det årliga reseanslaget för styrelsens chef hafva Komiterade ansett icke böra
få öfverstiga 1,000 R:dr. Med afseende å de mera vidsträckta resor som öfver-landsveterinären
har att verkställa, torde anslaget för hans resor lämpligen kunna bestämmas
till 1,200 R:dr. De utgifter, som från Medicinalfonden för närvarande bestridas till godtgörande
af djurläkares tjensteresor, hafva utgjort år 1862 R:dr 11,893: 67, år i 863 R:dr
9,20 i: 94 och år 1864 R:dr 7,895: 93.

2 Öfver-fältvcterinären åtnjuter dessutom ersättning för sina i tjensten företaga
resor. Angående beloppet af öfver-fältveterinärens aflöning, då denne tjensteman
tillika är professor vid Institutet, hänvisas till den här ofvan vid Styrelsens stat gjorda
erinran.

3. Vid Kongl. Lifgardet till häst och Kongl. Svea Artilleri-Regemente har, med
afseende å den lättnad för veterinärvården som genom Veterinär-institutets närbelägenhet
är att påräkna, flere Veterinär-läkare än Regements-veterinär-läkare icke ansetts behöfliga.

4. Vid Kongl. Göta Artilleri-Regemente har, i anseende till det ringa häst-antal
som detta Regemente, med undantag för exercistiderna begagnar, veterinär-läkarnes antal
ansetts kunna inskränkas på sätt här skett.

		Årliga	anslag.	Summa
	Anslag för eu	årliga
		Förslags-	anslag för
	gång.	Bestämda	eller reser-vations-	de särskil-da afdel-
			anslag.	ningarna.
Transport R:dr	29,000.	8,500.	117,600.
Kongl. Wendes Art.-Reg:te: U en Reg.-vet.-läkare	1,500.
Kongl. Lif-Reg. Dragon-Corps: en Reg.-vet.-läkare	1,500.
en förste Bat.-vet.-läkare	1.000.
en andre Bat.-vet.-läkare	700.
Kongl. Lif-Reg. Husar-Corps: en Reg.-vet.-läkare	1,500.
en förste Bat.-vet.-läkare	1,000.
en andre Bat.-vet.-läkare		700.
Kongl. Smålands Husar-Reg:te: en Reg.-vet.-läkare		1,500.
en förste Bat.-vet.-läkare		1,000.		''
en andre Bat.-vet.-läkare	700.
Kongl. Skånska Husar-Reg:tet: en Bat.-vet.-läkare	1,500.
två förste Bat.-vet.-läkare	2,000.
två andre Bat.-vet.-läkare	1,400.
Kongl. Skånska Dragon-Reg:tet: en Reg.-vet.-läkare	1,500.
två förste Bat.-vet.-läkare		2,000.
två andre Bat.-vet.-läkare		>—* O O
Husar-Reg:tet Konung Carl XV: en Reg.-vet,-läk.		1,500.
två förste Bat.-vet.-läkare		2,000.
två andre Bat.-vet.-läkare		1,400.
K. Jemtlands Häst-Jägare-Corps: en Reg.-vet.-läk.		1,500.		35,800.
Summa Riksdaler! 1	29,000.		- !	153,400.

Utom de till 29,000 B:dr beräknade anslag som för en gång borde ut- 2

1. Då Kong! Wendes Artilleri-Regemente, med undantag för exercistiden, icke har
flera än 4 batterier i tjenstgöring, har en veterinär-läkare vid detta Regemente ansetts
tillräcklig.

2. Husar-Regementet Konung Carl XV bär, med afseende å dess förläggning, ansetts
behöfva två förste och två andre Bataljons-veterinär-läkare, ehuru Regementets numerär
eljest icke berättigar till ett så stort antal veterinär-läkare.

Hvad särskildt angå hofbeslagssmederne, erhålla desse lön i nummer; under tjenstgöringen
förhöjes deras aflöning i likhet med hvad åt sjukvårdsmanskapet bestås och utgår
denna förhöjning af mötesanslaget.

De nu för militär-veterinär-läkarne föreslagna lönernas belopp minskas med värdena
å de indelningar som vid regementen och korpser kunna finnas disponibla.

72 —

gå, skulle alltså, enligt den nu föreslagna staten, Veterinär-väsendet

4,500:

7.000

1.000

erfordra årliga anslag till ett sammanräknadt belopp af R:dr . . 158,400: —
Då likväl dels Hernqvistska donationen lemnar en årsinkomst,

som antagits till omkring ............•

dels jemväl vid Veterinär-institutet följande behållna inkomster
torde kunna årligen beräknas, nemligen:

af Institutets smedja omkring..............

af Institutets ambulatoriska klinik omkring.......

och af Institutets apotek omkring........... 500: ~

samt dessa inkomsters sammanlagda belopp omkring R:dr.....• • 13,000; —

i främsta rummet böra användas till bestridande af utgifter vid
de veterinära läroverken, skulle statens årliga bidrag minskas med
ett mot sistnämnda summa svarande belopp och följaktligen utgöra
omkring........................140,400:

deri då likväl inberäknade de indelningar som vid regementen och korpser kunna
finnas disponibla och med hvilka indelningars uppskattade värden det kontanta
årsanslaget skulle komma att ytterligare minskas.

Förslag till instruktion för Veterinär-styrelsen.

§ i.

Veterinär-styrelsen lyder under Kongl. Maj:ts Civil-departement.

Veterinär-styrelsen utgöres af en ordförande, som, under benämning
af general-direktör, är chef för allt veterinärväsende i riket samt
tvenne ledamöter, öfver-fältveterinären och öfver-landsveterinären.

_ General-direktören utnämnes af Kong]. Maj:t. Öfver-fältveterinären
tillsättes i enlighet med hvad derom är särskild! föreskrifvet samt
öfver-landsveterinären, hvilken tillika är professor i husdjursskötsel vid
Veterinär-institutet, i den ordning stadgarne för samma Institut om tillsättande
af professorstjenst bestämma.

Till Styrelsens biträde anställes eu sekreterare, hvilken, såsom
tillika Styrelsens ombudsman, bör hafva aflagt juridisk examen. Sekreteraren
utnämnes af Kongl. Majd efter underdånigt förslag af Styrelsen.

Erforderlig vaktbetjening äger Styrelsen antaga.

Tro-, huldhets- och tjensteed aflägges inför Styrelsen innan tjenst
tillträdes.

§ 2.

Veterinär-styrelsen åligger:

att hafva öfverinseendet å och ledningen af hela veterinärväsendet;
skolande alltså Styrelsen tillkomma öfveruppsigten såväl öfver rikets
veterinära läroverk och sjukvårdsanstalter, som ock öfver alla i
tjenst varande eller eljest praktiserande veterinärläkare;

o att egna noggrann uppmärksamhet åt det veterinära helso- och
sjukvårdsförhållandet inom riket samt särskild!‘husdjursskötseln, i hvil -

ket sistnämnde hänseende Styrelsen äger att besigtiga statens stuterier,
stamholländeri^1 och schäferier, eller dylika med allmänna medel understödda
inrättningar för att utröna, huruvida i veterinärt hänseende något
vid dem finnes att anmärka;

att, vid yppad smittosam kreaturssjukdom, eller, då anledning eljest
förefinnes, vidtaga de särskilda åtgärder, som för åstadkommande af en
fullständigt ordnad veterinärsjukvård, kunna påkallas;

att vid de årliga inspektionsresor, som företagas af Styrelsens ordförande
och ledamöter, noggrann t tillse, att alla de föreskrifter, som rörande
veterinärväsendet meddelats, varda behörigen iakttagne, samt att
hela den veterinära materiel, som är staten tillhörig eller till hvars underhåll
bidrag af allmänna medel lemnas, bibehålies i godt och brukbart
skick;

att hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan om sådana förbättringar
i veterinärväsendet, rörande hvilkas vidtagande Kongl. Maj:ts
nådiga beslut erfordras;

att uppgöra och Kongl. Maj:ts nadiga pröfning underställa förslag
till de taxor, enligt livilka betalning för veterinära förrättningar bör erläggas;
äfvensom att, i enlighet med de grunder, som för den allmänna
medicinaltaxans revision äro föreskrifne, årligen låta omräkna veterinärmedicinaltaxån
och meddela Kongl. Maj:ts Sundhets-kollegium prisförändringar
deri, soni genom bemälde Kollegii försorg böra till iakttagande

kungöras; samt _ .

att, före utgången af Maj månad hvarje år, till Kongl. Maj:t afgifva
underdånig berättelse angående hela veterinärväsendet under det nästföregående
året.

§ 3.

Styrelsen, som har sina embetsrum i V eterinär-institutets hus, sammanträder,
på ordförandens kallelse, så ofta göromålen fordra.

§ 4.

Alla mål afgöras kollektivt; dock att sådana ärenden, hvilkas
vigt och beskaffenhet ej anses fordra båda ledamöternas närvaro, kunna
af general-direktören jemte föredraganden handläggas, då, i händelse af
olika åsigter, generaldirektörens mening varder afgörande. Skulle begge
ledamöterna hafva förfall, äge general-direktören att tillkalla föreståndaren
eller, om denne är hindrad, äldste i tjenst varande professorn vid
Veterinär-institutet såsom föredragande. I handläggningen af alla befordringsfrågor
skola begge ledamöterue, jemte generaldirektören, deltaga.

Generaldirektören må ock, derest ärendets angelägenhet icke tål
uppskof, och då begge ledamöterne äro förhindrade att tillstädesvara,
ensam meddela befallningar om verkställighetsåtgärder; dock skola dylika
befallningar skriftligen utfärdas och derefter uti Styrelsen vid nästa
sammanträde, som generaldirektören bevistar, till protokollet anmälas.

§ 5.

I generaldirektörens frånvaro inträde, der ej Kongl. Maj:t särskilt
annorlunda förordnar, äldste ledamoten, med bibehållande af sina
öfriga göromål, i utöfningen af ordförandebefattningen, och skola båda
ledamöterna då deltaga i afgörande af alla förekommande frågor; dock
må i generaldirektörens frånvaro frågor om tjenstemäns af- och tillsättande
eller åläggande af ansvar för fel i tjensten, hvarunder likväl ej
inbegripes afstängning från tjenstens utöfning eller ådömande af förslitet
vite, icke afgöras och ej heller, utan hans medgifvande, beslut fattas
eller åtgärder anbefallas, som i mer eller mindre mån rubba eller ändra
de för veterinärväsendets handhafvande antagna grunder.

§ 6.

Vid Styrelsens sammanträde skall föras protokoll, upptagande föredragna
ärenden och fattade beslut.

Yppas, vid besluts fattande, skiljaktiga meningar, skall anteckning
derom ske i protokollet.

§ 7.

Ärendena fördelas i allmänhet så, att
Öfver-fältveterinären föredrager alla ärenden, som röra det militära
veterinär-väsendet, äfvensom frågor om befordran, tjenstledighet och afsked
för militär-veterinärläkare.

Öfver-landsveterinären föredrager alla de frågor, som angå det civila
veterinärväsendet, de veterinära läroverken och husdjursskötseln i
riket, jemte de mål, som afse befordran till samt ledighet eller afsked
från civila veterinärläkare-beställningar; ägande genaldirektören att, i
tvifvelaktiga fall, bestämma af hvilkendera ledamoten ett ärende bör
föredragas.

§ 8.

Styrelsens utgående expeditioner undertecknas af dem, som i beslutet
deltagit, och kontrasigneras af sekreteraren.

Då uti mål, som hos Kongl. Maj:t bör anmälas, skiljaktiga meningar
förekommit, skall protokollsutdrag, upptagande desamma, bifogas
den underdåniga skrifvelsen i ämnet.

§ 9-

Öfver Styrelsens beslut äger den dermed missnöjde att anföra
underdåniga besvär, hvilka, i mål af militär-veterinär beskaffenhet, böra
ingifvas till Kongl. Landtförsvars-departementet, men i civil-veterinärfrågor
till Kong]. Civil-departementet sednast före klockan 12 å 30:de
dagen efter den, då den klagande af beslutet erhållit del; börande Styrelsen
i hvarje särskild! fall, der klagan öfver dess beslut ifrågakomma
meddela hänvisning om hvad den missnöjde för ändrings sökande har
att iakttaga.

§ 10.

För att hafva ständig uppsigt deröfver, att alla i tjenst anställde
eller eljest praktiserande veterinär-läkare behörigen fullgöra sina åligganden,
äfvensom i öfrigt för att tillse det allt hvad till veterinärväsendets
ändamålsenliga handhafvande och förkofran hörer, varder noggrannt
iakttaget, skola årliga inspektionsresor företagas. Utom dessa inspektioner,
som sålunda hvarje år varda förrättade, dels af ledamöterne, på
de tider och i den ordning derom särskildt finnes stadgadt, och dels af
General-direktören, helst å annan tid än då Öfver-landsveterinären verkställer
sina ordinarie tjensteresor, äger Styrelsen att, i händelse yppad
smittosam kreaturssjukdom eller andra omständigheter skulle dertill föranleda,
förordna om extra inspektioner antingen genom någon af Styrelsens
ledamöter eller genom annan af Styrelsen dertill utsedd lämpligperson.
De ordinarie inspektionerna, hvilka, der förfall för endera ledamoten
skulle inträffa, må af den andre ledamoten inom begges verksamhetsområden
företagas, skola, hvad den civila veterinärvården angår,
vara så ställde och beräknade, att desamme inom eu tid af högst 5 år
kunna för hela riket medhinnas.

Om verkställd inspektionsresa och hvad dervid till iakttagande
förekommit skall den, som inspektionen förrättat, inom en månad efter
slutad ordinarie resa, men inom åtta daga) efter extra inspektionsför
rättning afgifva berättelse till Styrelsen.

§ 11.

General-direktören är i första rummet Kongl. Maj:t ansvarig för
uppfyllandet af Styrelsens åligganden och bor i sådant afseende tillse

att de på Styrelsens handläggning beroende ärenden med nit och skyndsamhet
fullgöras.

§ 12.

Ledamöterne åligger att, enligt den fördelning af göromålen, som
häi ofvan i 7 § finnes nämnd, med noggrannhet skyndsamligen bereda
J^jägga de till hvarderas föredragning hörande ärenden samt att
till Styrelsens underdåniga årsberättelse, hvar inom området för sin verksamhet,
lemna erforderlige bidrag.

§ 13.

Sekreteraren åligger:

att föra diarium öfver alla inkommande handlingar och desamma,
efter deras innehåll, till vederbörande föredragande aflemna;

att i särskilda rottal- införa de till hvardera ledamotens föredragninghörande
mål;

att föra Styrelsens protokoll och utfärda de beslut, som genom protokollsutdrag
expedieras; 1

att, med ledning af ledamöternes meddelanden, uppsätta de underdåniga
berättelser, som det åligger Styrelsen att till Kongl. Makt för
hvarje år afgifva; '' ''''

att uppsätta, kontrasignera och afsända alla åt Styrelsen beslutade
utlåtanden, skrivelser och andra utgående expeditioner;

att till alla i tjenst varande eller såsom praktiserande hos Styrelsen
behörigen ^ anmälde Veterinär-läkare öfversända ej mindre tryckta exemplar
åt Styrelsens årsberättelse än jemväl alla sådana veterinära stadganden,
som uti svensk författningssamling från trycket ntgifvas;

att ansvara för vården åt Styrelsens konceptexpeditioner och öfrige
handlingar, samt öfver Styrelsens arkiv hålla fullständig förteckning;

, * egenskap åt Styrelsens ombudsman, i alla frågor, som röra

Styrelsen eller Veterinär-läroverken deras rätt och talan efter erhållen
föreskrift iakttaga och bevaka;

samt slutligen att, under iakttagande i öfrigt af hvad denna instruktion
stadgar, efterkomma de befallningar och föreskrifter i tiensten som
Styrelsen finner skäligt meddela,

§ 14.

Då sådant utan hinder för göromålens behöriga gång kan ske
ager General-direktören att åtnjuta 14 dagars tjenstledighet två gånger

om året; dock bör han hvar gång han af denna förmån sig begagnar
och då han derefter i förvaltning af sitt embete åter inträder, derom hos
Chefen för Civil-departementet göra anmälan och jemväl lemna Styrelsen
underrättelse.

Då ledamot är af förfall hindrad, eller eljest i behof af tjenstledighet,
äge Ordföranden att sådan ledighet på högst 14 dagar bevilja.

Åt sekreteraren kan tjenstledighet af Styrelsen beviljas undei
högst två månader.

§ 15.

Tjenstledighet under längre tid än nu är sagdt, sökes hos Kongl.
Maj:t. Sådan ansökning af ledamot eller sekreterare bör dock ingifvas
till Styrelsen, som densamma, jemte eget underdånigt utlåtande, till Kongl.

Maj:t insänder. . ,

Varder ledamots eller sekreterares begäran om tjenstledighet åt
Kongl. Maj:t bifallen, vill Kongl. Maj:t i sammanhang dermed om tjenstens
upprätthållande under tiden förordna.

Åt vaktbetjeningen må, vid förefallande behof, tjenstledighet under
längre eller kortare tid af Styrelsen beviljas.

§ 16.

Med frågor om tilltal för fel eller försummelse i tjensten förhålles
efter hvad derom i allmänna lagen är stadgadt.

Förslag till stadgar för Veterinär-Institutet.

Veterinär-Institutet skall vara en fullständig läroanstalt för bildande af
Veterinärläkare och Hofslagare samt en sjukvårdsanstalt för husdjur.
För uppfyllande af dessa ändamål varda efterföljande allmänna stadgar
föreskrift^:

Kap. 1.

Institutets styrelse och förvaltning.

§ i Öfveruppsigten

å Institutet och högsta ledningen af dess angelägenheter
tillkommer Veterinär-Styrelsen, hvilkens Ordförande, GeneralDirektören
och Chefen för veterinärväsendet, skall inom Institutets lokal
hafva sin bostad.

§ 2.

Kongl. Maj:t förordnar, på Veterinär-Styrelsens underdåniga förslag,
eu af professorerna att vara Institutets Föreståndare för tre år, utan hinder
för Styrelsen att den afgående ånyo till befattningen föreslå.

§ 3.

Föreståndaren, som har sig anförtrodd närmaste ledningen af läroanstalten
och förvaltningen af dess ekonomi, åligger:

att, i samråd med öfriga lärarne, uppgöra förslag till undervisningsschema,
med bestämning af läroämnen och föreläsningstimmar, för hvarje
termin, hvilket förslag, sedan detsamma blifvit af Veterinär-styrelsen
godkändt, bör på lämpligt sätt offentliggöras;

att hafva tillsyn öfver undervisningens regelmässiga gång, i hvilket
afseende honom åligger föra ett diarium, deri upptages, om lärotimmarne
af lärare eller lärjunge försummas, med angifvande af orsaken
dertill; och skall hvarje försummelse eller öfverträdelse, som af honom
förmärkes eller för honom tillkännagifves, så vidt ske kan, genast rättas
eller, efter omständigheterna, hos Styrelsen anmälas;

att föra matrikel öfver lärjungarne och vaka öfver deras uppförande;
att vara tillstädes vid samt ordna och öfvervaka de examina, som
af lärarne anställas, samt vid hvarje lästermin uppgöra examensprotokoll,
upptagande för hvarje lärjunge intyg om hans framsteg och uppförande;

att tillse, att de åt Institutet upplåtna byggnader och lägenheter,
dess inventarier, bibliotek och samlingar m. m. behörigen underhållas,
vårdas och förkofras; att Institutets medikamentsförråd hålles i vederbörlig
ordning och försedt med fullgoda medikamenter;

att fullständiga förteckningar öfver effekter, förråder och handlingar
föras, för hvilket ändamål lian, när honom för godt synes, äger anställa
inventering å Institutets samlingar och förråder; honom åligger ock
tillse, att Institutets fordringar i behörig tid indrifvas; samt

att Kamereraren afgifver fullständigt verificerade månadsredovisningar
för inkomster och utgifter; tillkommande det Föreståndaren att
anordna alla på den fastställda staten eller på Styrelsens särskilda beslut
grundade utgifter, äfvensom att minst en gång hvarje månad, men
jemväl oftare, då han för godt finner, inventera Institutets under Kamererarens
vård ställda kassa;

att till Styrelsen inlemna rapporter samt anmäla Institutets behof
och föreslå åtgärder till deras afhjelpande;

att, efter inhemtande af vederbörande lärares yttrande, afgifva
skriftliga utlåtanden i sådana inom Institutets vetenskapliga verksamhet
liggande frågor, som af Styrelsen eller andra myndigheter till Institutet
ställas; skolande han till Styrelsen skyndsamt inberätta hvad som från
särskilda auktoriteter till honom direkte anmäles; samt slutligen

att årligen före Februari månads utgång till Styrelsen aflemna
fullständig berättelse om hvad under det förflutna året vid Institutet sig
tilldragit med uppgift såväl å de lärare, som vid Institutet tjenstgjort,
antalet elever och lärlingar, som der erhållit undervisning, de examina,
som blifvit anställda, samt antalet af de husdjur, hvilka vid Inrättningen
blifvit förevisade, till sjukvård emottagna, eller utom anstal -

ten af dess lärare vårdade, äfvensom deras sjukdomars beskaffenhet och
utgång, som ock en allmän teckning af Institutets ekonomiska ställning
och utveckling samt om tillvexten af dess bibliotek och samlingar
under det närmast föregående året, uti hvilket allt Föreståndaren skall
af Institutets öfriga lärare och tjenstemän erhålla det biträde han äskar.

§ 4.

Läroverkskollegium, som utgöres af samtliga vid Institutet tjenstgörande
Professorer och Adjunkter, handlägger ärenden, som röra undervisning,
tukt och ordning; det sammanträder på Föreståndarens kallelse
och under hans ordförandeskap en gång hvarje månad, eller oftare, om
så nödigt finnes. I händelse vid besluts fattande inom Kollegium rösterna
skulle falla lika för olika meningar, tillkommer Ordföranden afgörande
rösten. Vid alla dessa sammanträden föres protokoll af yngste professorn,
hvilken ock för detsamma är ansvarig, och bör protokollet antingen
genast eller sist dagen näst efter sammankomsten justeras, hvarefter
Föreståndaren vare pligtig att utan uppskof gifva Styrelsen del af de i
Lärarekollegium fattade besluten.

§ 5.

Skulle för något fall i afseende å handhafvändet af Institutets vetenskapliga
eller ekonomiska angelägenheter tydlig och lagbestämd föreskrift
saknas, anmäle Föreståndaren detta skyndsamt hos Styrelsen och
begäre dess förordnande, egande Föreståndaren emellertid att för tillfället
stadga; och galle hans föreskrift till ovilkorlig efterlefnad, intill
dess Styrelsens beslut hunnit meddelas.

§ 6.

Då Föreståndaren är frånvarande eller på annat sätt hindrad att
föreståndarebefattningen utöfva, skall den i tjensten äldste, tjenstgörande
Professoren hans ställe företräda. Fortfar förfallet längre tid än fjorton
dagar, bestämme Styrelsen, hvilken af Institutets professorer skall befattningen
tillsvidare bestrida.

§ 7.

Till Föreståndarens biträde i den ekonomiska förvaltningen antages
en Kamererare, på sätt och med åligganden, som i § 18 och 66 här
nedan stadgas.

Kap. 2.

Lärareeinbeten och tjenster vid Institutet.

§ 8.

Vid Institutet skola finnas fem lärostolar, som upprätthållas hvardera
af en Professor, med biträde af en Adjunkt för hvar och en af de
lärostolar, med hvilka klinisk undervisning är förenad, samt en Adjunkt
att användas vid den eller de lärostolar, der hans biträde företrädesvis
påkallas. Dessa fem professorer och tre adjunkter erhålla, förutom löner
på stat, fria bostäder vid Institutet; men få icke sysselsätta sig med enskild
veterinär eller medicinsk praktik.

Enligt hvad här nedan finnes föreskrifvet, skall Öfver-lands-veterinären
tillika vara Professor i husdjursskötsel vid Veterinär-institutet,
äfvensom Qfver-fält-veterinärtj ensten må, der Kongl. Maj:t, efter Styrelsens
hörande, så för godt finner, med annat professorsembete vid Institutet
förenas; men i öfrigt vare Professor förbjudet att med sitt innehafvande
lärareembete annan tjenst förena, och för Adjunkt må sådan förening
vara beroende på Styrelsens pröfning och särskilda tillåtelse.

Dessutom skall vid Institutet finnas en Instruktionssmed, och
kunna, i mån af behof och tillgångar, extra lärare af Styrelsen antagas.

§ 9.

Blifver professors-embete ledigt, underrätte Föreståndaren derom
Styrelsen, som, på förslag af Lärarekollegium, förordnar om tjenstens
bestridande under ledigheten. Denna kungöres, med tillkännagifvande
af de undervisningsämnen, som till sysslan höra, af Styrelsen i rikets
officiela tidning med femtiosex dagars ansökningstid, räknad från den
dag kungörelsen första gången varit i nämnde tidning införd. Anmäla
sig då icke kompetente sökande, bör ny ansökningstid på enahanda sätt
kungöras inom, efter förra ansökningstidens utgång förflutne, sex månader.

§ 10.

För kompetens till lärarebefattning vid Veterinär-institutet erfordras
att hafva atlagt fullständig Djurläkare-examen samt — utom för Instruktionssmeden
— att såsom Veterinär hafva praktiserat antingen vid Institutets
alla klifiiker eller i verklig veterinärtjenst. Dock vare Medi -

cinekandidat kompetent sökande till lärareplats vid kemiska och anatomiska
lärostolarne, då han i det läroämne, som skall föredragas, innehar
betyg om godkända insigter.

Efter kompetensens pröfning uppsätter Styrelsen förslag af trenne
de mest förtjente bland de sökande, hvilkas kompetens blifvit erkänd, hvarefter
desse aflägga prof, sökande till professorsembete genom utgifvande
från trycket af en afhandling på Svenska språket i något ämne, som
tillhör den lärostol, vid hvilken anställning sökes, och samma afhandlings
offentliga försvarande samt genom tvenne offentliga föreläsningar, den
ena öfver ämne efter eget val, men inom professionens område, och det
andra öfver ett af Styrelsen tjugofyra timmar förut meddeladt föreläsningsämne,
äfvensom ett praktiskt prof, livilket, lämpadt efter läroämnet, bestämmes
af Styrelsen; — men sökande till adjunktur endast genom hållande
af tvenne sådana offentliga föreläsningar, som nu beskrifvits.

Styrelsen bestämmer genom offentligt anslag tiden för alla dessa
prof, hvilka böra afläggas vid Institutet samt öfvervaras af Styrelsen och
Institutets Professorer samt af en ledamot från Kongl. Sundhetskollegium
och en Professor från Kongl. Carolinska Mediko-kirurgiska institutet,
helst en sådan, som undervisar i ett läroämne, hvilket är närbeslägtad^;
med det som är i fråga.

Efter aflagda prof sammanträder Styrelsen med de nämnda båda tillkallade
ledamöterna samt professorerna till rådplägning och afgifver denna
sammansatta kommission yttrande öfver de sökandes skicklighet, dervid
hvar och eu bör, med hänsigt till såväl nämnda lärdomsprof, som de
vetenskapliga skrifter och andra lärdomsbevis, dem de sökande må hafva
ådagalagt, till protokollet särskildt anföra sin mening, huruvida de sökande,
hvar för sig, anses till embete! eller tjensten skickliga eller icke.
Vid denna sammankomst föres ordet af Veterinär-styrelsens Chef, men i
hans frånvaro af Sundhetskollegii ledamot.

§ Il När

skickligheten för hvar och en af de sökande sålunda blifvit
bedömd, företager den sammansatta kommissionen till behandling frågan
om förslaget, dervid endast de bland de sökande, som för kompetente
äro förklarade, må under omröstning komma. Vid denna skall hvarje
ledamot särskildt sig yttra och mellan de sökande, om de äro flera, på
anförda grunder anställa jemförelse med afseende fästadt på deras aflagda
examens-prof, fullgjorda specimina efter hvad ofvan är sagdt, utgifna vetenskapliga
arbeten, förut ådagalagd lärareverksamhet eller praktik, vitsord
af vetenskapliga myndigheter och hvad i öfrigt om de sökandes

skicklighet kan gifva tillförlitlig upplysning, samt derefter, i följd af
denna jemförelse, och med afseende tillika på förutgången tjenstetid vid
Institutet eller annat offentligt läroverk, der hos två eller flere skickligheten
anses lika, — uppföra tre af de sökande, om så många äro, på
förslag i den ordning de anses förtjente att till embetet nämnas.

Förslaget skall genom sammanräknande af de särskilda förslagsrösterna
bestämmas och derå uppföras en hvar i det rum, hvartill han
flere än hälften af de afgifna rösterna erhållit. Den som erhållit godkännande
vitsord af mindre än halfva antalet röstande, kan ej till något
förslagsrum ifrågakomma. För bestämmande af röstöfvervigten till
andra och tredje förslagsrummen må röster, som sökande undfått till
högre rum, sammanräknas med dem, han till det lägre vunnit. Blifver
ordningen ändock obestämd, röstas om hvarje rum särskildt mellan de
trenne, hvilka de flesta rösterna tillfallit.

§ 12.

Förslagsprotokollet, upptagande tillika utlåtandet om kompetensen,
insändes derefter jemte ansökningshandlingarne till Kongl. Maj:t, som
till embetet nådigst utnämner.

§ 13.

För den händelse att, efter förnyadt offentligt anslag om professions
ledighet, kompetent sökande sig ej anmält, skall Styrelsen, sedan
Lärare-kollegii betänkande blifvit inhemtadt, förhållandet hos Kongl.
Maj:t anmäla och dess beslut i frågan afvakta.

§ 14.

Vid inträffad ledighet i någon af de vid Institutet inrättade Adjunkturer
förhålles med tjenstens återbesättande på enahanda sätt, som
vidkommande professorsembete är här ofvan föreskrifvet, dock att sådan
sökandes prof inskränkes till tvenne offentliga föreläsningar, den ena
öfver sjelfvaldt, den andra öfver ett af Styrelsen meddeladt ämne, att
kompetensen pröfvas af Styrelsen med adjunktion i rådplägningen endast
af Institutets professorer samt att dessa tjenster af Styrelsen tillsättas
endast på förordnande. Saknas kompetent sökande till sådan ledigvarande
tjenst, antage Styrelsen lämplig person att tjensten tillsvidare bet
strida. Den sålunda tillsvidare uppehållna tjensten skall en gång hvarje

år kungöras ledig intilldess den med kompetent person kan besättas.

r —

§ 15.

Instruktionssmeden, som bör hafva aflagt fullständig Djurläkareexamen
och ådagalagt sin skicklighet såväl genom föreläsning öfver passande
. ämne inom facket, som genom praktiskt af Styrelsen bestämdt
prof, tillsättas på enahanda sätt som Adjunkt.

§ 16.

ExtraLärare förordnas af Styrelsen, efter inhemtande af Lärarekollegii
yttrande och förslag, dock alltid endast tillsvidare; och må Styrelsen,
der så erfordras, hos Kongl. Maj:t göra underdånig hemställan
om lämpligt arfvode för sådan lärares aflönande.

§ 17.

Till biträde vid undervisningen, hufvudsakligen för repetitioner
och examinatorier samt handledning i de praktiska öfningarne, men äfven
för lärareskicklighetens utbildning, må vederbörande professorer
bland de äldre och skickligaste eleverne antaga Repetitörer.

§ 18.

Vid Institutet anställes en Kamererare, som, med fri bostad inom
Institutet, har sig ombetrodd ej mindre den allmänna tillsynen, under
Föreståndarens uppsigt, af inrättningens ekonomi och ekonomiska materiel,
än all räkenskapsföring vid Institutet och handhafvandet af de för
löpande behof erforderliga kontanta medel. Ansökningar till denna tjenst
ingifvas till Veterinär-styrelsen inom 56 dagar efter tjenstens ledigförklarande
och skall Kamereraren före antagandet till befattningen för sin
förvaltning sätta en åt Styrelsen godkänd borgen för Fyratusen Riksdaler
Riksmynt.

§ 19.

Då sådant utan hinder för göromålens behöriga gång ske kau,
eger Styrelsen att bevilja tjenstledighet för professor under sommarferierna
på två månader eller under vinterferierna på en månad, med förbehåll
för de^ lärostolar, vid hvilka klinisk undervisning och praktiska
öfningar hela året fortgå, att läroämnet under professorns tjenstledighet
upprätthålles af adjunkten eller annan professor; — men under läseterminerna,
då professor är af förfall hindrad eller eljest i behof af

— 8

tjenstledighet, på högst en månad. För annan lärare och för tjensteman
kan Styrelsen på godkända skäl meddela ledighet på högst tre månader.
Om skyldighet för innehafvare af ordinarie tjenst vid Institutet att bidraga
till vikaries aflönande gälle hvad i allmänhet för Statens tjensteman
är stadgadt.

§ 20.

Ansökan om tjenstledighet för professor under längre tid, än ofvan
sagdt är, insändes, åtföljd af Styrelsens utlåtande, till Kong!. Maj:t,
som, derest ansökningen bifalles, tillika förordnar, huru med tjenstens
upprätthållande under tiden förhållas skall. För vanliga fall eger Styrelsen
att under lärares eller tjenstemans ledighet annan lämplig person
till tjenstens upprätthållande förordna. Åt Institutets betjente må, vid
förefallande behof och på Föreståndarens förord, tjenstledighet under
längre eller kortare tid af Styrelsen beviljas.

§ 21.

Afskedsansökning från befattning vid Institutet bör, då sökanden
är af Kongl. Maj:t till embetet förordnad, till Dess nådiga afgörande öfverlemnas;
men ansökan till afsked från sådan tjenst, som af Styrelsen
tillsättes, pröfvas af Styrelsen.

§ 22.

Har professor eller annan lärare, eller den vid Institutet anställde
kamererare af vårdslöshet eller oförstånd de honom åliggande skyldigheter
åsidosatt, utan tillstånd eller laga förfall från tjenstgöring sig afhållit,
eller eljest blifvit med fel eller försummelse i tjensten beträdd,
må Styrelsen honom, efter omständigheterna, antingen varna eller fälla
till böter, svarande mot högst en månads lön. År felet af svårare beskaffenhet,
förfares såsom allmän lag stadgar.

De af Styrelsen eller Föreståndaren vid Institutet antagne betjente,
som beträdas med opålitlighet, försummelse eller olydnad i tjensten,
äge Styrelsen att, efter förutgången varning, bötfälla, suspendera
eller från tjensten skilja.

§ 23.

Öfver erhållen varning må klagan ej föras; men Öfver Styrelsens
beslut, hvarigenom annat ansvar är vordet ålagdt, må underdåniga be -

svär fullföljas, hvilka till Kongl. Maj:ts ©ivil-departement böra inaifvas
senast före klockan 12 å trettionde dagen efter erhållen del af beslutet
som likväl icke dess mindre går i verkställighet.

Kap. 3.

luden isning och Examina.

§ 24.

Undervisningen vid Institutet fördelas på fem lärostolar:

l:o En uti Fysik, Kemi med Laborationsöfningar, Botanik, Farmakologi,
Farmakodynamik, Farmaci, Toxikologi och Recepturkonst, börande under
denna lärostol höra ej blott Institutets botaniska trädgård eller plantering
med undervisningen i medicinalväxters odling, än ock dess Apotek och
kemiska i laboratorium;

_ 2:o En i Zoologi, Allmän Anatomi, Speciel Anatomi (omfattande husdjurens
komparativa anatomi) med dissektionsöfningar, fysiologi. Patologisk
Anatomi;

3:o Eu i Husdjursskötsel (Sundhetslära och dietetik), Husdjursafvel
med Racelära och Stuterikimskap, Husdjurens ytterlära samt Veterinärrätts-vetenskap;
med denna lärostol förenas Öfver-lands-veterinär-beställningen
i riket samt uppsigten och vården öfver Institutets stall för
friska husdjur;

4:o Eu i Kirurgi (med kirurgisk Anatomi) och Obstetrik samt Hofbeslagslära,
jemte grunderna i ridkonst, körkonst och anspannslära varande
med denna lärostol förenad den ambulatoriska kliniken; — samt

5;o En i Allmän och Speciel Patologi och Therapi jemte Epizootihira
(läran om farsoterna); och skall till denna profession höra all sjukvård
och klinik på stället, med biträde dock vid kirurgiska operationer
af de vid kirurgiska lärostolen anställde lärare.

^ hi hvardera åt dessa tern lärostolar skall anställas eu professor;
till 4:de och 5:te lärostolarne, med hvilka kliniska undervisningen är
förenad, skall höra adjunkter, en till hvardera. Derjemte skall finnas
en tredje adjunkt att användas i de läroämnen, der behof företrädesvis
göres, samt en instruktionssmed, som undervisar i hofbeslagningsläran
och dess praktik. Det tillkommer Styrelsen att, efter behof och sig
företeende omständigheter samt tillgång på lärarekrafter, fördela mellan

10 —

professor och adjunkt de till lärostolen hörande undervisningsämnen,
äfvensom att, genom extra lärares anställande, på flere lärare än desse
uppgifne fördela undervisningen i vissa kunskapsgrenar, särdeles i de
till hvarje lärostol hörande tilläggsämnen.

§ 25.

Professorerna åligga att jemte den adjunkt eller extra lärare, som
kan varda dem till biträde förordnad, enligt vederbörligen fastställd, läseplan,
hvar och en i sitt ämne, uppehålla undervisningen vid Institutet,
äfvensom att vårda, förbättra och föröka samt föra katalog öfver de till
hans lärostol hörande samlingar och undervisningsmateriel.

Adjunkterne och extra lärarne åligger att vid undervisningen och
examina biträda vederbörande Professorer, pa sätt och i den ordning
Styrelsen, efter från Lärarekollegium inhemtadt utlåtande, finner skäligt
bestämma; att, då sådant påfordras, efter förordnande upprätthålla professorstjenst
samt att under Professorens öfverinseende vårda, föröka och
förteckna de till läroämnet hörande samlingar.

Instruktionssmeden åligger att undervisa och öfva elever och hofslagarelärlingar
i det praktiska af hofbeslagskonsten; att hafva närmaste
tillsyn öfver Institutets smedja; att förfärdiga och i ordentligt skick hålla
erforderliga verktyg samt sjelf och med smedspersonalens biträde verkställa
det smidesarbete, som för Institutets behof ifrågakommer, dock så
att undervisningen och skoningen ej förhindras; att sjelf lägga hanel vid
skoningsarbetet och dermed betjena dem, som anlita smedjan, äfvensom
att under ansvar och ersättningsskyldighet vårda smedjans förråd
och inventarier samt redovisa dess inkomster och utgifter på sätt Styrelsen
föreskrifver.

§ 26.

Hvarje lärare skall under läsetermin sysselsätta sig med lektioner
och med lärjungarnes praktiska handledning minst Tjugo timmar
hvarje vecka, den tiden oräknad, som för ambulatoriska kliniken användes
på resor och bör genom flit i egna studier följa vetenskapens framsteg
inom det honom anvisade läroämne. Utom den egentliga undervisningen
skall det åligga hvarje lärare:

att så fort ske kan utarbeta lärokurser i sitt ämne, der ej för undervisningen
tjenliga läroböcker finnas, skolande dessa kurser, sedan
de blifvit af Lärarekollegium granskade och af Styrelsen prÖfvade och
antagne, genom lithografiskt öfvertryck eller på annat lämpligt, sätt till
erforderligt antal exemplar på Institutets bekostnad mångfaldigas och

till billigt pris lärjungarne tillhandahållas, så framt ej läraren finner för
godt att sitt arbete i allmänna bokhandeln utgifva;

att efter ordentligen upprättade förteckningar emottaga och på sitt
ansvar vårda de delar af Institutets samlingar, som tillhöra hans undervisningsämnen,
hålla dem i behörig ordning uppställda, föreslå och befordra
deras ändamålsenliga förökande, samt i förteckningarne utan uppskof
införa de effekter, som efter hand tillkomma;

att till Föreståndaren på anmodan afgifva skriftliga utlåtanden i
sådane, inom Lärarens ämne liggande, frågor, som af vederbörande till
Institutet ingifvas;

att ställa sig den för undervisningens gång och fördelning fastställda
planen till noggrann efterrättelse och så inrätta de honom åliggande
föreläsningar, att ämnet i hela dess omfång kan medhinnas under den
bestämda årskursen;

att öfver sina föreläsningar föra dagbok, upptagande hvarje föreskrifven
lärotimma och de ämnen, som derunder blifvit föredragna, namnen
på de lärjungar, som ej varit tillstädes, jemte orsaken till deras
uteblifvande, likasom, då föreläsning icke egt rum, anledningen till dess
inställande;

att minst en gång hvarje vecka, på föreläsningstimma eller annan
lämplig tid, med eller utan biträde af en skickligare elev såsom repetitör,
anställa examinatorier och förhör öfver de föredragna ämnena samt
uti särskild journal göra anteckning om hvarje lärjunges dervid ådagalagde
kunskaper;

att föra dagbok öfver de praktiska öfningar, som stå under hvar
och en lärares ledning, nemligen vid klinikerna, anatomisalen och laboratorium,
dock att denna dagbok må kunna under lärarens tillsyn och
ansvar föras af den bland eleverne, som är utsedd till läseklassens ordningsman
eller läroämnets repetitör;

att hafva närmaste öfverinseendet öfver ordningen och disciplinen
inom den årsklass, till hvars Styresman han af Läroverks-kollegium utses,
och i sådant afseende vaka öfver elevernas uppförande icke allenast
under deras lektioner, öfningar och tjenstgöring vid Institutets kliniker,
utan jemväl till beifran anmäla sådane deras fel som, begångna utom
Institutet, komma till hans kännedom; samt

att i lärarekallets utöfning städse visa Föreståndaren aktning och
hörsamhet, på hans kallelse deltaga i Lärarekollegii sammanträden till
Öfverläggning rörande Institutets angelägenheter och ej utan laga förfall
derifrån uteblifva.

§ 27.

Undervisningen vid Institutet skall vara offentlig, med rättighet
för jemväl andre än Institutets elever att, såvidt utrymmet medgifver,
vid föreläsningarne tillstädesvara.

§ 28.

Läseåret, som börjar den 1 September, fortgår till den 15 Juni
nästföljande året och indelas i tvenne läseterminer, en hösttermin från
den 1 September till den 15 December, då föreläsningarne inställas en
månad eller till den 15 Januari, och eu vårtermin, som börjar sistnämnde
dag och fortgår, med 8 dagars ferier under Påskhelgen, till
läsårets slut den 15 Juni. Sjukvården och de praktiska öfningarne fortgå
dock vid Institutet utan afbrott hela året om, hvarföre Styrelsen egen
så ordna lärarnes permitterande, att de kliniska och praktiska öfningarne
kunna ostörde alla tider fortsättas. För samma ändamål eger
Föreståndaren bestämma, huru många och hvilka elever må kunna, utan
hinder för dessa öfningars gång och egna studiers fortsättande, från Institutet
permitteras under den tid föreläsningarne äro inställde §

29.

Lärokurserna skola på Lärarekollegii förslag och Styrelsens bestämmande
inrättas så, att det för hvarje läseklass beräknade läroämne
medhinnes på ett år, samt att fullständig Veterinär-läkarebildning kan
förvärfvas under fyra år. Elev, som ej medhinner klasskursen på ett
år, må i samma klass qvarstadna ytterligare under högst ett års tid,
dock att hela lärokursen icke får utsträckas utöfver sex år.

§ 30.

Åt eleverne inom de båda lägsta klasserna meddelas på Institutets
bekostnad praktisk undervisning i ridkonst, antingen inom eller
utom Institutet, på sätt som af Styrelsen tjenligast kan anordnas.

Vid Institutet eller i dess närhet och för undervisningen tillgängliga,
skola dessutom finnas och underhållas samt i mån af behof och
tillgångar förfullständigas följande hjelpmedel för undervisningen:

l:o Bibliotek, omfattande Veterinärvetenskapens och Husdjursskötselns
alla grenar, och som, under inseende af Föreståndaren, står under
närmaste vård och tillsyn af eu bibliotekarie, som af Styrelsen bland
Lärarne utses och som öfver boksamlingen förer noggrann katalog, samt

håller biblioteket Institutets lärare och lärjungar äfvensom allmänheten
tillgängligt, på tider och vilkor, dem Styrelsen bestämmer. Under bibliotekariens
ansvar och vård är med biblioteket förenadt Institutets
Arkiv;

2:o Anatomiskt Museum;

3:o Samling af kemiska och farmaceutiska preparater och droger
samt af mineralier;

4:o Samling af kirurgiska instrumenter och bandager;

5:o Samling af hojbeslag, anspannspersedlar m. m.;

6:o Anatomisal med dertill hörande lägenheter, samt för anatomiska
öfningarne erforderliga instrumenter och apparater;

7:o Kemiskt Laboratorium med dithörande instrumenter, vasa, och
apparatsamling;

8:o Apotek;

9:o lnstruktionssmedja med nödiga verktyg och materiel samt Beslagssmedja
och Skostall;

10:o Botanisk trädgård eller plantering för medicinalväxters kultur,
äfvensom samling exsiccater, frukter och växtfrön för botaniska studier;

ll:o iNödiga Stall för sjuka djur af olika slag och för olika sjukdomsfall
;

12:o Stall för friska djur, med särskilt afseende på undervisningen
i husdjursskötsel;

I3:o Rid- och Motionshus;

14:o Hästar och åkdon för kliniska excursioner m. m.

L5:o En Badanstalt, egentligen ämnad till begagnande vid behandlingen
af sjuka husdjur, men lemnande tillika tillfälle för egare af friska
hästar att låta dem simma och badas, emot erläggande af lämplig afgift,
som bestämmes af Styrelsen.

§ 31.

I öfverensstämmelse med den undervisningsplan, upptagande antalet
timmar i hvarje vecka för särskilda läroämnen, hvilken är upptagen
å den i Bilagan litt. A. dessa stadgar bifogade''tabell, och med
hufvudsaklig ledning af den plan för läroämnenas fördelning på särskilda
klasser, hvilken under litt. B. vidfogas, skall förslag till läseordning
och till pensa i de inom hvarje klass förekommande särskilda
läroämnen, åt Läroverkskollegium vid hvarje läseårs början uppgöras
samt Styrelsens granskning och stadfästelse underställas.

Den sålunda godkända ordningen för undervisningen, upptagande
för hvarje särskild klass och hvarje timme i veckan såväl det bestämda

läro- eller öfningsämnet, som lärarens namn, varde af Styrelsen ofördröjligen
insänd m Kongl. Civil-departementet.

§ 32.

De examina, som vid Institutet anställas, äro årsexamen och utgångsexamen.

§ 33.

Offentlig årsexamen anställer vid slutet af hvarje läsear, pa dag
som Styrelsen bestämmer, en hvar lärare i sitt undervisningsämne med
Institutets alla klasser, i närvaro af Styrelsen och sådana för sakkunskap
och oväld kände män, hvilka Styrelsen anmodar att såsom vittnen examen
öfvervara. Examen må, efter undervisningsämnenas vigt och lariungarnes
antal, upptaga en eller tvenne dagar inom de fyra, som närmast
föregå läseårets slut, dock ej upptaga öfver fyra timmar efter hvarandra.
Sedan årsexamen är afslutad, kungöras offentligen flyttningarne
inom läroverket samt de belöningar, som blifvit lärjungar tillerkände.
Klassflyttningarne bestämmas efter de betyg, som af samtliga lärarne
afgifvits, dock att ingen må till högre klass uppflyttas, innan han i de
för den lägre klassen vigtigaste läroämnen visat sig ega godkanda

Med elev, som vid vårterminens slut ej blifvit till högre klass
uppflyttad, men vid höstterminens början sig till flyttning anmäler, hör
af lärarne jemväl anställas pröfning; och ega de äfvenledes vid vårterminens
början från lägre klass till högre uppflytta elev, som sig i sadant
afseende anmält och anses dertill förtjent.

§ 34.

Före årsexamen utgifve Institutets Föreståndare en inbjudnings
skrift, innehållande redogörelser för vigtigare tilldragelser inom läroverket
under det förflutna läsåret, för de lärometoder och läroböcker, som
der varit begagnade, för de i hvarje klass genomgångna pensa, för lärares
och lärjungars antal in. in. Inbjudningsskrift tryckes pa Institutets
bekostnad och vare minst åtta dagar före årsexamen offentligen utgifven.

§ 35.

För flyttning från första till andra klassen erfordras: att hafva
genomgått en elementarkurs i oorganisk kemi, botanik och zoologi, att.
känna husdjurens osteologi samt extremiteternas och bålens muskler;

15 —

för flyttning från andra till tredje klassen erfordras: att hafva afslutat
kursen i fysik, oorganisk och organisk kemi, zoologi med husdjurens
naturhistoria, botanik, myologi, splanchnologi och angiologi; samt

för flyttning från tredje till fjerde klassen erfordras: att hafva genomgått
fullständig kurs uti husdjurens speciela anatomi och fysiologi,
materia medica, farmaci och toxikologi, allmän pathologi samt i den speciela
läran om inflammationer, och att hafva ådagalagt en fullständig
teoretisk kännedom om praktisk öfning af hofbeslagskonsten.

§ 36.

Med de elever, som genomgått fullständig lärokurs, skall vid vårterminens
slut näst efter den 10 Juni och före årsexamen af en hvar
lärare i sitt läroämne, under Veterinär-styrelsens ledning och tillsyn samt
i närvaro af tvenne utaf Styrelsen tillkallade, för insigt och oväld kände,
män, anställas offentlig afgångsexamen, dervid såväl skriftliga, som muntliga
och praktiska prof af eleverna afläggas. De skriftliga profven, som
höra föregå de muntliga och praktiska, verkställas på en gång med alla
de elever, som, tillhörande läroanstaltens fjerde klass, anmält sig till
afgångsexamens undergående. Hvarje elev skall aflägga tvenne skriftliga
prof, det ena i ett grundläggande, det andra i ett tillämpningsämne, med
förelagd tid af tillsammans sex timmar, hvarinom dessa tvenne prof böra
vara fullgjorda. Ämnena för såväl de skriftliga, som de praktiska profven
bestämmas genom lottning, dervid förfares på det sätt, att af lärarne
uppsättes ett dubbelt antal ämnen emot det som skall utlottas, och bland
dessa uttager hvarje elev tvenne ämnen för de skriftliga och ett för det
praktiska profvet. De skriftliga profven genomses och rättas af läraren
i det undervisningsämne, dit frågan hörer, samt granskas och bedömas
derefter af samma lärare jemte tvenne af Styrelsen utsedda personer.
Vid dessa profs afläggande äro böcker, anteckningår eller andra hjelpmedel
eleverna till begagnande förbjudne, likasom de ej heller dervid
få anlita hvarandras hjelp. Den sådan hjelp lemnar eller emottager,
vare från examen det året utesluten. Muntlig examen må ej utsträckas
utöfver tvenne dagar, med högst fyra timmar i följd hvarje dag. De
praktiska profven afläggas, sedan de skriftliga och muntliga blifvit fullgjorda
och eleverna i dessa prof vunnit godkännande.

Sedan nu nämnde prof äro aflagda, afgifves öfver elevens dervid
ådagalagda insigter i hvarje ämne betyg af den lärare, som pröfningen
verkställt, hvarefter, med afseende såväl på de eleven under lärotiden
tilldelade vitsord, som anteckningarne öfver tjenstgöring och examinatorier
m. m., hvaraf elevens teoretiska och praktiska insigter bedömas,

lärarne sig yttra och medelst omröstning bestämma, om och till hvad
mått elev eger den för Veterinärläkareyrket erforderliga allmänna kunskap
och färdighet; gällande, derest rösterna äro lika delade, den mening
Föreståndaren biträder.

Såväl specialbetyget, som det generela omdömet om utgående elev
skall uttryckas med något af följande vitsord: Berömlig, med beröm
Godkänd och Godkänd, och erfordras, för att såsom legitimerad Veterinärläkare
förklaras, att såväl i specialbetyget som vid det allmänna bedömandet
hafva undfått åtminstone vitsordet: Godkänd. Afgångsbetyget,
underskrift af Chefen för Veterinär-styrelsen och kontrasigneradt af
Institutets Föreståndare, galle såsom tjenstediplom för legitimerad Veterinärläkare.

§ 37.

Den utgångsexamen, som hålles med Hofslagarelärlingar efter genomgången
kurs, anställes äfven offentligen pa dag som Styrelsen bestämmer
antingen i sammanhang med årsexamen eller å andra tider under
läsetermin, efter derom åtta dagar förut å Institutets anslagstafla
gjordt tillkännagifvande. Examen, som förrättas af Instruktionssmeden
samt professorerna i kirurgi och anatomi i närvaro åt Föreståndaren anställes
genom muntligt förhör i hofvens anatomi och sjukdomar samt
hofbeslagets teoretiska grunder, och genom praktiskt prof i beslagssmide
och skoning. Afgångsbetyget, utfärdas med samma betygsgrader,
som här ofvan äro för utgående elevers betyg föreskrifne, och undertecknas
af Föreståndaren och Instruktionssmeden.

§ 38.

För undergående af godkänd utgångsexamen såsom Veterinärläkare
erfordras att hafva genomgått de läroämnen, som i en dessa stadgar
bifogad, under bilagan litt. C. upptagen förteckning särskilt uppräknas.

1 de för utgångsexamen sålunda bestämda fordringarne äge V eterinär-styrelsen
att besluta de förändringar, som, i mån af vetenskapens
utveckling, kunna finnas nödiga.

Kap. 4.

Eleverne.

§ 39.

Den som till elev vid Veterinär-institutet vill varda antagen, bör
före den 20 Augusti insända skriftlig, till Veterinär-styrelsen ställd ansökan
derom, med bifogande af betyg om ålder, frejd, helsotillstånd och
kunskaper; sådan ansökning, som ej afser frielevsplats, skall jemväl vara
åtföljd af en utaf tvenne vederhäftiga personer utfärdad förbindelse, att
den underbållsafgift, som elev, enligt nästföljande §, har att till Institutet
erlägga, skall för honom ordentligen inbetalas.

För vinnande af inträde fordras att ega god frejd, frisk och stark
kroppsbyggnad samt att hafva aflagt fullständig examen för afgång från
högre elementar-läroverk, eller åtminstone för utgång från sjette klassen
åt sådant läroverk på real-linien. Då derå sökande anmäla sig, än elevplatser
finnas, bestämma betygens beskaffenhet, efter Styrelsens pröfning,
företrädet.

§ 40.

Eleverne indelas vid Institutet, efter kunskapsmått och tiden för
deras inträde, i fyra klasser och deras lärokurs är beräknad till fyra
år, ett år för hvarje klass. För sextio elever af alla årsklasser beredes
vid Institutet fri bostad, hvarjemte dessa utan all afgift erhålla undervisning,
eldning, möbler och sängkläder samt då behofvet påkallar jemväl
fri läkarevård. Tillfälle är dem äfven beredt att der hafva kosthåll
emot eu af Styrelsen för hvarje år bestämd, den verkliga kostnaden ej
öfverstigande betalning, som af eleven i förskott vid början af hvarje termin
erlägges; varande den elev, som har fri bostad vid läroanstalten,
jemväl förpligtad att på nämnde vilkor der taga kosthåll, och må det
vara svenska elever tillåtet att bo utom Institutet endast i det fall, att
bostad för dem alla icke kan der beredas.

§ 41.

För tolf elever, tre af hvarje årsklass, lemnas äfven kosthållning
utan afgift. Till erhållande af sådan frielevsplats skall, med företeende

31 b o F r,

af särskild! betyg om medellöshet, ansökning ingifvas till Styrelsen, uppå
hvilkens underdåniga förslag Kongl. Maj:t dessa frielever utnämner.
Sådan friplats får dock ej innehafvas längre än den för lärokursen bestämda
tiden af fyra år, räknade från innehafvarens första inträde i läroverket.
Den som åtnjutit frielevsplats skall under tio års tid från det
lian blifvit från Institutet utexaminerad, vara skyldig att, med befrielse
från annan beväringspligt, ställa sig till Chefens för Kongl. Landtförsvars-departementets
disposition, för tjenstgöring såsom militär-veterinär
i krig, om sådant påfordras.

42.

Jemväl för sökande, som ej eger svensk medborgarerätt, må, efter
Styrelsens pröfning och med Kongl. Maj:ts nådiga tillstånd, tillträde
till elevsplats, der utrymmet för öfrig! sådant tillåter, vara medgifvet,
derest den sökande företer intyg om sådana kunskapsmått, som anses
motsvara hvad för svenska elever är stadgadt, och i öfrigt uppfyller de
för antagandet föreskrifna vilkor. Sådan elev erhåller, i likhet med de
svenska, fri undervisning, men bostad vid läroanstalten endast i det fall, att
svensk elev derigenom icke utestänges, och i sådan händelse allenast
mot betalning, som af Styrelsen bestämmes.

§ 43.

Efter slutade examina och verkställda flyttningar skola, efter offentligt
tillkännagifvande, premier utdelas bland sådana svenska elever,
som ännu icke vid Institutet afslutat sin lärokurs, men derstädes uppehållit
sig minst ett läseår, derunder de gjort sig kände för flit, ordentlighet
och godt uppförande. För att till sådana premier användas, eger
Styrelsen att årligen disponera eu summa af Ett tusen Riksdaler. Dylikt
premium, hvars belopp ej må öfverstiga Etthundra Riksdaler, gifves
endast för ett år i sender.

Till Styrelsens disposition ställes jemväl årligen en summa af
Ett tusen Riksdaler att såsom understöd till företagande af utrikes resor
i veterinär-vetenskapligt ändamål tilldelas en af Institutets afgående
skickligaste elever, som i minst trenne hufvudsakliga läroämnen erhållit
specialbetyget Berömlig. Skulle för något år bland Institutets afgående
elever icke finnas någon så vitsordad som nu är nämndt, äger Styrelsen
att för ett följande år använda det resestipendium, som på sådan grund
icke blifvit användt under det år, för hvilket det ursprungligen varit
afsedt

§ 44.

Eleverne äro skyldiga samtlige lärarne aktning och lydnad uti allt
hvad hvar och en af dessa, i afseende på undervisningens och ordningens
upprätthållande vid Institutet, dem anbefaller, och vare derjemte
pligtige att sinsemellan iakttaga ett fridsamt och skickligt uppförande,
samt att ställa sig till efterrättelse den Ordningsstadga, som af Styrelsen
utfärdad, bör vid Institutet å lärosalar och samlingsrum finnas
anslagen.

§ 45.

Felar elev emot hvad stadgadt blifvit, skall han, efter felets beskaffenhet,
vara underkastad någon af följande bestraffningar:

a) varning af den lärare, som är klassens styresman;

b) nekadt tillstånd att under fritider lemna Institutet;

c) varning af föreståndaren inför lärarekollegium;

d) indragning af underhåll, då den felande är frielev;

e) entledigande från Institutet.

De båda sednare bestraffningsgraderna kunna dock endast, då
andra bestraffningssätt visat sig otillräckliga, efter af Föreståndaren gjord
anmälan, utaf Styrelsen tillämpas.

§ 46.

Undervisning i hofbeslagskonsten lemnas vid Institutets smedja
åt så många lärlingar, som utrymmet medgifver. Den som till lärlingvill
varda antagen, skall till Styrelsen ingifva egenhändigt skrifven ansökning
derom, med bifogande af betyg om ålder, frejd, helsotillstånd och
smidesöfning. För att såsom hofslagarelärling kunna antagas erfordras
att kunna läsa och skrifva, hafva god frejd, frisk och stark kroppsbyggnad
samt ega någon öfning i de arbeten, som till hofbeslagsyrket höra.

§ 47.

Alla hofslagarelärlingar erhålla kostnadsfri undervisning och äro
under lärotiden att anse såsom i laga tjenst vid Institutet antagne, med
skyldighet att, under Instruktionssmedens husbondevälde, i Institutets
smedja verkställa alla de arbeten, som dem föreläggas. För högst tolf
af dessa lärlingar beredes, enligt Styrelsens bestämmande, fri bostad vid
Institutet med eldning, sängkläder och möbler samt fri kosthållning.
Företräde till erhållande af sådana friplatser tillkommer dem, som från

särskilda regementen och korpser anmälas hos Styrelsen att till militära
hofbeslagssmeder danas.

§ 48.

Hofslagarelärlingarnes lärokurs, som innefattar teoretisk hofbeslagskonst
samt praktisk öfning i förfärdigandet af hofbeslag och beslåendet
af såväl friska som sjuka hofvar, omfattar, i mån af lärlings anlag
och före inträdet vunnen arbetsskicklighet, en tid af minst tre och
högst nio månader samt afslutas med offentlig afgångsexamen, såsom i
§ 37 här ofvan är föreskrifvet.

§ 49.

Lärlingarne undervisas af Instruktionssmeden och stå under hans
närmaste tillsyn. De äro skyldige samtliga Institutets lärare lydnad och
hörsamhet samt skola ställa sig till efterrättelse den för Institutets lärjungar
gällande Ordningsstadga i allt hvad den på dem kan vara tillämplig.

Kap. 5.

Om Institutets Klinik, Hofbeslagssmedja och Apotek.

§ 50.

Vid Veterinär-institutet meddelas upplysningar och råd såväl för
bedömande af husdjuren i deras friska tillstånd, som till deras botande,
när de sjuknat.

Sjuka djur emottagas å Institutets sjukstallar, när sådant erfordras
och i den mån utrymmet medgifver.

För omförmälda ändamål skall alla söckendags-förmiddagar, på
dertill af Styrelsen bestämda och för allmänheten bekantgjorda tider,
alltid en lärare vara tillstädes; dock bör, för hastigt påkommande sjukdomar
eller inträffande olyckshändelser, alla dagar och tider på dygnet
råd och hjelp vid Institutets klinik kunna påräknas, till hvilket ändamål
en elev alltid bör vara såsom vakthafvande der anställd, samt, då sådant
påfordras, genast tillkalla vederbörande lärare.

§ 54.

De vilkor, under hvilka sjuka djur till vård å Institutets sjukstallar
emottagas, äro följande:

l:o För foder och underhåll betalas efter det pris, som, i förhållande
till inköpspriset, vid hvarje qvartals början af Styrelsen bestämmes och
i allmänna tidningar^ tillkännagifves;

2:o För använda medikamenter, bandager o. s. v. betalas efter räkning
eller på sätt Styrelsen föreskrifver;

3:o För den medicinska eller kirurgiska behandlingen vid Institutet
af sjuka djur erlägges icke någon afgift; men för attester öfver besigtningar
å friska djur samt för operationer å sådana djur betalas enligt
den för Institutet fastställda taxa;

4:o Alla förutnämnde kostnader skola ovilkorligen vid djurets återhemtande
godtgöras; afhemtas icke djuret sednast tvenne dagar efter det
tillsägelse derom blifvit egaren bevisligen meddelad, eger Föreståndaren
att, till förekommande af förlust för Institutet, hos Öfver-ståthållare-embetet
erhålla nödig handräckning för betalnings utbekommande.

§ 52.

Från Institutets ambulatoriska klinik kunna djurägare boende i
hufvudstaden eller inom det afstånd derifrån, som Styrelsen finner skäligt
bestämma, hemma hos sig erhålla vård för sjuka kreatur. Kostnaden
för de resor, som af denna sjukvård påkallas, godtgöres af Institutets
medel, men för sjelfva sjukvårdsbehandlingen skall djurets ägare
betala enligt den för Institutet fastställda taxa. Vid dessa resor, som
under kirurgieprofessorns inseende företagas antingen af bemälde professor
eller af den till hans biträde anställde adjunkt, skola de elever,
som tillhöra Institutets högsta årsklass, turvis vara följaktige.

§ 53.

Institutets smedja må af allmänheten anlitas för hästars skoning,
hvilken bör väl och skyndsamt verkställas. Betalning derför erlägges
efter gångbart pris, bestämdt genom en i smedjan uppslagen, af Styrelsen
godkänd, taxa.

§ 54.

Institutets apotek hålles dagligen öppet å tider, som af Styrelsen
bestämmas och skall derifrån ej mindre till Institutets kliniker, än
jemväl i allmänhet till dem, som sådant åstunda, expedieras veterinärläkemedel.
A apoteket'' skola, under kemieprofessorns tillsyn, Institutets
elever turvis tjenstgöra.

§ 55.

De afgifter, som erläggas för sådana besigtningar och operationer
å friska djur, hvilka å Institutet förrättas, tillfalla den lärare, under
hvars ledning dylik besigtning eller operation blifvit verkställd. Vid
den ambiilatoriska kliniken eger den lärare, som förrättningen verkställt,
att uppbära hälften af alla de sjukvårdsafgifter, som djurägaren skall
betala. Af apotekets årliga behållning tillkommer kemieprofessoren
en femtedel, likasom af smedjans behållna inkomst för året en femtedel
skall tillfalla Instruktionssmeden.

Kap, «.

Institutets fastigheter, inventarier, Bibliotek och öfriga samlingar.

§ 56.

I afseende å vården af Institutets byggnader förfares så, som i
allmänhet för underhållandet af Kronans hus är stadgadt.

§ 57.

Öfverinseendet å Institutets byggnader och alla tillhörigheter tillkommer
Föreståndaren, men närmaste tillsynen såväl öfver byggnader
och tomter, som å inventarier och förråd tillhör Kamereraren, hvilken
öfver alla inventarier skall föra noggranna förteckningar.

§ 58.

Hvarje år i Juni månad, nyss efter afslutad årsexamen skall, i
Chefens eller annan af honom förordnad Styrelseledamots öfvervaro och
under Föreståndarens ledning samt med biträde af en tillkallad byggnadskunnig
person och af Kamereraren, besigtning ske af alla Institutets
hus och byggnader, till tak, murar, eldstäder och innanrede, samt
inventering af all dess redskap, möbler och förråd, dervid uti protokoll,
som föres af Styrelsens sekreterare, noggrannt antecknas anmärkta brister
och det sätt, som för deras afhjelpande föreslås, likasom de förbättringar,
nybyggnader eller anskaffningar, som anses vara af beliofvet påkallade;
egande Föreståndaren tillse, att de inventarier, som vid besigtning
saknats eller befunnits bristfälliga, utan uppskof varda ersatte eller

r- 23

i godt skick försatte af den, som skadan vållat. De förslag till byggnadsföretag
och till inventariers anskaffande eller förbättring, som vid
den årliga besigtningen blifvit gjorda, underställas den omedelbart derefter
sammanträdande Styrelsens pröfning och, om de angå nybyggnad
eller större reparation eller ombyggnad, inhemtas deröfver yttrande af
Ofver-intendents-embetet, som bör Styrelsen med erforderligt biträde tillhandagå,
hvarefter förslaget öfverlemnas till Kongl. Maj:ts nådiga pröfning
och godkännande. Vigtigare byggnadsarbeten böra på entreprenad
offentligen utbjudas, men om mindre reparationer, som ej öfverstiga Institutets
disponibla tillgångar, eger Styrelsen att sjelf besluta och dem
under Föreståndarens och Kamererarens tillsyn verkställa antingen på
entreprenad, eller genom egen ledning af arbetet och efter räkning.

§> 59.

Öfver anskaffningen af de inventarier, som i större antal erfordras
eller äro af beskaffenhet att genom leverans kunna lättare och
bättre åstadkommas, likasom alltid ved och kol samt de artiklar, som
tillhöra utfodringsförrådet, böra på entreprenad utbjudas.

§ 60.

Å Institutets vetenskapliga hjelpmedel och inventarier, dess bibliotek
och arkiv, dess apotek och Övriga samlingar, låter Styrelsen
likaledes en gång hvarje år näst efter årsexamen anställa besigtning,
dervid fullständigt protokoll föres af Styrelsens sekreterare och noggrann
inventering verkställes efter specitik förteckning eller katalog,
som bör vara upprättad och förd af den professor, till hvilkens lärarebefattning
samlingen hörer, eller af den lärare, åt hvilken samlingen kan
vara särskildt anförtrodd; och eger Styrelsen tillse, att dervid förekommande,
af vårdaren förvållade skador och brister ersättas af den, som
är för samlingen ansvarig.

Kap. 7.

Institutets ekonomi och betjening.

§ 61.

För elevernas och lärlingarnes kosthållning antager Styrelsen för
ett år, räknadt från läseårets början, efter offentligt utbjudande, en en -

— 24

treprenör, åt hvilken vid Institutet beredes nödigt utrymme för bostad
åt hans familj och tjenstfolk samt rum för spisningen, matlagningen och
matförråden, likasom Institutet åt honom håller möbler i serveringsrummen
och de nödvändigaste köksinventarier. Denne entreprenör, som
förskottsvis för hvarje månad får uppbära det belopp, som motsvarar
den betingade kosthållningen skall för detta belopp och för noggrann!
uppfyllande af åtagna förbindelser anskaffa sådan borgen, som af Styrelsen
godkännes.

§ 62.

Såsom biträde åt Föreståndaren och Kamereraren för utförande
af budskickningar och ekonomien rörande ärenden, antager Styrelsen,
på Föreståndarens förslag, en Vaktmästare, den der äfven såsom portvakt
och såsom ansvarig för lärosalarnes städning och eldning samt för vedförrådet
betjena!1 Institutet; börande Vaktmästaren äfven hafva tillsyn
deröfver att elevers och lärlingars logementer varda ordentligen städade
och eldade. På enahanda sätt anställes en Fodermarsk, som har ansvarig
vård öfver Institutets hela foderförråd och besörjer foderutdelningen
efter vederbörandes anordning; honom tillhör jemväl att för gatans
och tomtens renhållning ansvara. I öfrigt eger Styrelsen att till upppassning
i anatomisal och laboratorium, till förrättande af körslor, vedhuggning
och annat vid Institutet förekommande gröfre arbete, likasom
till städning och uppeldning af lärosalar samt elevernas och lärjungarnes
bostäder, på Föreståndarens förslag, det erforderliga antalet tjenare
och hvarderas lönevilkor bestämma.

§ 63.

Öfver Institutets hela ekonomi och betjening utöfvar Föreståndaren,
med Kamererarens biträde, den närmaste tillsynen. Alla Institutets
tjenare antagas af honom och han eger ock att dem ur tjensten uppsäga
eller entlediga. De äro derföre alla att anse såsom stående under
Föreståndarens husbondevälde.

Kap §.

Institutets drätsel, räkenskap och redovisning.

§ 64.

Kamererare^ som antages på det sätt och med de tjensteåligganden,
som 18 § i dessa stadgar föreskrifter, är Institutets räkenskapsförare
och kassör.

§ 65.

Institutets inkomster utgöras af statsanslag jemte de medel, som
elevernes kosthållningsafgifter samt Institutets kliniker, smedja, apotek

o. s. v. kunna inbringa. Inflytande medel, som ej genast för nödiga
och förhandenvarande utbetalningar behöfvas, skola göras fruktbärande
genom insättning i Rikets Ständers Bank eller annan Bankinrättning,
på det sätt Styrelsen föreskrifver.

§ 66.

Den under Kamererarens band varande kassa, till hvilken ingå
alla vid Institutet inflytande medel, afslutas vid utgången af hvarje
vecka, egande dock Veterinär-styrelsens Chef eller Institutets Föreståndare
att, när de helst för godt finna, kassan inventera. Utestående fordringar
skall Kamereraren efter utgången af hvarje qvartal indrifva.
Honom tillhör ock att vid hvarje månads slut, eller annars då Chefen
eller Föreståndaren det fordrar, afgifva, efter föreskrifvet formulär uppställd,
fullständigt verificerad rapport eller redogörelse för Institutets inkomster
och utgifter. Hvarje utbetalning skall, för att kunna af Kamereraren
försvaras, vara grundad på Föreståndarens skriftliga anordning
eller på den af Styrelsen fastställda och Kamereraren till efterrättelse
meddelade staten.

§ 67.

Räkenskaperna, som under särskilda, af Styrelsen bestämda konti
skola upptaga alla inkomster och utgifter, höra afslutas med kalenderår
och före näst efter räkenskapsåret följande Februari månads utgång
vara till Styrelsen aflemnade. De skola åtföljas af behöriga verifikatio 4 -

ner, fullständiga förteckningar öfver inventarier och persedlar, med å
dem utförda värden, samt månadtliga utfodringslistor, uppställde efter af
Styrelsen gifvet formulär, o. s. v.

§ 68.

Det förflutna årets räkenskaper och förvaltning skola inom nästföljande
Mars månads utgång granskas af trenne utaf Kongl. Maj:t, efter
Styrelsens underdåniga anmälan, utsedde Revisorer. Till dessa Revisorer
skall af Styrelsen öfverlemnas, jemte räkenskaperna samt deras verifikationer
och allegater, den årsberättelse, som i § 3 är omförmäld. Sedan
Revisorerne öfver räkenskaper och förvaltning afgifvit sin berättelse,
Öfverlemnas denna till Styrelsen, som deröfver bör skyndsamt aflåta den
förklaring, hvartill möjligen Revisorernes anmärkningar kunnat gifva anledning.
Revisionsberättelsen jemte Styrelsens deröfver afgifna utlåtande
skola utan uppskof till trycket befordras, hvarefter såväl denna handling
som den ofvannämnda årsberättelsen till Kongl. Maj:t öfverlemnas.
I hvarje fall böra dessa berättelser vara före Maj månads utgång offentliggjorde.

Särskild redovisning för de Veterinär-institutet på stat anslagne
medel skall före Mars månads utgång hvarje år, för det nästförflutna,

till Kongl. Maj:ts och Rikets Kammar-rätts granskning ingifvas.

* ■■'' i i i i fl traf liv f i \ 1 , js % s; >1 t) I.) w\ I is / *) x inn '' ^ * •

Bil. Litt. A.

Undervisninffsplan för Veterinär-institntets Elever.

Antal undervisningstimmar i hvarje vecka för särskilda läroämnen:

Läroämnen:

lista

klass.

2:dra
klass, i

3:dje j 4: de

klass, i klass.

Kemi (och Toxikologi)...............

Fysik....................... . .

Botanik........................

Laborationer eller exkursioner...........

Farmakologi och farmakodynamik..........

Speciel Anatomi....................

Allmän Anatomi • • .................

Pathologisk Anatomi............... . . .

Dissektioner (3 timmar hvarje dag), Hofbeslags konst

(samma tider)................

Efter Dissektionernas slut:

Fysiologi........................

Zoologi.........................

Husdjursskötsel.....................

4 i
3 |
2 I
8

3
8

1 I

18 i 18 i

1 ! —

1 i

4 i
2

Ytterlära....................				L 9
Veterinär-rättsmedicin...............		'' ; ''	]	i A
Kirurgi...................			2 2
Kirurgiska Operationsöfningar ............ Obstetrik...........i V .......... .		—	4 2
Hofbeslagslära • • . .................	2	2	2
Allmän och Speciel Pathologi och Therapi.....		r—	2	5
1 Epizootilära.......................	:	—		2
Klinik ...... ... ; : : ................		—	12	12
i Ridkonst inom eller utom Institutet........ i	■2	2	—	—
Summa	47	50	45	40

‘uinAft/

sila

union noo

Bil. Litt. B.

Första Klassen.

Fysik: Elementerna af mekaniken, läran om elektricitet och magnetism.

Botanik: Organografi och systematik; Linnés sexualsystem (kännedom
om 2—300 växter) och exkursioner.

Kemi: Elementarkurs i den oorganiska kemien, omfattande metalloiderna
och metallerna, qvantitativ analys.

Zoologi: Djurrikets indelning och system, en öfversigt af Sveriges däggdjurs
- och fogelfauna. Husdjurens naturalhistoria.

Anatomi och Fysiologi: Ben- och bandläran med tillämpning jemväl på
ytterläran samt extremiteter nas och hålens muskler hos alla husdjur.

Hofbeslag: Hofvens byggnad och förrättning (funktion); beslagets ändamål;
hofvens afverkning och normalbeslags anläggning.

Praktiska öfning av: Exkursioner, laborationer, dissektioner, hofbeslagsöfning,
husdjursskötsel och ridning.1

Andra Klassen.

Fysik: Läran om värmet, ljuset och ljudet, till sådant omfång, som för
fysiologiska studier är nödvändigt.

Botanik: Växtrikets naturliga familjer. Kännedom om 5—600 växter
samt foder- och giftväxter, Växtfysiologi.

Kemien: Fullständig kurs i såväl den oorganiska som organiska kemien
och den qvalitativa analysen.

Zoologi: Öfversigt af Sveriges amfibier och fiskar. De lägre djuren,
hufvudsakligen med afseende på deras utveckling och förhållande
till husdjuren. Husdjurens naturalhistoria.

Anatomi och Fysiologi: Läran om musklerna, inelfvorna, kärlsystemet
samt dessa verktygs funktioner.

Allmän Anatomi: De friska väfnadernas i djurkroppen byggnad samt
vätskornas fysiska och kemiska beskaffenhet.

Hofbeslagslära: Om bildningsfel och sjukdomar i hofven samt de beslag,
som för sådana abnormiteter erfordras.

Praktiska öfning ar: De samma som för första klassen.

Tredje Klassen.

Toxikologi: Läran om de allmännaste oorganiska och organiska ifterna
och undersökningsmetoderna för att dem upptäcka.

Farmakognosi: Läran om drogerna, deras härkomst, egenskaper, förskämning,
förvexling och förfalskning.

Farmaci och Farmaceutisk Kemi: Läkemedlens berednings- och förfaringssätt,
egenskaper, vanliga föroreningar och förfalskningar.

Anatomi och Fysiologi: Nerfsystemet (hjernan, ryggmärgen och nerfsystemet).
Urin- och köns-organerna. Hudens byggnad. Fostret och
dess utveckling. Repetition af föregående kurser. Fullständig kurs
i fysiologien.

Allmän Pathologi: Läran om sjukdomarnes orsaker och symptomer, dessas
indelning och betydelse. De f)7sikaliska undersökningsmetoderna.

Patologisk Anatomi: Systematisk öfversigt af de vanligaste sjukliga förändringar,
som förekomma i kroppens särskilde delar. Obduktioner.

Speciel Pathologi och Therapi: Läran om inflammationerna och deras behandling.

Hofbeslagslära: Fullständig kurs i teoretisk och praktisk hofbeslagslära
och konst. (Repetition och fortsättning af kurserna i l:a och 2:a
klassen)

Kirurgi: Allmänna operationsläran.

Praktiska öfningar: Dissektioner. Laborationer. Kliniska öfningar. Hofbeslag.
Obduktioner.

Fjerde Klassen.

Speciel Pathologi och Therapi: Alla hos svenska husdjur förekommande
sjukdomar, till diagnos, prognos och behandling; inberäknad läran
om farsoterna (epizootierna) med de polisåtgärder, som emot dem
böra vidtagas.

Far mako dynamik: Läkemedlens fysiologiska och therapeutiska verkningar,
sättet för deras ingifning samt dos-läran.

Kirurgi: Allmän och speciel operationslära samt kirurgisk anatomi.

Obstetrik: Kännedom om drägtigheten hos olika husdjur; om normala
och abnorma förlossningar samt sättet och medlen att dem leda och
afhjelpa; om efterbörden, moderdjurets och fostrets behandling.

Husdjur saf''v el: (omfattande alla husdjursslag) Lagarne för afveln i allmänhet,
valet af afvelsdjur; sätten för kopulation, och ungdjurens
uppdragning för olika ändamål.

Husdjur sskötseln: Läran om näring och utfodring för olika ekonomiska
ändamål, om vattnet och luften samt djurens hudskötsel, omfattande
alla husdjuren.

Ytterlära: Läran om alla kroppsdelars normala beskaffenhet och betydelse,
deras sjukligheter och fel samt dessas inflytande på djurens
duglighet för olika gagnsbruk. Med tillämpning på häst, nötkreatur,
får och svin.

Veterinär-rättsmedicin: Lagar och författningar rörande veterinära förhållanden;
lagstiftning om återgångsfel och förordningar om smittosamma
sjukdomar.

Praktiska öfningar: Kirurgiska operationsöfningar; ambulatorisk och stationär
klinik. Obduktioner.

9 hus ro ro.o d fn Öl

KI»asÅT ibo

bo lignit» Il tf .1B010

tom

nära

Bil. litt. C.

Kemi: Fullständig kurs i den oorganiska och organiska kemien samt
qvalitativa analysen.

Fysik: Läran om elektricitet och magnetism, ljuset, värmet och ljudet
samt grunderna för mekaniken.

Botanik: Sveriges allmännare fanerogama växter isynnerhet foderväxter
och giftiga; Linnés sexualsystem, det naturliga systemet; växtterminologi,
morfologi och fysiologi.

Farmakognosi: Drogernas härkomst, karakterer, förvexling, förfalskning,
duglighet eller oduglighet.

Farmaci och Farmaceutisk kemi: Läkemedlens berednings- och förvaringssätt,
egenskaper, föroreningar och förfalskningar.

Far mako dynamik: Läkemedlens fysiologiska och therapeutiska verkningar;
sättet för ingifning och doserna Toxikologi:

Kännedom om mineral iska gifters upptäckande.

Zoologi: Det zoologiska systemet; Sveriges däggdjursfauna; speciel kännedom
om husdjuren och deras olika racer samt om de parasitdjur,
som lefva i eller på husdjuren.

Anatomi och Fysiologi: Läran om ben, band, muskler, inelfvor, blodoinloppsverktyg
och lymfkärl, nerver och dess centralorganer, urethrogenital-systemet
och huden samt fostret och dess utveckling hos
alla Sveriges husdjur; alla organers förrättningar såväl som inom
djurkroppen sig företeende processer, såsom digestion, respiration
etc.

Allmän Anatomi: Djurkroppens väfnader och vätskor till kemisk, fysisk
och anatomisk beskaffenhet.

Patologisk Anatomi: De i djurkroppen oftast förekommande sjukliga förändringar;
att kunna verkställa en obduktion och redogöra för dervid
funna afvikelsers beskaffenhet.

Allmän Patologi: Sjukdomarnes orsaker och symptomer; dessas sednares
uppkomst, betydelse och indelning; kännedom om fysikaliska
undersökningsmetoderna.

Speciel Pathologi och Therapi: Alla hos svenska djur förekommande invärtes
sjukdomar till diagnos, prognos och behandling.

Epizoörtlära: Alla de farsoter, som angripa husdjuren.

Kirurgi: Alla såväl allmänna som speciela operationer.

Obstetrik: KÖnsorganerna; drägtigheten; förlossningen; förhållanden, som
kunna förhindra eller försvåra förlossningen, hos moderdjur eller
foster och sätten att afhjelpa dessa. Behandling af moderdjur och
foster efter förlossningen.

Veterinär-rättsmedicin: Undersökning af lefvande eller liflösa föremål
(besigtningar och obduktioner); protokollers och attesters uppsättning.
Kännedom om gällande författningar mot farsoter, smittosamma
sjukdomar och återgångsfel.

Husdjur sskötsel: Näringsämnena och näringsmedlen samt djurens utfodring;
läran om vatten, ljus och luft och dessas inflytande på djurkroppen.
Hudens och hofvens skötsel.

Husdjur saf v el: Förädling; val af afvelsdjur; parning; skötseln af det
drägtiga hondjuret och uppdragning af ungdjuren.

Ytterlära: Hästens, hornboskapens, fårets och svinets.

Hofbeslag: Hofvens anatomi och fysiologi; hofbeslagets grunder och utförande
i hofvens friska och sjuka tillstånd. Hofbeslagets historia
och olikhet i olika länder.

Förslag till stadgar för Veterinär-inrättningen

i Skara,

§ i.

Veterinär-inrättningen i Skara skall hafva till ändamål dels att
lemna undervisning uti veterinär-vetenskapen, och särskildt i den del
deraf, som afser hofbeslaget, dels äfven att vara en sjukvårdsanstalt för
husdjur, som derstädes till botande anmälas.

§ 2.

Ofveruppsigten å inrättningen tillkommer Veterinär-styrelsen. Den
närmaste tillsynen handhafves af en Direktion, bestående af en ordförande
och 2:ne ledamöter, hvilka, uppå Veterinär-styrelsens underdåniga
förslag, utnämnas af Kongl. Maj:t.

§ 3.

En gång hvarje hälft år och i öfrigt då inrättningens angelägenheter
fordra skall, på ordförandens kallelse, Direktionen sammanträda
vid inrättningen. Vid dessa sammanträden föredragas ärendena af inrättningens
föreståndare, som i öfverläggningarne, men ej i besluten,
eger att deltaga. Är ordföranden hindrad föres ordet af äldste närvarande
ledamoten och eger Direktionen att vid dessa tillfällen äfvensom,
då någon af dess ordinarie ledamöter har förfall, utse och inkalla
suppleant.

§ 4.

Direktionen åligger:

att tillse det undervisningen med nit handhafves samt att ordning
jemväl i (ifrigt varder vid inrättningen iakttagen;

att granska och, före September månads början hvarje år, till Veterinär-styrelsens
vidare pröfning öfverlemna den af inrättningens lärare
afgifna nndervisningsplan;

att likaledes till Veterinär-styrelsens bepröfvande öfverlemna de förslag,
som för undervisningen eller ekonomien vid inrättningen äro af
större vigt eller omfattning;

att pröfva och afgöra inkomna ansökningar till sådana lärlingsplatser,
åt hvilkas innehafvare, jemlikt 13 § i dessa stadgar, understöd
meddelas;

att likaledes pröfva och afgöra de besvär i mål af disciplinär beskaffenhet,
som af lärare, lärlingar eller betjening hos Direktionen anmälas; att

granska den journal och de förteckningar, som enligt hvad här
nedan finnes stadgadt skola af lärarne afgifvas;

att hafva vården om och uppsigten öfver inrättningens hela ekonomi;
skolande alltså Direktionen, under eget ersättningsansvar, öfvervaka förvaltningen
af inrättningens kontanta medel, foga anstalt derom, att dess
för utlåning disponible tillgångar göras räntebärande samt tillse att inrättningens
säkerhetshandlingar i behörig tid förnyas; åliggande derjemte
Direktionen att låta verkställa årliga besigtningar å inrättningens byggnader
och lägenheter, dess inventarier och samlingar; samt

att årligen före Februari månads utgång till Veterinär-styrelsen afgifva
fullständig berättelse om inrättningens hela verksamhet och förvaltning
under nästföregående år.

§ 5.

Vid inrättningen skola finnas en förste lärare, hvilken med benämning
af lektor tillika är inrättningens föreståndare, samt en andre
lärare eller adjunkt.

§ 6.

Förste läraren, hvilken i sin egenskap af föreståndare har sig
anförtrodd närmaste ledningen af inrättningen äfvensom den omedelbara
förvaltningen af dess ekonomi, åligger:

att, i. samråd med andre läraren, för hvarje läseår uppgöra förslag till
undervisnings- och föreläsningsplan, hvilket förslag, sedan detsamma&blifvit
åt Veterinar-styre sen godkändt, bör genom föreståndarens försorg

• behörigt fullgörande af egen undervisnings- och föreläs .

"^skyldighet, hafva närmaste tillsynen deröfver att undervisningen vid
inrättningen enligt den fastställda planen ordentligt handhafves •

• matrikel öfver de lärjungar, som vid inrättningen undervisas

i hofbeslagskonsten, och vaka öfver deras uppförande;

ofveryaka sjukvården vid inrättningen samt föra journal öfver

f vin,,1 !taCIeSi Vardade4 SJuka kreatur, sjukdomarnes beskaffenhet och
förlopp samt de deremot använda botemedlen''

riei. ie‘ inrättningens byggnader och lägenheter, dess inventa nei,

bibliotek och samlingar behörigen vårdas och förifras att

a behöriga tider indrifva inrättningens fordringar samt verkställa
J pa den faetstallda staten eller Direktionens särskilda beslut grundad6
utgifter; skolande i följd häraf föreståndaren jemväl föra inrättningens
räkenskaper; Udlimn

att årligen före Januari månads utgång till Direktionen afgifva fullständig
berättelse om inrättningens hela verksamhet under nästföree-ående
ar, samt att hos Direktionen anmäla inrättningens behof och föreslå
deraf beroende åtgärder; åliggande slutligen föreståndaren, som för
uppbörden åt de medel, dem han för inrättningens räkning får om händei,
skall stalla sådan borgen som af Direktionen godkännes
,, atk med iakttagande af hvad dessa stadgar innehålla, ställa sig- till
efterrättelse hvad Veterinär-styrelsen eller inrättningens Direktion för
ofngt kunna honom i tjensten anbefalla -

$ 7.

Andre läraren eller adjunkten åligger:
att, med biträde af eu särskildt antagen,
lönad, arbetssmed, bestrida undervisningen vid
smedja och bibringa lärlingarne fullständig
beslagskonsten;

åt smedjans inkomster afinrättningens
instruktionsinsigt
och färdighet i hof -

att biträda vid inrättningens sjukvård; samt

i i rV°/ Öfn^ med föreståndaren dela undervisnings- och föreläsnine-sskyldigheten
enligt den plan, som för läseåret blifvit fastställd- ff
att tillse det instruktionssmedjan, dess tillhörigheter och verktygsom
åt honom enligt inventarii-förteckning emottaga* och för Indika han

är ansvarig, behörigen vårdas och underhållas; åliggande honom att
månadtligen till föreståndaren afgifva redovisning för smedjans inkomster
och utgifter;

att upprätta och i fullständigt skick hålla förteckningar öfver inrättningens
inventarier, bibliotek och samlingar; äfvensom att vid Direktionens
sammanträden föra protokoll;

skolande andre läraren i sina tjensteåligganden ställa sig till efterrättelse
de närmare föreskrifter, som Direktionen eller föreståndaren honom
meddelar.

§ 8.

Lärarne erhålla löner på stat och derjemte fria bostäder vid inrättningen.
Under förbehåll att deras åligganden såsom lärare vid inrättningen
derigenom icke eftersättas, må med Direktionens bifall dem
kunna medgifvas att sysselsätta sig med enskild veterinärpraktik. Ingen
lärare får dock, utan Veterinär-styrelsens särskilda tillåtelse, innehafva
annan veterinärtjenst.

§ 9.

Då lärarebefattning varder ledig, underrätte Direktionen derom
Veterinär-styrelsen och afgifve förslag angående tjenstens bestridande
under ledigheten. I afseende å ledighetens kungörande, pröfning af sökandes
kompetens, offentliga profföreläsningars hållande samt tjenstens
tillsättande, likasom rörande afskeds beviljande från läraretjenst vid inrättningen
gälle enahanda föreskrifter, som rörande adjunktsbefattning
vid Veterinär-institutet i Stockholm finnas stadgade.

Utom de sålunda föreskrifne profföreläsningarne skall andre läraren,
med afseende å föremålen för hans undervisningsskyldighet, derjemte
aflägga ett sådant praktiskt prof, som för instruktionssmeden vid
Veterinär-institutet i Stockholm finnes stadgadt.

§ 10.

Då sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång,
eo-er Direktionen att under högst 14 dagar bevilja lärare tjenstledighet.
Ansökning om längre ledighet skall genom Direktionen anmälas hos
Veterinär-styrelsen samt, om ansökningen tillstyrkes, vara åtföljd af Direktionens
yttrande huru med tjenstens bestridande under ledigheten
skall förhållas.

§ 11.

Beträdes lärare med fel eller försummelse i sill befattning, äge
Direktionen honom varna. Inträffar förnyad försummelse eller är felet
åt svårare beskaffenhet, skall Direktionen anmäla förhållandet hos Veterinär-styrelsen,
som äger att förfara på sätt i dylika fall rörande adjunkt
vid Veterinär-institutet är stadgadt; ägande emellertid Direktionen
att, i afvaktan å Styrelsens beslut, från tjenstens utöfning afstånga den
lärare, om hvars felaktighet anmälan sålunda blifvit gjord.

§ 12.

Utom meddelande af undervisning i hofbeslaget, hvilken under hela
året fortgår, skola inrättningens lärare från den 1 Oktober till den 15 December
samt från den 15 Januari till deri 15 April, en eller tvenne timmar
dagligen, hålla föreläsningar enligt den af Veterinär-styrelsen godkända
planen. Dessa föreläsningar, afsedda företrädesvis för sådane personer,
som egna sig åt jordbruksyrket eller husdjursskötselns studium, böra i
husdjurens anatomi och fysiologi, husdjursskötseln och husdjursafveln
samt ytterläran upptaga sådana kortfattade kurser, som under tvenne
läseterminer, räknade från den 1 Oktober till den 15 April hinna att
föredragas. För tillträde till dessa föreläsningar betalar hvarje åhörare
hel kurs med 50 R:dr, deraf 25 R:dr erläggas före inträdet vid höstterminens
och 25 R:dr vid vårterminens början. Dessa afgifter uppbäras
af föreståndaren och fördelas af Direktionen mellan båda lärarne
i förhållande till den tid, hvardera på föreläsningarne användt.

§ 13.

Undervisning i hofbeslagskonsten lemnas vid Institutets smedja
åt så många lärlingar, som utrymmet medgifver. Den som till lärling
vill varda antagen, skall till Föreståndaren ingifva egenhändigt skrifven
ansökning, med bifogande af betyg om ålder, frejd, helsotillstånd
och förut vunnen öfning i smidesyrket. För att såsom hofslagarelärling
blifva antagen fordras att kunna läsa och skrifva, hafva god frejd,
frisk och stark kroppsbyggnad samt äga någon öfning i de arbeten,
som till hofbeslagsyrket höra.

§ 14.

Alla hofslagarelärlingar erhålla kostnadsfri undervisning. Så långt
utrymmet vid inrättningen medgifver, beredas för desse lärlingar fria

bostäder med sängkläder och möbler, hvarjemte 4 af dem under lärotiden
erhålla understöd, som för hvardera, utgår med 20 R:dr ilmånaden.
Företräde till erhållande af sådant understöd tillkommer dem,
som från regementen och korpser anmälas att till militära hofbeslagssmeder
danas.

§ 15.

Lärokursen, som innefattar teoretisk hofbeslagskonst samt praktisk
öfning i förfärdigandet af hofbeslag och beslåendet af såväl friska
som sjuka hofvar, omfattar, i mån af lärlings anlag och före inträdet
vunnen arbetsskicklighet, eu tid af minst tre och högst nio månader
samt afslutas med offentlig afgångsexamen, som i nästföljande § stadgas.

§ 16.

Med de hofslagarelärlingar, som genomgått föreskrifven lärokurs,
anställes före deras afgång från inrättningen offentlig examen. I närvaro
af en bland Direktionens ledamöter eller dennes ombud jemte Föreståndaren
skola lärlingarne dervid af tvenne lärare förhöras i hofvens anatomi
och sjukdomar samt hofbeslagets teoretiska grunder äfvensom
aflägga praktiska prof i beslagssmide och skoning. Afgångsbetyget utfärdas
med särskilda betygsgrader af Berömlig, Med beröm godkänd
och Godkänd samt undertecknas af Föreståndaren och andre läraren.

§ 17.

Lärlingarne äro under lärotiden att anse såsom i laga tjenst vid
inrättningen antagne. De stå under andre lärarens husbondevälde med
åliggande att i hofbeslagssmedjan verkställa alla de arbeten dem föreläggas.
Jemväl föreståndaren äro de skyldige lydnad och hörsamhet
samt skola ställa sig till efterrättelse den ordningsstadga, som, af Veterinär-styrelsen
utfärdad, bör vid inrättningen och i dess smedja finnas
anslagen.

§ 18.

Felar lärling emot hvad stadgadt blifvit, eller underlåter han att
iakttaga ett godt uppförande, varde han af föreståndaren varnad. Vid
förnyad förseelse anmäle föreståndaren förhållandet hos Direktionen, som,
efter det lärlingen blifvit hörd, har att besluta om ytterligare varning
må äga rum, eller om lärlingen bör från inrättningen skiljas. Lärling,

som fi ån inrättningen åtnjuter understöd, kan, i sammanhang med den
förnyade varning som Direktionen sålunda meddelar, förklaras nämnde
förmån förlustig.

§ 19.

Vid inrättningen meddelas upplysningar och råd, såväl för bedömande
af husdjuren i deras friska tillstånd, som till deras botande när
de sjliknat.

Sjuka djur emottagas å inrättningens sjukstall när sådant erfordias
och i den man utrymmet medgifver. För att sådan sjukvård alla
tider ma kunna vid inrättningen erhållas, bör en af lärarne alltid vara
der tillstädes.

§ 20.

De vilkor, under livilka vard åt sjuka djur eller råd och upplysningar
rörande friska djur meddelas från inrättningen, äro följande:

Do) Djurägaren betalar för foder och underhåll efter det pris, som,

i. förhållande till inköpskostnaden, vid hvarje qvartal början af Direktionen
bestämmes och i ortens tidningar tillkännagifves;

2:o För medikamenter, bandager och andra sjukvårdspersedlar betalas
efter räkning eller på sätt Direktionen föreskrifver;

öm) För den medicinska och kirurgiska behandlingen af sjuke djur,
som å inrättningen till vård emottagas, erlägges icke någon afgift; men
för attester öfver besigtningar å friska djur, äfvensom för operationer å
friska djur skall djurägaren lemna betalning enligt den för inrättningen
fastställda taxa;

4:o Förutnämnde kostnader och afgifter skola godtgöras innan
djuret återhemtas. Afhemtas icke djuret sednast tvenne dagar efter
det tillsägelse derom blifvit ägaren bevisligen meddelad, äge föreståndaren
att, till förekommande af förlust för inrättningen, hos Konungens
Befallningshafvande erhålla nödig handräckning.

§ 21.

Inrättningens smedja må af allmänheten anlitas för hästars skoning.
Betalning derför erlägges efter gångbart pris, bestämdt genom eu
af Veterinär-styrelsen godkänd taxa, deraf ett exemplar bör vara i smedjan
anslaget. Jemväl andra smidesarbeten än hofbeslag må, då lärlingarnes
undervisning derigenom icke försummas, i smedjan verkställas.

§ 22.

För sjukvård utom inrättningen äger den lärare, som dervid biträda
att af djurägaren uppbära ersättning enligt hvad den för veterinära
förrättningar gällande allmänna taxa bestämmer. Afgitter för sådana besigtningar
och operationer å friska djur, som verkställas vid inrättningen,
tillfalla den lärare, under hvars ledning dylik besigtning eller operation
ägt rum. Af smedjans behållna årliga inkomst äger andre läraren,
i sin egenskap af smedjans föreståndare, att uppbära en fjerdedel.

§ 23.

I afseende å vården af inrättningens byggnader förfares så, som
för underhållandet af Kronans hus i allmänhet är stadgadt. Hvarje år
i Juni månad skall, i närvaro af Direktionen och under föreståndarens
ledning, besigtning hållas å alla inrättningens hus och byggnader samt
inventering verkställas af alla dess samlingar, förråder och tillhörigheter.
Skulle ombyggnad eller större reparation ifrågakomma, öfverlemnas
frågan till Veterinär-styrelsen, som dermed förfar på sätt om nybyggande
eller reparationer vid Veterinär-institutet är stadgadt. Sådane mindre
reparationer och inventariiuppköp, som icke öfverstiga ett sammanlagdt
belopp af 400 R:dr för året, må af Direktionen beslutas och under föreståndarens
inseende verkställas; åliggande föreståndaren tillse, att de
inventarier, som vid besigtningen saknats eller befunnits bristfälliga, utan
uppskof varde ersatte eller i godt skick försatte af den som skadan vållat.

§ 24.

För verkställande af utfodring och öfrig uppassning vid inrättningens
sjukstall äger föreståndaren att på inrättningens bekostnad, med
användande af derför i stat särskildt anvisade medel, antaga erforderlig
betjening.

§ 25.

Inrättningens inkomster skola, der de ej för inrättningens löpande
utgifter tagas i anspråk, göras fruktbärande på sätt Direktionen derom
bestämmer. Såsom ansvarig för inrättningens alla fonder, hvilka skola
till kapital oförminskade bibehållas, äger Direktionen att, när den så
för godt finner, inventera inrättningens kassa, äfvensom om sättet för
vården af inrättningens säkerhetshandlingar meddela de föreskrifter, som
den finner erforderliga.

§ 26.

De åt föreståndare]) torda räkenskaper ötver inrättningens inkomster
och utgift r böra afslutas med kalenderår och skola, jemte dertill
hörande fullständiga verifikationer, inom Januari månads utgång hvarje
år varda för det föregående året aflemnade till Direktionen, på hvars
anmälan Veterinär-styrelsen förordnar om revision af dessa räkenskaper.
Revisionsberättelsen, åtföljd af de förklaringar, hvartill samma berättelse
från Direktionens eller föreståndarens sida må föranleda, skall före derpåtöljande
Mars månads utgång till Veterinär-styrelsen insändas.

Förslag till instruktion för Öfver-lands veterinären.

§ i.

Öfver-landsveterinären, som tillika är professor vid Veterinärinstitutet
i husdjursskötsel och afvel, tillsättes på sätt om professorers
vid Institutet antagande är särskilt stadgadt; han är derjemte ledamot
i Veterinär-styrelsen och har i dessa sina embetsbefattningar att ställa
sig till efterrättelse de för Veterinär-institutet och Veterinär-styrelsen
särskild! utfärdade nådiga stadgar.

§ 2.

Öfver-landsveterinären tillkommer det omedelbara öfverinseendet
öfver alla praktiserande civila veterinärläkare, deras tjenstgöring och
verksamhet; honom åligger ock att med råd och upplysningar rörande
husdjursafvel och husdjursskötsel på anmodan tillhandagå Landtbruksakademien,
Öfver-stuteristyrelsen och Stamholländeri-styrelsen samt förrätta
besigtningar i statens stuterier, stamholländerier, stamschäferier och
andra likartade inrättningar, som af allmänna medel underhållas, äfvensom
att vid utbrytande farsoter eller ovanliga fall af annan stor sjuklighet
bland husdjuren föreslå de särskilda åtgärder, som pröfvas nödiga
för sjukdomens botande eller förhindrande af smittans spridning.

Uti alla dessa fall står Öfverlands-veterinären under Veterinärstyrelsens
order och har att ställa sig till efterrättelse de af Styrelsen
eller dess chef lemnade uppdrag och anvisningar.

43 —

§ 3.

Såsom ledamot i Veterinär-styrelsen tillhörer honom att de från
samtlige civil-veterinärläkarne i riket inkomna rapporter och embetsberättelser
granska och, med särskild! fästadt afseende på innehållets
veterinär-vetenskapliga intresse, inför Styrelsen föredraga.

§ 4.

Hvarje år under Juli och Augusti månader skall Öfver-landsveterinären,
efter inom Veterinär-styrelsen uppgjord reseplan, verkställa inspektionsresor
i landet och derunder på ort och ställe företaga sorgfällig
granskning af veterinärläkarnes verksamhet, besigtiga veterinära sjukvårdsanstalter
o. s. v.; skolande planen för dessa resor så uppgöras,
att Ofver-landsveterinärens inspektionsresor inom rikets alla län böra
inom en tid af fem år vara verkställde, dock att han ej må vara bunden
af någon viss ordningsföljd de olika länen emellan, utan desamma
efter sig företeende omständigheter omvexlande besöka, likasom han,
derest Styrelsens chef sådant anser nödigt, äfven må under denna tidrymd
förnyade gånger besöka samma distrikt.

§ 5,

Under inspektionsresorna åligger Öfver-landsveterinären att noggrant
tillse, om Veterinärläkarne fullgjort hvad dem enligt tjensteed,
instruktion och gällande författningar åligger. Han skall ock gorå sig
väl underrättad om deras vetenskapliga och praktiska verksamhet samt,
om dervid förekommer anledning att anmärka fel i behandlingen af husdjurssjukdomar,
derå fästaden felandes uppmärksamhet samt meddela råd
och nödiga rättelser.

§ •

Kommer under pågående inspektionsresa till Öfver-landsveterinärens
kunskap, att sjukdom är allmännare spridd bland husdjuren, så
skall han, åtföljd, om ske kan, af läns- eller distrikts-veterinären,
besöka den ort, der sjukdomen är gä. gse, och på stället taga noggrann
kännedom om sjukdomen samt undersöka de vidtagna åtgärdernas ändamålsenlighet.
Skulle dervid tinnas åtgärder nödiga utöfver dem, som

redan blifvit vidtagne eller äro i författningarne föreskrifne, äge han att
för sådant fall meddela särskild instruktion åt vederbörande läns- eller
distrikts-veterinärläkare. I dennes frånvaro och då större fara är förhanden,
så att vederbörande Styrelses order ej kunna afvaktas, äge Ofverlandsveterinären
att efter omständigheterna omedelbart meddela de föreskrifter,
han anser nödiga för sjukdomens hämmande, samt att från närmaste
polismyndighet påkalla biträde för verkställigheten. Honom åligge
dock att genast inrapportera förhållandet till Konungens Befallningshafvande
i länet. Hvad Öfver-landsveterinären sålunda provisoriskt anbefallt
och vidtagit skola läns- och distrikts-veterinärläkare samt vederbörande
polismyndighet ovilkorligen ställa sig till efterrättelse intill
dess Konungens Befallningshafvande hunnit andra order utgifva.

§ 7.

Under de ordinarie årliga inspektionsresorna skall Ofver-landsveterinären
begagna sig af hvarje förekommande tillfälle att göra sig väl
underrättad om husdjursafvelns och lmsdjursskötselns tillstånd och utveckling
inom landet samt om de fel, som dervid förekomma, så att han,
när så påkallas, kan vara Landtbruks-akademien, Stuteri-öfverstvrelsen
samt Stamholländeri- och Stamschäferi-styrelserna till gagn och upplysning
med råd och förslag i dessa ämnen. Finnes statens stuteri, stamholländeri
och stamschäferi, eller ock landtbruksläroverk inom det län,
som inspekteras, åligger honom äfven besöka dessa och om deras skötsel
ur veterinär-vetenskaplig synpunkt taga noggrann kännedom.

§ 8.

Under hvarje inspektionsresa skall han föra fullständig och noggrann
dagbok öfver allt, som rörer hans embetsutöfning och på grund
deraf till Veterinär-styrelsen sednast en månad efter slutad resa afgifva
utförlig berättelse i afseende å

a) läns- och distrikts-veterinärläkares samt alla öfriga praktiserande
veterinärers tjensteverksamhet, med angifvande af de omständigheter,
hvari de må anses hafva i sin tjenst brustit;

b) Veterinärväsendets närvarande tillstånd och ordnande inom de
inspekterade länen, med uppgifvande af förslag till nödiga förbättringar
; samt

c) hvad särskilt må hafva inom veterinärfacket i vetenskapligt eller
administrativt hänseende förekommit, som kan vara förtjent af Styrelsens
uppmärksamhet.

§ 9.

Då Kongl. Maj:t finner nödigt att nådigst förordna, eller Veterinärstyrelsen,
Landtbruks-akademien, Öfver^stuteri-styrelsen, Stamholländerieller
Stamschäferi-styrelsen meddelar uppdrag att för särskilda fall besigtningsresor
företaga, åligge det Öfver-landsveterinären att sådan förrättning
verkställa och att inom åtta dagar efter slutad resa skriftlig berättelse
öfver förloppet till Veterinär-styrelsen afgifva.

§ 10.

För alla embetsresor utom Stockholm åtnjuter Öfver-landsveterinären
skjutsersättning och dagtraktamente efter sjette klassen af nu
gällande nådiga rese-reglemente.

Förslag till Instruktion för Civilveterinär läkarne

i riket.

Allmänna stadgan den.

§ l.

Hvarje veterinär-läkare, som vill veterinär-praktik utöfva, skall,
efter genomgången fullständig kurs vid Veterinär-institutet, eller vid utländskt
Veterinärläroverk, hvars lärdomsbetyg af Veterinär-styrelsen godkännes,
sig hos Veterinär-styrelsen anmäla, der förete sitt afgångsbetyg
eller diplom och aflägga tro-, huldhets- och tjenste-ed, hvarefter han hos
Veterinär-styrelsen inmatrikuleras såsom legitimerad veterinär-läkare och
vare såsom sådan berättigad att under här nedan stadgade vilkor veterinärläkare-yrket
utöfva.

§ 2.

Det åligger hvarje praktiserande veterinärläkare att sin bostad
och inträffad förändring deraf hos Veterinär-styrelsen angifva.

§ 3.

Han vare skyldig att med nit och omsorg söka befordra och upprätthålla
husdjurens allmänna sundhet samt att under deras sjukdom
lemna råd och bistånd till helsans återställande, för hvilket ändamål
honom åligger att med flit i egna studier och noggrannt aktgifvande på
den erfarenhet, som under praktiken vinnes, städse söka följa vetenskapens
utveckling och framsteg.

§ 4.

När egare till sjukt djur anlitar veterinärläkarens biträde, bör
lian lemna sin hjelp så skyndsamt som möjligt samt efter yttersta förmåga,
enligt ed och samvete, sig bemöda att det sjuka djuret till helsa
återställa. Han vare äfven pligtig att med nit och skyndsamhet tillhandagå
allmänheten med operationers förrättande å friska husdjur.

§ 5,

Veterinärläkare åligger att på anmodan besigtiga husdjur och
deröfver på embetsed afgifva attest, hvilken inför domstol gäller.

§ 6.

Blifver det för veterinärläkaren kunnigt, att farsot bland husdjuren
sig visat, skall han derom genast ingifva rapport till Konungens
Befallningshafvande i det län, inom hvilket farsoten sig yppat.

§ 7.

Skulle, då farsot bland husdjuren utbrutit, de i Statens tjenst anställde
veterinärläkare vara förhindrade eller finnas otillräcklige att farsoten
öfvervaka, åligge det hvarje annan praktiserande veterinärläkare
att, på reqvisition af Konungens Befallningshafvande i det län, der veterinärläkaren
är bosatt, eller, på Veterinär-styrelsens order, om tjenstgöring
utom länet påkallas, ställa sig till efterrättelse allt hvad i slika
fall åligger läns- och distrikts-veterinärläkare.

§ 8.

Såväl för enskild praktik som för allmän sjukvård, bör Veterinärläkaren
söka befordra odlande, samlande och användande af inhemska
läkemedel, särdeles sådane, derå tillgång i orten finnes eller kan beredas,
och hvilka till kraft och verkan ersätta de utländska.

§ 9.

Veterinärläkare, som har eget apotek, vare förpligtad att hålla
detsamma i godt skick och vare i sådant afseende underkastad enahanda
kontroll, som är eller kan varda för Apotekare i allmänhet föreskrifven;

hvarjemte honom åligger föra dagbok öfver alla från hans apotek utlemnade
medikamenter och de pris, hvartill de blifvit debiterade.

§ 10.

Veterinärläkare är berättigad att från apotek mot recept utbekomma
såväl häftigt verkande, som andra vanliga medikamenter, Indika
för utöfningen af hans yrke erfordras; han äge ock att under sina förrättningar
tillhandahålla läkemedel för sjuka husdjur, dock ej beräkna
sig högre betalning derför än gällande veterinär-medicinaltaxa bestämmer,
ej heller utlemna större belopp af dylika medikamenter än behofvet
för tillfället krafvel’.

§ 11.

Det åligger en hvar veterinärläkare att under sin praktik egna
synnerlig uppmärksamhet åt hvarje yppad anledning till närvaro af koppsjukdom
hos kokreatur och, om kokopporna visa sig vara äkta, ympämnet
upphemta och, jemte anmälan om förhållandet, detsamma till närmaste
provincial- eller distriktsläkare öfverlemna, skolande han jemväl
särskild fullständig rapport om de gjorda iakttagelserna till Veterinärstyrelsen
ofördröjligen insända.

§ 12.

Hvarje praktiserande veterinärläkare skall öfver sin tjensteverksamhet
föra journal samt till Veterinär-styrelsen afgifva rapporter deröfver,
på sätt nu är eller framdeles kan varda föreskrifvet.

§ 13.

I afseende på sin veterinärvetenskapliga verksamhet stå alla civila
veterinärläkare omedelbart under Veterinär-styrelsen och vare skyldiga
underkasta sig alla de kontroller, samma Styrelse eger utöfva.
Alla veterinärläkare skola visa hörsamhet och lydnad mot Styrelsens
Chef och Ledamöter, samt, då desse vid inspektionsresor eller i andra
embetsärenden besöka orten, till dem beredvilligt afgifva fullständiga upplysningar
rörande sin tjensteverksamhet.

§ 14.

Böter för veterinärläkares försummelse eller fel i tjensten eger
Veterinär-styrelsen ådöma till belopp af minst Tio och högst Etthundra
Riksdaler.

49 —

Om Läns- och Distrilits-veterinärläUare.

§ 15.

Varder läns-veterinärläkaretjenst ledig, skall Konungens Befallningshafvande
genast derom underrätta Veterinär-styrelsen, hvilken det
åligger att, med utsättande af 56 dagars ansökningstid, offentligen kungöra.
ledigheten. Ansökningarne, som ställas till Veterinär-styrelsen, böra
åtföljas af examensbetyg samt ålders- och tjenstgöringsbetyg. Efter
kompetensens pröfning, dervid afseende fästes ej mindre på examensbetyg
och genom utgifna skrifter ådagalagda insigter, än ock å tjenstetid
och genom tjenstgöringen bevisad nit och skicklighet, skall Veterinär-styrelsen
å förslag uppföra trenne, om så många kompetente sökande
finnas, hvarefter ansökningshandlingarne tillika med det vid förslagets
upprättande i Veterinär-styrelsen torda protokoll till Konungens Befallningshafvande
öfversändas. Konungens Befallningshafvande har derefter
att samtliga handlingarne, jemte eget utlåtande och sitt förord för en af
de föreslagna insända till Kongl. Maj:t, som en af de på förslaget uppförda
i nåder till tjensten utnämner.

§ 16.

Sedan läns-veterinärläkare sålunda utnämnd är, skall han inför
Konungens Befallningshafvande i det län, der han blifvit anställd, sin
fullmakt förete, samt tro-, huldhets- och tjenste-ed aflägga.

§ 17.

Läns-veterinärläkare åligger allt det, som för praktiserande civila
Veterinärläkare i allmänhet är vordet föreskrifvet. Hans hemvist skall
vara på det af Kongl. Maj:t bestämda ställe inom länet. Då lian för
tjensteärenden eller åt .-innan orsak sig från sitt hemvist aflägsnat, bör
han foga anstalt att underrättelse kan i hans rätta bostad erhållas om
det ställe, der han anträffas. Ltom länet må han ej resa utan förutgången
anmälan hos Konungens Befallningshafvande, som efter pröfning
af resans vigt egen meddela högst en månads ledighet. Önskar Veterinärläkare
längre tjenstledighet, insände Konungens Befallningshafvande
hans ansökan derom jemte eget yttrande till Veterinär-styrelsen,
som pröfvar huruvida ansökningen bifallas må. Läns-veterinärläkaren

må derjemte till vikarie föreslå någon legitimerad veterinärläkare, som
åtagit sig att tjensten, emot dem emellan träffad öfverenskommelse, under
hans frånvaro förrätta. Har han ej någon att dertill föreslå, förordne
Veterinär-styrelsen, om ansökningen bifalles, den, som hans syssla
förrätta skall, och åligge det Läns-veterinärläkaren sjelf att godtgöra den
tillförordnade hans resekostnad till och från läkarestationen och vikariatsarfvodet
efter de grunder, som Veterinär-styrelsen bestämmer.

§ 18.

Läns-veterinärläkaren åligger att mot den lön han af Staten uppbär
underhålla ändamålsenligt sjukstall och hofbeslagssmedja för allmännare
spridande af hofbeslagskonsten, med vilkor att lämpliga lokaler
för dessa ändamål i närheten af hans bostad lernnas af kommunen.

§ 19.

Utom skyldigheten att gå länets innevånare tillhanda med råd
och föreskrifter i afseende på husdjursskötsel och hemdjurens behandlande
under sjuka tillståndet, åligger det Läns-veterinärläkaren att under
sina tjensteresor sorgfälligt iakttaga boskapsskötselns tillstånd och
framsteg i allmänhet, äfvensom att vid ovanligare förhållanden såsom
allmän foderbrist, ogynsamt bergningsväder och andra omständigheter,
som på djurens helsa kunna utöfva ett allmännare menligt inflytande,
meddela erforderliga föreskrifter.

§ 20.

Yppar sig inom distriktet någon allmännare sjukdom bland husdjuren,
vare Läns-veterinärläkaren pligtig att på Konungens Befallningshafvandes
order sig skyndsamt till stället begifva och vidtaga nödiga
åtgärder för sjukdomens hämmande och botande. Efter sådan resas
slut skall han utan uppskof ingifva till Konungens Befallningshafvande
skriftlig berättelse om förrättningen och dess förlopp, beledsagad af resekostnadsräkning
och styrkt afskrift af förordnandet till resans företagande,
hvarjemte enahanda rapport samtidigt skall till Veterinär-styrelsen
af honom insändas.

§ 21.

Läns-veterinärläkaren vare förbunden att efter Konungens Befallningshafvandes
order besöka kreatursmarknader inom länet för att un -

51 ~

deisöka och kontrollera de djurs helsotillstånd, som der till forsäliniiio*
utbjudas. J °

§ 22.

Honom tillhör och att på reqvisition g*å vederbörande polismyndigheter
tillhanda vid besigtning- åt'' till salu utbjudet kött, samt tillse
pa ändamålsenligt sått verkställes å de vägnar, som på

att rengöring
jeruvägar begagnas

för

transporter åt kreatur, kött m. in.

§ 23.

Het åligger Läns-veterinärläkaren att på vederbörande Hushållningssällskaps
reqvisition öfvervara de med kreaturs-utstälining förenade
landtbruk,smöten, som inom länet hållas.

24.

Finner läns-veterinärläkaren
vara inom distriktet

smittosam sjukdom bland husdjuren
utbruten, äligge honom att sådant genast till Ko -

ingitvas

an -

atom efterlefvandet åt det som gällande kong!, förordningar
gående hvad iakttagas bör emot sinittosamma husdjurssjukdomars införande
eller spridande i riket stadga, åligger det ''läns-veterinärläkaren
att upprätta noggrannt protokoll öfver undersökningen af sjukdomen, så
fullständigt, att deraf kan ses, om den anställda diagnosen varit riktig;
och höra dessa protokoll uppställas och afgifvas i enlighet med de föreskrifter,
som af vederbörande Styrelse äro eller varda gifne.

När husdjur finnas angripne af någon bland de sjukdomar, som
omförmälas i lagen om sinittosamma sjukdomar bland djuren, sättas sådane
djur under offentlig tillsyn och bör dervid följande iakttagas:

l:o Vid sådant sjukdomsfall och deraf föranledd tjeusteåtgä-d bör
veterinärläkaren törst undersöka de friska och sedermera de af smittan
angripna djuren, för att förekomma sjukdomens öfverförande från de sednare

mått,

till de förra, och bör lian ej allenast vidtaga sådane försis-tiffhets -

att han ej sjelf föranleder smittans spridande, utan jemväl gii.
alla dem, som hafva med de sjuka djuren att skaffa, erforderliga före
skrifter såväl i detta hänseende, som i hvad af dem iakttagas hör, fö

e lör -

att ej men niskor må blifva af sjukdomen smittade, der sådan fara kan
vara förhanden.

2:o Vid de sjuka djurens afsöndring från de friska bör veterinärläkaren
städse hafva sin uppmärksamhet fästad på smittämnets intensitet
och beskaffenhet, nemligen om detsamma är lixt eller dygdigt, och med
afseende härå utse för de angripna djuren tjenlig! ställe, hvithet bör
vara så beläget och afsöndradt, att ingen obehörig person eller något
husdjur kan komma med de sjuka djuren i beröring. Likaledes böra
åtgärder vidtagas till rening af de personer och ting, som vant i beröring
med sjukt djur, och chlorrökningar användas desto starkare ju mera
dygdigt smittämnet befunnits vara- Mindre farligt angripna djur böra,
så vidt ske kan, afsöndra» från de mera smittade. De afsöndrade skola
hafva särskilda skötare, särskilda stallinventarier och öfrig redskap; och
må sådane föremål ej begagnas för andra djur, på Indika smittan derigenom
skulle kunna öfverföras; ej heller må allmänna vattningsställen
begagnas.

3:o För smitta misstänkt djur får ej säljas eller- utan veterinärläkarens
särskilda tillåtelse föras utom det spärrade stället. Slagtning åt
sjukt djur skäll under hans tillsyn ske på stället. Allt affall etter galant
djur skall nedgräfvas eller förbrännas på sätt föreskrifvet är rörande
smittadt djur som dödas.

4:o Veterinärläkaren skall vara polismyndigheten behjelplig vid tillsyn
öfver spärrningen; och har han, i afseende å hvarje särskild smittosam
sjukdom, att vidtaga dels de särskilda åtgärder, som kunna vara i gällande
stadgar och författningar foreskrifna, dels hvad veterinärvetenskapen
för hvarje tall fordrar.

5:o Huru ofta veterinärläkaren skall eu sådan spärrad ort besöka,
må vara beroende af sjukdomens beskaffenhet och utbredning.

6:o Om sjukdomens förlopp och utveckling bör veterinärläkaren tid
efter annan afgifva rapport såväl till Konungens Befallningshafvande i
länet som till Veterinär-styrelsen, äfvensom honom åligger att till bemälde
myndigheter genast inrapportera, dä han anser sjukdomen hafva
upphört.

§ *25.

Distrikts-veterinärläkare-tjenst sökes etter 5.6 dagars förut kungjord
ansökningstid, hos Konungens Befallningshafvande i det län, der

distrikts-veterinären har sin bostad, och eger Konungens Befallningshafvande
att, efter inhemtande af Veterinär-styrelsens utlåtande om de
sökandes kompetens och skicklighet, tjensten tillsätta. Sådan veterinärläkare
har inom distriktet samma tjenstepligter som läns-veterinärläkaren
inom länet, och står såsom denne i tjenstens utöfning under Konungens
Befallningshafvande, men i sin veterinärvetenskapliga verksamhet under
Veterinär-styrelsen.

Förslag till reglementariska bestämmelser för
Militärveterinär-korpsen.

§ i.

iifver-fTiHveterinäien.

liga

I krigstid

1. Öfver-fältveterinären skall i allt. som angår den militära och
disciplinära delen af hans tjensteutöfning, lyda omedelbart under Chefen
för Landtförsvars-departementet; men i frågor som angå det vctenskap och

rent veterinära af hans befattning, under Veterinär-styrelsen,
åter står han, såsom Chef för militär-veterinärvården, direkte
under högste befälhafvare^ för Arméen order. Alla föreskrifter, som
rörande militär-veterinärväsendet från vederbörande Departementer utfärdas,
skola

2. Såsom ledamot
samma alla de ärenden,

af honom till verkställighet befordras.

af Veterinär-styrelsen
som röra det militära

han inom denveteri
närväsendet.

föredrager

3. Honom tillkommer öfverinseendet öfver Arméens hela veterinärväsende,
omfattande:

a) Veterinärtjensten i allmänhet;

b) Hästarnes sundhetsförhållande och sjukvård samt i allmänhet hela
veterinärhelsovården inom Arméen:

c) Veterinärmaterielen;

d) Hofbeslagsväsendet;

åliggande honom alltså att hafva en noggrann tillsyn Öfver: att Arméens
veterinärer i alla hänseenden uppfylla de dem ålagda skyldigheter: —
att alla vilkor för bevarandet af hästarnes sundhetstillstånd noggrann!,
iakttagas; — att hästarne under sjukdomar ändamålsenligt behandlas; —
att allt hvad till veterinärmaterielen och utredningen hörer varder i be -

— 55

höflig1 mängd anskaffadt, väl förvandt och vidmakthållet samt, vid större
truppsamlingar, att hästarnes skoning och beslag motsvarar tjenstenit
fordringar.

4. Samtiige militärveterinärer och beslägssmeder stå i veterinärt
hänseende under Ofver-tältveterinären, dock utan rubbning i deras öfrige
tjensteförhållanden eller de i disciplinärt hänseende dem åliggande skyldigheter.
Ofver-tältveterinären har att i alla vanliga fall rätta sig efter
den i. reglementen och förordningar föreskrift^ tjensteordning. Undantagsvis
eger han dock att, i tjenstens angelägenheter, ställa sig i omedelbar
kommunikation med honom underlydande veterinärer och beslagssraeder.

5. Öfver-fältveterinären åligger att företaga årliga inspektionsresor.
Förslag till den årliga reseturen skall af honom ingifvas till Landtförsvarsdepartementet,
som om tid och sätt för dessa inspektionsresor förordnar.
Resorna böra i allmänhet ställas i sammanhang med de inspektioner,
som årligen företagas af kavalleri-inspektören, till hvars biträde
öfver-fältveterinären vid dessa tillfällen alltså varder anställd.

Under dessa inspektionsresor bör öfver-fältveterinären taga noggrann
kännedom om alla till hans öfverinseende hörande förhållanden,
och resultatet deraf delgifva befälhatvarne för de olika regementena och
korpser ne äfvensom deröfver ingifva rapport ej mindre till Landtförsvarsdepartementet,
än jemväl till Veterinär-styrelsen. Skulle särskilda förhållanden
göra eu extraordinär inspektion nödig, ingifve han derom motiverad
framställning till meranämnde Departement.

(i. Vid hvarje månads början har öfver-fältveterinären att från artilleriet
och värfvade kavalleriet samt från de ur indelta kavalleriet utgående
kommenderingar äfvensom särskild! efter alla öfningsmöten mottaga
vederbörande regementsveterinärers genom regementernas eller korpsernas
chefer insända berättelser för nästföregående månad eller för öfaingsmötestiden;
börande dessa berättelser vara åtföljde af:

a) förteckning öfver behandlade sjuke hästar, enligt föreskrifvet formulär:

b) afskrift^ af förda protokoller öfver sjuke eller dödade djur;

c) redovisning öfver medicinalkistans innehåll och förbrukad medicin
med dithörande recepter;

d) förteckning Öfver andra anskaffade effekter och dietetiska medel med
bilagde räkningar;

samtidigt med dessa handlingar bör lian jemväl emottaga vederbörande
apotekares medikamentsräkningar med recepter; skolande sistnämnde

räkningar af honom granskas och intyg meddelas, huruvida den taxation
blifvit följd, som veterinär-medicinaltaxan foreskrifver.

7. Med ledning af nu omförmälde berättelser jemte den kännedom
om veterinärväsendets förhållanden i öfrigt som han under sina inspektionsresor
kunnat inhemta, åligger honom att haltårsvis till Landtfor
svars-departementet ingifva rapport, innefattande summarisk öfversigt
af sundhetstillståndet samt de framställningar i öfrigt. som af förhållandena
påkallas.

8. Vid tillfällen af smittosamma sjukdomars utbrott bland arméens
hästar bör han ofördröjligen derom ingifva rapport till Landtförsvarsdepartementet,
åtföljd af förslag till den smittosamma sjukdomens hämmande
samt till åtgärder mot dess spridande. Om sådan sjukdoms
utbrott göre han jemväl genast anmälan hos Konungens Befallningshafvande.

9. Honom åligger att egna synnerlig uppmärksamhet åt de hofslagarelärlingars
undervisning, som vid Veterinär-institutets beslagssmedja
skola danas till beslagssmeder för arméen.

10. Öfver-fältveterinären utnämnes af Kongl. Maj:t, efter af Veterinär-styrelsen
upprättadt underdånigt förslag, som åtföljdt af Styrelsens
förord för en af de föresiagne skall till Landtförsvars-departementet insändas.
För att kunna å förslag uppföras, erfordras att minst sex år
hafva såsom veterinärläkare tjenstgjort, men vid förordets afgifvande
bör, utan afseende å en längre eller kortare tjensteålder, företrädesvis
tagas i betraktande, huruvida den sökande innehar sådana egenskaper,
som hos Chefen för det militära veterinärväsendet företrädesvis tagas i
anspråk.

Då öfver-fältveterinär-befättningen varder ledig, skall genom \ eterinär-styrelsens
försorg tillkännagifvande derom göras i rikets officiel a.
tidning, med dervid utsatt 56 dagars ansökningstid från första kungörandet.

11. Öfver-fältveterinären innehar Majors rang samt erhåller reseersättning
och traktamente under embetsresor och förrättningar enligt
6:te klassen af gällande resereglemente.

12. I afseende på allmänna krigslydnaden iakttager såväl öfverfältveterinären,
som alla öfrige inom arméen anställde veterinärer alla
de stadgan den och föreskrifter, som enligt krigsartildarne, samt särskilda
förordningar och tjenstgöringsreglementen kunna på dem ega tillämplighet.

57 —

Re^cineiiis-veteriiiärläkaieii.

i. Vid hvarje kavalleri- och artilleri-regemente anställes en regements-veterinärläkare.
Denne skall hafva öfverinseendet och ledningen

2. I fält och i garnison samt vid möten och kommenderingar skall
han dagligen visitera regementets sjuke hästar samt meddela bataljonsveterinärläkarne
behöflige föreskrifter i afseende på hästarnes helsovård.
Häst, som åt honom blitvit anmäld såsom sjuk, kan på hans begäran
varda fritagen från tjenstgöring, tills den af honom åter såsom frisk
rapporteras.

3. Öfver regementets häst-lazarett, der sådant finnes, .skall han
hafva tillsyn och hos tjenstgörande majoren anmäla, när veterinärläkare
och manskap behöfva ditkommenderas eller förnödenheter för lasarettet
behöfva anskaffas.

4. Såvidt möjligt är bör han söka förebygga sjukdomar bland hästarne,
i hvilket hänseende han synnerligast skall tillse att vilkoren för
bibehållande af deras sundhetstillstånd, såsom godt foder och vatten samt
frisk luft, äro tillgänglige. Han skall för detta ändamål företaga undersökningar
af furaget, vattningsställena och stallarne och meddela såväl
befälhafvaren som öfver-fältveterinären de anmärkningar, som han dervid
kan finna sig befogad att göra. Vid hvarje från regementet detacherad
afdelning bör sådan undersökning företagas minst hvar tredje månad,
men oftare om anledning dertill förefinnes.

5. Han fördelar tjenstgÖringen på bataljon mellan de derstädes anställde
veterinärläkare, har tillsynen öfver deras tjensteutöfning samt
meddelar de föreskrifter och nödiga rättelse!-, som kunna finnas af behofvet
påkallade.

Ö. Han bör genom rapport underrätta befälhafvare», om annan
skötsel och utfodring äro nödvändiga för hästarnes sundhetstillstånd än
den eljest i allmänhet föreskrifna och tillse att af honom gifna föreskrifter
härvid af manskapet behörigen efterföljas samt anmäla hvarje i sådant
hänseende möjligen förekommande försummelse.

veterinären, hvars kontroll och öfverinspektion han är underkastad.

ai ueu veterinär» neisovaraen vid regemetet; och vare han. uti allt hvad

lefen.

Halt -

7. I händelse smittosamma eller andra farliga sjukdomar skulle
uppkomma bland kastanie, åligger honom att ofördröjligen derom rapportera
till befälhafvare!! och föreslå de förhällningsreglor, som han anser
nödiga att vidtaga. Tillika insände lian genast rapport härom till
Öfver-fältveterinären. Skulle sådan sjukdom, inom regementets stånd,
yppa sig- hos enskildes kreatur, bör han genast derom insända berättelse
till såväl regementsbetålhafvaren, som till vederbörande civil myndighet,
med dervid fogade förslag rörande hvad för sjukdomens häfvande
och förekommande af dess spridning bör iakttagas.

8. Den regementet, korpsen eller bataljonen tillhöriga veterinärmateriel
står under regements-veterinärläkarens vård och ansvar; åliggande
honom att densamma väl bevara och hålla i det stånd, att den
alltid betinnes i tjenstdugligt skick.

y. Han har tillsynen öfver regementets beslagssmeder och bör efterse
att desse ordentligt fullgöra sina åligganden; att hästbeslaget förfärdigas
af godt materiel; att skoningen verkställes val och afpassas efter
särskilda förhållanden; samt att hästarne under skoningen icke misshandlas;
åliggande regements-veterinärläkaren jemväl att meddela undervisning
i hästens helsovård och hofbeslaget.

10. Öfver sjukbehandlingen vid detacherad» afdelningar, dii veterinärer
äro kommenderade, förer regements-veterinärläkaren noggrann
tillsyn och böra, sa ofta ske kan, inspektioner af honom derstädes företagas.

11. Vid remonters uppvisande och insättning i nummer, skall regements-veterinärläkaren
intyga deras antaglighet och vara närvarande för
att i öfrigt dervid tillhandagå med nödiga upplysningar.

12. Han förer jemväl journal öfver alla vid regementet eller korpsen
befintliga och behandlade sjuke hästar, enligt derför utfärdadt formulär,
hvilket nöjaktigt bör angifva sjukdomen, dess orsak, sjukdomssymptomerna,
de dagliga förändringarne i sjukdomens gång; sjukdomens
behandling och dervid använda medikamenter, angifna i receptform.
I händelse af dödsfall bor jemväl obduktionsprotokollet i journalen intagas.

13. Läkemedlen anskaffas från det apotek, hvarifrån de bäst och
billigast kunna erhållas. På hvarje recept skall antecknas om det ordinerade
läkemedlet är afsedt för medicinalkistan eller för speciela sjukdomsfall.
Ackord bör uppgöras med apotekaren att efter slutadt möte
eller kommendering återtaga all i medicinalkistan öfverblifven oskadad
och brukbar medicin till det pris, som i medicinaltaxa!) finnes tastställdt.

14. Regements-veterinärläkären skall draga försorg om anskaffande
till gångbara priser af de för sjukbehandlingen nödiga requisita (såsom
linne, segelgarn, blånor, flaskor m. m.) samt dietetiska, i farmakopéen
icke upptagna medel (såsom råg, mjöl, kli, hafregryn, morötter o. d.).

15. Med hänvisning till hvad uti instruktionen för öfver-fältveterinären
blifvit stadgadt om emottagande och granskning af regementsveterinäiläkarens
rapporter och berättelser, varder regements-veterinärläkaren
ålagdt att genom regementsbefälet hålla öfver-fältveterinären
dessa rapporter och berättelser å behörige tider tillhanda.

16. Blifver regements-veterinärläkaretjenst ledig, göres derom af
vederbörande chefsembete anmälan hos Veterinär-styrelsen, som kungör
ledigheten med utsättande af 56 dagars ansökningstid. Ansökning bör
åtföljas af examensbetyg samt ålders- och tjenstgöringsbetyg. Efter ansökningstidens
utgång afgifver Veterinär-styrelsen yttrande om kompetensen,
dervid afseende bör fästas dels på examensbetyg och genom utgrina
skrifter ådagalagda insigter, dels på tjenstgöringstid och genom
tjenstgöringen bevisad nit och skicklighet ; och må såsom kompetent endast
den anses, hvilken under minst sex års tid såsom militärveterinärJäkare
tjenstgjort- Bland de till tjensten kompetente uppför Veterinärstyrelsen
på förslag 3:ne, om så många finnas; och öfverlemnar handlingarne
till vederbörande chefsembetet som, med bifogande af underdånigt
utlåtande och förord för någon af de å förslaget uppförde, samma
handlingar till Landtförsvars-departementet insänder, hvarefter Kongl.
Maj:t till tjensten i nåder nämner.

17. Regements-veterinärläkaren har löjtnants rang samt erhåller
reseersättning och traktamente under tjensteresor enligt 8:de klassen i
gällande resereglemente.

§ 3.

Bataljons-veterinärläkarne.

1 Vid hvarje indeld kavalleribataljon anställes till tjenstgöring'' en
batalions-veterinärläkare af första och en af andra klassen. Vid väifvade
artilleri- och kavalleriregementena anställes det antal bataljons-vetennärläkare
som med afseende på hästantalet och korpsens förläggning kan
finnas’behöflig! De stå uti allt, som rör tjensten under order åt cheferne
för de bataljoner, batterier och sqvadroner, hvit kas hästar blitvit
dem till vård anförtrodde. Bataljons-veterinärläkarne lyda för öfrig!, med
hänseende till sina veterinära skyldigheter, under regeraents-veterinarläkaren,
såvida de icke äro anställde vid afdelning, der icke någon sådan
finnes, i hvilket fall de lyda omedelbart under öfver-fältveterinärläkaren.

2. Under tjenstgöring i garnison samt vid möten och kommenderingar'',
der regements-veterinärläkaren är närvarande, åligger bataljonsveterinärläkaren
att ställa sig till efterrättelse de föreskrifter, som regements-veterinärläkaren
honom meddelar.

3. Vid detacherade afdelningar äfvensom vid sådana, der icke någon
reo-ements-veterinärläkare finnes, ombesörjer bataljons-veterinärläkaren
hästvården sjelfständigt och har i sådan händelse samma ansvar och
åligganden, som finnas för regements-veterinärläkare stadgade; dock
böra, i förstnämnda fall, berättelser och rapporter åt honom insandas
jemväl till vederbörande regements-veterinärläkare.

4. Skriftlig rapport öfver sqvadronernas sjuke hästar och deras
tillstånd skall under all tjenstgöring af honom dagligen aflemnas till
vederbörande batteri- eller sqvadrons-befälhafvare.

5. Bataljons-veterinärläkaren åligger, att vid möten och kommenderingar
meddela manskapet undervisning i hästens helsovård och hofbeslagskonsten.

6. Bataljons-veterinärläkare af första klassen innehar underlöjtnants
rån0- och erhåller, vid resor i tjensten, skjuts- och traktamentsersättning
enligt 8:de klassen i gällande resereglemente. För befordran till bataljons-veterinärläkare
af första klassen erfordras att hafva tjenstgjort minst
tre år såsom bataljons-veterinärläkare af andra klassen. I afseende å
tjenstens ledigförklarande, förslags upprättande, förords afgifvande samt
utnämning gälle hvad om ledig regements-veterinärläkaretjenst blitvit
stadgadt.

7. Bataljons-veterinärläkare af andra klassen innehar fanjunkares
rang och erhåller, vid resor i tjensten, skjuts och traktamente enligt
9:de klassen i gällande resereglemente. Då sådan bataljons-veterinärläkaretjenst
varder ledig, eger vederbörande chefsembete att gå i författning
om ledighetens kungörande äfvensom att till tjensten nämna
någon af de sökande, sedan chefsembetet likväl först gifvit Veterinärstju-elsen
del af ansökningshandlingarne och inhemtat Styrelsens yttrande
om de sökandes kompetens och skicklighet. För befordran till veteriuärläkaretjenst
i andra klassen erfordras att hafva genomgått fullständig
lärokurs vid Veterinär-institutet och derifrån med vitsord om godkända
kunskaper vara utexaminerad samt att derjemte med behörigt intyg
kunna styrka sig hafva under minst trenne års tid praktiskt utöfvat
veterinäryrket.

§ 4.

Beslagssmednna.

1. Vid hvarje batteri eller sqvadron anställes en skicklig beslagssmed,
som genomgått en fullständig kurs i hofbeslaget vid veterinärläroverk.

2. Af honom verkställes i garnison och vid indeldta kavalleriet
under alla kommenderingar all skoning och allt hofbeslag af batteriernas
och sqvadronernas hästar.

3. Med hänseende till hofbeslagets utförande stå beslagssmederne
under tillsyn af vederbörande veterinärläkare och skola ställa sig till
efterrättelse de föreskrifter, som af desse lernnas; men i allt annat stå
de, i likhet med det öfriga manskapet, under sqvadronsbefälets order.

4. Beslagssmederne, som uttagas bland batteriets eller sqvadronens
exercerade manskap och stå i nummer, erhålla under tjenstgöring samma
aflöning som sjukvårdsmanskapet. Såsom distinktionstecken bäres
af dem på venstra armen af uniformen eu i rödt kläde utsydd hästsko.

§ 5.

Öfvergående stadgandcn.

1. Samma rätt att befordras till militär-veterinärtjenster, som nu
blifvit tillagd sådan sökande, hvilken vid Veterinär-institutet genomgått
fullständig lärokurs och derifrån med godkända kunskaper utexaminerats,
skall, med iakttagande af öfriga nu föreskrifna kompetensvilkor, jemväl
tillkomma dem, hvilka behörigen iakttagit hvad för vinnande åt legitimation
såsom djurläkare hittills varit föreskrifvet; dock att sådan djurläkare,
för att kunna såsom militär-veterinärläkare antagas, bör, med afseende
på de högre fordringar, som numera för vinnande af befordran
till militär-veterinärläkaretjenst, äro gällande, inför en kommission, sammansatt
af Veterinär-styrelsens ordförande och ledamöter, en batteri- eller
sqvadrons-chef, en professor vid Veterinär-institutet och eu praktiserande
veterinär, undergå en särskild pröfning.

Denna kommission eger att bestämma huruvida den sökande må
såsom militär-veterinärläkare antagas eller icke.

2. De vid artilleri- och kavalleri-regementena nu tjenstgörande
veterinärläkare, hvilka, med anledning af militär-veterinärläkarnes minskade
antal, komma att å indragningsstat flyttas, skola fortfarande under
tio års tid, eller intill 55 års ålder, vara ställde till chefens för Landtförsvars-departementet
disposition, för att i händelse af krig kunna för
tjenstgöring påräknas.

3. Efter derom af regements- och korpschefen hos chefen för Landtförsvars-departementet
gjord framställning, förordnas huru, i mån af skeende
anställningar af veterinär-läkare med här sagde högre förmåner,
veterinärtjenstgöringen inom hvarje korps, må under öfvergångstiden
lämpligast ordnas, äfvensom hvilka af sqvadrons-djurläkarne på gamla
staten böra efter hand på indragningsstat ställas.

Skulle en på indragningsstat sålunda upplörd militär-veterinärläkare
erhålla annan veterinärtjenst på stat med motsvarande löneförmåner,
indrages den honom tilldelade exspektanslönen.

Särskilda stadganden med afseende å fältorganisationen.

1. Öfver-fältveterinären står i fält under högste befälhafvaren (befälhafvande
generalen) och intager till honom samma förhållande som i
fred till chefen för Landtförsvars-departementet. Han tjenstgör i högqvarteret.

2. Honom åligger att efter befälhafvande generalens närmare order
föra öfverinseendet öfver hela den i fält varande arméens veterinärväsende;
ordna alla dithörande angelägenheter; uppgöra och afgifva förslag
till platser för hästlazaretters inrättande med tillhörande beräkningar
öfver der behöflige veterinärer, manskap, läkemedel, furage m. m.

3. Alla extra veterinärer, som äro beliöfliga för arméens mobilisering,
antagas och konstitueras genom öfver-fältveterinärens försorg, efter
af honom företagen pröfning af deras duglighet; börande nödiga förslag
i sådant afseende till chefen för Landtförsvars-departementet af honom
direkte ingifvas. För utomordentliga fall söke han likväl häröfver endast
befälhafvande generalens stadfästelse. Detsamma gälle äfven rörande
anställandet af nödigt antal extra beslagssmeder.

4. Honom tillkommer att ordna de extra veterinärläkarnes tjenstgöring
och för befälhafvande generalen föreslå dessas anställning vid infanteribrigader,
parker, depöter m. fl.

5. Han har tillsynen deröfver, att veterinärmedicinal-attiraljen befinner
sig i fullt användbart och dugligt skick.

6. Flan anskaffar dugliga beslagssmeder och anställer sådane i
tillräckligt antal såväl vid kavalleri- och artilleri-regementena, då de
derstädes anses behofliga, som äfven vid infanteribrigader, parker, depöter
och trosskolonner.

7. I sammanhang härmed skall af honom jemväl göras framställning
hos arméens intendentur om anskaffande och tillhandahållande af
tillräckligt förråd och materiel, såsom fältsmedja, jern, stål, hästskor,
söm, kol m. m.

Regemente- och b«ta!jons-veterlnär!äkare såra! beslagssmeder.

1. Regements- och bataljons-veterinärläkare böra vid artilleriet
och kavalleriet vara beridna för att hastigt kunna medfölja trupprörelserna.
Regements-veterinärläkaren skall dock åtfölja den vagn, som är
afsedd för transporterande af veterinär-medicinalkistan jemte dess tillbehör.

2. Alla räkningar öfver förbrukad medicin, för sjukbehandlingen
anskaffade requisita m. m. samt förteckningar öfver sjuka och döda hästar
insändas till öfver-fältveterinären på tider och enligt formulär som
han eger att bestämma.

3. Extra eller reserv-veterinärläkare, som blott kunna komma att
anställas för fälttåget, stå vid artilleriet och kavalleriet i samma förhållande
och äro såväl i disciplinärt hänseende, som i fråga om utöfningen
af deras veterinära verksamhet, underkastade samma skyldigheter som
veterinärläkare på ordinarie stat. Sådane extra veterinärläkare, som anställas
vid infanteribrigader, parker, depöter och trosskolonner stå uti
allt rörande tjensten under vederbörande befälhafvares order, men i
veterinärt hänseende omedelbart under öfver-fältveterinären.

4. Om två eller flere veterinär-läkare anställas vid en park, depot
eller annan afdelning bör öfver-fältveterinären hos befälhafvande generalen
föreslå hvilkendera af dem som bör hafva öfverbefälet, hvarmed
rätt till aflöning såsom regements-veterinärläkare åtföljer.

5. Alla extra veterinärläkare, som efter öfver-fältveterinärens förslag
blifva anställde vid arméen, erhålla samma löneförmåner och aflöningsbelopp,
som de i motsvarande grader tjenstgörande på stat anställde
veterinärläkare.

6. De vid infanteribrigaderna anställde veterinärläkare och beslagssmeder
ombesörja vården och beslaget af samtlige till brigaderna hörande
afdelningars rid- och trosshästar.

7. Med de vid arméen anställda extra beslagssmeder uppgöras.af
öfver-fältveterinären kontrakter, upptagande de dem åliggande skyldigheter,
dem tillkommande aflöning och ersättning för verkstäldt arbete
samt förbindelser i disciplinärt hänseende.

Till förtydligande af den föreslagna organisationen af militär-veterinärväsendet
hafva Komiterade ansett sig böra meddela följande

Öfversigt rörande militärvetcrinär-organisatioiien.

Vården öfver arrnéens rid- och draghästar ombesörjes, så i krig
som fred, af Militärveterinär-korpsen sammansatt af:

En öfver-fältveterinär,

Regements-veterinärläkare,

Bataljons-veterinärläkare af första klass,

Bataljons-veterinärläkare af andra klass och
Beslag ssmeder.

A) Militärorganisationen på fredsfot:

öfver-fältveterinär en

står under chefen för Kongl. Landtförsvars-departementet och har öfverinseendet
öfver hela milcärveterinär-helsovården.

Begements-veterinärläkarne,

en vid hvarje regemente eller korps, utöfva vid regementet eller korpsen
närmaste öfverinseendet öfver hästarnes sjukvård och sanitära förhållanden.

Bataljons-veterinärläkarne,

en af första och en af andra klass, skola finnas vid hvarje bataljon.
Stå närmast under regements-veterinärläkaren.

Dessutom bör vid hvarje detacherad afdelning, der sådant kan
erfordras, genom öfver-fältveterinärens försorg anställas en extra veterinärläkare.

Slutligen bör vid hvarje sqvadron eller batteri anställas en skicklig
beslagssmed.

B) Militärveterinär-organisationen på fältfot:

Ofver-fältveterinären

står under krig direkte under kommenderande generalen och är anställd
vid högqvarteret, hvarest jemväl finnes tjenstgörande en veterinärläkare
och en beslagssmed.

Vid hvarje Sappör- eller Pontonier-kompani:

1 bataljons-veterinäiiäkare,

1 beslagssmed.

Vid Artilleri-regemente:

1 regements-veterinärläkare.

Vid hvarje batteri:

1 bataljons-veterinärläkare och
1 å 2 beslagssmeder.

Vid hvarje detacheradt half batteri: .....

1 bataljons-veterinärläkare och
1 beslagssmed.

Vid hvarje kavalleri-korps af en bataljon:

1 regements-veterinärläkare,

2 bataljons-veterinärläkare och

1 beslagssmed för hvarje sqvadron.

Vid kavalleriregementen af 2 bataljoner:

1 regements-veterinärläkare,

4 bataljons-veterinärläkare och
För hvarje sqvadron:

1 beslagssmed.

Dessutom vid hvarje depotsqvadron:

1 veterinärläkare och 1 beslagssmed.

Vid hvarje infanteribrigad:

1 veterinärläkare och 1 beslagssmed.

Vid hvarje proviant- eller från arméen skiljd trosskolonn:

1 veterinärläkare, 1 å 2 beslagssmeder med smedja.

Vid hvarje park eller depot med högst 150 hästar:

1 veterinärläkare och 1 beslagssmed.

Vid hvarje park eller depot med ett hästantal intill 300:

1 å 2 veterinärläkare och 2 beslagssmeder.

Vid hvarje hästhospital:

Veterinärläkare och beslagssmeder enligt ofvanstående grunder.

För att framdeles bereda tillgång till reserv- (extra) veterinärläkare
i händelse af krig skola de vid Veterinär-institutet på statens
bekostnad underhållne fri-elever under 10 år efter deras afgång från
institutet vara disponibla för fälttjenstgöring, hvaremot de från annan
beväringsskyldighet äro befriade.

Reserv-veterinärer och reserv-beslagssmeder erhålla samma löneförmåner
som motsvarande på stat anställde.