FORS VA KS 11E VIS 10 N E NS Ii ETÄ N K A NDE (Statens offentliga utredningar 1920:4)

FORS VA KS 11E VIS 10 N E NS Ii ETÄ N K A NDE.

KORANDE

MINSKNING AV UTBILDNINGSTIDEN FÖ It VISSA
VÄRNPLIKTIGA AV 1919 ARS KLASS

AVGIVET DEN 12 FEBRUARI 1920
AV

DEN AV KUNGL. SlAJ:T DEN 12 NOVEMBER 1919 TILLSÄTTA

FÖRSVARSREVISIONEN

STOCKHOLM 1920
K. L. BECKMANS BOKTRYCKERI
[3662 19]

:*•

Till KONUNGEN.

Den 12 november 1919 beslöt Eders Kungl. Maj:t att tillkalla en
av undertecknade bestående kommission för att dels i första rummet
verkställa utredning och avgiva förslag i fråga om en provisorisk av -

kortning av första tjänstgöringstiden för värnpliktiga, tilldelade härens
specialvapen och marinen, ävensom lör studenter och med dem likställda
och rörande övriga av 1919 års urtima riksdag i dess skrivelse nr 10
berörda spörsmål, dels verkställa utredning och avgiva förslag om en
revision av Sveriges försvarsväsende.

Till åtlydnad av det sålunda erhållna uppdraget får nu försvarsrevisionen
härmed överlämna betänkande och förslag rörande minskning
av utbildningstiden för vissa värnpliktiga av 1919 års klass.

Vid betänkandets justering inom revisionen avgivna särskilda yttranden
bifogas.

Stockholm den 12 februari 1920.

Underdånigst

S. H. KVARNZEL1US.

Carl Ekman.

Herman Fleming.
Ernst Wigforss.
P. Albin Hansson.

Joh. Nilsson.

C. Gr. Hammarskjöld.
Viktor Larsson.

Ludvig Widell.

David Pettersson.

Sv. Bengtsson.
Johan Jönsson.
E. G. Nilsson.

Carl Malmrotli.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Inledande översikt ................................................

I. Vapenföra värnpliktiga i allmänhet ................................

A. Haren tilldelade värnpliktiga ..........................................

1. -Allmänna synpunkter......................................................

2. Fotfolket............................................................

3. Rytteriet...................................................................

4. Artilleriet ...............................................................

5. Ingen jörtruppema...........................................................

6. Trängen ....................................................

7. Intendenturtrupperna......................................

B. Marinen tilldelade värnpliktiga ......................................

1. Allmän tjänst, sjötjänst eller stationstjänst............................

2. Kustartilleri tjänst......................................................

II. Vapenföra studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda

Sid.
... 1.
... 10.
... 10.
... 10.
.. 35.
... 45.
... 67.
... 84.
... 107.
... 111.
.. 113.
.. 114.
.. 122.

.. 136.

III

Hären tilldelade studenter och likställda

1. Allmänna synpunkter..................

Fotfolket..............

Rytteriet..............

Artilleriet ............

Ingen j örtrupperna
Trängen ...............

Intendenturtrupperna.............................................

Värnpliktiga medicine studerande, veterinärer, tandläkare och apotekare

B. Marinen tilldelade studenter och likställda.....................................

• 1. Allmän tjänst och sjötjänst .........................................

2. Stationstjänst .............................................

3. Kustartilleri tjänst.....................................

Icke vapenföra värnpliktiga .....................................

Sammanfattning..................

Särskilda yttranden...............

7. ''

138.

145.

152.

157.

163.

167.

174.

178.

185.

186.
193.

197.

225.

229.

Inledande översikt.

Då efter de i september år 1917 förrättade allmänna valen till riksdagens
andra kammare ett nytt statsråd bildats, gavs uti ett av hans
excellens herr statsministern vid de nya statsrådsledamöternas tillträde
till sina ämbeten till statsrådsprotokollet avgivet yttrande uttryck åt den
uppfattningen, att vårt lands försvarsanstalter enligt nu gällande organisation
icke kunde anses lämpade efter folkets bärkraft eller den fredliga
kulturens behov, att en begränsning och anpassning av försvarsväsendet
i enlighet därmed borde ske, att dessa spörsmål icke kunde
upptagas, så länge världskriget påginge, men att de måste komma under
prövning, när kriget en gång slutade. Såsom utgångspunkter för en
sådan prövning angavs, vid sidan av folkets bärkraft och fredliga kulturbehov,
de förhållanden i världen, som komme att råda vid krigets
slut, och särskilt de strävanden, som redan vid dåvarande tidpunkt framträtt
med alltjämt växande styrka, att efter det förödande världskriget
skapa en varaktig fred och en internationell rättsordning, ägnad att
trygga freden och möjliggöra rustningsbördornas avveckling.

Efter det världskriget i slutet av år 1918 bragts till avgörande,
upptogs inom statsrådet frågan om verkställande av en genomgripande
revision av vårt försvarsväsende. Uti ett till statsrådsprotokollet den
18 december 1918 avgivet yttrande framhöll hans excellens herr statsministern,
att de erfarenheter, som under den senaste tiden vunnits,
ytterligare bestyrkt nödvändigheten av en dylik revision. De av
nuvarande försvarsorganisation och planläggning följande kostnaderna
hade, dels emedan de ursprungliga beräkningarna i vissa punkter befunnits
icke hålla streck, dels ock framför allt på grund av den ofantliga
prisstegringen för all slags materiel, utrustning, förplägnad och dylikt,
sprungit upp på ett sätt, som ovillkorligen påkallade en reduktion,
så mycket hellre som andra trängande statsändamål trätt fram, vilka
krävde utomordentligt stora anslagsbelopp, på samma gång en del av
statens inkomstkällor genom kristidens störande inverkan på vårt näringsliv
för närvarande ej vore att påräkna och för den närmaste framtiden
alltjämt måste befaras mer eller mindre slå fel. -Själva organisationen
av de värnpliktigas övningar hade i tillämpningen givit anledning

Försvarskommissionens
tillsättande
den
18 december
1918.

3652 19

till allvarliga anmärkningar, dels på grund av rekrytövningarnas förläggning
och dels i allmänhet på grund av den utsträckta övningstidens
ogynnsamma inverkan på landets produktiva arbete, som nu mer än
någonsin krävde tillgång till största möjliga arbetskraft. Slutligen hade
genom händelserna under världskriget och den stora förändring som
detsamma medfört i Sveriges politiska läge, själva den nuvarande planläggningen
av våra försvarsanstalter i viktiga delar befunnits utgå från
förutsättningar, som numera icke kunde anses giltiga.

Emellertid saknades ännu de förut omförmälda utgångspunkterna
för den blivande allmänna försvarsrevisionen. Under sådana omständierheter
måste med det definitiva igångsättandet av nämnda revision ännu
någon tid anstå. Men redan för det dåvarande syntes det icke blott
möjligt utan också på grund av Sveriges egna förhållanden ovillkorligen
påkallat att företaga vissa förberedande och provisoriska åtgärder. Den
utomordentliga stegring av försvarsutgifterna, som automatiskt följde
med nuvarande organisation, läte sig icke förena med andra oavvisliga
krav på statskassan och med statsfinansernas bekymmersamma läge. Det
vore därför nödvändigt att omedelbart företaga en preliminär granskning
av de försvarsanstalter, som redan då kunde och borde begränsas eller
uppskjutas.

På grund av vad sålunda och i övrigt anförts beslöt Kungl. Maj:t
tillsätta en kommission för att bereda de frågor om begränsning av de
militära utgifterna och därmed sammanhängande ärenden, som av vederbörande
departementschefer till densamma hänvisades.

Försvars- Bland de frågor, som den sålunda tillsatta kommissionen — den

nens yttrande s* iorsvarskommissiQnen — nck sig iorelagda, var jamval iragan om
över >Förslag en provisorisk avkortning av värnpliktstjänstgöringen i avvaktan på reändrad
ut- sultatet av den i utsikt ställda allmänna försvarsrevisionen. Uti en den
widningstid 17 maj 1919 till kommissionen avlåten skrivelse anhöll sålunda statspiikuga
av rådet och chefen för lantförsvarsdepartementet om kommissionens ytt1919
års klass rande över ett inom nämnda departement utarbetat »Förslag till lag om
m'' m ” ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av 1919 års klass m. m.».
Ifrågavarande lagförslag innebar

l:o) att tiden för första tjänstgöringen för vapenföra värnpliktiga
av 1919 års klass — studenter och likställda undantagna — skulle avkortas vid

fotfolket med 130 dagar eller från 250 till 120 dagar,

vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbärartjänst med 30
dagar eller från 150 dagar till 12Ö dagar,

vid triingen i egentlig sjukvårdstjänst likaledes med 30 dagar eller
från 180 dagar till 150 dagar, samt

vid intendenturtrupperna ävenledes med 30 dagar eller från 210
dagar till 180 dagar;

2:o) att tjänstgöringstiden för icke vapenföra värnpliktiga av 1919
års klass — studenter och likställda undantagna — skulle avkortas med
30 dagar eller från 240 dagar till 210 dagar; samt

3:o) att den uti § 26 mom. 2 och 3 värnpliktslagen föreskrivna ut-,
tagningen för utbildning till underbefäl och fackmän icke skulle äga
rum bland värnpliktiga, tillhörande 1919 års klass.

Försvarskommissionen avgav den 24 maj 1919 yttrande i ärendet
samt anförde därvid, att kommissionen såväl med hänsyn till de efter
den nuvarande värnpliktslagens antagande inträdda ändrade militärpolitiska
förhållandena som ur synpunkten av att i möjligaste mån nedbringa
utgifterna under riksstatens fjärde huvudtitel hölle före, att
därest en allmän värnplikt över huvud taget komme att i framtiden bibehållas,
en väsentlig inskränkning av övningstiden för den stora huvudmassan
av hären tilldelade värvpliktiga måste vidtagas. Huru värnpliktstjänstgöringen
framdeles borde ordnas, kunde naturligtvis icke för
det dåvarande avgöras, titan komme denna fråga att göras till föremål
för en ingående undersökning i samband med den förestående allmänna
revisionen av vårt försvarsväsende. Det till kommissionens yttrande
hänskjutna förslaget om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av
1919 års klass avsåge också endast ett provisoriskt ordnande av denna
årsklass första tjänstgöring och avsåge icke att på något sätt föregripa
den blivande fullständiga försvarsrevisionen. Vid den granskning, kommissionen
ur nu angivna synpunkt underkastat det uppgjorda lagförslaget,
hade kommissionen endast funnit anledning framställa följande erinringar.
Enligt lagförslaget skulle första tjänstgöringen för vapenföra
värnpliktiga vid fotfolket utgöra 120 dagar samt tjänstgöringen för icke
vapenföra sammanlagt 210 dagar. Den motsättning, som till synes här
förelåge, hade givetvis sin förklaring därutinnan, att frågan om repetitionsövningarnas
vid fotfolket längd och antal icke upptagits till prövning.
Kommissionen förutsatte emellertid, att därest en inskränkning
av repetitionsövningarna vid fotfolket komme till stånd, en däremot svarande
avkortning av tjänstgöringstiden för de icke vapenföra jämväl vidtoges.
Enligt kommissionens uppfattning borde nämligen tjänstgöringstiden
för icke vapenföra icke överstiga den sammanlagda utbildningstiden
för vapenföra värnpliktiga vid fotfolket. Vad sålunda anförts i
fråga om icke vapenföra värnpliktigas tjänstgöringstid borde äga mot -

Proposition
till 1919
års lagtima
riksdag.

Proposition
till 1919 års
urtima
riksdag.

svarande tillämpning i fråga om trängen och intendenturtrupperna tilldelade
värnpliktiga. Den omständigheten att specialvapnen i övrigt icke
berördes av det kommissionen förelagda lagförslaget borde givetvis icke
anses prejudicerande i fråga om vad som kunde komma att framdeles
beslutas angående övningstidens längd för dessa vapenslag. Under åberopande
av vad sålunda anförts hemställde kommissionen, att förslag i
ämnet måtte föreläggas den då församlade riksdagen.

Försvarskommissionens sålunda avfattade utlåtande var icke enhälligt.
Av kommissionens nio ledamöter avgåvo nämligen fyra särskilda
yttranden i ämnet.

Sedan härefter chefen för generalstaben avgivit infordrat yttrande
i ärendet samt därvid framställt åtskilliga erinringar mot det uppgjorda
lagförslaget, anmäldes detta inför Kungl. Maj:t den 27 maj 1919, och
yttrade därvid chefen för lantförsvarsdepartementet, att då den föreliggande
frågan måste bedömas icke blott ur militär synpunkt utan jämväl
med hänsyn till andra förhållanden, han funne sig, under åberopande
av vad försvarskommissionen i ärendet andragit, böra tillstyrka, att framställning
i ämnet gjordes till riksdagen.

Tenlighet härmed avläts till 1919 års lagtima riksdag proposition
(nr 410) med förslag till lag om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga
av 1919 års klass m. m. Ifrågavarande lagförslag överensstämde
i allo med förutnämnda inom lantförsvarsdepartementet utarbetade förslag.

Vid ärendets behandling inom riksdagen stannade kamrarna i olika
beslut, vadan det framlagda förslaget icke blev av riksdagen antaget.

Emellertid ansågs frågan böra ånyo framläggas för den urtima riksdag,
som sammanträdde i början av augusti nästlidet år. Efter det cheferna
för general- och marinstaberna samt chefen för kustartilleriet avgivit
yttranden i ärendet, anmäldes detta inför Kungl. Maj:t den 2 augusti
1919. Därvid yttrade chefen för lantförsvarsdepartementet, att
vad bemälda chefer i ärendet anfört icke gåve honom anledning att
frångå den ståndpunkt i ämnet, som han förut intagit. Samma skäl,
som talat för avlåtande av propositionen nr 410 till årets lagtima riksdag,
talade efter departementschefens mening alltjämt för en sådan begränsning
av utbildningstiden för 1919 års värnpliktiga, som i sagda
proposition föreslagits. Vad särskilt anginge tjänstgöringstiden för icke
vapenföra värnpliktiga, hade cheferna för generalstaben och marinstaben
förklarat sig anse, att någon nedsättning i dessa värnpliktigas tjänstgöringstid
under den i propositionen nr 410 föreslagna icke kunde ifråga -

komma. Någon ytterligare utredning av denna fråga hade på grund av
den knappa tiden intill riksdagens sammanträde icke modhunnits. Under
sådana förhållanden syntes propositionen även i denna del böra avlåtas i
samma skick som till sistlidna lagtima riksdag. Då emellertid tidpunkten
snart syntes vara inne för igångsättandet av den allmänna utredningrörande
begränsning av våra försvarsanstalter, som sedan världskrigets
upphörande varit avsedd, torde frågan om de icke vapenföras tjänstgöringstid
i detta sammanhang komma att bliva föremål för ytterligare prövning.
I varje fall utginge departementschefen från den förutsättningen,
att därest genom senare beslut den sammanlagda utbildningstiden för
de fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga skulle komma att understiga
210 dagar, motsvarande avkortning borde äga rum för de icke vapenföra.

I enlighet med vad sålunda anförts avläts proposition (nr 9) till
1919 års urtima riksdag med förslag till lag om ändrad utbildningstid
för vissa värnpliktiga av 1919 års klass m. m. Ifrågavarande lagförslag
var av enahanda innebörd som det för årets lagtima riksdag framlagda.

Uti skrivelse den 2 oktober 1919, nr 10, anförde riksdagen, att det
av Kungl. Maj:t framlagda förslaget avsåge att, i avvaktan på resultatet
av den förestående allmänna revisionen av vårt försvarsväsende,
åstadkomma en av förhållandena redan nu påkallad inskränkning av
övningstiden för den stora huvudmassan värnpliktiga av 1919 års klass.
Då emellertid den allmänna försvarsrevisionen ännu icke blivit igångsatt,
måste man givetvis räkna med, att en liknande åtgärd kunde komma att
behöva vidtagas jämväl med avseende å värnpliktiga, tillhörande 1920
års klass. Innan man nådde fram till ett definitivt ordnande av vårt försvarsväsende,
hade man således att emotse ett provisorium, som sannolikt
komme att beröra minst två årsklasser värnpliktiga. Under sådana förhållanden
måste det enligt riksdagens uppfattning ligga synnerlig vikt
uppå, att de åtgärder, som under provisoriet vidtoges, bleve så tillfredsställande
som omständigheterna det medgåve.

Vid den granskning, som riksdagen ur nu angivna synpunkt underkastat
den kungl. propositionen, hade riksdagen ansett sig kunna biträda
den däri föreslagna avkortningen av första tjänstgöringen för vapenföra
värnpliktiga vid fotfolket, trängen och intendenturtrupperna. Däremot
hade riksdagen icke kunnat undgå att finna, att propositionen företedde
en brist i så måtto, att behörig hänsyn icke tagits till specialvapnen tilldelade
värnpliktiga ävensom till studenter och med dem i värnpliktshänseende
likställda. Detta hade självfallet sin grund däruti, att tiden ej
medgivit utförande av den särskilda utredning, vilken ansetts erforderlig

Riksdagens
skrivelse den
2 oktober
1919.

för att kunna framlägga förslag rörande ändring i omförmälda värnpliktigas
tjänstgöringstid. Enligt riksdagens uppfattning talade emellertid
synnerligen starka skäl för att jämväl dessa båda kategorier värnpliktiga
komme i åtnjutande av en avkortning av den för dem nu föreskrivna
utbildningstiden. Det syntes därför angeläget, att frågan härom
upptoges till behandling i så god tid, att förslag i ämnet om möjligt
kunde hinna föreläggas 1920 års riksdag. Därest, såsom riksdagen
förutsatte, särskilda sakkunniga komme att i och för den allmänna försvarsrevisionen
inom den närmaste tiden tillkallas, syntes det lämpligt
att åt dessa uppdraga att i nu förevarande hänseende verkställa erforderlig
utredning och framlägga därpå grundat förslag.

Vidkommande härefter tjänstgöringstidens längd för icke vapenföra
hade riksdagen jämväl funnit sig böra biträda Kungl. Maj:ts förslag. 1
likhet med försvarskommissionen och i anslutning till vad föredragande
departementschefen uti sitt till statsrådsprotokollet avgivna yttrande i
ämnet anfört, förutsatte emellertid riksdagen, att därest genom senare
beslut om repetitionsövningarnas inskränkning den sammanlagda utbildningstiden
för de fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga komme att
understiga 210 dagar, motsvarande avkortning av tjänstgöringstiden borde
äga rum såväl för de icke vapenföra som för trängen och intendenturtrupperna
tilldelade värnpliktiga. Då av handlingarna i ärendet framginge,
att en del icke vapenföra av 1919 års klass redan befunne sig i
tjänstgöring, borde uppmärksamhet ägnas däråt, att dessa, så vitt möjligt
vore, icke komme att fullgöra längre tjänstgöring än som kunde
bliva för de icke vapenföra av denna årsklass bestämd.

Vad slutligen anginge frågan om inställande av den i § 26 mom. 2
och 3 värnpliktslagen föreskrivna uttagningen för utbildning till underbefäl
eller fackmän, hade riksdagen ansett sig böra bifalla Kungl. Maj:ts
härutinnan framställda förslag.

På grund av vad sålunda anförts, vilket självfallet icke finge anses
vara i något avseende prejudicerande för den kommande försvarsrevisionen,
anmälde riksdagen, att Kungl. Maj:ts i propositionen nr 9 framställda
förslag av riksdagen bifallits.

I överensstämmelse med riksdagens sålunda fattade beslut utfärdades
den 10 oktober 1919 »Lag om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga
av 1919 års klass m. m.» (Svensk författningssamling nr 642).

Försvarsrevieionens
tillsättande
och
uppdrag.

Den 12 november 1919 beslöt Kungl. Maj:t att tillkalla en kommission
för att dels i första rummet verkställa utredning och avgiva förslag
i fråga om en provisorisk avkortning av första tjänstgöringstiden

för värnpliktiga, tilldelade härens specialvapen och marinen, ävensom för
studenter och med dem likställda och rörande övriga av 1919 års urtima
riksdag i dess skrivelse nr 10 berörda spörsmål, dels verkställa utredning
och avgiva förslag om en revision av Sveriges försvarsväsende.

Med anledning av det sålunda erhållna uppdraget upptog Försvarsrevisionen
redan vid sitt första sammanträde den 17 november 1919 till
omedelbar behandling frågan rörande sättet för genomförande av en
avkortning av övningstiden för sådana värnpliktiga av 1919 års klass,
vilka avsåges i riksdagens förenämnda skrivelse nr 10.

Det första spörsmål, som därvid framställde sig till besvarande, var,
huruvida och i vad mån en avkortning borde ske av den i gällande värnpliktslag
stadgade tiden för första tjänstgöringen för kavalleriet, artilleriet,
ingenjörtrupperna och marinen tilldelade vapenföra värnpliktiga av 1919 års
klass ävensom för vapenföra studenter och med dem i värnpliktshänseende
likställda av samma årsklass. Under överläggningarna härom gjorde sig
inom revisionen den uppfattningen gällande, att första tjänstgöringen för
ifrågavarande värnpliktiga måtte avkortas med samma antal dagar, som
genom lagen den 10 oktober 1919 bestämts beträffande fotfolket tilldelade
vapenföra värnpliktiga, eller med 130 dagar. Härvid förutsattes,
att riksdagens beslut i ämnet skulle vara fattat omkring den 1 februari
1920.

För bedömande av den sålunda ifrågasatta avkortningens genomförbarhet
avlät revisionen den 19 november 1919 särskilda framställningar
till cheferna för lantförsvars- och sjöförsvarsdepartementen med begäran
att från vederbörande militära myndigheter måtte införskaffas och till
revisionen överlämnas skriftliga yttranden rörande följande spörsmål:

l:o) Hur bör den av revisionen ifrågasatta avkortningen av utbildningstiden
genomföras för att i militärt hänseende medföra minsta möjliga olägenheter?

2:o) Kan med den avkortade tjänstgöringstiden erhållas ett utbildningsresultat
av militärt värde?

3:o) Vilka olägenheter i skilda avseenden kommer den ifrågasatta avkortningen
av utbildningstiden att medföra?

4:o) Därest de militära myndigheterna skulle finna sig böra förklara den av
revisionen ifrågasatta avkortningen i visst fall ogenomförbar, med vilket högsta antal
dagar kan då i stället enligt samma myndigheters mening nedsättning ske?

Svaren å de sålunda angivna frågorna borde avgivas särskilt för
varje olika kategori värnpliktiga samt utan hänsyntagande till huru utbildningstiden
kunde komma att bestämmas för värnpliktiga av 1920
års klass.

Med anledning av riksdagens uttalande, att därest genom senare
beslut om repetitionsövningarnas inskränkning den sammanlagda utbild -

Infordrande
av vissa utredningar.

ningstiden för de fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga komme att
understiga 210 dagar, motsvarande avkortning av tjänstgöringstiden
borde äga rum såväl för de icke vapenföra som för trängen och intendenturtrupperna
tilldelade värnpliktiga, upptog revisionen härefter till
behandling frågan rörande antalet repetitions övning ar för fotfolket tilldelade
vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass. För erhållande av nödigt underlag
för denna frågas bedömande anhöll revisionen i skrivelse till chefen
för lantförsvarsdepartementet den 29 november 1919, att från vederbörande
militära myndigheter måtte införskaffas och till revisionen överlämnas
skriftliga yttranden rörande följande spörsmål:

l:o) Därest antalet repetitionsövningar för fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga
av 1919 års klass begränsas till en respektive två repetitionsövningar, till
vilket respektive vilka värnpliktsår bör i vart och ett av dessa fall övningen respektive
övningarna förläggas ?

2:o) Yilka olägenheter kommer den sålunda ifrågasatta begränsningen av repetitionsövningarnas
antal att medföra?

3:o) Därest antalet repetitionsövningar för fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga
av 1919 års klass begränsas till en respektive två repetitionsövningar, huru
bör då motsvarande avkortning beredas trängen och intendenturtrupperna tilldelade
vapenföra värnpliktiga av samma årsklass?

Vidare anhöll revisionen att till densamma måste överlämnas utredning
angående följande spörsmål:

l:o) Huru många icke vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass skola fullgöra
sin tjänstgöring vid vart och ett av arméns olika truppslag (respektive flottans stationer
och kustartilleriet)?

2:o) Under vilka tidsperioder komma ifrågavarande värnpliktiga att fullgöra
tjänstgöring?

3:o) För vilka olika slag av handräckningsgöromål, däri inbegripet skrivgöromål,
verkstadsarbeten o. s. v., och till vilket antal tagas under november månad 1919
värnpliktiga i anspråk vid arméns särskilda truppförband (respektive flottans stationer
och kustartilleriet) ?

Under överläggningarna rörande repetitionsövniugarna vid infanteriet
uppstod jämväl fråga om vidtagande av en begränsning av antalet
repetitionsövningar för kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna tilldelade
vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass. Med anledning härav
anhöll revisionen ävenledes, att från vederbörande militära myndigheter
måtte införskaffas och till revisionen överlämnas skriftliga yttranden rörande
följande spörsmål:

l:o) Därest kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna tilldelade vapenföra
värnpliktiga av 1919 års klass komma att fullgöra endast en repetitionsövning, till
vilket värnpliktsår bör då denna övning förläggas?

2:o) Vilka olägenheter kommer den sålunda ifrågasatta begränsningen av repetitionsövningarna
vid förevarande vapenslag att medföra?

3:o) Därest det nuvarande antalet repetitionsövningar skulle anses böra bibehållas,
vilka olägenheter i militärt hänseende skulle det medföra att minska antalet
dagar för varje repetitionsövning vid kavalleriet, fältartilleriet och positionsartilleriet
till 35 dagar och vid fästningsartilleriet och ingenjörtrupperna till 30 dagar?

Med anledning Lärav har statsrådet och chefen för lantförsvarsdepartementet
med särskilda skrivelser den 18 och 31 december 1919
till revisionen överlämnat

dels ett av chefen för generalstaben, efter inspektörernas för infanteriet,
kavalleriet, artilleriet och trängen, chefernas för fortifikationen
och intendenturkåren samt generalfältläkarens ävensom chefens för fjärde
armefördelningen, i vad spörsmålen kunde hava inflytande på garnisonstjänsten
i huvudstaden, hörande, den 15 december 1919 avgivet yttrande
rörande den ifrågasatta avkortningen av tiden för första tjänstgöringen,

dels ett av chefen för generalstaben, efter nyssnämnda myndigheters,
med undantag av generalfältläkaren, hörande, den 27 december
1919 avgivet yttrande rörande den av revisionen ifrågasatta inskränkningen
av antalet repetitionsövningar m. m.,

dels och en inom lantförsvarsdepartementets kommandoexpedition
verkställd utredning rörande de av revisionen framställda frågorna beträffande
icke vapenföra värnpliktiga.

Vidare har statsrådet och chefen för sjöförsvarsdepartementet med
skrivelse den 15 december 1919 till revisionen överlämnat ett av chefen
för marinstaben, efter chefernas för mariningenjörkåren och marinintendenturkåren
samt marinöverläkarens ävensom chefens för kustartilleriet
hörande, den 12 december 1919 avgivet yttrande rörande den ifrågasatta
avkortningen av tjänstgöringstiden för marinen tilldelade vapenföra värnpliktiga.

Försvarsrevisionen övergår nu till att redogöra för innehållet i de
sålunda avgivna yttrandena samt för sin egen uppfattning rörande de
särskilda spörsmålen. För överskådlighetens skull torde ämnet böra behandlas
under följande tre huvudrubriker nämligen:

I. Vapenföra värnpliktiga i allmänhet.

II. Vapenföra studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda.

III. Icke vapenföra värnpliktiga.

3652 19

I, Vapenföra värnpliktiga i allmänhet.

Å. Hären tilldelade Tärnpliktiga.

1. Allmänna synpunkter.

Såsom förut omförmälts, hade revisionen framställt vissa frågor för
bedömande av i vad mån en avkortning av den i värnpliktslagen stadgade
tjänstgöringstiden kunde äga rum för vapenföra värnpliktiga av
1919 års klass. Beträffande de sålunda framställda frågorna har chefen
för generalstaben uti sina båda i ärendet avgivna yttranden framhållit
vissa allmänna synpunkter, vilka lämpligen torde böra i detta sammanhang
återgivas.

Chefens för Uti sitt den 15 december 1919 avgivna yttrande rörande avkort^staben"
ningen av tiden för första tjänstgöringen har chefen för generalstaben
yttrande, sålunda anfört, att de av revisionen framställda frågorna vore av den
Ifråga om största betydelse med hänsyn till samtliga truppslags utbildning samt
aVavrför°tgaen dessas därav beroende operations- och stridsduglighet för landets förtjänBt
svar. Frågornas allsidiga besvarande under beaktande av därmed fölgonngen.
jan(je konsekvenser vore ett mycket omfattande arbete. Detta hade visserligen
underlättats genom dess decentralisering, genom infordrande av
yttranden i ämnet från truppslagsinspektörerna, men i allt fall vore arbetet
av det omfång, att endast det väsentligaste av frågornas innebörd
kunnat upptagas till behandling.

Vad som i det följande komme att anföras beträffande värnpliktiga
av 1919 års klass vore grundat på de föreskrifter, som gällde för deras
utbildning, på nu rådande förhållanden och på de av försvarsrevisonen
angivna förutsättningarna. Det syntes icke behövas tilläggas, att de
uppställda frågorna skärskådats och besvarats allenast ur synpunkten
av deras innebörd i fråga om försvarets effektivitet.

Med avseende å den av revisionen framställda frågan, huru den av
revisionen ifrågasatta avkortningen av utbildningstiden borde genomföras för
att i militärt avseende medföra minsta möjliga olägenheter, måste det givetvis
vara förenat med betydande svårigheter att så kunna sinsemellan avväga

och bedöma de på frågans besvarande inverkande faktorerna, att det
sätt, varpå den första tjänstgöringens avkortning genomfördes, komme att
medföra minsta möjliga olägenheter. Huru denna avkortning än åvägabragtes,
komme synnerligen stora olägenheter att inträda med hänsyn
till utbildningen, verkande på olika sätt och i olika riktningar. Vad
som i vissa avseenden kunde synas innebära en mindre olägenhet kunde
ur andra synpunkter åter befinnas vara en stor sådan. Det sätt, varpå
avkortningen genomfördes vid vissa truppförband, kunde måhända icke
vara lämpligt vid andra. Nu gällande utbildningsföreskrifter vore grundade
på lång erfarenhet och omsorgsfulla överväganden samt avfattade
med hänsyn till att under en före utbildningens början bestämd, enligt
gjorda beräkningar tillräckligt lång tid kunna tillgodose utbildningens
ojika krav. Dessa föreskrifter bildade ett enhetligt pedagogiskt system.
Borttoges delar ur ett system, avsett att verka organiskt och följdriktigt,
sattes detta mer eller mindre ur stånd att funktionera. Åven
det skenbart obetydliga kunde därvid hava stor betydelse.

Den för de vapenföra värnpliktiga vid rytteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna
lagstadgade första tjänstgöringen utgjorde:

vid rytteriet, fältartilleriet och positionsartilleriet 281 dagar, samt
vid fästningsartilleri och fästningsingenjörtrupperna ävensom vid
fältingenjör- och fälttelegraftrupperna 295 dagar.

Av en generalstabschefens yttrande såsom bilaga fogad grafisk framställning
rörande in- och utryckningstiderna för första tjänstgöringen för
ifrågavarande vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass framginge, att
för det långt övervägande antalet värnpliktiga inryckning ägt rum omkring
den 1 november 1919. Vid fästningsartilleri i Boden hade en
del av de värnpliktiga (vårgruppen) inryckt redan i början av juni
nämnda år. Vid fästningsingenjörtrupperna å samma ort komme en del
av de värnpliktiga (vårgruppen) att börja sin första tjänstgöring först
i slutet av april 1920.

Försvarsrevisionen hade förutsatt, att riksdagens beslut angående
ifrågasatt avkortning av första tjänstgöringen med 130 dagar skulle vara
fattat omkring den 1 februari 1920. Under förutsättning härav och att
beslutet komme att omedelbart träda i verkställighet, skulle av den lagstadgade
första tjänstgöringen återstå följande antal tjänstgöringsdagar,
räknade från och med 1 februari 1920, nämligen:

vid rytteriet............................................................................. 64 dagar,

vid fält- och positionsartilleriet.......................................... 59 »

vid fästningsartilleri och ingenjörtrupperna............... 73 »■ .

För de värnpliktiga vid fästningsartilleriet, som inryckt i början av
juni 1919, återstode av hela första tjänstgöringen blott 61 dagar, alltså
(130—61 =) 69 dagar kortare tid än den till 130 dagar ifrågasatta minkningen.
Såsom nyss nämnts, hade en del värnpliktiga vid fästningsingenjörtrupperna
icke börjat sin tjänstgöring den 1 februari 1920.

I den mån riksdagsbeslutet i ärendet kunde komma att träda i kraft
senare än den 1 februari 1920, inträdde i det nu angivna dagantalet en
motsvarande minskning. Å andra sidan kunde det komma att ökas,
därest hem förlovning, som icke inräknades i den första tjänstgöringen,
komme att anordnas före nyssnämnda tidpunkt.

I allmänhet sett skulle, till följd av 130 dagars avkortning, den
återstående delen av den första tjänstgöringen utgöra allenast 9—10
veckor, medan avkortningen skulle omfatta 18—19 veckor, alltså ungefär
dubbelt så mycket. Redan av detta förhållande framginge, huru
djupt ingripande i utbildningen den ifrågasatta avkortningen i själva
verket vore, och vilket ogynnsamt inflytande densamma komme att utöva.
Den komme att ofördelaktigt inverka icke blott på så gott som samtliga
ämnen och övningsgrenar, som inginge uti den törsta tjänstgöringen,
utan även i fråga om utbildningen i dess helhet vid samtliga
truppslag och truppförband, även sådana som icke direkt träffades av
avkortningen. Det läge nämligen i förhållandenas natur, att den första
tjänstgöringen stode uti ett såväl omedelbart som medelbart samband
med truppförbandens liv och verksamhet, varav följde, att rubbningar
uti en del, och därtill en viktig sådan, ogynnsamt återverkade på det
hela. Storleken av en dylik återverkan läte sig knappast beräkna. Så
mycket torde dock vara säkert, att genom den nu ifrågasatta avkortningen
uti de vapenföra värnpliktigas första tjänstgöring betydande värden
såväl i materielt avseende som i inre mening komme att gå förlorade.

Antoge man, att rytteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna kunde
under så lång tid som 130 dagar undvara värnpliktiga, eller med andra
ord att tjänsten vid dessa truppslags truppförband skulle dem förutan
under ifrågavarande tidsperiod kunna behörigen upprätthållas, vore för
lösningen av den föreliggande frågan i huvudsak tre förfaringssätt ur
militär synpunkt tänkbara beträffande den tid, varunder den efter avkortningen
återstående delen av första tjänstgöringen skulle fullgöras,
nämligen:

1) såsom omedelbar fortsättning i direkt anslutning till den pågående
tjänstgöringen;

2) såsom omedelbar fortsättning, dock endast under viss tid, t. ex.
omkring en månad, varefter avbrott skulle inträda och den därefter åter -

stående tjänstgöringen till tiden förläggas omedelbart före repetitionsövningarna;
samt

3) hemförlovning omedelbart efter (i samband med) riksdagsbeslutets
ikraftträdande samt fullgörande av den återstående delen av den
första tjänstgöringen likaledes omedelbart före nyssnämnda övningar.

I första fallet skulle den första tjänstgöringen komma att omfatta
även vinterutbildning samt avslutas under april månad. Därigenom
komme tjänstgöringen att fortgå utan avbrott, för vilken anordning&pedagogiska
synpunkter kunde sägas tala.

I andra fallet skulle utbildningen under vinterförhållanden komma
att i huvudsak tillgodoses. Under det därpå följande avbrottet om 18
—19 veckor skulle dock de värnpliktiga glömma bort en stor del av de
ännu icke befästade kunskaperna och färdigheterna. Vid inryckningen
till den sista tjänstgöringsperioden skulle ‘ utbildningen därför till stor
del komma att omfatta repetition av det förut ofullständigt inlärda.

1 tredje fallet komme vinterutbildningen att eftersättas. Det långa
avbrottet skulle ^ verka på ungefär samma sätt som i andra fallet, men
genom den däipa följande längre sammanhängande tjänstgöringen skulle
i vissa avseenden bättre resultat nås.

Med samtliga ovan angivna tre förfaringssätt följde sålunda, yttrar
generalstabschefen, synnerligen stora olägenheter i militärt hänseende.
Avkortningen av den första tjänstgöringen med 130 dagar kunde icke
vare sig genom den ena eller den andra anordningen kompenseras.
Bristerna i utbildningen till följd av avkortningen kunde icke heller på
annat sätt inom den reducerade utbildningstiden avhjälpas. Att söka
sammanpressa ett utbildningsprogram inom en kortare tid, än som på
grund av erfarenheten beräknats vara erforderlig med hänsyn till utbildningens
krav och omfattning, vore mer än vanskligt. Försök i sådan
riktning skulle helt visst leda till ytlighet och medföra svagheter i samtliga
ämnen och övningsgrenar eller åtminstone vissa av dem. Resultatet
bleve en ryttare, artillerist eller ingenjörsoldat, som icke vore vuxen
sina uppgifter i fält och som icke borde eller lämpligen kunde insättas
i fälthärens vid krigsutbrott mobiliserade truppförband.

Sådana vore konsekvenserna av det ifrågasatta beslut, som läge till
grund för. uppställande av den första frågan. Svaret på denna kunde
emellertid icke givas, utan att en del enskildheter av utbildningen under
den första tjänstgöringen komme att beröras.

Truppslagsinspektörernas yttranden gåve vid handen, att den första
frågan icke kunde besvaras under det ovan gjorda antagandet, att truppförbanden
vid rytteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna skulle under ti -

den för avkortningen av den första tjänstgöringen kunna undvara hela
årsklassen av vapenföra värnpliktiga och ändock den vid truppförbanden
erforderliga tjänsten behörigen förrättas. Ett dylikt antagande syntes
under nuvarande förhållanden icke kunna göras beträffande något truppslag
på grund av de krav, som den inre tjänsten, vården av materiel
m. m. framställde. Särskilt påtagliga vore personalbehoven vid truppslag,
i vilkas organisation ett betydande antal hästar inginge. Att ersätta
för häst- och materielvård behövliga vapenföra värnpliktiga med
icke vapenföra sådana, läte sig, bland annat, av bristande tillgång icke
göra. Icke heller torde det kunna ifrågasättas, att civila arbetskrafter
skulle för ändamålet anställas. Förslaget om avkortning av den första
tjänstgöringen med 130 dagar bleve sålunda av mera invecklad art än
under ovan gjort antagande, på samma gång en sådan åtgärd komme
att ännu mera avlägsna det mål, som avsåges med ifrågavarande tjänstgöring.

Nu berörda omständigheter krävde för den första frågans besvarande
en undersökning vid varje särskilt truppslag av med den första tjänstgöringen
samhörande förhållanden. Till undvikande av upprepningar
vid behandlingen av dessa förhållanden vid de särskilda truppslagen
borde redan nu angivas ändamålet med den första tjänstgöringen, vilken
allt efter truppslaget benämndes ryttarutbildning, artilleristutbildning och
soldatutbildning. Detta ändamål vore att, med hänsyn till varje truppslags
art och uppgift, meddela den vapenföre värnpliktige de kunskaper
och färdigheter, som fordrades av honom, för att han skulle kunna fullgöra
sina åligganden vid rikets försvar under olika förekommande förhållanden,
såväl på som utanför stridsfältet. I sammanhang härmed
skulle hos den värnpliktige grundläggas och utvecklas en fast diciplin
samt denne uppfostras till plikttrohet, mod, beslutsamhet, viljekraft och
fysisk uthållighet. I besittning av dessa egenskaper, kunskaper och
färdigheter skulle den vapenföre värnpliktige vara lämplig att fullgöra
den tjänst, som förhållandena i krig krävde, samt sålunda vid mobilisering
kunna ingå i den då organiserade fältskvadronen (fältbatteriet,
fältingenjörkompaniet o. s. v.).

För att av den första tjänstgöringen bästa möjliga utbildningsresultat
skulle kunna nås, vore den utbildning, som därunder meddelades, uppdelad
i underavdelningar, samt för en var av dessa visst utbildningsmål
uppställt. Sålunda omfattade ryttarutbildningen enskild utbildning, utbildning
i tropp och utbildning i skvadron, artilleristutbildningen enskild
utbildning, utbildning i avdelning (med pjäs), utbildning i tropp och utbildning
i batteri o. s. v. Mellan dessa olika slag av utbildning kunde

någon skarpt särskiljande gräns icke uppdragas, utan ingrepe de i
varandra. Aven om den enskilda utbildningen kunde vid en viss tidpunkt
i huvudsak anses vara tillräckligt grundligt genomgången och
bedriven lör uppträdande i trupp, måste densamma i mån av behov fortgå
ända till slutet av den första tjänstgöringen. Så vore t. ex. utbildmngen_
i spanings- och bevakningstjänst en alltjämt fortgående enskild
utbildning, . Utbildningen i batteri innebure för riktaren, kusken o. s. v.
enskild utbildning i den honom tilldelade befattning o. s. v. Av de
olika slagen av utbildning med tillhörande ämnen och övnings örenar
kunde icke bliva något slutligt eller sammanhängande helt, med mindre
an att den första tjänstgöringen finge fortgå så länge, att den vapeniore
värnpliktige behärskade tjänstens olika grenar, så att han verkligen
vore användbar i fält. &

. I fråga om enskildheterna av utbildningen under den första tjänstgöringen,
i den man dessa icke berördes uti det följande eller i truppslagsmspektörernas
yttranden, hänvisade generalstabschefen till vederbörliga
utbildningsinstruktioner, vilka givetvis utgjorde ett synnerligen
vikfigt underlag för bedömandet av de uppställda frågornas" innebörd.

Beträffande den av revisionen framställda frågan, huruvida med den
avkortade tjänstgöringen kunde erhållas ett resultat av militärt värde
ville ^chefen för generalstaben framhålla, att därest den med hänsyn till
uppnåendet av ett visst mål för de olika truppslagen beräknade och
bestamda forsta tjänstgöringen skulle avkortas med 130 dagar, erhölles
av utbildningen under den återstående tiden ett utbildningsresultat av
visst militärt värde. Den värdeminskning, som avkortningen medförde
kunde dock icke beräknas endast efter förhållandet mellan antalet utbildningsdagar
under den nu lagstadgade första tjänstgöringen och antalet
sadana dagar efter avkortningen. 1 förhållande till det militära
värde, som den första tjänstgöringen avkortad representerade, gjorde
sig den genom . avkortningen åstadkomna värdeminskningen gällande i
starkare proportion än som betecknades av t. ex. förhållandet 281:
^81^130=.'') 15.1’. alldenstund avkortningen drabbade icke allenast de
vapenföra värnpliktiga, utan även och på ett mycket kännbart sätt truppförbanden
i deras helhet.

Med avseende å den av revisionen framställda frågan, vilka olägenheter
i skilda avseenden den ifrågasatta avkortningen av utbildningstiden
komme att medföras, komme dessa att i det följande närmare angivas. Olägenheter
gjorde sig gällande icke blott i fråga om utbildningen av vapenfora
värnpliktiga av 1919 års klass, för vilka ändamålet med första
tjänstgöringen komme att förfelas — de kunde nämligen icke, utan att

Ifråga om
repetitionsövningarna.

undergå kompletterande utbildning, användas till rikets försvar i mobiliserade
fältskvadroner, fåltbatterier och fältingenjörformationer — utan ock
på flera andra av utbildningens områden, ja på trupp förbanden i deras
helhet. Därtill komme, att möjligheten att hålla säkerhetsbesättning i
Boden äventyrades.

Beträffande slutligen frågan, med vilket högsta antal dagar en avkortning
av första tjänstgöringen enligt de militära myndigheternas mening
kunde ske, ville chefen för generalstaben framhålla, att tiden för den
första tjänstgöringen för de vapenföra värnpliktiga vore beräknad och
bestämd med hänsyn till uppnåendet av ett visst mal: de skulle under
densamma erhålla den utbildning, som erfordrades, för att de skulle
kunna fullgöra sina åligganden inom mobiliserat truppförband (formation).
Det vid utbildningstidens bestämmande angivna målet vore
enligt de givna förutsättningarna oförändrat. Vid sådant förhållande
läge5 det i sakens natur, att någon avkortning uti ifrågavarande tjänstgöring
i allmänhet icke kunde av militär myndighet, d. v. s. ur försvarets
synpunkt, motiveras. Det hade nämligen icke påvisats, att någon
nedsättning av utbildningstiden kunde äga ruin, utan att det uppställda
ändamålet mer eller mindre äventyrades. Det nu sagda gällde i allmänhet.
Vad särskilt anginge 1919 års klass av vapenföra värnpliktiga,
komme därtill, att utbildningsförhållandena vid truppförbanden vore i
väsentlig mån försvårade därigenom, att volontärstyrkan, vilken såsom en
mycket viktig beståndsdel inginge i truppförbandens organisation i allmänhet
sett hade att uppvisa ett stort antal vakanser — ett förhållande,
som ofördelaktigt inverkade på hela utbildningen, ej minst på utbildningen
av de vapenföra värnpliktiga.

Uti sitt den 27 december 1919 avgivna yttrande rörande den ifrågasatta
begränsningen av repetitionsövningarna har chefen för generalstaben,
innan han ingår på de särskilda vapenslagen, anfört följande:

De av försvarsrevisionen uppställda frågorna avsåge huvudsakligast
möjligheten och lämpligheten av att minska dels antalet repetitionsövningar
för vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass vid arméns samtliga
truppslag, dels under viss förutsättning antalet dagar för varje repetitionsövning
vid kavalleriet, artilleriet och ingenjörtrupperna. Då frågorna berörde
en av grundvalarne för Sveriges härordning, måste desamma, för
att deras innebörd måtte kunna allsidigt bedömas, ses i sammanhang
med värnpliktstjänstgöringen i dess helhet. Innan de upptoges till direkt
besvarande, syntes det därför nödvändigt att —- genom ^en i möjligaste
mån kortfattad framställning — belysa de principer, på vilka här -

ordningen i fråga om värnpliktstjänstgöringen blivit byggd, och utveckla
de allmänna synpunkter, som därvid varit bestämmande.

Det låge i sakens natur, att infanteriet, såsom varande arméns talrikaste
truppslag, därvid främst komme i betraktande. Infanteriets organisation
vore ock den för en bärordning grundläggande.

Strävandena under de senaste femtio åren att stärka Sveriges lantförsvar
hade avsett att skapa en operations- och stridsduglig fälthär till
landets försvar, d. v. s. en här, som efter avslutad mobilisering vore i
stånd att upptaga striden mot en anfallande fiende. En härs operationsoch
stridsduglighet berodde — förutom av att den vore försedd med erforderlig
materiel — huvudsakligast av personalens, truppens såväl som
befälets, utbildning. Truppens utbildning och befälets utbildning stode i
närmaste samband med varandra. Otillräckligheten av den ena utbildningen
inverkade ofördelaktigt på den andra. Med hänsyn till här- och truppföring
ställdes på befälet särskilda krav, som måste tillgodoses genom
* för ändamålet anordnad särskild utbildning och övningar.

Truppens, den menige mannens, utbildning utgjordes av soldatutbildning
(första tjänstgöring) och utbildning under repetitionsövningar, av vilka
de, som ägde rum under åren närmast efter soldatutbildningen, hos oss
även benämndes regementsövningar.

Soldatutbildningen avsåge att hos den, som underginge sådan utbildning
. (volontären, den vapenföre värnpliktige), grundlägga och utveckla
en fast disciplin, att uppfostra honom till göda krigsmannaegenskaper i
övrigt och till fysisk uthållighet samt att meddela honom de kunskaper
och färdigheter, som krävdes, för att han, enskilt och i truppförband,
skulle kunna förrätta honom i fält under olika förhållanden, såsom marsch,
förläggning, manöver och strid, åliggande tjänst.

Repetitionsövningarna hade till uppgift att, i den mån så erfordrades,
uppfriska soldatens under den första tjänstgöringen förvärvade kunskaper
och färdigheter samt särskilt att möjliggöra övningar i starkare och mot
förhållandena vid mobilisering i möjligaste mån svarande (krigsmässiga)
förband. I anslutning härtill borde mot slutet av repetitionsövningarna
hållas större fälttjänst övning ar, i vilka samtliga truppslag borde deltaga.

Fråg ;an angående den tid, som vore erforderlig för soldatutbildningen
för att därmed avsett, nyss antytt ändamål skulle vinnas, hade, särskilt
vad anginge infanteriet, upptagits till en ingående behandling i chefens för
generalstaben förslag till härordning den 13 november 1900, vilket förslag
granskats av samtliga arméfördelningschefer m. fl. (generalskommissio--

3652 19 3

Allmänna

■synpunkter.

Infanteriet.

nen). Samtidigt hade frågan angående antalet repetitionsövningar i beväringens
första uppbåd ägnats en omsorgsfull prövning.

På grund av erfarenheterna under senare hälvten av 1890-talet dels
från fotgardesregementena, vilka haft en rekrytutbildning av 97* månader,
dels från de indelta infanterirekryternas utbildning, som omfattat
en tid av 5 och vid andra och femte arméfördelningarna 6 månader
samt med ledning av anställda beräkningar angående den tid, som vore
erforderlig för inlärandet och inövandat av soldatutbildningens ämnen och
övningsgrenar, hade man kommit till det resultatet, »att en tid av omkring
8 månader medgåve att uti tjänstens olika grenar systematiskt och
grundligt utbilda infanterirekryten, så att denna förmådde att tillfredsställande
fylla sin plats i fält, under marsch, bevakning och strid». Tre
av generalskommionens medlemmar hade ansett det önskvärt, att i huvudsaklig
överensstämmelse med 1875 och 1891 års härordningsförslag tjänstgöringstiden
för de värnpliktiga blivit bestämd till en första utbildningstid
av 10Va månader, däruti inbegripen regementsövning, d. v. s. den första
tjänstgöringen borde, enligt deras mening, omfatta en tid av omkring
97a månad.

I anslutning till nyssnämnda uttalande angående tiden för soldatutbildningen
(första tjänstgöringen) hade chefen för generalstaben med
instämmande av generalskommissionen anfört: »Men å andra sidan, för
att den mobiliserade fälthärens infanteri skall vinna nödig stadga och
sammanhållning, fordras oundgängligen tre tillräckligt långa repetitions(regements-)
övningar uti beväringens första uppbåd».

Envar av dessa tre repetitionsövningar både föreslagits böra hava en
längd av 35 dagar. Därvid hade två huvudsynpunkter varit bestämmande:
den ena att övingarna inom kompani-, bataljons- och regementsförband
bleve på ett tillfredsställande sätt och tillräckligt länge bedrivna,
den andra, att infanteriregementen och motsvarande förband av de andra
truppslagen komme att varje år deltaga uti fälttjänstövningar med flera
truppslag, vare sig inom vederbörlig arméfördelning eller arméfördelning
mot arméfördelning. Fälttjänstövningarna vore oundgängligen nödvändiga
för arméns stridsduglighet och tjänstbarhet, för att truppslagen, av
vilkas samverkan så mycket vore beroende i fält, skulle lära känna varandra
i fred, för att de högre befälhavarna skulle beredas tillfälle till
utbildning för ledning av större truppförband, och för att de lägre befälhavarna
skulle vänjas vid större förhållanden än dem, som övningarna
enbart vid eget regemente förmådde erbjuda. Övningarna i kompani-,
bataljons- och regementsförband hade beräknats till 30—28 dagar samt
fälttjänstövningarna med flera fruppslag till 5—7 dagar, tillsammans 35

dagar. Repetitions- (regemente-) övningarna skulle i regel taga sin början
under senare bälvten av augusti och vara avslutade senast med utgången
av september.

Vad anginge antalet repetitions- (regemente-) övningar i beväringens
första uppbåd, vore det, för att utbildningen under dessa övningar
skulle kunna bedrivas med någorlunda starka truppförband, kompanier
och bataljoner, på samma gång som regementena hade en krigsmässig
indelning uti tre bataljoner, en oeftergivlig fordran, att tre årsklasser årligen
och samtidigt deltoge uti ifrågavarande övningar. Varom icke bleve
kompanierna för små, för att utbilduingen skulle kunna bedrivas med
tillfredsställande resultat. För att den mobiliserade fälthären skulle vinna
nödig stadga och sammanhållning vore det, allra helst som någon stående
stamstyrka icke funnes till förfogande, erforderligt, dels att antalet
uti repetitions- (regements-) övningarna deltagande värnpliktiga vore så
stort, att regementena kunde erhålla nyss omförmälda krigsmässiga indelning,
dels att övningarna ägde rum tre på varandra följande år. Därigenom
komme att uti infanteritruppförbanden (kompanier, bataljoner, regementen)
infogas den sammanhållande kraft, som funnes till även vid krigstillfälle.
Det vore de tre till samtliga repetitions- (regements-) övningar
inkallade årsklasserna, som bildade infanteriets kärna, till vilken vid mobilisering
äldre och yngre årsklasser skulle sluta sig. De tre repetitionsövningarna
skulle försiggå under tredje, fjärde och femte värnpliktsåren.

Mot denna sistnämnda anordning hade tre medlemmar av generalskommissionen
uttalat sin avvikande mening i så måtto, att de av militära
skäl, i främsta rummet soldatens mera fältmässiga utbildning på ett tidigare
stadium av hans tjänstetid, ansett, att första repetitionsövningen borde
äga rum under andra året eller samma år soldatutbildningen slutade. I
övrigt hade de anslutit sig till generalkommissionen, vilken såsom sin
mening uttalat, att förslaget, under den givna förutsättning av 365 dagars
fredstjänstgöring för de värnpliktiga, vore tillfredsställande, samt att detsamma,
fullt genomfört, komme att högst väsentligt stärka landets försvarskraft.

I motiveringen till 1901 års härordning sproposition hade chefen för
lantförsvarsdepartementet ytterligare utvecklat de skäl, åt vilka chefen
för generalstaben givit uttryck.

Soldatutbildningen vid infanteriet borde, enligt departementschefens
mening, omfatta en tid av »minst 8 månader», enär tiden för infanterirekryternas
utbildning (5—6 månader) visat sig otillräcklig. Det krävdes
ytterligare minst 2 månader, för att rekrytens daning till soldat
skulle bliva fullbordad.

Till repetitions-(regements-)övningar i beväringens första uppbåd
borde tre årsklasser årligen och samtidigt vara inkallade. Det kunde
nämligen icke fästas nog avseende vid den fordran, att under nämnda
övningar regementena vore indelade i det antal truppförband, som motsvarade
krigsindelningen, d. v. s. uti 3 bataljoner och 12 kompanier,
något som icke läte sig göra, om repetitions-(regements-)övningarna
vore inskränkta till allenast två. Tre repetitions-(regements-)övningar
hade dessutom eu synnerligen stor betydelse med hänsyn till de mobiliserade
infanteritruppförbandens fasthet, sammanhållning och fältduglighet.
För att mobilisera fälthärens infanteriregementen jämte depåtrupper måste
nämligen så gott som alla infanteriregementena tilldelade, beväringens
första uppbåd tillhörande värnpliktsklasser tagas i anspråk. Av dessa
krävde den egentliga fälthären i allmänhet minst sex klasser av till förfogande
varande åtta, och alltefter förhållandena, i främsta rummet tidpunkten
för mobiliseringen, komrne ifrågavarande sex klasser att utgöras
av den andra till och med den sjunde eller av den tredje till och med
den åttonde. Ju längre tid som förflöte, sedan varje för fälthärens
mobilisering avsedd klass varit inkallad till tjänstgöring (repetitionsövning),
dess svagare och lösligare bleve sammansättningen av det mobiliserade
truppförbandet, icke blott uti det avseendet, att den enskilde individens
militära färdigheter och kunskaper ginge tillbaka, utan ock
därutinnan, att truppförbanden såsom sådana förlorade i sammanhållning
och kraft. Då det emellertid vore nödvändigt, att armens fältinfanteribataljoner
vore verkligen krigsbrukbara, d. v. s. marsch-, manöver- och
stridsdugliga, måste de årsklasser, som skulle bilda desamma, hava sin
militära utbildning i någorlunda friskt minne. Komme mobiliseringen
av infanteriet att ske med andra till och sjunde klasserna hade för
tredje och sjunde klasserna högst två men för de övriga fyra högst
ett år gått till ända, sedan de varit inkallade till övning. Skulle åter
fältinfanteriregementena sammansättas av tredje till och med åttonde
klasserna, bleve förhållandet, särskilt vad åttonde klassen anginge, ogynnsammare
än enligt det förstnämnda mobiliseringsalternativet. Skärskådades
mobiliseringskraven i och för sig och undersöktes fordringarna
på ett fältdugligt infanteri, framginge nödvändigheten av tre repetitions(regements-)övningar
med infanteriets till första uppbådet hörande värnpliktiga
såsom en den allra viktigaste angelägenhet.

De tre repetitions-(regements-)övningarna borde förläggas i en
följd samt fullgöras under tredje, fjärde och femte värnplikts åren. Just
därigenom att vid de för fälthären avsedda infanteriregentena tre på
varandra följande värnpliktsklasser samtidigt vore inkallade till repeti -

tions-(regements-)övningar, förlänades en betydande styrka och fasthet
åt nämnda trnpplörbands organisation. Ifrågavarande tre värn pliktsklasser
utgjorde, så att säga, en stam av värnpliktssoldater, vilka gåve
sitt stöd åt och vid sig bunde äldre och yngre årsklasser. I betraktande
härav kunde chefen för lantförsvarsdepartementet icke ansluta sig
till den mening, som uttalats av de tre medlemmarna av generalskommissionen
i fråga om den första repetitions-(regements-)övningens förläggande
redan till andra året.

Antalet repetitions-(regements-)övningar vid infanteriet uti beväringens
första uppbåd vore, i lika grad som tiden för soldatutbildningen,
en av den föreslagna härordningens grundvalar. Det vore emellertid
även av framstående betydelse, att åt varje sådan övning tillmättes tillräcklig
tid. Med hänsyn till nödvändigheten att åt skjutövningarna,
bevaknings- och stridsövningarna samt att på utbildningsprogrammet
upptaga årliga fälttjänstövningar med två eller flera truppslag borde
varje repetitions-(regements-)övning vid infanteriet uti beväringens
första uppbåd omfatta en tid av 35 dagar. Beträffande den tid på året,
då repetitions-(regements-)övningarna skulle hållas, borde det militära
utbildningsåret, i stort sett, avslutas med utgången av september. Av
detta år borde nämnda övningar utgöra avslutningen samt fälttjänstövningar
med flera truppslag bilda deras slutsten.

I överensstämmelse med de nu angivna grunderna för de infanteriet
tilldelade värnpliktigas tjänstgöring i fredstid skulle, enligt förslaget till
1901 års härordning, den första tjänstgöringen, med början under första
året, omfatta en tid av 245 dagar samt i beväringens första uppbåd åtföljas
av tre repetitions-(regements-)övningar, vardera om 35 dagar samt
förlagda till tredje, fjärde och femte åren.

Av vad sålunda anförts framginge, att till grund för förslaget till
1901 års härordning legat en allvarlig strävan att i utbildningshänseende
skapa ett operations- och stridsdugligt infanteri samt för ändamålet
på lämpligt sätt bestämma tiden för soldatutbildningen, antalet
och följden av repetitions-(regements-)övningar samt tiden för varje
sådan övning, vars sista del skulle upptagas av fälttjänstövningar med
trupper av alla vapen. Den därvid förebragta motiveringen hade sedan
dess icke i något avseende förlorat i styrka. Fastmer kvarstode den i oförminskad,
ja, man skulle kunna säga, i ökad betydelse. Förslaget hade
icke innehållit något utöver det oundgängligen nödvändiga. Det hade
icke avsett något annat, än att Sveriges försvarskraft skulle så stärkas, att
dess freds- och på samma gång frihetsälskande folk skulle med tillförsikt

kunna lita till densamma i farans stund, samt att sålunda fäderneslandets
självständighet skulle kunna tryggas och dess neutralitet upprätthållas.

Riksdagen hade emellertid icke bifallit förslaget angående infanteriets
värnpliktstjänstgöring, utan beslutit, att de värnpliktiga vid detta
truppslag skulle fullgöra sin tjänstgöring, vilken sammanlagt bestämdes
till 240 dagar, med en första tjänstgöring om 150 dagar under andra
året samt med en repetitions-(regements-)övning om 30 dagar under
vart och ett av andra, tredje och fjärde åren. Riksdagen hade dock
icke förbisett, att med denna nedsättning av utbildningstiden det svårligen
läte sig göra att utbilda ett sina uppgifter vuxet reservunderbefäl,
och att utsikten att anskaffa reservofficerare komme att väsentligen minskas.
Till undvikande av dessa olägenheter och för att ett större antal underbefäl
skulle kunna utbildas, hade riksdagen bemyndigat Kungl. Maj:t att,
för tiden från och med år 1908 och till dess annorlunda bestämdes, på
grund av frivilligt avtal ersätta avgången i nummerstyrkan vid infanteriregementena,
undantagandes Svea och Göta livgarden samt Gottlands
infanteriregemente, dock att ökningen begränsades till 72 nummer vid
varje fältinfanteriregemente och till 48 nummer vid vart och ett av de
båda för kustfästningarna avsedda infanteriregementena.

Beträffande tiden för repetitionsövningarna hade riksdagen beslutit
den ändringen i förslaget till värnpliktslag, att sådan övning, där icke
Konungen för särskilda fall funne nödigt att annorlunda förordna, icke
finge äga rum vid de inom Gävleborgs, Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län förlagda infanteriregementen under
tiden från och med den 11 juli till och med den 31 augusti samt vid
övriga infanteriregementen, med undantag av de för sjöfästningarna
avsedda, under tiden från och med den 11 juli till och med den 9
september.

Generalskommissionen, som yttrat sig angående dessa och andra nedsättningar
i Kungl. Maj:ts härordningsförslag, innan desamma behandlats
och beslutats av riksdagen, hade funnit dem utgöra »ett betydligt försvagande
av den av Kungl. Maj:t föreslagna organisationen».

Då den av riksdagen beslutade värnpliktslagen föredragits till fastställelse
av Kungl. Maj:t, hade chefen för lantför svar sdepartementet enligt
det offentliggjorda statsrådsprotokollet yttrat, att då den sammanlagda
utbildningstiden vid infanteriet bestämts till 240 dagar, därav den första
tjänstgöringen omfattade 150 dagar, läte det sig enligt hans förmenande
icke göra att i tjänstens olika grenar tillfredsställande utbilda värnpliktsrekryten.
Särskilt för fälttjänst- och skjutövningarna bleve den till
utbildning anslagna tiden otillräcklig för att därunder, även med det

mest intensiva arbete, skulle kunna danas eu med samtliga sina åligganden
i fält fullt förtrogen soldat. Den minskning, som repetitions(regements-)övningarna
i beväringens första uppbåd undergått, inverkade
i motsvarande grad ofördelaktigt på det utbildningsresultat, som
enligt Kungl. Maj:ts förslag vore avsett att vinnas med dessa viktiga
övningar. Men förutom det att de värnpliktigas fältmässiga utbildning
samt följaktligen även trupp förban dens fasthet och sammanhållning
komme att lida avsevärt men av den förkortade fredstjänstgöringen,
följde härav åtskilliga andra olägenheter, bland vilka särskilt kunde
framhållas officers- och underofficerskårernas mindre gynnsamma tjänstgöringsförhållanden,
svårigheten att förverkliga det från alla håll uttalade
önskningsmålet att ur de värnpliktigas led rekrytera volontärpersonalen
samt väsentligen minskade utsikter att erhålla det vid mobilisering
erforderliga antalet reservofficerare och att utbilda ett sina uppgifter i
fält vuxet reservunderbefäl.

Såsom förut framhållits hade enligt förslaget till 1901 års härordning
avsetts, att infanteriets värnpliktiga i beväringens första uppbåd
skulle hava en sammanlagd fredstjänstgöring av 350 dagar, varav en
första tjänstgöring av 245 dagar samt tre repetitions-(regements-)övningar,
en var om 35 dagar1), förlagda till tredje, fjärde och femte åren.
Genom 1914 års härordning hade motsvarande tjänstgöring bestämts
till 340 dagar, således 10 dagar kortare än vad som avsetts med 1901
års härordning. Av nämnda 340 dagar upptoge första tjänstgöringen
250 dagar, men repetitions-(regements-)övningarna vore desamma som
enligt 1901 härordningsbeslut. För de s. k. underbefälsämnena ävensom
för värnpliktiga kulsprutesoldater, signalister och sjukvårdsmän samt
kommissarier (»underbefäl och fackmän») hade dock genom 1914 års
härordning den första tjänstgöringen blivit bestämd till 310 dagar, en
anordning av synnerligen stor betydelse för erhållande av värnpliktigt
underbefäl samt för utbildningen i kulsprute-, signal-, sjukvårds- och
kommissarietjänsten.

I motiveringen till 1914 års härordningsproposition hade framhållits,
att det, för erhållande av tillräckligt starka förband och ur andra
synpunkter, varit synnerligen önskvärt, om antalet repetitionsövningar
hade kunnat ökas från tre till fyra. Med hänsyn till därmed förknippade
sociala olägenheter hade en sådan ökning dock icke ansetts böra
ifrågasättas. Ur utbildningssynpunkt måste det, enligt vad som gjorts *)

*) Dessutom en repetitionsövning om 15 dagar i andra uppbådet, motsvarande
nuvarande reservtruppövning.

Övriga trupp»lag.

gällande i samma motivering, anses fördelaktigt, om den första repetition
sövningen förlädes i så omedelbar anslutning till soldatutbildningen
som möjligt. Beträffande de två återstående repetitionsövningarna hade
det ur militär synpunkt varit fördelaktigt, om den sista kunnat uppskjutas
till femte värnpliktsåret, men enär detta blivit olägligt för de
värnpliktiga och icke syntes vara oundgängligen nödvändigt, borde
dessa övningar liksom hittills försiggå under tredje och fjärde värnpliktsåren.

I anslutning härtill hade yttrats, att de erfarenheter, som vunnits angående
den behövliga längden av repetitionsövningarna, nogsamt utvisade,
att någon inskränkning i den för dessa övningar anslagna tiden,
30 dagar, så långt ifrån vore möjlig, att tvärtom en ökning av dagantalet
skulle vara behövlig. Av sociala skäl borde icke någon ändring
i det bestämda dagantalet ifrågasättas. Den period, under vilken repetitionsövningar
i regel icke finge hållas i större delen av landet, borde
begränsas till och med den 5 september. Sistberörda förslag hade dock
icke blivit av riksdagen bifallet.

I chefens för generalstaben år 1900 utarbetade förslag till ny härordning
ävensom i 1901 års härordningsproposition hade positionsartilleriet,
fästningsartilleriet, fästningsingenjörtrupperna och trängen, vad värnpliktstjänstgöringen
anginge, organiserats efter samma grunder som infanteriet,
men erhållit, jämförelsevis sett, större menig volontärstyrka än
detta truppslag. Riksdagen hade emellertid beträffande de värnpliktiga
vid nyss uppräknade truppslag fattat samma beslut som i fråga om infanteriets
värnpliktiga.

Orgauisationen av kavalleriet, fältartilleriet samt fältingenjör- och
fälttelegraf trupp erna hade byggts på en avsevärd styrka meniga volontärer,
beräknad icke blott för rekrytering av underbefäl utan ock för
att tillgodose åtskilliga andra speciella behov vid vederbörliga truppslag.
De till dessa hörande värnpliktiga skulle hava en första tjänstgöring av
281 dagar, omedelbart åtföljd av en regementsövning om 42 dagar. Samtidigt
med denna skulle fjärde värnpliktsklassen inkallas till en sådan
övning av nyss angiven längd.

Grenom en sådan anordning av vämpliktsövningarna och genom
tillgången av en menig volontärstyrka utöver den, som erfordrades för
rekrytering av underbefälskadern, skulle det bliva möjligt att giva de
värnpliktiga en tillfredsställande ryttar-, artillerist- o. s. v. utbildning
samt att under regementsövningarna, då förutom den meniga volontärstyrkan,
två årsklasser värnpliktiga vore inkallade till tjänstgöring, er -

hålla tillräckligt starka truppförband, för att övningarna ur denna synpunkt
skulle kunna bedrivas på ett tillfredsställande sätt. Att bestämma
tiden för en repetitions-(regeinents-)övning till mindre än till 42 dagar
hade icke ansetts tillrådligt.

Riksdagen hade godkänt vad som i nu berörda avseende föreslagits
med den skillnad, att den andra repetitionsövniugen skulle äga rum
under det tredje året i stället för under det fjärde. Sålunda hade beslutits,
att den till 365 dagar uppgående värnpliktstjänstgöringen vid
ifrågavarande truppslag skulle fullgöras med eu första tjänstgöring om
281 dagar med början under första året samt med en repetitions-(regements-)övning
om 42 dagar under vart och ett av andra och tredje
åren.

Genom 1914 års härordningsbeslut hade värnpliktsförhållandena
förblivit oförändrade vid kavalleriet och fältartilleriet. Positionsartilleriet
åter hade likställts med fältartilleriet. Vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna
hade skett den ändringen, att första tjänstgöringen ökats från
281 till 295 dagar, medan i stället envar av de båda repetitionsövningarna
minskats från 42 till 35 dagar. Vid fästning sartilleriet och fästning
singenjör trujop erna hade värnpliktstjänstgöringen ordnats på samma
sätt, dock med möjlighet till delade inryckningar, för att kravet på säkerhetsbesättning
i Boden skulle kunna tillgodoses samt med repetitionsövningarna
förlagda till tredje och fjärde åren.

I härordningspropositionen hade föreslagits för kavalleriet en första
tjänstgöring om 301 dagar jämte två repetitionsövningar, vardera om
42 dagar samt för fältartilleriet och positionsartilleriet en första tjänstgöring
om 249 dagar, men tre repetitionsövningar om 42 dagar. Vid
kavalleriet hade första tjänstgöringen varit i behov av ökning för tillgodoseende
av utbildningen och hästvården. Vid fältartilleriet hade det
varit nödvändigt att öka antalet repetitionsövningar från två till tre dels
för att ytterligare befästa vad de värnpliktiga inlärt under den första
tjänstgöringen, vilket behov gjort sig särskilt kännbart i betraktande
av det antal årsklasser, som inkallades vid mobilisering, dels för att
möjliggöra en tillfredsställande organisation under regementsövningarna.
Dittills hade på grund av personalbrist icke något regemente under
nämnda övningar kunnat organisera fullt antal batterier, utan hade årligen
vissa batterier uppdelats för att-komplettera de övriga. Härav
hade batteriernas utbildning lidit, varjämte regements- och divisionsstaber
gått miste om övning i att leda det antal enheter, som i fält förefunnes.
Detta måste anses såsom en stor olägenhet, enär repetitionsövningarna
vore de enda övningar, som erbjöde tillfälle för nämnda

3652 19

staber att erhålla fältmässig övning med trupp. Då repetitionsövningarnas
längd icke kunde minskas, men å andra sidan hela tjänstgöringstidens
ökning i motsvarande mån — huru önskvärd den än kunde anses
vara — icke borde ifrågasättas, funnes icke någon annan utväg än att
nedsätta den första tjänstgöringen till 249 dagar. Därigenom försvagades
själva rekryt-(artillerist-)utbildningen, vilken olägenhet dock uppvägdes
av att de värnpliktigas tjänstbarhet vid mobilisering stärktes samt
av fördelen att kunna bedriva repetitionsövningarna på det antal batterier,
som fredsorganisationen omfattade.

Såsom av det redan sagda framginge, hade riksdagen beslutit att
låta de förutvarande värnpliktsförhållandena vid såväl kavalleriet som
fältartilleriet förbliva oförändrade samtidigt med att positionsartilleriet,
som utvecklats till ett tungt fältartilleri, jämställts med det vanliga
fältartilleriet.

Vad värnpliktstjänstgöringen vid fältingenjör- och fälttelegraf trupperna
anginge, hade i 1914 års härordningsproposition föreslagits, att
den första tjänstgöringen skulle minskas från 281 till 270 dagar, men
att i stället antalet repetitionsövningar skulle ökas från två till tre, varje
övning dock endast om 35 dagar. Förslaget i sin helhet hade betingats
av nödvändigheten att erhålla tre repetitionsövningar, för vilket antal i
huvudsak samma skäl talade, som ovan anförts i fråga om fältartilleriet.
Genom tre sådana övningar skulle åtskilliga olägenheter avlägsnas samt
den krigsmässiga utbildningen främjas. Genom det beslut, som riksdagen
fattat, hade soldatutbildningen hunnit att bättre tillgodoses än
enligt 1901 års härordning, men i stället hade varje repetitionsövning
minskats med en vecka.

1 fråga om fästning sartilleriet och fästning singenjörtruppernas värnpliktsförhållanden
överensstämde härordningsbeslutet med härordningspropositionen.

I 1914 års härordningsproposition hade icke ifrågasatts någon
ändring i det sammanlagda antalet värnpliktsdagar vid trängen (i egentlig
trängtjänst och i sjukbärartjänst samt i egentlig sjukvårdstjänst). För
iniendenturtrupperna (förplägnadstrupperna), vilka skulle nybildas ur
trängen i förvaltningstjänst hade föreslagits lika lång fredstjänstgöring
som för trängen. För de värnpliktiga vid trängen i egentlig trängtjänst
och i sjukbärartjänst hade den förutvarande tjänstgöringen bibehållits
oförändrad med en första tjänstgöring av 150 dagar med början under
första eller andra året samt tre repetitions-(regements-)övningar, var och
en om 30 dagar före utgången av fjärde eller femte året. För de värn -

pliktiga vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst skulle den första tjänstgöringen
omfatta en tid av 180 dagar med början under första året,
samt repetitions-(regements-)övningarna vara två, förlagda till andra och
fjärde åren, vardera om 30 dagar. Vid intendenturtrupperna slutligen
skulle värnpliktstjänstgöringen fullgöras med en första tjänstgöring om
210 dagar med början under första eller andra året samt med en repetitions-(regements-)övning
om 30 dagar under fjärde året. Vid trängen och
intendenturtrupperna skulle värnpliktiga uttagas för utbildning till underbefäl
eller fackmän med eu sammanlagd tjänstgöringstid av 365 dagar,
fördelade i en första tjänstgöring om 275 dagar med början under första
eller andra året, samt tre repetitions-(regements-)övningar, envar om 30
dagar, före utgången av fjärde eller femte året.

Vad sålunda föreslagits beträffande värnpliktstjänstgöringen vid
trängen och intendenturtrupperna hade av riksdagen godkänts.

Redan vore framhållet, att det arbete på stärkandet av vår härordning,
som utförts under det tidsskede, som den ovan lämnade redogörelsen
omfattade, icke haft något annat mål, än att vår självständighet
därigenom vid behov skulle kunna tryggas och vår neutralitet upprätthållas.
Av nämnda redogörelse framginge, av vilken vital betydelse
man ansett det vara, att de värnpliktiga hade eu för danandet av en
operations- och stridsduglig fälthär tillräckligt lång första tjänstgöring
samt tillräckligt antal repetitionsövningar av erforderlig längd. Den första
tjänstgöringen och repetitionsövningarna framstode såsom härordningens
grundvalar. De utgjorde tillsammans ett system, ett följdriktigt helt, ur
vilket inga delar kunna borttagas, utan att det hela komme att i större
eller mindre grad lida.

Soldatutbildningen vore nu svårare än den varit för omkring tjugu
år sedan, på grund av att nya stridsmedel och följaktligen även nya
utbildningsgrenar tillkommit. Verksamheten i fält uppställde ock i övrigt
större krav än tillförene.

Bland nya övningsgrenar vid infanteriet märktes: kulspru te tjänst,
handgranatkastning, minkastartjänst o. d., varjämte signal tjänsten och
pionjärtjänsten erhållit ökad betydelse och omfattning. Inom ramen av
den uti ■ värnpliktslagen föreskrivna första tjänstgöringen läte det sig icke
göra att, även om s. k. specialisering av utbildningen tillgrepes, i de nya
övningsgrenarna meddela en någorlunda tillfredställande utbildning, utan
att den erforderliga allmänna soldatutbildningen eftersattes. Vid kavalleriet
måste med hänsyn till tjänsten till fots (eldstrid m. m.) numera

Slutsatser.

ställas större krav på ryttarutbildningen än förr, d. v. s. detta truppslags
infanteristiska utbildning fordrade ökad tid. Åven vid artilleriet
måste åt samma utbildning ägnas ökad uppmärksamhet, emedan vapnet
måste vara mera i stånd än eljest att sörja för sitt eget omedelbara skydd
såväl under marsch och förläggning som under strid. Därtill komme
utbildningen för bekämpandet av luftmål (flygplan o. d.). Vid ingenjörtrupperna
hade nya hjälpmedel tillkommit, i vilkas handhavande övning
erfordrades o. s. v. Av det sagda framginge, att ville man målet:
en sina uppgifter i fält vuxen soldat, ryttare och artillerist o. s. v., kunde
tiden för den första tjänstgöringen icke minskas. Fastmer vore den i
behov av ökning.

Till följd därav att vid infanteriet värnpliktiga måste avses för kulsprutetjänst
och annan specialtjänst vore under repetitionsövningarna
tre samtidigt inkallade årsklasser knappast tillräckliga för att erhålla
truppförband av erforderlig styrka. Äv delvis liknande skäl, men
väsentligen till följd av antalet volontärvakanser, utgjorde vid kavalleriet
två årsklasser en väl ringa styrka. Vid fältartilleriet, positionsartilleriet
samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna vore, såsom framginge av
motiveringen till 1914 års härordningsproposition, två årsklasser icke
tillräckliga. Antalet repetitionsövningar kunde följaktligen icke minskas
utan att synnerligen stora olägenheter skulle följa av en sådan åtgärd.
Icke heller kunde tiden för varje repetitionsövning nedsättas, utan att
utbildningsresultatet försvagades. Denna tid överstege icke vad behovet
krävde. I vissa fall kunde den icke sägas vara tillräcklig för det med
övningarna avsedda ändamålet.

Nödvändigt vore att, såsom i 1901 års utbildningsprogram framhållits,
större fälttjänstövningar med trupper av alla vapen årligen ägde
rum under repetitionsövningarnas senaste del. Större fälttjänstövningars
betydelse för samverkan mellan truppslagen samt för befälhavare och
stabers utbildning m. m. vore så stor, att varje år, som de inställdes, hela
arméns fältmässiga utbildning lede stort men.

Bedömdes de nu avhandlade spörsmålen ur försvarets synpunkt,
d. v. s. med hänsyn till härordningens effektivitet, torde fullgoda skäl föreligga
för det uttalandet, att — i samma mån som värnpliktstjänstgöringen
minskades, vare sig genom nedsättning av första tjänstgöringen eller
genom indragning av repetitionsövningar eller deras avkortande —
avlägsnades målet att vid mobilisering kunna uppställa en operations- och
stridsduglig fälthär.

I sia skrivelse den 29 november 1919 hade, yttrar chefen för
generalstaben vidare, försvarsrevisionen uppställt två grupper av frågor,
som gällde vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass. Den ena
gruppen avsåge begränsning av antalet repetitionsövningar vid infanteriet
till en respektive två sådana övningar samt motsvarande
avkortning vid trängen och intendenturtrupperna. Den andra gruppen
avsåge inskränkning av antalet repetitionsövningar vid kavalleriet,
artilleriet och ingenjörtrupperna till blott en samt, under förutsättning
att det nuvarande antalet repetitionsövningar skulle anses böra bibehållas,
minskning i antalet dagar för varje repetitionsövning: vid kavalleriet,
fältartilleriet och positionsartilleriet till 35 dagar samt vid fästningsartilleriet
och ingenjörtrupperna till 30 dagar.

Samtliga frågor hade av chefen för generalstaben besvarats under
den förutsättningen, att det värnpliktsår (de värnpliktsår), vartill återstående
repetitionsövning (repetitionsövningar) för 1919 års klass ansetts
böra förläggas, föreslagits inom ramen av de år, som värnpliktslagen
angåve, samt att övriga årsklasser, vilka vore beroende av vad
som här anfördes beträffande årsklassen 1919, verkligen bleve inkallade
till dem enligt nämnda lag åliggande regementsövningar. Besvarandet
av frågorna hade dessutom av generalstabschefen icke heller i något
avseende ställts i samband med den av försvarsrevisionen i dess skrivelse
den 19 november 1919 ifrågasatta avkortningen av första tjänstgöringen.
Försvarsrevisionens skrivelse den 29 i samma månad hade nämligen icke
synts giva anledning till en sammankoppling av de uti ifrågavarande
båda skrivelser uppställda spörsmål.

I detta sammanhang torde jämväl böra omförmälas, att chefen för
fjärde arméfördelningen uti särskilda den 10 och 22 december 1919 avgivna
yttranden framhållit, att de med den av revisionen ifrågasatta
avkortningen av tjänstgöringstiden ur utbildningssynpunkt förenade
olägenheterna komme med hänsyn till garnisonstjänstens krav att framträda
särskilt starkt vid de i huvudstaden förlagda truppförbanden.

Såsom i det föregående framhållits, har såväl Kungl. Maj:t som riksdagen
ansett, att, i avvaktan på resultatet av den allmänna revisionen
av vårt försvarsväsende i syfte att anpassa detsamma efter folkets bärkraft
och aen fredliga kulturens behov, en nedsättning bör ske av den
i gällande värnpliktslag stadgade utbildningstiden för de värnpliktiga.
Beslut härom har jämväl fattats i vad avser den stora huvudmassan
värnpliktiga av 1919 års klass. Sålunda har — med undantag för stu -

Fllrsvars revisionens frågor.

Chefens
för fjärde
arméfördelningens

yttrande.

Försvars revisionens yttrande.

denter och med dem i värnpliktshänseende likställda — den för vapenföra
värnpliktiga föreskrivna tiden för första tjänstgöringen avkortats
med 130 dagar vid fotfolket samt 30 dagar vid trängen och intendenturtrupperna
samt tjänstgöringstiden för icke vapenföra nedsatts med 30
dagar. Emellertid har riksdagen i sammanhang med nämnda besluts
fattande givit uttryck för den uppfattningen, att icke blott nu omförmälda,
utan jämväl specialvapnen tilldelade värnpliktiga ävensom studenter
och med dem i värnpliktshänseende likställda borde komma i åtnjutande
av en avlcortning av den för dem nu föreskrivna utbildningstiden.
Därjämte har riksdagen förutsatt, att därest genom senare beslut
om repetionsövningarnas inskränkning den sammanlagda utbildningstiden
för de fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga komme att understiga
210 dagar, motsvarande avkortning av tjänstgöringstiden borde äga rum
såväl för de icke vapenföra som för trängen och intendenturtrupperna
tilldelade värnpliktiga.

I enlighet med riksdagens sålunda gjorda uttalande har nu försvarsrevisionen
erhållit i uppdrag att verkställa utredning och avgiva förslag i fråga
om en provisorisk avkortning av första tjänstgöringstiden för värnpliktiga,
tilldelade härens specialvapen och marinen, ävensom för studenter och med
dem likställda och rörande övriga av 1919 års urtima riksdag i dess
skrivelse nr 10 berörda spörsmål.

Vid fullgörandet av det sålunda erhållna uppdraget har revisionen
givetvis tagit riksdagens förenämnda beslut och uttalanden såsom utgångspunkt
för sitt arbete. Revisionen har därför icke ansett sig böra
i detta sammanhang ingå i en särskild prövning av den för det framtida
ordnandet av vårt försvarsväsende grundläggande frågan, huruvida
och i vad mån en inskränkning av våra försvarsanstalter kan anses genomförbar
med hänsyn till inträdda förändringar i landets militärpolitiska
läge. Revisionen anser sig endast böra göra det allmänna uttalandet,
att de efter världskrigets avslutande inträdda utrikespolitiska förhållandena
icke synas vara av beskaffenhet att påkalla upprätthållande av någon
högre grad av krigsberedskap och att följaktligen ur denna synpunkt
hinder icke bör möta att vidtaga de inskränkningar i de värnpliktigas
övningstid, som med hänsyn till andra omständigheter kunna finnas vara
av behovet påkallade.

1 enlighet med den sålunda angivna utgångspunkten har revisionen
haft att taga under övervägande,

dels huruvida och i vad mån en provisorisk avkortning av första
tjänstgöringstiden för vapenföra värnpliktiga, tilldelade härens special -

vapen och marinen, ävensom för studenter och med dem likställda låter
sig genomföra,

dels ock huruvida och i vad mån en begränsning av repet itionsövningarna
kan under provisorietiden genomföras.

Såsom av riksdagens förutnämnda skrivelse framgår, har riksdagen
utgått från, att innan man nådde fram till ett definitivt ordnande av vårt
försvarsväsende, man hade att emotse ett provisorium, som sannolikt
komrne att beröra minst två årsklasser värnpliktiga, nämligen 1919 års
klass och 1920 års klass. Vid sådant förhållande och då det ur flera
synpunkter givetvis är av vikt, att övningstiden för de årsklasser, som
beröras av provisoriet, bestämmes i möjligaste mån likformigt, skulle det
uppenbarligen varit önskvärt, därest utbildningstiden kunnat i ett sammanhang
bestämmas för samtliga de årsklasser, som hava att fullgöra sin
tjänstgöring under den tid, provisoriet kommer att omfatta. Med hänsyn
därtill, att flertalet av de värnpliktiga av 1919 års klass, varom nu är
fråga, redan befinner sig i tjänstgöring, och beslut i ämnet följaktligen
måste, därest en avkortning av första tjänstgöringstiden skall kunna ske,
snarast möjligt av statsmakterna fattas, har revisionen emellertid ansett
sig böra nu begränsa sig till att avgiva yttrande och förslag endast i
fråga om värnpliktiga, tillhörande 1919 års klass. Beträffande övningstiden
för 1920 års klass kommer revisionen att, så snart ske kan, avgiva
yttrande.

Vad då först angår frågan om en avkortning av första tjänstgöringstiden
gjorde sig, såsom förut nämnts, under de förberedande överläggningarna
härom inom revisionen den uppfattningen gällande, att nämnda
tjänstgöring måtte för vapenföra värnpliktiga, tilldelade kavalleriet, artilleriet,
ingenjörtrupperna och marinen, ävensom för vapenföra studenter
och med dem likställda, avkortas med samma antal dagar, som genom
lagen den 10 oktober 1919 bestämts beträffande fotfolket tilldelade vapenföra
värnpliktiga eller med 130 dagar. Med hänsyn därtill att flertalet
ifrågavarande värnpliktiga redan befunne sig i tjänstgöring, och en viss
tid ju alltid måste förflyta, innan beslut i ämnet hunne av statsmakterna
fattas, ansågs det redan från början uteslutet att ifrågasätta en större
avkortning av övningstiden. Å andra sidan gjordes gällande, att från
de värnpliktigas synpunkt sett nämnda dagantal representerade den minsta
avkortning av tjänstgöringstiden, som rättvisligen kunde ifrågakomma.

I syfte att utröna, huruvida en dylik avkortning av utbildningstiden vore
möjlig att genomföra framställde revisionen till vederbörande myndigheters
besvarande förut omförmälda frågor.

Av såväl chefens för generalstaben som vederbörande truppslagsinspektörers
i ärendet avgivna yttranden, för vilka i det följande närmare
redogöres, framgår, att den av revisionen ifrågasatta avkortningen av
första tjänstgöringen med 130 dagar icke är möjlig att genomföra vid
rytteriet och artilleriet. Den högsta tänkbara avkortningen vid dessa
båda vapenslag har av vederbörande myndigheter angivits till omkring
100 dagar. Däremot skulle en dylik avkortning under vissa angivna förutsättningar
kunna vidtagas vid ingenjörtrupperna och marinen. Emellertid
hava samtliga myndigheter framhållit, att med en så väsentlig avkortning
av tjänstgöringstiden skulle följa betydande olägenheter i militärt
hänseende. Sålunda skulle ändamålet med första tjänstgöringen
komma att förfelas, enär de värnpliktiga icke erhölle tillräcklig utbildning
för att kunna fullgöra sina åligganden inom mobiliserad avdelning.
Vidare skulle avkortningen komma att inverka störande på tjänsten
inom truppförbanden o. s. v., i det att den fast anställda manskapsstyrkan på
grund av det stora antalet vakanser vore otillräcklig för upprätthållande
av erforderlig häst- och materielvård samt den inre tjänsten över huvud
taget. Slutligen skulle genom den ifrågasatta avkortningen möjligheten
att i fästningarna hålla nödig säkerhetsbesättning ävensom flottans krigsberedskap
äventyras.

Med avseende å vad sålunda av de militära myndigheterna i ärendet
anförts vill revisionen i och för undvikande av onödiga upprepningar
redan i detta sammanhang anföra följande.

Givet är att vid en förkortning av övningstiden en omläggning av
utbildningsprogrammen måste äga rum för att ett militärt resultat skall
under den förkortade utbildningstiden kunna uppnås. En sådan omläggning
torde i synnerhet i fråga om infanteriet vara oundgängligredan
för 1919 års klass. Man torde sålunda på detta område redan i
år kunna vinna vissa erfarenheter, i vilken mån genom ändrade utbildningsmetoder
tidsbesparing kan vinnas. I fråga om de specialvapnen
tilldelade värnpliktiga av denna årsklass kan givetvis icke, med hänsyn
till att större delen av första tjänstgöringen förflutit innan riksdagen
hinner fatta beslut rörande övningstidens avkortning, avkortningen kompenseras
på samma sätt. Revisionen är också fullt medveten om, att
man måste räkna med en minskning i utbildningsresultatets militära
värde. Att därigenom ändamålet med första tjänstgöringen komme att
»förfelas», synes dock vara ett allt för tillspetsat omdöme. Trots de
olägenheter i utbildningsavseende, som måste uppkomma, har revisionen
dock, med hänsyn till riksdagens uttalade önskan och de värnpliktigas
intressen, icke tvekat att förorda viss avkortning av första tjänstgöringen
för ifrågavarande värnpliktige.

Vid bedömandet av i vad mån en avkortning av don för nu ifrågavarande
värnpliktiga av 1919 års klass stadgade första tjänstgöringstiden

bör med hänsyn till förhandenvarande omständigheter vidtagas, har man

alltså att utgå ifrån, att ju större avkortningen göres, desto större bliva

svårigheterna att under den tjänstgöringstid, som återstår, uppnå samma
utbildningsresultat som hittills. Det måste självklart tagas hänsyn till
denna omständighet vid bestämmandet av avkortningens omfattning. 1
överensstämmelse härmed har revisionen under sina överväganden rörande
törsta tjänstgöringstidens längd vid de särskilda truppslagen sökt
tillse, att å ena sidan de värnpliktiga erhålla en av förhållandena påkallad
skälig avkortning av tjänstgöringstiden men att å andra sidan
avkortningen icke göres större än att ett utbildningsresultat av visst
militärt värde ändock kan påräknas. Att härvid stora svårigheter möta,
sammanhänger, såsom i det följande kommer att närmare påvisas, i icke
ringa mån med det förhållandet, att man här har att göra med en årsklass
värnpliktiga, vilken till större delen redan befinner sig i tjänstgöring
och vilkens utbildning hittills bedrivits och fortfarande intill dess
beslut om avkortning av tjänstgöringstiden fattats, kommer att bedrivas
efter de med hänsyn till den nuvarande övningstiden fastställda programmen.

Att en avkortning av första tjänstgöringen för kavalleriet, artilleriet
och ingenjörtrupperna tilldelade värnpliktiga kommer att medföra vissa
svårigheter även för den inre tjänstens ordnande inom de särskilda truppförbanden,
torde vara obestridligt. Dessa truppslags organisation förutsätter,
att en för häst- och materielvårdens och den övriga inre tjänstens
behöriga ombesörjande tillräcklig manskapsstyrka ständigt finnes
tillgänglig. I samma mån som vakanserna bland det fast anställda
manskapet ökas, i samma mån måste värnpliktiga i ökad utsträckning
tagas i anspråk för häst- och materielvårdens upprätthållande. Med den
omfattning, som vakanserna numera erhållit, är det vid vissa truppförband
fullständigt uteslutet att kunna upprätthålla organisationen, så framt
icke värnpliktiga i visst antal finnas att tillgå. Jämväl vid marinen
komma genom avkortningen givetvis vissa svårigheter för tjänstens ordnande
att uppstå. Vid utarbetandet av sina förslag har revisionen också
sökt att i möjligaste mån taga hänsyn till nu angivna omständigheter.

Med avseende å behovet av säkerhetsbesättningar å fästningarna
är det tydligt, att förhållandena härutinnan ställa sig mycket olika, beroende
på vad man inlägger i begreppet säkerhetsbesättning. Avser man
därmed att fästningen skall vara beredd att varje tid på året kunna
motstå ett fientligt angrepp, torde redan det sätt, varpå besättningsfrågan

3652 19 5

för närvarande är ordnad, icke kunna anses tillfredsställande. Det är
nämligen att märka, att det endast är under vissa tider på året, enkannerligen
under repetitionsövningarna, som ett mera avsevärt antal värnpliktiga
befinner sig i tjänstgöring. Inlägger man däremot i begreppet
säkerhetsbesättning endast den fordran, att fästningen icke bör under
någon del av året vara i avsaknad av en för den nödvändiga bevakningen
erforderlig truppstyrka, så torde hinder icke möta att även med
en förkortad först» tjänstgöring för de värnpliktiga nöjaktigt tillgodose
denna fordran. Revisionen, som för sin del fattat begreppet säkerhetsbesättning
i den sistnämnda bemärkelsen, har också i sina förslag sökt
sörja för att så kommer att bliva förhållandet. Vad flottans krigsberedskap
angår, har revisionen jämväl sökt i erforderlig mån tillgodose densamma.

Enligt vad i det föregående omnämnts, utgick revisionen vid infordrande
av vederbörande myndigheters yttranden rörande sättet
för genomförande av en avkortning av första tjänstgöringen med 130
dagar från den förutsättningen, att riksdagens beslut i ämnet skulle
vara fattat omkring den 1 februari 1920. Då denna tidpunkt emellertid
redan är förliden, torde man icke kunna räkna med att dylikt beslut
kan föreligga förr än tidigast den 1 mars 1920. Revisionen liar därför
under sina överläggningar rörande avkortning av första tjänstgöringen
vid arméns olika truppslag liksom ock ifråga om avkortning av
tjänstgöringstiden vid marinen utgått från, att en hemförlovning av de
värnpliktiga icke kan äga rum förr än tidigast från och med sistnämnda dag.

Såsom i det följande kommer att närmare påvisas, hava vid vissa
av arméns truppslag perioderna för första tjänstgöringen förlagts sår
att desamma komma att omfatta ett större antal dagar än värnpliktslagen
bestämmer för nämnda tjänstgöring. I och för nedbringande av
tjänstgöringstiden till den i värnpliktslagen fastställda hava föreskrifter
meddelats därom, att de värnpliktiga skola under tjänstgöringsperioden
hemförlovas i erforderligt antal dagar, och ankommer det vanligen på
vederbörande truppförbandschefer att bestämma, när hem förlovningen skall
äga rum. I regel sker denna under de större helgerna, jul, påsk och
midsommar, då ett avbrott i övningarna ändock är av förhållandena påkallat.

Vid sina undersökningar angående möjligheterna att verkställa en
avkortning av första tjänstgöringen har revisionen givetvis sökt att
komma fram till ett för varje truppslag bestämt dagantal. Med hänsyn
därtill, att förut omförmälda hem förlovning i vissa fall ännu icke ägt
rum, i andra åter helt och hållet eller endast delvis verkställts, har det
emellertid visat sig, att därest man vill ordna avkortningen på det sättet,
att samtliga värnpliktiga erhålla lika lång första tjänstgöring, det

skulle medföra avsevärda praktiska svårigheter att fastställa samma dagantal
för avkortningarna för samtliga truppslaget tillhörande värnpliktiga.
Det antal dagar, varmed avkortningen skulle äga rum, skulle nämligen bliva
beroende av i vad mån vederbörande värnpliktig redan varit hemförlovad.
Då det för ett praktiskt ordnande av saken icke kan vara lämpligt att på
detta sätt bestämma avkortningens längd med hänsyn till en var särskild
värnpliktig, har revisionen i sina förslag ansett sig böra utgå från de fastställda
tjänstgöringsperioderna och således räkna med det antal dagar,
som i varje fall av en tjänstgöringsperiod återstår från den 1 mars till
periodens slut. Den avkortning, som revisionen föreslår, kommer därigenom
att givas formen av en hemförlovning av ett visst för samtliga
vapenslagets värnpliktiga lika antal dagar under den återstående delen
av tjänstgöringsperioden. Att därigenom vissa värnpliktiga komma att
fullgöra några dagars längre tjänstgöring än andra, torde vara en
olägenhet, som mer än väl uppväges av de praktiska fördelar, den sålunda
föreslagna anordningen kommer att medföra.

Vad härefter repetitionsövningarna ■ angår, utgick revisionen vid
framställandet av förut omförmälda frågor till de militära myndigheternas
besvarande från den förutsättningen, att revisionen skulle bliva i
tillfälle att i ett sammanhang taga ståndpunkt till såväl första tjänstgöringen
som repetitionsövningarna för värnpliktiga av 1919 års klass.
Under ärendets behandling har det emellertid visat sig, att frågan angående
repetitionsövningarnas antal och förläggning för ifrågavarande värnpliktiga
på det närmaste sammanhänger med spörsmålet, huru repetitionsövningarna
komma att ordnas för 1920 års klass och de övriga
årsklasser, som eventuellt komma att av provisoriet beröras. Denna
senare fråga, för vilkens bedömande ytterligare utredning erfordras, har
emellertid den starkt begränsade tiden icke medgivit revisionen att redan
nu upptaga till prövning. Vid sådant förhållande och då det är av
vikt, att beslut snarast möjligt fattas rörande första tjänstgöringstiden,
därest någon mera avsevärd avkortning av densamma över huvud taget
skall kunna vidtagas, har revisionen med avseende å repetitionsövningarna
för 1919 års klass ansett sig böra för närvarande begränsas sig
till ett angivande av, huruvida dylika övningar böra anordnas under
innevarande år eller icke.

2. Fotfolket.

Enligt lagen den 10 oktober 1919 äro fotfolket tilldelade vapenföra
värnpliktige av 1919 års klass — studenter och med dem i värn -

pliktshänseende likställda undantagna — skyldiga att fullgöra en första
tjänstgöringen om 120 dagar med början under första eller andra året.
Härtill kommer enligt gällande värnpliktslag en repetitionsövning om
30 dagar under vart och ett av andra, tredje och fjärde åren. Den
sammanlagda utbildningstiden för ifrågavarande värnpliktiga utgör alltså
(120 + 30 + 30 + 30 =) 210 dagar.

Någon uttagning för utbildning till underbefäl och fackmän skall,
som förut nämnts, icke äga rum bland värnpliktiga av 1919 års klass.

Den för ifrågavarande årsklass sålunda stadgade utbildningstidens
fördelning framgår av nedanstående grafiska framställningar.

Samtliga infanteriregementen utom Karlskrona ocli Vaxholms grenadjärregementen,
Norrbottens regemente och (Jottlands infanterigemente.

2. året, _

1920. )

3. året, ___

1921. i

4. året, \_

1922. /

®/5 Första tjänstgöring* 8) 10/9Rep.-övn.n/io

Rep.-övn.1)

Rep.-övn. '')

120 dagar

30 »

■I 30 »

I 30 »

210 dagar

Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen.

1. året, \,_____

1919. f

2 året \ tjänstgöring o. första rep.-övn.23/* 3/s Första tjänstgöring8)
1920- /'' gruppen Vårgruppon

3. året, \ i

1921. /

4. året, \ i

1922. /''

10/y Rep.-övn. u/io

Rep.-övn.1)

—

Rep.-övn. *)

Första

Höst -

J120 dagar

i 30 »

;l 30 »

>) In- och ntryckningsdagar äro icke fastställda.

8) Hemförlovning i 9 dagar.

210 dagar

Norrbottens regemente.

A. Särskilt inkallade värnpliktiga från andra inskrivnlngsoinråden.

B. Värnpliktiga från Norrbottens lnskrivningsområde.

2. året, \j—

1920. /I l

3/s B. Första tjänstgöring* 2 3) 10/e Rep.-övn.n/io

,a/i A. Första tjänstgöring o. förstarep.-övn.

/120 (lagar
( 30 »

3. året, \

1921. /

4. året,

1922. I1

Itep.-övn. *)2)

Bep.-övn. *)2)

-I 30 »
-I 30 »

210 dagar

C. För särskild utbildning vid regementet uttagna värnpliktiga från andra inskrivningsområden.

2. året, 1,_

1920. /

3 året, 1 göring och tre rep.-övn.1)

1921. ’ | '' “ ”

Första tjänst --| -

J.210 dagar

Gottlands infanteriregemente.

A. Värnpliktiga från Gottlands inskrivningsområds.

2. året, \,	8/o Första tjänstgöring8) 10/« Rep.-övn.n/io		i 120 dagar
1920. J			/ 30 »
3. året. 11	Itep.-övn.l)
1921. /	■		1 oU »
4. året, /	Rep.-övn.1)
1922. / ''		•	1 oU »

210 dagar

B. För utbildning vid regementet uttagna värnpliktiga från andra inskrivningsområden.

1. året,
919. f

24/n Första

1919,

2 året 1 tjän8tg5rino ocl1 tre rep.-övn. (höstgruppen) 22/s

1920. ’ )

5210 dagar

’/a Första tjänstgöring3) och tre rep.-övn. (vårgruppen) ''Vio

Bestämmelser för utbildningen under första tjänstgöringen, soldatntbild- Gällande
ningen, återfinnas i g. o. n:r 1279/i9is. På grund av den för 1919 års utförestAf.S"
klass anbefallda avkortningen av sagda tjänstgöring äro ändrade före- ter.

*) In- och utryetningsdagar äro icke fastställda.

2) Denna repetitionsövning fullgöres för särskilt inkallade värnpliktiga från andra inskrivningsområden (A)
vid det regemente de värnpliktiga tillhöra och således icke vid I. 19.

3) Hemförlovning i 9 dagar.

Inspektöreus
för
infanteriet
yttrande.

skrifter erforderliga. Utom i vad rör skjututbildningen äro sådana
hittills endast utfärdade för det manskap, som hösten 1919 inryckt till
tjänstgöring vid Karlskrona och Vaxholms grenadjärregementen samt
Grottlands infanteriregemente '').

Beträffande utbildningen under repetitionsövning vid infanteriet stadgas
i g. o. nr 955/i9i5 bland annat följande:

Utbildningen avser att — jämte det att de personliga militära kunskaperna
och färdigheten uppfriskas — bibringa regemente och däri ingående
truppförband och staber erforderlig färdighet i lösningen av uti
fält under olika förhållanden förekommande uppgifter. Där så är lämpligt
och möjligt, böra övningar i brigadförband äga rum.

Utbildningen omfattar i främsta rummet övningsgrenarna exercis,
fälttjänst och skjutning.

Frånsett den till övningar i skjutning avsedda tiden ävensom de
dagar, då regemente deltager i större fälttjänstövningar, anslås ungefär
en tredjedel av tiden till kompanis, en tredjedel till bataljons och en
tredjedel till regementes (brigads) utbildning.

Enär tiden icke medgiver, att truppförbanden under varje regementsövning
erhålla en utbildning, som motsvarar alla de olika förhållanden
eller lägen, vilka kunna tänkas förekomma i fält, bör plan för övningarna
under repetitionsöning uppgöras med hänsyn till övningarnas natur
under närmast föregående och närmast följande repetitionsövning.

Såsom förut nämnts, har inom revisionen ifrågasatts att begränsa
repetionsövningarnas antal till. en respektive två övningar. Den sammanlagda
övningstiden skulle alltså bliva (120 + 30=) 150 respektive
(120 + 30 + 30 =) 180 dagar.

Uti sitt den 22 december 1919 över den sålunda ifrågasatta begränsningen
avgivna yttrande lämnar inspektören för infanteriet till en början
en redogörelse för repetitionsövningarnas ändamål och betydelse. Härvid
framhålles i huvudsak följande.

Ändamålet med repetitionsövningars anordnande och betydelsen av
sådana övningar för infanteriets krigsduglighet borde ses ur två synpunkter: '')

Föreskrifter äro utfärdade för skjututbildningen genom g. o. nr 1613/x9i9, för utbildningen
i övrigt av de vid I. 7, I. 26 och I. 27 inryckta värnpliktiga genom g. o.

dels behovet att genom upprepade, med ett eller flera års mellanrum
återkommande övningsperioder uppfriska och befästa de under den första
tjänstgöringen förvärvade militära kunskaperna och färdigheterna; och

dels kravet på att under en viss tid av året en så stor styrka på en
gång vore i tjänstgöring, att infanteriregementena kunde organiseras på
lika många bataljoner, kompanier och plutoner o. s. v. som enligt den
ständiga indelningen i krig samt att de olika trupp förbanden därvid
erhölle sådan styrka, att övningarna i någon mån kunde erhålla en
karaktär, motsvarande de mobiliserade truppförbandens uppträdande.

Den första av de anförda synpunkterna belyste behovet av repetitionsövningar
över huvud taget, den andra behovet av att under dessa
övningar flere årsklasser samtidigt vore inkallade till tjänstgöring.

Av de i 1901 och 1914 års härordningspropositioner gjorda uttalanden
rörande repetitionsövningarnas betydelse, vilka fortfarande ägde
giltighet, framginge tydligt, att repetitionsövningarnas betydelse för infanteriets
krigsduglighet vore så stor, att desamma med fullt fog kunde
betecknas såsom en av härordningens grundvalar. Ju kortare den
värnpliktiges första tjänstgöring vore, och ju mindre de militära kunskaperna
och färdigheterna på grund härav hunne att under denna
tjänstgöring befästas, desto hastigare förflyktigades minnet av det
inlärda och desto större bleve därmed behovet av repetitionsövningar
i och för sig. En följd av detta förhållande hade också varit, att man
i länder med kort första tjänstgöring för de värnpliktiga sökt att avhjälpa
de härmed förenade olägenheterna genom att inkalla de värnpliktiga
till ett flertal repetitionsövningar. Den logiska konsekvensen
av den avsevärda förkortning av tiden för första tjänstgöringen för 1919
årsklass syntes sålunda vara, att man av årsklassens tre repetitionsövningar
sökte vinna det bästa möjliga resultat för att öka dess krigsduglighet.
Ett motsatt tillvägagångssätt, d. v. s. att jämsides med en
betydlig förkortning av tiden för första tjänstgöringen även nedbringa
antalet repetitionsövningar till två eller eventuellt endast en, måste så
avsevärt nedsätta krigsdugligheten hos den ifrågavarande årsklassen 1919,
att densamma icke vid mobilisering borde omedelbart användes till rikets
försvar. I betraktande härav kunde sägas, att det vore ett ödesdigert
steg att samtidigt med en minskning av tiden för den första tjänstgöringen
även nedbringa antalet repetionsövningar.

Men saken hade även en annan och kanske ännu viktigare sida,
nämligen betydelsen av att under en viss tid av året hava så stor styrka
på en gång i tjänstgöring, att övningar kunde företagas med infanteriets
truppförband, organiserade enligt den för dem bestämda ständiga indel -

ningen, och med en manskapsstyrka, som i någon mån motsvarade förhållandena
vid mobilisering. Den truppförbandsutbildning, som meddelades
under första tjänstgöringen, kunde i huvudsak omfatta blött utbildning
i kompani och någon utbildning i bataljon samt måste dessutom,
vad 1919 års klass beträffade, till tiden väsentligt inskränkas till
följd av den förkortade första tjänstgöringen. Ett ökat behov av utbildning
under repetitionsövningarna i kompani- och bataljonsförband
komme på grund härav att föreligga beträffande densamma. Vid sidan
härav kvarstode oförändrat behovet av utbildning i regements- och brigadförband,
ävensom av samövning mellan arméfördelningens båda infanteribrigader
såväl med varandra som med arméfördelningens övriga
truppslag. Slutligen framträdde nödvändigheten av att kunna anordna
större fälttjänstövningar och detta desto starkare, som dylika icke kunnat
komma till stånd varken 1918 eller 1919.

Från såväl det sista stora kriget som från de några år tidigare utkämpade
s. k. Balkankrigen vore bestämda erfarenheter att hämta ifråga
om repetitionsövningarnas stora betydelse i båda de av inspektören för
infanteriet särskilt framhållna avseendena.

Beträffande vederbörlig årsklass krigsduglighet hade framhållits, att
även äldre årsklasser än man tidigare haft anledning att antaga i avsevärd
utsträckning kommit till användning och detta ingalunda endast
för mindre krävande uppgifter utan jämväl för sådana, vilka av de deltagande
infanteritruppförbanden fordrat fullgod beskaffenhet.

I fråga om betydelsen av truppförbandsutbildning vid infanteriet
och detta senares behov av samövning med arméfördelningens övriga
truppslag ävensom betydelsen av att större fälttjänstövningar komme till
stånd, lämnade erfarenheterna från de sista årens krig jämväl tydliga
lärdomar.

Vad truppförbandsutbildningen anginge, så bleve denna vid ett med
stöd av erfarenheterna från det sista kriget organiserat och utrustat infanteri
betydligt mera komplicerad än på den tid, då så gott som allt
infanteri utbildats enhetligt. Särskilt för ett infanteri som det svenska,
vilket stode utan egna erfarenheter på detta område, komme truppförbandsutbildningen,
framför allt under de närmaste åren, att bliva väsentligt
försvårad och på samma gång ökas i betydelse.

Striderna i det moderna kriget hade därjämte ådagalagt, att framgången
i högst väsentlig män vore beroende av en in i detalj genomförd
samverkan mellan de olika truppslagen, framför allt mellan infanteriet
och artilleriet, men även mellan infanteriet och ingenjörtrupperna.
En dylik samverkan kunde icke i fält åvägabringas, med mindre rikt

tillfälle till samövning i fred bereddes, vilket endast kunde ske under
repetitionsövningarna.

Vid besvarandet av frågan, till vilket respektive vilka värnpliktsår
repetititionsövningen borde förläggas, därest den av revisionen ifrågasatta
begränsningen komme till stånd, förutsatte inspektören vid infanteriet,

dels att övningen (övningarna) skulle förläggas inom ramen för den
nu gällande värnpliktslagen; och

dels att övriga årsklasser, äldre och yngre, vilka enligt nu gällande
bestämmelser skulle inkallas till repetitionsövningar samtidigt med 1919
års klass, verkligen komme att varda till dessa övningar inkallade.

Utan denna sista förutsättning komme frågan i ett sådant läge, att
något svar å densamma i dess nuvarande form icke kunde avgivas.

1917 års klass hade fullgjort sin första repetitionsövning år 1918,
ehuruväl värdet av densamma väsentligt nedsatts på grund av tjänstledighet
med anledning av den då härjande influensaepidemien, hade erhållit
uppskov med sin andra repetitionsövning 1919 och skulle fullgöra
repetitionsövningar åren 1920 och 1921.

1918 års klass hade befriats från sin första repetitionsövning år

1919 och skulle fullgöra andra och tredje repetitionsövningarna åren

1920 och 1921.

Enligt nuvarande bestämmelser inryckte följaktligen till repetitionsövning: år

1920 årsklasserna 1917, 1918 och 1919;

- 1921 » 1917, 1918, 1919 och 1920;

» 1922 * 1919, 1920 och 1921.

Begränsades antalet repetitionsövningar för 1919 års klass till två,
framginge av ovanstående tablå, att, vad 1919 års klass anginge, med
minsta olägenhet ur militär synpunkt 1921 års repetitonsövning kunde
bortfalla, enär antalet årsklasser, vilka nämnda år komme att inkallas
till repetitionsövning, i allt fall uppginge till tre. I detta fall syntes
repetitionsövningarna alltså böra förläggas till åren 1920 och 1922.

Svårare vore att avgöra, till vilket år repetitionsövningen borde förläggas,
därest endast en sådan skulle komma till stånd. Hänsynen till
att så länge som möjligt underhålla årsklassens militära färdigheter
talade för att förlägga övningen så sent som möjligt, sålunda till år
1922; hänsynen till att under 1920 års repetitionsövningar erhålla så
starka förband, att fältmässiga övningar kunde bedrivas, talade åter för
att förlägga övningen till år 1920. Vid bedömandet av de med dessa
olika tillvägagångssätt förbundna olägenheterna måste man ihågkomma,

3652 19 6

Chefens för
generalstaben

yttrande.

att under repetitionsövningarna åren 1918 och 1919 icke någon truppförbandsutbildning
av större militärt värde förekommit. Det måste därför
vara av största betydelse, att under 1920 års repetitionsövningar tre
årsklasser komme att vara inkallade till tjänstgöring. Med hänsyn härtill
förordades, att repetitionsövningen förlädes till år 1920.

Beträffande de olägenheter, repetitionsövningarnas ifrågasatta begränsning
komme att medföra, ville inspektören för infanteriet, utöver vad i det
föregående anförts, ytterligare framhålla följande.

Ju kortare tiden för den första tjänstgöringen vore, desto mera
stegrades betydelsen av repetitionsövningarna för själva soldatutbildningen.
Med den längd av första tjänstgöringen, som den nu gällande
värnpliktslagen föreskreve, vore tre repetitionsövningar erforderliga. När
nu första tjänstgöringen nedsattes så väsentligt som fallet blivit med
1919 års klass, borde konsekvensen vara, att antalet och längden av
repetitionsövningarna ökades, för att klassen skulle hinna bibringas en
tillfredsställande grad av krigsduglighet. En minskning verkade i rakt
motsatt riktning och medförde den olägenheten, att årsklassen 1919 icke
vid mobilisering kunde omedelbart användas till rikets försvar.

Minskningen medförde även, att truppförbandsutbildningen icke kunde
bedrivas i erforderlig omfattning och att samövningen mellan infanteriet
och övriga truppslag komme att eftersättas, med den påföljd att hela
infanteriets krigsduglighet komme att sänkas. Den minskade krigsdugligheten
skulle sålunda icke komma att inskränka sig till 1919 års klass
utan drabba jämväl övriga berörda årsklasser samt icke minst befälskadern.

Den ifrågasatta begränsningen av antalet repetitionsövningar för
1919 års klass till endast en skulle, med av inspektören för infanteriet
föreslagen förläggning av densamma, dessutom hava till resultat, att
under repetitionsövningen 1922 endast två årsklasser vore inkallade till
tjänstgöring med de följder ifråga om minskad möjlighet för truppförbandsutbildning,
som av det förut anförda framginge.

I betraktande av vad sålunda anförts ansåge inspektören för infanteriet,
att det vore fullt berättigat att avråda från varje nedsättning av
antalet nu lagstadgade repetitionsövningar.

Chefen för generalstaben har uti sitt den 27 december 1919 avgivna
yttrande anfört följande:

Frågan rörande begränsningen av antalet repetitionsövningar borde,
särskilt ur chefens för generalstaben synpunkt, bedömas och besvaras
med hänsyn till arméns behov av större fälttjänstövningar med trupper

ur alla vapen. Några sådana övningar hade icke ägt rum åren 191S
och 1919. Det måste följaktligen anses vara synnerligen angeläget, att
dylika övningar komme att hållas såväl åren 1920 och 1921 som ock
år 1922 med så många arméfördelningar och andra truppförband som
till buds stående medel medgåve. 1 betraktande härav och med hänsyn
till vad förut nämnts angående de årsklasser, som enligt gällande föreskrifter
skulle deltaga i repetitionsövningar åren 1920—1922, syntes —
därest för 1919 ars klass dessa övningar begränsades till två — samma
klass böra inkallas till repetitionsövningar åren 1920 och 1922 samt sålunda
befrias Irån dem år 1921. Därigenom komme de infanteritruppförband,
som skulle deltaga i fälttjänstövningar, att kunna organiseras i
någorlunda starka, krigsindelningen motsvarande förband. Det syntes
emellertid icke behöva särskilt framhållas, att ur försvarets synpunkt det
icke funnes något att erinra mot att — såsom år 1921 skulle bliva fallet
— årligen fyra årsklasser vid infanteriet fullgjorde repetitionsövningar.

I sammanhang härmed borde uppmärksamheten fästas på en omständighet,
som berörde utförandet av större fälttjänstövningar med
trupper av alla vapen. Det vore naturligen en olägenhet, att de årsklasser,
som skulle fullgöra repetitionsövningar år 1920, icke hade erhållit
den utbildning, som värnpliktslagen föreskreve. Årsklassen 1917
hade på grund av spanska sjukan erhållit en otillfredsställande repetitionsövning
år 1918. Årsklassen 1918 hade haft en mycket otillräcklig
första tjänstgöring och ännu icke någon repetitionsövning. Årsklassen
1919 komme att erhålla en första tjänstgöring om allenast 120 dagar.
Dessa olägenheter finge dock icke stå hindrande i vägen för utförandet
av så viktiga övningar som fälttjänstövningarna i själva verket vore,
även om dessa med hänsyn till den mindre goda utbildning, som däri
deltagande årsklasser komme att hava, möjligen måste anordnas efter
något olika grunder än som eljest bort ske.

Därest repetitionsövningarna för 1919 års klass skulle begränsas till
allenast en sådan övning, borde denna, med hänsyn till nödvändigheten
av att större fälttjänstövningar snarast möjligt anordnades, äga rum år

Olägenheterna av den ifrågasatta begränsningen av repetitionsövningarnas
antal framginge av vad i det föregående inledningsvis anförts.
Till belysande av åtgärdens inverkan på årsklassens 1919 fältduglighet
kunde följande tilläggas.

Indroges en repetitionsövning, komme årsklassen att under de fyra
första värnpliktsåren erhålla sammanlagt allenast 180 dagars fredstjänstgöring
i stället för nu lagstadgade 340. Indroges ytterligare en repeti -

Försrars revislonens yttrande.

tionsövning, minskades tiden för fredstjänstgöringen under nyss angivna
år till 150 dagar. Siffrorna 180 och 150 visade i och för sig, att 1919
års klass erhölle en mycket ofullständig utbildning. Dess kunskaper och
färdigheter bleve i alla avseenden otillräckliga. Den komme att ifråga
om operations- och stridsduglighet hava sådana brister, att om den vid
mobilisering insattes i fälthärens förband, densamma komme att på fälthären
verka i hög grad försvagande.

Begränsades antalet repetitionsövningar för 1919 års klass till endast
en sådan övning,- komme med den förläggning av ifrågavarande
övning, som ovan föreslagits, under repetitionsövningarna 1922 endast
två årsklasser att finnas att tillgå. Därigenom komme värdet av sistnämnda
års repetitionsövningar i deras helhet att betydligt nedsättas,
enär desamma icke kunde utföras i tillräckligt starka förband enligt
krigsmässig indelning.

Såsom redan i det föregående framhållits, har revisionen ansett sig
för närvarande endast böra yttra sig om, huruvida repititionsövningar böra
avhållas under innevarande år eller icke. Vid sådant förhållande saknar
revisionen anledning att närmare ingå på frågan rörande det antal repetitionsövningar,
som böra av 1919 års klass fullgöras.

Av den förut lämnade redogörelsen framgår, att några egentliga repetitionsövningar
icke ägt rum sedan år 1917. De till hösten 1918 planlagda
övningarna blevo på grund av den då härjande spanska sjukan
synnerligen ofullständiga och bristfälliga. Under år 1919 åter voro repetitionsövningarna
på grund av statsmakternas beslut helt och hållet
inställda. Under sådana förhållanden och med hänsyn till den stora
betydelse för såväl truppförbandens som befälets utbildning, som repetitionsövningama
tillmätas, synes det revisionen lämpligt, att dylika
övningar innevarande år komma till stånd. Mot att inställa jämväl
detta års repetitionsövningar — en åtgärd som ur såväl statsfinansiell
som det produktiva arbetets synpunkt väl kunde motiveras — kunna
således så starka militära skäl anföras, att en dylik åtgärd icke synes
böra ifrågasättas.

Enligt gällande bestämmelser skola i repetitionsövningarna vid infanteriet
innevarande år deltaga årsklasserna 1917, 1918 och 1919. Av dessa
har årsklassen 1917 fullgjort endast en repetitionsövning, nämligen under
år 1918, och var denna av skäl, som nyss anförts, synnerligen bristfällig.
På grund av repetitionsövningarnas inställande under år 1919 har 1918
års klass ännu icke fullgjort någon dylik övning. Redan med hänsyn
till dessa båda årsklassers egen utbildning torde deras deltagande i

årets repetitionsövningar vara erforderligt. Återstår då frågan om 1919
års klass. Att, då repetitionsövningar under året i varje fall skola anordnas,
uppskjuta denna årsklass övning, synes revisionen böra så mycket
mindre ifragasättas, som det för de värnpliktiga själva måste innebära
en bestämd fördel att få fullgöra repetitionsövningen i så nära anslutning
till första tjänstgöringen som möjligt. Härtill kommer det från de
militära myndigheterna framhållna kravet på att repetitionsövningarna
vid infanteriet måste för att fylla sitt ändamål omfatta minst tre årsklasser.
Utan att inga på ett bedömande av, huruvida detta jämväl
framdeles bör bliva förhållandet, anser revisionen dock denna synpunkt
böra, med hänsyn till den bristfälliga utbildning som kommit 1918 års
klass till del, i nu förevarande fall tillmätas en avgörande betydelse.

Revisionen finner sig alltså böra för sin del tillstyrka, att fotfolket
tilldelade vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass i föreskriven ordning
fullgör repetitionsövning under år 1920.

I detta sammanhang anser sig revisionen böra erinra därom, att då
beslut vid nästlidet års urtima riksdag fattades om inställande av samma
års repetitionsövningar, detta beslut med avseende å 1917 års klass formulerades
sa, att densamma erhöll uppskov med den repetitionsövning,
som skolat fullgöras under år 1919. Riksdagen förutsatte dock, att årsklassen
framdeles skulle helt och hållet befrias från övningens fullgörande.
Då ifrågavarande uppskjutna repetitionsövning icke skall äga
rum förr än år 1921, har revisionen icke haft anledning att nu ingå på
ett bedömande av huru beträffande denna repetitionsövning skall förfaras
i annan mån än att revisionen finner de för befrielsen anförda skälen
alltjämt vara för handen.

3. Rytteriet.

Enligt gällande värnpliktslag äro rytteriet tilldelade vapenföra värnpliktiga
av 1919 års klass — studenter och likställda undantagna —
skyldiga att för sin utbildning tjänstgöra i sammanlagt 365 dagar.
Denna tjänstgöring skall, på sätt nedanstående grafiska framställning
utvisar, fullgöras med en första tjänstgöring om 281 dagar, som tager sin
början under första året, samt en repetitionsövning om 42 dao-ar under
vart och ett av andra och tredje åren.

1. året, ) |

1919. /''■ 2 3

2. året, 1.

1920. f

3. året, 1,

1921. f

tjänstgöring (hemförlovning i 18 dagar)

6/n Första

1 11 281 dagar

sl/8Rep.-öyn.ls/lo !

—:-i-ij 42 »

Rep.-övn.1)

--1-1-1 42 »

‘) In. och utryckningsdagar äro icke fastställda.

365 dagar

Gällande

utbildnings

föreskrif ter.

Föreskrifter för utbildningen under första tjänstgöringen, ryttarutbildningen,
äro utfärdade genom g. o. nr 330/i9i6. Denna generalorder innehåller
bl. a. följande.

Eyttarutbildningen avser:

att hos rekryten grundlägga och utveckla fast disciplin;
att uppfostra honom till pliktrohet, mod, beslutsamhet, viljekraft
och fysisk uthållighet; samt

att bibringa honom de färdigheter och kunskaper, vilka erfordras
för menig krigsman inom skvadronen.

Ryttarutbildningen omfattar enskild utbildning och utbildning i tropp
och sk vadron samt följande utbildningsgrenar:
ridning, ''

exercis till fots i sluten ordning,

» )) » )> spridd » ,

exercis till häst,
sabelfäktning,
skjutning,
avståndsbedömniu g,
eldstrid,

spanings- och bevakningstjänst,
kartläsning och orienteringsövningar,
marscher och järnvägstransporter,

gnmg,

koktjänst,
fältarbeten,

hästkännedom och hovbesla.
hästvård,

utrustningens vård,
kroppens vård,
gymnastik och idrott,
samaritkurs,

undervisning för ryttaren.

fälttjänst,

Enligt de anvisningar, som lämnas till ledning vid upprättande av
utbildningsplan för ryttarutbildningen, indelas utbildningstiden i fyra
perioder, nämligen:

1. perioden, från utbildningens början till den 31 december. Allmänt
mål: under meddelande av enskild färdighet i de olika övningsgrenarna
skall rekrytens disciplin, ordningsanda, hållning, vakenhet och lystring
fast grundläggas.

2. perioden, från den 1 januari till början av maj. Allmänt mål: under
befästande av den moraliska fostran hos rekryten, som grundlagts under

1. perioden, slutföres den enskilda utbildningen i vissa utbildningsgrenar,
under det utbildningen i andra grenar fortsättes. Under perioden
bedrives därjämte vinterutbildning enligt särskilda bestämmelser.

3. perioden, från början av maj till midsommar. Allmänt mål: rekrytens
fältmässiga utbildning i troppförbandet slutföres i de flesta utbildningsgrenar,
under det utbildningen i andra grenar fortsättes.

4. perioden, från midsommar till utbildningstidens avslutande. Allmänt
mål: skvadronens fältmässiga utbildning slutföres så långt ske kan
och rekrytens utbildning i samtliga till ryttarutbildningen hörande grenar
avslutas.

För varje period lämnas ävenledes anvisningar rörande utbildningens
omfattning vid de olika utbildningsgrenarnu.

Jämsides med ryttarutbildningen skola de vapenföra värnpliktiga,
vilka härför äga förutsättning, bibringas reservunderbefälsutbildning enligt
regementschefs bestämmelser.

För utbildning av kulsprutemanskap, signalister m. fl. äro särskilda
föreskrifter utfärdade.

G. o. nr 871/1917 innehåller bl. a. följande föreskrifter för utbildningen
under repetitionsövning vid kavalleriet.

Utbildningen avser att — jämte det att de persouliga militära kunskaperna
och färdigheterna uppfriskas — bibringa regemente och däri
ingående truppförband med staber erforderlig färdighet i lösningen av i
fält under olika förhållanden förekommande uppgifter. Därjämte böra
övningar såväl i brigad- (fördelnings-) förband som med fältstarka förband
äga rum.

Utbildningen omfattar i främsta rummet fälttjänst, exercis, ridning,
skjutning och sabelfäktning. Vid densamma skall uppmärksammas att från
första dagen formella och tillämpningsövningar bedrivas jämsides, samt att
övningarna —- särskilt till häst — försiggå med största möjliga frontstyrka.

Frånsett den till övningar i skjutning erforderliga tiden ävensom
den tid, då regementet deltager i större fälttjänstövningar eller i av
högre befälhavare anordnade inspektioner, anslås högst hälften av tiden
till skvadronens och minst hälften till bataljonens utbildning.

Truppförbandens utbildning skall främst avse deras uppträdande
inom eller i anslutning till högre förband.

Enär tiden under en regementsövning icke medgiver truppförbandets
utbildning under alla de förhållanden och lägen, som kunna tänkas förekomma
i fält, bör plan för övningar under repetitionsövning uppgöras för
en period av två år.

Som förut nämnts, har inom revisionen ifrågasatts, att första tjänstgöringen
för ifrågavarande värnpliktiga skulle avkortas med 130 dagar
samt antingen endast en repetitionsövning äga rum eller ock antalet
dagar för vardera repetitionsövningen nedsättas till 35. Den sammanlagda
utbildningstiden skulle alltså komma att utgöra (151 + 42 =)
193 dagar respektive (151 + 35 + 35=) 221 dagar.

Inspektörens
för
kavalleriet
yttrande.

I fråga om
första tjänstgöringen.

Beträffande frågan, huru den av revisionen ifrågasatta avJcortningen
av första tjänstgöringen hör genomföras för att i militärt hänseende medföra
minsta möjliga olägenheter, har inspektören för kavalleriet uti den 6 december
1919 avgivet yttrande anfört i huvudsak följande.

Hittills hade kavalleriregementet, med undantag av en eller två
korta perioder, under hela året förfogat över sin årskontingent värnpliktiga.
Under sådan kortare period bleve det, under förutsättning av
i det närmaste fulltalig volontärstyrka, möjligt att nödtorftigt sköta den
inre tjänsten och hästvården, särskilt enär sådan period varit anslagen
till »viloperiod» för hästarna. I den mån volontärvakanserna under senare
år ökats hade regementena emellertid praktiskt sett haft värnpliktiga
inkallade året runt, varigenom erkännande givits beträffande omöjligheten
för trnppförbanden att fullgöra sin uppgift utan i tjänst varande
värnpliktiga.

Inspektören för kavalleriet hade undersökt förhållandena vid kavalleriet,
sådana de nu vore, samt upprättat en yttrandet bifogad
tabell, utvisande proportionen mellan manskapstillgång och hästantal
november—december 1919. Av denna tabell framginge, att antalet
hästar att vårda per man växlade från 1,8 vid Kronprinsens husarregemente
till 3,1 vid Norrlands dragonregemente. Det vore tydligt, att
vid det gynnsammast ställda truppförbandet utbildning i rätt väsentlig
mån kunde för närvarande äga rum utöver den, som inginge i hästvården,
medan vid det minst fördelaktigt lottade regementet endast en
relativt obetydlig del av tiden kunde anslås till verklig utbildning. I
hästvården inbegrepes icke endast rykt och ans samt fordring och vattning
utan även den dagliga rörelse, som vore absolut nödvändig för
hästens tillvaro. Den tid per dag, som måste ägnas åt varje häst,
kunde icke sättas lägre än till 2,5 timmar annat än under kortare perioder,
uppgående till 8, högst 14 dagar, så framt ej hästmaterielet
skulle lida skada. Vid de ogynnsammast lottade regementena, särskilt
Norrlands dragonregemente, kunde hästvården för närvarande ingalunda
så bedrivas, som vore önskligt med hänsyn till hästmaterielens vidmakt -

4!)

hållande. I detta sammahang borde framhållas, dels att annan utbildning
än sådan i hästvård måste meddelas personalen, dels att enbart
motionsridning icke vore tillräcklig vare sig för hästarnas hållande i
krigsdugligt skick eller för personalens utbildning i ridning. Härför
krävdes verklig sådan, innebärande ryttarens danande och arbete med
hästen och dennes under ryttaren.

Därest nödtvungna jämkningar icke skulle äga ram, toge hästvården
per arbetsdag för närvarande 4,5 — över 7 timmar från annan utbildning.

Vad anginge möjligheten att vid kavalleriets truppförband upprätthålla
inre tjänst och hästvård samt därjämte bedriva utbildning med
volontärpersonalen under någon avsevärdare tid av den första tjänstgöringen
utan att äga tillgång på vapenföra värnpliktiga men under
förutsättning av nuvarande antal icke vapenföra värnpliktiga, gåve- en
undersökning vid handen, att följande antal man kunde disponeras för
vård. av nedanstående hästantal och eventuellt för annan utbildning
nämligen vid

Livgardet till häst.......................................

Livregementets dragoner.............................

Livregementets husarer...............................

Smålands husarregemente .........................

Skånska husarregementet i Hälsingborg
x> x> xx Landskrona

» x> x> Uppsala.........

Skånska dragonregementet...........................

Kronprinsens husarregemente.....................

Norrlands dragonregemente .......................

53	man	för	573	hästar
98	»	xx	583	X)
95	X)	X)	510	XX
137	x>	X)	605	5)
114	xx	X)	552	• XX
40	»	XI	297	XX
16	X)	XX	206	XX
106	XX	X)	90’5	XX .
98	x>	X)	481	XX
9	X)	XX	633	XX

Härvid vore att märka, att hästantalet icke alltid kunde påräknas
vara sa reducerat, som ovan förutsatts, enär utackordering- på grund av
manskapsbristen för närvarande måst tillgripas. I landets sydligaste delar
kunde dylik ske i rätt stor skala, i andra delar av landet vore den möjlig
endast i ringare utsträckning och i Norrland vore den så gott som helt
utesluten. Lrfarenheterna från föregående utackorderingsperioder visade
med bestämdhet, att hästmaterielet utsattes för tidigare förslitning även
där vården varit oklanderlig. Utackordering vore att betrakta såsom
en nödfallsutväg.. Nämnvärd ökning av den nu verkställda syntes utesluten
utom möjligen i landets sydligaste delar.

Vid det för närvarande bäst lottade regementet eller Smålands husarregemente
skulle varje man få 4—5 hästar till vård, under det att vid

3652 19 7

det ogynnsammast ställda, eller Norrlands dragonregemente, siffran bleve
70. Vid Smålands husarregemente uppginge tiden för hästvård till 10

_12 timmar per dag, vid Norrlands dragonregemente kunde hästvården

icke bedrivas och skulle materielen inom kort helt förstöras. Åven vid
de bäst lottade regementena kunde under sådana förhållanden ingen
verklig utbildning givas volontärerna, och kronans materiel, såväl levande
som död, komme att till vården allvarligt eftersättas och skadas.

Inspektören för kavalleriet ansåge det därför icke möjligt att för
avsevärdare tid, d. v. s. utöver omkring 14 dagar, undvara inkallade
vapenföra värnpliktiga.

Det borde vidare tagas under omprövning, huru tjänstgöringsförhållandena
skulle gestalta sig, om de värnpliktiga hemförlovades i två omgångar.
Då den ifrågasatta avkortningen med 130 dagar icke kunde
träda i kraft förr än tidigast den 1 februari 1920, kunde den i så fall
icke uppgå till detta dagantal, utan syntes de båda omgångarna komma
att infalla

den 1 februari—den 16 maj och

den 16 maj —den 31 augusti,

således med 106 dagar i varje omgång. Av anförda siffror framginge,
att vid det bäst lottade regementet skulle varje man få på sin del 2,7
hästar, vid det ogynnsammast ställda 6. Vid det förra bleve egentlig
utbildning så gott som utesluten, vid det senare kunde hästvården icke
upprätthållas.

På grund av det sålunda anförda funne inspektören för kavalleriet
sig berättigad uttala, att med värnpliktsstyrkan minskad, till hälften
under avsevärdare period av den första tjänstgöringen, det icke läte sig
göra att upprätthålla hästvården, utan att hästmaterielen skadades, manskapet
överansträngdes och egentlig utbildning så gott som helt eftersattes.
En permittering i omgångar av 1919 års klass, på sätt ovan
angivits med hälften i varje omgång, syntes sålunda icke kunna verkställas,
med mindre än att kronans materiel löpte allvarliga risker, och
med avkortningen bestämd enligt vad förutsatts syntes det icke heller
möjligt upptaga annan anordning än i två omgångar.

Resultatet av undersökningen blev alltså, att den ifrågasatta avkortningen
av den första tjänstgöringen för 1919 års klass icke för närvarande
syntes genomförbar vid kavalleriet.

Beträffande frågan, huruvida med den avkortade första tjänstgöringen
ett utbildning sresultat av militärt värde kunde erhållas, ansåge inspektören
för kavalleriet sig böra framhålla, att enär varje utbildningsresultat
kunde tillmätas militärt värde, med detta uttryck här syntes böra för -

stås vinnandet av ett resultat, som kunnat leda till danandet av en i
iält användbar kavallerist.

Genom den i 1901 års härordning fastslagna första tjänstgöringen
av 281 dagar hade man avsett att i regel kunna med den värnpliktige
nå ovannämnda utbildningsresultat. En bestämd förutsättning för att
det 1901 avsedda målet skulle ernås vore emellertid, att utbildningstiden
verkligen kunde uttagas utan nämnvärdare intrång av med övningarna
icke direkt sammanhängande göromål. Där sådana vore för
handen, kunde man med den inbildning, som 1901 års härordning medgivit,
av en rätt avsevärd del av de värnpliktige dana i fält användbara
ryttare, dock med den erinran, att deras enskilda användbarhet
under spaningstjänsten lämnade mycket övrigt att önska. Vidare borde
i detta samband framhållas, att man i 1901 års härordning räknat med
fulltalig, volontärstyrka och därmed följande synnerligen god tillgång
vid mobilisering på f. d. stamanställda, varmed följde, att värnpliktiga
endast i mindre utsträckning komme att omedelbart vid krigsinkallelsen
tagas i anspråk för de stridande truppförbanden. Dessa förhållanden
hade under de senare åren högst väsentligt ändrats. Materielvård, förvaltningstjänst
och handräckning hade i allt högre grad tagit truppen
i anspråk, varjämte en oroväckande nedgång i volontärantalet ägt rum.
Samtidigt med att antalet verkliga utbildningsdagar för de värnpliktige
och volontärerna högst betydligt nedgått, hade kraven på de värnpliktiges
omedelbara användning i de mobiliserade stridande förbanden
ökats såsom en direkt följd av det minskade antalet f. d. stamanställda.

Under det att 1901 års härordning beträffande kavalleriet vid befintligheten
av gynnsamma omständigheter kunnat lämna ett ganska
tillfredsställande utbildningsresultat, hade förhållandena numera i väöentlig
mån förändrats. Under de senaste åren vid truppförbanden förd
statistik visade nämligen, att den verkliga utbildningstiden i dagar räknat
uppginge till mellan 33 och 50 % av antalet enligt värnpliktslagen
tillmätta övningsdagar. Detta innebure, att av den första tjänstgöringen
för närvarande antalet verkliga utbildningsdagar växlade mellan omkring
90 och 140. Redan härav framginge, att det under nuvarande förhållanden
endast undantagsvis vore möjligt att av den värnpliktige dana
en i fält användbar ryttare. En minskning av den första tjänstgöringen
för 1919 års klass med 106 dagar till 175 dagar innebure, under förutsättning
att utbildningsförhållandena, särskilt den inneliggande personalstyrkan,
bleve enahanda som nu, en så betydlig nedsättning av
antalet utbildningsdagar, att det icke läte sig göra att utbilda en i fält
användbar ryttare.

Åven därest den till 175 dagar avkortade första tjänstgöringen
kunde i det närmaste oavkortad uttagas till verklig utbildning, medgåve
den icke vinnandet av utbildningens mål i samma_ män. som nu vore
möjligt med ungefär enahanda antal utbildningsdagar fördelade över en
längre tidsperiod. Oavsett den mångsidiga utbildning, som numera måste
givas kavalleristen, och vilken ej direkt sammanhängde med uppträdandet
till häst, såsom i eldstrid, förd till i det närmaste samma höjd som
vid infanteriet, i en mångfald tekniska arbeten o. s. v., så innebures i
utbildningen i ridning och i fälttjänst, särskilt spaningstjänst, omständigheter,
vilka uteslöte den sammanträngning av arbetet, som ovillkorligen
måste följa med en avkortning.

Utbildningen i ridning innebure för de flesta värnpliktiga en för
dem hittills fullständigt främmande kroppsövning. Muskler och ledgångar
toges i anspråk på ett helt annat sätt än vad eljest för dem
varit vanligt. Försök att pressa kroppen i den form, som ridningen
krävde, bestraffades inom kort med oförmåga att utföra vad som begärdes,
och forcering av utbildningen ledde lätt till grundläggande av
konstitutionella felaktigheter, vilka kunde föra till ohälsa. Gällande ridinstruktion
tillmätte också den del av ridutbildningen, som hade till mål
att borttaga spänningen hos rekryten och bibringa honom förtroende
för hästen, en tid av en månad med minst l1/* till 2 timmars daglig
ridning. Först efter denna tid kunde verklig ridutbildning börja, och
krävdes ytterligare enligt instruktionen 5 månaders utbildning, innan
rekryten utan olägenhet kunde med framgång deltaga i tillämpningsövningar,
såsom fäktning till häst, fältridning, simövningar m. m.
Genom en forcering av utbildningen i ridning, orsakad av dess sammanträngande
under kortare tid, kunde till följd av den mänskliga organismens
beskaffenhet icke erforderlig följsamhet till häst och ryttarkänsel
vinnas, på samma gång som den, såsom nämnts, medförde risker
för den utbildades fysik. Med samma timantal fördelat över en längre
period, vunnes ett helt annat resultat, än om det skulle trängas samman
under en kortare. Detta torde för övrigt gälla all utbildning, och särskilt
den, som hade i viss mån ingripande inverkan på den mänskliga
organismen.

Den värnpliktiges utbildning till en i spaningstjänst användbar ryttare
företedde, oavsett den del därav, som innefattade danandet av en
god fältryttare, ett liknande förhållande. Av en spaningsryttare krävdes
en god, vaken och driven observationsförmåga, sinnesnärvaro, god
kunskap om taktiska förhållanden och förmåga att av enstaka sedda
detaljer sluta sig till fakta, att omsätta detta i en begriplig rapport och

under en längre tid och prövande förhållanden kunna fasthålla denna i
minnet, vartill måste komma säkerhet i kartläsning och god orienteringsförmåga
i okänd terräng. På uppövandet av den värnpliktiges intelligens
och andliga förmögenheter ställdes således stora krav, och detta
inom områden, som förut varit honom i regel helt främmande. Även
om det för normalt begåvade värnpliktiga läte sig göra att inom några
veckor inlära de rent teoretiska kunskaper, som krävdes, så visade det
sig, att dessa icke kunde »smältas» och än mindre omsättas i praktisk
tjänstgöring, på samma gång som fara för intellektuell överansträngning
förelåge, i viss mån ökad av den fysiska trötthet, som tjänsten under
särskilt de första månaderna medförde. Erfarenheten från trupptjänsten
visade, att det med nuvarande utbildningstid i regel icke vore möjligt
dana en god spaningsryttare. Att på en kortare tid, och med eventuellt
mera forcerat arbete ernå samma resultat, torde vara uteslutet.

På grund av vad sålunda anförts ansåge inspektören för kavalleriet,
att redan förhållandet med dessa de båda viktigaste övningsgrenarna
tydligt gåve vid handen, att med förkortad första tjänstgöring
det icke vore möjligt att dana en i fält användbar ryttare. Vid sådant
förhållande behövde det knappast påpekas, hur en del av den specialutbildning,
som tillkomme vissa kavalleriets värnpliktiga, såsom utbildning
i kulsprute- och signaltjänst och i tekniska arbeten, skulle vid en
avkortning helt och hållet omöjliggöras.

Efter att hava påpekat, hurusom en eventuell uppdelning i perioder
för 1919 års klass utbildning skulle helt sönderbryta den pedagogiska
grund, på vilken utbildningen sedan klassens inryckning den 5
november 1919 vilat, ansåge sig kavalleriinspektören böra på frågan,
huruvida med den avkortade tjänstgöringstiden ett utbildningsresultat av
militärt värde kunde erhållas, avgiva följande svar: Den avkortade tjänstgöringstiden
medgåve vinnandet av ett visst utbildningsiesultat, som
dock icke kunde tillmätas det militära värde, som innebures i danandet
av en i fält användbar ryttare.

Med avseende å frågan, vilka olägenheter i skilda avseenden den ifrågasatta
avkortningen av första tjänstgöringen skulle komma att medföra, yttrar
inspektören för kavalleriet följande:

Skedde avkortningen så, att truppförbanden avsevärdare tid vore i
saknad av inkallade vapenföra värnpliktiga, bleve följden den, att all
slags utbildning för volontärstyrkan fullständigt omöjliggjordes under
samma tid, vartill komme, att kronans materiel rönte allvarlig risk för
sitt bestånd, även om ett motsvarande antal icke vapenföra kunde inkallas
i tjänst.

Skedde avkortningen genom permittering i omgångar, vilka med
hänsyn till tidsförhållandena icke kunde sättas till flera än till tvenne,
så gjorde sig enahanda förhållanden gällande beträffande materielens
vård.

Härtill skulle komma att genom avkortning av utbildningstiden för
de vapenföra lades ökat arbete med hästvård och med utbildningen icke
direkt sammanhängande göromål på volontärerna. V id vissa truppförband
hade förlidet utbildningsår, då ökning av antalet värnpliktiga
icke skett i förhållande till volontärvakanserna, en alldeles tydlig tendens
till trötthet vid tjänsten gjort sig gällande, förenad med uppfattning,
att man icke erhållit den utbildning, man väntat, resulterande i
ett nu ökat antal vakanser. Särskilt hade under sådana förhållanden
inträtt de största svårigheter för remontdressyren, vilka ej kunnat övervinnas,
och vilka medfört, att hästarna ej kunnat givas erforderligt
mått av dressyr, innebärande deras hastigare förslitning vid sedermera
skedd användning. Det vore en urgammal kavalleristisk erfarenhet, att
med dåliga ryttare bleve det från början bästa hästmateriel rätt snart
underhaltigt, och att på dåligt hästmateriel danades underhaltiga ryttare.

Vid den ifrågasatta avkortningen vore det, såsom förut visats, icke
möjligt, att av de värnpliktiga dana i fält användbara ryttare, vartill
komme, att all specialutbildning av desamma, särskilt för kulsprute- och
signaltjänst samt tekniska arbeten omöjliggjordes.

Vid en permittering i omgångar på ungefärligt sätt som föreslagits
skulle de båda delarna av årsklassens utbildning ej kunna bringas till
homogenitet. För den under en del av vintern permitterade delen bleve
den redan fullgjorda utbildningen, som endast hunnit omfatta de allra
första grunderna, av ringa värde vid dess nya inryckning i maj, enär
det vunna och inlärda, som på intet sätt hunnit befästas, då till största
delen torde vara bortglömt. Härtill komme, att vid de gynnsammast
ställda regementena (Smålands och Kronprinsens husarregementen), där
någon utbildning utöver hästvård möjligen kunde äga rum, med en första
tjänstgöring enbart under vintern man icke kunde tillgodogöra sig
den för tillämpningsövningar och skjutning gynnsammare årstiden, under
det åter den del av de värnpliktiga, som i stort iinge sin första
utbildning förlagd till våren och sommaren, ginge miste om möjligheterna
till egentlig vinterutbildning. Vid övriga regementen åter kunde utbildning
icke äga rum, på samma gång som allvarlig risk förefunnes, att
hästmaterielen förstördes. Årsklassen befunne sig således inom sig själv
på väsentligen olika utbildningsståndpunkt.

Svaret på förevarande fråga bleve alltså:

att kronans materiel löpte allvarlig risk,

att utbildning av tillräckligt militärt värde icke kunde givas beträffande
såväl manskap som hästar,

att specialutbildning omöjliggjordes, samt

att den utbildning, som kunde givas, icke bleve likartad eller av
samma betydelse.

Vid besvarandet av frågan, med vilket högsta antal dagar nedsättning
kunde ske, därest den av revisionen ifrågasatta avkortningen av första tjänstgöringen
i visst fall icke skulle anses vara genomförbar, har inspektören
för kavalleriet erinrat därom, att man med 1901 års härordning med en
första utbildningstid för kavalleriet av 281 dagar avsett att dana en i
fält användbar ryttare, och att detta, under förutsättning att utbildningstiden
kunde utan nämnvärdare intrång helt uttagas, också kunde lyckas,
varvid dock erfarenheten visat, att utbildningsresultatet i spaningstjänst
i regel lämnat övrigt att önska. Med dessa erfarenheter för ögat, med
hänsyn till numera rådande utbildningsförhållanden, och med tanken
fäst på de ökade fordringarna på kavalleriets utbildning i vissa hänseenden,
särskilt tjänsten till fots och tekniska arbeten, och detta utan att
fordringarna på förmågan såsom ryttare kunnat i någon mån minskas,
syntes man berättigad till det uttalande, att nedsättning i utbildningstiden
icke läte sig göra. I detta hänseende kunde med fog framhållas,
hurusom just fordringarna på ridskicklighet hos den enskilde ryttaren,
förenade med kraven på hästens fältdressyr, allt mera ökats. Detta
sammanhängde med sättet för det nutida kavalleriets uppträdande i fält
såsom sådant.

Den enskilda ryttarskickligheten och hästens fältdressyr spelade
numera större roll än tillförene, emedan kraven på densamma ökats till
följd av nödvändigheten för rytterivapnet att kunna hastigt tillryggalägga
avsevärda sträckor i även svår terräng. Detta krävdes ej endast
av spaningstjänsten och därmed sammanhängande strider, utan även och
i samma grad vid ingripandet i de övriga truppslagens strid, överallt
då kriget hade rörlig karaktär. Ehuru kavalleriets stridshandling icke
sällan skedde under formen av eldstrid, fordrades just för ernående av
de lämpligaste utgångslägena för dylikt, såsom vinnande av fiendens
flank eller rygg, långa och hastiga terrängförflyttningar.

Då för närvarande, sådana som utbildningsförhållandena gestaltat sig
till följd av de ökade kraven på personal till materielvård och handräckning
m. m. och den minskade volontärtillgången, vårt kavalleri i
regeln icke vore i stånd att giva sina värnpliktiga en utbildning, ledan -

I fråga om
repeiitionsövningarna.

de till deras användbarhet i fält omedelbart efter den första tjänstgöringens
avslutande, vore det icke möjligt att lämna annat svar på föreliggande
fråga, än att utbildningstiden för kavalleriet icke kunde nedsättas,
därest de värnpliktiga skulle kunna vid mobilisering ingå i stridande
truppförband.

Uti sitt den 17 december 1919 avgivna yttrande i fråga om repetitionsövningarna
har inspektören för kavalleriet beträffande frågan,
till vilket värnpliktsår repetitionsövningen borde förläggas, därest kavalleriet
tilldelade vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass komme att fullgöra
endast en sådan övning, anfört i huvudsak följande:

Vid besvarandet av denna fråga borde man utgå från den förutsättningen,
att värnpliktslagens föreskrifter för övrigt beträffande repetitionsövningarna
vore gällande. Under denna förutsättning kunde tvenne
alternativ ifrågakomma: repetitionsövningen förlädes antingen till år 1920
eller till år 1921. I förra fallet komme repetitionsövning 1920 att
fullgöras av årsklasserna 1918 och 1919 och repetitionsövning 1921 av
årsklass 1920. I senare fallet komme repetitionsövning 1920 att fullgöras
av årsklass 1918 och repetitionsövning 1921 av årsklasserna 1919
och 1920.

Jämfördes dessa båda alternativ, syntes företräde böra givas åt det
förstnämnda, enär därigenom möjlighet skulle beredas att under år 1920
uti övningar med olika truppslag samt fälttjänstövningar deltaga med
större antal skvadroner, än vad det andra alternativet med blott en årsklass
kunde medgiva. Med hänsyn till att trupputbildningen 1919 (delvis
även 1918) ej kunnat givas önskvärt omfång, ävensom därtill, att
under intetdera av dessa år större fälttjänstövningar kunnat anordnas,
vore det av vikt, såväl att utbildningen av årsklassen 1918 avslutades
genom övningar i regements- och högre förband, som att befälet snarast
bereddes tillfälle att åter föra trupp under fältmässiga och större förhållanden.
Detta läte sig icke göra, med mindre än tvenne årsklasser
samtidigt vore inkallade. Svaret på frågan bleve alltså, att därest kavalleriet
tilldelade värnpliktiga av 1919 års klass komme att fullgöra
endast en repetitionsövning, densamma borde förläggas till 1920.

Vid besvarande av frågan, vilka olägenheter den ifrågasatta begränsningen
av repetitionsövningarna vid förevarande vapenslag skulle komma
att medföra, förutsatte inspektören för kavalleriet, att 1919 års klass erhållit
tillfredsställande utbildning och icke endast avkortad sådan, likvärdig
med den av revisionen ifrågasatta, i vilket fall endast vid de
gynnsammast lottade regementena i skvadronerna kunde ingå vissa värn -

pliktiga, vilka nått den utbildningsståndpunkt, att de vore användbara
undei fältmässiga förhållanden. Ägde en sådan avkortning ruin, syntes
repetitionsövningar, med bibehållande av deras nödvändiga innebörd,
över huvud taget icke kunna komma till stånd.

Inspektören för kavalleriet bortsåge vidare från de olägenheter, som
skulle göra sig gällande med hänsyn till den värnpliktiges egen utbildning-,
vilka olägenheter förnämligast komme till uttryck i svagare befästande
av. förut erhållen utbildning och i minskad förmåga att finna
sig tillrätta inom truppförbandet under fältmässiga förhållanden.

Innebörden av begränsningen vore tydligen, att kavalleriet under
ett år, vare sig 1920 eller 1921, skulle nödgas räkna med endast eu årsklass
till repetitionsövning inkallade värnpliktiga. Då man icke syntes
hava rätt att för framtiden förutsätta en så väsentlig ökning av kavalleriets
årskontingent värnpliktiga som en fördubbling av den nu utgående,
borde i första hand undersökas, huruvida det vore möjligt utföra,
vad med repetitionsövning måste avses, med en inneliggande styrka,
motsvarande den, varöver truppförbanden nu under den första utbildningstiden
förfogade.

G. o. nr fastsloge huvudmålet till truppförbandens utbild ning,

således regementets och däri ingående underavdelningars. Det
måste ovillkorligen fasthållas, att dessa avdelningar därvid borde äga
sådan styrka, att de verkligen kunde uppträda i den egenskap, vari de
i fält skulle utöva sin verksamhet, och till det antal i det högre förbandet,
som betingades av fältförhållandena och av nödvändigheten att
giva befälet tillfälle att föra verklig trupp.

Kavalleriregementets underavdelningar, regementsstaben oavsedd,
borde med hänsyn till för våra förhållanden gällande bestämmelser —
och mot vilka ingen erinran av betydelse kunde göras — räkna fyra
skvadroner, en kulsprutetropp och en signalavdelning, vilka samtliga
förband under repetitionsövning skulle givas utbildning såväl såsom sådana
som framför allt i högre förband. Beräknade man den manskapsstyrka,
som härför erfordrades, erhölles följande minimisiffror: 4

4 skvadroner å 75 ryttare i ledet................................... 300 man

en kulsprutetropp å 25 ryttare ...................................... 25 »

en signalavdelning å 16 » ........................................ 16 »

Summa 341 man

eller med tillägg för regementsstaben m. m. erforderliga ryttare i runt
tal 350 man.

3652 19

Antalet för utbildning och hästvård påräkneligt manskap utgjorde

för närvarande vid:

Livgardet till häst................................................................ 202 man

Livregementets dragoner.................................................... 245 »

Livregementets husarer........................................................ 273 »

Smålands husarregemente ................................................... 320 »

Skånska husarregementet i Hälsingborg ....................... 251 »

» » » Landskrona.......................... 133 x>

» » » Uppsala................................ 83 »

Skånska dragonregementet, per bataljon........................ 191 man

Kronprinsens husarregemente ......................................... 262 »

Norrlands dragonregemente ................................................ 201 »

vilka siffror i de flesta hänseenden vore gällande för hela den tid 1920,
under vilken 1919 års klass vore inkallad.

Härav framginge, att vid intet av dessa truppförband skulle det
vara möjligt att uppnå en styrka av 350 man. Bristen skulle, om
Skånska husarregementets avdelningar i Landskrona och Uppsala beräknades
övade på respektive 3 och 2 skvadroner, uppgå till nedanstående,

nämligen vid

Livgardet till häst ............................................. 148 man

Livregementets dragoner..................................................... 105 »

Livregementets husarer ........................................................ 77 ))

Smålands husarregemente.................................................... 30 »

Skånska husarregementet i Hälsingborg ....................... 99 »

» » » Landskrona........................... 92 )>

)) » » Uppsala................................ 67 »

» dragonregementet, per bataljon..................... 159 »

Kronprinsens husarregemente .......................................... 88 »

Norrlands dragonregemente ............................................. 149 »

Det visade sig således, att i stort sett ytterligare en årsklass värnpliktiga
erfordrades för att under nuvarande förhållanden, särskilt med
rådande volontärvakanser, regementena skulle kunna utbildas såsom
sådana.

Det borde i detta sammanhang framhållas, att en minskning av antalet
övningsskvadroner under det ovan såsom normalt förutsatta av i
regeln fyra skulle medföra den ytterst kännbara olägenheten, att befälet,
ej minst officerare och underofficerare, berövades de tillfällen att
föra trupp under mera fältmässiga förhållanden, som repetitionsövnin -

garna avsågo att skänka. För nämnda befälskategorier, inom vilka personalen
i reserven särskilt borde framhållas, vore under nuvarande förhållanden,
med den till följd av volontärvakanserna reducerade manskapsstyrkan,
repetitionsövningarna det snart sagt enda tillfälle att föra
verklig trupp och under förhållanden, som närmade sig dem i fält. Varje
nedgång i befälets förmåga att föra och omhänderhava trupp innebure
för vårt försvar ett högst avsevärt försvagande. Åven om de teoretiska
kunskaperna stode högt, vore det dock givet, att det endast vore
med och genom verklig trupp, som befälet kunde läras tillfredsställande
fullgöra sin tjänst i fält. Ett förryckande av repetitionsövningarnas
organisation, särskilt ledande till minskande av befälets tillfällen att föra
trupp, medförde sådan inverkan.

Olägenheterna kunde således sammanfattas sålunda: Den ifrågasatta
begränsningen av repetitionsövningarna innebure,

att de värnpliktigas utbildning bleve svagare befästad, särskilt med
hänsyn till fältförhållandena;

att regementena icke kunde organiseras och övas på det antal underavdelningar
och till den styrka, som en fältmässig utbildning
krävde;

att befälet icke finge tillfälle att i nödvändig utsträckning föra verklig
trupp; samt

att detsamma icke kunde så utbildas, att det bleve sina uppgifter i
fält vuxet.

Vid besvarande av frågan, vilka olägenheter det i militärt hänseende
skulle medföra att — under förutsättning av det nuvarande antalet repetitions
övning ars bibehållande — minska antalet dagar för varje repetitionsövning
vid kavalleriet till 35 dagar, förutsatte inspektören för kavalleriet,
att respektive i repetitionsövning ingående årsklasser erhållit utbildning
till den utsträckning, värnpliktslagen hittills medgivit. Med en avkortad
utbildning kunde nämligen under fält- eller därmed jämförbara förhållanden
(övningar under repetitionsövning) användbara ryttare icke
danas, vadan, sedan avkortning inträtt, repetitionsövning icke kunde
utföras till den omfattning och med det mål, som hittills avsetts.

För att närmare klargöra ändamålet med utbildningen under repetitionsövning
hänvisade inspektören för kavalleriet till det huvudsakliga
innehållet av förut omförmälda g. o. nr 871/is>i7, under särskilt framhållande
att anvisningen, att plan för övningarna under repetitionsövning
borde uppgöras för en period av två år, tydligen innebure dels ett erkännande
att med hänsyn till kavalleriets mångfald övningsgrenar tiden för
repetitionsövning vore alltför kort, dels att den värnpliktige först genom

deltagande i tvenne dylika kunde beräknas hava erhållit allsidigare utbildning.

Verkställde man en undersökning av den tid, som under en repetitionsövning
om 42 dagar kunde tillmätas de olika utbildningsgrenarna,
allt med ledning av planer, som tillämpats, så erhölles följande resultat:

Av de till repetitionsövningen anslagna 42 dagarna vore 6 söndagar.
Med hänsyn till personalens och framför allt hästarnas behov av
vila vore dessa dagar ej anslagna till egentlig utbildning, vadan 36 verkliga
övningsdagar återstode. Av dessa måste i regeln 2, dagen efter
inryckningsdagen och dagen före utryckningsdagen, helt och hållet anslås
till organisation och persedelvård. Till inspektioner av arméfördelningschef
och inspektör toges i anspråk minst 2 dagar. Fälttjänstövningar
i högre förband kunde beräknas med däri ingående transporter
eller marscher till och från övningsorten taga minst 5 dagar. Till
vederbörande regementschefs disposition återstode således högst 27 dagar.
Av dessa kunde minst 4 i deras helhet beräknas åtgå för skjutningar.
För den egentliga utbildningen i skvadron- och regementsförband
återstode sålunda högst 23 dagar. Om såsom medeltal 10 av
dessa vore anslagna till utbildning i skvadronsförband och 13 till övningar
i regemente- och högre förband, gestaltade sig utbildningen sålunda.

Skvadronschefen skulle under dessa 10 dagar medhinna att uppfriska
och befästa de värnpliktiges kunskaper och färdigheter. Han skulle
sammangjuta sitt med nytillkommen personal utökade truppförband till
ett i alla former hemmastatt sådant, samtidigt med att han skulle söka
sätta hästarna, ej minst de nyinkomna, eventuellt förut utackorderade, i
erforderlig form och anda. Med sitt förband skulle han genomgå lösandet
av strids-, spanings- och bevakningsuppgifter under olika förhållanden
och tider på dygnet. Det visade sig omedelbart vid planläggningen,
att tiden icke vore tillräcklig, och att vissa övningar måste uteslutas
för att eventuellt upptagas följande år. Erfarenheten gåve vid handen,
att en skadronsutbildningsperiod av minst 14 dagar skulle krävas.

Regementschefen skulle under de omkring 13 dagar, som högst kunde
stå honom till buds, i formellt avseende samöva sina underlydande förband,
trycka sin prägel på deras uppträdande, vänja sina underlydande
vid sin ordergivning i taktiskt avseende, korteligen bringa regementet
»i sin hand» vid dess uppträdande på fältet. Redan till dessa mera formella
övningar vore 4 övningsdagar minimum. Återstående högst 9
dagar kunde anslås till stridsövningar, övningar i tekniska arbeten, spanings-
och bevakningsövningar, marschträning och verklig fälttjänstöv -

ning inom regementet. Övning i högre (brigad- eller fördelnings-) förband,
i lältstarka förband samt eventnellt i ställningskrig medhunnes
icke annat än högst vart annat år.

Svårigheterna att under anslagen tid nödtorftigt inöva, vad som vore
föreskrivet, hade vuxit i samma mån, som kavalleriet måst tillgodogöra
sig moderna förfaringssätt och nytillkomna stridsmedel. Det hade dessutom
visat sig, att den sammanträngning av övningarna och den intensitet
i desamma, som blivit en given följd av strävan att nödtorftigt
utföra, vad som erfordrades, medförde alldeles bestämda risker för hästmaterielen
genom oundviklig överansträngning, som ej kunnat motverkas
genom tillmätande av tillräcklig förberedelsetid. Ilästsjukbeskeden
vid slutet av repetitionsövning talade ett språk, som ej kunde
missförstås.

Undersökte man nu, huru förhållandena skulle gestalta sig med antalet
repetitionsövningsdagar minskat till 35, erhölles följande resultat:

Antalet söndagar uppginge till 5, minskande de verkliga övningsdagarua
till 30. För persedelvård m. m. vid in- och utryckningen och
högre befälhavares inspektioner åtginge minst 4 dagar. Fälttjänstövningar
anbefallda av annan än regementschefen droge minst 5 dagar.
Till regementschefens förfogande återstode således högst 21 dagar.
Av dessa åtginge minst 4 till skjutningar. För egentlig utbildning i
sk vadrons- och régementsförband kvarstode sålunda högst 17 dagar.

Om av dessa 8 beräknades för egentlig skvadronsutbildning och 9
för utbildning i regementsförband, så framstode med hänsyn till förut
lämnad redogörelse för övningarnas omfång, att tiden i intetdera fallet
vore närmelsevis tillräcklig för att medgiva så allsidig utbildning, som
under repetitionsövning krävdes med hänsyn till dess ändamål att utgöra
slutförberedelse för uppträdandet i fält. En avsevärd brist i det
erforderliga dagantalet uppstode, vilken icke vore möjlig att fylla. Helt
uteslutna eller ofullständigt genomförda övningar bleve slutresultatet.

Den fara för hästmaterielets överansträngning, som vid 42 dagars
repetitionsövning förelåge, skulle givetvis i än högre grad varda för
handen.

Olägenheterna kunde sammanfattas sålunda, att den ifrågasatta avkortningen
skulle medföra, att det mål, som med repetitionsövningar
avsetts att vinnas, icke kunde nås i den utsträckning, som truppförbandens
fältmässiga utbildning krävde, samt att befälets förmåga i truppföring
skulle nedsättas, vartill komme ökad risk för hästmaterielet.

Chefens för
generalstaben
yttrande.

I fråga om
första tjänstgöringen.

Uti sitt i ärendet den 15 december 1919 avgivna yttrande har chefen
för generalstaben beträffande frågan, huru den av revisionen ifrågasatta
avkortningen av första tjänstgöringen borde genomföras för att i militärt
hänseende medföra minsta möjliga olägenheter, anfört i huvudsak
följande:

Sedan riksdagen åren 1901 och 1914 fattat sina beslut angående
kavalleriets utbildning i fredstid, hade icke något inträffat, varav den
slutledningen kunde dragas, att den första tjänstgöringen skulle, såsom
varande obehövligt lång, kunna avkortas, utan att det med densamma
avsedda ändamålet skulle i större eller mindre mån äventyras. Krigserfarenheten
hade lärt, att kraven på kavalleriets förmåga att utföra eldstrid
eller i allmänhet tjänst till fots kommit att ökas, utan att fordringarna
på dess utbildning för uppträdande till häst blivit minskade.
Då frågan om varaktigheten av kavalleriets första tjänstgöring bedömdes,
borde för övrigt icke förbises, att dess organisation grundats på befintligheten
av ett visst antal volontärer vid varje skvadron, varav följde,
att i den mån volontärvakanser funnes i själva verket stegrade fordringar
komme att ställas på de vapenföra värnpliktiga, fordringar, vilka givetvis
icke kunde tillgodoses inom ramen för en första tjänstgöring om
281 dagar. Styrkan av de meniga volontärerna hade nämligen till uppgift
icke blott att rekrytera underbefälskadern, utan ock att tillgodose
de anspråk, som den kavalleristiska utbildningen särskilt framställde, såsom
remontdressyr, hästvård o. d. Med ökat antal volontärvakanser försvårades
följaktligen utbildningsarbetet och verksamheten i allmänhet vid
kavalleriets truppförband.

Ryttarutbildningen fordrade fullt den tid, som vore bestämd för den
första tjänstgöringen, även om denna kunde försiggå under gynnsamma
förhållanden, d. v. s. under de förutsättningar, på vilka kavalleriets
organisation vore byggd. Att sammantränga utbildningen på en kortare
tid än den därtill för omkring tjugo år sedan beräknade, läte sig icke
göra, utan att utbildningsresultatet försämrades. Kraven på utbildningen
vid truppslagen hade icke minskats, utan fastmer ökats under de sistförflutna
tjugo åren. Toges nu de försvårande omständigheter, som
särskilt under de senaste åren inträtt vid arméns truppförband och sålunda
även vid kavalleriets, i betraktande, kunde man icke blunda för
det faktum, att varje avkortning i de vapenföra värnpliktigas första
tjänstgöring komme att verka ofördelaktigt i väsentligen starkare proportion,
än vad den skulle göra under gynnsamma förhållanden.

Mot den av inspektören för kavalleriet förebragta utredningen funnes
ieke någon erinran från chefens för generalstaben sida. Därest den

G 3

ifrågasatta avkortningen av den första tjänstgöringen skulle, med alla
därur härflytande risker, komma till stånd, funnes icke någon annan utväg
än liemförlovning av de värnpliktiga i två omgångar.

Beträffande övriga i samband med den ifrågasatta avkortningen av
första tjänstgöringen vid kavalleriet framställda frågor hade chefen för
generalstaben icke någon erinran att framställa mot vad inspektören för
kavalleriet anfört.

Uti sitt den 27 december 1919 avgivna yttrande har chefen för
generalstaben beträffande den av revisionen ifrågasatta inskränkningen av
antalet repetitionsövningar vid kavalleriet anfört följande:

Med hänsyn därtill att trupputbildningen under de senare åren
icke kunnat göras tillräckligt omfattande och att, såsom i det föregående
framhållits, icke heller större fälttjänstövningar anordnats, vore det av
stor betydelse, att kavalleriet snarast bereddes tillfälle att med så stor
styrka, som förhållandena medgåve, deltaga i övningar med olika truppslag
samt i större fälttjänstövningar. Ur denna synpunkt borde, därest
1919 års klass skulle fullgöra endast en repetition sövning:, denna äg:a
rum år 1920.

Av vad inspektören för kavalleriet anfört rörande olägenheterna av
den ifrågasatta begränsningen av repetitionsövningarna framginge, att kavalleriets
repetitionsövningar med tillgång av blott en årsklass värnpliktiga
skulle med hänsyn till sitt ändamål bliva av underhaltig beskaffenhet,
varigenom såväl befälets som truppens utbildning skulle lida allvarligt
men samt kavalleriets fältduglighet väsentligt nedsättas. De anförda
motiven och därur dragna slutsatser föranledde icke någon erinran
från chefens för generalstaben sida.

Med avseende å den ifrågasatta inskränkningen av antalet dagar för
vardera repetitionsövningen till 35 syntes den av inspektören för kavalleriet
verkställda utredningen icke lämna rum för någon erinran. Därav
dragna slutsatser överensstämde med vad i det föregående gjorts gällande
i fråga om avkortning av den tid, som enligt värnpliktslagen vore avsedd
för repetitionsövningarna vid kavalleriet.

Såsom ovan nämnts, hava rytteriet tilldelade vapenföra värnpliktiga
av 1919 års klass inryckt till första tjänstgöringen den 5 november
1919 och skall utryckningen äga rum den 31 augusti 1920. Med frånräknande
av utryckningsdagen, återstå alltså från och med den 1 mars
av den fastställda tjänstgöringsperioden 183 dagar.

I fråga om
repetitionsövningarna.

Försvars revisionens yttrande.

Av inspektörens för kavalleriet yttrande framgår, att det icke är
möjligt att på en gång hemförlova samtliga i tjänstgöring varande vapenföra
värnpliktiga, enär i sådant fall även vid de med hänsyn till vakansantalet
bäst lottade regementena ingen verklig utbildning kunde givas
volontärerna och kronans såväl levande som döda materiel komme att
till vården allvarligt eftersättas och skadas. Det torde under sådana förhållanden
vara uppenbart, att därest en avkortning av första tjänstgöringen
över huvud taget skall kunna ske, en hemförlovning av de
värnpliktiga i omgångar måste äga rum.

I betraktande av att den 1 mars av tjänstgöringsperioden återstå
endast 183 dagar, torde, under förutsättning att någon mera avsevärd
avkortning av tjänstgöringstiden skall kunna äga rum, det bliva nödvändigt
att verkställa hemförlovningen i två omgångar med ungefär
halva styrkan i varje omgång. Beträffande ett sådant förfaringssätt har
emellertid inspektören för kavalleriet framhållit, att det med värnpliktsstyrkan
minskad till hälften under en avsevärdare period av den första
tjänstgöringen icke läte sig göra att upprätthålla hästvården utan att
hästmaterielen skadades, manskapet överansträngdes och egentlig utbildning
så gott som helt eftersattes. Revisionen har vid sådant förhållande
haft att undersöka, i vad mån dessa olägenheter kunna undanröjas.

Av den i ärendet verkställda utredningen framgår, att det huvudsakliga
hindret för verkställandet av en mera avsevärd avkortning av
övningstiden vid rytteriet ligger i svårigheterna att på ett tillfredsställande
sätt ordna hästvården under hemförlovningsperioderna. Detta sammanhänger
givetvis därmed, att antalet vid kavalleriet uppstallade hästar
för närvarande är större än som är förenligt med utbildningsarbetets
ändamålsenliga bedrivande.

Enligt 1914 års härordning skall, med bortseende från de för officerare
och vederlikar avsedda hästarna, antalet stamhästar utgöra vid
vart och ett av de sex mindre fördelningskavalleriregementena 620,
vid vartdera av Skånska husar- och dragonregementena 1,100 och vid
Norrbottens kavallerikår 240, således tillhopa 6,160 stamhästar. Den
sålunda fastställda stamhäststyrkan är numera fullt uppsatt. I avvaktan
på uppsättandet av Norrbottens kavallerikår har Kungl. Maj:t förordnat,
att denna kårs hästar skola tillsvidare fördelas med 20 hästar på vart och
ett av de mindre kavalleriregementena och med 60 hästar på vartdera
av de båda större skånska kavalleriregementena. Vid vart och ett av de
förra regementena finnas alltså (620 + 20 =) 640 stamhästar och vid vartdera
av-de båda senare (1,100 + 60=) 1,160 stamhästar.

Givet är, att upprätthållandet av vården av ett så avsevärt antal
hästar kräver, att den fast anställda manskapsstyrkan om möjligt hålles
fulltalig. Då, som känt är, detta under de senare åren icke kunnat
ske, har man för underlättande av hästvården måst tillgripa den utvägen
att söka utackordera hästarna till fodervärdar under de perioder av året,
då behov av dem vid truppförbanden icke föreligger. I vilken omfattning
inackordering för närvarande äger rum kan i stort sett utläsas av den
utav inspektören för kavalleriet lämnade, i det föregående intagna tablån
över antalet vid truppförbanden uppstallade hästar. Det är emellertid
uppenbart, att den lättnad, som härigenom vunnits i fråga om hästvården,
icke kan anses tillfyllest, därest ett tillfredsställande resultat av den i
enlighet med nu fastställda övningsprogram bedrivna utbildningen skall
kunna erhållas.

Uti den till innevarande års riksdag avlåtna propositionen om tillläggsstat
till riksstaten för år 1920 har också chefen för lantförsvarsdepartementet
under fjärde huvudtiteln, punkten 10, framhållit, att det
på grund av det stora antalet vakanser i manskapsgraden under de senare
åren varit förenat med betydande svårigheter att vid de beridna
truppförbanden, särskilt kavalleriet, behörigen upprätthålla hästvården
och remontdressyren. Då nu antalet vakanser i stället för att minskas
tvärt om på sista tiden ytterligare ökats, syntes det departementschefen
i hög grad betänkligt att utan hänsyn härtill allt fortfarande söka hålla
stamhästantalet uppe vid det enligt härordningen bestämda. Fastmera
syntes man böra söka ordna så, att hästantalet vid truppförbanden icke
hölles högre än att detsamma kunde påräkna fullgod skötsel. I överensstämmelse
härmed ansåge departementschefen, att en avsevärd minskning
av remonteringen borde under år 1920 vidtagas.

Till dessa departementschefens allmänna synpunkter kan revisionen
ansluta sig. Emellertid håller revisionen före, att man redan nu bör vidtaga
en omedelbar reduktion av stamhästantalet vid kavalleriet. Revisionen
finner sig i sådant syfte böra föreslå, att den kassation av stamhästar,
som enligt gällande bestämmelser skall äga rum under hösten innevarande
år verkställes snarast möjligt nu på våren samt kommer att omfatta i
stället för för närvarande fastställda 9 procent av stamhästantalet det
dubbla eller 18 procent. Därigenom vinnes även den fördelen, att hästmaterialet
genomsnittligt sett förbättras.

Genom att på detta sätt reducera stamhästantalet kommer givetvis
en betydlig lättnad att beredas truppförbanden i fråga om hästvården.
Svårigheterna att vid en avkortning av tjänstgöringstiden för de värnpliktiga
upprätthålla denna torde därför icke komma att göra sig så

3652 19

starkt gällande som de militära myndigheterna antagit. För att bereda
än ytterligare lättnad härutinnan torde dessutom åtgärder böra vidtagas
för att i största möjliga utsträckning under våren och sommaren utackordera
hästar till fodervärdar. Inspektören för kavalleriet framhåller
visserligen, att någon nämnvärd ökning av den redan nu verkställda
utackorderingen synes utesluten utom möjligen i landets sydligaste delar,
men revisionen håller dock för sannolikt, att åtminstone någon ytterligare
lättnad kan på detta sätt ernås. Slutligen torde böra framhållas
lämpligheten av att under sommaren låta hästarna så långt ske kan
komma ut på betesgång.

Därest nu angivna åtgärder vidtagas, håller revisionen före, att hästbeståndet
under den återstående delen av första tjänstgöringsperioden
bliver så nedbringat, att en hemförlovning av de vapenföra värnpliktiga
kan ske i två omgångar utan att hästarnas vård eller vården av kronans
materiel i övrigt därigenom kommer att äventyras.

Att genom tjänstgöringstidens avkortning på sätt nu nämnts svårigheter
skola uppstå för utbildningsarbetets bedrivande enligt hittills gällande
föreskrifter, torde dock vara oundvikligt. En viss militär utbildning
kommer dock alltid att medhinnas. Revisionen anser sig i detta
hänseende endast böra framhålla, att i begreppet hästvård såsom inspektören
för kavalleriet angivit detsamma ingår jämväl ridning, således en
mycket viktig gren av den kavalleristiska utbildningen.

Revisionen har alltså kommit till det resultatet, att en hemförlovning
av de vapenföra värnpliktiga i två omgångar under den återstående
delen av första tjänstgöringsperioden bör äga rum. Såsom förut nämnts,
omfattar denna del 183 dagar. Det antal dagar, som vardera gruppen
skulle hemförlovas, skulle alltså utgöra 91. Då man emellertid bör ordna
det så, att ut- och inryckningsdagar för de båda omgångarna icke
sammanfalla, torde antalet dagar, varunder hemförlovning skall äga rum,
böra bestämmas till 90.

Nedanstående grafiska framställning angiver, huru revisionen tänkt
sig den föreslagna avkortningen genomförd.

Vi 2/e Ilemforloyning Ve—S0/8 = 90 dagar. 3%

1. omgången ■ ■'' ,m 11 1 1 1-------|

Vs HemfÖrlovning 1/s—29 Ib = 90 dagar. 29 Ib 30/s

2. omgången I-1—■—^—■ j

\ ad härefter frågan om repetitionsövningarna angår, skola enligt
gällande bestämmelser sådana övningar vid kavalleriet under innevarande

år äga ram med årsklasserna 1918 och 1919. Såsom i det föregående
framhållits, har revisionen ansett sig för närvarande endast böra uttala
sig om, huruvida 1919 års klass bör fullgöra repetitionsövning under
innevarande år eller icke.

Av de militära myndigheternas yttranden framgår, att därest syftet
med repetitionsövningar med kavalleriet skall kunna uppnås, desamma
måste omfatta två årsklasser värnpliktiga. Vid sådant förhållande och
då det, såsom i annat sammanhang framhållits, såväl med hänsyn till
befälets som truppens utbildning anses vara av särskild vikt, att repetitionsövningar
komma till stånd under innevarande år, finner revisionen
sig böra tillstyrka, att 1919 års klass i föreskriven ordning fullgör sådan
övning.

4. Artilleriet.

Enligt gällande värnpliktslag äro artilleriet tilldelade vapenföra
värnpliktiga av 1919 års klass — studenter och likställda undantagna —
skyldiga att för sin utbildning tjänstgöra i sammanlagt 365 dagar.
Denna tjänstgöring skall, på sätt nedanstående grafiska framställningar
utvisa, fullgöras:

vid fält- och positionsartilleriet med en första tjänstgöring om 281
dagar, som tager sin början under första året, samt en repetitionsövning
om 42 dagar under vart och ett av andra och tredje oren; samt

vid fästning sartilleriet med en första tjänstgöring om 295 dagar,
som tager sin början under första eller andra året, samt med en repetitionsövning
om 35 dagar under vart och ett av tredje och fjärde åren,
såvida Konungen icke förordnar, att första tjänstgöringen och första
repetitionsövningen skola fullgöras i en följd med början under första
eller andra året.

Fält- och positionsartilleriet.

31/io Första

--!-

tjänstgöring (hemförlofning i 23 dagar) M/sRep.-öyn.IS/io

Rep.-övn.1) * 365

I-—I 42 »

365 dagar

3. året, \
1921. /

1281 dagar

42 »

1. året. ) i

1919. r

2. året,),

1920. /'' .

*) In- och utryckningsdagar äro icke fastställda.

Gällande

utbildnings föreskrif ter.

Fästningsartilleriet.

- ^rej. 1 Vfi Första tjänstgöring vår 1919.

’ /'' 1 |

sl/io Första

2. året, \

1920. /

gruppen) *) * 2/i

tjänstgöring (höstgruppen; hemförlovning i 15 dagar)2) e/a

295 dagar

3 året, \

1921. f

4. året, I,

1922. /

Eep.-övn.*)

Eep.-öyn. r

i 35 »>

•I 35 »

365 dagar

Föreskrifter för utbildningen under första tjänstgöringen, artilleriutbildningen,
äro utfärdade för fält- och positionsartilleriet genom g. o.
nr 1641/i9i6 och för fästningsartilleriet genom g. o. nr 1841/i9ie.

Dessa generalorder innehålla bl. a. följande:

Artilleristutbildningen avser:

att hos rekryten grundlägga och utveckla fast disciplin;
att uppfostra honom till plikttrohet, mod, beslutsamhet, viljekraft
och fysisk uthållighet; samt

att bibringa honom de färdigheter och kunskaper, vilka erfordras
för menig krigsman inom batteriet.

Artilleristutbildningen omfattar enskild utbildning och utbildning i
avdelning (med pjäs), tropp och batteri samt följande utbildningsgrenar:
exercis till fots utan pjäser,
exercis till fots med pjäser,
riktövningar med pjäser,

ridning (vid fästningsartilleriet endast för vissa därtill utvalda eller
för rekryterna vid vissa kompanier),
packning av fordon,
exercis med anspända fordon,
marscher och järnvägstransporter,

kartläsning och orienteringsövningar (endast vid fält- och
positionsartilleriet),

patrull- och posttjänst (endast vid fästningsartilleriet),
förläggning,
koktjänst,
fältarbeten,

telefon- och signal tjänst (för därtill utvalda),

^•Vid Bodens artilleriregemente.

2) Vid Bodens artilleriregemente och Karlsborgs artillerikår.

fälttjänst,

skarpskjutning med pjäser,

skjutning med eldhandvapen,

hästvård, hästkännedom och hovbeslag,

bajonettstrid (endast vid fästningsartilleriet),

utrustningens vård,

kroppens vård,

gymnastik och idrott,

samaritkurs,

undervisning för fält- (positions-, fästnings-) artilleristen,

modersmålet,

välskrivning,

räkning och geometri.

Utbildningen bör så bedrivas, att rekryterna senast efter tre månader
efter sitt inträde i tjänst kunna vid övning i batteri göra tjänst
såsom servismanskap, utom såsom riktare och biträdande riktare.

Snarast möjligt efter utbildnings början sker utväljande av riktare
och kuskar.

Riktareutbildningen bedrives med så många, att erforderligt antal
värnpliktiga rekryter — vid fält- och positionsartilleriet omkring 2/s
av hela rekrytantalet — kan godkännas såsom riktare.

Kusk- (rid-) utbildning bibringas vid fält- och positionsartilleriet så
många värnpliktiga rekryter som möjligt, vid fästningsartilleriet erforderligt
antal.

Utbildningsplan, gällande för lämplig tid och angivande utbildningstidens
uppdelning i perioder, övningsgrenarnas och ämnenas fördelning
under desamma samt de fordringar, som böra vara uppfyllda vid slutet
av varje perid, uppgöres av den befälhavare, för vars truppförband
planen gäller.

För utbildning av signalister m. fl. äro särskilda föreskrifter utfärdade.

Föreskrifter för utbildningen under repetitionsövning äro icke i kommandoväg
utfärdade.

Som förut nämnts, har inom revisionen ifrågasatts, att första tjänstgöringen
för ifrågavarande värnpliktiga skulle avkortas med 130 dagar
samt att antingen endast en repetitionsövningen skulle äga rum eller
ock antalet dagar för vardera repetitionsövningen nedsättas vid fält- och
positionsartilleriet till 35 dagar och vid fästningsartiHeriet till 30 dagar.

Inspektörens
för
artilleriet
yttrande.

I fråga om
första tjänstgöringen.

Uti sitt den 5 december 1919 avgivna yttrande rörande den ifrågasatta
avkortningen av första tj änstgöringen har inspektören för artilleriet
anfört i huvudsak följande:

De värnpliktiga vid artilleriet delades i tre olika huvudgrupper,
nämligen

kuskar (vid fältartilleriet) omkring 40 %
riktare » » » 40 % och

signalister vid » » 20 %.

Bland dessa utvaldes sedermera under första tjänstgöringen vissa
värnpliktige för utbildning till kommissarier, velociped- och motorcykelordonnanser,
sjukvårds- och hovslagarmanskap, kockar m. m.

Kuskutbildningen avsåge att bibringa sådan rid- och körförmåga, att
batteriernas manöverförmåga under alla omständigheter säkerställdes.
Därjämte skulle kusk kunna tjänstgöra som servismanskap i de mindre
krävande befattningarna som biträdande riktare, mekanismskötare, laddare,
temperare eller hantlangare.

Riktutbildningen avsåge att bibringa fullständig förmåga att rikta
och servera pjäsen under alla i fält förekommande olika förhållanden.
Riktare skulle noggrannt känna pjäsmaterielen och kunna ombesörja dess
skötsel och vård. Det vore önskvärt, att han dessutom erhållit någon
kuskutbildning.

Signalistutbildningen avsåge att bibringa värnpliktig sådana färdigheter
och kunskaper, att han kunde ombesörja den för strids- och eldledningen
nödvändiga signal tjänsten medelst telefon, signalflaggor, signallampor
o. d. Han måste därför väl känna och kunna vårda signalmaterielen
och kunna raskt och felfritt verkställa ljud-, ljus- och flaggsignalering
(morsesystemet samt artilleriets eld- och observationssignaler).
Han borde i regel hava erhållit fullständig ridutbildning, så att han kunde
förflytta sig till häst i terrängen i alla takter, taga sig fram över hinder
m. m.

Samtliga värnpliktiga måste dessutom bibringas erforderliga kunskaper
och färdigheter angående eldhandvapen och deras användning,
allmän vård av artillerimaterielen, hästskötsel m. m.

Förhållandena vid artilleriet möjliggjorde ej bildandet av något slags
truppförband, förrän personalen nått en viss utbildningsgrad. Först
efter det att respektive kuskar, riktare och signalister erhållit erforderlig
enskild utbildning, kunde ett batteri sammansättas och samövas, d. v. s.
först då kunde den egentliga utbildningen i trupp börja. Vore den enskilda
utbildningen otillräcklig, funktionerade icke batteriet och personal,

hästar och materiel kunde lätt fördärvas. Med en otillräcklig enskild
utbildning kunde batteriet sålunda icke förflyttas i sådan takt och i sådan
terräng, som erfordrades, kuskarna riskerade att lalla av, hästarna
snärjde sig, fordonen körde fast, pjäserna bleve felaktigt riktade och
strids- och eldledningen vägrade att funktionera. Vore åter tiden för
utbildningen i trupp för kort, kunde icke batteriet, trots en i övrigt
ganska tillfredsställande enskild utbildning, samarbetas till en organism,
och den enskildes kunskaper och färdigheter kunde icke tillfullo utnyttjas
i det helas intresse. Batteriet funktionera de kanske, men illa och
under ständiga friktioner.

En annan synpunkt, som måste beaktas vid artilleriets utbildning,
vore den, att den viktiga körutbildningen vore i hög grad beroende av
årstiden. Denna utbildningsgren omfattade körning dels med vinterfordon,
dels ock huvudsakligen med hjulfordon. Den förra måste givetvis
förläggas till vinterperioden, medan den senares bedrivande tvärtom försvårades
i hög grad under vintern, då fält och vägar vore betäckta
med snö eller hårda och lialkiga. Den bedreves därför fördelaktigast
under mera blid årstid och borde icke lämpligen sättas i gång i större
omfattning förrän tidigast - i maj ruånad, då övningsfält och terräng
torkat ut.

I stort sett vore utbildningen f. n. ordnad sålunda:

A. Enskild utbildning från den 1 november till omkring den 1 juli:

a) Kuskutbildningen:

enskild ridutbildning november—april och enskild körutbildning
maj—juni;

b) Riktareutbildningen:

riktövningar med enskild pjäs och i batteriförband november—juni,
riktprövning omkring den 1 juli;

c) Signalistutbildningen:
enskild ridutbildning november—juni,
enskild signalutbildning november—april,
patrulltjänst maj—juni;

B. Utbildning i trupp från den 1 juli till den 3 augusti:

a) i troppförband under juli,

b) i batteri- och divisionsförband (sammandragna övningsbatterier,
övningsdivision) under augusti,

varvid kuskar, riktare och sigualister inginge i sina respektive befattningar
inom organisationen.

Detta avsåge den ordinarie utbildningen. Den särskilda vinterutbildningen
måste givetvis alltid förläggas till vintermånaderna januari—mars.

Den anförda utbildningsplanen gällde i stort bela fält- och positionsartilleriet
samt Karlsborgs artillerikår med en sammanlagd första
tjänstgöring vid samtliga fältartilleritruppförband och Positionsartilleriregementet
av 281 dagar samt vid Karlsborgs artillerikår av 295 dagar
(avbrutna vid jul, påsk och midsommar av kortare hemförlo vningsperioder).
För Bodens artilleriregemente, som med hänsyn till säkerhetstjänsten
å fästningen hade vår- och höstutryckning, gällde i viss
mån andra utbildningsförhållanden.

Endast en alltför ringa del av denna första tjänstgöringstid kunde
emellertid användas för rent militär utbildning. Hästvård, materielskötsel
och vakttjänst, vilka tjänstegrenar likväl under inlärandet innebure militärt
utbildningsarbete, men framför allt handräckningar av olika slag
upptoge för närvarande minst halva tjänstgöringstiden, och kunde näppeligen
detta förhållande förbättras, utan att batteriernas tillgång på manskap,
vapenfört eller icke vapenfört, avsevärt ökades eller civil arbetskraft
i stor utsträckning komme till användning.

Hästvården vore utan tvivel den tjänstegren, som härvid främst
toge personalen i anspråk, ty den dagliga rykten kunde ju icke undanskjutas.
Den frågan framställde sig då självmant, huruvida icke starnhäststyrkan,
vid fältartilleriet för närvarande 40 per batteri, kunde i
någon mån minskas, vare sig detta nu skedde genom att antalet stamhästar
nedsattes eller ett visst antal av desamma under vissa tidsperioder
utackorderades till fodervärdar.

Med nuvarande värnpliktstjänstgöring vore hästantalet dock ej
större, än behovet krävde, under förutsättning att samtidigt volontärstyrkan
vore något så när fulltalig. Under vinterperioden överensstämde
följande plan över stamhästarnas användning vid ett fältbatteri ganska
nära med verkligheten:

för de värnpliktiga kuskarnes utbildning ....................................... 12 hästar

» » » signalisternas utbildning...................*............. 8 »

d volontärernas artilleristutbildning ............................................. 4 »

)> konstapelsutbildningen .................................................................. 4 »

» furirsutbildningen (2. årets remonter) ....................................... 3 »

årsremonter (underofficerare och andra) .......................................... 3 »

officershästar ............................................................................................. 3 »

ekonomihästar och sjuka....................................................................... 3 »

Summa 40 hästar

Motsvarande plan för den tidigare sommaiperioden tedde sig sålunda:

en an spänd tropp ................................................................................ 22 hästar

signalskolan............................................................................................. 6 »

skjutskolan .............................. 3 »

årsremonter................................................................................................ 3 »

officershästar ......................................................................................... 3 j>

ekonomihästar och sjuka....................................................................... 3 >,

Summa 40 hästar

En minskning av hästantalet kunde sålunda vid nuvarande förhållanden
ej gärna äga rum under vare sig den ena eller andra utbildningsperioden.

Beträffande åter en eventuell utackordering av stamhästar till fodervärdar
kunde här endast framhållas vissa med detta system ofrånkomliga
olägenheter. Stamhästarna vid artilleriet vore ridhästar av huvudsakligen
samma kategori som kavalleriets. Åven om de i fredstid under
vissa perioder måste användas även som draghästar, komme de samtliga
vid mobilisering att tagas i anspråk för ridändamål (officerare,
underofficerare, spanare, signalister m. fl.). Enär den dagliga träningen
och tillridningen vore av den största betydelse, för så vitt dessa ridhästar
skulle bibehållas vid full användbarhet, och dylik utbildning av
hästarna icke kunde påräknas hos fodervärdarna, syntes därför en utackordering
endast undantagsvis och till ringa omfattning böra tillgripas,
då det gällde artilleriets stamhästar.

För att undvika missledande jämförelser med 1892 års härordning
(90 dagarna), borde framhållas,

att antalet stamanställda per batteri då varit 75 mot nuvarande 28,
att denna stamstyrka då kunnat hållas i det hela fulltalig, under det
att nu mer än 50 % vore vakant,

att därför efter antagandet av 1892 års härordning samtliga kuskar
kunnat uttagas ur de stamanställdas led, men nu måste tagas bland de
värnpliktiga,

att behovet av handräckningspersonal då kunnat helt fyllas ur de
stamanställdas led, varigenom de värnpliktiges utbildning kunde bedrivas
mera ostört, medan nu en stor del av tjänstgöringstiden måste användas
för handräckningsgöromål;

att den tidens riktmedel varit avsevärt mycket enklare att sköta än
de nuvarande, varför riktutbildningen vore lättare att bibringa; samt
att någon signalistutbildning då ej alls funnits vid artilleriet, enär
eldledaren städse stått i batteriets närhet och den nu använda grupperingen
av batterier och divisioner icke då varit bruklig.

3652 19

Den tidens erfarenheter beträffande utbildningstidens längd vore
därför ej direkt tillämpliga på våra dagar.

Vid besvarande av frågan, huru den av revisionen ifrågasatta avkortningen
av första tjänstgöringen borde genomföras för att i militärt hänseende''
medföra minsta möjliga olägenheter, måste, framhåller inspektören
för artilleriet, till en början beaktas, att häst- och materielvården, vakttjänst
m. m. vid artilleriet icke medgåve, att all värnpliktig personal
på en gång hemför!övades. Hästarna måste nämligen hava sin dagliga
rykt och motion samt artilleri- och annan materiel tillses för att icke fördärvas.
För ändamålet erfordrades enligt erfarenheterna från utbildningsåret
1918—1919 minst halva den ordinarie årsklassen. Varje batteri
hade under nämnda år haft 17—18 värnpliktiga i tjänst, huvudsakligen
sysselsatta med olika slags handräckningsgöromål, till följd varav
den rent militära utbildningen måste inskränkas till meddelande av de
nödvändigaste färdigheterna för häst- och materielvården och garnisonstjänsten.

En avkortning av den första tjänstgöringen med 130 dagar hade i
realiteten den innebörd, att allt egentligi och givande utbildningsarbete
komme att ligga nere under hela återstoden av första tjänstgöringen
ända till regementsövningarnas början. Något val beträffande tiden för
hemförlovningen förelåge icke. I verkligheten kunde tiden för avkortningen
icke bestämmas längre än till omkring 100 dagar.

Utvägen att minska behovet av handräckningspersonal under de
130 dagarna genom att utackordera stamhästar kunde näppeligen tillgripas,
ty — oavsett de med utackordering av ridhästar förenade, förut
framhållna stora olägenheterna — för så kort tid som den, Varom här
vore fråga, kunde utackordering näppeligen anordnas i större utsträckning.

Svaret på förevarande fråga bleve därför, att om avkortning av den
första tjänstgöringen med 130 dagar skulle äga rum, därav beroende
hemförlovning måste verkställas i två omgångar och följaktligen taga
sin början omedelbart efter den 1 februari 1920.

Frågan, huruvida med den avkortade första tjänstgöringen ett utbildning
sresultat av militärt värde kunde erhållas, ville inspektören för
artilleriet besvara sålunda:

Enär dels den enskilda utbildningen visserligen hunne påbörjas,
men på långt när icke avslutas, dels utbildning i trupp omöjliggjordes,
bleve det hela av jämförelsevis ringa militärt värde, och måste årsklassen
säkerligen med fulla skäl betraktas såsom i huvudsak användbar allenast

i depåtjänst, d. v. s. måste erhålla ytterligare utbildning, innan den
kunde användas till rikets försvar.

Rörande de olägenheter i skilda avseenden, som den ifrågasatta avkortningen
av första tjänstgöringen komme att medföra, framhölle inspektören
för artilleriet, att den omständigheten, att redan förut utbildningen av 1918
års klass, som även inkallats i tvenne omgångar, blivit av samma underhaltiga
beskaffenhet, som fallet skulle bliva med 1919 års klass, därest
den ifrågasatta avkortningen komme till stånd, samt att därtill jämväl
1917 års klass på grund av spanska sjukan blivit betydligt eftersatt,
syntes böra påkalla alldeles särskild uppmärksamhet. Därigenom skulle
nämligen användbarheten vid mobilisering av två årsklasser, och därtill
de yngsta, i synnerligen hög grad nedsättas, varjämte en tredje årsklass
bleve mindre användbar än eljest.

Redan den stora minskningen av disponibelt manskap, som sålunda
uppkomme, innebure naturligtvis en stor olägenhet. Och denna ökades
avsevärt därigenom, att de äldre årsklasserna vid artilleriet ej, då det
gällde att vid mobilisering besätta de mera krävande befattningarna
såsom riktare och signalister, hade samma användbarhet som de yngre,
som nyligen avslutat sin utbildning och ännu bibehölle de inlärda färdigheterna.

Andra olägenheter av berörda avkortning vore, att den redan planlagda,
för artilleriets krigsduglighet så viktiga särskilda vinterutbildningen
för de värnpliktiga under år 1920 ej kunde äga rum, samt att
stora svårigheter uppstode att på ett tillfredsställande sätt under sommaren
organisera artilleriets skjutskola, enär brist på tillräckligt utbildad
kusk- och signalpersonal förryckte hela skjututbildningen. 1919 års
skjutskola, som måst organiseras under dylika ogynnsamma förhållanden,
utgjorde ett exempel på det sammanhang, som sålunda förefunnes
mellan befälets och de värnpliktigas utbildning och stridsduglighet.

På frågan, med vilket högsta antal dagar en nedsättning kunde ske,
därest den av revisionen ifrågasatta avkortningen av första tjänstgöringen
i visst fall icke skulle anses vara genomförbar, kunde, vad artilleriet i allmänhet
beträffade, givas det svaret, att någon avkortning alls av nämnda
tjänstgöring för 1919 års klass icke kunde äga rum. Skälen härtill vore,

att erfarenheterna under de gångna åren vid utbildningsarbetets bedrivande
enligt 1901 och 1914 års värnpliktslagar tydligt gåve vid handen,
att den nuvarande tjänstgöringstiden vore den möjligast korta, för
att verkligt krigsduliga artillerister av alla kategorier skulle hinna utbildas,
och att den tekniska och allmänt militära utvecklingen inom

vapnet ingalunda gått i en riktning, som kunde giva stöd för den uppfattningen,
att en kortare utbildningstid nu erfordrades,

att för övrigt varje avkortning, till följd av de för artilleriet säregna
tjänsteförhållandena, komme att störande inverka på utbildningsarbetet
under en tidsperiod, motsvarande avkortningens dubbla längd,

att redan förut utbildningen av de närmast föregående årsklasserna
blivit allvarligt rubbad,

att vidare den plötsliga omläggning av den planlagda och redan
påbörjade utbildningen, som med nödvändighet bleve en följd av varje
sedermera verkställd avkortning av tjänstgöringstiden, redan i och för
sig förryckte utbildningsarbetet, samt

att slutligen en avkortning även av jämförelsevis kort omfattning,
hur den än lades, syntes komma att dels omöjliggöra all särskild vinterutbildning
för 1919 års klass, dels ofördelaktigt inverka på utbildningsarbetet
vid artilleriets skjutskola.

Beträffande Bodens artilleriregemente gjorde sig delvis andra synpunkter
gällande. De värnpliktigas inryckning och tjänstgöringstid samt utbildningsarbetet
i sin helhet vore vid detta regemente i hög grad beroende
därav, att en tillräcklig och användbar artillerisäkerhetsbesättning
å fästningen städse måste finnas. Inryckningen hade därför ordnats i
två omgångar, så att omkring hälften av den värnpliktiga årsklassen inryckt
på våren i början av maj (år 1919 dock först den 11 juni) med
utryckning i slutet av februari (år 1920 den 2 april) och den andra hälften
inryckt på hösten omkring den 1 november med utryckning i slutet
av augusti. Omgångarna försköte således varandra normalt med
omkring 4 månader, vilken tid också vore väl behövlig för utbildning
av en till bestridande av säkerhetstjänsten å fästningen något så när
användbar artilleritrupp. Bedan med hänsyn till denna säkerhetstjänst
förbjöde sig således varje avkortning av den nuvarande första tjänstgöringen.

Vissa av de skäl, som förut anförts mot en eventuell avkortning av
tjänstgöringen vid det övriga artilleriet, gällde visserligen icke beträffande
Bodens artilleriregemente. Sålunda hade utbildningen av 1918
års klass vid detta regemente fått pågå utan att störas av några extra
hemförlovningar. Ej heller komme en eventuell avkortning, på grund
av att regementet i sin helhet hade jämförelsevis få stamhästar och att
tjänstgöringen redan förut vore ordnad i omgångar, att verka i så hög
grad störande som vid övriga artilleriregementen och kårer. Men beträffande
utbildningen i och för sig och den inverkan på densamma, som
en avkortning av tjänstgöringen skulle medföra, gällde dock samma

synpunkter, som anförts beträffande det övriga artilleriet. Vid de kompanier
av Bodens artilleriregemente, som hade stamhästar, vore nämligen
utbildningen i det stora hela lagd efter samma grunder som vid
fält- och positionsartilleriet, och samma utbildningskrav gjorde sig härvid
gällande. De kompanier åter, som huvudsakligen vore avsedda att
bemanna forten och de fasta batterierna, måste utbildas att betjäna, ej
såsom vid fält- och positionsartilleriet i huvudsak blott en pjästyp, utan
flera minst tre — dylika, vilket gjorde att även vid dem någon avkortning
icke läte sig verkställa, såvida ändamålet med artilleristutbildningen
skulle nås.

Uti sitt den 19 december 1919 avgivna yttrande rörande de ifrågasatta
inskränkningarna med avseende å repetitionsövningarna framhåller
inspektören för artilleriet till en början,

att 1917 års klass visserligen erhållit fullständig artilleristutbildning,
men att dennas senare del (utbildningen i trupp) dock ej blivit så god,
som önskvärt varit, på grund av den under sensommaren 1918 utbrytande
spanska sjukan,, samt

att 1918 års klass icke på långt när kunnat meddelas fullständig
sådan utbildning, enär den inkallats till första tjänstgöring i två skilda
omgångar och befriats från en betydande del av denna tjänstgöring.

Vid besvarande av frågan, till vilket värnpliktsår repetitionsövningen
borde förläggas, därest artilleriet tilldelade vapenföra värnpliktiga av 1919
ars klass komme att fullgöra endast en sådan övning, framhåller inspektören
för artilleriet, att för att regementsövningarna vid artilleriet skulle
kunna bedrivas med erforderligt antal staber och batterier och dessa
givas tillbörlig styrka, det vore nödvändigt, att minst två årsklasser, förutom
reservtruppsårsklassen, stode till disposition. Därest en av de repetitionsövningar,
som ålåge 1919 års klass, indroges, skulle minsta olägenhet
följa, om indragningen skedde:

vid fält- och positionsartilleriet år 1920 och

vid fästningsartilleriet år 1921, enär under dessa år, till följd av
det uppskov 1917 ars klass erhållit med 1919 års repetitionsövning, antalet
inkallade årsklasser med en överstege det antal, som normalt skulle
hava inkallats.

Beträffande olägenheterna av den ifrågasatta begränsningen av repetitionsövningarna
vore att märka, att en indragning av en repetitionsövning
för varje årsklass, som därav drabbades, naturligen komme att redan i
och för sig medföra en sänkning av dess krigsduglighet. I huru hög
grad denna sänkning komme att menligt inverka på artilleriets förmåga

I fråga om
repetitionsövningarna.

att i krigstid fylla sin uppgift, bleve givetvis mycket beroende av övriga
årsklassers krigsduglighet. Nu hade med undantag blott för Bodens
artilleriregemente de vapenföra värnpliktiga av 1918 års klass vid artilleriet,
på grund av att årsklassen inkallats i tvenne omgångar och fått
sin första tjänstgöring avsevärt reducerad, endast kunnat bibringas en
mycket ringa grad av militär utbildning. Denna omständighet syntes
därför böra mana till stor varsamhet, då det gällde en åtgärd, som sänkte
krigsdugligheten även hos 1919 års klass.

° Åven ur en annan synpunkt skulle en indragning av en repetitionsövning
just för 1919 års klass inverka ogynnsamt. En dylik åtgärd
skulle nämligen försvåra regementsövningarnas anordnande vid de truppförband,
vid vilka 1918 års klass erhållit en blott ofullständig artilleristutbildning.
De värnpliktiga av denna årsklass vore nämligen icke under
repetitionsövningarna användbara i de mera krävande befattningarna som
kuskar, riktare och signalister, vilka således samtliga måste utväljas ur
klasserna 1917 och 1919 — vilken senare i detta sammanhang antagits
hava erhållit fullständig artilleristutbildning under sin första tjänstgöring.
Komme emellertid 1919 års klass att befrias från övningen i fråga, återstode
blott 1917 års klass, som knappast ensam kunde tillgodose hela
behovet av nämnda personalkategorier.

Vad slutligen anginge frågan, villa olägenheter det i militärt hänseende
skulle medföra att — under förutsättning av det nuvararde antalet
repetitionsövningars bibehållande — minska antalet dagar för varje repetitionsövninq
vid fält- och positionsartillemet till 35 dagar och vid fästningsartilleriet
till 30 dagar, vore att märka, att regementsövningama helt naturligt
anordnades något olika vid olika truppförband och artillerislag.
Följande exempel å en plan för utbildningen under regementsövningama
vid ett fältartillerigemente gåve dock en uppfattning om förhållandena
vid artilleriet i allmänhet.

1 sept. inryckningsdag,

2— 3 » organisationsdagar,

4_19 » övningar i batteri-, divisions- och regementsförband i

närheten av förläggningsorten,

20 » organisationsdag,

21_30 » skarpskjutningar jämte marscher till och från skjut fälten,

1 okt. organisationsdag,

2— 9 » fälttjänstövuingsperiod,

10—11 » materielvård, hästavlämning, inlämning o. d.,

12 » utryckningsdag.

En avkortning av repetitionsövningarna med 7 dagar komme att i
motsvarande grad förkorta även regementsövningarna och komme då att
i första hand diabba övningarna i batteri-, divisions- och regementsförband,
enär övriga tider vore i mer eller mindre grad bestämda faktorer,
som icke kunde ändras (t. e. antalet organisations-, marsch- och skjutdagar).
Eu avkortniug av nämnda del av regementsövningarna, under
vilken just do personliga kunskaperna och färdigheterna skulle uppfriskas
och staber och batterier samarbetas, måste givetvis i avsevärd
grad minska personalens förmåga att fylla sin plats vid de därpå följande
mera krävande tillämpningsövningarna under skarpskjutnings- och
fälttjänstperioderna. Dessa övningars värde för utbildningen i dess helhet
komme därigenom att ej obetydligt förringas och artilleriets användbarhet
vid mobilisering bleve nedsatt.

Den åberopade utbildningsplanen avsåge visserligen fält- och positionsartilleriet
med 42 dagars repetitionsövning, men kunde dock, med
viss reduktion av tjänstgöringstiden, tillämpas jämväl på fästningsartilleriet.
De synpunkter, som anförts, gällde därför även Bodens artilleriregemente
och Karlsborgs artillerikår.

Uti sitt den 15 december 1919 avgivna yttrande i fråga om första Chefens för
tjänstgöringen har chefen för generalstaben beträffande frågan, huru den s\ne>™1''
av revisionen ifrågasatta avkortningen borde genomföras för att i militärt yttrande,
hänseende medföra minsta möjliga olägenheter, anfört i huvudsak följande: i fråga om

Samtliga artilleritruppslagens organisation vore, vad den meniga vo- f°rsta tjänst~
lontärstyrkan anginge, byggd på samma princip som kavalleriets, d. v. s. gödngen''
ifrågavarande styrka avsåge icke blott uuderbefälskaderns rekrytering,
utan ock att därutöver skulle finnas ett antal volontärer, erforderligt för
truppslagens speciella behov och utbildnmgskrav. Detta framginge tydligen
av staterna för de olika truppförbanden. Men den första tjänstgöringens
längd vore beräknad med hänsyn till, att volontärstyrkan
skulle vara fulltalig. Volontärvakanserna vid artilleritruppförbanden verkade,
liksom dylika via truppförbanden i allmänhet, ogynnsamt på de
vapenföra värnpliktigs utbildning, enär dessa måste i större grad än vad
med en fulltalig volontärstyrka skulle vara händelsen, betungas med handräcknmgsgöromål
samt med stalltjänst och hästvård.

Lika litet, som det vore möjligt att vid kavalleriet minska utbildningsprogrammet
eller att inom kortare tidsmått sammanpressa utbildningen
under den första tjänstgöringen, samtidigt med att densamma
skulle fylla avsett ändamål, lika litet läte sig detta göra vid artilleriet.

I fråga om
repetitionsövningarna.

Artilleristutbildningen vore inom det artilleristiska området av samma
omfattning som ryttarutbildningen inom det kavalleristiska.

Den första tjänstgöringen för fästningsartilleriets vapenföra värnpliktiga
skulle i sin mån möjliggöra en ständig fästningsartilleribesättning
i Boden. Därtill komme, att avsevärd tid toges i anspråk
för tjänstegöromål å de permanenta fästena och för vaktgöringen å desamma.
Förflyttningen till och från fästena för utförandet av övningar,
för vaktmanskapets marscher dit och därifrån m. m. vore förenad med
icke ringa tidsutdräkt. Slutligen finge icke förbises, att fästningsartilleriet
måste hava större infanterist sk utbildning än fält- och positionsartilleriet.

Av inspektörens för artilleriet yttrande framginge, att — under förutsättning
av 130 dagars avkortning i den första tjänstgöringen eller i
allmänhet av så lång dylik avkortning, som inom till buds stående tid
vore möjlig — densamma icke kunde genomföras på annat sätt, än att
halva årskontingenten kvarhölles i tjänst efter riksdagsbeslutets ikraftträdande
under halva den återstående tiden av den första tjänstgöringen,
varefter den avlöstes av den andra hälften. Det ville med andra ord
säga, att batteriernas nuvarande styrka av vapenföra värnpliktiga komme
att minskas till hälften under tiden från riksdagsbeslutet till början av
1920 års regementsövningar.

Då emellertid någon lämpligare utväg att genomföra den ifrågasatta
avkortningen i den första tjänstgöringen icke syntes under de givna förhållandena
vara för handen, kunde från chefens för generalstaben sida
icke något finnas att erinra mot vad inspektören för artilleriet anfört
i sitt svar på den första av de av försvarsrevisionen uppställda frågorna.

Beträffande Övriga av revisionen framställda frågor, som stode i samband
med den ifrågasatta avkortningen vid artilleriet, hade chefen för
generalstaben icke någon erinran att framställa mot vad inspektören för
artilleriet härutinnan anfört.

Uti sitt den 27 december 1919 avgivna yttrande rörande repetitionsövningarna
har chefen för generalstaben anfört följande:

Enligt gällande värnpliktslag och med hänsyn till att årsklassen
1917 erhållit uppskov med den repetitionsövning, som den skolat fullgöra
år 1919, skulle vid fält- och positionsartilleriet i repetitionsövningarna
deltaga:

år 1920 årsklasserna 1917, 1918 och 1919,

» 1921 » 1919 och 1920 samt

» 1922 » 1920 och 1921.

Då minst tva årsklasser vore erforderliga för att repetitionsövningarna
vid fält- och positionsartilleriet skulle kunna bedrivas på ett med
övningarnas ändamål överensstämmande sätt, och då det vore av särskild
betydelse, att större fälttjänstövningar hölles under de närmaste tre åren,
borde, under förutsättning att 1919 års klass skulle undergå allenast en
repetitionsövning, denna förläggas till år 1921 såsom inspektören för
artilleriet föreslagit.

Vid fästning sartilleriet skulle i repetitionsövningarna deltaga:

år 1920 årsklasserna 1917 och 1918:

~» 1921 )> 1917, 1918 och 1919 samt

» 1922 6 1919 och 1920.

Av denna sammanställning framginge, att minsta olägenhet skulle
uppstå genom att repetitionsövningen för 1919 års klass komme att, i
överensstämmelse med vad inspektören för artilleriet föreslagit, förläo-eas
till 1922. 86

Mot vad inspektören för artilleriet anfört beträffande dels olägenheterna
av att indraga den ena repetitionsövningen dels den ifrågasatta
avkortningen av antalet dagar för vardera övningen syntes från chefens för
generalstaben sida icke någon erinran vara att göra.

Vad först angår frågan om en avkortning av tiden för första tjänstgöringen,
ställa sig, såsom inspektören för artilleriet framhållit, förhållandena
något olika vid fält- och positionsartilleriet å ena sidan och
fästningsartilleriet å den andra. Dessa olika grenar av vapenslaget
torde därför böra behandlas var för sig.

Av det föregående framgår, att fält- och positionsartilleriet tilldelade
vapenföra värnpliktiga inryckt till första tjänstgöringen den 31 oktober
1919 och skola utrycka den 31 augusti 1920. Med frånräknande av
utryckningsdagen återstå alltså den 1 mars av tjänstgöringsperioden
183 da gar.

Enligt vad den verkställda utredningen giver vid handen, är det
med hänsyn till häst- och materiel vårdens behöriga upprätthållande icke
möjligt att på en gång hemförlova samtliga i tjänst varande vapenföra
värnpliktiga. Vid sådant förhållande är det uppenbart, att därest en avkortning
av tjänstgöringstiden över huvud taget skall kunna genomföras,
detta måste ske på det sättet, att de värnpliktiga hemförlovas i omgångar.
Den utväg, som härvid närmast ligger till hands, är att likasom
vid kavalleriet uppdela de värnpliktiga i två ungefär lika stora

3652 19 1 1

Försvars revisionens yttrande.

grupper och hemförlova varje grupp under hälften av den tid, som av
tjänstgöringsperioden återstår.

Att med en sålunda avkortad tjänstgöring åtskilliga olägenheter ur
såväl utbildningssynpunkt som i andra avseenden äro förenade, låter sig
givetvis icke bestrida. Såvitt revisionen kunnat finna, torde dessa olägenheter
i icke ringa mån bero därpå, att hästvården jämväl vid artilleriet
avsevärt inkräktar på det egentliga utbildningsarbetet. Det ligger
under sådana förhållanden nära till hands, att även vid fält- och positionsartilleriet
vidtaga åtgärder för stamhästantalets nedbringande genom
att framflytta tiden för den årliga hästkassationen och öka kassationsprocenten.
Med hänsyn till att det för artilleriet enligt 1914 års härordning
fastställda stamhästantalet, eller 3,215, icke torde vara större
än som erfordras för den nuvarande organisationens upprätthållande,
anser sig emellertid revisionen beträffande artilleriet icke böra föreslå någon
ökning av den för närvarande fastställda kassationsprocenten, 9
procent. I enlighet med vad beträffande kavalleriet anförts torde jämväl
vid artilleriet utackordering av stamhästar böra i största möjliga omfattning
äga rum under hemförlovningsperioderna, likasom ock åtgärder
böra vidtagas för att hästarna under lämpliga tider av sommaren kunna
hållas på betesgång. Under förutsättning att nu angivna åtgärder vidtagas,
torde icke oväsentliga lättnader med avseende å hästvården kunna
ernås och därigenom ökad tid vinnas för utbildningsarbetets bedrivande
i den omfattning förhållandena medgiva.

Revisionen har alltså kommit till det resultat, att de vapenföra
värnpliktiga vid fält- och positionsartilleriet böra från och med den 1
mars hemförlovas i två omgångar, vardera omgången omfattande en tid
av i jämnt tal 90 dagar.

Av nedanstående grafiska framställning framgår, huru den av revisionen
föreslagna avkortningen skulle genomföras.

Vs 2/e Hemförlovning 2/e—3% = 90 dagar. 80/a

1. omgången ''I I

Vs Hemförloyning Vs — 29/5 =90 dagar. 29/s S0/8

2. omgången I-— mmamm—m—''

Vad härefter fästning sar till eriet angår, fullgöra de detta truppslag
tilldelade värnpliktiga sin tjänstgöring dels vid Bodens artilleriregemente,
dels vid Karlskrona artillerikår. I och för säkerhetstjänstens i Boden
upprätthållande äro de värnpliktiga vid nämnda regemente uppdelade i
en vårgrupp och en höstgrupp. Vårgruppen, har inryckt till tjänstgöring
den 11 juni 1919 och skall utrycka den 2 april 1920. Höstgruppen
samt de värnpliktiga, som tilldelats Karlsborgs artillerikår påbörjade:

tjänstgöringen den 31 oktober 1919 och skall avsluta densamma den (i
september 1920. Av de sålunda bestämda tjänstgöringsperioderna återstå,
med bortseende från utryckningsdagarna, den 1 mars 32 dagar för
vårgruppen och 189 dagar för övriga värnpliktiga.

Uti sitt i ärendet avgivna yttrande har inspektören för artilleriet
anfört, att en eventuell avkortning av första tjänstgöringen för de värnpliktiga
vid Bodens artilleriregemente förbjöde sig med hänsyn till
säkerhetstjänsten å fästningen och icke läte sig verkställa, såvida ändamålet
med artilleristutbildningen skulle kunna ernås. Å andra sidan har
dock inspektören framhållit, att en avkortning av nämnda tjänstgöring,
på grund därav att regementet hade jämförelsevis få stamhästar, icke
komme att verka i så hög grad störande som vid övriga artilleriregementen
och kårer. Beträffande Karlsborgs artillerikår torde i huvudsak
samma synpunkter hava gjort sig gällande.

Med avseende å avkortningens inverkan på utbildningsresultatet
torde revisionen få hänvisa till vad därom i det föregående anförts.
Aven om detta icke kommer att bliva detsamma som med den längre
tjänstgöringstiden, torde det dock icke kunna frånkännas militärt värde.

Beträffande säkerhetstjänsten å fästningarna hår revisionen redan i
det föregående framhållit, att man för närvarande torde böra begränsa
sig till att sörja för att fästningarna icke under någon del av året äro
helt och hållet i avsaknad av vapenföra värnpliktiga. Med fasthållande
av denna synpunkt har revisionen kommit till det resultatet, att avkortningen
av första tjänstgöringen för vapenföra värnpliktiga vid fästningsartilleriet
bör ske på så sätt,

att de till vårgruppen hörande värnpliktiga hemförlovas den 1 mars
intill tjänstgöringsperiodens slut den 2 april eller under 32 dagar, samt

att de till höstgruppen hörande värnpliktiga kvarstanna i tjänst till
den 11 juni, då de till vårgruppen hörande värnpliktiga av 1920 års
klass torde komma att inrycka till tjänstgöring, samt därefter hemförlovas
intill tjänstgöringsperiodens slut den 6 september eller under tillhopa
87 dagar.

Av nedanstående grafiska framställning framgår, huru tjänstgöringsförhållandena
enligt revisionens förslag skulle komma att ställa sig.

1919 l

Hemföri. = 32
Vs dagar. 2/i

■I------1-

Vårgruppen

81/io

;1/e Hemförl. %
= 87 dagar.

1920

Vad slutligen repetitionsövningarna angår, skola, såsom förut nämnts,
enligt gällande bestämmelser i dylika övningar under innevarande år
deltaga

vid fält- och positionsartilleriet årsklasserna 1918 och 1919 ävensom
årsklassen 1917, vilken erhållit uppskov med den repetitionsövning, som
skolat fullgöras under år 1919, samt

vid fästningsartilleri årsklasserna 1917 och 1918.

Av skäl, som i annat sammanhang anförts, håller revisionen före,
att repetitionsövningar böra i föreskriven ordning anordnas under innevarande
år. Vid sådant förhållande anser sig revisionen böra tillstyrka,
att värnpliktiga av 1919 års klass i vederbörlig ordning vid fält- och
positionsartilleriet fullgöra dem under året åliggande repetitionsövning.

5. Ingenjörtrupperna.

Enligt gällande värnpliktslag äro ingenjörtrupperna tilldelade vapenföra
värnpliktiga av 1919 års klass — studenter och likställda undantagna
— skyldiga att för sin utbildning tjänstgöra i sammanlagt 365
dagar. Denna tjänstgöring skall fullgöras,

vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna med en första tjänstgöring
om 295 dagar, som tager sin början under första året, samt med en
repetitionsövning om 35 dagar under vart och ett av andra och tredje
åren, samt

vid fästningsingenjörtrupperna med en första tjänstgöring om 295
dagar, som tager sin början under första eller andra året, samt med en
repetitionsövning om 35 dagar under vart och ett av tredje och fjärde
åren.

Jämlikt utfärdade bestämmelser fördelas den sålunda stadgade övningstiden
på sätt nedanstående grafiska framställningar utvisa.

Fältingenjör- och fälttelegraftrupperna.

1. året, 1,__

1919. /''

2 året 1 tjänstgöring (hemförloyning i 16 resp. 18 dagar)

1920. ’ f 3.

året, __

1921. /''

»Vio

7—8/9Rep.-örn.u-ls/io

Rep.-övn.1)

Första

1_295 dagar

-,1 35 ’

■I 35 »

365 dagar

1) In- och utryckningsdagar äro icke fastställda.

Fästniiiggingcnjtirtnipiiernn.

1. året,

1919.

2. året, \ |
1920. f\

3. året, \
1921.

sl/io Första

---- ■

tjänstgöring (höstgruppon; hemförlovning i 15 dagar)1) 6 */s

-— = , -''-------

*% Första tjänstgöring (vårgruppen)2)

Hep.-övn.8)

295 dagar
35 »

so/,

4. året, \,
1922. y

Rep.-övn.s)

-— I 35 >»

365 dagar

Föreskrifter för utbildningen under första tjänstgöringen, soldatutbild- Gällande
ningen, äro utfärdade: ntbildninm °

’ föreskrif- .

för fältingenjörtrupperna genom g. o. n:r- 1060/i9u; ter‘

för fälttelegraftrupperna genom g. o. n:r 814/iöiö; samt

för fästningsingenjörtrupperna genom g. o. n:r 1160/i9is.

Dessa generalorder innehålla bland annat följande:

Soldatutbildningen avser:

att hos rekryten grundlägga och utveckla fast disciplin;

att uppfostra honom till plikttrohet, mod, beslutsamhet, viljekraft
och fysisk uthållighet; samt

att bibringa honom de färdigheter och kunskaper, vilka erfordras
för menig krigsman.

Soldatutbildningen omfattar enskild utbildning och utbildning i trupp
(övningsavdelning, fältingenjör kompani, krigsbrokolonn, grupp, sektion
o. s. v.) samt följande utbildningsgrenar:

*) Vid Bodens ingenjörkår.

*) Vid Svea, Göta och Bodens ingenjörkår.

8) In- och utryckningsdagar äro icke fastställda.

Fältingenjörtrnpperna.

			Vid fält-	Vid park-	Vid tyg-
			ingenjör- kompani.	kompani.	kompani.
1	Tekniska detaljarbeten .........			i	1	1
2	Förbindelsearbeten ...............			i	1	1
		Fältarbeten ............
3	Befästnings- och lägerarbeten			i	1	1
4	Förstöringsarbeten ...............			i	—	1 l)
5	Krigsbroarbeten ...................		i	1	“
6	Belysningstjänst ...................		—	—	l2)
7	Verkstadsarbeten...................		—	—	l3)
8	Exercis.................................		i	1	1
9	Marscher och järnvägstransporter ......			i	1	1
10	Kartläsnings- och orienteringsövningar			i	1	1
11	Bevaknings- och spaningstjänst .........	Fälttjänst ...		i	1	1
12	Förläggning ......................................			1	1	1
13	Koktjänst..........................................			i	1	1
14	Signaltjänst.......................................		.	i4)	l4)	l2)
15	Skjutning m. m....................		i	1	1
16	Parktjänst............................		—	1 .	l2)
17	Kidning ..............................		—	1	1 2)
18	Hästvård, hästkännedom och hovbeslag		—	1	l2)
19	Gymnastik och idrott ............		i	1	1
20	Kroppens vård......................		i	1	1
21	Utrustningens vård................		i	1	1
22	Samaritkurs ........................		i	1	1
23	Soldatundervisning................		i	1	1

*) Endast för i minortjänst utvalda.

2) » » » belysningstjänst utvalda.

•) » » » hantverks- och minortjänst utvalda.

4) » » härtill (telefonpatruller) utvalda.

Fälttelegraftrupperna.

■

o ®.

3 CD P *5

“3
g 3 s

Linjetjänst.................1

> Fälttelegraftjänst
Elektrisk stationstjänst)

Fästningstelegraftjänst .........................

Fältradiotjänst ....................................

Fältballongtjänst .................................

Fästningsballongtjänst ...........................

Verkstadsarbeten .................................

Rapporters oob tjänstemeddelandens
bringande.........................................

Exercis ................................................

Marscher och järnvägstransporter......''

Kartläsning och orienteringsövningar

Bevaknings- och spaningstjänst.........

Förläggning ....................................

Koktjänst ........................................

Skjutning m. m...................................

Parktjänst ........................................

Ridning...............................................

Hästvård, hästkännedom och hovbeslag

Gymnastik och idrott ..........................

Kroppens vård ..................................

Utrustningens vård ............................

Samaritkurs.........................................

Soldatundervisning ............................

över -

Fält tjänst -

■g 2
o B"
r- o

<1
W pi
O

3 O T3

S.g

CH5

B ^
►ö ^
p p

B.B -

B p"O
.e*-

P ^
0 Cfq

Vid detachementet
i
Boden.

Fästningsingenjörtriipperna.

		Vid
		fästnings-	Vid tyg-
		ingenjör-	kompani.
		kompani.
1	Tekniska detaljarbeten.........•.		1	1
2	Förbindelsearbeteu...............		1	1
	> Fältarbeten ........................
3	Befästnings- och lägerarbeten I		1	1
4	Förstöringsarbeten...............''		1	1 ‘)
5	Belysningstjänst ............................................................	1	1J)
6	Verkstadsarbeten .............................................................	—	l5)
7	Exercis..............................................................................	1	1
8	Marscher, järnvägs- och sjötransporter			1	1
9	Kartläsnings- och orient^ringsövningar			1	1
10	Bevaknings- och spaningstjänst .........			1	1
11	Förläggning ...................................	Fälttjänst .............		1	1
12	Koktjänst.........................................			1	1
13	Signaltjänst......................................			l6)	ls)
14	Skjutning m. m ............................................................	1	1
15	Parktjänst .......................................................................	—	l* 4)
16	Ridning ....................................... .. ......	—	l4)
17	Hästvård, hästkännedom och hovbeslag ..............................	—	l4)
18	Gymnastik och idrott.......................................................	1	1
19	Kroppens vård .................................................................	1	1
20	Utrustningens vård......................................................	1	1
21	Samaritkurs ................................................	1	1
22	Soldatundervisning ......................................	1	1

Vederbörande kårchef skall lämna kompanichef anvisningar för utbildningens
allmänna gång. På grundvalen av dessa anvisningar skall
kompanichef uppgöra utbildningsplan. Denna skall bl. a. angiva utbildningstidens
uppdelning i perioder, övningarnas och ämnenas fördelning
under desamma samt de mål, som böra vara uppnådda vid slutet av
varje sådan period.

*) Endast för i minörtjänst utvalda.

*) » » » belysningstjänst utvalda.

8) » » » hantverks- eller minörtjänst utvalda.

4) » » » park- eller belysningstjänst utvalda.

8) » » härtill (telefonpatruller) utvalda.

De vapenföra värnpliktiga, vilka härför äga förutsättning, bibringas
jämsides med soldatutbildningen reservunderbefälsutbildning.

För utbildning av kommissarier m. fl. äro särskilda föreskrifter utfärdade.

Föreskrifter för utbildningen under repetitionsövning äro icke i kommandoväg
utfärdade.

Enligt vad förut nämnts, har inom revisionen ifrågasatts:
dels att första tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga skulle
avkortas med 130 dagar,

dels ock att antingen endast en repetitionsövning skulle äga rum
eller ock antalet dagar för vardera repetitionsövningen nedsättas till 30.

Den sammanlagda utbildningstiden skulle alltså komma att utgöra
(165 + 35 =) 200 dagar respektive (165 + 30 + 30 =) 225 dagar.

Uti sitt den 12 december 1919 avgivna yttrande beträffande den ifrågasatta
avkortningen av tiden för första tjänstgöringen har chefen för
fortifikationen anfört huvudsakligen följande:

Vid bestämmandet av, huru den av revisionen ifrågasatta avkortningen
av första tjänstgöringen skulle genomföras för att i militärt hänseende
medföra minsta möjliga olägenheter, måste givetvis huvudsynpunkten vara,
att genomförandet skedde på ett sådant sätt, att de värnpliktigas utbildning
bleve så litet lidande som möjligt. Men därjämte måste hänsyn tagas
till att hästar och materiel kunde ägnas en tillfredsställande vård, samt
att de fast anställdas utbildning kunde fortgå möjligast ostört av de
genom den avkortade utbildningstiden uppkomna rubbningarna.

De ingenjörtrupperna tilldelade värnpliktiga hade samtliga inryckt
till första tjänstgöringen den 31 oktober 1919 med undantag av omkring
hälften av de till fästningsingenjörtjänst vid Bodens ingenjörkår inskrivna,
vilka skulle inrycka i början av maj 1920.

Den för soldatutbildningen avsedda första tjänstgöringen indelades i
stort sett i två perioder för de å hösten inryckande värnpliktiga, nämligen
en första period fr. o. m. tjänstgöringens början till mitten av maj
månad och en andra period under återstående delen av utbildningstiden.
För de till vårinryckning uttagna räknades första perioden fr. o. m. tjänstgöringens
början t. o. m. oktober månad, andra perioden återstående
del av första tjänstgöringen.

Den första perioden ägnades åt enskild utbildning och utbildning i
pluton (motsvarande förband), varjämte för de höstinryckande vinterut 12 -

Chefens för
fortifikationen
yttrande.

I fråga om
första tjänstgöringen.

3652 19

bildning enligt särskilda bestämmelser meddelades. Under andra perioden
meddelades fortsatt enskild utbildning och utbildning i pluton samt utbildning
i kompani (motsvarande förband), varjämte de vårinryckande
underginge vinterutbildning.

Med hänsyn därtill, att riksdagens beslut angående den av försvarare
visionen ifrågasatta avkortningen av utbildningstiden icke kunde väntas
föreligga tidigare än omkring den 1 februari 1920, antoges, att en därav
föranledd hemförlovning av de nu i tjänstgöring varande värnpliktiga
icke kunde äga rum före den 10 i samma månad.

Självfallet vore, att vid ingenjörtrupperna de tekniska övningsgrenarna
utgjorde huvudsaken. Härtill hörande detaljutbildning kunde i
stor utsträckning utan olägenhet förläggas till vinterperioden jämsides
med den rent militära utbildningen. Vad de mera sammansatta tillämpningsövningsövningarna
däremot beträffande, måste de med nedan angivet
undantag bedrivas på sommaren. Med hänsyn härtill borde i allmänhet,
oaktat att åsidosättande av den viktiga vinterutbildningen därigenom
komme att äga rum, eventuell avkortning i utbildningstiden ske
i form av hemförlovning snarast efter riksdagens beslut i ärendet, på
det att största möjliga del av utbildningen måtte kunna förläggas till
sommarmånaderna. För en kategori värnpliktiga, de i ingerjörparktjänst,
vilka vintertid inginge i för operationer i snörika trakter särskilt viktiga
formationer, vore emellertid den särskilda vinterutbildningen av så stor
betydelse, att de före hemförlovningen borde kvarstanna i tjänstgöring
så länge, att denna deras utbildning måtte kunna nödtorftigt tillgodoses
således till minst omkring den 1 mars. Beträffande tidpunkten för den
återstående utbildningen för envar av de olika kategorierna, med undantag
beträffande Bodens ingenjörkår, borde densamma, för undvikande av
allt för stor splittring av den förkortade utbildningstiden, förläggas så,
att den komme i anslutning till regementsövningarna, antaget att desamma
toge sin början i vanlig tid.

Vad särskilt de till Bodens ingenjörkår hörande vapenföra värnpliktiga
anginge, vilka inryckt den 31 oktober 1919 och under år 1920
icke hade någon regementsövning, borde och kunde tidpunkten för dessas
återstående tjänstgöring förläggas från början av maj till mitten av juli.
För de på våren 1920 inryckande värnpliktiga syntes företa tjänstgöringen
böra sammanhäugande förläggas från mitten av maj till slutet av oktober.

Vad sålunda anförts ägde emellertid tillämpning endast i stort sett.
Med hänsjm till materiel- och hästvård måste nämligen på grund av det
otillräckliga antalet icke vapenföra en icke obetydlig del av de vapenföra
värnpliktiga kvarhållas i tjänstgöring under tiden för de övrigas
hemförlovning. Eljest skulle de fast anställdas utbildning, underbefäls -

utbildningen inberiiknat, bliva otillbörligt lidande. Det antal vapenföra
värnpliktiga, som för ifrågavarande ändamål behövde kvarhållas i tjänst,
vore enligt en yttrandet vidfogad tabell beräknat sålunda:

	För kasem-och materiel-vård.	För hästvård.
Svea ingenjörkår .........................................................................	20	41
Göta » ...........................................................................	20	44
Fälttelegrafkåren ..........................................................................	40-451)	37
Bodens ingenjörkår ........................................................................	15	13

För fullgörandet av den återstående delen av den första tjänstgöringen,
sålunda med iakttagande av den ifrågasatta avkortningen, hade
chefen för fortifikationen uppgjort en »Vapenövningstabell», utvisande
till vilken tid ifrågavarande del lämpligen för olika värnpliktsgrupper
borde förläggas. Tabellen vore uppgjord under den förutsättningen, att
de i tjänst varande vapenföra värnpliktigas ordinarie hemförlovning (15
—18 dagar) ägde rum omkring årsskiftet 1919—1920.

Av de båda uppgjorda tabellerna framginge, att förhållandena för
de olika värnpliktsgrupperna gestaltade sig väsentligen olika. För en del
grupper kunde den återstående tjänstgöringstiden användas för verkliga
övningar, för övriga åter komme den att tagas i anspråk så gott som
uteslutande för materiel- och hästvård m. m. d. Men icke nog härmed.
Vid Svea och Göta ingenjörkårer samt Fälttelegrafkåren kunde hästvården
icke skötas tillfredsställande med det till buds stående manskapet, enär
de i parktjänst inskrivna värnpliktskontiugenternas storlek efter genomförd
periodindelning uppenbarligen vore för små för att kunna bereda
hästarna erforderlig vård. Det borde nämligen icke ifrågasättas, att utbildningstiden
för övriga värnpliktiga skulle ytterliga minskas, genom
att de toges i anspråk för hästvård m. m., som icke inginge i deras
utbildning. För undanröjande av detta missförhållande syntes en utväg
vara att tilldela de tre nämnda kårerna ett ökat antal av icke vapfenföra,
beräknat till inalles 26. Kunde en dylik ökning av icke vapenföra ej
förverkligas, kunde tjänstgöringstiden för värnpliktiga i ingenjör- och
telegrafparktjänst icke, utan åsidosättande av hästvården, avkortas med
130 dagar trots uteslutande av den viktiga militära specialtjänsten.

Beträffande frågan, huruvida med den avkortade utbildningstiden kunde
erhållas ett utbildning sresultat av militärt värde, ansåge chefen för forti -

'') Därav i flygtjänst 20—45.

fikationen otvivelaktigt, att varje militär utbildning, om än aldrig så
kort, alltid måste anses hava något militärt värde. Ur en vidare synpunkt
sett, måste man emellertid säga, att med den ifrågasatta avkortningen
resultatet av utbildningen i stort sett måste bliva sådant, att det
på intet sätt motsvarade varken de kostnader, som utbildningen medförde,
ej heller de fordringar, som måste fyllas, om de värnpliktiga vid
mobilisering skulle kunna ingå i fälthären eller i linjeformationer, tillhörande
krigsbesättning å fästning.

För de värnpliktiga, vilkas tjänstgöringstid efter flertalets hemförlovning
komme att så gott som uteslutande upptagas, av handräckning,
komme utbildningstiden att avkortas med icke blott de ifrågasatta 130
dagarna utan även det antal dagar, de skulle upptagas av handräckningstjänst
(60—81). Utbildningsresultatet för dessa värnpliktiga bleve därför
ännu mindre värt än för de övriga.

Under alla förhållanden bleve i stort sett tiden för kort för att bibringa
— förutom utbildning i skjutning och övriga allmänt militära
ämnen, om än i inskränkt omfattning — tillbörlig färdighet inom de
olika tekniska övningsgrenarna, varjämte den egentliga vinterutbildningen
tillspillogåves för en del av de värnpliktiga.

Svaret å frågan, vilka olägenheter i skilda avseenden komme den ifrågasatta
avkortningen av utbildningstiden att medföra, kunde kort och uttömmande
formuleras så, att 1919 års värnpliktiga i händelse av mobilisering
icke vore mogen att ingå i fältarmén, ej heller i linjeformationer,
tillhörande krigsbesättning å fästning. Vad detta betydde, vore lätt att
inse, om man toge i betraktande, att jämväl 1918 års klass vore för
sådant ändamål till sin huvuddel ej användbar, således de båda årsklasserna,
vilka genom sin färska utbildning borde under de närmaste åren
bilda så att säga ryggraden i fältformationerna. Måste i allt fall 1918
och 1919 års värnpliktsklasser vid mobilisering tagas i omedelbart anspråk
vid fältformationerna, komme dessas brukbarhet, redan nu ej allt
för hög, att ytterligare nedgå. Denna olägenhet framträdde i än högre
grad genom den omständigheten, att nämnda formationer, såsom ett ofta
nödvändigt hjälpmedel i ledningens hand att snabbt bringa de egentliga
vapenslagen i verksamhet, redan omedelbart efter verkställd mobilisering
borde äga en jämförelsevis hög grad av användbarhet.

Utbildningstidens avkortning med 130 dagar komme även att synnerligen
menligt inverka på de fast anställdas utbildning. Vid flera av
de viktigaste övningsgrenarna vore det nämligen omöjligt att bedriva
en tillfredsställande utbildning med en så liten personalstyrka, som utgjordes
av det ringa antalet fast anställda.

Genom den minskade utbildningstiden komme iiven all utbildning
av värnpliktigt reservunderbefäl att omöjliggöras.

Aven för de värnpliktiga själva komme den ifrågasatta avkortningen
förvisso att innebära kännbara olägenheter i ekonomiskt hänseende.
Visserligen finge en del jordbruksarbetare vara hemma under vårarbetet,
men för de (lesta av övriga yrkesarbetare torde nog svårigheter uppstå att
under hemförlovningstiden bereda sig tillräckligt lönande sysselsättning.

Att hästvården skulle bliva lidande genom den ifrågasatta avkortningen
av utbildningstiden, såvida inga särskilda åtgärder vidtogos häremot,
hade förut framhållits.

För de flesta kategorier värnpliktiga bortfölle i större eller mindre
utsträckning den särskilda vinterutbildningen.

På grund av hemförlovningen av de värnpliktigas huvuddel vid
Bodens ingenjörkår under tiden från mitten av februari till början av
maj skulle Bodens fästning så gott som blottas på ingenjörtrupp.

Utbildningen i rent militära övningsgrenar komme ej att i erforderlig
grad kunna tillgodoses; särskilt komme den för ingenjörtrupperna så
viktiga marschutbildningen att i hög grad bliva lidande.

Inverkan på utbildningen av de olika kategorierna värnpliktiga framginge
i övrigt av följande:

A. Fältingenjörtjänst. I de tekniska övniugsgrenarna hunne endast
enklare tekniska arbeten komma till utförande. Svåra dylika, i vilka
övning vore nödvändig på grund av de stora fordringar, som måste
ställas på fältingenjörkompaniernas tekniska prestationsförmåga, kunde ej
medhinnas.

B. Fästningsingenjörtjänst. För de värnpliktiga vid fästningsingenjörkompanierna
vid Svea och Göta ingenjörkårer samt för de höstinryckande
vid Bodens ingenjörkår gällde i stort sett, vad ovan vore
sagt för de värnpliktiga i fältingenjörtjänst. För de vårinryckande värnpliktiga
vid Bodens ingenjörkår komme vinterutbildningen helt och hållet
att bortfalla. Utbildningen i övrigt bleve dock givetvis bättre än för
övriga, enär den komme att fortgå i ett sammanhang och från början
kunde planläggas och utföras med hänsyn till den kortare tiden.

C. Ingenjörparktjänst. En nödtorftig vinterutbildning komme att
givas dessa värnpliktiga. I stort sett komme däremot all sommarutbildning
att bortfalla, vadan krigsbrokolonnernas manskap, våra egentliga
»pontonjärer», skulle gå miste om sin viktigaste utbildning.

D. Belysningstjänst. De värnpliktiga, vilka utbildades i belysningstjänst,
inskreves i fält- (fästnings-) ingenjörtjänst och tilldelades efter inställelsen
vederbörande kompani på respektive kårer. Genom en genom -

förd specialisering syntes vid fältingenjörtrnpperna utbildningen av dessa
värnpliktiga nödtorftigt kunna tillgodoses.

E. Fälttelegraftjänst. Den ifrågasatta avkortningen komme att med
hänsyn till flertalet omöjliggöra bibringandet av erforderlig fackkunskap
för tjänsten i fält. I synnerhet gällde- detta beträffande den del av
dessa värnpliktiga, vilka skulle utbildas i specialtjänst, i främsta rummet
således för radiotelegrafister, men även för övriga telegrafister och telefonister.
Särskilt radiotjänsten fordrade nämligen en så omsorgsfull och
noggrann utbildning, att det redan med den nu anslagna övningstiden
mötte stora svårigheter att nå ett tillfredsställande resultat. Som jämförelse
kunde framhållas, att telegrafverkets utbildningskurs i radiotjänst
omfattade 8 månaders utbildning.

F. Telegrafparktjänst. Dessa värnpliktiga komme i stort sett icke
att erhålla någon som helst utbildning av värde annat än i hästvård, då
de efter hemförlovningen av huvuddelen av de värnpliktiga i februari
helt skulle komma att användas endast för sådan vård m. m. Åven de
värnpliktigas i egentlig telegraftjänst utbildning komme att i betänklig
grad bliva lidande härav, då kuskar till tillräckligt antal vid utbildningen
i linjebyggnad komme att saknas.

G. Ballongtjänst. Utbildningen för dessa värnpliktiga torde liksom
för de i belysningstjänst komma att bliva mer tillfredsställande än
för övriga värnpliktiga.

H. Flygtjänst. Vad beträffade flygtjänsten borde framhållas, hurusom
säkerheten till liv och lem för flygplanförare och flygspanare vore
i hög grad beroende av, att duglig servis, särskilt mekaniker och motorskötare,
kunde utbildas. Detta kunde med den föreslagna avkortningen
och därmed sammanhängande periodindelningen av de värnpliktiga icke
låta sig göra.

Slutligen måste framhållas olägenheten av att verkstadsdriften vid
ingenjörtruppernas verkstäder bleve avsevärt störd genom de vapenföra
hantverkarnas hemförlovande. För driftens ostörda gång i erforderlig
omfattning syntes det därför i vissa fall bliva nödvändigt att anställa
civila arbetare, vilket dock skulle medföra ökade kostnader.

Beträffande den av revisionen framställda frågan, med vilket högsta
antal dagar en nedsättning av övningstiden kunde ske, därest den av revisionen
ifrågasatta avkortningen skulle av myndigheterna finnas ogenomförbar,
ansåge chefen för fortifikationen, att frågan om avkortning av gällande
utbildningstid måste ur militär synpunkt skärskådas dels med hänsyn
till krigserfarenheteD, dels med hänsyn till vunna utbildningsresultat
och annan erfarenhet från de värnpliktigas utbildning.

Beträffande ingenjörtruppernas verksamhet i fält framhölle krigserfarenheten,
dels huru densamma alltmera vidgats att omfatta nya områden,
dels vikten av en hög verksamhetsförmåga hos de olika formationerna.
Så hade fältingenjörkompaniernas uppgifter på grund av de
större krav, som trafiken med tung artillerimateriel samt motorfordon
ställde på förbindelseväsendet ävensom befästningsväsendets utveckling i
hög grad ökats. Även fästningsingenjörtruppernas användning hade påverkats
av enahanda förhållanden, om än beträffande förbindelse väsendet
i mindre hög grad. Betydelsen för detta senare av de olika kolonner
sommar- och vintertid, vari de värnpliktiga i ingenjörparktjänst inginge,
framstode även med skärpa, liksom även telegraftruppernas insats för
det tekniska förbindelseväsendet. Flygväsendets betydelse för krigföringen
torde ej behöva framhållas. Åven ballongvapnet hade, under
samverkan med flygväsendet, för observationstjänsten i fält varit av stor
nytta. Belysningsformationernas insats hade delvis ej framstått lika tydligt,
men hade dessutom dock särskilt vid strider om flodlinjer samt vid
avvärjandet av nattliga luftangrepp varit betydande.

Krigserfarenheten framhölle sålunda med oavvislig tydlighet, att betydelsen
av ingenjörtruppernas verksamhet i krig, i stället för att hava
minskats, i hög grad ökats. Därav följde, att för de kategorier, där utbildningen
för de nya uppgifter, som i fält komme att tilldelas vissa
ingenjörformationer, icke gärna kunde erhålla plats inom ramen av den
nuvarande övningstiden, en ökning av densamma vore önskvärd. Detta
vore särskilt fallet beträffande fältingenjörkompaniernas värnpliktiga,
vilkas utbildning på grund av deras omfattande verksamhet i fält måste
bliva av den mest mångskiftande art.

Om således krigserfarenheten rörande ingenjörtruppernas betydelse
i fält icke kunde läggas till grund för en minskning av de värnpliktigas
utbildningstid, återstode att granska, huruvida utbildningsförhållandena
därvid kunde läggas till stöd. Att utbildningstiden, med det mål för utbildningen,
som vore fastställt i gällande instruktioner, skulle vara för
lång, hade emellertid ej påvisats.

En minskning av utbildningstiden skulle således endast kunna äga
rum genom en minskning av utbildningsmålen. Detta kunde emellertid
icke ske genom ett eftergivande på utbildningens kvalitet utan vore endast
möjlig, där en begränsning av dess kvantitet vore tänkbar. Givetvis
inverkade dock en dylik begränsning i hög grad menligt på den utbildade
soldatens användbarhet.

De utbildningskategorier, där en dylik specialisering vore tänkbar,
vore belysnings- och ballongtjänsten. De värnpliktiga i belysningstjänst

I fr&ga om
repetitionsövningarna.

vid Svea och Göta ingenjörkårer hade allt hittills inskrivits i fältingenjörtjänst
och erhållit dels utbildning i till denna tjänst hörande utbildningsgrenar,
dels särskild utbildning i belysningstjänst. De värnpliktiga
i ballongtjänst inskreves enligt bestämmelserna i 1914 års härordning i
luftfarttjänst, men hade detta senare ändrats därhän, att de värnpliktiga,
som vid inskrivningen uttoges för luftfarttjänst, inskreves dels i flyg-,
dels i ballongtjänst. En specialisering av denna kategori hade således
numera redan vid inskrivningen inträtt. Den minskning, som genom
specialiseringen av de värnpliktigas utbildning i belysnings- och ballongtjänst
ur militär synpunkt kunde förordas, ansåge chefen för fortifikationen
utgöra högst 60 dagar, varvid den tekniska utbildningen för värnpliktiga
i belysningstjänst minskades till i »fältarbeten» hörande övningsgrenar
och i ballongtjänst med en del av fälttelegraftjänsten.

För övriga värnpliktiga kunde någon avkortniug av utbildningstiden
icke tillrådas.

Beträffande den av revisionen ifrågasatta begränsningen av repetitionsövningarna
har chefen för fortifikationen uti sitt den 23 december
1919 avgivna yttrande anfört följande.

Repetitionsövningarnas uppgift vore i stort sett tvåfaldig: dels att
befästa de värnpliktigas under den första tjänstgöringen inlärda personliga
färdigheter, dels att tillgodose den egentliga trupputbildningen.
Repetitionsövningarnas längd och antal samt deras fördelning till olika
tjänsteår borde därför avvägas efter dessa deras uppgifter.

Längden, d. v. s. dagantalet, borde vara så stort, att tiden räckte
för dels det erforderliga repeterandet i de olika övningsgrenarna, dels att
med de olika formationerna utföra tekniska tillämpningsövningar och att
dessa kunde erhålla sin avslutning under de årliga s. k. större fälttjänstövningarna
eller andra liknande övningar under fältmässiga förhållanden.

Antalet repetitionsövningar, delvis i förening med reservtruppsövningar,
borde vara så stort, att dels de värnpliktigas kunskaper befästades
i sådan grad, att även beväringens äldre årsklasser vid mobilisering
vore omedelbart användbara i fält, dels antalet årsklasser vore
tillräckligt för bedrivandet s,v truppförbandsutbildningen i erforderligt
antal förband av fältstyrka.

De ingenjörtrupperna tilldelade vapenföra värnpliktiga fullgjorde enligt
1914 års härordning två repetitionsövningar, en under vardera av
andra och tredje åren med undantag av de i fästningsingenjörtjänst,
vilka fullgjorde desamma under tredje och fjärde åren, detta vid Bodens
ingenjörkår nödvändiggjort därav, att första tjänstgöringen för en del

av dem ej avslutades förrän under tredje året. Emellertid vore för närvarande
genom 1919 års urtima riksdags beslut fullgörandet av repetitionsövningarna
för vissa årsklasser ändrad, och framginge fördelningen
till olika tjänsteår av återstående repetitionsövningar för 1917—1920 års
klasser av nedanstående tablå.

Årsklass	Enligt nu gällande bestämmelser	Enligt svaret å frågan n:r 1.
1920	1921	1922	1923	1920	1921	1922	1923
Värnpliktiga vid ingenjörtrupperna utom i fästningsingenjörtjänst. 1917 ................................................................ 1918 •)............................................................ 1919


1920
Värnpliktiga i fästningsingenjörtjänst. 1917...........................................................
1918 '').........
1919...
1920 ...............................................................

Vid besvarandet av försvarsrevisionens frågor hade chefen för fortifikationen
utgått ifrån dels att denna fördelning med undantag av för
1919 års klass icke bleve ändrad, dels att någon avkortning av första
utbildningstiden för nämnda klass icke komme till stånd. I vad mån
en ändring härutinnan skulle kunna beträffande den ena eller andra utbildningskategorien
utöva inflytande på här ifrågavarande spörsmål, kunde
först bedömas efter närmare kännedom om ändringens beskaffenhet.

Vid besvarandet av frågan, till vilket värnpliktsår repetitionsövningen
borde förläggas, därest ingenjöiirupperna tilldelade vapenföra värnpliktiga
av 1919 års klass komme att fullgöra endast en sådan övning, måste hänsyn
tagas

dels till att den värnpliktige först efter deltagande i repetitionsövning
kunde anses hava deltagit i mot fältförhållanden svarande utbildning
i truppförband; *)

*) Hela årsklassen mer eller mindre ofullständigt utbildad.

SC52 19

dels till repetitionsövningens uppgift att vidmakthålla de värnpliktigas
soldatutbildning, så länge som möjligt;

dels till att repetitionsövningen för 1919 års klass förlädes till ett
sådant år, att därigenom den viktiga truppförbandsutbildningen bleve
så litet lidande som möjligt genom avknappningen i repetitionsövningarnas
antal för nämnda ''klass.

Ur förstnämnda synpunkt borde ifrågavarande repetitionsövning förläggas
så tidigt som möjligt, under det att fordran på vidmakthållandet
av inhämtade kunskaper bäst tillgodosåges genom en förläggning till det
senare av de i värnpliktslagen bestämda två tjänsteåren, d. v. s. vid
samtliga fästningsingenjörtrupper till fjärde och vid övriga till tredjeåret.

Betraktades frågan med hänsyn till truppförbandsutbildningen måste
hänsyn tagas till fördelningen enligt nu gällande bestämmelser till olika
tjänsteår av de årsklassers repetitionsövningar, vilka kunde sammanfalla
med den för 1919 års klass. Denna fördelning framginge av förenämnda
tablå och syntes på grundvalen av densamma lämpligast att förlägga
repetitionsövningen för 1919 års klass till det senare året, d. v. s. för
värnpliktiga i fästningsingenjörtjänst till det fjärde och för övriga till
det tredje året. Därigenom skulle vid samtliga ingenjörtrupper under
1920—1922 års repetitionsövningar två årsklasser vara i tjänstgöring,
varvid dock vore att märka, att 1918 års klass vore mer eller mindre
ofullständigt utbildad och således till en stor del icke påräknelig för tekniska
tillämpningsövningar under fältmässiga förhållanden.

Med anledning av vad sålunda anförts ansåge chefen för fortifikationen
de starkaste skälen tala för en förläggning av repetitionsövningen
för 1919 års klass — därest endast en sådan skulle förekomma —
till för fästningsingenjörtrupperna det fjärde och för övriga till det tredje
året. Visserligen komme därigenom 1919 års klass att först under dessa
båda respektive år hava deltagit i mot fältförhållanden svarande utbildning
i truppförband, en olägenhet, som ytterligare förstärktes därigenom,
att varken 1917 eller 1918 års klasser ännu fullgjort någon fullständig
repetitionsövning. Hänsynen framför allt till truppförbandsutbildningen
gjorde emellertid en förläggning av ifrågavarande repetitionsövning till
ovannämnda år lämpligast.

Med avseende å de olägenheter, som bleve en följd av den ifrågasatta
begränsningen av repetitionsövningarna, ville chefen för fortifikationen framhålla,
att den ifrågasatta begränsningen skulle medföra, att genom att
de värnpliktigas av 1919 års klass utbildning icke komme att kunna
bliva befästad i erforderlig grad, samt genom att de komme att erhålla

för liten övning i tillämpningsövningar under fältmässiga förhållanden,
nämnda årsklass användbarhet vid mobilisering efter några år komme
att bliva mera nedsatt än vad eljest behövt bliva fallet.

En begränsning av repetitionsövningarnas antal för 1919 års klass
komme emellertid även att medföra ytterligare olägenheter. Som ovan
framhållits, borde under repetitionsövningarna förbanden kunna uppbringas
till ungefärlig fältstyrka. Men icke nog härmed, utan det krävdes
även ett flertal formationer av olika kategorier för att dels bereda
tillfälle till samövningar samt för lösande av större uppgifter, dels för
att möjliggöra tilldelandet under större fälttjänstövningar av ingenjörtrupp
till de truppförband, i vilka i krig sådana skulle ingå. Dylika
samövningar vore nödvändiga såväl för arméns övriga truppslag som i
all synnerhet för ingenjörtrupperna, ty utan dessa saknades möjligheter
att slutligt förbereda såväl trupp som även befälet — till mycket stor
del reserv- och värnpliktigt — för deras uppgift i fält. Denna sistnämnda
synpunkt vore vid ingenjörtrupperna med deras i befälsavseende
egenartade förhållanden av alldeles särskild vikt.

Beträffande den av försvarsrevisionen framställda frågan, vilka olägenheter
i militärt hänseende skulle bliva följden av att minska antalet dagar
för varje repetitionsövning till 30 dagar, därest det nuvarande antalet
repetitionsövningar ansåges böra bibehållas, ville chefen för fortifikationen
erinra om att enligt 1901 års härordning repetitionsövningarnas längd
vid ingenjörtrupperna varit 42 dagar utom vid fästningsingenjörtrupperna,
där den varit 30 dagar. Genom 1914 års härordning hade dagantalet
ändrats till 35, vilket således innebure en minskning med 7 dagar
utom för fästningsingenjörtrupperna, där dagantalet ökats med 5
i samband med att nämnda truppers likställighet med övriga ingenjörtrupper
genomförts.

Tiden för repetitionsövningarna borde i enlighet med vad förut
nämnts göras så lång, att den medgåve dels ett befästande av de värnpliktigas
personliga färdigheter, dels ett tillgodoseende i erforderlig grad
av trupputbildningen och detta med hänsyn tagen till att övningarnas
svårighet ej stegrades så hastigt, att fara för överansträngning av de
värnpliktiga uppstode. Tiden måste emellertid alltid medgiva att bibringa
de värnpliktiga erforderlig träning till dé i slutet av repetitionsövningarna
förlagda fälttjänstövningarna eller därmed likartade övningar,
vilka för ingenjörtrupperna vore av synnerligen stor betydelse, enär de
ofta utgjorde det enda tillfället, där ingenjörtruppernas tekniska arbeten
kunde på ett ändamålsenligt sätt erhålla den önskade taktiska inramningen.

100

Chefens för
generalstaben

yttrande.

I fråga om
första tjänstgöringen.

Av repetitionsövningens 35 dagar åtginge för fälttjänstövningar,
transport- samt utrustningsdagar inräknade, omkring 9 dagar. Återstode
således, sedan en dag för uttagning och en dag för inlämning av
persedlar, söndagar och eventuella tjänstledighetsdagar frånräkuats, högst
20 övningsdagar, av vilka alltid ett par måste disponeras för vakt- och
handräckningsgöromål. Under dessa återstående övningsdagar skulle-de
värnpliktiga undergå marschträning, fullfölja vissa skjutövningar, repetera
dels övriga rent militära, dels de omfattande tekniska övningsgrenarna,
samt skulle slutligen truppförbandsutbildningen med tillämpningsövningar
under fältmässiga förhållanden äga rum. Därtill komme, att
utbildningen i de tekniska övningsgrenarna ofta måste omfatta icke blott
vad under den värnpliktiges första tjänstgöring inlärts, utan med hänsyn
till den alltjämt fortgående tekniska utvecklingen inom ingenjörtruppernas
verksamhetsområde även cn genomgång av sådana nyheter inom
övningsgrenarna, som sedan dess upptagits å ingenjörstruppernas utbildningsprogram.

Av det anförda framginge, att redan med nuvarande dagantal svårigheter
mötte att vid ingenjörtrupperna få det disponibla dagantalet att
räcka till för vad som under en repetitiousövning borde genomgås. Särskilt
gällde detta vid de kategorier, där krigserfarenheten framtvungit en
ökning i vissa utbildningsgrenars omfattning.

Chefen för generalstaben har uti sitt den 15 december 1919 avgivna
yttrande beträffande den ifrågasatta avkortningen av tiden för första
tjänstgöringen anfört följande:

Enligt 1901 års härordning hade fältingenjör- och fälttelegraftrupperna
haft 281 dagars första tjänstgöring, men vardera repetitionsövningen
hade varit 7 dagar längre än nu (42 mot 35). Fästningsingenjörtrupperna
hade år 1914 erhållit lika lång sammanlagd värnpliktstjänstgöring,
som föreslagits år 1901, samt likställts i värnpliktshänseende
med fästningsartilleriet, med den vapenföra värnpliktiga årskontingenten
delad i två grupper (omgångar) för möjliggörande av en säkerhetsbesättning
i Boden.

År 1914 hade föreslagits, att värnpliktstjänstgöringen i sin helhet
för de vapenföra värnpliktiga vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna
skulle ökas från 365 till 375 dagar. Detta förslag hade icke bifallits
av riksdagen, som jämlikt det redan sagda bestämt den sammanlagda
tjänstgöringen vid samtliga tre ingenjörtruppslagen till 365 dagar med
lika lång första tjänstgöring eller 295 dagar.

101

I de olika ingenjörtruppslagens soldatutbildning, d. v. s. den utbildning,
som meddelades under första tjänstgöringen, inginge så lång infanteristisk
utbildning, som förhållandena medgåve. Det vore nämligen
nödvändigt, att ingenjörtrupperna vore i besittning av sådan utbildning
för att kunna fullgöra sina uppgifter i fält. Av dem fordrades, att de
skulle kunna uppträda som infanteri samt ombesörja egen spaning och
bevakning och avvärja fientligt anfall. Vad särskilt fältingenjörkompanierna
beträffade, krävde förhållandena ofta, att de måste såsom infanteri
deltaga i striden. Med hänsyn till det nu sagda borde den infanteristiska
utbildningen tillgodoses så långt detta vore förenligt med att
ingenjörsoldatens tekniska utbildning bleve tillfredsställande.

Denna tekniska utbildning sammanfölle i det stora hela vid fältoch
fästningsingenjörtrupperna. Den huvudsakliga skillnaden vore den,
att de senare icke hade några krigsbroarbeten i samma mening som
fältingenjörtrupperna. I övrigt vore den tekniska utbildningen enahanda
samt omfattade tekniska detaljarbeten, förbindelsearbeten, befästningsarbeten
och förstöringsarbeten. Krigsbroarbetena (handhavandet och användningen
av krigsbromaterielen) ombesörjdes emellertid icke av de
vanliga fältingenjörkompanierna, utan av särskilt organiserade parkkompanier,
i vilkas utbildning även inginge ridning, hästvård o. d. Vid
fälttelegraftrupperna utgjordes den tekniska delen av utbildningen av
telegraftjänst (linje- och stationtjänst) samt vidare av radiotjänst, ballongtjänst
o. d.

Av denna kortfattade redogörelse, vilken endast omfattade huvuddragen
av ingenjörtruppernas utbildning, framginge, att den tid av 295
dagar, vartill den första tjänstgöringen vore bestämd, vore för sitt ändamål
— danandet av ingenjörsoldat, duglig att fullgöra sina åligganden
i fält — behövlig. Utbildningstiden hade liksom vid de övriga truppslagen
beräknats med hänsyn till en fulltalig volontärstyrka. Denna
hade ock, av enahanda skäl som vid kavalleriet och artilleriet, vid ingenjörtrupperna
bestämts större, än vad som erfordrades enbart för rekrytering
av underbefälskadern.

Att en avkortning av den första tjänstgöringen med 130 dagar skulle
mycket kännbart träffa ingenjörtrupperna, framginge tydligt av chefens
för fortifikationen i. ämnet avgivna yttrande. Genom minskningen i utbildningen
skulle de vapenföra värnpliktiga icke vid krigsutbrott kunna
insättas i mobiliserade fältförband eller formationer, det vill med andra
ord säga att ändamålet med den första tjänstgöringen bleve förfelat. Avkortningen
komme även att synnerligen menligt inverka på de fast anställdas
utbildning. Vid flera av de viktigaste övningsgrenarna kunde

102

nämligen icke en tillfredsställande utbildning bedrivas med en så liten
personalstyrka, som det ringa antalet fast anställda. Utbildning av
värnpliktigt reservunderbefäl komme att omöjliggöras. Hästvården bleve
lidande. Den särskilda vinterutbildningen komme för de flesta kategorier
av värnpliktiga att i större eller mindre utsträckning bortfalla. Boden
skulle under en avsevärd del av året komma att så gott som blottas på
ingenjörtrupper. Utbildningen i rent militära övningsgrenar komme icke
i erforderlig grad att kunna tillgodoses. Särskilt bleve den för ingenjörtrupperna
så viktiga marschutbildningen lidande.

Chefen för fortifikationen hade även visat, huru den ifrågasatta avkortningen
skulle i enskildheter menligt inverka på utbildningen av de
för olika tjänstegrenar — fältingenjörstjänst, fästningsingenjörtjänst,
ingenjörparktjänst, belysningstjänst, fälttelegraftjänst, telegrafparktjänst,
ballongtjänst och flygtjänst — avsedda värnpliktsgrupper. Huvudinnehållet
av denna hans framställning vore, att de viktigare arbetena icke
medhunnes eller måste eftersättas, att meddelandet åt de värnpliktiga av
erforderlig fackkunskap omöjliggjordes eller i hög grad försvårades
m. m. d. Verkstadsdriften vid ingenjörtruppernas verkstäder bleve avsevärt
störd genom den av avkortningen föranledda hemförlovningen av
de vapenföra hantverkarna.

Vad chefen för fortifikationen anfört vid besvarandet av frågan
rörande sättet för genomförandet av den utav revisionen ifrågastta avkortningen
av första tjänstgöringen föranledde icke annan erinran från
chefen för generalstabens sida, än att tillgången av icke vapenföra värnpliktiga
icke syntes medgiva den av honom ifrågasatta ökade tilldelningen
till Svea och Göta ingenjörkårer samt Fälttelegrafkåren.

Icke heller chefens för fortifikationen uttalanden beträffande revisionens
fråga rörande det utbildningsresultat, som kunde ernås med den avkortade
tjänstgöringen, föranledde någon erinran från generalstabschefens
sida. Av uttalandena framginge, att resultatet av utbildningsarbetet
komme att till sitt militära värde högst betydligt nedsättas.

Med avseende å de olägenheter i skilda avseenden, som den ifrågasatta
avkortningen av utbildningstiden komme att medföra, instämde
chefen för generalstaben i vad chefen för fortifikationen härutinnan anfört.

Vad slutligen anginge den minskning i de vapenföra värnpliktigas
utbildning i belysnings- och ballongtjänst, som chefen för fortifikationen
ifrågasatt vara möjlig, kunde densamma, då den skulle vinnas på bekostnad
av utbildningen i vissa övningsgrenar, icke anses tillrådlig. Det
vore nämligen av vikt, att ifrågavarande värnpliktigas utbildning i dessa
övningsgrenar icke nedsattes.

103

I fråga om repetitionsövningarna har chefen för generalstaben uti
sitt den 27 december 1919 avgivna yttrande anfört, att därest eu repetitionsövning
skulle indragas för 1919 års klass, måste, i överensstämmelse
med vad chefen för fortifikationen föreslagit, de övervägande
skälen tala för att den återstående repetitionsövningen förlädes vid fältingenjör-
och fälttelegraftrupperna till det tredje samt vid fästningsingenjörtrupperna
till det fjärde året.

Att en begränsning av repetitionsövningarna för 1919 års klass till
en enda skulle väsentligt minska densammas krigsduglighet samt dessutom
synnerligen ofördelaktigt inverka på ingenjörstruppernas fältmässiga
utbildning, syntes chefen för generalstaben vara uppenbart.

Mot vad chefen för fortifikationen anfört beträffande den ifrågasatta
minskningen av antalet dagar för varje repetitionsövning till 30 dagar,
vore från chefens för generalstaben sida intet att erinra.

Med hänsyn till den olikhet, som råder i fråga om tjänstgöringsförhållandena
vid å ena sidan fältingenjör- och fälttelegraftrupperna
och å andra sidan fästningsingenjörtrupperna, torde dessa båda truppslagsgrenar
böra behandlas var för sig.

Vad då först fältingenjör- och fälttelegraftrupperna angår, hava, såsom
i det föregående omnämnts, de värnpliktiga inryckt till första tjänstgöringen
den 31 oktober 1919 och skola utrycka vid fältingenjörtrupperna
den 7 och vid fälttelegraftrupperna den 9 september 1920. Med
bortseende från utryckningsdagarna återstå alltså den 1 mars av tjänstgöringsperioden
190 dagar vid fältingenjörtrupperna och 192 dagar vid
fälttelegraftrupperna.

Av chefens för fortifikationen yttrande framgår, att en hemförlovning
på en gång av samtliga vapenföra värnpliktiga icke låter sig
genomföra. På grund av det otillräckliga antalet icke vapenföra måste
i och för häst- och materielvårdens upprätthållande och med hänsyn till
det fast anställda manskapets utbildning en viss del av de vapenföra
värnpliktiga kvarhållas i tjänstgöring under tiden för de övrigas hemförlovning.
Detta antal är dock jämförelsevis ringa. Genom en ändamålsenlig
indelning i tjänstgöringsomgångar skulle därför en avkortning
av tjänstgöringstiden med de av revisionen ifrågasatta 130 dagarna
kunna ske, utan att häst- och materielvården därigenom äventyrades.
Enligt chefens för fortifikationen mening skulle dock erfordras, att ingenjörtrupperna
tilldelades ytterligare sammanlagt 26 icke vapenföra värnpliktiga.
Emellertid har chefen för generalstaben förklarat, att tillgången
på icke vapenföra icke syntes medgiva någon sådan ökad tilldel -

I fråga om
repetitionBövningarna.

Försvarsre
visionens
yttrande.

104

ning. På grund härav och med hänsyn jämväl tagen till vad chefen
för fortifikationen anfört rörande den ifrågasatta avkortningens menliga
inverkan på såväl de värnpliktigas som den fast anställda personalens
utbildning har revisionen ansett avkortningen böra begränsas till ungefär
samma dagantal, som föreslagits ifråga om kavalleriet och artilleriet.
Under sina överväganden rörande det lämpligaste sättet för tjänstgöringens
ordnande har revisionen kommit till det resultatet, att en hemförlovning
av de värnpliktiga* under en tid av 90 dagar bör utan alltför
stora olägenheter kunna äga rum. Därest avkortningen begränsas till
nämnda dagantal, torde behovet av ytterligare tilldelning av icke vapenföra
bortfalla och ett avsevärt bättre utbildningsresultat jämväl kunna
erhållas. För att i möjligaste mån bereda lättnad i hästvården torde
jämväl vid detta truppslag åtgärder böra vidtagas för att umbärliga
hästar utackorderas till fodervärdar eller under sommaren hållas på
betesgång.

1 och för häst- och materierielvårdens behöriga ombesörjande erfordras,
att de värnpliktiga uppdelas i två särskilda tjänstgöringsomgångar.
I enlighet med den tanke, som ligger till grund för chefens för fortifikationen
förslag till ordnandet av tjänstgöringen vid en avkortning med
130 dagar, böra de båda omgångarna eller grupperna icke göras lika
stora, utan bör den ena endast omfatta det antal vapenföra, som är
oundgängligen erforderligt för häst- och materielvård, under det att
samtliga återstående vapenföra hänföras till den andra gruppen. Med
stöd av de utav chefen för fortifikationen lämnade uppgifterna torde de
båda omgångarnas storlek kunna beräknas sålunda:

1. omgången: Svea ingenjörkår ...........................	............................ 56	man
Göta » ............................	............................ 59	»
Fälttegrafkåren ...............................	............................. 82	)>
2. omgången: Svea ingenjörkår ............................	............................. 170	»
Göta o ............................	............................. 272	»
Fälttelegrafkåren.............................	.......................... 293

Andra omgången omfattar således det stora flertalet värnpliktiga.
För dessa torde utbildningsförhållandena komma att ställa sig relativt
gynnsamma. Med första omgången åter torde efter den 1 mars något
egentligt utbildningsarbete svårligen kunna bedrivas, en olägenhet som
dock icke torde kunna undvikas.

Beträffande de tider, under vilka de båda tjänstgöringsomgångarna
böra vara inkallade, har chefen för fortifikationen framhållit, att de mera
sammansatta tillämpningsövningarna — utom för ingenjörparktjänsten —

105

måste bedrivas på sommaren. Avkortningen av utbildningstiden borde
därför i allmänhet verkställas på det sättet, att största möjliga antal
värnpliktiga hemförlovades snarast efter riksdagens beslut i ärendet, på
det att största möjliga del av utbildningen måtte kunna förläggas till
sommarmånaderna. För de värnpliktiga i ingenjörparktjänst vore emellertid
den särskilda vinterutbildningen av så stor betydelse, att de före
hemtörlovningen borde kvarstanna i tjänstgöring till minst omkring den
1 mars. I anslutning till vad chefen för fortifikationen sålunda anfört,
har revisionen kommit till den uppfattningen, att tjänstgöringen lämpligen
bör ordnas på sätt nedanstående grafiska framställningar utvisa.

Fältingenjörtrnpperna.

Vs 56 man vid Ing. 1 och 59 man med Ing. 2. 9/e Hemförlovning ®/e—6/o = 90 dagar. 6/a

1. omgången I—--1

Vs Hemförlovning Vs—29/& = 90 dagar. 29/''s 170 man vid Ing. 1 och 272 man vid Ing. 2. 6/o

2. omgången I-!—■^•

Fälttelegraftrupperna.

V8 82 man vid Ing. 3. u/e Heraförlovning 11/e—8/a = 90 dagar. Ve

1. omgången | --------------------- -

Vs Hemförlovning Vs—29/5 = 90 dagar. 29/s 293 man vid Ing. 3. Vo

2. omgången I--

Vad härefter fästningsingenjörtrupperna angår, fullgöra detta truppslag
tilldelade värnpliktiga sin tjänstgöring dels vid Svea och Göta ingenjörkårers
fastningsingenjörkompanier i Vaxholm respektive Karlskrona,
dels vid Bodens ingenjörkår. I och för säkerhetstjänstens i Boden upprätthållande
äro de värnpliktiga vid sistnämnda kår uppdelade i en höstgrupp
och en vårgrupp. Såsom i det föregående omnämnts, hava de
värnpliktiga vid de båda fästningsingenjörkompanierna i Vaxholm och
Karlskrona likasom ock höstgruppen vid Bodens ingenjörkår inryckt till
tjänstgöring den 31 oktober 1919 och skola utrycka den 6 september
1920. Av tjänstgöringsperioden återstå alltså den 1 mars, utryckningsdagen
oräknad, 189 dagar. Vårgruppen vid Bodens ingenjörkår har
ännu icke påbörjat första tjänstgöringen. Inryckningsdagen är bestämd
till den 30 april 1920 och utryckningsdagen till den 20 februari 1921.

Jämväl vid fästningsingenjörtrupperna bör enligt revisionens uppfattning
de värnpliktiga beredas en avkortning i första tjänstgöringen

3652 19 14

106

genom hemförlovning under samma dagantal som vid övriga ingenjörtrupperna
eller 90 dagar.

Beträffande sättet för avkortningens genomförande göra sig i fråga
om de båda fästningsingenjörkompanierna i Vaxholm och Karlskrona i
stort sett samma synpunkter gällande som för fältingenjör- och fälttelegraftrupperna.
Det antal vapenföra värnpliktiga, som oundgängligen
erfordras vid vartdera kompaniet för häst- och materielvårdens
upprätthållande, utgör 5. I enlighet med vad ovan anförts torde tjänstgöringen
vid dessa båda kompanier lämpligen böra ordnas på sätt nedanstående
grafiska framställning utvisar.

V3 5 man vid Ing. 1 och 5 man vid Ing. 2. 9/e Hemförlovning 9/<s—6/® = 90 dagar. 6, a 1

1. omgången ^~

Vs Hemförlovning Vs—29/ö = 90 dagar. 29/ö 50 man vid Ing. 1 och 56 man vid Ing. 2. ®/®

Omgången I------^

Vid Bodens ingenjörkår ställa sig förhållandena annorlunda. Beträffande
höstgruppen har chefen för fortifikationen ansett, att — under
förutsättning av 130 dagars avkortning — hemförlovning borde ske
snarast efter det riksdagen fattat beslut i ärendet och att återstående
tjänstgöring borde förläggas från början av maj till mitten av juli.
Därest nu i enlighet med revisionens förslag avkortningen begränsas
till 90 dagar, synes det emellertid lämpligast, att hemförlovningen av
ifrågavarande värnpliktiga, vilka icke under innevarande år skola inkallas
för fullgörande av repetitionsövning, äger rum under slutet av den
nu fastställda tjänstgöringsperioden.

Jded avseende å vårgruppen har chefen för fortifikationen anfört,
att — under nyss angivna förutsättning — tjänstgöringen borde äga
rum i ett sammanhang från mitten av maj. Den till den 30 april fastställda
inrycknings dagen skulle därigenom komma att framflyttas omkring
14 dagar. Med avkortningen begränsad till 90 dagar torde emellertid
en dylik framflyttning av inryckningsdagen icke vara erforderlig.
En sådan åtgärd skulle dessutom säkerligen i flera fall ställa sig oläglig
för de värnpliktiga, vilka berett sig på att få påbörja tjänstgöringen
den 30 april.

I enlighet med vad sålunda anförts torde tjänstgöringen vid Bodens
ingenjörkår lämpligen böra anordnas på sätt nedanstående grafiska
framställning utvisar.

107

Hitatgrtippeii

1920

V&rpruppon

1921 l

Hcmfiirlovning B/o—%
= 90 dagar. %>

förlovning 28/n—20/a
= 90 dagar. 20/a

----1-

*‘/i.

''*/n Hom- 31 vi

31/I;

Av diagrammet framgår, att även med den av revisionen föreslagna
avkortningen ingenjörtrupp ständigt kommer att finnas i Bodens fästning.

Vad slutligen repetitionsövning arna angår, skola enligt gällande bestämmelser
sådana under innevarande år anordnas

vid fältingenjör- och fälttelegraftrupperna med årsklasserna 1917,
1918 och 1919 samt

vid fästningsingenjörtrupperna med årsklasserna 1917 och 1918.

Av skäl, som förut anförts, anser revisionen, att repetitionsövningar
böra under innevarande år äga rum. Vid sådant förhållande finner revisionen
sig böra tillstyrka, att fältingenjör- och fälttelegraftrupperna
tilldelade vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass i vederbörlig ordning
fullgör dem under året åliggande repetitionsövning. 6

6. Trängen.

Enligt lagen den 10 oktober 1919 skall första tjänstgöringen för
vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass — studenter och likställda
undantagna — utgöra

vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbärartjänst 120 dagar
och

vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst 150 dagar.

Härtill komma enligt gällande värnpliktslag

vid trängen i egentlig trängtjänst och i sjukbärartjänst tre repetitionsövningar,
var och en om 30 dagar, före utgången av fjärde eller
femte året och

vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst en repetitionsövning om 30
dagar under vartdera av andra eller fjärde åren.

Den sammanlagda utbildningstiden för ifrågavarande värnpliktiga
utgör således

vid tränqen i eqentliq tränqtjänst och i sjiflcbärartjänst (120 + 30 +
30+30=) 210 dagar, samt

vid trängen i egentlig sjukvårdstjänst ävenledes (150 + 30 + 30=) 210
dagar.

108

Gällande

utbildning:»

föreskrif ter.

Någon uttagning för utbildning till underbefäl och fackmän skall,
som förut nämnts, icke äga rum bland värnplikliga av 1919 års klass.

Enligt utfärdade bestämmelser skall tjänstgöringen fullgöras på sätt
nedanstående grafiska framställningar utvisa.

2. året, \

1920. y

Egentlig trängtjänst och sjukbärartjänst.

“/s Första tjänstgöring1) 10/»Bep.-övn.n/io (120 daear

i— 30 »

3. året, \,____RcP--8vn-8)

1921. y ''■

4. året, \,__

1922. /''

Eep.-övn.5)

Egentlig sjukvårdstjänst.

30 »

210 dagar

2. året, \,____«/« Första tjänstgöring 4) “/»Bep-övn.11/,, ''___ (150 dagar

1920. ('' 1 ..... \ 30 »

3-äret, ______:--1

1921. j

Eep.-övn.*)

I----— I 30 »

210 dagar

Bestämmelser för utbildningen under första tjänstgöringen, soldatutbild
ningen, återfinnas:

för trängkompanierna (trängen i egentlig trängtjänst) i g. o. n:r
157%9i6; samt

för sjukvårdskompanierna (trängen i sjukbärar- och egentlig sjukvårdstjänst)
i g. o. n:r 1671 * */isn6.

På grund av den för 1919 års klass anbefallda avkortningen av
sagda tjänstgöring äro ändrade föreskrifter erforderliga. Utom i vad
rör skjututbildningen äro sådana hittills icke utfärdade.6)

Beträffande utbildningen under repetitionsövningarna vid trängtrupperna
stadgas i g. o. n:r 936/i9i7 bland annat följande:

Utbildningen avser att — jämte det att de personliga militära
kunskaperna och färdigheterna uppfriskas — bibringa de olika trängoch
sjukvårdsformationerna erforderlig färdighet i lösningen av uti krig
under olika förhållanden förekommande uppgifter.

4. året, \,
1922. (

'') Hemförlovning i 9 dagar.

а) Fullgöres på vintern; in- och utryckningsdagar äro icke fastställda.

*) In- och utryckningsdagar äro icke fastställda.

*) Hemförlovning i 6 dagar.

б) Föreskrifter för skjututbildningen äro utfärdade genom g. o. n:r “''Vist».

109

Utbildningen omfattar i främsta rummet trängtjänst, sjukvårdstjänst,
exercis, falttjänst och skjutning.

Frånsett den till övningar i skjutning avsedda tiden ävensom de
dagar, då kår deltager i större fälttjänstövningar, anslås ungefär hälften
av tiden till utbildning inom de särskilda kompanierna och återstående
tid till utbildning med samtliga eller några av kompanierna tillsamman.

Då tid och tillgång på personal och hästar icke medgiva, att trängtrupperna
under varje repetitionsövning erhålla en utbildning, som motsvarar
alla de olika förhållanden, vilka kunna tänkas förekomma i krig,
bör utbildningsplan uppgöras med hänsyn till övningarnas natur under
närmast föregående och närmast följande repetitionsövning.

Enligt vad förut nämnts, har riksdagen förutsatt, att därest genom
repetitionsövningarnas inskränkning den sammanlagda utbildningstiden
för de fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga komme att understiga
210 dagar, motsvarande avkortning av tjänstgöringstiden borde äga rum
för trängen tilldelade vänpliktiga. Då, enligt vad i det föregående omförmälts,
inom revisionen ifrågasatts, att begränsa antalet repetitionsövningar
vid infanteriet till en respektive två, skulle alltså motsvarande
avkortning av övningstiden för trängens värnpliktiga äga rum, d. v. s.
densamma skulle avkortas med 60 respektive 30 dagar.

Uti den 22 december 1919 avgivet yttrande har inspektören för
trängen rörande det inom försvarsrevisionen sålunda framställda förslaget
anfört följande:

Formuleringen av försvarsrevisionens fråga angående begränsningen
av antalet repetitionsövningar för fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga
av 1919 års klass, jämförd med bestämmelserna i § 1 av lagen
den 10 oktober 1919 om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av
1919 års klass m. m., syntes innebära, att den motsvarande avkortningen
av utbildningstiden för trängen tilldelade vapenföra värnpliktiga av
samma årsklass borde beredas endast genom begränsning av antalet
repetitionsövningar.

Därest antalet repetitionsövningar för infanteriet begränsades till en,
skulle detta således medföra, att trängen i egentlig sjukvårdstjänst tilldelade
vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass ej skulle erhålla någon
repetitionsövning.

Inspektörens
för
trängen
yttrande.

110

I det fall då av tre repetitionsövningar en skulle borttagas, syntes
minsta olägenheten uppstå, därest den mellersta av dessa bortfölle. Skulle
av två repetitionsövningar en indragas, borde härtill förekomma den
andra. I sistnämnda fall syntes den återstående repetitionsövningen böra
fullgöras i omedelbar anslutning till första tjäntgöringen, enär då största
förutsättningarna funnes för, att de värnpliktiga kunde tillgodogöra sig
densamma och därmed bästa utbildningsresultatet vinnas.

Begränsades antalet repetitionsövningar för infanteriet tilldelade vapenföra
värnpliktiga av 1919 års klass till två, borde alltså den av revisionen
ifrågasatta motsvarande avkortningen beredas trängen tilldelade
vapenföra värnpliktiga av samma årsklass genom repetitionsövningarnas
fastställande till

för värnpliktiga i egentlig trängtjänst och i sjukbärartjänst: två
repetitionsövningar, var och en om 30 dagar, före utgången av fjärde
eller femte året; samt

för värnpliktiga i egentlig sjukvårdstjänst: en repetitionsövning
om 30 dagar under andra året.

Begränsades antalet repetitionsövningar för infanteriet tilldelade vapenföra
värnpliktiga av 1919 års klass till en, borde den ifrågasatta motsvarande
avkortningen beredas trängen tilldelade vapenföra värnpliktiga
av samma årsklass genom repetitionsövningarnas fastställande till

för värnpliktiga i egentlig trängtjänst och i sjukbärartjänst: en repetitionsövning
om 30 dagar under andra året.

Värnpliktiga i egentlig sjukvårdstjänst erhölle i detta fall ingen
repetitionsövning.

Inspektören för trängen ansåge sig böra framhålla, att sedan utbildningstiden
för första tjänstgöringen för trängen tilldelade vapenföra värnpliktiga
av 1919 års klass, utom studenter och likställda, minskats med
30 dagar, en ytterligare minskning av utbildningstiden genom begränsning
av antalet repetitionsövningar syntes medföra, att sagda värnpliktiga
ej komme att erhålla tillräcklig utbildning för att kunna fullgöra
sina åligganden inom mobiliserat truppförband (formation).

Chefens för Mot vad inspektören för trängen sålunda anfört har chefen för

^staben" generalstaben uti sitt den 27 december 1919 i ärendet avgivna yttrande
yttrande, förklarat sig icke hava något att erinra.

Försvars- Såsom förut omförmälts, har frågan om vidtagande av en ytterli ''yttrande118

gare avkortning av tjänstgöringstiden för trängen tilldelade vapenföra
värnpliktiga av 1919 års klass av riksdagen ställts i samband med vad

111

Bom slutligen kunde bliva bestämt rörande repetitionsövningarna vid infanteriet.
Under förutsättning att genom dessa övningars inskränkning
den sammanlagda utbildningstiden för fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga
komme att understiga 210 dagar, borde nämligen enligt riksdagens
mening motsvarande avkortning beredas trängens värnpliktiga.

Då, enligt vad förut framhållits, revisionen icke i detta sammanhang
ansett sig böra taga ståndpunkt till frågan angående antalet repetitionsövningar
vid infanteriet, följer därav, att revisionen icke heller för närvarande
kunnat ingå på frågan i vad mån en ytterligare avkortning av
övningstiden för trängen tilldelade vapenföra värnpliktiga bör äga rum.

7. Intendenturtrupperna.

Enligt lagen den 10 oktober 1919 äro intendenturtrupperna tilldelade
vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass — studenter och likställda
undantagna — skyldiga att fullgöra en första tjänstgöring om 180 dagar.
Härtill kommer enligt gällande värnpliktslag en repetitionsövning om
30 dagar under fjärde året. Den sammanlagda utbildningstiden för
ifrågavarande värnpliktiga utgör alltså (180 + 30 =) 210 dagar.

Någon uttagning för utbildning till underbefäl och fackmän skall,,
som förut nämnts, icke äga rum bland värnpliktiga av 1919 års klass.

I och för fullgörande av första tjänstgöringen uppdelas de värnpliktiga
i två jämnstora grupper, av vilka den ena inrycker på hösten första
året och den andra på våren andra året. Tjänstgöringens fördelning
framgår av nedanstående grafiska framställning.

1. året, 1,_

1919. /''

9,. året 1 göring (höstgruppen)

1920. ’ I1

3. året, \ ,_

1921. f

4. året, \,_

1922. /''

S9/4

*°/4 Första tjänstgöring (yårgruppen)

/1»

Första tjänst -'') >180

dagar

Kep.-övn.1)

■I

■I 30 .»

210 dagar

Då endast vårkontingenten befinner sig i tjänstgöring under tiden
för repetitionsövningen, deltager endast en och en halv årsklass i de
övningar, som motsvara infanteriets regementsövningar.

*) In- och utryckningsdagar äro icke fastställda.

112

Gällande

utbildning föreskrifter.

€befens för
intendenturkåren

yttrande.

Bestämmelser för utbildningen under första tjänstgöringen, soldatutbildningen,
återfinnas i g. o. n:r 455/isig.

På grund av den för 1919 års klass anbefallda avkortningen av
sagda tjänstgöring äro ändrade föreskrifter utfärdade:

för skjututbildningen genom g. o. n:r 1613/1919; samt
för utbildningen i övrigt genom g. o. n:r 1570/i9is>.

Jämlikt g. o. n:r 456/i9ig avser utbildningen under repetitionsövning
att vidmakthålla och utveckla under föregående tjänstgöring bibragta
kunskaper och färdigheter samt särskilt att bereda de värnpliktiga tillfälle
till en verksamhet, så mycket som möjligt motsvarande den, de i
krig skola fullgöra. För detta ändamål organiseras vid intendenturkompani
såväl förplägnadskompani (del därav) som, i mån av tillgång
på personal, olika etappformationer (delar därav), vilkas uppträdande
under olika förhållanden i krig göres till föremål för övning.

Därest genom repetitionsövningarnas begränsning den sammanlagda
utbildningstiden för fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga skulle
komma att understiga 210 dagar, bör såsom förut nämnts, enligt riksdagens
uttalande motsvarande avkortning av tjänstgöringstiden äga rum
för intendenturtrupperna tilldelade värnpliktiga. Av det föregående framgår,
att inom revisionen ifrågasatts att begränsa repetitionsövningarna
vid infanteriet till en respektive två. Härav skulle då följa, att övningstiden
för intendenturtrupperna tilldelade värnpliktiga skulle avkortas med
60 respektive 30 dagar.

Uti den 23 december 1919 avgivet yttrande har chefen för intendenturkåren
rörande det inom försvarsrevisionen sålunda framställda förslaget
anfört följande.

Då första tjänstgöringen blivit till sin omfattning bestämd genom
lag av den 10 oktober 1919, i vilken det väl ej torde böra ifrågasättas
att redan nu — innan den ännu tillämpats — göra några ändringar och
det i föreliggande sammanhang endast vore fråga om repetitionsövningar,
berördes endast dessa senare övningar.

Att inställa den enda repetitionsövning, som ålåge intendenturtruppernas
värnpliktiga, måste givetvis möta stora betänkligheter. Genom
en sådan åtgärd bleve årsklassens användbarhet i krig väsentligt nedsatt.
På grund av den delning av intendenturtruppernas årsklasser, som med
hänsyn till intendenturtjänsten måste äga rum, före funnes nämligen

113

mycket små möjligheter att annat än under repetitionsövningar uppträda
i verkliga truppförband. Et t borttagande av denna enda repetitionsövning
skulle således omöjliggöra varje övning i sådana. Dessutom uppstode
svårigheter för ordnandet av tillförsel- och förplägnadstjänsten vid de
fälttjänstövningar för trupper ur alla vapen, som väl komme att anordnas
under år 1922.

På grund av vad sålunda anförts syntes den av revisionen framställda
frågan böra besvaras sålunda:

Mot en minskning av antalet repetitionsövningar vid infanteriet med
två, syntes — om någon minskning beträffande intendenturtrupperUa
ansåges oundgänglig — kunna anses svara inställandet av intendenturtruppernas
enda repetitionsövning.

Uti sitt den 27 december 1919 avgivna yttrande har chefen för
generalstaben, frånsett den anställda jämförelsen med infanteriets repetitionsövningar,
på vilken det icke syntes vara behövligt att ingå, förklarat
sig icke hava något att erinra mot vad chefen för intendenturkåren i
ärendet anfört.

Av enahanda skäl, som i det föregående under trängen omförmälts,
har revisionén icke för närvarande ansett sig kunna ingå på frågan, huruvida
och i vad män en ytterligare begränsning av övningstiden för intendenturtrupperna
tilldelade vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass bör
vidtagas.

B. Marinen tilldelade värnpliktiga.

Enligt gällande värnpliktslag tilldelas marinen:

a) alla å sjömanshus inskrivna maskinister och eldare samt av övriga
å sjömanshus inskrivna värnpliktiga de, som sex månader eller därutöver
varit inmönstrade till sjöfart;

b) andra å sjömanshus inskrivna värnpliktiga enligt bestämmelser,
som Konungen meddelar; samt

c) å sjömanshus icke inskrivna värnpliktiga, som anses för marinen
behövliga; till det antal, Konungen bestämmer.

Marinens värnpliktiga fördelas till fyra olika tjänster, nämligen för
flottan till allmän tjänst, sjötjänst eller stationstjänst samt för kustartilleriet
till kustartilleritjänst. Med , hänsyn till de olikheter, som råda mellan å
ena sidan flottans och å andra sidan kustartilleriets värnpliktiga torde
dessa båda kategorier i det följande böra behandlas var för sig.

Chefens
för generalstaben

yttrande.

Försvnrs rerisionens yttrande.

3652 19

15''

114

1. Allmän tjänst, sjötjänst eller stationstjänst.

Enligt gällande värnpliktslag utgör utbildningstiden
för de marinen i allmän tjänst tilldelade vapenföra värnpliktiga —
studenter och likställda undantagna — 360 dagar, vilken tjänstgöring
fullgöres i en följd med början under första året, samt

för de marinen i sjötjänst eller stationstjänst tilldelade vapenföra
värnpliktiga — studenter och likställda undantagna — likaledes 360
dagar, vilken tjänstgöring fullgöres antingen i en följd med början under
första eller andra året eller ock, där Konungen till följd av särskilda
omständigheter prövar nödigt, med en första tjänstgöring om 260 dagar
under första eller andra eller under första och andra året samt en repetitionsövning
om 100 dagar under fjärde året.

Jämlikt utfärdade bestämmelser skola ifrågavarande värnpliktiga av
1919 års klass fullgöra sin tjänstgöring på sätt nedanstående grafiska
framställningar utvisa.

Till allmän tjänst inskrivna.

1. ätret,\,

1919. f

2. året.\

1920. f

360 dagar

Till sjötjänst och stationstjänst inskrivna.

2. året,

1920.

3. året, * 130

1921.

Såsom förut nämnts, har inom revisionen den uppfattningen gjort
sig gällande, att tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga borde avkortas
med 130 dagar. Den sammanlagda utbildningstiden skulle alltså
komma att utgöra

för de till allmän tjänst inskrivna (360 —130=) 230 dagar samt
för de till sjötjänst eller stationstjänst inskrivna likaledes (360 —

130 =) 230 dagar.

Chefens för Med avseende å det sålunda framkomna förslaget har chefen för
''"yttrande611 marinstaben uti sitt den 12 december 1919 avgivna yttrande anfört
följande:

•360 dagar

115

Grundvalen för den nuvarande organisationen av flottans krigsberedskap
och övningar vore byggd på det kända förhållandet, att ett
nutida örlogsfartyg, för att vara användbart för krigsändamål, måste
vara bemannat med en besättning, som samövats ombord å fartyget under
längre eller kortare tid, allt efter fartygets mer eller mindre invecklade
konstruktion samt personalens förut förvärvade yrkesskicklighet,
besättningen måste alltså så att säga sammansmälta med sitt fartyg till
en enhet.

I ett land med Sveriges geografiska läge torde flottan vid inträffande
politiska förvecklingar sannolikt komma att omedelbart och i stor
utsträckning tagas i anspråk för hävdande av landets neutralitet eller
för avvärjande av anfall mot detsamma från sjön. På grund härav
borde, med hänsyn till den snabbhet, varmed krigshändelserna i ett nutida
krig utvecklade sig, rätteligen den fordran uppställas, att samtliga
flottans fartyg ständigt vore rustade och bemannade med samövade besättningar.
Av ekonomiska skäl hade det dock ej ansetts möjligt att
sträcka kravet på flottans krigsberedskap så långt, utan hade man måst
stanna vid att endast låta en viss, i en särskild plan (normalövningsplanen)
angiven, efter årstiderna varierande del av flottan ständigt vara
rustad. Denna del av vapnet utgjorde alltså den styrka, som omedelbart
vore att påräkna för att i händelse av behov kunna till sjöss hävda
landets intressen. Den övriga delen kunde först efter en avsevärd tid
(för de mera komplicerade fartygen sannolikt åtskilliga veckor) vara härför
påräknelig.

Storleken av de styrkor, som i normalövningsplanen beräknats vara
rustade, framginge av den hemliga bilaga, som åtföljt Kungl. Maj:ts
proposition nr 60 till 1914 års senare riksdag. Enligt vad nämnda bilaga
utvisade, vore ifrågavarande sjöstyrkor så begränsade, att det måste
betecknas såsom varande av yttersta vikt för rikets säkerhet, att normalövningsplanen
såvitt möjligt fullföljdes.

På grund av den genom erfarenheten bestyrkta svårigheten att
rekrytera flottans sjömanskår och med anledning av de stora kostnader,
som en mera betydande ökning av denna kår på grund härav skulle
medföra, hade bemanningen å de i fredstid rustade fartygen (utom å ubåtarna)
till stor del (omkring 20 % å de mindre fartygen och 50 % å
de större) beräknats utgöras av värnpliktiga. Det konstanta fredsbehov
av värnpliktiga, som därigenom och för tillgodoseendet av flottans behov
i övrigt uppkommit, hade för år 1919 enligt en av marinförvaltningen,
chefen för marinstaben och inspektören för flottans övningar till
sjöss den 8 november 1916 enligt uppdrag utarbetad beräkning över

Allmänna
sy npunkter.

116

Utbildningsplanen
och
övningstidens
användning.

personalbehovet uppgått till omkring 2,850 man. Detta fredsbehov måste
alltså tillgodoses, därest normalövningsplanen skulle kunna fullföljas och
flottans därpå grundade organisation och krigsberedskap vidmakthållas.

På grund av de förefintliga vakanserna inom officers- och sjömanskårerna
och övningsanslagets otillräcklighet kunde emellertid normalövningsplanen
för närvarande ej fullföljas, varför flottans fredsbehov av
värnpliktiga tillfälligt nedgått. På grund härav hade 1918 års klass av
de sjötjänst tilldelade värnpliktiga ej behövt tagas i anspråk för flottans
tjänst, utan med riksdagens medgivande befriats från dem jämlikt § 27
värnpliktslagen åliggande fredstjänstgöring samt de år 1919 inskrivna
av samma kategori värnpliktiga, likaledes med riksdagens medgivande,
överförts till hären.

Enligt nu gällande system utbildades stammanskapet och de värnpliktiga
i stort sett efter samma plan. Utbildningen försigginge:

i rekrytskola,

i yrkesskola (yikeskurser) och

under tillämpningsövningar.

liekrytskolans allmänna ändamål vore att bibringa eleverna den nödvändiga
första militära utbildningen samt dessutom att bibringa dem de
grundläggande färdigheter och kunskaper, vilka erfordrades för att kunna
genomgå respektive yrkesskolor (yrkeskurser) och för att i övrigt kunna
tjänstgöra i mindre krävande befattningar ombord och i land.

Yrkesskolornas (yrkeskursernas) allmänna ändamål vore att bibringa
personalen erforderlig specialutbildning inom den yrkesgren envar tillhörde.
Dels av kostnadsskäl och dels med hänsyn till behovet av arbetskraft
för skötandet av den allmänna fartygst jänsten genomginge endast
en del av de värnpliktiga, tillhörande däcksavdelningen, yrkesskola. De
övriga avsåges för tjänstgöring å de större fartygen å mera lättskötta
poster och utbildades där endast för innehavande befattning.

Tillämpningsövningarnas allmänna ändamål vore att samöva de enskilda
fartygsbesättningarna och sjöstyrkorna, varigenom icke blott de
kunskaper och färdigheter, som personalen inhämtat under de olika
skolorna och utbildningskurserna, komme till praktisk användning, utan
även varje särskilt fartyg (sjöstyrka) uppbringades till högsta möjliga
stridsvärde. Under dessa övningar utfördes sålunda icke blott sådana övningar,
som vore nödvändiga inom respektive större fartygsförband för att
de skulle kunna lösa sina uppgifter under krig, såsom skjxitningar med
artilleri och torped i förband, bevaknings-, minerings- och minsvepningsövningar
samt militärledsgång, utan även krigs- och stridsövningar, under

117

vilka de olika fartygs förbanden iinge tillfälle att samverka med eller
operera mot varandra. Under dessa övningar utbildades även ersättningsmän.

i å grund av den mångfald svårskötta anfalls- och försvarsmedel,
varav ett modernt stridsfartyg bestode och dessa medels intima samverkan
under strid samt den korta utbildningstid, som stode till buds,
vore det nödvändigt, för att fartyget snarast möjligt efter utrustningen
matte kunna användas iör sitt ändamål, att redan omedelbart efter
besättningens embarkering börja samöva densamma. Sådan samövning
måste sålunda gå hand i hand med rekryt- och yrkesskoleutbildningen.

Utbildningsåret vid flottan och sålunda övningstiden för de värnpliktiga
användes enligt gällande utbildningsplan på i stort sett följande
sätt.

Den 1 november, då de i allmän tjänst tilldelade värnpliktiga inryckte,
^ embarkerade dessa jämte under hösten kontraktsanställt manskap
å de fartyg av kustflottan och lokalstyrkorna, som vore rustade, och
ersatte föregående årsklass värnpliktiga, som utryckt i slutet av oktober
samt det stammanskap, som då kommenderats till korpralsskola eller
annan tjänstgöring. Ombord å dessa fartyg anordnades då rekrytskola,
omfattande allmän militär och förberedande yrkesutbildning. Fartygen
vore då företrädesvis stationära och förlagda* till flottans stationer.

I januari beräknades utbildningen hava fortskridit så långt, att
fartygen då skulle kunna göras rörliga och under de tre sista veckorna
av januari, innan den strängaste vintern inträdde, utföra vinterövningar
under gång. Sedan fartygen efter avslutandet av dessa övningar återkommit
till stationerna och förlagts stationära samt den årsklass sjötjänst
tilldelade värnpliktiga, som då fullgjort sin tjänstgöring, utryckt,
embarkerade de den 1 februari inryckande värnpliktiga av samma kategori
i deras ställe och erhölle sin första rekrytutbildning, så att de i april,
då kustflottan åter lämnade stationerna, beräknades vara mobiliseringsbara
i lägre befattningar ombord.

Utbildningen vid yrkesskolor (yrkeskurser) för de värnpliktiga avsåges
i huvudsak äga rum för allmän tjänst tilldelade under månaderna
fQaj juni och för sjötjänst tilldelade under tjänstgöring till sjöss efter
juni månads slut samt vid de efter tillämpningsövningarnas slut anordnade
yrkesskolorna (se nedan).

Tillämpningsövningarna avsåges pågå under juli och augusti månader.
Dessa övningar, som vore av den yttersta vikt för vidmakthållande av
personalens, särskilt befälspersonalens tjänstbarhet, kunde icke bedrivas
utan att fartygsbesättningarna vore fulltaliga och samövade. För att

118

uppnå ett tillfredsställande utbildningsresultat kunde tiden för dessa
övningars bedrivande icke sättas lägre än 2 månader. En avknappning
av denna tid nödvändiggjorde en allt för stark forcering av arbetet,
vilket hade till följd, att personalen icke kunde bibringas tillräcklig vana
vid skötandet av nutidens invecklade sjökrigsmateriel.

Efter tillämpningsövningarnas slut anordnades under september och
oktober yrkesskolor (yrkeskurser) för äldre stammanskap och för rekryter
av stam och värnpliktiga, som icke genomgått dylik skola under maj
oeh juni. Dessa skolor utgjorde för det äldre stammanskapet avslutning
på korprals- och underofficersutbildningen och vore nödvändiga för uppflyttning
och befordran samt måste, särskilt i vad rörde skjut- och maskinskolorna,
förläggas till rörliga fartyg. De fartj^g, som icke skulle iugå
i dessa skolor, förlädes stationära för översyn.

Ehuru de övriga värnpliktiga under denna tid icke genomginge
någon särskild skola eller kurs, vore deras tjänstgöring under ifrågavarande
översynsperiod av stort värde både för dem själva och för
staten. Därunder finge nämligen de värnpliktiga, som icke tjänstgjorde
på yrkesskolornas fartyg, biträda med söndertagandet, översynen och
hopsättandet av såväl fartygsmaskineriet som övriga ombord förefintliga
apparater, varigenom de bibringades ökad fartygskännedom och färdighet
i fartygsmaterielens handhavande. Genom att staten kunde taga i
anspråk de värnpliktigas arbetskraft för dessa översynsarbeten, underlättades
varvsdriften och- underhållsanslaget bleve mindre betungat, än
om varvsarbetarna måste avses för desammas utförande.

Såsom av det anförda framginge, lämnade normalövningsplanen endast
ringa tillfälle till effektiv samövning av besättningarna under tiden
november—juni. Det vore först under tillämpningsövningarna i juli och
augusti som tillfälle erbjöde'' sig att uppdriva fartygens krigsberedskap
till en någorlunda tillfredsställande nivå. Olägenheterna av den svaghetsperiod,
som inträdde med de allmän tjänst tilldelades utryckning i slutet
av oktober, hade man sökt motverka genom att förlägga inryckningen
av de sjötjänst tilldelade till den 1 februari, varigenom under de tre
första månaderna efter nyssnämnda utryckning tillgång funnes till ett
begränsat antal för tjänst ombord utbildade värnpliktiga. Någon väsentlig
omläggning av den utbildning, som enligt normalövningsplanen
bedreves å de rustade fartygen, syntes ej böra ifrågasättas. Nämnda
plan utgjorde nämligen resultatet av den på området vunna erfarenheten
och betingades i ovigt av de hos oss rådande klimatiska förhållandena,
vilka vintertid förhindrade eller försvårade övningar till sjöss,
särskilt med de mindre, för gång i isbelagda farvatten ej lämpade far -

119

tygen. Då emellertid erfarenheten såväl under världskriget som under
föregående krig visat, att krigsoperationer kunde vintertid utföras såväl
i Östersjön som i Kattegatt och Öresund, bleve det dock nödvändigt att
även vintertid vidmakthålla en för våra förhållanden avpassad krigsberedskap.

Med ledning av vad sålunda anförts ansåge sig chefen för marinstaben
böra på följande sätt besvara de av revisionen framställda
frågorna.

Allmän tjänst tilldelade värnpliktiga. Enär dessa värnpliktiga redan
inryckt den 1 november 1919, kunde den av revisionen ifrågasatta
'' avkortningen av utbildningstiden med 130 dagar icke lämpligen genomföras
på annat sätt än att utryckningsdagen tillbakaflyttades från den
27 oktober 1920 till den 19 juni samma år.

Med den sålunda avkortade utbildningstiden kunde icke erhållas ett
utbildningsresultat av militärt värde, enär de värnpliktiga icke komme i
tillfälle att deltaga i flottans tillämpningsövningar.

Den avkortade utbildningstiden komme att medföra, att flottans
krigsberedskap praktiskt taget upphörde under tiden mellan den 20 juni
och den 1 november, då nya allmän tjänst tilldelade värnpliktiga inryckte.
Sjövapnet bleve således under denna tid urståndsatt att fylla sin uppgift
såsom landets första försvarslinje. Ifrågavarande värnpliktiga utgjorde
nämligen delar av samtliga rustade fartygs (utom u-båtars) besättningar
och bildandet av ett fåtal nya besättningar, bestående av
endast stam, vore ändamålslöst, enär desamma knappt skulle hinna bliva
samövade, innan de den 1 november ånyo måste upplösas för att bereda
plats ombord åt de då inryckande värnpliktiga. Följden av den ifrågasatta
avkortningen av tjänstgöringstiden bleve därför avrustning av eller
stillaliggande med starkt reducerade besättningar för flertalet rustade
fartyg efter den 19 juni, varigenom även stampersonalens programenliga
tillämpningsövningar under juli och augusti månader ej skulle kunna
äga rum. Jämväl den för sjökadetter, reservofficersaspiranter, mariningenjörsaspiranter
och mariningenjörselever m. fl. föreskrivna utbildningen
till sjöss skulle i hög grad försvåfas. Flottans värde för försvaret
skulle därigenom betydligt nedgå och stampersonalens redan nu starka
avgång ur tjänsten komme att tilltaga på grund av den allmänna desorganisation
av vapnet, som fartygens avrustning eller reducerandet för
en lång tid av deras besättningar komme att medföra.

Av det anförda framginge, att den ifrågasatta avkortningen måste
anses ogenomförbar. Med hänsyn till det kullkastande av flottans orga -

Svaren & de
av revisionen
framställda
frågorna.

120

Försyars reyisionens yttrande.

nisation, som skulle bliva följden även av varje annan avkortning av
ifrågavarande, allmän tjänst tilldelade värnpliktigas tjänstgöringstid, ansåge
marinstabsehefen, att någon dylik avkortning ej vore möjlig, för
så vitt flottan skulle kunna fylla den uppgift, för vilken densamma
vore avsedd.

Sjötjänst tilldelade värnpliktiga. Såsom förut nämnts, hade de år
1919 inskrivna av denna kategori värnpliktiga överförts till hären. De
återstående till nämnda klass överförda äldre värnpliktiga utgjorde endast
ett mindretal. Då inryckningsdagen för dessa redan blivit bestämd till
den 2 februari 1920 borde avkortningen lämpligast ske genom utryckningsdagens
tillbakaflyttning från den 28 januari 1921 till den 20 september
1920.

Då de värnpliktiga icke skulle få tillräckligt deltaga i praktisk tjänstgöring
och ej erhålla någon utbildning vid yrkesskola (yrkeskurs), kunde
med den avkortade tjänstgöringstiden icke erhållas ett utbildningsresultat
av militärt värde.

Några större olägenheter syntes den föreslagna avkortningen icke
medföra, enär ifrågavarande värnpliktiga endast utgjorde ett fåtal.

Stationstjänst tilldelade värnpliktiga. Ifrågavarande värnpliktiga (yrkesmän)
skulle inrycka den 2 februari 1920. Då bland dessa yrkesmän
även funnes en stor del icke vapenföra värnpliktiga, för vilka fråga om
avkortning av tjänstgöringstiden ej blivit väckt, syntes inryckningsdagen
för de vapenföra yrkesmännen ej böra ändras, utan föresloges, att utryckningsdagen
tillbakaflyttades från den 28 januari 1921 till den 20 september
1920.

Åven med den sålunda avkortade tjänstgöringstiden kunde erhållas
ett utbildningsresultat av militärt värde.

Då ifrågavarande värnpliktiga endast utgjorde ett mindretal, syntes
några större olägenheter av den föreslagna avkortningen icke komma att
uppstå.

Såsom förut nämnts, hava de i allmän tjänst inskrivna värnpliktiga
påbörjat sin tjänstgöring den 1 november 1919 och skola avsluta densamma
den 27 oktober 1920.” Med bortseende från utryckningsdagen
återstå alltså den 1 mars av tjänstgöringsperioden 240 dagar.

Med hänsyn till vad chefen för marinstaben anfört rörande de olägenheter
en avkortning av tjänstgöringstiden med 130 dagar skulle medföra
ur såväl utbildnings- som krigsberedskapssynpunkt har revisionen
icke ansett sig böra föreslå övningstidens avkortning med nämnda dagantal.
I huvudsaklig överensstämmelse med vad som föreslagits be -

121

träffande arméns specialvapen, torde avkortningen böra begränsas till
DO dagar. För att utan alltför stora olägenheter kunna företaga en sådan
avkortning, torde de emellertid bliva nödvändigt att från och med den
1 mars uppdela de värnpliktiga i två tjänstgöringsomgångar, varvid
personalstyrkan inom de olika omgångarna bör bestämmas med hänsyn
till vid olika tidpunkter rådande personalbehov. Av dessa bör den ena
kvarstanna i tjänstgöring till slutet av juli, varefter densamma hemförlovas
under återstående delen av tjänstgöringsperioden. Den andra omgången
åter hemförlovas redan den 1 mars och inrycker efter tilländalupeu
tedighet i slutet av maj månad för att därefter fortsätta tjänstgöringen
till periodens slut. Tjänstgöringsförhållandena skulle i enlighet
härmed gestalta sig på sätt nedanstående grafiska framställning utvisar.

Hemförlovning *°/7—27/«

i/3 30/7 == 90 dagar. 27/io

1. omgå ligen ———

Vs Hemförlovning V3-20/5 = 90 dagar. 2%

2. omgången I-~--1-"

Därest avkortningen genomföres på nu angivet sätt, torde båda
tjänstgöringsomgångarna få tillfälle att under juli månad deltaga i de
då pågående tillämpningsövningarna, vilka, enligt vad chefen för marinstaben
framhållit, måste anses vara av synnerlig vikt för vidmakthållande
av personalens, särskilt befälets tjänstbarhet. Vidare kan första
omgångens manskap före nämnda övningars påbörjande genomgå vederbörliga
yrkesskolor (yrkeskurser) och andra omgångens manskap beordras
till dessa efter tillämpningsövningarnas avslutande. Slutligen torde jämväl
krigsberedslcapen genom den föreslagna anordningen bliva i erforderlig
mån tillgodosedd.

Vad härefter angår de i sjö- och stationstjcinst inskrivna värnpliktiga,
hava dessa inryckt till tjänstgöring den 2 februari innevarande år
och skola utrycka den 28 januari 1921. Med frånräknande av utryckningsdagen
återstå alltså den 1 mars av tjänstgöringsperioden 333 dagar.

Uti sitt i ärendet avgivna yttrande har chefen för marinstaben anfört,
att sedan de år 1919 till sjötjänst inskrivna värnpliktiga överförts
till hären, antalet värnpliktiga i dylik tjänst samt stationstjänst under
innevarande år endast utgjorde ett mindretal. Vid sådant förhållande
syntes den av revisionen ifrågasatta a\kortningen av tjänstgöringstiden
med 130 dagar icke komma att medföra några större olägenheter. Avkortningen
borde lämpligen ske genom utryckningsaagens tillbakaflyttande
med erforderligt antal dagar.

27/lO

3652 19

122

Med hänsyn därtill att avkortningen för de i allmän tjänst inskrivna
föreslagits till 90 dagar, torde i och för jämställelse mellan de olika
värnpliktskategorierna samma dagantal böra fastställas för de värnpliktiga,
varom nu är fråga. I enlighet med chefens för marinstaben uppfattning
torde avkortningen böra förläggas till sista delen av tjänstgöringsperioden.
Tjänstgöringen skulle alltså komma att gestalta sig
på sätt nedanstående grafiska framställning utvisar.

Hemförlovning

’/» SO/lO 30/l0—!8/l

1919 |--! I--—|

= 90 dagar s8/i

1920 I-1-----------;-1

2. Kustartilleritjänst.

Enligt gällande värnpliktslag äro de vid marinen i kustartilleritjänst
inskrivna vapenföra värnpliktiga — studenter och likställda undantagna
— skyldiga att för sin utbildning tjänstgöra i sammanlagt 365 dagar,
vilken tjänstgöring fullgöres med en första tjänstgöring om 323 dagar,
som tager sin början under första eller andra året, och en repetitionsövning
om 42 dagar under fjärde året.

För erhållande av nödig säkerhetsbesättning å kustfästningama uppdelas
de värnpliktiga i och för första tjänstgöringen i två grupper, av
vilka den ena inrycker på hösten och den andra på våren.

Jämlikt utfärdade bestämmelser skola ifrågavarande värnpliktiga av
1919 års klass fullgöra första tjänstgöringen på sätt nedanstående ’ grafiska
framställning utvisar. A densamma angives även den ungefärliga
tiden för repetitionsövningen.

1. året, 1

11/n Första

1919

2. året, \ j,

1920. /

3. året, \

1921. /

4. året, \

1922. f

- ----- tjänstgöring (högtgruppen) 3%

V* !	Första tjänstgöring (vårgruppen)	“h*
1-:-	Rep.-övn.1)	1 -1

>323 dagar

365 dagar

*) In- och utryckningsdagar äro icke fastställda.

123

Såsom förut nämnts, liar inom försvarsrevisionen den uppfattningen
gjort sig gällande, att första tjänstgöringen för ifrågavarande värnpliktiga
borde avkortas med 130 dagar. Den sammanlagda utbildningstiden
skulle alltså utgöra (193 + 42) = 235 dagar.

Beträffande det sålunda framställda förslaget har chefen för kustartilleriet
uti sitt den 6 december 1919 avgivna yttrande anfört följande:

De skäl, som varit bestämmande för övningstidens utsträckning till
365 dagar och inkallandet i två omgångar — hälften vardera gången
— av vapenföra värnpliktiga vid kustartilleriet, funnes närmare angivna
i lvungl. Maj:ts proposition n:r 60 till 1914 års senare riksdag och syntes
för den skull ej här behöva mera ingående belysas. De bärande motiven
hade varit kravet på en i militärt avseende tillfredsställande utbildning
och nödvändigheten att säkerställa kustfästningarnas krigsb
er edskap.

En utbildning av militärt värde hos kustartilleriets värnpliktiga förutsatte,
att desamma dels bibringades erforderlig disciplin och vana vid
militär tukt och ordning, dels att de noggrannt och målmedvetet inlärdes
de förrättningar och åligganden, som tillkomme dem under krig,
eller med andra ord att de värnpliktiga bleve fullt skickade att på ett
nöjaktigt sätt fylla de fordringar, som oundgängligen måste ställas på
personal av kustartilleriet, avsedd att ingå i en kustfästnings krigsbesättning.
En eftergift i berörda hänseende skulle få till resultat en mindrevärdigt
utbildad trupp, som under krigets krävande förhållanden icke
mäktade fylla sin uppgift och sålunda ej blott föranledde en synnerligen
farlig nedsättning i effektiviteten av det fasta kustförsvaret, som av naturliga
skäl måste vara berett att mottaga den anfallandes första offensivstöt,
utan även på grund härav utsatte hela riksförsvaret för oberäkneliga
vådor.

Om man ock vid arméns specialvapen — ehuru det vore allt utom
sannolikt — skulle kunna gå in på en viss avkortning av utbildningstiden
med hänsyn bl. a. till den omständigheten, att efter mobiliseringen
någon kortare tid tilläventyrs kunde bliva övrig för en kompletterande
efterbildning, så förelåge i vaje fäll en dylik möjlighet icke för det
fasta kustförsvaret, enär detta städse skulle vara krigsberett, så till vida
som fullt utbildad personal för bemanning av kustfästningarnas säkerhetspiketer
alltid måste vara för handen. Ett frångående av denna fundamentala
fordran på vårt fasta kustförsvar innebure, att nationen frånhände
sig möjligheten att med en viss grad av säkerhet kunna beräkna,

Chefens för
kustartilleriet

yttrande.

Allmänna

synpunkter.

124

att flottans operationsbaser och skyddet för våra viktigaste städer förmådde
fylla sina uppgifter även innan mobiliseringen blivit till fullo
genomförd. Det vore givetvis icke tillfyllest, att artilleri, minor och
fortifikatoriska anordningar vore till finnandes i nödig omfattning; försvaret
av våra kustfästningar vore främst och sist beroende på att en
duglig och väl övad personal alltid funnes tillgänglig för att vid behov
omedelbart kunna bemanna piketmaterielen för mötande av ett med
sjöstridskrafter företaget överraskande anfall. Krigshistorien lärde oss
nämligen, att dylika anfall ofta nog föreginge mobilisering och krigsutbrott;
det vore sålunda en oförsvarlig underlåtenhet att blunda fördetta
av ovedersägliga historiska fakta bestyrkta förhållande.

I anslutning till ovanstående måste man uppställa som minimifordran,
att de värnpliktigas enskilda utbildning skulle vara fullt avslutad
i och med den första tjänstgöringens avslutande och så beskaffad, att
personalen i möjligaste mån kunde fylla kraven på en med sina uppgifter
fullt förtrogen och för deras genomförande fullt skickad krigsbemanning.
Ur militär synpunkt vore denna fordran oeftergivlig, och
hade det jämväl varit med hänsyn härtill, som övningstiden för kustartilleriets
vapenföra värnpliktiga av 1914 års riksdag bestämts till 365
dagar med en första tjänstgöring om 323 dagar och en repetitionsövning
om 42 dagar, i samband härmed och för ett nöjaktigt säkerställande
av kustfästningarnas krigsberedskap hade även bestämts, att kustartilleriets
årliga värnpliktskontingent skulle något ökas och uppdelas i
två hälfter med olika inryckningsdagar för att på detta sätt året om
äga tillgång på en någorlunda välövad personal för bemanning av kustfästningarnas
piketmateriel.

Om vad ovan framhållits rörande utbildning och krigsberedskap
ansetts vara en ofrånkomlig nödvändighet före världskrigets utbrott, så
måste man med hänsyn till den av försvarsrevisionen ifrågasatta förkortningen
av nu tillämpade övningstid ur militär synpunkt göra sig
den frågan: Hade erfarenheterna från det nyligen avslutade kriget givit
vid handen, att en minskning av övningstiden för kustartilleriets
värnpliktiga och i samband därmed en reduktion i kustfästningarnas
krigsberedskap utan olägenhet kunde äga rum? Ur utrikespolitisk synpunkt
åter nödgades man fråga: Vore det politiska läget i allmänhet
och speciellt Sveriges militärpolitiska ställning för närvarande sådan,
att en åtgärd, som i sig innebure ett försvagande av det fasta kustförsvaret,
kunde anses berättigad? Man behövde icke vara militär för
att utan tvekan besvara dessa båda- frågor nekande. En var, som
någorlunda följt med krigshändelserna och de nationella omvälvningar,

125

som ägt rum, och vilken därjämte ägnat den nuvarande politiska situationen
någon uppmärksamhet, insåge förvisso, att det för närvarande mer
än hittills gällde att så att säga hålla sitt krut torrt och vara beredd
på alla eventualiteter.

I detta sammanhang syntes för övrigt böra med största skärpa betonas,
att med avseende å utbildningen den moderna krigföringen och tillkomsten
i samband därmed av en mångfald nya tekniska stridsmedel
avgjort krävde en utökad och icke en förkortad utbildning samt att i
fråga om krigsberedskapen det av samma orsaker erfordrades en mer
omfattande sådan än någonsin tillförene.

Den reduktion i övningstiden för 1918 års klass, som på grund av
riksdagens beslut år 1919 blivit vidtagen, hade haft till resultat, att sagda
årsklass värnpliktiga vore ur mobiliseringssynpunkt i det närmaste värdelös.
Ett liknande förfarande med årsklassen 1919, vars ena hälft redan
inryckt, komme att föranleda en destruktion även av denna årsklass,
varav följden bleve, att vid en eventuell mobilisering vid slutet av år
1920 en betydande del av den styrka, som avsåges för kustfästningarnas
bemanning, vore militärt sett av föga eller intet värde; och det mest
beklagliga vore, att detta just bleve förhållandet med den del, som under
normala förhållanden skulle vara den bästa och mest användbara på
grund av att den senast erhållit sin utbildning.

Redan nu vore svårigheterna synnerligen stora att bibringa de värnpliktiga
en någorlunda nöjaktig utbildning, dels på grund av det stora
antalet vakanser bland stammanskapet, vilket nödvändiggjorde, att en
mycket stor del av övningstiden för de värnpliktiga måste tagas i anspråk
för den inre tjänstens upprätthållande, dels med anledning av den
alltmera överhandtagande bristen på energi och ansvarskänsla hos de
värnpliktiga, som hade till följd, att utbildningen icke tillgodogjordes så
som önskligt vore, dels med hänsyn till den antimilitära propagandan,
vars läror undergrävde disciplinen, där den funnes, och försvårade dess
bibringande, där den skulle skapas, och som därjämte avsevärt bidroge
till försvårande av stammanskapets rekrytering och sålunda förhindrade
ett ändamålsenligt utnyttjande av de värnpliktigas övningstid.

. Det vore Aldeles tydligt för den, som ville se förhållandena, sådana
de i verkligheten vore, att en förkortning av övningstiden för kustartilleriets
värnpliktiga endast komme att än mera skärpa de anmärkta
olägenheterna och sålunda ytterligare försämra det redan nu mindre tillfredsställande
utbildningsresultatet.

Med stöd av vad sålunda anförts och med hänsyn i övrigt till rådande
förhållanden kunde chefen för kustartilleriet i egenskap av vapen -

Avkortningen

urutbildnings eynpunkt.

126

chef och sålunda ansvarig för kustartilleripersonalens krigsduglighet och
tjänstbarhet under inga omständigheter vare sig tillstyrka en minskning
av de värnpliktigas övningstid eller medgiva, att en ur militär synpunkt
nöjaktig utbildning kunde meddelas de värnpliktiga under en sålunda
förkortad övningstid.

Det hade synts chefen för kustartilleriet nödvändigt att klart och
tydligt redogöra för sin ställning till spörsmålet om tjänstgöringstidens
längd för kustartilleriets vapenföra värnpliktiga, innan han överginge
till ett besvarande av försvarsrevisionens frågor beträffande en provisorisk
avkortning av första tjänstgöringen för berörda värnpliktiga, tillhörande
1919 års klass, ävensom för studenter och med dem likställda
av samma årsklass. Därtill hade funnits så mycket större anledning,
som chefen för kustartilleriet befarade, att den nu ifrågasatta reduktionen
realiter, om ock ej officiellt tillkännagivet, vore avsedd utgöra
det första steget till eu framtida ändring av värnpliktslagen, åsyftande
att väsentligt reducera de värnpliktigas tjänstgöring under fredstid.

Försvarsrevisionen hade ifrågasatt, att beträffande 1919 ars klass
de vapenföra värnpliktigas vid kustartilleriet första tjänstgöringstid skulle
minskas med 130 dagar eller från 323 till 193 dagar. Den första omgången
av sagda värnpliktiga, som inryckt till första tjänstgöring den
11 november 1919, skulle således, om revisionens förslag vunne bifall,
utrycka den 23 maj 1920 och den andra omgången, som inryckte den
2 februari 1920 skulle under samma förutsättning utrycka den 14 augusti
1920.

Att dessa utryckningstider vore ur militär synpunkt synnerligen
olämpliga, torde utan vidare inses. Skulle desamma fastställas, komme
nämligen endast en årsklass värnpliktiga (1917 års klass) att deltaga i
1920 års regementsövningar. Under desamma skulle några krigsmässiga
övningar i så fall knappast kunna anordnas av brist på tillräcklig
manskapspersonal (jfr vakanserna bland stammanskapet), och komme på
grund härav samtliga personalgruppers såväl utbildning som krigsduglighet
att bliva i hög grad lidande, i all synnerhet som 1919 års regementsövningar
av samma orsak varit av mycket ringa militärt värde.
De värnpliktiga av 1919 års klass skulle dessutom icke få deltaga i mer
än en regements-(repetitions-)övning, varigenom deras utbildning — alldeles
oavsett om de under 193 dagar kunnat bibringas erforderlig rekryt-
och yrkesutbildning — i med kriget så nära som möjligt jämförliga
förhållanden komme att bliva otillfredsställande. En förbättring i
detta avseende stode visserligen att vinna genom att låta den värnplikts -

127

kontingent av ifrågavarande årsklass, som ännu ej inryckt, påbörja sin
första tjänstgöring senare än den 2 februari 1920, närmare bestämt vid
sådan tidpunkt, att de värnpliktiga utryckte den 30 september, d. v. s.
efter regementsövningarnas avslutande nämnda år. Den för närvarande
bestämda tiden för sistnämnda övningar syntes nämligen icke kunna
rubbas med hänsyn bland annat till stammanskapets skolor och kurser.
Ifrågavarande inryckning måste därför i så fall, på det att, som ovan
antytts, åtminstone halva årsklassen 1919 måtte få deltaga i 1920 års
regementsövningar, bestämmas till den 20 mars 1920, d. v. s. en förskjutning
i inryckning motsvarande förlängningen den 15 augusti—den 30
september. Att låta dessa värnpliktiga inrycka ännu senare på året, vilket
skulle vara fördelaktigt ur krigsberedskapssynpunkt, läte sig icke göra,
därest de skulle bliva i tillfälle att deltaga i skjut- och mineringsskolornas
övningar ävensom i regementsövningarnas tillämpningsövningar
m. m.

Den halva årskontingent värnpliktiga, som för närvarande vore i
tjänstgöring, kunde med den ifrågasatta förkortade utbildningstiden icke
få deltaga i några regementsövningar eller större tillämpningsövningar
förrän under sin repetitionsövning år 1922. Visserligen vore det tänkbart
att anordna tillämpningsövningar under kompaniövningarna våren
1920, men dessa skulle, bl. a. för att ej alltför störande inverka på de
pågående skolorna för stammanskapet och på grund av personalbrist,
då icke kunna göras av någon större omfattning. Att dessa värnpliktigas
användbarhet vid mobilisering framförallt före oktober 1922 därigenom
bleve väsentligen förringad, torde följaktligen vara uppenbart.

Men icke blott ur denna synpunkt komme ifrågavarande värnpliktigas
utbildning att bliva mindrevärdig. Tiden för deras utbildning vore
även i vissa avseenden olämplig. Oavsett att väderleken under vintern
ofta lade hinder i vägen för eller åtminstone försvårade vissa övningar,
såsom artilleriexercis, bevakningstjänst och mintjänst m. m., så infölle
härunder de stora helgerna jul, nyår och påsk, då övningarna läge helt
nere och varigenom således en hel del tid ginge förlorad för utbildningen.
Härtill komme, vad beträffade artilleriavdelningen, att det skulle
bliva synnerligen svårt att bedriva och medhinna skjutövningarna med
pjäser under denna period. Visserligen skulle möjligen skarpskjutningarna
kunna äga rum i maj månad, då väl ishinder ej förelåge, men
före dessa skjutningar skulle skolskjutningarna hava utförts, och detta
torde bliva omöjligt att medhinna, särskilt i Vaxholms fästning, där
isen ofta läge till i slutet av april månad. För de värnpliktiga å minavdelningen
åter skulle näppeligen några övningar i mintjänst kunna

128

bedrivas, varjämte övningarna i båttjänst och bevakningstjänst måste
bliva av ytterst ringa värde. Dessa värnpliktiga skulle vid mobilisering
såledas icke kunna användas i de viktigaste befattningar, avdelningen
hade att besätta.

Det torde därför med fullt fog kunna sägas, att den värnpliktskontingent,
som inryckt den 11 november 1919, komme att erhålla en ur
militär synpunkt synnerligen otillfredsställande utbildning, därest övningstiden
förkortades så avsevärt som med 130 dagar. Detta framträdde än
tydligare i betraktande av att en mycket stor del av densamma måste
användas för vakttjänst och hanaräckningsarbeten och sålunda undandroges
utbildningsarbetet. Detta beklagliga förhållande berodde dels på de stora
vakanserna bland stammanskapet, dels på det jämförelsevis ringa antal
militärarbetare, som tilldelades kustartilleriet. Vakanserna bland stammanskapet
hade den 1 november 1919 uppgått till 52,3 S, därav vid
Vaxholms kustartilleriregemente 70,8, vid Karlskrona kustartilleriregemente
29,1 och vid Ålvsborgs kustartillerikår 28,2 %. Att antalet militärarbetare
vid kustartilleriet vore för litet, hade av chefen för kustartilleriet
upprepade gånger framhållits i inspektionsrapporter och andra tjänsteskrivelser.
I skrivelse till chefen för marinstaben den 14 augusti 1918
hade sålunda påpekats bl. a., hurusom i flera fall de vapenföra värnpliktiga
på grund av kommenderingar m. m. deltagit i övningarna
mindre än halva antalet dagar i månaden. Någon förbättring i dessa
förhållanden hade sedan denna tidpunkt icke inträtt, snarare en försämring,
så till vida som antalet vakanser sedan dess ej obetydligt
ökats. Härav insåges, att den effektiva övningstiden bleve betydligt
mindre i praktiken än enligt gällande bestämmelser. För att erhålla
en ur militär synpunkt något så när godtaglig utbildning av ifrågavarande
värnpliktiga vore det för den skull nödvändigt, att den av
försvarsrevisionen ifrågasatta utbildningstiden väsentligen ökades, på
det att dessa värnpliktiga måtte kunna deltaga såväl i Sommarens skjutoch
mineringsövningar som i regementsövningarnas tillämpningsövningar.
Deras tjänstgöring måste på grund härav utsträckas till den 30 september
1920 och kunde således, om ovannämnda minimifordran på utbildningsresultatet
skulle kunna uppfyllas, icke förkortas i förhållande
till den nu föreskrivna.

Vad beträffade den halva årsklass värnpliktiga, som för fullgörande
av sin första tjänstgöring skulle inrycka på våren 1920, så ställde sig
utsikterna för dess utbildning något gynnsammare. Under dessa värnpliktigas
övningstid infölle nämligen inga större helger, varjämte väderleken
underlättade utbildningen. Härtill komme, att under en del av

129

•sommaren, den 30 juni—den 8 augusti, en hel årsklass icke vapenföra värnpliktiga
sannolikt komme att vara i tjänstgöring, varigenom antalet handräckningsdagar
för de vapenföra värnpliktiga borde kunna något nedgå.
Det oaktat torde det icke bliva möjligt att, därest inryckning ägde rum
senare än den 2 februari, medhinna rekrytutbildningen till början av
regementsövningarnas tillämpningsövningar eller, vad artilleriavdelningen
anginge, utbildningen i artilleritjänst, så att dessa värnpliktiga kunde
ingå i pjäsbetjäningarna under skjutskolans skjutövningar under juli
och i början av augusti månader. Detta senare vore likväl nödvändigt
för att över huvud taget skjutskola skulle kunna anordnas, enär stammanskapet
ingalunda ensamt vore tillräckligt härför. Samma omdöme
gällde även mineringsskolorna. Att under tiden den 20 mars—början
av juli, för den händelse på sätt ovan antytts inryckningsdagen skulle
sättas till förstnämnda datum, utbilda de värnpliktiga, förutom i övriga
till rekrytutbildningen hörande ämnen, även i artilleri- och mintjänst,
så att de kunde med fördel deltaga i skjut- resp. mineringsskolornas
övningar, läte sig icke göra. Det vore därför nödvändigt, att dessa
värnpliktigas inryckning ägde rum tidigare än den 20 mars, på det att
de nyssnämnda, för personalens utbildning erforderliga skolorna måtte
kunna anordnas. Den ytterligare tid, som härför erfordrades, kunde ej
sättas lägre än 17s månad. För att möjliggöra för de värnpliktiga att
deltaga i skjutskolans resp. mineringsskolornas övningar ävensom för
att medhinna större delen av rekrytskolans utbildning före regementsövningarnas
tillämpningsövningar måste därför ifrågavarande värnpliktiga
påbörja sin tjänstgöring senast i början av februari. Lämpligen
borde den nu anbefallda inryckningsdagen, den 2 februari, bibehållas.
Genom en inryckning vid sagda tidpunkt kunde dessutom de värnpliktiga
erhålla någon vinterutbildning.

Därest första utbildningstiden för de värnpliktiga av 1919 års klass
ordnades enligt ovanstående, skulle alltså inga värnpliktiga komma att
vara i tjänst efter den 30 september 1920 och intill dess värnpliktiga
av 1920 års klass inryckte, vilket med bibehållande av nuvarande inryckningstider
icke skulle komma att äga rum förrän den 11 november.
Detta skulle ur krigsberedskapssynpunkt innebära en mycket stor svaghet,
i all synnerhet som antalet stammanskap vore så ringa, framför
allt i Vaxholms fästning. För att i någon mån undvika denna svaghetsperiod
skulle den nu i tjänstgöring ej varande kontingenten värnpliktiga
kunna tänkas inrycka senare än ovan föreslagits, exempelvis i
mitten av juni. Dessa värnpliktiga skulle emellertid i så fall, vilket

8652 19 17

Avkortniagen
ur krigsberedskapssynpunkt.

130

Svaren å do
av revisionen
framställda
frågorna.

även ovan framhållits, ieke hinna utbildas tillräckligt för att kunna deltaga
i skjutskolans eller mineringsskolornas övningar. Sagda skolor
skulle på grund härav i brist på personal icke kunna anordnas, varav
i sin tur skulle följa, att kustartilleriets personal av olika grader icke
skulle erhålla den för bibehållandet och utvecklandet av tjänstedugligheten
så nödvändiga utbildningen i dessa skolor. Ej heller skulle regementsövningarna
1920 kunna bedrivas planenligt dels i brist på personal,
dels enär dessa övningar i så fall skulle i hög grad störas av den
samtidigt pågående rekrytutbildningen. Ifrågavarande värnpliktiga skulle
slutligen, i likhet med de värnpliktiga av samma årsklass, som inryckt
den 11 november 1919, ej kunna erhålla tillfredsställande utbildning,
framför allt ej i mintjänst och därtill hörande övningar samt i tillämpningsövningar.

I det föregående torde med tydlighet hava påvisats, att här ifrågavarande
kontingent värnpliktiga av utbildningsskäl icke kunde inrycka
till tjänstgöring senare än i början av februari och ej utrycka tidigare
än den 30 september 1920. Likaså torde av föregående framgå, att
hänsynen till kustfästningarnas krigsberedskap oundgängligen krävde,
att vapenföra värnpliktiga av kustartilleriet ständigt vore till finnandes
inom sagda fästningar. På grund härav vore det icke möjligt att låta
merberörda värnpliktskontingent utrycka den 30 september, utan måste
den kvarstanna i tjänst, intill dess halva kontingenten av 1920 års värnpliktiga
inryckt. Detta sistnämnda torde med all sannolikhet icke komma
att ske förrän i början av november månad 1920. Då de nyinryckta
värnpliktiga måste bibringas åtminstone så mycken utbildning, att de
kunde nödtorftligen deltaga i vakttjänstgöring, innan de äldre värnpliktiga
utryckte, följde härav, att senare omgången av 1919 års klass icke
kunde, utrycka förrän tidigast i början av december 1920.

Härtill komme, att upprätthållande av fredstjänsten, i synnerhet
inaterielvården, med nödvändighet krävde, att 1919 års värnpliktiga
kvarstannade i tjänst, tills nästa årsklass värnpliktiga inryckt. Antalet
stammanskap och i tjänst varande militärarbetare vore nämligen alldeles
för litet för att de för materielens underhåll erforderliga arbetena skulle
kunna utföras med tillhjälp av endast denna personal. Visserligen skulle
härför kunna avses civila arbetare, men då denna utväg komme att medföra
mycket stora utgifter för statsverket, hade chefen för kustartilleriet
ansett sig icke böra ifrågasätta densamma i detta samband.

På grund av vad sålunda anförts ansåge chefen för kustartilleriet
sig böra lämna följande svar på de av försvarsrevisionen uppställda
frågorna:

131

Beträffande sättet för genomförandet av den utan revisionen ifrågasatta
inskränkningen i utbildningstiden borde den kontingent värnpliktiga, som
inryckt till första tjänstgöring den 11 november 1919, avsluta denna sin
tjänstgöring den 23 maj 1920. Härvid hade förutsatts, att tjänstgöringen
icke uppdelades i omgångar, vilket visserligen i vissa avseenden skulle vara
fördelaktigt ur övningssynpunkt — med exempelvis en tjänstgöring den
11 november 1919—den 29 februari 1920 och en tjänstgöring den 7
juli—den 30 september 1920 — men dels bliva betungande för individen,
dels i alla händelser icke kunna medföra ett nöjaktigt utbildningsresultat.
Den återstående kontingenten värnpliktiga av samma årsklass borde under
sagda förutsättning inrycka den 20 mars 1920, på grund varav utryckning
borde äga rum den 30 september samma år.

Med avseende å det utbildningsresultat, som kunde med den sålunda
avkortade tjänstgöringen ernäs, vore att märka, att den värnplikts kontingent,
som redan inryckt till första tjänstgöring, skulle erhålla en ur militär
synpunkt mycket otillfredsställande utbildning. Utbildningsresultatet
kunde bliva av militärt värde endast såtillvida, som den erhållna utbildningen
kunde läggas till grund för ytterligare- sådan, vilken sistnämnda
emellertid i så fall måste givas tillräcklig lång varaktighet,
ungefär 4 månader för att möjliggöra ett för kustartilleriet något
så när värdefullt slutresultat. Den värnpliktskontingent, som inryckte
till första tjänstgöring under år 1920, kunde erhålla en utbildning av
något större militärt värde än den förstnämnda. Utbildningsresultatet
kunde emellertid bliva av något värde endast under förutsättning, att
hänsyn uteslutande toges till dessa värnpliktigas rekrytutbildning, således
med bortseende från övrig personals utbildning i skjut- och mineringsskolor
och utari hänsyn till regementsövningarnas bedrivande eller de
värnpliktigas behov av tillämpningsövningar. En nödvändig förutsättning
för ett sådant resultat vore därjämte, att de värnpliktiga icke
toges i anspråk för handräckningsarbeten, vilket åter skulle nödvändiggöra,
att antalet militärarbetare vid kustartilleriet måste minst fördubblas.
Då nu nämnda förutsättningar icke vore för handen eller kunde förbises,
följde härav, att ej heller denna värnpliktskontingent kunde erhålla en utbildning
av militärt värde, om utbildningstiden minskades med 130 dagar.

Svaret på den av revisionen framställda frågan, huruvida med den
avkortade tjänstgöringstiden kunde erhållas ett utbildningsresultat av
militärt värde, måste alltså bliva nekande.

De olägenheter, som skulle uppstå, om den ifrågasatta avkortningen
av utbildningstiden genomfördes, framginge av det föregående. En sammanfattning
av desamma gåve vid handen,

132

att regementsövningarna 1920 skulle bliva av ringa värde, enär den
förefintliga tillgången på personal icke skulle medgiva tillräckligt krigsmässiga
tillämpningsövningar,

att samtliga personalkategoriers vid kustartilleriet utbildning och
tjänstedugligket därigenom bleve lidande,

att den lialva årskontingent av 1919 års vapenföra värnpliktiga,
som inryckt till tjänstgöring den 11 november 1919, ej skulle kunna
erhålla erforderlig utbildning i bl. a. artilleri-, min-, båt- och maskintjänst;
ej heller skulle sagda kontingent kunna få deltaga i de för
tjänstbarheten så nödvändiga tillämpningsövningarna i större förband;
de värnpliktigas användbarhet vid mobilisering skulle sålunda högst
väsentligt nedgå,

att den halva årskontingent, som inryckte under år 1920, skulle
erhålla otillräcklig utbildning i tillämpningsövningar ävensom — beroende
på bristande tillgång på stampersonal och militärarbetare —
otillräcklig rekrytutbildning,

att skjut- och mineringsskolor icke eller endast ofullständigt skulle
kunna anordnas 1920 till stort men för stampersonalens, såväl befäls
som menigas, utbildning,

att fredstjänsten skulle på grund av den stora personalbristen näppeligen
kunna upprätthållas, sedan de värnpliktiga utryckt den 30 september,
varigenom bl. a. den dyrbara och mångskiftande materielens
underhåll skulle i hög grad äventyras, samt

att kustfästningarnas krigsberedskap icke skulle kunna upprätthållas
under senare delen av år 1920.

Beträffande frågan, med vilket högsta antal dagar en nedsättning av
övningstiden skulle kunna ske, anförde chefen för kustartilleriet, att
under förutsättning dels att kustartilleriets organisationer fortfarande
skulle äga bestånd och alltså lämna tillgång till specialutbildad personal
av olika kategorier bland såväl stam som värnpliktiga, dels att krigsberedskapen
i kustfästningarna skulle upprätthållas, dels slutligen "att
fredstjänsten skulle kunna fortgå någorlunda ostörd, vore den ifrågasatta
avkortningen av tjänstgöringstiden för vapenföra värnpliktiga av 1919
års klass icke genomförbar. Icke heller någon mindre avkortning under
samma förutsättning kunde tillstyrkas; den torde i alla händelser bliva
så obetydlig (2 å 3 veckor för den halva årskontingent, som ryckte in
under år 1920), att den kunde lämnas åsido.

Ansåge däremot statsmakterna, att en eftergift kunde göras beträffande
kust fästningarnas krigsberedskap under senare delen av år 1920
och beslötes i samband härmed, att antalet militärarbetare vid kust -

133

artilleriet ökades med 100 % under samma tid eller att tillräckligt antal
civila arbetare därunder finge anställas i och för materielens värd och
underhåll, da skulle utbildningstiden för den värnpliktskontingent, som
inryckte i februari 1920, kunna förkortas med högst 82 dagar (tiden
den 1 oktober—den 22 december).

I samband med den verkställda utredningen ansåge chefen för kustartilleriet
sig slutligen böra med styrka betona, att kustartilleriet, såsom
vapenslag betraktat, vore av sådan natur, att det svårligen vid ett mera allmänt
bedömande av möjligheterna till en förkortning av den nu gällande, av
statsmakterna beslutade övningstiden kunde jämföras med något annat
vapenslag. De mest framträdande skälen härför vore, dels omfattningen
och arten av kustfästningarnas mångskiftande materiel, som nödvändiggjorde
nedläggandet av avsevärt mera tid och arbete på den rent tekniska
undervisningen än annorstädes inom krigsmakten, dels personalens
spridda förläggning, som ej blott föranledde ofta återkommande transporter
av personal och materiel, som inkräktade på övningstiden, utan
även nödvändiggjorde personalens användning i en mera vidsträckt mån
för arbeten och förrättningar, tillhörande den inre tjänsten, än vad fallet
vore vid en koncentrerad förläggning, ett förhållande, som ju även i
hög grad vore hinderligt för utbildningen, dels nödvändigheten att upprätthålla
en ständig krigsberedskap inom kustfästningarna, något som
förutsatte, att fullt utbildade värnpliktiga året om vore därstädes i tjänstgöring.

Man måste i övrigt vid bedömandet av här förevarande frågor noga
beakta, att kravet på kvaliteten av de värnpliktigas utbildning oundgängligen
stegrades, i samma mån antalet vakanser bland stammanskapet
växte.

Såsom förut nämnts, äro de värnpliktiga vid kustartilleriet i och
för erhållande av nödig säkerhetsbesättning å kustbefästningarna uppdelade
i två olika grupper. Av dessa har den ena, höstgruppen, påbörjat
första tjänstgöringen den 11 november 1919 och skall utrycka
den 30 september 1920. Med bortseende från uttryckningsdagen återstå
alltså den 1 mars av tjänstgöringsperioden 213 dagar. Enligt meddelade
bestämmelser skulle den andra gruppen, vårgruppen, hava inryckt
till första tjänstgöringen den 2 februari 1920 och avslutat denna den
22 december samma år. Med hänsyn till den uppkomna frågan om en
avkortning av tjänstgöringstiden har emellertid Kungl. Maj:t, efter därom
av_ revisionen gjord framställning, den 7 januari 1920 förordnat, att
ifrågavarande värnpliktiga i stället skola inrycka å dag under senare

Slutord.

Försyars revisionens yttrande.

134

delen av mars eller första delen av april månader 1920, som framdeles
av Kungl. Maj:t bestämmes, dock att värnpliktiga, vilka med hänsyn till
tidigare utfärdad generalorder angående inryckning den 2 februari 1920
vidtagit särskilda föranstaltningar, må inställa sig till första tjänstgöringen
å sistnämnda dag. För denna grupp skulle alltså den 1 mars återstå
hela den till 323 dagar uppgående första tjänstgöringen.

På grund av de olägenheter den inom revisionen ifrågasatta avkortningen
av första tjänstgöringen med 130 dagar, enligt vad chefen
för kustartilleriet anfört, skulle medföra såväl med hänsyn till utbildningsarbetets
bedrivande som ur krigsberedskapssynpunkt, har revisionen
undersökt, huruvida icke med möjligaste tillgodoseende av såväl utbildningen
som krigsberedskapen en avkortning av tjänstgöringen skulle
kunna ske i ungefär samma omfattning, som föreslagits i fråga om
flottans värnpliktiga.

Vad då först vårgruppen beträffar, framgår av chefens för kustartilleriet
yttrande, att de till denna grupp hörande värnpliktiga ur utbildningssynpunkt
icke böra påbörja tjänstgöringen senare än den 20
mars. Å andra sidan hava de militära myndigheterna gjort gällande att
säkerhetstjänsten å kustfästningarna kräver, att dessa icke under någon
del av året äro helt i avsaknad av vapenföra värnpliktiga. Vid sådant
förhållande har revisionen, utan att för närvarande ingå på någon närmare
prövning av denna de militära myndigheternas uppfattning, ansett
lämpligt, att ifrågavarande grupp kvarstannar i tjänstgöring, intill dess
höstgruppen av 1920 års klass inryckt till första tjänstgöring, vilket
förutsattes komma att ske å samma dag som under år 1919 eller den
11 november. Därest inryckningen alltså äger rum den 20 mars och
utryckningen den 12 november, skulle, med frånräknande av in- och
utryckningsdagarna. första tjänstgöringen komma att omfatta 236 dagar,
innebärande en avkortning av den nuvarande tjänstgöringstiden med
(323 — 236 =) 87 dagar.

Vad höstgruppen beträffar, bör den erhålla motsvarande avkortning
av första tjänstgöringen. Detta torde lämpligen ske på det sättet, att
gruppens värnpliktiga hemförlovas från och med den 6 juli intill tjänstgöringsperiodens
slut den 30 september.

Tjänstgöringsförhållandena skulle alltså komma att te sig på sätt
nedanstående grafiska framställning utvisar.

Hemförlovning

i/i c/7 6/7—80 o = 87dagar 8% 3I/12

Röst gruppen —1——■ ■ —1 11 ■—■——I

i,T 20/3 12/n S1/l2

Vårgruppen

135

Därest tjänstgöringen ordnas på nu angivet sätt och en efter de
nya förhållandena lämpad omläggning av don nuvarande utbildningsplanen
företages, anser revisionen, att tillfälle att i viss utsträckning
deltaga i skjut- och mineringsskolornas övningar bör kunna beredas de
till höstgruppen hörande värnpliktiga. För vårgruppens värnpliktiga
möter givetvis icke något hinder härutinnan och denna grupp kommer
jämväl att kunna deltaga i årets repetitionsövningar. Vad slutligen
säkerhetstjänsten angår, torde denna enligt förslaget få anses nöjaktigt
tillgodosedd.

136

II. Vapenföra studenter och med dem i värnpliktshänseende

likställda.

För att försvaret må i största möjliga hänseende draga nytta av
värnpliktiga med högre allmänbildning stadgas i gällande värnpliktslag,
att vapenför värnpliktig, vilken avlagt studentexamen eller erhållit avgångsbetyg
från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk eller som
vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt vad Konungen
förordnar, skall anses däremot svara, så ock vapenför värnpliktig, som
vid navigationsskola avlagt sjökaptens- eller styrmansexamen eller å
maskinistavdelning annan examen än maskinistexamen av tredje klass,
är, sedan han blivit inskriven, skyldig att under fredstid för sin utbildning
tjänstgöra:

a) vid hären i sammanlagt 485 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt
Konungen närmare förordnar, skall fullgöras med en första tjänstgöring
om minst 400 dagar, som tager sin början under första året, samt med
en repetitions-(regements-)övning under vart och ett av andra och tredje
åren;

b) vid marinen i 500 dagar, vilken tjänstgöring, på sätt Konungen
närmare förordnar, skall fullgöras:

i annan tjänst än kustartilleritjänst i en följd med början under
första året, samt

i kustartilleritjänst med en första tjänstgöring om 458 dagar, som
tager sin början under första året, och med en repetitions-(regements-)
övning om 42 dagar under tredje året.

Ifrågavarande längre utbildning avser bibringande av kompetens för
tjänstgöring såsom plutonchef eller i motsvarande befattning.

Vapenför värnpliktig, vilken vid inskrivningsförrättning, på sätt
Konungen närmare förordnar, visar sig äga förutsättningar för utbildning
till plutonchef eller motsvarande befattning, må fullgöra sin värnpliktstjänstgöring
på sätt ovan nämnts, ändå att han icke avlagt där
omförmält kunskapsprov. Har sådan värnpliktig blivit inskriven redan
det år, då han fyllde 18 eller 19 år, är han skyldig att fullgöra sin
värnpliktstjänstgöring enligt förut omförmälda bestämmelser.

Studenter och likställda börja i allmänhet sin tjänstgöring samma
år de avlagt student- eller motsvarande examen, om de under året fylla
minst 18 år. Tjänstgöringen för de vid hären inskrivna tager sin början
i slutet av juni månad, d. v. s. kort efter studentexamen. Utbildningen
fortgår därefter i en följd till repetitionsövningarnas avslutande följande

187

år samt omfattar rekryt- och befälsutbildning. De värnpliktiga deltaga
i repetitionsövningarna vid vederbörligt truppförband andra året och
tredje året såsom pluton- eller troppchefer (motsvarande befattningar).
De vid marinen inskrivna inrycka i allmänhet i juni månad det år, inskrivningen
ägt rum, till tjänstgöring i en följd eller i vissa fall till
första tjänstgöring.

Då det beträffande vissa kategorier studerande är av vikt, att värnpliktstjänstgöringen
ordnas på ett praktiskt sätt såväl med hänsyn till
deras studier som på grund av det gagn, deras yrkesduglighet kan tillföra
den militära organisationen, hava särskilda bestämmelser härutinnan
i värnpliktslagen intagits. Sålunda stadgas, att därest vapenför värnpliktig
student eller likställd vid någon statens högskola eller annan
därmed jämförlig högre läroanstalt idkar studier för utbildning till läkare,
tandläkare, veterinär eller maskiningenjör eller eljest i sådana ämnen,
att hans insikter kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, eller gör
vapenför student eller likställd sannolikt, att han kommer att idka sådana
studier, må, där hans insikter anses bliva bättre tillgodogjorda genom
värnpliktstjänstgöringens fullgörande i annan ordning än för studenter
och likställda föreskrivits, KonuDgen förordna, att enligt de närmare bestämmelser,
Konungen meddelar, tjänstgöringen skall, med rätt till avbrott
under viss tid för studiekursens fullföljande, fullgöras med dels
militärutbildning, dels fackutbildning och facktjänstgöring. Därvid må den
värnpliktige åtnjuta högst 45 dagars minskning av den för studenter
och likställda bestämda tjänstgöringstiden. Har den värnpliktige icke
före utgången av den tid, under vilken tjänstgöringen fått avbrytas, avlagt
de studieprov, Konungen bestämmer, skall han, enligt vad Konungen
föreskriver, fullgöra den studenter och likställda annars åliggande tjänstgöring;
och räknas därvid genomgången militärutbildning honom till
godo, på sätt Konungen prövar skäligt.

Enligt vad i det föregående omförmälts, har inom revisionen den
uppfattningen gjort sig gällande, att första tjänstgöringen för ifrågavarande
värnpliktiga av 1919 års klass borde avkortas med 130 dagar.
Den sammanlagda utbildningstiden skulle alltså utgöra för de vid hären
inskrivna 355 dagar och för de vid marinen inskrivna 370 dagar.

Över det sålunda framställda förslaget hava, såsom förut nämnts,
yttranden avgivits av vederbörande militära myndigheter. För översiktens
skull torde i det följande de olika kategorierna av ifrågavarande
värnpliktiga böra behandlas var för sig.

365239

138

Chefens för
generalstaben

yttrande.

A. Hären tilldelade studenter och likställda.

1. Allmänna synpunkter.

Uti sitt i ärendet den 15 december 1919 avgivna yttrande har
chefen för generalstaben till en början ansett sig böra framhålla vissa
allmänna synpunkter, vilka lämpligen torde redan här böra återgivas.

Det beslut, som riksdagen år 1914 fattat i försvarsfrågan hade,
yttrar generalstabschefen, avsett bland annat, att giva de vapenföra
studenterna och med dem jämförliga värnpliktiga en alldeles särskilt
framstående plats inom försvarsorganisationen. Den allmänna bildning,
av vilken ifrågavarande värnpliktiga vore i besittning, skulle tillgodogöras
försvaret genom att för deras värnpliktstjänstgöring sätta ett högre
mål än för det stora flertalet värnpliktiga, vilket måls nående dock
fordrade en längre tids utbildning. Därigenom skulle behovet av befäl
vid mobilisering i väsentlig mån kunna fyllas, och slutmålet för utbildningen
skulle vara: den vapenföre studentens lämplighet för tjänstgöring
såsom plutonchef eller i motsvarande befattning.

Den sammanlagda utbildningen hade bestämts till 485 dagar. Riksdagen
hade förklarat sig icke tveka att godkänna densamma med hänsyn
till nödvändigheten av att vid mobilisering hava tillgång å erforderligt
antal befäl i nämnda befattningar och i betraktande av de stora svårigheter,
som mötte att på annat sätt förskaffa sig sådant befäl. Någon
principiell invändning'' mot en dylik längre tjänstgöring kunde enligt
riksdagens mening icke med fog framställas.

Den första tjänstgöringen för vapenföra studenter och med dem i
värnpliktshänseende likställda vore jämlikt utfärdade föreskrifter bestämd
till:

vid infanteriet, trängen och intendenturtrupperna 425 dagar;
vid kavalleriet samt fält- och positionsartilleriet 401 dagar; och
vid fästningsartilleriet och ingenjörtrupperna 415 dagar.

Den ifrågasatta avkortningen i den första tjänstgöringen med 130
dagar utgjorde vid kavalleriet i det närmaste en tredjedel av hela den
därför avsedda tiden, vid de övriga truppslagen något mindre. Den 1
februari 1920 skulle efter ifrågavarande avkortning återstoden av första
tjänstgöringen — frånsett hemförlovning — utgöra

vid infanteriet, trängen och intendenturtrupperna 76 dagar;

vid kavalleriet samt vid fält- och positionsartilleriet 52 dagar; och

vid fästningsartilleriet och ingenjörtrupperna 66 dagar.

139

Det allmänna ändamålet med do vapenföra studenternas värnpliktstjänstgöring
vore, såsom nyss antytts, att meddela dem de kunskaper,
och färdigheter, som erfordrades för att de vid mobilisering skulle kunna
tjänstgöra såsom plutonchefer vid infanteriet eller i motsvarande befattningar
vid de övriga truppslagen. Dessa befattningar vore huvudsakligen:
vid kavalleriet troppchefs ställföreträdare (undantagsvis troppchef),
vid artilleriet och ingenjörtrupperna troppchef, vid trängen avdelningschef
vid trängformation, plutonchef vid sjukvårdsformatiou, sjukhusunderofficer
m. m. samt vid intendenturtrupperna plutonchef vid förplägnadskompani
o. d.

Med hänsyn till detta ändamål måste de vapenföra studenterna under
den första tjänstgöringen meddelas såväl soldat- (ryttar-, artillerist- o. s. v.)
utbildning som ock den befälsutbildning, som erfordrades, för att de under
repetitionsövningarna skulle kunna tjänstgöra såsom befäl i vederbörliga
befattningar. Vad de inlärt under den första tjänstgöringen skulle sålunda
tillämpas och befästas vid respektive truppförband under sistnämnda
övningar.

Att i detta sammanhang lämna en redogörelse för de vapenföra
studenternas utbildning under den första tjänstgöringen vid samtliga
truppslag skulle föra alltför långt, även om redogörelsen begränsades till
huvuddragen. Det syntes vara tillfyllest att giva en framställning av
den första tjänstgöringen vid infanteriet, då utbildningen vid de olika
truppslagen vore ordnad efter samma principer, givetvis med de skiljaktigheter
i tillämpningen, som betingades av truppslagens natur och
uppgift. Därvid vore emellertid att märka, att till följd av de ogynnsamma
utbildnings förhållandena vid infanteriet under utbildningsåret
1919 —1920 avvikelse från den ursprungliga utbildningsplanen blivit
gjorda. Det vore emellertid den ursprungliga planen, som måsle anses
vara den grundläggande, då man ville bilda sig en uppfattning om utbildningens
omfattning och indelning.

Under den första tjänstgöringen omfattade utbildningen av de vapenföra
studenterna vid infanteriet soldatutbildning, halvtroppchefsutbildning
och plutonchefsutbildning. I såväl halvtroppchefs- som plutonchefsutbildningen
inginge troppchefsutbildning. Troppen vore nämligen en
mellanlänk mellan plutonen och halvtroppen.

De vapenföra studenterna inryckte till sin första tjänstgöring omedelbart
efter midsommar. Under tiden till och med närmast påföljande
regementsövning erhölle de soldatutbildning. Under närmaste utbildningsperiod
till mitten av mars påföljande år fortsattes och avslutades soldatutbildningen
samt bedreves halvtroppchefsutbildning, varjämte de vapen -

140

fora studenterna deltoge i särskild vinterutbildning. Under nästa period
— mitten av mars till början av maj — fortsattes och avslutades lialvtroppchefsutbildningen,
varjämte plutonchefsutbildningen påbörjades. Därpå
löljde omkring två månaders tjänstgöring vid egna regementen såsom
halvtroppchefer. Återstående tiden — den första tredjedelen av
juli till årets regementsövD ingår — användes till plutonchefsutbildning.

Ehuru utbildningsföreskrifterna angåve, att soldatutbildningen och
halvtroppchefsutbildningen skulle vid vissa angivna tidpunkter avslutas,
komme dock såväl det ena som det andra slaget av utbildning att automatiskt
bedrivas under hela första tjänstgöringen. Under halvtroppchefsutbildningen
iörrättade nämligen de, som icke tjänstgjorde såsom halvtroppchefer,
tjänst såsom män i ledet. Under''plutonchefsutbildningen
tjänstgjorde de, som icke tjänstgjorde såsom plutonchefer, dels såsom
halvtroppchefer, dels såsom män i ledet — allt under omväxling mellan
de i utbildningen deltagande. Därigenom komme utbildningen på det
lägre stadiet att bedrivas samtidigt med utbildningen på det högre stadiet,
varigenom den förra vunne ytterligare förkovran och fasthet.

Den till buds stående tiden under den första tjänstgöringen vore
med hänsyn till utbildningens ändamål och omfattning synnerligen väl
behövlig. De teoretiska ämnen, som skulle inläras, vore: soldatinstruktion,
underbefälsinstruktion, exercisreglemente för infanteriet, skjutinstruktion,
strid slära för infanteriet och vissa delar av fälttjänstreglementet.
Förvärvandet av erforderliga kunskaper i dessa ämnen samt den praktiska
utbildningen i soldat-, halvtroppchefs- och plutonchefsutbildningens
olika grenai krävde fullt därför avsedd tid. Det lyckades icke alla vapenföra.
studenter att förvärva kompetens att tjänstgöra såsom plutonchef.
De, som ägde mindre begåvning eller fallenhet, komme icke väsentligen
högre än till halvtroppchefsstadiet.

Det borde i detta sammanhang framhållas, att till följd av tillkomsten
av nya stridsmedel under de senaste åren ökade krav kommit att
ställas på. icke blott den högre utan även den lägre befälsutbildningen,
vilken därigenom blivit svårare än vad den varit år 1914.

Den ändring beträffande de vapenföra studenternas vid infanteriet
utbildning, som föreskrivits för utbildningsåret 1919—1920, avsåge, att
de skulle tagas i anspråk såsom instruktörer under infanteriets till 120
dagar förkortade första tjänstgöring, under vilken tid även plutonchefsutbildning
skulle bedrivas. Denna anordning syntes vara betingad av
det nödläge, varuti detta truppslag särskilt med hänsyn till tillgången
av underbefäl befunne sig. Den kunde emellertid icke föranleda någon

141

ändring- i vad förut sagts i annan mån, än att den vapenföre studentens
uppgift därigenom blivit utvidgad till att även tjänstgöra såsom instruktör.

Det ovan anförda gällde de vanliga studentkompanierna, men hade
lull tillämpning på studentkulsprutekompaniet, dock med beaktande av
att utbildningen till kulsprutetjänst i olika befattningar vore svårare än
motsvarande utbildning i vanlig infanteritjänst. För de vapenföra studenterna
vid kulsprutekompaniet tillkomme utbildning i ridning, hästvård
och en mera komplicerad materiel vård, under det att kraven med
hänsyn till den rent infanteristiska utbildningen måste eftersättas.

Av vad sålunda anförts angående de infanteriet tilldelade vapenföra
studenternas första tjänstgöring samt utbildningens ändamål och omfattning
in. m. framginge, att en avkortning med 130 dagar skulle vålla
utbildningen ett^ mycket stort avbräck. Plutonchefsutbildningen måste
avföras från utbildningsprogrammet. Halvtroppchefsutbildningen, som
enligt vad förut nämnts automatiskt fortginge under plutonchefsutbildbildningen,
komme även att lida, varjämte tjänstgöringen vid trupp såsom
halvtroppchef helt eller delvis måste inställas. Soldatutbildningen
komme icke, såsom fallet vore under den längre tjänstgöringen, att
vinna i säkerhet och ytterligare förbättras.

Liknande verkan hade avkortningen vid de övriga truppsiagen.

Såsom i det föregående redan framhållits, har revisionen vid fullgörandet
av sitt uppdrag att avgiva förslag rörande avkortning av tjänstgöringstiden
för värnpliktiga av 1919 års klass utgått från nästlidet års
urtima riksdags i ämnet fattade beslut och gjorda uttalanden. Vid sådant
förhållande och då med hänsyn därtill att vapenföra studenter och
likställda av 1919 års klass — med undantag av vissa för specialtjänst
avsedda, såsom medicine studerande, tandläkare, veterinärer m. fl. — alltsedan
juni månad 1919 befinner sig i tjänstgöring, en omläggning av denna
årsklass utbildning icke nu kan äga rum, har revisionen icke ansett sig
kunna i detta sammanhang ingå på ett bedömande av vare sig frågan,
huruvida studenter och likställda över huvud taget böra hava en längre
utbildningstid än övriga värnpliktiga, eller frågan rörande utbildningstidens
förläggning i allmänhet. Det förra spörsmålet sammanhänger
givetvis mycket nära med den uppgift man i en blivande ny härorganisation
kan komma att tilldela denna kategori värnpliktiga, och för det
senare. spörsmålets besvarande kräves en mera ingående undersökning
än revisionen på den begränsade tid, som stått till buds, kunnat åstadkomma.
Revisionen har därför måst begränsa sig till att undersöka,

Fors Tårsrevisionens

yttrande.

142

huru en avkortning av tjänstgöringstiden för vapenföra studenter och
likställda av 1919 års klass lämpligen kan låta sig genomföra.

Uti den till''1919 års lagtima riksdag avlåtna propositionen nr 410
med förslag till lag om ändrad utbildningstid för vissa värnpliktiga av
1919 års klass m. m. yttrade chefen för lantförsvarsdepartementet beträffande
vapenföra studenter och likställda, att sedan genom 1914 års
härordning de dittills å truppförbandsstaterna uppförda särskilda officersvolontärbeställningarna
indragits, soldatutbildningen av dem, som ämnade
taga anställning såsom officersaspiranter, skedde tillsammans med de
värnpliktiga studenterna. Enligt gällande utbildningsföreskrifter sammandroges
särskilda officersaspirantskolor på hösten varje år etter repetitionsövningarnas
avslutande. För att kunna bliva antagen till officersaspirant
fordrades att hava genomgått soldatutbildning. Med hänsyn
härtill och av vissa andra skäl hade första tjänstgöringen för värnpliktiga
studenter och likställda hittills tagit sin början under senare-hälften
av juni månad. Med nu gällande föreskrifter för officersutbildningen
svntes någon framflyttning av denna tidpunkt icke kunna vidtagas, enär
en tillfredsställande uttagning för officersaspirantskolorna då icke skulle
kunna äga rum. Efter officersaspiranternas avskiljande vidtoge befälsutbildningen
för övriga studenter och likställda, och påginge denna till
början av repetitionsövningarna följande år. Därest, på sätt dittills ägt rum,
huvudmassan av övriga värnpliktiga avslutat törsta tjänstgöringen under
första hälften av juli månad, skulle hinder icke hava mött att vid ungefär
samma tidpunkt avsluta första tjänstgöringen för studenter och
likställda. Med övergången från vinterlig]en till sommarlinjen bleve
detta emellertid icke möjligt, enär ifrågavarande värnpliktiga måste för
såväl sin egen som truppförbandens utbildning vara i tjänst under sista
delen av rekrytskolan, då övningar i pluton- och kompaniförband ägde
rum. Med hänsyn till nu angivna förhållanden ansåge departementschefen
sig icke kunna föreslå någon avkortning av första tjänstgöringen
för värnpliktiga studenter och likställda av 1919 års klass. Emellertid
syntes det honom med billigheten överensstämmande, att jämväl denna
grupp värnpliktiga komme i åtnjutande av den avkortning av den i
värnpliktslagen stadgade tjänstgöringstiden, som kunde åstadkommas
genom att ifrågavarande värnpliktiga befriades från skyldigheten att
fullgöra den till andra året (1920) förlagda repetitionsövningen.

Uti samma proposition framhöll chefen för sjöförsvarsdepartementet
att med avseende å utbildningstiden för studenter och likställda m. fl.
vid marinen syntes i överensstämmelse med vad som föreslagits i fråga

143

om motsvarande kategori vid armén, något beslut i fråga om avkortuiug
i utbildningstiden icke för det dåvarande böra fattas.

Av såväl myndigheternas i ärendet avgivna yttranden, för vilka i
det följande närmare redogöres, som chefens för lantforsvarsdepartementet
förenämnda anförande framgår, att den inom revisionen ifrågasatta avkortningen
av första tjänstgöringen för studenter och likställda av 1919
ars klass med 130 dagar skulle ur utbildningssynpunkt medföra synnerligen
stora olägenheter. Såsom förut nämnts, avser denna att göra
vederbörande skickade att iöra befäl såsom plutonchefer eller att fullgöra
tjänst i motsvarande befattning. Vare sig hem förlovningen äger rum i
slutet av tjänstgöringsperioden eller omedelbart efter ''det riksdagens
beslut i ärendet fattats, kommer resultatet av utbildningen icke att motsvara
därmed avsett ändamål. Myndigheternas yttranden giva nämligen
vid handen, att de värnpliktiga med den utbildning de hittills redan fått
och under återstående del av tjänstgöringen skulle ytterligare erhålla, i regel
väl kornme att bliva användbara såsom underbefäl men däremot icke såsom
plutonchefer. Utgår man från att några ändringar i själva härorganisationen
icke böra under provisorietiden vidtagas, synes man varken kunna eller
böra ifrågasätta, att studenter och likställda skola utbildas för annat
ändamål än härordningen avser. Huruvida detta syfte kan vinnas med
en kortare utbildningstid än den nu fastställda, är emellertid en fråga,
rörande vilken revisionen kan yttra sig först i sammanhang med ordnandet
av tjänstgöringsförhållandena för värnpliktiga av 1920 års klass.
Ser man alltså det föreliggande spörsmålet ur synpunkten av de värnpliktigas
egen utbildning, kan revisionen följaktligen icke tillstyrka
någon mera avsevärd avkortning av första tjänstgöringen för studenter
och likställda av 1919 års klass.

Till samma resultat kommer revisionen jämväl av ett annat skäl.
Såsom förut nämnts, skall den stora huvudmassan vapenföra värnpliktiga
av 1919 års klass inrycka till fyra månaders första tjänstgöring i
början av maj 1920. På grund av det för närvarande synnerligen
stora antalet vakanser bland det fast anställda underbefälet kommer utbildningsarbetet
givetvis att bliva förenat med mycket stora svårigheter.
För att i möjligaste mån bereda erforderlig lättnad härutinnan har man
nu för avsikt att låta studenter och likställda under rekrytskolan tjänstgöra
vid truppförbanden såsom instruktörer för de övriga värnpliktiga.
I sådant sylte hava, såsom i det föregående omförmälts, bestämmelser
utfärdats därom, att instruktörsutbildning skall meddelas studenter och
likställda vid infanteriet till den omfattning, som erfordras för tjänstgöring
såsom befäl såväl under soldatutbidning som vid utbildad trupp.

144

Därest studenter och likställda hemförlovas nu på våren för att åter
inrycka till tjänstgöring i början på maj, kommer givetvis deras användbarhet
för instruktörstjänst, en uppgift för vilken de hittills endast i
ringa grad utbildats, att bliva avsevärt minskad. Äger hemförlovningen
åter rum i slutet av tjänstgöringsperioden, bliver följden härav, att
truppförbanden mitt under pågående utbildningsarbete berövas ett synnerligen
välbehövligt tillskott av instruktörer och befäl.

Om en avkortning av första tjänstgöringen för vapenföra studenter
och likställda av 1919 års klass alltså icke kan ur militär synpunkt förordas,
så torde å andra sidan en dylik avkortning icke heller vara av
någon större betydelse för de värnpliktiga själva, då den tid, varunder
hemförlovningen skulle ske, vare sig den ägde rum nu på våren eller
senare på sommaren, svårligen skulle med någon egentlig fördel kunna
av de värnpliktiga utnyttjas. De anmärkningar, som framställts mot
den för studenter och likställda för närvarande stadgade tjänstgöringstiden,
torde mindre hava sin grund däri, att denna är så avsevärt mycket
längre än för övriga värnpliktiga, som fastmera därutinnan, att tjänstgöringen
förlagts på ett sätt, som måste verka i hög grad störande på
vederbörandes studier vid universitet, högskolor och andra utbildningsanstalter.
Då inryckningen för närvarande äger rum i juni under första
värnpliktsåret och därefter fortgår i eu följd till inemot mitten av oktober
månad andra året, samt härtill kommer en andra repetitionsövning
på hösten under tredje året, gå på grund av värnpliktstjänstgöringen
praktiskt taget icke mindre än fyra lästerminer till spillo. Att detta för
de värnpliktiga skall innebära de allvarligaste olägenheter såväl med
hänsyn till deras studier som ur ekonomisk synpunkt, torde icke närmare
behöva utvecklas. En avkortning av första tjänstgöringen på sätt
ovan nämnts skulle emellertid icke bereda de värnpliktiga någon som
helst fördel i nu angivna hänseende.

Vill man därför, såsom revisionen anser billigheten kräva, bereda
studenter och likställda av 1919 års klass en lättnad i värnpliktstjänstgöringen,
så bör detta lämpligen ske på det sättet, att de kunna för
sina studier helt disponera den hösttermin, som vid olika läroanstalter
tager sin början i slutet av augusti eller början av september innevarande
år. I detta syfte böra de såsom chefen för lantförsvarsdepartementet
i sitt förut omförmälda anförande gjorde gällande, helt
befrias från årets repetitionsövningar. Då dessa emellertid vid de särskilda
vapenslagen taga sin början å olika tider, växlande mellan den
31 augusti och den 10 september, torde för att terminen skall kunna

145

fullt utnyttjas de värnpliktiga, som visa sig vara därav i behov, böra
befrias jämväl under erforderlig del av första tjänstgöringen.

Vad beträffar de värnpliktiga, vilka fullgöra sin tjänstgöring i en
följd eller hava densamma indelad i militärutbildning, fackutbildning och
fackt)änstgöring, torde jämväl dessa böra komma i åtnjutande av en avkortning
av den nu stadgade tjänstgöringstiden; och torde denna avkortning
böra bestämmas med ledning av vad ovan föreslagits för de
värnpliktiga, vilkas utbildningstid är fördelad i en första tjänstgöring
och repetitionsövningar.

2. Fotfolket.

Jämlikt utfärdade bestämmelser skola fotfolket tilldelade vapenföra
studenter och likställda —• läkare, tandläkare och apotekare undantagna
— av 1919 års klass fullgöra sin tjänstgöring på sätt nedanstående
grafiska framställning utvisar.

1. året,

1919.

2. året,

1920.

3. året,

1921.

Första tjänatgöring (hem -

förlofning i 16 dagar)

10/a Rep.-övn.u/io

Rep.-övn.l)

1425 dagar

30 »

-1 30 -485 dagar

G. o. nr 4o5/i9i8 innehåller bl. a. följande föreskrifter för ifrågavarande
värnpliktigas utbildning. I dessa föreskrifter hava dock, såsom
längre fram omförmäles, för utbildningsåret 1919—1920 vissa ändringar
vidtagits.

Utbildningens ändamål är att bibringa den vapenföre studenten sådana
kunskaper och färdigheter, att han vid mobilisering kan tjänstgöra
såsom plutonchef.

Utbildningen under första tjänstgöringen omfattar soldatutbildning,
utbildning till halvtroppchef och plutonchef. Utbildningen till troppchef
ingår i såväl halvtroppchefs- som plutonchefsutbilduingen. *)

*) In- och utryckningsdagar äro icke fastställda.

Gällande

utbildnings.

•föreskrif ter.

3652 19

146

Exercis

Fälttjänst

Utbildningen uppdelas på följande övningsgrenar och ämnen:
sluten ordning,
spridd »
eldstrid,

handgranatstrid,
bajonettstrid,

stridsverksamhet i övrigt,
marscher och järnvägstransport,
förläggning,
spaning,

marschbevakning,
förposttjänst,
koktjänst,
fältarbeten,
signalering
kartläsning.

Skjutning, målbestämning och avståndsbestämning.

Kroppens vård.

Utrustningens vård.

Gymnastik och idrott.

Samaritkurs.

Soldatinstruktion, underbefälsinstruktion för infanteriet, exercisreglemente
för infanteriet, skjutinstruktion, fälttjänstreglemente (avd. I—VIII,
delar av avd. XIII), instruktion för fältarbeten och stridslära för infanteriet.

Första tjänstgöringen indelas i fem perioder, nämligen:

1. perioden, från tjänstgöringens början till och med den under
densamma infallande repetitionsövningen. Utbildningen avser den enskilde
soldatens verksamhet och åligganden inom plutonen och kompaniet
under olika i fält förekommande förhållanden samt bibringande av
full förtrogenhet med nämnda truppförbands former.

2. perioden, från första periodens slut till omkring mitten av
mars. Soldatutbildningen fortsättes och avslutas. Samtidigt bedrives
halvtroppchefsutbildning redan från periodens början. Förberedande och
utförande av den särskilda vinterutbildningen.

3. perioden, från mitten av mars till början av maj. Halvtroppchefsutbildningen
fortsättes och avslutas. Plutonchefsutbildningen
påbörjas.

4. perioden, från början av maj till slutet av samma års soldatutbildning
vid vederbörliga regementen. Utbildningen avser tjänstgöring
såsom halvtroppchef.

147

5. perioden, från slutet av soldatutbildningen vid vederbörliga
regementen till andra årets repetitionsövning. Plutonchefsutbildningen
fortsattes och avslutas.

Utbildningen under de tre första perioderna samt den femte äger
rum vid särskilt organiserade studentkompanier, ett per arméfördelning.

Med anledning av det ringa antalet ofiicersaspiranter under de
senaste åren bar ett visst antal vapenföra studenter, år 1919 uppgående
till 34, överförts från de vanliga studentkompanierna till officersaspirantskolan
på Karlsborg och där fått sin utbildning tillsammans med officersaspiranterna.

Utbildningen under fjärde perioden försiggår vid de regementen,
som de vapenföra studenterna tillhöra.

Den 1 november 1919 sammandrogs ett studentkulsprutekompani vid
Skaraborgs regemente. Eleverna beordrades ur ovannämnda studentkompanier
till ett antal av 3 från varje infanteriregemente. Tjänstgöringen
vid detta kompani skulle fortgå till den 19 augusti 1919, då
eleverna skulle återgå till vederbörliga regementen för att intill repetitionsövningen
tjänstgöra såsom kulspruteunderbefäl. I ovanstående hava
sedermera vissa, nedan angivna ändringar inträtt.

Utbildningen vid kompaniet har till ändamål att bibringa vapenför
student sådana kunskaper och färdigheter, att han vid mobilisering kan
tjänstgöra såsom plutonchef vid kulsprutekompani, samt omfattar i främsta
rummet kulsprutetjänst såsom kulsprutesoldat, kulspruteunderbefäl och
kulspruteplutonchef ävensom den infanteritjänst, som lämpligen kan bedrivas.

För utbildningen, i vilken även ridutbildning ingår, gälla i tillämpliga
delar för utbildningen vid kulsprutekompani och för utbildningen
vid studentkompani givna föreskrifter.

För innevarande utbildningsår hava emellertid i ovannämnda föreskrifter
följande ändringar vidtagits.

Vid de vanliga studentkompanierna befanns elevernas antal hava
nedgått så betydligt mot under föregående utbildningsår, att det visade
sig nödvändigt för åstadkommande av nöjaktig utbildning i pluton och
kompani att vid tiden för studentkulsprutekompaniets bildande sammanslå
de sex studentkompanierna till två, det ena om 64 man, förlagt till
andra arméfördelningen (Norrköping) och det andra om 76 man, förlagt
till sjätte arméfördelningen (Östersund).

148

Inspektörens
för iii''
fanteriet
yttrande.

Med anledning av den nedsättning av första tjänstgöringen till
120 dagar, söm av riksdagen beslutats för 1919 års klass vid infanteriet,
har en omläggning av utbildningsarbetet måst i viss mån äga rum vid
de vanliga studentkompanierna och studentkulsprutekompaniet.

För de vanliga studentkompanierna gäller:

Vapenför student skall i främsta rummet utbildas till truppförare.
Instruktörsutbildning meddelas till den omfattning, som erfordras för
tjänstgöring såsom befäl såväl under soldatutbildning som vid utbildad
trupp.

Första tjänstgöringen indelas i fyra perioder. De två första lika
som förut; tredje perioden omfattar tiden från mitten av mars till och
med den 1 maj 1920; fjärde perioden tiden från och med den 2 maj
till repetitionsövningen 1920, d. v. s. den 10 september.

Utbildningen till och med tredje perioden försiggår vid de båda
studentkompanierna i Norrköping och Östersund. Under fjärde perioden
avser utbildningen tjänstgöring såsom halvtroppchef vid vederbörligt regemente^
varest även samtidigt plutonchefsutbildningen fortsättes och avslutas
under ledning av en av regementschefen beordrad regementsofficr.

Ändringarna för studentkulsprutekompaniet bestå däruti:

att tjänstgöringen vid studentkulsprutekompaniet skall avslutas redan
den 1 maj 1920;

att utbildningen vid kompaniet har till ändmål att bibringa eleven
sådana kunskaper och färdigheter, att han må kunna tjänstgöra såsom
halvtroppchef vid kulsprutekompani; samt

att efter den 1 maj 1920 de av eleverna, som förklarats lämpliga
för tjänstgöring såsom halvtroppchefer, skola tjänstgöra såsom sådana
vid vederbörligt regementes kulsprutekompani under hela tiden för soldatutbildningen
1920, under vilken tjänstgöring även utbildningen till kulspruteplutonchef
fortsättes och avslutas.

Under andra och tredje arens repetitionsövningar tjänstgör vapenför
student jämlikt g. o. nr 405 ms vid vederbörligt regemente såsom plutonchef
(plutonchefs ersättare), troppchef (troppchefs ersättare) eller halvtroppchef,
allt efter det vitsord, han erhållit.

Uti sitt den 10 december 1919 avgivna yttrande angående den av
revisionen ifrågasatta avkortningen av första tjänstgöringen med 130
dagar framhåller inspektören för infanteriet, att denna i vissa avseenden

149

skulle utöva olika inflytande på utbildningen av de olika kategorierna,
nämligen studenterna vid studentkompanierna och studenterna vid studentkulsprutekompaniet.
Dessa borde därför behandlas var för sig.

Vid besvarande av frågan, huru den av revisionen ifrågasatta av kortningen
av första tjänstgöringen skulle genomföras för att i militärt hänseende
medföra minsta möjliga olägenheter, anför inspektören för infanteriet
i huvudsak följande:

Vid bestämmandet av tidpunkten för avkortningen kunde två sätt
väljas: antingen fortsatt utbildning vid studentkompanierna till början
av maj och därefter hemförlovning, eller ock avbrott i utbildningen vid
nämnda kompanier i början av april samt inkallande i början av augusti
till fortsatt tjänstgöring. Denna skulle bestå i tjänstgöring såsom underbefäl
vid vederbörliga regementen under sista månaden av de vapenföra
värnpliktigas soldatutbildning.

Med hänsyn till den stora bristen på instruktörer, tillhörande underbefälet,
som komme att göra sig gällande under soldatutbildningen vid
1919 års klass vore det visserligen i hög grad önskvärt att kunna inkalla
de vapenföra studenterna till instruktörtjänst under nämnda utbildning,
t. ex. i maj. Men i så fall skulle de vapenföra studenterna hemförlovas
från studentkompanierna redan den 1 april eller tidigare. Därav
följde, att halvtroppchefsutbildningen ej fullständigt medhunnes och att
de sålunda svårligen kunde fullgöra en instruktörs skyldigheter. Man
syntes därför vara nödsakad avstå från önskan att använda dem i instruktörstjänst
under soldatutbildningens tidigare del. Endast de båda ovan
anförda alternativen behandlades därför.

Det vore vanskligt att avgöra, vilketdera av dessa medförde minsta
olägenheter i militärt hänseende. Det förra medgåve vid de vanliga studentkompanierna
avslutandet av halvtroppchefsutbildningen, men omöjliggjorde
befästandet av denna utbildning genom tjänstgöring såsom halvtroppchef
vid trupp före årets regementsövning. Det senare medgåve
icke avslutandet av halvtroppchefsutbildningen vid studentkompanierna,
men beredde de vapenföra studenterna tillfälle att fortsätta denna del
av utbildningen vid vederbörliga regementen under en månads tjänstgöring
såsom halvtroppchefer omedelbart före repetitionsövningen.

För denna kategori värnpliktige vore tjänstgöringen vid trupp
under beväringsrekrytskolan så viktig för uppfostran till halvtroppchef,
att den borde föredragas framför fortsatt utbildning under april vid
studentkompaniet. Avkortningen borde sålunda förläggas till tiden den
1 april—den 8 augusti.

Student,ernå
vid studentkompanierna.

150

\id besvarande av fragan, huruvida med den avkortade tjänstgöringstiden
ett utbildning sresultat av militärt värde kunde erhallas, framhåller mspektöien
för infanteriet, att ined den ifrågasätta förkortningen komnie
all plutonchefsutbildning att omöjliggöras. Visserligen skulle sådan utbildning
enligt plan hava påbörjats under tredje perioden, men då genom
avkortningen ingen möjlighet förefunnes att avsluta utbildningen, bleve
följden självfallet, att all plutonchefsutbildning inställdes och att hela
tiden ägnades åt halvtroppchefsutbildningen. Utbildningsresultatet i
militärt hänseende kunde följaktligen bedömas sålunda: Den vapenföre
studentens soldatutbildning bleve i allmänhet sett avslutad;
hans utbildning till halvtroppchef syntes i allmänhet bliva någorlunda
nöjaktig; däremot nåddes icke slutmålet för den vapenföre studentens
militära utbildning, hans uppfostran till en vid mobilisering användbar
plutonchef. Genom den avkortade tiden komme icke soldat- och halvtroppchefsutbildningen
att fördjupas eller befästas.

Rörande de med avkortningen av första tjänstgöringen förenade olägenheterna
borde framhållas, att de vapenföra studenternas utbildning till
vid mobilisering användbara plutonchefer icke medhunnes, varigenom
brist vid mobilisering uppstode. Under repetitionsövningarna kunde de
endast tjänstgöra såsom halvtroppchefer. Det syntes knappast behöva
framhållas att plutonchefstjänsten bleve mera krävande, i samma mån
som manskapets utbildning försämrades, såsom fallet blivit med årsklasserna
1918 och 1919.

Avkortningen verkade även menligt på reservofficersrekryteringen.
De vapenföra studenter, som önskade fortsätta sin utbildning till reservofficerare,
voro icke efter en med 130 dagar avkortad första tjänstgöring
kvalificerade för inträde vid krigsskolans reservofficerskurs utan borde
underkastas fortsatt utbildning efter de övrigas hem förlovning. En sådan
bestämmelse skulle sannolikt medföra avsevärd minskning av antalet
reservofficersaspiranter.

Svaret pa frågan, med vilket högsta dagantal en avkortning av första
tjänstgöringen kunde ske, kunde enligt inspektörens för infanteriet mening,
med hänsyn tagen till ändamålet med de vapenföra studenternas värnpliktstjänstgöring,
endast bliva, att en avkortning av första tjänstgöringen
icke vore möjlig.

I detta sammanhang borde även tagas i betraktande det inflytande,
som den avkortade tjänstgöringen skulle utöva på infanteriets officersaspirantskola,
till vilken ett visst antal vapenföra studenter vore beordrade
på grund av att det ringa antalet officersaspiranter, f. n. blott 10, i hög
grad försvårade och i vissa fall omöjliggjorde utbildningen. Skulle nu

151

dessa, vapenföra studenter hemförlovas den 1 april, vilket med hänsyn
till deras egen utbildning vore att föredraga, så bleve följden, dels att
utbildningsplanen vid skolan i viss mån måste läggas om, varigenom
utbildningens planmässighet äventyrades, dels att de fåtaliga officersaspiranterna
under skolans sista månad, då övningar i trupp vore förhärskande,
saknade möjlighet till utbildning vid skolan i högre förband
än en svag halvtropp.

Vid besvarande av frågan, huru den av revisionen ifrågasatta avkortningcn
av första tjänstgöringen skulle genomföras för att i militärt hänseende
medföra minsta möjliga olägenheter, anför inspektören för infanteriet,
att läget vid studentkulsprutekompaniet vore ännu ogynnsammare än
vid de vanliga studentkompanierna. En avkortning av tjänstgöringen
skulle medföra en forcering av utbildningen för att medhinna nödtorftig
halvtroppchefsutbildning, vilken utbildning vid kulsprutekompani toge
längre tid än vid ett vanligt. Någon tjänstgöring som halvtroppchef
vid respektive regementen syntes, trots därmed förenade olägenheter,
därför icke kunna ifrågakomma, utan borde en eventuell avkortning om
130 dagar förläggas till tiden den 3 maj — den 9 september.

Med avseende å frågan, huruvida med den avkortade tjänstgöringstiden
ett utbildning sr esidtat av militärt värde kunde erhållas, borde framhållas,
att samma synpunkter, som angivits i fråga om utbildningen vid
studentkompanierna, vore även här gällande, ehuru i ännu högre grad.
Utbildningsresultatet borde även bedömas på samma sätt, som vid sistnämnda
kompanier.

De med avkortningen av första tjänstgöringen förenade olägenheterna
bleve ej obetydligt större än vid de vanliga studentkompanierna. Vad
som för dem anförts i detta sammanhang hade sin tillämpning även
på studentkulsprutekompaniet. Därjämte tillkomme åtskilliga andra olägenheter.
Om utbildningstiden avkortades, måste målet sättas till en nödtorftig
halvtroppschefsutbildning och koncentreras på det härför oundgängligen
nödvändiga. Inknappning borde i främsta rummet äga rum i
ridutbildningen och i de teoretiska ämnena. Men den förra läte sig ej
avkorta, enär den vore förlagd till utbildningstidens förra del, och den
teoretiska undervisningen måste fortgå enligt plan, till dess riksdagens
beslut vore kungjort.

Frågan, med vilket högsta dagantal avkortning kunde ske, besvarades
i överensstämmelse med vad som anförts rörande utbildningen vid de
vanliga studentkompanierna.

Studenterna
vid stndentkulsprutokompaniet.

152

Chefens för
generalstaben
.yttrande.

Försvarsre
visionens
yttrande.

Uti sitt den 15 december 1919 avgivna yttrande har chefen för
generalstaben beträffande frågan, huru den av revisionen ifrågasatta avkor
träng en av första tjänstgöringen skidle genomföras för att i militärt hänseende
medföra minsta möjliga olägenheter, anfört, att vad de vanliga studentkompanierna
anginge det vore mycket svårt att mot varandra väga de båda
av inspektören för infanteriet framställda alternativen. Fullbordande av
halvtroppchefsutbildningen vore en mycket viktig synpunkt, tjänstgöringen
vid trupp vore en därmed jämförlig. Något tillräckligt vägande skäl att
vid 1919 års klass frångå de av inspektören för infanteriet föreslagna
sätten för avkortningens genomförande vid de vanliga studentkompanierna
och vid studentkulsprutekompaniet syntes dock icke kunna anföras.

Rörande inspektörens för infanteriet yttrande över övriga av revisionen
framställda frågor hade chefen för generalstaben icke någon anledning
till erinran. Beträffande de olägenheter den ifrågavarande avkortningen
skulle medföra, behövde icke särskilt påpekas, att dessa
gjorde sig gällande icke blott i fråga om de vapenföra studenternas
utbildning i och för sig utan ock i skilda avseenden med hänsyn till
truppförbandens i deras helhet utbildning och verksamhet samt mobiliserin
gsmöj ligheter.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts rörande de
principer, varefter avkortuingen av tjänstgöringstiden för vapenföra
studenter och likställda bör äga rum, får revisionen föreslå, att ifrågavarande
värnpliktiga vid fotfolket befrias från dem innevarande år
åliggande repetitionsövning om 30 dagar.

Då första tjänstgöringen avslutas först den 10 september, torde de
värnpliktiga, vilka för sina studier äro i behov av tidigare ledighet,
böra erhålla befrielse jämväl under erforderligt dagantal av första tjänstgöringen.

3. Rytteriet.

Jämlikt utfärdade bestämmelser skola rytteriet tilldelade vapenföra
studenter och likställda — veterinärer undantagna — av 1919 års klass
fullgöra sin tjänstgöring på sätt nedanstående grafiska framställning utvisar.

1. året, _

1919. i

2. året, \

1920. /

3. året, \,_

1921. /

Första tjänstgöring (hem -

förlovning i 17 dagar)

l8/s 81/sKep.-övn.ls/io

IJep.-övn. *)

'') In- och utryckningsdagar äro icke fastställda.

■Il 401 dagar

\ 42 »

■I 42 »
485 dagar

153

G. o. nr °20/isis innehåller bl. a. följande föreskrifter för ifrågavarande
värnpliktigas utbildning.

Utbildningens ändamål är att bibringa den vapenföre studenten sådana
kunskaper och färdigheter, att han vid mobilisering kan tjänstgöra
såsom troppchefs ställföreträdare (undantagsvis såsom troppchef).

Under första tjänstgöringen skall vapenför student uppfostras till en
god och käck ryttare, till kraftig befälsföring och militäriskt uppträdande,
till förmåga att behärska trupp och rycka denna med sig. I
krigstukt, duglighet och hurtigt väsen skall han bliva en föresyn för
mannen i ledet. Ävenledes skall vapenför student vänjas vid ett sparsamt,
nyktert och härdande levnadssätt.

Utbildningen under första tjänstgöringen omfattar ryttarutbildning,
utbildning till underbefäl samt förberedelse för eventuellt inträde vid
krigsskolan och uppdelas på följande övningsgrenar och ämnen:

Ridning.

Exercis

Exercis till fots i sluten ordning,

Exercis till fots i spridd ordning,
Exercis till häst,

Strid till häst,

Eldstrid,

Handgranatstrid,

Baj onettstrid,

Strid sverksamhet i övrigt.

Marscher och järnvägstransporter, •
Förläggning,

Spaning,

Marschbevakning,

Fälttjänst Förposttjänst,

Koktjänst,

Fältarbeten,

Signalering,

Kartläsning,

Sabelfäktning.

Skjutning, målbestämning och avståndsbestämning.
Hästkännedom och hovbeslag.

Hästvård.

Kroppens vård.

Utrustningens vård.

Gymnastik och idrott.

Samaritkurs.

Gill laude
utbildnings*
föreskrifter.

8652 19

154

Inspektörens
för
kavalleriet
yttrande.

Ryttarundervisning, Korpralsundervisning, Exercisreglemente för
kavalleriet, Skjutinstruktion (»Grunder för eldverkan» samt »Målbestämning»
och »Avståndsbestämning»), Fälttjänstreglemente, avd. I—VIII samt
avd. XIII, Instruktion för kavalleriets fältarbeten, Fältinstruktion för
kavalleriet, Huvuddragen av Sveriges härordning, Tjänstgöringsreglemente
för armén samt Strafflag för krigsmakten.

Första tjänstgöringen indelas i fyra perioder.

1. perioden, från tjänstgöringens början till och med den under
densamma infallande repetitionsövningen. Utbildningen avser den enskilde
ryttarens verksamhet och åligganden inom troppen och skvadronen
under olika i fält förekommande förhållanden samt bibringandet av full
förtrogenhet med nämnda truppförbands former.

2. perioden, från första periodens slut till slutet av december.
Ryttarutbildningen fortsättes och avslutas. Samtidigt bedrives underbefälsutbiidning.
Den särskilda vinterutbildningen förberedes.

3. perioden, från början av januari till början av juni. Utbildningen
till underbefäl fortsättes. Särskild vinterutbildning utföres.

4. perioden, från början av juni till andra årets repetitionsövning.
Utbildningen avser tjänstgöring såsom halvtroppchef.

Utbildningen under de tre första perioderna försiggår vid en särskilt
organiserad studentskvadron, dit under andra och tredje perioderna
kavalleriets ofiicersaspirantskola även förlägges. Utbildningen under
fjärde perioden försiggår vid de regementen, som de vapenföra studenterna
tillhöra.

Under andra och tredje årens repetitionsövning ar tjänstgör vapenför
student vid vederbörligt regemente såsom troppchefs ställföreträdare
(undantagsvis såsom troppchefj eller halvtroppchef, allt efter det vitsord,
han erhållit.

Uti sitt den 6 december 1919 avgivna yttrande har inspektören för
kavalleriet vid besvarande av frågan, huru den av revisionen ifrågasatta
avkortningen av första tjänstgöringen med 130 dagar skulle genomföras för
att i militärt hänseende medföra minsta möjliga olägenheter, anfört, att av
det sätt, varpå utbildningen vore ordnad, framginge, att för utbildning
till godkänd rekryt och till underbefäl stode till buds tiden den 26 juni
—den 1 juni eller, efter avdrag för hemförlovning vid jul, i runt tal
320 dagar.

För fast anställd personal, som utbildades till underbefäl, kunde
samma tid, fördelad på trenne år, beräknas till i runt tal 450 utbildningsdagar.
Härav framginge, att arbetet vid studentskvadronen måste

155

i avsevärd grad forceras, vilket beträffande den rent teoretiska delen av
utbildningen kunde ske med hänsyn till de utbildades större förutsättningar
för sådan undervisning. Vad den praktiska utbildningen anginge,
kunde ej undvikas, att vissa olägenheter av forceringen gjorde sig
gällande, dock utan att de hittills lett till skada.

Den ifrågasatta avkortningen av den första tjänstgöringen med 130
dagar kunde för nu i tjänstgöring varande studenter icke förläggas
annorledes än i en följd och vid slutet av utbildningstiden. Dess uppdelning
i omgångar eller inläggande i första tjänstgöringen på annat
sätt skulle med hänsyn till studentskvadronens organiserande innebära
de mest avsevärda olägenheter och kostnader, varjämte ur militär utbildningssynpunkt
en så förlagd avkortningsperiod ej kunde godtagas,
enär den sönderbröte utbildningen utan hänsyn till de militärpedagodiska
fordringarna. Avkortningen borde således ske med början den 9 april
1920 och omfatta de 130 dagarna till den 31 augusti.

\ id besvarande av frågan, huruvida med den avkortade tjänstgöringstiden
ett utbildning sr esultat av militärt värde kunde erhållas, framhåller
inspektören för kavalleriet, att den tredje utbildningsperioden komme att
avkortas med 51 dagar eller i runt tal en tredjedel av dess nuvarande
längd. Då utbildningen under denna period avsåge att bibringa studenten
de kunskaper och färdigheter, som fullständig underbefälsutbildning
innebure, skulle avkortningen innebära ett uppgivande av utbildningens
under perioden mål.

Beträffande fjärde perioden, tjänstgöringen vid trupp för studenter i
egenskap av underbefäl och även i likhet med underofficer, vore tydligt,
att dess bortfallande medförde, att det avsedda målet icke kunde nås.
Ändamålet med densamma vore nämligen att bibringa studenten vana
vid att föra befäl över verklig trupp.

På grund av vad sålunda anförts ansåge inspektören för kavalleriet,
att med den avkortade tjänstgöringstiden kunde den värnpliktige studenten
erhålla ryttareutbildning i erforderlig utsträckning, men att fullständig
underbefälsutbildning samt vana vid och förtrogenhet med verklig
trupp ej heller kunde givas.

Rörande de med den ifrågasätta avkortningen av första tjänstgöringen
förenade olägenheterna hade inspektören för kavalleriet icke något väsentligt
att tillägga, utöver vad i svaret på närmast föregående fråga anförts.

Svaret på frågan, med vilket högsta dagantal en avkortning av första
tjänstgöringen kunde ske, ansåge inspektören för kavalleriet sig böra formulera
så, att avkortning av utbildningstiden för vapenföra studenter icke
vore tillrådlig, därest de vid mobilisering skulle fylla befälsplatser.

156

Chefens för
generalstaben
yttrande.

Skälen härtill vore följande: För de vapenföra studenter, vilka
vid första utbildningsperiodens slut anmält sig till undergående av utbildning
till aktiva officerare och således eftersträvade kommendering
till krigsskolan hösten påföljande år, kunde eller borde icke någon avkortning
ifrågasättas. Beträffande övriga vapenföra studenter, vare sig
de ämnade undergå utbildning till reservofficerare eller icke, syntes det
icke rådligt att verkställa en avkortning, som ingrepe på deras utbildning
till underbefäl, enär därigenom hela den för studenternas värnplikt
till grund liggande tanken skulle kullkastas. I överensstämmelse med
vad i det föregående framhållits, vore sålunda avkortning berörande de
trenne första perioderna utesluten.

Upptoges till bedömande, i vad mån avkortning möjligen kunde
ske beträffande fjärde perioden, tjänstgöring såsom underbefäl vid vederbörligt
regemente, syntes följande vara att anföra. Utbildningen
till underbefäl hade redan blivit verkställd, vadan ur denna synpunkt
avkortning kunde vara tänkbar. Emellertid finge icke förbises, att den
till underbefäl utbildade studenten vid tredje periodens slut vore i saknad
av den rutin i befälsföring och den vana vid trupp, som vore
oundgängligen nödvändiga, för att han skulle kunna göra sig gällande,
då han vid mobilisering komme att börja utöva sin befälsverksamhet.
Denna synpunkt vore så viktig, ätt det icke syntes tillrådligt att verkställa
avkortning å fjärde perioden.

Uti sitt den 15 december 1919 i ärendet avgivna yttrande har chefen
för generalstaben beträffande frågan, huru den av revisionen ifrågasatta
avkortningen av första tjänstgöringen skulle genomföras för att i
militärt hänseende medföra minsta möjliga olägenheter, anfört, att enligt inspektörens
för kavalleriet mening borde den ifrågasatta avkortningen
för nu i tjänstgöring varande vapenföra studenter vid kavalleriet, för
att i militärt hänseende medföra minsta möjliga olägenheter, förläggas
i en följd genom minskande av dagantalet å den senare delen av nuvarande
första tjänstgöring. Därest de 30 dagar, som närmast föreginge
repetitions-(regements-)övningarna komme att utgöras av verkliga
övningar vid kavalleritruppförbanden, skulle det kunna ifrågasättas
att till denna tid förlägga motsvarande dagantal av den första tjänstgöringen,
d. v. s. de vapenföra studenterna skulle fullgöra denna del
av ifrågavarande tjänstgöring vid vederbörliga truppförband. Goda skäl
syntes emellertid tala för inspektörens för kavalleriet mening.

Rörande inspektörens för kavalleriet yttrande över övriga av revisionen
framställda frågor hade chefen för generalstaben icke anledning till
erinran.

157

1 enlighet med vad förut anförts, får revisionen föreslå, att rytteriet
tilldelade vapenföra studenter och likställda befrias från fullgörande
av årets repetitionsövning om 42 dagar.

Då första tjänstgöringen avslutas redan den 18 augusti, torde hemförlovning
under någon del av första tjänstgöringen på grund av studieskäl
icke behöva förekomma.

4. Artilleriet.

Enligt utfärdade bestämmelser skola artilleriet tilldelade vapenföra
studenter och likställda av 1919 års klass fullgöra sin tjänstgöring på
sätt nedanstående grafiska framställningar utvisa.

1. året, \

1919. J

2. året, \ |

1920. /

3. året.

1921

1. året, \

1919. |

2. året, \

1920. )

3. året, \

1921. /

Fält- och positionsnrlillcriet.

“/o Första tjänstgöring (hemför -

lovning i 30 dagar)	81/8Rep.-övn.ls/io
	liep.-övn. *) .... _______i 1 !
Fästningsartilieriet.
i	Första tjänstgöring (hemför-
lovning i 23 dagar)	7/öItep.-övn.13/io
i	Rep.-övn. *) --Imnri—n. - ----------------------

401 dagar
42 »

I 42 »

485 dagar

1415 dagar

I 35 »

35 »
485 dagar

l) In- och utryckningsdagar äro icke fastställda.

Uti g. o. n:r 622/t9i8 stadgas bland annat följande rörande ifrågavarande
värnpliktigas utbildning.

Utbildningens ändamål är att bibringa den vapenföre studenten
sådana kunskaper och färdigheter, att han vid mobilisering kan tjänstgöra
såsom troppchef eller i motsvarande befattningar.

Under första tjänstgöringen skall vapenför student uppfostras till en
god och käck artillerist, till kraftig bevisföring och militäriskt uppträdande,
till förmåga att behärska trupp och rycka denna mqd sig. I
krigstukt, duglighet och hurtigt väsen skall han bliva en föresyn för
mannen i ledet.

Försvars revisionens yttrande.

Gällande

utbildnings före skrifter.

158

Utbildningen under första tjänstgöringen omfattar artilleristutbildning,
utbildning till underbefäl och utbildning till troppchef samt förberedelse
för eventuellt inträde vid krigsskolan och uppdelas i följande övningsgrenar
och ämnen:

Exercis.

Ridning och sabelfäktning till häst.

Fälttjänst.

Skjutning med eldhandvapen.

Hästkännedom och hovbeslag.

Gymnastik och idrott.

Artilleri.

Konstapelsundervisning.

Tjänstgöringsreglemente för armén med expeditionsföring.

Krigslagar.

Sveriges härordning.

Stridslära.

Därjämte skall vapenför student genomgå samaritkurs.

Första tjänstgöringen indelas i tre perioder.

1. perioden, från början av första tjänstgöringen till början av

november. Utbildningen avser den enskilde artilleristens verksamhet
och åligganden inom avdelning, tropp och batteri eller motsvarande förband
(artilleristutbildning)

2. perioden, från början av november till början av juli. Utbildningen
avser fortsättning och avslutning av artilleristutbildningen,

utbildning till underbefäl samt förberedande utbildning till troppchef.
Den särskilda vinterutbildningen förberedes och utföres.

3. perioden, från början av juli till början av andra årets repetitionsövning.
Utbildningen avser tjänstgöring såsom avdelningschef
samt utbildning till troppchef eller motsvarande befattning.

Utbildningen under första och tredje perioderna försiggår vid det
truppförband, den vapenföre studenten tillhör.

Under andra perioden försiggår utbildningen vid ett särskilt organiserat
studentbatteri (-division).

Genom g.1 o. n:r 817/i9i» har för utbildningsåret 1919—1920 för söksvis

anbefallts, att under andra perioden vid vissa truppförband studentavdelningar
skola organiseras i stället för studentbatteri (-division,).
Artilleriets officersaspirantskola är under sagda period förlagd till en
av studentavdelningarna.

159

Genom g. o. n:r nr,:i/i9io har inspektören för artilleriet medgivits
att under utbildningsåret 1919—1920 försöksvis anbefalla mindre ändringar
rörande utbildningen av de vapenföra studenterna.

Under andra och tredje årens repetitionsövningar tjänstgör vapenför
student vid vederbörligt regemente såsom troppchef eller avdelningschef
eller i motsvarande befattningar, allt efter det vitsord, han erhållit.

Uti sitt den o december 1919 i ärendet avgivna yttrande rörande
den av revisionen ifrågasatta avkortningen av första tjänstgöringen med
130 dagar har inspektören för artilleriet anfört, att tiden för artilleristutbildningen
under första perioden — omkring 3 månader — vore så
kort, att endast mycket ytlig soldatutbildning därunder kunde bibringas.
Sålunda kunde körövningarna i regel icke taga sin början förrän i slutet
av augusti. Utbildningen i trupp bleve därför ytterst inskränkt.

Tiden för underbefälsutbildningen vore visserligen längre — omkring
8 månader — men denna tid vore f. n. på grund av utbildningens omfattning
mycket hårt anlitad, om samtliga övningsgrenar och ämnen
skulle hinna inläras. Under denna period skulle därjämte den särskilda
vinter utbildning en (omkring 1 månad) bedrivas, under vilken studenterna
även bereddes tillfälle att deltaga i och närvara vid skarpskjutningar
med pjäser (artilleriets särskilda vinterskjutningar). Utbildningen under
denna period hade i regeln givit ett ganska tillfredsställande resultat.

Tjänstgöringen som underbefäl, framför allt i trupp, vore slutligen i
hög grad önskvärd, på det att befälseleven skulle erhålla någon instruktörsvana
och säkerhet i tjänsten. Huruvida denna del av utbildningen
skulle bliva fruktbringande, vore dock i mycket hög grad beroende av,
om övningar med trupp i tillräcklig utsträckning verkligen ägde rum
vid resp. regementen (kårer). I detta hänseende hade förhållandena 1918
på grund av spanska sjukan och 1919 på''grund av rådande värnpliktsförhållanden
lämnat mycket övrigt att önska, varför också de vapenföra
studenternas utbildning som underbefäl blivit mycket eftersatt.

Troppchefsutbildning hade hittills, på grund av den korta utbildningstiden
och omöjligheten att ställa till disposition vare sig erforderliga
medel för skarpskjutningar m. m. eller organiserade truppförband till
önskad omfattning, blivit av ganska svag beskaffenhet.

Den utbildning i sin helhet, som på detta sätt kunnat bibringas,
gjorde dock den vapenföra studenten vid mobilisering ganska användbar
som avdelningschef (pjäsbefälhavare) och spanare. Däremot vore han
icke utan ytterligare utbildning färdig att göra tjänst som officer ser sättare
i troppchefs eller motsvarande befattning (batteriofficer, observation s -

Inspektörcus
för
artilleriet
yttrande.

160

officer, stridsträngchef e. d.) framför allt därför, att lian ej besutte de
för officersbefäl nödvändiga taktiska kunskaperna och erfarenheterna, att
han bruste i skjututbildning och att han saknade vana att sköta trupp.
De erhållna kunskaperna och färdigheterna gjorde honom emellertid synnerligen
mottaglig för vidare utbildning, och kunde han i krigstid, efter
genomgångna kortare officers- och skjutkurser och eventuellt viss fronttjänst,
verkligen fylla sin plats som troppchef. Detta, att han i fred
erhållit en sådan skolning, att hans utbildning till officersersättare i krigstid
läte sig genomföras inom en jämförelsevis kort tid, vore kanske den
största fördelen med det nuvarande systemet. Att gå längre och redan
i fredstid bibringa fullständig reservofficersutbildning, varigenom studenten
omedelbart vid mobilisering kunde insättas i officersbefattning vid
batterierna, tilläte däremot icke de nuvarande tjänstgöringsförhållandena.
Härför skulle ytterligare erfordras en fortsatt officers- och skjututbildning
på. fyra till fem månader.

Slutligen hade framhållits, hurusom de vapenföra studenterna under
utbildningens tredje period och under repetitionsövningarna bidroge att fylla
det behov av underbefäl, som f. n. på grund av de starka vakanserna
gjorde sig starkt gällande vid flertalet av artilleriets truppförband. Därunder
bereddes studenterna även tillfälle att deltaga i utbildningsarbetet vid
truppförbanden, vilket vid eventuell mobilisering vore av stor betydelse.

Som officersaspiranternas utbildning vore lagd efter enahanda grunder,
kunde f. n. utan svårigheter vapenför student överflyttas till officersaspirant.
Dylik överflyttning skulle enligt författningen göras före
andra periodens början. Dock kunde naturligtvis, därest platser funnes på
krigsskolan, även vid en senare tidpunkt dylik övergång av Kungl. Maj :t
medgivas. Nuvarande tjänstgöringsförhållanden gjorde det således lättare
att fylla behovet av officersaspiranter.

Vid besvarande av frågan, huru den av revisionen ifrågasatta avlcortningen
av första tjänstgöringen skulle genomföras för att i militärt hänseende medföra
minsta möjliga olägenheter, har inspektören för artilleriet i huvudsak
anfört följande.

En avkortning av 130 dagar kunde anordnas på olika sätt. Av
dessa syntes dock endast nedannämnda båda alternativ böra tagas under
övervägande, nämligen att hemförlovning ägde rum,

antingen omedelbart efter ett eventuellt riksdagsbeslut i februari
och intill midsommar,

eller under vår- och sommarmånaderna från slutet av april till den
1 september.

Båda dessa lösningar inverkade så störande på underbefälsutbildningen,
att någon befordran till underbefäl eller någon tjänstgöring i

161

högre befattning än spanare sedermera oj gärna kunde ifrågakomma.
I förra fallet avbrötes ju plötsligt andra periodens övningar, som planlagts
för 8 månader och i mediet av februari endast pågått omkring 3 V*
månad. Ett fortsättande av den sålunda avbrutna utbildningen under
juli och augusti gåve på grund av det långa uppehållet ett föga tillfredsställande
resultat, och ett bibehållande av den i nuvarande program
ingående tjänstgöringen som underbefäl under dessa sommarmånader
bleve ju, sedan den grundläggande underbefälsutbildningen sålunda upprivits,
icke längre möjlig.

I senare fallet bleve åter underbefälsutbildningen under andra perioden
så avsevärt förkortad, varjämte såväl de därmed förenade, till följd av
första utbildningsperiodens korthet så viktiga övningarna med anspända
formationer under juni som också hela underbefälstjänstgöringsperioden
under sommaren indroges, att man även i detta fall icke kunde bibringa
någon utbildning till avdelnings- eller troppchefer.

I ett hänseende syntes emellertid den senare lösningen medföra
mindre skadliga följder, enär den möjliggjorde det bibringande av särskild
vinterutbildning, och det deltagande i artilleriets särskilda vinterskjutningar,
som inginge i nuvarande utbildningsplan. Åven om utbildningen,
som nyss nämnts, måste inskränka sig till en fortsatt artilleristutbildning,
borde dessa övningar tillmätas ett stort värde. Lades härtill,
att nämnda vinterskjutningar, som vore av stor betydelse för den allmänna
officersutbildningen inom artilleriet och därigenom för vapnets
hela stridsduglighet, endast med svårighet kunde anordnas, därest ej de
vapenföra studenterna stode till buds i och för instruktionsbatteriernas
bemanning, syntes denna lösning, med avkortningen lagd till månaderna
maj—augusti, medföra mindre skada, än om avkortningen helt och hållet
förlädes till andra perioden.

Frågan, huruvida med den avkortade tjänstgöringstiden kunde erhällas
ett utbildning sresultat av militärt värde, besvarades av inspektören för
artilleriet sålunda, att det militära värdet av utbildningen komme att
inskränka sig till, att den under första perioden meddelade artilleristutbildningen
befästes och fullständigas.

De olägenheter i skilda avseenden, den ifrågasatta avkortningen av första
tjänstgöringen komme att medföra, framginge tydligt av det redan förut
anförda. Ytterligare borde endast framhållas, hurusom genom avkortningen
ifråga det huvudsakliga ändamål, som avsetts år 1914, då de
värnpliktiga studenternas tjänstgöring förläugts, nämligen att giva dem
en sådan fredsutbildning, att deras tjänstgöring i krigstid som troppchefer
eller i motsvarande befattningar möjliggjordes, helt och hållet förfelades.

9652 19

Chefens för
generalstaben

yttrande.

Försvars revisionens yttrande.

162

Vidare omöjliggjordes den förut berörda användningen av de
vapenföra studenterna i fredstid såsom underbefäl och biträden vid utbildningen,
åtminstone i några mera krävande befattningar (avdelningschefer
e. d.), vilket utgjorde en allvarlig olägenhet under nuvarande
svåra rekryteringsförhållanden.

Slutligen ökades även svårigheterna att erhålla erforderligt antal
officers- och reservofficersaspiranter, enär en avkortning av de vapenföra
studenternas tjänstgöring icke endast avstängde en källa till officersrekrytering
utan helt visst även lockade nu befintliga officersaspiranter
att övergå till »vapenför student». Åven om detta senare mindre gällde
dem, som bestämt sig för att bliva officerare på stat, gällde det säkerligen
i hög grad dem, som möjligen tänkt bliva reservofficerare.

Med avseende å det högsta antal dagar, varmed en avkortning av
övning stiden lunde ske, syntes, därest ändamålet med den vapenföre
studentens militärutbildning fortfarande skulle vara det, som förut blivit
anfört, nämligen att möjliggöra hans användning som troppchef i krigstid,
ingen avkortning av den första tjänstgöringen möjlig. Den nuvarande
utbildningstiden vore nämligen väl kort för ernående av det åsyftade
målet och en ganska avsevärd ökning av densamma erfordrades, för
att fullständig utbildning, motsvarande nuvarande reservofficersutbildning,
skulle ernås och ett omedelbart insättande av den vapenföra studenten
i befattning som officersersättare skulle vid mobilisering låta sig verkställas.

Uti sitt den 15 december 1919 avgivna yttrande har chefen för
generalstaben beträffande sättet för genomförandet av den av revisionen,
ifrågasatta avkortningen av första tjänstgöringen anfört, att mot vad inspektören
för artilleriet uttalat funnes icke något att erinra från chefens för
generalstaben sida. Såsom emellertid i fråga om motsvarande förhållanden
vid kavalleriet anförts, kunde det, under förutsättning av i
övrigt gynnsamma förhållanden, ifrågasättas, att omkring en månad av
den efter avkortningen återstående första tjänstgöringen komme att förläggas
till tiden omedelbart före repetitionsövningarna. Tillräckligt starka
skäl syntes dock icke föreligga för ett frångående av inspektörens för
artilleriet förslag.

Rörande inspektörens för artilleriet yttrande över övriga av revisionen
framställda frågor hade chefen för generalstaben icke någon anledning
till erinran. I

I överensstämmelse med de förut angivna principerna för avkortningen
av tjänstgöringstiden för vapenföra studenter och likställda av
1919 års klass, får revisionen föreslå, att ifrågavarande värnpliktiga

befrias från årets repetitionsövningar, utgörande vid fält- och positionsartilleriet
42 dagar och vid fästningsartilleriet 35 dagar.

Då första tjänstgöringen avslutas vid fält- och positionsartilleriet
den 31 augusti samt vid fästningsartilleriet den 7 september, torde hemförlovning
under erforderligt antal dagar av första tjänstgöringen på
grund av studieskäl böra i förekommande fall medgivas.

5. Iiigenjörtrui>i>eriia.

Jämlikt utfärdade bestämmelser skola ingenjörtrupperna tilldelade
vapenföra studenter och likställda av 1919 års klass fullgöra sin tjänstgöring
på sätt nedanstående grafiska framställningar utvisa.

1. året, \

1919. /

2. året,

1920. /

20/o

ning i 23 resp. 25 (lagar)

Första tjänstgöring (hemförlov -

7-9/9 Rep.-övn.13—15/io

■|415 dagar

,J 35 »

3. året, \
1921. \

*) In- och utryckningsdagar äro icke fastställda.

Rop.-övn. *)

1 35 »
485 dagar

G. o. nr 790/i91s innehåller bl. a. följande föreskrifter för ifrågavarande
värnpliktigas utbildning.

Utbildningens ändamål är att bibringa den vapenföre studenten
sådana kunskaper och färdigheter, att han vid mobilisering kan tjänstgöra
såsom troppchef (i motsvarande befattning).

Utbildningen under den första tjänstgöringen omfattar soldatutbildning,
utbildning till underbefäl och förberedelse för eventuellt inträde
vid krigsskolan samt äger rum vid ingenjörkårernas studentkompani
eller fälttelegrafkårens studentavdelning.

Soldatutbildningen omfattar:

vid ingenjörkårernas studentkompani samma övningsgrenar och
ämnen som vid fältingenjörkompani; samt

vid fälttelegrafkårens studentavdelning i stort sett samma övningsgrenar
och ämnen, som vid det kompani (fälttelegraf-, radio-, ballongeller
flyg-), där den vapenföre studenten är avsedd att tjänstgöra såsom
befäl.

(liillaude

utbildnings*

före skrifter.

164

Underbefälsutbildningen omfattar:
vid ingenjörkårernas studentkompani:

Tekniska detaljarbeten.

Förbindelsearbeten.

Befästnings- och lägerarbeten.

F örstöringsarbeten.

Krigsbroarbeten.

Fästningslära.

Husbyggnadskonst.

Exercis.

Fälttjänst.

Skjutning, målbestämning och avståndsbestämning.
Parktjänst.

Ridning.

Gymnastik och idrott.

. Korpralsundervisning.

Tjänstgöringsreglemente för armén med expeditionsföring.
Krigslagar.

Sveriges härordning,
vid fälttelegrafkårens studentavdelning:

.	För vapenföra studenter i
	telegraf- tjänst.	radio- tjänst.	ballong- tjänst.	flys- tjänst.
Telegraftjänst...................................................................	1	—	—	—
Radiotjänst......................................................................	~	i	—	—
Ballongtjänst .................................................................	—	—	i	—
Flygtjänst .....................................................................	—	—	—	i ;
Exercis..........................................................................	i	i	i	i
Fälttjänst .......................................................................	1	i	i	1
Skjutning, målbestämning och avståndsbestämning...........	i	i	i	i
Parktjänst .....................................................................	i	i	i	i
Ridning .......................................................................	i	i	—
Gymnastik och idrott ...................................................	i	i	i	i
Korpralsundervisning ......................................................	1	i	i	i
Tj änstgöringsreglemente för armén med expeditionsföring..	i	i	i	i
Krigslagar .....................................................................	i	i	i	i
Sveriges härordning........................................................	i	i	i	i

165

Företa tjänstgöringen indelas i tre perioder, nämligen:

1. perioden (från tjänstgöringens början till och med årets regementsövning):
soldatutbildning;

2. perioden (från slutet av regementsövningen till midsommar andra
året): fortsättning och avslutning av soldatutbildningen samt underbefälsutbildning
ävensom särskild vinterutbildning; och

3. perioden (återstående tiden) *): tjänstgöring såsom halvtroppchef
(i motsvarande befattning) och fortsatt utbildning till troppchef (i motsvarande
befattning).

Utbildningen under första och andra perioderna försiggår vid ingenjörkårernas
studentkompani eller fälttelegrafkårens studentavdelning.
Under tredje perioden är utbildningen förlagd till de kårer, som de
vapenföra studenterna tillhöra.

Under andra och tredje årens repetition sövning ar tjänstgör vapenför
student vid vederbörlig kår såsom tropp- eller halvtroppchef (i motsvarande
befattningar), allt efter det vitsord han erhållit.

Beträffande den av revisionen ifrågasatta avkortningen av första
tjänstgöringen med 130 dagar har chefen för fortifikationen uti sitt
den 12 december 1919 avgiva yttrande anfört följande:

Vad sättet för avkortningens genomförande anginge, skulle, under förutsättning
av en avkortning av 130 dagar, den 10 februari 1920 återstå
av de vapenföra studenternas utbildningstid endast 73 dagar. På denna
korta tid kunde givetvis varken beträffande den teoretiska eller den praktiska
utbildningen ernås något nöjaktigt resultat. Förlädes de 73 dagarna
i omedelbar anslutning till den den 10 februari pågående utbildningen,
bleve utryckningsdagen den 25 april. Under denna tid skulle
med avstående från den särskilda vintertutbildningen den teoretiska utbildningen
delvis kunna tillgodoses. Men den praktiska underbefälsutbildningen
i teknisk tjänst skulle bliva så gott som ingen. Då denna
måste betraktas som huvudsaken, borde de vapenföra studenterna hemförlovas
omedelbart efter den 10 februari för att åter inkallas på sommaren
och då vid sådan tidpunkt, att tjänstgöringen förlädes i anslutning
till regementsövningarna, d. v. s. den 25 juni (vid Fälttelegrafkåren
den 27 juni). Ett kvarhållande för vinterutbildning omkring 3 veckor
utöver den 10 februari skulle för mycket inskränka det för utbildningen
å sommaren disponibla, redan förut ringa dagantalet.

Chefens
för fortifikationen

yttrande.

'') Vid fälttelegraf kårens studentavdelning är periodindelningen något olika.

166

Chefens för
generalstaben

yttrande.

Försvars revisionens yttrande.

Med hänsyn tagen till de befälsbefattningar, vilka ifrågavarande
värnpliktiga avsåges att besätta vid mobilisering (huvudsakligen som
troppchefer o. d.) måste frågan, huruvida med den avkortade tjänstgöringstiden
kunde erhållas ett utbildning sresultat av militärt värde, besvaras nekande.

Med avseende å olägenheterna av den ifrågasatta avkortningen kunde
anföras, att de vapenföra studenterna icke komme att kunna utbildas
till vid mobilisering användbart befäl uti de befattningar, som avsetts.
För att ernå den erforderliga färdigheten härför erfordrades efter verkställd
mobilisering ytterligare en utbildning av minst tre månader.

Aven komme en avkortning av utbildningstiden att på grund av
den för närvarande rådande underbefälsbristen inverka menligt på övriga
värnpliktigas utbildning, då tillgången på underbefäl under sommarmånaderna,
komme att minskas.

Vid besvarandet av frågan, med vilket högsta antal dagar en avkortning
av övningstiden kunde ske, borde beaktas, att anspråken på ingenjörtruppernas
användbarhet i fält måste ställas högt. Möjligheten härav
berodde vid ingenjörtrupperna i hög grad på befälets, även det lägres,
duglighet. Detta åter berodde till en stor del på den relativt ringa omfattning
de mobiliserade i ngenjörtrupp förban den inginge i de operativa
enheterna. Ett sammanhållande i högre förband än plutoner, t. o. m.
troppar och motsvarande formationer, läte sig därför ofta icke göra. På
det lägre befälets förmåga att snabbt och målmedvetet lösa på dem
ställda uppgifter komme därigenom att ställas stora krav.

Då ett nedsättande av de vapenföra studenternas duglighet alltså
komme att synnerligen menligt inverka på ingenjörtruppernas användbarhet
i fält, kunde chefen för fortifikationen icke tillråda en avkortning
av de vapenföra studenternas utbildningstid.

Mot vad chefen för fortifikationen sålunda anfört har chefen för
generalstaben förklarat sig icke hava något att erinra. I

I enlighet med vad förut anförts, får revisionen föreslå, att ingenjörtrupperna
tilldelade vapenföra studenter och likställda befrias från fullgörande
av dem under innevarande år åliggande repetitionsövning om
35 dagar.

Med hänsyn därtill att första tjänstgöringen fortgår till den 7—9
september, torde hemförlovning på grund av studieskäl böra i förekommande
fall beviljas under erforderligt antal dagar av berörda tjänstgöring.

167

6. Trängen.

Enligt utfärdade föreskrifter skola trän gen tilldelade vapenföra studenter
och likställda av 1919 års klass fullgöra sin tjänstgöring på sätt
nedanstående grafiska framställning utvisar.

Första tjänst -

1. ärct, \

1919. /

YoRop.-öyn

göring (hcmförloyning i 16 dagar)

2. året, \

1920. /

Rep.-öyn. *)

3. ärct, 1

1 30 »

485 dagar

'') In- och utryckningsdagar äro icke fastställda.

G. o. nr 623 isis innehåller bl. a. följande föreskrifter för ifrågava- ^ällande^
■rande värnpliktigas utbildning. föreskrit Med

hänsyn till utbildningen indelas ifrågavarande värnpliktiga i ter.
två särskilda grupper,, nämligen tränggruppen och sjukvårdsgruppen.

Tränggruppen utgöres av de vapenföra studenter, som böra bibringas
sådana kunskaper och färdigheter, att de vid mobilisering kunna
tjänstgöra såsom avdelningschefer eller i motsvarande befattningar vid
trängformationerna, ävensom förberedande utbildning för tjänstgöring
vid mobilisering såsom plutonchefer eller i motsvarande befattningar vid
sjukvårdsformationerna.

Till sjukvårdsgruppen hänföras:

a) de som böra meddelas sådana kunskaper och färdigheter, att de
vid mobilisering kunna tjänstgöra såsom sjukhusunderofficerare eller sjukvårdskorpraler
och översjukvaktare (kategori A);

b) de endast i viss vapentjänst vapenföra studenter, som böra bibringas
sådana kunskaper och färdigheter, att de vid mobilisering kunna
tjänstgöra såsom adjutanter och sjukhusunderofficerare vid fälthären tillhörande
sjukvårdsformationer (kategori B); samt

c) de endast i viss vapen tjänst vapenföra studenter, som böra bibringas
sådana kunskaper och färdigheter, att de vid mobilisering kunna
tjänstgöra såsom läkarbiträden vid fälthären tillhörande sjukvårdsformationer
(kategori C).

168

ledet. Han skall i främsta rummet utbildas till truppförare. Instruktörsutbildning
meddelas dock vid tränggruppen till den omfattning, som
erfordras för tjänstgöring såsom befäl såväl under soldatutbildning som
vid utbildad trupp.

Utbildningen under första tjänstgöringen omfattar soldatutbildning
och befälsutbildning.

Soldatutbildningen omfattar följande övningsgrenar och ämnen:
Trängmaterielen.

Körning.

Förplägnadstjänst.

Klövjning och släpning.

Sjukvårdsmaterielen.

Sjuktransporttjänst.

Förbinderi tjänst.

Kartläsnings- och orienteringsövningar.
Bevaknings- och spaningstjänst.

Signalering.

Förläggning.

Koktjänst.

Marscher och järnvägstransporter.

Fältarbeten.

Trängtjänst
Sjukvårdstjänst

Fälttjänst

Exercis till fots.

Exercis med anspända fordon.

Ridning och sabelfäktning till häst.

Hästvård, hästkännedom och hovbeslag.

Skjutning, målbestämning och avståndsbestämning.

Utbildning i användandet av handgranater.

Gymnastik och idrott.

Den personliga utrustningens vård.

Kroppens vård.

Soldatundervisning.

Befälsutbildningen omfattar följande övningsgrenar och ämnen:

vid tränggruppen:

Trängtjänst.

Sjukvårdstjänst.

Fälttjänst.

Exercis.

Ridning och sabelfäktning till häst.
Hästvård, hästkännedom och hovbeslag.

169

Skjutning, målbestämning och avståndsbestämning.
Gymnastik och idrott.

Kroppens och den personliga utrustningens vård.
Korpralsundervisning m. m.

vid sjukvårdsgruppen:

Sjukvårdstjänst.

Sjukhustjänst.

Fäl tjänst.

Exercis.

Skjutning.

Gymnastik och idrott.

Kroppens och den personliga utrustningens vård.

Korpralsundervisning m. m.

Ridning [endast för den, som utbildas till sjukhusunderofficer
(adjutant)].

Vid tränggruppen är den första tjänstgöringen indelad i 3 perioder,
av vilka de två första fullgöras vid trängens studentkompani och
den tredje vid vederbörlig trängkår:

1. perioden (från tjänstgöringens början till och med årets repetitionsövning):
soldatutbildning;

2. perioden (från slutet av nämnda repetitionsövning till midsommar
andra året): fortsatt soldatutbildning, befälsutbildning och särskild vinterutbildning;
samt

3. perioden (återstoden av första tjänstgöringen): tjänstgöring såsom
sektions- eller haivsektionschef vid trängkompaniet, grupp- eller patrullförare
eller troppchef vid sjukvårdskompaniet samt för därtill lämplig
fortsatt utbildning till avdelningschef (vid trängformation) eller plutonchef
(vid sjukvårdstrupp).

För sjukvårdsgruppen är indelningen av första tjänstgöringen följande:

För kategorierna A och B:

1. perioden (från tjänstgöringens början till och med årets repetitionsövning):
soldatutbildning;

2. perioden (från slutet av nämnda repetitionsövning till början av
april andra året): fortsatt soldatutbildning, befälsutbildning och särskild
vinterutbildning; samt

3. perioden (återstoden av första tjänstgöringen): utbildning i sjukhustjänst
och fortsatt befälsutbildning.

8652 J9

170

Inspektörens
för
trängen
yttrande.

Under 1. och 2. perioderna försiggår utbildningen vid trängens
studentkompani, under 3. perioden vid de sjukhus och lasarett, som årligen
bestämmas.

För kategorien C:

1. perioden = kategorierna A och B;

2. perioden (motsvarande tid som för kategorierna A och B): utbildning
i sjukhustjänst, fortsatt soldatutbildning ävensom befälsutbildning;
samt

3. perioden (motsvarande tid som för kategorierna A och B): fortsatt
utbildning i sjukhustjänst och fortsatt befälsutbildning.

Under 1. perioden försiggår utbildningen vid trängens studentkompani,
under 2. perioden vid de truppförband, som årligen bestämmas,
och under 3. perioden vid sjukhus och lasarett, likaledes årligen bestämda.

Under andra och tredje årens repetitionsövningar tjänstgör vapenför
student, som därtill är lämplig, såsom avdelningschef (plutonchef, troppchef),
sektions- eller halvsektionschef, sjukhusunderofficer (adjutant), läkarbiträde,
sjukvårdskorpral eller översjukvaktare.

Uti sitt den 9 december 1919 i ärendet avgivna yttrande har inspektören
för trängen anfört följande:

Vad först beträffade genomförandet av den utav revisionen ifrågasatta
avkortningen av första tjänstgöringen med 130 dagar komme, såvitt
tränggruppen anginge, minskningen att helt falla inom tiden för befäl
sutbildningen. Man hade då att välja på att huvudsakligen förlägga avkortningen
till tiden för befälsutbildningen antingen vid studenkompaniet
eller vid trängkårerna. Ett användande av den förstnämnda utvägen
skulle medföra, att vinterutbildningen måste förkortas, att den
teoretiska underbefälsutbildningen måste avbrytas vid den tidpunkt, då
den endast vore till hälften färdig, samt att de praktiska tillämpningsövningarna
under befälsutbildningen vid studentkompaniet måste inställas.
Å andra sidan skulle tillfälle kunna beredas till trupputbildning och
truppföring samt fortsatt befälsutbildning vid trängkårerna, varjämte
dessa under en del av den tid, övriga värnpliktiga fullgjorde första
tjänstgöringen, skulle kunna disponera studenterna såsom befäl. Användes
den senare utvägen, finge studenterna intet tillfälle till övning i
trupputbildning och truppföring vid trängkårerna och till fortsatt befälsutbildning
vid dessa, varjämte de sålunda^ ej kunde disponeras såsom
befäl vid övriga värnpliktigas utbildning. Å andra sidan kunde utbild -

171

ningen vid studentkompaniet fortgå till omkring don 1 maj, varmed
följde bättre grundläggande befälsutbildning än vid den förra utvägen.

Vid ett val mellan dessa båda utvägar vore den senare avgjort
att föredraga. Under utbildningen vid studentkompaniet vore
eleverna i största möjliga utsträckning befriade från handräckningsgöromål,
varigenom tiden bättre kunde utnyttjas och utbildningen
därför ske planenligt. Det syntes därför sannolikt, att resultatet av
en viss tids befälsutbildning vid studentkompaniet bleve bättre, än
om densamma under motsvarande tid förlädes till kårerna. Såsom
ovan nämnts komme, härvid eleverna ej att få något tillfälle till övning
i trupputbildning och truppföring vid trängkårerna, men detta syntes
vara av mindre vikt, då de, därest utbildningstiden avkortades med
130 dagar, icke hunne tillägna sig nödvändiga förutsättningar för att
tjänstgöra såsom befäl. Av denna anledning torde även olägenheten
för kårerna att ej få disponera studenterna såsom befäl minskas. Med
den föreslagna avkortningen kunde de i intet fall med fördel disponeras
såsom befäl under den tid, de bäst skulle behövas, d. v. s. under första
månaderna för övriga värnpliktigas första tjänstgöring.

På grund av vad sålunda anförts ansåge inspektören minsta möjliga
olägenheter i militärt avseende uppstå, därest den föreslagna avkortningen
av utbildningstiden komme att omfatta de sista 130 dagarna
av första tjänstgöringen.

I fråga om sjukvårdsgruppens kategorier A och B ansåge inspektören,
att då dessa kategorier, enligt vad ovan anförts, under tiden för
första tjänstgöringen ej erhölle någon befälsutbildning vid kårerna, det
vore lämpligast att låta studenterna tillhörande dessa kategorier avbryta
sin utbildning omkring den 1 maj 1920.

Då det av revisionen förutsatts, att riksdagens beslut i ämnet kunde
bliva fattat omkring den 1 februari 1920, följde härav, att tiden för utbildningen
i sjukhustjänst måste inskränkas till omkring två månader.

På grund av det anförda syntes de minsta möjliga olägenheter i
militärt avseende erhållas, därest den föreslagna avkortningen av utbildningstiden
komme att omfatta de sista 130 dagarna av första tjänstgöringen.

Då de till sjukvårdsgruppens kategori C hörande värnpliktiga
under tiden mellan första och andra årens repetitionsövningar (2. och 3.
perioderna) erhölle utbildning i sjukhustjänst, syntes det lämpligast, att
den föreslagna avkortningen av utbildningstiden även för dessa värnpliktiga
komme att omfatta de sista 130 dagarna av första tjänstgöringen.

172

Ehuru de värnpliktiga, på grund av den föreslagna förkortade utbildningstiden,
vid dennas slut ej bleve användbara såsom befäl, ansåge
inspektören för trängen, att utbildning sresultatet dock finge ett visst
värde så tillvida,, att de värnpliktiga erhållit sådana kunskaper och färdigheter,
att en senare befälsutbildning därpå kunde grundas.

De förnämsta olägenheterna av den ifrågasatta avkortningen av utbildningstiden
bleve vid tränggruppen följande:

otillräcklig tid för praktiska tillämpningsövningar under befälsutbildningen; eleverna

erhölle intet tillfälle till övning i trupputbildning och truppföring
under tjänstgöring vid annan trupp än studentkompaniet (vid
trängkårerna):

den för vissa värnpliktiga anbefallda fortsatta utbildningen till avdelningschef
eller plutonchef under tjänstgöring vid vederbörlig trängkår
kunde icke komma till utförande.

Dessa olägenheter medförde, dels att de värnpliktiga vid utbildningstidens
slut ej bleve användbara såsom befäl, vilket i hög grad komme
att inverka menligt på trängformationernas fältduglighet, dels att
trängkårerna icke finge det tillskott på underbefäl i vapenföra studenter,
som nu mer än förr vore erforderligt till följd av det stora antalet vakanser
bland fast anställt underbefäl.

Vid sjukvårdsgruppens kategorier A och B måste befälsutbildningen
vid studentkompaniet inskränkas, varjämte tiden för utbildningen
i sjukhustjänst bleve i hög grad otillräcklig. På grund härav bleve de
värnpliktiga vid utbildningstidens slut icke användbara i de befälsbefattningar,
vartill de vore avsedda, vilket i hög grad komme att att inverka
menligt på sjukvårdsformationernas fältduglighet.

För sjukvårdsgruppens kategori C omöjliggjordes befälsutbildningen.
Beträffande avkortningens inverkan på de värnpliktigas användbarhet
såsom läkarbiträden hänvisades till vad generalfältläkaren därom
anfört.

Beträffande frågan, med vilket högsta antal dagar en avkortning av
övning stiden kunde ske, kunde anföras, att därest trängen tilldelade vapenföra
studenter och likställda skulle kunna erhålla sådan utbildning, att de
bleve användbara i de befattningar, till vilka de vore avsedda, kunde
den nu fastställda övningstiden för tränggruppen icke minskas liksom
ej heller tiden för utbildningen vid studentkompaniet av de till sjukvårdsgruppens
kategorier A och B hörande. Beträffande möjligheten
att för dessa båda kategorier liksom ock för sjukvårdsgruppens
kategori C avkorta utbildningstiden på bekostnad av sjukhusutbildningen
hänvisades till vad generalfältläkaren därom anförde.

173

Uti den 9 december 1919 avgivet yttrande har generalfältläkaren Ueneralfält läkarens

yttrande.

beträffade sättet för genomförandet av den utav revisionen
ifrågasatta avkortningen undandroge sig det tekniska utförandet av de till
tränggruppen hörande värnpliktiga givetvis generalfaltläkareus bedömande.
Ehuru härvid gällde liksom vid sjukhusutbildningen, att
densamma berodde på ledarnas målmedvetenhet, energi och -förmåga att
skilja mellan huvudsak och bisak, på elevernas anlag, på undervisningsmaterialets
beskaffenhet samt utbildningens frigörande från för densamma
främmande sysselsättning (handräckning o. s. v.), ansåge generalfältläkaren
sig kunna hänvisa till vad inspektören för trängen i detta
avseende yttrat.

Beträffande sjukvårdsgruppens kategorier A och B borde vid
frågans bedömande hänsyn tagas till följande. Utbildningstidens förkortning
med 130 dagar måste på grund av den tidpunkt, då riksdagens
beslut i ärendet kunde beräknas vara fattat, eller omkring den 1
februari 1920, rimligtvis drabba utbildningen i sjukhustjänst. Denna utbildning
kunde således under inga omständigheter taga sin början tidigare
än sagda datum angåve; därigenom skulle i bästa fall erhållas tre
månaders sjukhustjänstgöring den 1 februari—den 30 april; kortare utbildningstid
i sjukhustjänst måste anses värdelös. Någon vinterutbildning
medhunnes icke. Detta vore givetvis en stor olägenhet, men spelade
dock mindre roll än sjukhusutbildningen.

I fråga om sjukvårdsgruppens kategori C hade generalfältläkaren
intet att tillägga till vad inspektören för trängen anfört.

Frågan, huruvida med den avkortade tjänstgöringstiden kunde ei''hållas
ett utbildning sresultat av militärt värde, ansåge generalfältläkaren kunna
besvaras jakande i vad anginge sjukvårdsgruppens kategori C. I
övrigt hänvisades till vad inspektören för trängen anfört.

Beträffande olägenheterna av den ifrågasatta avkortningen av utbildningstiden
vore att märka, att denna komme för sjukvårdsgruppens
kategorier A och B att medföra, att utbildningen i sjukhustjänst praktiskt
taget torde bliva omöjliggjord. Beträffande kategorien C syntes
den föreslagna avkortningen inverka mindre menligt. I övrigt hänvisades
till vad inspektören för trängen anfört rörande denna fråga.

Beträffande spörsmålet, med vilket högsta antal dagar en nedsättning
av utbildningstiden skulle kunna ske, ville generalfältläkaren framhålla,
att även med den föreslagna avkortningen av 130 dagar ett tillfredsställande
resultat för sjukvårdsgruppens kategori C kunde ernås,
beroende på arten av de på utbildningen inverkande faktorer, som ovan
antytts.

anfört följande
Vad först

174

Chefens för
generalstaben

yttrande.

Försvars revisionens yttrande.

I fråga om samtliga trangens här avsedda värnpliktiga studenter,
liksom för vissa andra arméns personalgrupper, borde ihågkommas, att
för fullgörande av viss specialtjänst, här sjukhustjänst, beräknades biträde
av värnpliktig personals, här sjukvårdspersonals, arbetskrafter. Kunde
dylika arbetskrafter icke ställas till förfogande, uppstode måhända oundgängliga
krav på annan arbetskraft.

Chefen för generalstaben har uti sitt den 15 december 1919 avgivna
yttrande förklarat sig icke hava funnit anledning till någon erinran
mot vad inspektören för trängen i ärendet anfört.

Att den ifrågasatta avkortningen skulle inverka mindre menligt på
de till sjukvårdsgruppens kategori C börande värnpliktigas utbildning än
i andra avseenden, syntes framgå av generalfältläkarens yttrande. Med
hänsyn till sjukvården måste det dock anses vara av stor betydelse, att
ifrågavarande värnpliktiga vore fullt förtrogna med den militära sjukhustjänsten.

Beträffande generalfältläkarens yttrande, i vad detsamma avsåge
möjligheten att nedsätta övningstiden, syntes det icke vara ur vägen att
erinra om riksdagens uttalande angående värnpliktiga läkare, tandläkare
och veterinärer m. fl., att det år 1914 föreliggande förslaget angående
dessa värnpliktigas värnpliktstjänstgöring vore »ägnat att på ett, som
det ville synas, lämpligt sätt tillgodose såväl försvarets som de värnpliktigas
intressen». Fasthölle man vid båda dessa synpunkter, torde man
hava rätt att ställa sig betänksam mot åtgärder, som kunde verka försvagande
på läkar- och sjukvården vid armén.

Under hänvisning till vad i det föregående anförts, får revisionen
föreslå, att trängen tilldelade vapenföra studenter och likställda befrias
från dem under innevarande år åliggande repetitionsövning om 30
dagar.

Då första tjänstgöringen fortgår till den 10 september, bör i förekommande
fall hemförlovning på grund av studieskäl äga rum jämväl
under erforderligt antal dagar av nämnda tjänstgöring.

7. Intendenturtrupperna.

Jämlikt utfärdade bestämmelser skola intendenturtrupperna tilldelade
vapenföra studenter och likställda av 1919 års klass fullgöra sin tjänstgöring
på sätt nedanstående grafiska framställning utvisar.

176

1. ftret, \ ,

1919. /

2. året, \ |

1920. V

3. året, \,

1921. /''

26/ö

;8ring (hemförlovning i IG (lagar)

In- och utryekningsdagar äro icke fastställda.

Första tjänst -

^/oRep.-övn^Vio

Rep.-övn.1)

■■■■I|425 dagar

_|j 00 »

-j 00 »

485 dagar

G. o. n:r 700/iois innehåller bl. a. följande föreskrifter
rande värnpliktigas utbildning.

Utbildningens ändamål är att bibringa den vapenföre studenten
sådana kunskaper och färdigheter, att han vid mobilisering kan tjänstgöra
såsom plutonchef vid förplägnads- (etappintendentur-) kompani.
Därjämte skall den, som därtill befmnes lämplig, erhålla förberedande
utbildning för tjänstgöring i intendentsbefattning.

Under första tjänstgöringen skall vapenför student uppfostras till en
god och käck soldat, till kraftig befälsföring och militäriskt uppträdande,
till förmåga att behärska trupp och rycka denna med sig. 1 krigstukt,
duglighet och hurtigt väsen skall han bliva en försyn för mannen i
ledet. Han skall i främsta rummet utbildas till truppförare. Instruktörsutbildning
meddelas till den omfattning, som erfordras för tjänstgöring
såsom befäl såväl under soldatutbildning som vid utbildad trupp.

Utbildningen under första tjänstgöringen omfattar soldatutbildning,
utbildning till underbefäl och utbildning till plutonchef ävensom förberedande
utbildning för tjänstgöring i intendentsbefattning.

Soldat- och underbefälsutbildningen omfattar följande övniugsgrenar
och ämnen:

för ifråqava- Göllnnde
J J J utbildningsföreskrifter.

Exercis

Fälttjänst

Sluten ordning,

Spridd »

Eldstrid,

- Bajonettstrid,

Stridsverksamliet i övrig:t.

; > O

Marscher och järnvägstransporter,
Förläggning,

Marschbevakning,

Förposttjänst,

Koktjänst,

Fältarbeten,

Signalering,

Kartläsning,

176

Skjutning, målbestämning och avståndsbestämning.

Magasins- och förrådstjänst.

Slakteritjänst.

Bageritjänst.

Kroppens vård.

Utrustningens vård.

Gymnastik och idrott.

Samaritkurs.

Soldatundervisning, Korpralsundervisning, Exercisreglemente för intendenturtrupperna,
Skjutinstruktion (»Grunder för eldverkan» samt »Målbestämning»
och »Avståndsbestämning»), Fälttjänstreglemente, avd. I.—V.
i vad rör enskild mans verksamhet, Strafflag för krigsmakten (Första och
Fjärde delen), Magasinsinstruktion, Förrådsinstruktion, Slakteriinstruktion,
Bageriinstruktion och Krigsmaterielreglemente.

Utbildningen till plntonchef omfattar följande övningsgrenar och
ämnen:

Exercis.

Fälttjänst.

Skjutning med pistol.

Magasins- och förrådstjänst.

Gymnastik och idrott.

Exercisreglemente för intendenturtrupperna, Fälttjänstreglemente, avdI-—V.
, VIII. och XIII., Förordning angående allmänna grunder för förvaltningen
vid lantförsvaret på krigsfot, Krigsförplägnadsreglemente,
Krigskassareglemente, Krigsavlöningsreglemente, Etappreglemente samt
författningarna rörande rekvisitioner för krigsmaktens behov.

Den förberedande utbildningen för tjänstgöring i intendentsbefattning
omfattar följande ämnen:

Regementsintendentstjänst i krig.

Stabs- och expeditionstjänst i krig.

Krigskonst (marsch- och förläggningstaktik).

Första tjänstgöringen indelas i fem perioder.

1. perioden (från början av första tjänstgöringen till och med årets
regementsövning): soldatutbildning;

2. perioden (från slutet av regementsövningen till jul): soldatutbildningen
avslutas; underbefälsutbildning;

3. perioden (från hem förlovningen vid jul till mitten av mars): fortsättning
av underbefälsutbildning; särskild vinterutbildning;

4. perioden (mitten av mars till början av maj): avslutning av underbefälsutbildningen;
påbörjande av plutonchefsutbildningen; samt

177

5. perioden (återstoden av första tjänstgöringen): fortsättning och
avslutning av plutonchefsutbildningen, förberedande utbildning för intendentsbefattning.

Utbildningen under 1.—4. perioderna försiggår vid intenturtruppernas
studentavdelning — en underavdelning av ett intenturkompani.
Under 5. perioden är utbildningen förlagd dels till intendenturförråden,
dels vid intendenturkoinpanierna, dels vid studentavdelningen (utbildning
för intendentsbefattning).

Under andra och tredje årens repetitionsövningar tjänstgör vapenför
student, som därtill är lämplig, såsom plutonchef, underofficer till förfogande
eller underbefäl eller i annan intendentsbefattning.

Uti sitt i ärendet den 9 december 1919 avgivna yttrande har
chefen för intendenturkåren anfört följande:

Den ifrågasatta avkortningen kunde tänkas genomförd enligt något av
följande tre alternativ.

a) Första tjänstgöringen avslutades omkring 130 dagar tidigare än
enligt nuvarande bestämmelser, d. v. s. omkring den 1 maj 1920.
Enligt detta alternativ bleve utbildningen sammanhängande och vinterutbildningen
kunde fullt avslutas. Däremot komme tillämpningsövningarna
att infalla under en mindre gynnsam tid (mars—april) och möjlighet
till samövning med trängen icke att förefinnas.

b) Första tjänstgöringen avbrötes vid lämplig tidpunkt (omkring
den 1 mars), efter det att beslut om avkortning förelåge, och återstående
tid fullgjordes omedelbart före första repitionsövningen. Enligt detta
alternativ bleve tillämpningsövningar förlagda under en gynnsammare
tid, möjlighet funnes till samövning med trängen och första repetitionsövningen
komme att fullgöras i omedelbar anslutning till den sista delen
av den första tjänstgöringen, vilket bidroge till befästande avunder
denna inhämtade kunskaper och färdigheter. Likaledes kunde vinterutbildning
meddelas. De vapenföra studenterna glömde dock under uppehållet
en del av det genomgångna, varjämte det bleve svårt att för den
återstående delen av törsta tjänstgöringen förfoga över samma personal,
som handhaft utbildningen under den första delen av samma tjänstgöring.

c) Första tjänstgöringen avbrötes omedelbart efter ett eventuellt riksdagsbeslut
och återstående tiden fullgjordes i anslutning till första repetitionsövningen.
Detta alternativ syntes icke lämpligt, enär särskild vinterutbildning
icke kunde meddelas.

Chefens för
intendenturkåren

yttrande.

3652 19

178

Cliefens för
generalstaben

yttrande.

Försvars revisionens yttrande.

Av de olika alternativen vore enligt chefens för intendenturkåren
mening alternativ b) att föredraga.

Givetvis kunde även med avkortad tjänstgöringstid erhållas ett
utbildning sresultat av visst militärt värde. Ifrågavarande studenter vore
emellertid enligt gällande bestämmelser avsedda att utbildas till officersersättare
(regementsintendenter och plutonchefer). Detta mål kunde icke
nås med den ifrågasatta avkortningen av tjänstgöringstiden, utan måste
utbildningen i så fall inskränkas till att söka göra ifrågavarande studenter
användbara såsom underbefäl.

Beträffande olägenheterna av den ifrågasatta avkortningen vore att
märka, att då de värnpliktige, som tillgodogjort sig plutonehefs- och regementsintendentsutbildning,
vore avsedda att vid mobilisering och i krigbidraga
till fyllande av intendenturkårens behov av officerare, medförde
omöjligheten att med ifrågasatt avkortning av första tjänstgöringen
utbilda ifrågavarande studenter till officersersättare, att det icke
torde finnas möjligheter att vid mobilisering och i krig lämna för
intendenturtjäust utbildad officerspersonal i den omfattning, som nu beräknades.
Varje årskontingent av intendenturtrupperna tilldelade vapenföra
studenter och med dem likställda beräknades nämligen lämna omkring
15 lämpliga såsom officersersättare.

Därest nu anbefallt utbildningsresultat skulle fordras, kunde ingen
avkortning av första tjänstgöringen äga rum.

Mot vad chefen för intendenturkåren sålunda anfört har chefen för
generalstaben uti sitt den 15 december 1919 avgivna yttrande förklarat
sig icke hava något att erinra.

Åven vid intendenturtrupperna böra, i enlighet med vad förut anförts,
vapenföra studenter och likställda befrias från fullgörande av
årets repetitionsövning om 30 dagar samt, med hänsyn därtill att första
tjänstgöringen fortgår till den 10 september, i förekommande fall på
grund av studieskäl hemförlovas under erforderligt antal dagar av sistnämnda
tjänstgöring.

8. Värnpliktiga medicine studerande, reterinärer, tandläkare och apotekare.

Bland de vapenföra studenterna intaga medicine studerande, veterinärer,
tandläkare och apotekare en särskild ställning. För dessa värnpliktiga
är utbildningstiden icke såsom för de övriga uppdelad i första
tjänstgöring och repetitionsövningar utan utgöres i stället av militärutbildning,
fackutbildning och facktjänstgöring.

179

Ifrågavarande värnpliktigas tjänstgöring äger ruin på sätt nedanstående
tabell utvisar.

	Militär- utbildning	Fack- utbild-	Facktjänst- göring	Summa
	1.årets antal dagar	2. årets antal dagar	ning antal dagar	Första antal dagar	Andra antal dagar	dagar
Läkare .......................	108	95	90	30	117	440 l)
Veterinärer ............	108	87	60	30	155	440 '')
Tandläkare och apotekare . .	108	—		322		440 '')

9 F8r den, som påbörjar fackutbildningen tidigare än under fjärde året eller för vilken fackutbildningen
icke tager sin böljan senast under sjunde året, förlänges facktjänstgöringen med 45 dagar. (I. I-''., § 93:3.)

Inryckning till första årets militärutbildning äger rum samtidigt med Gällande
övriga vapenföra studenter. Utbildningen bedrives gemensamt med utbfg"eing8''
dessa, för veterinärer vid kavalleriet, för övriga vid infanteriet och till skrifter,
samma omfattning som för dessa under ifrågavarande tid. För 1919
års klass är första årets militärutbildning fullgjord.

Andra årets militärutbildning äger i allmänhet rum under juniaugusti
och plägar förläggas för läkare till Skaraborgs regemente, för
veterinärer till artilleriet. För 1919 års klass äro tjänstgöringstiderna
ännu icke fastställda. Andra årets militärutbildning avser att fullständiga
och befästa soldatutbildningen, att bibringa underbefälsutbildning
samt dessutom:

för läkare att, i fråga om infanteritruppförbandens verksamhet under
olika i fält förekommande förhållanden samt beträffande deras och av
trängkår uppsatta sjukvårdsformationer meddela dem de kunskaper,
som äro av betydelse för deras framtida tjänstgöring såsom militärläkare,
ävensom att meddela utbildning i ridning; och

för veterinärer att meddela de kunskaper, som äro av betydelse för
deras framtida tjänstgöring såsom militärveterinärer.

Utbildningen omfattar följande övningsgrenar och ämnen, nämligen:

för läkare:

Exercis.

Fälttjänst.

Skjutning och avståndsbestämning.

Kroppens vård.

Utrustningens vård.

180

Gymnastik och idrott.

Ridning.

Kännedom om truppträngen vid infanteriregemente, sjuk vårdsformationer
och deras allmänna användning o. d.

Infanteriets underbefälsinstruktion (»I. Inledning.», »II. Arméns
befäls- och förvaltningsförhållanden m. m.» och »III. Tjänsten i fred.»,
vilka underavdelningar inläras, samt »IV. Tjänsten i fält. B.-F.», som
noga genomgås).

Instruktion för vapenföra medicine studerande angående utbildningen
i sjukvård m. m. under andra årets militärutbildning; samt

för veterinärer:

Exercis med anspända fordon.

Hästvård, hästkännedom och hovbeslag.

Skjutning.

Undervisning för fältartilleristen (Kap. XI—XII samt packning av
hästar) och Konstapelsundervisning för fältartilleriet (Kap. I—VII, varav
Kap. IV—VII jämväl böra göras till föremål för övning i terräng).

Utbildningen i exercis med anspända fordon avser att bibringa
kuskutbildning och fortsatt ridutbildning.

Kuskutbildningen skall i första hand avse att bibringa praktisk
kunskap, förutom i vad angår hästens hanterande under körning, i selning,
sadling och betsling, varvid särskild uppmärksamhet bör ägnas åt
selarnas avpassande och skötsel.

Fackutbildningen och facktjänstgöringen fullgöras i regel med början
tidigast under fjärde och senast under sjunde året. Facktjänstgöringen
äger rum antingen omedelbart efter fackutbildningen eller ock senare.

Fackutbildningens ändamål är att bibringa kunskaper och färdigheter,
som göra dem förtrogna:

läkare och veterinärer med läkar- resp. veterinärtjänsten vid armén
i fred och krig; samt

tandläkare och apotekare med sjukvården vid armén i fred och
krig dels såsom militära tandläkare och apotekare, dels såsom medhjälpare
åt läkarpersonalen i såväl sjukvårds- och expeditionstjänst som
vid utförande av tekniska arbeten.

Facktjänstgöringens ändamål är:

för läkare och veterinärer att bereda tillfälle till ytterligare
utbildning i vederbörligt fack genom att praktiskt deltaga i sjukvården
resp. veterinärvården vid armén, dels såsom biträdande, dels såsom självständiga
militärläkare resp. militärveterinärer; samt

181

för tandläkare och apotekare att tillgodogöra vederbörligt truppförband
(sjukvårdsanstalt) de värnpliktigas kunskaper såsom tandläkare
eller apotekare samt att bereda dessa tillfälle att praktiskt deltaga i
sjukvården vid armén.

Uti sitt i ärendet den 10 december 1919 avgivna yttrande framhåller
inspektören för infanteriet, att större delen av militärutbildningen,
eller 108 dagar, redan fullgjorts. Någon avkortning av militärutbildningen
med de föreslagna 130 dagarna vore alltså icke möjlig, och följaktligen
vore det icke heller möjligt att avgöra, när en sådan avkortning
lämpligast kunde äga rum eller vilka följder den kunde erhålla.

Vad beträffade frågan, huruvida någon avkortning alls kunde göras
av den militära utbildningen, framhåller inspektören för infanteriet, att
avkortningen måste träffa andra årets utbildning. Av de för denna gällande
undervisuingsföreskrifterna framginge dock tydligt, att de 95 dagar,
som andra årets militärutbildning omfattade, vore det minsta, som kunde
och borde beräknas. Någon minskning av andra årets militärutbildning
kunde därför icke äga rum.

För att kunna besvara de av revisionen framställda frågorna har
generalfältläkaren uti sitt den 9 december 1919 avgivna yttrande ansett
nödvändigt framhålla följande synpunkter rörande dessa värnpliktigas
tjänstgöring, sådan den för närvarande vore och i och med 1914 års
härordning blivit fastställd. Därförutan vore det nämligen icke möjligt
att komma till en uppfattning om, huruvida och i vad mån en ändring
av tiden för eller av organisationen av ifrågavarande värnpliktstjänstgöring
kunde vara lämplig eller möjlig.

Under det att samtliga övriga vårt lands värnpliktiga uteslutande
vore avsedda att utbildas för tjänstgöring i händelse av krig eller därmed
jämförliga förhållanden, intoge värnpliktiga medicine studerande och
därmed jämställda en särställning så till vida, som dessa värnpliktigas
särskilda kunskaper avsåges skola komma armén till godo även under
fredsförhållanden; samtliga dessa värnpliktiga ägde nämligen att under
den s. k. facktjänstgöringen vid trupp förbanden fullgöra tjänst såsom
läkare, veterinärer, tandläkare eller apotekare (respektive sjukskötare), ett
under nuvarande förhållanden oundgängligt och mycket värdefullt tillskott
till ordinarie krafter av motsvarande slag.

Såsom vederlag för den tjänst, dessa värnpliktiga fullgjorde under
fredsförhållanden, hade staten berett dem vissa förmåner, i det dels största
hänsyn tagits till deras studier, därigenom att utbildningen i görligaste

Inspektörens
för
infanteriet
yttrande.

General fältläkarens yttrande.

182

mån anordnats under sommarmånaderna, dels Kungl. Maj:t medgivit
medicine kandidat och värnpliktig examinerad veterinär rätt till tjänsteårsberäkning
för honom åliggande fackutbildning och facktjänstgöring
samt värnpliktig farmacie kandidat att tillgodoräkna sig fullgjord dylik
tjänstgöring såsom tjänstgöring under samma tid å svenskt apotek.

Härtill komme, att den undervisning, dessa värnpliktiga erhölle, i
synnerhet under den särskilda fackutbildningen, i ej oväsentlig grad
komme deras civila verksamhet till godo.

Med bortseende i detta sammanhang från en eventuell fullständig
omläggning av utbildningen för dessa värnpliktiga, ville generalfältläkaren
endast framhålla, att i samma mån som tiden för dessa värnpliktigas
facktjänstgöring minskades, i samma mån bleve det nödvändigt
att ersätta denna förlust för armén, att således anlita biträde från icke
värnpliktig personal. Statsmakterna måste därför vara beredda på de
ekonomiska konsekvenser, ett förkortande av facktjänstgöringen kunde
komma att medföra.

De av revisionen framställda frågorna rörande en avkortning av
tjänstgöringstiden för värnpliktiga av 1919 års klass kunde besvaras
sålunda:

Vad sättet för genomförandet av den ifrågasatta avkortning en anginge,
måste, enär första årets militärutbildning redan fullgjorts, avkortningen
gå ut över övriga delar av utbildningstiden, och enär för ifrågavarande
värnpliktiga såväl andra årets militärutbildning — för läkare och veterinärer
— som ock fackutbildningen — för samtliga ifrågavarande värnpliktiga
— vore i utbildningsavseende av särskilt stor betydelse, borde
den huvudsakliga minskningen drabba facktjänstgöringen. Generalfältläkaren
ansåge sig därför böra föreslå

för läkarna 15 dagars avkortning av andra årets nu 95 dagar långa
militärutbildning, enahanda förkortning av fackutbildningen, som nu droge
tre månader; återstående 100 dagar borde tagas från andra facktjänstgöringen,
varav såledet endast 17 dagar skulle återstå;

för veterinärerna 27 dagars avkortning av andra årets militärutbildning
och övriga 103 dagar från andra facktjänstgöringen, varav således
återstode endast 52 dagar; samt

för tandläkare och apotekare 10 dagars avkortning av den nu till
42 dagar uppgående fackutbildningen. Återstoden, 120 dagar, måste
således tagas från den nu 290 dagar långa facktjänstgöringen.

Ett utbildning sr esultat av visst militärt värde skulle givetvis erhållas
även med den sålunda avkortade tjänstgöringstiden.

183

1 vad mån det kunde bliva möjligt att genom än större utnyttjande
av tiden under återstående utbildoingsperioder kompensera minskningen
i antalet dagar, kunde general fältläkaren för närvarande ej yttra
sig över. Rapporter från och inspektioner av dessa utbildningsperioder
gjorde det föga sannolikt, att på så sätt mycket kunde vinnas. Med hänsyn
till att den redan förbrukade utbildningstiden icke medgåve omläggning
av utbildningsplanerna i sin helhet, torde den förkortade utbildningen
dock medföra ett allmänt sjunkande av kunskaps- och färdighetsnivån,
vars storlek dock icke för närvarande kunde bestämmas. Olägenheter
i övrigt, som vore förenade med minskningen av facktjänstgöringen,
framginge av vad förut framhållits.

l)en av revisionen framställda frågan rörande det högsta antalet
dagar, varmed utbildningstiden kunde nedsättas, vore det icke möjligt för
generalfältläkaren att besvara med angivande av ett bestämt dagantal.
Undersökning borde göras, huruvida möjlighet förefunnes att ernå fullgod
utbildning även med en minskning i antalet dagar av den egentliga
utbildningsperioden — andra årets militärutbildning och fackutbildningen.
Det vore nämligen för ett stort antal av dessa värnpliktiga av vikt med
hänsyn till universitetskurser och kliniktjänstgörning, att tiden för denna
utbildning ej utsträcktes över de tre sommarmånaderna.

Huruvida och i vad mån en förkortning av facktjänstgöringen för
värnpliktiga medicine studerande och veterinärer läte sig göra, kunde
icke bestämmas. Nämnda facktjänstgöring avsåge ju för läkares och
veterinärers vidkommande delvis fortsatt utbildning i truppläkar- respektive
trupp veterinärtjänst. Till någon del sammanhängde svaret å denna
fråga även med de för tandläkares och apotekares facktjänstgöring avgörande
faktorerna, nämligen dels med behovet av sjuk- och veterinärvård
vid truppförbanden under den tid, ifrågavarande värnpliktiga skulle
hava fullgjort sin facktjänstgöring, dels med den betydelse, statsmakterna
tillmätte facktjänstgöringen med avseende å det gagn, de värnpliktiga
därunder skulle lämnat armén och de kostnader, som kunde komma att
uppstå genom upphörande eller förkortande av sagda facktjänstgöring.
Att mäta dessa faktorer i dagar läte sig för närvarande icke göra.

Uti sitt den 15 december 1919 avgivna yttrande har chefen för Che ens för

generalstaben i förevarande del av ämnet anfört följande:

De vapenföra medicine studerandenas militärutbildning vore icke
jämförlig med den första tjänstgöringen i vanlig bemärkelse. Emellertid
hade generalfältläkaren ansett sig böra föreslå 15 dagars avkortning i
andra årets mitärutbildning för värnpliktiga av 1919 års klass, ävensom

general staben yttrande.

184

att en undersökning gjordes, huruvida möjlighet förefunnes att ernå en
fullgod utbildning även med en minskning av antalet dagar under den
egentliga utbildningsperioden — andra årets militärutbildning och fackutbildningen.

Under första årets militärutbildning erhölle de vapenföra medicine
studerandena blott ofullständig soldatutbildning, under andra årets 95
dagar skulle dem meddelas underbefälsutbildning (exercis, fälttjänst m.
m.), utbildning i ridning och i sjuktransporttjänst, varjämte de skulle
lära sig:

sammansättning av strids- och begageträngen vid infanteriet, dess
platser vid uppställning, under marsch och strid samt befälsförhållandena
vid densamma;

sammansättning av allmänna trängens och etappväsendets sjukvårdsformationer
och sjukvård sanstalter jämte huvudgrupperna av sjukvårdsmaterialen;
samt

den allmänna användningen av truppernas, allmänna trängens och
etappväsendets sjukvårdsformationer och sjuk vårdsanstalter (hjälpförbandsplatser,
huvudförbandsplatser o. s. v.).

Utbildningen bedreves dels vid Skaraborgs regemente, dels vid Livregemtets
husarer, dels vid Göta trängkår. Då frågan om ordnandet
av de värnpliktiga medicine studerandenas militärutbildning varit under
behandling år 1915, hade dåvarande inspektören för infanteriet företrätt
den meningen, att tiden vore för kort, för at''t ändamålet med utbildningen
skulle vinnas. Då hade i militärutbildningen icke ingått sjuktransporttjänst,
vilken övningsgren tillkommit på framställning av nuvarande
generalfältläkaren. Med hänsyn till utbildningsprogrammets omfattning
och utbildningens stora betydelse för den blivande militärläkaren vore
det så långt ifrån, att tiden för andra årets militärutbildning kunde
minskas, att den senare borde ökas. Inspektören för infanteriet hade
såsom sin mening uttalat, att någon nedsättning av tiden för denna utbildning,
vilken tid vore den minsta möjliga, icke kunde äga rum.

De vapenföra medicine studerandenas fackutbildning och facktjänstgöring
torde icke heller kunna sägas falla inom området för den första
tjänstgöringen i vanlig bemärkelse. Enligt § 27 mom. 1 D värnpliktslagen
vore deras värnpliktstjänstgöring ordnad på ett för dem mycket förmånligt
sätt, med utsikt att uti tjänstgöringstiden komma i åtnjutande av
45 dagars minskning. Vid sådant förhållande och med hänsyn därtill,
att de värnpliktiga medicine studerandena borde vara i besittning av
erforderliga kvalifikationer för att i alla avseenden kunna fullgöra dem
åliggande tjänst ävensom för inträde på militärläkarbanan, för vilken

185

deras värnpliktstjänstgöring vore av grundläggande betydelse?, ville det
synas, som om ej heller någon minskning i fackutbildningen och facktjänstgöringen
skulle vara av förhållandena motiverad.

Vad sålunda anförts syntes i tillämpliga delar gälla även de värnpliktiga,
som vore likställda med de värnpliktiga medicine studerande.

Såsom ovan nämnts, är tjänstgöringstiden för ifrågavarande värnpliktiga
fördelad i militärutbildning, fackutbildning och facktjänstgöring.
Härav är första årets militärutbildning om 108 dagar redan fullgjord.

I överensstämmelse med vad i det föregående anförts torde jämväl
ifrågavarande värnpliktiga böra komma i åtnjutande av en viss ävkortning
av tjänstgöringstiden. Denna synes revisionen skäligen böra bestämmas
till 45 dagar. Å vilken del av tjänstgöringen avkortningen
lämpligen bör ske, torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att bestämma.

B. Marinen tilldelade studenter och likställda.

1. Allmän tjänst och sjötjänst.

Jämlikt utfärdade bestämmelser skola marinen i allmän tjänst eller
sjötjänst tilldelade vapenföra studenter och likställda av 1919 års klass
fullgöra sin tjänstgöring på sätt nedanstående grafiska framställning
utvisar.

1. året, \

1919. )

2. året, \ i

1920. f

Utbildningen omfattar dels rekryt skola, dels underbefälstjänstgöring.
Under rekrytskolan genomgå de värnpliktiga först en allmän-militär
utbildning, förlagd till land och pågående under tiden från inryckningen
och till augusti månads utgång. Därpå följer yrkesutbildning, vilken
pågår under september och oktober månader och förlägges beträffande
däcksavdelningen tillhörande värnpliktiga till för stammanskapet anordnad
signalskola och beträffande maskinavdelningen tillhörande värnpliktiga
till för stammanskapet anordnad maskinskola.

Efter avslutad rekrytskola kommenderas de värnpliktiga till underbefälstjänstgöring,
företrädesvis på mobiliseringsbemannade fartyg, varvid
de ingå i besättningslistorna i stället för underofficerare av 3:e graden,
stam, av motsvarande yrkesgren.

2I/lO

500 dagar

-\>

Försvars revisionens yttrande.

3652 19

186

Marinstabs chefens yttrande.

Försvars reyisionens yttrande.

Chefen för marinstaben har uti sitt i ärendet den 12 december 1919
avgivna yttrande anfört, att då dessa värnpliktiga inryckt den 14 juni
1919 kunde den ifrågasatta avkortningen av 130 dagar ej lämpligen
genomföras på annat sätt, än att utryckningsdagen tillbakaflyttades från
den 28 oktober 1920 till den 19 juni samma år.

Med den sålunda avkortade utbildningstiden kunde icke erhållas ett
resultat av militärt värde, enär de värnpliktiga icke komme i tillfälle att
deltaga i flottans tillämpningsövningar.

Några större olägenheter syntes den föreslagna avkortningen i övrigt
icke medföra, enär ifrågavarande värnpliktiga endast utgjorde ett fåtal.

I överensstämmelse med vad revisionen förut framhållit och med
hänsyn till vad chefen för marinstaben anfört finner revisionen sig böra
föreslå, att tjänstgöringstiden för ifrågavarande värnpliktiga avkortas med
60 dagar genom utryckningsdagens tillbakaflyttande till den 28 augusti
1920. Därest i något fall på grund av studieskäl en ytterligare avkortning
under ett mindre antal dagar skulle erfordras, synes en sådan avkortning
böra medgivas.

2. Stationstjänst.

Marinen i stationstjänst tilldelade vapenföra studenter oeh likställda
innefatta följande tre särskilda kategorier värnpliktiga, nämligen:

1. Värnpliktiga ingenjörer och elektroingenjörer.

2. Värnpliktiga intendenter.

3. Värnpliktiga läkare.

För var och en av dessa kategorier gälla särskilda bestämmelser
ifråga om utbildningen, vilken är avsedd att äga rum på sätt nedanstående
grafiska framställning utvisar.

187

Värnpliktsår

Sz;

Summa

(lagar.

Värnpliktiga ingenjörer.

ä) Militär- och fackutbildning ...............

l:a året, dock efter de två första årskurserna
vid tekniska högskolan (eller däremot svarande
vid Chalmerska institutet)............

b) Facktjänstgöring .............................

Efter avlagd examen vid tekniska högskolan
eller Chalmerska institutet (dock senast

under 7:e året)..................................

Summa

Värnpliktiga intendenter.

a) Militär och fackutbildning..................

l:a året eller efter avlagd examen vid handelshögskolan
....................................

b) Fackutbildning och facktjänstgöring ...
Efter avlagd examen vid handelshögskolan,

dock senast under fjärde året...............

Summa

Värnpliktiga läkare.

a) Militärutbildning..............................

l:a året ................................................

b) Fackutbildning och facktjänstgöring ...

Under något av 4.—11. åren (rättighet tidigare,
om föreskrivna villkor fyllda) ......

c) Afkortning i tjänstgöringstiden............

Summa

365

135

500

105

395

500

365

500

188

1. Värnplikt
tiga ingenjörer
och
elektroingenjörer.

Marinöver direktörens yttrande.

Enligt gällande bestämmelser uttagas för utbildning till värnpliktiga
ingenjörer och elektroingenjörer vissa elever vid tekniska högskolan och
Chalmers tekniska institut, högre avdelningen, till ett antal av omkring
10 årligen. Utbildningen avser att göra vederbörande lämpliga till att
vid mobilisering tjänstgöra såsom värnpliktiga marin ingenjörer eller
värnpliktiga elektroingenjörer, huvudsakligast i marinförvaltningens ingenjöravdelning
och med ingenjör- och torpeddepartementen på flottans
varv.

Militärutbildningen, vilken är förlagd till flottans stationer, pågår
omkring 120 dagar och har ungefär samma omfattning, som stadgas för
elever i underbefälskurs under allmän militärutbildning samt omfattar
jämväl bibringandet av kännedom om flottans materiel.

Fackutbildningen, vilken anordnas dels å långresefartyg, dels med
flottans varv, pågår omkring 245 dagar, varav sjötjänstgöringen i allmänhet
omfattar omkring 150 dagar och landtjänstgöringen omkring 95
dagar. Utbildningen avser ombord undervisning i fartygsmaterielen och
tjänstgöring på förhandsposter inom maskinavdelningen, samt vid flottans
varv tjänstgöring, huvudsakligen avsedd att bibringa de värnpliktiga
kännedom om varvstjänstens ordnande.

Facktjänstgöringen om 135 dagar är förlagd till marinförvaltningen
eller flottans varv, varvid respektive värnpliktiga kommenderas till tjänstgöring
i befattningar motsvarande dem, som de vid mobilisering äro
avsedda att bestrida.

Uti den 29 november 1919 avgivet yttrande har marinöverdirektören
anfört, att ifrågavarande värnpliktiga av 1919 års klass hittills fullgjort
dels sin militärutbildning vid flottans stationer under 120 dagar, dels omkring
30 dagar av sin fackutbildning i land samt fullgjorde för närvarande
å pansarkryssaren Fylgia under omkring 155 dagar sin fackutbildning
till sjöss under långresa, varifrån de beräknades återkomma
omkring den 15 april 1920. Vid denna tidpunkt skulle av första tjänstgöringen
återstå omkring 60 dagar till utryckningsdagen, vilken tid vore
avsedd för fortsättande av fackutbildningen i land vid flottans varv.

Då det icke syntes kunna ifrågasättas att avbryta deras å Fylgia
pågående fackutbildning samt hemförlova dem, medan fartyget befunne
sig under expedition till avlägsnare farvatten, kunde en större avkortning
av första tjänstgöringen än 60 dagar icke för dessa värnpliktiga
genomföras.

Den på så sätt genomförda avkortningen av första tjänstgöringen
hade enligt marinöverdirektörens förmenande icke något inflytande på

189

utbildningsresultatets militära värde och borde icke komma att medföra
några olägenheter i övrigt, särskilt med hänsyn därtill, att den avkortade
tiden varit avsedd för fortsatt fackutbildning i land, vilken dels
redan fortgått omkring 30 dagar dels vore avsedd att under andra
tjänstgöringen, omfattande 135 dagar, kompletteras genom facktjänstgöring
i land å de särskilda mobiliseringsplatserna.

Chefen för marinstaben har uti sitt den 12 december 1919 avgivna
yttrande anfört, att enär en del av ifrågavarande värnpliktiga vore kommenderade
å pansarkryssaren Fylgia, som befunne sig på långresa, vilken
beräknats bliva avslutad först omkring 60 dagar före den fastställda
utryckningsdagen, den ifrågasatta avkortningen borde ske genom uteslutning
av andra tjänstgöringen, som utgjorde 135 dagar. Överskjutande
5 dagar borde läggas till första tjänstgöringen.

Med den sålunda avkortade utbildningstiden kunde icke erhållas ett
resultat av militärt värde, enär den avkortade tiden icke medgåve en
tillräcklig utbildning.

Avkortningen av utbildningstiden komme därigenom att medföra
den olägenheten, att tillgången å värnpliktiga, lämpliga att vid mobilisering
konstitueras till ingenjörer och elektroingenjörer, komme att
minskas.

En nedsättning skulle kunna ske med omkring 55 dagar, med vilket
antal dagar första tjänstgöringen skulle kunna avkortas genom utryckningsdagens
tillbakaflyttande.

Marinöverdirektören syntes hava utgått från den uppfattningen, att
avkortningen nödvändigtvis måste läggas på den första tjänstgöringen
i enlighet med den ordagranna lydelsen av den utav försvarsrevisionen
framställda frågan. Då den första tjänstgöringen för dessa värnpliktiga
emellertid ej vore att jämställa med första tjänstgöringen för härens värnpliktiga,
vilken tjänstgöring av revisionen i första hand avsåges, syntes
frågan böra besvaras med hänsyn till de värnpliktiga ingenjörernas och
elektroingenjörernas hela tjänstgöring, alltså även med hänsyn till den
andra tjänstgöringen.

Den av marinöverdirektören föreslagna avkortningen med omkring
60 dagar å första tjänstgöringen nödvändiggjorde en ytterligare avkortning
av omkring 70 dagar å andra tjänstgöringen. Enär denna skulle
fullgöras det år, då avgångsexamen från tekniska högskolan eller Chalmers
tekniska institut avlagts, dock senast under 7. året, och en avkortning
av denna tjänstgöring alltså kunde komma att tillämpas för en del
av dessa värnpliktiga under vartdera av en del följande år, under det

Chefens för
marinstaben
yttrande.

190

Försvars revisionens yttrande.

2. Värnpliktiga
intendenter.

Chefens för
marinintendenturkåren

yttrande.

att för andra, som samtidigt vore i tjänst, andra bestämmelser skulle
gälla, syntes det vara för myndigheterna redigast och för de värnpliktiga
själva lämpligast att avkortningen ägde rum enligt marinstabschefens
förslag.

Aven för dessa värnpliktiga anser revisionen en avkortning av
tjänstgöringstiden med 60 dagar vara lämplig. Denna avkortning torde
huvudsakligast förläggas till slutet av nu pågående första tjänstgöringgenom
de värnpliktigas hemförlovning efter pansarkryssaren Fylgias
återkomst till Karlskrona. Om antalet hemförlovningsdagar därigenom
under innevarande år kommer att understiga 60, torde återstående dagar
böra avdragas från andra tjänstgöringen.

Enligt gällande bestämmelser uttagas för utbildning till värnpliktiga
intendenter vissa värnpliktiga, som idka eller idkat studier vid handelshögskola,
handelsgymnasium eller motsvarande ^bildningsanstalt, till ett
antal av omkring 10 årligen. Utbildningen avser att göra vederbörande
lämpliga till att vid mobilisering tjänstgöra som värnpliktiga marinintendenter,
huvudsakligast i befattningar vid flottans stationer och varv
samt å kustfästningarna.

Militärutbildningen och fackutbildningen under den 105 dagar omfattande
första tjänstgöringen är förlagd till flottans stationer. Militärutbildningen
har ungefär samma omfattning, som stadgas för elever i
underbefälskurs under allmän militärutbildning. Fackutbildningen omfattar
undervisning i reglemente för marinen och intendenturtjänst i
enlighet med för marinintendenturelever gällande föreskrifter.

Under fackutbildningen och facktjänstgöringen under den 395 dagar
omfattande andra tjänstgöringen kommenderas respektive värnpliktiga
till tjänstgöring i befattningar motsvarande dem, som de vid mobilisering
äro avsedda att bestrida.

Chefen för marinintendenturkåren har uti den 25 november 1919
avgivet yttrande erinrat därom, att han vid upprepade tillfällen uttalat
sina stora betänkligheter mot utbildningen av värnpliktiga till intendenter
av bland annat det skäl, att utbildningstiden vore för kort för
att utbildningen skulle kunna grundlägga behörighet att sköta intendentsbefattning.
Någon avkortning av utbildningstiden för värnpliktiga intendenter
kunde alltså icke tillstyrkas.

Under åberopande av ett utav tjänstförrättande chefen för marinförvaltningens
intendentavdelning den 14 augusti 1919 avgivet yttrande

191

beträffande möjligheten och önskvärdheten av att minska antalet av eller
avstå från de till stationens tjänst inskrivna värnpliktiga, föresloge chefen
för marinintendenturkåren, att sådana värnpliktiga studenter och likställda,
som enligt nu gällande bestämmelser skulle uttagas för utbildning
till värnpliktiga intendenter, hädanefter uttoges för utbildning till
skrivbiträden. För dessa syntes en utbildningstid av 370 dagar vara
tillfyllest.

Chefen för marinstaben har uti sitt den 12 december 1919 avgivna
yttrande anfört, att enär första tjänstgöringen, omfattande militärutbildning
och fackutbildning, endast påginge 105 dagar, avkortningen måste ske
å andra tjänstgöringen, omfattande fackutbildning och facktjänstgöring
under 395 dagar, vilken vore avsedd att fullgöras efter avlagd examen
i handelshögskolan, dock senast under 4. året. In- och utryckningsdagarna
för denna tjänstgöring plägade vara den 28 september resp.
den 29 oktober påföljande år, och syntes en avkortning av denna tid
lämpligen böra ske genom att tillbakaflytta utryckningsdagen till den
20 juni.

Med den sålunda avkortade utbildningstiden kunde icke erhållas ett
resultat av militärt värde, enär den avkortade tiden för andra tjänstgöringen
eller (395 — 130=) 265 dagar icke medgåve en tillräcklig utbildning.

Avkortningen av utbildningstiden komme att medföra den olägenheten,
att tillgången å värnpliktiga, lämpliga att vid mobilisering konstitueras
till intendenter komme att minskas.

Med hänsyn till de fordringar, som måste ställas på dessa värnpliktiga,
ansåge chefen för marinstaben någon avkortning av tjänstgöringstidens
längd icke vara möjlig.

Med anledning av chefens för marinintendenturkåren uttalande, att
någon utbildning av värnpliktiga för tjänstgöring såsom intendenter ej
vidare borde äga rum, vore marinstabschefen, då någon närmare utredning
angående det sålunda väckta organisationsspörsmålet ej förebragts,
icke beredd att nu göra något uttalande i frågan, och syntes det honom
vara olämpligt att utan en allsidig utredning av frågan frångå den nuvarande
organisationen. Marinöverintendentens uttalande bestyrkte emellertid
marinstabschefens uppfattning beträffande olämpligheten av en
avkortning av den nu föreskrivna tjänstgöringstiden för sådana värnpliktiga,
som uttagits för utbildning till intendenter. I

I likhet med de värnpliktiga ingenjörerna böra även ifrågavarande
värnpliktiga komma i åtnjutande av en avkortning av tjänstgöringstiden

Chefens för
marinstaben
yttrande.

Försvars revisionens yttrande.

192

3. Yärnplik
tiga läkare

Marinöver läkarens yttrande.

med 60 dagar. Då ifrågavarande värnpliktiga redan under sommaren
1919 fullgjort dem åliggande första tjänstgöring, torde avkortningen böra
förläggas till slutet av andra tjänstgöringsperioden.

Enligt gällande bestämmelser uttagas för utbildning till värnpliktiga
läkare vissa värnpliktiga, som idka studier vid medicinsk fakultet eller
högskola. Utbildningen avser att göra vederbörande lämpliga att vid
mobilisering tjänstgöra som värnpliktiga marinläkare ombord eller i land.

Militärutbildningen, omfattande 90 dagar, är förlagd dels i land å
Karlskrona station under omkring 60 dagar och dels ombord under
omkring 30 dagar, och har ungefär samma omfattning, som stadgas för
elever i underbefälskurs under allmänmilitär utbildning. Den skall jämväl
omfatta bibringandet av kännedom om tjänsten ombord å flottans fartyg.

Fackutbildningen omfattar en tid av omkring 90 dagar från början
av andra tjänstgöringen och är avsedd att förläggas till en vid flottans
sjukhus i Karlskrona anordnad marinläkarekurs.

Under facktjänstgöring en, omfattande 275 dagar, kommenderas de
värnpliktiga i mån av behov för självständigt handhavande av eller
såsom biträde vid sjukvården å fartyg, kustfästning eller flottans station.

Uti den 26 november 1919 avgivet yttrande har marinöverläkaren
anfört följande:

Den sammanlagda tjänstgöringstiden för marinens värnpliktiga läkare
uppginge till 455 dagar. Avkortades den med 130 dagar, återstode
325 dagar.

För militärutbildningen erfordrades obetingat såsom hittills 90 dagar.
Vad fackutbildningen anginge, så kunde på grund av den korta
tid, som därför redan nu vore anslagen eller 90 dagar, icke heller däruti
göras någon nedsättning utan att utbildningsresultatet äventyrades.
Sammanlagda kortaste utbildningstiden för marinens värnpliktiga läkare
uppginge alltså till 180 dagar och läte sig sålunda inrymmas i den ovan
angivna totala tjänstgöringstiden av 325 dagar.

Med utgångspunkt från sistnämnda siffra återstode för facktjänstgöring
endast 145 dagar.

Den nu fastställda facktjänstgöringstiden av 275 dagar hänförde sig
till behovet av läkare enligt 1914 års plan för sjöförsvarets ordnande.
Då utbildningen läte sig verkställa även med den av försvarsrevisionen
ifrågasatta inskränkningen av tjänstgöringstiden, bleve frågan om möjligheten
att avkorta tjänstgöringstiden i dess helhet för marinens värnpliktiga
läkare uteslutande beroende av behovet av läkare för marinen.

193

I avsaknad av någon som helst uppgift om vad som vore avsett att
träda i stället för 1914 års plan för sjöförsvarets ordnande, vore det för
marinöverläkaren omöjligt att avgiva yttrande rörande vare sig möjligheterna
för eller olägenheterna av en avkortning av tjänstgöringstiden i
allmänhet för marinens värnpliktiga läkare.

Chefen för marinstaben har uti sitt den 12 december 1919 avgivna
yttrande anfört, att enär första tjänstgöringen, omfattande militärutbildning,
endast utgjorde 90 dagar, måste avkortningen ske å andra tjänstgöringen,
som omfattade fackutbildning och facktjänstgöring under 365
dagar. Den andra tjänstgöringen vore avsedd att fullgöras senast under
11. året, i allmänhet med inryckning den 3 januari och utryckning
den 4 januari påföljande år. En eventuell avkortning av denna tid
syntes lämpligast böra ske genom att tillbakaflytta utryckningen till den
26 augusti inryckningsåret.

Med den sålunda avkortade utbildningen kunde erhållas ett resultat
av militärt värde.

Avkortningen av utbildningstiden komme att medföra, att den praktiska
utbildningen bleve lidande, samt att marinens behov av läkarkrafter
ej bleve tillgodosett.

Med hänsyn till behovet av läkarkrafter för marinen syntes någon
avkortning ej böra äga rum.

I likhet med övriga till stationstjänst inskrivna värnpliktiga böra
även ifrågavarande värnpliktiga komma i åtnjutande av en avkortning
av tjänstgöringstiden med 60 dagar. Då dessa redan under sommaren
1919 fullgjort dem åliggande första tjänstgöring, torde avkortningen
böra förläggas till slutet av andra tjänstgöringsperioden.

3. Kustartnieritjiinst.

Jämlikt utfärdade bestämmelser skola marinen i kustartilleritjänst
tilldelade vapenföra studenter och likställda av 1919 års klass fullgöra
sin tjänstgöring på sätt nedanstående grafiska framställning utvisar.

l 58 dagar

I 42 »
500 dagar

:}''

1. året,
1919

2. året, \

1920. r

3. året, \,

1921. ]

Första tjänstgöring

Rep.-örn.1)

*) In- och utryckningsdagar äro icke fastställda.

Chefens för
marinstaben
yttrande.

Försvars revisionens yttrande.

8652 19

194

Chefens
för kustartilleriet

yttrande.

Chefen för kustartilleriet har uti sitt den 6 december 1919 avgivna
yttrande beträffande ifrågavarande värnpliktiga anfört följande:

De vapenföra studenter och likställda, som tilldelades kustartilleriet,
avsåges att utbildas till reservbefäl å såväl artilleri- som minavdelningen.
Av dessa värnpliktiga rekryterades dessutom kustartilleriets reservofficerare.
Deras tjänstgöringstid hade år 1914 bestämts till sammanlagt
500 dagar med en första tjänstgöring om 458 dagar och en repetitionsövning
om 42 dagar.

Ett genomförande av den ifrågasatta avkortningen av första tjänstgöringen
med 130 dagar skulle medföra, att de värnpliktiga, vilka för
fullgörande av densamma inryckt den 29 juni 1919, skulle komma att
utrycka den 23 maj 1920, d. v. s. efter 328 dagar.

Enligt gällande utbildningsföreskrifter skulle dessa värnpliktiga efter
avslutad rekrytskola genomgå korprals- och underofficersskola från mitten
av oktober första året till mitten av augusti andra året. Sistnämnda
skola vore vidare delad i en första kurs av huvudsakligen teoretisk natur
och en andra kurs, företrädesvis omfattande praktisk tjänstgöring.
Denna andra kurs, som vid artilleriavdelningen började den 1 juni och
vid minavdelningen omkring den 15 april, hade i stort sett till uppgift
att på grundvalen av redan förvärvade teoretiska kunskaper utbilda de
värnpliktiga till underbefäl vid respektive yrkesavdelningar samt att dana
och utveckla förmågan att utöva befäl. Denna kurs vore således av utomordentlig
vikt för de värnpliktigas kommande tjänstgöring ej minst
på den grund, att de under densamma deltoge exempelvis vid artilleriavdelningen
i skjutövningarna med pjäser såväl å kompaniet som vid
skjutskolan och vid minavdelningen i mineringsskolans omfattande övningar.
Skulle nu första tjänstgöringen för dessa värnpliktiga avkortas
med 130 dagar, komme de icke att få deltaga i nyssnämnda övningar,
varigenom deras utbildning måste bliva i hög grad lidande, ja, till stor
del förfelad. Man kunde visserligen tänka sig, att den teoretiska kursen
minskades till tiden genom att vissa ämnen uteslötes, och att den praktiska
kursen fördenskull började tidigare än enligt bestämmelserna; utbildningen
skulle emellertid det oaktat icke kunna bliva tillfredsställande,
ty dels kunde ej den teoretiska kursen, om den skulle fylla sin uppgift,
i någon mera avsevärd mån förkortas, dels skulle de värnpliktiga i alla
händelser icke kunna deltaga i skjutskolans respektive mineringsskolans
övningar. Deras såväl teoretiska som praktiska färdigheter skulle sålunda
bliva otillräckliga för den tjänstgöring, vartill de vid mobilisering
avsåges. Det syntes därför nödvändigt, om dessa värnpliktigas utbildning
skulle bliva av något militärt värde för den tjänst, vartill de vid

195

mobilisering vore avsedda, att deras ovan ifrågasatta utryckningsdag
framflyttades åtminstone så långt, att de sattes i tillfälle att deltaga i
skjut- och mineringsskolornas övningar.

Under regementsövningarna andra året (1920) tjänstgjorde enligt
gällande föreskrifter merberörda värnpliktiga såsom korpraler och bibringades
därunder den erforderliga rutinen såsom underbefäl i tjänstens
olika grenar. Denna tjänstgöring vore följaktligen synnerligen viktig
och kunde, för så vitt en underbefälsutbildning av verkligt värde åsyftades,
svårligen undvaras. Om man tänkte sig denna tjänstgöring förlagd
till repetitionsövningen 1921, skulle visserligen därigenom en reduktion
i övningstiden kunna åvägabringas, men skulle ovillkorligen detta
komma att ske på bekostnad av de värnpliktigas användbarhet för det
ändamål, för vilket de vid mobilisering vore avsedda. Genomfördes
denna reduktion*, skulle de värnpliktiga i fråga kunna utrycka omkring
den 10 augusti 1920, då skjut- respektive mineringsskolornas övningar
avslutats. Förkortningen av utbildningstiden skulle emellertid icke komma
att uppgå till mer än 50 dagar, och ansåge chefen för kustartilleriet densamma
på intet sätt stå i proportion till den minskning i krigsduglighet
och tjänstbarhet för de värnpliktiga, som därigenom skulle föranledas.

I anslutning till vad sålunda anförts ansåge sig chefen för kustartilleriet
böra på följande sätt besvara de av revisionen framställda
frågorna.

Om 130 dagars förkortning av vapenföra studenters och likställdas
första tjänstgöring skulle äga rum och desamma på grund härav utrycka
den 23 maj 1920, borde den första kursen i korpral- och underofficersskolan
så mycket ske kunde inskränkas och den andra kursen
börja så tidigt som möjligt, helst i mitten av mars månad. Skjututbildningen
för till artilleritjänst uttagna borde därefter försiggå jämsides
med de värnpliktigas, som eventuellt utryckte på våren 1920, och de till
min tjänst uttagna bibringas praktisk utbildning i denna yrkesgren så
långt omständigheterna det medgåve.

Med den avkortade utbildningstiden kunde icke erhållas ett sådant
utbildningsresultat, att de värnpliktiga studenterna och med dem
likställda vid mobilisering kunde användas i de befattningar, för vilka
de vore avsedda. Det utbildningsresultat, som vunnes, bleve visserligen
av militärt värde, men endast ur synpunkten av allmän militär utbildning
och icke ur synpunkten av speciell befälsutbildning, såsom här
måste vara fallet.

Vad olägenheterna av den ifrågasatta avkortningen anginge, skulle
studenter och likställda icke kunna erhålla tillräcklig praktisk utbild -

196

Försvara revisionens yttrande.

ning, särskilt å minavdelningen, och ej heller bibringas erforderlig
befälsutbildning eller rutin såsom underbefäl. Detta skulle hava till
följd, att ifrågavarande värnpliktiga vid mobilisering icke kunde omedelbart
användas såsom befäl (underbefäl) utan dessförinnan måste erhålla
en kompletterande utbildning vid depå, vilket allt skulle medföra stora
olägenheter bl. a. på grund av vid kustartilleriet rådande befälsbrist.

Då vidare reservofficersinstitutionen vid kustartilleriet grundade sig
på rekrytering från värnpliktiga studenter, hade den speciella aspirantutbildningen
kunnat göras mycket kort (3 månader). Skulle nu de värnpliktiga
studenternas utbildning så avsevärt inskränkas, som här ifrågasattes,
kunde studenter av denna årsklass näppeligen antagas till reservofficersaspiranter
med mindre än att aspirantutbildningen betydligt utvidgades.
Då detta sistnämnda torde möta svårigheter, men å andra
sidan kustartilleriet hade stort behov av reservofficebare, talade även
denna omständighet för att ej avkorta här nämnda värnpliktigas utbildningstid.

Beträffande frågan, med vilket högsta antal dagar övningstiden skulle
kunna minskas, ville chefen för kustartilleriet framhålla, att för att
uppnå det resultat, som med dessa värnpliktigas utbildning avsåges,
kunde någon ändring med avseende å tiden för deras utryckning ej
vidtagas, enär därigenom den ur mobiliseringssynpunkt viktigaste
egenskapen hos dem, d. v. s. nödig vana och rutin i befälsföring,
icke skulle i erforderlig mån komma att utvecklas. Det vore nämligen
ej tillfyllest för detta ändamåls vinnande, att de bland annat deltoge i
skjut- respektive mineringsskolornas övningar, vilka icke avslutades förrän
omkring mitten av augusti månad 1920; de måste även fullgöra praktisk
befälstjänstgöring under de därpå följande regementsövningarna.

Då kustartilleriet tilldelade vapenföra studenters och likställdas tjänstgöring
är ordnad efter samma grunder som vid hären, torde avkortningen
för ifrågavarande värnpliktiga böra bestämmas till 42 dagar,
motsvarande tiden för årets regementsövningar. Denna avkortning synes
lämpligen böra äga rum genom utryckningsdagens tillbakaflyttande till
den 19 augusti 1920.

197

III. Icke vapenföra värnpliktiga.

Gällande värnpliktelag skiljer mellan tre olika kategorier icke vapenföra
värnpliktiga, nämligen:

a) icke vapenföra värnpliktiga i allmänhet;

b) icke vapenföra värpliktiga, vilka avlagt studentexamen eller erhållit
avgångsbetyg från gymnasiets tredje ring vid allmänt läroverk
eller som vid annan läroanstalt förvärvat ett kunskapsmått, som, enligt
vad Konungen förordnar, skall anses däremot svara; samt

c) icke vapenföra värnpliktiga, som vid navigationsskola avlagt sjökaptens-
eller styrmansexamen eller å maskinistavdelning annan examen
än maskinistexamen av tredje klass.

Tjänstgöringstiden utgör:

för de under a) omförmälda sammanlagt 240 dagar, vilken tjänstgöring
fullgöres antingen i en följd med början under första eller andra
året eller ock med en första och en andra tjänstgöring under de tre
första åren;

för de under b) omförmälda 365 dagar, vilken tjänstgöring fullgöres
i en följd med början under första eller andra året; samt

för de under c) omförmälda 360 dagar i en följd med början under
första eller andra året.

Beträffande under b) omförmälda värnpliktiga gäller, att därest sådan
värnpliktig vid någon statens högskola eller annan därmed jämförlig
högre läroanstalt idkar studier för utbildning till läkare, tandläkare,
veterinär eller maskiningenjör eller eljest i sådana ämnen, att hans insikter
kunna vara till särskilt gagn för krigsmakten, eller gör sådan
värnpliktig sannolikt, att han kommer att idka sådana studier, må tjänstgöringsförhållandena
ordnas på samma sätt som för vapenföra av motsvarande
kategorier. Den avkortning av tjänstgöringstiden, som medgives
värnpliktig, vilken inom föreskriven tid fullgjort de studieprov,
som Konungen bestämmer, utgör dock högst 60 dagar.

Gällande

värnpliktslag.

198

Lagen den lo
oktober 1919.

Infordrande
av vissa utredningar.

Antalet icke"
vapenföra
värnpliktiga
av 1919 års
klass.

Genom lagen den 10 oktober 1919 om ändrad utbildningstid för
vissa värpliktiga av 1919 års klass m. m. har tjänstgöringstiden för icke
vapenföra i allmänhet avkortats med 30 dagar eller från 240 dagar till
210 dagar.

Såsom i det föregående redan omnämnts, uttalade riksdagen i sammanhang
med sistnämnda lags beslutande, att därest genom senare
beslut om repetitionsövningarnas inskränkning den sammanlagda utbildningstiden
för de fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga komme att
understiga 210 dagar, motsvarande avkortning av tjänstgöringstiden
borde äga rum för de icke vapenföra. Då av riksdagen tillhandahållna
handlingar i ärendet framginge, att en del icke vapenföra av 1919 års
klass redan befunne sig i tjänstgöring, borde uppmärksamhet ägnas däråt,
att dessa, såvitt möjligt vore, icke komme att fullgöra längre tjänstgöring
än som kunde bliva för de icke vapenföra av denna årsklass
bestämd.

För bedömande av i vad mån en ytterligare avkortning av den för
icke vapenföra i allmänhet av 1919 års klass stadgade tjänstgöringstiden
av 210 dagar kunde genomföras, anhöll revisionen, såsom förut
nämnts, uti skrivelse till chefen för lantförsvarsdepartementet den 29
november 1919, att till revisionen måtte överlämnas utredning angående
följande spörsmål:

l:o) Huru många icke vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass skola fullgöra
sin tjänstgöring vid vart och ett av arméns olika truppslag (respektive
flottans stationer och kustartilleriet) ?.

2:o) Under vilka tidsperioder komma ifrågavarande värnpliktiga att fullgöra
tjänstgöring (svaret torde om möjligt avfattas grafiskt)?

3:o) För vilka olika slag av kandräckningsgöromål, däri inbegripet skrivgöromål,
verkstadsarbeten o. s. v., och till vilket antal tagas under november
månad innevarande år värnpliktiga i anspråk vid arméns särskilda truppslag
(respektive flottans stationer och kustartilleriet)?

Med anledning härav har till revisionen med skrivelse den 31 december
1919 överlämnats från vederbörande militära myndigheter i
ärendet infordrade uppgifter. En sammanställning av dessa uppgifter
har givit följande resultat.

Antalet icke vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass, som skall
fullgöra sin tjänstgöring vid vart och ett av arméns olika truppslag,
framgår av nedanstående sammandrag.

199

[			(kuta 1.
-	Infanteriet.
	I. 7. Karlskrona grenadjärregemente..............	84
	I. 11. Kronobergs regemente..........................	62
I. Arméfördelningen	I. 16. Hallands » ..........................	57
	I. 24. Norra skånska infanteriregementet.........	52
	.1. 25. Södra » » .........	64	319
	I. 4. Första livgrenadjärregementet...............	86
	I. 5. Andra » ...............	82		i
1 II. Arméfördelningen
	I. 12. Jönköpings regemente...........................	71
	!. 21. Kalmar » ..........................	72	311	.
	I. 6. Västgöta » ..........................	48		i
III. Arméfördelningen	I. 9. Skaraborgs > ...........................	47
	I. 15. Älvsborgs 2 ..........................	40
	G. 17. Bohusläns » ...........................	33	168
	I. 1. Svea livgarde.......................................	67		1
	I. 2. Göta > .......................................	74
; IV. Arméfördelningen	I. 3. Livregementets grenadjärer...................	79
	I. 10. Södermanlands regemente......................	54
	.1. 26. Vaxholms grenadjärregemente................	42	316
i	I. 8. Upplands infanteriregemente ...............
	I. 13. Dalregementet ...................... .............
V. Arméfördelningen		—	222	1
	I. 18. Västmanlands regemente .....................
	I. 22. Värmlands > .....................
	rI. 14. Hälsinge » ......................	73
	1. 20. Västerbottens » ......................	67
VI. Arméfördelningen	I. 23. Jämtlands fältj ägarregemente ...............	69
	I. 28. Västemorrlands regemente.....................	75	284
I. 19. Norrbottens regemente ............................................................	—	108
I. 27. Gottlands infanteriregemente ....................................................	—	90	1,818
	Knvalieriet.
K. 1. Livgardet till bäst ..................................................................	—	95
K. 2. Livregementets dragoner .........................................................	—	61
K. 3. > husarer............................................................	—	37
K. 4. Smålands husarregemente.........................................................	—	68	1

200

	Antal.
K. 5. Skånska husarregementet i Hälsingborg .................................\|
* » j Landskrona....................................>	—	81
1 » > Uppsala.........................................J
K. 6. > dragonregementet ................. ......	—	64
K. 7. Kronprinsens husarregemente...................................................	—	32
K. 8. Norrlands dragonregemente......................................................	—	63	501
Artilleriet.
A. 1. Svea artilleriregemente.........................................................	—	149
A. 2. Göta > .........................................................	—	76
A. 3. Yendes • .........................................................	—	113
A. 4. Norrlands » i Östersund.......................................1
	—	170
» » » Boden...........................................j
A. 5. Upplands > .........................................................	—	72
A. 6. Smålands > .........................................................	—	130
A. 7. Gottlands artillerikår...............................................................	—	25
A. 8. Bodens artilleriregemente.........................................................	—	55
A. 9. Positionsartilleriregementet.......................................................	—	80
A. 10. Karlsborgs artillerikår ............................................................	—	69	939
Ingenjörtrupperna.
Ing. 1. Svea ingenjörkår i Stockholm................................................^		55
» > > Yaxholm ................................................j
Ing. 2. Göta » å Karlsborg ................................................	—	42
» > i Karlskrona................................................	—	14
j Ing. 3. Fälttelegrafkåren ..................................................................	—	72
i Ing. 4. Bodens ingenjörkår ...............................................................	—	38	221
Trängen.
T. 1. Svea trängkår...............................................................	—	62
T. 2. Göta > ...............................................................	—	57
T. 3. Norrlands > ...............................................................	—	61
T. 4. Skånska » ..............................................................	—	62
T. 5. Västmanlands » ...............................................................	—	42
T. 6. Östgöta > ...............................................................	—	58	342

201

Intendenturtrupperna. Int. 1. Intendenturkompaniet i Stockholm ..........................................	Ante	1.
	73
Int. 2. » å Karlsborg ..........................................	—	38
Int. 3. »i Boden ................................................	—	78
Int. 4. > » Sollefteå.............................................	—	19	208
Summa	—	—	4,029

Antalet icke vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass, som skall
fullgöra sin tjänstgöring vid marinen, framgår ur nedanstående sammanställning.

	A n	tal
Karlskrona station.
Allmän tjänst tilldelade ..............................................................	72
j Stationstjänst » ...............................................................	274	346
Stockholms station.
Allmän tjänst tilldelade ...............................................................	24
i Stationstjänst » ...............................................................	213	237
Kustartilleriet.
j Vaxholms kustartilleriregemente ...................................................	204
j Karlskrona » ...................................................	145
j Älvsborgs kustartillerikår ...........................................................	40	389
Summa	—	972

Uti g. o. nr 1530/i9i9 stadgas angående de armén tilldelade icke
vapenföras tjänstgöring följande:

»71. Av iclce vapenföra värnpliktiga tillhörande årsklass 1919, med undantag
av de nedan under E—N angivna, skola inkallas: studenter och likställda till
365 dagars tjänstgöring i en följd med början under år 1919 eller 1920 och övriga
till 210 dagars tjänstgöring, antingen i en följd med början under år 1919 eller
1920 eller ock med en första och en andra tjänstgöring under treårsperioden
1919—1921, allt enligt de bestämmelser, som vederbörande arméfördelningschef
senast två månader före vederbörandes inryckning äger utfärda — beträffande
värnpliktiga från fastlandet, som skola tjänstgöra på Gottland, efter samråd med
militärbefälhavaren på Gottland, beträffande kavalleriet tilldelade hästskötare efter

Tjänstgörings perioder.

365* 19

202

samråd med inspektören för kavalleriet (g. o. nr 2/1917) ock beträffande värnpliktiga
tilldelade intendenturtrupperna efter samråd med generalintendenten.

E. Beträffande icke vapenföra läkare, tandläkare, apotekare och veterinärer
gälla g. o. nr 406, 450, 612 ock 621/1918.

F. Beträffande expeditionsbiträden samt skrivbiträden gälla g. o. nr 1/1919,
XIV, mom. 6 (sid. 41), ock g. o. nr 2/1919, dock att antalet tjänstgöringsdagar
för skrivbiträden utgör 210.

Gr. Icke vapenföra studenter ock likställda, som tilldelats vissa truppslag
för utbildning i intendenturbefattning, inkallas till 365 dagars tjänstgöring i en
följd med inryckning den 26 juni 1919 och utryckning den 26 juni 1920.

H. Icke vapenföra studenter ock likställda, som tilldelats trängen i egentlig
sjukvårdstjänst för utbildning till läkarbiträden, inkallas till 365 dagars tjänstgöring
i en följd med inryckning den 26 juni 1919 ock utryckning den 26 juni 1920.

I. Icke vapenföra studenter ock likställda, som tilldelats artilleriet för utbildning
i teknisk tjänst, inkallas till 365 dagars tjänstgöring i en följd med inryckning
den 17 juli 1919 ock utryckning den 17 juli 1920.

J. Icke vapenföra studenter ock likställda, som tilldelats trängen i egentlig
sjukvårdstjänst för utbildning till adjutanter vid sjukvårdsformationer och till sjukhusunder
officer are, inkallas till 365 dagars tjänstgöring i en följd med inryckning den
26 juni 1919 och utryckning den 26 juni 1920.

K. Artilleritekniker samt artilleriet tilldelade filare ock maskinarbetare inkallas
till 210 dagars tjänstgöring i en följd med inryckning den 17 juli 1919 ock
utryckning den 13 februari 1920.

L. Icke vapenföra kommissarier inkallas:

1) årsklass 1918 till en andra tjänstgöring om 60 dagar med inryckning den
31 augusti ock utryckning den 31 oktober 1920 (beträffande första tjänstgöringen
är stadgat i g. o. nr 400/1918); samt

Tabell, utvisande under vilka tidsperioder icke vapenföra värnpliktiga av 1919

\| Trupp-[förband.	Befattning.	Antal man.	19 19 1
maj	juni	juli j aug.	sept.	okt.	nov.	dec. 1
I. 4 j	Kommissarier ................................. Militärarb., skräddare och skomakare D:o D:o Sjukvårdsmän................................ Skrivbiträden .................................	2 18 928 '') 20 3 15	Inrycl	1 1 tningsdag ej bestämd. 10 \|	210 dagar		_
1	''	■	12	17 0 dagar

I. 5 !	Kommissarier ................................ Militärarb-, skräddare och skomakare D:o D:o Sjukvårdsmän................................. Skrivbiträden ................................	2 ‘) 22 9 22 9 23 1 12	Inrycl	:ningsdt	g ej b 1	estämd.		210 dag	ar
			1

Anm. Skrivbiträden inrycka å växlande tider.

203

2) årsklass 1919 till en första tjänstgöring om 150 dagar med inryckning
den 17 maj ocli utryckning den 15 oktober 1920 samt en andra tjänstgöring om
60 dagar enligt framdeles utfärdade bestämmelser.

M. Icke vapenföra sjukvårdsmän inkallas:

1) de, som tilldelats infanteriet, med ändring av g. o. nr 463/1919, antingen
till 210 dagars tjänstgöring i en följd med början under 1919 eller 1920 eller ock
med en första tjänstgöring om 180 dagar med början under 1919 eller 1920 och
en andra tjänstgöring om 30 dagar under 1920 eller 1921, allt enligt vederbörande
arméfördelningschefs bestämmande; samt

2) de, som tilldelats trängen, till en första tjänstgöring om 180 dagar med
inryckning den 13 april 1920 och utryckning den 11 oktober 1920 samt en andra
tjänstgöring om 30 dagar under tiden för trängens repetitionsövningar 1921.

N. Icke vapenföra bilförare och bilmekaniker inkallas enligt g. o. nr 462 och
1333/1919.»

Såsom av förenämnda bestämmelser framgår, är det, beträffande
den stora huvudmassan icke vapenföra, överlåtet åt vederbörande arméfördelningschefer
att närmare bestämma rörande tjänstgöringstidens fördelning.
Denna är i följd härav mycket växlande inom de olika truppslagen.
I vissa fall är tjänstgöringen redan fullgjord, i andra fall
kommer densamma att avslutas först under år 1921. Orsaken till denna
olikformighet är förnämligast strävan att vid truppförbanden kunna
disponera över de icke vapenföra värnpliktiga under de tider av året,
då de bäst behövas. För att giva en bild av, huru tjänstgöringsperioderna
äro ordnade, torde här böra intagas nedanstående

års klass, tillhörande andra arméfördelningen, komma att fullgöra tjänstgöring.

19 2 0

1921

Anteckningar.

•jan.

febr.

mars *

april

maj

juni

juli

aug.

sept.

okt.

nov.

dec.

jan.

210

140 dagar

*) Därav 2 skräddare
och 1 skomakare.

lagar |

210 dagar

210 dag

210 da^

*) Av sammanlagda
antalet äro:

3 skräddare och

2 skomakare.

210 dagar

204

Trupp- förband.	Befattning.	Antal man.		1 9	1 9
maj	juni	juli	aug.	sept.	okt.	nov.	dec.
I. 12	Kommissarier .....................	i	1 . 1 1 Inryckningsdag ej bestämd.
	Militärarb., skräddare och skomakare	*)21				22			210 dagar
	D:o	*)«				22			170 da	gar
	D:0	'') 24
	Sjukvårdsmän.................................	3
	Intendenturbefattning .....................	1
	Tandläkare......................................	1
	Skrivbiträden .................................	14
I. 21	Kommissarier .................................	1	Inrycl	tningsd*	>g ej b	estämd.
	Militärarb., skräddare och skomakare	*) 30				15			210 dagar
	D:o	!)30
	-Sjukvårdsmän................................	3)3				15			210 dagar
	Skrivbiträden ......... ....................	8
K. 4	Kommissarier .................................	1	Inrycl	cningsdc	1 g ej bestämd.
	Militärarbetare ...............................	8				t			210 dagar
	Militärarb., sadelmakare o. skräddare	>)57						15
	Skrivbiträden..................................	2
A. 6	Filare och maskinarbetare ...............	5				17			210 dagar
	D:o ............	2						9
	Militärarbetare ..........................	44						9
	D:o ............................	1						31
	D:o ..........................	'') 16						31		•
	Smeder och sadelmakare..................	*)6						9
	Militärarb., smeder, sadelm. o. träarb.	s)
	Skrivbiträden............................	2
T. 6	Kommissarier .....................	2	Inrycl	.ningsdc	g ej b	astämd.
	Bilförare och bilmekaniker............	4	2			210 dagar
	D:o ............	5			1			210 dagar
	D:o ................	4					1		210 dagarj
	D:o .............	4							3
	I):.» ...............	5
	D:o ...............	4
	Sjukvårdsmän ..............................	4	Inrycl	ningsda	g ej b	ostämd.
	Militärarbetare...............................	12						11
	D:o ................................	4
	Smeder, sadelmakare, skräddare........	*)8
	Skrivbiträden................................	2

Anm. Skrivbiträden inrycka å växlande tider.

205

1 i) 2 0

11121

Anteckningar.

jan.

febr.

mars

april

maj

juni

juli

aug.

sept.

okt.

nov.

(lec.

jan.

40 dag

*) Av sammanlagda
antalet Uro:

2 skräddare och

1 skomakare.

| Utrycka 27/o 1921.

210 dag

210 dagar

10 daga

*) Därav 1 skomakare.!

2) » 1 skräddare.

8) Samvetsömma.

*) Därav 1 sadelma-kare och 2 skräd-dare.

210 dagar

210

lagar

*) Överförda enligt §
108 I. F.

2) Därav 3 smeder och
2 sadelmakare.

8) Återstoden beräk-nas till 55 man.

210 dagar

*) Inrycka i fyra om-gångar.

210 dagar

210 da

gar

210 dagar

10 daga

206

Vad marinen beträffar, bestämmer Kungl. Maj:t tjänstgöringsperioderna
för de icke vapenföra lika väl som för de vapenföra. De för 1919 års
klass bestämda tjänstgöringsperioderna framgå av nedanstående grafiska
framställning.

År 19 19

År 19 2 0

maj''

juni

juli

aug.

sept.

okt.

nov.

dec.

jan.

febr.

mars

april

maj juni

juli

aug.

sept.

14/e

Allmän tjänst

S<>/6

och öv

:iga 31

/ 8

Stationstjänst

klass B

14/e

tationst

j. Mili

t.-arb.

Va årskl.

bionstj.

Milit.

arb.

årskl.

Lustart.

tjänst

Va årskl.

20/i

2 Sta

[ustart.

tjänst

Va årsk

] i

“/i

olika slag Vid såväl armén som marinen förekomma en hel del handräck råcknings-

ningsgöromål av olika slag. För bestridande av dessa göromål avses i
göromål, första band icke vapenföra. Med ledning av de till revisionen överlämnade
yttrandena bar upprättats nedanstående

207

Tabell, utvisande olika slag av liandräckningsgöroinål vid arméns olika trupp.

slag i november 1919.

I. Ilaiidräckningsgöromål av mera ständig natur, som förekomma
vid ett flertal truppslag.

Skrivgöromål (regements- och bataljonsexpeditioner, kassaförvaltning,
kasernofficer o. s. v.)...................................................

! Kökshandräckning (kockar, diskare, dukare, magasinstjänst o. s. v.)

I Väbelhandräckning (yttre och viss inre rengöring m. in.) ............

Maskinisthandräckning (ångpanna, värmeledning, eldare m. m.).....

Verkstadshandräckning (snickare, skomakare, skräddare, målare,
smeder, sadelmakare m. fl.).........................................

Huggning, sågning och bärning av ved, eldning i kaserner .........

Förrådshandräckning (intendenturförråd, vapenförråd m. m.)........

Handräckning i manskapsmäss (soldathem) .................................

Körslor (proviant, furage, ved, kol, gödsel, grus m. m.) ...............

Hästskötare, stall- och furagehandräckning.................................

Handräckning i tvätt- och badinrättningar .............. ..................

Städning i kompanikorridorer m. m.. ..........................................

j Postbud, ordonnanstjänst, telefonpåpassning ..............................

j Sjukhushandräckning................................................................

| II. Ilaiidräckningsgöromål nv mera ständig natur, som förekomma
endast vid ett fåtal truppslag, samt sådana
av tillfällig natnr.

{ Hovslageri.................................................................................

| Handräckning å övningsfält och skjutfält....................................

I Kreatursskötsel..........................................................................

| Lantbruksgöromål, trädgårdsskötsel, dikesgrävning......................

Ridhushandräckning ..................................................................

j Handräckning i målbod och skjutbana .......................................

j Skidreparationer.......................................................................

Reparation av fäktmateriel........................................................

Körning av bil ........................................................................

Infanteriet.	j Kavalleriet.	\| Artilleriet. _	1 Ingenjör-trupperna.	1 Trängen.
i)*		*	❖
	*			❖
*		*	*
*	❖	*	•i:	$
	*	•S	*
*	❖	❖	*	*
			*	❖
*	*	*	*	❖
*	❖	❖	❖	*
*	*		❖	21-
*	❖	❖	$	❖
*	*	❖	*	*
❖	❖	.-J;	❖	*
*
*	—		—	—
*	—	—	—	—
*	—	*	—	*
—	❖	❖	—	—
❖	*	—	—	—
	—	—	—	—
—	❖	—	—	—
.	*	*	_	*

*) * betyder att handräckningsgöromål av ifrågavarande art vid truppslaget förekommer.

s) — > > '' * » js> icke förekommer.

rntentienturtruppema.

208

Exempel
på handräckningsgöromål

vid vissa
truppförband.

Första livgrenadjärregementet.

	Infanteriet.	Kavalleriet.	1 Artilleriet	Ingenjör- trupperna.	>■* P crc CD P	Illntendentur- \|\| trupperna.
Bageri.......................................................................................	1)*	b-	_	_	_	_
Väglagning (vid Int. 2. Karlsborg) .............................................	—	—	—	—	—	tf
Handräckning i duvstation (vid I. 1 och I. 2)..............................	*	—	—	—	—	—
Ångbåtshandräckning (vid I. 26) ................................................	❖	—	—	—	—	—
Skogsarbete (vid I. 22)..............................................................	tf	—	—	—	—	—
Garnisonshandräckning (Stockholm, Boden) .................................	tf	tf	tf	tf	—	—
Vattenledningsarbeten (vid T. 3) ........... ....................................	—	—	—	—	tf	—
»Idrottssoldat» (vid I. 22) ........................................................	❖	—	—	—	—	—
Sjukstallvakt...........................................................................	—	tf	*	—	—	—

*) * betyder att liandräckningsgöromål av ifrågavarande art vid truppslaget förekommer.

2y — >» » » » » > » icke förekommer.

Anm. 1. Även av de under I upptagna handräckningsgöromålen förekomma icke alltid samtliga
olika slag av handräckning vid varje truppförband av resp. truppslag.

Anm. 2. I de avgivna svaren på revisionens frågor hava samma slags liandräckningsgöromål
• ofta erhållit olika benämningar. Så t. ex. förekommer »kasemvårdshandräckning»
(återfinnes ovan under rubriken »verkstadshandräckning>), »varutransport» (återfinnes
ovan under »körslor»), »dagbefälets kalfaktorer» och »handräckning i officers-, underofficers-
och furirmässar» (återfinnes ovan under »städning i kompanikorridorer m. m.»).

Anm. 3. I några fall framgår av svaren ej med full tydlighet handräckningens art, t. ex. när
benämningen »ordinarie handräckning» eller »extra handräckning» användes i svaren.

Såsom exempel på handräckningsgöromålen vid olika truppförband
under november månad 1919 torde följande från andra arméfördelningen
lämnade uppgifter här böra återgivas:

De handräckningsgöromål, för vilka värnpliktiga under november månad
tagits i anspråk vid Första livgrenadjärregementet, utgjordes av ständiga (d. v. s.
för varje dag utgående) och tillfälliga.

Antal

. 1. Ständiga: per dag

1) Kökshandräckning (i Linköping, i Norrköping och å Malmen)............... 15

2) Förrådshandräckning (å huvudförrådet)..................................................... 4

3) » (å gevärsförrådet)..................................................... 3

4) Yäbelhandräckning (för lägrets iordninghållande, städning av gemen samma

lokaler, eldning och belysning, vedsågning m. m.) .................. 6

5) Hantverkare (skräddare och skomakare)...................................................... 3

6) Kuskar ........................................................................................................... 2

209

Antal
per da<;.

7) Skrivbiträden (arméfördelningens statsexpedition, regementsexpeditionen

och rullföringsexpeditionerna) .........................................................t....... 7

8) Sjukhushandräckning .............................................•_...................................... 2

9) Servisbiträden (hos officerare, underofficerare, furirer samt kompanierna) 9

10) Städare .............................................................._........................................... 1

11) Enskilda lägerkassan (marketenteri och bageri) ....................................... 3

Summa 55

li. Tillfälliga s

1) För lossning av ankommande partier proviant och furage

21 Uppsamling av bly å skjutbanan ..........................................

3) För regementets odlingar .....................................................

\ 482 dags(
verken

De ständiga handräckningsgöromålen utfördes så gott som uteslutande av
»icke vapenföra» värnpliktiga till det antal per dag, som framgår av ovanstående.
Det verkliga behovet av ständig handräckningspersonal kunde dock ej fyllas av
inkallade »icke vapenföra», varför denna utfyllnad gjordes med inkallade indelta
grenadjärer. Trots detta hava dock i några enstaka fall vapenföra värnpliktiga
måst beordras till ständiga handräckningsgöromål.

För tillfälliga handräckningsgöromål togs så gott som uteslutande indelt
manskap i anspråk. Under november månad erfordrades av vapenföra värnpliktiga
endast omkring 60 handräckningsdagsverken. Under vissa perioder, exempelvis
under oktober månad, var dock antalet vapenföra i handräckningstjänst avsevärt
större.

Yid Andra livgrenadjärregementet voro handräckningsgöromålen följande

A. Icke vapenföra:

Skrivgöromål..........................................................

Skrädderiarbete ..................................................

Skidreparationer....................................................

Gevärsförrådet ....................................................

Målskjutnings verkstad...........................................

Smedjan ...............................................................

Snickeriarbete .......................................................

Målare .............................................................

För lägrets iordninghållande, vedsågning m. m,

Eldare......................................................................

Köksf öreståndare...................................................

Städare och eldare i olika förläggningar

Serviser..................................................................

Kuskar ..................................................................

Marketenteriet .......................................................

Vaktmästare i läsestuga........................................

Sjukhuset..............................................................

Hästskötare..........................................................

8 st,
1 »
1 »
3 »
2 »
1 »
3 »
1 »

9 »
2 »

12 »
6 »
6 »
2 »
2 »
1 »
2 »
1 »

Summa man *)63 st,

l) Härav tillhöra klass B 2 man, 1918 års klass 15 man, 1919 års klass 46 man.

Andra livgrenadjärregementet.
*

3652 10

210

B. Vapenföra (antal man per dag):

Köksföreståndaren.......................................

Regementsväbeln.........................................

Sjukhuset......................................................

Kasernunderofficeren .................................

Skidunderofficeren.......................................

Kompaniernas egen handräckning............

...................... 5 st.

...................... 3 »

...................... 1 »

................... 2 »

..................... 22 ;

Summa man 36 st

Jönköpings

regemente.

Vid Jönköpings regemente ställde förhållandena sig sålunda:

Icke vapenföra värnpliktiga:

1919 års klass: skrivbiträden 10.

	Årsklass
	1918.	1919.
Mi litärarbetare:
Såsom köks- och förrådshandräckning .........................................	4	8
» handräckning i bränsleförråd och eldare..............................	1	6
» sjukhushandräckning ........................................................	—	2
för yttre renhållning m. m..........................................................	8	5
» inre » i gemensamma lokaler .................................	—	2
såsom postordonnans m. m. ........................................................	—	1
i gevärssmedj an ..........................................................................	1	—
vid kompaniet »icke vapenföra» såsom städare och serviser............	2	3
vid 9. komp. (furirs-, korprals- och soldatutbildning för fast anställda)
såsom städare och serviser m. m...........................................	2	—
vid II. arméfördelningens studentkompani ....................................	2	'' -
	15	27

På grund av bristande tillgång på icke vapenföra värnpliktiga fullgjordes
under november månad följande antal handräckningsdagar av vapenföra värnpliktiga
:

Antal

■ handräcknings dagar.

Kökshandräckning...........,................................................................................ 120

Huggning och inläggning av ved samt yttre renhållning........................... 148

Inre renhållning i gemensamma lokaler......................................................... 30

Reparationer å skjutbanan............................................................................. 6

Rengöring och tillsyn i regementets soldathem .......................................... 34

Skidförrådshandräckning ...................................................... 2

Handräckning i kompaniförråd....................................................................... 120

211

Antal

bandrftcknings dagar.

Städare och serviser i kompanierna............................................................... 390

Rengöring av sjukhuset.................................................................................... 75

Diverse handräckning..................................... 19

Summa 944

eller per dag i medeltal 31—32 man såsom handräckning.

Vid Kalmar regemente ställde sig handräcknings- m. m. tjänstgöringen så
lunda:

Tjänstgöringens art.	Icke vapenföra av 1918 och 1919 års klass.	Vapenföra av 1918 års klass.
Antal.	Summa.	Antal.	Summa. J :
1. Expeditionstjänstgöring.				! i
Regementsexpeditionen ..................................................	2
Dagmajorsexpeditionen å Ränneslätt ..............................	1			1
Rullföringsexpeditionerna ................................................	3			!
Infanteriets skolor & Karlsborg .......................................	1			!
Posfcordonnans ..............................................................	1	8 *)
2. Hantverkare.
Skräddare ..................................................... ..............	1
Snickare ........................................................................	1
Målare...........................................................................	2	4 3)
3. Handräckning.
Vapenofficeren för målskjutningsmaterielen .....................	1		2
Väbeln för vedhuggning och yttre renhållning..................	4		6
Köket ...........................................................................	12		3
Officersmässen ...............................................................	1
Underofficersmässen.......................................................	2
Furirmässen .................................................................	1
Manskapsmässen ............................................................	3		1
Förråden2) ...................................................................	11		2
Städare och serviser .....................................................	10		10.
II. arméfördelningens studentkompani..............................	3	48		24
4. Sjukhiistjänstgöring ........................	3	3	2 *)	2
Summa		63		26

Kalmar regemente.

212

Smålands

htisarrege mente.

Anmärkningar:

1. Dessutom 1 av arméfördelningschefen beordrad till tjänstgöring vid K. 4 (under november
och december).

2. Under vissa tider av året, då särskild förrådsskötsel (piskning, sommarvallning av skidor
m. m.) pågår, är förrådsliandräckningen avsevärt större.

3. F. n. finnas på grund av lokala förhållanden inga reparationsverkstäder för kompanierna
utan endast för regementet i dess helhet och med endast civila arbetare. Så snart reparationsverkstäder
för kompanierna med inflyttning i det nya kasemetablissemanget kunna anordnas,
kommer antalet värnpliktiga hantverkare att avsevärt ökas.

4. Samvetsömma, som erhållit tillstånd att utbildas såsom sjukvårdare.

Yid Smålands husarregemente ställde sig ifrågavarande tjänstgöring sålunda:

I. Icke vapenföra. II.

Befattning.	Antal.
Kockar ...............................................................................................................	7
Handräckning för marketenterirörelsen ..................................................................	2
Vedhuggare .........................................................................................................	8
Vagnreparatör.....................................................................................................	1
Handräckning för mindre reparationer inom kasernen.............................................	2
» » reparation av målskjutnings- och fäktmateriel..............................	1
» » inre renhållning inom regementet...............................................	7
» å furagemagasinen .......................................................................	2
Tjänstgöring å regementsexpeditionens Avd. I och IV............................................	4 i
» å sadelmakeriverkstaden....................................................................	i ;
» å skrädderiverkstaden........................................................................	2
» å regementets huvudförråd ...............................................................	2
Handräckning i värmelednings- och maskinlokalema ..............................................	3
Till skvadronernas förfogande för dukning, diskning samt renhållning i matsalen och inom skvadronernas förläggningsområden......................................................	24
Expeditionsbiträde vid artilleriinspektionen ............................................................	1
Hästskötare vid generalstabens stalletablissemang...................................................	1
Dessutom 1, tilldelad T. 6, bilförare vid K. 4. Summa	68

II. Vapenföra.

2 per dag som servismanskap.

Efter den 28 februari 1920 och den 13 maj 1920, då 8 resp. 57 icke vapenföra
utrycka, måste till ungefär motsvarande antal vapenföra tagas i anspråk för
handräckning.

Förhållandena vid Smålands artilleriregemente framgår av nedanstående
sammanställning.

Handräckningens art.	V apen-föra 1919 års klass.	Icke vapenföra.	Summa.!
1919 års klass.	1918 års klass.
Kökshandräckning .........................................................	368	180	150	698
Furageuppbördsmannen...................................................	216	39	30	285
Ridhuset (eldning, skötsel av ridbanan och hinder)............	36	—	30	66
Förrådsförvaltaren ........................................................	26	30	—	56
Marketenteriet ................................. ............................	24	—	30	54
Vedsågning.....................................................................	104	30	—	134
Gödseltransport................................................................	90	32	—	122
Exercishuset (eldning, städning, vedhämtning) ..................	24	1	30	55
, Karbinbesiktning............................................................	28	—	—	28
j Vedbärning.....................................................................	9	—	—	9
Batteriernas persedelförråd och diverse arbeten i batterierna	179	347	387	913
Fältförråd (37 st.)............................................................	73	230	250	553
Regementsdagunderofficeren (allmän renhållning)...............	34	30	30	94
Värmeledningen (7 eldstäder i olika delar av kasern).........	—	126	30	156
Ordonnans hos regementsofficerare ..............................	—	60	—	60
Hästskötare l).................................................................	—	176	30	206
Kalfaktor hos dagbefälet ...............................................	—	—	60	60
Skrivbiträde a).................................................................	30	60	—	90
Furagering och extra stallhandräckning ..........................	213	82	—	295
Intendentur- och tygverkstäderna samt hovsmedjan .........	450	240	210	900
Ordonnans i regementsexpeditionen avd. I och V ............	—	—	60	60 {
j Kasernofficeren (reparationsarbeten) .................................	12	30	—	42
Regementets planteringar och odlingar ..........................	20	30	69	119
i Vapenofficeren ..............................................................	12	30	30	72
! Sjukhuset .....................................................................	—	—	30	30
i Maskinisten ...................................................................	—	30	—	30
Summa	1,948	1,783	1,456	5,187
1		3,239

*) Härav eu vid generalstaben och två vid artilleriets underofficersskola.

2) Student, vapenför i viss vapentjänst.

Anm. Härtill kominer kasemvakt 9 man och dagstallvakter 3 man per batteri dagligen.

Sm Al a nil s
artilleriregemente.

214

Östgöta
trän gkår.

Vid Östgöta tränghår ställde förhållandena sig på följande sätt.

r........ ■■ 1 ■ ■■ -—......... L ; - - - -»•_ „ - - ... - ...	Vapenföra 1918 års klass.	Icke vapenföra 1919 års klass.
\| Skrivbiträden ...........................................................................		2
Ordonnanser....................................	—	3
Yäbelhandräckning........................................................................	12	3
\| Kökshandräckning........................................................................	4	5
Serviser och städare.................................................	9
i Sjukvaktare ...........................	1
\| Proviantkusk ...................................................... .....	1
Chaufför...............................................................................	1	—
Tygverkstäderna...........................................................................	—	2
Intendenturverlcstäderna ..................................	_	1
Handräckning i kompaniförrådet ...................................................	—	1
» å huvudförr&det............................................ » i förplägnadsmagasinet ..........................................	1 4	2
» i marketenteriet..................................	1
» hos vapenofficeren...................................................		1
» » maskinisten......................................................	1	1
Summa	35	21 1

Dagligt handräckningsbehov.

För att klargöra i vad mån vapenföra värnpliktiga måste vid armén
tagas i anspråk för handräckningsgöromål har revisionen låtit uppgöra
följande

215

SAMMANDRAG

av uppgifter från truppförbanden angående det dagliga handräckningsbehovet under
november månad och i vilken utsträckning icke vapenföra och vapenföra värnpliktiga

härför tagits i anspråk.

A = erforderligt antal. B = icke vapenföra. C = brist fylld genom vapenföra.

■ -“]	1	\|		A. 1	B.	C.	A.	B.	C.	A. \|	B. \|	C.
		i. 7 ;		106 1	59	47 1	1	1
		i. u i	—	86	53	33		i
	iJ	I. 16 :	—	85	61	24	,
		I. 24	—	58	34	24
		1.25 \|	—	124 1	81	43	459 \|	288 i	171			''
		I. 4	—	71 !	*) 55	*) 16	i				:	*
		I. 5	—	99	63	36					1	:
	ii*i	I. 12	—	84	52	32					i
		I. 21	—	90	64	26	344	234	110			i
		I. 6
	in.	I. 9		313	150	163						1
		1 I. 15
		I. 17					313	150	163
t—1 1		\| I. 1	—	209	90	119
g	i	I. 2	—	142	68	74						j
3.	i \| IV.	I. 3	—	109	45	64
	1	\| I. 10	—	96	47	49
		; i. 26	_	122	28	94	678	278	400
			—	124	43	81
	1	I. 13	_	91	40	*) 51
	V.	I. 18	—	100	40	60
		I. 22	—	166	56	s)110	481	179	\| 302
		I 14	—	89	49	4)40			1
		I. 20	_	91	37	4)54
	1 VI.	I. 23		110	73	37
		I. 28		113	42	71	403	201	! 202
	B	i I. 19		277	\| 55	222	277	55	\| 222
1		\| 1.27	—	115	I 57	\| 58	115	I 57	\| 58	3,070	1 1,442	; 1,628

>) Delvis vapenföra värnpliktiga samt indelt manskap. a) Indelt manskap 14, vapenföra värn
pliktiga 2. 3) Delvis fast anställt manskap. 4) Tillfällig handräckning ej medräknad.

216

	1	!	! j	A.	1 -	C.	A.	1 B-	C.	A.	1 B	C. 1
			Transport	~		—	_		i	13,070	I i 1,442	1,628 !
		K. 1	—	81	\| 24	57				1
		K. 2	—	: 154	j 58	96				I
		K. 3	—	57	21	36			■			1
«		K. 4	---	70	68	! 2				1		! 1
p		j K. 5	(Hälsingborg)
		K. 5	(Landskrona)	113	81	I 32
2.		K. 5	(Uppsala)	1		j						i
		K. 6	—	120	49	71						i
	i 1	! K. 7	—	60	15	45
		j K. 8	—	77	27	50	732	343	j 389	732	343	1 \| 389
		A. 1	—	\| 167	51	1 116		j			j
		A. 2	—	j 220	\| 120	j 100		{				j 1
		A. 3	—	219	82	! 137		1			1 • !
		A. 4	(Östersund)	132	65	67					i i
		A. 4	Boden	64	\| 35	29					i
et-		A. 5	—	186	66	120						I
?•		A. 6	—	172	107	65
		A. 7		40	25	'') 15						!
		A. 8		83	21	62
		A. 9	—	92	61	31
		A. 10		\| Sammanräknat
			1 med A.	2	1,375	633	742	1,375	633	742
I-H	1	Ing. 1	(Stockholm)	j 84	47						1
crq ®		Ing. 1	(Vaxholm)	37					\|
Cs	1	Ing. 2	(Karlsborg)	79	46	33						I
3- 2	1	Ing. 2	(Karlskrona)	15	12	3						\|
>5	1	Ing. 3		99	56	43				i
		Ing. 4		49	28 1	21	326	189 \|	137	326 \|	189 !	137 \|
		T. I	—	47	37 1	10				1
	j	T. 2	—	56 1	24	32
ha HJ p:		T. 3 {	—	71	32	39	i				!
3 crq		T. 4 j	—	73	21	52
		T. 5	—	62	21	41					i	{
		T. 6 i	—	56	21	35	365 \|	156 \|	209	365	156 \|	209
sr 1		Int. 1 l	—	104	37	67	i			1
§		Int. 2	—	64 j	28	36
® p		Int. 3 J	—	61	50	11
tf 4		Int. 4 :	—	27 \|	21	6	256 \|	136	120	256 I	136 i	120 i
1	j		\|			I			6,124 1 2.899 '' 3,225 !

*) Delvis fast anställt manskap.

217

Vad marinen beträffar togos under november månad 1919 följande
antal värnpliktiga dagligen i anspråk för olika slag av handräckningsgöromål
m. m.

	Antal man.
Karlskrona station.
Sjömanskårens skolor (stugvakt) ................................................	9
Rustkammarbiträden...................................................	6
Kaserntjänstgöring ...................................................................	14
Matinrättningen ..........................................................................	53
Ordonnanser och löpare .............................................	19
Skeppsgossekåren ...............................................	21
Skrivbiträden ........................	12
Bageriet...............	1
Orlogshemmet.................................. .........................	2
Telefonposter .............................................	2
Stationens häkte............... ........................................................	12
Varvstjänstgöring utom sjöreserven .....................................	5
Sjöreserven ..................................................... ...........................	29	185
Stockholms station.
Skrivbiträden ................................................	17
Ordonnanser.................................................................................	27
Rustkammarbiträden....................................................................	7
Kasernhantverkare........................................................................	5
Proviantboden.......................................................	2
Kasern ............................. ..............	41
Tvättinrättningen ......................................................	10
Orlogshemmet.................. ...........................................................	1
Beklädnadsförrådet........................................................................	2
Torpeddepartementet....................................	i
Garnisonssjukhuset ...................................................................	8
Marstrand....................................................................................	6
Sjöreserven .................................................... .........	47
Göteborgs örlogsdepå ................................................................	39	213
Kustartilleriet.
Vaxholms kustartilleriregemente ......................... .......	296
Karlskrona » ....................	181
Alvsborgs kustartillerikår ....................................................	68	545
Summa i		943

3C52 19

218

Beträffande vid kustartilleriet förekommande olika slag av handräckningsgöromål
har chefen för kustartilleriet meddelat, att på grund
av de mycket stora vakanserna bland stammanskapet värnpliktiga måste
i avsevärd utsträckning tagas i anspråk för dylika göromål. De olika
slag av handräckningsgöromål, som därvid förekomme, vore bland
annat:

städning i kompanikvarteren, expeditioner, gymnastik- och exercishus,
badinrättningar m. m.;

matsals- och kökshandräckning;
väbelhandräckning;

handräckning i verkstäder och förråd samt i maskinrum och båtar;
arbeten i tygverkstäder (artilleri-, min-, maskin- och snickarverkstäder)
och laboratorier samt i skräddar-, skomakar- och sadelmakarverkstäder
ävensom underhållsarbeten å materielen;

skrivgöromål i regements-, bataljons-, kompani-, kommendants- och
tygexpeditioner m. m.

Den spridda förläggningen inom kustfästningarna och den mångfald
av materiel av vitt skilda slag, som måste underhållas genom personalens
försorg, ökade behovet av handräckningsmanskap vid kustartilleriets
truppförband högst väsentligt. Det antal icke vapenföra värnpliktiga,
som tilldelades sagda truppförband, vore icke på långt när tillräckligt
för att fylla detta behov. Åven vapenföra värnpliktiga måste, särskilt
då såsom nu antalet vakanser bland stammanskapet vore synnerligen
stort, i omfattande utsträckning användas därför. Under november
månad 1919 hade- de vid kustartilleriet tjänstgörande värnpliktiga
tagits i anspråk för handräckningsgöromål på sätt nedanstående tablå
utvisar.

	V axholms kustartilleri-regemente.	Karlskrona kustartilleri- regemente.	Älvsborgs \| kustartilleri-kår.
Tjuder november månad 1919 befintliga
a) vapenföra värnpliktiga ....................................	559	302	92
b) icke vapenföra värnpliktiga..............................	70	55	26
För handräckningsgöromål under samma månad dag-ligen använt antal (i medeltal)
a) vapenföra värnpliktiga ...................................	225,6	126	42
b) icke vapenföra värnpliktiga.............................	70	55	26
Summa antal för handräckningsgöromål använda värn-pliktiga i medeltal per dag .........................	295,5	181	68

219

Beträffande tjänstgöringsförhållandena för icke vapenföra studenter
och likställda har revisionen genom sina sakkunniga biträden låtit
verkställa följande utredning:

Ifrågavarande värnpliktiga kunde hänföras till någon av nedan angivna
grupper.

1. Icke vapenföra läkare, tandläkare, apotekare och veterinärer.

Av ifrågavarande värnpliktiga hade år 1919 inskrivits sammanlagt
ett antal av 12.

Inryckning till 108 dagars militärutbildning hade ägt rum den 26
juni 1919, vadan denna tjänstgöring numera vore fullgjord.

Den återstående tjänstgöringen indelades i fackutbildning och facktjänstgöring
och omfattade sammanlagt 197 dagar med början i regel
tidigast under fjärde och senast under sjunde året. För dem, som påbörjade
fackutbildningen före det fjärde eller efter det sjunde året, förlängdes
facktjänstgöringen med 60 dagar.

Fackutbildningens och facktjänstgöringens ändamål överensstämde
med vad som å sid. 180 och 181 anförts för vapenföra läkare m. fl., men den
tid, som stode till förfogande för de icke vapenföra, vore högst väsentligt
kortare. Härav torde med hänsyn till vad såväl chefen för generalstaben
som generalfältläkaren yttrat rörande den ifrågasatta avkortningen
i tjänstgöringen för vapenföra läkare m. fl. följa, att en avkortad
tjänstgöring för de icke vapenföra ur synpunkten av dessas utbildning
måste komma att medföra betydande olägenheter.

2. Icke vapenföra studenter och likställda, som tilldelats trängen i egentlig
sjukvårdstjänst för utbildning till läkarbiträden, adjutanter vid
sjukvårdsformationer eller sjukhusunderofficerare.

Antalet ifrågavarande i tjänst nu varande värnpliktiga vore sammanlagt
14.

Inryckning hade ägt rum den 26 juni 1919 och skulle utryckning
ske den 26 juni 1920.

Militärutbildning hade efter inryckningen ägt rum t. o. m. den
4 september.

Därefter skulle fackutbildning bedrivas t. o. m. den 21 maj 1920
dels vid vissa truppförband och dels — för utbildning i laboratorietjänst —
vid vissa civila medicinska anstalter. Fackutbildningen avsåge:

Utredning
angående
icke vapenföra
studenter
och likställda

220

för läkarbiträdena att meddela kunskap i sjukhustjänstens allmänna
grunder och särskilt att utbilda dugliga medhjälpare vid läkarpersonalens
expeditionstjänstgöring och tekniska arbeten (biträden vid hygieniska
och bakteriologiska göromål m. m.); samt

för övriga att bibringa de kunskaper och färdigheter, som erfordras
för tjänstgöring som adjutanter eller sjukhusuuderofficerare vid etappväsendets
sjukvårdsformationer.

Efter avslutad fackutbildning skulle till tjäustgöringstidens slut fortsatt
militärutbildning äga rum i syfte att bereda de icke vapenföra studenterna
en utbildning, som, så långt omständigheterna medgåve, motsvarande
den tjänstgöring, de i krig skulle fullgöra.

Den tid, som stode till förfogande för såväl fackutbildningen som
för den fortsatta milisärutbildniugen vore, vad de för utbildning i laboratorietjänst
avsedda läkarbiträdena ävensom adjutanter vid sjukvårdsformationer
och sjukhusunderofficerare beträffade, mycket knapp. En
avkortning av tjänstgöringstiden skulle därför för dem ur utbildningssynpunkt
medföra bestämda olägenheter. För övriga läkarbiträden åter
skulle en mindre avkortning av tjänstgöringstiden måhända icke hava
någon större betydelse.

3. Expeditionsbiträden.

Av ifrågavarande värnpliktiga hade år 1919 inskrivits ett antal av 41.

Inryckning till tjänstgöring ägde rum å dagar, som vederbörande
arméfördelningschef bestämde.

Utöver den rena expeditionsutbildningen erhölle expeditionsbiträde i
viss utsträckning soldatutbildning i sådana övningsgrenar, som vore
ägnade att bibringa honom allmän soldatuppfostran.

Enligt vunnen erfarenhet åtginge i allmänhet en tid av minst omkring
3 månader, innan expeditionsbiträdena vore fullt användbara för
sitt ändamål. Ur synpunkten av deras egen utbildning skulle en mindre
avkortning av tjänstgöringstiden måhända vara mindre betydelsefull.

Expeditionsbiträdena vore uteslutande tilldelade högre staber (kommandoexpeditionen,
generalstaben, militära inspektioner o. s. v.) De vore
till stor nytta vid resp. expeditioner. Om deras arbetskraft bortfölle,
bleve man nödsakad att anskaffa civil skrivhjälp, vilket skulle kräva
ökade expensanslag. Dessa vore nämligen för närvarande så knappt
tilltagna, att de endast med största svårighet räckte till. Enligt en av
adjutanten hos chefen för generalstaben uppgjord beräkning skulle exem -

221

pelvis vad nämnda stab anginge, därest avkortning om två månader anbefalldes
av expeditionsbiträdenas tjänstgöringstid, den därav föranledda
kostnaden för anskaffande av civil skrivhjälp årligen komma att uppgå
till 7,000 kronor.

Vid övriga staber o. s. v., som tilldelats expeditionsbiträden, torde motsvarande
förhållanden komma att inträda.

4. Icke vapenföra studenter och likställda, som tilldelats artilleriet
för utbildning i teknisk tjänst.

För närvarande befunne sig av ifrågavarande värnpliktiga omkring
30 man i tjänst.

Inryckning både ägt rum den 17 juli 1919 och skulle utryckningske
den 17 juli 1920.

Militärutbildning hade ägt rum under de 15 första dagarna av tjänstgöringstiden.

Under återstoden av denna skulle fackutbildning bedrivas vid vissa
artilleriregementens tygverkstäder, vid vissa tygstationer, Karl Gustafs
stads gevärsfaktori, Åkers krutbruk, ammunitionsfabrikens avdelningar
eller artilleridepartementet. Fackutbildningen avsåge att göra de artilleritekniska
studenterna förtrogna med tjänsten såsom kontroll-, besiktnings-,
förråds- och ritbiträden eller dylikt.

Enligt vunnen erfarenhet vore den tid, som stode till förfogande
för utbildning av kontroll-, besiktnings- och förrådsbiträden mycket
knapp, i det att även de studenter, som hade särskilda anlag för denna
tjänst, endast sällan hunne bibringas en fullgod utbildning. En avkortning
i tjänstgöringstiden skulle sålunda här ur utbildningssynpunkt medföra
bestämda olägenheter, särskilt som tillgången på ifrågavarande personal
vid mobilisering vore mycket begränsad.

För ritbiträdena skulle eu mindre avkortning av tjänstgöringstiden
ur nämnda synpunkt däremot måhända hava mindre betydelse, men den
skulle medföra, att civila ritare i viss utsträckning måste anskaffas såsom
ersättning, vilket skulle föranleda ökad kostnad för statsverket.
Genom avkortad tjänstgöringstid för kontroll-, besiktnings- och förrådsbiträden
skulle för övrigt av enahanda orsak ävenledes ökade kostnader
uppstå.

222

5. Icke vapenföra studenter och likställda, som tilldelats vissa truppslag
för utbildning i intendenturbefattning.

För närvarande befunne sig av ifrågavarande värnpliktiga 31 man
i tjänst.

Inryckning hade ägt rum den 26 juni 1919 och skulle utryckning
ske den 26 juni 1920.

Efter förberedande utbildning vid vederbörliga truppförbands kassaförvaltningar
hade dessa värnpliktiga den 8 juli 1919 sammandragits
till en två månaders krigskassörsskola, varefter fortsatt utbildning vid
kassaförvaltning ägde rum i syfte att vidmakthålla och utveckla under
krigskassörskolan bibragta kunskaper och färdigheter samt att bereda
de icke vapenföra studenterna tillfälle till en verksamhet, som så mycket
som möjligt motsvarade den, de i krig skulle fullgöra.

Ur synpunkten av dessa värnpliktigas egen utbildning skulle en
mindre avkortning av utbildningstiden måhända icke hava någon större
betydelse. Ifrågavarande värnpliktiga gjorde emellertid mycket god
nytta vid respektive kassaförvaltningar, varvid de bland annat kunde
bidraga till att lätta den alltför stora arbetsbörda, som vilade på regementsintendenterna.

En avkortning av dessa värnpliktigas tjänstgöring skulle därför
vara förenad med bestämda olägenheter.

6. Marinen tilldelade icke vapenföra studenter och likställda.

Vid 1919 års inskrivningar inom sjörullföringsområdena hade ingen
vapenför student eller likställd blivit inskriven.

Vid 1919 års inskrivningar inom rullföringsområdena hade endast
en icke vapenför student eller likställd tilldelats marinen, nämligen en
maskiningenjör, som tilldelats marinen i stationstjänst och fördelats till
Stockholms station.

Det vore icke uteslutet, att en eller annan vapenför student eller
likställd, som år 1919 tilldelats marinen, kunde under tjänstgöringen
hava blivit överförd till icke vapenför.

Någon invändning i realiteten mot en avkortning av tjänstgöringstiden
för marinen tilldelade, år 1919 inskrivna icke vapenföra studenter
och likställda kunde med hänsyn till denna kontingents obetydlighet
icke göras.

223

Enligt vad förut nämnts, stadgas i gällande värnpliktslag för icke
vapenföra i allmänhet eu tjänstgöringstid av 240 dagar. Genom lagen
den 10 oktober 1919 har denna tjänstgöringstid för värnpliktiga av 1919
års klass nedsatts till 210 dagar. Emellertid har riksdagen ansett, att
därest genom senare beslut om repetitionsövningarnas inskränkning den
sammanlagda utbildningstiden för fotfolket tilldelade vapenföra värnpliktiga
komme att understiga 210 dagar, motsvarande avkortning av tjänstgöringstiden
borde äga rum för de icke vapenföra.

Av vad i det föregående anförts framgår, att revisionen lör närvarande
icke ansett sig kunna ingå på frågan rörande repetitionsövningarnas
antal och längd vid fotfolket i vidare mån, än att revisionen
funnit sig böra tillstyrka, att dylika övningar anordnas under innevarande
år och att värnpliktiga av 1919 års klass i föreskriven ordning deltaga
i dessa övningar. Huru lång den sammanlagda utbildningstiden för
vapenföra värnpliktiga vid fotfolket kommer att bliva, kan följaktligen
icke nu angivas. Vid sådant förhållande linner revisionen sig icke
heller kunna för närvarande föreslå någon ytterligare avkortning av
tjänstgöringstiden för icke vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass.

Av den å sid. 202—206 lämnade redogörelsen för ifrågavarande värnpliktigas
tjänstgöringsperioder framgår, att vid den tidpunkt, då beslut
i ärendet kan beräknas bliva av riksdagen fattat, större delen av de
icke vapenföra av 1919 års klass redan fullgjort sin tjänstgöring. Ett
beslut om ytterligare avkortning av densamma skulle följaktligen kunna
tillämpas endast beträffande en del av årsklassen. Då full rättvisa alltså
icke skulle kunna mellan de årsklassen tillhörande värnpliktiga skipas,
har revisionen kommit till det resultatet, att någon avkortning av tjänstgöringstiden,
utöver den som av riksdagen redan beslutats, icke bör äga
rum för den årsklass, varom nu är fråga.

Vad härefter icke vapenföra studenter och likställda angår, utgör
tjänstgöringstiden för dessa 365 dagar utom för vissa kategorier
vid marinen (sjökaptener, styrmän och maskinister), vilka hava en tjänstgöringstid
av 360 dagar. Ifrågavarande värnpliktigas tjänstgöringstid
understiger alltså väsentligt den för vapenföra studenter och likställda
bestämda. Vid sådant förhållande och då icke vapenföra studenter och
likställda, vilka i allmänhet inryckt till tjänstgöring i juni 1919, komma
att avsluta denna under försommaren innevarande år samt följaktligen
icke i och för sina studier äro i behov av någon avkortning av tjänstgöringstiden,
skulle det kunna ifrågasättas, huruvida över huvud taget en
avkortning av deras tjänstgöring bör vidtagas, särskilt som den verkställda
utredningen giver vid handen, att flertalet av ifrågavarande värn -

Körsvurs reviHionens yttrande.

224

pliktiga äro väl behövliga för den militära tjänsten och avkortningen i
regel skulle menligt inverka på deras utbildning. Emellertid har revisionen
icke ansett det vara med rättvisa och billighet överensstämmande
att utesluta denna enda kategori värnpliktiga från en förmån, som skulle
tillkomma samtliga övriga värnpliktiga. Revisionen finner sig därför
böra föreslå, ätt tjänstgöringstiden för ifrågavarande värnpliktiga skall
avkortas med 30 dagar eller samma dagantal, som föreslagits ifråga om
vapenföra studenter och likställda vid infanteriet m. fl. truppslag och
som redan bestämts för icke vapenföra i allmänhet. Enligt revisionens
uppfattning torde de med en dylik avkortning förenade olägenheter icke
vara av beskaffenhet att kunna tillmätas någon egentlig betydelse.

Sammanfattning.

En sammanfattning av vad revisionen i det föregående anfört och
föreslagit giver vid handen, att vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass,
tilldelade härens specialvapen och marinen, ävensom vapenföra studenter
och med dem i värnpliktshänseende likställda av samma årsklass skulle
erhålla avkortning i den dem enligt gällande värnpliktslag åliggande
utbildningstid genom hemförlovning under det antal dagar, som i nedanstående
tabell för varje särskild kategori angives.

•	A n	tal dag	a r.
V il rn plikts kategori.	Första tjänstgöring.	Repetitions-övning år 1920.	Tjänstgöring i en följd. Annan tjänstgöring.
Vapenföra värnpliktiga i allmänhet:
(§27 mom. 1 A värnpliktslagen) vid rytteriet ............................................................	90	—	—
» fält- och positionsartilleriet .................................	90	—	—
» fästningsartilleriet: a) de, som påbörjat första tjänstgöringen den 11	32
juni 1919.............!.........................................
b) de, som påbörjat första tjänstgöringen den 31	87
oktober 1919 ..................................................
» ingenjörtrupperna........................... ....................	90		—
» marinen i allmän tjänst.......................................	—		90
» » » sjötjänst och stationstjänst .................	—	—	90
» » » kustartilleritjänst.................................	87	—	—
Vapenföra studenter och med dem i värnplikts-hänseende likställda: (§ 27 mom. 1 B och C värnpliktslagen)
vid fotfolket ...........................................................	—	30	—
» rytteriet ............................................................	—	42
» fält- och positionsartilleriet .................................	—	42
» fästningsartilleriet..............................................	—	35	-

SG5220

226

	A n	tal d a	a r.
Värnpliktskategori.	Första tjänstgöring.	Repetitions-övning år 1920.	Tjänstgöring i en följd. Annan tjänstgöring.
vid ingenjörtrupperna................................................	—	35	—
» trängen..............................................................		30	—
» mtendenturtrupperna...........................................		30	—
» marinen i allmän tjänst och sjötjänst ..................	—	—	60
» » » kustartilleritjänst...............................	42	—	—
Vapenföra medicine studerande, veterinärer, taud-i läkare, apotekare, ingenjörer, elektroingenjörer och intendenter: (§ 27 mom. 1 D värnpliktslagen) Hären:
medicine studerande..................................................	_	—	45
veterinärer...............................................................	-	—	45
tandläkare.................................................................	—	-	45
apotekare..................................................................		—	45
Marinen:
ingenjörer och elektroingenjörer...............................	—	—	60
intendenter..............................................................	—	—	60
medicine studerande...................................................		—	CO
Icke vapenföra:
De i § 27 mom. 2 B värnpliktslagen omförmälda ........	—	—	30
De i § 27 mom. 2 C värnpliktslagen omförmälda .........	—	—	30

Vid uppgörandet av sina förslag rörande avkortning av tjänstgöringstiden
för »vapenföra värnpliktiga i allmänhet» har revisionen,
såsom förut nämnts, utgått från den förutsättningen, att riksdagens
beslut i ämnet fattas så tidigt, att en hemförlovning av de värnpliktiga
kan i förekommande fall äga rum redan från och med den 1 instundande
mars. Skulle emellertid denna förutsättning av det ena eller
andra skälet icke kunna uppfyllas, måste givetvis hemförlovningen taga
sin början å en senare tidpunkt. Härav följer då, att det i förenämnda
tablå angivna antalet dagar, varunder hemförlovning skulle äga rum,
måste minskas. Därest hemförlovningen icke skulle kunna taga sin

227

början förr än den 15 mars skulle exempelvis av den för första tjänstgöringen
vid kavalleriet fastställda perioden från och med nämnda dag
åsterstå 109 dagar. Med den av revisionen föreslagna uppdelningen av
de värnpliktiga i två omgångar, skulle alltså varje hemförlovningsperiod
komma att omfatta 84 dagar. Med hänsyn till nu angivna förhållanden
och då det i varje fall torde böra överlämnas åt Kungl. Maj:t att vidtaga
de mindre jämkningar beträffande in- och utryckningsdagar m. m., som
i särskilda fall kunna finnas vara av omständigheterna påkallade, har
revisionen icke ansett sig böra i det förslag till lag i ämnet, som av
revisionen utarbetats, intaga några närmare bestämmelser rörande det
dagantal, varmed avkortningen av tjänstgöringstiden skulle ske, utan
givit lagen en sådan avfattning, att det överlämnas åt Kungl. Maj:t att
förordna, att utbildningstiden för de värnpliktiga, varom här är fråga,
skall avkortas genom de värnpliktigas hemförlovning under det antal
dagar, som Kungl. Maj:t för varje truppslag av hären eller tjänst vid
marinen närmare bestämmer.

Då det för åtskilliga av de värnpliktiga kan vara förenat med
svårigheter att under de relativt korta ledighetsperioderna förskaffa sig
lämplig sysselsättning, torde det böra medgivas de värnpliktiga, som
sådant önska, att efter därom hos vederbörande militärmyndigheter
gjord framställning kvarstanna i tjänstgöring intill utgången av den
tjänstgöringsperiod, till vilken de inkallats.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts, har revisionen uppgjort
följande

228

Förslag

till

Lag

om minskning av utbildningstiden för vissa värnpliktiga av

1919 års klass.

Härigenom förordnas som följer:

§ I Utan

hinder av vad i § 27 värnpliktslagen stadgas rörande värnpliktigs
utbildningstid må Konungen förordna, att utbildningstiden för
vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass, tilldelade rytteriet, artilleriet,
ingenjörtrupperna och marinen, ävensom för värnpliktiga studenter och
med dem i värnpliktshänseende likställda av samma årsklass skall minskas
genom de värnpliktigas hemförlovning under det antal dagar, som
Konungen för varje truppslag av hären eller tjänst vid marinen närmare
bestämmer.

§ 2.

Värnpliktig, som icke önskar komma i åtnjutande av den i § 1
omförmälda minskning av utbildningstiden, äger efter därom hos vederbörande
militärmyndighet gjord framställning kvarstanna i tjänstgöring
intill utgången av den tjänstgöringsperiod, till vilken han inkallats.

Denna lag träder i kraft dagen efter den, då lagen, enligt därå
meddelad uppgift, från trycket utkommit i Svensk författningssamling.

229

Särskilda yttranden.

Av herr Kvarnzclius, som anfört:

»I likhet med majoriteten inom revisionen anser även jag, att en avkortning
av tjänstgöringstiden för de värnpliktiga av 1919 års klass,
vilka ännu icke kommit i åtnjutande därav, bör äga rum. Vid bedömandet
av, i vilken omfattning detta bör ske, har man emellertid att
utgå ifrån, att ju större avkortningen göres, desto större bliva svårigheterna
att under den tjänstgöringstid, som återstår, iippnå ett utbildningsresultat
av verkligt militärt Amrde. Det måste under sådana förhållanden
givetvis ligga vikt uppå, att avkortningen icke drives så långt,
att den militära utbildningen äventyras eller helt och hållet omöjliggöres.

Denna synpunkt har emellertid i det av revisionens majoritet framlagda
förslaget enligt min mening icke blivit behörigen beaktad i vad
avser kavalleriet, artilleriet, ingenjörtrupperna och marinen tilldelade
vapenföra värnpliktiga i allmänhet. Därest tjänstgöringstiden avkortas
med det dagantal majoriteten i varje särskilt fall föreslår, kommer någon
verklig militär utbildning icke att under den återstående tjänstgöringstiden
kunna bedrivas. Särskilt bliver detta förhållandet vid kavalleriet
och artilleriet, där handräckningstjänsten i och för erforderlig häst- och
materielvård är synnerligen omfattande. Av den föreliggande utredningen
framgår tydligt, att vid dessa båda truppslag — och detsamma gäller
även i stort sett ingenjör trupperna och marinen, särskilt kustartilleriet
— icke blott de värnpliktiga utan jämväl den fast anställda manskapspersonalen
huvudsakligen kommer att sysselsättas med handräckningstjänst.
En dylik anordning måste emellertid, vad de värnpliktiga angår,
anses stå i uppenbar strid med hela värnpliktstjänstgöringens syfte och
synes mig därför, även om det nu endast gäller ett provisorium i avvaktan
på en ny härordnings antagande, icke böra ifrågakomma. Vad
det fast anställda manskapet åter beträffar, har detta tagit anställning
vid krigsmakten i och för fullgörande av vissa bestämda tjänstebefattningar
och har uppenbarligen befogade anspråk på att få komma i åt -

230

njutande av den härför enforderliga utbildningen. Genom den av revisionens
majoritet föreslagna anordningen kommer emellertid det fast anställda
manskapets utbildning att förryckas och de förpliktelser staten
iklätt sig gentemot detta manskap icke att kunna uppfyllas.

På grund av vad sålunda anförts, har jag icke kunnat finna en så
långt gående avkortning av tjänstgöringstiden för de vapenföra värnpliktiga
vid rytteriet, artilleriet, ingenjörtrupperna och marinen, som revisionens
majoritet föreslår, vara tillrådlig. Då jag emellertid är av den
uppfattning, att all den lättnad, som med hänsyn till utbildningsarbetets
bedrivande och den inre tjänstens upprätthållande är möjlig att genomföra,
bör beredas de värnpliktiga, men jag icke på grundvalen av den
i och för frågans bedömande infordrade utredningen kunnat bilda mig
ett bestämt omdöme, med vilket antal dagar en avkortning av tjänstgöringstiden
skulle kunna i varje särskilt fall vidtagas, bar jag inom
revisionen yrkat,

att revisionen måtte föreslå, att Kungl. Maj:t utverkar
riksdagens bemyndigande att hemförlova ifrågavarande
värnpliktiga av 1919 års klass i den utsträckning,
som med hänsyn till ett ändamålsenligt bedrivande
av utbildningsarbetet samt erforderlig hästoch
materielvård kan i varje fall visa sig möjlig.»

Av herrar Johan Nilsson, lVigforss, Hansson och Larsson, vilka anfört:

»Under försvarsrevisionens arbete ha undertecknade företrätt en bestämd
önskan, att de värnpliktige av 1919 års klass vid rytteriet, artilleriet,
ingenjörstrupperna och marinen måtte kunna beredas en större
avkortning i övningstiden, än som innefattas i det föreliggande förslaget.
Olika omständigheter ha emellertid så förskjutit tiden för förslagets framläggande,
att oöverkomliga praktiska svårigheter rest sig mot genomförandet
av ett förslag om en sådan större avkortning. Vi ha i denna
situation ansett oss böra biträda revisionens förslag, utom i vad det
gäller övningstiden för värnpliktiga studenter och likställda. Härav
följer icke, att vi på varje punkt äro beredda att underskriva de mera
allmänna uttalanden, som gjorts i revisionens motivering. Särskilt i
fråga om repetitionsövningarna ha vi önskat en förändring av motive -

ringen. Meningsskiljaktigheterna äro emellertid icke av den art, att de
föranlett ett särskilt yttrande. Vi lia däremot ansett oss böra avgiva
ett sådant yttrande på grund av vår från revisionens majoritet avvikande
uppfattning rörande storleken av den avkortning, som bör beredas värnpliktiga
studenter och likställda.

Den i värnpliktslagen för dessa värnpliktiga föreskrivna övniugstiden
är avsevärt längre än övningstiden för övriga värnpliktige. Vid
bedömandet av frågan om övningstidens avkortning måste tagas hänsyn
härtill. Ur rättvisesynpunkter borde alltså de värnpliktiga studenterna
beredas en större avkortning än övriga, det vill säga en procentuellt
lika stor avkortning som dessa. I vart fall synes oss icke kunna förebringas
rimliga skäl för att låta värnpliktiga studenter få endast en
mindre avkortning. För vår del ha vi förordat, att dessa värnpliktiga
beredes en lika stor avkortning som övriga här ifrågavarande värnpliktiga.

Vi ha då utgått ifrån, att genom befrielse framdeles för dessa
övriga från fullgörandet av en repetitionsövning, skulle de med den av
revisionen nu föreslagna avkortningen erhålla en sammanlagd avkortning
på omkring 130 dagar på hela den föreskrivna utbildningstiden. Med
hänsyn härtill ha vi inom revisionen förordat framläggandet av förslag
om en avkortning på 130 dagar av den i värnpliktslagen stadgade utbildningstiden
för vapenföra värpliktiga studenter och med dem i värnpliktehänseende
jämställda.

Denna avkortning borde i allmänhet så anordnas, att den komme
att omfatta årets repetitionsövning, i de fall där sådan åligger dessa
värnpliktiga, samt att återstoden av avkortningen lägges på första tjänstgöringen
genom tillbakaflyttande av utryckningsdagen. Den sistnämnda
delen av avkortningen skulle komma att omfatta vid infanteriet, trängen
och intendenturtrupperna 100 dagar, vid fästningsartilleriet och ingenjörtrupperna
95 dagar samt'' vid rytteriet och fält- och positionsartilleriet
88 dagar. Beträffande värnpliktiga medicine studerande, veterinärer,
tandläkare och apotekare synes oss lämpligast med hänsyn till de ekonomiska
konsekvenser, som annars skulle uppstå för statsverket, att avkortningen
sker på så vis, att ifrågavarande värnpligtiga befrias från
fullgörandet av andra årets militärutbildning samt att återstoden av de
130 dagar, med vilka avkortning skulle ske, fråndrages facktjänstgöringen.
Beträffande flottan tilldelade värnpliktiga studenter och likställda
synes den av oss förordade avkortningen i övningstiden lämpligast böra
anordnas på sätt som marinstabschefen i sina yttranden med anledning
av försvarsrevisionens frågor anvisat. Rörande ifrågavarande värn -

232

pliktiga vid kustartilleriet bör avkortningen, såsom chefen för kustartilleriet
anvisat, ske genom utryckningsdagens tillbakaflyttande till den
23 maj.

Vad slutligen angår icke vapenföra värnpliktiga studenter och likställda
ha vi inom revisionen förordat en avkortning på 90 dagar i
deras övningstid, vilken lämpligast bör förläggas till slutet av deras
tj änstgörin gs tid.

Vi ha ingalunda förbisett, att den av oss här förordade avkortningen
kommer att medföra militära olägenheter. I likhet med vad som varit
fallet beträffande övriga värnpliktiga, hava vi emellertid i fråga om studenterna
hävdat, att en aArkortning bör genomföras, även om den militära
utbildningen därigenom måste i viss mån eftersättas. Av de militära
myndigheternas yttranden framgår, att det för de värnpliktiga studenternas
utbildning uppställda målet icke kan nås under en sålunda avkortad
övningstid. I allmänhet skulle dock dessa värnpliktiga kunna utbildas
till underbefäl och sålunda ett resultat av visst militärt värde ändå
vinnas. En särskild olägenhet, som skulle följa med av avkortning enligt
vårt förslag är, att de vapenföra värnpliktiga studenterna vid infanteriet
icke skulle stå till förfogande såsom instruktörer för de värnpliktiga,
som inrycka till första tjänstgöring i början av maj innevarande
år. Med hänsyn till det ringa antal sådana instruktörer, som skulle kunna
tilldelas varje regemente, har dock icke den anförda synpunkten om behovet
om förstärkning av underbefälet synts oss vara av den vikt att
kunna motivera ett undantag ifråga om den föreslagna avkortningen för
de värnpliktiga studenterna vid infanteriet.

Med anledning av det anförda tillåta vi oss föreslå, att de vapenföra
värnpliktiga studenterna av 1919 års klass och med dem i värnpliktshänseende
likställda beredas en avkortning i sin utbildningstid
med 130 dagar samt att de icke vapenföra studenterna av 1919 års
klass och med dem likställda beredas en avkortning i sin utbildningstid
med 90 dagar.»

Av herrar friherre Flciuing, Widcll, naniniarsbjöld och Pettersson,
vilka anfört:

»Undertecknade hava icke kunnat ansluta sig till vad försvarsrevisionen
anfört och hemställt om vapenföra värnpliktiga av 1919 års klass

233

— utom studenter och med dem i värnpliktshänseende likställda —
tilldelade rytteriet, artilleriet, ingenjör- och fälttelegraftrupperna, flottan
och kustartilleriet.

Revisionen uttalar, att de efter världskrigets avslutande inträdda utrikespolitiska
förhållandena icke synas vara av beskaffenhet att påkalla
upprätthållande av någon högre grad av krigsberedskap och att följaktligen
ur denna synpunkt hinder icke bör möta att vidtaga de inskränkningar
i de värnpliktigas övningstid, som med hänsyn till andra
omständigheter kunna finnas vara av behovet påkallade. Vi kuuna icke
dela dessa ljusa förhoppningar om det världspolitiska läget. Vid försvarsrevisionens
tillsättande den 12 november 1919 yttrade hans exellens
herr statsministern bland annat följande till statsrådsprotokollet:
»Och visserligen har fredsuppgörelsen ännu icke kunnat utsträckas till
de länder, som tillhört det ryska riket, utan denna del av Europa befinner
sig alltjämt i ett förvirrat krigstillstånd, vars avveckling och resultat
för närvarande icke kunna med visshet skönjas. Det är uppenbart,
att denna förvirring i östra Europa ej kan undgå att inverka på vårt
lands läge, så starkt som Sverige måste beröras av förhållandena på
andra sidan Östersjön.» Sedan detta yttrades, hava upplysningar ingått,
vilka synas giva vid handen, att man inom den ryska arméns organisation
övergått från kollegial ledning till chefskommando och att det nya
Ryssland i samband härmed är på väg att utveckla sig till en militärstat.
I detta sammanhang torde det även vara skäl erinra om, att bland
alla de gamla och de nybildade staterna vid Östersjön det endast är
Sverige och Danmark, vilka erbjudas inträde uti nationernas förbund,
vilket förhållande kan innebära viktiga konsekvenser för Sverige vare
sig det nu inträder uti nämnda förbund eller bestämmer sig för att
tillsvidare stanna utom detsamma. Inskränkningar uti de värnpliktigas
övningstid av den omfattning, revisionen föreslår, komma för övrigt,
såsom vi i det följande få tillfälle att närmare utveckla, att minska vår
krigsberedskap icke endast så tillvida att inom vissa försvarsgrenar ytterligare
en årsklass värnpliktiga kommer att erhålla en bristfällig utbildning
utan även därigenom att den fast anställda personalens utbildning
och organisationens fasthet samtidigt gå tillbaka,

I sin skrivelse angående nedsättning av den första utbildningstiden
för vissa kategorier av 1919 års värnpliktiga ger riksdagen uttryck åt den
uppfattningen, att synnerligen starka skäl tala för att jämväl de värnpliktiga,
som tilldelats specialvapnen — varunder i detta sammanhang
också torde inbegripas marinen — ävensom studenter och med dem i
värnpliktshänseende likställda, komma i åtnjutande av en avkortning av

3652 19

234

den för dem nu föreskrivna utbildningstiden. Med hänsyn till riksdagens
uttalade önskan och de värnpliktigas intressen förordar revisionen avkortning
av första tjänstgöringen (tjänstgöringen i en följdj för vapenföra
värnpliktiga av 1919 års klass, tilldelade rytteriet, artilleriet, ingenjöroch
fälttelegraftrupperna, flottan och kustartilleriet med ett för varje truppslag
bestämt dagantal. I fråga om rytteriet, fält- och positionsartilleriet
samt fältingenjör- och fälttelegraftrupperna anser revisionen, att årskontingenten
bör indelas i tvenne omgångar, vilka vardera hemförlovas
under halva återstående övningstiden från lagens ikraftträdande — förslagsvis
den 1 mars — till tjänstgöringsperiodens slut. Åven vid flottan
hemförlovas de värnpliktiga i tvenne omgångar, vilka dock båda
äro i tjänstgöring under tvenne månader. Vad fästningsartilleriet, fästningsingenjörerna
och kustartilleriet angår, bör motsvararande avkortning
enligt revisionen göras i början eller slutet av den tjänstgöringstid,
vilken bestämts för vardera av de båda grupper, i vilka de värnpliktiga
med hänsyn till fästningarnas krigsberedskap i regel äro indelade vid
dessa truppslag. Vid rytteriet, fält- och positionsartilleriet samt fältingenjöroch
fälttelegraf trupperna skulle den föreslagna avkortningen sålunda komma
att beröra hela återstående delen av första tjänstgöringen eller tjänstgöringen
i en följd. Revisionen förklarar visserligen, att den sökt tillse, att avkortningen
icke göres större än att ett utbildningsresultat av visst militärt
värde ändock kan påräknas. Påtagligt är emellertid, att de värnpliktigas
egen utbildning genom en dylik anordning kommer att försämras i sä
hög grad, att de i flera fall sannolikt icke kunna fullgöra sina åligganden
inom mobiliserad avdelning. Särskilt måste detta bliva förhållandet
vid rytteriet samt vid fält- och positionsartilleriet. För värnpliktiga,
vilka inskrivits till vapentjänst, synes det för övrigt föga tilltalande att
huvudsakligen få fullgöra sin tjänstgöring såsom handräckningsmanskap.

Den föreslagna avkortningen skulle även komma att inverka störande
på tjänsten inom truppförbanden synerligast vid regementen med talrika
vakanser bland det fast anställda manskapet. Det kan till och med ifrågasättas,
om det över huvud vore möjligt att ens nöjaktigt ordna den inre
tjänsten enligt revisionens förslag, därest en epidemi utbröte exempelvis
av den omfattning, som nu hemsöker Norrlands artilleriregemente, vid
vilket redan under epidemiens fyra första dagar en fjärdedel av manskapsstyrkan
insjuknade, samtidigt med att behovet av handräckningsmanskap
avsevärt ökades.

Såsom redan antytts, skulle även den fast anställda personalens utbildning
och organisationens fasthet komma att gå tillbaka genom de
av revisionen föreslagna åtgärderna. Våra här- och marinorganisationer

235

äro till så väsentlig del byggda på den allmänna värnplikten, att längden
av de värnpliktigas tjänstgöring och sättet att anordna densamma måste
på ett mycket kännbart sätt inverka pa hela utbildningsarbetet vid truppförbanden.
Av de yttranden, vilka avgivits av de militära myndigheterna,
framgår, i vilken utsträckning detta är fallet. Det lider icke heller något
tvivel, att sådana rubbningar uti utbildningsarbetet, som anbefallts under
det senaste utbildningsåret och som nu föreslås för innevarande utbildningsår,
inverka menligt på organisationen i dess helhet i sådan grad, att
truppförbandens stridsduglighet, särskilt omedelbart efter mobilisering, därav
måste bliva lidande. I detta sammanhang i frågasättes av revisionen icke
någon ändring av vår försvarsorganisation. Under sådana förhållanden
bör denna organisation fortfarande vidmakthållas, 6å att den fyller den
första fordran, som måste uppställas på varje försvarsorganisation, nämligen
att densamma vid mobilisering utan dröjsmål kan uppsätta stridsdugliga
lånt- och sjöstridskrafter till bestämd styrka. Såsom förut antytts, äro de
utrikespolitiska förhållandena icke sådana, att de berättiga till en omedelbar
nedskrivning av vårt försvar, och för övrigt utgör vidmakthållandet
av vår nuvarande försvarsorganisation, intill dess beslut om en förändrad
organisation fattats, en viktig betingelse för ett hastigt genomförande av den
nya organisationen.

En avkortning i tjänstgöringstiden för de värnpliktiga skulle nu
icke vara ägnad att uppväcka fullt så stora betänkligheter, därest vi vid
truppförbanden förfogade över en talrik fast anställd stamstyrka såsom förhållandet
var enligt 1892 års härordning liksom även i viss mån under
övergången till 1901 års härordning. Så är emellertid icke fallet med
våra nuvarande här- och marinordningar. Dessa måste nämligen i huvudsak
anses byggda på allmän värnplikt, även om vid de truppslag, vilka
här avhandlas, d. v. s. vid rytteriet, artilleriet och ingenjörtrupperna,
i Btaterna upptages ett något större antal fast anställda meniga än som
skulle erfordras enbart för underbefälskårens rekrytering. Möjligheten
att, såsom här ifrågasättes, medgiva en tillfällig inskränkning i tjänstgöringstiden
för det värnpliktiga manskapet måste därför i hög grad vara
beroende av, i vilken mån det lyckas att hålla den fast anställda manskapsstyrkan
fulltalig. En undersökning truppförband efter truppförband
kan därför också komma att giva vid handen, att större avkortning utan
men för tjänsten kan beredas de värnpliktiga vid ett regemente med
fulltalig fast anställd manskapsstyrka än som är tillrådligt vid ett annat
regemente med talrika vakanser. I detta sammanhang torde böra erinras
därom, att de föreslagna inskränkningarna uti de värnpliktigas tjänstgöring
kunna komma att försvåra volontärrekryteringen, emedan det genom

236

desamma sannolikt blir omöjligt att meddela volontärerna den utbildning,
som ställts i utsikt. Inom försvarsrevisionen har framhållits, att redan
den förändrade anordningen av utbildningen för 1918 års klass visat
sig medföra bestämda olägenheter av detta slag.

För att minska antalet stamhästar vid kavalleriet under den närmaste
tiden föreslår revisionen bland annat, att den kassation av stamhästar,
som enligt gällande bestämmelser skall äga rum under hösten innevarande
år, verkställes snarast möjligt nu på våren samt kommer att omfatta
i stället för för närvarande fastställda 9 procent av stamhästantalet
det dubbla eller 18 procent. Åven vid fält- och positionsartilleriet förordar
revisionen en kassation instundande vår dock endast av 9 procent. Den
årliga kassationen av stamhästar uppgår för närvarande till 9 procent och
är i huvudsak förlagd till tiden närmast efter regementsövningarna, d. v. s.
till hösten. Höstkassationen omfattar emellertid icke fullt 9 procent av
hästantalet, emedan under årets lopp ett antal hästar störta eller kasseras
för svårare fel. Mot att i övrigt förlägga kassationen till våren i stället
för till hösten kan anföras, att det i många fall är först genom de ansträngande
truppövningarna under sommaren och hösten som utslag
vinnes om vilka hästar, som företrädesvis böra kasseras. Det är sålunda
mindre lämpligt att redan nu verkställa innevarande års kassation; än
mera måste detta bliva fallet beträffande 1921 års kassation. Den föreslagna
åtgärden skulle därför med all sannolikhet komma att leda till
en försämring av hästbeståndet.

Beträffande utbildning vid fästning sartilleriet, fästning singenjörtr upp ernå
och kustartilleriet måste hänsyn tagas till fästningarnas behov av säkerhetsbesättningar.
Revisionen förklarar, att den fattat begreppet säkerhetsbesättning
i den bemärkelsen, att en fästning icke under någon del av året
bör vara i avsaknad av en för den nödvändiga bevakningen erforderlig
truppstyrka. I sammanhang med frågan om värnpliktstjänstgöringen
vid fästningsartilleriet framhåller revisionen emellertid, att man för närvarande
torde böra begränsa sig till att sörja för att fästningarna icke
under någon del av året äro helt och hållet i avsaknad av vapenföra
värnpliktiga, vilket måste anses innebära en modifikation av det först
nämnda yttrandet, då den fåtaliga fast anställda manskapsstyrkan icke
ensam kan bestrida bevakningen, åtminstone icke under någon avsevärd
tid. I överensstämmelse härmed har revisionen kommit till det resultatet,
att de till höstgruppen hörande värnpliktiga av 1919 års klass
böra hemförlovas den 11 juni eller samma dag, som de till vårgruppen
hörande värnpliktiga av 1920 års klass beräknas komma att inrycka till
tjänstgöring. Det är emellertid uppenbart, att värnpliktiga icke omedel -

237

bart efter inryckningen till första tjänstgöringen äro skickade för bevakningen
av eu lastnings fästen och batterier liksom att detta sätt att sörja
för säkerlietsbesättningen inom en fästning icke är tillfredsställande.

Sistnämnda omdöme kan även anses gälla om det sätt, på vilket
revisionen tillgodoser heliovet av bemanning för den del av flottans fartyg,
vilka sommartid böra kanna rustas.

Undertecknade hava under revisionens arbeten kommit till den uppfattning,
att en avkortning av tjänstgöringen för värnpliktiga av 1919
års klass, tillhörande här åsyftade truppslag och tjänster, i vissa fall kan
äga rum och vilja med hänsyn till riksdagens uttalade önskan och föreliggande
förhållanden icke heller motsätta oss en dylik åtgärd. Vi anse
emellertid, att avkortningen icke bör erhålla den omfattning eller utföras
på det sätt, försvarsrevisionen förordat. Vi anse nämligen, att avkortningen
icke bör göras större än som är förenligt med hänsyn till såväl den fast
anställda personalens som de värnpliktigas utbildning samt till häst- och
materielvärden vid de särskilda truppförbanden. Såsom redan antytts äro
förhållandena vid truppförbanden så växlande, att fullt enhetliga bestämmelser
för hem förlovningen svårligen kunna utarbetas. Bättre torde också
vara att överlämna åt Kungl. Maj:t att i varje särskilt fall träffa avgörandet
med beaktande av ovan framhålla synpunkter.

Vad revisionen anföit angående icke vapenföra samt angående studenter
och med dem i värnpliktshänseende likställda föranleder icke något
särskilt yttrande från vår sida.

I överensstämmelse med vad vad vi sålunda anfört anse vi, att § 1
i revisionens lagförslag bör erhålla följande lydelse:

Utan hinder av — — — — — — — — dagar, som Konungen
med hänsyn till ett tillfredsställande bedrivande av utbildningsarbetet
och erforderlig vård av hästar och materiel i varje särskilt fall finner
lämpligt.»

3652 20