FOLKUNDERVISNINGSKOMMLTTÉNS BETÄNKANDE I (Statens offentliga utredningar 1913:6)

FOLKUNDERVISNINGSKOMMLTTÉNS BETÄNKANDE I

FOLKSKOLESEMINAKIERKA

BAND 4

BILAGOR

STOCKHOLM

KUXGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER

1911

[082815 79]

UTBILDNING

LÄRARE FÖR FOLKUNDERVISNINGEN

FRÄMMANDE LÄNDER,

! ,v''
i#

INNEHÅLL.

Sid.

I. Norge. Av J. Franzén.......................1

Historik 1. Seminariernas organisation 2. Intagning av elever 3. Läroplan 4.
Undervisningsmetoder 5. Avgångsexamen 6. Lärare 7. Lokaler 7. Folkskollärarnas
fortbildning 7.

II. Danmark. Av J. Franzén.................... 9

Historik 9. Seminariernas organisation 10. Intagning av elever 12. Läroplan 12.
Avgångsexamen 13. Lärare 14. Folkskollärarnas fortbildning 15.

III. Finland. Av J. Franzén..................... 20

Historik 20. Seminariernas organisation 21. Intagning av elever 22. Läroplan 22.
Avgångsexamen 25. Lärare 25. Folkskollärarnas fortbildning 28.

IV. Ryssland. Av K. E. Sandberg.................. 30

Institut 32. Seminarier 35. Kyrkliga lärarskolor 36. Lärarknrser 38.

V. Preussen. Av Otto W. Sundén................. 39

Historik 39. Lärarbildningsanstalternas styrelser 45. Lärarseminariernas nuvarande
organisation 46. Intagning av elever i lärarseminarierna 49. Lärokurser och undervisningsmetoder
52. Obligatoriska lärarprövningar: avgångsprövningen 66; andra
lärarprövningen. 67 Lokaler, bibliotek och undervisningsmateriell 69. Lärare 70.
Kvinnliga och privata seminarier 72. Folkskollärarnas fortbildning 78. Reformsträvanden
80. Tillägg 82.

VI. Mellersta och södra Tyskland. Av J. Franzén.......... 84

Historik 84. Seminariernas organisation 85. Intagning av elever i seminarier och
preparandskolor 88. Läroplaner 89. Obligatoriska lärarexamina 103. Lärare 108.
Lärarinneseminarier 111. Folkskollärarnas fortbildning 116. Reformsträvanden 124.

VII. Österrike. Av C. O. Arcadius................. 127

Bildningsmål 127. Organisation 128. Intagning av elever 130. Läroplan 131.
Läroplansreform 139. Undervisningsmetoder 140. Hjälpmedel för undervisningen 140.
Mogenhetsexamen 141. Lärorättighetsprövning 142. Lärarnas kompetens, tjänstgöring
och löner 144. Folkskollärarnas fortbildning 146.

Sid.

VIII. Ungern. Av C. 0. Arcadius................... 49

IX. Schweiz. Av Otto W. Sundén..................153

Till orientering 153. Lärarbildningsanstalternas organisation 155. Anstalternas
styrelser och lärare 165. Intagning av elever 166. Undervisningen: A. Exempel på
undervisningens anordning vid schweiziska seminarier: seminariet i Kiisnacht (Ziirieh)
170: seminariet i Hofwyl-Bern 185; seminariet i Hitzkirch (Luzern) 192; seminariet
i Kreuzlingen (Thurgau) 195; seminarieavdelningen vid Collége de Genéve 199; seminarieavdelningen
vid högre flickskolan i Ziirieh 202; seminarieavdelningar vid kantonsskolor
203. B. Översikt av den schweiziska seminarieundervisningen 204. C. Fackkurserna
i Basel 208. Folkskollärarexamen 211. Lokaler, bibliotek och undervisningsmateriel!
214. Folkskollärarnas fortbildning 215.

X. Italien. Av C. O. Arcadius...................219

XI. Frankrike. Av C. O. Arcadius..................223

Bildningsmål 223. Organisation 225; styrelsen över undervisningsväsendet 227;
intagning av elever 228. Läroplan och undervisningsmetoder 230; l:a och 2:a årsklassernas
lärokurser 232; examen för det högre lärardiplomet efter genomgången av
andra årsklassen 242; tredje årsklassen och fackbildningen 243; avgångsexamen med
tredje årsklassen 250; praktisk lärarexamen 250. Hjälpmedel för undervisningen 251.

Lärare 252. Lokaler 257. Fortbildning af lärare 258. Privata normalskolor 262.

XII. Nederländerna. Av K. E. Sandberg...............263

Historik 263. Befintliga lärarbildningsanstalter 267: A. Kweekscholen: styrelse och
organisation 268; intagning av lärjungar 269; läroämnen, kurser och lärometoder 270;
lokaler och undervisningsmateriel 1 285; lärarpersonal 285. B. Normaallessen 286.
Lärarprövningar 287. Folkskollärarnas fortsatta utbildning 292. Reformplaner 293.

XIII. Storbritannien och några av dess kolonier. Av Hcdwig Sidner . . 295

Historik över folkskoleväsendets utveckling 295. De äldre anstalterna för utbildning
av lärare 301. Förberedande lärarutbildning: den förutvarande förberedande
kursen 305; den nuvarande förberedande kursen 306. Preliminär lärarexamen 308.

De nuvarande seminarierna (Training Colleges) i England och Wales: bildningsmål
310; organisation, internat, externat, elevhem 311; antal 313; överordnade myndigheter
och inspektion 316; statsunderstöd för upprättande av nya seminarier 318;
årliga anslag och statsstipendier 319. Elevers intagning 320. Undervisningen: arbetsordning
322; läroämnen 325; timplan 326; lärokurser i obligatoriska ämnen 327:
lärokurser i valfria ämnen 334. Den praktiska utbildningen: skolbesök 340; kritiklektioner
341; terminslektioner 342; sammanhängande tjänstgöring 342. Övningsskolor:
egna övningsskolor 342; folkskolor 343; mönsterskolor 343. Fullständig lärarexamen
(Certificate Examination): avgångsexamen från seminarium 344: överstyrelsens examen
344; antalel årligen examinerade 345; fullständigt lärardiplom iParchment Certificate)
346. Undervisningsmetoder och hjälpmedel 346. Lärjungebibliotek 348.
Lärare: kompetens 349; tillsättning 350; tjänstgöring och avlöning 350; pensionering
351. Lokaler 351. Folkskollärarnas fortsatta utbildning: kurser för oexaminerade

VII

Sid.

lärare 353; aftonkurser 353; fortsatt seminarieutbildning, hemma eller i utlandet 354;
universitetsstudier 354; feriekurser 355; >anvisningar> [Suggestions] av överstyrelsen
355. Lärarutbildningen i Skottland 356. Lärarutbildningen i Irland 358. De engelska
besittningarna i Amerika: lärarutbildningen i Britiska Nordamerika 358; lärarutbildningen
i Westindien 359. Tillägg: den skotska skollagen av är 1908 360; reformer
i den skotska lärarutbildningen 361; lärarbildningscentra 362; Londons centralskolor
364.

XIY. Nordamerikas Förenta stater. Av Otto W. Sundén........3(55

Till orientering 365. Lärarbildningsanstalternas historiska framträdande 369. Den
amerikanska seminarieundervisningens allmänna karaktär 372. Typiska exempel pä
seminarieundervisningens anordning i skilda delar av landet: A. Nya Englands
stater 377; seminariet i Bridgewater [Massachusetts] 378; seminariet i Westfield
[Massachusetts] 383; övriga statsseminarier i Massachusetts 388; Bostons kommunala
seminarium 391. B. Atlantiska mellanstaterna: seminariet i West Chester (Pennsylvania)
392. C. Sydstaterna 396. D. Mississippibäckenets stater: seminariet i Terre Haute
[Indiana] 397; statsseminarierna i Illinois 401; seminariet i Ypsilanti [Michigan] 406;
seminarierna i Wisconsin 406. E. De västra områdena 412; seminarierna i Californien
413; seminarierna i Arizona 418. Seminariernas lokaler, bibliotek och undervisningsmateriell
420. Seminariernas styrelser, lärare och elever 421. Offentliga och privata
seminarier. Anstalternas fördelning på de olika staterna 426. Lärarutbildning förmedelst
gymnasie- och universitetskurser 429. Tillgång och efterfrågan på lärare.
Lärarprövningar 432. Lärarnas fortbildning 435.

XY. Japan. Av Otto W. Sundén...................441

NORGE.

I. Norge.

Av J. Franzén.

1. Historik.

Först mot slutet av 1700-talet började den norska staten utbilda
lärare för folkskolan. Förut hade folkskolan här som i andra länder fått
nöja sig med lärare utan all utbildning: f. d. underofficerare, avsigkomna
existenser av olika slag, krymplingar o. d. Såsom en frukt av den stora
danska skolkommissionens arbete (so sid. 9!) framgick emellertid efter mönstret
av Blaagaard i Köpenhamn Norges första »kererskole» (seminarium) 1798 i
Tönsberg, vilken dock på grund av bristande ekonomiskt understöd upphörde
redan 1802. Efterhand inrättades liknande små laererskoler på några
andra ställen i södra Norge, vilka dock alla förde en tynande tillvaro.

År 1827 utfärdades en skollag, som bestämde, att stiftsseminarier skulle
upprättas för utbildande av lärare till de fasta folkskolorna. Till följd
härav hade Norge vid slutet av 1830-talet 5 seminarier.

En ny lag av 1860 bragte större fasthet i lärarutbildningen. Den
bestämde, att ett av staten underhållet seminarium skulle finnas i varje
stift, att lärokursen skulle vara 2-årig, och att seminariet skulle vara
förenat med en övningsskola, varjämte den fastställde elevernas ålder till
17—24 år. Norge fick härigenom 6 statsseminarier, som utbildade lärare
för de fasta folkskolorna. År 1869 utfärdades för dessa seminarier ett reglemente
och en läroplan. För inträde vid seminariet fordrades folkskolekursen,
som då var ganska liten.

I de flyttande folkskolorna inom landets fattigare distrikt hade undervisningen
förut meddelats av s. k. »skoleholdere». Då detta nu befanns
otillfredsställande, bestämde lagen av 1860, att mindre seminarier skulle för

1—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskol esem. Band 4.

NORGE.

utbildande av lärare åt dessa skolor upprättas med 1 å IV2 års kurs.
Ett tjugutal sådana koinmo också till stånd, men då de gåvo ett mindre
tillfredsställande resultat, nedlades de snart, det sista 1883.

Icke heller stiftsseminarierna med sina små inträdesfordringar och
sin korta kurs gåvo önskat resultat. Livliga yrkanden på en bättre utbildning
läto sig därför förnimma. Då beslöt man sig för att höja inträdesfordringarna.
(Lag av 1890). Den inträdessökande skulle hava inhämtat
icke blott folkskolans utan också fortsättningsskolans kurs och därjämte
vara i någon mån förtrogen med det praktiska arbetet i skolan,
vilket senare han skulle ådagalägga genom ett undervisningsprov.

Men icke heller denna anordning visade sig tillfyllestgörande. Det
var uppenbart, att en gedigen lärarutbildning icke kunde åstadkommas
på två år. Då inrättades en förberedelseklass. Genom en ny lag år 1902
inorganiserades denna klass i seminariet, så att detta blev 3-årigt.

2. Seminariernas organisation.

Norge har för närvarande 6 statsseminarier, ett i varje stift.

Privatseminarier — både för män och kvinnor —, som vid inta<rning
av elever följa bestämmelserna i seminarielagen och i 3 ettåriga
klasser meddela undervisning till samma omfång som statsseminarierna,
kunna, försåvitt deras anordning och verksamhet befinnas tillfredsställande
och efter det deras lokaler, undervisningsmateriell och lärarantal blivit godkända,
få rätt att inställa sina elever till avgångsexamen i likhet med statsseminarierna.
Privatseminarierna äro underkastade samma tillsyn som statsseminarierna.
För närvarande har Norge 4 sådana privata seminarier, som
av staten äro godkända.

Lärokursen är i samtliga seminarier fördelad på 3 ettåriga klasser
med en lärotid av 10 månader om året. De två lägre klasserna avse huvudsakligen
att meddela allmänbildning, den tredje klassen fackbildning.
Med varje seminarium är förenad en övningsskola för elevernas utbildning
i praktisk skolverksamhet. Denna övningsskola är icke överallt seminariets
egen, utan somligstädes få eleverna hålla sina praktiska övningar i
kommunens folkskola. För undervisningen erlägges ingen avgift. Av de

NORGE.

10 seminarierna äro 9 samseminarier med både manliga och kvinnliga
elever, vilka i de flesta ämnena åtnjuta gemensam undervisning. Ett
kvinnligt seminarium finnes i Kristiania. (Sedan 1869 hava kvinnor ägt
rätt att anställas såsom lärarinnor vid folk- och småskolor). Den närmaste
tillsynen över seminarierna utövas af folkskolans »Overtillsyn» (skoldirektören
= statens folkskolinspektör) i det stift, där seminariet är beläget.
Kyrko- och undervisningsministeriet är seminariernas överstyrelse
(Overstyre).

* 3. Intagning av elever.

För intagning i seminariernas första klass fordras

1) att hava uppnått 18 års ålder före kalenderårets utgång;

2) dop- och åldersattest, intyg om vandel, läkarintyg samt intyg över
förut erhållen undervisning och dennas resultat;

3) inträdesexamen, varvid sökanden skall ådagalägga, att han »nått den
grad av utveckling och besitter de kunskaper och färdigheter, som
kunna krävas av den, vilken i mognare ålder på nytt har genomarbetat
en väl utrustad folkskolas pensum». De kunskaper och färdigheter,
som på grund av dessa bestämmelser fordras, äro ungefär lika med
dem, som kunna förvärvas i en svensk folkskola, där varje årsklass har
sin lärare. Något undervisningsprov eller någon föregående tjänstgöring
i folkskolan fordras numera icke. Studenter äga rätt till inträde i
3:dje klassen utan inträdesprov samt att i andra klassen prövas i de
ämnen, i vilka undervisningen där avslutas.

Inträdesexamen liksom alla övriga examina vid seminarierna ledes
•av en examenskommission. Denna utses av kyrko- och undervisningsdepartementet
för 5 år i sänder och består av en ordförande samt 2 andra
medlemmar. Minst en av medlemmarna skall vara en i folkskola anställd
lärare.

Vid intagningen kan kyrko- och undervisningsdepartementet för
varje seminarium begränsa konkurrensen, om så behöves, genoin att fastslå
ett visst numeriskt förhållande mellan manliga och kvinnliga elever. I
sådana fall, då platser vid ett seminarium bliva till övers, eller då där
icke finnes plats för alla, som i inträdesprovet blivit godkända, under -

NORGE.

rättar seminariets rektor examenskommissionen härom samt om vid vilket
seminarium de, som bestått provet men icke konkurrensen, önska att intagas,
varefter kommissionen hänvisar dem till det seminarium, där plats är ledig.

Lärarkollegiet kan med överstyrelsens samtycke tillåta hospiterande
elever att ända till 3 år övervara undervisningen vid ett seminarium i flera
eller färre ämnen.

4. Läroplan.

Lärokurserna äro ungefär lika med dem, som för närvarande äro
föreskrivna för våra svenska seminarier. Inom modersmålsundervisningen
förekommer dock en betydande olikhet. I Norge ha seminarierna att undervisa
icke blott i skriftspråket utan även i landsmålet samt därjämte
även i fornnordiska och språkhistoria. Dessutom förekommer läsning av
norska litteraturen i ganska stor utsträckning, varvid såväl äldre som
yngre författare komma till användning. Trädgårdsskötsel och huslig
ekonomi äro valfria ämnen.

Elev, som icke tillhör statskyrkan, kan på egen begäran helt eller
delvis befrias från undervisningen i kristendom.

Timplan,

fastställd av överstyrelsen.

	Kl. I.	Kl. It.	ki. in.
Kristendomskunskap.............	4	5	4
Modersmålet................	8	8	8
Historia..................	3	2	3
G eografi................	3	2	—
Naturkunnighet...............	4	4	—
Räkning och geometri............	4	4	3
Skrivning.................	1	1	- 1
Teckning..................	2	2	1
Slöj d...................	2	2	2
Musik...................	3	3	1
Kroppsövningar...............	3	3	2
Pedagogik .................	—	1	3
Praktiska övningar.............	—	—	10
Summa	37	37	37

NORGE.

De 10 timmar, som i 3:dje klassen anslagits
delade på följande sätt:

åhörande av undervisning i övningsskolan.....

övning i att undervisa..............

undervisningslära med genomgående av uppgifterna
övningarna.................

åt praktiska övningar, äro för .

........2 timmar

.........4 »

för undervisnings.
........4

Summa 10 timmar

Vid de praktiska övningarna är klassen i regeln delad i 3 grupper med
omkring 10 elever i varje grupp. Uppgifterna för undervisningsövningarna
genomgås med hela gruppen gemensamt, men endast 2 elever undervisa
efter varandra på samma timme. Meningen är, att varje elev skall under
sin seminarietid få undervisa ett par gånger i varje ämne.

5. Undervisningsmetoder.

I »Ntermere Bestemmelser angaaende de offentlige Liv re rs koler o g
Ltererprover» givas en del allmänna anvisningar rörande undervisningsmetoderna.
Av dessa anvisningar må anföras följande:

»Undervisningen bör huvudsakligen äga rum medels föredrag. Läraren
må härvid erinra sig, att det är förenat med minst lika stort arbete
att med uppmärksamhet följa ett föredrag som att hålla det. Därför må
han alltjämt giva eleverna tid och hjälp till att genom samtal och praktisk
användning samla, fixera och såsom brukbart, vetande tillägna sig, vad han
under en serie föredrag framställt. Även under de särskilda timmarna
bör, såvitt elevernas uppmärksamhet skall hållas vaken och livlig, den
föredragsmässiga undervisningen i regel omväxla med samtal, muntliga
och skriftliga övningar samt examinering, varjämte demonstrationer på
väga-tavlan icke böra försummas. Eleverna böra icke tillåtas att nedskriva
lärarens föredrag; den, som så gör, uppfattar endast till hälften. Det lilla,
som läraren kan vilja ha antecknat, bör han diktera.

Besläktade ämnen överlämnas såvitt möjligt åt samma lärare. Denne
bör hava frihet att använda de åt dessa anslagna timmarna på det sätt,
som han efter samråd med rektor finner lämpligast, blott det föresatta
målet nås. Den av överstyrelsen meddelade timplanen är således avsedd
mera som eu anvisning än som en bindande föreskrift.

NORGE.

Till stöd för och uppmuntran under undervisningen sjungas psalmer
och sånger. Detta gäller alla ämnen och alla timmar men särskilt i religion,
modersmål och historia samt i övningsskolan.»

6. Avgångsexamen.

Avgångsexamen förrättas å seminarierna inför examenskommissionen,
vars medlemmar övervaka examen och deltaga i bedömandet. Av seminariernas
elever avlägges den i två avdelningar. Vid avgången från andra
klassen avlägges examen i biblisk historia och kyrkohistoria, geografi, naturkunnighet
och musikteori. Vid avgången från tredje klassen i övriga ämnen.
Privatister kunna efter särskilt medgivande av överstyrelsen under vissa
villkor få anmäla sig till examen. Dessa måste avlägga hela examen
odelad.

Den teoretiska examen är dels skriftlig, dels muntlig. Fordringarna
i den skriftliga examen äro:

a) två uppsatser i modersmålet. Avfattas dessa i samma språkform (bokspråk
eller landsmål), skall eleven dessutom återgiva en berättelse i den andra språkformen.

b) Lösning av några uppgifter i räkning och geometri.

Uppgifter till den skriftliga examen givas av examenskommissionen,
sedan förslag från skoldirektörerna blivit inhämtat, och tillställas seminarierna
under kommissionens sigill. Skrivningarna äga rum samtidigt å
alla seminarier. De avlämnade skripta tillställas examenskommissionen
ofördröjligen och bedömas av denna jämte för examen utsedda censorer.

Vid den muntliga examen verkställes förhöret av seminariets lärare
efter förut träffat avtal med den censor, som är utsedd att tillsamman
med läraren bedöma examensprovet.

Den praktiska examen pågår jämsides med den muntliga Eleverna
fördelas i grupper med 3 i varje grupp, och examen pågår 4 timmar
för varje grupp. Varje undervisningsprov bedömes av två censorer.

NORGE.

7. Lärare.

De ordinarie lärarna utgöras av rektor, överlärare och adjunkter.
Om deras anställning och avgång gälla samma bestämmelser som för
lärare vid de högre läroverken. Såväl kvinnor som män kunna erhålla
ordinarie anställning. Extra ordinarie och timlärare antagas av överstyrelsen,
men rektor har rätt att antaga vikarier för högst en månad. Vid
seminarier med kvinnliga elever skall finnas minst en lärarinna.

Rörande lärares och lärarinnors kompetens är ingenting stadgat.
Alla rektorer och överlärare torde emellertid för närvarande vara akademiskt
bildade; av adjunkterna besitta en del akademisk bildning, en del
seminarieutbildning.

De ordinarie lärarna med rektor som ordförande utgöra lärarkollegiet
(skoleraadet). De övriga lärarna kunna tillkallas av rektor, när han
så finner ändamålsenligt. Lärarkollegiet har ungefär samma befogenhet
som kollegiet vid våra svenska seminarier.

Lönerna äro desamma som för lärarna vid de högre allmänna läroverken.
För lärarna i övningsskolorna är dock icke fastställd någon bestämd
lönestat, emedan de flesta seminarier icke hava egna övningsskolor
utan anlita kommunens folkskola för elevernas praktiska utbildning.

8. Lokaler.

Särskilda föreskrifter rörande seminariernas lokaler äro icke utfärdade.
Allmänna hygieniska bestämmelser i fråga om byggnader, renhållning
m. in. äro dock utfärdade för landets alla skolor; dessa bestämmelser
gälla således jämväl seminarierna.

9. Folkskollärarnas fortbildning.

Givet är, att lärarutbildningen i Norge med endast 3-årig kurs icke
kan bliva synnerligen omfattande och grundlig. Ännu mindre har detta
kunnat vara fallet, så länge kursen endast varit 2-årig. Som redan nämnt,
har detta varit insett och beklagat av många, förnämligast av lärarna
själva. De uppkomna olägenheterna har man då sökt i någon mån av -

NORGE.

hjälpa genom ett så mycket intensivare arbete för lärarkårens ortbildning.
Redan på 1860-talet började man upprätta korta feriekurser — på
5 till 6 veckor — för folkskolans lärare i vissa ämnen, såsom gymnastik
och sång, .och efter 1870 har stortinget årligen anslagit ganska stora summor,
ibland ända till mellan 60- och 70,000 kronor, för lärarnas fortbildning.
Dessa summor hava använts dels till sådana korta »uddannelseskurser»,
som nyss nämnts, i olika ämnen — modersmålet med särskilt
hänsyn till nynorskan (landsmålet), historia, naturvetenskap, gymnastik,
slöjd, sång, teckning, huslig ekonomi m. m. — och förlagda till olika
delar av landet, dels till resestipendier för studier vid in- och utlandets
skolor. Under en följd av år har det årliga anslaget för det senare ändamålet
utgjort 10,000 kr., numera utgör det blott 7,000. Efter 1894 hava
dessutom upprepade gånger under 12 till 14 dagar avhållits sommarkurser
vid universitetet i Kristiania och vid Bergens museum. Deltagandet i alla
dessa kurser har från lärarkårens sida varit livligt. Till understöd åt
lärarna för deltagande i fortbildningskurser liksom ock för studieresor hava
flera kommuner lämnat ganska avsevärda belopp.

DANMARK.

II. Danmark.

Av J. Franzén.

1. Historik.

Vid reformationens införande i Danmark ålades »Degnen» (klockaren)
att en gång i veckan undervisa landsbygdens barn i »barnaläran». Till
någon verklig skola ledde dock icke detta. Folkskolans egentliga grundläggare
i Danmark år den store folkbildningsvännen konung Fredrik IV.
som på kronogodsen upprättade icke mindre än 240 skolor och anställde
en »Skoleholdei1» (lärare) vid varje skola. Dessa första lärare voro dock
ganska okunniga. Behovet av särskilt utbildade lärare kändes allt starkare,
i synnerhet sedan den filantropinistiska rörelsen givit ökad näring åt folkbildningsintresset.
När därför »den stora skolkommissionen» år 1789 kom
till stånd för att utarbeta en plan till skolväsendets förbättring, blev dess
första omsorg att anskaffa dugliga lärare. Så kom det första lärarseminariet
— Blaagaard i Köpenhamn — till stånd år 1791. För att utbildningen
skulle bliva gedigen, gjordes kursen 3-årig. År 1795 öppnades
det andra på Fyen. Från dessa seminarier utgingo kunniga och dugliga
ärare. Fn del präster ansågo emellertid, att folkskolläraren icke vore i
behov av »lärda och vidsträckta kunskaper» utan borde uppfostras till att
vara »förnuftig bonde bland bönder». Några sådana präster begärde och
erhöllo tillstånd att i sina hem utbilda folkskollärare, och så uppstodo de
s. k. prästgårdsseminarierna. De olika seminarierna kommo emellertid att
arbeta på mycket olika sätt. För att åvägabringa den behövliga enhetligheten
i seminariebildningen utfärdade regeringen 1818 »Reglemente för
samtliga folkskollärarseminai-ier i Danmark». Härpå följde en kort uppblomstring.
Till följd av ekonomiska svårigheter inträdde dock snart en

2—082S15 Folkunder v-, kom. let. 1. Folkskolesem. Band 4.

DANMARK.

tillbakagång. Då man förut åsyftat att erhålla dugliga lärare, blev huvuduppgiften
nu att erhålla billiga lärare. År 1824 befallde regeringen, att
alla seminarier utom 4 skulle nedläggas, lärotiden inskränktes vid 3 seminarier
till 2 år, en del ämnen, som haft betydelse för allmänbildningen,
uteslötos, och växelundervisningsmetoden infördes. Först efter ett 30-tal
år lösgjordes seminarierna åter från det hämmande bandet. Den friska
fläkt, som med Grundtvig genomströmmade det danska folket, sträckte
sig även till seminarierna, och biskop Monrads första åtgörande, sedan han
1855 blivit »överskoldirektör» och chef för det då nyinrättade folkskolcdepartementet,
blev att reformera seminarierna. Detta skedde 1857. Genom
den lag, som då utfärdades, blevo seminarierna åter 3-åriga, de två första åren
skulle huvudsakligen avse allmänbildningen och det sista året fackbildningen,
ny tidsenlig läroplan med betydande lärokurser fastställdes, och lärarnas
löner sattes lika med adjunkternas vid latinskolorna. I överensstämmelse
med den friare grundtvigska riktningen anordnades också utanför seminarierna
en särskild examen för privatister, vilken skulle avläggas inför eu
examenskommission. Detfa senare blev ödesdigert för lärarbildningen.
För privatisterna gällde det snart icke så mycket att förskaffa sig en gedigen
utbildning som fastmera att för billigt pris slinka .igenom i examen.
Så uppstodo flera privatistseminarier eller »friseminarier», vilka gjorde till
sin uppgift att på kortaste tid driva sina elever genom examen, och vilka
sålunda utvecklade en högst osund konkurrens med statsseminarierna. Då
naturligt nog många av privatseminariernas elever föllo igenom i examen,
under det statsseminariernas vanligen bestodo i provet, begärde de förra
seminariernas förespråkare, att examen skulle bliva lika för alla. Detta mål
lyckades de ock vinna år 1867, då examina vid seminarierna avskaffades
och en allmän examenskommission upprättades, inför vilken alla skulle
avlägga examen. Följden härav blev en dekadansperiod med mycket ytlig
lärarutbildning. Denna period fortgick ända till 1894, då den nu gällande
seminarielagen antogs, och sundare förhållanden därigenom åter infördes.

2. Seminariernas organisation.

Danmark har endast 4 statsseminarier, alla för manliga elever: ett
på Själland, ett på Fyen och två på Jylland. Samtliga äro förlagda till

DANMARK.

landsbygden. De hava 3 ettåriga klasser. De två lägre klasserna avse
huvudsakligen meddelande av allmänbildning, den tredje fackbildning.
För undervisningen skall varje elev betala 40 kronor. Folkskollärares
söner äro dock befriade från avgift, och andra fattiga elever kunna få
avgiften nedsatt till hälften. Med seminariet skall en övningsskola vara
förenad. Denna kan vara antingen den lokala folkskolan i kommunen
eller ock en för seminariets räkning särskilt upprättad och underhållen
barnskola.

Av privatseminarier finnas icke mindre än 15, som äro av staten
erkända, somliga manliga, andra kvinnliga, andra åter samseminarier. Enligt
lagen av 1894 kunna nämligen privatseminarier, vilka upprätthålla
samma inträdesfordringar som statens, och vilka i 3 ettåriga klasser genomföra
undervisningen till samma omfång som statsseminarierna, sedan lokaler,
undervisningsmateriell och lärarantal blivit godkända, för 6 år i
följd erhålla rätt att hålla avgångsexamen efter samma regler som statsseminarierna.
Dessa erkända seminarier äro underkastade samma tillsyn
som statsseminarierna.

Enligt lagen av 1894 erhålla de erkända privatseminarierna ganska
avsevärda statsbidrag. Till byggnader får varje sådant seminarium ett
räntefritt lån intill 5,000 kronor och till lärarlöner en tredjedel av de
fasta lärarnas sammanlagda lön, dock högst 3,200 kr. Dessutom anslår
statskassan årligen till materiell m. in. 5,000 kr. att fördelas mellan dessa
seminarier. Till stipendier åt eleverna vid samtliga 19 seminarier har
sedan läsåret 1907—08 årligen utgått 120,000 kr., vilka fördelats mellan de
olika seminarierna i mån av antalet elever, och hava således privatseminarierna
av denna summa erhållit ett ganska avsevärt belopp.

Alla seminarier lyda direkt under kvrko- och undervisningsdepartementet.

Rörande lokaler, undervisningsmateriell, Järarkrafter och övningsskola
vid privatseminarierna har ministeriet utfärdat särskilda bestämmelser.

DANMARK.

3. Intagning av elever.

För att kunna intagas i seminariets lägsta klass skall den sökande

o O

a) hava före kalenderårets slut fyllt 18 år;

b) minst ett år antingen själv hava förestått en skola eller under en duglig lärares
vägledning stadigt och flitigt biträtt vid undervisningen i en sådan samt medföra
intyg av vederbörande lärare om lust till och anlag för lärarkallet;

c) förete påbjudna intyg, däribland intyg om levnad och vandel samt om den sysselsättning
sökanden haft efter utträdet ur barnskolan, ävensom vederbörligt
läkarintyg;

d) hava avlagt godkänt inträdesprov.

Fordringarna i inträdesprovet äro betydligt större än hos oss. Så kräves t. ex.
färdighet inom de fyra räknesätten i algebra, kännedom om Nordens historia
samt grunddragen av världshistorien, grunddragen av den danska språkläran
samt förmåga att utan väsentliga språkfel skriva en uppsats på modersmålet.
Vidare anses det önskvärt, att den sökande kan sjunga lättare kända melodier
någorlunda rent samt spela lättare stycken på fiol. Av kvinnliga sökande
fordras dessutom elementär färdighet i sömnad och stickning.

Endast undantagsvis kan sökande med särskild tillåtelse av kyrkooch
undervisningsdepartementet erhålla inträde i mellersta eller högsta
klassen.

4. Läroplan.

I stort sett äro lärokurserna ungefär desamma som vid våra svenska
seminarier. Den förnämsta olikheten förefinnes inom matematiken, där
kursen upptager ekvationer av l:sta och 2:dra graden med en och flera
obekanta, logaritmer, annuiteter, aritmetiska och geometriska serier. Inom
modersmålsundervisningen få eleverna göra bekantskap med den danska
litteraturen genom flitig läsning av författarna själva. Vid teckningsundervisningen
lägges särskild vikt på frihandsteckning efter verkliga föremål
samt på färdigheten i åskådningsteckning. I musik är fiolspel obligatoriskt
och orgelspel frivilligt. För att närmare angiva måttet inom de olika
ämnena har ministeriet hänvisat till vissa läroböcker och handböcker. Som
vägledning rörande antalet veckotimmar för de olika ämnena har ministeriet
angivit följande

DANMARK.

Timplan.

	Kl. I.	Kl. II.	Kl. III.
Gymnastik .................	4	4	4
Sång och musik..............	2	2	2
Teckning................i .	2	3	— !
Skrivning.................	2	1	—
Räkning..................	3	3	—
Matematik.................	5	4	—
Naturlära.................	2	3	—
Naturhistoria................	3	3	—
Geografi ......... .........	2	2	—
Historia..................	3	2	O
Modersmål.................	5	5	5
Religion..................	3	3	5
Pedagogik.................	—	1	5
Praktiska övningar.............	—	—	12 i
Summa	36	36	36

Till kvinnligt handarbete kunna 2 timmar i veckan efter fritt val
tagas från de ämnen, som bäst kunna avstå någon tid.

De elever i högsta klassen, som icke äro aktivt sysselsatta med
praktiska övningar, skola under några av de till dessa anslagna timmar
gruppvis undervisas i åskådningsteckning.

5. Avgångsexamen.

Avgångsexamina hållas på seminarierna eller, om tvingande omständigheter
så fordra, på närmaste lämpliga ställe, som därtill godkännes av
kyrko- och undervisningsministeriet, under samverkan mellan seminariernas
lärare och 7 å 10 fasta censorer, som för en tid av 3 år utnämnas av ministeriet.
I handarbete, sång, gymnastik in. m, kunna dock personer, som
icke äro fasta censorer, utses att deltaga i censuren. Seminarielärarna äro
examinatorer, oeh föremålet för examinationen bestämmes dagen förut av
censorerna efter samråd med examinator.

Avgångsexamen avlägges i två avdelningar, den ena vid utträdet ur
mellersta, den andra vid utträdet ur högsta klassen. Den första avdelningen

DANMARK.

omfattar teckning, välskrivning, räkning, matematik, naturlära, naturhistoria,
geografi, rättskrivning och dansk språklära, biblisk historia och kyrkohistoria.
Den andra avdelningen omfattar det övriga av lärokursen.

Den teoretiska examen är dels skriftlig, dels muntlig. De skriftliga
uppgifterna bestämmas av censorerna. Skriftlig examen avlägges i räkning,
matematik, modersmålet, religion, pedagogik och undervisningskonst. Vid
den muntliga examen skola 2 censorer närvara i alla huvudämnen och l
censor i de övriga. Utom i seminariets egna ämnen kunna de elever,
som så önska, få avlägga examen även i tyska, engelska, franska och
svenska språken.

Den praktiska examen, som avlägges i seminariets barnskola, skall
avse att ådagalägga dels examinandens förmåga att undervisa, dels hans
förmåga att sköta den examinerande och inövande delen av skolarbetet.
Examinanden får därför två timmar före examens början 2 uppgifter. Den
ena skall vara hämtad från religion eller modersmål.

Examinanderna erlägga en avgift av 10 kronor.

Privatister kunna i undantagsfall av ministeriet erhålla tillåtelse att
vid något seminarium undergå examen.

6. Lärare.

Någon viss kompetens för beklädande av lärarbefattningarna har
staten icke uppställt. Somliga av seminariernas lärare hava därför akademisk
bildning, andra folkskollärarutbildning och stundom dessutom
eu fortsatt utbildning genom deltagande i korta kurser eller i kurs vid staens
lärarhögskola.

Lärarlönerna vid statsseminarierna äro lika med lärarlönerna vid
de högre allmänna läroverken. Rektor avlönas med 4,200 kronors grundlön
samt två ålderstillägg å 400 kr. efter 5 och 10 års tjänstgöring, så
att maximum utgör 5,000 kr. Dessutom fri bostad. De övriga lärarnas
begynnelselön utgör 1,800 kr. På denna följa 7 ålderstillägg med 3 års
mellanrum. De tre första utgöra 200 och de fyra följande 300 kr., så
att maximilönen uppgår till 3,600 kr.

Vid privatseminarierna avlönas lärarna efter överenskommelse med
föreståndaren.

DANMARK.

7. Folkskollärarnas fortbildning.

Nödvändigheten av fortsatt utbildning för folkskolans lärare har i
Danmark länge varit insedd och erkänd, och det gives väl knappast något
europeiskt land, som i avseende på uppoffringar och åtgärder för lärarnas
fortbildning kan mäta sig med Danmark. Redan för ett 50-tal år sedan
började man upprätta särskilda kurser för det nämnda ändamålet. Äran
härav tillkommer den förut nämnde vidsynte och varmhjärtade biskop
Monrad. Som »överdirektör» för skolorna reste han omkring i dessa och fann
därvid, särskilt vid besöken i städernas nyinrättade »högre borgarskolor»,
huru otill fredställande den vanliga seminarieutbildningen var. På hans
förslag tillkommo då 1856 och 1857 två slags fortbildningskurser, vilka efter
honom fingo namnet »de monradska kurserna». Det ena var en fast kurs
på 272 år för »begåvade seminaristers vidare utbildning» till stadslärare.
Det andra slaget utgjordes av korta kurser på en månad (feriekurser) för
lärare, som den övriga delen av året voro i tjänstgöring.

De monradska kurserna hava under tidens lopp undergått betydande
förändringar och nått en utveckling, som ingen från början kunnat ens ana.

De längre kurserna på 272 år mottogo till en början endast nyexaminerade
folkskollärare med goda betyg, längre fram mottogos efter
ansökan även folkskollärare, som en tid varit i tjänstgöring. Undervisning
meddelades i naturkunnighet, matematik, engelska, fornnordiska och teckning.
Längre fram tillkommo tyska och franska. Deltagarna fingo i stipendium
500 kr. om året samt för hela tiden 200 kr. till böcker och andra
hjälpmedel. Denna längre kurs fick emellertid aldrig någon större tillslutning.
Under tiden utvecklade sig de danska realskolorna och sköto
stark fart. Därmed uppstod också behovet av särskilt utbildade lärare för
dessa. Då detta behov icke kunde fyllas av den längre monradska kursen, avlöstes
denna 1891 av eu ettårig kurs för realskollärare. Denna omfattade 2 ämnesgrupper:
a) matematik och naturlära, b) språk (danska, engelska samt
franska eller tyska). Snart nog befanns dock denna kurs mindre tillfredsställande,
varför en grundlig ombildning av densamma ägde rum år 1895.
Från detta år daterar sig egentligen tillvaron av »Statens lärarhögskolan,
ehuru den först 1904, då den fick eget hus med tillräckliga och

DANMARK.

ändamålsenliga lokaler, antog detta namn. Tack vare statens frikostiga
omvårdnad och föreståndarens, professor H. Olriks insiktsfulla och energiska
ledning, har den utvecklat sig till en institution, som torde vara enastående
i sitt sla<j.

tillträde är numera öppet för lärare och lärarinnor vid alla slags
skolor. Föreståndaren är själv lärare vid institutionen. Kurslärarna antagas
av ministeriet efter föreståndarens förslag. Fn bestämd läroplan
förelagges ministeriet vid varje läsårs början. Föreståndaren har till
sitt förfogande en särskild summa till fristående föredrag av undervisande
och väckande innehåll. Avslutningsexamen är frivillig å elevernas sida.
Den har numera alldeles bortfallit. Föreståndaren utgiver varje år en
årsberättelse.

Kurserna äro fortfarande ettåriga och givas inom ett stort antal
ämnen. Kursdeltagarna få själva välja de ämnen, i vilka de vilja erhålla
undervisning. Under läsåret 1909—1910 gåvos kurser inom följande ämnen:
pedagogik, fonetik med allmän språkhistoria, danska (en större kurs med
fornnordiska och en mindre kurs), svenska, tyska, engelska, franska, världslitteraturens
historia, allmän historia, kyrkohistoria, religionshistoria, konsthistoria,
Danmarks statsförfattning och statsförvaltning, allmän samhällslära
och samhällsekonomi, geografi, zoologi, botanik, geologi, kemi, naturlära,
matematik, åskadningsteckning på tavla, åskådningsundervisning, hälsolära,
religionspsykologi och kristlig etik. Dessutom en teoretisk, praktisk
och pedagogisk kurs i skolköksundervisning i vilken ingå A) naturvetenskapliga
ämnen: anatomi och fysiologi, hälsolära, kemi, bakteriologi, läran
om näringsmedlen, B) hushållslära, C) hemmets hygien: sjukvård, barnavård,
hjälp vid olycksfall, D) pedagogisk handledning med undervisningsövningar,
E) besök på torget, i bagerier, mejerier in. in.; samt slutligen
en kurs i gymnastik med gymnastikteori, praktisk gymnastik, undervisningsövningar
jämte ordnade lekar och folkdanser och handledning i behandling
av olycksfall. Utanför den egentliga ämnesserien hava 10 deltagare
fått undervisning i det belgisk-finska sångformelsystemet, 10 i uppstoppning
av djur och några i modellering.

Lärarna utgöras till största delen av professorer och docenter vid
universitetet, men dessutom av läkare, konstnärer, lärare och lärarinnor

DANMARK.

vid andra skolor m. fl., var och en specialist inom sitt ämne. Undervisningen
har samma karaktär som den akademiska, övningar av olika slag,
såsom självständiga iakttagelser och laborationer, spela en viktig roll. Av
den nuvarande föreståndaren karaktäriseras lärarhögskolan i en festskrift
på följande sätt: »Frihet i valet av ämnen, självverksamhet i studierna, hänsyn
till vad den studerande har lust och begåvning för, beaktande av
skiftande tiders krav, allt detta giver högskolan dess prägel. Föga eller
intet finnes av examen, ingen fara för stillastående, ingen mark för stelnade
former och metoder, inga fasta lärarbefattningar, intet program, som icke
med lätthet kan ändras. Och denna rörlighet medför uppmärksamhet för
vad som rör sig i tiden. Högskolans lärare lyssna till pedagogiska tankar
och önskningar, som dyka upp, och man väljer och förkastar utan hinder
av yttre band.»

Då deltagarnas antal förut var ganska litet — under den monradska
kursen på sin höjd 6, ibland 1, under den ettåriga kursen för realskollärare
högst 17 å 18 — har tillströmningen efter 1895 blivit synnerligen
stark. Redan 1895 stego de sökandes antal till 80; av dessa mottogos 44.
År 1909 hade ansökningarna sprungit upp till 370, av vilka 7 hade
ingått från Island, 3 från Norge och 1 från Finland. Deltagarnas antal
för läsåret 1909—1910 blev 175 inom huvudavdelningen, nämligen 70
manliga och 105 kvinnliga. Av dessa hade folkskolan lämnat den jämförelsevis
största kontingenten eller 71 procent. Realskolan och de högre
allmänna läroverken voro representerade med 24 procent. Därtill kommo
skolköks- och gymnastikavdelningarna med respektive 112 och 42 deltagare.
Således sammanlagt 229. Av deltagarna på huvudavdelningen erhöllo 69
stipendier på 300—600 kr, och 10 erhöllo mindre belopp. Av dessa 79 fingo
70 dessutom 40—50 kr. och 7 10—35 kr. i hjälp till böcker.

Utgifterna för 1909—1910 års kurser uppgingo till 72,340 kr. Av
denna summa åtgick 30,280 kr. till stipendier, 3,935: 45 kr. till bokhjälp
och 32,021 kr. till läraravlöningar.

De »korta kursernas» utveckling är ännu mera anmärkningsvärd. Deras
början var ganska oansenlig, nästan omärklig. Under sina resor hade
Monrad här och där påträffat lärare, som av intresse för ett eller annat
ämne idkat självstudier i detta och sedan åtagit sig undervisning däri vid

3—082819 Folkunder v.-k om. bet. 1. Folskolesem. Band. 4.

DANMARK.

stad sskolor, folkhögskolor eller aftonskolor. Dessa framåtsträvande lärare
beslöt han att komma till hjälp, och så upprättade han korta kurser för
dem i Köpenhamn med undervisning i de ämnen, i vilka de behövde sådan.
Dessa ämnen voro under de 5 första åren teckning, gymnastik, sång
och musik, tyska, engelska, zoologi, botanik och kemi. Lärarna, som till en
början av Monrad själv blevo inbjudna till dessa kurser, mottogo anbudet
med uppräckta händer. Kurserna blevo emellertid snart kända även för
andra lärare, som arbetade under liknande förhållanden, och så började
ansökningar om deltagande i dessa feriekurser inströmma i mängd. År
1859 inkommo 3 ansökningar, 1860 inkommo 13, ocli redan 1865 uppgingo
ansökningarna till över 100. År 1904 hade de överstigit 2,000. Så
stort antal har dock icke kunnat mottagas. 1909 utgjorde deltagarnas antal
531. Antalet ämnen har särskilt under de båda senaste decennierna
betydligt ökats. Under 1909 gåvos kurser i följande ämnen: musik (1
tre veckors kurs, 1 tre månaders kurs i orgelspel och harmonilära),
danska (2 kurser), svenska (2 kurser på 2 veckor vardera), tyska, engelska,
historia, kyrkohistoria, geografi, zoologi och botanik, preparering av djur,
geologi, kemi, fysik (2 kurser), matematik, pedagogik, åskådningsundervisning
och åskådningsteckning, hälsolära med kemi, trädgårdsskötsel,
trädgårdsprodukters förvaring ocli användning. Dessutom hava givits 5
korta instruktionskurser i sång.

Tillträde till de korta kurserna hava numera enligt de ministeriella
kungörelserna

l:o) landsbygdens folkskollärare, i synnerhet de, som åtaga sig den konfirmerade
ungdomens undervisning vid aftonskolor, i sångföreningar och genom föredrag; 2:o)

ämneslärare i städernas folkskolor samt lärare, vilka på samma sätt som landsbygdslärarna
verka för ungdomens upplysning;

3:o) lärare vid realskolor och högre flickskolor;

4:o) lärare vid statsseminarier och av staten erkända privatseminarier;

5:o) lärare vid folkhögskolor;

<>:o) lärare vid tekniska skolor (med tillträde blott till teckningskurs).

Största kontingenten deltagare lämnas av folkskolan. År 1909 utgjorde
denna skolas representanter 77 procent. Häri äro dock icke del -

DANMARK.

tagarna i de korta instruktionskurserna i sång inräknade. Omkring 30
procent av deltagarna åro lärarinnor.

Ett stort antal av deltagarna erhålla stipendier. Dessa bestå dels i
dagtraktamente och resehjälp, dels i hjälp till böcker i vissa ämnen. Dagtraktamente
utgår med 3 kr. om dagen för deltagare, som fyllt 35 år och
äro familjeförsörjare, och med 2 kr. om dagen för dem, som äro ogifta.
Dä kurserna äro förlagda utanför huvudstaden (t. ex. trädgårdskurserna),
är dagtraktamentet 1: 50, resp. 1 kr. År 1909 erhöllo 458 deltagare stipendier.
Sammanlagt utbetaltes detta år 32,143: 28 kr. i stipendier.

Lärarna vid de korta kurserna avlönas med 4—6 kr. pr timme.
Utgifterna för undervisningen (lokalhyra inberäknad) uppgingo 1909 till
19,560:10 kr.

Sammanlagda kostnaden för de korta kurserna 1909 utgjorde
51,703: 38 kr.

Till lärarkårens fortbildning bidrager även »Dansk Skolemuseum»,
en institution, som fullständigt upprätthålles av staten, och som lyder
under ministeriet för Kyrkö- och undervisningsväsendet. Museets uppgift
är bland annat att erbjuda en rikhaltig samling av den bästa skolmateriell,
som tinnes att tillgå i in- och utlandet, att upprätthålla ett pedagogiskt
bibliotek, att åstadkomma en samling av god litteratur för barn och att föranstalta
om föredrag och demonstrationer av undervisningsmateriell. Dess
nitiske föreståndare, justitsraad Fr. Thomassen, har under eu följd av ar
i huvudstaden och i landsorten hållit ett stort antal pedagogiska och
metodiska föreläsningar för lärare och lärarinnor.

FINLAND.

III. Finland.

Av J. Franzén.

I. Historik.

Först med skollagen av 1866 inträdde ett ordnat folkskoleväsende i
Finland. Redan under 1800-talets början hade visserligen eu och annan
folkskola uppstått, på landsbygden vanligen ambulerande, med klockaren
såsom lärare, men den mesta barnaundervisningen meddelades dock i hemmen.
Anspråken på denna undervisning voro icke stora. Om barnen lärde
sig läsa någorlunda innantill samt inhämtade någon kristendomskunskap,
var man belåten. Med tiden gjorde sig dock behovet av en bättre folkbildning
förnummet. Så framlade Alexander II år 1856 sitt reformprogram
i finska senaten och uppdrog åt denna att ingiva förslag till skolväsendets
anordning. Med anledning härav framkommo olika förslag, det
förnämsta från den man, som sedermera med rätta fått namnet »finska
folkskolans fader», Uno Cygnajus. Utgångs- och kärnpunkten i hans organisationsförslag
var emellertid denna: »läraren gör skolan». I överensstämmelse
härmed yrkade han särskilda utbildningsanstalter för folkskolans
lärare.

Sedan Cygnams efter en studieresa till Europas förnämsta länder år
1861 utnämnts till överinspektör för folkskolorna, anordnade han efter de
bästa förebilder, som funnos i Europa, på senatens uppdrag det första
lärarseminariet i Jyväskylä 1863. Till en början blev han själv dess
direktor. Kursen blev från början 4-årig. Sedan den kejserliga förordningen
angående organisation av folkskoleväsendet i Finland av den 11 maj
1866, vilken föreskrev upprättande av seminarier, utkommit, följde snart
andra efter. Så i Ekenäs 1871, i Nykarleby 1873, i Sordavala 1880, o. s. v.

FINLAND.

2. Seminariernas organisation.

För närvarande har Finland 8 folkskolesetninarier, 2 för den svensktalande
(i Nykarleby och Ekenäs) och 6 för den finsktalande befolkningen.
Samtliga äro statens och förlagda till mindre städer. Med hänsyn till
elevernas kön fördelas de i sammansatta och enkla. De sammansatta — i
Jyväskylä och Sordavala — hava vardera två från varandra skilda avdelningar,
den ena för manliga, den andra för kvinnliga elever. Största delen
av lärarpersonalen är gemensam för båda avdelningarna. Av de enkla
seminarierna äro Nykarleby, Raumo och Kajana manliga, Ekenäs, Brahestad
och Heinola kvinnliga.

Undervisningen är fördelad på 3 årskurser. Sedan dessa behörigen genomgåtts,
kvarstanna eleverna vid seminariet såsom lärar- och lärarinnekandidater
vtterligare ett år för att öva sig i undervisning samt vidare utveckla sig i intellektuell
och sedlig bildning. Seminarierna bliva således härigenom 4-åriga.

Med varje seminarium är förenad en övningsskola. Denna består
dels av en normalskola med 6 årsklasser, som undervisas var för sig, dels
av eu sammansatt klass. Denna senare utgöres av 4 årsklasser, som undervisas
samtidigt, och liknar således närmast folkskolan på landsbygden.

Nykarleby, Ekenäs, Jyväskylä och Sordavala förete en modifierad
form av internat. I vartdera av de båda förstnämnda kunna nämligen 45
elever av de tre första klasserna å seminariet erhålla bostad och kost in.
in. mot eu årlig avgift av 120 mark. De övriga eleverna i dessa klasser
ävensom lärar- och lärarinnekandidaterna i fjärde klassen få således vara
externer. Elevantalet i varje klass får uppgå till 30. Jyväskylä och Sordavala
kunna mottaga 45 manliga och 45 kvinnliga interner vardera. Levnads-
och arbetsordningen för internerna bestämmes i reglemente, upprättat
av lärarkollegiet och fastställt av överstyrelsen för skolväsendet. I
vardera av andra och tredje klasserna kunna 5 av de fattigaste internerna
befrias från all avgift.

Undervisningen är kostnadsfri. Medellösa externer kunna erhålla
stipendier på 40 — 160 mark för året.

Seminarierna lyda under överstyrelsen för skolväsendet. Denna har
sitt säte i Helsingfors. Den har överinseendet över landets elementarläro -

FINLAND.

verk och högre flickskolor samt seminarier, folkskolor och övriga läroanstalter
för folkbildningen. Den utgöres av en överdirektör, eu överdirektörsadjoint,
tre överinspektörer för elementarläroverken och en överinspektör
för folkskolorna samt fyra folkskoleinspektörer.

3. Intagning av elever.

För inträde i seminarium fordras, att sökanden fyllt 18 år, är till
Herrens heliga nattvard admitterad, äger en sund kroppskonstitution och
oförvitlig vandel samt nödiga förkunskaper och färdigheter. T överensstämmelse
härmed skall sökanden förete
dopattest och prästbevis,

läkarbevis angående kroppskonstitution och hälsotillstånd,
intyg om erforderliga förkunskaper och färdigheter samt
intyg om sina förmögenhetsvillkor. Därjämte skall han undergå
inträdesprov, varvid han skall visa sig äga ungefär de kunskaper och färdigheter,
som kunna förvärvas i en god folkskola.

Inträdessökande, som blivit godkänd, intages dock icke genast definitivt
i seminariet. Den första lästerminen är en prövotid. Först efter
dennas slut bestämmer lärarkollegiet, om han skall avvisas eller som ordinarie
elev immatrikuleras.

Såsom hospitanter kunna sådana personer, som icke äro i tillfälle att genomgå
hela lärokursen men på annan väg förvärvat sig för en barnalärare eller
lärarinna nödiga kunskaper, i seminarierna erhålla tillträde vid undervisningen
i ett eller flera läroämnen ävensom handledning och övning i undervisningskonst
och skolhållning.

4. Läroplan.

Lärokursen för de tre första årsklasserna är ungefär lika med lärokursen
för våra svenska seminarier. På vissa punkter, t. ex. i matematik,
kommer den dock icke fullt upp i jämnhöjd med densamma. Under det
fjärde året bedrives arbetet huvudsakligen genom föreläsningar samt genom
elevernas fria studier jämte utarbetande av uppsatser, avhandlingar och föredrag.
Enär denna anordning är karaktäristisk för de finska seminarierna
må här angivas, vad läroplanen upptager för det fjärde året:

FINLAND.

1. Kristendomskunskap. Föreläsningar över ämnen, hörande till kyrkohistorien,
tros- och sedeläran eller religionsundervisningens metodik. Övning i
fria föredrag samt författandet av uppsatser och avhandlingar.

2. Populär psykologi. Kursen avpassas efter elevernas utveckling.

3. Populär anatomi, fysiologi och barndietctik. Kursen avpassas efter elevernas
utveckling.

4. Uppfostrings- och undervisning slär a. Föreläsningar över viktiga frågor
angående uppfostran. Skriftliga uppsatser och avhandlingar.

5. Finska språket och litteraturen. Föreläsningar över litteraturhistoriska
ämnen ävensom föreläsningar i speciell metodik. Skriftliga uppsatser och avhandlingar
jämte övningar i fria föredrag.

6. Svenska språket. Läsning och språkövningar i förhållande till gjorda
framsteg.

7. Historia. Föreläsningar över historiska ämnen och speciell metodik.
Skriftliga uppsatser och avhandlingar.

8. Matematik. Övning i bokföring, fältmätning m. m., som är ägnat att
komplettera den matematiska undervisningen.

9. Naturvetenskap. Föreläsningar över naturvetenskapliga ämnen, ägnade
att vidga och belysa det vetande, som under de föregående åren blivit inhämtat.
Uppsatser och avhandlingar.

10. Kalligrafi, teckning och modellering. Övningar i mån av gjorda framsteg.

11. Sång och musik. Föreläsningar över tonkonstens historiska utveckling,
övningar i mån av gjorda framsteg.

Utom de nämnda läro- och övningsämnena hava ända sedan seminariernas
uppkomst ingått i läroplanen även tekniska handarbeten (manlig
och kvinnlig slöjd) samt jordbruk, trädgårdsskötsel och hushållsgöromål.
Till övning i dessa arbetsarter äro anslagna 4 eftermiddagstimmar (kl. 3
—7) två dagar i veckan. Den manliga slöjden, som ganska mycket avviker
från den svenska, är mera direkt ställd i den praktiska nyttans tjänst.
Den avser »teknisk färdighet i begagnande av snickar-, svarvar- och
smedverktyg till förfärdigande av vanliga husgeråd och åkerbruksredskap,
isynnerhet sådana, vilkas konstruktion fordrar större eftertanke». Seminarierna
äro därför försedda med verkstäder och särskilda verkmästare. Den
kvinnliga slöjden utgöres av »grövre och finare kvinnohandaslöjder, såsom
slätsöm, spånad, vävnad, virkning, strumpstickning, tillskärning och förfärdigande
av linne- och enklare gångkläder m. in.».

FINLAND.

Enligt seminariereglementet av 1866 och överstyrelsens cirkulär av
1899 skall den allmänna läroplanen av seminariernas lärarpersonal vart
tredje år företagas till granskning. På grundvalen härav skola förslag till
lärokurser och lektionsplaner ävensom till läro- och läseböcker samtidigt
från alla seminarier före maj månads ingång till överstyrelsen för prövning
och stadfästelse insändas. Ändamålet härmed är enligt överstyrelsens
uppgift »möjliggörande av större enhetlighet i avseende på läroplanerna».
Uppenbart är dock, att dessa åtgärder även äro ägnade att i sin mån
hindra seminarierna från att på undervisningens område stelna i en gång
fastslagna former, och att de sålunda utgöra en ständig sporre till alltjämt
fortskridande utveckling.

Som exempel på en timplan må anföras:

Timplan

för Nykarleby seminarium under treårsperioden 1903—1906.

	Kl. I.	Kl. II.	Kl. III.	Kl. IV.	Summa.
Kristendomskunskap......	4	4	3	1	12
Kyrkohistoria.........	—	—	—	1	1
Psykologi.....................	—	—	2	—	2
Pedagogik och didaktik.............	_	1	2	2	5
Svenska ..........	6	5	4	3	18
Finska .......................	—	3	2	—	5
Historia.....................	3	2	2	1	8
Geografi.........	2	2	2	1	7
Aritmetik....................	4	2	2	1	9
Bokföring . . .	_	—	—	1	1
Geometri . . .	_	1	2	_	3
Naturkunnighet (botanik, zoologi, fysik, kemi)........	3	4	2	1	10
Anatomi, fysiologi och hälsolära...............	—	1	1	—	2
Kalligrafi.................	2	__	_	_	2
Teckning.................	3	3	3	Va	91/»
Gymnastik..................	3	3	3	Va	97»
Musiklära och sång jämte samsång..............	3	3	3	2	11
Instrumentalmusik Vs timme för varje elev..........	—	—	—	—	—
Slöjd och trädgårdsskötsel.................	6	6	6	1	19
Handledning i skolhållning (av övningsskolans lärare).....	—	—	—	—	—
Summa	39	40	39	10	134

FINLAND.

5. Avgångsexamen.

Vid slutet av läsåret eller på tid, som av överinspektören bestämmes,
anställes skriftlig och muntlig prövning både med de elever, som behörigen
genomgått seminariets tre årskurser, och med de lärar- och lärarinnekandidater,
vilka på ett tillfredsställande sätt bestått sin prövotid, varvid
de senare få avlägga särskilt undervisningsprov. De elever i tredje klassen,
vilka bestått provet, förklaras för lärar- eller lärarinnekandidater, och de
lärar- och lärarinnekandidater, vilka bestått sitt prov, erhålla sedermera
vid den högtidliga akt, med vilken läsåret avslutas, sina avgångsbetyg.

6. Lärare.

Enligt en kejserlig kungörelse av 1899 och en nådig förordning av
1906 skall lärarpersonalen utgöras av följande:

a) vid sammansatt seminarium, bestående av en manlig och en kvinnlig
avdelning: 1 direktor, 10 lektorer, 1 föreståndarinna och 3 lärarinnor;

b) vid enkelt manligt seminarium: 1 direktor, 6 lektorer;

c) vid enkelt kvinnligt seminarium: 1 direktor, 3 lektorer, 1 föreståndarinna
och 3 lärarinnor;

d) vid övningsskolan för gossar: 1 överlärare, 1 lärare eller lärarinna
för lägre avdelningen och 1 lärare för sammansatta klassen;

e) vid övningsskolan för flickor: 1 överlärarinna, en lärarinna för
lägre avdelningen och 1 lärarinna för sammansatta klassen.

Som kompetensvillkor för erhållande av direktors- eller lektorstjänst
vid seminariet fordras samma lärdomsprov som för anställning
vid landets högre elementarskolor och gymnasier samt dessutom, att
sökanden jämte sedlig stadga, allvarligt tänkesätt och för ungdomens ledning
lämpligt sinnelag äger den erfarenhet och skicklighet samt vana vid
undervisning, som för tjänstens behöriga handhavande erfordras. Sökande
till lärartjänst skall sålunda förete intyg över avlagd pedagogie-examen.
Som kompetens för lektorstjänst fordras för övrigt filosofiekandidatgrad
med högsta betyg i de till tjänsten hörande huvudämnena.

4—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

. FINLAND.

För anställning som lektor i religion fordras teologie kandidatexamen
eller fullständig teologisk dimissionsexamen eller ock särskilda betyg av
vederbörande professorer i dogmatik, exegetik och kyrkohistoria.

Dessutom bör sökanden:

a) hava under två terminer vid normallyceum utbildat sig för lärarkallet,

b) i minst en månads tid under folkskoleinspektörs inseende hava
tagit kännedom om undervisningen i folkskolor på landet och deras organisation,
samt

c) undergå praktiskt lärarprov för den sökta tjänsten samt vid
samma tillfälle genom ett föredrag ådagalägga insikt i folkskolans historia
och pedagogik samt i de blivande undervisningsämnenas metodik.

Från och med 1898 äger kvinna söka och innehava lektorstjänst vid
kvinnliga seminarier.

För anställning som föreståndarinna eller lärarinna fordras samma kompetens
som för föreståndarinna eller lärarinna vid en högre flickskola, således
antingen fullständigt genomgången kurs vid fortbildningsläroverk1) eller ock
tillförlitliga intyg om grundliga insikter i de till tjänsten hörande ämnena;
därjämte godkänt betyg i pedagogik från universitetet eller från fortbildningsläroverk
samt att under minst en lästermin hava vid fortbildningsläroverk
deltagit i de praktiska övningarna och därvid ådagalagt erforderlig
skicklighet för lärarinnekallets utövning. Dessutom fordras, att den sökande
tagit kännedom om organisationen av och undervisningen i folkskolor på
landet, samt att hon undergår praktiskt lärarprov för den sökta tjänsten.

Såsom kompetensvillkor för lärar- eller lärarinnetjänst vid övningsskola
fordras utom avgångsbetyg från seminarium med samma undervisningsspråk,
att sökanden minst 4 år med framgång tjänstgjort i folkskola
samt avlagt godkända prov i modersmålet, dogmatik och pedagogik
inför vederbörande universitetslärare eller ock, då sökanden är kvinna, vid
statens fortbildningsläroverk. Därtill kommer praktiskt lärarprov i vanlig
ordning.

*) I Helsingfors har staten två sådana, vilka utbilda lärarinnor för de högre flickskolorna.
För inträde fordras att hava genomgått en högre flickskola. Kursen är 3-årig.

flera ämnen genomgås pensa, som nära nog motsvara fordringarna för ett betyg i filosofie
kandidatexamen.

FINLAND.

Sökande till lärartjänst, i sång och teckning skall förete intyg om
teoretisk skicklighet, utfärdat av vederbörande universitetslärare, och om
praktisk förmåga, utfärdat av läraren i ämnet vid något normallyceum
eller folkskollärarseminarium.

För behörighet till lärar- eller lärarinnetjänst i gymnastik fordras,
att sökanden erhållit betyg över fullständigt genomgången gymnastiklärareller
lärarinnekurs vid universitetet, vid universitetet avlagt pedagogieexamen
eller vid fortbildningsläroverk genomgått fullständig kurs samt vid
normallyceum eller fortbildningsläroverk avlagt godkänt praktiskt lärarprov
i gymnastik.

Enligt en kejserlig kungörelse av 1899 utgå lärarlönerna för den
ordinarie lärarpersonalen i ett för allt (lön och arvode) med följande belopp,
uttryckta i mark.

	Grnnd- lön	E	f t e	r
5 år	10 år	15 år
Direktor vid sammansatt seminarium'')............	7,000	7,400	8,200	9,000
> > enkelt > '')............	5.600	6,000	6,800	7,600
Lektor...........................	4,600	4,920	5,560	6,200
Föreståndarinna 1......................	2,200	2,420	2,860	3,300
Lärarinna.........................	2,300	2,460	2,780	3.100
Överlärare vid övningsskolan................	3,000	3,240	3,720	4,200
Överlärarinna vid övningsskolan 1..............	1,600	1,760	2,080	2,400
Lärare vid övningsskolans sammansatta klass.........	2,600	2.SOO	3,200	3,600
Lärarinna vid > > > ..........	2,000	2,150	2,450	2,750
Lärare eller lärarinna vid övningsskolans lägre avdelning . . .	1,900	2,040	2,320	2,600

Efter 30 års oförvitlig tjänstgöring åtnjuta seminariernas lärare och
lärarinnor i pension den lön, som de vid avskedstagandet innehaft. Lärarna
äro dessutom delaktiga i civilstatens änke- och pupillkassa.

Enligt nådig förordning den 10 juni 1909 »äga lärare och lärarinna
vid seminariernas övningsskolor rätt att i avseende å löneförhöjning och

’) Utom fri bostad och vedbrand.

FINLAND.

pension tillgodoräkna sig högst tio år av den tid, de såsom fullt kompetenta
handhaft lärarbefattning vid högre folkskola eller utövat motsvarande
pedagogisk verksamhet».

För vinnande av närmare kännedom om folkskollärarseminarierna
och folkskoleväsendet i andra länder skall seminariets direktor eller en av
dess lärare eller lärarinnor årligen jämlikt skollagen av 186(5 sättas i tillfälle
att under några månader vistas utrikes. För detta ändamål har varje
enkelt seminarium till sitt förfogande ett årligt statsanslag av 600 mark
och varje sammansatt seminarium 1,200 mark.

7. Folkskollärarnas fortbildning.

Aven i Finland har man länge varit på det klara med att något
borde göras för folkskollärarkårens fortbildning. Till en början ansåg
man, att denna fortbildning bäst skulle främjas, om ett antal lärare sattes
i tillfälle att åhöra undervisningen vid seminarier och andra orters folkskolor.
I överensstämmelse med denna uppfattning anslogs 1895 för 3
år en årlig summa av 3,600 mark till fördelning mellan landets inspektionsdistrikt.
På vart och ett av landets 12 distrikt skulle då falla 2
eller 3 stipendier k 100 eller 150 mark åt lärare och lärarinnor, som inom
sitt eget land ville göra studieresor. Sedan år 1906 äro stipendierna 150
och 200 mark för fyra och sex veckors auskulteringsresa. Dessa auskulteringsstipendier
blevo eftersökta; anslaget förnyades därför och ökades.
För år 1910 hava till dylika stipendier beviljats 20,000 mark. Dessutom
hava för utrikes resor 5,000 mark.

Därjämte hava akademiska feriekurser kommit till stånd. Under åren
1894—1910 hava dylika kurser hållits vartannat år i Helsingfors. Största
kontingenten av deltagare har såväl vid de finska som de svenska kurserna
lämnats av folkskolans lärare och lärarinnor. Hos åtskilliga av deltagarna
hava dessa kurser givit impuls och ledning för vidare studier på egen
hand, vilka studier ibland kunnat utmynna i ett betyg av vederbörande
universitetslärare.

Som redan är antytt vid tal om kompetensfordringarna, kan nämligen
en folkskollärare, som slagit sig på studier av ett visst ämne, hos veder -

FINLAND.

börande universitetslärare anmäla sig till tentamen i detta ämne, förhöras
och erhålla betyg. De, som vilja söka befattning vid ett seminariums övningsskola,
gå denna väg. Men även ett stort antal andra lärare och
lärarinnor vid folkskolan hava begagnat sig av samma utväg och sålunda
ökat sin kompetens och sina meriter genom betyg av vederbörande professor
i pedagogik, modersmålet, ett teologiskt ämne o. s. v. De nya bestämmelserna
rörande folkskoleinspektionen på landet giva eliterna bland
folkskolans lärare ökad anledning att slå in på denna väg.

I nådiga förordningen angående de för folkskolorna på landet inrättade
distriktsinspektörstjänsternas uppförande på ordinarie stat den 14
maj 1909 stadgas nämligen bland annat i § 4:

»För vinnande av anställning såsom distriktsinspektör erfordras:

a) att sökanden avlagt de för erhållande av lektorstjänst vid seminarium
föreskrivna kunskapsprov eller, om lian är folkskollärare, inför universitetsprofessor
i fyra ämnen undergått sådant förhör, som i sin helhet
anses motsvara filosofiekandidatexainen, samt i vartdera fallet, att sökanden
vid universitetet avlagt pedagogie-examen med minst näst högsta vitsord, och

b) att sökanden utövat lärarverksamhet vid högre, företrädesvis
för folkundervisning avsedd läroanstalt samt därigenom eller annorledes,
såsom genom utgivna skrifter visat sig äga noggranna och mångsidiga
insikter i folkskoleförhållanden eller, om han är folkskollärare, att han i
minst fyra års tid förestått högre folkskola, företrädesvis i landskommun,
eller ock handhaft undervisning i övningsskola vid seminarium, samt därvid
ådagalagt framstående lärarförmåga.»

Med år 1907 hava folkskolans lärare erhållit större möjligheter till
avläggande av examina vid universitetet. Från och med detta år hava nämligen
vid universitetet anordnats särskilda kurser under lästerminerna för
lärarkårens fortbildning. För deras ledning har inrättats eu särskild
professur. De lärare och lärarinnor, som deltaga i dessa kurser, utsträcka
vanligen sina studier vid universitetet till två terminer. I stipendier av
staten erhåller varje deltagare 300 å 400 mark pr termin.

RYSSLAND.

IV. Ryssland.1)

Av K. E. Sandberg.

I jämförelse med förhållandena i de västeuropeiska staterna befinner
sig som känt den allmänna folkundervisningen i Ryssland ännu i sitt första
utvecklingsskede. 1904 utgjorde antalet läskunniga blott 16 procent av hela
befolkningen, och ännu uppgår antalet icke läs- och skrivkunniga rekryter
till omkring 50 procent. Det betecknas ju också som en av rikets angelägnaste
uppgifter att genomföra eu obligatorisk undervisning för hela folket.
Denna uppgift fösvåras emellertid av den brist på enhetlighet, som utmärker
de redan befintliga undervisningsanstalterna.

Till betydlig del hava dessa upprättats av och lyda under kyrkliga
myndigheter, i sista hand den heliga synoden, liksom de underhållas av
kyrkans tillgångar. Andra folkskolor förvaltas av den provinsiella självstyrelsens
organ, de s. k. zemstvoinstitutionerna. De övriga stå under ministeriell
ledning. De kyrkliga skolorna uppgingo 1903 till mer än 40,000,
zemstvoskolorna till omkring 19,000 och de ministeriella till nära 40,000.
— Bristen på enhetlighet sträcker sig till de ministeriella skolorna, i det
åtskilliga av dem icke lyda under ministeriet för folkundervisning utan
under andra ministerier.

Det är naturligt, att denna splittring av undervisningsanstalterna
skall motsvaras av eu liknande brist på enhetlighet i fråga om lärarutbildningen,
så mycket mer som formerna härför långt ifrån hunnit bliva fast

*) Följande kortfattade redogörelse för lärarutbildningen i Ryssland grundar sig huvudsakligen
på uppgifter hämtade ur en av A. S. Prugavin 1904 utgiven samling Lagar och
förordningar angående folkundervisningen i Ryssland, samt program för de kyrkliga lärarskolorna,
utgivna av Heliga synoden 1904, vilka arbeten ställts till kommitténs förfogande
genom det svenska konsulatets i Petersburg försorg. Utdragen ur dessa arbeten hava sammanförts
och översatts av lektorn vid Stockholms Handelshögskola, fil. d:r R. Ekblom.

RYSSLAND.

utbildade. Åtskilliga av lärarna vid de kyrkliga skolorna, vilka i allmänhet
blott omfatta en 3-årig lärokurs, ha genomgått kyrkliga prästseminarier
samt därefter av de kyrkliga myndigheterna förordnats till lärartjänstgöring
såsom en öfvergångsbefattning för prästerlig anställning. Ej sällan bestrides
undervisningen av lärarinnor, som fått sin utbildning vid de s. k.
eparchialskolorna, kyrkliga motsvarigheter till flickgymnasierna, oftast utbyggda
med en pedagogisk klass. Stundom anställas vid dessa skolor lärare,
som icke erhållit någon särskild utbildning utöver sin folkskolekurs. De
flesta av de kyrkliga skolornas lärare hava dock fått sin utbildning vid kyrkliga
lärarskolor.

Zemstvoskolorna och de ministeriella skolorna äro liksom de kyrkliga
i allmänhet blott 3-åriga. Men i en del städer finnas bättre organiserade
skolor med 6-årig lärokurs, s. k. stadsskolor. De lärarkrafter,
som tjänstgöra i zemstvo- och ministeriella skolor, ha på flera olika sätt
kunnat erhålla sin utbildning. Lärarinnorna, vilkas utbildningsgrad i allmänhet
torde vara något högre än lärarnas, ha vanligen genomgått flickgymnasier
med tillhörande pedagogisk klass. Anställning som lärare utan
särskild examen eller prövning vinna sådana personer, som vistats vid universitet,
genomgått gymnasium eller under minst 4 år undervisats i prästseminarium.
Personer med lägre utbildning kunna antagas till lärare efter
undergången prövning, som omfattar skriftligt och muntligt förhör samt
undervisningsprov i modersmål och räkning. Flertalet manliga lärare vid
zemstvo- och statsskolor torde emellertid ha fått sin utbildning vid något
seminarium.

Först med 1870-talet begynte man i Ryssland upprätta verkliga lärarseminarier.
Trots stora organisatoriska och andra svårigheter vid deras anordnande
tillväxte deras antal under detta årtionde hastigt men har under
de senare åren föga ökats. De kunna därför icke på långt när tillgodose
behovet av lärarkrafter. Oaktat man begagnar den förut nämnda utvägen
att som lärare anställa personer, som sakna direkt utbildning för undervisningsverksamhet,
är lärarbristen mycket kännbar., j

De statens lärarbildningsanstalter, som förbereda för anställning vid de
6-åriga stadsskolorna, benämnas institut, de som utbilda lärare för de lägre
folkskolorna på landsbygden och i en del städer, benämnas seminarier.

KYSSLAND.

1. Institut.

Instituten, vilka som nyss nämnts ha till uppgift att utbilda lärare
för de mera utvecklade folkskolorna och därför äro att betrakta som ett
högre slag av lärarutbildningsanstalter, förekomma till ett antal av 11 i
skilda delar af riket. I bortre Sibirien, Turkestan, Östersjöprovinserna och
Polen saknas dock ännu sådana anstalter. Instituten underhållas i det
hela taget av statsmedel; elevavgifter samt avkastning av särskilda fonder
lämna stundom en obetydlig tillökning i de regelmässiga inkomsterna.

Institutet omfattar i regeln 3 ettåriga klasser, vartill i några fall
kommer en förberedande klass. Med själva lärarbildningsanstalten är förbunden
en övningsskola, som med ett par undantag är av stadsskoletyp.
Anstalten står under ledning av en direktor, vilken till närmaste biträde
för de expeditionella göromålens utförande har en ekonom och en sekreterare.
Lärarkåren utgöres i övrigt av lärare i kristendom och övriga kunskapsämnen
samt i olika övningsärnnen; vanligen omfattar den 12—13 personer.
Direktor och ämneslärare ha universitetsutbildning och äro i det
hela jämställda med lärare vid latin- och realgymnasier.

Lärjungeantalet är vid olika institut mycket växlande. I samma
klass få intagas högst 35 elever. Normalt skall elevantalet uppgå till 75,
av vilka 60 erhålla fullt underhåll av statsmedel; de övriga 15 understödjas
genom stipendier från kommuner, zemstvoer o. s. v. Elevplatserna
utöver de statsunderstödda 60 synas emellertid vara föga eftersökta och
stå ofta obesatta.

Nya lärjungar få intagas endast i första klassen. För intagning
fordras att hava fyllt 16 år. Den, som genomgått gymnasium, prästseminarium
eller liknande läroanstalt, vinner inträde utan särskild prövning.
Övriga inträdessökande, vilka vanligen genomgått stadsskolor eller i vissa
fall bättre utvecklade skolor på landsbygden, få avlägga inträdesprov i
kristendom, modersmål, aritmetik, geometri samt Rysslands historia och
geografi. Särskild vikt lägges vid provet i modersmålet samt aritmetik och
geometri. Inträdesfordringarna torde i det hela motsvara den 6-åriga stadsskolans
kurs.

KYSSLAND.

Undervisningen omfattar följande ämnen: kristendom, pedagogik och
didaktik, modersmålet med kyrkslaviska, aritmetik och algebra, geometri,
rysk och allmän historia, rysk och allmän geografi, naturkunnighet, linearritning
och teckning, välskrifning, sång och gymnastik. Vid några få institut
meddelas även undervisning i handarbete (slöjd).

För undervisningen tillämpas följande

Timplan.

	Klass I.	Klass II.	Klass III. i Summa.
Kristendom....................	2	2	1 5
Pedagogik och didaktik..............	—	2	2 j 4
Modersmålet med kyrkslaviska...........	5	5	2 12
Aritmetik och algebra...............	5	4	2 11
Geometri.....................	2	2	1 . 5
Historia......................	3	2	1 6
Geografi .....................	2	2	1 5
Naturkunnighet..................	4	5	1 10
Linearritning, teckning, välskrivning........	5	4	1 i 10
Summa	28	28	12 68

Sång övas under den övriga undervisningstiden, sammanlagt 2 timmar
i veckan för varje lärjunge. Likaså användes en del av den angivna
undervisningstiden till övningar i gymnastik, som skola upptaga sammanlagt
en timme varje dag. Större delen av tredje klassens undervisningstid
ägnas åt undervisningsövningar i den med institutet förbundna övningsskolan.

Lärokurserna i de olika ämnena äro i gällande författning ytterst
noggrant bestämda med detaljerat och utförligt angivande av deras innehål]
och omfattning samt ordningsföljden mellan olika ämnesgrenar. Aven
om de på en eller annan punkt gå utöver vad som för närvarande vanligen
meddelas i svenska seminarier, torde de i det hela icke överstiga och
i flera fall icke nå upp till denna norm.

Några anteckningar rörande särskilda ämnens kurser må här med O

delas.

5—082815 Folkunder v.-k om. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

RYSSLAND.

Kursen i Kristendom omfattar jämte läsning av katekesen även bibelkännedom,
vari ingår utanläsning av betydliga partier av bibeln, samt studium av
såväl den ryska som den allmänna kyrkohistorien.

Ordningsföljden inom den pedagogiska lärokursen synes vara: skolhygien.
psykologi, didaktik och metodik. Kursen avslutas med en redogörelse för stadsskolan,
dess mål och verksamhetsvillkor. Såsom hjälpmedel för läraren ges anvisning
på. bl. a. en tysk handbok i pedagogik (Schiitze, Praktische Erziehungsund
Unterrichtslehre).

Inom modersmålet genomgas en omfattande kurs i grammatik, som studeras
efter ett föråldrat skolastiskt system. Litteraturläsning förekommer i ganska
stor utsträckning och omfattar ett flertal författare från tiden 1700—1850. Jämte
de vanliga kyrkslaviska texterna genomgås även delar av fornryska krönikor samt
folkvisor.

Inom aritmetiken behandlas bråkläran, reguladetri, bolags- och intresseräkning;
i algebran når mau fram till ekvationer av första graden med 2 obekanta,
av andra graden samt ekvationer av högre grad, som kunna överföras till
andra graden. Lärokursen i geometri omfattar bl. a. beräkning av sfäriska ytor
samt av förhållandet mellan klots och månghörningars ytor.

Studiet av allmän historia begynner i första klassen och fortgår jämsides
med studiet av den ryska historien. I första klassen genomgås gamla tiden och
medeltiden, i andra klassen nyare tiden. Tredje klassens lärokurs avser att låta
eleverna genom läsning av krönikor, memoarer och historiska verk vinna närmare
kännedom om särskilda historiska företeelser, göra någon bekantskap med historiska
källor samt få någon kunskap om den historiska vetenskapens väsen och utveckling.

Lärokursen i geografi begynner med en översikt av den matematiska och
fysiska geografien, varefter följer en politisk-geografisk översikt av världen med
huvudvikt lagd vid närliggande länder med slavisk befolkning samt vid England
och Frankrike. Kursen avslutas med en mera utförlig framställning av Rysslands
fysiska och politiska geografi.

Len naturvetenskapliga lärokursen omfattar en översikt av naturkunnighetens
olika grenar (även mineralogi), varvid den enskilde läraren äger frihet att
efter gottfinnande lägga huvudvikten vid en eller flera av ämnets grenar.

Åt välskrifningen ägnas mycken uppmärksamhet, och övningarna bedrivas
med stor petighet. I första klassen övas stor, i den andra medelstor och i den
tredje fin stil, varjämte i sistnämnda klass vissa fraser skola skrivas först med
medelstor och sedan med fin stil.

Kursen i linearritning är förlagd till tredje klassen och skall ställas i samband
med undervisningen i geometri.

RYSSLAND.

Efter genomgången lärokurs erhålla eleverna betyg, som berättiga
dem till anställning vid stadsskolor. De bäst vitsordade utmärkas genom
medaljer.

2. Seminarier.

Lärarseminarierna, från vilka som förut nämnts lärare utexamineras
för anställning vid de 3-åriga folkskolorna, det stora flertalet av zemstvooch
statsskolor, stå såsom naturligt är i alla hänseenden på ett lägre plan
än instituten. 1) Till ett antal av närmare 70 äro lärarseminarier inrättade
i rikets alla huvuddelar. Åtskilliga av dem utgöra fortsättning av vissa
på 1860-talet upprättade skolor, som voro förbundna med pedagogiska
kurser. Av de övriga grundades de flesta under 1870-talet, och blott ett
fåtal har tillkommit under de senaste årtiondena. Åtminstone ett seminarium,
befintligt i Moskva, är avsett för kvinnor. I allmänhet underhållas
seminarierna av staten. Men ej sällan lämnas bidrag av zemstvoerna,
och ett fåtal bekostas helt och hållet av dessa institutioner.

Liksom instituten äro seminarierna vanligen 3-klassiga och kursen
således 3-årig. I några fall ha de utvidgats antingen med en förberedande
klass eller med en högre avslutningsklass. Såsom övningsskola är med
seminariet förbunden en 3-årig folkskola. Lärarantalet är i allmänhet
mindre än vid instituten: 7—8 lärare synes vara det vanliga. Direktorn,
seminariets ledare, skall ha avlagt universitetsexamen. Han utväljer övriga
lärare, vilka böra men ej nödvändigt måste ha vistats vid universitet.

Lärjungeantalet är också här mycket växlande men uppgår i de flesta
fall till 50—80. I regeln åtnjuta lärjungarna statsunderhåll, ett mindre
antal understödjés av kommuner eller av enskilda, och blott några få bekosta
själva sitt underhåll. Vissa seminarier äro ordnade som internat, i
andra fall äro lärjungarna inkvarterade i seminariestaden. De lärjungar,
som åtnjuta underhåll av statsmedel, måste förbinda sig att under minst
4 år tjänstgöra som folkskollärare samt att i annat fall återbetala det erhållna
understödet.

*) Vissa a-v ifrågavarande lärarbildningsanstalter benämnas »lärarskolor». Någon annan
olikhet mellan dessa och »lärarseminarierna» synes dock ej förefinnas, än att de förstnämnda
äro sämre utrustade, ha större lärjungeantal o. s. v.

RYSSLAND.

För inträde fordras liksom vid instituten en ålder av minst 16 år.
De inträdessökande skola ha genomgått folkskola och böra således kunna
läsa och skriva, men i övrigt äro i n träd esf o r d ri ngarn a obetydliga.

Undervisning meddelas vid seminarierna i ungefär samma ämnen
som vid instituten, och den fastställda timplanen har följande utseende:

Timplan.

	Klass I.	Klass II.	Klass III.	Summa.
Kristendom....................	4	3	2	9
Pedagogik ................	—	2	3	5
Modersmålet................	4	4	2	10
Kyrkslaviska...................	2	1	1	4
Aritmetik............	4	3	2	9
Geometri.................	1	2	2	5
Rysk (och allmän) historia.......	2	3	2	7
Geografi ................	3	2	2	7
Naturkunnighet........	2	3	3	8
Välskrivning och teckning...........	5	4	3	12
Gymnastik................	2	2	2	(5
Sång...............	2	2	2	6
Praktiska göromål: slöjd, trädgårdsskötsel o. s. v. . .	—	—	6	6
Summa	31	31	32 \|	94

Såsom naturligt är med hänsyn till lärjungarnas ringa förkunskaper,
äro lärokurserna i samtliga ämnen betydligt mindre än de, som genomgås
vid instituten. Seminarieutbildningen avser också, såsom framgår av timplanen,
huvudsakligen blott att meddela eleverna ett nödtorftigt mått av
insikter och färdigheter, och åt den särskilda lärarutbildningen kan blott
mindre uppmärksamhet ägnas.

3. Kyrkliga lärarskolor.

Såsom förut nämnts har en del lärare vid de kyrkliga folkskolorna
erhållit sin utbildning i de kyrkliga seminarierna, vilkas egentliga uppgift

KYSSLAND.

är att utbilda det lägre prästerskapet. Utom dessa prästseminarier
finnas emellertid särskilda kyrkliga lärarskolor, i vilka det stora flertalet
lärare vid de kyrkliga folkskolorna utbildas. Naturligtvis stå också dessa
under kyrklig ledning och lyda i sista hand under den heliga synoden.
Antalet sådana seminarier torde uppgå till mellan 30 och 40.

Givetvis stå de i alla avseenden på en betydligt lägre ståndpunkt än
statens lärarinstitut, men de synas även i det hela vara underlägsna statsseminarierna.
Liksom dessa omfatta de eu 3-årig lärokurs.

Omfånget av deras undervisning belyses av den för dem gällande

Timplan.

	Klass I.	Klass XI.	Klass III.	Summa.	Undervisningen bestrides av
Bibelläsning..............	i	1	2	4	I
Dogmatisk kristendomsundervisning . . .	—	2	2	4	'' kristendomsläraren.
Allmän och rysk kyrkohistoria.....	2	1	1	4	i
Didaktik och huvuddragen av pedagogiken	—	2	2	4	1
Kyrkosång och musik.........	3	3	2	8	sångläraren.
Modersmålet och litteraturhistoria ....	4	3 2	3	10	>l:ste läraren.
Kyrkslaviska.............	2	—	4	1
Allmän och rysk historia........	3	2	3	8	I
> > » geografi ........	2	2	—	4	>2:dre läraren.
Linearritning och teckning....... Aritmetik, grunderna av geometri och lant-	2	1	1	4
mäteri...............	3	2	3	8	I
Naturkunnighet............	2	2	3	7	>3:dje läraren.
Hygien................	—	1	1	2
I Summa	24	24	23	71

Undervisningen i kristendom, kyrkslaviska och kyrkosång upptar
alltså en tredjedel av hela undervisningstiden.

Rörande lärokurserna i de olika ämnena, vilka även för dessa skolor
äro noggrant fastställda, må blott följande anmärkas.

Litteraturläsningen är jämförelsevis omfattande och föres fram ända
till Tolstoj. I algebra meddelas blott de allra första grunderna; i geo -

RYSSLAND.

metri når man till beräkning av prismat och pyramiden. Undervisningen
i naturkunnighet omfattar de första grunderna av dennas olika grenar; åt
kemi och mineralogi skall t. ex. enligt den detaljerade och utförliga kursplanen
ägnas 29 lektioner och åt botanik 25. Det är tydligt, att med de
obetydliga förkunskaper eleverna äga det icke kan bliva tal om att i dessa
ämnen bibringa dem något kunskapsmått, som går mycket utöver vad en
bättre svensk folkskola meddelar sina lärjungar.

4. Lärarkurser.

För ynglingar, vilka utan att genomgå seminarium vilja förbereda
sig till avläggande av den särskilda prövning, varigenom de bliva berättigade
att erhålla anställning vid folkskolor, anordnas här och var vid
stadsskolor särskilda utbildningskurser. De pågå endast ett år, och det är
tydligt, att den förberedelse för en lärarprövning de kunna lämna blir
synnerligen anspråkslös.

Då, såsom det torde framgå av denna kortfattade redogörelse, lärarutbildningen
i många, kanske de flesta fall lämnar mycket övrigt att önska,
har man vidtagit särskilda anstalter för att tillgodose i tjänst varande
lärares behov av ytterligare utbildning. För detta syfte anordnas under
sommarferierna vid seminarier samt vid stads- eller andra skolor kurser för
»mindre skickliga pedagoger». Dessa stå under ledning av folkskolinspektörer,
seminarierektorer eller dylika och vara 4—6 veckor.

PREUSSEN.

;59

V. Preussen.

Av Otto W. Sundén.

1. Historik.

I Preussen liksom i andra kinder är det först i jämförelsevis sena
tider man börjat vidtaga särskilda åtgärder för fackmässig pedagogisk utbildning
av folkskollärare. Redan under medeltiden gjordes ju då och
då aktningsbjudande försök att få en folkundervisning till stånd, men
några anstalter för utbildning av lärare för denna undervisning förekommo
icke. Liknande var förhållandet under förra delen av nyare tiden.

Från 1600-talet må antecknas, att Ernst den frommes åtgöranden för
folkbildningens utbredning inom hertigdömet Gotha samt Ratkes och Comenius’
verksamhet i sin mån bidrogo att skapa ett något livligare bildningsintresse,
och att i samband därmed även tanken på särskilda lärarutbildningsanstalter
framkom. I hertigdömet Gotha gjordes 1698 ett första
försök att förverkliga denna tanke. Tio skickliga lärare skola av dåvarande
hertig Friedrich II ha blivit förordnade att utbilda läraraspiranter för
undervisningskallet, och för ändamålet blevo på olika orter anlagda s. k.
seminaria scolastica. Dessa anstalter, som torde ha varit de första i sitt
slag i Tyskland, upphörde emellertid snart nog.

Den för undervisningen så varmt nitälskande och ivrigt verksamme
August Hermann Francke (+ 1727) tillhör även förtjänsten att genom sitt
arbete ha befordrat lärarutbildningen. Han föranstaltade, att de talrika
unga män, mest studenter, vilka meddelade undervisning i hans storartade
skolstiftelser i Halle, därvid erhöllo en av erfarna lärare och inspektörer
ledd pedagogisk utbildning. Genom personer, som stått under Franckes

PREUSSEN.

inflytande och livats av hans varma intresse, fördes lärarbildningsidén
vidare.

Under den för grundandet av ett ordnat folkskoleväsen i Preussen
så förtjänte konung Friedrich Wilhelm I (f 1740) inrättades 1732 i Stettin
ett lärarseminarium, som ställdes under ledning af Franckes lärjunge
Schienmeyer. En annan av Franckes lärjungar, den bekante Johann Julius
Hecker, grundade 1748 i Berlin ett seminarium, som i senare tid förlagts
till den lilla staden Ivöpenick. Under 1700-talet, särdeles under dess senare
hälft, tillkommo flera andra seminarier såväl i Preussen som i andra delar
av Tyskland, så att vid århundradets slut de flesta mera betydande tyska
stater ägde lärarbildningsanstalter. Till detta resultat medverkade i avsevärd
mån det pedagogiska intresse, som väcktes genom de s. k. filantropinisternas
verksamhet.

De sålunda grundade seminariernas läroplan påverkades starkt av
det bildningsideal, som härskade under den tid de kommo till stånd. Den
från Spener och Francke utgångna pietistiska riktningen krävde stort utrymme
för kristendomskunskapen, så att jämte teoretisk undervisning och
praktiska skolövningar i detta ämne förekommo jämförelsevis få andra
ämnen, såsom: läsning, skrivning, räkning, metodik och (på vissa ställen)
handledning i silkesodling.

Under seklets senare tredjedel blev en annan riktning förhärskande,
den s. k. upplysningen, med sitt starka intresse för kunskaper om allehanda
praktiska ting. Seminariernas läroplan utvidgades nu betydligt.
Jämte religionsundervisningen nämnes kristlig moral, och till de här ovan
nämnda ämnena läggas geografi, statskunskap och statistik, historia, naturalhistoria
särskilt med hänsyn till dess nationalekonomiska betydelse,
meteorologi, mekanik*, astronomi*, fältmätning*, trädgårdsskötsel, borgerlig
byggnadskonst* samt viktigare hälso- och sjukvårdsregler.'') På ett eller
annat ställe finnes även ett främmande språk, latin eller franska, bland
seminariets ämnen.

B Exemplet är hämtat från 1772 års läroplan för det förut nämnda seminariet i
Berlin. De med * utmärkta ämnena voro icke obligatoriska. Vid andra samtida seminarier
träffa vi delvis annan ämnesförteckning.

PREUSSEN.

De förhållanden, under vilka dessa första seminarier arbetade, voro
olta mycket ogynnsamma. Lärarna vid desamma voro få, flerstädes föga
kompetenta och nästan överallt så knappt avlönade, att de för att kunna
leva måste nedlägga en stor del av sina krafter och sitt intresse på
annat arbete.

Några bestämmelser rörande inträdeskunskaper eller andra kvalifikationer
för eleverna funnos i regeln icke. Lärjungarna kommo vanligen
med ringa och ojämna förutsättningar och fingo utan prövning inträda
när som helst under läsårets lopp. Även på ställen, där lärokursen
utsträcktes till två eller tre år, måste till följd av brist på lärarkrafter
och lokaler ofta nog alla lärjungar undervisas tillsammans i ett enda rum.
Att resultatet icke kunde bli så särdeles lysande, är tydligt nog.

Därjämte voro seminarierna så få, att de blott till eu mycket obetydlig
del kunde fylla behovet av lärare. I stor utsträckning var man
fortfarande som förut hänvisad till att anförtro barnundervisningen åt
personer utan utbildning för kallet. Dess värre fäste man därvid ofta nooalltför
liten vikt vid deras lämplighet. Avskedade betjänter och underofficerare
samt uttjänta soldater utan allmänbildning och ofta nog med råa
seder erhöllo tjänst som skollärare, ja stundom kunde till och med hända,
att församlingar för att begränsa utgifterna till fattigvården satte försvarslösa
personer, även om de voro sedligt förfallna, till uppfostrare för det
uppväxande släktet.

Ihågkommas bör likväl, att många vederbörande, bland dem icke
minst den preussiske ministern Zedlitz, som 1771 — 1788 var högste ledaren
av det preussiska undervisningsväsendet, sökte befrämja utbildningen av
lärare. Men då man, väl huvudsakligen av ekonomiska skäl, ej kunde
forcera inrättandet av seminarier, såg man sig om även efter andra
utvägar.

Nämnde Zedlitz framkastar i ett brev till von liochow tanken på
att till framstående skollärare skicka unga män som åhörare och medhjälpare,
för att de på sådant sätt skulle vinna skicklighet att meddela
undervisning. Denna tanke förverkligade man på flera ställen men, som
det vill synas, icke alltid med gott resultat. Skollärarkallet fattades ofta
helt hantverksmässigt, och man ansåg därför, att det för nybörjaren var

6—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Follcskolesem. Band 4.

PREUSSEN.

mest maktpåliggande att på lärlingsmanér vinna rutin och mekanisk färdighet
i yrket. Den berömde skolmannen Adolf Diestenveg (f 1866)
skrev härom 1827, att de lärarkandidater, som blott på detta sätt under
en kort tid förbereddes för kallet, i regeln endast erhöllo ett slags dressyr,
enär de utan verklig insikt om saken blott gjorde efter, vad mästaren
gjorde före. Diestenveg arbetade fördenskull för eu utveckling av seminarierna,
så att dessa bättre än dittills måtte kunna fylla sin uppgift
som lärarbildningsanstalter.

Under förra hälften av 1800-talet inträdde för de preussiska seminarierna
ett skede av raskare framåtgående. Pestalozzi hade icke verkat
förgäves. Många av hans tankar hade funnit en fruktsam jordmån även
i Preussen. Hans hängivna arbete för folkets upplysning och uppfostran
hade uppväckt många krafter till strävan för samma mål. Det var för de
preussiska seminariernas utveckling en gynnsam vind, som drog fram.

Deras antal växte jämförelsevis hastigt: från 11 år 1806 till 28 år
1828 och sedan i ännu hastigare tempo till och med år 1837, då de utgjorde
45. De fingo en något bättre utrustning än förut, mängden av
undervisningsämnen inskränktes något, och framför allt uppstod mångenstädes
ett friskt liv inom anstalterna: det arbetades med varmt intresse och
stor iver. Detta gäller framför allt om de seminarier, som leddes av framstående
direktorer, t. ex. W. Harnisch och den nyssnämnde A. Diestervveg,
båda utövande ett mäktigt inflytande i vida kretsar.

Men vi få icke glömma, att Europas folk under en lång tid efter
Napoleons fall levde i den politiska reaktionens tecken. Det med så varmt
intresse och så goda förhoppningar upptagna arbetet på folkupplysningen
och lärarutbildningen hade svårt att i längden finna hägn och stöd under
denna reaktion. Agrarerna beklagade sig över de växande utgifterna för
skolväsendet och fruktade, att eu höjning av folkbildningen skulle medföra
stegrade anspråk hos jordbruksarbetarna och komma dessas oppositionslust
att växa. Inom de ledande kretsarna i allmänhet såg man med viss
misstro det ivriga spridandet av kunskaper och iakttog med ovilja den
som man menade alltför starka självständighetsanda, som började göra sig
gällande inom folkskollärarkåren. Härtill kom, att man icke överallt
fann de frukter, som man av utgifterna för skolväsendet ansåg sig ha rätt

PREUSSEN.

att vänta. Det missnöje, som uppstod, gick i rikt mått ut över seminarierna.
Vid en minnesfest 1845 gav konung Friedrich Wilhelm IV
offentligt tillkänna sitt missnöje och sin onåd, och ett par år senare blev
den mest bemärkte hland lärarbildningens målsmän, den förut nämnde
Diesterweg, avlägsnad från sin befattning. Flera seminarier i större städer
upplöstes eller förlädes till obetydliga städer eller byar.

Denna åtgärd var i väsentlig mån dikterad även av omsorgen att
skydda seminaristerna från att besmittas av den företrädesvis i de större
städerna rådande revolutionära anda, vilken, framkallad av den tryckande
reaktionen, allt mer gjorde sig gällande, ju mer man närmade sig århundradets
mitt. I mars 1848 bröt som bekant revolutionen ut. Eu del
folkskollärare, som levat under de mest bedrövliga ekonomiska förhållanden,
hade skänkt sina sympatier åt de revolutionära. Utan grund gjordes
nu seminarierna ansvariga härför, och man blev betänkt på att alldeles
avskaffa dem och i stället överlämna åt prästerskapet i de olika orterna
att utbilda barnalärare. Efter närmare överläggning lät man emellertid
seminarierna bestå men mot villkor, som voro allt annat än avundsvärda.
Den 1, 2 och 3 oktober 1854 utfärdades »Regulative för das Volksschul-,
Präparanden- und Seminarwesem. Författare till dem var Ferdinand Stiehl
(t 1878), och efter honom äro de kända under benämningen de stiehlska
regulativen. Genom dessa förordningar blev en treårig kurs lagstadgad
och övningsskolor anbefallda för alla preussiska seminarier. Men därjämte
innehöllo regulativen eu mängd föreskrifter ägnade att betänkligt hämma
seminariernas utveckling. Lärostoffet i de olika ämnena begränsades till
ytterlighet. Det återstod endast föga av det, som kunde äga intresse och
bildningsvärde för den vuxna ungdomen. Lärjungarna skulle göras väl
förtrogna med de i barnskolorna brukade läse- och abc-böckerna; däremot
aktades onödigt att sysselsätta sig med litteraturläsning och litteraturhistoria
i seminarierna. Allmän historia uteslöts, emedan man befarade,
att detta ämne skulle hos seminariernas elever alstra inbilskhet och falsk
bildning. I matematik skulle kursen utgöras av hela tal och bråk.
Liknande begränsning förekom även i andra ämnen, så att man på flera
områden knappast kom utöver folkskolekurserna, vilka i stället skulle vara
föremål för ett upprepat noggrant genomgående och detaljerat förklarande.

PREUSSEN.

Dook bör anmärkas, att musikundervisningen skulle föras mycket långt
och avse att utbilda eleverna ej blott till lärare i sång utan även till kantorer
och organister i kyrkorna.

Rörande den pedagogiska fackbildningen torde även ett par ord böra
sägas. Den skulle, liksom hela utbildningen i övrigt, »förenklas». 1 stället
för pedagogik, vari förut ingått psykologi, pedagogikens teori och historia,
undervisningslära m. in., skulle nu insättas Schulkunde, som erhöll 2 timmar
i veckan. Under första året skulle undervisningen i detta ämne ge
en enkel bild av skolan i dess förhållande till familjen, kyrkan och staten
samt en framställning av de rätta egenskaperna hos folkskolläraren och de
förnämsta personerna och data ur folkskolans historia. Under andra året
skulle genomgås läran om skoltukten, folkskolans lektionsplaner och undervisningsmetoder
samt i närmare detaljer folkskolans uppgift och inrättning.
Sista året skulle eleverna ånyo och på ett mera ingående sätt göras bekanta
med sina plikter såsom blivande tjänare i stat och kyrka och med
de rätta medlen för sin fortsatta utbildning.

Denna undervisning kom mest att bestå i dogmatiskt givna föreskrifter
rörande skolan och läraren, då den icke avsåg att genom förmedlande
av tillräckligt omfattande insikt leda till förståelse av uppfostringsfrågorna
och till självständigt omdöme vid arbetet.

Det blev en torftig bildning och en klen och dressyrartad förberedelse
för kallet, den preussiske seminaristen fick. Seminarieundervisningen,
driven efter de nya grundsatserna, råkade också snart nog i verkligt
vanrykte, ja blev ofta nog föremål för de bildades åtlöje. Sådana anstalter
övade föga dragningskraft på begåvade ynglingar, och så kom det sig
även, att lärarkåren gick miste om en del goda förmågor, som den annars
skulle fått.

Regulativen utsattes för eu häftig kritik både i pressen och i den
preussiska lantdagen, och en del förändringar blevo snart nog vidtagna.
Dock fortforo nämnda förordningar att i de flesta delar lända till efterrättelse
till 1872.

Från nämnda år, dä Falk blev kultusminister, kan man räkna ett
nytt skede i den preussiska folkundervisningens historia. Stiehl fick lämna
sin befattning som föredragande råd, och de av honom författade och för -

PREUSSEN.

svarade regulativen upphävdes. I stället utfärdades den 15 oktober nyssnämnda
år allmänna bestämmelser beträffande folkskole-, preparand- och
seminarieväsendet (Allgemeine Bestimmungen betreffend das Volksschul-,
Präparanden- und Seminarwesen). Seminarierna förblevo 3-klassiga, men
undervisningen gjordes verksammare genom ett bättre förfaringssätt och
rikare hjälpmedel, och kurserna i de olika ämnena utvidgades väsentligen.
Det blev sedermera vanligare än förut, att preparandanstalter anlitades av
dem, som förberedde sig för inträde, och antalet av dylika anstalter tillväxte
avsevärt.

Under de 29 år, som de nyssnämnda allmänna bestämmelserna voro
gällande, hunno stora förändringar inträda, såväl på den allmänna kulturens
som på skolans område, och nya krav på lärarna framträdde, krav,
för vilkas fyllande en ännu bättre utbildning erfordrades, och så togs vid
det nya seklets början ett nytt steg i samma riktning som 1872. Den
1 juli 1901 utfärdades av kultusministern Studt nya bestämmelser angående
lärarbildningsväsendet (Neue Bestimmungen betreffend das Präparand-
und Seminarwesen).

Ehuru i flera andra tyska stater det enhetliga 5- eller 6-klassiga
seminariet blivit organiserat, bibehöll man dock i Preussen de särskilda
preparandanstalterna och det 3-klassiga seminariet. Men de förra anstalterna
skulle nu bättre än förut skett utnyttjas, och deras läroplaner ställas
i organiskt samband med seminariernas. Härigenom har man i seminarierna
fått lärjungarna upp på ett högre bildningsplan än förut och bland
annat kunnat göra ett främmande språk till obligatoriskt läroämne.

2. Lärarbildningsanstalternas styrelser.

Högsta ledningen av det preussiska skolväsendet utövas av kultusministeriet
(das Ministerium der geistlichen, Unterrichts- und Medizinalangelegenheiten).

För var och en av konungarikets 12 provinser finnes ett provinsialskolkollegium,
som sorterar direkt under ministeriet. Dessa kollegier äro
sedan 1840-talet skilda från de kyrkliga konsistorierna och bestå av en
president, som är samma person som provinsens överpresident, en direktor

PREUSSEN.

(i Brandenburg vicepresident) och ett antal ledamöter, bland dem ett eller
flera s. k. provinsialskolråd. Direkt under nämnda kollegier stå, jämte
vissa andra skolor, t. ex. gymnasier och realskolor, även seminarierna.

3. Lärarseminariernas nuvarande organisation.

Såväl till följd av den preussiska befolkningens jämförelsevis raskt
skeende tillväxt som ock på grund av en fortgående förbättring av folkskoleväsendet
ökas alltjämt behovet av nya lärarkrafter. Ett sådant konstant
växande behov blir enligt i Preussen gällande princip, då det inom
något område gör sig kännbart, tillgodosett genom inrättandet av ett
nytt seminarium i det området. Behov, som anses vara av övergående
natur, mötas däremot genom anordnandet av parallellklasser vid förut
befintliga seminarier. Under de senaste decennierna ha båda dessa utvägar
i stor utsträckning använts, och ännu inrättas för varje år flei-a nya
seminarier och åtskilliga parallellklasser. För närvarande har preussiska
staten omkring 180 folkskollärarseminarier för manliga elever. Dessutom
finnas 2 dylika privatanstalter, nämligen en judisk i Berlin och en av
brödraförsamlingen inrättad i Niesky i Schlesien.

Ett antal lärarinneseminarier finnes även, men då dessa äro ordnade
på annat sätt än de manliga, skola de bli föremål för behandling i eu
särskild avdelning.

För den preussiske folkskolläraren kräver utbildningen 6 år efter
genomgången vanlig folkskolekurs. Själva seminariet har, som redan är
nämnt, 3 årsklasser, men för inträde i den lägsta (III) klassen erfordras
att ha väl inhämtat de kunskaper, som meddelas i eu likaledes 3-årig
preparandkurs.

Preparandanstalter finnas i stort antal i alla delar av landet.
En sådan förskola är icke förenad med ett seminarium till en anstalt,
utan den bildar en skola för sig. En stor del av preparandanstalterna
underhålles av staten (över 80), ett litet antal av de städer, i vilka de äro
förlagda, en del äro privata. Statens och städernas anstalter ha vanligen
som föreståndare en av statsmyndighet förordnad seminarielärare.
De privata ledas i regeln av seminariedirektorn på platsen. Varje pre -

PREUSSEN.

parandanstalt har utom föreståndaren minst 3 lärare, oftast tagna bland
de skickligare folkskollärarna.

Såväl seminarier som preparandanstalter kunna vara anordnade som
internat. Före 1872 var internat nära nog uteslutande regel. Efter den
tidpunkten har man mest lagt an på externat. Med tiden har nämligen
uppfattningen om internatsystemets användbarhet förändrats.

Till en början var det så gott som en given sak, att seminarierna
skulle ordnas som internat. Föräldrarna ansågo det tryggt, att då de
måste släppa sina barn från hemmet, de kunde få överlämna dem åt ett
slags hem vid seminariet, där de erhöllo ej blott fysisk vård utan även
moraliskt skydd mot frestelser och lockelser, som livet i staden kunde
erbjuda. Myndigheterna önskade, att eleverna uti internatet skulle fostras
till enkelhet, ordning, punktlighet och lydnad. Genom sund kost skulle
även deras krafter stärkas, genom sträng indelning av tiden skulle de
bättre hinna med sitt arbete utan överansträngning, och genom de regelbundna
andaktsövningarna skulle gemensamhetskänsla och kristligt sinnelag
väckas och näras. De internerade eleverna betala för kosten, men få rum
med ljus och eldning fritt.

Icke desto mindre har man, ju längre det lidit, blivit mer och mer
missnöjd med seminarieinternaten i Preussen, och de flesta klagomålen
komma just från lärarna, som en gång levat i dessa anstalter, och från
seminariedirektorer, som lett dem. Den framstående d:r Andre®, som under
en följd av år förestått en dylik anstalt med ett hundratal vuxna lärjungar,
anser, att benämningen hem för seminarieinternatet blott är en lek med
ord. Icke ens under den skickligaste ledning kan det få den angenäma
och förädlande karaktären av ett verkligt hem. Det vilar alltid något av
kasern däröver. För den nödiga ordningens upprätthållande bland en
sådan skara vuxen ungdom måste en i viss mån likformig och mången
gång summarisk behandling tillämpas, vilken icke lämnar tillräckligt rum
för de olika individualiteternas utveckling. Livet råkar lätt in i ett visst
tvång, som kan alstra leda, oppositionslust, hyckleri och ögontjänst. Man
får besinna, att det här icke är fråga om barn utan om unga män av
omkring 20 års ålder. Att under hela seminarietiden stänga inne dessa i
internat har ansetts olämpligt även därför, att de vid sådant förhållande

PREUSSEN.

under sin utbildningstid icke skulle få lära bruka sin frihet och odla
sin ansvarskänsla utan komma att i detta avseende ganska omogna gå ut
i sin verksamhet. En del av det väntade arbetsresultatet uteblir också
understundom, enär det ej kan undvikas, att internerna rätt betänkligt
störa varandra.

Som ovan antytts är nu också systemet statt i avtagande i Preussen.
Redan bor betydligt mer än hälften av alla seminarieeleverna i externat,
och av preparandanstalternas lärjungar bo ej ens Vio i internat. Att
bland de senare antalet interner är jämförelsevis så ringa beror bland annat
just därpå, att en stor mängd av preparandanstalterna inrättats eller väsentligt
utvidgats under senare tid, sedan förtroendet till internaten försvagats.
Dessutom torde vid privatanstalterna det nödiga kapitalet felas, och där
städerna grundat preparandanstalter, ha de mestadels icke velat beröva
stadsbefolkningen den lilla ekonomiska fördel, som kan följa med elevernas
inackordering i hemmen.

Annars är ju påtagligt, att internatslivet skulle för de yngre lärjungarna
vara lämpligare än för de äldre. Åtskilliga av dem, som vilja
behålla internaten, framhålla också denna omständighet samt önskvärdheten,
att internatslivet icke måtte åläggas någon elev såsom tvång, utan att han
må själv få välja detta eller externatet.

Vid inträdet i seminariet få aspiranterna förplikta sig att återbetala
allt från anstalten i kontanta penningar eller in natura mottaget
understöd och dessutom betala 30 Mark för åtnjuten undervisning under
varje i anstalten tillbragt termin,

1. om de före slutad utbildning, utan att vara därtill nödgade av
sjukdom, frivilligt lämna seminariet eller på grund av otillfredsställande
uppförande mot sin vilja avlägsnas därifrån,

2. om de under de fem första åren efter avgångsexamen vägra
att övertaga av vederbörande myndighet anvisad offentlig skoltjänst.

Ehuru, som ovan är nämnt, preparandanstalt och seminarium icke
med avseende på organisationen bilda eu enhetlig anstalt, så utgöra de
dock numera med avseende på läroplanen ett organiskt helt. Preparandanstalten
kan i det hela anses som eu omedelbar fortsättning på den
vanliga folkskolan, och dess uppgift angives vara att på grundvalen av de

PREUSSEN.

i folkskolan inhämtade kunskaperna föra elevernas allmänbildning vidare.
1 den nedersta klassen har det ansetts nödigt att göra en del av det lärostoff,
som tillhör folkskolans överstadium, till föremål för förnyad behandling,
dels för att därigenom bringa de från olika skolor kommande lärjungarna
upp till någorlunda lika kunskapsnivå, dels ock för att ge dem
tillfälle att djupare intränga i innehållet och mera självständigt tillägna
sig detsamma.

Seminariet får numera förutsätta såsom inhämtade de kurser, som
äro föreskrivna för preparandanstalterna, och bygger omedelbart sin läroplan
på dem. Sedan preparandanstalterna genom 1901 års bestämmelser
blivit enhetligt och verkningsfullt ordnade, har dit kunnat hänvisas en
stor del av det lärostoff, som förut tillhört seminariet, och i den senare
anstalten har man i stället kunnat gå betydligt längre än förut var fallet,
ävensom ge eleverna tillfälle till mera självständiga studier och en grundligare
praktisk utbildning. Seminariets uppgift angives vara att dels fullständiga
och avsluta den allmänbildande undervisningen, dels ock förmedla
den för lärarkallets skötande erforderliga fackutbildningen.

Då det huvudsakliga av nämnda fackutbildning är förlagt till sista
seininarieåret och under detta kräver mycken tid, så bringas den egentliga
undervisningen i några ämnen, nämligen geografi, matematik och naturkunnighet,
till avslutning i andra seminarieklassen, och under sista året
sysslar man i fråga om dessa ämnen blott med deras metodiska behandling
i folkskolan.

Redan i preparandanstalten avslutas biblisk historia, katekes, modersmålets
elementargrammatik, elementär räkning, gamla historien och välskrivning,
vilka ämnen således icke upptagas i undervisningen på seminariet.

4. Intagning av elever i lärarseminarierna.

Före varje läsårs början, på tid, som av provinsialskolkollegiet kungöres,
förrättas vid varje seminarium inträdesprövning. Ansökan skall
senast tre veckor före prövningens början göras hos seminariets direktor
och åtföljas av:

7—082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

PREUSSEN.

1) dopsedel (intyg om ålder),

2) intyg om vaccination och revaccination samt friskbetyg, utfärdat
av legitimerad läkare,

3) för sökande, som omedelbart komma från en annan läroanstalt,
en av anstaltens föreståndare utfärdad attest om uppförande, för andra
officiell attest om oförvitlmhet,

4) en förklaring av fadern eller i dennes ställe av den som därtill
är närmast, att han skall bekosta den sökandes uppehåll vid seminariet,
jämte ett intyg av vederbörlig ortsmyndighet, att han förfogar över nödiga
medel härför.

Sökande skall ha fyllt 17 år men icke överskridit det 24:de. Provincialskolkollegiet
äger att i undantagsfall efter egen beprövning intaga
sökande, som fyllt 24 år, om hans personliga kvalifikationer och föregående
sysselsättning särskilt väl motivera en sådan åtgärd.

De sökande, som i övrigt befunnits berättigade till inträde, skola
underkastas särskild undersökning av seminariets läkare, och är deras
intagning beroende av denna undersöknings resultat.

En sökande, som genomgått en stads- eller statspreparandanstalt och
där avlagt godkänd avgångsexamen, är på grund därav, vad ådagalagda
kunskaper beträffar, berättigad till inträde i seminariet utan prövning.
Övriga sökande skola undergå skriftligt och muntligt kunskapsprov inför
en prövningskommission, bestående av seminariets lärarkollegium under
ordförandeskap av en provinsialskolkollegiets kommissarie.

Den skriftliga prövningen omfattar:

1) utarbetandet av en uppsats på modersmålet och

2) en översättning från modersmålet till det främmande språk, som
i seminariet läses, samt

3) besvarandet av ett antal frågor i de olika ämnena; (i ämnena
religionslära, historia, geografi och naturkunnighet kan det utbytas mot
skrivning av en kort uppsats i vart och ett av dessa ämnen).

Prövningskommissionen har rätt att från deltagande i den muntliga
prövningen utesluta sådana, vilkas omogenhet otvivelaktigt visar sig i de
skriftliga arbetena.

PREUSSEN.

Den muntliga prövningen skall, såvida detta icke genom särskilda förhållanden
är ogörligt, åtminstone i ett huvudämne ske inför hela kommissionen.
Så ofta den muntliga prövningen förrättas i avdelningar, skola i
varje avdelning minst två av kommissionens medlemmar vara närvarande.

De kurser, för vilka de inträdessökande skola kunna svara, äro alldeles
de samma, som äro föreskrivna för godkänd avgångsexamen från
preparandanstalterna, vadan omfattningen av desamma framgår av den
nedan intagna förteckningen över lärokurser för nämnda anstalter. En
sökande, som icke kunnat godkännas i alla ämnen, kan intagas blott
under den förutsättning, att kommissionen genom provningsresultatet i
det hela vunnit den övertygelsen, att den ifrågavarande sökanden kan
väntas komma att fylla luckorna i sina kunskaper. Rörande musiken
(inbegripet sång) finnas särskilda föreskrifter. Den, som på grund av
bristande gehör icke kunnat godkännas i detta ämne, kan ändå antagas
till elev. Av två i övrigt likställda sökande har den musikaliskt begåvade
företräde, om det icke går an att ta in båda. Inti''äde i seminariet får
icke vägras någon sökande på grund av otillräcklig eller felande förbildning
i orgelspelning.

Då, såsom av ovanstående framgår, preparandanstalternas kurser
blivit satta som norm för kunskapsfordringarna vid inträdet i seminariet,
så grundar sig detta förhållande på förutsättningen, att de blivande
seminarieeleverna i regeln genomgå någon av förutnämnda anstalter.
Förutsättningen stämmer också med de faktiska förhållandena. Folkskola,
preparandanstalt, seminarium beteckna, frånsett några undantag, de olika
stadierna i de preussiska folkskollärarnas bildningsgång. Då de ju vidare
från seminariet utgå till verksamhet i folkskolan, så är därmed kretsen sluten.

Det har särskilt under de senast gångna årtiondena icke saknats
röster, som betecknat denna bildnings- och intressekrets såsom mindre
lämplig, enär den såväl i sig själv vore väl trång som ock för litet berördes
av andra yrkes- och samhällsklassei’s bildningsgång. Faran av en
viss ensidighet i bildning, intressen och livssyn vore därför icke utesluten.

Mot nämnda olägenhet har man velat finna bot dels genom en
mångsidigare rekrytering av seminariernas elevkår, dels ock genom att
söka bereda de från seminariet utgångna lärarna tillfälle att tillsammans

PREUSSEN.

med andra bildningssökande idka studier vid landets högskolor. Detta senare
moment kommer vidare att beröras i avdelningen om lärarnas fortbildning.
Vad det förra beträffar, så bör erkännas, att det preussiska seminariesystemet
i detta avseende besitter större utvecklingsmöjlighet än t. ex. det sachsiska
med dess enhetliga sexklassiga seminarier, enär ju i Preussen möjlighet
står öppen att vinna tillträde till den treåriga seininariekursen även för
sådana, som annorstädes än i preparandanstalten förvärvat sina förkunskaper.

5. Lärokurser och undervisningsmetoder.

Timplan för preparandanstalt och seminarium i Preussen.

:	Preparandanstalt.	Seminarium.
	Kl. III.	Kl. II.	Kl. 1.	ki.iii.Iki. II.	Kl. I.
Pedagogik .........	_	_		3	3	3
Övningsundervisning i skolan	—	—	—	—	—	4-6
Provlektioner och kritik m. ni.	_	_	_		(4)1)	4	I1) ingående bland lektioner-
							\| na för övriga ämnen.
Religionslära........	4	4	3	3	4	3 ’)	därav 1 metodik.
Tyska språket.......	6	5	5	5	5	3 '')	*) därav 1 metodik.
Ett främmande språk ....	3	3	3	2	2	2
Historia..........	2	2	3	2	2	2
Matematik.........	5	5	5	5	5	l1)	*) metodik.
Naturkunnighet.......	2	4	4	4	4	1'')	*) metodik.
Geografi..........	2	2	2	3	2	1 '')	‘) metodik.
Välskrivning........	2	2	1	—	—	—
Teckning..........	2	2	2	2	2	1
Gymnastik.........	3	3	3	3	3	3‘)	*) därav 1 metodik
Musik...........	3	4	5	4	4	4	för varje avdelning
		1‘)			lV		*) körsång.
Lanthushållning......		—	—	1	1	—
Summa	34	37	37	38	38	33 35

I det följande gives en sammanfattning av läroplanen för preparandanstalterna
och läroplanen för lärarseminarierna samt av de metodiska anvisningarna.
Bemärkas bör, att 111 klassen är den lägsta inom vardera slaget
av anstalter och I klassen den högsta.

PREUSSEN.

Pedagogik.

Seminariet.

Ill klassen (3 t.): Grundläggande undervisning i psykologi och logik.
Allmän undervisningslära.

II klassen (3 t.): Uppfostringslära. Under 2:a terminen pedagogikens
historia.

I klassen (3 t.): Pedagogikens historia fortsatt och avslutad. Skolhygien.
Skolorganisation, skolförfattning och skolförvaltning. Anvisning
rörande lärarnas fortbildning.

Undervisningen i psykologi skall meddelas med tillhjälp av rikliga
åskådningsmedel och grundas på iakttagelser, erfarenheter och exempel.
Den skall bilda grundlaget för undervisnings- och uppfostringsläran och
omfatta själslivets huvudsakliga företeelser och förlopp samt deras lagar
ävensom utvecklingen av barnets själsliv, såväl dess normala förlopp som
de viktigaste sjukliga företeelserna.

I pedagogikens historia lägges huvudvikten på tiden efter reformationen.
Man bemödar sig om att i åskådliga bilder teckna viktigare skeden
och de mest betydande personligheterna under hänvisning till samtida viktigare
företeelser på övriga kulturområden. Några pedagogiska arbeten skola
helt eller delvis studeras dels på lärorummet, dels mera fritt i hemmet.
Vikt lägges vid förstående av samtidens pedagogiska uppgifter och strävanden.

Skolpraktik och metodikundervisning.

II klassen. Elevernas praktiska utbildning börjar under näst sista
seminarieåret. Från början av detta år hålla de olika seminarielärarna
mönsterlektioner i sina ämnen inför eleverna. Dessa lektioner åtföljas av
samtal, rörande sig kring sådana metodiska förhållanden, i vilka läraren
för tillfället vill införa eleverna. Därefter ha dessa senare att själva försöka
sig med små undervisningsprov, som sedan göras till föremål för
samtal. Till sådana provlektioner skola klassens samtliga lärjungar vara
skriftligt förberedda, och flera av dem kunna den ena efter den andra

PREUSSEN.

under samma lektion bli framkallade att undervisa. Dock måste arbetet
ordnas så, att ingen behöver förbereda sig på mer än högst två undervisningsprov
under samma vecka. De flesta undervisningsövningarna för
denna klass företagas i ämnena religionslära, tyska språket och matematik
samt ett mindre antal i övriga ämnen.

/ klassen. Under hela sista seminarieåret, med undantag av några
veckors tid näst före slutet, får varje elev själv meddela undervisning i
skolan 4—6 timmar i veckan. Seminariets ämneslärare äro i regeln handledare
i sina ämnen, lämna och förbereda uppgifter samt hålla kritik. Eleverna
skola i allmänhet skriftligt förbereda sig, och deras utkast genomses
av handledaren. Varje elev erhåller icke under detta år övning i att
undervisa i alla skolans ämnen, utan hans undervisning koncentreras på
ämnena religionslära, tyska språket och räkning samt ett fjärde ämne.
Varje vecka förekomma dessutom mönster- och provlektioner delvis även
i andra ämnen än de ovannämnda- På bestämda tider skola grupper av
elever åhöra sina kamraters lektioner, och man söker därvid ordna det så,
att de huvudsakligen få åhöra lektioner i de ämnen, i vilka de själva icke
bli i tillfälle att undervisa. En gång i veckan håller övningsskolans föreståndare
ett sammanträde med hela I klassen, varvid elevernas erfarenheter
under praktiken i skolan göras till föremål för överläggning. Iakttagelser
rörande barnens flit, uppförande och individuella läggning in. m. kunna
då giva värdefulla uppslag till samtal om undervisningens och tuktens
ändamålsenliga handhavande.

Undervisningen i de olika ämnenas speciella metodik lämnas i regeln
av vederbörande ämneslärare. Vid densamma skola eleverna även göras
bekanta med de förnämsta böcker och åskådningsmedel, som kunna stå
till buds vid undervisningen i ämnet. Någon uppmärksamhet ägnas bland
annat även åt den historiska utvecklingen av ämnets metodik.

Religionslära.

(För evangeliska läroanstalter.)

a. Preparandanstalt.

III klassen (4 t.): Gamla testamentets bibliska historia. De tio
buden och första trosartikeln av katekesen. Ett antal kyrkopsalmer.

PREUSSEN.

II klassen (4 t.): Nya testamentets bibliska historia till första pingstdagen.
Av katekesen: andra trosartikeln, Herrens bön och sakramenten.
Ett antal kyrkopsalmer.

I klassen (3 t.): Apostlarnas historia och i anslutning därtill bilder
ur kyrkans historia^ till och med reformationen jämte bilder ur missionshistorien.
Tredje trosartikeln av katekesen. Kyrkoåret och den allmänna
gudstjänsten. Några viktigare drag ur den evangeliska psalmdiktningens
historia. Allmän repetition.

b. Seminarium.

III klassen (3 t.): Bibelkunskap dels i gamla testamentet med

huvudvikten lagd på psalmerna och de profetiska skrifterna, dels i de fyra
evangelierna i nya testamentet, med särskild uppmärksamhet fäst vid
bergspredikan, liknelserna och de johanneiska talen.

II klassen (4 t.): Bibelkunskap i nya testamentets brev. Det viktigaste
av kyrkans — förnämligast den evangelisk-luterska kyrkans — historia
intill närvarande tid.

I klassen (3 t.): Tros- och sedelära i anslutning till trosartiklarna
och nya testamentets skrifter. Religionsundervisningens metodik.

Under läsningen av bibliska historien göra lärjungarna bekantskap
med de geografiska och historiska förhållanden, som äro av vikt för riktig
uppfattning av det ifrågavarande läroinnehållet, och i samband med bibelkunskapen
redogöres för de bibliska böckernas uppkomst. Av de apostoliska
breven synes romarbrevet vara föreskrivet till läsning överallt. Bland
Övriga brev kunna vederbörande lärare välja, vad de vilja genomgå. I
preparandanstalt och seminarium behandlas delvis samma perioder av kyrkohistorien,
men behandlingen är olika. På det tidigare stadiet fäster man
sig huvudsakligen vid kyrkans yttre utveckling, på det senare vid läroutvecklingen
och det inre livet inom kyrkan.

För religionsundervisningen i de katolska anstalterna äro upprättade
i någon mån avvikande kursplaner, vilka synas vara ägnade att ge en

PREUSSEN.

mera elementär karaktär åt denna undervisning även på seininariestadiet.
Av bibelkunskap och kyrkohistoria upptages mindre än i de evangeliska
anstalterna.

Tyska språket,
a. Preparandanstalt.

III—I klassen (5 t. i var klass): Läsning av valda poetiska och
prosaiska stycken från olika tider, men mest från den nyaste. Elementargrammatiken
genomgås fullständigt. Rättskrivning. Uppsatsskrivning dels
i hemmet dels å lärorummet. Allmän repetition.

b. Seminarium.

Ill klassen (5 t.): Läsning av Nibelungen och Gudrun, riddardikter;
Hermann und Dorothea; delar av Homer; nyare episk diktning; Götz,
Jungfrun av Orleans; stycken på prosa. Ljud- och uttalslära i förening
med studium av språkorganen; tyska dialekter. En uppsats var tredje vecka.

Il klassen (5 t.): De förnämsta personligheterna i den tyska litteraturhistorien
under 1500- och 1600-talen jämte prov på deras verk. Skildringar
av Klopstocks, Lessings, Herders, Göthes och Schillers liv och diktning
i förening med läsning av Klopstocks oden, Göthes och Schillers
tankelyrik, Minna von Barnhelm, Egmont; avdelningar ur Dichtung und
Wahrheit, Göthes brev, prosastycken av Lessing tu. in.

översikt av tyska språkets historia. Ordens betydelseförskjutning.
Eu uppsats var fjärde vecka.

I klassen (3 t.): De förnämsta bland Göthes och Schillers samtida
på litteraturens område samt de viktigaste av de nyare dikterna jämte
läsning av valda delar av deras verk. Därjämte läsning av folkvisor,
Schillers Wallenstein, ett drama av Shakespeare; delar av Herders och
Schillers prosa. En uppsats var fjärde vecka. Ämnets metodiska behandling
i skolan.

På alla stadier övas färdighet i muntlig framställning, för vilket
ändamål även föredrag hållas av eleverna. Det av gammalt brukliga långt
gående sönderdelandet och förklarandet vid läsningen skall nu inskränkas

PREUSSEN.

till det för uppfattningen av innehållet oundgängligen nödiga. Litteraturläsningen
sker dels gemensamt i klassrummet, dels enskilt i hemmet.
Seminarier och preparandanstalter ha frihet att utöver ovan angiven litteratur
välja även annan för ordnat klasstudium och äro därjämte anbefallda
att ge eleverna ledning vid val av privatlektyr samt åt dem förmedla
kännedom om ungdoms- och folkskrifter från äldre och nyare tid. Utom
skrivning av de vanliga uppsatserna förekommer även (på lärorummet)
ett mera extemporerat och hastigt nedskrivande av något förut inhämtat,
upplevat eller dylikt.

Främmande språk.

Som regel gäller, att obligatorisk undervisning skall meddelas antingen
i franska eller engelska. Ettdera av dessa språk finnes därför
infört vid varje preparandanstalt och seminarium. Vid valet mellan de
båda språken skall avseende fästas vid lokala och andra förhållanden, som
kunna vara av vikt. Avgörandet ligger hos provinsialskolkollegiet.

Målet, som eftersträvas, är att lärjungarna skola nå färdighet att
läsa och förstå medelmåttigt svår text samt få någon övning i att muntligt
och skriftligt använda språket. Huvudvikten lägges på lektyren. Man
börjar med en läsebok och fortgår till skolupplagor av utländska författare.
Mest sysselsätter man sig med berättande och historisk prosa. Goda diktsamlingar
äro dock icke uteslutna. Litteraturhistoriska notiser givas. Det
viktigaste av grammatiken läses. Talövningar och skrivövningar förekomma.
Ämnet läses i preparandanstalt och seminarium under alla åren med följande
antal veckotimmar: 3, 3, 3; 2, 2, 2.

I de seminarier, där före 1901 latin var infört (fakultativt), har det
fått bibehållas. De elever, som studera detta språk, kunna på ansökan
befrias från att deltaga i undervisningen i det moderna främmande språket.

Historia.

a. Preparandanstalt.

III klassen (2 t.): Översikt av Tysklands historia intill 1648.

II klassen (2 t,): Fortsättning av Tysklands historia med särskild
vikt lagd på den brandenburg-preussiska historien intill närvarande tid.

8 082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

PREUSSEN.

1 klassen (3 t.): Huvuddragen av Greklands och Roms historia med
största vikten lagd på kulturutvecklingen. Allmän repetition.

b. Seminarium.

III klassen (2 t.): Tysklands historia till 1648; i samband härmed
de delar av allmänna historien, som äro av betydelse för den tyska.

II klassen (2 t,): Tyska, särskilt den brandenburg-preussiska historien
från 1648 till 1815. Allmän historia som i III klassen.

/ klassen (2 t.): Nyaste historien från 1815 till närvarande tid.
Statskunskap. Ämnets metodiska behandling i skolan.

Som av ovanstående synes, behandlas samma perioder av den tyska
historien i prepa randanstalten och seminariet. På förra stället lägges
huvudvikten på en åskådlig skildring av de förnämsta historiska personligheterna
och tilldragelserna. På seminariet lägger man mera an på uppfattningen
av de politiska, sociala och kulturella förhållandenas utveckling,
på händelsernas pragmatiska sammanhang och på väckandet av lärjungarnas
förmåga att med tillhjälp av historien begripa den närvarande tiden. Vid
studiet komma dels å lärorummet dels i hemmet historiska källskrifter
och framstående historieskrivares (Rankes, Treitschkes, Mommsens) egna
skrifter delvis till användning.

I Greklands historia lägges största vikten på tiden från perserkrigen
till Alexanders död, i Roms historia fäster man sig mest vid striderna
mellan patricierna och plebejerna, de puniska krigen samt Cesars och
Augusti tid. Det övriga av gamla tidens historia behandlas mycket kortfattat.
I tyska historien lägges huvudvikten på nyare tiden. Hemprovinsens
särskilda historia beaktas.

Matematik.

a. Preparandanstalt.

III klassen. Räkning (3 t.): De 4 räknesätten i hela tal, decimalbråk
och bråk. Medelvärden. Procenträkning börjas.

Geometri (2 t.): Linjer, vinklar, trianglar.

PREUSSEN.

II klassen. Rökning (3 t.): Procenträkning fortsattes (ränta, rabatt
etc.). Bolags- och blandningsräkning. Räkning beträffande försäkringsväsen.
Beräkning av värdepapper (aktier och växlar).

Geometri (2 t.): Parallellogrammer, trapetsier, regelbundna månghörningar,
cirklar.

I klassen. Räkning (3 t.): Algebra: hela tal och bråk. Proportioner.
Ekvationer av första graden med en obekant. Allmän repetition.

b. Seminarium.

III klassen. Räkning (3 t,): Potenser, rötter, logaritmer. Ekvationer
av första graden med flera obekanta.

Geometri (2 t.): Räta linjers proportionalitet och proportionella
figurer. Stereometrien börjas.

II klassen. Räkning (3 t.): Ekvationer av andra graden. Aritmetiska
och geometriska serier. Sammansatt ränta.

Geometri (2 t.): Stereometrien fortsättes. Konstruktion av algebraiska
uttryck. Trigonometriska funktioner och beräkning av plana
figurer.

I klassen (1 t.): Ämnets metodiska behandling i skolan.

Vid räkneundervisningen tagas exempel dels från andra kunskapsområden,
t. ex. naturkunnigheten och geografien, dels från det praktiska
livet, t. ex. lanthushållningen, handeln, kommunikationsväsendet, näringslivet
o. s. v. Vid lämpliga tillfällen meddelas i samband med räkneundervisningen
underrättelser om arbetsförhållanden och kapital, prisbildning,
avlöning, hyi''a, arrende, ränta, växlar, checker och andra värdepapper,
marknader och börser, tullar, skatter, försäkringsväsen m. in. dylikt. Huvudräkning
övas flitigt.

I geometrien håller man strängt på noggranna och snygga teckningar,
på klara och logiska bevis och de vunna satsernas tillämpning på konstruktions-
och beräkningsuppgifter.

PREUSSEN.

Naturkunnighet.

a. Preparandanstalt.

III klassen (2 t.): Naturbeskrivning (Naturbeschreibung): Hembygdens
fanerogamer med lätt förståelig byggnad. Däggdjur.

II klassen (4 t,): a. Naturbeskrivning: Fanerogamer med svårförståeligare
byggnad. Fåglar, reptilier, amfibier, fiskar.

b. Fysik: De enkla företeelserna hos fasta, flytande och gasformiga
kroppar; kroppars allmänna egenskaper. Mekanikens första grunder.

/ klassen (4 t.): a. Naturbeskrivning: De viktigaste utländska kulturväxterna;
kryptogamer; växtsystematik; övning i att bestämma växter.
Blötdjur, leddjur, maskar, stråldjur, zoofyter, urdjur.

b. Fysik: Svårare företeelser inom mekaniken; läran om ljudet.

Allmän repetition.

b. Seminarium.

III klassen (4 t.): a. Naturbeskrivning: Läran om växternas och

djurens former, inre byggnad och livsförrättningar. Människokioppens bygg
nåd och livsförrättningar i samband med hälsolära.

b. Fysik: De sammansatta företeelserna hos fasta, flytande och gasformiga
kroppar. Värmeläran, väderleksläran, magnetismen.

c. Kemi och mineralogi: Metalloider, lätta metaller.

II klassen (4 t.): a. Fysik: Läran om ljuset och elektriciteten.

b. Kemi och mineralogi: Metallerna slutbehandlas. De för jordskorpans
bildning viktigaste bergarterna; de lösa jordlagren; för industrien
viktiga mineral. Någon organisk kemi; läran om näringsmedlen.

1 klassen (1 t.): Metodik.

Huvudvikten ligger icke på omfattningen av det vetande, som inhämtas,
utan fastmer på det sätt, varpå ämnet studeras. Man utgår från
iakttagelser och försök och leder lärjungarna till att själva se, pröva och
tänka.

PREUSSEN.

I botanik och zoologi börjar man med beskrivning av enstaka växter
och djur, och genom jämförelse med besläktade former föras lärjungarna
över till förståelse av systemet. Särskild vikt lägges på växternas och
djurens byggnad och livsförrättningar. Fruktträden och trädgårdsväxterna
i allmänhet ävensom åkerjordens uppkomst och beskaffenhet behandlas
noggrant.

I fysik och kemi studerar man genom experiment de olika företeelserna
och leder sig så fram till uppfattning av de härskande naturlagarna
och till kunskap om dessas användning.

Planmässigt ledda exkursioner ut i naturen samt till verkstäder och
fabriker företagas.

I alla grenar av ämnet lägges stor vikt vid naturföremålens och
naturkrafternas betydelse för naturens hushållning i det hela och för det
praktiska livet: lanthushållning, hantverk, industri, samfärdsel, hälsovård och
dylikt.

Geografi.

a. Preparandanstalt.

111 klassen (2 t.): Jordens form, storlek och rörelse; gradnätet;
fördelning av land och vatten på jordytan och de viktigaste dragen av
landets utformning; den rätta användningen av glober och kartor. — Hemprovinsen.
— Tysklands geografi.

II klassen (2 t.): Övriga europeiska länder och Amerika.

I klassen (2 t.): Asien, Australien, Afrika, Tysklands kolonier. Allmän
repetition.

b. Seminarium.

III klassen (3 t.): Det viktigaste av den allmänna geografien (fysiografi
och biogeografi).

Speciell geografi: De främmande världsdelarna och Europa utom
Tyskland.

II klassen (2 t.): Speciell geografi: Tyskland. Handelsgeografi och
världssamfärdsel. Matematisk geografi. Något ur kartografien.

I klassen (1 t.): Metodik.

PREUSSEN.

I preparandanstalten lägges huvudvikten på en genom åskådlig undervisning
vunnen säker kunskap om de olika områdena med deras geografiska
företeelser. I seminariet gäller det att genom jämförande betraktelse
av de olika geografiska förhållandena (läge, klimat, ytbeskaffenhet,
jordmån, växt- och djurvärld, befolkning in. in.) vinna inblick i dessas
orsakliga sammanhang och inbördes växelverkan. 1 handelsgeografien fäster
man sig framför allt vid Tysklands del i världshandeln och detta lands
samfärdsel med andra land. På alla stadier förekommer kartritning.

Välskrivning.

Särskilda välskrivningsövningar förekomma i preparandanstalternas
tre klasser med följande antal veckotimmar: 2, 2, 1. Det är därjämte
ålagt eleverna att under hela studietiden beflita sig om en vårdad handstil,
och för att hålla intresset härför vid liv anordnar man allt emellanåt
ett välskrivningsprov. Sådant prov skall inom seminariet förekomma en
gång i månaden i III och II samt fyra gånger under läsåret i I klassen.

Teckning.

a. Preparandanstalt.

III klassen (2 t.): Frihandsteckning av enklare föremåls konturer,
företrädesvis naturformer.

II klassen (2 t.): Frihandsteckning av enklare kultur- och naturföremål
(blad, frukter, musslor in. in.) med angivande av skuggan; färgträffnings-
och skisseringsövnirigar.

I klassen (2 t.): a. Fortsättning av II klassens frihandsteckning. —
b. Linearritning.

b. Seminarium.

III klassen (2 t.): a. Frihandsteckning: avbildning av enklare naturoch
konstföremål; målning med vattenfärger; skisseringsövningar.

b. Linearritning.

II klassen (2 t.): a. Frihandsteckning: avbildning av svårare naturoch
konstformer; fria perspektiviska övningar i framställande av en del av

PREUSSEN.

teckningssalen, skolbyggnaden in. in.; målning med vattenfärger; skisseringsövningar.
— b. Linearritning.

I klassen (1 t.): Fortsättning av II klassens övningar. Metodik.

Teckningsundervisningen rör sig hela tiden med verkliga föremål
och avser såväl att skärpa lärjungarnas förmåga att iakttaga dessa som
ock att bibringa färdighet att snabbt och säkert avbilda dem. Under hela
kursen övas jämte teckning på papper även krittcckning å väggtavlor, delvis
ur minnet. Härigenom vill man bland annat ge lärjungarna vana och
färdighet att vid undervisningen i andra ämnen använda skoltavlan för att
genom teckningar å densamma göra lektionerna åskådliga.

O O o O

Gymnastik (Turnén).

I varje klass förekomma 3 gymnastiklektioner i veckan. Under
preparandtiden och de två första seminarieåren skall en av dessa veckotimmar
användas för fria lekar (under vintern även för skridskoåkning).
I högsta seminarieklassen däremot skall den 3:dje timmen användas till
teoretisk undervisning, omfattande gymnastikundervisningens metodik, gymnastikens
betydelse för ungdomens kroppsutveckling och hälsa, underrättelser
ur gymnastikens historia och slutligen en liten samaritkurs. Där
de lokala förhållandena möjliggöra det, skall simning övas.

Musik.

Musikundervisningen upptar i de preussiska lärarbildningsanstalterna
jämförelsevis mycken tid, beroende därpå att ifrågavarande anstalter
äro förbundna att utbilda sina elever så, att dessa skola kunna ej blott
meddela sångundervisning i skolorna utan även fullgöra kantors- och
organisttjänst i kyrkorna. Icke så få lärarbefattningar på landsbygden
och i de mindre städerna äro nämligen förenade med kantors- och organistbefattning.
Detta har länge ansetts som en stor olägenhet vid lärarutbildningen,
och olika utvägar ha föreslagits till förändring. Dels har
man yrkat på eu särskild kurs för utbildning av organister, så som ju
förhållandet är hos oss; dels har man tänkt sig införandet av församlings -

PREUSSEN.

diakoner, vilka då skulle övertaga kantors- och organistuppdraget, som
sålunda skulle flyttas från lärarna.

Emellertid har ännu ingenting dylikt blivit genomfört, och därför
ha vederbörande även 1901 varit tvungna att vid lärarutbildningen låta
musiken behålla en ställning, varigenom den kräver mera tid än något
annat ämne. I preparandanstalterna har detta ämne i III klassen 4, i II
klassen 5, i I klassen 6 och i seminarierna i varje klass 5 undervisningstimmar
i veckan. Av dessa timmar synas 2 i veckan i var klass ägnas
åt sången, varvid huvudvikten skall läggas på inövandet av koraler, folkvisor,
fosterländska sånger och liknande saker. Av instrumentalmusik
förekomma violin-, piano- och orgelspelning. I seminarieklasserna är pianospelningen
lärjungarnas privatsak, ehuru de, som ägna sig däråt, erhålla
undervisning av seminariets musiklärare. I preparandanstalterna skola de
lärjungar, som ha ringa musikalisk begåvning, uteslutas från orgelspelningen,
och i seminarieklasserna skola dylika lärjungar genom konferensbeslut
befrias ifrån all musikundervisning utom sång- och violinövningarna.

Lanthushållning.

(Landwirtschaftlicher Unterricht.)

Den här ifrågavarande undervisningen motsvarar ämnet trädgårdsskötsel
hos oss och är även till arten i mångt och mycket detsamma.
Lärjungarna skola göra bekantskap med jordens skötsel och odlandet av
de vanligaste lantbruksväxterna, men huvudvikten lägges på odlingen av
köksväxter, på plantering och skötsel av fruktträd och de vanligaste trädgårdsblommorna
samt på handledning i anläggandet av skolträdgårdar.
Eventuellt kan även undervisning i silkesodling och biskötsel förekomma.
Undervisningen i detta ämne pågår under 2 läsår (III och II seminarieklassen)
med blott en timme i veckan. Men som redan är nämnt skall
naturkunnigheten på alla de punkter, där den det kan, räcka handen åt
den nu nämnda undervisningen.

PREUSSEN.

En blick på hår angivna kurser ger vid handen, att det är ett rätt
aktningsbjudande kunskapsraått, som den preussiske folkskolläraren för sin
utbildning har att tillägna sig. Det är en senare tids åskådning, soin framkallat
föreskrifterna härom liksom ock flera av de redan refererade anvisningarna
beträffande studiesättet. Ännu så sent som vid mitten av 1800-

talet ansåg man, att folkuppfostran skulle lida skada genom en högre
bildning hos lärarna, enär dessa därigenom bleve främmande för folket.

o O

Även i Preussen har i detta avseende uppfattningen betydligt förändrat
si" under de senaste årtiondena. Den nutida kulturen är av den art, att

den måste uppbäras av en jämförelsevis god bildning hos hela folket. I
den tävlan, som på olika områden pågår mellan nationerna, har folkbildningen
visat sig vara en särdeles viktig faktor. Staten har därför stort
intresse av att sörja för fullt effektiv utbildning av lärarna, och man synes
därvid numera icke låta skrämma sig av fördomen, att en bättre bildning
skulle avlägsna läraren från folket, sedan man funnit, att den bildade
läraren har bättre förståelse för folket och dess intressen än den halvbildade.

Förr ville man giva den praktiska utbildningen till väsentlig del
samtidigt med den teoretiska på så sätt, att undervisningen i seminarieklasserna
meddelades i den form, som de blivande lärarna skulle ge den
i folkskolan. Det var vid tiden för de stiehlska regulativens utfärdande,
som denna metod härskade i Preussen, men ännu 1872 var den därstädes
ej alldeles avlyst. »Undervisningen ger överallt tillika med innehållet även
metoden», och »den undervisning, som seminaristerna mottaga, skall till sin
form vara ett mönster för den, som de såsom lärare senare skola meddela»
— så hette det bland annat i § 10 av de »Allmänna bestämmelserna» nyssnämnda
år. Emellertid har den ifrågavarande metoden visat sig onaturlig
och för en verkningsfull seminarieundervisning hinderlig och har icke
blivit anbefalld i 1901 års bestämmelser.

Dessa bestämmelser, som skarpare skilja mellan allmänbildning och
fackutbildning, låta bibringandet av kännedomen om folkskolans undervisningsform
vara en uppgift för metodikundervisningen och de praktiska
övningarna i skolan. Undervisningen i seminarieklasserna får som sig bör

9 — 082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

PREUSSEN.

()(>

rätta sig efter elevernas ålder och bildningsståndpunkt. I de olika ämnena
ges anvisning rörande mera fria självstudier, och i seminariebiblioteken
tillhandahållas populärvetenskapliga arbeten för dessa studier.

6. Obligatoriska lärarprövningar.

I Preussen liksom i allmänhet i Tyskland lägges som bekant stor
vikt vid examina. För folkskollärarna finnas två obligatoriska prövningar.
Den första, som förrättas vid avgången från seminariet, kallas avgångsprövning
eller första lärarprövningen (Seminarentlassungspriifung, erste
Lehrerprufung) och berättigar till mera tillfällig anställning som lärare i
folkskola. Den andra prövningen, som skall följa tidigast två, senast fem
år efter den första, kallas andra lärarprövningen (zweite Lehrerprufung)
och berättigar till ordinarie anställning vid folkskola.

Avgångsprövningen.

Denna förrättas av en prövningskommission, bestående av provinsialskolkollegiets
kommissarie såsom ordförande, en bezirksregeringens
kommisarie samt av direktorn och samtliga ordinarie lärare vid seminariet.

Examen börjar med skriftliga prov, nämligen:

1) eu uppsats över något ämne, hämtat från undervisnings- och
uppfostringsläran eller från pedagogikens historia eller från den tyska
litteraturen;

2) och 3) bearbetning av en uppgift i religionslära och en i historia;

4) eu översättning från det främmande språket till tyska;

5) för dem, som deltagit i orgelspelning och harmoni lära, bearbetning
av en koral.

För första uppgiften medges en tid av 4 timmar, för var och en
av de övriga 2 timmar.

Efter det skriftliga provet utdelas uppgifter för ett praktiskt undervisningsprov
i övningsskolan, och två dagar lämnas lediga till förberedelse
för nämnda prov, som för varje elev består i hållandet av eu lektion i

PREUSSEN.

något av skolans obligatoriska ämnen jämte uppsättandet av utförlig disposition
till nämnda lektion.

Till sist förrättas muntlig prövning i pedagogik, religionslära, tyska,
historia, det främmande språket och i samtliga folkskoleämnens metodik.
Före 1901 skulle den muntliga prövningen ske inför samtliga kommissionens
medlemmar. Numera tillkommer det ordföranden att bestämma, i
vilken utsträckning undervisningsproven och den muntliga prövningen
skola ske inför hela kommissionen eller i avdelningar. I varje avdelning
skola minst tre medlemmar av prövningskommissionen vara närvarande.
De seminariets egna elever, som utfört alltigenom goda skriftliga
prov, befrias från muntlig prövning. De elever, vilka vid flyttningen till
högsta klassen icke erhållit fullt betyg i naturkunnighet och geografi, skola
i avgångsprövningen prövas i dessa ämnen. Lfter prövningsresultatet i
det hela avgör kommissionen, om examen skall godkännas eller icke.
Därvid är att iakttaga, att i ämnena pedagogik, religionslära, tyska och
historia intet underbetyg får förekomma, såframt examen skall kunna godkännas.
Eu privatist får icke heller ha underbetyg i matematik.

Avgångsprövning står öppen även för aspiranter, som icke genomgått
seminariet, om de fyllt 20 år och därjämte förete intyg om oförvitlig
vandel och om sådana kroppsliga förutsättningar, som äro nödvändiga för
lärarkallet. De underkastas prövning i seminariets alla ämnen. Numera
är det blott undantagsfall, att någon, som icke är seminarieelev,
anmäler sig till prövning, enär de stegrade fordringarna i examen bereda
föga utsikt att bestå densamma utan att ha genomgått seminariet.

Andra lärarprövningen.

De studier, som den unge läraren under åren närmast efter avgången
från seminariet — vanligen på egen hand — driver för att förbereda sig
till den förestående andra lärarprövningen, böra också beaktas, då det är
fråga om den preussiske folkskollärarens ordinarie utbildning för kallet,
alldcnstund full kompetens för ordinarie anställning först genom nämnda
prövning vinnes.

Prövningen förrättas vid seminarierna på av myndigheterna offentli
gg jord tid och av samma examenskommissioner, som förrätta avgångs -

PREUSSEN.

prövningarna. Avskaffandet av den andra lärarprövningen liar varit starkt
ifrågasatt. Läraren borde, menade man, genom själva sitt arbete i skolan
— vilket ju skolinspektören tar kännedom om och bedömer — få visa sin
skicklighet och lämplighet för ordinarie anställning. Emellertid bibehölls
dock vid lärarbildningsväsendets reformering 1901 den ifrågavarande
prövningen, dock med vissa förändringar. Förut hade den ofta bestått i
ett utrönande av att läraren vederbörligen repeterat seminariets lärokurser,
vadan ock prövningen i dagligt tal kallades repetitionsprövning (Wiederholungspriifung).
1 de nya bestämmelserna sägos uttryckligen ifrån, att
den icke får ha denna karaktär, utan att dess viktigaste uppgift skall vara
att utröna den duglighet läraren förvärvat att förvalta en skoltjänst, och,
för att därvid hans praktiska skolarbete skall kunna komma till vederbörligt
beaktande, skall hans ansökan om prövning åtföljas av detaljerat utlåtande
från folkskolinspektören. Har hans förhållande i tjänsten varit
otillfredsställande, kan bezirksregeringen till och med förvägra honom att
deltaga i prövningen. Som regel gäller, att läraren skall anmäla sig till
prövning, sedan han under minst två, högst fem år haft full tjänstgöring
vid skolor i Preussen. Bifalles ansökan, såsom väl i regeln är fallet, så
hänvisas av provinsialskolkollegiet den sökande till något av seminarierna
inom det bezirk, där han har tjänstgöring. Prövningen omfattar:

1) en uppsats över ett pedagogiskt ämne (skriven under bevakning
på 4 timmar);

2) ett undervisningsprov;

3) muntlig examination i pedagogik, i minst tre folkskolämnens
speciella metodik samt i ett kunskapsämne, som av examinanden väljes.

Vid den muntliga prövningen i pedagogik skall man beträffande
varje examinand söka utröna hans insikter rörande den preussiska folkskolans
historiska utveckling, hans förmåga att i undervisnings- och uppfostringsverksamheten
tillämpa psykologiska lärdomar, hans under tjänsten
vunna erfarenhet och hans bekantskap med de skolförordningar, som gälla
inom vederbörande bezirk. Läraren skall ha gjort ett särskilt pedagogiskt
arbete till föremål för specialstudium, och det tillhör nu kommissionen
att även tillse, med vilken grundlighet nämnda studium drivits. Vad det
valfria ämnet beträffar, förutsättes, att läraren även i detta utvalt något

PREUSSEN.

arbete till närmare studium eller på annat sätt gjort grundligare bekantskap
med någon viss gren av ämnet.

Om en lärare utexaminerats från seminariet, ehuru i något, ämne
luckor i hans kunskaper förefunnits, så att han till följd därav ej kunnat
erhålla fullt godkänt betyg i detta ämne, så skall vid den andra lärarprövningen
även utrönas, i vad man nämnda luckor bli\ it fyllda.

För den, som i prövningen godkännes, utfärdar kommissionen betyg,
som berättigar till ordinarie anställning. Den underkände äger tidigast
efter V2 års förlopp undergå förnyad prövning.

7. Lokaler, bibliotek och undervisningsmateriell.

Redan 1872 föreskrevs för de preussiska seminarierna, att till befrämjande
av undervisningsarbetet skulle vid vart och ett av dem, jämte
ett gott bibliotek, ett fysikaliskt kabinett och om möjligt ett kemiskt laboratorium,
finnas en ändamålsenlig sammanställning av de mest beaktansvärda,
resp. mest beprövade undervisnings- och åskådningsmateriellen.
Ifrån den tiden synes man också ha sörjt för att seminariebyggnaderna
därjämte innehålla, utom samlingssal, klassrum och lärarrum, även teckningssal,
musiksal, rum för biologiska och geografiska samlingar, biblioteksrum
och läsesal. Till seminariet hör vidare gymnastiksal och ofta även en
liten badinrättning.

Biblioteken äro ofta mycket rikhaltiga och väl ordnade. På flera
ställen i de nya läroplanerna föreskrives, att undervisningen skall stödjas
och utfyllas genom mera fritt studium av lämpliga arbeten. Sådana tillhandahållas
också i seminariebiblioteken. Och för att göra dessa lätt tillgängliga
har man på många ställen inrättat särskild läsesal. Hår biukar
man även framlägga till påseende nyare litteratur, som kan vara av större
intresse för eleverna i deras studier. Under sin seminarietid skall den
blivande läraren göra bekantskap med tillgänglig folk- och ungdomslitteratur.
Seminariebiblioteken innehålla därför en särskild rätt omfattande
samling av sådan litteratur. Slutligen ma nämnas, att äldre och mare
skönlitteratur och flera tidskrifter hållas tillgängliga.

PREUSSEN.

8. Seminariernas lärare.

Don närmaste ledningen av seminariet och en del av undervisningen
i detsamma bestrides av en direktor. Bland övriga lärare gör man skillnad
mellan seminarie-överlärare (Seminar-Oberlohrer) och seminarielärare (Seminarlehrer).

Många av direktorerna och överlärarna ha vunnit sin kompetens
genom omfattande universitetsstudier och särskild pedagogisk utbildning.
Men av de övriga torde flertalet ha på annan väg kommit in i seminarierna.
För att klargöra de olika sätt, på vilka man kan meritera sig
för anställning som lärare vid ett seminarium, är det nödvändigt att omtala
ännu ett par examina.

Personer, som önska anställning vid de läroanstalter, som motsvara våra
allmänna läroverk, ha att vid universitetet avlägga examen för högre lärartjänst
(Prlifung för das höhere Lehramt). För tillträde till denna examen
fordras bland annat studentbetyg och minst 3 års regelbundna universitetsstudier.
Examen, som omfattar prövning dels i filosofi, pedagogik, tysk
litteratur och (för kristna trosbekännare) religionslära, dels i tre andra
av examinanden valda ämnen, ger den teoretiska kompetensen. Den praktiska
vinnes genom provår in. m. Åtskilliga bland seminariernas lärare
ha meriterat sig på detta sätt.

För många har emellertid studiegången varit en annan. Det finns
en provning för lärare vid mellanskolor (Prufung der Lehrer an Mittelschulen).
Denna prövning förrättas av en kommission, som för detta
ändamål årligen bildas i varje provins. Prövning hålles i varje provins
två gånger årligen. Rättighet att undergå densamma ha ej blott präster
och sådana studenter, vilka efter avlagd mogenhetsexamen inskrivits vid
universitet och under minst tre år regelbundet ägnat sig åt universitetsstudier
för högre lärarexamen eller åt universitetsstudier i teologi, utan
även folkskollärare, som godkänts i den i en föregående avdelning omnämnda
andra lärarprövningen.

Prövningen omfattar pedagogik och två andra av examinanden bland
nedanstående ämnen valda: 1. religionslära, 2. tyska, 3. franska, 4 engelska,
5. historia, 6. geografi, 7. matematik, 8. botanik och zoologi,

PREUSSEN.

9. fysik och kemi jämte mineralogi. Examinanden har först att i hemmet
under en tid av 8—12 veckor skriva en uppsats över ett förelagt tema
inom något av de valda ämnena. Därefter sker prövningen dels skriftligt,
dels muntligt inför kommissionen.

Som exempel på vad som kräves för godkänd examen anföras har
fordringarna i ett bland ämnena, matematik. Allmän aritmetik till och
med beviset för binominalteoremet med godtyckliga exponenter; algebra
till och med tredjegradsekvationer och den algebraiska analysens viktigaste
serier; plan geometri till och med läran om harmoniska punkter
och linjer, kordaler, likformighetspunkter och axlar; rymdgeometri; plan
trigonometri; teorien för maxima och minima; plan analytisk geometri med
rätvinkliga koordinater till och med kägelsnitten; säkerhet i trigonometriska
tabellers användning.

Ovanstående ger en föreställning om huru pass mycket de fastställda
examenskurserna i matematik överskrida de förut angivna seminariekurserna.
I övriga ämnen äger ett liknande förhållande rum. I examen
in o-år även redogörelse för de båda valda ämnenas metodiska behandling
i högre flickskolor och mellanskolor ävensom undervisningsprov i ettdera
av dessa slags skolor.

Den som blivit i examen godkänd, erhåller betyg, som berättigar
till lärarbefattning i de nu nämnda skolorna i ämnen, som ingått i själva
examen eller i en på likartat sätt förrättad efterprövning.

Vill en sålunda kvalificerad lärare efter ytterligare studier underkasta
sig ännu en examen, den s. k. rektorspr övning en (Prufung der Rektoren),
så kan han därigenom vinna kompetens som föreståndare för högre
flickskola eller mellanskola eller som ledare för en större flerklassig folkskola,
och han kan på denna väg även bli ämneslärare vid ett seminarium.

Rektorsprövning förrättas i varje provins två gånger årligen av de
nyssnämnda prövningskommissionerna. Rättighet att genomgå densamma
ha blott sådana sökande, som äga åtminstone den kompetens, som erfordras
för lärare vid högre flickskolor eller mellanskolor, och som dessutom varit
i tjänst som lärare under minst tre år. Prövningen omfattar följande
kunskapsområden: psykologi; alla grenarna av pedagogiken inklusive skol -

PREUSSEN.

författning och skolförvaltning; speciell metodik i alla skolämnena, även
innefattande en översikt av den historiska utvecklingen av ämnenas metodiska
behandling och kännedom om de viktigaste Äktenskapliga hjälpmedel,
som stå läraren till buds; slutligen i vissa fall även främmande språk.
Aven denna prövning inledes med utarbetandet i hemmet av en uppsats
över föielagt tema på en tid av 8 12 veckor. Själva examen inför kom missionen

är såväl muntlig som skriftlig.

Lärarna i övningsämnena besitta i regeln en jämförelsevis mycket
omfattande allmänbildning. För den speciella utbildningen i teckning finnas
teckningslärarseminarier, förbundna med konstskolorna i Berlin, Breslau,
Kassel, Königsberg och Dusseldorf. För utbildning av musiklärare finnes
ett särskilt musikinstitut i Berlin (Königl. akad. Institut för Kirchenmusik)
och föi gymnastiklärare en gymnastikanstalt (Königl. Turnlehrerbildungsanstalt),
ävenledes i Berlin. Dock kunna tecknings- och gymnastiklärarna
även förskaffa sig de nödiga kunskaperna och färdigheterna på annan väg
och vinna den formella kompetensen genom att undergå prövning inför
någon av de kommissioner, som för sådant ändamål äro tillsatta. De°lärare,
som sköta undervisningen i lanthushållning, bruka ha genomgått en kortare
kurs vid någon lantbruksskola.

9. Kvinnliga och privata seminarier.

I Preussen har man liksom i allmänhet i Tyskland blott ett jämförelsevis
ringa antal lärarinnor vid folkskolorna, och staten underhåller
blott ett litet antal kvinnliga folkskoleseminarier. I början av år 1911
funnos 17 sådana (mot omkring 180 manliga).

Till en böljan var utbildningskursen vid de kvinnliga seminarierna
ofta blott 1-årig, stundom 2-årig. Nu är kursen i regeln 3-årig.

Utom de jämförelsevis få lärarinneseminarier, som underhållas av
staten, ha hittills funnits en stor mängd dylika anstalter av kommunal
eHei privat natur. Några av dessa äro fristående seminarier, men de
flesta ha utgjort lärarinnebildningskurser, förenade med högre flickskolor.

PREUSSEN.

I regeln ha också de kvinnliga seminarieeleverna kommit från dessa flickskolor.
Några preparandanstalter av den art som de för manliga elever
inrättade finnas icke för flickor. De högre flickskolorna lämna talrika
skaror av väl skolade inträdessökande. Men man har även i Preussen insett
det olämpliga i att lärarinnekåren nästan uteslutande rekryteras med
stadsflickor. För att flickor från landet, som icke varit i tillfälle att
genomgå någon högre flickskola utan erhållit sin undervisning i folkskolan,
icke måtte alldeles utestängas från lärarinnekallet, har man därför vid
några lärarinneseminarier inrättat två förberedande klasser. Följande timplan
anses typisk för en sådan förberedande avdelning.

Exempel på timplan för de förberedande klasserna vid ett
lärarinneseminarium.

Klass

Religionslära................	II. 3	I. 3
Tyska...................	4	4
Engelska..................1	4	4
Historia..................	2	2
Geografi..................	2	2
Räkning..................	3	3
Naturkunnighet...............	O O	3
Teckning..................	2	2
Skrivning.................	2	2
Handarbete.................	2	2
Sång....................	1	1
Gymnastik.................	2	2
Summa	i SO	\| 30

Seminarieavdelningarna hava sins emellan varit mycket olika. Emellertid
må bär meddelas ett par exempel på timplaner även från dessa.

10—082815 Folklind er v.-kom, bet. 1. Folkskolesein. Band 4.

PREUSSEN.

Exempel 1.

KlaSs

	III.	II.	I
Pedagogik .................	3	3	3
Religionslära................	3	4	3>)	'') därav 1 metodik.
Tyska...................	5	5	3M	*) därav 1 metodik.
Franska ..................	(3)	(3)	(3)	valfritt.
Engelska..................	3	3	3
Historia..................	2	- 2	2
Matematik.................	'' 5	4	1'')	*) metodik.
Naturbeskrivning..............	2	1	\ l1)	■) metodik.
Fysik och kemi...............	2	2	1
Geografi ..................	2	2	l1)	‘) metodik.
Teckning..................	2	2	2
Gymnastik •................	2	2	i
Körsång..................	1	1	i
Klassång..................	1	1	! *
Violinspelning...............	1	1
Pianospelning...............	(11	(1)	—	valfritt.
Handarbete.................	1	1	—
Metodik och provlektioner..........	—		4
Övningsundervisning............			4-6	1
Summa obligatoriska lektioner	35	34	30-32	!

Lärarinneutbildningen har hittills oftast varit gemensam för folkskollärarinnorna
och för dem, som önskat anställning vid de högre flickskolorna.
För de senare hava de föreskrivna fordringarna i tyska och historia varit
något större. Men huvudolikheten har bestått däri, att för anställning i
flickskola fordrats prövning i franska och engelska, vilket däremot icke
varit föreskrivet för folkskollärarinnorna, ehuruväl dessa i regeln både
studerat åtminstone ett av nämnda språk och undergått prövning i detsamma.

Som redan antytts, har också utbildningen för båda slagen av lärarinnor
oftast varit gemensam. Dock har man på några ställen gjort
en skillnad. Av de båda timplanerna från lärarinneseminarier ger n:o 1

PREUSSEN.

Exempel 2.

Klass

	-------	—
	in.	II.	I. i
Pedagogik .................	2	3	6	I översta klassen (I) före-
Religionslära................	2	_O	2	kommer dessutom något prak-
Tyska ...................	4	4	4	tiska nndervisningsövningar.
Franska ...............	4	4	4
Engelska..................	4	4	4
Historia..................	3	2	2
Matematik................	2	2	2
Naturkunnighet...............	3	2	2
Geografi ..................	1	1	2
Teckning..................	2	1	—
Skrivning.................	JL 2	1 2	—
Handarbete.................	i	1	—
Sång....................	2	2	2
Gymnastik.................	1	1	1
Hospitering i skolan............	—	1	1
Summa	31i	30i	32

exempel på en plan, som tillämpats, där man lagt huvudsaklig vikt på
utbildandet av folkskollärarinnor, och n:o 2 härleder sig från en anstalt,
som haft till huvudsyfte att utbilda lärarinnor för högre flickskolor. Likheten
mellan exemplet 1 och timplanen för de manliga preussiska seminarierna
är ju omisskännelig.

Den 18 augusti 1908 utfärdades bestämmelser rörande omorganisation
av det högre flickskoleväsendet i Preussen. (Bestimmungen uber die
Neuordnung des höheren Mädchenschulwesens.) Dessa bestämmelser trädde
i kraft vid påsken år 1909. Lärokursen i den högre flickskolan skall nu
vara tioårig (motsvarande hos oss en sjuårig högre flickskolekurs med tre
förberedande klasser). Bland överbyggnaderna på den högre flickskolan
märkas högre lärarinneseminarier med fyraårig utbildningskurs.

PREUSSEN.

71)

Timplan för högre lärarinneseminarier.
Vetenskapliga ämnen.

	Vetenskapliga fortbild-ningsklasser.	Tillsam-	P. (Prak-
				man.	tiskt år.)\|
	in.	II.	I.
\ Religionslära...................	3	3	3	!)	l2)
Pedagogik ......................	2	2	2	0	3
Tyska ......................	3	3	3	9	l2)
Franska.....................	4	4	4	12	\| 1 2)
Engelska.....................	4	4	4	12
Historia.....................	2	2	2	0	1 1 2)
Geograii......................	2	1	1	4
Matematik....................	4	4	4	12	1 »)
Naturkunnighet..................	2	3	3	8	1 »)
Undervisningsprov och anvisningar för sådana ....	—		(4)M		4
Undervisning i skolan...............	—			—	4-6
Äktenskapliga övningar..............	—	_		—	8 4)
Tillsammans	2<>	20	2li	78	20

(25 27)

Tekniska ämnen.

	Vetenskapliga fortbild-ningsklasser.	Tillsam-	P. (Prak-
				mans.	tiskt år.)
	III.	n. i.
Teckning........	............. 2	2	1	5
Sång..........	............. 1	i	1	3	—
: Gymnastik.......	............. 3	3	3	!)	3
	Tillsammans (>	6 !	5	17	3

Anm. De vetenskapliga övningarna under det praktiska året skola uppmuntra
till självständigt vetenskapligt arbete och äro bestämda i första rummet
för tyska, franska och engelska (språkhistoriskt och litteraturhistoriskt arbete)
och för matematiskt-naturvetenskapliga studier. Åt var och en av dessa fyra
branscher äro avsedda två veckotimmar, som böra läggas intill varandra.

x) Inberäknade i timtalet för andra ämnen, i stället för vilka de förekomma under
enskilda timmar.

2) Metodik och införande i ämnets litteratur.

3) Metodik och undervisning rörande experiment.

4) Se anm.!

PREUSSEN.

i (

Genom eu prövning, som förrättas med de elever, som genomgått
de tre vetenskapliga fortbildningsklasserna, kunna dessa elever förvärva
rättighet att deltaga i arbetet under det praktiska året. Godkännas de
därjämte i en praktisk och metodisk prövning vid slutet av det praktiska
året, så erhålla de därmed kompetens för anställning såsom lärarinnor
vid mellanskolor och högre flickskolor (såsom icke akademiskt bildade
lärarinnor). () Den sålunda vunna kompetensen innesluter kompetens
för lärarinnetjänst vid folkskola.

Enligt bestämmelser av den 15 mars 1909 kunna de elever, som
redan före påsken 1909 inträtt i lärarinneseminarier, gemensamt, såsom ju
förut oftast skett, utbildas, vare sig utbildningen avser lärarinnetjänst vid
mellanskolor och högre flickskolor eller den avser tjänst vid folkskola.
Däremot är det enligt nämnda bestämmelser från och med påsken 1909 icke
tillåtet att vid undervisningen sammanföra sådana nyinträdande seminarister,
som vilja förbereda sig till prövning för lärarinnekall vid mellanskolor
och högre flickskolor, med sådana, som blott eftersträva kompetens för
lärarbefaGning vid folkskola.

Vid statens samt vid de examensberättigade stats- och privatseminarierna
förrättas lärarinneprövning såsom avgångsprövning från seminariet.
Men då det gives ett mycket stort antal särdeles av de privata
seminarierna, som icke ha examensrätt, så förrättas därjämte på flera
ställen fristående lärarinneprövning inför särskilda kommissioner.

Ingen kan erhålla betyg som lärarinna, med mindre hon fyllt 19 år.
Med anledning därav brukar man i de treåriga kurserna ej intaga flickor,
som äro under 16 år.

För lärarinnorna finnes ingen prövning motsvarande andra lärarprövningen
(zweite Lehrerprufung) föreskriven. De, som önska vidare utbilda
sig i de olika övningsämnena (teckning, musik, gymnastik, handarbete
och huslig ekonomi), ha tillträde till sådana specialkurser och prövningar,
som för detta ändamål äro anordnade.

x) I de högre flickskolorna skola under minst hälften av timmarna i kunskapsämnena
(in den wissenschaftlichen Fächern) på mellan- och överstadiet (d. v. s. de sju övre klasserna)
undervisningen meddelas av akademiskt bildade lärare och lärarinnor. 1 de högre lärarinneseminarierna
skall all undervisning i kunskapsämnena besörjas av akademiskt bildade överlärare
och överlärarinnor.

PREUSSEN.

10. Folkskollärarnas fortbildning.

För den preussiske folkskolläraren står ett betydligt antal möjligheter
till fortbildning öppna. Redan i det föregående äro vissa examina
omtalade, genom vilka han kan förvärva sig vitsord om ökad kompetens.
Studierna för den ena eller andra av dessa examina drivas av mången i
rätt avsevärd mån enskilt jämsides med arbetet i skolan och med ledning
av de impulser, som givits under seminarietiden, och under rådfrågande
av studiehandböcker m. in. Men därjämte är att märka, att det gives eu
mängd anordningar av olika slag, ägnade att erbjuda läraren hjälp och
ledning i arbetet på fortbildningen, vare sig detta arbete är ämnat att
utmynna i någon av de nämnda examina eller icke. I regeln äro samma
bildningsmedel tillgängliga även för lärarinnorna.

Föreningsrörelsen har i hög grad främjat fortbildningen. För folkskollärarkåren
i hela Tyskland finns den stora tyska lärarföreningen
(Deutscher Lehrerverein) med över ett hundra tusen medlemmar. Inom
denna förenings talrika lokalavdelningar råder ett livligt pedagogiskt intresse.
Månatligen bruka sammankomster med föredrag, diskussioner,
mönsterlektioner, sångövningar och dylikt hållas.

Genom föreningens åtgöranden ha på flera ställen vetenskapliga
föreläsnings- och övningskurser för lärare kommit till stånd. Till eu
början gåvos sådana kurser blott vid vissa universitet, men för att ett
större antal lärare måtte bli i tillfälle deltaga i dem, ha på sista tiden
åtskilliga lokalföreningar även träffat avtal med lärare från närmaste universitet
om vetenskapliga kurser, givna inom lokalföreningen i dennas
hemort. En sådan kurs kan t. ex. bestå av en föreläsning: eller övnino- i
veckan under loppet av 1 2 eller 1 4 år.

Många lokalföreningar underhålla även bibliotek, som stå till medlemmarnas
förfogande. Genom föreningsverksamheten ha på ett par ställen
storartade centralbibliotek samt skolhistoriska samlingar kommit till stånd.
Det stora pedagogiska centralbiblioteket i Leipzig, som 1871 grundades
såsom en Comeniusstiftelse och för närvarande innehåller betydligt mer
än 100,000 band, underhålles genom bidrag från Tysklands lärare, från
myndigheter och förläggare samt står öppet för utlåning till lärare från

PREUSSEN.

alla delar av Tyskland. Tyska skolmuseet i Berlin, som 1876 grundades
av Berlins lärarförening, förfogar bland annat över mer än 30,000 böcker
och handskrifter, som ävenledes äro tillgängliga för utlåning till lärare
från hela Tyskland.

Den preussiska staten har också på flera olika sätt sörjt för lärarnas
fortbildning. Den understödjer de i alla landsdelar bildade lärarbiblioteken.
Skolinspektörerna hålla alltemellanåt konferenser med lärarna inom
ett större eller mindre område, varvid föredrag och diskussioner i olika
ämnen förekomma. De ovan omtalade undervisningsanstalterna för tecknings-,
musik- och gymnastiklärare stå öppna även för folkskollärare.
Dessutom äro kortare informationskurser anordnade för lärare, som vilja
söka vidare utbildning i ett eller annat ämne, särskilt i de s. k. ö\ ningsämnena.
Undervisningen är kostnadsfri, och mindre stipendiebelopp utdelas
för att underlätta vistandet å den ort, där kursen pågår. Särskilda
kurser finnas också, vilka avse att göra folkskollärarna kompetenta till att
meddela undervisning i olika slag av fortsättningsskolor.

På senare tid har man även i Tyskland börjat intressera sig för
gosslöjd. Sådan är icke införd i de preussiska seminarierna, men i en
del städer tinnas anordnade slöjdkurser för lärare, varjärate slöjdseminariet
(das Handfertigkeitsseminar) i Leipzig är tillgängligt även för lärare från
Preussen.

Under senare delen av 1890-talet inrättades i Berlin en vetenskaplig
fortbildningskurs, som ställdes i nära samband med därvarande universitet.
Kursen förutsätter den bildningsgrad, som kan ernås genom undervisningen
i seminarierna. Följande ämnen äro obligatoriska: pedagogik och filosofi;
tyska språket och litteraturen; kultur- och konsthistoria; hygien och nationalekonomi.
Dessutom äga deltagarna välja bland följande ämnen: matematik;
geografi; fysik; kemi; zoologi; språkfysiologi; skolhygien; historia; franska
och engelska. Flera av universitetets professorer och docenter äro lärare
vid kursen, och många av föreläsningarna och övningarna försiggå i
universitetets lokaler. Därjämte utnyttjar man flera andra av de bildningsmedel,
huvudstaden erbjuder, såsom museer, bibliotek och andra samlingar.

Hittills har emellertid denna kurs icke varit ägnad att i någon större
utsträckning tillfredsställa det förefintliga bildningsbegäret inom folkskol -

PREUSSEN.

lärarkåren. Man har nämligen mottagit blott ett mycket ringa antal deltagare.

I icke så få länder ha numera folkskollärarna på grund av sin avgångsexamen
från seminariet rätt att inskrivas, studera och avlägga examen
vid universitet. I Preussen ha nämnda lärare blott som åhörare tillträde
till universiteten. Rätt att inskrivas på vanligt sätt och att efter fullbordade
studier avlägga akademisk examen kunna de för närvarande ernå
blott genom att i föreskriven ordning avlägga studentexamen. Dock är
att märka, att eu person, som avlagt godkänd avgångsexamen från seminarium
och icke har anställning som tjänsteman (Beamte) i staten, kommunen
eller kyrkan, kan av den inskrivningsförrättande myndigheten (die
Immatrikulationskommission) erhålla tillåtelse att inskrivas vid universitetet
för en tid av 4 terminer, likväl utan rätt att avlägga examina.

Vid den nyinstiftade Posen-akademien, som har karaktär av universitet,
vistas bland andra även många, som avlagt avgångsexamen vid seminarium.
Dessa kunna numera få avsluta sina studier vid denna akademi
med en prövning och erhålla betyg.

Liksom hos oss förekomma också i Preussen sommarkurser vid universiteten.
Särskilt gäller detta om universiteten i Greifswald, Marburg,
Breslau och Kiel, vilka i regeln årligen anordna feriekurser, som stå öppna
även för folkskollärare och flitigt besökas av dessa.

I detta sammanhang må även nämnas, att många preussiska folkskollärare
göra resor till utlandet, ofta i syfte att vid främmande universitets
feriekurser eller på annat sätt idka språkstudier. 11

11. Reformsträvanden.

Alltjämt pågår inom intresserade kretsar i Preussen en mycket livlig
diskussion av frågorna om folkskollärarnas utbildning och fortbildning.
Bland de många olika önskemål, som därvid framkommit, synas följande
vara de för närvarande mest betydelsefulla.

Redan förut är frågan om folkskollärarnas tillträde till universiteten
berörd. Att folkskollärarna, åtminstone de bäst kvalificerade bland dem,
måtte få rätt att vid universiteten idka studier och där avlägga examen,

PREUSSEN.

är en önskan, som länge gjort sig gällande i Preussen. Det skulle föra
för långt att här redogöra för alla de skäl, som anföras för och emot.
Det må blott erinras, att man i flera andra länder, bland dem även några
tyska stater, som det synes utan olägenhet medgivit en dylik rätt och att
efter den väsentliga höjning, som skett i de preussiska seminariekurserna
genom 1901 års bestämmelser, även framstående universitet smän finna det
nämnda önskemålet genomförbart.

Ett annat reformsträvande är det, som berör lärarna vid seminarierna.
Deras avlöningsförhållanden ha gjort, att för de dugligaste lärarna ha
seminarieplatserna blott blivit ett genomgångsstadium till bättre avlönad
befattning. Önskemålet är därför, att de i ekonomiskt hänseende icke
ställas sämre än gymnasielärarna. Erfarenheten har visat, att om seminarieundervisningen
verkligen skall bli, vad 1901 års bestämmelser avsett, så
kräves en verkligt framstående lärarkår vid seminarierna. Att varje där
tjänstgörande ämneslärare borde ha idkat grundliga universitetsstudier i
sina ämnen, framhålles därvid ofta som en nödvändighet.

Denna fråga brukar också kombineras med den ovan berörda. Da,
såsom hittills ofta skett i Preussen, framstående folkskollärare genom fortsatta
studier ville förvärva kompetens för ämneslärartjänst vid seminariet,
borde — menar man med rätta — dessa studier drivas vid universitetet.
Man plägar därvid hänvisa till att särskilt i Schweiz och konungariket
Sachsen seminarierna på antydd väg erhållit mången grundligt bildad och
för sin uppgift intresserad lärare.

Slutligen må framhållas, att en omorganisation av folkskollärarinneutbildningen
anses behövlig. Många önska, att denna skall stå på
samma nivå som lärarnas. Då emellertid överansträngning i hög grad
förekommit inom de kvinnliga seminarierna, hade, redan innan 1908
års bestämmelser angående flickskoleväsendet in. in. kommit, krav framställts
på att kursen i dessa skulle göras 4-årig, och att för de inträdessökande,
som komma från folkskolorna, kvinnliga preparandanstalter skulle
upprättas. För handarbete, huslig ekonomi, teckning och gymnastik ville
man ha särskilda kurser, vilka skulle ställas i samband med seminariet men
kunna, för dem som så önskade, genomgås, sedan den övriga seminariekursen
vore avslutad. Likväl önskade man, att teckning och gymnastik fortfa 11—082815

Folkunderv-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

PREUSSEN.

rande skulle förekomma som obligatoriska ämnen pa seminariets timplan.
Teckningsfärdighet är ju nödvändig för studierna i övrigt, och åt kroppsövningar
ville man av hänsyn till elevernas hälsa giva större utrymme
än förut.

Sedan de bestämmelser av åren 1908 och 1909, vilka förut berörts,
utkommit, ha av en folkskollärarinneförening (Landesverein preussischer
Yolkssehullehrerinnen) framställts vissa önskningar i en skrivelse, som i
januari 1910 inlämnades till kultusministern. I denna erinras om den
redan förut framställda fordran, att seminarietiden för de blivande folkskollärarinnorna
må bliva fyra år. 1 fråga om förbildning önskar man
nu, att för inträde bland annat skall fordras fullständig kurs i högre flickskola
eller likvärdig bildning (eventuellt med undantag för ett av de båda främmande
språken). Vidare uttalas missbelåtenhet med de ovan berörda bestämmelser,
enligt vilka de blivande folkskollärarinnorna icke få utbildas
tillsammans med dem, som eftersträva tjänst i mellanskolor och högre
flickskolor. Vad man ivrigast önskar är »enhetliga» seminarier, d. v. s.
gemensamma för båda slagen av kvinnliga seminarister. Dessa seminarier
tänker man sig organiserade i rätt stor likhet med de högre lärinneseminarierna
enligt 1908 års bestämmelser. Dock vill man ha större utrymme
för samhällslära, nationalekonomi och socialpedagogik. I stället skulle
blott ett av de moderna främmande språken vara obligatoriskt; ett annat
och latin tänker man sig som valfria ämnen. Vid varje sådant seminarium
skulle finnas en folkskola som övningsskola.

12. Tillägg.

Under år 1911 ha i Preussen nya bestämmelser angående folkskolelärarinneexamen
utfärdats. Prövningen skall ske efter de bestämmelser,
som redan förut voro givna för avgångsexamen från de manliga seminarierna.
De kunskaper och färdigheter, som skola fordras, bestämmas i allt
väsentligt genom läroplanen för de manliga seminarierna. Därför skola
också med få undantag 1901 års läroplaner för de manliga seminarierna
och de manliga preparandanstalterna användas i motsvarande anstalter för
kvinnlig ungdom. Följande undantag förekomma. De kvinnliga eleverna

PREUSSEN.

skola ha undervisning i kvinnligt handarbete; i stället sker för dem en
inskränkning i musikundervisningen. I stället för undervisning i lanthushållning
för de manliga eleverna kommer hushållslära för de kvinnliga.
För övrigt skall i alla ämnen vid urvalet av lärostoff i de kvinnliga semi -

narierna hänsyn tagas till den kvinnliga egenarten, och vid de kvinnliga
elevernas undervisning i pedagogik skall särskild uppmärksamhet ägnas åt
det för flickors uppfostran viktiga.

Någon prövning motsvarande den för de manliga lärarna föreskrivna
andra lärarprövningen har icke införts för lärarinnorna och kommer sannolikt
heller icke att införas för dessa. Sin fulla kompetens för slutgilti
anställning i offentlig skoltjänst erhålla de examinerade lärarinnorna, därigenom
att de av vederbörande myndighet förklaras därtill berättigade.
Detta får ske först sedan tre år förflutit efter det lärarinnan avlagt sin
examen och hon två år haft full sysselsättning i offentlig skoltjänst.

&o.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

VI. Mellersta och södra Tyskland.

Av J. Franzén.

1. Historik.

De törsta spridda försöken till upprättande av lärarutbildningsanstalter
i Tyskland datera sig från senare hälften av 1600-talet. Till dessa
försök höra bland annat de åtgärder, som på hertig Ernst den frommes i
(rotha initiativ under hans efterträdare f redrik II vidtogos genom upprättande
av de s. k. »seminaria scholastica».1) Längre fram ordnades saken så,
att i varje biskopsstift en skicklig »skolmästarelärare» anställdes, som skulle
förbereda läraraspiranterna för deras kall. Pietister och filantropinister
foi tsatte på den inslagna vägen. Med Franckes och Basedows uppfostringsanstalter
voro lärarseminarier förenade.

Det var dock först under senare hälften av 1700-talet, som lärarseminarierna
togo fart. [Tnder denna tid uppstodo emellertid ett jämförelsevis
stort antal sådana seminarier inom olika delar av Tyskland. '' För lärarutbildningen
voro dock många av dessa anstalter icke av synnerligen stort
värde. De voro mestadels bihang till gymnasier, realskolor och andra
läroanstalter. »Furmos vid ett gymnasium några lärjungar, som icke förmådde
vidare fortsätta sina studier, men som hade lust att bliva folkskollärare,
lät man dem vid sidan av gymnasialundervisningen erhålla några
lektioner i pedagogik, kateketik och musik, stundom även i åkerbruk och
trädgårdsskötsel; man gav dem en präst till inspektor och tillät dem att

’) Se Preussen av Otto W. Sundén.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

förtjäna, några slantar genom meddelande av privatundervisning i familjer
eller genom att sjunga på gatorna; för några av dem ombesörjde man stipendier,
gratismåltider o. d. — och så kallade man det hela ett folkskollärarseminarium»
(Lindner).

Det visade sig emellertid, att detta slag av seminarier icke förmådde
meddela någon i längden tillfredsställande lärarutbildning, detta särskilt
sedan ökade krav på undervisnings- och uppfostringsmetoder till följd av
Pestalozzis verksamhet hade börjat göra sig gällande. Så småningom förvandlades
därför seminarierna till självständiga anstalter, försedda med s. k.
mönsterskolor eller med övningsskolor, i vilka eleverna kunde förvärva sig
nödig skicklighet i undervisningens konst. 1 början av 1800-talet upprättades
dylika seminarier i hela Tyskland. Antalet av dessa stod visserligen
till en början icke i rätt förhållande till behovet av lärare, varför man såg
sig nödsakad att här och där inrätta särskilda korta kurser för läraraspiranter
under ledning av eu präst eller en skicklig folkskollärare, men etterhand
blevo de allt flera, och samtidigt härmed togo de med avseende på
organisation, läroplaner och undervisningsmetoder allt fastare gestalt.
Under första hälften av 1800-talet företedde seminarierna sålunda en betydande
utveckling både i yttre och inre avseende.

Med 1850-talet inträdde en stagnation, på vissa håll en tillbakagång.
Den starka reaktion, som i Preussen tog sig uttryck i de bekanta stiehlska
regulativen 1854, gjorde sig gällande även i det övriga Tyskland, om än
icke i samma utsträckning och i samma grad.

Redan på 1860-talet. togo dock seminarierna åter ny fart. Sedermera
hava de så småningom utan störande rubbningar utvecklat sig till
sin nuvarande ståndpunkt.

2. Seminariernas organisation.

Den nuvarande kursen för utbildning av folkskollärare är i de flesta
fall 6-årir>\ Seminarierna i konungariket Sachsen och de flesta Tyringer C

CD n

staterna hava 6 ettåriga klasser. I Baden är seminariet visserligen fördelat
i ett 3-årigt proseminarium och ett 3-årigt lärarseminarium, men
läroplanen för båda bildar en sammanhängande enhetlig kurs. Elsass -

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Lothringen, Wörttemberg och storhertigdömet Hessen hava 2-åriga prepai
andskolor och 3-åriga seminarier. Bajern har 3-årig preparandskola
och 2-årigt seminarium.

Preparandskolorna likasom de tre lägre klasserna av de sexåriga
seminarierna avse huvudsakligen att meddela den behövliga allmänbildningen,
i de självständiga seminarierna samt i de tre högre klasserna av de
enhetligt ordnade sexåriga seminarierna träder den pedagogiska fackbildningen
mer och mer i förgrunden.

För utbildning i undervisningens praxis äro seminarierna överallt
förenade med övningsskolor.

I allmänhet äro lärarbildningsanstalterna internat. För bostad,
värme och lyse samt föda få eleverna då betala eu viss summa. Ofta är
denna ganska ringa. I Wörttemberg t. ex. uppgår avgiften för kosten blott
till omkring 180 mark pr år. Då eleverna där erhålla statsstipendier till
ett belopp av 120 180 mark pr år, blir deras eget utlägg för seminarie kursen

jämförelsevis obetydligt. I Bäjern få eleverna i ett för allt, tvätt
inberäknad, betala 570 mark. De flesta elever av kristen trosbekännelse i
Bäjern äro interner, alla judar däremot externer. I Altenburg äro eleverna
i de tre lägre klasserna interner, i de tre högre externer. På ett
och annat ställe, t. ex. i Weimar, är hela seminariet externat.

I internaten stå eleverna under ständig uppsikt, från det de stiga
UPP om morgonen kl. 5 a 5,30, tills de gå till sängs om aftonen kl. 9,30.
Allting gåi under hela dagen efter ett bestämt schema, till och med de
promenader, som vanligen äga rum två gånger om dagen, en efter middagen
och en på kvällen. Dessa promenader företagas gemensamt under
uppsikt av en lärare.

De flesta seminarier och preparandanstalter äro konfessionella institutioner.
Fn del hava dock simultan karaktär. Till det senare slaget höra
samtliga lärarbildningsanstalter i Hessen.

I Sachsen och Baden höra seminarierna till de högre skolorna, i
Sachsen enligt lag av den 22 augusti 1876, i Baden enligt lag av den 18
september 1909. Även annorstädes, särskilt i de mellantyska småstaterna
räknas seminarierna vanligen till de högre skolorna, ehuru sådant icke
genom lag är fastställt.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Med avseende på de överordnade myndigheterna förete de olika staterna
stora olikheter.

I konungariket Sachsen är kultus- och undervisningsministeriet högsta
myndigheten. Alla statens undervisningsanstalter stå under dess omedelbara
uppsikt, ledning och förvaltning; ministeriet utnämner hela lärarpersonalen.
Även över privatanstalterna utövar det till viss del kontroll
och fastställer lärartillsättningarna. För alla skolor fastställer ministeriet
läroplaner, läroböcker och examina.

I storhertigdömet Hessen lyder hela skolväsendet under inrikesministeriet,
som har att utfärda allmänna förordningar samt dessutom avgöra
vissa skolärenden, som äro i skollagen angivna. Högsta ledningen av skolväsendet
och tillsynen över detsamma, med undantag för universitetet och
tekniska högskolan, utövas dock av eu överstyrelse (Oberste Schulbehörde),
såsom denna myndighet kallas i skollagen. Enligt en förordning av 1874
är dess officiella namn »Inrikesministeriets avdelning för skolärenden».
Utom ordföranden sitta i överstyrelsen två eller flera råd, vilka förut måste
hava beklätt något högre ämbete inom skolan, lagskipningen eller statsförvaltningen.
Ordföranden och en annan ledamot måste innehava kompetens
för någon högre lärarbefattning. Inom ministeriet är överstyrelsens
ordförande föredragande i alla skolärenden. Såsom mellaninstans mellan
överstvrelsen och de lokala myndigheterna står kretsskolkommissionen.
Denna har att såsom statens organ öva en mera detaljerad tillsyn och ledning
av hela folkskoleväsendet inom en krets. Den lyder omedelbart under
överstyrelsen och har således att utföra dennas order samt till densamma
avgiva erforderliga utlåtanden och berättelser.

I Baden är justitie-, kultus- och undervisningsministeriet skolornas
högsta myndighet. Omedelbart under denna lyda universiteten, polytekniska
skolan samt konst- och konstindustriella skolan i Karlsruhe. Alla
andra skolor stå under ledning och tillsyn av en storhertiglig överstyrelse
(Oberschulrat). Denna består av en rektor och tre andra skolmän samt
en katolsk och en evangelisk präst.

Wurttemherg har genom en ny folkskolelag av den 17 augusti 1909
erhållit en särskild folkskoleöverstvrelse, som består av två sektioner, en
katolsk och en evangelisk. Under den förra lyda alla katolska, under den

<8*

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

senare alla evangeliska skolor. Da så behöves, sammanträda dessa båda
sektioner till gemensamma förhandlingar under kultusministerns ordförandeskap.

3. Intagning av elever i seminarier och preparandskolor.

för inträde i första klassen av preparandanstalt eller sexårigt seminarium
fordras i allmänhet

att hava uppnått den ålder, vid vilken avgång från folkskolan får äga rum;
denna ålder utgör i regel fyllda 14 år, i Baden 16 år; maximialdern är satt till
2 å o år högre än minimiåldern;

att vara kroppsligen frisk;

att hava avlagt godkänt inträdesprov, för vilket fordras, att den sökande
väl inhämtat folkskolans lärokurs.

Ansökan om inträde skall vara åtföljd av

åldersbevis,

intyg om revaccination,

läkarintyg om den sökandes kroppsbeskaffenhet och hälsotillstånd,

avgångsbetyg från folkskolan eller betyg över erhållen undervisning i ett
högre läroverk,

förbindelse av den sökandes fader eller målsman, att denna vill ansvara för
de kostnader, som äro erforderliga för vistandet vid läroanstalten.

I Wurttemberg fordras dessutom prästbetyg om den sökandes intellektuella
anlag och sinnesförfattning, om hans religiösa och sedliga uppförande,
om hans böjelse för lärarkallet och om den uppfostran, som han
fått i hemmet.

För inträde i högre klass fordras att besitta eu ålder, som motsvarar
klassens, och att vid inträdesprovet ådagalägga erforderliga förkunskaper.

För inträde i de seminarier, som hava underlag av preparandanstalter,
fordras antingen godkänt avgångsbetyg från preparandanstalten eller
ock godkänt inträdesprov vid seminariet. Genom den senare bestämmelsen
är således möjlighet beredd för sökande att på annat sätt förvärva sig
sina förkunskaper ån vid eu preparandanstalt. Av sådana sökande fordras,
att de visa sig besitta kunskaper motsvarande dem, som förvärvas inom
preparandanstalten. Den minimiålder, som är bestämd för inträde vid
seminarierna, är 16 å 17 år, maximiåldern 20 å 24 år. De inträdessökande,

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

som icke komma från preparandanstalt, måste dessutom prestera de intyg
om ålder, vaccination in. in., som äro föreskrivna för sökande till preparandanstalt.

4. Läroplaner.

Det bildningsmål, som vid seminarierna uppnås, är tydligen olika,
allteftersom kursen är 5- eller 6-årig. Läroämnena äro också något
olika vid olika seminarier. Kurserna inom de olika ämnena stå i allmänhet
i jämnhöjd med vad som hos oss fordras för studentexamen. Detta
gäller dock icke Wurttemberg och Bäjern. Under de senaste åren har man
kunnat skönja en allmän strävan att vid seminarierna göra undervisningen
allt mera tidsenlig. Undervisningsmetoderna hava på flera punkter förbättrats,
och flerstädes umgås man med planer på seminariernas omorganisation.
I Baden har en sådan omorganisation helt nyligen blivit genomförd.
Den 27 februari 1904 utfärdades nämligen en storhertiglig förordning,
genom vilken den nuvarande folkskollärarutbildningen blivit bestämd.
Som exempel på timplan och lärokurser med metodiska anvisningar, torde
det vara lämpligt att här återgiva de för Baden gällande, ehuru de ingalunda
i alla avseenden äro mönstergilla.

Timplan för seminarierna i Baden.

	Proseminariet.	Lärarseminariet.	Summa.
	Kl. I.	Kl. II.	Kl. III.	Kl. IV.	Kl. V.	Kl. VI.
Pedagogik ...........	_	_	__	_	5	5	10
Religion............	3	3	3	3	2	2	It!
Tyska.............	5	5	0	5	4	4	28
Franska ............	4	4	3	3	2	2	IS
Historia............	2	2	2	2	2	2	12
Geografi............	2	2	2	i	—	—	7
Räkning............	3	3	3	3	2	2	10
Geometri............	2	2	2	2	2	2	1 1''-

12—082815. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

	Proseminariet.	Lärarseminariet.	Summa.
	Kl. I.	Kl. II.	Kl. III.	Kl. IV.	Kl. V.	Kl. VI.
Natur] ära...........	_	_	2	2	2	2	8
Naturhistoria..........	2	2	2	2	2	2	12
Hälsolära............	—	—	—	—	1	—	1
Välskrivning..........	1	1	—	—	—	—	2
Teckning............	3	3	3	3	2	2	10
Gymnastik...........	2	2	2	2	2	2	12
Sång..............	2	2	1	1	1	1	8
Fiolspelning..........	1	1	1	1	1	1	0
Piano- och orgelspelning.....	1	1	1	1	1	1	1
Harmonilära..........	—	—	—	1	1	1	3
	33	33	32	32	32	31	193

Det är strängt förbjudet att utan överstyrelsens medgivande överskrida
detta timtal.

Lärokurser och undervisningsmetoder.

Pedagogik.

Kl. V. Det viktigaste av logiken och kunskapsteorien. Psykologi. Uppfostringslära.

Kl. VI. Pedagogikens historia. Allmän undervisningslära. Metodik och dess
historia. Läran om skolväsendet. I

I kl. V inträda ämnesgrenarna i här angivna ordningsföljd. I kl. VI
läses ämnets olika grenar parallellt med varandra.

I psykologi, vilket måste anses som ett grundläggande ämne, böra även
grunddragen av barnpsykologien liksom ock de psykopatiska företeelser, som för
uppfostran och undervisning äro av största vikt, komma till behandling.

I pedagogikens historia bör det mindre viktiga träda tillbaka för det stora
och betydelsefulla. Särskild vikt må läggas därpå, att eleverna genom läsning i
klassen eller genom självstudier få göra bekantskap med de mest kända pedagogernas
skrifter.

I läran om skolväsendet skall meddelas noggrann kännedom om skolhygienen,
om de badiska författningarna rörande läroplaner för folk- och fortsättningsskola,
skolans organisation, lärarnas tjänsteplikter, skolans myndigheter och
skolbyggnader.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Elevernas praktiska övningar förberedas under senare hälften av kl. Y dels
genom en kort undervisning om frågor och svar, dels därigenom att eleverna få
åhöra några mönsterlektioner i seminariets övningsskola. Under de första veckorna
i kl. VI får varje elev i närvaro av övningsskolans klass- eller ämneslärare
göra några försök i att undervisa, på vilka kritik omedelbart följer. Därefter
följa under den återstående tiden i kl. VI självständiga undervisningsövningar,
varvid varje elev såvitt möjligt får undervisa i skolans samtliga ämnen. I slutet
av varje vecka förekommer samtal över dessa övningar. Utom klass- och
ämnesläraren böra även de elever, som åhört lektionerna, häri deltaga.

Samvetsgrann skriftlig förberedelse fordras icke blott för de första spridda
försöken utan även för den mera sammanhängande undervisningen.

Religion.

Läroplanen för denna undervisning fastställes av kyrkans högsta myndighet
och delgives läroanstalterna av överstyrelsen.

Tyska språket.

Kl. I. Läsning och förklaring av stycken ur den antagna läseboken för fortsättningsskolan.
Grekiska hjältesagor. Lättare dikter. Föredrag.
Enkla satser. Substantiv, adjektiv, räkneord, pronomen.

Uppsatser av berättande och beskrivande innehåll. Affärsskrivelser in. in.
såsom i fortsättningsskolan. Diktamensövningar.

Kl. II. Läsning av mönsterstycken på prosa och vers. Avdelningar av Homerus
i god översättning. Föredrag.

Sammansatta satser. Formläran avslutad.

Uppsatser: berättelser, beskrivningar, skildringar, förklaring av ordspråk.
Kl. III. Germanska sagor. Niebelungen- och Gudrunsångerna i nyhögtysk översättning.
Episka och lyriska dikter. Ballader och romanser. Diktningens
former. Föredrag.

Ordbildningslära. Ordfamiljer. Repetition av sats- och formlära.
Uppsatser i anslutning till undervisningen och skollivet.

Kl. IY. Översikt över tyska litteraturens historia till Klopstock på grundvalen
av föregående litteraturläsning. För införande i den dramatiska litteraturen
läses ett drama av Sofokles och ett av Moliére i god översättning,
därefter Lessings »Minna von Barnhelm». Schillers kulturhistoriska dikter.
Diktarterna. Föredrag.

Ljud- och uttalslära. Olika munarter med särskild hänsyn till den alle
manniska.

Uppsatser i anslutning till undervisningen och livet.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Tyska litteraturens andra blomstringsperiod. Klopstocks oden. Avdelningar
av Lessings »Laokoon» och av hamburgerdramatik. Folkvisan.
»Iphigenie» av Göthe och »Jungfrun av Orléans» av Schiller. Ett drama
av Shakspeare i god översättning. Föredrag.

Tyska språkets historiska utveckling, särskilt med hänsyn till betydelseförändring.
Läsning av en medelhögtysk text.

Uppsatser som i kl. 1Y.

Prosaskrifter av Herder, Göthe och Schiller. »Hermann och Dorotea» av
Göthe. Dramer från klassiska perioder. De mest framstående representanterna
för tyska litteraturen efter Göthe med prov ur deras arbeten.
Övning i fritt föredrag.

Satsanalys med repetition av hela grammatiken.

Uppsatser som i kl. IV och V.

På alla stadier måste noggrant tillses, att eleverna lära läsa och tala
mönstergillt, att språkkänslan vårdas och kärleken till modersmålet och dess rika
litteratur väckes. Behandlingen av litterära verk skall särskilt på det högre stadiet
göras så levande och fängslande, att lärjungarna därigenom äggas till självstudier.

I kl. I och II förfärdigas en uppsats varannan vecka, i kl. III och IV en
var tredje och i kl. V och AD en var fjärde vecka. Särskild vikt bör läggas därpå,
att eleverna vänjas vid allt självständigare disponering. I de båda högsta klasserna
böra eleverna själva helt och hållet disponera sina uppsatser. Synnerligen
fördelaktigt för eleverna är det, om läraren även i de högre klasserna då och då,
sedan eleverna återfått sina uppsatser — ej förr — föreläser en av honom själv
författad mönsteruppsats.

Franska språket.

Kl. I. Uttalsövningar. Konjugation av avoir och étre. Substantiv, adjektiv
och pronomen. Fråga och negation. Talövningar.

Kl. II. Adverb, räkneord, regelbundna verbs konjugation. Förenade och självständiga
personliga pronomen. Particip passé. Talövningar.

Kl. III. Oregelbundna verb. Läsestycken på prosa. Talövningar.

Kl. IV. Det viktigaste av satsläran. Läsning av prosa och vers. Talövningar.
Kl. V. Avslutning och repetition av grammatiken. Lektyr. Talövningar.

Kl. VI. Lektyr. Talövningar.

De fonetiska övningarna böra med stort eftertryck bedrivas i kl. I, emedan
de icke blott utgöra ett oumbärligt villkor för ett gott uttal utan komma
även undervisningen i modersmålet till godo.

Kl. V.

Kl. VI.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Talövningarna ansluta sig i de båda lägsta klasserna till åskadningsbilder,
längre fram till lektyren.

I högsta klassen läsas företrädesvis delar av framstående pedagogiska författares
verk, såsom av Rousseau, Fénélon etc.

Vid läsningen gives nödig litteraturhistorisk undervisning.

De skriftliga övningarna inskränka sig till ortografiska diktat samt översättning
från tyska till franska.

Historia.

Kl. I.
Kl. II.
Kl. III.
Kl. IY.

Kl. V.

Kl. VI.

Det viktigaste ur gamla tiden.

Översikt av Tysklands historia till 1740.

Återstoden.

Mera ingående behandling av grekernas och romarnas historia med särskild
uppmärksamhet fästad på kulturhistorien.

Tysklands historia till 1740 med särskild hänsyn till sedernas och kulturens
historia.

Tysklands historia och kultur efter 1740 till nu. De utomtyska folkens
historia, i den mån den är behövlig för en rätt uppfattning av Tysklands
historia. Det viktigaste av Badens historia. Badens och tyska
rikets författningar. Det viktigaste om rätts- och försvarsväsendet samt
den sociala lagstiftningen.

På lägsta stadiet behandlas stoffet på ett elementärt sätt, men med elevernas
stigande ålder och utveckling användes en mera ingående och vetenskaplig
metod.

På alla stadier bör lärostoffet meddelas eleverna genom fritt, levande och
fängslande föredrag. Läroboken begagnas blott för hemarbetet. Diktering får ej
äga rum.

För ämnets åskådliggörande användas kartor och goda bilder. Särskilt
lämpligt är, att eleverna få studera delar av viktiga källskrifter samt framstående
skriftställares arbeten.

Geografi.

Kl. I. Grundlig förklaring av karta och glob. Badens och Tysklands fysiska
och politiska geografi.

Kl. II. Europas övriga länder. Amerika. Repetition av Baden.

Kl. III. Asien, Afrika och Australien med särskild hänsyn till de tyska kolonierna.

Repetition av Tyskland.

Kl. IV. Handelsgeografi.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

På alla stadier av denna undervisning bör hänvisas till sammanhanget mellan
en orts läge, klimat, jordmån, produktion etc. samt andra förvärvs- och levnadsförhållanden,
befolkningens seder, täthet och kultur.

För att undervisningen skall bliva intressant, läsas geografiska skildringar,
berättas historiska fakta o. s. v.

Teckning ur minnet på svarta tavlan bör övas med omsorg. Däremot höra
kartskisser på papper övas endast i början och blott så länge, som det är oumbärligt
för minnesteckning.

Den allmänna fysiska geografien har sin naturliga plats i naturhistorien,
den matematiska i naturläran.

Räkning.

Kl. I. Bråk: addition, subtraktion och multiplikation. Huvudräkning. Lätta
ekvationer av l:sta graden med eu obekant.

Kl. II. Ränte-, diskont-, blandningsräkning m. m. Huvudräkning. Division i
bråk. Proportioner. Ekvationer av l:a graden med en obekant.

Kl. III. Utvidgning och repetition av affärsräkning. Kvadratrötter. Huvudräkning.
Repetition av algebran. Potenser. Svårare ekvationer av l:a
graden med en obekant.

Kl. IV. Nationalekonomiska beräkningar. Huvudräkning. Rötter och rotekvationer.
Ekvationer av l:a graden med flera obekanta. Ekvationer av
2:a graden med en obekant.

Kl. Y. Logaritmer. Aritmetiska och geometriska serier. Beräkning av ränta
på ränta. Permutationer och kombinationer.

Kl. Yl. Ekvationer av 2:a graden. Repetition av hela aritmetiken.

Vid den elementära räkningen böra de grundsatser, som för folk- och fortsättningsskolor
äro gällande, noga beaktas.

Emedan huvudräkningen är grundläggande för all elementär räkning, bör
åt denna ägnas särskild uppmärksamhet.

Med de nationalekonomiska beräkningarna böra förenas nödig undervisningom
arbete, kapital, värdepapper, växeltransaktioner, försäkringsväsen, skatteväsen,
tull o. s. v.

Vid algebraisk räkning bör hänvisas till den historiska utvecklingen av
viktigare problem, dock icke på systematiskt sätt utan i anslutning till behandlingen
av ifrågavarande problem.

Eleverna böra på alla stadier erhålla en klar insikt i det förfaringssätt,
som för varje särskilt fall skall användas, och lära sig att därom uttrycka sig självständigt
och sammanhängande.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Läraren låte sig angeläget vara att genom en åskådlig och praktisk framställning
så mycket som möjligt sätta lärostoffets olika delar i rätt förhållande
till varandra.

Geometri.

Kl. I. Geometrisk åskådningsundervisning. Konstruktion av symmetriska och
kongruenta figurer. Liksidiga och likbenta trianglar. Grundproblem.
Kl. II. Satser om parallella linjer, vinklar och triangelsidor. Cirkeln. Geometriska
orter. I trianglar inskrivna och kring trianglar omskrivna cirklar.
Skärningspunkter för triangelns höjder och för de vinklar, som halvera
sidorna. Konstruktionsuppgifter.

Kl. III. Parallellogrammer. Rätliniga figurers likhet och storlek. Pythagoras’
lärosats och dess användning. Konstruktionsuppgifter och beräkningar.
Fältmätning.

Kl. IY. Trianglars och cirklars kongruens. Regelbundna månghörningar. Cirkelns
mätning. Konstruktionsuppgifter och beräkningar.

Kl. Y. Trigonometri. Uppgifter från fysikens och fältmätningens område. Praktiska
övningar i det fria, Räta linjers och ytors läge i rummet.

Kl. Yl. Beräkning av kroppar. Några satser ur sfäriska trigonometrien med användning
på astronomi och sjöfart. Det viktigaste om kägelsnitten såsom
geometriska orter.

Den geometriska åskådningsundervisningen skall utgå från iakttagelse av
kroppar.

Från och med kl. II böra eleverna vänjas vid att självständigt sköta bevisföringen
och ur kända satser härleda nya sanningar.

Satsernas antal inskränkes till det minsta möjliga; däremot lägges stor vikt
på deras användning för olika ändamål. Alltför svåra och oförberedda uppgifter
må undvikas.

Yid konstruktion lägges stor vikt på noggrannhet och snygghet.

Naturlära.

Kl. III. De viktigaste fysiska företeelserna i det dagliga livet. En experimentell
kurs i elektricitet.

Kl. IV. Det viktigaste ur mekaniken samt ur ljud- och värmeläran.

Kl. Y. Läran om ljuset. Elektriciteten. Elektriska maskiner.

Kl. Yl. Rörelsens matematiska behandling. Lagen om energien. Fysisk massa.
I förbindelse med matematiken: astronomi och matematisk geografi.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Undervisningen i fysik skall så mycket som möjligt taga elevernas självverksamhet
i anspråk. De böra därför handledas till att själva göra enkla försök
och enkla undervisningsapparater.

Vid behandling av de viktigare lagarna bör tillbörlig hänsyn tagas till
deras historiska utveckling.

Naturhistoria.

Kl. I.
Kl. II.
Kl. III.

Kl. IV.

Kl. V.
Kl. VI.

Människan. Beskrivning av däggdjur och enklare blomväxter. Examinering
av växter.

Beskrivning av ryggradsdjur och leddjur samt svårare blomväxter. Examinering
av växter.

Blötdjur, maskar, stråldjur, kavitetsdjur. Kulturväxter och husdjur i
kulturhistoriskt avseende. Sammanfattning av de morfologiska, fysiologiska
och biologiska enskildheterna.

De lägsta djuren och växterna. Därvid anknytes läran om växtcellens liv
och byggnad samt något om djurvävnader. Övning i mikroskopets bruk.
Systematisk översikt av djur och växter.

Det viktigaste av den oorganiska och något av den organiska kemien.
De viktigaste mineral och stenarter. Grunddragen av geologien.

Djur- och växtkroppens fysiologi och biologi med särskild hänsyn till
människan. Grunddragen av djur- och växtgeografien. Geologi.

Ii ndervisningen skall göra eleverna förtrogna med den omgivande naturen
och sätta dem i stånd att framdeles på egen hand noggrant studera djur- och
växtlivet samt de geologiska förhållandena i den trakt, där de få sin verksamhet
såsom lärare förlagd.

För detta ändamål må ett sådant tillägnande av lärostoffet, som blott består
i utanläxor, helt och hållet undvikas. Fastmera måste undervisningen alltigenom
grunda sig på åskådning och ingenting föreläggas eleverna, som de icke
kunna iakttaga i naturen eller med tillhjälp av bild. Eleverna skola ledas till
att gärna göra skarpa och noggranna iakttagelser och att för dessa lämna sammanhängande
redogörelser.

Lämpligt är att intressera eleverna för anläggande av samlingar och för
arbeten i skolbotanisk trädgård. På det högre stadiet skall tillfälle erbjudas dem
att under lärarens tillsyn anställa experiment samt att under exkursioner vinna
kännedom om traktens geologiska beskaffenhet.

Teckning av naturföremål bör flitigt bedrivas, emedan en skarp uppfattning
av dessa föremåls karaktäristiska former därigenom befrämjas.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Hälsolära.

Kl. Y. Människans naturhistoria som grundval för hälsoläran. Smittosamma
sjukdomar, och hur man skyddar sig mot dem. Det viktigaste om sjukvård.
Första hjälpen vid olycksfall.

Undervisningen bör icke alltför mycket förlora sig i detaljer utan hålla
sig till det väsentligaste och framför allt väcka intresse för hygieniska frågor.

I betraktande av de härjningar, som tuberkulosen anställer, är det lämpligt,
att denna sjukdom behandlas något utförligare.

Undervisningen bör meddelas av en läkare.

Välskrivning.

Kl. I. Den tyska och den latinska skriftens bokstavsformer i genetisk följd.
Taktskrivning.

Kl. II. Sammanhängande skrivning av tysk och latinsk skrift. Kalligrafisk
snabbskrift.

De blivande lärarna böra tillägna sig en tydlig, flytande och vacker handstil,
som kan utgöra en förebild för deras egna lärjungar. Enär detta mål icke
kan nås under de få skrivtimmarna, måste noggrant tillses, att stilen i uppsatser
och anteckningar alltid är korrekt och vacker.

De kalligrafiska övningarna böra ordnas efter en sådan plan, att eleverna
för sin egen kommande undervisning därav hava gagn.

Enär eleverna själva skola bliva lärare, måste stor vikt läggas på kroppsställningen
samt på pennans riktiga hållande.

Teckning.

Kl. I. Frihandsteckning: Ytformer, särskilt naturformer.

Linearritning: Geometriska ornament med användning av färger.

Kl. II. Frihandsteckning: Fortsättning av de i l:a klassen föreskrivna övningarna.

Linearritning: Geometriska kroppar i horisontal- och vertikalprojek tion;

ytutbredning och skärningar.

Kl. III. Frihandsteckning: Perspektivteckning av geometriska kroppar och enkla

föremål i hemmet utan skuggning.

Linearritning: Horisontal- och vertikalprojektion av enkla föremål i

förminskad skala enligt givna mått.

Kl. IV. Frihandsteckning: Natur-och konstformer med skuggning. Enkla stilleben.

13—082S15. Folkundevv.-kom. bet. I. Folkskolesein. Band 4.

98 MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Linearritning: Perspektiv- och skuggkonstruktioner.

Kl. Y. Frihandsteckning: Teckning och målning av stilleben, växter och väl

preparerade djur, teckning av'' särskilda delar av
skolsalen och skolhuset.

Kl. Yl. Fortsättning av 5:e klassens kurs; teckning i det fria; för de skickligare
eleverna teckning av människokroppen.

Undervisningen är under de två första åren företrädesvis och under det
tredje året till mycket stor del gemensam för hela klassen; från och med 4:e klassen
övergår den så småningom i gruppundervisning och enskild undervisning.

I första rummet Jägges vikt på övning i noggrann iakttagelse.

Färgsinnet övas på det sorgfälligaste genom färgläggning av teckningar.
Förläggsplanscher få med undantag av geometriska ytornament icke användas.

Enär det här gäller blivande lärare, lägges särskild vikt på teckning ur
minnet samt på snabbhet i teckning på svarta tavlan.

Gymnastik.

Kl. I och II. Repetition och mönstergillt utförande av i folkskolan förekommande
övningar.

Kl. III och IV. Utvidgning av övningarna i anslutning till gymnastiken i de
högre läroverkens övre klasser.

Kl. V och VI. Fortsättning för förvärvande av gymnastisk färdighet. Därjämte
och huvudsakligen gymnastikpraktik. Gymnastikens teori och historia;
gymnastikens teknik.

Sång.

Kl. I.
Kl. II.
Kl. III.

Kl. IV.
Kl. V.
Kl. VI.

Tonbildningsövningar inom medelläget. Enstämmiga sånger. Gehörövningar.

Tonbildning med utvidgning av röstomfånget. TonträfFningsövningar.
Två- och trestämmiga sånger. Musikdiktat.

Fortsättning av tonbildningsövningarna. Durskalan och durtreklangen.
Rytmiska och dynamiska övningar. TonträfFningsövningar. Tre- och
fyrstämmiga sånger. Musikdiktat.

Mollskalan och molltreklangen. TonträfFningar i moll. Fyrstämmiga
körer. Diktat.

Solfeggier i dur och moll. övning i solosång. Flerstämmiga körer.
Diktat.

Körsång, solosång. Övning i att anföra sång.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Tonbildningsövningarna avse en sorgfällig utveckling av vokalerna och en
korrekt bildning av konsonanterna. Röstomfångets utvidgning fordrar en hög grad
av försiktighet. De nya tonerna måste på ändamålsenligt sätt förbindas med de
förutvarande, så att rösten i alla lägen utjämnas, innan man övergår till den egentliga
sångundervisningen.

Musikdiktaten, som avse skärpning av den musikaliska tankeförmågan,
ägna sig särskilt för den tid, då eleverna befinna sig i målbrott.

Fiolspelning.

Kl. I.
Kl. II.
Kl. III.

Kl. IV.

Kl. V.

Kl. VI.

Övningar i lättare tonarter inom de första lägena. Lätta durskalor.
Stycken i svårare tonarter. Dur- och lätta mollskalor.

Lätta etyder och duetter. Dur- och mollskalor till och med sådana med
4 förtecken. Några lätta skolsånger utantill.

Etyder och duetter. Några solostycken med ackompagnemang. Sånger
och koraler utantill.

Införande i de högre lägena. Tonskalor. Etyder och solostycken. Sånger
och koraler utantill.

Fortsättning av 5:e klassens kurs.

Det viktigaste vid denna undervisning är uppnåendet av säker och ren mtonation
under korrekt och lugn stråkföring. Lämpligast är därför att i synnerhet
i början gå långsamt framåt och att på det sorgfälligaste övervaka övningarnas
utförande.

Piano- och orgelspelning.

Kl. I. övningar efter någon beprövad pianoskola. Durskalor och brutna ackoid
i två oktaver till och med sådana med 4 förtecken.

Kl. II. Fortsättning av pianoövningarna. Mollskalor och brutna ackord till och
med sådana med 3 förtecken. Lätta etyder och pianostycken.

Kl. III. Fortsättning av pianoövningarna. Svårare dur- och mollskalor. Etyder
och sonatiner.

Kl. IV. Övningar å manual och pedal. Lätta koraler och preludier.

Kl. V. Fortsatta övningar å manual och pedal. Svårare koraler och preludier.

Kl. VI. Handledning i liturgiskt orgelspel: koraler, mässor, preludier o. s. v.

Undervisningen i pianospelning avslutas med 3:e klassen, men för de elever,
som äro särskilt musikaliska, och som i övriga ämnen äro tillbörligen framme,
skall tillfälle beredas till fortsatta pianostudier även i de följande klasserna.

100

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Harmonilära.

Kl. IV. Dur- och molltreklangen och dess förväxlingar. Harmonisering av lätta
besiffrade baser.

XI. V. Septimackordet och dess förväxlingar. Sammanträngt och spritt läge.

De viktigaste altererade ackord. Harmonisering av besiffrade baser och
enkla melodier.

Kl. VI. Förhållningar, växelnoter och genomgående noter, orgelpunkt. Modulationslära.
Analysering av musikstycken. Det viktigaste om orgelns
kyggIia,I, särskilt om registren och deras användning vid gudstjänst.

Valfri undervisning meddelas i stenografi och slöjd. Deltagande i dessa
ämnen är i allmänhet medgivet blott för elever i de mellersta klasserna. Den
närmare anordningen fastställes av överstyrelsen.

Till garanti för en ordnad lärogång i alla ämnen föras klassböcker, som
ligga framme i lärorummet. I dessa göra vederbörande lärare vid timmens slut
nödiga anteckningar.

Eleverna böra ha tillräcklig tid till vila och till att ägna sig åt sådana
studier, som de särskilt föredraga. Hemuppgifterna böra därför tillmätas så, att
de under planmässigt arbete kunna lösas på 2, högst 3 timmar om dagen. Seminariets
föreståndare alägges att hava ett synnerligen vaksamt öga på denna sak,
att genast söka häva möjligen inträdande missförhållanden och, ifall detta icke
lyckas, göra anmälan härom hos överstyrelsen.

I ör införande av nya läroböcker fordras överstyrelsens bifall.

Som synes av timplanen hava modersmålet, matematiken, franska
språket och teckningen blivit synnerligen vid tillgodosedda. Det främmande
språket är obligatoriskt. Naturkunnigheten med sammanlagt 21
veckotimmar har här erhållit en bättre ställning än inom de övriga staterna.
Att välskrivningen ansetts böra vara till det mesta undangjord före
inträdet i seminariet och därför erhållit endast 2 timmar, är uppenbarligen
en vinst för övriga ämnen. A andra sidan torde det icke kunna betraktas
annorlunda än som en stor svaghet hos den nya läroplanen, att så viktiga
ting som pedagogik med allt vad därtill hör jämte utbildningen i
skolans praxis sammanlagt erhållit blott 10 timmar. I övriga stater med

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

101

undantag av Wtlrttemberg och Bäjern hava dessa ämnen erhållit en helt
annan rang på läroplanen.

Till jämförelse meddelas här sammanlagda antalet veckotimmar för
de olika ämnena under hela utbildningstiden inom sju stater:

	6-årig utbildning.	5-årig utbildning.
	Baden.	Sachsen.	AVeimar.	Alten- burg.	Hessen.	AViirt- temberg.	Bäjern.
Religion.............	16	23	24	20	16	12	15
Tyska..............	28	19	27	28	31	22	26
Latin..............	—	17	—	—	—	—	4'')
Franska .............	18	—	—	15	14'')	4‘)	4‘)
Matematik............	28	24	29	25	26	22	18
Historia.............	12	12	11	13	10	9	10
Geografi.............	7	10	10	10	9	6	8
Naturkunnighet..........	21	14	20	18	20	14	13
Pedagogik och praktik.......	10	22	26	26	16	8	8
Välskrivning...........	2	6	8	5	3	3	3
Teckning.............	16	10	12	10	10	15	13
Gymnastik............	12	16	10	18	10	10	10
Musik..............	23	23	27	26	33	39	32
Summa	193	liMi	204	214	19S	164	164

Vid en blick på ovanstående timtal faller det skarpt i ögonen, att
musiken (vari sång, piano-, orgel- och fiolspelning samt musikens teori inbegripas)
fått sig ett synnerligen stort utrymme tillmätt på alla seminariers
läroplan. Detta förhållande har emellertid sin förklaring i de tyska seminariernas
dubbla uppgift att på samma gång utbilda lärare för folkskolorna
samt organister och kantorer för kyrklig tjänst. Mot denna sammankoppling
av skilda uppgifter hava på senare tider starka röster börjat höja sig
med yrkande på inskränkning av musikundervisningen till det mått, som
är behövligt för en lärare i folkskolan. *)

*) Valfritt.

102

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

I främmande språk meddelas undervisning vid de allra flesta seminarier.

Utom i här angivna ämnen förekommer vid seminarierna i Sachsen,
Baden och Bajern valfri undervisning i stenografi, i Hessen obligatorisk
och i Baden valfri undervisning i slöjd, i Altenburg, Hessen och Bajern
undervisning i trädgårdsskötsel, i Bäjern dessutom undervisning i lagkunskap,
stundom även i simning, samt i Meiningen undervisning i dans.
Hessen och Weimar förbereda dessutom sina elever i någon mån för meddelande
av dövstumundervisning; Weimar till och med för undervisning
åt blinda.

Ett ämne som börjat vinna allt mera beaktande, är

Hygien.

Vid flera seminarier har det upptagits som särskilt ämne. I den
nya läroplan för Altenburg, som den 12 februari 1906 utfärdats, förekommer
följande detaljerade lärokurs:

I. Skolhygien.

1. Skolhus och lärosal.

Renhållning, ventilering, uppvärmning, belysning, skolbänkar.

2. Undervisningen.

Undervisningens planläggning (överansträngning, raster); hemarbete,
gymnastik och lekar, bad.

3. Rationellt levnadssätt i skolpliktsåldern.

4. Lärarens hygieniska medverkan genom föredöme, undervisning och föredrag.

5. De viktigaste sjukdomar bland skolbarn. Infektionssjukdomar. Sjukdomar
med ofördelaktigt inflytande på den kroppsliga och andliga utvecklingen.

II. Allmän hygien.

1. Rationell hälsovård och vård av särskilt viktiga organ.

Mun- och tandvård. Lungor, struphuvud, hjärta, puls, ämnesomsättning.
Sexuell hygien. Ögon och öron. Huden. Arbete, överansträngning,
vila, sömn.

2. Allmänna levnadsbehov.

Luft, vatten, föda, kläder, bostad.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

103

III. Första hjälpen vid olycksfall.

1. Första hjälpens betydelse. Olika slags olycksfall.

2. Sår och blödningar, brännskador, förfrysning.

3. Benbrott, ledvrickning, försträckning.

4. Förgiftning, berusning, orm- och hundbett.

5. Vanmakt, kramp, skendöd.

6. Kvävning, drunkning, konstgjord andning.

7. Främmande kroppar i naturliga öppningar.

8. Transport av förolyckade och nödförband.

5. Obligatoriska lärarexamina.

Liksom i Preussen förekomma i det övriga Tyskland -två lärarexamina,
den första vid avgången från seminariet, den andra några år senare.
Den första berättigar till anställning som vikarie eller extra ordinarie lärare
i folkskola, den senare till definitiv anställning som ordinarie lärare.
Oaktat den olikhet, som förefinnes i lärarutbildningen inom de olika staterna
godkänna dessa i de flesta fall varandras examensbetyg, så att en
lärares övergång från en stat till en annan i regel icke möter någon svårighet.

A. Avgångsexamen från seminariet.

Denna förrättas vanligen av en examenskommission, bestående av
ett ombud för regeringen eller för skolans överstyrelse såsom kommissionens
ordförande samt seminariets rektor och samtliga lärare, som undervisat
i avgångsklassen. Härtill kommer ibland, såsom i Sachsen, ett ombud
för den kyrkliga myndigheten.

Somligstädes är avgångsexamen fördelad på 2 år. Så avlägges t. ex.
i Ernst-Albert-seminariet i Koburg redan i näst högsta klassen avgångsexamen
i räkning, geometri, geografi, naturhistoria, fysik och kemi.

Avgångsexamen är dels teoretisk, dels praktisk. Den förra är skriftlig
och muntlig. Den skriftliga examen äger rum å seminariets lokalei
och under lärarnas tillsyn.

I Sachsen omfattar den skriftliga examen en tysk uppsats över pedagogiskt
ämne, svar på några frågor ur geografien, historien och natur -

104

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

kunnigheten, lösande av några aritmetiska och geometriska problem, eu
översättning från latin till tyska samt ett utkast över en biblisk historia
eller ett katekesstycke. Med smärre modifikationer förekommer en liknande
anordning av den skriftliga examen på andra håll. I vanliga fall få abiturienterna
vid en del seminarier verkställa en översättning till det främmande
språket. Musik (harmonisering av en besiffrad bas eller en melodi)
ingår ofta i den skriftliga examen.

Praktisk examen avser att ådagalägga undervisningsskicklighet samt
färdighet i skrivning, teckning, musik och gymnastik.

Vid en del seminarier äga även privntister tillträde till examen. Så
är förhållandet t. ex. i Saehsen, där dock särskilt medgivande fordras av
den högsta skolmyndigheten, och i Koburg.

I Koburg fordras som villkor, att den sökande fyllt 20 år, att han
företer läkarintyg om sitt kroppsliga hälsotillstånd samt intyg om faderns
medgivande, och att han undergått eu förberedelse, som motsvarar seminarieelevernas.

B. Den andra lärarexamen.

Den, som avlagt avgångsexamen vid seminariet, erhåller, som förut
nämnt, anställning såsom vikarie eller extra ordinarie lärare i folkskola.
Meningen är nu, att han under några år skall arbeta på sin fortbildning i
och för avläggande av den egentliga folkskollärarexamen. Han har härvid
att förkovra sig i alla seminariets ämnen men särskilt i pedagogik med
psykologi och i undervisningsskicklighet. Bestämmelserna rörande denna
andra examen äro något olika i olika stater.

Examen förrättas vanligen vid seminarierna varje år av en särskild
examenskommission. I Saehsen består denna kommission av ett ombud
för kultus- och undervisningsministeriet, seminariets rektor, tre seminarielärare
eller andra lämpliga skolmän, som utnämnas av ministeriet, samt
ett ombud för den högsta kyrkliga myndigheten. I Hessen förrättas examen
alltid i Darinstadt. Examenskommissionen består här av medlemmar,
tillhörande ministerialavdelningen för skolärenden, seminariernas rektorer
och särskilda fackmän för vissa ämnen, då så behöves. I Wiirttembery

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

105

utses examenskoinmissionen av kyrko- och skolministeriet. Eu representant
för detta är ordförande.

Villkoren för deltagande i examen äro

1. en viss tids tjänstgöring i folkskola: i Sachsen 3 år; i Kolmrg minst
3, högst 6 år; i Hessen 2 år; i Wurttemberg minst 2, högst 8 år (de, som 10 år
efter det de avlagt sin första lärarexamen icke avlagt den andra lärarexamen,
avskedas ur folkskolans tjänst); i Bajern 4 år;

2. företeende av tjänstgöringsbetyg.

Examensämnena äro vanligen desamma som seminariets, men det
fordras grundligare och säkrare kunskaper samt större färdighet i deras
praktiska användning. Examensuppgifterna ställas därför så, att deras lösning
kräver större andlig mognad, större förtrogenhet med skolan och med
lärjungarnas behov.

Examen är dels skriftlig, dels muntlig. Den skriftliga examen innefattar
i vanliga fall en uppsats över pedagogiskt ämne, en över ämne ur
religionsläran och en över något annat ämne (geografi, historia o.s.v.). Den
muntliga examen gäller företrädesvis pedagogikens teori och praxis: uppfostrings-
och undervisningslära, pedagogikens historia och pedagogisk litteratur,
psykologi och logik, speciell metodik, skolans författningar och
förvaltning.

Till examen hör dessutom ett undervisningsprov i något folkskolans
ämne.

I de flesta tyska stater måste lärarkandidaten på egen hand förbereda
sig för denna andra lärarexamen. I en och annan hava dock
folkskolinspektörerna skyldighet att i någon mån bistå den unge läraren
i hans arbete. Bäjern är det enda land, som inrättat särskilda fortbildningskurser
för det nämnda ändamålet. Enligt en förordning av den 9
december 1908 skola länsstyrelserna indela sina län i vissa mindre kretsar.
Inom varje sådan skall anordnas en för vederbörande obligatorisk fortbildningskurs,
som skall ledas av en därtill utsedd kretsöverlärare. Kursen
avser dels den praktiska, dels den teoretiska eller vetenskapliga fortbildningen.
Särskilda fortbildningsbibliotek skola för ändamålet stå till de
studerandes förfogande. Dessa skola förvaltas av kretsöverläraren. Böcker
till desamma anskaffas av länsstyrelsen efter kretsöverlärarens förslag.

14—082815. Folkunclerv.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 4.

106

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

Samtidigt med denna förordning har ministeriet utfärdat en ny stadga
för den andra lärarexamen, av vilken framgår, att fortbildningskurserna
stå i intimt samband med fordringarna, i sagda examen, och att de utgöra
en planmässig förberedelse för densamma.

Utom de nu nämnda obligatoriska examina har Hessen berett möjlighet
för dem, som vilja på egen hand fortsätta sina studier, att avlägga en

Högre folkskollärarexamen (Die erweiterte Prttfung).

Examenskommissionen är här densamma som vid den definitiva lärarexamen.

Varje examinand har först att inom sex veckor i vetenskaplig form
utarbeta en avhandling över ett av skolans överstyrelse bestämt ämne inom
pedagogikens område. Vid avlämnandet skall han därjämte angiva de källor
och hjälpmedel, han använt.

Själva examen är dels teoretisk — skriftlig och muntlig — dels
praktisk.

Den skriftliga omfattar

1. Ed uppsats över ett ämne ur uppfostrings- och undervisningsläran samt
en uppsats över ett ämne nr historia, matematik eller naturkunnighet;

2. Lösande av några uppgifter inom självvalda ämnen;

3. En översättning från tyska till franska samt
en översättning från franska till tyska.

Endast ordbok får härvid användas som hjälpmedel.

Uppgifterna för den skriftliga examen bestämmas av examenskommissionen
och lösas under examinatorernas uppsikt.

Den muntliga examen äger rum i alla seminariets obligatoriska ämnen
utom välskrivning, teckning, musik och gymnastik. Examinanden skall
härvid prövas i pedagogik samt efter fritt val i någon av följande ämnesgrupper
:

1. Tyska, historia, geografi;

2. Matematik, naturhistoria, naturlära;

3. Franska och engelska;

4. Franska och två av ovannämnda ämnen.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

107

Examensfordringarna äro följande:

1. Pedagogik. Översikt över uppfostrans och undervisningens historia, särskilt
efter reformationen; grundlig kännedom om de förnämsta pedagogernas liv
och viktigaste skrifter efter år 1500 samt om sammanhanget mellan uppfostringsoch
undervisningsläran jämte psykologi och etik såsom grundvalen för desamma.

2. Tyska. Systematisk kunskap i tyska grammatiken; översikt över litteraturhistorien;
grundlig kännedom om något av de förnämsta tyska diktverken,
företrädesvis ur nyare tidens klassiska perioder samt om de förnämsta tyska diktarnas
och folkskaldernas liv. Språkundervisningens metod.

3. Historia. Allmän historia; noggrannare kunskap i fäderneslandets
historia. Insikt i historieundervisningens metod och kännedom om populära
mönsterarbeten.

4. Geografi. Fysisk och matematisk geografi. Världsdelarnas politiska
geografi. Förtrogenhet med geografisk undervisningsmateriell, särskilt de bästa
kartor, glober och tellurier. Geografiundervisningens metod.

5. Naturhistoria. Översikt över de tre naturrikenas systematik. Det viktigaste
om jordskorpans byggnad och bildning; någon kännedom om de ändamålsenligaste
hjälpmedlen för undervisningen: bilder, mineraliesamlingar, herbarier

o. s. v. Undervisningsmetoden.

6. Fysik och kemi. Översikt över fysiken, särskilt färdighet att förklara
de viktigaste fysiska företeelser och maskiner och återföra dem till de fysiska
lagarna; allmän kännedom om de kemiska grundämnena och deras föreningar, deras
användning i hushållet och i yrkena. De fysiska instrumentens byggnad och
användning. Undervisningens metod.

7. Aritmetik. Negativa kvantiteter. Potenser, kvadrat- och kubikrötter.
Ekvationer av l:a och 2:a graden med en och flera obekanta. Aritmetiska och
geometriska serier. Logaritmer och deras användning.

8. Geometri. Planimetri, stereometri, plan trigonometri.

9. Främmande språk: franska eller engelska. Formlära och syntax. Färdighet
att ex tempore översätta ett prosaiskt eller lättare poetiskt stycke från det
främmande språket till tyska och att översätta ett lätt stycke från tyska till det
främmande språket. Fransk, resp. engelsk, litteraturhistoria,

Den praktiska examen består däri, att examinanden avlägger ett undervisningsprov,
till vilket han erhållit uppgift föregående dag.

Den avlagda examen berättigar till anställning i högre borgarskolor
(närmast motsvarande våra realskolor), i preparandskolor och folkskollärarseminarier.

108

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

6. Lärare.

Seminariernas lärarpersonal utgöres av personer dels med akademisk
bildning, dels med seminariebildning. I många fall hava dessa senare
även avlagt någon högre examen, Doktorsexamen, högre folkskollärarexamen
o. s. v. Preparandanstalternas lärarpersonal hör i allmänhet till denna
kategori.

I Sachsen måste enligt lag av 1876 minst två tredjedelar av lärarna vid
varje seminarium besitta akademisk bildning och dessutom eu särskild pedai>0"isk
utbildning:, som fordras för anställning'' vid högre allmänt läroverk.
Men av hänsyn till de praktiska övningarna och den till seminariet knutna
övningsskolan kunna även skickliga folkskollärare anställas vid seminariet.
De flesta av den förstnämnda kategorien hava förut varit folkskollärare,
därefter erhållit tillträde till universitet och där avlagt sina examina. Enliert
den officiella statistiken funnos 1904 bland de 141 akademiskt bildade

lärare, som ursprungligen varit folkskollärare, 59 filosofie doktorer. Hela
antalet lärare uppgick detta år till 399. Seminariernas antal var 24: 21
manliga och 3 kvinnliga. År 1910 funnos vid seminarierna 274 lärare
med akademisk examen. Av dessa hade 174 ursprungligen varit folkskollärare.

Utom föreståndaren, direktorn, finnas vid varje seminarium ett antal
lärare med titeln överlärare (Oberlehrer), ett mindre antal med titeln seminarielärare
(Seminarlehrer). De extra ordinaries antal är mycket litet.
År 1904 funnos 280 överlärare, 12 överlärarinnor, 57 seminarielärare,
4 seminarielärarinnor, 19 extra ordinarie lärare och 5 vikarier. 1 budgeten
för läsåret 1910/11 voro upptagna utom direktorerna 436 ordinarie
lärare, 16 ordinarie lärarinnor samt 21 extra ordinarie lärare och lärarinnor.

I Hessen äro de viktigaste befattningarna besatta med akademiskt
bildade lärare (flera av dessa hava förut varit folkskollärare), de övriga
med folkskollärare, som avlagt »högre folkskollärarexamen».

I Bajern kallas seminariets föreståndare inspektor. Av de övriga
lärarna måste en vara präst. Denne kallas prefekt. De övriga hava hittills
varit folkskollärare. Enligt eu kunglig förordning den 31 mars 1908

Ö O O o

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

109

fordras emellertid hädanefter i regel såsom kompetens för anställning såsom
direktor eller lärare vid en statens lärarbildningsanstalt att hava avlagt
akademisk examen antingen för lärarbefattning vid humanistiska eller
tekniska undervisningsanstalter eller ock för lärarbefattning vid lärareller
lärarinneseminarium. Den sistnämnda akademiska examen har kommit
till genom en kunglig examensstadga den 1 april 1908. Präster kunna
anställas såsom lärare och prefekter vid seminarierna utan sådan examen.

I Wiirttemberg måste vid varje statsseminarium rektorn och dessutom
en av de övriga lärarna besitta akademisk bildning. Den senare bär titeln
professor. De övriga fast anställda kallas överlärare (()berlehrer). Dessa
hava förut haft endast folkskollärarutbildning. Den 1 mars 1910 har
dock utfärdats en kungl. stadga rörande »högre examen för befattning
inom folkskoleväsendet», enligt vilken vissa folkskollärare erhålla tillträde
till universitetet med rätt att efter ‘2b 2 års akademiska studier avlägga
sådan examen, och skall denna framdeles utgöra kompetensvillkor för anställning
såsom överlärare vid seminarierna.

I övningsämnena, särskilt teckning, gymnastik och musik, äro ofta
anställda fackmän, som icke avlagt folkskollärarexamen. Dessa hava i
många fall fått underkasta sig en särskild examen med bestämda fordringar
icke blott i det ifrågavarande ämnet utan även i allmänbildning och
pedagogisk utbildning.

Som exempel på seminarielärarnas avlöning må anföras

A. Sachsen.

Eldigt sedan 1908 gällande lönelag avlönas numera alla vetenskapligt
bildade statstjänare — domare, ämbetsmän i statsförvaltningen, lärare vid
högre allmänna läroverk och folkskollärarseminarier etc. — efter väsentligen
samma grunder. I enlighet härmed hava seminarielärarnas löner i
den fastställda riksstaten för finansperioden 11)10—1911 upptagits till följande
belopp:

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

	Grund-				E f	e r
	lön.	3 år.	6 år.	9 år.	12 år.	15 år.	18 år.	21 år.	24 år.
Direktor (utom fri hostad).....	6,000	6.600	7.200	7,800	8.400	_	_	_	_
Ord. lärare utan akademisk bildning	2,600	3,100	3,600	4,100	4,500	5,000	5,500	6,000	—
Överlärare, kl. II, med akad. bildn. .	3.600	4,100	4,600	5,100	5,600	6,100	6,600	—	—
D:o kl. I, med akad. bildn. .	3,600	4,200	4,800	5,400	6,000	6,600	7,200	—	—
Ord. lärarinna, med akad. bildn. . .	2,400	2,800	3,200	3,600	3,600	4,000	4.4O0	4,800	— 1
D:o utan akad. bildn. . .	2,400	2.700	3,000	3.300	3,600	3,900	4.200	—	-

Härtill kommer i hyresbidrag:

För ordinarie lärare med 3,000 marks lön eller därutöver:

I Dresden, Leipzig och Plauen......... 480 mark.

I Schneeberg och Nossen............ 300 »

I övrigt.................... 360 »

För ord. lärare med mindre lön än 3,000 mark resp. 420, 240 och 300 mark.
För ord. lärarinnor:

I Dresden och Leipzig............. 300 mark.

I Callenberg.................. 240 >

B. Bajern.

Enligt fastställd riksstat för finansåret 1910—1911.

A. Fullständiga lärarbildningsanstalter

Direktor.......................

Prefekt........................

Överlärare (Oberlehrer) ................

Seminarieledare och lärare vid övningsskolan......

Preparandlärare....................

B. Frepara n dans ta l ter.

Preparandöverlärare..............

Huvudlärare (Hauptlelirer) och seminarielärare . .
Preparandlärare................

1 Grundlön.	Högsta lön.
6,000	7,500
3,000	6,000
5,000	6,000
3,000	5,000
2.400	4.500
5,000	6,000
3,500	5,000
2,400	4,500

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

7. Lärarinneseminarier.

Av lärarinneseminarier finnes endast ett litet antal, beroende därpå,
att lärarinnor i Tyskland användas i betydligt mindre utsträckning än
lärare. Största antalet lärarinnor har rikslandet Elsass-Lothringen, där
lärarinnorna äro nästan lika många som lärarna. I Bäjern däremot uppgår
antalet lärarinnor endast till Vs av hela lärarpersonalen, i Baden och
Hessen till Vio och i Wiirttemberg till V12. I Sachsen utgör lärarinnornas
antal blott omkring 4 •/• och i Tttringerstaterna 1,5 %. Samtliga tyska folkskollärarinneseminarier
utgöra därför, om man undantager Preussen, icke
mer än ett 30-tal.*)

De flesta av dessa äro statsseminarier; några få äro kommunens eller
privatseminarier.

Med avseende på organisationen äro de varandra ganska olika. De
låta dock sammanföra sig i två huvudgrupper: sådana, som äro inrättade
i samband med en högre flickskola, vanligen 7- eller 9-klassig, och utgöra
eu överbyggnad på denna, och sådana, som bygga pa folkskolekursen och
därför äro inrättade i analogi med de manliga seminarierna.

1. Lärarinneseminarier med högre flickskola som underlag.

Av detta slag äro seminarierna i Baden samt i Turingerstaterna.

För inträde i dessa fordras i regel att hava fyllt 16 år samt att
hava med godkända betyg genomgått en högre flickskola eller ock att visa
sig besitta de kunskaper, som en sådan skola meddelar. De sökande, som
genomgått den högre flickskola, med vilken seminariet är förenat, intagas
i seminariet utan inträdesprov; alla andra sökande, även de, som kunna
förete betyg från annan högre flickskola, underkastas inträdesprov. Eleverna
betala en årsavgift, som växlar mellan 120 och 200 mark.

Samtliga dessa seminarier utbilda lärarinnor såväl till folkskolan som
till den högre flickskolan. I Baden är kursen för folkskollärarinneexamen

*) Bäjern har visserligen utom sina 3 offentliga lärarinneseminarier icke mindre än
31 klosteranstalter, som utbilda lärarinnor, men då dessa senare anstalter icke stå under
någon nämnvärd statskontroll, hava de icke här medräknats.

112

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

2V2-årig; för högre lärarinneexamen är den 1 år längre. I Turingerstaterna
är kursen för alla 3-årig. Skillnaden mellan de båda examina
består huvudsakligen däri, att två främmande språk, franska och engelska,
ingå såsom obligatoriska i kursen för högre lärarinneexamen men endast
ett, franska, eller ock, såsom i Ivoburg och Meiningen, intet i kursen för
folkskollärarinneexamen.

Av läroplanerna framgår, att dessa seminarier i vissa ämnen, såsom
modersmålet och främmande språk, föra fram sina elever till samma ståndpunkt
som de manliga seminarierna, men att de däremot i andra ämnen,
särskilt matematik, stå betydligt efter dessa senare. I några av lärarinneseminarierna
förekommer konsthistoria som särskilt ämne. Som exempel
på timplan må anföras

Timplan för lärarinneseminariet (Prinzessin Wilhelm-Stift) i Karlsruhe.

		Klass
			—	Summa.
	I.	II.	III.
Religion..........	2	2	1	1 5
Tyska...........	4	4	5	13
Franska ............	4	4	8	16
Engelska...........	4	4	7	15
Räkning............	3	3	—	6
1 Historia..............	3	3	3	9
j Geografi..............	2	2	—	4 i
Naturkunnighet...........	3	3	—	6
Hygien (hemmets och skolans) ....	—	—	1	1
Pedagogik .............	2	3	1	6
Praktiska övningar.........	1	1	1	3
Säng...........	2	2	1 '')	4( + l)
Teckning............	2	1	2 ’)	3 ( + 2)\|
Handarbete..........	1	1	1 '')	2 ( + 1)1
Gymnastik.............	1	1	I	3
Summa	84	34	28 ( + 4)	96 (+4)1

'') Valfritt.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

113

1 Koburg och Eisenach undervisas två årsklasser gemensamt, vilket
tydligen måste hava till följd, att resultatet blir vida mindre.

Timplan för lärarinneseminariet (Alexandrinenschule) i Koburg.

1	K 1 I och 11.	l S S III.	Summa.
Religion..................	2	1	9 i
\| Tyska ...................	4	3	n
1 Franska ..................	3	5	it
Engelska..................	3	5	n
Räkning och geometri............	2	2	0
Historia..................	2	1	5
Geografi..................	2	1	5
Naturkunnighet...............	2	2	(i
Konsthistoria................	1	—	2
Pedagogik.................	2	2	6
Praktiska övningar.............	2	4	8
Säng....................	1	1	3
Teckning..................	1	1	3
Handarbete.................	1	1	3
Gymnastik.................	1	1	3
Summa	29	30	.88

Examina avläggas på samma sätt som vid lärarseminarierna. I
Baden kunna även privatister få anmäla sig till undergående av examen,
med villkor att de förete intyg bland annat om minst ett års tjänstgöring
i offentlig skola. Andra lärarexamen, här kallad »Dienstprttfung», avlägges
i Baden efter 3, högst 6 års tjänstgöring i skola. Härifrån äro dock de
befriade, som avlagt högre lärarinneexamen.

Examen, avlagd vid Töringerstaternas seminarier, berättigar, på grund
av särskild överenskommelse mellan vederbörande regeringar, till anställning:
även i Preussen.

15—082815. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

114

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

2. Lärarinneseminarier med folkskolan som underlag.

Av detta slag äro seminarierna i Sachsen, Hessen, Elsass-Lothringen,
Bajern och Wörttemberg.

För inträde fordras i regeln att hava fyllt 14 år samt att besitta de
kunskaper, som kunna förvärvas i folkskolan, jämte ett visst mått av kunskap
i franska språket samt i engelska, för så vitt detta senare skall studeras
vid seminariet. Detta språk är nämligen valfritt. Även i dessa
seminarier betala eleverna en viss årsavgift, utom i Wörttemberg, där
undervisningen icke blott är avgiftsfri utan ett antal elever därjämte
erhålla ekonomiskt understöd.

I Sachsen och Hessen är seminariet 5-årigt, i Wörttemberg 4-årigt.
I Elsass-Lothringen finnes en 2-årig preparandskola och ett 3-årigt seminarium,
i Bäjern en 3-årig preparandskola och ett 2-årigt seminarium.

Läroplanen liknar i allmänhet ganska mycket läroplanen för de
manliga seminarierna. I stället för latin vid de manliga seminarierna i
Sachsen och Bäjern förekomma dock franska och engelska språken, av vilka
det senare, som redan nämnt, är valfritt. Pianospelning, harmonilära och
stenografi äro vanligen också valfria ämnen. Handarbete är däremot allmänt
infört som obligatoriskt ämne. I det hela komma de kvinnliga seminarierna
icke på långt när i jämnhöjd med de manliga. Detta gäller tydligen
framför allt de länder, där den kvinnliga lärokursen är ett år kortare än
den manliga. Men även där utbildningstiden är lika, stå de kvinnliga
seminarierna i vissa ämnen, särskilt matematik och naturkunnighet, något
efter. Som exempel på timplan må anföras

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

115

Timplan för folkskollärarinneseminarierna i Bajern.

enligt Ministerialblatt för Kirehen- und Schulangelegenheiten ''"/s 1898.

	Preparandskola.	Seminarium.	■
•						►Summa.
Obligatoriska ämnen:	Kl. I.	Kl. II.	ki. in.	Kl. I.	Kl. IT.


Religion.................	2	2	2	3	3	12
Tyska..................	4	4	4	3	3	18
Franska..................	3	3	3	3	3	15
Matematik................	3	3	3	3	3	15
Geografi.................	2	2	2	1	1	8
Historia..................	2	2	2	2	2	10
Naturhistoria...............	2	2	2	—	—	B
Kemi med mineralogi...........	—	-	—	3‘)	—	3
Fysik...................	—	—	—	2	2	4
Pedagogik .................	—	—	—	4	4	8
Teckning.................	2	2	2	2	2	10
Välskrivning...............	1	1	1	—	—	3
Sång...................	2	2	2	2	2	10
Fiolspelning................	1	1	1	1	1	5
Gymnastik................	2	2	2	2	2	10
Handarbete................	2	2	2	2	2	10
Summa	28	28	28	*5	30	147
Valfria ämnen:
Stenograf!.................	—	1	1	—	—	*> 1 “ i
Engelska.................	—	—	2	2	2	6 I

Därtill komma praktiska övningar, som icke alls ingå i ämnet pedagogik
här ovan.

Examina avläggas på samma sätt som vid de manliga seminarierna.
Vid seminarierna i Wiirttemberg få även privatister anmäla sig till undergående
av examen.

Särskild examen för facklärarinnor i handarbete, teckning, gymnastik
och främmande språk kan få avläggas i de flesta stater. Bajern och

x) Under sommarterminen blott 2 timmar.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

116

Sachsen anordna dessutom facklärarinneexamen i musik, Baden i huslig
ekonomi.

8. Folkskollärarnas fortbildning.

Inom den tyska folkskol lärarkåren har sedan en lång följd av år
tillbaka ett starkt behov av fortbildning gjort sig gällande. Detta behov
har man sökt tillfredsställa på många olika sätt: genom pedagogiska föredrag
och diskussioner vid lärarmöten, genom självstudier med tillhjälp
av pedagogisk och annan vetenskaplig litteratur, genom tillfälliga korta
kurser här och där med universitetslärare såsom föreläsare, genom deltagande
i feriekurser o. s. v. Intet av detta har emellertid varit i allo tillfyllestgörande.
På några håll har man därför medgivit en viss kategori
av folkskolans lärare att vid universiteten immatrikuleras och där avlägga

“c*

vissa examina.

Folkskollärarnas tillträde till universitetet.

A. Konungariket Sachsen.

Konungariket Sachsen var det första land, som slog in på denna
väg. Från flera håll uttalades visserligen starka farhågor, att lärarna icke
skulle kunna följa med undervisningen, och att de genom universitetsstudierna
skulle dragas från folkskolan, men det oaktat erhöllo folkskollärarna
redan 1865 rätt att vid universitetet i Leipzig idka vissa studier,
och denna rätt hava de sedan alltjämt fått behålla.

Den lärare, som i sin andra lärarexamen (WahlfähigkeitsprCifung)
i huvudbetyg erhållit »berömlig», har utan inträdes- eller kompletteringsexamen
rätt att vid universitetet inskrivas. Även den, som erhållit näst
högsta betyget eller »med utmärkt beröm godkänd», kan få inskrivas vid
universitetet, dock endast efter särskild ansökan hos kultusministeriet och
efter dettas medgivande. I båda fallen fordras dessutom ett gott tjänstgöringsbetyg
från lokalinspektör eller överlärare samt kretsinspektörens
instämmande i detta.

De vid universitetet inskrivna lärarna hava ända till 1908 ägt rätt
att efter minst 2 års studier avlägga »Pedagogisk examen». I denna har
såsom obligatoriskt ämne ingått filosofi (filosofiens historia, logik och psy -

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

117

kologi). Därjämte har examinanden fått bland vissa andra uppgivna ämnen,
däribland pedagogik och främmande språk, välja minst tre. I examen har
således ingått sammanlagt minst 4 ämnen.

Folkskollärarna hava alltid betraktat denna rättighet till universitetsstudier
såsom mycket värdefull. Omkring 10 procent av dem hava varit
berättigade till inträde vid universitetet, och något mer än hälften av
dessa har gjort bruk av sin rättighet.

Som ett exempel på det allvar och den framgång, med vilka de bedrivit
sina studier, må tjäna den beräkning, som gjorts för tioårsperioden 1888—
1897. Examinandernas antal under denna period uppgick till 157. Resultatet,
uttryckt i svensk sifferbeteckning, blev följande:

14 erhöllo i huvudbetyg.......3

52 » » » .......21 2

41 » » » .......2

15 » » » D/2

4 » » » .......1

20 » » » .......0 (underkändes)

11 blevo uppmanade att göra sina studier grundligare och
därefter underkasta sig examen.

Icke mindre än 107 erhöllo således 2 betyg eller mera, vilket måste betecknas
såsom ett mycket vackert resultat. De underkändas antal utgjorde
I2V2 procent, vilket är en låg siffra. Till jämförelse härmed må nämnas,
att ända till 21 procent av juristerna ibland underkännas.

Folkskollärarnas flit och framgång i de akademiska studierna hava
upprepade gånger offentligen påvisats, särskilt av universitetslärarna. År
1897 fäste kultusministern D:r von Seydewitz vid ett anförande i lantdagens
andra kammare uppmärksamheten på detta förhållande, då han vitsordade
de sachsiska seminariernas goda arbete och som bevis på detta hänvisade
till de »rent av glänsande examina vid universitetet», som en stor del av
de från seminarierna utgångna och vid universitetet studerande folkskollärarna
avlagt.

Den första invändningen, som i början gjordes mot folkskollärarnas
tillträde till universitetet, att de icke skulle kunna följa med undervis -

118

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

ningen, har således fullständigt vederlagts av erfarenheten. På samma
sätt förhåller det sig också med den andra invändningen, att de skulle
dragas från folkskolan. Det är så långt ifrån att detta blivit fallet, att
folkskolan tvärtom mer än förr fått behålla sina bästa krafter. Före 1865
gingo de bästa krafterna fräri folkskolan. De, som brunno av lust att
utvidga sitt vetande, hade intet annat val än att avlägga studentexamen, så
länge denna var den enda väg, som ledde till universitetet. Men sedan detta
var gjort, studerade de juridik, medicin, teologi, filologi och återvände icke
till folkskolan. För denna gingo de således alldeles förlorade. Efter 1865
hava de gått direkt från folkskolan till universitetet och där avlagt en pedagogisk
examen samt sedermera återgått till folkskolan. En del av dessa hava
vunnit anställning såsom överlärare, folkskolinspektörer eller seminarielärare,
men åtskilliga hava även stannat kvar såsom folkskollärare. Bland dessa senare
må särskilt erinras om ett namn, som är känt även hos oss: d:r Alfred Spitzner
D:r Spitzner har gjort sig känd såsom framstående iakttagare och författare på
det psykologiska och pedagogiska området, särskilt inom den pedagogiska
patologien. Det är han, som utgivit och bearbetat senaste upplagan av
professor Strumpells digra verk »Pädagogische Pathologie», varvid han själv
tillagt flera betydande kapitel. Hans verksamhet har därigenom särskilt
kommit de barn till godo, som äro mindre begåvade eller lida av andra
psykiska defekter. Under flera år har han hållit mycket besökta psykologiska
föreläsningar vid de feriekurser, som anordnats vid universitetet
i Jena. I):r Spitzner är bland många andra ett talande exempel på huru
den ifrågavarande anordningen med folkskollärarnas universitetsstudier
verkat befruktande på folkskolepedagogiken till gagn för landet i dess helhet.
Också hava olika regeringsmedlemmar upprepade gånger i den sachsiska
representationen förklarat, att denna anordning är ändamålsenlig och haft
goda följder.

Från och med den 6 juni l‘J08 hava folkskollärarnas universitetsstudier
i Sachsen inträtt i ett nytt skede. Denna dag; utfärdades nämligen
en ny examensstadga, som i många avseenden skiljer sig från den förut
gällande.

Villkoren för folkskollärarnas tillträde till universitetet äro desamma
som förut, men fordringarna för examen hava höjts, så att -Pedagogisk

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

11»

examen vid Leipzigs universitet» i detta hänseende fullkomligt motsvarar
gymnasiallärarexamen (Oberlehrerpriifung). För båda dessa examina fordras
numera minst 3 års universitetsstudier, båda bestå av en allmän och en
speciell (facklig) del, i båda ingår ett undervisningsprov av examinanden
samt två skriftliga hemarbeten.

1 »Pedagogisk examen» ingå minst fyra ämnen. Till den allmänna
delen av denna examen hör filosofi (filosofiens historia, logik och psykologi),
i den speciella är pedagogik! ett obligaoriskt ämne, de övriga får den studerande
med iakttagande av en viss gruppering välja bland följande: evangelisk
religionslära, tyska språket, latin, franska, engelska, historia, geografi,
matematik, fysik, kemi, mineralogi med geologi, botanik ocli zoologi. För
att examen skall godkännas fordras, att examinanden erhåller högsta betyget
åtminstone i ett ämne.

Enligt de nya bestämmelserna medför Pedagogisk examc-n kompetens
för erhållande av lärarbefattning vid lärar- och lärarinneseminarier,
realskolor, högre flickskolor samt med dessa jämförliga offentliga och privata
undervisningsanstalter.

B. StorliertigdSmet Saclisen.

Enligt en ministeriell förordning- av den 2 mars 1900 kunna sådana
folkskolans lärare, som avlagt båda sina folkskollärarexamina med högsta
betyg och dessutom av folkskolinspektören vitsordats för vetenskaplig duglighet
och gott uppförande, vid universitetet i Jena immatrikuleras med
rätt att där under 3 år idka studier i filosofiska ämnen och att i dessa
ämnen avlägga »Pedagogisk examen». Till den allmänna delen av examen
höra här både pedagogik och filosofi. 1 den speciella delen ingå två ämnen
efter examinandens eget val. Även folkskollärare från andra stater mottagas,
dock först efter det ministeriet i varje särskilt fall meddelat till -låtelse. Även vid det med universitetet förenade pedagogiska seminariet
mottagas folkskolans lärare.

C. Hessen.

Enligt en storhertiglig förordning av den 19 augusti 1903 kunna
folkskollärare, som i avgångsexamen vid seminariet erhållit högsta och i

120

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

den andra lärarexamen (Definitorialpriifung) högsta eller näst högsta
betyg, om de minst 3 år hava tjänstgjort i landets offentliga skolor, av
inrikesministeriet erhålla tillåtelse att för en tid av 3 år idka studier vid
landets universitet, och att i filosofiska fakulteten immatrikuleras såsom
pedagogie studerande.

Studierna avslutas genom en särskild pedagogisk examen, som avlägges
tidigast efter 5 terminer. Genom denna examen erhåller kandidaten
kompetens att meddela vetenskaplig undervisning vid lärarbildningsanstalterna.

För att giva en närmare föreställning om det slag av universitetsstudier,
som här äro i fråga, må följande redogörelse för bestämmelserna rörande
Hessen lämnas.

Examensämnena äro

A. Obligatoriska:

1) Filosofi med pedagogik, 2) Sko Ihygien.

B. Efter kandidatens eget val:

1) Tyska, 2) Franska, 3) Historia, 4) Geografi, 5) Matematik, (i) Fysik,
7) Kemi och mineralogi, 8) Botanik och zoologi.

Av de under B angivna examensämnena måste kandidaten välja minst två,
antingen bland n:r 1—4 eller bland n:r 4—8.

Examensfordringarna i de olika ämnena äro följande:

1. Filosofi med pedagogik.

Översikt av filosofiens historia. En filosofisk skrift av större betydenhet.
I)et viktigaste av logiken och den empiriska psykologien. Översikt av pedagogikens
historia. De viktigaste grunderna för metodiken.

2. Skolhygien.

Skolhusets byggnad och anordning, särskilt lärosalens utrustning, dess belysning,
uppvärmning och ventilering. Undervisningens hygien. Människokroppens
byggnad och livsfunktioner. Skolsjukdomar, särskilt smittosamma sådana.

3. Tyska.

Någon kunskap i medelhögtyska, förmåga att rätt läsa och översätta lätta
stycken ur Niebelungenlied, Gudrun eller dikter av Walter von der Vogelweide;
säker kunskap i nyhögtyskans grammatik, nyhögtyskans historia; grundlig känne

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

1-21

dom om den nyare litteraturens klassiska verk, översikt över tyska litteraturens
utveckling i medeltiden och nyare tiden; grunddragen av retorik, poetik och metrik.

4. Franska.

honetikens elementer, färdighet i korrekt uttal; formlära och syntax; övning
i språkets talande; versbyggnaden i modern franska; översikt över franska litteraturens
utveckling efter 16:de århundradet, några av de mest framstående diktares
-och prosaförfattares verk; säkerhet i att översätta vanliga författare till tyska
-och förmåga att utan grövre fel åstadkomma en skriftlig framställning på franska
språket.

5. Historia.

Översikt över världshistorien, särskilt tyska, preussiska och hessiska historien,
vilande på systematiskt ordnade geografiska och kronologiska kunskaper;
författningsväsendets utveckling i Tyskland, grundlig kännedom om tyska rikets
och Hessens författning; översikt över de viktigaste ekonomiska och sociala förhållanden
i medeltiden och nyare tiden, förtrogenhet med historisk-politisk geografi;
några av de mest betydande nya historiska arbeten.

6. Geografi.

Säkerhet i grunderna för den matematiska och fysiska geografien; grundlig
kunskap i den politiska geografien; de stora upptäckternas gång och världshandelns
riktningar; förmåga att använda glober, reliefer och apparater till den matematiska
geografien, färdighet att rita kartor och skisser.

7. Matematik.

Säkerhet i elementär matematik; plan analytisk geometri, grunderna av
differential- och integralkalkyler.

8. Fysik.

De viktigaste fysiska företeelserna och lagar na samt de matematiska grun
derna för de senare, så långt dessa grunder utan högre matematik kunna fastställas.
De för undervisningen nödvändiga fysiska instrumenten samt övning i
deras användande.

9. Kemi och mineralogi.

Lagarna för de kemiska föreningarna och de viktigaste teorierna om dessa
föreningars byggnad; de viktigaste enkla ämnenas framställning, egenskaper och

16—082815. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

122

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

oorganiska föreningar jämte deras betydelse i naturens bushållning samt det viktigaste
ur kemiska teknologien; tillräcklig övning i de för skolundervisningen
nödiga experiment.

De vanligaste mineralier med hänsyn till deras kristallform, deras fysiska
och kemiska egenskaper och deras praktiska användning, de viktigaste bergarterna.
Övning i mikroskopets användning.

10. Botanik och zoologi.

Tysklands blomväxter och huvudgrupperna av de hessiska kryptogamerna,
de viktigaste utländska kulturväxter; grunddragen av växternas organografi och
anatomi, växternas näring och biologi i särskild bemärkelse; systematikens grundbegrepp;
någon övning i teckning av växtformer, övning i mikroskopets bruk.

översikt av djurens byggnad och liv; grundligare kunskap om ryggradsdjurens
och leddjurens viktigaste ordningar; någon övning i att teckna djurformer;
övning i mikroskopets bruk.

Examen är dels skriftlig, dels muntlig.

Den skriftliga examen består av

1. Två avhandlingar, skrivna i hemmet, den ena inom filosofi eller pedagogik,
den andra inom ett skolämne, som kandidaten själv bestämmer, och i vilket
muntlig examen skall avläggas; om detta senare ämne är franska, skrives avhandlingen
på detta språk. Uppgifter för avhandlingarna lämnas av examenskommissionen.
Till varje avhandling erhåller kandidaten en tid av 6 veckor.

2. En uppsats i varje ämne, i vilket examen skall avläggas. Denna
uppsats skall göras färdig på högst 3 timmar under examinatorns tillsyn. Ämnet
bestämmes av examinatorn. I anslutning till denna skrivning undersöker examinatorn
kandidatens praktiska färdighet, då det gäller geografi, fysik, kemi,
mineralogi, botanik och zoologi.

Den muntliga examen är offentlig.

över den avlagda examen erhåller kandidaten officiellt betyg. För
erhållande av lärarkompetens i andra ämnen än dem, som ingå i den
första examen, äger kandidaten rätt att inom 6 år efter denna första
examen avlägga kompletteringsexamen.

Anm. På grund av överenskommelse, som storhertigdömet Oldenburg år
1907 träffat med storhertigdömet Hessen, äga Oldenburgs folkskollärare under
samma villkor som Hessens tillträde till universitetet i Griessen samt rätt att där
avlägga pedagogisk examen.

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

123

1). Bajern.

Enligt den förut (sid. 108) omnämnda kungl. förordningen av den
31 mars och examensstadgan av den 1 april 1908 hava även i Bajern
vissa folkskollärare tillträde till universitetet och rätt att där avlägga
examen. Denna rätt har man dock här begränsat till en enda kategori,
nämligen till sådana lärare och lärarinnor, vilka erhållit anställning vid
lärar- och lärarinnebildningsanstalterna. Efter 4 terminers studier vid universitetet
få dessa avlägga »Examen för lärarbefattning vid lärar- och
lärarinnebildningsanstalterna». Denna examen får avläggas inom endera
av 4 olika ämnesgrupper och får av den valda gruppen sitt särskilda namn.

l:o) Realexamen: tyska språket, historia och geografi.

2:o) Matematisk-naturvetenskaplig examen:

a) matematik, fysik och kemi.

b) matematik, beskrivande naturvetenskap (allmän botanik, allmän
zoologi, fysisk antropologi).

c) kemi med mineralogi, botanik, zoologi och antropologi samt
geografi.

3:o) Pedagogisk examen: uppfostrings- och undervisningslära jämte
två ämnen ur l:sta eller 2:dra gruppen.

4:o) Musikexamen: musik jämte ett ämne från någon av de föregående
grupperna.

Avlagd examen medför sedermera kompetens för anställning som
direktor eller ordinarie lärare vid de nämnda anstalterna, preparandskolorna
däri inräknade.

E. Wiirttemberg''.

Genom en kunglig förordning av den 1 mars 1910 hava folkskollärarna
i Wurtemberg medgivits rätt till studier vid universitetet. Som
villkor för tillträde fordras här, att den sökande tjänstgjort två år i folkskola,
samt att han avlagt antingen den andra lärarexamen eller ock proeeeptorsoch
reallärarexamen1. I vilketdera fallet som helst skall han i totalbetyg

x) Proeceptors- och reallärarexamen avlägges enligt en särskild examensordning av
år 1900. De flesta examinanderna utgöras av folkskollärare, som kompletterat sin första
folkskollärarexamen med särskilda betyg i latin eller franska. Examen berättigar till ordinarie
anställning i lägsta klassen av en två- eller flerklassig latin- eller realskola, vilken har mer
än en årskurs i samma klass, samt i de två lägsta klasserna vid en större latin- eller realskola.

124

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

hava erhållit högsta betygsgraden: 1 (berömlig) eller näst högsta: 11 a
(med utmärkt beröm godkänd). 1 undantagsfall kunna dock även sådana
lärare mottagas, som i endera av de nämnda examina erhållit II b (med
beröm godkänd).

Efter 21,2 års akademiska studier får »Högre examen för befattning
inom folkskoleväsendet» avläggas. Den allmänna delen av denna examen
omfattar filosofi och pedagogik, grunddragen av tyska och wtlrtembergska
stats- och förvaltningsrätten samt grunddragen av den whrtembergska folkskolans
lagstiftning och förvaltning. Den speciella delen omfattar två ämnen
efter examinandens eget val.

Den nämnda examen utgör kompetens för erhållande av lä rarbefattning
vid lärarbildningsanstalterna, dock icke i teckning, musik och
gymnastik, samt för anställning som folkskolinspektör och överlärare.
Bestämmelserna härom gälla även präster, som vilja övergå till seminarierna
eller folkskolinspektionen.

9. Reformsträvanden.

Lärarbildningens behov av reformer kommer ständigt till synes i
broschyrer, i tidnings- och tidskriftsartiklar och framför allt i folkskollärar-
och seminarielärarföreningarnas förhandlingar. Yrkandena rörande

O O

den första lärarutbildningen hava hittills gått i två huvudriktningar.

A ena sidan har man med stor styrka hävdat den uppfattningen, att
utbildningen av folkskolans lärare bör äga rum på ett sätt, som är fullt
analogt med utbildningen av lärare vid andra skolor, att den allmänbildning,
som folkskolans lärare behöva, således förvärvas vid de skolor,
som motsvara våra högre allmänna läroverk, och att fackbildningen äger
rum vid universiteten.

A andra sidan har man velat hålla fast vid de nuvarande seminarierna
men reformera dessa i flera avseenden. De viktigaste ändringar, som begäras,
äro följande:

1) Utsträckning av lärotiden.

I de länder, där denna utgör endast 5 år, påyrkas från alla håll, att
den skall utsträckas till 6. I Hessen är man redan sysselsatt med semi -

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

125

nariernas omorganisation ocli har bland annat för avsikt att göra kursen
6-årig. I Wurttemberg har detta reformkrav redan vunnit gehör. Med den
1 april 1911 har en ny lag trätt i kraft, enligt vilken detta lands seminarier
numera äro 6-åriga. 1 Bäjern utgör frågan om 6-åriga seminarier för närvarande
föremål för lantdagens behandling.

1 Sachsen hava såväl seminariernas som folkskolans lärare redan för
flera år tillbaka med stor enighet uttalat sig för en utsträckning av den
nuvarande 6-åriga kursen med ett år. De fyra första åren skulle i sä
fall uteslutande avse elevernas allmänbildning, de tre sista därjämte även
fackbildningen. Numera anses det allmänt, att eu dylik åtgärd är nödvändig,
och regeringen har i lantdagen uttalat sig för densamma, försöksvis
har också en sjunde klass redan blivit inrättad vid 14 seminarier.
Det torde därför icke dröja länge, förrän det sjuåriga seminariet blir i
Sachsen lagstadgat. Även i de mellantyska småstaterna hava seminariernas
och folkskolornas lärare uttalat önskningar om sjuåriga seminarier, och somligstädes
har man ingått till landets regering med petition i denna riktning.

2) Läroplanens omarbetning i mera tidsenlig riktning, så att större
vikt läo-o-es vid läsnin»- av den inhemska litteraturen, vid undervisningen
i främmande språk och vid den pedagogiska utbildningen, och sä att naturvetenskapen
mera kommer till sin rätt. I avseende på detta senare ämne
kräves mera tid och bättre undervisningsmetoder, framför allt mera av
elevernas självständiga iakttagelser, laborationer o. d.

3) I sammanhang med de båda förutnämnda önskemålen har allmänt
framställts även det kravet, att seminarierna skulle genom lag hänföras
till kategorien högre skolor, där så ännu icke skett.

4) Vid sidan härav yrkas inskränkning av antalet timmar för musikundervisningen.
Man håller nämligen före, att utbildningen av kantorer
och organister för rent kyrkliga funktioner är en uppgift, som numera
icke bör tillkomma seminarierna, detta så mycket mindre som seminarierna
hittills icke hunnit utbilda sina elever för undervisning i fortsättningsskolorna,
vilket dock snarare borde anses vara deras skyldighet.

Det förnämsta önskemålet beträffande folkskollärarnas fortbildning
åsyftar deras tillträde till universiteten. Knappast någon reform torde hava
blivit med så stor styrka påyrkad som denna. Den tyska lärarkåren har

126

MELLERSTA OCH SÖDRA TYSKLAND.

genom sin förening, som räknar över 100,000 medlemmar, upprepade
gånger uttalat, att folkskolans lärare för sin fortbildning behöva tillträde
till universitetet. Härutinnan hava de understötta av seminariernas lärare
och av ett mycket stort antal kända och framstående universitetslärare,
såsom Rein och Eucken i Jena, Rehmke och Bernheim i Greifswald, Ziegler
i Strassburg, Natorp i Marburg, Kinkel i Giessen, Paulsen i Berlin m. fl.
Och det kan icke nekas, att denna fråga med stora steg synes närma sig
sin lösning. Av de större staterna i mellersta och södra Tyskland är det
endast Baden, som ännu häller universitetets portar stängda för folkskolans
lärare, men detta förhållande torde snart nog komma att ändras, sedan
riksdagens andra kammare beslutat att hos regeringen begära rätt för folkskolans
lärare att under vissa förutsättningar idka studier vid universitetet.
Nyligen har seminarielärarföreningen i turingerstaterna beslutat ingå till
regeringarna i stater, som underhålla universitetet i Jena, med anhållan, att
samtliga turingerstaternas folkskollärare måtte få tillträde till universitetet
i Jena och rätt att där avlägga examen på samma villkor, som gälla för
folkskollärarna i Storhertigdömet Sachsen. Denna önskan synes man ock
vilja tillmötesgå. En i slutet av år 1910 hållen ministerkonferens för de
nämnda staterna (Sachsen Weimar-Eisenach, Koburg-Gotha, Meiningen och
Altenburg) har nämligen beslutat, att en pedagogisk universitetsexamen för
de folkskollärare inom dessa stater, som hava idkat 6 terminers universietststudier,
skall inrättas, och att bestämmelser för en sådan examen skola
utarbetas. Av alla tecken att döma torde yrkandena på folkskollärarnas
tillträde till universiteten icke komma att upphöra, förrän reformen blir
allmänt genomförd, och folkskollärarna i alla Tysklands stater komma att
njuta samma rätt med avseende på möjligheten att erhålla en behövlig
vetenskaplig fortbildning.

ÖSTERRIKE.

127

VII. Österrike.

Av C. O. Arcadius.

1. Bildningsmål.

De österrikiska lärarbildningsanstalterna tillhöra ännu den äldre
seminarietypen, men äro utmärkta anstalter i sin art. Deras verksamhet
är noggrant begränsad till uppgiften att bilda lärare, men enär läraruppgiften
gjorts ganska vidsträckt, så har i seminarieundervisningen inplockats
åtskilligt, som är tyngande både för lärare och lärjungar. Den pedagogiska
utbildningen upptager helt och hållet den högsta årsklassen och utgöres av
-praktiska övningar samt noggrann genomgång av folkskolans läroplaner
och antagna läroböcker tillika med repetition av de genomgångna lärokurserna
med hänsyn till deras lämpande till undervisningen i folkskolan.
Förebilden är hämtad från Preussen omedelbart efter österrikarnas nederlag
vid Sadowa, där enligt ett bekant slagord »den preussiska skolmästaren
besegrat den österrikiska». Sedan den katolska kyrkans hindrande allenavälde
över undervisningsväsendet upphävts genom upprättandet år 1867
av ett ministerium för den offentliga undervisningen och skolornas försättande
år 1868 under statens överhöghet, utfärdades eu lag den 14 maj 1869.
vari stadgades skyldighet för kommunerna att upprätta skolor, skolgångsplikt
och ordning för lärarbildningsanstalter. Konkordatet med påvestolen upphävdes
1870. Skolan är konfessionslös, men religionsundervisning meddelas
i alla skolor av särskilda religionslärare för de olika konfessionerna.

Seminarierna utbilda lärare och lärarinnor för folk- och borgarskolor.
De senare äro i städerna befintliga parallellskolor till de åttaåriga folkskolornas
tre översta klasser, i vilka en mera fyllig folkskolebildning
meddelas särskilt åt gossar och särskilt åt flickor, avseende näringslivet
och åkerbruket samt förberedande för intagning i seminarier och fackskolor,

128

ÖSTERRIKE.

som ej förutsatta sekundärskolebildning. Seminarierna bygga på borgarskolebildningen
och meddela teoretisk och praktisk utbildning för lärarkallet.
Dock giver »mogenhetsexamen» vid seminariet endast rätt till provisorisk
anställning såsom lärare. För definitiv anställning fordras genomgående av
»lärorättighetsprövning» (Lehrbefähigungspriifung), som är särskild för
anställning vid folkskolor efter minst två års tjänstgöring och särskild
för borgarskolor efter minst tre års tjänstgöring. Genom nytt statut för
seminarierna den 31 juli 1886 har den teoretiska undervisningen inskränkts
och anpassats efter folkskoledidaktikens fordringar. I stället har större
uppmärksamhet ägnats åt musik, åkerbruk, frukt- och grönsaksodling,
affärsskrivelser och första hjälpen vid olycksfall. Endast de mest oumbärliga
psykologiska lärdomarna skola upptagas, men eleverna skola
genomgå en kurs i uppfostran och undervisning av dövstumma, blinda och
andesvaga. 1 högsta klassen meddelas egentligen ingen teoretisk undervisning
i annat än speciell metodik. Man klagar över elevernas överlastning
och arbetar för eu bättre fördelning av arbetet för allmänbildningen och
för fackbildningen. Seminariet liksom folkskolan lider tydligen av de
många och alltför olikartade anspråk, som man i Österrike liksom annorstädes
anser sig kunna och böra ställa på skolan.

2. Organisation.

Lärar- och lärarinnebildningsanstalter upprättas av staten genom
undervisningsministern efter begäran av provinsskolrådet. Statsanstalterna
äro tillgängliga för alla trosbekännelser utan åtskillnad. Undervisnings -språket bestämmes för varje anstalt av undervisningsministern på förslag
av provinsskolrådet. Utbildning i ett annat av landets språk gives också,
där behovet så kräver. Av de 48 lärarseminarierna och 19 lärarinneseminarierna,
som funnos år 1903, hade 21 av de förra och 10 av de
senare tyska till undervisningsspråk och de flesta övriga tjeckiska eller
polska samt några få italienska eller kroatiska till undervisningsspråk.
Två undervisningsspråk funnos i ett mindre antal anstalter. Privatseminarier
kunna inrättas dels av provinserna, dels av enskilda, med
villkor att statuter och läroplan godkännas av undervisningsministern samt

ÖSTERRIKE.

129

att direktor och lärarpersonal ådagalagt sin kompetens för utbildning av
blivande lärare. Privatseminariernas lärjungar undergå mogenhetsexamen
i en statsanstalt, såvida icke seminariet med vissa villkor erhållit rätt att
utfärda statsgiltiga betyg till sina utgående elever (offentlighetsrätt).

Såväl offentliga som privata lärarbildningsanstalter stå närmast under
provinsskolrådet (Landesschulrath). Detta utgöres av provinsguvernören
(Landeschef), två delegerade från provinsens lantdag, en referent för
administrativa och ekonomiska ärenden, provinsskolinspektörerna, eu representant
för den katolska, en för den protestantiska och en för den israelitiska
konfessionen och två eller tre representanter för primär- och sekundärundervisningen.
Alla medlemmarna utom de lantdagsdelegerade nämnas av
kejsaren. Varje seminarium skall minst en gång om året omsorgsfullt
inspekteras av en provinsskolinspektör, som lämnar rapport om inspektionen
till provinsskolrådet.

En lärarutbildningsanstalt består av det egentliga seminariet med 4
årsklasser, en övningsskola med så många avdelningar och lärare, som
bestämmes av undervisningsministern, en 1-årig förberedelseklass för
seminariet samt i lärarinneseminarierna eu Kindergarten och särskilda
1-åriga utbildningskurser dels för handarbetslärarinnor, dels för Kindergartenlärarinnor.
Dessutom anordnas omväxlande vid de olika seminarierna
i en provins utbildningskurser för lärare och lärarinnor vad borgarskolor.
Elevantalet får icke överstiga 50 i förberedelseklassen och 40 i vardera
av övriga klasser eller avdelningar. Parallellavdelningar få ingenstädes
inrättas. Medeltalet elever var år 1903 163 i varje seminarium (tillhopa
10,930 ele\7er) och 36 i 4:e årsklassen.1) Vid statsanstalterna äro lärjungarna
externer, men de kunna erhålla statsstipendier mot förbindelse att tjäna
minst 6 år efter mogenhetsexamen i offentliga skolor. Helstipendiet utgöres
av 400 krönen (= 300 kronor) och betäcker kostnaden för uppehållet
vid anstalten.

Varje anstalts ledning och tillsyn besörjes av dess direktor. Till
sitt biträde har han bland lärarna en klassföreståndare för varje årsklass
och en klasslärare för varje avdelning i övningsskolan. Varje månad *)

*) På hösten 1906 hade elevantalet i lärar- och lärarinnebildningsanstalterna ökats
till 11,906.

17—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

130

ÖSTERRIKE.

hålles en ordinarie lärarkonferens, vid vilken alla seminariets och övningsskolans
lärare skola vara tillstädes. Vid denna förhandlas om genomförandet
av seminariets läroplan och förslag till läroplan för övningsskolan,
om införande och anskaffande av n}’ materiel, om intagande och flyttning
av elever, om förslag till stipendieutdelning, om undervisningens och
disciplinens tillstånd, elevers och skolbarns framsteg och sedliga hållning
med anledning av klassföreståndarnas redogörelser samt om yttrande med
anledning av remisser från myndigheterna, ävensom om förslag från någon
medlem. Direktorn leder förhandlingarna och har rätt till suspensivt
veto mot ett majoritetsbeslut, till dess avgörande inhämtats från provinsskolrådet.

3. Intagning av elever.

I förberedelseklassen mottagas i samma ordning, som de anmälts,
fysiskt duktiga och sedligt oförvitliga, från borgarskolorna med goda
vitsord utgångna elever. De av förberedelseklassens elever, som genomgå
den vid läsårets slut anordnade slutprövningen, upptagas omedelbart i
seminariets första klass. Med eleverna i sådana förberedelseklasser, som
icke äro förenade med ett seminarium utan med en borgarskola eller någon
annan skola, samt med inträdessökande, som på annat sätt förberett sig
för inträdet, anställes en sträng examen vid början av skolåret. För
inträde fordras att hava fyllt 15 år före skolårets början, förete äinbetsläkares
intyg om fysisk duglighet, vilken tillika kan självständigt prövas
av lärarkonferensen, samt att vara sedligt oförvitlig.

Inträdesprövningen omfattar ämnen och kurser, som äro bestämda
för förberedelseklassen, nämligen:

a) Religion efter kurser, bestämda av vidkommande konfessions
myndigheter och fastställda av provinsskolrådet.

b) Undervisningsspråk: läsning, muntlig återgivning, det viktigaste
av syntax, formlära och ordbildningslära, rättskrivning och interpunktion,
uppsatsskrivning över ämnen, hämtade från läsboken och elevernas erfarenhet.

c) Geografi och historia: orientering i skolorten och kännedom av dess
närmaste omgivning, uppfattning av globen, allmän översikt av världsdelar
och hav, kartläsning; de viktigaste tilldragelserna i Österrikes historia.

ÖSTERRIKE.

131

d) Räkning: de 4 räknesätten i hela tal och bråk, praktisk räkning
efter slutledningsmetoden, huvudräkning.

e) Geometrisk formlära och frihandsteckning: de viktigaste begreppen
ur den geometriska formläran; lätta ornament på grund av geometriska former
efter lärarens förteckning på svarta tavlan (prov företes av de sökande).

f) Naturhistoria och naturlära: åskådning och beskrivning av arter
av inhemska djur, växter och mineral, av lättfattliga fysiska företeelser
och enkla apparater.

g) Skönskrivning (prov företes av de sökande).

h) Sång och (för manliga sökande) fiolspelning.

i) För manliga inträdessökande turnfärdighet (gymnastik), för kvinnliga
handarbeten (prov företes).

4. Läroplan.
Timplan.

	Förbe- redelse-	Lärarseminarier.	Lärarinneseminarier.
	klassen.	Kl. T.	Kl. II.	Kl.III.	Kl. IV	Kl. I.	Kl. II.	Kl. III.	Kl. IV.
Religion............	2	2	2	2	2	2	,	2	2
Pedagogik med praktiska övningar	—	—	2	5	9	—	2	5—6 1	9
Undervisningsspråk.......	8	4	4	4	4	4	4	4	4
Geografi............	1 2 1	2	2	2	1	2	2	2	1
Historia............	1 1	2	2	2	1	2	2	2	1
Matematik och geometrisk teckning	6	4	3	2	2	3	3	2	1
Naturhistoria..........	1 3 1	2	2	1	1	2	2	1	1
Naturlära...........	1 3 1	2	2	2	1	2	2	2	1
Akerbrukslära.........	—	—	—	2	2	—	—	_	—
Skönskrivning.........	2	1	—	—	—	1	—	_	—
Frihandsteckning........	—	2	2	2	i	2	2	2	1
Sång och musik........	3	5	5	5	5	2	2	2	2
Kvinnliga handarbeten.....	—	—	—	—	—	2	2	2	2
Turnövningar..........	2	2	2	1	1	2	1	1	1
Summa timmar i veckan	28	28	28	SO	SO	26	26	27—28	26

1 6 timmar blott i lärarinneseminarier med kindergarten.

132

ÖSTERRIKE.

Sådana sökande, som hava musikaliska förkunskaper och i gehör ocli
rytmisk känsla visa förutsättningar till goda framsteg i musikundervisningen,
hava vid för övrigt lika förhållanden företräde.

I språk och räkning anställas både skriftliga och muntliga prov, i
övriga ämnen blott muntliga.

c? r''

Inträdessökande med högre förbildning och motsvarande ålder kunna
efter en sträng prövning intagas i eu högre klass. Inträdessökande, som
hava maturitetsbetyg från en sekundärskola, intagas utan examen i högsta
klassen, om de hava motsvarande ålder.

Lärokurserna i de särskilda ämnena äro följande:

Religion. Kurserna bestämmas liksom i förberedelseklassen. Fjärde
klassens lärotimmar användas till speciell metodik och motsvarande praktiska
övningar i övningsskolan.

Pedagogik med praktiska övningar. Mål: översiktlig kännedom om
människans krafter och medlen för deras utveckling, grundsatserna för
den uppfostrande undervisningen och de enskilda läroämnenas metodik,
det väsentliga ur pedagogikens och särskilt folkskolans historia, skolförfattningar;
tillräcklig övning i praktisk undervisning för inträde i skoltjänst.

Kl. II. Allmän inledning till uppfostringsläran med psykologisk
grundläggning och med aktgivande även på abnorma barns uppfostran.

Kl. III. Allmän undervisningslära (första termin) med inledande
behandling av lättfattliga logiska exempel ur elevernas åskådningskrets.
Speciell metodik i språk och räkning för de lägsta folkskoleklasserna
(andra termin). Första terminen hospitera eleverna i övningsskolan 1
timme i veckan, andra terminen 2. Varje vecka hålles 1 timmes hospiteringskonferens,
ledd av direktorn, vid vilken övningsskollärare och läraren i
didaktik och speciell metodik äro tillstädes. Kortfattade redogörelser av
eleverna för varje hospiteringstimme ligga till grund för konferenserna.
Under andra terminen få de hospiterande eleverna deltaga i undervisningen.
Om Kindergarten finnes, hava eleverna i grupper 1 timmes extra hospitering
och tjänstgöring därstädes.

Kl. IV. Det väsentliga av uppfostrans och undervisningens historia
i åskådliga, bilder; de viktigaste gällande föreskrifter för skolpraxis i

ÖSTERRIKE.

13;;

vidkommande provins; repetition av uppfost rings- och undervisningsläran
(2 t.).

Skolpraktik: Förberedande och efterföljande behandling av övningarna
under ledning av direktorn och medverkan av lärarna i speciell metodik
och övningsskollärarna (2 t.).

Övningslektioner gruppvis under ledning av övningsskollärarna på
olika stadier och i alla läroämnen men övervägande i undervisningsspråket
och i räkning med tillräcklig övning i samtidig undervisning av flera
skolavdelningar (3 t.).

Provlektioner i närvaro av samtliga elever under direktors ledning
och vidkommande metodiklärares och övningsskollärares medverkan (2 t.).

Den speciella metodiken, som i kl. III meddelas på timmarna för
pedagogik, förekommer i kl. IV på de för de olika ämnena upptagna
timmarna.

Till enskild läsning skola lämpliga böcker av allmän-pedagogiskt,
didaktiskt och speciell-metodiskt innehåll, särskilt böcker innehållande
mönsterlektioner, tillhandahållas åt lärjungarna, vilka böra lämna muntliga
och skriftliga referat av det lästa.

Undervisning sspråk. Mål: kännedom av grammatiken, i den män den
är behövlig för att rätt uttrycka sig i tal och skrift; färdighet att
klart och korrekt skriftligen bruka språket; översiktlig bekantskap med
litteraturhistorien och de prosaiska och poetiska konstformerna.

Kl. I. Grammatik: formlära, rättskrivning, den enkla satsen. Läsning
och genomgång av mönsterstycken efter läsebok; övning i berättande, i
sammanhängande muntlig framställning av innehåll och tankegång i läsestycken
och i föredrag.

Uppsatslära: skriftliga arbeten först efter mönster, sedan mera självständigt;
anvisningar för excerpering; 1 skrivning i hemmet och 1 på lärorummet
varje månad.

Kl. II. Fortsättning av föregående klass’ kurser och skrivningar.

Kl. III. Grammatik i systematiskt sammanhang.

Läsövningar och i sammanhang därmed bekantskap med litteraturen
efter en kronologiskt ordnad antologi; litteraturepoker och framstående
skriftställare behandlas i sammanhang därmed; övningar i fritt föredrag.

134

ÖSTERRIKE.

övningar i uppgörande av utförliga dispositioner, övergång till mera
självständiga utarbetningar. 1 hemskrivning i månaden och en skolskrivning
varannan månad.

Kl. IV. Språkundervisningens speciella metodik.

Läsning av enstaka mästerverk av nationallitteraturen.

Översikt av litteraturhistorien.

Fortsättning av dispositionsövningar. Avhandlingar över givna tema
och över hela litteraturverk. Skrivningar som i föregående klass.

I alla klasser skall privatlektyren tillgodogöras för undervisningen
och eleverna ledas att välja och med gagn studera goda arbeten; det lästa
och excerperade användes till redogörelser, föredrag, uppsatser o. s. v.

Vilket annat österrikiskt språk som helst kan efter undervisningsministerns
bestämmande införas såsom läroämne. I seminarier
med icke-tyskt undervisningsspråk bör tyska språket vara läroämne.

Franska språket är valfritt läroämne i lärarinneseminarierna. Eleverna
delas efter sina förkunskaper i 2 eller 3 grupper med högst 4 lärotimmar
i veckan för varje. I stället för franska språket kan också med provinsskolrådets
bifall italienska eller engelska språket förekomma. Målet för
undervisningen i andra språk än undervisningsspråket är förmåga att
korrekt muntligt och skriftligt använda språket. Läroplan föreslås av
lärarkonferensen och fastställes av provinsskolrådet.

Geografi. Mål: uppfattning av kartan, globen och det viktigaste av
fysiska och matematiska geografien; översiktlig kännedom om jordytan
med avseende på naturlig och politisk gruppering; kännedom om Europa,
isynnerhet Mellaneuropa och Österrike-Ungern; övning i kartografisk framställning
och i jämförelse av geografiska förhållanden.

Kl. I. Globen, världsdelar, världshav, översikt av Asien, Afrika och
Europa, Medelhavslanden utförligare.

Kl. II. Mellaneuropa utförligare, översikt av Amerika och Australien.

Kl. III. Österrike-Ungerns och särskilt hemprovinsens geografi.

Kl. IV. Speciell metodik. Sammanfattande och fullständigande behandling
av fysiska och matematiska geografiens grundläror. Jämförande repetition
av hela läroinnehållet.

ÖSTERRIKE.

13.-)

Kartläsning och förbindelse mellan geografi och historia iakttagas i
alla klasser, likaledes kartografiska övningar, men dessa få ej givas till
hemarbete.

Historia. Mål: översiktlig kännedom av allmänna historiens viktigaste,
isynnerhet kulturhistoriska, fakta. Österrike-Ungerns historia och, i lärarseminarier,
författning.

Kl. I. Historien till avslutningen av fördraget i Verdun i avrundade

bilder.

Kl. II. Från avslutningen av fördraget i YTerdun till närvarande
tid sammaledes.

Kl. III. Österrikisk-Ungerska monarkiens historia och, i lärarseminarier,
dess författning och statsinrättningar i översikt.

Kl. IV. Speciell metodik. Översiktlig repetition.

Matematik och geometrisk teckning. Mål: uppfattning av aritmetiska
operationer med bestämda och allmänna tal samt läran om ekvationer av
första graden; färdighet i huvudräkning och i borgerlig räkning med insikt
i förfaringssättet; uppfattning av planimetriens och stereometriens viktigaste
läror; (i lärarseminarier: övning i lösning av konstruktionsuppgifter).

Kl. I. De 4 räknesätten i hela tal och bråk i bestämda och
allmänna tal; ekvationer av första graden med en obekant; förhållanden och
proportioner; huvudräkning. Linjer, vinklar, tre-, fyr- och månghörningar;
rätliniga figurers kongruens och ytinnehåll. Ett hemarbete i veckan, ett
skolarbete i månaden.

Kl. II. Potenser och rötter; de viktigaste borgerliga räknesätten och
köpmansräknesätten; huvudräkning. Rätliniga figurers likformighet; cirkeln
och det enklaste om ellipsen, hyperbeln och parabeln. Hem- och skolarbete
som i föregående klass.

Kl. III. Enkel bokföring. Ekvationer av första graden med flera
obekanta; huvudräkning. Stereometri. (I lärarseminarier: fältmätning och
planritning). Hem- och skolarbete som i föregående klass.

Kl. IV. Speciell metodik. Repetition och inövning av hela läroinnehållet
isynnerhet genom lösning av praktiska uppgifter. Hem- och
skolarbete som förut.

ÖSTERRIKE.

13<»

Algebraisk rakning övas under hela lärotiden blott med hänsyn till
bättre uppfattning av operationer med bestämda tal.

Naturhistoria. Mål: kännedom om människokroppens byggnad och
livsförrättningar; översiktlig kännedom om de tre naturrikena och jordytans
byggnad.

Kl. I. Zoologi med särskilt avseende på djurens nytta och skada.
Människokroppen med hygien och särskilt skolhygien samt första hjälpen
vid olycksfall.

Kl. II. De viktigaste berg- och stenarter med hänsyn till åkerbruk
och tekniska yrken. Växtens delar. Växternas indelning efter naturliga
systemet och beskrivning av de viktigaste familjerna med hänvisning till
hemortens nyttiga och skadliga, odlade och vilda växter.

Kl. III. Jordytans byggnad med beaktande av hemortens geologi,
övning i växtbestämning.

Kl. IV. Speciell metodik. Repetition. Bestämningsövningar.

Undervisningen bör understödjas genom försök i skolträdgården och
exkursioner. Anvisningar lämnas för åstadkommande av små samlingar
isynnerhet för folkskolans behov.

Naturlära. Mål: kännedom genom experiment om i dagliga livet
förekommande viktigare fysiska och kemiska företeelser och deras lagar.

Kl. I. Värme, magnetism, elektricitet.

Kl. II. Det viktigaste av oorganiska och organiska kemien; särskilt
med hänsyn till hushållning (och lantbruk i lärarseminarier).

Kl. III. Det för praktiska livet viktigaste av mekanik, akustik, optik.

Kl. IV. Speciell metodik. Repetition isynnerhet genom förklaring
av naturföreteelser.

Akerhrukslära i lärarseminarier. Mål: uppfattning av huvudgrunderna
för växtodling och djuravel; bekantskap med de för provinsens jordbruk
viktiga förvärvsgrenarna; levande och förstående intresse för jordbruksfrågor
och -arbeten, isynnerhet frukt- och grönsaksodling.

Kl. III. Läran om jordmånen; jordens bearbetning och gödning.
Växtodling i allmänhet och isynnerhet odling av de för jord- och skogs -

ÖSTERRIKE.

137

bruk viktigaste växterna. Fruktträds, grönsakers och andra trädgårdsväxters
odling.

Kl. IV. Husdjurslära. Repetition. Anvisning till anläggning av
skolträdgårdar. Kännedom om de lagar, som röra jordbruket. I båda
klasserna under lämpliga årstider exkursioner och praktiska övningar
i trädgården på fritid. I de praktiska övningarna deltaga också kl. I
och II.

Skönskrivning. En skrivkurs genomgås i kl. I, och övningarna
fortsättas genom månatliga hemuppgifter i övriga klasser.

Frihandsteckning. Färdighet i fritt uppfattande och framställande
av plana och solida elementära former och deras kombinationer med
särskilt avseende på förvärvet av största möjliga skicklighet att teckna
dessa föremål i korrekta konturer på skoltavlan. Teckning efter diktamen.
Perspektivteckning. Elementen av figurteckning. Minnesteckning. Speciell
metodik i kl. IV. I lärarinneseminarier fästes särskilt avseende vid flickundervisningens
och Kindergartens behov.

Sång och musik. Allmän musiklära och sångundervisning med
mål att meddela förmåga att giva sångundervisning i folkskolan och särskilt
avseende fäst vid smakens bildande. Speciell metodik i kl. IV.

I lärarseininarier: fiolspelning, klassundervisning 2 t. i kl. I och II,
1 t. i kl. III och IV, med mål att meddela förmåga att korrekt och säkert
bruka fiolen vid sångundervisning i folkskolan. Fakultativ undervisning
lämnas i lärarinneseminarier.

I lärarseininarier: pianospelning i kl. I och II 2 t. för varje

grupp (8—10 elever) såsom förberedelse för orgelspelning; orgelspelning
i kl. III och IV 2 t. för varje grupp med mål att meddela färdighet att
leda kyrklig folksång, föredraga lätta preludier och bilda enkla inodulationer.
Mera framskridna elever böra få tillfälle att medverka i körmusiken
i kyrkorna. Musikaliska samövningar med elever vid ett läraroch
ett lärarinneseminarium på samma plats kunna med provinsskolrådets
samtycke äga rum.

Fakultativ undervisning i pianospelning lämnas i lärarinneseminarier
högst 6 timmar i veckan tillsammans i alla klasser.

18—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

138

ÖSTERRIKE.

Kvinnliga handarbeten i lärarinneseminarier.

Mål: grundlig kännedom om de för en borgerlig hushållning nödvändiga
handarbetena.

Kl. I. Virkning och stickning av provremsor efter mönster. Strumpstickning
och stoppning.

Kl. II. Provduk med styng och söm i systematisk följd. Teckning,
tillklippning och söm av ett linne. Lagning och stoppning av linne.
Märkning.

Kl. III. Knyppling. Engelskt broderi. Franskt broderi isynnerhet
av bokstäver. Knytning. Linnesömnad med tillklippning.

Kl. IV. Speciell metodik. Repetition och inövning med särskild
hänsyn till folkskolornas undervisning.

Turnövningar. Mål: förmåga att ändamålsenligt meddela turn undervisning

åt gossar och flickor i folkskolor. Bekantskap med folkskoleturnövningarnas
historiska utveckling, väsen och uppgift, med apparaternas
och turnplatsens inrättning.

I kl. I inövas provinsens normalövningar för nedre och mellersta
folkskoleavdelningarna, i kl. II för översta folkskoleavdelningen. I kl.
III utvecklas elevernas färdighet och övas de i ledning av övningarna.
Eleverna i lärarseminarier göras bekanta med de för flickornas övningar

o O

avsedda särskilda rörelserna. I kl. IV fortsättas övningarna och meddelas
speciell metodik.

Andra undervisningsämnen. När tillfälle finnes, skola eleverna göra
praktisk bekantskap med metoderna för uppfostran och undervisning av
dövstumma, blinda och andesvaga barn och sättas i stånd att förbereda
sådana barn för intagning i vidkommande anstalter, varför korta kurser
för ändamålet skola i dessa anstalter anordnas.

I lärarinneseminarium, varmed Kindergarten är förbunden, kunna
eleverna förvärva sig kompetens såsom Kindergartenlärarinnor genom att
i kl. IV genomgå en särskild kurs i formarbeten för Kindergarten. I
alla seminarier skola eleverna i kl. IV genom besök göra bekantskap med
organisationen av Kindergarten och anstalter för uppfostran av abnorma
och sedligt försummade barn.

ÖSTERRIKE.

139

Provinsskolrådet skall träffa anstalt, att samtliga elever under sin
utbildningstid erhålla undervisning i simning.

O o c

5. Läroplansreform.

För närvarande pågå försök beträffande möjligheten och lämpligheten
att införa en ny läroplan i de österrikiska lärarbildningsanstalterna.
Avsikten därmed är att ytterligare stärka fackbildningen utan att försvaga
allmänbildningen. Möjlighet därtill skulle åstadkommas genom att inorganisera
förberedelseklassen i det egentliga seminariet och i den upptaga
en del av den teoretiska undervisning, som nu meddelas i de lägre
seminarieklasserna, samt från dessa borttaga större delen av den nu där
meddelade pedagogiska undervisningen och förlägga den till högsta klassen,
varigenom de teoretiska ämnena skulle få ett ökat timantal i kl. II och III.
Efter genomgången av kl. III skulle eleverna avlägga en teoretisk examen,
som skulle utgöra första delen av mogenhetsprövningen, varav skulle åstadkommas,
att, eleverna med odelat intresse kunde ägna sig åt fackutbildningen
i kl. IV. Ingen pedagogik skulle läsas i kl. II och i kl. III blott
undervisningslära och metodik för de lägsta folkskoleklasserna. All annan
pedagogisk undervisning tillika med dess psykologiska grundläggning skulle
hänvisas till högsta klassen. Den speciella metodiken, som hittills behandlats
av de olika ämneslärarna, har lidit därav, att de saknat tillräcklig praktisk
bekantskap med folkskolan, men enligt den nya ordningen skall denna
undervisning, så vitt möjligt är, läggas i en enda fackmans händer, som har
säker kännedom om folkskolan och dess behov. Blott religionsundervisningens
och övningsämnenas metodik överlämnas fortfarande åt facklärare. Skolhygien
skall studeras 1 timme i veckan under hela läsåret under ledning
av en läkare. Skolpraktiken är ökad från 7 lektioner i veckan till 12.
Elevernas musikaliska utbildning anses såsom en väsentlig del av deras
fackbildning och skulle få ännu mer tid i kl. IV. Samma åsikt hyses
om lantbruksundervisningen. Reformen är införd i lärarbildningsanstalten
i Brunn och skall efter hand prövas i flera anstalter i Mähren, innan
definitiv ändring i statutet beslutas.

140

ÖSTERRIKE.

6. Undervisningsmetoder.

Vid urvalet av läroinnehållet beaktas noga anstaltens uppgift att
utbilda lärare. I formellt avseende skall undervisningen vara ett mönster
för den undervisning, som lärjungarna själva såsom lärare skola meddela.
Särskilt för seminarierna utarbetade läroböcker i alla ämnen användas,
efter vilka lärarna hava att avpassa sin undervisning och till vilkas
riktiga bruk de skola giva nödig ledning. Rent föredragsmässig undervisning
är lika litet tillåten som rent förhörsmässig. Lärarna skola förmå
eleverna till medarbete, låta dem så självständigt som möjligt reproducera
undervisningen och vid slutet av varje lektion anställa översiktliga sammanfattningar.
översiktliga repetitioner skola ske vid avslutningen av varje
större avdelning och vid avslutningen av varje årskurs.

Lärarna i speciell metodik skola hålla sig till de för folkskolorna
fastställda läroplanerna och antagna läroböckerna.

Lokaler i anstalten skola anordnas för elevernas privatlektyr, arbeten
och övningar på tid utanför arbetsordningen.

Besök i vetenskapliga samlingar, industriella inrättningar och framstående
jordbruksanläggningar skola under lärares ledning anordnas.

7. Hjälpmedel för undervisningen.

För varje seminarium finnas ett bibliotek, ett fysikaliskt kabinett,
en naturhistorisk samling samt geografisk, historisk och musikalisk undervisningsmateriel].
Den högsta tillsynen över dessa seminariets tillhörigheter
har direktören, men han förordnar bland lärarna en bibliotekarie
för biblioteket och en kustos för varje slag av samlingar.

Till biblioteket anskaffas företrädesvis verk i pedagogik och metodik,
isynnerhet böcker, som innehålla läroprov, och pedagogiska tidskrifter.
För övrigt böra sådana arbeten inköpas, som lärarna behöva för fortsättning
av sina studier och eleverna för att på ett fruktbringande och levande
sätt tillägna sig de särskilda läroämnena. Biblioteket skall även
innehålla en samling av läroböcker, antagna för folkskolorna, och en samling
av ungdomsskrifter i olika ämnen.

ÖSTERRIKE.*

141

Varje lärarseminarium har ett välbeläget stycke jord av tillräckligt
omfång för elevernas handledning och övning i åkerbruksarbeten. Denna
s. k. skolträdgård skötes av läraren i åkerbruk.

8. Mogenhetsexamen.

Efter hela lärokursens avslutning undergå varje seminariums elever
en sträng prövning i alla anstaltens läroämnen. I denna prövning kunna
även privatister och lärjungar från andra läroanstalter få deltaga, om de
fyllt 19 år och förete intyg över fysisk duglighet samt sedlig oförvitlighet.

Examenskommissionen består av en delegerad från provinsskolrådet,
direktorn'' och lärarna i seminariets fjärde klass.

Examen är dels skriftlig, dels praktisk, dels muntlig.

Den skriftliga examen består i tre arbeten i pedagogik, undervisningsspråk
och matematik, förfärdigade på högst 4 timmar vartdera utan
hjälpmedel över uppgifter, bestämda av provinsskolinspektören efter en förslagslista,
uppgjord för varje ämne av vederbörande ämneslärare. De skriftliga
arbetena rättas och förses med betygspåteckning av ämnesläraren.

Elever, som under båda terminerna i fjärde klassen erhållit minst
det näst högsta vitsordet i »speciell metodik och praktiska övningar», äro
befriade från praktiskt prov. De övriga avlägga undervisningsprov i övningsskolan
efter en dag i förväg utdelade uppgifter inför avdelningar av
examenskommissionen, bestående av minst tre medlemmar efter förstärkning
med övningsskolans lärare.

Det muntliga provet omfattar alla teoretiska obligatoriska ämnen
inom de av läroplanen bestämda gränserna. Om terminsbetygen i de båda
högsta klasserna varit i genomsnitt minst de näst högsta i något eller
några ämnen, befrias eleven från muntlig prövning i vidkommande ämnen,
såvida det skriftliga mogenhetsprovet i de ämnen, där sådant förekommer,
överensstämmer med nämnda genomsnittsbetyg; dock måste varje lärjunge
prövas muntligen i minst två ämnen. De givna frågorna föras till protokoll.
Pidvatister prövas i alla ämnen, även i övningsämnen.

Om examinanden i alla ämnen erhållit minst betyget »geniigend»
(godkänd), så äger han utbekomma mogenhetsbetyg (»med utmärkelse» om
han har högre betyg i pedagogik, speciell metodik, praktiska övningar och

142

ÖSTERRIKE.

språk samt i flertalet av övriga ämnen). Kandidater med inaturitetsbetyg
från en sekundärskola få utan prövning sina betyg i alla ämnen, som
förekomma i maturitetsbetyget, överflyttade till mogenhetsbetyget.

Elever, som erhållit mogenhetsbetyg från lärarinneseminarier, hava
därmed kompetens såsom lärarinnor i kvinnliga handarbeten vid folkskolor
och borgarskolor samt såsom Kindergartenlärarinnor, om en Kindergarten
är förenad med anstalten.

9. Lärorättighetsprövning.

Efter minst två års skoltjänstgöring får en med mogenhetsbetyg försedd
lärare eller lärarinna anmäla sig till undergående av lärorättighetsprövning
för allmänna folkskolor. Examenskommissioner för anställande
av denna prövning tillsättas för tre år på förslag av provinsskolrådet avundervisningsministern
på alla platser, där statsseminarier finnas. De utgöras
av direktorer och lärare vid lärarbildningsanstalter, skolinspektörer
och framstående folkskollärare, och äro gemensamma för lärare och lärarinnor.
Provet har till uppgift att ådagalägga, att kandidaten är bekant
med grundsatserna för folkskoleuppfostran, isynnerhet skoldisciplin och
skolhygien, och med folkskoleämnenas metodiska behandling, förvärvat erfarenhet
och omdömesförmåga beträffande uppfostrings- och folkskolefrågor
samt behärskar folkskolans läroämnen, kort sagt, att han är ägnad till
självständig verksamhet som uppfostrare och undervisare i folkskolor.

Prövningen är dels skriftlig, dels muntlig, dels ett undervisningsprov.

Den skriftliga prövningen försiggår utan hjälpmedel och under övervakning
och består i författandet (på 4 timmar) av en uppsats över pedagogiskt
ämne, lösningen (på 4 timmar) av tre räkne- och geometri-uppgifter
och besvarandet (på 4 timmar) av tre frågor ur geografi, historia
och naturkunnighet. Den muntliga prövningen försiggår på 4 timmar för
varje examensavdelning och omfattar de obligatoriska folkskoleämnenas
speciella metodik och läroinnehåll efter antagna läroböcker och materiell
samt gällande bestämmelser för skolpraxis. Formell fordran är, att kandidaten
kan yttra sig klart och bestämt i sammanhängande tal. Särskild
muntlig prövning för kompetens att subsidiärt undervisa i sin konfessions

ÖSTERRIKE.

143

religionslära skall av varje kandidat avläggas för de av vederbörande konfessions
myndigheter förordnade adjungerade kommissionsmedlemmarna.
Undervisningsprov avlägges i en folkskola inlör kommissionen över en
dagen förut meddelad uppgift.

Till undergående av lärorättighetsprövning för borgarskolor äro de
lärare och lärarinnor berättigade, som avlagt examen för lärorättighet i
folkskolor och tjänstgjort minst tre år. Prövningen tillgår på samma sätt
som den förutnämnda, men ställer större fordringar på insikter och färdigheter
i pedagogik och de särskilda skolämnena. Därför delas läroämnena
i vissa grupper och varje kandidat undergår prövning för lärorättighet
blott i en av dessa grupper. Först vid en följande examensperiod
kan han bliva prövad även i en annan grupp. (Om fordringarna, se nedan
om borgarskollärarekurser under »Folkskollärarnas fortbildning»!)

Grupperna äro följande:

a) Språkligt-historiska gruppen: Undervisningsspråk, geografi och
historia.

b) Naturvetenskapliga gruppen: Naturhistoria, naturlära; som komplettering:
matematik eller geometrisk teckning.

c) Matematisk-tekniska gruppen: Matematik, frihandsteckning och
skönskrivning; som komplettering: naturlära eller geometrisk teckning.

Pedagogik är examensämne i varje grupp. Examinanderna i andra
och tredje gruppen hava rätt att undergå prövning i båda de i tredje
rummet nämnda ämnena eller att såsom tredje ämne välja ett annat
ämne ur tredje eller andra gruppen.

För erhållande av lärorättighet vid borgarskola måste kandidaten
hava högre betyg än »genugend» (godkänd) i alla prövningsämnena utom ett.

Kandidater, som hava avlagt examen för anställning såsom lärare vid
sekundärskolor, erhålla lärorättighet för folkskolor eller för borgarskolor
genom att inför vederbörande kommission undergå prövning i pedagogik
och i de läroämnen, vari de icke hava läimrättighet för sekundärskolor.

Komplctteringsprövningar i religion, turnövningar, sång och ett annat
landsspråk än undervisningsspråket få sådana lärare, som redan erhållit
lärorättighet, på begäran undergå. Speciell prövning för ett andra undervisningsspråk
eller för åkerbruksundervisning, teknisk undervisning, piano -

144

ÖSTERRIKE.

eller fiolspelning, orgelspelning, franska eller engelska språket, undervisning
av blinda, dövstumma, andesvaga eller sedligt försummade barn anordnas
också vid enstaka examenskommissioner, förstärkta med fackmän.

10. Lärarnas kompetens, tjänstgöring och löner.

Lärarpersonalen vid varje bildningsanstalt består av direktor, huvudlärare
(huvudlärarinnor), religionslärare, lärare (lärarinnor) vid övningsskolan
och erforderliga hjälplärare (hjälplärarinnor). Vid lärarinnebildningsanstalterna
finnas dessutom vanligen en Kindergartenlärarinna och en lärarinna
för kvinnliga handarbeten vid den med anstalten förbundna bildningskursen
för arbetslärarinnor. Alla dessa lärare utnämnas av undervisningsministern
efter provinsskolrådets hörande. Inga särskilda kompetensfordringar äro
bindande för utnämningen utom vad beträffar lärare vid övningsskolan
och lärare i övningsämnen. Men då direktor och huvudlärare i rang och
lön äro likställda med motsvarande lärare vid sekundärskolorna, så får
man en föreställning om de bildningskrav, som ställas på de förra genom
en redogörelse för kompetensfordringarna för gymnasielärare.

Såsom religionslärare få blott sådana personer anställas, som förklarats
kompetenta av vederbörande konfessions myndigheter.

Kompetensen för övriga lärare prövas genom examina inför av ministern
utnämnda examenskommissioner. Examinanden skall hava tillbragt
minst tre år såsom ordinarie lärjunge vid ett universitet och besitta
det för varje lärare nödiga måttet av filosofisk bildning och förmåga att
korrekt bruka undervisningsspråket och tyska (även om det ej är undervisningsspråk).
Prövningen förrättas inom olika ämnesgrupper: a) klassisk
filologi, b) historia och geografi, c) matematik och fysik, d) naturhistoria
för hela gymnasiet jämte matematik och fysik för nederklasserna, e) filosofisk
propedevtik för hela gymnasiet jämte ett ämne av de förra grupperna
för nederklasserna, f) tyska eller ett annat lands språk för hela gymnasiet
jämte båda de klassiska språken för nederklasserna. Det är tillåtet
att dela examen i två avdelningar: en för nederklasserna och en för överklasserna.
Examen består i 1) en avhandling berörande ämnesgruppen
och en av pedagogiskt-didaktiskt innehåll, författade inom en tid av 6

ÖSTERRIKE.

145

månader, 2) en uppsats, författad under övervakning på högst 12 timmar
i varje examensämne, 3) muntlig prövning. Dessutom skall varje lärarkandidat
genomgå ett provår vid en sekundärskola.

Direktor är skyldig att undervisa 10 timmar i veckan, eu huvudlärare
20, lärare och lärarinnor vid övningsskolan 25. Tiden för praktikkonferenser
tillgodoräknas direktören med 2 timmar samt var och en av
övriga lärare med en timme. Nedsättning i timantalet med 2—3 timmar
kan med hänsyn till arbete med rättning av skripta o. s. v. medgivas.

Direktors lön utgår med 4,400 krönen om året (1 krone = 76 öre)
och 600 krönen i byråkostnader jämte ålderstillägg å 400 krönen, aktivitetstillägg
efter orternas folkmängd av 200—600 krönen samt fri bostad.

Huvudlärare uppbära a) lön 2,400 krönen om året i Wien och 2,000
på andra orter, b) 5 ålderstillägg med 400 krönen i tillökning vart- femte år,
c) aktivitetstillägg i Wien 1,000—1,400 krönen, på andra orter 400—840
krönen om året efter rangklasser och orternas folkmängd. Rangklassen
beror av tjänsteåldern. Religionslärare med full tjänstgöring hava samma
lön som övriga lärare, men om tjänstgöringen är mindre, är avlöningen
1,050—1,680 krönen med 3 ålderstillägg å 210 krönen vart tionde år.

Lärarna i övningsskolan hava 1,600 krönen i lön med ålderstillägg
å 200 krönen och aktivitetstillägg av 320—800 krönen.

Pension utgår vid invaliditet efter 10 tjänstår med l/s av hela avlöningen,
efter 15 tjänstår med 3/s och för varje nytt 5-tal tjänstår med
ytterligare Vs ända till och med det 40:e tjänståret, då pensionen utgår med
hela avlöningen. Tre lärartjänstår räknas lika med 4 andra statstjänares, så
att full ålderdomspension kan erhållas efter 30 tjänstår. Rätt att avgå
med pension inträder vid 65 levnadsår, skyldighet vid 70. Anka uppbär
i pension l/3 av mannens avlöning under hans sista levnadsår. Uppfostringsbidrag
utgår åt oförsörjda barn under 18 års ålder, om de till antalet
äro flera än tre, dock ej till högre belopp än att de tillsamman med
moderns pension uppgå till 1/2 av faderns avlöning.

19—082815 Folkunderv.-kom. het. I. Folkskolesem. Band 4.

14(5

ÖSTERRIKE.

11. Folkskollärarnas fortbildning.

I riksfolkskolelagen stadgas, att lärarnas fortbildning skall främjas i
pedagogiskt och vetenskapligt hänseende genom skoltidskrifter, lärarbibliotek,
periodiska lärarkonferenser samt fortbildningskurser.

I varje krets skall finnas ett lärarbibliotek, som förvaltas av en av
kretskonferensen vald kommission och underhålles genom årliga bidrag av
lärarna, uppgående i somliga provinser till 1 % av lönen.

En lärarkonferens skall hållas varje år i varje krets under ledning
av kretsinspektören för rådplägning om till skolväsendet hörande ärenden,
isynnerhet lärometoder, undervisningsmateriel], nya läro- och läseböcker,
skol tukt o. d. Samtliga lärare vid offentliga folkskolor och lärarbildningsanstalter
i kretsen äro förpliktade att deltaga i konferensen.

I varje provins skall vart sjätte år under ledning av en provinsskolinspektör
hållas en konferens med ombud för kretskonferenserna.

I den ursprungliga riksfolkskolelagen av den 14 maj 1869 hette det,
att särskilda lärarkurser för mera omfattande utbildning för lärarkallet
skulle anordnas vid universitet eller tekniska högskolor. Flera ansatser
till genomförande av detta stadgande gjordes av undervisningsministeriet
genom infordrande av yttranden från olika håll, men de ledde icke till
något resultat. Den nya redaktionen av riksfolkskolelagen den 2 maj 1883
ersatte det nämnda stadgandet med en allmän föreskrift om särskilda lärokurser
för lärarnas fortbildning isynnerhet i borgarskolans undervisningsämnen.

Sådana fortbildningskurser anordnas dels vid varje lärarbildningsanstalt
för lärare i allmänhet, som hava att på kallelse av provinsskolrådet
inställa sig till deltagande, i regeln under höstferierna, dels på särskilda
platser för lärare, som önska utbilda sig till avläggande av examen
för lärorättighet vid borgarskolor.

För de sistnämnda kurserna utkom statut dun 31 juli 1886. Borgarskollärarkurser
anordnas vid lärarbildningsanstalter på förslag av provinsskolrådet
efter undervisningsministerns bestämmande. Med hänsyn till
behovet av rikligare undervisningsmedel i vissa ämnen (teckning, kemi,

ÖSTERRIKE.

147

åkerbrukslära o. d.) kunna sådana kurser för vissa ämnen anordnas även
vid andra läroanstalter (yrkesskolor, teckningsskolor, högre realskolor, lantbruksinstitut
o. s. v.). Direktorn för vidkommande anstalt har den omedelbara
ledningen av kursen mot särskild ersättning. Lärare antagas av undervisningsministern
på provinsskolrådets förslag mot särskild ersättning.
Varje fullständig kurs omfattar samtliga ämnen, som tillhöra en av examensgrupperna
i lärorättighetsprövningen för borgarskolor, men kan också utsträckas
till ämnen, som icke förekomma i borgarskolorna, isynnerhet
åkerbrukslära. Orternas behov skola tillgodoses genom anordning av olika
kurser på olika platser och genom följd av olika kurser på samma plats.
Eu fullständig borgarskollärarkurs varar ett läsår med minst 10 lektioner
i veckan, så förlagda, att deltagande i kursen är möjligt för lärare, som
hava sin verksamhet på platsen eller i dess omgivning. Undervisningen
är anlagd med hänsyn till fordringarna i lärorättighetsprövningen för
borgarskolor. Dessa fordringar äro, så vitt de gå utöver fördjupning av
den egentliga seininarieundervisningen, följande:

Pedagogik: empirisk psykologi och logik; egen läsning av några betydande
pedagogers huvudverk från tiden efter 1600; närmare bekantskap
med den österrikiska folkskolans utveckling och inrättning; borgarskolans
skolpraxis och speciell metodik för den valda ämnesgruppen; kännedom
om lämpliga ungdomsböcker i ifrågavarande ämnen.

Undervisningssprålc: kännedom av skriftspråkets grammatik och de
brukligaste former och arter av prosaisk och poetisk framställning; egen
läsning av några den nya litteraturens huvudverk.

Det andra språkets grammatik och korrekt behandling av språket i
tal och skrift. /

Geografi: närmare kännedom av den politiska geografien; översiktlig
kännedom av handelsgeografien; grundlig kännedom om Österrike-Ungerns
geografi.

Historia: — fordringarna för mogenhetsexamen.

Naturhistoria: kännedom om naturföremålens praktiska utnyttjande
i industri och jordbruk.

Naturlära: på iakttagelse och experiment grundad kännedom om
naturkrafterna och deras lagar; säkerhet i förklaringen av de mest påfal -

148

ÖSTERRIKE.

lande naturföreteelserna och de viktigaste maskinerna; bekantskap med
hanterandet av de vanligaste apparaterna; kännedom om de viktigare kemiska
grundämnena och deras föreningar samt deras användning i industri
och jordbruk.

Matematik: ekvationer av 2:a graden, logaritmer och plan trigonometri.
(Trigonometri uteslutes ur provet för lärarinnnor.)

Geometrisk teckning: geometriska konstruktioner, ytornament, enkla
situationsplaner; projektionslära och dess användning på skugglära; byggnads-
och maskinritning. (För lärarinnor utelämnas situationsteckning,
projektionslära, byggnads- och maskinritning.)

Frihandsteckning: färglära; skicklighet i fritt återgivande av geometriska
kroppar och enkla plastiska ornament med skuggning; stillära.

Skönskrivning: färdighet i skönskrivning av de i borgarskolornas
läroplaner bestämda skriftarterna.

Ett storartat fortbildningsinstitut för folkskollärare i Wien grundades
av Dittes 1867 under namn av Pedagogium och hade mer än 300 elever
om året, men nedlades på grund av klerikalt motstånd i mitten av 1890-talet. Detta institut har i ny form åter levat upp år 1905. Provinsen
Österrike har övertagit stadens byggnader för Pedagogium och upprättat
ett nytt provinsseminarium, med vilket förbundits ett flertal läroanstalter
för olika stadier av lärarbildningen. Utom det vanliga seminariet med
dess övningsskola och en 1-årig kurs till folkskollärarexamen för abiturienter
från gymnasier och realskolor finnes eu lärarakademi för lärarnas
fortbildning, som övertager Pedagogiums uppgifter i en form, som motsvarar
de fordringar, som nutiden ställer på lärarna i en storstad. Närmaste
uppgift för akademien är att bereda för de prövningar, som skola
genomgås för lärorättighet dels vid folkskolor dels vid borgarskolor, men
därjämte skall deri tillgodose lärarnas fria bildningssträvande genom kurser
i olika ämnen, framför allt pedagogik och dess hjälpvetenskaper. Undervisningen
är av vetenskaplig art och meddelas av lärare från universitetet
och högskolorna. Anstalten öppnades den 5 oktober 1905.

UNGERN.

149

VIII. Ungern.

Av C. O. Arcadius.

De första seminarierna inrättades i Ungern år 1840. De hade då
blott 2 klasser och voro konfessionella. Genom lagen om folkundervisningen
1868 bestämdes, att staten skulle upprätta och underhålla ickekonfessionella
3-klassiga seminarier, 20 för män och 4 för kvinnor, och
att för övrigt kommuner, kyrkosamfund, korporationer, associationer och
enskilda, som hade rätt att grunda primärskolor, också finge inrätta seminarier.
De senare anstalterna äro alla konfessionella, nämligen: 26 romerskkatolska,
10 grekisk-katolska, 6 lutherska, 3 reformerta och 1 israelitisk.
Av samtliga 70 seminarier äro 48 avsedda för män och 22 för kvinnor.
År 1881 infördes en fjärde årsklass vid statsseminarierna, och de konfessionella
seminarierna hava följt efter, fastän de ha svårigheter att
skaffa lokaler och lärare.

Statsseminarierna för män äro ännu i de flesta fall externat, men
internat införes efterhand, och överallt är på statens bekostnad en hushållning
anordnad, som mot ringa avgift håller kost åt lärjungarna. Fattiga
och välartade lärjungar få fri kost eller stipendier av 20 eller 10 krönen
(1 krone —76 öre) i månaden. Lärarinneseminarierna äro internat, där eleverna
få bostad och tvätt fritt samt betala en billig ersättning för kosten.
Friplatser och stipendier finnas även. De konfessionella seminarierna
äro internat.

Den omedelbara ledningen av varje anstalt tillkommer direktorn och
lärarkollegiet, varöver står seminariets direktionsråd, bestående av departe -

150

UNGERN.

mentets skolinspektör som ordförande samt direktorn och fem av undervisningsministern
nämnda personer som medlemmar. Högsta myndigheten
över seminarierna utövas av undervisningsministern.

Ett seminarium, vare sig det är statsseminarium eller konfessionellt
seminarium, måste hava egen byggnad, egen lärarpersonal, en övningsskola
med 6 avdelningar och en tillräcklig trädgård till övningsfält för åkerbruk
och trädgårdsodling.

För inträde fordras en ålder av 15 år för ynglingar och 14 år för
flickor, vitsord om gott uppförande, god hälsa och frisk kroppskonstitution
samt, vad ynglingar beträffar, genomgång av en borgarskola (6-årig kurs
över 4:e årsklassen i folkskolan) eller av de 4 lägre klasserna i ett gymnasium
eller realskola, och, vad flickor beträffar, godkänd inträdesexamen.

Nu gällande läroplan av år 1882 angiver som mål för seminariebildningen
1) meddelande åt eleverna av en bildning, som hos dem framkallar
och underhåller patriotism och människokärlek, 2) meddelande av
för deras kommande verksamhet nödiga kunskaper och en metodisk skicklighet,
som betryggar framgång för deras undervisning, 3) utveckling av
deras kroppsliga krafter och skicklighet på samma gång som deras moraliska
egenskaper.

Undervisningen och den metodiska handledningen böra på sådant
sätt meddelas, att de bliva ett företal till den undervisning, som skall
givas i folkskolan.

1 seminarier för kvinnor undervisas i hushållskunskap och kvinnligt
handarbete i stället för åkerbruk, musik och kroppsövningar.

Beträffande de särskilda ämnena lämnas följande antydningar:

I pedagogik börjas i kl. 1 med läran om människokroppen och
hygien, i kl. II med psykologi och speciell metodik, i kl. III med allmän
pedagogik och i kl. IV med pedagogikens historia. Förberedelsen för
undervisning lämnas huvudsakligen genom metodiska övningar i alla
klasser från och med kl. II. Tillämpning sker i övningsskolan men icke
mer än 2 timmar i veckan.

I ungerska språket skall meddelas nödig skicklighet för undervisningen
i läsning och skrivning samt detaljkännedom av den moderna
ungerska litteraturen på basis av läsning.

UNGERN.

151

Timplan.

		K 1	a s s
	I.	II.	in.	IV. ''
Religion och moral......	2	2	2	.
! Pedagogik och praktiska övningar ....	3	3	4	5
1 Ungerska språket och litteraturen.....	3	3	2	2
Tyska språket.........	3	3	2	2 ''
j Matematik..........	3	4	3	3 1
Geografi...........	2	2	_	_
\| Historia och statskunskap.......	—		3	4
\| Naturalhistoria.........	2	2	2	_
! Fysik och kemi.........		_	2	3
Åkerbruk och trädgårdsskötsel......		_	_	2
Sång och musik........	4	4	4	2
Ritning och välskrivning.......	3	2	1	i
Kroppsövningar.........	2	2	2	2
Summa	27	27	27	2C

I tyska språket meddelas den kännedom, som är tillräcklig för
förståendet av tyska pedagogiska arbeten.

Undervisningen i matematik omfattar till och med ekvationer av andra
graden med en obekant, men endast elementär geometri.

Geografiundervisningen sysselsätter sig med Ungerns geografi i detalj,
men för övrigt med översikter och syn optiska studier.

I historia behandlas allmän historia i kl. III, men i kl. IV fäderneslandets
historia, förbunden med civilisationens historia, statsförfattning,
lagkunskap och nationalekonomiens grundbegrepp.

Den naturvetenskapliga undervisningen behandlar zoologi och botanik
i kl. I och II, mineralogi, geologi, geognosi, fysik och kemi i kl. III samt
mekanik, fonetik, optik, magnetism, elektricitet och organisk kemi i kl. IV.

Un revision av läroplanen har skett under de sist förflutna åren,
varigenom man sökt åstadkomma närmare förbindelse mellan de allmän -

152

UNGERN.

bildande ämnena och fackbildningen samt utveckling av seminariernas fackkaraktär
och praktiska läggning.

Folkskollärarexamen avlägges inför en kommission, som består av
vidkommande seininarii lärare under presidium av departementets skolinspektör.
Till undergående av denna examen kunna även privat undervisade
elever anmäla sig.

Efter två års praktisk tjänstgöring får skollärarkandidaten ytterligare
avläsa examen för lärorättighet, varvid han prövas i alla för folkskolan
obligatoriska läroämnen.

Lärarpersonalen består av huvudlärare för pedagogik, språk, matematik-naturvetenskap
och historia-geografi, musiklärare, teckningslärare
(en av de sistnämnda är vanligen också gymnastiklärare), lärare i övningsskolan
samt så många kateketer, som behövas för undervisningen i religion
för de olika konfessioner, som äro representerade i seminariet. Huvudläraren
i pedagogik är vanligen seminariets direktor.

På 1880-talet var lönen för en huvudlärare 2000 krönen och 200
krönen i bostadsersättning samt för direktorn ett tillägg av 400 krönen.
Lärare i övningsskolan hade 1400 krönen i lön och fri bostad.

Fortbildningsanstalter för folkskollärare äro de båda seminarier för
utbildning till lärare och lärarinnor i borgarskolor, som tinnas i Budapest,
ett för lärare och ett för lärarinnor. Årsklasserna i dessa anstalter äro två.
För intagning fordras att hava avlagt folkskollärarexamen eller avgångsexamen
från gymnasium eller realskola. Undervisningen år fördelad på
ämnesgrupper med pedagogik till gemensamt ämne i alla grupper, lill
den examen, som vid slutet av kursen avlägges, kunna också sådana personer
anmäla sig, som under två år tjänstgjort vid folkskola eller sekundårskola
eller som avlagt maturitetsexamen och i två år begagnat undervisningen
vid universitet.

SCHWErZ.

153

IX. Schweiz.

Av Otto W. Sundén.

I. Till orientering.

I högre grad än kanske något annat europeiskt folk äro schweizarna
intresserade för en gedigen allmän folkbildning, följaktligen också för en
god utbildning av lärarkrafter för folkskolan. Vi träffa också i Schweiz
folkskoleserninarier, vilka med hänsyn till uppnådda resultat stå i främsta
ledet bland europeiska anstalter av detta slag. Denna omständighet är sä
m\ eket mer intressant, som nämnda resultat kunnat nås utan att man
behövt såsom flerstädes i Tyskland tillgripa åtgärden att göra seminariekursen
6-årig. Att man i Schweiz icke behövt gå utöver 4 år förklaras
genom det sätt, varpå man där har folkskolan och dennas överbyggnader
ordnade. Då fråga blir om intagning av elever i seminarierna, skall denna
sak något närmare beröras.

Den, som vill taga reda på Schweiz’ skolväsen i dess helhet eller
någon gren därav, måste gå till de särskilda kantonerna, 25 till antalet,
och studera förhållandet i fråga i var och en av dem. Schweiz har
nämligen icke ett gemensamt skolväsen, utan varje kanton har sitt
särskilda.

Det schweiziska förbundet har inrättat och underhåller den polytekniska
skolan i Zttrich, anställer examina med dem, som utbildat sig till
läkare, apotekare och djurläkare, anordnar prövning i vissa skolämnen
med de värnpliktiga, understöder med penninganslag lantbruks-, handels-,

20—082815, Folkunderv.-knm. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

154

SCHWEIZ.

yrkes- och hushållsskolor, främjar på olika sätt gymnastik- och militärundervisningen,
understöder de offentliga permanenta skolutställningarna,[)
förlägger en skolväggkarta över Schweiz och utdelar sedan 1903 ett årligt
anslag av något över 2 millioner francs till främjande av folkundervisningen
i de olika kantonerna. Men med dessa undantag är ordnandet av hela
skolväsendet, såväl det högre som det lägre, de enskilda kantonernas angelägenhet.

Vad nu särskilt beträffar anstalter för folkbildningen, så gäller sedan
1874 som allmän lag för hela Schweiz, att kantonerna skola sörja för en
tillfredsställande folkundervisning och för den skull inrätta tillräckligt
antal skolor, som meddela obligatorisk och kostnadsfri undervisning utan
att tvång lägges på någons tros- eller samvetsfrihet. Förbundet har överuppsikt
över att dessa bestämmelser efterlevas och kan inskrida mot den
kanton, som i detta avseende försummar sin plikt. Men likformighet i
kantonernas skolorganisationer kräva förbundslagarna icke. Liksom det
mellan skilda orter i detta lilla land råder stor olikhet i fråga om natur,
näringsliv, folkkaraktär, religion och språk, så träffa vi ock inom de olika
kantonerna en mycket rik omväxling i fråga om skolväsendets former i
allmänhet och icke minst i fråga om skolor för den allmänna folkundervisningen
och beträffande anstalter för utbildningen av lärare vid dessa
skolor. En redogörelse för lärarutbildningen i Schweiz måste därför, såsom
redan blivit antytt, grunda sig på ett studium av förhållandena i de
enskilda kantonerna, ett studium, som är tidskrävande men intressant på
grund av den rikedom på former, som anträffas. En detaljerad redogörelse
för alla dessa former skulle kräva ett alltför stort utrymme. Då
det här gäller att inom en trängre ram framställa det viktigaste, har
författaren ansett sig böra dels i allmänna drag framhålla huvudsakliga
likheter och olikheter mellan de skilda orterna, dels ock giva utförliga
konkreta exempel på anordningarna å några platser och därvid utförligast
behandla sådant, som har det största aktuella intresset. * 1

i) I Schweiz finnas 6 dylika med bibliotek förenade permanenta skolutställningar:

1) Pestalozzianum i Zuricb; 2) Schweiziska permanenta skolutställningen i Bern; 3) Pedagogiska
museet i Freiburg; 4) Permanenta skolutställningen i Neuchåtel; 5) Skolmuseet i
Lausanne; (1) Permanenta skolutställningen i Luzcrn.

SCHWEIZ.

155

2. Lärarbildningsanstalternas organisation.

Det första folkskoleseminariet i Schweiz kora till stånd i kantonen
Luzern 1775. Det var till en början av ganska ringa betydelse. Elevernas
utbildningstid var blott några månader. Seminariet hade ino-en
varaktig stad utan var förlagt än här än där inom kantonen. Sedan 1868
är det bofast i Hitzkirch och har 4-årig kurs. Därnäst kom kantonen
Aargaus seminarium i Wettingen, grundat 1822 och redan från början
ordnat på ett mera tillfredsställande sätt. Det har nu också 4 årsklasser.

Under den helvetiska republikens tid arbetade undervisningsministern
Albert Stapfer ivrigt på folkbildningens höjande. Bland annat ville han
även grunda ett lärarseminarium i varje kanton, och då ett dylikt förslag
på den tiden alls icke vann något gehör, vidtog han anstalter för upprättandet
av ett för hela Schweiz gemensamt seminarium i Burgdorf 1799,
vilket företag emellertid även det blev fruktlöst. Som bekant lyckades
det däremot för Pestalozzi att med sitt aldrig svikande nit för folkbildningen
i den av honom under den närmast följande tiden ledda uppfostringsanstalten
i Burgdorf uträtta något även för utbildningen av lärare.

Det är dock först på 1830-talet, som anstalter för nyssnämnda ändamål
i något större antal började komma till stånd. Som en frukt av det
livligare folkbildningsintresse, som då gick hand i hand med de genomgripande
politiska rörelserna, tillkomino under åren 1832—37 i kantonerna
Ziirich, Bern, Thurgau, Vaud, Solothurn, Tessin och Graubunden inalles
11 seminarier. Sedan hava med längre eller kortare mellanrum nya seminarier
tillkommit, så att Schweiz för närvarande äger ett ganska stort antal
anstalter för utbildning av lärarkrafter för primärskolorna.

De viktigaste av dessa upptagas i följande översikt, avseende förhållandena
under år 1908.

Kantonen Zurich med 484,450 invånare:

Kantonalt samseminarium i Kiisnacht, 4-årig utbildningstid, 242
lärjungar (214 manliga, 28 kvinnliga).

Staden Zuriclis kommunala lärarinneseminarium, utgörande en avdelning
av den högre flickskolan, 4 årskl. med 137 lärjungar.

156

SCHWEIZ.

Privat evangeliskt seminarium i Ziirich-Unterstrass, 4 årskl. med 68
manliga lärjungar.

Kantonen Bern med 624,641 invånare:

Kantonalt manligt seminarium med 4-årig kurs, fördelat på två platser:

1) underseminarium (Unterseminar) i Hofwyl för de två första
åren, 85 lärjungar;

2) överseminarium (Oberseminar) i Bern för de två sista åi-en,
94 lärjungar.

Kantonalt manligt seminarium i Bruntrut, 4 årskl., 59 lärjungar.
Kantonalt kvinnligt seminarium i Hindelbank, 3-årig kurs, 28 lärjungar.

Kantonalt kvinnligt seminarium i Delémont, 3 årkl., 20 lärjungar.
Staden Berns kommunala lärarinneseminarium, utgörande en överbyggnad
på en flickskola, 3 årskl., 114 lärjungar.

Privat evangeliskt seminarium i Muristalden, 4 årskl., 80 manliga
lärjungar.

Privat lärarinneseminarium i Bern, utgörande en överbyggnad på
»Nya flickskolan» därstädes, 3 årskl., 89 lärjungar.

Kantonen Luzern med 153,571 invånare:

Kantonalt manligt seminarium i Hitzkircli, 4 årskl., 77 lärjungar.
Kommunalt lärarinneseminarium i Luzern, utgörande en avdelning
av högre flickskola, 3 årskl. med 61 lärjungar.

Privat lärarinneseminarium, utgörande en avdelning av pensionatet
Baldegg, 4 årsklasser med 49 lärjungar.

Kantonen Schwyz med 58,593 invånare:

Kantonalt manlig seminarium i Rickenbach, 4-årig kurs, 40 lärjungar.
Privat lärarinneseminarium i lngenbohl, utgörande en avdelning av
pensionatet Theresianum, som består av kvinnlig realskola,
4-klassigt seminarium in. m.; 60 lärjungar i seminarie avdelningen.

Kantonen Zug med 26,397 invånare:

Privat katolskt seminarium i S:t Michael, 4 årskl., 49 manliga
lärjungar.

SCHWEIZ.

157

Privat lärarinneseminarium i Menzingen, utgörande en del av därvarande
»Töchterinstituto; 4-årig kurs, 165 lärjungar.

Kantonen Freiburg med 133,510 invånare:

Kantonalt manligt seminarium i Hauterive, 4-årig kurs, 81 lärjungar.

Kantonen So/othurn med 110,332 invånare:

Kantonalt samseminarium i Solothurn, utgörande en avdelning av
det allmänna läroverket (Karitonsschule), 4-årig kurs, 102 lärjungar
(83 manliga, 19 kvinnliga).

Kantonen Base/stadt med 132,892 invånare: *)

S. k. fackkurser på tre terminer, 29 manliga lärjungar.

Kantonen Schaffhausen med 43,872 invånare:

Kantonalt samseminarium, utgörande en avdelning av det allmänna
läroverket, 4-årig kurs, 33 lärjungar (16 manliga, 17 kvinnliga).

Kantonen S:t Gallen med 264,261 invånare:

Kantonalt samseminarium i Mariaberg vid Rorschach, 4-årig kurs,
115 lärjungar (98 manliga, 17 kvinnliga).

Kantonen Graubunden med 109,624 invånare:

Kantonalt samseminarium i C hur, utgörande en avdelning av allmänna
läroverket, 4-årig kurs, 129 lärjungar (125 manliga, 4 kvinnliga);

Privat manligt seminarium i Schiers, utgörande en avdelning av
privatläroverket därstädes, 3-årig kurs, 47 lärjungar.

Kantonen Aargau med 214,658 invånare:

Kantonalt samseminarium i Wettingen, 4-årig kurs, 106 lärjungar (99
manliga, 7 kvinnliga).

Kantonalt-kommunalt lärarinneseminarium i A ar a u, förbundet med
en flickskola, 4-årig kurs, 84 lärjungar.

Kantonen Thurgau med 118,620 invånare:

Kantonalt samseminarium i Kreuzlingen, 3-årig kurs, 71 lärjungar
(61 manliga, 10 kvinnliga). I

I fortbildningsklasserna till flickskolan i Basel (kantonal anstalt) utbildas bland

annat lärarinnor för primärskolan.

158

SCHWEIZ.

Kantonen Tessin med 146,153 invånare:

Kantonalt manligt seminarium i Lucarno, förkurs och 4-årig huvudkurs,
58 lärjungar.

Kantonalt kvinnligt seminarium i Lucarno, förkurs och 4-årig huvudkurs,
66 lärjungar.

Kantonen Vaud med 307,218 invånare:

Kantonalt manligt seminarium i Lausanne, 4-årig kurs, 123 lärjungar.

Kantonalt kvinnligt seminarium i Lausanne, 3-årig kurs, 128 lärjungar.

Kantonen tVal/is med 119,527 invånare:

Kantonalt manligt seminarium i Sion (Sitten), 3-årig kurs, 54
lärjungar.

Kantonalt kvinnligt seminarium i Sion, 3-årig kurs, 36 lärjungar.

Kantonalt kvinnligt seminarium i B vig, 3-årig kurs, 16 lärjungar.

Kantonen Neuchåiet med 135,267l) invånare;

Kantonalt seminarium för lärare och lärarinnor (Ecole normale) i
Neucliåtel, 3-årig kurs, 77 lärjungar (19 manliga, 58 kvinnliga).

Kantonen Geneve med 151,751x) invånare:

Kantonalt manligt seminarium i Geneve, utgörande en avdelning av
ett allmänt läroverk (College de Geneve), 4-årig kurs, 46
lärjungar.

Kantonalt kvinnligt seminarium i Geneve, utgörande en avdelning
av ett högre kvinnligt institut (Ecole supérieure de jeunes
lilles de Geneve), 3-årig kurs, 116 lärjungar.

Bland de i översikten förekommande kantonerna träffa vi icke Uri
(21,247 inv.), Obwalden (15,397 inv.), Nidwalden (13,404 inv.). Glarus
(31,416 inv.), Baselland (72,638 inv.), Appenzell A—Rh (56,024 inv.) och
Appenzell I—Rh (13,886 inv.). 1 6 av dessa kantoner finnes ännu ingen
lärarutbildningsanstalt. I Obwalden finnes i en privat flickpension en obe -

x) Provisoriskt tal.

SCHWEIZ.

159

tydlig avdelning för utbildning av lärarinnor. Elever från dessa kantoner
få besöka andra kantoners seminarier och bruka därvid från hemkantonen
erhålla rätt stora stipendier.

De flesta av de i översikten upptagna 37 anstalterna, nämligen 25,
äro statsanstalter, 1 är kantonalt-kominunal, 3 äro kommunala inrättningar,
8 äro privata.

Av nämnda anstalter ha 8 både manliga och kvinnliga elever, 14 ha
blott manliga och 15 blott kvinnliga elever.

Rörande det förhållande, i vilket fackkurserna i Basel stå till andra
undervisningsanstalter, hänvisas till det följande. Av de övriga i översikten
upptagna äro 22 fristående anstalter, som uteslutande sysselsätta sig
med lärarutbildning, och 14 förenade med en annan läroanstalt (vanligen
allmänt läroverk eller flickskola). Vilketdera av dessa system, som skall
anses såsom det fördelaktigaste, har varit och är fortfarande föremål för
mycken diskussion. A ena sidan framhålles, att man snarare och säkrare
hinner det med seminariearbetet avsedda målet, om seminariet är organiserat
som fristående anstalt. A andra sidan betonas som ett önskemål,
att de unga, som förbereda sig för folkskollärarkallet, må åtminstone under
en god del av den därför erforderliga tiden få vistas vid anstalter,
där även andra unga män eller kvinnor söka sin bildning. I slutet av 1880-talet övergick man i två kantoner från systemet med fristående seminarier
och inrymde en seminarieavdelning i det allmänna läroverket. Åtminstone
i en kanton har man däremot genomfört ändring i motsatt riktning.

Vid de allmänna läroverk eller flickskolor, med vilka seminarieavdelningar
äro förenade, hållas icke platserna i dessa avdelningar öppna
enbart för läroverkets egna lärjungar från lägre klasser, utan ett stort
antal elever komma direkt in i seminarieklasserna utan att förut ha tillhört
läroverket. I all synnerhet äger detta förhållande rum med de manliga
eleverna, vilka även i sådana seminarier, som äro förbundna med
allmänt läroverk, ofta komma från folkskolorna och deras överbyggnader i
olika delar av kantonen i fråga.

Utbildningstiden i de schweiziska seminarierna är, såsom av översikten
synes, icke överallt lika lång. Den är 4 år i tjugutre seminarier
(11 manliga, 6 kvinnliga och 6 samseminarier), och 3 år i tretton semi -

160

SCHWEIZ.

narier (2 manliga, 9 kvinnliga och 2 med både manliga och kvinnliga lärjungar).
Utbildningstiden i fackkurserna i Basel är tre terminer.

Eu egendomlig organisation har kantonen Berns förnämsta manliga
seminarium fått genom de förändringar, som vidtagits med detsamma
i början av innevarande århundrade. Bäst torde såväl reformens innebörd
som orsaker klargöras genom en kort redogörelse för dess genomförande Sedan

gammalt hade kantonen ett lärarseminarium i Hofwyl, avsett
att lämna huvudkontingenten av de för kantonen behövliga inanliga lärarkrafterna.
Under flera år i slutet av 1800-talet visade det sig emellertid
omöjligt för Hofwyl att utexaminera så många lärare, att dessa tillsammans
med de jämförelsevis få, som kommo från andra håll, kunde fylla det
alltjämt växande behovet, varför snart en kännbar lärarbrist gjorde sig
gällande. Det framkom då förslag om att seminariet i Hofwyl skulle
förses med parallellavdelningar i alla 4 klasserna. Om 25 lärjungar varje
år intoges i vardera av första klassens avdelningar, så skulle seminariet
komma att årligen utexaminera omkring 50 lärare, vilket kunde anses
påkallat av behovet.

Då emellertid nödiga lokaler för en sådan utvidgning icke furrnos,
så förutsatte förslagets genomförande en ganska omfattande ny- eller tillbyggnad.
Seminariet hade dittills varit förenat med internat, och enär
Hofwyl är eu liten lantlig ort med få möjligheter för eleverna att få inackordering
i privata familjer, så måste även seminarieinternatet utvidgas,
om lärjungeantalet skulle ökas. Detta var emellertid föga tilltalande.
Skulle inemot 200 unga män bo och äta tillsammans i anstalten, så vore varje
tanke på individuell behandling av dem utesluten, och det hela skulle nära
nog fullständigt få karaktären av kasern. Redan förut hade man börjat inse
det onaturliga uti, att eleverna under hela sin studietid i ett internat avstängdes
från det bildande umgänget med personer utanför läroanstalten,
och många önskade därför, att eleverna i de högre klasserna skulle få bo
privat. Men som redan är antytt kunde Hofwyls familjer icke mottaga
så många elever, som det här skulle blivit fråga om.

Seminariets dåvarande direktor, den även i vårt land genom sina
skrifter bekante Emanuel Martig (f 1906), framställde då förslag om att
dela anstalten i ett över- och ett underseminarium. Det senare, som skulle

SCHWEIZ.

161

omfatta de båda första årsklasserna, vardera delad på två parallellavdelningar,
skulle fortfarande vara förlagt i Hofwyl och där begagna de gamla
lokalerna. Eleverna skulle där leva i internat. Överseminariet, omfattande
de båda högre klasserna, vardera på två avdelningar, skulle förläggas till
staden Bern och där erhålla nya undervisningslokaler. Då i staden möjlighet
fanns att erhålla god inackordering i privata familjer, borde man där
icke upprätta något seminarieinternat, utan eleverna borde i stället erhålla
stipendier av staten.

Detta förslag biträddes av seminariets lokalstyrelse och lärarkår ävensom
av den utav folket valda skolsynoden i kantonen. Kantonens regering
prövade förslaget och framlade det för folkrepresentationen (stora rådet),
där det i trots av häftigt motstånd dock blev med betydande majoritet antaget.
Men härmed var frågan icke slutgiltigt avgjord. I de schweiziska
kantonerna finns möjlighet att bringa ett av representationen fattat viktigare
beslut under folkomröstning. Detta skedde nu. Oppositionen uppställde
ett motförslag, gående ut därpå, att hela seminariet skulle förbliva
i Hofwyl, och att det skulle vara förbjudet att inrätta något seminarium
i staden Bern.

Härför anfördes flera skäl. Om en del av seminariet förlädes till
Bern, skulle lärarutbildningen fördyras; i den stora staden komme seminaristerna
att i moraliskt avseende utsättas för faror, mot vilka de i konviktlivet
ute i Hofwyl vore skyddade, och slutligen fruktade man, att
elevkåren skulle i övervägande grad rekryteras icke från den ofördärvade
lantbefolkningen utan från vissa stadselement, som kanske vore för lärarkallet
mindre lämpliga.

Olika meningar stodo sålunda skarpt mot varandra. Med 40 tusen
röster mot 25 tusen godkände emellertid folket det nyssnämnda av stora
rådet fattade beslutet. Detta skedde i slutet av år 1903, och därefter
vidtogos genast åtgärder för den beslutade förändringens genomförande.

Undervisningen är i regeln kostnadsfri för de elever, som tillhöra
den kanton, inom vilken seminariet är beläget. Men det förekommer
icke så sällan, att elever från en kanton studera vid ett seminarium i en
annan kanton, och de få då erlägga en måttlig avgift för undervisningen.

21—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

162

SCHWEIZ.

En med seminariet förenad anstalt, konvikt, där eleverna erhålla
rum1) och kost in. in., förekommer mycket ofta vid de kantonala manliga
seminarierna, så gott som utan undantag vid de privata, såväl manliga
som kvinnliga, men mera sällan vid de kommunala eller kantonala kvinnliga
seminarierna. Där konvikt finnes, äro eleverna i regeln även förbundna
att tillhöra detsamma. De erlägga en billig avgift för de fördelar,
som där komma dem till godo. Avgiften, som man brukar rätta efter
elevernas förmögenhetsförhållanden, är mycket varierande. Som exempel
kan nämnas 150—400 francs för läsår i kantonala seminarier, då det gäller
elever, som tillhöra kantonen.

Här må såsom exempel på hur livet kan gestalta sig inom ett dylikt
seminariekonvikt meddelas några bestämmelser, som 1904 blivit fastställda
i kantonen Luzern.

För konviktet finnes anställd särskild läkare, nödig tjänstepersonal
och en s. k. ekonom. Den sistnämnde, som tages bland lärarna, skall verkställa
provianteringen och därvid tillse, att förstklassiga varor erhållas för
möjligast billiga pris, föra räkenskaperna och överhuvud sköta den ekonomiska
förvaltningen. För detta arbete har han särskild ersättning utom
sin lärarlön. Seminariedirektorn har överledningen av anstalten och delar
med seminariets lärare uppsikten över densamma.

För de i konviktet boende seminaristerna gäller följande dagordning
under vinterhalvårets söckendagar:

klockan 5,is f. in. signal till uppstigning;

» 5,30 » morgonbön, sedan studium;

» 7 » gudstjänst, sedan frukost;

» 8—12 » undervisning i seminariet;

» 12 midd. middagsmåltid, sedan rekreation till 1 ,so;

» 1,30—4 e. in. enskilda studier och undervisning i seminariet;

» 4 » eftermiddagskaffe, sedan rekreation till 5;

» 5—7 » studium;

» 7 » kvällsvard, sedan rekreation till 8;

1) Vanligen dela två eller flera elever ett rum. På somliga ställen förekomma gemensamma
sov- ock arbetssalar.

SCHWEIZ.

163

klockan 8—9 e. in. studium;

» 9 » aftonbön; eleverna begiva sig till sovrummet,

i detta får intet samtal förekomma.

Under de sommarmånader, då arbetet vid seminariet pågår, äger
den förändring i ovannämnda ordning rum, att uppstigningen sker 4,-to
f. in., morgonbön förrättas kl. o, gudstjänst kl. 6 och förmiddagslektionerna
i seminariet hållas kl. 7—11, varefter middag ätes kl. 11 f. m.

Varje onsdag under hela läsåret är arbetet inställt efter kl. 3 e. in.
och i stället företages då gemensam promenad.

För sön- och helgdagar finnes följande schema:

klockan 6 f. m. uppstigning;

» 7 » frukost;

» 7,30 » studium, sedan kyrkobesök;

»11 » middagsmål, sedan rekreation till 1;

» 1 — 3 e. ni. studium och undervisning i kristendom;

» 3 » eftermiddagskaffe, sedan gemensam promenad;

» 5—7 » studium;

» 7 » kvällsvard;

» 7,30—9 » aftonunderhållning (sång, musik, uppläsning etc.).

Under fristunden efter middags- och kvällsmålet ha de elever, som
då äro fria från musikövning, rätt att göra smärre promenader i det fria,
dock är det förbjudet att därvid besöka vare sig privathus eller kaféer,
värdshus eller dylikt.

En gång i veckan på dag, som bestämmes av direktorn, få eleverna
under den korta fristunden efter middagsmålet gå ut i staden för att i
nödvändiga ärenden besöka hantverkare eller butiker; på andra dagar
måste särskild tillåtelse härtill inhämtas.

Här liksom i Tyskland har mycken diskussion förts om internaten, och
ungefär samma skäl för och emot ha här anförts som de, vilka äro omnämnda
i redogörelsen för dessa förhållanden i Preussen. Redan 1840 upphävdes
på försök konviktet vid kantonen Zörichs seminarium i Kusnacht. Man

SCHWEIZ.

164

har funnit sig val i de nya förhållanden, som därigenom inträdde, så att
något återupprättande av konviktet icke förekommit. I stället erhålla
eleverna rätt rikligt tilltagna statsstipendier. Dessutom är seminariedirektionen
eleverna behjälplig vid valet av inackorderingsställen. Under senaste
tiden har man mer och mer börjat lossa på internatstvånget. På en

del ställen, där konvikt finnes, kunna elever det oaktat få bo och äta

privat, och vid nyorganisationer under senare tid har man visat tendens

att ansluta sig till externatsystemet. Det för några år sedan bildade

överseminariet i Bern är externat.

De schweiziska kantonerna utdela i regeln jämförelsevis mycket
stora belopp som stipendier åt seminarieeleverna. Både bemedlade och
obemedlade bruka erhålla sådana, de senare dock större belopp. Även de,
som tillhöra konvikten och redan därigenom ha rätt betydlig ekonomisk
hjälp, erhålla på många ställen dessutom stipendier, men högre belopp
beräknas naturligtvis för externerna. Vanligen kräva kantonerna, att de
elever, som sålunda på ett eller annat sätt erhålla statens hjälp för sitt
uppehåll vid seminariet, i stället förplikta sig att under en viss tid efter
avlagd examen tjänstgöra (mot lön) som lärare inom kantonen ifråga.

Några exempel må här anföras. I kantonen Graubunden erhåller varje
seminarist årligen ett stipendium av 170 francs och de, som leva utanför
konviktet. erhålla dessutom 30 francs som hyresbidrag (Wohnungsentschädigung).
Ätta elever ha friplatser vid seminariet, vilket innebär, att de
utom det vanliga stipendiet erhålla ett bidrag av 130 francs om året.
Elever, som bo ute i staden, kunna, om de så önska, få intaga sina maltider
i konviktet.

I kantonen Aargau kunna behövande elever få mottaga intill 200
francs var om året. I Zug, där utbildningen sker i privatseminarier, erhålla
eleverna allt efter förmögenhetsförhållanden, flit, uppförande och
ådagalagda kunskaper årliga stipendier å 150—300 francs. I kantonen
Vand utdelas till eleverna i de kantonala seminarierna stipendier å 60—
420 francs årligen. I kantonen Zurich utdelas till behövande elever stipendiebelopp,
som i medeltal uppgå till 300 francs om året åt varje stipendiat.
Dessas antal brukar vara ganska stort. Elever i de högre klasserna
kunna erhålla ända till 500 francs årlijjen.

SCHWEIZ.

165

Sistnämnda kanton, som väl i detta avseende kan betecknas som den
mest frikostiga, har 1901 även infört allmän olycksfallsförsäkring för eleverna
vid kantonsseminariet. Premierna betalas av staten. Försäkringen
gäller för sådana olycksfall, som kunna inträffa dels under verksamheten
inom seminariets område, således även vid lek-, gymnastik- och laboratorieövningar,
dels vid bergsturer, skolresor eller andra exkursioner, som ske
under någon lärares uppsikt.

3. Anstalternas styrelser och lärare De

schweiziska kantonerna äro ju små stater med var sin regering,
som handhar den centrala förvaltningen av kantonens alla offentliga
angelägenheter, således även av undervisningsväsendet. I regeln ha de
olika kantonerna även ett centralt uppfostringsråd (Erziehungsrat). Dessa
centrala organ äro överstyrelser för seminarierna. I många kantoner
finnes därjämte för varje seminarium en särskild styrelse eller kommission,
som utövar lokal ledning och inspektion. Den brukar benämnas seminariekommission,
studiekommission, uppsiktsko in mission, inspektorat eller dylikt
och har vanligen rätt många medlemmar, vilka mellan sig fördela tillsynen
över undervisningen, så att de ta var sitt ämne eller var sin ämnesgrupp.

Den närmaste ledningen av och uppsikten över varje lärarbildningsanstalt
tillhör seminariedirektorn. Förr hade övriga vid seminarierna anställda
lärare litet eller intet inflytande, då det gällde att råda eller bestämma
i seminariets angelägenheter. Detta förhållande har under senare
tid förändrats. Numera bilda anstaltens lärare ett kollegium, som under
benämning lärarkonvent, lärarförsamling eller dylikt äger taga del i ordnandet
av nästan alla viktiga angelägenheter, som röra läroanstalten. Bland
uppgifter, som sålunda på olika ställen tillkomma seminariekollegiet, må
här nämnas:

1) att yttra sig över förslaget till läsordning;

2) att utse bibliotekarie;

3) att föreslå inköp av böcker och annan undervisningsmateriell samt
upprätta förslag till årsbudget för seminariet;

166

SCHWEIZ.

4) att framställa förslag till ordningsregler för seminariet och för
konviktet (där sådant finnes);

5) att vitsorda lärjungarnas flit och uppförande, handlägga frågor
om intagning, flyttning och examina samt svårare disciplinfall;

6) att föreslå stipendiebelopp till de olika eleverna;

7) att yttra sig om tiden för termins början och slut m. m.

Kollegiet omfattar på somliga ställen samtliga tjänstgörande lärare,

på andra äga biträdande och mera tillfälliga lärare tillträde blott vid vissa
tillfällen. Ordinarie sammanträde äger rum på somliga ställen varje månad,
på andra ställen mindre ofta eller när direktorn eller någon annan kollegiemedlem
anser nödigt. Direktorn är ordförande och kollegiet brukar inom
sig för viss tid utse en aktuarie, som för protokoll och uppsätter inlagor
till myndigheterna in. m. dylikt.

Vid seminarierna ha likasom vid övriga högre skolor lärarna i regeln
fått sin utbildning genom ganska omfattande universitetsstudier. För alla
slag av lärare, således även för de nu ifrågavarande, gäller i de schweiziska
kantonerna den regeln, att de tillsättas endast för vissa år i sänder (vanligen
6). Deras avlöningsförhållanden äro i hög grad växlande icke blott
i det avseendet, att högre lön kan erhållas i en kanton än i en annan,
utan även så att lönens storlek bestämmes efter antal undervisningstimmar
i veckan, varvid även mycket stor hänsyn tages till de olika ämnena,
deras vikt för anstaltens ändamål, omfattningen av de studier, som
krävas för att bli kompetent lärare i det eller det ämnet, o. s. v. Ofta
nog utgår en del av avlöningen till seminarielärarna in natura, i det att
de erhålla fri bostad med eller utan trädgård och ganska ofta även fri
kost i seminarieinternatet. I regeln synas deras ekonomiska villkor vara
jämförliga med huvudlärarnas (professorernas) vid gymnasierna.

4. Intagning av elever.

Då ungdomen i Schweiz är tidigare utvecklad än i Sverge, har man
i det förra landet kunnat bestämma en inträdesålder, som är lägre än den
hos oss förekommande. För inträde i första klassen i de 4-klassiga semi -

SCIIWEIZ.

167

narierna fordras i regeln att sökanden fyllt 15 år. Ansökan om inträde
sker i god tid före läsårets början och vid densamma fogas bland annat
följande intyg:

1) åldersbevis;

2) läkarbetyg;

3) intyg från förut genomgången skola om flit, uppförande och
karaktärsegenskaper samt om genomgången lärokurs.

Rörande de under 2) och 3) nämnda intygen brukar vara föreskrivet,
att de skola insändas förseglade av utställaren.

Ofta fordras skriftlig förklaring av den, som skall bekosta sökandens
uppehåll vid seminariet.

Vid den kunskapsprövning, som förekommer för inträde, äro fordringarna
betydligt högre än de i Sverge föreskrivna.

Barndomsskolan i Schweiz kallas primärskola. Den omfattar ofta mer
än sex årsklasser, men på inånga ställen ha de högsta klasserna ganska
kort lästid.

Parallellt med de översta primärskoleklasserna gå oftast andra skolformer,
bland dem sekundärskolorna och de lägre klasserna i gymnasierna.
Båda dessa slag av skolor bygga på de för all undervisning grundläggande
skolklasserna, vanligen de 6 första årsklasserna i primärskolan (mera sällan
ett högre eller lägre antal klasser).

Av största intresset äro i detta sammanhang sekundärskolorna, på
somliga ställen även kallade bezirksskolor eller realskolor.

Se vi bort från undantagen, så kan sägas, att dessa skolor för inträde
förutsätta hos sina elever fyllda 12 år och ett kunskapsmått motsvarande
det, som svenska skolbarn efter genomgången 2-årig småskoleoch
4-årig folkskolekurs besitta.

Sekundärskolorna ha full lästid, och kursen omfattar vanligen 2, 3
eller 4 läsår. De upptaga på sina läroplaner dels högre kurser i de ämnen,
som bruka förekomma i folkskolorna, dels ock obligatorisk undervisning
i ett främmande språk. Av dylika skolor finnes ett stort antal, och
deras uppgift angives vara så väl att utrusta sina elever för det praktiska
livet som ock att förbereda för inträde i vissa högre skolor. Många av
deras elever gå till industriskolor, handelsskolor, gymnasiernas högre

168

SCHWEIZ.

klasser o. s. v., och vad som här särskilt bör framhållas är, att dessa sekundärskolor
lämna den närmaste förberedelsen för de flesta av dem, som
inträda i seminarium.

Nedanstående timplan förskriver sig från en 3-årig schweizisk
sekundärskola.

Timplan för en 3-årig sekundärskola.

	Klas	s
	I.	II.	III.
Obligatoriska ämnen:
Tyska språket (modersmålet)........	5	5	4
Franska språket..............	61)	6 b	5	b 5 t. under vintern.
Historia (schweizisk och allmän).......	2	2	3
• Geografi..................	2	2	2 b	■) 1 t. under vintern.
Matematik.................	5	5	6
Naturkunnighet (biologi, fysik och kemi) . . .	2	3	4
Skrivning och bokhålleri..........	2	2	1
Teckning.................	3	3	3
Sång....................	2	1	1
Gymnastik...............	2	2	2
(under sommaren Summa <	31	31	31
1 > vintern	30	30	30
Valfria ämnen, av vilka en lärjunge äger
välja högst två:
Latin.................	2'')	3	4	'') blott under vintern.
Grekiska..............	—	—	2
Italienska..............	—	2	2
Engelska...............	—	2	3

Som exempel på undervisningens omfattning i samma skola må här
anföras något rörande ett par ämnen, i vilka det i korthet låter sig antyda,
i vad mån undervisningen här går utöver den vanliga folkskoleståndpunkten.
Kurserna i matematik åro följande. Aritmetik: räkning med hela tal och bråk,
ränte- och annan procenträkning, rabatt-, diskont-, blandnings- och bolagsräkning,
i samband därmed lösning av talrika uppgifter från det praktiska livets

SCHWEIZ.

1(59

område och kännedom om en del främmande länders mått, vikter och mynt;
kvadrat- och kubikrötter. Algebra: räkning med hela och brutna algebraiska
tal och enkla algebraiska uttryck, potenser med hela positiva exponenter,
ekvationer av första graden med en och med två obekanta. Geometri: de
plana figurerna jämte deras mätning och beräkning, satser ur proportionsläran,
beräkning av yta och rymd beträffande kuben, prismat, cylindern,
pyramiden, konen, den stympade pyramiden och konen, klotet och dess
delar; övningar i fältmätning.

7 O o

I franska få lärjungarna lära sig att »riktigt, flytande och uttrycksfullt»
läsa det främmande språket, inhämta det viktigaste av forinoch
satsläran, översätta lättare fransk text, på det främmande språket
fritt återgiva lästa stycken och deltaga i ett lättare samtal.

Vad övriga obligatoriska ämnen beträffar, torde man — ifall man
vill söka en jämförelse med svenska förhållanden — utan allt för stort
misstag kunna säga, att undervisningen i dessa för fram till ett kunskapsinått,
som närmast kan jämföras med det, som erfordras för flyttning till
våra gymnasiers första ring.

En sådan 3-årig sekundärskolekurs eller motsvarande kunskaper fordra
flera schweiziska seminarier för inträde i första klassen. Somliga fordra
vad som kan inhämtas under 2 år i sekundärskolan.

I vissa kantoner fordras för inträde i seminarium icke uttryckligen
sekundärskolebildning, utan fordringarna äro formulerade på annat sätt.
På somliga ställen skola väl inhämtade primärskolekunskaper vara tillräckliga.

Stundom händer det, att inträdessökande förvärvat sina förkunskaper

1 de lägre klasserna av ett allmänt läroverk. Detta inträffar givetvis
oftast på de ställen, där seminariet utgör en avdelning av allmänna läroverket
och går parallellt med vissa av dess högre klasser. Aven i detta
fall är kunskapsmåttet vid inträde i seminarieavdelningen det, som kan inhämtas
under 6 år i primärskolan och en därpå byggd högre skolkurs av

2 å 3 års längd.

I schweiziska seminarier förekommer åtminstone på somliga ställen
s. k. villkorlig intagning. Inom en viss kort tid (vanligen ett par månader)

22—0S2S15 Folkunderv.-lcom. bet. 1. Folkslolesem. Bard 4.

170

SCHWEIZ.

närmast efter första läsårets början kan en nykommen elev, som genom
dåligt uppförande, bristande begåvning, bristande förkunskaper eller på
annat sätt visar sig obekväm eller olämplig för studierna eller för lärarkallet,
utan vidare skiljas från seminariet.

5. Undervisningen.

A. Exempel på undervisningens anordning vid schweiziska seminarier.

a. Seminariet i Kiisnacht.

Med avseende på folkbildningen intar Ziirich ett av de främsta
rummen bland de schweiziska kantonerna. Även de anstalter, som utbilda
lärare och lärarinnor för folkskolorna, stå där på en jämförelsevis
hög nivå. Vid det av kantonen inrättade och underhållna 4-klassiga
samseminariet i Kiisnacht ter sig undervisningens organisation på följande
sätt.

Detta seminarium hör till dem, som för inträde i första klassen fordra
de förkunskaper, som inhämtas i 6-årig primärskola och en på denna byggd
3-årig sekundärskola. Enligt de nya läroplanerna av år 1000 skola seminariets
lärjungar föras fram till ett mått av allmänbildning, motsvarande
det, som gives i de för högskolorna (universitetet, polytekniska högskolan
etc.) förberedande läroverken, och erhålla den speciella fackutbildning, som
erfordras för utövning av det åsyftade lärarkallet.

De olika ämnena och för dem anslagen tid synas av nedanstående
timplan.

Av de två slag av instrumentalmusik, här förekomma, får elev bestämma
sig för ett, som för honom (eller henne) skall räknas bland de
obligatoriska ämnena. För sådana, som redan vid inträdet i seminariet äga
vissa kunskaper och färdigheter i det andra slaget av instrumentalmusik,
finnas vid seminariet valfria fortbildningskurser (de under rubriken valfria
ämnen å timplanen upptagna). Av de båda valfria språken får elev icke vid
seminariet studera mer än ett. Dessutom är att märka, att elev icke
utan vidare får upptaga ett valfritt språk eller det andra slaget av in -

SCHWEIZ.

171

Timplan för seminariet i Kiisnacht.

		Klass		Sum-
	I.	II.	III.	IV.	ma.
Obligatoriska ämnen:
Pedagogik och metodik.......	—	1	4	5	10
Tyska språket (modersmålet).....	6	5	5	4	20
Franska språket ..........	4	4	3	3	14
1 Historia..............	3	2	3	3	11
Geografi ..............	2	2	1	1	0
Matematik............. Naturkunnighet...........	5 4	5 5	s 4 v 5 s 5 v 4	5 5	191 1*5	s = sommarn. v= vintern.
Sång................	3	O	3	3	12
Violin- eller pianospelning......	2	2	1	i	0
Teckning..............	3	3	3	3	12
Skrivning.............	2	1	—	—	3
Gymnastik.............	2	2	2	2	8
Summa	30	35	34	35	140
Valfria ämnen:
Religionshistoria..........	—	1	2	1	4
Engelska eller italienska.......	(s — \v 2	O A»	2	js 2 1 v	0	s = sommarn. v = vintern.
Piano- eller violinspelning......	i	1	1	1	4

strumentalmusik. Lärarkollegiet avgör i varje särskilt fall, huruvida en
önskan i detta avseende må bifallas, och tar därvid hänsyn till elevens
förmåga att reda sig med de obligatoriska studierna.

Angående lärokurser och undervisningsmetoder må följande korta
sammanfattning: av gällande bestämmelser meddelas.

o O

Pedagogik.

IT klassen (1 t.). Bilder ur pedagogikens historia, behandlande folkskolans
uppkomst under medeltiden och dess utveckling till och med det 17:e

172

SCHWEIZ.

århundradet. Reformatorernas, jesuiternas, Bacons, Ratichs och Cornenius’
betydelse som uppfostrare. Latinskolorna.

J]I klassen (4 t.). Pedagogikens historia fortsättes och avslutas.
Därvid behandlas Locke, Francke, Rousseau, Filantropinisterna, Pestalozzi,
Fröbel och Herbart samt den schweiziska folkskolans utveckling under 18:r
och 19:0 århundradena. Av psykologien förnimmelselivet, i samband varmed
ges en kurs i logik. Allmän undervisningslära särskilt med hänsyn
till folkskoleundervisningens allmänna anordning.

IV lclassen (5 t.). Psykologi: känslo- och viljelivet samt läran om
temperamenten. Allmän uppfostringslära: uppfostrans uppgift, nödvändighet,
möjlighet och gränser samt dess medel (kroppsvård, tukt och undervisning);
uppfostringsanstalterna och uppfostraren. Speciell metodik i
samband med praktiska undervisningsövningar.

1 pedagogikens historia fäster man sig huvudsakligen vid sadana
personer och händelser, som äro särskilt betydelsefulla för folkskolans
utveckling och som äro ägnade att inge eleverna kärlek för lärarkallet
och förståelse för dess utövning. Undervisningen i psykologi anknytes
dels till lärjungarnas egna erfarenheter samt deras litteraturstudier och
historiska kunskaper, dels ock till studium av själslivets utveckling hos
barnen.

Skolhygienen tillhör ämnet naturkunnighet.

De praktiska undervisningsövningarna.

Vid detta seminarium består övningsskolan av åtta klasser. De sex lägre
undervisas alla samtidigt i ett enda rum, och i dessa klasser försiggår den
mesta elevpraktiken. Understundom kan någon klass tagas in i ett mindre
rum och där undervisas särskilt under någon lektion eller del av en sädan.
De högre klasserna (7:e och 8:e) bilda eu avdelning, som undervisas på
tider, då de andra barnen icke äro närvarande.

Ledare av de praktiska undervisningsövningarna är samma lärare,
som undervisar i pedagogik och metodik. Därjämte finnes för övningsskolan
en biträdande lärare, som städse är närvarande i denna skola och
leder den under de timmar, huvudläraren har undervisning på seminariet.

SCHWEIZ.

173

Eleverna i 111 seminarieklassen få alla samtidigt avlägga ett mindre
antal orienterande besök i övningsskolan. Hospitering av enskilda elever
och undervisningsövningar förekomma endast under sista seminarieåret.
Tvänne av IV klassens elever besöka samtidigt skolan en halv vecka i
sänder. Detta återkommer för var och en fyra gånger under läsåret. När
eleverna inställa sig i övningsskolan, erhålla de uppgift på några lektioner,
knappt mer än en om dagen, som de efter särskild förberedelse skola hålla.
Utan förberedelse få de hjälpa till att undervisa en eller annan klass, varjämte
de skola deltaga i tillsynen över barnen, leda deras lekar o. s. v.

Hopandet av så många skolklasser i samma rum ställer mycket
svåra hinder i vägen för ett verkningsfullt bedrivande av elevpraktiken.
Ytterst sällan kunna alla de närvarande klasserna samtidigt direkt undervisas
av läraren. Det händer därför ganska ofta, att förträffliga lektioner,
som han i ett hörn av det stora rummet håller med eu eller ett par skolklasser,
alldeles icke kunna uppfattas av de närvarande eleverna, enär
dessa samtidigt i en annan del av rummet äro sysselsatta med att högt
undervisa andra klasser eller leda dessas tysta övningar. Läraren har
också endast mera sällan tillfälle att i sammanhang följa elevernas undervisning
och bedöma densamma.

I den mån tillfälle därtill kan beredas, skall varje elev i åtminstone
något skolämne giva sammanhängande undervisning under ett par veckors
tid. Eleven får då lämna sin klass under de timmar, ifrågavarande ämne
förekommer i skolan, för att där hålla sina lektioner.

Utom hittills nämnda slag av praktik förekomma även provlektioner
i samband med metodikundervisningen. Sedan läraren sysselsatt klassen
någon tid med ett ämnes metodik och kanske även hållit någon mönsterlektion,
ger han eleverna uppgift till provlektion i samma ämne. Hela
klassen bereder sig skriftligt på denna uppgift. Då lektionen skall hållas,
tages ett 10-tal barn upp i seminarieklassen. En av eleverna uppropas
att hålla lektionen, som brukar taga eu tid av 10 ä 20 minuter. Omedelbart
därpå följer kritik och i sammanhang därmed granskning av de skrivna
lektionsutkasten. Vai-je elev skall under årets lopp bli i tillfälle att hålla
åtminstone en sådan provlektion.

174

SCHWEIZ.

Tyska språket (modersmålet).

I klassen (6 t.). Läsning och förklaring såväl av mindre dikter
ur den nyare litteraturen som ock av sådana äldre som Odysséen, Niebelungen
och Gudrun (i översättning) ävensom av lättare dramatiska arbeten
och valda prosastycken. Grammatik: läran om de olika ordklassernas
användning och böjning. Den enkla satsens syntax. Eu uppsats var
fjärde vecka.

II klassen (5 t.). Fortsatt läsning (stundom även uppläsning ur
minnet) av dikter; läsning och fritt återgivande av prosastycken, representerande
olika stilarter. Fria föredrag av eleverna i anslutning till privat
studium av dramatiska och episka dikter (sådana som Wilhelm Tell, Maria
Stuart, Jungfrau von Orleans, Herinann und Dorothea, Braut von Messina,
Antigone) jämte efterföljande diskussion. Grammatik: övriga delar av
syntaxen, ljud- och ordbildningslära under jämförelse med folkmålen och
äldre högtyska språkformer. Två uppsatser varje kvartal.

III klassen (5 t.). Översikt över tyska språkets historia i dess helhet
ävensom över dess litteraturhistoria från äldsta tider till Lessing i
samband med läsning såväl av medelhögtysk poesi (ex. Walter von der
Vogelweide) som ock av senare alster från den i litteraturhistorien behandlade
tiden. Prosastycken av olika stilarter från nyare tid. Fria föredrag
såsom i föregående klass över följande arbeten: Minna von Barnhelm,
Emilia Galotti, Götz, Egmont, Wallenstein och om möjligt ett drama av
Shakspeare, t. ex. Julius Caesar eller Macbeth. Översikt över talspråkets
och den skriftliga prosans olika arter och normerna för dylik framställning.
Läran om poesiens väsen, former och arter ävensom de viktigaste satserna
ur versläran. Två uppsatser varje kvartal.

IV klassen (4 t.). Översikt över tyska litteraturhistorien från Lessing
till nutiden i samband med läsning av valda stycken ur 18:e och 19:e
århundradenas tyska litteratur. Framställning av nutidens förnämsta
litterära strömningar i samband med läsning av nutida schweiziska skriftställares
arbeten. Fria föredrag av eleverna över självvalda ämnen eller
över klassiska dikter (såsom Natan der Weise, Don Carlos, Iphigenia, Tasso)
jämte åtföljande diskussion. Två uppsatser i kvartalet.

SCHWEIZ.

17.'')

Vid undervisningen i litteraturhistoria fäster man sig huvudsakligen
vid litteraturens blomstringsperiod under medeltiden samt vid den klassiska
perioden under nyare tiden. Övriga perioder behandlas helt summariskt.

Meningen är, att lärjungarna skola genom egen läsning lära känna
alla de skrifter, som behandlas i den litteraturhistoriska översikten. Därav
följer å ena sidan, att nämnda översikt ej får vara alltför detaljrik, men
å andra sidan också, att elevernas läsning ej får vara alltför starkt
begränsad. Såsom redan av ovan angivna kursförteckning framgår, förutsattes
icke, att litteraturläsningen skall i sin helhet medhinnas på lärorummet,
utan en mycket avsevärd del av den litteratur, som är för hela
klassen gemensam, är förlagd till studium i hemmet. Huvudpunkterna av
det sålunda lästa göras sedan till föremål för gemensam behandling i
klassen i form av föredrag, diskussioner o. s. v. Vid sidan av nämnda
klasslektyr träder mera fri privatlektyr, åt vilken enskilda elever få ägna
sig i mån av tid. Seminariets synnerligen rikhaltiga bibliotek står därvid
till förfogande, och bibliotekarien och modersmålsläraren tillhandagå med
upplysningar och ledning.

Franska språket.

Av skäl, som på annat ställe i denna redogörelse utvecklas, anser
man sig böra ställa målet för det främmande språkets studium ganka
högt. Redan i andra klassen skola eleverna ej blott vinna förmåga
att läsa lättare originalarbeten, utan även uppnå en viss färdighet att
muntligen och skriftligen använda språket. I de båda högre klasserna
eftersträvar man större vana och säkerhet i språkets talande och skrivande,
förmåga att läsa även svårare arbeten ävensom kännedom om de viktigaste
litterära och andliga strömningarna i Frankrike under tiden efter renässansen.
Då franska språket läses i sekundärskolorna och där har ett ganska
stort timantal, så kan seminariet förutsätta rätt goda förkunskaper
även i detta ämne.

Man kan därför börja i första seminarieklassen med läsning av lättare
arbeten från 19:e århundradet av sådana författare som A. Daudet,
André-Theuriet, Toepffer, Souvestre, Hector Malot, Erckmann-Chatrian

176

SCHWEIZ.

in. fl. Längre fram under första läsåret förekomma även dikter av Béranger,
Victor Hugo, Lafontaine och andra. Litteraturläsningen fortsättes i
de följande klasserna och rör sig då även med svårare arbeten. Sedan
man även i andra klassen rört sig huvudsakligen inom DJ:e århundradets
litteratur, stiftar man i de båda högre klasserna bekantskap även med
äldre författare såsom Corneille, Racine, Moliére, Boileau, Montesquieu,
Voltaire, Rousseau, M:e de Stael in. fl. I högsta klassen <jes en framställning
av huvudepokerna i den franska litteraturhistorien under nyare
tiden. Detta sker i anslutning till den lästa litteraturen och under framhållande
av växelverkan mellan litteraturen å ena sidan och det andliga
livet och de politiska händelserna å den andra.

Vidare förekomma diktat, grammatik och talrika uppsatser skrivna direkt
på det främmande språket. Undervisningen föres i detta ämne på franska
språket ända från första klassen.

Historia.

I klassen (3 t.). Huvudepokerna av Greklands och Roms historia
samt medeltidens allmänna historia till början av 800-talet.

II klassen (2 t.). Det övriga av medeltidens allmänna historia.

III klassen (3 t.). Nyare tidens allmänna historia.

IV klassen (3 t.). Schweiz’ historia från äldsta till närvarande tid
jämte landets nuvarande statsförfattning och samfundsliv.

Vid framställningen i detta ämne lägges stor vikt på det kulturhistoriska.
Vid studiet av Schweiz’ historia behandlas utförligt den närmaste
hembygdens historiska minnen.

Geografi.

I klassen (2 t.). Större delen av Europas geografi med särskilt framhävande
av Schweiz och dess närmaste omgivningar. Närmare redogörelse
för de sätt, varpå olika terräng framställes på topografiska och
geografiska kartor.

SCHWEIZ.

177

II klassen (2 t.). Europas geografi avslutas. De främmande världsdelarnas
geografi.

III klassen (1 t,). Allmän geografi (med undantag av den matematiska
geografien.)

TV klassen (1 t.). Den matematiska geografien i mycket utförlig
behandling.

Vid undervisningen i geografi beaktas den förmedlande ställning,
detta ämne intar mellan den språkligt-historiska ämnesgruppen ä ena sidan och
den matematiskt-naturvetenskapliga å den andra, och växelverkan mellan
landets natur och invånarnas levnadssätt uppvisas. Kartritning användes
något. Seminariet förfogar över en rikhaltig och god samling geografisk
åskådningsmateriell, som på förträffligt sätt användes vid undervisningen.
Detta ämne har också stor fördel av de längre eller kortare utflykter, som
understundom företagas.

Matematik.

På grund av de mycket höga inträdesfordringarna sysselsätter man
sig redan i 1 klassen med sådana saker som algebraiska förstagradsekvationer
och läran om potenser. Huvudintresset ägnas i denna klass dels
åt lättare och svårare aritmetiska beräkningar av det slag, som ofta förekommer
i det praktiska livet, dels ock åt plan geometri, mätning och
beräkning av plana ytor och dylikt.

I II klassen fortsätter man i algebran med svårare ekvationer av
första graden, även med flera obekanta. Därjämte förekommer här utdragninjj
av kvadrat- och kubikrötter ur siffertal samt läran om irrationella
tal in. in. Mycket intresse synes man även här ägna åt uppgifter av
praktisk art, såsom räntcberäkning även med användande av tabeller, och
nrunddragen av det dubbla bokhålleriet sådant detta kan förekomma i ett
mindre affärsföretag. Plangeometrien samt planiinetriska konstruktioner,
mätningar och beräkningar fortsättas. I denna klass påbörjas trigonometrien
med definitionerna på spetsiga vinklars funktioner och fullständig
behandling av den rätvinkliga och den likbenta triangeln jämte räkneuppgifter.

23—082815 Folkunder v .-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

178

SCHWEIZ.

I III klassen förekommer läran om de vanliga logaritmerna; aritmetiska
och geometriska serier, sammansatt ränta; ekvationer av andra
graden med en obekant. Här avslutas den plana trigonometrien med behandlingen
av snedvinkliga trianglar och varjehanda räkneuppgifter med
tillämpning på fysiken och stereometrien, konstruktion av trigonometriska
uttryck och exempel på trigonometrisk analys av geometriska konstruktioner.
Slutligen förekomma här stereometri och projektionslära.

dill IV klassens kurs höra kombinationslärans huvudbegrepp och
grunddragen av sannolikhetsberäkningen med användning på försäkringsväsendet;
koordinatgeoraetri med rätvinkliga och polarkoordinater i planet
och i rummet, grafisk framställning av en variabels enklaste funktioner
och grafisk upplösning av numeriska ekvationer; vidare fortsättning av
stereometrien och projektionsläran samt till sist en metodisk och historisktkritisk
översikt över folkskolans matematikkurs.

Avsikten är icke att eftersträva högsta grad av systematisk fullständighet,
utan söker man i stället att inom de angivna områdena av
ämnet träffa ett sådant urval av läroinnehåll, som i möjligaste måtto gör
ämnet bildande och praktiskt användbart. Liknande synpunkt gör sig gällande
vid val av metod. Genom en från åskådningen utgående hevristisktgenetisk
behandling väckes och näres lärjungarnas intresse. Man vill
icke skänka eleverna färdiga bevis för de olika satserna, utan man vill att
de såvitt möjligt genom självständigt tänkande skola finna uppgifternas lösning
och på ett klart och logiskt sätt framställa densamma. I alla klasser lägges
stor vikt på säker huvudräkning, även på lösandet av algebraiska och
geometriska uppgifter i huvudet. Sammanhängande framställningar och
kortare matematiska skrivningar förekomma.

Matematikundervisningen ställes i mångsidig förbindelse med det
praktiska livet och med andra läroämnen. Vid bokhålleriet, ränte- och
försäkringsräkningen in. m. meddelas nödiga upplysningar rörande de
förhållanden, som äro föremål för beräkning. I samband med planimetrien
företagas övningar i fältmätning. Trigonometrien har fått inträde så
tidigt som i andra klassen för att kunna gagna undervisningen i mekanik
i tredje klassen. Projektionsläran räcker handen åt geografien, enär den

SCHWEIZ.

179

upptar de förnämsta kartprojektionerna. Särskild vikt lägges på att belysa
det enklaste och mest åskådliga sättet för matematikens behandling
i folkskolan.

På det högre seminariestadiet är i läroplanen upptaget ett och annat
svårare parti, som icke ingår i fordringarna för avgångsexamen, men som
läraren må genomgå för att öva lärjungarna i matematiskt tänkande.
Så är t. ex. fallet med sfärisk trigonometri (som i IV klassen förekommer
under ämnesgrenen stereometri). Dess båda huvudformer må av angivna
skäl kunna i korthet behandlas, ehuru de som sagt ej få fordras i examen.
Koordinatgeometrien skall icke utgöra någon analytisk geometri i egentlig
mening utan blott för praktiska behov klargöra vissa begrepp och
metoder.

Naturkunnighet.

/ klassen (4 t.). Botanik (2 t. i veckan under hela läsåret): In förande

i det naturliga systemet genom monografisk behandling av enskilda
representanter för kryptogamerna och utvalda särskilt viktiga inhemska
ordningar av fanerogamerna, varvid särskild vikt lägges vid de för
lantbruket nyttiga och skadliga växterna. De förnämsta utländska kulturväxterna
och deras utbredning. Grunddragen av växternas byggnad, livsvillkor
och livsförrättningar.

En dubbeltimme varje vecka under sommarhalvåret är anslagen för
en del botaniska undersökningar. Ett antal fanerogamer bestämmas. Därvid
har varje elev friska exemplar av de för tillfället behandlade växterna,
lär under beskrivningen känna de olika organens utseende och deras betydelse
för växten och får genom jämförelse mellan representanter för
med varandra besläktade arter reda på de gemensamma karaktärerna för
familjer och släkten. Vidare skall varje elev anlägga ett herbarium på
ett trettiotal typiska växter samt utföra elementära mikroskopiska undersökningar
och därvid förfärdiga och skissera enkla preparat. Dessa arbeten
tjäna sedan under den kommande vintern som underlag för den då mera
sammanfattande undervisningen. Iakttagelser göras angående växternas
livsvillkor, och enkla växtfysiologiska försök anställas. Längre och kortare
botaniska exkursioner företagas.

180

SCHWEIZ.

Zoologi (2 t. i veckan under vinterhalvåret): Djurklassernas anatomi
och utvecklingshistoria genom monografisk behandling av enskilda representanter
för dessa klasser; bekanta inhemska djurformers biologi; djurrikets
stammar i uppåt stigande följd till och med leddjuren.

II klassen (5 t.). Zoologi (2 t. under sommarhalvåret): Blötdjurens
och ryggradsdjurens klasser i systematisk ordning med särskild vikt lagd
på de för människan betydelsefullaste ryggradsdjuren. Några zoologiska
exkursioner företagas med klassen delad i avdelningar.

Kemi och mineralogi (2 t. under sommaren, 4 t. under vintern):
De viktigaste tunga metallerna (malmer, oxidation); luften; vattnet; de
viktigaste lätta metallerna; kol och kolsyra; svavel, svaveloxid, svavelväte
och kolsvavla; fosfor, arsenik och antimon; kiselsyra; saltbildare
och deras syror; reduktionsförlopp (metallframställning); elektrolys; atomlära;
syror och baser; salter: de olika sätten för deras sönderdelning och
omsättning; kristallografiska grundbegrepp; de viktigaste salterna (viktigare
mineral, glas-, porslins- och cementtillverkning); partiella reduktioner;
ammoniak.

Laborationer i kemi (under en dubbeltimme varannan vecka): Sammansättning
av skolapparater; försök, som kunna utföras med den för sekundärskolorna
föreskrivna materiellen; viktiga reaktioner.

III klassen (5 t. första halvåret, 4 t. andra halvåret). Geologi
(2 t. första halvåret, 1 t. tredje kvartalet): De viktigaste bergarterna;
jordytans förändringar; kort beskrivning av de geologiska åldrarna och de
förändringar, den organiska världen undergått. Under geologiska exkursioner
söker man i naturen utgångspunkter för denna undervisning. Ämnet
förbindes nära med geografien.

Organisk kemi (1 t. fjärde kvartalet): De allra viktigaste organiska
föreningarna: kolväten (lysgas), alkohol, ättiksyra, kolhydrater (socker,
stärkelse, cellulosa), fett (tvål och såpa), alkaloider och eteriska oljor, äggviteämnen.

Fysik (3 t.). Mekanik: lagarna för rörelsen, begreppen kraft och
massa; de statiska lagarna; friktion; kropparnas allmänna egenskaper;
tryckets fortplantning i vätskor, specifik vikt; kohesion och adhesion;
lufttrycket. Värmelära: kroppars utvidgning och dennas praktiska använd -

SCHWEIZ.

181

ning; specifikt värme; huvuddragen av den mekaniska värmeteorien;
värmets fortplantning; ångan och ångmaskinen.

IV klassen (5 t.). Antropologi och skolhygien (2 t.): skelettet;
musklerna; nervsystemet; kärlen (blodet och lymfan); andedräkten; matsmältningen;
näringen; avsöndringsorganen; sinnesorganen. — Skolhusets
och lärorummens hygieniska anordning; undervisningens hygien; kroppsliga
straff; hälsorubbningar såsom en följd av skolarbetet, trötthet och överansträngning;
handledning vid undersökning av skolbarns syn- och hörselskärpa;
de viktigaste smittosamma sjukdomarnas orsaker och kännetecken;
den första hjälpen vid olycksfall. På därför avsedda exkursioner förevisas
skolhygieniska anordningar.

Fysik (2 t.): Läran om ljudet, ljuset, magnetismen och elektriciteten.

Vid laborationer i fysik (under en ''dubbeltimme varannan vecka) utföras
mestadels sådana försök, som kunna anställas med den för sekundärskolorna
föreskrivna materiellen.

Undervisningen i naturkunnighetens olika grenar bygger man såvitt
möjligt är på iakttagelse av föremålen och företeelserna i naturen, och då
detta icke låter sig göra, utgår man från experiment, teckning och dylikt
samt stöder sig på studiet av seminariets naturvetenskapliga samlingar.
Det är icke meningen, att lärjungarna genom inlärandet av en mängd
minneskunskaper skola behärska så mycket som möjligt av den detaljrikedom,
som den nutida naturvetenskapen erbjuder. Man måste nöja sig
med en grundlig och fyllig kunskap rörande naturens förnämsta lagar och
föremål samt förmåga av egen iakttagelse och därpå grundad riktig
slutledning.

Laboratorieövningarna äro, av lätt insedda skäl, förlagda till dubbeltimmar.
Vid exkursionerna söker man, där så ske kan, tillgodose mer än
ett ämne varje gång, under det man dock aktar sig för att splittra intresset
genom att breda ut sig över för mycket.

182

SCHWEIZ.

Sång och instrumentalmusik.

Violin- och pianospelning förekommer, men blott i ettdera av dem
är, såsom förut nämnts, undervisningen obligatorisk. Vid undervisningen
i spelning äro eleverna delade i grupper på 4—6 personer. Sången ägnas
större intresse; den övas dels med en klass i sänder, dels med elever från
flera klasser samtidigt.

Då vid seminariet finnas både manliga och kvinnliga elever, har man
bär vid körsången kunnat bilda både manskör och blandad kör. Dessa
öva en timme i veckan vardera.

Teckning.

I klassen. För att uppöva de med olika förutsättningar ankommande
eleverna till någorlunda jämn färdighet företagas först varjehanda konturteckningar
med krita på väggtavlorna eller å stort grovt papper. Därefter
övergår man genast till teckning av naturföremål, särskilt blad,
grenar och blommor. Så följer perspektivisk teckning av enklare föremål,
som begränsas av plana ytor. Modellering är obligatorisk för lärjungarna
i första klassen. Denna övning förekommer icke nämnd i läroplanen för
de följande klasserna, men det står läraren fritt att i dessa klasser låta
de lärjungar, som sådant önska, sysselsätta sig därmed.

II klassen. Teckning av svårare växtdelar och plastiska ornament,
perspektivisk teckning av föremål med buktiga ytor, av interiörer och
stilleben.

III klassen. Landskapsteckning förekommer bär i stor utsträckning.
Vidare övas figur- och djurteckning (händer, fotter otc., uppstoppade djur).
Anda från första klassen har vid teckningen av vissa föremål även övning
i färgläggning och skuggning förekommit. Det sålunda redan praktiskt
inhämtade sammanfattas nu teoretiskt i en översikt av färgläran.

IV klassen. Fortsättning av landskapsteckningen; figurteckning
(huvud, eventuelt hela figurer). Kort översikt över stilarterna, varigenom
man vill ge impuls till vidare studium pa konsthistoriens område. Teckningsnndervisningens
metodik.

SCHWEIZ.

183

Utom ovanstående frihandsteckning,
i var och en av de övriga, förekommer

IT—-IV klassen.

som har 3 t. i I klassen och 2 t.
geometrisk teckning med 1 t. i

Skrivning.

Vid skrivundervisningen är anmärkningsvärt, att man här ännu fasthåller
vid metoden att först inöva bokstävernas element, innan bokstäverna
i sin helhet få skrivas. Åt ämnet är mycken tid anslagen (2 t. i I och
1 t. i II klassen), men flera olika stilar inövas, t. ex. tysk stil, latinsk stil
och rundskrift.

Gymnastik och idrott.

Med påfallande stort intresse omfattas kroppsövningarna såväl av
lärjungarna, vilka med stor lust ägna sig åt dem, som ock av seminariets
myndigheter, vilka sörjt för förträffliga medel för dessa övningar. Seminariet
äger eu mycket rymlig och utmärkt gymnastikbyggnad och omedelbart
utanför denna en större idrottsplats. De i läroplanen upptagna övningarna
äro dels gymnastik (Turnén), dels ock varjehanda mera fria idrotter, såsom
olika slags bollspel in. in., sammanfattade under namnet Turnspiele
eller Jugendspiele.

Den reglementerade övningstiden är blott 2 timmar i veckan för
varje klass. En sådan gymnastiktimme brukar åtminstone under den
vackra årstiden börja inne i gymnastiksalen med gymnastik och sluta ute
å lekplanen med fri idrottsövning. Manliga och kvinnliga elever övas på
skilda tider, och rörelserna äro i någon mån olika för de båda könen. I
de högre klasserna få eleverna inblick i skillnaden mellan gymnastik
för gossar och för flickor — detta med hänsyn till att de under sin kommande
lärarverksamhet få att nöra med båda slagen av barn.

Vid lämpliga tillfällen under den för detta ämne anslagna tiden få
tredje klassens elever öva sig att kommendera sina kamrater och fjärde
klassens att leda barnens övningar. I samband härmed skrivas korta utkast
till gymnastiklektioner. I fjärde klassen ges en överblick över skolgymnastikens
metodiska behandling och dess betydelse för barnens utveckling.

184

SCHWEIZ.

Förutom de nu nämnda övningarna ha de manliga lärjungarna tre
eller fyra utmarscher årligen under V2 dags tid i avsikt att övas i marschdisciplin,
uthållighet och i användningen av gymnastikrörelserna vid övervinnandet
av naturliga hinder. I gengäld för detta ha flickorna eu extra
lektimme i månaden.

Ernåendet . av det mål man med gymnastik- och idrottsövningarna
åsyftar, nämligen att eleverna skola förvärva förmåga att leda dylika övningar
i folkskolan och för egen del vinna kroppslig hälsa och kraft samt
hurtighet, mod och självtillit, underlättas därigenom, att lärjungarna, sedan
deras lust för saken blivit under de ordinarie övningarna väckt, på lediga
stunder med mycket intresse frivilligt öva sig å den nära till hands liggande
idrottsplatsen och i gymnastiksalen. En mycket livaktig gymnastikförening
finnes här bland eleverna.

Religionshistoria.

II klassen (1 t.). Allmän översikt av det religiösa livets viktigaste
företeelser; huvuddragen av de förnämsta utombibliska religionerna, i den
man de haft inflytande på den israelitiska och kristna religionens utveckling.

III klassen (2 t.). Huvudepokerna av den israelitiska religionens historia
enligt gamla testamentets skrifter. Jesu liv enligt evangelierna.

IV klassen (1 t.). Urkristendomens historia enligt nya testamentets
skrifter.

Engelska och italienska.

Angående villkoren för att få välja ettdera av dessa språk hänvisas
till det föregående. I det valfria språket, som blott har två veckotimmar
under en tid av tre läsår, eftersträvar man ett gott uttal, förmåga att
med någon säkerhet muntligt och skriftligt uttrycka sig med det jämförelsevis
begränsade ordförråd, som denna undervisning kan ge, kännedom
om formläran och det nödvändigaste av syntaxen samt förmåga att
läsa och förstå lättare modern text.

SCHWEIZ.

185

Inträdesfordringar förutsättas ej i dessa ämnen, utan undervisningen
börjar med de första grunderna. Den omfattar huvudsakligen läsningen av
elementarbok och lättare modern litteratur, i samband varmed den nödiga
grammatikkunskapen inhämtas på induktiv väg. Vidare förekomma olika
slag av skrivövningar, däribland även lättare uppsatser, samt särskilda
talövningar med anledning av lästa stycken eller förevisade bilder. Ehuru
så liten tid kunnat anslås till dessa valfria språk, eftersträvar man även i
dem en viss talfärdighet. Därför söker man även vid denna språkundervisning
på det högre stadiet föra lektionerna på det behandlade språket
självt.

Som man finner, har detta seminarium ganska höga kurser i flertalet
ämnen. Den allmänbildning, eleverna här förvärva, anses också i
det hela motsvara t. ex. den, som ernås i gymnasierna. De som avlagt
primärskollärarexamen i kantonen Ziirich, ha rätt att utan vidare kunskapsprov
inskrivas som studerande i filosofiska fakulteten vid universitetet i
Ziirich.

b. Seminariet i Hofwyl-Bern.

Vid det förut omtalade stora manliga seminariet i Hofwyl-Bern förekomma
från och med 1904 följande ämnen och lärokurser.

Pedagogik.

III klassen (3 t.). Läran om förnimmelselivet med tillämpning på
uppfostran. Allmän undervisningslära med särskild hänsyn till folkskoleundervisningen.

IV klassen (5 t.). Läran om känslo- och viljelivet samt om tukten.
Allmän framställning om uppfostraren och uppfostringsanstalterna. Pedagogikens
historia med hufvudvikten lagd på tiden efter reformationen och
med särskild hänsyn till folkskolans utveckling. Folkskolans nuvarande
organisation och förvaltning i kantonen Bern.

Anm. Skolhygien tillhör även i detta seminarium ämnet naturkunnighet.

24—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

186

SCHWEIZ.

Timplan för seminariet i Hofwyl-Bern.

		K 1	a s s
			—	—	Summa.
	I.	II.	in.	IV.
Pedagogik.............	—	—	3	5	8
Metodi k..............	—	—	3	2	5
Skolbesök av hela klassen......	—	—	1	—	i
Religionslära............	2	2	2	1	7
Tyska språket (modersmålet) ....	G	5	4	4	19
Franska språket..........	4	4	2	2	12
Matematik.............	5	5	4	4	18
Naturkunnighet...........	3	4	4	5	16
Historia..............	2	3	3	2	10
Geografi..............	2	2	1	1	6
Klassång och sångteori.......	2	2	2		8
Körsång..............			1		4
Instrumentalmusik.........	2	1	1	1	5
Teckning..............	3	3	2	2	10
Skrivning.............	2	H	—	—	3)
Gymnastik.............	2	2	2	2	8
Slöjd...............	2	(2)	—		2( + 2)
Stenograf!.............	(11	—	—		(1)
Summa timmar i obligatoriska ämnen	38	351	35	34	142g t 3;

Anm. Siffrorna inom ( ) beteckna timmar för valfri undervisning.

Metodik och praktiska undervisningsövningar.

III klassen. Redan i denna klass förekommer undervisning i speciell
metodik i ganska stor utsträckning dels på särskild tid (3 t. i veckan),
dels ock vad några ämnen beträffar i samband med den övriga undervisningen
i dessa ämnen.

I denna klass förberedas eleverna för sina praktiska undervisningsövningar
även genom besök i skolan. Klassen i sin helhet har en timmes
skolbesök i veckan. Dessutom får varje elev en gång under läsåret några

SCHWEIZ.

187

dagar i sammanhängande följd närvara i skolan och sedan avgiva skriftlig
berättelse om sina iakttagelser och intryck.

IV klassen. Till sådsfn metodikundervisning, som behöver bedrivas
på särskild tid, äro i denna klass anslagna 2 timmar i veckan, av vilka
dock den ena brukar användas för konferenser, vid vilka gemensam diskussion
över hållna lektioner förekommer.

Tiden för hospitering och undervisningsövningar är för denna klass
icke angiven å tablån. Klassen i dess helhet brukar 2 timmar varje vecka
besöka skolan, varjämte hospitering av enskilda elever förekommer. Varje
elev i IV klassen skall under läsårets lopp undervisa omkring 100 timmar.

Då inga praktiska undervisningsövningar förekomma i de båda lägre
klasserna, som bilda underseminariet i Hofwyl, behöves där ingen övningsskola.
En sådan finnes däremot för överseminariet i Bern, och den är
upprättad av staden Bern enligt ett särskilt kontrakt, som avslutits mellan
staden och staten. Skolan har 9 årsklasser liksom kantonens primärskolor.
Två timmar varje dag stå samtliga skolklasser till seminariets förfogande
och för praktiken, överledningen av denna utövas av en utav seminariets
ämneslärare, vilken dessutom undervisar i metodik och i ett annat
ämne.

Samtliga lärare i övningsskolan bilda tillsammans med seminariets
direktor och den nyssnämnde metodikläraren en konferens, som varje vecka
sammanträder för att under metodiklärarens ordförandeskap rådgöra om
skolpraktiken, lärogång och metod i de olika ämnena, sättet att behandla
barnen jämte andra för skolan viktiga angelägenheter. I denna konferens
diskuteras även en av metodikläraren för praktiken uppgjord plan, som
efter fastställelse av direktorn gäller för läsåret.

De praktiserande eleverna fördelas på de olika lärarna i skolan, vilka
utöva den närmaste handledningen. Läraren ger tid efter annan mönsterlektioner,
som eleven får åhöra, rättar dennes skriftliga utkast, ger råd och
anvisningar samt kritik, men det huvudsakliga arbetet med ett eller ett
par ämnen skall eleven överta. Sedan han under ett kvartal hållit på med
dem, sker ombyte, så att han under läsåret hinner meddela undervisning
i flera olika ämnen och på olika stadier i skolan.

188

SCHWEIZ.

Metodikläraren går omkring i de olika klasserna och åhör elevernas
undervisning samt meddelar sedan sina anvisningar till elever och klasslärare.
Även direktorn, som i seminariet undervisar i pedagogik, brukar
ofta infinna sig i övningsskolan.

Varje vecka hålles konferens, där, utom direktorn, metodikläraren
och vederbörande klasslärare i skolan, även IV seminarieklassens båda avdelningar
äro närvarande. Någon nyss hållen lektion brukar då göras till
föremål för diskussion. Därvid yttrar sig först den elev, som hållit lektionen,
sedan en annan elev, som haft i uppdrag att referera. Därefter
är or*det fritt, och diskussionen rör sig huvudsakligen omkring några av
metodikläraren formulerade frågor. De närvarande lärarna lämna värdefulla
bidrag, men även flera av eleverna bruka redigt och oförbehållsamt
framlägga tankar, som ofta äro mycket beaktansvärda.

Religionslära.

I klassen (2 t.). Gamla förbundets historia genom läsning av valda
delar av bibelns gammaltestamentliga skrifter. Palestinas geografi.

II klassen (2 t.). Framställning av Jesu liv och lära i enlighet med
och under läsningen av evangelierna.

III klassen (2 t.). Läsning av valda delar av Apostlagärningarna
och de apostoliska breven. Huvuddragen av den kristna religionens och
kyrkans historia.

IV klassen (1 t.). Några viktiga frågor ur den kristliga etiken.
Religionslärans metodiska behandling i folkskolan.

Modersmålet (tyska språket).

I klassen (6 t.). Läsning av valda: läsestycken; införande i den
dramatiska litteraturen genom behandling av ett lättare drama; deklamationsövningar.
Rättskrivning och interpunktion; formlära och elementär satslära.
Fn uppsats varannan vecka,

II klassen (5 t.). Läsning av läsestycken; behandling av större
poetiska arbeten, däribland något folkepos; fortsatt läsning av lättare dra -

SCHWEIZ.

189

matiska arbeten. Utförligare behandling av satsläran. Eu uppsats varannan
vecka.

III klassen (4 t.). Läsning av valda poetiska läsestycken och av
tre större dikter; såsom exempel nämnas: Hermann und Dorothea, Wallenstein,
Egmont och Emilia Galotti. Stilistik. En uppsats var tredje vecka.

IV klassen (4 t.). Behandling av åtminstone tre större dikter;
såsom exempel nämnas: Nathan der Weise, Iphigenia, Tasso och ett
drama av Shakspeare; läsning av mindre stycken i samband med kort
översikt över den tyska litteraturens utveckling. En uppsats var tredje
vecka.

Anm. I alla klasserna läsa lärjungarna på egen hand i hemmet vissa
arbeten och framlägga i föredrag, som hållas inför klassen, resultaten av dessa
studier.

Franska språket.

Detta språk har 4 timmar i veckan i vardera av de båda lägre klasserna
och 2 timmar i vardera av de högre. Vid studiet förekomma följande
övningar: läsning av elementarbok samt lättare och svårare originalarbeten r
sam talsövningar, diktamensövningar, grammatik, översättning från tyska
till franska, fria uppsatser på franska språket.

Matematik.

I klassen (5 t.). Allmänna bråk och decimalbråk; varjehanda till—
lämpningsövningar; ekvationer av första graden med en obekant; plana
ytors mätning och beräkning.

II klassen (5 t.). Proportionslära; kvadratrötter; aritmetiska beräkningar
med tillämpning på praktiska livets förhållanden; ekvationer av
första graden med två obekanta; fortsättning av ytors mätning och beräkning.

III klassen (4 t.). Svårare aritmetiska beräkningar med tillämpning
på praktiska livets behov; enklare ekvationer av andra graden; det vik -

190

SCHWEIZ.

tigaste av läran om potenser och rötter; utdragning av kubikrötter;
stereometri.

IV klassen (4 t.). Läran om vanliga logaritmer; sammansatt ränta;
det viktigaste av den plana trigonometrien.

Naturkunnighet.

Undervisningen börjar med botanik och zoologi, vilka ämnesgrenar
tillsammans ha under första läsåret 3 timmar, under andra läsåret 2 timmar
i veckan och avslutas under sistnämnda läsår. I andra klassen läses
därjämte antropologi 2 timmar under första terminen samt mineralogi och
geologi 2 timmar under andra terminen. Kemien studeras under hela
tredje läsåret och har därvid 4 timmar under första terminen och 2 timmar
under den andra. Fysiken inträder sistnämnda termin med 2 timmar
i veckan. I översta klassen studeras huvudsakligen fysik. Detta ämne
har där 4 timmar under första terminen och 2 timmar under den andra.
Under denna sista termin ägnas de båda återstående veckotimmarna åt
studiet av hygien.

Historia.

I klassen (2 t.). Gamla tidens och den äldre medeltidens historia
till det stora interregnum.

II klassen (3 t.). Den senare medeltidens och reformationstidens
allmänna historia. Schweiz’ historia till och med reformationstiden.

III klassen (3 t.). Schweiz’ historia fortsatt intill 1815. Allmän
historia intill samma år.

IV klassen (2 t.). Schweiz’ historia intill närvarande tid. Statskunskap.
Allmän historia till våra dagar.

Geografi.

I klassen (2 t.). Satser ur den fysiska geografien. De främmande
världsdelarnas geografi.

SCHWEIZ.

191

II klassen (2 t.). Europas geografi (utom Schweiz).

III klassen (1 t.). Schweiz’ geografi.

IV klassen (l t.). Matematisk geografi.

Sång och instrumentalmusik.

Största intresset ägnas åt sången. Instrumentalmusik drives blott i
mindre utsträckning. Piano-, orgel- och violinspelning förekommer, men
blott ett av instrumenten är obligatoriskt. Endast med särskilt tillstand
kan en elev välja mer än ett instrument. De, som välja violin, skola dock
under första terminen även spela något piano.

Därjämte förekomma såsom obligatoriska ämnen teckning, välskrivning,
gymnastik, lanthushållning och slöjd. Under den för välskrivning
anslagna tiden meddelas även undervisning i skrivundervisningens metodik
samt i bokhålleri. Slöjdundervisningen är i första klassen, där pappslöjd
förekommer, obligatorisk; i andra klassen, där enklare saker av trä förfärdigas,
är denna undervisning valfri. Under en termin i första klassen
meddelas valfri undervisning i stenografi två timmar i veckan.

Med avseende på undervisningens omfattning företer det senast omtalade
seminariet vissa olikheter gent emot läroanstalten i Kusnacht. Båda
ha ju lika lång lärokurs, men dels på grund av olikhet i inträdesfordringarna,
vilka i Kusnacht nog måste anses vara något högre, dels ock på
o-rund av undervisningens organisation blir resultatet av dessa båda semi Ö

O O

nariekurser, som sagt, i viss mån olika.

I några stycken ger visserligen seminariekursen i Hofwyl-Bern mer
än den andra. Detta är särskilt fallet i religion slära, som här är obligatoriskt
ämne och förekommer i varje klass, ehuru med ett ringa timantal,
då det däremot i Kusnacht är valfritt och fått sig tilldelad ytterst kort
undervisningstid. Med avseende på undervisningen i pedagogik och elevernas
praktiska utbildning står även Hofwyl-Bern något framom Kusnacht,
och på senare stället är slöjden icke upptagen bland ämnena, vilket däremot

192

SCHWEIZ.

;ir fallet på det förra. Vad flera andra ämnen däremot beträffar gar man
längre i Kösnacht än i Hofwyl-Bern. Skillnaden är kanske störst i franska
språket och matematik, i vilka ämnen det förra seminariet vid slutet av
tredje klassen synes ha fört sina lärjungar fram till ungefär samma ståndpunkt
som det andras intaga vid avgången från fjärde klassen. Även i
modersmålet (tyskan) och naturkunnighet synes man komma något längre
i Kösnacht. Man har ju också här givit de nu nämnda ämnena något
mera tid än i Hofwyl-Bern.

Emellertid befinna sig även de från Bern utgående lärarna på eu
ganska aktningsbjudande bildningsnivå, och man har därför kunnat ge
även dem tillträde till universitetet i och för vissa studier och examina.

c. Seminariet i Hitzkircli.

För kantonen Luzerns seminarium i Hitzkirch, som likaledes har
fyraårig kurs, föreskrives, att de sökande skola vid inträdesprövningen
ådagalägga de kunskaper, som kunna förvärvas genom två års studier i
någon av kantonens sekundärskolor.

Även förekommer pianospelning i de lägre klasserna och orgelspelning
i de högre. De elever, som tillhöra kören, ha en timme extra övning
i veckan. Någon handledning i praktiska arbeten såsom lanthushållning,
trädgårdsskötsel och biodling skall vid lämpliga tillfällen ges i samband
med ämnet naturkunnighet.

I religion slär a, som här har ett större timantal än i något av de
förutnämnda seminarierna, förekommer utom gamla och nya testamentets
bibliska historia och bibelkunskap även katekes, omfattande troslära, sedelära
samt läran om nåden och sakramenten, vidare kyrkohistoria, liturgi i
samband med en framställning av kyrkoåret samt religionsundervisningens
metodik.

I ämnet pedagogik och metodik börjar man vid detta seminarium
med allmän uppfostringslära, behandlande uppfostringslärans källor, uppfostrans
begrepp, ändamål och ideal samt översikt över dess medel. Detta

SCHWEIZ.

193

Timplan för seminariet i Hitzkirch.

	Klass		-
				—	Summa.
	I.	II.	III.	IV.
Keligionslära ............	3	3	2	3	11
Pedagogik och metodik.......	—	2	4	6	12
Tyska språket (modersmålet) ....	5	6	4	5	20
Franska språket..........	3	3	3	2	11
Matematik.............	5	5	5	4	19
Naturkunnighet...........	3	3	4	4	14
Historia..............	2	2	2	2	8
Geografi..............	2	2	u	11	7
Välskrivning och bokföring.....	2	—	i	—	3
Teckning..............	2	2	2	2	8
Sång och musikteori........	2	2	2	2	8
Violinspelning...........	2	2	2	1	7
Gymnastik.............	2	2	2	2	8
Summa	33	34	344	341	136

jämte läran om den kroppsliga uppfostran, skolhygienen samt allmän
undervisningslära förekommer i II klassen.

Hela den psykologiska kursen genomgås i III klassen under 2 timmar
i veckan. Här förekommer dessutom speciell metodik för skrivningen och
de olika grenarna av modersmålet.

I IV klassen behandlas de övriga skolämnenas speciella metodik samt
lärarens kall, egenskaper, utbildning och förhållande till myndigheterna
och till barnens föräldrar, folkskoleväsendets organisation i kantonen Luzern
ävensom pedagogikens historia under nyare tiden.

De praktiska undervisning sövningarna börja i III klassen med hospitering
och några lektioner av eleverna. I IV klassen besöker varje elev övningsskolan
en sammanhängande tid av en vecka vardera terminen. Under
dessa båda veckor får han också sin huvudsakliga övning i att undervisa.

25—0S2815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

SCHWEIZ.

194

I tyska språket (som är modersmålet) äro kurserna närmast lika dem,
som förekomma i Hofwyl-Bern.

Då franska språket är obligatoriskt ämne i sekundärskolorna, så ha
eleverna även i detta seminarium avsevärda förkunskaper i franska och
hinna under sin seminarietid förvärva rätt stor färdighet i språket.

Kurserna i matematik äro något högre än i Hofwyl-Bern utan att
dock fullt nå upp till de i Kusnacht förekommande.

Naturkunnighet: 1 klassen (3 t.). I denna klass läses blott biologi.
Under sommarterminen förekommer följande: grundbegreppen liv, organism,
organ, elementarorgan; encelliga växter (alger och svampar), smittosjukdomar,
jäsning och förruttnelse behandlas; encelliga djur, demonstrationer
med mikroskop; behandlingen av de högre växterna påbörjas, i
samband därmed exkursioner och anläggning av ett herbarium. Under
vinterterminen studeras de ryggradslösa djuren, varvid särskild hänsyn
tages till dem, som äro för lanthushållningen och skogsbruket betydelsefulla;
handledning vid anläggande av demonstrationssamlingar.

II klassen (3 t.). Under sommaren: de högre växternas byggnad
och livsförrättningar; övning i att bestämma växter i samband med exkursioner
och fortsatt samlande till herbariet.

Under vintern: människokroppens byggnad och livsförrättningar;
hälsolära; av den oorganiska naturläran genomgås kropparnas allmänna
egenskaper.

III klassen (4 t.). Under sommaren: växtrikets system; växtgeografi.

Under vintern: ryggradsdjurens zoologi; mekaniken; läran om ljudet;

det viktigaste av den oorganiska kemien.

IV kla ssen (4 t.). Mineralogi och geologi. Repetition och utvidgningav
läran om människokroppens byggnad och av hälsoläran, handledning i
bruket av mikroskop. Det viktigaste av den organiska kemien och livsmedelsläran.
Läran om ljuset, värmet, magnetismen och elektriciteten.

Historia: I klassen (2 t.). Gamla tidens allmänna historia.

II kl assen (2 t.). Medeltidens och nyare tidens allmänna historia.

III klassen (2 t.). Schweiz’ historia från äldsta tider till 30-åriga
kriget. Tiden före 1291 behandlas översiktligt, det övriga mera ingående
och under hänvisning till motsvarande partier av världshistorien.

SCHWEIZ.

195

IV klassen (2 t.). Fortsättning av Schweiz’ historia intill närvarande
tid; några lättare källskrifter läsas. Överblick av kantonen Luzerns historia.
Schweiz’ författningshistoria och nuvarande författning.

Geografi: I klassen (2 t.). Europa.

II klassen (2 t.). De främmande världsdelarna.

III klassen (IV2 t.). Allmän geografi.

IV klassen (IV2 t.). Schweiz’ geografi; kartografi.

I fråga om övning sämnena må blott påpekas, att den egentliga frihandsteckningen
har endast en veckotimme i varje klass. Man hinner
därför icke med så synnerligen mycket. Dock få eleverna göra ett flitigt
bruk av väggtavlan för att öva sig i att i raska och säkra drag skissera ett

CD O

föremål.

d. Seminariet i Kreuzlingen.

Det torde även vara av intresse att se, hur man ordnat undervisningen,
då seminariekursen är blott 3-årig. Denna utbildningstid förekommer
i kantonen Thurgaus seminarium i Kreuzlingen.

För inträde erfordras bland annat sådana kunskaper, som kunna
förvärvas i en på 6-årig primärskolekurs byggd 3-årig sekundärskolekurs.

Frivillig undervisning förekommer i piano- och orgelspelning eu
timme i veckan i varje klass.

Angående undervisningen i de olika ämnena må det allra viktigaste

i korthet anföras.

Vid undervisningen i religionslära ges i nedersta klassen huvuddragen
av det heliga landets geografi och av egendomsfolkets religiösa
och politiska historia i samband med läsning och utläggning av valda
delar av gamla testamentets skrifter jämte redogörelse för dessa skrifters
uppkomst.

1 mellanklassen fortsattes med framställning av Jesu liv och apostlarnas
verksamhet under läsning av valda delar av evangelierna, apostlagärningarna
och de apostoliska breven jämte redogörelse för dessa skrifters
uppkomst.

I högsta klassen genomgås de viktigaste företeelserna i kyrkohistorien
och de betydelsefullaste kapitlen i den kristna tros- och sedeläran, var -

196

SCHWEIZ.

Timplan för seminariet i Kreuzlingen.

i	K	1 a	s	Summa. i
	I.	11.	III.
Religionslära...........	2	2	2	c
j Pedagogik..........	—	3	7	10
[ Tyska språket (modersmålet)........	6	6	4	10
Franska språket.......	2	2	2	Ii
Matematik...........	5	5	5	15
Bokhålleri..........	—	4	—	It
Historia..............	3	2*	2i	8
Geografi...............	2	2	2	(i
Naturkunnighet.........	5	3	3	11
1 Teckning.............	2	3	2	7
Välskrivning..........	3	1	1	5
Sång............	i	4	4	12
Violinspelning...........	2	2	2	0
Gymnastik.........	2	2	2	«
Summa	as	3!)	3S>-	115J

jämte här ges en framställning av religionslärans metodiska behandling i
folkskolan.

Såväl den bibliska historien som kyrkohistorien koncentreras krimr
sådana personligheter, som äro i sedligt-religiöst avseende framstående och
föredömliga. I den kristna tros- och sedeläran lägges huvudvikten vid
sådana moment, som stå i närmaste sammanhang med det nutida kyrkliga
livet, och läraren äger efter eget beprövande behandla denna del av religionsläran
i historisk eller systematisk ordning.

I pedagogik ägnas de tre veckotimmarna i II klassen uteslutande åt
psykologien, som där behandlas i sin helhet. Därvid söker man utgångspunkter
och stöd i erfarenheten och övar lärjungarnas förmåga att göra
psykologiska iakttagelser. Även karakteristiska företeelser ur barnens
själsliv framdragas.

SCHWEIZ.

197

I högsta klassen ägnas 3 veckotimmar åt allmän uppfostrings- och
undervisningslära, kroppsvård, skolhygien och skoltukt, 2 timmar åt pedagogikens
historia från och med Comenius till närvarande tid och 2 timmar
åt speciell metodik i folkskolans ämnen.

Praktiska undervisning sövningar och besök i övningsskolan förekomma
blott för högsta klassens elever och i jämförelsevis liten utsträckning.
Var och en av dem vistas under vardera terminen en vecka i nämnda
skola för att deltaga i tillsynen över barnen, åhöra lektioner och öva sig
i att undervisa. Under några månaders tid besöker därjämte hela klassen
övningsskolan två eftermiddagstimmar i veckan.

Tyska språket (modersmålet). I de båda första klasserna slutbehandlas
språkläran, varjämte längre och kortare muntliga föredrag hållas och talrika
uppsatser skrivas; läran om stilarterna och om poesien behandlas.
Litteraturläsning förekommer i dessa klasser blott obetydligt, enär för
övriga delar av kursen och för den härstädes ännu i stor utsträckning
förekommande »innehållsbehandlingen» kräves mycken tid.

I högsta klassen däremot förekommer förutom uppsatser blott litteraturläsning
och litteraturhistoria.

I franskan lägger man även vid detta seminarium — i trots av den
ringa tid ämnet kunnat få — an på färdighet i språkets muntliga och
skriftliga bruk. Till läsning blir därför icke så synnerligen mycken tid
över. Att metoden går för sig beror därpå, att eleverna i sekundärskolorna
läst franska 4 timmar i veckan under 3 läsår och således komma till seminariet
med mycket goda förkunskaper i ämnet, vadan även under den
korta tid, som här ägnas åt läsningen, rätt mycket medhinnes.

I matematik går man så långt, att man medtar även ekvationer av
andra graden, logaritmer, aritmetiska och geometriska progressioner samt plan
trigonometri, d. v. s. ungefärligen lika långt som i tredje klassen i Kiisnacht.

Bokhålleri, som i det nyssnämnda seminariet ingår i ämnet matematik,
är här i Kreuzlingen utbrutet till ett särskilt litet ämne.

I historia läses i de båda första klasserna den allmänna historien och i
högsta klassen den schweiziska.

I geografien däremot börjar man med Schweiz, som jämte det viktigaste
av väderleks- och klimatläran behandlas i I klassen. I II klassen

198

SCHWEIZ.

förekommer allmän fysisk geografi och en översikt av de europeiska länderna.
I III klassen följer behandlingen av de främmande världsdelarna
och allmän matematisk geografi.

Naturkunnighet. Botaniken har 3 veckotimmar under sommarhalvåret
i I klassen och 1 veckotimme under samma halvår i II klassen. Under
denna tid förekommer beskrivning och bestämning av representanter för
karakteristiska, särskilt för lantbruket viktiga växtfamiljer, tillhörande den
inhemska floran; därvid genomgås det viktigaste i fråga om växternas
byggnad, former och livsförrättningar. Exkursioner företagas.

Zoologi och antropologi behandlas i II klassen 2 veckotimmar hela
läsåret igenom. Därvid ges en översikt över de viktigaste djurklasserna
och företagas till närmare behandling de förnämsta representanterna inom
dessa djurklasser ävensom människokroppen, dess organ och funktioner.

Fysik börjar i I klassen, där mekaniken och värmeläran studeras
under 3 veckotimmar andra halvåret, varefter ämnet fortsättes och avslutas
i II klassen, där läran om ljuset, ljudet, magnetismen och elektriciteten
behandlas under 2 veckotimmar första och 3 andra halvåret.

Kemi samt mineralogi och geologi studeras i III klassen. De viktigaste,
särskilt de i praktiskt hänseende betydelsefullaste kemiska elementen
och deras föreningar behandlas; några lätta analyser verkställas.
Vidare förekommer allmän och historisk geologi med särskild hänsyn till
förhållandena i kantonen Thurgau, och i samband därmed behandlas de
viktigaste bergarterna.

Ett högt timantal har blivit tilldelat välskrivningen, som förekommer
i alla klasserna och i den första har icke mindre än 3 veckotimmar.
Undervisningen upptar ungefärligen samma övningar som blivit nämnda
från Kusnacht.

Aven i de andra övning sämnena överensstämmer undervisningen
i mycket med den, som förekommer i nyssnämnda seminarium; dock hinner
man på grund av den kortare tiden icke så långt i teckning här som i
Kusnacht.

De hittills behandlade seminarierna äro fristående anstalter. Några
exempel på seminarieavdelningar, som äro förenade med andra läroanstalter
torde även böra betraktas.

SCHWEIZ.

199

e. Seminarieavilelningen vid College de Geneve.

College de Geneve utgör ett högre allmänt läroverk med 7-årig kurs.
På läroverkets nedcrstadium (division inférieure), som består av tre årsklasser,
tillhöra alla lärjungar samma bildningslinje. På överstadiet (division
supérieure), omfattande de fyra högre årsklasserna, finnas följande
linjer eller sektioner: 1) den klassiska sektionen (humanistiskt gymnasium),
2) den reala sektionen (realgyinnasium), 3) den tekniska sektionen, 4) den
pedagogiska sektionen (seminarieavdelningen).

För inträde i nederstadiets första klass fordras avgångsbetyg från

er o J o

femte årsklassen i primärskolan samt en ålder av minst 11 år. Lärjungar,
som fyllt 12 år och genomgått 6 klasser av primärskolan, kunna vinna
inträde i andra klassen av läroverket i Geneve, om de underkasta sig fvllnadsprövning
i latin, vilket ämne läses på hela nederstadiet.

Inträde i seminarieavdelningens lägsta klass kan vinnas på olika
vägar. Man kan genomgå läroverkets lägre klasser och från den tredje av
dessa övergå till den pedagogiska sektionen, eller ock kan man genomgå
motsvarande klasser i någon av landsbygdens sekundärskolor eller genomgå
sekundärskolan (école professionnelle) i staden Geneve eller slutligen
förbereda sig privat och underkasta sig inträdesprövning i alla ämnen.

I franska språket förekommer i alla klasserna mycket omfattande
litteraturläsning av de förnämsta författarnas arbeten såväl från äldre som
från nyare tid och i samband därmed ett grundligt studium av den
franska litteraturhistorien. Vissa arbeten studeras av lärjungarna i hemmet
efter en för detta studium uppgjord plan.

Vidare upptar denna undervisning talrika uppsatsövningar, längre
och kortare föredrag i samband med handledning i den muntliga
framställningens konst, språklära, språkhistoria, läran om stilarterna, om
poesien och versformerna in. in. ävensom de olika grenarna av modersmålets
metodik vid folkskoleundervisningen. Aven i tyska språket har
man vid detta seminarium mycket litteraturläsning; dels studeras utförligt
arbeten av sådana författare som Lessing, Göthe, Schiller och av nu -

200

SCHWEIZ.

Timplan för seminarieavdelningen.1)

		K 1	a s s
					Summa.
	I.	II.	III.	IV.
Obligatoriska ämnen:
Franska språket (modersmålet) . . .	9	8	5	6	28
Tyska språket...........	7	G	5	4	22
Historia..............	2	2	2	3	9
Samhällslära m. in.........	—	—	2	—	2
Geografi..............	3	3	2	1	9
Kosmografi............	—	—	—	I	1
Matematik.............	4	4	6	6	20
Naturkunnighet...........	4	3	5	6	18
Pedagogik .............	—	—	2	2	4
Hygien..............	—	—	—	1	t
Välskrivning...........	—	—	—	1	1
Teckning.............	2	2	2	2	8
Musik..............	—	3	3	1	7
Gymnastik............	2	2	1	—	5
Undervisningsövningar.......	—	—	—	1	i
Summa	33	33	35	35	136
Valfria ämnen:
Engelska språket.........	2	2	2	2	8
Körsång.............	1	i	1	1	4
Stenografi .............	2	—	—	—	2
Gymnastik............	—	—	—	1	i

tida tyska skriftställare, dels läsas på tyska vetenskapliga framställningar
tillhörande andra läroämnen, såsom botanik, zoologi, fysik etc. Grammatiken
genomgås noggrant. Många talövningar och skrivövningar förekomma.

x) Denna timplan är sammanställd av förf. på grund av uppgifter, hämtade ur program
från läroanstalten i fråga.

SCHWEIZ.

201

I historia ilr kursen till omfattning och fördelning ungefärligen lika
med den, som anförts från seminariet i Kusnacht, varvid dock är att märka,
att i Geneve det som rör samhällsskicket och dylikt behandlas som ett
särskilt ämne i tredje klassen, och att en veckotimme i högsta klassen
ägnas åt framställning av ämnets betydelse för och metodiska behandling
vid folkskoleundervisningen.

Geografiundervisningen börjar i första klassen med en framställning
om globen och kartan; sedan följer ett studium av Europa såsom helhet
och först därefter behandlas de särskilda europeiska länderna. I andra
klassen läses efter samma plan de främmande världsdelarnas geografi; därjämte
genomgås här det viktigaste rörande världshandeln och den internationella
samfärdseln samt de geografiska upptäckterna. I tredje klassen
läses allmän fysisk geografi.

Under den geografitimme, som förekommer i högsta klassen, studeras
hjälpmedel och förfaringssätt vid geografiundervisningen i folkskolan och
ämnets betydelse för uppfostran.

Det lilla ämnet kosmograji omfattar en kurs i allmän matematisk
geografi och i astronomi.

Matematikkurserna äro ungefärligen desamma som i Kusnacht. I
vissa stycken går man i Geneve till och med längre. Under en veckotimme
i högsta klassen studeras matematikens betydelse för den intellektuella
uppfostran och dess behandling vid den elementära undervisningen.

I naturkunnighet, som studeras grundligt, komma de olika äinnesgrenarna
i följande ordning: geologi och mineralogi i första klassen, botanik
i de båda lägre klasserna, zoologi jämte läran om människokroppen
i andra och tredje, fysik i de båda högre klasserna och kemi i den högsta.
Lärjungelaborationer förekomma.

Hygien är upptaget som ett särskilt ämne. Det har en veckotimme,
förlagd till högsta klassen. I ämnet ingår även skolhygien.

Undervisningen i pedagogik är ofullständig. I näst högsta klassen
ges en kurs i psykologi, varvid man särskilt sysslar med kunskapslivet;
eu närmare behandling av känslo- och viljelivet synes icke förekomma.
Därjämte förekommer i samma klass läran om skoltukten och något om
skolorganisation. I högsta klassen läses pedagogikens historia.

26—082315 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolese m. Band 4.

202

SCHWEIZ.

Den tid, som är avsedd för undervisning i metodik, har förf. sammanslagit
med tiden för särskilda undervisningsämnen, varjämte förf. vid
redogörelse för olika ämnen omnämnt, att metodikundervisning förekommer.
Det har nämligen visat sig omöjligt att efter programmen i varje fall avgöra,
huru mycket tid som användes till metodikundervisning.

Välskrivning sundervisningen är här förlagd till högsta klassen. Därvid
förekomma dels övningar i latinsk och tysk stil jämte ett par andra
stilsorter, dels ock ämnets metodik i folkskolan.

Teckning sundervisning en i de tre lägre klasserna omfattar teckning
efter naturföremål och efter motiv från arkitektur och möbler, undervisning
rörande olika konststilar, geometrisk teckning, minnesteckning, krokioch
penselteckning in. in. De två timmarna i högsta klassen äro ägnade åt
teckningsundervisningens metodik och åt sådana övningar, som förekomma
i folkskolan.

I musikundervisningen ingår sång och musikteori, läran om rösten
ävensom sångundervisningens metodik.

I flera av de ovannämnda ämnena äro lärokurserna i väsentliga
stycken alldeles desamma som i det till ifrågavarande läroverk hörande
realgymnasiet. Den viktigaste skillnaden består däri, att på realgymnasiet,
förekommer undervisning i latin, under det att seminariet i stället har
pedagogik, undervisningsövningar och sång samt större kurser i ett och
annat ämne, särskilt i modersmålet.

Rättighet att inskrivas, idka studier och avlägga examina inom de
filosofiska och medicinska fakulteterna vid universitetet i Geneve tillkommer
den, som avlagt godkänd avgångsexamen i någon av de förutnämnda
sektionerna av läroverkets överstadium, således även den som genomgått
den ifrågavarande seminarieavdelningen.

f. Seminarieavdelningen vid liögre flickskolan i Ziirich.

Denna utgör en av de parallellavdelningar, av vilka nämnda skola
består. Inträdesfordringar och lärokurser äro nära nog desamma som vid
kantonens seminarium i Kilsnacht.

SCHWEIZ.

203

Elevernas undervisningsövningar äro dock ordnade på ett något
avvikande sätt, varför en kort redogörelse för desamma här må lämnas.

Övningsskolan består av 6 klasser, fördelade på två avdelningar (die
Unterstufe ocn die Oberstufe), vardera med tre klasser samtidigt undervisade.
Läraren i pedagogik och metodik är ledare av elevpraktiken och
undervisar själv i skolans högre avdelning. Lägre avdelningen har särskild
lärarinna.

Tvenne elever ur IV klassen praktisera samtidigt i övningsskolan, en i
vardera avdelningen. Tiden är en vecka åt gången, och detta återkommer
tre eller fyra gånger under året. Några dagar, innan skol veckan börjar,
erhåller eleven en förteckning över de lektioner, hon skall hålla. Förberedelsen
behöver ej ske skriftligt. Enär tre klasser undervisas tillsammans,
händer det stundom, att en klass har tyst övning, den andra undervisas
högt av läraren och den tredje på samma sätt av eleven. Ännu vanligare
är, att två klasser ha tyst övning och den tredje undervisas högt av läraren
eller eleven. I allmänhet får eleven på något sätt deltaga i undervisningen
under de flesta lektionerna, men någon bestämd regel för hennes arbete i
övningsskolan finnes icke, utan det beror mycket på hennes duglighet,
vilka uppgifter hon kan få sig anförtrodda. Kritik meddelas för varje
dag och en sammanfattande kritik vid slutet av veckan. Dessutom får
varje elev hålla en eller annan lektion inför läraren och samtliga klasskamraterna.
Uppgiften lämnas eu vecka i förväg. Blott den elev, som
skall undervisa, behöver bereda sig; detta skall ske skriftligt, och läraren
.rättar utkastet, innan lektionen hålles. Två elever tjänstgöra som referenter
och skola vid kritiken, som hålles omedelbart efter lektionens slut,
yttra sig först. Denna form av praktik påbörjas i tredje seminarieklassen
och fortsättes i den fjärde jämte de för denna klass förut omnämnda
övningarna.

g. Seminarieavdelningar vid kantonsskolor.

Kantonsskolan i Solothurn är ett större allmänt läroverk, som omfattar
följande avdelningar: 1) gymnasium med 7 ettåriga klasser; 2) realskola
med 6 1/2 årskurser; 3) lärarbildningsanstalt med 4 årsklasser; 4)
handelsskola med 3 årsklasser.

204

SCHWEIZ.

Undervisningen i lägsta klassen av gymnasiet och realskolan har som
underlag 6-årig kurs i primärskolan. Undervisningen i lägsta semiuarieklassen
bygges på en 2-årig sekundärskolekurs.

Med avseende på knnskapsfordringarna vid inträdet motsvarar således
första seminarieklassen den tredje årsklassen i gymnasiet. Man torde få
antaga, att eleverna i högsta seminarieklassen nå ungefärligen samma
bildningsnivå, som kamraterna i näst högsta gymnasieklassen.

I kantonsskolan i Chur i Graubilnden äger samma förhållande rum
mellan gymnasieavdelningens och seminarieavdelningens bildningsnivå.

I kantonsskolan i Schaffhausen råder i detta avseende ett annat förhållande.
Sistnämnda kantonsskola består av följande avdelningar: 1) den
humanistiska avdelningen med 6 årskurser; 2) den realistiska avdelningen
med 5 V2 årskurser; 3) seminarieavdelningen med 4 årskurser. Undervisningen
i lägsta klassen av de båda förstnämnda avdelningarna har till
underlag 2-årig kurs i sekundärskola, som i sin tur är en överbyggnad
på en 5-årig primärskolekurs. Seminarieavdelningen är byggd på den
realistiska avdelningens andra klass. 1 Schaffhausen komma lärjungarna i
högsta seminarieklassen upp till ungefär samma bildningsnivå som lärjungarna
i den humanistiska avdelningens högsta klass.

B. Översikt av den schweiziska seminarieundervisningen.

Till de anförda exemplen fogas här en mera allmän översikt över
den schweiziska seminarieundervisningen, varvid det även blir tillfälle att
framhålla ett och annat, som hänför sig till sådana anstalter, från vilka
exempel förut icke blifvit hämtade.

För religionsundervisningen är i regeln mycket liten tid anslagen,
ofta blott 1 å 2 veckotimmar i varje klass, mera sällan 3 ä 4. Bibelläsning
och bibelkännedom, kyrkohistoria och religionshistoria äro de vanligast
förekommande grenarna av detta ämne. Stundom är ämnet fakultativt i
seminariet, liksom förhållandet är i folkskolorna. 1 seminarierna i Neuchåtel
och Geneve förekommer alls ingen religionsundervisning, enär sådan
undervisning i dessa kantoner ej meddelas i folkskolorna utan år över -

SCHWEIZ.

205

lämnad åt föräldrarna eller de religiösa samfunden. Privatseminarierna
åter bruka anslå mera tid för nu nämnda undervisning och ge den eu
mera konfessionell prägel än de offentliga anstalterna.

Åt språkundervisningen ägnas mycken tid. 4—6 veckotimmar i varje
klass för modersmålet är icke ovanligt. Någon gång anslås ännu mer tid.
På många ställen förekommer ganska omfattande litteraturläsning (jämte
litteraturhistoria), men blott en del av denna läsning utföres på lärorumrnet,
det övriga är hemarbete. Överallt läses mycket grammatik och
förekomma talrika övningar i muntlig och skriftlig framställning. Detta
kräver mycken tid på lärorummet. Så är också fallet med den ännu allt
jämt i stor utsträckning förekommande s. k. innehållsbehandlingen av lästa
stycken.

Med blott ett par enstaka undantag ha alla schweiziska seminarier
ett främmande språk bland de obligatoriska ämnena, nämligen tyska i de
franskspråkiga delarna och franska i de övriga. Rätt avsevärda förkunskaper
krävas vid inträdet, och undervisningen drives så, att eleverna skola
under seminarietiden förvärva god färdighet i att läsa, tala och skriva det
främmande språket. På en del ställen äro ett eller flera språk valfria (t.
ex. engelska, italienska, latin). Studiet av främmande språk öppnar nya
vägar till bildning för eleverna såväl under seminarietiden som ock efter
dennas slut. Därjämte må erinras om att ganska många lärare, som utgått
från seminarierna, söka vidare utbildning vid universitet, varvid god kunskap
i främmande språk ju är av mycket stor betydelse. Vidare är att
märka, att språkkunskap är av synnerligt stor praktisk betydelse i ett land.
som besökes av så många främlingar, och som självt är uppdelat på olika
språkområden, och att ett främmande språk stundom läses i primärskolorna,
alltid i sekundärskolorna. Av dessa skäl drivas i de schweiziska seminarierna
språkstudier i jämförelsevis stor utsträckning.

Ämnet matematik har en mycket olika ställning inom skilda
seminarier. Totalsumman av veckotimmar i detta ämne växlar mellan
20 och 8. Kurserna äro givetvis också mycket olika. Under det man
på somliga ställen genomgår ungefärligen detsamma som i realgymnasierna,
går man på ett och annat ställe blott litet utöver sekundärskolornas kurs.
I regeln är det de manliga seminarierna och samseminarierna, som driva

206

SCHWEIZ.

matematikundervisningen längst och skänka ämnet den mesta tiden, under
det att de kvinnliga anstalterna ha kortare kurser och mindre tid anslagen
åt detsamma. Från denna regel finns det dock undantag i båda riktningarna.
I bokhålleri ges vanligen undervisning i samband med matematiken;
stundom bildar det ett särskilt ämne.

Om tiden och kurserna för naturkunnigheten gäller något liknande.
På några ställen har detta ämne blott litet utrymme, på många andra har
det mycken tid (14—18 V2 veckotimmar som totalsumma) och drives med
grundlighet och med moderna arbetsmetoder. Allmän hygien och skolh
ygl eu ingå flerstädes i naturkunnighetsundervisningen; på några ställen
utgöra de ett särskilt ämne. I vissa seminarier är skol hygienen förenad
med pedagogiken.

Med avseende på historieundervisningen råder ganska stor överensstämmelse
mellan de olika seminarierna: liknande kurser, som från nå°ra
ställen förut blivit anförda, träffas litet varstädes. Det samma gäller om
geografien, varvid dock bör anmärkas, att den ordning, i vilken innehållet
behandlas, kan vara ganska olika. På flera ställen studeras i samband med
historieundervisningen Sclnveiz’ och hemkantonens samhällsskick. Stundom
utgör detta studium ett särskilt ämne, och då brukar med detsamma
förenas en kurs rörande vissa civilrättsliga förhållanden.

Förutom skrivning och teckning, åt vilka ämnen vanligen mycken
tid och uppmärksamhet ägnas, förekomma vid samtliga seminarier blott två
andra övningsämnen nämligen sång och gymnastik. Instrumentalmusik
övas som obligatoriskt eller valfritt ämne på många ställen men icke
överallt. Violin är det oftast använda instrumentet. Där övning förekommer
på flera än ett instrument, brukar ett vara obligatoriskt och de
övriga valfria eller ock alla valfria. Gymnastikundervisningen upptar
ganska regelbundet 2 veckotimmar i varje klass. Emellertid äro såväl
gymnastik som andra kroppsövningar mycket populära i Schweiz och föremål
för mycken uppmuntran från förbunds- och kantonsmyndigheternas
sida, och ungdomen, även den i seminarierna studerande, synes med intresse
ägna sig åt dylika övningar på lediga stunder.

1 många manliga seminarier gives teoretisk och praktisk handledning
i trädgårdsskötsel och lanthushållning, stundom i samband med ämnet natur -

SCHWEIZ.

207

kunnighet, och i nära nog alla kvinnliga seminarier är undervisning i kvinnligt
handarbete och huslig ekonomi införd. Manlig slöjd är däremot mera
sällsynt i seminarierna i Schweiz.

Den mera speciella fackutbildningen för lärarkallet sker här som
annorstädes genom undervisning i pedagogik och metodik samt genom
hospitering och undervisningsövningar i skolan. På många ställen lägges
grunden för denna utbildning genom ett studium av psykologien, varpå
sedan uppfostringsläran och undervisningen i metodik bygges. Men det
finns även exempel på en annan och mindre lämplig ordning, i det att
på några ställen uppfostringsläran får gå före psykologien och sålunda i
viss mån sakna fotfäste. På många ställen är blott kort tid anslagen för
pedagogik, varför ämnet, särskilt den psykologiska kursen, tas översiktligt
eller ofullständigt och därigenom blir till mindre nytta. Grundligare tas
undervisningen i metodik, som på somliga ställen meddelas av de olika
ämneslärarna på andra av en särskild lärare, som då också brukar ha ledningen
av elevernas undervisningsövningar. Det är först i den näst sista
klassen, som praktiken så småningom börjar. Där anordnas någon hospitering,
och på somliga ställen få eleverna i den klassen hålla en och annan
lektion. I övrigt äro undervisningsövningarna förlagda till avgångsklassen.
På ett och annat ställe, t. ex. i Bern, förekomma de i rikligt antal. På
de flesta ställen äro de alldeles för få för att kunna förmedla en något så
när tillfredsställande praktisk utbildning. I regeln är ingen särskild tid
anslagen för dessa övningar, utan tiden tages från den till läroämnena
anslagna, i det att enskilda elever, medan klassen i dess helhet har annan
undervisning, infinna sig i övningsskolan för att där åhöra eller meddela
lektioner.

Till sist ett par ord angående elevernas arbetstid på lärorummet.
En blick på de förut meddelade timplanerna övertygar om att denna
arbetstid på åtskilliga ställen är satt ganska hög. Detta innebär en stor
fara för elevernas hälsa och har visat sig som ett hinder, då man velat
lära dem arbeta mera självständigt. Man erkänner det som ett missförhållande,
men att råda bot för det har visat sig mycket svårt. Förslag
ha framkommit att i vissa ämnesgrenar något begränsa lärostoffet, för att
i sammanhang därmed antalet lektioner måtte kunna inskränkas. De olika

208

SCHWEIZ.

ämneslärarna vilja dock icke gärna släppa efter något på det timantal,
som deras respektive ämnen erhållit. Utesluta något ämne eller någon
äinnesgren, som redan upptagits på läroplanen, vill man heller icke.

C. Fackkurserna i Basel.

Länge ägde kantonen Baselstadt alls ingen anstalt för utbildande av
manliga lärarkrafter för primärskolorna. Man var hänvisad till personer,
som fått sin utbildning i andra kantoner. Sedan förslag om upprättandet
av ett lärarseminarium i staden Basel blivit avvisat, beslöt man 1892 att
anordna särskilda fackkurser för utbildning av folkskollärare. Kursernas
längd bestämdes till tre terminer, och för inträde i dem skulle erfordras
studentexamen, avlagd vid det högre realläroverket eller vid latingymnasiet.
Man ville nämligen, att den allmänbildande undervisningen skulle
vara avslutad, då den speciellt fackutbildande började, och man menade,
att en allmänbildning av den omfattning, som mogenhetsexamen garanterar,
vore nödvändig för att läraraspiranten skulle väl kunna tillägna sig fackbildningen
och sedan sköta lärarbefattning i primärskolan.

Fackkurserna äro en anstalt för sig och stå icke direkt i förbindelse
med universitetet. Men eleverna äro nästan undantagslöst inskrivna som
studenter vid universitetet, varest de efter eget val besöka föreläsningar.

Förutom hospitering och undervisningsövningar förekomma de ämnen,
som upptagas i nedanstående timplan, vilken enligt uppgift av D:r X.
Wetterwald i Basel blivit följd vid nämnda kurser (Pädag. Blätter 1909,

S. 16).

Vid tiden för W:s uppgift anlitades för undervisning i fackkurserna
två av universitetets professorer (pedagogiska ämnen och skolhygien), en
lärare från gymnasiet (bibelläsning), tre lärare från högre realläroverket
(tyska, allmän och speciell metodik, gymnastik) och två av flickskolans
lärare (skrivning och sång); undervisning i teckning erhålla de ifrågavarande
eleverna i allmänna yrkesskolan och undervisning i violinspelning i
musikskolan.

Med fackkurserna har hittills icke varit förenad nåjjon särskild övningsskola,
utan skolpraktiken, som börjar under andra terminen, och som

SCHWEIZ. 209

Timplan.

'' ''	l:sta kursen. Vinter.	2:dra kursen. Sommar.	3:dje kursen. Vinter.
1. Tyska språket.............	4	4	—
2. Pedagogikens historia..........	2	—	—
3. Psykologi . . . ............	2	—	—
4. Allmän pedagogik och etik....... 5. Allmän didaktik och de särskilda undervis-	—	4	j
ningsämnenas speciella metodik .... 6. Bibelkunskap och religionsundervisningens		5	6
metodik...............	—	2
7. Skolhygien..............	—	i	—
8. Skrivning...............	2	i	1
9. Teckning...............	—	—	2
10. Sång och sångteori...........	3	3	3
11. Violinspelning.............	2	2	2
12. Gymnastik...............	2	2	2
Summa	17	24	1«

i sin helhet ledes av en särskild lärare, är förlagd till vissa till stadens
folkskolor hörande skolklasser. De ifrågavarande skolklasserna äro åtta
till antalet. De motsvara de åtta folkskoleåren i kantonen Baselstadt.
I denna kanton bilda de fyra lägre folkskoleklasserna primärskolan och de
fyra högre sekundärskolan. Genom examen, som avslutar studierna i de
nu ifrågavarande fackkurserna, kan kompetens förvärvas blott för anställning
i primärskolan. I metodik erhålla dock eleverna en utbildning, som avser
även undervisningen i den baselska sekundärskolan, och såsom redan antytts,
är skolpraktiken förlagd såväl till primär- som sekundärskoleklasser. Detta
torde bland annat bero därpå, att vederbörande velat göra lärarkandidaterna
reellt kompetenta att undervisa i sådana schweiziska primärskolor, som ha
åtta årsklasser.

Hösten 1892, då första kursen började, inträdde blott två elever.
Sedan har så småningom antalet nyinträdande ökats. Under en följd av
år hava varje höst 10—15 elever vunnit inträde.

27—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band. 4.

210

SCHWEIZ.

Kostnaden för dessa kurser är mycket liten. Givetvis blir däremot
för den enskilde läraren utbildningen på detta sätt dyrare, men då lönerna
för primärskollärare i Basel äro ganska höga (3,200—4,660 francs), så
anser man sig också från läraraspiranternas sida kunna förutsätta de uppoffringar,
som den högre utbildningen kräver.

År 1903 tillsattes en kommitté, som utrett frågan om dessa kurser
och år 1905 framkommit med utlåtande i ärendet. Nämnda kommitté höll
före, att man 1892 slog in på en riktig väg, och menade, att det sätt för
folkskollärares utbildning, som man sedan dess praktiserat i Basel, tillhör
framtiden. Den förordade därför bibehållandet av dessa kurser. Även den
hittills använda tiden, tre terminer, ansågs lämplig, men i övrigt föreslogs
en del förändringar.

Följande fördelning av timmarna föreslogs:

	l:a termi- nen.	2:a termi- nen.	3:e termi- nen.
Tyska språket (lektyr, uppsatser, grammatik) .	2	2	—
Pedagogisk psykologi............	3	—	—
Allmän pedagogik..............	2	—	—
Pedagogikens historia............	—	2	—
Etik....................	—	—	2
Skolhygien.................	—	1	—
Skolväsendets historia och organisation i Basel	—	—	i
Allmän didaktik..............	2	—	—
Religionslära (bibelkunskap och .ämnets metodik) Språk-, matematik- och realundervisningens me-	—	2
todik ..................	—	4	2
Hospitering i skolan............		4	2
U ndervis ningsö vningar............		1	1
Konferenser................	—	1	1
Skrivning.................	2	1	1
Teckning..................	2	(2)	(2)	Valfritt under 2:a och
Sång....................	3	3	3	3:e tcmincn.
Violinspelning...............	2	2	2
Gymnastik.................	2	2	2
Slöjd (metodik och nndervisningsövningar) . .	(2)	(2)	(2)	Valfritt.
Summa timmar i obligatoriska ämnen	20	25	17

SCHWEIZ.

211

Undervisningen i psykologi, pedagogikens teori och historia, etik,
skolhygien och möjligen även i Basels skolhistoria och skolorganisation
skulle enligt förslaget meddelas vid universitetet efter studieplaner, som
för dessa ämnesgrenar borde uppställas. Den övriga undervisningen ävensom
skolpraktiken skulle handhavas av en anstalt, för vilken namnet lärarseminarium
föreslogs. Med denna anstalt skulle förenas en övningsskola,
omfattande såväl primär- som sekundärskoleklasser.

Vidare föreslogs, att de ifrågavarande såväl teoretiska som praktiska
kurserna skulle i mycket bli gemensamma för lärarkandidater av olika
kategorier (för blivande lärare Vid primärskolor, sekundärskolor och gymnasier).

6. Folkskollärarexamen.

Först må i korthet omnämnas, vilken anordning man träffat för
läraraspiranternas prövning i den nyss omnämnda kantonen Baselstadt.
Fn särskild kommission tinnes för ändamålet tillsatt, och denna förrättar
prövning i regeln en gång om året. Till denna äga ej blott de aspiranter,
som genomgått de ovannämnda fackkurserna, tillträde utan även andra.
Den består av tre avdelningar: en muntlig, en skriftlig och en praktisk,
och den omfattar följande ämnen:

1) pedagogik, tyska språket (modersmålet), matematik, naturkunnighet;
2) religion slära, franska språket, historia, geografi, musik, teckning,
skrivning, gymnastik (för manliga aspiranter). Examen är muntlig i alla
ämnen och skriftlig i de flesta. De examinander, som avlagt studentexamen,
behöva icke underkasta sig prövning i matematik, naturkunnighet,
franska språket, historia och geografi. För att examen i dess helhet skall
godkännas, fordras vitsordet godkänd eller mer i åtminstone tre av första
gruppens ämnen och minst i fem av andra gruppens.

I kantonen Zurich förrättas årligen i regeln vid slutet av vinterhalvåret
prövning av primärskollärarkandidater (Fähigkeitsprufung zur
Patententierung zurcherischer Primarlehrer). Till prövningen äga i regeln
blott sådana aspiranter tillträde, vilka genomgått en minst fyraårig kurs
vid ett schweiziskt lärarseminarium eller vid ett universitet vunnit en motsvarande
vetenskaplig och facklig utbildning. Ingen får undergå prövning,

212

SCHWEIZ.

som ej fyllt 19 år. Uppfostringsrådet, som bestämmer över tillträde till
prövningen, kan från densamma utesluta personer, som äro behäftade med
för utövningen av lärarkallet hindrande lyte eller hava otillfredsställande
sede- eller studiebetyg.

Prövningen av de lärjungar, som tillhöra ett av kantonen upprättat
eller understött seminarium, förrättas av seminariets lärare såsom examinatorer
och övervakas av utav uppfostringsrådet valda experter, vilka även
ha rätt att ställa frågor till kandidaterna. För prövning av aspiranter
från andra läroanstalter tillsätter uppfostringsrådet en särskild prövningskommission.

Prövningen består av en muntlig, en skriftlig och en praktisk del.
Den muntliga omfattar alla ämnen med undantag av skrivning och teckning.
Den skriftliga omfattar ämnena tyska, franska, matematik och pedagogik
(metodik) och utföres under de senaste veckorna före den muntliga
prövningen. Den praktiska delen av prövningen omfattar teckning, skrivning,
sång, instrumentalmusik, gymnastik och undervisningsprov.

I fråga om betygssättningen gäller följande.

Vitsordet godkänd betecknas med 3V2, högre betyg med 4, 5 eller
6, lägre med 3, 2 eller 1. Betyg gifvas i följande ämnen eller ämnesgrenar:

a. Obligatoriska ämnen.

1. Pedagogik och metodik. 2. Provlektion. 3. Tyska språket (grammatik,
poetik, läsning och förklaring, litteraturhistoria). 4. Tysk uppsats.

5. Franska språket (läsning och talande, grammatik, litteraturkännedom,
uppsats). 6. Allmän och schweizisk historia. 7. Aritmetik och algebra.

8. Geometri, matematisk geografi och geometrisk teckning. 9. Naturhistoria
(botanik, zoologi, mineralogi, geologi, antropologi). 10. Kemi och fysik.
11. Geografi (speciell geografi och fysisk geografi). 12. Sång och musikteori.
13. Instrumentalmusik (violin eller piano). 14. Frihandsteckning.
15. Skrivning. 16. Gymnastik.

b. Fakultativa ämnen.

17. Religionshistoria. 18. Engelska eller italienska eller latin. 19. Instrumentalmusik
(piano eller violin).

SCHWEIZ.

213

För varje aspirant uträknas det aritmetiska mediet av de betygstal,
som erhållits i de obligatoriska ämnena och i religionshistoria, om aspiranten
har detta ämne med. Den som erhåller lägre medeltal än 372, får
icke utan förnyad prövning användas som lärare. För full kompetens erfordras,
dels att ifrågavande medeltal skall utgöra minst 372, dels att medeltalet
för var och en av ämnesgrupperna 1—2, 3—6, 7—11 och 12—16
ävenledes är minst 372. Den som fyller den första men icke den andra
av dessa fordringar, kan av uppfostringsrådet blott provisoriskt anställas
på ett år.1)

Vad folkskollärarexamen i övrigt beträffar, så anställes sådan även
inom kantoner, som icke äga något seminarium. För anställning som
lärare fordras nämligen ett diplom, utfärdat av kantonens uppfostringsrad
(eller annan motsvarande högre skolmyndighet), och innan detta diplom
gives, bruka aspiranterna underkastas prövning. Dock äger vederbörande
myndighet åtminstone på många ställen befogenhet att utan föregående
prövning utfärda inom kantonen gällande lärardiplom åt sådana aspiranter,
vilka avlagt lärarexamen i en annan kanton, som ställer åtminstone lika
höga fordringar som den egna.

I de kantoner, där seminarier finnas, brukar folkskollärarexamen
förrättas vid seminariet och utgöra en avgångsexamen från högsta klassen,
och liknande bestämmelser som de här ovan från kantonen Zilrich anförda
träffas även på andra ställen. Formellt äga väl överallt även andra än
seminariernas elever tillträde, men det är mestadels blott de som genomgått
seminarium, som anmäla sig till examen. Till yttermera visso är en minimiålder
fastställd och därjämte är på flera sfällen föreskrivet, att ingen får
släppas fram till examen, som icke genomgått den stadgade seminariekursen
eller (i undantagsfall) kan styrka, att han under minst lika lång tid
äo-nat sig åt studiet av de ifrågavarande ämnena — detta för att förebygga
genvägar och omogenhet.

D Förut var primärskollärarexamen i kantonen Ziiricli delad i två avdelningar, en
förprövning vid slutet av andra läsåret och en huvudprövning vid utbildningstidens slut, men
genom »Reglement iiber die Fähigkeitsprufungen zur Patentierung zurcheriscbcr Primarlehrer»
av den 27 december 1907 ändrades detta förhållande.

214

SCHWEIZ.

På somliga ställen gälla vid sammanräknandet av betygen något
strängare bestämmelser än de från Ziirich anförda. I många kantoner
är regel, att det betyg, som efter examen utfärdas, sedan allt
framgent gäller vid sökandet av lärarbefattning. 1 andra kantoner
finnas däremot andra regler härutinnan. Än hålles vid slutet av
seminariekursen blott teoretisk examen, som berättigar till anställning
tills vidare, och efter ett eller annat års förlopp får läraren underkasta
sig ett praktiskt prov, varefter han kan erhålla fullständigt betyg. Än
förekommer ett par år efter eu genomgången första lärarexamen, berättigande
blott till provisorisk anställning, en andra såväl teoretisk som
praktisk examen efter högre fordringar än den första. Än beror det på de
erhållna vitsorden, hur länge avgångsbetyget gäller. Så t. ex. gäller i kantonen
Luzern ett diplom med huvudbetyget godkänd i två år, ett med huvudbetyget
med beröm godkänd i fyra år och ett med högsta huvudbetyeef
i sex ;l *''• Efter utgången av dessa tider bestämmer uppfostringsrådet
för varje särskilt fall och med hänsyn till det sätt, varpå läraren under
tiden skott sin skola, om för honom utan vidare bör utfärdas diplom
för fortsatt tjänstgöring eller det för sådant ändamål skall fordras förnyad
prövning. J

7. Lokaler, bibliotek och undervisningsmateriell.

Flera av de schweiziska seminarierna hava fått sig anvisade lokaler
som förut varit avsedda för andra ändamål. Så t. ex. aro en del inrymda
i förutvarande klosterbyggnader, tre privatanstalter (eu manlig och två
kvinnliga) i ännu bestående kloster, några i gamla herrgårdar o. s. v.
Somliga av dessa gamla lokaler lämna åtskilligt övrigt att önska med avseende
på ändamålsenlighet, andra ha blivit moderniserade och tillbyggda,
så att de motsvara behovet. På många ställen ha för icke länge sedan
uppförts nya tidsenliga byggnader för seminariernas räkning. Bland de
lokaler, som dylika seminariebyggnader innehålla, må här nämnas: lärarrum,
rektorsexpedition, biblioteksrum, läsesal, lärorum för varje klass eller
avdelning, särskilda läro-, laborations- och materiellrum för undervisningen
i kemi, fysik och naturalhistoria, samlingssal, musikrum och teckningssal

SCHWEIZ.

215

samt toalett- och duschrum. Gymnastiksalen brukar vara fristående,
övningsskolan har på somliga ställen sin särskilda byggnad.

Seminarierna äga rikhaltig undervisningsmateriell i all synnerhet för
de naturvetenskapliga ämnena och geografien. På somliga ställen gives
det särskilda föreskrifter om att vederbörande ämneslärare skola vårda
dessa samlingar och hålla dem liksom ock laboratorierna lätt tillgängliga
för eleverna.

Stor vikt har man i Schweiz lagt på anskaffandet av goda seminariebibliotek,
som underhållas genom årliga anslag. För den närmaste vården
om boksamlingen brukar finnas en bibliotekarie, som lärarkollegiet inom
sig utser och som för detta uppdrag erhåller skäligt arvode. På bestämda
tider hålles biblioteket öppet för utlåning, och för att det må vara lätt
åtkomligt för studier på stället, har man, som ovan antytts, flerstädes inrättat
särskild läsesal.

Från ett besök vid seminariet i Kusnacht har författaren gjort följande
anteckning. Seminariebiblioteket här, avsett för lärare och elever,
innehåller åtminstone 7,000 böcker av aktuellt intresse. För inköp av
litteratur samt för prenumeration på tidningar och tidskrifter uppges 1,000
francs årligen stå till förfogande. Kompletteringen av bokförrådet tillgår
på följande sätt. I en på kollegiets bord befintlig liggare anteckna de
olika lärarna bland annat de böcker, som de önska för seminariets räkning.
De tillkännagivna önskningarna prövas sedan av direktorn och
bibliotekarien, vilka bestämma om bokinköpen och därvid tillse, att de
olika ämnena bli behörigen tillgodosedda. Vid detta seminarium äro
tvenne särskilda läsrum inrättade.

8. Folkskollärarnas fortbildning.

I de olika schweiziska kantonerna finnas sedan lång. tid tillbaka
kortare fortbildningskurser, avsedda uteslutande för lärare och lärarinnor,
som äro i tjänst vid folkskolorna. De pågå under några veckor eller ett
par månader vart, vartannat eller vart tredje år. De flesta hållas av
seminarielärare, ofta nog vid seminarierna under dessas ferietid. I regeln

216

SCHWEIZ.

anordnas och bekostas de av kantonerna. Därvid händer även, att kantonen
ersätter kursdeltagare för deras utgifter. Deltagandet kan vara alldeles
frivilligt, men det kan ock hända, att vissa lärare av myndigheterna anmodas
att besöka kurserna. Benämningen repetitionskurser (Wiederholungskurse),
som är ganska vanlig på den sak, här är i fråga, är väl numera
något missvisande. Meningen synes icke vara att under den korta tiden
repetitionsvis fara över ett flertal ämnen, utan åtminstone på flera ställen
behandlar man litet närmare ett par eller tre ämnen och söker i dem få
fram även något nytt.

I kantonernas skolförfattningar föreskrives, att som ett medel till
fortbildning konferenser skola på bestämda tider (t. ex. en gång i kvartalet)
hållas mellan lärarna inom varje ort.1) Provlektioner förekomma,
pedagogiska spörsmål, av myndigheter förelagda ärenden och lärarkårens
angelägenheter behandlas. I kantonen Zurich, där sådana kurser
som ovan omtalats icke förekomma, hållas i stället på dessa konferenser,
där kallade skolkapitel, vetenskapliga föreläsningar av fackmän.

Mycket beaktansvärda äro de i Schweiz talrikt förekommande lärarbiblioteken.
I de flesta kantonerna underhållas de genom statsbidrag, och
stundom lämna även lärarna ett par francs var om året till bibliotekskassan.
På somliga ställen är lärarbiblioteket förenat med skolbiblioteket.
Annorstädes finnes inom varje något större lokal enhet (Bezirk) av kantonen
ett särskilt lärarbibliotek under förvaltning av en bibliotekarie och
en styrelse.

Som ett led i lärarnas fortbildning kan även räknas de besök, som
de avlägga i sina kamraters skolor. Flerstädes finnes i skolreglementena
föreskrift därom, att lärarna skola hava ledigt på vissa tider (t. ex.
två dagar om året eller en halv dag i månaden) för att besöka andra
skolor. Dylika skolbesök ha visat sig vara av betydelse för lärarnas praktiska
fortbildning och deras intresse i kallet.

För utbildande av lärare i övningsämnen vid olika slag av skolor
ges det en del fackkurser, som stå öppna även för folkskollärare. De
förut omtalade sekundärskolorna, som finnas i alla kantoner, giva i jäm 1)

I Schweiz finnes också ett stort antal fria lärarföreningar, av vilka även en och
annan verkat för lärarnas fortbildning, såsom längre fram kommer att omnämnas.

SCHWEIZ.

217

förelse med primärskolorna större inkomst åt lärarna men kräva också en
högre utbildning av dem. Mycket vanligt är det, att folkskollärare befordras
till lärare vid sekundärskolor. För det ändamålet få de dock efter
genomgången seminariekurs idka ytterligare studier och underkasta sig en
examen. Fordringarna äro icke desamma i alla kantonerna. På somliga
ställen står det aspiranterna fritt att på privat väg eller på annat sätt
inhämta de för prövningen nödiga insikterna. Men i många kantoner
fordras för tillträde till examen en tids universitetsstudier. I en kanton
är denna tid bestämd till minst fem terminer, i några andra till minst
två år, i ännu andra lämnas den mera obestämd.

Emellertid äro genom bestämmelsen om universitetsstudier folkskollärarna
icke uteslutna från sekundärskolorna. Såsom redan på några ställen
blivit påpekat, stå flera schweiziska universitet öppna för sådana lärare,
som avlagt examen vid ett bra seminarium. Många sådana studerande
lämna efter ett par år universitetet och gå ut som lärare i sekundärskolorna.
Några stanna längre och avlägga examen för anställning som
lärare i högre skolor (gymnasier, seminarier etc.). På detta sätt ha
seminarierna erhållit flera skickliga och intresserade lärare, som därtill
genom någon tids verksamhet i folkskolan blivit förtrogna med denna.

De schweiziska universiteten underhållas av de enskilda kantonerna,
och såväl befolkningen inom dessa kantoner som ock universitetsmännen
själva äro angelägna om att de offer, som bringas för dessa lärosäten,
skola så allsidigt som möjligt utnyttjas i bildningens intresse och utan
för stora omvägar komma även bredare folklager till godo. Detta är nog
eu viktig anledning till att universiteten öppnats för folkskollärarna.
Början härtill gjordes i Zttrich redan 1872.

I Schweiz liksom i flera andra länder anordna universiteten under
somrarna feriekurser, till vilka folkskollärare äga tillträde. Sedan längre
tid tillbaka ha vid universiteten i det franska Schweiz funnits sådana
kurser, huvudsakligen avsedda för språkstudium. För några år sedan
gjorde ett par av de större interkantonala lärarföreningarna hos vederbörande
myndigheter framställning om sommarkurser med mera omfattande program.
Man tänkte sig, att sådana skulle hållas varje år vid två universitet :
ett i tyska och ett i franska Schweiz. Universiteten ställde sill'' välvilliga

28 082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

218

SCHWEIZ.

gentemot denna önskan, och kurserna kommo till stånd. De ha till behandling
upptagit flera olika ämnen, företrädesvis pedagogik och experimentell
psykologi, språk och naturvetenskap i förening med experiment,
dissektioner och exkursioner. Kurserna ha såsom hos oss sträckt sia: över
en tid av fjorton dagar.

ITALIEN.

219

X. Italien.

Av C. O. Arcadius.

I konungariket Sardinien inrättades år 1845 provinsiella »metodskolor»
med 3 månaders lärokurs för utbildning av lärare vid primärskolorna.
År 1859 grundades genom lag 9 normalskolor för män och 9 för kvinnor.
Kursen bestämdes till 3 år. Lärarlönerna betalades av staten, men lokalerna
anskaffades och underhöllos av kommunerna. Normalskolorna voro
externat, men staten lämnade understöd med minst 250 lire (1 lira=72 öre)
om året åt ett visst antal elever, som uttogs genom examen. Det anmärkningsvärda
med dessa skolor var särskilt den vikt, som redan vid denna
tid i motsats till förhållandena i andra land fästes vid utbildningen av
kvinnliga lärare. Den viktigaste ändring, som under de närmast följande
årtiondena gjordes med normalskolorna, var, utom ökningen av deras antal,
inrättandet av preparandskolor med 2-årig kurs.

De nu gällande bestämmelserna för normalskolorna i konungariket
Italien äro meddelade i lagen den 12 juli 1896.

Målet för de nuvarande normalskolorna är meddelandet av fackutbildning
åt blivande lärare och lärarinnor i primärskolor jämte en fullt
tillfredsställande allmänbildning. Särskild pedagogisk examen efter någon
tids tjänstgöring i skolorna förekommer icke i Italien, utan normalskoleexamen
giver full kompetens. Dock erhålles icke ordinarie anställning,
förrän ett års tjänstgöring såsom extraordinarie lärare förflutit utan anmärkning.

Statens normalskolor utgöra ett antal av 104. Av dem äro 75
avsedda för kvinnor och blott 29 för män. Dels av ekonomiska skäl, dels

220

ITALIEN.

av pedagogiska hava kvinnor ännu mera i Italien än annorstädes övertagit
lärarbefattningar. Utom statsanstalterna finnas 41 normalskolor, som äro
upprättade och underhållas av provinser, kommuner och särskilda
associationer.

Statsanstalternas styrelse utgöres av en av undervisningsministern
utnämnd kommission, som även har rätt att utnämna och förflytta lärare.
Inspektionen sker dels genom lokalinspektörer, dels genom centralinspektörer
med huvudsakligen pedagogisk befogenhet.

Staten bekostar lärarpersonalens löner, undervisningsmateriell, bibliotek
och laboratorier, men de kommuner, i vilka skolorna finnas, bekosta lokaler,
möbler och betjäning. Somliga provinser hava övertagit dessa kostnader
för kommunerna och åtaga sig även frivilliga kostnader, såsom stipendier
åt elever. År 1900 kostade i medeltal en normalskola staten 26,834 lire
och provinserna eller kommunerna 25,512 lire. Stipendierna utgå i form
av underhåll i internat. Platserna därstädes erhållas efter ansökan och
examen. I allmänhet utgör kostnaden för varje stipendiat 300 lire. För
undervisningen betalar varje elev en årsavgift av 20 lire, från vilken dock
fattiga elever och de, som avlägga goda examina, äro befriade.

Normalskolorna hava 3 klasser. Beredelsen för inträdet tager en
tid av 3 år och sker för ynglingar i de tekniska skolorna men för flickor
i högre folkskolor, som äro förenade med normalskolorna såsom preparandanstalter.
En årsavgift av 30 lire betalas av eleverna i dessa anstalter.

Inträde i själva normalskolan och flyttning till högre klass inom
densamma erhålles på grund av examen. För varje examen betalas en
avgift av 20—30 lire. Elevantalet får ej överstiga 40 i varje klass.

I den 3-åriga preparandanstalten meddelas undervisning i modersmål,
fäderneslandets historia, geografi, matematik, fysik och naturkunnighet,
hygien, franska språket, teckning, välskrivning, handarbete och
gymnastik.

I normalskolorna undervisas i samma ämnen, utom i franska språket,
samt därtill i moral, pedagogik, italienska litteraturen, huslig ekonomi,
jordbruk (även i normalskolor för kvinnor) och sång.

ITALIEN.

221

Timantalet för varje ämne i samtliga 3 klasser utgör:

För moral....	. 3	För matematik . . 8
» pedagogik . .	. 8	» fysik och natur-
» modersmål . .	. 18	kunnighet . . 9
» historia . . .	. 9	» jordbruk ... 4
» geografi . . . O O	. 6	» välskrivning . . 3
Tillsammans	87 timmar eller 29 timmar i

För teckning ... 9

» sång och musik 4
» gymnastik ... 3

» handarbete . . 3

De genomgångna kurserna äro ungefär desamma som i de franska
normalskolorna.

Den praktiska utbildningen har för eleverna större betydelse än den
teoretiska, övningarna tillgå på det sätt, att eleverna i alla klasser i tur
och ordning tjänstgöra en dag i sänder i övningsskolan. Därvid få de
dels åhöra lektioner av övningsskolans lärare, dels biträda denne, dels
själva giva lektioner. Elevernas därvid ådagalagda förmåga bedömes med
betygssiffrorna 1—10. Den, som får mindre än 6 för det praktiska slutprovet
i varje klass, får ej flyttas till högre klass eller utgå som lärare.

Avgångsexamen är dels skriftlig, dels muntlig. Den skriftliga
prövningen sker genom en uppsats i pedagogik. De elever, som erhållit
en årlig medelbetygssiffra av 8 i de båda lägre klasserna och av 9 i den
högsta (betyg givas för varje förhör och sammanräknas för varje trimester),
äro befriade från avgångsexamen och hava företräde till anställning.

För utbildning av kvinnliga lärare i normalskolorna inrättades är
1882 två högre normalskolor i Rom och Florens, som bereda till den
speciella examen, som giver kompetens till lärarbefattningar vid normalskolorna.
Förut hade lärarinnorna genom egna åtgärder fått förbereda sig
för denna examen. En del utnämndes dock utan examen på grund av
inspektionens rekommendationer eller utgivandet av förtjänstfulla arbeten.
Många manliga lärare hava förvärvat sin kompetens genom graduering vid
universitet.. År 1903 voro:

79 lärare och 71 lärarinnor utnämnda utan examen,

311 » » 771 » » efter examen,

200 » » 35 » » efter graduering vid universitet.

222

ITALIEN.

Man har befarat, att de universitetsbildade lärarna icke skulle hava
tillräcklig pedagogisk utbildning, och föreslagit att antingen grunda en
särskild hö<rre normalskola för män eller att giva tillträde till kurserna
vid instituten i Rom och Florens även åt manliga lärarkandidater.

För de ordinarie lärarna av båda könen finnas fyra lönegrader å
2,200, 2,400, 2,700 och 3,000 lire. De högre lönegradernas angivna belopp
äro i regeln höjda med eu tiondedel, emedan en sådan förhöjning sker
efter sex års god tjänstgöring.

FRANKRIKE.

223

XI. Frankrike.

Av C. O. Arcadius.

1. Bildningsmål.

I hela den civiliserade världen pågår för närvarande i sammanhang med
folkskolans ombildning till en för hela folket gemensam barnskola en rörelse
för att öka lärarnas duglighet för den ansvarsfulla uppgiften genom en
avsevärd höjning av deras allmänbildning och en därmed förenad grundlig
och mångsidig fackbildning. I de anglosachsiska landen menar man sig
icke kunna säkrare betrygga folkskollärarkårens duglighet än genom att
öfverlåta dess utbildning åt samma anstalter, som sedan urminnes tider
utbildat alla andra lärare, nämligen universiteten; i de germanska landen
vinnlägger man sig om tidsenlig utveckling av särskilda anstalter för utbildning
av folkskolans lärare men anser även där framtidens folkskollärarbildning
tillhöra universiteten och har redan flerstädes åt dem överlämnat
folkskollärarnas fortbildning; och i de romanska landen, särskilt
Frankrike, som är de övrigas föregångsland, har man gjort folkskollärarbildningen
till högsta toppen av den ena av de grenar — den
populärvetenskapliga och den fackvetenskapliga —, i vilka, dess undervisningsväsen
är fördelat, och anordnat folkskollärarnas fortbildning så,
att den motsvarar universitetsbildningen, fastän den meddelas vid särskilda
anstalter, som äro överbyggnader på utbildningsanstalterna för folkskollärare.
Av denna ställning för folkskollärarutbildningsanstalterna — normalskolor
är deras officiella namn — har med den logiska konsekvens, som är

224

FRANKRIKE.

egendomlig för den romanska folkkaraktären, följt, att i Frankrike kunskapsmeddelande
varit deras egentliga uppgift ända från deras tillkomst.
Olägenheterna av ett sådant ensidigt bestämmande av deras bildningsrnål
blevo snart alltför tydliga, och omsider fick år 1905 den pedagogiska
utbildningen bättre utrymme efter flera års ganska skarpa strider mellan
förkämparna för den »allmänna bildningens» självtillräcklighet för en tillfredsställande
lärarverksainhet och förfäktarna av lärarfackbildn ingens
nödvändighet för samma ändamål.

Till normalskolornas utveckling såsom ensidiga kunskapsmeddelare
har icke blott deras ställning i undervisningsanstalternas system bidragit
utan framför allt det sätt, varpå lärarkompetens i Frankrike förvärvas.
Man skiljer nämligen mellan den teoretiska kompetensen och den praktiska
så skarpt, att de måste ådagaläggas genom skilda examina, av vilka den
senare icke kan avläggas, förrän examinanden i två år på prov tjänstgjort
såsom lärare. Dessa examina avläggas inför särskilda examenskommissioner,
och kandidaterna få förbereda sig på det sätt, som synes dem lämpligast.
De teoretiska examina äro av två grader, en lägre (för brevet élémentaire)
och en högre (för brevet supérieur), av vifka den senare fordras för
ansvarsfullare platser i folkskolan och dess överbyggnader. Extra ordinarie
anställning kan erhållas på grund av dessa examina, men ordinarie föi’st
efter avlagd praktisk examen. Nämnda teoretiska examina såsom villkor för
lärarkompetens hava funnits sedan år 1816, och då normalskolorna inrättades,
blev deras uppgift huvudsakligen att bereda för den högre teoretiska
lärarexamen (brevet supérieur). Visserligen meddelades även handledning
i undervisning vid de med seminarierna förbundna annexskolorna, som
motsvara våra seminariers övningsskolor. Men då fruktan och bävan för
den vid slutet av kursen förestående kunskapsprövningen inför främmande
examinatorer alltjämt behärskade lärjungarna och examensberedelsen satte
sin prägel på undervisningen, så blev den egentliga lärarbildningen
mycket försummad. Häri har dock år 1905 eu förändring inträtt. Den
teoretiska allmänbildningen och den praktiska utbildningen hava skilts
från varandra vid normalskolorna. De båda första skolåren äro helt och
hållet anslagna till den teoretiska utbildningen, och vid deras slut avlägges
examen för brevet supérieur. Därefter användes det tredje och sista

FRANKRIKE.

225

skolåret till pedagogogisk utbildning och övning i lärarverksarahet; och
avgångsexamen från normalskolan behöver endast kompletteras med undervisningsprov,
för att den utgångne eleven skall vid 20 års ålder erhålla
betyg över pedagogisk lämplighet (d. v. s. praktisk examen) och rättighet
till anställning såsom ordinarie lärare.

Då för anställning i folkskola icke det högre utan endast det
lägre lärardiplomet fordras, så är normalskolans bildningsmål betydligt
högre än den gängse folkskollärarbildningen. Skillnaden mellan normalskolbildningen
och den vanliga lärarbildningen framgår därav, att för
inträde i normalskolan fordras utom annat att vara i besittning av det lägre
lärardiplomet. Flertalet (75 f) av lärarpersonalen i primärundervisningen
åtnöjer sig med detta lägre diplom, för vilket förberedelsen kan lämnas av
vilken folkskollärare som helst eller, om den skall vara riktigt bra, i en
högre primärskola. Endast de, som eftersträva platser såsom direktörer i
skolor med flera lärare eller såsom lärare i folkskolans överbyggnader,
underkasta sig det krävande arbete, som fordras för avläggande av examen
för brevet supérieur, eller det ännu mer ansträngande, som fordras för
genomgång av en normalskola. De kurser, som genomgås, kunna, såsom
i det följande skall närmare påvisas, ungefär jämställas med dem, som
genomgås i ett svenskt realgymnasium, frånsett levande språk och det
föreskrivna »populärvetenskapliga» behandlingssättet. Den franska studentexamen,
»baccalaureatet», fordras också såsom ekvivalent med brevet supérieur
i de fall, där en lärjunge från sekundärundervisningen vill övergå till
primärundervisningen. 2

2. Organisation.

Normalskolorna äro överbyggnader på folkskolorna. Över folkskolorna
(elementära primärskolor) komma först högre primärskolor med
2—4-årig, vanligen 3-årig kurs och sedan normalskolor med 3-årig kurs.
över normalskolorna stå slutligen högre normalskolor för utbildning av
normalskolornas och de högre primärskolornas lärare. Den högre primärskolan
är en fortsättning av folkskolan såsom allmänbildande skola men

29—082815 Folkunder v.-kom bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

226

FRANKRIKE.

tillika förberedande fackskola för åkerbruk, industri och handel. Därjämte
gives i densamma förberedelse för inträde i normalskolorna. Normalskolan
är fackskola för utbildning till lärarverksamhet i primärundervisningen.

första början till normalskolorna gjordes genom ett dekret av
nationalkonventet den 9 brumaire år III. Den första 4-månadersk ursen i
början av år 1795, som var ämnad till utbildning av lärare för blivande
folkskollärare, blev visserligen i följd av de oroliga tiderna också den sista
av konventets inrättning, men idén levde och upptogs genom inrättandet
av departementala normalskolor för utbildande af folkskollärare först i
Elsass 1810 och sedan på andra håll. Guizot åstadkom 1833 en lag, som
ålade varje departement att inrätta en sådan skola. Vid tredje republikens
början hade nästan alla departementen normalskolor för män, men blott
19 hade normalskolor för kvinnor. De blivande lärarinnorna utbildades
till största delen i »normalkurser» vid flickskolor, företrädesvis klosterskolor,
oftast av mycket underhaltigt slag. Först genom Jules Ferrys lag år
1879 föreskrevs, att även en normalskola för kvinnor skulle upprättas i
varje departement. För närvarande finnas i Frankrike och Algeriet 87
normalskolor för män och 85 normalskolor för kvinnor med i medeltal
45 elever i varje.1) Departementen bekosta och underhålla byggnader,
inredning och undervisningsmateriel 1,2) men sedan skolorna år 1881 blivit
statsanstalter, bekostar staten alla andra utgifter: löner åt personalen,
underhåll åt eleverna in. m. Vistelsen vid skolorna är kostnadsfri. De
äro anordnade såsom internat med undantag av normalskolorna för män
i Måcon och Ajaccio, där staten bekostar elevernas inackordering genom
direktörens försorg hos välkända familjer. Kläder och läroböcker bekostas
av eleverna utom i Paris, där departementet förser dem även med dessa
saker. Den ordinarie årskostnaden för staten utgjorde för alla normalskolorna
år 1897 874 millioner francs. Kostnaden för underhållet av varje elev beräknas
utgöra 450 francs om året.

7 Några få departement hava förenat sig två och två om en normalskola.

2) Tomter och byggnader hava 1879 —1897 kostat nära 52 millioner francs, varav
staten lämnat 25 millioner såsom understöd åt departementen.

FRANKRIKE.

227

Styrelsen över undervisningsväsendet i Frankrike är ordnad hierarkiskt.
Myndigheten utgår från en enda person och utövas i nedstigande grader
av hans underordnade. Kollegialstyrelse förekommer icke, blott rådgivande
kommittéer. Den högsta myndigheten är undervisningsministern. Hans
godkännande är förutsättning för alla underordnade myndigheters åtgärder.
Vid hans sida står eu rådgivande församling, »högsta undervisningsrådet»,
sammansatt av 57 sakkunniga, dels förordnade av
republikens president, dels valda af skolmännen. Beredningen av ärendena
sker genom byråer i ministeriet, av vilka 5 ha att göra med primärundervisningens
olika sidor. Dessa 5 stå under ledning av en direktör
för primärundervisningen, som vid sin sida har en »rådgivande kommitté»,
bildad av de sex generalinspektörerna för primärundervisningen, vice
rektorn för akademien i Paris (ministern själv är dess rektor), direktören
för pedagogiska museet, en primärinspektör från Paris, direktören och
direktrisen för normalskolorna i Paris samt eu av de fyra generalinspektriserna
för moderskolorna (småbarnsskolorna).

Den lokala styrelsen utövas av »rektorerna», vilka sta i spetsen för
var sitt av de sjutton områden, »akademier», i vilka Frankrike med hänsyn
till den offentliga undervisningen är indelat. Rektorn har överuppsikt
över studierna och lärarpersonalen. Hans verksamhet utövas antingen
direkt eller genom »akademiinspektörerna», av vilka eu finnes i varje
departement och är den administrative chefen för primärundervisningen
därstädes.

I spetsen för varje normalskola står eu direktör (för de kvinnliga en
direktris), och vid hans sida finnes en kommitté av professorer, som
sammanträder minst en gång i månaden och råd plägar om undervisningen
och disciplinen. Tillika finnes för varje normalskola ett »förvaltningsråd»,
som består av akademiinspektören som ordförande, fyra ledamöter utsedda
av akademiens rektor och två medlemmar av departementets generalråd
(landsting), valda av detta. Förvaltningsrådet avgiver yttrande över skolans
inkomst- och utgiftsstat samt räkenskaper och tillser, att allt, som rör
elevernas underhåll, lokalerna in. rn., är i god ordning.

Personalen vid varje skola utgöres av direktör (direktris), en ekonom,
som under direktörens kontroll sköter den ekonomiska förvaltningen,

Styrelsen

över

un derrisninqsväsendet.

228

FRANKRIKE.

kassan och räkenskaperna, fem professorer i normalskolor med mer än 70
elever, fyra i normalskolor med 36—70 elever och tre i normalskolor med
ett elevantal ej över 36, hjälplärare, om så behöves, för undervisningen
i levande språk, teckning, sång och musik, handaslöjd, gymnastik och
militärövningar, arbetare-instruktörer för slöjdundervisningen, en direktör
(direktris) och behövligt antal lärare för övningsskolan samt direktris och
lärarinnor för den med varje normalskola för kvinnor förbundna moderskolan
(småbarnsskolan). Hela personalen i normalskolor för kvinnor
utgöres af kvinnor. Direktörer, professorer, ekonomer, hjälplärare, och
lärare i övningsskolan utnämnas av undervisningsministern. Extra ordinarie
lärare förordnas av densamme.

Villkor för erhållande av elevplats är att hava fyllt minst 16, högst
18 år, att hava avlagt den lägre lärarexamen, att hava förbundit sig att
tjäna 10 år i den offentliga undervisningen, att icke vara behäftad med
svaghet, sjukdom eller kroppslyte, som åstadkommer olämplighet för lärarkallet,
samt att bestå i det prov, varigenom tävlingen om de till antalet
av undervisningsministern för varje år bestämda platserna avgöres. Såväl
till d en lägre lärarexamen som till inträdesexamen beredes numera den
största delen av kandidaterna i de högre primärskolorna, vilkas lärare
hava samma utbildning och kompetens som lärarna i normalskolorna.

Examina för det lägre lärardiplomet (brevet élémentaire) förrättas
av särskilda kommissioner två gånger om året i varje departement. Varje
kommission består af akademiinspektören som ordförande, två primärinspektörer,
en lärare vid normalskola eller högre primärskola samt två lärare
vid den offentliga och en vid den privata primärundervisningen. Proven
hålla sig inom kurserna för folkskolornas översta avdelning. De utgöras
av tre serier: dels skriftliga prov i rättskrivning (en trycksida ur en
framstående författares arbeten och skriftliga svar på fem frågor om däri
förekommande ords och satsers mening eller grammatikaliska förhållande),
uppsats över ett enkelt ämne (2 timmars utarbetningstid), besvarande av
en aritmetisk fråga och resonerande lösning av ett enkelt aritmetiskt eller
geometriskt problem, dels prov på skönskrivning, frihand steckning av ett
enkelt föremål och gymnastik (för flickor sömnad), dels muntliga prov i

FRANKRIKE.

229

läsning med innehållsutredning och grammatikalisk analys, aritmetik och
metersystemet, Frankrikes historia, statskunskap och geografi med kartritning
på svarta tavlan, grunddragen av naturläran och naturhistorien, åkerbrukslära
samt grunddragen av musikens teori. Alla prov noteras med betygen
0—20. Ingen examineras i en följande serie, som ej i den föregående
erhållit minst hälften av högsta möjliga poängantalet. 0 i något prov
utesluter från fortsättning.

De, som önska erhålla inträde vid normalskolorna, ingiva 1 mars—
30 april hos akademiinspektören skriftlig ansökan med tillhörande handlingar,
däribland uppgift på skolor, besökta efter 12-års-åldern. Aspiranterna
undersökas före proven av skolans läkare, assisterad av en annan
läkare. Akademiinspektören inhämtar genom sina underordnade underrättelser
om de anmäldes förhållanden och föregående uppförande. Efter
hans förslag bestämmer rektorn, vilka av de anmälda som få deltaga i
proven.

Inträdesproven äga rum vid läsårets slut på sommaren under ledning
av en examenskommission, bestående av akademiinspektören som ordförande,
direktören och professorerna vid normalskolan samt en primärinspektör.
Proven bestå av två serier. Första serien genomgås på en dag
och utgöres av ett diktamensprov, ett skönskrivningsprov, en uppsats, en
aritmetisk uppsats och eu teckningsuppgift. Proven äro av samma art som
de, vilka förekomma i examen för lägre lärardiplomet. Examenskommissionen
bestämmer ämnen och uppgifter. De i dessa prov godkända kallas
till undergående av den andra seriens prov och inhysas under högst en
vecka på normalskolan mot en för varje år bestämd avgift. Andra serien
består dels i förhör i franska språket, aritmetik och metersystemet, Frankrikes
historia, Frankrikes geografi och grunddragen av allmänna geografien
samt grunddragen av fysiken och naturalhistorien (en halvtimme för varje
elev i varje ämne), dels i skriftlig redogörelse för två lektioner,hållna av normalskolans
lärare, den ena i ett humanistiskt, den andra i ett naturvetenskapligt
ämne (färdiggöras på en halvtimme efter varje lektion), dels i
examen i sång och musik efter kurserna för folkskolans översta avdelning,
dels i prövning i gymnastik och för gossar militärexercis, för flickor
sömnad.

230

FRANKRIKE.

Varje prov bcdömes med någon av siffrorna 0—20. Aspiranterna
ordnas efter summan av erhållna betyg. De främsta på listan mottagas i
den skola, till vilken de sökt inti-ädc, de övriga godkända bliva, om de så
önska, intagna i andra normalskolor, där antalet godkända inträdessökande
ej uppnått den av ministern för intagning bestämda siffran. Ingen kan
anmäla sig till inträdesexamen mer än två gånger, med mindre särskild
tillåtelse meddelas av rektorn.

Under 1890-talet såg det ut, som om elevantalet i normalskolorna icke
skulle kunna hållas uppe vid önsklig höjd. Orsakerna till minskningen i
antalet av inträdessökande voro dels, att ett års värn pliktstjänst 1889 ålades
alla lärare, under det att de förut varit befriade, dels att industriens och
handelns stora utveckling lockade ungdomen till de praktiska banorna,
dels att otillräckliga anslag för äldre lärares pensionering förorsakade långsamhet
i befordran. För närvarande är förhållandet mycket bättre, men
ännu finnes ingen utsikt till att lärarpersonalen vid primärundervisningen
skulle kunna helt och hållet rekryteras från normalskolorna.

3. Läroplan och undervisningsmetoder.

Det första reglementet för normalskolornas undervisning är utfärdat
av Guizot i slutet av år 1832. Men de voro icke välbehagliga institutioner
för storborgarna, icke ens under den andra republiken, och för att göra
dem så betydelselösa som möjligt reducerade de styrande deras undervisning
till ett minimum särskilt genom reglementet år 1851. Under det
andra kejsardömet infördes dock anmärkningsvärda förbättringar både i
undervisningen och i organisationen. Men det är först den tredje republiken
och dess kraftige undervisningsminister Jules Ferry, som i sammanhang
med grundandet av ett verkligt folkundervisningsväsen genom lagarna
av den 16 juni 1881 och den 28 mars 1882 om allmän skolplikt,
statens övertagande av kostnaderna för skolväsendet och styrelsen därav samt
folkundervisningens »la''icisering» även utfärdade nytt reglemente och läroplan
för normalskolorna den 29 juli 1881. I dessa läroplaner skedde
såsom förut nämnts ändring år 1905. Ändringen går framför allt ut på

FRANKRIKE.

231

att, utan att försvaga elevernas allmänbildning, öka styrkan av den praktiska
och professionella utbildningen. För detta ändamål avlägges den
teoretiska lärarexamen redan vid slutet av det andra skolåret, och det
tredje året kan ägnas med odelat intresse åt arbetet för det blivande levnadskallet.
Möjligheten av en sådan anordning är åstadkommen genom
den grundligare förberedelse för intagningen i normalskolan, som numera
sker i de högre primärskolorna, och genom utrensningen från läroplanerna

Timplan. *)

< Läroämnen.	Normalskolor för män.	Normalskolor för kvinnor.
l:a årskl.	2:a årskl.	3:e årskl.	! l:a ! årskl.	2:a årskl.	3:e årskl.
Allm.- bildn.	Fack- bildn.	Allm.- bildn.	Fack- bildn.
Psykologi och moral, pedagogik......	2	2	—	2	2	2	_	2
\| Prakt, pedagogik, lagkunskap, nationalekonomi	—	—	1	—	—	—	i	—
Franska språket och litteratnren......	5	4	3	1	5	4	3	1
Historia och samhällskunskap.......	2	2	1	l i	1 2	2	1	1 i
Geografi.................	1	2	—	1 1	1 1	2	—	1 1
Levande språk ..............	2	2	3	—	2	2	3	—
Matematik.................	3	4	1	1	2	2	—	—
Fysik och kemi med laborationer.....	3	3	1	1	2	2	—	1
Naturalhistoria..............	1	1	—	—	1	1	—	— !
Hygien..................	—	—	1	—	—	—	1	—
Teoretisk jordbrukslära..........	—	—	1	—	—	—	—	— 1
Skrivning (extra timmar för dem, som hava
dålig stil)...............	(2)	(2)	(2)	—	(2)	(2)	(2)	—
Teckning och modellering.........	4	4	2	1	4	4	2	i
Sång och musik.............	2	2	2	1	2	2	2	i
Gymnastik och militärövningar (dessutom
extratimmar på ledig tid)........	2	2	—	1	2	2	—	i
Slöjd, åkerbruks- och trädgårdsarbete ....	2	2
Laborationer...............	2	2	I 6		l1)	2'')	10s)	— 1
Summa	31	32	22	i)	2(>	27	23	s
			3	1			3	1

*) Kvinnlig slöjd.

2) Huslig ekonomi, slöjd, trädgårdsarbete.

232

FRANKRIKE.

l:a och 2:a
årsklassernas

lärokurser.

dels av sådana lärostycken, som tillhöra ett lägre stadium, dels av sådana
utväxter, som under tidens lopp tillfogats av myndigheterna eller vunnit
hävd genom alltför nitiska lärares åtgöranden utan att vara väsentliga för
normalskolans ändamål. Timmarna på lärorummet hava minskats från 36
i veckan till 31—32 för ynglingar och 26—31 för flickor, varigenom utrymme
beretts för fria studier.

Till elevernas enskilda arbete dels med förberedelse och skriftliga
arbeten, dels med fria studier äro 5 timmar om dagen anslagna. På torsdagarna
förekomma högst 3 lektionstimmar och för övrigt pedagogiska
konferenser samt instruktiva utfärder. Den bestämda sovtiden är 8 timmar
om dygnet för ynglingar och 8V2 för flickor. På söndagarna få
eleverna vistas utom anstalten, flickorna dock blott på målsmans begäran.
Ferierna utgöra 7 veckor på eftersommaren och IV2 vecka vid påsk. Genom
julen och ferierna delas läsåret i 3 trimestrar.

Lärokurserna för första och andra årsklasserna äro följande:

Psykologi, moral, pedagogik. Första årskursen skall på praktiskt sätt
lära eleven känna sig själv, för att han må kunna ordna sitt liv med förstånd
och eftertanke, samt lära honom att studera barnet för att i framtiden
kunna leda det i överensstämmelse med dess egen natur och människans
utvecklingslagar. Undervisningen sker mera samtalsvis än genom föreläsningar.
Den utgår från elevernas själviakttagelser och förvärvade erfarenheter,
som kompletteras och kontrolleras genom andras erfarenhet, berättelser, litterära
analyser o. s. v. De vunna begreppen tillämpas på barnen och deras
uppfostran i hem och skola. Barnpsykologien inhämtas dels genom läsning
av något lämpligt arbete med kommentarier, dels genom uppdrag åt
varje elev att såsom mentor följa och iakttaga ett särskilt barn i övningsskolan.

Gången av undervisningen är följande: Psykologien, dess föremål,
plats bland vetenskaperna, metod, nytta. Medvetandet, människolivets enhet.
Känslorna, deras indelning; självkänslor, sociala känslor, opersonliga känslor;
passionerna; känslornas uppfostran. Intelligensen: perception, minne,
idéassociation, fantasi, abstraktion och analys, generalisation och syntes;
omdöme, slutledning, deduktion och induktion; tänkandet, dess axiomer:

FRANKRIKE.

233

språket, förhållandet mellan språk och tanke, stilen och skriftställaren.
Aktiviteten: spontan, intuitiv, vanemässig, viljebestämd; viljan och dess
uppfostran; viljans frihet och problemets praktiska lösning; det fysiska
och det moraliska i deras inverkan på varandra; människonaturen.

Eleverna få ganska mycket bidraga till lektionerna. Läraren underrättar
i förväg om de frågor, som skola genomgås, och uppgiver lämplig
litteratur samt de undersökningar, som böra förbereda deras behandling.
Lättare ämnen föredragas av eleverna men de svårare av läraren själv.
Frågeformen begagnas för kontrollering av elevernas uppfattning. Eleverna
föra antingen anteckningar på egen hand eller uppskriva efter diktamen
en resumé av det genomgångna. Uppsatser över ämnen från de behandlade
områdena skrivas emellanåt. Man anser nämligen, att somliga elever
därigenom få tillfälle att ådagalägga en förmåga att reflektera, som de
icke visa vid muntlig framställning, och att andra behöva genom en mera
arbetsam analys fördjupa vad de fattat lätt men ytligt.

I andra årskursen behandlas moralen. Uppgiften för undervisningen
är att giva den blivande läraren en klar uppfattning av den intellektuella
och moraliska innebörden av hans blivande verksamhet och det
höga ideal, till vilket han ej blott bör sträva för (‘gen del utan även leda
andra. Utgångspunkten får i en »huciserad» statsundervisning icke hämtas
från religionen utan bör tagas från det mänskliga tänkandet. Det högsta
goda fattas rationalistiskt såsom ett ädelt, intelligent och fritt liv, och
moraliteten framställes såsom bestående i sinnenas underordnande under
hjärtat och hjärtats under förståndet. Plikterna äro de tillvägagångssätt,
som föra till målet. Nyttighetsmoralen får varken ensidigt framhållas eller
överdrivet klandras. I stället böra de talrika förbindelserna mellan det
allmänna och det enskilda intresset framhållas och altruismens nödvändiga
och spontana framträdande i den mänskliga sammanlevnaden bemärkas.
Den republikanska statsidéns moraliska värde, grundat på principen om
lika frihet och lika rätt för alla, bör göras gällande. Medborgarnas patriotiska
plikter framställas, men känslorna för mänsklighetens gemensamma
intressen få ock sin tillbörliga värdering.

Lärogången är följande: Moralens föremål och nytta. Det moraliska
medvetandet, pliktbegreppet. Strävandet efter det moraliskt goda; olik 30—0*2815

Folkunder v.-kom. bet. J. Folkskolesem. Band 4.

234

FRANKRIKE.

heten och det relativa värdet i olika slag av gott. Personlighetens värde.
Dygden och lyckan. Det individuella livet och dess plikter. Familjelivet
och dess plikter. Det sociala livet och dess plikter. Levnadskallets
plikter. Sociala verkningar av de privata och husliga dygderna. Rätten
såsom korrelat till plikten: rättvisan, aktning för personligheten,
aktning för arbetets produkter, egendomsrätt, kapital och arbete, aktning
för överenskommelser och givet ord, aktning för tro och åsikter, den religiösa
friheten, tankefriheten, fördragsamhet. Den stränga rättvisans moraliska
och sociala otillräcklighet: olikheter och tillfälligheter i människolivet,
brödraskap, välgörenhet, sociala inrättningar förbistånd. Det nationella
livet och dess plikter. Solidariteten mellan generationerna, nationalandan.
Fäderneslandets försvar. Staten: olika former; den republikanska formen,
dess princip, överlägsenhet. Den nationella suveräniteten, demokratien.
Lagarna. Medborgarens plikter, rättigheter. De politiska rättigheterna.
Godtyckets faror. Farorna av frånvaro av styrelse. Mänsklighetens begrepp,
nationernas plikter och rättigheter.

Franska språket och litteraturen. Litteraturläsningen har till uppgift
att lära eleverna förstå och älska vitterhetens mästerverk. Man börjar
med sådana arbeten, som åro på en gång lättfattliga och tilldragande,
för att gradvis övergå till svårare och allvarsammare. Första årets läsning
utgöres av sådan litteratur, som ej har någon bestämd tidskaraktär
men är ägnad att bilda smaken. Den är företrädesvis hämtad från 17:e
seklets klassiska, isynnerhet dess dramatiska litteratur. Under det andra
året tillkommer uppgiften att lära eleverna uppfatta litteraturen såsom
ett uttryck för en periods civilisation. Litteraturhistoriska översikter
givas endast i samband med läsningen. Denna utgöres av valda stycken
ur medeltidens, renässansens, 17:e, 18:e och 19:e seklets vitterhet. De
bestämda texterna läsas enskilt av eleverna, och läraren väljer lämpliga
delar därav till läsning i klassen för att underlätta och kontrollera elevernas
uppfattning. Högläsningen i klassen anses såsom ett förträffligt
medel att giva liv och själ åt böckerna.

Grammatiken, som för icke sa länge sedan var föremål för huvuddelen
av undervisningen i franska språket i normalskolorna, intager nu en

FRANKRIKE.

235

mera blygsam plats. Under eu timme i veckan i första årsklassen genomgås
med resonerande förklaring de viktigaste delarna av grammatiken.
I sammanhang därmed lämnas språkhistoriska meddelanden. Tillika förekomma
övningar, företrädesvis muntliga, i ortografi, ordlära och grammatikalisk
analys. Diktamensskrivningar användas icke.

Uppsatsskrivning anses såsom ett av de viktigaste medlen att öva
omdömet, uppmärksamheten, smaken och fantasien. Genom det sätt, varpå
lärarna välja ämnen, söka de även bidraga till elevernas moraliska uppfostran.
Skola eleverna bliva istånd att framdeles i skolorna lära barnen
att uttrycka sig enkelt och korrekt, så måste de vänja sig att själva skriva
logiskt och uttrycka sig väl samt tillägna sig en ren och kraftig stil.
Någon särskild retorik genomgås icke, utan läraren visar under läsningen,
huru en god författare ordnar, indelar och utvecklar sitt ämne. Uppgifterna
äro i början enkla, väl begränsade och så valda, att eleverna kunna
hämta uppsatsens innehåll från sina kunskaper, sina personliga erinringar
eller omedelbar iakttagelse. Sedan de hunnit något längre fram i litteraturstudiet,
få de även försöka lösa enkla litterära uppgifter och giva skäl
för litterära värdesättningar. Ämnen hämtade från moralläran böra fästa
elevernas uppmärksamhet vid frågor av patriotiskt, socialt och humanitärt
intresse, höja deras idealer och leda dem till hänförelse för rättvisa och
sanning. Uppsatser skrivas åtminstone två gånger i månaden. De utarbetas
på den tid, som är anslagen till enskilda studier. Läraren skriver
sina anmärkningar i marginalen, men de egentliga rättelserna ske muntligt
och kollektivt. Oberoende av dessa uppsatser skrivas ofta särskilda uppsatser
i andra läroämnen för dessa ämnens lärare.

Historia. Frankrikes historia och de viktigaste dragen ur allmänna
historien, som därmed äga sammanhang, genomgås i första årsklassen till
1789 och i andra klassen från 1789 till 1875. Handböckerna och lärarnas
muntliga undervisning böra samverka med varandra. Lärarna böra hålla
sig vid det väsentliga, välja ut sådana sidor, som äro svåra att förstå eller
äro otillräckligt utvecklade i handböckerna, samt lämna å sido detaljer om
data, namn och fälttåg. När det t. ex. gäller att framställa hundraårskriget
mellan Frankrike och England, så bör läraren icke sysselsätta sig

236

FRANKRIKE.

med att inskärpa handböckernas indelning av kriget och deras berättelser
om händelserna vid Crecy, Calais, Poitiers och Azincourt, icke ens berättelserna
om Jeanne d’Arc och tilldragelserna i Orléans. »Men han skall
framställa de avlägsnare och närmare orsakerna, som framkallade kriget,
vikten av det, som stod på spel för de båda folken, de politiska och militära
förhållanden, som förklara Frankrikes nederlag och slutliga seger,
konungadömets ställning i Frankrike och England vid början av kriget,
orsakerna varför Frankrike gick ut ur kriget starkare och England svagare
än förut, Etienne Marcels och riksdagens frihetssträvan samt orsaken,
varför den misslyckades, under det att den motsvarande i England hade
lyckats hundrafemtio år förut, slutligen folkets ställning under denna
sorgliga tid, fördärvet i toppen, eländet i bottnen, vedermödans långa tid
ända till den dag, då nödropen från ett folk, bragt till det yttersta, uppväckte
’det stora medlidandet’ för franska riket i en herdinnas hjärta och
för första sången väckte idéen om fäderneslandet.» Läraren kan naturligtvis
icke varje år behandla alla väsentliga frågor i varje kapitel av historien,
men han bör behandla eu eller tvä sådana och därigenom liksom
öppna nya dagrar för lärjungarna samt spara de övriga till ett annat år.
På sådant sätt kan han alltid hålla sin undervisning levande och göra den
mera intressant icke blott för eleverna utan även för sig själv. Förhör
äga rum i början av varje lektion och beröra icke blott lärarens föregående
framställning utan även de i läroboken förekommande fakta och detaljer.
Historiska uppsatser skrivas emellanåt, behandlande någon fråga, som varit
föremål för lärarens framställning.

Geografi. Första årskursen börjar med grunddragen av den allmänna
fysiska geografien, som genomgås på 12—14 lektioner. De behandlade
företeelserna snarare beskrivas än förklaras på vetenskapligt sätt. När
läraren t. ex. behandlar jordytans former, går han icke in på geologien,
som naturvetenskapsläraren skall taga itu med mot slutet av läsåret, utan
han giver en målande skildring av ett vulkanutbrott, eu jordbävning o. s. v.
och beskriver någon av de trakter, där sådana företeelser pläga uppträda,
han låter eleverna förstå förhållandet mellan ytans natur och dess form
genom att visa prov av granit och jämföra det med den mark, varpå de

FRANKRIKE.

237

befinna sig, han för eleverna efter en regnskur till kanten av eu bäck eller
låter dem helt enkelt aktgiva pa det forsande regnvattnet på gården och
lär dem att se eu liten del av det stora arbete, som vattnet utför på jordytan,
han lär dem att känna olika slag av ytreliefer genom att beskriva
Himalayas avsatser, Förenta staternas nationalpark, Yosemitdalen, Tibets
högplatå, Irans eller Utahs ökenplatå, Colorados eller Karsts av vatten
sönderskurna platå, olika slättyper o. s. v. Återstoden av läsåret är ägnad
till studium av jordgloben med undantag av Europa. Man börjar studiet
av varje världsdel med eu översikt av den fysiska geografien och övergår
nästan omedelbart till den politiska och ekonomiska geografien. Med
mycken sparsamhet på namn och siffror behandlar man befolkning, seder,
språk och religioner, stora städer och viktiga hamnar, politisk ordning,
naturliga rikedomar, näringar, handelsförbindelser, järnvägar o. s. v. Första
årskursen upptager särskilt kartografiens grunddrag och kartläsning.

Andra årsklassens kurs omfattar Europa. Den börjar med allmän
fysisk geografi, övergår till de särskilda larulens politiska och ekonomiska
geografi med återblick på deras kolonier och slutar med utförligt
studium av Frankrike, särskilt avseende att giva uppfattning av Frankrikes
ställning i världen och förhållande till andra land.

Geografien anses för ett mycket viktigt ämne såväl med avseende på
dess förmåga att öva själens förmögenheter som med avseende på de
medborgerliga lärdomar, den giver. Läraren har att hålla sig i jämnhöjd
med vetenskapens framsteg men akta sig för att säga allt som han vet.
Han bör lära eleverna att draga nytta av de kunskaper, de redan äga,
och att begagna de hjälpmedel av böcker och kartor, som stå till deras
förfogande. Det är tillräckligt, att läraren utvecklar sådana frågor, som
äro av aktuellt intresse eller behöva närmare förklaring. Svarta tavlan
bör träget användas, dock i allmänhet icke till mera fullständiga och invecklade
kartteckningar. Eleverna böra förvärva sig färdighet i teckning
av kartskisser på svarta tavlan med olikfärgade kritor, emedan sådana skisser
äro nödvändiga i primärskolan. Lektionerna böra kompletteras med
skioptikonförevisningar. Dessutom bör läraren anlägga en samling av gravyrer,
fotografier, vykort och dylikt. Förhör äga rum vid varje lektion och
avse dels föregående lektion, dels de uppgifter för studier i handböckerna,

238

FRANKRIKE.

som läraren lämnat. Den elev, som är föremål för frågor, befinner sig
vid kartan eller i de flesta fall vid svarta tavlan, där han uppdrager konturerna
av land eller landskap, vattendragens lopp, järnvägslinjer, bergskedjor,
avskärningar, profiler in. in. De skriftliga arbetena för geografien
bestå i förfärdigande av kartritningar, krokier, med stränga fordringar på
noggrannhet i proportioner och på särskiljande av det väsentliga frän
detaljerna.

Levande språk. Eleverna äga att välja ett av språken engelska,
tyska, italienska, spanska och arabiska. Målet för undervisningen är att
lära eleverna tala och förstå, läsa och skriva vardagsspråket. Därför är
undervisningen praktisk och direkt. Både ordförrådet och grammatiken
inhämtas genom muntliga övningar på det främmande språket, grundade
på åskådningsundervisning. Man börjar med samtal om föremålen i skolrummet,
skolhuset och dess omgivningar, om livet i skolan, tidsindelningen,
temperaturen, människokroppen, kläder, födoämnen, familjelivet
och övergår under andra året till talövningar om staden, det intellektuella
livet, byn, husdjuren, livet på landet, världsbyggnaden, allt med
stöd av väggtavlor och teckningar pa svarta tavlan. Därtill komma läsning
av stycken, innehållande det inhämtade ordförrådet, skrivning av
dikterade stycken och av svar på frågor, skriftlig återgivning av lästa
stycken, skrivning av små berättelser, beskrivningar och brev. På uttalet
lägges stor vikt. Ett medel, som begagnas för dess inlärande, är sjungande
av utantill lärda poetiska stycken. En konversationstimme i veckan bör,
såvitt möjligt, läggas till den pa timplanen upptagna kursen.

Matematik. I första årsklassen 1 timme i veckan aritmetik och algebra:
algebraisk räkning, positiva och negativa tal, ekvationer av första graden,
aritmetisk och geometrisk progression, logaritmer, problem; 2 timmar i veckan
geometri: linjer, vinklar, ytor, prisma, parallellipiped, pyramid; planimetrisk
och stereometrisk räkning; proportionalitet; likformiga trianglar
och månghörningar; lösning av problem och demonstration av teorem; deduktion;
analys och syntes. I andra årsklassen 1 timme i veckan algebra:
repetition, ekvationer av andra graden med eu obekant, sammansatt ränteräkning;
1 timme i veckan geometri: repetition; cylindern; konen och klotet;

FRANKRIKE.

239

2 timmar i veckan teoretisk aritmetik: hela tal, decimalbråk, vanliga bråk,
kvadratrötter; metriska och absoluta måttsystemen; förhållande och proportionalitet;
reguladetri, intresse; aktier och obligationer, assuranser, diskont,
bolag, alligation.

I normalskolorna för kvinnor är timantalet inskränkt, ekvationer,
progressioner och logaritmer äro uteslutna, och ingen geometri förekommer
i andra årsklassen.

Fysik. Målet för undervisningen är meddelande av kunskap om de
viktigaste naturlagarna och deras tillämpning i naturföreteelserna samt
elevernas vänjande vid att göra sig reda för det, som tilldrager sig omkring:
dem. Läraren bör göra sin framställning enkel och elementär utan
histoidska återblickar men med ständiga experiment medelst enkla apparater,
helst föremål i dagligt bruk, och med räkneuppgifter, hämtade från
verkligheten. I första årsklassen genomgås tyngd, vätskors och gasers
jämvikt, värme, meteorologi, akustik, optik. Kursen för andra årsklassen
är mekanik, magnetism, statisk och dynamisk elektricitet.

Kursen i normalskolor för flickor omfattar tyngd och hydrostatik,
värme, akustik, optik och strålande värme samt elektricitet och magnetism.

Kemi. Målet är detsamma som för undervisningen i fysik. Kursen
omfattar metalloider och metaller samt det huvudsakligaste av den organiska
kemien. Korthet och noggrannhet, ständigt utgående från försök på
lärorummet, talrika repetitioner under kursen och en slutrepetition på 4—
5 timmar rekommenderas.

I normalskolor för kvinnor är kursen inskränkt till sådana ämnen
och egenskaper, som hava största betydelse för det praktiska livet.

Laborationer förekomma såväl i fysik som kemi på särskild tid, 2
timmar i veckan, men blott i normalskolor för män. Föreskrivna laborationer
äro: montering av enkla apparater, glas och korkarbeten; elementära
försök med syre, luft, väte, vatten, kol, kolsyra, lysgas, kalciumkarbonat
och -fosfat, salter använda som gödningsämnen; enkla försök i elementär
fysik: vätskors tryck, atmosfärens tryck, gasers utvidgning, termometern,
kroppars utvidgning och förändring av aggregationstillstånd, ånga, vär -

240

FRANKRIKE.

mets ledning, pendellagarna, magnetiska polers reciproka verkningar, magnetiska
kraftlinjer, magnetnål, gnidningselektricitet, elektrisk attraktion,
repulsion och gnista, elektrisk stapel, elcktrolys, elektromagnet.

Så ofta som en lektion i fysik'' eller kemi berör företeelser, som
hava tillämpning i ortens industri, böra de ifrågavarande industriella inrättningarna
besökas av läraren och eleverna.

Natur historia. Första årsklassen: Botanik (20 lektioner): växtens
byggnad och funktioner med enkla försök på lärorummet och i trädgården,
mikroskopiska övningar och tillämpningar på åkerbruket; växtrikets
stora grupper samt viktigaste familjer efter typer, studerade i naturen
under olika årstider och valda huvudsakligen med avseende på deras
betydelse för jordbruket; övning i artbestämning; botaniska exkursioner
och anläggning av herbarier. Geologi (12 lektioner): jordytans byggnad
och förändringar; bergarter; luftens och vattnets verkningar på jordytan
efter iakttagelser i skolans omgivningar. Den geologiska kursen skall
genomgås efter inhämtande av behövliga förkunskaper i kemi och före
kursen i agrikultur.

Andra årsklassen: Människokroppens byggnad, livsförrättningar och
vård (12 lektioner). Ryggradsdjurens viktigaste organ behandlas samtidigt
med motsvarande organ hos människan, varvid några dissektioner
göras inför eleverna. Zoologi (17 lektioner), börjande med de lägsta
djuren och slutande med däggdjuren. Typstudier användas. De för åkerbruket
och ekonomien betydelsefulla djuren behandlas företrädesvis. Insektsamlingar
anläggas med prov på skadegörelser och nyttiga produkter.
Geologi (6 lektioner): Jordens historia med geologiska exkursioner för anläggning
av typsamlingar. Man torde observera, huruledes kursen i naturkunnighet
är anlagd på att göra eleverna skickliga att framdeles handleda
sina elever i lantbruket och dithörandc näringar.

Teckning. Första årsklassen: Föremåls framställning genom geometrisk
och genom perspektivisk teckning. Geometrisk kroki- och renritning
samt samtidigt perspektivisk teckning efter ögonmått med skuggning:
geometriska figurer i ståltråd, solida kroppar, vanliga föremål, träslöjdsaker.
Minnesteckning, teckning efter diktamen, teckning på svarta tavlan

FRANKRIKE.

241

för skolundervisningens behov. • Kopiering av antika och moderna ornament
i gips med skuggning. Övningar i lavering och färgläggning.

Andra årsklassen: Repetition. Teckning efter stiliserade växtornament
samt franska och antika arkitekturdelar. Den dekorativa kompositionens
element, övningar i frihandskroki. Minnesteckning, diktamensteckning
och krokiteckning på svarta tavlan. Studier av människohuvudet.
Linearritning av konstruktionsdetaljer och maskindelar. Krokier och renritning
i naturlig storlek och i bestämd skala. (För flickor: tillämpningsövningar
med avseende på kvinnliga handarbeten.) Färgläggning. Praktiska
reproduktionssätt.

Säng och musik. Sången bör vara ett verktyg i lärarens hand för
meddelande av moralisk, medborgerlig och patriotisk uppfostran. Därför har
sångundervisningen i normalskolan till uppgift att bilda lärare, som äro
dugliga icke blott att meddela undervisning i folklig sång utan även att
ingiva kärlek till densamma. Skolsånger i stort antal för en eller två
stämmor och några vackra körer äro därför huvudföremål för övning.
Instrumentalmusik förekommer endast fakultativt och utgöres nästan uteslutande
av fiolspelning. Undervisningen i musikens teori är inskränkt till
vad som erfordras för att läsa och korrekt utföra skolsånger. Musikalisk
diktamen användes mycket. Läraren har rätt att använda antingen den
vanliga notbeteckningen eller sifferbeteckning.

Gymnastik■ Man har omsider beslutat sig för att undertrycka
övningarna i trapets, barre fixe, barres paralléles och ringar samt införa
metodiska övningar för utvecklande och stärkande av alla kroppens delar,
ävensom fria lekar, löpningar, simning och målskjutning. För flickor bestå
kroppsövningarna i en promenad varje dag, under vilken trädgårdsarbete
icke förekommer, böjningsrörelser, hängnings- och jämviktsövningar, samfällda
övningar med stavar och klubbor, korta löpningar, dansar och
kallisteniska övningar.

Slöjd och åkerbruksarbete. Pappers- och papparbeten i förbindelse
med tecknings- och matematikundervisningen, häftning och kartonering av
eu bok. Träarbeten: övningar med såg, bandkniv, rasp, fil, hyvel och

31—082S15 Folkundevv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

242

FRANKRIKE.

Examen för
det högre
lärardiplomet
efter
genomgången
av
andra
årsklassen.

huggjärn samt tillämpning vid förfärdigande av några nyttiga föremål; enkla
hopfogningar. Järnarbeten: krökning av ståltråd i geometriska former
med tillämpning på prydnadsarbeten och enkla föremål; övningar med
fil, mejsel, kryssmejsel och borr; tillämpning.

Trädgårdsarbeten: Odling af köksväxter och fruktträd. Ett kvarter

lämnas åt en grupp av elever, som följer odlingen från såningen till
skörden. Genom växling mellan grupperna får varje elev under sin
skoltid praktiskt handlägga odlingen av de olika slagen av växter. Trädskolearbeten.
Blomsterodling. Arbeten i eu botanisk trädgård för tillhandahållande
af levande växter för undervisningen och de praktiska
övningarna. Undervisningen meddelas av departementets undervisare
(professor) i lantbruk, som har att, jämte det han giver lektioner å
normalskolan, låta eleverna deltaga i försöken på hans experimentalfält.

Biskötsel och silkesmaskodling.

Utom de ordinarie 2 arbetstimmarna i veckan få eleverna använda
en del av sina lediga timmar till trädgårdsarbete på de kvarter, som av
dem skötas.

De elever, som genomgått andra årsklassen, äro skyldiga att underkasta
sig examen för det högre lärardiplomet (brevet supérieur). Blott
de elever, som bestått i denna examen, hava rätt att genomgå den tredje
årsklassen. Denna examen hålles varje år i juli månad, varjämte en
examen i oktober månad anordnas för dem, som fallit igenom i juli.
Examenskommissionerna bestå av akademiinspektören som ordförande,
en primärinspektör, direktören eller direktrisen för normalskolan, två
professorer vid normalskola eller högre primärskola och en lärare eller
lärarinna vid den offentliga undervisningen, försedd med det högre lärardiplomet,
samt så många andra medlemmar, som erfordras, valda bland
nuvarande eller forna funktionärer vid den offentliga undervisningen.
Vid examen skall avseende fästas vid de betyg, som examinanden erhållit
under de två senaste skolåren.

Prövningarna förrättas i två serier. Till den första serien höra
en uppsats över ett ämne i litteratur eller moral (skriven på 3 timmar),
lösning av ett problem i aritmetik eller geometri, tillämpat på

FRANKRIKE.

243

praktiska förhållanden, och av en teoretisk fråga, samt av en naturvetenskaplig
fråga med tillämpning på hygien, industri eller åkerbruk (4
timmar), skriftliga svar på ett främmande språk (lexikon får begagnas) på
frågor, skrivna på samma språk (2 timmar). Vart och ett av dessa prov
bedömes med någon av siffrorna 0—20. Tillträde till följande prov lämnas
endast den kandidat, som erhållit minst 30 points tillsamman, därav minst
20 i de båda första proven tillsamman. Andra serien består i förhör i
psykologi och moral, de väsentligaste fakta i Frankrikes historia och dess
förbindelse med allmänna historien från 1492, Frankrikes geografi med
kartritning på svarta tavlan och grunddragen av allmänna geografien,
aritmetik med huvudräkning jämte algebra och geometri för manliga
examinander samt fysik, kemi och naturalhistoria med deras tillämpningar;
läsning med innehållsutredning samt litterära och grammatiska frågor
efter 15 minuters förberedelse av en fransk text, hämtad från en av
ministern vart tredje år, ett år i förväg, utfärdad förteckning på författare;
uppläsning och översättning av en lätt text på ett främmande språk efter
15 minuters förberedelse med samtal på det främmande språket över den
lästa texten; teckning efter relief (3 timmar), musikalisk diktamen med
enkla teoretiska frågor över den dikterade texten. Vart och ett av dessa
nio prov bedömes med betygssiffrorna 0—20. Provet i fransk läsning
erhåller 2 betyg;. För godkännande är det tillräckligt med en totalsumma
av 100 poäng, men 0 i något ämne medför underkännande.

Tredje årsklassen har till uppgift att meddela utbildningen för Tredje årsJ
1 r° . ° klassen och

läraryrket samt en fri och oegennyttig allmänbildning, medförande häg fackbild “

« iwtxQ av

för fortsatt intellektuell utveckling efter skoltidens slut.

Allmänbildningen skall tillgodoses företrädesvis genom läsning av
vitterhet, historia och moral med syfte att utvidga tankekretsen och öppna
blicken för de stora frågor, som hava intresse för den närvarande
tiden eller hava betydelse för människolivet. Eleverna böra föra anteckningfar
över sina studier och övas att i muntliga och skriftliga framställningar
utveckla ett ämne på ett personligt sätt och icke alltför
kortfattat. 5 lärotimmar (1 i pedagogik, 3 i litteratur och 1 i historia)
samt omkring 15 timmar för fria studier anslås under varje vecka till

244

FRANKRIKE.

allmänbildande ämnen. Härtill böra komma föredrag i konsthistoria med
skioptikonförevisningar av arkitekturens, skulpturens och måleriets mästerverk
ävensom åhörande av musikaliska mästerverk. De matematisktnaturvetenskapliga
ämnena ingå också, fastän till mindre omfattning, i de
allmänbildande studierna. Varje elev bör hava frihet att ägna sig åt de
ämnen, som mest överensstämma med hans håg och anlag. Det väsentliga
är, att eleverna samla material för framtiden och vänja sig vid fritt
arbete. Medel att kontrollera deras arbete hava lärarna i de skriftliga
f ramställningarna.

I normalskolorna för flickor tillkommer ytterligare utbildning i
sådana färdigheter, som tillhöra en kvinna och särskilt en husmoder. För
åstadkommande härav undervisas i grunddragen av den husliga ekonomien
(1 timme i veckan) och hygienen, särskilt barnhygienen (1 t.), och meddelas
övning i sömnad och lagningsarbeten (3 t.), hushålls-arbeten (2 t. i
medeltal), tvätt- och strykningsarbeten (2 t.), rengöring av föremål, särskilt
kläder, (2 t. i veckan under vintern), trädgårdsarbeten (2 t. i veckan under
sommaren), musik och sång (3 t.), teckning av blommor efter naturen
med tillämpning på dekoration och kvinnoarbeten (3 t.).

Fackbildningen för lärarkallet tillgodoses på flera sätt: 1) genom
undervisningsutkast och muntliga framställningar för folkskolan i moral,
historia, geografi, naturkunnighet o. s. v., utarbetade och föredragna av
eleverna samt rättade och kritiserade av lärarna, 2) genom kritisk behandling
under lektioner och konferenser av undervisningsmetoder och uppfostringsmedel,
3) genom praktiska övningar i annexskolan under minst
2 månader för varje elev. I

I de särskilda ämnena genomgås följande kurser med uppmärksamheten''fästad
vid meddelandet dels av allmänbildning, dels av fackbildning.

Pedagogik. Tillämpning av den redan genomgångna kursen i
psykologi och moral på uppfostran; de förnämsta pedagogiska teorierna;
praktisk pedagogik och skolförvaltning; grunddragen av allmänna lagens
bestämmelser om familjen, egendomen, arv och testamente, domstolsorganisation,
skatter, värnplikt; nationalekonomiens grunddrag. Viktigare
delar av de förnämsta pedagogernas arbeten läsas. Såsom sådana pe lagoger

FRANKRIKE.

245

nämnas Locke, Rousseau, Spencer, M:me Necker-Saussure, J. Ferry, Lavisse,
Antoine Pecaut och Sully. En av de på schemat upptagna timmarna är
anslagen till pedagogiska konferenser, som varje torsdag ledas i tur och
ordning av tredje klassens elever inför normalskolans lärare och lärjungar.
De bestå antingen i lektioner med övningsskolans barn, efterföljda av
diskussion, eller i diskussion av en metodisk eller disciplinär fråga eller i
läsning och behandling av något pedagogiskt arbete. Aven under lektionstimmarna
göra eleverna exposéer, under det att läraren kompletterar och
rättar.

Franska språket och litteraturen. Läsning under fria studier och
muntliga framställningar på lärorummet rörande den klassiska tragedien
och det romantiska dramat, komedien efter Moliére, historieskrivningens
omdaning i 19:e seklet, romanen i 19:e seklet, den kritiska litteraturens
förnämsta mästare, de stora moderna skalderna, den antika och främmande
litteraturens viktigaste mästerverk. Eleverna skola även övas att göra
lämpliga urval för populära uppläsningar och för sina kamrater på aftnar
och söndagseftermiddagar hålla sådana uppläsningar med kortfattade förklaringar.
Fransk uppsats skrives två gånger i månaden på självvald tid
över ett bland flera uppgivna ämnen i litteratur, historia, moral eller
pedagogik. Grammatik behandlas i exposéer och skrivövningsutkast, lämpade
för folkskolan. På samma sätt genomgås valda läsestycken för folkskolan.

Historia och geografi. Konferenser hållas i historia efter studier av
eleverna i uppgiven litteratur över bestämda uppgifter från antikens,
medeltidens, nya tidens och samtidens historia och civilisation. Läraren i
historia skall komma överens med läraren i litteratur, så att litteraturläsningen
till tiden sammanfaller med de historiska studierna. Tillvägao-ångsättet
kan variera: läsning med kommentarier, förevisning av gravyrer
och skioptikonbilder, frågor, samtal, föredrag dels av läraren dels av
eleverna förekomma om varandi’a, allt med syfte att inskärpa ett litet
antal väsentliga men väl studerade fakta, att giva eleverna uppfattning av
samhällenas och folkens liv och att lära eleverna studera historia på
sådant sätt, att de iakttaga och jämföra fakta, icke lita på personliga

246

FRANKRIKE.

intryck och aprioriska deduktioner samt undvika konstgjorda system och
äventyrliga hypoteser.

Exposéer å 15 minuter i historia och geografi, lämpade för primärskolan,
göras av eleverna efter uppgifter av läraren med kritik såväl av
läraren som av kamraterna.

Matematik. Komplettering av den föregående matematiska undervisningen
och tillämpningsövningar för primärskolan. Den förra kursen
omfattar fältmätning och avvägning, kosmografi och matematisk metodologi,
den senare val och korrigering av aritmetiska och geometriska problem,
huvudräkning in. in. I kusttrakternas normalskolor för män lämnas
undervisning i navigation 1 t. i veckan.

Fysik och kemi. Lektioner behandlande fysikens och kemiens tilllämpning
i industrien med besök i industriella inrättningar; laborationer
i kemi och agrikultur; övningar i experiment för primärskolan med enkla
apparater, helst sådana som eleverna själva åstadkommit.

I normalskolorna för kvinnor läses varken matematik eller fysik och
kemi under det tredje året, men eleverna övas att utföra sådana experiment,
som behövas vid undervisningen i primärskolan.

Natur alhistoria och hygien. Ur hygienen genomgås infektionssjukdomar,
luften, belysning, vattnet, drycken, födan, personlig hygien, dräkthygien,
huslig hygien, veneriska sjukdomar (för kvinnor: barnavård). Övningar i
naturhistoriens lämpande för primärskolan.

Teoretisk agrikultur. Under ett fyrtiotal lektioner genomgås läran
om växt- och djurproduktion företrädesvis i tekniskt avseende.

Trädgårdsarbete, slöjd och laborationer i normalskolor för män 6
timmar i veckan med olika fördelning under olika årstider.

Huslig ekonomi, hushållsarbeten, handarbeten, lagningar, tvätt och
trädgårdsarbeten i normalskolor för kvinnor 10 timmar i veckan med olika
fördelning under olika tider. Hushållsövningen lämpas, liksom de övriga
övningarna, efter de förhållanden, i vilka en lärarinna anses komma att leva.
Två elever i sänder få tillreda tillsamman minst 20 måltider av soppa,

FRANKRIKE.

247

kött, legymer och, om möjligt, mellanrätt och kompott för högst 6 personer
i ett litet särskilt kök av 3 meters längd och 2 meters bredd.

Teckning och modellering. Lektioner och teoretiska övningar med
hänsyn till utbildningen för lärarkallet. Studium av de olika teckningskurserna
för primärskolorna. Utarbetning av en utkastbok till bruk för
kommande undervisning i teckning, övningar i dekorativ komposition
och färgläggning för utvecklande av elevernas smak och förmåga att
bedöma konstverk. Grunddragen av konsthistorien med förevisning av
skioptikonbilder och besök i museer, historiska byggnader o. s. v. Modelleringsövningar
först med geometriska former för inlärande av tekniken,
sedan med naturformer efter modeller i relief och teckningar, sist efter
enkla föremål, särskilt i dekorationssyfte.

Modellering förekommer icke i normalskolor för kvinnor.

Sång och musik, övningar dels för elevernas fortsatta musikaliska
utbildning, dels för deras vänjande att leda musikundervisningen i primärskolan.
För sistnämnda ändamål skola eleverna i tur leda första och
andra klassernas sångövningar och hela skolans körer. De få också taga
om hand grupper av mindre begåvade elever för att föra dem fram.
Skolsånger i andra tonarter är c-dur och a-moll transponeras till dessa
för att lättare uppfattas av skolbarnen.

Gymnastik. Samma övningar som i föregående klasser tillika med
övningar att leda annexskolans samt första och andra klassens gymnastik.

De praktiska övningarna. Under de båda första läroåren sker den
praktiska utbildningen indirekt genom undervisningen, men i tredje
klassen sker den direkt, dels genom de i det föregående omnämnda lektionspreparationerna
under ledning av normalskolans professorer, dels genom
kritisk genomgång av undervisningsmetoder och uppfostringsmedel vid
pedagogiska lektioner och konferenser under ledning av normalskolans
direktör, dels genom praktiska övningar i undervisning och uppfostran i
den med normalskolan förenade annexskolan under ledning av dess direktör
och lärare.

248

FRANKRIKE.

Normalskolans professorer äro enligt den nya undervisningsplanen
ej upptagna blott och bart med uppgiften att genomgå långa kurser och
bereda eleverna till examen för det högre lärardiplomet, utan de kunna
på särskilt för ändamålet upptagna timmar ägna sig åt den metodiska
utbildningen av eleverna för lärarkallet under ett år, då eleverna blott
hava att sörja för det pedagogiska intresset. En fördel, som man påräknar
av dessa pre para tioner, är, att professorerna icke behöva taga hänsyn
till närvarande barn utan kunna omedelbart rätta, avbryta och taga om
lektionen samt diskutera de idéer, som uttryckts, och de tillvägagångssätt,
som använts. Likväl, framhålles det, böra professorerna för att vinna de
beräknade fördelarna känna barn och behålla kontakt med övningsskolan.
Fastän icke de utan övningsskolans lärare äro ledare av de praktiska
övningarna, så böra de emellanåt åhöra elevernas lektioner och själva giva
lektioner därstädes.

Den pedagogiska kursen kommer nu samtidigt med de praktiska
övningarna, under det att den efterföljde desamma enligt den förra undervisningsplanen.
De pedagogiska konferenserna föra dock eleverna alltifrån
deras första skolår in på området för deras blivande kall. Med tillhjälp
av samma konferenser skall också samverkan åstadkommas mellan lärarna
i normalskolan och lärarna i annexskolan och hela institutionen få karaktär
av en pedagogisk enhet.

Enligt den gamla ordningen, da eleverna redan i första och andra
klassen hade praktiska övningar, kunde de endast med halv uppmärksamhet
ägna sm åt dessa övningar, emedan de försummade den för examen
så viktiga teoretiska undervisningen under de dagar, då de befunno sig i
övningsskolan. Nu behöva de ej tänka på annat än den pedagogiska utbildningen
och få i övningsskolan tillbringa två månader, en hel månad
i sänder, varunder de få tid att komma i beröring med barnen och öva
sin förmåga. Gradvis göras de förtrogna med undervisningens och disciplinens
svårigheter. Till eu början få de välja bland de lättaste lektionerna
sådana, som särskilt ligga för dem, och erhålla god tid till beredelse
med hjälp av lärarna, där det behöves.

Övningsskolan kan antingen vara en annex skola eller en offentlig
skola, som anvisats till övningsskola för normalskolan. Den egentliga folk -

FRANKRIKE.

249

skolan är 6-årig med tre 2-åriga avdelningar, och övningsskolan kan därför
efter normalskolans storlek och behov vara anordnad med sex avdelningar,
med tre avdelningar eller i en enda avdelning. Lärarna äro lika
många som avdelningarna. Ofta finnes även en fortsättningsavdelning med
egen lärare, och i normalskolor för kvinnor skall finnas en småbarnsavdelning
(moderskola) med särskilda lärarinnor.

Beträffande ledningen av övningsskolan åberopas i anvisningarna
generalinspektören Jacoulet’s rapport år 1903 af följande innehåll: Direktören
för övningsskolan skall i samförstånd med direktören och professorerna
vid normalskolan bemöda sig att giva övningsskolan en organisation,
som är en bild av den pedagogik, som läres i normalskolan, och
tillämpa de föreskrifter, som där givas beträffande ledningen, den materiella
utrustningen och undervisningsmetoderna. Lärarna skola genomgå
elevernas utkastböcker och i dem anteckna sina anmärkningar beträffande
planen och anvisningar rörande utförandet. Två gånger om dagen skola
lärarna sammanträda med de hospiterande eleverna: om morgonen för att
genomgå anmärkningarna i utkastböckerna och om aftonen för att granska
dagens tjänstgöring. Varje vecka skola vitsord över elevernas förhållande
överlämnas till normalskolans direktör och vid månadens slut en mera utförlig
rapport, till vilken bifogas en kort uppsats av varje elev över ett
barns karaktär, som under månaden varit föremål för särskilda iakttagelser.
Om annexskolans avdelningar icke skulle vara så många, att varje elev
kan få två månaders tjänstgöring, så böra eleverna efter en och en halv
månads tjänstgöring i annexskolan hospitera en halv månad var i en för
ändamålet anvisad offentlig skola. I alla normalskolor få dessutom eleverna
under direktörens eller någon professors ledning flera gånger besöka tre
skoltyper i trakten: skola med tre avdelningar, undervisade av olika lärare,
skola med tre avdelningar, undervisade av samme lärare, och skola med
gossar och flickor gemensamt undervisade. De gjorda iakttagelserna diskuteras
efteråt.

Vid utgången ur normalskolan är eleven icke någon erfaren lärare

Ö O O

—- naturligtvis — men han har gjort teoretisk och praktisk bekantskap
med de viktigaste uppfostringsproblemen, han har förvärvat en viss vana

32—082815 Folkunder v.-kom. bet. /. Fclkskolesem. Band 4.

250

FRANKRIKE.

att uttrycka sig och han har lärt, hoppas man, att något känna och älska
barnen.

Avgångsexamen
med
tredje årsklassen.

Avgångsexamen med tredje årsklassens elever anställes vid slutet av
läsåret och består i a) en uppsats över ett pedagogiskt ämne, valt av eleven
två månader före examen efter en lista på ämnen, som bestämts av akademirektorn
i samråd med områdets akademiinspektörer, b) en lektion efter en
timmes förberedelse med övningsskolans lärjungar över en uppgift ur folkskolans
kurser, erhållen genom lottdragning bland eleverna, c) förhör angående
skolorganisation, lärokurser, undervisningsmetoder och särskilt

med

an -

ledning av kandidatens ingivna uppsats.

Proven bedömas med vitsorden:
otillräckligt, försvarligt, ganska gott, gott, mycket gott. Vitsordet »otillräckligt»
för något prov medför underkännande av examen, om det ej motväges
av ett »mycket gott». Akademirektorn tillställer de examinerade ett
betyg, på vilket de kvinnliga elever, som under året mottagit goda vitsord
för slöjd och huslig ekonomi, erhålla särskilt omnämnande av sin husliga
utbildning. Examenskommissionerna för avgångsexamen utgöras av
akademiinspektören som ordförande, normalskolans direktör eller direktris
som vice ordförande, normalskolans professorer, övningsskolans direktör
eller direktris samt en primärinspektör.

Elever, som erhållit avgångsbetyg från normalskola, äro berättigade
till lärarbefattningar i departementet, så snart sådana bliva lediga.

Praktisk

lärar examen.

De personer, som undergått avgångsexamen från normalskolan, äro
befriade från den praktiska lärarexamen med undantag av det praktiska
provet. För övriga lärare består denna examen (examen för betyg om
pedagogisk lämplighet) i a) en uppsats över ett av akademiinspektören
bestämt elementärt ämne rörande uppfostran eller undervisning, skriven
på 3 timmar under övervakning av primärinspektören i arrondissementets
huvudort, b) ett praktiskt prov på tre timmar i den skola, där examinanden
är anställd, inför en avdelning av exainenskommissionen efter ett av kommissionen
uppgjort och 24 timmar i förväg överlämnat program samt
c) ett muntligt prov på 20 minuter för varje examinand inför den samlade
kommissionen med genomgång av skolskrivningar och förhör i samband

FRANKRIKE.

251

med kandidatens redan avlagda prov angående skolhållning och praktisk
pedagogik. Varje prov bedömes med betygssiffrorna 0—20. För godkännande
fordras minst 10 poäng i vartdera av de båda första proven och
minst 30 i alla proven tillsamman. Examenskommissionerna bestå för varje
departement av akademiinspektören som ordförande och minst 10 medlemmar,
utsedda av akademirektorn bland primärinspektörer, direktörer,
direktriser och professorer vid normalskolor och högre primärskolor samt
lärare och lärarinnor i departementet.

4. Hjälpmedel för undervisningen.

Jules Ferry ombesörjde år 1882, att på statens bekostnad varje
normalskola blev försedd med ett bibliotek för lärare och elever av sådan
beskaffenhet, att de med dess tillhjälp kunde öka omfånget av sina kunskaper
eller närmare studera ett naturvetenskapligt, historiskt eller litterärt ämne.
Dessa bibliotek hava sedan alltjämt blivit ökade dels genom departementens
regelbundna anslag till materiellen, dels genom gåvor av staten, dels
genom enskildas donationer. Förvaltningsrådet bestämmer inköpen. År
1887 utgavs en normalkatalog, som upptager 834 arbeten, men numera
äga de flesta normalskolorna mycket mera. Utlåningen och vården av
böckerna skötas av tredje klassens elever under uppsikt av en bland
professorerna.

Staten har likaledes för varje normalskola bekostat full uppsättning
av fysiska och kemiska apparater samt naturhistoriska samlingar. Denna
uppsättning kostade 4,600 francs för varje normalskola. Förökning och
underhåll bekostas av departementen med 23 francs om året för varje
elev. Detta anslag användes även till kartor m. m. för den historiska och
geografiska undervisningen samt till rit- och skrivmateriel] för eleverna.

Botanisk trädgård samt en trädgård för experiment och för undervisningen
i trädgårdsskötsel och jordbruk äro även anordnade.

Ett hjälpmedel av stort värde för normalskolornas verksamhet är
anslag för studieresor, som eleverna få göra till anmärkningsvärda platser
i eget eller främmande land. För normalskolan för män i Paris anslår

252

FRANKRIKE.

departementet varje år 5,000 francs till en 14-dagars resa för 24 elever
och 3 lärare.

5. Lärare.

För att bliva direktör (direktris) vid en normalskola fordras att hava
fyllt minst 30 år och hava avlagt dels examen för anställning såsom professor
vid normalskola eller också licentiatexamen i humanistiska eller
matematisk-naturvetenskapliga fakulteten, dels examen för anställning såsom
primärinspektör och direktör för normalskola. De flesta direktörer vid
normalskolor för män hava varit primärinspektörer. Enär antalet primärinspektriser
är ganska ringa, tagas de flesta direktriser för normalskolor för
kvinnor bland normalskoleprofessorer. Direktören är normalskolans styresman,
kontrollerar undervisningen och tjänstgöringen, övervakar ekonomien,
anordnar utgifter m. m. Tillika meddelar han den viktigaste undervisningen,
den i psykologi och moral. Men hans förnämsta uppgift är
dock att intellektuellt och moraliskt leda och uppfostra eleverna, vilka i
internatet stå under hans omedelbara tillsyn. Han har dock hjälp av vissa
bland lärarna. Direktörerna äro delade i 5 klasser med en lön av 4,000
—5,500 francs vid normalskolor för män och 3,500—5,000 francs vid
normalskolor för kvinnor utom bostad och förmåner in natura (eidigt
finanslagen för år 1906). Direktörens undervisningsskyldighet utgör 6 timmar
i större normalskolor och 10 timmar i normalskolor med mindre än
36 elever.

För att utnämnas till professor fordras att hava avlagt examen för
anställning som professor vid normalskola och högre primärskola. Vanligen
finnas två professorer i humanistiska och två i matematisk-naturvetenskapliga
ämnen vid varje normalskola. En av de förra undervisar
ofta tillika i främmande språk och eu av de senare i teckning och slöjd.
Om möjligt är, överlämnas också undervisningen i andra specialämnen,
såsom sång, gymnastik och frihandsteckning, åt professorerna. Eljest anställas
hjälplärare för sådant ändamål. Särskild examen för anställning
såsom lärare i levande språk, slöjd, teckning, sång, gymnastik, militärövningar
och bokföring fordras. En professor har skyldighet att under -

FRANKRIKE.

253

visa 16—20 timmar i veckan, allteftersom han har flera eller färre skriftliga
arbeten att rätta, samt att deltaga i övervakning av studier, ledning
av exkursioner in. in. Lönerna utgå i 5 klasser med 2,500—3,700 francs
för manliga professorer och 2,500—3,400 francs för kvinnliga. Uppflyttningen
sker efter ministerns bestämmande och är ett disciplinmedel i myndigheternas
hand. Extra ordinarie lärare utan professorsexamen uppbära
ett arvode av 2,000 francs för män och 1,800 för kvinnor. För meddelande
av undervisning i främmande språk, slöjd eller teckning uppbäres
dessutom en årlig ersättning av 300 francs, för sång och musik 200 francs
och för gymnastik 100 francs. Måste det reglementerade timantalet ökas
för meddelande av sådan undervisning, så erhålles ytterligare ersättning
med 100 francs för veckotimme, dock ej för mer än 3 extra veckotimmar
i de 3 förstnämnda ämnena och 2 i de båda sistnämnda. För deltagande
i övervakningen i internatet uppbär en manlig lärare 500 francs, om han
är ensam, och 300 francs, om uppdraget är delat mellan två lärare. I
normalskolor för kvinnor deltaga samtliga professorer i övervakningen utan
ersättning. Alla lärare, som hava tjänstgöring vid internatet, åtnjuta bostad
och föda mot eu betalning av 400 francs om året.

För anställning såsom ekonom fordras examen för det högre lärardiplomet
(brevet supérieur) och praktisk lärarexamen samt ett års provtjänstgöring
hos en normalskoleekonoin och speciell examen. Med direktörens
godkännande ordnar denne alla ekonomiska förhållanden, väljer
tjänstepersonal, övervakar den materiella ordningen och hygienen, ansvarar
för kassan, håller alla förteckningar och räkenskaper, verkställer inköp,
ansvarar för inventarier och förråd. Tillika undervisar han i skrivning
och bokföring 5 timmar i veckan samt vid normalskolor för kvinnor i huslig
ekonomi. Avlöningen utgår i fem lönegrader å 2,000 —3,000 francs
för män och 2,000—2,800 för kvinnor. Dessutom har ekonomen rätt till
bostad och prestationer in natura. Om skolan har mindre än 60 elever,
uppdrages sysslan åt eu av professorerna mot ett tillägg till den ordinarie
lönen av 500 francs och nedsättning av professorstjänstgöringen till 10
timmar.

Hjälplärare skola vara försedda med betyg över vederbörlig examen
i det ämne, vari de skola undervisa. Deras arvode utgår med 150, 175

254

FRANKRIKE.

och 200 francs om året för veckotimme i främmande språk eller teckning, 100,
125 och 150 francs för veckotimme i sång och slöjd samt 80, 100 och
120 francs för veckotimme i gymnastik och militärövningar. Upp flyttning
till högre arvode sker efter 5 års åtnjutande av det lägre.

För att utnämnas till direktör eller direktris för annexskolan vid en
normalskola fordras att hava avlagt examen för anställning såsom professor
vid normalskola och i tre år undervisat vid normalskola eller offentlig
primärskola. Förordnas till direktör kan en ordinarie primärlärare, som
är försedd med det högre lärardiplomet och tjänstgjort i undervisningen
i 10 år. Till lärare vid övningsskolan kunna ordinarie primärlärare med
det högre lärardiplomet förordnas. Till direktris för moderskolan kan
utnämnas en med högre lärardiplomet försedd lärarinna, som fyllt 25 år
och i minst 2 år tjänstgjort i eu moderskola. Direktörer för annexskolan
behålla, om de äro professorer, sin lön och sitt avancemang såsom sådana
samt åtnjuta ytterligare fri bostad och ett lönetillägg av 300 francs.
Andra direktörer ävensom lärare vid övningsskola behålla sin lön, lönetillägg
och avancemang såsom primärlärare (5 klasser: med 1,200 — 2,200
francs för lärare och 1,100—2,000 francs för lärarinnor, fri bostad
eller bostadsersättning, som bestämmes af prefekten, dyrortstillägg av 100
—800 francs efter folkmängdens storlek på platsen) samt bekomma ytterligare
300 francs.

Alla förutnämnda lönebelopp äro vad staden Paris beträffar särskilt
bestämda och ungefär 2,000 francs högre än i landsorten.

Samtliga lärare i primär undervisningen hava rätt till statspension.
Av lönerna innehållas såsom pensionsbidrag 5 % årligen och \ 12 av varje
första årslön och lönetillägg. Pensionen utgår efter femtiofem levnadsår
och 25 tjänstår (i tjänståren inräknas tid tillbragt i normalskolan efter 20
års ålder) med hälften av medelbeloppet av samtliga löneförmåner för de
6 högst avlönade tjänsteåren och ''/so av samma medellön för varje tjänstår
över 25, dock ej under 600 francs för eu lärare och 500 francs för en
lärarinna och ej över 3A av medellönen. Pensionen för invaliditet före
uppnåendet av den bestämda levnads- och tjänståldern utgår med Veo av
medellönen för varje tjänstår. Änka eller föräldralösa minderåriga barn

FRANKRIKE.

255

uppbära b/3 av den pension, vartill den avlidne maken eller fadern vid
dödstillfället skulle varit berättigad.

Den examen, som fordras för anställning som professor vid normalskola
eller högre primärskola, avlägges inför tvä kommissioner, en för den humanistiska
och en för den matematisk-naturvetenskapliga examen, vardera
kommissionen bestående av fem medlemmar med adjunktion av två direktriser
eller kvinnliga professorer vid normalskola för examinering av kvinnorna.
Examen börjar med skriftliga prov, som avläggas i examinandens
departementshuvudstad under övervakning av akademiinspektören och bestå
för den humanistiska examen i 4 uppsatser över ämnen liggande inom normalskolans
lärokurser i litteratur eller språkvetenskap, historia och geografi,
moral eller psykologi, tillämpad på uppfostran, samt främmande språk (uppsats
på det främmande språket och översättning från detsamma) och för den
matematisk-naturvetenskapliga examen i 3 uppsatser över samma slags
ämnen i matematik, i fysik, kemi och naturhistoria samt i moral eller
uppfostringslära tillika med ett arbete i linearritning och ett i frihandsteckning.
För varje uppsats och arbete inedgives en tid av 4 timmar
utom för arbeten i teckning, för vilka 6 timmar få användas, och för uppsatserna
i historia och geografi samt i naturkunnighet, för vilka 5 timmar
äro medgivna. De examinander, som blivit godkända av kommissionen
i dessa prov, kallas till Paris för att undergå muntliga och praktiska
prov. Dessa bestå för den humanistiska examen i a) en halvtimmes lektion,
efter 3 timmars förberedelse inom slutna dörrar, över något genom
lottdragning erhållet ämne, efterföljd av förhör inför kommissionen över
ämnen inom normalskolans lärokurser, b) läsning med förklaring av ett
stycke av någon klassisk fransk författare efter :i,U timmes förberedelse,
c) genomgång av en elevuppsats efter 3,U timmes förberedelse, d) läsning
och översättning av en text på ett främmande språk efter examinandens val
med förhör på det främmande språket över den lästa texten; samt för den
matematisk-naturvetenskapliga examen i a) en halvtimmes lektion över
något genom lottdragning erhållet ämne med 2 timmars förberedelse för
matematiskt och 3 timmars för naturvetenskapligt ämne, b) 3 4 timmes
förhör i matematik, fysik och kemi samt naturhistoria, c) en laboration
i fysik eller kemi och en praktisk demonstration i naturhistoria efter genom

FRANKRIKE.

256

lottdragning erhållna uppgifter. För rätt att undergå denna examen
fordras att hava fyllt 21 år, hava avlagt examen för det högre lärardiplomet
eller för baccalaureat eller, vad kvinnor beträffar, avgångsexamen
i sekundärundervisningen samt att hava tjänstgjort minst 2 år i offentlig
eller enskild undervisning. Förteckning på de franska och utländska
författare, som skola förekomma i examen, utgives av undervisningsministern
för 3 år i sänder.

För anställning såsom direktör vid normalskola eller primärinspektör
avlägges examen på samma sätt som den förutnämnda. De skriftliga
proven bestå i 2 uppsatser, skrivna på 5 timmar vardera, den ena över
ett ämne i pedagogik, den andra över ett ämne i skolad ministration. x) De
muntliga proven utgöras av förklaring efter en timmes förberedelse av ett
stycke, hämtat ur eu författare, upptagen på förenämnda av undervisningsministern
för 3 år i sänder bestämda lista, samt en halvtimmes muntlig utveckling
utan koncept efter 2 timmars förberedelse av ett ämne ur den teoretiska
eller praktiska pedagogiken. Förhör anställes tillika i skolförfattning
och skolförvaltning. Det praktiska provet består i inspektion av en normalskola,
högre primärskola, elementär primärskola eller moderskola, efterföljd
av muntlig redogörelse. För rätt att undergå examen fordras 25 års
ålder, 5 års tjänstgöring i den offentliga undervisningen och besittning av
betyg över examen för anställning såsom professor eller licentiatexamen.

Examina hållas inför kommissioner i Paris för anställning såsom
lärare i främmande språk, i handarbete och huslig ekonomi, i teckning, i
sång och musik, i gymnastik samt i bokföring. 1

1) Exempel på uppgifter till de skriftliga proven: Pedagogik. Man klagar ofta däröver
att hågen för att taga initiativ minskats i Frankrike. I vilken man kan läraren i den
elementära och den högre primärskolan arbeta på att öka och stärka den?

Läraren och lärarinnan böra lära barnen ordning och sparsamhet. Huru skola de
göra detta på sådant sätt, att de undvika den överdrift i dessa egenskaper, för vilken man
bör bevara barndomen?

Skolförvaltning: Betyget över genomgången folkskolekurs. Huru är examen organiserad?
Yilka modifikationer har den undergått? Vad är er tanke om de anmärkningar,
som framställts däremot? — Vilka äro kommunens förpliktelser i förhållande till primärundervisningen? -

FRANKRIKE.

257

6. Lokaler.

En normalskola giver alltid intryck av att vara en storartad och
komplicerad inrättning. Anstalten är omgiven av en med höga murar
omsluten trädgård, ocli i denna finnes en eller flera stora byggnader tillika
med åtskilliga mindre. Från en stor vestibul i huvudbyggnadens mitt
utgå långa, ljusa korridorer, prydda med avbildningar av målar- och bildhus;
<J-arkonstens mästerverk. I närheten av huvudingången finnas direktörens
ämbetsrum och lärarnas samlingsrum med en för dem avsedd avdelning
av skolans bibliotek. Här är också ofta ett sessionsrum för
examenskommissioner. I nedre våningen ligga vanligen föreläsningssalarna.
Understundom äro de inrättade amfiteatraliskt. Ett rum plägar vara anordnat
för undervisningen i historia och geografi med kartor, planscher
och grafiska framställningar samt långa svarta tavlor å alla väggar med
konturer av Frankrike och Europa in. m. till ifyllning med krita vid lektionerna.
En lärosal för fysik och kemi är alltid inredd med kapell och
ett långt experimentbord med gas- och vattenledning. För elevernas överläsnin"
och enskilda studier finnes en eller flera salar med särskilt bord

och bokhylla för varje elev och ett skåp med böcker till gemensamt bruk.
Biblioteksrummet är vanligen beläget i närheten härav. Ritsalarna äro
alltid två, en för linearritning och en för frihandsteckning, och ligga för
sig själva i övre våningen eller i en särskild byggnad. Stora samlingar
med modeller av arkitekturfragment, skulpturer m. m. äro förenade härmed.
Slöjdsalarna, en med inredning för träslöjd och eu för järnslöjd,
lio-o-a näsrot avsides. De kvinnliga normalskolorna hava vanligen sin slöjdsal
i översta våningen. Rum för samlingar och laborationsrum äro ock
belägna i någon av de övre våningarna. Särskilda rum äro anordnade
för fysik och särskilda för kemi. Rum för de samlingar, som eleverna
under sin vistelse vid skolan böra hopbringa, av naturföremål och enkla
apparater finnas ock. I översta våningen finnas sovsalarna, en eller flera.
För varje person är anordnat ett eget litet krypin av tunna träväggar till
något över manshöjd. Den övervakande läraren ligger antingen i samma
rum eller i ett rum intill sovsalen med öppning i väggen. Utanför sov 33

— 082815. Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

258

FRANKRIKE.

salarna ligga tvättrummen och rum till förvaring av elevernas gångkläder
och linne. I förbindelse med det senare står i de kvinnliga normalskolorna
rum för undervisning i strykning. En särskild avdelning är inrättad
till sjukrum med anordning för fullständig isolering av i smittosamma
sjukdomar insjuknade elever. Skolans läkare har ett rum till mottagningsrum
vid sina en gång i veckan återkommande besök på anstalten.

Gymnastiklokalen utgöres av ett skjul med grusat golv, i vilket olika
slag av gymnastikapparater äro uppsatta.

I eu flygel eller särskild byggnad är köksdepartementet inrättat, och
i närheten däraf finnes refektoriet. 1 skolorna för kvinnor är skolköket
förlagt till denna del av anstalten. Badrum finnas ock där i närheten.

Dessutom finnas boställsrum för direktören och hans familj (direktrisen)
och ekonomen samt bostadsrum för de lärare, som bo på anstalten. I
normalskolorna för kvinnor bo alla lärarinnor inom skolan, så vida ej någon
fått speciell tillåtelse att bo ute i staden, vanligen därför att hon är gift.
Lärarrummen utgöras av sovrum och ett arbetsrum, försedda med möbler,
för varje lärare.

I omedelbar förbindelse med normalskolans lokaler men vanligen

skild därifrån genom en inhägnad och försedd med egen ingång och egen
gårdsplats är övningsskolan, såvida den ej utgöres av en av stadens folkskolor.
Antalet av rum bestämmes av klassernas och klasslärarnas antal.
En samlingssal (préau couvert) av 1,25 k v.-meters yta för varje lärjunge
med tvättställ, bord för måltider o. s. v. skall finnas, likaledes en slöjdsal
och, om skolan har fyra lärare, en ritsal. Boställsrum för direktören
(direktrisen) och, om möjligt, för övriga lärare, ämbetsrum för direktören,
väntrum för föräldrar, lärarrum och portvaktsrum skola också vara anordnade.
För moderskolan, som är förbunden med de kvinnliga normalskolorna,
göras lokaler av enahanda slag som för folkskolan, helt och hållet
skilda från denna.

7. Fortbildning av lärare.

Då lärarna såväl vid de högre primärskolorna som vid normalskolorna
samt primärinspektörerna nästan undantagslöst tagas ur primärlärarnas

FRANKRIKE.

2Ö9

led, så är därmed en kraftig eggelse given till lärarnas arbete på sin fortbildnin0-.
Också råder en mycket stark ävlan bland lärarkåren att bereda
sig till de examina, som berättiga till högre befordran. Då examina avläggas
inför statskommissioner, är sättet för beredelsen överlämnat åt
examinandernas fria bestämmande, men staten har ordnat anstalter, vid
vilka beredelse meddelas. Två av dessa anstalter, de högre normalskolorna
vid St. Cloud för män och vid Fontenay-aux-Roses för kvinnor, antaga
elever med strängt urval och föra dem genom bestämda kurser med kontrollerat
arbete av eleverna till examen för professoratet. Fn anstalt av
annat slag är det pedagogiska museet i Paris, som tillhandahåller bildningsmedel
av olika slag — bibliotek, samlingar, laborationskurser in. in.
— men låter vem som vill, huru han vill, begagna sig av dem. Följden
är, att ett stort antal mindre väl förberedda aspiranter på vinst och förlust
ärligen anmäla sig till kompetensexamina. Under åren 1889 — 1899
anmälde sig i medeltal årligen 474 aspiranter till professorsexainen, men
blott 83 eller 17,4 % blevo i medeltal årligen godkända. Bland de godkända
voro 48,6 % av kvinnorna och 40,6 % av männen elever från Fontenayaux-Roses
och St. Cloud samt 41,7 % extraordinarie lärarinnor och lärare
i normalskolor eller högre primärskolor. En tredje anordning för lärares
fortbildning är stipendierna dels för genomgång av ett fjärde läroår vid
normalskola för dem, som bereda sig för inträde vid de ovannämnda högre
normalskolorna, dels för ettårig vistelse vid ett seminarium i främmande
land för sådana, som avlagt examen för professoratet och vilja förvärva
sig kompetens att undervisa i ett levande språk. Resestipendierna erhållas
efter tävlan genom en examen inför en kommission i Paris. Ungefär
10 stipendier å 2,400 francs för män och 2,200 francs för kvinnor utdelas
varje år. Ett års förlängning kan erhållas, och det andra året tillbringas
i en universitetsstad.

Den högre normalskolan i Fontenay-aux-Roses nära Paris öppnades
1880 och den i St. Cloud 1882. Eleverna mottagas efter en examen av
samma anordning som förutnämnda examen för professorat till ett antal,
som varje år bestämmes av undervisningsministern. Ungefär 30 mottagas
årligen i Fontenay-aux-Roses och 18 i St. Cloud. Eleverna äro delade i
två sektioner, en för humanistiska ämnen och en för matematisk-natur -

260

FRANKRIKE.

etenskapliga. Årsklassernas antal är tre i Foritenay och två i St. Cloud.
I Fontenay mottages dessutom en avdelning av elever, som avlagt examen
för professorat och bereda sig för examen för anställning som direktriser.
Eleverna hava fritt underhåll i internat.

I spetsen för vardera skolan står en direktör (direktris), jämte honom
finnas en underdirektör (i St. Cloud), 4 repetitriser (i Fontenay) och en
ekonom. Undervisningen meddelas av professorer från fakulteterna eller
lycéerna i Paris, som infinna sig en eller två gånger i veckan och hålla
en föreläsning • av IV2 timmes längd. Repetitioner och naturvetenskapliga
laborationer ledas av personalen på platsen. Undervisningen rör sig inom
samma områden som de lägre normalskolornas men är av vetenskaplig art.
De båda sektionerna hava var sitt studieområde utom beträffande pedagogik,
moral och främmande språk, i vilka ämnen det är gemensamt.
Elevernas praktiska utbildning tillgodoses, dels därigenom att föreläsarna
låta lärjungarna hålla korta föredrag över det ämne, som är föremål för
lektionen, och med utgångspunkt därifrån rätta, belysa och fördjupa framställningen,
dels därigenom att eleverna under det sista läsåret inför lärare
och kamrater över givna ämnen ur normalskolornas program få hålla föredrag
och lektioner, som efteråt kritiseras och bedömas. Eleverna i Fontenay
få under två veckor vardera tjänstgöra i eu primärskola och en moderskola
i Paris och därunder visa sin förmåga att för det lägsta skolstadiet
lämpa den akademiska undervisning, de mottagit.

Efter genomgången av det sista skolåret äro eleverna förbundna att
underkasta sig examen för professorat i normalskolorna. Nästan utan
undantag hava de blivit i denna examen godkända.

I stadgan för de båda högre normalskolorna (18 jan. 1887) är föreskrivet,
att en vanlig normalskola såsom övningsskola skall vara förenad
med var och en av dem och att kursen skall vara 3-årig. Dessa bestämmelser
hava av brist på tillräckliga anslag icke blivit genomförda; dock
har 3-årig kurs införts i Fontenay år 1897.

Efter svenskt föreställningssätt skulle hela denna anordning vara
överflödig och utbildningen av normalskolornas lärare kunna överlämnas
åt universiteten. Men härvid får bemärkas, dels att universitetsutbildningen
skulle erfordra någon förstärkning av elevernas språkbildning utöver

FRANKRIKE.

201

den, som meddelas i normalskolorna, dels att kostnadsfriheten i lärarutbildningen
med de jämförelsevis låga lärarlönerna måste spela en stor
roll, dels att det för fransmännens logiska sinne ligger något tilltalande
i att erhålla en sådan avslutning av primär under visningen, som motsvarar
avslutningen på sekundärundervisningen. Att den 2-åriga kursen i den
högre normalskolan för män behöver ökas till 3-årig, om normalskolans
lärare skola erhålla en utbildning, som motsvarar deras uppgift, är dock
otvivelaktigt. De stränga inträdesfordringarna motväga endast till en del
det uteblivna utbildningsåret.

Det fria fortbildningsarbetet, vare sig det har till mål en examen
eller icke, understödjes genom Pedagogiska museet i Paris. Efter ett
dekret 1879, som var Jules Ferrys verk, ordnades det av direktören för
primärundervisningen Ferdinand Buisson till ett centrum för samlingar av
skolmateriell, böcker, historia och statistik för primärundervisningen i
Frankrike och utlandet samt för meddelande av anvisning och ledning i
därtill hörande angelägenheter.1) Museet åtnjuter ett årligt statsanslag av
40,000 francs. Samlingarna hava bildats huvudsakligen genom inköp och
gåvor av på världsutställningarna i Paris befintliga föremål av värde för
museet. Den betydelsefullaste delen av museet är det allmänna biblioteket,
som 1898 innehöll 32,100 katalogiserade arbeten i det mänskliga vetandets
olika grenar men framför allt sådana av pedagogiskt intresse. Biblioteket
får begagnas på stället eller genom hemlån av aktiva medlemmar av
det offentliga undervisningsväsendet samt av personer, som bereda sig för
högre examina. Ett cirkulationsbibliotek av 500 arbeten i 10 exemplar
vartdera utlånas genom sändningar om högst 5 kilogram till lärare, som
önska öka sitt vetande eller förbereda sig för examina. En särskild avdelning
av detta bibliotek utgöres av sådana arbeten, som kunna läggas
till grund för populära föreläsningar. I förbindelse med denna avdelning
står en ofantligt stor samling av skioptikonbilder, ordnad och försedd med
upplysande anteckningar av en särskild kommission, varav serier utlånas
för populära föreläsningar. Vidare finnas samlingar av undervisnings J)

Genom ett dekret av år 1903 har museets verksamhet utvidgats, så att den numera
omfattar även till den högre undervisningen hörande läroanstalter.

262

FRANKRIKE.

materiell för åskådningsundervisning, teckning, historia, geografi, naturvetenskap
m. m., elevarbeten så väl i skrift som i slöjd samt skolmatcriell
och avbildningar av skolhus med inredning. Med de fysiska och kemiska
samlingarna äro förenade laboratorier, i vilka mot avgift handledning lämnas
åt personer, som bereda sig för lärarexamina. Aven föreläsningar i
olika ämnen hava hållits, men de behövliga anslagen för deras fortsättning
hava indragits. Av museet utgives sedan 1882 en månadstidskrift,
Revue pédagogique, som lämnar plats för uppsatser och fri diskussion
rörande uppfostrings- och undervisningsfrågor, särskilt beträffande folkundervisningen,
i Frankrike och utlandet.

I varje arrondissement finnes ytterligare ett eller två pedagogiska
bibliotek, innehållande för lärarna värdefulla böcker, dels lämnade av staten,
dels skänkta av enskilda, dels anskaffade genom avgifter av lärarpersonalen.
Böckerna sändas portofritt med posten från och till dessa bibliotek. 8

8. Privata normalskolor.

Privata normalskolor i egentlig mening gives det icke, men då beredelsen
för vinnande av lärardiploin får ske efter kandidaternas gottfinnande
och då någon övning i lärarverksamhet icke fordras för examen,
så hava många privatskolor av olika slag på sitt program upptagit beredelsen
icke blott för erhållande av brevet élémentaire utan även för vinnande
av brevet supérieur. Det är ju icke svårare att slå in kurserna för
ett brevet än för ett baccalaureat. Ja, det finnes många offentliga högre
primärskolor, som icke inskränka sin befattning med lärarbildningen till
att bereda för brevet élémentaire utan giva de elever, som det önska,
undervisning för vinnande av brevet supérieur.

NEDERLÄNDERNA.

2fio

XII. Nederländerna.1)

Av K. E. Sandberg.

1. Historik.

För att förstå den skiftande mångfald av läroanstalter, vilka i Nederländerna
ombesörja utbildningen av lärarkrafter för folkskolan {het laqer
Onderwijs), är det av nöden att taga en överblick av dennas utveckling
under det senaste århundradet.

De nya åskådningar i religiöst och politiskt hänseende, som under 1700-talet
framställts i England och Frankrike av de s. k. upplysningsfilosoferna, särskilt
Rousseau, vunno hastigt insteg bland de bildade samhällsklasserna i Nederländerna,
där mångfaldiga missförhållanden och föråldrade samhällsinrättningar beredde i

'') Följande redogörelse för lärarbildningsanstalterna i Nederländerna grundar sig dels
på iakttagelser och muntliga upplysningar, inhämtade under en studieresa med statsunderstöd

i Nederländerna, dels på studium av en del litteratur, varibland må nämnas: Lag rörande
den lägre undervisningen (Wet van het lager Onderwijs) och andra stadganden; Redogörelse
(Verslag) för odet holländska undervisningsväsendet, som årligen utgives genom vederbörande
ministerium; Arsredogörelser, arbetsordningar in. m. från seminarierna i Haarlem, Deventer,
Nijmegen (statens manliga), Apeldoorn (statens kvinnligt), Amsterdam (kommunalt samseminarium),
Haarlem och Arnhem (enskilda kvinnliga) samt Bevenvijk (enskilt katolskt manligt)
och från normaallessen i Arnhem; A. van der Plaats, Geschiedenis van Opvoeding
en Onderwijs in Nederland; H. Scheepstra en W. Walstra, Geschiedenis van de Opvoeding
en het Onderwijs, vooral in Nederland; J. Kuiper, Geschiedenis van het christelijk lager
Onderwijs in Nederland; F. van Rijsens, Geschiedenis des Vaderlands; G. van Milligen, De
Wet op het lager Onderwijs met Aanteekeningen; D. Bos, Onze Volksopleiding; Toetsnald,
innehållande muntliga och skriftliga examensuppgifter från de offentliga lärarprövningarna;
F. Lundberg, Det högre skolväsendet i Holland och Belgien; S. A. Fries, I religiösa och kyrkliga
frågor, haft. 39; åtskilliga i holländska seminarier använda läroböcker för olika läroämnen.

264

NEDERLÄNDERNA.

dem en gynnsam jordmån. Under de omvälvningar och den nyskapning av samhället,
som åtföljde Frankrikes angrepp på och erövring av landet, sökte man därför,
måhända med större konsekvens och i vidare utsträckning än i något annat
europeiskt land, att förverkliga dessa grundsatser. Fn följd härav blev statskyrkans
upphävande och införandet av fullständig religionsfrihet, en annan kraftiga
strävanden för förbättrande av folkundervisningen, vilken, efter att i äldre
tider ha intagit en jämförelsevis hög ståndpunkt, under 1700-talet råkat i förfall.
Man hoppades, att sammanförandet av alla landets barn i en av staten ordnad
skola skulle bidraga till stärkande av folkenhet och nationell kraft. I överensstämmelse
med den nyss erkända religionsfrihetens princip och för att undvika
allt, som möjligen kunde sära de olika religionernas bekännare, skulle denna
skola meddela en konfessionslös, sedligt-religiös undervisning (»allmän religion»)
samt vara fri från varje samband med kyrka eller kyrklig myndighet. Dessa
genom en skollag av 1801 fastslagna grundsatser för den offentliga lägre underSkollagen
visningen utvecklades närmare genom nya lagar av 1803 och 1806. Den senare
av 1806. av ()essa fastslog som mål för skolundervisningen, att »under inlärande av passande
och nyttiga kunskaper barnens förståndsförmögenheter skola utvecklas och
de själva uppfostras till alla samhälleliga och kristliga dygder». Men under det
lagen helt allmänt ordar om att »åtgärder böra vidtagas för att skolbarnen ej
skola gä miste om undervisning i det kyrkosamfunds troslära, som de tillhöra»,
bestämmer den, att »meddelandet av denna undervisning ej skall ske genom skolläraren».
Frihet att upprätta enskilda lägre skolor medgavs, men under vissa
villkor, som lade avgörandet i platsmyndigheternas händer.

Genom lagen av 1806 uppställdes kravet på avläggande av offentlig examen
såsom villkor för anställning som folkskollärare vid sidan av de sedan gammalt
vanliga proven inför platsmyndigheterna. Några åtgärder för att bereda nödig
utbildning för denna examens avläggande vidtogos emellertid tills vidare icke
från statens sida. Sådan utbildning vanns vanligen fortfarande liksom förut genom
biträdande undervisningsverksamhet hos någon skollärare. Behovet av särskilda
utbildningsanstalter för folkskollärare blev emellertid snart kännbart, och ett
enskilt sällskap, »Maatschappij tot Nut van’t Algemeen», som från slutet av 1800-talet utövat en omfattande kulturell verksamhet i Holland, tog ett betydelsefullt
steg till dess tillgodoseende genom att upprätta några till en början föga utvecklade
lärarbildningsanstalter. Genom samverkan med regeringen ombildades en av
dessa, belägen i Haarlem 1816 till ett fyraårigt seminarium (kweelcschool) för folkskollärare.
Detta efterföljdes snart av tre andra liknande seminarier. Den nyssnämnda
privata utbildningen genom folkskollärare förbättrades småningom, därigenom
att närboende lärare gemensamt anordnade utbildningskurser (s. k. normaallessen).

NEDERLÄNDERNA.

265

Efter Hollands förening med Belgien infördes här 1815 den holländska
skollagen. Dennas neutrala religionsundervisning väckte redan från början starkt
motstånd, och skollagen blev en av de förnämsta anledningarna för Belgien att
lösslita sig från Holland. Även inom detta land blev den konfessionslösa folkskolan,
långt ifrån att, såsom man hoppats, kunna ena nationen, ett stridsämne.
Så länge den i 1806 års skollag anbefallda sedligt-religiösa undervisningen ännu
i allmänhet stödde sig på bibeln och i det hela leddes i protestantisk anda,
hade den ej väckt så starkt motstånd hos de övertygade kalvinisterna. Men
då bibeln alltmer började avlägsnas från skolorna, dels på grund av klagomål
från katolikerna, vilka från de offentliga skolorna önskade förvisat allt,
som kunde tjäna den protestantiska läran till stöd, dels emedan dess användning
av många ansågs strida mot lagens mening, uppstod inom den protestantiska
befolkningen ett alltjämt växande missnöje med den bestående lagstiftningen.
Så inleddes den långvariga kampen mellan dem, som ville fortgå på den 1806
inslagna vägen (det liberala partiet), och dem, som framförallt önskade en skolundervisning,
helt genomträngd av deras egen religiösa åskådning, de månde
nu vara ortodoxt-reformerta (det antirevolutionära partiet) eller katoliker, och
som därför av fruktan för de offentliga skolornas neutrala religions- (och historie-)
undervisning påyrkade konfessionella skolor för de olika kyrkornas anhängare
eller åtminstone full frihet att upprätta sådana,

Genom en kunglig förordning av 1842 gjordes visserligen en del smärre
medgivanden åt de konfessionella kraven i fråga om lärares och .skolmyndigheters
tillsättande, varjämte lättnader bereddes för anordnandet av de olika kyrkosamfundens
enskilda konfessionella religionsundervisning i skolorna. Men då samtidigt
den offentliga skolans fullkomligt neutrala karaktär än kraftigare inskärptes,
ansågo sig de konfessionelle intet ha att hoppas av denna skola, och redan 1844
upprättades en enskild ortodoxt-kalvinistisk »skola med bibel», som snart följdes
av flera.

För att fylla behovet av lärarkrafter vid dessa skolor anordnades också
inom kort en lärarbildningsanstalt (normaalschool), och därjämte meddelades
naturligtvis av konfessionella folkskollärare en mot de förut omtalade normaallessen
svarande utbildning.

De allmänna klagomålen över de offentliga skolorna hade emellertid till
följd, att den nya grundlag, som 1848 antogs, i princip medgav frihet att upprätta
enskilda skolor. Såsom en konsekvens härav utfärdades, sedan flera lagförslag
fallit i riksdagen, 1857 en ny skollag, vilken befriade den enskilda skolan
från de flesta av de villkor, som förut försvårat dess upprättande. Genom lagens
starka betonande av skolans skyldighet att undvika allt, »som kunde strida mot
skyldig hänsyn till oliktänkandes religiösa åskådning», samt dess bestämmelse, att
»meddelandet av undervisning i religion överlämnas åt kyrkosamfunden», av 34—0X2515

Folkunderv.-kom. het. /. Folkskolesem. Band 4.

Skollagen
av 1S57.

NEDERLÄNDERNA.

Skollagen
av 1878.

Statsunder
stöd åt enskilda
folk
skolor.

266

lägsnades i själva verket även den förut anbefallda neutrala religionsundervisningen,
vadan de ortodoxe ej utan skäl kunde påstå, att den konfessionslösa offentliga
skolan nu blivit religionslös, ehuru det alltjämt kvarstod som dess uppgift
att fostra sina lärjungar till »alla kristliga och samhälleliga dygder».

Skollagen av 1857 ordnade lärarutbildningen, i det den föreskrev i anslutning
till förut gällande praxis tvenne offentliga examina, en för biträdande
lärare och en för huvudlärare (lärare, som självständigt sköter en skola). Staten
övertog de befintliga »neutrala» seminarierna (nu benämnda rijkskweekschnIen), varjämte
efter hand tre nya sådana upprättades,1) och de bättre bland (de av lärare
grundade) normaallessen erhöllo statsunderstöd och ställdes under offentlig kontroll
(sedermera kallade rijlcsnormaallessen).

Glenom förändringarna av 1857 voro emellertid de konfessionella önskemålen
ingalunda uppfyllda. Upprättandet av enskilda »skolor med bibel» och därför
behövliga lärarbildningsanstalter fortgick alltjämt under mer eller mindre öppet
motstånd från myndigheterna och i konkurrens med den offentliga skolan. Och
då underhållandet av enskilda skolor ej medförde befrielse från skyldigheten att
bidraga till kostnaderna för de offentliga, koncentrerade snart de ortodoxe sina
krav på att erhålla antingen skatterestitution eller statsunderstöd för de enskilda
skolorna. Medelst en ny skollag av 1878 sökte det härskande liberala partiet
öka den offentliga skolans konkurrenskraft i förhoppning att så kunna hejda de
fria skolornas snabba tillväxt. Men följden av detta försök blev blott den, att
det antirevolutionära partiet (de ortodoxa kalvinisterna) drevs till en närmare
förbindelse med katolikerna, vilka också de börjat upprätta enskilda folkskolor
och lärarbildningsanstalter. Och skolfrågan blev, ju längre ju mer, den allt annat
uppslukande politiska frågan.

.Från att 1878 ha utgjort eu jämförelsevis ringa minoritet i riksdagen lyckades
de förenade antirevolutionära och katolska partierna att efter eu 1887 genomförd
rösträttsutvidgning tillkämpa sig majoritet i andra kammaren, varpå ett
nytt, klerikalt färgat kabinett kom till makten. Då den oavbrutna kampen om
skolan förlamade allt politiskt reformarbete, voro numer även många liberaler böjda
■ för en »pacifikation». Det lyckades därför regeringen att 1889 erhålla stor majoritet
för sitt förslag till ny skollag, varigenom ett betydande statsunderstöd tillerkändes
åt enskilda folkskolor och lärarbildningsanstalter. De ortodoxes långa
och sega kamp hade lett till seger, och principen om den enhetliga, religiöst
neutrala skolan för hela folket hade måst definitivt uppgivas.

Verkningarna av det medgivna understödet började genast visa sig i ökning
av de enskilda skolornas antal, och sedan statsbidraget 1903 höjts, har denna

Sedermera ha även några större stadskommuner upprättat kweekscholen, likartade
med statens, av vilka två äro samseminarier.

NEDERLÄNDERNA.

26 7

tillväxt blivit ännu snabbare, så att för närvarande mer än en tredjedel av landets
skolpliktiga barn undervisas i enskilda lägre skolor.

Siffrorna voro för år 1906 följande: av 693,000 skolpliktiga barn undervisas
458,400 i 3,255 offentliga skolor, 234,600 i 1,628 enskilda skolor. Ökningen
av lärjungeantalet utgjorde samma år i de offentliga skolorna 1,300 mot 11,000
i de enskilda. De sistnämnda fördela sig någorlunda jämnt mellan protestanter
och katoliker: bland de 1,628 enskilda skolorna voro 871 protestantiska, 757 katolska.

De konfessionella folkskolornas tillväxt har givetvis medfört en motsvarande
ökning av de konfessionella lärarbildningsanstalterna.

Redan av denna knappa historiska överblick torde det framgå, att
det holländska folket kan erbjuda den intresseväckande och lärorika bilden
av en nation, som sedan ett århundrade tillbaka kämpat för att i eu
viss riktning finna lösningen av spörsmål i fråga om folkundervisningens
och därmed också lärarutbildningens ordnande, vilka i övriga europeiska
länder antingen redan stå på dagordningen eller också förr eller senare
torde komma att kräva sin lösning, låt vara att problemställningen på
grund av säregna förhållanden i Holland blivit en i viss mån annan än i
övriga länder.

2. Befintliga lärarbildningsanstalter.

Såsom resultat av den i det föregående berörda utvecklingen före O

finnas alltså för närvarande i Nederländerna följande slag av anstalter
för utbildning av lärarkrafter för folkskolan:

1. a. stats- och kommunala seminarier (rijkskwee ksch o len, gemeente lijke

kweekscholen) ;
b. rijksnormaallessen,

samtliga utan annan religionsundervisning än den, vederbörande
prästerskap på därför anslagen tid utom den egentliga
timplanen vill meddela;

2. a. enskilda seminarier (bijzondere kweekscholen);

b. enskilda normaallessen (normaalschool, vormschool),

alla dessa med statsunderstöd och de flesta med utpräglat

268

NEDERLÄNDERNA.

konfessionell protestantisk eller katolsk kristendomsundervisning.

Dessutom förekommer det ännu i ett fåtal fall, att enskilda folkskoleföreståndare
ombesörja några lärjungars utbildning till skollärare och härför
åtnjuta statsunderstöd.

Dessa anstalters relativa omfattning framgår av senaste uppgifter

deras lär	j ungeantal:
1. a-	1,117 2.	a.	1,755
b.	2,721, summa 3,838.	b.	2,138, summa 3,893.
Någon	bestämd skillnad mellan	kw	eekscholen och normaallessen är

ej i lag fastslagen, varför gränsen stundom kan bli svävande; så kunna
stundom normaallessen utvecklas därhän, att de alltmer närma sig typen
för kweekscholen.

Alla dessa läroanstalter växla naturligtvis högst betydligt i fråga om anordning
och lärjungeantal (från 169 till 1). Största intresset erbjuda statens
och kommunernas seminarier, vilka så långt möjligt få tjäna som förebilder
för de övriga anstalternas verksamhet. Åtskilliga av de enskilda seminarierna
synas dock fullt kunna mäta sig med statsseminarierna. Till de
sistnämnda kommer i det följande hänsyn huvudsakligen att tagas.

A. Kweekscholen.

a. Styrelse och organisation.

De holländska statsseminariernas verksamhet är ej såsom folkskolornas
normerad genom av konung och riksdag stiftad lag utan blott genom
eu kortfattad, av regeringen utfärdad stadga, som fastställer de allmänna
grunderna för organisation och verksamhet.

I enlighet med denna stadga utövas högsta ledningen av seminarierna
liksom av hela undervisningsväsendet av inrikesministern (de Minister
van Binnenlandsche Zaken), inom vars departement finnes en särskild avdelning
för undervisningsväsen under ledning av en chef (admimstrateur).
Den närmare uppsikten över seminarierna besörjes genom folkskoleinspektionens
trenne instanser (inspecteurer, districts- och lägst arrondissements -

NEDERLÄNDERNA.

269

schoolopzieners), vilka dels ha att självständigt handlägga vissa ärenden,
dels äro mellanhänder mellan seminariernas rektorer (directeurer) och ministeriet,
som i alla viktigare frågor har avgörandet.

Statsseininariet liksom övriga lärarbildningsanstalter av olika typer
omfattar fyra ettåriga klasser, vilka böra ha 20 lärjungar var. Det står
under närmaste ledning av en »directeur», som vid kvinnligt seminarium
kan vara eu kvinna. Jämte denne finnas minst fem äinneslärare (leraar*)
samt nödiga övningslärare. Direktör och ämneslärare utnämnas av regeringen.

Kvinnligt seminarium bör vara ordnat som internat; åt manliga lärjungar
har vederbörande rektor att anskaffa lämpliga inkvarteringsställen.
För varje seminarielärjunges levnadsomkostnader anslår staten 450 kronor
för år, som av rektor direkt utbetalas till inackorderingsvärden. Seminariets
styresman kan således öva fullständig kontroll över de hem, som
mottaga seminarieelever.

b. Intagning av lärjungar.

Intagning av nya lärjungar sker efter förutgången prövning. De
inträdessökande skola hava fyllt 14 år men ej uppnått 16 år, vadan en
aspiran t blott två gånger kan anmäla sig till ir.träde. Stadgan innehåller
inga bestämda inträdesfordringar, utan dessa fastställas för varje år av ministeriet
efter förslag av vederbörande och bringas sedan minst sex månader
före prövningens början genom den offentliga tidningen till allmänhetens
kännedom. I det hela överensstämma de med de fordringar, som
f. n. gälla i vårt land. 1 modersmålet plägar dock krävas grammatisk
insikt, och fordringarna i matematik omfatta även något geometri. Tillströmningen
av inträdessökande är betydlig, och blott eu mindre del av
dem kan mottagas.

I allmänhet ha de inträdessökande fått sin föregående utbildning
inom folkskolan, och genom dennas på många platser utvidgade undervisning
ha de kunnat öka sitt kunskapsmått utöver den vanliga folkskolekursen.
Vanligen har dock ett eller annat år förflutit mellan deras avgång
från folkskolan och inträdet på seminariet, något som allmänt be -

270

NEDERLÄNDERNA.

Läroämnen.

traktas som en olägenhet på grund av den därigenom minskade vanan
vid studiearbete.

c. Läroämnen, kurser och lärometoder.

Stadgan för seminarierna uppger, i vilka ämnen undervisning eller
övning skall meddelas (de uppräknas i det följande).1) Men den meddelar
intet om de kurser, som böra genomgås. 1 stället innehåller stadgan den
bestämmelsen, att seminariets rektor och lärare för varje läsår skola uppgöra
ett program, angivande antalet veckotimmar för varje ämne, ämnesfördelning
mellan lärarna samt läroböcker och kurser i de olika ämnena
för varje klass. Efter att ha granskats av vederbörande skolinspektör underställes
detta program ministern för godkännande.

Denna anordning medger tydligen åt de enskilda seminariernas ledning
eu stor frihet i fråga om undervisningens ordnande, en frihet, av
vilken man i stor utsträckning gör bruk. Alla statsseminariernas timplaner
avvika mer eller mindre från varandra; i synnerhet gäller detta i fråga
om slöjden, vars värde som skolämne är mycket omstritt. Vid ett seminarium
är den särskilt omhuldad och utgör nästan ett huvudämne, under
det den vid ett annat ej ens finnes upptagen på arbetsplanen. Men även
vid samma seminarium vidtagas nästan för varje år med ledning av föregående
års erfarenheter eller av andra skäl större eller mindre jämkningar
i fråga om kurser och timfördelning. Givetvis kommer därvid seminariets
rektor att lätt nog kunna trycka sin personliga prägel på dess verksamhet.
Man kan således t. ex. finna, att en rektor med övervägande litterärt-estetisk
bildning givit sitt seminarium en mera humanistisk prägel, under
det en annan med huvudsakligt intresse för naturvetenskaperna har
skaffat dessa en starkare ställning på humanioras bekostnad, och en tredje
åter, som är övertygad om övningsämnenas stora betydelse, låter teckning,
slöjd och andra övningsämnen intaga en nästan jämbördig ställning
med å ena sidan de humanistiska och å andra sidan de naturvetenskapliga
läroämnena. 9 *)

*) Av ämnena franska, tyska och engelska språken, jordbrukslära och slöjd kan ett
eller flera med tillstånd av vederbörande minister uteslutas.

NEDERLÄNDERNA.

271

De i seminarierna förekommande läro- och övningsämnen samt dessas
veckotimtal framgå av följande

Timplaner för läsåret 1905—06 för statsseminarierna i Exempel på

.......— _ — — - " —— timplaner.

	(iroiiingen.	Deventer.
Kl. I.	Kl. II.\|k1.III.\|k1. ivjsumma. 1 1	Kl. I. Kl. II.	Kl. in.	Kl. IV.	Summa.
Modersmålet.........	8	8	6	6	28	5	6	6	6	23
Franska språket .......	3	2	2	2	9	2	2	2	2	8
Tyska > .......	2	2	2	2	8	3	2	i	1	7
Engelska » .......	—	—	1	l	2	—	—	—	—	—
Historia ..........	4	3	3	2	12	3	3	2	3	11
Pedagogik och metodik ....	—	3	2	2	7	1	2	2	2	7
Geografi...........	2	2	2	3	9	3	3	3	3	12
Matematik..........	4	4	4	4	16	6	6	5	4	21
Naturkunnighet.......	3	3	3	3	12	3	5	4	4	16
Hygien...........	—	—	1	2	3	—	—	2	1	3
Skrivning..........	1	1	1	—	3	1	1	1	—	3
Teckning..........	2	2	2	2	8	4	2	2	4	12
Sång och musik.......	3	3	5	5	16	2J	91	3*	2f	11
Gymnastik.........	2	2	2	2	8	2	2	3	3	10
Slöjd............	3	3	O O	3	12	—	—	—	—	—
Lanthushållning.......	—
Summa En sammanställn	37 ing	3S av	39 39 153 undervisningstirr	35* imar	36* \| 36* i 35* 144 na för humanistiska

ämnen (språk, historia och pedagogik) till en grupp, för raatematiskt-naturvetenskapliga
(geografi, matematik, naturlära och hälsolära) till en andra,
och för övningsämnen till en tredje ger följande siffror:

	Groningen.	Deventer.	Haarlem.	I Apeldoorn.
Humanistiska ämnen................	66	56	62	59
Matemntiskt-naturvetenskapliga ämnen........	40	52	54	41
Övningsämnen...................	47	36	64	40
Summa	153	144	180	140

272

NEDERLÄNDERNA.

Exempel på
timplaner.

Timplaner för läsåret 1905—06 för statsseminarierna i

		Hnarlem.		Apeldoorn (kvinnligt).
	Kl. I.	Kl. II. Kl. III.	Kl. IV.	Summa.	Kl. I.	Kl. II.	Kl. III.	Kl. IV.1 Summa.
Modersmålet.........	5	5	7	7	24	5.;	6	r.i	5;	fc>»> \| •**2 \|
Franska språket .......	3	2	2	2	9	2	2	2	2	8
Tyska » ......	2	2	2	2	K	2	2	2	2	s
Engelska j .......	—	—	—	—	—	—	2	2	2	6
Historia...........	3	3	3	3	12	2	2	2	2	8
Pedagogik och metodik ....	2	2	2	3	i)	1 2	2	2	2
Geografi...........	4	4	5	4	17	3	2	2	3	10
Matematik.........	6	6	5	5	22	4	5	5	5	10 I
Naturkunnighet.......	3	3	3	3	12	3	2	3	3	11
Hygien...........	—	1	1	1	3	—	—	—	1	1
Skrivning..........	1	1	1	1	4	1	t 2	—	—	n
Teckning..........	2	2	3	3	10	2	2	2	2	8
Sång och musik.......	3i		3;	3-2	14	3	3	3	2;	in
Gymnastik.........	4	4	4	4	16	2	2	3	3	10
Slöjd eller kvinnligt handarbete	4	4	4	4	16	3	2	2	2	0
Lanthushållning.......	1	1	1	1	4		—	—	—	— 1
Summa	43;	43;	46*	46;	180	33	34;	35;	37	140 !

Till här upptagna lärotimmar kommer den religionsundervisning,
vilken, såsom ovan anmärkts, meddelas av de olika konfessionernas
prästerskap. Vanligen anges på läsordningen för denna undervisning ingen
särskild tid, men där sådan tinnes upptagen, utgör den tre till
sex veckotimmar för seminariets alla klasser tillsammantagna. Rörande
elevernas skyldighet att deltaga i denna undervisning bestämmer stadgan,
att rektor skall draga försorg om att »lärjungarna bevista de lärares religionsundervisning,
vilka deras föräldrar eller målsmän anvisa».

Slutligen må i avseende på timplanen påpekas, att vid seminariet i
Middelburg, beläget nära överfartsorten till England, tyska språket utbytts
mot engelskan.

NEDERLÄNDERNA. 273

Liksom fördelningen av lärotimmarna mellan de olika ämnena växla
också de kurser, som genomgås vid de olika seminarierna, då som nämnts
inga normerande bestämmelser därför finnas upptagna i stadgan.

Följande redogörelse avser därför att ange ett ungefärligt genomsnitt
av de växlande kurserna, framställa de mål, till vilka seminariearbetet
i allmänhet syftar, samt påpeka anmärkningsvärdare drag i det metodiska
förfaringssätt, som på olika platser kommer till användning.

Modersmålet.

I seminariets alla klasser bedrives läsning med ordförklaring och innehållsbehandling
av för åldersstadiet lämpad poesi och prosa, i syfte att utveckla
läsfärdigheten, att öka förrådet av ord, fraser och konstruktioner, som kunna tjäna
som uttryck för egna tankar, att meddela begrepp, som ej kunna förvärvas genom
undervisningen i övriga ämnen, samt att odla den litterära smaken. Särskild
omsorg ägnas därvid åt uttalet, och vid flera seminarier anordnas under ledning
av särskild fackman uttalsövningar, baserade på fysiologiskt studium av talorganen.

I tredje och fjärde klasserna ägnas någon tid till förvärvande av kännedom
om de sista århundradenas litterära utveckling i Holland. Syftet är därvid
mindre att meddela en fullständig litteraturhistorisk översikt än att låta eleverna
stifta bekantskap med några av den fosterländska litteraturens förnämsta verk,
varvid en del av studiet kan hänvisas åt elevernas hemarbete. (En utförligare
litteraturhistorisk kurs kräves för den högre lärarexamen.)

Vid den grammatiska kursens inhämtande följes vanligen den i holländska
språkläror allmänt vedertagna lärogång, enligt vilken man begynner med undersökning
av satsen, dess delar och satsers förening, och därefter betraktar orden,
deras klasser, böjning och bildning. Kursfördelningen kan te sig på följande sätt:

I lilassen: Kortfattad översikt av språkläran i sin helhet.

II klassen: Läran om satsen.

III klassen: Läran om ordet.

IV klassen: Repetition.

I samtliga klasser anslås ungefär en tredjedel av ämnets timtal åt övningar
i muntlig och skriftlig framställningskonst. Delvis äro dessa övningar av nästan
grammatisk natur, delvis närma de sig litteraturkunskapen (omfattande vad man
brukar kalla stilistik). Följande exempel torde belysa deras beskaffenhet:

I. 1. att insätta givna ord eller uttryck i fullständiga fraser; 2. att förklara
ord och uttryck; 3. att använda ord i egentlig och överförd betydelse;
4. att omskriva telegram till brev eller tvärtom.

35—082815 Folkunderv.-kom bet. I. Folkskolesem. Band 4.

Kurser och
lärometoder.

274

NEDERLÄNDERNA.

II. 1. att sammanfatta innehållet i en bok; 2. att beskriva ett föremål,
en utsikt o, s. v.; 3. att omskriva ett poem; 4. att jämföra två föremål eller
två tilldragelser. Övningarna av senare slaget ske såväl muntligt som skriftligt
och stå tydligen i närmaste samband med uppsatsskrivningen. Ett flertal arbeten
erbjuda rikligt material för övningar av denna art, vilka tagas mycket grundligt
och tydligen bidraga att utveckla elevernas förmåga att uttrycka sig.

Det torde framgå, att modersinålsundervisningen knappt kan frånkännas ett
i viss mån formalistiskt drag.

Främmande språk.

Såsom synes av de förut meddelade timplanerna, lämna de manliga seminarierna
i allmänhet undervisning blott i två främmande språk, oftast franska och
tyska. Vid kvinnliga seminarier läsas vanligen tre främmande språk, och man
planerar upptagandet av ett tredje även vid de manliga. Franskan, som under
tiden för landets nära förbindelse med Frankrike i början av 1800-talet vann stor
utbredning i Holland, betraktas som det viktigaste språket och får stundom ett
något större timantal än tyskan eller engelskan.

Målet för undervisningen i främmande språk är att sätta eleverna i stånd
att utan för stor svårighet läsa lättare prosa, varjämte modersinålsundervisningen
anses vinna betydligt understöd genom det främmandespråkliga studiet. Efter
genomgåendet av en läsebok brukar ett eller annat lättare verk av framstående
författare läsas. Därjämte inhämtas en icke alltför begränsad grammatisk kurs
med muntliga och skriftliga tillämpningsövningar. Huvudvikten lägges dock på
översättning och uttal. Vid undervisningen begagnar läraren ofta det främmande
språket.

Då lärjungarna i folkskolans högre avdelningar ej sällan fått någon undervisning
i franska, befinna sig seminariernas elever vid sitt inträde ofta på olika
stadier i detta ämne. På några ställen har man därför oberoende av den vanliga
klassindelningen, vid undervisningen i franska fördelat lärjungarna i avdelningar
efter deras insikter.

Historia.

I samtliga seminariets klasser studeras såväl fäderneslandets som allmän
historia, och dessa ställas i samband med varandra, i det Hollands historia betraktas
som ett led i den allmänna historiska utvecklingen. Framställningen av
ett tidevarvs allmänna historia får därför ofta föregå studiet av fäderneslandets
historia under samma tid. Av hänsyn härtill bestämmes också kursfördelningen.
Denna kan te sig på t. ex. följande sätt:

I ldassen: Allmän historia: översikt av gamla tiden och medeltiden; fäder neslandets

historia: till de nederländska staternas förening under Karl V.

NEDERLÄNDERNA.

275

II Mctssen: Allmän historia till 1715; fäderneslandets historia för samma
tidrymd.

III Mässen: Allmän historia: 1700-talets och nyaste tidens historia; fäder neslandets

historia intill våra dagar.

IV Mässen:. Repetition av fäderneslandets historia i samband med den
allmänna historien.

Någon gång finner man studiet av fäderneslandets historia fördelat på två
koncentriska kurser, vardera upptagande tvenne läsår, under det den allmänna
historien genomgås blott en gång.

I de båda högsta klasserna tages så mycket som möjligt hänsyn till statsförfattningens
historiska utbildning och nuvarande beskaffenhet ävensom till det
ekonomiska samhällslivets utveckling. Vid den historiska undervisningen har man
särskilt att tillse, att de använda facktermerna ej för lärjungarna bli tomma ord
utan motsvarande begreppsinnehåll, varför t. ex. det forna samhället alltjämt
bör jämföras med det nuvarande. Historieundervisningen anses särskilt böra främja
utvecklingen av lärjungarnas moraliska åskådning: »de böra lära känna sina plikter
som människor och medborgare» och få sin »känsla för sanning och oväld» stärkt.

Pedagogik och metodik.

Det meddelade pedagogiska läroinnehållet är ungefär detsamma i alla seminarier,
men lärogången växlar. Kursen omfattar empirisk psykologi ungefär till
samma omfång som i svenska seminarier och i allmänhet utan någon mera omfattande
fysiologisk grundläggning, allmän undervisningslära samt de viktigaste
skolämnenas metodik, läran om karaktärens daning med stöd av allmän morallära
och med särskild belysning av alkoholspörsmålet, samt grunddragen av skollagstiftningen.
Skolhygienen behandlas i samband med övriga hygieniska spörsmål
av särskild fackman och såsom speciellt läroämne. Pedagogikens historia tillhör
den andra lärareexamen.

I de flesta seminarier begynner man med den psykologiska kursen och anknyter
därtill ämnets övriga grenar. På andra håll tar man de olika skolämnenas
metodik först, härleder därur den allmänna undervisningsläran och låter slutligen
psykologien belysa det hela.

Stundom få lärjungarna skriftligen redogöra för ett eller annat parti av

kursen.

Geografi.

Vid de flesta seminarier utgår man vid geografiundervisningen från skolstaden
och dess närmaste omgivning. Därefter studeras provinsen och hela Holland,
övriga europeiska länder, vilka bruka vara avslutade i andra klassen, samt
slutligen de främmande världsdelarna. I fråga om dessa fäster man särskild vikt
vid de holländska kolonierna, vilka bli föremål för en utförlig behandling. Under

27(1

NEDERLÄNDERNA.

sista läsåret repeteras viktigare partier, särskilt fäderneslandets ock dess koloniers
geografi, varjämte ges en sammanfattning av den fysiska geografien. Den sistnämnda
erhåller en ganska bred framställning, som vid några seminarier fördelas
mellan de olika klasserna.

Under namn av cosmographie och på särskilda timmar genomgås under det
eller de sista studieåren en mer eller mindre utförlig kurs i matematisk geografi
och astronomi.

Vanligen ägnar man mycken uppmärksamhet åt Hollands näringsliv för
att därigenom »sätta de blivande lärarna i stånd att behandla de olika näringsgrenarna
på sina respektive verksamhetsorter och så göra sin undervisning roande
och praktisk». I syfte att ge kunskapen härom större åskådlighet förbindas stundom
med detta studium besök i olika industriella och därmed jämförliga anläggningar
i seminariestaden eller dess omnejd. Vid seminariet i Haarlem ha eleverna
sig ålagt att under sommarferien närmare studera någon fabrik eller annan industriell
anläggning i sin hemort och vid nästa termins början lämna en skriftlig
redogörelse för sina iakttagelser. Ärligen företaga också lärare och lärjungar
vid detta seminarium gemensamt en utflykt på ett par dagar till någon i geologiskt-geografiskt,
historiskt eller annat hänseende intressant plats. Under de
närmaste geografilektionerna före färden behandlas grundligt de delar av landet,
som skola genomresas och besökas. På detta sätt ökas intresset och skärpes iakttagelseförmågan.

Matematik.

I den matematiska lärokursen ingå både aritmetik, algebra och geometri,
och vanligen behandlas alla dessa grenar av ämnet under samtliga studieåren.
Såväl i avseende på kursernas omfång som ordningsföljden mellan deras olika
delar råder tämligen stor olikhet mellan skilda seminarier. De kvinnliga seminarierna
medhinna i allmänhet ej så stora kurser som de manliga.

Följande kursplan, hämtad från seminariet i Deventer, synes representera
ett mellanstadium mellan de minsta och de största förekommande kurserna och
torde därför vara ägnad att belysa dessas vanliga omfattning.

] klassen: Aritmetik 3 t. Inledning till räknekonstens teori. De fyra räknesätten
med allmänna och decimalbråk. Metersystemet. Tillämpning på räkneuppgifter.
Algebra 1 t. De fyra räknesätten med hela algebraiska former. Upplösning
i faktorer. Geometri 2 t. Plan geometri till och med trianglars och
månghörningars likformighet.

II klassen: Aritmetik 3 t. Fortsatt behandling av de fyra räknesätten
samt kvadratrotsutdragning, beräkning av potenser och logaritmer (»aritmetikens
sju räknesätt»). Decimalbråkräkning. Största gemensamma divisor och minsta
gemensamma dividend. Odelbara tal. Algebra 1 t. Lösning av ekvationer av
första graden. Algebraiska bråk. Rotkvantiteter. Rotutdragning ur algebraiska

NEDERLÄNDERNA.

277

former. Geometri 2 t. Fortsatt behandling av läran om triangeln. Beräkning
av plana figurers yta. Plana figurers formförändring. In- och omskrivna regelbundna
månghörningar.

III Idassen: Aritmetik 2 t. Kännemärken på delbarhet. Förvandling av

allmänna bråk till decimalbråk och omvänt. Analogier. Tillämpning på räkneuppgifter.
Algebra 1 t. Lösningar av ekvationer av andra graden. Logaritmer.
Sammansatt ränteräkning. Geometri 1 t. Regelbundna månghörningar. Cirkelns
3rta och omkrets. Konstruktion av algebraiska former.

IV klassen : Aritmetik 2 t. Allmän repetition med tillämpning på räkneuppgifter.
Algebra 1 t. Indeterminerade ekvationer av första graden med två
eller flera obekanta. Allmän repetition. Geometri 1 t. Repetition av planimetrien.
Stereometri.

I allmänhet låter man, så långt det är möjligt och särskilt under första
skolåret, aritmetik och algebra följas åt. Man väljer t. ex. aritmetiska uppgifter,
som lättare kunna lösas på algebraisk väg, och söker så småningom klargöra för
lärjungarna nyttan av att kunna generalisera.

Undervisningen i geometri icke blott avser att meddela den för folkskolans
undervisning om måttsystemet nödiga kännedomen om de geometriska figurernas
egenskaper utan anses även medföra en nyttig övning av det logiska tänkandet,
varjämte den kan tjäna som stöd för undervisningen i fysik och kosmografi samt
i teckning. Där övning i modellering och pappslöjd förekommer, ställes denna
i samband med geometriundervisningen, i det den både kan tjäna den sistnämnda
som förberedelse och erbjuda den ett lämpligt tillämpningsområde.

Naturkunnighet.

De åt naturkunnigheten anslagna lärotimmarna användas vanligen sä, att
kemien erhåller två ä tre veckotimmar (oftast förlagda till andra och tredje klasserna),
och det återstående timtalet ungefär lika fördelas mellan biologi och
fysik.

Följande timfördelning tillämpas vid seminariet i Deventcr:

	Kl. I.	Kl. II.	EMU.	Kl. IV. 1
Biologi...............	o	2	1	i
Fysik...............	i	2	2	i
Kemi...............	—	1	1	—
Laborationer............	—	—	—	2
Summa	3	5	i	4

278

NEDERLÄNDERNA.

Vid samma seminarium genomgås följande kurser.

I läasscn: Botanik: Undersökning av till olika familjer körande växter.
Morfologi. Zoologi: Ryggradsdjur. Fysik: Läran om fasta ock flytande kroppars
jämvikt ock rörelse.

II klassen: Botanik: Fortsättning av föregående års kurs. Systematik.
Övning i växtbestämning. Zoologi: Fortsättning av ryggradsdjuren. Leddjur
(insekter). Fysik: Läran om gasers jämvikt ock rörelse. Läran om värmet.
Kemi: Kemiens allmänna grunder. Några av de intressantaste företeelserna inom
den oorganiska kemien, varibland oxidations- och förbränningsprocesserna samt
torrdestillation.

III klassen: Botanik: Grunddragen av växtens anatomi och fysiologi.

Växtbestämning. Zoologi: Leddjur och lägre djur. Översikt av djurens livsprocesser:
andhämtning, blodomlopp, matsmältning och förbränning. Fysik: Kort
översikt av läran om ljudet, ljuset, magnetismen och elektriciteten. Kemi: Fortsättning
av det i föregående klass behandlade. Dessutom: salters bildning genom
inverkan av syror och salter på varandra, syror på salter, baser på salter
och salter på salter. Några kolföreningar. Jäsning. Repetition.

Utom lärotimmarna: Iakttagelse av barometerstånd, temperatur, fuktighetsmängd,
nederbörd och vindriktning. Grafisk framställning.

IV klassen: Botanik och zoologi: Repetition. Fysik: Utvidgning och repetition
av det förut behandlade. Laborationer: Praktiska övningar av fysikalisk
och kemisk art, som ge anledning till repetition.

Med hänsyn såväl till ifrågavarande läroämnens natur som till folkskoleundervisningens
behov söker man vid studiet därav vänja lärjungarna vid att
observera och undersöka föremål och förlopp. De skola »bibringas vana vid exakta
iakttagelser, ledas att ställa frågor till naturen och själva finna svaren därpå i
företeelserna». Särskilt söker man bibringa kunskap om de allmännast förekommande
djurens och växternas, isynnerhet kulturväxternas, liv och byggnad. Inom
kemien fästes huvudvikten vid oxidation, förbränning och jäsning samt sådana
kemiska processer, som försiggå i människokroppen, förändra luftens sammansättning
eller äga praktisk tillämpning inom industrien. Kemistudiet kommer så att
tjäna som förberedelse till den hygieniska och fysiskt-geografiska undervisningen.

Hygien.

Såsom förut anmärkts, behandlas hygienen som särskilt läroämne, vari undervisning
vanligen meddelas av en fackkunnig läkare.

Kursen omfattar huvuddragen av människokroppens anatomi och fysiologi
såsom underlag för en närmare utveckling såväl av läran om den personliga hälsovården
som av skolhygienen. Undervisningens syfte blir därför dels att väcka seminarielärj
ungarnas intresse för och sätta dem i stånd att deltaga i striden mot de

NEDERLÄNDERNA.

2711

allmännaste hygieniska bristerna i levnadssättet dels att ge dem nödig kunskap
för att kunna rätt tillgodose folkskoleelevernas fysiska uppfostran. Därjämte ges
genom den hygieniska kursen en förberedelse för det studium av anatomi och
fysiologi, som fordras för förvärvande av diplom i gymnastik.

Välskrivning.

Välskrivningsövningarna pågå stundom under hela seminarietiden. Då
ämnet för en eller annan klass ej finnes upptaget på läroplanen, bruka där emellanåt
fordras välskrivningsprov. Övningarna avse att bibringa färdighet i att
skriva väl icke blott på papper utan även på svarta tavlan.

Teckning.

Såsom ett huvudsyfte för teckningsundervisningen synes man i allmänhet
ställa att utveckla elevernas förmåga att snabbt och även ur minnet teckna allehanda
föremål, en förmåga som ju måste anses vara värdefull för den blivande
läraren. Av detta skäl övas i rätt stor utsträckning teckning ur minnet.

Teckningsundervisningens allmänna läggning torde framgå av följande
kursplan från det kommunala seminariet i Amsterdam.

I Mässen: Teckning av enkla ytornament. Teckning av föremål irtan perspektivisk
behandling. Efter företeckning på svarta tavlan under uppvisande av
föremålen få lärjungarna teckna dem efter ur minnet.

II Mässen: Teckning av enkla geometriska kroppar efter naturen, med
muntlig framställning av de perspektiviska företeelserna, samt av föremål, som i
form överensstämma med de förstnämnda. Dagrar och skuggor. Konturteckning
ur minnet av ovannämnda föremål. Teckning av ytornament.

III Mässen: Teckning av geometriska kroppar i grupper, omväxlande med
teckning av enkla föremål i projektion och perspektiv samt skissering av dem ur
minnet på svarta tavlan. Grunddragen av perspektiv- och projektionsläran samt
kännedom om skärningar.

IV Mässen: Repetition av föregående kurs. Skissering på svarta tavlan
av ytornament, geometriska kroppar och föremål ur det dagliga livet, de båda
sistnämnda även ur minnet. Ytterligare behandling och tillämpning av de van.
ligast förekommande perspektiviska företeelserna. Grunddragen av teckningsundervisningens
metodik med hänsyn tagen även till folkskolans lägsta klasser.

Sång och musik.

Undervisningen i tonkonst omfattar i främsta rummet sång samt musikens
teori och åsyftar att odla det musikaliska sinnet samt inöva hos eleverna en skatt
av sånger, som kan vara dem till gagn vid deras ledning av sången i folkskolan.

280

NEDERLÄNDERNA.

Därjämte meddelas undervisning i behandlingen av något instrument, vid
manliga seminarier vanligen fiol, vid de kvinnliga fiol eller piano. Färdighet i
fiolspelning anses nämligen i Holland folkskolläraren ha god nytta av för att
kunna därmed leda barnens sång, då, såvitt jag kunnat finna, holländska skolor
ej i samma utsträckning som våra äga orglar. Vid ett och annat manligt seminarium
lämnas även undervisning i pianospelning åt dem, som intressera sig därför.

Gymnastik.

Det Lingska gymnastiksystemet tillämpas ej i Holland. De vid seminarierna
brukliga gymnastiska övningarna omfatta ordnade lekar, fristående gymnastik och
rörelser med varjehanda redskap, såsom barr, räck o. s. v.

Ehuru gymnastik ej ingår som obligatoriskt ämne i skollärarexamina, åsyfta
seminarierna att förbereda sina lärjungar för den kompletterande prövning i gymnastik,
som, enligt vad i det följande meddelas, folkskollärarna i allmänhet avlägga inför
särskild examenskommission. Då det vid denna prövning jämte teoretisk insikt i
gymnastikens grunder m. in. fordras såväl personlig gymnastisk färdighet och förmåga
att föregöra ifrågakommande rörelser som också vana att kommendera och leda
en skolklass gymnastikövningar, så ordnas vanligen seminariernas gymnastikundervisning
med hänsyn härtill. För undergående av nämnda prövning fordras dock
i allmänhet utöver seminariekursen enskild övning och studium eller helst deltagande
i en kurs i gymnastik.

Slöjd.

Slöjd är, såsom förut nämnts, i seminariestadgan endast fakultativt upptagen
såsom undervisningsämne vid manliga seminarier och har hittills införts blott
vid en del av dessa. Däremot är handarbete ett obligatoriskt ämne vid alla statsanstalter
för utbildning av folkskollärarinnor, såväl kweekscholen som. normaallessen.

Ett synnerligen livligt intresse för slöjdundervisningens främjande vid (de
manliga) seminarierna har utvecklats av direktören för seminariet i Haarlem P.
H. van der Ley. Först och främst har han vid det seminarium, vars ledare han
är, och vid den därmed förbundna övningsskolan åt slöjden berett en ganska rymlig
plats. Men därjämte har han icke utan framgång verkat för dess införande vid
andra seminarier och i folkskolorna. En något utförligare redogörelse för huru
slöjdundervisningen, delvis med upptagande av det svenska träslöjdsystemet, anordnats
vid nämnda seminarium, torde i detta sammanhang kunna anses befogad.

Genom slöjdundervisningen åsyftar man bland annat att på ett verksamt sätt
tillfredsställa lärjungarnas behov av kroppsrörelse, att fostra hand och öga samt
bibringa vana vid noggrannhet, att genom en åskådlig metod lägga grund för matematikundervisningen
och erbjuda denna ett fruktbart tillämpningsområde, samt att
lära eleverna att själva förfärdiga materiell för undervisningen i folkskolan.

NEDERLÄNDERNA.

281

Undervisningen omfattar modellering samt papp- och träslöjd (samtliga
dessa slöjdarter bedrivas även i övningsskolan). Om jag fattat rätt, förberedes
införandet av metallslöjd.

Kurserna och gången av undervisningen äro följande.

Pappslöjd. I lclassen: Kännedom om material och verktyg. Vikning och

klippning. Konstruktion och klippning av geometriska figurer: kvadrat och andra
parallellogrammer, trianglar, trapetsier, sex- och åttahörningar, cirklar.

Undersökning av dessa figurers egenskaper genom vikning och mätning.
Tillämpning därav för tillverkning av olika föremål.

Beräkning på åskådlig väg av vissa figurers yta samt åskådliggörande av
den pytagoreiska satsen och de satser, som uttryckas genom formlerna:

(a + by = a- + 2 ab + b-,

(a—b)- = a- — 2 ab + b~,

(a + b)(a—b)= a- —b-.

Tillverkning av några föremål, som kunna användas vid fysikaliska experiment
eller vid lektioner i andra läroämnen.

II Mässen: Fortsättning av första klassens arbeten. Tillverkning av askar
o. dyl. med botten i form av triangel, sexhörning o. s. v.

Konstruktion av prismor och pyramider. Beräkning av solida figurers

rymd.

Tillverkning av föremål, användbara vid undervisningen i andra ämnen.

III Mässen: Konstruktion av och tillämpningsövningar även med tio- och
femhörningar.

Regelbundna solida geometriska figurers ytnät.

Tillverkning av för undervisningen användbara föremål. Undersökning av
cylindrars och koners rymd. Skärningar av kub och andra prismor, pyramider
och andra solida figurer. Skärningarna konstrueras i papp, sedan de undersökts
på i lera modellerade och enligt angivet sätt skurna solida figurer.

IV Mässen: Fortsatt tillverkning av föremål för att underhålla och utveckla
den förvärvade färdigheten.

Pappslöjdundervisningens metodik, omfattande en översikt av dennas historia,
mål och betydelse för uppfostran samt de olika övningarnas fördelning mellan
skolans klasser och samband med undervisningen i andra ämnen, såsom aritmetik,
geometri och teckning.

Anm. Alla tillverkade föremål avtecknas av eleverna i en skissbok i naturlig
storlek eller efter uppgiven skala. I en bredvidstående anteckning redogöres
för det följda förfaringssättet.

Modellering. 1 Mässen: Kännedom om materialet och dess preparerande för
modelleri ng.

36 —082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

282

NEDERLÄNDERNA.

Framställning av sådana grundformer, som med större eller mindre avvikelser
återfinnas hos alla föremål, såsom sfär, cylinder, kub m. fl. Efter förfärdigandet
av varje grundform tillverkas några föremål, vilkas form föga avviker
från grundformen. Övningarna åsyfta att bibringa en ordnad uppfattning av de
mångfaldiga former, som omge oss. Sådana föremål äro: äpple, ljus, tärning, snurra,
kappsäck, torn med spira o. s. v.

II ldassen: Grundformer i angiven skala. Svårare härledda former, sådana
som flaska, karaffin, ägg, citron, morot.

För att förbereda undervisningen i stereometri och perspektivlära göras
skärningar av olika geometriska solida figurer, vilkas projektioner avtecknas. Omvänt
förfärdigas figurer efter givna snitt och projektioner.

III ldassen: Konstruktion av tetraeder, oktaeder, dodekaeder och ikosaeder.

Fortsatt konstruktion av skärningar, av vilka flera utföras i papp. Vid

tecknandet av dem få eleverna tillämpa en mångfald geometriska konstruktioner.

Efterbildning av några svårare härledda former, såsom vaser och krukor,
för att underlätta iakttagelsen och framställandet av dessa former. Modellering
av enklare blad- och blomformer.

IV ldassen: Metodiska anvisningar för undervisningen i modellering inom
folkskolan.

övningar i att efterbilda föremål av betydelse för den geografiska och
historiska undervisningen, för att eleverna må bättre lära känna dessa föremål och
för att sätta dem i stånd att själva tillverka för undervisningsarbetet nyttig materiell,
t. ex. reliefkartor; modell av en floddal med vallar, fördämningar, slussar,
kajer m. in.; vapen och husgeråd från äldre tid; modell av en medeltida riddarborg.

Några av de modellerade föremålen gjutas i gips för att göras varaktigare.

Träslöjd. I samtliga seminarielilasserna utföra eleverna den svenska slöjdmodellserien.

Dessutom förfärdiga de föremål, som äro behövliga för undervisningen i
andra ämnen, samt modeller av redskap eller maskiner, som äro ägnade att åskådliggöra
undervisningen om industrier och yrken.

Slutligen tillverkas ett akvarium, ett terrarium och ett insektsskåp, vilka
eleverna ha att förse med vederbörligt innehåll och vårda.

Modellerna tecknas på förhand med linjerstift i särskilt rithäfte i naturlig
storlek eller efter angiven skala. En bredvidstående anteckning redogör för det
tillämpade förfaringssättet och de använda verktygen.

Kvinnligt handarbete.

Det såsom förut nämnts för kvinnliga lärarbildningsanstalter obligatoriska
ämnet kvinnligt handarbete ingår visserligen icke i lärarprövningarna, men varje

NEDERLÄNDERNA.

283

lärarinna torde antingen samtidigt med den lägre examens avläggande eller senare
genom kompletteringsprövning inför särskild examen skommission förskaffa sig betyg
däri.

Fordringarna för förvärvande av sådant äro icke obetydliga, och de kvinnliga
seminarierna måste av detta skäl ägna stor uppmärksamhet åt handarbetet. Utoin
de på timplanen upptagna lektionerna åläggas eleverna hemarbete, som enligt uppgift
från statsseminariet i Apeldoorn upptager dem minst en timme dagligen och
därför anses alltför mycket inkräkta på arbetstiden till förfång för andra ämnen.

Examensfordringarna omfatta tillklippning av över- och underkläder, sömnad
med olika tygsorter, stickning samt lappning och stoppning jämte vana att
avteckna de tillverkade föremålen och övning i att meddela undervisning i handarbetets
olika grenar. Med hänsyn till dessa fordringar fördelas lärostoffet och
övningarna mellan de olika seminarieklasserna.

Lanthushållning.

Liksom slöjden är ämnet lanthushållning fakultativt och förekommer därför
blott vid vissa seminarier. Närmast är detta ämne naturligtvis att jämföra
med trädgårdsskötsel vid svenska seminarier, varifrån det dock skiljer sig därigenom,
att hänsyn tages ej blott till trädgårdens vård utan också och framför
allt till åkerbruket.

Följande kursplan är hämtad från statsseminariet i Nijmegen.

III Mässen: Olika jordarter; gödsel och gödsling; växtföljd och växelbruk;
allmän växtkännedom; åkerns och trädgårdens vänner och fiender.

IV Mässen: Åkerbruksredskap; stallets och ladugårdens anordning; fruktträdens
vård; växters förökning på naturlig och konstlad väg; grönsaks- och
blomsterodling; nyttiga och skadliga djur.

Under lärarens tillsyn sysselsättas lärjungarna i seminarieträdgården, samt
besöka skogar och ängar, åkrar och trädgårdar, stall och ladugårdar i stadens
omnejd.

Praktisk utbildning.

De enligt stadgan med alla statens (och de flesta större enskilda) seminarier
förbundna övningsskolorna äro vanligen rätt stora, i särskilda, nära seminariebvggnaderna
belägna lokaler inrymda skolor, omfattande sex till åtta av skilda lärare
undervisade klasser, och stå i en tämligen lös förbindelse med seminarierna. I
spetsen för en övningsskola står en huvudlärare, vilken omsorgen om seminarieelevernas
praktiska utbildning åligger. Han bör tillse, att denna står i överensstämmelse
med de vid den teoretiska undervisningen utvecklade metoderna. Börande
viktigare frågor skall han överlägga med seminariets rektor, till vilken han
dock ej står i egentligt subordinationsförhållande, då meningsskiljaktigheter dem

284

NEDERLÄNDERNA.

Seminariernas
bild■
ning smått.

emellan skola lösas av inspektören. På bestämda tider skall huvudläraren lämna
seminariets rektor underrättelse om de övningsundervisande elevernas uppförande
och framsteg.

Dels för att så mycket som möjligt bevara enhet och sammanhang inom
den teoretiska utbildningen, dels av hänsyn till seminarieelevernas ungdom låter
man i allmänhet deras undervisningsövningar begynna först mot slutet av det
tredje studieåret, och dessa äro således egentligen koncentrerade till sista arbetsåret.
Då söker man i stället så mycket bättre tillgodose dem genom att för
dem avsätta mera sammanhängande tid. Detta vinnes därigenom, att fjärde klassen,
antingen för hela dagen eller för större delen därav, delas i tvenne hälfter, av
vilka den ena deltar i seminariets lektioner, den andra inom övningsskolan övas
i undervisning. Efter viss tid sker ombyte, då tydligen de med den förra avdelningen
genomgångna lärokurserna måste meddelas åt den andra avdelningen.

Så erhålles för den praktiska utbildningen en sammanhängande tid, vilken
på rationellt sätt kan disponeras för eleverna mellan åhörande av lektioner, egen
övningsundervisning och prov i närvaro av klass- och huvudläraren samt vanligen
även seminariets rektor. Uppgifter för övnings- och provundervisning utdelas,
ofta efter en väl genomtänkt och på gjorda erfarenheter grundad plan, inom övningsskolans
olika avdelningar blott med hänsyn till deras svårighet och lämpliga
sammanhang med av huvudläraren hållna mönsterlektioner, men utan sådan ordningsföljd
mellan åldersstadierna, som iakttages vid svenska seminarier. På särskild
tid granskas sedan den gångna veckans arbete under ledning av huvudläraren,
varvid även allmänna metodiska spörsmål utredas.

De olika läroämnenas metodik meddelas, såsom ovan nämnts, i samband
med undervisningen i pedagogik.

Vid de (enskilda) seminarier, som sakna särskilda övningsskolor, förläggas
de praktiska övningarna efter överenskommelse med vederbörande inspektör till
några bland samhällets skolor. Åt dessas huvud- och klasslärare anförtros ledningen
och bedömandet av elevernas övnings- och provundervisning, och det blir
seminarierektorns uppgift att söka åstadkomma nödig enhet mellan de olika skolorna
i avseende härpå.

Måttet av den bildning, (de bättre bland) lärarbildningsanstalterna i
Nederländerna förmå bibringa sina lärjungar, torde framgå av vad i det
föregående anförts om deras kurser och undervisningsmetoder. Vid bedömandet
av den holländske folkskollärarens bildningsnivå måste emellertid
även tagas i betraktande, att denne, såsom i det följande närmare omtalas,
måste genom självstudier i icke obetydlig grad utfylla seminariekursen,
innan han vinner tull kompetens.

NEDERLÄNDERNA.

285

Som mål för sin verksamhet ställa seminarierna, såsom redogörelsen
även torde ge vid handen, att jämte en rent fackmässig utbildning
också och kanske framförallt bibringa sina lärjungar ett så rikt mått av
allmänbildning som möjligt. I sådant syfte ägnas seminarietiden i jämförelsevis
stor utsträckning åt studium av ämnen, som för elevernas blivande
arbete i folkskolan kan få blott sekundär betydelse.

d. Lokaler och undervisningsmateriel!.

De flesta statsseminarier förfoga över tillfredsställande, några av
dem över utmärkta skollokaler, vilka lämna behövligt utrymme även för
de naturvetenskapliga studiernas bedrivande. I allmänhet finnes en jämförelsevis
god och rikhaltig undervisningsmateriell och vanligen även ett
icke obetydligt bibliotek, tillgängligt för både lärare och lärjungar. Seminariernas
material an slag äro ej en gång för alla bestämda, utan seminariets
rektor har att årligen till ministern inge ett av vederbörande inspektör
granskat kostnadsförslag, med ledning varav dess stat fastställes. Denna
tilltages tämligen rundligt, och då dessutom eleverna få alla böcker och
andra för undervisningen nödiga hjälpmedel gratis tillhandahållna, uppgå
utgifterna för materiell o. dyl. vid ett seminarium till ett jämförelsevis
betydligt belopp, växlande mellan 9,000 och 15,000 kronor för år.

De enskilda lärarbildningsanstalterna söka, i den mån deras mer eller
mindre begränsade tillgångar medge det, upptaga tävlan med statsseminarierna
i fråga om lokaler och materiell. Särskilt utmärka sig härvidlag
vissa katolska seminarier, vilkas ekonomiska resurser i allmänhet äro betydligt
större än de protestantiska läroanstalternas.

e. Lärarpersonal.

I fråga om seminariernas lärarpersonal innehåller stadgan ingen
annan bestämmelse, än att, såsom ovan meddelats, rektor och ämneslärare
utnämnas av regeringen. Inga som helst kompetensfordringar äro fastställda,
och man finner därför vid de holländska seminarierna lärare med
mycket olikartad utbildning. De flesta torde dock ursprungligen ha utbildats
för och varit anställda vid folkskolor men sedermera genom under -

Lärarpersonalens
kompetens.

286

NEDERLÄNDERNA.

Lärarnas

löner.

gående av sådana prövningar, varom namnes något i det följande, förvärvat
sig kompetens för anställning vid allmänna läroverk, varjämte naturligtvis
deras verksamhet som folkskollärare måste ha varit förtjänstfull.
Ofta ha de genom författarskap eller annan offentlig verksamhet fäst uppmärksamheten
vid sig. Direktörerna vid statsseminarierna utses bland
ämneslärarna vid samma eller annat seminarium, men vid enskilda seminarier
händer det ej sällan, att en huvudlärare för en folkskola direkt befordras
till direktör.

Ager sålunda i allmänhet seminariernas lärarpersonal den för framgången
i dess arbete synnerligen viktiga förutsättning, som består i en
rik, på erfarenhet grundad kännedom om folkskolan, särskilt önskvärd i
Holland, där ju seminarielärarna ej komma i någon beröring med övningsskolan
och elevernas praktiska utbildning, så torde det däremot kunna
sägas, att den i avseende på rent vetenskaplig utbildning ej alltid fyller
samma stränga mått.

Direktörens lön uppgår till 4,800 kronor. Ämneslärarna uppbära
3,000, 3,300 och 3,600 kronor efter respektive fyra och åtta års tjänstgöring.
Lärare i övningsämnen avlönas med 115 till 150 kronor för årlig
veckotimme.

B. Normaallessen.

De i det föregående omnämnda mindre utvecklade lärarbildningsanstalter,
som kallas normaallessen, och för vilka en särskild stadga gäller,
skilja sig från seminarierna (kweekscholen), såväl statens som de enskilda,
redan därigenom, att de ej kunna betraktas som skolor i vanlig mening.
En huvudlärare vid en folkskola (någon gång en seminarielärare) utnämnes
till föreståndare för anstalten. Bland folkskollärare på platsen eller
i trakten anställer denne biträdande lärare. Undervisningen, som stundom
ej pågår alla dagar i veckan, meddelas ofta i föreståndarens folkskolas
lokaler. Vanligen bo eleverna i sina hem på platsen eller i omnejden.
Då under sådana förhållanden antalet lärotimmar måste bli väsentligt
mindre än vid seminarierna1) och andra förenklingar (t. ex. sammanslå *)

Veckotimmarna för samtliga fyra klasser bruka vid de bättre normaallessen uppgå
till 80 å 90.

NEDERLÄNDERNA.

287

ende av klasser) vidtagas, så kunna tydligen blott mindre kurser medhinnas.
I allmänhet måste man inskränka sig till att lämna nödig förberedelse
för lärarprövningen, varför de läroämnen, som ej ingå i denna,
icke alls eller endast obetydligt kunna tillgodoses. Så läses blott ett och
i vissa fall intet främmande språk, endast fäderneslandets historia o. s. v.,
och åt övningsämnen anslås ett mycket begränsat timantal. Däremot
kunna goda tillfällen till praktisk utbildning beredas lärjungarna inom
föreståndarens och övriga lärares skolor, där de, ofta i rätt stor utsträckning,
få deltaga i undervisningen. Även i avseende på hjälpmedel för
undervisningen äro normaallessen givetvis sämre lottade än seminarierna.

Lärartjänstgöring vid normaallessen blir stundom en övergång till
anställning vid seminarium.

Oavlåtligt strävar man att utveckla normaallessen genom att öka
timantalet, upptaga nya läroämnen o. s. v. Några av dem torde ock, såsom
ovan nämnts, i flera hänseenden kunna jämställas med seminarierna.

3. Lärarprövningar.

De genom 1857 års skollag i Holland införda offentliga lärarprövningarna,
en lägre och en högre, såsom kompetensvillkor för läraranställning
vid folkskola ha alltjämt bibehållits, och följaktligen äga inga lärarbildningsanstalter,
statens lika litet som enskilda, rätt att själva utexaminera
folkskollärare.

Den lägre lärarexamen (het examen ter verkrijging eener akte van j)en lägre
bekwaamlieid als onderwijzer,'' vanligen kallad acteexamen vor onderwijzer) lar(^a''
avlägges av inför ministern utsedda examenskommissioner (f. n. 13 till antalet),
som sammanträda på av ministern bestämd tid och plats minst en gång om
året, och för vilkas verksamhet ganska detaljerade bestämmelser gälla. \ arje
dylik examenskommission är sammansatt av sex folkskoleinspektörer av
olika rang och kan till sitt biträde anställa sakkunniga examinatorer. För
att få undergå prövning inför kommissionen fordras blott att ha fyllt 18
år och vara välfrejdad. Intyg om föregående utbildning vid seminarium
eller annorstädes är obehövligt, men naturligtvis ha examinanderna i de

288

NEDERLÄNDERNA.

Examens fordringar.

ojämförligt flesta fall genomgått någon av de i det föregående omtalade
lärarbildningsanstalterna.

Examen omfattar dels skriftliga prov i välskrivning, modersmålet,
räkning, geografi och pedagogik, dels muntligt förhör i modersmålet, matematik,
geografi, (fäderneslandets) historia, naturlära, sång, teckning och
pedagogik. De på seminariernas undervisningsplan upptagna ämnena
främmande språk, allmän historia, gymnastik, slöjd och lanthushållning
ingå alltså icke i examen, liksom examinanderna icke heller underkastas
något slags undervisningsprov. En dag ägnas åt det skriftliga arbetet,
och på en följande, senast åtta dagar därefter, företages den muntliga
prövningen.

De fastställda fordringarna äro följande:

1) God och naturlig läsning med vårdat uttal. Examinanderna böra
därvid ådagalägga, att de förstå det lästa och kunna med ledning därav med
någon lätthet uttrycka sina tankar.

2) Eärdighet i skrivning, bedömd efter ett välskrivningsprov i stor,
medelstor och liten stil, den sistnämnda såväl lutande som stående, och efter ett
prov på svarta tavlan.

3) Kännedom om språklärans grunddrag, särskilt det viktigaste av läran
om satsen, särskiljande av ordklasserna, böjningsformernas beteckning och användning;
stavningsregler; skiljetecknens bruk; någon kännedom om ordbildningen.

4) Färdighet att lätt och riktigt skriftligen uttrycka sina tankar, ådagalagd
genom det skriftliga provet.

5) Kännedom om de fyra räknesätten med hela tal, allmänna och decimalbråk;
analogier; det nederländska mått- och viktsystemet; beräkning av enkla
plana figurers storlek och formförändring och av de enklaste kropparnas innehåll.

Färdighet att såväl skriftligen som i huvudet lösa enkla aritmetiska uppgifter.

6) Allmän kännedom om jordens yta och om Europas politiska och fysiska
geografi; fördjupad och mera detaljerad kunskap om Nederland och dess
besittningar.

7) Bekantskap med fäderneslandets historia.

8) Kunskap om de viktigaste fysikaliska företeelserna.

Någon kännedom om den mänskliga organismen, särskilt med hänsyn till
blodomloppet och andhämtningen, samt om de viktigaste inhemska djurens och
växternas byggnad och liv.

NEDERLÄNDERNA.

289

9) Kännedom om notskriften, taktindelning och tonskalorna, för såvitt
den är nödig för sångundervisningen.

10) Färdighet i teckning på papper och skisserande på tavlan av ett
enkelt ytmönster efter en plansch.

Färdighet i teckning och skuggning efter naturen av några geometriska figurer.

Kännedom om de vanligaste perspektiviska företeelserna, begreppen projektion
och skärning.

Bekantskap med en god lärogång för den första teckningsundervisningen i
folkskolan.

11) Kännedom om:

folkskolans och klassundervisningens anordning;

de viktigaste lärometoderna för läsning, skrivning och räkning;

de lämpligaste medlen för handhavande av ordning och tukt;

de viktigaste bestämmelserna i den nuvarande lagstiftningen rörande folkskolan.

Dessa fordringar äro, såsom synes, i åtskilliga fall mindre än de i
seminarierna genomgångna kurserna. En granskning av ett antal skriftliga
och muntliga examensuppgifter ger emellertid vid handen, att skillnaden
i själva verket torde vara mindre, än som kan framgå av stadgans
ordalag.

På grund av examinandernas betydliga antal kräves ett flertal examensdagar.
Efter examens slut avgör kommissionen genom omröstning,
vilka examinander som skola godkännas; för godkännande fordras under

Ö 7 O

alla omständigheter nöjaktigt prov i modersmålet.

Antalet examinander utgjorde 1905 2,303, varav 1,375 kvinnor, och
bland dessa godkändes 1,376, vadan kuggningsprocenten, detta år liksom
eljest, var mycket hög. Examenskommissionerna klaga också i sina till
ministern avgivna berättelser över att examinandernas utbildning i allmänhet
lämnar mycket övrigt att önska. Från lärarbildningsanstalternas
sida åter höjas ej mindre starka klagomål över att utgången av examen
är slumpartad och oberäknelig, i det undermåliga examinander med djärvhet
och tilltagsenhet ofta lyckas bli godkända, under det att de bästa
lärjungarna stundom kunna misslyckas i prövningen.

Genom den lägre lärarexamen vinnes kompetens för anställning
som biträdande lärare (onderwijzer) i skola, där mer än eu lärarkraft är nödig

37—082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

290

NEDERLÄNDERNA.

Den högre
lärarexamen.

Examens fordringar.

(d. v. s. där barnantalet uppgår till mer än 40). För befordran till befattning
som självständig lärare, huvudlärare (h o ofd oriderwijzer), fordras
avläggande av den högre lärarexamen.

Denna examen (examen ter verkrijging eener akte van bekwaamheid
als hoofdonderivijzer, vanligen benämnd examen voor de hoofdacte) är i
huvudsak anordnad på samma sätt som den lägre lärarexamen. Examen
avlägges inför kommissioner, sex till antalet och vardera sammansatt av
minst sju medlemmar, skolinspektörer, seininarielärare o. s. v. Jämte avlagd
lägre lärarexamen fordras som villkor för att få undergå denna
prövning även vitsord om minst två års tjänstgöring vid folkskola. Skriftligt
prov avlägges under en dag i välskrivning, modersmålet, räkning och
pedagogik. Den muntliga prövningen omfattar samma ämnen som den
lägre examen och sträcker sig över tvenne dagar.

Fordringarna äro följande:

1) Noggrann och naturlig läsning med vårdat uttal. Den läsande måste
därvid ådagalägga, att han förstår det lästa.

2) Färdighet i välskrivning, bedömd efter ett välskrivningsprov och ett
prov på skoltavlan.

3) a. Kunskap om språklärans grunder och särskilt läran om satsen,
särskiljande av ordklasserna, böjningsformernas beteckning och användning; det
viktigaste av ordbildningsläran; stavningsreglerna.

b. Någon bekantskap med den nederländska litteraturens förnämsta alster,
särskilt från senare tid.

c. Färdighet att uttrycka sig lätt och tydligt.

Denna bedömes efter det sätt, varpå frågorna besvaras vid det muntliga förhöret,
och efter det utförda skriftliga arbetet.

4) Grundlig kännedom om räknekonstens teori, omfattande läran om analogier,
proportionslära, rotutdragning samt aritmetiska och geometriska serier.

Färdighet i lösning av aritmetiska uppgifter, såväl skriftligen som i huvudet.

5) Kännedom om huvuddragen av den fysiska geografien; någon kännedom
om den matematiska geografien, varvid det bör framgå, att examinanden förstår
att använda jordgloben; allmän kännedom om jordens viktigaste länder och
folk och mera ingående om Europa, Nederland och dess besittningar.

6) Någon kännedom om forntidens folk; bekantskap med huvuddragen
av medeltidens och nyare tidens historia, i synnerhet med de viktigaste dragen i

NEDERLÄNDERNA.

291

19:e århundradets historia; kännedom om fäderneslandets och dess besittningars
historia.

7) Kännedom om fysikens grunder, om luftkretsens sammansättning och
om de enklaste förbränningsfenomenen. Kännedom om människroppens byggnad
och förrättningar samt grunddragen av djur- och växtläran.

8) a. Övning i teckning på papper av ett icke alltför sammansatt ytmönster
efter plansch.

b. Övning i teckning och skuggning efter naturen av en grupp geometriska
figurer.

c. Kännedom om projektionslärans grunder.

d. Kännedom om en god lärogång för teckningsundervisningen.

9) a. Klar insikt i det sätt, varpå skolundervisningen kan göras fruktbringande
för lärjungarnas förståndsutveckling och karaktärsdaning.

b. Kännedom om folkskolans allmänna anordning, om klassindelningen och
om klassundervisningen.

c. Kännedom om den allmänna undervisningsläran och mera ingående
kunskap om de allmännast använda lärometoderna för varje läroämne i folkskolan.

d. Någon kännedom om uppfostrans och undervisningens historia, framför
allt i Nederländerna, samt om det holländska skolväsendets historia.

Av examensuppgifterna, såväl de skriftliga som de muntliga, för
denna prövning synes, att för undergående därav erfordras ett rätt betvdande
kunskapsmått, vilket torde i vissa fall icke obetydligt överstiga,
vad de svenska seminarierna för närvarande förmå bibringa sina lärjungar.

För inhämtande av detta kunskapsmått står den unge läraren utan
egentlig handledning från statens sida. På kommunalt eller privat initiativ
anordnas emellertid, delvis med statsunderstöd, undervisningskurser,
som skola förbereda till huvudlärarexamen. Dessutom förser den enskilda
företagsamheten huvudlärarkandidaten med en mångfald litterära hjälpmedel
för hans studium, såsom samlingar av vid examina utdelade uppgifter
och frågor samt redogörelser för dessas rätta behandling och lösning. Det
utges t. o. in. en tidning, som vecka efter vecka behandlar ett antal uppgifter
inom olika läroämnen enligt fordringarna för huvudlärarexamen. Examenskommissionerna
anse dock, att förberedelserna för prövningen i allmänhet
äro föga tillfredsställande, något som även framgår av kuggnings -

292

NEDERLÄNDERNA.

Komplettering
av lärarexamina.

Utbildning
till läroverkslärarc.

procenten. År 1905 blevo nämligen av 1,443 examinander blott 598 godkända.

4. Folkskollärarnas fortsatta utbildning.

Då lagens bestämmelser om maximiantalet barn, som få undervisas
av samme lärare, i allt större utsträckning medföra anställande av biträdande
lärare, så minskas givetvis i samma mån utsikterna för dessa att
vinna befordran till de bättre avlönade befattningarna som huvudlärare.1)
Den på grund härav uppstående skarpa konkurrensen tvingar lärarna att
genom fortsatt utbildning söka stärka sina befordringsutsikter. Flera
vägar därtill stå också för den intresserade folkskolläraren öppna.

Först och främst kan komplettering av lärarexamina ske inför särskilda,
för detta ändamål tillsatta examenskornmissioner i de på seminariernas
undervisningsplan förekommande läroämnen (franska, tyska, engelska,
geometri o. s. v.), vilka ej ingå i de obligatoriska lärarprövningarna. Vanligen
finnas härvid en mindre och en större kurs, varför två olika betyg
kunna förvärvas i varje ämne. Det gives sålunda tillfälle för läraren att
årligen under en följd av år genom förvärvande av nya betyg förstärka
sin kompetens till huvudlärarbefattning. Och då många kommuner bevilja
löneförhöjning åt biträdande lärare för varje nytt av dem erhållet betyg,
ligger häri en ytterligare eggelse till alltjämt fortsatta studier.

Men härmed är icke gränsen satt för den holländske folkskollärarens
fortbildningsmöjligheter. Kompetens för anställning som lärare vid realläroverk
(hoogere burgerscholen, motsvarande våra realskolor och realgymnasier)
samt latingymnasier vinnes i Holland dels såsom i vårt land
genom avläggande av vissa universitetsexamina, dels också genom undergående
av prövning inför särskild examenskommission, vanligen sammansatt
av universitetslärare, på kurser, som i omfattning torde närmast utgöra
ett mellanting mellan dem, som i vårt land gälla för student- och
lärarexamen. För undergående av sådan prövning fordras ingen särskild
genom betyg styrkt underbyggnad, och då det är tillåtet att avlägga exa '')

Under det år 1858 funnos 3,470 huvudlärare mot 2,863 biträdande lärare, var
proportionen ar 1905 4,922 huvudlärare mot 18,995 biträdande.

NEDERLÄNDERNA.

293

men i blott ett ämne i sänder, och tillfällena att erhålla enskild handledning
vid studier i det tätt bebyggda landet äro rika, kan det bli möjligt
för folkskolläraren att efter några års studier förvärva nämnda lärarkompetens
i tillräckligt många ämnen för att kunna vinna anställning vid
realläroverk, gymnasium eller seminarium.

I allt större utsträckning rekryteras också dessa läroanstalters lärarpersonal
bland folkskolornas lärarkår, och såsom ovan framhållits, är
detta i fråga om seminarierna nästan regel.

Däremot äga ej folkskolans lärare utan avlagd studentexamen tillträde
till universiteten. Och några särskilda anstalter för att göra den
vetenskapliga forskningens resultat lättare tillgängliga för dem ha från
universitetens sida ej vidtagits.

De olika lärarföreningarna söka befordra kårens fortbildning genom
utgivande av lämplig litteratur. För att underlätta studierna för den
högre folkskollärarexamens avläggande anordnas även genom deras försorg
några av de i det föregående omnämnda förberedande kurser.

Ett gott hjälpmedel för fortsatt utbildning erbjudes många lärare
genom det rikt försedda skolmuseet i Amsterdam.

5. Reformplaner.

De brister, som, vid sidan av många förtjänster, vidlåda den i det
föregående skisserade holländska folkskollärarutbildningen, äro alltför i
ögonen fallande för att icke ha givit anledning till reformyrkanden. Sådana
ha sedan länge med stor skärpa framförts bland annat från folkskollärarkåren
själv, delvis på grund av de missförhållanden, som skapats genom
den alltjämt fortgående försämringen av utsikterna att vinna befordran till
huvudlärarbefattning. Då jämväl övriga grenar av det holländska undervisningsväsendet
givit anledningar till anmärkningar, har åt en stor kommitté
uppdragits att förbereda en omorganisation av landets hela undervisningsväsen.
Den avdelning inom denna kommitté, som haft att behandla
(folkskolan och) seminarierna, har numer fullgjort sitt uppdrag,
men då dess betänkande ännu ej är tillgängligt, kunna här blott några
antydningar lämnas om den allmänna riktningen av de i fråga om semina -

294

NEDERLÄNDERNA.

rierna föreslagna förändringarna, grundade på välvilligt meddelande från
en av kommitténs medlemmar, seminariedirektör G. Meyer i Amsterdam.

För att avlägsna oklarheten i avseende på seminariernas plats bland
övriga undervisningsanstalter vill man sidoordna dem med fackskolor av
varjehanda art, tekniska och andra, samt reglera deras verksamhet genom
av konung och riksdag stiftad lag. De s. k. normaallessen önskar man i
så stor utsträckning som möjligt ombilda till eller ersätta med verkliga
seminarier (kweekscholen). Dessa åter vill man ombilda till treåriga fackskolor,
i vilka inträde skall vinnas efter genomgående av en på folkskolan
byggd treårig realskolekurs, och som skola föra sina lärjungar fram till
den lägre lärarexamen. Då det från vissa håll inom folkskollärarkåren
framställda kravet på de båda lärarprövningarnas sammanslående till en
enhetlig lärarexamen, något som tydligen skulle medföra en avsevärd
förlängning av seminariekursen, för närvarande ej torde vinna gehör,
yrkas vidare på anordnande vid alla seminarier av förberedande kurser
för det högre lärardiplomet, till vars förvärvande den biträdande läraren
såsom hittills skulle bereda sig under sin fritid.

Reformens kärnpunkt skulle således vara, dels att lärarbildningsanstalterna
bringas i organiskt samband med andra skolor och deras lärjungar
så komma att genomgå en sammanhängande studiekurs, fri från
avbrott, vilket bör bidraga att höja kunskapsnivån, dels att större jämnhet
och likformighet åstadkommes i lärarutbildningen genom de sämre
anstalternas ombildning.

Slutligen ämnar man indraga det vid statsseminarierna hittills utgående
bidrag till elevernas underhåll och böcker, vilket anses medföra

o ö 7

åtskilliga oförmånliga verkningar.

Q “ C"

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

295

XIII. Storbritannien och några av dess kolonier.

Av Hedwig Sidner.

Utbildningen av lärare för de engelska skolor, som närmast motsvara
den svenska folkskolan, företer, sedd från svensk synpunkt, många
och stora egendomligheter. Det möter därför en viss svårighet att få eu
överblick av densamma, om man icke först gör sig i någon män förtrogen
med dess historia. Hela folkundervisningsväsendet och därmed även lärarutbildningen
i Storbritannien har genom nya skollagar (Education Acts
1902—1907) och årligen utkommande förordningar inträtt uti en jäsningsoch
omdaningsprocess, som icke ännu är avslutad. Det är även av detta
skäl nödvändigt att låta framställningen av de nuvarande bestämmelserna
och anordningarna för utbildande av lärare föregås av en kort historik
över såväl folkundervisningens i allmänhet som lärarutbildningens utveckling
intill ovannämnda år.1) 1 belysningen av en sådan torde lättast en

överblick av det nuvarande systemet kunna vinnas.

1. Historik över folkskoleväsendets utveckling.

För att rätt uppfatta den engelska folkundervisningens utveckling är det
nödvändigt att ha blick för den princip, som tycks ha lett den engelska statens

x) Sedan den följande framställningen skrevs, år 1907, hava ytterligare förändringar
vidtagits. De väsentligaste av dessa t. o. m. år 1910 hava sammanförts å sid. 360 och
följande.

296

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

De stora
sällskapens
skolor.
(Voluntarv
Schools).

Undervisningsdepartemen
tet.

handlingssätt i fråga om alla slags nationella strävanden: staten har avhållit sig
från allt ingripande i de enskildas frivilliga bemödanden i den ena eller andra
riktningen, ända tills det blivit tydligt, att dessa icke förmått uträtta, vad som
för nationens bästa varit av nöden. Och till och med då har staten icke påtagit
sig ansvaret för genomgripande reformer (»If we can improve, why remove?») i
ena eller andra avseendet, ntan den har föredragit att erbjuda sig på vissa villkor
bistå de enskildas frivilliga strävanden och, där sä varit nödvändigt, förlika
dessa. Därpå beror det, att institutioner för ungdomens uppfostran och undervisning
(exempelvis universiteten i Oxford och Cambridge och de två stora gossskolorna
Eton och Winchester) fått arbeta i århundraden, utan att staten blandat
sig i deras arbete.

De före 1800-talet upprättade skolorna voro med få undantag avsedda endast
för medelklassens och de högre samhällsklassernas barn. För den stora massan
av folket hade knappast något gjorts, förrän Andrew Bell och kort därefter
kväkaren Josef Lancaster börjat upprätta skolor enligt principen att låta de något
mera försigkomna lärjungarna undervisa de övriga. Deras idéer upptogos och
tillämpades av två stora föreningar, det Brittiska och Utländska sällskapet och
det Nationella sällskapet, vilka gjorde till sin uppgift att »främja de fattigas uppfostran».
Det senare sällskapet, bildat år 1811 av Bells anhängare, satte såsom
sin uppgift att uppfostra och undervisa enligt engelska kyrkans lära. Det förra,
Britiska och Utländska sällskapet, som bildats år 1808 av Lancasters vänner, intog
likaledes en avgjort kristlig ståndpunkt, men tillät icke — för att göra det
möjligt för alla de religiösa sekterna att begagna sig av sällskapets skolor —
att annan religionsundervisning meddelades än sådan, som grundades uteslutande
på bibeln och den apostoliska trosbekännelsen. Andra bekännelseskrifter fingo
icke användas i sällskapets skolor. Oaktat all olikhet för övrigt voro dock statskyrkans
och sekternas anhängare eniga i två viktiga punkter: å ena sidan insågo
de kristendomsundervisningens stora betydelse AÄd uppfostran, å andra sidan respekterade
de den enskildes rätt att bestämma, enligt vilken bekännelse hans barn
skulle undervisas.

Under omkring 30 år strävade de båda sällskapen att medelst frivilliga bidrag
upprätta skolor för de fattigare klassernas barn. Men deras ansträngningar
kröntes med ringa framgång. Lord John Russel konstaterar å regeringens vägnar
år 1839 »med stor ledsnad den okunnighet, som ännu kan skönjas hos de fattigare
klasserna av Hennes Maj:ts undersåtar. Det visar sig brister i hela folkets
uppfostran, som icke stämma överens med dess egenskap att vara ett civiliserat
och kristet folk.» Därför kände sig staten förpliktad att ingripa, och Undervisningsdepartementet
inrättades. Detta fick dock till en början blott till uppgift
att på vissa villkor bevilja anslag till de båda sällskapen och till andra, som ville

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

2! »7

upprätta skolor. Dessa anslag1) beviljades till en början blott såsom bjälp vid
uppbyggande av skolhus, intill hälften av kostnaden, den andra hälften måste anskaffas
på enskild väg.

Då skolorna voro ytterst få* blev lärjungarnas antal i varje skola mycket
stort, och läraren för en sådan skola kunde ej räcka till att undervisa dem alla.
Han blev snarare ett slags föreståndare eller överlärare, som blott nödtorfteligen
undervisade de största barnen, men som för övrigt egentligen gick omkring som
uppsyningsman och polis över alla de många flockar av barn, som under en 13-eller 12-, ja kanske 11-årig monitors ledning skulle försöka intränga i läsekonstens
mysterier. Den uppfattningen gjorde sig ock rätt allmänt gällande, om den än
icke direkt uttalades, att barnen i folkskolan snarare borde hållas till ordning
och dresseras än undervisas.

Småningom blev det klart, att dessa »fattigskolor», som man ofta benämnde
dem, oaktat de stora och berömvärda uppoffringar, som på enskild väg
gjordes, icke voro tillräckliga för att bringa folkundervisningen i jämhöjd med
ens de måttligaste fordringar, utan att denna alltjämt var ytterst otillfredsställande.
Staten måste på något mer effektivt sätt ingripa. Det skedde år 1870,
då den första lagen (Elementary Education Act 1870) angående folkuppfostran
utkom. Genom densamma avsågs att åt varje barn tillförsäkra rätt att erhålla
undervisning i folkskola (Public Elementary School). Detta skulle åstadkommas
därigenom, att på platser, där inga skolor genom enskilt initiativ upprättats,
eller där dylika s. k. Yoluntary Schools visserligen funnos, men krävde för höga
avgifter eller för övrigt icke kunde anses tillfredsställande för folkundervisningen,
ett skolråd (School Board) skulle tillsättas av kommunens skattebetalande medlemmar.
Skolrådet, som måste bestå av 15 ledamöter (män eller kvinnor), ålåg det
att låta upprätta en folkskola2) och att av kommunens skattebetalande utdebitera
vad som utöver statsanslaget fordrades för skolans underhåll. Även de förut befintliga
skolorna kunde få räknas till folkskolorna och få understöd, ehuru blott av
staten, på vissa villkor: dels fick avgiften icke uppgå till högre belopp än 6(i öre
(9 pence) i veckan, dels skulle de underkastas inspektion av statens inspektörer.

Skolrådet skulle övervaka, att barn mellan 5 och 13 år besökte någon skola,
men om förhållandena på en trakt så fordrade, kunde det genom särskilda förordningar
medgiva såväl avgång från skolan vid lägre ålder som minskad skoltid.
Ehuru skolgången var obligatorisk, var den dock icke avgiftsfri, utan avgift

Den första
skollagen
(Elementary
Education
Act 1870).

Folkskolor

(Public

Elementary

Schools).

Skoltvång.

*) År 1839 kr. 540,000.

» 1870 » 16,270,000.

» 1890 » 66,213,000.

2) Någon uppdelning i småskola och folkskola, i likhet med svenska förhållanden, med
på olika sätt utbildade och avlönade lärare förekom varken då eller senare.

38—082815. Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

298

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

upptogs i de flesta folkskolor ända till år 1891, då det bestämdes, att varje
målsman skall ha rätt att fordra avgiftsfri undervisning för sina barn mellan
3 och 15 år, varför staten åtog sig att betala ett belopp, motsvarande de
av målsmännen erlagda skolavgifterna. Därigenom uppstod ännu ett av de olika
större och mindre anslag, som av staten betalades i understöd åt skolorna och
som beräknades i vissa shillings per barn, som undervisades i skolan i de olika
ämnena. Anslaget utbetalades icke förrän efter läsårets slut, då man kunde
beräkna medeltalet barn och dagar, och dess storlek bestämdes i vissa fall efter
inspektörens vitsord angående antalet barn, som ådagalagt godkända insikter i
vart och ett av de särskilda ämnena. Var detta vitsord ofördelaktigt i fråga om
något särskilt ämne, så blev anslaget för detta ämne helt enkelt indraget. Ansågs
skolan för illa skött, indrogs hela anslaget.

Nya bestämmelser tillintetgjorde småningom detta sätt att betala i mån
av undervisningens resultat (payment by results). År 1900 bestämdes, att ett
enda anslag, ett s. k. blockanslag, skulle utgå med omkring 15 kronor för varje
barn under 8 år och omkring 20 kronor för vart och ett av de större barnen,
men att även särskilda anslag skulle meddelas för undervisningen i vissa ämnen;
i skolor med litet barnantal ökas anslaget till skolan med 180 kronoi’, om läraren
anses synnerligen duglig.

y Samvets- Eu av de viktigaste paragraferna av 1870 års skollag var den s. k. samvets paragrafen.

y paragrafen (Consience Clause), som alltjämt skall finnas anslagen på någon iögonfallande
plats i skolrummen inom varje skola, som åtnjuter statsunderstöd. Det heter
i nämnda paragraf bland annat: »7) Det får icke för ett barns intagande uti eller
fortsatta bevistande av skolan uppställas något villkor, innehållande, att barnet
skall deltaga uti etter avstå från deltagande uti något visst slag av gudstjänst, ej
heller att det uti skolan skatt deltaga i något slag av religionsundervisning eller
någon religiös handling, som dess föräldrar eller målsman ogillar, etter att det skall
bevista skolan på dag, som är avskild för gudstjänst av det religiösa samfund, som
dess målsman tillhör. 2) De tider, som i skolan anslås till religiösa handlingar
etter undervisning i religion, skola förläggas titt första eller sista timmarna av
skolans dagliga arbetstid och skola upptagas i en läsordning, som skatt underställas

UndervisningsDepartementets granskning. •---Lärjunge må av målsman hindras

frän deltagande i dylik handling och undervisning utan att därför anses förverka
sin rätt till övriga förmåner i skolan. 3) Skolan skall vara skyldig att när som
helst underkasta sig inspektion av H. M:ts inspektörer, men det tillhör icke dessas
skyldigheter att taga kännedom om undervisningen uti religion etter förhöra någon
lärjunge uti någon gren av religionsundervisningen.» Men i instruktionen till
statsinspektörerna föreskrifves det, att de, -»då de vaka över att samvetsparagrafen
noggrant efterleves, skola vara ytterst försiktiga, att de icke må inge skolstyrelser

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER. 299

och lärare den föreställningen, att staten i något avseende slculle ställa sig fientlig
gentemot religionsundervisningen.»

De enskilda högre och lägre skolorna kunde alltså anordna religionsundervisningen,
huru de själva och de samfund, till vilka de hörde, funno det lämpligt,
blott de iakttogo den nämnda samvetsparagrafen; men de av kommunernas skolråd
med statsunderstöd upprättade skolorna fingo icke lämna någon religionsundervisning
utöver vad som kunde grundas på de tio budorden, Herrens bön
och den apostoliska trosbekännelsen.

I samma mån staten börjat bidraga till skolornas underhåll, fordrade den Underrisäven
en viss bestämmanderätt över vilka ämnen, som skulle upptagas på läsordningen.
Läsning, skrivning, räkning, teckning (för gossar) och handarbete (för
flickor) blevo obligatoriska. Men dessutom fordrades, att varje barn i skolan
skulle få mottaga undervisning i ett eller två andra ämnen, s. k. klassämnen,
så benämnda därför att hela klassen måste läsa dessa ämnen, som av skolstyrelsen
skulle utväljas för klassens räkning bland ämnena sång, modersmål, välläsning,
geografi, historia, naturlära. Sång, modersmål och geografi voro de av skolstyrelserna
oftast valda. Utom dessa för hela klasserna gemensamma ämnen
skulle i de större skolorna finnas tillfälle för barn i de högre skolklasserna att få
undervisning i något eller några valfria ämnen, såsom algebra, geometri, fysik, kemi,
hygien, botanik, jordbrukslära (principles of agriculture) m. fl. valda bland ett antal
av icke mindre än nitton olika ämnen. Men intet barn fick examineras i och således
gavs icke heller anslag för mer än två valfria ämnen för varje barn. De allmännast
valda voro algebra, som valdes av gossarna, och huslig ekonomi. — Då de särskilda
skolornas styrelser hade rätt att välja bland de olika »klassämnena», kom undervisningen
i folkskolorna att förete en mycket brokig omväxling. I somliga skolor
drevs exempelvis undervisningen i historia och geografi rätt långt, i andra skolor
förekommo dessa ämnen alls icke, men i stället exempelvis sång och naturlära.

Tidtals undervisades i skolan i ett ämne, tidtals i ett annat, beroende på att en
lärare med skolstyrelsens medgivande kunde få upptaga på läsordningen ett ämne,
som särskilt intresserade honom, och utesluta ett annat. År man van vid fullständig
uniformitet i undervisningsplanen för folkskolan, förefaller ett sådant
system föga tilltalande. Men vissa fördelar erbjöd det dock, dels för läraren,
som på detta sätt kunde få ägna sig åt ämnen, som särskilt intresserade honom,
dels för barnen, då skolstyrelsen var i tillfälle att utvälja sådana »klassämnen»,
som bäst motsvarade traktens förhållanden.

I sina huvudsakliga delar äger 1870 års skollag ännu bindande kraft, om SL-ollagm or
än tillägg och uteslutningar gjorts genom åtskilliga parlamentsbeslut. Det vik- ''J<li
tigaste av dessa är den efter heta strider genomdrivna skollagen av år 1902,

(Education Act 1902). Denna sammanför alla de olika läroanstalterna inom en
större stad eller ett grevskap, vilka vilja komma i åtnjutande av statsunderstöd,

300

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Den nya
folkskolestadgan -

under en gemensam lokal myndighet (Local Education Authority). Denna skall
underhålla och ansvara för alla undervisningsanstalter inom distriktet, både dem>
som upprättats av de förut befintliga skolråden, och dem, som upprättats på enskild
väg, de förut nämnda konfessionella skolorna. Dessa senare hade länge fört
en jämförelsevis tynande tillvaro. Deras ekonomi stod på mycket dåliga fotter, jämförd
med de av skolråden upprättade skolornas, vilka, utom statsunderstödet, även
haft anslag av kommunerna, och deras styrelser hade därför haft mycket svårt att
kunna utrusta dem med sådana lärarkrafter, lokaler och materiel, som kunde tävla
med de kommunala skolornas. Genom 1902 års skollag gavs nytt liv åt de tynande
läroanstalterna. I och med det att alla deras utgifter, med undantag av lokalen
och dess underhåll, skulle ombesörjas av den gemensamma skolmyndigheten, kommo
de i åtnjutande av lika stort understöd av kommunerna som de övriga folkskolorna.
De behövde det oaktat icke uppge sin konfessionella karaktär. Deras styrelser
måste visserligen underordna sig den lokala skolmyndigheten, men lagen förbjuder
denna att giva några föreskrifter, som kunde försvåra anordningarna
för religionsundervisningen. Ja, lagen föreskriver till och med, att den religionsundervisning,
som meddelas i dessa skolor, skall bringas i full överensstämmelse
med föreskrifterna i möjligen befintliga gåvobrev och stiftelseurkunder och stå
under den enskilda skolstyrelsens eller någon religiös myndighets kontroll. Även
inom de av kommunerna upprättade folkskolorna fick kristendomsundervisningen
eu annan ställning. Det beror nämligen enligt den ifrågavarande lagen av den
lokala myndighet, som upprättat och underhåller skolan, huruvida religionsundervisning
skall förekomma eller icke, och fastän enligt 1870 års skollag ingen
lärobok, uppställd enligt någon särskild religiös bekännelse, får användas, till -låtes detta dock, då den lokala myndigheten, på föräldrars och målsmäns begäran,
så finner lämpligt. Dock tillämpas alltjämt »samvetsparagrafen» så till vida, att
föräldrar äga rätt att förbjuda sina barn deltaga i den nämnda undervisningen.

Att den sedan är 1900 fungerande Överstyrelsen för det engelska uppfostringsväsendet,
på samma gång den vill genomföra något mera enhet i undervisningen i folkskolorna,
dock även vill bevara de förut nämnda fördelarna av det gamla systemet,
synes av den nya folkskolestadgan av år 1905 (tne New Code). Där bestämmas i allmänna
ordalag kurser för de obligatoriska ämnena: engelska språket, välskrivning,
räkning, teckning, naturkunskap, geografi, historia, musik, gymnastik, sömnad, men på
samma gång föreskrives, att modifikationer i de olika ämnena och kurserna skola göras
med hänsyn till barnens och befolkningens förhållanden på den trakt, där skolan är
belägen. Likaså medgives, att ett eller två ämnen utom de nämnda kunna upptagas
på läroplanen för de äldre barnen, blott inspektören vitsordar, 1) att ämnet
är lämpligt för barnens ålder och utveckling, 2) att det icke hindrar den övriga
undervisningen, 3) att undervisningen sker planmässigt och efter godkänd metod,
så att de inhämtade kunskaperna kunna vara av nytta efter skoltidens slut även

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER. 301

för barn, som icke skola övergå till högre skolor. Sådana ämnen äro, utom religionsundervisning,
som kan förekomma i hela skolan, husligt arbete, omfattande
matlagning, tvätt och ändra hushållsgöromål, eller ock ettdera av dessa tre,
vidare mejeriarbete, trädgårdsskötsel, samt trä- och metallslöjd. I motiveringen
till ovannämnda föreskrifter heter det: »mången lärare kan lia större förmåga och
fallenhet att undervisa i vissa ämnen än i andra; förutsatt att han sörjer väl för
att lärjungarnas hästa i allmänhet icke försummas, skola de sannolikt ha gott av, att
läraren får tillfälle att undervisa i sådana ämnen, för vilka han har större förutsättningar
och mer intresse än för andra. Överstyrelsen väntar därför icke, att vart och ett
av de nämnda ämnena skall förekomma i varje skola eller den givna läroplanen tilllämpas
fullkomligt lika i alla skolor. Men två punkter måste alltid hållas i sikte: 1 varje
skola hör undervisningen syfta till att väcka intresse för intellektuell verksamhet och
främja förståndsutvecklingen, vilket näppeligen kan göras på ett verksamt sätt,
om lärokursen är alltför begränsad, och vidare hör vid all undervisning i skolan
största möjliga bruk göras av lärjungarnas omgivning». Dessa principer tillämpas
exempelvis genom föreskrifter sådana som att, vid undervisning i naturlära, andra
grenar av ämnet böra tagas med uti en skola på landsbygden i ett åkerbruksdistrikt
än uti en skola i ett industrisamhälle; i sjöstäder, där mänga gossar ägna
sig åt sjömansyrket, böra gossar, som så önska, få undervisning i matlagning o. s. v.

2. De äldre anstalterna för utbildning av lärare.

Den engelska statens förutnämnda grundsats att låta de enskildas
bemödanden uträtta vad de äro i stånd till, innan staten ingriper, har på
intet område visat sig tydligare än i fråga om seminarierna. Aven de
ha från början tillkommit på enskilt initiativ av för folkundervisningen
nitälskande personer, under lång tid med blott ett ringa bidrag från
statens sida.

Under första hälften av 1800-talet upprättade de förut nämnda stora
sällskapen det ena seminariet efter det andra, och sedan följde olika
religiösa samfund exemplet, så att ända intill år 1890 de flesta seminarier
(omkring 30) voro upprättade av de statskyrkliga sällskapen, ett par av
wesleyanerna och några av katolikerna. Staten lämnade till en början sin
hjälp blott i form av ett anslag till sällskapet, som flck använda det sa,
som det fann lämpligt, men år 1846 bestämdes, att summor av kr. 360,
450, 540 skulle av staten betalas för varje lärjunge, allt efter som hans

De stora
sällskapens
första
seminarier.

302

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Försök
till statsseminarium -

Internat seminarier.

utbildning krävde 1, 2 eller 3 år. Dessutom fick varje seminarium några
mindre anslag till olika slag av materiell samt till avlöning av 3 lärare
(1,800 kr. till vardera).

Mot mitten av 1800-talet började hos vederbörande uppstå en
.känsla av att staten hade förpliktelse att taga på sig ansvaret för ututbildande
av lärare åt de skaror av tusentals barn, som växte upp nästan
som vildar. Redan år 1839 hade inom regeringen uttryckts den åsikten,
att »det nyttigaste bruk för penningeunderstöd från parlamentets sida
vore inrättandet av en normalskola (= seminarium), som stode under statens
ledning, icke under något välgörande sällskaps». Men svårigheten
att ena olika åskådningar i fråga om religionsundervisningen gjorde, att
tanken tills vidare övergavs. Först år 1850 gjordes försök att på statens
bekostnad upprätta ett folkskoleseminarium (College to train Poor Law
schoolmasters = anstalt för att utbilda skollärare enligt lagen om fattigas
undervisning). Oaktat anstalten fick utmärkta lärare (t. ex. rektor dr
Temple, sedermera ärkebiskop av Canterbury, dr Palgrave, sedan professor
i Oxford, o. s. v.), utrustades med ett förträffligt bibliotek och styrelsen
på det frikostigaste sörjde för lärjungarna, misslyckades försöket. 1 en
officiell berättelse därom heter det, att »de lärare, som kommo ut därifrån,
voro för goda, icke för sitt arbete men för sin lön och sin samhällsställning».
Tiden var ännu icke kommen för staten att ingripa, den fick
överge försöket, och seminariet stängdes år 1855.

De enskilda seminarierna däremot fortsatte ihärdigt med sitt mödosamma
och ansvarsfulla arbete. Även de satte dock egentligen som sitt
mål att skaffa lärare åt de fattiga, och man tänkte sig icke möjligheten,
att andra än fattiga skulle vilja ägna sig åt fattigas undervisning. Med
denna omständighet sammanhänger till någon del två av de för en främling
mera i ögonen fallande egendomligheterna i den engelska lärarutbildningen:
dels seminaristernas förbildning såsom s. k. pupilteachers, om
vilken mera skall nämnas längre fram, dels att seminarierna till år 1890
uteslutande och ännu alltjämt i övervägande antal äro internat. Detta
senare förhållande stämmer för övrigt med den i England av ålder gängse
uppfattningen, att skolor, högre som lägre, böra vara uppfostrings-, icke
blott undervisningsanstalter. — De med internaten förbundna kostnaderna

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

303

gjorde det nödvändigt för de flesta seminarier att kräva en inträdesavgift.
Denna kunde uppgå till i regeln högst 450 kr., men om än detta belopp
kunde anses rätt högt för en obemedlad ung människa, så måste det dock
anses ringa, då man betänker, att för detsamma erhölls icke blott undervisning
utan även hem och omvårdnad under de två seminarieåren.

De inkomster, seminariestyrelserna på de nämnda sätten fingo till
sin disposition, voro emellertid ej tillräckliga för de stora kostnaderna.
Därtill kom, att den stora allmänhetens ojämna och nyckfulla offervillighet
började minskas, i samma mån, som statsanslagen något ökades. Det
hade därför ej varit underligt, om seminariernas styrelser tröttnat vid
sitt mödosamma värv. Men med beundransvärd energi och oegennytta
offrade de alltjämt tid, penningar och krafter på sin ur nationell och
religiös synpunkt viktiga verksamhet. — Något ljusare började saken te
sig för dem, då de år 1864 erhöllo ökat anslag av staten. Då bestämdes,
att alla de föregående smärre anslagen skulle ersättas av ett större, beräknat
för år efter 900 kronor för varje manlig lärjunge, 630 kronor för
varje kvinnlig, som undervisades och hade »allt fritt» i seminariet, under
hela den, då liksom för närvarande, i regeln 2-åriga seminariekursen.

Föreståndaren (the principal) för hela läroanstalten var i de flesta
fall präst, den övriga personalen bestod oftast av några av seminariets
egna mest meriterade förutvarande lärjungar. Bland lärarpersonalen fanns
dessutom ej sällan någon för seminariet intresserad, ekonomiskt oberoende
person (gentleman eller lady), som ville gagna det genom att utan
ersättning undervisa flera eller färre timmar i veckan. På grund av den
tryckta ekonomiska ställningen måste seminariet med tacksamhet mottaga
hjälp även under denna form.

Hade styrelsen för ett seminarium ett drygt arbete för att få
ekonomien att gå ihop, så hade lärarpersonalen icke mindre för att motsvara
inspektörernas fordringar. Varje år underkastades undervisningen
i varje särskilt ämne och varje enskild lärjunges färdighet i välläsning
och deklamation, sång, teckning på väggtavla och undervisningsskicklighet,
en grundlig inspektion av statsinspektörerna. Aven seminarierna
måste noggrant iakttaga 1870 års samvetsparagraf liksom ock alla följande
föreskrifter, som berörde folkundervisningen. Seminariernas övningsskolor

Lärarpersonal.
och
inspektion.

304

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Externatseminarier.

>dagseminarier>.

fingo nämligen icke anslag i samband med seminariet, utan i samma män
och enligt samma grunder som de vanliga folkskolorna. I både seminariet och
övningsskolan motsågos inspektörernas besök med bävan. Av deras omdöme
berodde ju anslaget för varje år, och även den mest nitiska lärare kan ju icke
vara säker på, hur var och en av hans lärjungar skall reda sig vid ett förhör.

De mot slutet av 1800-talet befintliga seminarierna voro emellertid
icke i stånd att fylla det alltjämt växande behovet av lärarkrafter. Icke
heller räckte den enskilda offervilligheten längre till för de stora om''
kostnader, som upprättandet av nya seminarier av samma slag som de
förra krävde. På många håll förspordes även missnöje dels över svårigheten
att utan rekommendationer inkomma uti de kyrkliga seminarierna,
dels över den isolerade ställning, som anstalterna för lärarkårens rekryterande
intogo i förhållande till landets övriga läroanstalter. För att råda
bot härför öppnade en de! universitet och högre läroanstalter (colleges) sina
lärosalar även för de blivande folkskollärarna. År 1890 upprättades nämligen
ett nytt slag av seminarier, vanligen kallade »dagseminarier» (Day
Colleges), såsom motsats mot internaten, i vilka eleven tillbragte hela sin
studietid. I dessa seminarier sörjdes blott för den speciella fackutbildningen,
varemot de blivande lärarna bedrevo sina övriga teoretiska studier
vid universitetet eller högskolan, i likhet med övriga studerande. Redan
efter 4 år fanns det icke mindre än 14 dylika seminarier, vilka alla voro
konfessionslösa, således utan religionsundervisning, och icke heller kunde
sörja för de blivande lärarnas fostran och vård på samma sätt som de
andra, eftersom de voro externat. Till dessa lämnade staten anslag- av
180 ki-. pr elev och år. Därjämte meddelades åt varje studerande personligen
ett årligt stipendium av 450 kr. till manlig och 360 kr. till kvinnlig
elev, såsom ersättning för de fördelar, som internaten beredde sina lärjungar,
nämligen bostad, kost, tvätt och läkarvård under hela studietiden.
— Samtidigt började de av internaten, vars lärosalar voro rymligare
än övriga för internaten behövliga lokaler, att mottaga externer Cd avstudents»),
som fingo bo i sina hem men för övrigt helt och hållet likställdes
med seminariets övriga lärjungar. Statsbidrag till seminariet och
stipendier till läijungarna själva lämnades i detta fall efter samma grunder
som i fråga om universitetsseminarierna.

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

305

3. Förberedande lärarutbildning.

Vid en jämförelse mellan den svenska och den engelska seminarie- Den förkursen
är den senares korthet, blott två år, i ögonen fallande. I själva förberedande

verket är dock utbildningstiden för de engelska lärarna i regeln mycket kursen

längre än för de svenska. Den 2-åriga seininariekursen är egentligen en

avslutning av en utbildning, som ända till år 1905 i regeln plägat pågå
fyra, ja, ofta ändå flera år, och under vilken den blivande läraren förberett
sig till sitt kall genom att samtidigt tjänstgöra såsom lärare (pupilteacher).
Behovet av billiga lärarkrafter och nödvändigheten av att förhjälpa
obemedlade ynglingar och flickor in på folkskollärarbanan var
orsaken till denna anordning, vilken i mer än 50 År förblev så gott som
oförändrad.

Enligt densamma skulle den unga gossen eller flickan redan så tidigt
som vid 13 eller 14 år bestämma sig för lärarbanan och efter inför
folkskoleinspektören avlagd, godkänd examen förbinda sig att icke utan
laga förfall eller 6 månaders uppsägning avbryta sin utbildningskurs.

Under 4 år skulle han sedan, mot en lön av minst 20, högst 90 kronor
för år, såsom biträde åt skolläraren deltaga uti skolarbetet under högst
25 timmar i veckan. På lediga stunder skulle han förkovra sig i kunskaper,
vartill dock hjälp skulle givas av skolans lärare under 5 timmar i veckan.

Över detta senare arbete fördes noggrann journal, som kontrollerades av
inspektören. Vid dennes årliga besök anställdes ett noggrant förhör i de
genomgångna, av Undervisningsdeparternentet årligen utgivna kurserna.

Efter de fyra årens slut skulle den blivande läraren vara färdig att avlägga
statsstipendiatexamen (King’s Scholarship Examination), vartill han
fick tillträde, om inspektören godkänt hans skicklighet i att undervisa och
skriva lektionsutkast samt i välläsning innantill och ur minnet, m. in.

Denna examen öppnade seminariets portar för honom endast under
förutsättning, att han icke blott blev godkänd i densamma, utan även kom
tillräckligt högt på den så kallade »klasslistan», en anordning, som icke har
någon motsvarighet inom det svenska skolväsendet. Alla de, som blevo
godkända i den nämnda, av Undervisningsdeparternentet anordnade och helt

39—082815. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

306

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Den nuvarande

förberedande

kursen.

och hållet skriftliga examen, blev o av nämnda myndighet ordnade i tre
olika klasser efter olikheten i betygsummorna (högsta betygpoäng var i
vissa ämnen 100, i andra 80, o. s. v.). Blott de, som nådde l:a och 2:a
klass, voro berättigade till inträde, men vid vilket seminarium berodde
dels på eget val, dels på de särskilda seminariernas villkor med avseende
på religionskunskap och bekännelse. År 1904, sista gången denna examen
avlades på ovannämnda sätt, godkändes 11,487 aspiranter, av vilka 19,5 %
voro ynglingar. Av de godkända blev ett jämförelsevis ringa antal, omkr.
4,500, intaget vid seminarierna, som icke hade plats för flera. De icke
intagna vände tillbaka till skolan för att där tjänstgöra i egenskap av biträdande
lärare, till dess de fingo tillfälle att antingen förnya försöket att
inträda vid ett seminarium, eller ock att efter ihärdigt arbete på egen
hand avlägga lärarexamen.

Erfarenheten av olägenheterna i denna anordning för den förberedande
utbildningen t. ex. den ansträngande tjänstgöringen, svårigheten att bereda
tid till nödig förkovran i teoretiska kunskaper och allmänbildning, o. s. v.,
har ej föranlett avskaffandet av densamma. (»If we can improve, why
remove?») Den har nämligen även befunnits medföra vissa stora fördelar,
som man icke velat gå miste om: man har vid seminarierna fått lärjungar,
som redan varit hemmastadda uti det praktiska skolarbetet och därför
kunnat bättre tillgodogöra sig den teoretiska och praktiska undervisning
i uppfostrings- och undervisningslära, som meddelas vid seminariet;
genom den noggranna inspektionen under deras praktiska arbete i
skolan har en gallring bland dem kunnat ske, så att inga helt och hållet
undermåliga i fråga om anlag för lärarkallet gärna kunnat komma in på
seminariet, och slutligen har denna förberedande kurs varit en stege, medelst
vilken mången med rik begåvning utrustad men fattig gosse ocli flicka
lyckats klättra uppåt och vunnit eu ställning, där de med framgång och
glädje verkat som uppfostrare.

Man bibehåller därför alltjämt, fastän sedan år 1905 i något förändrad
form, »pupil-teacher>-anordningen. Den yngling eller flicka, som
önskar bli antagen till dylikt lärarbiträde, skall vara minst 16 år, frisk,
fri från lyte och ha avlagt antingen en av överstyrelsen särskilt för ändamålet
anordnad eller ock någon annan av Överstyrelsen godkänd examen,

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

307

t. ex. avgångsexamen från läroverk, som avse att »under en minst 4-årig
kurs ge en vidsträcktare allmänbildning åt barn över 12 år», Secondary
School. Ansökan skall inlämnas till styrelsen för den folkskola, vid vilken
den blivande läraren önskar få sin utbildning, men överstyrelsen bestämmer
efter skolstyrelsens förslag, vilka av de sökande som skola antagas.

Kursen skall i regel vara två år, under vilken tid lärjungarna
skola årligen sysselsättas minst 200, högst 400 timmar med att undervisa
under huvudlärarens eller lärarinnans ledning och tillsyn, gossarna uti
gossklasser, flickorna uti flick- eller småbarnsklasser. I undantagsfall kan
även deras teoretiska undervisning få ombesörjas av huvudläraren, men i
regeln skall den ske uti särskilda, för ändamålet inrättade läroanstalter
(Pupil-Teacher Centres) eller uti särskilda klasser av ett allmänt läroverk.
I vissa fall kan Överstyrelsen medgiva, att dylika klasser sättas
i förbindelse med en högre avdelning av folkskolan (»Higher Elementary
School», som avser att giva fortsatt utbildning under 3 år i folkskolans
ämnen åt barn mellan 12 och 15 år).

Läsåret uti ett »centrum», dit blivande lärare från ett flertal
skolor sändas för att få sin teoretiska undervisning, omfattar 36 veckor
med minst 10 timmars undervisning i veckan. Undervisning meddelas uti
engelska språket och litteraturen samt uppsatsskrivning, historia, geografi,
matematik, naturkunnighet med laboratoriearbete, välläsning och röstbehandling,
teckning, slöjd (för gossar), handarbete (för flickor) samt musikteori
och sång. Där så är möjligt, bör undervisning meddelas i ett
eller högst två främmande språk. Kristendomsundervisning får meddelas,
men utan att något tvång pålägges eleverna, och tiden för kristendomslektioner
och andaktsstunder måste anordnas så, att elever, som vilja, utan
svårighet kunna avlägsna sig.

Arbetsordning, läroplan, lärarnas kvalifikationer och avlöning m. in.
stå under noggrann kontroll av överstyrelsen, som lämnar ett anslag av
från 36 till 126 kronor årligen för varje elev, och som även noga övervakar,
att icke någon enskild person eller något bolag bedriver skolverksamheten
som affärsföretag.

I en dylik läroanstalt för flickor måste huvudläraren och minst
halva antalet lärare dessutom vara kvinnor, i samskola får huvudläraren

,308

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

vara man eller kvinna, men om antalet kvinnliga elever överstiger antalet
manliga, måste minst halva antalet av övriga lärare vara kvinnor.

För att öka antalet inträdessökande till folkskoleseminarierna och tillföra
dem även en kontingent av på annat sätt förberedda elever beviljar
staten sedan år 1907 stipendier åt de elever i nyssnämnda sekundärskolor,
vilka med goda vitsord genomgått den ordinarie kursen och vilja
kvarstanna vid läroverket ytterligare ett år för att bereda sig till inträde
vid seminarium. Dessa elever anses böra genom flitigt arbete kunna
på ett år förvärva det kunskapsmått, som är nödvändigt för avläggande
av examen, som berättigar till inträde vid ett seminarium, nämligen

4. Preliminär lärarexamen.

Denna examen består av två avdelningar, av vilka den första, som
avlägges i december, till största delen avser att pröva examinandens färdighet
i de olika slagen av övningar; den senare, som avlägges i april,
omfattar kunskapsämnena och är helt och hållet skriftlig. Till denna
lämnas tillträde endast åt dem, som blivit godkända i den förra.

Första delen omfattar 1) välläsning, 2) uppläsning ur minnet av
minst 100 rader ur Shakespeare eller någon annan framstående författare,

3) välskrivning, 4) uppsatsskrivning, 5) aritmetiken, tillämpad på affärsräkning
och mätning av rätvinkliga ytor och kroppar, 6) teckning, 7) musik
innefattande sång- och musikteori (den teoretiska delen måste tagas av alla
sökande, även sådana, som icke kunna sjunga; spelning förekommer icke),
och 8) (för kvinnor) handarbete.

Andra delen omfattar dels 3 obligatoriska ämnen, nämligen 1)
engelska språket och litteraturen, 2) historia, 3) geografi, dels minst 1
valfritt ämne, som kan vara antingen matematik eller naturkunnighet
(elementary Science) eller ett av följande främmande språk: grekiska, latin,
tyska, franska, italienska, spanska, portugisiska, walesiska eller hebreiska.
Examen får avläggas i mer än ett valfritt ämne men icke uti mer än
2 språk. Av dessa måste ett vara något av de fyra först nämnda. 4 valfria
ämnen är i regeln det högsta antal, som förekommer.

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

309

Ämnena för den skriftliga examen utgivas av överstyrelsen och
förutsätta en grundlig genomgång av följande kurser: ’)

A. Obligatoriska ämnen. 1) a) Engelsk grammatik; b) stilistik och c) en
så vitt möjligt god bekantskap med engelsk litteratur, omfattande bland annat
ett eller två av Shakespeares dramer, några historiska romaner, en poetisk antologi.

2) a) Grunddragen av Englands historia; b) de viktigaste tilldragelserna i
Europas historia; c) en medborgares plikter och rättigheter.

3) a) Grunddragen av den allmänna och fysiska geografien; b) uppgörande
av kartskisser; c) politisk geografi och han delsgeografi, särskilt Europas.

B. Yalfria ämnen. 1) Matematik, a) Grundlig kännedom om och övning
uti aritmetikens teori och praktik;

b) algebra till och med ekvationer (varav en lineär) med två obekanta; beräkning
av minsta gemensamma dividend och största gemensamma divisor medelst
upplösning i faktorer; problem ledande till de nämnda slagen av ekvationer;

c) geometri (två alternativa kurser):

antingen a) dels praktisk geometri (följande konstruktioner och lättare utvidgningar
av dem): tudelning av vinklar och räta linjer; perpendiklar till räta linjer,
konstruktion efter tillräckligt antal bestämningar av trianglar och fyrsidingar, avlinjer
parallella med en given rät linje, av vinklar lika med en given vinkel; delning
av en rät linje i givet antal lika delar; konstruktion av en triangel, vars
yta är lika med en given mångsidings, av tangenten till en cirkel, av gemensamma
tangenter till två cirklar, av till en triangel omskrivna, inskrivna och
utomskrivna cirklar (bekantskap med kuben, rätvinkliga parallellipipeden, klotet,
cylindern och konen förutsättes); dels teoretisk geometri, omfattande det väsentligaste
av Euklides första och tredje böcker med aritmetiska tillämpningar;

eller /i) Euklides tre första böcker fullständigt med enkla geometriska övningsuppgifter.

Till båda kurserna hör dessutom numerisk beräkning av rektanglars, trianglars
och cirklars yta och omkrets samt av parallellipipeders, prismers, koners.
pyramiders och cylindrars rymd och yta.

2) Naturkunnighet, a) På egen hand utförda experiment (enligt intyg från
vederhäftig person, att kandidaten minst 30 timmar sysselsatt sig med praktiskt
laboratoriearbete) i mätning och vägning såsom längd, yta, volym, tyngd enligt det
engelska såväl som metersystemet; vätskors täthet, Arkimedes princip, specifikvikt,
kommunicerande kärl, barometern; värme: verkan på gaser, vätskor, fasta
kroppar; förändring av aggregationstillstånd, termometern, smältpunkter, kok x)

Överstyrelsen bestämmer icke lärokursernas fördelning på de två åren utan överlämnar
anordningen härav åt läroanstalternas styrelser.

310

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Bildnings

mål.

punkter, ånga; kemi: värmets inverkan på papper, ved, stenkol, fjäder, stärkelse,
socker, salt, soda, krita, järn, koppar, bly; luftens beståndsdelar och egenskaper;
några vanliga syrors inverkan på zink och järn; vattnets sammansättning och
egenskaper; vattnets inverkan på metaller.

1)) Därtill endera av följande tre särskilda kurser:

a. framställning av och försök med syre, väte, kväve, klor, kolsyra och ammoniak;
egenskaper hos och oxider av svavel, fosfor och kol; inverkan av koncentrerad
svavelsyra på vatten, koksalt, socker, salpeter; salpetersyras inverkan
på koppar; syror, baser, salter, kemisk ekvivalens; praktiskt studium av äggvita,
fett, olja, petroleum, glas, kalk, lera, hårt och mjukt vatten.

/?. mekanik: tyngd och tyngdpunkt, kraftparallellogram, hävstänger, rörelsehastighet,
energi och arbete, potentiell energi; värme: värmemängd, specifik värme,
latent värme, daggpunkt, värmefortplantning; ljus: utbredning, skugga, fotometri,
reflektion och refraktion i kroppar med plana ytor, prisma, spektrum; magnetism:
magneter, jorden som magnet, kompassen, inklination, deklination; elektricitet: framkallande
av elektricitet genom mekanisk, termisk, kemisk, magnetisk inverkan,
elektriska strömmars verkningar, elektromagneter.

y. växtliv: en mossas, en ormbunkes, en bön- eller ärtväxts liv; växtens näring;
groning; ljusets, värmets, luftens, vattnets och jordmånens inflytande på en
växts utveckling; trädens tillväxt i längd och tjocklek; djurliv: en fisks, en grodas
och en kanins liv och vanor; noggrant studium av ett kaninskelett; kort framställning
av andning, blodomlopp, ämnesomsättning och rörelse.

3) Främmande språk, a) Översättning till engelska från det främmande
språket;

b) enkel fri prosaframställning på det främmande språket.

Alla, som godkänts uti de obligatoriska ämnena och minst ett valfritt,
erhålla plats på Överstyrelsens examenslista och berättigas därigenom
att söka inträde vid ett seminarium eller att erhålla plats i
folkskola (omfattande klasser för barn f. o. in. 5 t. o. m. 13 år) såsom
»icke examinerad biträdande lärare».

5. De nuvarande seminarierna.

Såsom mål för de engelska seminariernas verksamhet framhålles av
(Iverstyrelsen uti dess »Regulations for the Training of Teachers», att
»varje studerande, som lämnar ett seminarium, under sin studietid skall

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

311

ha fått eu grundlig kunskap om och övning uti barnaundervisning. Han
bör också, antingen före sitt inträde vid seminariet eller under vistelsen
där, ha förvärvat en bildning, som är nog omfattande och grundlig att
kunna sätta honom i stånd att med framgång undervisa uti de olika grenarna
av folkskolans ämnen och klasser. Seminariets uppgift är därför i
lika hög grad att utbilda den blivande lärarens karaktär som att meddela
honom praktisk och teoretisk undervisning.»

I den föregående historiken bär visats, att man sedan år 1890 sökt Organisavinna
nämnda mål på två olika vägar: dels såsom internatseminarierna wn''
utbilda sina elever, genom det uppfostrande inflytande, som umgänget
med lärare och kamrater utövar, och genom en undervisning mera direkt
avpassad efter den blivande verksamheten i skolan, dels såsom universitets-
och externatseminarierna utbilda sina elever, nämligen genom att
låta dem bedriva mera vetenskapligt anlagda och omfattande studier i
vissa ämnen och samtidigt meddela dem pedagogisk utbildning av såväl
teoretisk som praktisk art.

På båda dessa vägar arbetar man alltjämt. Under en tid tycks den
senare vägen ha ansetts vara den, som bäst ledde till målet, och med stor
iver ägnade de blivande lärarna sina krafter åt akademiska studier. Men
en ändring har under de senaste åren inträtt i uppfattningen av de olika
seminariernas företräden. Det framgår av bland annat det faktum, att
då under åren 1903—1907 upprättats icke mindre än 10 nya seminarier,
blott halva antalet utgöres av externat, vilka senare dock äro mycket mindre
kostsamma.

Om värdet av de försök, som universitetsseminarierna representera, att Jäm förelse.
bringa anstalterna för den högsta och den mest elementära undervisningen i organiskt
samband med varandra äro meningarna icke så litet delade. En av statens
inspektörer (C. Scott) säger i sin inspektionsberättelse för år 1901.

»Externatseminarierna (day colleges) utföra ett mycket gott arbete, om vilket
det är onödigt att säga mycket, ty det talar för sig självt. Det inför lärjungarne
uti en atmosfär av högre bildning, vidgar deras vyer och ger dem möjlighet
till vidsträcktare förbindelser åt alla håll, än vad ett än så väl organiserat
internat kan göra. — Dessa äro fördelar, som otvivelaktigt måste — såsom
de även begynt — frambringa en typ av folkskollärare, bättre i stånd att ta i tu
med åtskilliga av problemen i fråga om den elementära undervisningen, vilka icke

312

STORBRITANNIEN OCH NAGRA AV DESS KOLONIER.

kunna på ett lika verksamt sätt behandlas av lärare med svagare teoretisk utbildning.
— — — Men det finns åtskilliga allvarliga invändningar att göra mot
systemet. En sådan är frånvaron av allt erkännande av religionen som en den
mäktigaste faktor vid uppfostran; denna frånvaro är desto betänkligare med hänsyn
till det faktum, att även de vid dessa seminarier utbildade lärarna skola arbeta
i skolor, i vilka religionsundervisningen är tillerkänd en mycket framskjuten
plats. Resultatet måste ovillkorligen bli, att ett ämne, medelst vilket själens djupaste
och ädlaste känslor kunna väckas och utvecklas till att bli vägvisare för
livet, kommer att av läraren behandlas med lika litet vördnad och intresse som
inlärandet av en formel. En annan olägenhet är saknaden av den välgörande
disciplin, som är en av de största fördelarna av internaten och som ständigt, om
än omärkligt, gör sig gällande och har till resultat förbättrat uppträdande och
levnadsvett jämte ökad självbehärskning, vilka sätta den unge läraren i stånd att
redan vid början av sin bana uppträda på ett sätt, som inger större aktning.» —
Även andra inspektörer, som anse, att universitetsseminarierna äro ett erkännande
av de två stora principerna, att vintet kan vara för gott, då det gäller att uppfostra
och utbilda lärare», och att »universiteten äro hela folkets egendom och icke blott
avsedda för en viss samhällsklass», måste dock påvisa åtskilliga olägenheter av
allvarlig art, oskiljaktiga från dem. En av inspektörerna (A. Rankine) säger
i sin inspektion sberättelse av år 1902: »Universitetsstudierna förutsätta större för kunskaper,

än vad en seminarist i allmänhet kan prestera, om de skola bedrivas
med framgång. Det har visat sig att de flesta seminaristerna. de f. d. pupilteachers,
icke utan alltför stora ansträngningar kunnat draga fördel av den teoretiska
undervisningen vid en högskola eller universitet. Universitetsseminariernas
övriga lärjungar, vilka avlagt examen, som berättigar till bedrivande av universitetsstudier,
äro däremot i saknad av all föregående praktisk utbildning. Dessa
seminariers myndigheter ställas således vid intagandet av elever i valet mellan de
i teoretiskt avseende svagare pupil-teachers, som på grund av sitt ibland fleråriga
arbete i skolan lättare nå den praktiska utbildning, som erfordras, och de
teoretiskt bättre förberedda studenterna, för vilkas praktiska utbildning dock särskilda
anordningar måste vidtagas.» — Enligt Överstyrelsens berättelse för åren
1905—1906 tyckas externatseminarierna ej ha lyckats att så väl, som önskligt
vore, lösa de svårigheter, som äro förbundna med deras organisation. Det heter
där, att nnternatseminarierna på det hela taget bättre förstå, vad som behöves för
den unge lärarens utbildning. Särskilt i pedagogik och metodik (the principles of
teaching) måste universitetsseminarierna ägna mera uppmärksamhet än hittills åt
frågan om vad slags undervisning uti psykologi och filosofi (psychological and philosophical
teaching) är möjlig och önskvärd vid utbildningen av lärare för folkskolan.
»

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

313

Under de år, som förflutit, sedan ovanstående oindöme avgavs, hava
seminariernas överordnade myndigheter allt mer känt förpliktelsen att ägna
särskilt externatens elever större omvårdnad, än vad förut skett. Åtskilliga
anordningar ha på den grund vidtagits. För att förhindra överansträngning
och ett resultatlöst arbete, medgivas studier för universitetsexamina,
d. v. s. 3-årig kurs, endast på särskilda villkor (se sid. 322). Och »tre års
student», som vid läsårets början av skolläkaren förklaras sjuklig eller överansträngd,
måste enligt överstyrelsens beslut lämna arbetet för akademisk
examen och i stället övergå till arbete för avläggande av överstyrelsens
examen. — För att bereda åtminstone åt en del av externatseminariernas
lärjungar några av de fördelar, som internaten giva åt sina, har man inrättat
elevhem (hostels, se lokaler, sid. 352), där även externer få de materiella
förutsättningarna för ett lugnt och framgångsrikt arbete. I synnerhet
de kvinnliga studerandena begagna sig med glädje därav, men som platsernas
antal icke på långt när motsvarar efterfrågan, framhålla inspektörerna som
ett lämpligt föremål för enskild offervillighet upprättandet av flera elevhem.
Vilken stor betydelse som tillägges dessa hem, framgår bäst av den
nyss utfärdade bestämmelsen, att staten lämnar anslag till upprättande av
sådana efter samma grunder som till seminariebyggnaderna. Och överstyrelsen
motiverar detta därmed, att »dessa hem lämna under en kritisk tid
omvårdnad och stöd åt unga människor, som under andra omständigheter
lätt skulle utsättas för lidanden av både fysisk, psykisk och moralisk art.»
— Även elever, som icke vistas i elevhem eller i internat, böra så vitt
möjligt erhålla tillsyn och omvårdnad av seminariedirektionen i avseende
på bostad, kosthåll och levnadsvanor.

Antalet seminarier av olika slag i England och Wales framgår av
nedanstående förteckning över de år 1909 befintliga.

Vård och
tillsyn av
eleverna,
elevhem.

Antal
lärar- och
lärarinneseminarier.

40—082815 Folkanderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

STORBRITANNIEN OCH NAGRA AV DESS KOLONIER.

314

Internatseminarier.

(Residental Training Colleges.)

För män.	Konfession.	Elevan- tal.	För män.	Konfession.	Elevan- tal.
Interner.	Externer.	Interner.	Externer.
Bangor.......	Ingen.	70	24	London, Battersea. .	Engelska kyrkan.	142	■
Carmarthen.....	Engelska kyrkan.	62	20	> Chclsea . . .	> >	129	4
Cheltenham.....	> >	121	—	> Hammersmith	Romersk katolsk.	114	—
Chester.......	> 1	105	7	> Westminster	Wesleyansk.	3	10
Culham......	» T>	92	—	Peterborough ....	Engelska kyrkan.	52	—
Durham......	5 J	83	18	Saltley......	> >	100	10
Exeter .1......	> I	120	—	Winchester ....	> >	80	—
Isleworth......	Ingen.	143	—	York.......	T> J	106	13
För kvinnor.				För kvinnor.
Bangor.......	Engelska kyrkan.	92	15	London, Home and
Bishop’s Stortford . .	> >	113	20	Colonial .	Engelska kyrkan.	200	—
Brigliton......	t 1	84	54	> Kennington	> >	95	95
Bristol.......	» i	103	—	> Kensington	Romersk katolsk.	no	—
Cambridge, Homerton	Ingen.	205	—	» Southlands	Wesleyansk.	124	19
Cheltenham, S:t Ma-				> Stockwell .	Ingen.	154	—
ry’s Hall.....	Engelska kyrkan.	120	—	> Whitelands	Engelska kyrkan.	171	20
Cheltenham. Radies				Newcastle on Tvne .	Romersk katolsk.	52
College......	> >	23	—
Chichester.....		100	—	Norwich......	Engelska kyrkan.	63	33
				Oxford. Cherwell Hall	> >	27	11
Darlington.....	Ingen.	107	—
Derby.......	Engelska kyrkan.	124	6	Ripon .......	J >	100	31
Dnrham......	> >	123	6	Saffron Walden . . .	Ingen.	53	8
Hereford......	Ingen.	104	6	Salford......	Romersk katolsk.	88	—
Hull........	Romersk katolsk.	92	_	Salishury.....	Engelska kyrkan.	157	10
Lincoln ......	Engelska kyrkan.	107	28	Southampton ....	Romersk katolsk.	112	—
Liverpool, Edge Hill	Ingen.	120	30	Swansea......	Ingen.	72	40
» Mount Piea-				Tottenham.....	Engelska kyrkan.	115	—
sant. . .	Romersk katolsk.	165	—	Truro.......	> >	62	—
London, Eltham . .	Ingen.	57	263	Warrington ....	$ >	176	14

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

315

Externatseminarier.

(Dav Training Colleges.)

	Elevantal.		Elevantal.
			Män				Män
	Män.	Kvinnor.	eller		Män.	Kvinnor.	eller
			kvinnor.				kvinnor.
Aberystwyth ....	_		154	London, Southampton
Bangor .......	—	—	150	Row . . .			350
Birmingham ....	85	_	_	■■ New Cross	—	-	515
» ....	_	170	_	Manchester.....	150	108
Bristol.......	120	125		Newcastle on Tyne .	—		160 1
Cambridge.....	75	_	_	Nottingham ....	64	80	_ 1
Cardiff.......	120	120	_	Oxford.......	50		—
Exeter.......	40	92		Keading......		-	100
Leeds.......	_	_	150	Sheffield......	—	—	200
Liverpool .....	80	100	_	Southampton ....		—	148
London, Kings College	54	_	_	Bolton.......	—	170	—
> Gravstoke-				Portsmouth.....	—	54	_ 1
plaee. . .	—	144	—	Leeds.......	—	—	250 i
» Fulham . . .	—	130	—	London, Clapham . .	—	250	—
> Moorfield . .	—	125	—	> Islington . .	—	—	320

Av ovanstående synes, att seminariernas antal för närvarande (år
1908) är 79, vartill kommer ytterligare ett för blinda lärare och lärarinnor.
51 äro internat, därav 16 för män, 35 för kvinnor, och 28 äro universitets-
eller externatseminarier. Internaten hava i regeln 2 årsklasser,
men i flera av dem mottagas även s. k. 3:dje års studenter. I externaten
beräknas vanligen 3, någon gång till och med 4 år för kursen. Dessa
seminarier äro icke att betrakta såsom uteslutande avsedda för lärare och
lärarinnor uti folkskolor, lägre och högre, utan i flera av dem utbildas
även lärare för de högre skolorna.

Någon egentlig olikhet — annat än i fråga om statsanslaget — mellan
de för manliga och kvinnliga lärjungar avsedda seminarierna finnes

316

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Överordnade
myndigheter
och
inspektion.

icke. Med avseende på organisation, kurser och dylikt förefinnes blott den
skillnad, som beror på att undervisning uti kvinnligt handarbete och huslig
ekonomi tillika med grunderna för ett hems ordnande och skötande upptages
på lärarinneseminariernas läroplan. För att vinna tid för handarbetet,
som är obligatoriskt för varje lärarinna, är kursen i matematik något avknappad
vid de senare seminarierna. Som detta är den enda olikheten,
göres uti den följande framställningen ingen skillnad mellan seminarier för
manliga och kvinnliga lärjungar.

Av externaten äro de flesta avsedda för både män och kvinnor. I
några undervisas dessa i skilda, klasser, i andra gemensamt, vilketdera beror
mest av klassernas storlek. I seminariet vid universitetet i Manchester,
där lärjungarnas antal uppgår till omkring 215, fördelade på 3-årsklasser,
måste klasserna delas. I kl. 1 och II delas lärjungarna i parallellavdelningar
efter kön, i kl. III är undervisningen gemensam. Någon olägenhet av
denna samundervisning har icke försports, tvärtom anses den i vissa fall
fördelaktig. I seminarier med mindre elevantal är samundervisning regel.

År 1900 inrättades en för England och Irland gemensam Överstyrelse
(Board of Education), som övertog det förra Undervisningsdepartementets
åligganden. Alla undervisningsanstalter, högre som lägre, ställdes därigenom
under samma högsta myndighet, således även de olika läroanstalterna
för folkundervisningen.

Såsom överstyrelsens biträde vid utredningen av svårare frågor förordnades
den s. k. konsultativa kommittén, som f. n. består av 21 personer,
kvinnor såväl som män. Medlemmarna äro valda så, att de representera
olika slag av undervisningsanstalter, lägre som högre, ända upp
till universiteten. Kommittén behandlar undervisnings- och organisationsfrågor,
som remitteras till densamma av Överstyrelsen. Seminarierna representeras
inom kommittén såväl av manliga som av kvinnliga seminarielärare.

Varje seminarium, liksom alla andra läroanstalter, lyder närmast under
en direktion (Committee of Managers), vars sekreterare skall såsom »Correspondent»
förmedla sambandet mellan överstyrelsen och seminariet.
Direktionen skall inför Överstyrelsen, som i allt är seminariets högsta

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

317

myndighet, svara för ordning och disciplin inom seminariet, för lärokurser
och anordningar för undervisningen, framlägga seminariets årliga räkenskaper,
avgiva förslag vid tillsättande av rektor eller annan lärare o. s. v.

Den bär således inför överstyrelsen ansvaret för hela seminariets verksamhet.
Denna underkastas årligen en mycket noggrann inspektion av
överstyrelsens inspektörer, av vilka några ha till uppgift att granska och
avge berättelse om verksamheten och anordningarna i allmänhet, andra ha
att pröva undervisningens resultat i vissa ämnen. En av dessa inspektörer,
A. Rankine, sade i sin inspektionsberättelse för år 1900, att det
blott fanns eu sak, som seminarierna voro rika på, ja, så rika att de till
och med gärna skulle avstå från en del av sin rikedom, nämligen på inspektion.
Då år 1904 ny förordning angående inspektion av seminarierna utkom,
skedde en inskränkning häruti, men alltjämt inspekteras årligen
undervisningen i sådana ämnen, i fråga om vilka överstyrelsen icke kan
genom elevernas skriftliga arbeten bilda sig ett omdöme om undervisningens
resultat. Det är alltså välläsning, laboratoriearbetet och undervisningsövningarna,
som framför allt inspekteras av Överstyrelsens inspektörer,
samt vidare övningsämnena sång, teckning, handarbete in. fl., som
ha sina särskilda inspektörer. Inspektionen av de ämnen, som blott förekomma
vid kvinnliga seminarier, är uppdragen åt 2 av överstyrelsens 14
kvinnliga inspektörer.

För inspektion av seminariernas verksamhet i det hela äro 7 inspektörer
anställda, av vilka 6 samtidigt även tjänstgöra som distriktsinspektörer
för folkskolor. Den sjunde är Överinspektör för lärarutbildningen
(Chief Inspector for the Training of Teachers). Han utövar tillsyn
först och främst över de seminarier, som kunna betraktas som pedagogisk
fakultet vid ett universitet.

Var och en av de sex inspektörerna besöker seminarierna inom sitt
distrikt i regeln 2 gånger årligen, en gång utan att tillkännagiva sin ankomst
på förhand, en gång efter sådant tillkännagivande. Därvid åhör han
lektioner, ensam eller i sällskap med kolleger, som han inbjudit, granskar
lokal och anordningar, konfererar med lärarpersonalen bland annat om
huruvida den ena eller andra eleven skall erhålla befrielse från nagot ämne,
huruvida eleverna göra tillräckliga framsteg i de valfria ämnena o. s. v.,

418

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

och förvissar sig så vitt möjligt om att överstyrelsens föreskrifter med avseende
på de olika elevernas studier och kurser efterlevas. Sina anmärkningar
meddelar han till överstyrelsen. Kräver något snar rättelse, inger han
genast till överstyrelsen en berättelse, som Överstyrelsen överlämnar till
seminariets direktion.

Inspektörerna i naturkunnighet, teckning, slöjd, handarbete, huslig
ekonomi och musik göra ett (dier flera besök. Vid inspektionen anställer
inspektören ofta själv förhör eller prov för att kunna bedöma elevernas
skicklighet i praktiskt laboratoriearbete eller i det särskilda övningsämnet.
Berättelse om resultatet av inspektionen avgives till överstyrelsen,
som upptar en del av eller hela berättelsen uti den allmänna årsredogörelsen.
Denna allmänna årsredogörelse angående varje särskilt seminarium
består av två delar: eu konfidentiell för Överstyrelsen ensam och en andra
del, som då inspektören finner lämpligt, med överstyrelsens tillåtelse översändes
till seminariets direktion.

Om överstyrelsens skriftliga examen visat, att eleverna vid ett seminarium
äro svaga i något eller några av de föreskrivna läroämnena, kan inspektören
tillkalla den tjänsteman i överstyrelsen, som har bedömandet av
dessa skrivningar om hand, för att assistera vid inspektionen, på det att de
gemensamt må utröna källan till de förefintliga bristerna.

Siatsunder- Då alla de förutnämnda försöken att skaffa tillräckligt antal exami upprät-

nerade lärare hade visat sig otillräckliga, måste staten åter komma de

tandeavnya enskildas bemödanden till hjälp. Årligen utexaminerades omkring 2,800
seminarier. , J r . ° . . °

lärare och lärarinnor från seminarierna, då det i själva verket skulle behövts
8,000, även om man beräknade så stora klasser som 50 på varje
lärare. Många fler seminarier behövdes alltså. Men tillräckligt antal nya
var icke att förvänta, så länge staten icke på verksammare sätt bidroge därtill,
än blott genom att lämna anslag till förut upprättade seminarier. Sedan
år 1904 giver därför staten sitt bistånd till upprättande av nya seminarier,
eller till ombyggnad och utvidgning av äldre sådana. Statsanslaget beviljas
av överstyrelsen, men först sedan de enskilda personer eller lokala
myndigheter, vilka tagit saken om hand, utsett en direktion, som anskaffat
tomt, uppgjort ritningar och kostnadsberäkningar, vilket allt underställts

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

319

Överstyrelsens prövning och gillande. Då det hela så i enlighet härmed
står fullt färdigt, utbetalas av staten dess bidrag, som utgör högst 75 %
av hela kostnaden. Anslaget lämnas till beredande av lokaler direkt
avsedda för undervisningen, men icke till lokaler av annat slag (såsom
sovrum, matsalar och dylikt vid internaten), och icke förrän hela beloppet
verkligen av vederbörande utbetalats. Därtill måste direktionen avgiva en
skriftlig förbindelse att återbetala hela beloppet, om överstyrelsen skulle
finna, att seminariets ledning icke sker i överensstämmelse med rådande
föreskrifter.

Sedan år 1905 utgår det årliga anslaget till internatseminarierna Årliga anmed
954 kronor för varje manlig lärjunge och 684 för varje kvinnlig, till Jatsstipen
externaten med 234 kronor för lärjunge vare sig manlig eller kvinnlig, vilket dter
senare belopp anses skola betäcka kostnaden för undervisningen, som lämnas
i båda slagen av seminarier. Såsom ersättning för den fördel, internaten
bereda sina lärjungar, lämnar staten stipendier till alla lärjungar
vid externaten, oavsett om de äro obemedlade eller icke, ävensom till de
externer, som vanligen förefinnas även vid internatseminarierna. Vistas
seminarieeleven uti ett av staten godkänt elevhem, där han erhåller »allt
fritt» (d. v. s. husrum, kost, tvätt, läkarvård och medicin o. s. v. liksom uti
internaten), så utbetalas stipendiet med 720 kronor för man och 450 kronor
för kvinna till elevhemmets direktion, vistas han däremot icke uti sådan
anstalt, så beviljas årligen blott 450 kronor åt man, 360 kronor åt kvinna.

De av staten beviljade anslagen äro icke avsedda att kunna fullständigt
täcka vare sig anläggnings- eller underhållskostnaderna. Den
enskilda offervilligheten är alltjämt anlitad i synnerhet i fråga om internaten,
som under långa tider nödgats genom lån fylla vad som fattats dem
och som icke få använda någon del av statsanslaget till återbetalande av
dessa lån. Även lärjungarnas avgifter, som växla mycket i storlek (från
ingen avgift alls till 540 kronor), behövas väl till bestridande av de stora
kostnaderna, särskilt vid de äldre internaten, som alltjämt måste bära de
för lokalernas anskaffande ådragna stora omkostnaderna.

Då, såsom härav synes, de flesta seminarier upprättats på grund
av enskilt initiativ och de övriga upprättats av lokala skolmyndigheter,
under det att staten blott lämnar ett anslag av högst 75 % av bygg -

320

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

nads- och underhållskostnaderna, kunna alla engelska seminarier i viss
mening betraktas som privata läroanstalter. Från en annan synpunkt
sedda, äro de det däremot icke. De få nämligen under inga omständigheter
bedrivas såsom affärsföretag, vare sig av rektor eller annan enskild
person eller bolag. På lånat kapital får ränta betalas med högst 4 %.
Härtill får icke statsanslaget användas utan endast, och det på mycket
noga angivna villkor, en del av lärjungarnas avgifter. Skulle något överskott
uppstå, måste det användas till lärjungarnas bästa eller till förbättrande
av undervisningen i något avseende.

o O

6. Elevers intagning.

Ehuru seminarierna från början voro avsedda att under en 2-årig
utbildningstid fortsätta och avsluta »pupil-teachers» beredelse för deras
livsuppgift, har dock önskan att även från andra håll tillföra folkundervisningen
friska krafter föranlett, att dessa läroanstalter öppnat sina portar
också för personer med helt annan förbildning. Dessa kunna på flera olika
vägar nå samma mål: en god utbildning för arbetet i folkskolans tjänst.
Av varje inträdessökande, på ett undantag1) när, fordras dock,

l:o) att han är fri från lyte och vanskaplighet och att seminariets
läkare förklarar hans hälsotillstånd tillfredsställande,

2:o) att han undertecknar en förklaring, enligt givet formulär, om
sin avsikt att ägna sig åt lärarkallet i folkskolan eller andra folkundervisningsanstalter,

3:o) att han fyllt 18 år före inträdet eller, om kursen skall bli
blott 1-årig, 19 år,

4:o) att han, om inträde sökes för genomgående av den 2-åriga
kursen, tidigast 2 år och 6 månader före den tid, då inträde sökes, har avlagt
antingen preliminär lärarexamen eller någon annan, av överstyrelsen gillad
examen. (Sådana examina äro dels avgångsexamen från vissa högre läroverk,
dels mogenhetsexamen, vilken avlägges för att berättiga till idkande
av universitetsstudier.) *)

*) Se vad som längre fram, sid. 322, säges om »privatstudenter».

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

321

Som seminariekursens längd blivit högst väsentligt förändrad, i vissa
fall inskränkt till ett år, i andra utsträckt till tre, i enstaka fall till fyra,
sedan även andra än pupil-teachers fått tillträde till densamma, hava
även fordringarna för inträde undergått modifikationer. Men seminarierna
själva anordna numera icke några inträdesprövningar annat än uti kristendomskunskap,
i vilket ämne fordringarna bestämmas av den kyrkliga myndighet,
varav det särskilda internatseminariet beror.

Av ett seminariums direktion beror det, vilka av de utav överstyrelsen
godkända inträdessökande bliva antagna, men till förebyggande av att
någon får företräde eller uteslutes på grund av sin konfessionella ståndpunkt
eller sociala ställning har överstyrelsen förbehållit sig rättighet att
granska den förteckning över de inträdessökande med angivande av deras
kvalifikationer, som skall uppgöras i den ordning de anmält sig. De intagna
eleverna kunna, såsom här nedan synes, vara av sex olika kategorier,
till och med vid ett och samma seminarium, om blott överstyrelsen anser,
att seminariet kan fullgöra de förpliktelser, det ikläder sig genom att mottaga
dem.

1) Pupil-teachers och andra, som avlagt preliminär lärarexamen, s. k.
»2-års studenter».

2) Vid universitet graduerade, som ägna sig åt lärarbanan och under
ett år utbildas vid seminariet; dessa motsvara närmast den svenska provårskursens
deltagare. Dessa »1-års studenter» kunna finnas både vid internat-
och universitetsseminarier.

3) Examinerade, men icke vid seminarium utbildade lärare, »examinerade
studenter» (Certificated Students), kunna vinna inträde för att under
ett år öka sina pedagogiska insikter och sin allmänbildning. (Se anordningar
för lärares vidare utbildning sid. 354.)

4) Särskilt meriterade (genom avläggande av mogenhetsexamen eller
preliminär lärarexamen med högsta betyg i de obligatoriska ämnena och
i fyra av de valfria ämnena, därav två främmande språk) unga män och
kvinnor kunna få intagas för att genomgå en 3-årig fackutbildning vid
seminarium, samtidigt med att de bedriva studier för en bestämd akademisk
examen, som anses fordra 3, högst 4 år. I detta senare fall kan kursen

41—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

322

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

vid seminariet undantagsvis och på särskild anhållan få utsträckas till fyra
år. »3-års studenter».

5) Vid de flesta seminarier finnas oftast en och annan eller ett
fåtal »3:dje-års studenter», d. v. s. forna »2-års studenter», som efter
särskild ansökan fått tillåtelse att ytterligare förkovra sig under ett år,
sedan de under minst ett, högst fyra år med mycket goda vitsord tjänstgjort
vid folkskola. Detta år kan en tredje års student få tillbringa antingen
vid sitt förra seminarium eller vid ett annat. Ofta händer, att han
(eller hon) får på seminariets bekostnad tillbringa året utomlands. (Se
sid. 354.)

6) Till sist kan, efter överstyrelsens medgivande, ett fåtal elever
mottagas, utan att de genomgått någon examen. Visar det sig,
att de göra goda framsteg och äro jämngoda med seminariets elever för
övrigt, få även de anmäla sig till lärarexamen vid lärokursens slut och därigenom
vinna samma kompetens som sina kamrater. Men dessa s. k. »privatstudenter»
måste själva helt och hållet bekosta sin vistelse och undervisning
vid seminariet och inräknas icke i elevantalet vid statsanslagets beviljande.

I internatseminarierna iidagas företrädesvis »2-års» och »3:dje års»
samt »examinerade studenter»; i universitetsseminarierna, som äro externat,
företrädesvis »3-års» och »1-års studenter».

7. Undervisningen.

A. Arbetsordning.

Läsåret, som har ungefär samma längd som det svenska skolåret,
börjar omkring den 1 september och varar till mitten av juli månad.
Det är uppdelat i 3 läseterminer, skilda genom 4 veckors ferier vid jul
och 3 veckor vid påsk.

Arbetstiden vid ett internat beräknas till 7 timmar dagligen, av vilka
blott 4 till 5 äro lektions- eller föreläsningstimmar. Av överstyrelsen är
ingenting förordnat angående den del av denna tid, som bör anslås åt vart
ämne, utan denna bestämmes av det enskilda seminariets direktion. Det skulle
ej heller gärna vara möjligt att bestämma en timplan gemensam för alla

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

323

seminarierna, då elevernas förbildning kan vara mycket olika, och seminarierna
äro ålagda att inrätta undervisningen därefter.

Såsom exempel på dagordningen vid ett internatseminarium, där nästan
varje timme på dagen är upptagen enligt föreskrift, kan anföras ordningen
vid det stora nya Kennington-seminariet, avsett för 100 interner och 100 externer.
Den ordning, som råder där, är densamma, som med få modifikationer följes
i alla internat både för män och för kvinnor. Ett visst antal lärare bor i seminariet,
och ett ännu större intar sina måltider tillsammans med eleverna.

Ringning till uppstigning . . . . kl. 7 f. m.

Morgonbön...........» 8 f. m.

Frukost1)...........» 8,15 f. m.

Föreläsningar.........» 9 f. m. till 12,5 5 e. m.

Middag............» 1 e. m. till 1,3 o em.

Föreläsningar eller egna studier . » 3,4 5 till 4,4 5 e. m.

Tedrickning..........» 4,4 5 till 5,15 e. in.

Privatstudier (överläsning o. s. v.)» 5,15 till 7,15 e. m.

Kvällsvard...........» 7,3 o till 8 e. m.

Ledighet och samkväm.....» 8 till 9,30 e. m.

Aftonbön ...........» 9,3 o till 9,4 5 e. m.

Tystnadsringning........» 10 e. in.

Ljusen släckas.........» 10,15 e. m.

Åtskilliga modifikationer förekomma naturligtvis, beroende dels på att lördagen
alltid är fridag efter kl. 1 middagen, i vissa seminarier t. 0. m. efter kl.
10, dels därpå att exkursioner, besök i skolor o. s. v. avbryta den vanliga ordningen.
Mycken vikt fästes vid att de lediga timmarna efter middagen användas
till kroppsövningar i det fria, såsom tennis, golf, hockey, och andra spel, eller promenader
0. s. v.

Vid externaten är ordningen naturligen en helt annan. Ett och
annat av dem, såsom t. ex. det nya London County Council seminariet för
kvinnor (Greystoke Place), liknar med avseende på anordningarna något
de svenska seminarierna, men de övriga äro snarast att betrakta såsom
ett slags fackskolor, anknutna till ett universitet. Seminarieeleverna studera
några timmar i veckan psykologi och pedagogik samt metodik under
ledning dels av professorn i pedagogik dels av huvudläraren och huvud J)

Eu stor del af externerna (Day Students) intaga ett eller flera av sina mål till
sammans med lärare och kamrater vid anstalten.

324

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

lärarinnan i skolpraktik (Master, Mistress of method), men bereda sig för
övrigt på akademiska examina i likhet med andra studenter. Av studietiden
beräknas en tredjedel till den egentliga fackbildningen, två tredjedelar
till examensstudier.

På grund av förut angivna bestämmelser i fråga om lärjungars intagning
kan naturligen icke heller en för alla seminarier gällande läroplan
uppställas. överstyrelsen fastställer visserligen lärokurser uti ett stort
antal dels allmänbildande, dels fackbildande ämnen, men blott de senare
äro obligatoriska för folkskollärarexamen. De förra däremot äro avsedda
uteslutande för de elever, som avlagt preliminär lärarexamen eller någon
därmed likvärdig men som icke skola idka akademiska studier utan efter
två år avlägga sin examen. Då likväl även dessa elever före inträdet skola
hava förvärvat ett icke ringa mått av kunskaper uti alla de obligatoriska
ämnena, anser man, att de vid seminariet böra få vänja sig vid ett något
fördjupat studium, därigenom att deras arbete koncentreras på vissa smärre
områden av de obligatoriska ämnena samt på ett par ämnen efter eget val.

Som i de flesta ämnena uppställts alternativa kurser, erhålla seminarielärarna
en avsevärd frihet i valet av vad som skall göras till föremål
för klassens arbéte under året. Dock måste den enskilde lärarens
beslut härutinnan fastställas av seminariedirektionen. I fråga om de
valfria ämnena är det Överstyrelsen, som prövar, huruvida ett seminariums
lärarpersonal äger förutsättningar för att lämna en tillfredsställande
undervisning uti det eller de ämnen, som de enskilda seminaristerna
utvälja. Däremot bestämmer Överstyrelsen icke, hur lång tid,
som bör ägnas åt varje ämne, eller hur kursen i detsamma skall fördelas
på de två åren. Därför råder häruti stor olikhet mellan de särskilda
seminarierna. Så avslutas i det ena kursen i historia redan
första året, i det andra fortsättes den under båda åren o. s. v. Ja,
det skulle kunna hända, att detta ämne, fastän obligatoriskt, bleve
vid ett seminarium alldeles uteslutet för en årsklass av elever, om
det vid början av deras studietid befunnes, att de redan ägde tillfredsställande
kunskaper i ämnet i överensstämmelse med någondera
av de alternativa kurserna, överstyrelsen medgiver nämligen befrielse
från ett eller flera ämnen, uti vilka seminaristen redan vid inträ -

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

325

det, enligt företedda, av överstyrelsen gillade vitsord, äger kunskaper
motsvarande seminariekursen i ämnet. Varje seminarium har rättighet att
i ganska stor utsträckning vidtaga sina särskilda anordningar, blott det
bestämda pensum vid avgångsexamen befinnes på ett tillfredsställande sätt
genomgånget. Och avgångsexamen i ett ämne kan av seminariets direktion
bestämmas till vilketdera som helst av de båda läsåren. De enda
ämnen, som icke få avslutas före slutet av det andra seminarieåret, äro de
fackbildande ämnena, vilka ämnen också äro de enda, i fråga om vilka befrielse
icke under några omständigheter medgives.

B. Läroämnen.

1 universitetsseminarierna lämnas undervisning, utom i de fackbildande
ämnena: pedagogik, metodik och praktiskt skolarbete, blott i
välläsning och deklamation, teckning, säng (jämte musikteori), slöjd (för
män), sömnad (för kvinnor), gymnastik (»physical training»). Dessa ämnen
äro obligatoriska i den mening, att godkända kunskaper och färdigheter
i dem fordras för erhållande av lärarbetyg, men endast i fråga om de tre
förstnämnda är deltagande i undervisningen obligatoriskt. Däremot måste
de studerande, som redan avlagt (»1-års studenter»), och studerande, som
arbeta på akademisk examen (»3-års studenter») med humanistiska ämnen,
genomgå en kurs i naturkunnighet av övervägande praktisk art och
omfattande bland annat åtminstone 30 till 50 timmars självständigt laboratoriearbete.

I övriga seminarier lämnas undervisning i de ovannämnda fackbildande
ämnena och övningsämnena, samt i de obligatoriska ämnena:
engelska språket med litteraturläsning och uppsatsskrivning, matematik, historia,
geografi och naturkunnighet, samt uti 2 eller flera bland de på Överstyrelsens
lista uppförda valfria ämnena.

Kristendomsundervisning är obligatorisk för internerna vid 42 av de
51 internatseminarierna. Kurserna ävensom inträdesfordringarna bestämmas
av det kyrkliga samfund, av vilket seminariet beror. För externer,
av vilka vid de flesta internat finnes ett större eller mindre antal, är detta
ämne däremot valfritt.

326

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

C. Timplan.

Exempel på timplanen vid ett internatseminarium med 100 elever i två
klasser, vilka dock vid de flesta lektionerna även i de obligatoriska ämnena äro
uppdelade i minst två avdelningar med något olika kurser, lämnas här. Av de
valfria ämnena har varje elev högst två.

Timplan.

	Klass I.	Klass II.
	Tim	mar.
Obligotoriska ämnen:
Engelska språket och litteraturen.......	5	6
Matematik.................	3 (5)	2 (4)
Naturkunnighet...............	4	4
Historia..................	3	3
Teckning..................	2	2
Musik (teori och sång)............	3	3
Handarbete.................	o	2
Pedagogik..................	3	3
Gymnastik (physical training) ........	1	1
Kritiklektioner *)..............	1	1
Lektionskritik................	1	1
Kristendomskunskap 2)............	3	3
Valfria ämnen:
Engelska språket..............	2	2
Pedagogik ..................	2	2
Franska ..................	2	—
Matematik.................	2	—

De av överstyrelsen föreskrivna lärokurserna i de särskilda ämnena
äro icke en gång för alla bestämda utan undergå ofta modifikationer av
olika slag. Därför utgivas årligen av överstyrelsen förordningar (regulations)
angående kurser och examina för de närmaste åren. De här nedan
anförda gälla för elever, som sökte inträde vid seminarierna år 1906 och
som således blevo färdiga år 1908.

*) Se sid. 341.

2) Obligatoriskt endast för internerna (resident students) men icke för externerna
(day students).

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

327

D. Lärokurser i obligatoriska ämnen.

Engelska språket och litteraturen samt uppsatsskrivning.

Fyra alternativa kurser. *)

Överstyrelsen fäster den största vikt vid att eleverna uppmuntras till att
uppskatta god litteratur, så att de betrakta de engelska klassiska författarna icke
blott som föremål för litteraturstudium utan såsom en varaktig källa till nöje och
vederkvickelse. Den önskar därför, att elevernas läsning icke inskränkes till de
i kurserna uppgivna arbetena.

De flesta av de böcker, som nämnas i varje alternativ kurs, bänföra sig
direkt eller indirekt till någon särskild period av Englands historia. Motsvarande
del av historien bör så vitt möjligt studeras i samband med den valda kursen i
modersmålet.

En poetisk antologi bör i varje fall läsas. (En lista på sådana, av Överstyrelsen
gillade, lämnas, men seminariet är icke bundet vid densamma.) Uppsatsskrivning
övas båda åren.

I. a. Till kursorisk läsning: alla de följande eller det huvudsakligaste av
Shakespeare, Macbeth; Spencer, Eaerie Queene, bok 1; Macaulay, Essay on Bacon;
Kingsley, Westward Ho!; More, Utopia; Memoirs of Colonel Hutchinson, by his
wife; en antologi.

b. Till noggrannare genomgång: Shakespeare, A Midsummernighfs Dream;
Milton, Comus, Lycidas etc. Bacon, Essays (nio stycken: Om föräldrar och
barn o. s. v.)

c. Översikt av engelska språkets byggnad och historia.

Den sistnämnda kursen, c, skall alltid genomgås, oberoende av vilket av
de fyra kursförslagen som för övrigt väljes, och avser att göra eleverna bekanta
med och giva en riktig uppfattning av ,

det engelska talspråkets ljud och sättet för deras frambringande: beskrivning
av talorganens skapnad; klassifikation av ljuden; tonvikt, accent, tonfall; det
engelska uttalets utveckling; talspråk och skrivspråk; förhållandet mellan det
moderna engelska talspråkets ljud och alfabetet;

ordens betydelse i satsen.

(I vart och ett av de övriga kursförslagen förekommer, utom annat, två
eller flera av Shakespeares dramer samt delar av Milton’s »Det förlorade paradiset»
m. m.)

Ö Av utrymmesskäl anföres här endast en, nämligen den som bör följas, om det
första kursförslaget i historia väljes.

328

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Elementär matematik (med aritmetik).

Aritmetik är obligatorisk för alla elever, men kurserna äro olika för män
och kvinnor. Algebra och geometri äro obligatoriska för de förra, men valfria
för de senare. För att få mer än godkänt betyg för kursen måste de kvinnliga
eleverna läsa och examineras i del I av den här nedan följande kursen i algebra
samt antingen geometrikursen A eller B.

Aritmetiken fullständigt; kännedom om grunderna för metersystemet.

Algebra, I. T. o. m. ekvationer av 2:a graden med 1 obekant och enkla
ekvationer med 2 obekanta, jämte problem ledande till sådana ekvationer.

II. Aritmetiska serier, geometriska serier med ändligt antal termer;
lätta ekvationer med flera obekanta och innehållande kvadraterna på dessa samt
problem ledande till sådana ekvationer; kvadratrot, största gemensamma divisorn,
minsta gemensamma dividenden; »ra t io» och proportion; permutationer och kombinationer;
binominalteoremet för positiva hela exponenter; användning av logaritmtabeller;
problem som fordra grafiska metoder.

Geometri, två alternativa kurser, A och B.

A. Euklides. I. Första och andra boken, med enkla geometriska övningsuppgifter.
II. Tredje boken, fjärde boken propos. 1—10, sjätte boken 1—19 med
enkla geometriska övningsuppgifter.

B. I. Praktisk geometri = den valfria kursen för prel. lärarexamen (se
sid. 309). Teoretisk geometri = den sistnämnda kursen (se sid. 309).

II. Praktisk geometri. Följande konstruktioner och lätta utvidgningar
av dem: Konstruktion av ett cirkelsegment innehållande en given vinkel;
delning av en rät linje i ett antal delar, som stå i ett givet förhållande, vilket
som helst, till varandra; konstruktion av 4:e proportionalen till 3 givna räta
linjer och av medelproportionalen till 2 givna räta linjer; delning av en rät linje
eller dess förlängning i segment, så att rektangeln av delarna är lika med en
given kvadrat; konstruktion av in- och omskrivna reguljära månghörningar till
en cirkel; konstruktion av cirklar efter olika givna bestämningar; konstruktion av
en rätlinig figur i given skala eller med given area och likformig med en given
figur; konstruktion av en kvadrat av samma ytvidd som en given månghörning.
Åskådliggörande och förklaring medelst rektangulära figurer av en del algebraiska
identiteter. Teoretisk geometri: huvudinnehållet av Euklides 3:e och 6:e böcker,
med tillämpningar av teoremen.

Naturkunnighet (Elementary Science).

Ingen bestämd kurs är föreskriven. Seminariedirektionen bör efter noggrant
bedömande av de studerandes behov och seminariets resurser i fråga om

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

329

lärare och materiell uppgöra ett kursförslag, som underställes Överstyrelsens prövning.
Det enda som är föreskrivet är, att kursen även skall omfatta hälsolära.
Dessutom bör beaktas önskvärdheten av att studerande, som taga lantbrukslära
(rural Science) som valfritt ämne, först genomgå en experimentell kurs i allmän
naturlära, i överensstämmelse med den här nedan under n:r 18 a föreskrivna.

Lärjungarnas kunskap i detta ämne bedömes företrädesvis av statsinspektören,
som har rätt att fordra, att lärjungarna skola vara i stånd att utföra alla
de experiment, som varit före i klassen intill tiden för hans ankomst, samt att
utlöra med dem likartade, vilka han förelägger dem. Varje lärjunges laboratoriejournal
och anteckningsbok måste förevisas, och av densamma skall framgå, vilka
experiment han utfört och i vilken ordning han företagit dem, till ledning för
inspektörens berättelse, som för övrigt skall grundas på det muntliga och skriftliga
förhör han anställer.

Historia och geografi.

Geografi läses i samband med historien och måste belysa densamma.

I geografiundervisningen inbegripes förfärdigande av modeller, diagram och

kartor.

Överstyrelsen uppställer 7 olika kursförslag. Inom vilket av dem, som än
väljes, lämnas frihet att utvälja en viss del till grundligare genomgång.

1. Englands historia från Henrik VII till Oliver Cromwell. Detaljerat
studium av ett av följande fyra ämnen: Edvard VI:s och Mary’s regeringar; Elisabeths
regering; Inbördeskriget 1642 — 1648; Protektoratet.

2. Översikt av Stuartperioden till drottning Annas regering. Detaljerat
studium av förhållandena till Kontinenten under samma period.

3. Översikt av Englands historia från George I till 1832. Detaljstudium
av »Englands utvidgnings», eller av huvuddragen av historien om uppkomsten av
statsförbundet Amerikas Förenta Stater och dess nuvarande politiska konstitution.

4. Översikt av de europeiska koloniernas uppkomst och historia. Detaljstudium
som föregående.

5. Englands historia från Knut till Rikard III. Specialstudium av den
stads historia, i vilken seminariet är beläget — såsom den kan studeras med tillhjälp
av befintliga historiska minnesmärken — från äldsta tid intill 1870.

6. Översikt av Storbritanniens, Frankrikes och Amerikas nuvarande konstitutioner
jämförda med och i motsats till varandra. Amerikas Förenta Staters
geografi. Detaljstudium av politiska och sociala reformer i Storbritannien från
1832 till närvarande tid.

7. Översikt av Roms historia till Augustus och Greklands till den makedoniska
erövringen.

42—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

330

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Teckning.

Undervisningen i teckning bör ha till syfte att meddela skicklighet i

a) att observera och avteckna konturerna av enkla geometriska modeller
och vanliga föremål;

b) bruket av väggtavlan vid klassundervisning;

c) minnesteckning;

d) ritning av diagram och analys av former lämpliga till användning vid
lektioner i teckning.

Anm. 1. Grunderna för perspektivläran givas vid studiet av de geometriska
figurerna. Syftet med övningarna bör vara att utbilda noggrant iakttagande och
korrekt avbildande.

Anm. 2 Urvalet av ämnen bör ske inom ett mycket vidsträckt område och
kan omfatta ornament, växter, djur, dessas olika utvecklingsstadier, fysiska apparater,
vapen, sköldemärken, arkitektur, m. m. Syfte: vinnande av snabbhet i utförandet
och uppfattning av karakteristiska drag.

Anm. 3. Vid minnesteckning böra föremål väljas av förutnämnda slag.
Syfte: förmåga att kvarhålla och att noggrant återgiva synintryck.

Anm. 4. Diagrammen behöva icke inskränkas till ornamentala former.
Enkla naturliga former av blad, blommor och djur kunna inbegripas.

Penselteckning, övning med färgade kritor och temperamålning på väggtavlan
böra förekomma.

Musik.

1. Den teoretiska kursen:

Bas och diskantklav, alla dur och molltonarter och deras förteckning; transponering;
transkription till »sol-fa» beteckning och vice versa in. m. Notvalörer,
sammanbundna, punkterade noter; pauser; taktbeteckning; synkopering m. m. Fullständig
bekantskap med »sol-fa»-metoden. Vanliga musiktermer. Allmänna regler
för röstens behandling, i synnerhet med hänsyn till barnaröster.

2. Den praktiska utbildningen omfattar koralsång, unison sång af klassiska
sånger, ton träff ning, andningsövningar, a vista-sång, övningar i att aniöra vokal
och intrumental musik, skrivning av tonträffningsövningar på väggtavlan.

Kvinnligt handarbete.

Handarbetsundervisningen har till mål att meddela skicklighet uti att undervisa
och skall omfatta dels praktiskt arbete, dels metodiska anvisningar för
undervisning av skolbarn.

Det praktiska arbetet skall inbegripa:

1. övningar i slätsöm, lagning av linne-, bomulls- och yllepersedlar, i tillklippning
och förfärdigande av vanliga underkläder och dräkter.

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

331

2. Stickning av sockor, strumpor och andra enkla saker.

3. Skriftlig redogörelse för förfaringssättet vid vissa sömnadsarbeten och
den metod, som tillämpas vid undervisningen.

Undervisningslärans grunder.

Fyra alternativa kurser.

I. A. Folkskolans organisation och läroplan.

Skolbyggnader och deras utrustning; inflytandet av olika slag av skollokaler
på skolans arbete; sanitära anordningar. Skolbarnens fysiska hälsa och
medlen för dess bevarande; tecknen till trötthet och missmod; sätt att upptäcka
och behandla fysiskt eller psykiskt defekta barn. överlärarens särskilda arbete;
skolbarnens fördelning i klasser; fördelning av lärarpersonalen i olika slags skolor
{t. ex. i mindre skolor på landet, eller uti större skolor i städerna o. s. v.). Redogörelser
för skolarbetet. Ämnen tillhörande läroplanen, motivering härför; deras
betydelse i förhållande till varandra; möjligheten att kombinera dem; variationer i
läroplan och arbetsordning nödvändiga för tillgodoseende av lärjungar av olika
ålder och i olika skolformer. Tukt och självtukt. Medlen till att sträcka skolans
inflytande till hemmen och till barnens liv efter skoltidens slut. Folkskolans plats
i ett nationellt uppfostringssystem.

B. Undervisningsmetoder. Talandet: talorganens byggnad och bruk; medel
för distinkt uttal; bruket av berättelser; sammanhängande tal och skriftlig framställning;
läsning; poesi och sång. Utbildning av öga och hand: teckning och
skrivning; övningar för vinnande av handfärdighet och utveckling av estetiska
förmögenheter; husliga sysselsättningar (t. ex. trädgårdsarbete, sömnad etc.); det
moraliska värdet av dylika övningar. Allmän fysisk uppfostran, lekar inbegripna;
hälsovårdslärans lagar. Naturlära: medel till att väcka intresse för naturen;
djur och växtliv; elementerna av geografi. Talförhållanden och elementär matematik:
lämpliga metoder och materiell. Historia: fosterländska sägner (national
traditions), samhällsliv.

C. Läsning av T. G. Rooper’s Livet i hemmet och livet i skolan samt
Adam’s Herbartska Psykologi.

Anm. Dessa arbeten gälla elever intagna år 1907; för år 1906 intagna
elever äro Locke’s Om uppfostran, J. G. Fitch’s Thomas och Mattew Arnold m. fl.
anbefallda.

II. x) A. Elementär psykologi, i synnerhet från synpunkten av dess betydelse
för undervisningen.

B. Det viktigaste av logikens lagar.

C. Skoluppfostrans inflytande på karaktären.

1) Av utrymmesskäl angivas i de följande kursförslagen blott huvudpunkterna.

332

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

D. Skolans organisation.

E. Speciell metodik i folkskolans ämnen; sambandet mellan ämnena.

F. Hygien.

G. Ledande principer för och utveckling av den grundläggande undervisningen
(Elementary Education) i England sedan år 1839.

III. A. Elementär psykologi, i synnerhet från synpunkten av dess sammanhang
med barnaundervisning samt den tidigaste utvecklingen av ett barns
själsförmögenheter.

B. Skolans inflytande på karaktären.

C. Skolans organisation.

D. Undervisningsmetoder, särskilt i fråga om flickor och småbarn.

E. Skolhygien, särskilt skolans inflytande på flickors och små barns hälsa
och fysiska befinnande.

F. Skildring av antingen Fröbels eller Pestalozzis liv och verksamhet,
eller Herbarts uppfostringslära.

IY. A. Teoretisk pedagogik: Uppfostrans etiska grund. Uppfostrans

psykologiska grund. Tänkandets förlopp.

B. Praktisk pedagogik: Skolans ledning. Disciplin; belöningar, straff.

Förståndsutveckling och moralisk utveckling i samband med fysiska omständigheter.
Observation av enskilda barn: minne, temperament, lynne, o. s. v. Odlandet
av intresse och uppmärksamhet. Läro- och timplaner. Undervisnings- och
kontrolleringsmetoder. Speciell metodik.

C. Skollivets hygien: Skolan och hemmet; behandling av lands- och stadsbarn,
av barn från fattiga och från välbärgade hem; deras föda, kläder, renlighet,
regelbundenhet i levnadssättet, sömn och vila, kroppsövningar. Skollokalens hygien;
luft, ljus, värme, golvyta och luftrymd per barn, skolmöbler, barnens ställning
under arbetet. Förmåga av uthållighet beträffande lektioner, kroppsövningar och
lekar. Trötthet; tecken till psykisk och fysisk utmattning; lektionernas ordning
på timplanen; lokala och tillfälliga variationer av densamma. Barn av normal
och abnorm kroppskonstitution; upptäckande (men icke behandling) av svaghet i
syn, hörsel eller kroppskonstitution eller i psykiskt avseende; vanliga skolbarnssjukdomar;
inverkan av osnygghet, vanvärd, smittoämnen.

Läsning och deklamation.

Välläsningsövningar i samband med litteraturläsning enligt läroplanen
för denna.

Minst 200 rader av någon eller några mönstergilla författare måste läras
utantill. Summan kan erhållas genom ett större eller flera mindre skaldestycken

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

333

eller stycken i obunden form, som icke varit inlärda för någon föregående examen.
I seminarier i Wales kunna 100 rader av de 200 vara på walesiska språket.

Till de obligatoriska ämnena höra även gymnastik (»physical training») och
slöjd (»manual instruction»), det senare ämnet blott för män. Några kurser äro icke
föreskrivna, men båda ämnena äro underkastade inspektion av statsinspektörerna,
och befrielse medgives, endast om eleven företer intyg om och avlägger prov på
behörig färdighet.

Lärokurser i religionskunskap.

1 de 10 internat, vilka icke stå i beroende av något bestämt kyrkligt samfund,
förekommer icke religionsundervisning i vanlig mening. Vid flera av dem
lämnas dock ett slags sådan i form av bibelförklaringar, till vilka eleverna hava
fritt tillträde. Åtskilliga elever deltaga regelbundet i denna undervisning ehuru
utan något som helst tvång.

Av de 41 internat, som lämna obligatorisk undervisning i religionskunskap
meddela 32 sådan undervisning enligt engelska episkopalkyrkans lära. Lärokurserna,
som äro fastställda av ärkebiskoparna av Canterbury och York, skola hava
till ändamål att

1) tillförsäkra de studerande tillräcklig insikt och undervisningsskicklighet
för att kunna på ett verksamt sätt meddela undervisning i de skolor, som skola
komma att anförtros åt dem;

2) bidraga till främjandet af seminarieundervisningens allmänna syfte, nämligen
att fostra och uppbygga de studerandes andliga liv;

3) så långt som är förenligt med det allmänna syltet, bereda tillfälle till
en viss specialisering ifråga om studieplan;

4) bereda tillfälle till någon undervisning, som icke avser examens avläggande.

För examen fordras:

A. Obligatorisk kurs: a) vår frälsares liv enligt evangelierna, men med
huvudsaklig vikt lagd vid ett av dem; b) apostlagärningarna kap. 1—15; c) engelska
kyrkans katekes.

B. Tilläggskurser, av vilka tre måste läsas, men blott en förekommer i
examen efter rektors val: a) den heliga nattvarden efter kyrkohandboken; b) gamla
testamentet, antingen handledning i studiet därav i allmänhet, eller också genomgång
av en viss del, efter av läraren föreslagen och av vederbörande gillad plan;
c) nya testamentet (utom förutnämnda delar) i likhet med gamla testamentet; d)
kyrkohistoria, engelsk eller allmän, en av vederbörande, efter förslag av läraren
bestämd period; e) bönboken, d. v. s. gudstjänstordningen, eller ock den engelska
kyrkohandbokens historia; f) kristna vittnesbörd (christian evidences, innehållande
uttalanden och vittnesbörd om kristendomens sanning).

334

STORBRITANNIEN OCH NÄGRA AV DESS KOLONIER.

E. Lärokurser i valfria ämnen.

Kurserna i de flesta av de valfria ämnena motsvara till omfånget ungefär
fordringarna för den s. k. Intermediate Arts and Science examination of London
University, närmast motsvarande eu preliminär filosofie kandidatexamen.

Antalet valfria ämnen är, såsom av nedanstående förteckning synes,
mycket stort.

1.	Engelsk litteratur.	12.	Hebreiska språket.
2.	Pedagogik.	13.	Matematik.
3.	Historia,	14.	Fysik.
4.	Geografi.	15.	Kemi.
5.	Latinska språket.	16.	Botanik.
6.	Grekiska »	17.	Hygien.
7.	Franska »	18.	Lantbrukslära (Rural Science).
8.	Tyska »	19.	Husligt arbete (Housecraft), endast
9.	Italienska »		för kvinnor.
10.	Spanska »	20.	Teckning.
11.	Walesiska »	21.	Musik.
Det	är icke för någon	elev i den	2-åriga kursen medgivet att taga mer
av	ovanstående ämnen.	Varje elev ;	mmäler för seminariedirektionen, vilka

ämnen han önskar studera, Om seminariedirektionen träffat anordningar för meddelande
av undervisning i de valda ämnena, underställes valet Överstyrelsens beprövande.
Finner denna, att elevens föregående studier och seminariets tillgängliga
lärarkrafter utgöra förutsättningar för ett framgångsrikt studium, godkännes
förslaget, i annat fall icke.

Liksom i fråga om de obligatoriska ämnena äro föreskrifterna angående
kurserna i de valfria ämnena mycket detaljerade. Här nedan förbigås de, som
icke erbjuda något av särskilt intresse.

Engelsk litteratur.

Studiet skall omfatta antingen a) 10 av Shakespeares dramer eller b) Miltons
förnämsta arbeten eller c) Wordsworth och Coleridge eller d) Tennyson. Den
valda författarens skrifter skola studeras icke med hänsyn till filologiska eller
grammatiska detaljer utan med hänsyn till innehåll och betydelse samt till det
för stilen mest karakteristiska. Vidare bör studiet omfatta den nämnda författarens
biografi, de sociala och litterära förhållandena på hans tid samt de viktigaste
engelska författare, som han påverkade, och av vilka han påverkades.

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

335

Pedagogik.

Studiet skall omfatta antingen a) pedagogikens teori och historia (till den
sistnämnda hör läsning av något av vissa uppräknade arbeten om »grekisk uppfostran»,
eller »renässansuppfostran» eller »nyare utveckling av utbildningen i slöjd,
särskilt i Sverige, Tyskland och Förenta Staterna»), eller b) uppfostran och undervisning
av späda barn och småskolans barn, samt Fröbels pedagogik och autobiografi.

Geografi.

Studeras med särskild hänsyn till de fysiska naturförhållandenas inverkan
på befolkningstätheten, nationalkaraktären, industrien och handeln.

Matematik.

Elementär matematik omfattande:

Linjers, cirklars och solida kroppars geometri, med undantag av koniska
sektioner. Koordinatgeometri för linjer och cirklar.

Algebra: Serier, binominalteoremet för hela positiva exponenter. Logaritmer
och deras användning. Sannolikhetsberäkning.

Plan trigonometri. Beräkning av trianglar.

Mekanik: Friktion. Arbete. Tyngdpunkt. Enkla maskiner. Pendelns och
projektilers rörelse. Cirkelrörelse. Stötar verkande på elastiska och oelastiska
partiklar.

Ungefär hälften av ovanstående kursplan måste genomgås för betygs erhållande,
men frihet lämnas att välja vilken del som helst.

Naturkunnighet (Science Subjects).

Undervisningen i dessa ämnen måste vara av praktisk och experimentell
art och i huvudsak följa de givna läroplanerna, men får även gå därutöver, blott
det tillagda ansluter sig till och bildar ett helt med den givna planen. — De
studerande måste vara beredda på att för examen prövas dels genom inspektion
av deras praktiska arbete under studietiden och granskning av deras anteckningsböcker,
dels genom skriftlig examen. Varje studerande, som har valt något av
de fem följande ämnena, måste framlägga en redogörelse för de experiment, som
han själv utfört. Denna måste vara skriven i hans egna ordalag, varje anteckning
måste vara gjord samtidigt med eller omedelbart efter de beskrivna experimenten,
och en kort förteckning av innehållet måste åtfölja densamma.

Den elev, som väljer fysik eller kemi, måste för godkänt betyg även hava,
utöver den å sid. 339 nämnda förberedande kursen i naturkunnighet, förut genomgått
en av specialkurserna (a och b å sid. 309 och 310) i det valda ämnet.

336

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Fysik.

-Fallrörelse, Atwoods fallmaskin. Pendelförsök. Potentiellenergi ock rörelseenergi.
Enheter. Massa. Kraft. Arbete etc. Statiska par. Kraftmoment. Boyle’s
lag Utvidgnings koefficient för fasta kroppar, vätskor och gaser. Sätt att mäta densamma.
Mätning av specifik och latent värme efter exakt metod. Ångtryck. Kokpunkt.
Kokpunktens förändring med tryckets. Bestämmande av ångtäthet. Reflektion
i sfäriska ytor, bilders uppkomst. Brytning genom prisma. Deviationsminimum.
Total reflektion, gränsvinkel. Metoder för mätning av brytningsindex.
Bilder med tillhjälp av en lins. Reella och virtuella bilder. Brännvidd. Enkelt
teleskop och mikroskop.

Övriga delar av fysiken (såsom magnetism, statisk, galvanisk och induktionselektricitet
samt den elektriska strömmens användningar) till ungefär samma
omfattning som de föregående.

Kemi.

Framställning, egenskaper och sammansättning av saltsyra, ammoniak samt
kvävets och kolets oxider. Ett noggrannare studium av beståndsdelarna hos åtskilliga
sammansatta kroppar, valda med hänsyn till förklaring av och exempel
på de viktigaste kemiska lagarna (flyktighetslagen, multipla proportioner o. s. v.).

Atomteorin. Bestämning av atom- och molekylarvikt. Formler och ekvationer.
Föreningsvärden. Jämförande studium av saltbildarna och deras sammansättningar.
Jämförande studium av fosfor, antimon, bismut och några av deras
sammansättningar. Jämförande studium av de vanligaste metallernas karakteristiska
egenskaper, huru de påverkas av vatten, syror o. s. v. Klassifikation av grundämnena.
Några få typiska kolföreningar i syfte att visa, vilka metoder som användas
för att analysera, oxidera och reducera; konstitutions(struktur-)formler.

Botanik.

Hela kursen skall genomgås under praktiskt arbete. Kursen inbegriper
endast sadana detaljer, som kunna studeras antingen genom undersökning av
levande exemplar eller experimentellt.

1. En fanerogam växts byggnad och levnadshistoria; tillräckligt med mikroskopiskt
arbete för att tydligt illustrera densamma.

2. Fröets bildning. Rollinering och befruktning. Jämförelse mellan olika
fröns groning.

3. En växts näringsförlopp. Bladets fysiologi.

4. Växters anpassning efter omgivningen: skydd mot djur, mot kyla och
blåst; bladens form och orsaker därtill; insekter och blommor; spridning av frukter
och frön.

5. Växtundersökning och bestämning medels flora.

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV HESS KOLONIER.

337

Hygien.

Hela kursen bör så mycket som möjligt grundas på elevernas laboratoriearbete.
I fråga om födoämnena, vilka böra göras till föremål för noggrant studium,
iakttages, huru vissa reagenser inverka på dem o. s. v. Likaledes i fråga om olika
slags beklädnadsmaterial m. m.

1. Elementär fysiologi med praktiskt arbete.

Människokroppens benbyggnad. Vävnader, bud, blodet och dess cirkulation.
Matsmältningen, näringsämnenas kringförande i kroppen. Andningen. Sinnesorganen.
Mnskel- och nervsystemen. (Skelett, modeller, vissa organ av kanin,
får e. dyl. användas som material.)

2. Hygien. Föda. Födoämnen. Deras användning, näringsvärde. Energi
av näringen. Tillagning. Friskt och skadligt kött. Vatten. Källor, vattenförgiftning,
medel däremot. Hårt och mjukt vatten m. m. Luft. Andningens och
förbränningens inverkan, förorening. Luftvolym pr person. Ventilation, teori och
metoder. Marken. Byggnadsgrund av olika slag, fördelar och olägenheter, deras
relativa värde från sanitär synpunkt. Sanitära åtgärder o. s. v. Bostäder. Byggnadsmaterial.
Uppvärmning, belysning. Skolbyggnader. Bortförande av obrukbara
ämnen, dränering o. s. v. Personlig hygien. Vanor, kroppsövning, vila, sömn,
renlighet, tvål, aktgivande på hudens och inälvornas förrättningar. Kläder. Material,
absorberande, värmeledande förmåga. Eldfarligt och icke eldfarligt material. Principer
för klädedräkten. Behandling av smärre sår och kroppsskador. Skydd mot
smittosamma sjukdomar.

Landtbrukslära (Rural Science).

I denna kurs är arbetet i klassrummet och laboratoriet avsett att utföras
under vintermånaderna. Vår och sommar användas till praktiskt trädgårdsarbete
och exkursioner.

Före genomgången av denna kurs är det nödvändigt, att den studerande
genomgått en allmän experimentell kurs i naturlära (General Experimental Science).
En sådan anföres längre fram (under n:r 18 a). Den inräknas icke uti kursen i
lantbrukslära.

A. Växtliv. Frön. En mängd frön insamlas, undersökas; villkoren och
sättet för groningen studeras.

Rötter. Tyngdens inverkan. Hastighet i tillväxten. Rothår, absorption.
Undersökning av olika rötter.

Blad. Orsaker till formerna. Bladnervernas byggnad. Undersökning av
översidans och undersidans ytterhud.

43—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

STORBKITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

<538

Andning. Försök, belysande andningen, näringssaftens rörelse genom stammen.
Förluster, deras storlek och villkor därför.

Stärkelsens bildning. Verkningar av solljuset, andra villkor för stärkelsebildning.
Hur stärkelse närer växten. Stärkelsens försvinnande under natten.
Stärkelses förvandling till socker o. s. v.

Stam och knoppar. Knopparnas utveckling. Vedstammens byggnad och
årliga tillväxt. Undersökning av olika snitt av grenarna; stärkelsens magasinering.
Helande av skador på träd. Okulering och ympning. Rötters bildande
på sticklingar, från vilken del av stammen de förskriva sig. Krypande stammar,
över och under jordytan. Fn löks utveckling, följd månad efter månad.

Blommor, frukter och frön. En blommas delar och deras uppgift. Ståndarmjölets
överförande. Hängen. Undersökning och studium av olika slags frukter.
Frukt- och fröspridning.

Översikt av en växts liv. Den unga plantans beroende av den av moderväxten
beredda födan. Hur växten skaffar sig, magasinerar och använder sin
näring. Ett- och tvååriga örter, lökar, knölar, fleråriga växter.

B. Djurliv. Några vanliga insekters livshistoria.

Kålfjärilen m. fl. vanliga insekter uppfödas och studeras.

Grodor och paddor. Alla utvecklingsstadier studeras och avtecknas.

Fåglarnas allmänna byggnad. Fjädrar, vingar, näbb och andra yttre
delar. Skelettet.

Några vanliga däggdjur. Katt, hund, kanin, får och flädermus. Skelett av
ett av dessa studeras.

C. Botaniska exkursioner (Field Botany). Undersökning av levande växter,
noggrann beskrivning.

Klassificering av de i trakten allmänt förekommande vilda växterna,
kännetecknen på några få naturliga familjer.

Utmärkande kännetecken för dikotyledoner och monokotyledoner.

Anpassning efter omgivningen, observerad hos några få växter. De olika
anordningarna för olika växters fortvaro, ettåriga, två-, fleråriga.

Studium av skörden på åker och äng samt av traktens träd med särskild
hänsyn till klimatiska och ekonomiska förhållanden.

D. Trädgården och jordmånen. Växtnäring ur matjorden. Askan av trä,
löv m. m. undersökes för att visa, vad födan bör innehålla. Dessa ämnens samt
kvävets tillförande till matjorden genom växtkulturer.

Hur växterna tillgodogöra sig födan; vattnets och kolsyrans betydelse.

Matjordens och alvens sammansättning, studerade på platsen. Experiment
för utrönande av den mekaniska sammansättningen, porositet o. s. v. Kalkens
inverkan; ruttnande växtämnen; humus och dess jäsning.

E. Trädgårdsarbete. Grönsaksodling. Fruktodling. Blomsterodling.

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

339

Förberedande experimentell kurs.

(för dem, som taga lantbrukslära som valfritt ämne).

Experimenten skola göras av de studerande; under särskilda lektionstimmar
diskuteras det praktiska arbetet, slutsatser dragas av de gjorda iakttagelserna.
och praktiska tillämpningar påpekas.

1. Luftens fysiska egenskaper och sammansättning, så som dessa framgå
av experiment.

2. Vattnets fysiska egenskaper. Ångtryck, täthet, specifikt och bundet
värme. Vattnet som lösningsmedel; tillämpningar på klimat, hygien och jordbruk.
Vattnets sammansättning. Fysiska och kemiska förändringar.

3. Undersökning av några vanliga oxider, erhållna genom förbränning.
Syror, baser, salter; skillnad mellan metaller och metalloider. Försök för utrönande
av de för jordbruket viktiga metallernas egenskaper och deras oxider, deras
klassifikation. Kalk, magnesia, pottaska, soda, alun och järnoxid fordra noggrannare
studium.

4. Metalloiderna. Svavel, framställning av svavelanhydrid och svavelsyra.
Bestämning av volymproportionen för svavelsyrans förening med baser vid bildandet
av salter. För jordbruket viktiga sulfat. Kemisk inverkan vid lösning.
Undersökning av koksalts och andra kloriders sammansättning, salmiak inbegripen.
Kväveföreningar och nitrater. Salpetersyra som oxidationsmedel. Fosfor. Framställning
av fosforanhydrid, fosforsyra, fosfat, »superfosfat» som gödningsmedel.

5. Sand och lera. Aluminiumsilikat, egenskaper och betydelse för vissa
industrier. Kemisk sönderdelning av kiselsyrans dubbelsalter. Träkol, absorptionsförmåga.
Koldioxid och »kolsyra». Bestämning av kalciumkarbonats sammansättning.
Vattnets hårdhet. Lagarna för kemiska föreningar.

6. Kolhydraten, egenskaper och hydrolys. Kolning, frambringande av
mylla, torv och träkol. Kolväten. Jäsning av socker; alkoholarter; tillämpning
på bakning och brygd; ättiksjäsning av alkohol; de organiska syrorna. Fettarter
och deras förvandling till tvålar.

7. Urinämne och dess jäsning. Framställning av några vanliga äggvitämnen,
deras koagulering; peptonisering; tillämpning på mejerihantering, matlagning
och matsmältning. Diffusion och osmos; tillämpning på växtens liv. Förbränningsvärme,
näringsvärde.

Husligt arbete (Housecraft).

(Endast för kvinnor.)

1. De förnämsta villkoren för bevarande av kroppens hälsa.

2. Klädernas hygien med särskild hänsyn till lämplig beklädnad för arbetsklassen
och dess barn.

340

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Skolbesök.

3. Bruket av kroppsövningar oeli dessas hygien.

4. De viktigaste reglerna för matlagning. Näringsvärde och kostnad i
fråga om åtskilliga matvaror; tillagning medelst enkla och billiga materialier av
sådana maträtter och måltider, som kunna lämpa sig för den arbetande klassen
och dess barn.

5. Grunddragen av ett hems skötande och hygien.

Vid genomgående av denna kurs måste eleven hava tillbragt minst 50
timmar under praktiskt arbete.

Såsom förut nämnts undervisas icke vid varje seminarium uti alla valfria
ämnen, utan direktionen avgör i vilka undervisning skall anordnas. De ämnen,
som allmännast väljas, äro bland de främmande språken franska och därnäst latin,
av de övriga äro, enligt föreliggande uppgifter av år 1900, matematik och botanik
de mest omtyckta. Nämnda år valdes nämligen bland dem, som avlade Överstyrelsens
examen, av 371 män och 701 kvinnor ämnena, såsom här synes:

8. Den praktiska utbildningen.

Överstyrelsens årligen utkommande förordningar framhålla vikten av
att den blivande läraren under seminarietiden lär sig förstå, att han såsom
lärare kommer att, medvetet eller omedvetet, inverka på sina lärjungars
hela varelse. Han bör därför hysa ett sant intresse för allt, som rör barnens
liv och utveckling. Därigenom kan han förvärva en erfarenhet, som
icke är mindre värderik än ett teoretiskt förstående av barndomens psykologiska
företeelser. Undervisningen i psykologi måste för att hos honom
väcka ett sådant intresse bestå av annat än teoretiska studier. Den måste
bestå uti ett studium av levande barn.

Därför få seminarieeleverna ofta under ledning av läraren i psykologi
göra besök i högre och lägre folkskolor, småskolor och abnormskolor

STORBRITANNIEN OCH NÅSRA AV DESS KOLONIER.

341

(för blinda, dövstumma o. s. v.) för att studera barnens hållning, uppförande,
svar o. s. v., lärarens sätt att behandla dem och för att observera
barnen även under leken.

Under särskilda lektionstimmar diskuteras vad man iakttagit i de
olika skolorna.

Besöken i folkskolorna, särskilt övningsskolorna, ha även till syfte
studiet av undervisningsmetoderna. Detta sker under ledning av den
lärare eller lärarinna, som har det väsentligaste ansvaret för elevernas
skolpraktik, ett både viktigt och grannlaga uppdrag. De elever, som avlagt
preliminär lärarexamen, äro redan till en viss grad rutinerade lärare
och lärarinnor; detta gäller i ännu högre grad »3:dje-års» och »examinerade»
elever (se sid. 321). Men på samma gång ha de ofta på grund av
bristande tillsyn förvärvat ovanor, som måste bortarbetas under seminarietiden.
Detsamma gäller mången gång även dem, som utan att hava
avlagt nämnda examen sökt inträde vid seminariet efter att hava förskaffat
sig någon vana vid skolarbetets »rutin» genom tjänstgöring i
folkskola.

Den praktiska övningen i att undervisa vinnes av varje seminarieelev
på tre olika sätt: genom kritiklektioner (criticism lessons eller open
lessons), terminslektioner och sammanhängande tjänstgöring.

En s. k. kritiklektion förberedes därigenom, att den elev, som skall
hålla lektionen, får tillfälle att i övnings- och mönsterskolorna höra minst
två eller tre olika lärare hålla lektion över samma ämne, som han fått
för sin lektion. Därefter skriver han ett lektionsutkast, som underställes
metodiklärarens granskning, innan lektionen får hållas i övningsskolan.
Sedan lektionen hållits i närvaro av rektor eller metodikläraren — i somliga
seminarier äro båda närvarande — och hela eller en del av seminarieklassen,
ägnas en hel timme till granskning av och diskussion om
densamma. Kritiken blir alltså grundlig, men är oftast human och välvillig,
åtminstone från lärarens sida, och eleverna uppmuntras att fritt
och öppenhjärtigt yttra sig angående förtjänster och fel uti kamraters och
egna lektioner. En, högst två timmar i veckan äro för varje klass anslagna
till kritiklektioner. Varje seminarieelev får hålla ett fåtal, oftast
blott 1 till 2 sådana.

Kritilclek tioner.

Ter minslektioner.

Samman hängande tjänst göring.

Egna övningsskolor.

342 STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Den egentliga övningen i att undervisa erhålla de av eleverna, som icke
före inträdet vid seminariet tjänstgjort i skola, i vissa seminarier därigenom
att för var och en av dem beredes tillfälle till att under 2 avläsårets
3 terminer giva sammanhängande undervisning minst 2 timmar
i veckan uti ett eller flera av folkskolans ämnen. Vid terminens slut anställes
förhör med skolbarnen för att visa resultatet av lektionerna. Under
denna tid hör det till seminaristens arbete att begagna så mycken ledig
tid som möjligt till att även på andra tider besöka skolan och taga kännedom
om undervisningen i det hela.

Till sist måste varje seminarieelev under seminarietiden hava
tjänstgjort med full tjänstgöring under ett visst antal veckor uti eu för
ändamålet godkänd folkskola. Hela tjänstgöringen, som icke får tagas i
samma skola, åtminstone icke i den folkskola, som är att betrakta som
seminariets egentliga övningsskola, skall omfatta sammanlagt minst 8 veckor
för »3-års studenter», för »2-års» och »1-års studenter» 6 veckor, för
övriga 2 ä 3 veckor. Denna tjänstgöring kan tagas under seminariets
läsår, men i vanliga fall sker den under seminariets ferier, som icke sammanfalla
med folkskolornas. Den delas vanligen i perioder på två veckor.
Försteläraren, huvudläraren, i folkskolan har uppsikt över tjänstgöringen
och avger rapport därom till seminariets rektor. Skulle de avgivna vitsorden
i något avseende vara mindre gynnsamma, måste seminarieeleven
vid slutet av seminariekursen göra om hela tjänstgöringen, innan han
erhåller sitt examensbetyg.

9. Övningsskolor.

Intill år 1902 funnos vid de flesta seminarier särskilda övningsskolor
(Practising Schools) med mången gång ända till bortåt 1,000 barn. De
omfattade alla de olika formerna av skolor för folkundervisning, såsom
småskolor för barn ända från 3 år, folkskolor samt högre folkskolor (Higher
grade Elementary Schools). De fingo statsanslag i fullständig överensstämmelse
med andra folkskolor, men leddes helt och hållet av seminariedirektionerna.

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER. 343

År 1902, då den gemensamma lokala skolmyndigheten övertog underhållet
och ledningen av alla skolor, som skulle få understöd av staten,
förlorade seminarierna sina övningsskolor, som förvandlades till vanliga
kommunala folkskolor.

Formellt sett måste anordningarna för seminarieelevernas praktiska
utbildning då ställas på en annan fot än förut; i realiteten blev det på många
ställen, åtminstone vid de äldre seminarierna, alldeles som förr, blott med
den skillnad, att seminariets direktion måste begära myndigheternas
tillstånd att få använda den forna övningsskolan för elevernas praktiska utbildning.
Detta medgivande kunde icke nekas, ty därigenom skulle
skolan i fråga förlora sin karaktär av folkskola och gå miste om det
beviljade statsanslaget.

Vid nya seminariers upprättande anordnas numera inga särskilda
övningsskolor, utan seininariedirektionen tar reda på, vilka av traktens skolor
som med hänsyn till personal in. in. tyckas vara lämpliga härtill, och
inlämnar begäran att få använda dem för seminariets räkning. Skolmyndigheter
och överlärare anbefallas av Överstyrelsen att villigt lämna sitt
bistånd vid anordningar härför, men seminariedirektionerna uppmanas ock
att se till, att skolornas arbete icke onödigtvis försvåras.

I den utvalda skolans olika avdelningar hållas under metodiklärarens
ledning kritiklektionerna och en del av termin slektionerna. Då seminarieelevernas
antal ofta är alldeles för stort att medgiva, att alla hålla sina
terminslektioner i samma skola, utväljas två eller flera skolor av olika
slag och ställas med överstyrelsens gillande till seminariets disposition.

Till vissa bland dessa skolor, s. k. mönsterskolor (Model Schools),
föras seminarieeleverna av sina lärare för att göra iakttagelser i samband
med undervisningen dels uti psykologi, dels uti metodik, och dit hänvisas
de även för studier på egen hand. Emellanåt företagas i samma syfte
utfärder till närbelägna städers skolor.

överläraren uti en dylik skola, som skall deltaga i handledningen av
seminarieelevernas utbildning, har en mycket maktpåliggande uppgift. Det
är föreskrivet, att han skall hålla noggrann uppsikt över elevernas terminslektioner,
sammanhängande tjänstgöring och hållning i allmänhet, avge
skriftliga vitsord angående både deras närvaro i skolan i allmänhet och

Folkskolor.

Mönster skolor.

344

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Avgångs examen.

Överstyrelsens
examen

varje åhörd lektion. Det åligger därför seminariedirektionen att giva
honom ersättning härför, i mån av det därmed förenade arbetet.

lO. Fullständig lärarexamen (Certificate Examination).

Den examen, som utgör avslutningen på de studier, vilka betraktas
såsom nödvändig förberedelse till befattningen som överlärare eller lärare
på eget ansvar uti en folkskola, anställdes med internatseminariernas
elever förr alltid av Överstyrelsen. Externatseminarierna däremot fingo själva
anställa examen inför det universitets eller det högre läroverks myndigheter,
med vilket seminariet var förenat.

Från och med år 1906 har denna olikhet upphävts, och varje seminarium
har nu rättighet att med sina elever anställa en avgångsexamen,
som skall hållas i juli månad, under ledning av eu examenskommission,
sammansatt i enlighet med Överstyrelsens föreskrifter.

Examenskommissionen skall bestå av en eller flera av överstyrelsens
funktionärer såsom censorer, medlemmar av seminariets lärarpersonal och
andra personer, vare sig tillhörande seminariets direktion eller icke. Men
icke mer än hälften av kommissionen får tillhöra lärarpersonalen. En
av överstyrelsens censorer skall vara närvarande vid det sammanträde,
där avgångsbetygen sättas. Han har rättighet att taga kännedom om alla
förut givna betyg och omdömen om eleverna och att, i händelse han så anser
nödigt, framlägga dem för Överstyrelsen. Denna är det, som i sista
hand granskar betygen, såväl i teoretiska insikter som i praktisk skicklighet;
och resultatet av denna granskning bestämmer, huruvida examinanden
får sitt lärarbetyg (Certificate) och uppföres på Överstyrelsens lista
över examinerade lärare eller icke.

Flertalet av dem, som årligen uppföras på nämnda lista, vinner dock
ännu sin plats där genom deltagande i Överstyrelsens examen. Så är fallet med
eleverna från de seminarier, som icke begagna sig av den nyss nämnda
rättigheten. Dessutom finnes eu mängd folkskollärare och lärarinnor,
som vunnit anställning såsom biträdande lärare på grund av någon
förut avlagd examen, såsom preliminär lärarexamen, matriculationexamen
eller dylik, och som på egen hand förkovrat sig i kunskaper för att kunna

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

345

taga lärarexamen utan att behöva avbryta sitt skolarbete. För dessa alla
finnes överstyrelsens examen, som hälles i december månad varje ar.
Till densamma få även anmäla sig seminarieelever, som blivit underkända i
•examen vid seminariet och som sedan sökt att på privat väg öka sina
kunskaper. (Något kvarsittande i klassen såsom vid de svenska seminarierna
förekommer nämligen aldrig, på grund av det sätt på vilket
statsanslaget meddelas.)

I likhet med avgångsexamen vid seminarierna avlägges även Överstyrelsens
examen i två avdelningar. Den första avdelningen, som omfattar
välläsning, undervisning i folkskolan och de s. k. övningsämnena, avlägges
inför en (eller flera) av överstyrelsens inspektörer vid dennes besök i den
skola, där kandidaten är anställd eller haft sin provtjänstgöring. Den andra
avdelningen, som är helt och hållet skriftlig, består uti besvarandet av frågor,
redogörelser in. m. uti alla de olika obligatoriska ämnena och ett eller
två valfria. Den avlägges vid något s. k. examenscentrum (vanligtvis ett
seminarium), dit kandidaten hänvisas av överstyrelsen.

Vid den skriftliga examens början erhåller kandidaten dels tryckta
uppgifter på det arbete, som han skall utföra, dels ett häfte, i vilket
han skall införa det. Utanpå detsamma stå anvisningar om allt vad
han bör och får veta angående uppgiften i fråga. Visar det sig
sedan, att han missförstått dessa anvisningar eller uraktlåtit att iakttaga
föreskrifterna, bedömes detta som brist på intelligens och sänker
hans betyg.

De här förut med namnet »3-års studenter» betecknade seminarieeleverna,
som avlägga akademisk examen, deltaga uti lärarexamens hela
första avdelning men uti den skriftliga däremot blott i pedagogik och
metodik. Genom godkänt betyg bliva de berättigade att i likhet med
övriga examinerade uppföras på överstyrelsens lista.

Häi1 nedan synes, hur stort antalet av personer, som förvärvat lärarkompetens
genom att avlägga fullständig lärarexamen, varit under åren 1904
—1906. Tillgången på nya examinerade lärare ökas ytterligare därigenom,
att några tiotal av lärare, examinerade i Skottland och Irland, årligen
anställas i England.

44—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 4.

Antalet år
ligen exant
nerade.

346

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Antal examinerade lärare, utbildade

		vid	seminarium	på annat sätt
		Män	Kvinnor	\| Summa	Män	Kvinnor	Summa
År	1904 ......	1,097	1,976	3,073	587	2,716	3,303
»	i9or.......	1,176	2.272	3,448	699	4,130	4,829
>	1906 . . . .	986	2,274	3,260	712	4,394	5,106

Med examens avläggande har den unge läraren visserligen fått rätt
att på eget ansvar förestå en skola och att räkna denna tjänstgöring sig
till godo vid pensionsålderns bestämmande. Men hans utbildningstid anses
dock icke för avslutad. Först efter 18 månaders väl vitsordad tjänstgöring,
om han varit »2-års student», eller i händelse han varit »3-års»
efter 12 månader, erhåller han sitt slutliga fullständiga lärardiplom (Parchment
Certificate). Efter så många års strävan — har han varit pupilteacher,
så blir det minst 6 år — borde han väl kunna anse sig ha rätt
att vara i okvald besittning av detsamma, men det får han ej. Det kan
när som helst fråntagas honom för en tid eller för alltid. Men Överstyrelsen
lovar att, innan en sådan åtgärd tillgripes, »bruka varje tillgänglig
utväg för att underrätta läraren om de anklagelser, som framställts mot
honom, och giva honom tillfälle att förklara sig».

11. Undervisningsmetoder och hjälpmedel.

Den framstående pedagogen Mathew Arnold sade år 1868, att
»bristen på systematisk kunskap, på vetenskaplighet, var huvudfelet i engelska
folkets uppfostran och liv». Utan tvivel vidlådde denna brist även
seminarierna, där, på grund av sättet för statsanslagets beviljande (med
därav härflytande stränga inspektion och rigorösa avgångsprövning), läxplugg
länge florerade till eu högst betänklig grad och mera vikt fästes vid
minneskunskap och mekanisk färdighet än vid utvecklande av förstånd och
karaktär. Man erkände sanningen i det gjorda påståendet, men trodde
sig snart hava funnit medlet för dess avhjälpande: inrättandet av universitetsseminarier
och tillåtelsen för elever även vid de förut befintliga se -

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

.''147

minarierna att idka akademiska studier vid sidan av den fackbildnimr, som seminariet
skulle giva. Dessa anordningar halsades med stor tillfredsställelse av
de blivande folkskollärarna, som hoppades att kunna vinna eu grundligare
bildning och förvärva en högre kompetens, än vad den vanliga lärarexamen gav.

Men resultatet motsvarade icke förväntningarna. Av de mån "a
seminarieeleverna, som anmälde sig till idkande av studier för akademisk
examen, nådde icke många målet. Exempelvis kan anföras år 1903, då
1,235 hade anmält sig, men blott 454 (245 män, 209 kvinnor) lyckades
och av dessa icke mindre än 297 (158 män, 139 kvinnor) blott togo den
s. k. Intermediate examen, som icke anses fordra mer än ett års studier.

Småningom har man ock nödgats reducera sina förhoppningar om att
kunna tillföra folkskolan en lärarkår, vars övervägande del skulle vara i
besittning av kunskaper av högre vetenskaplig art. Men i stället har man
riktat sina bemödanden på att göra undervisningen vid alla seminarier i
bästa mening praktisk, från synpunkten av vad som bäst skall gagna
skolan, på samma gång som vetenskaplig i den mening, att man i alla
ämnen så vitt möjligt sökt tillämpa en metod, enligt vilken lärjungarna
icke inhämta kunskap uteslutande genom andras (lärares och läroboksförfattares)
erfarenhet utan genom egna undersökningar.

Uti överstyrelsens »Regulations» heter det, att denna grundsats måste
tillämpas inom alla ämnen tillhörande seminariekursen. Det är nödvändigt,
att den studerande även vid undervisningen uti historia, litteraturhistoria,
språkkunskap o. s. v. får lära sig att själv gå till källorna, liksom
man vid undervisningen i naturkunnighet och i psykologi redan
under åtskilliga år använt eu dylik undersökande metod. Genom ett
klokt planlagt och övervakat laboratoriearbete har eleven fått komma i
kontakt med naturen och själv konstatera fakta angående företeelserna,
där. För framtiden är det föreskrivet, att alla, som vilja ha lärarbetyir.
måste genomgå eu godkänd kurs i praktiskt laboratoriearbete. Detta skall
ordnas så, att experimenten i laboratoriet gå före föreläsningarna, vid
vilka framställningen skall byggas på de gjorda iakttagelserna. Varje elev
måste minst 30 å 40 timmar ha sysslat med dylikt arbete på egen
hand. Ändamålet därmed är att vänja honom vid att observera och jämföra
såväl företeelser som föremal av alla slag och därigenom förbereda

348

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

honom till att på egen hand sätta sig in uti naturförhållandena på den
trakt, vilken den än må vara, där han kommer att få sin verksamhet.

Fastän det är omöjligt att vid ett seminarium i alla ämnen tillämpa
denna metod, bör dock vart seminarium söka anordna undervisningen så,
att varje utgående elev vet med sig, att det »åtminstone inom något ämne
gives ett område, om än ytterst litet, där icke något faktum eller någon
slutledning av givna fakta finnes, som han icke underkastat den noggrannaste
undersökning och granskning, som varit honom möjlig».

De anteckningar, som eleverna äro ålagda att föra vid sina laborationer,
granskas noga både av lärare och inspektör.

1 ämnen, där en undersökande metod icke lika lätt låter sig genomföras,
sker undervisningen mest i form av föreläsningar. Elevernas kunskaper
prövas då och då genom förelagda uppgifters skriftliga lösning.
Muntliga förhör förekomma ytterst sällan.

För en undervisning enligt förut nämnda metod fordras naturligen
en väl utrustad materialsamling. Därvid intaga vid naturkunnighetsundervisningen
planscherna eu jämförelsevis underordnad plats, beroende delvis på
lärarnas högt uppdrivna förmåga i teckning på svarta tavlan, delvis därpå att
man anser användningen av planscher olämplig, då den lätt föranleder, att
planschen i stället för naturen själv lägges till grund för undervisningen.
Zoologiplanscherna, som utgöra en så viktig del av de svenska materiellsamlingarna,
äro ytterst fåtaliga, då zoologi föga läses (aldrig som självständigt
ämne vid seminarierna). För historie- och geografiundervisningen
däremot anbefallas planscher bestämt, liksom också modeller.

De viktigaste hjälpmedlen för undervisningen uti naturkunnighet
äro laboratorierna. Det är föreskrivet, att varje seminarium skall hava
ett biologiskt, ett kemiskt och ett fysiskt sådant, och bestämmelser angående
anordningarna utgivas av överstyrelsen.

12. Lärjungebibliotek.

Då lärjungens enskilda studier intaga en stor plats i de engelska
seminariernas arbete, har det även varit nödvändigt att sörja för elevernas
tillgång till lämplig litteratur.

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV HESS KOLONIER.

349

Vid universitetsseminarieiTia erbjudes åt seminarieeleverna likaväl
som åt andra studerande rikligt tillfälle till att begagna de offentliga universitetsbiblioteken.
Men dessutom finnes vid varje seminarium och vid
varje av överstyrelsen godkänt elevhem (hostel) ett bibliotek för lärjungarnas
räkning. Det skall, enligt föreskrift, innehålla en god samling
av uppslags- och referensböcker samt klassiska författares arbeten, vilka
eleverna kunna tänkas behöva men icke själva vilja köpa. Vid åtskilliga seminarier
är ett anslag av 450 kr. beviljat av styrelsen för underhåll och inköp
av arbeten för biblioteket, som i allmänhet omhuldas av både lärare
och forna elever. (I ett av de nyaste internatseminarierna, Kennington,
öppnat år 1900, hade på fem år förvärvats 1,000 volymer, utom alla de
skönlitterära arbeten, som funnos för elevernas förströelse på lediga stunder,
men som icke inräknas uti det egentliga biblioteket.)

Ett biblioteksrum av tillräcklig storlek att tillåta ett större antal
elever samtidigt studera på platsen skall finnas. Vid några seminarier,
som ha ont om utrymme, får det användas som klassrum under sådana
timmar, som vid internaten äro anslagna till studier på egen hand under
lärarens uppsikt, de enda »överläsningstimmar», som förekomma i internaten.

13. Lärare.

Före år 1890 voro seminariernas rektorer vanligen präster. I de få
undantagsfallen fanns i stället vid seminariet anställd eu prästman (Chaplain),
som undervisade i kristendomskunskap och ledde de gemensamma
andaktsövningarna. Den övriga personalen, vid manliga seminarier män,
vid kvinnliga seminarier kvinnor, utgjordes i regel av förutvarande, mera
framstående elever, som arbetade nitiskt och oegennvttigt för eu oftast
ringa lön.

Universitetssemiiiariernas lärarkår kom däremot naturligtvis redan
från början att utgöras av universitetslärare, med undantag av metodiklärarna
och ledarna av det praktiska skolarbetet, vilka voro seminariebildade
personer av båda könen.

För närvarande är föreskrivet, att av lärarpersonalen vid ett ny- Kompetens.
upprättat seminarium minst 2/a måste utgöras av personer med akademiska

350

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

examina; vilka dessa examina skola vara är ej föreskrivet, utan beror det
i varje enskilt fall av Överstyrelsen att bedöma den av direktionen föreslagna
lärarens kompetens. Vid förut befintliga seminarier måste varje
ledigbliven plats besättas med på nämnda sätt kvalificerade personer, åtminstone
tills den föreskrivna proportionen nätts.

Tillsättning. överstyrelsens godkännande av direktionens förslag fordras för till sättning

av alla befattningar, ävensom för bestämmande av lärarnas antal,
tjänstgöring och löner.

Vid de kvinnliga seminarierna kan rektor vara man eller kvinna,
vid sa mseminarierna likaså. Såvitt av tillgängligt material framgår, funnos
år 1902 åtminstone vid 6 av de kvinnliga seminarierna samt vid 1 samseminarium
kvinnliga rektorer. Lärarpersonalen i övrigt vid de kvinnliga
seminarierna utgöres i regeln uteslutande av kvinnor, vid samseminarierna
företrädesvis av män.

vara
ring.

De av staten före år 1864 till högst tre lärare vid varje seminarium utbetalade
lönerna utgjorde 1,800 kr. Sedan dess ha lönerna småningom höjts.
Medeltalet för alla lärarlönerna inom internatseminarierna, rektors inbegripen,
var år 1901 växlande mellan 1,600 kr. i Battersea och 4,300 kr.
i Borough Road, båda i London.

Såsom exempel på nuvarande löneförhållanden må anföras de tre
nyaste Londonseminariernas. Vid universitetsseminariet för män och kvinnor
(Southampton Row) åtnjuter

rektor (the Principal) i egenskap av professor vid universitetet kr.
14,400, såsom seminarierektor kr. 3,600, summa kr. 18,1)00;

manlig biträdande rektor (Vice Principal) begynnelselön 7,200 med
450 kr. årlig förhöjning till kr. 9,000;

kvinnlig biträdande rektor (Vice Principal) begynnelselön 7,200 med
450 kr. årlig förhöjning till kr. 9,000;

lärare, manlig eller kvinnlig, med full tjänstgöring från 3,240 till
kr. 5,400.

Vid internatserninariet (Avery Hill) för kvinnor:
rektor med full tjänstgöring kr. 9,000;

Tjänstgöring
och av- „ , ,

löning. radande

Angående rektors

för de Övriga

tjänstgöringstid tyckas olika anordningar
lärarna anses 30 timmar som full tjänstg

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER. 351

lärarinnor boende på stället, utom »allt fritt», begynnelselön 2,520,
intill kr. 3,780;

övriga lärare och lärarinnor från 2,340 intill kr. 4,500.

Vid externatseminariet (Graystoke Place) för kvinnor:

rektor (med full tjänstgöring) kr. 9,000;

lärare och lärarinnor från 3,000 till kr. 4,050.

Lönetillägg av 270 eller 360 kr. för innehavare av de högre lönerna
och av 180 kr. för de lägre lönernas innehavare tilldelas årligen, intill dess
de angivna högsta beloppen nåtts.

Lärare i övningsämnena avlönas i London med belopp växlande mellan
högst 3,600 kr. (eller nära 7 kr. pr timme) för teckningslärare och lägst
2,160 kr. (eller 3,60 kr. pr timme) för handarbetslärarinna.

För seminarielärarnas pensionering gäller hittills det samma som för
de vid folkskolorna anställda examinerade lärarnas. De äro skyldiga att
avgå vid 65 år, men kunna anmodas att kvarstå något längre, om det anses
förenligt med läroanstaltens bästa. Vid avskedstagande! äga de rätt
att uppbära pension.

14. Lokaler.

Det är naturligt, att då den enskilda offervilligheten måste tagas i
anspråk även för åstadkommande av seminariebyggnaderna, stor sparsamhet
var av nöden. Man måste därför förvånas över att så mycket kunnat åstadkommas.
Visserligen måste de äldre seminarierna länge finna sig i att
vara inhysta i rätt bristfälliga och trånga lokaler, men småningom ha
de dock, tack vare sina direktioners nit, lyckats erhålla nya tidsenliga
sådana, så t. ex. det äldsta och f. n. största internatseininariet, Home and
Colonial seminariet, som för några år sedan — efter att förut ha haft knappt
utrymme för sina 150 interner — flyttade in uti nya mönstergilla lokaler
med utrymme för ytterligare 50 interner, utan att ha fatt något statsunderstöd
till dessa lokalers anskaffande.

Aven uti de gamla lokalerna gåvo den skrupulösa ordningen och
renligheten tillika med en viss prydlighet i anordningarna, åtminstone i
de kvinnliga seminarierna, eu angenäm och hemtrevlig prägel, åt vars
bevarande föreståndarinnan. (the Lady Superintendent), som icke deltog i

Pensione ring.

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

undervisningen, ägnade en god del av sin verksamhet. Då man under
rasterna såg det glada livet dels på lek- och tennisplanerna, dels, i regnväder,
på de med glastak försedda inbyggda gårdarna, och under lektionstimmarna
de med tavlor prydda väggarna, de enkla men prydliga krukorna
och vaserna på hyllor och i fönster fyllda under vår och sommar med
stora blomsterkvastar, varmed närvarande och forna elever prydde rummen,
gjorde det hela ett ljust och glatt intryck, som dolde mycket av bristerna.

Då staten nu, sedan år 1904, börjat lämna anslag till byggnader (se
sid. 318), kan den uppställa skärpta fordringar på dessa. Bestämmelser
i detta avseende innehållas i överstyrelsens årliga »Regulations». Där framhålles
särskilt, att skillnaden mellan ett skolhus och en seminariebyggnad
först och främst bör vara den, att noggrann omsorg skall i den senare
ägnas åt anordningar för enskilt studium, för rekreations- och fritimmars
ändamålsenliga användning, för tillfällen till sällskaplig sammanvaro m. in.
dylikt.

Klassrummens antal skall vara minst 4 för varje 100-tal av elever,
och intet klassrum får beräknas för mer än 30 elever. För var och eu av
dessa skall rummet innehålla en enkelpulpet och en golvyta icke understigande
1,6 kv.-meter. Utom klassrummen måste finnas ett större föreläsningsrum
med plats för 50 å 60 personer, gymnastiksal, ett rast- och rekreationsrum
för eleverna, laboratorier, till storleken avpassade efter antalet elever,
samt eu större samlingssal, vilken i mindre seminarier kan få användas
till ettdera av förut nämnda ändamål.

Aven åt elevernas enskilda rum, sovrum, i internaten och elevhemmen
(the hostels) ägnar Överstyrelsen stor uppmärksamhet. Dessa
lokaler kunna vara anordnade på tre olika sätt. I vissa seminarier utgöras
de av stora salar, som genom mer än manshöga avbalkningar äro
uppdelade i smårum, ett för varje elev. Eller ock har var elev sitt enskilda
sovrum, i vilket han dock blott undantagsvis bör vistas på dagen.
Slutligen finnes i åtskilliga seminarier åt var elev ett s. k. arbets-sovrum
(study-bedroom), d. v. s. ett rum, som är avsett både till sovrum och till
elevens enskilda arbetsrum. Även uti sådana elevhem, där det sistnämnda
slaget rum brukas, får ingen inskränkning ske på antalet rum
avsedda till rast- och sällskapsrum, studierum och matsal. 1 sovrummen

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

måste finnas minst 6 kv.-meters yta och 20 kub.-meters luftvolym, i arbets-sovrummen
för mer än eu elev minst 9 kv.-meters golvyta och 32
kub.-meters luftvolym per elev. Ett badrum skall finnas för var 12:e elev.
— I elevhemmen övervakas ordningen och mathållningen av en föreståndare
(Principal) eller föreståndarinna, stående under kontroll av direktionen,
vilken bär ansvaret för det hela.

15. Folkskollärarnas fortsatta utbildning.

De i folkskolorna av olika slag (Infants’, Public Elementary, Iligher
Elementary) tjänstgörande lärarna och lärarinnorna tillhöra (om man fränräknar
de bortåt 30,000 lärarkandidaterna) tre olika kategorier, till vilka
i fråga om lärares fortbildning hänsyn bör tagas: oexaminerade, examinerade
utan seminarieutbildning och examinerade med seminarieutbildning.
Av överstyrelsens statistiska uppgifter framgår, att år 1903 funnos omkring
126,000 tjänstgörande, av vilka blott omkring 40,000 hade blivit utbildade1
vid seminarier, 31,000 voro examinerade utan att ha genomgått
någon fackbildande läroanstalt, och de övriga, omkring 55,000, hade icke
avlagt någon examen

Det sistnämnda slaget lärare söker öka sina kunskaper och »in lärarskicklighet
genom att efter någon tids tjänstgöring avlägga preliminär
lärarexamen för inträde vid seminarierna. Betyg erhållna genom deltagande
uti de s. k. University Extensionkurserna, räknades en tid som
merit vid preliminär lärarexamen, men ha efter år 1905 trånkänts all
officiell betydelse. Seminarierna räcka ej till att mottaga alla oexaminerade
lärare, varför Överstyrelsen under de sista åren i städerna inrättat
aftonkurser för att hjälpa åtskilliga av dem till att utan avbrott i
sitt skolarbete förbereda sig till överstyrelsens examen (Cert. Exam.),
samtidigt med att de på förmiddagarna sköta sin plats i skolan.

För de examinerade lärarnas räkning äro i de större städerna anordnade
kurser, som pågå dels hela läsåret på lördagarna (vilka i engelska
skolor äro hela eller halva lovdagar), dels ock under 2 å 3 veckor av
ferierna. Vid dessa lämnas teoretisk undervisning antingen uti de olika
skolämnena, främmande språk o. s. v. eller uti de särskilda ämnenas metodik.

45—0S2SIS Folkunderv.-komm. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

Kurser för
oexaminerade
lärare

Aftonkurser -

Fortsatt scminarieutbildning.

Seminariekurs
i utlandet.

Universitets studier.

of>4 STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV HESS KOLONIER.

För de mest meriterade bland de examinerade tinnes tillfälle till
att under ett års vistelse vid ett seminarium få, på samma villkor som
andra seminarieelever, på statens bekostnad förkovra sig i kunskaper enligt
eu av seminariets direktion föreslagen och av överstyrelsen godkänd
studieplan. Denna bestämmelse avser i synnerhet sådana lärare och lärarinnor,
som icke förut genomgått seminarium men efter ihärdigt arbete
lyckats avlägga examen (Certificate Students) och sedan önska förbättra
sina kunskaper samt få intyg därom på sitt lärardiplom (Parchment
Certificate).

För vissa av de mest lovande utexaminerade »2 års studenterna»
lämnas även tillstånd att efter minst 2 högst 4 års tjänstgöring i folkskola
komma tillbaka och ännu ett år fortsätta studierna. Detta tredje
år kan »3:dje års studenten», om så anses lämpligt av överstyrelsen, få
tillbringa utomlands. År 1903 tillbragte på detta sätt 11 män och 29
kvinnor sitt tredje år vid utländska seminarier, de flesta i Frankrike, ett
fatal i Tyskland. En särskild »Director of Special Inquiries» i överstyrelsen
lämnar alla upplysningar och råd åt de seminarier, som för sina
f. d. elever vilja utverka nämnda förmån.

Ända till år 1902 var det även tillåtet för de svagare (som blott
fått »3:e klass» betyg) bland »2 års studenterna» att inom två år återvända
till seminariet för att där på nytt avlägga avgångsexamen. Om de
då lyckades vinna betyg av Pa eller 2:a klass, erhöllo de en rättighet,
som förvägrats dem, då de fingo 3:e klass betyg, nämligen att handleda
lärarkandidater (pupilteachers), men som var ganska eftersökt, om inte för
annat så för den lindring i skolarbetet, som kandidatens 24 timmars tjänstgöring
i veckan medförde för läraren. Då överstyrelsen år 1902 upphörde
att ordna de examinerade på den s. k. klasslistan, bortföll skillnaden
mellan lärare, som ägde och icke ägde rättighet att handleda blivande
lärare, och därmed även rättigheten för de flesta f. d. två års studenterna
att på nytt anmäla sig till examen. Denna väg till vidare utbildning
är således för det stora flertalet stängd.

För en del av folkskollärarkåren ligger vägen till högre bildning,
så som denna representeras av universitetsstudier, rak och klar. Det är
för den del, som berett sig till inträde vid seminariet genom matricula -

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

355

tionsexamen eller under seminarietiden avlagt densamma. För dessa,
lärare har redan seminariekursen, särskilt den 3-åriga, lett in på universitetsstudiernas
bana, där den lärare, som har tid och förmåga, kan ga
vidare, samtidigt med att han utövar sin verksamhet i skolans tjänst.

Det stora flertalet av lärare har ingen annan utväg att skaffa sig
officiellt erkänd ökad utbildning än genom deltagande uti de sommarkurser,
som på överstyrelsens föranstaltande anordnas dels i London, dels pa
många ställen i landsorten. De äro icke att jämföra med de svenska s. k.
sommarkurserna utan förutsätta verkligt arbete inom ett eller ett fåtal
ämnen under 3 å 4 veckors tid. Höga betyg för en sådan kurs berättiga
till lärarplats i tekniska aftonskolor.

Sådana kurser äro de vid Royal College of Science i London, som
besta av föreläsningar och praktiska laboratorieövningar under omkring
4 veckor. (Ärligen deltaga i dessa kurser omkring 140 lärare från Storbritannien
och Irland.) De omfatta kemi, metallurgi, fysik, matematik,
växtfysiologi och jordbrukslära. Kursen uti det sistnämnda ämnet gives
för att göra såväl folkskole- som seminarelärare bekanta med de enklaste
principerna för jordbruks bedrivande och omfattar arbete både i laboratoriet
och ute i det fria. I andra städer, t. ex. Stafford, givas även under
vintermånaderna föreläsningskurser i detta ämne för lärare i folkskolan.

Dit kunna också räknas de för folkskollärare och teckningslärare
avsedda kurserna vid Royal College of Art, vilka omfatta teckning, målning,
modellcring och konsthistoriska föreläsningar.

Till de medel, varigenom överstyrelsen å statens vägnar sörjer för
lärarnes fortsatta utbildning, skulle man också möjligen kunna räkna
överstyrelsens »Anvisningar» (Suggestions for the Consideration of Teachers),
en publikation, som utgavs år 1905 men sedan fått åtskilliga tillägg
och som enligt löfte skall utkomma i oupphörligt ny och reviderad form.
Dess ändamål är att för de lärare, vilka hava ringa tillgång till andra medel
att förskaffa sig kännedom om framstegen på undervisningens område,
lämna en anvisning och vägledning till nya synpunkter, från vilka en
lärare bör utgå, då han efter moget betänkande av vad hans lärjungar behöva
vill uppgöra läroplaner, som hans erfarenhet säger honom böra vara
gagneliga. Men å andra sidan är den icke avsedd att följas av lärare, som

Feriekurser.

t Anvisningar.
>

Socken skolan.

356 STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

icke kumm gilla de dävuti framställda principerna,. »Ingen Lärare kan
med framgång undervisa enligt grundsatser, som han icke själv tror pa»,
heter det i företalet. De äro således icke* ämnade att lämna föreskrifter
i likhet med reglementet eller stadgan, de innehålla blott förslag med
angivande a\7 skålen för dessa, förslag vilka det står varje lärare fritt att
följa eller icke följa.

16. Lärarutbildningen i Skottland.

I Skottland stod skolväsendet redan under medeltiden på en jämförelsevis
hög ståndpunkt. John Knox hade därför eu ganska fast grund, på vilken han
kunde bygga sin berömda plan, att varje stad och socken skulle ha sin egen
skola och att därtill i städerna skulle finnas högre skolor, ledande fram till universitetet.

Men genomförandet av denna plan krävde stora omkostnader, varför statens
hjälp behövdes. Det var dock först år 1694, som staten åtog sig saken genom utfärdande
av en lag, som ålade fastighetsägarna i varje socken att underhålla en
skola och avlöna en skolmästare med minst 100, högst 200 kronor. Kyrkoråden skulle
övervaka åtlydnaden av denna lag, efter vars utfärdande staten tyckte sig ha för
läng tid gjort tillräckligt. Några föreskrifter angående högre skolor gåvos ej,
utan upprättandet av sådana överlämnades helt och hållet åt den enskilda företagsamheten,
som under lång tid i detta avseende var mycket ringa.

Det Arar länge Skottlands stolthet att visa på, hur alla samhällsklassers
barn i sockenskolorna sutto sida vid sida. Skolmästaren, som, i olikhet mot vad
fallet var i England, oftast utgjordes av7 en vid universitetet utbildad lärare, åtnjöt
en synnerligen aktad plats i församlingen. Hans glädje var att bland skaran
av barn utvälja två ä tre av de bäst begåvade, som han undervisade särskilt, och,
då han fann dem mogna därför, skickade till universitetet. För många av Skottlands
mest berömda män (såsom en Thomas Carlyle m. fl.) har vägen sä gått
från sockenskolan rakt fram till universitetet.

Då under mitten av 1800-talet, efter bildandet av den skotska frikyrkan,
år 1843, särskilda skolor behövdes för statskyrkans och frikyrkans barn, måste
en mängd nya skolor upprättas och i samband därmed även anstalter för utbildande
av lärare. Parlamentet hade redan är 1833 börjat bevilja anslag till
folkskolorna och beviljade snart sådana ävmn till seminarierna. Lagen av år 1694
gällde dock ända till är 1872, då, på grund av saknaden av tillräckligt antal skolor
i de stora fabriksstäderna, det ansågs nödvändigt att införa samma system för
folkundervisningen, som två år tidigare införts i England.

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV HESS KOLONIER.

357

Efter införandet av detta har den skotska folkskolan, till vilken statsbidrag
lämnades på samma villkor som till den engelska, pa grnnd härav genomgått
en utveckling i åtskilligt liknande dennas. Dock har i det hela det skotska
skolväsendets utveckling gått raskare framåt, beroende på den stora olikheten uti
den föregående utvecklingen, och många av dess detaljer hava utgjort mönster vid
den engelska folkskolans ombildning.

Då på grund av lagen år 1872 en mängd nya skolor skulle upprättas,
måste nya lärarkrafter anskaffas. De forna akademiskt bildade lärarne hade
redan förut börjat ersättas av folkskollärare, som fått sin utbildning vid ett seminarium
(Normal College eller Training College), och dä dessa ej räckte till, fingo
lärarkandidaterna (Pupil Teachers) här som i England utföra en stor del av skollärararbetet.

De sistnämndas utbildning försiggår i huvudsak på samma sätt som i
England, och vid slutet av sin kurs avlägga de en examen motsvarande preliminärlärarexamen,
som berättigar till inträde vid seminarium.

Seminarierna voro år 1900 till antalet 8, med plats för sammanlagt 1,140
elever. 6 seminarier äro gemensamma för män och kvinnor, 2 äro avsedda endast
för kvinnor. Av de förra hava några i överensstämmelse med gammal praxis i
de flesta skotska skolor så gott som fullständig samundervisning; i andra, såsom
t. ex. i det gamla, synnerligen ansedda seminariet Moray House i Edinburgh
undervisas män och kvinnor i alldeles skilda klasser. Ett sådant seminarium är
närmast att betrakta som två särskilda seminarier med gemensam lärarpersonal.

Det skotska undervisningsdepartementet utgör seminariernas högsta myndighet,
som föreskriver kurser och beviljar anslag till varje seminarium efter antalet
därifrån utgångna examinerade lärare, vilka efter minst 15 månaders väl vitsordad
tjänstgöring få sitt slutbetyg. Detta anslag utgör seminariets viktigaste
inkomstkälla. Varje seminarium erhåller därtill ett anslag av det kyrkliga samfund,
som det tillhör, och i överensstämmelse med vars bekännelse religionsundervisning
meddelas.

Som seminarierna icke kunnat utbilda tillräckligt antal erforderliga lärare,
har, liksom i England, vid universiteten anordnats utbildning av lärare även för
folkskolorna. Dessutom kunna graduerade från universiteten, efter 6 månaders väl
vitsordad tjänstgöring i folkskola, få avlägga en särskild examen i folkskolans
ämnen, vilken ger dem samma kompetens som de frän seminarierna utexaminerade
lärare harm.

Undervisningsmetoder, läroplan m. m. överensstämma i huvudsak med de
engelska seminariernas. En nämnvärd olikhet är dock t. ex. med avseende på
undervisningen i engelska, att en elementarkurs i latin är obligatorisk även för
de elever, som icke för övrigt läsa främmande språk, för att sgöra dem till intelligenta
lärare i engelska språket».

Lärarut bildningen.

358

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Britiaka

Nord amerika.

Anordningar för examina, lärares fortbildning o. s. v. äro i allt väsentligt
lika med de engelska, varför oek på sista åren examen i Skottland medför kompetens
till lärarbefattningar i England.

17. Lärarutbildningen i Irland.

Irlands skolväsen, som länge var tämligen bristfälligt, har sedan är 1900
genomgått en fullständig omgestaltning till huvudsaklig likhet med det engelska.
Denna gäller även dess seminarier, varför i den engelska Överstyrelsens stadga för
folkskolor och seminarier för är 1906 föreskrives, att lärarexamen —- vare sig
med eller utan föregående utbildning vid seminarium — avlagd i Irland skall —
likaväl som motsvarande examen i Skottland — berättiga till samma slags platser
vid engelska skolor som de, vilka innehavas av de i England examinerade lärarna.

18. De engelska besittningarna i Amerika.

I de britiska kolonierna i Nordamerika företer folkskollärarnas utbildning
åtskilliga egendomligheter. Den provins, vars undervisningsväsende är mest utvecklat,
är Ontario.

De blivande lärarne mottaga där hela sin allmänbildning och en god del
av sin fackbildning före inträdet vid seminariet (Normal School). Seminariekursen
är utsträckt blott över en termin, eller i vissa fall ett år, vilken tid uteslutande
användes till fackutbildning.

De personer, av båda könen, som vilja bli lärare, anmäla sig vid den inom
grevskapet av undervisningsdepartementet utvalda mönsterskolan för att i densamma
få sin första praktiska utbildning under överlärarens ledning. För att
bliva antagen behöves blott ett gott avgångsbetyg från högre folkskola, men det
är mycket vanligt, att avgångsbetyg från högre allmänt läroverk presteras.
Efter 4 månaders arbete, bestående uti åhörande av lektioner, övning i att undervisa
och bevistande av föreläsningar iiver pedagogiska ämnen, erhålles ett s. k.
3:e klass lärarbetyg, som för tre år ger sin innehavare rätt att utöva lärarkallet.
Har den unge läraren icke inom de tre årens utgång förskaffat sig något högre
kunskapsbetyg än från folkskolan, eller har hans undervisningsskicklighet fått
dåligt vitsord, får han icke tillträde till seminarium, ja, han kan till och med
åläggas att lämna lärarbanan.

För att få rättighet att för framtiden utöva lärarkallet behöver han ett
2:a klassens betyg, som vinnes genom avgångsexamen från ett seminarium (Normal
School). Till seminariet vinnes inträde efter avlagd avgångsexamen från högre -

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

359

läroverk och ett års val vitsordad tjänstgöring. Av seminariekursens enda termin
användas de första veckorna till besök i de stora övningsskolorna för att åhöra
de ordinarie lärarnas undervisning. Därefter övertages undervisningen i skolan av
seminarieeleverna under lärarnas ledning. Samtidigt härmed få eleverna åhöra
föreläsningar i psykologi, pedagogik samt allmän och speciell metodik. Avgångsexamen
är i de nämnda ämnena skriftlig, men omfattar även undervisningsprov,

För dem, som vilja utbilda sig till folkskollärare av l:a klass eller till
lärare i högre läroverk, finnes en 1-årig högre utbildningskurs vid den pedagogiska
högskolan (Normal College eller School of Pedagogy), som mottager såväl lärjungar,
utexaminerade från högre allmänna läroverk (Matricul.), som filosofie kandidater
(Bachelors of Art). Även de lärare med 2:a klass betyg, som efter två års
tjänstgöring förskaffa sig nyss nämnda teoretiska kompetens, kunna få avlägga
examen vid högskolan utan att behöva genomgå dess kurs.

Alla de nämnda utbildningsanstalterna äro av uteslutande fackbildande
karaktär och mottaga både manliga och kvinnliga elever.

I de övriga provinserna sker lärarutbildningen något olika, i det att särskild
examen i två avdelningar — en allmänt teoretisk, en facklig — måste avläggas
för vartdera av de tre olika betygen. 3:e klass betyget gäller även där
blott 3 år, de båda andra gälla, så länge undervisningsdepartementet prövar lämpligt.

Av de västindiska besittningarna är Jamaica den, vars anordningar mest Västind
påminna om de engelska. Där finner man den 4-äriga utbildningen före
inträdet vid seminarierna. Seminariekursen är 2- eller 3-årig. Flertalet elever
avgå efter 2 år, men få, efter att ha undervisat i skolan 3 år, återvända till
seminariet för att fortsätta sin utbildning under högst 6, minst 3 månader.

Med avseende på läroämnen och kurser råder dock en helt annan ordning
än uti England. De i engelska seminarier föreskrivna obligatoriska ämnena äro
de enda, som förekomma, dock med tillägg av religionsundervisning och huslig
ekonomi, det senare blott för kvinnor. Valfria ämnen förekomma icke. Kurserna
äro betydligt mindre omfattande än de engelska seminariernas, utom i det sistnämnda
ämnet, huslig ekonomi, åt vilket, liksom åt slöjd och andra för det praktiska
livet mera direkt nyttiga ämnen, stor omsorg ägnas.

Vid en hastig blick på det engelska systemet för utbildning av folkskollärare
erhåller mången blott ett livligt intryck av bristen på enhet i
anordningarna för förvärvande av lärarkompetensen, i det seminarierna tillföra
folkskollärarkåren icke ens hälften av de årligen nyantagna lärarna (se

*>60

STORRRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

sid. 348). Betraktar man vidare seminarieutbildningen, fästes även där
ens uppmärksamhet i synnerhet vid mångfalden av vägar, som brutits för
nående av samma mål. Man måste förvånas över den stora frihet, som
det enskilda seminariet icke mindre än den enskilde läraren och lärjungen
erhåller att åt sig utvälja de medel, som under vissa givna förhållanden
anses skola bäst leda fram till målet.

Under årens lopp hava de olika anordningarna uppkommit på grund
av omständigheternas makt, men då nu vid en omorganisation av lärarutbildningen
mycket av det gamla bibehållits, så beror det därpå, att man
funnit många fördelar förenade med de olika formerna. Särskilt har
friheten i valet av väg för utbildningen med sig det goda, att varje
blivande lärare bör kunna finna någon väg, som bäst passar för honom,
liksom friheten för de blivande lärarna i valet av ämnen gör, att varje
skola — i åkerbruksdistrikten likaväl som i industrisamhällena o. s. v. —
bör kunna finna en lärare, som passar densamma bättre, än andra lärare
skulle göra.

Friheten är emellertid förenad med en ganska sträng kontroll över
hur det valda arbetet skötes. Staten fordrar, att den blivande läraren
energiskt och i överensstämmelse med det val han själv gjort bedriver
arbetet på sin utbildning, och den utövar därför genom sina inspektörer
en noggrann uppsikt över detsamma liksom ock över dess resultat, såsom
detta föreligger dels i examensskrivningarna, dels i den följande provtjänstgöringen
i folkskolan. I gengäld har staten — genom utbetalande
till varje elev av de i jämförelse med svenska förhållanden mycket stora
statsstipendierna — påtagit sig förpliktelsen att sörja för, att den blivande
läraren skall kunna bedriva studierna för sin utbildning utan allt för stora
materiella och ekonomiska svårigheter.

19, Tillägg.

Den skotska Sedan den föregående framställningen skrevs, har den förut påpekade

ombildningsprocessen i det britiska undervisningsväsendet alltjämt fortgått.
Den mest anmärkningsvärda företeelsen däri är utan tvivel den
skotska skollagen av år 1908. Den fulländar och befästar det förut

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DE^S KOLONIER.

361

påbörjade genomförandet av ett såsom ett organiskt helt sig teende nationellt
undervisningssystem, i vilket även lärarutbildningen har sin givna
plats.

De av stat och kommun gemensamt underhållna läroanstalter, som
bilda den fasta stomme inom systemet, från vilken alla de olika specialanstalterna
utgå, äro primärskolan och dess påbyggnad, vilken kan utgöras
av den 3-åriga mellanskolan eller av den 5- till 6-åriga sekundärskolan.

Den sistnämndas tre nedre årsklasser sammanfalla helt och hållet med
mellanskolan och leda liksom denna fram till mellanskoleexamen, varför
de vanligen benämnas mellanskolan; i detta fall räknas till den egentliga
sekund ärskolan blott 3 årsklasser. Godkänd examen från sekundärskolans
högsta klass medför avgångsbetyg, som ger tillträde till alla
slags högre bildningsanstalter, såväl universitet som tekniska högskolor
o. s. V.

Under 8 år hava 170 mellan- och sekundärskolor upprättats, vilka
år 1908 besöktes av 22,000 lärjungar i åldern 12—19 år. Dessa skolor
äro liksom primärskolan verkliga »public schools», d. v. s. utan alla avgifter
tillgängliga för både gossar och flickor. Enda villkoret för inträde är att
vederbörande skall av inspektor och lärare anses äga förutsättningar för
att kunna draga fördel av undervisningen. För att icke medellöshet skall
lägga hinder i vägen för de verkligt begåvade att begagna sig därav,
lämnar staten högst avsevärda understöd åt obemedlade lärjungar (år 1908
utdelades till lärjungar i mellanskolan 292,940 kr., till lärjungar i sekundärskolan
259,600 kr.). Det nya skotska skolsystemet vill således sörja
för att varje barn skall erhålla en undervisning sträckande sig så långt,
som dess anlag och begåvning kräva.

Av de många olika specialiserade undervisningsanstalter, som ut-,^{0>s^oUka
växa ur den gemensamma stammen, skola här endast lärarutbildnings- låmyutbildanstalterna
beröras. Aven beträffande dessa hava de sista åren medtört Juniorstora
förändringar, åsyftande att sätta dem i närmare samband med landets
övriga undervisningsanstalter. I stället för pupilteacherinstitutionen,
som fr. o. m. år 1912 blir helt och hållet avskaffad, har vid sekundärskolorna
upprättats en särskild linje för de lärjungar, som efter avlagd
mellanskoleexamen förklara sig vilja ingå på lärarbanan och efter över 46—082815

Folkunder v.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 4.

362

STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

Lärarnt bildnings centra.

Senior stndentn -

lärarens beprövande anses lämpliga därför. Dessa s. k. juniorstudenter
undervisas uti de obligatoriska ämnena: engelska språket, ett främmande
språk, historia, geografi, matematik, fysik och kemi, teckning, musik (i
fråga om religionsundervisningen gäller även i skotska skolor den förut
nämnda samvetsparagrafen), vilka ämnen beräknas taga sammanlagt 20 til)
25 timmar i veckan. Men därjämte skall varje juniorstudent bedriva studier
efter eget val av ämne, antingen i något humanistiskt ämne, varuti
han vill bereda sig till att efter inträde vid seminariet idka akademiska
studier, eller i någon grupp av ämnen, ofta av teknisk eller praktisk art.
Några exempel på grupper, mellan vilka han kan välja, må nämnas: matematik
och fysik, geografi och »naturstudium», botanik och kemi jämte
trädgårdsskötsel, teckning och målning, instumentalmusik och sång, handarbete
och hushallsgöromål, slöjd kombinerad med teckning och matematik.
Endast i de största sekundärskolorna kan lärjungen få välja mellan alla
de nämnda. I de minsta upptagas vanligen blott två eller tre, beroende
på tillgängliga resurser.

Dessutom skola alla juniorstudenter, oavsett vilket ämne de valt till
specialstudium, under alla tre åren deltaga uti undervisnirmsövniimar.
Aven för juniorstudenterna avslutas sekundärskolekurseri med examen.
Blott i händelse examinanden erhållit fördelaktiga vitsord av vederbörande
handledare i fråga om undervisningsförmåga och av rektor i fråga om de
moraliska egenskaper, som anses oeftergivliga för en blivande lärare, utfärdas
åt honom avgångsbetyg, juniorstudentbetyget. Detta öppnar porten
till alla slag av lärarutbildningsanstalter, icke blott för blivande primärskol(‘lärare
och ämneslärare vid sekundärskolorna utan även för lärare och
lärarinnor i de s. k. övningsämnena. De som önska bliva lärare i något
av ämnena musik, teckning, gymnastik, slöjd eller husligt arbete skola således
redan vid ganska unga år, 16—19, innan de börjat sin egentliga
fackutbildning, erhålla en viss grad av allmän pedagogisk utbildning och
därunder få sina anlag för lärarkallet prövade.

hör att »vidga och förbättra möjligheterna för lärares utbildning»
utgavs år 1906 en förordning om de befintliga seminariernas förvandling
till s. k. lärarutbildnings-centra, som skulle stå i omedelbart samband
med landets fyra universitet. För närvarande återstå därför av de forna

STORBRITANNIEN OCH NÅORA AV DESS KOLONIER.

.‘>♦‘>0

seminarierna blott två: skotska episkopalkyrkans och den romersk-katolska
kyrkans, båda för lärarinnor. De övriga hava sammansmält med de nya
centra i Edinburgh, Glasgow, Dundee och Aberdeen. Vart centrum står
under inseende av en stor provinsstyrelse (provincial committee) vars 20
till 30 medlemmar väljas av och ur dels respektive universitets kollegium,
dels de olika högre och lägre skolornas styrelser. Det sammanlagda antalet
elever, senior studenter, är omkring 3,200, vartill Glasgow bidrar med omkring
1,280.

Inträde vid centrum vinnes av både kvinnliga och manliga sökande.
De kunna vara dels juniorstudenter, oavsett vilken grupp av valfria ämnen,
som ingått i deras föregående studier, eller andra sekundärskolelärjungar
med avgångsbetyg, för så vitt de under minst ett halvt år och
med goda vitsord övat sig i att undervisa i någon av departementet godkänd
skola, dels förut examinerade primärskollärare, som vilja törkovra
sig, dels slutligen vid universitetet redan graduerade, blivande ämneslärare
i sekundärskolan.

Studierna anläggas olika, beroende på de talrika lärjungarnas förbildning
ävensom på den skolform de önska utbilda sig för: primärskolan
eller sekundärskolan eller bådadera. De blivande lärarna i primärskolan
kunna i bästa fall medhinna sin utbildning på två år, nämligen om de
nöja sig med att i de obligatoriska ämnena läsa för dem särskilt avpassade
kurser tillika med ett ämne enligt eget val. Om det sistnämnda ämnet
är ett sådant, åt vilket de redan i sekundärskolan börjat ägna något mera ingående
studier, kunna de erhålla tillstånd att vid universitet, teknisk högskola
eller annan högre undervisningsanstalt bedriva sitt arbete i ämnet,
men i så fall kan seminariekursen icke avslutas på kortare tid än tre år. —
Religionsundervisning meddelas på föranstaltande av någon kyrklig myndighet.
Ehuru ämnet är frivilligt, tages det av de flesta, eftersom det
läses i primärskolan. (Även där står det under kontroll icke av departementet
utan av vederbörande kyrkliga myndighet.) — Blivande lärarinnor,
som icke läsa på något universitetsämne, genomgå i regeln en ganska omfattande
kurs i husligt arbete vid fackskola. — Ett stort antal av de vid
ett centrum intagna lärjungarna utgöres av studenter, som samtidigt med
att de av dettas lärare undervisas i de fackbildande ämnena: psykologi

Londons

central skolor.

364 STORBRITANNIEN OCH NÅGRA AV DESS KOLONIER.

och logik, etik, hygien, pedagogik och metodik, det sistnämnda i samband
med undervisningsövningar, läsa pa en bestämd akademisk examen. De,
som avslutat sina akademiska studier, genomgå eu 1-årig kurs motsvarande
den svenska provårskursen.

På grund av dessa anordningar möter det jämförelsevis ringa svårighet
för en folkskollärare, som så önskar, att fortsätta sina studier för att
skaffa sig kompetens till befattningar i mellan- eller sekundärskolan. Den
i andra länder vanligen förefintliga stora skillnaden mellan folkskolans och
den högre skolans lärare utjämnas ock i väsentlig mån.

I England hava under de sista aren strävandena på folkundervisningens
område gått i ungefär samma riktning som de ovan skildrade.
Undervisningsanstalterna för barn åro i mycket lika de skotska. Den
stora olikheten förefinnes dock, att medan man i Skottland redan träffat
anstalter för att sätta alla barn, oberoende av samhällsklass, fönnögenhetsvillkor
eller kön, i tillfälle att erhålla en undervisning svarande mot deras
begåvning och anlag, har man i England hittills förbehållit denna fördel
åt de barn, vilkas föräldrar äro i stånd att bekosta dylik undervisning
eller som lyckas förvärva ett stipendium till betäckande av skolavgiften.
Det viktigaste steg, som hittills tagits, för undanrödjande av detta missförhållande,
är upprättandet i London av ett antal avgiftsfria »centrals-skolor,
närmast motsvarande den skotska mellanskolan. De skola hava 4-årig

kurs med antingen kommersiell eller industriell läggning. De äro avsedda
för barn i åldern 11—15 år, gossar såväl som flickor. Någon övergång
till sekundärskolan från centralskolan är däremot icke avsedd.

I fråga om lärarutbildningen i England hava de sista åren icke
medfört några betydande förändringar.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

305

XIV- Nordamerikas Förenta stater.

Av Otto W. Sundén.

1*. Till orientering.

1 Förenta staterna träffas icke någon enhetlig för hela landet gällande
organisation av skolväsendet. Unionen underhåller ett par skolor
i indianreservationerna och ger i vissa fall bidrag till lantbruks- och
yrkesskolor. Unionsregeringen har dessutom upprättat en statistiskt-pedagogisk
byrå (Bureau of Education), som med uppmärksamhet följer tilldragelserna
på det pedagogiska området och årligen utger en redogörelse.

I övrigt ordnar och underhåller varje stat eller territorium skolväsendet
inom sitt område och är i fråga om hithörande angelägenheter
oberoende av unionen. Förenta staterna äro i detta hänseende liksom i
flera andra att jämföra med hela världsdelen Europa snarare än med en
europeisk stat. Visserligen kan skolväsendets anordning i en stat erbjuda
stor likhet med den, som träffas i närliggande stater, och vissa drag äro
gemensamma för hela landet. Men detta stora område lämnar också rum
för ganska stoi*a olikheter i nu berörda hänseende. Rikedomen på former
har blivit särdeles stor, då det gällt att organisera lärarbildningen.
Inom skilda delar av unionsområdet kunna olika typer av lärarbildningsanstalter
urskiljas, men ej nog därmed, ofta äro de särskilda anstalterna
inom en och samma stat varandra ganska olika ej blott med avseende på
storleken, undervisningens beskaffenhet och dylikt utan även med hänsyn
till själva organisationen. Det blir därför endast på vissa punkter möjligt

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

3*)(i

att giva eu allmän skildring av förhållandena, man måste i stor utsträckning
lata de särskilda anstalterna framträda i redogörelsen.

för att kunna ge en föreställning om lärarbildningsanstalternas
plats i skolsystemet, om kunskapsfordringarna för inträde in. in. är det
nödvändigt att lämna eu orienterande överblick över de olika slagen av
allmänbildande skolor i Förenta staterna. De skolor, som motsvara våra
folkskolor och allmänna läroverk, gå i regeln under den gemensamma benämningen
public schools (offentliga skolor). De innefatta följande två
huvudstadier:

1) folkskolan, som vanligen har 8-årig kurs1) och är avsedd för barn
av den ungefärliga åldern 6—14 år;

2) gymnasiet, som är en överbyggnad på folkskolans högsta klass
och självt i de flesta fall har fyra 1-åriga klasser.2)

Folkskolorna kallas i Förenta staterna ofta elementart/ schools (elementarskolor);
på många ställen kallas deras tre eller fyra första årsklasser
primär>/ grades och de Övriga grammar grades. De allmänbildande skolor,
som utgöra det närmast högre stadiet kallas vanligen high schools (högskolor).
För att missförstånd icke må uppstå, komma emellertid icke benämningarna
elementarskola och högskola att användas i denna redogörelse
utan i stället uttrycken folkskola och gymnasium.

De båda nämnda huvudavdelningarna av de offentliga skolorna från
och med första klassen av folkskolan till och med högsta klassen av gymnasiet
bilda, som av ovanstående framgår, i pedagogiskt avseende ett
sammanhängande helt. I regeln stå de också under samma centrala och
lokala styrelse. Undervisningen är kostnadsfri i dem båda, ja på många
ställen erhålla lärjungarna även läroböcker och skrivmateriell på offentlig
bekostnad.

1 folkskolorna förekommer undervisning i vanliga skolämnen till det
omfång, som kan medhinnas. På vissa ställen har man infört ett eller
två främmande språk, tyska och latin eller ettdera, i de båda högsta klas- *)

*) På vissa ställen finnas folkskolor, som ha kortare kurs; å andra sidan finnas mångenstädes
folkskolor med 9-årig kurs.

2) Mer än tredjedelen av antalet gymnasier har färre årsklasser än 4; ett jämförelsevis
litet antal har mer än 4 årsklasser.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

367

serna, och man träfFar även enstaka exempel på folkskolor, vilka utom i
modersmålet lämna undervisning i ett annat språk genom alla klasserna.
Annars gäller som regel, att främmande språk icke läsas på folkskolestadiet.

1 gymnasierna, vilka naturligt nog genomgås blott av eu ringa
procent av all ungdom, fördelas lärjungarna redan från och med första
klassen på olika linjer, oftast tre eller fyra till antalet. Benämningarna
på dessa linjer ävensom ämnena, som tillhöra den ena eller andra av dem,
skifta mycket från plats till plats. Ett exempel, som kan i någon mån
anses typiskt, må här anföras.

1. Handelslinjen eller engelska linjen.

Obligatoriska ämnen:

Engelska språket (uppsatser, läsning, litteraturhistoria).

Matematik (aritmetik, algebra, geometri).

Fysik.

Stats- och kommunalkunskap.

Bokhålleri, handelskorrespondens. affärsräkning, handelsgeografi m. m.

Stenografi.

Valfria ämnen:

Tyska språket.

Spanska språket.

Historia.

Naturalhistoria.

Slöjd.

2. Naturvetenskapliga linjen.

Obligatoriska ämnen:

Engelska språket (samma ämnesgrenar som ovan och därjämte språkets
lagar och utveckling).

Matematik (samma ämnesgrenar som ovan och därtill analytisk geometri).

Fysik.

Historia

Stats- och kommunalkunskap.

Latinska språket.

368

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

Val fr ia ämnen:

Kemi.

Fysisk geografi.

Tyska språket.

Franska språket.

Botanik.

Fysiologi.

Slöjd.

3. Klassiska linjen.

Obligatoriska ämnen:

Engelska (samma ämnesgrenar som på linjen n:o 2).

Matematik (algebra, geometri).

Historia.

Latinska språket.

Minst ett av följande tre språk: grekiska, tyska, franska.

Valfria ämnen:

Naturalhistoria.

Fysik.

Ti 11 äggskurser i matematik.

Av dessa linjer förbereder n:o 1 för praktiska yrken, n:o 2 ocli 3
för fortsatta studier. Av särskilt intresse i detta sammanhang är det,
att n:o 2 ofta utgör en förberedelsekurs för inträde i de offentliga seminarierna.
I alla de stater, där detta är fallet, ha således dessa seminarier,
eller såsom den amerikanska benämningen lyder normal schools (normalskolor),
sin plats i undervisningsanstalternas system given närmast ovanför
gymnasierna och jämsides med de lägre universitetskurserna, de s. k.
colleges. Detta förhållande är för övrigt markerat ej blott genom inträdesfordringarna
utan ofta även genom undervisningssättet och genom anstalternas
utrustning för sitt ändamål, och många amerikanska seminarier
intaga härigenom en ställning, som man icke är van att finna hos dylika
läroanstalter i Europa.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

369

2. Lärarbildningsanstalternas historiska framträdande.

Redan under 1600-talet började man i de kolonier, som numera utgöra
nordöstra delen av Förenta staterna, att anlägga skolor, men för så
vitt man känner, vidtogos icke förr än vid mitten av 1700-talet några
särskilda åtgärder för utbildning av lärare. Till en början träffades som
lärare i de högre skolorna icke så få kunskapsrika män, vilka kommit
över från Europa, mest från England och Skottland. Efter band blev det
även inom det egna landet tillgång på personer, som studerat, och många
av dessa ingingo i skolans tjänst, de flesta väl dock blott för någon tid
och utan avsikt att för framtiden bli lärare.

Från år 1749 är att anteckna, att man vid Pennsylvanias universitet
i Philadelphia för de studerande, som tänkte utgå som lärare, anordnade
särskilda kurser i sådana ämnen, i vilka de sedan skulle undervisa i skolorna.
Det var förnämligast de högre skolornas behov man här tänkte
på, och den lärarutbildning, som ifrågakom, bestod som nämnt blott i
teoretiskt studium av de särskilda undervisningsämnena, men någon skolpraktik
eller undervisning i pedagogik förekom veterligen icke. Bland
lärarna på folkskolestadiet var det ännu jämförelsevis få, som besökt någon
högre skola.

Det var bland puritanerna i de nordliga kolonierna, som bildningsintresset
var starkast. Särskilt utmärkte sig inbyggarna i Massachusetts
i detta avseende. Denna koloni ägde de äldsta bildningscentra och stod i
den livligaste förbindelsen med den andliga odlingen i Europa. Här var
det också, som mot slutet av 1700-talet åtskilliga röster höjdes för inrättandet
av särskilda anstalter för lärares teoretiska och praktiska utbildning.
Det är otvivelaktigt, att idén om sådana anstalter kommit över från Europa,
varest redan då åtminstone några lärarseminarier funnos i verksamhet,
och varest vid denna tid efter Rousseaus och filantropinisternas uppträdande
det pedagogiska intresset var livligt.

Ännu på någon tid ledde emellertid i Massachusetts de förslag, som
framkommo, icke till det åsyftade målet. Så kom i början av 1800-talet
den bell-lancasterska skolmetoden från England över till Amerika och

47—0X2815 Folkunderv.-ko?n. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

•370

vann för eu kort tid utbredning. 1 samband därmed inrättades 1818 i
Philadelphia eu normalskola, där undervisning efter ifrågavarande metod bedrevs,
och i vilken blivande lärare erhöllo praktisk handledning i metoden.

Detta försök till lärarutbildning ledde icke till några viktigare
följder och övergavs, då snart nog den undervisningsmetod, som givit
upphov till detsamma, började förlora förtroendet.

Under tiden hade ej blott i Massachusetts utan även i andra delar
av Nya England den rörelse, som avsåg inrättandet av ordentliga lärarutbildningsanstalter,
gripit allt kraftigare och allmännare omkring sig.
Framstående män, sådana som Samuel R. Hall, James (i. Carter och Charles
Brooks, hade dels gjort försök med privata anstalter, dels ock i pressen
och genom föredrag bearbetat opinionen för grundandet av offentliga seminarier.

År 1837 inrättades i Massachusetts the state board of education
såsom en särskild överstyrelse för den statens hela skolväsen, och Horace
Marin blev styrelsens sekreterare. Under sitt energiska arbete på skolväsendets
förbättring fann han snart, att en god lärarutbildning var en
nödvändig förutsättning för en verkningsfull folkundervisning.

8å kom han att höra till dem, som kraftigast medverkade till grundandet
av de första amerikanska seminarierna.

Skolöverstyrelsen intresserades för saken, och då det gällde att finna
de nödiga penningmedlen, skänkte en av dess medlemmar, Edmund
Ihvight, 10,000 dollars att, på det sätt nämnda styrelse bestämde, användas
för utbildning av lärare för folkskolorna, med villkor att statsmvndigheterna
för samma ändamål beviljade minst lika stor summa. Detta
villkor uppfylldes inom kort, och Överstyrelsen beslöt, att med ifrågavarande
medel tre folkskoleseminarier skulle upprättas. Detta var år 1838.
Följande året trädde två av dem i verksamhet, och år 1840 började undervisningen
vid det tredje. Det ena skulle mottaga blott kvinnliga lärjungar,
de båda andra voro avsedda för elever av båda könen. Inträdesåldern
bestämdes till minst 17 år för män och minst 16 för kvinnor. Verksamheten
började i små lokaler och med ett ringa antal elever. Utbildningstiden
skulle vara minst ett år och kunde få utsträckas till två år. lärokursen
upptog följande ämnen:

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

371

1. Engelska språket (läsning, grammatik, rättskrivning, uppsatsskrivning,
föredrag).

2. Välskrivning och teckning.

3. Matematik (aritmetik, algebra, geometri, bokhålleri, navigation och
fältmätning).

4. Geografi med kronologi och statistik samt allmän historia.

5. Fysiologi.

6. Filosofi.

7. Musik.

8. Massachusetts och Förenta staternas historia och författning.

9. Naturfilosofi och astronomi.

10. Naturalhistoria.

11. De för alla kristna trossamfund gemensamma grundsatserna för fromhet
och moral. (Ettstycke i bibeln skulle dagligen läsas i varje seminarium.)

12. Pedagogik och metodik i förening med praktiskt skolarbete i en
med seminariet förenad övningsskola.

De elever, som stannade vid seminariet blott ett år, behövde icke
sysselsätta sig med alla ovannämnda ämnen utan ägde göra ett urval
bland dem.

Vid inrättandet av dessa första seminarier ansåg man saken som ett
försök, vilket man beslöt anställa under tre år. Men under denna tid
hade försöksanstalterna hunnit förvärva sig allmänt förtroende. De fingo
därför fortsätta sin verksamhet och blevo snart nog såsom stadigvarande
inrättningar införlivade med statens skolsystem. Det dröjde icke heller
länge, innan dessa anstalter visade eu kraftig utveckling, lärjungars och
lärares antal ökades hastigt, större lokaler anskaffades, utbildningstiden
förlängdes, och studierna fördjupades. Andra stater följde snart det exempel,
som Massachusetts givit, och upprättade särskilda seminarier för utbildning
av lärare och lärarinnor: 1844 följde staten New å ork, på 1850-talet Connecticut, Michigan, Illinois och Pennsylvania samt därefter de
övriga i mycket hastig följd, så att för närvarande finnas offentliga seminarier
i alla stater och territorier med undantag av Delaware, Nevada.
Wyoming och Indianterritoriet. Det är icke blott en vidsträckt spridning,
som dessa seminarier på kort tid vunnit. Såsom organ för utbildning av

372

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

lärare och lärarinnor för de av alla samhällsklasser varmt omhuldade folkskolorna,
ha de även själva omfattats med livligt intresse och rönt mycken
uppmuntran.

Då behovet av lärare emellertid varit vida större, än att de offentliga
seminarierna kunnat fylla det, ha därjämte flera andra åtgärder för
lärarutbildning anlitats. Vid samma tid som de första seminarierna anlädes,
började man även inrätta korta ambulatoriska kurser för läraraspiranter
eller redan tjänstgörande lärare. Därjämte ha talrika privata seminarier
uppstått. Tidigt försökte man också att sörja för lärarutbildningen
på det sätt, att man förenade en eller flera seminarieklasser med ett
gymnasium eller liknande skola. Under senare tid ha vid många universitet
anordningar vidtagits för bibringande av pedagogisk utbildning åt blivande
lärare för folkskolor och högre skolor.

Vid redogörelsen för organisationen av lärarbildningen må början göras
med seminarierna, vilka åro de förnämsta anstalterna för utbildande
av lärarkrafter för folkskolorna.

3. Den amerikanska seminarieundervisningens allmänna

karaktär.

Mellan seminarierna i Förenta staterna råder stor olikhet såväl med
avseende på seminariekursens längd och fordringarna vid inträdet som
ock med hänsyn till undervisningen i särskilda ämnen. Allmänt gäller
dock, att de förkunskaper, med hvilka seminarieeleverna där ute börja sin
kurs, överstiga dem, som äro föreskrivna för inträde i första klassen av
våra seminarier. Minimum är nämligen en 8-årig (icke 6-årig) folkskolekurs.
I regeln har man på de ställen, där sökande med sådan förbildning
mottagas, för dem inrättat en seminariekurs på minst fyra år. På somliga
ställen är dock utbildningstiden för sådana lärjungar längre, i det att de
måste genomgå en förberedande klass för inträde i den 4-åriga huvudkursen.

En kommitté, som år 1899 avgav utlåtande angående seminarierna,
uppställde som norm, att de inträdessökande skulle ha genomgått ett 4-

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

0-0
0(0

årigt gymnasium. Detta fordras också på somliga ställen, oeli i stater, där
sådan fordran icke finnes, är det likväl mycket vanligt och blir allt vanligare,
att de, som söka inträde till seminarierna, förut genomgått något
gymnasium. Mångenstädes är för elever med dylik förbildning seminariekursen
2-årig; dock händer det icke sällan, att den utsträckes till 2 1 2
eller 3 år, ja, någon gång är den 4-årig. Icke sällan söka personer med
akademisk examen in vid seminarierna för att där genomgå eu i regeln
1-årig kurs.

Den allmänbildande seminarieundervisningen omfattar vanligen följande
ämnen: engelska språket, historia och sainhällslära, geografi, matematik,
fysik, kemi, biologi, fysiologi och allmän hygien, teckning samt
sånär. Mineralogi och geologi samt astronomi förekomma mångenstädes
antingen som särskilda ämnen eller som grenar av andra ämnen. Dessutom
har man på många ställen infört sociologi, välskrivning, slöjd,
gymnastik och ett eller flera främmande språk (tyska, franska, latin,
grekiska).

| regeln finnes i fråga om undervisningen någon valfrihet. På eu
del ställen sträcker sig denna blott till ett fåtal ämnen eller ämnesgrenar.
Annorstädes åter ä.r valfriheten så stor, att väsentliga delar av seminarickursen
komma att ställa sig alldeles olika för olika elever. Dock sker
valet efter lärarkollegiets råd eller medgivande, och man sörjer för, att
varje tillåten form av lärarexamen skall garantera tillräcklig förberedelse
för tjänstgöring i folkskolan.

Med hänsyn till omfattningen av studierna i de särskilda ämnena
kunna några olika typer av seminarieundervisning urskiljas.

Vid sådana kurser, som mottaga lärjungarna med små förkunskaper
och erbjuda dem eu lång lärotid, brukar man lägga stor vikt på de allmänbildande
ämnena, vilka studeras i sin helhet.

De 2-åriga kurser, som äro avsedda för dem, som genomgått gvmnasiet,
utfyllas däremot ofta nära nog uteslutande av fackbildande undervisning.
Men stundom inskränkes tiden för fackbildningen, sä att man även
i den 2-åriga kursen medhinner en grundligare behandling av vissa partier
av de allmänbildande läroämnena -— detta tydligen i avsikt ej blott

374

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

att öka kunskapsförrådet utan även att visa lärjungarna, hur det tillirår
att tränga litet djupare in i vetandet och arbeta självständigt.

Då 3- eller 4-arig utbildningstid i seminariet följer pa genomgången
gymnasiekurs, sker i regeln ett sådant djupare inträngande i vissa
läroämnen, antingen i några partier av flera ämnen eller i ett mindre antal
ämnen i deras helhet.

I Förenta staterna, där så många kyrkosamfund, sekter och religiösa
åskådningar träffas sida vid sida av varandra, bär man för att så vitt
möjligt undvika uppslitande religiösa stridigheter sett sig nödsakad att
utesluta den egentliga kristendoinsundervisningen från de offentliga skolorna.
Denna undervisning meddelas i stället i söndagsskolorna av prästerna
och söndagsskollärarna. *) De offentliga seminarierna, som sålunda icke
behöva utbilda kristendomslärare, ha heller icke upptagit nu ifrågavarande
ämne på sina läroplaner. Emellertid träffas ganska ofta både bland
seminariernas lärare och bland eleverna ett varmt religiöst intresse. Vid
många seminarier hållas gemensamma andaktsövningar med sång, bön och
bibelläsning. Frivilligt besöka eleverna ganska talrikt kvrkornas gudstjänster
och söndagsskolorna. Kristliga föreningen för unga män och
kristliga föreningen för unga kvinnor ha båda vunnit stor tillslutning
bland seminariernas ungdom. För undervisning i kristendom och gemensamma
andaktsövningar bruka lokaler inom seminarierna upplåtas åt dessa
föreningar. Som exempel på sådan undervisning kan nämnas, att vid
det nedan omtalade seminariet i Terre Haute dessa föreningar anordnat
en kurs i bibelstudium, sträckande sig över eu tid av fyra år. Under ett
av dessa år behandlas gamla testamentet såsom eu förberedelse till kristendomen,
under ett annat Jesu liv i anslutning till evangelierna, under ett
tredje den kristna kyrkans grundläggning och utbredning, under det fjärde
året vill man genom undervisningen föra djupare in i bibelns anda
och åskådningssätt, framförallt rörande det som har största betydelsen
för det kristliga livet. Aven föredrag och föreläsningar i religiösa ämnen
bruka dessa föreningar anordna.

x) Dessutom finnas talrika privatskolor och av olika kyrkosamfund upprättade skolor,
i vilka undervisning såväl i kristendomskunskap som i andra ämnen meddelas.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER,

O t.)

För den teoretiska fackbildningen studeras vanligen allmän psykologi
och barnpsykologi, pedagogikens historia, uppfostrings- och undervisningslära,
speciell metodik i de särskilda skolämnena samt ofta även
skolhygien, skolorganisation och skolförvaltning. Barnpsykologien omfattas
i Amerika med mycket intresse. Förutom vid flera universitet är det just
vid seminarierna, som detta studium förekommer. Några seminarier kunna
rent av anses som huvudorter för detsamma, ocli de hava i sin
mån bidragit till att driva det framåt och göra det fruktbärande
för den praktiska lärarverksamheten. Över huvud taget spelar psykologien
eu mycket viktig roll vid de amerikanska seminarierna. Som grundläggande
för pedagogiken upptas ofta även etik och satser ur det förut
nämnda ämnet sociologi.

Arbetssättet i de amerikanska seminarierna skiljer sig ganska nn eket
från det, som hittills varit det vanliga på denna sidan av Atlanten. Att
åstadkoma självständigt arbete från elevernas sida synes vara den allmänna
strävan, och denna sätter sin prägel på undervisningen. Utanläsning och
upprepning av minnesläxor spelar ingen betydande roll. Allt emellanåt
anställa lärarna muntliga eller skriftliga förhör för utrönande av elevernas
kunskaper, men i regeln har undervisningen icke formen av en utfrågning.
Både lärare och lärjungar yttra sig helst mera sammanhängande. Stundom
antar lektionen karaktären av ett föredrag. I de naturvetenskapliga
ämnena består arbetet till stor del i försök, som utföras i laboratorierna,
och i direkta iakttagelser i naturen. I sådana ämnen som psykologi och
pedagogik uppmuntras eleverna att göra iakttagelser i skolan och ute i
livet. För alla ämnen spela studier i biblioteket en viktig roll. Så väl
vid undervisningen i klassen som ock mera enskilt ge lärarna nödig ledning
i fråga om sådana studier. Det på ena eller andra sättet samlade
kunskapsmaterialet bearbetas och framlägges bland annat i uppsatser och
föredrag, vilka understundom göras till föremål för diskussion.

Det är tydligt, att om ett sådant arbetssätt skall kunna med framgång
användas, så krävas bland annat sådana anordningar, att intresset
icke splittras på för många ämnen, som samtidigt ingå i undervisningen,
och att tid beredes för det arbete, som lärjungarna utanför de vanliga
lektionerna skola utföra. Man liar också sökt ge timplanen en mot dessa

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

376

krav svarande anordning. I regeln har man ställt det så, att varje termin
blott fyra eller fem kunskapsämnen och ett eller två övningsämnen behandlas.
De ordinarie lektionernas antal är 20—25 i veckan, fördelade
på fem av veckans dagar; en söckendag är alltid ledig från lektioner.
Andra viktiga betingelser för det ovan antydda arbetssättet skola vi lära
känna i det följande, då fråga blir om lokaler, bibliotek, lärare in. m.

Övningsskolorna och skolpraktiken. Då det gällt att förskaffa övningsskolor
åt seminarierna, har man icke överallt förfarit på samma sätt. På
ett litet antal ställen, där seminarierna äro förlagda till små städer, och
där det därför kanske kunde stöta på svårigheter att få tillräckligt antal
barn i eu särskild övningsskola, ha stadens alla folkskoleklasser upplåtits som
övningsskola för seminariet. Lärarna i dessa skolklasser bruka utnämnas av
seminariemvndigheterna och avlönas ofta helt eller delvis med seminariets
medel, under det att staden brukar bekosta byggnader och s kol materiell.

Vissa seminarier, belägna i större städer, ha till övningsskola utvalt
någon av stadens folkskolor eller vissa klasser i flera av dessa skolor.
Ett exempel härpå skall nedan anföras från Worcester i Massachusetts.
Liksom därvarandc seminarium ha också några andra av de här åsyftade
inom sitt eget område en mindre barnskola, i vilken hospitering men ej
praktik äger rum.

Som eu fördel med de hittills omtalade slagen av övningsskolor har
anförts, att dessa skolor föra den praktiserande eleven direkt in i förhållanden
lika dem, han får att göra med efter seminarietidens slut.
Emellertid ha av andra orsaker dessa former icke vunnit någon stor utbredning.
Seminarierna vilja hellre i sin omedelbara närhet ha tillgång
på ett tillräckligt antal övningsklasser, över vilkas skötsel de ha ensam
bestämmanderätt. De flesta av de offentliga seminarierna ha också erhållit
för dem särskilt inrättade övningsskolor, inrymda antingen i själva huvudbyggnaden
eller, såsom ofta är fallet, i en särskild byggnad inom seminariets
område, övningsskolorna äro i regeln mycket stora, icke sällan
inneslutande flera hundra barn. Vanligen äro de organiserade som städernas
folkskolor med 8 eller 9 årsklasser, av vilka dock på somliga
ställen två och två kunna undervisas tillsammans. På sista tiden har man
därjämte börjat inrätta en avdelning av sådan skoltyp, som ofta före -

NOED AMERIKAS FÖRENTA STATER.

377

kommer på landsbygden, där flera årsklasser samtidigt undervisas av en
lärare. 1 somliga seminarier bruka de praktiserande eleverna göra besök
i den omgivande landsbygdens skolor för att lära känna dem.

Undervisningsövningarna äro vanligen förlagda till sista läsåret; antingen
äro de fördelade på hela året eller sammanträngda på en termin,
som då nära nog helt och hållet upptages av sådana övningar och förberedelse
för dem. Under det sista eller de två sista åren få eleverna sröra
hospiteringsbesök i skolan. Man lägger vikt vid, att de flesta av de lektioner,
som åhöras, skola hållas av erfarna lärare; blott mera sällan åhöra
eleverna sina kamraters lektioner. Den undervisning, som de själva meddela,
belöper sig i flertalet seminarier till omkring 200 timmar. Vid ett
mindre antal omfatta dessa övningar 50—100 timmar för varje elev.

På de flesta ställen meddela seminariets ämneslärare undervisning i
sina ämnens metodik. Den närmare handledningen vid undervisningsövningarna
är anförtrodd åt lärarna i övningsskolan. Doek bruka på många
ställen de ovannämnda ämneslärarna allt emellanåt infinna sig i skolan
och åhöra elevernas lektioner. Mångenstädes finnes bland seminariets lärare
en särskild metodiklärare. Denne brukar meddela undervisning i
ämnenas metodiska behandling på det lägsta skolstadiet och ofta även
jämte rektorn hava eu slags överledning över samtliga undervisningsövningar
i skolan. På andra ställen tjänstgör överläraren för övningsskolan
som metodiklärare i seminariet.

4. Typiska exempel på seminarieundervisningens anordning

i skilda delar av landet.1)

A. Nya Englands stater.

I denna del av unionen träffa vi ofta seminarier, vilka bygga sin
undervisning på de kunskaper och den mogenhet, som ungdomen vinner

]) Dessa redogörelser nedskrevos redan 1907 efter då tillgängliga underrättelser. Det
som då skrevs om seminarieundervisningens anordning, har författaren icke haft tillfälle omarbeta.
Men i övrigt har jag mot slutet av 1910 och i början av 1911 underkastat mina
1907 nedskrivna redogörelser en revision.

48—082815 Folkunderv.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 4.

378

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

genom en fullständig 4-årig gymnasiekurs. Då de flesta, ämnena sålunda,
redan vid inträdet äro grundligt och vidlyftigt studerade, kan utbildningstiden
i seminariet göras jämförelsevis kort. Den är ofta 2 ar;
under vissa förhållanden dock längre. Personer, som aflagt universitetsexamen,
kunna fullborda sin seminariekurs på ett år. Dessa seminarier
ha som sin huvuduppgift att utbilda lärare för folkskolorna, men många
elever, särdeles sådana som vid inträdet avlagt akademisk examen eller
som vid seminariet genomgå större tilläggskurser, kunna bliva lärare
vid högre skolor. Denna typ av lärarbildningsanstalter är renast utvecklad
i Massachusetts, och några av seminarierna i denna stat skola här få
tjäna som belysande exempel.

a. Seminariet i Itridgewater.

Ett av de tre första seminarier, som förut blivit omtalade, förlädes
till staden Bridgewater, där det hösten 1840 började sin verksamhet med
28 lärjungar. För närvarande är det den största anstalten av ifrågavarande
slag i Massachusetts; dess elevantal uppgick läsåret 1908—1909 till 260.
Angående förkunskaper föreskrives uttryckligen, att de inträdessökande
skola antingen ha avgångsbetyg från gymnasiets högsta klass eller ock på
tillfredsställande sätt ådagalägga, att de på annan väg förvärvat en allmänbildning,
som är åtminstone likvärdig med den, som gymnasierna bibringa.
Med ett par undantag, som närmare komma att anges här nedan,
skola alla sökande undergå muntligt och skriftligt inträdesprov. Största
vikten lägges på det skriftliga provet, som förrättas i följande ämnen:
engelska, matematik, historia, fysiologi och hygien, teckning, musik, antingen
latin eller franska, samt i två av ämnena: fysik, kemi, botanik, allmän
fysisk geografi.

Övriga inträdesfordringar äro: en ålder av minst 16 år för kvinnor
och 17 för män; fysisk styrka och hälsa; goda seder.

Seminariet erbjuder följande utbildningskurser.

1. Den 2-åriga kursen.

Vilka ämnen denna kurs omfattar ävensom tidens fördelning mellan desamma
synes av nedanstående plan, där siffrorna beteckna veckotimmar för terminen.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

371*

Första uret.

Första terminen.		Andra terminen.
Engelska.............	2	Engelska............	Ii
Geometri.............	4	Aritmetik............
Kemi...............	4	Algebra.............	. 4
Fysik...............	4	Botanik............	9
Mineralogi............	2	Fysiologi och hygien.......	o
Slöjd...............	2	Teckning............	. 4
Teckning............	2	Gymnastik..........	9
Sång...............	4	Hospitering i övningsskolan . . .	2
	24		20
Andra	uret.
Tredje terminen.		Fjärde terminen.
Engelska.............	6	Engelska............	(I1 2
Aritmetik och bokhålleri......	4	Geografi............	9
Zoologi..............	2	Gymnastik...........	9
Geografi .............	5	Natur studium..........	1
Englands och Förenta staternas histo-		Psykologi och pedagogik.....	10
ria och statskunskap.......	4	Hospitering och praktik i övnings-
Teckning.............	2	skolan............	4

Gymnastik............2

Hospitering i övningsskolan och barnpsykologi
............1

26 25'' j

Då eleverna redan vid inträdet i seminariet genomgått gjunnasiet eller på
annat sätt förvärvat en högre allmänbildning, så avser den ifrågavarande 2-årskursen
vid seminariet icke att i flertalet av de ämnen, som redan studerats i
gymnasierna, bibringa eleverna någon större ökning i kunskapernas omfång. Av
följande skäl upptagas emellertid flera av gymnasiets ämnen till förnyat studium.
Man vill, att eleven skall i seminariet se ämnet från lärarens synpunkt, få inblick
i dess betydelse för uppfostran och dess metodiska behandling i folkskolan.
Därjämte lägges mycken vikt vid, att seminariets lärjungar så grundligt som
tiden medger göras förtrogna med de moderna arbetsmetoderna. De övningar, som
för detta ändamål förekomma, måste anses vara synnerligen värdefulla sa väl direkt
för de blivande lärarnas arbete i skolan som ock för de studier, som de jämsides
med detta arbete komma att driva för sin egen fortbildning. I de naturve -

380

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

tenskapliga ämnena och geografien handledas lärjungarna uti att dels under utflykter
i det fria, dels under de för ändamålet av lärare och lärjungar anställda
försöken i seminariets laboratorier själva göra iakttagelser och ur dem draga slutsatser
I sammanhang härmed få de även förfärdiga en del enkla apparater av det
slag, som vid deras arbete i folkskolan kan komma till användning- Särskild
handledning i bruket av seminariets boksamlingar förekommer. Vid historieundervisningen
få eleverna göra någon bekantskap med historiens källor.

Det är tydligt, att sådana övningar, som här blivit antydda, även äro ägnade
att i vissa stycken tillföra nytt vetande utöver vad gymnasiekursen givitSärskilt
synes detta vara fallet i engelska språket och litteraturen, historia,
geografi, fysiologi och hygien.

Såsom något för eleverna helt och hållet nytt kommer undervisningen i
pedagogik ävensom praktiken i övningsskolan. Pedagogikundervisningen är i huvudsak
förlagd till sista terminen och omfattar där följande grenar: psykologi,
uppfostringslära, allmän undervisningslära, skolorganisation och skolförvaltning
samt pedagogikens historia.

Som synes av ovan givna timplan, förekommer hospitering i övningsskolan
under tre terminer och undervisningsövningar därstädes under sista terminen.

Med hospiteringen och undervisningsövningarna i skolan är ett praktiskt
studium av barnpsykologien på det närmaste förbundet. En sida av detsamma
avser skolan såsom helhet. Eleverna skola därvid ge akt på arbetet i de olika
klasserna, på åtgärderna för god ordnings upprätthållande, på de hygieniska anordningarna
o. s. v. ävensom på livet utanför skolan och den växelverkan, i vilken
skolan står till hemmet och samhället. De ha vidare att lägga märke till
barnens uppförande och arbete och därvid särskilt fästa sig vid vissa slag av barn,
t. ex. sådana, som uppträda som ledare för de andra, sådana, som äro hinder för
ett gott skolarbete och god disciplin, sådana som i flit eller begåvning stå högt
över klassens medelnivå, och sådana, som i dessa hänseenden stå högst. En annan
sida av detta studium avser det enskilda barnet, dess fysiska, moraliska och
intellektuella egenskaper, dess vanor, dess fortgående utveckling o. s. v.

Timplanens anordning avviker, som man finner, ganska mycket från den
hos oss vanliga. Blott ett mindre antal ämnen upptagas varje termin till studium,
och antalet timmar på lärorummet är för varje vecka jämförelsevis starkt
begränsat. Då emellertid undervisningen ordnas så, att den skall framkalla självständigt
arbete från elevernas sida och ett sådant arbete kräver rätt mycken tid
utanför den ordinarie lektionstiden, så har det varit nödvändigt, att på sätt här
skett begränsa denna sistnämnda.

I sammanhang härmed må anmärkas, att det icke är alla elever, som ordentligt
medhinna den nu ifrågavarande kursen på fyra terminer. Man har för
den skull medgivit, att i de fall, då sådant visar sig behövligt, kursen må ut -

NORDAMERIKAS FÖRERTA STATER.

381

sträckas till fem eller sex terminer. Undervisningen är nämligen ordnad i så fria
former, att de elever, som önska det, kunna varje termin medtaga ett mindre antal
ämnen, än normaltimplanen upptar.

Då kursen är nöjaktigt genomgången, erhålles ett lärardiplom, som berättigar
till anställning på vilket stadium som helst av folkskolan.

2. Den 3-åriga kursen.

Elever, som äga sådan begåvning och arbetsförmåga, att de på två år
skulle hinna avsluta ovan angivna kurs, kunna, om de vilja stanna vid seminariet
under tre år, därjämte få studera vissa valfria ämnen, bland dem främmande
språk, och erhålla mer praktik i övningsskolan. Betyg från en sådan 3-årig
lpurs ger samma formella rätt som från föregående och större utsikt till ernående
av någon bland de bättre platserna vid folkskolan.

3. Den 4-åriga kursen.

Denna omfattar som obligatoriska ämnen de samma, som tillhöra 2-årskursen,
jämte latin och franska samt som valfria ämnen tyska, allmän historia,
geologi och astronomi. Undervisningen anordnas icke så, att 2-årskursen först
genomgås och att därefter latin, franska och valfria ämnen läsas, utan studierna
anläggas från början på ett annat sätt. Det är nämligen icke nog med att denna
kurs upptar flera ämnen än den förstnämnda, undervisningen är också mera omfattande
i flera av de ämnen, som äro gemensamma. Detta gäller i all synnerhet
om fysik, kemi, zoologi, geometri, algebra och teckning. Dessutom förekomma i
4-årskursen grundligare studier i pedagogik ävensom utsträckt praktik i övningsskolan.
Ämnena ha följande antal veckotimmar.

Första terminen.

Geometri.........

Franska .........

Latin...........

Engelska.........

Teckning.........

Sång...........

Första året.

Andra terminen.

4 Algebra.............4

5 Franska..............4

5 Latin...............4

2 Kemi...............4

4 Fysik..............4

4 Mineralogi............2

Slöjd...............2

382

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

	Andra	året.
Tredje terminen.		Fjärde terminen.
Aritmetik..........	... 5	Latin..........	. . 4
Latin.........	... 4	Engelska...........	. . 4
Engelska..........		Geografi...........	2
Geografi.........	... 4	Englands och Förenta staternas	his-
		toria och statskunskap . . .	. . 4
Teckning........	... 4	Botanik ...........	2
Gymnastik.........	... 2	Zoologi.......... . .	. . -1
		Fysiologi..........	2
		Bokhålleri..........	2
		Gymnastik..........	2
	25		26
	Tredje	året.
Femte terminen.		Sjätte terminen.
•Matematik.........	... 4	•Kemi............	. . 4
Engelska.........	... 3	•Allmän historia.......	. . 4
* Latin...........	. . . 4 .	•Tyska............	. . 4
•Tyska...........	... 4	•Latin............	. . 4
•Fysik...........	... 4	•Teckning.........	. . 4
•Teckning.........	... 4	Gymnastik..........	2
Gymnastik.........	... 2	Praktik i övningsskolan ....	. . 4
	25		26
	Fjärde	året.
Sjunde terminen.		Åttonde terminen.
Psykologi och pedagogik . . .	... 10	Pedagogikens historia.....	*>
Engelska..........	... 6	•Engelska...........
Praktik i övningsskolan . . .	. . . <i	•Matematik.........	. . 5
		•Botanik...........	. . 4
		•Geologi...........	. . 4
		•Astronomi..........	. . 4
		Praktik i övningsskolan ....	2
•»	25		29

Under de båda sista åren äga eleverna att avstå från något eller några av
de ämnen, som äro betecknade med *, dock skall varje elev deltaga i minst 20
lektioner i veckan.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

Personer, som genomgått den 4 åriga kursen, äro givetvis även berättigade
att inneha plats som lärare i folkskolan; därjämte kunna de bli lärare vid
gymnasier, överlärare vid folkskolor, inspektörer o. s. v.

4. Kurs för dem, som avlagt akademisk examen.

Personer, som under en längre tid, fyra år eller mera, idkat akademiska
studier och avlagt universitetsexamen, kunna utan inträdesprövning mottagas vid
seminariet och få där genomgå en särskilt för dem avsedd kurs. Denna omfattar
psykologi och pedagogik samt praktik i övningsskolan ävensom behandling huvudsakligen
från metodisk synpunkt av de skolämnen, som förekomma i folkskolor
och gymnasier. För studerande, som vilja vara med om alla skolämnenas behandling,
kräver kursen två år, men många fullborda den på ett år, då ett urval
bland nämnda ämnen göres.

5. Kurs för förutvarande lärare.

Lärare, som tjänstgjort under minst tre års tid och erhållit goda rekommendationer
av vederbörande skolmyndighet, kunna likaledes utan inträdesprövning
intagas i en för dem anordnad 1-årig kurs vid seminariet. Endast psykologi
och pedagogik äro obligatoriska ämnen. Övriga ämnen, i vilka undervisning
meddelas i seminariet, äro i denna kurs valfria.

Anm. De fröbelska lekskolorna ha i Förenta staterna fått en mycket stor
utbredning. I likhet med flera andra seminarier har det nu ifrågavarande anordnat
en särskild kurs för dem, som vilja utbilda sig till lärarinnor vid dylika
anstalter.

b. Seminariet i Westfield.

Ett annat av do tre första seminarierna i Massachusetts grundades
i Barre men flyttades efter några år till Westfield, en liten stad i västra
Massachusetts. Det hade läsåret 1908—1909 166 elever, av vilka alla utom
två voro kvinnliga. Fordringarna för inträde äro de samma som i Bridgewater.
De utbildningskurser eller studielinjer, som angivits lör seminariet i
Bridgewater, finnas även här med undantag av den under n:o 3 anförda
4-åriga. Med få undantag genomgå eleverna i Westfield den vanliga
2-årskursen (n:o 1). Studiernas planläggning i nämnda kurs är icke alldeles
densamma som vid det föregående seminariet.

384

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER:

Ämnena och tidens fördelning på dem för varje vecka och termin framgår
av följande översikt (Läsåret är i Westfield delat i 3 terminer om 13 veckor
vardera).

Första året.

Höstterminen. Vinterterminen. ATårterminen

Engelska......			4	Aritmetik.....		4	Aritmetik.....		2
Aritmetik.....			2	Fysik.......		2	Botanik ....		4
Zoologi......			4	Fysiologi .....		2	Geografi . . .		3
Fysiologi.....			1	Psykologi.....		2	Fysiologi ....		1
Psykologi.....			2	Pedagogikens teori .		2	Psykologi.....		2
Pedagogikens historia			i	Pedagogikens historia		i	Pedagogikens teori .		1
Teckning .....			4	Teckning.....		4	Pedagogikens historia		1
Musik.......			2	Musik.......		2	Teckning......		4
Gymnastik . .			2	Gvmnastik.....		2	Musik.......		2
							Gymnastik.....		2
			22			21			22
				Andra året.
Höstterminen.			Vinterterminen.		Vårterminen
Engelsk uppsats . . .	A,	B, C	i	Engelsk uppsats . . .	A. B. 0	1	Engelsk uppsats . . .	A, B, C	i
Kemi........		li, C	3	Engelsk litteratur . .	C	4	Engelsk litteratur . .	A. B	4
Geologi och Mineralogi		B, C	5	Matematik.....	C	4	Matematik ....	A. B	4
Geografi ......		B. C	3	Geologi och Mineralogi	A	5	Kemi........	A	3
Allmän historia . . •.	A,	B. C	2	Geografi ......	A	3	F. stmas historia . .	1!	4
Barnpsykologi ....		B, C	2	F. strnas historia . . .	A, 0	4	Allmän historia . . .	A, li. C	1
Pedagogik ......	A,	B, C	1	Allmän historia . . .	A, B, C	1	Barnpsykologi . . . .	A, B	■»
Musik.......	A.	B. C	2	Barnpsykologi . . . .	A, C	2	Pedagogik .....	A, B, C	1
Slöjd........		B, C	4	Pedagogik......	A, B, C	i	Musik.......	A. B. C	2
				Musik.......	A, B, C	2	Slöjd........	A. B	4
				Slöjd........	A, C	4

A (i; B, CS3 15 o; A, C 2.5 C 5$ A 22; 15 2!5

Bokstäverna A, B, C beteckna de grupper, i vilka andra årets elever äro
ordnade. Var och en av dessa grupper har under en av läsarets terminer praktik
i övningsskolan och är därför under samma termin, såsom av översikten framgår,
ledig från undervisningen i de flesta ämnen.

Under den korta tid, som kommer de här uppräknade skolämnena till del,
lägger man även i detta seminarium huvudvikten på att göra lärjungarna förtrogna
med de moderna arbetsmetoderna i varje ämne och framför allt med ämnets behandling
vid folkskoleundervisningen. I några ämnen, särskilt engelsk grammatik
och uppsatsskrivning, Förenta staternas historia samt de olika grenarna av mate -

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

385

matilccn, åsyftar man icke att meddela några teoretiska kunskaper utöver de redan
förut inhämtade gymnasiekurserna. I andra ämnen utväljer man något eller några
områden för ett fördjupat studium, på samma gång man, såsom ovan antytts, för
lärjungarna in i ämnenas metodik.

I botaniken och zoologien utväljes floran och faunan i den trakt, som närmast
omger seminariet, till ett så vitt möjligt på direkta iakttagelser grundat
studium, varjämte eu kurs rörande växternas och djurens inre byggnad ges i det
biologiska laboratoriet, där även eleverna själva få utföra vissa undersökningar.

Människans och djurens fysiologi bildar ett särskilt ämne, som dock företrädes
av samma lärare, som undervisar i biologi. I den fysiologiska kursen, som

även medtar det viktigaste av anatomien och den allmänna hygienen, ägnas först och
främst en noggrann uppmärksamhet åt nervsystemet, hjärnan och sinnesfysiologien.
Hjärnan av får, ryggmärg av kanin och duva samt nerver av groda lämnas preparerade
åt eleverna, som var för sig få under lärarens ledning dissekera dem och
anställa jämförelse mellan dessa organ hos djur och motsvarande hos människan.
Dessa senare organ visas konserverade i sprit eller framställda på planscher, teckningar
och genom modeller. Enkla fysiologiska experiment anställas av läraren. Mikroskopiska
undersökningar av vissa vävnader utföras, varvid eleverna biträda md
framställandet av preparaten. Under arbetet göra lärjungarna teckningar och beskrivning
över vad de iakttaga.

Vid fysikundervisningen gör man våra dagars förnämsta fysikaliska upptäckter
till föremål för närmare studium, och seminariets fysiska laboratorium är
väl försett med de apparater, som härför äro nödvändiga. Talrika laborationer
utföras av samtliga elever, och för dem, som visa särskilt intresse för ämnet, är
tillfälle berett till frivilligt arbete i laboratoriet.

Undervisningen i kemi börjar med en framställning av kemiens historia
frän och med de första alkemisterna till och med Lavoisier. I övrigt lägges huvudvikten
vid laborationer, omfattande kemiska analyser och synteser. Mycken
uppmärksamhet ägnas åt kemiens tillämpning i det dagliga livets förhållanden.
Sålunda få eleverna från sina hem medföra prov av vatten och analysera dessa i
seminariets laboratorium. På kemisk väg fa. de ta bort fläckar, förorsakade av
frukt, bläck, fett, oljefärg, rost med flera ämnen. Även fä de kemiskt undersöka
konfekt, konserver och vissa andra födoämnen, vin, patentmedicin och cigarretter,
ävensom framställa färger och parfymer.

Vid undervisningen i mineralogi och geologi skola eleverna undersöka och
lära sig igenkänna de viktigaste bergarterna. För den skull utföras prov i laboratoriet,
där rikhaltiga samlingar stå till förfogande. Användningen av vissa
nyttiga mineral och de industrigrenar, åt vilka de givit upphov, studeras närmare.
Dessutom rör sig denna undervisning omkring de krafter, som äro verksamma
för jordytans omdaning, och kring de förnämsta geologiska bildningarna, i all syn49—082815
Folkunderv.-kom. bet. I. Folkakolesem. Band 4.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

381)

nerhet de, som förekomma i Nya England. Under utflykter till omgivningarna
lär man känna dessas geologiska beskaffenhet. Därvid skola eleverna även insamla
och identifiera åtminstone 25 olika mineral.

Geografiundervisningen i detta seminarium behandlar följande partier.

1. De olika kontinenternas ten ängförhållanden, flodsystem och sjöar, vilket
allt steg för steg åskadliggöres genom teckning och modellering, som lärjungarna
utföra under lärarens ledning.

-• Jordens rörelser, årstiderna, temperaturen, vindarna och nederbörden,
varvid särskild, hänsyn tages till Förenta staternas klimatologiska förhållanden.

3. Den geografiska fördelningen av mineralier, växter och djur samt deras
betydelse för näringslivet.

4. Jordens folk från geografisk synpunkt samt handel och samfärdsel.

Vid studiet av allmän historia utväljes någon period eller något folks historia
till behandling, varvid man uppsöker och närmare fäster sig vid de huvudfaktorer,
som varit verksamma vid den historiska utvecklingen.

Den engelska och den amerikanska litteraturens historia under de båda senaste
århundradena behandlas i samband med läsning av några valda författares
skrifter.

Teckningsundervisningen är anordnad så, att densamma dels uppövar elevernas
färdighet i att uppfatta föremåls former och färger och afl teckna efter naturen,
framför allt att snabbt och säkert på svarta tavlan avbilda varjehanda föremål,
dels ock utvecklar deras skönhetssinne och gör dem något bekanta med
olika tiders konst.

Musik undervisningen omfattar musikens historia, mnsikteori och sång.

Slöjden är huvudsakligen träslöjd, som även övas av flickorna. Systemet,
som här följes, är det som av vår landsman Gustaf Larsson i Boston blivit infört
från Sverige.

Gymnastik övas efter Lings svenska system. I samband därmed gives teoretisk
undervisning om gymnastikens betydelse för uppfostran.

Såsom redan förut framhållits, förekommer dessutom i vart och ett av
ovannämnda ämnen undervisning i ''metodil''. På denna lägger man synnerlig vikt
och lör att åskådliggöra och pröva de undervisningsmetoder, som komma i fråga,
tagas oita barn från övningsskolan upp i seminariet och undervisas inför seminarieklassen
av ämnesläraren eller någon elev.

Den egentliga skolpraktiken däremot utföres i övningsskolan under de 13
veckor, som varje grupp av elever vistas där.

Vid psykologiundervisningen förekommer till att börja med en elementär
kurs i allmän psykologi, behandlande enklare företeelser inom förnimmelse-, känslooch
viljelivet. Som lärobok användes Halleck, Psychology and Psychic
Culture, en väl skriven bok på några hundra sidor. I övrigt anlägges detta stu -

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

387

clium så, att lärjungarna ledas till att aktgiva på sitt eget själsliv, analysera
dess företeelser och gruppera de gjorda iakttagelserna för att sålunda i någon
man själva finna de lagar, som reglera det mänskliga själslivet. Därefter följer
eu kurs, som mera ingående sysselsätter sig med sådana psykologiska frågor, som
äro av största vikt för pedagogiken. Härvid användes ingen särskild lärobok,
men läraren i ämnet lämnar hektograferade grundlinjer samt hänvisar lärjungarna
till studium av vissa partier av sådana arbeten som James, Principles of
Psychology, J. Mark Baldwin, Elements of Psychology, Sanford, Experimental
Psychology, Halleck, Education of the Central-nervous System samt vissa av
Wundt’s psykologiska arbeten.

Slutligen förekommer en kurs i barnpsykologi. Denna inledes därmed, att
eleverna uppmuntras till att var för sig återuppliva minnena från sin egen barndom
och uppteckna det viktigaste härav, varefter partier av dessa uppteckningar
föredragas och diskuteras i klassen. Man har funnit dessa övningar vara ett gott
medel att hos de vuxna eleverna öka intresset för företeelserna inom barnens
värld. Det egentliga studiet av barnen, till vilket man sedan övergår, kallas i
Amerika schild study», en benämning, som är mera träffande än vårt »barnpsykologi».
Det är nämligen barnens såväl fysiska som psykiska tillstånd och utveckling
man vill lära känna. Eleverna få deltaga i vissa direkta undersökningar
rörande barnens kroppsstorlek, vikt och styrka, deras olika sinnens skärpa, arten
och omfattningen av deras föreställningar, deras minne m. m. I mån av tid och
intresse samla de var för sig iakttagelser, som upptecknas och inlämnas till läraren.
Till de från seminariet utgångna lärarna och lärarinnorna och i övrigt till
en var, som är villig och skicklig att taga befattning med saken, utsändes allt
emellanåt frågor berörande ett eller annat för pedagogiken viktigt barnpsykologiskt
problem. Då svaren inkommit, få seminariets elever del av ett lämpligt
antal av de värdefullaste. Slutligen studeras barnpsykologiska arbeten av de
förnämsta författarna på området, sådana som Preyer, Pérez, Sull}r, Hall, Barnes,
Baldwin, miss Shinn m. fl.

Pedagogikens historia börjas med en framställning rörande äldre europeisk
kultur och de pedagogiska systemens framväxande ur denna kultur. Författare
sådana som Comenius, Montaigne, Rousseau, Pestalozzi, Herbart och Eröbel studeras
historiskt och kritiskt, och man söker spåra upphovet till deras pedagogiska
idéer och villkoren för dessas utveckling. Man fortgår därefter till pedagogikens
historia i Amerika, därvid man fäster sig utförligast vid förhållandena i Massachusetts.
Skrifter av de förutnämnda Samuel R. Hall, James G. Carter, Horace
Mann m. fl. upptagas till behandling.

Pedagogikens teori omfattar uppfostrings- och undervisningslära, skolhygien
samt skollagstiftning och skolförvaltning särskilt i Massachusetts.

388

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

Den sålunda skisserade seminariekursen är, som sagt, planlagd för att
täcka en studietid av två år, men mängden av arbete, som under denna tid skall
utföras, är så stort, att här liksom i Bridgewater ganska ofta händer, att elever
föredraga att utsträcka studierna någon tid utöver två år.

c. Övriga statsseminarier i Massachusetts.

Förutom de båda hittills omtalade seminarierna i Bridgewater och
Westfield underhållas av staten Massachusetts sju andra dylika seminarier,
avsedda för utbildning av lärare och lärarinnor för alla stadier i folkskolorna.
Inträdesfordringarna äro lika med dem, som angivits för de båda
nyssnämnda seminarierna. Den från Bridgewater omnämnda 4-åriga
kursen träffas blott vid eu eller annan av de övriga anstalterna, däremot
finnes överallt möjlighet att få genomgå de andra kurser, som förut blivit
omnämnda. 2-årskursen, som dock av förut angivna skäl för åtskilliga
blir utsträckt något år, är allestädes den mest besökta. Med avseende på de
ämnen, som ingå i densamma, äro förhållandena ganska likartade med de
förut omtalade. Men i fråga om det, som skall genomgås i varje ämne,
sättet för skolpraktikens ordnande in. in. träffar man däremot ganska stora
olikheter på de olika platserna. Rektorerna och lärarkollegierna vid de
olika seminarierna kunna nämligen i dessa hänseenden i samråd med statens
seminarieinspektörer med stor frihet röra sig inom de av lagen utstakade
ganska vida gränserna, eu omständighet, som visat sig särdeles
gynnsam för en livskraftig utveckling av ifrågavarande anstalter. Överallt
lägges stor vikt på undervisningen i metodik i de olika ämnena, på elevernas
undervisningsövningar och på studiet av psykologi och pedagogik.

I regeln ha seminarierna egna ganska stora övningsskolor. På ett
ställe, Lowell, har med staden uppgjorts kontrakt, varigenom tvenne folkskolor
upplåtits för elevpraktik och ställts under seminariets ledning. På
ett annat ställe, Worcester, äro följande anstalter träffade för elevernas
praktiska utbildning.

Seminariet har ingen fullständig övningsskola. Det har inom sin egen
byggnad dels eu avdelning, omfattande ett par av de lägre klasserna i folkskolan,
dels en lekskola efter Fröbels system. I dessa avdelningar hospitera eleverna i
tur under en så lång tid, att de hinna bli väl förtrogna med barnen och arbetet.

HORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

389

Varje vecka hålla lärarna för nämnda avdelningar konferenser med de hospiterande
eleverna och ge även lektioner i metodik. Men någon praktik förrättas
icke i denna seminarieskola. Detta sker i stadens folkskolor. Worcester, som
är en ganska stor stad, har i sina folkskolor över 500 lärare och lärarinnor. Bland
dessa utväljer seminariets rektor efter samråd med vederbörande överlärare de
allra duktigaste såsom handledare åt seminarieeleverna.

Under första hälften av andra seminarieåret hospitera eleverna flera i sällskap
två timmar i veckan i nämnda skolor. Över sina iakttagelser skriva de
redogörelser, vilka diskuteras på seminariet. Efter denna förberedelse börja de
sin egen tjänstgöring i den skolklass, som tillhör deras handledande lärare. Varje
sådan handledande har blott en eller ett par elever anförtrodda åt sig. Under
en termin äro nu eleverna nästan fria från arbetet i seminariet och ägna sig så
gott som uteslutande åt sin praktik. De vistas hela arbetsdagen i skolklassen
och undervisa själva något varje dag, till en början mindre, sedan mer, alltefter
som deras färdighet ökas. Sedan de under en period praktiserat för en lärare,
få de byta om klass och handledare, så att de bli bekanta med olika skolstadier
och olika lärares sätt att sköta arbetet.

Tvänne lärare från seminariet, vilka där undervisa i metodik, gå ofta omkring
i skolorna och åhöra de praktiserande eleverna samt konferera med dem och
med handledarna, vilka senare det åligger att mera i detalj giva nödiga anvisningar
och behövlig kritik.

Lördagen är fridag i stadens folkskolor (liksom i allmänhet i amerikanska
skolor), men arbetet pågår då i seminariet. Då äro de praktiserande eleverna
närvarande där. De ovannämnda båda seminarielärarna, hvilka under veckans
lopp besökt skolorna, samla nu de ifrågavarande eleverna omkring sig till konferenser
och metodiklektioner, där gjorda erfarenheter och intryck framläggas och
diskuteras samt viktigare sidor av skolarbetet behandlas. Vid dessa lördagsbesök
anlitas även seminariets bibliotek såväl för läsning på stället som ock för hemlån,
företrädesvis av förberedelselitteratur för den följande veckans lektioner. Under
övriga söckendagar bruka de praktiserande eleverna en eller annan eftermiddag besöka
seminariet för att använda biblioteket eller förråden av undervisningsmateriell.

Seminariet i Worcester är även bekant för den originella metod,
som det använder vid det barnpsykologiska studiet. Nämnda studium är
här jämförelsevis gammalt. Det har pågått sedan 1884. Impulsen till
studiet gavs då av den bekante banbrytaren på området G. Stanley Hall,
men förfaringssättet, som på detta ställe användes, har utfunnits av seminariets
rektor E. H. Russell, efter vilken det fått benämningen the Russell
method.

390

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

Besvarande av utsända frågor, vilket annars är så vanligt i Amerika i samband
med psykologiskt studium, förekommer icke här, icke heller några experiment.
I stället uppmuntras eleverna att, då de komma i beröring med barn ute i staden, i
skolan, i sitt eget hem eller i andra hem, där de umgås, giva akt på yttringarna
av barnens själsliv, dock utan att därmed väcka uppseende eller låta barnen förstå,
att de äro observerade. De gjorda iakttagelserna upptecknas på särskilda blanketter,
som sedan inlämnas till seminariet. På varje blankett ifyllas noggrant
tiden för iakttagelserna, elevens namn, barnets namn, kön, nationalitet och ålder
(i år och månader). Jämte sådant, som eleverna själva iakttagit, anteckna de
stundom även vad de läst eller hört trovärdiga personer berätta om barn. Därvid
anges å blanketten den källa, från vilken uppgiften förskriver sig. Även få
eleverna söka erinra sig sin egen barndom och anteckna sina minnen från densamma.

För att underlätta sorterandet tillhandahåller seminariet sju olika slag av
blanketter, åtskilda genom olika färger och avsedda för olika slag av uppteckningar.
Så användas gula blanketter för minnen från elevernas egen barndom, gröna
för anteckning av vad man läst, röda för uppteckning av andras muntliga berättelser
om barn, vita användas för anteckning av enstaka iakttagelser gjorda av
eleverna själva, och bruna då det är fråga om upprepade iakttagelser angående
samma barn, brandgula för uppteckning av barns ordförråd och blå för psykiska
abnormiteter.

Nämnda uppteckningar och till grund för dem liggande iakttagelser förekomma
icke som klassarbete utan göras av enskilda elever var för sig. De äro
heller icke obligatoriska. Dock har det visat sig, att de i ganska hög grad intresserat
lärjungarna, så att dessa med mycket få undantag inlämnat uppteckningar
av det ena eller andra slaget. Ifyllda blanketter inkomma dagligen, och
hela antalet brukar stiga till ett par tusen under ett läsår. I den mån de inkomma,
utväljas de värdefullaste och framläggas på en plats, där den som är
intresserad kan taga del av dem.

Vid klassundervisningen i barnpsykologi blir det tillfälle att till närmare
behandling upptaga ett urval av de inlämnade uppteckningarna. Huvudsyftet
med detta sätt att studera barnpsykologien är att hos eleverna ingjuta sympati
för barnen och intresse för företeelserna inom barnens själsliv, att öva dem i att
iakttaga vad som möter dem vid deras beröring med barnen och leda dem till
att rätt bedöma och tillgodogöra sig de gjorda iakttagelserna.

Den obligatoriska klassundervisningen i ämnet rör sig emellertid icke blott
med det material, som eleverna på ovannämnda sätt samlat, utan till grund för
densamma läggas även undersökningar, som av läraren i ämnet utförts, och en
eller annan lämplig skrift.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

391

il. Bostons k om in it 11 ii In seminarium.

Många större städer i Förenta staterna ha för att lättare kunna
fylla sitt behov av lärarkrafter för folkskolan upprättat egna seminarier.
En dylik anstalt finnes i staden Boston. Den grundades 1852, och
meningen var då, att den skulle mottaga sina elever direkt från folkskolan.
Redan 1854 inrättades vid seminariet en gymnasialavdelning,
som skulle genomgås, innan inträde vanns i den mera fackbildande kursen-
Senare fann man det lämpligare att åtskilja gymnasiet och seminariet.
Man försökte då till en tid med 2-årig gymnasiekurs såsom villkor
för inträde. Denna förberedelse visade sig emellertid otillräcklig, och
numera kräves av de inträdessökande, att de förete avgångsbetyg från
4-årigt gymnasium i Boston eller betyg över studier av motsvarande
värde. Eleverna skola vid inträdet ha fyllt 18 år och undergå skriftlig
inträdesprövning. För den 2-åriga utbildningskursen gäller följande
timplan.

Första året.

Första terminen. Andra terminen.

Psykologi ............5

Fysiologi och hygien.......4

Engelska.............4

Geografi.............3

Teckning.............2

Sång...............1

Gymnastikens teori........1

Psykologi ............4

Engelska.............4

Aritmetik ............3

Naturkunnighet . •.........4

Teckning.............2

Sång...............1

Gymnastikens teori........1

Fröbels uppfostringsgrundsatser . . 1

Andra aret.

Tredje terminen.

Uppfostringslära..... 3

Engelska.............4

Aritmetik............3

Naturkunnighet..........3

Geografi.............2

Teckning.............2

Sång . •.............1

Gymnastikens teori........2

Fjärde terminen.

Uppfostringslära och uppfostrans historia
..............4

Aritmetik............3

Engelska (halva terminen) I
Historia (halva terminen) j
Geografi.............2

Naturstudium under exkursioner . . 1
Fröbels uppfostringsmetoder . . . . 1
Valfritt ämne...........5

392

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

De valfria ämnena äro:

Naturkunnighet, teckning, sång, slöjd, huslig ekonomi, gymnastik.

Åt hospitering och undervisningsövningar ägnar varje elev fyra hela veckor
av andra terminen, åtta veckor av tredje och fyra veckor av fjärde terminen.

B. Atlantiska mellanstaterna.

I denna del av unionen träffas seminarier av en annan typ. De ha
sina kunskapsfordringar för inträde avpassade så, att sökande, som väl
inhämtat den 8-åriga folkskolekursen, kunna bestå inträdesprövningen
till seminariets lägsta klass. För sådana elever är minimikursen vid
seminariet ofta 4-årig och densamma har i mycket högre grad än de
förut omnämnda seminariekurserna en allmänbildande prägel. Emellertid
är det rätt vanligt även i dessa stater, att elever före sitt inträde i seminariet
genomgått ett gymnasium eller på annat sätt förvärvat sig en högre
allmänbildning. Dessa bruka på ett par år kunna fullborda sin kurs för
lärarexamen. Kännetecknande för många av dessa staters seminarier är
även, att de icke uteslutande äro avsedda för utbildning av lärarkrafter.
Elever, som blott vilja förvärva allmänbildning eller därjämte utbilda sig
för handel eller dylikt, mottagas även. Dessa elever bruka få betala för
undervisningen och äro i regeln mindre talrika än de, som bereda sig
för lärarkallet och för vilka utbildningen här, liksom i allmänhet vid
statsseminarier i Förenta staterna, är kostnadsfri.

Ett exempel på seminarier i dessa stater må här anföras.

Seminariet i West Cliester.

I staten Pennsylvania finnas för närvarande 17 offentliga seminarier.
Ett mindre antal av dessa äro kommunala anstalter. De övriga äro statsanstalter.

Ett typiskt exempel på hur undervisning vid de senare är ordnad
erbjuder seminariet i West Chester.

Den egentliga seminariekursen är 3-årig och omfattar följande
ämnen.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

393

Första året:

Pedagogik; engelska; latin; aritmetik; algebra; fysiologi; geografi;
historia och statskunskap; välskrivning; teckning; musik; bokhålleri;
gymnastik.

Andra året:

Psykologi; metodik; engelska; latin; plan geometri; kemi; zoologi;
botanik; historia; slöjd; gymnastik.

Tredje året:

Pedagogik; metodik; praktik i övningsskolan; latin; rymdgeometri;
plan trigonometri och fältmätning; repetition av aritmetiken; fysik; geologi;
gymnastik.

Valfrihet är medgiven på följande sätt. Under första och andra
året får latinet utbytas mot tyska eller franska. Under andra året far
kemi utbytas mot grekiska, tyska eller franska. Under tredje året får
latin utbytas mot något av ämnena: engelsk historia, etik och logik, astronomi.
Rymdgeometri eller trigonometri och fältmätning eller latin kunna
utbytas mot grekiska, tyska eller franska.

Faktiskt utsträckes utbildningstiden för ett stort antal elever till
åtminstone fyra år. Fordringarna för inträde i den ovan angivna d-arma
kursen äro nämligen så stora, att de sökande, som komma direkt från
folkskolan, icke kunna bestå i inträdesprovet. Fördenskull är vid seminariet,
inrättad en förberedande klass. För att kunna rätta undervisningen i
denna efter lärjungarnas olika förutsättningar har man där gjort de flesta
ämnena valfria. Blott följande äro obligatoriska: engelska, aritmetik,
algebra (till och med digniteter och rötter), fysiologi, geografi, teckning.

I den 3-åriga huvudkursen meddelas — i korthet angivet — följande
undervisning i de olika ämnena.

Pedagogi)c. Under första året studeras skoldisciplin, skolorganisation, skollagstiftning
samt allmän undervisningslära. Under andra året ges en grundlig
kurs i psykologi, som börjar med behandlingen av de vuxnas själsliv och därefter
fortskrider till barnpsykologien. Undervisningen anlägges så, att eleverna skola
dels vinna ett gott förråd av psykologiska kunskaper, dels lära känna det bästa
förfaringssättet vid förvärvandet av dylika kunskaper och insikt i deras tillämp50—082S15
Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

394

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

ning vid skolarbetet. Demonstrationer, som läraren gör inför eleverna, experiment,
som eleverna själva få deltaga i, ävensom studier i biblioteket äro förenade med
denna psykologiska kurs. Dessutom ges samma år undervisning i metodik i åtskilliga
skolämnen. Under tredje året läses pedagogikens historia och fortsattes
metodikundervisningen i samband med hospitering och praktik i övningsskolan.
I nära anslutning till pedagogiken meddelas den valfria undervisningen i etik
och logik.

Engelska språket. Jämte läsning av grammatik och ett noggrant studium
av fonetiken förekomma talrika övningar i muntlig framställning. Även genomgås
olika stilarter, och i samband därmed skriva eleverna till en början kortare, sedan
ganska omfattande uppsatser. Litteraturläsning drives i stor utsträckning, och i
anslutning till denna läses engelsk och amerikansk litteraturhistoria.

Latin. Första året genomgås det viktigaste av form- och satsläran i samband
med översättningar till och från latin. Andra året läsas tre böcker av Caesar,
varjämte Caesars liv och förhållandena i Rom och Gallien på hans tid studeras;
vidare företages nu extemporerad översättning av lättare texter och ett grundligare
genomgående av syntaxen. Tredje året läsas tre av Ciceros tal och tre böcker
av Vergilii Aeneid. I samband med denna lektyr ges eu framställning dels av
Ciceros liv och av den romerska talarkonsten på hans tid, dels av de poetiska
och mytologiska m. fl. förhållanden, till vilka Aeneiden ger anledning.

I grekiska börjar man med en elementar bok och läser därefter fyra böcker
av Xenofons Anabasis och tre böcker av Uiaden. Dessutom förekomma uppsatser,
grammatik och extemporerad översättning.

I tyska och franska förekommer mycken litteraturläsning, och man lägger
givetvis i första rummet an på att eleverna skola vinna förmåga att ledigt läsa
det främmande språket och översätta från detsamma. Men även grammatiken
läses rätt grundligt, och tal- och skrivövningar företagas under ledning av en i
Europa utbildad lärare.

Matematik. Ehuru inträdesfordringarna till den ifrågavarande 3-årskursen
äro ganska höga — bland annat fordras lösning av andra gradens ekvationer —
går man under seminarietiden, efter vad det vill synas, i regeln icke fullt så
långt i detta ämne som på reallinjen i våra gymnasier. En del av undervisningen
går nämligen ut därpå, att lärjungarna skola få en grundlig uppfattning av
ämnets elementära delar och så vitt möjligt självständigt finna metoderna för dess
behandling i skolan. Eu frivillig kurs ges i högre algebra, sfärisk trigonometri
och analytisk geometri.

I ämnet fysik studerar man förnämligast de mekaniska lagarna, värmeläran
och elektriciteten. Laborationer fordras av alla lärjungarna.

I kemien är arbetet nästan uteslutande av experimentell art. Så snart eleverna
inhämtat de nödvändiga grunderna, vändes deras uppmärksamhet till så -

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

395

dana delar av ämnet, som finna praktisk användning i hemmet, vid lantbruket
o. s. v.

Vid geologiundervisningen eftersträvar man att göra eleverna förtrogna med
de viktigaste jord- och bergarterna och deras betydelse samt med de geologiska
bildningarna och dessas inflytande på landskapets karaktär. Förnämligast fäster
man sig vid den seminariet omgivande bygden, till vilken flera utflykter i geologiskt
syfte företagas.

Botanik och zoologi. Med ledning av iakttagelser under exkursioner och
med hjälp av seminariets samlingar studeras typer av växter och djur, och någon
uppmärksamhet ägnas även åt systematiken. Huvudvikten lägges dock på växternas
och djurens byggnad och livsförrättningar. Därvid utföras talrika undersökningar
i det biologiska laboratoriet, varest nödigt antal mikroskop finnas tillgängliga,
så att alla lärjungarna kunna göras förtrogna med deras bruk.

Historia och statskunskap. Under första året genomgås valda partier av
Förenta staternas historia, ej blott för att eleverna därigenom må fördjupa sina
kunskaper i ämnet, utan även för att de skola göra bekantskap med ett rationellt
historiskt studiesätt och med de hjälpmedel, som för ett sådant finnas tillgängliga.
Samma år företages ett omsorgsfullt studium av unionens och särskilt staten
Pennsylvanias författning och förvaltning. Under andra året läses allmän historia,
och under sista året ges en valfri kurs i engelsk historia.

Geografi. I detta seminarium lägges icke såsom i de förut omtalade
huvudvikten på allmän geografi, utan de särskilda ländernas geografi beaktas i
lika hög grad.

Skrivning, bokhålleri, teckning. Ett system med upprättstående stil följes.
Särskilda övningar i snabbskrivning med bibehållande av vårdad handstil förekomma.
Enkelt bokhålleri och affärskorrespondens läres. Även en kurs i dubbelt
bokhålleri ges åt dem, som sådant önska. Om teckningsundervisningen gäller för
detta seminarium i huvudsak detsamma, som blivit anfört från ''Westfield. Eleverna
göra städse under seminariearbetet ett flitigt bruk av sin färdighet i teckning.

Av musiken äro sång och musikteori obligatoriska under första året; i övrigt
är all musikundervisning frivillig.

Även vid detta seminarium är träslöjd införd såväl för kvinnliga som för
manliga elever.

Av kroppsövningar förekomma gymnastik, simning, varjehanda bollspel och
andra .fria lekar samt om vintern skridskoåkning. För alla dessa övningar finnas
anordningar vidtagna inom seminariets eget område, och eleverna göra flitigt bruk
av dem såväl pa ordinarie tid som på fritid. Intresset för ungdomens fvsiska
utveckling synes här vara mycket stöld både bland lärarna och bland ungdomen
själv. Några gånger varje läsår sker undersökning av lärjungarnas hälsa och
kroppskonstitution, varvid ock givas råd och anvisningar i hygieniskt avseende.

396

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

Även sammanhängande undervisning i hygien meddelas i samband med kroppsövningarna.
Kost- och bostadsförhållanden äro goda, och vid arbetets anordning
har man sökt förebygga överansträngning.

Utom den utbildningskurs, som nu omtalats, förekomma vid seminariet två
pedagogiska t il läggskurser, en lägre och en högre, till vilka de, som genomgått
den vanliga seminariekursen, äga tillträde. I den lägre ingå mera omfattande
studier i psykologi, i uppfostrings- och undervisningslära, i amerikansk och europeisk
skollagstiftning och skolförvaltning ävensom ytterligare praktik i seminariets
övningsskola eller i andra skolor. Åt dem, som genomgått denna kurs, utdelas en
slags lägre lärdomsgrad: Bachelor of Pedagogics.

Den högre tilläggskursen, som leder till en högre grad, Master of Pedagogics,
omfattar detsamma som den lägre och dessutom studium av de europeiska
skolsystemen, skolhygien, skolarkitektur, skolornas utrustning med materiell m. m.,
en vidlyftig kurs i pedagogikens historia och en avhandling över något pedagogiskt
ämne.

C. Sydstaterna.

1 sydstaterna finnas två varandra olika slag av seminarier. De, som
äro avsedda att utbilda lärare för den vita befolkningens barn, äro inrättade
på liknande sätt som seminarierna i de atlantiska mellanstaterna.
Av eu annan typ äro de seminarier, från vilka lärarna bland den färgade
befolkningen skola utgå. Dessa anstalter mottaga sina elever, i regeln
negrer, med mycket små förkunskaper. Under den tid lärjungarna vistas
i anstalten söker man ej blott bibringa dem nödtorftig insikt och undervisningsfärdighet
i de vanliga skolämnena, utan man utrustar dem även
med eu hel del kunskaper och färdigheter, tillhörande det kommunala,
praktiska och industriella livet, så att de sedermera må kunna i olika avseenden
vara sin okunniga omgivning till hjälp och ledning.

Hampton normal and agricidtural institute i Hampton, Virginia, är en
bland de mest bekanta ‘av dessa anstalter. Det grundades 1868 för att
utbilda lärare för de frigivna negerslavarna. Ett tiotal år senare utsträckte
det sin verksamhet även till indianerna. Utom seminarieavdelning
omfattar institutet även lantbruksskola, handelsskola, yrkesskola, slöjdskola,
avdelningar för huslig ekonomi och för medicin, militärisk avdelning och
missionsskola.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

O it 7

Tuskegee normal and industrinl institute i Tuskegee, Alabama, år
bildat efter mönstret av Hainpton. Det är en privatanstalt och star under
ledning av den bekante negern Booker T. Washington, som i mänga avseenden
inlagt stor förtjänst i fråga om negerbefolkningens uppfostran.
Institutet omfattar en seminarieavdelning, i vilken undervisning och praktisk
lärarutbildning i de vanliga skolämnena lämnas, samt eu yrkesskola med
handledning i 26 olika yrkesgrenar, t. ex. tegelslageri, snickeri, skomakeri,
sadelmakeri, smide, sömnad, tvätt, lanthushållning, boktryckaryrket o. s. v.

D. Missisippibäckenets stater.

I missisippiregionen träffas inom varje stat i regeln endast ett jämförelsevis
litet antal av staten underhållna seminarier. Dessa äro i stället
mycket stora anstalter; somliga av dem hava tusen lärjungar eller mer.
Som elever kunna i regeln blott sådana personer vinna inträde, vilka önska
bli lärare eller redan en tid tjänstgjort som lärare. För dem, som genomgått
gymnasium, är kursen vanligen 2- eller 3-årig; för inträdessökande
med mindre förkunskaper är 4-årig kurs anordnad, men inånga av dem
behöva vistas fem år vid seminariet, i det att de måste genomgå en därstädes
inrättad förberedande kurs (vanligen 1-årig), innan de kunna komma
in i den 4-åriga kursen. Undervisningen brukar vara ordnad så, att
elever kunna vinna inträde och avlägga examen vilken termin som helst.

På somliga ställen skilja sig förhållandena väsentligen från de annars
i detta område vanliga och närma sig dem, som träffas i de västra staterna.
Staten Wisconsins seminarier kunna i detta avseende tjäna såsom
exempel.

a. Seminariet i Terre Haute.

Staten Indiana, som har nästan lika talrik befolkning som Massachusetts
och något talrikare än Norge, äger blott ett statsseminarium.
Detta är dock så stort, att det kan lämna undervisning åt omkring 2,500
elever samtidigt, således betydligt dera än samtliga Sveriges folkskoleseminarier
ha inskrivna. Anstalten ifråga grundades 1870 i staden Terre

398

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

Haute och är liksom de flesta andra seminarier i Förenta staterna avsedd
för både kvinnliga och manliga lärjungar.

Inträdesfordringarna äro följande: en ålder av minst 16 år för
kvinnliga, minst 18 år för manliga sökande, god hälsa och goda seder
samt förkunskaper i den omfattning, som nedan angives i samband med
redogörelsen för de olika möjligheterna att ordna studierna. Seminariet
är avsett blott för sådana, som önska utbilda sig till lärare. Man synes
därför i regeln fordra en förklaring av de inträdessökande, att de ha för
avsikt att efter genomgången kurs ägna sig åt lärarkallet.

Månsta genomgå här en 4-årig kurs. I denna kunna mottagas
sådana elever, som med framgång fullständigt genomgått en god 8-klassig
folkskola. En noggrann inträdesprövning är för dessa föreskriven.

För dem, som efter avslutad fullständig folkskolekurs vilja utan
inträdesprövning eller utan att ha bestått i sådan prövning komma in i
seminariet, tinnes anordnad eu förberedande kurs. Under förutsättning
att de, som ofta är fallet, fullborda denna på ett år, blir således seminariekursen
i dess helhet för dem 5-årig.

Personer, som kunna uppvisa godkiint avgångsbetyg från ett fullständigt
gymnasium, kunna utan inträdesprövning vinna tillträde till en
3-årig seminarickurs.

En 1-årig kurs är vid seminariet anordnad för dem, som avlagt
examen vid ett college eller universitet efter att där ha idkat studier under
minst 4 år. Någon kunskapsprövning vid inträdet fordras icke heller
av dessa.

Den 4-åriga seminariekursen omfattar följande väsentliga delar.

1. Under ett års tid studeras de ämnen, som förekomma i folkskolan.
Det är dock icke fråga om en vanlig repetition av folkskolans
lärokurser, ty noggrann kunskap i dem förutsättes för inträde. I seminariet
företao-es en mera kritisk behandling av ämnena, varvid man ser dem från
den blivande lärarens synpunkt, prövar deras bildningsvärde och söker
finna grunden för det rätta förfaringssättet vid undervisningen i skolan.

2. Under senare delen av seminariekursen upptagas till behandling
de i strängaste mening fackbildande ämnena: pedagogisk psykologi och
barnpsykologi, pedagogikens teori och historia, skolorganisation och skol -

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

309

lagstiftning, allmän didaktik, hospitering och praktik i övningsskolan och
i samband därmed speciell metodik. Dessa fackstudier fördelas på två eller
tre läsår, men lämna under denna tid rum även för annat arbete. Ensamma
skulle nämligen de ifrågavarande ämnena kräva ungefär ett år.

3. Den tid, som återstår, eller ungefär halva tiden i den 4-åriga
kursen, skola eleverna ägna åt ett mera omfattande studium av några
bland ämnena: modersmålet och dess litteratur, historia, geografi, fysik,
kemi, zoologi, botanik, fysiologi och hygien, matematik, latin, tyska, teckning,
musik.

Den utrustning, man vill giva den blivande läraren, är alltså denna:
Han skall göras förtrogen med alla de vanliga ämnena, som möta honom
i hans skola, så att han någorlunda självständigt behärskar det kunskapsmaterial,
han där kommer att röra sig med. Han skall därjämte genom
mera omfattande studium och med tillhjälp av moderna arbetsmetoder
tränga djupare in i några ämnen, ej blott för att vinna ökade kunskaper
i dessa utan även för att lära sig att självständigt arbeta och överhuvudtaget
tillgodogöra sig det bildande inflytande, som ett rationellt studiesätt
utövar. Han skall slutligen genom praktik i övningsskolan och ett grundligt
studium av psykologiens och pedagogikens olika grenar sättas i stånd
att på grund av eget omdöme och med en viss grad av självständighet
välja ändamålsenliga förfaringssätt vid undervisningen och uppfostran.

1 den 3-åriga seminariekurs, som de genomgå, vilka komma från
gymnasierna, ingår väsentligen samma slags undervisning, som i den
4-åri"a kursen, men mindre tid ä<jnas åt det ovannämnda mera omfattande
studiet av vissa ämnen. Den 1-åriga kursen för dem, som avlagt akademisk
examen, upptar blott skolpraktik, metodik och de olika grenarna av
psykologien och pedagogiken.

Arbetssättet i seminariet är särskilt anlagt pa att föra elevernas
andliga krafter till utveckling. Härvid äro tvenne arter av institutioner
av stor betydelse: biblioteket och laboratorierna.

Biblioteket, som innehåller omkring 50,000 böcker, förfogar över
flera rymliga och val inredda läsesalar. En särskild fond jämte avgifter
från elevernas sida tillförsäkrar biblioteket en årlig inkomst av
flera tusen dollars. Till följd härav kunna för studierna värdefulla böcker

400

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

och tidskrifter anskaffas i den man de utkomma, och ingen åtgärd, som
kunnat utfinnas för att göra litteraturen lätt tillgänglig för eleverna, har
sparats. I allmänhet ha eleverna såväl vid sina teoretiska studier som vid
praktiken i övningsskolan ofta anledning att anlita bibliotekets talrika
uppslags- och handböcker. Men därjämte är att märka, att vid undervisningen
i de ämnen, som en elev utvalt för mera omfattande studium,
uppmuntras han till planmässig läsning i biblioteket.

Vid sådant arbete stå utförliga och praktiskt uppställda kataloger
till elevernas tjänst. En bibliotekarie med tvenne biträden, vilka personer
äro anställda uteslutande för bibliotekets skötsel, meddela de besökande
eleverna den nödiga handledningen. Denna är dels allmän, dels individuell.
Vid den förra ges i form av korta föredrag upplysning angående katalogernas
användning, böckernas klassifikation, deras uppställning på hyllorna
i olika delar av byggnaden, reglerna för deras begagnande, bruket och
värdet av uppslagsböcker, kartböcker, tidskrifter och bibliografier m. m.
Den individuella handledningen består däri, att den enskilda eleven erhåller
hjälp med att uppsöka de nyaste och bästa arbetena angående den
fråga, han för tillfället sysselsätter sig med, samt i övrigt sådana upplysningar
och råd, som äro ägnade att främja hans studier i biblioteket.

Särskilda laboratorier finnas för följande ämnen: biologi och fysiologi,
psykologi, geografi, fysik, kemi. Arbetet i dessa laboratorier utgör
en viktig del av studiet i nämnda ämnen. Lärjungarna utföra sina
övningar dels efter detaljerade anvisningar under lärarens omedelbara
ledning på den å arbetsordningen anslagna tiden, dels ock mera självständigt
på tid, som de fritt förfoga över.

Den reglementerade lektionstiden för varje vecka utgör blott omkring
tjugu timmar, och de samtidigt studerade ämnenas antal är endast
fyra eller fem. Härigenom blir det möjligt för eleverna att draga full
nytta av de ovan nämnda anstalterna och genom eget i någon mån självständigt
arbete tränga in i de studerade ämnena.

Här nedan angives, hur lång tid som kräves för att genomgå lärokursen i
vart och ett av de ämnen, bland vilka eleverna kunna utvälja några för ett mera
omfattande studium.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

401

Förenta staternas historia och statskunskap ... 1 läsår.

Allmän historia................ 2 »

Geografi ................... 1 »

Fysik..................... 2 »

Kemi..................... 2 »

Zoologi.................... 2 >

Botanik.................... 2 »

Fysiologi och hygien..............26 veckor.

Algebra.................... F/s läsår.

Geometri................... 1 »

Aritmetik...................26 veckor.

Trigonometri.................13 »

Analytisk geometri..............13 »

Elementen av differential- och integralkalkyl . . 13 »

Engelsk grammatik.............. 1 läsår.

Muntlig och skriftlig framställning....... 1 »

Engelsk litteratur............... 2 »

Latin..................... 4 »

Tyska.................... 3 »

Musik .................... 2 >

Teckning................... 2 »

Anm. Läsåret omfattar 39 veckor, lika fördelade på 3 terminer.

I latin, tyska och musik kan en elev vara med en kortare tid och därefter
sluta, men vad övriga ämnen beträffar, måste den, som väljer ett ämne, vara med
om hela kursen i detsamma. För klassundervisningen i varje ämne äro, under den
tid ämnet ingår i undervisningen, 5 timmar i veckan anslagna. De elever, som
genomgå den vanliga 4-åriga seminariekursen, äro i tillfälle att — jämte det
de deltaga i annan för deras utbildning nödvändig undervisning — ägna sig åt
det nu ifrågavarande högre studiet i åtminstone fyra eller fem ämnen.

b. Statsseminarierna i Illinois.

1 staten Illinois finnas för närvarande fem statsseminarier av ungefärligen
samma typ som det nyss omtalade. De äro dock mindre. Läsåret
1908 —1909 hade det största 1,710 och det minsta 201 lärjungar. I
fråga om undervisningens organisation må här anföras några fakta, hän 51—082815

Folkunder v.-kom. bet. I. Folk spoles em. Band 4.

402

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

förande sig till den i staden Macomb belägna anstalten: Western Illinois
State normal school, som för närvarande är den minsta av de ifrågavarande
anstalterna.

Vid detta seminarium, som öppnades 1902, funnos till en början bland
annat följande utbildningskurser: en 1-årig kurs för dem, som avlagt
akademisk examen; eu 3-årig kurs för sådana elever, som förvärvat avgångsbetyg
från gymnasium eller på annat sätt styrka sig äga motsvarande
bildning; en 4-årig kurs för dem, som förvärvat åtminstone fullständiga
folkskolekunskaper och kunnat bestå i en särskild inträdesprövning; slutligen
en förberedande kurs för sådana inträdessökande, som icke ägde tillräcklig:
kunskap eller mognad för att intagas i den 4-åriga kursen. På grund
av det mindre elevantalet var undervisningens anordning här något enklare
än i Terre Haute, och gemensamma timplaner för dem, som deltogo i
samma kurs, läto sig uppställas.

Plan för den 4-åriga kursen (siffrorna beteckna veckotimmar).

Höstterminen.

Engelska......6

Aritmetik......4

Geografi.......4

Biologi eller latin . . 4

Musik........-2

Höstterminen.

Litteratur......4

Engelsk grammatik eller
latin......4

Historia.......4

Algebra ....... 5

Musik........3

Teckning.......2

Första året.

V interterminen.

Engelska......4

Aritmetik......4

Geografi ....... 4

Biologi eller latin ... 4

Musik........2

Teckning......2

Andra året.

Vinterterminen.

Litteratur......4

Grammatik och uppsats

eller latin.....4

Historia.......5

Geometri......5

Musik........2

Teckning......2

Vårterminen.

Engelsk litteratur . . 4

Historia.......4

Algebra ....... 4

Biologi eller latin ... 4

Musik........2

Teckning......2

Vårterminen.

Litteratur......4

Grammatik och uppsats

eller latin.....4

Samhällslära ..''... 4

Geometri......5

Musik........3

Teckning......2

•>.>

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

408

Tredje året.

Höstterminen.		Vinterterminen.		Vårterminen.
Psykologi.....	5	Psykologi......	5	Psykologi......
Fvsik.......	5	Fysik........	5	F vsik........	ö
Latin eller litteratur	5	Latin eller historia . .	5	Latin eller lanthushåll-
Valfritt ämne . . .	5	Valfritt ämne . . . .	5	ning........	5
	20		20	Valfritt ämne . . . .	5
					20
		Fjärde året.
Höstterminen.		Vinterterminen.		Vårterminen.
Pedagogik .....	5	Pedagogikens historia	5	Pedagogik ......	ö
Skolpraktik ....	5	Skolpraktik.....	5	Skolpraktik.....	;>
Latin eller kemi . .	5	Latin eller kemi . .	5	Latin eller geologi . .	h
Valfritt ämne . . .	. ft	Valfritt ämne . . .	5	Valfritt ämne . . . .	5
	20		20		20

Valfria ämnen under de båda sista åren voro: fysisk geografi, tyska, grekiska,
sociologi, bokhålleri, politisk ekonomi, astronomi, handelsrätt samt högre
kurser i sådana ämnen, som redan under de första åren blivit studerade.

Denna 4-åriga seminariekurs har nu upphört; så är även lallet
med den treåriga. Den reguljära kursen är nu 2-årig, och för inträde i
densamma kräves bland annat att ha inhämtat 4-årig gymnasiekurs. De,
som icke besitta dessa förkunskaper, kunna vid anstalten söka inhämta
dem, tv vid densamma finnas gymnasieavdelningar anordnade. För blivande
lärare i landsbygdsskolor finnes en lägre kurs (på omkring ett ars
längd) anordnad. För inträde i densamma äro de nyssnämnda inträdeskunskaperna
icke föreskrivna.

Plan för den ovannämnda 2-åriga kursen.

Första terminen.
Pedagogisk psykologi,

* Historia,

•Slöjd, huslig ekonomi
in. m.

•Biologiskt naturstudium,
•Fysiskt geogr. »

Första året.
Andra terminen.
Pedagogik,
•Geografi,

•Slöjd m. m.,
•Teckning,

•Musik.

Tredje terminen.
•Engelska,

•Geografi,

Biologiskt naturstudium,
•Teckning och modellering,

•Musik.

404

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

Andra året.

Första terminen.
Pedagogik,

Undervisningsövningar,

»Engelska,

Valfritt ämne.

Andra terminen.
Pedagogik,

Undervisningsövningar,

•Historia,

•Aritmetik,

Valfritt ämne.

Pedagogik,

Sociologi,

•Engelska,

Valfritt ämne.

Tredje terminen.

Undervisningen i de ämnen, som äro utmärkta med *, avser till stor del
att göra eleverna bekanta med dessa ämnens betydelse för uppfostran och deras
behandling vid undervisning i folkskolan.

Valfria ämnen äro alla de, som förekomma i gymnasieavdelningarna, och
dessutom elementär jordbrukslära.

I fråga om organisationen av elevernas praktiska utbildning kan
det längre österut belägna seminariet Eastern Illinois State normal school
lämpligen anföras såsom belysande exempel.

Övningsskolan är en folkskola med nio årsklasser. Ofta äro två och två
av dessa förenade under samma lärare. Fem lärare och en överlärare äro anställda
i skolan.

Varje elev skall under sin seminarietid sysselsättas i övningsskolan med
hospitering och undervisning så lång tid, som motsvarar en timme om dagen
under ett läsår. Denna tid indelas i tre lika långa terminer, och två av dem
skola infälla under sista seminarieåret, men en av praktikterminerna kan förläggas
till ett föregående år. Elevernas arbete i skolan anlägges så, att till en början
blott lättare problem skola träda dem till mötes, och att, i den män deras skicklighet
och erfarenhet tillväxa, svårigheterna skola ökas.

Under första praktikterminen får varje elev utvälja den klass i övningsskolan
och det ämne, varmed han vill börja sin praktik. Under en veckas tid
eller något mer får han åhöra den ordinarie lärarens undervisning i klassen.
Därefter övertar han själv det valda ämnet, och under de lektioner, han ger, är
det sa ställt, att han kan samla hela sin uppmärksamhet kring undervisningen av
den ifrågavarande klassen. Denna är därför icke vid sådana tillfällen tillsammans
med någon annan klass. Klassens ordinarie lärare tjänstgör såsom handledare
och ger under första terminen mycket noggrann ledning åt den praktiserande
eleven. Vid sidan av den undervisning, denne själv ger, åhör han vissa lektioner,
givna av klassläraren i andra ämnen.

Under andra terminen sättes han att undervisa i andra ämnen och andra
klasser efter den plan, som bestämmes av skolans överlärare. Han får nu även

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

405

vänja sig vid att undervisa i ett rum, där två klasser äro tillsammans, ehuru han
erhåller någon hjälp med uppsikten över den klass, som han för tillfället icke
omedelbart undervisar.

I Amerika händer icke sällan bland folkskollärarna i större samhällen,
att de under en lång följd av år eller kanske hela sin tjänstetid hålla sig på ett
visst skolstadium eller undervisa företrädesvis i vissa ämnen.

Vid det seminarium, varom nu är fråga, tar man under tredje praktikterminen
hänsyn till detta förhållande, och de praktiserande eleverna få under
nämnda termin mest ägna sig åt de klasser och ämnen, med vilka de i framtiden
kunna väntas företrädesvis komma att sysselsätta sig. Under denna termin får
vederbörande elev ensam ha hand om de klasser, som äro tillsammans i lärosalen,
där han undervisar. Hospitering verkställes nu i olika ämnen i alla nio skolklasserna.
Avtal har även träffats med styrelsen för stadens folkskolor, att de
elever, som fullgöra tredje praktikterminens arbete, skola varje måndag, som är
fridag i seminariet, få infinna sig i folkskolorna och där meddela någon undervisning
i stället för de vanliga lärarna.

Under hela den tid, praktiken pågår, tillämpar man i fråga om hospiteringen
den grundsatsen, att undervisningen, som eleverna skola åhöra, skall företrädesvis
eller uteslutande ges av vana och erfarna lärare, samt att en dylik
auskultation skall gå jämsides med elevernas egna uDdervisningsförsök.

Man lägger vikt vid, att auskultanterna icke må sitta slöa, utan uppmärksamt
iakttaga det som erbjuder sig. Till ledning utdelas en promemoria, upptagande
de förnämsta synpunkter, som i fråga om lärorummet, läraren, barnen och
undervisningen böra beaktas vid ett skolbesök.

Som ovan antytts, får varje elev hospitera någon vecka, innan han själv
skall börja undervisa. Sedan pågår emellertid hospiteringen under alla tre terminerna
jämsides med elevernas egen undervisning. Med intrycket av sina egna
försök i friskt minne och intresserade av att finna svar på frågor, som därvid
uppstått hos dem, gå eleverna till åhörandet av de mera erfarna lärarnas undervisning,
vilken sålunda för.dem blir mera intressant och lärorik, än den skulle
blivit, om auskulteringen helt och hållet föregått undervisningsövningarna.

Eu gång i veckan håller någon av de handledande lärarna lektion, som
åhöres av andra handledande lärare, av vederbörande ämneslärare i seminariet
och av samtliga praktiserande elever. Efter eu sådan lektion förekommer samtal
om densamma.

Metodikundervisningen meddelas av de särskilda ämneslärarna i seminariet,
och dessa bruka, för att illustrera nämnda undervisning, inför eleverna hålla
några lektioner med barn från övningsskolan. Stundom få även enskilda elever
uppgift att hålla lektion inför vederbörande ämneslärare och kamrater.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

406

c. Seminariet i Ypsilanti.

Som ett nytt exempel på seminarier i denna del av landet må i
korthet omnämnas staten Michigans stora seminarium i Ypsilanti. Dess
officiella benämning är The Michigan State normal college. Lärjungeantalet
uppgår till omkring 3,000.

Här lä gges särskilt an på den form av utbildning, som är avsedd
för sådana elever, vilka genomgått gymnasium. För sådana finnes det
vid seminariet en lägre och två högre kurser. Den lägre kräver eu tid av
två år, och avgångsbetyg från densamma berättigar till anställning i folkskola.
De, som genomgått den lägre kursen och vilja fortsätta sina studier
vid seminariet ännu ett år, kunna därigenom ernå graden Bachelor of
Pedagogics. De, som fullgjort fordringarna för denna grad och fortsätta
ytterligare ett år, kunna förvärva graden Bachelor of Arts in Education.

Förberedande kurs finnes för sådana, som vid inträdet icke fullständigt
genomgått gymnasiekurs. För elever, vilka vilja nöja sig med avgångsbetyg,
som gälla blott för vissa år, finnas kurser, som äro mindre
krävande än den ovannämnda 2-åriga kursen.

d. Seminarierna i Wisconsin.

Wisconsin (med något över 2 millioner inbyggare) hade 1908 sju
statsseminarier, vilka alla tillkommit under tiden 1866—1896.

För inträde lordras bland annat åtminstone den allmänna bildning,
som kan erhållas genom en fullständig kurs i någon av de bästa
folkskolorna i denna stat. Vid somliga av dessa seminarier är eu förberedande
kurs inrättad för vissa av dem, som komma från folkskolan.

Liksom i allmänhet de amerikanska seminarierna, så ha även de nu
ifrågavarande flera olika utbildningskurser.

Huvudkursen är 4-årig och berättigar till läraranställning såväl
i folkskolorna som i gymnasierna. Utbildningen i denna kurs kan åtminstone
i de största seminarierna ske på tre olika linjer: den engelska, den
latinska och den tyska. Därjämte finnes eu lägre 2-årig kurs, elementarkursen,
som har samma inträdesfordringar som huvudkursen och närmast
motsvarar förra hälften av denna.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

407

De elever, som sålunda efter två år utgå från seminariet, erhålla
blott en mera begränsad rätt till läraranställning; den ges endast för
vissa år i sänder, den avser vidare blott tjänst i folkskolor och i ofullständiga
gymnasier. Genom förhållandenas makt torde det bli på de lägre
avlönade platserna dylika lärare placeras, enär naturligt nog de bäst avlönade
tjänsterna besättas med lärare, som utgått från den 4-åriga kursen
eller från någon annan med denna jämbördig kurs.

För sådana inträdessökande, som fullständigt genomgått ett 4-årigt
gymnasium, är anordnad en 2-årig utbildningskurs, i vilken de mottagas
utan någon särskild kunskapsprövning. Denna kurs är närmast att jämföra
med senare hälften av den 4-åriga seminariekursen utan att dock i detaljerna
sammanfalla med denna. Slutligen ha vissa av dessa seminarier
fortbildningskurser för utexaminerade lärare, och vid ett par av dem tinnes
eu 1-årig kurs för dem, som avlagt akademisk kandidatexamen.

Följande förteckning ger en föreställning om de ämnen, som förekomma i
de olika kurserna, och om tiden för varje ämne.

Den lägre 2-åriga kursen.

Engelska språket:

läsning (av engelsk och amerikansk litteratur, läran om ljudbildningen
och om välläsning), uppsatsskrivning och stillära,

grammatik (ord- och satslära, språkpsykologi m. m.)......

Matematik:

aritmetik...........................

algebra (till och med enklare ekvationer och kvadratrotsutdragning)

geometri...........................

Förenta staternas historia och samhällslära.............

Allmän geografi...........................

Naturkunnighet:

fysiologi...........................

botanik eller zoologi.....................

fysik.............................

Lanthushållning..........................

Sång...............................

Teckning .............................

50 veckor
10

20 ^

30 »

20 »

10 »

20 »

408

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

Pedagogik (skollagstiftning, skolförvaltning och skolans skötsel in. m.,
pedagogisk psykologi, barnpsykologi, undervisnings- och uppfost -

ringslära, metodik)......................50 veckor

Skolpraktik............................20 »

Under varje vecka ett ämne förekommer ägnas åt detsamma i regeln fem
lektioner på lärorummet och nödigt hemarbete. Vanligen läsas blott fyra ämnesgrenar
samtidigt.

Den 4-åriga kursen.

På den engelska linjen omfattar undervisningen under de två första åren
detsamma, som ovan angivits för den lägre 2-åriga kursen, och under de två
sista åren följande:

Engelska: litteraturhistoria och fortsatt läsning av engelsk och amerikansk
litteratur, »retorik»...................60 veckor

Matematik: algebra (exponenter och radikaler, svårare ekvationer, kombinationer
och permutationer o. s. v. till och med exponentialserier,
logaritmiska serier och binominalteoremet; funktioners

grafiska framställning); rymdgeometri1)............30 »

Allmän historia..........................30 »

Geografi: ett mera ingående studium av den fysiska geografien (fysiografi)
eller ock

Nationalekonomi..........................20 »

Naturkunnighet..........................70 »

(ett nödigt antal av följande ämnen får utväljas: fysiologi 10 v.,
botanik 10 v., zoologi 20 v., kemi 20 v., geologi 20 v., fysik 20
v., fysiografi 20 v.)

Teckning.............................10 »

Studium av de vanliga skolämnenas metodik i förening med överblick

av skolkursen i dessa ämnen.................30 »

Pedagogik (psykologi, allmän uppfostringslära, pedagogikens historia). 40 »

Skolpraktik............................20 »

Lärjungar, som välja den latinska linjen, läsa under 3 år (med de vanliga
fem veckotimmarna) latin i utbyte mot lika mycket arbete i andra ämnen, och
de, som gå den tyska linjen, få på liknande villkor läsa tyska under 2 ''/a år
(100 veckor).2) *)

*) Plan trigonometri är valfri ämnesgren.

2) Sedan ovanstående skrevs, har arbetet i elementarkursen ökats med 20 v. engelska,
20 v. allmän historia, 10 v. botanik och zoologi och 40 v. överblick över folkskolekursen.
Elementarkursen kräver nu en tid av 21/,2 år och motsvarar 21/2 år av den 4-åriga kursens
engelska linje. Den som erhållit avgåugsbetyg från elementarkursen kan, om studierna vid
seminariet fortsättas, på U/s år förvärva diplom från nyssnämnda linje av 4-årskursen.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

400

Den högre 2-åriga kursen

för dem, som genomgått 4-årigt gymnasium.

Engelska (läsning, litteraturhistoria, uppsatsskrivning, »retorik», läsningens
metodik).......................50 veckor

Historia jämte ämnets metodik...................20 »

Fysisk geografi eller nationalekonomi................20 »

Musik...........................10 eller 20 »

Teckning.............................20 »

Metodik och repetition av skolkursen i grammatik, geografi och aritmetik
............................30 »

Pedagogik (skollagstiftning, skolförvaltning och skolans skötsel m. m.,
psykologi, undervisnings- och uppfostringslära, pedagogikens

historia)...........................80 »

Skolpraktik............................30 »

Den 1-åriga kursen

för dem, som avlagt akademisk kandidatexamen.

»Retorik» eller någon gren av naturvetenskapen...........20 »

Teckning eller sång........................20 »

De vanliga skolämnenas metodik jämte översikt av skolkursen i dessa

ämnen............................40 »

Psykologi, allmän uppfostringslära och pedagogikens historia .... 40 »

Skolförvaltning, skolans skötsel, hospitering, undervisningslära. ... 40 »

Skolpraktik.............................20 »

Lärare, som utgått från den 4-åriga kursen eller från den med denna
likvärdiga högre 2-åriga kursen, kunna, om de vilja, idka studier vid statsuniversitetet,
därvid de på vissa villkor få tillgodoräkna sig så mycket av det arbete,
de i seminariet utfört, att de kunna fullborda kursen för kandidatexamen på två
år, då därtill annars kräves fyra års tid.

Enligt en för världsutställningen i S:t Louis 1904 särskild! utarbetad redogörelse
hade de ovannämnda sju seminarierna läsåret 1902—1903 tillsammans omkring
2,400 elever, därav omkring 500 manliga. Av samtliga elever hade omkring
43 procent före inträdet genomgått gymnasium. De ifrågavarande seminarierna
hade under de då senast förflutna fem åren utexaminerat tillsammans 574 lärare
i medeltal årligen. Av dessa hade */* genomgått den 4-åriga kursen eller den
högre 2-åriga, medan Va nöjt sig med den lägre 2-åriga kursen. Vid ett av
seminarierna fanns blott 2-årig kurs, men för tillträde till denna anstalt fordra 52—082815.

Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

410

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

des antingen avgångskunskaper från gymnasium eller motsvarande bildning och
mognad. Den 1-åriga kursen för dem, som avlagt akademisk kandidatexamen,
och med dem jämställda personer, besöktes av icke fullt en procent af hela elevantalet.

Under de allra senaste åren ha i Wisconsin inrättats några lägre
stående seminarier med 1- eller 2-årig kurs, ringa lärarkrafter och ett
fåtal lärjungar. De benämnas ofta county training schools for teachers och
torde närmast motsvara våra, landstingsseminarier.

Angående ett av dessa små seminarier, Manitowoc County training school
for teachers, må här några uppgifter lämnas.

Sedan den lagstiftande församlingen i staten Wisconsin 1899 beslutit, att,
där en större kommunal enhet, ett county, ville inom sitt område och närmast
för dess behov av lärare för landsbygdens skolor inrätta ett särskilt seminarium,
skulle av statsmedel en väsentlig del av kostnaderna för dess underhåll bestridas,
så organiserades en dylik anstalt i Manitowoc County och började sin första
läsetermin hösten 1901.

Inom området i fråga var det mycket svårt att få utbildade lärare, helst
som intet av statens seminarier var beläget där. De 20—30 vakanser, som varje
år uppstodo vid skolorna, fingo mest besättas med personer utan särskild utbildning
för lärarkallet. Det var för att i någon mån minska denna olägenhet, som
skolöverstyrelsen för området i fråga beslöt, att seminariet skulle inrättas. Lärotiden
bestämdes till ett år. Alla lärjungarna kommo därför att tillhöra samma
årsklass. Redan första året blev antalet 52. Av dessa hade åtta under längre
eller kortare tid tillhört något gymnasium. De övriga voro, med två undantag,
valda bland dem, som med högsta betyg genomgått folkskolan. Lärarpersonalen
utgjordes av blott två personer, nämligen en föreståndare och en biträdande lärare.
Nedan lämnade redogörelser rörande undervisningen i detta seminarium avse förhållanden
under den allra första tiden av dess verksamhet. De nedskrevos för
några år sedan och avsågo att visa, hur undervisningen var ordnad i ett dylikt
lägre seminarium med 1-årig kurs.

Nedanstående obligatoriska ämnen ingingo i undervisningen under den tid,
som vid varje ämne anges. Underförstått är, att så länge undervisningen i ett
ämne pågår, förekommer, där icke annat är angivet, i regeln en lektion under

var och en av veckans fem skoldagar.

Psykologi, pedagogik, metodik och hospitering...........35 veckor

Engelska: läsning m. m.......................40 >

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER. 411

Engelska: grammatik och uppsatsskrivning.............15 veckor

Aritmetik.............................20 »

Förenta staternas historia.....................20 »

Samhällslära...........................15 »

Geografi.............................25 i

Fysiologi och hygien.......................10 »

Lanthushållning..........................10 »

Sång (tre timmar i veckan)....................40 »

Gymnastik (timantal ej uppgivet).................40 »

Undervisningsövningar.......................10 »

En kurs i välskrivning, omfattande 10 veckor, var anordnad för dem, som
därav voro i behov.

Träslöjd var införd som valfritt ämne; kursen däri pågick under 10 veckor.

Under de olika delarna av läsåret inträdde de särskilda ämnena på sådant
sätt i undervisningen, att under var och en av läsårets fyra perioder sju av
de obligatoriska ämnena förekommo samtidigt. Därvid är tydligt, att ett stort
ämne, såsom engelska, ingick på arbetsordningen hela året, under det att t. ex.
aritmetik kunde göras undan på två perioder. Lanthushållning var, ehuru det
upptog just 1/i läsår (10 veckor), dock delat på två perioder. Däremot voro undervisningsövningarna
(icke hospiteringen) förlagda uteslutande till sista perioden.

Lärokurserna i de särskilda ämnena voro med hänsyn till tidens korthet
mycket små. I ett av skolämnena, aritmetiken, gick man knappast utöver kurserna
för folkskolorna, utan nöjde sig med att grundligare repetera dessa kurser
och införa lärjungarna i ämnets metodiska behandling i skolan. I övriga ämnen
synes man ha valt ut vissa partier för behandling av något, som var för eleverna
nytt. På de engelska timmarna lästes hela arbeten av några få författare. Sedan
i Förenta staternas historia de äldre tiderna blivit repetitionsvis genomgångna,
gjorde man framställningen av de senare epokerna bredare och fäste sig närmare
särskilt vid vissa frågor, t. ex. unionsområdets utvidgning, slavfrågan, monroedoktrinen,
den politiska partibildningen. Härtill anslöt sig framställningen av
det nuvarande samhällsskicket. I geografi genomgicks dels en kort kurs i allmän
geografi, dels Förenta staternas och de förnämsta europeiska ländernas
geografi.

I fysiologien sysselsatte man sig med blodomloppet, andedräkten, matsmältningen
samt nerv- och sinnesverksamheten, vartill allmän hälsolära och skolhygien
anslöto sig. Ämnet lanthushållning upptog följande frågor: 1) matjordens
natur, dess olika beskaffenhet på skilda ställen och därav beroende lämplighet
för olika växter; dränering, gödsling m. m.; 2) trädgårdsanläggning; 3) sådd och
sättning av köksväxter; 4) fruktträdsodling; 5) odling av fältväxter.

412

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

Undervisningen i pedagogik föregicks av en behandling av några viktiga
kapitel i psykologien. Därefter sysselsatte man sig huvudsakligen med undervisningsläran
samt något med viljans uppfostran och med reglerna för skolans
dagliga skötsel. Hospitering och undervisningsövningar försiggingo i stadens folkskolor.
Eleverna tingo själva undervisa blott i de lägre klasserna och endast i de
båda ämnena modersmålet och aritmetik.

Till det obligatoriska arbetet i seminariet hörde även läsning i biblioteket.
Eleverna skulle där särskilt studera sådana böcker, som behandlade naturvetenskapliga,
geografiska och historiska ämnen och som innehöllo reseskildringar, biografier
och sagor.

Enligt uppgifterna för läsåret 1908—1909 var kursen i detta seminarium då
2-årig, men antalet egentliga seminarieelever var då blott 26, nämligen 7 manliga
och 19 kvinnliga, och lärarpersonalen för dessa elever utgjordes fortfarande av blott
2 personer. Nyssnämnda uppgifter uppta inga utexaminerade från detta seminarium
under år 1909.

E. De västra områdena.

I de västra delarna av Förenta staterna träffas flera seminarier av
den typ, som förut omnämnts från Nya Englands stater: anstalter med

2-årig huvudkurs, till vilken inträde kan vinnas av dem, som genomgått
fullständigt gymnasium eller äga motsvarande bildningsmått. Men därjämte
finnas här många seminarier, som jämte denna 2-åriga kurs även
hava en 4-årig, avsedd för sådana elever, som komma med mindre förutsättningar.
För inträde i denna 4-åriga kurs bruka krävas de kunskaper,
som kunna inhämtas i eu 1-årig överbyggnad på den 8-klassiga
folkskolan. Vissa seminarier ha, för att kunna mottaga sina elever med
de förkunskaper, de inneha vid avgång från åttonde folkskoleklassen, inrättat
en förberedande klass.

Västerns seminarier äro mera uteslutande, än vad fallet är med
motsvarande anstalter i andra delar av landet, avsedda att utbilda lärarkrafter
för folkskolorna, och sådana utgående elever, som vilja ha tjänst
i gymnasierna eller med dem jämförliga skolor, äro därför hänvisade till
att komplettera sin seminariekurs med universitetsstudier. I allmänhet
driva de nu ifrågavarande seminarierna icke undervisningen i de allmänbildande
ämnena så långt, som i vissa andra delar av landet är fallet.
I stället ägna de mera tid åt fackutbildningen.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

413

a. Seminarierna i Californien.

Californien har fem seminarier, belägna i städerna Chico, Los Angeles,
San Diego, San Francisco och San Jose. De äro allesammans inrättade
och underhållna av staten. Elevantalet var läsåret 1908—1909 150 i
det minsta och 873 i det största. Av bestämmelser från åren 1899
och 1903 framgår bland annat följande.

Inträdessökande skola äga goda moraliska förutsättningar och god
hälsa samt ha fyllt 16 år. Lärotiden i seminariet kan vara 4 eller 2
år. För inträde i den 4-åriga kursen erfordras bland annat grundliga
folkskolekunskaper. I den 2-åriga kursen, som motsvarar de båda sista
åren i den 4-åriga, mottagas sådana elever, som efter genomgången
folkskolekurs erhållit avgångsbetyg från högsta klassen i ett 4-årigt
gymnasium eller vid inträdesprövning ådagalägga motsvarande bildning.
För personer, som efter särskild prövning erhållit betyg för anställning
som lärare vid skola inom staten, tinnes ock tillfälle att genomgå en kortare
seminariekurs än den 4-åriga. Under de två första seminarieåren
skall undervisningen ha en allmänbildande karaktär, under de två sista
en fackbildande.

Under de båda första åren tillsammans skall åt ämnet engelska
(innefattande grammatik, läsning och litteraturkännedom, uppsatsskrivning
och »retorik») ägnas minst 350 lektioner; åt naturvetenskaperna (innefattande
biologi, fysik, kemi, fysiologi och geografi) minst 400 lektioner;
åt matematik minst 400 lektioner; åt alla de övriga ämnena (välskrivning,
teckning, musik, slöjd och gymnastik samt historia och samhällslära),
vilka sammanförts under benämningen miscellaneous, minst 400
lektioner.

Under de båda sista åren tillsammans skall minst följande antal
lektioner ägnas åt nedanstående ämnen: åt psykologien 160 lektioner; åt
pedagogiken 150 lektioner; åt skolpraktiken 250 lektioner; åt modersmålets
metodik 250 lektioner; åt historiens metodik 80 lektioner; åt de
ovannämnda naturvetenskapliga ämnenas metodik 400 lektioner; åt matematikens
metodik 100 lektioner; åt slöjdmetodik 240 lektioner; åt metodik
i vardera av de båda ämnena musik och gymnastik 160 lektioner.

414

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

Med iakttagande härav få de särskilda seminarierna själva närmare utarbeta
sina läroplaner, liksom de i allmänhet äga inrätta sig så, som
förhållandena kräva på de orter, dit de blivit förlagda.

Sådana sökande, som genomgått fullständig gymnasiekurs eller på
annat sätt förvärvat sådan bildning, att 2-årig seminariekurs för dem är
tillräcklig, hava företräde. Vid flera av de nämnda seminarierna har
man så riklig tillgång på sökande av detta slag, att man där ej inrättat
någon längre kurs än den 2-åriga.

I Chico ställa sig förhållandena, närmare angivna, på följande sätt.

Utan kunskapsprövning mottagas sådana sökande, som kunna förete avgångsbetyg
från gymnasium eller från nionde klassen vid folkskola, och sådana,
som redan förvärvat lärarbetyg. Övriga sökande underkastas inträdesprövning.
De olika läroämnena och antalet undervisningstimmar i veckan för vart och ett
av dem synas av följande översikt. Därvid är att märka, att läsåret är indelat
i två terminer, omfattande 20 veckor vardera.

Första terminen.	Första	året.
Engelska..........	. . . 8	Engelska
Historia..........	. . . 4	Historia
Aritmetik och bokhålleri . . .	... 4	Algebra
Teckning och slöjd.....-	... 4	Botanik
Musik...........	... ‘2	Teckning Musik .

•>*>

Andra året.

Tredje terminen.

Engelska.............4 Engelska

Historia.............4 Geometri

Algebra.............4 Fysik .

Zoologi..............4 Teckning

Teckning.............2 Pedagogik

Musik..............2

Andra terminen.

Fjärde terminen.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

415

Tredje

Femte terminen.

Engelska............4

Geometri.............4

Fysiologi.............4

Fysik..............4

Teckning och dess metodik.....2

Musik och dess metodik......2

året.

Sjätte terminen.

Engelska.............4

Aritmetik och dess metodik .... 4

Kemi...............4

Samhällslära och skollagstiftning . . 4

Psykologi.............4

Sjunde terminen.

Fjärde året.

Åttonde terminen.

Metodik i engelska, halva terminen (4) 2

Biologi..............4

Geografi och dess metodik.....4

Historia och dess metodik.....4

Barnpsykologi..........4

Pedagogik, halva terminen (4) ... 2

Historia.............4

Pedagogik............4

Skolpraktik............15

Elever, som före inträdet i seminariet genomgått sådan gymnasiekurs, som
berättigar till inträde vid statens universitet, kunna avsluta sin seminariekurs på
två år. Timplanen för deras kurs är med några smärre avvikelser lika den. som
finnes angiven för tredje och fjärde året här ovan.

Angående undervisningen i de särskilda ämnena må följande meddelas.

Engelska. Under första året förekommer läsning av lättare arbeten av
engelska och amerikanska författare samt av grekiska och romerska gudasagor i
översättning, en kurs i fonetik, undervisning om röstens bruk och vård, stilistik
och talrika uppsatsövningar samt engelska språkets form- och satslära. Tredje
terminen läsas valda skrifter av Franklin, Irving, Cooper, Bryant, Halleck, Drake,
Emerson, Hawthorne, Longfellow, Whittier, Poe, Holmes, Thoreau, Lowell, Parkman
m. fl. i samband med studium av Amerikas litteraturhistoria. Fjärde och
femte terminerna studeras Englands litteratur och litteraturhistoria. Fjärde terminen
läsas valda arbeten, representerande de förnämsta epokerna i nämnda lands
litteraturhistoria. Halva femte terminen användas de fyra veckotimmarna i ämnet
till studiet av Shakespeare och hans tidsålder; tre av hans dramer genomgås noggrant.
Under återstoden av terminen läses Webster’s »Reply to Hayne», Macaulay’s
»Warren Hastings», och Burke’s »Speech on Conciliation». Sjätte terminens
modermålstimmar ägnas åt läsning av valda poem av Coleridge, Wordsworth,
Keats, Shelley, Tennyson och Browning. Under de 10 veckor av sjunde terminen,

416

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

vilka äro anslagna till detta ämne, stnderas dess metodiska behandling i olika
klasser av folkskolan.

I matematik omfattar kursen aritmetik med huvudvikten lagd på lösningen
av för praktiska livet viktiga uppgifter; bokhålleri; plan geometri och rymdgeometri;
algebra sträckande sig till och med binominalteoremet; slutligen matematikens
metodiska behandling i folkskolan.

Av de naturvetenskapliga ämnena studeras här botanik, zoologi, fysiologi,
fysik och kemi. Början sker med botaniken, som inträder andra terminen. Därefter
följer zoologien under den tredje terminen. Man studerar valda typer samt växternas
och djurens former, inre byggnad och livsförrättningar. Ännu en termin ägnas åt
biologien och en termin åt människans fysiologi. Jämte de vanliga lektionerna
förekomma talrika övningar i laboratorierna och studier i biblioteket. Dysiken
studeras under fjärde och femte terminerna. Större delen av arbetet i detta ämne
består i laborationer, särdeles under fjärde terminen. Allt emellanåt samlas deltagarna
i kursen för att diskutera resultaten, för att åhöra föreläsningar eller för
att deltaga i vanliga lektioner med repetition och förhör. På detta sätt genomgås
mekaniken samt läran om värmet, ljudet, ljuset, magnetismen och elektriciteten.
Följande termin inträder kemien. En gång i veckan hållas i detta ämne
vanliga lektioner. De övriga tre veckotimmarna användas för laborationer, varvid
de elementära övningarna på den oorganiska kemiens område förekomma under
särskilt beaktande av sådana ämnen och kemiska processer, som ha största betydelsen
för det praktiska livet och industrien. Vissa biblioteksstudier höra även
hit. I organisk kemi gives också en kurs, ehuru den är valfri (se nedan).

Geografi. Då en utförlig kurs i de särskilda ländernas geografi fordras
vid inträdet, lägges i seminariet huvudvikten på den allmänna geografien, ungefär
såsom från seminariet i Westfield är anfört. Exkursioner och övningar i geografiska
laboratoriet utgöra en viktig del av kursen. Under de sista veckorna studeras
geografiens metodiska behandling i folkskolan.

Historia, och samhällslära. Undervisningen i historia börjar första terminen
med en kurs i gamla tidens allmänna historia. Hänsyn tages till den orientaliska
historien blott så mycket, som är nödvändigt för att förstå Greklands och
Roms historia, som utgör det egentliga föremålet för undervisningen under denna
termin. Under andra terminen behandlas det viktigaste av medeltidens och nyare
tidens allmänna historia med huvudvikten lagd på de europeiska nationernas och
den europeiska kulturens uppkomst och utveckling. Tredje terminen följer en
utförligare kurs i Englands historia. Perioden före den normandiska erövringen
behandlas dock kortfattat. Utförligt behandlas utveckligen av självstyrelsens idé
och de politiska institutionerna i England. Vad som hittills blivit läst i historia
utgör grund dels för en kurs i pedagogikens historia, som är förlagd till fjärde
terminen, dels för en framställning av det amerikanska samhällsskicket, som ges

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

417

den därpå följande terminen. Under de båda sista terminerna behandlas utförligt
Amerikas, speciellt Förenta staternas historia ävensom ämnets metodik. Vanliga
lektioner, föreläsningar och biblioteksstudier förekomma under alla terminerna.

Psykologi och pedagogik. Den pedagogiska fackundervisningen börjar under
fjärde terminen med en kurs i pedagogikens historia. Därvid ges en framställning
av de förnämsta rörelserna och de ledande männen på det pedagogiska området
under olika tider. Ändamålet är att låta eleverna spåra utvecklingen av
de viktigaste grundsatserna och problemen i fråga om uppfostran, särskilt dem
som mest bidragit till att skapa nutidens pedagogiska teori och praxis. Sjätte
terminen studeras allmän empirisk psykologi och under sjunde terminen ges en
kurs i genetisk psykologi, i synnerhet barnpsykologi. Vanliga lektioner, föreläsningar
och diskussioner äro olika former för ifrågavarande undervisning. Material
samlas genom direkta iakttagelser och biblioteksstudier, varefter följer en kurs i
pedagogik, omfattande D/a termin. Därvid förekommer pedagogisk psykologi, etik,
allmän uppfostrings- och undervisningslära.

Skolpraktik. Undervisningsövningarna äro förlagda till sista terminen.
Redan tidigare har emellertid hospitering, icke upptagen på timplanen, ägt rum.
Nu under åttonde terminen skall varje elev undervisa i övningsskolan tre timmar
under var och en av veckans fem skoldagar och därvid så vitt möjligt göra bekantskap
med alla sidor av lärarens arbete i skolan. Fn gång i veckan samlas alla
deltagarna i den praktiska kursen för diskussion av frågor, som framställa sig under
arbetet i skolan.

Bland övning sämnena lägges största vikten vid teckning. Genom en rationell
teckningsundervisning under hela skoltiden äro eleverna redan vid inträdet i
seminariet mycket försigkomna i detta ämne. Under seminarietiden övas förutom
konstruktionsritning och hastighetsteckning på väggtavla även teckning av djur,
landskap, illustrationer till givna texter m. m., varjämte utföras studier av varjehanda
motiv, komponering av originella mönster för tapeter, vaser, pärmar etc.
I stor utsträckning ställes teckningen i den övriga undervisningens tjänst såväl
i seminariet som i övningsskolan. På tid, som är anslagen åt ämnet teckning,
förekomma även vissa slöjdarter och modellering i lera. Musikundervisningen
omfattar sång och musikteori.

Valfria, ämnen. Anordningar ha vidtagits för att elever, som sådant önska
och som äga de därför nödiga förutsättningarna, skola kunna utbyta en termins
arbete i någon eller några av de ovannämnda ämnesgrenarna mot studium av
något, som icke ingår i den obligatoriska kursen. Det som på detta sätt upptages
är vanligen en högre kurs i något av de ämnen, som redan förut blivit nämnda,
eller någon ny gren av ett sådant ämne.

Detta seminarium erbjuder även förberedande kurs för inträdessökande och
tillfälle till fortsatta studier för lärare, som avlagt avgångsexamen vid detta eller

53—082815 Folkundervisning s-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 4.

418

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

annat seminarium, samt en 2-årig kurs för dem, som vilja utbilda sig för tjänstgöring
i de fröbelska lekskolorna.1)

b. Seminarierna i Arizona.

Territoriet Arizona har två seminarier, båda offentliga. Det äldsta
av dessa är beläget i Tempe och hade läsåret 1908—1909 74 lärjungar i
seminarieklasserna. Det har 4-årig huvudkurs och eu 1-årig förbere dande

kurs. För inträde i den sistnämnda erfordras att med gott resultat
ha fullständigt genomgått en 8-årig folkskola eller på annat sätt förvärvat
fullt motsvarande bildning.

I den förberedande kursen lämnas undervisning efter följande timplan.

Aritmetik................................5

Förenta staternas historia och samhällslära (första terminen)........\

Geografi (andra terminen).........................(J

Litteraturläsning och övning i mera fri muntlig framställning........5

Rättstavning och ordbildningslära.....................''6

Grammatik och uppsatsskrifning......................5

För inträde i den 4-åriga kursen fordras ovannämnda folkskolebildning
jämte det, som inhämtats i nyss angivna förberedande kurs.

Den 4-åriga kursen har två linjer, en engelsk och en latinsk. Timplanen
för den engelska linjen har följande utseende.

Första året.

Algebra ................................. 5

Ordbildningslära.............................2

Övning i muntlig framställning......................3

Grammatik och uppsatsskrivning......................5

Zoologi (första terminen), Fysisk geografi (andra terminen).........5

Musik..................................2

0 Sedan ovanstående skrevs, ha åtminstone beträffande seminariet i Chico vissa förändringar
inträtt. Så t. ex. har man i stället för de två första klasserna i den förutvarande
4-årskursen inrättat eu 3-årig kurs, som förbereder vissa sökande till inträde i den förut
befintliga 2-årskursen. För inträde i lägsta klassen i den förberedande kursen fordras icke
bögre ålder än fyllda 14 år.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

419

Andra året.

Algebra (första terminen), Geometri (andra terminen)

Allmän historia..................

Engelska.....................

Fysiologi (första terminen), Botanik (andra terminen)

Teckning.....................

Musik......................

Första terminen.

Tredje året.

Andra terminen.

,'')

Geometri.............5

Samhällslära...........2

Engelska.............4

Psykologi ............5

Fysik..............5

Teckning.............2

Musik •.............2

Engelska.............5

Förenta staternas historia.....5

Pedagogik............5

Kemi...............5

Teckning.............2

Musik..............2

Hospitering i övningsskolan . . . . 1

Första terminen.

Fjärde året.

Andra terminen.

Psykologi och logik........5

Engelsk och amerikansk litteratur . 5
Bokhålleri och handelslagstiftning . 5

Skolpraktik............5

Metodik i modersmålet, historia, geografi
..............5

Engelsk och amerikansk litteratur . 5
Pedagogikens historia och etik . . . 1
Skollagstiftning och skolförvaltning 2

Teckning.............1

Skolpraktik............5

Metodik i matematik, naturkunnighet,
teckning och välskrivning . . 5

På den latinska linjen inträder latin med 2 timmar i veckan under första
årets andra termin. Under alla de följande terminerna har detta ämne 5 timmar
i veckan. För att bereda plats för detta språk minskas tiden för engelskan under
första, andra och tredje året, fysiologi, kemi, bokhålleri och handelslagstiftning
försvinna från timplanen, och antalet veckotimmar ander sista terminen ökas
från 19 till 24.

Med några mindre betydande avvikelser träffas ovan angivna organisation
av undervisningen även vid det andra seminariet i Arizona.

420

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

5. Seminariernas lokaler, bibliotek och undervisningsmateriell.

De offentliga seminarierna ha mestadels förträffliga lokaler, genom
vilka olika sidor av undervisningen blivit på ett ändamålsenligt sätt tillgodosedda.
För att möjliggöra ett rationellt undervisningssätt i naturkunnighet
har man. såsom redan förut blivit omnämnt, anordnat särskilda
laboratorier. Sådana finnas i regeln för vart och ett av ämnena kemi,
fysik samt biologi, ofta- även för mineralogi och geologi samt för fysiologi.
Ett dylikt laboratorium har eu storlek av ett och ett halvt eller två vanliga
klassrum, och i anslutning till detsamma finnas ofta ett materiellrum och
ett litet förberedelserum för läraren. 1 många seminarier, särdeles bland
de större, träffas i närheten av laboratoriet eu särskild lärosal för ämnet
i fråga. Sång, teckning och slöjd ha, sina särskilda salar. För undervisningen
i övrigt finnas vanliga lektionsrum i nödigt antal. På somliga
ställen har man beträffande dessa vidtagit den anordningen, att varje rum
är avsett för ett särskilt ämne, sålunda ett för matematik, ett för historia,
ett för geografi, ett för pedagogik o. s. v., och man har dä i varje rum
inflyttat sådan materiell och sådana böcker, som för undervisningen i det
ifrågavarande ämnet ofta behöva anlitas. I afl synnerhet har man varit
angelägen att få en sådan särskild arbetssal för geografien.

På några ställen har man vid seminarierna inrättat ett särskilt litet
museum, omfattande i synnerhet biologiska, geografiska och historiska
samlingar och lämnande utrymme för förevisning och föreläsningar.

Redan förut har framhållits, vilken stor betydelse biblioteksstudierna
ha vid den amerikanska seminarieundervisningen. Man vinnlägger sig
ganska allmänt om att anskaffa goda och rikhaltiga boksamlingar. Även
små seminarier förfoga över flera tusen böcker, valda med särskild hänsyn
till undervisningen uti olika ämnen, och vid större seminarier kan man
träffa bibliotek på ett eller flera tiotusental band. På allt sätt sörjer
man för att biblioteken skola bliva lätt tillgängliga för lärare och elever.
Flemlån förekomma, men framför allt sker studiet på stället, vilket ock
lätt går för sig, då böckerna äro uppställda i rymliga salar antingen i
själva seminariebyggnaden eller i eu särskild biblioteksbyggnad.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

42]

Förutom ovannämnda lokaler finner man samlingssal för eleverna,
rektorsexpedition, lärarrum, toalettrum in. in.

För elevernas hälsa och fysiska utveckling är i allmänhet väl sörjt.
Moderna system användas för uppvärmning, belysning, luftväxling och
renhållning. Ett eller två ändamålsenligt inredda matrum, där de elever,
som sådant önska, kunna få intaga sina mellanmål, finnas anordnade.
För kroppsövningar finnas stora gymnastiklokaler och rymliga idrottsplatser.
I allmänhet förfoga seminarierna över rätt vidsträckta områden för
byggnadstomter, lekplaner, trädgårds- och parkanläggningar.

6. Seminariernas styrelser, lärare och elever.

1 fråga om seminariernas styrelser må följande tvpiska exempel från
olika stater meddelas.

I några stater lyda seminarierna direkt under statens centralstyrelse
för skolväsendet (tlie State board of education). Bland stater, där detta är
fallet, kan nämnas Massachusetts, New Jersey, Maryland och Syd-Dakota.
Till att inspektera seminarierna och bereda de frågor, som röra dessa anstalter,
bruka styrelserna utse vissa av sina medlemmar.

I Syd-Dakota besökas seminarierna även av styrelsen i dess helhet.
Denna förlägger nämligen två eller tre av sina årliga sammanträden
till var och eu av de fem anstalter,1) som stå under dess omedelbara
ledning.

I de allra flesta av unionens stater finnas särskilda seminariestyrelser.
I Wisconsin, Minnesota och Kalifornien är styrelsen gemensam för
alla statsseminarierna. I de båda förstnämnda staterna har varje seminarium
en bland centralstyrelsens medlemmar såsom sin lokalinspektör.
Denne är bosatt i seminariestaden och fungerar tillsammans med rektorn
såsom lokalstyrelse. I Kalifornien förordnar statens guvernör eu lokalstyrelse
av fem personer för vart seminarium, och den gemensamma styrelsen
är sammansatt av statens guvernör, högste styresmannen för undervisa
ningsväsendet (State superintendent of public instruktioni), seminarierns- *)

*) Ett universitet, en lantbrukshögskola, en bergsskola och två seminarier.

422

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

rektorer samt ordföranden och två valda ledamöter från varje lokalstyrelse.

I ett stort antal stater, bland vilka må nämnas New York, Pennsylvania,
Illinois och Missouri, har varje seminarium sin lokalstyrelse, men
det finnes icke någon annan överstyrelse än statens högsta skolstyrelse.
Denna har dock, reelt sett, mycket litet inflytande över seminarierna. Aven
de viktigare frågorna, t. ex. tillsättningen av rektor och övriga lärare
samt fastställandet av undervisningsplaner, avgöras i regeln av dessa lokalstyrelser,
varvid rektorn har stort inflytande vid val av medlärare, och
seminariekollegiet vid bestämmandet av undervisningsplanerna för de särskilda
ämnena.

I regeln lägger man i Förenta staterna stor vikt på anskaffandet av
dugliga lärare vid seminarierna. Några särskilda kompetensfordringar
synes man i allmänhet icke hava uppställt, men platserna vid seminarierna
äro tillräckligt begärliga för att draga till sig utmärkta lärare av olika slag.1)

Av ämneslärarna ha de flesta idkat omfattande akademiska studier
i de ämnen, vilka de företräda, övningslärarna ha vanligen genomgått
någon för ändamålet avsedd fackkurs. Redan förut har på flera ställen
angivits, att av de från seminarierna utgående eleverna somliga bli lärare
vid gymnasierna. Likaledes ha även åtskilliga av seminarielärarna, särskilt
bland de kvinnliga, själva genomgått någon av de högre och mera krävande
kurserna vid ett seminarium. Den bästa förberedelsen för kallet anses
de hava, vilka såväl idkat akademiska studier som ock genomgått en kurs
vid ett seminarium och genom praktisk verksamhet förskaffat sig kännedom
om folkskolan.

Seminarielärarna intaga på de flesta ställen eu god social och ekonomisk
ställning, deras tjänstgöring anses mycket tilltalande. Åmnesfördelningen
mellan lärarna har i allmänhet gjorts så, att varje lärare företräder
ett eller ett par undervisningsämnen. I stora seminarier synes det
vara mycket vanligt, att lärarna undervisa blott i ett kunskapsämne var.
På somliga ställen finner man, att eu lärare har undervisningsskyldighet i
ett kunskaps- och ett övningsämne. I det förut omnämnda kommitté '')

Mestadels anses det mera eftersträvansvärt att bli lärare vid ett seminarium än
vid ett gymnasium.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

423

betänkandet av år 1899 föreslogs under framhållande av de stora krav,
seminariearbetet ställer på lärarna, att dessas undervisningsskvldighet borde
begränsas till 15—20 timmar i veckan. Denna tanke har man mångenstädes
förverkligat.

Ej blott med hänsyn till användningen av olika undervisningsmetoder
och undervisningsmedel utan även i förhållande till läroplanen har en
synnerligt stor frihet inrymts åt rektorer och övriga lärare. Härigenom
har det blivit seminarierna möjligt att i hög grad anpassa sig efter olika
elevers förutsättningar och behov samt de lokala förhållandenas krav.

Då, som längre ned skall visas, de kvinnliga eleverna utgöra nära
4/ö av hela elevantalet i de offentliga seminarierna, så är tydligt, att det
kvinnliga elementet skall vara talrikt representerat i dessa anstalters lärarkårer.
Läsåret 1908—1909 utgjorde lärarinnorna nära 65 procent av lärarkrafterna
vid nämnda anstalter. Företrädesvis ha de befattning som lärare
i övningsämnena och som metodiklärare, där särskilda sådana finnas. Men
givetvis undervisa även många lärarinnor i kunskapsämnen. De manliga
lärarna träffas företrädesvis som huvudlärare i kunskapsämnena. Vid de
privata seminarierna utgjorde vid samma tid de kvinnliga lärarna något
över 55 procent av lärarkrafterna.

Elevkårerna vid de amerikanska seminarierna förete i flera avseenden
en annan prägel än den i de europeiska länderna vanliga. Antalet lärjungar
i varje anstalt är därute oftast mycket stort. Alla samhällsklasser
äro representerade, och många av lärjungarna ha redan före seminarietiden
bevistat högre skolor och förvärvat eu högre grad av bildning och andlig
mognad. Det andliga utbyte, som eleverna vinna genom umgänget
med varandra, blir därför ganska mångsidigt, helst som även olika
studieriktningar förekomma inom seminariet självt. De amerikanska seminariernas
anseende och sociala ställning äro också ägnade att bereda
eleverna tillfälle till bildande umgänge även utanför seminariet.

Ett litet antal seminarier hava endast kvinnliga elever. I övrigt är
det regel, att de offentliga seminarierna i Förenta staterna hava lärjungar
av båda könen. Mycket sällsynt är det, att de manliga eleverna äro i pluralitet
inom en anstalt; på några få ställen äro de båda slagen av lärjungar
ungefär lika till antalet, men i regeln äro de kvinnliga i stor majori -

424

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

tet. Av 74,370 lärjungar, sotn läsåret 1908—1909 funnos i samtliga
offentliga seminarier, voro 15,532 eller knappt 21 procent manliga och
58,838 eller något mer än 79 procent kvinnliga. Talrikast voro de kvinnliga
eleverna i Nva Englands stater, där de utgjorde nära 95 procent av
nämnda staters elevantal. Här är icke alldeles ovanligt att träffa seminarier,
bland vilkas talrika elever under vissa år inga eller blott några få
manliga finnas inskrivna.

Aven i privatseminarierna är sam undervisning regel, men i dessa
anstalter utgjorde läsåret 1908—1909 de manliga eleverna något över 33
procent av hela antalet. Samtliga privatseminarier hade då 7,918 elever,
av vilka 2,639 voro män och 5,279 kvinnor. Bland privatseminarierna
träffas några med blott manliga elever.

I fråga om disciplinen synes man lägga huvudvikten på uppkomsten
och bevarandet av en god anda inom seminariet och av en stark och vaken
ansvarskänsla hos eleverna. Man vill, att dessa skola vara medvetna
om att det ej blott är på lärarna utan i väsentlig man även på dem
själva, som seminariets anseende och den gemensamma trevnaden inom
anstalten är beroende, samt att det inflytande, de såsom kamrater utöva
på varandra, är en viktig faktor för deras utveckling.

Flera slag av föreningar finnas bland lärjungarna. I annat sammanhang
hava kristliga föreningar för unga män och för unga kvinnor omnämnts.
Mycket vanliga äro litterära föreningar, vilka, på samma gång de odla den
litterära smaken, även lämna sina medlemmar tillfälle att vinna vana vid
offentligt uppträdande. Somliga av dessa föreningar verka även för en ädel
och bildad umgängeston. Även idrottsföreningar träffas mångenstädes,

Förhållandet mellan lärare och lärjungar är ofta mera personligt
och förtroendefullt än i inånga andra länders seminarier. Arbetet i laboratorierna,
i biblioteket och på undervisningsutflykterna är i sin mån ägnat
att låta lärare och lärjungar förstå varandra. De förra deltaga även
ofta i de senares föreningsarbete, och till andan inom seminariet har det
kommit att höra, att lärjungarna enkelt och frimodigt direkt frambära
sina önskningar till rektor och vederbörande lärare. Med de avgångna
eleverna stå även många seminarier i förbindelse och mottaga gärna från
dem direkt uttalanden om erfarenheter, som gjorts under studietiden.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

425

Undervisningen i de offentliga seminarierna är i regeln fri för de
lärjungar, som tillhöra den stat (beträffande de kommunala anstalterna
den stad), som underhåller seminariet. På ett och annat ställe upptas
varje termin en mindre biblioteksavgift från eleverna, men som regel
gäller, att de icke allenast ha fri nyttjanderätt till bibliotek och andra
samlingar utan till och med erhålla läroböcker, skriv- och ritmateriell fritt
— detta i överensstämmelse med vedertaget bruk i olika slag av offentliga
skolor i Förenta staterna. I övrigt få eleverna själva, vanligen utan stipendieunderstöd,
bekosta sitt uppehåll vid seminariet.

Bostads- och kostförhållandena synas i allmänhet vara goda. Tack
vare de många järnvägslinjerna och de mångenstädes även på landsbygden
förekommande elektriska spårvägarna, kunna många elever även under
terminerna bo i sina hem, ehuru dessa icke äro belägna i seminariestaden.
Andra söka sig inackordering i familjer i staden. För 12 — 18 dollars i
månaden erhålles god och närande föda, ensamt rum med eldning och
städning samt tillträde till badrum. Somliga elever, särskilt bland de
kvinnliga, bruka slå sig tillsammans till små grupper, som sätta upp eget
hushåll, själva sköta städningen, kanske ock bo två och två i samma rum.
Härigenom kunna de nedbringa kostnaderna till 8—10 dollars i månaden.

Vid många seminarier finnas elevhem byggda av staten och avsedda
att öka möjligheterna för eleverna att erhålla god inackordering. Det kan
nämligen stöta på svårigheter att i stadens familjer finna lämplig inackordering
för alla de elever, som behöva sådan; särskilt händer detta lätt,
om ett seminarium med ett stort antal elever är beläget i en liten stad.
Dessa elevhem äro icke avsedda att göra uppehållet vid seminariet billigare
för de elever, som bo i dem. Man får nämligen där betala tullt ut
lika mycket som för en god privat inackordering, stundom litet mer. De
äro sålunda icke heller ägnade att nedtrycka inackorderingsprisen på platsen
m.en väl att lämna efterfölj an svärda exempel i fråga om goda anordningar
till elevernas hälsa och trevnad.

Från somliga seminarier finnes uppgift på hur mycket en elevs
samtliga utgifter under ett läsår bruka gå till. Från flera olika ställen
uppskattas dessa till 150—160 dollars. Mera sällsynt är det, att så låga
belopp som 135 dollars eller så höga som 250 dollars blivit angivna.

54—082815 Folkunder c.-kom. let. I. Folkskolesem. Band 4.

42(5

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

7. Offentliga och privata seminarier. Anstalternas fördelning på

de olika staterna.

Med uttrycket public normal scliools förstår man i Förenta staterna
dels statsseminarierna (state normal scliools), dels ock de kommunala anstalterna.
De förnämsta av det sistnämnda slaget äro de, som upprättats
och underhållas av vissa större städer. Huvudsyftet med att ifrågavarande
städer skaffat sig egna seminarier är att därigenom lättare kunna
rekrytera sina stora lärarkårer med utbildade krafter. Som medverkande
omständighet nämnes även, att vissa stadsborgare gärna se, att inom
hemorten finnes tillfälle för deras döttrar att vinna utbildning för skoltjänst.

De ifrågavarande anstalterna hava mestadels blott kvinnliga lärjungar,
och de äro avsedda i främsta rummet för flickor från den stad,
som underhåller seminariet. Dessa ha fri undervisning; elever från andra
platser kunna mottagas men mot rätt avsevärda skolavgifter. 1 de flesta
fall är seminariekursen 2-årig, och för inträde i densamma krävas de
förkunskaper, som gymnasiet avser att bibringa. Som ett exempel på
dylika kommunala anstalter har seminariet i Boston (Boston normal scliool)
redan blivit anfört.

1 Förenta staterna finnas dessutom ganska många privata seminarier
{private normal scliools). Uppgifterna för läsåret 1908—1909 uppta
64 privata seminarier mot 193 offentliga. Under det att de senares antal
år efter år stadigt tillväxt, har de förras antal varit underkastat häftiga
växlingar i olika riktningar. Från knappt ett halvt hundratal under läsåret
1889—1890 sprang det under åtta år upp till närmare 200. Men
under de närmast följande åren stängdes så många privata seminarier
eller ombildades till skolor av annat slag, att redan läsåret 1901 —1902
privatseminariernas antal sjönk till 109. Sedan har det, som av ovanstående
framgår, ytterligare nedgått.

Privatseminarierna äro varandra oerhört olika. Under det att några
äro mycket aktningsbjudande anstalter med utmärkta lokaler och bibliotek,
talrik och väl avlönad lärarpersonal samt stora elevskaror, vilka erhålla eu

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

427

utbildning jämförlig med dem, som ges i de offentliga anstalterna, äro
däremot andra ej blott mycket obetydliga utan även ganska underhaltiga.
Av brist på medel eller av sparsamhetshänsyn ha många privatseminarier
erhållit en alltför torftig utrustning. E. G. Dexter säger om dem i sin
History of Education in the United States (New-York 1904) s. 2.84, att
deras enda försvar för sin tillvaro såsom seminarier är, att övriga anstalter
för utbildning av lärare ännu icke kunna fylla behovet, och att även den
utbildning, som de klenaste av dem ge, dock är bättre än alls ingen.
Ehuru privatseminarierna äro så pass talrika, är antalet av de lärare, som
utgå från dem jämförelsevis litet. Detta förklaras bland annat därav,
att många av dem äro ganska små anstalter. Under läsåret 1908—1909
uppgick det till 1,496 från samtliga 64 privata seminarier, under det
de 193 offentliga seminarierna samma år utsände 12,659 lärarkrafter.

De privata seminarierna åtnjuta något understöd av allmänna medel;
huvudsakligen äro de dock hänvisade till terminsavgifter från eleverna.
Ofta nog följer med avgångsbetyg från dessa seminarier ingen behörighet
för anställning i de offentliga skolorna, utan få de utexaminerade söka
sådan behörighet genom särskild prövning inför vederbörande orts- eller
statsmyndigheter.

I många stater, särskilt bland de västra, förekomma inga privatseminarier.
Talrikast träffas dessa anstalter i Missisippiområdet. Några av
de märkligaste och mest gagnande finnas i sydstaterna. Som ett exempel
på sådana kan anföras det förut omnämnda Tuskegee normal and industrial
institut i Alabama.

Antalet offentliga och privata seminarier i unionens särskilda delar synes
av följande förteckning, upprättad efter de statistiska uppgifterna'' för läsåret

	Offentliga	Privata
	seminarier.	seminarier.
Maine..........	........ 6	—
New Hampshire......	........ 1	—
Vermont..........	O	—
Massachusetts.......	........12	3
Rhode Island........	........ 1	—
Connecticut........	........ 5	—

428

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

New York . . . .
New Jersey . . .
Pennsylvania . . .
Delaware . . . .
Maryland . . . .
C olnmb i adistriktet

Virginia.....

Väst-Virginia . .
Nord-Carolina . .
Syd-Carolina . . .

Georgia.....

Florida.....

Kentucky . . . .
Tennessee . . . .

Alabama.....

Missisippi . . . .

Louisiana . . . .

Texas......

Arkan sas . . . .
Oklahoma . . . .

Ohio.......

Indiana .....

Illinois.....

Michigan . . . .

Wisconsin . . . .

Minnesota . . . .

lowa......

Missouri.....

Nord-Dakota . . .
Syd-Dakota . . .
Nebraska . . . .

Kansas.....

Montana.....

Wyoming . . . .

Colorado . . . .

New Mexiko . . .

Arizona.....

Utah......

Offentliga

seminarier.

. 17

Privata

seminarier.

4
2
1

4
1

5
1

3
2

NORDAMERIKAS B’ÖRENTA STATER.

429

(»fientliga
seminarier.

Nevada .................. —

Idaho................... 2

Washington................ 3

Oregon .................. 4

Californien................. 5

Privata

seminarier.

8. Lärarutbildning förmedelst gymnasie- och universitetskurser.

Att högre allmänbildande skolor även fä tjäna såsom lärarutbildningsanstalter,
är i Förenta staterna eu mycket vanlig sak. 1 staten New York
gjorde man redan tidigt försök att på detta sätt fylla hela behovet av
lärarkrafter för folkskolorna. Försöket utföll emellertid mindre lvckligt
än man väntat, och man har därför funnit sig föranlåten att så småningom

cd o

upprätta särskilda seminarier, så att nämnda stat numera äger inemot ett
tjugutal dylika anstalter. Men därjämte pågår alltjämt lärarutbildning
även vid gymnasierna. Nämnda förhållande träffas även på ett stort antal
ställen inom övriga delar av unionen. Enligt uppgifterna för läsåret
1908—1909 funnos då bland de offentliga gvmnasierna 733 och bland de
privata 195, vilka vid sidan av sin egentliga uppgift även sysslade med utbildning
av lärare och lärarinnor.

På somliga ställen finnes för ändamålet en särskild seminarieavdelning
såsom en överbyggnad på gymnasiet, och för inträde i den förstnämnda
erfordras att ha ordentligt inhämtat gymnasiekursen. I seminarieavdelningen
ägnar man sig nästan uteslutande åt studiet av psykologi och
pedagogik samt de olika ämnenas speciella metodik ävensom åt praktiska
undervisningsövningar. Ofta är det en 1-årig kurs, som utgör seminarieavdelning,
men det förekommer även, att nämnda avdelning är 2-årig
och därigenom kommer att erbjuda mycken likhet med vissa fristående
seminarier, vilka mottaga sina elever från fullbordad gymnasiekurs.

Vid många andra av de gymnasier, som syssla med lärarutbildning,
gives däremot ingen för detta ändamål avsedd överbyggnad på anstalten,

430

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

men möjlighet finnes att under gymnasiekursen såsom valfria ämnen upptaga
pedagogik och undervisningsövningar. De elever, som välja dessa
ämnen, skola således, samtidigt därmed att de genomgå sin gymnasiekurs,
fn någon fackutbildning för lärarkallet, en utbildning, som dock lämnar
icke så litet övrigt att önska.

Av större betydelse för den amerikanska lärarbildningen äro de åtgärder,
som för densamma vidtagits vid universiteten. Mångenstädes hava
både s. k. colleges och egentliga universitet inrättat sig så, att de kunna
erbjuda den blivande läraren tillfälle till pedagogisk fackutbildning.

Redan under läsåret 1832—33 gavs vid ett universitet i New York
undervisning i pedagogik. Denna fortsattes emellertid icke länge. Vid
förra århundradets mitt öppnade andra universitet kurser i pedagogik,
vilka under några ars tid pågingo. Den stadigvarande universitetsundervisningen
i pedagogik i Förenta staterna daterar sig från 1870-talet.
Universiteten i Iowa och Michigan gingo därvid i spetsen, och exemplet
har följts av ett stort antal liknande institutioner. För närvarande finnes
det inom unionens område ett stort antal universitet och colleges, som giva
kurser i pedagogik. Vid flera av dessa anstalter är det dock icke så särdeles
mycket bevänt med ifrågavarande undervisning. På andra ställen åter
står det pedagogiska studiet högt. Särskilt är detta fallet vid ett 10-tal
av Förenta staternas största och förnämsta universitet. 1 regeln äro vid
dem flera professorer anställda i detta ämne, ja, vid några av de största
universiteten ha till och med ett slags pedagogiska fakulteter utvecklat sig.

Sådant är t. ex. numera förhållandet vid det universitet, New York
university, där pedagogiken första gången uppträdde som akademiskt
studieämne i Förenta staterna, men dä blott under kort tid lyckades hålla
sig kvar. Nu träffa vi bland de tio fakulteter, av vilka detta universitet
består, även en pedagogisk fakultet, kallad Sc/iool of pedagogy. Den grundades
år 1890. Den undervisning, som här förekommer, förutsätter mycket omfattande
förkunskaper och kan icke sägas vara avsedd att tjäna som direkt
medel för folkskollärarutbildningen, men den kommer på flera sätt, om ock
mera indirekt, denna tillgodo, varjämte den är av stor vikt för lärarnas
fortbildning.

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

431

Större direkt betydelse för nyssnämnda lärarutbildning ha de pedagogiska
avdelningarna vid Columbiauniversitetet i New York och vid Chicago
university.

Columbiauniversitetet äger en stor pedagogisk institution, benämnd
Teachers college. Denna institution grundades år 1888 som en fristående
lärarbildningsanstalt, men blev tio år senare förenad med universitetet.
De olika grenarna av pedagogiken, dess hjälpvetenskaper och de olika skolämnenas
metodik äro företrädda av sina särskilda målsmän. De studerande
ha möjlighet att anlägga sina pedagogiska studier i olika riktningar. Somliga
utbilda sig till lärare eller inspektörer i folkskolor, andra till ämneslärare
i gymnasier, andra åter till lärare i ett eller annat övningsämne.
Samtidigt med lärardiplom kunna de även förvärva den lägre lärdomsgraden
»Bachelor». Icke så få fortsätta vid universitetet sina pedagogiska
studier för att vinna doktorsgrad och för att en gång själva bli lärare i
pedagogik vid universitet, college eller seminarium.

För den praktiska lärarutbildningen stå tvenne skolor till förfogande.
Den ena är Horace Mann school, som består av tre stora avdelningar,
lekskolan för barn av 3—5 års ålder, folkskoleavdelningen med åtta årsklasser
för barn i åldern 6—13 eller 14 år samt gymnasiet med fyra årsklasser
för ungdom av omkring 15—18 års ålder. Denna skola är en
mönsterskola, i vilken de studerande under flitiga besök skola iakttaga,
hur undervisningen bedrives av erfarna lärare och efter de bästa metoder
utan att störas av elevpraktik. Den andra skolan, Speyer school, en väl
utrustad folkskola, är det egentliga fältet för de studerandes egna undervisningsförsök.
Skolorna ha var sin särskilda lärarkår, men professorn i
skoladministration är överinspektör över dem, och huvudlärarna i de olika
ämnenas metodik inom pedagogiska institutionen äro i skolorna ämnesinspektörer
i var sitt ämne.

Med hjälp av storartade donationer grundades under den bekante
Francis W. Parkers ledning i Chicago en lärarbildningsanstalt, kallad
Chicago institute. I början av innevarande århundrade sammanfördes under
benämningen School of education denna anstalt med Chicago university,
och de professorer och docenter, som redan förut voro vid universitetet
anställda i de pedagogiska disciplinerna och deras hjälpvetenskaper, ingingo

•432

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

i den nya institutionens lärarkår. School of education förfogar över sina
egna övnings- och mönsterskolor, bland vilka särskilt den åttaklassiga
folkskolan är en av de mest berömda reformskolor i hela Amerika.

Under de senaste åren hava liknande större avdelningar för pedagogikens
studium organiserats även vid vissa andra amerikanska universitet,
t. ex. i Wisconsin och i Urbana i Illinois.

Många av dem, som i universitetens pedagogiska avdelningar idkat
studier, erhålla snart nog plats som överlärare vid större folkskolor,
som lärare vid gymnasier, seminarier eller universitet, som skolinspektörer
eller dylikt.

Men på det ena eller andra sättet, direkt eller indirekt, kommer
dock det vid amerikanska universitet med sådan flit drivna studiet av
pedagogiken och psykologien folkundervisningen tillgodo. Så ungt detta
studium än är, råder intet tvivel om, att det icke redan i mycket avsevärd
mån hunnit verka befruktande på uppfostringsarbetet. Bland medel, genom
vilka detta sker, må även nämnas de pedagogiska publikationer, som utges
från flera amerikanska universitet och vunnit vidsträckt spridning.

9. Tillgång och efterfrågan på lärare. Lärarprövningar.

1 det föregående har blivit redogjort för de förnämsta slagen av
lärarbildningsanstalter i Förenta staterna, nämligen för offentliga och privata
seminarier samt lärarbildningskurser vid gymnasier och universitet.
Läsåret 1908—1909 utgingo såsom förut nämnts från de offentliga seminarierna
12,659 lärare och från de privata 1,496 eller tillsammanlagt
14,155. Från gymnasiernas och universitetens kurser torde samma år
ha utgått åtminstone några tusen lärare.

Åven om man tager i beräkning, att somliga av de utexaminerade
av en eller annan anledning icke ingå i skolans tjänst, torde man dock
vara berättigad att anse, att Förenta staternas skolor det året fatt ett tillskott
av omkring 18,000 väl eller någorlunda väl utbildade lärarkrafter.
Ett så pass stort årligt tillskott är emellertid alls icke tillräckligt
att fylla behovet. Skolorna måste i mycket stor utsträckning från andra

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

4:>:>

håll mottaga lärarkrafter, vilka icke fått den utbildning, som bär förut
beskrivits.

Såsom man kan vänta, söka sig de lärare, som fått den högsta
(och dyrbaraste) utbildningen, företrädesvis till de bäst avlönade platserna,
vilka i regeln äro att finna i städerna. På inånga ställen fa däremot
landsbygdens folkskolor, de s. k. rural schools, vilka vanligen arbeta under
svårhanterliga former, i det att barn av mycket olika ålder och förutsättningar
äro förenade i samma avdelning, även lida under den stora olägenheten
av mindre väl förberedda lärarkrafter.

Av var och en, som vill vinna anställning som lärare, i vilken skola
det än må vara, fordras emellertid vissa kvalifikationer, såväl insikter,
färdigheter och en viss undervisningsförmåga som ock fysiska och moraliska
förutsättningar.

Därför anordnas ock i varje stat särskilda prövningar med läraraspiranterna.
Angående formerna för dessa prövningar och villkoren för
lärarbetygs erhållande hava de olika staterna sina särskilda föreskrifter,
vilka äro synnerligen omständliga och mångskiftande. I allmänhet finnas
tre slags lärarbetyg.

1. County certijicate, »provinsbetyg», gäller inom ett mindre område
och blott för viss, kort tid, oftast några få år. Fordringarna för dylikt
betyg äro jämförelsevis små. Prövningarna förrättas av eu särskild kommission
eller av skolinspektören över området i fråga. På denna väg
kommer en stor mängd lärare utan tillfredsställande utbildning in i skolans
tjänst. Som förut blivit antytt, gå dylika lärare vanligen till de lågt avlönade
platserna på landsbygden. Men många av dem utmärka sig för stor
energi, studera flitigt privat eller genomgå efter någon tid en kurs vid ett
seminarium samt förvärva sig något av de nedannämnda betygen och därmed
utsikt till bättre anställning.

2. State certijicate, »statsbetyg», gäller inom hela den stat, vars
myndigheter utfärdat detsamma. Giltighetstiden är ett visst antal år, som
dock är olika inom de särskilda staterna. Det växlar sålunda från 1 till
12, men är vanligen 5 eller däromkring. Kunskapsfordringarna äro högre
än för det ovannämnda betyget. Dessutom kräves ofta eu viss tids föregående
tjänstgöring.

55—0S2S15 Folkunderv.-kom. bet. I. Folktlcolesem. Band 4.

434

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

3. State life certijicate, »statsbetyg för livstid», gäller också inom
hela staten och behöver, såsom namnet antyder, icke förnyas. För detta
sålunda slutgiltiga lärarbetyg (ofta kallat lärardiplom) äro i de flesta stater
mycket höga fordringar fastställda. Om de teoretiska förutsättningarna
vinner man lättast en föreställning genom att närmare ge akt på vad som
förut blivit meddelat angående lärokurserna i seminarierna. Genom någon
av de fullständiga kurserna vid dessa anstalter förmedlas nämligen i regeln den
teoretiska utbildning, som kräves för nu ifrågavarande betyg. Fordringarna
pa föregående tjänstgöring äro även ganska betydande; det är icke ovanligt,
att 5—10 års lärarerfarenhet kräves.

I fråga om båda de sistnämnda slagen av betyg gäller det, att där
särskild examination behöver förrättas, denna kan verkställas på flera olika
sätt, bland annat genom särskilda examenskommissioner, men att betygen
utfärdas av de olika staternas centrala skolmyndigheter. Mellan många
stater finnes överenskommelse därom, att lärarbetyg, som utfärdats av en
stats myndigheter, äga giltighet även inom en annan stat. A andra sidan
ha vissa större städer särskild examination för lärare, som söka plats vid
deras skolor. I några stater användas icke de ovan angivna beteckningarna,
men ett betygs- och prövningssystem, som i sak nära överensstämmer
med det nu omtalade, förekommer likväl.

I fråga om de rättigheter, som avgångsbetyg från seminarierna ge,
är följande att märka. Skolförfattningarna i några få stater förena ingen
formell rätt med ifrågavarande avgångsbetyg, utan de från seminarierna
utgångna eleverna få, för att erhålla betyg, som berättigar till anställning,
liksom andra läraraspiranter, underkasta sig någon av förutnämnda prövningar.
Som regel gäller dock, att de, som genomgått ett statsseminarium
eller en lärarbildningskurs vid ett universitet, icke sedermera behöva underkasta
sig någon särskild prövning för anställning. Ofta brukar vederbörande
stats centrala skolmyndigheter åt dem, som förete seininariebetyg,
utfärda ett särskilt betyg, gällande för anställning inom hela staten under
vissa år (state certificate) eller ock förse seminariebetyget med sin underskrift,
varigenom det får samma giltighet. Den tjänstgöring, som ofta
kräves för erhållande av state certificate, anses seminariernas elever ha
fullgjort genom sin praktik i övningsskolan. Efter vissa års väl vitsordad

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

435

lärarverkfcamhet erhålla de personer, som vid seminariet genomgått fullständig
kurs, utan prövning slutgiltigt lärardiplom (state lite certificate).
Mycket vanligt är, att betyg från erkänt goda seminarier ge här antydda
rättigheter även i andra stater än den egna.

Där lägre och*mera ofullständiga kurser finnas vid ett seminarium,
ge dessa givetvis icke samma rätt som de fullständiga. Ej heller bruka
elever, som komma från seminarier eller andra lärarbildningsanstalter,
vilka i det hela stå på eu lag nivå, få göra anspråk på att utan en senare
genomgången examen av statsmyndigheterna erhålla betyg, som äga den
vidsträcktare giltigheten för anställning.

Slutligen är att märka, att somliga seminarier icke lämna sina elever
avgångsbetyg, förrän dessa med goda vitsord skött lärarbefattning under
två eller flera år; det då utfärdade betyget gäller såsom state lifc certificate.

Den offentliga kontroll, som i sin mån skall bidraga till det erkännande,
seminariebetygen åtnjuta, utövas förnämligast genom en ofta
återkommande inspektion av undervisningen. Från några seminarier omtalas
även sådan avgångsexamen, som förrättas av särskilda kommissioner.

10. Lärarnas fortbildning.

Redan vid den tid, då de första seminarierna inrättades, började
man vidtaga anstalter för i tjänst varande folkskollärares fortbildning för
kallet. Det uppstod för ändamålet ett slags fortbildningskurser, som
amerikanerna kalla Teacliers’ institutes (»lärarinstitut»). I oktober år 1839
samlades i Hartford i Connecticut ett antal unga lärare till eu sådan kurs,
som pågick under sex veckors tid. Detta är för så vitt man vet den första
början till saken i fråga. Den första kurs, som bär namnet lärarinstitut,
hölls i staten New York icke långt därefter. Sedan början sålunda var
gjord, spred sig rörelsen redan under 1840-talet hastigt över stora delar
av landet. Behovet av dylika kurser var också synnerligen stort under
nämnda tid, då seminarierna ännu voro få och föga utvecklade och då
procenten av de lärai’e, som började sin verksamhet i skolan utan nöjaktig

436

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

förberedelse för kallet, var ännu mycket större än i våra dagar. Men
även sedan lärarutbildningen i hög grad förbättrats, ha de s. k. In rarinstituten
alltjämt befunnits behövliga, och deras spridning har fortgått.
Under de senare åren ha sådana kurser hållits i så gott som varenda stat,
och hela antalet kursdeltagare årligen uppskattas till mer än 100,000.

Till en början voro kurserna privata och bekostades av deltagarna
själva; besökandet var frivilligt. Numera anordnas de av de offentliga
myndigheterna, kostnaderna bestridas mestadels med offentliga medel, och
på många ställen är besökandet obligatoriskt särskilt för sådana lärare,
som inträtt i skolans tjänst utan tillräcklig föregående utbildning. Ofta
anordnas dessa, kurser under sommarferierna, men det händer också, att
de förläggas till tider, då skolornas läseterminer pågå. 1 senare fallet
erhålla de lärare, som äro ålagda att bevista dem, tjänstledighet med bibehållande
av sin lön.

Tiden för varje kurs är vanligen ganska kort, stundom blott några
dagar, ofta eu vecka, ibland några veckor. Ledningen utövas i regeln av
distriktets folkskoleinspektör eller någon högre skolmyndighet. Till lärare
vid kurserna söker man förvärva personer med framstående kunnighet och
pedagogisk skicklighet. Flera lärare vid seminarier, andra högre skolor
eller universitet bestrida dylik tjänst under eu del av sina ferier. Men
det finns även exempel på att en stat tillsatt en särskild lärarkår för
ifrågavarande undervisning. Dessa lärare ha då sysselsättning hela arbetsåret
med att på olika ställen inom statens område hålla dylika kurser.

Vad undervisningens anordning beträffar, förekommer mycken omväxling.
På somliga ställen förekomma huvudsakligen blott föreläsningar,
föredrag och diskussioner över uppfostringsfrågor. Andra kurser äro ordnade
så, att föreläsningar omväxla med vanliga lektioner och med undervisningsövningar
i någon till förfogande stående skola. I allmänhet finnas
blott ett fåtal kunskaps- och övningsämnen på arbetsordningen, och där
ett större antal ämnen upptagits, kan varje kursdeltagare göra ett urval,
tillfälle är således berett för de besökande att under den jämförelsevis
korta tid, kursen pågår, tå sina kunskaper fördjupade i ett eller ett par
ämnen, samtidigt med att de genom deltagandet i undervisningsövningarna
i skolan och i de pedagogiska föreläsningarna och diskussionerna erhålla

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

4:i7

kännedom om nyare undervisningsmetoder och i allmänhet få sitt lärarintresse
värmt och vidgat.

På sådant sätt kunna kurserna bliva till god hjälp för i tjänst varande
lärare. Detta är också det egentliga syftet med dem. Nu förekommer
emellertid rätt ofta, att de nyttjas även för annat ändamål.
Många unga män och kvinnor, som för någon tid önska bli lärare, men
ej erhållit någon särskild utbildning för ändamålet, begagna dessa kurser
föi1 att på ett billigt och lättvindigt sätt förskaffa sig någon bekantskap
med en lärares uppgift och mottaga sedan plats i skolorna inom distrikt, där
man på grund av små löner måste nöja sig med dåligt förberedda lärare.

Som en icke oväsentlig faktor i lärarnas arbete för sin fortbildning
räknas även de regelbundet och ofta återkommande lärarmötena. Det är
framför allt bland städernas lärarkårer, som detta medel användes. En
eller två gånger i månaden, ibland även varje vecka, bruka sådana möten
hållas. I regeln är stadens folkskolinspektör ledare, och antingen han
eller någon av lärarna eller ock en för tillfället anskaffad föreläsare håller
föredrag eller refererar något betydelsefullare arbete, vartill diskussion anknyter
sig.

1 vissa stater spela ordnade privatstudier en viktig roll vid lärarnas
fortbildning. Förhållandena i Indiana äro i detta avseende belysande.

På ett möte, som statens allmänna lärarförening höll i Indianapolis
i december år 1883, beslöts att organisera the Teachers'' reading circle, lärarnas
läseförening, efter mönstret av en dylik, som året förut stiftats i Ohio.
Föreningen i Indiana började sin verksamhet år 1884 och torde vara den
förnämsta och mest livaktiga av alla dylika föreningar i Förenta staterna.
Den omfattar de allra flesta av lärarna och lärarinnorna i den staten.
Dess styrelse utgöres av sju personer, av vilka sex väljas för viss tid av
allmänna lärarföreningen, och den sjunde, statens högsta officiella representant
för hela skolväsendet (the State superintendent), är självskriven.

Denna styrelse har följande uppgifter. Den skall för varje år bestämma
och planlägga den för alla läseföreningens medlemmar gemensamma
studiekursen, utvälja de lämpliga böckerna och hos vederbörande
förläggare utverka nedsättning i priset för dessa böcker, då de försäljas
till föreningens medlemmar. Meningen är, att varje föreningsmedlem skall

438

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

förskaffa sig de ifrågavarande böckerna och genom eget arbete med ledning
av styrelsens studieplaner tillägna sig det väsentliga av innehållet. Styrelsen
föranstaltar vidare, att varje föreningsmedlem, som därtill anmäler
sig, blir av därtill förordnade kompetenta examinatorer prövad på den
inhämtade kursen. En medlem, som godkänts på 4 årskurser, erhaller
av styrelsen ett diplom, som sedan räknas som merit vid tjänsteansökningar
och dylikt. Varje årskurs omfattar vanligen två eller tre arbeten,
vartdera av några hundra sidors omfång. Dessa arbeten väljas sa, att i
den 4-åriga studiekursen skall komma att representeras pedagogiken och
skönlitteraturen samt ett lämpligt antal av de övriga ämnena.

Då tal är om lärarnas privatstudier, böra de offentliga biblioteken
icke glömmas. Många av Nordamerikas Förenta stater äro berömda för
sin rikedom på goda och välskötta offentliga bibliotek. Dessa, av vilka
många finnas även i mindre samhällen, äro av stor betydelse för lärarnas
fortbildning i kallet. Dessutom finnas på många ställen för skolornas och lärarnas
räkning särskilt inrättade fasta boksamlingar eller ock vand ringsbibliotek.

Förut har omnämnts, att universitetsundervisningen spelar en viss
roll för utbildningen av folkskollärare. Ännu större betydelse har den
för dessa lärares fortbildning. Att vinna tillträde till universitetsstudierna
möter inga svårigheter för den, som genomgått eu god seminariekurs.
1 vissa fall kan för eu sådan person tiden vid universitetet icke obetydligt
avkortas. Studierna för kandidatexamen vid amerikanska universitet äro
i regeln ordnade så, att de omfatta 4 årskurser. Nu hava somliga
seminarier så fföga inträdesfordringar och så omfattande lärokurser, att
personer, som genomgått ett sådant seminarium, bruka, om de söka inträde
vid universitetet, få tillgodoräkna sig så mycket av det arbete, de utfört
vid seminariet, att de på två år kunna avlägga sin kandidatexamen.

Det är ett icke ringa antal av seminariernas forna elever, som träffas
såsom studerande vid universitet eller vid s. k. colleges. Somliga övergå
dit direkt från seminarierna, andra tjänstgöra förut under några år såsom lärare
i folkskolan. Vid universiteten träffar man dem i vilken fakultet som
helst, men företrädesvis synas de pedagogiska avdelningarna draga många till
sig. Vare sig nu sådana studerande nöja sig med kandidatexamen eller ägna
sig även åt högre universitetsstudier, gå de sällan tillbaka till vanliga lärar -

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

439

befattningar i folkskolan; inånga av dem komma doek att som seminarielärare,
folkskolinspektörer o. s. v. nedlägga sitt arbete i folkundervisningens
tjänst, men somliga föras helt visst genom sina universitetsstudier
in på andra levnadsbanor. Det som ovan blivit sagt, gäller om sådana
personer, som för någon längre tid inträda vid universitet för att där idka
mera omfattande studier. Om de förut innehaft folkskollärartjänst, så lia
de vid inträdet i universitetet vanligen lämnat denna för att, som vi sett,
sällan återvända till densamma.

De flesta av de lärare, särdeles bland de kvinnliga, som genom universitetsstudier
vilja söka fortsatt utbildning, göra emellertid detta utan att
därför lämna sin tjänst vid skolan. 1 detta fall är det i ännu högre grad än
i det förutnämnda de pedagogiska universitetsavdelningarna, som anlitas.

I de talrika universitetsstäderna händer det ofta, att lärarna bevista
vissa universitetskurser på tid, som är ledig från skolan. Somliga universitet
söka ock genom särskilda anordningar komma lärarna tillmötes. Så
t. ex. inrätta de för lärare avsedda kurser, vilka pågå under vissa eftermiddagar
varje vecka och under förmiddagstimmarna varje lördag, som
brukar vara fridag i skolorna.

Vissa amerikanska universitet ha varje år under tiden för skolornas
sommarferier s. k. sommarterminer. Den akademiska undervisningen meddelas
då i ganska stor utsträckning, och studierna kunna bedrivas och
examina avläggas på samma sätt som under övriga delar av året. Härav
begagna sig många lärare. Förutom dessa regelbundna sommarterminer,
vilka kunna pågå ett par månader eller mer, och under vilka även ett
stort antal av de vanliga studenterna besöka universiteten, brukar man
även på många ställen, i universitetsstäder eller på andra platser, anordna
kortare sommarkurser, erinrande om de hos oss brukliga. En bestämd
skillnad mellan de förut omnämnda »lärarinstituten» och dessa sommarkurser
består däri, att de senare förblivit, vad de förra i början voro,
nämligen privatföretag, att de anordnas blott under ferierna och att besökandet
är alltigenom frivilligt. De ha i regeln också en mera allmänbildande
karaktär än därarinstituten». Bland de besökande träffas många
lärare men även åtskilliga personer i annan samhällsställning, däribland
icke så få sådana, som ämna bli lärare.

440

NORDAMERIKAS FÖRENTA STATER.

Flera amerikanska universitet söka även tillmöteskomma bildningsintresset
i landet på det sättet, att de under vilken tid som helst på året
utsända professorer eller docenter, som ge kurser på sådana platser, varifrån
önskan därom blivit framställd. I de lokalkommittéer, som föranstalta
sådana kurser, bruka lärarna på platsen vara representerade, och man träffar
dem talrikt bland kursdeltagarna.

I arbetet på folkskollärarnas fortbildning taga även flera av de största
och bäst utrustade seminarierna livlig del. Anordningarna, som härför
vidtagits, erinra mycket om dem, som för samma ändamål gjorts vid
universiteten. Somliga seminarier anordna sommarterminer eller kortare
sommarkurser med tillträde även för i tjänst varande lärare, vilka önska
teoretiskt eller praktiskt förkovra sig i kallet. För sådana lärare, som
kunna taga sig ledigt från skolan ett år eller mer, finnas vid flera seminarier
fortbildningskurser inrättade.

Även finnas exempel på fortbildningskurser, som pågå läsåret igenom
men under sådana tider, att de lärare, som bevista dem, likväl kunna
sköta sin tjänst i skolan. Sådant är t. ex. förhållandet vid det kommunala
seminariet i Chicago. Varje läsår pågå här två slag av kurser, tillgängli
för stadens folkskollärare. Det ena slaget är av mera teoretisk art ''och
avser att leda deltagarna till förvärvandet av vidgade och fördjupade kunskaper
i något eller några ämnen. Det andra slaget har mera praktisk
karaktär och lägger huvudvikten vid ämnenas betydelse för skolundervisningen
och deras metodiska behandling med särskilt beaktande av de nya
synpunkter, som tid efter annan framträda.

De teoretiska kurserna pågå 30 veckor och ägna åt varje ämne eller
ämnesgren 1 V2 timme i veckan, de praktiska pågå 24 veckor med 1 timme
i veckan för vart ämne. Den vanliga tiden för dessa kurser synes vara
lördag förmiddag från kl. 9 samt övriga söckendagar från kl. 4,15 e. m.
För att göra dem lättare tillgängliga för lärare inom olika stadsdelar
håller man dem på flera olika ställen. Ingen deltagande lärare får inskriva
sig för mer än två ämnen samtidigt, och av dessa får blott ett vara
ett teoretiskt. Avsikten är nämligen, att studiet skall ske grundligt och
även kräva åtskilligt hemarbete.

JAPAN.

441

XV. Japan.

Av Otto W. Sundén.

Den, som gett akt på förhållandena i Japan under de senast gångna
årtiondena, har fått bevittna, hur detta lands betydande politiska makttillväxt
gått hand i hand med en på nästan alla områden ovanligt snabb
kulturutveckling, vilken i sin mån betingats av bildningens allmänna utbredning.

Anda till mot slutet av 1860-talet led lokalförvaltningen mycket
der det härskande feodalväsendet, och likaledes missköttes riksstyrelsen,
sou. låg i händerna på shogunen, den kejserlige riks fältherren. Men
sedan kejsar Mutsuhito 1867 bestigit tronen, var det snart ute med detta
svstem; feodal väsendet avskaffades, och en ordnad lantre«erin£ infördes i
stället. Från den tiden vann västerländskt skolväsen och över huvud
taget västerländsk kultur mycket hastigt insteg.

Sedan under 1869 åtskilliga skolförordningar utfärdats, inrättades
1871 ett särskilt undervisningsdepartement, och snart utkom en omfattande
skollag. Allt ifrån gamla tiden hade skolor funnits, men dessa gåvo
icke den kunskap, som var av verklig betydelse för livet, och de voro för
övrigt avsedda blott för de högre samhällsklasserna; för den stora massan
av folket hade skolundervisning ansetts obehövlig. Avsikten var nu, att
en praktiskt brukbar bildning skulle utbredas till alla. Det skulle icke
finnas ett samhälle med en okunnig familj, icke en familj med en okunnig
medlem, hette det i en kejserlig skrivelse till folket.

Reformen, särskilt i vad den rörde folkskolorna, stötte på mycket motstånd,
och skollagen har flera gånger blivit ändrad. Utvecklingen har dock

56—082815. Folkunder v.-kom. bet. /. Folkslcolesem. Band 4.

442

JAPAN.

gått mycket fort därute. År 1907 funnos över 27 tusen folkskolor. Ävenledes
har det uppväxt ett stort antal seminarier, högre flickskolor och
allmänna läroverk, högre och lägre tekniska skolor, handelsskolor in. in.
Det gamla universitetet (grundat 1X55) i Tokio ombildades fullständigt
1873 och är nu en stor och fullt modern vetenskaplig institution. Senare
har ännu ett universitet upprättats. Den centrala ledningen av undervisningsväsendet
utövas av undervisningsdepartementet, som organiserats uteslutande
med hänsyn härtill. Högste chef är undervisningsministern, som
närmast under sig har en vice minister och tre byråchefer. Utom byråer
för olika arter av undervisningsanstalter finnas även avdelningar för särskilda
sidor av skolförvaltningen. För behandling av skolhygieniska frågor,
för byggnadsfrågor in. fl. ha även tekniskt bildade personer anställning i
departementet. Bland tjänstemän därstädes må även nämnas fem överinspektörer,
vilka utöva departementets direkta inspektion över skolväsendet
i hela landet och omedelbart inför ministern lämna kortfattad muntlig
redogörelse för sina intryck och därefter utförligare skriftliga rapporter.

Sedan 1896 finnes under ministern därjämte ett stort centralt undervisningsråd,
som skall sammanträda minst en gång om året och handlägga
vissa viktiga frågor rörande skolväsendet. Bland personer, som sitta i
detta råd, må nämnas byråcheferna i undervisningsdepartementet, ett par
byråchefer från andra departement, universitetens presidenter, ett visst
antal av föreståndarna för skolor, däribland direktorerna för de högre
seminarierna, två direktorer för folkskoleseminarier, kejserliga bibliotekets
överbibliotekarie och ett antal (högst 7) andra för lärdom eller pedagogisk
erfarenhet kända personer. De medlemmar, som'' icke äro självskrivna, utnämnas
av regeringen, sedan undervisningsministern givit förord. Innan
ministern avger sitt förord rörande de medlemmar, som skola tagas bland
skoldirektörerna, få lärarkårerna medverka i så måtto, att de upprätta
förslag, upptagande två kandidater till varje plats. Bland de sålunda föreslagna
gör ministern sedan ett urval. Förordnandet gives vanligen för
tre år i sänder. Kejsaren förordnar bland medlemmarna en president och
eu vice president.

Vid feodalväsendets avskaffande blev landet indelat i något över 40
förvaltningsområden. För vart och ett av dessa finnes även en skol -

JAPAN.

443

styrelse, som utgöres av guvernören, en förste inspektör, inspektörer, sekreterare
m. fl. Folkskoleseminarierna stå omedelbart under dessa styrelser,
och den lokala inspektionen över dem utövas av förste inspektören. Dock
är det, vad seminarierna beträffar, huvudsakligen frågor av ekonomisk
art, som handläggas av lokalstyrelserna, då däremot den pedagogiska verksamheten
regleras direkt av undervisningsministern och hans förut omnämnda
inspektörer.

Det första japanska seminariet började sin verksamhet 1872. Dot
hade blott 2 klasser. Huvudlärare var en amerikanare, som genom tolk
undervisade sina elever. Från denna ringa början har under de fa decennier,
som sedan dess förflutit, ett stort antal ganska vidlyftiga lärarbildningsanstalter
uppvuxit.

År 1907 funnos i Japan 67 folkskoleseminarier. Av dessa står
ett litet antal öppet endast för kvinnor men mer än tjugu endast för
män. I omkring hälften av hela antalet mottagas både manliga och
kvinnliga elever. Doek äger verklig samundervisning icke rum, utan det
tinnes skilda avdelningar för de bada könen. Utbildningstiden i seminariet
är för manliga elever 4 år, för kvinnliga 3. På sina ställen finnas
kurser, som förbereda till inträde. På grund av den ytterst raska tillväxten
av folkskolor har behovet av lärarkrafter varit större, än att det
kunnat fyllas av de nu nämnda seminarierna. Därför har även inrättandet
av mer eller mindre starkt avkortade kurser vidtagits såsom provisorisk
åtgärd.

Seminarierna upprättas av de särskilda förvaltningsområdena. Dessa
bära även större delen av kostnaderna för verksamhetens bedrivande; staten
bidrar med en del. Undervisningen är fri. De flesta elever erhålla även
böcker och vivre fritt. De få i stället förplikta sig att efter slutad kurs
under viss tid — 10 år för män, 5 år för kvinnor — tjänstgöra som
lärare inom vederbörande område. De elever, som själva bekosta sitt
uppehåll vid seminariet, äro förpliktade till resp. 3 och 2 års tjänstgöring.
Uppfyllas icke dessa villkor, kan elev åläggas att betala för den
utbildning han erhållit.

För inträde i seminarium kräves att vara fri från lyte, ha i alla
avseenden god hälsa, vara känd för gott uppförande och äga sådana för -

444

JAPAN.

kunskaper, att man kan tillgodogöra sig undervisningen. Minimiåldern
är för manlig elev 16 år, för kvinnlig 15; maximiåldern vid inträdet är
för båda 20 år. Dock kan i undantagsfall inträde vinnas intill 25 års
ålder. De, som med gott resultat genomgått den förberedande kursen,
kunna genast antagas till elever. För övriga är intagningen villkorlig
under de 4 första månaderna.

Läroämnena ävensom tidens fördelning på ämnen ocb klasser synas
av följande timplan.

	För manliga elever.	För kvinnliga elever.
	I året.	II året.	III året.	IV året.	I året. 1 II året.	III	året.
						l:a	2:a
						term.	term.
Moral.............	2	2	2	2	2 2		2
Pedagogik och nndervisningsövnin-
gar.............	2	2	3	17	2 2	4	32
Japanska språket . •.......	4	2	2	—	4 3	3	—
Kinesisk litteratur.......	—	2	2	2	2 2	o
Historia............	2	2	2	—	2 , 2	0	_ \|
Geografi............	2	2	1	—	2 1 2	i	_
Matematik...........	4	4	3	2	3 3	2
Fysik och kemi........	2	2	3	2
Naturalhistoria.........	3	2	2		\| 2 3	3
Skrivning...........	2	2	1		2 2	2
Teckning.........	2	2	2	1	2 2	2	_
Musik.........	i	1	2	2	2 2	o	_
Gymnastik...........	G	6	6	3	3 3		i
Huslig ekonomi........	—	—	—	—	6 6	6	_
Främmande språk.......	(2)	(3)	(3)	(3)	- --	—	_
Lanthushållning ....	(2)	(3)	(3)	(3)	- -	—	—
Handelslära.........	(2)	(3)	(3)	(3) j	- -	—	—
Slöjd .........	(2)	(3)	(3)	(3) I	— —	—	— :
	32	31	31	31
Summa	+ (2)	+ (3)	+ (3)	+ (3) 1	34 31	34	37

JAPAN.

44Ö

Främmande språk (engelska), lanthushållning, handelslära och slöjd
äro icke obligatoriska. Sådana manliga elever, vilka ha förutsättningar att
medhinna det, kunna få studera något av dem. Alla de fyra ämnena
finnas icke införda vid varje seminarium, där manliga elever finnas. Engelska
och lanthushållning äro de vanligaste, de finnas vid mer än 40
seminarier, slöjd vid omkring 30, handelslära blott vid ett par.

De kvinnliga eleverna äro icke i tillfälle att ägna sig åt något av
dessa ämnen. Men i det för dem obligatoriska ämnet huslig ekonomi
ingår bland annat även kvinnligt handarbete och bokföring. I de gemensamma
ämnena äro kurserna för lärarinnorna något mindre än för lärarna.
Skillnaden är störst i matematik och naturkunnighet.

Eu närmare redogörelse för kurserna i de olika ämnena skulle icke
vara av något större intresse för oss svenskar. Så mycket kan sägas, att
i fråga om urval och arbetsmetoder moderna principer göra sig gällande,
och att intresset för kunskapernas praktiska användande är starkt framträdande.

Enligt gällande föreskrifter skall varje seminarium ha till sitt förfogande
nödigt antal klassrum, särskilda rum för undervisning och övningar
i fysik och kemi, naturalhistoria, teckning, musik, slöjd etc., mörkrum
för fysik och kemi, särskilda rum för materiell och samlingar, biblioteksrum,
läsesal, lärarrum, samlingssal och gymnastiksal samt rum för
övningsskolan. Vid varje seminarium skall dessutom finnas elevhem med
särskild föreståndare.

De praktiska undervisningsövningarna äro koncentrerade på sista
seminarieåret. För ändamålet finnas större övningsskolor, ordnade som
vanliga folkskolor. Vid seminarium, som har kvinnliga elever, finnes även
en fröbelsk kindergarten.

Avgångsbetyg från seminariet berättigar till tjänst i folkskola inom
det förvaltningsområde, där seminariet är beläget. Men efter 10 års väl
vitsordad tjänstgöring inom detta område kan läraren eller lärarinnan
söka plats inom vilken del av riket som helst.

Under den hittills rådande livliga efterfrågan på lärare ha många
av de allmänna läroverkens och de högre flickskolornas lärjungar från avgångsexamen
vid dessa skolor gått tämligen direkt in på lärarbanan.

446

JAPAN.

Inför särskilda, prövningskoinmissioner, som finnas i de olika förvaltningsområdena,
kunna personer, som privat förberett sig för lärarkallet,
undergå, prövning för att därigenom vinna lärarkompetens.

Att för dem, som genomgått folkskoleseminarium, utvägar stå öppna
till fortbildning, framgår av det följande. För utbildandet av ämneslärare
vid seminarier, allmänna läroverk och högre flickskolor finnas i Japan tre
hö°re seminarier, två för manliga och ett för kvinnliga studerande. Kursen
för den högre lärarexamen är 4-årig, men därjämte firmas tilläggskurser
på ytterligare 1 å 2 år för dem, som vilja fördjupa sina studier i vissa
ämnen. Den, som vill inskrivas som studerande i dessa högre seminarier,
skall

1) hava genomgått allmänt läroverk, högre flickskola eller folkskoleseminarium
eller ock visa sig äga motsvarande kunskaper;

2) äga fullgoda fysiska och moraliska förutsättningar;

3) ej vara under 17 eller, om inträdessökanden är kvinna, ej över

22 år.

I samband med dessa läroanstalter finnas av staten underhållna
studenthem. Där bo i regeln de studerande, som dock åtnjuta stor frihet.
Den obligatoriska undervisningen bekostas av staten. Kostnaderna för sitt
uppehåll vid läroanstalten bruka somliga studerande helt eller delvis själva
bestrida; andra åter erhålla allt fritt av staten: ej blott kost, bostad in. in.
utan även kläder. De män, som sålunda under studietiden helt underhållas
av staten, få förplikta sig att under minst 7 år tjänstgöra som
lärare; ha de blott bidrag till sitt underhåll, gäller förpliktelsen för 5 år,
och underhålla de sig själva, gäller den för 3 år. De blivande lärarinnorna
få under motsvarande förhållanden förplikta sig till resp. 5, 3 och
2 års tjänstgöring.

Högre manligt seminarium har en obligatorisk 1-årig förkurs med
ämnena etik, japanska språket, kinesisk litteratur, engelska, logik, matematik,
teckning, musik, gymnastik.

Den därpå följande 3-åriga huvudkursen är indelad i flera sektioner,
av vilka följande fyra äro de förnämsta:

1. Engelska sektionen med ämnena etik, psykologi, pedagogik, engelska,
japanska, kinesisk litteratur, historia, filosofi, biologi, gymnastik.

JAPAN.

447

2. Geografiskt-historiska sektionen med ämnena etik, psykologi,
pedagogik, geografi, historia, statskunskap och nationalekonomi, japanska,
kinesisk litteratur, engelska, gymnastik.

3. Matematiska sektionen med ämnena etik, psykologi, pedagogik,
matematik, fysik, kemi, astronomi, meteorologi, engelska, teckning, slöjd,
gymnastik.

4. Naturvetenskapliga sektionen med ämnena etik, psykologi, pedagogik,
zoologi, botanik, fysiologi, hygien, mineralogi, geologi, agrikultur,
engelska, teckning, gymnastik.

I första sektionen äro tyska, franska och musik valfria ämnen, i de
tre övriga är det samma förhållande med tyska och musik.

Efter genomgåendet av förkursen får vederbörande studerande välja
en av huvudkursens sektioner och studera alla dess ämnen. Varje sektion
har ett huvudämne, det som nämns som n:r 4 i ordningen och ger namn
åt sektionen. Åt detta ämne ägnas något mer tid än åt de övriga. Etik,
psykologi och pedagogik samt engelska förekomma som synes i alla sektionerna.

De, som efter avlagd examen önska och erhålla tillstånd att genomgå
den 1- till 2-åriga tilläggskursen, få under denna till studium utvälja fyra
av följande ämnen: etik, pedagogik, skollagstiftning, administrativ lagstiftning,
sociologi, filosofi, estetik, experimentell psykologi, barnpsykologi,
skolhygien; eller taga tre av dessa ämnen och därjämte fortsätta med
praktiska undervisningsövriingar.

Det högre seminariet för kvinnliga studerande har ingen förkurs
men 4-årig huvudkurs med tre sektioner:

1. Litteratursektionen: etik, pedagogik, japanska språket, kinesisk
litteratur, engelska, historia, geografi, musik, gymnastik.

2. Naturvetenskapliga sektionen: etik, pedagogik, engelska, matematik,
fysik, kemi, naturalhistoria, musik, gymnastik.

3. Tekniska sektionen: etik, pedagogik, engelska, fysik och kemi,
huslig ekonomi (huvudämnet), handarbete, teckning, musik, gymnastik.

Åven här finnes tilläggskurs, såsom i det föregående är nämnt.

I de högre seminarierna förekomma särdeles under sista terminen i
huvudkursen talrika auskultations- och undervisningsövnin<jar. För detta

O o

448

JAPAN.

ändamål Unnas med dessa seminarier förenade fullständiga övningsskolor,
omfattande såväl folkskola som allmänt läroverk och (vid det kvinnliga
seminariet) en fröbelsk kindergarten.

Den äldsta och största av dessa anstalter är det till Tok io förlagda
högre manliga seminariet. Det grundades 1874 och har 600—700 studerande
samt över 70 lärare (direktor, professorer, assistenter m. fl.).

Studier vid något av de nu nämnda högre seminarierna är en vanlig

O Ö o

förberedelse till lärartjänst vid folkskoleseminarier, allmänna läroverk och
högre flickskolor, men de beteckna dock icke den enda vägen in på dessa
lärarbanor. Somliga lärare vinna kompetens genom på vanligt sätt idkade
studier vid något av universiteten. Särskilt komma flera läraraspiranter
från Tokio universitet. Dess filosofiska fakultet erbjuder rikliga tillfällen
till sådana studier, som den blivande läraren behöver. Aven pedagogiken
finnes där representerad av en särskild professor. Sedan några år finnes
vid detta universitet också ett s. k. lärarinstitut, en särskild kurs för
utbildning av lärare vid högre skolor. Detta institut står under ledning
av universitetets president, och eu del universitetsprofessorer äro där lärare.
Tillträde till institutet äga bland andra även examinerade folkskollärare.

För utbildning av lärare i övningsämnen vid folkskoleseminarierna
liksom vid andra högre skolor finnas särskilda läroanstalter, så t. ex. Tokio
konstskola, där teckningslärare utbildas, och Tokio musikaliska akademi,
varifrån musiklärare utgå. Kurserna äro treåriga, och tillträde till dem
äga i mån av utrymme de, som utgått från fullständig kurs vid allmänt
läroverk, högre flickskola eller folkskoleseininarium eller äga motsvarande
kunskaper.