FOLKUNDERVISNINGSKOMMITTENS (Statens offentliga utredningar 1913:7)

FOLKUNDERVISNINGSKOMMITTENS

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

ÖV El {STYRELSE FÖ E
FOLKUNDERVISNINGSVÄSENDET

ANORDNAD SÅSOM DEL AV
EN FÖR RIKETS SKOLVÄSEN GEMENSAM

SKOLÖVERSTYRELSE

AVGIVET

DEN 20 DECEMBER 1912

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. I». A. NORSTEDT il SÖNER

1913

[122443]

Skrivelse till Konungen

Första avdelningen.

Historik och allmänna synpunkter.

Kap. I. Historik...................................

Kap. II. Allmänna synpunkter..........................

Behovet av en överstyrelse 24. Distrikts- och lokalstyrelser 29. Den ifrågasatta
skolöverstyrelsens förbindelse med läroverksöverstyrelsen 30.

Andra avdelningen.

Den centrala ledningens verksamhetsområde:

Kap. III. Folkskolan

1. Frågan om mellaninstansenia.........................

2. Fördelning av ärendena efter deras natur..................

3. Frågor angående skolformer, lärotider, lärarpersonal, skolbyggnader in. in.

Skolväsendets allmänna anordning 37. Lärotider 39. Lärarpersonalens tillsättande
och entledigande m. m. 40. Skolbyggnader 40. Mindre ärenden av lokal natur 41.

4. Allmänna nppfostrings- och undervisningsfrågor samt inspektionsfrågor

Allmänna uppfostringsfrågor in. m. 42. Folkskoleinspektionen 44.

5. Frågor angående läroplan, undervisningsmateriell, läroböcker in. in.

Läroplan 45. Undervisningsmateriell 47. Läroböcker och läsordning 49.

6. Kristendomsundervisningen..........................

7. Skolreglementena...............................

De nuvarande reglementena 56. Förslag angående uppdelning av reglementenas innehåll
57. Reglementena enligt kommitténs förslag 58. Undervisningsordning 60. Lokala
skolbestämmelser 61. Överflyttning till folkskolestadgan av vissa bestämmelser 63.

8. Övriga ärenden................................

Resestipendier 63. Pensionsärenden 64. Skolstatistikcn 64.

Sid.

9* Skolväsendet för den lappska och den finsktalande befolkningen i nordliga

Sverige.................................... 65.

Lappska skolväsendet 65. Skolväsendet bland Sveriges finsktalande befolkning 66.

10. Sammanfattande återblick. Kyrka och skola ................ 68.

Kap. IV. Fortsatt undervisning.......................... 77.

Folkskolans högre avdelning 78. Fortsättningsskolor 79. Högre folkskolor 84. Kommunala
mellanskolor 85.

Kap. V. Abnormundervisningen......................... 87.

Läroanstalter för dövstumma och för blinda 87. Anstalter för sinnesslöa 95. Anstalter
för vanföra 97. Vanartade och i sedligt avseende försummade barn 98. Minderåriga
förbrytare 100.

Kap. VI. Utbildning av de för folkskoleväsendet behövliga lärarkrafterna 102.

1. Folkskoleseminarierna............................102.

2. Småskolescminarierna.............................108.

3. Fortbildningskurser............................ 108

Kap. VII. Allmän folkbildning.......................... 110.

Folkhögskolorna 112. Föreläsningsverksamheten 113. Folkbiblioteksväsendet 114.

Fysisk uppfostran 117.

Tredje avdelningen.

Skolöverstyrelsens organisation och stat.

Kap. VIII. Gemensam överstyrelse för rikets skolväsen..........120.

Kap. IX. Skolöverstyrelsens ställning till ecklesiastikdepartementet . . 124
Kap X. Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga..........127.

1. Chefen........................................

2. Avdelningscheferna..............................128.

3. Lärorerksavdelningen.............................129.

4. Folkiindervisningsavdelningen ........................135.

Antalet byråer 136. Byråcheferna 157.

5. Särskilda sakkunniga.............................158

Skolhygieniker 158. Inspektion av den fysiska uppfostran 160. Inspektion av undervisningen
i husligt arbete 162. Sakkunnigt biträde för ärenden rörande fortsättningsskolorna
165. Juridiskt biträde 168.

Kap. XI. Ärendenas handläggning inom skolöverstyrelsen........169.

Kap. XII. Frågan om ett lekman naråd....................172.

Kap. XIII. Skolöverstyrelsens kansli......................176.

Sekreterare 178. Notarier 178. Registrator 179. Aktuarie tillika bibliotekarie 179.
Amanuenser 180. Vaktmästare 181.

Sid

Kap. XIV. Expenser och övriga anslag....................182

Kap. XV. Tjänsteanställning.....................'' ■ ■ • ■ 185

Ordinarie anställning 185. Avlöningsvillkor 188. Pension 194.

Kap. XVI. Hemställan och stat. Merkostnad 190

Hemställan och stat 19G. Merkostnad 201.

Bilagor.

Bilaga 1. Skrivelse till Folkundervisningskommittén från kommitténs sakkunnige, överdirektören
i läroverksöverstyrelsen B. J:son Bergqvist............205

Bilaga 2. Det finska skolväsendets förvaltning....................210

Bilaga 3. Anförande till statsrådsprotokollet den 23 februari 1912 angående förordnandet

av nya ledamöter i kommittén......................218

Till KONUNGEN.

Sedan Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 12 januari 1909
funnit gott anmoda den av Eders Kungl. Maj:t under den 13 juli 1906 tillsatta
kommittén för avgivande av utlåtande och förslag angående ändrade

ii—122443. Folkundervisn.-kom. bet. 11.

bestämmelser rörande organisationen av och planen för folkskoleseminaricrna
i riket in. in., vilken sedermera antagit benämningen folkundervisningskommittén,
att avgiva yttrande angående frågan om en omorganisation
i praktisk riktning av vårt folkbildningsväsen samt inkomma med förslag
till de åtgärder, som kommittén i berörda avseende kunde finna erforderliga,
har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 23 februari 1912 till
ledamöter i kommittén förordnat, utöver de förut utsedda,
Bruce, Dalin, Franzén och Lundeyvall, vilka på kommitténs framställning
enligt nådigt bemyndigändé bliVlt aV''chefen för ecklesiastikdepartementet
tillkallade såsom sakkunniga, undertecknad Franzén den 28 augusti
1906 samt undertecknade Bruce, Dalin och Lundewall den 13 maj
1909 och i sagda egenskap biträtt kommittén vid dess arbeten, till dess de
som ordinarie ledamöter inträtt i kommittén. Efter de personförändringar,
som vid olika tillfällen inom kommittén ägt rum, består kommittén för närvarande
av undertecknade Dahlgren, ordförande, Bruce, Dalin, Franzén,
Hellström, Jansson, Ljungberg, Lundewall, Sidner, Sundell och Tigerschiöld,
av vilka undertecknad Sundell på därom gjord underdånig anhållan
den 18 december 1908 av Eders Ivungl. Maj:t befriats från deltagande
efter 1908 års utgång i kommitténs behandling av frågor, som icke
röra kristendomsundervisningen.

Utdrag av statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 23
februari 1912 angående förordnande av nyssnämnda nya ledamöter i kommittén,
vilket blivit till kommittén överlämnat, är tryckt som bilaga till
kommitténs här föreliggande betänkande.

Sedan kommittén den 20 december 1911 avgivit underdånigt
betänkande angående folkskoleseminarierna, har kommittén fortsatt det
redan dessförinnan påbörjade arbetet med övriga kommittén givna uppdrag.
Vid utredningen av de omfattande uppgifter, som till kommittén
överlämnats, har det framgått, att dessa uppgifter så nära sammanhänga

III

med frågan om en central ledning för folkundervisningsväsendet, att
kommittén på den grund funnit sig böra till behandling upptaga jämväl
denna fråga. Då vidare detta spörsmål står i närmaste samband såväl
med kommitténs avgivna förslag om folkskoleseminariernas omorganisation
som ock med den till kommittén överlämnade frågan om en förändrad
anordning av folkskoleinspektionen, och då de nuvarande folkskoleinspektörsförordnandena
utgå med år 1913, har det synts kommittén önskvärt,
att sagda fråga om en central ledning för folkundervisningsväsendet bleve
ju förr dess hellre utredd, och har kommittén med anledning härav utarbetat
förslag i nämnda hänseende. Härvid har kommittén ej kunnat
underlåta att beröra spörsmålet om det förhållande, vari en blivande central
ledning för folkundervisningsväsendet måste komma till den nuvarande
överstyrelsen för rikets allmänna läroverk. Kommittén har tagit
detta spörsmål under övervägande och därvid funnit starka skäl tala för att
mellan nu berörda organisationer ett verkligt samarbete komme till stånd,
ävensom ansett, att ett dylikt samarbete bäst skulle förverkligas därigenom,
att den centrala ledningen för folkundervisningsväsendet å ena
sidan och överstyrelsen för de allmänna läroverken å den andra inginge
som särskilda avdelningar i en enda för landets hela skolväsen gemensam
skolöverstyrelse.

Enligt bemyndigande i ovannämnda nådiga brev den 13 juli 1906
har chefen för ecklesiastikdepartementet på kommitténs därom gjorda
hemställan den 13 mars 1912 anmodat överdirektören och chefen för
överstyrelsen för rikets allmänna läroverk B. J:son Bf.rgqvist och kanslirådet
i ecklesiastikdepartementet P. E. Lindström att i mån av behov såsom
sakkunniga biträda kommittén vid behandlingen av frågan om folkundervisningsväsendets
centrala ledning, och hava bemälda sakkunniga oavbrutet
deltagit såväl vid frågans behandling i vederbörande arbetsutskott som i
kommitténs överläggningar rörande densamma.

Vidare har chefen för ecklesiastikdepartementet på kommitténs därom
gjorda hemställan den 30 september 1912 anmodat föreståndaren för fjärde
dövstumdistriktets skola i Vänersborg P. F. S. Noiidin, t. f. rektorn vid institutet
och förskolan för blinda å Tomteboda J. O. G. Åstrand och inspektören
över de med statsmedel understödda uppfostringsanstalterna för sinnesslöa
barn och arbetshemmen för sinnesslöa, docenten D. A. Petrén att i mån
av behov såsom sakkunniga biträda kommittén vid behandling av frågan
om folkundervisningsväsendets centrala ledning, Nordin i vad denna fråga

berörde dövstumskolorna i riket, Astrand i vad samma fråga avsåge läroanstalterna
för blinda i riket och Petrén i vad den vidkomme de statsunderstödda
sinnesslöanstalterna i riket.

Som sekreterare hos kommittén har jämlikt medgivande i nådigt
brev den 15 mars 1912, jämte kommitténs förutvarande sekreterare undertecknad
Franzén, tjänstgjort amanuensen i ecklesiastikdepartementet, filosofie
doktorn B. A. O. Knös särskilt för behandlingen av frågan om folkundervisningsväsendets
centrala ledning.

Bland till kommittén inkomna framställningar torde följande kunna
anses från eu eller annan sida beröra frågan om folkundervisningsväsendets
centrala ledning. Dessa framställningar hava överlämnats:

dels från Eders Kungl. Maj:t:

1) den 13 juli 1906: underdånig petition av centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärareförening angående åtgärder för en ombildning
av rikets folkskoleseminarier;

2) den 11 april 1908: underdånig petition av C. H. von Mentzer
in. It. om kristendomsundervisningen vid landets folkskoleseminarier och
barnskolor;

3) den 6 september 1909: Kyrkomötets underdåniga skrivelse i
anledning av eu inom Kyrkomötet väckt motion om bevarandet av sambandet
mellan kyrkan och folkskolan;

4) den 25 november 1909: underdånig framställning av H. Petrini
angående skolväsendet inom Växjö stift jämte domkapitlets i Växjö, efter
vederbörande folkskoleinspektörers hörande, däröver avgivna utlåtande, ytterligare
anmärkningar av Petrini ävensom yttrande i ärendet av biskopen i
Växjö stift;

5) den 31 augusti 1910: av chefen för ecklesiastikdepartementet
från samtliga domkapitel infordrade förslag till förändrade anordningar i
fråga om inspektionen av folkskolorna i riket in. m.;

dels från chefen för ecklesiastikdepartementet:

6) den 23 november 1900: underdånig skrivelse från centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärareförening angående omarbetande av
normalplanen för undervisningen i folk- och småskolor;

7) den 21 december 1906: underdånig skrivelse från föreningen
Folkskolans vänner angående vissa önskemål rörande ny normalplan för
undervisningen i folk- och småskolor;

dels ock från åtskilliga föreningar in. il.:

8) den 10 maj 1910: skrivelse från centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärareförening angående fortsättningsskolan;

9) den 1 oktober 1910: skrivelse från centralstyrelsen för svenska
dövstumläraresällskapet angående adjunktion i folkundervisningskommittén
av en representant för dövstumlärarna vid behandling av frågan om folkundervisningsväsendets
centrala ledning;

10) den 9 maj 1911: skrivelse från centralstyrelsen för svenska
skolkökslärarinnornas förening angående ämnet huslig ekonomi i folkskolan
;

11) den 19 november 1912: utdrag ur protokoll vid Göteborgs stifts
prästsållskaps sammanträde den 17 och 18 september 1912 angående
sambandet mellan kyrkan och folkskolan.

Sedan kommittén numera avslutat sitt arbete, i vad det angår frågan

O O

om folkundervisningsväsendets centrala ledning, får kommittén härmed i
underdånighet överlämna betänkande och förslag angående upprättande av
eu överstyrelse för folkundervisningsväsendet såsom en del av en för rikets
skolväsen gemensam skolöverstyrelse.

De i förenärnnda handlingar 1—11 gjorda framställningarna äro, i
vad de beröra frågan om folkundervisningsväsendets centrala ledning,
från kommitténs sida besvarade genom kommitténs här föreliggande betänkande.

Underdånigst:

HARALD DAHLGREN.

N. O. Bruce.

Alfr. Dalin.

J. Franzén.

E. -J. Ljungberg.

C. R. Sundell.

Paul Hellström. L. J. Jansson.

Elin Lundewall. Hedwig Siuner.

Hugo Tigerschiöld.

Börje Knös.

Stockholm den 20 december 1912.

BETÄNKANDE

FÖRSTA AVDELNINGEN.

Historik och (allmänna synpunkter.

Kap. 1. Historik.

Skolan har i vårt land från början vuxit upp under kyrkans hägn.
Genom reformationen upphörde visserligen kyrkan att vara en yttre, med
staten sidoordnad rättsmakt men bibehöll i vårt land en relativt stor självständighet.
Vården om hennes_.inre_angelägenheter lämnades sålunda i det
hela orubbad, och omsorgen om vissa kulturuppgifter, som av ålder tillkommit
kyrkan allena, såsom undervisning, fattigvård och själavård, blev
henne framgent anförtrodd. Så fortforo kyrkans organ att utgöra skolans
styrelse. Den centralisation av kyrkans förvaltning, som förefunnits, har
sålunda tillika varit den centralisation, som kommit skolväsendets administration
till del. De försök, som under tidernas lopp gjorts att förbättra
och starkare centralisera den kyrkliga förvaltningen, hava således även
inbegripit skolans administration. Skolans historia i detta avseende är den
svenska kyrkoförvaltningens. Allt efter som skolväsendet utvecklat sig
i vårt land, har emellertid frågan om dess styrelse blivit en fråga för
sig, oberoende av behov av ändring i den kyrkliga styrelsen. Frågan om
en särskild central styrelse för de allmänna läroverken har sålunda i
våra dagar blivit löst. Spörsmålet om en central styrelse för folkskolan
fordrar även det sin lösning. Kommittén vill i det följande till en bör 1—122443.

Folkundcrv.-lcom. bet. 11.

Historik.

jan lämna en kortfattad redogörelse för organisationen av skolväsendets
ledning i vårt land under gångna tider och de strävanden, som framträtt,
att erhålla en kraftigare och mer centraliserad ledning därav.

Enligt den gamla ordningen skulle biskoparna, var över sitt stift,
öva uppsikt icke blott över gymnasier och skolor utan även över folkundervisningen,
vilken nästan uteslutande var undervisning i kristendomens
stycken och »konsten att läsa i bok» och låg i händerna på kaplanerna och
klockarna. Enligt Sveriges kyrkolag av år 1686 skulle vid biskoparnas
och prostarnas visitationer »icke allenast givas acht uppå thet, som folket
laser utan til, utan och huru de sjelfva texten och doct. Lutheri uttydning
förstå och begrijpa».

Karl IX sökte för kyrko- och fattigvårdsärendenas behandling upprätta
en central myndighet, nämligen ett kyrkoråd, sammansatt av både
andliga och världsliga män. Gustav II Adolf upptog denna tanke och
föreslog år 1624 Rikets Ständer att tillsätta en ecklesiastik överstyrelse, ett
s. k. consistoriwn generale, bestående av tolv ledamöter, hälften andliga
och hälften världsliga män. Bland de förra voro ärkebiskopen samt biskoparna
i Strängnäs och Västerås självskrivna. Denna överstyrelse skulle
även hava uppsikt över akademier och skolor och årligen genom några
sina ledamöter eller andra ombud visitera skolorna. Förslaget föll på
biskoparnas motstånd. Återupptaget av förmyndarregeringen, drottning
Kristina och Karl X Gustav rönte det alltjämt samma öde.

Emellertid övertog genom 1626 och 1661 årens kansliordningar
kanslikollegium formellt ärenden angående kyrkan och skolan, men i själva
verket ställdes kollegiet därigenom icke såsom någon central styrelse mellan
konsistorierna och Kungl. Maj:t. I de erövrade provinserna inrättades överkonsistorier.
Det i Sverige på riksdagarna församlade prästeståndet ansåg
sig i stöd av hävd för ett slags nationalkonsilium, som under namn av
rikskonsistorium (consistorium regni) utövade domsrätt och till vilket man

Historik.

vädjade från domkapitlen. Efter utfärdande av kyrkolagen av år 1686
upphävde Karl XI genom ett reskript till konsistorierna detta rikskonsistorium.
Under frihetstiden återvann prästeståndet denna ställning, vilken i
övrigt befästes genom 17*23 års privilegier för biskoparna och prästerskapet.

Genom 1714 års kansliordning inrättades en handelsexpedition för
näringarna, till vilken även förlädes ärenden angående prästerskapet, gymnasier
och skolor. Då handelsexpeditionen år 1719 upphävdes, flyttades
dessa ärenden till inrikesexpeditionen. Enligt § 3 inom. 9 av 1719 års
kansliordning ålades kanslipresidenten ocli kanslikollegium att hava noga
inseende, huru studierna i riket idkades, samt med konsistoriernas hjälp
draga försorg om skolordningens förbättrande. Förslag väcktes under
frihetstiden vid riksdagarna av enskilda motionärer om inrättande av eu
ecklesiastik överstyrelse men utan resultat. Här torde även böra erinras
om den år 1734 inrättade s. k. protokollsdeputationen, som ägde oinskränkt
granskningsrätt över konsistoriernas protokoll och vars rätt i detta hänseende
år 1746 utvidgades till att omfatta även kanslikollegiets inrikes
protokoll. År 1786 inrättade Gustav III en särskild ecklesiastik beredning
för prästerliga befordringsfrågor. Då vid riksrådets upplösning år
1789 »rikets ärendens allmänna beredning» inrättades, utnämndes en biskop
(Wallquist) att i prästerliga och ecklesiastika mål, innefattande jämväl
undervisningsärenden, där vara föredragande och ledamot. En särskild
ecklesiastikexpedition, som likväl icke omfattade universitetsangelägenheter,
uppkom därigenom. Den fortfor till år 1793, då ifrågavarande ärenden åter
lades under inrikesexpeditionen. Efter år 1804 förekom icke någon prästerlig
ledamot i allmänna beredningen. Vid statsvälvningen år 1809 avsöndrades
åter de ecklesiastika ärendena från inrikesexpeditionen och förlädes
till en nyupprättad ecklesiastikexpedition. Under ståndsriksdagarna
därefter tillsatte prästeståndet vaidigen för frågor rörande ecklesiastikväsendet
ett utskott, som i visst avseende kunde betraktas som eu fortsättning
av rikskonsistoriet.

Historik.

Det gamla kanslikollegiet, som enligt 1773 års kansliordning fortfarande
hade samma uppsikt över undervisningsväsendet som förut, upplöstes
år 1801. »Till ernående av ett fullkomligt sammanhang i hela uppfostringsverket
och till avhjälpande av de brister, som visade sig i detta
an<reläsrna verk och kunde härflyta från en delad uppsikt över detsamma»,
uppdrogs i stället överinseendet och styrelsen över uppfostringsverket, alldeles
odelat, åt ett Jcanslersgille, bestående av de tre universitetskanslererna,
ärkebiskopen, kansliråden Adlerbeth och Rosenhane samt överhovpredikanten
Lehnberg. Enligt sin den 27 oktober 1801 utfärdade instruktion hade
kansler sgillet, som sedermera förstärktes med några flera personer, till
uppgift att överse uppfostringskommitténs förslag till skolstadga av 1760
och utarbeta nytt förslag till skolordning, att fastställa skolböcker, att
hava överinseende över akademierna, att övertaga den för skolorna i Lappmarken
särskilt förordnade kommissionens göromal, att från landshövdingai
och konsistorier undfå uppgifter på alla sådana stiftelser och inrättningar,
som voro bestämda för barns eller ungdoms undervisning, likasom
på enskilda pensioner (läroverk), att tillse, att undervisningen där icke strede
mot de grunder, varpå en kristlig och god uppfostran bör vara byggd, samt
att ingiva förslag till Ivungl. Maj:t om undervisningsverkens förbättring.
Gillet ägde att hos Kungl. Maj:t anmäla överträdelser mot gällande författningar
och även förelägga viten.

Kanslersgillet infordrade och erhöll visserligen från stiften officiella
uppgifter om barnundervisningens tillstånd i de särskilda socknarna men
hann aldrig begagna dessa uppgifter och utsträcka sina åtgärder åt denna
sida. I avseende å folkundervisningen inskränkte sig gillets verksamhet
till att granska förslag till instruktioner för en del sockenskolor före deras
stadfästelse av Kungl. Maj:t. 1 nådig skrivelse av den 31 maj 1806 ålades
gillet att vid upprättande av förslag till instruktioner för sockenskolor om
möjligt upptaga undervisning i lanthushållning bland en sadan skolas laio

Historik.

ämnen. Gillet föreslog inrättande av ett seminarium i Uppsala för skollärare
och informatorer.

Då på sätt förut förmälts vid statsvälvningen år 1809 de ecklesiastika
ärendena överflyttades från inrikesexpeditionen till en särskild ecklesiastik
expedition, upplöstes samtidigt kanslersgillet och återupprättades
det gamla kanslikollegium under namn av kanslistyrelse, som fick till
namnet övertaga vården och inseendet över, läroverken jämlikt kansliordningen
av den 23 oktober 1809. Sammanhanget med universitetskanslererna
upphörde, och splittringen av ecklesiastikförvaltningen blev
större äfi förut, säger v. Hartmansdorff i sitt »förslag till inrättande av
Sveriges statsförvaltning» av år 1823. Denna kanslistyrelse upplöstes år 1833.

Enligt 1809 års regeringsform skulle Konungens statsråd bestå av
nio ledamöter (justitiestatsministern, statsministern för utrikes ärendena,
hovkanslern samt sex statsråd), varjämte fyra statssekreterare, därav en för
ärenden, som anginge religionen, ecklesiastikverket, allmänna uppfostran
och den offentliga fattigvården, ägde säte och stämma i statsrådet, en
var då han föredrog till hans befattning hörande ärenden. Rikets ärendens
allmänna beredning bibehölls under den något ändrade benämningen »rikets
allmänna ärendens beredning», som skulle bestå av fyra frälse och fyra
ofrälse män och där ärendena föredrogos av vederbörande statssekreterare.
Beredningens utlåtanden blevo icke såsom förut genom Konungens påskrift
beslut utan föredrogos i statsrådet samtidigt med de ärenden de
avsågo.

Tiden 1809—1842 kännetecknas av ett vaknat intresse för undervisning
och uppfostran i allmänhet, icke minst för folkundervisningen. Detta
intresse framträdde redan vid 1809—10 årens riksdag. I anledning av en
utav rektorn G. A. Silfverstolpe väckt motion, innefattande förslag i sådant
syfte, avlät Riksdagen en skrivelse till Kungl. Maj:t, däri Riksdagen, med
överlämnande av berörda förslag, anhöll om utredning rörande läroverkens

Historik.

tillstånd och behov. Denna skrivelse föranledde tillsättande av den s. k.
uppfostringskommittén år 1812, vilken kommitté under en följd av år
fungerade såsom ett slags centralstyrelse för läroverken. Genom den av
berörda kommitté utarbetade, av Kungl. Maj:t den 16 december 1820
utfärdade nya skolordningen blev för läroverken inrättat ett slags centralt
organ, den s. k. skolrevisionen. Den bestod av statssekreteraren vid ecklesiastikexpeditionen,
d. v. s. dåvarande föredraganden inför Kungl. Maj:t av
ecklesiastika ärenden, såsom ordförande, en ständig sekreterare, en professor
från något av rikets universitet samt fyra gymnasii- eller skollärare, utsedda
från stiften. Extra ordinarie ledamöter med lika rösträtt som ordinarie
voro rikets biskopar, när de kommo tillstädes. Revisionen skulle sammanträda
vart tredje år och hade att granska de från läroverken under de förflutna
åren inkomna uppgifter, betänkanden och handlingar av alla slag samt
till Kungl. Maj:t avgiva berättelse över läroverkens tillstånd och om utvägar
till deras ytterligare förbättring. Dessutom hade revisionen att avgiva
underdåniga utlåtanden i särskilda mål, som av Kungl. Maj:t till densamma
remitterades. Revisionen sammanträdde emellertid endast tre gånger, nämligen
åren 1824, 1832 och 1843, men avgav därvid betydelsefulla yttranden.

Uppfostringskoinmittén avgav sent omsider och sedan Riksdagen avlåtit
en ytterligare skrivelse till Kungl. Maj:t i ämnet, den 10 mars 1825
sitt betänkande med förslag till åtgärder för åstadkommande av en förbättrad
folkundervisning. Detta förslag ledde emellertid icke till några
praktiska följder. Redan samma år den 21 december och i anledning av
Riksdagens sistberörda skrivelse tillsatte Kungl. Maj:t en ny kommitté till
överseende av rikets allmänna undervisningsverk, den s. k. stora uppfostringskommitlén.
Denna kommitté avgav sitt utlåtande den 20 december
1828 och hemställde däri, efter en utredning rörande folkundervisningens
mål och medel, bland annat, att den i 1820 års skolordning föreskrivna
skolrevisionen även skulle omfatta skolorna för folkundervisningen.

Historik.

De förslag till en förbättrad folkundervisning, som sålunda tid
efter annan framburos före 1842 års skolreform, avsågo ofta även själva
ledningen av folkskoleväsendet. Särskilt i bonde- och borgarstånden
men även* hos ridderskapet och adeln visade sig denna nitälskan för en
vidgad och förbättrad folkupplysning. Märkesmännen voro G. A. Silfverstolpe,
Nils Månsson i Skumparp, Per Sahlström och bondehövdingen Anders
Danielsson. Den sistnämnde föreslog i en motion vid 1834 års riksdag
att för handhavande av folkskolans angelägenheter i de särskilda socknarna
skulle tillsättas kretsskolråd. Över dem skulle stå länsskolråd (länsdirektioner),
som skulle förvalta de för hela länet gemensamma skolmedlen,
ombesörja deras fördelning samt meddela kretsskolråden nödiga råd och
upplysningar. Såväl kretsskolråden som länsskolråden skulle själva utse
sina ordförande och icke lyda under annan myndighet än statssekreteraren
för undervisningsärenden. Motionen föranledde en riksdagens skrivelse till
Kungl. Maj:t, som anbefallde konsistorierna att inkomma med uppgifter
och förslag rörande folkskolorna i riket.

Kronprins Oscar, som intresserade sig för en förbättrad folkundervisning,
föreslog i en artikel om folkskolan i Statstidningen för den 15
februari 1839 bland annat, att inom varje län skulle finnas en överstyrelse
för folkundervisningen, bestående av landshövdingen och biskopen samt
tre ledamöter, valda av länets samtliga skolstyrelser.

I sitt betänkande av år 1839 framlade dåvarande fattigvårdskommittén
ett förslag till kommunallag. Enligt detta skulle det i varje län finnas
en länsnämnd, bestående av landshövdingen, biskopen eller annan av domkapitlet
utsedd prästman, landssekreteraren, ordförandena i städernas stadsnämnder
samt 12—20 ledamöter från länets landsbygd, valda av sockennämndernas
ordförande. Länsnämnden skulle hava den allmänna vården
om folkbildningen, sedligheten, sundhetstillståndet, allmänna hushållningen
och fattigvården inom länet; domkapitlen likväl förbehållna tillsyn och vård
över barnuppfostran och folkundervisning i enlighet med vad blivande

Historik.

författning koinrae att stadga. Avskrifter av räkningar för kostnader till
folkskolan skulle insändas av sockennämnderna till länsnämnden likasom
även berättelse om antalet barn, som begagnat skolan, och deras främste».
Länsnämnden skulle sammanträda i länsresidensstaden minst två gånger årligen.
De valda ledamöterna skulle erhålla reseersättning och dagtraktamente.

Genom 1840 års departementalreform avskaffades statssekreterarämbetena
och rikets allmänna ärendens beredning; statsråden, utom tre konsultativa,
blevo tillika chefer var för sitt statsdepartement och föredragande i
statsrådet. Bland dessa var en statsråd och chef för ecklesiastikdepartementet.
Ecklesiastikexpeditionen ersattes därigenom av ecklesiastikdepartementets
expedition. Där voro anställda två expeditionssekreterare (motsvarande
nuvarande byråchefer), av vilka den ena hade att bereda ärenden
angående bland annat läroverken och folkundervisningen.

Vid införandet av obligatorisk folkundervisning- i Sverige blev genom
kungl. stadgan den 18 juni 1842 angående folkundervisningen i riket
in. in. den lokala vården om folkundervisningsväsendet överlämnad åt eu
för varje skoldistrikt vald skolstyrelse (efter år 1862 kallad skolråd), däri
församlingens kyrkoherde eller hans ställföreträdare var självskriven ordförande.
I avseende åter å den högre ledningen av folkskoleväsendet ålades
biskopen och domkapitlet att i förening med den dem i allmänhet anförtrodda
vården om undervisningsverken föra en sorgfällig uppsikt över anstalterna
för folkundervisningen samt vaka över deras ledning och utveckling
till uppnående av deras viktiga bestämmelse. Varje skolstyrelse (skolråd)
skulle därför årligen till domkapitlet ingiva berättelse om förhållandet
med folkundervisningsanstalterna inom skoldistriktet. Med ledning av
dessa berättelser skulle domkapitlet vart tredje år till Kungl. Maj:t insända
underdånigt utlåtande över folkundervisningens tillstånd inom stiftet.
Samtidigt inrättades folkskoleseminarier i stiften. Tillsynen över dem
överlämnades jämväl till domkapitlen, som utövade densamma antingen

Historik.

omedelbart eller genom särskilda inspectores. Domkapitlens skyldigheter
i avseende å denna tillsyn, som ännu tillkommer dem, finnes närmare angivna
i gällande seminariestadga.

Redan snart överflyttades en viktig del av förvaltningen av folkskoleväsendet
till Kungl. Maj:ts befallningshavande i orterna, nämligen att mottaga
och pröva ansökningar om statsbidrag till folkundervisningsanstalterna
och avgöra besvär i ekonomiska mål rörande folkskoleväsendet. I
och med folkskoleväsendets utveckling har detta deras åliggande vuxit i
omfattning och betydelse.

Vid 1844—45 årens riksdag föreslog C. F. Huss, i motion inom
bondeståndet, en skrivelse till Kungl. Maj:t med anhållan om utredning
av behovet av en icke blott förvaltande utan därjämte vetenskaplig centralstyrelse
över kyrkan och läroverken, under vilken styrelse såväl biskoparna,
konsistorierna och prästerskapet som ock samtliga lärare vid läroverken
borde lyda, eller ock att åt ecklesiastikdepartementet gåves en efter dåtidens
fordringar och angelägenheten av samma departements mera vetenskapliga
beskaffenhet avpassad och förändrad organisation. Under erinran
om Gustav II Adolfs plan att inrätta en sådan särskild överstyrelse — det
s. k. consistorium generale — framhöll motionären, bland annat, att i avseende
å läroverken, såväl högre som lägre, icke saknades anledning att önska
en högre och gemensam ledning.

Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet ansåg, att den kontroll och
uppsikt, som med den föreslagna centralstyrelsen åsyftades, ålåge för
sådant ändamål redan tillsatta myndigheter, och erinrade, vad beträffade
folkundervisningen, om prästerskapets samt biskoparnas och domkapitlens
skyldigheter i §§ 10 och 13 av 1842 års folkskolestadga. Motionen
avslogs.

Sedan 1843 års skolrevision i sin berättelse till Kungl. Maj:t hemställt
om inrättande av en särskild avdelning av ecklesiastikdepartementet

2—122443. Folkunderv.-kom. bet. 11.

Historik.

med egen byråchef och erforderliga biträden för beredande till föredragning
av ärenden rörande de allmänna läroverken, anmälde chefen för
ecklesiastikdepartementet F. O. Silfverstolpe inför Ivungl. Maj:t den 9
november 1847 behovet av en centralstyrelse för undervisningsverken,
universiteten jämväl inbegripna. Bland de anmärkningar, som anfördes
mot undervisningsverken, vore det ingen, som med mera skäl gjordes
än den, att enhet och överensstämmelse dem emellan saknades. Ecklesiastikdepartementet,
som utgjorde den enda föreningspunkten för undervisningsanstalterna,
vore ej lämpat att övertaga ledningen av desamma.
Han ifrågasatte därför upprättandet av eu för samtliga dessa anstalter
gemensam centralstyrelse, bestående av tre ständiga och tre för ett år
i sänder förordnade ledamöter, och i sammanhang därmed konsistoriernas
skiljande från befattningen med läroverken och införande av lokalstyrelser.
Kungl. Maj:t, som icke fann skäl då göra framställning till Riksdagen
om en sådan överstyrelse, beslöt i stället äska ett särskilt anslag
å 3,<>00 rdr bko för bekostande av det biträde, som till skolväsendets ordnande
komme att av tillkallade sakkunniga lämnas. 1 anledning härav
anvisade 1847—48 årens riksdag för ändamålet erforderliga medel av vid
läroverken utgående terminsavgifter.

Vid 1850—51 årens riksdag blev 1843 års skolrevisions förslag om
inrättande av en läroverksbyrå inom ecklesiastikdepartementet upptaget av
ett par motionärer inom prästeståndet men föranledde ej någon Rikets
Ständers åtgärd. Samma öde rönte en av sedermera expeditionssekreteraren
i ecklesiastikdepartementet A. Ribbing vid samma riksdag väckt motion
om att en centralmyndighet, under namn av ecklesiastikkollegium eller
något dylikt, måtte inrättas, bestående av en lagfaren ordförande, en universitetslärare,
en skollärare och två andra ledamöter, därav åtminstone eu
präst, samt att denna myndighet finge sig uppdragen allmän tillsyn, huru
kyrkolag, akademiska konstitutioner, skolordning och folkskolestadga iakttoges
samt huru de till kyrkan, läroverken, folkskolorna därunder inbe -

Historik.

gripna, hörande egendomar, fonder och anslag vårdades och användes.
Till stöd härför anförde motionären, bland annat, att chefen för ecklesiastikdepartementet
icke kunde medhinna utövandet av en närmare uppsikt
över de under hans departement lydande ecklesiastika ämbets- och tjänstemän.
Allmänna besvärs- och ekonomiutskottet anförde i anledning därav,
att, enär prästeståndet i egenskap av clerus comitialis handhade den högsta
vården av kyrkans angelägenheter och det vore föreslaget inrättande av
allmänt kyrkomöte, tillskapande av en ny ecklesiastik central myndighet
icke borde ifrågakomma. I avseende å läroverken hänvisade utskottet till
redan befintliga myndigheter och de i skollagen föreskrivna skolrevisioner
och åberopade i övrigt, vad uppfostringskommittén anfört om olämpligheten
och obehövligheten • av ett ecklesiastikkollegium såsom instans
mellan konsistorierna och ecklesiastikdepartementet för beredande av de
ärenden, som skulle där föredragas, och för avgörande av mindre viktiga
mål. Icke heller denna motion föranledde någon Riksdagens åtgärd.

Vid 1853—54 årens riksdag väcktes av J. A. v. Hartmansdorff motion
om inrättande av ett ecklesiastikkollegium, till vilket även borde överflyttas
de universitetskanslererna, serafimerordensgillet och sundhetskollegium
då tillkommande ärenden. Motionen föranledde en Riksdagens skrivelse
till Kungl. Maj:t i ämnet, däri Riksdagen uttalade sig för behovet av ett
sådant centralt förvaltningsverk icke blott för vinnande av enhet och
kontroll i förvaltningen utan även för att bereda departementschefen erforderligt
biträde vid utredning av till ecklesiastikdepartementet hörande
ärenden, men ansåg, att frågan om detta ämbetsverks organisation krävde
ytterligare utredning.

Denna Riksdagens skrivelse, över vilken biskoparna och konsistorierna
hördes, föranledde .icke någon Kungl. Maj:ts åtgärd. I anledning därav
väcktes av A. Ribbing vid 1856—58 årens riksdag åter en motion om inrättande
av en central myndighet för kyrkliga och undervisningsärendens
handhavande med hälften världsliga och hälften andliga ledamöter. Under

Historik.

hänvisning till väckta förslag om inrättande av allmänt kyrkomöte och, vad
undervisningsväsendet beträffar, till Kungl. Maj:ts här nedan omförmälda
proposition om avlöning åt en särskild expeditionssekreterare i ecklesiastikdepartementet
för frågor rörande den allmänna uppfostran och undervisningen,
beslöts, att ifrågavarande motion ej skulle föranleda någon Rikets
Ständers åtgärd.

Vid utfärdandet den 14 augusti 1856 av stadga för rikets allmänna
elementarläroverk beslöt Kungl. Maj:t, att till chefens för ecklesiastikdepartementet
biträde vid de allmänna uppfostran och undervisningen rörande ärenden,
som tillhörde departementet, ävensom för tillsynen över alla därunder
lydande läroanstalter skulle inom departementets expedition anställas en särskild
expeditionssekreterare (motsvarande nuvarande byråchef). Dennes åliggande
skulle i allmänhet bliva att uti de till departementet inkommande mål,
som rörde allmänna uppfostran och undervisningen samt därtill hörande läroanstalter,
besörja den utredning, som erfordrades för deras föredragning inför
Kungl. Maj:t, samt ansvara för beslutens uppsättning och expedierande och
att tillse, att inom departementet fördes erforderliga statistiska och andra
anteckningar för kännedom om undervisningens och läroverkens tillstånd. Han
hade vidare att med sorgfällig uppmärksamhet följa alla frågor, som rörde allmänna
uppfostran och undervisningen eller därmed ägde sammanhang, att
för departementschefen föreslå i dessa avseenden gagneliga åtgärder, att utarbeta
de förslag och utlåtanden i dithörande ämnen, varom han av departementschefen
erhölle uppdrag, samt att efter därom av denne erhållen befallning
verkställa inspektionsi’esor till läroverken och däröver avgiva redogörelse.
Då 1856—58 årens riksdag i anledning av Kungl. Maj:ts proposition i
ämnet anvisade erforderliga lönemedel åt denne ämbetsman, yttrade Rikets
Ständer, att detta nya ämbete vore behövligt ej mindre för utredning av
ifrågavarande ärenden än även för vinnande av nödig enhet samt tillsyn
och kontroll i denna viktiga förvaltningsgren.

o O Ö

Historik.

Vid 1862—63 årens riksdag väckte C. A. Bogeman en motion om
inrättande av ett överkonsistorium efter de grunder, som Gustav II Adolf
utstakat, sammansatt till hälften av andliga och till hälften av världsliga
ledamöter. Motionären fann härtill anledning i då pågående söndringar, i behovet
att giva enhetlighet åt prästerskapets löneregleringar och i den bristande
överuppsikten över användningen av de rika anslagen till folkskolan. Allmänna
besvärs- och ekonomiutskottet, som åberopade de skäl, som av föregående
riksmöten anförts mot bifall till liknande framställningar, erinrade,
att kyrkan tillförene ägt den huvudsakliga vården om folkundervisningen
men att de offentliga uppfostringsanstalterna ej längre stode under hennes
omedelbara vård. Ännu mer främmande för kyrkan vore, med hänsyn
till förvaltningsmetoden, fattigvården och hälsovården. Att under en central
myndighet sammanföra alla dessa olika angelägenheter vore icke lämpligt.
Den enhet, kontroll och tillsyn man med förslaget uppgivit sig åsyfta
kunde åstadkommas genom redan förhandenvarande institutioner. I fråga
om undervisningsväsendet hade förutom den särskilda expeditionssekreterarbefattningen
i ecklesiastikdepartementet jämväl beslutits tillsättande
av folkskoleinspektörer. Motionen föranledde icke heller någon Rikets
Ständers åtgärd.

,I)et dröjde icke länge, efter det obligatorisk folkskoleundervisning införts
i vårt land, innan man insåg behovet av ett särskilt centralt organ
för folkskoleväsendet. Sedan enligt beslut av 1859—60 årens riksdag
folkskoleväsendet erhållit en av staten anordnad särskild tillsyn genom
en folkskoleinspektion, inrättades enligt 1862—63 årens riksdags
beslut inom ecklesiastikdepartementet en särskild folkskolebyrä, vars chef
enligt kungl. instruktion av den 5 februari 1864 det skulle åligga: l:o att
uti de till departementet inkommande mål, som rörde folkskoleväsendet,
besörja den utredning, som erfordrades för deras föredragning, samt ansvara
för beslutens uppsättande och expedierande; 2:o att efter därtill av departe -

Historik.

mentschefen erhållen befallning, verkställa inspektionsresor till läroanstalterna
för att om deras tillstånd, de där följda undervisningsmetoder in. m.
avgiva redogörelse; 3:o att med sorgfällig uppmärksamhet följa alla frågor,
som rörde folkundervisningen och därmed ägde sammanhang, samt för departementschefen
föreslå alla de åtgärder, som i dessa avseenden ansåges
behövliga och gagneliga; 4:o att utarbeta de förslag och utlåtanden i dithörande
ämnen, varom han av departementschefen erhölle uppdrag; 5:o att
tillse, att inom expeditionen fördes de statistiska och andra anteckningar,
som för noggrann kännedom av folkundervisningens tillstånd vore nödiga.

I proposition till 1891 års riksdag föreslog Kung]. Maj:t tillsättande
av en omedelbart under ecklesiastikdepartementet ställd person med framstående
duglighet och erfarenhet i folkskoleväsendet, vilken skulle vara
överinspektör över folkskoleväsendet. Av honom skulle inspektörerna erhålla
råd och anvisningar, som kunde vara behövliga i avseende å inspektionerna,
rörande tillämpning av författningar, skolornas ordnande, förfaringssättet
vid undbrvisningen m. m. För att underlätta härför erforderlig personlig
förbindelse mellan honom och inspektörerna skulle han årlio-en enligt av
departementschefen fastställd plan distriktsvis sammankalla folkskoleinspektörerna
för att med dem överlägga om ovanberörda och andra folkskolans
angelägenheter. Till honom borde dessutom av folkskoleinspektörerna
halvårsvis insändas uppgift å de resor de under påföljande halvår
ämnade företaga och vilka skoldistrikt de därunder ärnade besöka ävensom
efter varje års slut korta redogörelser för inspektionsverksamheten
under det gångna året; med ledning av förenämnda resplaner skulle kunna
kontrolleras, att inspektionerna mera än dittills koncentrerades på sammanhängande
tidsperioder och att i följd därav ett större antal skolor än förut
under samma resa besöktes. Genom nämnda tjänsteman skulle ock kunna
tillföras departementet en kännedom om folkskolans förhållanden, som eljest
icke i lika mått stode till buds, på samma gång han utgjorde ett organ
mellan centralstyrelsen för folkskoleväsendet och dettas skilda delar.

Historik.

Åt denna överinspektör skulle uppdragas inspektionen över folkoch
småskoleseminarierna, varjämte han borde, där sådant i särskilda fall påkallades,
biträda departementschefen vid beredning av ärenden rörande
folkundervisningen av uteslutande eller övervägande pedagogisk art, särskilt
frågor rörande anskaffande av för folkundervisningsanstalterna tjänlig
undervisningsmateriell. De rent administrativa ärenden och arbeten, som
ecklesiastikdepartementets folkskolebyrå i likhet med motsvarande avdelningar
inom statsdepartementen hade att utföra, borde däremot anförtros
åt en person med verklig ämbetsmannabildning. Byråns två då ganska
sammanblandade verksamhetssfärer, den pedagogiska och den administrativa,
borde alltså avgränsas från varandra och erhålla var sin särskilda
målsman, den ena, pedagogen, i egenskap av överinspektör och den andra,
ämbetsmannen, såsom chef för folkskolebyrån.

Propositionen blev av Första kammaren bifallen men av Andra
kammaren avslagen, till följd varav framställningen förföll. Av den inom
Andra kammaren förda överläggningen framgick, att dess beslut förestavades
till stor del av skäl, att en skolman ansågs böra stå i spetsen för
folkskolebyrån och att av honom borde kunna utföras en huvudsaklig del
av de åligganden, vilka enligt Kungl. Maj:ts förslag skolat tillkomma en
särskild överinspektör över anstalterna för folkundervisningen; men på
samma gång erkändes av ett flertal bland dem, som yrkade avslag å Kungl.
Maj:ts framställning, att kravet på lättnader för folkskolebyråns chef i
fråga om beredningen av de administrativa ärendena å byrån syntes böra
ske i den riktning, att till biträde åt byråchefen vid dennes sida sattes
en för dessa ärendens förberedande behandling lämplig tjänsteman, som
kunde under byråchefens inseende handlägga och till slutligt avgörande
bereda samma ärenden.

År 1893 beviljades också av Riksdagen på Kungl. Maj:ts framställning
ett anslag av 1,000 kronor för beredande av särskilt arvode såsom
gottgörelse åt den kanslisekreterare inom ecklesiastikdepartementet,

Historik.

som förordnades att å folkskolebyrån till föredragning bereda besvärsmål
jämte övriga rent administrativa mål och ärenden, vilka icke av byråchefen
själv handlades, ävensom att, i den mån sådant erfordrades, under
byråchefens inspektionsresor bestrida dennes övriga göromål å byrån.

Denna anordning äger i allt huvudsakligt ännu bestånd.

Vad de allmänna läroverken beträffar, hade redan den år 1858 tillsatta
läroverkskommittén i sitt den 17 december samma år avgivna betänkande
föreslagit upprättandet av en så kallad lär ar konferens, som skulle sammanträda
en gång varje år och bestå av en ordförande och fem ledamöter,
förordnade av Kungl. Maj:t för viss tid. Förslaget kom emellertid ej till
verkställighet.

Sedermera föreslog den år 1882 tillsatta läroverkskommittén inrättande
av lokalstyrelser för de allmänna läroverken ävensom en överstyrelse
för dessa, bestående av.en överdirektör, två ordinarie ledamöter samt en
eller två adjungerade ledamöter jämte en sekreterare och två notarier.
Den föreslagna staten, innefattande jämväl anslag till arvoden åt adjungerade
ledamöter, till inspektion, expenser in. m., uppgick till 40,000
kronor, men skulle denna utgift delvis uppvägas av att en byrå i ecklesiastikdepartementet
borde kunna indragas. Huruvida denna överstyrelse
kunde så anordnas, att den, såsom förhållandet vore i Finland, även skulle
omfatta folkskoleväsendet, ansåg kommittén det icke tillhöra densamma
att taga i betraktande.

Den år 1899 tillsatta läroverkskommittén upptog i sitt den 8 december
1902 avgivna betänkande frågan om inrättande av en centralstyrelse
för läroverken. Ehuru kommittén fann ett inom densamma framlagt
förslag om inrättande av ett läroverksrdd synnerligen beaktansvärt,
ansåg sig kommittén dock på anförda skäl ej böra avgiva något förslag
i frågan. Sådant förslag frambars emellertid i reservation av Ernst
Carlson och P. E. Lindström, varjämte Nils Höijer uttalade sig för en för -

Historik.

stärkning av byrån för den högre undervisningen inom ecklesiastikdepartementet
genom adjunktion av fackmän från undervisningens område.

I proposition till 1904 års riksdag angående omorganisation av
rikets allmänna läroverk samt lönereglering för vid dem anställda lärare
upptog Kungl. Maj:t den av de båda förstnämnda reservanterna berörda
tanken och föreslog upprättande av en överstyrelse för de allmänna läroverken
och därmed jämförliga läroanstalter, bestående av en ordförande och
fyra ledamöter, vilka skulle förordnas av Kungl. Maj:t för en tid av fem
år i sänder mot åtnjutande av visst arvode och, därest de innehade ordinarie
tjänst å stat, med bibehållande under tiden för förordnandet av lön
och tjänstgöringspenningar för denna tjänst. I förslaget ingick även arvode
åt en notarie samt anslag för tillfällig adjunktion, hyra för lokal
och expenser. Därjämte föreslogs att i sammanhang härmed en byråchefstjänst
i ecklesiastikdepartementet (läroverksbyråns) skulle indragas.

Framställningen om inrättande av en överstyrelse bifölls av Riksdagen.
Instruktion för den nya överstyrelsen för rikets allmänna läroverk
utfärdades av Kungl. Maj:t den 28 oktober 1904, och den 1 januari 1905
började den nya överstyrelsen sin verksamhet. Enligt denna instruktion
skulle det åligga överstyrelsen att hava överinseende över rikets allmänna
läroverk och högre lärarinneseminariet ävensom sådana flickskolor och
andra enskilda eller kommunala, med de allmänna läroverken iämförlma
läroanstalter, vilka åtnjuta statsunderstöd eller i vederbörlig ordning erhållit
rätt att anställa studentexamen eller realskoleexamen eller ock fått
sig tillerkänd annan de allmänna läroverken tillkommande förmån. Beträffande
dessa läroanstalter skulle överstyrelsen hava att enligt gällande
föreskrifter antingen omedelbart vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de
åtgärder, som kunde finnas erforderliga, för att de skulle motsvara sitt ändamål.
Sedermera har överstyrelsen småningom fått sitt kansli förstärkt och
delvis överflyttat till ordinarie stat. Sålunda har notarietjänsten hos överstyrelsen
blivit uppförd på ordinarie stat, likaså en tillkommen registrators 3—122443.

Folkunderv.-kom. bet. 11.

Historik.

och aktuariebefattning. Därutöver hava hos överstyrelsen likaledes å ordinarie
stat blivit anställda ett kvinnligt biträde av högre avlöningsgrad samt
två kvinnliga skrivbiträden, varjämte å extra stat beviljats arvode åt en
amanuens. Det till överstyrelsen utgående anslaget till expenser har under
tiden ökats från det ursprungliga beloppet 7,000 kronor till 13,200 kronor.

Redan år 1906 befanns nödvändigt att åter inrätta den år 1904 indragna
byråchefstjänsten i ecklesiastikdepartementet. Den sattes emellertid
på extra stat. Från och med år 1907 har det alltså åter funnits fyra
byråer inom detta departement, därav en för handläggning av läroverksärenden
och en för handläggning av folkskoleärenden.

Sedan en särskild styrelse för de allmänna läroverken sålunda inrättats,
har frågan om ett starkare centralt organ för folkundervisningen
åter gjort sig påmind.

Särskilt inom folkskollärarkåren har denna fråga varit uppmärksammad.
Allt sedan år 1904 har detta spörsmål varit föremål för centralstyrelsens
för Sveriges allmänna folkskollärarförening uppmärksamhet. Av
denna styrelse formulerade frågor i detta ämne hava sålunda utsänts till
de särskilda kretsarna inom föreningen, och de inkomna svaren hava ådagalagt
en nästan enstämmig mening, att en särskild folkskoleöverstyrelse
bör för vinnande av enhet och planmässighet i folkskoleväsendets ledning
med det snaraste komma till stånd, dock utan rubbning av den kommunala
självständigheten beträffande folkundervisningen, och att, därest domkapitlen
fortfarande skola användas såsom medverkande organ för folkundervisningsväsendets
ledning, de böra erhålla en organisation, som motsvarade
denna uppgift. Det 14:de allmänna folkskollärarmötet i Gäfle år
1908 har även uttalat, att för vinnande av erforderlig planmässighet i reformarbetet
på folkundervisningens område det vore nödvändigt, att en särskild
folkoleöverstyrelse, ställd omedelbart under ecklesiastikdepartementet,
med det snaraste koinme till stånd.

Historik.

Även inom Riksdagen har frågan varit föremål för behandling. Sålunda
hemställde vid 1909 års riksdag Karl Staaff in. fl. i en inom
Andra kammaren väckt motion (N:o 211), att Riksdagen måtte i skrivelse
till Kungl. Maj:t anhålla, att Kungl. Maj:t täcktes låta underkasta frågan
om den lämpligaste anordningen av folkundervisningsväsendets ledning en
allsidig utredning samt förelägga Riksdagen de förslag, vartill denna utredning
befunnes föranleda.

Motionärerna erinrade härvid, bland annat, hurusom det vore av stor vikt,
att kommunerna i landet vid sitt arbete för folkundervisningens upphjälpande
kunde ej blott påräkna statens mellankomst, då det gällde en rättvisare fördelning
av kommunernas folkskolekostnader, utan även erhålla stödet av en
planmässig och målmedveten ledning. Villkoret för ett sunt och varaktigt
framåtskridande vore inom detta liksom inom flera andra områden av samhällslivet
en vidsträckt kommunal självstyrelse, stödd och ledd av en fast
sammanhållande statsmakt. De organ för folkundervisningens ledning,
som för mer än en mansålder sedan kommo till stånd, hade visserligen
varit av ovärderlig nytta under den tid de fungerat, men på detta verksamhetsfält
liksom på andra gällde, att vad som under en viss tid måhända
varit tillräckligt för sitt ändamål kunde under en annan tid befinnas
ej längre motsvara de då inträdda nya förhållandena samt de därpå grundade
ökade anspråken. I en tid, då undervisningen till hela sin beskaffenhet
vore inbegripen i en inre omgestaltning, avseende att göra densamma
allt mera utvecklande och karaktärsdanande, allt mera ägnad att lägga en
säker grund för praktisk duglighet och fortsatt kunskapsförvärv, måste
naturligen, med de växande anspråk, som numera ställdes på vårt folkundervisningsväsen,
en mångfald av nya och svåra frågor tränga fram med
krav på utredning och lösning. Behovet av en sammanhållande, ordnande
och främjande kraft vore under sådana förhållanden synnerligen trängande.

Motionärerna framhöllo vidare, hurusom chefen för den inom ecklesiastikdepartementet
befintliga folkskolebyrån omöjligen kunde räcka till

Historik.

för utredningen av de med åren i antal starkt stigande folkskoleärendena,
än mindre i så fall ägna hithörande frågor den uppmärksamhet, som
ålåge honom. Fara förelåge, att folkskolans alltjämt fortgående utveckling
skulle växa dess centrala ledning alldeles över huvudet; och denna
ledning borde därför enligt motionärernas mening på ett eller annat sätt
erhålla en väsentlig förstärkning. Och vidare utgjorde de vidlyftiga och
vanskliga utredningsuppdrag, som hopats på folkundervisningskommittén,
ett särdeles påtagligt bevis för nödvändigheten av den förstärkning i folkskoleväsendets
centrala ledning, vilken i motionen betecknats som ett
tidens krav.

Inom fackmannakretsar hade länge, erinrade motionärerna vidare, den
uppfattningen gjort sig gällande, att om den utveckling av vårt folkundervisningsväsen,
som nu påginge och som ytterligare förestode, skulle
kunna på ett planmässigt och fruktbärande sätt ledas, krävdes härför
ett särskilt för ändamålet avsett utrednings- och verkställighetsorgan, inom
vilket sakkunskapen på folkundervisningens olika områden kunde vid hithörande
frågors förberedande och avgörande fullständigare tillgodogöras
än hittills varit möjligt.

I motionen uttalades bland annat, att den erfarenhet, som på läroverksområdet
blivit vunnen, pekade i den riktningen, att det för vinnande
av erforderlig målmedvetenhet i reformarbetet på folkundervisningens område
skulle vara förmånligt, om en folkskoleöverstyrelse, organiserad i
huvudsaklig överensstämmelse med läroverksöverstyrelsen och liksom denna
ställd omedelbart under ecklesiastikdepartementet, med det snaraste bleve
upprättad. Mot den ordning, som härigenom skulle komma till stånd, hade
emellertid med visst fog riktats den anmärkningen, att det ingalunda
kunde anses vara i och för sig önskligt, att folkundervisningen och den
så kallade högre skolundervisningen hade var sin centrala ledning. Riktigast
vore utan allt tvivel, att hela skolväsendet betraktades såsom en sammanhörande
enhet samt — i enlighet med det föredöme, som exempelvis Fin -

Historik.

land i det hänseendet givit — ställdes under en gemensam överstyrelse,
vilken med sin allsidigare överblick bleve i stånd att bättre tillgodose de
olika skolarternas intressen och sörja för deras ändamålsenliga samverkan.
Vår nuvarande läroverksöverstyrelse, som organiserats uteslutande med
hänsyn till statens allmänna läroverk, skulle i så fall ingå såsom del i
denna blivande gemensamma skolöverstyrelse, i vilken därjämte dels folkundervisningsanstalterna,
dels de statsunderstödda privatskolorna borde
vara företrädda på ett mot varderas betydelse svarande sätt.

Vare siff folkundervisningen och läroverken erhölle två skilda
styrelser eller en gemensam, vore det emellertid enligt motionärernas mening
givet, att handläggningen av folkundervisningsärendena måste komma
att bliva i åtskilliga hänseenden skiljaktig från handläggningen av läroverksärendena.
Medan läroverken omedelbart lyda under staten, är däremot
folkskolans lokala ledning av staten överlåten åt kommunerna, som
utöva densamma genom kyrkostämmor och skolråd, till vilka myndigheter
läroverken ej hava några motsvarigheter. Folkundervisningsanstalternas
överväldigande stora antal gjorde ock, att för dem måste jämte
lokalmyndigheterna finnas vissa mellaninstanser, vilka för läroverken ej
vore i lika hög grad behövliga. Sådana mellaninstanser mellan den lokala
och den centrala ledningen vore nu folkskoleinspektörerna samt länsstyrelserna
och stiftsstyrelserna.

Den enhet i folkskoleärendenas behandling, som även på mellanstadiet
vore av nöden, kunde icke ernås genom en ombildning av domkapitlen,
som egentligen vore kyrkliga organ, vilkas befattning med borgerliga
angelägenheter icke borde få utöva en bestämmande inverkan på
deras sammansättning och organisation. Däremot vore denna enhet enligt
motionärernas mening utan tvivel möjlig att vinna på samma väg, som
redan blivit beträdd, nämligen genom ifrågavarande ärendens fortgående
överflyttning på länsstyrelserna. De folkskolemål, som det ännu ålåge
domkapitlen att handhava, vore ingalunda av den omfattning och beskaf -

Historik.

fenhet, att några hinder härför kunde anses möta. Det stöd för sitt omdöme
i skolorganisatoriska frågor, som domkapitlen haft att påräkna hos
folkskoleinspektörerna, stode i lika mått länsstyrelserna till buds, och den
fullständiga överflyttningen skulle även i det hänseendet bliva till gagn,
att den komme att underlätta en välbehövlig reform av folkskoleinspektionen,
vilken ännu efter en snart femtioårig tillvaro befunne sig i ett synnerligen
oordnat och outvecklat tillstånd.

Andra kammarens första tillfälliga utskott, till vilket motionen remitterades,
ansåg, att det behov av en förbättrad organisation för ledningen
av folkskoleväsendet, som i berörda motion gjorts gällande, vore
obestridligt och trängande. Huru ifrågavarande behov lämpligen syntes böra
fyllas, borde helt och hållet lämnas öppet för den blivande utredningen.
Icke heller ville utskottet förneka, att frågan om mellaninstanserna
i folkundervisningsväsendets administration trängde sig fram och krävde
en lösning, som skapade reda i stället för den nuvarande oklarheten och
åstadkomme ett mera effektivt övervakande av hela folkskoleväsendet ute
i landets olika delar. Däremot funne sig utskottet lika litet i fråga om
mellaninstanserna som i fråga om den högsta centrala ledningen kunna
bestämt angiva, på vilken väg reformen lämpligast borde ske, men ville
dock fästa uppmärksamheten vid de vanskligheter, som kunde möta den
ifrågasatta överflyttningen av folkskoleundervisningsfrågorna på länsstyrelserna.
Dessa vore, med sin nuvarande organisation och rekrytering,
utan tvivel mycket lämpliga för handläggning av ekonomiska och administrativa
ärenden rörande folkundervisningen, men däremot knappast i
samma grad för den pedagogiskt-praktiska uppsikt och ledning, som folkskoleväsendet
för sin sunda och tidsenliga utveckling även i mellaninstansen
krävde. Det måste vara synnerligen angeläget att tillse, att denna
pedagogiskt-praktiska uppsikt och ledning vid en organisation också i
mellaninstansen bleve verkligt tillgodosedd och icke ersattes av en övervägande
juridisk rutin. För en fullständig överflyttning av folkskole -

Historik.

ärendena på länsstyrelserna bleve det nödvändigt att så anordna, att dessa
ärenden inom länsstyrelserna kunde påräkna en verkligt sakkunnig handläggning.

Motionärerna hade antytt, att länsstyrelserna kunde liksom hittills
domkapitlen påräkna sakkunnigt biträde av folkskoleinspektörerna och på
samma gång att även folkskoleinspektionen vore i behov av en reform. Att
detta sistnämnda behov länge varit känt och erkänt, bestyrktes genom
den mängd motioner i denna riktning, som framkommit under föregående
årtionde. Utskottet ansåg, att en sådan reform av folkskoleinspektionen
vore av stor vikt för ordnandet av mellaninstansen inom folkskoleväsendet,
då möjligheterna till åstadkommande av en fullgod mellaninstans torde
komma att väsentligt bero av folkskoleinspektionens förbättrade organisation.

Utskottet tillstyrkte därför avlåtande till Kungl. Maj:t av en skrivelse
i ämnet av det innehåll motionärerna föreslagit.

Vid utskottets utlåtande var fogad en reservation av S. Nordström,
som däri uttalade sin farhåga, att den väg motionärerna ville beträda
skulle leda till folkskolans skiljande från kyrkan, vilket han ansåg vara
olyckligt, ävensom förmenade, att domkapitlen vore bättre skickade till
mellaninstans för folkskoleväsendet än länsstyrelserna.

Skrivelseförslaget, som bifölls av Andra kammaren, överlämnades
till Första kammaren men hann ej där slutbehandlas, till följd varav
frågan förföll.

I fråga om domkapitlens omorganisation vill kommittén i detta sammanhang
erinra, att en av Kungl. Maj:t tillsatt kommitté i sitt år 1906
avgivna betänkande föreslagit den förändring i domkapitlens sammansättning,
att domkapitel skulle bestå av biskopen såsom ordförande, domprosten,
där sådan finnes, såsom vice ordförande, en av Konungen till ledamot i
domkapitlet förordnad, i lagkunskap förfaren man, en ordinarie prästman
inom stiftet, vald av sina kolleger, samt eu av lekmän inom stiftets för -

Allmänna synpunkter.

samlingar vald ledamot. Vid handläggning inför domkapitlet av frågor
angående folkundervisningen och folkskoleseminarierna skulle, i stället för
den av prästerna utsedda ledamoten, såsom medlem av domkapitlet inträda
en av ordinarie lärare och lärarinnor vid folkskolor, högre folkskolor
och folkskoleseminarier inom stiftet till ledamot vald man.

över detta kommittéförslag hava domkapitlen hörts, därvid mycket
olika meningar uttalats angående domkapitlens sammansättning. En allmän
önskan synes vara att utesluta juristen och i stället erhålla som ledamot
en så vitt möjligt i teologisk och humanistisk bildning framstående skolman.
Kommitténs förslag är ännu beroende på Kung], Maj:ts prövning.

Kap. II. Allmänna synpunkter.

Behovet av Av den i det föregående lämnade historiska redogörelsen framgår,

en oversty- ° b >

relse. att tanken på en särskild central styrelse för rikets undervisningsväsen
tidigt framträtt och gång efter annan tagit sig uttryck i förslag eller åtgärder,
än åsyftande en för kyrka och skola gemensam central ledning,
än avseende en central förvaltning av det ena eller andra skolområdet eller
av skolväsendet i dess helhet. Sedan de allmänna läroverken och de hö°re

flickskolorna m. fl. läroanstalter genom upprättandet år 1904 av den nuvarande
läroverksöverstyrelsen erhållit eu särskild central ledning, har frå-gan
om en överstyrelse för folkundervisningsväsendets läroanstalter kommit
i förgrunden och bland annat föranlett den vid 1909 års riksdag i Andra
kammaren av ett stort antal ledamöter väckta motion, däri behovet av en
sådan styrelse utförligt motiverades och jämväl skäl anfördes för dess förening
med den redan befintliga läroverksöverstyrelsen.

Redan i sitt den 20 december 1911 avgivna betänkande angående
folkskoleseminarierna har kommittén uttalat sig om behovet av en överstyrelse
för vårt folkundervisningsväsen (Band I, sid. 471 ff.).

Allmänna synpunkter.

Det framgår av vad kommittén därvid yttrat, att kommittén haft
för ögonen en sådan styrelse, som med en från departementet i viss mån
fristående ställning förenade en viss grad av administrativ myndighet och
initiativförmåga, således ett centralt ämbetsverk med den självständighet,
som tillhör övriga centrala ämbetsverk i vårt land, d. v. s. med
befogenhet och skyldighet att till Kungl. Maj:t avgiva framställningar och
utlåtanden i regeringsärenden och att inom sitt verksamhetsområde med
viss beslutanderätt utöva förvaltning. Den avsedda styrelsen borde följaktligen
komma att till Kungl. Maj:t och till ecklesiastikdepartementet intaga
i det hela samma ställning som den läroverksöverstyrelsen intager.

Den centrala ledningen av folkundervisningsväsendet ligger för närvarande,
som bekant, närmast i folkskolebyrån inom ecklesiastikdepartementet.
Byråcheferna i Kungl. Majrts kansli sakna emellertid till följd av
sin tjänsteställning befogenhet att bringa av dem framlagda initiativ till
utförande och äga icke att utöva någon beslutande och förvaltande verksamhet
i egentligare mening. Även om folkskolebyråns arbetskrafter erhölle
förstärkning exempelvis genom adjunktion av fackmän frän undervisningens
område, skulle den därför enligt kommitténs mening näppeligen
kunna fylla undervisningsväsendets behov av central ledning. Att åter i
förevarande hänseende åstadkomma förändring genom att tilldela chefen
för folkskolebyrån en annan och självständigare ställning, än den han nu
intager, skulle helt visst allt för mycket strida mot den ordning, som
vunnit hävd inom vår statsförvaltning, för att kunna på allvar ifrågasättas.
Man hänvisas då till den utväg, som i fråga om flera andra större förvaltningsområden
redan blivit anlitad, nämligen till upprättandet av ett särskilt,
under departementet lydande med sakkunniga krafter utrustat centralt
ämbetsverk.

Behovet av en åtgärd i sådan riktning har naturligtvis framträtt
starkare, i mån som arbetsfältet vidgats och ärendenas mängd vuxit eller

4—122443. Folkunderv.-kom. bet. 11.

Allmänna synpunkter.

mera omfattande förändringar skolat genomföras Särskilt under senare år
har den centrala ledningens uppgift ökats, dels därigenom att arbetet inom
folkundervisningsväsendets gamla råmärken tilltagit i omfattning och intensitet,
dels ock därigenom att nya arbetsområden införlivats med de förutvarande.
I senare avseendet må erinras om den statsunderstödda biblioteks-
och föreläsningsverksamheten, som till och med föranlett anställandet
i departementets tjänst av vissa nya arbetskrafter.

Det är ock naturligt, att om på de allmänna läroverkens begränsade
och jämförelsevis enhetliga område behovet av en särskild central ledning
framträtt och föranlett vidtagandet av verksam åtgärd, ett sådant behov
ännu mera skall giva sig till känna på folkundervisningens vidsträcktare
och mindre ensartade fält.

Den nuvarande centrala ledningens otillräcklighet framträder även
i det förhållandet, att arbetskrafter utanför Kungl. Maj:ts kansli allt
mera måst anlitas för ärendenas behandling och att en mängd större
frågor måst lämnas till utredning åt olika kommittéer. I den i det föregående
omnämnda motionen vid 1909 års riksdag hänvisades särskilt till
det vidlyftiga utredningsarbete, som hopats på folkundervisningskommittén.

En erinran om de viktigaste av de uppdrag, som nämnda kommitté
erhållit, torde vara i viss mån belysande för den föreliggande frågan. Sålunda
har kommittén, förutom sitt ursprungliga uppdrag, folkskoleseminariernas
ombildning, fått sig ålagt att utarbeta ny normalplan för undervisningen
i rikets folk- och småskolor, att avgiva utlåtande angående till
Riksdagen avlämnad kungl. proposition rörande byggnad för folkskoleseminariuin,
att likaledes avgiva utlåtande angående nya normalritningar
för folkskolebyggnader samt att verkställa utredning angående folkskoleinspektionens
ordnande. Kommitténs uppdrag har slutligen utvidgats till att
avse »en fullständig omorganisation i praktisk riktning av hela vårt folkbildningsväsen,
både folkskolan, fortsättningsskolan, högre folkskolan, folkhögskolan
och de särskilda yrkesskolorna». Jämte dessa mera omfattande

Allmänna synpunkter.

uppgifter har kommittén haft att handlägga en del smärre ärenden. Dessutom
har till kommittén dels genom remiss från Kungl. Maj:t, dels
direkt inkommit en stor mängd framställningar från föreningar och enskilda,
avseende önskemål beträffande undervisningen inom olika läroämnen
och andra till skolväsendet hörande frågor i närmare eller fjärmare
samband med kommitténs huvudsakliga arbete.

Alla dessa uppgifter skulle, därest en överstyrelse för folkundervisningsväsendet
förefunnits, sannolikt helt eller delvis hava överlämnats till
utredning av densamma. Det kan i detta sammanhang erinras om de
omfattande utredningar, som utförts av den nuvarande läroverksöverstyrelsen
och som till stor del gällt ärenden av just samma slag som de
förutnämnda till folkundervisningskommittén överlämnade. Så kunna här
nämnas utredningarna angående undervisningsplan för realskolan och gymnasiet
samt angående normalbestämmelser för läroverksbyggnader, utredningarna
angående omorganisation av högre lärarinneseminariet, angående
provårets anordning och angående statsunderstöd åt enskilda och kommunala
läroanstalter — allt frågor av sådan omfattning, att, därest ej
på detta område en självständig och fackmannamässig ledning varit för
handen, de säkerligen skulle, i vidsträcktare mån än nu skett, hava överlämnats
till särskilda sakkunniga eller för ändamålet utsedda kommittéer.
Om ock naturligtvis även framgent ärenden skola komma att
finnas av sådan natur, att de för sitt förberedande kräva tillsättandet av
särskilda kommittéer, torde man dock vara berättigad att vänta, att med
inrättandet av en överstyrelse för folkundervisningsväsendet behovet av kommittéer
skall, vad det ifrågavarande området beträffar, högst väsentligt
minskas.

Tydligast torde behovet av en central ledning för folkundervisningsväsendet
framgå av den redogörelse, som kommittén i det följande skall
lämna för det verksamhetsområde, vilket skulle bliva en sådan central
ledning tilldelat. Här må tillsvidare endast erinras om detta områdes

28 Allmänna synpunkter.

väsentligaste delar. I första rummet kommer all folkbildnings utgångspunkt
och huvuddel: folkskoleväsendet, omfattande småskolan och den
egentliga folkskolan samt folkskolans överbyggnader, och i anslutning därtill
abnormundervisningens olika anstalter. Till folkskoleväsendet sluta sig
å ena sidan de läroanstalter, som hava till uppgift att utbilda de för

detsamma behövliga lärarkrafterna. A andra sidan vidgar sig arbetsfältet
till att innefatta den allmänna folkbildningen i vidsträckt bemärkelse. Hit
höra de skilda grenarna av bildningsarbetet bland de vuxna: folkhögskolan,
biblioteks- och föreläsningsverksamheten samt anordningar för idrott
och fysisk utbildning i allmänhet.

Den utveckling på samhällslivets område, som är för vår tid
utmärkande, nödvändiggör mer än någonsin en kraftig verksamhet på
folkundervisningens och den allmänna folkbildningens område. Man kan
ock iakttaga, att på detta område ett livligt intresse för närvarande gör
sig gällande. Men den faran föreligger, att av brist på målmedveten
och planmässig ledning de verksamma krafterna till stor del bliva utan
motsvarande gagn förbrukade och det lovande utvecklingsarbetet avstannar
eller leder till oreda och förvirring snarare än till verklig förbättring.
Därför förnimmes ock nu mera än tillförene behovet av en central myndighet,
så sammansatt och utrustad, att den kan överblicka hela arbetsfältet,
sammanhålla de spridda krafterna och leda arbetet efter bestämda riktlinjer.

Den farhågan torde emellertid kunna komma att uttalas, att tillkomsten
av en starkare central ledning i viss mån kan innebära en fara
för att initiativ från kommunalt och enskilt håll kan komma att hämmas.
Icke så få av de framsteg, som under de senast gångna årtiondena
gjorts på folkundervisningsområdet, äro nämligen i första hand att tillskriva,
förutom initiativ från Riksdagens sida, det arbete, som utförts av
lokala styrelser och av föreningar inom de olika lärarkårerna. Om ock
den nämnda farhågan ej bör lämnas obeaktad, bör mot densamma dock
erinras, att mycket härvid beror på beskaffenheten av de personliga kraf -

Allmänna synpunkter.

terna inom den centrala ledningen. Därför har kommittén låtit sig angeläget
vara att i sitt förslag träffa sådana bestämmelser, som kunna främja
ett gott personval. Kommittén är ock förvissad om att, därest lämpliga
former beredas, den ökade möjlighet att vinna gehör för framträdande
önskemål, som genom en överstyrelse erhålles, även i förevarande avseende
kan framkalla en sund stegring i verksamheten ute på arbetsfältet.

Att frånvaron av en överledning med möjlighet att utöva en sakkunnig
och verksam inspektion samt att inom olika områden taga initiativ till
förbättringar håller utvecklingsarbetet i det hela tillbaka, torde i varje
fall vara uppenbart, liksom ock att under sådant förhållande vissa områden
kunna komma att ligga nästan obeaktade och lämnade utan tillbörlig vård
från statens sida.

Lämnar man så de synpunkter, från vilka behovet av en överstyrelse
för folkundervisningsväsendet i synnerhet ger sig tillkänna, för att
närmare överväga frågan om en sådan styrelses administrativa uppgift
och dess förhållande till andra förvaltningsorgan, framträda särskilt två
omständigheter av den betydelse, att de redan från början böra komma i
betraktande.

Kommittén syftar härvid i första rummet på det förhållandet, att Distriktstillkoinsten
av den ifrågavarande centralstyrelsen ingalunda upphäver be- styrelser.
hovet på folkundervisningens område av distrikts- och lokalstyrelser.

Om den centrala ledningen för folkundervisningsväsendet till vederbörande
departement i Kungl. Maj:ts kansli ock får samma ställning som den nuvarande
läroverksöverstyrelsen, blir däremot dess ställning till flertalet av de
läroanstalter, som falla inom dess verksamhetsområde, icke så oförmedlad som
läroverksöverstyrelsens till de allmänna läroverken. I all synnerhet gäller
detta om folkskolan, som i väsentliga avseenden är en kommunal institution
med djupa rötter såväl i den borgerliga som i den kyrkliga kommunens
grund. Hur kommittén tänkt sig decentraliseringen av ärendena på distrikts -

Allmänna synpunkter.

Den ifråga
satta skolöverstyrelsens
förbin
delse med
läroverksöver
styrelsen.

och lokalstyrelserna samt fördelningen av arbetet mellan dessa och den
föreslagna överstyrelsen, skall kommittén i det följande vid behandlingen
av de till de olika skolorna hörande ärendesgrupperna närmare utveckla.

Liksom frågan om folkundervisningsväsendets centrala ledning i sig
innesluter spörsmålet om dennas ställning till distrikts- och lokalstyrelser
och från sådan synpunkt måste tagas i betraktande, så framträder ock
från början med en viss nödvändighet spörsmålet om dess förhållande
till det centrala förvaltningsorgan, med vilket den genom arten och omfattningen
av sin uppgift måste komma i närmaste beröring, nämligen
överstyrelsen för rikets allmänna läroverk. Kommittén har i sitt förutnämnda
betänkande angående folkskoleseminarierna berört detta spörsmål
och tillkännagivit sin åsikt angående önskvärdheten av en gemensam
och enhetlig ledning av rikets hela skolväsen. Naturligt är,
att kommittén nu måst taga frågan härom i ytterligare övervägande.
Kommittén har därvid av många skäl funnit det önskligt, att mellan
den centrala ledningen för folkundervisningsväsendet och den centrala
ledningen för de allmänna läroverken ett verkligt samarbete kommer
till stånd. Och kommittén har ansett, att detta samarbete bäst förverkligas
därigenom, att de båda centrala ledningarna ingå som skilda avdelningar
i en enda för landets hela skolväsen gemensam skolöverstyrelse.
Vilka de skäl äro, som härvid varit för kommittén i första
rummet bestämmande, och huru kommittén tänkt sig en dylik förening
mellan överstyrelsen för folkundervisningsväsendet och överstyrelsen för
det högre skolväsendet genomförd, med bevarande i det huvudsakliga av
deras inbördes oberoende och självständighet, skall i en senare avdelning
av detta betänkande närmare angivas, sedan kommittén först närmare tagit
i betraktande det verksamhetsområde, som bör tillkomma en central ledning
för folkundervisning-sväsendet.

O O

ANDRA AVDELNINGEN

s ''

Den central.*! ledningens verksamhetsområde.

Kap. III. Folkskolan.

Sedan kommittén sålunda angivit några de viktigaste av de allmänna
synpunkter, som för den föreliggande frågan komma i betraktande, vill
kommittén övergå till att närmare skärskåda det verksamhetsområde, vilket
bör tillkomma den ifrågasatta skolöverstyrelsen såsom överstyrelse för
folkundervisningsväsendet. I första rummet framträder då folk undervisningsväsendets
stora huvuddel, folkskoleväsendet, omfattande, såsom förut
sagts, folkskolan, folkskolans, överbyggnader och abnormundervisningen.
Denna huvuddels viktigaste och största område utgöres av folkskolan eller,
närmare angivet, småskolan och den egentliga folkskolan.

Några siffror torde vara belysande för angivande av den rent kvantitativa
omfattningen av det område, varom nu närmast är fråga. Härvid
är att märka, att till de egentliga folkskolorna hänföres en skolgrupp med
ungefär samma lärokurser som dessas men med lärarkrafter utbildade endast
för tjänstgöring i småskola; de till denna grupp hörande skolor benämnas
»mindre folkskolor».

År 1910 voro skoldistrikten 2,416, i vilka funnos folk- och småskolor till
ett sammanlagt antal av 14,900, varav 8,548 folkskolor och mindre folkskolor
samt 6,352 småskolor. Antalet skolhus och skollokaler, egna eller förhyrda,

Folkskolan.

uppgingo samma år till 13,300. Vid skolorna voro anställda 19,776 lärare
och lärarinnor (förutom lärare och lärarinnor i vissa övningsämnen), så
fördelade, att på folkskolor med fullständigt utbildade lärarkrafter komrno
9,615, på mindre folkskolor 2,404 och på småskolor 7,757 lärare och
lärarinnor. I samtliga dessa skolor undervisades 759,463 barn, av vilka
på folkskolorna kommo 463,815 barn, på de mindre folkskolorna 83,771
och på småskolorna 211,877 barn. Vad beträffar omkostnaderna för folkskoleväsendet,
hava skoldistriktens utgifter för år 1910 uppgått till 41,506,160
kronor, till vilka staten har bidragit med 12,129,119 kronor eller med
omkring 30 %. Häri ingå även kostnaderna för fortsättningsskolorna.

1. Frågan om mellaninstanserna.

Otänkbart är, att folkskolan skulle kunna ställas i samma omedelbara
förhållande till den blivande överstyrelsen som de allmänna läroverken
till den nuvarande läroverksöverstyrelsen. Först och främst äger folkskolan
i de olika församlingarnas skolråd lokala styrelser med vidsträckta befogenheter,
vilka det ligger i skolans eget intresse att bevara. Men ej
nog härmed: folkskoleväsendet kräver givetvis mellan den centrala
överstyrelsen och dessa lokala skolmyndigheter mellaninstanser
i form av distriktsstyrelser. Redan antalet av ifrågavarande
läroanstalter och ej mindre deras karaktär av kommunala institutioner
gör sådana behövliga. Såsom distriktsstyrelser hava allt från tiden
för folkskolans tillkomst domkapitlen varit verksamma, och härtill hava
sedermera i andra hand kommit länsstyrelserna och i viss mån folkskoleinspektörerna.

Spörsmålet om en ändamålsenlig organisation av distriktsstyrelserna
för folkundervisningsväsendet har under de senare åren allt
mera blivit föremål för uppmärksamhet, och olika förslag till dess besvarande
hava från olika håll framlagts. Huruvida spörsmålets lösning lämp -

Frågan om mellaninstanserna.

ligast bör sökas i eu ombildning av domkapitlen eller i eu utvidgning av
länsstyrelserna eller i upprättandet av särskilda nya förvaltningsorgan, därom
torde någon allmännare mening ännu icke kunna sägas vara för handen.
Ense torde man vara därom, att varken domkapitlen i deras nuvarande
form ej heller de till ersättning för dem ifrågasatta länsstyrelserna,
så som dessa för sitt nuvarande ändamål äro sammansatta, i alla avseenden
fylla de anspråk, som måste ställas på förvaltningsorgan för ärenden
tillhörande folkundervisningen.

Kommittén har emellertid icke ansett sig kunna eller böra till behandling
upptaga ifrågavarande vittomfattande och svårlösta spörsmål. Kommittén
har ansett frågan om en central ledning av vårt folkundervisningsväsen
vara den för närvarande viktigaste och därför den, som
i första rummet bör bringas till lösning. Denna fråga är enligt kommitténs
åsikt så viktig, att dess upptagande och utredande icke bör fördröj
ag av de omfattande undersökningar, som frågan om distriktsstyrelsernas
organisation måste kräva, och ej heller bör dess avgörande äventyras
därigenom, att den sammanbindes med ett försöksvis framlagt förslag
till sistnämnda frågas lösning.

Kommittén har således begränsat sin uppgift till utarbetandet
av förslag angående en överstyrelse för folkundervisningsväsendet
samt lämnat frågan om de nuvarande distriktsstyrelsernas
sammansättning oberörd och i fråga om deras verksamhet
ej föreslagit andra förändringar än sådana, som synts med nödvändighet
betingas av en central styrelses tillkomst.

Hur kommittén tänkt sig förhållandet mellan överstyrelsen, distriktsstyrelserna,
inspektörerna och lokalmyndigheterna skall i det följande
närmare utvecklas.

5—122443. Folkunder v.-kom. bet. 11.

Folkskolan.

2. Fördelning av ärendena efter deras natur.

För att bilda sig en föreställning om, i vilken mening och till
vilken utsträckning folkskolan bör komma under eu central skolstyrelses
ledning, torde det vara nödigt att utgå från arten och beskaffenheten av
de olika ärenden, som angå denna skola, och tillse, i vad mån dessa lämpligen
böra och kunna fördelas mellan de ovannämnda administrativa or O ganen

för folkskoleväsendet.

I regeln äro alla frågor, som angå skolväsendet, av både ekonomisk
och pedagogisk natur. Somliga äro emellertid övervägande ekonomiska,
andra övervägande pedagogiska, Så t. ex. äger frågan om byggande av
skolhus övervägande ekonomisk innebörd, enär därför törst och främst
fordras, att vederbörande kommun beviljar medel, och först i andra hand
framträda de pedagogiska synpunkterna, då man har att tillse, att. skolhuset
blir lämpligt för sitt ändamål. En sådan fråga åter som den om
läroplanen är företrädesvis av pedagogisk natur, enär redan från början
pedagogiska synpunkter äro de bestämmande och de ekonomiska synpunkterna,
som givetvis även äro för handen, träda i bakgrunden. En mängd
skolfrågor bero vidare i särskild grad av de lokala förhållandena och kunna
därför betecknas såsom varande av övervägande lokal natur till skillnad från
dem, som böra avgöras efter allmänna synpunkter. Till de företrädesvis
lokala frågorna höra i allmänhet de ekonomiska men även åtskilliga andra
från skolarbetets synpunkt viktiga ärenden och dessutom eu mängd smärre,
sådana exempelvis som en del frågor om lärotiderna, skolgången och
dylika.

Man torde sålunda kunna skilja mellan.ärenden, som huvudsakligen
hava ekonomisk eller eljest i särskild grad lokal karaktär,
samt ärenden av övervägande pedagogisk innebörd av mera all -

män art.

Fördelning av ärendena efter deras natur.

O.'')

Det är uppenbart, att den artåtskillnad, som sålunda förefinnes hos
de olika ärendena ifråga om deras innebörd, redan i allmänhet hänvisar dem
till behandling av de olika skolmyndigheterna allt efter dessa senares
sammansättning och uppgift. Sålunda ligger det i sakens natur, att i
samma mån som ett ärende genom sin ekonomiska innebörd oeli
sin beröring i övrigt med ortsintressena anknyter sig närmare
till de rent lokalt individuella förhållandena, den huvudsakliga
befogenheten i fråga om ärendets behandling bör förläggas till
de lokala skolmyndigheterna och de dessa närmast överordnade
distriktsstyrelserna, under det att å andra sidan ett starkare
framträdande pedagogiskt innehåll av mera allmän och omfattande
art pekar på ärendets förläggande till den centrala pedagogiska
ledningen.

Härtill kommer en annan ej mindre viktig och principiell synpunkt
för skolärendenas fördelning på de olika administrativa myndigheterna,
nämligen den kommunala självstyrelsens synpunkt. Den hänsyn,
som måste tagas till den självstyrelse, vilken enligt svensk samhällsordning
tillkommer kommunen, leder, såsom naturligt är, i det hela till samma
fördelning som den nyss angivna ur de olika skolärendenas natur framgående.
Såsom exempel på frågor, som i administrativt avseende framför
allt äro att betrakta från nu nämnda synpunkt, må förutom de ekonomiska
frågorna nämnas frågan om läraranställningen.

Av vad ovan blivit sagt framgår, att endast frågor av mera allmän pedagogisk
innebörd och sålunda icke alla pedagogiska ärenden böra komma
under behandling av eller avgöras av en central ledning. Härför talar ytterligare
ett skäl. Det är givet, att eu centralisation bör genomföras på de områden
och med avseende på de frågor, där det kräves en enhetlig ledning och
en på erfarenhet från vidsträcktare område grundad sakkunskap, men å andra
sidan har man att beakta vådorna av eu alltför stark centralisation. Kommittén
har därför velat tillämpa decentralisationsprincipen sa långt som möjligt,

Folkskolan.

särskilt på de områden, där eu central skolstyrelse endast med svårighet kan
vinna inblick och där sakkunskapen redan är tillgodosedd hos vederbörande
ortsmyndigheter. Det bör sålunda tillses, att den centrala skolstyrelsen
icke i sin ledande och överinseende verksamhet hindras genom befattningen
med ärenden, som kunna handläggas av de lokala styrelserna. Det bör
vidare tillses, att dessa styrelser icke hållas utanför de egentliga pedagogiska
frågorna på ett sätt, som gör, att deras intresse för den lokala ledningen
av skolan kan lida avbräck. Eller med andra ord, den pedagogiska
sakkunskapen bör utnyttjas, där den verkligen tinnes, och den största
enkelhet i det administrativa tillvägagångssättet bör eftersträvas. Den i
överstyrelsen förefintliga sakkunskapen och arbetskraften bör sparas för
sådana frågor, som verkligen stå i sammanhang med och äro av betydelse
för den centrala ledningen.

Det bör påpekas, atjt den ovan givna fördelningen av ärendena
i stort sett sammanfaller med den fördelning av beslutanderätten
i skolfrågor, som förefinnes mellan de kommunala myndigheterna,
i det att kyrkostämma har att besluta i övervägande
ekonomiska ärenden, medan frågor av företrädesvis pedagogisk
natur tillhöra skolrådets avgörande.

Vad slutligen angår den särskilda behandling folkskoleärenden
erhålla i de fall, då besvär anföras över de lokala myndigheternas beslut,
anser kommittén lämpligast, att någon förändring i nuvarande förhållanden
härutinnan ej vidtages. Domkapitlen och Kungl. Maj:ts befallningshavande,
vilka i dessa ärenden äro administrativa domstolar,
synas kommittén allt fortfarande böra handhava denna
art av skolärenden. Skulle besvär över dessa myndigheters utslag anföras
hos Kungl. Maj:t, står det naturligen Kungl. Maj:t fritt att genom
remiss infordra den centrala ledningens utlåtande, där sådant skulle
anses erforderligt.

Fördelning av ärendena efter deras natur.

Sedan kommittén sålunda angivit, i vad män ärendenas olika natur
synes kommittén böra föranleda, att deras handläggning och avgörande
förläggas till den ena eller andra myndigheten, torde det nu vara lämpligt att
närmare tillse, huru de angivna principerna låta sig tillämpa på de särskilda
ärendena. Det torde emellertid härvid icke vara erforderligt, att redogörelse
lämnas för samtliga hithörande ärenden. Kommittén har visserligen själv
låtit sig angeläget vara att i detalj undersöka, huruvida de uppställda
principerna låta sig med fördel tillämpa på hela mängden av folkskoleärenden.
Men i detta sammanhang torde det vara tillfyllest att fästa
uppmärksamheten vid vissa större grupper av ärenden och vid vissa enstaka
viktigare sådana.

De närmare föreskrifter, som kunna erfordras för den
administrativa gången av hithörande liksom av övriga folkskoleväsendet
berörande ärenden, synas böra givas i samband
med de författningsändringar, som i allmänhet måste bliva eu
naturlig följd av den föreslagna skolöverstyrelsens upprättande.

3. Frågor angående skolformer, lärotider, lärarpersonal, skolbyggnader
m. m.

Det ligger nära till hands att begynna med de ärenden, som
angå skolväsendets allmänna anordning inom de särskilda skoldistrikten.
Hit höra ärenden angående de inom distrikten förekommande skolformerna,
antalet skolor och lärarkrafter, barnens fördelning i klasser och avdelningar,
indelning i skolområden och skolrotar in. ff. härmed besläktade ärenden •
Om större delen av hithörande frågor gäller i alldeles särskild grad, att
de äro konstituerande för skolväsendet i allmänhet inom distriktet och därför
innesluta förutsättningarna för en lämplig anordning av den lokala
undervisnings- och uppfostringsverksamheten, så långt denna ombesörjes
av folkskolan. Det ligger därför också i sakens natur, att de ifrågavarande

Skolväsendets
allmänna
anordning.

Folkskolan.

ärendena även ur rent pedagogisk synpunkt äro synnerligen betydelsefulla,
en omständighet, som vid frågan om ärendenas artåtskillnad ovan påpe o kats.

A andra sidan förhåller det sig så med dem, att de i regel hava en
starkt framträdande ekonomisk sida och i åtskilliga andra avseenden på
det närmaste beröra de särskilda kommunernas självstyrelse. Det bör därför
enligt kommitténs mening icke ifrågasättas, att beträffande dessa
ärenden någon del av den befogenhet, som för närvarande tillkommer de
kommunala skolmyndigheterna, skulle överflyttas på den nya skolstyrelsen.
Fastmera anser kommittén, att såväl ett klokt hänsynstagande till den hos
oss hävdvunna kommunala självstyrelseprincipen och till vikten av att de
kommunala myndigheternas intresse för skolväsendet vidmakthålles som
ock eu nödvändig begränsning av den nya skolstyrelsens arbetsuppgift
manar till att låta de lokala skolmyndigheternas och i andra hand
distriktsstyrelsernas befogenhet i huvudsak förbliva vid vad den
i förevarande avseende hittills varit. Besvär över de i sådant avseende
fattade besluten böra givetvis kunna anföras på det sätt och i den
ordning, som gällande författningar närmare bestämma. I det fall, då
besvärsmålen gå från vederbörande distriktsstyrelse till Kung]. Maj:t,
torde den centrala skolstyrelsens mening i ett eller annat avseende böra
inhämtas.

Såsom redan härovan antytts, kunna nu ifrågavarande ärenden
även hava eu betydelsefull pedagogisk innebörd, vilket gör, att det föga
skulle överensstämma med den uppgift av pedagogisk centralmyndighet,
som bör tillmätas den nya skolstyrelsen, ifall dessa ärenden alldeles
undandroges dennas inflytande. Kommittén föreställer sig emellertid, att
det inflytande från överstyrelsens sida, som beträffande dessa ärenden bör
kunna ifrågasättas, står att vinna i främsta rummet genom den personliga
förbindelse mellan överstyrelsen och inspektörerna, som måste ingå
som ett huvudmoment i den nya organisationen, ävensom i övrigt genom
det samarbete, som måste förutsättas komma till stånd mellan överstyrel -

Frågor angående skolformer, lärotider in. in.

sen och distriktsstyrelserna. 1 varje fall bör inspektören, såsom redan nu
i allmänhet torde ske, där av lokalmyndigheterna fattade beslut synas
honom stå i ''strid med skolväsendets ändamålsenliga utveckling, i första
hand- genom förhandling med de lokala skolmyndigheterna och i andra
hand genom domkapitlet söka rättelse i de fattade besluten. Samma
tillvägagångssätt synes böra tillämpas, där vederbörande inspektör eljest
finner de lokala skolmyndigheterna brista ifråga om nödig omsorg om de
frågor, som nu närmast avses.

Till frågor rörande skolväsendets allmänna anordning ansluta sig
frågor om lärotider. Utom att dessa sistnämnda frågor i vissa avseenden
äro av ekonomisk betydelse för distrikten, särskilt vad den årliga lärotiden
beträffar, nämligen i det fall att denna utsträckes utöver den lagstadgade
minsta lärotiden av 3472 veckor, därvid enligt fastställda grunder
ökad avlöning skall utgå till lärarna, måste nämnda frågor betecknas
såsom i särskild grad ägande lokal innebörd, då ju vid lärotidernas bestämmande
viss hänsyn måste tagas till naturförhållandena och till arbetslivet på
orten. Såväl den ena som den andra av dessa omständigheter torde ock
hava föranlett, att det i folkskolestadgan (§ 15) överlåtits åt kyrkostämman
att i enlighet med vissa av stadgan givna närmare bestämmelser
besluta angående »de tider av året, de dagar i veckan och de timmar å
da°-en, då undervisningen skall i skolorna meddelas». Under sådant förhållande
synas frågor ont lärotider icke lämpligen kunna tillhöra
den centrala skolstyrelsens avgörande utan böra liksom förutnämnda
frågor om skolväsendets allmänna anordning allt fortfarande
tillhöra de lokala skolmyndigheterna och i andra hand distriktsstyrelserna.

Kommittén blir längre fram vid behandlingen av frågan om skolreglementena
i tillfälle att närmare utföra sitt förslag angående nu berörda
två grupper av ärenden.

Lärotider.

Folkskolan.

Lärarpersonalens

tillsättande
och entledigande
m. m

Skol byggnader.

En annan grupp av ärenden, vilka av ålder handlagts och avgjorts
av de lokala myndigheterna, är den, som avser de vid skolorna tjänstgörande
lärarnas tillsättande och entledigande, förflyttning, tjänstgöring,
disciplinära förhållanden, förening av tjänster o. s. v. med därtill hörande
frågor. Uppenbart är, att redan det stora antalet av sådana ärenden
utgör ett nära nog avgörande skäl mot desammas överlämnande åt
eu central ledning. Mot en sådan anordning talar dock i främsta rummet
det skälet, att densamma skulle innebära ett allt för starkt ingrepp
i den befogenhet i dessa avseenden, som allt hitintills varit kommunerna
förbehållen. Kommittén föreslår sålunda beträffande dessa ärenden
ingen ändring i nuvarande förhållanden. I de fall, då besvär
anföras i dylika ärenden, torde tillfälle kunna beredas den centrala skolstyrelsen
att, där särskilt så påfordras, få komma till orda.

Nära berörande de lokala intressena äro, särskilt på grund av sin
starka ekonomiska innebörd, frågor angående byggnad och underhåll av
skolhus. Hithörande ärenden böra även efter den nya skolstyrelsens
tillkomst handläggas i huvudsak på enahanda sätt som hittills.
De pedagogiska och hygieniska synpunkter, som därvid
komma i betraktande, böra tillgodoses i första hand genom utfärdande1
under överstyrelsens medverkan av allmänna bestämmelser
och anvisningar angående skolhusbyggnader. I detta avseende
tillkommer den nya skolstyrelsen en stor och viktig uppgift, på
samma gång tillfälle beredes densamma till ett synnerligen betydelsefullt
inflytande på en av de mera väsentliga yttre betingelserna för en
ändamålsenlig utveckling av folkskoleväsendet. Därjämte bör, såsom redan
nu sker, i varje särskilt fåll den pedagogiska sakkunskapen anlitas
därigenom, att ritningar till skolhusbyggnader komma under vederbörande
inspektörs granskning. Aven i de särskilda fallen torde, då så kan påkallas,
överstyrelsens medverkan kunna ifrågakomma på samma sätt, som ovan

Frågor angående skolformer, lärotider in. in.

angivits i fråga om skolväsendets allmänna anordning. Likaledes torde i
fall av besvär överstyrelsen i regel komma att få avgiva yttrande.

Beträffande de av skolhygienen påkallade anordningarna för undervisningslokalernas
förseende med lämplig inredning samt för desammas
renhållning, ventilering och uppvärmning in. m. bör allt framgent den
närmaste omsorgen vila på de lokala skolmyndigheterna, men eu behövlig
tillsyn bör utövas av överstyrelsen och de organ den äger i inspektörerna.

Förutom nu nämnda ärenden finns det en grupp av lokala förvalt- Mindre

ärenden av

nings- och regleringsbestyr, som äro nära förknippade med de yttre toriner, lokal natur.
vilka skolans arbete kan komma att antaga på de särskilda orterna, och
som därför också böra överlämnas åt de lokala skolmyndigheternas omedelbara
omsorg. Dit höra en mängd smärre frågor angående bestämmande
av dagar för terminernas början och slut, sätt och tid för intagning
och utskrivning av lärjungar, åtskilliga anordningar i fråga om skolornas
yttre ordning, om tid för och anordning av examen m. in. Till ett närmare
skärskådande av dessa ärenden återkommer kommittén längre fram
i sammanhang med frågan om skolreglementena.

4. Allmänna uppfostrings- och undervisningsfrågor samt

inspektionsfrågor.

1 fråga om de i föregående avdelning behandlade ärenden skulle
således i huvudsak ingen förändring ske i den befogenhet och de åligganden,
som för närvarande tillkomma de lokala skolmyndigheterna samt
domkapitlen i deras egenskap av distriktsstyrelser. Kommittén övergår nu
till ärenden av övervägande pedagogisk innebörd och tillika av sådan
natur, att de böra betraktas ur mera enhetlig synpunkt. Hit höra i första
rummet allmänna uppfostrings- och undervisningsfrågor samt
inspektionsfrågor. Det ligger i sakens natur, att sådana ären 6—122443.

Folkunderv.-kom. bet. 11.

Folkskolan.

dens handläggning i och med skapandet av en central ledning böra
och måste tillkomma denna ledning. Vad som är att säga om en
central skolstyrelses uppgift med avseende på dessa ärenden har sin giltighet
ej blott i fråga om folkskolan utan i ej mindre grad i fråga om
dennas överbyggnader och i viss mån i fråga om hela skolväsendet.

.. AU- Beträffande uppfostrings- och undervisningsfrågor är först att erinra

manna upp- 00

fostrings- om den uppfostran, som även på skolans område kommer i främsta rummet,
frågor m. m. * A 1

nämligen uppfostran i religiöst och sedligt avseende. Med hänsyn till don
övervägande vikt, som härvid faller pa det personliga föredömet samt på skolans
ordning och vad man brukar kalla andan inom skolan, komma visserligen
i fråga om denna uppfostran ännu mer än i fråga om skolans övriga
verksamhet arbetet och ansvaret att vila på den enskilde läraren och på
de lokala skolmyndigheterna. Men detta innebär ej, att icke det inflytande,
som en central myndighet kan utöva, även här är av väsentlig betydelse.
Också måste givetvis den tillsyn och vård, som en blivande
överstyrelse bör ägna åt skolans arbete för lärjungarnas religiösa och
sedliga uppfostran, bliva dess med hänsyn till sin innebörd allvarligaste
uppgift.

Ett av skolans viktigaste medel jämväl i fråga om den uppfostran,
som åsyftar religiös och sedlig utveckling, är undervisningen, i första rummet
kristendomsundervisningen. Går man från denna uppfostran till skolans
uppgift att främja den mera intellektuella utvecklingen, träda undervisningsfrågorna
ännu starkare i förgrunden. Dessa falla mera omedelbart
inom omfånget för en central pedagogisk lednings verksamhet. Genom
utarbetande av förslag till normalplaner för undervisningen och till allmänna
bestämmelser för läsordningarna, genom åtgärder för läroböckernas

O 7 O O

och undervisningsmateriel lens förbättring, genom utgivande av metodiska
anvisningar och vägledande bestämmelser av olika slag bör överstyrelsen
arbeta för att folkskolans undervisning allt bättre må komma att mot -

Allmänna uppfostrings-, undervisnings- samt inspektionsfrågor.

svara sitt ändamål. Och under det att den så gör, har den på samma
gång att tillse, att den på undervisningens område oumbärliga friheten
och den självverksamhet, som bör tillkomma övriga skolmyndigheter och
skolornas lärare, icke må mer än nödigt är begränsas.

Beträffande slutligen den fysiska uppfostran är det uppenbart, att
den kroppsliga omvårdnaden om och utbildningen av folkskolans lärjungar
måste anses som en av våra viktigaste nationella angelägenheter och utgör
ett område, där mycket återstår att göra. De hygieniska förhållandena
i skolorna äro ännu mångenstädes otillfredsställande, och den direkta
fysiska utbildningen av barnen genom gymnastik och idrott är i det
hela försummad. I den män det för överstyrelsen kan bliva möjligt, hör
den söka verka för att gymnastiken och idrotten även i vara folkskolor
må, i den mån de ekonomiska förhållandena medgiva, bliva en väsentlig
beståndsdel i skolans verksamhet.

Uppfostrings- och undervisningsfrågorna på folkskoleområdet bliva i
vårt land vid sin administrativa behandling särskilt omständliga, därför
att folkskolan hos oss till följd av olika förhållanden på olika orter uppdelar
sig i eu stor mängd från varandra, mer eller mindre skilda typer.
Den nuvarande normalplanen upptager ej färre än femton dylika typer, varvid
dock endast de mera allmänt förekommande blivit beaktade. Undervisningsplaner
och övriga normerande bestämmelser måste bliva olika allt efter
de olika skolformernas behov, och organisationen erbjuder även i övrigt
svårigheter.

De allmänna uppgifter i fråga om uppfostran och undervisning, som falla
inom överstyrelsens verksamhetsområde, äro till stor del av principiell natur.
De kräva av överstyrelsens ledamöter ett fortgående studium av de pedagogiska
spörsmålen och ett uppmärksamt aktgivande på de samhälleliga och ekonomiska
förhållanden, av vilka skolan mer eller mindre är beroende, kör sin utredning
inom överstyrelsen förutsätta hithörande ärenden gemensamma överläggningar
mellan ledamöterna, ofta även förhandlingar med myndigheter och

Folkskolan.

enskilda. Om oek eu central skolstyrelse måste få att handlägga eu stor
mängd ärenden av blott expeditionell natur, komma utredningarna av de
principiella pedagogiska spörsmålen helt visst att ställa de största anspråken
på ledamöternas omdömesförmåga och arbetsduglighet.

Eu blivande skolöverstyrelses arbete av nu ifrågavarande art skall
slutligen taga sig uttryck i skriftliga utlåtanden och förslag, ofta i förslag
till för skolväsendet normerande författningar. I det hela torde allt
det förberedande arbetet för den fortgående skollagstiftningen på folkundervisningens
område såväl till form som innehåll komma att tillhöra
överstyrelsen, vare sig denna därvid är initiativtagande eller av Kung].
Maj:t i remissväg eller annorledes erhåller uppdrag. Såsom förberedande
författningsarbete komma givetvis ej blott pedagogiska utan jämväl eu
hel del till folkundervisningsväsendet hörande juridiska oeh ekonomiska
frågor under överstyrelsens handläggning.

Folk skoleinspek tionen.

Vad så folkskoleinspektionen angår, är det självfallet, att
dess ledning måste höra till en central skolstyrelses uppgifter.
Den inspektion, som kommittén i annat sammanhang vill föreslå, kan
icke vinna den effektivitet, som med densamma åsyftas, därest den
ej sammanhålles i en central myndighets hand. Å andra sidan är det för
den övervakande, ledande och främjande verksamhet, som en överstyrelse
bör utöva, ett väsentligt villkor, att överstyrelsen genom inspektörerna kominer
i mångsidig oeh livlig beröring med skolorna ute i landet. Detta så
mycket mera, som det vid skolväsendets och undervisningens anordning allestädes
gäller att taga hänsyn till de lokala förhållandena och överstyrelsen
förnämligast genom inspektörerna vinner eu närmare kännedom om skolor -

nas tillstånd i landets olika delar. Det är därför oek nödvändigt, ej blott
att inspektörerna inför överstyrelsen redovisa för sin verksamhet utan även
att överstyrelsen träder i omedelbar personlig förbindelse med inspektörerna
och att ett samarbete mellan dessa och överstyrelsen kommer till stånd.

Allmänna uppfostrings-, undervisnings- samt inspektionsfrågor. 4f>

Främst genom sammankomster med inspektörerna, i viss mån ilven genom
besök av vederbörande styrelseledamöter i inspektionsområdena bör överstyrelsen
söka att följa inspektörernas verksamhet, tillgodogöra sig de erfarenheter,
som av dem vunnits, och med ledning därav meddela dem de
råd och anvisningar, som kunna vara behövliga.

Folkskoleinspektionen är emellertid icke att betrakta allenast från
synpunkten av eu central skolstyrelses verksamhet. Om ett verkligt samarbete
mellan folkskoleinspektörerna och den centrala styrelsen är behövligt,
så är ett sådant för skolväsendets bästa ej mindre av nöden i fråga
om inspektörerna å ena sidan och de lokala myndigheterna samt distriktsstyrelserna
å den andra. Det framgår av vad kommittén förut yttrat angående
frågan om mellanin stanserna, att enligt kommitténs förslag domkapitlen
även framgent skola utöva tillsyn över folkskoleväsendet, avgiva
utlåtande i många av dess angelägenheter och i vissa hänseenden äga
beslutanderätt i fråga om dess ledning. 1 överensstämmelse härmed
böra då ock domkapitlen enligt kommitténs mening framgent pa
samma sätt som för närvarande äga tillgång till det bistånd, som
folkskoleinspektörerna genom sin sakkännedom kunna giva.

5. Frågor angående läroplan, undervisningsmateriell, läroböcker

m. m.

Kommittén vill i det följande upptaga några undervisningsfrågor,
vilka med hänsyn till spörsmålet om den administrativa behandlingen
kräva särskild uppmärksamhet, nämligen frågor angående läroplan, undervisningsmateriell,
läroböcker och läsordning, och sedermera i en särskild
avdelning yttra sig angående frågan om kristendomsundervisningen.

Till viktigare undervisningsfrågor höra i främsta rummet de med Läroplan.
varandra nära sammanhängande frågorna om timplan och kursplan, i folkskolestadgan
sammanfattade under beteckning läroplan.

Enligt nu gällande folkskolestadga (§ 9: 2) skall skolrådet med ledning
av den för undervisningen i rikets folkskolor och småskolor utgivna normalplan
för varje skola upprätta läroplan, omfattande antalet klasser, i
vilka barnen böra med avseende på sina olika framsteg vara indelade,
ävensom läroämnen och lärokurser för de särskilda klasserna. Ehuru
det icke uttryckligen säges, förutsätter en dylik plan även fördelningen
på de olika läro- och övningsämnena av de till undervisningen
anslagna veckotimmarna. Såsom sålunda synes, utgå de nuvarande bestämmelserna
från förefintligheten av en för hela riket gällande normalplan
men förutsätta tillika, att denna är avsedd att gälla endast till ledningoch
att det följaktligen står de lokala skolmyndigheterna öppet att vidtaga
önskvärda jämkningar i normalplanen. Då emellertid å ena sidan
dessa jämkningar kunna avse för skolarbetet så betydelsefulla frågor som
timfördelningen mellan de olika ämnena, innehållet i lärokurserna och dettas
fördelning på olika årsklasser samt å andra sidan inga bestämda gränser
finnas angivna för de lokala myndigheternas befogenhet beträffande eventuella
avvikelser från normalplanen och då läroplanen är av konstitutiv betydelse
för hela skolarbetet, synes det kommittén uppenbart, att densamma
bör komma under skolöverstyrelsens omprövning.

Detta överensstämmer ock med den principiella uppdelning av skolärendena
efter deras natur, som kommittén funnit böra läggas till grund
för deras administrativa behandling. Ty visserligen bör läroplanen i åtskilliga
avseenden röna inverkan av ortsförhållahdena, men de olikheter
mellan olika skolors läroplaner, som av sådan orsak uppstå, komma i allmänhet
att hänföra sig till vissa typer, vilka låta bedöma sig ur allmänna
pedagogiska grunder. Och vad sådana avvikelser från normalplanen beträffar,
som bero av personliga önskningar och åsikter hos vederbörande
lokala skolstyrelser, böra dylika så långt möjligt respekteras, men på samma
gång bör ock tillses, att de ej antaga en omfattning, som måste anses stå i
strid med skolans allmänna uppfostringsprinciper.

Frågor angående läroplan, undervisningsmateriell m. in. 47

Såsom i det följande (sid. 60) skall visas, har kommittén föreslagit, att
läroplanen i allmänhet skulle komina att sammanföras med vissa andra bestämmelser
rörande skolarbetet och erhålla följande administrativa behandling.
Det av den lokala myndigheten i samråd med lärarna uppgjorda
förslaget till läroplan insändes till folkskoleinspektören. Skulle
inspektören vid verkställd prövning finna anledning till anmärkning,
bör han giva den lokala myndigheten del därav. På denna väg torde
i de ojämförligen flesta fallen den rättelse, som åstundas, stå att vinna.
Sedan inspektören avslutat eventuella förhandlingar med den lokala myndigheten,
insänder han jämte eget yttrande den föreslagna läroplanen till
vederbörande domkapitel, som i sin ordning har att underkasta densamma
granskning, varefter domkapitlet jämväl med eget yttrande insänder
läroplansförslaget till överstyrelsen, som har att slutligen
pröva och fastställa detsamma.

Mot den nu föreslagna anordningen torde anmärkas, att den kan
bliva hinderlig för eu önskvärd rörlighet hos läroplanen. Då emellertid
smärre avvikelser från den en gång fastställda planen givetvis böra vara
den lokala skolmyndigheten medgivna, torde någon större fara i det ifrågavarande
hänseendet icke komma att förefinnas. Kommittén skall i annat
sammanhang återkomma till frågan om läroplanens behandling.

Bland skolärenden med övervägande pedagogisk innebörd av allmän
art äro ock att särskilt framhålla de i det föregående berörda ärendena angående
undervisningsmateriell: böcker, kartor samt åskådnings- och arbetsmedel
för undervisningen i naturkunnighet och andra läroämnen. Då eu
ändamålsenlig materiell utgör ett huvudsakligt villkor för en god skolundervisning,
bör det bliva en viktig uppgift för skolöverstyrelsen att
söka sörja för att skolorna bliva i tillfälle att förvärva god och prisbillig
sådan. Utan att närmare ingå på frågan om de sätt och medel, som
härvid kunna stå överstyrelsen till buds, vill kommittén här blott erinra om

Undervisning
smateriell.

Folkskolan.

önskvärdheten av att överstyrelsen söker främja strävandena att bringa till
stånd utställningar av materiell samt om nödvändigheten av att folkskoleinspektörerna
få grundlig kännedom om den materiell, som för skolornas
behov finnes tillgänglig, och att den erfarenhet angående den i bruk varande
materiellen, som av dem samlas, kommer överstyrelsen till godo. Det kan
ock erinras om att överstyrelsen bör med seminarierna och inspektörerna
samverka till att uppmuntra skolornas lärare och lärarinnor att själva bidraga
till åstadkommandet av en del för undervisningen behövliga enklare
hjälpmedel och att därvid, i den mån sig göra låter, anlita sina lärjungars
medverkan. <

Slutligen bör överstyrelsen upprätta och sprida förteckningar över
för folkskolorna lämplig undervisningsmateriell. Dylika förteckningar upprättas
och spridas för närvarande genom folkskolebyrån i ecklesiastikdepartementet,
vars chef jämväl förvaltar det anslag, som allt sedan år
1859 årligen utgått i syfte att bereda skoldistrikten möjlighet att till nedsatt
pris förvärva för skolorna behövlig materiell. De ifrågavarande förteckningarna
upptaga nu jämväl sådan materiell, som tack vare detta
anslag kan genom departementets bemedling erhållas till nedsatt pris.
Skolråden insända till departementet rekvisitioner såväl av sådan som av
annan å förteckningarna upptagen materiell, vilka rekvisitioner genom
folkskolebyrån expedieras. Ifrågavarande ärenden uppgå varje år till ett
synnerligen stort antal. Då upprättandet av dt* nämnda förteckningarna
är ett arbete, som nära hör tillsamman med frågor angående läroplanen
och undervisningen i övrigt, är det givetvis lämpligt, att omsorgen
därom lägges på skolöverstyrelsen samt att då även förvaltningen
av det nämnda anslaget jämte den därmed förenade expeditionen
dit överföres.

Vad särskilt frågan om läroböcker beträffar, övergår kommittén härmed
till densamma.

Frågor angående läroplan, undervisningsmateriell in. in.

41)

Enligt nu gällande bestämmelser tillkommer det den lokala skol- Lärobormyndigheten
att bestämma vilka läroböcker, som skola vid skolarbetet läsordning.
användas. Undantag härifrån gör endast den till bruk vid undervisningen
i kristendomskunskap av Kungl. Maj:t antagna »utveckligen av Luthers
lilla katekes». Vad beträffar läroböcker i andra ämnen än i kristendomskunskap,
om vilket ämne kommittén längre fram kommer att närmare
yttra sig, har kommittén icke tänkt sig, att någon ändring
skulle ske i den hittillsvarande anordningen. Beslut om ny lärobok
bör dock inom viss föreskriven tid delgivas vederbörande inspektör.

Liknande bestämmelser som beträffande läroböcker synas
allt fortfarande böra gälla i fråga om den i folkskolestadgan § 14:i,2
omnämnda läsordningen. De allmänna grunder, som böra iakttagas såväl
ifråga om de dagliga arbetstimmarnas antal och fördelning som beträffande
nödig hänsyn till det mer eller mindre ansträngande arbete, som läro- och
övningsämnen kunna ställa på lärjungarna, böra vara i folkskolestadgan närmare
angivna. Tillämpningen av dessa, sådan den betingas av lokala
hänsyn, synes böra överlåtas åt de lokala myndigheterna att efter förslag av
vederbörande lärare definitivt fastställa. Till vederbörande inspektörs kännedom
bör den fastställda läsordningen likaledes inom viss föreskriven tid insändas.

Då kommittén sålunda föreslår, att det fortfarande skulle tillkomma
de lokala myndigheterna att definitivt såväl fastställa läsordning
som besluta beträffande val av läroböcker, är det dock ingalunda kommitténs
mening, att vare sig inspektörerna eller överstyrelsen skulle ställas utanför
allt inflytande på detta för undervisningen mycket viktiga område. Vad
inspektörerna beträffar, är det uppenbarligen en av deras mera betydelsefulla
uppgifter att göra sig underrättade om de uppgjorda läsordningarnas
ändamålsenlighet och de använda läroböckernas lämplighet samt att i båda
avseendena lämna vederbörliga råd och upplysningar.

Att anstalter böra träffas i syfte, att skolöverstyrelsen genom inspektörerna
alltjämt hålles i kunskap om vad av större betydelse på nu

7—122443. Folkunder v.•‘kom. bet. 11.

Folkskolan.

senast ’ berörda område försiggår, ligger i öppen dag. Särskilt i fråga
om läroböckerna bör överstyrelsen låta sig angeläget vara att såväl med
noggrannhet följa utvecklingen i dess helhet på detta område som ock att
på lämpligt sätt lämna vederbörande lärare ocli skolstyrelser ledning i
fråga om val av böcker.

Då kommittén sålunda både rörande läroböcker och läsordning inskränkt
sig till att förorda, att beslut i dessa frågor böra anmälas hos vederbörande
inspektör, har kommittén visserligen icke förbisett, att det skulle kunna
ifrågasättas, huruvida icke närmare bestämmelser kunde erfordras beträffande
den befogenhet, som borde tillkomma inspektörerna, därest de funne anledning
till att önska ändring i de fattade besluten. Kommittén föreställer sig
emellertid, att de allra flesta ändringar, som kunna på nu ifrågavarande områden
visa sig önskvärda, utan större svårighet låta sig åvägabringa på förhandlingens
väg. Därför har ej kommittén ansett sig böra upptaga frågan, i
vad mån någon beslutanderätt i hithörande frågor skulle kunna tänkas eventuellt
böra tilläggas överordnade myndigheter. Skulle emellertid i framtiden
erfarenheten visa, att närmare bestämmelser härutinnan erfordras, bör frågan
därom tagas i övervägande. Och så mycket lättare torde detta
låta sig göra, som man då kan antagas hava vunnit vissa erfarenheter
för tillgodoseendet av den lämpligaste formen för ordnandet av dessa
frågor.

6. Kristendomsundervisningen.

Kommittén har, såsom på upprepade ställen i detta betänkande
redan framhållits, tänkt sig såsom en av den blivande skolöverstyrelsens
viktigaste uppgifter att hava uppsikt över undervisningen vid de överstyrelsen
underlydande läroanstalterna. Kommittén har därvid avsett
samtliga de i dessa läroanstalter förekommande kunskaps- och övningsämnena.
Såväl på grund av det enhetliga mål, som undervisningen vid en och
samma läroanstalt måste äga, som ock med hänsyn till det inbördes för -

Kristendomsundervisnin gen.

hållande, i
bart, att den centrala ledningen skulle kunna ställas utanför
någon del eller gren av den .undervisning, soin vid de underlydande*
anstalterna bedrives. Kommittén har därför icke ansett sig
beträffande ämnet kristendomskunskap kunna föreslå någon i nämnda avseende
avvikande ställning. Erfarenheter från andra länder giva också
otvetydigt vid handen, att varje försök att giva detta ämne en särställning
vare sig ifråga om uppsikten över undervisningen eller ifråga om denna
undervisnings överlämnande åt lärarkrafter, vilka stå mer eller mindre
främmande för skolans övriga arbete och de allmänna undervisningssynpunkter,
som därvid göra sig gällande, i främsta rummet länder ämnet
självt till men. Skall kristendomsämnet verkligen kunna komma att vid
skolarbetet uppskattas och handhavas på ett sätt, som motsvarar dess enastående
betydelse för de ungas fostran, måste det med nödvändighet fa
ingå som ett levande och organiskt moment i undervisningen över huvud.

Härmed skall emellertid icke vara sagt, att undervisningen i kristendomskunskap
icke i vissa avseenden kan komma att påkalla åtgärder, vilka
icke behöva ifrågasättas beträffande övriga ämnen. Detta betingas i främsta
rummet av skolans förhållande till kyrkan och den omvårdnad om kristendomsundervisningen,
som åligger denna senare, liksom ock av ämnets egen
natur och den ställning ämnet måste intaga på grund därav, att det på
ett helt annat sätt än andra läroämnen berör det personliga livet och
därmed sammanhängande frågor.

För tillvaratagande av de intressen, som kyrkan har att ifråga om
ungdomens religiöst-sedliga fostran bevaka, förefinnas för närvarande vid
ledningen och förvaltningen av vårt skolväsen vissa hävdvunna anordningar.
Sålunda är pastor självskriven ordförande i skolråd, och i folkskolestyrelse
i stad skall vederbörande prästerskap vara representerat. 1 dessa avseenden har
kommittén icke haft anledning att föreslå någon ändring. T fråga om
den tillsyn över kristendoinsundervisningen, som enligt § 63 av folkskole -

Folkskolan.

stadgan tillkommer prästerskapet, ifrågasätter kommittén ej heller någon
ändring. Den biskoparna enligt kyrkolagen kap. 24 § 3 tillkommande
uppsikten över stiftens skolor beröres över huvud icke av kommitténs förslag.
Vad angår kurser och läroplan för ämnet kristendomskunslvap, förutsätter
kommittén, att Kung]. Maj:t kommer att vid utfärdande av mera
allmänna bestämmelser i vissa frågor, särskilt beträffande normalplan, på
hittills övligt sätt inhämta yttranden. Vad åter beträffar de speciella
läroplaner, som på grundval av gällande normalplan uppgöras för de
särskilda skoldistrikten, har kommittén, såsom här ovan närmare utförts,
tänkt sig, att dessa i sin helhet, alltså även beträffande ämnet kristendomskunskap,
skulle, efter folkskoleinspektörens yttrande, granskas av
vederbörande domkapitel och därefter med domkapitlets utlåtande insändas
till överstyrelsen för att av denna prövas och fastställas. Till frågan,
huruvida överstyrelsen vid förevarande prövning bör beredas tillfälle att inhämta
yttrande från särskilda sakkunniga, återkommer kommittén här nedan.

Vad slutligen beträffar läroböcker i kristendomskunskap, hav kommittén
icke haft anledning att föreslå ändring i sättet för antagande av lärobok,
motsvarande den nuvarande av Kungl. Maj:t fastställda »utvecklingen av
Luthers lilla katekes». I fråga om antagande åter av övriga läroböcker i
kristendomskunskap, som kunna förekomma till användning i folkskolan och
dess överbyggnader, bär kommittén tänkt sig, för tillgodoseende så allsidigt
som möjligt av de intressen, som härvid kunna förefinnas, eu anordning
motsvarande den, som för närvarande tillämpas beträffande läroböcker i
detta ämne vid de allmänna läroverken och som där visat sig ändamålsenlig.
Närmare bestämmelser härom innefattas i kungl. kungörelsen den 6 juli
1907 angående bestämmandet av läroböcker i kristendom vid de allmänna
läroverken. I sagda kungörelse stadgas i fråga om införande av sådan lärobok
i kristendom, som ej förut är vid annat allmänt läroverk antagen eller
som utgör väsentligen förändrad upplaga av förut använd lärobok, att då

Kristendomsundervisningen.

förslag om sådan lärobok göres hos läroverksöverstyrelsen, överstyrelsen
skall, innan den fattar beslut i ärendet, över förslaget inhämta yttrande av
en sakkunnig nämnd, bestående av en biskop, två teologie professorer samt
två kristendomslärare vid allmänt läroverk, nämligen en lektor och eu
adjunkt, samtliga utsedda, på sätt i kungörelsen angives, av sina respektive
korporationer eller kårer. Godkänner nämndens flertal förslaget, möter ej hinder
för överstyrelsen att medgiva den föreslagna boken till användning. Finner
däremot överstyrelsen sig böra medgiva användning av lärobok, vars antagande
flertalet av de sakkunnige, avstyrkt, skall ärendet underställas Kungl. Maj:t.

I överensstämmelse med denna anordning har kommittén tänkt sig, att
vid antagande av lärobok i kristendomskunskap meddelande om det av vederbörande
lokala skolstyrelser fattade beslutet skall insändas till vederbörande
domkapitel, som genom skolöverstyrelsens försorg bör hållas i kännedom om
de vid landets allmänna skolor redan i bruk varande läroböckerna i kristendomskunskap.
; Finner domkapitlet, att den föreslagna läroboken ej förut använts
eller att den utgör väsentligen förändrad upplaga av förut använd
lärobok, skall domkapitlet med eget och vederbörande inspektörs yttrande
översända förslaget till överstyrelsen, som har att därmed förfara i full
överensstämmelse med vad som enligt ovanberörda kungörelse gäller i fråga om
läroböcker i kristendomskunskap vid de allmänna läroverken. Kommittén
föreställer sig, att samma nämnd, som fungerar i fråga om sistnämnda läroböcker,
även bör kunna få i uppdrag att pröva läroböcker avsedda till bruk
vid folkskolcundervisningen. För tillgodoseende av de särskilda undervisningsintressen,
som härvid tillkomma, synes nämnden dock böra erhålla eu
mot den vidgade uppgiften svarande mera allsidig sammansättning. Med
hänvisning till den sammansättning, som givits åt den av Kungl. Maj:t år
1911 tillsatta nämnden för granskning av förslag till läroböcker i den kristna
tros- och sedeläran,1) och med erinran därom, att kommittén i sitt betänkande

l) Denna nämnd består för närvarande av en biskop som ordförande, eu teologie professor,
en f. d. byråchef i ecklesiastikdepartementet, en kyrkoherde, en adjunkt i kristendom vid allmänt
läroverk och en överlärare vid folkskola.

Folkskolan.

angående folkskoleseininarierna föreslagit, att vid införandet av ny lårobok i
kristendomskunskap vid dessa läroanstalter ett liknande tillvägagångssätt
borde komma till användning som det i fråga om de allmänna läroverken
bestämda, vill kommittén framkasta den tanken, att nu ifrågavarande nämnd,
därest densamma skulle komma att avses ej blott för de allmänna läroverken
utan även för seminarier och folkskolor samt folkskolornas överbyggnader,
lämpligen borde bestå, förutom av biskopen och de två teologie
professorerna, av eu lektor i kristendom vid allmänt läroverk, en adjunkt
i kristendom vid allmänt läroverk eller folkskoleseminarium, en kyrkoherde
och en vid folkskola eller någon av folkskolans överbyggnader anställd lärare,
till vars lärarverksamhet hörde undervisning i kristendomskunskap. De
sistnämnda båda ledamöterna torde med hänsyn till motsvarande korporationers
stora numerär knappast kunna väljas av dessa utan böra utses av
Ivungl. Maj:t, som även torde böra för varje gång bestämma, huruvida den
adjunkt i kristendom, vilken skulle vara ledamot av nämnden, bör utses
av läroverkens eller av seminariernas kristendomslärare.

Innan kommittén lämnar frågan om läroböckerna, anser sig kommittén
böra erinra om, hurusom det nu föreslagna tillvägagångssättet
icke kommer att i något avseende rubba skolrådens befogenhet att till bruk
vid kristendomsundervisningen antaga vilken som helst av de talrika redan
i användning varande läroböckerna, såvida läroboken ej i den föreliggande
upplagan undergått en så väsentlig förändring, att den närmar sig karaktären
av en ny bok. Kommittén vill också framhålla, hurusom eu alldeles
ny lärobok, sedan den inom ett enda skoldistrikt godkänts till användning,
i och med detsamma är medgiven inom samtliga övriga distrikt, vilkas
skolstyrelser önska dess införande. Oaktat det stora antalet läroanstalter,
som komma att beröras av den föreslagna anordningen, torde därför de fall,
då den av kommittén föreslagna nämnden skulle komma att tagas i anspråk,
bliva jämförelsevis få.

Kristendomsundervisningen.

5f>

Den nu berörda sakkunnignämnden torde icke blott beträffande läroböcker
utan även i andra frågor rörande kristendomsundervisningen kunna
komma att med sin sakkunskap stödja skolöverstyrelsen. Så synes överstyrelsen
böra äga befogenhet att, när så kan påkallas, inhämta nämndens
yttrande angående, bland annat, läroplan och lärokurser för ämnet kristendomskunskap
vid folkskolorna, liksom det ock torde få anses självfallet, att
förslag till normalplansbestämmelser underställas nämndens prövning.

Enligt de bestämmelser, som gälla för den nu förefintliga sakkunnignämnden
vid de allmänna läroverken, kan nämndens yttrande inhämtas
antingen på det sätt, att en var av nämndens ledamöter för sig avgiver
särskilt yttrande — en form, som beträffande de allmänna läroverken hittills
uteslutande kommit till användning — eller ock efter nämndens sammankallande,
vilket senare bestämmes av Kung]. Maj:t efter förslag av
överstyrelsen, eller ock, när minst tre av de sakkunniga sig därom förenat.
Kommittén anser, att enahanda bestämmelser böra givas rörande nämndens
uppgifter i fråga om folkundervisningen. Det synes kommittén också
lämpligt, att, därest från nämnden själv skulle finnas anledning framföra
önskemål eller förslag i ett eller annat avseende beträffande kristendomsundervisningen,
sådant må kunna ske i form av hänvändning till överstyrelsen
eller Kungl. Maj:t.

Liksom den hittillsvarande sakkunnignämnden för läroböcker vid de
allmänna läroverken visat sig kunna träda i ett gott samarbete med läroverksöverstyrelsen,
på samma gång den på ett sätt, som icke, såvitt kommittén
känner, givit anledning till missnöje, tillvaratagit de intressen, för
vilkas bevarande den tillkommit, så föreställer sig ock kommittén, att den
motsvarande anordningen i fråga om kristendomsundervisningen inom folkskolans
område, som kommittén nu till sina grunddrag framställt, skulle
komma att lända till gemensam båtnad för folkskolans arbete och den
allmänna religionsvården i landet.

Folkskolan.

De nuvarande
reglementena.

7. Skolreglementena.

I det föregående har kommittén redogjort för i vad mån ärendenas
olika natur synts böra föranleda, att deras handläggning och avgörande
förläggas till den ena eller andra myndigheten. Kommittén har tillika

mera i detalj redogjort för huru de uppställda principerna synas böra

tillämpas på de olika slagen av ärenden. Det återstår nu i detta sammanhang
att till behandling upptaga frågan om de nuvarande skolregle mentena

samt tillse, i vad mån de i det föregående framställda förslagen
kunna komina att öva inflytande på uppställningen och behandlingen av
dessa.

Enligt nu gällande folkskolestadga skall för varje skoldistrikt finnas
ett reglemente. Beträffande innehållet av detsamma lämnas i § 10 av
samma stadga följande föreskrift: »Reglementet skall innehålla dels bestämmelser
om folkskoleväsendets allmänna anordning inom distriktet, indelning
i områden och rotar, lärotider, intagning i skola, flyttning inom skola
och avgång därifrån samt fortsatt undervisning, dels nödiga föreskrifter
om undervisning, ordning och tukt samt om lärares skyldigheter ävensom
vad mera till skolornas behöriga vård och förvaltning hör, dels ock för
varje särskild skola det huvudsakliga av dess läroplan.»

För att bilda sig en föreställning om det sätt, på vilket nu anförda
bestämmelse i allmänhet tillämpas, har kommittén genomgått och granskat
såväl de för de olika stiften gällande så kallade normalreglementena, där
sådana finnas, som ock ett stort antal vanliga reglementen från olika skoldistrikt
i riket. Kommittén har därvid funnit, att den förnämsta skiljaktigheten
ur formell synpunkt mellan de olika reglementena består dels i den större
eller mindre rikedomen på detaljer, dels ock i det sätt, på vilket bestämmelsen
om läroplanens intagande i reglementet tillämpas. Under det att
i sistnämnda avseende vissa reglementen upptaga läroplanen i det närmaste

Skolreglementena.

tullständig och andra åter i närmare anslutning till folkskolestadgans
bestämmelse endast meddela det huvudsakliga av densamma, saknas den
åter helt och hållet i vissa andra. Bortsett från nu antydda olikheter
förete reglementena i det väsentliga ett gemensamt, innehåll, som nära
ansluter sig till folkskolestadgans här ovan anförda bestämmelse. Vid
närmare granskning av detta innehåll, har kommittén funnit, att vissa bestämmelser
äro av så allmängiltig natur, att de svnas böra intagas i folkskolestadgan.
Vidare har kommittén i reglementena funnit en del föreskrifter
av så underordnad och lokal natur, att de av detta skäl knappast
synas böra inrymmas i reglementena. Det återstående och huvudsakliga
innehållet i reglementena låter sig uppdela i två huvudgrupper av ärenden,
av vilka vardera äger sin motsvarighet i de två olika slag av ärenden, för
vilka kommittén i det föregående (sid. 34 ff.) närmare redogjort. Sålunda
utgöres den ena huvudgruppen av stadganden rörande folkskoleväsendets allmänna
anordning inom de olika distrikten samt rörande lärotider, allt ärenden,
om vilka det enligt gällande författningar tillkommer kyrkostämma att
besluta, såvida icke enligt kungl. kungörelsen den 11 september 1909 rörande
tillämpning i vissa städer av gällande folkskolestadga in. fl. författningar
annorlunda är föreskrivet. Reglementenas andra huvuddel avser det
arbete, som i skolorna bedrives, samt vad i övrigt är att iakttaga beträffande
skolornas behöriga vård och förvaltning. Bestämmelserna i sistnämnda
huvuddel äro alltså, såsom synes, av övervägande pedagogiskt innehåll. I

I överensstämmelse med den allmänna gruppering av ärendena, som Förslag n» -kommittén i det föregående angivit, skulle de ärenden, som avses i reg-Mning år -lementenas här ovan angivna första huvudgrupp, falla under distrikt - nrfJinnetiAit.
styrelsernas granskning och slutliga avgörande, under det att en blivande
överstyrelse skulle hava att slutbehandla de ärenden, som tillhöra
den senare av de båda stora huvudgrupperna. För att nu bringa handläggningen
av det innehåll, som för närvarande ingår i skolreglemen -

8—122443. Folkunderv.-kom. bet. 11.

Folkskolan.

tena, till överensstämmelse med det förslag kommittén sålunda framlagt,
har kommittén ansett sig böra föreslå, att sagda innehåll för framtiden
fördelas på två skilda bestämmelseurkunder. Av dessa skulle
den ena få ett innehåll, som i huvudsak sammanfölle med vad som innefattas
i den här ovan berörda första huvudgruppen av de nuvarande reglementenas
innehåll, d. v. s. stadganden angående skolväsendets allmänna anordning

och angående lärotider. Åt denna urkund synes lämpligen namnet reglemente
fortfarande böra förbehållas. Den andra av de båda urkunderna
skulle komma att omfatta de i reglementena för närvarande förekommande
stadgandena av mera pedagogisk natur, varvid kommittén tänkt sig, att
de för de olika distriktens skolor gällande läroplanerna här skulle mera
fullständigt inrymmas. Den nu senast berörda bestämmelseurkunden
synes kommittén lämpligen kunna betecknas såsom den för distriktets
skolor gällande undervisningsordningen. De smärre föreskrifter åter av en
mer underordnad betydelse, vilka avse rent lokala förvaltnings- och regleringsbestyr,
hava synts kommittén böra sammanfattas under benämningen
lokala skolbestämrnelser.

Kommittén övergår nu till att något mera i detalj yttra sig om de
båda av kommittén sålunda föreslagna bestämmelseurkunderna.

Rcgle- Enligt vad här ovan blivit antytt, skulle för framtiden reglementet

men tena

enligt kom- komma att innefatta tvenne huvudgrupper av bestämmelser: dels
mittens förslag.
bestämmelser angående skolväsendets allmänna anordning, dels

ock bestämmelser angående lärotider.

I förstnämnda avseende skulle reglementets innehåll kunna komma
att röra sig om följande punkter: skoldistriktets indelning i skolområden
och skolrotar samt skolornas förläggning; olika slag av skolor (småskolor,
folkskolor, mindre folkskolor); de olika skoltyper, efter vilka skolorna äro
ordnade; skolornas indelning i klasser och parallellavdelningar; vissa former
av undervisning av fakultativ art, såsom undervisning i slöjd och hus -

Skolreglementena.

hållsgöromål; hjälpundervisning för svagt begåvade barn; behövliga lärarkrafter
för de olika slagen av skolor (manliga och kvinnliga, ordinarie
och extra ordinarie, övningslärare); antalet lärjungar på varje lärare; för
den lokala ledningen av distriktets skolor eventuellt anställda överlärare
och inspektörer. Av dessa punkter böra vissa givetvis alltid förekomma
i reglementena, andra åter bliva beroende av särskilda lokala förhållanden.

I fråo-a om lärotiderna skulle reglementets bestämmelser komma
att avse följande punkter: den årliga undervisningstidens längd i de
olika slagen av skolor ävensom densammas utsträckning utöver åtta må o nader;

undervisningstidens fördelning på terminer; undervisningsdagarnas
antal i veckan samt antalet undervisningstimmar om dagen; årliga lovdagar;
återläsning av förlorad tid. Hit kunna ock hänföras bestämmelser
angående barns ålder vid intagning i skolan.

Med hänsyn till beskaffenheten av åtskilliga av de bestämmelser, som
sålunda skulle kunna komma att ingå i ett reglemente, synes det praktiskt
lämpligt, att i reglementet uttryckligen angives, att detsamma i tillämpliga
delar skall gälla även för eventuella nya. eller förändrade förhållanden.
Genom ett dylikt angivande förebygges, att mindre omfattande förändringar
i de förhållanden, som reglementet avser, behöva nödvändiggöra förändringar
i detsamma.

Vad nu angår formen för reglementenas uppgörande och fastställande,
har kommittén, i överensstämmelse med de av kommittén i sådant
avseende här ovan uttalade grundsatser, tänkt sig följande tillvägagångssätt.
Förslag till reglemente upprättas av vederbörande lokala
skolmyndighet, efter lärarpersonalens hörande och sedan kyrkostämman
fattat erforderliga beslut. Härefter har vederbörande
folkskoleinspektör att underkasta förslaget granskning, varefter
det av domkapitlet slutligen prövas och fastställes. Det av domkapitlet
fastställda reglementet insändes till överstyrelsen för kännedom.

Folkskolan.

Unilervisningsordning.

fiO

Kommittén övergår nu till den andra av de båda bestämmelseurkunder,
vilka enligt kommitténs förslag böra finnas för skolorna inom.
varje skoldistrikt. Såsom kommittén förut föreslagit, skulle denna urkund
innefatta närmare bestämmelser angående undervisningen
inom distriktets skolor och därmed närmast sammanhörande
frågor. Till dessa bestämmelser skulle i främsta rummet höra efter distriktets
lokala förhållanden lämpade tim- och kursplaner, uppgjorda med
ledning av gällande normalplan och i anslutning till det för distriktets
skolor fastställda reglementet, eller med andra ord en fullständig läroplan.
Vidare skulle undervisningordningen innefatta närmare bestämmelser rörande
ordning och tukt, såsom vissa bestämmelser angående lärjungarnas
åligganden samt om formerna för tillrättavisning och bestraffning av lärjungarna.
Därtill skulle vidare komma föreskrifter om skolplikt och skolgång,
såsom bestämmelser rörande sådana fall, då skol pliktigt barn utebliver
från inskrivning, rörande intagning av lärjunge under pågående termin
och rörande barn, som under pågående läsår inflyttar till distriktet. Till
samma grupp av föreskrifter skulle vidare höra bestämmelser om vad

som menas med giltigt förfall, om beviljande av ledighet för lärjunge

♦

under pågående läsår samt om åtgärder i vissa fall, då barn försummar
sin skolgång. Hit skulle även höra bestämmelser om grunderna för lärjunges
flyttning till högre klass, om betyg vid flyttning till annan skola
samt om lärjungarnas avgång enligt folkskolestadgans §§ 47 och 48.

Slutligen skulle till undervisningsordningen fogas vissa stadganden av
mera instruktionsmässig natur, såsom om lärares åligganden, om tjänstledighet,
om lärarkollegium, om förande av skolans anteckningsböcker samt,,
i distrikt där folkskoleinspektör, överlärare eller skolläkare äro anställda,,
närmare instruktioner för dessa. Skulle, utöver vad i folkskolestadgan § 44
angående skolnämnd och tillsyningsmån stadgas, ytterligare bestämmelser
erfordras, synas även dessa böra fogas till undervisningsordningen.

Skolreglementena.

(51

Beträffande sättet för undervisningsordningens uppgörande och stadfästande
skulle, i överensstämmelse med vad kommittén här ovan antytt,
■sagda ordning uppgöras av vederbörande lokala skolmyndighet
•efter lärarpersonalens hörande samt därefter insändas till folkskoleinspektören,
som skulle med eget yttrande översända densamma
till domkapitlet. Sedan undervisningsordningen av domkapitlet
blivit granskad, skulle det tillkomma domkapitlet att
■överlämna densamma med eget yttrande till överstyrelsen, som
skulle underkasta densamma slutlig prövning och giva den fastställelse.
Om de fastställda undervisningsordningarna skulle domkapitlen
•erhålla kännedom.

Såsom ovan angivits, har kommittén från reglementena velat utsöndra
en del nu däri förekommande bestämmelser av mera underordnad betydelse,
vilka avse rent lokala förvaltnings- och regleringsbestyr.
Kommittén håller nämligen före, att dessa bestämmelser tillsamman med
andra, som kunna påkallas av de lokala förhållandena, lämpligast borde
•överlämnas åt de lokala skolmyndigheternas omedelbara omsorg
och sålunda ej dragas under en högre myndighets1 prövning.

I det föregående har kommittén föreslagit, att dessa bestämmelser
inom respektive distrikt skulle sammanföras till ett helt under benämningen
lokala skol bestämm elser.

För att giva en antydan om innehållet i dessa lokala skolbestämmelser
vill kommittén anföra några av de viktigare av de stadganden, som
däri synas böra intagas. *

Sålunda bör exempelvis vad som i reglementet är stadgat angående
lärotider i de lokala skolbestämmelserna fullständigas med stadganden om
dagar för terminernas början och slut. Angående intagning av lärjungar
böra de lokala skolbestämmelserna innehålla föreskrift om inskrivning i vederbörande
skola, om dag för intagningen samt om kungörande av inskriv -

Lokaln

skolbestäm

melser.

Folkskolan.

ningsdag. Under rubriken skolgång böra upptagas föreskrifter om målsmans
anmälningsskyldighet vid barns sjukdom samt de närmare bestämmelser
om sättet för beviljande av ledighet för lärjunge och om sättet för
erhållande av allmänt lov, vilka kunna vara behövliga till komplettering av
undervisningsordningens föreskrifter i samma frågor. Beträffande examen
(de i folkskolestadgan § 46 stadgade offentliga förhören) kunna upptagas bestämmelser
om sättet för anställande av examen och ledning av examen samt
om terminsbetygen och deras uppvisande för målsman. Under rubriken
lärare kunna t. ex. tillfogas stadganden om anmälningsskyldighet för lärare,
därest barn sakna böcker, och huru då skall förfaras, samt om rekvisition
av undervisningsmateriell och om materiellens och skolinventariernas vård.
Rörande ordning och tukt böra de lokala skolbestämmelserna innehålla de
närmare föreskrifter om vad lärjunge åligger, som kunna anses erforderliga
utöver vad som tinnes angivet i folkskolestadga och undervisningsordning.
Under rubriken skollokalerna böra upptagas bestämmelser rörande lokalernas
tillsyn och vård, såsom angående deras renhållning, uppvärmning, ventilation
och dylikt. Därest tillsy ning smän av annat slag än de i folkskolestadgan
nämnda åro vid skolorna anställda, synes instruktion för dem böra inflyta
i de lokala skolbestämmelserna. Dessa böra ock innehålla tjänsteföreskrifter
för vaktmästare, där sådan finnes. Slutligen torde bär ock kunna, om
så anses lämpligt, upptagas eu promemoria för skolrådets ledamöter; de i
de nuvarande reglementena ofta förekommande bestämmelserna angående
skolrådet, i allmänhet endast återgivande vad i gällande författning därom
finnes föreskrivet, tyckas visa, att eu dylik promemoria kan tänkas vara av
behovet påkallad. »

Av nu anförda exempel beträffande innehållet i de lokala skolbestämmelserna
torde framgå deras karaktär och den uppgift kommittén anser dem
böra fvlla. Givetvis bör i folkskolestadgan intagas föreskrift om förefintligheten
och konstituerandet av dylika bestämmelser. Innan skolrådet

Skolreglementena.

fattar beslut i frågan, synes dock vederbörande inspektör böra beredas
tillfälle att taga kännedom om och yttra sig över det upprättade förslaget.

Såsom kommittén redan ovan antytt, har kommittén ansett sig
böra fästa uppmärksamheten vid ännu en omständighet. Vid den granskning
av innehållet i de nuvarande skolreglementena, som förut omnämnts,
har det icke undgått kommittén, att vissa partier av detta innehåll
äro av så allmängiltig betydelse, att de lämpligen borde inrymmas i
folkskolestadgan. Så är fallet t. ex. med vissa bestämmelser om lärares
tjänstledighet samt om överlärarinstitutionen vid de större skolorna och
om det samarbete mellan lärarna vid dessa skolor, som bör finnas. Vid
en revision av folkskolestadgan torde därför böra tillses, huruvida icke
en överflyttning till nämnda stadga skulle kunna äga rum i fråga om vissa
av de bestämmelser av mera generell art, som för närvarande pläga intagas
i skolreglementena.

8. Övriga ärenden.

Bland viktigare ärendesgrupper tillhörande folkskoleväsendet återstå
ännu några att nämna, vilka, ehuru de hänföra sig till skilda områden,
här må sammanföras, nämligen ärenden angående resestipendier för folkskollärare
och småskollärare, angående pensionsväsendet och angående skolstatistiken.

Kommittén berör längre fram (sid. 126) spörsmålet därom, huruvida
den fördelning av vissa anslag, som nu sker efter beslut av Kungl. Maj:t,
skulle kunna överlämnas till avgörande av den centrala skolstyrelsen, ett
spörsmål angående vilket kommittén av skäl, för vilka å anfört ställe
redogöres, ej finner sig böra framställa förslag. Vad nu särskilt anslaget

Överflyttning
till
folkskolestadgan
av
vissa bestämmelser.

Rese stipendier.

Folkskolan.

Pfusimis (irenden.

Skol statistiken.

(14

till resestipendier för folkskollärare och småskollärare beträffar, bestämmes
dess fördelning av Kungl. Maj:t, sedan domkapitlen, som mottaga ansökningshandlingarna,
inkommit med visst förslag. Skall stipendiefördelningen
fortfarande beslutas av Kungl. Maj:t, synes domkapitlens befattning med
ifrågavarande ärenden böra överflyttas på den centrala styrelsen; överlämnas
åter fördelningen åt denna, böra domkapitlen givetvis insända
vederbörliga förslag och handlingar till densamma i stället för till
Kungl. Maj:t.

Vad pensionsärendena beträffar, åligger det för närvarande domkapitlen
att till direktionen för folkskollärarnas pensionsinrättning lämna ''
uppgifter rörande förändringar inom den ordinarie lärarpersonalen vid
folkskolorna ävensom om e. o. folkskollärare in. fl. samt om småskollärare för
anteckning om deras delaktighet i småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.
Därjämte hava domkapitlen att till Kungl. Maj:t med eget
utlåtande översända till domkapitlen inkomna handlingar rörande understöd
åt äldre behövande folkskollärare och småskollärare av de medel, som
för sådant ändamål av Riksdagen på extra stat beviljats. Någon ändring
i nuvarande förhållanden synes med avseende på ifrågavarande ärenden ej
vara att vidtaga. < \ I

I fråga slutligen om statistiken vill kommittén framhålla vikten av
statistisk bearbetning av allt det material rörande folkundervisningen, som
måste komma att samlas hos den centrala ledningen, och behövligheten
för den föreslagna skolöverstyrelsen att hava den hjälpkälla, som statistiken
erbjuder, städse till hands. Då emellertid ordnandet av den officiella statistiken
över huvud är under utredning, anser sig kommittén ej närmare
kunna ingå på denna fråga. Så mycket vill kommittén likväl framhålla,
att, därest ej skolstatistiken kommer att förläggas till ett ifrågasatt centralt
statistiskt verk, det vore synnerligen önskvärt, att densamma ställ -

Övriga ärenden.

des i sådant samband med den föreslagna centrala skolstyrelsen, att
denna finge lätt och ständig tillgång till de uppgifter och sammanställningar,
som för dess arbete äro behövliga.

9. Skolväsendet för den lappska och den finsktalande befolkningen

i nordliga Sverige.

Från de nu gällande allmänna stadgandena om folkundervisningen Lappska
givas undantag för vissa delar av riket. Beträffande undervisningen ktskolvasendct
lappska allmogens barn finnas särskilda stadganden givna i reglementet för
Lappmarks ecklesiastikverk. över hithörande lappfolkskolor och kateketskolor
utövar vederbörande domkapitel en betydligt vidsträcktare myndighet,
än domkapitlen i övrigt hava över folkskolorna. Så skall vederbörande
domkapitel utnämna lärare vid nämnda skolor, antaga kateketer,
i vissa fall bevilja tjänstledighet för lärare och kateketer, förordna vikarie
för dem, bestämma angående ersättning åt vikarie samt bevilja avsked åt
lärare och entlediga kateketer. I fråga om den disciplinära myndigheten
äger domkapitlet i förekommande fall befogenhet att tilldela lärare varning
eller skilja honom från hans befattning. Vidare skall domkapitlet bestämma
angående så kallade frielever och kan, där förhållandena sådant påkalla,
medgiva erforderlig inskränkning i den stadgade årliga undervisningstiden.
Beträffande nödiga medel till löner, arvoden, pensioner m. m., som skola
utgå av anslaget till Lappmarks ecklesiastikverk, skall domkapitlet uppgöra
förslag; den slutliga bestämmanderätten ligger hos Kungl. Maj:t.

Slutligen har domkapitlet att i förekommande fall vidtaga nödiga åtgärder
för att lappskolebol må behörigen hävdas och underhållas, ävensom att ombesörja
anskaffandet åt vederbörande församlingar av böcker på lappska
språket. Likaledes lyder det i Murjek befintliga småskoleseminariet under
vederbörande domkapitels överinseende, och gälla därvid de närmare bestämmelser,
som äro givna i kungl. brev den 21 maj 1875.

9—122443. Folkunderv .-kom. bet. II.

Folkskolan.

Såsom härav synes, äger vederbörande domkapitel beträffande här
ifrågavarande skolor en alldeles speciell befogenhet, i det stora hela närmast
att jämföra med den, som i övriga delar av landet tillkommer de
lokala skolmyndigheterna. Dessa bestämmelser äro också betingade av
alldeles särskilda förhållanden. Lappskoleväsendet är nämligen något till
sin karaktär så egenartat och erbjuder i administrativt avseende endast i
rin^a grad iämförelscr med skolväsendet i övriga delar av landet. De av
befolkningens nomadiserande levnadssätt betingade särskilda omständigheterna
med avseende på undervisning, skolarter och lärarpersonal ej mindre
än det förhållandet, att lappbefolkningens särskilda intressen ej lätteligen
kunna bliva behörigen företrädda i skolråden, hava knutit hela detta undervisningsväsen
omedelbart till vederbörande domkapitel som till ett slags
central skolstyrelse för Lappmarken. Dessa säregna omständigheter, den
starka lokalfärgen över hithörande frågor och de historiska förhållandena
hava också föranlett kommittén att på hithörande område icke föreslå
några förändringar i den administrativa förvaltningen.

Där förhållandena sådant påfordra, kan Kungl. Maj:t naturligtvis
taga skolöverstyrelsens medverkan i anspråk även för ärenden tillhörande
det lappska skolväsendet, om vars ställning och utveckling överstyrelsen
bör äga kännedom, liksom ock styrelsen för lappskoleväsendet bör av överstvrelsen
och vederbörande folkskoleinspektörer erhålla det bistånd dessa
kunna lämna.

Skolvä- Vidkommande skolväsendet bland de i rikets nordliga trakter bo Sveriqes

satta finnar råder ej fullt liknande förhållande som beträffande det nyss
^befolkning, berörda lappskoleväsendet. Folkundervisningen bland landets finska inbyggare
har, på grund av deras ursprung och språk, deras spridning på en
vidsträckt yta och obemcdlade villkor, kraft jämförelsevis större uppoffringar
från statens sida än folkundervisningen i andra delar av riket,
och Riksdagen har sedan 1874 årligen anvisat ett ständigt stigande

Skolväsendet i nordliga Sverige.

anslag till främjande av folkundervisningen bland de i rikets nordligaste
trakter bosatta finnar. Det tillkommer här vederbörande domkapitel att
gemensamt med Kungl. Maj:ts befallningshavande dels avgiva underdånigt
förslag å det belopp av statsmedel, särskilt för varje skola, som skäligen
finnes böra utgå såsom bidrag till inrättande av nj^a folkskolor och småskolor,
dels ock årligen hos Kungl. Maj:t anmäla de skoldistrikt, vilka
anses böra komma i åtnjutande av statsunderstöd, och därvid lämna de
för ändamålet erforderliga uppgifterna samt föreslå det belopp, som åt
vart och ett av dessa distrikt må beviljas, särskilt till höjande av folkskollärares
avlöning över det lagligen bestämda beloppet och särskilt till
lindring av distriktets övriga omkostnader för skolväsendet. Dessutom
åligger det domkapitlet att årligen avgiva underdånigt förslag å den
undervisningsmateriell, som för varje skola erfordras och anses böra av
statsmedel bekostas. Uti åtskilliga församlingar i Norrbottens län, som
äga finsktalande befolkning, hava huvudsakligen på statsverkets bekostnad
skolor med svenska som undervisningsspråk blivit anordnade. För dessa
skolor uppgör vederbörande domkapitel reglementen samt tillsätter lärare.

Det mest utmärkande, som skiljer dessa skolor från folkskoleväsendet
i övrigt i landet, är —* frånsett den karaktär de på grund av sitt
statsunderstöd äga — den omständigheten, att de närmast äro avsedda
för eu finsktalande befolkning. Då emellertid denna befolkning är bofast,
råda icke i fråga om det finska skolväsendet de egenartade förhållanden,
som följa med skolväsendet hos de nomadiserande lapparna. Det finnes
då intet skäl, varför icke det finska skolväsendet skulle i samma
utsträckning som skolväsendet i övrigt i landet läggas under
den föreslagna centrala ledningen.

Folkskolan.

10. Sammanfattande återblick. Kyrka och skola.

Innan kommittén lämnar frågan om folkskolans ställning i administrativt
hänseende, vill kommittén, särskilt från synpunkten av förhållandet
mellan lokal-, distrikts- och centralstyrelse, taga en återblick på de framställda
förslagen och därvid även något närmare beröra kyrkans och skolans
inbördes förhållande, för så vitt detsamma i gällande författningar kommer
till uttryck.

Vad då först angår den lokala administrationen av folkskolorna,
d. v. s. kyrkostämmas och skolråds befattning med folkskoleväsendet, har
kommittén icke funnit tillkomsten av en central styrelse behöva förorsaka
nå°ra förändringar i hittillsvarande förhållanden, och kommitténs förslag
innebär icke någon förändring i de kommunala skolmyndigheternas sammansättning,
ej heller någon inskränkning i deras befogenheter.

Sålunda har kommittén icke funnit anledning att ifrågasätta någon
rubbning i kyrkostämmas beslutanderätt rörande de i kommunens ekonomiska
förhållanden ingripande frågor, vilka på ett grundläggande Sätt bestämma
skolväsendets hela allmänna anordning inom distriktet, eller i dess
befogenhet med avseende på lärares tillsättande och avlönande. Lika litet
har kommittén ansett skäl föreligga att på något sätt försvaga skolrådets
ställning som styrelse för distriktets skolor. De stadganden, som gälla
skolrådets och dess ordförandes förpliktelser och befogenheter, bliva i allmänhet
oberörda av kommitténs förslag. Så stadgandena om skolrådets
allmänna tillsyn och vård av skolväsendet, om dess befattning med tillsättandet
av ordinarie folkskollärartjänst, dess antagande och entledigande
av vissa lärare, dess disciplinära befogenhet gent emot lärare; likaså stadgandena
angående skolrådets åligganden i fråga om skollokalerna, skolgången
och skolans ordning; i det hela även stadgandena rörande dess be -

Sammanfattande återblick. Kyrka och skola.

fattning med reglementenas upprättande och med undervisningens ordnande.
De modifikationer i skolrådets nuvarande befogenheter kommittén funnit
anledning förorda inskränka sig till vad kommittén uttalat angående
överflyttande till folkskolestadgan av en och annan bestämmelse, som
nu plägar upptagas i reglementena, samt till vad kommittén föreslagit
med avseende på fastställandet av, läroplanen (sid. 45 ff.) och antagandet av
läroböcker i kristendomskunskap (sid. 52 ff.). Till dessa förslag skall kom o mittén

här nedan återkomma. A andra sidan kommer genom förslaget om
utbrytande ur reglementena av en del däri nu intagna bestämmelser och
deras sammanförande till lokala skolbestämmelser, angående vilka skolrådet
skulle äga att ensamt besluta (sid. 61), de lokala myndigheternas självverksamma
befattning med skolans angelägenheter att i någon mån ökas. Anmärkas
må slutligen, att intet hinder bör finnas för en skolrådsordförande att,
när han så finner lämpligt och annorlunda ej är särskilt föreskrivet, i angelägenheter
rörande skolväsendet hänvända sig direkt till skolöverstyrelsen.

Beträffande därefter mellaninstanserna, d. v. s. Kung]. Maj:ts befallningshavande
och domkapitlen, må först erinras om den befattning med
folkskolorna, som dessa myndigheter hava därutinnan, att de i allmänhet
i ganska stor utsträckning äga tillfälle att i remissväg till Ivungl. Maj:t
avgiva yttranden angående folkskoleärenden, som falla inom områdena för
deras verksamhet. Inrättandet av en central skolstyrelse kommer att häri
föranleda den ändring, att de yttranden, som dessa myndigheter må
komma att avgiva angående skolväsendet, i regel komma att passera genom
den centrala styrelsen.

Tagas sedan särskilt i betraktande de åligganden, som Kungl. Maj:ts
befallningshavande i länen äga med avseende på folkskoleväsendets förvaltning,
så är att erinra, hurusom det enligt nu gällande författningar
åligger Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshavande dels att med eget

Folkskolan.

utlåtande till Kungl. Maj:t överlämna sådana kyrkostäm in obeslut angående
skolväsendet, vilka med hänsyn till viss ekonomisk innebörd skola
underställas Kungl. Maj:ts prövning, samt att avgöra besvär över kyrkostämmas
och skolråds beslut i flertalet ekonomiska mål rörande skolväsendet,
dels att mottaga och granska ansökningar om statsbidrag till folkundervisningsanstalterna
samt utbetala statsbidragen, dels slutligen att fullgöra
vissa åligganden med avseende på det till ifrågavarande förvaltningsområde
hörande pensionsväsendet. Det torde utan vidare vara klart, att
de av kommittén i det föregående framställda förslagen icke innebära någon
som helst ändring i den befattning, som Kungl. Maj:ts befallningshavande
i länen sålunda hava med folkskolans angelägenheter.

Vad domkapitlen angår, är det uppenbart, att deras ställning som
skolstyrelser icke kan undgå att röna inverkan av en central skolstyrelses
upprättande.

Den befattning med folkskolan (småskolan och den egentliga folkskolan),
som domkapitlet enligt gällande författning äger, torde kunna
sammanfattas under följande punkter:

1) domkapitlet upptager besvär över kyrkostämmas och skolråds
beslut rörande folkskoleundervisningen och dithörande anstalter (kyrkostämmoförordningen
§§ 41 och 42) och är likaledes instans i besvärsmål
rörande lärartillsättningar och disciplinära åtgärder mot lärare samt rörande
entledigande i visst fall av småskollärarinna (folkskolestadgan §§
22: i, 32 och 33: 2 samt stadgan angående förening av folkskollärartjänst
med organist- och klockarbefattningar § 5):

2) domkapitlet fastställer vissa beslut angående lärartjänster, nämligen
angående ordinarie lärares förflyttning från en folkskola till eu annan
inom distriktet (folkskolestadgan § 22:5), angående förening av folkskollärartjänst
med prästerlig befattning (folkskolestadgan § 26) och angående
förening av lärarbefattning i folkskola med organist- eller klockarsyssla

Sammanfattande återblick. Kyrka och skola.

eller med båda dessa sysslor (folkskolestadgan § 27:2) samt utser i visst
fall prästerlig ledamot och suppleant av folkskolestyrelse i stad ävensom bestämmer
vid val av ledamöter i sådan styrelse i förekommande fall det antal
ledamöter, som av olika kyrkostämmor skola väljas (lag angående folkskoleväsendet
i vissa städer § 4);

3) domkapitlet lämnar till direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning
vissa årliga uppgifter och till Kungl. Maj:t jämte eget utlåtande
handlingar rörande understöd åt vissa lärare (vederbörande pensionsreglementen
och kungl. kungörelser); mottager ansökningar om resestipendier
för folkskollärare och srnåskollärare, upprättar förslag å tre bland de
sökande samt översänder handlingarna till Kungl. Maj:t (kungl. kungörelser); 4)

domkapitlet mottager från folkskoleinspektörerna dels årligen
under de fem första åren av inspektionsperioden berättelser angående deras
inspektionsverksamhet (instruktionen för folkskoleinspektörerna § 4),
dels årligen sammandrag av de till inspektörerna från skolråden inkomna
statistiska uppgifterna rörande skolväsendet (folkskolestadgan § 67) samt
avger årligen till ecklesiastikdepartementet det utlåtande, vartill nyssnämnda
sammandrag eller förhållandena i övrigt föranleda (folkskolestadgan
§ 68);

5) domkapitlet mottager från folkskoleinspektörerna anmälan angående
av dem anmärkta brister i skolväsendet, i de fall där inspektörerna
icke kunnat vinna rättelse i de anmärkta förhållandena (instruktionen för
folkskoleinspektörerna § 2: 1);

6) domkapitlet prövar och godkänner skolrådets förslag till reglemente
(folkskolestadgan § 10:5) och fastställer instruktion för överlärare
och kommunal folkskoleinspektör (folkskolestadgan § 8:4) samt äger att
medgiva viss inskränkning av tiden för den längre ledighet, som i skolornas
läsordning bör följa efter förloppet av tre lärotimmar (folkskolestadgan
§ 15: 2);

Folkskolan.

7) domkapitlet övar jämte biskopen uppsikt över anstalterna för folkundervisningen
samt vakar över deras ledning och utveckling (folkskolestadgan
§ 65).

Vad nu kommitténs förslag beträffar, skola domkapitlen enligt detsamma
i oförändrad utsträckning behålla sin egenskap av instans i besvärsmål
rörande de i punkt 1 nämnda ärenden. Det bör härvid erinras därom,
att till de kyrkostämmobeslut, över vilka besvär anföras hos domkapitlen,
höra beslut i frågor, som äro av grundläggande betydelse för skolväsendets
allmänna anordning och i de flesta fall äro av ekonomisk innebörd för
kommunen.

De under punkt 2 upptagna frågorna angående lärares förflyttning
och angående förening av tjänster in. in. skola fortfarande underställas
domkapitlens fastställelse.

I fråga om de i punkt 3 sammanförda ärendena är ingen ändring
ifrågasatt annat än beträffande resestipendierna (sid. 126): skall stipendiefördelningen
fortfarande ske efter beslut av Kungl. Maj:t, synes domkapitlens
befattning med ifrågavarande ärenden böra överflyttas till den centrala
styrelsen, överlämnas åter fördelningen åt denna, böra domkapitlen givetvis
insända vederbörliga förslag och handlingar till överstyrelsen i stället för
till Kungl. Maj:t.

Med avseende på de i punkt 4 anförda ärendena, innebär kommitténs
förslag endast, att domkapitlens där nämnda utlåtanden skola insändas
till överstyrelsen i stället för till ecklesiastikdepartementet samt att
inspektörerna jämväl inför överstyrelsen skola redovisa för sin verksamhet.

Anmälningar från folkskoleinspektör angående brister i skolväsendet
avse i regel skolväsendets allmänna anordning, således frågor, i vilka domkapitlet
fortfarande skulle bliva närmast överordnade beslutande myndighet.
Förfaringssättet blir därför enligt kommittéförslaget i regel detsamma
som hittills, d. v. s. inspektören har att söka rättelse hos domkapitlet.

Sammanfattande återblick. Kyrka och skola.

Närmare beröres däremot av kommitténs förslag frågan om reglementenas
prövning och stadfästande. I denna fråga har kommittén
föreslagit, att reglementenas nuvarande huvudsakliga innehåll skulle fördelas
på två olika bestämmelseurkunder: den ena, åt vilken namnet »reglemente»
fortfarande skulle förbehållas, upptagande stadganden angående
skolväsendets allmänna anordning och angående lärotider, och den andra,
för vilken föreslagits benämningen »undervisningsordning», innehållande
stadganden av mera rent pedagogisk natur och främst inrymmande läroplan.
Slutligen skulle en del i de nuvarande reglementena förekommande bestämmelser
av mera underordnad betydelse, avseende smärre lokala förvaltnings-
och regleringsbestyr, sammanfattas i för vederbörande skolor
gällande »lokala skolbestämmelser». Reglementet, som sålunda skulle komma
att innehålla de för distriktets skolväsen i första rummet konstituerande
och för kommunen i ekonomiskt avseende mest betydelsefulla bestämmelserna,
skulle behandlas i eidighet med de för närvarande angående reglementena
gällande stadgandena, d. v. s. granskas av inspektören och stadfästas
av domkapitlet. Undervisningsordningen skulle från de lokala myndigheterna
översändas till granskning av inspektören och domkapitlet och
slutligen stadfästas av överstyrelsen. De lokala skolbestämmelserna skulle
helt lämnas åt de lokala skolmyndigheternas fastställande. — I)å instruktionerna
för överlärare och kommunala inspektörer skulle, där de förekomma,
utgöra ett tillägg till undervisningsordningen, få de i fråga om
prövning och stadfästande samma behandling som denna. — Frågan om
inskränkning av den längre ledigheten mellan lärotimmarna sammanhänger
med frågan om lärotiderna i övrigt och bör därför fortfarande bero av
domkapitlets prövning.

Vad till sist angår domkapitlens allmänna tillsyn över folkskolorna,
varom föreskrift lämnas i folkskolestadgan § 65, enligt vilken det åligger
biskopen och domkapitlet i varje stift »att hava en sorgfällig uppsikt över
anstalterna för folkundervisningen samt vaka över deras ledning och

10—122443. Folkunder v-kom. bet. 11.

Folkskolan.

utveckling till uppfyllande av deras viktiga bestämmelse», torde de ifrågavarande
befogenheterna för närvarande av domkapitlen utövas dels vid
handläggning av sådana ärenden rörande folkskoleväsendet, som enligt lag
och författning komma under domkapitlens prövning, dels genom framställningar
till vederbörande angående skolväsendets förbättring, där domkapitlen
på grund av egna eller eljest gjorda iakttagelser finna sådan
av behovet påkallad. Av den i det föregående lämnade redogörelsen framgår,
att i lydelsen av nu nämnda stadgande någon ändring ej behöver
vidtagas. Klart är emellertid, att stadgandets innebörd kommer att i viss
mån bliva en annan på grund därav, att domkapitlen i sådana frågor rörande
skolväsendet, som komma att tillhöra den ifrågasatta centrala styrelsens
prövning, icke längre komma att vara den Ivungl. Maj:t närmast underordnade
myndigheten över folkskoleväsendet i riket.

Vid den administration av folkskoleväsendet, som sålunda av lokal-,
distrikts- och centralstyrelse skulle utföras, måste givetvis folkskoleinspektörerna
framdeles som hittills komma att tagas i anspi''åk, och kommittén
har i det föregående flerstädes räknat med deras medverkan vid skolärendenas
behandling.

Folkskoleinspektörerna äro i kommitténs förslag ställda i nära förbindelse
med den centrala styrelsen. Deras verksamhet, som bör komma
att vidgas och erhålla ökad effektivitet, synnerligast därigenom att inspektörstjänsterna,
såsom kommittén i ett särskilt betänkande ämnar föreslå,
upphöra att för sina innehavare vara bisysslor, skall av den centrala
styrelsen sammanhållas och ledas, på samma gång den centrala styrelsen
förnämligast genom inspektörerna vinner den närmare kännedom om skolornas
tillstånd i olika delar av landet, som utgör ett första villkor för
att den skall kunna fylla sin uppgift. Men även med lokal- och distriktsstyrelserna
skola inspektörerna samarbeta, likasom nu sker, och vad särskilt
domkapitlen beträffar, böra dessa i sin verksamhet som distriktsstyrelser

Sammanfattande återblick. Kyrka och skola.

framgent på samma sätt som nu äga tillgång till det bistånd, som folkskoleinspektörerna
genom sin sakkännedom kunna giva (sid. 45).

Klart är, att folkskoleinspektionen dels genom att knytas vid en
central styrelse, dels genom den åsyftade förändringen av inspektörstjänsterna
skall vinna ökad betydelse. Kommittén har dock icke avsett någon
förändring i dess hittillsvarande karaktär. Inspektörerna behålla enligt
kommittéförslaget sin karaktär av kontrollerande och rådgivande, ej styrande
organ inom skolförvaltningen.

Rörande den befattning, som biskop eller domkapitel hittills i allmänhet
haft med avseende på förordnandet av folkskoleinspektörer, tinnes
intet stadgat, och olika tillvägagångssätt hava under olika tider tillämpats.
Kommer en överstyrelse till stånd, synes det självfallet, att det blir denna,
som hos Kungl. Maj:t avger förord vid inspektörstjänsters tillsättande.

Kommittén vill slutligen beröra frågan om det inflytande över skolundervisningen,
som enligt gällande lag och författning i allmänhet taget
tillkommer prästerskapet och kyrkans myndigheter. Hithörande bestämmelser
återfinnas dels i folkskolestadgan, dels i kyrkolagen. I § 63 av
folkskolestadgan heter det: »Prästerskapet ut öve en sorgfällig uppsikt i

synnerhet över kristendomsundervisningen i distriktets skolor. Församlingens
lärare böra fördenskull, så ofta deras övriga ämbetsåligganden medgiva,
besöka distriktets skolor och, om de därvid finna anledning till
anmärkning med hänsyn till förhållandena inom någon skola, sådant anmäla
hos vederbörande skolråds ordförande eller distriktets folkskoleinspektör.»
Kyrkolagen har vissa föreskrifter om ungdomens förhörande i katekesen och
om prästernas skyldighet att beflita sig därom, att de unga lära sig läsa i
bok och förstå sin kristendoms stycken, samt om biskoparnas åliggande att
i sådant avseende öva tillsyn. Dessutom är att erinra om stadgandet i
kyrkolagens kap. 24 § 3: »Biskoparna skola ock hava uppsikt med
gymnasier och skolor så ock ungdomens upptuktelse efter skolordningen,

Folkskolan.

uti vilken ingen må egenvilligt göra någon ändring. De skola ock se på
lektorer och skolmästare, med vad flit, åhåga och nytta de sina ämbeten
förrätta .. .»

Med avseende på kommittéförslagets förhållande till dessa bestämmelser
kan korteligen sägas, att detta förslag ej avser att medföra ändring
av bestämmelsen i § 63 av folkskolestadgan samt att de ifrågavarande
kyrkolagsstadgandena äro till sin giltighet oberoende av de olika skolornas
och läroanstalternas administrativa ställning och redan av detta skäl ej beröras
av kommitténs förslag.

Vad särskilt kristendomsundervisningen beträffar, bär kommittén i
det föregående (sid. 50—55) hänvisat till förhållanden och anordningar, som
synas böra giva även från kyrklig synpunkt tillfredsställande trygghet för
att denna undervisning ej ställes utanför insiktsfull tillsyn. Såväl den
angivna behandlingen av läroplanen som den föreslagna utsträckningen av
den nu till de allmänna läroverkens område begränsade läroboksnämndens
verksamhet komma jämte redan förhandenvarande förhållanden härvid i
betraktande.

Den nu lämnade sammanfattningen avser, såsom i inledningen av
föreliggande kapitel angivits, administrationen av småskolan och den
egentliga folkskolan. Med den senare kan sammanföras den av folkskolans
överbyggnader, som benämnes folkskolans högre avdelning (jfr det följande
sid. 78).

Av vad kommittén i det föregående yttrat om den föreslagna överstyrelsen
med avseende på dess befattning med folkskolorna, torde framgå,
att dess inflytande på skolväsendets ledning och utveckling väsentligen blir beroende
av den sakinsikt och de personliga förutsättningar, varöver den förfogar,
och den därav betingade auktoritet och det förtroende, som den kan förvärva
sig. Ställningen som centralt förvaltningsorgan ger den skyldighet och
även möjlighet att taga noggrann kännedom om alla förhållanden, att över -

Sammanfattande återblick. Kyrka och skola.

blicka det hela och från enhetliga och planmässiga synpunkter övervakande
och initiativtagande sträcka sin verksamhet till de olika sidorna av det
stora arbetsområdet. Men huvudsakligen på förhandlingens väg har den
att söka vinna sina syften, och särskilt beträffande de i det föregående
såsom företrädesvis ekonomiska betecknade frågorna äger den ej befogenhet
att ingripa genom direkta föreskrifter eller ålägganden.

Uppenbart är emellertid, att den ifrågasatta skolöverstyrelsen med
den ställning i administrationen, som kommittén i första delen av betänkandet
angivit, och med den sammansättning, som kommittén i betänkandets
sista del föreslår, bör bliva stark nog att fylla den omfattande och
betydelsefulla uppgift, som påkallar dess upprättande. Framför allt genom
sin sakkunskap och sin överblick över skolväsendet i dess helhet bör den
äga förmåga att väl förbereda de undervisningsärenden, som skola av
Kungl. Maj:t avgöras, och även att med tillbörlig auktoritet utöva en
övervakande och ledande verksamhet.

Då kommittén föreslagit folkskolans ställande under en sådan central
skolstyrelses ledning, ett förslag som visserligen åsyftar en avgörande
och i flera hänseenden betydelsefull förändring i hittills bestående
förhållanden, har kommittén, såsom av det föregående torde framgå,
därvid dels sökt bevara en tillbörlig grad av decentralisation, dels ock
velat gent emot det historiskt givna förfara med* den varsamhet, som
frågans vikt kräver.

Kap. IV- Fortsatt undervisning.

En av den nya skolstyrelsens allra viktigaste uppgifter blir givetvis
att organisera, stödja och utveckla den utomordentligt betydelsefulla del
av folkundervisningsarbetet, som avser de lärjungars fortbildning, som
utan att övergå till de allmänna läroverken eller till yrkesskolor vilja

Fortsatt undervisning.

Folkskolans
högre
avdelning.

efter avslutad folkskolekurs erhålla fortsatt undervisning: och utbildning-.
Samtliga de anstalter, som äro anordnade för tillgodoseende av detta
syfte, sammanfattas merendels under benämningen folkskolans överbyggnader.
Dit höra folkskolans högre avdelning, fortsättningsskolorna, högre
folkskolorna samt kommunala mellanskolorna. Sistnämnda skolor äro enligt
beslut av Kungl. Maj:t och Riksdagen redan ställda under överstyrelsen för de
allmänna läroverken. De övriga böra naturligtvis samtliga ställas under den
föreslagna centrala ledningens överinseende, och det arbete, som här möter
densamma, blir både krävande och i hög grad ansvarsfullt.

Det lider nämligen intet tvivel, att vi på det ifrågavarande uppfostrings-
och undervisningsområdet hava vår för närvarande viktigaste skolfråga.
Att, såsom nu är förhållandet, skolan måste lämna ifrån sig det
stora flertalet av sina lärjungar just vid den tidpunkt i deras utveckling
och deras yttre liv, då de äro som mest i behov av den intellektuella
och moraliska omvårdnad och ledning, som skolan kan giva, måste
anses som en allvarsam brist i vårt offentliga skolväsen, en brist, som
efter de förändringar på det sociala och ekonomiska livets områden, vilka
under de senaste årtiondena ägt rum, blivit allt mera kännbar. Här föreligger
därför ett i hög grad betydelsefullt reformarbete till utförande.
Uppgiften tillhör visserligen ej blott den allmänna folkundervisningens målsmän
utan även yrkesutbildningens. Men för de förra gäller det, dels att, där
så ske kan, söka få folkskoleundervisningen utsträckt även till något högre
åldersstadier, dels och framför allt att i olika slag av överbyggnader på
folkskolan göra de kunskaper och den uppfostran, som denna kunnat skänka,
fruktbringande i olika riktningar, särskilt genom en på det medborgerliga
och ekonomiska livets behov mera omedelbart inriktad undervisning.

Kommittén vill först med några ord beröra frågan om folkskolans
högre avdelning. Denna avdelning torde knappast kunna anses som en
överbyggnad i egentlig mening, enär den varken i organisatoriskt avseende

Fortsatt undervisning.

eller beträffande undervisningsplanens natur skiljer sig från den egentliga
folkskolan. Vanligen är den endast ettårig och torde knappast vara att
betrakta annat än som en omedelbar fortsättning av den egentliga folkskolan,
dennas högsta klass, och såsom sådan ägnad att giva en sammanfattande
och fullständigande avslutning av folkskolans lärokurs. I denna sin egenskap
bör folkskolans högre avdelning läggas under den centrala
ledningen i samma utsträckning, som ovan om den egentliga
folkskolan av kommittén föreslagits.

Fortsättningsskolorna skilja sig såväl organisatoriskt som i andra Fortstitt Q

SS O

avseenden från den egentliga folkskolan. Under det att i folkskolan undervisningen
skall fortgå regelbundet under hela läsåret och skolarbetet

O ~ O y

utgör barnens huvudsakliga sysselsättning, är fortsättningsskolan avsedd
för barn, som avslutat sin egentliga skolgång. Dess uppgift är att
giva dessa barn fortsatt undervisning och fostran under den korta tid
av året eller det fåtal timmar i veckan, då deras deltagande i det praktiska
arbetet gör sådant möjligt.

Fortsättningsskolan har hittills med avseende på de ledande synpunkterna
för sitt arbete hållit sig inom folkskolans ram och ifråga om
sin undervisnings omfattning i det hela endast givit en förnyad genomgång
jämte någon utvidgning av folkskolans kurser i vissa av dess läroämnen.
Kommittén har emellertid redan i sitt betänkande rörande folkskoleseminarierna
uttalat som sin åsikt, att en så beskaffad fortsättningsskola
icke väl motsvarade den ungdoms intressen och behov, för vilken
den vore avsedd, och därvid i korthet angivit de grundtankar, varpå kommittén
ämnade i ett senare betänkande bygga ett förslag angående ny
anordning av ifrågavarande skolform. Fortsättningsskolan skulle, enligt
kommitténs uttalade uppfattning, i den mån det läte sig göra, taga sikte
på det praktiska arbete, som sysselsatte dess lärjungar eller sannolikt
skulle bliva deras framtida livsuppgift, samla sin undervisning omkring

Fortsatt undervisning.

detta arbete och såmedelst dels kunna omedelbart främja de ungas intresse
och duglighet för deras levnadsyrke, dels därmed ock bMva i stånd att
desto kraftigare fullfölja undervisningens syfte att främja lärjungarnas
sedliga och intellektuella utveckling och deras utbildning till du°-li°-a
samhällsmedlemmar. Kommittén har sålunda ej velat lägga den rena
yrkesskolans snäva begränsning på fortsättningsskolan. Upptagandet av
yrkessynpunkten har ej blott betydelse i och för sig utan bör ock bliva
ett medel för vinnande av det syfte, som även i fråga om fortsättningsskolan
måste vara det förnämsta, nämligen främjandet av lärjungens utveckling
som människa.

Ett tillämpande av dessa grundsatser innebär, såsom kommittén
i nyssnämnda betänkande även framhållit, givetvis en viss organisatorisk
anpassning av fortsättningsskolan efter olika lokala förhållanden. Den
måste komma att antaga olika former på olika orter, så att den exempelvis
ej får samma lärokurs i en jordbruksbygd som i ett industrisamhälle,
och i de större städerna måste den, i den mån det kan ske, dela upp sig
i skilda grenar efter de olika yrken eller yrkesgrupper, som företrädesvis
äro för handen på platsen.

Redan hösten 1909 utarbetade kommittén grundlinjerna för sådana
fortsättningsskolor. Enligt dessa grundlinjer skulle ifrågavarande skolor ansluta
sig omedelbart till folkskolan. Inträdesåldern i fortsättningsskolan skulle
alltså närmast bero på åldern för avgång från folkskolan. I medeltal
torde denna ålder för närvarande vara 12 till 13 år men dock i mån°-a

fall 13 till 14 år. Fortsättningsskolan skulle fortgå i två eller flera år med visst
antal lärotimmar om året. Den skulle under vissa omständigheter kunna göras
obligatorisk såväl för lärjungarna som i förhållande till arbetsgivarna,
därest ifrågavarande ungdom icke på annat sätt erhölle motsvarande eller
högre utbildning. Såsom förut nämnts, skulle dessa skolor antaga olika
form och förgrena sig allt efter de olika yrken och sysselsättningar, som
företrädesvis vore för handen å vederbörande ort. Beträffande de åsyftade

Fortsatt undervisning.

skolornas läroplan, för vars innehåll det ej här torde vara platsen att lämna
en fullständigare redogörelse, bör framhållas, att i överensstämmelse med
det ovan sagda å densamma främst skulle upptagas arbetskunslcaj), i sig
inbegripande vad man korteligen skulle kunna beteckna med uttrycken
yrkets naturlära, yrkets räkning, geometri, teckning och bokföring, yrkets
geografi och historia samt uppsatser i anslutning härtill, vidare hälsolära
och samhällslära, även anslutande sig till det praktiska arbetet, samt
slutligen modersmålet. I möjligaste mån skulle för undervisningen användas
lärare, som vore i besittning såväl av allmän lärarduglighet som av god
kännedom om de yrken, som vid undervisningen komme att beröras. Lärarnas
aiVoden borde bekostas av staten.

Enligt dessa grunder har kommittén uppgjort planer till fortsättningsskolor
för jordbruksbygder, för industriorter, för ungdom i handel
och hantverk samt för i husligt arbete sysselsatt kvinnlig ungdom.

Dessa ungdoms- och medborgarskolor, som visserligen skulle
ansluta sig till folkskolan men anpassas efter ungdomens åldersskede och
de nya uppgifter, som tillhörde densamma, böra utan tvivel ställas under
samma centrala ledning som folkskolan och dess övriga överbvffffnåder.
Den omständigheten, att deras karaktär blir en annan än de nuvarande
fortsättningsskolornas, i det att arbetskunskap ingår som ett centralt ämne i
dessa skolors läroplan, utgör ingen anledning att undandraga dem denna
centrala lednings omsorg. Härvid är emellertid av högsta vikt, att deras
karaktär av i särskild mening praktiska skolor upprätthålles och utvecklas.
Skall detta kunna ske, måste enligt kommitténs åsikt den centrala skolstyrelsen
äga tillgång till inom det praktiska livet erfarna, fackbildade
personer, vilka kunna i egenskap av sakkunniga tillhand
agå styrelsen vid behandlingen av ärenden rörande fortsättningsskolan.

På den punkt, där frågan om fortsättningsskolans ombildning nu
befinner sig, torde det icke vara möjligt och ej heller behövligt att söka

11—122443. Folkunderv.-kom. bet. II.

Fortsatt undervisning.

i enskildheter angiva vare sig skolöverstyrelsens eller andra skolmyndigheters
befattning med ifrågavarande skolform. Skall denna vinna och bevara
sin särskilda karaktär, synes den böra ställas mera omedelbart än folkskolan
under den centrala ledningen, som bör verka för dess upprättande
på olika orter, uppgöra normerande bestämmelser för dess allmänna
anordning, fastställa de olika skolornas läroplaner samt tillse, att nödig undervisnino-smateriell
tinnes att tillffå och att lärarkrafterna äro för ändamålet
lämpliga. Eu oeftergivlig fordran är därför ock, såsom ovan sagts, att
fortsättningsskolans särskilda intressen bliva företrädda inom överstyrelsen
genom vid denna bundna sakkunniga konsulenter. Det torde här
även böra erinras därom, att den blivande skolöverstyrelsen i sin verksamhet
för fortsättningsskolans utveckling mången gång bör kunna finna
stöd av de olika centrala myndigheter, som omhänderhava förvaltningen
av anstalterna för den egentliga yrkesundervisningen, särskilt jordbruksundervisningens,
handelsundervisningens och den tekniska undervisningens
nuvaivande eller blivande centrala styrelser.

Det har icke undgått folkundervisningskommitténs uppmärksamhet,
att kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande i sitt den
12 juni 1912 avgivna betänkande föreslagit en skolform, som kan anses
väsentligen sammanfalla med de av folkundervisningskommittén sålunda planlagda
fortsättningsskolorna, nämligen två- eller treårigas, k. (kompletterande)
lärling sskolor, vilka skulle vara obligatoriska för arbetare, såväl manliga som
kvinnliga, som fyllt 14 men ej 18 år och vunnit anställning i industri,
hantverk eller annan därmed jämförlig hantering. Lärlingsskolorna, som
borde nära ansluta sin undervisning till folkskolans lärokurser, avsåge
att i teoretiskt och praktiskt hänseende fullständiga den lärlingsutbildning,
som vunnes genom yrkesarbete i den enskilda arbetsgivarens tjänst. Dessa
skolor, som även skulle söka att tillgodose behovet av allmän medborgerlig
bildning för den ungdom, för vilken de vore avsedda, skulle hava följande

Fortsatt undervisning. 83

. *

läroämnen: modersmålet, räkning, ritning, yrkesekonomi och yrkeslära; och
skulle ämnet modersmålet tagas i så vidsträckt bemärkelse, att däri även
inrymdes eu viss undervisning — huvudsakligen genom läsning och uppsatsskrivning
— i yrkenas historia, kommunikationsväsen, penningväsen,
yrkeslagstiftning, hälsolära samt kommunal- och statsförfattning. Lärlingsskolorna
likasom de egentliga yrkesskolorna skulle ställas under en av samma
kommitté föreslagen överstyrelse för rikets tekniska skolor, som skulle lyda
under det tilltänkta departementet för handel, industri och näringar.

De sålunda föreslagna lärlingsskolorna synas förete å ena sidan vissa
olikheter med de av folkundervisningskommittén planlagda fortsättningsskolorna
men å andra sidan vissa och betydande likheter med dem. Vad
olikheterna beträffar, faller genast i ögonen, att under det fortsättningsskolorna
avse all ungdom i alla yrken och sysselsättningar, avse de föreslagna
lärlingsskolorna endast den ungdom, som är anställd i industri och hantverk,
och medan de förra ansluta sig omedelbart till folkskolan och således mottaga
ungdomen redan i en ålder av endast 12 till 13 år, skulle tillträde
till lärlingsskolan icke vinnas förrän vid uppnådda 14 år. Men å
andra sidan äro likheterna påfallande. Tekniska kommittén har nämligen
med sina lärlingsskolor uppenbarligen velat skapa ett slags medborgarskolor
för den ungdom, som är anställd i industri eller hantverk.
Programmet för dessa lärlingsskolor synes i stort sett bliva detsamma som
programmet för den typ av fortsättningsskolor, som folkundervisningskommittén
avsett för industriorter. Det kan icke heller vara någon tillfällighet,
att dessa program i det närmaste sammanfalla. Båda slagen av skolor
äro nämligen ungdomsskolor med syfte att bereda de unga för livets
uppgifter. Dessa skolors, såväl lärlingsskolans som fortsättningsskolans,
förnämsta egenskap är att vara praktiska ungdomsskolor, oavsett vad namn
skolorna sedan må få.

Härav synes det för folkundervisningskommittén framgå, att dessa
lärlingsskolor, som äro avsedda för en starkt begränsad lärjungekrets och

Högre folkskolor.

84 Fortsatt undervisning.

icke torde kunna komma till stånd annat än i större städer och på orter med
betydande ocli ensartad industri, icke kunna ersätta fortsättningsskolorna
eller ens göra motsvarande former av dessa skolor, sådana de av folkundervisningskoinmittén
åsyftats, överflödiga. Det synes däremot böra
tagas i övervägande, huruvida icke till förebyggande av oklarhet och framtida
förvecklingar de tilltänkta lärlingsskolorna borde i administrativt avseende
sammanhållas med de i fråga om läroplan och uppgift från dem
föga skiljaktiga fortsättningsskolorna, med iakttagande av att den tekniska
sakkunskap, som för deras ledning erfordras, därvid blir i fullt effektiv grad
tillgodosedd. Genom att på så sätt ställa de ifrågavarande skolorna under
skolöverstyrelsen skulle utan tvivel det syfte säkrast vinnas, som uppenbarligen
varit föi- den tekniska kommittén i fråga om de föreslagna lärlingsskolorna
bestämmande och som helt sammanfaller med folkundervisningskommitténs
allmänna grundtanke beträffande fortsättningsskolorna,
nämligen att få till stånd en skolform, som, på samma gång den främjade
lärjungarnas praktiska arbetsduglighet, tillika tillgodosåge deras utveckling
även i övrigt till goda medborgare.

Den högre folkskolan har såsom sådan nu existerat i över 50
år och alltmera trots ogynnsamma förhållanden tillvunnit sig en bemärkt
plats i landets skolsystem. Genom så småningom genomförda
lagstiftningsåtgärder, genom skolornas inre utveckling och växande antal
har vidare denna skolform mer och mer befäst och tryggat sin ställning.
Ändamålet med de högre folkskolorna är numera, såsom angives i kungl.
kungörelsen den 28 juni 1907 angående anslag till högre folkskolor, »att
bereda barn, som genomgått den egentliga folkskolan eller på annat sätt
vunnit motsvarande kunskaper, tillfälle att inhämta ett högre mått av
allmänt medborgerlig och praktisk bildning, utan att barnen därigenom
dragas från sina vanliga levnadsförhållanden eller nödig övning för duglighet
och härdighet vid arbete». Av statsmedel utgår ett visst fastställt

ö O o

Fortsatt undervisning.

belopp för varje klass, och i fråga om de ordinarie lärarnas avlöning och
kompetens äro vissa allmänna bestämmelser givna. Antalet högre folkskolor
i landet uppgick år 1911 till 34.

Att den högre folkskolan bör ställas under samma pedagogiska
ledning som övriga folkundervisningsanstalter är uppenbart.

Dess ställning till skolöverstyrelsen bör dock bliva av mera omedelbar
natur än folkskolans. Den högre folkskolan äger nämligen genom sitt
proportionsvis större statsunderstöd och sitt i vissa avseenden ringare beroende
av de kommunala myndigheterna i högre grad än folkskolan karaktären
av statsanstalt. Den större frihet skolan har i fråga om sin organisation
och sin undcrvisningsplan påkallar ock ett mera omedelbart inseende
av sakkunnig myndighet. 1 det hela står den högre folkskolan med
hänsyn till arten och omfattningen av den undervisning, som den meddelar,
i närmare förhållande till den kommunala mellanskolan än till folkskolan.

Antalet högre folkskolor är ej heller större, än att en mera omedelbar
administration från den centrala skolstyrelsens sida låter sig genomföra.

Utom de bestämmelser, som för ifrågavarande skolor i författningsväg
redan äro givna, synes en allmän författning eller stadga vara av
behovet påkallad, vilken då finge samma karaktär i förhållande till dessa
skolors olika reglementen, som folkskolestadgan har i förhållande till folkskoleregle
mentena. Kommer en sådan stadga till stånd, synes granskningen
och stadfästandet av reglementena för de högre folkskolorna, vilka reglementen
nu granskas och stadfästas av Kungl. Maj:t, böra anförtros åt
den centrala skolstyrelsen. Tillsvidare torde dock i detta avseende ingen
ändring böra ske i nu rådande förhållanden.

Till folkskolans överbyggnader kunna även i viss mening räknas de Kommunala

§ # mellan kommunala

mellanskolorna. Flera av dem hava nämligen uppkommit ge- skolor.

nom ombildning av högre folkskolor, och samtliga utgöra de en omedelbar
fortsättning av den egentliga folkskolan, i det de ansluta sin nedersta

86 Fortsatt undervisning.

klass till folkskolans översta. Sambandet dem emellan är emellertid icke
blott av organisatorisk art. Aven ur eu mera inre synpunkt äga dessa
skolor samhörighet med folkskolan. De åsyfta en utvidgning av den medborgerliga
bildning folkskolan är avsedd att meddela, icke blott på det sätt,
varpå realskolan fullföljer detta mål, utan så, att de bildningselement, som
folkskolan grundlagt, här på ett mera omedelbart sätt uppsamlas och utformas
till den medborgerliga bildning, för vilken realskolexamen är uttryck.
Och vid detta arbete betjänar sig den kommunala mellanskolan dels av
lärare med samma utbildning som realskolans, dels ock av Järarkrafter,
vilka vunnit sin grundläggande lärarerfarenhet vid den egentliga folkskolan
och alltså äro särskilt ägnade att vid det fortsatta undervisningsarbetet
tillvarataga de bildningselement folkskolan, så långt dess ämneskrets räcker,
meddelat.

Emellertid stå dessa skolor i mj^cket väsentliga avseenden de allmänna
läroverken nära. Den slutexamen, som vid dem avlägges, är till
alla delar densamma som den examen, vilken under benämning realskolexamen
anställes vid realskolan. Och även ifråga om undervisningsmedel
och lärarkrafter förefinnes vid dem samma behov som vid realskolan.
Nu angivna släktskap med realskolan och följaktligen också med de
allmänna läroverken i allmänhet har, som nämnts, föranlett, att den kommunala
mellanskolan blivit ställd under den centrala ledning, som för
de allmänna läroverken redan finnes upprättad. Även om detta i viss
män kan ha berott därpå, att folkundervisningen hittills icke haft någon
eo-en central ledning, torde dock så starka skäl förefinnas för att den
centrala ledningen av de kommunala mellanskolornas arbete ligger hos
samma myndighet, som har sig ledningen av de allmänna läroverken
anförtrodd, att kommittén icke anser sig i detta avseende böra föreslå
nå^on väsentligare ändring. Då det emellertid, såsom ovan framhållits,
mellan folkskolan och den kommunala mellanskolan både ur historisk
och reell synpunkt finns en förbindelse, som icke utan men för någondera

Fortsatt undervisning. o t

skolarten låter sig förbise eller vanvårda, kan kommittén icke annat än
finna önskvärt, att vid den centrala förvaltningen av de kommunala
inellanskolorna även en omedelbart från folkskolans verksamhetsområde
hämtad erfarenhet må kunna tillföras denna förvaltning. Kommittén föreställer
sig därför, att, därest den föreslagna skolstyrelsen kommer till
stånd, hithörande frågor lämpligast böra ordnas på det sättet, att ledningen
och överinseendet av de kommunala mellanskolorna fortfarande
ligger hos den centrala ledningen av de allmänna läroverken
men att denna därvid i vissa tall förstärkes med på folkskoleområdet
sakkunnig ledamot av den centrala ledningen för
folkundervisningen.

Kap. V. Abnormundervisningen.

1 nära samband med frågor angående folkskoleväsendet stå vidare
spörsmål rörande abnormundervisningen. Till de s. k. abnormskolorna
höra närmast läroanstalter för dövstumma och för blinda samt uppfostringsanstalter
för sinnesslöa. Vidare äro hit att hänföra arbetsskolor för

vanföra, och från en viss synpunkt kunna hit ock räknas uppfostringsanstalter
för vanartade och i sedligt avseende försummade barn samt för
minderåriga förbrytare.

Kommittén vill först taga i betraktande läroanstalterna för dövstumma
och för blinda.

De dövstummas undervisning är i vårt land obligatorisk med undantag
för i dövstumskola obildbara sinnesslöa samt dövstumma,som tillika äro blinda.
Skolplikten inträder med det år barnet fyller 7 år, och lärotiden är i regel
8-årig. För denna undervisnings ombesörjande är riket indelat i 7 distrikt.
För varje skoldistrikt finnes en skolstyrelse, vars ledamöter utses av vederbö -

Läroanstalter
för
dövstumma
och för
blinda.

Abnorinundervisningen.

rande landsting, respektive stadsfullmäktige. Skolstyrelsen tillkommer den
närmaste vården om undervisningen, t. ex. fastställelse av reglementen och
läsordningar, tillsynen över skolans ekonomi och uppdraget att förordna
och entlediga lärare. Besvär över lärartillsättning liksom över disciplinär
åtgärd mot lärare från skolstyrelsens sida kunna anföras hos vederbörande
domkapitel. Läroplan utfärdas av Kungl. Maj:t. De årliga kostnaderna
bestridas av distrikten med bidrag av staten. Landstingen, respektive
stadsfullmäktige, hava rätt att av vederbörande målsmän uttaga
en viss årlig avgift, med vilken dessa böra bidraga till en de! av barnens
kosthåll vid skolan. Skolbyggnader bekostas av distrikten. Inspektionen
utövas av en utav Kungl. Maj:t därtill utsedd person, för vilken särskild
instruktion utfärdas. Kostnaderna för inspektionen bestridas av statsmedel.
Av det sedan år 1889 utgående förslagsanslaget å 200,000 kronor har för
år 1911 anvisats 164,225 kronor. I de sju distriktens skolor undervisades
höstterminen 1912 sammanlagt 610 lärjungar. Styrelsen för första dövstumskoldistriktet
utövar jämväl tillsyn över det å Manilla befintliga seminariet för
utbildande av dövstumlärare, varjämte chefen för ecklesiastikdepartementet
utser en eller flera sakkunniga personer att närvara vid avgångsexamen å
seminariet. Seminariekursen, som är huvudsakligen teoretisk, omfattar
ett år, varjämte lärarelev är skyldig att, innan avgångsexamen avlägges,
genomgå provår vid dövstuinskola, som av chefen för ecklesiastikdepartementet
i varje fall anvisas. De årliga kostnaderna för seminariet bestridas
av statsverket, delvis med hjälp av de till statskontorets förvaltning överlämnade
s. k. Manillafonderna.

Utom nu nämnda dövstuinskolor finnas två enskilda sådana, nämligen
den med statsmedel understödda Tysta skolan vid Stockholm och förskolan
för dövstumma barn i Göteborg. Dessutom är att nämna den nedan närmare
berörda anstalten Drottning Sofias stiftelse i Vänersborg. Vidare bör
nämnas, att 1912 års riksdag medgivit, att av det ovannämnda förslagsanslaget
till dövstumundervisningen visst bidrag må utgå till uppehållande

Abnormundervisningen.

8!)

av för dövstumma avsedda lantbruksskolor, och att en sådan skola, tillika
avsedd för undervisning i hantverk, redan under innevarande år bär trätt
i verksamhet.

Undervisningen för blinda (nämligen sådana blinda, som icke lida även
av andra lyten) är likaledes obligatorisk. Skolåldern räknas i regel frän
och med det år, under vilket barnet fyller 7 år, och barnet är skolpliktigt
i regel under 10 år efter dess intagning. För den förberedande undervisningen
har staten upprättat två förskolor, i Växjö och Tomteboda, samt
för undervisningens fortsättande och avslutande ett institut å Tomteboda.
Kostnaderna bestridas av staten; en viss elevavgift skall dock erläggas
av landstingen, som äga att av kommunerna eller målsmännen uttaga
beloppet eller del därav. Tillsynen över sagda anstalter utövas, vad förskolan
i Växjö beträffar, av en styrelse och, vidkommande institutet ä
Tomteboda samt den därmed förenade förskolan, av en direktion. Medlemmarna.
såväl i styrelsen för förskolan i Växjö som i direktionen för
institutet å Tomteboda utses av Kungl. Maj:t. Ordförande i direktionen
är landshövdingen i Stockholms län. Sagda styrelse och direktion
hava överinseende över var sin av nämnda läroanstalter, handhava vården
av anstalternas ekonomi, stadfästa arbetsordning och lärokurser samt skola
i förekommande fall avgiva utlåtande i frågor, som angå blindundervisningen
i allmänhet i landet. Direktionen för institutet å Tomteboda tillkommer
dessutom bland annat att mottaga och bearbeta vissa statistiska uppgifter
rörande blindväsendet. Rektor för institutet förordnas av Kungl. Mai:t
på förslag av direktionen. Rektor för förskolan i Växjö tillsättes av skolans
styrelse. Rektor har den närmaste tillsynen över undervisningen, är
föredragande i direktionen, respektive styrelsen, i bland annat undervisningsfrågor.
Lärare och lärarinnor antagas, sedan rektor i frågan avgivit yttrande,
av direktionen, respektive styrelsen, som även äger att för längre tid bevilja
tjänstledighet ävensom att över lärarpersonalen utöva en viss disciplinär myndighet.
Blindlärare utbildas vid institutet genom en i allmänhet ett-årig

12—122443. Folkunderv.-kom. bet. II.

Abnorinundervisningen.

provårskurs. För blinda, som förlorat synförmågan vid äldre år eller
i följd av sjukdom eller av annan anledning i yngre år icke erhållit för
dem lämpad undervisning, finnes den av staten inrättade hantverksskolan
för blinda i Kristinehamn. Lärjungarnas antal höstterminen
1912 var i den till Växjö förlagda förskolan 42, i förskolan å Tomteboda
40, i institutet sammastädes 126 och i Kristinehamns hantverksskola
47, av vilka dock 12 voro dit hänvisade institutselever. Statens
kostnader för läroanstalterna i Tomteboda och Växjö uppgingo år 1911
till 100,802 kronor, och för år 1913 har för samma läroanstalter anvisats
ett belopp av sammanlagt 101,295 kronor (därav 3,200 kronor förslagsanslag).
Till hantverksskolan i Kristinehamn har för år 1913 beviljats
ett anslag av 20,000 kronor.

Bland enskilda anstalter för blinda är att nämna Anna Wikströms
arbetsskola för blinda kvinnor i Uppsala. Skolan åtnjuter ej statsunderstöd.

För blinda, som tillika äro dövstumma eller sinnesslöa, finnes en
med statsmedel understödd enskild anstalt, nämligen Drottning Sofias stiftelse
i V änersborg. Skoltvång för dylika barn finnes, såsom förut nämnts,
icke. Anstalten åtnjuter statsunderstöd efter i huvudsak samma grunder,
som gälla angående anstalter för dövstumma och sinnesslöa, samt står
under samma inspektion som övriga sinnesslöanstalter. För närvarande har
åt i ecklesiastikdepartementet tillkallade sakkunniga uppdragits att biträda
vid utredandet av frågan om statens övertagande av sagda stiftelse. Statsanslaget
till stiftelsens skola och arbetshem uppgick för år 1911 till 17,150
kronor.

Läroanstalterna för dövstumma och blinda åsyfta, åtminstone i fråga
om ännu icke vuxna lärjungar, att, i den mån lärjungarnas förutsättningar
tillåta, giva dem den uppfostran och meddela dem de kunskaper, som
eljest genom folkskolan kunna vinnas, samt att även i övrigt söka giva
dem möjlighet att framdeles genom eget arbete förtjäna sitt uppehälle

Abnorniundervisningeii.

eller därtill bidraga. »Så vitt med hänsyn till de dövstummas bristande
sinne är möjligt», heter det i § 16 av lagen angående dövstumundervisningen
den 31 maj 1889, »bör i dövstumskolan meddelas undervisning i
samma kunskapsämnen som i folkskolan och till ungefär samma omfattning».
Och om de av staten bekostade läroanstalterna för blinda barn
säger kungl. stadgan angående blindundervisningen den 29 maj 1896, att

Ö O CC s de

bland annat avse att bibringa »ett kunskapsmått, som är jämförligt
med det, som inhämtas i fast folkskola». 1 betraktande av denna samhörighet
med folkskoleväsendet torde det ligga i förhållandenas
natur, att även dessa anstalter ställas under samma centrala
pedagogiska ledning som detta.

Då kommittén sålunda funnit, att sagda läroanstalter böra i administrativt
hänseende ställas under den föreslagna överstyrelsen, har kommittén
till fullo beaktat de svårigheter, som med en sådan åtgärd äro förenade.
Kommittén har därför icke velat rubba bestående förhållanden,
i vad de avse den ekonomiska förvaltningen av ifrågavarande
anstalter, utan velat åt dessa bevara den självständighet i förevarande
avseende, som är betingad dels av historiska förhållanden, dels av den omständigheten,
att dövstumskolorna härutinnan äro i högst väsentlig grad
beroende av kommunala myndigheter.

Vidare vill kommittén som sin åsikt uttala, att den fortsatta vården
av de dövstumma och blinda, sedan de lämnat skolåldern, fortfarande
bör tillkomma dem, som nu hava sig denna angelägenhet anförtrodd.
Hinder lärer i varje fall ej möta för Kungl. Maj:t att, där så prövas
lämpligt, även i hithörande frågor inhämta överstyrelsens yttrande.

Även beträffande undervisnings- och uppfostringsfrågor har kommittén
låtit sig angeläget vara att låta vederbörande styrelser behålla
sådana ärenden, som av dem kunna på ett fullt tillfredsställande sätt tillgodoses.
I vissa frågor däremot har kommittén velat bereda den föreslagna
öfverstyrelsen möjlighet att göra de insatser, som den finner vara

!>2

Abnormundervisningcn.

för läroanstalternas verksamhet gagneliga. Kommittén vill i korthet angiva
de huvudsakligaste av dessa frågor.

Vad först angår dövstumskolorna, synes överstyrelsen böra få kännedom
om de av respektive distriktsstyrelser fastställda reglementen och läsordningar
ävensom av styrelserna meddelade förordnanden av föreståndare
och lärare. Möjligen kunde ifrågasättas, huruvida icke beträffande lärartillsättningar
överstyrelsen borde bliva besvärsinstans, något som från sakkunnigt
håll framställts som önskvärt. I frågor angående fastställelse av
läroplan synes överstyrelsen böra beredas tillfälle att yttra sig. Att berättelser
om dövstumundervisningens anordning och utveckling: inom vederbörande
distrikt .böra ingivas till överstyrelsen, torde få anses självfallet.
Beträffande dövstumlärarseminariet å Manilla synes den tillsyn över sagda
seminarium, som jämlikt nådiga brevet den 4 oktober 1895 åligger styrelsen
för första dövstumskoldistriktet, böra överflyttas på överstyrelsen.
Några smärre befogenheter beträffande dövstumlärares utbildning, som för
närvarande tillkomma chefen för ecklesiastikdepartementet, t. ex. bestämmande
av det antal elever, som för varje läsår må intagas vid seminariet,
anvisande av dövstumskola för genomgående av provår och utseende av
sakkunniga för övervarande av avgångsexamen för de seminarieelever, som
genomgått provårskurs, synas böra överflyttas på överstyrelsen. Ävenledes
synes överstyrelsen i någon form böra beredas tillfälle att taga befattning
med förordnandet av lärare vid ifrågavarande seminarium.

Vad kommittén här förslagsvis yttrat angående dövstumskolorna hänför
sig till nu rådande förhållanden. Skulle, såsom från ett dövstumskoldistrikt
föreslagits, kostnaderna för dövstumväsendet komma att i sin helhet
övertagas av staten, böra givetvis dövstumskolorna och deras lärare i
vissa avseenden komma i annan ställning till en framtida överstyrelse än
den här angivna.

Vad åter blindundervisningen beträffar, är till eu början att märka, att de
till densamma hörande anstalter, som här komma i betraktande, ärostatsinstitu -

Abnorm undervisningen.

tioner och att de på grund därav böra komma i en mera omedelbar ställning
till den föreslagna överstyrelsen än nyssberörda dövstumskolor. Överstyrelsen
synes här böra övertaga den allmänna befattning med principiella
undervisningsfrågor, som direktionen för Tomteboda blindinstitut i sin egenskap
av ett slags centralstyrelse för blindundervisningen i riket för närvarande
faktiskt äger. Vid utnämnande av rektor för institutet synes överstyrelsen
böra efter direktionens hörande avgiva förord, likasom ock rektor för förskolan
i Växjö synes böra efter lokalstyrelsens hörande tillsättas av överstyrelsen.
Frågor rörande lärarpersonalen, såsom frågor om tillsättning,
entledigande, längre tjänstledighet, vikariatsförordnande m. m., synas böra
såsom nu tillhöra vederbörande lokalmyndigheter, vilka dock böra om vidtagna
åtgärder lämna meddelande till överstyrelsen, som bör äga att upptaga
och pröva i ovannämnda frågor anförda besvär. Ärenden rörande
utbildning av lärare böra givetvis tillkomma överstyrelsen. Redogörelse
för arbetsordningar och lärokurser böra insändas till överstyrelsen.

Den otvivelaktigt viktigaste formen för den centrala ledningens inbytande
på anordningen och utvecklingen av undervisningen i nämnda
läroanstalter torde emellertid vara en av denna ledning utövad inspektion.

1 fråga om en sådan inspektion vore från vissa synpunkter följande
anordning helt visst att förorda. I överstyrelsen anställdes en inspektör för
abnormväsendet i dess helhet med uppgift ej blott att inspektera läroanstalterna
utan även att ägna uppmärksamhet och vård åt alla sidor av abnormundervisningen
och abnormväsendet samt att inom överstyrelsen bereda och
föredraga dit hörande viktigare ärenden. Den verksamhet, som sålunda
skulle tilldelas denna inspektör, borde, synes det, taga hans tid och förmåga
till så stor utsträckning i anspråk, att han ej lämpligen skulle kunna
vid sidan av densamma sköta annan tjänst. Han kunde då helt fästas
vid överstyrelsen, varigenom denna finge ständig tillgång till sakkunskap
i hithörande frågor, och abnormväsendet å sin sida erhölle inom överstyrelsen
en ständig representant, som genom sin ställning ägde bästa

Abnormundervisningen.

möjlighet att där tillvarataga dess intressen. Det synes ingalunda uteslutet,
att en enda person skulle kunna förvärva den insikt i olika
grenar av abnormväsendet, att han skulle kunna med tillbörlig sakkunskap
övervaka dem och, så långt hans inflytande nådde, stödja och
främja dem. Möjligheten härav styrkes av den erfarenhet, som gjorts i
Finland, där samtliga till abnormväsendet hörande anstalter äro ställda
under en enda inspektör, som tillika företräder dem inom skolöverstyrelsen.

Nu har kommittén emellertid av skäl, som i det följande skall
närmare angivas, ansett, att av anstalterna för abnormundervisningen
endast dövstum- och blindanstalterna böra i administrativt hänseende ställas
i förbindelse med den föreslagna överstyrelsen. Fn inspektör ensamt för
dövstum- och blindanstalterna åter skulle icke kunna på det sätt, som
ovan sagts, fästas vid överstyrelsen, då den verksamhet han hade att utöva
icke bleve tillräckligt omfattande för att giva honom full sysselsättning.
Inspektionen måste således anordnas som bisyssla, och frågan blir då, om
den bör anförtros åt en person eller fördelas på två personer, den ene
för dövstum- och den andre för blindanstalterna. I detta avseende har kommittén
under överläggning med de för ändamålet tillkallade särskilda sakkunniga
kommit till den uppfattningen, att de olägenheter, som kunna
vara förenade med anlitandet av en enda person för ifrågavarande inspektion,
och de svårigheter, som kunna möta vid försöket att finna någon för en
sådan uppgift lämplig, äro så pass stora, att man helst bör tänka sig inspektörsverksamheten
överlämnad åt två särskilda personer. 1 enlighet med
de sakkunnigas framställning vill kommittén därför föreslå, att inspektionen
av dövstum- och blindundervisningen anförtros åt personer,
vilka visserligen i sin verksamhet som inspektörer bliva
fästa vid överstyrelsen såsom dess sakkunniga funktionärer
men som doc.k icke få denna verksamhet till enda befattning utan
fullgöra den såsom särskilt uppdrag oavsett annan tjänst eller
verksamhet.

Abnormundervisningeu.

För sådant uppdrag vål ågnade personer torde kunna erhållas bland
nuvarande eller förutvarande lärare vid ifrågavarande läroanstalter, särskilt
anstalterna för utbildning av dövstum- eller blindlärare. Deras huvuduppgift
bör bliva att inspektera anstalterna för dövstum- och blindundervisningen
och med anledning av inspektionen avgiva berättelser,
men de böra ock vid behov kunna inkallas till överstyrelsen att där
föredraga vissa ärenden eller eljest lämna erforderliga meddelanden. Den
ovan påpekade samhörigheten mellan dövstum- och blindskolorna samt
folkskoleväsendet gör det naturligt, att de ifrågavarande sakkunniga inom
överstyrelsen tillhöra de byråer eller avdelningar, som handhava vården om
folkskolorna. Till frågan om det arvode, som bör utgå till samma sakkunniga,
skall kommittén längre fram återkomma.

De anstalter, som finnas i vårt land för vård och uppfostran av
sinnesslöa, avse dels bildbara, dels obildbara sinnesslöa. Anstalterna för
bildbara sinnesslöa äro dels skolor för sinnesslöa barn, vilka anstalter äro
upprättade huvudsakligen av landsting och städer, som ej deltaga i landsting,
eller, såsom i ett par fall, av föreningar och år 1911 uppgingo till ett antal
av 27 (i vilket antal ingår den förut nämnda Drottning Sofias stiftelse i
Vänersborg), dels arbetshem för sinnesslöa, vilka äro avsedda för sådana,
som genomgått en med statsbidrag understödd uppfostringsanstalt för
sinnesslöa eller annorledes inhämtat en utbildning motsvarande den, som
sådan anstalt avser att meddela, och som fortfarande äro i behov av sak o kunnig

tillsyn. År 1911 funnos 2(5 dylika arbetshem, av vilka 24 voro
förenade med ovannämnda skolor. Inseendet över såväl skolor som arbetshem
utövas av lokalstyrelser, utsedda av landsting eller stadsfullmäktige
eller av vederbörande föreningar. Ifrågavarande anstalter äro underkastade

O O

den inspektion, som chefen för ecklesiastikdepartementet bestämmer. Vid
1911 års utgång funnos i skolorna intagna 949 barn och i arbetshemmen
359 elever. För utbildande av lärare för sinnesslöa finnes ett statsunder -

Anstalter
för sirmesslöa.

Abnormundervisningen.

stött tvåårigt seminarium, som står under inseende av en av Ivungl. Maj:t
förordnad inspektor; examen därstädes övervakas av en utav chefen för
ecklesiastikdepartementet utsedd sakkunnig. Anstalterna för obildbara
sinnesslöa åter äro dels fristående, dels förenade med anstalter för bildbara
sinnesslöa. I förra fallet stå de under medicinalstyrelsens överinseende
och äro underkastade inspektion av överinspektören för sinnessjukvården
i riket. I senare fallet lyda de under samma myndighet som de anstalter,
med vilka de äro förenade. Antalet asyler för obildbara sinnesslöa
utgjorde år 1911 18, av vilka 8 voro fristående. Antalet där intagna var
vid 1911 års slut 472. Statens bidrag till uppfostringsanstalterna och
arbetshemmen uppgick år 1911 till 260,538 kronor, och för år 1913 har
anvisats ett anslag av 255,000 kronor (förslagsanslag) samt för asylerna
120,000 kronor (förslagsanslag).

Såsom av ovan givna redogörelse för ifrågavarande anstalter framgår,
är här fråga om förhållanden, där en enhetlig administrativ ledning är
synnerligen svår att bringa till stånd. Dessa anstalters dubbla karaktär
av å ena sidan vårdanstalter och å andra sidan uppfostringsanstalter omöjliggör
deras förläggande uteslutande till det ena eller det andra förvaltningsområdet.
Den inspektion, som för närvarande utövas över sagda
anstalter, är uteslutande av medicinskt-psykiatrisk karaktär, och det är
otvivelaktigt en brist i nuvarande förhållanden, att någon inspektion i pedagogiskt
avseende av dessa anstalter, närmast skolorna, icke förefinnes.
Att en sådan inspektion endast kan utövas av en person, som genom praktisk
verksamhet och särskilda studier vunnit erfarenhet på sinnesslöundervisningens
område, ligger i sakens natur, så mycket mera som med bildbarhet
hos här ifrågavarande lärjungar icke blott bör förstås mottaglighet
för teoretisk utbildning utan även och ej mindre mottaglighet för utbildning
i praktiskt avseende. Kommittén har visserligen funnit, att fördelar skulle
vara att vinna, därest ett närmande mellan dessa anstalter och övriga
undervisnings- och uppfostringsanstalter komme till stånd, men dock insett

Abnormundervisningen.

de stora olägenheter, som ur administrativ synpunkt under nuvarande
förhållanden härvid möta. Skulle dessa anstalter på ett eller annat sät*
bringas att sortera under den föreslagna överstyrelsen, skulle detta medföra,
att överstyrelsen finge att syssla med frågor, som låge allt för fjärran
från dess egentliga verksamhetsområde. I vården av dessa anstalter
ingå nämligen, såsom här ovan påpekats, icke blott uppfostringsfrågor
utan även frågor, som falla in under dels sociala, dels psykiatriska synpunkter.
Att beträffande ifrågavarande anstalter skilja skolorna å ena sidan
från arbetshemmen och asylerna å den andra och ställa dem i administrativt
avseende under olika myndigheter låter sig på grund av det nära
sammanhang, vari skolorna stå till arbetshemmen och asylerna, ej heller
genomföra.

I betraktande av dessa omständigheter har kommittén ansett sig
böra inskränka sig till att uttala önskvärdheten av att ifrågavarande
anstalter underkastades, förutom den medicinskt-psykiatriska inspektionen,
vilken givetvis på detta område är och blir den
viktigaste, jämväl den inspektion i pedagogiskt avseende, som
Kungl. Maj:t kunde finna erforderlig.

Beträffande undervisningen för vanföra saknas allmänt gällande före- Anstalter

° . för vanfört

skrifter. De tre statsunderstödda arbetsskolor, som finnas i vårt land, äro
upprättade av enskilda föreningar, och tillsynen över desamma tillkommer
vederbörande styrelser. Dessa arbetsskolors syfte är att bistå obemedlade
lytta och vanföra men andligt normala personer genom att meddela dem
ändamålsenlig undervisning i slöjd, handarbete och olika yrken och utveckla
dem till den skicklighet och de färdigheter, som lämpa sig för deras anlag,
krafter och kroppstillstånd, så att de i möjligaste måtto sättas i stånd
att försörja sig själva. I och med att statsbidrag tilldelats dessa anstalter,''
hava de ställts under den inspektion, som chefen för ecklesiastikdepartementet
förordnar. Skolorna underhållas av föreningarna i främsta rummet

13—122443. Follcunderv.-lcom. bet. II.

Abnorm undervisningen.

medelst avgifter, till vilka landstingen numera till större delen bidraga,
i övrigt även medelst donationer och enskilda fonder samt statsbidrag.
Elevantalet vid skolorna utgjorde höstterminen 1911 133. Statsbidraget
till elevernas underhåll uppgår för år 1913 till 30,000 kronor. Härjämte
har som bidrag till kostnader för nybyggnader till vanföreanstalterna i
Stockholm, Göteborg och Hälsingborg, särskilt för anordnande av kliniker
vid dessa anstalter, av 1912 års riksdag på extra stat för år 1913 uppförts
belopp till sammanlagt 189,500 kronor, därav på sjätte huvudtiteln 85,000
kronor till årliga kostnader och 44,500 kronor till nybyggnader eller
sammanlagt 129,500 kronor, och på åttonde huvudtiteln (>0,000 kronor.

Sedan flera år har i Göteborg en provisorisk avdelning av en ortopedisk
klinik funnits. Genom de anslag, som av 1912 års riksdag beviljats,
har emellertid möjlighet vunnits att med alla arbetsskolorna för vanföra
förbinda ortopediska kliniker, vid vilka de vanföra redan vid tidiga
år kunna erhålla behandling. Därigenom skola de vanföra kunna bättre
utvecklas eller återställas i kroppsligt avseende och även vinna större färdighet
i de olika slag av slöjdarbete, vari de i arbetsskolorna undervisas.
Då nu dylika anordningar för de vanföras vård och utbildning vidtagas,
måste tydligen med arbetsundervisningen i vanföreanstalterna förbindas
vanlig skolundervisning. Denna senare får emellertid i intet avseende
karaktär av abnormundervisning. Den synes därför kunna ställas under
samma inspektion som undervisningen i de allmänna skolorna,
i detta fall närmast folkskolorna. Vart den centrala förvaltningen
av vanförevården bör förläggas, är emellertid en fråga, som kommittén
ej har anledning att upptaga.

Vanartade
och i sedligt,
avseende har
försummade .
barn. juni

Frågan angående vanartade och i sedligt avseende försummade barn
så sent som 1902 blivit föremål för lagstiftning genom lagen den 13

o C1 o

1902, och samma års riksdag har som bidrag till uppfostringsanstalter

för dylika barn uppfört på ordinarie stat ett förslagsanslag av 70,000

Abnormundervisningen.

kronor. Huruvida ärenden, som beröra de i sagda lag åsyftade barn, till
sin natur äro sociala frågor eller uppfostringsfrågor är ett spörsmål, som
har varit föremål för olika meningar. Så har t. ex. av de så kallade
departementalkommitterade och den så kallade kommerskollegiekommittén
i gemensamt betänkande angående inrättande av en socialstyrelse den åsikten
uttalats, att hithörande frågor vore av obestridligt social natur och att de
borde i sammanhang med fattigvårdsärenden överföras till den sociala
förvaltningen. I yttrande över nämnda betänkande hade emellertid de
för ändamålet tillkallade särskilda sakkunniga erinrat om att lagstiftningen
angående vanartade och i sedligt avseende försummade barn hade till
syfte att bereda ändamålsenlig uppfostran åt sådana barn under viss
ålder, och som sin åsikt uttalat, att hithörande ärenden borde, i
den mån de avgjordes av Kungl. Maj:t, handläggas i ecklesiastikdepartementet,
dit de nu vore förlagda. Och i sitt anförande till statsrådsprotokollet
den 22 mars 1912 angående inrättande av en socialstyrelse anförde
chefen för civildepartementet, att han, med åsidolämnande av ovan
anförda meningsskiljaktighet mellan kommittéerna å ena och de sakkunniga
å andra sidan, huruvida ifrågavarande ärenden i en framtid skulle
tilläggas socialförvaltningen eller undervisningsförvaltningen, anslöte sig till
de sakkunnigas uppfattning, att eu överflyttning av dessa ärenden till socialförvaltningen
icke för närvarande borde ifrågakomma. Något uttalande
av Riksdagen vid berörda frågas avgörande förekom icke.

Vad nu vidkommer den uppfattning, som kommittén rörande dessa
spörsmål äger, vill kommittén som sin åsikt framhålla, att hithörande frågor
från flera synpunkter visserligen äga ett framträdande socialt moment, men
att de till sin väsentliga innebörd äro att betrakta som uppfostringsfrågor,
vilka icke kunna helt undandragas inflytande från pedagogisk myndighet.
Ett särskilt uttryck härför torde ligga i det förhållande, att barnavårdsnämnden
i regel utgöres av skolrådet eller i de större städer, där skolstyrelse
förekommer, av en särskild avdelning av sagda styrelse. Detta gör också, att

100

Abnormundervisningen.

Minderåriga
förbrytare.

dessa ärenden i allmänhet betraktas som rena uppfostringsfrågor. Härtill
kommer vidare, att inspektionen över de enligt lagen den 13 juni 1902
angående uppfostran åt vanartade och i sedligt avseende försummade barn
inrättade skyddshem och barnhem enligt nådiga cirkuläret den 31 oktober
1902 tillkommer vederbörande folkskoleinspektör, vilken skulle, då så ske
kunde, ordna sina resor till skyddshem och barnhem i sammanhang med
resorna för inspektion av folkskolorna. Aven här är sålunda uppfostringssynpunkten
den ledande.

Kommittén skulle sålunda finna det vara mindre lyckligt, om det
samband, som i hithörande frågor råder mellan skolmyndigheterna och
hemmen, skulle inom högre instanser brytas och dessa, ärenden genom sin
förläggning till annan myndighet förvandlas till frågor av uteslutande
social omvårdnads- och försörjningsnatur. Såväl i betraktande av det ovan
sagda som med hänsyn till det ovissa läge, vari dessa frågor i administrativt
avseende för närvarande befinna sig, anser sig kommittén endast böra som
sin uppfattning uttala, att överstyrelsen bör sättas i tillfälle att på
ett eller annat sätt taga del i den omvårdnad, som från det allmännas
sida ägnas åt ifrågavarande barn. De närmare formerna för
överstyrelsens befattning härmed torde emellertid böra bliva föremål för
framtida utredning.

Frågor rörande behandlingen av minderåriga förbrytare, vilka frågor
för närvarande handläggas i justitiedepartementet, hänga nära samman med
ärenden angående vården av sedligt försummade och vanartade barn och
hava likaledes så sent som år 1902 blivit föremål för särskild lagstiftning.
I anslutning till vad kommittén ovan beträffande dessa ärenden anfört, är
kommittén av den meningen, att även ärenden rörande minderåriga förbrytare
till sin egentliga, natur böra vara att betrakta som uppfostringsfrågor.
Emellertid har beträffande grundkaraktären av dessa ärenden meningsskiljaktighet
varit rådande och motsatta åskådningar flerstädes uttalats. Så hava

O O

Abnormundervisningen.

101

de ovannämnda kommittéerna uttalat den åsikten, att ett särskiljande av
dessa ärenden från frågor rörande vanartade barn knappast kunde vara att
tillråda, och därför föreslagit ett överflyttande jämväl av dessa ärenden till
socialförvaltningen. Eu annan åskådning hade emellertid av ovanbemälda
sakkunniga förfäktats, vilka visserligen medgivit, att hithörande ärenden
i avsevärd mån vore av social innebörd, men framhållit, att det härvidlag
i främsta rummet gällde en särskild form av uppfostran, som samhället
borde ägna dessa individer. Förevarande ärenden syntes de sakkunniga
därför i en framtid böra sammanföras med de därmed nära förbundna
angelägenheterna rörande uppfostran åt vanartade och i sedligt
avseende försummade barn till det departement, som handlade övriga uppfostringsfrågor.
Tillsvidare och i avvaktan på ytterligare utredning ansåge
de sakkunniga emellertid i alla händelser förevarande ärenden böra
bibehållas i justitiedepartementet, dit de för närvarande vore förlagda. I sitt
nyssberörda anförande till statsrådsprotokollet anslöt sig chefen för civildepartementet
till denna de sakkunnigas uppfattning, att en överflyttning av
dessa ärenden till socialförvaltningen icke för närvarande borde ifrågakomma.
Något uttalande av Riksdagen härom förekom icke.

Att ett nära samband råder mellan frågor rörande vanartade och sedligt
försummade barn och frågor rörande minderåriga förbrytare, flnner
kommittén vara uppenbart. Av samma skäl, som beträffande de förstnämnda
ovan anförts, finner kommittén, att frågor rörande minderåriga förbrytare
till sin väsentligaste innebörd äro att betrakta som uppfostringsfrågor.
Visserligen föreligga här penitentiära och psykiatriska synpunkter, som ej
förefinnas i samma grad beträffande de vanartade och sedligt försummade
barnen, men, oavsett dessa sistnämnda synpunkter, finner kommittén likväl
uppfostringssynpunkten vara vid dessa frågors bedömande eu av de väsentligaste.
I likhet med vad kommittén ovan beträffande de vanartade barnen
uttalat, vill kommittén, i betraktande av det ovissa läge, vari jämväl nu
ifrågavarande område i administrativt avseende för närvarande befinner sig,

102

Abnormundervisningen.

inskränka sig till det uttalandet, att överstyrelsen bör sättas i tillfälle
att i någon mån medverka vid ordnandet och ledningen
av den uppfostran, som kommer ifrågavarande barn till del.
De närmare formerna för överstyrelsens befattning härmed torde emellertid
böra bliva föremål för framtida utredning.

Kap. VI. Utbildningen av de för folkskoleväsendet
behövliga lärarkrafterna.

i. Folkskoleseminarierna.

Kommittén har i det föregående betonat, hurusom folkskolan och
dess överbyggnader äro att betrakta som det huvudsakligaste området
för den centrala ledningens verksamhet. Det ligger emellertid i sakens
natur, att i och med skapandet av en överstyrelse för folkskoleväsendet
under densammas inseende också ställas de läroanstalter, som hava att
utbilda de lärarkrafter, vilka för folkskoleväsendet äro behövliga. Bland
dessa läroanstalter komma i första rummet folkskoleseminarierna.

Enligt nu gällande stadga för folkskoleseminarierna i riket av den 29
januari 1886 vilar omsorgen om anstalterna för utbildningen av folkskollärare
till väsentlig del på domkapitlen. Utom den allmänna tillsyn och
vård om dessa anstalter, som domkapitlen äga på grund av historiska förhållanden
och sin egenskap av att vara de enda hittillsvarande distriktsstyrelserna
för denna gren av undervisningsväsendet, hava domkapitlen
med avseende på seminarierna en hel del uppgifter av såväl pedagogisk
som rent administrativ innebörd. Under det seminarierna sålunda i första
hand sortera under domkapitlen, ligger den centrala ledningen av dem hos
Kungl. Maj:t i ecklesiastikdepartementet. Till den från ecklesiastikdepartementets
folkskolebyrå utgående centrala ledningen av seminarierna hör bland
annat den inspektion, som sagda byrås chef över desamma utövar.

Folkskolesemmarierna.

103

Då kommittén nu övergår till att redogöra för i vad mån seminarierna
enligt kommitténs mening böra inordnas under den föreslagna skolöverstyrelsen,
vill kommittén begränsa sig till angivande av vissa allmänna
synpunkter, i betraktande därav, att kommittén i sitt den 20 december 1911
avgivna betänkande angående folkskoleseminarierna behandlat denna fråga
och där framlagt ett detaljerat förslag i ämnet.

1 sagda betänkande har kommittén ej mindre funnit självfallet, att
seminarierna borde inordnas under en blivande överstyrelse för landets folkundervisning,
än även i sitt i samma betänkande avgivna förslag till stadga
för statens folkskoleseminarier räknat med en sådan överstyrelse såsom eu
given förutsättning. Vissa synpunkter rörande densammas befattning med
seminarierna har kommittén angivit i ovanberörda betänkande I: 1 sid.

473 tf, och de allmänna befogenheter och uppgifter, som kommittén velat
uppdraga åt sagda överstyrelse, äro sammanfattade i §§ 173—179 av
nämnda förslag till seminariestadga. Hur kommittén tänkt sig en lokal
styrelse för seminarierna är närmare utvecklat i samma betänkande sid.

474 tf.

Den ställning seminarierna skulle komma att intaga till den
föreslagna överstyrelsen för folkundervisningsväsendet synes i
det hela böra bliva likartad med den, som de allmänna läroverken
intaga till läroverksöverstyrelsen.

Särskilt gäller det att liksom i fråga om läroverken även i fråga om
seminarierna söka få till stånd en verklig personlig förbindelse mellan läroanstalterna
och den centrala ledningen. Medlet härför är i första rummet
en från denna ledning utgående inspektion med därav föranledda personliga
besök vid läroanstalterna av vederbörande ledamot i den centrala styrelsen.

Kommittén har därför funnit önskligt, att den inspektion över
seminarierna, som för närvarande utövas av chefen för ecklesiastikdeparte"''^lentets
folkskolebyrå, överföres på den föreslagna överstyrelsen. Det är
att vänta, att om inspektionen förlägges till den föreslagna överstyrelsen,

104

Utbildningen av de för folkskoleväsendet behövliga lärarkrafterna.

inspektionsbesöken skola kunna förekomma oftare och inspektionen därigenom
skall kunna erhålla en ännu större betydelse för seminarierna, än under
nuvarande förhållanden är möjligt.

Det torde vidare få anses självfallet, att alla frågor, som på ett
eller annat sätt beröra den vid seminarierna bedrivna undervisningen och
som äro av den art och betydelse, att de fordra handläggning av en
högre pedagogisk myndighet, böra komma under överstyrelsens omprövning.
Hit höra sådana uppgifter som utarbetandet av normalplan för
undervisningen och av förslag till organisatoriska förändringar eller förändringar
i för seminarierna gällande lagstiftning.

Bland de många löpande göromål, som komma att falla under överstyrelsens
handläggning, torde de, som angå lärarpersonalen, bliva de
viktigaste. Kommittén har på flera ställen i sitt ovan berörda betänkande
angivit sin åsikt om det lämpliga i att seminariernas lärare med avseende
på formerna för tjänstetillsättning komme i samma ställning som de allmänna
läroverkens. Kommittén har därför föreslagit, att vid utnämnande eller
förordnande av seminarierektor der) förberedande behandlingen av ärendet
och avgivandet av underdånigt förord bör komma att tillhöra överstyrelsen.
Seminariernas ämneslärare skola enligt kommitténs förslag utnämnas
av Kungl. Maj:t, sedan överstyrelsen med angivande av sina skäl
avlämnat underdånigt förslag. Beträffande övningslärare vid seminarierna
har kommittén föreslagit, att de i likhet med motsvarande lärare vid de
allmänna läroverken skola utnämnas av överstyrelsen. Aven lärarna vid
seminariernas övningsskolor böra enligt kommitténs förslag tillsättas av
överstyrelsen. 1 frågor rörande lärares avgång ur tjänsten bör det tillkomma
överstyrelsen att allt efter tjänstens beskaffenhet besluta i ärendet
eller med eget yttrande överlämna detsamma till Kungl. Maj:t. Att förordnande
av vikarier och extralärare skall tillkomma överstyrelsen ingår
ock i förslaget. ^

Folskoleseminarierna.

105

Vidare torde det ligga i sakens natur, att överstyrelsen får befattning
med frågor rörande särskild utbildning av seminarielärare. Hit
hör anordnandet då och då av speciella kurser i eu eller annan undervisningsgren,
motsvax*ande de kurser, som genom läroverksöverstyrelsens
försorg under senare år anordnats för lärare vid de allmänna läroverken och
flickskolorna. De provårskurser, som komma att förläggas till seminarierna,
böra givetvis ställas under överstyrelsens överinseende. I sammanhang med
frågan om provårsutbildningen vill kommittén erinra om det för seminarierna
mindre fördelaktiga förhållandet, att vid allmänt läroverk genomgånget provår
väl berättigar till läraranställning vid seminarium, men att vid seminarium
genomgånget provår däremot icke ger behörighet till anställning som
lärare vid allmänt läroverk. Kommer, på sätt kommittén föreslagit, ett
samband till stånd mellan en blivande central styrelse för folkundervisningen
och den nuvarande läroverksöverstyrelsen, torde sådana anordningar
kunna träffas, att den lärarkandidat, som så önskade, kunde under
sin provårskurs få tillfälle att inhämta erfarenhet såväl på seminariernas
som på de allmänna läroverkens område och därigenom erhålla behörighet
till anställning vid båda slagen av undervisningsanstalter. Till spörsmål
angående lärarutbildningen torde även höra frågor rörande resestipendier för
seminarielärare, med vilka ärenden överstyrelsen givetvis bör få befattning.

I frågor angående tjänstledighet för lärare har kommittén i sitt
förslag givit överstyrelsen vissa befogenheter, i det närmaste likartade
med dem, vilka den nuvarande läroverksöverstyrelsen har beträffande de
allmänna läroverkens lärare.

Med frågor angående lärares uppflyttning i högre lönegrad, angående
kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder och angående förening
av tjänster bör överstyrelsen enligt förslaget ha samma befattning, som
den läroverksstyrelsen har inom sitt område.

Slutligen har kommittén, utan att anse sig kunna avgöra i vad
mån frågan vore av beskaffenhet att påkalla kyrkomötets hörande, funnit

14—122443. Folkunderv.-kom. bet. II.

106

Utbildningen av de för folkskoleväsendet behövliga lärarkrafterna.

det ligga i sakens natur, att den blivande överstyrelsen erhölle en viss
disciplinär myndighet över lärarna vid folkskolesemiYiarierna.

Det torde vidare få anses självfallet, att överstyrelsen får att handlägga
frågor rörande skolhygieniska förhållanden samt rörande de mer eller
mindre omfattande byggnadsföretag, som kunna tänkas förekomma vid seminarierna.
Vad byggnadsfrågor beträffar, torde särskilt under de närmaste
åren dessa ärenden medföra ett betydande arbete för seminariernas centrala
ledning.

Slutligen bör det tillkomma överstyrelsen att avgöra vissa undervisningen
vid seminarierna berörande mindre frågor, för vilka här ej kan i
enskildheter redogöras, liksom överstyrelsen bör hava att från vederbörande
seminarier mottaga och pröva vissa redogörelser och uppgifter m. in.
Kommittén får i fråga om dessa smärre ärenden hänvisa till sitt i förutnämnda
betänkande avgivna förslag till seminariestadga.

2. Småskoleseminarierna.

De till ett antal av omkring 30 uppgående småskoleseminarierna
underhållas dels av landstingen och dels av enskilda och äro i administrativt
hänseende underlydande de korporationer och enskilda, som upprättat och
ekonomiskt underhålla desamma. Enligt nådiga stadgan den 28 maj 1897 angående
prövning vid de under offentlig kontroll stående småskoleseminarierna
är varje sådant seminarium underkastat den inspektion, som chefen för
ecklesiastikdepartementet föreskriver, varjämte avgångsprövningen vid seminariet
skall förrättas i närvaro av eu av chefen för ecklesiastikdepartementet
förordnad sakkunnig, som har att rörande prövningen avgiva berättelse till
departementet. Enligt kungl. kungörelsen den 27 maj 1898 äger landsting
eller stad, som ej deltager i landsting, att till avlönande av lärare och
lärarinnor vid av landstinget eller staden inrättat seminarium för bildande
av lärare och lärarinnor vid småskola eller mindre folkskola eller
av biträdande lärare eller lärarinna vid folkskola under vissa villkor upp -

Småskoleseminarierna.

107

bära bidrag av allmänna medel enligt samma grunder, som gälla med avseende
på de lönetillskott, vilka av statsmedel utgå till skoldistrikt för
avlönande av lärare och lärarinnor vid distriktets folk- och småskolor.

De skäl, som kommittén framhållit för behovet av eu verksammare
central administration av folkskoleseminarierna, gälla
även i fråga om småskoleseminarierna, helst som vid dessa utbildas
mer än hälften av de lärare, som för närvarande tjänstgöra vid våra folkoch
småskolor.

Så länge småskoleseminarierna behålla sin natur av kommunala eller
enskilda institutioner, torde en blivande överstyrelses befattning med dessa
läroanstalter ej kunna i alla avseenden bliva av lika ingående beskaffenhet
som beträffande folkskoleseminarierna.'' Den inspektion, som överstyrelsen
i varje fall måste utöva över ifrågavarande anstalter, bör dock bliva av
samma omedelbara beskaffenhet som ifråga om folkskoleseminarierna. Att
småskoleseminarierna, som under senare år såväl i fråga om lärokursens
omfattning som i fråga om undervisningens yttre hjälpmedel varit stadda
i rask utveckling, skola med hänsyn till sin betydelsefulla uppgift inom skolväsendet
i särskild grad påkalla eu central skolstyrelses uppmärksamhet och
omsorg, synes uppenbart. På detta område föreligga betydelsefulla uppgifter,
vilka en blivande överstyrelse snarast möjligt bör söka bringa till
lösning. Sålunda krävas förändringar i den ovannämnda nådiga stadgan
den 28 maj 1897, bland annat i den riktning att bestämda inträdesfordringar
bliva fastställda och fordringarna i fråga om de vid avgångsprövningen
erforderliga kunskaperna bliva skärpta. Visserligen måste erkännas, att i
undervisningen vid småskoleseminarierna på senare tiden stora framsteg
redan blivit gjorda, men dock är även för dessa läroanstalter en tidsenlig
normerande undervisningsplan i hög grad av behovet påkallad. Till
överstyrelsens befattning med ifrågavarande läroanstalter torde vidare
böra höra att förordna och entlediga inspektor, att förordna censorer
vid avgångsprövningen samt att förbereda frågor angående anslagsäskan -

108

Utbildningen av de för folkskoleväsendet behövliga lärarkrafterna.

den hos Riksdagen. Genom insända uppgifter och årsredogörelser bör
överstyrelsen jämväl äga möjlighet att följa deras verksamhet.

Kn viss särställning intaga det lappska småskoleseminariet i Murjek
och det så kallade finska småskoleseminariet i Haparanda, betingad av dessa
seminariers karaktär av statsinstitutioner. För det förra äro närmare bestämmelser
givna i nådigt brev den 21 maj 1875. I betraktande av vad
kommittén ovan anfört beträffande det lappska folkskoleväsendet har kommittén
ej ansett sig böra föreslå några förändringar i nu rådande förhållanden
i annan mån, än att seminariet må underkastas inspektion från
den centrala ledningens sida. För seminariet i Haparanda åter äro närmare
bestämmelser givna i nådigt brev den 19 april 1875, enligt vilket
detsamma i rätt stor utsträckning lyder under vederbörande domkapitel.
I anslutning till vad kommittén ovan beträffande det så kallade finska skolväsendet
föreslagit, har kommittén funnit, att i fråga om sistnämnda
läroanstalts ställning i administrativt avseende böra i tillämpliga delar
gälla de bestämmelser, som kommittén i sagda avseende föreslagit beträffande
folkskoleseminarierna i riket.

3- Fortbildningskurser.

rl ill frågan om folkskollärarkårens utbildning höra även de för densammas
fortsatta utbildning avsedda, dels av kommuner och enskilda, dels
medelst statsbidrag understödda kurser, som hållas i olika delar av landet.

Den fortbildning folkskollärarna äro i behov av är av flera slag.
Synnerligen aktuell är för närvarande en fortbildning i rent praktisk riktning,
betingad av de pågående strävandena efter en mera praktisk läggning
av undervisningen i folkskolor och fortsättningsskolor; till denna fortbildning
höra slöjdkurser, jordbrukskurser, trädgårdskurser, hembygdskurser och
dylikt. Andra fortbildningskurser äro kurser i olika teoretiska skolämnen,
nykterhetsundervisningskurser, kurser i teckning, i gymnastik och lek in. fl.

Fortbildningskurser.

109

Till frågan om folkskollärarnas fortbildning kunna ock hänföras den tidigare
berörda frågan angående resestipendier för folkskollärare och småskollärare
samt likaledes frågan om dylika stipendier för lärare vid högre
folkskolor.

Vikten av hithörande frågor har på mångfaldiga ställen framhållits
och torde ej här behöva än ytterligare betonas. Det är utan tvivel ett
statsintresse av stor betydelse, varom här är fråga, vilket framgår därav,
att hithörande spörsmål, närmast ovanberörda kurser, mer och mer vunnit

statsmakternas beaktande. Ärligen utgå av statsmedel anslag till kurser
med ovan angivna syftemål. Det är givet, att staten måste fordra en viss
tillsyn över ledningen av dessa kurser, och det torde få anses lika givet,
att den centrala ledning, som har sig anförtrodd folk- och småskollärarnas
utbildning och som sålunda ej kan hållas utanför
hithörande frågor, bör ej blott äga tillfälle att genom en stödjande
verksamhet här göra sin sakkunskap och sin erfarenhet gällande
utan även hava till uppgift att tillvarataga de statsintressen, som
föreligga med avseende på organisationen av hithörande frågor.

Framför allt är det fortsättningsskolans ombildning'' i enlighet med
de synpunkter, vilka kommittén förut angivit, som gör frågan om folkskollärarnas
fortbildning till en fråga av stor betydelse och kommer att
giva en blivande skolöverstyrelse makt påliggande qppgifter för denna frågas
ändamålsenliga lösning. I

I detta sammanhang anser sig kommittén även böra något beröra
den under namn av August Abkahamsons stiftelse å Nääs befintliga läroanstalten.
Nääs läroanstalt, som från början varit en privat institution,
har genom testamente blivit överlämnad till svenska staten. Anstalten har
till ändamål att genom fortsatt utbildning av lärare och lärarinnor, som
redan ägnat sig åt undervisning, verka för uppfostran i allmänhet och särskilt
för användandet därvid av den pedagogiska slöjden. Då sålunda Nääs

Utbildningen av de till folkskoleväsendet behövliga lärarkrafterna.

läroanstalt tillhör staten och är avsedd för lärarpersonalens fortsatta utbildning,
har tanke uppstått, huruvida icke densamma på ett eller annat sätt
borde bringas i samband med den föreslagna överstyrelsen. Såsom 1912
års riksdag i skrivelse angående regleringen av utgifterna under riksstatens
åttonde huvudtitel, under punkt 250, anfört, lärer staten genom övertagande
av den Abrahamsonska stiftelsen å Nääs få anses hava iklätt sig
förpliktelsen att upprätthålla och utveckla densamma i överensstämmelse med
dess ändamål. Nu har emellertid i en av kanslirådet P. E. Lindström gjord
utredning angående sagda stiftelse påvisats, hurusom en revision av stiftelsens
reglemente torde befinnas av behovet påkallad. I betraktande härav
anser kommittén, att avgörandet av frågan om stiftelsens ställning till
överstyrelsen bör tills vidare anstå och företagas i samband med frågan
om revision av stiftelsens reglemente.

Kap. VII. Allmän folkbildning.

Kommittén har i sina inledningsvis givna allmänna synpunkter angivit,
hurusom kommittén tänkt sig, att den föreslagna överstyrelsens
verksamhetsområde borde vidga sig till att även innefatta den allmänna
folkbildningen i vidsträcktare bemärkelse. Den samhörighet, som råder
mellan frågor rörande vad man vanligen betecknar med allmän folkbildning
och frågor angående undervisning och uppfostran i egentlig mening,
det gemensamma målet, nämligen vårt folks höjande i intellektuellt, moraliskt
och fysiskt avseende, och de ofta likartade medlen för ernående av
detta mål, vare sig de användas för de ungas uppfostran eller för de
vuxnas fortsatta utveckling, göra, att hithörande ärenden äga hemortsrätt
i en överstyrelse av det slag kommittén föreslagit. I samband härmed
vill kommittén erinra, hurusom de i det föregående nämnda kommittéerna,
vilka framlagt förslaget till en socialstyrelse, tagit i övervägande, huru -

Allmän folkbildning.

vida ärenden tillhörande folkbildningsverksamheten borde överföras till
socialstyrelsen eller icke, men därvid stannat vid att avgörande skäl
talade för att de bibehölles i det departement, till vilket undervisningsväsendet
i allmänhet hörde, ehuru givetvis under vederbörligt samråd
med den sociala förvaltningen. Denna åsikt synes ock hava vunnit godkännande
i och med bestämmandet av de uppgifter, som blivit socialstyrelsen
tilldelade. I detta sammanhang kan ock erinras om det samband,
som redan förefinnes mellan folkskolan och sådana former av det allmänna
folkbildningsarbetet som föreläsnings- och biblioteksverksamheten, i det
att folkskolans lärare ofta i sina orter äro denna verksamhets målsmän.

Till anordningar för allmän folkbildning räknar kommittén de olika
grenarna av det statsunderstödda bildningsarbetet bland den vuxna ungdomen,
nämligen folkhögskolan, föreläsnings- och biblioteksverksamheten
samt anordningar för idrott och fysisk utbildning i allmänhet.

Den inre samhörigheten mellan sagda grenar av ifrågavarande statsunderstödda
bildningsarbete torde ligga i öppen dag. Det redan av statsmakterna
starkt framhållna sambandet mellan föreläsnings- och biblioteksverksamheten
skall kommittén i det följande beröra, och att sagda verksamhet
på det närmaste sammanhänger med det arbetsområde folkhögskolan
sig förelagt, torde framgå av den egenskap folkhögskolorna hava
som medelpunkter för spridande inom de bredare folklagren av kunskaper
och själsodling samt av intresse för självstudier. Med den intellektuella
och sedliga utbildningen bör sidoställas och förenas den fysiska, och det
beaktande detta förhållande i våra dagar erhållit utgör ytterligare ett skäl
för att till en ledning, som har om händer den allmänna folkbildningen,
förlägga även de spörsmål, som avse att höja vårt folk i fysiskt avseende.

Kommittén vill vidare erinra om det intresse hithörande frågor rönt
från Kungl. Maj:ts och Riksdagens sida och anser sig vid behandlingen
av de särskilda grenarna av folkbildningsarbetet böra knyta sina förslag
till de uttalanden, som härutinnan av Riksdagen eller Kungl. Maj:t gjorts.

112

Allmän folkbildning.

I den allmänna folkbildningens tjänst stå först och främst folkhögskolorna.
I samband med den höjning av statsunderstöden åt folkhögskolor,
som 1912 års riksdag på Kungl. Maj:ts framställning beviljade, biföll
Riksdagen Kungl. Maj:ts förslag om arvode åt en av Kungl. Maj:t för
viss tid tillsatt inspektör över samtliga statsunderstödda folkhögskolor i
riket. I enlighet med den för folkhögskoleinspektören av Kungl. Maj:t
utfärdade instruktionen av den 23 september 1912 skall det huvudsakligen
åligga ifrågavarande befattningshavare att med uppmärksamhet
följa de statsunderstödda folkhögskolornas verksamhet, att övervaka efterlevnaden
av för dem gällande bestämmelser samt att genom upplysningar
och råd kraftigt understödja skolstyrelser, föreståndare och lärare i deras
arbete. Han skall genom personliga besök skaffa sig ingående kännedom
om skolornas lärarkrafter, undervisningsplan, undervisningssätt och arbetsordning,
taga kännedom om deras ekonomiska förhållanden samt, där
så finnes nödigt, söka verka för förbättrande av desamma. Finner inspektören
missförhållanden råda vid en skola, skall han, därest trots anmodan
rättelse ej vidtages, härom göra anmälan till chefen för ecklesiastikdepartementet.
Inspektören bör vidare verka för att skolorna erhålla väl
utbildade och för sitt kall lämpade lärarkrafter samt avgiva yttrande vid
tillsättande och entledigande av föreståndare eller annan ordinarie lärare.
Han har att granska och avgiva yttrande över till Kungl. Maj:t ingivna
ansökningar om understöd till folkhögskolorna och till stipendier åt elever
samt dessutom att uppgöra förslag till fördelningen av understöd för utbildning
av lärare och lärarinnor vid folkhögskolor. Inspektören skall
slutligen dels årligen avgiva berättelse om sin verksamhet dels ock vart
femte år avgiva en utförligare redogörelse för inspektionsverksamheten
och för folkhögskoleväsendets utveckling.

Som synes, är åt denne inspektör tillmätt en ganska självständig
ställning och en för folkhögskolorna synnerligen betydelsefull verksamhet. Då
kommittén föreslår, att folkhögskoleinspektören skall fästas vid över -

Allmän folkbildning.

113

styrelsen, är det ingalunda kommitténs mening, att denna hans befattning
med folkhögskolorna därigenom skulle erfara någon väsentligare förändring.

Förslaget härutinnan är endast motiverat av kommitténs ofta förut
angivna allmänna uppfattning om det önskvärda i att det offentliga
folkundervisningsväsendet sammanhålles i en central styrelses hand. Inom
överstyrelsen bör den ifrågavarande inspektören enligt kommitténs mening
bliva rådgivande och i allmänhet även föredragande i de ärenden rörande
folkhögskolorna, som kunna komma under överstyrelsens behandling*

Anmälan om anmärkta missförhållanden, vari inspektören ej lyckats vinna
rättelse, bör göras till överstyrelsen.

Som ovan sagts, höra till den allmänna folkbildningen vidare de Vördas °

ning sv er k vittutgrenade

företag, som gå under namn av den offentliga föreläsnings- samheten.
verksamheten. Genom beslut av 1911 års riksdag blev i ecklesiastikdepartementet
anställd såsom särskild föredragande en konsulent i hithörande
ärenden. De uppgifter, som enligt Kungl. Maj:ts i ärendet till
samma års riksdag avlåtna proposition (n:r 216) skulle tillkomma denne, vore
att granska ansökningar om statsbidrag till föreläsningsanstalter och därvid
särskilt tillse, att verksamheten vid de olika anstalterna verkligen tjänade det
syfte, för vilket den vore avsedd, att följa centralbyråernas och föreläsningsanstalternas
verksamhet genom bland annat minst en konferens årligen med
ombud för centralbyråerna, att ingripa, där rättelse syntes erforderlig, att stå
till tjänst med råd och upplysningar i hithörande ärenden samt att sammanföra
och bearbeta de från centralbyråer och föreläsningsanstalter inkommande
statistiska uppgifterna. Vad hans tjänstgöring beträffar, skulle han under
sex veckor, högst två månader av året vara till hands inom departementet,
nämligen från den dag, då ansökningar om statsbidrag skulle vara inlämnade,
och tilldess han hunnit granska nämnda ansökningar och angående desamma
lämnat utlåtande till departementschefen. Under den övriga delen av året
kunde han ordna sitt arbete mera fritt; han borde dock vara tillgänglig för att

’ C* O O

15—122413. Folkundcrv.-lcom. bet. II.

114

Allmän folkbildning.

Fidkbiblio teksväsen ilrt.

på anmodan lämna råd och upplysningar eller mottaga anmärkningar rörande
föreläsningsrörelsen samt sålunda vara skyldig att dels besvara hithörande
skrivelser, dels vara att personligen träffa, exempelvis under eu timme två
dagar i veckan. Därjämte borde han — där han fått kännedom om missförhållanden
— ingripa och skriftligen söka åvägabringa rättelser eller, där så
erfordrades, själv besöka en föreläsningsanstalt för att genom sammanträden
med dess inspektor och styrelse söka åstadkomma ändringar och förbättringar
i densammas verksamhet.

Kommittén har genom detta angivande av de uppgifter, som tillkomma
ifrågavarande konsulent, velat visa, att i betraktande av hans rent
administrativa verksamhet intet hinder möter att flytta hans befattning
från departementet till överstyrelsen. Sin kontrollerande verksamhet kan
han lika väl utöva såsom överstyrelsens funktionär, och vid avgivande av
utlåtanden över ansökningar om statsbidrag till föreläsningsanstalter torde
han hava gagn av den sakkunskap, som även på ifrågavarande område
bör förefinnas i överstyrelsen. Av ovan givna sammanfattande redogörelse
för konsulentens verksamhet framgår, att hans tjänstgöring i departementet
är till tiden ganska begränsad men att däremot hans över hela året utsträckta
korresponderande verksamhet är mer omfattande. Genom att fästas
vid överstyrelsen skulle han till gagn för sin verksamhet få tillfälle till
samarbete med personer, som ägde förtrogenhet med olika sidor av undervisnings-
och folkbildningsarbetet. Kommittén vill därför föreslå, att den
i ecklesiastikdepartementet för närvarande anställde konsulenten
för föreläsningsärenden må.tte i den omfattning, som motsvarar
hans nuvarande uppdrag, bliva föredragande av ifrågavarande
ärenden i överstyrelsen. I

I synnerligt nära samband med den nyss berörda föreläsningsverksamheten
stå frågor angående folkbiblioteksväsendet. Genom beslut av 1912 års
riksdag hava i ecklesiastikdepartementet anställts två konsulenter för ärenden

Allmän folkbildning.

115

rörande folkbibliotek och därined sammanhörande frågor. Den verksamhet,
som enligt Kungl. Maj:ts proposition (n:r 179) till samma års riksdag angående
understödjande av folkbiblioteksväsendet skulle tillkomma dessa
tjänstemän, skulle huvudsakligen omfatta granskning av inkommande ansökningar
om statsbidrag till bibliotek, bokförmedlingsanstalter in. in. ävensom
dessa ärendens föredragning för departementschefen. De skulle dessutom
tillhandagå kommuner, skolor och enskilda med råd och upplysningar
rörande biblioteksverksamheten, ingripa, där rättelse syntes erforderlig,
utgiva och tillställa vederbörande bibliotek normalkataloger över böcker,
vilka kunde-erhållas som statsbidrag, anordna och leda kurser för utbildande
av biblioteksföreståndare samt sammanföra och bearbeta från bibliotek och
förmedlingsanstalter inkommande statistiska och andra uppgifter av intresse
för biblioteksväsendet. De båda konsulenterna skulle icke hava alldeles
samma tjänsteställning, i det att den ene av dem, som skulle benämnas
förste bibliotekskonsulent, skulle hava ledningen av arbetet och vara den
i sista hand bestämmande och ansvarige i de frågor, vilka skulle av konsulenterna
avgöras. Det är, som synes, den centrala ledningen för en
gren av den allmänna folkbildningen, som så blivit lagd direkt in i ett
statsdepartement. I likhet med vad kommittén föreslagit beträffande före-''
läsningsverksamheten anser kommittén även, att ärenden rörande biblioteksväsendet
böra anknytas till överstyrelsen.

En samverkan mellan dessa båda verksamhetsgrenar är naturligen av
den största betydelse, och deras inbördes sammanhang ligger i öppen dag,
då .de båda tjäna samma syfte. I sitt yttrande till statsrådsprotokollet
över ecklesiastikärenden den 21 april 1911 angående anslag till populärvetenskapliga
föreläsningar yttrade dåvarande departementschefen, att det
enligt hans mening skulle bliva en av föreläsningskonsulentens icke minst
viktiga uppgifter att, sedan den inom ecklesiastikdepartementet pågående
utredningen i folkbiblioteksfrågan avslutats och förslag i anledning därav
utarbetats, bidraga till ett närmande mellan föreläsnings- och biblioteks -

116

Allmän folkbildning.

verksamheten, som redan nu framstode såsom basta grundvalen för ett
verkligt framgångsrikt arbete på den fria folkbildningens fält. I sitt
yttrande till statsrådsprotokollet över ecklesiastikärenden den 12 april 1912
angående understödjande av folkbiblioteksväsendet uttalade nuvarande
departementschefen sin anslutning till nu angivna uttalande och framhöll
bland annat, att förpliktelserna att i förevarande hänseende verka för ett
närmande måste i samma grad åligga folkbiblioteksverksamhetens målsmän,
i första hand de föreslagna bibliotekskonsulenterna. Enligt vad departementschefen
erfarit, hade -under år 1912 på flera håll lovvärda ansträngningar
försports att ställa föreläsningarna i förbindelse med folkbiblioteken. Som
svnes av ovannämnda uttalanden, förutsattes ett rätt intimt samarbete mellan
dessa båda verksamhetsgrupper, och att detta samarbete ej skulle inskränka
siar till arbetet ute i landet utan framför allt skulle äga rum i den centrala
ledningen synes likaledes ostridigt. På detta sått skulle, om också
ej till namnet, i själva verket skapas eu särskild byrå inom ecklesiastikdepartementet
för handläggning av dessa ärenden. Kommittén anser
emellertid, att detta ifrågasatta samarbete mellan föreläsningsverksamheten
och biblioteksväsendet låter sig lika lätt bringa till stånd inom
den föreslagna överstyrelsen som inom departementet. En annan omständighet,
som likaledes talar för hithörande ärendens förläggning
till överstyrelsen, anser kommittén böra påpekas. I gällande folkskolestadga
(§ 11) omnämnes såsom en skolrådets uppgift att befrämja
inrättandet och begagnandet av socken- och skolbibliotek samt tillse, att
lämpliga böcker därtill anskaffas. Här framträder biblioteksverksamheten
närmast i skolundervisningens men även i den fortsatta utbildningens tjänst.
I gällande instruktion för folkskoleinspektörerna stadgas bland annat, att
inspektören skall inspektera ej blott skolbibliotek utan även med statsbidrag
understödda församlings-, kommun- och föreningsbibliotek, och motsvarande
uppgift tillkommer honom efter de på ifrågavarande område vidtagna
förändringar. Såväl den inre samhörigheten mellan undervisnings -

Allmän folkbildning.

117

frågor och ärenden rörande våra folkbibliotek som även det yttre samband,
som mångenstädes tinnes dem emellan, skulle bättre framträda, om båda
ärendesgrupperna lades under den gemensamma överstyrelsen.

Kommittén vill således föreslå, att de från och med år 1913 i
ecklesiastikdepartementet anställda två bibliotekskonsulenterna
måtte komma att fästas vid överstyrelsen och där erhålla samma
arbetsuppgifter, som enligt Riksdagens beslut skulle tillkomma
dem inom departementet.

Som kommittén ovan antytt, stå de två grenarna av den allmänna
folkbildningen, den andliga och den kroppsliga, i ett sådant samband med
varandra, att de böra även i administrativt avseende sammanhållas, och
det ej blott på den egentliga skolundervisningens område utan ock på
den allmänna folkbildningens.

Vad nu beträffar den allmänna fysiska utbildning, varom här är
fråga, har kommittén för avgivande av förslag angående omorganisation
av gymnastiska centralinstitutet i sitt den 7 mars 1912 avgivna betänkande
uttalat sig om höjandet av det allmänna intresset för hithörande
frågor och om nödvändigheten av att tillgodose de krav, som här förefinnas
och alltjämt framväxa. Sagda kommitté har därvid bland annat
påpekat vikten av att folkskollärarna i sin utbildning erhålla insikt i och
intresse för den fysiska uppfostran, på det att de måtte kunna, var och
en i sin ort, ej blott meddela folkskolebarnen lämplig undervisning i fysisk
uppfostran utan även verka för anordnande av riktigt bedrivna kroppsövningar
för ortens ungdom i allmänhet. Ännu tydligare framträder
nämnda kommittés syfte att giva största möjliga omfattning åt strävandena
att höja den fvsiska uppfostran i dess förslag att göra folkhögskolorna till
medelpunkter för dessa strävanden. Folkhögskolorna, säger kommittén,
skulle kunna ej blott hos sina elever grundlägga ett starkt och stadigvarande
intresse för kroppsövningar och personlig hygien utan även sprida

Fysisk
nppjustrn n.

118 Allmän folkbildning.

och vidmakthålla detta intresse i vida kretsar. En fackbildad och intresserad
folkhögskollärare, som hade gymnastiken till sin huvuduppgift,
skulle, fortsätter kommittén, kunna verka mycket gott, om han ville ägna
sig åt att leda det på landsbygden alltmer vaknande idrottsintresset in på
sunda banor. Detta skulle kunna ske bland annat genom att vid folkhögskolorna
anordna kurser för utbildning av ledare i gymnastik och idrott
för de föreningar, vilka en sådan lärare förmådde väcka till liv i skolans
omnejd.

Det anförda berör just det område, som folkundervisningskommittén
i detta sammanhang åsyftar, nämligen vårt folks allmänna utbildning i
fysiskt avseende. Den stora betydelse denna fråga från en sund folkuppfostrans
synpunkt äger torde ej här behöva särskilt framhållas. Den
förutnämnda kommittén har företrädesvis haft sin uppmärksamhet riktad
på gymnastiken och dess främjande. Men vid sidan av gymnastiken stå
leken och idrotten såsom viktiga medel för samma uppfostringsmåls vinnande.

De uttalanden och förslag av kommittén för omorganisation av gymnastiska
centralinstitutet, vilka i det föregående anförts, utgöra ett bevis
bland andra på det under senare år allt starkare framträdande intresset
för främjandet av vårt folks kroppsliga sundhet och styrka genom de
medel, som gymnastiken, leken och idrotten härför erbjuda, ett intresse,
som även tagit sig praktiska uttryck i en stor mängd över hela landet
spridda idrottsföreningar. I själva verket står man hår inför en redan
betydande rörelse, som av allt att döma skall komma att antaga än större
omfattning. Det synes då ock uppenbart, att staten ej kan underlåta att
i vidsträcktare mån, än vad redan skett, ägna densamma sin uppmärksamhet
och, i den utsträckning så visar sig erforderligt, understödja den,
på samma sätt som den förut gjort i fråga om motsvarande rörelser på
den intellektuella uppfostrans område. Den förutnämnda kommitténs förslag
innebär också helt visst eu riktig uppfattning av det behov, som i
detta avseende föreligger.

Allmän folkbildning.

Om man således här står inför ett statsintresse och om, måhända
ej utan skäl, den farhågan uttalats, att den ifrågavarande rörelsen, åt
sig själv lämnad, kunde komma att urarta, är dock väl att ihågkomma,
att densamma mindre än någon annan tål att bindas i en officiell administrations
former och mer än någon annan är i behov av frihet, därest
den skall utöva det både moraliskt och fysiskt hälsosamma inflytande, varav
den är mäktig.

Med det nära samband, som förefinnes mellan de båda sidorna av
uppfostran, den andliga och den kroppsliga, ligger det i förhållandenas
natur, att den stödjande och varsamt ledande verksamhet, som
staten på nu ifrågavarande område har att utöva, närmast bör
anförtros, åt en blivande överstyrelse för folkundervisningsväsendet,
detta så mycket mera som denna överstyrelse skulle ha sig anförtrodda
omvårdnaden och ledningen av den fysiska uppfostran inom de
olika läroanstalter, som skulle tillhöra dess verksamhetsområde. Men klart
är, att överstyrelsen såväl för att i sistnämnda hänseende kunna fylla sin
uppgift som för att kunna på rätt sätt behandla de spörsmål, vilka tillhöra
det här föreliggande området av fysisk uppfostran, måste äga särskild
sakkunskap till sitt förfogande. Till frågan härom skall kommittén längre
fram återkomma.

TREDJE AVDELNINGEN.

Skolöverstyrelsens organisation och stat.

Sedan arten och omfattningen av de ärenden rörande folkundervisningen,
vilka enligt kommitténs mening borde tillkomma den föreslagna
överstyrelsen, i föregående avdelning angivits, vill kommittén härmed
övergå till att närmare redogöra för hur sagda styrelse lämpligast synes
böra organiseras samt tillika angiva de anslag, som synas bliva behövliga
för upprätthållande av dess verksamhet.

Kap. VIII. Gemensam överstyrelse för rikets

skolväsen.

Kommittén har redan i inledningen till betänkandet som sin åsikt
uttalat, dels att den centrala styrelsen för folkundervisningsväsendet bör
erhålla karaktären av ett centralt ämbetsverk, dels ock att den bör
sammanföras med den nuvarande överstyrelsen för rikets allmänna läroverktill
en enda för landets hela skolväsen gemensam skolöverstyrelse.
De synpunkter, som i senare hänseendet varit för kommittén i huvudsak
bestämmande, skola här angivas.

Först och främst är det klart, att i vissa avseenden ett samarbete
måste komma att äga rum de båda styrelserna emellan. Arten

Gemensam överstyrelse för rikets skolväsen.

121

och omfattningen av deras uppgifter göra ett sådant nödvändigt. Det är
då ock önskligt, att för ett sådant samarbete skapas lämpliga former.
Visserligen förefinnas redan för närvarande bestämmelser angående förbindelsen
mellan centrala ämbetsverk dels i R. F. § 47, dels ock i nådiga
kungörelsen den 16 februari 1900 angående behandlingen av ärenden, som
skola gemensamt handläggas av två eller flera centrala ämbetsverk. Men
nämnda grundlagsbud innehåller endast ett angivande av själva grundsatsen,
och den åberopade nådiga kungörelsen giver vissa generella bestämmelser,
som dock huvudsakligen avse gemensam handläggning utav regeringsärenden
men som mindre val lämpa sig i fråga om styrelseärenden,
varför ock för gemensam handläggning av sistnämnda slag av ärenden
mera ändamålsenliga regler meddelats i vissa ämbetsverks instruktioner.
Nu skulle man visserligen kunna tänka sig, att dylika stadganden kunde
intagas i den här föreslagna skolstyrelsens blivande instruktion och inarbetas
i läroverksöverstyrelsens redan föreliggande, men kommittén har
velat skapa ett bestämdare och mer personligt samband än som vinnes
genom en dylik åtgärd.

De båda styrelsernas uppgifter äro nämligen allt för likartade, deras
verksamhetsområden varandra allt för nära berörande, för att de skulle
kunna förbliva stående den ena bredvid den andra allenast med det lösa
och tillfälliga samband, som kan förefinnas mellan andra centrala verk.
Från synpunkten av stats- och samhällslivet i dess helhet äro de dock blott
att anse som delar av samma stora enhet, och en ställning, som komme dem
att inför det allmänna framträda som målsmän för skilda, måhända stridiga
och med varandra rivaliserande intressen, skulle helt visst komma att bliva
till skada för dessa intressen, än för de ena, än för de andra. För kommittén
står det ock klart, att en sund utveckling av arbetet på vår ungdoms
undervisning och uppfostran med nödvändighet kräver, att detta
arbete i stort sett betraktas såsom ett enda och enhetligt. Endast om
denna synpunkt anlägges, är det tänkbart, att det samförstånd och det

16—122443. Folkunder v.-kom. bet. II.

122

Gemensam överstyrelse för rikets skolväsen.

stöd av ömsesidiga erfarenheter, som äro ett oundgängligt villkor för
framgången i detta arbete, verkligen stå att vinna. Den riktning, som
vårt skolväsen numera i sin utveckling tagit, medför å ena sidan, att
det inre sambandet mellan samtliga detsamma tillhörande läroanstalter
allt mer och mer stärkes, och leder tillika med nödvändighet därtill, att
vissa gränsområden uppstå, där de olika läroanstalterna i sin verksamhet
komma i nära beröring med varandra. Såväl det ena som det andra gör
det i hög grad önskligt, att ledningen av skolväsendet i dess helhet blir
i största möjliga utsträckning enhetlig. En sådan enhetlig ledning är
önskvärd, såväl när det gäller undervisnings- och uppfostringsfrågor av
mer principiell innebörd som ock i fråga om organisationen av skolväsendet
i dess helhet och av enskilda skoltyper. Och vad särskilt beträffar
frågor av ekonomisk innebörd, framför allt sådana, som avse
anslagsäskanden hos Riksdagen, är det, för vinnande av erforderlig planmässighet
i kraven på statens ekonomiska bistånd, av behovet påkallat,
att de skärskådas och avgöras från en ståndpunkt, från vilken man mäktar
överskåda skolväsendet i dess helhet.

Nu angivna synpunkter ha föranlett kommittén att föreslå, att den
nuvarande läroverksöverstyrelsen skulle tillsammans med den föreslagna
centrala ledningen av folkundervisningsväsendet bilda en gemensam skolöverstyrelse.
Aven i ekonomiskt avseende torde vissa fördelar av en dylik
sammanslagning stå att vinna.

Då kommittén sålunda tänkt sig en förening av ovan antydd art
mellan den hittillsvarande läroverksöverstyrelsen och eu blivande överstyrelse
för folkundervisningen, har kommittén ingalunda förbisett, att dessa centrala
styrelser dock i det hela böra intaga eu i förhållande till varandra
fullt självständig ställning, i all synnerhet i de frågor,
som uteslutande beröra de under respektive styrelser stående
läroanstalter. Med den inre organisation av det sålunda erhållna centrala
ämbetsverket, vilken kommittén tänkt sig och för vilken i det följande skall

Gemensam överstyrelse för rikets skolväsen.

123

redogöras, torde, trots det att ämbetsverket framträder starkt enhetligt utåt,
fullt betryggande säkerhet vinnas för att de olika skolarterna få ostört fullfölja
sina särskilda ändamål och att ingen hindrande inblandning från den
ena eller andra av de båda stora avdelningarna i deras speciella verksamhet
äger rum. Kommittén, som icke underlåtit att även taga kännedom
om skolväsendets förvaltning i en del främmande länder, anser sig i
detta sammanhang böra erinra därom, att från varandra skilda centrala
styrelser för den högre undervisningens och folkundervisningens onn^den
i allmänhet där icke förekomma.

Beträffande benämningen på den genom den angivna föreningen uppkommande
överstyrelsen för skolväsendet i landet har kommittén velat föreslå,
att den erhåller namnet skolöverstyrelsen.

Kommittén har så mycket hellre ansett sig kunna framställa detta
förslag om en förening av den ifrågasatta överstyrelsen för folkundervisningsväsendet
och den nuvarande läroverksöverstyrelsen till ett enda centralt
ämbetsverk, som något hinder i yttre avseende härför ej lärer möta. Dä
nämligen notarie- samt registrators- och aktuarietjänsterna vid den nuvarande
läroverksöverstyrelsen år 1908 överflyttades till ordinarie stat, föreskrev
Kungl. Maj:t, i överensstämmelse med Riksdagens därom fattade beslut,
bland annat, att ordinarie innehavare av nämnda tjänster skulle vara underkastade
den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av överstyrelsen eller
eljest i allmänhet kunde varda stadgad, samt i sådant hänseende, ävensom
därest ämbetsverkets ställning inom statsförvaltningen så förändrades, att
detsamma ej längre kunde såsom självständigt ämbetsverk anses, eller därest
vissa ifrågavarande ämbetsverk tillhörande göromål överflyttades till annat
ämbetsverk, vara pliktiga att, med bibehållande av den tjänstegrad och
den avlöning de innehade, efter ny eller förändrad arbetsordning sköta de
med befattningarna förenade göromålen eller, efter Kungl. Maj:ts förord -

124

Gemensam överstyrelse för rikets skolväsen.

nande, tjänstgöra i det verk, till vilket göromålen komrne att överlämnas.
Och då år 1909 ny stat för läroverksöverstyrelsen fastställdes, föreskrevos
bland annat samma villkor för åtnjutande av de för överdirektören ock
läroverksråden fastställda nya avlöningsförmånerna.

Kap. IX. Skolöverstyrelsens ställning till
ecklesiastikdepartementet.

Innan kommittén övergår till redogörelse för den organisation, som
bör givas åt den sålunda uppkommande skolöverstyrelsen, torde med några
ord böra beröras frågan om det nya ämbetsverkets förhållande till Kungl.
Maj:ts kansli, närmast till ecklesiastikdepartementet.

Det är kommittén väl bekant, att förslag är under utarbetande
att i viss mån förändra de centrala ämbetsverkens ställning: i förhållande
till kansliet och därmed ock deras arbetssätt. Givet är, att därest det
skulle befinnas lämpligt att fullfölja sådana planer, större svårigheter
icke behöva möta att i avseende å den nya skolöverstyrelsen än i avseende
å nuvarande centrala ämbetsverk genomföra därav betingad förändring,
enär Kungl. Maj:t i alla händelser icke lärer underlåta att vid
tillsättande av den nya skolöverstyrelsens ämbets- och tjänstemän föreskriva,
att de skola vara underkastade den förändring i tjänstgöring, som
berörda förhållanden möjligen skulle kunna påkalla. Kommittén vill i
sådant avseende hänvisa därtill, att vid inrättandet av nya tjänster och
vid genomförandet av löneregleringar numera i allmänhet pläga uppställas
sådana villkor för de nya tjänsternas eller lönernas innehavare,
att dessa bliva pliktiga att, med bibehållande av tjänstegrad och lön.
etter ny eller förändrad arbetsordning sköta de med deras befattning
förenade göromålen även efter inträdandet av eventuella organisatoriska

Skolöverstyrelsens ställning till ecklesiastikdepartementet.

125

förändringar i det ämbetsverk, som befattningen tillhör, pa samma sätt
som, enligt hvad kommittén ovan erinrat, skett i fråga om ämbets- och
tjänstemännen i läroverksöverstyrelsen. Också har kommittén i det följande
föreslagit liknande bestämmelser för befattningshavare i den föreslagna
skolöverstyrelsen.

Man skulle möjligen kunna ifrågasätta, om icke efter upprättandet
av en central styrelse för folkundervisningsväsendet den nuvarande folkskolebvrån
inom ecklesiastikdepartementet skulle kunna bliva obehövlig.
Med hos oss rådande system för statsförvaltningen, enligt vilket de ärenden,
som från de centrala verken inkomma till departementen, inom dessa föredragas
av särskilda kanslitjänstemän, lärer detta dock icke kunna bliva
förhållandet. Skulle de från skolöverstyrelsen inkommande till folkundervisningen
hörande ärendena icke komma att äga en särskild föredragande,
måste deras föredragning anförtros åt annan för dylikt ändamål kvalificerad
tjänsteman inom ecklesiastikdepartementet, men att där finna någon sådan,
vars tid icke är fullt upptagen av honom redan åliggande göromål, lärer
icke vara möjligt. Den erfarenhet, som vunnits beträffande läroverksärendena,
torde för övrigt i detta hänseende vara avgörande, i det att läroverksbyrån
inom departementet visat sig oumbärlig även efter läroverksöverstyrelsens
tillkomst. Helt visst skall inrättandet av den nya skolöverstyrelsen icke
medföra synnerlig förändring inom ecklesiastikdepartementet. Visserligen
skulle konsulenten för föreläsningsväsendet och inspektören för dövstumundervisningen
likasom konsulenterna för biblioteksväsendet och inspektören
för folkhögskolorna överflyttas från departementet till skolöverstyrelsen.
Men i övrigt skulle, likasom chefen för läroverksbyrån nu bereder
till föredragning ärenden från läroverksöverstyrelsen, chefen för folkskolebyrån,
vilken skulle befrias från sin nuvarande inspektionsskyldighet, komma
att bereda till föredragning ärenden från den nya skolöverstyrelsen, nämligen
folkskoleärenden, seminarieärenden, folkbildningsärenden och ärenden
rörande abnormväsendet. Huruvida gränserna mellan de två byråer -

126 Skolöverstyrelsens ställning till ecklesiastikdepartementet.

nas arbetsområden kunna komma att i ett eller annat avseende behöva
undergå jämkning, är en fråga, som här icke torde behöva upptagas till
undersökning. Vad särskilt chefen för folkskolebyrån inom departementet
beträffar, föreställer sig kommittén, att hans arbete visserligen icke till
kvantiteten blir mindre än nu, men uppenbart är, att arbetets tyngdpunkt
kommer att förskjuta sig till följd av den sakkunniga utredning,
som ärendena på förhand hava undergått inom den nya skolöverstyrelsen.

Vid betraktande av frågan om den inverkan, som den nya överstyrelsens
inrättande kan komma att få på arbetet inom ecklesiastikdepartementet,
har kommittén tagit i övervägande, huruvida icke fördelningen avvissa
anslag skulle kunna överlämnas till avgörande av överstyrelsen. De
anslag, som kommittén härvid tagit i skärskådande, äro dels anslag till
vissa undervisningsanstalter såsom anslagen till folkhögskolor och till dövstumundervisningen,
dels anslag för vissa folkbildningsändamål, såsom anslagen
till folkbibliotek och till anstalter, som anordna populärvetenskapliga
föreläsningar, dels anslag till resestipendier, såsom anslagen till resestipendier
för seminarielärare, lärare vid högre folkskolor, folkskollärare, småskollärare,
abnormlärare, dels slutligen anslag till elevstipendier, såsom anslagen
till stipendier åt seminarieelever och folkhögskoleelever. Kommittén har
härvid funnit, att, vare sig fördelningen av sagda anslag överföres på överstyrelsen
eller fortfarande liksom nu tillkommer Kungl. Maj:t, någon ändring
i överstyrelsens arbetsbörda till följd därav icke komme att ske, enär
överstyrelsen även i senare fallet torde komma att få ärendenas utredning
sig anförtrodd. Emellertid anser kommittén, att en överflyttning av nu
berörda ärenden endast i det fall bör ske, att en decentralisation av motsvarande
ärenden inom förvaltningen i dess helhet skulle komma att genomföras,
och vill kommittén i detta sammanhang blott framhålla, att arbets -

Skolöverstyrelsens ställning till ecklesiastikdepartementet.

127

sättet inom den blivande överstyrelsen icke utgör hinder för en dylik överflyttning*
därest en dylik allmän decentralisation av ifrågavarande slag avärenden
skulle komma att ske.

Kap. X. Skolöverstyrelsens ledamöter och

sakkunniga.

1. Chefen.

Den enhetssynpunkt, som kommittén angivit, bör närmast taga sig
uttryck i den över de båda avdelningarna stående gemensamma
chefen för skolöverstyrelsen. Stor makt ligger uppå att till innehavare
av denna krävande befattning erhålla en person, som besitter icke
blott grundlig teoretisk bildning och ingående kännedom om de olika pedagogiska
spörsmålen utan även framstående chefsegenskaper. Den nya skolöverstyrelsen
blir nämligen ett betydande verk icke blott i avseende å
den viktiga och omfattande kulturuppgift, som den har att fullfölja, utan
även med hänsyn till omfattningen av den personal, som blir vid styrelsen
anställd, och den stora mängden av de myndigheter, anstalter och funktionärer,
-som tillhöra dess förvaltningsområde. Vid övervägande av vilken
ställning som bör givas åt chefen för en så omfattande förvaltning, har
kommittén, jämväl i betraktande därav att cheferna för andra centrala
ämbetsverk, såsom medicinalstyrelsen, telegrafstyrelsen, generaltullstyrelsen
och generalpoststyrelsen, hava generaldirektörs ställning, ansett det
böra vara självfallet, att chefen för den nya skolöverstyrelsen, Vars underlydande
förvaltningsområde blir synnerligen omfattande, jämväl bör erhålla
generaldirektörs ställning. Härtill kan läggas, att den nuvarande chefen
för den ena av de båda avdelningar, som den nya skolöverstyrelsen skulle
omfatta, har överdirektörs ställning.

128

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

Beträffande generaldirektörens avlöning har kommittén ansett sig
böra föreslå, att densamma sättes till 11,000 kronor. Kommittén har
därvid dels låtit bestämma sig av den omständigheten, att chefens för den
nuvarande läroverksöverstyrelsen löneförmåner beräknas motsvara en avlöning
av 10,000 kronor, dels och framför allt letts av hänsyn till omfattningen
och beskaffenheten av de uppgifter, som enligt kommitténs förslag
skulle komma att påvila chefen för den nya överstyrelsen. Såväl det ena
som det andra förhållandet talar för att den avlöning, som skall förbindas
mod den nya chefsbefattningen, åtminstone icke blir lägre än den i fråga
om motsvarande befattningar numera lägsta förekommande avlöning eller
11,000 kronor. Av de föreslagna löneförmånerna torde 7,000 kronor böra
bestämmas som lön, 3,000 kronor som tjänstgöringspenningar och 1,000
kronor som ortstillägg.

2. Avdelningscheferna.

Det är helt visst otänkbart, att en chef för ett verk av den omfattning
som den nu föreslagna skolöverstyrelsens skulle kunna hinna deltaga i
handläggningen av samtliga inom verket förekommande äi-enden. Även
om hans tid och krafter, sedda rent kvantitativt därtill skulle vara tillräckliga,
skulle den faran inträda, att han därigenom droges från sina egentliga
och huvudsakliga uppgifter. I betraktande härav och med hänsyn
till den i vissa fall starkt specialiserade sakkunskap, som inom skolstyrelsens
olika avdelningar erfordras, synes det kommittén visserligen ej
utan fog kunna ifrågasättas, att i spetsen för en var av de olika avdelningarna,
Järoverksavdelningen och folkundervisningsavdelningen, ställdes
en avdelningschef utan annat uppdrag än att vara chef för vederbörande
avdelning. Men att här skapa självständiga och fristående chefsbefattningar
har kommittén av ekonomiska grunder dock ej ansett sig
böra förorda. Kommittén föreslår därför, att en av ledamöterna på

Avdelningscheferna.

129

vederbörande avdelning tillika erhåller förordnande såsom chef
för avdelningen ifråga. Uppdraget åt någon av ledamöterna att vara
avdelningschef torde böra givas av Kungl. Maj:t på viss tid.

Dessa båda avdelningschefer böra, som sagt, under generaldirektören
utöva ledning av arbetet på de respektive avdelningarna. Kommittén föreställer
sig, att arbetsfördelningen mellan generaldirektören och avdelningscheferna
lämpligast skulle kunna ske på det sättet, att i en blivande instruktion
de ärenden bestämt angivas, vilka böra handläggas av generaldirektören,
och att det beträffande de övriga i styrelsens arbetsordning
närmare bestämmes, vilka som skola handläggas av de respektive avdelningscheferna.
Utan att ingå på frågan i närmare detalj, anser kommittén
sig böra framhålla, att generaldirektören synes böra inom avdelningen
deltaga i befordringsmål och disciplinmål samt i frågor av mer principiell
eller ekonomisk innebörd ävensom åtminstone i viktigare ärenden, som
erfordra Kungl. Maj:ts beslut. Huru med ledningen av arbetet inom överstyrelsen
bör ordnas, då generaldirektören åtnjuter semester eller av tjänstegöromål
är hindrad att deltaga i arbetet inom överstyrelsen, bör genom
instruktionen angivas. Då åter generaldirektören är tjänstledig, bör vikarie
förordnas av Kungl. Maj:t.

På grund av det särskilda arbete och ansvar, som sålunda pålägges
avdelningscheferna, och den ställning de komma att intaga synas de
utom sin byråchefslön böra åtnjuta ett årligt arvode av 1,000 kronor
vardera.

3. Läroverksavdelningen.

Innan kommittén övergår till att närmare redogöra för huru kommittén
tänkt sig organisationen av arbetet inom den föreslagna avdelningen för
folk undervisningsväsendets centrala ledning, anser sig kommittén böra
beröra en fråga, som utövat ett visst inflytande på kommitténs bedömande
av denna angelägenhet. Kommittén har, såsom ovan angivits,

17—122443. Folkunder v.-k om. bet. 11.

130

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

tänkt sig, att den blivande överstyrelsens båda avdelningar skulle hava
en gemensam chef. Såväl på grund härav som ock med hänsyn därtill,
att vid en blivande överflyttning av den nuvarande läroverksöverstyrelsen
till den gemensamma överstyrelsen eu av den nuvarande
läroverksöverstyrelsens medlemmar skulle komma att tagas i anspråk
såsom avdelningschef inom den blivande läroverksavdelningen och samtliga
dess medlemmar jämväl hava att deltaga i handläggning av vissa för
skolväsendet i dess helhet gemensamma ärenden, har den frågan uppstått,
huruvida den ifrågavarande föreningen skulle komma att medföra behov
av ökade arbetskrafter inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen eller i
övrigt föranleda ändring i dess nuvarande organisation och arbetssätt.

Kommittén har därför vänt sig till sin sakkunnige, överdirektören
i läroverksöverstyrelsen B. J:son Bergqvist med en anmodan att i nu angivna
avseenden göra ett uttalande. I anledning härav har överdirektören
Bergqvist, efter samråd med läroverksöverstyrelsens övriga medlemmar,
avgivit ett särskilt yttrande, vilket såsom bilaga åtföljer dettabetänkande.
I

I nämnda yttrande framhålles, hurusom det arbete, som hittills påvilat
medlemmarna i överstyrelsen, icke kunde sägas alltid hava stått i god
överensstämmelse med vad en klok hushållning med deras krafter bort
mana till. En av de förnämsta anledningarna till detta förhållande vore
otvivelakiigt att söka däri, att överstyrelsen från början utrustats med
en alltför knappt tilltagen uppsättning av juridiskt och administrativt
utbildade och skolade krafter. överstyrelsens ursprungliga kansli hade
utgjorts av en enda tjänsteman — en notarie. Visserligen hade i detta
förhållande en förbättring så småningom inträtt, därigenom att kansliet
tid efter annan genom beslut av Kungl. Maj:t och Riksdagen erhållit en
ej oväsentlig förstärkning, men ännu kvarstode det antydda förhållandet i
alltför stor utsträckning, för att det skulle kunna sägas, att de pedagogiskt

Läroverksavdelningen.

131

fackbildade och de administrativa krafterna inom överstyrelsen vore på ett
tillfredsställande sätt mot varandra avvägda.

En naturlig följd av nu framhållna omständighet hade blivit, att
överstyrelsens medlemmar, vilka samtliga varit pedagogiskt fackbildade
personer, måst till en mycket stor utsträckning tagas i anspråk icke blott
för uppsättning av sådana skrivelser, vilkas avfattning förutsatt pedagogisk
sakkunskap, utan även för sådana administrativa och sekreteriella göromål,
vilka bättre lämpat sig för juridiskt och administrativt skolade krafter.
Detta hade åter medfört, att överstyrelsens medlemmar, trots alltjämt
vidtagna förenklingar i överstyrelsens arbets- och expeditionssätt, icke
alltid kunnat så odelat, som önskligt varit, ägna tid och krafter åt de uppgifter
av pedagogisk innebörd, som i främsta rummet påvilat överstyrelsen.

A andra sidan hade det arbete, som sålunda nedlagts på förekommande göromål
av mera administrativ natur, i vissa fall härflutit ur en för de ifrågavarande
göromålen mindre skolad och därför ock mindre givande arbetskraft.

Nu påpekade brist på administrativt utbildade arbetskrafter hade
även ur en annan synpunkt kommit att medföra en viss olägenhet för överstyrelsens
arbete. Det hade visat sig hinderligt för en fullt rationell arbetsfördelning
inom överstyrelsen. Den närmare anledningen därtill vore följande.
Överstyrelsens medlemmar hade, bland annat på grund av den överstyrelsen
åliggande inspektionsskyldigheten, i regel måst utses väsentligen
med hänsyn till deras lämplighet att inom överstyrelsen representera visst
eller vissa av de vid läroverken förekommande läroämnena, och först i
andra hand hade avseende kunnat fästas vid förhandenvaron av övriga
egenskaper och erfarenheter, som erfordrades hos en medlem av ett centralt
ämbetsverk. En följd härav hade blivit, att den stora mängd av
göromål, som fallit utanför den egentliga ämnessynpunkten, icke till önskvärd
utsträckning låtit fördela sig efter mera enhetliga synpunkter, bestämda
av inre släktskap eller annan samhörighetsgrund, utan måst mera
tillfälligt tilldelas än den ena, än den andra ledamoten, allt eftersom hans

132

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

personliga egenskaper eller tilläventyrs tidigare förvärvade erfarenheter
gjort sådant lämpligt. Detta hade i sin ordning medfört, att de inom
överstyrelsen förefintliga arbetsrotlarna kommit att förete en i viss män heterogen
sammansättning, så att ärenden, som helst bort behandlas tillsammans,
icke alltid kunnat handläggas av en och samma föredragande. Hade det
nu inom överstyrelsen funnits ett tillräckligt antal administrativa krafter,
vilka kunnat såsom mera fasta biträden åt ledamöterna supplera dem i
erforderliga avseenden samt vid ombyte av ledamöter tillgodose kontinuiteten
i arbetet, så hade det varit lätt nog att råda bot på den påpekade
olägenheten. Nu hade emellertid andra utvägar måst i sådant syfte anlitas.
Först och främst hade, för att förebygga den brist på sammanhållning
och koncentration i arbetet, som eljest kunnat befaras uppstå,
överdirektörens tid och krafter i stor utsträckning måst tagas i anspråk
för uppgifter, vilka egentligen bort ligga utanför hans arbetsområde.
Vidare hade den kollegiala handläggningsformen av ärendena måst inom
överstyrelsen användas i stor utsträckning. Genom det samarbete, som
därvid ägt rum, hade visserligen i viss mån ersättning vunnits för bristen
på önskvärd homogenitet i arbetsrotlarna. Men detta hade å andra sidan
gjort arbetet tungt och inkräktat på medlemmarnas tid.

Av det senast anförda syntes framgå, att såväl behovet av eu
starkare inre koncentration av arbetet som ock önskvärdheten av en mera
tidsenlig, mindre tung och tidskrävande arbetsform avgjort pekade hän
på nödvändigheten av en mera enhetligt genomförd arbetsfördelning och
att denna i sin ordning förutsatte förstärkning av de administrativa krafterna
inom överstyrelsen.

På grund av nu nämnda förhållanden hade det blivit allt mera
klart* att lämpligaste sättet för ordnandet av arbetet inom överstyrelsen
vore att där införa en indelning på särskilda byråer, varvid varje byrå
försåges med en i regel pedagogiskt fackbildad chef, som till sitt biträde
hade viss vid byrån mera fast bunden administrativ arbetskraft. Därigenom

Läroverksavdelningen.

133

vunnes även den avsevärda fördelen, att den kollegiala behandlingsformen
av ärendena kunde inskränkas och att arbetet inom verket överhuvud
kunde ordnas efter samma grunder, som numera allmänt tillämpades inom
centrala ämbetsverk. Då de olika läroanstalter, som stå under överstyrelsens
inseende, lätt nog läte fördela sig i vissa större grupper och även de
ärenden, som icke direkt avsåge någon viss läroanstalt, utan större svårighet
medgåve en lämplig fördelning, torde riktlinjer för en avgränsning
mellan de olika byråerna lätt nog stå att vinna. Sålunda kunde, för att
blott antyda konturerna av en byråindelning, två av byråerna avses för
ärenden rörande de allmänna läroverken. Av dessa två byråer kunde eu
övertaga handläggningen av de ganska talrika ärendena rörande anordnande
av student- och realskolexamina ävensom en mängd ärenden av
mera löpande natur tillhörande läroverkens yttre administration, bland
vilka särskilt vore att nämna ärenden rörande läroverkens ekonomiska
förvaltning, byggnadsfrågor, fördelning av de till läroverken för olika ändamål
utgående anslag. Den andra byrån komme då huvudsakligen att
omhänderhava organisations- samt mera allmänna uppfostrings- och undervisningsfrågor
ävensom frågor rörande provåret och lärarnas fortsatta utbildning
samt frågor rörande fysisk uppfostran. Till en tredje byrå kunde
förläggas frågorna rörande den kvinnliga ungdomens undervisning och uppfostran
samt utbildningen av lärarkrafter för dithörande läroanstalter. Slutligen
kunde en fjärde byrå övertaga frågor angående övriga enskilda samt
under läroverks överstyrelsens inseende stående kommunala läroanstalter,
varibland frågor rörande fördelning av anslag till dessa läroanstalter,
kompetens-, dispens- och lönefrågor angående deras lärare samt ärenden
angående examensrätt och andra förmåner. Vid en sådan fördelning iinge
man dock icke förbise, att en stor del av de inom läroverksöverstyrelsen
förekommande ärendena vore så samhörande, att även med en byråindelning
ett ganska nära samarbete måste äga rum mellan de särskilda byråerna.
Särskilt måste den speciella ämnessakkunskapen, på vilken byrå den än

134

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

funnes, komina att tagas i anspråk, när det gällde befordringsfrågor. Detsamma
gällde den inspektionsverksamhet, som överstyrelsen hade att utöva.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter skulle överstyrelsen, även
om frågan om inrättande av en för skolväsendet gemensam överstyrelse
icke därtill givit anledning, hava funnit sig nödsakad göra vederbörlig
framställning om en omläggning av överstyrelsens arbete i den riktning,
som nu blivit antydd, ävensom om därav betingad förstärkning av överstyrelsens
administrativa arbetskrafter.

Nu hade det emellertid blivit ifrågasatt, att läroverksöverstyrelsen
skulle ingå som eu avdelning i en tillärnad för hela skolväsendet gemensam
överstyrelse. Därvid skulle läroverksöverstyrelsens chef ersättas med
en för det nya ämbetsverket gemensam chef, varjämte en av den nuvarande
läroverksöverstyrelsens ledamöter skulle erhålla uppdraget att vara
chef för den blivande läroverksavdelningen. Därtill skulle slutligen komma,
att sistnämnda avdelnings ledamöter även skulle tagas i anspråk för handläggning
av vissa för skolväsendet i dess helhet gemensamma ärenden.

Det vore uppenbart, att en dylik anordning komme att beröva läroverksöverstyrelsen
en del av den arbetskraft, som för närvarande representerades
av dess medlemmar, på samma gång den medförde en ökning
av dessa medlemmars arbete. Den föreslagna anordningen skulle därför i
och för sig med nödvändighet komma att påkalla förstärkning av överstyrelsens
arbetskrafter. Med hänsyn till vad ovan anförts angående önskvärdheten
av en omläggning av överstyrelsens arbete, hade emellertid nämnda
arbete synts vara bäst betjänt med att antalet administrativt utbildade arbetskrafter
inom läroverksöverstyrelsen ökades till en utsträckning, som medgåve
en fullt genomförd byråindelning av det slag, som ovan antytts. Skedde
detta, syntes någon förstärkning av ledamöternas antal icke vara erforderlig.

Med anledning av vad från sakkunnigt håll sålunda blivit
anfört har kommittén ansett sig böra utgå från att läroverks -

Läroverksavdelningen.

135

avdelningen inom den blivande överstyrelsen bör omfatta fyra
byråer, en var med sin chef. Till frågan om förstärkning av avdelningens
kansli återkommer kommittén i sammanhang med spörsmålet om
den nya överstyrelsens kansli.

För närvarande förordnas ledamöterna i läroverksöverstyrelsen för
en tid av högst 5 år åt gången. Till ledamot av läroverksöverstyrelsen
uto-år dels 3,000 kronor av den för honom såsom ordinarie lärare å vederbörande
läroanstalts stat uppförda avlöning, dels ock å överstyrelsens ordinarie
stat uppförd avlöning av 4,800 kronor, därav 1,700 kronor lön, 2,500
kronor tjänstgöringspenningar och 600 kronor ortstillägg, eller sammanlagt
7,800 kronor. Då ledamot av överstyrelsen i denna sin egenskap
ej är berättigad till pension och följaktligen icke heller har att i sagda
egenskap erlägga något pensionsbidrag, kan den till honom utgående avlöningen
beräknas motsvara de löneförmåner, som för närvarande i första
lönegraden i regel utgå till byråchefer i de centrala ämbetsverken eller
S,100 kronor. Vid upprättande av en skolöverstyrelse med, såsom kommittén
har för avsikt att föreslå, fast anställda ledamöter, bör byråchefernas
inom läroverksavdelningen avlöning fastställas till 8,100 kronor,
därav 5,000 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspenningar och 600
kronor ortstillägg. Härtill bör komma, såsom vanligt, ett ålderstillägg
å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring i befattningen.

4. Folkundervisningsavdelningen.

Redan av den undersökning kommittén verkställt i fråga om de
verksamhetsområden, som skulle komma att läggas under en blivande
central ledning av folkundervisningsväsendet och för vilken kommittén här
ovan redogjort, har det synts kommittén framgå, att den blivande folkundervisningsavdelningen
lämpligen borde organiseras i enlighet med den
i de moderna centrala ämbetsverken förefintliga byråindelningen. Ett

136

Antalet

byråer.

Skolöverstyrelsens ledamöter ock sakkunniga.

ytterligare stöd för denna uppfattning har kommittén haft i de upplysningar,
som i den ovan refererade skrivelsen av överdirektören Bergqvist
blivit lämnade i fråga om den nuvarande läroverksöverstyrelsen.

Kommittén har da haft att söka bilda sig en uppfattning angående
det behov av arbetskrafter, som på nu ifrågavarande avdelning av skolöverstyrelsen
torde komma att förefinnas, eller, närmare bestämt, angående
antalet av för folkundervisningsavdelningen behövliga byråer.

Därvid har kommittén först velat undersöka, huru många byråer som
skulle erfordras för handläggning av ärenden tillhörande det egentliga folkskoleväsendet,
alltså den del av den föreslagna folkundcrvisningsavdelningens
verksamhetsområde, som tvivelsutan kommer att kräva det mesta arbetet.

Vid en dylik undersökning torde det vara lämpligt att, innan försök
göres att närmare uppskatta de olika ärendenas mängd och beskaffenhet,
först dröja något vid den rent yttre omfattningen av de blivande folkskolebyråernas
arbetsfält, varvid en del uppgifter, som redan i det föregående
på olika ställen lämnats, åter komma till användning.

I första rummet märkas här folk- och småskolor samt mindre folkskolor.
Dessas sammanlagda antal utgjorde enligt den officiella statistiken
år 1910 14,900 med 759,463 lärjungar och 21,519 lärare, däri inräknade
även lärare, som undervisa uteslutande i övningsämnen. Skoldistrikten
voro samma år 2,416, och kostnaderna uppgingo till 41,506,160 kronor,
därav statsbidrag 12,129,119 kronor.

Det är tydligt, att redan det stora antalet skolor, vilket för övrio-t befinner
sig i ständig tillväxt, kommer att giva stor omfattning åt det arbete
deras ledning kräver. Men detta arbete ökas än mer därigenom, att de olika
lokala förhållandena i landet framkallat ett stort antal skilda skoltyper, ofta
av så olikartad organisation, att de egentligen kunna betraktas som skilda skolarter.
För att giva en föreställning om huru skiftande och invecklade förhållandena
i detta avseende äro, lämnas här en översikt av de viktigaste typerna.

Folkuudervisningsavdelningen.

137

Både småskolor, folkskolor och mindre folkskolor kunna vara antingen
fasta eller flyttande. Av fasta småskolor förekomma sådana, i vilka en
lärarinna under hela läsåret antingen undervisar en årsklass eller samtidigt
två eller tre årsklasser, ävensom sådana, i vilka en lärarinna på skilda
tider — varannan dag eller under olika perioder — undervisar en årsklass
eller två årsklasser. I flyttande småskola kan lärarinnan ha att undervisa
antingen två eller tre årsklasser. Fasta folkskolor finnas, där en lärare
under hela läsåret undervisar antingen en årsklass eller samtidigt två, tre,
fyra eller sex årsklasser, ävensom där en lärare under skilda tider undervisar
antingen en årsklass, två årsklasser eller växelvis två och fyra årsklasser.
I flyttande folkskola har en och samma lärare vanligen att på
varje station undervisa fyra årsklasser. I fast mindre folkskola undervisar
vanligen en lärarinna på skilda tider växelvis två småskole- och fyra folkskoleklasser.
I flyttande mindre folkskola har en lärarinna i de flesta fall
att på varje station undervisa fyra folkskoleklasser. De här i korthet angivna
typerna kunna i sin ordning förete en mängd variationer.

Nu gällande normalplan, som tager hänsyn blott till de allmännast
förekommande typerna, upptar fem typer av småskola, åtta av folkskola
och två av mindre folkskola. Om också antalet organisationsformer kan i
någon mån komma att minskas genom en och annan svagare forms bortfallande,
kommer å andra sidan antalet dylika former givetvis ytterligare
att växa, i den mån som strävandet att utsträcka barnens normala undervisningstid
från sex till sju år vinner framgång.

Till folkskolorna ansluta sig de olika slagen av folkskolans överbyggnader.
Av dessa står folkskolans högre avdelning, som vanligen omfattar
ettårig eller tvåårig kurs, i så nära samband med den egentliga folkskolan,
att den i organisatoriskt avseende knappt är att skilja från den
egentliga folkskolan.

Största utbredningen bland folkskolans överbyggnader har fortsättningsskolan.
Sålunda upptar 1910 års statistik i 1,079 skoldistrikt 2,063

18—122443. Folkunderv.-kom. bet. II.

138

Skolöverstyrelsens ledamöter ock sakkunniga.

fortsättningsskolor med 30,038 lärjungar. Kostnaderna ingå i den förut
för små- och folkskolor samt mindre folkskolor angivna summan.

Om fortsättningsskolan reformeras i den riktning, som i det föregående
(sid. 79 ff) angivits, så att dess undervisning anknytes till olika yrken
eller yrkesgrupper, skulle också denna skola komma att förete skilda typer,
allteftersom undervisningen huvudsakligen koinme att anknytas till jordbruk,
till industri och hantverk av olika slag, till handel eller till husligt arbete.
Dessutom skulle fortsättningsskolor av mera blandade typer komma att
finnas. Med hänsyn till undervisningstidens omfattning skulle fortsättningsskolan
kunna tänkas bliva tvåårig eller flerårig.

Högre folkskolor funnos 1910 till ett antal av 31, lärjungarnas antal
utgjorde 1,326, lärarnas 73 eller, om lärare, som endast undervisa i övningsämnen,
även medräknas, 117. Kostnaderna uppgingo till 157,321 kronor,
därav statsbidrag 67,493 kronor. Även de högre folkskolorna äro till sin organisation
olika. De kunna hava antingen ettårig, tvåårig, treårig eller fyraårig
lärokurs, och med hänsyn till målet för undervisningen kunna de förete
olika skiftningar, i det att undervisningen t. ex. kan avse än att bibringa
ungefär samma kunskapsmått som på motsvarande stadium av allmänna läroverket,
än att giva en mera direkt på praktisk verksamhet riktad utbildning.

Till folkskolebyråerna skulle enligt kommitténs förslag också knytas
läroanstalterna för dövstumma och för blinda. För närvarande är landet
med hänsyn till dövstumundervisningen delat i 7 distrikt, vartdera med
sin läroanstalt. Höstterminen 1912 undervisades i dessa läroanstalter 610
lärjungar, lärarnas antal uppgick samma termin till 122. För de blindas
undervisning har staten upprättat 3 läroanstalter, vilka under höstterminen
1912 sammanlagt hade 243 lärjungar och 24 lärare. För år 1911 utgjorde
statens kostnader för dövstumundervisningen 164,225 kronor och
för blindundervisningen 100,802 kronor.

Av den nu lämnade översikten torde framgå, att den rent yttre omfattningen
av det arbetsområde, som skulle tillkomma folkskolebyråerna,

F olkundervisningsavdelningen. 139

blir betydande. Här må emellertid ånyo erinras om att skolöverstyrelsens
befattning med de till folkskolebyråerna knutna läroanstalterna av skäl, som
i det föregående anförts, ej skulle bliva av samma omedelbara beskaffenhet
som den nuvarande läroverksöverstyrelsens befattning med de allmänna läroverken.
Men tydligt är, att trots den decentralisation, som kommittén i
fråga om folkskoleväsendet förordat, antalet ärenden, som från de särskilda
skolorna komma upp till den centrala ledningen, måste bliva synnerligen
stort.

För att skaffa sig en så säker vägledning som möjligt för uppskattning
av det ifrågavarande arbetets omfång har kommittén på grundval av den
i betänkandets föregående del lämnade framställningen om det verksamhetsområde,
som skulle tillkomma den centrala ledningen av folkundervisningen,
sökt åstadkomma en översikt över arten och omfattningen av de ärenden,
som skulle komma att fålla på de blivande folkskolebyråerna. Då kommittén
gjort detta, har kommittén skilt mellan ärenden av mera löpande
natur och vissa större ärenden, vilka mer eller mindre regelbundet komme
att taga överstyrelsens krafter i anspråk.

Kommittén vill då först sysselsätta sig med ärenden, som huvudsakligen
äro av löpande natur.

Vad därvid angår små- och folkskolor samt mindre folkskolor, är i
första rummet att märka överstyrelsens befattning med de förut (sid. 60)
omtalade »undervisningsordningarna», som skola gälla för de olika skolorna i
de särskilda skoldistrikten, och vilkas förnämsta innehåll utgöres av skolornas
läroplaner. Det skulle nämligen tillkomma överstyrelsen att pröva
och stadfästa alla dessa »undervisningsordningar». För att kunna göra detta
måste överstyrelsen också taga kännedom om de för de särskilda skoldistrikten
fastställda reglementena, enär dessa i väsentliga avseenden bilda
grundval för läroplanerna liksom i allmänhet för de i »undervisningsordningarna»
upptagna bestämmelserna. Enligt förut (sid. 52 ff.) framställt

140

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

förslag skulle överstyrelsen få särskild befattning med antagandet av nya
läroböcker i kristendomskunskap.

Framgången i folkskolans arbete är väsentligen beroende av i vad
mån detta arbete kommer att stödjas av lämplig undervisningsinateriell.
För en blivande överstyrelse blir det därför en viktig uppgift att sörja
för att skolorna kunna erhålla en på samma gång god och billig

sådan och att skolråden bliva satta i tillfälle att träffa ett lämp ligt

val i fråga om den materiell, som finnes i handeln tillgänglig. Det
måste för den skull tillkomma överstyrelsen att, liksom nu folkskolebyrån
i ecklesiastikdepartementet, upprätta och sprida förteckningar över lämplig
undervisningsmateriell, att från skolråden mottaga rekvisitioner på
sådan materiell samt ombesörja dess expediering genom de respektive
förlagen.

Då kommittén nu övergår till folkskolans överbyggnader, fäster sig
kommittén till en början vid fortsättningsskolorna. Även om kommittén
ännu icke är i tillfälle att något bestämdare angiva, i vad mån överstyrelsen
bör komma att få en mera omedelbar befattning med förvaltningen

och ledningen av dessa skolor, så torde det såsom självfallet kunna förut sättas,

att den befattning med deras organisation och undervisning, som
måste falla på överstyrelsen, kommer att lämna ett väsentligt bidrag till
folkskolebyråernas arbete. Vad först beträffar själva tillkomsten av sådana
skolor, torde folkskolebyråernas verksamhet i detta avseende kunna konnna
att av olika anledningar påkallas. Så torde överstyrelsen i många fall få
direkt anledning att söka verka för upprättande av nya skolor och för
omorganisation av redan befintliga. Närmast blir det även här fråga om
ärenden, som avse prövning och stadfästelse av skolornas läroplaner. Då
man kan förvänta, att i en snar framtid undervisningen i de redan befintliga
fortsättningsskolorna kommer att omläggas och att många nya fortsättningsskolor
skola uppstå, komma dessa ärenden utan tvivel att uppgå
till ett avsevärt antal, och ofta komma de att kräva ingående förhandlingar

7 O O

Folkundervisningsavdelningen.

141

med representanter för skilda yrken och ortsintressen. Slutligen får överstyrelsen
även i fråga om dessa skolor befattning med ärenden, som angå
deras utrustning med lämplig undervisningsmateriell.

Med de högre folkskolorna skulle överstyrelsen, enligt vad kommittén
i betänkandets föregående del uttalat, få en mera omedelbar befattning än
med de egentliga folkskolorna. Överstyrelsen skulle komma att efter företagen
prövning avgiva utlåtande över huruvida beslutad ny högre folkskola
bör komma i åtnjutande av statsunderstöd. Innan reglemente för
högre folkskola av Kungl. Maj:t stadfästes, skulle det tillkomma överstyrelsen
att underkasta detsamma vederbörlig granskning, varvid det ofta
torde bliva anledning till förhandlingar av olika slag. Aven skulle ärenden,
som avse läroplaner och undervisningsmateriell m. in., komma att
handläggas av överstyrelsen.

Såsom förut framhållits, skulle överstyrelsen ej äga att taga någon
direkt befattning med tillsättning eller entledigande av lärarna vid de nu
nämnda olika slagen av folkundervisningsanstalter. Dock skola säkerligen
i alla fall ett ej ringa antal ärenden, som avse ifrågavarande skolors lärarpersonal,
komma under överstyrelsens handläggning. Sålunda kommer
överstyrelsen otvivelaktigt att avgiva utlåtanden i dispens- och behörighetsfrågor.
Också skulle överstyrelsen hava att taga befattning med ärenden,
som gälla resestipendier åt lärare vid de nämnda skolorna. Dessutom kommer
överstyrelsen säkerligen att få avgiva underdåniga yttranden i besvärsmål,
som angå lärarkåren, t. ex. i fråga om förslag och val,
varning och skiljande från befattning, förflyttning från en skola till en
annan in. fl.

Överstyrelsen kommer utan tvivel att även i andra avseenden få
avgiva underdåniga yttranden i besvärsmål, som röra folkskoleväsendet.
Detta kan bliva fallet i fråga om de ej sällsynta besvärsmål, som angå
skolväsendets allmänna anordning ute i skoldistrikten, t. ex. beträffande
upprättande av nya skolor och skoltyper, skoldistrikts fördelning i skolom -

142

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

råden och skolrotar, läget av skolhus samt lärotider. I det föregående har
framhållits att överstyrelsen i frågor, som avse skolväsendets allmänna
anordning, ej skulle hava befogenhet att utfärda något slags ålägganden
för skoldistrikten. Dock ligger det i öppen dag, att frågor av denna art
även på annat sätt än i form av underdåniga yttranden i besvärsmål
skola komma att sysselsätta överstyrelsen. Det måste nämligen, såsom ock
förut betonats, vara överstyrelsen angeläget att på förhandlingens väg söka
främja utvecklingen även på detta för hela skolväsendet så viktiga område,
alltså att verka för tillkomsten av nya skolor och för förbättring av de
redan befintligas organisation.

I sammanhang med den nu lämnade översikten av löpande ärenden
tillhörande folkskoleväsendet må erinras om folkskolebyråernas befattning
med ärenden, som röra folkskoleinspektionen. Det blir här i många
avseenden fråga om en verksamhet av mera omedelbar art än den, som
i det föregående avhandlats. Här må blott påminnas om de viktigaste
av de ärenden, som tillhöra denna verksamhet. Sålunda skulle överstyrelsen
hava att handlägga ärenden, som avse inspektörernas tillsättning, entledigande
och tjänstledighet samt förordnande av vikarier. En viktig angelägenhet
för överstyrelsen blir att förbereda och anordna möten med inspektörerna
för överläggning om frågor, som gälla deras verksamhet. Vidare
komma folkskolebyråerna att mottaga och granska dels de årliga redogörelserna
för inspektörernas resor, dels de med längre mellantider avgivna,
mera fullständiga berättelserna över deras verksamhet, att utarbeta sammandrag
och översikter med anledning av dessa redogörelser och berättelser
samt att vidtaga de åtgärder, vartill de kunna föranleda, överhuvud
torde om folkskolebyråernas befattning med folkskoleinspektionen komma
att gälla, att sagda inspektion på mångfaldigt sätt kommer att giva anledning
till uppkomsten av löpande ärenden av skiftande beskaffenhet.

Kommittén övergår nu till den befattning folkskolebyråerna skulle
få med anstalter för dövstumma och blinda. Visserligen skulle överstyrelsen

Folkundervisningsavdelningen.

143

i stort sett ställas utanför förvaltningen av dessa anstalter, men det torde
dock, av vad kommittén härom i betänkandets föregående del yttrat, framgå,
att även från detta område arbete kommer att tillföras folkskolebyråerna.
Såsom i den på annat ställe lämnade redogörelsen för överstyrelsens ställning
till ifrågavarande läroanstalter har betonats, kommer arbetet inom
överstyrelsen för dessa läroanstalters utveckling huvudsakligen att bestå i
samarbete mellan vederbörande byråchef och anstalternas inspektörer. På »
grundval av sagda samarbete skulle det tillkomma överstyrelsen att inhämta
kännedom om de olika skolorna och sålunda följa skolornas verksamhet,
ävensom att, då de vunna upplysningarna därtill föranleda, vidtaga
lämpliga åtgärder för främjandet av de ifrågavarande skolornas utveckling.
överstyrelsen skulle också hava att avgiva yttranden över vissa
av dessa skolors läroplaner. Vad särskilt angår läroanstalterna för blinda,
skulle det tillhöra överstyrelsen att taga befattning med vissa tjänstetillsättningar.
Beträffande inspektionen av läroanstalter för dövstumma och
blinda skulle överstyrelsen ävenledes hava att taga befattning med ärenden,
som röra inspektörers tillsättning in. in., att mottaga deras berättelser
och med anledning av dessa vidtaga åtgärder.

Slutligen vill kommittén erinra om att folkskolebvråerua skulle
komma att deltaga i behandlingen av vissa ärenden rörande läroanstalter,
som egentligen tillhöra andra byråer inom skolöverstyrelsen. Detta kan
exempelvis bliva erforderligt, då det gäller tillsättning av lärare vid seminariernas
övningsskolor eller anordnande av fortbildningskurser för folkskolans
lärare. Och angående de kommunala mellanskolorna kan det bliva
fråga om samarbete med vederbörande byrå inom läroverksavdelningen,
t. ex. rörande ärenden, som gälla högre folkskolas övergång till kommunal
mellanskola, prövning av lärares ansökningar om behörighet till ordinarie
lärarbefattning, besvär över lärartillsättningar, prövning av reglementen

o. s. v.

144

Skolöverstyrelsens ledamöter ock sakkunniga.

Förutom ärenden av mera löpande natur, för vilka kommittén redogjort,
måste överstyrelsens folkskolebyråer komma att handlägga en mängd
andra ärenden rörande folkskolan och dess överbyggnader ävensom rörande
abnormskolorna, vilka ärenden äro av mera allmän och principiell innebörd.

Till denna grupp av ärenden höra först och främst sådana frågor,
som föranleda utarbetandet av förslag till författningar rörande dels folkskoleväsendet
i dess helhet, dels någon eller några av dess särskilda delar.
I främsta rummet hör hit den befattning överstyrelsen kan komma att få
med allmänna folkskolestadgan och de ändringar i denna, som tid efter
annan kunna påkallas. Hit kunna även komma att höra stadga angående
folkskoleväsendet i vissa städer samt stadga för högre folkskolor. Hit
höra även stadganden beträffande lärarpersonalens löne- och pensionsförhållanden
ävensom bestämmelser angående statsbidrag för olika ändamål.
Förutom nu nämnda stadganden höra till denna grupp även vissa allmänna
normerande bestämmelser rörande den undervisning, som bcdrives
vid folkskolan och dess överbyggnader. Så blir det för överstyrelsen en
viktig uppgift att draga försorg om att ändamålsenliga normalplaner för
såväl folkskolan som dess olika överbyggnader, när så påfordras, bliva
uppgjorda och fastställda. Om samtliga nu berörda bestämmelser kan sägas,
att de i regel avses att gälla för en längre tid framåt. Överstyrelsen
måste dock ständigt hava sin uppmärksamhet riktad på huruvida de gällande
bestämmelserna visa sig ändamålsenliga eller möjligen på grund
av inträdande ändrade förhållanden eller av annan anledning’ erfordra
tillägg eller mer eller mindre genomgripande omarbetning. Vad som särskilt
gör nu ifrågavarande arbetsuppgifter svåra är den här ovan påpekade
förhandenvarande mångfalden icke blott av mera skarpt utpräglade olika
skolarter utan framför allt av de skilda typer, som dessa förete, och
av skiftningarna i organisation i fråga om vissa bland dessa.

Till de uppgifter av mera allmän innebörd, som årligen komma att
upptaga folkskolebyråernas arbetskrafter, hör utarbetandet av framställ -

Folkundervisningsavdelningen.

ningar till Kungl. Maj:t angående äskanden hos Riksdagen av anslag för
folkskoleväsendet. Ifrågavarande ärenden komina väl att i regel begränsas
till en viss del av året, men vissa av dem kunna vara av den beskaffenhet,
att de under denna tid taga vederbörande föredragande starkt i anspråk
och ofta nödvändiggöra tidskrävande överläggningar inom överstyrelsen.

Kommittén har i det föregående redan berört vissa grupper av remissärenden,
som torde komma under överstyrelsens handläggning. Uppenbart
är, att densamma i sin egenskap av centralt verk kommer att i vidsträckt
omfattning tagas i anspråk för avgivande av utlåtanden i anledning av
remisser från Kungl. Maj:t och skrivelser från statsdepartement. En föreställning
om mängden av hithörande ärenden kan man bilda sig därav, att
inom den nuvarande läroverk söverstyrelsen under åren 1906—1911 från
Kungl. Maj:t och statsdepartement årligen ingått i medeltal 856 remisser
och skrivelser. I många fall hava dessa ärenden föranlett en omfattande
skriftväxling med underlydande styrelser och personal. Eu stor
del liknande ärenden torde komma att falla på överstyrelsens folkskolebyråer.

Förutom nu berörda arbetsuppgifter komma sagda byråer att med
avseende på läsordningar samt läro- och läseböcker, i vad de avse folkskolan
och dess överbyggnader, få åtskilligt arbete av mer allmän och
principiell natur. Sålunda få ifrågavarande byråer till eu betydelsefull
uppgift att på lämpligt sätt främja utvecklingen av folkskolans läro- och
läsebokslitteratur. Särskilt för de blivande fortsättningsskolorna erfordras
en helt och hållet ny litteratur av detta slag.

Aven i fråga om skollokalerna, lekplatserna och skolträdgårdarna
samt skollokalernas utrustning väntar den blivande överstyrelsens folkskolebyråer
en viktig uppgift. Visserligen får överstyrelsen endast sällan
någon omedelbar befattning med byggnadsföretagen på de olika orterna.
Omsorgen om dessa bör naturligtvis även framdeles närmast vila på de lokala
skolmyndigheterna och inspektörerna. Men klart är, att till den allmänna
tillsyn över folkskoleväsendet, som skall åligga överstyrelsen, även hör att

19—122443. Fol kunder v.-koin. bet. 11.

146

Skolöverstyrelsens ledamöter oeli sakkunniga.

ägna uppmärksamhet åt ifrågavarande område och särskilt att tillse, att
för skolbyggnader in. in. förefinnas normalbestämmelser, lämpade efter olika
orters naturförhållanden och olika skoldistrikts ekonomiska bärkraft.

Slutligen föreligga i våra dagar en mängd spörsmål av hygienisk
och socialpedagogisk innebörd, vilka visserligen för sin lösning närmast
påkalla krafter, som ligga utanför en blivande skolöverstyrelse, men på
grund av sin betydelse för de ungas fostran till fysisk och moralisk hälsa
stå i sä nära sammanhang med skolans uppgifter, att de till eu viss grad
måste bliva föremål även för en sådan styrelses verksamhet. Hit höra
spörsmål om främjande av nykterhet och sparsamhet. Hit höra vidare
en del frågor, som huvudsakligen framträda i folkrikare samhällen, såsom
frågor om skolläkare, tandhygien och skolbad, om fattiga skolbarns bespisning
och beklädnad, om skollovskolonier, feriebarn och dylikt. Det ligger i
sakens natur, att en blivande skolöverstyrelse, särskilt dess folkskolebyråer,
måste räkna som en viktig uppgift att med uppmärksamhet följa dylika
spörsmål och att med de medel, som kunna stå till buds, söka främja
strävanden av den art, varom här är fråga.

Om de flesta av nu berörda ärenden, särskilt om de ärenden, som
avse förslag till författningar, normalplaner samt andra allmänna bestämmelser
ävensom åtgärder av mera generell art i fråga om läroböcker och
undervisningsmateriell, gäller, att de, såsom i allmänhet är fallet vid behandlingen
av större ärenden inom ett ämbetsverk, komma att påkalla ett
mycket omfattande arbete.

Sålunda hör till den förberedande handläggningen av större delen
av nu ifrågavarande ärenden inhämtande genom en ofta ganska omfattande
skriftväxling av upplysningar och uppgifter samt genomarbetande av det
erfarenhetsmaterial, som kan vara inom överstyrelsen insamlat. Härtill
kommer föredragningen inför vederbörande chef eller i vederbörande plenum
med därpå följande överläggning. Slutligen följer utarbetandet av själva

Folkundervisningsavdelningen.

147

aktstycket, som framträder i olika former, al it efter som det a syftar
förslag till författningar och normalbestäjnmelser eller underdåniga utlåtanden
eller ock cirkulär, som av översivrelsen utfärdas till vederbörandes
kännedom och ledning.

Den lämnade redogörelsen för överstyrelsens arbetsuppgifter giver
tydligen vid handen, att dessa uppgifters riktiga lösning förutsätter eu
ingående kännedom om skolväsendets verkliga tillstånd och behov i olika
■delar av landet. För vinnande av en dylik kännedom är det för överstyrelsen
givetvis icke nog med de berättelser och andra skriftliga framställningar,
som till densamma från vederbörande inspektörer och skolmyndigheter
inkomma, överstyrelsens ledamöter måste söka att vidmakthålla
kontakten med skolväsendet och, i den mån sådant är möjligt, genom
besök på olika orter förskaffa sig ökad personlig kännedom om detsamma.
Detta är så mycket nödvändigare'', som vårt vidsträckta land med avseende
på naturbeskaffenhet företer mycket olika förhållanden i olika trakter och
därav följande olikhet i näringsliv och sedvänjor, till vilka vid skolväsendets
bedömande och skötande hänsyn måste tagas. Att folkskolebvråernas chefer
då och då företaga resor inom olika delar av landet är även från eu annan synpunkt
av betydelse. Kommittén har tidigare framhållit vikten av att ett samarbete
kommer till stånd mellan den centrala ledningen av folkskoleväsendet å
-ena sidan och folkskoleinspektörerna å den andra och att för den skull eu
nmedelbar personlig förbindelse uppehålles dem emellan. Till eu del kan
detta ske genom besök av inspektörer i överstyrelsen och genom ett och
annat inspektörsmöte i huvudstaden. Men till en del måste helt visst
den åsyftade förbindelsen också åvägabringas därigenom, att vederbörande
byråchefer göra besök i inspektionsområdena för att samråda med inspektörerna,
därvid dessa lämpligen kunna gruppvis samlas till överläggning om
ge men sa m ma angelägenh eter.

148

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

Vid eu uppskattning av det arbete, som kommer att åligga de blivande
folkskolebyråernas chefer, är slutligen att ihågkomma, hurusom för
dessa liksom för de övriga byråcheferna med hänsyn till det stora antal
personer, som på ett eller annat sätt äro knutna vid eller intresserade av
skolan och dess verksamhet, ej ringa tid måste avses för samtal med besökande,
vilka önska erhålla upplysningar eller göra framställningar i skolåren den.

Sedan kommittén sålunda sökt bilda sig en uppfattning om mängden
och arten av de uppgifter, som skulle komma att närmast vila på folkskolebyråerna
inom överstyrelsen, har kommittén sökt fixera det antal
byråer, som skulle för handläggning av ärenden rörande folkskoleväsendet
samt anstalter för dövstumma och blinda bliva erforderliga.

Uppenbarligen är det omöjligt att på förhand med något slags anspråk
på noggrannhet göra en beräkning av dessa ärendens antal. För att i
någon mån fä utrönt, huru det skulle ställa sig i detta avseende, om man
ut,ginge från nuvarande förhållanden, har kommittén från samtliga domkapitel
i riket infordrat uppgift å antalet av de folkskoleärenden, som av
dessa myndigheter handlagts under åren 1910 och 1911. Dessa hava
för år 1910 uppgått till 1,239 och för år 1911 till 1,297. Kommittén
har därefter med ledning av dessa uppgifter beräknat det antal ärenden,
som, därest överstyrelsen hade existerat år 1911, skulle enligt de
ovan av kommittén givna förslagen hava handlagts av överstyrelsen och
ej fått sin slutliga handläggning av domkapitlen, och härvid erhållit talet
652. Dessa ärenden äro dock av synnerligen olika valör, och under det
knappast några kunna betecknas med benämningen mindre ärenden, är eu
stor del av dem av en rätt avsevärd omfattning. Till dessa ärenden
komma vidare ett 60-tal folkskoleärenden, vilka avgjorts av Kung]. Maj:t,.
utan att vederbörande domkapitel med dem haft befattning, men givetvis
skulle hava påkallat utlåtanden från överstyrelsen, därest denna funnits.
Sammanlagda antalet, skulle alltså hava uppgått till omkring 700.

Folkundervisningsavdelningen.

149

Detta tal är dock ingalunda ett uttryck för det arbete, som
skulle komma att tillhöra de ifrågavarande folkskolebyråerna. Det kan i
sådant hänseende icke ens beteckna en minimigräns. En dylik betydelse
skulle kunna tilläggas detsamma, endast under förutsättning att antalet
underlydande läroanstalter och vid dessa anställda lärare och lärarinnor
även efter överstyrelsens tillkomst vore detsamma som under år 1911 och
att överstyrelsen icke hade uppgifter utöver dem, som äga sin motsvarighet
i de ärenden, vilka av de ovan anförda siffrorna betecknas. Nu måste
emellertid väsentlig hänsyn tagas såväl till den ständiga tillväxten i antalet
skolor och lärarkrafter som ock till den blivande överstyrelsens uppgift
att på ett initiativkraftigare och mångsidigare sätt, än för domkapitlen
och ecklesiastikdepartementet hittills varit möjligt, främja arbetet
på folkundervisningens område. Kommittén hänvisar i detta avseende till
den mängd frågor av allmän och principiell innebörd, som i den föregående
översikten blivit berörda, frågor rörande organisationen av olika
skoltyper, rörande förslag till författningar och normalbestäinmelser samt
anslagsäskanden hos Riksdagen, allmänna spörsmål rörande läsordningar,
läro- och läseböcker, undervisningsmateriel], skollokaler in. m. Likaså
är att erinra om de ärenden, som sammanhänga med överstyrelsens
uppgift såsom ledare av folkskoleinspektionen. Tager man dessa omständigheter
i beräkning, är det uppenbart, att antalet ärenden, varom här
är fråga, högst väsentligt kommer att överskrida det ovan angivna.

Härtill komma sedan de uppgifter, vilka de nya fortsättningsskolorna
måste komma att ålägga en blivande skolöverstyrelse såväl vid deras upprättande
som vid deras fortsatta, ledning och förvaltning och vilka icke i
nämnvärd mån motsvaras av det arbete, som de nuvarande fortsättningsskolorna
skulle förorsaka densamma. Skola dessa uppgifter bliva på ett
tillfredsställande sätt tillgodosedda inom överstyrelsen, är det nödvändigt,
ej blott att denna, såsom kommittén i det föregående framhållit, äger
tekniskt och praktiskt sakkunniga rådgivare till sitt förfogande, utan ock

150

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

att en av folkskolebyråernas chefer, som i särskild grad gjort sig förtrogen
med de speciella pedagogiska spörsmål, vilk a tillhöra ifrågavarande skolart.
blir i tillfälle att inrikta sitt huvudsakliga arbete på dess främjande.

Slutligen har man att medräkna den befattning med anstalterna för
dövstumma och blinda, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma
folkskolebyråerna inom överstyrelsen.

I betraktande av det anförda och med ledning av de erfarenheter,
som vunnits inom andra nyinrättade centrala verk, har kommittén ansett
sig kunna uppskatta antalet av de ärenden, som komme att falla under de
blivande folkskolebyråerna, till snarast dubbelt större än det ur den ovan
nämnda undersökningen erhållna antalet. Nu har kommittén inhämtat, att
inom läroverksöverstyrelsen, med vilken den föreslagna skolöverstyrelsen
närmast är att jämföra, en ledamot under ett arbetsår medhinner — förutom
den inspektion, vartill han kan finna tillfälle, och den mångfald
andra uppgifter, som tillhöra hans verksamhetsområde men icke omedelbart
framträda i form av vissa »ärenden» — handläggning av i medeltal 370
större och ordinära ärenden. Vid sådant förhållande synes det kommittén
uppenbart, att antalet fol ks kolebyråer icke kan sättas till mindre
än tre. Bestämmes deras antal till tre, bör den föreslagna överstvrelsen
enligt kommitténs mening bliva i stånd att med avseende på det
ifrågavarande verksamhetsområdet pa, ett tillfredsställande sätt fylla sin
uppgift.

Den närmare fördelningen på de olika byråerna av det verksamhetsområde,
som nu närmast är ifråga, torde böra bli föremål för bestämmelser
i överstyrelsens instruktion och arbetsordning. Kommittén anser
sig emellertid redan här böra lämna några antydningar om i vilken riktning
eu dylik fördelning synes kunna gå. Såsom i det föregående redan
blivit framhållet, finner kommittén det önskvärt, att eu av folkskohbyråernas
chefer blir i tillfälle att inrikta sitt huvudsakliga arbete på de

Folkundervisningsavdelningen.

151

uppgifter, vilka fortsättningsskolornas vidsträckta verksamhetsområde måste
komma att ålägga en blivande skolöverstyrelse. Med hänsyn härtill bör
också en av de tre folkskolebyråerna huvudsakligen avses för ifrågavarande
skol art. Till samma byrå böra även lämpligen förläggas ärenden rörande
den högre folkskolan samt den befattning med den kommunala mellanskolan,
som folkundervisningsavdelningen kan komma att lå, ävensom
övriga frågor rörande en fortsatt skolundervisning, som kunna falla under
nämnda avdelning inom överstyrelsen. Avses sålunda eu av de tre folkskolebyråerna
för folkskolans överbyggnader och därmed sammanhängande
frågor, så komma de båda övriga av sagda byråer att gemensamt fa övertaga
ärenden rörande det egentliga folkskoleväsendet, d. v. s. folk- och
småskolor samt mindre folkskolor. Samtliga dessa skolarter äro såväl på
grund av sin organisation och uppgift som i fråga om arten av det arbete,
som i dem utföres, varandra mycket närstående. Eu indelning av byråer
efter arten av de särskilda skolor, som det här gäller, torde därför svårligen
låta. sig företaga. Däremot torde arbetet mellan de båda återstående folkskolebyråerna
lämpligen kunna fördelas efter arten och beskaffenheten av
de olika ärenden och ärendesgrupper, som tillhöra nu ifrågavarande verksamhetsområde.
Sålunda synes en av byråerna närmast kunna övertaga
frågor rörande det inre arbetet i skolorna, alltså egentliga undervisningsoch
uppfostringsfrågor. Till denna byrå komma då i främsta rummet att
höra granskning och prövning av skolornas undervisningsordningar ävensom
mera generella frågor rörande normalplaner och allmänna bestämmelser angående
skolornas arbete samt frågor rörande undervisningsmateriell, läroböcker
och dylikt. Till denna grupp av ärenden sluta sig också frågor rörande
fysisk uppfostran och skolhygien, i vad de avse de ifrågavarande skolarterna.
Den andra av de båda för det egentliga folkskoleväsendet avsedda byråerna
skulle åter lämpligen kunna tänkas handlägga ärenden, som sammanhänga
mera omedelbart med folkskoleinspektionen. Nära sammanhörande med
den stora mängden av dylika ärenden äro frågor angående instruktioner

152

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

för kommunala inspektörer och överlärare. Den befattning med dövstumoch
blindväsendet, som överstyrelsen enligt kommitténs förslag skulle få
och som väsentligen skulle förmedlas genom de för ifrågavarande skolor
anställda inspektörerna, torde också lämpligen kunna knvtas till nu ifrågavarande
byrå. Slutligen synes denna byrå böra övertaga den stora mångfald
av ärenden, som avse den mera yttre ledningen och administrationen
av det egentliga folkskoleväsendet. Hit skulle alltså komma att gå, i de flesta
fall i remissväg, dispensfrågor, befordringsfrågor, disciplinfrågor m. m. Hit
skulle även komma frågor av organisatorisk ävensom av ekonomisk innebörd,
såsom löne- och pensionsfrågor, byggnadsärenden, anslagsäskanden och dylika.

Huru än en byråindelning kornme att gestalta sig, är det emellertid
att märka, att i alla fall ett ganska nära samarbete måste komma att äga
rum mellan de särskilda byråerna. Ett sådant påkallas först och främst
av det naturliga sammanhang, som äger rum median samtliga till folkskolebyråerna
hörande ärenden. Det är även erforderligt för ett ändamålsenligt
utnyttjande av den person- och lokalkännedom, som kan förefinnas
hos de särskilda byråcheferna. Slutligen är det uppenbart, att eu blivande
byråindelning ej får starkare fastslås, än att i mån av vunnen erfarenhet
en lämplig förskjutning av gränserna låter sig vidtaga.

Efter att sålunda mera utförligt hava redogjort för det arbete, som
torde komma att vila på folkskolebyråerna, vill kommittén övergå till de
övriga arbetsuppgifter, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma skolöverstyrelsens
folkundervisningsavdelning, för att tillse, i vilken utsträckning
arbetskrafter för dessa erfordras.

1 första rummet må då erinras om de olika anstalterna för utbildningen
av de för folkskoleväsendet behövliga lärarkrafterna.

Vad först folkskoleseminarierna beträffar, är att märka, att dessa
på ett vida mera omedelbart sätt skulle bliva föremål för skolöverstyrelsens
administrativa verksamhet än de förut avhandlade till folkskoleväsendet

Folkundervisningsavdelningen.

153

hörande läroanstalterna. Skolöverstyrelsen skulle enligt det förslag, som
kommittén i sitt tidigare avgivna betänkande framställt, komma att till
statens folkskoleseminarier i allt väsentligt intaga samma ställning som
den, vilken läroverksöverstyrelsen intager till de allmänna läroverken. Sålunda
skulle inspektionen av folkskoleseminarierna i sin helhet omedelbart komma
att utövas av skolöverstyrelsen, och denna skulle få vidsträckt befattning
med ärenden rörande lärarpersonalen vid folkskoleseminarierna: avgiva
underdånigt förord vid utnämning eller förordnande av rektor och underdånigt
förslag vid utnämning av adjunkter, själv tillsätta lärare i övningsilmnena
och lärare vid övningsskolorna, förordna vikarier och extra lärare
samt i olika avseenden handlägga frågor angående seminarielärares utbildning,
angående tjänstledighet, uppflyttning i lönegrad, förening av tjänster,
kvarstående i tjänst efter uppnådd pensionsålder samt entledigande. Utom
nu nämnda löpande ärenden och en hel del smärre, för vilka kommittén
närmare redogjort i förutnämnda betänkande, skulle överstyrelsen beträffande
folkskoleseminarierna få uppgifter av allmän och principiell innebörd,
liknande motsvarande uppgifter med avseende på folkskoleväsendet: organisations-
och undervisningsfrågor, spörsmål angående byggnader och materiell
m. m. I de till icke obetydligt antal uppgående ärendena rörande dispens
från seminariestadgans bestämmelser om intagning i seminarierna, liksom
i övriga dessa läroanstalter rörande dispensärenden, torde överstyrelsen
sannolikt få att avgiva underdåniga yttranden. Även på här ifrågavarande
område har man att räkna med växande antal av läroanstalter och till
dem hörande lärare och lärjungar. Av de nuvarande 15 statsseminarierna
äro för närvarande tre under ombildning till dubbelklassiga, och skall
folkskolornas behov av lärarkrafter bättre än nu är fallet bliva tillgodosett,
måste ytterligare utvidgningar av befintliga seminarier företagas och
även nya seminarier upprättas.

1 fråga om småskoleseminarierna skulle skolöverstyrelsen hava att
utöva inspektion på samma sätt som i fråga om folkskoleseminarierna.

20—122443. Folkunder v .-kom. bet. II.

154

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

Kommittén har i det föregående framhållit, hurusom småskoleseminarierna
med hänsyn till sin betydelsefulla uppgift inom skolväsendet torde komma
att i särskild grad påkalla den centrala styrelsens uppmärksamhet och
omsorg och kräva handläggning av åtskilliga ärenden såväl av principiell
som av mera expeditionell natur. Det staten tillhöriga småskoleseminariet
i Haparanda skulle i administrativt avseende komma i samma ställning till
överstyrelsen som folkskoleseminarierna.

Vad slutligen angår de för folk- och småskolans lärare avsedda
fortbildningskurserna, har kommittén erinrat om de uppgifter, som böra
tillkomma en blivande skolöverstyrelse med avseende på dylika kursers
upprättande eller främjande, och kommittén har därvid särskilt hänvisat
till det behov av anordningar för folkskollärares fortbildning i praktisk
riktning, som fortsättningsskolans ombildning bör medföra.

Uppenbart är, att ärenden tillhörande alla de nu nämnda olika
anstalterna för lärarutbildningen böra inom en blivande skolöverstyrelse
på grund av sin inre samhörighet sammanföras i en och
samma ledamots hand och att de med hänsyn såväl till antal som
till betydenhet kräva sin särskilda byrå.

De grenar av folkundervisningsväsendet, vilka kommittén sammanfört
under benämningen »allmän folkbildning», hava under senare år varit
stadda i stark tillväxt och, såsom förut sagts, föranlett anställandet inom
departementet av ej mindre än fyra särskilda funktionärer, nämligen eu
inspektör över folkhögskolorna, eu konsulent för föreläsningsverksamheten
och två konsulenter för biblioteksväsendet. Helt visst skall det ifrågavarande
området bliva av alltmera ökad betydelse och även i förvaltningsavseende
påkalla ökad verksamhet.

Kommittén har redan uttalat såsom sin mening, att den allmänna
folkbildningens arbetsområde bör komma under ledning och tillsyn av en blivande
överstyrelse för folk undervisningsväsendet , och föreslagit, att de

Folkundervisningsavdelningen.

15f>

nämnda funktionärerna skulle i sin verksamhet fästas vid denna styrelse.
Till den allmänna folkbildningen har kommittén ock velat i viss omfattning
hänföra verksamhet för fysisk utbildning, avseende även ungdomen
utanför skolor och läroanstalter, och skall i det följande, med hänsyn ej
mindre till gymnastiken, leken och idrotten vid allmänna läroverk, folkskolor
och seminarier än även till den verksamhet för fysisk uppfostran,
som nu senast berörts, föreslå, att till överstyrelsens förfogande ställas
medel för inspektion av gymnastikundervisning och fysisk uppfostran
samt för sakkunnigt biträde vid handläggningen av hithörande ärenden.
Kommittén har ock erinrat om den inre samhörighet, som med hänsyn till
syftemål och arbetsmetoder förefinnes mellan den allmänna folkbildningens
olika verksamhetsgrenar och som i viss man sammanhåller dem till eu
enhet.

Det skulle ock helt visst kunna anses som en i sakens natur liggande
anordning, om dessa verksamhetsgrenars administration inom en
blivande överstyrelse sammanfördes i en särskild byrå med egen byråchef,
vilken såsom deras målsman ägde säte och stämma vid folkundervisningsavdelningens
eller överstyrelsens gemensamma överläggningar och beslut.
Därigenom skulle, synes det, det allmänna folkbildningsarbetet få sina
intressen på säkraste sätt bevakade, och tillika skulle från de speciella
synpunkter, som tillhöra detta arbete, ett säkerligen välgörande inflytande
tillföras behandlingen inom överstyrelsen av allmänna pedagogiska frågor.

Att föreslå fem byråer på folkundervisningsavdelningen har kommittén
dock icke funnit skäligt, detta så mycket mindre, som de ärenden,
vilka avse den allmänna folkbildningsverksamheten, icke uppgå till sådant
antal eller äro av den omfattning, att de ensamma för sig kräva en byrå.
Härtill kommer, att de olika grenarna av denna verksamhet, ehuru de,
såsom ovan framhållits, äga en bestämd samhörighet, dock äro så pass
skiljaktiga, att en representant för en av dem icke under alla förhållanden
kan tänkas lämplig att företräda även de övriga. Det har då ej heller synts

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

156

kommittén välbetänkt att till förmån för en särskild byrå för allmänna
folkbildningsärenden föreslå inskränkningar på annat håll. En inskränkning
t. ex. av antalet folkskolebyråer till två skulle icke kunna ske,
utan att antingen omkring tredjedelen av det arbete, som härrör från
folkskoleväsendet, överfördes på andra byråer, där det icke med säkerhet
kunde påräknas bliva utfört med samma sakkännedom som inom folkskolebyraerna,
eller ock de sålunda till antalet inskränkta folkskolebyråernas
pedagogiska arbetskrafter förstärktes genom inrättandet av eu assistentbefattning,
något som åter skulle vålla ökade kostnader.

Under sådant förhållande har kommittén funnit det riktigast, att de
förutnämnda fyra funktionärerna, nämligen folkhögskoleinspek1
ören, föreläsningskonsulenten och de två bibliotekskonsulenterna,
överflyttades till skolöverstyrelsen såsom tillhörande dess
folkundervisningsavdelning med självständig föredragningsskyldighet
och utan att underordnas någon viss byrås chef. Ingen
väsentligare ändring i den verksamhet, som nu är dem tilldelad, komme
då att ske; en var av dem finge inför generaldirektören eller avdelningschefen
föredraga honom tillhörande ärenden. I fråga om det kanslibiträde,
som de ifrågavarande funktionärerna för sitt arbete behöva, synes sådant
kunna beredas dem å byrån för lärarutbildningen, och under deras frånvaro
från överstyrelsen synes handläggningen av löpande ärenden tillhörande
deras område kunna, i enlighet med föreskrifter i en framtida
instruktion för överstyrelsen, anförtros åt chefen för sistnämnda eller
någon annan byrå. När frågor, som beröra deras arbetsområde, förekomma
till plenarbehandling inom avdelningen eller styrelsen, liksom eljest, då de
äro tillstädes, böra de givetvis, då så påkallas, äga att deltaga i förhandlingarna.
Vid omröstning, exempelvis i frågor rörande anslag avseende
deras verksamhetsområde, synes möjlighet böra beredas dem att
genom avgivet votum öva inflytande på ärendenas avgörande, på sätt som
i en blivande instruktion närmare bör angivas.

Folkundervisningsav delningen. 1 57

Vad som för kommittén efter de överväganden av den föreslagna
skolöverstyrelsens arbetsuppgifter, som kommittén företagit, måste bliva av
huvudsaklig vikt är att framhålla, att de arbetsuppgifter, som på folkundervisningens
område föreligga för denna styrelse, äro så omfattande, att
antalet byråer inom styrelsens folkundervisningsavdelning icke
under några omständigheter kan sättas till mindre än fyra. Huru
ärendena bäst fördelas på de fyra byråerna, är en fråga, som väl först
efter vunnen erfarenhet kan säkert avgöras. Den av kommittén här närmast
avsedda fördelningen på en byrå för lärarutbildningen och tre byråer för
folkskoleväsendet torde motsvara det för närvarande föreliggande behovet.
I varje fall torde, såsom redan här ovan beträffande de tre sistnämnda byråarna
framhållits, gränserna mellan byråerna icke böra skarpt uppdragas,
utan möjlighet bör givas att allt efter behov vidtaga jämkningar. Jämväl
hänsyn till uppdraget åt eu av byråcheferna att vara avdelningschef gör det
nödvändigt, att sådan möjlighet kommer att finnas. I

I spetsen för en var av folkundervisningsavdelningens fyra byråer bör
stå en byråchef. Denne bör erhålla de arbetsuppgifter, som i instruktion
och arbetsordning sedermera närmare bestämmas, samt i allmänhet de
åligganden, som tillkomma byråchefer i de centrala verken.

Vid besättande av nu ifrågavarande befattningar gäller det naturligtvis
att förvärva de för uppgiften mest sakkunniga och lämpliga krafterna.
Att uppställa några särskilda kompetensvillkor synes kommittén icke
lämpligt. Tydligtvis böra dock på innehavarna av dessa befattningar ställas
krav på —- utom erforderliga chefsegenskaper — viss teoretisk utbildning
och praktisk erfarenhet inom frågor, som falla inom vederbörande byrås
arbetsområde.

Byråchefernas avlöning bör fastställas till det belopp, som i hittills
beslutade löneregleringar blivit bestämt för denna tjänstegrad, eller 8,1 Om
kronor om året, därav 5,000 kronor lön, 2,500 kronor tjänstgöringspen -

Eif rårhcfcnut.

158

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

ikkol h

i/gieniker.

ningar och 600 kronor ortstillägg. Härtill bör komma såsom vanligt
ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 ars tjänstgöring i befattningen.

5- Särskilda sakkunniga.

En av de allra viktigaste frågorna på undervisnings- och uppfostringsväsendets
område är tillgodoseendet av skolornas och lärjungarnas
hygieniska förhållanden. Med den utveckling skolhygienen numera nått
fordras på detta område en alldeles särskild sakkunskap, ytterst fotad på
läkarvetenskapen och genom praktisk erfarenhet vidare utvecklad. Kommittén
har funnit starkt av behovet påkallat, att inom överstyrelsen bleve
anställd en skolhygieniker, vilken ej blott skulle som sakkunnig biträda
vid handläggningen av den stora mängd frågor, där hygieniska synpunkter
spela in, utan även vara självständig föredragande av ärenden,
som mera uteslutande berörde hans specialområde. Att det här gives tillräckligt
med göromål för att taga eu persons krafter helt i anspråk ligger
i öppen dag. Det tinnes knappast något område av skolornas verksamhet,
där ej hänsyn till lärjungarnas sundhetsförhållanden gör sig mer eller
mindre gällande och påkallar speciell sakkunskap. Visserligen är vid våra
allmänna läroverk skolläkarinstitutionen av jämförelsevis gammalt datum,
och ej litet har från statens sida gjorts för att vid dessa läroanstalter tillgodose
hygienens och hälsovårdens fordringar. Behovet av en sammanhållande
och ledande sakkunnig kraft på det ifrågavarande området har emellertid
gjort sig gällande inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen. Vad folkskolorna
och folkundervisningens övriga läroanstalter beträffar, torde det
vara uppenbart, att hänsyn till deras lärjungars bästa gör en representant
för de hygieniska synpunkterna inom den centrala ledningen av skolväsendet
av behovet påkallad.

Om utvecklingen på det skolhygieniska området vittna de uppgifter,
som numera tillkomma skolläkaren, där sådan linnes anställd.

Särskilda sakkunniga.

159

Han har ej längre endast att verkställa den mera omedelbara läkarbesiktninsr,
som tidigrare ålegat skolläkarna och som avsett att utröna dels lärj
ungarnas allmänna hälsotillstånd, dels speciellt beskaffenheten av deras
syn- och hörselförmåga. Härtill ha numera kommit ansvarsfulla åligganden
i syfte att vid arbetsordningens uppgörande inom skolan tillgodose de
krav, som framkallas av en sund arbetshygien. De alltjämt skärpta
fordringarna på skollokalernas hygieniska omvårdnad och därmed sammanhängande
hygienisk kontroll över byggnadsföretag för skoländamål taga
även skolhygienikerns uppmärksamhet i anspråk. Det växande intresse,
som fordrar, att verkningarna av skolans arbete bliva på specialundersökningens
väg utforskade och att på de vunna resultaten rationella normer för
detta arbete uppbyggas, förutsätter med nödvändighet ej blott vana vid
den moderna läkarvetenskapens arbetsmetoder utan även nära förtrogenhet
med den allmänna hygienen och dess specialtillämpning på skolornas
arbete och ordningar. Ett viktigt önskemål är därjämte, att den fysiska
uppfostran, som med rätta bereder sig ett allt större rum vid våra skolor,
alltjämt måtte kunna grundas på och ledas av sunda och säkra skolhvgieniska
erfarenheter.

För att hela det nu i korthet antydda området må kunna på ett
verksamt sätt sammanhållas och överskådas samt arbetet därinom stå under
erforderlig uppsikt och kontroll, erfordras oundgängligen, att den nya
överstyrelsen utrustas med en väl kvalificerad representant för
skolhygienen.

För att till denna befattning få en person med erforderliga kvalifikationer
bör beredas åt honom en härför avpassad ställning och lön.
I betraktande av att denna post bör beklädas av en person med medicinsk
utbildning och med omfattande erfarenhet inom sitt område, har kommittén
funnit sig för en dylik befattningshavare böra föreslå kompetens
och löneförmåner, motsvarande vad som i dessa stvcken indier i fråga om
universitetsprofessorer. I enlighet härmed bör hans avlöning bestämmas

160

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

till 7,500 kronor, därav 5,000 kronor lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar,
samt rätt till ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 år.

Inspektion Kommittén har i annat sammanhang berört frågan om fysisk upp fysi/kaupp-

fostran i allmänhet och därvid antytt, hurusom kommittén tänkt sig, att

jost) in. hp!1(jranc]e frågor skulle inom överstyrelsen äga eu särskild sakkunnig
målsman. Om inspektionen av gymnastikundervisningen i landet har
kommittén för avgivande av utlåtande och förslag angående omorganisation
av gymnastiska centralinstitutet i sitt den 7 mars 1912 avgivna
betänkande uttalat sig och därvid bland annat framhållit, att då den
fysiska uppfostran borde införlivas med den intellektuella, det icke syntes
lämpligt att skilja inspektionen av den fysiska uppfostran från den myndighet,
som utövade övrig inspektion vid respektive läroanstalter. Därefter
anför kommittén följande: »Vad först angår inspektionen av gymnastik»undervisningen
vid de läroanstalter, som stå under överinseende av över»styrelsen
för rikets allmänna läroverk, bör alltså denna inspektion oin»händerhavas
av överstyrelsen. En av Kungl. Maj:t förordnad gymnastiskt
»sakkunnig person bör vid behandlingen av ärenden rörande den fysiska
»uppfostran hava säte och stämma i överstyrelsen. Denne adjungerade
»ledamot bör närmast bära ansvaret för inspektionen av gymnastikundervisningen
vid ifrågavarande anstalter och bör även själv utöva inspektion.
»Det bör tillkomma överstyrelsen att avgöra, huruvida inspektion dessutom
»skall verkställas av andra gymnastikinspektörer, vilka i dylikt fall skulle för»ordnas
av överstyrelsen. . . . Då någon överstyrelse för folkskoleseminarierna
»och folkskolorna icke finnes, torde inspektionen av gymnastikundervisningen
»vid dessa läroanstalter böra läggas direkt under Kungl. Maj:t. På det att eu
»dylik anordning må bliva möjlig, bör en sakkunnig person förordnas att
»inom ecklesiastikdepartementet biträda vid beredningen av nu ifrågavarande
»ärenden. Under denne sakkunnige, som själv borde inspektera gymna»stikundervisningen
vid seminarierna, skulle lyda särskilda gymnastik -

Särskilda sakkunniga.

161

»inspektörer för folkskolorna; och har kommittén tänkt sig, att härtill
»borde i första hand förordnas gymnastiklärare vid folkhögskolorna. Vad
»angår inspektionen av gymnastikundervisningen vid folkhögskolorna,
»torde densamma kunna utövas av den ovannämnde sakkunnige personen
»inom ecklesiastikdepartementet. Denne torde även kunna medhinna att
»inspektera gymnastikundervisningen vid lägre tekniska läroanstalter.»

Till nyssnämnda kommittés åsikt, att inspektionen av den fysiska
uppfostran vid läroanstalterna icke bör skiljas från den myndighet, som
utövar inspektionen i övrigt över samma anstalter, kan folkundervisningskommittén
helt ansluta sig. Då i föregående avdelning av betänkandet
(sid. 43 och 117 tf.) frågan om gymnastiken, leken och idrotten berörts
från synpunkten av deras betydelse ej blott som led i skolornas och
läroanstalternas verksamhet utan jämväl som medel för en sund folkuppfostran
i allmänhet, har kommittén ock uttalat såsom sin mening, att
till den föreslagna skolöverstyrelsens viktigaste uppgifter borde höra såväl
att övervaka och leda den fysiska uppfostran i de skolor och läroanstalter,
som falla inom dess verksamhetsområde, som ock att främja den verksamhet
för fysisk utbildning, som måste hänföras till den allmänna folkbildningens
område, nämligen för så vitt denna verksamhet i en eller annan
form understödjes av staten. Kommittén har därvid framhållit nödvändigheten
av att överstyrelsen, om den skall kunna på rätt sätt behandla
de spörsmål, som röra gymnastiken, leken och idrotten eller i allmänhet
taget tillhöra den fysiska uppfostrans område, äger tillgång till särskild
sakkunskap på ifrågavarande område. Utan att närmare ingå på de av
ovannämnda kommitté framställda förslagen, särskilt i betraktande av att
dessa förslag ännu ej blivit föremål för behandling av vederbörande myndigheter,
vill folkundervisningskominittén inskränka sig till att föreslå, att ett
visst belopp, 5,000 kronor, ställes till den föreslagna överstyrelsens
förfogande för inspektion av gymnastikundervisning och fysisk
uppfostran samt för sakkunnigt biträde vid behandlingen av

21—122442, Folkunderv.-Jcom. bet. II.

162

Skolöverstyrelsens ledamöter ock sakkunniga.

till ifrågavarande område hörande ärenden. Med hänsyn till det
läge, vari nu nämnda frågor för närvarande befinna sig, och den utveckling,
som på ifrågavarande område är att motse, torde sagda belopp böra
uppföras å extra stat.

Inspektion Utom de nu närmast avhandlade områdena, skolhygien och fysisk

av undervisningen
i uppfostran, finnes det enligt kommitténs mening ett område av skolans

arbete, verksamhet, för vars tillgodoseende överstyrelsen ävenledes är i behov av
ständig tdlgång till särskild sakkunskap, och där denna sakkunskap i
regel ej kan förväntas i tillräcklig grad förefinnas hos överstyrelsens egentliga
ledamöter. Kommittén syftar på den för den kvinnliga ungdomens
uppfostran så viktiga undervisningen i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål,
vilka bada ämnen kommittén i sitt betänkande angående folkskoleseminarierna
sammanfattat till ett ämne under benämningen husligt arbete.

På grund av detta ämnes stora betydelse för flickornas praktiska
utbildning och på grund av den utveckling, vari det för närvarande befinner
sig, blir det av största vikt, att hithörande frågor inom överstyrelsen
kunna bliva föremål för verkligt sakkunnig behandling. Det
måste fördenskull anses nödvändigt, att det inom överstyrelsen finnes anställd
någon person, som fullt behärskar det ifrågavarande, området, och
som har till uppgift att inom överstyrelsen i allmänhet deltaga i behandlingen
av frågor rörande detta ämne, ävensom att, där så befinnes erforderligt,
vara föredragande i ärenden, som angå detsamma.

Till det arbete inom överstyrelsen, som enligt vad nu sagts skulle
tillkomma en dylik konsulent för husligt arbete, kommer en annan ej
mindre betydelsefull verksamhet, nämligen inspektion av läroanstalter, i
vilka undervisning i kvinnlig slöjd och hushållsgöromål förekommer.

I sitt betänkande om folkskoleseminarierna har kommittén haft tillfälle
att yttra sig om vikten av denna undervisning i folkundervisningsanstalterna.
Resultatet av den undervisning i husligt arbete, som i dem

Särskilda sakkunniga.

163

hittills meddelats, har dock ej alltid motsvarat det arbete, som därpå nedlagts,
beroende dels på frånvaron av sakkunnig ledning, dels på alltför
knapphändig utbildning hos lärarinnorna, särskilt hos dem, som i folkskolorna
i allmänhet haft sig undervisningen i kvinnlig slöjd anförtrodd.
Yad folkskolorna angår, är det nämligen beträffande slöjden blott i större
samhällen, som fackbildade lärarinnor kunnat anställas, och tämligen
sällsynt torde det vara, att särskild sakkunnig inspektion av undervisningen
på detta område anordnas. Inspektionen från statens sida över undervisningen
i husligt arbete liksom i övriga ämnen utövas vad folkskolorna
beträffar för närvarande av folkskoleinspektörerna. Om ock dessa med
nit och intresse ägna sig även åt denna sida av sin uppgift, är dock
uppenbart, att man på det område, varom här är fråga, ej kan hos dem
förvänta den erforderliga sakkunskapen. Men enär en särskild inspektion
från statens sida av folkskolornas undervisning i husligt arbete
skulle draga alltför stora kostnader, måste tydligen inspektionen av undervisningen
i detta ämne även framgent i det hela taget tillkomma folkskoleinspektörerna.
I sådant fall måste det vara av största betydelse, att det
i överstyrelsen finnes för detta ämne anställd en särskild sakkunnig kvinnlig
konsulent, till vilken inspektörerna kunna vända sig för att erhålla nödiga
råd och upplysningar. Givetvis skulle dock denna konsulent, även om
hon helt naturligt ej kan övertaga hela den ifrågavarande inspektionen,
även utöva direkt inspektion i folkskolor, så långt hennes tid tillåter. På
samma gång hon därvid bleve i tillfälle att giva lärarinnorna råd och
anvisningar samt att väcka intresse för och framkomma med initiativ
beträffande detta för flickornas uppfostran så viktiga ämne, skulle hon
även erhålla en för sin verksamhet betydelsefull omedelbar kännedom om
beskaffenheten av den ifrågavarande undervisningen i folkskolorna.

Om alltså konsulenten för husligt arbete, såsom nu framhållits, i
allmänhet ej kan bliva i tillfälle att i folkskolorna utöva en direkt inspektion,
så bör hon i stället kunna göra detta i fråga om de läroan -

164

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

stalter, i vilka de blivande lärarinnorna i husligt arbete erhålla sin utbildning.
I första rummet skulle hennes inspektion gälla folkskole- och
småskoleseminarierna, enär lärarinnor, som utbildats i dem, i mycket stor
utsträckning handhava undervisningen i kvinnlig slöjd och i framtiden
antagligen ej sällan även komma att undervisa i hushållsgöromål. Därjämte
bör det tillkomma henne att i viss mån på överstyrelsens uppdrag
utöva inspektion även vid de statsunderstödda anstalterna för utbildning
av facklärarinnor på det ifrågavarande området. Utan tvivel är det från de
olika anstalterna för utbildning av lärarinnor, som initiativen i fråga om
förbättrande av undervisningen i skolorna böra kunna förväntas. Genom
besök i olika läroanstalter blir konsulenten i tillfälle att uppmuntra till
förbättring av undervisningen, särskilt genom att upptaga och föra vidare
nya uppslag och initiativ, utgångna från intresserade lärarinnor.

Visserligen ingår för närvarande undervisning i kvinnlig slöjd i samtliga
folkskollärarinneseminarier, och i de flesta förekommer redan nu också
undervisning i hushållsgöromål. Härtill kommer, att kommittén i sitt betänkande
rörande folkskoleseminarierna framställt förslag, som avse såväl
ett obligatoriskt införande av undervisning i hushållsgöromål i alla folkskollärarinneseminarier
som ett bättre tillgodoseende av undervisningen i
husligt arbete i allmänhet. Dock lärer denna undervisning, även om den
anordnas i enlighet med kommitténs nyssnämnda förslag, på grund av den jämförelsevis
knappa tid, som kan tillmätas densamma, helt naturligt ej kunna
skänka de blivande lärarinnorna tillräcklig fackinsikt i ämnet. Detta måste i
ännu högre grad gälla motsvarande undervisning i småskoleseminarierna. På
grund av detta förhållande är det uppenbart, att för de lärarinnor, som utgått
från ifrågavarande seminarier, särskilda fortbildningskurser bliva behövliga,
och konsulenten bör taga initiativ till dylika kurser samt på överstyrelsens
uppdrag organisera och övervaka dem.

En särskilt betydelsefull uppgift får den ifrågavarande konsulenten
i den hjälp hon bör lämna överstyrelsen vid dess verksamhet för fortsätt -

Särskilda sakkunniga.

165

ningsskolans utveckling, därvid det bland annat gäller att giva denna skola
även en sådan gestaltning, som kan tillgodose den kvinnliga ungdomens
särskilda praktiska bildningsbehov.

Av den föregående framställningen torde framgå, att folkundervisningsanstalterna
utan tvivel komma att övervägande taga konsulentens tid
och krafter i anspråk. Dock bör hon givetvis ägna tillbörlig uppmärksamhet
även åt sådana läroanstalter, som skola stå under överinseende av läroverksavdelningen
inom överstyrelsen. Detta gäller å ena sidan de förut
omnämnda anstalterna för utbildning av facklärarinnor och å andra sidan
statssamskolorna och de statsunderstödda enskilda läroanstalter, i vilka
undervisning av ifrågavarande slag förekommer. Därtill kommer, att
de mera principiella frågorna rörande undervisningen i husligt arbete,
som komma till behandling inom överstyrelsen, tydligtvis i allmänhet i
lika hög grad avse undervisningen i de till läroverksavdelningen som de
till folkundervisningsavdelningen hörande läroanstalterna. Härav torde
framgå, att en konsulent för husligt arbete ej med sin verksamhet skulle
vara fästad vid någon viss byrå eller någon viss avdelning inom överstyrelsen,
utan att hennes sakkunskap skulle tagas i anspråk, där den vore
av behovet påkallad.

På grund av vad kommittén nu anfört, vill kommittén hemställa, att
till överstyrelsens förfogande ställes ett belopp av 4,000 kronor
att användas för inspektion av undervisningen i husligt arbete
och för sakkunnig behandling inom överstyrelsen av frågor rörande
denna undervisning. Det ifrågavarande anslaget torde tillsvidare
böra uppföras på extra stat.

Kommittén har flerstädes i det föregående haft anledning erinra
om de uppgifter, som fortsättningsskolan måste komma att giva en
blivande skolöverstyrelse att lösa, och därvid framhållit dels önskvärdheten
av att en av folkolebyråernas chefer, som särskilt gjort sig för -

Sak cunnigt

biträde
för
ärenden
rörande
fortsättningsskolorna.

166

Skolöverstyrelsens ledamöter och sakkunniga.

trogen med fortsättningsskolans pedagogiska spörsmål, bleve i tillfälle att
ägna sin huvudsakliga verksamhet åt denna skolas främjande, dels ock
behövligheten för överstyrelsen att i sitt arbete för fortsättningsskolan
äga tillgång till särskilt sakkunnigt biträde.

De allmänna grundlinjer för fortsättningsskolans organisation, som kommittén
redan i sitt betänkande rörande folkskoleseminarierna uppdragit
och som något närmare blivit utförda i föregående delen av här föreliggande
betänkande (sid. 79 ff.), giva vid handen, att den särskilda sakkunskap, som
i fråga om fortsättningsskolan behöver tillföras överstyrelsen, är sakkunskap
på näringslivets olika områden. Måhända vore det fördelaktigast,
om denna sakkunskap kunde tillföras överstyrelsen genom en enda person,
en det praktiska livets man, vars verksamhet skänkt honom erfarenhet
och insikt på något eller hellre några av näringslivets områden och
som på det sätt kunde fästas vid överstyrelsen och till den omfattning
deltaga i dess arbete, att han tillika vunne full förtrogenhet med fortsättningsskolans
grundtankar och med dess organisatoriska och metodiska problem.
Men å andra sidan torde det helt visst komma att visa sig svårt
att verkligen finna den sakkunskap, varom här är fråga, samlad på en hand.
Förhållandena äro vitt skilda inom de olika praktiska arbetsområdena, och
såväl de ekonomiska som de tekniska sidorna av näringslivet måste i den
ifrågavarande sakkunskapen vara företrädda. Sannolikt skall det därför
visa sig lämpligare, att överstyrelsen får möjlighet att allt efter de ifrågakommande
ärendenas natur vända sig än till den ene än till den andre
av ett flertal personer, representerande olika grenar av praktisk verksamhet.
Därvid låter det ock tänka sig, att dessa sakkunniga vid vissa tillfällen
kunde sammankomma till gemensamma överläggningar med ledamöter
av överstyrelsen.

Huruvida den eller de sakkunniga även skulle kunna tagas i anspråk
för biträde vid inspektionen av fortsättningsskolorna är en fråga, som för
närvarande synes kunna lämnas oavgjord. Att ej sällan deras närvaro å ort

Särskilda sakkunniga.

1(57

och ställe skall visa sig behövlig, då det gäller en fortsättningsskolas ordnande,
synes sannolikt. Och än mer torde detta gälla i fråga om ordnandet av
de kurser för folkskollärares fortbildning i praktisk riktning, vilka, såsom
kommittén förut framhållit, böra för fortsättningsskolans räkning komma
till stånd, liksom ock ifråga om andra anordningar, som kunna bliva erforderliga
för beredande åt fortsättningsskolan av för densamma lämpade
lärarkrafter. Härvid skola de ifrågavarande sakkunniga helt visst befinnas
oumbärliga såsom överstyrelsens medhjälpare. Vad beträffar den form av
fortsättningsskolan, som bör tillgodose den kvinnliga ungdomens särskilda
intressen, och de fortbildningskurser, som falla inom samma område, skulle
överstyrelsen, såsom kommittén i det föregående framhållit, äga sakkunnigt
biträde i den föreslagna kvinnliga konsulenten för undervisningen i husligt
arbete.

Kommittén har som sin mening uttalat, att det på den punkt, på
vilken fråsran om fortsättningsskolans ombildning för närvarande befinner
sig, icke torde vara möjligt och ej heller behövligt att i enskildheter söka
ordna skolöverstyrelsens befattning med förevarande skolform. Frågan om
fortsättningsskolans omdaning och utveckling till en för övergångsåldern
och den tidigare ungdomsåldern väl lämpad skola, ägnad att stärka ungdomens
intresse för det praktiska livets uppgifter och att öka dess duglio-het
för förvärvsarbetet, är emellertid, såsom allmänt erkännes, en av
de viktigaste om ej den viktigaste av våra skolfrågor, och det synes
kommittén därför högst önskligt, att en blivande skolöverstyrelse allt ifrån
början får sin förpliktelse mot fortsättningsskolan fastslagen och tillika
möjlighet för sig beredd att taga itu med de uppgifter, som härvidlag
föreligga för densamma. I frågans nuvarande läge vill kommittén inskränka
sig till att föreslå, att till överstyrelsens förfogande måtte
ställas ett anslag för sakkunnigt biträde vid handläggningen av
ärenden rörande fortsättningsskolan. Beloppet av detta anslag

Juridiskt

biträde.

Skolöverstyrelsens ledamöter ock sakkunniga.

synes kommittén förslagsvis kunna för det närvarande sättas ti 11
4,000 kronor. Det torde tillsvidare böra uppföras å extra stat.

Brfarenheten från den nuvarande läroverksöverstyrelsen och förhållandena
i övrigt, såsom av den föregående framställningen torde framgå,
giva vid handen, att under den nu föreslagna skolöverstyrelsens handläggning
falla en hel del ärenden, vilka visserligen äro av pedagogisk natur
men äro nära förbundna med frågor av rättslig innebörd. Vad den
nuvarande läroverksöverstyrelsen beträffar, torde av överdirektören Bergqvists
till betänkandet fogade särskilda skrivelse (Bilaga 1) framgå, hurusom
under dess handläggning för närvarande falla en del ärenden av
ganska utpräglat juridisk natur, nämligen vissa disciplinmål, frågor av
ekonomisk art, såsom angående kommuns byggnadsskyldighet, tolkning och
tillämpning av donationsurkunder och dylikt ävensom ärenden rörande
lärares löne- och pensionsförhallanden m. in. Uppenbart är, att motsvarande
ärendesgrupper skola förekomma i fråga om folkundervisningen. På sistnämnda
område skola dessutom framträda en hel del andra härmed jämförliga
ärenden, som måste komma under överstyrelsens handlä^oninot.
ex. för att nämna ett par grupper — frågor angående lärarnas
rättsliga ställning och ärenden angående de ofta förekommande meningsskiljaktigheterna
i fråga om skolväsendets anordning inom kommunerna.

Nu skola ledamöterna i överstyrelsen givetvis vara pedagogiskt utbildade
personer, vilkas föregående verksamhet och på undervisningens område
vunna kompetens ej gör dem i lika grad skickade att behandla nu berörda
frågor av en mer utpräglat juridisk eller juridiskt-administrativ karaktär.
Det är också uppenbarligen med besparing och hushållning med förefintliga
arbetskrafter väl förenligt att för sådana ärenden använda härför
skolade tjänstemän och ej de pedagogiskt utbildade krafterna. Såsom
kommittén i det följande ämnar föreslå, skall överstyrelsen förses
med ett kansli av administrativt utbildade krafter, däribland två sekre -

Särskilda sakkunniga.

169

terare, och det är uppenbart, att av dem i allmänhet kan erhållas
erforderligt biträde vid handläggningen av administrativa frågor ävensom
att de i de flesta fall kunna tagas i anspråk för frågor av mer utpräglat
juridisk innebörd. Men utöver de juridiska spörsmål, vilkas utredning kan
tänkas överlåten åt sagda tjänstemän, skola givetvis ej sällan förekomma
juridiska frågor av en så pass invecklad beskaffenhet, att de såväl för sin
utredning som för sin föredragning fordra en speciell sakkunskap, vilken ej
alltid kan anses förefinnas inom överstyrelsen. I överdirektören Bergqvists
ovan berörda skrivelse har också framhållits, hurusom inom läroverksöverstyrelsen
dylika frågor i ej ringa utsträckning förekommit samt att behov
av ett väl kvalificerat juridiskt biträde där ofta yppat sig. Det synes då
högeligen önskligt, att möjlighet beredes den nya överstyrelsen att i de fall,
där sådant visar sig erforderligt, anlita särskild juridisk sakkunskap.

På grund av det nu sagda har kommittén ansett sm böra föreslå,
att ett belopp å 4,000 kronor ställes till överstyrelsens förfogande
för biträde vid handläggningen av sådana juridiska ärenden,
för vilkas behandling erforderlig sakkunskap inom överstyrelsen
ej förefinnes. Det ifrågavarande anslaget synes böra uppföras
å extra stat.

Kap. XI. Ärendenas handläggning inom skolöverstyrelsen.

Sedan kommittén nu närmare redogjort för de ledamöter och sakkunniga,
som kommittén funnit erforderliga för arbetet i överstyrelsen,
anser sig kommittén böra med några ord beröra sättet för ärendenas handläggning
inom denna styrelse. Såsom allmän princip bör gälla, att
arbetet ordnas under möjligast enkla men fullt betryggande former.
Av vad kommittén ovan sagt om organisationen av skolstyrelsen som ett
modernt ämbetsverk följer, att för ärendenas handläggning bör, i den mån

22—122443. Folkunder v.-korn. bet. II.

170

Ärendenas handläggning inom skolöverstyrelsen.

och så långt det är möjligt, tillämpas den i moderna verk numera allmänt
förekommande styrelseformen, varvid beslutanderätten ligger hos chefen
ensam men med skyldighet för föredraganden, att, därest hans mening
avviker från det fattade beslutet, till protokollet anteckna densamma. Det
är emellertid tydligt, att formen för ärendenas handläggning måste bestämmas
i främsta rummet av dessas art och beskaffenhet, och där det
skulle visa sig, att styrelseformen icke lämpar sig för ett eller annat
ärende, den bör vika för en i detta fall mera lämplig.

Kommittén har i det föregående redogjort för de skäl, som föranlett
kommittén att föreslå en förening av den nuvarande läroverksöverstyrelsen
med eu blivande central ledning för folkundervisningsväsendet.
Kommittén har därvid varit i tillfälle att närmare redogöra för vissa ärenden
eller grupper av ärenden, som syntes påkalla en gemensam och enhetlig;
ledning av landets hela skolväsen. Till sådana ärenden höra undervisnings-
och uppfostringsfrågor av mera principiell innebörd ävensom
frågor om organisationen av skolväsendet i dess helhet och av särskilda
skolformer. Dit höra ock vissa frågor av ekonomisk innebörd, särskilt sådana,
som avse anslagsäskanden hos Riksdagen. Skall nu syftet med dessa och
med dem besläktade ärendens förläggning till en gemensam skolstyrelse
uppnås, är det självfallet, att vid desammas handläggning förutom den
gemensamme chefen även ledamöter från styrelsens båda huvudavdelningar
böra komma i tillfälle att på dessa frågors avgörande inom styrelsen utöva ett
bestämmande inflytande. Nu ifrågavarande ärenden synas därför lämpligen
böra bli föremål för en kollegial handläggning, varvid det bör stå öppet
för överstyrelsens samtliga ledamöter att deltaga ej blott i överläggningarna
utan även i besluten. Och i varje fall synas nu berörda ärenden icke
böra avgöras utan att förutom chefen minst två ledamöter från vardera
avdelningen äro tillstädes och i besluten deltaga. Det är att förvänta,
att sådana för hela styrelsen gemensamma ärenden till antalet bliva relativt
få och därför ej så synnerligen ofta giva anledning till nu antydda

Ärendenas handläggning inom skolöverstyrelsen.

171

handläo-o-ninsrsform. Men säkert är, att dessa ärenden för skolväsendet i
dess helhet i regel bliva av en mycket betydelsefull innebörd och därför
ock påkalla ett allsidigt övervägande.

Förutom nu nämnda ärenden torde inom vardera huvudavdelningen
förekomma vissa ärenden, som till sin inre art äro med dessa besläktade
men närmast beröra de läroanstalter eller den undervisningsverksamhet,
som faller under den särskilda avdelningens ledning. Aven dessa synas
påkalla en kollegial behandling inom den avdelning, dit de höra. Till sådana
ärenden böra även hänföras befordrings- och disciplinmål. I den kollegiala
handläggningen av nu ifrågavarade avdelningsärenden synas — förutom
generaldirektören eller i de fall, då instruktion och arbetsordning så bestämma,
avdelningschefen — minst två av avdelningens byråchefer böra
deltaga. I de fall, då visst ärende, som ej är av principiell natur, avser
läroanstalt, som tillhör gränsområde mellan de båda avdelningarna eller
eljest påkallar sakkunskap, som finnes inom den andra avdelningen, bör,
enligt närmare bestämmelse i instruktion eller arbetsordning, vederbörande
ledamot av denna avdelning tillkallas för att i överläggning och beslut
deltaga. Ett liknande tillvägagångssätt bör följas i de fall, då biträde av
annan sakkunnig funktionär inom överstyrelsen, exempelvis skolhygienikern,
kan vara erforderligt, överhuvud taget bör vid ärendenas behandling den
speciella sakkunskap, som inom överstyrelsen finnes företrädd, komma till
användning, oavsett till vilken avdelning eller byrå ärendet må höra.

Såsom redan blivit antytt, torde det dock bliva ett jämförelsevis ringa
antal ärenden, som skulle komma att underkastas nu berörda kollegiala
behandlingsform. Den ojämförligt största delen av ärendena har kommittén
tänkt sig kunna och böra avgöras medelst styrelseformen. Även vid
användning av denna form torde emellertid en utvidgning i vissa fall kunna
bliva erforderlig. Vissa ärenden kunna nämligen vara av den art, att, även om
beslutanderätten ligger hos chefen, det är önskligt, att i överläggningen förutom
föredraganden deltaga eu eller flera av överstyrelsens övriga funktionärer.

172

Ärendenas handläggning inom skolöverstyrelsen.

Slutligen böra, såsom redan nu i centrala ämbetsverk brukar ske,
vissa ärenden av en mera underordnad betydelse ej hänskjutas till generaldirektörens
eller avdelningschefens prövning utan överlämnas åt vederbörande
byråchef.

Emellertid torde efter ovan angivna huvudgrunder närmare bestämmelser
böra inrymmas dels i den instruktion, som bör fastställas för skolöverstyrelsen,
dels ock i den arbetsordning, som det bör tillkomma det
ny upprättade verket att utarbeta.

Kap. XII. Frågan om ett lekmannaråd.

På åtskilliga förvaltningsområden inom vårt land har, i likhet med
vad förhållandet är flerstädes i utlandet, allt mera framträtt behovet av
en medverkan av särskilda, utom förvaltningen stående sakkunniga organ
eller personer. A ena sidan tillföres härigenom det förvaltande ämbetsverket
en levande och mera omedelbar kännedom om rådande uppfattningar och
förhållanden inom samhällslivet. A andra sidan beredes åt den utom förvaltningen
stående företrädesvis praktiska sakkunskapen och initiativkraften
ett hälsosamt inflytande på ärendenas behandling och verkets arbete i
det hela, Av helt naturliga grunder har det ansetts önskvärt, att en sådan
medverkan som den nu antydda kommer till stånd under sådana
former, att densamma sker under känsla av ansvar och erhåller karaktären
av en viss permanens.

Vad beträffar de olika former, under vilka lckmannaelementets medverkan
vid förvaltningsärendenas handläggning kan äga rum, ha på senare
tid särskilt tre olika slag kommit till användning: fullmäktiga, sakkunniga
och rådsinstitution. Fullmäktiga inträda i ett ämbetsverk vid handläggning
av vissa ärenden och intaga beträffande dessa ärendens avgörande
enahanda ställning som verkets ordinarie ledamöter. Sakkunniga äro an -

Frågan om ett lekmanuaråd.

173

tingen på ett stadigvarande sätt fastade vid ett verk eller kunna ock tillfälligt
inkallas, i båda fallen för att biträda vid utredningen av frågor, där deras
speciella sakkunskap är av behovet påkallad. Rådet slutligen är en vid sidan
av ämbetsverket befintlig korporation med uppgift att avgiva yttranden i de
till detsamma från Kungl. Maj:t eller verket hänskjutna ärenden, ävensom att i
frågor, som beröra dess kompetensområde, till Kungl. Maj:t eller verket självmant
göra framställningar. Rådet kan antingen vara ett sakkunnigt råd eller
ett lekmannaråd. Kommittén har låtit sig angeläget vara att tillse,
om och i vad mån en medverkan från lekinannahåll under någon av
de nämnda formerna skulle kunna vara av betydelse för den nya överstyrelsen.

Vad då först anlitande av särskilda fullmäktiga beträffar, har kommittén
icke ansett denna form för nu ifrågavarande medverkan vara av behovet
påkallad. Vad åter angår tillkallande av sakkunniga, har kommittén redan
ovan berört, i vilka avseenden biträdande sakkunniga synas kunna behövas.
Vidkommande slutligen upprättande av en särskild rådsinstitution vill kommittén
anföra följande.

Den verksamhet, som den nya styrelsen skulle komma att utföra,
är av den art, att den på ett synnerligen mångfaldigt och därtill på ett
särdeles personligt sätt kommer att beröra allmänheten. Detta är tydligt
redan därav, att det arbete, som utföres i de flesta av de under överstyrelsens
inseende ställda läroanstalterna, i själva verket är ett samarbete
med de många särskilda hemmen. Detta gäller visserligen i första
hand den uppfostrande sidan av detta arbete, men även den rena undervisningsverksamheten
är i viktiga avseenden grundad på ett dylikt samarbete.
Härav är en naturlig följd, att de ungas föräldrar och målsmän,
även då de ej äro i ordets egentliga mening fackmän, likväl sitta inne
med erfarenheter och representera intressen, som berättiga dem till att
öva visst inflytande på skolans arbete. För skolan själv måste en samverkan
med hemmen i många fall vara av mycket stort värde, icke blott ur syn -

174

Frågan om ett lekmannaråd.

punkten av de upplysningar och den vägledning för dess arbete, som på
detta sätt kan erhållas, utan även därför att därigenom beredes åt allmänheten
ett tillfälle att blicka något närmare in i skolans arbete och på så sätt
även vinna riktigare uppfattning av detsamma. Om de behov, som på de olika
orterna i detta avseende förefinnas, vittna bland annat de numera ganska
allmänt förekommande s. k. föräldramötena. Det är givet, att samma
behov, som här funnit ett uttryck, då det gäller förhållandet mellan en
viss läroanstalt och dess målsmanskontingent, i stort sett även förefinnes
mellan en central styrelse för landets hela skolväsen och representanter
för alla de målsmän, vilkas barn uppfostras i de av styrelsen ledda läroanstalterna.

Men det är icke blott målsmanssynpunkten och målsmansintressena,
som göra en medverkan från lekmannahåll önskvärd. Det finns åtskilliga
andra omständigheter, som föranleda samma önskemål. Särskilt torde en
dylik medverkan betingas därav, att skolorna i stor utsträckning äro kommunala
institutioner. Det är därför helt visst av vikt för den centrala myndigheten
att kunna under mera ordnade former träda i samarbete med
personer, som äro fullt förtrogna med kommunala skolförhållanden.

I samma mån som folkskolans överbyggnader nå en högre grad av
utveckling och särskilt i den mån fortsättningsskolan, framför allt i anslutning
till yrkena, vinner en större utbredning, blir det för den centrala
styrelsen av stor betydelse att kunna erhålla det stöd, som den i form
av råd och initiativväckaride förslag otvivelaktigt är i behov av. Aven
ur denna synpunkt är alltså en ordnad medverkan från lekmannahåll
önskvärd.

Slutligen anser sig kommittén böra erinra om det välgörande inflytande,
som erfarenheter hämtade från andra områden av undervisningsverksamhet
än från dem, vilka närmast falla in under överstyrelsen, kunna utöva
på överstyrelsens verksamhet. Den mera skolmässiga formen för undervisning
och uppfostran, som i regel kännetecknar de under överstyrelsens

Frågan om ett lekmannaråd.

175

verksamhet stående läroanstalterna, kan av helt naturliga grunder lätt nog
i sig innesluta en frestelse till en viss ensidighet och en viss stel likformighet
i arbetet. För dem, som ha inseendet över och ledningen av detta arbete,
måste det därför vara av stor betydelse att få under mera regelbundna
former träda i närmare beröring med såväl representanter för de
privata skolorna, där på undervisningens område värdefulla erfarenheter
ofta göras, som med målsmän för läroanstalter, vilka antingen såsom högskolorna
representera en mera vetenskaplig verksamhet eller s-tsom tillläinpnings-
och fackskolorna mera direkt rikta uppmärksamheten på utvecklingen
av vissa sidor av de mänskliga anlagen och färdigheterna.
Tillfälle till sådan personlig beröring kan väl i viss mån vinnas redan
inom ramen av den verksamhet, till vilken de åt överstyrelsen anförtrodda
uppgifterna i och för sig giva anledning, men givet är, att ett efter mera
fasta linjer ordnat samarbete i sagda avseende verkar med större säkerhet.

Ehuru kommittén sålunda finner många skäl tala för att vid sidan av
överstyrelsen en rådsinstitution inrättas efter mönstret av dem, som på senare
tiden tillkommit här i landet och sedan lång tid förefunnits somligstädes i
utlandet, bestående av representanter för de olika intressen, som på ett eller
annat sätt närmare beröra den undervisnings- och uppfostringsverksamhet
överstyrelsen har att leda, anser kommittén dock icke tidpunkten nu vara
inne att föreslå en sådan rådsinstitutions inrättande. Det synes kommittén
önskvärt, att en institution av ifrågavarande art får utveckla sig så
småningom, om och i den mån behov och omständigheter därtill
kunna giva anledning. Kommittén har därför icke heller ansett sig böra
framlägga något förslag till bestämmelser vare sig i fråga om den närmare
sammansättningen av rådet, om sättet för utseende av dess medlemmar
eller om formen för dess arbete. Kommittén föreställer sig, att dessa angelägenheter,
då de framträda, lämpligen låta sig reglera genom av Kungl.
Maj:t utfärdade föreskrifter. Här torde slutligen blott böra erinras därom,

176

Frågan om ett lekmannaråd.

att, då ledamotskap i ett d}dikt råd bör betraktas som ett medborgerligt
förtroendeuppdrag, någon direkt ersättning till dess ledamöter ej torde
behöva utgå annat än i förekommande fall såsom sedvanlig rese- och dagtraktamentsersättning.

Kap. XIII. Skolöverstyrelsens kansli.

Kommittén övergår nu till frågan om ordnandet av skolöverstyrelsens
kansli och den därmed förenade frågan om huru många och vilka tjänstemän
redan från början erfordras inom styrelsen. I det föregående är framhållet,
hurusom styrelsens medlemmar i regel måste vara pedagogiskt
fackbildade personer, vilkas tid och krafter i främsta rummet böra
tagas i anspråk för de reala uppgifter, som härflyta ur och sammanhänga
med det nya ämbetsverkets karaktär att vara en skolmyndighet.
Att utöver den sakprövning och utredning av hithörande frågor, som
betingas av dessa uppgifter, av sagda medlemmar även fordra någon vidsträcktare
sekretericll och expeditionell behandling av ärendena skulle, såsom
kommittén ovan varit i tillfälle att utförligare behandla, medföra en
allt för stor inkräktning på deras huvudsakliga arbete. Med hänsyn härtill
anser kommittén nödvändigheten fordra, att redan från början överstyrelsen
utrustas med ett ej för knappt tilltaget kansli, så att ej blott en
var av byråcheferna kan förses med erforderligt administrativt biträde,
utan även i övrigt tillräckliga administrativa krafter finnas för ärendenas
behandling.

Innan kommittén i nu ifrågavarande avseende framlägger något förslag,
anser sig kommittén böra erinra om huru motsvarande förhållanden
för närvarande äro ordnade inom den nuvarande läroverksöverstyrelsenInom
nämnda styrelse finnas å ordinarie stat 1 notarie, 1 registrator, som

Skolöverstyrelsens kansli.

177

tillika är aktuarie, 1 kvinnligt biträde av högre avlöningsgrad, 2 kvinnliga
skrivbiträden samt å extra stat 1 amanuens. Därutöver finnas å styrelsens
kansli anställda, med avlöning ur styrelsens expensmedel, o amanuenser.
Var och en av amanuenserna har i regel en daglig tjänstgöringstid av 3
timmar. Av amanuenserna biträda två hos notarien och två på registratorskontoret,
av vilka senare dock en allt emellanåt tages i anspråk för notariegö
romål.

Vid en eventuell förening med en blivande central ledning för
folkundervisningsväsendet skulle, såsom här ovan närmare utförts, läroverksöverstyrelsens
chef ersättas med en för det nya ämbetsverket
gemensam chef, varjämte en av den nuvarande läroverksöverstyrelsens
ledamöter skulle erhålla uppdraget att vara avdelningschef för läroverksavdelningen.
Därtill skulle slutligen komma, att sistnämnda avdelnings
ledamöter även skulle tagas i anspråk för handläggning av vissa för
den blivande skolöverstyrelsen gemensamma ärenden. Verkets förändrade
ställning skulle alltså komma att medföra icke blott en minskning av arbetskrafter
utan även ökning av göromål. En förstärkning av arbetskrafter
synes alltså bliva erforderlig. Nu framgår av det utlåtande av överdirektören
Bergqvist, vilket finnes bilagt detta betänkande (Bilaga 1), att arbetet
inom en blivande läroverksavdelning bäst skulle tillgodoses, om sagda förstärkning
skedde på det sättet, att antalet administrativt utbildade arbetskrafter
inom läroverksavdelningen, vilka redan under nuvarande förhållanden
äro otillräckliga, ökades till en utsträckning, som medgåve en fullt genomförd
byråindelning. Och i sådant avseende syntes förstärkningen böra bestå
däri, att avdelningen erhölle, förutom de arbetskrafter, som redan funnes
å dess kansli, ytterligare 1 sekreterare och 2 notarier, av vilka dock en notarie
syntes kunna ersätta den å extra stat för närvarande uppförde amanuensen.
Läroverksavdelningens kansli skulle alltså komma att bestå av 1 sekreterare
och 3 notarier, av vilka sekreteraren skulle vara chef för kansliet samt
därjämte bestrida notariegöromålen å en av byråerna samt de tre notarierna

23—122443. Folkunder v.kom. bet. II.

178

Skolöverstyrelsens kansli.

Sekre terare.

fästas en var vid sin byrå. Dessutom skulle å kansliet finnas 1 tjänsteman
för bestridande av registrators- och aktuariegöromålen, 1 kvinnligt biträde
av högre avlöningsgrad samt 2 kvinnliga skrivbiträden. Därutöver erforderliga
amanuenskrafter skulle avlönas ur styrelsens expensmedel.

Då nu folkundervisningsavdelningen i likhet med läroverksavdelningen
skulle komma att omfatta fyra byråer och då arbetet inom densamma
otvivelaktigt ej blir mindre omfattande än inom läroverksavdelningen,
har kommittén ansett sig kunna till grund för beräkningen av det erforderliga
antalet administrativt utbildade arbetskrafter och övrig kanslipersonal
inom den blivande skolöverstyrelsen utgå ifrån, att folkundervisningsavdelningen
kommer att erfordra lika stor kanslipersonal, som
beräknats vara erforderlig för läroverksavdelningen, varvid emellertid,
såsom här nedan ytterligare kommer att utföras, de för bestridande av
registrators- och aktuariegöromålen erforderliga krafterna böra så fördelas,
att verket erhåller en gemensam registrator och en gemensam aktuarie.

Av vad i det föregående blivit anfört, synes det alltså bliva erforderligt,
att var och en av den blivande styrelsens båda stora huvudavdelningar
utrustas med var sin sekreterare. De två sekreterarna böra ha till
närmaste åliggande att vara chefer för vederbörande avdelnings kansli. Därjämte
bör det åligga var och en av dessa tjänstemän att bestrida notariegöromålen
på var sin byrå inom styrelsen. Avlöningen för innehavarna av dessa
befattningar bör utgå med den för befattningshavare av 2:a graden vanliga,
nämligen 5,800 kronor, därav 3,600 kronor lön, 1,800 kronor tjänstgöringspenningar
och 400 kronor ortstillägg, vartill komma två ålderstilllägg,
vartdera å 500 kronor efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring i
befattningen.

Notarier.

Såsom ovan blivit nämnt, behövas utöver nyss nämnda båda sekreterare
för en var av de båda huvudavdelningarna tre notarier, vilka

Skolöverstyrelsens kansli.

17!)

skulle hava att bestrida notariegöromålen var och eu inom sin byrå. Det
erfordras sålunda, med inberäknande av den hos läroverksöverstyrelsen för
närvarande anställda notarien, sammanlagt sex notarier. Notarierna böra
erhålla den för tjänstemän av l:a graden sedvanliga avlöningen, nämligen
en begynnelselön av 4,000 kronor, därav 2,200 kronor lön, 1,500 kronor
tjänstgöringspenningar och 300 kronor ortstillägg samt rätt till tre ålderstillägg,
vartdera å 500 kronor efter respektive 5, 10 och 15 års tjänstgöring
i befattningen.

Då de båda avdelningarna komma att tillsammans bilda ett ämbets- Urgistra tor.

verk, ligger det i sakens natur, att detta, såsom här ovan redan antytts,
måste utrustas med ett gemensamt regi st rator skontor. För fullgörande av
samtliga inom ett så stort verk förekommande registratorsgöromål måste anställas
en tjänsteman, som ej har annan uppgift än att fullgöra de rena
registratorsgöromålen. Att, såsom för närvarande förhållandet är inom
läroverksöverstyrelsen, med varandra förena registrators- och aktuariebefattningarna
låter sig icke göra. Såsom av det förut citerade sakkunnigutlåtandet
(Bilaga 1) framgår, måste nämligen redan nu de göromål, som åligga
registratorn i nämnda styrelse i lians egenskap av aktuarie, fullgöras av
andra arbetskrafter, och bristen på eu särskild aktuarie har inom styrelsen
gjort sig starkt kännbar. Registratorn bör i löneavseende likställas med
ovannämnda notarier och sålunda erhålla en begynnelselön af 4,000 kronor.

Av det ovan sagda framgår, att vid sidan av registratorn bör finnas Aktuarie
en aktuarie, vilken åligger vården om styrelsens alltjämt växande arkivhilukarie.W
jämte skyldigheten att tillhandagå styrelsens tjänstemän och allmänheten
med vederbörliga upplysningar. För arbetets ostörda gång inom ett centralt
ämbetsverk är det av stor vikt, att det inom verket finnes tillgång till en person,
som är väl förtrogen med dess arkiv, och 6om kan biträda vederbörande
tjänstemän med tillhandahållande ur arkivet av de handlingar, som kunna

Amanuenser.

180 Skolöverstyrelsens kansli.

erfordras för ett visst ärendes förberedning. Den ökade kostnad, som en särskild
aktuarie föranleder, ersättes därför i väsentlig mån genom den ökade
möjlighet till mera ostört arbete, som beredes vederbörande tjänstemän.

Synes det sålunda kommittén olämpligt att inom den nya styrelsen
förena aktuarietjänsten med registratorstjänsten, sä torde dock innehavaren
av förstnämnda tjänst åtminstone till en början kunna tillika erhålla uppdraget
att omhänderhava överstyrelsens bibliotek. En sådan anordning
lärer emellertid få anses vara av mera tillfällig natur. Enligt kommitténs
mening bör nämligen den nya styrelsen låta sig angeläget vara
att så småningom förvärva sig ett bibliotek, representerande i främsta
rummet inhemsk och utländsk lärobokslitteratur samt därjämte viktigare
litterära alster av pedagogiskt innehåll. Tydligt är ock, att de år efter
år inkommande redogörelserna från olika uppfostrings- och undervisningsområden
såväl i Sverige som i utlandet småningom komma att bilda en
värdefull del av ett bibliotek, som bör kunna bliva av stor betydelse ej
blott för överstyrelsens egen verksamhet utan även för lärarpersonalen
vid de under överstyrelsens inseende stående läroanstalter samt allmänheten.
Aktuarien bör i avlöningshänseende likaledes jämställas med nu senast
nämnda tjänstemän av l:a lönegraden, d. v. s. erhålla en begynnelselön av
4,000 kronor.

Enligt kommitténs mening bör sålunda i den nya överstyrelsen
å ordinarie stat anställas såväl en registrator som en
aktuarie, den senare med uppdrag att tillika vara bibliotekarie.
Den inom läroverksöverstyrelsen för närvarande anställda registratorn och
aktuarien kan tagas i anspråk för endera av dessa befattningar. I

I överensstämmelse med vad här ovan uttalats, anser kommittén, att
inom styrelsens kansli böra — med inräknande av de redan på ordinarie
stat för läroverksöverstyrelsen uppförda biträdena — å ordinarie stat
uppföras två kvinnliga biträden av högre avlöningsgrad, vilka kom -

Skolöverstyrelsens kansli.

181

mitten anser böra inom överstyrelsen benämnas amanuenser, och fyra
kvinnliga skrivbiträden av lägre grad. För de förra skulle avlöningen
utgöras av 1,600 kronor, därav 900 kronor lön, 550 kronor
tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, med rätt till två ålderstilllägg,
vartdera å 200 kronor, efter respektive 5 och 10 års tjänstgöring.
De senares avlöning skulle utgöras av 1,200 kronor, därav 700 kronor
lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg, med rätt
till två ålderstillägg, vartdera å 200 kronor, efter respektive 5 och 10 års
tjänstgöring.

I ett ämbetsverk av den storlek, som den blivande skolöverstyrelsen
skulle komma att få, måste anställas ett omedelbart tjänstebiträde åt
generaldirektören. Kommittén anser, att för sådant ändamål bör i staten
uppföras ett fast amanuensarvode av 2,400 kronor.

De amanuenser och övriga kanslibiträden, som ytterligare torde erfordras
inom styrelsen, synas, såsom sedvanligt är i ämbetsverken, böra avlönas
med arvoden ur expensmedlen.

För bestridande av vaktmästargöromålen tinnes inom läroverksöverstyrelsen
anställd en vaktmästare. Enligt till kommittén lämnad uppgift
(Bilaga 1) har emellertid inom läroverksöverstyrelsen behovet av ökat
antal vaktbetjänte gjort sig starkt gällande. Kommittén anser därför, att
å skolöverstyrelsens ordinarie stat böra uppföras — inberäknat den å
läroverksöverstyrelsens stat uppförde vaktmästaren, som bör överflyttas
till den blivande skolöverstyrelsen — en förste vaktmästare och två
vaktmästare. Förste vaktmästaren bör åtnjuta en årsavlöning av 1,500
kronor, därav 900 kronor lön, 450 kronor tjänstgöringspenningar och 150
kronor ortstillägg, med rätt till ett ålderstillägg å 100 kronor efter 5 ars
tjänstgöring, samt var och en av vaktmästarna 1,200 kronor, därav 700
kronor lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar och 150 kronor ortstillägg,
med rätt till två ålderstillägg, vartdera å 100 kronor, efter respektive 5

Vakt mästare.

182

Skolöverstyrelsens kansli.

och 10 års tjänstgöring. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter
fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg
ej till honom utgå, ävensom å lönen avdragas 100 kronor årligen.

Kap. XIV. Expenser och övriga anslag.

Förutom de anslagsbehov, för vilka kommittén i det föregående
redogjort, komma givetvis inom den nya överstyrelsen att förefinnas åtskilliga
andra sådana behov, vilka icke låta sig lika bestämt som de hittills
omnämnda till sina belopp angiva.

Till dessa hör i främsta rummet vad som inom ett centralt ämbetsverk
i allmänhet gör s. k. expensmedel erforderliga, såsom utgifter för
skrivmaterialier, blankett- och annat tryck, lokalernas rengöring, belysning
och uppvärmning ävensom ersättning till extra vaktbiträden och dylikt.
Till dylika behov hör vidare avlöning av extra ordinarie amanuenser,
gratifikationer, vikariatsersättningar m. m.

Kommittén har i det föregående haft anledning att framhålla erforderligheten
för överstyrelsen av sakkunnigt biträde i vissa fall, såsom i fråga
om övervakandet av den fysiska uppfostran in. in., samt i sådant avseende
även gjort framställning om därför erforderliga medel. Förutom de i
sagda sammanhang berörda behov av sakkunnigt biträde förefinnas även i
åtskilliga andra hänseenden sådana behov. Detta gäller t. ex. med avseende
på undervisningen i teckning, slöjd, trädgårdsskötsel in. in. Vidare
erfordras särskild sakkunskap för inspektion av blind- och dövstumundervisningen.
Det ligger vidare också i sakens natur, att, även om den nya
överstyrelsen i stort sett kommer att övertaga sådant arbete, som hittills
måst utföras av särskilda kommittéer eller av inom ecklesiastikdepartementet
tillkallade sakkunniga, det dock torde komma att inträffa, att vissa frågor
kunna bliva av den art, att den sakkunskap, som förefinnes inom översty -

Expenser och övriga anslag.

183

relsen, kan erfordra komplettering i vissa avseenden och därför nödvändiggör
adjunktion av särskilt tillkallade sakkunniga.

Nu berörda förhållanden äro till större delen antingen sådana, att de
blott mer eller mindre tillfälligt uppkomma, eller sådana, att de visserligen
med bestämdhet måste beräknas kräva tillgodoseende, men dels framträda
blott successivt, i samma mån som den nya överstyrelsens verksamhet hinner
fortskrida, dels i varje fall påkalla utgifter, som svårligen låta sig fullt
bestämt fixera. Under sådana förhållanden har kommittén måst inskränka
sig till att blott tillnärmelsevis beräkna vad som skulle för ovan
angivna ändamål erfordras. Kommittén har härvid närmast haft att utgå
från vad som inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen i motsvarande
avseenden visat sig erforderligt. Från och med år 1913 finnes å sagda
styrelses stat uppfört ett ordinarie anslag å 13,200 kronor, avsett att bestrida
kostnaderna för expenser ävensom för tillfällig adjunktion, extra
biträden in. m. I sagda anslag ingår ett belopp av 2,800 kronor, avsett
till ersättning åt semestervikarier. Om man nu från det för läroverksöverstyrelsens
expenser avsedda beloppet 13,200 kronor drager berörda
summa av 2,800 kronor, återstå 10,400 kronor, avsedda för bestridande av
kostnader för skrivmaterialier, blankett- och annat tryck, lokalernas rengöring,
belysning och uppvärmning ävensom till ersättning åt amanuenser
och andra tillfälliga biträden samt tillkallade sakkunniga. Det har synts
kommittén självfallet, att, med avseende på nu senast antydda expenser, inom
folkundervisningsavdelningen komma att förefinnas behov, som fullt motsvara
de inom läroverksavdelningen förefintliga. Härtill kommer, såsom
ovan antytts, kostnaden för sakkunnigt biträde i fråga om blind- och dövstumundervisningen.
Till inspektören över dövstumundervisningen utgår för
närvarande ett belopp av högst 1,500 kronor, och för inspektion över blindundervisninsren
har kommittén beräknat en summa av 300 kronor. Enär

vidare, såsom kommittén i betänkandets föregående avdelning framhållit,
sagda inspektion kan komma att utövas av i tjänst varande lärare vid de

184

Kxjienscr och övriga anslag.

till respektive områden hörande undervisningsanstalter, bör bär även beräknas
ersättning till vikarier, då ifrågavarande inspektörer av sin inspektion
äro hindrade att fullgöra sin lärartjänst. Sistnämnda belopp har kommittén
beräknat till 300 kronor. Läggas de nu sist berörda beloppen till
den ovan beräknade summan av 10,400 kronor, skulle för folkundervisningsavdelningens
vidkommande böra beräknas ett expensanslag av 12,500
kronor och sammanlagt för hela skolöverstyrelsen 22,900 kronor.

Härtill måste nu läggas ersättning till semestervikarier för skolöverstyrelsens
samtliga ämbets- och tjänstemän samt betjänte. I fråga om
denna har kommittén följt samma beräkning, som lagts till grund för den
ersättning, som i motsvarande avseende för närvarande utgår inom läroverksöverst.
yrelsen, varjämte kommittén även upptagit ersättning till semestervikarier
för vaktmästarna. Med tillämpning härav skulle erfordras

såsom ersättning åt semestervikarier

för generaldirektören och 8 byråchefer å 450 kr...... 4,050 kronor

» skolhygienikern.................. 450 »

» 2 sekreterare å 225 kr................ 450 »

» 6 notarier k 125 kr.................750

» 1 registrator...................125

» 1 aktuarie.................... 125 »

» 2 kvinnliga biträden av högre grad å 100 kr...... 200 »

»4 » » av lägre grad å 75 kr......300

» 3 vaktmästare å 50 kr. . . . •........... 150

Summa 6,600 kronor

Lägges sistnämnda summa till det här ovan beräknade beloppet 22,900
kronor, skulle sålunda för samtliga nu ifrågavarande ändamål erfordras
ett anslag av 29,500 kronor eller i runt tal 30,000 kronor.
Slutligen anser sig kommittén böra erinra därom, att ersättning för tjänste -

Expenser och övriga anslag.

185

resor torde utgå av åttonde huvudtitelns förslagsanslag till rese- och traktamentsersättnin
gar.

I nu senast gjorda beräkningar ingår icke eventuell lokalhyra för
den nya styrelsen, önskligt vore givetvis, att åt överstyrelsen skulle
kunna beredas lokaler i något statens hus. Kan detta icke ske, torde
denna fråga få bli föremål för en framtida närmare prövning. Den nuvarande
läroverksöverstyrelsen erlägger för närvarande i lokalhyra 5,000
kronor. — I ovan angivna summa 30,000 kronor ingå ej heller vissa uppsättnings-
och organisationskostnader, såsom utgifter till inköp av möbler,
skrivmaskiner, belysningsarmatur, mattor, gardiner, böcker in. m., vilka
kostnader givetvis äro nödvändiga för överstyrelsen under dess första
arbetsår.

Kap. XV. Tjänsteanställning.

I fråga om sättet för anställande av nu avhandlade tjänstemän inom den
föreslagna skolöverstyrelsen anser kommittén, att samtliga tjänster, för
vilka lön blivit å ordinarie stat uppförd, böra besättas med ordinarie
innehavare. Den principen synes nämligen här liksom annorstädes böra tilllämpas,
att för ordinarie arbete bör, så långt lämpligen kan ske, användas ordinarie
personal. Dessutom föreligga åtskilliga andra mera speciella skäl för eu
fast anställning av sagda befattningshavare. Vad särskilt beträffar ledamöterna
av folkundervisningsavdelningen, nödvändiggöres en sådan sakernas
ordning av det förhållandet, att vissa av dessa ledamöter vid sitt inträde
i skolstyrelsen torde komma att vara anställda i kommunernas tjänst
och följaktligen icke kunna lämna denna utan att tillförsäkras en fast anställning.

De erfarenheter, som vunnits inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen,
hava också, enligt vad överdirektören Bergqvist inom kommit 24—122443.

Föll:under-kom. bet. II.

Ordinarie

anställning

Tjänsteanställning.

181!

ten framhållit, givit ytterligare stöd för en dylik åsikt. Dess medlemmar
hava hittills tillsatts medelst förordnande på viss tid- En sådan
anordning har betingats redan därav, att i sagda medlemmars avlöningsförmåner
ingått en viss del av deras löner såsom innehavare av ordinarie
lärartjänster vid statens undervisningsanstalter. De hava alltså såsom medlemmar
av överstyrelsen måst kvarstå såsom innehavare av dessa tjänster.
Därtill kommer, att det vid överstyrelsens inrättande ansågs önskvärt, att
möjlighet till ombyte av medlemmar i överstyrelsen förefunnes, så att
därigenom en viss rörlighet i fråga om arbetskrafter kunde vinnas. En
sådan anordning kunde ju också anses vara på sin plats, då det gällde ett
alldeles nytt ämbetsverk, till vilket full motsvarighet dittills icke funnits i
landet. Emellertid har det visat sig, att det nuvarande sättet för läroverksöverstyrelsens
medlemmars anställning varit förenat med åtskilliga olägenheter.
Först och främst har detsamma medfört, att överstvrelsens ledamöter
icke kunnat komma i åtnjutande av ålderstillägg, motsvarande det, som ledamöterna
av andra statens centrala ämbetsverk enligt gällande löneregleringar
erhålla. Därigenom hava nu ifrågavarande ämbetsmän blivit i avlöningshänseende
försatta i en ogynnsam ställning, vilken olägenhet varit
så mycket mer kännbar, som pensionsförhållandena för överstyrelsens medlemmar
av samma skäl icke heller kunnat regleras. Dels på grund härav,
dels i anseende till det betungande arbete, som ålegat överstyrelsen,
har en i förhållande till den korta tid överstyrelsen varit i verksamhet
ganska betydande omsättning i dess arbetskrafter ägt rum. Detta har
återigen medfört, att överstyrelsen gått förlustig den erfarenhet samt framför
allt den personkännedom, som de avgångna ledamöterna förvärvat, en
omständighet, som, såsom av nyssnämnde sakkunnige jämväl framhållits,
menligt inverkat på önskvärd kontinuitet och intensitet i överstyrelsens
arbete.

Såsom kommittén i det föregående framhållit, torde rekryteringen
av byråchefsbefattningarna inom den föreslagna skolöverstyrelsen i regeln

Tjänsteanställning.

187

komma att ske genom personer, vilkas föregående verksamhet icke satt dem
i tillfälle att till någon större utsträckning vinna förtrogenhet med de arbetsuppgifter
inom skolöverstyrelsen, som närmast härflyta ur dennas egenskap
av centralt ämbetsverk. Väl kan det tänkas, att i en framtid en
eller annan av de blivande byråcheferna tidigare tillhört ämbetsverket såsom
tjänsteman i lägre grader eller ock genom annat uppdrag inom
verket vunnit en större vana vid de där förekommande göromålen. I
varje fall torde detta dock komma att höra till undantagen, i all synnerhet
som de skiftande krav på speciell facklig kompetens, som måste ställas
på cheferna för de olika byråerna, icke på detta sätt skulle låta sig
tillgodose, med mindre åt de blivande innehavarna av byråchefsbefattningar
tillfälle till förberedande tjänstgöring inom verket kunde beredas till vida
större utsträckning, än omständigheterna i verkligheten kunna tänkas medgiva.
På grund av nu berörda förhållanden synes det kommittén önskligt.
att byråchefernas anställning inom överstyrelsen må kunna försiggå
under sådana former, att det blir möjligt för dem att vinna erfarenhet
om i vad mån de lämpa sig för befattningen. Detta synes kunna i tillräcklig
grad vinnas därigenom, att man i fråga om tillsättningen av byråchefsbefattningar
i skolöverstyrelsen, med fasthållande av den ordinarie
anställningen såsom det normala, tillämpar en bestämmelse liknande den.
som gäller i fråga om tillsättningen av rektorstjänster vid allmänna läroverk
och folkskoleseminarier: »där Kungl. Maj:t icke vill genom utnämning
tillsätta rektorstjänst, förordnas rektor av Kungl. Maj:t på viss tid» (läroverksstadgan
§ 175). 1 förevarande fall torde dock eu sådan bestämmelse
i allmänhet komma att leda till annan praxis än den, som utvecklat sig
ifråga om tillsättning av rektorer, vilka numera i regel tillsättas på förordnande;
såsom kommittén i det föregående erinrat, torde nämligen vissa
ledamöter vid sitt inträde i överstyrelsen kunna vara anställda i kommunernas
tjänst och följaktligen icke kunna lämna där innehavda befattningar utan
att tillförsäkras fast anställning. Kungl. Maj:t bör således kunna använda

188

Tjänsteaiiställrniig.

(len form av tillsättning som i varje särskilt fall av omständigheterna påkallas.
— Om befattningshavare tidigare innehaft befattning medelst förordnande
av den art, varom här är fråga, och senare utnämnes till ordinarie
innehavare av densamma, bör han äga att tillgodoräkna sig för uppflyttning
i högre lönegrad den tid han före utnämningen såsom tillförordnad
innehaft befattningen. Under tiden för förordnande synes innehavare
av förordnandet böra uppbära de med befattningen förenade löneförmåner
efter avdrag av det belopp, som motsvarar de avgifter för egen pensionering,
som skulle av ifrågavarande tjänsteman erlagts, därest han som
ordinarie innehaft anställningen.

Kommittén inser till fullo, att den av kommittén nu föreslagna ordningen
för ifrågavarande befattningars tillsättning i viss mån innebär en
avvikelse från hos oss i allmänhet gällande grundsatser för tjänstetillsättningar.
De särskilda skäl, som i detta fall påkalla en avvikelse från
nämnda grundsatser, äro emellertid för kommittén så betydelsefulla, att
de göra sagda avvikelse fullt motiverad.

Beträffande de befattningshavare vid skolöverstyrelsen, vilka enligt
kommitténs förslag skola uppföras å ordinarie stat, lära allmänna
villkor och bestämmelser för avlöningsförmånernas åtnjutande böra stadgas
i huvudsaklig överensstämmelse med vad för de under de senare åren nyreglerade
centrala ämbetsverken blivit föreskrivet; och föreslår kommittén,
att dessa villkor och bestämmelser för skolöverstyrelsens vidkommande må
bliva följande:

dels

att samtliga ordinarie tjänsteinnehavare i skolöverstyrelsen skola, i
den mån ej undantag kunna anses böra stadgas eller för särskilda fall
efter prövning medgivas, vara å tjänsterummet tillstädes minst sex timmar
varje söckendag;

Tjänsteanställning.

180

dels

att innehavare av ordinarie tjänst i skolöverstyrelsen skall vara
underkastad den vidsträcktare tjänstgöringsskyldighet eller jämkning i åligganden,
som vid en möjligen inträdande förändrad organisation av ämbetsverket
eller dess särskilda avdelningar eller eljest i allmänhet kan varda
stadgad, samt i sådant hänseende ävensom därest ämbetsverkets ställning
inom statsförvaltningen så förändras, att detsamma ej längre kan såsom
självständigt ämbetsverk anses, eller därest vissa ifrågavarande ämbetsverk
tillhörande göromål överflyttas till annat ämbetsverk, vara pliktig att, med
bibehållande av den tjänstegrad och den avlöning han innehar, efter ny
eller förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål
eller, efter Kungl. Maj:ts förordnande, tjänstgöra i det verk, till vilket
göromålen överlämnas;

att med ordinarie befattning i skolöverstyrelsen icke må förenas
annan tjänst å rikets, Riksdagens eller kommuns stat;

att med ordinarie befattning i nämnda ämbetsverk ej heller må förenas
vare sig uppdrag såsom ordförande eller ledamot i styrelse för verk
eller bolag, som är med Kungl. Majrts oktroj försett eller blivit såsom
aktiebolag registrerat, eller befattning såsom tjänsteman i sådant verk
eller bolag eller annan tjänstebefattning av vad slag som helst, så framt
ej, vad angår chef eller ledamot, Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare
av annan befattning, skolöverstyrelsen, uppå därom gjord framställning
och efter prövning, att ifrågavarande uppdrag eller tjänstebefattning ej må
anses inverka hinderligt för tjänstgöringen i ämbetsverket, finner uppdraget
eller befattningen kunna få mottagas och tillsvidare bibehållas;

att tjänstgöringspenningar få uppbäras endast för den tid befattningshavare
verkligen tjänstgjort eller åtnjutit semester, men för den
tid han eljest varit från tjänstgöring befriad skola utgå till den, som
uppehållit befattningen;

190

Tj änsteanställnin g.

att den, som av sjukdom hindras att sin befattning förrätta, äger
uppbära hela lönen jämte ortstil lägget, men att den, som undfår ledighet
för svag hälsas vårdande, enskilda angelägenheter, tjänstgöring hos Riksdagen,
dess utskott eller revisorer eller andra särskilda uppdrag eller i
behörig ordning avstänges från tjänstgöring eller eljest är lagligen förhindrad
att sköta befattningen, kan förpliktas att under ledigheten utöver sina
tjänstgöringspenningar avstå så mycket av lönen eller ortstillägget, som för
befattningens uppehållande erfordras eller eljest prövas skäligt;

att avlöning ej må utgå till befattningshavare för tid, varunder
han avhållit sig från tjänstgöring utan att hava i vederbörlig ordning
erhållit tjänstledighet eller kunna styrka giltigt förfall;

att, därest befattningshavare varder avstängd från tjänstgöring eller
i häkte tagen, den del av hans avlöning, som icke, vad angår chef eller
ledamot, av Kungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning,
av skolöverstyrelsen prövas böra användas till befattningens uppehållande,
skall under tiden innehållas, såvida ej, vad angår chef eller ledamot,
lvungl. Maj:t och, vad angår innehavare av annan befattning, skolöverstyrelsen
finner skäligt låta honom uppbära något därav;

att vid sjukdomsförfall, eller när det erfordras för ämbetsresor eller
för bei’edande av semester, innehavare av lägre befattning skall vara skyldig
att, om han förordnas till högre befattning i skolöverstyrelsen, densamma,
mot åtnjutande, i förstnämnda fall av de för befattningen anslagna
tjänstgöringspenningar, men eljest av däremot svarande belopp i
stället för egna tjänstgöringspenningar, bestrida, dock ej längre än sammanlagt
tre månader under ett och samma kalenderår;

att, därest förhöjning av lönen efter viss tids fortsatt innehavande
av befattning i samma lönegrad är i staten medgiven, tidpunkten för
första förhöjningen bestämmes att inträda efter fem år, under villkor att
innehavaren under mer än fyra femtedelar av den tjänstetid, som erfordras
för att vinna nämnda förhöjning, med gott vitsord bestritt sin egen

Tjänsteanställning.

191

eller, på grund av förordnande, annan statens tjänst eller fullgjort annat
offentligt uppdrag, dock att härvid icke må föras honom till last den tid,
han åtnjutit semester, och för andra förhöjningen, om sådan äger rum.
efter ytterligare fem år, på samma villkor, samt för tredje förhöjningen,
därest sådan kan ske, efter än ytterligare fem år, ävenledes på samma
villkor, under iakttagande, vad var och en av omförrnälda löneförhöjningar
angår, att den högre avlöningen ej får tillträdas förr än vid böljan av
kalenderåret näst efter det, varunder den stadgade tjänsteåldern blivit
uppnådd; börande ifråga om tjänstårsberäkning för erhållande av löneförhöjning
befattningshavare tillgodoräknas den tid, under vilken han må
hava på grund av fullmakt eller förordnande, innehaft befattning i motsvarande
lönegrad hos överstyrelsen för rikets allmänna läroverk, samt
byråchef tillgodoräknas den tid, under vilken han före utnämningen till
tjänsten innehaft densamma på grund av förordnande;

att likväl löntagare, som, då han intjänat stadgad tid för erhållande
av löneförhöjning, redan uppnått den levnads- och tjänsteålder,
som berättigar honom till pension, icke må samma förhöjning tillträda;

att tjänstemännen äga årligen, när sådant utan hinder för göromålens
behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, chefen, ledamöterna, den
hos skolöverstyrelsen anställda skolhygienikern och tjänstemännen av andra
lönegraden en var under en och en halv månad samt tjänstemännen av
första lönegraden en var under en månad;

att tjänsteman, som har sig anförtrodd uppbörd eller kontroll å
uppbörd, är pliktig att å tid av året, som av chefen bestämmes, begagna
sig av semester;

att vid avgång från tjänsten till följd av avskedstagande, entledigande
eller dödsfall själva lönen ävensom ortstillägget utgå till månadens
slut;

att i fråga om skyldighet att från tjänsten avgå ävensom i fråga
om rätt till pension skall gälla vad i särskild lag angående civila tjänst -

192

Tjänsteanställning.

innehavares rätt till pension är vid tiden för den nya lönestatens ikraftträdande
eller, såvitt angår innehavare av befattning, som därefter tillträdes,
vid tillträdet till befattningen stadgat;

att envar, som med eller efter den nya lönestatens ikraftträdande
tillträder befattning i skolöverstyrelsen, skall vara pliktig att underkasta
sig nyssberörda villkor och bestämmelser;

att envar vaktmästare i skolöverstyrelsen må årligen, i den mån sådant
kan ske utan hinder för göromålens behöriga gång, åtnjuta semester
under 15 dagar;

att vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren eller, när det erfordras
för beredande åt honom av semester, annan vaktmästare skall vai''a
skyldig att, om han förordnas att uppehålla förste vaktmästarens befattning,
bestrida densamma, dock ej längre än sammanlagt tre månader
under ett och samma kalenderår, med rätt att därunder, i stället för
egna tjänstgöringspenningar, åtnjuta, vid sjukdomsförfall för förste vaktmästaren,
de med dennes befattning förenade tjänstgöringspenningar och
under hans semester ett mot samma tjänstgöringspenningar svarande belopp;
samt

dels ock slutligen

att kvinnligt biträde, som övergår från anställning hos överstyrelsen
för rikets allmänna läroverk och uppföres å skolöverstyrelsens stat, må
äga samma rätt för åtnjutande av löneförhöjning genom ålderstillägg, som
hon förvärvat genom anställning hos överstyrelsen för rikets allmänna
läroverk;

att för kvinnliga biträden å skolöverstyrelsens stat skola gälla följande
för kvinnliga biträden vid centrala ämbetsverk i allmänhet gällande
allmänna villkor och bestämmelser, nämligen

1) att, då vid uppförande i stat av sådan tjänst till innehavare av
tjänsten befordras person, som omedelbart före sin befordran inom vederbörande
ämbetsverk utfört samma arbete som det till tjänsten hörande

Tjänsteanställning.

193

mot fast arvode under föregående år till belopp, överstigande vad enligt
staten skall utgå till tjänstens innehavare, ämbetsverket skall äga bereda
fyllnad i avlöningen för dess uppbringande till nämnda arvodes belopp;
dock att biträdet genom dylik avlöningsfyllnad ej må i något fall tillgodoföras
avlöning till högre belopp, än som motsvarar beloppet av den
med befattningen i fråga förenade slutavlöningen, tjänstgöringspenningar
och ortstillägg däri inräknade;

2) att biträdes arbetstid å tjänsterummet skall vara 6 timmar, men

i verk där nämnda arbetstid är för tjänstemännen bestämd till 7 timmar,

denna tid, samt att, då arbetstiden är 6 timmar, biträdet skall vara plik tigt

att i särskilda fall, när arbetets behöriga gång det kräver, kvarstanna i
arbetet å tjänsterummet intill ytterligare en timme;

3) att biträde, där ej annat är stadgat i vederbörande avlöningsstat,
må åtnjuta semester under en månad om året, när sådant utan hinder för
göromålens behöriga gång kan ske;

4) att, där biträde med avlöning efter den lägre typen befordras till

biträdesbefattning, för vilken avlöning utgår efter den högre typen, biträde,
som redan intjänat sista ålderstillägget i den lägre graden, må för erhållande
av första ålderstillägget i den högre graden få tillgodoräkna sig

högst fem år av den tid, som förflutit från det biträdet tillträdde det sista

ålderstillägget i den lägre graden;

5) att, där inom ett ämbetsverk äro anställda biträden av såväl
högre som lägre grad, biträde av lägre grad skall vara skyldigt att, om
det förordnas såsom biträde av högre grad hos ämbetsverket, bestrida
befattningen som sådant, dock ej längre än sammanlagt tre månader
under ett och samma kalenderår; ägande sålunda förordnat biträde av
lägre grad att därunder i stället för egna tjänstgöringspenningar åtnjuta,
om förordnandet erfordras i följd av sjukdomsfall, de med den tjänstledigas
befattning förenade tjänstgöringspenningar, men, då förordnandet er 25—122443.

Folkunder v.-kom. bet. II.

194

Tjänsteanställning.

Pension.

fordras för beredande av semester, ett mot den semesterledigas tjänstgöringspenningar
svarande belopp;

6) att gift kvinna må till biträdestjänst befordras allenast efter av
Kungl. Maj:t på framställning i varje särskilt fall lämnat medgivande;

7) att, där kvinnlig innehavare av biträdestjänst ingår äktenskap,
hon icke skall vara skyldig att av sådan anledning avgå från tjänsten,
därest icke vederbörande överordnade myndighet med hänsyn till tjänstens
behöriga upprätthållande finner det nödigt;

8) att biträdestjänst skall av vederbörande ämbetsverk eller myndighet
tillsättas medelst konstitutorial och att tillsättningen skall ske efter
tjänstens ledigförklarande genom kungörelse;

9) att rörande tillsättningen i övrigt, kompetensfordringar, ordningen
för meddelande av tjänstledighet och avsked samt för åtal och disciplinär
bestraffning och dylikt skola gälla de närmare stadganden, som må varda
av Kungl. Maj:t bestämda; samt

10) att i övrigt de för vederbörande ämbetsverk och myndighet stadgade
villkor och bestämmelser för avlöningsförmånernas åtnjutande skola i
tillämpliga delar och i den mån de icke stå i strid mot vad här blivit
föreskrivet lända till efterrättelse.

Såsom kommittén i det föregående föreslagit, skola för samtliga med
lön å ordinarie stat uppförda befattningshavare inom skolöverstyrelsen i fråga
om pension gälla vad i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till
pension är stadgat. Vad beträffar reliktpensionen för byråcheferna inom
överstyrelsen, vill kommittén först erinra därom, att de enligt nu gällande
bestämmelser såsom innehavare av civil tjänst med lön å ordinarie stat,
som blivit av Kungl. Maj:t och Riksdagen fastställd, komma att, när de
erhålla ordinarie anställning, bliva delägare i civilstatens änke- och pupillkassa.
Kommittén har nu uppmärksammat den omständigheten, att
befordringsavgifterna till sagda kassa i många fall kunna komma att för

Tjänsteanställning.

195

överstyrelsens ledamöter bliva i hög grad betungande, i all synnerhet
som sistnämnda befattningshavare i regel först vid jämförelsevis hög levnadsålder
torde bliva utnämnda till ifrågavarande tjänster. Så t. ex. har
en vid 47 års ålder utnämnd byråchef att erlägga retroaktivavgifter till
ett belopp av över 3,000 kronor. Med hänsyn till dessa höga befordringsavgifter
har kommittén ej kunnat undgå att finna förpliktelsen för
ifrågavarande befattningshavare att bliva delägare i kassan innebära vissa
betänkligheter, särskilt i betraktande därav, att nu berörda förhållande
helt visst måste komma att medföra svårighet att få dessa tjänster på
ett fullt lämpligt sätt besatta. Kommittén har därför tagit i övervägande,
huruvida medlem av överstyrelsen skulle kunna beredas delaktighet i
lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa. Men kommittén
har till fullo insett, att i fråga om en sådan anordning vissa svårigheter
komma att yppa sig, varför kommittén ej velat framlägga förslag
i sådan riktning. Kommittén vill dock i varje fall framhålla önskvärdheten
av en utvidgning i ett eller annat avseende av den i § 5 av det för
civilstatens änke- och pupillkassa gällande reglemente medgivna rättigheten
att i visst fall utan förpliktelse att bliva delägare i kassan inträda
i tjänst, varmed eljest sådan förpliktelse är förenad.

196

Hemställan och stat. Merkostnad.

Hemställan
och stat.

Kap. XVI. Hemställan och stat. Merkostnad.

Med stöd av den utredning kommittén sålunda lämnat föreslår
kommittén upprättande av en för rikets skolväsen gemensam
skolöverstyrelse, så organiserad och med den befogenhet, som
kommittén i det föregående av sitt betänkande angivit, därvid
kommittén förutsätter, att erforderliga åtgärder vidtagas för genomförande
i gällande författningar av de förändringar, vilka kunna vara nödvändiga
betingelser för upprättande av en sådan skolöverstyrelse. I

I enlighet med kommitténs förslag skulle staten för den nya skolöverstyrelsen
hava följande utseende:

Hemställan och stat. Merkostnad.

197

I. Ordinarie anslag.

1 generaldirektör och chef . . .

1 byråchef, tillika chef för läroverksavdelningen.
.....

1 byråchef, tillika chef för folkundervisningsavdelningcn
. .

1 byråchef ..........

5 byråchefer .........

För handläggning av ärenden rörande
föreläsningsväsendet . .

1 konsulent för biblioteksväsendet
............

1 folkhögskoleinspektör . . . .

1 skolhygieniker

1 sekreterare å läroverksavdclningen
..........

1 sekreterare åfolkundervisningsavdelningen.
.......

1 notarie ...........

7 tjänstemän av l:sta graden (5
notarier, 1 registrator och 1
aktuarie, tillika bibliotekarie)

Transport

Stat

för skolöverstyrelsen.

Lön.	Tjänst- görings- pengar.	Orts- tillägg.	Arvode.	Summa, j	Anmärkningar.
kr.	kr.	kr.	kr.	kr.
7,000	3,000	1,000	—	11,000
5,000	2,500	600	1,000	9,1C0
5,000 5,000	2,500 2,500	600 600	1,000	9.100 8.100	Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kronor.
25,000	12,500	3,000	—	40,500
—	—	—	—	2,000
—	—	—	5,600	5,600
—	—	—	3,900	3,900
—	—	—	4,000	4,000
5,000	2,500	—	-	7,500	Efter 5 år kan lönen höjas med 600 kronor.
3,600	1,800	400		5,800	i Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 500 kronor och efter
3,600	1,800	400	—	5,800	f 10 år med ytterligare 500 1 kronor.
2,200	1,500	300	—	4,000	.Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 500 kronor, efter 10
					K år med ytterligare 500 I kronor och efter 15 år
15,400	10,500	2,100	—	28,000	] med än ytterligare 500
—	—			144,400	kronor.

198

Hemställan och stat. Merkostnad.

	Lön.	Tjänst-		Arvode.
	gorings- pengar.	tillägg.	Summa.	Anmärkningar.
	kr.	kr.	kr.	kr.	kr.	.
Transport	—	—	—	—	144,400
1 amanuens.........	—	—	—	2,400	2,400
1 kvinnligt biträde av högre grad............ 1 kvinnligt biträde av högre	900	550	150	—	1,600	1
grad............	900	550	150	_	o	Efter 5 år kan lönen höjas
1 kvinnligt skrivbiträde av lägre grad............	700	350	150		1,200	med 200 kronor och efter 10 år med ytterligare 200 kronor.
3 kvinnliga skrivbiträden av läg-re grad..........	2,100	1,050	450		3,600
1 förste vaktmästare.....	900	450	150	_	1,500	Efter 5 år kan lönen höjas med 100 kronor.
1 vaktmästare........	700	350	150	—	1,200	Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 100 kronor och efter
1 vaktmästare........	700	350	150	_	1,200	[ 10 år med ytterligare 100
					kronor.
För adjunktion, inspektion, extra biträden, vikariatsersättning,					30,000	Därest vaktmästare i så-dan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle.
expenser m. m.	—	—	—	—	skall, så länge denna för-
Ordinarie anslag: Summa kr.	—	—	—	—	188,700	mån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå även-
II. Extra anslag1.						som å lönen avdragas 100 kronor årligen.
För inspektion av den fysiska uppfostran				5,000
För sakkunnigt biträde vid frågor rörande fortsättningsskolorna	4,000
För inspektion av undervisning	husligt arbete .			4,000
För juridiskt biträde.....					4.000
	Extra	anslag:	Summa kronor	17,000
		Tillsamman kronor	205,700

De i ovan givna statförslag upptagna särskilda poster fördela sig
på följande sätt:

1. Läroverksavdelningen.

1 byråchef, tillika chef för avdelningen........ 9,100 kronor

3 byråchefer å 8,100 kr................ 24,300 »

Hemställan och stat. Merkostnad.

199

1 sekreterare................... 5,800 kronor

3 notarier ä 4,000 kr................. 12,000 »

1 kvinnligt biträde av högre avlöningsgrad ...... 1,600 »

2 kvinnliga skrivbiträden.......... 2,400 »

Summa 55,200 kronor

2. Folkundervisning ^avdelningen.

1 byråchef, tillika chef för avdelningen........ 9,100 kronor

3 byråchefer å 8,100 kr. .............. 24,300 »

För handläggning av ärenden rörandp föreläsningsväsendet 2,000 *

1 konsulent för biblioteksväsendet........... 5,6(>0 »

1 d:o .................... 3,900 ''>

1 folkhögskoleinspektör............... 4,000 »

1 sekreterare.................... 5,800 »

3 notarier å 4,000 kr................. 12,000 »

1 kvinnligt biträde av högre avlöningsgrad....... 1,600 »

2 kvinnliga skrivbiträden . ............ . 2,400 »

För sakkunnigt biträde vid frågor rörande fortsättnings skolorna

(extra anslag)............. 4.000 »

Summa 74,700 kronor

3. Gemensamma anslag.

1 generaldirektör och chef.............. 11,000 kronor

1 skolhygieniker.................. 7,500 »

För inspektion av fysisk uppfostran (extra anslag) .... 5,000 »

För inspektion av undervisning i husligt arbete (extra anslag) 4,000 »

För juridiskt biträde (extra anslag).......... 4,000 »

1 registrator.................... 4,000 »

1 aktuarie, tillika bibliotekarie............ 4,000 »

1 amanuens.................... 2,400 »

200

Hemställan och stat. Merkostnad.

1 förste vaktmästare................ 1,500 kronor

2 vaktmästare a 1,200 kr............... 2,400 »

För adjunktion, extra biträden, expenser m. in...... 30,000 »

Summa 75,800 kronor

Sammanfattning.

För läroverksavdelningen.............. 55,200 kronor

För folkundervisningsavdelningen........... 74,700 »

Gemensamma anslag................ 75,800 »

Summa 205,700kronor1)

Då den väsentligaste och viktigaste delen av den nya folkundervisningsavdelningen
utgöres av de byråer, som skola handhava vården om folkskolorna
och deras överbyggnader, har kommittén velat undersöka, huru stort
belopp av ovan anförda summor falla på nämnda läroanstalter, och har
kommittén i sådant syfte gjort följande beräkning:

3 byråchefer.................... 24,300 kronor

Sakkunnigt biträde vid frågor rörande fortsättningsskolor . 4,000

3A av de för folkundervisnirigsavdelningen uppförda anslag

till kansli och av arvode åt avdelningschefen .... 17,100

V8 av de gemensamma anslagen............ 28,425 »

Summa 73,825 kronor

Det belopp, som sålunda erhållits och som utgör i runt tal 0,6 %
av de för år 1913 utgående statsanslagen till folkskolorna och deras överbyggnader,
torde vara ägnat att tillnärmelsevis angiva sagda läroanstalters
andel i omkostnaderna för den föreslagna skolöverstyrelsen.

x) I fråga om främmande länders kostnader för skolväsendets centrala förvaltning,
torde intet land erbjuda mera jämförbara förhållanden med vårt än Finland. En del
uppgifter i sagda avseende rörande detta land hava synts kommittén vara av ett visst intresse
och därför såsom bilaga bifogats detta betänkande.

Hemställan och stat. Merkostnad.

201

Såsom av ovan givna statförslag framgår, hava kostnaderna för den Merkostnad.

föreslagna skolöverstyrelsen i sin helhet beräknats uppgå till 205,700

kronor. Häri ingå dock följande förut beviljade anslag:

För läroverksöverstyrelsen:

å ordinarie stat....... 52,200 kronor

å extra stat för 1913 ..... 6,500 »

av reservationsanslaget till de
allmänna läroverken: 3,000
kr. för vardera av de till
överdirektör eller läroverksråd
förordnade tjänstinnehavares
lön .... 15,000 » 73,700 kronor

Av det å extra stat för 1913 beviljade
anslaget åt anstalter och föreningar,
som anordna populärvetenskapliga
föreläsningar:
arvode åt en särskild föredragande
för föreläsningsärenden
inom ecklesiastikdepartementet,
tillika konsulent
för föreläsningsverksamheten.
.....

av förslagsanslaget till understöd åt
folkbibliotek:

arvoden åt två bibliotekskonsulenter
inom ecklesiastikdepartementet,
5,600 kr. till
en förste konsulent och
3,900 kr. till en andre konsulent
.........

av förslagsanslaget till understöd åt
folkhögskolor:

arvode åt en inspektör över folkhögskolorna
i riket . . .

26—122443. Folkundtrv.-kom. bet. II.

2,000 »

9,500

4,000 »

202

Hemställan och stat. Merkostnad.

av förslagsanslaget till befrämjande av,
dövstuinundervisningen:

arvode åt eu inspektör över döv stumskolorna

i riket . . högst 1,500 kronor 17,000 kronor

Summa 90,700 kronor

Dragés från den ovan beräknade kostnaden 205,700 kronor
sammanlagda summan av nu utgående anslag 90,700 »

erhålles 115,000 kronor,

vilken summa — oavsett ökning i eventuell lokalhyra — beteck
nar den merkostnad, som genom skolöverstyrelsens upprättand
skulle åsamkas statsverket.

BILAGOR

Skrivelse från överdirektören Bergqvist.

205

Bilaga 1.

Skrivelse till Folkundervisningskommittén från kommitténs sakkunnige, överdirektören
i läroverksöverstyrelsen B. J:son Bergqvist.

Till Folkundervisningskommittén.

Med anledning av hos Eder väckt förslag, att den nuvarande läroverksöverstyrelsen
för framtiden skulle vid sidan av en ifrågasatt central ledning av
folkundervisningsväsendet ingå såsom en avdelning av en gemensam skolöverstyrelse,
har Ni — under meddelande, att det därvid vore avsett, att den klivande
överstyrelsens båda avdelningar skulle hava en gemensam chef samt att en av den
nfivarande läroverksöverstyrelsens medlemmar skulle komma att tagas i anspråk
såsom avdelningschef för läroverksavdelningen ävensom att samtliga medlemmar
jämväl skulle ha att deltaga i handläggning av vissa för skolväsendet i dess
helhet gemensamma frågor — anhållit om ett uttalande av mig, huruvida den
ifrågasatta föreningen syntes komma att för en blivande läroverksavdelning medföra
behov av ökade arbetskrafter utöver de inom den nuvarande läroverksöverstyrelsen
för närvarande anställda eller i övrigt föranleda till ändring i nämnda
styrelses nuvarande organisation och arbetssätt.

I anledning därav får jag, efter samråd med överstyrelsens övriga medlemmar,
anföra följande.

Det arbete, som hittills påvilat medlemmarna i överstyrelsen, kan icke sägas
alltid hava stått i god överensstämmelse med vad en klok hushållning med
deras krafter bort mana till. En av de förnämsta anledningarna till detta förhållande
är otvivelaktigt att söka däri, att överstyrelsen från början utrustats
med en alltför knappt tilltagen uppsättning av juridiskt och administrativt utbildade
och skolade krafter. Överstyrelsens ursprungliga kansli utgjordes av en
enda tjänsteman — en notarie. Visserligen har i detta förhållande eu förbättring
så småningom inträtt, därigenom att kansliet tid efter annan genom beslut av
Kungl. Maj:t och Riksdagen erhållit en ej oväsentlig förstärkning, men ännu
kvarstår det antydda förhållandet i alltför stor utsträckning, för att det skulle
kunna sägas, att de pedagogiskt fackbildade och de administrativa krafterna inom
överstyrelsen äro på ett tillfredsställande sätt mot varandra avvägda.

200

Bilagor.

En naturlig följd av nu framhållna omständighet har blivit, att överstyrelsens
medlemmar, vilka samtliga varit pedagogiskt fackbildade personer,
måst till en mycket stor utsträckning tagas i anspråk icke blott för uppsättning
av sådana skrivelser, vilkas avfattning förutsatt pedagogisk sakkunskap,
utan även för sådana administrativa och sekreteriella göromål, vilka bättre
lämpat sig för juridiskt och administrativt skolade krafter. Detta har åter
medfört, att överstyrelsens medlemmar, trots alltjämt vidtagna förenklingar i
överstyrelsens arbets- och expeditionssätt, icke alltid kunnat så odelat som önskligt
varit ägna tid och krafter åt de uppgifter av pedagogisk innebörd, som i
främsta rummet påvilat överstyrelsen. A andra sidan har det arbete, som sålunda
nedlagts på förekommande göromål av mera administrativ natur, i vissa fall härflutit
ur en för de ifrågavarande göromålen mindre skolad och därför ock mindre
givande arbetskraft.

Nu påpekade brist på administrativt utbildade arbetskrafter har även ur
en annan synpunkt kommit att medföra en viss olägenhet för överstyrelsens
arbete. Det har visat sig hinderligt för en fullt rationell arbetsfördelning inom
överstyrelsen. Den närmare anledningen därtill är följande. Överstyrelsens medlemmar
hava, bland annat på grund av den överstyrelsen åliggande inspektionsskyldigheten,
i regel måst utses väsentligen med hänsyn till deras lämplighet att inom
överstyrelsen representera visst eller vissa av de vid läroverken förekommande läroämnena,
och först i andra hand liar avseende kunnat fästas vid förhandenvaron
av övriga egenskaper och erfarenheter, som erfordras hos en medlem av ett centralt
ämbetsverk. En följd härav har blivit, att den stora mängd av göromål,
som fallit utanför den egentliga ämnessynpunkten, icke till önskvärd utsträckninglåtit
fördela sig efter mera enhetliga synpunkter, bestämda av inre släktskap eller
annan samhörighetsgrund, utan måst mera tillfälligt tilldelas än den ena, än den
andra ledamoten, allt eftersom hans personliga egenskaper eller tilläventyrs tidigare
förvärvade erfarenheter gjort sådant lämpligt. Detta har i sin ordning medfört,
att de inom överstyrelsen förefintliga arbetsrotlarna kommit att förete eu
i viss mån heterogen sammansättning, så att ärenden, som helst bort behandlas tillsammans,
icke alltid kunnat handläggas av en och samma föredragande. Hade
det nu inom överstyrelsen funnits ett tillräckligt antal administrativa krafter,
vilka kunnat såsom mera fasta biträden åt ledamöterna supplera dem i erforderliga
avseenden samt vid ombyte av ledamöter tillgodose kontinuiteten i arbetet,
så hade det varit lätt nog att råda bot på den påpekade olägenheten. Nu hava
emellertid andra utvägar måst i sådant syfte anlitas. Eörst och främst hava, för
att förebygga den brist på sammanhållning och koncentration i arbetet, som eljest
kunnat befaras uppstå, överdirektörens tid och krafter i stor utsträckning måst
tagas i anspråk för uppgifter, vilka egentligen bort ligga utanför hans arbetsområde.
Vidare har den kollegiala kandläggningsformen av ärendena måst inom

207

Skrivelse från överdirektören Bergqvist.

överstyrelsen användas i stor utsträckning. Genom det samarbete, som därvid
ägt rum, har visserligen i viss mån ersättning vunnits för bristen på önskvärd
homogenitet i arbetsrotlarna. Men detta har å andra sidan gjort arbetet tungt
och inkräktat på medlemmarnas tid.

Av det nu senast anförda torde framgå, att såväl behovet av en starkare
inre koncentration av arbete som ock önskvärdheten av en mera tidsenlig,
mindre tung och tidskrävande arbetsform avgjort peka hän på nödvändigheten av
en mera enhetligt genomförd arbetsfördelning och att denna i sin ordning förutsätter
förstärkning av de administrativa krafterna inom överstyrelsen.

På grund av nu nämnda förhållanden har det för överstyrelsen blivit allt
mera klart, att lämpligaste sättet för ordnandet av arbetet inom överstyrelsen
vore att där införa eu indelning på särskilda byråer, varvid varje byrå försåges
med en i regel pedagogiskt fackbiidad chef, som till sitt biträde hade viss vid
byrån mera fast bunden administrativ arbetskraft. Därigenom vunnes även den
avsevärda fördelen, att den kollegiala behandlingsformen av ärendena kunde inskränkas
och att arbetet inom verket överhuvud kunde ordnas efter samma grunder,
som numera allmänt tillämpas inom centrala ämbetsverk. Då de olika läroanstalter,
som stå under överstyrelsens inseende, lätt nog låta fördela sig i vissa
större grupper och även de ärenden, som icke direkt avse någon viss läroanstalt,
utan större svårighet medgiva en lämplig fördelning, torde riktlinjer för en avgränsning
mellan de olika byråerna lätt nog stå att vinna. Sålunda kunde, för
att blott antyda konturerna av en byråindelning, två av byråerna avses för
ärenden rörande de allmänna läroverken. Av dessa två byråer kunde en övertaga
handläggningen av de ganska talrika ärendena rörande student- och realskolexamina
ävensom en mängd ärenden av mera löpande natur tillhörande läroverkens
yttre administration, bland vilka särskilt äro att nämna ärenden rörande
läroverkens ekonomiska förvaltning, byggnadsfrågor, fördelning av de till läroverken
för olika ändamål utgående anslag. Den andra byrån komme då huvudsakligen
att omhänderhava organisations- samt mera allmänna uppfostrings- och
undervisningsfrågor ävensom frågor rörande provåret och lärarnas fortsatta utbildning
samt frågor rörande fysisk uppfostran. Till en tredje byrå kunde förläggas
frågorna rörande den kvinnliga ungdomens undervisning och uppfostran
samt utbildningen av lärarkrafter för dithörande läroanstalter. Slutligen kunde
en fjärde byrå övertaga frågor angående övriga enskilda samt under läroverksöverstyrelsens
inseende stående kommunala läroanstalter, varibland frågor rörande
fördelning av anslag till dessa läroanstalter, kompetens-, dispens- och lönefrågor
angående deras lärare samt ärenden angående examensrätt och andra förmåner.
Vid en sådan fördelning får man dock icke förbise, att en stor del av de inom
läroverksöverstyrelsen förekommande ärendena äro så samhörande, att även med
en byråindelning ett ganska nära samarbete måste äga rum mellan de särskilda

208

Bilagor.

byråerna. Särskilt måste den speciella ämnessakkunskapen, på vilken byrå den
än finnes, komma att tagas i anspråk, när det gäller befordringsfrågor. Detsamma
gäller den inspektionsverksamhet, som överstyrelsen bar att utöva.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter skulle överstyrelsen, även om
frågan om inrättande av en för skolväsendet gemensam överstyrelse icke därtill
givit anledning, hava funnit sig nödsakad göra vederbörlig framställning om en
omläggning av överstyrelsens arbete i den riktning, som nu blivit antydd,
ävensom om därav betingad förstärkning av överstyrelsens administrativa arbetskrafter.

Nu har det emellertid blivit ifrågasatt, att läroverksöverstyrelsen skulle
ingå som en avdelning i en tillärnad för hela skolväsendet gemensam överstyrelse.
Därvid skulle läroverksöverstyrelsens chef ersättas med en för det nya
ämbetsverket gemensam chef, varjämte en av den nuvarande läroverksöverstyrelsens
ledamöter skulle erhålla uppdraget att vara chef för den blivande läroverksavdelningen.
Därtill skulle slutligen komma, att sistnämnda avdelnings ledamöter
även skulle tagas i anspråk för handläggning av vissa för skolväsendet i
dess helhet gemensamma ärenden.

Det är uppenbart, att en dylik anordning skulle komma att beröva läroverksöverstyrelsen
en del av den arbetskraft, som för närvarande representeras
av dess medlemmar, på samma gång det komme att medföra en ökning av dessa
medlemmars arbete. Den föreslagna anordningen skulle därför i och för sig med
nödvändighet komma att påkalla förstärkning av överstyrelsens arbetskrafter.
Med hänsyn till vad ovan anförts angående önskvärdheten av en omläggning av
överstyrelsens arbete, har emellertid nämnda arbete synts vara bäst betjänt med
att förstärkningen skedde på det sätt, att antalet administrativt utbildade arbetskrafter
inom läroverksöverstyrelsen ökades till en utsträckning, som medgåve en
fullt genomförd byråindelning av det slag, som här ovan antytts. Sker detta,
torde någon förstärkning av ledamöternas antal icke vara erforderlig.

För närvarande finnas inom läroverksöverstyrelsen å ordinarie stat 1 notarie,
1 registrator, som tillika är aktuarie, 1 kvinnligt biträde av högre avlöningsgrad,
2 kvinnliga skrivbiträden samt å extra stat 1 amanuens. Därutöver finnas
å styrelsens kansli anställda, med avlöning ur styrelsens expensmedel, 3 amanuenser.
Var och en av amanuenserna har i regel en daglig tjänstgöringstid av 3
timmar. Av amanuenserna biträda två hos notarien och två på registratorskontoret,
av vilka senare dock en allt emellanåt tages i anspråk för notariella
göromål.

För genomförande av ovan ifrågasatta byråindelning erfordras nu utöver de
arbetskrafter, som sålunda redan finnas å läroverksöverstyrelsens kansli, ytterligare
1 sekreterare och 2 notarier, av vilka dock en notarie synes kunna ersätta den å
extra stat för närvarande uppförda amanuensen. Läroverksavdelningens kansli

209

Skrivelse från överdirektören Bergqvist.

skulle alltså komma att bestå av i sekreterare och 3 notarier, av vilka sekreteraren
skulle vara chef för kansliet samt därjämte bestrida notariegöromålen å en
av byråerna samt de tre notarierna fästas en var vid sin byrå. Dessutom skulle
å kansliet finnas 1 tjänsteman för bestridande av registrators- och aktuariegöro
målen, 1 kvinnligt biträde av högre avlöningsgrad samt 2 kvinnliga skrivbiträden.
Därutöver erforderliga amanuenskrafter skulle avlönas ur styrelsens expensmedel.

I sammanhang härmed anser jag mig böra nämna, att de göromål, som
åligga den hos överstyrelsen anställda registratorn i hans egenskap av aktuarie
för närvarande måste på grund av omfattningen av de egentliga registratorsgöromålen
fullgöras av andra arbetskrafter, och att därför bristen på en särskild
aktuarie inom styrelsen gjort sig starkt kännbar.

För bestridande av vaktmästargöromålen är i överstyrelsen anställd endast
en vaktmästare. Behovet av ytterligare vaktbejänte har emellertid länge
gjort sig starkt gällande och även i ganska vidsträckt män nödvändiggjort anställande
av extra arbetskraft.

Slutligen anser jag mig böra påpeka, hurusom under överstyrelsens handläggning
falla en del ärenden av ganska utpräglat juridisk natur, vilkas utredning
och handläggning förutsätta insikter och erfarenheter, som icke alltid kunna
påräknas vara för handen inom överstyrelsen. Till sådana ärenden höra vissa
disciplinmål ävensom frågor av ekonomisk art såsom angående kommuns byggnadsskyldighet,
tolkning och tillämpning av donationsurkunder o. d. ävensom ärenden
rörande lärares löne-och pensionsförhållanden,in. m. Inom överstyrelsen har vid
handläggning av dylika ärenden ofta yppat sig behov av ett väl kvalificerat
juridiskt biträde.

Med ovanstående uttalande har jag icke åsyftat att yttra mig i frågan
om lämpligheten av den föreslagna formen för den ifrågasatta föreningen av den
nuvarande läroverksöverstyrelsen med en eventuell central ledning av folkundervisningsväsendet.

Stockholm den 15 december 1912.

B. J:son Bergqvist.

27— 12244.V. Folkundervisn.-kom. bet. 11.

210

Bilagor.

Bilaga 2.

Det finska skolväsendets förvaltning.

Bet finska skolväsendet erbjuder med avseende på. organisation och förvaltning
i flera punkter jämförelse med det svenska. Alltsedan år 1869 har emellertid
i Finland funnits en överstyrelse för skolväsendet, gemensam för elementarläroverken
och folkskolorna. Senaste reglemente är utfärdat den 18 oktober 1898.

Överstyrelsen, som har sitt säte i Helsingfors och handhar inseendet över
icke blott landets elementarläroverk och folkskolor och övriga folkbildningen avseende
läroanstalter utan även över fruntimmersskolor, seminarier och abnormskolor,
utgöres av en överdirektör för skolväsendet, en överdirektörsadjoint, tre överinspektörer
för elementarläroverken samt en överinspektör för folkskolorna. Dessutom
kan av senaten tillförordnas såsom konsultativ ledamot en i skolväsendet förfaren
man. Hos överstyrelsen tjänstgöra f. n. två sekreterare, den ene för elementarskolorna,
den andre för folkskoleväsendet och abnormskolorna, fyra folkskoleinspektörer,
en inspektor för abnormskslorna samt tre kamrerare, eu aktuarie, tre notarier
och tre kanslibiträden m. fl. Förslag till utvidgning av överstyrelsen föreligger.
Jfr sid. 212 tf.

Ärendena i överstyrelsen handläggas dels i plenum, dels på två skilda avdelningar,
av vilka den ena behandlar frågor angående elementarläroverken och
fruntimmersskolorna, den andra frågor rörande folkskoleväsendet och abnormskolorna.
Överdirektören är ordförande i plenum ävensom, då hans tid medgiver det,
i vardera avdelningen.

Vid överstyrelsens plenarsammanträden deltaga utom överdirektören överdirektörsadjointen,
samtliga överinspektörerna och den konsultativa ledamoten, då
sådan finnes utsedd, i behandling av samtliga ärenden, varjämte sekreterarna,
folkskoleinspektörerna och abnormskoleinspektorn deltaga i ärenden, som angå
deras verksamhetsområde. T plenum skola minst fem deltaga i överläggning och
beslut, därav varje gång utom vederbörande sekreterare minst två från den avdelning,
till vilken ärendet hör.

Elementarskoleavdelningen utgöres av utom överdirektören överinspektörerna
för elementarläroverken ävensom den konsultativa ledamoten, då sådan finnes och
han ej är förhindrad av andra ämbetsåligganden, samt sekreteraren för elementarskoleärenden.

211

Det finska skolväsendets förvaltning.

Folkskoleavdelningen utgöres av utom överdirektören överdirektörsadjointen,
överinspektorn för folkskolorna, folkskoleinspektörerna vid överstyrelsen samt sekreteraren
för folkskoleärenden. I ärenden, som angå abnormskolorna, deltager dessutom
abnormskoleinspektorn med samma rösträtt som övriga ledamöter.

Överstyrelsen åligger att vaka över samtliga under dess uppsikt ställda
såväl offentliga som enskilda läroanstalter. Vidare tillkommer det överstyrelsen
att handlägga och bereda alla de mål och ärenden angående landets skolväsende,
vilka böra underställas nådigt avgörande; att vid elementarläroverken, fruntimmersskolorna,
seminarierna och abnormskolorna i föreskriven ordning föreslå eller
tillsätta föreståndare och lärare samt föreståndarinnor och lärarinnor ävensom
noggrant tillse, att dessa fullgöra sina åligganden. Överstyrelsen låter genom vederbörande
överinspektör, så ofta ske kan och omständigheterna det påkalla, inspektera
de under överstyrelsens inseende stående läroanstalter. Den uppgör årligen
och befordrar till trycket en noggrann statistisk översikt av de särskilda
läroanstalternas tillstånd och verksamhet.

Biskop och domkapitel äga framgent varje inom sitt stift övervaka religionsundervisningen
i läroanstalterna.

Varje stad har såsom sin lokala myndighet en folkskoledirektion och en
särskild folkskoleinspektör. Samtliga folkskolor på landet äro numera fördelade
i tjugo inspektionsdistrikt med var sin uteslutande för detta ändamål anställda
inspektor, som bör hava insikt och erfarenhet i folkskoleväsendet. Varje folkskola
har sin av kommunen eller skoldistriktet valda direktion, vari även bör ingå en
folkskollärare eller en lärarinna, vald av lärarpersonalen. Pastor i församlingen
är icke självskriven medlem i direktionen, ehuru han däri kan inväljas, men prästerskapet
såsom sådant tillkommer att övervaka religionsundervisningen även i
folkskolorna.

212

/iilagor.

Nuvarande stat för överstyrelsen för skolväsendet i Finland.

A. Överstyrelsens medlemmar.	Lön.	Arvode.	Person- ligt tillägg.	Summa finska mark.

1 överdirektör .....................	8,000	0.000	2.000	16,000
1 överdirektörsadjoint .................	7,000	2,000	—	9,000
4 överinspektörer, lön ä 7,000, arvode ä 1,000, personligt tillägg ä 2,500 ...................	28,000	4,000	10.000	42.000
1 konsultativ ledamot.................	—	3,000	—	3,(XX)
2 sekreterare, lön ä 5,500, arvode ä 1,500, personligt till-lägg å 500 .....................	11,000	3,000	1,000	15,000
1 biträdande sekreterare................	—	4,800	—	4,800
3 folkskoleinspektörer, lön ä 5,500, arvode ä 1,500, person-ligt tillägg ä 500 ..................	10,500	4,500	1,500	22,500
1 folkskoleinspektör..................	—	7,000	—	7,000
1 abnorminspektor ...................	5,500	1,500	1,000	8,000
1 äldre inspektor för ryska språket...........	0,000	1,500	1,000	8,500
2 yngre inspektörer för ryska språket, lön å 5,500, arvode ä 1.500, personligt tillägg ä 875 ...........	11,000	3,000	1,750	15,750
B. Överstyrelsens kansli.
2 kamrerare, lön ä 5,000, arvode a 1,000, personligt tillägg å 700 ........................	10,000	2,000	1,400	13,400
1 kammarförvant...................	—	4,000	500	4,500
1 biträdande kamrerare.................	3,000	600	—	3,600
1 aktnarie......................	5,000	1,000	1.000	7,000
Expensmedel till aktuarien...............	—		—	4,800
1 kanslist.......................	—	2,400	—	2,400
1 trädgårdsinspektor..................	—	—	—	4,000
1 notarie.......................	2,000	500	500	3,000
1 notarie.......................	—	2,500	—	2,500
1 biträdande notarie..................	—	1,200	—	1,200
1 kanslist å folkskoleavdelningen............	—	2,400	—	2,400
1 kanslist å elementarskoleavdelningen .........	—	2,000	—	2,000
Expensmedel och semestermedel.............	—	_	—	47,550
Transport	_	—	—	249,900

Det finska skolväsendets förvaltning.

213

! .	Lön.	Arvode.	Person- j Summa ligt i finska tillägg. I mark.
i Transport C. Betjäning.			— [ 249.900 \|
: 1 vaktmästare.....................	000	620	200 1 1.420
\| 1 vaktmästare.....................	600	720	100 1'' 1.420
i Hyresbidrag till vaktmästare..............		—	— soo
j 1 gårdskarl......................		—	- 900
; 2 städerskor......................	—	—	960
Summa finska mark	—	—	255.400

214

Bilagor.

Föreslagen ny stat för överstyrelsen för skolväsendet i Finland.

	Lön.	Arvode.	Summa finska mark.
1 överdirektör.......................	10,000	6.000	16,000
1 ö verdirektörsadj oint....................	8,000	3,000	11.000
9 överinspektörer, lön ä 8,000, arvode ä 2,000 .........	72,000	18.000	90,000
1 inspektor för övervakandet av de hygieniska förhållandena och undervisningen i gymnastik vid läroverken.........	8,000	2,000	10,000
2 sekreterare, lön ä 6,500, arvode ä 2,000 ...........	13,000	4,000	17,000
4 folkskoleinspektörer, lön ä 6,500, arvode ä 2,000 ......	26,000	8,00(1	34,000
1 abnormskolinspektor...................	6,500	2,000	8,500
2 inspektörer för undervisningen i ryska språket, lön ä 5,500, 1 arvode ä 1,500 ......................	11,000	3,000	14,000
2 kamrerare, lön ä 6,000, arvode ä 1,500 ...........	12,000	3,000	15,000
1 aktuarie.........................	6,000	1.000	7,000
1 biträdande sekreterare...................	4,000	2,000	6,000
1 kammarförvant......................	3,000	2,000	5,000
1 bokförare........................	—	5,000	5,000
1 revisor ... .......................	—	4,000	4,000
2 notarier, lön ä 2,400, arvode ä 600 .............	4,800	1,200	6,000
1 kanslist å elementarskoleavdelningen............	—	2,500	2,500
1 kanslist å folkskoleavdelningen..............	—	3,000	3,000
1 d:o å d:o ..............	—	2,400	2,400
1 kanslibiträde......................	—	1,500	1,500
För avlönande av den vid överstyrelsen tillsvidare anställde in- i struktören i trädgårdsskötsel för folkskolorna på landsbygden	_	_	4,000
För aflönandc av erforderliga räkne- och renskrivningsbiträden samt till erläggande av expenser för aktuariegöromålen . . .	_	_	4,800
Arvode för tillsynen om den för övergtyrelsen upplåtna fastig-heten ..........................	_	_	400
1 vaktmästare, förntom fri bostad med värme ........	800	620	1,420
1 d:o, d:o d:o ........	800	720	1,520
; Anslag för upphyrande av lokal för den ene vaktmästaren . . .	—	—	800
Transport	—	—	270,840

Vet finska skolväsendets förvaltning.

215

	Lön.	Arvode. . S“mma , miska mark.
Transport		270,840

Anslag	för	avlönande av gårdskarl, förutom fri bostad med värme	—	—	900
2 städerskor, förutom fri bostad med värme, arvode ä 480 . . .	—	960	960
Anslag under	för avlönande av vikarier för överstyrelsens tjänstemän sommarferierna...................			2,500
Anslag för	renskrivning...................	—	—	12,100
		biblioteket ...................	—		600
»	»	expenser (förslagsanslag)...........	—	—	6,000
		ved och lvse ( » )............	—	—*	2,500
>	>	resekostnader ( • )...........	—	—	13,000
>	»	tryckningskostnader...............	—	—	10,000
		Summa finska mark	_	_	319.400

Anm. 1. Arvodesförhöjning tillkommer överdirektörsadjoint, överinspektör och inspektören lör
övervakandet av de hygieniska förhållandena och undervisningen i gymnastik vid läroverken med 1,000
mark efter 5 och 10 års tjänst i någon av dessa befattningar; inspektörer, sekreterare, kamrerare och
aktuarie med 750 mark enhvar efter likaledes 5 och 10 års tjänst; ävensom biträdande sekreterare, kammarförvant,
bokförare, revisor och notarie med 500 mark envar efter 5 och 10 år.

Anm. 2. Kanslisterna, kanslibiträdet och renskriverskorna erhålla arvodesförhöjning med 300
mark envar efter 5 och 10 års tjänst.

Anm. 3. Efter 5, 10 oeh 15 års oförvitlig tjänst tillkommer överstyrelsens vaktmästare arvodesförhöjning
med 100 mark för gången.

21Ö

Bilagor.

Statistisk jämförelse mellan skol Svenska

skolor.

Antal skolor. !j Antal lärjungar, jj Antal lärare.

Under läroverksöverstyrelsens inseende ställda		Summa.	Summa.		Summa.
läroanstalter:
1. Statens läroverk:
a. högre allmänna läroverk...........	38		16,053	1,089
b. realskolor..................	20		3,992	267
c. samskolor..................	19		2,551	231
d. högre lärarinneseminariet och statens normalskola	1	78	365 22,961	48	1,635
2. Enskilda läroanstalter:
a. högre flickskolor...............	76		16,537	1,692
b. högre goss- och samskolor...........	10		2,843	329
c. enskilda mellanskolor.............	24		2,172	238
d. enskilda lärarinneseminarier..........	5		367	141
e. kommunala mellanskolor...........	2		178	17
f. läroanstalter, ställda under överstyrelsens inse-
ende, men cj åtnjutande statsunderstöd ....	6	123	545 i 22,642	126	2,543
Folkundervisningsniistalter:
Folkskolcseminarier.................	17		1,666	185
Småskoleseminarier.................	33		1,468 ;	175
Seminariernas övningsskolor.............	15		1,409	39
Städernas folkskolor ................	592		95,483	2,487
» mindre folkskolor.............	4		101	4
> småskolor................	799		47,295	1,575
> fortsättningsskolor............	136		5,882	—
> ersättningsskolor.............	—		933	—
Landskommunernas folkskolor............	5,559		368,332	7,128
• mindre folkskolor........	2,393		83,670	2,400
> småskolor............	5,553		164,582	6,182
> fortsättningsskolor........	1,927		24,156	—
> ersättningsskolor.........	—		139	—
Folkskolans högre avdelning, antal klasser......	231		—	212
Högre folkskolor..................	33		1,326	117
Folkhögskolor...................	43	17.335	2-646 i 799.088	366	20.870
Summa	—	17,531!	— 844,691	—	25,048

Uppgifterna för avdeln A avse höstterm. 1910, för avdeln. B kalenderåret 1910.

Det finska skolväsendets förvaltning.

■in

väsendet i Sverige och Finland.

Finska skolor.

Antal skolor. Antal lärjungar. Antal lärare.

Under överstyrelsen för skolväsendet lydande		Summa.		Summa.	Summa.
läroanstalter.
A. Till elementarskoleavdelningen liöraude läro-
anstalter:
1. Statsskolor:
a. lyceer....................	26	6,603		434
b. 5-klassiga elementarskolor (samskolor) .....	7	757		81
c. fruntimmersskolor..............	15	3,247		232
d. fortbildningsläroverk.............	3	260		52
2. Kommunala och privata läroverk:
a. lyceer....................	43	8,889		660
b. 5-klassiga elementarskolor (samskolor).....	22	1,959		153
e. fruntimmersskolor..............	10		1,628		181
d. fortbildningsläroverk.............	12	138	353	23 696	132 1.925
B. Till folk skolen vdel ningen hörande läroanstalter:
Seminarier.....................	8		1.071		82
Småskollärarseminarier...............	6		203		29
Övningsskolor vid seminarierna.......... . Klasser i städernas	8		1,512		32
egentliga folkskolor...............	1,087		34,943		1,315
fortsättuingsskolor...............	38		836		96
afton- och fabriksskolor :............	31		635		69
skolor för försummade barn...........	22		349		21
Städernas kommunala uppfostringsanstalter......	9		182		11
Landskommunernas folkskolor............	2,796		124,529		3,552
folkhögskolor...................	41		1,622		273
Husmoderskolor...................	6	4.052	137	166,019	21 5.501

Summa	—	4,190	- 189,715	\| 7,426

Uppgifterna avse läsåret 1909—1910.
28—122443. Folkunderv.-kom. bet. 11.

218

Bilagor.

Bilaga ■''!.

Anförande till statsrådsprotokollet angående förordnandet av nya ledamöter i

kommittén.

Utclrag av protokollet över ecklesiastikärenden, hållet inför lians Maj.l
Konungen i statsrådet å Stockholms slott den 23 februari 1912.

Närvarande:

Föredragande departementschefen, statsrådet Berg anförde härefter följande:

Genom nådigt beslut den 13 juli 190(1 har Eders Kungl. Maj:t uppdragit
åt eu kommitté att, efter verkställd granskning av gällande bestämmelser rörande
organisationen av och planen för folkskoleseminarierna i riket ävensom av övriga i
omedelbart samband därmed stående föreskrifter rörande folkundervisningen,
avgiva det utlåtande och de förslag, vartill nämnda granskning kunde föranleda.
Sedan genom särskilda nådiga beslut den 23 november och den 21 december 1906
till sagda kommittés behandling hänskjutits frågan om utarbetande av ny normalplan
för undervisningen i folkskolor och småskolor, har Eders Kungl. Maj:t den
12 januari 1909 uppdragit åt kommittén, vilken därefter antagit benämningen
folkundervisningskommittén, att avgiva, yttrande angående frågan om en omorganisation
i praktisk riktning av vårt folkbildningsväsen samt inkomma med
förslag till de åtgärder, som kommittén i sådant avseende kan finna erforderliga,
varjämte genom nådig remiss den 31 augusti 1910 till kommittén överlämnats
frågan om en ombildning av folkskoleinspektionen. Kommitténs inedlemmar äro
för närvarande rektorn vid folkskoleseminariet i Uppsala Harald Dahlgren såsom
ordförande, ledamoten av Riksdagens andra kammare, föreståndaren för kemiskväxtbiologiska
anstalten inom Norrbottens län, filosofie doktorn Paul Hellström,
ledamoten av Riksdagens andra kammare, hemmansägaren Lars Johan Jansson,
bruksägaren, filosofie doktorn Erik Johan Ljungberg, adjunkten vid folkskoleseminariet
i Stockholm Hedwig Sidner och kanslirådet Hugo Tigerschiöld, varjämte

219

Anförande till statsrådsprotokollet.

kyrkoherden Carl Reinhold Sundell skall deltaga i kommitténs behandling av
frågor, som röra kristendomsundervisningen.

Sedan kommittén numera avslutat sina arbeten i vad desamma angå frågan
om folkskoleseminarierna och den 13 februari 1912 till Eders Kungl. Maj:t
överlämnat utlåtande och förslag rörande dessa läroanstalter, har kommittén att
slutföra behandlingen av de till densamma hänskjutna frågorna rörande utarbetandet
av ny normalplan och omorganisation av vårt folkundervisningsväsen
samt rörande en ombildning av folkskoleinspektionen. Kommittén har efter föredragning
av och i samråd med särskilda sakkunniga, vilka på dess framställning
enligt nådigt bemyndigande tillkallats av chefen för ecklesiastikdepartementet den
2fi augusti 190(1 och den 13 maj 1909, redan förehaft nämnda frågor till principiell
behandling, varefter den närmare utredningen av de spörsmål, som angå
folkundervisningen, överlämnats åt ett arbetsutskott, bestående av kommitténs
ordförande och nyssnämnda sakkunniga.

Liksom det sålunda visat sig nödvändigt att vid de förberedande arbetena
för nämnda frågors lösning anlita biträde av personer, som genom egen verksamhet
inom folkskolan vunnit mera ingående erfarenhet om densamma, synes det
mig uppenbart, att även vid det slutliga utformandet och fastställandet inom
kommittén av de detaljerade organisations- och undervisningsplaner, vilka kommittén
i fortsättningen har att till Eders Kungl. Maj:t avgiva, den direkta sakkunskapen
bör få göra sig omedelbart gällande. Enär kommittén i sin nuvarande
sammansättning icke äger någon medlem, som genom egen verksamhet inom
folkskolan vunnit omedelbar personlig bekantskap med denna, synes mig därför
en förstärkning av kommittén i förevarande hänseende vara av nöden. Önskvärt
är å andra sidan, att icke någon sådan förändring i kommitténs sammansättning
vidtages, som kan vara ägnad att fördröja fullföljandet av dess arbete eller öka
kostnaderna för detsamma. Lämpligast synes mig därför vara, att de nyssnämnda
tillkallade sakkunniga, åt vilka, såsom jag nyss meddelat, utredningen av folkskolefrågor
inom kommittén varit överlämnad och vilkas medverkan vid kommitténs
fortsatta handläggning av dessa frågor i varje fall torde vara oundgänglig,
få såsom medlemmar av kommittén deltaga i den slutliga behandlingen
av samma frågor.

Någon förändring med avseende å riktlinjerna för kommitténs arbete bölden
nu ifrågasatta förändringen i kommitténs sammansättning icke medföra, enär,
såsom jag förut antytt, kommitténs principiella beslut i berörda frågor fattats
efter föredragning av och i samråd med de föreslagna nya medlemmarna.

Med stöd av vad jag nu anfört får jag sålunda i underdånighet hemställa,
att Eders Kungl. Maj:t måtte till ledamöter i folkundervisningskommittén i nåder
förordna, utöver de redan utsedda, jämväl ledamoten av Riksdagens första
kammare, överläraren vid folkskolan i Arkiv Nils Olof Bruce, överläraren vid

Bilagor.

220

folkskolan i Huskvarna Anders Peter Alfred Dalin, folkskoleinspektören Jöns
Franzén, och lärarinnan vid folkskolan i Falun Elin Sofia Lundevall.

I denna hemställan förenade sig statsrådets övriga ledamöter,! och’ tillstyrkte
statsrådet, att föredragande departementschefens yttrande till statsrådsprotokollet
i detta ärende finge offentliggöras.

Vad statsi''ådet sålunda hemställt behagade Hans Maj:t
Konungen i nåder bifalla.

Ur protokollet:
Gunnar Ilo hus trä n t.