FOLKUNDERVISNINGSKOIIITTÉNS (Statens offentliga utredningar 1913:5)

FOLKUNDERVISNINGSKOIIITTÉNS

BETÄNKANDE

ANGÅENDE

FOLKSKOLESEMINARIERNA

AVGIVET

DEN 20 DECEMBER 1911

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1912

[08-2815]

FOLKUNDERYISNINGSKOMMITTÉNS BETÄNKANDE I

FOLKSKOLESEMINARIEKNA

BAND I

HUVUDBETÄNKANDE

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

1912

[082815]

INNEHÅLL.

Band 1. t>id

Skrivelse till Konungen ........................... i.

Kommitténs huvudbetänkande.

Inledning....................................... l Kap.

I. Organisationen 8.

1. Folkskoleseminariernas ändamål....................... 8.

Seminariernas ändamål enligt nu gällande stadga S. Seminariet och småskolan 8.
Seminariet och högre folkskolan samt kommunala mellanskolan 9. Seminariet och folkskolans
högre avdelning 10. Seminariet och fortsättningsskolan 10. Folkskollärarnas
fortbildning 14. Sammanfattande bestämmelse angående seminariernas ändamål 15.

2. Seminarierna såsom fackbildnings- och allniänbildningsanstalter....... 16.

Böra seminarierna meddela endast fackbildning? 17. Böra seminarierna meddela endast
allmänbildning? 21. Sammanfattning 27.

3. Den praktiska lärarutbildningen. Seminariernas övningsskolor 27.

Om praktisk utbildning före inträdet i seminariet. »Lärarlärlingssystemeto 28. Om
praktisk utbildning efter avslutad seminariekurs 30. Om avbrott i seminariearbetet
till förmån för tjänstgöring vid skola 31. Övningsskolans behövlighet 32. Övningsskolans
allmänna organisation 37. Fortsättningsskolan såsom beståndsdel av övningsskolan
39. Övningsskolans förhållande till seminariet 41. Övningsskolan från ekonomisk
synpunkt 43.

4. Seininariekurscns längd............................ 44.

Ifrågasatt förlängning av seminariekursen 44. Skäl mot en förlängning av seminariekursen
46.

5. lnträdesfordringar.............................. 49

Kunskapsfordringarna för inträde 49. Inträdesåldern 52. Nattvardsbegående såsom
villkor för inträde i seminarium 55. Övriga inträdesfordringar 58.

6. Seminariet och realskolan .......................... 59.

Ifrågasatt rätt för dem som avlagt realskolexamen att utan prövning vinna inträde
vid seminarium 59. Om särskild seminariekurs för dem som avlagt realskolexamen 65.

Sid.

7. Seminariekurs för studenter......................... 68.

Nuvarande förhållanden 68. Annan anordning av studenternas seminarieutbildning 71.
Studentelementet i folkskollärarkåren 74. Förslag till föreskrifter och undervisningsplan
för ettåriga seminariekurser för studenter 77. Om nu gällande rätt för dem som
avlagt teologisk examen eller viss filosofie kandidatexamen 77.

8. Seminiiriekurs för småskollärarinnor in. fl................... 79.

Behovet av kortare seminarieutbildning för kvinnliga inträdessökande med högre förbildning
79. Fördelarna av en särskild kurs i stället för parallellklasser 80. Seminariekurs
för småskollärarinnor 81. Tidigare förslag 83. Kursens längd 86. Inträdesfordringar
89. Kortare seminariekurser för vissa andra kvinnliga inträdessökande 91.
Förening av treårig och tvåårig kurs inom samma läroanstalt 92. Do treåriga kursernas
antal och förläggning 94. Förslag till föreskrifter och undervisningsplan för treårig
seminariekurs 95.

9. Folkskoleseminarierna och sinåskoleseniinarierna .............. 95.

Nuvarande bestämmelser om småskollärarexamen vid'' slutet av andra klassens knrs
96. Småskoleseminarierna som »bottenseminarier» 98. »Småskola» och »folkskola» 103.

10. Folkskollärarexamen . ............................ 104.

Examens allmänna karaktär 104. Folkskollärarexamens allmänna form 107. Betygsgivningen
109. Villkor för godkänd examen 115. Efterprövning i vissa fall 116. Frågan

om en andra lärarprövning 116.

11. Dubbelscminarier. Samseminarier. Internat................. 118

Tillfälliga parallellklasser 118. Dubbelseminarier 120. Samseminarier 124. Internat 128.

Kap. II. Undervisnings planen.......................... 131

1. Seminarieundervisning och folkskoleundervisning.............. 131.

Äldre uppfattning 131. Förändrad uppfattning angående sominarieundervisningen i
dess förhållande till undervisningen i folkskolan 135.

2. Ämneskretsen................................. 138.

Ämneskretsen enligt nuvarande stadga och enligt kommitténs förslag 138. »Kunskapsämnen»
och »övningsämnen» 140. Främmande språk i seminarieundervisningen 142.
Ekonomilära 148. Husligt arbete 153.

3. Lärokurser.................................. 153.

Kristendo mskunskap 154. Modersmålet 157. Matematik 159. Historia 161. Geografi
164. De naturvetenskapliga ämnena i allmänhet 166. Biologi och hälsolära 170. Fysik
och kemi 174. Ekonomilära 176. Främmande språk 178. Psykologi och pedagogik 178.
Teckning 180. Musik 183. Trädgårdsskötsel 185. Manlig slöjd 190. Husligt arbete
197. Gymnastik med lek och idrott 202.

4. Den praktiska lärarutbildningen....................... 205.

Begränsning av seminariets uppgift i fråga om den praktiska utbildningen 205. Den
praktiska utbildningens anordnande 207. Den praktiska utbildningen och seminariets
övningsskola 213.

5. Timplanen................................... 215.

Sid.

G. Koncentration................................. ''<220.

Antalet läroämnen 221. Antalet samtidigt förekommande ämnen 222. Koncentration
enligt associationsprincipen 225. Lärarna och koncentrationen. Konferenser 230.

7. Undervisningens frihet............................ 232.

Kap. III. Arbetssättet................................ 235.

1. Äldre och nyare uppfattning......................... 235.

2. Frfigan om valfrihet.............................. 238.

Valfrihetens betydelse 238. Omöjligheten av en mera genomförd valfrihet vid de
svenska seminarierna 239.

3. Befrielse i särskilda fall från deltagande i undervisningen i visst ämne 243.

Rätt till befrielse under förutsättning av redan förvärvad kunskap och färdighet 243.

Rätt till bortval av visst ämne man förutsättning av förut förvärvad tillräcklig insikt
i ämnet. Påföljd av underbetyg 244. Stadgeförslag angående möjligheten av underbetyg
och av bortval 249. Rätt till efterprövning 250.

4. Enskilt arbete............................ 251.

»Fria studier» 251. Begränsning av det enskilda arbetets förekomst 252. Ämnen, vari
enskilt arbete må kunna förekomma 254. Elevens frihet och bundenhet med avseende
på det enskilda arbetet 254. Lärarens befattning med det enskilda arbetet 256. Tid
för det enskilda arbetet 258. Stadgebestämmelser 259.

5. Klassundervisningen.............................. 260.

Läxan och läroboken 260. Föredraget som undervisningsform 261. Produktiv verksamhet
från lärjungens sida 262: a) Frågan och svaret. Det fria föredraget. Diskussionen
263. b) Skriftligt arbete 264. o) Omedelbar befattning med kunskapsmaterialet.
Lärjungelaborationer 265. d) Studieutflykter 266. e) Övningsämnena såsom förmedlare

i av teoretisk kunskap 267. f) Den praktiska lärarutbildningens betydelse för de teoretiska
studierna vid seminariet 267. De föreslagna lärokurserna ock arbetssättet 268.

G. Arbetets yttre hjälpmedel........................... 270.

Läroböckerna. Bestämmandet angående ny läroboks införande 270. Bibliotek och
läsrum 273. Lokaler och materiell i allmänhet 276.

7. Lärare och elever............................... 278.

Kap. IV. Omvårdnaden om eleverna 280.

1. Omvårdnad i moraliskt avseende....................... 281.

Disciplinens upprätthållande inom seminariet 281. Sedlig omvårdnad i djupare mening
283. Rektor och klassföreståndare 285.

2. Omvårdnad i fysiskt avseende......................... 286.

Prövningen av de inträdessökandes kroppsbeskaffenhet 287. Seminarieläkaren 290.
Läkarundersökningar 291. Vård av sjuka elever 292. Undervisningslokalerna 293.
Överansträngningsfrågan 294. Undervisning i hälsovård m. m. 299. Gymnastik med
lek och idrott 300.

3. Elevernas ekonomiska förhållanden...................... 302.

Tidigare förhållanden 302. Seminarieelevernas nuvarande levnadsförhållanden studieomkostnader
och skuldsättning 303. Behövlig ökning av stipendiebeloppen 305. Anordningar
för förbättring av elevernas levnadsförhållanden 307.

II—082815. Folkunderv .-kom. bet. 1. FolkskoUsem. Band 1.

Sid.

Kap. V. Seminariernas lärare 311.

1. Behövliga lärarkrafter............................ 311.

Tjänstgöringens allmänna art vid seminarierna 311. Adjunkts tjänstgöringsskyldighet,
312. Tjänstgöringsskyldighet för rektor och biträdande föreståndarinna 315. Bibliotekarietjänst
317. Ledning av laboratorieövningar 317. TJndervisningsskyldighetens bestämmande
inom de fastställda gränserna 317. Avdrag i vissa fall i den normala undervisningsskyldigheten
318. Antalet lärartimmar för ämneslärarna 318. Behövliga ämneslärare
324. Övningslärare 327. Övningsskollärare 334. Manliga och kvinnliga lärarkrafter
337.

2. Behörighetsvillkor oeli befordringsgrunder ................. 341.

Behovet av bestämda behörighetsvillkor 341. Ämneslärare; allmänna och särskilda
behörighetsvillkor 344. Lektors- eller adjunktskompetens för ämneslärare vid seminarierna?
344. Förstärkt adjunktskompetens 319. Kvinnliga adjunkters kompetens 352.
Allmänna behörighetsvillkor för ämneslärare 354. Om insikter i pedagogik såsom allmänt
behörighetsvillkor för ämneslärare vid seminarierna 358. Om tjänstgöring vid folkskola
såsom allmänt behörighetsvillkor för ämneslärare vid seminarierna 330. Behörighet
för rektorstjänst 362. Kompetens för undervisning i hälsolära (med alkohologi) 362.
Kompetens för undervisning i ekonomilära 364. Befordringsgrunder vid tillsättning av
ämneslärartjänster 368. Allmänna behörighetsvillkor för ovningslärare 369. Särskilda
behörighetsvillkor för lärare i teckning 371. Särskilda behörighetsvillkor för lärare i
musik 372. Särskilda behörighetsvillkor för lärare i gymnastik 373. Särskilda behörighetsvillkor
för lärare i trädgårdsskötsel 374. Särskilda behörighetsvillkor för lärare i
manlig slöjd 375. Särskilda behörighetsvillkor för lärarinna i husligt arbete 376. Om
tjänstgöring vid folkskola som behörighetsvillkor för ovningslärare. Befordringsgrunder
378. Behörighetsvillkor för lärare vid övningsskola 379. Befordringsgrunder vid anställning
av övningsskollärare 380. Om förening av olika slags lärarverksamhet vid
seminariet 381.

3. Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.................. 383.

Tillsättning av rektorstjänst 383. Tillsättning av adjunktstjänst 383. Övuingslärares
och övningsskollärares hittillsvarande anställning 3s6. Övningslärares anställning enligt
kommitténs förslag 386. Övningsskollärares anställning enligt kommitténs förslag 387.
Förfarandet vid övningslärar- och övningsskollärartjänsters tillsättning 391. Lärartjänsters
tillsättning i särskilda fall 394. Extra ordinarie lärares tillsättning 395.
Avgång ur tjänsten 396.

4. Avlöning och pensionering.......................... 398.

Behovet av löneförbättring 398. Allmän löneprincip 399: a) Hänsyn till levnadsbehoven
och hänsyn till arbetet 400. b) Löntagarnas indelning efter levnadsbehoven 402.

c) Olika löneplan 404. d) Bemötande av invändningar 405. Den av kommittén förordade
löneprincipen i den offentliga diskussionen 407: a) Riksdagen år 1906 407. b) Scedéns
motion vid riksdagen år 1908 407. c) Allmänna svenska lärarmötet år 1909 409.

d) Löneregleringskommitténs betänkande år 1911 410. e) Förhandlingar inom folkskollärarkåren
år 1911 411. f) Exempel från utlandet 411. Den av kommittén förordade
löneprincipens tillämpning 412: a) Lämpligheten och möjligheten av principens tillämpning
vid seminarierna 412. b) Några statistiska uppgifter 414. c) Löneregleringskommittén
om förhållandet mellan manlig och kvinnlig tjänstinnehavares löner 417. d) Kom -

Sid

mitténs tillämpning av den ifrågavarande löneprincipen 419. Manlig ämneslärares avlöning
421. Kvinnlig ämneslärares avlöning 427. Kvinnlig ämneslärares pensionsålder
429. Familjeförsörjande ämneslärarinnas avlöning 433. Rektors avlöning 433. Biträdande
föreståndarinnas arvode 435. Adjnnkts och rektors pensionering 435. E. o.
lärares avlöning 436. Ifrågasatt ny lönereglering för lärare vid folkskoleseminarier och
allmänna läroverk 437. Övningslärares avlöning 440: a) Nuvarande förhållanden 440.
b) Enhetligt beräkningssätt 442. c) Lönebeloppen enligt kommitténs förslag 444.
d) Övningslärares pensionering 451. Övningsskollärares avlöning 454: a) Nuvarande
förhållanden 454. b) Till kommittén inkomna framställningar 456. c) Kommitténs
löneförslag 457. d) Kvinnlig övningsskollärares pensionsålder 461 e) Övningsskollärares
pensionering 462. Ortstillägg 463. Översikt av kommitténs löne- och pensions -

förslag 469.

Kap. VI. Seminariernas styrelse......................... 471

1. Överstyrelse.................................. 471

Behov av förstärkning i seminariernas centrala ledning 471. Överstyrelse för folkundervisningsväsendet
471. Överstyrelsens befattning med seminarierna 473.

2. Lokalstyrelse................................. 474

Behövligheten av lokalstyrelse 474. Om konsistorierna såsom lokalstyrelser för seminarierna
479. Lokalstyrelsernas sammansättning 484. Lokalstyrelsernas arbetssätt 488.
Lokalstyrelsernas åligganden 488.

3. Rektor och kollegium.............................493

Enligt äldre och nuvarande förhållanden 493. Enligt kommitténs stadgeförslag 494.

Kap. VII. Förslag till stadga för statens folkskoleseminarier.......498

I. Seminariernas ändamål och allmänna anordning.............. 498

II. Arbetets allmänna anordning........................ 499

1. Undervisningens syfte och innehåll §§ 6—9.

2. Undervisningsplan och arbetsordning §§ 10—14.

3. Undervisningsmedel §§ 15—16.

4. Lärotider m. m. §§ 17—23.

5. Vitsord och deras bestämmande §§ 24—26.

6. Intagning i seminarium, inträdesfordringar och inträdesprov §§ 27—36.

7. Flyttning samt avgång utan examen §§ 37—40.

8. Ordning och tukt §§ 41—51.

9. Fysisk uppfostran och sundhetsanordningar §§ 52—58.

III. Folkskollärarexamen............................ 522

IV. Övningsskolan................................ 526

V. Rektor samt övriga lärare och tjänstemän................. 530

1. Lärarpersonalen, dess avlöningsförmåner m. m. §§ 85—91.

2. Lärares skyldigheter §§ 92—105.

3. Rektors ämbete §§ 106—115.

4. Bibliotekarie och läkare §§ 116—118.

5. Lärarkollegiet §§ 119—125.

6. Konferenser §§ 126—133.

Sid.

553.

VI. Tillsättning av lärartjänster..................

1. Rektorstjänst §§ 134—136.

2. Adjnnktstjänst §§ 137—149.

3. Övningslärartjänst §§ 150—154.

4. Lärartjänst vid övningsskola §§ 155—160.

5. Tillsättning i visst fall av ordinarie lärartjänst genom kallelse § 161.

6. Extra och vikarierande lärare § 162.

VII. Lärares avgång ur tjänsten........................ 559.

VIII. Stipendier................................ 57]

IX. Seminariernas ekonomiska förvaltning................... 572.

X. Seminariernas styrelse ocli tillsyn..................... 573.

1 Överstyrelsen §§ 173—179.

2. Lokalstyrelsen §§ ISO—190.

Kap. VIII. Förslag till undervisningsplan för statens folkskoleseminarier 579.

1. Timplan.................................... 57g

2. Kursplan................................... ggy

Kristendomskunskap 581. Modersmålet 583. Matematik 585. Historia 587. Geografi
589. Biologi oelr hälsolära 591. Fysik ock kemi 593. Ekonomilära 595. Främmande
språk 602. Psykologi och pedagogik 602. Teckning 604. Välskrivning 606. Musik
607. Trädgårdsskötsel 6u9. Manlig slöjd 611. Husligt arbete 613. Gymnastik med
lek och idrott 615.

3. Ordning för den praktiska lärarutbildningen ................ 617.

Band 2.

Särskilda utredningar och förslag.

Sid.

Kap. IX. Särskilda motiveringar till förslag till stadga........... i

Kap. X. Grunder för den föreslagna undervisningsplanen........ 42.

A. Kursplanen ............................

1. Kristendomskunskap.............................. 42

Behovet av ny kursplan 42. Ämnets tid å timplanen 43. Bibelläsning 44. Gamla testamentet
44. Nya testamentet 45. Kyrkohistoria 47. Tros- och sedelära 49. Religionshistoria
51. Kristendomskunskapens metodiska behandling i folkskolan 52.

2. Modersmålet................................. 55

Nuvarande kursplan och dess brister 55. Modersmålsundervisningens uppgifter: a) Den
reala synpunkten 56. b) Den formella synpunkten 57. Inträdesfordringar 58. Litteraturläsning
och litteraturhistoria 58. Välläsning 65. Anvisningar rörande tairöstens användning
65. Språklära 66. Övningar i mnntlig och skriftlig framställning 69. Modersmålets
metodiska behandling i folkskolan 71.

3. Matematik...................................

Den nuvarande lärokursen 73. Fackutbildningens synpunkt 74. Den formella bildningens
synpunkt 75. Den praktiska bildningens synpunkt 76. Den matematiska lärokursens
tid å timplanen 77. Inträdesfordriugar 78. Undervisningens gång i allmänhet
79. Aritmetik och algebra 80. Räkneundervisningens förhållande till ekonomiläran 82.
Huvudräkning 83. Funktionsbegreppet. Grafisk framställning 83. Geometri 84.
Geometriundervisningens förhållande till linearritningen 86. Matematisk skrivning 87.
Matematikens metodiska behandling i folkskolan 88. Koncentration 89. Enskilt
studiearbete 90.

4. Historia....................................

Inträdesfordringar 92. Ökat utrymme åt allmänna historien 92. Svensk och allmän
historia 94. Det historiska hembygdsstudiet 96. Tillbakaskridande eller framåtskridande
ordningsföljd? 100. Undervisningens anknytning till historiska aktstycken 101.
Historieundervisningens förhållande till den övriga undervisningen 102. Undervisningen
och den historiska utvecklingen 103. Undervisningen och de olika historieuppfattningarna
105. Stats- och kommunalkunskap 107. Undervisningssättet 108. Historiens
metodiska behandling i folkskolan 109.

5. Geografi....................................

Geografien särskilt ämne 110. Inträdesfordringar 110. Seminariets hembygdsstudium.
a) Dess förhållande till barndomsskolans hembygdsundervisning 112. bl Dess förhållande
till den fortsatta geografiundervisningen och seminariets undervisning i övrigt 115.
Allmän fysisk geografi med geologi samt allmän kulturgeografi 117. De främmande
ländernas geografi 118. Sveriges geografi 119. Kurs- och tidsfördelning 120. Den föreslagna
kursens bildningsvärde 121. Ämnets metodiska behandling i folkskolan 124.

6. Biologi och liiilsoliira.............................

Den nuvarande undervisningen 125. Biologiundervisningens mål 126. Lärotiden och
dess fördelning 126. Arbetssättet 128. Delad klass och dubbellektioner 128. Exkursioner
129. Skolträdgården 129. Det biologiska arbetsrummet 130. Naturaliesamlingar
130. Feriearbete 131. Anteckningsboken 132. Urval av lärostoff 133. Lärokurserna
och deras fördelning på de tre klasserna: a) Botanik 133. b) Zoologi 135.

Djur- och naturskyddssynpunkten 137. Hälsolära: a) Fysiologiska och biologiska förutsättningar
137. b) Allmän och personlig hygien 138. c) Sexuell hygien 139. d) Späda
barns vård 139. e) Skolsjukdomarna 140. f) Tuberkulosen 140. Alkobologi 140.
Biologiens behandling i folkskolan 141.

7. Fysik och kemi................................

Inträdesfordringar 143. Kursfördelningen 143. Stoffurvalet 146. Arbete med delad
klass 149. Arbetssättet 150. Naturlärans metodiska behandling i folkskolan 152. Enskilt
studiearbete 153.

8. Ekonomi larn..................................

Undervisningstiden 155. Undervisningsplanen 155. Atfärslära och bokföring 155.
Hemmets ekonomi 156. Allmän socialekonomi 156. Det ekonomiska livets utveckling.
Ekonomisk politik 157. Beskrivande framställning av Sveriges näringsliv 158.
Den offentliga hushållningen 159. Ämnets detaljer. Lärobok 160. Metodiska anvisningar
160.

Sid.

9. Främmande språk............................... 162

Undervisningens syfte 162. Kursens förläggning 163. Textläsningen 164. Språklära
166. Tillämpningsövningar 166.

10. Psykologi och pedagogik........................... 168.

Ämnets allmänna karaktär och syfte 168. Allmän psykologi 169. Logik 172. Viktigare
drag av den allmänna undervisningsläran 173. Psykologisk pedagogik 174. Pedagogikens
historia 175. Folkskolans anordning och förvaltning 177. Skolhygien 177.
Allmän undervisnings- och uppfostringslära 178.

11. Teckning....................................180.

Nuvarande bestämmelser 180. Reformsträvanden 180. Teckningsarterna i folkskolan
181. Teckningsarterna vid seminariet 181. Profllteckning 183. Penselteckning 185.
Stilisering och mönsterteckning 186. Perspektivteckning 187. Åskådningsteckning 188.
Skissteckning 191. Konsthistorisk teckning 192 Linearritning 193. Undervisningssättet
194. Teckningsundervisningens metodiska behandling i folkskolan 195. Timantalet
196.

12. Välskrivning................................. 198.

Ämnets ställning 198. Synpunkter för undervisningen 199. Vitsord i välskrivning
199. Ämnets metodiska behandling i folkskolan 200.

13. Musik..................................... 201.

Ämnets namn 201. Mnsikundervisningens ändamål 201. Inträdesfordringar 202. Lärokursens
omfattning 204. Valet av sånger 205. Tonbildningsövningar 206. Gehörsövningar
och musikdiktat 206. Tonträffning 207. Individuell sångundervisning 208.
Teori 208. Sångens metodiska behandling i folkskolan 209. Instrumentalmusik 210.
Hemarbete 211. Enskilt arbete: fiolspelning, körsång 212. Lärotiden och dess för -

delning 212.

14. Trädgårdsskötsel...............................215.

Ämnets hittillsvarande ställning 215. Ämnets ställning enligt kommitténs förslag 216.
Lärotidens användning 218. Lärostoffets begränsning. Kursplan 219. Undervisningssätt
221. Undervisningsövningar 223. Seminarieträdgården 224. Lärarna 226.

15. Manlig slöjd.................................. 227.

Nya slöjdarter 227. Inträdesfordringar 229. Förberedelse till inträdesprovet 230.

Inträdesprovet 230. Lärokursen 230. Övnings- och modellserier 232. Fyllnadsarbeten
235. Urvalet av slöjdföremål 236. Samband med andra ämnen 237. Undervisningssättet
239. Slöjdens metodiska behandling i folkskolan 241.

16. Husligt arbete................................. 242.

Behovet av undervisning i husligt arbete i folkskolan 242. Klasslärarinna eller facklärarinna?
246. Nödvändigheten av undervisning i ihusligt arbete», kvinnlig slöjd och
hushållsgöromål, på seminariet 247. Undervisningens ändamål 249. Behövlig tid för
ämnet och dennas fordelning 250. Inträdesfordringar 251. Slöjdundervisningens omfattning
254. Sömnad 255. Stickning 256. Lagning 256. Symaskinens användning 256.
Pappslöjd 257. Fyllnadsarbete 257. Teoretisk undervisning 258. Slöjdens metodiska
behandling i folkskolan 259. Undervisningsövningar 261. Hushållsgöromål 261. Teoretisk
undervisning 263. Arbetet i skolköket 264. Arbetsfördelning 266. Undervisningsövningar
267. Undervisningslokaler 268. Anslag 269.

Sid.

272.

17. Gymnastik med lek och idrott........................

Ämnests hittillsvarande ställning i seminarieundervisningen 272. Ämnets tid å timplanen
enligt kommitténs förslag 274. Gymnastik. Övningstidens fördelning 276.
Gymnastikavdelningar 277. Övningarnas art och hedrivande 277. Lek och idrottsövningar
278. Teoretisk undervisning 280. Undervisningsövningar 282. Betygsgivning
282.

B. Ordningen för den praktiska lärarutbildningen..............284

Inledning 284. 1886 års stadgas föreskrifter angående den praktiska utbildningen 285.

De »praktiska övningarna» 286. »Hospiteringen» 286. Fördelar av de nuvarande anordningarna
287. Olägenheter av de nuvarande anordningarna 287. Kommitténs förslag
291. Åhörande av lärares lektioner i övningsskolan, »timbesök» 292. Skolbesök
i förening med övningsarbete, »heldagsbesök» 293. »Gruppövningar» 295. Övningsperioder
och gruppindelning 296. Övningslektionernas fördelning på övningsskolans
avdelningar 297. Ämnen vid gruppövningarna 299. Hellektioner och dubbellektioner
301. »Serieövningar» 302. Besök i andra läroanstalter 304. Jämförelse mellan nuvarande
och föreslagna tillfällen till övning 305. Ökning eller lindring i arbetet? 307.
Lektionsberedelse 308. Granskning av övningslektioner 309. Behandling av metodiska
frågor 310. Ledare av undervisningsövningarna 311. Förslagets inverkan på övningsskolan
312. Sammanfattning 314. Exempel på anordningen av gruppövningar 314.

Kap. XI. Lokaler och undervisningsmedel.................. 319

De första seminariebyggnaderna 319. Brister hos seminariebyggnaderna av 1867 års
typ 320. Seminariebyggnaderna av 1899 års typ 321. Bristen hos seminariebyggnaderna
av 1899 års typ 322. Nya krav på seminariebyggnaderna 322. Nybyggnad för Stockholms
seminarium år 1905 323. Förslag till semiuariebyggnad i Luleå år 1907 324. Kommitténs
utlåtande rörande förslaget till seminariebyggnad i Luleå 324. Den fortsatta behandlingen
av frågan om Luleåseminariet 325. Nybyggnad för seminariet i Växjö 326. Seminariebyggnader
av 1908 års typ 327. Kostnaderna för seminariebyggnader av 1908
års typ 328. Undervisningsmedel 331.

Kap. XII. De manliga seminarierna och värnpliktstjänstgöringen 332

Olägenheterna för seminarierna och deras elever av den militära tjänstgöringstidens nuvarande
förläggning 333. Kommitténs hemställan den 20 december 1907 342. Värnpliktskommissionens
utlåtande 343. Värnpliktskommissionens anmärkningar mot folkundervisningskommitténs
hemställan 344. Modifikation av kommitténs förslag 345.
Värnpliktskommissionen om det modifierade förslaget 346. Värnpliktskommissionens
förslag 346. Särskilt yttrande av värnpliktskommissionens adjungerade sakkunnige
348. Myndigheters yttrande över värnpliktskommissionens utlåtande 350. Kommitténs
uttalande: a) Värnpliktskommissionens förslag 354. b) Olägenheterna av nuvarande
förhållanden 355. c) Kommitténs förslag 356.

Kap. XIII. Den ettåriga och den treåriga seminariekursens anordning 363

1. Förslag till föreskrifter för kortare seininariekurser, anordnade i överensstämmelse
med $ 3 av förslaget till Seminariestudga

363

Sid

2. Förslag till undervisningsplaner för kortare seminariekurser, anordnade i

överensstämmelse med § 3 av förslaget till Seminariestadga........ 369.

A. Undervisningsplan för den ettåriga seminariekursen 369.

B. Undervisningsplan för den treåriga seminariekursen 373.

3. Grunder till förslag till föreskrifter för kortare seminariekurser...... 382.

Kap. XIV. Behovet av lärarkrafter för folkskolorna............. 396.

1. Historik.................................... 396.

2. Lärarbristens omfattning........................... 399.

Inrättandet av nya tjänster 400. Från tjänsten avgångna lärare 401. Lärarproduktionen
401. Årligt överskott eller brist 404. Behovet av fast utgångspunkt för beräkningarna
404. Särskild undersökning rörande lärarbristens omfattning och behovet
av vikarier 405. Lärarbristens omfattning år 1907 407. Lärarbristens fördelning på
manliga och kvinnliga lärare 408. Lärarbristens tillväxt efter år 1907 409.

3. Det framtida behovet av lärarkrafter..................... Ilo.

Inrättandet av nya tjänster 411. Jämförande beräkning av den framtida nyinrättningen
av lärartjänster 414. Nyinrättade tjänsters fördelning mellan manliga och kvinnliga
lärare 415. Avgång av lärare 416. Hela det årligen uppkommande behovet av
lärarkrafter 417. Tillskottet av lärarkrafter från nu befintliga seminarier 417- Lärarbristens
sannolika omfattning under förntsättning av oförändrad lärarproduktion 418.

4. Åtgärder för lärnrbeliovets tillgodoseende.................. 419.

Paralleilklasser 419. Ett- och tvååriga seminariekurser 421. Enskilda seminarier
423. De lämpligaste åtgärderna för lärarbehovets tillgodoseende 424. Beräkning av den
behövliga ökningen i det årliga lärartillskottet 424. Grnnder för nya seminariers förläggning
och befintliga seminariers utvidgning till dubbelseminarier 425. Förslag till
inrättande av nya seminarier och seminariekurser 431. Förutsättningar för lärarbehovets
tillgodoseende 432. Behovet av fortsatta undersökningar 433.

5. Tabeller.................................... 436.

Kap. XV. Kostnadsberäkning.......................... 468.

Kap. XVI. Särskilda yttranden.......................... 474.

1. Av Harald Dahlgren 474. 2. Av Paul Hellström 476. 3. Av Paul Hellström, E. J.
Ljungberg och Hugo Tigerschiöld 479. 4. Av Paul Hellström och Hugo Tigerschiöld

480. 5. Av L. J. Jansson och Hugo Tigerschiöld 481. 6. Hedwig Sidner 482. 7. Av
C. R. Sandell 486. 8. Av Hugo Tigerschiöld 490.

Bihang.

Anförande till statsrådsprotokollet den 13 juli 1906 angående kommitténs uppdrag 495.
Anförande till statsrådsprotokollet den 12 januari 1909 angående kommitténs uppdrag
499. Skrivelse från överste C. H. Norlander angående gymnastikundervisningen 503.

I sammanhang med sitt huvudförslag,

omfattande förslag till stadga för statens folkskoleseminarier (kap.
VII), förslag till undervisningsplan för samma seminarier (kap. VIII), förslag
till vissa kortare seminariekurser (kap. I: 7 och s samt kap. XIII),
förslag till avlöning och pensionering av seminariernas lärare (kap. V: 4)
samt förslag till åtgärder för fyllandet av den förhandenvarandc lärarbristen
och det framtida lärarbehovet vid folkskolorna (kap. XIV: 4),

har kommittén på olika ställen i sitt betänkande gjort framställningar
bland annat i följande särskilda frågor:

angående utarbetande genom särskilda sakkunniga av bestämmelser rörande läkarundersökning
av inträdessökandc och villkoren i fysiskt avseende för intagning i seminarium, Band 1 sid. 289;

angående viss ändring av bestämmelser i värnpliktslagen och inskrivningsförordningen med
avseende på värnpliktiga seminarieelever, Band 2 sid. 361;

angående betygsstatistik över folkskollärarexamen, Band 1 sid. 114;
angående provårskurs vid folkskoleseminarium, Band 2 sid. 39;

angående ändring i villkoren för behörighet till anställning som vikarie vid folkskola (folkskolestadgan
§ 25, kungl. kung. Va 1900), Band 1 sid. 361 ff.;

angående hälsolära (med alkohologi) såsom ämne i filosofisk ämbetsexamen, Band 1 sid. 363;
angående åtgärder för utbildning av lärare i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna Band
1 sid. 374;

angående utbildning av lärare i manlig slöjd vid folkskoleseminarierna, Band 1 sid. 375:
angående anordnandet av kurser i geologi, ekonomilära, laboratoriearbete, biblioteksteknik. talteknik
och åskådningsteckning för lärare vid seminarierna, Band 2 sid. 40 och Band 1 sid. 371:

angående behovet av lämpliga lokaler samt av böcker och materiell för seminarieundervisningen,
Band 1 sid. 37 ff., 43, 168 ff., 189, 270 ff., Band 2 sid. 4 samt kap. XI och XV;

angående anslag för sådana mindre reparationer, som rektor äger att låta verkställa å seminariets
byggnader, Band 2 sid. 38;

angående ökning av anslaget till stipendier för seminarieelever, Band 1 sid. 307 och Band 2

sid. 473;

• angående anslag till understödjande av elevhem eller andra anordningar till förbättring av
seminarieelevernas levnadsförhållanden, Band 1 sid. 310 och Band 2 sid. 473.

III -0S2S15. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

Till KONUNGEN.

Med anledning av särskilda hos Eders Kungl. Maj:t
dåniga framställningar angående förändrad organisation af
narierna m. m.

gjorda under
folkskolesemi

har Eders Kungl. Maj:t genom nådigt brev den 13 juli 1906 uppdragit
åt en kommitté att, efter verkställd granskning av gällande bestämmelser
rörande organisationen av och planen för folkskoleseminarierna
i riket ävensom av övriga i omedelbart samband därmed stående föreskrifter
rörande folkundervisningen, avgiva det utlåtande och de förslag,
vartill nämnda granskning kunde föranleda,

och har Eders Kungl. Maj:t genom samma nådiga brev förordnat
till ordförande i kommittén ledamoten av Riksdagens andra kammare, nuvarande
herr statsrådet Fridtjuv Berg samt till ledamöter i kommittén
undertecknade Dahlgren, Jansson och Sundell ävensom ledamoten av
Riksdagens första kammare, bruksdisponenten Otto Mauritz Strömberg
och rektorn vid folkskoleseminariet i Kalmar Johan Anders Olof WickBOM,
varjämte Eders Kungl. Maj:t, sedan rektor Wickbom på därom gjord
underdånig anhållan den 21 december 1907 entledigats från kommittéuppdra^et,
till ledamot av kommittén förordnat undertecknad Sidner samt på
därom gjord underdånig anhållan den 18 december 1908 befriat undertecknad
Sundell från deltagande efter 1908 års utgång i kommitténs behandling
av frågor, som icke röra kristendomsundervisningen.

Vidare har Eders Kungl. Maj:t i samband därmed, att åt kommittén
uppdragits att avgiva yttrande jämväl angående frågan om en omorganisation
i praktisk riktning av vårt folkbildningsväsen samt inkomma med
förslag till de åtgärder, som kommittén i berörda avseende kan finna erforderliga,
den 12 januari 1909 till ledamöter av kommittén förordnat
undertecknade Hellström, Ljungberg och Tigerschiöld.

Slutligen har Eders Kungl. Maj:t dels på därom gjord underdånig
anhållan den 18 september 1909 entledigat disponenten Strömberg från
det honom givna uppdraget att vara ledamot av kommittén, dels ock
sedan herr statsrådet Berg på därom gjord underdånig anhållan den 12
oktober 1911 entledigats från kommittéuppdraget, till kommitténs ordförande
förordnat undertecknad Dahlgren.

III

Utdrag av statsrådsprotokollen över ecklesiastikärenden den 13 juli
1906 rörande kommitténs tillsättning och den 12 januari 1909 rörande
utvidgningen av dess uppdrag hava blivit till kommittén överlämnade och
äro tryckta som bilagor till kommitténs betänkande.

Enligt bemyndigande i ovannämnda nådiga brev den 13 juli 1906
har chefen för ecklesiastikdepartementet på kommitténs därom gjorda hemställan
anmodat

dels den 28 augusti 1906 rektorn vid folkskoleseminariet i Växjö
Carl Olof Arcadius och rektorn vid folkskoleseminariet i Lund Otto
Willgott Sundén att tills vidare intill 1906 års slut biträda kommittén
vid verkställande av vissa för dess arbeten erforderliga utredningar samt
undertecknad Sidner och folkskoleinspektören Jöns Franzén att vid behov
lämna kommittén erforderligt biträde;

dels den 10 oktober 1906 professorn vid universitetet i Lund Hans
Larsson att i egenskap av särskild sakkunnig deltaga i kommitténs överläggningar
angående universitetsexamenskommitténs betänkande och förslag
rörande examina samt undervisnings- och studieväsendet inom de
filosofiska fakulteterna vid rikets universitet, i vad samma betänkande
och förslag rörde folkskoleseminarierna i riket;

dels den 17 december 1906 förenämnda rektorerna Arcadius och
Sundén att tillsvidare under år 1907 fortfarande vid behov lämna kommittén
erforderligt biträde, särskilt vid behandlingen av den till kommittén
av Ivungl. Maj:t remitterade frågan rörande fastställande av nya normalritningar
till folkskolebyggnader och vid utarbetande av förslag till läroplan
och lärokurser vid seminarierna;

dels den 10 april 1908 nedannämnda tre personer att i mån av
behov biträda kommittén, nämligen läraren i musik vid folkskoleseminariet
i Lund, filosofie kandidaten Nils Peter Norlind vid behandlingen av kurs -

planen i sång ocli musik, läraren i teckning vid högre realläroverket å
Norrmalm i Stockholm Johan Petrus Ekström vid behandlingen av kursplanen
i teckning samt läraren i gymnastik vid folkskoleseininariet i Lund,
översten Carl Anders Henrik Norlander vid behandlingen av kursplanen
i gymnastik och idrott;

dels den 1 december 1910 professorn vid Stockholms högskola Karl
Gustav Cassel och professorn vid Handelshögskolan i Stockholm Eli Filip
Heckscher att i mån av behov biträda kommittén vid utarbetande av förslag
till läroplan och metodiska anvisningar m. in. för undervisning vid
folkskoleseminarierna om förhållanden av ekonomisk innebörd.

Kommittén sammanträdde första gången den 3 september 1906 och
har sedermera arbetat dels i sin helhet, dels fördelad på olika avdelningar,
på sätt närmare framgår av till chefen för ecklesiastikdepartementet
den 19 december 1906, den 20 december 1907, den 19 december
1908, den 27 december 1909 och den 21 december 1910 avgivna redogörelser
för kommitténs verksamhet.

Såsom sekreterare hos kommittén hava tjänstgjort numera sekreteraren
hos medicinalstyrelsen A. E. Bastman till och med den 29 mars 1909
och från sagda dag folkskoleinspektören J. Franzén samt, enligt medgivande
genom nådiga brev den 17 december 1909 och den 25 november
1910, från och med den 1 januari 1910 jämväl numera extra byråchefen
i ecklesiastikdepartementet K. L. E. Sandberg.

Såsom kommitténs biträde vid utförandet av de statistiska undersökningarna
har tjänstgjort kanslisekreteraren i ecklesiastikdepartementet
C. H. Gustafsson.

Till kommittén hava samtidigt med dess konstituerande överlämnats:

1) en den 5 januari 1906 dagtecknad av centralstyrelsen för Sveriges
allmänna folkskollärarförening till Kungl. Maj:t ingiven underdånig petition
angående åtgärder för en ombildning av rikets folkskoleseminarier,

2) en av föreningen Svenska folkskolans vänners förvaltningsråd den
28 februari 1906 ingiven underdånig skrivelse angående vissa av förvaltningsrådet
uttalade önskemål i fråga om kristendomsundervisningens ordnande
vid seminarierna,

3) en av Oskar Eklund, J. Byström in. fl., enligt uppdrag av den
i februari 1905 i Stockholm hållna, av ombud från de skilda nykterhetssällskapen
i Sverige bestående fjärde förbudskongressen, ingiven underdånig
petition angående undervisning i alkohologi,

4) en av åtskilliga lärare i musik och sång vid folkskoleseminarier
i riket i april 1905 gjord underdånig ansökning angående vissa ändringar av
§ 14, § 19 mom. 1 b) och § 36 i gällande seminariestadga med över ansökningen
avgivna infordrade underdåniga utlåtanden dels av Stockholms
stads konsistorium, efter vederbörande seminarierektors hörande, dels ock
av Musikaliska akademien och dess läroverksstyrelse,

5) en i anledning av nyssnämnda framställning av Fredrika-Bremerförbundets
styrelse gjord underdånig ansökning,

6) en den 3 september 1905 dagtecknad underdånig skrivelse, däri
lärare och lärarinnor i musik och sång vid vissa folkskoleseminarier anhållit
om vidtagande av åtgärder för anställande av en inspektör i musik
och sång vid folkskoleseminarierna, ävensom däröver avgivna yttranden
av vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsistorium, efter
seminarierektorernas hörande, samt Musikaliska akademien och dess låroverksstyrelse,

7) ett år 1900 från ecklesiastikdepartementet utsänt förslag till
kurser i naturkunnighet vid folkskoleseminarierna jämte yttranden,

som

däröver avgivits av vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsistorium,

8) överstyrelsens för rikets allmänna läroverk uti underdånig skrivelse
den 6 mars 1906 framställda förslag angående den kompetens, avlagd
realskolexamen bör medföra, för så vitt samma förslag avser, att nämnda
examen skulle berättiga till inträde i folkskoleseminariernas andra klass,
ävensom de av vederbörande domkapitel och Stockholms stads konsistorium
över förslaget avgivna underdåniga utlåtanden,

9) den av Riksdagen i skrivelse den 21 april 1906 gjorda hemställan,
att Kungl. Maj:t täcktes vidtaga åtgärder i syfte, att undervisningen
i hälsolära vid våra offentliga skolor måtte bliva bättre tillgodosedd, än
hittills varit fallet,

10) en av musikläraren vid Göteborgs folkskolor C. O. Holmberg i
underdånig skrivelse den 30 december 1905 gjord framställning rörande
sångundervisningen vid svenska skolor, i vad framställningen avser vidtagande
av åtgärder till åstadkommande av större enhet i skolsångsundervisningen
i allmänhet, jämte de yttranden, som över framställningen avgivits
av Musikaliska akademien och dess läroverksstyrelse samt av överstyrelsen
för rikets allmänna läroverk, samt

11) Riksdagens skrivelse den 13 maj 1904 angående skydd för vårt
lands natur och naturminnesmärken jämte däröver av Vetenskapsakademien
avgivet utlåtande.

Under fortgången av kommitténs arbeten har Eders Kungl. Maj:t
ytterligare låtit till kommittén överlämna att tagas i övervägande vid fullgörande
av kommitténs förutberörda uppdrag i fråga om folkskoleseminariernas
omorganisation:

12) den 11 september 1906: underdånig framställning från rektor
vid folkskoleseminariet i Landskrona om ändrad timplan och kursfördelning
för nämnda seminarium med däröver av domkapitlet i Lund avgivet
underdånigt utlåtande,

VII

13) den 16 november 1906: underdånig petition av åtskilliga lärare
och lärarinnor i folkskoleseminariernas övningsskolor angående ändrade
bestämmelser rörande lärarbefattningarna vid dessa skolor,

14) den 21 december 1906: underdånig framställning av direktionen
över Gymnastiska centralinstitutet om anskaffande av viss gymnastikredskap
vid seminarierna,

15) den 11 april 1908: underdånig petition av C. H. von Mentzer
in. fl. om kristendomsundervisningen vid landets folkskoleseminarier och
barnskolor,

16) den 5 oktober 1908: underdånig petition av Svenska seininarielärarföreningens
styrelse om anslag för anskaffande och underhåll av
bibliotek för lärare och elever samt för övningsskolan vid rikets samtliga
folkskoleseminarier ävensom de av vederbörande domkapitel och Stockholms
stads konsistorium över förslaget avgivna underdåniga utlåtanden,

17) den 6 oktober 1908: underdånig framställning av rektor vid
Strängnäs folkskoleseminarium om beviljande av anslag till anordnande
på försök av en fortsättningsskola i form av aftonskola vid seminariets
övningsskola jämte däröver av domkapitlet i Strängnäs avgivet underdånigt
yttrande,

18) den 6 september 1909: underdånig petition av Enköpings gartnersällskap
in. fl. angående undervisningen i trädgårdsskötsel vid folkskoleseminarierna,
samt

19) samma dag: underdåniga yttranden av överstyrelsen för Stockholms
stads folkskolor och av vederbörande domkapitel, efter folkskoleinspektörernas
hörande, angående väckt förslag om undervisning i allmänt
medborgerliga och i samband därmed värnpliktigas skyldigheter.

Från chefen för ecklesiastikdepartementet har till kommittén överlämnats: -

IV—082815. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

vin

20) den 13 juni 1008: handlingar med uttalanden av militära myndigheter
om undervisning i allmänt medborgerliga och i samband därmed
värnpliktigas skyldigheter.

Från jordbruksdepartementet har till kommittén överlämnats:

21) den 20 april 1911: kulturutskottets inom finska lantdagen betänkande
med anledning av ett petitionsförslag angående införande av lantbruksundervisning
såsom läroämne i seminarierna.

Åtskilliga föreningar, sällskap tu. fl. samt vissa enskilda personer
hava under loppet av kommitténs arbete till densamma ingivit framställningar
med avseende på kommitténs uppdrag i fråga om folkskoleseminariernas
omorganisation, nämligen:

22) den 3 oktober 1906: folkskollärarinnan Adéle Wett.erlind angående
vissa önskemål i fråga om seminariernas omorganisation,

23) den 2 och 23 november 1906: Sveriges folkskollärarinneförbunds
verkställande utskott angående vissa önskemål med avseende på de
kvinnliga seminariernas organisation,

24) den 19 december 1906: Svenska seminarielärarföreningens styrelse
angående vissa önskemål i fråga om seminariernas lärare samt om privata
seminarier,

25) den 19 december 1906: Göteborgs tandläkarsällskaps munhygienkommitté
angående undervisning i munhygien inom seminarierna,

26) den 7 januari 1907: trädgårdsläraren Agathon Sundius angående
undervisningen i trädgårdsskötsel inom seminarierna,

27) den 12 mars 1907: Upplands allmänna läkarförening angående
grunderna för avgivande av läkarbetyg åt inträdessökande i seminarierna,

28) den 8 maj 1907: Pedagogiska sällskapets i Stockholm styrelse
angående förbättring av seminariernas biblioteksförhållanden,

29) den 16 maj 1907: Fredrika-Bremer-förbundets styrelse angående
önskemål i fråga om det praktiska arbetets uppmärksammande vid

uppgörandet av läroplan och kurser för seminarierna samt angående inträdesålderns
höjande,

30) den 12 augusti 1907: Kyrkosångens vänners inom svenska
kyrkan centralkommitté angående den kyrkliga sångens övning vid seminarierna,

31) den 26 september 1907: bestyrelsen för Svenska folkskolans
vänners femte allmänna möte angående vissa allmänna önskemål för seminariernas
omorganisation samt angående undervisning i alkohologi vid
seminarierna,

32) den 8 oktober 1907: kommittén för verkställande av utredning
rörande de åtgärder, som till hämmande av inänniskotuberkulosens utbredning
i riket lämpligen böra vidtagas, angående undervisning om tuberkulos
vid seminarierna,

33) den 19 november 1907: lärare och lärarinnor i trädgårdsskötsel
vid folkskoleseminarierna angående undervisningen i nämnda ämne,

34) den 23 november 1907: Svenska serninarielärarföreningens styrelse
angående vissa inom nämnda förening uttalade önskemål i avseende
på seminariernas omorganisation,

35) den 15 januari 1908: Skaraborgs läns lantmannaskoleförbund
angående undervisning i jordbrukslära och husdjursskötsel vid seminarierna,

36) den 7 mars 1908: centralkommittén för Stockholms arbetsstugor
angående önskemål i fråga om det praktiska arbetets uppmärksammande
vid uppgörandet av läroplan och kurser för seminarierna,

37) den 20 mars 1908: Psykologiska föreningens i Uppsala styrelse
angående psykologiens och pedagogikens studium vid seminarierna,

38) den 27 mars 1908: Svenska sällskapets för nykterhet och folkuppfostran
styrelse angående önskemål i fråga om det praktiska arbetets
uppmärksammande vid uppgörandet av läroplan och kurser för semi -

narierna,

39) den 15 april 1908: Svenska seminarielärarföreningens styrelses
verkställande utskott angående anordningen av seminarieelevernas praktiska
undervisningsövningar,

40) den 27 maj 1908: lantbruksundervisningskommittén angående
undervisning i lanthushållningens huvudgrunder vid seminarierna,

41) den 16 juni 1908: Svenska läkarsällskapets sektion för hygien
angående upptagande på seminariernas program av undervisning i sexuell
hygien,

42) den 27 oktober 1908: Svenska livräddningsällskapets styrelse
angående undervisning vid seminarierna i simning och livräddning i
förening med pi’aktiska övningar,

43) den 23 september 1909: kommitterade för föreningen G. C. I:s
andra fortbildningskurs angående önskemål i fråga om den åt gymnastikundervisningen
vid seminarierna anslagna tiden, samt

44) den 16 maj 1911: arbetsutskottet hos kommittén för främjande
av god och billig nöjesläsning angående undervisning vid seminarierna
rörande barn- och ungdomslitteratur.

Förutom de i det föregående nämnda handlingar har Eders Kungl.
Maj:t under fortgången av kommitténs arbete till densamma för yttrandes
avgivande överlämnat

dels vissa framställningar i fråga om undervisningen i folk- och småskolor
samt i avseende på folkskoleinspektionen, rörande vilka kommittén
ärnar framdeles avgiva betänkande,

dels följande handlingar, rörande vilka särskilda yttranden infordrats
och av kommittén i’edan avgivits, nämligen:

den 28 september 1906: dels av Stockholms stads konsistorium
och vederbörande domkapitel avgivna, av seminarierektorernas yttranden
åtföljda utlåtanden över universitetsexamenskommitténs betänkande och förslag
rörande examina samt undervisnings- och studieväsendet inom de
filosofiska fakulteterna vid rikets universitet, i vad samma betänkande och
förslag röra folkskoleseminarierna i riket, dels ock en av styrelsen för
Svenska seminarielärarföreningen gjord underdånig framställning i fråga
om de blivande ämneslärarnas vid folkskoleseminarierna kompetens och utbildning;
i vilket ärende kommittén avgav underdånigt yttrande den 31
oktober 1906, samt

den 16 november 1906: de i anledning av nådigt brev den 1 juni
1900 av överintendentsämbetet genom arkitekten hos ämbetet G. Petterson
utarbetade nya normalritningar till folkskolebyggnader samt därtill hörande
handlingar; i vilket ärende kommittén avgav underdånigt yttrande den
27 februari 1907.

Därjämte har Eders Kungl. Maj:t

den 19 apri 1907 med anledning av en utav Riksdagens statsutskott,
jämlikt 46 § riksdagsordningen, gjord framställning anbefallt
kommittén att till nämnda utskott skyndsammast avgiva yttrande över
Kungl. Maj:ts i punkt 101 under åttonde huvudtiteln av den till Riksdagen
avlåtna propositionen angående statsverkets tillstånd och behov gjorda
framställning om anslag för uppförande av byggnader för ett folkskoleseminarium
i Luleå. Kommitténs yttrande avgavs den 24 april 1907.

Kommittén tillåter sig slutligen erinra därom, att kommittén den 20
december 1907 till Eders Kungl. Maj:t avgivit underdånig skrivelse med
hemställan om vissa lättnader för seminarieelever vid värnpliktstjänstgöringens
fullgörande.

XII

Sedan kommittén, efter att hava behandlat principerna för en omorganisation
av vårt folk undervisningsväsen i dess helhet, numera avslutat
sina arbeten, i vad desamma angå frågan om folkskoleseminarierna, får kommittén
härigenom i underdånighet överlämna utlåtande och förslag rörande
dessa läroanstalter.

De i förenämnda handlingar 1—44 gjorda framställningarna äro, i vad
de avse folkskoleseminarierna, från kommitténs sida besvarade genom kommitténs
i här föreliggande betänkande gjorda framställningar.

Inom kommittén anförda särskilda meningar äro betänkandet

bifogade.

Underdånigst
HARALD DAHLGREN.

Paul Hellström. L. J. Jansson.

E. J. Ljungberg. Hedwig Sidner.

C. R. Sundell. Hugo Tigerschiöld.

J. Franzén. K. E. Sandberg.

Stockholm den 20 december 1911.

HUVUDBETÄNKANDE

Inledning.

Folkskole,seminariernas verkliga betydelse kan knappast ännu sägas
hava blivit allmännare insedd. Likväl synes även en ringa eftertanke böra
vara nog för att klargöra dessa läroanstalters maktpåliggande uppgift.
»Skolan är vad läraren är», heter det, och i intet fall torde detta kunna
sägas med större sanning än i fråga om folkskolan, den skola, i vilken
mer än nio tiondelar av vårt lands barn få sin undervisning. Där är i
regeln skolans hela verksamhet samlad i eu enda lärares hand, och beskaffenheten
av den undervisning och uppfostran, som kommer årgåm»- efter
årgång av barn till del, är i hög grad beroende av vad denne lärare
är. Men vad folkskolläraren är, det beror i väsentlig grad på beskaffenheten
av den läroanstalt, som ensam har till uppgift att giva honom den
grundläggande utbildningen för hans betydelsefulla och ansvarsfulla kall,
folkskoleseminariet. Om någonsin en läroanstalt har eu maktpåliggande
uppgift, så är det därför denna.

Men utbildningen av folkskolans lärare synes intill senaste tid
jämförelsevis litet hava intresserat allmänheten. Det allmänna pedagogiska
intresset och meningsutbytet i bildningsfrågor bär sysselsatt
sig med andra läroanstalter än seminarierna. Under långliga tider
har det allmänna läroverket samlat huvudmassan av det nedasroo-iska
intresset i landet kring sina reformfrågor, i vilka gamla och nya tiders
bildningsideal mötts och kallat den andliga odlingens främste män
till deltagande i striden. Regering och riksdag hava åter och åter be 1—082815.

Folkunder v.~ k om. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

Behovet
av eu
reform.

Inledning.

handlat, dessa frågor, och slutligen liar för oj inånga år sedan det allmänna
läroverket undergått en genomgripande och betydelsefull omdaniii"-.
Även frågan om utbildningen av det allmänna läroverkets lärare
bär varit föremål för mycket arbete, och den för ej länge sedan utfärdade
stadgan om filosofiska examina vid universiteten gör deras utbildning till
huvudsynpunkt för den filosofiska fakultetens undervisningsverksamhet.
Den högre flickskolan har under statens och kommunernas alltjämt ökade
välvilja och omvårdnad erhållit eu betydande utveckling och gjort berömliga
insatser i det pedagogiska frarnstegsarbetet. För folkhögskolan har
börjat ett skede av rikare utveckling; den bar allt mera blivit huvudverktyget
för det bildningsarbete bland den vuxna ungdomen, vilket, erkänt
sou) en av våra viktigaste nationella angelägenheter, funnit många olika
medel för sina syften och samlat till medverkan intelligenta krafter från
olika läger ända upp till vetenskapens utövare vid universitet och högskolor.
< >ch vad slutligen folkskolan beträffar, för vars skull folkskoleserninarierna
äro till, har den alltifrån sin upprinnelse utgjort föremål
för statsmakternas omsorg och för det offentliga meningsutbytet i tal
och skrift, lät vara att det intresse, som från allmänhetens sida kommit
den till del, under olika tider varit underkastat rätt betydande växlingar.
Anspråken på folkskolan hava alltjämt vuxit; den är för det allmänna
medvetandet mer och mer den medborgerliga bildningsanstalten framför
varje annan, med ett högt ställt mål i arbetet för vårt folks ekonomiska,
sedliga och religiösa framåtskridande. Mångenstädes, särskilt i våra större
städer, har folkskolan nått en jämförelsevis hög ståndpunkt i inre och
yttre avseende, erhållit ändamålsenliga lärohus och förträffliga undervisningsmedel,
upptagit nya läroämnen, utvidgat sin lärokurs i olika riktningar.
Och dess lärarkår, som sedan lång tid tillbaka målmedvetet strävat att
höja sin bildning och i allmänhet förbättra sin ställning, har med tolkskolan
vuxit i betydelse och även eljest erhållit ett alltjämt ökat inflytande
inom samhället.

Inledning.

Under det att således skolväsendet och bildningsarbetet i det hela med
kraft främjats, hava de betydelsefulla anstalterna för utbildningen av folkskolans
lärare varit tämligen obeaktade. Likasom dessa anstalter från början
tänkts och planlagts efter en mycket anspråkslös måttstock såväl med avseende
på den bildning de borde meddela, som kanske ännu mera med avseende på
den sociala ställning de borde intaga och de ekonomiska villkor de borde
nöja sig med, så ha de ock, trots en icke obetydlig utveckling, förblivit i
jämförelsevis små förhållanden. De viktigaste framstegen skedde på 1860-och 1870-talen under F. F. Carlsons verksamma handhavande av kyrko- och
skolärendena, och även om åtskilligt gjorts för dem jämväl efter denna tid, har
det dock icke varit nog för att motsvara förändrade tidsförhållandens krav.

Nu gällande stadgas föreskrifter om seminariekursens omfattning i
de olika undervisningsämnena äro med obetydliga förändringar desamma,
som gåvos redan i 1865 års reglemente. Lärokursen av år 1865, hämtad
från tyska förebilder under ett tidsskede, som förvisso icke utmärktes av
något uppsving på folkundervisningens område i Tyskland, innebar icke
ens för sin tid några stora anspråk på folkskollärarens bildning, och numera
torde väl kunna påstås, att få om ens något land med utvecklat
folkskoleväsen åtnöjer sig med en så snävt begränsad seminariekurs som den
i den svenska seminariestadgan angivna. Vad kursens läggning beträffar,
torde den riktigt betecknas såsom »en utvidgad och fördjupad folkskolekurs»1),
i fråga om vilken man mera avsett det fasta inpräglandet av ett
visst minnesstoff än ett förståndet och personligheten utvecklande studium.
Samma läroområde som i folkskolan och samma lärometod — sådan var från
början tankegången, grundad dels på dåtida pedagogiska åsikter bland seminariemännen,
dels måhända även till någon del på förhållandenas tvång, i det att
man hade att anpassa sig efter de vanligen ytterst obetydliga förkunskaperna
hos dem, vilka seminarierna tingo mottaga som lärjungar. De särskilda undervisningsplaner,
som tid efter annan fogats till stadgan — den senaste av år *

'') Band 3 sid. 95.

Inledning.

1894 — och som visserligen »bidragit till att lägga mer ocli mer innehåll
i de allmänt uttryckta kursbestämmelserna»,1) hava icke förmått att
helt häva traditionerna från äldre dagar, och från dessa dagar förskriver
sig ännu den hos den bildade allmänheten stundom förekommande uppskattningen
av seminariernas arbetsresultat: »seminaristbildning» är ett uttryck,
varmed man fortfarande finner sig kunna lämpligen beteckna en torftig och
ytlig skolbildning, vilken just på grund av sin snäva begränsning och sin dogmatiska
beskaffenhet ter sig för sin innehavare såsom fullständig och förträfflig.

Ännu långt in på 1870-talet fingo de flesta folkskoleseminarierna
draga sig fram i förhyrda lägenheter, ofta av ytterst otjänlig beskaffenhet,
och historien om seminariernas första strävanden för att erhålla egna
lokaler är läsvärd såsom betecknande för den uppfattning, som, även inom
riksdagen, varit rådande om dessa läroanstalters betydelse, och för den ringa
välvilja, varmed de varit omfattade. Numera äga visserligen alla seminarier
egna byggnader, men många arbeta icke förty med stora svårigheter till följd
av otillräckliga och otjänliga lokaler. Även vad undervisningsarbetets yttre
hjälpmedel i övrigt beträffar, finnas brister, som med varje dag göra sig
mera kännbara. Få seminarier äga ännu ett nämnvärt bokförråd till bruk
för lärare och elever, och undervisningsmateriel len är mångenstädes synnerligen
anspråkslös. Bristande utrymme och bristande medel hava i regeln
förhindrat en rikare utveckling av den med seminariet förenade övningsskolan,
till följd varav elevernas praktiska utbildande för lärarkallet
icke kunnat anordnas så, som önskvärt varit.

Viktigast för en läroanstalt är dock beskaffenheten av de lärarkrafter,
varöver den förfogar. Ej minst gäller detta om eu lärarbildningsanstalt,
där naturligt nog lärarens uppgift blir särskilt maktpåliggande
och krävande. Så länge seminariets föreståndare var dess ende
egentlige lärare och vederbörande myndighet fick efter bästa omdöme
utse föreståndare med avseende fäst blott på hans personliga egenskaper

B Rån it sid. 0d.

Inledning.

och särskilda duglighet för befattningen, kunde man anse, att seminarierna
ägde en efter de förhandenvarande förhållandena ganska val lämpad ordning
för tjänstetillsättning. Men då de sedermera erhöllo jämte föreståndaren
tre, fyra eller fem andra ämneslärare och uppställandet av bestämda
kompetensfordringar visade sig nödvändigt, komino de i själva verket i
en sämre ställning. Ty den plats, som dessa kompetensfordringar, jämförda
med dem, som lagbestämts för lärare vid andra läroanstalter,
anvisade åt seminarielärarna, var ingalunda den bästa. Fordringarna stegrades
visserligen undan för undan, men det dröjde ända till år 1892, innan de
hunnit så pass högt, att seminariernas lärare med avseende på de insikter
och den pedagogiska utbildning, som av dem fordras, blivit likställda med
adjunkterna vid de allmänna läroverken. Sedan dess, liksom för övrigt i
de flesta fall även dessförinnan, hava seminarierna för erhållande av sina
manliga ämneslärare varit hänvisade till kretsen av dem, som förskaffat
sig den för adjunktsbefattning vid de allmänna läroverken lagstadgade
behörigheten. Men intet har gjorts för att tillförsäkra seminarierna de
bättre krafterna inom denna krets. Följden, lätt att förutse, har icke
uteblivit. Den större institutionen, som erbjudit flera befordringsmöjligheter,
som på sin sida haft de historiska traditionernas och det sociala
anseendets företräde samt en viss fläkt av vetenskaplighet över undervisningsarbetet,
har ägt den större dragningskraften, vartill kommer såsom det
ej minst väsentliga, att fördelen varit på dess sida även i fråga om lönevillkoren.
I sistnämnda avseende kan erinras därom, att det dröjer ända
till år 1897, innan seminarieadjunkterna tillerkännas fullt lika ekonomiska
förmåner som läroverksadjunkterna, och att i rikets två största
städer, där kommunalt lönebidrag utgår till läroverkens lärare, seminarieadjunkten
fortfarande är sämre avlönad än läroverksadjunkten Att under
sådana omständigheter, vad nämligen de manliga ämneslärarna beträffar, de
lärarkrafter, so in kommit på seminariernas del, icke alltid varit do yppersta,
må icke väcka förvåning.

Inledning.

Det sagda må vara nog. Det är förklarligt, om under samverkan
av dessa förhållanden seminarierna icke i alla avseenden fyllt måttet av
berättigade anspråk. Det är väl ock förklarligt, att klandret, när det
slutligen gav sig luft, stundom blev skarpt.

På samma gång det uttryckligen måste betonas, att det klander, som
sedan flera år tillbaka riktats mot seminarierna, är tillräckligt befogat för
att förtjäna det allvarligaste beaktande och föranleda verksamma åtgärder
till förbättring, bör det ock sägas, att detta klander väl icke alltid visat
tillbörlig urskillning. Rättvisan kräver, att här erinras om de många
högt ansedda lärarpersonligheter, vilka under de hittills förflutna skedena
av de svenska folkskoleseminariernas historia utövat en i hög grad betydelsefull
och välsignelsebringande verksamhet i deras tjänst, personligheter,
vilkas förnämsta insatser i arbetet varit sådana, som icke genom
stadgebestämmelser kunna framkallas. Rättvisan fordrar vidare en erinran
om det utvecklingsarbete, som pågått inom seminarierna, särskilt
under de senaste åren, föga beaktat och sällan erkänt. 1 själva verket
har man på många punkter kommit långt utöver de av de historiska förhållandena
och de författningsmässiga bestämmelserna dragna gränserna,
gjort försök och vunnit resultat, som, då det nu gäller eu mera omfattande
reform, tjäna till stöd och vägledning.

Behovet av en reform är känt och erkänt ej minst av dem, som
verksammast arbetat och arbeta i seminariernas tjänst. Den kan emellertid
icke åvägabringas allenast genom det fortgående utvecklingsarbetet
inom seminarierna själva. Ty seminarierna äro statsanställda i sin verksamhet
bundna och beroende av given författning och av beviljade anslag.
Det inre reformarbetet måste genom statsmakternas åtgärd erhålla nva.
och bättre förutsättningar.

Först den allmän vordna insikten om seminariernas verkliga betydelse
och ett därav följande allmännare och varmare intresse för dessa
läroanstalter skall kunna göra dem till vad de böra vara. Den reform,

Inledning.

sou) nu är ställd i utsikt, kun icke bliva mera ''in ett steg mot målet och
får sitt största värde, om den, utan att onödigtvis bryta det historiska
sammanhanget och förspilla det goda, som eu gång vunnits, ger uppslag
till framtida utveckling och underlättar fortsatta framsteg. Med sådan
utgångspunkt för sitt arbete bär kommittén uppgjort de förslag, som den i
det följande skall framlägga tillika med den utredning och de överväganden,
varur de framgått. Att kommitténs arbete varit omfattande
och krävande, torde finna sin naturliga förklaring i den omständigheten,
att det svenska seminarieväsendet i olikhet med den svenska läroverksinstitutionen,
för vars omorganisation det ena kommittéförslaget efter det
andra sett dagen, icke sedan sin tillkomst varit föremål för något mera
genomgripande reformförslag och därav föranledd allsidigare utredning.

Kap. I. Organisationen.

1. Folkskoleseminariernas ändamål.

Seminariernas
ändamål
enligt nu
gällande
stadga.

''gällande *örst 00,1 främst av vikt att noga fastställa dess uppgift.
stadga. Enligt gällande stadga hava folkskoleseminarierna till ändamål »att

Då det gäller ordnandet eller ombildandet av en läroanstalt, är det

bilda lärare och lärarinnor för folkskolorna i riket». Uttrycket synes vara

ett med avseende på sin omfattning ganska obestämt begrepp såväl i
vart allmänna språkbruk som i vår skollagstiftning. Genom jämförelse
med andra bestämmelser i seminariestadgan finner man, att i här föreliggande
fåll med »folkskolorna i riket» är att förstå dels småskolorna, dels
folkskolan i inskränkt bemärkelse eller den egentliga folkskolan, d. v. s.
de närmast över småskolan liggande fyra årsklasserna, dels de båda överbyggnader
på den egentliga folkskolan, som kallas folkskolans högre avdelning
och fortsättningsskolan, men däremot icke den överbyggnad, som
utgöres av den högre folkskolan, för vars lärare sedan gammalt gälla särskilda
kompetensbestämmelser. Frågan blir nu den, om samma begränsning,
som härmed är given åt seminariernas ändamål, också för framtiden
kan behållas.

tydligt nog men lämnar i själva verket, om det tages ensamt för sig,
rum för olika tolkning. Detta beror därpå, att begreppet folkskola är

Seminariet
och småskolan.

Att den lärarduglighet, som folkskoleseminariet skall bibringa, även
bör innefatta duglighet att undervisa i småskolan, därom torde olika

Folkskoleseminariernas ändamål.

meningar icke råda. Nedanför småskolan, således avsedd för barn, som
ännu icke hunnit upp i den egentliga skolåldern, ha. vi den egendomliga,
för städerna och industrisamhällena allt mera betydelsefulla skolform, som
kallas barnträdgård eller med sitt tyska namn Kindergarten. Om den för
denna skolform erforderliga lärarutbildningen måste man visserligen anse,
att den är av alltför speciell natur för att behöva i någon fullständigare
omfattning ingå i folkskoleseminariernas uppgift.1) Men för övrigt gäller
det, att bristande kännedom om den första barnundervisningens synpunkter
och tillvägagångssätt skulle utgöra en betänklig brist i utbildningen för
lärarverksamhet i den egentliga folkskolan, utom att den skulle på ett mindre
lyckligt sätt begränsa folkskollärarens och folkskollärarinnans användbarhet
i undervisningsarbetet. Intet, som tillhör den pedagogiska utbildning,
som meddelas i ett välordnat småskoleseminarium, får saknas i den utbildning,
som folkskoleseminariet skall giva. Den större omfattningen i
denna senare utbildning bör i och för sig vara ägnad att skänka till och
med en större duglighet för lärarverksamhet i småskolan, än den småskoleseminariet
under i övrigt lika förhållanden ensamt förmår att bibringa.

Den bör särskilt vara ägnad att utgöra ett skydd mot den fara för undervisningens
mekanisering, som till följd av de metodiska synpunkternas
övervägande betydelse i den tidigare barnundervisningen alltför lätt inställer
sig vid arbetet i småskolan.

Kan det således anses ligga i förhållandenas natur, att folkskole- Semnuuiei

’ och it oyre

seminariet bör giva utbildning även för småskolan, så torde å andra folk?,colan
sidan icke någon tvekan kunna råda därom, att det icke kan a tami $\<rmunnlamelutbildningen
av den högre folkskolans och den kommunala mellanskolans
lärare, om man nämligen åsyftar en utbildning, som omedelbart och för
varje fall kan anses tillräcklig. Ett dylikt åtagande skulle innebära eu

1) Flerstädes i utlandet, exempelvis i England och Holland, ingår utbildning för
denna skolform i de kvinnliga folkskoleseminariernas kurs.

2—082815. Follewulerv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band. 1.

(Irganisationen.

Seminariet
och folkskolans

högre avdelning.

Seminariet
och fortsätt
ningsslcolan.

ganska väsentlig utsträckning av seminariets hittillsvarande program, och
innan eu sådan företages, är det åtminstone skäl att tillse, om icke det
ifrågavarande behovet med större verkan och mindre kostnad kan vinnas

på andra vägar. Spörsmålet härom hör eidigt kommitténs mening till
frågan om folkskollärarnas fortbildning, eu fråga som kommittén i ett
annat sammanhang skall upptaga. Men vad seminariet i varje fall kan
göra för beredandet av lärarkrafter åt de överbyggnader på folkskolan,
som kallas högre folkskolor och kommunala mellanskolor, är att giva en
grundläggande utbildning, vilken sedan i en eller annan riktning, på ett
eller annat sätt kan efter behov utvidgas och fördjupas.

Vad folkskolans högre avdelning beträffar, är den väl knappast att
anse som eu överbyggnad i egentligare mening. Den skiljer sig nämigeti
varken i organisatoriskt avseende eller i avseende på undervisningsjplanens
natur från folkskolan. 1 det fåtal fall, där den är flerårig, torde
den snart nog övergå till högre folkskola, eu övergång, som i väsentlig
erad evnnas av de bestämmelser, vilka under år 1909 utfärdades för
denna senare skola. År den åter endast tvåårig eller, såsom i de flesta
fall där den förekommer, endast ettårig, är den knappast att anse annorlunda
än som en omedelbar fortsättning av den egentliga folkskolan,
dennas femte (och sjätte) årsklass, såsom sådan väl ägnad att giva eu
sammanfattande och fullständigande avslutning av folkskolans lärokurs.
Att den utbildning, som folkskolläraren erhåller vid seminariet, blir tillräckligt
omfattande för att göra honom utan vidare duglig till att undervisa
i denna avdelning av folkskolan, är därför eu fordran, som måste uppställas.

Återstår frågan om fortsättningsskolan. Denna skolform skiljer sig,
som bekant, både organisatoriskt och i andra avseenden från den egentliga
folkskolan liksom från den nyssnämnda s. k. högre avdelningen av
densamma. Under det att i folkskolan med dess högre avdelning under -

Folkskoleseminariernas ändamål.

visningen fortgår eller ilr avsedd att fortgå dagligen under hela läsåret,
så att skolarbetet utgör barnets huvudsakliga sysselsättning, är fortsättningsskolan
beräknad för barn, som avslutat sin egentliga skolgång och
kommit ut i praktisk verksamhet. Att giva åt dessa barn, under den
korta tid av året eller det fåtal timmar i veckan, då skolan kan få rå
om dem, fortsatt undervisning och omvårdnad är fortsättningsskolans
betydelsefulla uppgift.

Sådan som fortsättningsskolan hittills varit beskaffad, har den icke
krävt mera av läraren, än vad hans seminarieutbildning satt honom i
stånd att fullgöra. Aven fortsättningsskolan har nämligen med avseende
på de ledande synpunkterna för sitt arbete hållit sig inom folkskolans
ram och i fråga om sin undervisnings omfattning i det hela endast givit
en förnyad genomgång jämte en ringa utvidgning av folkskolans kurser i
vissa av dess läroämnen. Men kommittén är av den åsikten, att eu så
beskaffad fortsättningsskola icke väl motsvarar den ungdoms intressen och
behov, för vilken den är avsedd. Och det svnes kommittén sannolikt,
att den under den närmaste framtiden skall komma att utveckla sig i en
riktning, som erfarenheten från vårt eget land redan oförtvdbart anvisar
och som än tydligare framträder i den utveckling, vilken motsvarande
skolform för närvarande genomgår i en del andra kulturländer.

Kommittén berör härmed ett område av sitt arbetsprogram, som
den betraktar såsom ett av de allra viktigaste. I ett senare betänkande
skall kommittén framlägga förslag angående ny anordning av fortsättningsskolan
och därvid redogöra för de grunder, varpå kommitténs uppfattning
i denna fråga vilar, samt lämna den utredning, som för frågans bedömande
är behövlig. Här må endast själva grundtanken i detta förslag i största
korthet antydas. Grundtanken är den, att fortsättningsskolan, i den
mån det låter sig göra, skall taga sikte på det praktiska arbete,
som sysselsätter dess lärjungar eller sannolikt skall bliva deras
framtida livsuppgift, att den skall samla sin undervisning om -

Organisationen.

kring detta arbete och såmedelst dels kunna omedelbart främja
de ungas intresse ocli duglighet för deras levnadsyrke, dels därmed
ock bliva i stånd att desto kraftigare fullfölja undervisningens
förnämsta syfte, främjandet av lärjungarnas sedliga och
intellektuella utveckling och deras utbildning till dugliga samhällsmedlemmar.

Det sagda torde ge vid handen, att kommittén ej vill lägga den rena
yrkesskolans snäva begränsning på fortsättningsskolan. Dennas program
skall vidgas, icke inskränkas. Det skall vidgas till att på ett fullständigare
sätt motsvara sina lärjungars behov. Därför skall fortsättningsskolan
först och främst söka befordra deras duglighet för och framgång i
det arbete, som är eller skall bliva deras viktigaste uppgift, och bidraga
till att stärka deras aktning och intresse för detta arbete. Men att den
detta gör innebär icke, att den åsidosätter det syfte, som i en barn- och
ungdomsskola alltid måste bliva det förnämsta, nämligen främjandet av lärjungens
utveckling som människa, hans andliga och ej mindre hans kroppsliga
utveckling. Upptagandet av yrkessynpunkten är, enligt vad erfarenheten
visat, just ett medel för detta huvudsyftes vinnande. Ty då det är
fråga om lärjungar, som redan trätt ut i det nutida mäktiga arbetslivet och
stå inför uppgiften att där finna sig till rätta och bereda sig sin utkomst,
förmår fortsättningsskolan icke i längden att förskaffa sig förtroende, om den
blott bjuder eu obestämd allmänbildning, och helt visst ej heller om den
blott bjuder andlig och kroppslig förströelse och idrott; den måste söka, i
den man den kan, att hjälpa den unge med den allvarsamma uppgift,
som är hans viktigaste intresse.

Det synes kommittén, som skulle man kunna vara berättigad att
hoppas, att en omläggning av fortsättningsskolans undervisningsplan i
enlighet med de grundsatser, som nu antytts, skall göra denna skola
bättre än nu lämpad för sin betydelsefulla uppgift som ett led i folkuppfostringsarbetet,
ett av de medel, med vilka det gäller att söka be -

Folkskolesemiiiariernas ändamål.

kämpa de förstörande inflytelser, som de unga äro utsatta för särskilt
under övergångsåldern och den tidigare ungdomsåldern. I vad mån de
nämnda grundsatserna låta sig genomföra, är ej här platsen att undersöka.
Men tydligt är, att deras tillämpande innebär en viss organisatorisk förändring''
av fortsättningsskolan. Denna måste komma att antaga olika
form på olika orter, så att den exempelvis icke får samma lärokurs i en
jordbruksbygd som i ett industrisamhälle, och i de större städerna måste
den dela upp sig i skilda grenar efter de olika yrken eller yrkesgrupper,
som företrädesvis äro för handen på platsen.

Att även den på så sätt omdanade fortsättningsskolan för erhållande
av lärarkrafter får lita till folkskolans lärarkår, om ej helt och hållet så
dock till det huvudsakliga, är visst. Men klart är, att fortsättningsskolan
i sin nya form skall ställa delvis nya krav på läraren. Visserligen behöver
även läraren i folkskolan för att med framgång utöva sin uppfostrande
och undervisande verksamhet äga god allmän bekantskap med
det arbetsliv, som ger sin prägel åt barnens hem och hembygd; även folkskolans
undervisningsplan bör röna inverkan av den omgivning,
vari skolan befinner sig; i läroämnen sådana som naturkunnighet, hembygdskunskap
och geografi bör skolundervisningen icke vara densamma i
staden som på landet, icke densamma ute i skärgården som inne i skogsbygden.
Men av läraren i en efter de förutnämnda grunderna anordnad
fortsättningsskola måste i många fall fordras mera än en blott allmän bekantskap
med det förvärvsarbete, som skall utgöra den samlande riktpunkten
för hans undervisning; det måste av honom fordras eu mera ingående
kännedom om ifrågavarande yrke eller yrkesgrupp, eu yrkeskännedom, sträckande
sig till yrkets eller yrkesgruppens tekniska och ekonomiska sidor.
Icke som skulle han ha att meddela yrkesundervisning i egentlig mening;
därtill kräves yrkesutövarens förtrogenhet med ämnet, och därtill skall
skolan i de flesta fall icke äga de materiella förutsättningarna. Men han
skall behöva yrkeskännedomen för att förstå och förmå att på ett levande och

Organisationen.

Folkskol lärarnas fortbild ning.

fruktbringande sätt ansluta sin undervisning till det yrkesarbete, som
sysselsätter hans lärjungar, och såmedelst främja deras duglighet för detta
arbete samt vinna deras intresse och göra dem mottagliga för skolans

O O o

inflytande.

Denna yrkeskännedom, olika för de olika behoven, kan seminariet
icke giva. Seminariet har nog ocli över nog av uppgiften att bibringa
de blivande lärarna den allmänna bildning och den allmänna pedagogiska
förfarenhet, som för varje verksamhet i skolans tjänst äro behövliga och
utan vilka den speciella insikten inom det ena eller andra praktiska området
bleve för sitt ändamål av ringa värde (jfr vidare sid. Sfi).

Den särskilda fackliga utbildning inom eu eller annan gren av
näringslivet, som folkskolläraren i många fall skall behöva utöver sin allmänna
lärarutbildning för att bliva fullt duglig att meddela undervisning
i de framtida fortsättningsskolorna, måste således i likhet med den
särskilda utbildning, som fordras av honom för anställning som lärare i
högre folkskola och kommunal mellanskola, falla utanför seminariekursen,
och frågan om dess tillgodoseende kommer under den fråga, som betecknas
med uttrvcket folkskollärarnas fortbildning. Huru denna fortbildning
för olika syften bör ordnas, vilka redan förhanden va rande läroanstalter
därvid lämpligen kunna tagas i bruk och vilka nya möjligen
kunna komma att visa sig behövliga, detta är ett vidlyftigt spörsmål, som
det jämväl tillhör kommittén att söka utreda. Sin framställning härom
anser sig kommittén dock icke böra lämna i sammanhang med frågan
om seminarierna, utan ärnar låta den ingå som led i kommitténs utredning
och förslag rörande de skolor, för vilka en fortbildning av folkskolans
lärare i första rummet är behövlig.

Från denna för särskilda ändamål beräknade fortbildning är att
skilja den fortgående utbildning, som varje lärare bör eftersträva, på
vilket skolstadium han oek må arbeta, och som han kan förvärva sig

Folkskolcseminariernas ändamål.

under och i samband med sin lärarverksamhet. Ty seminarieutbildningen
bör av läraren under alla förhållanden betraktas såsom en grundläggande
och har givit sitt bästa resultat, när den skänkt honom håg och duglighet
för fortsatt studiearbete. En viss befattning med ett dylikt inom den
allmänna lärarbildningen fallande fortsatt studiearbete torde för seminariet
vara möjlig. En medverkan i en eller annan punkt från seminariets sida
må väl heller icke anses alldeles utesluten i fråga om den förutnämnda
särskilda fortbildning, vars planmässiga ordnande folkskolans olika slag
av överbyggnader göra nödvändigt. Men i det hela måste denna fortbildning,
som sagt är, falla utanför seminariets verksamhetsområde, och
det torde vara till båtnad såväl för en god lösning av lärarnas fortbildningsfråga
som för effektiviteten av seminariernas arbete, att gränslinjen
dragés bestämd och tydlig mellan seminariebildningens och fortbildningens
områden. I

I överensstämmelse med vad nu anförts och med iakttagande av
den betydelse, som i det föregående givits åt uttrycket »folkskolans överbyggnader»,
då däri inbegripits fortsättningsskolan, högre folkskolan och
kommunala mellanskolan, under det att folkskolans högre avdelning sammanförts
med folkskolan själv, angiver kommittén i sitt förslag till seminariestadga
seminariernas ändamål sålunda: Folkskoleseminarierna hava
till ändamål att utbilda lärare och lärarinnor för rikets folkskolor
samt att därmed även grundlägga den utbildning, som
kräves för lärarverksamhet i folkskolans överbyggnader (stadge -

Sammanfattande
bestämmelse

angående
seminariernas
ändamål.

förslaget § 1).

Man torde knappast kunna säga, att denna formulering innebär
någon förändring i den hittillsvarande uppfattningen av målet för seminariernas
verksamhet. I varje fall innebär den icke någon sänknin» i
anspråken på seminarieutbildningen. Den begränsning, som gjorts, är
tvärtom ett uttryck för de större anspråk på folkskolan, som tiden fört

Organisationen.

med sig, liksom ock för den ökade betydelsen och rikare utvecklingen
av folkskolans överbyggnader.

Det i den föreslagna stadgebestämmelsen använda uttrycket »utbilda
lärare och lärarinnor för rikets folkskolor» innehåller icke någon inskränkning
med avseende på lärarutbildningens olika sidor. Den närmaste frågan
blir nu, om någon dylik inskränkning är att göra, eller med andra
ord i vad mån de två huvudsidorna, den teoretiska och den praktiska eller
hellre den allmänna och den fackliga, skola tillgodoses av seminariet. I
denna fråga hava olika meningar framträtt, och på dess besvarande blir
seminariets organisation i första hand beroende.

2. Seminarierna såsom fackbildnings- och allmänbildningsanstalter.

Den första organisatoriska frågan, när det gäller seminarierna, är
enligt somlmas åsikt den, huruvida seminarier överhuvudtaget böra finnas
till. Det bär någon gång, då seminariernas ombildning bragts på
tal, safts ungefär så: den rätta seminariereformen är att avskaffa seminarierna;
lika litet som man funnit det lämpligt att utbilda de allmänna
läroverkens lärare eller statskyrkans präster i seminarier, lika litet borde
man finna det lämpligt att avsöndra de blivande folkskollärarna i för dem
och ensamt för dem inrättade anstalter; deras utbildningsväg bör liksom
de övrigas gå genom gymnasiet till universitetet, om ock deras kurs vid
universitetet, som huvudsakligen skulle avse teoretisk-pedagogisk utbildning,
icke behöver göras lika omfattande som dessas, och efter universitetskursen
bör naturligtvis till sist följa en praktisk utbildningskurs,
motsvarande läroverkslärarnas provar. Eu sådan tankegång innehåller visserligen
mycket av intresse, men den torde, åtminstone ännu så länge, hos
oss stå alltför fjärran möjligheten av ett förverkligande för att av kommittén
behöva tagas i närmare övervägande.

Seminarierna såsom fack- och allmänbildningsanstalter.

De väsentligaste av de invändningar, som äro att göra mot den
nämnda tankegången, framkomma för övrigt vid granskningen av eu annan
med densamma delvis sammanfallande men mera beaktansvärd, nämligen
följande: seminarierna böra väl finnas, men deras uppgift bör i möjligaste
män begränsas till den rena fackutbildningen; folkskollärarens och folkskollärarinnans
allmänna bildning bör icke vara någon annan eller ringare än
den allmänna medborgerliga, för vars meddelande sådana läroanstalter som de
allmänna läroverken och de högre flickskolorna äro till; denna allmänna
bildning bör seminarieeleven till det väsentliga hava, vid dessa eller andra
läroanstalter eller för övrigt på vad sätt som helst, inhämtat redan före sitt
inträde i seminariet, och seminariekursen bör bliva en jämförelsevis kort
yrkeskurs, således en huvudsakligen pedagogisk kurs, teoretisk och praktisk.
Denna tankegång utgår från samma huvudsvnpunkt som den förra,
den stöder sig dessutom på den viktiga skillnaden mellan allmänbildning
och fackbildning, och den synes, såsom erfarenheter från utlandet giva
vid handen, icke omöjlig att förverkliga. Frågan om dess tillämplighet
på våra förhållanden är tydligen av grundläggande betydelse med avseende
på seminariernas organisation.

Huvudsynpunkten såväl i det ena som i det andra fallet är att så Böra semilångt
som möjligt undvika att från övriga studerande avskilja dem, som "meddela
ämna att ägna sig åt folkskollärarkallet, och detta framför allt ger ‘""wdn/iul?
åt de båda anförda tankegångarna det mått av berättigande, soin de äga.

''fy det kan icke nekas, att det ej är i alla avseenden hälsosamt att,
såsom hos oss liksom för övrigt i de flesta andra länder sker, avstänga de
blivande folkskollärarna under hela deras utbildningstid från beröring med
annan bildningssökande ungdom. Svårligen kan under sådana förhållanden
förebyggas uppkomsten av eu del ensidigheter i uppfattningen, eu känsla
av motsättning, som framkallar benägenhet att se allt nr kårsvnpunkt. 1
gemensamheten med andra, som komma ur andra samhällsklasser och arbeta

3—0828tö. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band I.

Organisationen.

med andra mål för ögonen, ligger något uppfostrande, som man genom
utbildningens förläggande till en särskild läroanstalt går miste om. Och det
starka betonandet av lärjungarnas framtida yrkesuppgift lägger lätt eu
viss snäv begränsning över undervisningen i ett seminarium. Aven ur
social synpunkt vore det för folkskolan och dess lärarkår en vinst, om
folkskollärarens bildningsväg icke så tidigt och sa fullständigt skilde sig
från den, som leder upp till de högsta bildningsanstalterna.

I allt detta ligga starka skäl för en organisation, som åsyftar att
förlägga meddelandet av den för folkskollärarna och folkskollärarinnorna
behövliga allmänbildningen till andra läroanstalter än seminarierna. Osannolikt
är icke, att seminariernas framtida utveckling skall gå i riktning av att
göra dem allt mera till fackbildnings- och allt mindre till allmänbildningsanstalter.
Och man torde med tillfredsställelse kunna se mot en sådan utvecklings
resultat. Onekligen ligger det något tilltalande i en anordning sådan som
den engelska, enligt vilken man låter de i seminariet inträdande eleverna hava
förskaffat sig sin erforderliga allmänna bildning nära nog på vad sätt det
vara må för att sedan i seminariet — mången gång förlagt till ett universitet
såsom en dess institution — under en i regeln endast tvåårig kurs bjuda
dem dels undervisning i allmänbildande ämnen, därvid rätt mycken valfrihet
gives, dels och huvudsakligen pedagogisk undervisning och praktisk utbildning
för lärarkallet. Den olikformighet i lärarbildningen, som en sådan anordning
för med sig, synes man i England icke betrakta som någon olägenhet.

Det är emellertid uppenbart, att nära liggande och tungt vägande skäl tala
mot att för närvarande i vårt land bygga seminarierna efter en dylik grundplan.
Att, hos oss såsom lagstadgat villkor för inträde i seminarium förutsätta eu allmänbildning
motsvarande exempelvis den, som utmärkes av studentexamen
eller som inhämtas i en högre flickskola, eller även den, som vitsordas i realskolexamen,
skulle åtminstone för närvarande leda till missförhållanden av
flera slag. Det skulle i betydlig grad inskränka antalet av dem, som kunde
söka inträde vid seminarierna, således ock antalet av dem, som kunde söka sin

Seminarierna såsom fack- och allmänbildningsanstalter.

livsuppgift i folkskollärarkallet, och det skulle för den enskilde väsentligen
fördyra utbildningen för detta kall. Den ena omständigheten såväl som den
andra skulle medföra minskning i tillgången på lärarkrafter för folkskolorna,
vilkas behov långt ifrån att medgiva en minskning av lärartillgången kräver
en betydande och städse stegrad ökning av densamma. Härtill kommei,
att tillträdet till folkskollärarbanan skulle i hög grad försvåras för
unga män och kvinnor ur de bredare samhällslagren framför allt å
landsbygden, detta till avgjord skada för folkskolan, som hittills just ur
dessa lager erhållit sina kanske allra bästa krafter.

Skulle man för övrigt i verkligen avsevärd grad nå syftet att kunna
inskränka seminariet till att vara endast en fackutbildningsanstalt, vore
det nog ingen obetydligare allmänbildande kurs än studentkursen, som
finge göras till förutsättning för seminariekursen. Sannolikheten för att
de påpekade missförhållandena skulle komma att inträda bleve då störst.
Men det kunde ock med skäl ifrågasättas, om studentkursen vore just den
för de blivande folkskollärarna lämpliga. Det skulle nog visa sig-, att man
för dessas räkning finge upprätta en tredje gymnasielinje utan vare sig
latingymnasiets kurs i latin eller realgymnasiets i matematik eller den myckenhet
främmande levande språk, som hör till dem båda, och där i stället
andra ämnen, såsom modersmålet, kristendomskunskapen och olika slag av
övningsämnen, vore i rikligare mån tillgodosedda. Men med ett sådant
avskiljande av de ifrågavarande lärjungarna på en dylik särskild linje vore
de åsyftade fördelarna av sammanhållningen med andra studerande redan
till väsentlig del förlorade.

Aven den, för vilken en sådan organisation av seminarierna, som gör dem
till fackbildningsanstalter ovanpå allmänbildande högre skolor, synes i och för
sig önskvärd, torde också nödgas medgiva, att den i vårt land under nuvarande
förhållanden icke skulle kunna genomföras utan stora olägenheter. För
närvarande och helt visst för lång tid framåt torde man böra fasthålla,
att de svenska folkskoleseminarierna varken kunna eller

Organisationen.

böra göras till överbyggnader vare sig på gymnasiet eller på
realskolan, utan att de för det stora flertalet av sina elever måste
grundas på folkskolan. De måste således för detta flertal av
elever vara ej blott fackbildningsanstalter utan i stor utsträckning
därjämte allmänbildningsanstalter, och folkskollärarens bildningsväg
måste följaktligen i allmänhet även framgent ganska tidigt komma
att skilja honom från dem, som gå mot andra levnadsbanor.

I den mån folkskolan går framåt och dess överbyggnader bliva talrikare
och mera utvecklade, skall det bliva möjligt att höja fordringarna på allmänbildning
bos de i seminariet inträdande eleverna och i motsvarande grad lata
seminariets karaktär av fackbildningsanstalt mera utpräglat framträda.
Klart är, att man redan nu, så långt sig göra låter, bör söka att för seminariekursen
tillgodogöra sig den allmänbildning, som pa annat håll kan
vara vunnen, och således i de fall, där eu förkortning av seminariekursen är
möjlig, icke underlåta att företaga den. Students rätt till inträde i högsta
seminarieklassen utgör en tillämpning, om ock icke i alla avseenden tillfredsställande,
av tankegången om seminariet såsom en fackutbildningsanstalt,
förutsättande en annorstädes förvärvad allmänbildning, och kommittén
framställer i fråga om vissa grupper av kvinnliga seminarieelever
förslag, som närma sig samma organisatoriska grundtanke.

Klart är ock, att man bör söka att till minsta matt begränsa de
ofördelaktiga följderna av den avsöndring, som seminarierna hava med sig, och
ä andra sidan ej försumma att låta de fördelar, som samma avsöndring medför,
komma till sin rätt. Ty avskiljandet inom särskilda läroanstalter av dem,
som bereda sig för folkskollärarkallet, bär ock fördelar med sig. Det är
icke utan sin stora betydelse, att läroanstaltens hela anordning och alla
delar av undervisningen äro, såsom de äro det i ett seminarium, ställda
under synpunkten av detta kall och att lärare såväl som lärjungar känna
sig äga särskilda förpliktelser med hänsyn därtill. Det måste över arbetet
vid ett seminarium med dess till jämförelsevis mogen ålder hunna lärjuti -

Seminarierna såsom fack- och allmänbilduingsanstalter.

gar, samlade i gemensamma intressen för en gemensam livsuppgift, vila
ett helt annat intresse och ett helt annat allvar än över arbetet i ett gymnasium.
Och ett sådant allvar, som icke pålägges utifrån såsom ett tvång
utan kommer av arbetets och den föreliggande livsuppgiftens betydelse, är
ett ovärderligt gott och icke oförenligt med den frihet och den sinnets
ungdomliga friskhet, som bör finnas icke minst i ett seminarium. Seminariet
kan dessutom, om det nämligen utrustas och handhaves så som sig bör,
på ett helt annat sätt än gymnasiet skulle förmå, bereda de blivande lärarna
och lärarinnorna förmåner, ej blott med avseende på deras studiekostnader
utan ock för deras studiearbete, för deras kroppsliga och deras
sedliga utveckling.

Vad slutligen beträffar tanken på universitetet såsom medverkande
även till folkskollärarnas utbildning, sa torde den, om ock i något annan
form, hava. framtiden för sig. Vid behandlingen av frågan om folkskollärarnas
fortbildning får kommittén anledning att åter upptaga den till
skärskådande. I

I stället för den i det föregående avhandlade frågan, huruvida semi- Böra seminarierna
böra vara icke blott fackbildande utan därjämte även allmänbil- meddela endande
läroanstalter, skulle man ock kunna uppställa den omvända: böra bildning?
seminarierna vara icke blott allmänbildande utan därjämte även fackbildande
läroanstalter? Denna senare fråga har visserligen hittills icke framträtt
i det offentliga meningsutbytet, men den innebär intet i och för sig
orimligt, och den framträder vid tanken på huru rik och mångsidig den
allmänbildning är, som man skulle önska att kunna bibringa den blivande
folkskolläraren under hans seminarietid.

Skulle seminarierna göras till enbart allmänbildande anstalter, finge
man tänka sig fackutbildningen förlagd till tiden efter avslutad seminariekurs,
alldeles så som man i fråga om läroverkslärarna förlägger den praktiska
utbildningen till det s. k. provåret efter avlagd akademisk examen.

22 Organisationen.

Folkskollärarna skulle då genomgå sin provårskurs t id vissa folkskolor
under ledning av dessas lärare.

Det hinder för folkskolornas användande till sådant ändamål, som
låge däri, att dessa skolor stå under kommunal myndighet och därför icke
utan vidare kunna av staten efter gottfinnande tagas i anspråk, finge på
lagstiftningens väg undanröjas, något som väl icke borde vara omöjligt.
Med avseende på anordningen av den ifrågavarande provårskursen synes
man kunna tänka sig, antingen att lärarkandidaterna skickades ut till framstående
folkskollärare i olika delar av landet för att hos dem genomgå sin
utbildningskurs, eller ock att de samlades till några av de större folkskolorna
i städerna, därvid dessa skolors överlärare tjänstgjorde som föreståndare
för provärskursen och fördelade handledningsarbetet mellan de
vid skolorna anställda lärarna.

Det gäller att tillse, vad i det ena eller andra fallet med denna anordning
skulle vinnas eller förloras för lärarutbildningen med hänsyn såväl
till dess fackliga som till dess allmänbildande sida.

Såsom enda åtgärd för de blivande lärarnas fackutbildning torde väl
den första av de antydda, eller deras överlämnande åt för ändamålet utsedda
lärare i olika delar av landet, några åt eu lärare., några åt en annan,
knappast kunna på allvar ifrågasättas. Aven om man kunde förutsätta,
att lärare funnes i tillräckligt antal, vilka ägde den kunnighet i de
olika läroämnena och den skicklighet att undervisa, som för en sådan
uppgift vore behövlig, måste man finna det betänkligt att hänvisa lärarkandidaten
till en enda skolform och göra honom beroende av en enda
lärare, som i fråga om alla grenar av skolundervisningen och alla
sidor av lärarverksamheten skulle bliva hans läromästare, hans enda föredöme
och hans ende bedömare, utan möjlighet för honom att få höra
någon annan eller vädja till andras åsikter och utan den motvikt mot
en ensidig påverkan och den hjälp till en självständigare uppfattning,
som meningsutbytet i eu större kamratkrets kan skänka. I äldre

Seminarierna såsom fack- och allmänbildningsanstalter.

tider, då den praktiska utbildningen för barnalärarens verksamhet huvudsakligen
betydde inlärandet av en viss metod, vissa mer eller mindre mekaniska
förfaringssätt, kunde väl den uppfattningen ligga nära, att undervisningskonsten
kunde inhämtas på samma sätt som det, varpå hantverkslärlingen
hos mästaren lär sig dennes hantverk. Och naturligtvis kan även
efter en senare tids förändrade åskådning ett förträffligt resultat på sådan
väg erhållas, nämligen i de fall, där läromästaren är utrustad med stor
och mångsidig begåvning och tillika är. en utmärkt personlighet. Men
som allmän organisatorisk anordning är detta sätt att besörja folkskollärarens
fackbildning icke tillfyllestgörande.l i

Vida bättre ter sig tanken på vissa större stadsfolkskolors inrättande
till provårs- eller övningsskolor. I detta fall kunde det möjligen ordnas
så, att lärarkandidaten, liksom nu i seminariernas övningsskolor, finge göra
bekantskap med undervisning i skolavdelningar, som sammansatts efter olika
typer av folkskolor, och alltid kunde det tillses, att han icke bleve
hänvisad till eu enda lärares handledning och bedömande. Här liksom i
seminarierna komme ej ensamt den enskilde läraren utan läroanstalten i
dess helhet att giva undervisningen det mått av auktoritet, som är behövligt,
och de individuella bristerna och ensidigheterna hos lärarna funne i
olikheten mellan olika individer i viss mån eu utjämning. Här liksom i
seminarierna hade lärarkandidaten förmånen av det utvecklande inflytandet
från enj stor kamratkrets, och vad särskilt bedömandet av hans undervisningsskicklighet
beträffar, borde olikformigheten i synpunkterna för betygsgivningen
icke behöva bliva större än under nuvarande förhållanden.1

Möjligen skulle man också kunna tänka sig en förening av de båda
här såsom tänkbara framställda sätten för folkskollärarnas praktiska utbildning:
lärarkandidaten vistades först någon tid vid eu mindre skola, exempelvis
ute på landsbygden, och överginge sedan till en av de stora övningsskolorna.
Detta vore givetvis till fördel, men tydligt är, att det innebure
ökade praktiska svårigheter och för lärarkandidaten ökade kostnader.

Organisationen.

Genom den fackliga lärarutbildningens anordnande på ett eller annat
av nu nämnda sätt skulle sannolikt, om man för densamma ansloge ett
helt års tid, den övning i lärarverksamhet, som erhölles, bliva grundligare
än den, som vid seminarierna kan förekomma, och måhända mera än denna
utsträckt till enskildheterna av undervisningen och skolskötseln. Men därmed
är icke givet, att den fackliga utbildningen i det hela bleve bättre.

Det är särskilt en omständighet, som härvid bör tagas med i räkningen.
Till den fackliga utbildningen hör icke blott genomgåendet av
olika slao-s undervisningsövningar och åhörandet av lärares och kamraters

O é° 0

undervisning, utan dit höra ock teoretiska studier i psykologi och pedagogik,
innefattande bl. a. dels allmän undervisningslära, dels de olika läroämnenas
särskilda metodik. Dessa studier böra, om de skola leda till en
klar och riktig insikt och bliva fruktbärande för den framtida lärarverksamheten,
icke skiljas från elevernas praktiska övningar, deras iakttagelse
av och befattning med barnen. Förläggas nu de praktiska övningarna
till särskilda provårsskoior, böra således även de ifrågavarande teoretiska
studierna dit förläggas. Undervisningen i psykologi och allmän pedagogik
finge väl då överlåtas åt vid provårsskolorna anställda, i dessa ämnen
vetenskapligt bildade lärare, motsvarande lärarna i samma ämnen vid seminarierna.
Men undervisningen i de olika skolämnenas särskilda metodik
måste anförtros åt de handledande lärarna. Tv att här skilja på teori och
praktik skulle allt för lätt leda till bristande överensstämmelse dem emellan.
Nu förutsätter emellertid behandlingen av ett läroämnes metodik, om den
skall upptaga i ämnets natur liggande synpunkter och giva rum för ett
insiktsfrämjande meningsutbyte, således icke urarta till meddelandet av
dogmatiska föreskrifter, att läraren äger ganska omfattande kunskaper i ämnet.
Uppgiften som handledare av lärarkandidaterna måste således komma att ställa
rätt stora anspråk på de tänkta provårsskolornas lärare ej blott med avseende
på deras praktiska utan ock med avseende på deras teoretiska skicklighet,
anspråk som visserligen i många fall kunde bliva väl fyllda även

Seminarierna såsom fack- och allmänbildningsanstalter.

av den seminariebildade läraren men som egentligen förutsätta en högre
utbildning, än den han erhållit.

Man har vidare att tillse, vilka följder den ifrågavarande åtgärden,
nämligen den fackliga lärarutbildningens avskiljande från seminarierna,
skulle kunna tänkas få med avseende på den allmänbildning, som fortfarande
skulle vid seminarierna inhämtas. Olika meningar synas råda därom,
huruvida det är att anse som en fördel, att allmänbildningen, såsom
i de svenska seminarierna är fallet, delvis går jämsides med fackbildningen,
eller om det vore bättre, att, såsom här och var i utlandet är förhållandet,
den senare vidtoge, först sedan den förra avslutats. Kommittén berör
i ett annat sammanhang denna fråga (sid. 224) och uttalar där såsom sin
åsikt, att en viss grad av samtidighet i och för sig är till förmån för
såväl allmänbildningen som fackbildningen. År denna åsikt riktig, skulle
således häri ligga ett skäl bland andra mot tanken på den fackliga utbildningens
borttagande från seminariekursen.

Genom eu sådan skulle helt visst även en tidsförlust uppkomma, då
väl vid en provårskurs tiden icke skulle kunna utnyttjas lika fullständigt
som vid seminariet, där teoretiskt och praktiskt arbete samtidigt förekomma.
En del uttalanden, som i facklitteraturen varit synliga, angående erfarenheter
från läroverkslärarnas provår synas giva stöd för sannolikheten
härav. En sådan tidsförlust skulle endast kunna ersättas genom eu förlängning
av utbildningstiden. Skulle denna åter behållas vid oförändrad
längd och för den fackliga utbildningen väl icke kunde anslås mindre tid
än ett läsår, finge man inskränka de allmänbildande studierna, d. v. s.
seminariekursen, till eu tid av tre år. Detta icke blott vore en minskning
av den tid, sora nu sammanräknat tillfaller den allmänbildande delen av
seminariearbetet, utan skulle dessutom till följd av de olika ämneskursernas
hopträngande väsentligen minska möjligheterna för erhållandet av eu
god undervisningsplan.

4—082815. Folkunderv.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

Organisationen.

Om således med avseende på den fackliga utbildningen det måste
anses ovisst, huruvida resultatet under de tänkta förhållandena skulle bliva
mera tillfredsställande än det, som nu vinnes, synes det med avseende på
allmänbildningen kunna säkert förutses, att, därest icke utbildningstiden i
dess helhet förlängdes, resultatet skulle bliva sämre än det, som nås under
nuvarande förhållanden (jfr sid. 225).

Det synes ock böra vara på förhand klart, att sammanförandet av
de två bildningsuppgifterna till en och samma läroanstalt skall innebära
väsentliga fördelar. Arbetet för den fackliga utbildningen kan utsträckas
över en tid av två eller tre år och kan ställas i samband med arbetet för
allmänbildningen. Teori och praktik kunna hållas tillhopa. Omväxlingen
mellan teoretiskt och praktiskt arbete möjliggör ett noggrant tillvaratagande
av tiden. Lärarkåren erhåller en sådan sammansättning, att såväl barnalärarförmågan
som den vetenskapliga insikten i läroämnena kan bliva företrädd.
Samarbetet mellan de olika lärarkrafterna medger en mångsidigare
behandling av undervisningsfrågorna. Elevernas praktiska utbildning ledes
av personer, som på mångfaldigt sätt stå i beröring med dem och väl
känna deras kunskaper och deras individualitet.

Vad slutligen den ekonomiska synpunkten beträffar, torde det vara
svårt att avgöra, huruvida de i det föregående skisserade anordningarna för
den fackliga lärarutbildningen, om de nämligen skulle fylla önskvärda anspråk,
i väsentligare mån komme att minska statens kostnader, ehuru naturligtvis
den betydande inskränkning, som skulle ske i seminariernas verksamhet
och som bl. a. medförde indragning av deras övningsskolor, ej obetydligt
komme att sänka utgifterna för dessa läroanstalter. Att för de
blivande lärarna utbildningen skulle komma att fördyras, synes sannolikt.

Huruvida någon del av den fackliga utbildningen lämpligen skulle
kunna förläggas utanför seminariekursen, är en fråga, som kommittén längre
tram skall upptaga. Men de anförda omständigheterna synas kommittén
på ett tillräckligt avgörande sätt tala för att den fackliga utbild -

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

ningen, i varje fall till sin väsentliga del, bör tillhöra seminariets
uppgift och att dess avskiljande därifrån, åtminstone under nuvarande
förhållanden, skulle vara till skada och icke till gagn.

Det kan för övrigt ifrågasättas, om icke seminariet, därest det förlorade
sin fackbildande uppgift, därmed också skulle hava förlorat sitt
väsentliga berättigande som särskild läroanstalt. Att det så skulle hava
gjort, är kommitténs åsikt. Visst är, att det skulle hava förlorat sin viktigaste
och mest utmärkande uppgift. Den nu avhandlade tankegången
leder snarast tillbaka till den inledningsvis framkastade frågan, huruvida
seminarier överhuvudtaget böra bibehållas eller kunna anses obehövliga, en
fråga, vars tid möjligen kan komma men vilken, såsom förut sagts, ännu
ligger allt för fjärran för att behöva tagas i betraktande.

Vilka vägar för folkskollärarens utbildning man en gång i framtiden
kan komma att välja, är ej möjligt att nu förutse. Men klart synes det
vara, att för närvarande och helt visst ännu för lång tid framåt seminarierna
äro oumbärliga för utbildningen av folkskolans lärare, liksom ock
att ett försök att helt och hållet eller i väsentligare mån förlägga vare
sitr den allmänna eller den fackliga utbildningen till andra läroanstalter
vore till skada för lärarutbildningen. Med andra ord: seminarier böra
finnas, och de böra meddela både allmänbildning och fackbildning.

Det blir då närmast att tillse, huru denna dubbla uppgift bör komma
-till uttryck i deras organisation, särskilt vilka fordringar i organisatoriskt
.avseende den praktiska utbildningen måste ställa på seminariet. 3

3. Den praktiska lärarutbildningen. Seminariernas övningsskolor.

Kommittén har i det föregående utvecklat de skäl, som enligt kommitténs
mening göra det nödvändigt eller önskligt, att våra folkskolesemi -

Samntau

fattninq

Organisationen.

Om praktisk
utbildning
J öre inträtlet
i seminariet.
> Lärarlärlingssystc -

narier avel) framgent förbliva såväl allmänbildnings- som fackbildningsanstalter,
och hävdat den uppfattningen, att seminarierna framför allt i sin
egenskap av fackbildningsanstalter äga sin viktigaste uppgift och väsentliga
karaktär. Härmed har dock icke den frågan besvarats, huruvida icke folkskollärarnas
fackliga utbildning och särskilt dennas rent praktiska del
skulle kunna tänkas delvis tillgodosedd på andra sätt än genom seminariets
verksamhet, ej heller något angivits rörande de organisatoriska medel, som
seminariet för ifrågavarande syfte bör förfoga över.

I förra avseendet skulle man kunna tänka sig antingen en före seminarietiden
och såsom ett villkor för inträde i seminariet förvärvad övning
i lärarverksamhet eller ock en under viss tid efter seminariekursens slut
utövad sådan verksamhet, som då bleve en fordran bland övriga för ordinarie
läraranställning, eller ock slutligen en skoltjänstgöring förlagd till.
någon genom ett avbrott i seminariearbetet uppkommen mellantid.

Vid fråga om praktisk utbildning före inträdet i seminariet ledes
tanken närmast på den somligstädes i utlandet förekommande anordning,
som kan benämnas »lärarlärlingssystemet»; den blivande folkskolläraren
börjar sin utbildning såsom lärling hos en i tjänst varande folkskollärare,
under vars omedelbara handledning han får göra bekantskap med skolans
inrättning och försöka sig med lärarverksamhet för att sedan, efter ett eller
flera års övning, medelst genomgåendet av eu seininariekurs fullständiga
sin utbildning. En dylik anordning kan synas vara ägnad att i väsentlig
grad befordra den praktiska utbildningen för lärarkallet och förenkla seminariets
uppgift. Det har också under ett tidigare skede av de svenska
seminariernas utveckling varit ifrågasatt att införa densamma hos oss.1)

Det är klart, att denna anordning medför en mycket grundlig, till alla
sidor och alla enskildheter av lärarens verksamhet utsträckt övning, och kunde
man åtminstone i flertalet fall räkna med en ej allt för ringa mogenhet och

D Band 3 sid. 147.

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

skolunderbyggnad hos lärlingen och verklig föredömlighet och förmåga hos
handledaren, vore den visserligen att allvarligt tänka på. Men till och
med i gynnsamt fall måste man känna sig betänksam vid tanken på det
starka och ensidiga inflytande, som den unge lärarkandidaten utsättes för
vid en dylik lärogång. Det vill mycket till, att han icke skall komma att
osjälvständigt och mekaniskt efterlikna sin mästare och fa sin lärarindividualitet
för all framtid präglad av dennes. Och i ogynnsamt fall, då lärarens
föredöme icke är det bästa eller hans förmåga att leda icke den lvekligaste,
är faran stor, att lärjungen tillägnar sig mindre goda vanor och
synpunkter, som, grundligt och tidigt förvärvade, bliva svåra att övervinna.
I det hela möta här samma betänkligheter, som förut framhållits i
fråga om tanken att pa liknande sätt tillgodose hela den fackliga, utbildningen.

Att systemets tillämpning skulle bliva förenat med åtskilliga praktiska
svårigheter, är uppenbart. Särskilt må erinras därom, att det för
dem, som med dylik övning måste förbereda sig för inträde i seminariet,
skulle kunna bliva omöjligt att därtill erhålla tillfälle. Genom införandet
av särskilda bestämmelser i folkskolestadgan skulle man väl kunna giva
folkskolläraren rättighet att mottaga elever till handledning och jämväl
kunna förebygga, möjliga missbruk av en sådan rättighet, men däremot
skulle man väl näppeligen kunna ålägga honom skyldighet att även mot
egen önskan mottaga sådana.1)

Till dessa, skäl mot lärarlärlingssystemet kommer, att dess införande
skulle förorsaka eu förlängning av utbildningstiden. Och denna skulle
för den blivande läraren medföra antingen ett försenat utträde i det praktiska
arbetet eller ett tidigare och i så fall allt för tidigt val av levnadsbana.

'') Den menliga inverkan, som undervisningen skulle röna av lärlingarnas givetvis
ofta mindre lyckliga lärarförsök, skulle åter helt visst till fullo motvägas av det gynnsamma
inflytande i pedagogiskt avseende, som uppgiften att vara handledare skulle öva på de ordinarie
lärarna. Häri bär man nog i själva verket en av systemets fördelaktiga sidor.

Organisationen.

De överväganden, som nu återgivits, hava synts kommittén avgjort
tala mot införandet hos oss av den ifrågavarande anordningen. Att lagstiftningen
icke lika undantagslöst, som nu sker, utestänger den som icke
avlagt folkskollärarexamen (eller småskollärarexamen) från möjlighet att
försöka sig på lärarverksamhet i folkskola, har av andra skäl synts kommittén
önskvärt (sid. 362). Där nu i ett enskilt fall någon kan få tillfälle
att redan före inträdet i seminariet utöva sådan lärarverksamhet och
därvid förvärvar sig goda vanor, skall detta lända honom eller henne till
fördel vid tävlan om inträdet och sedermera underlätta tillägnandet av den
undervisning, seminariet i och för den praktiska utbildningen har att meddela.
Men eu fordran på föregående tjänstgöring som lärare skall enligt
kommitténs förslag uppställas endast för intagning i seminariets fjärde
klass.

Om praktisk En praktisk utbildning efter avslutad semmanekurs, således utgö ntbildning

. . . .

efter avsiu- rande en fortsättning av den i seminariet erhållna, skulle väl närmast komrieknrs.
ma att motsvara den för ämneslärarna vid folkskoleseminarier och allmänna
läroverk föreskrivna tjänstgöring, som för dem utgör ett bland övriga villkor
för behörighet till ordinarie anställning: dessa lärare skola, innan de
äro berättigade att söka ordinarie tjänst, under minst två läsår vid vissa
angivna läroanstalter hava med nit och skicklighet bestritt tjänstgöring till
den omfattning, som åligger lektor eller adjunkt. Frågan är nu, om en
motsvarande fordran på folkskolans lärare skulle kunna anses nyttig och
av behovet påkallad.

Kunde den nyblivne folkskollärarens tjänstgöring alltid ordnas så,
att han vid dess fullgörande stode under ledning av en i pedagogiskt avseende
insiktsfull förman eller åtminstone hade stödet av i lärarverksamlieten
mera erfarna kamraters råd och anvisningar, skulle det utan tvivel ha sin
nytta med sig, att en viss tids tjänstgöring bleve stadgad som villkor för behörighet
att på eget ansvar sköta en skola. Men dylika förhållanden lära

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

icke kunna bringas till stånd. 1 de allra flesta fall blir folkskolläraren
redan från början ställd ensam i sitt arbete och får en verksamhet lika
omfattande, som den han allt framgent skall utöva. Med uppställandet av
villkoret om en viss tids tjänstgöring före anställningen som ordinarie
skulle med avseende på förkovran i lärarskicklighet således icke vinnas
bättre resultat, än som vinnes ett sådant villkor förutan. Till förmån för
detta villkor skulle val sedan endast kunna åberopas den ökade trygghet,
som skolan genom detsamma skulle kunna anses vinna gentemot för lärarkallet
olämpliga personer, vilka trots den gallring, som sker vid seminarierna,
kunna komma in på lärarbanan. Att i sådant avseende något skulle
vinnas, måste medgivas. Men tydligt är, att den ifrågavarande åtgärden
endast i ett och annat undantagsfall skulle komma att motsvara ett sådan i
syfte. Det torde heller icke kunna sägas, att denna åtgärd av nu sist anförda
grunder visat sig behövlig.

Då den således varken kan anses varå ägnad att i avsevärdare grad
främja lärarkårens praktiska skicklighet eller vara påkallad av något föreliggande
missförhållande, vore det allt annat än välbetänkt att genom dess
vidtagande försena befordringsutsikterna inom en lärarkår, vars ekonomiska
förhållanden väl behöva förbättras men icke böra ens i ringa mån försämras.
Det må slutligen anmärkas, att under tider, som icke kännetecknas
av lärarbrist, den unge läraren i regeln får tjänstgöra länge nog såsom
vikarie eller extra ordinarie, innan han vinner befordran till ordinarie, ett
förhållande som även eljest äger rum i de större städerna, dit tillströmningen
av lärarkrafter är jämförelsevis stor.

Av mera avsevärt gagn för lärarens praktiska utbildning skulle det Om avbrott
däremot vara, om eleven efter till större delen genomgången seminarie- arbetet1 till
kurs kunde avbryta sina studier vid seminariet för att under någon tid t^imtgoring
ägna sig åt tjänstgöring i skola och därefter återvända till seminariet för ,ld skola
att där avsluta sin kurs. Han hade då, innan han bearåve sia: ut att för -

Organisationen.

Övningssk
dans behöi
lii/het.

söka sig som lärare, fätt i seminariet inhämta det väsentligaste av den
erforderliga allmänbildningen och hade därjämte både i teoretiskt och
praktiskt avseende erhållit så pass mycken pedagogisk utbildning, att han
med en viss grad av förmåga kunde gripa sig an med sin lärarverksamhet
samt taga vara på de erfarenheter han i denna verksamhet finge göra.
Och dessa erfarenheter skulle sedan kunna göras fruktbringande för hans
fortsatta arbete vid seminariet.

Det är dock utan vidare tydligt, att det sktdle stöta på nästan oövervinn
liga. praktiska svårigheter att genomföra en sådan ordning, liksom att
den, om den i vissa avseenden vore till gagn för seminariearbetet, i andra
avseenden skulle medföra betänkliga olägenheter. I varje fall skulle den
icke kunna genomföras, utan att utbildningstiden därigenom väsentligen
förlängdes och utbildningen väsentligen fördyrades.

Tanken på eu dylik ordning har framkastats i sammanhang med
frågan om ordnandet av förhållandet mellan de manliga seminarieelevernas
studier och deras värnpliktstjänst men lärer av nu nämnda skäl knappast
kunna tillmätas något värde för denna frågas lösning. I ett visst
samband med samma tanke står det ävenledes någon gång framkastade förslaget
om införandet av en andra lärarprövning efter mönstret av en del
utländska förhållanden. Till spörsmålet härom skall kommittén återkomma
vid redogörelsen för sitt förslag angående folkskollärarexamen (sid.

116 tf.).

Någon lämplig anordning, varigenom en del av den praktiska lärarutbildningen
bleve förlagd utom seminariekursen, vare sig före eller efter
eller under seminarietiden, synes således icke erbjuda sig; vad den blivande
folkskolläraren i avseende pa sådan utbildning kan erhålla måste i regeln
inskränka sig till vad seminariet kan giva honom. Så mycket nödvändigare
är det, att seminariets verksamhet i detta avseende blir kraftig
och ändamålsenlig.

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

Att det förnämsta hjälpmedlet för seminariet i arbetet för elevernas
praktiska utbildning för närvarande är dess övningsskola, torde vara obestridligt.
Icke dess mindre är det skäl i att undersöka, om icke övningsskolan
till äventyrs skulle kunna undvaras. Ty övningsskolan är, om den
skall fylla sitt ändamål, en omfattande och dyrbar inrättning.

Den utväg, som i sådant fall skulle vara att tänka på, vore, att
seminariet för det ändamål, vartill övningsskolan användes, besraonade
folkskolan i den stad, där det är beläget. Det är således här icke såsom
i ett föregående sammanhang fråga om ett frånskiljande av den praktiska
utbildningen från seminariets uppgift; seminariet är fortfarande ansvarigt
för denna utbildnings meddelande men begagnar sig därvid av en folkskola
i seminariestaden i stället för särskild övningsskola.

Exempel från utlandet på en sådan anordning saknas icke. Visserligen
äro seminarierna i Finland, Österrike, Preussen och de övriga
tyska staterna, i de schweiziska kantonerna och, som det synes, i allmänhet
även i Nederländerna och Frankrike försedda med e<jna övningsskolor
liksom i Sverige. Men redan i Danmark och Norge, där de särskilda
övningsskolorna visserligen äro regel, träffar man åtskilliga fall, där
stadens folkskola tjänstgör som övningsskola för seminariet. Liknande
synes förhållandet vara i Förenta staterna, om oek saknaden av särskild
övningsskola betraktas som mindre tillfredsställande. I England åter äro
sedan år 1902 de särskilda övningsskolorna uteslutna ur seminarieorganisationen,
och seminarierna äro för den praktiska utbildningen av sina
elever hänvisade till att begagna någon eller några av stadens folkskolor,
vilkas föreståndare och lärare då ock deltaga i handledningen av eleverna.

Till förmån för en anordning sådan som den engelska anföres, dels
att den är billigare, dels att den är bättre, så tillvida nämligen som folkskolan
är ägnad att giva eleven en riktigare föreställning om arbetet och
ordningen i en verklig skola, än den han får i den särskilda övningsskolan,
som i flera avseenden arbetar under mindre normala förhållanden. Såväl

5—082815. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolexem. Band 1.

Organisationen.

det ena som det andra torde ha sin riktighet, men frågan är ingalunda
avgjord därmed, såsom ett närmare övervägande snart nog ger vid
handen.

Om stadens folkskola mer än den särskilda övningsskolan erbjuder
normala skolförhållanden, ligger däri från synpunkten av en övningsskolas
speciella ändamål icke enbart en fördel. Våra folkskolor visa, som bekant,
i organisatoriskt hänseende från varandra skilda former, och det är
naturligtvis önskligt, att eleverna under sin utbildningstid få göra bekantskap
icke blott med en sådan form utan med flera och med de viktigaste
av dem. I seminariestäderna tillhör folkskolan i regeln den s. k. litt. Atypen,
som har skild undervisning för varje årsklass. Denna skolform
är visserligen i många fall att anse som den bästa, men den är ock den
enklaste och från undervisningens synpunkt lätthanterligaste. Den är därför
från denna synpunkt icke den för eleverna lärorikaste. Den är icke
heller den vanligaste; endast omkring 12 procent av rikets samtliga folkskolor
äro för närvarande att hänföra till litt. A-typen, under det att flertalet
skolor företer ett från denna ganska avvikande utseende. Att eleverna
vid sin utbildning skulle hänvisas till endast och allenast denna enda skolform,
kunde då icke anses fördelaktigt. Till den särskilda övningsskolans
mindre normala förhållanden hör nu bland annat dess organisatoriska rörlighet.
Men denna innebär, att den kan ordnas till överensstämmelse med
olika skolformer. Under det den behåller en viss lämplig grundform,
kan den vid behov förändras. Den kan ge exempel ej blott på skolformen
litt. A utan även på den för vår landsbygd betydelsefulla skolformen
litt. E med samtidig undervisning av fyra årsklasser, eu skolform
som både med hänsyn till sin utbildning och med hänsyn till de anspråk
den ställer på läraren särskilt måste beaktas vid lärarutbildningen. Att
övningsskolan härutinnan på ett bättre sätt än den kommunala folkskolan
motsvarar seminariets behov, är tydligt.

Den praktiska lärarutbildningen, övningsskolor.

En fortsatt jämförelse ger ytterligare företräde åt den särskilda övningsskolan.
För den kommunala folkskolans lärare och målsmän skulle
seminarieelevernas intressen och anspråk lätt komma att kännas som ett
obehörigt och störande intrång i skolans verksamhet. Men även där det
funnes villighet att taga hänsyn till seminariets önskningar, skulle det
ofta icke finnas möjlighet att göra det. Seminariet bleve den beroende
parten och finge sin arbetsordning bunden av folkskolans, övningsskolan
åter står till seminariets förfogande, dess organisation och arbetsordningkan
lämpas efter seminarieundervisningens behov, och även tillfälliga förändringar
kunna vidtagas, då så befinnes nödvändigt.

Vidare: det är tydligt, att, om seminarieelevernas undervisningsövningar
och övriga arbete för den praktiska utbildningen förlädes till
stadens folkskola, dennas lärare måste anlitas som handledare, i varje fall
som biträdande sådana. Ty det vore ett allt för starkt ingrepp i folkskolans
verksamhet, om dessa lärare i sin undervisning allt som oftast
skulle helt och hållet ersättas av lärare och elever från seminariet, och
seminarieläraren skulle i den för honom främmande skolan icke få den
förtrogna kännedom om barnen, som han skulle behöva i sin egenskap av
handledare. Men vad folkskolans lärare beträffar, hade man ingen säkerhet
för att de, huru dugliga de ock kunde vara som barnalärare, ägde
sådana egenskaper, som böra finnas hos dem, som skola vara handledare för
lärarkandidater (jfr sid. 29 och 380), och redan den jämförelsevis ringa personliga
bekantskap de kunde vinna med seminarieeleverna skulle göra dem
mindre skickade för uppgiften. I den särskilda övningsskolan däremot erhålla
seminarieeleverna handledning av lärare, som väl känna både dem
och skolbarnen. Vad särskilt övningsskolans lärare beträffar, vilkas betydelse
för elevernas fackliga utbildning måhända är större än några
andras, kan vid deras tillsättning hänsyn tagas just till sådana egenskaper,
som denna deras betydelse fordrar, och deras verksamhet i övningsskolan
är i hög grad ägnad att giva dem vana och förmåga som handledare.

Organisationen.

3(i

Redan det förhållandet, att övningsskolan befinner sig i seminariets
omedelbara närhet, vanligen inrymd under samma tak som detta, innebär
en stor fördel. Det ger eleverna möjlighet att på ett vida bättre sätt, än
eljest kunde ske, lära känna de barn, som skola utgöra föremål för deras
psykologiska och pedagogiska studier och i vilkas undervisning och vård
de skola deltaga. De ha tillfälle att dagligen iakttaga dem både i deras
arbete och deras lek och kunna noggrant följa det ena eller andra
barnet i dess utveckling. Samma förhållande gynnar ock eu verksam
kontroll över elevernas övningar och en sammanhållning av deras praktiska
arbete med deras teoretiska studier. Det möjliggör därjämte ett
flitigt samarbete mellan de handledande lärarna inbördes samt mellan
handledare och elever till gagn för utbildningen.

Slutligen må erinras om att folkskolans stora omfattning särskilt i
de större städerna skulle göra det svårt för seminariceleverna att överblicka
skolarbetet i det hela och lära känna mera än blott det, varmed de omedelbart
kunde få befattning. Övningsskolan åter ger möjlighet till en
överblick över en skolas skötsel i dess helhet och till bekantskap med alla
sidor av dess verksamhet, med skolbokföringen och betygsgivningen, med
skolbiblioteket och skolmateriellen, med de allmänna anordningarna för
barnens moraliska och hygieniska omvårdnad.

För närvarande saknar staten befogenhet att för några sina syften,
vore det ock i lärarutbildningens intresse, taga folkskolorna, som äro kommunernas
egendom, i anspråk. Detta förhållande har i ett föregående sammanhang
berörts, varvid hänvisats till möjligheten att på lagstiftningens
väg därutinnan vinna ändring. Detta skulle naturligtvis kunna ske även
för möjliggörandet av här i fråga varande anordning. Utan några kostnader
från statsverkets sida, åtminstone för beredande av ersättning till de lärare
i folkskolan, som finge vara behjälpliga med seminarieelevernas handledning,
skulle denna anordning dock icke kunna vidmakthållas, något som bör
tagas med i räkningen vid bedömandet av dess ekonomiska företräde.

O o

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

Den ekonomiska sidan av frågan kan i varje fall icke bliva avgörande, och
av det ovan sagda torde till fyllest framgå, huru svårt det är att ersätta
den särskilda övningsskolan med någon annan skola, utan att elevernas
praktiska utbildning därav blir lidande. Den svaghet, som övningsskolan
har i sina från vanliga skolor i vissa hänseenden avvikande förhållanden,
måste visserligen betraktas som en olägenhet. Men den bör
dock icke tillmätas allt för stor betydelse. Den oriktiga uppfattning,
som av denna anledning skulle kunna uppkomma hos eleverna, förebygges
i de flesta fall av erfarenheterna från deras egen skoltid, och
även från allmän skolsynpunkt bedömda torde våra övningsskolor i det
hela taget icke förtjäna dåligt vitsord.

Det gamla stadgandet, att med varje seminarium skall vara förenad
en övningsskola (seminariestadgan § 3), bör ock betraktas som en av hörnstenarna
i vårt seminarieväsens byggnad och bör enligt kommitténs åsikt
icke rubbas (stadgeförslaget § 4).

Om övningsskolan kan betraktas som det viktigaste hjälpmedlet för Övningssko lans

allmän den

praktiska seminarieutbildningen, så kan det ock sägas, att en obe- na organisa tion.

tydlig och svagt utrustad övningsskola måste komma att motsvaras av
en otillfredsställande praktisk utbildning av seminarieeleverna. Övningsskolans
allt för ringa utveckling vid många av våra seminarier, huvudsakligen
beroende av bristande lokal utrymme, har utgjort ett svårt hinder
för en ändamålsenlig anordning av arbetet för den praktiska utbildningen,
och första villkoret, om man i detta avseende vill göra seminariearbetet
mera vinstgivande, är en tillräckligt omfattande och bärkraftig övningsskola.

De anspråk, som med hänsyn till seminarieeleverna s praktiska utbildning
framdeles måste ställas på övningsskolan, torde få anses vara följande.
Den skall först och främst innehålla en småskola bestående av två
årsklasser, vilka i regeln undervisas gemensamt (litt. b), men vid behov
kunna skiljas och undervisas var för sig i olika rum (litt. a). Den skall

Organisationen.

vidare innehålla en egentlig folkskola, arbetande på minst två avdelningar
med två årsklasser i varje avdelning (litt. B). Möjlighet skall dock givas
att vid vissa tillfällen sammanföra alla fyra årsklasserna till gemensam undervisning
(litt. E), liksom ock att vid andra tillfällen göra en sådan uppdelning,
att en eller flera av årsklasserna erhålla från de övriga skild undervisning
(litt. A). Till övningsskolan skall vidare, såvitt icke bristande
tillgång på lärjungar gör det omöjligt, höra en s. k. folkskolans högre
avdelning, bestående av en eller två årsklasser.

Det sagda gäller övningsskolan vid ett seminarium utan parallellklasser.
Eu parallellklass eller en sådan avdelning som de för närvarande
i Stockholm och Växjö förekommande studentklasserna fordrar en väsentlig
utvidgning av övningsskolan. Ett s. k. dubbelseminarium kräver tvenne
sådana övningsskolor eller, vilket blir detsamma, en övningsskola med
parallellklasser på alla stadier. I fråga om folkskolans högre avdelning
torde dock en enda avdelning vara tillräcklig, och antalet barn, som från
de föregående årsklasserna gå över till denna, torde icke heller bliva så
stort, att parallellavdelningar där bliva nödvändiga (sid. 33G).

Avdelningarna i övningsskolan varken behöva eller böra vara stora;
12 barn i varje årsklass toi’de få anses lagom. Lärjungarna böra utgöras
av både gossar och flickor, och undervisningen bör i det hela vara samundervisning,
såsom den är i flertalet av vårt lands folkskolor.

övningsskolans lokaler böra så vitt möjligt ligga samlade och vara
skilda från seminariets. 1 fråga om undervisningsmedel bör den vara så
utrustad, som en god folkskola bör vara. Den bör följaktligen äga sin
egen undervisningsmateriel], skild från den för seminarieundervisningen
avsedda och förvarad i ett till övningsskolans lokaler hörande materiellrum.
Undantag bör göras endast för ett och annat dyrbarare och mindre ofta
behövligt föremål, som av sparsamhetsskäl måste bliva gemensam egendom
för seminariet och övningsskolan. Till denna senare bör ock höra ett
skolbibliotek, i vars skötsel seminarieeleverna få deltaga för att därigenom

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

lära sig, huru ett dylikt bibliotek bör skötas. För barnens undervisning
även i sådana ämnen som gymnastik, slöjd, trädgårdsskötsel och, vad
flickorna beträffar, husligt arbete bör vara väl sörjt. Vid ett manligt
seminarium får således icke saknas undervisning i vare sig handarbete eller
hushållsgöromål för övningsskolans flickor, liksom icke heller vid ett
lärarinneseminarium undervisning i manlig slöjd för övningsskolans
gossar.

Både manliga och kvinnliga lärare böra vara anställda vid övningsskolan
(stadgeförslaget § 86: ::). En samverkan av manliga och kvinnliga
lärarkrafter är från uppfostringssynpunkt i och för sig fördelaktig och är
särskilt på sin plats i en samskola. För seminarieeleverna bör det dessutom
vara nyttigt att få iakttaga både män och kvinnor i lärarverksamhet
och taga lärdom av såväl de enas som de andras tillvägagångssätt. De
barn i övningsskolan, som i regeln undervisas samtidigt av samma lärare,
bilda en avdelning, och varje avdelning bör äga sin avdelningsföreståndare
med uppgifter motsvarande en klassföreståndares. Seminariets adjunkter
och övningslärare må, i den mån sådant befinnes lämpligt, kunna erhålla
tjänstgöring även i övningsskolan, liksom å andra sidan övningsskollärarna
deltaga i ledningen av seminarieelevernas undervisningsövningar och i den
därmed sammanhängande metodiska undervisningen (stadgeförslaget § 93: •->).

Med avseende på övningsskolans organisation framställer sig särskilt
det spörsmålet, om övningsskolan fortfarande bör omfatta en fortsättningsskola
eller icke.

Av vad kommittén i det föregående yttrat om fortsättningsskolan
framgår, att kommittén icke anser fortsättningsskolan framdeles lika självfallet
som hittills böra tillhöra seminariernas övningsskolor. Seminariet
skall visserligen giva den allmänna lärarutbildning, som behöves för tjänstgöring
i fortsättningsskolan liksom i folkskolan, men skall icke giva den
särskilda yrkeskännedom, som därutöver är behövlig i fråga om en fort -

Fortsättningsskolan

såsom beståndsdel
av
övningsskolan.

Organisationen.

sättningsskola, vars undervisningsplan skall präglas av samband med någon
viss närings- eller yrkesgren (sid. 14).

Denna skillnad mellan lärarutbildningen för fortsättningsskolan och
för den egentliga folkskolan bör emellertid icke göras större, än nödvändigt
är. Den nämnda yrkeskännedomen blir väl ett viktigt men dock jämförelsevis
mindre omfattande tillägg till den egentliga och huvudsakliga lärarutbildningen,
vilken i seminariet förvärvas. Mången gång skall en under tidigare
år vunnen erfarenhet som yrkesarbetare giva folkskolläraren vad han
behöver för att med framgång sköta även eu efter de nya synpunkterna
anlagd fortsättningsskola. Om således avståndet mellan fortsättningsskolans
och den egentliga folkskolans krav på lärarutbildningen ingalunda
är stort och svåröverkomligt, så vore det så mycket mindre välbetänkt
att vid seminarieundervisningen draga upp skillnaden så skarpt, att fortsättningsskolan
för seminarieeleven komme att framstå som något avlägset
och främmande. Det är dock framför allt på folkskollärarens intresse
och förmåga, som fortsättningsskolans framtid blir beroende. Att hans intresse
för fortsättningsskolan blir grundlagt och befäst redan under seminarietiden,
att läraren, då han lämnar seminariet, är bekant med fortsättningsskolan,
förstår dess grundtankar, dess organisation och arbetsmetoder,
är därför en fordran, som oeftergivligt måste ställas på den utbildning,
som seminariet skall giva.

Undervisning om fortsättningsskolan, förbunden med studiebesök i
fortsättningsskolor av olika slag, måste då ock höra till det fackliga utbildningsarbetet
i seminariet. Men klart är, att en sådan undervisning
skall betydligt underlättas och elevernas kunskap om och intresse för fortsättningsskolan
i väsentlig mån ökas, om en avdelning av en sådan skola
är förlagd till själva seminariet och helt eller delvis omhänderhavd av
dess lärarkrafter. I sina anordningar för undervisningen inom de olika
grenarna av naturkunnigheten, i sina arbetssalar för trä- och metallslöjd
eller, i fråga om kvinnliga seminarier, sina lokaler för handarbete och

Den praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

hushållso-öromål äjrer seminariet utmärkta förutsättningar för vissa arter
av fortsättningsskolor, och om undervisningstiden tänkes förlagd — väl
icke till de sena timmar på dagen, vilka nu ofta måste användas för fortsättningsskolan
i städerna — men till en något tidigare och för skolarbetet
gynnsammare del av eftermiddagen, skulle seminariets lokaler och
övriga hjälpmedel kunna stå till fortsättningsskolans förfogande, så att
endast jämförelsevis obetydliga kostnader för dennas räkning bleve erforderliga.

Åven efter en sådan omgestaltning av fortsättningsskolan, som kommitten
för sin del vill förorda, är således en fortsättningsskola både
önsklig och möjlig såsom avdelning av seminariets övningsskola. Men
om det ock icke må anses uteslutet, att undervisningsövningar skulle
kunna förekomma också i denna avdelning, är det dock tydligt, att den
med avseende på elevernas praktiska utbildning huvudsakligen får betydelse
som åskådnings- och studiematerial. Och även om seminarierna
i vissa avseenden erbjuda goda förutsättningar, kunna förhållandena
i övrigt göra dess anordnande förenat med avsevärda svårigheter
eller olägenheter. Kommittén har därför i sitt förslag till serninariestadga
icke vågat beteckna fortsättningsskolan som en ovillkorlig beståndsdel av
övningsskolan, men väl som eu önskvärd, vilken bör förekomma, »där
förhållandena det medgiva» (stadgeförslaget § 70: l).

De bestämmelser, vilka kommittén föreslår i fråga om lärarna vid Övningssko•
11 „ ei Å lans förhål övnmgssKolan,

äro i stadgeförslaget sammanförda med bestämmelserna ro- lande till

i . . , . seminariet.

rande seminariets Övriga lärare (stadgeförslaget kap. V och V1), och de
bestämmelser, som synts behövliga med avseende på övningsskolans anordning
och skötsel, ha samlats i stadgeförslagets §§ 69—84. Av de föreslagna
stadgandena framgår bland annat, att kommittén betraktar övningsskolan
varken som eu självständig läroanstalt, ej heller som ett underordnat
bihang till seminariet, utan på det sätt förenad med detta, att seminariet

6—0S2S15. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

Organisationen.

och dess övningsskola tillsamman utgöra en enda läroanstalt. Detta står i
överensstämmelse med de förhållanden, som den historiska utvecklingen
hos oss haft till resultat och som i språkbruket givit ordet seminarium
dels den inskränktare betydelsen av seminarieklasserna i motsats mot övningsskolan,
dels den vidsträcktare av ett helt, omfattande de förra med
den senare.

I enliirhet härmed har kommittén velat ställa övningsskolans lärare
på samma plan som seminariets övriga lärare och giva dem inflytande
vid handläggningen ej blott av frågor, som enbart angå övningsskolan,
utan ock av frågor, som tillhöra seminariet i inskränkt bemärkelse, och
i all synnerhet av sådana, som avse seminäiieelevens praktiska utbildning
och till följd därav nära beröra övningsskolans verksamhet (stadgeförslaget
§§ 119—133). I det hela har kommittén velat göra såväl övningsskolans
som seminariets angelägenheter till ett gemensamt intresse för läroanstaltens
alla lärare och till föremål för enhetlig ledning av rektor och kollegium
samt seminariets överordnade myndigheter. Eu sådan övningsskolans
ställning är otvivelaktigt bäst ägnad att främja dess tvåfaldiga
ändamål. Den hävdar hennes egenskap att vara eu inom sig fullständig
läroanstalt, en folkskola, med sitt självständiga mål som sådan, och den
förebygger å andra sidan ett motsatsförhållande mellan seminariet och
övningsskolan, som skulle försvaga dennas betydelse som ett kraftigt
hjälpmedel i lärarutbildningens tjänst.

Tydligt är emellertid, såsom ock i det föregående berörts, att övningsskolans
dubbla uppgift av barnskola och lärarutbildningsanstalt innebär
vanskligheter, som påkalla allvarlig uppmärksamhet. Det kan allt för
lätt inträffa, att övningsskolan så tages i anspråk för seminarieelevernas praktiska
utbildning, att den blir en dålig skola för de barn, som äro anförtrodda
åt dess vård, och i någon mån måste alltid de senares fördel uppoffras för
de förras. Endast en oavlåtlig och insiktsfull omvårdnad kan under
sådana förhållanden göra övningsskolan till en verkligt god skola för dess

Deu praktiska lärarutbildningen. Övningsskolor.

egna lärjungar. Därvid böra alla seminariets lärare och ej mindre dess
elever känna sig medintresserade och medansvariga, om ock de svårigheter,
som äro att övervinna, i främsta rummet falla på övningsskolans egna
lärare samt pålägga rektor särskilda förpliktelser (stadgeförslaget §§ 92: i
och ?, 107: 5 och 42: 3). Ytterst sammanfaller seminariets intresse med
övningsskolans eget, ty endast i den mån övningsskolan utgör mönster
för en god skola, är den tillika tjänlig som studieföremål och övningsfält
vid seminarieelevernas praktiska utbildning.

Det bör till slut erinras därom, att frågan om övningsskolans duglighet
för sina båda syften i väsentlig grad och i sista hand är eu ekonomisk
fråga. Om övningsskolan till följd av brist på tillräckliga lärarkrafter
eller tillräckligt lokalutrymme måste, såsom ännu flerstädes är
fallet, inskränkas till blott två avdelningar, måste ock anordningen av seminarieelevernas
praktiska utbildning i flera avseenden bliva otillfredsställande.
Och om till följd av lärarlönernas beskaffenhet övningsskolan icke1
kan vid sig binda sådana lärarkrafter, som dess särskilda förhållanden
kräva, eller om den med avseende på undervisningsmedel och dylikt är svagt
utrustad, så skall icke blott dess värde för lärarutbildningen bliva obetydligt,
utan den skall såsom skola för sina egna lärjungar bliva sämre än
andra skolor under enahanda förhållanden. De betydelsefulla ändamål,
som övningsskolan har att fylla, och de vanskligheter, med vilka den har
att arbeta, göra det nödvändigt, att den i nämnda avseenden är väl lottad Vid

ett och annat seminarium har det varit brukligt, att någon
ringa skolavgift uppburits för barnen i övningsskolan. Det visar sig nämigen,
alt seminariernas övningsskolor, trots de svagheter deras tvåfaldiga
uppgift åsamkar dem, äro mycket eftersökta, så att även en mindre skolavgift
icke hindrar, att tilloppet av inträd essökande blir större än för skolornas
behov är nödigt. Då nu de anslag av statsmedel, som seminarierna
erhållit till bestridande av sina utgifter, i allmänhet icke varit överflödigt

Övn ingsskolan
från
ekonomisk
synpunkt.

Organisationen.

stora, har inkomsten av skolavgifterna varit ett välkommet bidrag till
ekonomien, som särskilt gjort det möjligt att bättre, än eljest kunnat ske,
sörja för övningsskolans behov av undervisningsmateriell, böcker, arbetsverktyg,
lekredskap och dylikt.

Trots den goda användning, som sålunda har gjorts och kan göras
av inflytande skolavgifter för barnen i övningsskolan, finner kommittén
sådana avgifter dock olämpliga. Det är nämligen enligt kommitténs mening
högst önskligt, att övningsskolan med avseende på sitt lärjungematerial så
litet som möjligt avviker från en vanlig folkskola, att den således icke
kommer att innehålla ett urval av barn från mera burgna hem utan står
öppen även för mindre bemedlades barn. Kommittén har därför i sitt
förslag till seminariestadga upptagit en uttrycklig bestämmelse därom, att
avgift ej må erläggas för barnen i seminariernas övningsskolor (stadgeförslaget
§ 71).

4. Seminariekursens längd.

Ifrågasatt Eu förbättrad utbildning av folkskolans lärarkår är, i korthet ut jör

langning °

av semina- tryckt, svftet med den reform av seminarierna, som skall genomföras. En
nekursen. J J

förbättrad utbildning av folkskollärarkåren innebär först och främst eu
höjning av dess allmänna bildning, och en höjning av denna förutsätter
åter såväl en ökning av det mått av kunskaper, som vid seminariet inhämtas,
som ock, så vitt möjligt är, en förbättring av kunskapens
beskaffenhet. Såväl det ena som det andra har enstämmigt framhållits
som önskemål för en seminariereform särskilt av dem, som stå frågan
närmast, folkskollärarna själva, och i det senare avseendet har man
såsom medel till syftets vinnande yrkat på en rikligare användning av sådana
arbetsmetoder, som ställa seminarieeleverna mera självständiga och
självverksamma inför arbetsuppgifterna. Men nu är det ju så, att i allmänhet
taget en ökning av lärokursernas omfång och en förändring av

Seminariekursens längd.

studiesättet i sådan riktning, som här avsetts, icke äro möjliga utan en
ökning av läroanstaltens arbetstid; och då vid seminarierna eu ökning av
vare sig det dagliga eller det årliga arbetet icke gärna kan ifrågasättas,
tyckes det föreliggande reformkravet leda till fordran på eu förlängning
med ett eller annat år av den nu fyråriga seminariekursen.

Våra seminariers utvidgning från 4-åriga till 5-åriga har också
utgjort en av de programpunkter, som under de senare årens meningsutbyte
om seminariereformen uppställts, och från fackmannahåll har vid
upprepade tillfällen en sådan åtgärd förordats. I de större kulturländerna
anser man sig i allmänhet icke kunna erhålla en tillfredsställande folkskollärarbildning
genom en omedelbart på folkskolan byggd kurs av endast
fyra år. Flerstädes ansluter sig seminariekursen till skolor av ungefär
våra realskolors art; annorstädes, såsom i Tyskland, inskjuter man mellan
folkskolan och seminariet en s. k. preparandanstalt, som tillsammans
med seminariet bildar eu vanligen 6-årig lärokurs, varvid dessutom är att
märka, att den grundläggande folkskolekursen där i allmänhet med ett
eller annat skolår Överskjuter den hos oss i regeln förekommande.

Att seminariet bygger på folkskolan som grund är att anse som en
obetingad fördel, och här i Sverige äro vi av många skäl hänvisade till en
sådan anordning, åtminstone såsom den normalt förekommande. Härom
har kommittén redan uttalat sig. Att göra seminarierna till överbyggnader
på gymnasier eller på högre flickskolor och realskolor vore, såsom
kommittén framhållit, att väsentligt fördyra utbildningen och att från
folkskollärarbanan utestänga sönerna och döttrarna ur folkets djupa led,
varifrån vår folkskola hittills i allmänhet fått sina bästa lärarkrafter.
Icke heller hava våra högre folkskolor eller andra folkskolans överbyggnader
ännu hunnit den utbredning, att genomgåendet av dem kan göras
till eu lagstadgad förutsättning för seminariekursen. Den enda skola, som
vi med säkerhet hava att räkna med såsom grundläggande för seminariet,
är således vår folkskola med dess i regeln sex skolår. Så mycket rimligare

4(5

Organisationen.

kunde det då synas, om vi här i Sverige, när det nu gäller en förbättring
av lärarutbildningen, förlängde seminariekursen om icke med två så åtminstone
med ett år.

Aven inom kommittén bär ifrågasatts möjligheten av seminariernas
utvidgning till 5-åriga. Det låter sig icke neka, att om saken ses enbart
från seminariearbetets synpunkt, en sådan utvidgning vore i flera
avseenden önsklig och behövlig. Den skulle nämligen göra det avsevärt
lättare att förverkliga de förutnämnda önskemålen om lärokursernas utsträckning
och arbetssättets förändring, den skulle möjliggöra ett järnförörelsevis
grundligt och lugnt arbete och giva eftersträvat utrymme även
åt förströelsen och vilan.

Skäl mot en Icke desto mindre föreslår kommittén, att seminariekursen fortfarande

förlängning ...

av semina- måtte bliva fyrårig. De skäl, som härvid varit för kommittén bestämriekursen.

mande, äro följande.

I allmänhet måste man känna sig betänksam mot förlängningen av
utbildningstiden för en tjänst eller ett yrke. Vi ha i vårt land, då det
gällt teoretisk utbildning, ej sällan låtit studietiden växa och växa, till
dess vi funnit den för lång och måst börja det svåra försöket att förkorta
den. Gärningen ute i livet behöver ej blott teoretisk förberedelse
utan ock sin insats av ungdomlig kraft och ungdomlig hänförelse, och det
är denna insats, som lider minskning, i samma mån förberedelsetiden ökas.

Nu är det visserligen sannolikt, att seminariekursens förlängning icke
skulle komma att förbindas med en lagstadgad höjning av normalåldern för
utträdet ur seminariet utan med en sänkning av den nu stadgade lägsta inträdesåldern.
I ett stort antal fall skulle den dock säkerligen förorsaka ett
senare utträde i det praktiska arbetet. Av eleverna i första klassen hava
under 5-års-perioden 1901—1905 77,72 procent befunnit sig i en ålder över
den lägsta lagliga, och många, särskilt bland manliga inträdessökande,
skulle av ekonomiska skäl även framgent bliva hindrade att vid tidi -

Seminariekursens längd.

gare ålder börja sin studiekurs. Dessutom är det allt annat än önskvärt,
att de unga tvingas att för tidigt bestämma sig för en livsuppgift
av den art som folkskollärarens; ju tidigare avgörandet måste ske, desto
mindre är nämligen utsikten, att de värdefullare bevekelsegrunderna
därvid skola kunna göra sig gällande. Den nuvarande lägsta inträdes*
åldern — den inträdessökande skall vid början av det kalenderår, då inträde
sökes, hava uppnått en ålder icke understigande 16 år — kan icke
anses för hög. Kommittén har ock beslutit föreslå dess bibehållande i fråga
om manliga elever och dess höjning med ett år för de kvinnliga. Visserligen
skulle kunna invändas, att en mellantid mellan utträdet ur barndomsoch
ungdomsskolan och inträdet i seminariet medför ett skadligt avbrott i
det bokliga studiearbetet, och exempel från andra länders seminarieväsen
skulle kunna anföras, som visa, att man mångenstädes synes hava sökt
förebygga ett sådant avbrott. Men kommittén anser det ingalunda oförmånligt
utan snarare lyckligt, om utbildningen för lärarkallet icke innebär
en oavbruten skolgång, från vilken eleven slutligen kommer ut,
främmande för det praktiska livet utanför skolans väggar. Någon mellantid,
upptagen av kroppsarbete eller annan praktisk verksamhet, tillför den
blivande folkskolläraren och folkskollärarinnan erfarenheter, högeligen värdefulla
för deras framtida verksamhet.

Till sådana skäl som de nu nämnda kommer slutligen, såsom det
icke minst viktiga, det ekonomiska. Kostnaderna för staten skulle genom
seminariernas utvidgning till femåriga naturligt nog stegras av många
orsaker: behovet av flera lärarkrafter, av nya eller utvidgade lokaler, av
större årliga anslag till materiell, till bränsle och lyse, av rikligare stipendieunderstöd
o. s. v., och kommittén håller före, att de betydande kostnader,
som utvidgandet komine att kräva, skulle kunna användas på ett
för seminariernas förbättring verksammare sätt. Men i ej mindre mån har
man att tänka på kostnaderna för seminarieeleverna. Det måste ju alltid
tillses, att deras ekonomiska uppoffringar för utbildningen stå i riktigt för -

Organisationen.

hållande till den inkomst, som sedan är att påräkna, men det torde med
skäl kunna ifrågasättas, om folkskollärarlönerna, även efter senast genomförda
löneförbättring, äro sådana, att en ökning av utbildningskostnaderna
med 25 % rimligen kan ifrågasättas. Skulle studietiden förlängas, finge
förhöjningen av det i form av stipendier utgående statsunderstödet göras
ganska betydande, eller ock hade man i hög grad försvårat tillträdet till
lärarbanan för de i ekonomiskt avseende mindre lyckligt lottade, för vilka
seminariekursen redan nu för med sig stora ekonomiska svårigheter och mycken
försakelse (jfr sid. 303 tf.). Då det vidare icke lär kunna förhindras, att vid
de olika levnadsbanornas inbördes tävlan om de bättre begåvningarna den
ekonomiska fördelen spelar en roll, ligger häri ett ytterligare och vägande
skäl mot en åtgärd, som i väsentligare grad skulle innebära en ekonomisk
försämring av folkskollärarens ställning. Centralstyrelsen för Sveriges allmänna
folkskollärarförening yttrar härom i sin i januari 1906 avgivna underdåniga
petition om förbättrad lärarutbildning: »Folkskolans lärare hava,
som bekant, ännu så liten avlöning, att en person med vanlig begåvning
har i ekonomiskt avseende en vida ljusare framtid på nära nog vilken
annan levnadsbana som helst. Skulle nu utbildningen fördyras med ytterligare
ett års seminarievistelse, ligger den faran nära, att de mera begåvade
skulle helt och hållet vända folkskolan ryggen, och denna skulle få
nöja sig med mer eller mindre undermåligt folk. I så fall bleve värdet
av en seminariereform alldeles imaginärt.»

Visserligen kan man vänta, att de redan nu befintliga s. k. preparandkurserna
skola komma att allt framgent draga till sig en del av den
inträdessökande ungdomen, och de kostnader, som genomgåendet av en
dylik kurs medför, böra icke lämnas ur räkningen. Emellertid torde dessa
kostnader för varje elev, även om preparandkurserna, såsom antagligt är,
förlängas från nuvarande 6—8 veckor till 3—4 månader, icke komma att
gå upp till seminarieelevens utgifter för ett helt läsår. Kommittén har
för övrigt vid uppställandet av inträdesfordringar till seminariet sökt att

Inträdesfordringar.

göra dylika preparandkurser onödiga genom att så vitt möjligt grunda
nämnda fordringar på de kunskaper, som kunna vinnas genom självstudier
eller inhämtas i folkskolan och dess överbyggnader. Skulle i framtiden
behovet av preparandkurser befinnas oavvisligt, torde även tiden vara kommen
för dessa kursers ersättande med ett ytterligare seminarieår.

Av nu nämnda grunder har kommittén beslutit att hemställa, att
seminariekursen fortfarande måtte bliva fyrårig. Man må, anser
kommittén, åtminstone hava försökt vad göras kan för att förbättra
kursen utan dess förlängande och låta framtida erfarenhet avgöra, om en
förlängning detta oaktat blir nödvändig. Med fortgående utveckling av
folkskolan och dess överbyggnader skola de skäl, som nu synas påkalla en
femårig seminariekurs, helt visst bliva allt mindre vägande.

Men om således seminariekursen bibehålies fyrårig, vilka möjligheter
givas då för åstadkommande av den utbildningens förbättring,
för vars skull en seminariereform blivit så ivrigt påyrkad? — Naturligtvis
skall bibehållandet av den fyråriga kursen nödga till en väsentlig begränsning
av de anspråk eller förhoppningar, man måhända på åtskilliga håll
hyst. Men både bland seminarielärare och folkskollärare råder en ganska
enhällig mening därom, att, om ock enligt fleras åsikt en förlängd utbildningstid
är ett önskemål, en väsentlig förbättring av seminariernas arbetsresultat
kan vinnas redan inom ramen av den nuvarande utbildningstiden.

Bland åtgärder, som man härvid pekat på, står i första rummet en
höjning av kunskapsfordringarna för inträde i seminariets första klass. 5

5. Inträdesfordringar.

Inträdesfordringarnas höjning har länge och med stor samstämmig- Kunskapshet
påyrkats. Man har framhållit, hurusom kunskapsfordringarna för in- 11 a för intagning
i första seminarieklassen sedan så långt tillbaka som år 1865, ja

7—082815. Folkunderv.-knm. bet. 1. Folkskoleseni. Band 1.

Organisationen.

man kunde nästan säga sedan tiden för seminariernas tillkomst, blivit endast
obetydligt höjda, under det att folkskolan sedan dess gått ansenligt
framåt. Och man har erinrat om det ännu märkligare förhållandet, att
seminariets lärokurser enligt ännu gällande undervisningsplan i huvudsak
hela första klassen igenom och i somliga ämnen till och med än längre
med avseende på sitt innehåll helt enkelt äro folkskolekurser, vilka således,
låt vara med någon utvidgning, i seminariet ånyo genomgås. Här är tydligen
möjlighet given till en betydande tidsvinst. Det är uppenbart, att
sådana inträdesfordringar böra kunna ställas och upprätthållas,
att nuvarande kursen i första seminarieklassen göres obehövlig
och utrymme för en kursernas utsträckning beredes, i lika mått
som om man med bibehållande av nuvarande kurser i de fyra
seminarieklasser na till dessa klasser fogade en femte.

De faktiska inträdesfordringarna bliva väl för närvarar\fle oftast högre
än de av stadgan formulerade, om icke för godkännande så för intagning,
beroende därpå, att, vid den starka tillströmning till seminarierna, som
nu är rådande, i allmänhet ej alla godkända kunna mottagas; särskilt
gäller detta de kvinnliga seminarierna, vilkas inträdessökande till stor del
utgöras av lärjungar från småskoleseminarier och högre flickskolor. De av
nuvarande stadga föreskrivna inträdesfordringarna uppgå i några ämnen
icke ens till inhämtad folkskolekurs. Att man i varje ämne bör kunna
fordra folkskolans kurs grundligt och fullt ut inhämtad, bör vara klart.
Men då folkskolekursen är avslutad vid en medelålder hos lärjungen av
ungefär 13 år och den som söker inträde vid seminarium måste under
löpande året hava uppnått eller uppnå en ålder av minst 17 år, är det
tydligt, att tid icke saknas för den inträdessökande att inhämta kunskaper
och färdigheter även utöver dem, som folkskolan har att bibringa.

Nu är det sant, att för dem, som måste tillbringa de år, som ligga
mellan slutad skolgång i folkskolan och inträdet i seminariet, med förvärvsarbete,
i många fall tungt kroppsarbete, det kan vara förenat med svårig -

Inträdesfordringar.

Öl

het redan att fylla anspråket på återupplivade folkskolekunskaper, och
såväl de i de flesta serainariestäder förekommande privata förberedelsekurserna
som mängden av underkända vid inträdesprövningarna visa, att
så verkligen är förhållandet. Men erfarenheten visar ock, att ett ganska
stort antal inträdessökande, även bland dem som icke haft tillfälle att
erhålla annan skolundervisning än folkskolans, utan synnerlig svårighet
skulle hava kunnat fullgöra även betydligt större fordringar, om sådana
varit satta. Och det kan väl knappast anses oberättigat, om man av den,
som har för avsikt att bliva folkskollärare, kräver, att han skall äga både
lust och förmåga att under den långa mellantiden mellan avslutad folkskola
och påbörjad seminariekurs icke blott underhålla utan ock öka de
kunskaper och färdigheter, han i folkskolan fått förvärva. Ett sådant anspråk
utgör endast ett frånskiljande på förhand av dem, som måste anses
sakna behövliga förutsättningar för folkskollärarkallet.

Men detta samma anspråk innehåller ock den begränsning, som måste
iakttagas vid höjandet av fordringarna för inträde. I det föregående äro
anförda de skäl, som för närvarande bestämt avvisa tanken på att härvid,
såsom regel, lägga någon annan skolkurs till grund än folkskolekursen.
Men om kommittén härutinnan har rätt, måste inträdesfordringarna så bestämmas,
att det för personer, som ej åtnjutit annan skolundervisning än
den i folkskolan erhållna, icke blir en omöjlighet att uppfylla dem. Med
andra ord: man bör, då det gäller fordringar på kunskaper utöver
folkskolekursen, väsentligen begränsa sig till sådant, som kan inhämtas
genom självstudier. Härav följer ock, att man bör undvika
sådant, som vederbörande icke förmår på egen hand inhämta annat än på
ett mindre tillfredsställande sätt. Så bör man exempelvis icke ställa upp
fordringar på insikter i fysik eller kemi, som i allmänhet icke skulle kunna
vinnas annat än genom inpräglandet av framställningen i någon lärobok
och därför bleve av alltför litet värde. Däremot bör man ha rätt att vid
uppställandet av inträdesfordringarna räkna med en viss studiebegåvning hos

Organisationen.

Inträdcs åldern.

den inträdessökande, och man torde måhända även kunna förutsätta, att
mången sådan är i tillfälle att hos hemortens folkskollärare erhålla hjälp
i sitt arbete eller att begagna sig av undervisningen i någon folkskolas
högre avdelning eller annan fortsättningskurs.

Med ledning av dessa synpunkter har kommittén uppgjort förslag
till nya inträdesfordringar i de olika kunskaps- och övningsämnena (stadgeförslaget
§ 31). I vissa ämnen, såsom t. ex. historia och geografi, sträcka
sig dessa fordringar rätt långt, ungefär till jämnhöjd med fordringarna för
inträde på gymnasiet, under det att de i andra, exempelvis matematik och
naturkunnighet, stanna vid kravet på säker insikt och god färdighet i de
stycken, som höra till kursen för en väl utvecklad folkskola.

Kommittén har ock sökt att genom förslag till nya bestämmelser
för inträdesprövningen (stadgeförslaget § 32) få till stånd en grundligare
prövning och ett säkrare bedömande icke blott av den inträdessökandes
kunskaper och färdigheter utan i någon mån även av hans allmänna
mogenhet och begåvning.

Gällande stadga föreskriver, att den, som söker inträde i seminarium,
skall vid början av det kalenderår, då inträde sökes, hava uppnått
en ålder icke understigande 16 och icke överstigande 26 år.

En höjning av kunskapsfordringarna för inträde i seminariet framkallar
nu den frågan, om icke därmed ock bör följa en höjning av den
lägsta inträ desåldern. Det har dock aldrig, då inträdesfordringarnas höjnirm
föreslagits, ifrågasatts, att man för sådan orsaks skull borde framHytta
åldern för inträde, och kommittén anser ingalunda, att de av kommittén
föreslagna kunskapsfordringarna påkalla eu sådan åtgärd. En förlängning
av mellantiden mellan den avslutade folkskolan och prövningen
för inträde i seminariet skulle måhända i många fall snarare försvåra än
underlätta den inträdessökandes arbete. Av andra grunder föreslår kommittén
emellertid, såsom i det föregående nämnts, att lägsta inträdes -

Inträdesfordringar. 5o

åldern för de kvinnliga seminarieeleverna måtte höjas med ett år
(stadgeförslaget § 28).

Skälet härför har förnämligast varit hänsynen till de kvinnliga seminarieelevernas
kroppsliga utveckling och därav följande förmåga att uthärda
ansträngningen av seminariearbetet. De yngre eleverna vid lärarinneseminarierna
befinna sig ännu i en för kvinnan ömtålig ålder, och erfarenheten
visar dess värre, att många av dem icke äga den styrka, som för arbetet
behöves. En höjning av inträdesåldern med ett år skulle tillförsäkra de kvinnliga
seminarierna en arbetskraftigare lärjungeskara och minska antalet av dem,
som gå ut från seminariet med till följd av överansträngning skadad hälsa.

Visserligen ger statistiken vid handen (Band 3 sid. 407), att antalet
kvinnliga seminarieclever tillhörande lägsta lagliga åldersklassen minskats
under de senaste tio åren och i första seminarieklassen under de
fem åren 1901—1905 utgjort endast omkring 17 procent av elevantalet.
Men statistiken visar ock (Band 3 sid. 355), att i fråga om de inträdessökande
vid de kvinnliga seminarierna ett högt procenttal alltjämt tillhör
yngsta åldersgruppen och att således fortfarande ett mycket stort antal
flickor söka inträde vid seminariet i en ålder av 16 till 17 år. Då det nu
knappast är önskligt, att de där vinna inträde, synes det heller icke vara
lämpligt att locka dem till att försöka vinna det. Bättre då att genom bestämd
föreskrift avhålla dem och föranleda dem att på nyttigare sätt använda
det år, de i de flesta fall även nu få gå och vänta, innan de börja sin seminariekurs.
Kan det bestämda uppskovet hänvisa dem till att ägna sig åt
hushållsbestyr i hemmet eller åt försök med lärarinneverksamhet eller åt
andra praktiska göromål, så må det anses som vunnen fördel. Många av de
ifrågavarande unga flickorna hava nyss kommit ur den högre flickskolan;
erhölle de så omedelbart inträde vid seminariet, skulle de, när de förklarades
mogna för folkskollärarinnans viktiga uppgift, hava utan avbrott tillbragt
sin föregående ungdomstid på skolbänken. Tydligen är det dock önskvärt,
att de innan dess prövat något mer av livet.

Organisationen.

Mot höjningen av inträdesåldern för kvinnliga elever skulle kunna
invändas, att dem därigenom skedde orätt i jämförelse med de manliga
eleverna, vilka ett år tidigare skulle vinna möjlighet att erhålla tjänst
vid folkskola. På denna invändning kan svaras med hänvisning till värnplikten,
vars fullgörande för den manlige läraren medför en i ekonomiskt
avseende vida kännbarare fördröjning.

Däremot kunde det väl tänkas, att en höjning även av de manliga
elevernas inträdesålder vore önskvärd, ej för likformighetens skull
utan i och för sig. Väl kan man icke påstå, att de i åldern 16—17 år
inträdande manliga eleverna skulle sakna de för arbetet behövliga krafterna,
men man kan i stället erinra därom, att, såsom allmän erfarenhet
visar och omfattande undersökningar bekräftat, i denna ålder, 16 17

år, kvinnan har ett icke obetydligt försprång framför mannen i utvecklingen
samt i rent personligt avseende hunnit en ståndpunkt, som denne i
regeln når först ett eller annat år senare. Det kunde således tyckas, som
vore från denna synpunkt en höjning av inträdesåldern mera på sin plats
i fråga om seminariernas manliga än i fråga om deras kvinnliga lärjungar.
Emellertid finnas åtskilliga skäl för bibehållandet vad manliga inträdessökande
beträffar av nuvarande bestämmelser, och särskilt kommer därvid
värnplikten i betraktande; ined nu stadgad inträdesålder kan seminarieutbildningen
vara avslutad vid värnpliktsålderns början, och ehuru tiden
för fullgörandet av första värnpliktsövningen nu framflyttats ett år, skulle
eu framflyttning av lägsta åldern för inträde i seminariet givetvis medföra en
stegring av de stora svårigheter, som vållas arbetet vid de manliga seminarierna
därav, att för ett stort antal av deras elever värnpliktstiden infaller
under seminarietiden (jfr kap. XII).

Den övre gränsen för inträdesåldern har kommittén icke funnit skäl
att ändra, vare sig i fråga om manliga eller i fråga om kvinnliga inträdessökande.
Däremot har kommittén ansett den mogenhet, som det fortgående
seminariearbetet kräver, göra det önskligt, att för inträde i högre klass än

Inträdesfordringar.

den första stadgas en något högre minimiålder än den för inträdet i denna
klass bestämda. En höjning med ett år för varje klass skulle dock medföra
en oskäligt hög minimiålder för dem, som söka inträde i tredje och
fjärde klasserna. Kommittén har därför stannat vid att föreslå en höjning
av den för inträde i första klassen stadgade lägsta åldern med ett
år vid inträde i någon annan klass än den första (stadgeförslaget § 28).

Enligt gällande seminariestadga skall den, som önskar vinna inträde
vid seminarium, genom vederbörande pastorsämbetes intyg styrka, att han
»begått Herrens nattvard».

Detta stadgande, som går tillbaka till 1862 års reglemente, har icke
utan skäl betecknats såsom mindre lämpligt och varit föremål för överläggning
även inom riksdagen. Redan år 1886, strax efter nuvarande seminariestadgas
utfärdande, gjordes i riksdagens andra kammare yrkande om
dess borttagande, ett yrkande som denna gång dock icke vann kammarens
bifall.1) Och nu nyligen, nämligen vid 1910 års riksdag, har samma
yrkande framställts i en inom Andra kammaren väckt motion. Det tillfälliga
utskott, till vilket denna motion hänvisades, ägnade frågan eu omsorgsfull
utredning, som här till sina viktigaste delar må anföras.

Utskottet fann sig vid behandlingen av motionen ha att utgå från
regeringsformens bestämmelse i dess 28:e paragraf, att till sådan tjänst,
varmed är förenat åliggande att meddela undervisning i kristendom eller
teologisk vetenskap, endast den må utnämnas, »som bekänner den rena
evangeliska läran». Denna föreskrift måste enligt utskottets åsikt gälla
även lärartjänst vid folkskolorna, då till sådan tjänst i regeln hörde skyldighet
att meddela kristendoinsundervisning. Då nu seminarierna under
nuvarande av lärarbrist utmärkta förhållanden borde förbehållas endast åt
sådana elever, vilka sedermera vore behöriga till befattning som folkskollärare,
vore det av praktiska skäl nödvändigt, att den fordran i fråga om

Nattvardsbegående

såsom villkor
för inträde
i seminarium.

*) Band 3 sid. 130.

Organisationen.

religiös bekännelse, som enligt regeringsformen gällde för behörighet till
läraranställning, tinge gälla redan vid elevernas intagning i seminariet.

Från sådan utgångspunkt hade utskottet haft att pröva, huruvida
den ifrågavarande bestämmelsen kunde och borde upphävas. Att hinder
härför ej mötte i den anförda föreskriften i regeringsformen, bestyrktes
av det förhållandet, att en dylik fordran icke vore uppställd för behörighet
till lärarbefattning i kristendom vid de allmänna läroverken, för vilken
behörighet såsom särskilt villkor upptagits regeringsformens bokstavliga
föreskrift, att den sökande skall bekänna sig till den rena evangeliska läran,
utan att något därvid angivits rörande det sätt, varpå detta skulle
styrkas. Utskottet fann ock starka skäl tala för bestämmelsens upphävande,
huvudsakligen samma skäl, som redan anförts under frågans behandling
vid 1886 års riksdag. »Att den inträdessökande begått nattvarden, vare
sig detta skett för längre eller kortare tid sedan, utgör», säger utskottet,
»icke någon garanti för hans religiösa sinnelag ens vid intagandet i seminariet,
än mindre för hans sinnelag, när han flera år senare efter slutad
kurs kommit i tjänstgöring. Underlåtenhet att begå nattvarden å andra
sidan kan bero av samvetsbetänkligheter, som ej sällan röja sig just hos
religiöst djupt kännande personer, vilkas utestängande ur religionsundervisningens
egen synpunkt måste vara en förlust. Den nuvarande föreskriften
kan slutligen leda till att personer, som vilja genomgå seminariet,
av denna orsak begå nattvarden — alltså ett hyckleri, som i och för sig
är ytterst olyckligt och som blir det i än högre grad, då det framkallas
av en föreskrift, som avser att trygga de religiösa intressena i skolan.»

Bland seminariestadgans villkor för inträde i seminarierna hade det
ifrågavarande emellertid hittills varit det enda, som haft avseende på den
religiösa bekännelsen; detta villkor hade betraktats som en garanti för regeringsformens
uppfyllande i fråga om själva lärarbefattningarna, och någon
motsvarande fordran funnes icke i folkskolestadgan. Den överklagade bestämmelsen
i seminariestadgan kunde således enligt utskottets förut an -

Inträdesfordringar.

givna uppfattning icke borttagas, utan att någon annan bestämmelse i
stället infördes, som tillgodosåge regeringsformens fordran i fråga om lärare
i kristendomskunskap. Närmast låge då att i seminariestadgan, liksom
förut skett i läroverksstadgan, upptaga regeringsformens eget uttryck.
Men utskottet ansåge det lämpligare att bringa nämnda uttryck till närmare
överensstämmelse med vår tids språkbruk och att alltså uppsöka en
formulering, som i nutida lagspråk motsvarade regeringsformens ordalag.
»Bekänna den rena evangeliska läran» borde enligt utskottets mening
kunna utbytas mot uttrycket vara »medlem av svenska kyrkan». Visserligen
vore detta uttryck ganska vidsträckt och koinme att lagligen inbegripa
även personer, som mer eller mindre skilt sig från kyrkans åskådning
men ej formligen utträtt ur kyrkan. En inskränkning inom ramen
av svenska kyrkans medlemmar ville utskottet dock icke föreslå, redan av
det skäl att en tillfredsställande begränsning av en dylik inskränkning icke
syntes möjlig att utfinna. De garantier för den rena evangeliska lärans
ställning i seminarier och folkskolor, som grundlagen gjorde nödvändiga,
låge framför allt i statens makt över själva undervisningen i kristendom
inom dessa läroanstalter, och denna undervisning medförde för var och eu,
som sökte inträde i ett seminarium, förpliktelsen att göra upp med sitt
eget samvete, huruvida han kunde och ville först i seminariet mottaga och
sedan såsom lärare själv meddela sådan undervisning.

Utskottets hemställan gick i överensstämmelse härmed ut därpå, att
sådan ändring borde vidtagas i gällande bestämmelser, att för inträde i
folkskoleseminariuin ej vidare måtte erfordras att hava begått Herrens nattvard,
men att i stället måtte införas såsom villkor för inträde, att vederbörande
vore medlem av svenska kyrkan.

De åsikter, som utskottet uttalat och som här till det väsentliga
återgivits, delades emellertid ej fullständigt av utskottets alla ledamöter.
Ett icke obetydligt mindretal hemställde om åtgärders vidtagande för sådan
ändring av det ifrågavarande stadgandet, att orden »begått Herrens natt 8—082815

Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band l.

Organisationen.

vård» måtte utbytas mot en bestämmelse, som innebure, att sökanden borde vara
döpt medlem av svenska kyrkan och efter där åtnjuten konfirmationsundervisning
hava behörigen förklarats berättigad till konfirmation och nattvardsgång.

Andra kammaren biföll utskottets hemställan med 111 röster mot 92,
som avgåvos för reservationen. Första kammaren däremot anslöt sig till reservanterna.
Då andra kammaren vid ärendets förnyade behandling vidhöll
sitt beslut, kom frågan emellertid icke att föranleda något riksdagens uttalande.

Kommittén delar i huvudsak den uppfattning angående det olämpliga
i föreliggande nu gällande stadgebestämmelse, som uttalats såväl av
flertalet som av reservanterna i nyssnämnda utskott vid 1910 års riksdag.
Då uttrycket att vara »medlem av svenska kyrkan», enligt vad utrett
blivit, icke kan anses betyda mera än att vara kyrkskriven i svensk församling
och då det av utskottets minoritet framställda förslaget, vilket i
båda kamrarna av målsmän för kyrkan betecknades såsom en antaglig lösning,
är ägnat att häva det samvetstvång, vars borttagande enligt kommitténs
åsikt är det väsentliga i den föreliggande frågan, har kommittén för
sin del anslutit sig till detta förslag. Kommittén föreslår således, att villkoret,
att den sökande begått Herrens nattvard, utbytes mot villkoret, att
den sökande skall vara döpt medlem av svenska kyrkan och efter där
åtnjuten konfirmationsundervisning behörigen förklarats berättigad
till konfirmation och nattvardsgång (stadgeförslaget § 28).

Övriga Övriga bestämmelser för inträde hava av kommittén bibehållits vid

inträaes fordringar.

sin nuvarande lydelse, eller ock äro de föreslagna förändringarna av mindre
väsentlig natur. Vad särskilt beträffar den fordran, som bör ställas på
den inträdessökandes kroppsbeskaffenhet och hälsotillstånd, har bestämmelsen
därom i kommitténs stadgeförslag (§ 30) blivit närmare utförd, varjämte
ändring föreslagits med avseende på det sätt, varpå i varje särskilt
fall bör avgöras, huruvida ifrågavarande fordran kan anses vara uppfylld
eller icke (se vidare sid. 287 ff.).

Seminariet och realskolan.

Till frågan om inträdesfordringarna sluter sig det viktiga spörsmålet
om seminariets ställning till realskolan, varom kommittén nu går
att säga sin mening. Det gäller den ifrågasatta rätten för dem, som avlagt
realskolexamen, att utan prövning vinna inträde i någon klass av
folkskoleseminariet.

6. Seminariet och realskolan.

Under diskussionen om seminariernas ombildning har då och då den ifrågasatt

rätt för dem

tanken framkastats, att de framtida folkskoleseminanerna borde byggas icke som avlagt

. realskolexa på

folkskolan utan på realskolan, således organisatoriskt likställas med men att utan
r . .. prövning

gymnasierna. Denna tanke, som kommittén längre fram skall upptaga till vinna in träde

vid se undersökning,

har hittills icke givit anledning till något vidare meningsutbyte, minarium.
Så mycket mera har sådant framkallats av förslaget om rätt för dem, som
avlagt realskolexamen, till inträde utan prövning i seminariet. Yrkanden
härom hava framkommit även från officiellt håll.

Den senaste läroverkskommittén föreslog i sitt år 1902 avgivna betänkande,
att avlagd realskolexamen skulle — naturligtvis under förutsättning
att stadgade villkor i övrigt vore uppfyllda berättiga till inträde
i folkskoleseminariernas tredje klass, ett förslag som är förklarligt
såsom framgånget ur en jämförelse mellan realskolans kurser och de två
lägsta seminarieklassernas kurser efter dessas hittillsvarande författningsenliga
lydelse, men mindre väl passar samman med seminarieundervisningens
faktiska ståndpunkt. Också blev det från seminariernas sida enstämmigt
avstyrkt. Överstyrelsen för rikets allmänna läroverk hemställde i
skrivelse till Kungl. Maj:t år 1906, att den, som avlagt realskolexamen, skulle
äga rätt till inträde i folkskoleseminariernas andra klass, över vilket förslag
domkapitlen och seininariekollegierna avgivit infordrade yttranden. Ungefär
hälften av antalet kollegier och rektorer har uttalat sig avstyrkande,
likaså en del av domkapitlen; i allmänhet finner man förslagets genomförande
vara av osäkert värde för seminarierna och tillstyrker bifall en -

Organisationen.

dast under förutsättning, att bestämmelser givas, som kunna tänkas skydda
andra inträdessökandes rätt. Saken har berörts även av centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärarförening i dess förutnämnda petition
till Konungen, och tanken på den ifrågasatta rätten för realskolornas lärjungar
har av centralstyrelsen bestämt avvisats.

I denna sak är nu först och främst att märka, att rätt till inträde
utan prövning vare sig i tredje eller andra seminarieklassen så till
vida skulle bliva utan större betydelse, som allt framgent endast ett jämförelsevis
ringa antal platser lärer kunna komma att stå nytillkommande
elever till buds. Den ifrågavarande rätten skulle därför komma att få
praktisk användning och betydelse huvudsakligen för inträde i första seminarieklassen,
och frågan blir således, om den med avseende på denna klass
bör beviljas. Det kunde väl synas, som om, när dylik rätt ansetts befogad
och varit föreslagen i fråga om tredje och andra klasserna, den åtminstone
borde kunna beviljas i fråga om den första. Men motståndet
mot de framkomna förslagen har mindre gällt deras syftning på den eller
den seminarieklassen än i allmänhet taget rätten för den, som avlagt realskolexamen,
att komma in i seminariet utan inträdesprövning. Och även
kommittén har vid sin prövning av frågan kommit till den uppfattningen,
att sådan rätt icke bör förekomma ens i fråga om första seminarieklassen,
följaktligen icke heller i fråga om någon av de andra.

Kommittén har ingalunda velat säga, att de kunskaper, som realskolexainen
vitsordar, skulle vara otillräckliga för inträde i seminariets första
klass. De äro i det hela icke obetydligt större än dem kommittén ansett
böra fordras för inträde i denna klass och kunde måhända i allmänhet
försvara den rätt till inträde i andra klassen, som läroverksöverstyrelsen
föreslagit, om ock framgent, med förändrad undervisningsplan och förbättrad
undervisning vid seminarierna, det alltid skall bliva mindre lätt än hittills
att ersätta en felande del av den utbildning, som vid seminarierna vinnes.
Icke heller förbiser kommittén den i detta sammanhang ofta påpekade lärap -

Seminariet och realskolan.

Öl

ligheten i vissa hänseenden av att de offentliga läroanstalterna ställas i
organiskt samband med varandra, så att den ena bygger på den andra,
ej heller den likaledes framhållna fördelen för seminarierna och folkskolorna
därav, att tillflöde beredes till seminarierna även av lärjungar
från de allmänna läroverken. Men kommittén har funnit de skäl, som tala
emot den ifrågasatta förmånsrätten, vara av en vida övervägande betydelse.

Till att börja med: hur skulle denna rätt, om den beviljades, komma
att te sig i tillämpningen? — På grund av erfarenhet från en lång följd
av år torde man vid undersökningen härav böra räkna med det förhållandet,
att antalet av sådana inträdessökande, som icke äga betyg om avlagd
realskolexamen men vid anställd prövning visat sig äga de för intagning i
seminariets första klass stadgade förutsättningarna, ofta skulle komma att
vara så stort, att summan därav och av antalet med realskolexamensbetyg
försedda inträdessökande bleve större än det antal, som kunde i klassen
mottagas. Fråga måste då uppstå om företrädesrätt för det ena eller andra
slaget av inträdessökande. Denna fråga skulle kunna tänkas avgjord på
något av följande sätt.

Antingen skulle företrädet utan vidare lämnas åt realskolelärjungarna,
så att först sedan alla sådana mottagits, återstående platser i klassen tilldelades
dem av de vid inträdesprövningen godkända, som bland sina kamrater
koinme i första rummet. Detta skulle givetvis uppfattas som en
hård orättvisa mot de inträdessökande, vilka icke avlagt realskolexamen, och
skulle icke förhindra, att icke även en svagt begåvad och svagt vitsordad
realskolelärj unge komme att undantränga en medsökande av den andra
gruppen, hur skicklig och för lärarkallet väl utrustad den senare ock vore.

Eller man skulle giva de vid inträdesprövningen godkända företräde
och därefter låta de med examensbetvg från realskola försedda fylla tilläventyrs
lediga platser i ordning efter deras betygsförtjänster — en anordning,
som uppenbarligen blott vände om det förutnämnda missförhål -

Organisationen.

landet till ett motsatt, där den icke, såsom med nuvarande tillopp av inträdessökande
oftast skulle bli fallet, gjorde den åt realskolornas lärjungar
beviljade förmånen helt om intet.

Eller man skulle från början anslå ett visst antal platser åt den ena
gruppen av inträdessökande och ett visst antal åt den andra, exempelvis
så, att en fjärdedel eller femtedel av platserna förbehölles dem, som avlagt
realskolexamen. Sättet vore utan tvivel bättre än de föregående, men skulle
alltid komma att lida av den godtycklighet, som låge i fastställandet av eu
dylik gräns, och av de oegentligheter, som därav i enskilda fall skulle uppstå.

Eller man kunde slutligen tänka sig, att betyg i realskolexamen
räknades lika med motsvarande betyg givna vid inträdesprövningen, och
att åt seminariets lärare gåves rätt att antingen endast på denna grund
eller med hänsyn tagen även till andra omständigheter anställa jämförelse
mellan inträdessökande av olika slag och göra det urval, som syntes lämpligt.
Detta vore från seminariets och folkskolans synpunkt visserligen den
gynnsammaste lösningen, dock mera till form än i sak. Ty man stötte
därvid på den stora svårigheten att med någon grad av rättvisa jämföra
en inträdessökande, av vilken man erhållit ett personligt intryck, vars insikter
och förståndsmognad man på det sätt, som man med hänsyn till
den föreliggande utbildningen för ett bestämt levnadsyrke funnit bäst, själv
prövat och själv bedömt, med en annan, om vilken ingen annan kännedom
erhållits än den, som kunnat hämtas ur ett examensbetyg. Att under sådana
förhållanden fälla utslag till förmån för den ena eller andra skulle
bliva en alltför svår och obehaglig uppgift.

Intet av dessa sätt för frågans avgörande, vilka från olika håll antytts
såsom tänkbara, låter sig förorda. Och även om man, såsom ock
framkastats, med det ena eller andra av dem föi-bunde bestämmelse om
på visst sätt beskaffat betyg i realskolexamen för den, som skulle vara
berättigad till inträde vid seminarium, samt därjämte rimligen om en viss
giltighetstid för betyget, vore de väsentligaste invändningarna icke undan -

Seminariet och realskolan.

röjda, ehuruväl genom den första bestämmelsen seminarierna stängdes för
realskolornas svagast vitsordade lärjungar.

Det senast sagda leder över till en ännu viktigare synpunkt för det
föreliggande spörsmålets bedömande, nämligen denna: skulle den förmånsrätt,
som det här är fråga om, vara till förmån för folkskolan med avseende
på dennas behov av goda lärarkrafter?

1 detta fall hava starka farhågor blivit uttalade. Så yttrar centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärarförening härom följande.
». . . . Nu kan man på förhand med ganska stor säkerhet beräkna, vilka
av realskolans lärjungar det skulle bliva, som i regel skulle övergå till
seminarierna, ifall vägen dit stode dem öppen utan inträdesexamen. Två
kategorier skulle med säkerhet icke gärna begiva sig dit: de begåvade lärjungar,
som äga lust och fallenhet för praktisk verksamhet, och de, som
äro lämpade för studier. De förra gå till näringarna, där de hava betydligt
ljusare framtidsutsikter än på folkskollärarbanan. De senare söka
självfallet gå upp till studentexamen, som bereder dem flera framtidsmöjligheter
och större socialt anseende, och till vilken de hinna fortare fram.
Seminarierna skulle således få de realskolans lärjungar, som besutte mindre
begåvning i alla avseenden, och dessa skulle komma, icke på grund av
lust för lärarkallet, utan emedan de egentligen icke visste, vart i livet de
skulle taga vägen. Sådana elever från realskolan kommer det måhända
att bliva gott om. Av dem skulle seminarierna troligen till största delen
fyllas. Men därmed vore rekryteringen av folkskollärarkåren, vilken hittills
varit den förnämsta ljuspunkten inom lärarbildningen, fullkomligt omkastad.»

Man må hoppas, att i sådana farhågor ligger någon överdrift,
men de kunna icke anses ogrundade. Att under skickliga lärares ledning
taga sig fram genom en skola och dess avslutningsexamen brukar
lyckas även för medelmåttigt utrustade lärjungar; för varje gosse eller
flicka, som hade tillfälle att genomgå en realskola, bleve det, om avlagd

Organisationen.

rea,Iskolexamen berättigade till inträde på seminarium, eu i det hela
både trygg och bekväm väg att medelst realskolexamen komma in i
seminariet, en väg som åtminstone så till vida vore lättare än varje annan,
att den icke förde till en brydsam inträdesprövning. Visserligen skulle i
många fall vägen över studentexamen till seminariets fjärde klass eller till
en med denna sidoställd ettårig seminariekurs kunna föra realskolans lärjungar
på lika kort tid fram till folkskollärarexamen, men denna väg bleve
alltid ovissare och därjämte dyrare. Det är därför ingalunda osannolikt,
att de bleve många, särskilt bland den kvinnliga ungdomen, som av den åt
dem medgivna rätten till fritt inträde skulle ledas över från realskolorna
till första eller eventuellt andra klassen av folkskoleseminarierna.

Nu är man visserligen berättigad att tänka, att även från realskolorna
seminariet skulle erhålla många goda lärjungar och folkskolan många
goda lärarkrafter, men uppenbart är, att man här står inför möjligheten
av en förändring i folkskollärarkårens rekrytering, som kan komma att
gå längre, än önskligt vore. Man måste finna varje anordning betänklig,
varigenom skaror av skolungdom skulle ledas in på folkskollärarbanan huvudsakligen
till följd av den yttre tillfällighet, som låge i en åt dem beviljad
förmånsrätt och i för dem gynnsamma skolförhållanden. Det som här dock
måste tillmätas betydelse är i ett föregående sammanhang redan berört men må
ånyo framhållas. Det vore icke lyckligt, om seminarierna bleve till övervägande
del befolkade av ungdom från de s. k. högre skolorna och därmed i regeln
från städerna och från de burgnare samhällsklasserna. Det skulle innebära
en väsentlig minskning i deras antal, som från de bredare folklagren
genom folkskolan och seminariet sökte sig fram till andel i bildningen och
plats i bildningsarbetet. Och detta vore en förlust för samhället i allmänhet
och för folkskolan i synnerhet. Att läraren och lärarinnan i en skola,
som till vida övervägande del mottager barn ur de kroppsarbetande samhällsklasserna,
själva en gång prövat kroppsarbetets villkor och vunnit förtrogenhet
med arbetarklassens liv, är för visso icke utan betydelse för

Seminariet "och realskolan.

framgången av deras verksamhet. Det bör alltid hava givit dem bättre
förutsättningar att förstå barnen och att anknyta undervisningen till de
förhållanden, vari barnen befinna sig.

Till dessa synpunkter kommer för det föreliggande spörsmålets bedömande
slutligen, enligt kommitténs mening, även en rättssynpunkt, som
då ock blir omedelbart vägledande. Från flera håll har den åsikten uttalats,
att den ifrågasatta förmånsrätten för dem, som avlagt realskolexamen,
svårligen skall kunna på något sätt tillämpas så, att den icke kommer
att uppfattas som och även att innebära en orättmätig inskränkning i
andra inträdessökandes rätt att i fri tävlan få göra sig gällande efter sin
förmåga. Kommittén delar denna åsikt. Också skulle kommittén vara lika
obenägen att i fråga om inträde i första seminarieklassen förorda en förmåns-
eller företrädesrätt för någon annan grupp av ungdom, vilken det
ock vore, exempelvis för lärjungar från de högre flickskolorna eller från
någon av gymnasiets ringar eller från de kommunala mellanskolorna eller
från de högre folkskolorna, ehuruväl med liknande fog sådan rätt skulle
kunna ifrågasättas även för deras räkning. Ingen sker det orätt därmed,
att han ställes lika med andra och i öppen tävlan får visa, vad han duger
till. De som från realskolorna eller i allmänhet taget de högre skolorna
söka inträde vid seminarium skola i varje fall genom sin övning och sin
skolvana ha ett försteg framför sina mindre skolade medsökande vid den
gemensamma prövningen.

Det är på de nu anförda grunderna, som kommittén beslutit avstyrka
förslaget, att avlagd realskolexamen skulle berättiga till inträde
utan prövning i seminarium.

Kommitténs beslut härvidlag kan således icke rimligen uppfattas Om särskild

. lii n , p semivarie sasom

en underskattning av realskolans arbete eller ett bristande tör -kurs för dem
troende till dess lärares förmåga att bedöma examinanderna. Däremot *r*aMol

9—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskol esem. Band 1.

Organisationen.

skulle möjligen mot kommittén kunna riktas den förebråelsen, att kommittén
i detta fall dock icke sörjt för att redan vunnen skolbildning bleve
fullt tillgodogjord för seminarieutbildningen, och icke tillbörligt beaktat, att
under de förhållanden, som i förevarande avseende enligt kommitténs förslå"
komme att bliva rådande, vägen till folkskollärarbanan för elever med
i realskolan erhållen god underbyggnad bleve längre, än nödigt vore.

Dessa synpunkter i spörsmålet om seminariets ställning till realskolan
ha emellertid ingalunda varit av kommittén förbisedda. Kommittén
har därför ock varit betänkt på att föreslå upprättandet av en särskild
seminariekurs för dem som avlagt realskolexamen, och föi’-beredande arbeten för ett sådant förslag ha inom kommittén blifvit utförda.

En dylik seminariekurs borde, om den skulle äga berättigande, givetvis
ha till syfte att åt dem bland de ifrågavarande studerande, vilka
ägde förutsättningar för att på kortare tid än fyra år tillägna sig utbildning
för folkskollärarkallet, bei’eda tillfälle därtill. Att då avlagd realskolexamen
icke i varje fall kunde ge tillträde till kursen, torde vara tydligt
och framgår redan av den erfarenhet, som gjorts vid inträdesprövningen
till den fyråriga seminariekursens första klass. Men det är icke otillräcklighet
hos realskolans lärokurser, som gör att man icke skulle kunna mottaga
en var sökande, som kunde förete betyg över avlagd realskolexamen,
utan det som utgör hindret är ojämnheten i studiebegåvning och mogenhet
hos den ungdom det här är fråga om. Allt hänger på att man blir i
tillfälle att göra ett urval. Under villkor av goda förutsättningar i avseende
på studiebegåvning och mogenhet hos dem som mottagas till inträde
borde enligt kommitténs åsikt eu på realskolan byggd treårig seminariekurs
kunna giva en tillfredsställande utbildning för folkskollärarkallet.

Man hade således att för inträde i den ifrågavarande seminariekursen
underkasta de sökande inträdesprövning eller ock fordra på ett eller annat
sätt kvalificerat betyg över den avlagda realskolexamen. Huruvida man i
förra fallet skulle kunna tänka sig kursen stående öppen även för andra

Seminariet och realskolan.

(17

inträdessökande eller förbehållen ensamt för dem som avlagt realskolexamen,
är en fråga, som här kan lämnas å sido. Tv enligt kommitténs
uppfattning vore det i fråga om en kurs, som avsåge att bvgga på realskolans
arbetsresultat, mera tilltalande, att omdömet om de inträdessökande
grundades på de vitsord, som tilldelats dem i realskolexamen, att således
för inträde uppställdes fordran på kvalificerat examensbetvg.

I detta fall finge väl kursen förbehållas endast åt sökande, som uppfyllde
denna fordran, eller åtminstone finge åt sådana sökande tillerkännas
företräde, därest man icke skulle råka in i de i det föregående påpekade
svårigheter, som uppkomma, om omdömet skall grundas i fråga om somliga
sökande på företedda vitsord och i fråga om andra på anställd prövning
och en jämförelse sedan göras mellan de ena och de andra. Klart
är, att de sökande borde fylla även de allmänna villkoren för intagning i
seminarium, att de således bland annat skulle hava uppnått den ålder, som är
stadgad för inträde i högre klass än den första vid det fyrklassiga seminariet.

Vilken beskaffenhet det i realskolexamen givna betyget borde äga
för att trygga ett gott urval, blir däremot en fråga, som icke är lätt
att avgöra. Borde man uppställa en viss betygssumma som villkor för
intagning, eller borde man fordra t. ex. minst med beröm godkända insikter
och färdigheter i vissa ämnen eller möjligen i alla de ämnen, som
ingå i seminariets undervisning och tillhöra realskolans lärokurs? — Och
efter denna fråga komma åtskilliga andra, som också måste avgöras. Vilka
bestämmelser borde gälla med avseende på giltighetstiden för realskolbetyget?
Vilka utsikter skulle man äga att erhålla sökande i tillräckligt
antal? Skulle den ifrågavarande kursen avses för både manliga och kvinnliga
studerande eller blott för endera gruppen, eller skulle man upprätta en kurs
för manliga och en för kvinnliga studerande? Skulle betyg från någon av
gymnasiets ringar kunna äga samma giltighet som realskolans examensbetyg?

Vid försöket att i dessa olika avseenden komma till eu bestämd
åsikt, bär kommittén funnit, att förhållandena på det ifrågavarande området

Organisationen.

Nuvarande

förhållan den.

ännu icke nått den utveckling och kommit till den stadga, att de kunna
giva någon säkrare vägledning för framställandet av ett förslag i sådan
riktning, som här antytts. Att så skall vara händelsen är ju ock helt
naturligt, då realskolexamen avlades första gången så nyss som år 1907.
Det synes kommittén klart, att frågan om inrättandet av en särskild
seminariekurs för dem, som avlagt realskolexamen, eller i allmänhet
taget frågan om ett närmare samband mellan seminariet
och realskolan icke för närvarande lämpligen kan företagas till
avgörande. Helt visst bör den dock snart nog bliva föremål för behandling.

Den möjligheten är för övrigt icke utesluten, att man i framtiden kan
komma att i väsentlig utsträckning grunda seminariet på realskolan. Den
nya överbyggnad, som folkskolan erhållit i den kommunala mellanskolan,
innebär i själva verket en viss förskjutning i utgångspunkterna för frågans
bedömande. I den mån den kommunala mellanskolan kan vinna utveckling
och därmed tillfällen i ökat mått beredas ungdom ur de bredare folklagren
att erhålla den skolbildning, som vitsordas i realskolexamen, komma
en del av de skäl, som för närvarande tala mot eu sådan organisatorisk
anordning och som av kommittén i det föregående berörts, att förlora i
betydelse. (Jfr sid. 18—20 och 64).

7. Seminariekurs för studenter.

Det finnes grupper av inträdessökande, i fråga om vilka upprättandet
av särskilda seminariekurser för närvarande måste anses mera behövligt än
i fråga om de från realskolorna utgångna. De som härvid komma i första
rummet äro studenterna.

Studenterna hava sedan lång tid tillbaka varit beaktade i seminarielagstiftningen
och haft tillfälle att efter ett års eller kortare tids
vistelse vid seminariet där avlägga folkskollärarexamen.1) Enligt nuvarande

Band 3 sid. 131.

Semin ariekurs för studenter.

från 1894 gällande bestämmelser kunna studenter, manliga och kvinnliga,
såvida de fullgjort övriga för inträde i seminarium stadgade villkor, utan att
behöva undergå inträdesprövning upptagas i seminariets fjärde klass, där
de med rätt till befrielse från vissa ämnen följa undervisningen, varjämte
de deltaga såväl i fjärde som ock i tredje klassens undervisningsövningar
i de olika ämnena, undantagandes, där de så önska, i slöjd.

Härvid är nu först att märka, att det antal studenter, som kunnat
begagna sigr av den rätt stadgan sålunda giver, intill senaste tid varit
mycket obetydligt, i det att lediga platser i fjärde klassen endast tillfälligtvis
och i ringa antal varit att tillgå. Vidare lärer den utbildning för
folkskollärarkallet, som studenten i enlighet med nämnda stadgebestämmelse
erhåller, knappast kunna anses fullt tillfredsställande.

Särskilt blir hans eller hennes utbildning i de för folkskolan betydelsefulla
övningsämnena bristfällig. På gymnasiet kan han — om den
manlige studenten nu får tjänstgöra som exempel — ha varit befriad från
deltagande både i sång och gymnastik. Har han tagit examen som privata,
är det icke blott möjligt, att han aldrig övat vare sig det ena eller
det andra av dessa båda ämnen, utan det kan inträffa, att han även i det för
varje lärare så viktiga ämnet teckning är i fullständig saknad av insikt och
färdighet. Att de undervisningsövningar, han som seininarieelev får försöka
sig med i dessa ämnen, under sådana förhållanden icke få något värde
vare sig för hans egen eller hans lärjungars förkovran, säger sig självt. I
orgel- och pianospelning, i slöjd och trädgårdsskötsel är han i regel okunnig,
och ehuru dessa ämnen tillhöra seminariets läroplan, får han i dem ofta
ingen undervisning vid seminariet, alldenstund de helt eller till huvudsaklig
del falla inom föregående årsklassers lärokurser.

Men icke ens i kunskapsämnena är han alltid väl rustad, trots
sin på vissa håll obestridliga överlägsenhet. Att den undervisning han på
gymnasiet erhållit i hälsolära ligger minst tre år tillbaka i tiden, är sålunda
en olägenhet med hänsyn till vikten för lärarutbildningen av kun -

Organisationen.

skaper i detta ämne. Har han tagit studentexamen på latinlinjen, inskränka
sig hans kunskaper i kemi till vad han kan ha i behåll från
femte realskoleklassen, om han någon gång genomgått denna. Men särskilt
är det bortvalsrätten i gymnasiets tredje och fjärde ringar, som kan
förorsaka luckor i hans vetande. Har han i dessa båda ringar bortvalt
exempelvis historia, sträcka sig hans historiska insikter utöver vad han i
realskolan inhämtat ej längre än till början av 1700-talet. Är fysik bortvald,
så bär han rätt obetydlig kännedom om elektricitetsläran, akustiken
och optiken. Har han valt bort den filosofiska propedeutiken, saknar han
alldeles kunskaper i psykologi. Nu skall han visserligen i seminariet följa
undervisningen i kristendomskunskap, modersmålet och pedagogik samt
även i geometri, historia och naturkunnighet, om han till följd av bortval
eller eljest otillräckliga kunskaper icke erhållit godkänt vitsord i studentexamen
i dessa ämnen. Men de brister, som kunna finnas i hans
studentkunskaper inom de områden, som tillhöra seminariet, bliva under
hans deltagande i fjärde klassens kurs endast ofullständigt avhjälpta.

Den fackliga utbildning, som studenten erhåller under sitt seminarieår,
blir icke fullt jämförlig med den utbildning, som förvärvas av dem,
vilka genomgå hela seminariet. 1 hans kurs i teoretisk pedagogik fattas
hela den del av seminariekursen, som är förlagd till andra och tredje
klasserna, med undantag av andra klassens kurs i psykologi, vars innehåll
han inhämtat i gymnasiet, om han nämligen där deltagit i undervisningen
i den filosofiska propedeutiken. Visserligen bör han för att erhålla godkänt
vitsord i det ifrågavarande ämnet söka att på egen hand fylla sådana
brister, men naturligt är, att de i allmänhet doek bliva märkbara.
Icke heller den praktiska sidan av hans fackutbildning blir tillgodosedd
så, som önskligt vore, ehuru han enligt stadgan har att deltaga såväl i
tredje som i fjärde klassens praktiska övningar; den hospitering i övningsskolan,
som ingått i hans kamraters studiearbete under de två föregående
åren, får ingen motsvarighet i hans lärogång, och med småskolan, som

Seminariekurs för studenter.

utgör föremål för elevernas i andra klassen praktiska övningar och metodiska
studier, får studenten enligt nu gällande bestämmelser aldrig någon
befattning.

Att sådana förhållanden tarva någon förbättring, är tydligt. Ty Annan an n

J ordning av

även med vederbörlig värdering av den större allmänbildning, som stu- studenternas

° ° seminaneut denten

äger framför sina seminariekamrater, måste man finna hans utbild- bildning.
ning som folkskollärare mindre god än deras. Aven på hans utbildning
bör kunna ställas den fordran, att i densamma intet fattas, som för folkskollärarkallets
utövande måste anses vara av väsentlig betydelse.

Men denna fordran låter sig enligt kommitténs mening icke genomföra,
om studenten skall erhålla sin utbildning helt enkelt genom att göras
till deltagare i fjärde seminarieklassens arbete. Ty lärokursen för denna
klass är icke tillrättalagd efter studentens behov, och den kan icke anpassas
därefter, utan att undervisningsplanen för seminariet på ett betänkligt
sätt förryckés. Vad man har att göra, om eljest det åsyftade målet
skall, såsom önskligt är, kunna nås på en tid av endast ett år, är därför
att skilja studenterna från de övriga eleverna och giva dem undervisning
och övning enligt eu efter deras förutsättningar och behov avpassad arbetsplan.
Detta åter innebär upprättandet av särskilda studentklasser, vilka
dock icke behöva eller böra göras till fristående läroanstalter utan kunna
tillhöra ett fullständigt seminarium, med vars elever studenterna så mycket
som möjligt bringas i gemenskap. Att även med eu sådan ställning av
studentklassen de studentutbildade elevernas samlande till en egen avdelning
kan komma att verka ogynnsamt i vissa hänseenden, är icke att
förneka. Men någon annan utväg torde icke finnas, om dessa elevers seminarietid
skall kunna så fullständigt och planmässigt utnyttjas, som för
deras utbildning är behövligt.

Kommitténs förslag går också ut därpå, att students hittillsvarande
rätt till inträde utan prövning i seminariets fjärde klass

2 Organisationen.

skall bortfalla och att i stället vid vissa seminarier skola upprättas
särskilda ettåriga seminariekurser, avsedda för studenter.

I dessa kurser skall student äga rätt till inträde, dock icke utan
någon inträdesprövning. Seminariets läroplan upptager ju några ämnen,
som icke ingå i gymnasiets, och hur önskvärt det än vore, att kurserna i
dessa ämnen kunde i sin helhet förläggas till seminarieåret, visar sig detta
med hänsyn till den korta tiden icke möjligt, utan någon del av arbetet
behöver vara undangjort redan vid inträdet. Vidare måste, såsom i det
föregående uppvisats, studenten avlägga prov i ämnen eller ämnesgrenar,
vilka tillhöra även gymnasiets undervisning, men i vilka den inträdessökande
till följd av bortval eller av annat skäl icke erhållit godkänt
vitsord i sin studentexamen eller i därefter undergången fyllnadsprövning.
Visserligen kunna även i detta fall de kunskaper, som studenten
inhämtat i gymnasiet, stundom fullt motsvara seminariekurserna, men som
allmän bestämmelse torde villkoret av prövning vara nödvändigt. Prövningen
skall naturligtvis icke avse att vitsorda studentkunskaper i det ifrågavarande
ämnet, utan skall begränsa sig till ämnets kurs i seminariet.

Inträdesprövningen bör förläggas till början av höstterminen, så att
den inträdessökande kan använda sommaren till förberedelse.

Med avseende på övriga inträdesfordringar böra, såsom ock för närvarande
är fallet, de allmänna villkoren för intagning äga tillämpning även
på studenter. Härav följer, om kommitténs förut (sid. 53 tf.) framställda
förslag angående inträdesåldern vinner godkännande, att den sökande
vid början av det år, då inträde sökes, ännu icke får hava fyllt 26 år,
samt att manlig inträdessökande vid början av sagda år skall hava fyllt
17 och kvinnlig inträdessökande 18 är.

Vid uppgörandet av undervisningsplan för studentkurserna gäller det
att söka så väl som möjligt tillgodose de seminarieämnen, som icke tillhöra
gymnasiet, samt att i övrigt upptaga just de partier av seminariets lärokurser,
som äro av speciell betydelse för den blivande folkskolläraren. Av

Seminariekurs för studenter.

kunskapsämnena behöva blott några få upptagas på läsordningen, i första
rummet psykologi och pedagogik. Åt de olika övningsämnena och åt den
praktiska utbildningen kan ägnas den större delen av tiden.

Det kan möjligen synas, som om kommittén med de för inträde i de
föreslagna studentkurserna uppställda kunskapsfordringarna väl mycket försvårat
för studenterna tillträdet till folkskollärarbanan och icke till sitt
fulla värde uppskattat den bildning, som genom studentbetyget vitsordas.
Men kommittén har icke utgått från någon jämförande värdering av studentbildningen
och seminariebildningen, utan endast från de särskilda
bildningskrav, som här föreligga (jfr sid. 19). Att studenten äger kunskaper
i ämnen, som icke ingå i seminariets undervisning, och i en del
av de ämnen, som tillhöra seminariet, måhända kommit icke obetydligt
utöver vad där inhämtas, kan enligt kommitténs uppfattning icke ersätta
väsentliga brister i den särskilda utbildning, som för folkskollärarkallet är
nödvändig.

Det är ock tydligt, att även med den av kommittén föreslagna anordningen
vägen över studentexamen fortfarande i ett stort antal fall skall
bliva eu fördelaktig väg till folkskollärarexamen. Särskilt av kvinnliga
studerande torde den allt fort komma att i ganska stor utsträckning användas.
Har vederbörande redan något år före avläggandet av studentexamen
beslutit sig för att genomgå kurs vid seminariet, bör utan svårighet
tid kunna beredas för inhämtandet av de utom eller utöver studentkursen
liggande jämförelsevis föga omfattande insikter och färdigheter, vilka av
kommittén uppställts som inträdesfordringar. Måhända skola i flertalet fall
sommarferierna närmast efter studentexamen giva tillräcklig tid för det
erforderliga förberedelsearbetet. Uppskjutes inträdet i seminariet till året
efter avlagd studentexamen, något som mången gång torde kunna innebära
en fördel, även då det icke av åldersförhållandena göres nödvändigt,
kan förberedelsen för inträdet göras så grundlig, att det följande årets
seminariearbete därigenom väsentligen underlättas.

10—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

Organisationen.

Studentelementet
i
folks kollärarkåren.

Dylika kurser för studenter har kommittén nu tänkt sig böra upprättas
i mån av behov och vid sådana seminarier, som med hänsyn till
belägenhet och lokalutrymme därtill lämpa sig. Två studentkurser äro
redan i verksamhet, en för kvinnliga studenter vid seminariet i Stockholm
sedan år 1909 och en för manliga studenter vid seminariet i Växjö sedan
år 1910. Angående behovet för framtiden av sådana kurser uttalar sig kommittén
i kap. XIV. Det bör erinras om att upprättandet av en studentkurs
vid ett seminarium nödvändiggör icke blott någon ökning av seminariets
lärarkrafter utan därjämte en icke oväsentlig utvidgning av dess övningsskola
(jfr sid. 38), men att det i övrigt med avseende på lokaler, undervisningsmedel
o. d. i allmänhet icke behöver förorsaka några särskilda kostnader,
undantagandes kostnaden för ett lärorum och dess inredning.

Antalet studenter i seminarierna har länge varit obetydligt. Ännu år
1901 voro vid de kvinnliga seminarierna endast 6.i % och vid de manliga
endast 3.4 % av de intagna eleverna studenter.1) Nästan oavbrutet har emellertid
antalet varit i stigande, och under de senare åren har ett betydligt större
antal sökt inträde, än som kunnat mottagas, då möjligheten att mottaga
de sökande i det hela varit beroende av om tillfälligtvis några lediga platser
funnits i fjärde klassen. Så voro vid Stockholms lärarinneseminarium
de inträdessökande studenterna år 1907 ej färre än 11, av vilka endast 3
kunde mottagas, nämligen 1 i fjärde och 2 i tredje klassen; år 1908, då
seminariets inflyttning i ny byggnad tillfälligtvis möjliggjorde mottagandet
av ett större antal, blevo av 18 inträdessökande studenter 8 intagna i
fjärde och 5 i tredje klassen; år 1909 efter den särskilda studentavdelningens
upprättande kunde vid samma seminarium av 34 inträdessökande
mottagas 29, och år 1910, då de inträdessökande studenterna voro 54, intogos
32. Då den särskilda avdelningen för studenter år 1910 upprättades vid

D Band 3 sid. 390—393.

Seminariekurs för studenter.

det manliga seminariet i Växjö, sökte ej färre än 45 studenter där inträde,
av vilka 29 erhöllo plats. Aven sedan de särskilda studentavdelningarna
i Stockholm och Växjö kommit till stånd, ha naturligtvis såsom förut studenter
sökt och vunnit inträde i flera av de övriga seminarierna. De officiella
uppgifterna om antalet inträdessökande studenter visa vid flertalet
seminarier visserligen jämförelsevis små tal, även vid seminarierna i Uppsala
och Lund, vilket dock delvis beror därav, att ansökningen ofta stannar
vid eu under hand gjord förfrågan, huruvida utsikt att erhålla plats finnes
eller icke. Antalet intagna studenter vid seminarierna under de tio åren
1901 —10 framgår av följande översikt:

År (höstterminen). .	Intagna studenter.
Manliga.	Kvinnliga.	Samma.
1901..............	7	10	17
1902 ..............	7	8	15
1903 ..............	7	19	20
1904 ..............	7	15	22
1905 ..............	6	12	18
1906 ..............	15	12	27
1907 ..............	15	11	20
1908 ..............	18	24	42
1909 ..............	26	37	(>3
1910..............	41	42	83
. S:a	140	190	339

Höstterminen 1910 voro vid de kvinnliga seminarierna 21.3 och vid
de manliga 13.8 % av de intagna eleverna studenter.

De anförda sifferuppgifterna visa, icke blott att antalet studenter,
som vunnit inträde vid seminarierna, rätt betydligt vuxit, utan ock att
den starkaste tillväxten står i samband med upprättandet av de båda sär -

Organisationen.

skilda studentavdelningarna, i det att de ökade tillfällen, som därigenom
erbjudits studenter att erhålla folkskollärarutbildning, genast och fullständigt
blivit begagnade.

Att åt studenter i något större antal beredes tillfälle att inträda på
folkskollärarbanan, torde måhända icke allmänt betraktas såsom från folkskolans
synpunkt lyckligt. Man torde befara, dels att de lärarkrafter, som
på ifrågavarande bildningsväg tillföras folkskolan, icke i allmänhet skola
vara dugliga för sin uppgift, dels ock att lärarkrafter från de bredare folklagren
genom dem skola allt för mycket trängas tillbaka.

Sådana farhågor, om också icke ogrundade, torde dock icke böra få
bliva bestämmande. Att genom den rätt, som hittills funnits för studenter
till inträde i seminarierna, personer med studiebegåvning och allvarligare
håg för lärarkallet icke alltid, kanske icke ens ofta tillförts folkskolan, må
visserligen vara sant och har sin förklaring. Men förhållandena äro i detta
hänseende redan väsentligt förändrade till det bättre. Och i det hela lärer
det väl icke kunna anses annat än som en fördel för folkskolan, att dess
lärarkår blir rekryterad av personer, som komma från olika samhällsklasser
och gått delvis skilda bildningsvägar.

De åtgärder, som av kommittén här föreslagits, avse dessutom att
göra studenternas utbildning för folkskollärarkallet bättre, än den hittills
i allmänhet kunnat bliva, så att i densamma icke kommer att fattas något,
som för detta kall är av väsentlig betydelse. Efter genomförandet av de
bestämmelser i fråga om studenterna, som av kommittén föreslagits, torde
det icke med fog kunna komma att sågas, att ej den utbildning, som
studentkurs och ettårig seminariekurs tillsamman giva, är sådan, att den
med all rätt bör medföra behörighet till lärartjänst vid folkskola. Och
någon vittgående förskjutning i folkskollärarkårens rekrytering torde de föreslagna
åtgärderna icke behöva förorsaka, detta så mycket mindre, som det
ju ligger i regerings och riksdags skön att bestämma antalet för studenter
avsedda seminariekurser, efter vad förhållandena påkalla och lämpligt synes.

Seminariekurs för studenter.

Allra minst synes det vara skäl att för närvarande, då en kännbar lärarbrist
på folkskolans område är för handen, lämna obegagnad den möjlighet
till lärarkrafternas förstärkning, som står att vinna därigenom, att åt
personer med studentbildning beredas ökade tillfällen till utbildning för
folkskollärarkallet.

I kap. XIII lämnar kommittén ett fullständigt förslag till föreskrifter föreskrifter
för ettåriga seminariekurser för studenter samt förslag till undervisnings-^{Jningtpian
plan för sådana kurser. Vad kommittén i övrigt i sitt betänkande yttrarf°‘c„^r!e-a
angående undervisningsplan och arbetssätt, angående folkskollärarexamen ^"udenfer.
och betysrsjrivning, angående elevernas vård i moraliskt och fysiskt avseende
o. s. v. är emellertid i väsentliga avseenden tillämpligt även på de föreslagna
studentkurserna.

Enligt nu gällande stadganden har den, som avlagt godkänd examen

Om nu gällande
rätt

inför teologisk fakultet, liksom ock den, som avlagt sådan filosofie k a n d i dat- ^vlagTteoloexamen,
som fordras för behörighet till adjunktsbefattning vid folkskole-^.,f?"™f"
seminarium, rätt att vinna inträde vid seminarium och där under eu ter- ‘men.''

deltaga i tredje och fjärde klassernas undervisningsövningar för

min

alt vid terminens slut avlägga undervisningsprov och erhålla betyg,
vilket berättigar till anställning som ordinarie lärare vid folkskola. Stadgandena
förskriva sig i nuvarande lydelse från år 1894 men gå i olika former
tillbaka ända till 1862 och 1865 års reglementen. Antalet av dem,
som på detta sätt avlagt folkskollärarexamen, uppgår till 244, av vilka
46 tillhöra 5-årsperioden 1905—1910. Det är naturligtvis huvudsakligen
seminarierna i Uppsala och Lund, som mottagit dessa med akademisk examen
försedda inträdessökande.

Centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening har i
sin petition yrkat, att dessa stadganden måtte utgå såsom innebärande ett
för folkskolan till sina verkningar ofördelaktigt privilegium. Då kommittén

Organisationen.

ur sitt stadgeförslag uteslutit dem, har. kommittén därtill föranletts
huvudsakligen av två skäl. Dels utgöra ifrågavarande elever — hur gynnsam
erfarenheten ock må hava varit i fråga om deras sätt att fatta sin
ställning och utföra sitt arbete inom seminariet — en rätt obekväm tillökning
i ett redan förut stort elevantal, och att bereda dem i nämnvärd
mån tillfälle till övning i undervisning är icke möjligt, utan att intrångsker
i den övningstid, som borde tillkomma de ordinarie eleverna, eller
utan att övningsskolan ytterligare belastas med elevlektioner och seminarielärarna
med arbete. Dels måste det ju sägas, att samma brister i den
behövliga utbildningen, som blivit anmärkta hos studenterna, föreligga
även beträffande de ifrågavarande kandidaterna, ofta till och med i högre
grad, då de övningar och studier, som utgöra de senares serninariekurs,
äro så väsentligt mindre, över huvud taget är den utbildning för folkskollärarkallet,
som på denna väg erhålles, ganska bristfällig och företer
inom folkskolepedagogikens och skolhvgienens samt inom de för folkskolan
så viktiga övningsämnenas område luckor, som knappast kunna anses ersatta
av vederbörandes på andra områden överlägsna insikter.

Att den blivande prästen erhåller kännedom om undervisningen och
ordningen i folkskolan, är blott som sig bör och torde på flera sätt kunna
ske. Men vill han eller annan studerande vid universitetet med eller utan
akademisk examen vinna behörighet till anställning som ordinarie folkskollärare,
äger han enligt kommitténs förslag den rätt, som i allmänhet tillkommer
student, och har således att genomgå en sådan för studenter avsedd
ettårig serninariekurs, som i det föregående omtalats. Härvid bör
han naturligtvis, om han det önskar, vara fritagen från att följa undervisningen
i ämne eller ämnesgren, vari han förvärvat akademiskt vitsord
(stadgeförslaget § 8: i).

Enahanda rätt som den nämnda åt vissa inom teologiska och filosofiska
fakulteterna examinerade personer medgivna tillkommer för närvarande
även dem, som utexaminerats från Högre lärarinneseminariet i Stock -

Semhiarieburs för småskollärarinnor m. fl.

holrn. Bestämmelsen härom har kommittén likaledes ansett böra utgå, så
mycket mera som den däri beviljade förmånen så gott som aldrig blivit
begagnad av dem, som den avser.

8. Seminariekurs för småskollärarinnor m. fl.

Behovet av en kortare seminariekurs vid sidan av normalkursen Behovet

av kortare

framträder även i fråga om andra än studenter. Det är särskilt vissa seminarie °

utbildning

grupper kvinnliga inträdessökande, som härvid komma i betraktande. för kvinn *

11 ’ _ liga inträ -

I genomsnitt taget råder en icke obetydlig skillnad med avseende dessSkande

f . . ... . med högre

på bildningsgrad mellan de inträdessökande vid de kvinnliga seminarierna förbildning.
och dem vid de manliga. Statistiken visar, att av de intagna manliga
eleverna inemot 70 procent icke besitta annan skolbildning, än den de
erhållit i folkskolan, då däremot ej mindre än omkring 76 procent av de
kvinnliga äga en högre skolbildning, 37.3 procent till och med den bildning,
som vitsordas genom avgångsbetyg från högre (8-klassig) flickskola
eller genom studentbetyg (Band 3 sid. 390—393).

Under det att således de ''allra flesta manliga seminarieelever, innan
de börja sin beredelse för inträdesprövningen vid seminariet, icke erhållit
annan undervisning än folkskolans, hava de kvinnliga med jämförelsevis
få undantag gått i skola från barndomen till inträdet i seminariet.1) Detta
sammanhänger med ett annat förhållande, som i nu nämnda avseende
redan i och för sig är till fördel för de kvinnliga eleverna, nämligen
att dessa i allmänhet utgå ur mera bildade och burgna hem, ett ej ringa
antal ur sådana, vilka endast mycket sällan lämna bidrag till de manliga
seminariernas elevkår.* 2)

Att denna skillnad röjer sig även sedermera vid arbetet i seminariet,
är naturligt, men vad som i detta sammanhang skall framhållas, är det
faktum, att ett stort antal av de kvinnliga seminariernas elever vid inträ -

D Band 3 sid. 390—393.

2) Band 3 sid. 140.

Organisationen.

Fördelarna
av en särskild
kurs <
stället för
parallellklasser.

det i seminariet äga ett sådant mått av kunskaper och allmänbildning, att
de på kortare tid än f)’ra år skulle kunna nå det mål, som är satt för
seminariernas arbete. Men nu nödga dem förhållandena i regeln att genomgå
alla fyra seminarieklasserna; endast tillfälligtvis, och i varje fall endast i
ringa antal, finnas platser för inträdessökande i klasser ovanom den första,
och så måste inträdessökande även med en helt annan underbyggnad än
den av seminariestadgan förutsatta söka sig in i första klassen.

Att detta är ett missförhållande lärer icke nekas. Det innehär en
misshushållning med tid och penningar för de ifrågavarande eleverna och
även en mindre god ekonomi från det allmännas synpunkt, då staten här
för ett antal folkskollärarinnors utbildning tydligen betalar långt mera,
än nödigt vore.

Genom att bestämma det högsta antalet lärjungar, som i eu klass får
finnas, något lägre för första klassen än för de högre klasserna skulle man
visserligen i någon män vinna en förbättring i förevarande avseende. Vid
några av de kvinnliga seminarierna har man ock sedan länge av denna orsak
haft för sed att hålla lärjungeantalet i första klassen något lägre än i de
följande, varigenom man kunnat påräkna några platser i dessa för nya inträdessökande.
Men då en inskränkning av elevantalet i första klassen
dels är till förfång för dem, som söka inträde i denna klass, dels skulle
kunna hava till följd, att avgångsklassen ej bleve fulltalig, i vilket fall
seminarierna komme att utbilda färre lärarkrafter än de borde, måste
en sådan inskränkning hållas inom mycket snäva gränser. Det antal
inträdessökande, för vilka en kortare kurs än den fyråriga vore ändamålsenlig,
är tydligen så stort, att en verksammare åtgärd för deras utbildande
på skälig tid är behövlig.

En sådan vore upprättandet av parallellklasser till de två eller tre
övre klasserna vid ett eller flera av de kvinnliga seminarierna. Men liksom
i fråga om den förut föreslagna parallellavdelningen till fjärde klassen,

Seminariekurs för småskollärarinnor in. fl.

så gäller det ock här, och det i ännu högre grad, att vad man i allmänhet
förstår med parallellklasser, eller klasser med alldeles samma läroplan som
de bredvidliggande, icke fullt motsvarar vad man behöver. Deras lärokurs
skulle komma att utgöra en avkortning för att icke säga avstympning av
den normala seminariekursen, och det vore nästan oundvikligt, att ett eller
annat för utbildningen viktigt parti däri icke erhölle den grundliga behandling,
som önskligt vore. Särskilt efter den omläggning av undervisningsplanen,
som av kommittén föreslås, skulle en kurs av två eller tre
parallellklasser komma att visa sig mindre tillfredsställande, tv kommitténs
undervisningsplan räknar mera än den nuvarande med den fyråriga
kursen såsom en helhet, vilken i regeln icke bör avkortas vare sig nedifrån
eller uppifrån. Andamålsenligare blir alltid en anordning i form av eu
särskild kurs med egen undervisningsplan. Med en sådan kan
man bättre anpassa sig efter förutsättningarna hos de inträdessökande,
soin man har att räkna med, och omsorgsfullare tillgodose fackutbildningens
intressen.

Också har kommittén beslutit sig för att föreslå upprättandet vid
sidan av normalkursen av kortare seminariekurser, avsedda för
vissa grupper av kvinnliga inträdessökande.

Bland dem, som skulle beröras av ifrågavarande anordningar, är det
dock icke lärjungarna från de högre flickskolorna, som i första rummet
synts kommittén böra komma i betraktande, utan en grupp, som från folkskolans
synpunkt står frågan närmare, nämligen småskollärarinnorna.

Häri inbegripas dock icke alla de, som genomgått ett småskoleseminarium.
Småskoleseminarierna tjänstgöra i icke ringa utsträckning som preparandanstalter
för inträde i folkskoleseminariets första klass, så att vid de
kvinnliga seminarierna under tioårsperioden 1901—JO icke mindre än 28.4
procent av de i första klassen intagna avlagt småskollärarinneexamen. De

11—082815 Folkunderv.-koni. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

Semirtm*’-nurs för
småskollärarinnor.

Organisationen.

som man här har att tänka på äro i skolans tjänst arbetande småskollärarinnor,
de må nu ha sin plats i småskolan, i den s. k. mindre folkskolan
eller i den egentliga folkskolan, nämligen de bland dessa, som, utrustade
med kunskapsintresse samt studiebegåvning och arbetsförmåga,
sträva efter att vinna folkskollärarinnans utbildning och behörighet.

En sådan deras strävan är allt för berättigad för att böra motarbetas,
exempelvis med en hänvisning därtill, att småskolan icke bör
berövas några av sina bästa lärarkrafter. Att medlemmar av småskollärarinnekåren
genom ytterligare vunnen utbildning kunna komma upp i
folkskollärarinnekåren, kan ej annat än verka fördelaktigt på den förra
kåren och måste anses som en naturlig och god rekrytering av den senare.
De kvinnliga folkskoleseminarierna räkna ej få f. d. småskollärarinnor
bland sina elever, och erfarenheten giver dem i allmänhet ett mycket
gott vitsord. Nu år det emellertid till följd av förutnämnda förhållanden
ganska svårt för en småskollärarinna, även om hon från den utbildningsanstalt
hon genomgått medfört goda kunskaper, som hon sedan
genom självstudier ökat, att vinna inträde i någon annan klass av folkskoleseminariet
än den första, och även i fråga om inträdet i denna klass befinner
hon sig bland mängden av mera skolbildade medsökande mången gång
i ogynnsammare ställning, än hon med hänsyn till för lärarinnekallet ådagalagd
duglighet måhända förtjänade. Det synes kommittén vara i överensstämmelse
med folkskolans intresse och med billighetens fordringar, att
något göres för att underlätta övergången från det lägre till det högre
stadiet inom folkskolans lärarkår. Och av skäl, som nyss utvecklats, anser
kommittén, att den åtgärd, som i sådant syfte bör företagas, helst bör
bestå däri, att man för småskollärarinnor, som söka att vinna behörighettill
ordinarie tjänst vid folkskola, upprättar en särskild seminariekurs vid
sidan av normalkursen, kortare än denna.1)

x) Bland de intagna eleverna vid de kvinnliga seminarierna 1901—10 kade av 1,746 ej,
färre än 480 eller 27.5 % genomgått småskoleseminarium. Av dessa voro 83.i / intagna i.

Seminariekurs för småskollärarinnor in. fl.

Frågan om småskollärarinnornas fortsatta utbildning till folkskollära- Tidigare
rinnor har under det senaste årtiondet gång efter annan varit föremål för •fo''blng''
behandling inom intresserade kretsar och slutligen även dragits inför riksdagen.

I första hand har uppmärksamheten varit fäst vid tanken på att
underlätta för småskollärarinnor inträdet i någon av folkskoleseminariets
klasser ovanom den första, i den mån, särskilt genom upprättande av
parallellklasser, plats för nytillkommande elever i dem kunde beredas. 1
denna form har frågan för en del ar sedan varit före i Sveriges allmänna
folkskollärarförening.

Under år 1903 utsände nämligen centralstyrelsen för nämnda föreninm
med anledning av en inkommen motion från en av kretsföreningarna, följande
frågor till kretsföreningarnas behandling och besvarande: »1) Böra
småskolans lärarinnor under nuvarande förhållanden erhålla rätt att utan
inträdesexamen bliva intagna i folkskollärarinneseminariernas andra klass?

2) Under vilka villkor bör detta ske? 3) År det önskvärt, att småskollärarinneseminariernas
kurs göres tvåårig? 4) Böra småskollärarinnor, som
genomgått en tvåårig kurs, erhålla rätt att utan inträdesexamen bliva intagna
i folkskollärarinneseminariernas tredje klass? 5) Under vilka, villkor?

6) Vilka övriga uttalanden vill kretsföreningen göra i avseende på föreliggande
ärende?» — I ärendet yttrade sig 232 kretsföreningar. Ett icke
ringa antal svarade jakande på den första frågan under uppställande av
vissa förbehåll. Med stor enighet förordade man tvååriga småskoleseminarier
med anledning av frågan n:r 3. Med avseende på den 4:e frågan
uttalade sig något över halva antalet tillstyrkande, ett rätt betydligt mindretal
avstyrkande och en del utan att anföra bestämd mening. Av de til 1-

torsta klassen, 8.4 % i andra klassen och 8.5 % i tredje klassen. — Antalet vid de kvinnliga
seminarierna intagna elever, vilka före inträdet avlagt småskollärarinneexamen samt tjänstgjort
som lärarinnor i folkskola, mindre folkskola eller småskola, utgjorde under samma tid
14.4 %'' av samtliga intagna (Band 3 sid. 391).

Organisationen.

styrkande uppställdes bland andra villkor i allmänhet även det, att fordringarna
för inträde borde vara lika Aid de båda slagen av seminarier. I
de viktigaste punkterna voro således kretsföreningarnas uttalanden tämligen
stridiga, varför ock centralstyrelsen beslöt (1904) att låta ärendet bliva
vilande i avvaktan på en möjligen förestående omorganisation av folkskoleseminarierna.

I sin underdåniga petition om förbättrad lärarutbildning år 1906 berörde
centralstyrelsen, sedan den uttalat sig mot tanken på rätt till inträde
utan prövning i seminariernas första klass lör dem som avlagt realskolexamen,
frågan om småskollärarinnorna och yttrade därom följande:

En annan ställning till folkskollärarseminariet torde däremot böra intagas
av småskolans lärarpersonal, detta dock först sedan en välbehövlig omdaning
även av de anstalter, som hava att sörja för denna personals utbildnino-,
äo-t rum. Under förutsättning av väsentligt höjda inträdesfordringar
även för småskollärarinneseminarierna bör en småskollärarinna redan vid
utträdet ur småskollärarinneseminariet hava förvärvat sig ett kunskapsmått,
som motsvarar vad som kommer att inhämtas i folkskollärarinneseminariets
första klass. Under sådana omständigheter vore rättigheten för henne att
utan inträdesprov, men under vissa skärpta villkor i övrigt, bliva intagen i
folkskollärarinneseminariets andra klass endast en naturlig fortskridning
inom folkskolans område, där högre och lägre stadier i verkligheten icke
äro skarpt avgränsade utan bilda en oavbrutet uppåtstigande serie.»

Vid 14:e allmänna svenska folkskollärarmötet i Gävle 1908, där bland
annat även småskollärarinneutbildningen avhandlades, framställdes av en mötesdeltagare,
seminarieföreståndaren K. Rudvall, det yrkandet, att mötet skulle
uttala sig för en sådan ombildning av de nuvarande folkskoleseminarierna,
att dessas två nedre klasser bleve tvååriga »lägre seminarier» för utbildning
av lärare vid småskolan och deras två övre klasser tvååriga »högre
seminarier» för utbildning av lärare vid folkskolan, en anordning genom
vilken skulle erhållas bland andra fördelar den, att övergången från den

Seminariekurs för småskollärarinnor m. fl.

lägre till den högre lärarbehörigheten underlättades. Detta yrkande vann
icke mötets bifall.

Aven inom seminariernas lärarkår har frågan om småskollärarinnornas
fortbildning varit föremål för uppmärksamhet. Så gjordes vid det
sjunde svenska seminarielärarmötet i Landskrona 1905 av rektor Fredrik
Lundgren en hemställan, innehållande den tankegången, att frågans lösning
borde sökas icke i åtgärder för underlättande av småskollärarinnors
inträde i någon klass av det fyrklassiga folkskoleseminariet, utan i upprättandet
av en för sådana lärarinnors utbildning till folkskollärarinnor
avsedd särskild seminariekurs, således samma lösning som den kommittén
för sin del velat förorda. Nämnda hemställan hade följande lydelse:
»Då det mångenstädes på landsbygden visat sig svårt att erhålla
examinerade folkskollärarinnor, och då regeringen numera endast i vissa
kvalificerade undantagsfall giver dispens, hemställes, om det icke vore
skäligt att inrätta ett tvåårigt försöksseminarium, där lärarinnor, som
genomgått tvåårigt småskoleseminarium och sedan tjänstgjort minst fem
år i småskola eller mindre folkskola, kunde förvärva behörighet till ordinarie
tjänst i folkskola.» Frågan hann ej att komma under behandling,
men det beslöts med hänsyn till sakens vikt, att den gjorda framställningen
skulle intagas i redogörelsen för mötet.

Samma tanke låg ock till grund för en vid 1911 års riksdag i
Andi’a kammaren av kontraktsprosten Ch. Meurling väckt motion, däri
hemställdes, »att riksdagen måtte besluta underdånig skrivelse till Kungl.
Maj:t med anhållan, det täcktes Kungl. Maj:t. låta utarbeta plan till
tvååriga folkskoleseminarier, där från småskoleseminarier utexaminerade
lärarinnor, som minst två år med goda vitsord tjänstgjort i småskola,
mindre folkskola eller folkskola, äga att vinna inträde och efter godkänd
avgångsprövning vinna behörighet att innehava ordinarie tjänst i den
egentliga folkskolan». Det tillfälliga utskott, som behandlade motionen,
gav sitt fulla erkännande åt motionens huvudsyften, nämligen att dels

Organisationen.

Kursens

längd.

åtgärder för folkskollärarbristens avhjälpande borde vidtagas, dels sådana
anordningar vore önskvärda, varigenom småskollärarinnor kunde bliva i
tillfälle att på kortare tid än genom eu fyrårig seininariekurs vinna ut o bildning

till folkskollärarinnor. A andra sidan kunde utskottet icke obetingat
ansluta sig till motionärens mening, att kursen borde vara tvåårig,
något som enligt utskottets åsikt icke utan närmare utredning kunde avgöras.
Då de av motionären berörda spörsmålen vore föremål för övervägande
inom folkundervisningskommittén, hemställde utskottet, att motionen
icke måtte till någon åtgärd föranleda, vilket ock blev kammarens
beslut.

Då kommittén således anser, att det föreliggande önskemålet att
bereda ökat tillfälle för småskollärarinnor att på kortare tid än fyra år
erhålla den utbildning, som meddelas vid folkskoleseminarierna, bör tillgodoses
genom upprättandet av eu särskild seininariekurs, blir för kommittén
det närmaste och viktigaste spörsmålet, huruvida en sådan kurs bör
göras 2-årig eller 3-årig.

Kommittén har vid övervägandet av detta spörsmål kommit till den
bestämda uppfattningen, att en tvåårig kurs icke1 skulle bliva tillräcklig
för en utbildning, som vore fullt jämförlig med den, som erhålles vid det
fvråriga seminariet.

Icke ens under förutsättning av tvååriga småskoleseminarier med lika
höga inträdesfordringar som folkskoleseminarierna och med samma utrustning
som dessa i avseende på lärarkrafter och undervisningsmedel skulle
eu lärogång genom småskoleseminariet och ett därpå byggt tvåårigt folkskoleseminarium
i och för sig ge lika god behållning, som den, vilken den
obrutna fyråriga seminariekursen skänker. Detta visar sig vid ett försök
att uppdela denna sistnämnda kurs i en tidigare del, avsedd att utbilda
för småskolan, och en senare del med syfte att därutöver giva den för
folkskolan behövliga utbildningen. Ett sådant försök är, icke utan känn -

Seminariekurs för småskollärarinnor in. fl.

bara olägenheter, till halvs gjort i nu gällande undervisningsplan för folkskoleseminarierna,
ocli yrkanden ha, såsom nyss omtalats, låtit sig höra,
gående ut på att folkskoleseminariernas organisation skulle grundas på dess
fullständiga genomförande. Kommittén upptar i nästa avdelning av detta
kapitel frågan härom till närmare utredning.

Nu kan man emellertid icke utgå ens från förutsättningen av tvååriga
småskoleseminarier. Visserligen hava småskoleseminarierna under de senaste
åren raskt utvecklats, men ännu år 1910 hade endast omkring hälften av dem
tvåårig lärotid, under det att de övrigas kurs omfattade tre eller två terminer.
Vad inträdesfordringarna beträffar, äro de icke i lag bestämda och
helt säkert rätt växlande. Men ställas de i normalt förhållande till lärokursen
för småskoleseminarierna, sådan denna i gällande författning är
angiven, bliva de betydligt lägre än de nuvarande inträdesfordringarna
vid folkskoleseminarierna. Småskoleseminariernas lärarpersonal måste i fråga
om duglighet ställas mycket högt, men dess utbildning är i allmänhet
väsentligen lägre än den, som vid folkskoleseminarierna fordras för behörighet
till lärartjänst. I fråga om undervisningens yttre hjälpmedel äro
många av småskoleseminarierna ännu ganska svagt utrustade. Vad slutligen
lärokursen beträffar, utsträckes den visserligen vid de bättre seminarierna
utöver den i den kungl. kung. den 28 maj 1897 föreskrivna. Men
denna officiella lärokurs, som dock fortfarande bestämmer godkännandet i
avgångsexamen, går i flertalet ämnen icke eller föga utöver de för folkskoleseminarierna
stadgade inträdesfordringarna. — Att under dessa förhållanden
en endast tvåårig kurs vid folkskoleseminarierna icke kan vara
tillräcklig, torde vara tydligt. An mindre skulle den göra till fyllest efter
den utvidgning av folkskoleseminariernas lärokurser, som bland annat uppställts
som mål för en reform av dessa läroanstalter.

Visserligen räkna folkskoleseminarierna, såsom förut sagts, många
f. d. småskollärarinnor bland sina bästa elever. Men å andra sidan kan
icke sägas, att erfarenheten från folkskoleseminarierna är den, att inträdes -

Organisationen.

sökande, som avlagt småskollärarinneexamen, i allmänhet visa någon avgjord
överlägsenhet över andra inträdessökande eller med större lätthet bestå prövningen
för inträde vid seminarierna. Till och med då det gäller inträde;
i första klassen, för vilken klass flertalet av dem anmäla sig och där omkring
83 procent1) av de småskollärarinnor, som i seminariet mottagas, vinna
inträde, finner man, att de ofta få stå tillbaka för andra sökande. Några
mera omfattande statistiska uppgifter till bestyrkande härav föreligga icke.
Dock kan nämnas, att vid Stockholms seminarium, där antalet av sådana
elever, som före intagningen avlagt småskollärarinneexamen, är förhållandevis
störst eller 42.9 procent2) av samtliga intagna, under de fyra åren 1907
—10 tillsamman 86 sökande, som avlagt denna examen, blivit prövade för
inträde i första klassen och att av dem endast 51 blivit intagna, under det
att hela antalet intagna i denna klass varit 94, vadan således ej mindre
än 40 procent av den ifrågavarande gruppen måst ställas efter sökande
med annan förberedelse.

Under de senaste åren ha inom landet uppstått två enskilda kvinnliga
folkskoleseminarier, som erhållit examensrätt. Det ena av dessa, nämligen
det med läroanstalten »Ateneum för flickor» i Stockholm förenade
folkskoleseminariet, har sådan organisation, att undervisningen bygger på
förut av eleverna genomgången kurs vid småskoleserninarium. Dess lärokurs
är treårig. För inträde fordras de kurser, som genomgås i det med
samma läroanstalt förenade tvååriga småskoleseminariet, vilka kurser i
det hela överskrida de förutnämnda lagstadgade kurserna. Efter undergången
godkänd inträdesprövning mottagas lärarinnor, som haft anställning
i småskolans tjänst, dock med befrielse för dem som genomgått
tvåårigt småskoleserninarium från prövning i ämne, vari de erhållit minst
vitsordet »Med beröm godkänd». Utan inträdesprövning intagas elever, som
»med väl godkända betyg» genomgått läroanstaltens eget småskoleseminarium.

Medeltal för tioårsperioden 1901 — 10. 2) Iland 3 sid. 393.

Seminariekurs för småskollärarinnor m. fl. 89''

Den tanken har någon gång uttalats, att, om också den utbildning,
som skulle erhållas medelst en på småskoleseminarium byggd tvåårigkurs,
måste bliva svagare än den, som det fyråriga folkskoleseininariet
giver, det dock skulle kunna finnas en del skoltjänster, för vilka
den kunde anses tillräcklig. I någon mån synes en sådan tanke kunna
spåras i den förutnämnda motionen vid 1911 års riksdag, i det att
motionären framhåller, att lärarinnor, som fått sin utbildning på det sätt,
som i motionen föreslås, lättare skulle kunna vinnas för landsbygdens
folkskolor, »där de icke skulle undanträngas av högre meriterade raedsökande».
Kommittén kan i fråga om nu berörda uppfattning helt instämma
i det uttalande, som med avseende därpå gjordes av det utskott,
som behandlade motionen. Utskottet yttrade bland annat följande: »Redan
den omständigheten, att en klyvning skedde av folkskollärarkåren i en grupp,
som ansåges ha fått en bättre utbildning, och en annan grupp, vars förberedelse
betraktades såsom mindre grundlig, skulle vara ur flera synpunkter
mindre lämplig och således icke önskvärd. Men hela det betraktelsesätt,
som innefattas i en dylik plan, synes icke kunna godkännas. Tjänstgöringen
i landsbygdens folkskolor, av vilken typ de än må vara, torde
nämligen icke ställa lägre krav på lärarpersonalens utbildning och duglighet
än tjänstgöringen i städernas folkskolor. Det synes då vara eu
billig fordran, att landsbygdens barn få stå under ledning av lärarkrafter,
som i sådant hänseende icke äro sämre utrustade än de lärare, som ha
till sin uppgift att utbilda städernas barn».

Av skäl, som nu anförts, föreslår kommittén, att den för småskollärarinnor
avsedda folkskoleseminariekursen göres treårig.

Göres kursen treårig, torde man ock slippa ifrån att fästa några
villkor vid det av den inträdessökande genomgångna småskoleseminariets
beskaffenhet eller vid beskaffenheten av där erhållna vitsord. Inträdesprövning
måste emellertid få anses nödvändig. Dels visar det sig behövligt,

12—0828 lo Folkunder v.-k om. bet. I. Folkskolesem. Band. I.

Inträdes fordringar.

90 Organisationen.

att något arbete utöver sraåskoleseminariets lagstadgade lärokurs är undangjort
vid inträdet, om de uppgifter, som tillhöra den fortsatta utbildningen,
skola kunna medhinnas utan fara för elevernas överansträngning.
Dels är det av nöden, att den stora olikhet i kunskaper och färdigheter,
som helt visst måste komma att finnas hos de inträdessökande till följd av
olikheten mellan de seminarier, vid vilka de erhållit sin föregående utbildning,
och den olika långa tid, som förflutit från deras utträde ur dessa
seminarier, i någon mån utjämnas. Uppställdes ingen fordran på prövning,
skulle det lätt kunna inträ tfa, att en och annan bleve intagen, som
låtit de tidigare inhämtade kunskaperna och färdigheterna ligga helt i
lägervall och som genom ovana vid studiearbete vore oförmögna att utan
allt för stor ansträngning taga upp arbetet vid folkskoleseminariet. Ett stadgande
om inträdesprövning synes dessutom kunna medföra även en medelbar
fördel, den nämligen, att genom det studiearbete, som därav gjordes
nödvändigt, i viss mån ett urval komme att ske inom småskollärarinnekåren,
så att endast sådana medlemmar av denna kår, som icke blott ägde de nödvändiga
ekonomiska möjligheterna för kursen utan jämväl hade särskild lust
och duglighet för studier, komme att eftersträva den fortsatta utbildningen.

Att, såsom föreslagits, bestämma den föregående tjänstgöringstiden till
minst fem år, torde vara att göra den onödigt, om icke olämpligt lång. Såsom
särskilda villkor för inträde föreslår kommittén endast avlagd examen
vid något under offentlig kontroll stående småskoleseminarium, väl vitsordad
tjänstgöring vid småskola eller folkskola under minst tre år samt godkända
kunskapsprov i vissa ämnen. De allmänna villkoren böra bliva lika med
eller motsvarande dem, som eljest äro stadgade för inträde i folkskoleseminarium.

Vid uppställandet av förslag till kunskapsfordringarna för inträde
har kommittén icke blott velat vinna de syften, vilka ovan anförts såsom
skäl för ett stadgande om inträdesprövning. Kommittén har även haft
den synpunkten för ögonen, att de studier, som förberedelsen medför,

Seminariekurs för småskollärarinnor in. fl.

måtte kunna utföras av lärarinnan på egen hand och utan att hon behövde
lämna sin skoltjänst. Och kommittén har därjämte ansett det vara önskligt,
att dessa studier vore av värde för lärarinnan personligen och för
hennes arbete som småskollärarinna, så att de, om hon av en eller annan
orsak aldrig vunne inträde i folkskoleseminariet, dock icke innebure eu
förspilld möda. Inträdesfordringar ha därför upptagits endast i vissa
ämnen, och man har icke åfeyftat någon överensstämmelse med de kurser,
som genomgås i första klassen av det fyra riga seminariet.

Det är, som sagt, dock icke blott för småskollärarinnornas skull, Kortare se7
o 7 minarxckv.y man

har anledning att tänka på inrättandet av eu kortare seminariekurs ser för vissa
o 1 andra ler in» -

än normalkursen. Även för en annan grupp av kvinnliga inträdessökande tiga inträär
en sådan behövlig, nämligen för flickor, som genomgått högre flickskolor
eller på annat sätt erhållit eu allmänbildning, som bör
göra det möjligt att på kortare tid än fyra år föra dem fram till
seminariets slutmål. Bland dessa bör man då i första rummet ihågkomma
dem, för vilka den fyråriga lärotiden innebär den största tidsförlusten,
således på dem, som medelst en tvåårig kurs böra kunna nå det
nämnda målet.

In gen särskild skolas lärjungar äro härmed åsyftade, och än mindre
är det kommitténs mening, att examensbetyg av någon sort skulle utan
vidare medföra rätt till inträde i denna kurs. Den inträdessökande underkastas
inträdesprov, och de fordringar, som därvid uppställas, bestämmas
icke efter någon annan läroanstalts kursplan utan efter seminarieundervismingens
behov, d. v. s. de bestämmas så, att en på dem byggd seminarieundervisning
under två år kan giva ett fullgott resultat. Endast i ett eller
annat ämne, såsom i levande språk, bör vitsord från realskola eller högre
flickskola eller gymnasium kunna befria från provs avläggande. I flertalet
ämnen torde lärjungen från den ena såväl som den andra av dessa läroanstalter
behöva rusta sig genom särskilda studier, detta så mycket mera,

Organisationen.

som åldern för inträde icke kan sättas lägre än till minst 19 år och skolkunskaperna
således, där de icke behöva utvidgas, åtminstone behöva
uppfriskas. Skulle en mindre eller större del av befintliga platser komma
att tagas i besittning av kvinnliga studenter, så är därom från folkskolans
synpunkt intet att erinra. Man bör, på sätt kommittén i det föregående
angivit, sörja för att möjlighet må finnas för dessa att på annat
håll genom en ettårig för dem lämpad kurs''erhålla sin utbildning, men
de böra icke utestängas, lika litet som några andra, som uppfylla de allmänna
villkoren för inträde. Eu flicka, som blott erhållit enskild undervisning
i sitt hem, eller en småskollärarinna, som anser sig äga förutsättningarna
för att bestå i inträdesprövningen, skall ha samma rätt till inträde
som den, som avlagt realskolexamen eller genomgått en åttaklassig
flickskola.

Förening av De två grupper, för vilka särskilda kortare seminariekurser här i fråga treårig

och . . .

tvåårig kurs satts, småskollärarinnorna a ena sidan och övrig omtalad kvinnlig ung nom

samma , . , . . .

läroanstalt, dom ä den andra, bär nu kommittén tänkt sig böra så långt möjligt sammanföras
till gemensamt arbete. Häremot skall invändas, att man på
det viset får eu blandning av lärjungar, som äro allt för olikartade, för att
gemensam undervisning skall kunna med framgång meddelas. Kommittén
tror dock icke, att svårigheterna i detta avseende skola bliva avskräckande, och
finner däremot i andra avseenden så stora fördelar förenade med eu sammanslagning,
att kommittén anser den böra försökas. Att för hela tre år
samla i eu utbildningskurs endast och allenast f. d. småskollärarinnor,
vore knappast lyckligt. I kamratkretsar, där alla hava samma föregåenden
och intaga i det hela samma levnadsställning, uppkommer lätt en viss ensidighet,
och där saknas den väckelse, som vinnes i samvaro med personer
av annan bildnings- och utvecklingsgång. Fördelarna av sammanslagningen
skola emellertid tillfalla icke blott ena parten utan båda. Särskilt
bör den rikare pedagogiska erfarenhet och större personliga mognad, som

Seminariekurs för småskollärarinnor m. fl.

representeras av den nyssnämnda elevgruppen, bliva av värde för deras i
pedagogiskt avseende mindre erfarna och i regeln yngre kamrater.

Den ifrågavarande föreningen synes kunna genomföras pa två sätt.
Antino-en intagas i den treåriga kursens första klass småskollärarinnor
endast till ett antal av exempelvis k20, d. v. s. till ett antal lika med två
tredjedelar av det, som eljest är det för en klass bestämda högsta antalet
eller 30 (stadgeförslaget § 34: 4), varefter de elever, som skola genomgå
en tvåårig kurs, inträda i nästa klass och göra denna och följande klass
fulltaliga, då således endast 10 sådana elever årligen kunna mottagas.
Eller man låter första klassen fullständigt fyllas av småskollärarinnor och
mottager i nästa klass ej mindre än 30 elever av den andra gruppen,
d. v. s. man inrättar parallellavdelningar till andra och tredje klasserna,
varvid man dock, av skäl som nämnts, icke låter de båda. elevgrupperna
bilda var sin avdelning utan ordnar dem så, att varje avdelning kommer
att till ungefär lika delar sammansättas av båda gruppernas elever. Den
förra anordningen kräver utrymme och lärarkrafter för tre, den senare
för fem avdelningar. Den förra medför den avsevärda fördelen, att första
klassens elever till följd av sitt jämförelsevis begränsade antal kunna
båttre tillgodoses vid undervisningen. Den senare, som medgiver utexaminerandet
årligen av ett. dubbelt så stort antal lärarinnor som den förra
men givetvis icke fordrar motsvarande ökning av lärarkrafterna, äger, vad
undervisningskostnaderna beträffar, ett ekonomiskt företräde och är således,
där förhållandena i övrigt tillåta dess användning, att förorda.

1 båda fallen har man en treårig seminariekurs eller, om man
så vill, ett treårigt seminarium, i vars andra årsklass ett antal
nya elever mottagas, i förra fallet ett treårigt enkelseminarium, i senare
ett treårigt dubbelseminarium.

Småskollärarinnorna bli således ensamma under sitt första seminarieår
och kunna då erhålla en ensamt för dem avsedd undervisning och
övning. Under de följande två åren hava de eleverna av den andra gruppen

Organisationen.

till kamrater. Klart är, att de båda grupperna, även efter den skolning, som
småskollärarinnorna erhållit under första året av sin kurs, skola i vissa avseenden
hava olika studieförutsättningar, och sannolikt skola de i ett och annat
ämne icke eller åtminstone icke utan svårighet kunna sammanhållas.
Men i det hela skola de bilda en kamratkrets med gemensamt arbetsmål
och gemensamma intressen.

De. treåriga Frågan blir nu, huru många sådana treåriga kurser som böra upp kursernas

r 1

antal och rättas. Denna fråga är naturligtvis beroende dels av folkskolornas behov
Jörläggning,

av lärarkrafter, dels av den tillgång, som kan finnas på inträdessökande av
de slag, för vilka dessa kurser skulle vara avsedda. Var dylika kurser
böra komma till stånd och vilketdera av de två förutnämnda sätten för
den treåriga och tvååriga kursens förening som bör ifrågakomma, är något
som också måste avgöras på grund av samma omständigheter och
blir tillika en lokalfråga. I kap. XIV, där kommittén lämnar utredning
angående lärarbristen och behovet av nya seminarier, skall kommittén avgiva
förslag även i fråga om antal och förläggning av treåriga seminariekurser.
Erinras må, att, så goda de skäl än äro, som synas tala för dylika kurser,
deras upprättande dock till att börja med måste betraktas som ett försök,
vars värde först erfarenheten kan säkert avgöra.

Det har, såsom förut framhållits, i första rummet varit önskvärdheten
av att kunna bereda småskollärarinnor bättre möjligheter att utbilda
sig till folkskollärarinnor, som föranlett kommitténs förslag om upprättandet
av särskilda treåriga seminariekurser. Att vidtaga någon motsvarande
åtgärd till förmån för de manliga sm åskollärarna torde icke
kunna ifrågakomma. Deras antal är därtill allt för obetydligt. Av de
under tioårsperioden 1901—1910 vid de manliga seminarierna intagna eleverna
hade endast 3.3 procent före inträdet genomgått småskoleseminarium
(Band 3 sid. 390). Antalet lärare i småskolor och mindre folkskolor har med
varje år minskats och uppgick år 1909 i hela riket endast till 228, under det

Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

att antalet lärarinnor i samma skolor utgjorde inemot 10,000. För de
manliga medlemmarna av småskollärarkåren, som vilja förvärva sig folkskollärarutbildning,
kvarstår — liksom naturligtvis även för deras kvinnliga
kamrater — fortfarande den utvägen att söka vinna inträde i någon
klass av de fyrklassiga folkskoleseminarierna.

Liksom i fråga om den ettåriga kursen tänker sig kommittén den Förslag till

o o w föreskrifter

treåriga, där den kommer till stånd, upprättad på grund av särskilt ku,lclbeslut.
I kap. XIII har kommittén lämnat fullständigt förslag till allmänna för treårig
föreskrifter och till undervisningsplan för densamma. 1 sitt förslag till
ny seminariestadga åter har kommittén icke tagit den treåriga kursen i
betraktande, och den följande framställningen i detta och övriga kapitel,
med undantag av nämnda kap. XIII avser det fyrklassiga seminariet, vilket
icke utesluter, att såväl stadgeförslaget som kommitténs övriga framställning
i många avseenden äger tillämpning även pa den treåriga seminariekursen.

9. Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

Småskoleseminarierna, vilka, som bekant, med undantag av de två
statsseminarier, som utbilda lapsk- och finsktalande småskollärare och småskollärarinnor,
alla äro upprättade av landsting eller av enskilda personer,
hava under senare år varit stadda i rask utveckling, så att de numera i
allmänhet taget på ett vida bättre sätt, än de tidigare förmått, fylla sin
uppgift. Att deras uppgift i vårt folkundervisningsväsen är av den allra
största betydelse, behöver icke sägas. Det ligger emellertid icke i kommitténs
uppdrag att ingå på frågan om småskoleseminariernas yttre eller
inre förhållanden. Kommittén har endast haft att angiva, i vad mån och på
vad sätt den bildningsuppgift, som utgör målet för dessa seminariers verksamhet,
även tillhör folkskoleseminariernas ändamål, samt att tillse, huru

Organisationen.

Nuvarande
bestämmelser
om småskollärarexamen
vid
slutet av
andra klassens
kurs.

folkskoleseminarierna må på bästa sätt kunna gagna dem bland sina inträdessökande,
som utgöras av medlemmar ur småskolornas lärarkår. 1
sistnämnda avseende har kommittén i det föregående lämnat utredning
och förslag. Därvid har en fråga av allmännare innebörd framträtt, nämligen
den om folkskoleseininariernas och småskoleseminariernas inbördes
förhållande i organisatoriskt hänseende. Då denna fråga under senare år
vid flera tillfällen dragits under debatt och på det närmaste berör folkskoleseminariernas
intresse, torde den icke böra av kommittén helt förbigås.

Enligt 1886 års stadga tjänstgöra folkskoleseminariets första och
andra klasser som småskoleseminarium, i det att, enligt stadgans § 50,
de elever, vilka i årsexamen med andra klassen erhållit godkända vitsord
i de ämnen, som tillhöra småskoleseminariernas ämneskrets, få, om de så
önska, avlägga ett särskilt praktiskt prov i övningsskolans småskoleavdelning
och, därest de i detta prov godkänts, erhålla sådant betyg,
som berättigar till anställning vid småskola.1) Någon mera ingripande
verkan på seminariets läroplan synes icke hava blivit en följd av dessa
bestämmelser. I planläggningen av lärokursen i pedagogik och metodik
samt i anordningen av de praktiska undervisningsövningama är deras inverkan
dock påtaglig: redan i andra klassen börja dessa övningar och omfatta
där småskolans undervisning, varjämte småskolans metodik genomgås
i denna klass.

Värdet av denna organisatoriska anordning är mer än tvivelaktigt.
Det kan till att börja med ifrågasättas, om man genom densamma verkligen
vinner en god lärarutbildning för småskolans behov. Undervisningsplanen
har ingalunda gjort det allvar man kunde vänta av den avsikt,
som i stadgan synes föreligga, att göra de två första seminarieklasserna
till eu bildnings- och utbildningsanstalt för småskollärare och småskollärarinnor.
Intet ämnes lärokurs undantagande välskrivningens avslutas

l) Ang. tidigare förhållanden se Band 3 sid. 79 och 80.

Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

‘•7

i andra klassen, och något bestämt försök att samla läroinnehållet för de
två första klasserna till ett helt är knappast att finna. 1 katekesundervisningen
t. ex. falla ej blott fjärde och femte huvudstyckena utan ock det
tredje utanför deras läroplan. Kurserna i historia och geografi fortgå
obrutna genom seminariet utan någon sorts avrundning i andra klassen.
Av psykologi och pedagogik, ämnen av lika stort värde oeh intresse
för småskolans lärare som för den egentliga folkskolans, få de som avgå
från andra seminarieklassen mycket litet; först i seminariets tredje och
fjärde klasser förekommer den »utförligare framställning av läran om uppfostrans
föremål», som tillåter ett närmare studium just av barnets själsliv,
och först där behandlas ett för varje barna,lärare så viktigt kapitel
av pedagogiken som »läran om tukt och ordning», d. v. s. uppfostringsläran
i mera egentlig betydelse. I det hela råder ingen noggrannare
överensstämmelse mellan 1894 års undervisningsplan för folkskoleseminarierna
och bestämmelserna angående lärokursen i småskoleseminarierna
i den för dessa gällande stadgan av år 1897.

Har stadgandet om eu småskollärarexamen vid slutet av folkskoleseminariernas
andra arskurs ieke fått inverka på folkskoleseminariernas
lärogång så mycket, som småskollärarutbildningen rätteligen synes hava
bort kräva, så har detta sin lätt funna förklaring däri, att det icke skulle
kunnat ske, utan att folkskoleseminariernas lärogång därigenom allt för
menligt åverkats. Redan den hänsyn, som tagits, kan icke anses hava
varit denna lärogång till nytta. Detta att småskolan vid seminarieundervisningen
utsöndras som ett fristående parti, så som nu sker. är en anordning
av omtvistlig lämplighet. Och att seminarieelevernas teoretiska
och praktiska befattning med små skollärarens eller småskollärarinnans
uppgift helt och hållet förlägges till ett av deras första läroår, då de ännu
både i fråga om kunskaper och personlig utveckling äro jämförelsevis
ganska omogna, är väl näppeligen förestavat av i uppgiftens natur liggande
grunder. Långt ifrån att kunna anses som den lättaste, måste

13—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskohsem. Band. 1.

98 Organisationen.

undervisningen i småskolan i vissa avseenden anses som den svåraste;
ingenstädes kräves i högre grad förmåga av enkelhet och åskådlighet i
framställningen eller kännedom om och blick för barnets natur än just
här. Vissa delar av småskolans metodik och dess praktiska tillämpning
höra snarare till seminarieundervisningens sista än till dess tidigare uppgifter.

Nu visar det sig, att denna rätt att efter genomgång av de två
första seminarieklasserna avlägga examen för anställning vid småskola
sedan lång tid tillbaka lämnats så gott som obegagnad vid de manliga
seminarierna, under det att lärarinneseminariernas elever visserligen somligstädes
i rätt stor utsträckning avlagt denna examen men endast i sällsynta
undantagsfall därav gjort något bruk utan fortsatt sina studier till
folkskoleseminariets slutexamen.1) Den föreliggande bestämmelsen i § 50 av
gällande stadga kan således knappast längre anses hava praktisk betydelse.

Vid sådant förhållande har kommittén icke funnit något som
helst skäl för bibehållandet av bestämmelsen om en småskollärarinne-(-lärar-)examen
vid slutet av folkskoleseminariernas andra
årskurs. Om denna bestämmelse redan nu i eu och annan punkt utgör
ett band på undervisningen, skulle den ännu mera ställa sig hindrande
i vägen för genomförandet av de synpunkter för seminariearbetet, som
kommittén velat göra ledande.

Småskole- Med det sagda har kommittén ock angivit sin ställning till det

Ssom">botten-förut (sid. 84) omnämnda yrkandet, att småskoleseminarierna skulle göras
uminat tet »bottenseminarier», så nämligen att folkskoleseminariets kurs, förkortad
till tvåårig, skulle byggas på eu tvåårig småskoleseminariekurs.

Kommittén måste bestämt uttala sig mot tanken på folkskoleseminarierna
såsom överbyggnader på småskoleseminarierna. En sådan anordning
— som väl för övrigt icke skulle genomföras annat än i fråga om de
*) Band 3 sid. 422 och 423.

Folkskoleseminarierna och småskolesemiuarierua.

9‘.»

kvinnliga seminarierna — skalle enligt kommitténs åsikt, därest den icke
förenades med en samtidig förlängning av utbildningstiden, leda till ett
försvagande av folkskoleseminariernas förmåga att giva en både för folkoch
småskolan god lärarutbildning. Den skulle få till följd just de
olägenheter, som skulle hava uppkommit, om man med ensidig följdriktighet
fullföljt tanken att låta de två lägre klasserna av folkskoleseminariet
tjänstgöra som småskoleseminarium, ty den går ju i själva verket ut.
på en sönderklyvning av folkskoleseminariernas fyrånga kurs i två skilda
kurser, av vilka den tidigare skulle bilda ett inom sig avslutat helt. — Det
torde vara skäl i att något närmare granska verkningarna av den i det
ifrågavarande yrkandet åsyftade organisationen.

Vad först den teoretiska delen av folkskollärarutbildningen beträffar,
är det klart, att denna icke skulle kunna begränsas till småskoleseminariets
två läsår, utan måste utbredas över de fyra åren. Man må
tänka sig in i de för undervisnings- och studiearbetet ogynnsamma förhållanden,
som härav skulle uppkomma.

I många fall skulle det visa sig omöjligt att dela upp lärokursen
inom ett ämne eller en ämnesgren så, att endast vissa partier genomginges
i småskoleseminariet och de övriga sparades till folkskoleseminariet.
Så t. ex. skulle man näppeligen vilja uppdela kursen i den kristna trosläran
i överensstämmelse med nuvarande kursanordning, varigenom de
delar därav, som motsvara katekesens första och andra huvudstycken,
skulle komma att tillhöra småskoleseminariet och återstående delar bliva
genomgångna först i folkskoleseminariet. Ej heller skulle man gärna
vilja hänvisa gamla testamentets studium endast till det ena seminariet och
nya testamentets endast till det andra. Eller, för att taga andra exempel,
man skulle svårligen kunna förbehålla insikter i hälsolära åt dem, som
genoinginge folkskoleseminariet, och låta småskoleseminariernas elever
sysselsätta sig allenast med de delar av naturkunnigheten, som för hälsolärans
studium äro grundläggande. Ej heller skulle man på liknande sätt

100

Organisationen.

förlägga den psykologiska kursen till det lägre seminariet och spara den
egentliga pedagogiken för det högre.

Allestädes, där dylika uppdelningar visade sig omöjliga eller mindre
tilltalande, finge man dä taga sin tillflykt till vad man kallar »koncentriska
kurser»: i smaskoleseminariet genomginges eu mindre kurs, i folkskoleseminariet
eu större, båda behandlande det ifrågavarande ämnet eller den
ifrågavarande ämnesgrenen i dess helhet, endast med olika grad av utförlighet.
I smaskoleseminariet t. ex. lästes eu jämförelsevis liten lärobok
i den kristna tros- och sedeläran, i folkskoleseminariet eu något större
lärobok i samma ämne. 1 smaskoleseminariet förekomme en översikt av
hälsoläran och av pedagogiken, i folkskoleseminariet åter en dylik översikt,
något utförligare o. s. v. Vid omfattande studier, särskilt där de måste
bedrivas huvudsakligen som självstudier, är det visserligen ofta eu fördel
eller en nödvändighet, att man först skaffar sig en orienterande överblick
över det område, åt vilket man sedan skall ägna ett utförligare arbete,
och i vissa fall ligger ett koncentriskt studiesätt i själva ämnets natur.
Men då det gäller en skolas läroplan, allra helst i det fall att lärotiden
såsom vid seminarierna är helt kort, leder i allmänhet taget, efter vad
erfarenheten tillfyllest visat, läroämnenas uppdelning i koncentriska kurser
till eu innehållsfattig och schematisk behandling av lärostoffet och till ett
förytligande av lärjungens uppfattning. Utanför läroanstalterna liggande
praktiska skäl kunna väl stundom tala för en dylik kursanordning, men
visst är, att sådana skäl måste vara mycket tvingande, om de verkligen
skola rättfärdiga den. Slutligen är i fråga om de flesta av seminariets
ämnen att ihågkomma, att eleverna från folkskolan medföra kunskaper,
som giva dem en viss överblick över ämnet eller åtminstone fasta utgångspunkter
för dess fortsatta studium, något som gör en koncentrisk lärogång
inom seminariet ännu mera opåkallad.

I eu del fall skulle naturligtvis en bättre fördelning av lärokursen
på de två seminarierna kunna erhållas. Ett eller annat ämne, såsom frärn -

Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

101

mande språk, och vissa ämnesgrenar, såsom kyrkohistoria, litteraturhistoria,
den allmänna historien, svensk samhällskunskap, pedagogikens historia,
delar av matematiken och naturkunnigheten, kunde helt och hållet förläo-<>as
till det högre seminariet. Men även i dessa fall skulle folkskoleseminariets
tudelning i allmänhet medföra kännbara olägenheter för undervisningen
och försämra dess resultat. Den sammanhållning av det samhöriga,
som i all undervisning är av så utomordentlig betydelse, skulle
försvåras, i många fall omöjliggöras. Litteraturhistorien skulle bliva skild
från litteraturläsningen, den allmänna historien från den svenska, det främmande
språket från modersmålet o. s. v. 1 allmänhet skulle hindren ökas
för genomförandet av en läroplan, som ordnade lärokurserna till ett organiskt
helt, däri det ena ämnet stödde det andra.

Om så därtill för kanske flertalet elever eu mellantid av ett eller Hem
år komme att ligga mellan deras utträde ur det lägre seminariet och inträde
i det högre, skulle eu svårighet uppstå, som träffade det senare
seminariets verksamhet i dess helhet. Antingen finge undervisnings- och
studiearbetet i detta seminarium byggas på det svaga underlaget av halvförgätna
kunskaper och delvis förlorade färdigheter till uppenbart hinder
för dess framgång. Eller ock finge där företagas en förnyad genomgång
av det lägre seminariets lärokurser med ty åtföljande läxläsningsarbete,
varigenom tid och tillfälle till ett fruktbärande och personligt utvecklande
studiearbete i betänklig grad inskränktes.

Går man sedan till folkskollärarens praktiska utbildning, skall man
finna den ifrågasatta anordningen menlig även för denna. Den nuvarande
planen för denna utbildning vid våra seminarier är redan ett bevis härpå,
och kommittén har i det föregående uttalat sig därom. 1 stället för att,
såsom man eljest önskat skola ske och såsom i andra länders seminarieundervisning
så gott som undantagslöst sker, förlägga den praktiska utbildningen
till seminariekursens senare del för att där kunna ställa den
i samband med psykologiska och teoretiskt pedagogiska studier, som förut -

102

Organisationen.

sätta ett större matt av allmänbildning och av förståndsmognad hos
eleverna, skulle man allt fort frånskilja en viktig del därav för att även
för de elever, för vilka det eljest ingalunda vore behövligt, förlägga den
till seminariekursens tidigare del, och man skulle därvid nödgas bryta
sambandet mellan det teoretiska och det praktiska samt avstå från en efter
uppgifternas svårighet ordnad plan för elevernas undervisnirmsövninmir.
De ogynnsamma verkningarna härav skulle ökas därigenom, att de olika
delarna av den praktiska utbildningen för den blivande folkskolläraren
och folkskollärarinnan icke ens såsom nu komine att falla inom en och
samma läroanstalt utan skulle förläggas till olika läroanstalter med olika
lärare och måhända ofta olika synpunkter för undervisningen.

Att utbildning för undervisning även på småskolans stadium måste
ingå i folkskoleseminariernas uppgift, har kommittén redan framhållit (sid.
8 och 9). Eu utbildning för den egentliga folkskolan vore allt för bristfällig,
om den icke i sig inneslöte även en utbildning för småskolan. Och
den ena ingår i den andra på ett sätt, som i allmänhet gör det omöjligt
att företaga eu uppdelning och säga: detta, avser småskolan, detta folkskolan.
Den skarpa gräns, som i vårt land är dragen mellan »småskola»
och »folkskola», och som i allmänhet icke återfinnes i andra länders skolorganisation,
motsvaras icke av någon dylik i barnets utveckling; den har
uppkommit ur och har sitt enda berättigande i yttre, framför allt ekonomiska
förhållanden. Också utgör den fullständigt genomgångna folkskoleseminariekursen
och bör utgöra en god utbildning även för undervisningen
i småskolan, varför ock den, som avlagt folkskollärarexamen, är och självfallet
bör vara fullt behörig till anställning även vid småskolan. Men
skall utbildningen av småskolans lärare vid folkskoleseminarierna tagas ut
såsom en sak för sig och undangöras under kursens två första år, så
omöjliggöres enhetlighet och sammanhang i dessa seminariers läroplan,
försvåras ett utnyttjande av den knappt tillmätta lärotiden och försvagas
folkskollä rarutbildningen.

Folkskoleseminarierna och småskoleseminarierna.

103

Möjligen skulle man vilja invända, att kommittén jävat sitt uttalande
mot den ifrågavarande organisationstanken genom sitt förut avhandlade
förslag om inrättandet av en kortare seminariekurs för småskollärarinnor.
Men kommittén har för det första icke förordat denna föreslagna seminariekurs
som allmän organisatorisk anordning utan som en av förhållandena
påkallad undantagsåtgärd. Kommittén har vidare icke byggt denna
kurs omedelbart på någon småskoleseminariekurs, utan velat fordra vissa
genom särskilt inträdesprov ådagalagda kunskaper och färdigheter. Och
kommittén har slutligen icke ansett eu tvåårig vitan först eu treårig kurs
tillräcklig för målets vinnande.

Det kan ifrågasättas, om den skillnad, som i vårt land uppkommit mellan
»småskola» och »folkskola» och därmed mellan två klasser av lärare inom
folkskolan — ordet taget i sin vidsträckta och egentligaste betydelse en
»lägre» och en »högre», olika med avseende på utbildning, behörighet ocli
avlöning, det kan ifrågasättas, om den i alla hänseenden är av godo.
Något inre berättigande äger den, som sagt, helt visst icke, huru historiskt
förklarlig och ekonomiskt grundad den ock må vara. De mindre barnens
undervisninoch handledning är icke lättare utan i vissa avseenden svårare än
de störres; faran för slentrian och mekanisering är i småskolan ej lättare att
undgå än i folkskolan, snarare tvärtom; behovet av bildning och pedagogisk
insikt hos läraren gör sig i det stora hela gällande i lika man å barnskolans
alla stadier, så snart man uppställer kravet på eu verkligt utvecklande
och uppfostrande lärarverksamhet.

Också ha i fråga om utbildningen av småskolans lärare fordringarna
alltjämt ökats och medfört en fortgående förbättring av småskoleseminarierna
och utsträckning av deras lärokurs. Därjämte har man flerstädes
börjat utplåna skillnaden mellan små- och folkskola och använda för den
senare utbildade lär arkrafter även i den förra. 1 Stockholm undervisa
folkskollärarinnor i alla småskoleavdelningar, och i ett par andra av våra

> Småskola
och

^folk skolo >

104

Organisationen.

Examens

allmänna

karaktär.

städer (Uppsala och Lund) är eu dylik ordning under införande. Utvecklingen
visar oförtydbart hän på en framtida för alla lärare och lärarinnor
i små- och folkskola lika och gemensam utbildning.

Kt.t sådant mål måste väl ännu anses ligga fjärran, och oklokt vore att
försöka nå det i ett slag eller på kort tid. Strävandet måste i första hand
rikta sig på att bereda tillräckligt antal lärare och lärarinnor med lagstadgad
utbildning åt barnen i de egentliga folkskoleklasserna, inom vilka undervisningen
ännu till stor utsträckning besörjes av lärarkrafter, som endast erhållit
den för småskolan avsedda utbildningen. Men ännu oklokare vore
det för visso att hämma den utveckling, som hittills pågått, och fastslå
de nuvarande förhållandena, så att småskolan för lång framtid skulle bli
kvarstående såsom en från folkskolan skild skolart och dess lärare såsom
en från dennas skild lärarkår. Detta skulle ske, om småskoleseminarierna,
i stället att som hittills vara jämförelsevis tillfälliga och fria, under inbördes
tävlan sig utvecklande anstalter, fixerades i en bestämd form och
förenades med folkskoleseminarierna till en enda fast organisation.

10. Folkskollärarexamen.

Den examen, som avslutar seminariets lärokurs, »avgångsexamen
från seminarium» såsom dess officiella benämning lyder, är icke vad man
kallar en »examen rigorosum», en prövning under stränga former och med
avgörande betydelse för eleven med avseende på hans godkännande eller
underkännande. Seminariestadgan innehåller visserligen ganska utförliga
föreskrifter om dess anordnande och bedömande (§§ 45—48), och formellt
sett äro de vitsord, som upptagas i avgångsbetyget, examensvitsord, med
undantag därav att vitsord, som eleven erhållit vid flyttningen från andra
och tredje klasserna i ämnen eller delar av ämnen, som i dessa klasser
avslutas, enligt examensbestämmelserna skola införas i avgångsbetyget eller
tagas i beräkning vid bestämmandet av de vitsord, som i detta införas.

Folkskollärarexamen.

loa

Ledningen av examen tillkommer konsistoriets ordförande eller seminariets
inspektor; men uppgifterna för den skriftliga prövningen skola enligt
stadgan bestämmas av seminariets rektor efter sam råd med övriga lärare,
och på samma sätt pläga ock uppgifterna bestämmas för de undervisningsprov,
som ingå i examen. Utgången av den skriftliga prövningen är icke
avgörande för examen i dess helhet; stadgan säger endast, att hänsyn må
tagas till de skriftliga proven vid bestämmandet av vitsorden i de läroämnen,
som beröras av skrivningarna. Vederbörande lärare avgöra examinandens
vitsord var och en i sitt ämne och taga därvid helt och hållet till
ledning sin under arbetet förvärvade kännedom om elevens insikter och
färdigheter. Enligt gällande åskådningssätt vilar folkskollärarens kompetens
ej därpå, att han bestått en examen, utan därpå att han såsom elev
vid ett seminarium, offentligt eller enskilt, erhållit en för . sitt kall ändamålsenlig
utbildning. Detta visar sig bland annat däri, att folkskollärarexamen
hos oss icke får avläggas av »privatister».

Mot en genomgripande förändring av dessa förhållanden svnas
så vägande skäl tala, att en sådan ej kan av kommittén förordas.
De äro ett uttryck för det förtroende till den offentliga läroanstalten
eller, om man så vill, till skolan i allmänhet, som i vårt land sedan
gammalt äi; rådande, och det nyssnämnda åskadningssättet beträffande
det huvudsakliga i folkskollärarens kompetens torde få anses hava
goda skäl för sig. Det skulle också enligt kommitténs åsikt icke vara till
fördel för folkskollärarutbildningen, om den ifrågavarande examen finge
avgörande betydelse för elevernas vitsord och för omdömet om seminariets
verksamhet. I allmänhet taget får eu »examen rigorosum» vid eu skola alltför
lätt en oförmånlig inverkan på undervisnings- och studiearbetet, och
det ej endast till följd av den oro, som den har med sig. I en examen
kommer den värdefullaste behållningen av skolarbetet i allmänhet föga till
synes, den som tillhör personligheten och vinnes genom en djupare och
finare uppfattning av ämnet; där kan huvudsakligen redovisas blott för

14—0S2S15 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band /.

106

Organisationen.

inhämtade ininneskunskaper och förvärvade tekniska färdigheter. Faller
nu den avgörande tonvikten på examen, så tvingas skolan att göra det
till huvudsak, som i examen kan uppvisas, med åsidosättande av det, som
där icke kan bli föremål för värdering. Och lärjungarnas uppmärksamhet
riktas så starkt på examen, att de bliva oemottagliga för de i egentligare
mening bildande och uppfostrande sidorna av skolarbetet, även om läraren
oför sitt bästa för att låta dessa sidor komma till sin rätt. Med en äldre
tids uppfattning av skolundervisningen gav »det offentliga förhöret» ett
jämförelsevis fullständigt uttryck åt denna undervisnings resultat. Men
ju mera omfattande de syften blivit, som skolan uppställt för sig, desto
mindre har examensförhöret i dess vanliga form blivit eu riktig mätare
av skolarbetets värde.

Icke minst vad nu seminariet beträffar, där lärjungens arbete innebär,
jämte förvärvet av kunskaper och färdigheter, den personliga beredelsen
för en i hög grad innehållsrik och personlig verksamhet, skulle huvudviktens
förläggande på avgångsexamen illa överensstämma med läroanstaltens
ändamål. Och det bör ock ihågkommas. att den spänning och oro,
som förberedelsen för en avgörande examen oundvikligt medför, här skulle
i särskilt avseende få en menlig inverkan, nämligen i avseende på elevernas
praktiska arbete i övningsskolan, vilket arbete huvudsakligen måste tillhöra
det sista läroåret. Av sådana skäl hava ock de förslag, som vid
olika tillfällen framkommit om införandet, vid seminarierna av eu censurerad
avgångsexamen, förslag, som utgått från en mer eller mindre berättigad
misstro till seminariernas förmåga att fylla sin uppgift och rättvist bedöma
sina elever, blivit avböjda.

Det är icke kommitténs mening, att de ogynnsamma verkningarna
av en strängare examen i varje fall överväga de förmånliga, som ock kunna
finnas och som stundom göra den till eu nödvändighet. Frågan därom
ställer sig olika för olika läroanstalter. Än mindre uttalar sig kommittén

A Band ?> sid. 94, 99—101.

Folkskollärarexamen.

107

mot examina i allmänhet. Det kan icke rättvisligen sägas, att det svenska
skolväsendet i jämförelse med förhållandena mångenstädes i utlandet utmärker
sig för något överdrivet examensväsen. Och erfarenheten visar, att
examina icke kunna helt undvaras. De äro behövliga såsom en läroanstaltens
kontroll på sig själv i fråga om vissa väsentliga sidor av sin verksamhet.
Uppenbart är, att de även äro ägnade att ge en sakförståndig myndighet
en del goda upplysningar om läroanstaltens och dess lärjungars
ståndpunkt. Det sammanfattande och minnesbefästande arbete, som eu
examen föranleder, är icke heller utan sitt stora värde. Det är illa, om
myndigheternas behövliga kontroll fäller endast på examen, men det kan
medföra eu viss stegring i arbetsivern, liksom det onekligen är till fördel
för anseendet av de vitsord, som läroanstalten utdelar, om kontrollen är
tillstädes även vid det tillfället.

Huru eu examen verkar, beror för övrigt i väsentlig grad på de
former den erhåller och på det samband, vari den ställes till betygsgivningen.
Det gäller att härutinnan söka ett visst lagom mellan allt och intet,
och erfarenheten visar, att ett sådant kan finnas, att examen kan stödja
läroanstaltens auktoritet utan att förrycka synpunkterna för dess verksamhet,
kan sporra lärjungarna till ivrigare arbete utan att därför på ett
skadligt sätt oroa dem. Och kommittén har den uppfattningen, att avgångsexamen
vid seminarierna, sådan den genom stadga och sed för närvarande
är beskattad, i det hela måste anses väl avvägd i förhållande till de
delvis stridiga intressen, som i varje särskilt fäll bestämma en examens
allmänna karaktär.

Under sådana förhållanden har kommittén heller icke funnit skäl att Folkskollä 7''arexamens i

fråga om formen för seminariets avgångsexamen eller folkskollärarexamen, allmänna

. form.

såsom den vanligen kallas och även officiellt synes kunna lämpligen benämnas,
föreslå några väsentligare förändringar.-

108

Organisationen.

Har man ställt sig'' på den ståndpunkten, att man icke vill, att kontrollen
över läroanstalten och bedömandet av eleverna huvudsakligen skall
bindas vid examen, så bär man heller icke anledning att ge samma examen
en central ledning och ett likformigt innehåll, exempelvis genom införandet
av censorsinstitution eller genom bestämmelse om examensuppgifternas
utfärdande av högre myndighet eller annan dylik åtgärd. Kommittén
har därför i sitt förslag ställt folkskollärarexamen under inseende
endast av seminariets lokala myndighet, vilket i det hela står i överensstämmelse
med nuvarande förhållanden. Att den centrala myndighetens
inspektion då och då även kommer att, såsom lämpligt är, omfatta denna
examen, är att vänta. Hänsyn till examinanderna förbjuder, att den
göres till eu offentlig examen, då närvaron av eu större mängd personer
skulle verka oroande och störande. Men önskligt är, att läroanstalten
icke heller vid ifrågavarande tillfälle alldeles avstänger sig från allmänhetens
kontroll. Kommittén föreslår därför, att två eller dera ojäviga
personer skola utses att såsom allmänhetens representanter i egenskap av
vittnen närvara vid folkskollärarexamen och vid det kollegiesammanträde,
som hålles i samband med denna (stadgeförslaget § 184).

Den jämförelsevis värdefullaste delen av examen är tydligen den
skriftliga prövningen (stadgeförslaget § 60). Både genom valet av de uppgifter,
som givits och behandlats, och genom det sätt, varpå de behandlats,
lämna de skriftliga proven ett visserligen mycket ofullständigt men dock
i några avseenden upplysande vittnesbörd om undervisningens art och
elevernas ståndpunkt. Och endast i det skriftliga arbetet kan eleven sägas
ha möjlighet att i någon mån lägga sin intellektuella mogenhet i dagen.
Kommittén har därför ansett dessa prov vara av den vikt, att de böra
bliva föremål för särskilt bedömande. Men kommittén har dock icke velat
giva dem mera inflytande på utgången av examen, än de nu hava, således
icke velat göra tillträdet till den muntliga prövningen beroende av vits -

Folkskollärarexamen.

1(10

orden för de skriftliga proven, ej heller ansett, att dessa vitsord böra ha
någon mera avgörande inverkan på de slutliga vitsorden i examensbetyget.

Att kommittén i sitt förslag till examen sbestämmelser bibehållit den
•s. k. svenska uppsatsen torde icke behöva motiveras. Att de nuvarande
två skrivningarna i speciell metodik ersatts med en enda skrivning över
något pedagogiskt, vare sig metodiskt eller allmänt pedagogiskt ämne.
torde inom seminarierna helt visst vinna gillande och sammanhänger
med kommitténs åsikt angående äldre tiders allt för stora uppskattning av
den rent metodiska färdigheten (jfr sid. 132 och 235). Även enligt kommitténs
förslag bliva emellertid examensskrivningarna tre till antalet, i det att
kommittén bland de skriftliga proven upptagit en kort matematisk uppsats.
Skriftligt arbete i matematik förekommer ej blott i studentexamen,
såväl på latin- som realgvmnasiet, utan även i realskolexamen, och det
synes då vara rimligt nog, om det också förekom me i folkskoleseminariernas
avgångsexamen. De skäl, som i synnerhet tala för dess upptagande i
denna examen, äro anförda i redogörelsen för kommitténs förslag till
undervisningsplan för ämnet matematik (Band 2 sid. 8<).

Den muntliga prövningen omfattar enligt kommitténs förslag (§ 61),
liksom för närvarande är fallet, endast de till fjärde klassens kurs hörande
kunskapsämnena. 1 fråga om undervisningsproven har kommittén velat
likställa övningsämnena med kunskapsämnena, under det att enligt nuvarande
bestämmelser övningsämnena äro ställda i efterhand. De avgående
elevernas färdighet i gymnastik samt prov på deras färdighet i de andra
övningsämnena uppvisas enligt de föreslagna bestämmelserna i samband med
den offentliga årsavslutningen med seminariets elever (stadgeförslaget § 62).

Betvgsgivningen är vid varje läroanstalt en lika svar som maktpålmgande
angelägenhet. Icke minst vid seminarierna är den av ömtålig natur,
med hänsyn till den synnerligen stora betydelse det slutliga betyget äger

Betygsgiv ningen.

Organisationen.

för elevernas framtida befordran på lärarbanan. För seminarieläraren är den
därför ock en svår och icke alltid angenäm uppgift. Såväl av denna
anledning som på grund av skäl, som från allmänna pedagogiska och moraliska
synpunkter gjorts gällande, hava då och då från olika håll yrkanden
gjorts om en inskränkning av betygsgivningen vid seminarierna. Dels har
man ifrågasatt en minskning i antalet av de tillfällen, då vitsord skola utdelas,
så att betygsgivning skulle förekomma exempelvis endast vid slutet
av varje läsår eller ock först vid elevernas avgång från seminariet. Dels
har man yrkat en begränsning av betygsgraderna till mindre antal, antingen
därigenom, att de s. k. mellanbetygen borttoges, eller därigenom, att
endast de båda vitsorden »(xodkänd» och »Icke godkänd» komme till användning.

Huruvida de vanskligheter betygsgivningen erbjuder skulle genom
dylika åtgärder i nämnvärd grad minskas, må lämnas därhän. De praktiska
skäl, som tala för betygsgivningen i allmänhet och för dess användning
till ungefär den utsträckning, vari den nu förekommer, äro så starka,
att ett försök till någon mera avsevärd inskränkning torde vara skälio-en
lönlöst. Man måste fordra av läraren, att han ej allt för sällan och på
ett ej allt för summariskt sätt gör sig reda för sina lärjungars ställning
samt därom lämnar uppgift. Detta är behövligt ej blott för hans egen
verksamhet utan för samarbetet lärarna emellan och för arbetsledningen.
Man synes icke heller kunna neka lärjungen rätt att erhålla kännedom om
lärarens omdöme, då ju denna kännedom har det största praktiska intresse
för honom. Då dessutom ett avgångsbetyg i varje fall måste utfärdas, är
det skäl i att icke underlåta en föregående betygssättning. Tv de vitsord,
som skola givas i avgångsbetyget, böra väsentligen grundas på tidigare
vitsord och icke vara uttryck blott för ett tillfälligt omdöme. Vad åter
betygsgraderna beträffar, skulle, att döma av äldre erfarenheter, ett försök
att minska deras antal icke få långvarig framgång. De uteslutna graderna
skulle helt visst snart nog tvinga sig fram igen. De flesta lärare torde i

Folkskollärarexamen.

111

sina enskilda anteckningar använda ännu mer graderade uttryck för sina
omdömen om lärjungarnas kunskaper och arbeten, än den officiella betvgsskalan
innehåller.

I enlighet med den uppfattning, som nu framlagts, har kommittén
i sitt stadgeförslag bibehållit nuvarande bestämmelse om betygssättning
vid slutet av varje termin och med avseende på betygsgraderna föreslagit
samma antal och benämningar, som stadgats för de allmänna läroverken,
vilket innebär införandet i seminariernas nuvarande betygsskala av ännu
ett mellanbetyg, »Icke fullt godkänd» (§§ 24 och 25).

Såväl vid bestämmandet av vitsorden i folkskollärarexamen som vid
den terminliga betygsgivningen är det av vikt, att de utdelade vitsorden i
de olika läroämnena icke bliva beroende av tillfälligheter, utan bestämmas
så, att de i möjligaste mån bliva ett uttryck för den ståndpunkt, som
eleven kan anses hava uppnått med avseende på insikt och färdighet.
Man kan tryggt påstå, att denna grundsats också allmänt tillämpas
i de svenska läroanstalterna, ehuru den icke fått uttryck i lagstiftningen.
Särskilt vid betygssättningen i folkskollärarexamen bör den vara vägledande.
Därvid erhåller även själva examen såsom en faktor bland andra
ett visst inflytande på vitsorden, ej större och ej mindre än den bör erhålla.
Den nämnda grundsatsen för betygsgivningen har synts kommittén
böra bliva uttalad i seminariestadgan (stadgeförslaget § 25:2).

Eu allmän tillämpning av denna grundsats hindrar dock icke, att
stor olikhet kan uppkomma mellan olika lärares sätt att bedöma eleverna,
nämligen med hänsyn till fordringarna • för erhållande av ett visst vitsord.
Den ene läraren har strängare eller mindre stränga anspråk än den andre;
synpunkterna för värderingen kunna ock växla, i det att exempelvis den
ene lägger huvudsaklig vikt vid intresse och begåvning för ämnet, den
andre vid de inhämtade kunskapernas jämnhet och säkerhet; även lärarens
temperament gör sig i viss mån gällande. Så uppkommer, även med bästa
uppsåt från lärarnas sida att öva samvetsgrann rättvisa, olikformighet vid

Organisationen.

112

betygsgivningen. En dylik olikformighet är till eu viss grad oundviklig,
den hör med till karaktären av ett arbete, däri personliga och icke mekaniska
krafter äro verksamma. Men den kan bliva större, än rimligt är.
Särskilt kan en skiljaktighet i nu nämnda avseende i fråga om betygsgivningen
vid olika läroanstalter lätt bliva allt för betydande, enär tillfälle
till jämförelse i detta fall ofta icke förefinnes och olikheten tillföljd därav
undandrar sig vederbörande lärares uppmärksamhet. Så kan det inträffa,
att samma vitsord, givet vid olika seminarier i ett och samma ämne, betecknar
helt olika ståndpunkter hos dem, som därmed blivit bedömda.

Om detta blir händelsen, har ett allvarsamt missförhållande uppkommit.
Ty vid tjänstetillsättningar får den beslutande myndigheter! oftast
till jämförelse betyg från olika seminarier. Äro nu dessa i själva verket
mindre jämförbara, saknas möjlighet för ett rättvist bedömande av de
sökande.

För inga är dock ett dylikt missförhållande kännbarare än för de
sökande själva, och det är därför helt naturligt, att särskilt inom folkskollärarkåren
uppmärksamheten varit riktad på ifrågavarande sida av betygsgivningen.
l)å centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
i mitten av 80-talet tillsatte eu kommitté för utredning av frågan om
lärarbildningens höjande, blev kommitténs första arbete eu undersökning
av betygsgivningen vid seminarierna.1) Undersökningen, utförd av överläraren
Al fr. Dalin, visade, att giltiga skäl ingalunda saknades för de
klagomal, som framkommit över missförhållanden i fråga om betvgsgivningen
i folkskollärarexamen. Klagomål i sådant avseende förekomma emellertid
allt fortfarande och mana till en granskning av förhållandena. Kommittén
har därför fullföljt den vidlyftiga betygsstatistik, som vid den
nämnda undersökningen upprättades, omfattande åren 1870—88, och
fört densamma fram till och med året 1910 (Band 3 sid. 432—445).
Den av kommittén upprättade statistiken visar, såsom svnes, även

x) Band 3 sid. 94.

Folkskollärarexamen.

113

från de senare åren flerstädes en olikformighet, som knappast kan ha sin
orsak enbart i olika beskaffenhet hos elevmaterialet och som icke heller
kan anses falla inom gränserna för den oundvikliga och tillåtliga ojämnhet,
som ligger i sakens natur.

Det missförhållande, som nu berörts, har framkallat yrkar ie på skärpt
examenskontroll vid seminarierna. Närmast torde man därvid ha tänkt på
införandet vid dessa läroanstalter av censorsinstitution.

Klart är, att folkskollärarexamens kontrollerande genom censorer skulle
medföra större likformighet i seminariernas arbete och arbetsresultat och
även större likformighet i de avgående elevernas bedömande. Men ville
man i sistnämnda avseende något så när fullständigt vinna sitt syfte, finge
man låta censorerna ej blott fälla utslag angående varje elevs godkännande
eller underkännande i examen såsom helhet utan även bestämma varje
elevs vitsord i de olika ämnena, om man icke rent av finge överlåta åt
censorerna att utföra själva examinationen, såsom väl stundom förekommer
i länder med starkt utbildat examensväsen. Mot dylika anordningar torde
man dock böra ställa sig betänksam. Seminarieeleverna skulle genom dem
visserligen erhålla fördelarna av stor likformighet i betygsgivningen men i
stället åsamkas olägenheterna av att få sina vitsord bestämda uteslutande
eller huvudsakligen på grund av vad de förmått lägga i dagen vid eu stunds
förhör inför eller av främmande personer. Nöjde man sig åter med eu
mera begränsad befogenhet för censorerna, ungefär sådan som den vid
studentexamen förekommande, så hade man fortfarande lämnat ett ganska
stort spelrum åt seminarielärarnas individuella uppfattning och för den
åtrådda likformigheten i betygsgivningen vunnit jämförelsevis litet. Men
man hade även då i väsentlig grad flyttat tonvikten över på examen och
gjort denna vida mer än nu för elever, lärare och myndigheter till mål
för och mätare av arbetet vid seminarierna. Kommittén har i det föregående
framhållit den fara, som enligt kommitténs åsikt därmed skulle

lo—082815 Folkunder v-hom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

114

Organisationen.

uppkomma med avseende på synpunkter, vilka särskilt i fråga om en lärarbildningsansta.
lt
värde.

Kommittén tror också icke, att man för det speciella syftet att
åstadkomma större likformighet i betvgsgivningen vid folkskollärarexamen

O j o Ö o

skall behöva företaga eu i seminariernas inre verksamhet så ingripande
och därtill — vill ket ej heller är att förbise — så kostsam åtgärd som
införandet av en eensorsinstitution. Mycket torde nämligen för detta syfte
stå att vinna genom eu kraftigare inspektion över seminarierna från
central myndighets sida.

Seminariernas centrala myndighet bör, såsom kommittén i det föregående
framhållit, då och då sträcka sin omedelbara tillsyn även till
avgångsexamen, och medelbart bör den alltjämt med uppmärksamhet följa
denna examen medelst upplysningar, som den infordrar från de olika
seminarierna. Till väsentligt gagn för vinnandet av större likformighet i
betygsgivningen skall det därvid vara, att en fortlöpande betygsstatistik
upprättas och bringas till seminariekollegiernas kännedom. Tv huvudsaken
är, att lärarnas uppmärksamhet hålles riktad på angelägenheten i
fråga och att möjlighet gives dem till anställandet av jämförelser. En
småaktig kontroll är i detta avseende lika litet som i andra att. önska.
En sådan skulle verka menligt på arbetet inom läroanstalten och den skulle
även kunna leda till orättvisa i betygssättningen. Här som eljest skall
den yttre myndigheten äga betydelse mera genom sin blotta tillvaro än genom
ett omedelbart ingripande. Vad det gäller är endast att förebygga uppenbara
överdrifter i ena eller andra riktningen och att sålunda hålla de skiftningar,
som av olika skäl måste och böra finnas, inom lagom vida gränser.

Större jämnhet i betygsgivningen torde, om ock i ringa mån, jämväl
kunna vinnas genom någon stadgebestämmelse angående betygsgradernas
användning. Vad i detta avseende lämpligast kan göras, synes vara att
beteckna det högsta vitsordet såsom förbehållet för mera sällsynta undan -

Folkskollärarexamen.

115

tagsfall. En dylik bestämmelse är upptagen i kommitténs stadgeförslag
(§ 25:3). Jfr Band 2 sid. 7.

För närvarande gäller, att elev, »som vid avgångsexamen erhållit Villkor för

, . god kand

lägre vitsord än betyget Godkänd i något kunskapsämne eller i flera än e.ramen.

två övningsämnen eller i undervisningsskicklighet, eller för uppförande

icke undfått åtminstone betyget Gott», icke äger utbekomma fullständigt

avgångsbetyg för anställning som ordinarie folkskollärare (stadgan § 47).

Kommitténs förslag (stadgeförslaget § 65) uppställer också godkänt vitsord

för uppförande och flit samt för undervisningsskicklighet såsom villkor för

erhållande av vederbörligt avgångsbetyg. Det kräver vidare godkända

insikter och färdigheter i samtliga kunskaps- och övningsämnen. Från

denna bestämmelse medgiver förslaget undantag endast beträffande ett av

vissa angivna ämnen, fem till antalet för både manliga och kvinnliga elever,

under villkor dock att saknaden av godkänt vitsord i ett ämne motväges

av mer än godkänt vitsord i annat ämne eller andra ämnen.

Den viktigaste synpunkten för detta förslag i dess skiljaktighet från
gällande bestämmelser är den större vikt, som däri lägges på de s. k.
övningsämnena. Den alltjämt ökade betydelse, som dessa ämnen erhållit i
folkskolan såsom bildnings- och uppfostringsmedel, måste enligt kommitténs
mening också giva dem ökad betydelse i lärarutbildningen. Och detta
åter måste komma till uttryck i villkoren för godkänd folkskollärarexamen.

Kommitténs förslag innebär å ena sidan en strängare fordran än nu
gällande bestämmelse, i det att underbetyg skulle kunna förekomma endast
i ett av vissa ämnen och alltid skulle uppvägas av på annat håll ådagalagd

skicklighet. A andra sidan innebär det i så måtto en eftergift, att det
sammanhänger med förslag om en viss utvidgning av elevernas studiefrihet
genom rätt till befrielse från deltagandet i undervisningen i ämne, däri
eleven vid annan läroanstalt inhämtat kunskaper och färdigheter, som fullt
motsvara seminariets kurs i ämnet, samt genom en visserligen ytterst be -

116

Organisationen.

gränsad rätt till bortval (stadgeförslaget §§ 8 och 9). Sistnämnda förslag
har närmast framgått ur kommitténs åsikter rörande undervisningsoch
studiesättet vid seminarierna, varför skälen för detsamma äro framställda
i det kapital av betänkandet, som handlar om arbetssättet (sid.
243 tf.).

Efterpröv- I ämne, vari eleven enligt de av kommittén föreslagna villkoren

9fall?88a för godkännande i folkskollärarexamen under vissa förutsättningar skulle
kunna sakna vitsord eller kunna hava lägre vitsord än Godkänd, bör han
enligt kommitténs mening äga rätt att undergå efterprövning (stadgeförslaget
§ 68). Även frågan härom är upptagen i samband med framställningen
om arbetssättet (sid. 250). Någon större användning torde en
dylik rätt till efterprövning ej få, men den kan i enskilda fall bliva av
ej ringa värde för folkskolläraren.

Frågan om Såsom förut (sid. 32) nämnts, har någon gång framkastats tanken

cn andra

lärarprov- på införandet hos oss av en andra lärarprövning efter mönstret av vissa
ning. . „ „

utländska förhållanden. I Preussen t. ex. berättigar avgångsexamen från

seminariet icke omedelbart till erhållande av ordinarie anställning, utan
först en andra lärarprövning, som avlägges tidigast två, senast fem år
efter den förra, ger en sådan rätt. För tillträde till prövningen fordras
in tv v av vederbörande folkskoleinspektör, att den unge läraren på tillfredsställande
sätt skött sig i sin skoltjänst. Vid prövningen får examinanden
avlägga undervisningsprov och undergå skriftlig och muntlig examen
i pedagogik samt muntlig examen i något annat kunskapsämne, som
han själv valt. Examensfordringarna gå väsentligen utöver dem, som
rjälla vid avgångsexamen från seminariet. Liknande anordning träffas i
andra tyska stater, såsom Sachsen, Bayern, Wurttemberg och Hessen. 1
Nederländerna är den andra lärarprövningen synnerligen omfattande. I
Schweiz, Frankrike, England och Förenta staterna förekommer däremot

Folkskollärarexamen.

117

eu dylik andra lärarprövning i allmänhet icke, liksom ej heller i våra
grannländer Norge och Danmark, om ock flerstädes, såsom förut omtalats,
viss tids tjänstgöring erfordras för vinnande av fullständigt lärarbetyg eller
ordinarie lärarbefattning.

Att införandet hos oss av en andra lärarprövning skulle i någon
mån befordra vår folkskollärarkårs bildning och tjänsteduglighet torde väl
icke kunna bestridas. Men mot vidtagande av eu dylik anordning tala
dock ganska vägande skäl.

Det är tydligt, att man därmed skulle åsamka folkskolläraren ökade
kostnader för hans utbildning samt försena för honom framkomsten till
ordinarie anställning och att man således skulle i ekonomiskt avseende försämra
folkskollärarkårens ställning. Det är ock klart, att en andra lärarprövning
skulle medföra ganska avsevärda kostnader för statsverket, vare
sig dess anställande uppdroges åt särskilda examenskommissioner eller anförtroddes
åt seminarierna. Det synes ovisst, om dessa ekonomiska uppoffringar
för den enskilde och för staten till fullo komme att motsvaras
av den vinst i lärarutbildning, som av den ifrågavarande anordningen vore
att förvänta, och om icke de allmänna medel, som för detta ändamål finge
avses, åtminstone under närvarande förhållanden skulle med annan användning
kunna komma vårt folkskoleväsen till bättre nytta.

Vidare: den utveckling, som folkskolans överbyggnader fått eller

synas komma att få, gör det önskligt, att allt flera folkskollärare förvärva
sig fortbildning i viss riktning, olika för olika syften, en fortbildning
som ofta måste falla inom andra områden än den föregående utbildningen
och kräva anlitandet av särskilda läroanstalter (jfr sid. 14). En fortbildning
för eu andra lärarprövning åter, vare sig den skulle vitsordas vid
seminarierna eller icke, måste väl få en mera allmän karaktär och eu viss
grad av likformighet. Det vore nu helt visst icke välbetänkt, om den
tillgång på tid ocli penningar läraren möjligen kan äga toges i anspråk
för ett studiearbete, som, hur främjande det ock kunde vara för hans afl -

118

Organisationen.

Tillfälligi
parallellklasser.

manna bildning och lärarduglighet, dock icke skulle i samma grad som
den mera speciella fortbildningen motsvara det behov, som för närvarande
föreligger inom vårt undervisningsväsen.

Frågan kan slutligen ses även från en annan synpunkt. I det föregående
har erinrats om att det svenska skolväsendet i det hela icke kan
anses vara i någon högre grad belastat med examenskontroll och att särskilt
folkskollärarexamen utgör ett vittnesbörd om den grundsats av förtroende
till den offentliga skolan, som har gammal hävd i vårt land. Det har ock
betonats, att detta förhållande i stort sett kan anses lyckligt och att vi ej
ha anledning att gå över i riktning mot ett exainensväsen, för vilket visserligen
finnas förebilder i en del andra länder men knappast stöd i det
pedagogiska omdömet där eller annorstädes. Ett införande av en andra
lärarprövning för folkskolans lärare skulle emellertid vara ett steg i sådan
riktning.

11. Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

Klagomål över lärarbrist på folkskolans område föranledde i slutet
av 1890-talet regeringen att hos riksdagen begära anslag för inrättande
vid ett par seminarier av en s. k. parallellklass. Eu parallellklass av det
slag, som härvid avsågs, är under sitt första år sidoställd med första scminarieklassen
och fylles av nyintagna elever; följande år är den parallell
med andra klassen o. s. v., och vid det fjärde årets slut kunna dess elever
efter fullbordad kurs utexamineras. Det äskade anslaget beviljades avriksdagen,
och en parallellklass kom höstterminen 1899 till stånd vid lärarinneseminariet
i Kalmar och likaledes en vid det manliga seminariet i
Göteborg, från vilka två seminarier följaktligen år 1903 dubbelt flera elever
än eljest avgingo efter avlagd folkskollärarexamen.

Åtgärden att medelst en dylik »vandrande parallellklass» åstadkomma
eu tillfällig ökning i antalet av de från seminarierna utgående erbjuder

Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

IIP

sig genom sill skenbara enkelhet och ringa kostnad. . Ett lärorum och en
extra ämneslärare synes vara det enda, som erfordras för dess genomförande.
Saken är dock ej alldeles så enkel. Undervisningens behöriga ordnande i
den vandrande parallellklassen är ingalunda lätt och är i varje fall icke
möjligt utan olägenheter för det seminarium, varmed klassen är förenad.
Efter den utveckling seminarieundervisningen vunnit under senare år bliva
dessa olägenheter mer än förr framträdande och menliga.

Det kan numera icke uppställas den fordran på seminarieläraren, att
han skall kunna på ett tillfredsställande sätt meddela undervisning i seminariets
alla kunskapsämnen, och i samma mån anspråk en på undervisningen
stiga, blir begränsningen av undervisningsskyldigheten för varje lärare
till ett eller ett par ämnen allt mera nödvändig. Vid inrättandet av en
parallellklass uppkommer nu den frågan: vilket eller vilka ämnen bör den
tillfälliga lärarkraft, som till följd av den nya klassens tillkomst måste anskaffas,
företräda? Skall den nye läraren vara teolog eller historiker eller
biolog eller matematiker, eller vilken särskild kompetens bör tillkomma
honom? Visserligen skall undervisningen i parallellklassen icke skötas av
eu enda lärare, men tydligt är, att, vilket ämne den nya läraren än må
företräda, den erhållna förstärkningen av lärarkrafterna icke skall motsvara
det behov, som genom parallellklassens tillkomst uppstått; under den rimliga
förutsättningen, att ämnesfördelningen mellan de förut befintliga lärarkrafterna
varit väl avvägd, måste i varje fall en ofördelaktig förskjutning
inträda i ämnesfördelningen. Och allteftersom parallellklassen flyttar sig
uppåt och dess läroplan förändras, skola de så uppkomna olägenheterna
träffa olika sidor av undervisningen.

Vidare: då parallellklassens elever komma så långt, att de skola börja
sina undervisningsövningar i seminariets övningsskola, borde denna egentligen
i väsentlig grad förstärkas. Under fjärde seminarieåret, dä sådana
övningar i synnerhet förekomma, skulle enligt nu gällande undervisningsplan
parallellklassen förorsaka en ökning av antalet elevlektioner i övnings -

120

Organisationen.

Dubbelsemi

narier.

skolan med ej mindre än BO procent. Någon övningsskolans förstärkning
av den tillfälliga beskaffenhet, som det bär vore fråga om, lärer emellertid
icke kunna ske. Då nu denna skola i regeln är tagen i anspråk
för elevernas övningar så långt, som tillbörlig hänsyn till de barns undervisning,
vilka äro anförtrodda i dess vård, medgiver, blir följden av
parallellklassens tillkomst den, att undervisningsövningarna såväl för eleverna
i denna klass som för seminariets övriga elever måste inskränkas till
mindre antal än det normala och samtliga elevers praktiska utbildning således
bliva mindre god än den, som eljest vinnes vid seminariet.

Ln vandrande parallellklass är följaktligen för det seminarium, som
därmed blir försett, snarast eu parasit, som hämmar och försvagar dess
verksamhet. Den är icke heller något i högre grad verksamt medel för
avhjälpandet av en befintlig lärarbrist: först fyra år efter sitt upprättande
avlämnar parallellklassen utbildade lärare, och om åtgärden upprepas,
dröjer det ånyo fyra år, innan dess inverkan på tillgången av lärarkrafter
blir märkbar.

Helt annorlunda blir förhållandet, om seminariet utrustas med parallellklasser
allt igenom och den så skedda utvidgningen blir bestående.
Därvid uppkommer vad man numera brukar kalla ett dubbelseminarium.
De behövliga lärarkrafterna kunna då som ordinarie fästas vid läroanstalten,
och vid deras anställande kunna alla läroämnens krav ses till o-odo.

övningsskolan kan en gång för alla givas den omfattning, som för en tillfredsställande
praktisk utbildning av eleverna är nödvändig. Ett dubbelseminarium
utexaminerar varje är dubbla avgångsklasser och lämnar således
samma bidrag till lärarkåren som två enkelklassiga seminarier.

Redan i sin förut omnämnda skrivelse till riksdagens statsutskott år
1907 angående Luleåseminariets byggnadsfråga uttalade kommittén såsom
sin åsikt, att det växande behovet av lärarkrafter borde hellre fyllas medelst
insättande av parallellklasser vid de befintliga seminarierna än genom upprat -

Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

1-21

tande av nya seminarier», och framhöll, att både ekonomiska och pedagogiska
skäl talade härför.1) Och vid debatten i Andra kammaren år 1908
blevo de företräden dubbelseminarierna måste anses äga framför enkelseminarierna
utförligt påvisade av kommitténs ordförande. Tanken på upprättandet
av dubbelseminarier vann gillande inom kungl. ecklesiastikdepartementet,
och år 1909 gjorde Kungl. Maj:t hemställan till riksdagen om
Göteborgsseminariets ombyggande till dubbelklassigt, en hemställan som
av riksdagen bifölls. Sedermera har under år 1911 riksdagen på Kungl.
Maj:ts förslag beslutit ny byggnad för lärarinneseminariet i Falun, beräknad
för dubbla klasser. Dubbelseminariet har således redan fast fot inom
vår seminarieorganisation.

Det är i första rummet ekonomiska skäl, som tala för dubbelseminarier.
Med de anspråk, som undervisningen numera ställer på lokaler och
undervisningsmedel, blir ett enkelseminarium onekligen mycket dyrt i förhållande
till det antal elever, som där utbildas. Många av lokalerna, såsom
övningsrummen för den naturvetenskapliga undervisningen, teckningsoch
slöjdsalar in. fl., få användning endast under ett fåtal timmar i
veckan, men kunna dock icke undvaras. Det behövliga förrådet av
böcker och undervisningsmateriell bestämmes huvudsakligen av lärokursernas
omfattning samt av undervisnings- och studiesättet, mindre av
elevantalet, och blir därför ganska betydande även vid ett enkelseminarium.
Den ökning i lokalutrymme och undervisningsmedel, som parallellklassernas
tillkomst gör nödvändig, blir jämförelsevis obetydlig. Klassrummens
antal måste visserligen fördubblas, och för övningsskolan krävas
flera lärorum, varjämte sådana lokaler som samlingssalen och gymnastik x)

Att kommittén med avseende på den föreliggande byggnadsfrågan hemställde om
upptagande i byggnadsplanen av rum för endast eu sådan klass, står i mindre god överensstämmelse
med vad kommittén här ovan uttalat angående tillfälliga parallellklasser; utsikter till
framgång för ett förslag om dubbelklassigt seminarium i Luleå syntes emellertid då icke förefinnas,
under det att det växande behovet av lärarkrafter dock tycktes böra bliva i någon
mån beaktat vid den nya seminariebyggnadens uppförande.

16—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

Organisationen.

salen måste tilltagas efter något större mått. Men det för ett dubbelseminarium
i det hela behövliga lokalutrymmet blir dock betydligt mindre än
det sammanlagda lokalutrymmet för två enkelseminarier. Detsamma gäller
om tomtutrymmet, om anläggningarna för undervisningen i trädgårdsskötsel
och för idrotten. Och detsamma gäller även om undervisningsmedlen av
olika slag, böcker, kartor, fysikaliska apparater, biologiska och kemiska
samlingar o. s. v. Tages slutligen hänsyn till bostäderna för rektor och
vaktmästare, så inses, att anläggningskostnaderna för ett dubbelseminarium
och kostnaderna för dess utrustning med undervisningsmedel högst väsentligt
måste understiga motsvarande utgifter för tvä enkelseminarier. Så
blir förhållandet även i fråga om de kostnader, som äro förenade med läroanstaltens
verksamhet, vare sig man tänker på utgifterna för underhållet
av byggnad och lösöre samt för uppvärmning, renhållning och belysning,
trädgårdens skötsel in. in. eller på utgifterna för undervisningens uppehållande.
I senare avseendet är särskilt att erinra om rektorsbefattningen
samt om lärartjänsterna i vissa av övningsämnena.

Att dubbelseminariet förordar sig även från en del pedagogiska synpunkter
har redan blivit antytt. Då antalet ämneslärare vid ett sådant
seminarium blir i det närmaste dubbelt större än vid ett enkelseminarium,
blir det möjligt att på ett fullständigare sätt genomföra arbetsfördelningens
allt viktigare vordna grundsats, i det att varje läroämne kan bliva företrätt
av fullt fackutbildad lärare. Det större antalet lärare möjliggör dessutom
eu mångsidigare behandling av alla undervisningsfrågor. Den enskilda eleven
blir för sin undervisning och sitt bedömande i mindre grad än eljest
beroende av en enda lärare. Överhuvudtaget blir livet i den större läroanstalten
rikare och friskare än i den mindre; ensidigheter och fördomar
få mindre lätt att sätta sig fast. Och den större läroanstalten vinner lättare
än den mindre anseende och myndighet utåt som inåt.

Man synes inom seminariekretsar tidigare varit obenägen mot tanken
på dubbelklassiga seminarier, och detta företrädesvis av två skäl. Dels har

Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

12:''»

man ansett det önskligt, att seminarierna vore spridda i olika delar av landet
och därigenom lättare tillgängliga för de olika bygdernas ungdom, vaiför
ett större antal enkelklassiga seminarier vore att föredraga framför ett
mindre antal dubbelklassiga. Dels tyckes man hava särskilt haft för ögonen
den större svårigheten vid ett seminarium av det senare slaget att giva eleverna
den moraliska omvårdnad, som de behövde, och utöva på dem det
personligt uppfostrande inflytande, som vore önskligt.

Vad det förstnämnda av dessa båda skäl beträffar, torde man kunna
säga, att med samfärdsmedlens utveckling frågan om seminariets avstånd
från elevernas hemorter fått en allt mera underordnad betydelse.1) De resekostnader,
som det kan bli fråga om, bliva i allmänhet ringa i förhållande
till elevens övriga utgifter för seminariekurscn. Vid utdelandet av stipendieunderstöden
kan, i den mån så finnes befogat, hänsyn tagas till de
drygare resekostnader, som i enstaka fall kunna förekomma, ett hänsvnstagande
som nuvarande stadga särskilt föreskriver. Endast för de norrländska
bygderna har avståndsfrågan fortfarande större betydelse, och kommittén
får längre fram tillfälle att särskilt med hänsyn härtill föreslå upprättandet
av ett nytt seminarium inom Norrland.

Det andra skälet är av mera allvarlig natur. Möjligheten att giva
eleverna den personliga omvårdnad, som de behöva, blir naturligtvis ej densamma,
när elevantalet stiger från omkring 100 till omkring 200 eller 240.
Men även i detta fall råder någon olikhet mellan förr och nu. Ursprungligen
var i seminariet allt samlat i föreståndarens hand; han var elevernas
egentlige lärare och fostrare, som med faderlig myndighet vårdade sig om
deras yttre och deras inre förhållanden. Fortfarande åligger det med all
rätt honom mer än någon annan att ägna välvillig omsorg och tillsyn åt
varje enskild elev. Men å ena sidan torde kunna sägas, att huru nödvändig
en sådan omsorg och tillsyn än är, den nutida seminarieeleven icke i

samma grad som äldre tiders har och känner behov därav. A andra sidan

*) Band 3 sid. 340—353.

124

Organisationen.

Samseminarier.

bär det visat sig, i den man vid seminariernas fortgående utveckling undervisningens
ordnande och övervakande samt de expeditionella och ekonomiska
göromålen allt mera tagit rektors tid i anspråk, att han icke ensam räckt
till ens vid det enkelklassiga seminariet för att på det sätt, som önskligt varit,
följa och personligen ägna sig åt var och eu av eleverna. Han har måst
taga övriga lärare till hjälp, och så har vid seminarierna liksom tidigare
vid de allmänna läroverken klassföreståndarskapet utvecklat sig och
fått allt större betydelse. Men härined är ställningen med avseende på
den föreliggande frågan tydligen rätt väsentligt förändrad. Det är kommitténs
åsikt, att åt klassföreståndarskapet bör givas ökad användning
och fastare former (stadgeförslaget §§ 104 och 105). Sker detta, skall det
helt visst, under förutsättning av en insiktsfull och kraftig ledning från
rektors sida, bliva möjligt även vid ett dubbelseminarium att giva eleverna
den individuella och personliga vård de behöva.

Kommittén har icke haft särskild anledning att föreslå inrättandet av
samseminarier, d. v. s. seminarier med gemensam undervisning av manliga
och kvinnliga lärjungar.

Ekonomiska skäl tala snarast mot sådana seminariers inrättande.
Ville man exempelvis förvandla två särseminarier, ett manligt och ett kvinnligt,
till två samseminarier genom att vid vartdera överflytta halva elevantalet
till det andra seminariet och likaledes på lämpligt sätt fördela
de manliga och kvinnliga lärarkrafterna, skulle det visa sig, att för undervisningens
behöriga uppehållande vid de båda samseminarierna åtminstone
i fråga om två eller tre läroämnen åtgärder bleve behövliga, som medförde
kostnader utöver de för de två särseminarierna erforderliga. Läroämnet
slöjd skulle vid vartdera samseminariet kräva två lärarkrafter, eu för
manlig slöjd och en för kvinnlig, och nödvändiggöra särskilda lokaler för
den manliga och för den kvinnliga slöjden. Helt säkert skulle man ock
finna det lämpligt att vid gymnastikundervisningen skilja de manliga och

Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

12:.

kvinnliga eleverna och giva åt de förra eu maniis och åt de senare en kvinnIlo-
gymnastiklärare. Möjligen skulle även för musikundervisningen både
manlig och kvinnlig lärare bliva behövlig. Vore det däremot fråga om att
inom någon ort eller något område, där seminarier förut icke funnes, träffa
anstalter för utbildande av lärare och lärarinnor, skulle det, till följd av den
besparing, som dubbelseminariet i allmänhet medför, naturligtvis bliva ekonomiskt
fördelaktigare att upprätta ett dubbelklass igt samseminarium än
att upprätta två enkelklassiga särseminarier. Ett dubbelklassigt samseminarium
blir åter alltid något kostsammare än ett dubbelseminarium för endast
manliga eller endast kvinnliga elever.

De fördelar, som samseminariet äger, måste, i den män de äro för
handen, sökas på det pedagogiska och det moraliska området. Klart är.
att de invändningar, som med större eller mindre fog riktats mot samundervisningen
i allmänhet, även skola kunna göras gällande mot samundervisning
vid seminarierna. Utan att här närmare inlåta sig på den
betydelsefulla och invecklade frågan om Barnundervisningens idé och utan
att underkänna varje betänklighet mot dess tillämpning på seminarieundervisningen,
vill kommittén som sin åsikt uttala, att tanken på samundervisning
vid seminarierna ingalunda kan anses principiellt förkastlig.

Erfarenheter från olika håll i utlandet ge stöd för den uppfattningen,
a tt sam undervisningen medför vissa fördelar i fråga om elevernas utbildning,
såväl den allmänna som den fackliga, och att samseminariet även i fråga om
elevernas karaktärsbildning mera ger anledning till goda förväntningar än till
farhågor. I Schweiz har man länge prövat gemensam undervisning av manlig
och kvinnlig ungdom i seminarierna; åtta av landets seminarier voro år 1908
anordnade som samseminarier. I de engelska seminarier, där eleverna icke
ha sin bostad inom läroanstalten, är samundervisning ofta förekommande.
I Förenta staternas offentliga seminarieväsen är den regel. Våra grannländer
Danmark och Norge, där de sociala förhållandena äro fullt jämförbara
med våra egna, tillämpa i ganska stor utsträckning samundervisning -

126

Organisationen.

ens princip; i Norge äro sedan år 1890 alla seminarier samseniinarier med
undantag av ett kvinnligt seminarium i Kristiania. Med resultatet av Barnundervisningen
i seminarierna synes man i alla de nämnda länderna vara
väl tillfreds.1)

Hos oss har frågan om samundervisning i seminarierna varit föremål för
överläggning i riksdagen, nämligen år 1907 med anledning av en motion i
Andra kammaren, väckt av E. Hammarlund i samband med den för samma
års riksdag framlagda kungl. propositionen om anslag för uppförande av ett
nytt lärarseminarium i Luleå. Med hänvisning till ett av Luleå domkapitel
avgivet utlåtande hemställde motionären, att det nya seminariet
försöksvis måtte organiseras som samskola. Domkapitlet hade nämligen
med hänsyn till möjligheten, att manliga inträdessökande icke skulle komma
att infinna sig i tillräckligt antal, framkastat tanken på seminariets öppnande
för både manlig och kvinnlig ungdom och därvid hänvisat till de
gynnsamma erfarenheter, som förelåge dels från utlandet, dels ock från
vårt eget land rörande samundervisning av ungdom i ungefär den ålder,
som här vore i fråga. »Domkapitlet hyste», hette det i utlåtandet, »inga
betänkligheter att förorda tillträde till det ifrågasatta seminariet för både
manliga och kvinnliga elever, åtminstone såsom en övergångsform, till
dess det visade sig, huruvida tillräckligt antal manliga inträdessökande vore
att påräkna.-

Vid behandling av den kungl. propositionen gjorde statsutskottet, såsom
förut nämnts, framställning hos Kungl. Maj:t, att Seminariekommittén
(Folkundervisningskommittén) måtte anbefallas att avgiva yttrande i
ärendet. I den skrivelse, som kommittén med anledning härav på nådig*
befallning avlät till statsutskottet, framhöll kommittén sannolikheten av
att inom Norrland ett särskilt lärarinneseminarium jämte det i Umeå befintliga
snart nog skulle visa sig vara av behovet påkallat och att nödvän *)

I Finland förekomma inga samseminarier i egentlig mening, men två seminarier ha
en avdelning för manliga och en för kvinnliga elever.

Dubbelseminarier. Saraseminarier. Internat.

127

digheten av ett sådant seminariums upprättande icke lämpligen förebyggdes
genom anordnande av ett samseminarium just i den del av landet, där
ett lärarinneseminarium redan funnes. Skulle därför det föreslagna seminariet
i Luleå avses för både manliga och kvinnliga lärjungar, så syntes,
i överensstämmelse med de förslag som i frågan gjorts egenskapen av samskola
böra tilldelas det endast såsom en övergångsform och såsom ett försök
till vinnande av erfarenhet om samseminariers lämplighet inom värt
land. Om åt den ifrågavarande åtgärden gåves endast sådan räckvidd,
ansåge kommittén inga allvarliga betänkligheter kunna anföras mot densamma.

Statsutskottet, som förordade uppskov med byggnadsfrågan, hemställde
i enlighet därmed om avslag å den väckta motionen, vilken dock
vid byggnadsfrågans återupptagande borde komma i övervägande. Tre axutskottets
ledamöter uttalade sig i ax-given reservation för beviljandet av anslag
till provisoriskt begynnande av seminariets verksamhet samt för undervisningens
anordnande som samundervisning. Vid ärendets behandling i
kamrarna uttalades från några håll betänkligheter mot den ifrågasatta samundervisningen
särskilt med hänsyn till den ålder, vari eleverna befunne sig.
under det att den på andra håll livligt förordades. Båda kamrarna biföl lo
reservanternas hemställan om beviljandet av anslag för begynnande av
seminariets verksamhet, och Andra kammaren biföll även, med 99 röster mot
79, deras hemställan angående samundervisningen. Vid byggnadsfrågans
förnyade behandling vid följande årets riksdag blev emellertid samundervisningsfrågan
icke närmare berörd.

Ehuru samseminariet visserligen kan anses såsom eu i flera avseenden
fördelaktig och tilltalande organisationsform, föreligga dock för närvarande
inga särskilda praktiska skäl till dess införande i vårt land. Kommittén
har därför i sitt förslag till seminariestadga icke fäst avseende vid en
möjlig framtida förekomst av denna organisationsform.

128

Organisationen.

Internat.

I de desta europeiska länder äro folkskoleseminarierna internat,
d. v. s. eleverna erhålla i läroanstalten avgiftsfritt eller mot ringa avgift
bostad och kosthåll. De stora ekonomiska fördelar, som internatseminariet
bereder eleverna, ligga i öppen dag, och man kan säga, att genomförandet
inom seminarieväsendet av internatsystemet i väsentlig man upphäver de
ekonomiska förhållandenas indytande på folkskollärarkårens rekrytering.1)
Men det är icke blott ekonomiska fördelar internatet kan tillskynda eleverna.
Det kan på ett verksamt sätt sörja för deras hälsa och kroppsliga
välbednnande genom sunda bostäder, tillräcklig föda och en i hygieniskt
avseende god levnadsordning. Det kan vidare, då det möjliggör
eu ständig uppsikt från lärarnas sida, bereda dem skydd i moraliskt avseende,
upprätthålla goda seder bland dem och ge tillfälle till snabbt
inskridande vid fall av förseelse. Då övervakandet, såsom vanligt är,
sträcker sig även till elevernas arbete utom lärotimmarna, blir tiden väl
tillvaratagen och mera arbete utfört, än under andra förhållanden i allmänhet
blir händelsen.

Allt detta, måste anses som stora och mycket beaktansvärda fördelar.
Man skulle ock kunna anföra exempel från utlandet på tilltalande former
av internat. Särskilt i England åtnjuta seminarieinternaten liksom i allmänhet
skolinternaten med all rätt gott anseende. Till internatsystemets
fördelar kan ock läggas, att ett internat icke med nödvändighet behöver
vara förlagt till eu stad utan kan förläggas i stadens närhet och således
skänka sina medlemmar förmånen av lantlivets lugn och sundhet, utan att
därför stadens kulturella tillgångar göras otillgängliga för dem. Eleverna
i ett på landsbygden beläget internat få ock tillfälle att göra närmare
bekantskap med lantbruket och bättre lära känna dess villkor. Dagligen
kunna de följa lantbruksarbetet, och möjlighet bör måhända kunna beredas

1) Vid de utländska internatseminarierna förekomma stundom även sådana elever, som icke
äro bosatta inom läroanstalten utan endast begagna sig av den undervisning, som där meddelas.
De egentliga internateleverna få i allmänhet vid inträdet i seminariet förbinda sig att
efter erhållen utbildning under viss tid tjänstgöra vid folkskola.

Dubbelseminarier. Samseminarier. Internat.

129

dem att även själva deltaga däri. I vårt land var för några tiotal år
sedan fråga om inrättandet av ett seminarium på landsbygden efter internatsystemet
föremål för vederbörande myndigheters övervägande. Under
senare år har internatseminariet icke sällan funnit varma förespråkare,
särskilt i några av lärarinneutbildningens kvinnliga målsmän.

Internatprincipen, tillämpad vid läroanstalter sådana som statens
folkskoleseminarier, har emellertid även sina svaga sidor, vilka under
mindre gynnsamma förhållanden bliva framträdande.

Såväl hygieniska som moraliska skäl göra det nödvändigt att ställa
eleverna i ett större internat under noggranna, i alla enskildheter gående
ordningsföreskrifter och att omsorgsfullt övervaka dessas efterlevnad. Härigenom
uppkommer lätt en tröttsam enformighet i det dagliga livet inom
anstalten och en stark begränsning av den enskildes frihet. Där de ekonomiska
förhållandena tillåtit en sådan anläggning och inredning av
internatets byggnader, att varje elev förfogar över eget rum till vila och
arbete, såsom i de engelska internaten ofta är händelsen, blir tvånget över
den enskilde mindre kännbart. Men där så icke varit möjligt, där
eleverna tillbringa nätterna i stora gemensamma sovsalar och utföra
det arbete, som ej utföres å lärorummet, i för ett större eller mindre antal
elever avsedda arbetsrum under lärares uppsikt, där därför den ständiga
gemensamheten tvingar till den noggrannaste indelning av dygnets
tider och individuella avvikelser från det givna schemat för dagsarbetet
äro svåra att bringa till stånd, där får internatet allt för lätt en anstrykning
av kasern, i högre grad, ju större elevantalet är. Onekligt är ock,
att intrycket av kasern rätt starkt möter den besökande i många av utlandets
stora internat seminarier.

Att internatet bereder eleven jämte ekonomiska och hygieniska även
moraliska förmåner är ovan framhållet. För mången elev innebär det ett
skydd, utan vilket han icke oskadd skulle kunna komma igenom ungdomsårens
brytningar. Med avseende på internatets betydelse som moraliskt

17—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

130

Organisationen.

skyddsmedel och i allmänhet dess värde från uppfostringssynpunkt måste
dock sägas, att det icke äger endast förtjänster. Att'' den blivande läraren
under hela sin utbildningstid i väsentlig mån utestänges från de visserligen
störande och ofta farliga men ock väckande och härdande inflytelserna
från livet utanför läroanstalten är åtminstone icke i varje fall eu
fördel. Det kan hända, att han, då han sedermera skall träda ut i livet,
befinnes snarare sämre än bättre rustad att möta dess frestelser och svårigheter.
Och den kontroll, som internat livet gör nödvändig, de alltför sparsamma
tillfällen det erbjuder den unge att vara ensam med sig själv och
att fullfölja sina individuella böjelser, göra det, då det utsträckes över
en tid av flera år, föga ägnat att utveckla personligheten och grundlägga
karaktärens självständighet.

Nu blir naturligtvis internatets inflytande på elevernas andliga utveckling
i hög grad beroende av den ledning, under vilken det är ställt.
Den nödvändiga kontrollen kan till ej oväsentlig del göras till självkontroll,
och i den tvungna gemensamheten ligga starka uppfostrande motiv,
som kunna göras fruktbärande. Omdömet torde ock utfalla i någon man
olika i fråga om manliga och i fråga om kvinnliga internat. Att internatsystemet,
sådant vi finna det vid de svenska och danska folkhögskolorna
med deras kortvariga på personlig samvaro beräknade kurser eller vid
skolor för ännu icke vuxen ungdom och med sådan anordning, som
exempelvis Lundsbergs skola äger, visar sig just från uppfostringssynpunkt
vara av stort värde, utgör intet tillräckligt bevis för lämpligheten av dess
användande vid läroanstalter, sådana som våra statsseminarier med elever
i en ålder av omkring 22 år, jämförelsevis stort elevantal och flerårig
kurs, avsedd att giva behörighet till omedelbar anställning i lärartjänst.
Att genomföra det vid seminarierna, skulle för övrigt medföra så stora
kostnader, att ett förslag därom redan av sådant skäl knappast synes kunna
framställas. (Jfr sid. 308).

Kap. II. Undervisningsplanen.

1. Seminarieundervisning och folkskoleundervisning.

För att förstå karaktären av seminariets nuvarande lärokurser, sådana
de föreligga i gällande undervisningsplan av år 1894 — de vid seminarierna
faktiskt förekommande ha ofta annat utseende, varom här genast
må erinras —, är det nödigt att minnas, att denna undervisningsplan visserligen
med en del ändringar och tillägg men dock med jämförelsevis
obetydliga sådana går tillbaka till 1862 och 1*65 års seminariereglementen,
vilkas undervisningsplaner åter i det hela utgå från synpunkter, som tillhöra
de två första årtiondena av våra seminariers historia.

I den högt förtjänte seminarieföreståndaren Anders Oldbergs år
1843 utgivna arbete »Praktisk handbok i pedagogik och metodik för Svenska
folkundervisningen», ett av de första pedagogiska arbeten, som blivit skrivna
till tjänst för vår folkundervisning, fastslås seminariets nödvändiga samband
med folkskolan och fogas därtill som slutsats: »Samma metod och
samma ämnen tillhöra bägge». Reglementet av år 1862 föreskriver, att
seminarieundervisningen skall »så till framställningssätt som omfång lämpa
sig efter elevernas framtida bestämmelse . . . samt på det sätt ordnas,
att eleverna från början vänjas vid de lärometoder, som de själva hava
att i framtiden använda». Om ock en så snäv uppfattning icke blivit
fasthållen i senare stadgor, kan man dock sägra, att samma tanke^ån^
framträder även i dem och att den under lång tid behärskat undervis -

132

Undervisningsplanen.

ningen. Sitt mest utpräglade uttryck ägde denna tankegång i de numera
föga berömda s. k. Stiehlska regulativen för de preussiska seminarierna av
år 1854, från vilka de svenska undervisningsplanerna i 1862 och 1865 års
reglementen medelbart härstamma, och den fasta metodik, som i Tyskland
framgick ur de av regulativen givna grundsatserna, verkade med föredömets
makt på de svenska seminarielärarna. I fråga om det metodiska är väl
den en gång allmänt rådande uppfattningen numera knappast att spåra,
men vad lärokurserna beträffar, kunna de i nu gällande författningar föreskrivna
utan överdrift betecknas som folkskolekurser i något förstorad
skala. (Jfr sid. 235 ff. och Band 3 sid. 69 och 95).

Man bör för att icke allt för strängt döma denna nu skildrade uppfattning
minnas, att mycket i hög grad berömligt arbete blivit utfört med densamma
som grundlag, och man bör erinra sig de skäl den äger till sin
förmån och de historiska förhållanden, som en gång givit den större berättigande,
än den sedermera fått. Det har gällt att på en jämförelsevis
kort tid göra seminarieeleverna färdiga för sin uppgift, och man har därvid
haft att räkna med en mycket obetydlig bildning hos dem man fått
mottaga. Det har då synts nödvändigt att koncentrera hela undervisningsarbetet
på det för den blivande läraren allra mest behövliga: en orubblig
säkerhet och färdighet inom det lilla område, varpå han sedermera under
hela sin framtida verksamhet skulle röra sig. Stor vikt lades vid metoden.
Under det att man i gymnasier och latinskolor allt för litet bekymrade
sig om metoden, blev den i fråga om folkskolan från början överskattad;
att vara skicklig till folkskollärare var enligt äldre uppfattning framför
allt att vara i besittning av en viss metod eller vissa metoder, som vid
seminariet blivit inlärda. Det medel till den rätta metodens itdärande,

som man trodde säkrast borde leda till målet, vore att undervisa och

öva seminarieeleven på alldeles samma sätt som det, varpå han sedan
borde undervisa och öva barnen i skolan. Att gå utöver barnskolans

område eller avvika från dess metod vore, menade man, vådligt även

Seminarieundervisning och folkskoleundervisning.

133

därför, att det, med den ringa bildning som i det hela kunde bibringas
den blivande läraren, lätt kunde förvilla hans omdöme och förleda honom
att i skolan införa onyttig kunskap eller där bruka ett för barnen
ofattligt framställningssätt. Osmält vetande och halv insikt vore
vidare i och för sig ett ont, icke ägnat att göra en människa duglig i sin
kallelse, men väl att göra henne uppblåst och anspråksfull genom föreställningen
om förvärvad lärdom. Seminariet vore ingen skola för meddelande
av allmänbildning utan en fackbildningsanstalt, där allt borde vara
avpassat för och riktat mot det ifrågavarande fackets praktiska gärning.

Om det ock ligger åtskilligt sant och berättigat i sådana synpunkter,
har dock erfarenheten visat, att de icke fört till ett gott resultat
i seminariearbetet. Man skulle kunna såga, att de blivit alltför
ensidigt tillämpade och att synpunkter ägnade för en betraktelse i motsatt
riktning lämnats obeaktade. Att seminariet är en fackbildningsanstalt och
att denna dess egenskap måste verka bestämmande på all dess verksamhet,
är obestridligt och skall fasthållas. Men man har riktat uppmärksamheten
för mycket på elevens framtida yrke och för litet på honom själv,
på hans utvecklings- och bildningsbehov. Man har litat till metoden
i stället att i främsta rummet söka utbilda elevens personlighet såsom
det för hans lärareverksamhet väsentliga. Genom den snäva inskränkningen
av undervisningen till barnskolans område och ivern att i varje
ögonblick hålla dess lärometoder för ögonen, har det över seminarieundervisningen
kommit ett drag av barnaktighet och torftighet, som illa
stått tillsammans med elevernas personliga behov och utvecklingssträvande,
ett drag, som kanske ännu ej alldeles försvunnit..

I vad mån lärokurserna i 1894 års undervisningsplan tillhöra den äldre
riktningen inom seminariepedagogiken torde några exempel bäst klargöra.
De kunna väljas ur kursplanerna för de tre läroämnen, kristendomskunskapen,
modersmålet och räkningen, som på skolans och seminariets arbetsordning
upptaga det största utrymmet.

134

Undervisningsplanen.

Spörsmålet om katekesens lämplighet såsom lärobok för barn tillhör
icke denna framställning. Men om katekesen nu, såsom hittills skett,
blivit flitigt läst och omläst under de sex eller sju skolåren, sedermera
genomgången i konfirmationsskolan, sedan återupptagen och noggrant inpräglad
i minnet för inträdesprövningen vid seminariet, då må man, även
med förtroende till katekesen som lärobok och vördnad för dess innehåll,
vara berättigad att tvivla på lämpligheten av att den, såsom seminariets
läroplan föreskriver, skall läsas både i första, andra och tredje seminarieklasserna
och äntligen till det huvudsakligaste av sitt innehåll ånyo genomgås
i den fjärde. Det vill mycken lärarbegåvning till, att icke undervisningen
under sådana förhållanden skall löpa ut i ett vidlyftigt dogmatiskt
och metodiskt uppdelande och förklarande, som torkar ut det innehåll
som behandlas och tröttar ut lärjungen. Näppeligen är en på detta sätt
anlagd lärokurs ägnad att möta och utveckla seminarieelevens religiösa
behov och intresse. Men att så sker, är av större vikt just för hans framtida
verksamhet som undervisare i kristendomskunskap, än att han erhåller
eu till virtuositet uppdriven förmåga att behandla den för barnskolan
avsedda läroboken. — »Folkskolans läsebok» är eu i många avseenden
förträfflig bok, som gjort en betydande insats i vår folkbildning
och som nu nyligen framträtt i en annan och bättre gestalt, än den hade,
då seminariernas kurs i modersmålet senast fastställdes. Men knappast är
det folkskolans läsebok, som eu läslysten och vetgirig tjuguåring väljer ut åt
sig för att vidga sitt vetande och stifta bekantskap med den svenska litteraturen.
Enligt undervisningsplanen är det dock denna bok han framför
allt skall sysselsätta sig med under sin seminarietid; i tre av de fyraklasserna
skall »den antagna läseboken» utgöra det huvudsakliga, ja i de
två första klasserna det enda föremålet för litteraturläsningen. I en ålder,
då hans sinne är begärligt efter tankeväckande läsning, och under en tid,
då han kunde få tillfälle att under lärares ledning verkligen studera svensk
litteratur, måste han timme efter timme sysselsätta sig med en bok, vars

Seminarieundervisning och folkskoleuudervisning.

135

innehåll år beräknat för barn och honom välbekant från barndomen.
Läseboksstyckena skola läsas, förklaras, »innehållsbehandlas», språkligt och
stilistiskt utredas, allt i syfte att eleven under sin framtida lärarverksamhet
i folkskolan må kunna förfara på samma sätt med samma stycken.

Eller för att gå till matematiken: man kunde finna det ganska naturligt,
att som fortsättning på folkskolans räkneundervisning seminarieeleven finge
utvidga sin kunskap något utöver folkskolekursen, finge sysselsätta sig
med uppgifter, som utvecklade hans förmaga av matematiskt tänkande och
därio-enom förmådde att intressera honom. Men seminariets kurs i räkning
faller enligt kursplanen alldeles inom samma område som folkskolans;
när eleven lämnar seminariet, bör han visserligen besitta en aktningsvärd
räknefärdighet inom detta område, men han äger icke ens det mått av
matematisk bildning, som en gosse eller flicka i realskolan får förvärva.

De anförda exemplen torde göra till fyllest för sitt ändamål. Då ^^pfatMng
undervisningsplanen icke är fullständigt bindande, har, såsom förut nämnts ^mmarie
och ånyo må framhållas, undervisningen mångenstädes förts ut över de
snäva gränserna. Men det är icke för tidigt, att den förändrade uppfatt- förhållande
ning, som sålunda gjort sig gällande, kommer till uttryck och erhåller y^Zfan.
stöd i nya stadgebestämmelser.

Hela denna synpunkt för planläggningen av seminariernas lärokurser,
enligt vilken de skola inskränkas till endast och allenast det, som
omedelbart kan få användning i folkskoleundervisningen, måste uppgivas.

Den leder till en lärarutbildning, vilken icke motsvarar de större anspråk
på folkskolläraren och hans arbete, som tiden fört med sig. I allmänhet
visar erfarenheten, att, om en lärares kunskaper icke omfatta större område
än det, inom vilket han har att öva sina lärjungar, hans undervisning
allt för lätt blir hantverksmässig, allt för lätt stelnar i en en gång invand
metods trånga former. Endast den lärare, som i någon mån behärskar
sitt ämne, förmår att göra åtskillnad på huvudsak och bisak och är i stånd

136

Undervisningsplanen.

att lämpa sin undervisning efter lärjungarnas olika förutsättningar. I stället
att med ängslig tanke på yrket alltjämt fordra omedelbar användbarhet
för vad som i seminariet skall inhämtas bör man med frikostig hand, så
långt tiden och förhållandena medgiva, söka fylla en bildbar och bildningssökande
ungdoms behov av vetande och själsodling. Därmed främjar man
bäst även yrkesändamålet. Seminariernas elever, om de ock till en stor
del äro och förr ännu mera varit i intellektuellt avseende obildade vid
sitt inträde i seminariet, äro icke barn utan ungdom i en medelålder av
omkring 20 år, och en människa i denna ålder, bildad eller obildad, har
behov av annan andlig kost än barn på 10—12 år. Att vid undervisningen
av vuxna personer begagna en metod, som är avsedd för barnskolan,
är helt enkelt ett metodiskt missgrepp och det ett av allvarsammaste
slag. Och har det varit ett missgrepp redan under förutvarande förhållanden,
så är det så ännu mera nu. Den tillväxt i folkbildningen och
den i vissa hänseenden stora förändring i det allmänna tänkesättet, som
de senaste årtiondena medfört, har skapat i viss mån nya förutsättningar
för seminariernas verksamhet. De nutida seminarieeleverna komma med
andra anspråk än äldre tiders och stå mera än dessa kritiska gent emot
läraren. Om det vetande, som bjudes dem, ständigt är beräknat endast
på den framtida yrkesuppgiften och tillrättalagt efter syftet att åstadkomma
eu för denna lämplig uppfostran, så kan det allt för lätt hända,
att därav alstras misstro till den meddelade undervisningen, en misstro,
som kan gå ut över även dess värdefullaste innehåll.

Då kommittén således på nu anförda grunder förordar en utvidgning
av de i stadga och undervisningsplan föreskrivna lärokurserna, är det för
kommittén angeläget att icke synas hava förbisett begränsningens vikt och
betydelse i allt studiearbete, varför kommittén vill något närmare uttala
sig härom. Seminariestadgans föreskrift, att det vid undervisningen bör
iakttagas, »att det lärooinråde, varpå eleverna införas, städse så begränsas,
att de kunna göra sig därmed fullt förtrogna», synes vara av ostridlig

Seminarieundervisning och folkskoleundervisning.

137

riktighet. Men kommittén har velat framhålla, att den dock torde hava
en viss fara med sig. Den är riktig och god så till vida, som varje
värdefullt vetande måste vara samlat kring ett område av fast och säker
kunskap, med arbete och möda vunnen och personligt tillägnad.
Men den är mindre förträfflig, om den anses innebära, att endast det
vetande har värde, som är inskränkt till ett sådant område. Först och
främst är nämligen att märka, att en verkligt god kunskap inom eu mera
elementär kurs av ett ämne icke vinnes utan mera omfattande studier i
ämnet, i det att först de synpunkter, som en vidgad kunskap erbjuder,
giva möjlighet att rätt uppfatta kunskapens förut genomvandrade område.
Det är icke blott det mognare omdömet, som giver läraren en bättre kunskap
än lärjungen i den skolkurs, vilken den senare med den förres bistånd
inhämtar, utan det är ej mindre lärarens större vetande inom det
ifrågavarande ämnet. Vidare kan man säga, att ett vetande, som är begränsat
till ett litet med full förtrogenhet känt område, icke för personligheten
har det kunskapsvärde, som, då det gäller mognare lärjungars
undervisning, bör eftersträvas. Ett sådant vetande får gärna vad man
kallar »dogmatisk» natur, en skenbar fullständighet och ovedersäglighet,
beroende på frånvaron av kritiska synpunkter; det skänker icke känsla av
vetandets ringhet i jämförelse med vad som kunde vetas, utan inger en
tillfredsställelse och tvärsäkerhet, som egentligen icke borde finnas. Kommittén
åsyftar icke någon avprutning i kunskapens tydlighet och riktighet;
allt bör vara klart, framställt och väl fattat. Men även i seminariet liksom
i varje annan verklig bildningsanstalt må studier förekomma och hava
sitt värde, utan att innehållet skall behöva genom idkeligt repeterande innötas
liksom i en forna dagars barnskola. Naturligtvis skall den blivande
läraren erhålla grundlig insikt framför allt inom det kunskapsområde, som
skall utgöra föremålet för hans framtida undervisningsverksamhet. Men
till och med i fråga om detta går man till överdrift, om man av månhet
om att bibringa honom en minnesfasthet och obehindrad färdighet, som

18—082815. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

138

Undervisningsplanen.

Ämneskretsen
enligt
nuvarande
stadga och
enligt kommitténs
för
slag.

han i varje fall under lärararbetet snart nog skall vinna, försummar att,
för att använda ett bildligt uttryck, låta honom komma något litet utanför
sockengränsen i vetandets land. Ty först genom kunskapens vidgande
utöver folkskolans område skall han förstå att behärska detta område och
bedöma vad dit hörer.

Med det nu sagda bör kommittén hava fritagit sig från misstanken
att vilja förvandla arbetet vid seminariet till ett ytligt och flyktigt inhämtande
av halvförstått vetande med försmående av det mödosamma tillägnandet
av en fast och användbar kunskap. Begränsningens grundsats
skall icke uppgivas men ej heller så ensidigt tillämpas som i den nuvarande
undervisningsplanen. Afven i detta avseende gäller det alt det ena
göra och det andra icke låta, och det blir lärarens sak att med omdöme och
takt i varje enskilt fall flnna det rätta.

2- Ämneskretsen.

Enligt gällande stadga omfattar undervisningen såväl vid de manliga
som vid de kvinnliga seminarierna 6 kunskapsämnen: kristendomskunskap,
svenska språket, räkning och geometri, historia och geografi,
naturkunnighet samt pedagogik och metodik, och 6 övningsämnen: välskrivning,
teckning, musik och sång, gymnastik, trädgårdsskötsel och trädplantering
samt slöjd. 1 dessa tolv ämnen erhåller eleven vitsord i avgångsexamen,
vartill kommer vitsordet i undervisningsskicklighet.

Tydligt är, alt flera av de uppräknade ämnena icke eller endast i
ringa grad åro enhetliga, och kommitén har ock, av skäl för vilka längre
fram närmare redogöres, föreslagit, alt historien och geografien framdeles
måtte betraktas som skilda ämnen och naturkunnigheten uppdelas åtminstone
i två, nämligen biologi och hälsolära samt fysik och kemi.

Ett av de nuvarande undervisningsämnena hav kommittén ansett icke
behöva vara ett för alla elever obligatoriskt ämne, nämligen välskriv -

Ämneskretsen.

139

ningen, som för närvarande har två veckotimmar i första klassen och en
veckotimme i andra klassen. Kommittén menar, att en jämn och redig handstil
hör till det, som kan fordras av den inträdessökande. Att en del elever
likväl skola befinnas vara i behov av förkovran med avseende på sin handstil,
är emellertid att förutse, och för deras räkning bör vid seminariet vara anordnad
en årligen återkommande välskrivningskurs, förlagd utom den ordinarie
arbetsordningen. Välskrivningens metodik åter, eu för den blivande
läraren viktig sak, kommer för alla elever till behandling dels i samband
med teckningsundervisningen, dels vid undervisningen i skolhygien, dels
också vid undervisningsövningarna i ämnet (Band 2 sid. 19« tf.).

Välskrivningens förläggande utom timplanen innebär emellertid icke,
att den skall anses utesluten ur seminariernas ämneskrets. Den skall enligt
kommitténs förslag ej blott i första och andra seminarieklasserna utan
under hela seminariekursen uppmärksammas som ett viktigt ämne, vars
ställning skiljer sig från andras endast därutinnan, att för alla elever
obligatorisk undervisning däri icke meddelas. Men såväl vid varje termins
slut som i folkskollärarexamen skola vitsord i välskrivning avgivas åt alla
elever, och välskrivningsbetyget skall med avseende på flyttning från klass
till annan och godkännande i avgångsexamen hava samma vikt som vitsorden
i övriga ämnen. Det skall i regel icke grundas på några särskilda
välskrivningsprov, utan på det sätt, varpå eleven med hänsyn till handstil,
ordning och snygghet skött sina skriftliga arbeten i hemmet och på
lärorummet. Endast om så sker, kan vitsordet i välskrivning erhålla
någon verklig betydelse. (Sid. 606 och Band 2 sid. 198.)

Således är i kommitténs förslag intet av de nuvarande läroämnena
uteslutet ur ämneskretsen. Däremot har kommittén däri upptagit två nya
ämnen, nämligen främmande språk och ekonomilära, avgrunder, för
vilka nedan skall redogöras. Strängt taget har kommittén, vad de kvinnliga
seminarierna beträffar, föreslagit införandet av ännu ett ämne, nämligen
»huslig ekonomi». Men den husliga ekonomien i de kvinnliga seminarierna

140

Undervisningsplanen.

*Kunskapsämnen>
och
■> övning sänt''
nen>.

skulle enligt kommitténs förslag icke betraktas som ett särskilt ämne
utan sammanföras med den förutvarande kvinnliga slöjden till ett enda
omfattande och innehållsrikt läroämne, ihusligt arbete», med mål att så allsidigt
som möjligt utveckla de blivande lärarinnornas sinne för kvinnans
mångfaldiga och maktpåliggande uppgifter i hemmet och, om möjligt, giva
dem så pass mycken insikt i det kvinnliga hemarbetet, att de bliva i stånd
att i sin tur bibringa sina kvinnliga lärjungar intresse för och, så långt
lärjungarnas krafter det medgiva, förmåga att deltaga i hemmets arbeten
och sysslor. Sitt förslag i denna punkt utvecklar kommittén längre
fram i detta kapitel (sid. 197 ff.) och fullständigare i kap. X. Seminariernas
ämneskrets kommer följaktligen enligt kommitténs förslag att
såväl för manliga som för kvinnliga seminarier innefatta 10 kunskapsämnen
och 6 övningsämnen.

Innan kommittén övergår till att giva skäl för förslaget om införandet
i seminarieundervisningen av främmande språk och ekonomilära, vill
kommittén yttra några ord, om undervisningsämnenas hävdvunna indelning
i »kunskapsämnen», och »övningsämnen».

Denna indelning, som knappast betecknar någon egentlig skillnad
i sak mellan de ena och de andra ämnena, bör ej heller beteckna någon
skillnad i rang dem emellan, och än mindre är någon sorts skillnad att
uppställa eller upprätthålla mellan motsvarande två grupper av lärare. I
varje skolämne ingå beståndsdelar både av kunskap och av övning eller
färdighet, och »övningslärarna» äro för de syften skolan fullföljer av lika
stor betydelse som »ämneslärarna», i vissa fall måhända av än större.
Mer och mer blir det för det allmänna medvetandet klart, att för en sund
uppfostran handens övning är lika viktig som huvudets, och att kroppens
hälsa och utveckling är ett villkor för själens. Barn- och ungdomsskolans
utveckling i alla länder går i riktning av att inrymma allt större plats
åt de s. k. övningsämnena, att giva dem ett mångsidigare och rikare inne -

Ämneskretsen.

141

håll, förbinda dem med varandra och med skolans gamla teoretiska ämnen,
sammangjuta skolans ämneskrets till en helhet, som sysselsätter och utvecklar
lärjungens hela personlighet, hans fantasi och vilja, ej mindre än
hans förstånd och minne. Och det är ej blott intresset för det praktiska
utan även rent ideella uppfostringsintressen, som härvid varit verksamma.

Kommittén har här ånyo berört ett nyss behandlat undervisningsspörsmål.
Den åsikt, som kommittén däruti tillkännagivit, leder kommittén
till att i fråga om övningsämnenas ställning uttala sig mot det tillbakasättande
av dessa ämnen och deras lärare, som hittills vid seminarierna
liksom i allmänhet vid våra läroanstalter förekommit, och över huvud taget
mot varje grundsatsmässigt särskiljande av läroämnen och lärare enligt
nu ifrågavarande gamla indelning. Endast motvilligt har kommittén
bibehållit de gängse beteckningarna sövningsämne», »övningslärare» o. s. v.,
vilkas bibehållande praktiska eller rättare tekniska skäl ännu göra behövligt.
Om kommittén i fråga om villkoren för intagning och flyttning och
för godkänd folkskollärarexamen föreslagit vissa undantagsbestämmelser,
som företrädesvis drabba övningsämnen, har detta väsentligen sin
grund däri, att dessa ämnen ännu icke vunnit den ställning i folkskolan,
som de borde, och att rent kroppsliga brister kunna hindra en elev att i
dem nå önskligt resultat. Men i varje fall skall enligt kommitténs förslag
en svaghet i ett sådant ämne betraktas som en brist, som måste uppvägas
med förtjänster på annat eller andra håll, därest den icke skall medföra
fällande utslag (stadgeförslaget §§ 32:2, 33, 37, 65:2). 1 det hela har

kommittén varit angelägen att låta övningsämnenas särställning försvinna,
övningsämnena äro vid de svenska seminarierna ingalunda missgynnade;
de äga för sin räkning ungefär en tredjedel av den till undervisning anslagna
tiden, en större andel, än vid utlandets seminarier i allmänhet förekommer.
Enligt kommitténs förslag till timplan skulle tidsfördelningen
mellan de två ämnesgrupperna ändras till ytterligare förmån för övningsämnena.
Och vad lärarna i dessa ämnen beträffar, avser kommitténs stadge -

142

Undervisningsplanen.

förslag att giva åt dem en lika fast och självständig ställning vid läroanstalten
och samma befogenhet i lärarkollegiet som åt lärarna i kunskapsämnena.

Främmande Frågan om upptagandet, av främmande språk i seininarieundervis minarieun-

ningen är gammal; yrkanden i sådan riktning ha förekommit sedan mer

(\CWISYIXYIQ ~

en. än 25 år tillbaka. Vid början av lts90-talet funno dessa yrkanden förespråkare
även inom riksdagen. Det är dock framför allt från folkskollärarkårens
sida, som de förfäktats; upptagen av Sveriges allmänna folkskollärarförening
har frågan om främmande språk i seminarierna åter och åter
vai it föremål för behandling inom föreningens kretsar och vid folkskoUärarmötena.
I den meromnämnda av föreningens centralstyrelse år 1906 ingivna
underdåniga petitionen om förbättrad lärarutbildning betecknas främmande
språks upptagande på seminariernas läroplan såsom en numera
självfallen sak, så att frågan nu blott vore den, »huru många och vilka
av de främmande språken skola tagas med samt i vad mån de skola göras
obligatoriska eller valfria». I denna fråga uttalar sig centralstyrelsen
i petitionen därhän, att två främmande språk, tyska och engelska, böra
införas i seminarieundervisningen, av vilka dock åtminstone till en början
endast det ena bör göras obligatoriskt, helst så, att tyskan blir obligatorisk
vid somliga seminarier och engelskan vid andra. Vad seminarielärarnes
ställning till saken angår, kan här nämnas, att frågan om upptagandet
av främmande språk i seminariernas ämneskrets synes hava tidigast bragts
under diskussion bland dem, nämligen redan vid det första seminarielärarmötet
1880 i Stockholm, och att det sjunde seminarielärarmötet,
nämligen mötet i Landskrona 1905, utan meningsskiljaktighet
uttalade sig för att tyska språket infördes vid seminarierna, varvid mötet
lämnade oavgjort, huruvida det nya läroämnet borde göras obligatoriskt
eller valfritt. Sedan många år tillbaka har det förekommit, att seminarielärare
av intresse för saken och utan ersättning meddelat undervisning i

Ämneskretsen.

143

främmande språk åt de elever, som velat begagna sig därav. Under läsaret
1909—1910 voro enligt årsredogörelsorna frivilliga kurser i främmande
språk anordnade vid tre av de manliga seminarierna, nämligen vid Strängnäs
seminarium i tyska och engelska, vid Göteborgs seminarium likaledes
i tyska och engelska och vid Luleå seminarium i engelska.1) Erfarenheten
från sådana kurser torde i allmänhet vara den, att seminarieeleverna begärligt
begagnat sig av det erbjudna tillfället och gjort goda framsteg.

Kommittén har icke heller varit i tvekan därom, att i seminariernas
kurs bör ingå jämväl främmande språk, ej heller därom, att tyskan och
engelskan äro de språk man därvid har att tänka på. Det är obestridligt,
att inom ett folk med den ställning som det svenska den fullständiga
saknaden av kunskap i främmande språk utgör en kännbar begränsning i
en persons bildning och i många fall ett hinder i hans arbete för sin
fortbildning. Och vad särskilt den svenska folkskolläraren beträffar, äro
hans bildningsintressen och uppgift sådana, att det blott är alltför rimligt,
att han skall känna behovet av denna kunskap.

Den fördel, som kännedomen om ett främmande språk bör bereda
den blivande folkskolläraren, är i första rummet den ökade möjlighet till
kunskapsförvärv han därigenom erhäller. Men studiet av ett främmande
språk är även i och för sig av stort bildningsvärde, och det är dessutom
ägnat att skänka en klarare uppfattning av modersmålets språkliga byggnad
och egenart. I utlandet ingår främmande språk i allmänhet i seminarieundervisningen.
Så i Preussen och övriga tyska stater, i Österrike
och Ungern, i Italien, Frankrike, Nederländerna, Storbritannien och på
många ställen i Förenta Staterna. Flerstädes är seminariekursen byggd
på en allmänbildande kurs, innehållande ett eller annat främmande språk.
Att man även i de stora kulturländerna anser kunskap i något främmande

l) I redogörelsen för Växjö seminarium för samma läsår heter det: »Undervisning i
tyska har icke detta år meddelats, då de elever, som önskat, kunnat erhålla sådan undervisning
å tekniska yrkesskolan.»

144

U ndervisningsplanen.

språk böra tillhöra folkskollärarens utbildning är så mycket mera anmärkningsvärt,
som det praktiska behovet av kunskap i andra språk än modersmålet
där mindre än hos oss kan göra sig förnimbart.

Det av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
gjorda yrkandet, att både tyska och engelska skola upptagas på läroplanen
på det sätt, att varje elev äger tillfälle att läsa båda språken och skyldighet
att läsa åtminstone det ena, har kommittén dock icke funnit sig kunna
efterkomma. Icke därför, att man icke kunde önska och unna den blivande
folkskolläraren möjligheten att göra bekantskap med båda dessa stora kulturspråk.
Men man måste dock se till vad möjligt är, och att man icke
köper den önskade förmånen till för högt pris. Hur värdefull kunskap i
främmande språk ock må vara, kan man icke anse det i och för sig önskligt, att
lärarkandidaten under en jämförelsevis kort utbildningskurs, som man önskar
skola bliva så innehållsrik och personligt utvecklande för honom som möjligt,
skulle använda en väsentligare del av tiden till inpräglandet av två främmande
språks formläror, uttal och alldagligaste ordförråd. Men viktigare är,
att ett främmande språk, om det till gagns skall läras, innebär för lärjungen en
icke obetydlig ökning av hans arbetsuppgift i det hela och att denna icke kan
ökas utöver en viss gräns, utan att endera av två menliga följder inställer sig:
ytlighet eller överansträngning. Aven bortsett från främmande språk
blir den summa av kunskaper, som av seminarieeleven under hans fyra
läroår skall inhämtas, den mängd av teoretiska och praktiska problem,
som han därunder bör komma till rätta med, av tankar och idéer, som
i de olika läroämnena möter honom, tillräckligt stor i förhållande till utbildningstiden,
för att man, även utan underskattning av medelbegåvningen
bland seminarieeleverna, måste anse dem ha Uppgift nog för sitt
arbete. Att åt ett främmande språk bereda så mycken tid, att dess studium
bör kunna få verkligt värde, låter sig enligt kommitténs åsikt göra, utan att
andra undervisningssyften därför behöva bliva tillbakasatta. Men skulle ytterligare
ett trängas in i läroplanen, skulle det näppeligen kunna ske annat

Ämneskretsen.

145

iln på bekostnad av ämnen, som dock måste anses stå folkskollärarens kall
närmare. Slutligen är det ju tydligt, att allt det huvudsakligaste i syftet
med införandet av främmande språk i seminarieundervisningen redan är
vunnet därmed, att eleven får göra bekantskap med ett av de förnämsta
kulturspråken. Kommitténs åsikt är av dessa skäl, att för varje särskild
elev endast ett främmande språk bör ingå i seminariekursen.

Vilket av de båda nämnda språken bör därvid ifrågakomma? —
Det torde vara obestridligt, att engelskan, med avseende på den litteratur
den bjuder, såväl pedagogisk som annan av allmännare intresse, kan
i värde mäta sig med tyskan, och om denna i rent språkligt avseende
kan anses mera bildande, så är till ersättning engelskan lättare,
så att även eu jämförelsevis kort kurs ger en praktiskt värdefull behållning.
Efter den kraftiga utveckling på det pedagogiska området, som
under senare tid ägt rum inom England och Förenta staterna, ha vi av
dessa länders skolväsen lika mycket att lära som av Tysklands, om ej mera.
Det torde därför vara svårt att giva avgjort företräde åt någotdera av de
två språken, och kommittén skulle för sin del anse beklagligt, om så
skedde, så att vid alla våra seminarier endast tvskan eller vid alla endast
engelskan skulle förekomma. Den ensidiga påverkan från det ena eller
det andra av motsvarande två mäktiga kulturområden, som eu dylik ordning
skulle medföra, vore icke hälsosam. Det önskvärda synes kommittén vara,
att inom vår stora tolkskollärarkår båda dessa språk äro i någon mån
kända, att således somliga seminarieelever få läsa tyska, andra engelska.

Detta kan nu åstadkommas på två sätt: antingen så, att tyskan göres
till läroämne vid vissa seminarier, engelskan vid andra, eller så, att undervisning
anordnas i båda språken vid varje seminarium med rätt för varje
elev att välja, vilketdera av de två språken han vill läsa. Att det senare
sättet från elevernas och undervisningens synpunkt sett är att föredraga,
är uppenbart; det gör valet beroende av lärjungens håg och det fördelar
på ett naturligt sätt de båda språken bland lärarkårens med 19—082815

Folkunilcrv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

146 Undervisningsplanen.

lemmar. Det förra sättet skulle nödvändiggöra, att varje särskilt seminarium
en gång för alla bestämde sig eller bestämdes för ettdera av
språken; men utom det att den enskilde eleven därigenom berövades förmånen
att välja vad han ansåge för sig bäst, kan häremot anmärkas, att
det är svart att inse, efter vilka grunder ett sådant bestämmande skulle
ske, därför ock huru missnöje med anordningen i fråga skulle kunna undvikas.
För denna tala huvudsakligen ekonomiska hänsyn.

Emellertid är det tydligt, att elevs rätt att välja mellan de två språken
måste i någon mån begränsas. Skulle nämligen vid något tillfälle i
fråga om det ena av de främmande språken antalet av de elever, som välja
att läsa detsamma, bliva mycket obetydligt, exempelvis gå ned under fem,
vore det näppeligen att begära, att staten för dem skulle bekosta särskild
undervisning; i sådant fall böra klassens alla elever läsa det språk, som
flertalet valt. Det svnes böra överlämnas åt seminariernas centrala myndighet
att för dylikt fall lämna närmare föreskrifter. (Stadgeförslaget § 7).

Att kursen i det främmande språket måste bliva av en ganska anspråkslös
omfattning ligger i förhållandenas natur. Sex veckotimmar fördelade
på de tre första seminarieåren är vad kommittén i sitt timplansförslag
funnit möjligt att anslå för denna kurs. Men därmed torde ock
det huvudsakligaste syftet med undervisningen kunna nås. Detta syfte kan
nämligen endast vara att nå det närmaste målet för en rent praktisk språkundervisning,
således i förevarande fall att pa genaste väg möjliggöra för eleverna
att med något så när gott uttal kunna läsa tyska eller engelska och —
med hjälp, där så behöves, av en ordbok — uppfatta innehållet av det lästa.
Det gäller icke att införa eleverna på och giva dem översikt över ett nytt och
vidsträckt bildningsområde, utan endast att öppna för dem eu väg till ett
sådant område, en väg, på vilken den vetgirige sedermera vandrar, vidare.
Här som i så många andra fall får undervisningen på seminariet sin
egentliga uppgift i att väcka intresse för och möjliggöra ett på egen hand
fortsatt studium. Och för ett sådant kan seminariet i detta fall giva ej

Ämneskretsen.

147

blott den nödvändigaste språkliga kunskapen utan ock ledning genom
litteraturanvisning. Särskilt av den sorts litteratur, som för en lärare
har värde, bör seminariet kunna bjuda eleven ett gott urval, och läsning
av sådan litteratur bör kunna inordnas i seminariearbetet, synnerligast
i ämnet pedagogik.

Klart är emellertid, att en undervisning i främmande språk även av
den ifrågavarande undervisningens ringa omfattning och rent praktiska syftning
innebär en icke obetydlig ökning såväl i lärjungens allmänna bildning
som särskilt i hans språkliga bildning. Den medför i ökat mått sysselsättning
med språkliga förhållanden och skärper sinnet för ordens och
uttryckens skiftande betydelse och inbördes samhörighet. Och den ställer
modersmålets byggnad i en belysning, som möjliggör en mycket klarare
och riktigare uppfattning därav, än eljest för lärjungen vore möjlig. Överhuvudtaget
är införandet av ett främmande språk i läroplanen av väsentlig
betydelse för modersmålsundervisningen i seminariet och i hög grad ägnat
att höja elevernas intresse för den svenska språkläran och underlätta för
dem dess studium.

Man behöver icke dela den gängse fördom, enligt vilken kunskap
i främmande språk utmärker skillnaden mellan en »finare» och en mindre »fin»
bildning, för att finna den ifrågavarande kursen i främmande språk utgöra
en så pass betydelsefull beståndsdel i en seminarieelevs utbildning, att
den knappast bör bliva eu tillfällig beståndsdel, som kan finnas eller icke
finnas allt efter vederbörandes gottfinnande. Kommittén har därför ock
föreslagit, att kursen bör bliva obligatorisk. 1 någon mån är dock häri
en inskränkning gjord. Kommittén har nämligen, av skäl för vilka längre
fram skall redogöras, föreslagit, att möjlighet skall finnas för seminariceleven
att, under vissa förutsättningar och med särskilda villkor i fråga
om det slutliga godkännandet i folkskollärarexamen, »bortvälja» ett bland
vissa undervisningsämnen, och bland dessa ämnen har kommittén upptagit
det främmande språket (sid. 244 ff., stadgeförslaget § 9).

148

Undervisniiigsplanen.

Ekonomi lära.

Kommitténs förslag rörande främmande språk går således ut därpå,
att undervisning i tyska och engelska skall meddelas vid varje
seminarium med syfte att bibringa eu elementär och praktisk
kunskap i dessa språk, att ingen elev skall äga att deltaga i undervisningen
i mer än ett av språken, men varje elev vpra skyldig
att efter eget val begagna sig av undervisningen i ett av dem,
dock med viss möjlighet till bortval av ämnet och med viss begränsning
i fråga om rätten att välja mellan de båda språken.

Kraven på att undervisningen skall göras praktisk framträda i våra
dagar så starkt, att en utredning av folkundervisningsfrågan icke kan
undgå att ta ställning till dem, ej heller att, i den mån och på de vägar
det är möjligt, tillmötesgå dem. Denna uppgift försvåras emellertid därav,
att begreppet »praktisk» esomoftast fattas alltför trångt. Om man begärf
att barnet skall undervisas i just det praktiska arbete, som det senare i
livet skall komma att syssla med, då begär man för mycket — och på
en gång alldeles för litet. För mycket, därför att skolan aldrig kan räcka
till för en sådan undervisning i alla yrken och därför att med nutidens
långt genomförda arbetsdelning och stora rörlighet i avseende å yrkesval
man icke på förhand kan veta, vilka praktiska kunskaper lärjungen skall
få nytta av. Men också för litet, ty en undervisning, som blott avsåge
att meddela praktiska kunskaper för olika yrken, skulle lätt komma att
försumma det djupare bildningsarbete, som dock är en nödvändig förutsättning
för att barnen en gång skola stå rustade att med framgång ta
upp livets skiftande uppgifter.

Medan ännu familjens egenhushållning var förhärskande, fick ungdomen
inom familjen en fostran till arbete genom arbete. Inom hantverket
erbjöd lärlingsväsendet en motsvarande form av uppfostran. Den
bildning, som sålunda gavs, hade med all sin begränsning dock den oskattbara
förtjänsten att vara en bildning med rot i det verkliga arbetet, en

Ämneskretsen.

bildning i det intimaste samband med folkets liv. Om eu sådan bildning,
enligt vad nyss är sagt, under moderna förhållanden icke kan åstadkommas,
om det är nödvändigt för folkskolan att lägga tyngdpunkten av sitt arbete
på en allmänt medborgerlig uppfostran, så gäller det uppenbarligen att dess
noggrannare vaka över att denna allmänna folkskolebildning bevarar sitt
nödvändiga samband med det produktiva arbetet och icke genom att isolera
sig från det levande livet mister något av sin bärande kraft.

Kraven på »praktisk» uppfostran måste folkskolan därför tillmötesgå
genom att så nära som möjligt anknyta hela sitt bildningsarbete till det
praktiska arbete, i vilket skolans ungdom växer upp eller för vilket
den förbereder sig. Möjligheter till en sådan anknytning givas i rikt
mått. Naturkunskapen kan snart sagt för vart steg lämna nya inblickar
i de tekniska förutsättningarna för produktionen. Matematiken kan genom
lämpligt val av exempel hålla sig i närmaste kontakt med livets praktiska
uppgifter. Historien bör icke försumma de djupgående förändringar, som
ägt rum i folkens ekonomiska liv eller betydelsen av dessa förändringar
för nutida samhällsförhållanden.

En lärare med den rätta synen på den uppgift, som här föreligger,
skall icke behöva söka efter dylika anknytningspunkter. De skola ge sig
själva. Och denna ständiga anknytning till folkets liv skall skänka undervisningen
en källa till ständigt förnyad livskraft.

En oundgänglig förutsättning för en sådan behandling av folkskolans

o o o o CJ

bildningsmaterial är emellertid, att läraren äger ett visst mått av allmän
ekonomisk bildning. För att i stort förverkliga denna förutsättning måste
man enligt kommitténs övertygelse på seminariets läroplan upptaga ett
ekonomiskt studium som självständigt läroämne. Givetvis måste huvudvikten
i detta ämne läggas på kännedomen om de konkreta ekonomiska
förhållanden, som äro av största betydelse för det svenska folkets hushållning.
Kommittén liar velat framhålla, detta redan genom valet av ämnesnamn:
»ekonomilära», alltså läran om hushållningen.

150

UndcrviHiiingsplancii.

Mot införandet av ett sådant ämne kunde ju invändas, att seminariets
övriga ämnen kunna och böra behandlas så, att de praktiskt-ekonomiska
synpunkterna överallt, där så är lämpligt, vederbörligen framhävas och
att, därest detta sker, ekonomien såsom ett särskilt läroämne vore överflödig.
Detta betraktelsesätt har åtminstone under närvarande förhållanden
giltighet, om det tillämpas på den egentliga folkskolan. Men för lärarbildningen
kan det aldrig vara tillfredsställande, att ekonomiskt vetande
endast erhålles sönderplockat i små bitar instoppade här och var i de
övriga läroämnena. Hvad som kräves för en mognare ekonomisk bildning
är just en överblick över det stora ekonomiska sammanhanget mellan
företeelserna, och detta kan endast förstås genom ett sammanhängande
ekonomiskt studium. Ämnet ekonomilära skall utgöra föreningspunkten
för alla strävanden att bringa övriga ämnen i känning med folkets produktiva
arbete. Ekonomiläran skall alltså icke på något sätt göra den praktiskt-ekonomiska
belysningen och behandlingen av de övriga ämnena överflödig.
Tvärtom skall den göra ett sådant utnyttjande av seminariets
bildningsmaterial mera fruktbringande, liksom den ock själv därav skall
draga synnerlig nytta.

Denna växelverkan kan väntas komma att göra sig gällande på
mångfaldiga sätt. En god historieundervisning måste ju överallt lämna
upplysning om ekonomiska företeelser och om sociala och politiska strävanden.
Men vad lärjungen därigenom erhåller av samhällsekonomien och dess
utvecklingshistoria blir dock knappast mer än strödda meddelanden. En
sammanhängande uppfattning och eu något så när klar helhetsbild kan
endast vinnas genom ett studium, som kontinuerligt följer den samhällsekonomiska
utvecklingen och som medvetet strävar att klarlägga det inre
sammanhanget i det nuvarande samhällslivets mångskiftande företeelser.
Men samtidigt underlättas naturligtvis ett sådant studium i hög grad, om
lärjungarna redan i historien fått en första kännedom om de viktigaste

Ämneskretsen.

151

fakta, som här komma i betraktande. Omvänt, maste historieundervisningen
kunna draga stor nytta av undervisningen i samhällsekonomi.

Alt förhållandet är analogt, när man kommer till geografiundervisningen,
är kanske än mera påtagligt. En »hembygdslära», som ger en
något så när fullständig bild av hembygden och dess liv, måste ju vara
ett utomordentligt gott stöd för den ekonomiska undervisning, som syftar
till att £re en totalbild av samhällets ekonomiska liv. A andra sidan
måste ju en allmän kännedom om samhällsekonomien låta hembygdens
hushållning framstå i så mycket klarare relief.

1 biologien oeli kemien kan ju eu mängd förhållanden belysas, som
beröra husdjuren, växtodlingen och gödslingen. Men den rätta betydelsen
av dessa förhållanden för lanthushållningens ekonomi framstår dock fullt
klar först vid ett ekonomiskt studium, som betraktar denna hushållning
som ett sammanhängande helt och för vilket varje särskild biologisk
eller kemisk process blir ett led i eu systematisk verksamhet, som syftar
till tillgodoseendet av mänskliga behov.

Om sålunda »ekonomiläran» införes som ett självständigt läroämne
på seminariet, föranledes därav utan tvivel, att samma sak i många fall
kommer att behandlas två gånger, upptas inom det nya ämnet såväl som
i något av de gamla. Men häri ligger alldeles icke någon anledning till
anmärkning. Det är ju nämligen ingalunda fråga om en tom upprepning
utan om att få tillfälle att se tingen i helt olika sammanhang, och det är
ju bekant, att först när en sak belyses från olika sidor, kan man erhålla
en fullt konkret bild av den.

Har folkskolläraren vid seminariet erhållit den allmänna ekonomiska
bildning, som ämnet »ekonomilära» är avsett att bibringa honom, skall
han utan tvivel stå ojämförligt bättre rustad för den allmänna folkskolans
uppgift att ge en undervisning med rot i det verkliga livet och med den
närmast möjliga anknytning till folkets produktiva arbete. Av alldeles
särskild betydelse bör ekonomiläran bli för lärare vid de praktiska fort -

152

Underviäiimgsplanen.

sättningsskolor, som kommittén vill föreslå. Visserligen torde det visa
sig nödvändigt, att för dessa lärare anordnas särskilda utbildningskurser
i de praktiska ämnena. Men dessa kurser skola uppenbarligen bli långt
mera fruktbringande, om ett visst mått av allmän ekonomisk bildning
kan förutsättas bos deltagarna.

Av vad nu sagts torde framgå, att upptagandet av »ekonomilära»
som ett självständigt ämne på seminariets läroplan från folkskolans synpunkt
är en synnerligen önskvärd och väl motiverad åtgärd. Men den
ekonomiska bildning, som det föreslagna ämnet avser att ge, år också för
folkskolläraren personligen och för folkskollärarna gemensamt såsom kår
av en betydelse, som i detta sammanhang icke får lämnas ur sikte.

Framför allt synes man därvid böra tänka på betydelsen av att
folkskolläraren förblir i närmaste kontakt med den befolkning'', där han
verkar, delar dess intressen och åtnjuter dess förtroende. Men detta är
i stort sett otänkbart, om läraren står främmande för folkets dagliga gärning
och saknar förmågan att rätt värdera och uppskatta densamma. Ingenting
synes bättre ägnat att motarbeta en dylik isolering än en ekonomisk
bildning, som riktar blicken på det produktiva arbetet och ger de allmänna
förutsättningarna för ett djupare förstående av det ekonomiska livet.
Den ställning folkskolläraren intar till ortens befolkning måste alltid återverka
på skolan och särskilt på befolkningens intresse för skolan, du
mer folket känner, att folkskolläraren delar dess intressen, ju mer också själva
skolan framstår som ett organiskt led i folkets liv, ju starkare skall folkets
intresse för skolan visa sig, ju längre skall avståndet bli från den
ödesdigra uppfattning, som i skolan ser blott och bart ett onus.

I andra rummet torde böra tas i betraktande, att den allmänbildning,
som folkskollärarkåren strävar efter och som det är ett så viktigt
samhällsintresse att ge den, icke ens närmelsevis motsvarar våra dagars
begrepp om allmänbildning, om i densamma saknas en viss ekonomisk
skolning. Så, som hela vår tids intresse har kommit att koncentrera

Lärokurser.

153

sig på ekonomiskt-sociala frågor, måste man hos eu bildad folkskollärarkår
förutsätta ett visst, om ock mycket begränsat, så dock till sin karaktär
vetenskapligt studium av dessa frågor. Folkskollärarna spela eu
allt större roll i vårt sociala och politiska liv. Detta förhållande synes
ensamt för sig vara ett tillräckligt skäl för att de under sin seminarieu1
bildning borde få tillfälle till sådana studier, som måste drivas av eu
var som eljest känner något behov av en fast grund för sin uppfattning
av samhällsfrågorna.

De skäl, som bestämt kommittén för att föreslå upptagandet i de Husligt

arbete

kvinnliga seminariernas ämneskrets av huslig ekonomi och med detta ämne
sammanföra den kvinnliga slöjden till ett enda läroämne, äro längre fram
angivna (sid. 197 ff.). Den husliga ekonomien kan numera knappast anses
som ett nytt ämne i seminarierna. Den är redan införd vid 4 av de 6
lärarinneseminarierna, och kommitténs förslag innebär således egentligen
endast, att det ifrågavarande ämnet skall för framtiden äga lagstadgad

7 O O O O

plats vid de kvinnliga folkskoleseminarierna.

3. Lärokurser.

I kap. VIII lämnar kommittén fullständiga förslag till lärokurser i
de olika kunskaps- och övningsämnena samt i kap. X för varje ämne tillika en
utförligare framställning av de metodiska och allmänt pedagogiska grunder,
på vilka den föreslagna kursen i ämnet vilar och vilkas angivande synts
behövligt för dess riktiga förstående. Här nedan skall emellertid lämnas
eu kortare karaktäristik av varje ämnes kurs med framhållande av de
olikheter mellan den nuvarande kursen och den av kommittén föreslagna,
som kunna anses vara av mera principiell natur, och med upptagande av
de synpunkter, som kunna vara av allmännare intresse.

20—082S15 Folkundevv.-kom. bet. 1. Folkskolcsem. Band 1.

154

Uudervisuiugsplanen.

Kristen- Viktigast är kristendomskunskapens lärokurs. Kommittén har redan

aoms kunskap.

givit eu antydan om i huru hög orad den nuvarande kursen — sådan
(.Jfr sid. 581° ... . .

och Band 2 den i billarmet till gällande seminariestadga återfinnes — håller sig inom
sid. 42 ff.) b .

barnskolans råmärken och ger intryck av att vara blott eu något utvidgad
folkskolekurs, huru den leder till upprepad repetition och omständlig behandling
av folkskolans båda läroböcker, katekesen och bibliska historien,
och huru litet den tar hänsyn till intresset och det personliga behovet hos
lärjungar av seminarieelevernas ålder och mogenhet (sid. 134). Sant
är, att lärare funnits, som förstått att, trots detta, göra seminarieundervisningen
i kristendomskunskap intresseväckande och fruktbringande, på
ett sätt som tillvunnit dem stora lärjungeskarors vördnad och tacksamhet.
Men bekant är ock och bör icke förtigas, att religionsundervisningen vid
månget seminarium präglats av en trång åskådning och visat långt gående
prov på en schematism i framställningen, som i våra dagar mindre än
någonsin kan anses vara en för denna undervisning lycklig och med dess
föremål överensstämmande metod. Och det år tydligt nog, att, där så
varit förhållandet, beskaffenheten av den stadgade lärokursen med dess
ensidiga intresse för uppammandet av eu metodisk, särskilt kateketisk
förmåga däri haft väsentlig andel.

Enligt kommitténs åsikt böra de uteslutande för folkskolan avsedda
läroböckerna lika litet i detta ämne som i andra tillhöra seminariet, annat
än så till vida — och detta är viktigt nog — att de användas i seminariets
övningsskola och bliva föremål för behandling vid den metodiska
undervisningen och elevernas undervisningsövningar. Säker kunskap i
katekesen och i folkskolans lärokurs i biblisk historia skall fordras för
inträdet i seminariet, och den undervisning seminarieeleven erhåller skall,
i kristendomsämnet ej mindre än i andra ämnen, föra honom utöver barnskolans
stadium och på delvis andra vägar till er. mera omfattande och
fördjupad insikt.

Lärokurser.

155

I all kristendoinsundervisning är det av vikt, att det religiösa livets
verkligheter, sådana de framträda först och sist i evangeliernas Kristus
och vidare i bibelns och historiens religiösa karaktärer, få i möjligaste mån
oförmedlat möta lärjungen och tala till hans sinne. Till det historiska stoffet
som utgångspunkt och grundval bör den systematiska läroframställningen
anknyta sig, icke tvärtom. Detta torde gälla om religionsundervisningen
såväl i barnskolan som i seminariet; skillnaden blir förnämligast den, att
i det senare med dess till mogen ålder komna lärjungar den historiska
synpunkten kan och bör bliva mera framträdande och bestämmande.

I överensstämmelse härmed bör kristendomsundervisningen i seminariet
först och främst riktas på ett bibelstudium, genom vilket eleverna
bliva förtrogna med det israelitiska folkets historia och religiösa utveckling
samt erhålla eu klar och levande uppfattning av kristendomens väsen och
den kristna livsåskådningen. Att ett sådant bibelstudium bör ske under
ständigt och allvarligt aktgivande på innehållets religiösa värde, behöver
icke sägas. Behövligare är måhända att framhålla, att det dock
icke, liksom väl icke heller den nuvarande kursplanens bibelläsning, avser
att vara allenast uppbyggelseläsning, utan att det bör hava karaktären av
ett verkligt »studium», utfört under lärarens ledning. Med tillbörlig hänsyn
tagen till den teologiska vetenskapens forskningsarbete bör denne, om
möjligt understödd av eu för sådant studium lämpad handbok, lämna
redogörelse för de upplysningar forskningen förmått giva rörande de
bibliska böckernas uppkomst och författare och bringa det lästa i belysning
av de tidsförhållanden, under vilka det tillkommit. x\tt i sådant avseende
hålla seminarieeleverna i okunnighet vore orätt i och för sig och orätt
även därför, att det i många fall blott skulle alstra misstro till seminarieundervisningen
och ställa de unga utan förmåga av riktigt omdöme inför
den rent negativa och kristendoinsfientliga riktning, vars starkt framträdande
yttringar de icke kunna undgå att möta.

Undervisningyplauen.

156

1 ill studiet av nya testamentet sluter sig läsningen av kyrkohistorien,
som bör få större vikt i kursplanen, än den nu har. Bekantskapen med
de personligheter, i vilka kristendomens sedliga och religiösa liv funnit sina
mäktigaste bärare, är för lärjungen personligen av måhända större betydelse
än den visserligen behövliga kunskapen i själva den teologiska lärobyggnaden,
och för ett rätt förstående av denna åter är intet nödvändigare än kännedomen
om hur det kristna trosinnehållet under tidernas lopp uppfattats
och utformats. Den kyrkohistoriska kursen bör utsträckas till de senaste
århundradenas och nutidens religiösa företeelser, särskilt inom vårt eget
land. Ty det är av icke ringa vikt, att läraren i folkskolan även i religiöst
avseende är förtrogen med sin egen tid. Närmast tillkommer honom
att känna den svensk-luterska kyrkan, hennes bekännelseurkunder, gudstjänstordning,
psalmförråd o. s. v.

Att göra religionshistoria till ett läroämne vid seminarierna har
kommittén icke funnit lämpligt. Men såsom belysande bidrag till undervisningens
huvudföremål har det religionshistoriska sin plats i kursen.
Vid studiet av gamla testamentet måste ur den allmänna religionshistorien
sådant upptagas, som är ägnat att klarställa den israelitiska religionen i
dess samband med och skiljaktighet från omgivande hedniska religionsformer,
och vid läsningen av kyrkohistorien, särskilt de kapitel därav, som
behandla det kristna missionsarbetets historia, måste erforderlig kunskap
meddelas om de religioner, med vilka kristendomen varit och är i beröring.

Den kristna tros- och sedeläran framgår ur studiet av nya testamentet
och kyrkohistorien. Men klart är, såsom redan är antytt, att även
en sammanfattande och systematisk framställning bör ingå i seminariekursen.
Och med denna framställning bör Luthers lilla katekes ställas i
förbindelse. Att sedeläran (etiken) mera än hittills måtte få träda fram i
undervisningen och bliva behandlad ej blott i vad den avser den enskilda
människan utan ej mindre i vad den rör samhället, är slutligen ett önskemål
i fråga om kristendomskursen i folkskoleseminarierna.

Lärokurser.

157

Seminariernas redogörelser från senare år visa, att man flerstädes,
så långt stadgans kursbestämmelser medgiva, söker ställa kristendomsundervisningen
under synpunkter liknande dem, som varit ledande för
kommitténs kursförslag, vars grundtankar här framställts. Framdeles som
hittills skall det bliva för läraren personligen eu huvuduppgift att göra denna
undervisning för lärjungen till något annat och mera än blott förståndsverksamhet
och upprätthålla medvetandet om den känslan och viljan bestämmande
makt, som är kristendomens innersta väsen.

I folkskolan och således också i seminariet utgör modersmålet läro- Modersplanens
mest omfattande beståndsdel. Så mycket viktigare är då, att åt ^ifl.^és^och
detta ämne gives ett i möjligaste mån rikt och uppfostrande innehåll. ”55ff.)1

Folkskolans läsebok och allehanda formella, mycket elementära övningar
fylla dock enligt gällande kursplan större delen av den åt ämnet anslagna
tiden: övningar i läseboksstyckenas läsning, förklaring, innehållsbehandling,
muntliga och skriftliga återgivande, rättstavnings-och interpunktionsövningar,
satslösningsövningar. Och den bekantskap med den svenska litteraturen
och dess historia, som därutöver kommer den blivande läraren till del,
erhålles enligt samma kursplan i ringa mått under de sista båda läsåren
genom »läsning av valda stycken ur den fosterländska litteraturen jämte
korta meddelanden om författarne».

Visserligen ådagalägga många elever, särskilt kanske vid de manliga
seminarierna, vid sitt inträde i läroanstalten rätt mycken otymplighet i
spi''åkets muntliga och skriftliga användning och ringa förmåga att uppfatta
ett skönlitterärt alster. Kommittén anser dock, att man i sådana
avseenden kan icke obetydligt öka anspråken på de inträdessökande och såmedelst
vinna tid för en utvidgad modersmålskurs i seminariet, och kommittén
håller vidare före, att man, oberoende härav, kan med större vinst
för lärarutbildningen låta det sakliga få träda fram såsom det väsentliga
även i modersmålsundervisningen. Med andra ord, man kan och bör enligt

158

Undervisningsplanen.

kommitténs mening, bestyrkt av erfarenheten från seminarierna, även i
detta ämne övergå från folkskolans uppgifter till ett nytt innehåll och till
nya synpunkter för det gamla.

Det är den andliga odling, som av det svenska språket uppbäres,
som ytterst utgör inodersmålsundervisningens föremål. Att införa eleverna
i den svenska litteraturen, lära dem att förstå och älska dess yppersta
skatter, giva dem förmåga att ur dess förråd välja sig läsning och att läsa
på rätt sätt bör bliva ett huvudsyfte för modersmålsläraren i seminariet.
Planmässigt ordnad litteraturläsning, förlagd både till hemmet och till
lärorummet, tillhör enligt kursförslaget alla seminariets klasser. Till en
början gäller det att genom läsning av författare, som tillhöra vår egen
tid eller stå den nära, av stycken, vilkas skönhet till följd av innehållets
och formens enkelhet lätt uppfattas, väcka och odla upp sinnet för vitter
konst och språklig skönhet; sedermera och så snart ske kan, är det den
historiska tidsordningen, som blir bestämmande, och litteraturstudiet jämte
den därmed förbundna kursen i litteraturhistoria löper jämsides med kursen
i svensk och allmän historia, sträcker sig till de förnämligaste av den danska
och norska litteraturens alster och upptager, om möjligt, även ett och
annat av världslitteraturens förnämsta verk i <rod översättning:.

Att modermålsundervisningen skulle omfatta allenast en kurs i litteraturläsning
och litteraturhistoria är dock icke kommitténs mening. Språkläran
måste naturligtvis fortfarande utgöra en viktig del av modersmålets
kurs. Och till språkläran bör sluta sig det viktigaste av läran om olika
stilarter och om det språkliga uttryckets riktighet, ej minst med avseende
på skillnaden mellan skriftspråk och talspråk. Språkpsykologiska och
språkhistoriska meddelanden anknytas, där de kunna bliva till gagn, och
någon uppmärksamhet ägnas även åt våra folkliga munarter, vilkas språkliga
och språkhistoriska värde icke får vara misskänt av folkskolans lärare.

Vid all undervisning i seminariet bör modersmålet hållas i helgd
och elevens förmåga att i tal och skrift uttrycka sig främjas. Särskilda

Lärokurser.

lf>9

övningar i språkets muntliga och skriftliga användande tillhöra naturligtvis
modersmålskursen. I synnerhet för lärare och lärarinnor kominer med avseende
på språkets muntliga användande ej blott det rent språkliga i betraktande;
röstorganens riktiga bruk och talstämmans utbildning är för dem
en viktig sak, varav deras arbetes framgång och deras förmåga av uthållighet
i arbetet ofta är beroende. Även häråt bör därför i seminariet
ägnas uppmärksamhet. I samband med modersmålsundervisningen skola
eleverna ock erhålla en vägledande översikt av den samtida barn- och
ungdomslitteraturen och därjämte få genomgå eu liten kurs i grunderna
för skötseln av ett skolbibliotek.

Likasom i fråga om kristendomskunskapen och modersmålet har Matematik.

kommittén i fråga om matematiken redan antytt den nuvarande kursens Band 2

. ... ''. . , . std. 78 ff.)

karaktär och låtit förstå, 1 vilken riktning enligt kommitténs mening en

förändring bör ske (sid. 135). Även vid matematikundervisningens planläggning
gäller det att tillse, ej blott att det, som måste anses oundgängligen
nödvändigt för läraren i folkskolan att veta och kunna, blir i seminariekursen
upptaget, utan ock, att detta oundgängligt nödvändiga kommer
att ingå som huvudbeståndsdel i ett större sammanhang, genom vilket det
erhåller en fastare grund och ett rikare innehåll samt blir bättre förstått.
Undervisningen bör åsyfta att åstadkomma icke blott praktisk räknefärdighet
inom folkskolans matematiska område, utan eu viss, om ock anspråkslös,
matematisk bildning, eu viss förmåga av matematiskt tänkande och
det intresse för ämnet, som först med denna förmåga vinnes. T sådant
avseende synes man icke böra missunna seininarieeleverna vad man anser
lämpligt och behövligt för lärjungarna i realskolor och gymnasier. Gör
man det, så främjar man åtminstone icke deras framtida duglighet som
lärare i matematik i folkskolan.

Redan nu sträckes matematikundervisningen vid de tlesta seminarier
mer eller mindre långt ut över det snäva mått, som stadgan anger, varav

160

Undervisningsplanen.

framgår, att det icke år brist på tid, ej heller oförmåga hos eleverna, som
hindrar eu utvidgning av kursen. Huru långt man kan och hör gå, blir,
liksom i andra ämnen, en fråga, som först av erfarenheten kan säkert
besvaras. Önskligt är, att man kan föra fram undervisningen till praktiskt
användbara och värdefulla områden. Vägledande härvidlag är den matematiska
kurs, som redan sedan flera år tillbaka följts vid vårt sydligaste
seminarium.

Räkning med bestämda tal eller aritmetisk räkning i vanlig mening
utgör naturligtvis såsom hittills en huvudsak i undervisningen. Men tidigt
införes den algebraiska synpunkten, varigenom de aritmetiska räknereglerna
erhålla allmängiltighet och överskådligt sammanhang. Grunderna för räkningen
med obestämda tal inhämtas, och ekvationsräkningen utsträckes
utöver kursen för folkskolans högre avdelning till enkla likheter av andra
graden. Bekantskap göres med de utomordentligt användbara tal, som
kallas logaritmer, med vilkas hjälp en mängd nya uppgifter bliva lätt
lösbara, bl. a. uppgifter angående kapitalvärden och amortei ingslån. Det
allmänt förekommande praktiska sättet att åskådliggöra matematiska samband
medelst å rutat papper dragna linjer eller s. k. diagram erhåller
flerfaldig användning. Kursen i geometri riktas mot det praktiska: geometriska
konstruktioners utförande, ytors och rymders beräkning — varav
icke följer, att man bör eller behöver försaka eu från matematisk synpunkt
sträng behandling. Lättare övningar i fältmätning och avvägning höra
till geometrikursen. I den mån tiden medger, fogas till likformighetsläran
de första grunderna för triangelberäkning och kartläggning, och linearritrtingens
allmännaste uppgifter bliva till sin matematiska sida utredda.
En huvudpunkt i kursplanen är, liksom enligt kommittéförslaget i flera
andra ämnen, en genomgång från metodisk synpunkt av folkskolans kurs
i ämnet.

Skall den kurs i matematik, vars ytterlinjer nu angivits, motsvara
sitt av kommittén tänkta ändamål, är det särskilt två synpunkter, som

Lärokurser.

161

vid undervisningen måste fasthållas: dels att dess olika beståndsdelar så
långt möjligt sammanhållas till ett helt av kunskap, däri det ena stöder
det andra och intet behandlas med större utförlighet, än som kräves för
huvudsyftets vinnande; dels att man begränsar sig till enkla och lätt
överskådliga uppgifter, som äga ett praktiskt tillämpligt eller i annat avseende
värdefullt innehåll.

Historien hör till de ämnen, i vilka en väsentlig höjning av inträdes- Historia
fordringarna är möjlig, utan att den inträdessökande därigenom tvingas ocf* Band
att anlita studiehjälp. En kurs i svensk historia ungefär av det omfång, ’ ‘ ~ u''
som fordras för inträde på gymnasium, bör den inträdessökande kunna
inhämta på egen hand, låt vara ej med den behållning av historisk insikt,
som vinnes under lärares handledning. Därmed är möjlighet given för en
bättre anläggning av historiekursen i seminariet.

Den allmänna historien, som hittills haft en mycket tillbakaskjuten
plats i lärokursen, kan erhålla en bredare och mera sammanhängande framställning.
Ett något större mått av kunskap i allmän historia är för seminarieeleven
behövligt redan med hänsyn till de studier i kyrkohistoria
och i pedagogikens historia, som tillhöra hans kurs. Men ej mindre
behöver han vidgad kännedom om allmänna historien för att rätt förstå
Sveriges historia. Redan den märkliga andel, som vårt folk tagit i flera
av världhistoriens viktigaste tilldragelser, gör det omöjligt att studera
svensk historia utan att tillika studera allmän historia. Och även oavsett
detta kan sägas, att de historiska tilldragelserna och förhållandena inom vårt
eget land behöva för att bliva rätt uppfattade ses mot den världshistoriska
bakgrund, med vilken de mer eller mindre nära höra samman. Skall en
säker vinst i detta avseende göras, måste dock vid undervisningen i svensk
och allmän historia hållas väl tillhopa och organiskt förbindas med varandra.
Att Sveriges historia blir det huvudsakliga i lärokursen, torde icke

21 082815 Folkunderv.-Jcom. bet I. Folkskolesem. Band 1.

162

Undervisningsplanen.

behöva sägas, och till densamma ansluta sig av naturliga skäl det viktigaste
av de skandinaviska grannlandens historia.

Den största svårigheten vid historieundervisningen i barn- och ungdomsskolan
är att bringa det därhän, att de historiska begreppen och framställningarna
bliva för lärjungen levande och komma att motsvaras av konkreta
föreställningar i hans inre, samt att få till stånd i lärjungens uppfattning
ett samband mellan gångna tider och den tid, som han själv lever i.
Sker ej detta, blir historien för lärjungen lätt något abstrakt och schematiskt,
som synes honom hava föga med verkligheten att skaffa. Det gäller
därför att i första rummet söka giva lärjungen ett konkret och livligt
intryck av det samhällsliv, vari han själv är med, ett förråd av föreställningar
och bilder ur den honom omgivande verkligheten till hjälp för uppfattningen
av förflutna tiders förhållanden. Det gäller ock att lära honom
se, huru mycket av historia som finnes i hans egen omgivning, att ställa
honom inför de påtagliga vittnesbörden av gångna släktens verksamhet och
o-e honom en förnimmelse av sambandet mellan det förflutna och det när Ö varande.

Historieundervisningen i barn- och ungdomsskolan måste därför taga
sin utgångspunkt i den tid och den omgivning, vari lärjungen lever. Den
måste begynna med ett »hembygdsstudium>, som ger lärjungen enkla
men livfulla föreställningar om hembygdens samhälls- och arbetsliv och
lär honom känna de historiska minnesmärken, som denna bygd äger.

Ett dylikt hembygdsstudium såsom inledning till historiens läsning
har visserligen, som sagt, sin egentliga betydelse vid den tidigaste undervisningen.
Men det är ock på sin plats i seminariet. För mången elev
skall det vara behövligt av samma skäl, som göra det till ett behov för
lärjungen i barn- och ungdomsskolan, och för varje elev skall det vara
till gagn vid de följande historiska studierna. Men att under lärarens ledning
få vara med om ett av denne omsorgsfullt planlagt studium av seminariestaden
och den kringliggande bygden från de synpukter, som bär

Lärokurser.

163

äro i fråga, skall dock fratnför allt få sin betydelse för eleven, då han,
sjålv en gång vorden lärare, skall för sina lärjungars räkning genomforska
den bygd, där han fått sin verksamhet, och inordna hembygdsstudiet såsom
en viktig beståndsdel av sin skolas lärokurs.

Även under fortsättningen av det historiska studiet gäller det att,
så långt möjligt är, använda det historiska material, som omgivningen erbjuder.
I allmänhet bör man, såvitt ske kan, gå till källorna. Samlingar
av historiska urkunder ha ock börjat utgivas till undervisningens tjänst.
Att eleven får göra bekantskap med källskrifter, någon gång även verkliga
skriftliga urkunder i arkivens gömmor, har sin stora betydelse. Han får
därigenom åtminstone någon föreställning om huru historia kommer till
stånd, i vad mån historisk trovärdighet kan erhållas och huru svårt det
ofta kan vara att fastställa ett historiskt faktum.

Härmed äro några väsentliga synpunkter angivna för den av kommittén
åsyftade historieundervisningen vid seminarierna. Nämnas må ock,
att i kommitténs undervisningsplan kurserna i kyrkohistoria, litteraturhistoria
och pedagogikens historia löpa jämsides med kurserna i svensk
och allmän historia. De historiska tidsskedena böra således erhålla samtidig
belysning från olika synpunkter och för eleven få ökat liv och större
innehållsrikedom.

Bland historieundervisningens många betydelsefulla uppgifter är ock
den, att framför annan undervisning söka uppfostra till samhällssinne och
känsla av medborgerligt ansvar. Denna uppgift gör det naturligt, att
historieundervisningen i seminariet, utan att utelämna någon viktigare
synpunkt, dock framför allt riktar sig på den inre utvecklingen, på arbetet
för samhällets uppbyggande och utformande, på den andliga och materiella
odlingens fortskridande. Svensk stats- och kommunalkunskap blir därför
ock en viktig beståndsdel av den historiska kursen, och härtill ansluter
sig en framställning av grunderna för organisationen av vårt nationella
försvar.

164

Undervisningsplanen.

Geografi. Sedan år 1902 har geografien egna lärostolar vid våra universitet, och

(Jfr sid. 589 . . .

och Band 2 till de många viktiga förändringar i våra allmänna läroverks undervisnmgssid.
no ff.) o o ° .

plan, som genomfördes i samband med 1904 års reform, hörde geografiens
fullständiga frigörande från dess gamla förbindelse med historien och befordran
till ett självständigt läroämne. Det ena som det andra betecknar
resultatet av ett sedan lång tid tillbaka fortgående vetenskapligt och pedagogiskt
arbete. Det förra har gjort geografien till en omfattande vetenskap,
som hämtar sina bidrag såväl från de olika naturvetenskaperna, främst
fysiken och geologien, som från historien, fornkunskapen och språkforskningen.
Och genom den pedagogiska bearbetning, som geografien undergått,
har den mer och mer vunnit anseende som ett av de yppersta läroämnen,
såväl med hänsyn till sin formellt bildande förmåga som med hänsyn till
sitt praktiskt nyttiga innehåll. Det är icke för tidigt, om, såsom kommittén
föreslagit, geografien även i seminarierna upphör att vara ett bihang
till historien och erhåller ställning som självständigt läroämne.

Ännu mera än i fråga om historieundervisningen gäller i fråga om
geografi undervisningen i barn- och ungdomsskolan, att den på lärjungarnas
egna iakttagelser uppbyggda liembygdskunskapen måste bliva utgångspunkten.
Skall hembygd skunskapen komma till sin rätt i våra folkskolor, måste den
få sin motsvarighet i seminarierna. I seminariet bör således i geografikursen
ingå ett studium av den seininariestaden omgivande traktens geografiska
förhållanden, och sin kännedom om dessa böra seminarieeleverna
vinna huvudsakligast genom en följd av ordnade, väl planlagda utflykter,
vilka mycket väl kunna samtidigt tillgodose historieundervisningens och
geografiundervisningens intressen. Under dessa utflykter göras både naturen
och kulturen till föremål för iakttagelser, och särskilt gäller det att
lära känna traktens geologiska byggnad såsom grundvalen för det hela.

Genom hembygdsstudiet vinner eleven ett förråd av föreställningar
och kunskaper, som kommer honom till nytta vid hans följande studier
ej blott i geografi och historia utan i flera andra ämnen, särskilt ekonomi -

Lärokurser.

165

lärarn- Han erhåller därvid ock ett föredöme att följa, då han framdeles
som lärare skall samla och tillgodogöra sig det kunskapsmaterial, som den
trakt, där han funnit sin verksamhet, erbjuder honom för hans undervisning
i folkskolan.

Geologien skall enligt kommitténs förslag tillhöra seminariets undervisningsplan
endast såsom en ingående beståndsdel i geogratikursen. Hur
önskvärt det ock i och för sig vore, att en särskild kurs i geologi kunde
inrymmas i undervisningsplanen, synes man med hänsyn till den redan
förut stora trängseln och splittringen höra avstå därifrån. Lyckligtvis är
det geologiska av så stor betydelse, att det utan vidare tränger sig fram
flerstädes i seminarieelevernas kurs, och om den geologiska kunskap de
av denna grund få blir brottstycksartad och jämförelsevis obetydlig, så
har den till ersättning förtjänsten att på ett organiskt sätt höra tillsamman
med annan deras insikt. Den nutida geografien står så genomgående och
så nära i förening med geologien, att geografiläraren icke kan undgå att
anlägga sin undervisning geologiskt. Och därvid skall han kunna erhålla
stöd dels av kemiundervisningen, som givit eleverna kännedom om de
vanligaste mineralen och bergarterna samt om vittringen, kalkstensbildningen
och andra i geologiskt avseende betydelsefulla kemiska förlopp,
dels av biologiundervisningen, som meddelat dem insikt i utvecklingsläran
och lärt dem känna några de viktigaste utdöda växt- och djurformer.

Den vanliga politiska geografien, som hittills krävt större delen av
tiden, bör till det väsentligaste vara inhämtad redan vid elevens inträde
i seminariet. I stället bör seminariets geografikurs kunna ägna en bredare
behandling åt den allmänna geografien, såväl den fysiska geografien som
kulturgeografien.

Fäderneslandets geografi förlägges i kommittéförslaget icke som nu
till kursens början utan till dess senare del, på det att man må kunna
för dess behandling göra sig till godo den inhämtade kännedomen om

166 Undervisningsplanen.

andra länders geografi och för övrigt lärjungarnas i det hela rikare vetande
och större mognad.

De naturvetenskapliga
ämnena
i allmänhet.

Naturkunnighetens hittillsvarande ställning i de svenska folkskoleseminarierna
har varit svag. För alla de olika grenarna av detta vidsträckta
ämne — zoologi, botanik, halsolära, fysik, kemi, geologi, astronomi
— anslår nu gällande undervisningsplan endast 3 veckotimmar
under vartdera av de tre första seminarieåren och 2 under det ijärde.
Då härtill kommer, att seminarierna intill senaste tid varit mycket bristfälligt
utrustade i fråga om lokaler och undervisningsmateriel! för de
naturvetenskapliga ämnena, är det lätt att förstå, att även med de bästa
bemödanden från lärarnas sida de naturvetenskapliga insikter, som eleverna
under sin utbildningstid kunnat erhålla, i allmänhet taget måst bliva av
ringa omfattning och av mindre god beskaffenhet.

Att en förbättring härutinnan bör eftersträvas är uppenbart. Ty
lika visst som det vore ett missgrepp att giva de naturvetenskapliga
ämnena en övervägande betydelse i folkskollärarens utbildning, lika obestridligt
är, att den ställning, som dessa ämnen för närvarande intaga i
seminariernas läroplan varken motsvarar deras nutida betydelse i den allmänna
bildningen eller det mått av naturvetenskaplig insikt, som folkskolläraren
för sin lärarverksamhet behöver. I sistnämnda avseende bör särskilt
erinras om de anspråk, som under senare tid såväl i pressen som i riksdagen
framställts rörande vår folkundervisning, nämligen att denna måtte bringas
till närmare beröring med de praktiska yrkenas intressen, särskilt jordbrukets,
trädgårdsskötselns och skogsvårdens, att den måtte giva insikt i
hälsolärans allmänna grunder och i den ena eller andra av dess viktigare
delar, bibringa kännedom om de rusgivande dryckernas och de narkotiska
ämnenas egenskaper och verkningar o. s. v. — allt anspråk, som, om de
skola kunna på någorlunda tillfredsställande sätt fyllas, förutsätta ökad
naturvetenskaplig bildning hos folkskolans lärare.

Lärokurser.

167

De fordringar, som från de naturvetenskapliga ämnenas synpunkt
måste uppställas, äro dels en ökning av deras tid å undervisningsplanen,
dels en förbättring av deras yttre hjälpmedel.

ökning av de ifrågavarande ämnenas tid å undervisningsplanen är
eu fordran, som föranledes icke blott eller ens i första rummet av det
ökade behovet för folkskolans lärare av naturvetenskaplig kunskap, utan
framför allt av strävandet mot ett riktigare undervisningssätt. I detta
senare avseende må erinras om det livliga pedagogiska arbete, som i fråga
om de naturvetenskapliga ämnenas behandling i skolundervisningen pågått
under de senaste årtiondena såväl i vårt land som i andra länder. Den uppfattning,
som därur framgått och som hos oss erhållit ett uttryckligt erkännande
i undervisningsplanen för våra allmänna läroverk, fastslår som oeftergivlig
grundsats, att undervisningen i naturkunnighet skall från början
till slut grundas på omedelbar iakttagelse och på försök, och detta ej blott
så, att lärarens framställning beledsagas av förevisningar och experiment,
utan i möjligaste mån även så, att lärjungens självverksamhet tages i
anspråk, i det att han under lärarens ledning själv får undersöka och själv
får experimentera. Ett sådant undervisningssätt eller, om man ser saken
från lärjungarnas sida, ett sådant studiesätt införer lärjungen i det naturvetenskapliga
sättet att se och tänka, utvecklar hans praktiska sinne och
förmåga och giver honom en bättre förstådd och därför ock mera användbar
kunskap.

Att åt naturkunnigheten anslå så många lärotimmar, som skulle
fordras för ett fullständigare genomförande av detta undervisningssätt, är
nu visserligen vid seminarierna ej mindre än vid de allmänna läroverken
en omöjlighet. Vid en läroanstalt, som har att tillgodose en mångfald av
bildningsintressen, av vilka intet får tillbakasättas, måste vart och ett mer
eller mindre lida intrång i sina i och för sig berättigade anspråk. Så i detta
fall naturkunnigheten. Men därav följer icke, att man skall kasta över bord
en som riktig insedd lärometod. Sä som det skett vid de allmänna läro -

168

Undervisningsplanen.

verken, bör den även vid seminarierna till någon grad möjliggöras, och,
så långt möjligt är, eftersträvas. Kommittén har icke sett sig i stånd att
öka naturkunnighetens timtal på undervisningsplanen med mera än 5 veckotimmar,
fördelade på de olika klasserna, Däremot har kommittén ansett
sig kunna och böra föreslå en väsentligare ökning i antalet av ämnets
»lärartimmar», d. v. s. antalet timmar, varunder lärarkraft skall finnas
att tillgå för ämnets räkning (jfr sid. 266 och 580). Avsikten härmed har
varit dels att möjliggöra anordnandet av frivilliga laborationsövningar för de
elever, som hava lust och förmåga att därav begagna sig, dels och i synnerhet
att möjliggöra, att klasserna under ett antal undervisningstimmar
skola kunna delas, så att läraren, i stället för att ha omkring sig 24 ända
till 30 elever, får sysselsätta sig på en gång med endast 12 till 15. Vilket
betydligt förhöjt värde undervisningstimmarna därvid få för eleverna,
ligger i öppen dag; särskilt möjliggöres ett verksammare deltagande från
deras sida i det experimentella arbetet. Så önskligt det ock varit, att en
sådan delning hade kunnat genomföras vid all undervisning i naturkunnighet,
har kommittén dock av ekonomiska hänsyn icke vågat föreslå det.

Den tid, som ägnas åt de naturvetenskapliga ämnena, må vara ringa
eller riklig, skall undervisningen i dem kunna på ett rätt sätt bedrivas,
måste den till sitt förfogande äga vissa yttre hjälpmedel. Denna fordran
har hittills i seminarierna varit uppfylld i mycket obetydlig mån. Först
de allra senast uppförda seminariebyggnaderna utvisa ett fullare erkännande
av denna undervisnings krav. Man skulle kunna säga, att just den
knappa tid, som i seminariet står de ifrågavarande läroämnena till buds
och som manar till att göra undervisningen i dem så mycket verksammare,
snarare ökar än minskar behovet av goda och ändamålsenliga
yttre hjälpmedel. Vidare är att erinra därom, att, om ock tidens knapphet
nödgar till att vid undervisningen i klassen förbigå mycket, som eljest
kunde synas böra ingå i seminariets kurs i dessa ämnen, det dock bör
finnas tillfälle för den särskilt intresserade och begåvade eleven att genom

Lärokurser.

169

frivilligt enskilt arbete kunna under lärarens ledning utvidga sitt vetande
utöver den ordinarie kursen. Det ena med det andra gör, att seminariernas
behov i förevarande avseende blir ungefär detsamma som gymnasiernas,
ehuru deras naturvetenskapliga kurs i det hela icke når samma omfattning
som dessas. Ty huvudvikten faller härvidlag på de metodiska synpunkter, som
de ena läroanstalterna såväl som de andra men i synnerhet seminarierna böra
eftersträva. Aven vid seminarierna kräva således de naturvetenskapliga läroämnena
särskilda lärorum, så inredda, att de lämpa sig för åhörande och
iakttagande av lärarens experimentella framställning, samt rum, som äro
avsedda och avpassade för lärjungarnas övningsarbete. Även för seminarierna
blir en sådan uppsättning av åskådningsmateriell, instrument och
apparater behövlig, som överhuvudtaget tillhör en elementär men efter
nutida metodiska synpunkter ledd naturvetenskaplig undervisning.

Frågan om arbetslokaler och undervisningsmateriell är emellertid i
första rummet en ekonomisk fråga, och seminarierna äro härvidlag helt
och hållet beroende av statsmakternas åtgöranden. Dessa ha ock vid beviljandet
av anslag åt de senast ombyggda seminarierna visat sig behjärta
denna frågas avgörande betydelse för den naturvetenskapliga undervisningens
beskaffenhet.

Bland åtgärder, som kommittén funnit behövliga till förbättring av
naturkunnighetens ställning vid seminarierna, är ock den, att detta vidlyftiga
ämne delas, så att det ej längre vid betygsgivningen och vid lärartjänsters
tillsättning betraktas som ett enda ämne. Såväl dess stora omfattning
och de däri ingående delarnas olikartade beskaffenhet som ock
svårigheten för att icke säga omöjligheten att finna lärare, som förmå att
i tillräcklig grad behärska dess olika grenar, gör en sådan åtgärd nödvändig»
I realskolorna är »naturläran», som ännu i 1906 års undervisningsplan
i sig sammanfattade naturkunnighetens olika grenar, numera
uppdelad i samma tre läroämnen som på gymnasiet: biologi, fysik, kemi*
Då de i folkskollärarbetyget ingående kunskapsämnena icke böra bliva

22—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

170

Undervisningsplanen.

flera, än ovillkorligen nödigt är, och icke heller böra bliva sinsemellan alltför
olika till sin omfattning, varigenom en värderande jämförelse mellan de
olika vitsorden skulle försvåras, föreslår kommittén, såsom redan blivit
sagt (sid. 138), att ämnet naturkunnighet vid seminarierna uppdelas i två:
biologi och hälsolära, innefattande läran om djuren och växterna samt
hälsoläran, och fysik och kemi, varuti även inbegripes en liten kurs i astronomi.
Hurusom geologien enligt kommittéförslaget skulle föras samman
med geografien, har i det föregående omtalats (sid. 165). Att däremot
astronomien icke hänföres till geografien utan sammanhålles med fysiken,
synes av det skälet lämpligast, att läraren i fysik i regeln torde äga de
bästa förutsättningarna för en riktig behandling av den astronomiska
kursen. Vad ämnet fysik och kemi beträffar, anser kommittén slutligen,
att det visserligen vid betj^gsgivningen, åtminstone i folkskollärarexamen, bör
behandlas som ett enda ämne, men att däremot vid tillsättning av seminarielärartjänst
de ingående två ämnesgrenarna böra betraktas som skilda
ämnen, vilka, där så befinnes lämpligt, må kunna delas på olika tjänster
(stadgeförslaget § 137: 2, Band 2 sid. 33). Ofta torde det nämligen vid
tjänstetillsättningar komma att visa sig fördelaktigt att kunna förena kemi
med biologi och fysik med matematik.

Biologi och Namnet biologi sammanfattar läran om djur- och växtvärlden och

(Jfr*Md. 591 angiver tillika, att huvudsynpunkten för undervisningen icke är djurens

sid. ^25^) °(;h växternas vetenskapliga system, utan deras yttre och inre livsförhållanden.

Den biologiska undervisningen bör naturligtvis, så långt möjligt är,
grundas på lärjungens egen iakttagelse. Den bör föra honom ut i den
fria naturen och lära honom att med naturvännens och naturkännarens
intresse oc h insikt där iakttaga. Särskilt vad växtvärlden beträffar, men
1 någon mån även i fråga om djurlivet, finner undervisningen härvid-en
viktig och praktiskt god hållpunkt i begreppet »samhälle». Så t. ex. stu -

Lärokurser.

171

deras torvmossen som ett växtsamhälle, som det gäller att allsidigt och
från olika synpunkter lära känna: det egendomliga växtlivet på dess yta
och den döda växtvärlden i dess djup, dess utvecklingshistoria och olika
utvecklingsformer, torvjordens egenskaper, villkoren för dess odlingsbarhet,
sätten för dess odlande o. s. v. På samma sätt i fråga om skogen, särskilt
barrskogen: skogsträdens byggnad och växtsätt, skogsmarkens olika beskaffenhet
och växtmatta, skogens djurliv, särskilt de för skogsträden betydelsefulla
insekterna, skogens föryngring, försumpning o. s. v. Till
ett dylikt studium av den fria naturen kan vid klassundervisningen i
allmänhet blott givas de första uppslagen och de ledande synpunkterna;
det mesta måste hänvisas till elevernas enskilda arbete under läsåret och
under ferierna.

En annan och viktig del av det biologiska studiet utföres i seininarieträdgården,
som så mycket som möjligt bör göras till ett hjälpmedel för
undervisningen i biologi. En stor del därav måste emellertid förläggas
till det biologiska arbetsrummet i seminariebyggnaden. Där studeras växtlivet
genom olika slag av växtodlingsförsök och åtskilliga lägre djurs livsförhållanden
genom anläggning och vård av akvarier. Härtill komma
mikroskopiska undersökningar och dissektioner. Särskilt bör djurkroppens
inre byggnad bli känd, i någon mån även därigenom att eleven får tillfälle
att under lärarens ledning undersöka kroppar eller kroppsdelar av
döda djur. Och kommittén anser sig berättigad att förutsätta, att dylika
undersökningar ledas på det sätt och i den anda, att de icke verka förråande;
rätt ledda äro de förvisso ägnade att stärka den aktning för livet
och den medkänsla för det levande, som varje allvarligare naturstudium
för med sig.

Det praktiska intresset kan och bör på mångfaldigt sätt tillgodoses
av biologiundervisningen, och de djur och växter, som höra till lanthushållningen
eller eljest äro av särskild betydelse för människan, måste
framför andra beaktas. Men den vetenskapliga insikten behöver och bör

172 Undervisningsplanen.

därför icke åsidosättas. I dess intresse bör en kortfattad översikt givas
av växt- och djurrikets olika grupper, varvid även några viktigare utdöda
former upptagas. Och därvid blir det ock biologiundervisningens uppgift
att giva seminarieeleverna någon kännedom om de viktigaste av de förhållanden,
som lett till föreställningen om en utveckling från lägre till högre arter
inom växt- och djurvärlden och därmed till den evolutionistiska uppfattning,
som nu under mer än en mansålder behärskat arbetet på många
olika vetenskapsområden.

Riksdagen år 1907 beslöt om åtgärders vidtagande för införandet i folkskolorna
av undervisning i skogsvård. Denna undervisning må, heter det
i riksdagsskrivelsen, »omfatta såväl teoretisk framställning av lättfattligt
innehåll som praktiskt arbete och förberedas vid undervisningen i växtlära
och trädgårdsskötsel». Skall en undervisning i skogsvård på sådant sätt
meddelas i folkskolan, måste den ock meddelas i seminarierna. Att
där införa skogsvård som ett nytt läroämne vid sidan av de många andra
skulle ytterligare splittra elevernas arbete, och en verkligt fackmässig
undervisning i ämnet skulle kräva särskilt för ändamålet utbildad lärare.
Kommittén anser, att man även i detta fall måste avstå från tanken på
någon sorts yrkesmässig utbildning, nöja sig här som eljest med en viss
allmänbildning och i sammanhållningens intresse tillse, om icke det nya
området kan införlivas med förut befintliga undervisningsområden.

Det är då två sådana, som kunna komma i fråga: trädgårdsskötseln
och biologien. I det fall att dessa företrädas av en och samma
lärare, är ett val mellan dem obehövligt. I annat fall synes biologien
vara det område, som närmast är att tänka på. I fråga om praktisk
yrkeskunskap i skogsvård torde läraren i trädgårdsskötsel i allmänhet
icke vara bättre rustad än biologiläraren, men den senare har förutsättningar
framför den förre att kunna med vetenskaplig riktighet
klargöra alla de biologiska förhållanden, på vilka en rationell skogsvård
bygger sina tillvägagångssätt. Det är ock påtagligt, att just den läggning

Lärokurser.

173

av undervisningen i biologi, som kommittén åsyftat, ägnar sig för saken
i fråga; till ett studium av den svenska barrskogen som biologiskt samhälle
knyter sig nästan av sig själv en framställning av grunderna för
skogsbruket: skogsmarkernas utdikning, de olika sätten för avverkning, de
olika åtgärderna för återväxten, några huvuddrag av vår skogslagstiftning
o. s. v. För anordnandet vid seminarierna av praktiska övningar i skogsplantering
torde, liksom vid folkskolorna, i allmänhet behövas biträde av
fackman.

Tilläggas kan, att den insikt om skogens betydelse, som bör bliva
undervisningens värdefullaste frukt, även skall komma att stödas av undervisningen
i andra läroämnen. Så redogöres inom geografien och ekonomiläran
för de olika skogsområdenas utsträckning, för arbetslivet i våra skogsbygder,
för trävaruindustriens utveckling och den därmed förbundna handelsomsättningen.
Och läraren i kemi har anledning att uppehålla sig vid
grunderna för sådana med skogsbruket sammanhängande industrier som träkolsbränningen,
tjärberedningen och pappersmassefabrikationeri.

Till biologien sluter sig hälsoläran. Dennas alltmer erkända värde
som läroämne i våra skolor, vilket gör, att dess upptagande även i folkskolans
undervisning från alla håll påyrkats, kunde väl berättiga till att
göra den till ett särskilt ämne i seminariernas ämneskrets. Kommittén,
som håller före, att endast mycket giltiga skäl böra föranleda ett läroämnes
uppdelning i skilda ämnen, anser dock, att hälsoläran fortfarande
bör utgöra en del av biologikursen, men då den givetvis bör bliva dennas
viktigaste del, har det synts kommittén lämpligt, att den får framträda i
läroämnets benämning, som därför föreslagits skola bliva »biologi och
hälsolära».

Hälsoläran bör bliva den biologiska kursens icke första del, såsom
den nu är, utan dess sista. Den berör nämligen så många olika områden
av naturkunnigheten, att dess framgångsrika studium förutsätter naturvetenskapliga
förkunskaper av flera slag. Således, sedan eleven genomgått

174

Undervisningsplanen.

sin kurs i kemi, i allmän fysik och värmelära, sedan han fått studera
växternas och djurens yttre och inre livsförhållanden, är han beredd att
taga itu med ett noggrannare studium av »människokroppens byggnad,
förrättningar och vård», varom han redan i folkskolan erhållit en första
grundläggande undervisning.

För innehållet i den hygieniska kursen behöver här icke närmare
redogöras. Endast må sägas, att i densamma ingår undervisning om de
tuberkulösa sjukdomarna och deras bekämpande samt om de rusgivande
och även om de narkotiska ämnenas natur och verkningar, och att nykterhetsfrågan
göres till föremål för behandling ej blott ur hygienisk utan
ej mindre ur ekonomisk, social och etisk synpunkt.

Fysik och Vad förut yttrats om de naturvetenskapliga ämnena i allmänhet

(Jfr sid. 593 gäller i all synnerhet fysiken och kemien. Många ord behöva därför här
och Band 2 _

sid. 148 ff.) icke sägas om dessa ämnen. De ogynnsamma villkoren för naturkunnighetsundervisningen
i det hela vid seminarierna hava varit särskilt kännbara
för dem; av de sammanlagt 11 veckotimmar, som beståtts åt naturkunskapen,
hava ej mer än 4 eller 5 kunnat komma på fysikens och
kemiens lott, och bristen på lokaler och materiell har i fråga om dessa
ämnen av lätt insedda skäl varit ett svårare hinder för undervisningen än

i fråga om några andra. Framför allt är det ock i dessa ämnen, som det
gäller att söka bringa till stånd ett experimentellt undervisnings- och
studiesätt och att för sådant ändamål söka bereda ökat antal läro- och
lärartimmar samt förbättrade undervisningsmedel.

Icke heller är det av nöden att framhålla dessa ämnens betydelse.
Ingen insikt i naturförloppen är dem förutan möjlig, och kunskap i dem
är nödvändig för var och en, som vill finna sig till rätta i en tid, som
huvudsakligen har fysiken och kemien att tacka för sin materiella kulturs
storartade utveckling. Den förening av tankens och handens arbete, som

Lärokurser.

175

tillhör deras studium, ger dem dessutom ett högt värde för skolans uppfostringssyften.

Av deu föreslagna kursen må endast ett par väsentligare drag angivas.
Redan till första och andra klasserna förlägges den kemiska kursen
samt det viktigaste av den s. k. allmänna fysiken och av värmeläran. Detta
för att bereda behövligt underlag för biologien, geografien och hälsoläran.
I de följande klasserna komma läran om elektriciteten och magnetismen, om
ljudet och ljuset, några satser ur mekaniken och den lilla astronomiska
kursen. En viktig sak är emellertid att märka, nämligen att meningen
icke är, att man skall genomgå en sammanhängande och jämförelsevis
fullständig skolkurs, sådan exempelvis som realgymnasiets kurs i fysik och
kemi. Därtill räcker icke tiden; man finge blott en ytlig översikt av ringa
kunskapsvärde. Man måste besluta sig för att lämna åsido stora partier
för att vinna möjlighet att på ett grundligare och mera fruktbringande
sätt sysselsätta sig med dem som upptagas. Att härvid allt efter olika
omständigheter göra det lämpliga urvalet får överlämnas åt läraren. För
ämnet särskilt begåvade och intresserade elever böra äga tillfälle att genom
enskilt arbete utfylla en del av luckorna eller att ytterligare förkovra sina
insikter inom de områden, som behandlats vid klassundervisningen.

De ledande synpunkterna för behandlingen i folkskolan av de ifrågavarande
delarna av naturläran skola omsorgsfullt avhandlas och kraftigt
inskärpas. I folkskolan faller huvudvikten helt och hållet på uppfostringssidan:
det gäller att anlita och utveckla barnets iakttagelseförmåga och självverksamhet
och att rikta dess intresse på det praktiska arbetet i den omgivning'',
vari det lever. Av vikt är att göra seininarieeleven förtrogen
med de försök och försöksanordningar, som kunna förekomma i folkskoleundervisningen,
att därvid lära honom att begagna sig av de medel, som
stå till buds, och intressera honom för att söka med egna händer bringa
till stånd ett och annat av det han behöver för sin undervisning i skolan.

176

Undervisningsplanen.

Ekläm.11'' införan(let av »ekonomilära» som ett självständigt läroämne på

{och Band952semiliariet i främsta rummet avser att ge eleverna kunskap om det ekosid.
155.) nomiska livet, måste tydligen inom det nya ämnet ett brett utrymme beredas
åt den beskrivande ekonomien, varmed då naturligtvis närmast
avses beskrivningen av Sveriges näringsliv. Inom denna beskrivning återigen
måste framställningen av det svenska jordbruket intaga största platsen.
Ty jordbruket är vår förnämsta näring och så gott som alla folkskolans
lärare komma i beröring med barn från jordbrukarehem. Seminariets
undervisning i jordbruk kan givetvis icke avse att skapa någon jordbrukare
men bör dock kunna läggas så bred, att den vinner sitt syfte, nämligen
att ge den blivande folkskolläraren de allmänna förutsättningarna

för en riktig uppfattning av jordbrukets betydelse och arbetssätt samt en
utgångspunkt för den, som genom vaken iakttagelse och självstudier vill
tränga djupare in i ämnet.

I nära samband med studiet av näringslivet står kunskapen om
»hemmets ekonomi». Under denna rubrik har kommittén tänkt si<r att

sammanföra såväl det produktiva arbetet inom hemmet som konsumtionen.
Av direkt praktisk betydelse för seminariets elever blir den kurs i »affärslära
och bokföring», som är avsedd att inleda »ekonomiläran».

Varje studium av de moderna ekonomiska och socialpolitiska problemen
måste begynna med ett studium av dessa problems historiska förutsättningar.
Om därför i »ekonomiläran» ges ett jämförelsevis stort utrymme
åt »det ekonomiska livets utveckling», så sker detta ingalunda blott
på grund av det höga humanistiska bildningsvärde en framställning
av den ekonomiska historien i och för sig äger, utan framför allt därför,
att den historiska vägen är den lättaste och säkraste väg, som kan väljas
av den, som vill tränga in i nutidens socialekonomiska frågor. Studiet av
»ekonomisk politik» har därför fullständigt sammanknutits med studiet av
den ekonomiska historien. Med en sådan behandling af ämnet kommer
exempelvis den nutida protektionismen att framstå som ett led i den all -

Lärokurser.

177

männa historiska utveckling, som fört oss från merkantilismen, genom
den fria konkurrensen, till det nutida, rikt organiserade och av statsmakten
starkt påverkade ekonomiska livet.

Att i »ekonomiläran» måste upptagas de allmänna grunddragen av
statens och kommunens ekonomi synes självklart. Men med det strängt,
begränsade utrymmet för läroplanen har denna gren av ämnet: »den offentliga
hushållningen» icke kunnat sätta sig något annat mål än att ge
ett begrepp om denna hushållnings natur och uppgifter.

Ekonomiläran skulle icke väl motsvara sitt ändamål, om den saknade
den framställning av det inre sammanhanget i den moderna hushållningen,
som är ett nödvändigt villkor för att ämnet skall fä så att säga
en fast ryggrad. Väl är det sant, att ett djupare inträngande i teoretisk
ekonomi på seminariets stadium och med den begränsade tid, som
står till förfogande, icke är möjligt. Men en kurs i »allmän socialekonomi»,
som erhåller ett icke alltför snävt utrymme, torde dock kunna leda till
att den studerande får eu något så när konkret bild av vad som försiggår i
den moderna samhällsekonomien, där de yttre formerna så lätt skvmma
blicken för de verkliga företeelserna och det väsentliga sammanhanget.
Aven eu så begränsad insikt i ekonomisk teori ger åt kunskaper och
iakttagelser om det ekonomiska livet ett bestämt sammanhang och fostrar
eu vana att ständigt söka tränga fram till den verklighet, som ligger bakom
det allra närmaste skenet. Den som exempelvis en gång lärt sig
skilja på penninginkomst och realinkomst och skaffat sig ett klart begrepp
om vad samhällets realinkomst är, han skall sedan kunna bilda sig en mera
konkret uppfattning och ett väsentligt säkrare omdöme i frågor, som röra
den samhälleliga inkomsten, dess möjliga stegring och dess fördelning.

Det kan synas, som om kommittén på skemat inrymt ett relativt
stort utrymme åt den »allmänna socialekonomien». Detta har emellertid icke
skett i avsikt att åt detta ämne ge någon stor omfattning. Men ämnet
är så svårt, att undervisningen måste framskrida ytterst försiktigt, om

23—082815 Folkunderv.~kovi. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

178

Undervisningsplanen.

den alls skall nå några resultat. Ämnets svårighet bär också varit anledning
till att en särskild plats beretts för dess repetition. Det är här
icke fråga om en repetition i vanlig mening utan, såsom kursplanen anger,
ett fördjupande av den förut genomgångna kursen under tillämpning av
densamma på den efteråt förlagda kursen i svenskt näringsliv. Med denna
anordning har kommittén velat vinna, att eleven vid studiet av det konkreta
ekonomiska livet ägde en viss trän in o; i ekonomiskt tänkande men
också att denna teoretiska skolning till sist ånyo skulle upptagas och då
bilda den sammanfattning, som läte elevens hela ekonomiska kunskap
samla sig till en enhetsbild med möjligast fasta och säkra konturer.

Främmande Kommittén har i det föregående, sid. 142 tf., redogjort för de grunder,

som föreligga för upptagandet i seminariernas ämneskrets av ett främmande
sid. ir,2 ''tf'') levande språk, och därvid även angivit karaktären av den kurs i tyska
eller engelska, som kan ifrågakomma.

Psykologi Ät psykologien — (dier, för att använda nuvarande seminariestadgas ut och

( t ^

pedagogik tryck, »läran om människan såsom uppfostrans föremål» — har kommittén
(Jfrsid. 602 J _ 11

och Band .v givit ökat utrymme. Härvid avses icke någon spekulativ si ålslära. utan den
sid mff.) ° J . ...

s. k. empiriska psykologien, som nöjer sig med eu erfaren hetsmässig undersökning
och beskrivning av själsföreteelserna. Undervisningen har därför ock
att söka från enskilda omsorgsfullt fastställda erfarenheter inom själslivets
område föra fram till insikt i dess allmänna lagar och därvid i någon mån
använda även experimentella tillvägagångssätt. Den psykologiska kursen
börjar med en redogörelse för nervsystemet, hjärnan och sinnesverktygen, behandlar
de olika sidorna av människans själsliv, särskilt det högre själslivet,
och sysselsätter sig framför allt med sådant, som kan få betydelse för lärarens
arbete i skolan, såsom lagarna för uppmärksamheten, kunskapstillägnandet
och tänkandet, de på vetenskaplig väg vunna insikterna om olika föreställnings-
eller minnestyper, om övningens inverkan, om trötthetsföreteel -

Lärokurser.

179

serna tn. m. Uppmärksamheten faller härvid alltid i första rummet pa
»uppfostrans föremål», det i skolåldern varande barnet, och åt den nutida
barn psykologiska forskningens arbetsmetoder och iakttagelser ägnas tillbörligt
beaktande. Kursen övergår således från allmän psykologi till vad
man lämpligen kan beteckna som psykologisk pedagogik.

Den mera rent pedagogiska kursen innehåller en framställning av
pedagogikens historia, den allmänna och den svenska, ställd i sitt samband
med kulturutvecklingen i det hela, och i anslutning härtill en framställning
av det svenska skolväsendets, särskilt folkskolans, anordning och förvaltning.
Den innehåller vidare en kurs i det viktiga ämne, som heter skolhvgien,
och ger därmed seminarieeleven en för hans fackutbildning högeligen
betydelsefull tillämpning och utvidgning av hans förut vunna insikter
i den allmänna hälsoläran. Den upptager därjämte värdefullare delar av
den allmänna undervisningsläran, och den ger slutligen såsom sammanfattning
av den föregående psykologiska och pedagogiska undervisningen
en på den kristna sedelärans grundsatser byggd framställning av uppfostran
i egentligare mening samt av skolans ställning och uppgift i
samhället.

Undervisningen i psykologi och pedagogik har kommittén tänkt sig
så mycket som möjligt ställd i samband med elevernas besök i övningsskolan
och andra läroanstalter samt i det hela med övningarna för den
praktiska utbildningen. Däremot har kommittén från läroämnet pedagogik
velat borttaga framställningen av de olika skolämnenas metodiska behandling
(speciell metodik) och i de flesta fall överflyttat denna till undervisningen
i de olika läroämnena. Den skulle således enligt kommitténs förslag komma
att överlämnas åt de olika facklärarna och tagas i samband med undervisningsövningarna
i varje särskilt ämne. De av kommittén föreslagna lärokurserna
för de olika ämnena upptaga därför i de flesta fall som given beståndsdel
en till tredje eller fjärde klassen förlagd framställning av ämnets

180

Undervisningsplanen.

metodiska behandling i folkskolan. Denna anordning inkräktar visserligen
icke litet på den åt varje särskilt ämne anslagna tiden, men kommitténs
förhoppning är, att den dock i det hela skall medföra tidsbesparing och
att undervisningen i ämnets metodik därigenom ej blott skall bliva mera
fruktbringande utan ock återverka välgörande på undervisningen i själva
ämnet.

Psykologiens förstärkta ställning å ena sidan och den nu angivna
förändringen med avseende på den hittillsvarande metodiska kursbeståndsdelen
har kommittén låtit föranleda till en förändring av det ifrågavarande
läroämnets namn, som föreslagits skola bliva »psykologi och pedagogik» i
stället för »pedagogik och metodik». Ämnets två beståndsdelar, den psykologiska
och den pedagogiska, synas kommittén vara alltför nära förenade
med varandra i lärokursen, för att de lämpligen skulle kunna skiljas ocli
lämnas till behandling av olika lärare.

Teckning. Knappast i något av skolans ämnen hava den senare tidens upp (J

fr sid. 604 Ilo ti

och Band 2fostringstankar kommit till ett så klart uttryck och medfört en så fullsid.
iso ffx a ... . .

ständig förändring i uppfattningen av undervisningens mål och medel som

i övningsämnet teckning. Teckningen i skolan har för barnet i allmänhet
huvudsakligen bestått i ett långsamt och mödosamt avbildande av en serie
planscher. Den räta linjen har utgjort början och bekräftat det gamla
ordspråket, att all början är svår. Sedan har det fortgått på punkterat
eller opunkterat papper genom förläggstavlornas eller väggplanschernas
tröttande följd av rätliniga och krokliniga geometriska figurer och mönster.
Slutligen, såsom tillämpning av den vunna färdigheten, har kommit avbildning
av verkliga föremål, nämligen geometriska klotsar eller innehållslösa
gipsornament eller i bästa fall någon slöjdmodell, eller ock har man
fortsatt med avbildande av avbildningar och hunnit till sådana, som föreställt
verkliga föremål, såsom hus, växter, djur o. s. v.

Lärokurser.

181

Tidigt har teckningens betydelse såsom läroämne varit erkänd, men
under lång tid har en på detta sätt anlagd undervisning snarare hämmat
än främjat barnets naturliga lust att teckna och gjort teckningsämnet
skäligen ofruktbart både för skolan och för livet. Man har därvid emellertid
letts av en tankegång, som även på en del andra områden behärskat
skolundervisningen: formell övning, fortgående med ringa hänsyn till

barnets natur efter ett ur ämnets natur medelst abstraktion vunnet system.

Nu har man nästan vänt saken helt om. Låt teckningen vara vad
den för barnet och för övrigt även i sig själv är, ett uttrycksmedel, ställ den
i tjänst hos barnets intresse för sin omgivning, låt den främja dess förmåga
att iakttaga och uppfatta verkligheten omkring sig! Således, börja med
de verkliga föremålen såsom uppgifter för avbildning, välj ut enkla sådana
ur den för barnet närmast bekanta verkligheten, ur växt- och djurvärlden
och bland hemmets bohagsting, och låt barnet så gott det förmår med
penna eller pensel försöka avbilda dem! Begär därvid icke någon i varje
enskildhet riktig bild med ängsligt utpetade, oklanderliga linjer, utan det
huvudsakliga, eu något så när träffande totalbild, utförd med eu viss raskhet
och efter barnets barnsliga sätt att se och återgiva! Sådana äro, i
största allmänhet antydda, de metodiska synpunkterna. Naturligtvis gäller
det även i detta fall att gå planmässigt tillväga, från det lättare till det
svårare, från mindre anspråk på utförandet till större. Men det blir verkligheten
själv, icke abstraktioner ur verkligheten, som bjudes barnet, och
barnets intresse blir en av de synpunkter, som närmast bestämma lärogången.
Syftet blir icke så mycket att utbilda en viss specialförmåga som
att utveckla barnet i dess helhet, dess fantasi, dess natur- och skönhetssinne,
framför allt dess förmåga att snabbt och säkert iakttaga, med ett
ord: det blir även i teckningsundervisningen uppfostringsintresset, som
träder i förgrunden.

Denna uppfattning av teckningsundervisningens mål och medel, som
tidigast gjort sig gällande i Amerika och England och hos oss först i vissa

182

Undervisningsplanen.

enskilda läroanstalter blivit praktiskt prövad, kan ännu icke sägas bava
trängt igenom i de svenska skolorna, om ock realskolans undervisningsplan
beslutsamt byggt kurserna i teckning på dess grundsatser. Vad seminarierna
beträffar, befinner sig teckningsundervisningen i dem på mycket olika
ståndpunkter allt efter vederbörande facklärares åskådningssätt och förmåga.
Intet av dem torde numera vara alldeles oberört av den angivna
uppfattningen, och seminarier finnas, där undervisningen anlagts helt och
hållet efter de nya synpunkterna och efter dem bedrives med omisskännlig
framgång. Seminariestadgans kursbestämmelse, som i det närmaste kvarstår
oförändrad från 1865 års reglemente, är däremot ett slående uttryck
för den äldre lärogången: »övningar att teckna rätliniga och krokliniga,
plana och solida geometriska figurer; tillämpning av förenämnda övningar
på sådana enkla natur-, slöjd- och konstföremål, som allmännast förekomma
i det praktiska livet». Och undervisningsplanen från 1894 endast
utför samma lärogång fullständigare.

Att man har anledning att vara på sin vakt mot överdrifter, som
vid nya tankars genomförande icke pläga utebliva, är sant. Men att den
förändrade uppfattning, som inträtt i fråga om teckningsundervisningen,
i det hela betecknar ett avgjort och betydande framsteg, därom kan enligt
kommitténs åsikt icke råda mer än en mening, och kommitténs förslag
till kursplan för läroämnet teckning är ett uttryck av denna kommitténs
åsikt.

För övrigt må i fråga om den föreslagna teckningskursen här endast
nämnas, att i densamma ingå bland annat särskilda övningar i den för
läraren så nyttiga konsten att i undervisningssyfte med rask och säker hand
utföra teckningar på skoltavlan (s. k. åskådningsteckning); likaså övningar
att med begagnande av ur växt- och djurvärlden hämtade former teckna
prydnadsinönster, eu konst, som, förbunden med slöjden, särskilt den
kvinnliga, äger högt värde.

O 7 O Ö

Lärokurser.

1 s::

I det föregående har det sagda uteslutande haft avseende på det
ifrågavarande läroämnets viktigaste beståndsdel, frihandsteckningen. Dess
andra beståndsdel, linearritningen, är av väsentligen annan natur och borde
riktigast sammanföras med geometrien, vilket dock på grund av vissa
praktiska skäl åtminstone för närvarande icke lämpligen låter sig göra.
Endast en ringa del därav har i den föreslagna undcrvisuingsplanen överflyttats
till geometrien. I linearritningens hittillsvarande kurs föreslår
kommittén någon inskränkning till förmån för frihandsteckningen.

De folkskollärare eller seminarieelever, som vilja förvärva sig be- Musik.
hörighet till anställning som organister, skaffa sig för sådant ändamål l''c/, Band *
särskild utbildning. På musikundervisningen i seminariet bör i varje fall 1 ^ *
icke ställas det anspråket, att den skall giva den för en organist behövliga
fackliga utbildningen. I skolan är lärarens färdighet i piano- och orgelspelning
av ringa betydelse i jämförelse med förmågan att inge barnen
lust att sjunga och att leda deras sång. Att bibringa den blivande läraren
och lärarinnan denna förmåga är huvuduppgiften för undervisningen i
musik vid seminarierna. Huvudvikten måste därför läggas på sången,
och till förmån för sångundervisningen måste instrumental musiken be -

gränsas.

Nu är det väl bekant, att sången i vårt land, ehuru svenskarna
måste anses som ett musikaliskt begåvat folk, knappast kan anses såsom
eu folkets egendom i egentligare mening. Våra grannländer visa i detta
avseende ett annat förhållande. En samling norrmän eller danskar finner
lätt i sången ett uttryck för gemensam stämning; den norske matrosen
sjunger sina noi^ska visor vart helst i världen han kommer; från den
danska folkhögskolan har sången gått ut över hela Danmarks bygd. Av
vilken betydelse sådant är för den nationella samhörighetskänslan och i
allmänhet taget för ett folks andliga hälsa, torde icke behöva närmare
utvecklas.

184

Undervisningsplanen.

Orsakerna till att sången hos oss icke äger samma folkliga art må
vara flera. Ett icke oberättigat musikaliskt anspråk torde vara en sådan
orsak, liksom ock den skygghet att lägga sina bästa känslor i dagen, som
är ett drag i vårt folklynne och ej heller bör klandras. Men en orsak
tinnes åtminstone, som man måste önska se avlägsnad, och det är den
föreställning, som alltför allmänt vunnit insteg hos oss, att sång är något,
som kan »presteras» endast av den därför i högre grad begåvade och särskilt
utbildade, att endast konstsången, framför allt den flerstämmiga
sången, är av värde. Till eu del torde väl denna fördom vara ett vittnesbörd
om konstsångens höga ståndpunkt i vårt land. Men den är icke dess
mindre av ondo. Konstsången har sitt område för sig och sin stora betydelse,
men den får icke bliva till ett hinder för sången såsom en beståndsdel
i folkets liv, den sång som är till hjälp och glädje för menige
man och till en sammanhållande kraft i strävandet för nationellt självbestånd.

Allra minst bör den nämnda fördomen få råda inom folkskolornas
lärarkår. Det är blott allt för rimligt, att den även där är att finna,
och om seminaricundervisningen häri är medskyldig, så tillkommer det
ock seminarierna att söka medverka till åstadkommandet av eu riktigare
uppfattning. Säkrast göra de detta genom att med bestämdhet utmärka
den enkla enstämmiga sången såsom det egentliga föremålet för seminariernas
sångundervisning och avlysa den flerstämmiga sången från den

för alla elever obligatoriska läroplanen. Åtgärder] kan synas radikal, men
kommittén har icke tvekat att föreslå den. Ett ytterligare* om ock underordnat
skäl därtill har kommittén haft i de svårigheter vid själva undervisningen»
vilka följa av förpliktelsen för läraren att öva flerstärnmig sång
med klassens alla lärjungar, svårigheter som av fåcklärare betecknas såsom
menliga för sångundervisningen i dess helhet. Den föreslagna åtgärden
skall emellertid icke medföra, att den flerstämmiga sången, som för närvarande
står högt vid våra seminarier, försvinner från dessa läroanstalter.

Lärokurser.

185

Den skall enligt kommitténs mening där förekomma såsom ett frivilligt
ämne, och så gynnsamma som förutsättningarna för dess tillvaro i allmänhet
äro vid seminarierna, torde den knappt komma att lida något avbräck
av denna ställning. Men den enstämmiga sången skall i seminariernas
sångundervisning framträda såsom det väsentliga och även ensamt för sig
tillräckliga.

Dels den kyrkliga sången — därvid särskilt må erinras om den
rytmiska koralen — dels folkliga och fosterländska visor och sånger från
ny och gammal tid skola tillhöra undervisningen. Om man därvid, i enlighet*
med yrkanden, som föreligga i till kommittén inkomna framställningar,
först och främst upptager till övning ett för alla svenska skolor avsett
urval av sånger, vilka man skulle önska vara av varje svensk kända och
älskade, så är därom enligt kommitténs åsikt intet annat än gott att säga.
Det i samma framställningar förekommande förslaget, att eu samling sådana
sånger skulle göras för landets alla offentliga skolor obligatorisk, tinner
kommittén däremot mindre tilltalande. Att bringa till stånd ett urval,
som icke skulle från olika håll mötas av gensägelser, torde knappt vara
möjligt, och dessutom visar erfarenheten, att det, som framför allt bör
göra sig gällande genom sitt eget ideella värde, lätt skadas av att göras
till en genom stadgar påbuden tvångssak.

Redan enligt en kungl. kungörelse av år 1853 skulle till skollärarens Trädgårds sköt

sfi

förfogande upplåtas »ett lämpligt jordland, . . . dels till brukning för eget (jyy sid. 609
behov av jordfrukter, dels för att lämna tillfälle till undervisning i träd- sid. 21 f.
plantering och trädgårdsskötsel». Ehuru trädgårdsskötsel således i mer än
femtio år räknats till folkskolans läroämnen, kan det ifrågasättas, om undervisningen
i detta ämne i folkskolan verkligen lämnar det utbyte, som man
därav hoppats. Det visar sig alltjämt förenat med stora svårigheter att göra
trädgårdsskötseln till ett av lärare och lärjungar med verkligt intresse omfattat
ämne. Även vid seminarierna, som sedan år 1865 haft trädgårdsskötsel på sitt

24—082815 Folkunder v.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

186

Undervisniiigsplanen.

schema, har det visat sig svart att giva ämnet eu lycklig anordning och vinna
vad man med undervisningen åsyftat. Man kan därför ock fä höra den meningen
uttalas, att trädgårdsskötseln borde utgå ur seminariernas ämneskrets
och utbildningen däri tillhöra folkskollärarens fortbildning samt med större
framgång överlåtas åt för ändamålet särskilt upprättade kurser vid därför
lämpade anstalter — om man icke rent av borde avstå från trädgårdsskötseln
även i folkskolan och söka att med andra och verksammare medel
arbeta för trädgårdsodlingens främjande.

Att trädgårdsskötselns avlägsnande ur folkskoleundervisningen vore
ett steg tillbaka, torde dock vara tydligt. Skolträdgården har genom -laga
stadganden och genom nitälskande mäns arbete lyckats vinna tillvaro vid
ett sä pass stort antal av våra folkskolor, att den numera kan anses äga
hemortsrätt i vårt folkskoleväsen. Och de syften man hoppats att den
skulle förverkliga äro visserligen av beskaffenhet att icke böra allt för
hastigt släppas. Trädgårdsodlingen utgör en god mätare av ett folks kultur,
och den är tillika ett betydelsefullt kulturmedel. Att låta skolan taga i
sin tjänst och i sin man främja detta kulturmedel, är en lika viktig som
vacker tanke. Redan genom sin blotta tillvaro är skolträdgården av
betydelse Den är en av förbindelserna mellan skolan och det praktiska
livet, mellan skolan och naturen. Trädgårdsskötseln är ett av de skolämnen,
som äro av särskilt värde därför, att de sätta barnet i dess helhet, andligen
och kroppsligen, i verksamhet. Och den är ett av dem, som vill
låta kroppsarbetet komma till heders i barnets uppfostran. Sin mera
speciella uppgift torde den, om man stannar vid billiga anspråk, i flertalet
fall kunna anses fylla, och, såsom erfarenheten visar, finnas lärare, vilka
trots svårigheterna lyckas göra trädgårdsskötseln till ett av skolans bästa
ämnen.

Men om trädgårdsskötseln således tillhör folkskolan, så tillhör den
ock seminariet och kan ej därifrån avlägsnas, utan att den lärarutbildning,
som seminariet har att giva, blir ofullständig. Och även i och för sig är

Lärokurser.

187

den, av skäl liknande dem, som skaffat den eu plats i folkskolans ämneskrets,
att anse som eu värdefull beståndsdel i denna utbildning. Det
gäller blott att söka för seminarieundervisningen i trädgårdsskötsel finna
det rätta måttet och den rätta formen, att tillförsäkra den fullt dugliga
lärarkrafter och att giva den så gynnsamma yttre villkor som möjligt.

Att finna dess rätta mått är därvid det första. Kommittén har sökt
att i den mån det varit möjligt förstärka trädgårdsskötselns ställning i
seminariet. Den tid, som föreslås för ämnets räkning, är, åtminstone i
fråga om ämnets praktiska del, nagot större än den, som i regeln ägnas
däråt för närvarande. Och lärokursen i ämnet är i den föreslagna undervisningsplanen
framflyttad, så att den må kunna erhålla stödet av andra
tidigare eller samtidigt genomgångna ämneskurser. Icke dess mindre torde
undervisningen i trädgårdsskötsel snarare böra begränsa än utvidga sin kursplan
och alltfort avstå från anspråk på att kunna giva någon yrkesskicklighet
i egentligare mening. Den måste i likhet med så mycken annan undervisning
i seminariet åt-nöja sig med att giva intresse samt förmåga att
på egen hand utfylla luckorna och gå vidare. Liksom exempelvis i fråga
om slöjden, i fråga om många delar av naturkunnigheten och hälsoläran,
i fråga om skogsvården och lanthushållningen skall i fråga om trädgårdsskötseln
fortbildning bliva för folkskolläraren i många fall behövlig och
i alla fall önsklig. I seminariet känner han sig ännu oviss, om han någonsin
skall få användning för sina kunskaper i trädgårdsskötsel och till
följd därav ofta nog obenägen att lägga ned något större mått av arbete
på ämnet; först då han en gång finner sig i besittning av ett stycke jord
till egen brukning och i ansvar för en skolträdgård för sina lärjungars
räkning, inställer sig behovet av grundligare insikter. Kan han dä finna
sakkunnig hjälp, så torde han icke underlåta att begagna sig av den.

Insikten om att seminarieutbildningen i trädgårdsskötsel även i bästa
fall behöver förstärkas genom fortbildning har också kommit till uttryck.
Så kan erinras om de sedan flera år tillbaka förekommande trädgårdskur -

188

Undervisningsplauen.

serna vid Nääs och om de vid Adelsnäs i Östergötland sedan år 1905 af
frih. Th. Adelswärd med understöd av länets hushållningssällskap anordnade
kurserna i trädgårdsskötsel, liksom de förra avsedda särskilt för folkskollärare.
önskvärt synes, att åtgärder vidtoges för utvidgning-och förbättrinoav
trädgårdskurserna vid Nääs, vilka genom det samband, vari de kunna
ställas med andra sidor av lärarutbildningen, helt visst äga särskilt goda
förutsättningar för sitt ändamål.

I fråga om formen eller karaktären av undervisningen i trädo-årdsskötsel
vid seminarierna gäller det att lägga denna undervisning in under
de synpunkter, som behärska det övriga seminariearbetet. Onekligen utgör
den svårighet, som visat sig förefinnas för denna undervisning, ett exempel på
den allmänna svårigheten att inordna en mera yrkesmässig kurs i seminarieundervisningen.
Skall den försvara sin plats, måste den, i likhet med vad t. ex.
slöjdundervisningen sökt göra, inrätta sig efter i pedagogiskt avseende mera
omfattande men från yrkessynpunkt mera anspråkslösa syften. Uppgiften
är icke att utbilda handelsträdgårdsmästare utan att giva blivande lärare
och lärarinnor förmåga att göra trädgårdsskötsel till ett nyttigt och uppfostrande
läroämne i en barnskola. Det gäller vidare, att i seminarieundervisningen
ställa trädgårdsskötseln i samband och samverkan med besläktade
ämnen, så att den stöder dessa och stödes av dem. En av orsakerna
till att den ifrågavarande undervisningen mångenstädes varit mindre framgångsrik
har varit dess avskildhet från annan undervisning vid seminariet.
Tcke ens med biologien, som dock utgör trädgårdsskötselns grundval och
så gott som allestädes inom dennas område finner tillämpningar, har den
brukat stå i förbindelse. Läraren i trädgårdsskötsel har oftast varit en
yrkesman, ej sällan bunden med sin huvudsakliga verksamhet vid helt
andra intressen än seminariets. Om ock skicklig i sitt fack, har han
ej alltid ägt den allmänna bildning, att han förmått göra sin undervisning
i egentligare mening bildande och anknyta den till elevernas på andra

Lärokurser.

189

håll vunna insikter. Så har trädgårdsskötseln till en viss grad tett sig
som en främmande tillsats till seminariekursen.

Tydligt är, att frågan om lärarens utbildning är en för detta ämnes
ställning viktig fråga (jfr sid. 374). Läraren måste icke blott fylla den
fordran, som nuvarande seminariestadga ställer på honom: »god kunskap och
erfarenhet i vad till trädgårds anläggning och vård hörer», utan han måste
därjämte vara i besittning av ett visst mått av allmänbildning och pedagogisk
skicklighet. 1 annat fall skall han icke förmå att upprätthålla sitt
ämnes anseende inför eleverna och icke kunna vid sin undervisning träda
i insiktsfull samverkan med andra lärare.

Men även om det ifrågavarande läroämnet kommer att erhålla lärare,
:som äro fullt utrustade för sin uppgift, och om det till följd därav kommer
att bliva i pedagogiskt avseende på ett lyckligare sätt behandlat, än tidigare
i många fall varit händelsen, skall det på grund av sin natur och
den ringa tid, som kan ställas till dess förfogande, allt fort hava att
kämpa med stora svårigheter. Så mycket viktigare är det att tillse, att
det icke hämmas av de yttre hjälpmedlens bristfällighet. Seminarieträdgården
är för läroanstalten i det hela av ovärderlig betydelse såsom mera
än något annat förlänande den behag och trevnad, och den hör till de
medelbart och oförmärkt verkande uppfostringsmedel, vilkas värde alltför
lätt förbises. Omedelbart kan den på många sätt göras till nytta för
undervisningen, ej blott i trädgårdsskötsel utan ock i andra ämnen; särskilt
är den av värde för undervisningen av de mindre barnen i övningsskolan
samt för biologiundervisningen i övningsskola och seminarium. Men för
undervisningen i trädgårdsskötsel utgör den huvudvillkoret, och en trång
eller illa belägen eller eljest otjänlig seminarieträdgård utgör ett bestående
hinder för denna undervisnings framgång.

I detta sammanhang må i fråga om seminarieträdgården endast eu
omständighet beröras, som är av särskild betydelse för undervisningen.
Dennas huvudsyfte är att giva den blivande läraren eller lärarinnan håg

190

U ndervi sn i ngspla nen.

Manlig
slöjd. (Jfr
sid. 611 och
Band 2 sid.
■>‘17 ff.)

och förmåga att en gång undervisa i trädgårdsskötsel i folkskolan. Vad
som därför minst av allt får saknas i seminarieträdgården är en skolträdgård.
Denna bör naturligtvis höra samman med seminariets övningsskola.
Mer än genom mycken teoretisk utredning och mycket praktiskt
arbete skall läraren i trädgårdsskötsel vinna undervisningens huvudsyfte,
om han förstår att på ett efterdömligt sätt ordna och använda skolträdgården
och göra den till en påtagligen värdefull insats i övningsskolans
verksamhet.

Goss-slöjden i den svenska folkskolan är med hänsyn till sin uppgift
och sitt syfte ett av denna skolas yppersta läroämnen. Att den under den
korta tid den tillhört skolan skulle hava hunnit att i alla avseenden bliva
det bildnings- och uppfostringsmedel, som den helt visst kan ocli bör bliva,
är icke att begära. De anmärkningar, som riktas mot slöjdundervisningen,
bero visserligen ofta på bristande kännedom om dess syften och grundtankar,
men i många fall torde man ha skäl att giva akt på dem. Vårt
land intager i fråga om denna undervisning en i viss mån ledande ställning,
som snart skall vara förlorad, om vi icke kunna motse även hos oss eu
fortgående utveckling. Några synpunkter härvidlag vill kommittén framhålla.

Den svenska pedagogiska träslöjden bygger på eu bestämd metod.
Snickeriarbetets olika beståndsdelar eller göromål: täljandet med kniv, sönderdelandet
med såg, träets bearbetande med hyvel och stämjärn, gradning, sinkning,
falsning, limning o. s. v., bilda under namnet »övningar» grundbeståndsdelarna
i metoden och ordnas i eu följd enligt den kända satsen: »fortgående
utan språng från det lättare till det svårare, från det enklare till
det mera sammansatta». Dessa övningar göras nu icke till några fristående
abstraktioner i undervisningen, så att de inläras liksom blott för sin egen
skull, utan de förknippas med bestämda ändamål och inläras under och
genom tillverkandet av konkreta slöjdföremål, »modeller». Modellens be -

Lärokurser.

191

skaftenhet bestämmes dels av de övningar, som vid dess utförande böra
förekomma, dels av strävandet att erhålla enkla och välformade samt i det
alldagliga livet användbara saker: blomsterpinnar, nyckelstickor, skärbräden,
klädhängare, pennlådor o. s. v. Och modellerna ordnas slutligen till eu
»modellserie» på det sätt, att denna kommer att i sig innesluta den metodiskt
ordnade övningsserien och således med avseende på det arbete, som
vid dess utförande erfordras, liksom denna kommer att innebära ett fortgående
utan språng från det lättare till det svårare, från det enklare till
det mera sammansatta. Den bekanta Nääs-serien omfattar ej mindre än
50 nummer, det första en pekpinne, det sista ett nattduksbord. \ ad den
slöjdande lärjungen har att göra, är att med skolans modellserie till
mönster själv så noggrant som möjligt söka åstadkomma en likadan serie
av modeller. Och läraren har att därvid handleda honom, naturligtvis
i möjligaste mån så, att lärjungens eftertanke och självverksamhet
främjas.

Sådana äro metodens grundtankar. I vad mån de blivit följdriktigt
och lyckligt genomförda vid den undervisningsanstalt, som gjort dem mest
kända, torde endast fackmännen kunna bedöma. Det allvar och det intresse,
varmed folkskolans lärare tagit upp slöjdundervisningen, länder dem till
största heder. Man måste förvåna sig över, huru snabbt och säkert slöjden
vunnit insteg vid våra folkskolor och där skaffat sig erkännande och
aktning.

I väsentlig mån har härtill bidragit den fasta undervisningsmetod,
som slöjdundervisningen ägt, i det stora flertalet fall »Nääsmetoden» eller
någon, som byggts upp efter i huvudsak samma tankegång.

Men varje sträng metodisering har sina faror. Metoden stöder läraren
och underlättar hans arbete, men den binder honom också och skymmer
hans blick för det, som icke faller omedelbart inom de givna vägmärkena.
1 all synnerhet blir detta händelsen, då metoden äger den utbredning och
det anseende, som den nu ifrågavarande. Det kan icke nekas, att modell -

192

Undervisninssplauen.

serien i händerna på en lärare, som ej är särskilt begåvad för undervisningen
i fråga, i någon mån verkar förtryckande på undervisningen och
ger den ett drag av formalism, som illa står tillsamman med hela ämnets
praktiska syfte. Och detta gäller ej blott om Nääs-serien utan även om
de andra modellserier, som finnas i bruk, uttänkta av framstående slöjdlärare.
Inom det område, där eu modellserie vunnit tillämpning, har den
en stark benägenhet att klavbinda undervisningen och göra den stereotyp.
Mången lärare kommer aldrig ut ur den serie han en gång i seminariet
eller annorstädes blivit förtrogen med, och så kan åratal igenom klass efter
klass av barn i en skola ha fått tillverka samma sorts föremål, från år till
år nära nog så på hårsmånen lika, som vore de gjorda av en maskin. Men
därmed motverkas på ett betänkligt sätt det viktiga, i metoden ingående
syftet att låta intresset för det konkreta föremålet och dess praktiska
ändamål bliva det drivande i lärjungens arbete. Genom att år från år
fortvara såsom en för alla de slöjdande obligatorisk kopieringsuppgift förlorar
slöjdmodellen i någon grad sin egenskap av att vara ett individuellt,
i och för sig värdefullt ting och blir just vad den icke skulle vara, ett
övningsnummer, som utföres för övningens skull. Och den stränga noggrannhet
med avseende på storlek och form, varmed kopieringen skall och
bör ske, undanskymmer ytterligare det praktiska ändamål, som skulle förläna
det tillverkade föremålet åtminstone en del av dess intresse i tillverkarens
ögon.

Vidare: metoden bjuder lärjungen en verksamhet, som helt och
hållet är efterbildande, kopierande. En sådan verksamhet saknar en del
sidor, som för eu uppfostran till praktiskhet äro av särskilt värde. Den
sätter knappt i nämnvärd mån lärjungens uppfinningsförmåga på prov eller
hans fantasi i rörelse. Och då dessutom tonvikten faller och bör falla på
noggrannheten i efterbildandet, är heller icke mycket utrymme lämnat
för tilltagsenhet och snarfärdighet, som också äro i praktiskt avseende
goda egenskaper. Det bör medgivas, att slöjdarbetet dock ger tillfälle till

Lärokurser.

193

rätt mycken fri verksamhet i fråga om enskildheter och att man ej av
ett enda undervisningsämne kan begära en allsidig inverkan på lärjungen.
Men å andra sidan måste sägas, att just ett av huvudsyftena för slöjdundervisningen,
nämligen utvecklingen av barnets självverksamhet, genom
nu anmärkta förhållande erfar en ej oväsentlig begränsning.

Det sagda avser icke att vara ett klander mot modellserien, men
väl mot dess envälde. Det är genom modellserien, som snickerislöjden
över huvud taget blivit möjlig som undervisningsämne i en skola, blivit
ett ämne, som även i eu medelmåttig lärares hand icke förfelar sitt syfte
att utveckla förståndet och handafärdigheten, befordra ordningssinnet
och ingiva aktning för åtskilliga av de egenskaper, som utmärka den
skicklige kroppsarbetaren. Att förkasta modellserien vore att riva ned
det berömliga verk, som vi ha att tacka för att den svenska slöjden
blivit känd i varje land. Och att vid övningsuppgifternas utförande
avstå från fordran på noggrannhet, vore att avstå från slöjdens disciplinerande
inflytande och från den egenskap hos detta läroämne, som
ställer det vid sidan av geometrien som formellt bildningsmedel. Men vad
man torde kunna göra, är att söka något minska den bundenhet och enformighet,
som ett oavlåtligt fasthållande vid det metodiska systemet för
med sig. Det synes både önskvärt och möjligt att begränsa de fasta
hållpunkter, som modellserien ger, till ett något mindre antal, så att man
mellan dem och efter dem får något spelrum för en mera fri verksamhet.
Att med andra ord bereda några tillfällen för den slöjdande gossen att, i
den mån han kan hava uppnått erforderlig skicklighet, utföra arbeten efter
eget val, därvid han icke har att blott efterbilda utan ock får själv uppfinna
och planlägga, och därvid läraren med avseende på arbetets resultat
finner sig vid att det bär vittne om sin upphovsmans barnsliga ålder.
Den barnsliga produktionen har fått berättigande och plats i mycket annat
skolarbete, i barnens små uppsatser, naturvetenskapliga försök, teckningar,
målningar, och den synes böra få sin betydelse erkänd även i slöjden.

25—082815 Folkunder v.-kom m. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

194

Undervisningsplanen.

Även åt själva modellerna torde kunna givas något mera omväxling,
än nu sker. Att fullkomna sitt modellförråd bör vara varje slöjdlärares
strävan. Om nurnrens antal i serien minskas, så kan däremot varje nummer
företrädas av tvä eller flera modeller, mellan vilka lärjungen får
välja. Redan denna frihet, som ju icke vållar undervisningen synnerlig
svårighet, skall verka välgörande.

En annan synpunkt för utvecklingen av goss-slöjden i folkskolan har
kommittén redan haft anledning påpeka i sitt yttrande till riksdagens
statsutskott angående Luleåseminariets byggnadsfråga.

Till de vanliga reglerna för den pedagogiska träslöjden hör,
att den strängt skall begränsa sig inom sin art, således undvika varje
tillsats av arbeten, som kunna anses falla inom andra slöjdområden. Det
svnes icke hava varit metodiska skäl, som lett till uppställandet av denna
grundsats, utan huvudsakligen fruktan för att hopa olikartade läroämnen
och därigenom splittra lärjungarnas intresse. Emellertid torde det, huru
berättigad ock en sådan fruktan är, kunna ifrågasättas, om icke en fullständig
begränsning av slöjdarbetet till en enda slöjdart innebär en ensidighet,
vilken i någon män motverkar det praktiska syftet med slöjdundervisningen,
nämligen att icke blott i någon viss riktning utan i möjligaste
mån allsidigt utbilda handafärdighet och praktiskt sinne. Skall
slöjdundervisningen i detta avseende giva sitt bästa resultat, bör den,
synes det, låta lärjungen sysselsätta sig även med annat material än träet
och andra verktyg än de för dettas bearbetning brukliga. Vid sidan av
träslöjden kommer då närmast metallslöjden. Att få göra bekantskap med
de viktigaste metallerna, järnet, kopparn, tennet, att vinna någon färdighet
i hanterandet av filen och hammaren, att lära sig löda, välla och härda,
detta är för eu gosse av högt värde. Det ökar i ej ringa grad hans förmåga
att reda sig med sådana arbeten, som en gosse gärna vill försöka
sig på, och vidgar för honom det område, inom vilket han kan öva sitt praktiska
förstånd. Också finner man, att slöjdundervisningens utsträckning till

Lärokurser.

195

att innefatta även något metallarbete i hög grad ökar det intresse, som
lärjungarna i allmänhet ägna denna undervisning, och metallslöjden har
allt mera vunnit inträde i våra folkskolor, särskilt i städerna.

Det är ingalunda kommitténs mening, att metallslöjd i ordets vanliga
omfattande betydelse skulle införas i våra folkskolor, så att man för
dess räkning allestädes skulle kräva sådana dyrbara anordningar, som man
finner i de större städernas bäst utrustade skolor. Här är överhuvudtaget
icke fråga om något nytt, fristående ämne, utan endast om en tillsats
av en ny beståndsdel till det förutvarande slöjdarbetet. Eu filbänk
med ett skruvstycke, ett städ med hammare, en lödlampa eller i bästa fall
en ässja av enklaste slag, och möjligheten är given väl icke att genomgå
eu systematisk metallslöjds modellserie, men att i angiven riktning utvidga
övningsfältet och i väsentlig mån öka slöjdundervisningens praktiska
värde.

I fråga om den framtida gestaltningen av slöjdundervisningen i
folkskolan må slutligen en tredje synpunkt beröras, om den ock i praktiskt
avseende är mindre betydelsefull, nämligen den estetiska synpunkten.

över huvud taget gör sig skönhets- eller prydlighetsintresset endast i
ringa grad gällande i vår skolslöjd. Det hör till den svenska träslöjdens gedigna
grundläggning, att den försmått det petiga svsslandet med träsnidning,
lövsågning och dylikt och att den icke vill genom färgbestrykning dölja ett
slöjdarbetes fel eller förtjänster. Men man kan, även ur rent pedagogisk
synpunkt, fråga, om den icke härvid drivit sina grundsatser väl långt.
Barnet har lust att pryda och utsira. Finge det försöka att förse ett eller
annat av sina slöjdarbeten med någon liten utsmyckning, åstadkommen
med sirjärn eller pensel, skulle arbetet få för sin tillverkare ett innehåll
och ett personligt värde, som den blotta modellkopian svårligen får. Att
uppfostra till skönhetssinne hör ock till skolans uppgifter. Hon gör det
först och främst genom att visa intresse för frågan: vad är vackert? och
hon gör det verksammast genom att låta barnen själva bilda det som är

10(5

Undervisningsplanen.

vackert. Intet läroämne, icke ens teckningen, torde äga större möjligheter
än slöjden att utan tillbakasättande av något annat sitt syfte uppfostra
till sinne för det sköna och aktning för konstens alster.

I detta avseende har man börjat fästa uppmärksamhet särskilt vid
en sida av frågan. Vår skolslöjd är planlagd ur helt allmänna pedadagogiska
principer, och hur varmt det intresse än varit, som fört den
framåt, så är det förklarligt, om den fått över sig ett drag av opersonlighet.
Våra modellseriers nummer äro ganska välformade saker, men
någon sorts stil förråda de icke. De äro så att säga de enkla matematiska
uttrycken för de föremål, som de representera, och kunna i sin allmängiltighet
höra hemma över allt i världen. Men det synes dock osannolikt,
att icke slöjdundervisningens pedagogiska syften skulle nås, även om
modellen bure något drag, som erinrade om dess svenska ursprung. Det
synes med andra ord icke alldeles opåkallat, att svensk skolslöjd söker
sig någon förbindelse med vad som funnits eller ännu linnes av svensk

O O

hemslöjd.

Att detta kan ske endast i ringa utsträckning är tydligt, liksom ock
att slöjdalstrets ändamålsenlighet alltid förblir den viktigaste synpunkten.
Men detta hindrar icke, att skolslöjden av en dylik förbindelse bör kunna
draga vinning. Har blott läraren en gång fått sinne för betydelsen av
det halvförgätna arv, som den gamla hemslöjden lämnat oss i vackra och
egenartade former och ytmönster, skall han helt visst finna mycket att
därav hämta vid utarbetandet av sina slöjdmodeller och kunna giva dessa
ett i estetiskt avseende förhöjt värde.

Om den ställning, som den pedagogiska träslöjden bör intaga i
folkskolans undervisningsplan, har kommittén icke anledning att yttra sig
i detta sammanhang. Här bär kommittén endast velat framhålla de
synpunkter, som synas kommittén viktigast för en fortgående lycklig utveckling
av slöjdundervisningen i vårt land. Dessa synpunkter äro: mera
frihet och självverksamhet i lärjungens arbete, större mångsidighet i arbetets

Lärokurser.

197

art, mera konstnärlig utformning av slöjdföremålen i anslutning till nationella
mönster. — Kommitténs förslag till kursplan för manlig slöjd i folkskoleseminarierna
söker att med sorgfälligt bevarande av den svenska slöjdmetodens
huvudgrunder i någon mån främja en utveckling i sådan riktning.

Med slöjden inträder i folkskolans läroplan eu skillnad mellan Husligt
gossarnas och flickornas skolarbete. Mot träslöjden för gossarna svarar(J£r
för flickorna det kvinnliga handarbetet: »stickning, linnesömnad, stopp-sid- 342 ff)
ning och lappning». Härmed har skolan tagit, sikte på den särskilda
arbetsuppgift i livet, som av ålder tillhört kvinnan. Av denna uppgift
har den dock tagit ut endast en sida, den som varit skolan lättast att
se till godo. Kraftiga bemödanden hava under senare år gjorts i syfte
att låta det kvinnliga arbetet på något fullständigare sätt bliva föremål
för skolans uppmärksamhet, och så har huslig ekonomi blivit ett skolämne,
som börjat vinna inträde även i folkskolan. Där tillhör den visserligen
liksom slöjden de ämnen, vari undervisning icke skall utan blott
kan meddelas. Normalplanen av år 1900 upptar kurs i huslig ekonomi
såväl för den egentliga folkskolan som för folkskolans högre avdelning,
och en kungl. kungörelse av den 16 juni 1906 stadgar rätt till statsunderstöd
åt skoldistrikt, som anordnat undervisning i ämnet. Det lider intet tvivel,
att ju icke den utveckling, som sålunda börjat, skall fortgå. Den hör
till det allmänna strävandet efter eu mera praktisk läggning av vår folkundervisning.

I fråga om upptagande i folkskoleundervisningen av huslig ekonomi
eller, med den benämning kommittén funnit lämpligast, hushållsgöromål
hänvisas ofta till hemmet: det är hemmets sak, icke skolans, heter det,
att i sådant avseende undervisa och uppfostra. — Mot denna invändning
har man att ställa eu erinran om huru det verkligen förhåller sig med
många av de nutida hemmens intresse och förmåga i detta stycke. I och
med den genomgripande förändring, som hela näringslivet erfarit under

198

U nderv isningsplanen.

det gångna århundradet, hava, som bekant, helt nya förhållanden inträtt
i hemarbetet. Nära nog det mesta av det, som fordom bereddes eller
tillverkades i hemmet av kvinnornas förfarna händer, produceras numera
fabriks- eller yrkesmässigt, och den köpta varan blir billigare än den
hemgjorda. Detta gäller i synnerhet produkterna av sådant arbete, som
krävde mycken skicklighet och därför mycken övning, men till eu viss
grad även alstren av det vanliga hushållsarbetet. Särskilt i städerna, i
stadsliknande orter och industritrakter återstår av husmoderns görornål i
hemmet till synes ganska litet. Det som är kvar anses icke kräva någon
synnerlig övning eller förmåga. Vidare: kvinnan har på andra områden
funnit uppgifter för sin verksamhet, som giva henne mera oberoende och
förefalla henne förnämligare och som hon redan vid tidig ålder måste
börja utbilda sig för; i jämförelse med dessa bli de husliga bestyren ej
sällan betraktade som något tarvligt, som den unga dickan helst vill slippa
ta befattning med. Kommer därtill, att i många hem förvärvsarbetet tar
ej blott mannen utan även hustrun i anspråk och hindrar henne att, även
om hon har duglighet till att handleda sina döttrar i hemsysslor, ägna
sig däråt.

Huru stor betydelse det kvinnliga hemarbetet har även i sin nutida
mera begränsade omfattning, torde icke behöva närmare utvecklas;
samhällets välfärd beror av hemmen, men hemmets bestånd beror till
väsentlig, ofta till väsentligaste del av husmoderns arbete, och man skulle
kunna följa detta arbetes betydelse från det enskilda till det allmänna på
olika områden samt uppvisa dess värde för familjens och folkets ekonomiska
välstånd, kroppsliga och sedliga hälsa. Men obestridligt är, att
samverkande orsaker av nu antydd art i betänklig grad förminskat hemmens
förmåga att uppfostra till husligt arbete och även försvagat insikten
om en sådan uppfostrans behövlighet.

Det blir skolans sak att övertaga och efter sin förmåga söka fylla
de uppgifter i barnets uppfostran, som hemmet lämnar från sig. Det

Lärokurser.

199

anspråket ställes från hemmets sida på skolan, och det ställes ofta med
en icke alldeles oberättigad erinran om, att skolan till icke oväsentlig
grad tar barnet från hemmet.

Så har folkskolan måst börja tänka på att till sin undervisning i
kvinnlig slöjd foga undervisning även i det kvinnliga arbete, som innefattas
i benämningen huslig ekonomi. Man frågar, vad skolan val egentligen
kan uträtta med en sådan undervisning, och menar, att det icke
kan bli synnerligen mycket. Visserligen, skolan kan aldrig giva sina
kvinnliga lärjungar vad de skulle få genom deltagande enligt gammal sed i
ett välordnat hems alla bestyr. Den färdighet i matlagning och andra hushållsgöromål,
som skolan kan bibringa, blir i jämförelse härmed obetydlig. Men
den år därför icke värdelös. Den är i varje fall bättre än ingen, och den har
ett särskilt värde däri, att den är vunnen genom eu planmässigt ordnad
undervisning, som ställt arbetet under bestämda ledande synpunkter, framför
allt i fråga om ekonomiens och sundhetens fordringar. Barnen ha t. ex.
icke blott fått öva sig att laga ett mål mat utan även fått lära sig att
bedöma dess kostnad och dess näringsvärde. Genom denna förening av
teoretiska synpunkter med den praktiska övningen blir skolundervisningen
av värde även för de barn, som i sina hem få på ett grundligare sätt deltaga
i de husliga göromålen.

Men betydelsen av hushållsgöromål såsom läroämne i folkskolan
ligger icke endast eller ens företrädesvis i den lilla färdighet och insikt
i ämnet, som lärjungarna kunna vinna. Den ligger helt visst ännu mera
däri, att skolan genom det husliga arbetets upptagande i sin ämneskrets
uttryckligen angivit detta arbete som en uppgift för undervisning och
uppfostran, likvärdig med dem, åt vilka skolan sedan gammalt ägnar sin
omsorg. Det gäller framför allt att söka återgiva åt det kvinnliga hemarbetet
den aktning, som det på grund av sin utomordentliga betydelse
förtjänar. Kan skolan härtill medverka, så gör den eu icke ringa gärning.
Och att den detta kan, synes erfarenheten intyga.

200

Undervisningsplanen.

För övrigt är det tydligt, att hushållsgöromål är ett skolämne av
stort uppfostringsvärde helt allmänt taget, ett i egentligaste mening praktiskt
ämne, ägnat att utbilda sinne för ordning och snygghet, för omtänksamhet
och sparsamhet. Om någonsin en verksam »undervisning i
sparsamhet» kan givas i barnskolan, så är det den som skolflickorna få i
och med undervisningen i huslig ekonomi, därvid sparsamhetsintresset får
sin tillämpning just inom det område, varest det längre fram i deras liv
i första rummet bör göra sig gällande.

Om nu således hushållsgöromål av giltiga skäl är och allt allmännare
bör bliva ett läroämne för folkskolornas kvinnliga lärjungar, så är
det klart, att den icke får saknas i lärarinneseminarierna. Kommittén
hemställer, att detta ämne framdeles där skall utgöra en obligatorisk beståndsdel
i undervisningen. Intet kan bättre tala för en sådan hemställan
än det sakförhållandet, att undervisning i huslig ekonomi, trots de med
dess anoi’dnande förbundna svårigheterna, redan börjat införas vid de
kvinnliga seminarierna. Vid seminariet i Skara förekommer sådan undervisning
allt sedan år 1903, vid seminariet i Landskrona sedan år 1906, vid
seminariet i Kalmar sedan år 1909 och vid seminariet i Stockholm sedan
år 1910.

Visserligen kunde man tänka sig, att den ifrågavarande undervisningen
kunde förekomma i folkskolorna utan att förekomma i seminarierna,
i det att den i folkskolorna anförtroddes åt särskilt utbildade facklärarinnor.
I de större folkskolorna, i synnerhet i städernas, torde måhända eu särskild
lärarinna i ämnet på grund av en del praktiska skäl vara lämpligast.
Men skulle landsbygdens alla folkskolor bli beroende av tillgången på
facklärarinnor och av möjligheten att bekosta deras anställande, bleve,
som lätt inses, det stora flertalet av våra folkskolor i saknad av undervisning
i huslig ekonomi. Man inser ock, huru mycket bättre, under i
övrigt lika förhållanden, undervisningen bör bli, om den meddelas av
barnens egen lärarinna, som känner dem och känner deras hem och som

Lärokurser.

201

kan anknyta sin undervisning till deras kunskaper på andra områden, än
om den gives av en lärarinna, som i regeln endast under en kortare tid
uppehåller sig vid skolan.

Till och med om man icke ansåge sig kunna eller böra utbilda
den blivande folkskollärarinnan till att själv undervisa i husliga göromal,
hade man skäl att införa huslig ekonomi i de kvinnliga seminarierna.
Man kan i detta fall påminna om lärarinnans behov för egen del av insikt
i ämnet. Hon är ju i regeln hänvisad till att själv besörja sin hushållning,
och det är eu allmän och säkerligen grundad åsikt, att hon
därvid ofta visar sig mindre väl förstå, vad en god omtanke om hälsa
och arbetskraft fordrar. Men framför allt hade man det skäl, som ligger
i den välgörande återverkan, som utbildning i det praktiska har på lärarens
och lärarinnans verksamhet i det hela. Denna återverkan sträcker sig till
undervisningen i alla skolämnen. Ty allestädes kunna tillämpningar göras
på det praktiska livets förhållanden och hänsyn tagas till dessa på ett
sätt, som stärker barnens intresse och aktning för de uppgifter, som möta
dem utanför skolan. Och vad nu särskilt det husliga arbetet beträffar,
så torde det vara uppenbart, att man, om man vill vinna intresse och
aktning därför bland folkskolans lärjungar, får se till, att det icke av
skolornas egna lärarinnor betraktas med den ringaktning, som okunnigheten
brukar föra med sig.

Kommittén har ansett sig kunna lägga in i de kvinnliga seminariernas
undervisningsplan en kurs i hushållsgöromål, som efter kommitténs mening
bör kunna giva folkskollärarinnorna nödiga förutsättningar att undervisa
i ämnet i folkskolan. Att kursen fått göras ganska knapp, måste medgivas.
Från mera yrkesmässig synpunkt skall den sannolikt synas allt för
knapp. Märkas bör dock, att den förlagts till de två högsta seminarieklasserna,
så att eleverna genom den underbyggnad de erhållit i biologi,
kemi, ekonomilära och hälsolära böra med lätthet tillägna sig den teore 26—082815

Folkunder v.-kornm. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

202

Undervisningsplanen.

tiska sidan av ämnet. — Såsom förut nämnts (sid. 140), har kommittén
sammanfört hushållsgöromål med kvinnlig slöjd till ett ämne: •»husligt arbete».

Vad den kvinnliga slöjden beträffar, åsyftar den av kommittén föreslagna
kursplanen väsentliga förändringar i undervisningen. Enligt nuvarande,
för den äldre seminarieundervisningen karakteristiska bestämmelse
utgöres kursinnehållet av »den för övningsskolan antagna övningsserien».
Detta innebär föga mer, än vad man kan fordra av eleverna vid
deras inträde i seminariet. Seminariets undervisning i detta ämne såväl
som i andra bör giva dem något annat och mera än en kurs för barn.
Den skall söka utbilda dem till slöjdlärarinnor, som ha förmåga att självständigt
bedöma och ordna sin undervisning. Särskilt gäller det att göra
dem mera oberoende gent emot modellserien, vilken i ännu högre grad
än i fråga om gosslöjden binder den kvinnliga slöjdundervisningen i folkskolorna
och vållar ett ideligt upprepande år efter år av samma slöjdarbeten,
nära nog lika hela landet över.

Med avseende på innehållet av lärokursen i »husligt arbete» och de
grundtankar man velat se tillämpade vid undervisningen hänvisas till
kursplanen och dess utförliga motivering. Såväl kursplanen som motiveringen
torde ådagalägga, att kommittén haft för avsikt att verkligen få
till stånd eu praktisk undervisning i detta praktiska ämne. Att en sådan
undervisning förutsätter en icke obetydlig pedagogisk och fackmässig utbildning
hos seminarielärarinnan i husligt arbete, är tydligt. Därom
får kommittén på annat ställe närmare uttala sig (sid. 376).

Gymnastik Enligt 1894 års undervisningsplan skall för gymnastik anslås minst

med lek . .. .

och idrott, en halv timme varje dag eller 3 gymnastiktimmar i veckan för varje klass.

oel Band1 3Endast vid en del av våra kvinnliga seminarier nöjer man sig med denna
sid 272 ff") »,

tid för gymnastiken, och vid våra manliga seminarier är en lektionstimme
varje dag för varje klass regeln.

Lärokurser.

203

Kommittén föreslår, att gymnastiken skall övas vid de kvinnliga seminarierna
i första klassen en hel lektionstimme, d. v. s. 45 minuter, varje
dag och i övriga klasser 30 minuter varje dag, tid för omklädningen däri
icke inräknad, och vid de manliga 45 minuter varje dag, varvid ej heller
tid för av- och påklädning skall inräknas. Gymnastikens veckotimtal skulle
i överensstämmelse härmed bliva vid de kvinnliga seminarierna 6 i första
klassen och 4 i övriga klasser, vid de manliga seminarierna 6 i alla klasserna.

Vidare har kommittén sökt bereda tid för ordnade idrottsövningar.
H varje klass, antingen ensam för sig eller tillsamman med en annan, skall
enligt kommitténs förslag en eftermiddag varje vecka under ett par timmars
tid sysselsätta sig med idrott. Övningarna ledas av gymnastikläraren och
kunna vara av olika slag: bollspel och andra lekar, skidlöpning, skridskoåkning
o. s. v., allt efter olika årstider och väderleksförhållanden.
När vädret är otjänligt för övningar i det fria, samlas man i gymnastiksalen,
där kroppsövningarna kunna omväxla med föredrag eller diskussioner
i ämnen, som tillhöra idrottens, gymnastikens, hälsolärans och kroppsuppfostrans
områden, eller tiden på annat sätt användes till omedelbart eller
medelbart gagn för elevernas kroppsliga utveckling och sundhet och för deras
förmåga att framdeles som lärare leda barnens uppfostran i fysiskt avseende.
Den dag, då klassen har sin idrottseftermiddag, skall den vara fri från
obligatoriska hemuppgifter till den följande dagen.

Någon särskild tid för den teoretiska undervisningen i gymnastik
har kommittén icke upptagit. Denna undervisning kan lämpligen förläggas
till samma dagar som idrottsövningarna, därvid, i den män behövligt är,
antingen dagens gymnastiklektion eller idrottstiden helt eller delvis därför
tages i anspråk. Även tiden för elevernas undervisningsövningar tages på
sätt och vis från ämnets timmar, i det att den grupp av fjärde klassens
elever, som för dagen biträder vid övningsskolbarnens gymnastik, är befriad
från deltagandet i klassens gymnastiklektion under samma dag. Sä

201

Undervisningsplanen.

enligt kommitténs förslag, som på detta sätt skulle möjliggöra flerdubbelt
mera övningsundervisning i gymnastik än i något annat ämne.

Såsom synes, har kommittén tillämnat gymnastiken och idrotten eu
ganska stark ställning vid seminarierna, gynnsammare än den de eljest i
svenska skolor intaga, således ojämförligt gynnsammare än den man i
allmänhet finner åt dem anvisad i utländska läroanstalter. Mången skall
kanske befara, att de fått för sin räkning väl mycken tid i förhållande
till den som ägnas åt andra ämnen. Men kommittén har ansett, att
vårt folks fysiska uppfostran är eu av våra allra viktigaste framtids»
uppgifter och att det arbete, som därpå skall nedläggas, framför allt måste
utföras i våra folkskolor, således grundläggas i våra seminarier. Kommittén
har ock hyst den förhoppningen, att den tid, som i seminarierna ägnas åt
elevernas kroppsliga utbildning, medelbart skall komma elevernas studiearbete
till godo genom att för detta arbete skänka dem ökad förmåga i
ökad kroppslig hälsa och styrka, och kommittén har slutligen hyst förtroende
till gymnastikens, lekens och idrottens disciplinerande och i allmänhet
sedligt stärkande inflytande. Om de svenska folkskoleseminarierna i det
avseendet visa en olikhet med flertalet utländska, att gymnastiken och
idrotten i de törra erhållit ett jämförelsevis stort utrymme, bör detta enligt
kommitténs åsikt räknas dem till godo från eu sund folkuppfostrans synpunkt.

\ i hava dessutom i detta avseende inhemska uppslag att tillvarataga
och en del egna tillgångar att förvalta. Det behöver knappast sägas, att kommitténs
kursplan för gymnastik innebär ett bestämt fasthållande vid den
svenska gymnastikens grundsatser, sådana de, på allt mångsidigare och
ändamalsenligare sätt tillämpade, segrande bestått allt ifrån Lings dagar.
Dessa grundsatser äro kända. Enligt dem skall den pedagogiska gymnastiken
icke åsyfta utbildandet av någon akrobatisk eller atletisk konstfärdighet;
den skall undvika all ensidighet och all överdrift. Dess mål är kroppens
harmoniska utveckling till hälsa och kraft, dess daning till ett lydigt

I)on praktiska lärarutbildningen.

205

verktyg för den sedliga viljan enligt det gamla kända ögonmärket för all uppfostran:
»en sund själ i en sund kropp». Redan Ling betraktade emellertid
idrotten, den gymnastiska leken, som en behövlig utfyllnad till den mera
formbundna gymnastiken. Idrotten och idrottsleken äga i många trakter
av vårt land ännu fäste i gammal sedvänja, och under senaste årtionden ha
de hos oss blomstrat upp till en verklig folkrörelse. Det är väl sant, att
denna rörelse ofta skadas av de överdrifter, som en omåttlig tävlingslust
framkallar, men i det hela torde den få anses som en glädjande och
framtidsrik företeelse. För skolorna gäller det att taga den i sin tjänst
och medverka till att den utvecklas i god riktning. Att leken och idrotten
böra utgöra en beståndsdel i skolornas ordnade kroppsövningar, är numera
allmänt erkänt. De höra dit ej blott på grund av sin betydelse för den
kroppsliga utvecklingen utan i lika hög grad på grund av sin betydelse
för utvecklingen av barnets själsförmögenheter och karaktär. Så mycket
mindre kunna de saknas i lärarutbildningen.

4. Den praktiska lärarutbildningen.

Den viktigaste men också den svåraste delen av seminariernas uppgift
är elevernas praktiska utbildning för lärarkallet. Den icke blott ställer
stora anspråk på den enskilde seminarieläraren och kräver ett enigt
och oavlåtligt samarbete lärarna emellan; även själva dess planläggning
erbjuder stora svårigheter, och den gör seminariernas arbetsordning och
hela organisation mera invecklad än de flesta andra läroanstalters.

Till att börja med är det av vikt att göra sig reda för, vad den Beg,dnsnitig
... . . i-ii . . .av semina fyrariga

seminariekursen i avseende pa praktisk lärarutbildning kan och Hets uppgift

.... * fråga om

icke kan giva. den prak Den

kan näppeligen giva eleven förtrogenhet med eller ens övnin g ningen.
i undervisningen i varje ämne på varje stadium av skolan, knappast skänka

206

Undervisningsplanen.

honom förmåga att i större utsträckning planlägga och genomföra undervisningen
inom något läroämne. Den kan endast mycket ofullständigt låta
honom göra praktisk bekantskap med de många olika organisatoriska former,
vari folkskolan hos oss uppträder. Den kan icke bibringa honom
någon större vana att sköta en skola eller ens en skolklass i dess helhet från
dag till dag eller att utöva den individuellt uppfostrande och vårdande verksamhet
bland lärjungarna, som utgör det högsta och det svåraste i lärarens
arbete. Den ingående kännedom om lärjungarna, läroämnena och
skolförhållandena och den metodiska säkerhet, som eu lärare behöver för
att röra sig med frihet i sitt arbete och fasthålla alla dess olika syften,
vinner han först genom en icke allt för kortvarig lärarverksamhet på
egen hand och på eget ansvar. Även i bästa fall skall den nyblivne folkskolläraren
inför den uppgift, som möter honom, finna sin praktiska utbildning
mycket ofullständig och måhända vara benägen att härför klandra
den utbildningsanstalt han lämnat.

Och dock är det icke obetydligt vad seminariet i sådant avseende
kan och bör hava givit honom. Det bör hava givit honom, dels på teoretisk,
dels på praktisk väg, en överblick över folkskolans anordning och
arbete i det hela samt de ledande synpunkterna för dess olika undervisningsämnens
metodiska behandling. Om elevens praktiska övningar icke
kunnat utsträckas över lärokurserna i deras helhet, så ha de åtminstone
givit honom en rätt god förfarenhet i planläggandet och genomförandet
av den begränsade undervisningsuppgift, som kallas en »lektion», och gjort
honom förtrogen med klassundervisningens taktiska regler. Med avseende på
uppfostringssidan av lärararbetet har han fått .på ett ganska grundligt
sätt teoretiskt sysselsätta sig med uppfostringsproblemens huvudpunkter och
tillika fått göra de första försöken som uppfostrare och ordningens handhavare.
Slutligen, seminariet kan och bör hava givit honom, för hans
framtida verksamhet som undervisare och uppfostrare, goda föredömen.
Vad seminariets lärare, var i sin stad och efter sin individualitet, i detta

Den praktiska lärarutbildningen.

207

hänseende förmått skänka, blir måhända den betydelsefullaste behållningen
av seminarieelevens utbildning. Särskilt har man härvid att tänka på lärarnas
ställning till seminariets övningsskola, på deras förpliktelse att i enig
samverkan söka göra denna till en verkligen god skola, vars lärjungar
både i kroppsligt och andligt avseende finna insiktsfull och sorgfällig omvårdnad.

De erfarenheter, som den blivande folkskolläraren får tillfälle att
göra under sin seminarietid, och de lärdomar, som han i seminariet erhåller,
kunna icke göra honom utan vidare till eu god lärare. Men de kunna
skydda honom mot svårare misstag, och de kunna vägleda honom i den
fortsatta praktiska utbildning, som det framtida arbetet i skolans tjänst
skall och bör medföra. Såsom en förberedelse och förutsättning för denna
fortsatta utbildning bör seminarieutbildningen framstå och uppfattas. Ingenting
är sämre, än om eleven för med sig från seminariet den föreställningen,
att han är »färdig-*. Och eu av seminarieundervisningens viktigaste
uppgifter blir, även i den del som här avses, att giva eleven uppfordran
till och håg för strävandet efter fortsatt utbildning.

All undervisning vid seminariet måste i någon man få sin egendom- Pf» /"M*;

c o o ttska ut bild

lio-a prägel av det mål, för vars skull hela anstalten är till. Och om den ningens an °

r n ordnande.

icke, såsom den fordom gjorde, söker antaga barnundervisningens former, (J.h ««*• 61
utan rättar sig efter seminarieelevens personliga och intellektuella stånd- *»/. 2*0
punkt, är därmed blott så mycket mera anledning given för seininarieläraren
att betona skillnaden mellan barnets och den vuxnes själsliv
och klart framhålla de metodiska tillvägagångssätt, som tillhöra barnskolan.
Till lärokurserna för vart och ett av seminariets undervisningsämnen,
ekonomilära, främmande språk samt psykologi och pedagogik undantagna,
hör ock enligt kommitténs kursplaner eu framställning av ämnets
metodiska behandling i folkskolan (sid. 179). Dessa beståndsdelar i den teoretiska
undervisningen utgöra omedelbara och viktiga bidrag till den praktiska

208

Undervisningsplanen.

utbildningen. Ännu mera gäller detta om hela det läroämne, som benämnes
»psykologi och pedagogik», och man behöver blott erinra sig sådana
beståndsdelar av detta ämnes kurs som exempelvis barnpsykologi, skolhygien,
allmän undervisningslära, för att man skall inse, hur omöjligt det
är att draga en gräns mellan den teoretiska undervisningen i seminariet och
arbetet för elevens praktiska utbildning i detta ords mera omfattande betydelse.

1 inskränkt bemärkelse eller som term i läroplanen betecknar den
praktiska utbildningen närmast den undervisning och övning, som eleven
erhåller under och genom arbete i seminariets övningsskola. Den praktiska
utbildningens anordnande har städse utgjort seminariearbetets svåraste
problem. Vid sitt försök att ytterligare utbilda formerna för denna
del av seminariets verksamhet har kommittén haft ledning huvudsakligen
av försök och erfarenheter, som gjorts i de svenska seminarierna. Kommitténs
förslag i förevarande avseende är utförligt behandlat i kap. X. Här
må dess grunddrag i största möjliga korthet antydas.

Den praktiska utbildningen börjar i andra klassen med besök någon
timme i veckan i olika avdelningar av övningsskolan, timbesök. Dessa
planläggas av läraren i psykologi och pedagogik, och deras huvudsyfte är att
lära eleverna att göra iakttagelser med avseende på undervisningen och
dess psykologiska förutsättningar. Även i tredje klassen förekomma besök
av denna art men upphöra sedan.

Under vårterminen i andra klassen börja de skolbesök, som i seminarierna
vanligen benämnas »hospitering». Vid dessa besök skola enligt
stadgans bestämmelse »enskilda elever under hela dagar turvis följa undervisningen
i skolans olika avdelningar», varför de af kommittén förslagsvis
kallats heldagsbesök. Om »hospiteringen», sådan den i de flesta fall för
närvarande är beskaffad, kan sägas, att den medför allt för ringa verksamhet
från elevens sida. Besöksdagarna betraktas av eleverna gärna
som ett slags vilodagar, och stundom utgöres deras påtagligaste resultat endast

Den praktiska lärarutbildningen.

209

av de stora luckor, som de lämna i elevernas studiearbete. Rätt ordnade
utgöra dock heldagsbesöken ett oumbärligt led i seminarieundervisningen.
men nödvändigt är att genom uttryckliga bestämmelser framkalla större
aktivitet hos eleven under besöken. Man bör avfordra honom någon redovisning
för vad han iakttagit, och man bör tillförsäkra honom rätt och
ålägga honom plikt att inom vissa gränser och under övningsskollärarnas
omedelbara handledning biträda vid barnens vård och skolans skötsel
samt jämväl vid undervisningen, och det ej såsom nu endast i de s. k.
övningsämnena utan ej mindre i kunskapsämnena. I tredje och fjärde klasserna
fortsättas dessa skolbesök; i den sistnämnda klassen upptaga de
längre tid och medföra ökat arbete för eleven, så att denne slutligen under
sista dagen helt och hållet inträder i den ordinarie lärarens ställe såsom
skolavdelningens ledare och undervisare.

Den huvudsakliga övningen i undervisning har hittills varit förlagd
till de i scminariestadgan omtalade »praktiska övningarna», i vilka eleverna
»antingen klassvis eller delade i grupper» deltaga. 1 närvaro av den handledande
läraren och med kamraterna i klassen eller gruppen som åhörare
få eleverna i ordning efter ett för ändamålet uppgjort schema besörja lektioner
i övningsskolan, och de hållna lektionerna göras till föremål för
lärarens och kamraternas kritiska granskning. Tydligt är, att dessa övningar
ställa större anspråk på eleven och på ett allvarsammare sätt ingripa
i övningsskolans undervisning än de med heldagsbesöken förbundna övningarna,
vid vilka eleven vanligen är ensam med läraren inför barnen och
mera omedelbart står under dennes ledning.

Aven i kommitténs förslag utgöra dessa undervisningsövningar för
grupper av elever, eller gruppövningar, huvudbeståndsdelen av arbetet för
den praktiska utbildningen. Men kommittén föreslår en del viktiga förändringar
i sättet för deras anordnande.

Kommittén har i föregående kapitel påpekat de olägenheter för den
praktiska utbildningen, som följa därav, att enligt nuvarande stadga de två

27 —082S15 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolcscm. Band 1.

210

Undervisningsplanen.

första seminarieklasserna skola tjänstgöra som småskoleseminarium: de »praktiska
övningarna» måste börja redan med andra läsåret, och hela den till
småskolestadiet hörande praktiska utbildningen måste förläggas till detta
läsår utan hänsyn till frågornas och uppgifternas större eller mindre svårishet.
Dels av detta, dels av andra skäl har kommittén också hemställt
(sid. 98), att ifrågavarande bestämmelse i stadgan måtte utgå. Därmed
har kommittén ock varit oförhindrad att ordna arbetet för den praktiska
utbildningen mera i enlighet med dess eget och det övriga seminariearbetets
krav.

Enligt kommitténs förslag börja de svårare undervisningsövningarna,
d. v. s. gruppövningarna, först i tredje klassen, och deras fördelning mellan
småskoleavdelningen och övriga avdelningar av övningsskolan bestämmes i
främsta rummet av själva övningsuppgifternas natur och svårighetsgrad.
Genom begränsningen av gruppövningarna till de två sista läroåren göres
vinst i koncentration; eleverna få åtminstone under de två första åren mera
ostört sysselsätta sig med teoretiska studier. En ytterligare koncentrering
är önsklig. Erfarenheten visar nämligen, att de ifrågavarande övningarna i
elevernas föreställning gärna taga karaktären av mer eller mindre ödesdigra
prov och därför ock i hög grad lägga beslag på deras arbetskraft och betaga
dem förmågan att med intresse ägna sig åt sina övriga uppgifter.
Slitningen mellan de teoretiska studierna och förberedelsen för gruppövningarna
vållar oro och ansträngning. Kommittén ordnar därför dessa övningar
i de två klasser, där de förekomma, periodvis, så att för varje elev
tidsskeden, under vilka sådana övningar förekomma, omväxla med skeden,
under vilka eleven är helt och hållet fri från dem.

Vanligen har klassen vid gruppövningarna varit delad endast i två
grupper; lokalförhållandena inom läroanstalten och övningsskolans ringa
omfattning hava oftast lagt hinder i vägen för övningar med större antal
avdelningar. Följden har blivit, att den enskilde eleven jämförelsevis sällan
har fått tillfälle att själv undervisa, men däremot måst sitta som åhö -

Den praktiska lärarutbildningen.

211

rare under en stor mängd lektioner av kamrater, exempelvis för varje lektion
han själv hållit fått åhöra 11 till 14 i allmänhet föga efterdömliga
kamratlektioner. Däremot har han sällan fått höra läraren undervisa.
Det olämpliga i dylika förhållanden ligger i öppen dag. Då seminarierna
nu börjat få bättre lokaler och därmed större möjligheter för erhållandet
av mera utvecklade övningsskolor, bör en normalplan för den praktiska utbildningen
kunna förutsätta seminarieklassernas uppdelning i flera och således
smärre grupper. Kommitténs plan räknar med grupper om högst 5
elever och ordnar övningarna så, att varje elev för varje lektion, han själv
håller, får åhöra endast 4 kamratlektioner men däremot i regeln 1 lektion
av den handledande läraren.

I ännu ett avseende bör i fråga om gruppövningarna en förändring
ske i tidigare brukad ordning. Man har i regel låtit två elever sig emellan
dela en lektionstimme: den ene har frågat tillbaka på det förut
genomgångna, varefter den andre övertagit undervisningen för att föra
lärjungarna vidare i ämnet. Denna täta växling har verkat oroligt och
jäktande, och ännu mera har så blivit fallet, sedan lektionstiden förkortats
till 45 minuter. Regeln bör därför bliva, anser kommittén, att eleven vid
sin övning får hela lektionen för sin räkning och i det avseendet således
är ställd i samma läge, som han sedermera som lärare skall befinna sig i.
Enligt kommittéförslaget omfattar elevens övningsuppgift för varje särskild
gång i tredje klassen en hel lektion och i fjärde klassen två sammanhörande
hela lektioner.

Detta om gruppövningarna. Uppgifterna sträcka sig vid dem, som
sagt, blott till en lektion eller två, och själva övningen får eller åtminstone
kan allt för lätt få karaktär av uppvisning, därvid elevens uppmärksamhet
gärna dragés från barnen och undervisningen till åhörarna och tanken
på den kommande kritiken. Om möjligt bör man därför söka bereda
tillfälle även till sådana praktiska övningar, som avse något vidsträcktare
uppgifter och giva eleven en något mera oberoende ställning vid uppgif -

212

Undervisningsplaneii.

ternas utförande. Vid flera seminarier har man gjort försök i sådan riktning
och infört s. k. serieövningar, d. v. s. undervisningsövningar för enskilda
elever i särskilda ämnen under en sammanhängande följd av lektioner.
Eleven får därvid i allmänhet vara ensam med barnen, han får tid på sig
till att kunna reparera ett och annat metodiskt missgrepp och att tillämpa
de lärdomar, som han hämtar ur arbetet, vars resultat, såsom mindre beroende
av tillfälligheter, ger eu riktigare föreställning om hans förmåga. Kommittén
har upptagit övningar av detta slag i sin undervisningsplan. De förekomma
enligt denna i fjärde klassen, där varje elev får pa angivet sått
behandla undervisningsuppgifter i två ämnen under en följd av sex lektioner
i varje ämne.

Slutligen har kommittén såsom ett led i den praktiska utbildningen
upptagit skolbesök i andra läroanstalter, övningsskolans användning i
seminarieundervisningens tjänst gör den i mycket olik en vanlig folkskola.
Redan detta gör det önskligt, att eleverna någon gång få komma in i en
vanlig folkskola och se, hur arbetet i en sådan bedrives. Därtill kommer
som ytterligare skäl, att det måste vara av stort intresse för dem att få höra
även andra lärare undervisa än seminariets. Icke blott folkskolor utan ock
andra läroanstalter, såsom allmänna läroverk, flickskolor, lägre fackskolor,
även vissa abnormskolor, kunna besökas. Mången iakttagelse göres lättare
i en omgivning, som i ett eller annat avseende väsentligt skiljer sig
från den, som man dagligen rör sig i, och man bedömer bättre sitt eget
arbetsfält, om man får tillfälle att jämföra det med angränsande områden.
Skolbesöken i andra läroanstalter förekomma enligt kommitténs undervisningsplan
i fjärde klassen. De bliva naturligtvis i varje särskilt fall beroende
av, huruvida vederbörligt tillstånd för besöket kan utverkas eller
icke.

Härmed äro huvuddragen angivna av det praktiska utbildningsarbetet.
sådant det enligt kommitténs förslag skulle ordnas. Kommittén har
icke ökat den tid, som enligt nu gällande timplan är för varje elev an -

Den praktiska lärarutbildningen.

213

slagen till den praktiska utbildningen. Snarare är den minskad. Att ett
genomförande av den föreslagna anordningen likväl innebär väsentlig förbättring,
torde vara tydligt. Särskilt genom skolbesökens bättre utnyttjande
och genom införandet av serieövningarna bör betydlig vinst göras.

Och ännu större är måhända den vinst, som bör uppkomma genom den
bättre anordningen av gruppövningarna, varigenom en myckenhet tid,
som nu mod tvivelaktigt gagn eller uppenbar skada användes av eleverna
på åhörandet av kamraters ofullkomliga undervisningsförsök, inbesparas
och ökad tid beredes dem dels till åhörande av lärares undervisning,
dels till egen övning. En överslagsräkning ger i detta avseende vid
handen (Band 2 sid. 306), att om eleven enligt den äldr , delvis ännu tillämpade
ordningen fått vid de »praktiska övningarna» under sin seminarietid
själv hålla inemot 25 lektioner men sitta som åhörare vid mer än 300 lektioner
av kamrater och endast ett mycket ringa antal lektioner av lärare, så skulle
han enligt det här framlagda förslaget få under grupp- och serieövningarna
hålla 45 lektioner samt åhöra 30 lärarlektioner men endast omkring 120
kamratlektioner. — För övningsundervisningen i ämnena trädgårdsskötsel,
husligt arbete och gymnastik äro dessutom i kommittéförslaget särskilda
anordningar träffade, som ytterligare högst väsentligt öka antalet undervisningsövningar.
Vad särskilt gymnastiken beträffar, skulle varje elev i
det närmaste under varje vecka av det sista seminarieåret få under en lektionstimme
deltaga i gymnastikundervisningen i övningsskolan, så att han
vid årets slut erhållit omedelbar övning inom varje del av folkskolans gymnastikkurs,
varjämte tillfälle skulle beredas eleverna att handleda barnen
i lek och idrott. — Av det som blivit sagt om heldagsbesöken framgår, att
även antalet av de undervisningsövningar, som stå i samband med dessa,
enligt kommittéförslaget skall komma att betydligt ökas.

Fn sådan anordning av den praktiska lärarutbildningen, som av kom- Den pmkmitten
föreslagits, innebär icke ringa organisatoriska och praktiska svårig- ningen och

seminariet*

övningsskola

214

Undervisniugsplanen.

heter. Huvudvillkoret för dess genomförande är emellertid en för ändamålet
tillräckligt stor och bärkraftig övningsskola. Det är framför
allt övningsskolans ringa omfattning, som stått och ännu mångenstädes
står hindrande i vägen för en god anordning av den praktiska utbildningen.
Och övningsskolans otillräcklighet har berott och beror till väsentlig
del på den otillräckliga och bristfälliga utrustning särskilt med
avseende på lokaler, varmed seminarierna intill senaste tid måst låta
sig nöja. De anspråk, som med hänsyn till seminarieelevernas praktiska
utbildning enligt kommitténs mening framdeles måste ställas på övningsskolan,
ha på annat ställe i kommitténs framställning närmare angivits
(sid. 37 ff.).

Det är ej blott för seminarieundervisningens skull, som övningsskolan
behöver utvidgas och utvecklas till den form och beskaffenhet, som
där angivits. Det är nödvändigt ej mindre för hennes egen skull. Med
genomförandet av kommitténs förslag till den praktiska lärarutbildningens
anordnande skulle antalet elevlektioner i övningsskolan bliva mer än dubbelt
så stort, som det i allmänhet hittills varit. Men redan nu kan övningsskolans
belastning med elevlektioner anses vara så stor, att den åtminstone
icke bör göras större. I någon mån måste alltid övningsskolans
bästa uppoffras till förmån för seminarieelevernas utbildning. Det är ej
nog med att mycken undervisning i övningsskolan måste överlämnas åt
nybörjare och således bliva mer eller mindre otillfredsställande; även det
täta ombytet av lärare verkar menligt. Den lugna och fasta ledning, som
bör utmärka arbetet i en barnskola, och det personliga förhållande, som
där bör råda mellan lärare och lärjungar, låter sig endast med svårighet
bringas till stånd i övningsskolan, där den ordinarie läraren sällan får vara
ensam med sina skolbarn och alltför ofta måste lämna deras undervisning
och vård i andras händer.

Enda möjligheten att minska dessa olägenheter och hålla dem inom
tillbörliga gränser är att öka antalet avdelningar inom övningsskolan och

Timplanen.

215

därmed minska det antal elevlektioner och elevbesök, som komma på varje
avdelning. Att övningsskolan är en god skola för de barn, som blivit anförtrodda
i dess vård, är vad först och främst måste tillses. Endast om
den det är, kan den ock fylla sin uppgift i arbetet för seminarieelevernas
praktiska utbildning.

5. Timplanen.

Den av kommittén uppställda timplanen för undervisningen vid seminarierna
visar rätt stor olikhet med den timfördelning, som enligt kungl.
kungörelsen den 16 nov. 1894 för närvarande tjänar till huvudsaklig ledning
vid läsordningens uppgörande. Införandet av två nya läroämnen,
främmande språk och ekonomilära, i ämneskretsen, nödvändigheten att åt
de naturvetenskapliga ämnena giva ett utrymme, som bättre motsvarar
deras betydelse och den nutida uppfattningen angående rätta sättet för
deras studium, slutligen önskvärdheten av ökad tid åt gymnastiken och
idrotten ha medfört en minskning i timtalen för flertalet övriga ämnen.
En sådan minskning har blivit så mycket nödvändigare, som kommittén
funnit det i hög grad önskligt, att den tid, varunder eleven är bunden
av arbete i läroanstalten under läi’ares omedelbara ledning eller uppsikt,
icke måtte ökas utan om möjligt minskas.

Vid bestämmandet av timtalen för de olika ämnena har kommittén
vidare tagit hänsyn till arbetssättet, så att åt de läroämnen, som företrädesvis
måste studeras i skollokalen och under lärarens omedelbara
ledning, anslagits jämförelsevis stort antal timmar, under
det att de ämnen, i vilka mycket av arbetet kan utföras av lärjungen
på egen hand i hemmet, fått ett förhållandevis litet. Så
har i synnerhet av detta skäl timtalet för naturkunnigheten ökats utöver
det nuvarande, och den allmänna ti in talsminskningen träffat ett sådant
ämne som matematiken jämförelsevis lindrigt och de olika övningsämnena
i det hela alls icke, då däremot sådana ämnen som historien, modersmålet

216

Undervisningsplanen.

och kristendoraskunskapen fått sina förutvarande timtal tämligen starkt
reducerade. Det är av vikt att vid jämförelse mellan kommitténs timplan
och den nu gällande erinra sig kommitténs i detta avseende följda grundsats,
om icke jämförelsen skall leda till oriktiga slutsatser; man kan icke
utan vidare av den föreslagna förändringen i ett ämnes timtal sluta till
en åsyftad motsvarande förändring i omfattningen av ämnets lärokurs.

Kommitténs timplansförslag har följande utseende — till jämförelse
upptagas ock summorna av veckotimtalen för de olika ämnena enligt nu
gällande plan:

Undervisningstimmar i veckan:

Enligt kommitténs förslag.	Enl. K. kung. 16 nov	1894.
	Manliga seminarier.	Kvinnliga seminarier.		S:a t:r
Ämnen.			K lass		S:a.		Klass			Ämnen.	för de 4 klas-
	I.	ii.	III.	IV.	I.	II.	III.	IV.	ö.ä.		serna.
Kristendomskunskap	2	4	3	3	12	2	4	3	3	12	Kristendomskunskap	20
Modersmålet ....	5	3	3	Q O	14	5	3	3	3	14	Svenska språket . .	21
Matematik.....	4	4	2	2	12	4	4	2	2	12	Räkning 0. geometri .	14
Historia......	1	1	2	2	6	1	1	2	2	G	Historia 0. geografi .	14
Geografi......	2	2	i	—	5	0 u	2	1	—	5
[ Biologi och hiilsolära	3	3	2	—	8	3	3	2	_	8	Naturkunnighet . . .	11
Fysik och kemi . . .	3	1	2	2	8	O	1	2	2	8
Ekonomilära ....	—	1	i	3	5	—	1	1	3	5
Främmande språk . .	3	2	i	_	6	3	2	1	—	G
\| Psykologi o. pedagogik	—	2	3	3	8	—	2	3	3	8	Pedagogik 0. metodik	12
Teckning......	2	3	2	1	8	2	3	2	1	8	Teckning......	9
Musik.......	3	2	2	1	8	Q O	0 0	1	1	8	Musik och sång . . .	12
Trädgårdsskötsel . .	—	—	2	i)	5	—	3	2		5	Trädgårdssk. 0. trädpl.	it
Slöjd.......	4	4	2	—	10	—	—	—	—	—	Slöjd.......	10
Husligt arbete . . .	—	—	—	—	—	4	2	5	5	IG	Välskrivning ....	3
Gymnastik med lek och idrott ....	G	6	6	G	24	6	4	4	4	18	Gymnastik.....	12
Praktisk utbildning .	—	1	3'',''a	47*	9	—	1	372	47*	9	Prakt. övn.:ar i skolan	10
Summa	38	39	37Vs	3372	148	38	39	377»	337*	148	Summa	151
S:a kunskapsämnen .	23	23	20	18	84	23	23	20	18	84	S:a kunskapsämnen .	92
S:a övningsämnen . .	15	15	14	11	55	15	15	14	11	55	S:a övningsämnen . .	49
Praktisk utbildning .	—	1	3*/»	47»	i»	—	1	37i	47*	9	Prakt, övningar. . .	10

Timplanen.

217

Talen i förestående tabell beteckna lektionstimmar, vilkas längd sedan
början av höstterminen 1906 varit och enligt kommitténs förslag fortfarande
bör vara 45 minuter. De beteckna det antal dylika timmar i
veckan, varunder varje elev skall under lärares omedelbara ledning
vara sysselsatt med ifrågavarande ämne eller ämnen (lärjungetimmar),
däremot icke det antal timmar i veckan, varunder lärarna i
ifrågavarande ämne eller ämnen skola undervisa (lärartimmar). Då vid
somlig undervisning klassen kan vara delad i två eller flera avdelningar och
vid annan undervisning två eller flera klasser kunna vara sammanslagna
till en enda avdelning, blir antalet av det ena slaget timmar i vissa fall
icke lika med antalet av det andra, varken för varje särskilt ämne eller i
det hela (jfr sid. 318 tf.).

Den olikhet, som i kommitténs förslag finnes mellan manliga och
kvinnliga seminarier, är, såsom synes, obetydlig och inskränkt till övningsämnenas
grupp, där på den kvinnliga sidan gymnastiken erhållit ett
mindre timtal än på den manliga och det nya kvinnliga läroämnet husligt
arbete vållat en liten omflyttning i musikens och trädgårdsskötselns
timsiffror.

För övrigt äro, särskilt för en riktig jämförelse mellan nuvarande
och föreslagna timtal, några omständigheter att beakta. — Den speciella
metodiken har, såsom förut nämnts (sid. 179), av kommittén överflyttats
från pedagogiken till de olika undervisningsämnena, vadan någon minskning
i den åt pedagogik och metodik hittills anslagna tiden icke kan anses
föreligga. Välskrivningen är av skäl, för vilka i det föregående (sid.
139) redogjorts, icke upptagen i den föreslagna timplanen, ehuru den fortfarande
bör betraktas såsom tillhörande ämneskretsen. Timtalet för musik
angiver endast den för klassundervisning anslagna tiden och är detsamma
som i regeln för närvarande för sådant ändamål användes; undervisningen
av enskilda elever i instrumentalmusik är däri icke inbegripen; denna
tänkes ordnad på samma sätt, varpå den nu är ordnad i de seminarier,

28—082815 Folkunder o.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

218

Undervisningsplanen.

där den är bäst tillgodosedd. Kommitténs förslag innebär således icke
någon minskning i undervisningstiden för det ifrågavarande ämnet (jfr Band
2 sid. 212 ff.). Timtalet för trädgårdsskötseln, vilket blott är ett medeltimtal
för läsår, avser i kommitténs timplan såväl den teoretiska som den
praktiska undervisningen; i gällande timplan endast den teoretiska. I timtalet
för gymnastik med lek och idrott ingår icke den tid av omkring 2
veckotimmar, som kommittén ansett böra i varje klass anslås företrädesvis
åt idrott och lek (sid. 616). Den å timplanen upptagna praktiska utbildningen
innefattar icke sådana övningar, som stå i samband med skolbesöken
(hospiteringen); att kommitténs plan för den praktiska utbildningen
ger en betydlig ökning i antalet övningar för varje särskild elev
är nyss framhållet (sid. 213).

Tar man hänsyn till nu påpekade omständigheter och därvid för upp
i räkningen även de nämnda veckotimmarna för idrotten och leken,
visar jämförelsen mellan kommitténs timplan och den nuvarande officiella
timplanen, att kommittén icke nämnvärt lyckats minska den tid,
varunder seminarieeleven har att stå under lärarens omedelbara ledning''
eller uppsikt (elevens »bundna tid»). Man får i medeltal för de fyra
läroåren något över 6 lektionstimmar dagligen (med tillägg av tiden för
morgonbönen omkring 61/* 45-minuterstimmar eller ungefär 5 vanliga
timmar).

Som en vinst måste dock anses den förskjutning i förhållandet mellan
kunskaps- och övningsämnen, som kommitténs timplan visar vid jämförelse
med den nu gällande. Timtalet för de förra ämnena har minskats
med nära 9 %, och antalet lärotimmar med uteslutande teoretiskt arbete skulle
i medeltal icke komma att uppgå till mera än 372 om dagen. Visserligen
innebär det ringare antalet lektionstimmar i detta fall ett större mått av
arbete på egen hand från elevens sida, och kommittén får i kapitlet om
arbetssättet anledning att utveckla betydelsen härav. Men såväl från synpunkten
av undervisningens syfte oeh läggning i det hela som från hy -

Timplanen.

219

gienisk synpunkt skall det helt visst komma att betecknas som en förtjänst
hos de svenska seminarierna, om vid dem i enlighet med kommitténs
förslag inemot 40% av undervisningstiden ägnas åt de s. k. övningsäinnena.

En riktigare jämförelse torde emellertid vara att utgå. från nu faktiskt
förekommande timtal vid seminarierna samt att å ömse sidor bortse
från tiden för den kroppsliga utbildningen och rekreationen. En undersökning
av seminariernas redogörelser för läsåret 1909—1910 ger vid
handen, att antalet undervisningstimmar är icke obetydligt större vid de
manliga än vid de kvinnliga seminarierna, och synes visa, att kommitténs
förslag skulle medföra en minskning i det sammanlagda veckotimtalet för
de fyra klasserna med omkring 14 timmar för de manliga seminarierna
och omkring 5 timmar för de kvinnliga, tiden för gymnastik (och idrott)
enligt nuvarande förhållanden och enligt kommitténs förslag i båda fallen
oräknad.

Efter vad man kan finna av seminariernas redogörelser för nyssnämnda
läsår (för de 14 då fullständiga seminarierna), äro avvikelser från
den officiella timplanen allmänna. Vid några kvinnliga seminarier märker
man en strävan att i det hela något minska antalet undervisningstimmar.
1 allmänhet äro dock, som sagt, veckotimsurnmorna icke obetydligt högre
än de av normalplanen angivna. Vad de olika ämnena beträffar, finner
man i fråga om somliga, såsom pedagogik och teckning, både sänkningar
och höjningar av timtalet. I fråga om andra äro avvikelserna, där de
förekomma, alltid sänkningar, såsom i fråga om välskrivning, vars timtal
sänkts vid åtminstone 6 seminarier, svenska språket, som på några ställen
har V2 till 3 timmar mindre än i den officiella timplanen, och kristendomskunskapen,
som vid ej färre än 10 seminarier har timsumman minskad
(19 timmar vid seminarierna i Strängnäs, Lund, Härnösand och
Umeå, 18 vid seminariet i Uppsala, 17V2 vid seminariet i Landskrona,
17—16 vid seminarierna i Falun, Skara, Göteborg och Stockholm). Höj -

220

Undervisningsplanen.

ning av antalet undervisningstimmar förekommer i fråga om historia och
geografi vid 5 seminarier och i fråga om naturkunnigheten vid 6 seminarier
(111 /2 timmar vid seminariet i Umeå, 1272 vid seminariet i Stockholm,
13 vid seminarierna i Uppsala, Lund och Landskrona, 15 vid seminariet
i Göteborg). Om gymnastiken är förut nämnt; dess timsumma
växlar mellan 12 och 23 vid de kvinnliga och mellan 182/3 och 24 vid
de manliga seminarierna.

6. Koncentration.

Det kan ej nekas, att det s. k. mångläseriet är ett av den nutida
skolans lyten. Skulden till detta lyte ligger dock icke ensamt hos skolan:
det är grundat i tidsförhållanden, som denna svårligen kan frigöra sig
från. Också kan man ofta iakttaga, hurusom, allt under det att skolan
hårt klandras för sitt »mångläseri», hon samtidigt får uppbära förebråelser,,
att hon icke upptagit det eller det i ett eller annat avseende nyttiga ämnet
i sin undervisning. Att det ifrågavarande onda är av allvarsam natur,
låter sig icke bestrida. Det utgör ett hinder för ett lugnt och karaktärsdanande
skolarbete. Ett tidigt mångvetande och rnångsysslande alstrar
lått förspriddhet och ytlighet, och don oavbrutna kastningen mellan olika
ämnen framkallar ansträngning och trötthet. Det blir därför gent emot
ogynnsamma yttre förhållanden en viktig pedagogisk uppgift att med de
medel, som kunna stå till buds, göra vad göras kan till skolarbetets
sammanhållning och förenkling eller, för att använda det pedagogiska
fackuttrycket, att så långt möjligt sträva efter koncentration. Uttrycket
koncentration tages närvid i sin vidsträcktaste betydelse: varje anordning
av undervisningen, som har till syfte att befordra sammanhållning och
enhet i lärjungens studiearbete ocli i hans vetande.

Koncentration.

221

Vad nu seminarierna beträffar, kan det genast sägas, att kommittén
vid bemödandet att vinna koncentration i seminarieundervisningen icke
kommit så långt, som kommittén önskat. Redan den nyss gjorda sammanställningen
av den nuvarande och den föreslagna timplanen visar en
från koncentrationssynpunkt mindre fördelaktig utveckling. Den förra
upptager 6 kunskapsämnen och 6 övningsämnen, den senare 10 kunskapsämnen
och 5 övningsämnen, till vilka senare såsom det 6:e kommer det i
timplanen icke upptagna ämnet välskrivning (jfr sid. 140). Antalet ämnen
har. således ökats. Visserligen är ökningen ingalunda så stor, som den
synes vara. Historia och geografi hava endast till formen utgjort ett läroämne,
varför deras åtskiljande icke innebär någon ämnesökning, och naturkunnighetens
uppdelning i två läroämnen kan icke heller anses hava i
egentlig mening ökat ämnenas antal. Men tillkomsten av ämnet ekonomilära
och av det främmande språket utgör en verklig och ej oväsentlig
■ökning av ämnesantalet. Till än mera förfång för koncentrationsintresset
skall det måhända synas vara, att flerestädes i de gamla ämnenas kurser
nya beståndsdelar upptagits eller redan befintliga genom ett rikare innehåll
erhållit en mera framträdande ställning. Så har i litteraturläsningen
till den svenska litteraturen kommit även något av den utländska, i räkningen
till aritmetik även algebra, i biologien till det redan förut rikhaltiga
innehållet även undervisning i skogsvård, inom den historiska
lärokursen träder den allmänna historien mera än förut fram vid sidan
av den svenska; husligt arbete, omfattande hushållsgöromål och handarbete,
bildar ett väsentligen nytt ämne till ersättning för de kvinnliga seminariernas
hittillsvarande slöjd; hälsoläran i den biologiska och psykologien
i den pedagogiska undervisningen ha fått en betoning, som väl skulle
kunna berättiga dem till anseendet av särskilda läroämnen, o. s. v.

Men då kommittén sålunda vidgat seminarieundervisningens område,
har kommittén, såsom i det föregående ofta framhållits, antingen endast
låtit i kursplanerna framträda vad som redan allmänt plägar i undervis -

Antairt

läroämnen

222

IJndervisningsplanen.

Antalet

samtidigt

förekom mande ämnen.

ningen upptagas eller ock följt en bestämd allmäninenings fingervisning*
i några fall en riksdagens uttalade önskan. Den större mångsidigheten
och innehållsrikedomen i den föreslagna undervisningsplanen är i det hela
ett uttryck av kända och erkända behov och ett vittnesbörd om vad nyss
yttrades angående omöjligheten för skolan att frigöra sig från tidsförhållandenas
krav, även där dessa stå i strid med koncentrationens intresse*
ett intresse som i själva verket vida mer är lärarens än allmänhetens.
Endast i ringa grad kan den nutida skolan förenkla för sig koncentrationsproblemet
genom ett bortskärande av gamla eller avvisande
av nya kunskapsområden. I någon mån måste den visserligen
göra även detta, och särskilt gäller det för den egentliga barnskolan att
på sådant sätt beslutsamt värja sig emot anspråken från olika håll. För
en lärarbildningsanstalt åter, sådan som seminariet, blir det nödvändigt
att i första hand lita till de medel, som i övrigt kunna finnas för vinnandet
av en behövlig koncentration. I

I första rummet synes då erbjuda sig ett medel, som under senare
år, särskilt i en del enskilda läroanstalter, börjat att försökas. Det består
i en sådan planläggning av läsordningen, att, om ock antalet ämnen är
stort, antalet av samtidigt lästa eller övade ämnen blir måttligt.

Saken kan tyckas rätt enkel, men man finner snart, att mera långtgående
försök i sådan riktning möta hinder även av annan art än det

hävdvunna brukets makt. Åtminstone torde det vara ganska svårt att
efter denna princip uppställa en normalplan, vilken icke skulle komma
att träffas av anmärkningar från olika håll, och utländska seminarier, jämförliga
i sin organisation med våra, lämna ej heller några exempel till
efterföljd i detta avseende. I somliga fall är det så att säga från ämnets
egen synpunkt en fördel, om dess lärokurs sammantränges inom ett enda
tiller ett par läsårs tid. I andra åter är från samma synpunkt kursens
utbredning över en längre tid en vinst. Så t. ex. torde behållningen av

Koncentration.

223

de sex veckotimmarnas undervisning i tyska eller engelska i seminariet
bliva större, om timmarna fördelas på tre år, än om de sammanföras pa
två eller ett. Vissa ämnen äro av den betydelse i lärjungens andliga
kosthåll eller på annat sätt av den natur, att de motsätta sig den ifrågavarande
anordningen. Så torde mången draga sig för att låta ett sådant
ämne som kristendomskunskapen eller modersmålet eller väl även matematiken
ligga fullständigt nere under ett läsår. Gymnastiken, slöjden,
sången skulle förlora mycket av sin nytta för lärjungen, om deras övning
hopades på vissa lider för att under andra alls icke förekomma. I vissa
fall behöva delar av ett läroämne tagas tidigt, exempelvis redan i första
klassen, för att kunna tjänstgöra som underlag för andra ämnens studium,
varemot det ej låter sig göra att förlägga ämnet i sin helhet till det tidiga
stadiet, enär andra delar därav i sin tur kräva förutsättningar i lärjungens
vetande eller förståndsmognad, som där ännu icke äro för handen.
Ett exempel härpå erbjuder seminariets kurs i fysik. Slutligen kommer
en tillämpning av den ifrågavarande koncentrationsgrundsatsen på sina
håll i strid mot en annan för koncentrationen ej mindre viktig, som
bjuder, att ämnen, vilka från olika sidor behandla samma sak, böra i sina
kurser följas åt i undervisningen. Som närmast liggande exempel liar
man de olika sidorna av historia: allmän historia, svensk historia, kyrkohistoria
o. s. v.

Möjligen kan man tveka om vilkendera av dessa nu nämnda grundsatser
som bör äga företräde. Då det gäller lärjungar på ett så pass
framskridet mogenhetsstadium som seminarieelevernas, har kommittén ansett
den senare icke böra lämnas å sido, där den kan osökt genomföras.
Emellertid är det klart, att den förra grundsatsen, nämligen att antalet i
skolundervisningen samtidigt förekommande ämnen i möjligaste mån bör
minskas, aldrig får lämnas ur sikte. I det enskilda fallet bör man, om
ock icke utan strid mellan skilda intressen, kunna komma något längre,
ån kommittén gjort i sitt normalplansförslag. Härvid skall man i väsent -

224

Undcrvisniugsplanen.

lig grad kunna underlätta tillämpningen av grundsatsen i fråga, om man
i stället för att låta undervisningsplanen gälla för helt läsår, uppgör särskild
plan för varje termin eller hellre en plan för den hälft av läsåret,
som huvudsakligen omfattar vintertiden (ungefär från början av
november till mitten av mars), och en annan för den återstående
delen, som huvudsakligen omfattar höst- och vårmånaderna. Genom
den senare anordningen skulle de ämnen, vilkas studium är beroende av
årstiden, såsom biologien och trädgårdsskötseln, kunna bättre ses till godo.
Kommittén har visserligen ansett, att en normalplan bör åtnöja sig med att
angiva fördelningen av lektionstimmarna på läsår, men dock tänkt sig
halvårsschemat såsom ofta förekommande och flerstädes förutsatt, att den
i normalplansförslaget för ett ämne angivna tiden samlas på läsårets ena
hälft. Erinras må ock därom, att läraren bör vara oförhindrad att i koncentrationens
intresse använda det för hans ämne anslagna veckotimtalet
än helt och hållet för en gren av ämnet, än helt och hållet för en annan.
Så matematikläraren i fråga om aritmetiken och algebran å ena sidan och
geometrien å den andra, läraren i fysik och kemi i fråga om första klassens
kurs i dessa två ämnen, o. s. v.

Till nu omhandlade koncentrationsgrundsats hör frågan om särskiljandet
i seminarieundervisningen av dess två huvuddelar, den allmänbildande
och den fackbildande. 1 denna fråga synas olika meningar råda
bland seminariernas lärare. Somliga finna den nuvarande ordningen, som
redan i andra klassen påbörjar fackutbildningen och låter den allmänbil-dande
undervisningen fortgå under alla fyra läroåren, vara god, i det de
hälla före, att först arbetet för den pedagogiska yrkesutbildningen ger
•eleven den riktiga synpunkten och det rätta intresset för de allmänbildande
studierna. Andra åter framhålla med hänvisning till förhållandet i en del
utländska seminarier, önskvärdheten av att åtminstone det sista seminarieåret
helt och hållet ägnades åt fackutbildningen, så att eleven mera odelat

Koncentration.

225

-och lugnt tinge hängiva sig först åt den ena och sedan åt den andra
studieuppgiften.

Ett fullständigare genomförande av den sistnämnda ordningen synes
åtminstone för närvarande icke möjligt vid våra seminarier. Att med den
ringa förbildning, som kan förutsättas hos de i första klassen inträdande
eleverna, sammantränga seminariekurserna i de allmänbildande ämnena på
de tre första läroåren läte sig väl näppeligen göra, utan att därav följde
nn sänkning i de avgående elevernas allmänna bildning. Man hänvisas
här som mångenstädes till att hålla en medelväg. Kommittén har i det
föregående redan yttrat sig härom vid redogörelsen för sitt förslag till
ordnande av den praktiska utbildningen, vilket förslag i någon män innebär
en förskjutning uppåt och därmed även en koncentration av arbetet för
-denna utbildning.

Om således icke blott antalet läroämnen i det hela utan även an- Koncentratalet
av de i undervisningen samtidigt förekommande ämnena måste bliva associathnlstörre,
än man från koncentrationens synpunkt kan finna önskligt, blir det P> ''nc'',ir11
så mycket nödvändigare att vid undervisningsplanens uppbyggande och
vid undervisningens anläggning i övrigt aktgiva på de förhållanden i det
mänskliga själslivet, som i grunden både göra koncentrationen behövlig och
betinga framgången i varje koncentrationssträvande. Därvid har man då
framför allt att erinra sig, vad man med ett omfattande uttryck kan kalla
associationens betydelse i all andlig verksamhet, eller det av en
var kända förhållandet, att ju flera förbindelser något vinner inom vårt
vetande eller överhuvudtaget inom vårt själsliv, desto lättare kan det av
oss uppfattas, och desto större utsikt har det att bliva bestående som eu
själens egendom, under det att däremot det, som är fristående eller äger
blott ett fåtal förbindelser, med svårighet tillägnas och lätt förloras.

Det är uppenbart, att i samma mån en undervisningsplan bygger på
denna grundlag för själslivet, i samma mån befordrar den sammanhåll 2''.

)—082815 I ol kunder v.-ko in. bet. I. Folkskol etem. Band 1.

Undervisningsplanen.

22Ö

ning och enhet i lärjungens arbete och kunskap, d. v. s. innebär koncentration.

Uppgiften blir i överensstämmelse härmed att, under ständigt Åtskiljande
av huvudsak och bisak, inordna varje undervisningens beståndsdel
i dess rätta sammanhang. Därvid erhålles då ock eu samverkan
mellan de olika delarna, så att de komma att stödja varandra
och förbinda sig med varandra till fast sammanhängande enheter. — Eu
dylik samverkan gäller det att bringa till stånd såväl mellan de olika delarna
av ett och samma läroämne som mellan de olika läroämnena inbördes.
Och i senare avseendet har man att söka vinna den dels genom eu oliktidighet
ämnena emellan, på det sätt att det föregående kommer att förbereda
det efterföljande och detta att giva tillämpning av det förra, dels
ock i vissa fall genom samtidighet i läroämnenas behandling.

Det sistnämnda uttryckes närmare i den ovan berörda grundsatsen,
att ämnen, som från olika sidor behandla samma föremål, böra
samtidigt förekomma i undervisningen.

Denna grundsats har sin tillämpning särskilt i fråga om de historiska
ämnena, och kommittén har också sökt att vad dessa ämnen beträffar
genomföra den i läroplanen. Kurserna i svensk historia, allmän historia,
kyrkohistoria, uppfostrans historia, litteraturhistoria och litteraturläsning löpa
i det närmaste jämsides. Varje historiskt tidsskede blir således för eleven så
långt möjligt samtidigt belyst från olika sidor, och de tidsbilder han erhåller
böra därvid genom ämnenas samverkan vinna i tydlighet och styrka. Även
teckningsundervisningen skall enligt den föreslagna läroplanen lämna ett
litet bidrag till historiens studium, i det att i teckningskurserna inlagts
ett, visserligen anspråkslöst, konsthistoriskt moment, anpassat efter den
samtidiga historiska kursen. Särskilt gynnsamt bör, synes det, den litteraturhistoriska
kursens infogning i det övriga historiska sammanhanget verka.
Ty om kännedomen om de allmänna historiska förhållandena i den tid,
under vilken ett diktverk eller annat litterärt alster sett dagen, gör för O

''o

Koncentration.

227

tattaren och hans verk lättare att förstå, så förlänar å andra sidan bekantskapen
med det litterära verket liv och åskådlighet åt de historiska förhållandena.

Aven i några andra fall ingår i den föreslagna läroplanens syfte
en samverkan mellan samtidigt förekommande läroämnen, om ock av mera
tillfällig art. Så t. ex. mellan den svenska språkläran och den tyska eller
engelska, mellan matematiken å ena sidan samt fysiken och kemien å den
andra, mellan linearritningen och geometrien, mellan slöjden och teckningen,
mellan den sistnämnda och naturkunnigheten, mellan gymnastiken
och hälsoläran o. s. v.

Att lärokurserna så ordnas, att undervisningen i ett ämne srer
den behövliga förberedelsen för den senare undervisningen i ett
annat, är naturligtvis av huvudsaklig betydelse för koncentrationen. Endast
så hindras studiearbetet från att bliva ett tidsödande fram- och återgående
i stället för ett oavbrutet fortskridande och vinnes sammanslutning
och fasthet i bildningskursen såsom helhet. En dylik anordning av läroplanen
ligger ock allt för mycket i sakens natur för att behöva utförligare
omtalas. Från den av kommittén föreslagna läroplanen ma här såsom
exempel blott antecknas, att kemien och eu del av fysiken förlagts redan
till första och andra klasserna, på det att behövligt underlag må finnas
för biologien, geografien och hälsoläran, att kemien, hälsoläran och ekonomiläran
i de kvinnliga seminarierna förbereda för det till sista årsklassen förlagda
husliga arbetet samt att undervisningen i trädgårdsskötsel har att begagna.
sig av kunskaper, som eleven förvärvat genom den föregående undervisningen
i kemi, biologi och geografi. T varje sådant fall, där en föregående
del av lärokursen förbereder för en efterföljande, får det tidigare
inhämtade användning och ny belysning av det senare, så att en växelverkan
äger rum. Eu särskild ställning i förevarande avseende intager i
seminarieundervisningen pedagogiken, som finner anknytningspunkter och
stöd inom så gott som hela den övriga ämneskretsen.

228

Undervisningsplanen.

Viktigast för koncentrationen blir dock till sist lärostoffets sammanhållning
inom varje särskilt ämne. Det gäller att samla undervisningen
kring ämnets huvudpunkter. Därvid ordnar sig innehållet i väsentligt
och mindre väsentligt, och därigenom först bringas till stånd den lärostoffets
begränsning till det huvudsakliga, det för livet värdefulla,
vilken är det för den nutida skolan framför allt nödvändiga. I sådan
riktning hava under de senaste årtiondenas pedagogiska arbete stora framsteg
gjorts såväl i fråga om läroplaner som — vad i denna sak måhända
är ännu viktigare — i fråga om läroböcker.

Att i eu normalplans korta formuleringar giva uttryck åt denna
koncentration inom ämnet låter sig endast mycket ofullständigt göra, De
av kommittén föreslagna kursplanerna och de till dem fogade anmärkningarna
torde dock ådagalägga, att den för kommittén varit eu ledande grundsats.
För en närmare redogörelse får kommittén hänvisa till de utförliga
motiveringar, som åtfölja kursplansförslaget. Några huvuddrag må här
påpekas.

I kristendomsämnet samlar sig undervisningen kring bibelstudiet
och kyrkohistorien. Det religionshistoriska begränsas till sådant, som är ägnat
att giva ökad belysning och innehållsrikedom åt det i läroämnet huvudsakliga.
Den kristna tros- och sedeläran bildar förnämligast en ordnad sammanfattning
av kunskaper, som vunnits vid bibelns och kyrkohistoriens studium. — I
modersmålet utgör litteraturläsningen, till vilken såsom ledtråd ansluter sig
litteraturhistorien, ämnets medelpunkt. Den är huvudkällan för iakttagelser
på språkpsykologiens, stillärans och språkhistoriens områden, iakttagelser
som vid lämpliga tidpunkter sammanfattas och fullständigas. Den utgör ock
ett huvudmedel för vinnandet av den färdighet i modersmålets skriftliga
och muntliga användande, som är undervisningens viktigaste syfte. —
Inom matematiken gäller det enligt lärokursens syfte att sammanbinda de
olika delarna till ett helt av kunskap, algebran med aritmetiken, dessa med
geometrien, dennas rymdgeometriska del med dess plangeometriska o. s. v.:

Koncentration.

229

varje ny del av kursen har sin utgångspunkt i en föregående och upptages
endast till den utsträckning, som är behövlig för ernåendet av det svfte,
som föranlett dess införande i undervisningen. — I historien är fäderneslandets
historia huvudsaken; till denna anknyter sig de skandinaviska
grannländernas historia och den allmänna historien, så att kännedomen
om främmande folks öden och förhållanden framför allt får tjäna till vinnandet
av en insiktsfullare kunskap om vårt eget folks. Likaså utgör i
geografien kunskapen om Sveriges geografi det samlande huvudsyftet. -—
Det nya undervisningsämnet ekonomilära har sin tyngdpunkt i kännedomen
om de huvudsakliga villkoren för vårt lands ekonomiska självbestånd och
för den enskildes utkomst. Det har i sig helt naturligt upptagit det
nationalekonomiska innehåll, som eljest skolat tillhöra historien, och den
handledning i bokföring, som förut förlagts till den matematiska läro O

O7 O

kursen. — Såväl i historien och geografien som framför allt i de naturvetenskapliga
ämnena: biologien, fysiken och kemien, måste koncentrationsarbetet
söka förebygga uppkomsten av innehållsfattiga översiktskurser. Enda
medlet är därvid att, såsom i kursplanerna angivits, avstå från varje anspråk
på systematisk fullständighet och utvälja vissa partier, åt vilka, med förbigående
eller endast flyktigt genomgående av andra, ägnas eu grundligare
behandling.

Samma grundsats om undervisningens samling kring läroämnets huvudpunkter
har gjort, att kommittén i det längsta velat undvika uppkomsten
av fristående smärre läroämnen. Låter det sig göra att organiskt infoga
en mindre lärokurs i en större, i stället att hålla dem åtskils såsom olika
ämnen, så torde detta i och för sig befordra koncentrationen i skolarbetet.
Ett fristående! skolämne vill allt för gärna bliva så att säga en liten
vetenskap för sig med en av den övriga undervisningen oberoende fullständighet.

Så är i kommitténs förslag hälsoläran, ehuru dess kurs erhållit tillräcklig
omfattning för att kunna utbrytas och göras till ett särskilt läro -

Undervisningsplanen.

Lärarna och
koncentrationen.

Konferenser.

230

ämne, fortfarande en del av kursen i biologi. Skiljer man den från biologien,
skall man svårligen kunna hindra, att undervisningen i hälsolära
kommer att upprepa en stor del av det som vid undervisningen i biologi

blivit genomgånget. A andra sidan skall den såsom del av biologien
komma att utgöra eu praktisk riktpunkt för den biologiska undervisningen
oeh fördelaktigt inverka på stoffurvalet. Aven utanför undervisningen
liggande skäl, vilka kommittén tidigare (sid. 169) berört, tala för denna
hälsolärans ställning i undervisningsplanen.1) Av liknande grunder bär
kommittén sammanhållit psykologien med pedagogiken till ett läroämne.
Och då kommittén i enlighet med riksdagens önskan haft att föreslå införandet
i seminariet av undervisning i skogsvård, har kommittén icke gjort
skogsvårdsläran till ett nytt läroämne, utan inordnat den som led dels i
den botaniska delen av biologien, dels i ekonomiläran, i tanke att den
salunda skall erhålla de starkaste förbindelserna med elevernas övriga
vetande och därjämte gynnsamt återverka på undervisningen.

Vad läroplanen kan uträtta till förmån för koncentration i undervisningen
blir emellertid obetydligt, därest icke läraren är besjälad av koncentrationens
intresse. Han måste äga blick för det huvudsakliga och med
ständig målmedvetenhet rikta sin undervisning däremot. Allt under det
att han bringar sina lärjungar i självverksamt och ivrigt studiearbete,
måste han förstå att ekonomisera med deras tid och krafter. Uppgiften är

J) Det sagda innebär icke, att icke i enskilda fäll starkare skäl kunna tinnas för
hälsolärans skiljande från biologien och överlämnande åt annan lärare än biologiläraren. Så
torde på eu och annan plats dess anförtroende åt gi/mnastikläraren kunna komma att visa
sig fördelaktigt. Ännu mindre bör den föreslagna föreningen av hälsoläran med biologien
anses stå i strid med kommitténs annorstädes uttalade åsikt om det önskvärda däri, att åtminstone
viktigare delar av undervisningen i hälsolära anförtros åt seininarielåkaren, där
denne kan iinna tid för uppgiften. I själva verket kan man under nuvarande studie- och
examensförhållanden icke anse någon av seminariets lärare, icke ens biologi- eller gymnastikläraren,
äga den för undervisning i hälsolära önskliga utbildningen. — 1 varje fall torde av
praktiska skäl elevernas vitsord i hälsolära i sista hand böra sammanräknas med deras vitsord
i biologi.

Koncentration.

231

icke den lättaste och förutsätter stor förtrogenhet med läroämnet i förening
med metodisk säkerhet.

Tydligt är ock, att kravet på koncentration icke blott ställer stora
fordringar på den enskilde läraren utan ock nödvändiggör ett oavlåtligt
samarbete lärarna emellan. I barnskolan är sammanhållningen inom
en och samma skolavdelning av de olika läroämnena i en enda lärares
eller ett fåtal lärares händer (klasslärarsystemet) ett av de värdefullaste
medlen för vinnande av koncentration i undervisningen. Men i det nutida
och framtida seminariet är detta medel icke användbart. Med läroplanens
fortgående utvidgning och de stegrade anspråken pa undervisningen
blir det allt mindre möjligt för läraren att på ett tillfredsställande
sätt handhava flera läroämnen och gör sig allt mera gällande nödvändigheten
av ämnenas fördelning på ett större eller mindre antal olika tacklärare.
Men om fackläraren i sitt arbete isolerar sig från sina medlärare,
får han lätt eu ensidig uppfattning av sitt ämnes plats i kretsen av lärokursens
övriga ämnen och frestas att för dess räkning ställa allt för stora
anspråk på lärjungarna. Ej heller gör han den tidsvinst, som han eljest genom
tillbörlig hänsyn till undervisningen i andra ämnen skulle kunna göra.
Häri ligger medelbart eu fordran på samarbete lärarna emellan, och strävandet
att bringa till stånd den betydelsefulla koncentration, som består i
samverkan av olika läroämnen, förutsätter utan vidare ett dylikt samarbete.

Att främja och leda samarbetet mellan seminarielärarna blir eu av
de viktigaste uppgifterna för seminariets rektor. Härvid bör han dock
äga uppfordran och stöd av stadgebestämmelser, genom vilka samarbetet
befästes och till sina huvuddrag ordnas. Kommittén bär, efter föredöme
av läroverksstadgan, upptagit sådana bestämmelser i sitt stadgeförslag, lid
efter annan och särskilt inom de första veckorna av varje termin skola,
enligt dessa bestämmelser, de lärare, som undervisa i samma ämne, sammanträda
för att uppgöra plan för en enhetlig behandling av ämnet och

232

Undervisningsplanen.

likaledes de lärare, som undervisa i »ämnen, vilka äga närmare inbördessammanhang»,
för att »rådgöra om sådan fördelning och metodisk behandling
av lärokurserna i dessa ämnen och sådan anordning av elevernas
studier, att de särskilda ämnena kunna bliva till stöd för varandra». På
samma sätt skola de lärare, som hava att göra med elevernas praktiska
utbildning, tid efter annan samlas för att överlägga om vad som hör
till denna utbildning. (Stadgeförslaget §§ 126—129.)

7. Undervisningens frihet.

Gällande seminariestadga upptager i sin § 5 utförlig föreskrift omvad
lärokursen i de olika kunskaps- och övningsämnena skall omfatta
Lärokursens fördelning mellan seminariets klasser skall enligt samma § 5
ske »i huvudsaklig överensstämmelse» med en som bilaga till stadgan
fogad undervisningsplan, innehållande kurs- och ti mfördelning, och »med
huvudsaklig ledning» av samma undervisningsplan skall enligt en senare
stadgeparagraf rektor efter samråd med övriga lärare uppgöra det förslag
till läsordning, som sedermera underställes konsistoriets prövning och fastställelse.

Den officiella undervisningsplanen är således icke i alla avseenden,
ovillkorligt bindande; det stadgade läroinnehållet skall visserligen ingå i
undervisningen, men med avseende såväl på timplanen som på lärostoffets
fördelning mellan klasserna råder en viss frihet, och intet förbud finns för
upptagandet i undervisningen även av ett rikare innehåll. Den frihet, som
stadgebestämmelserna således göra möjlig, har i ganska vidsträckt omfattning
blivit begagnad, och den är enligt kommitténs åsikt i hög grad
värd att bevaras. Det är den som gjort, att undervisningen vid seminarierna
i närvarande stund befinner sig på en annan punkt än den av
en mindre tidsenlig stadga och därtill hörande undervisningsplan angivna
och att ett intresserat försöks- och framstegsarbete där alltfort pågår.

Undervisningens frihet.

Den av kommittén föreslagna undervisningsplanen är således tänkt
endast och allenast som en »normalplan», vars syfte är att tjäna till utgångspunkt
och ledning för lärarna och de lokala myndigheterna vid undervisningens
ordnande, och detta gäller såväl om de föreslagna veckotimtalen
som om de föreslagna kurserna. Vad dessa sistnämnda beträffar,
bör särskilt framhållas, att de icke få anses beteckna minimifordringar,
som ovillkorligen skola upprätthållas. De äro snarast blott att betrakta
som ett angivande av de områden, inom vilka undervisningen lämpligen
bör röra sig, eller som eu ledning vid det huvudsakliga urvalet av lärostoff
eller eu utstakning av den huvudriktning, vari arbetet bör ga. Och
kommittén skulle anse det som eu allvarsam fara för seminariernas framtid,
om det enskilda seminariet eller, i andra hand, den enskilde läraren
klavbundes vid en officiell undervisningsplans detaljbestämmelser. Därmed
skulle det utvecklingsarbete, som är det naturligaste och säkraste, nämligen
det, som utgår från de inom läroanstalterna själva verksamma krafterna,
hämmas. Både i fråga om timplan och kursplan bör frihet finnas
till anställande av försök i olika riktningar, till anpassning efter förhållandena
på skilda orter och till bästa möjliga utnyttjande av lärarindividualiteterna.

De ensidigheter eller andra missförhållanden, som tilläventyrs en
eller annan gång kunna bli en följd av eu sådan frihet, skola helt visst
snart nog finna rättelse genom eu duglig lärarkårs eget arbete under insiktsfull
ledning. Seminariernas egenskap av utbildningsanstalter för en bestämd
tjänstebefattning och nödvändigheten att för de lokala folkskolemyndigheterna
möjliggöra en jämförelse mellan olika sökande till eu ledigförklarad
tjänst göra, att avvikelserna från den givna normalplanen icke
böra bliva stora. Men samma omständigheter göra också, att de ej gärna
kunna bliva stora utan att bliva föremål för uppmärksamhet och giva
seminariernas överordnade myndigheter anledning till prövning. Den starkare
inspektion från central myndighets sida, som kommittén anser böra

30—0828t5 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

234

Undervisniiigsplanen.

bringas till stånd (sid. 471 ti.), skall ytterligare förebygga detta. Den skall
kunna tillse, att om ock i enskildheter avvikelser i olika riktningar uppkomma,
seminariernas arbetsresultat i det hela dock bliva inbördes likvärdiga.

Kommittén har ansett, att en blivande stadga visserligen bör angiva
de undervisningsämnen, som skola tillhöra seminarierna, men att någon
föreskrift om lärokurserna icke bör däri upptagas. Normalplanen bör tillhöra
stadgan som en bilaga, och stadgan själv bör endast angiva, i vad mån
undervisningen skall bestämmas av normalplanen. 1 senare avseendet har
kommittén (stadgeförslaget § 10) föreslagit ett stadgande, att undervisningen
skall ordnas »med huvudsaklig ledning av undervisningsplan,
som av Kungl. Maj:t utfärdas». Därjämte har det synts kommittén
lämpligt, att en erinran om den frihet, som i de ifrågavarande uttrycken
innebäres, även göres i den av Kungl. Maj:t utfärdade undervisningsplanen,
varför ock i kommitténs förslag till undervisningsplan inledningsvis angivits,
att densamma såväl i fråga om timplan som kursplan är avsedd att
tjäna, icke till ovillkorlig efterrättelse, utan till huvudsaklig ledning» för
undervisnings- och studiearbetet vid seminarierna.

Endast i ett avseende finner kommittén den officiella undervisningsplanen
böra vara ovillkorligt förpliktande, nämligen med avseende på de av
timplanen för varje klass angivna veckotimtalen, d. v. s. summan av undervisningstimmar
i veckan för varje klass. Denna summa må väl underskridas
men bör icke få överskridas (stadgeförslaget § 19: 2). Att den ej
överskrides måste nämligen betraktas som eu nödvändig, om ock ensamt för
sig långt ifrån tillräcklig, garanti mot överansträngning av lärjungar
och lärare.

Kap. III. Arbetssättet.

1. Äldre och nyare uppfattning.

1 föregående kapitel har kommittén erinrat om olikheten mellan
äldre och nyare uppfattning av seminarieundervisningens och folkskoleundervisningens
inbördes förhållande. Frågan betraktades därvid huvudsakligen
från svnpunkten av lärokurserna och deras omfång, men klart är,
såsom oek i nämnda sammanhang antyddes, att samma olikhet i uppfattning
går igen även beträffande arbetssättet, lärarens såväl som elevens.

Liksom seminariets lärokurser i äldre tider begränsades i det närmaste
till barnskolans område, så var även arbetssättet barnskolans. I ndervisningens
metod har varit ungefär densamma i seminariet som i barnskolan,
och liksom denna sistnämnda varit och ännu i allt för hög grad är eu
läxläsningsskola, så har ock läxläsningen och läxförhöret behärskat arbetet
i seminarierna. Likheten var, såsom nämnts, avsiktlig: seminarieeleven
borde, menade man, undervisas på samma sätt som barnen för att samedelst
desto säkrare inlära barnundervisningens metodiska grepp.1)

Den följda tankegången torde numera icke erkännas som riktig.
Den sammanhängde med hela den äldre föreställningen om metoden» över *)

De svenska seminarierna ha, såsom i de föregående kapitlen nämnts, statt under starkt
inflytande av tyskt föredöme. Satsen, att seminarieundervisningen borde meddelas i samma
form som undervisningen i folkskolan, tillhörde de bekanta Stiehlska regulativen för de preussiska
seminarierna av år 1854, men ännu i den preussiska förordning av ar 1872, som betecknar
regulativens upphävande, synas rester finnas av samma uppfattning. (Jfr Land 4.
sid. 43 och 44). Oldbergs metodiska handbok, som från år 1843 under långtid allmänt användes
vid våra seminarier, fastslog i fråga om sambandet mellan seminarium och folkskola den förut
sid. 131 anförda grundsatsen: »Samma metod och samma ämnen tillhöra bägge.»

Arbetssättet.

23(5

vägande betydelse i barnundervisningen och med uppmärksamhetens allt
lör ensidiga riktning på seminarieelevens framtida yrkesuppgift under bortseende
från hans åldersmognad och personliga behov. Oavsett frågan om den
nedärvda läxläsningens värde i barnskolan torde man numera vara ense om
dess otillräcklighet åtminstone vid undervisningen av äldre personer. Föreställningen
om vissa lärometoders oumbärlighet för folkskolläraren är ej
densamma som förr, och ån mindre torde man dela den meningen, att ett
vid undervisning av barn lämpligt tillvägagångssätt bäst inhämtas av den
blivande läraren därigenom, att han själv göres till föremål för samma
metodiska förfarande. Barnets egendomliga själsliv framträder tydligt först
i sin skiljaktighet från den vuxnes, och likaså blir det metodiska tillvägagåendet
i barnskolan klarast uppfattat i sin olikhet med den undervisning,
som tillhör högre åldersstadier, fin barnskolemässig undervisning i seminariet
undanhåller seminarieeleven insikten i tillvägagångssättets psykologiska
grund. Den ger en mekanisk vana snarare än en verklig undervisningsskicklighet,
till vars kännemärken bl. a. hör förmågan att lämpa undervisningen
efter de ständigt växlande förutsättningar, som lärjungarnas
olika anlag och de yttre omständigheternas föränderlighet framkalla.

Men det gamla undervisnings- och studiesättets brister lågo framför
allt däri, att det i allt för ringa man gav lärjungen tillfälle till
självverksamhet och i hög grad ställde honom osjälvständig i förhållande
till läraren och till arbetsuppgifterna. Där lärarens personliga inflytande
hade en ojämförlig betydelse, såsom under ett tidigare skede i allmänhet
var fallet vid seminarierna, kunde även med ett dylikt arbetssätt resultatet,
särskilt inom vissa ämnen, bliva av högt personligt värde för lärjungen,
men där så ej var fallet och allestädes i den man förändrade tidsförhållanden
ställde seminarieeleven mera kritisk gent emot läraren, blev behållningen
för eleven allt för ofta obetydlig: eu mekaniskt inövad metodisk
säkerhet samt ett litet förråd av minneskunskaper, föga fruktbringande
för förståndsutbildningen och än mindre för personlighetens utveckling.

Äldre och nyare uppfattning.

237

Nu bör visserligen ihågkommas, att det ifrågavarande äldre betraktelsesättet
haft starka stöd i de förhållanden, under vilka seminarierna i
sina yngre dagar arbetat, och således i väsentlig män ägt sitt historiska
berättigande. 1 seminariernas första dagar fick den blivande läraren ännu en
del av sin undervisning tillsamman med barnen i övningsskolan, och seminarieutbildningens
viktigaste uppgift var att göra honom väl förtrogen med
folkskolans dåtida speciella metod, växelundervisningsmetoden. Och under
den närmast följande tiden befann sig den i seminariet inträdande eleven
i fråga om intellektuell utveckling allt för ofta på en ståndpunkt, som
nödgade seminari elärar na att på ett ytterst elementärt sätt syssla med det
mest elementära kunskapsstoff, varjämte den knappa utbildningstiden, som
icke medgav grundläggandet av självständigare uppfattning i metodiska
frågor, gjorde det fasta inlärandet av ett bestämt tillvägagångssätt nödvändigt

Till (“ii viss grad kan så vara fallet även nu. Men i det hela torde
man kunna säga, att folkskolans fortgående utveckling och den allmänt
ökade folkbildningen givit allt mindre berättigande åt den tankegång, som
i äldre tider bestämde arbetssättet vid seminarierna. De flesta av dem,
som bestå prövningen för inträde i seminarium, äro numera i besittning
av en ganska god folkskolebildning, ej sällan förstärkt genom utbildningskurs
vid någon lägre tillämpningsskola, och vad särskilt de kvinnliga seminarierna
beträffar, hämta de i stor utsträckning sina elever från en föregående
undervisning i småskoleseminarium eller högre flickskola.1) Med
den väsentliga skärpning av inträdesfordringarna, som av kommittén föreslagits,
bör man framdeles ännu mer än nu bliva oförhindrad ej blott att
från början inrikta undervisningen på ett rikare innehåll utan ock att låta
eleverna tillägna sig detta på ett sätt, som för personer vid deras ålder
är det naturliga.

J) Av 1740 under aren 1901—1910 i lärarinneseminarierna intagna elever hade 967
eller 55 % genomgått småskoleseminarium eller högre flickskola eller avlagt rcalskolexamen.
•(Jfr Band 3, sid. 391.)

238

Arbetssättet.

I själva verket är, såsom redan blivit framhållet, arbetssättet vid
seminarierna numera ett annat än förr. Tanken på en avsiktlig tillämpnin<;
av barnundervisningens former på seminarieundervisningen är för
länge sedan övergiven. Allt mer och mer strävar man att bringa till
stånd självständighet och självverksamhet i elevernas arbete oeli att ''dva
någon möjlighet för den individuella olikheten i studieanlag och intressen
att göra sig gällande. Att ett fortgående i denna riktning är önskvärt,
därom torde alla vara ense, och att främja ett sådant fortgående, i den
mån det kan ske genom bestämmelser i stadga och undervisningsplan,
har utgjort ett av de viktigaste syftemålen för kommitténs arbete.

Valfriheten

betydelse.

2. Frågan om valfrihet.

Sätter man sig som mål att söka få till stånd inom eu läroanstalt
ett sådant arbetssätt, att lärjungens självverksamhet i vidsträcktaste mån
tages i anspråk och hans individuella lust och fallenhet kommer till sin
rätt, framställer sig i första rummet frågan om införandet i någon form
av vad man kallar valfrihet. Då det vid den senaste läroverksreformen
gällde att söka återvinna åt lärjungarna i de allmänna läroverkens högre
klasser något av den större studiefrihet, som i forna tider förekom på
gymnasiet, och därmed ock bereda varje enskild lärjunge tillfälle att närmare
avpassa arbetet efter sina framtidssyften, tillgrep man valfriheten såsom
det verksammaste medlet och införde en ny och egendomlig form
därav, i det att man gav lärjungarna i de två högsta gymnasieringarna
rätt att under vissa förutsättningar utan vidare helt och hållet nedlägga
studiet av ett eller ett par ämnen. Utom denna s. k. bortvalsrätt,
vars införande, i huru begränsad omfattning det än skedde, helt visst är
en av de med hänsyn till sitt syfte betydelsefullaste åtgärder, som vidtagits
på de allmänna läroverkens område,1) erbjuda dessa läroverk, som

U Den föreslogs ursprungligen av den tremannakommitté, vilken år 1899 avgav »yttrande
i läroverksfrågan».

Frågan om valfrihet.

23J>

bekant, sedan gammalt den valfrihet, som består i möjligheten att valja
mellan vissa olika bildningslinjer. 1 seminarierna åter linnes ingen som
helst valfrihet, varken av den ena arten eller den andra; där råder fullständig
likformighet: samma ämnen, samma kurser, samma lärogång för alla.

Från vissa synpunkter sett vore införandet av valfrihet i seminarierna
i hög grad önskligt. Först och främst från koncentrationens synpunkt.

Det låter sig icke neka och har i det föregående blivit framhållet, att
våra seminarier i nästan avskräckande grad giva och även framgent synas
komma att giva exempel på de nutida skolornas svåraste lyte, mångläseriet.
De ogynnsamma verkningarna av ett sådant förhållande kunna val
genom en omsorgsfullt hopfogad läroplan och en skickligt anlagd undervisning
minskas men aldrig fullständigt hävas. Endast en valfrihet, som
i väsentlig grad inskränkte för den enskilde eleven lärokursens mångahanda,
skulle här göra till fyllest. Fn sådan skulle ock innebära ett skydd
mot faran för överansträngning, och, vad i detta sammanhang särskilt är
att framhålla, den skulle kraftigt befordra det arbetssätt, som man vid
seminarierna vill se förverkligat.

Det visar sig dock snart nog, att införandet i våra seminarier av Omöjliy ^

heten av eu

valfrihet i den ena eller andra formen, om det nämligen skulle ske i någon ">**« tf

° fora valfri avsevärd

omfattning, måste stöta på ganska stora svårigheter och framkalla het >''jil de

i o o svenska se olägenheter,

som i vissa fall måhända icke bleve mindre än dem man ville ininarierua,
avhj älpa.

Först är att märka, att till de allmänna organisatoriska villkoren för
valfrihet hör, att den skall inträda ovanom en för alla lärjungarna gemensam
kurs av ej allt för obetydlig omfattning eller i varje fall kunna
räkna med en viss ej allt för ringa allmänbildning hos lärjungarna. Behövligheten
härav ligger i sakens natur, och i de fall, där man inom seminarieområdet
påträffar valfrihetsprincipen tillämpad, såsom i de engelska
och franska seminarierna, finner man ock detta villkor tillgodosett. Men

240

Arbetssättet.

den allmänna bildning, på vilken den svenska seminarieundervisningen hav
att bygga, är tydligen för svag för att. bära upp en något utsträektare
valfrihet. Ett försök åter att inom vår fyråriga seminariekurs åstadkomma
en delning i ett lägre stadium med för alla gemensamma kurser och ett
högre med specialisering på ett mindre antal ämnen, olika för olika elever,
visar sig medföra så pass stora pedagogiska och tekniska olägenheter, att
fråga blir om de uppvägas av de fördelar, som därmed skulle vinnas. I
alla de ämnen, som valfrihetsanordningen skulle omfatta, skulle då under
två eller högst tre år inhämtas de insikter och färdigheter, som måste
anses oumbärliga för folkskolläraren, så att eleven under de två senare
åren eller åtminstone under det sista året vore oförhindrad att helt och
hållet nedlägga studiet av vilket eller vilka som helst av de ifrågavarande
ämnena. Det visar sig svårt nog även med frihet att fördela lärokurserna
över eu tid av fyra år att giva dem den omfattning och den inre beskaffenhet,
som med hänsvn till folkskollärarens utbildning äro önskliffa, men
ännu svårare bleve det naturligtvis med denna anordning. Näppeligen
skulle därvid kunna undvikas, att de för alla gemensamma lärokurserna
antingen bleve allt för knappa till sin omfattning eller, vad värre vore,
finge på ett allt för otillfredsställande sätt inhämtas, varvid det som vunnes
till förmån för arbetssättet under den del av utbildningstiden, som utmärktes
av valfriheten, finge vägas mot eu försämring i arbetssättet under
den föregående delen av tiden.

\ idare: dessa valfria delar av lärokurserna, från bildningssynpunkt
■sett de värdefullaste delarna av dem, skulle helt visst bliva föremål för
olika omdömen ocli måhända få en ganska osäker tillvaro. Äro de icke
behövliga för alla, skulle man säga, varför äro de då behövliga för någon?
Med den snäva uppfattning av folkskollärarens biIdningsbehov, som ännu
på sina håll förspörjes, vore det fara för, att de bleve ansedda som en
lyxvara, kanske mera skadlig än gagnelig. Icke heller denna vansklighet

Frågan om valfrihet. 241

vid valfrihetsprincipens tillämpning i seminarieundervisningen bör lämnas
ur räkningen.

Slutligen är att ihågkomma, att seminariekursen med sin avslutning,
folkskollärarexamen, avser att giva behörighet till viss tjänstebefattning.
Med få undantag är denna tjänstebefattning allestädes i allt väsentligt
densamma; de många olika lärarkrafterna, manliga som kvinnliga, skola
utföra i det hela samma arbete. Mot likheten i tjänst bör då ock, synes
det, svara likhet i utbildning. Visserligen torde en olikhet i utbildning, svarande
mot den ofrånkomliga olikheten mellan individerna, innehålla en
lika bindande tankegång och, inom vissa gränser, i grunden medföra även
från tjänstesvnpunkt det bästa resultatet. Men hur önskvärt det ock vore, att
en mera fördomsfri uppfattning i förevarande avseende bleve rådande, måste
åt satsen »lika tjänst, lika utbildning» tillerkännas en huvudsaklig betydelse
vid frågan om folkskollärarutbildningens ordnande. Detta så mycket mera,
som en större olikformighet i utbildningen allt för ofta skulle på ett besvärande
sätt giva sig till känna i praktiken, nämligen vid lärartillsättningarna,
då den skulle försvåra för de många olika myndigheterna ett
objektivt bedömande och måhända även giva anledning till misstämning
bland de sökande.

Den invändning, som innehålles i senast berörda synpunkt, skulle
endast på det sätt kunna undvikas, att man i fråga om elev, ur vars
seminariekurs ett eller flera ämnen uteslutits, uttryckligen angåve utbildningen
som ofullständig, så att den icke utan efterföljande fyllnadsexamen
gåve behörighet till lärarbefattning vid folkskola eller åtminstone icke
till vilken som helst lärarbefattning vid sådan skola. I denna riktning
torde något steg vara möjligt, och kommittén skall i det följande återkomma
till frågan härom. Men redan på förhand torde man inse, att av
praktiska grunder även i detta fall endast mycket begränsade möjligheter
föreligga. En vidsträcktare användning av den ifrågavarande tankegången

31—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolcsem. Band 1.

242

Arbetssättet.

innebure ju intet mindre än ett uppgivande av det mål, som blivit satt
för seminariernas verksamhet.

De skäl, som nu anförts mot införandet av valfrihet i de svenska
seminarierna, hava avsett en mera genomgripande tillämpning av denna
anordning, en tillämpning som skulle i väsentligare mån förändra dessa
seminariers karaktär och närma dem till den typ, som företrädes exempelvis
av de engelska seminarierna, vilka, om ock även vid dem antalet
obligatoriska lärokurser i allmänhet är rätt betydligt, särskilt utmärkas av
den valfrihet, som vid dem förekommer. De angifna skälen hava synts
kommittén avgörande. Med de förutsättningar för seminarieutbildningen,
som vi i vårt land för närvarande hava att räkna med, kan,
enligt kommitténs åsikt, en mera omfattande valfrihet icke ifrågakomma
vid seminarierna. I detta avseende måste våra seminarier bibehållas
vid sin hittillsvarande typ, varutinnan de överensstämma med våra
grannländers och i allmänhet de germanska ländernas seminarier.

Detta innebär emellertid icke, att icke något hänsynstagande till den
enskilde elevens individuella lust och fallenhet skulle vara möjligt i vår
seminarieundervisning. Till och med för en sådan frihet i studiearbetet,
som skulle kunna hänföras till begreppet valfrihet, torde finnas ett om
ock trångt begränsat utrymme. Och ingen åtgärd i dylik riktning, som
förhållandena lämpligen medgiva, bör man underlåta att företaga. Även
om den från organisatorisk synpunkt sett är än så obetydlig, kan den vara
till avsevärt gagn för arbetssättet och därmed för arbetsresultatet. De
smärre åtgärder, som kommittén i förevarande avseende föreslår, innehållas
i stadgeförlagets §§ 8 och 9, som handla om befrielse i särskilda fall från
deltagande i undervisningen i visst ämne, samt § 13, som upptager bestämmelser
om införandet till någon utsträckning i seminariearbetet av
enskilt studiearbete för eleverna.

Befrielse från undervisningen i visst ämne.

243

3. Befrielse i särskilda fall från deltagande i undervisningen i

visst ämne.

Tämligen självfallet torde det vara, att en elev, vilken redan på Rätt till be fvic\sc

uTidcv

ett eller annat sätt förvärvat en insikt eller färdighet, som seminariekursen förutsätt avser

att bibringa, bör kunna erhålla befrielse från deltagandet i mot- danförvär .

. , vad kunskap

svarande del av undervisningen vid seminariet. 1 ör närvarande är rätt och ^ärdig till

sådan befrielse stadgad i fråga om studenter samt personer med viss
akademisk examen eller examen från högre lärarinneseminariet. Med
de förändringar, som kommittén föreslagit i stadgandena för elever tillhörande
dessa grupper, torde deras antal i det fyrklassiga seminariet framdeles
bliva mindre än nu. Men även framgent skola studenter och personer
med akademisk bildning där kunna söka och vinna inträde, och det bör
då tillses, att deras seminarietid blir på bästa sätt använd. Detsamma
gäller emellertid även om andra elever, vilka i ett eller annat ämne
redan kunna hava förvärvat för folkskollärarkallet behövliga kunskaper,
exempelvis förutvarande lärjungar vid musikkonservatoriet, vid högre flickskolor,
allmänna läroverk eller vissa fackskolor. Kommittén har därför
sökt giva de ifrågavarande stadgebestämmelserna en så omfattande lydelse,
att de bliva tillämpliga på de olika fall, som kunna tänkas förekomma.

Kommittén har således föreslagit (§ 8), först och främst, att elev,
som företer vitsord från universitet eller högskola eller från musikkonservatorium,
skall, om han så önskar, vara befriad från deltagande i undervisningen
i det ämne eller den ämnesgren, som vitsordet avser. Vidare,
att elev, som företer intyg från någon annan staten tillhörande eller under
statens kontroll stående läroanstalt om godkända insikter och färdigheter i
kurser, som av seminariets lärarkollegium prövas fullt motsvara seminariets
kurs i ämnet eller viss del av densamma, skall kunna befrias från deltagande

244

Arbetssättet.

Rätt till
bortval av
visst ämne
utan förutsättning
av
förut förvärvad
tillräcklig
insikt
i ämnet.
Påföljd av
underbetyg.

i undervisningen i det ätnne, som intyget avser, nämligen till den utsträckning,
som av kollegiet bestämmes.

Endast i fråga om kristendomskunskapen, modersmålet, psykologien
och pedagogiken samt hälsoläran har kommittén ansett undantag böra göras
från denna regel, enär, vad dessa ämnen beträffar, annorstädes förvärvade
insikter näppeligen kunna göra den omedelbart på den blivande lärarens
behov riktade seminarieundervisningen helt och hållet umbärlig. Från
ämnet gymnastik med lek och idrott bör av lätt insedda skäl befrielse ej
lämnas; dess uppgift är ju icke blott att meddela en viss för folkskollärarkallet
behövlig kunskap och färdighet utan att främja elevens kroppsliga
välbefinnande och utveckling. I fråga om övriga ämnen bör varje elev
givetvis deltaga i den undervisning i ämnets metodik, som i kursplanerna
förlagts till lärokursernas senare del, och likaså är det klart, att elev, som
av anledning, varom här är fråga, befriats från deltagande i undervisningen
i något ämne, icke behöver till följd av bristande insikter befrias
och därför icke heller bör befrias från deltagande i de undervisningsövningar,
som förekomma i ämnet.

Den rätt till frihet från deltagandet i klassarbetet, som nu omtalats,
utgör endast ett rimligt hänsynstagande till redan förhandenvarande kunskaper
och färdigheter och bör icke, om den på riktigt sätt tillämpas,
medföra någon lucka eller förändring i den utbildning, som av seminariets
lärokurser bestämmes. Kommittén har emellertid gått ett steg längre och
föreslår, om ock i ytterst begränsad omfattning, en bortvalsrätt
i mera egentlig mening eller rätt för lärjungen att nedlägga något bland
vissa angivna ämnen, även om han däri icke förvärvat tillräcklig insikt.
Det kan, såsom redan sagts, härvid endast bliva fråga om ett och
annat undantag från den allmänna regeln.

Kommittén har för sitt förslag i detta avseende haft utgångspunkt i
nu befintliga bestämmelser. Enligt gällande seminariestadga är inträde i

Befrielse från undervisningen i visst ämne.

24ö

seminariets första klass under vissa villkor medgiven även åt inträdessökande,
som vid prövningen icke blivit godkänd i ämnet sång. Vid
intagning i annan klass än den första kan avvikelse ske från huvudregeln
om godkända insikter i föregående lärokurser, i det att, därest
särskilda omständigheter därtill föranleda, undantag må kunna göras för
»högst två av övningsämnena». Samma undantag kan enligt stadgan göras
också vid flyttning från lägre till högre klass inom seminariet. Och slutligen
gäller i fråga om godkännande i folkskollärarexamen den bestämmelscn,
att jämväl elev, som blivit underkänd i ett eller två övningsämnen,
kan erhålla avgångsbetyg för anställning som ordinarie folkskollärare,
oavsett om bristen motväges av förtjänster i andra avseenden eller icke.

Dessa stadganden äro helt visst förestavade dels av billighetshänsyn,
dels av erfarenheten om att mången elev, som visar sig ha svårt att i
ett eller annat ämne nå det erforderliga måttet, likväl i det hela måste
anses som väl begåvad och för lärarkallet lyckligt utrustad. Men om på
detta sätt, i fråga om vissa ämnen, möjlighet är given för eu elev att
utan svårare påföljd vara underkänd klass efter klass och slutligen i själva
avgångsexamen, ligger den frågan nära, varför han då icke lika gärna
kunnat erhålla befrielse från deltagandet i undervisningen i vederbörande
ämne eller ämnen. Visserligen betecknar ett underbetyg i allmänhet icke
samma brist på kunskaper som frånvaron av varje vitsord, och det må
ock framhållas, att de anförda stadgebestäinmelserna sällan om någonsin
leda till avsiktlig och planmässig försummelse av ett ämne, om de också
skulle hmna göra det. Men å andra sidan torde kunna sägas, att det
för en läroanstalt är värdigare, om den kan säga till sin lärjunge: du
behöver icke vara med om alla ämnen, men i alla, som du är skyldig
att vara med om, måste du göra ett godkännbart arbete, än om den säger:
du är tvungen att vara med om alla ämnen, men du behöver icke göra
ett godkännbart arbete i dem alla. Och för lärjungen är ett »otillräcklig»
i betyget mera förklenligt än saknaden av vitsord. Från synpunkten av

246

Arbetssättet.

lärjungens aktning för ämnet, en i detta fall viktig synpunkt, torde i det
hela mindre äventyras genom en tillåtelse att nedlägga ämnet än genom
en tillåtelse att utan påföljd däri vara underkänd. I fråga om flera av
de i detta fall av seminariestadgan åsyftade ämnena tillkommer ett rent
yttre skäl för medgivandet av en bortvalsrätt, nämligen att sjukdom
eller lyte kan utgöra ett bestående hinder för lärjungen att fylla fordringarna
för godkänt vitsord. För bortvalsrätten tala sedan alla de skäl,
som över huvud taget tala för valfrihetsprincipen, skäl som i det föregående
blivit framhållna.

Det har av dessa grunder synts kommittén lämpligt, att till sådana
stadganden som de nuvarande om rätt till underbetyg i vissa ämnen
fogas stadganden om en motsvarande rätt till bortval.

Men i det föregående har ock påvisats, i huru hög grad begränsad
möjligheten till valfrihet är vid en sådan läroanstalt som ett seminarium,
särskilt vid ett seminarium sådant som det svenska. Tydligt är nu,
att det som i detta avseende gäller om möjligheten att medgiva rätt till
bortval också gäller om möjligheten att medgiva rätt till flyttning och
till godkännande i avgångsexamen i trots av underbetyg, och kommittén
är för sin del av den åsikten, att vår nuvarande seminariestad<ra <rår väl
långt i eftergift, då den i senare avseendet tillåter förekomst av underbetyg
i två av seminariets ämnen, nämligen två av övningsämnena. Under
det att kommittén å ena sidan vill utvidga elevens frihet genom att icke
blott bibehålla en viss rätt till underbetyg — om detta förkortade uttryckssätt
får användas — utan ock införa ett stadgande om viss rätt till bortval,
vill kommittén å andra sidan begränsa såväl den ena som den andra rätten
till att gälla endast ett ämne bland några närmare angivna. Och då kommittén
finner huvudsynpunkten för medgivandet såväl i ena som andra
avseendet vara främjandet av individualisering och koncentration i studiearbetet,
anser kommittén, att såväl underbetyget som bortvalet endast med
det villkor bör vara tillåtligt, att den uppkomna bristen motväges av på

Befrielse från undervisningen i visst ämne.

217

annat eller andra håll förvärvad förtjänst. Den bortvalsrätt, som kommittén
åsyftar, är följaktligen en sådan -»med kompensation».

Återstår frågan om de ämnen, som böra tänkas kunna ifrågakomma.
Härvid visar sig bäst svårigheten att överhuvudtaget bringa någon bortvalsrätt
till stånd. Vilket1 ämne som helst inom ämneskretsen kan ju
icke gärna tänkas såsom möjligt för bortval. Att, såsom nuvarande stadga
gjort, utvälja de s. k. övningsämnena att som en särskild grupp göras till
föremål för undantagsbestämmelser, kunde lätt giva stöd åt den föreställningen,
att de till sin art vore mindre värdefulla än de övriga, en föreställning
som bör motarbetas. Av särskilda skäl komma visserligen flera av
dessa ämnen med bland dom, som närmast erbjuda sig, men åtminstone om
två av dem, teckning och välskrivning, gäller detta icke. Ett sådant ämne
som teckning är för en folkskollärare av fullt ut så stor betydelse som
någonsin ett s. k. kunskapsämne. Den frågan, vilka ämnen som här kunna
ställas i undantagsställning, måste avgöras för varje ämne särskilt. Kommittén
har efter verkställd undersökning stannat vid följande: musik, trädgårdsskötsel,
slöjd, husligt arbete och främmande språk samt — ehuru
endast i fråga om »rätt till underbetyg» och under särskild förutsättning
— gymnastik med lek och idrott.

Vad beträffar slöjden vid de manliga seminarierna och det husliga
arbetet vid de kvinnliga samt trädgårdsskötseln, måste man säga, att de i
lärarutbildningen icke äro lika oumbärliga som flertalet övriga ämnen,
enär de dels icke förekomma vid alla folkskolor, dels vid folkskolorna i
de större städerna i allmänhet överlämnas åt särskilda lärare och således
ej ingå i övriga lärares undervisningsskyldighet. Därtill kommer, att i
fråga om dessa ämnen möjlighet finnes att annorstädes än i seminarierna
erhålla den för undervisning i folkskola behövliga utbildningen, nämligen
vid Nääs och andra platser, där för folkskolans lärare och lärarinnor särskilt
avsedda feriekurser äro anordnade. Icke heller det främmande språket,
hur betydelsefullt det ock måste anses vara för folkskollärarens all -

248

Arbetssättet.

männa bildning, kan i fråga om oumbärlighet likställas med varje annat
ämne; det har i varje fall icke samma omedelbara betydelse för folkskollärarens
verksamhet som de av seminariets ämnen, vilka även äro läroämnen
i folkskolan. Nu nämnda fyra ämnen torde således icke föranleda nåo-on
större tveksamhet.

Att låta musiken komma med i den ifrågavarande ämnesgruppen
kan däremot synas mera betänkligt. Sången i folkskolan borde vaije lärare
och lärarinna kunna leda, och saknaden av musikalisk utbildning är givetvis
att anse som en allvarsam brist hos den, som har en sådan skola sioanförtrodd.
Men det ofrånkomliga sakförhållande, att frånvaron av musikaliskt
gehör kan förefinnas även vid mycket god begåvning i övrigt samt
att någon verklig musikalisk utbildning icke är möjlig, där det musikaliska
gehöret saknas, har redan sedan lång tid tillbaka framkallat undantagsbestämmelser
för det ifrågavarande ämnet i seminarierna. Kommitténs förslag
med avseende på musiken innebär icke heller något annat nytt, än
det, att en elev, som trots saknaden av musikaliskt gehör kommit in i seminariet,
där icke ovillkorligen skall behöva att till plåga för sig och för
läraren och till förfång för övriga elevers undervisning eftersträva en utbildning,
för vilken han saknar den nödvändiga förutsättningen.

Vad slutligen gymnastiken och idrotten beträffar, utgör för en och annan
elev sjukdom eller lyte ett hinder för förvärvandet av den för godkänt vitsord
nödiga insikten och färdigheten, och under sådant förhållande, men
också endast under sådant förhållande, bör saknad av godkänt vitsord i detta
ämne kunna förekomma utan att för eleven göra det omöjligt att nå det mål,
som han med sina studier åsyftar. Ett bortvalbart ämne bör gymnastiken
dock icke vara, av skäl som i det föregående angivits. Befrielse från deltagande
däri må förekomma, endast i det fall att läkaren så föreskriver.

Då första villkoret för meddelandet av undervisning i ett ämne är,
att undervisaren äger i tillräckligt mått insikt och färdighet i ämnet,
måste tydligen i det fall, som här föreligger, med ett ämnes bortval

Befrielse från undervisningen i visst ämne. 249

följa befrielse från deltagandet i de till ämnet hörande undervisningsövningarna.

Den ifrågasatta bortvalsrätten skulle följaktligen såväl för manlig som
för kvinnlig elev komma att begränsas till ett av fyra ämnen. En säkerhet
för att en sådan rätt icke skulle komma att missbrukas ligger dels i den
med dess beviljande förbundna fordran på viss kompensation, dels däri,
att eleven vet, att saknaden av vitsord i många fall kan komma att vara
honom till hinders, då han efter avlagd examen skall söka anställning
som lärare. Det torde ock vara skäl i att låta saken i varje särskilt fall
bliva beroende icke blott av elevens mening och önskan utan av rektors
och vederbörande lärares beprövande liksom ock att icke medgiva bortvalet
strax vid seminariekursens början, innan eleven ännu hunnit vinna
någon erfarenhet.

I överensstämmelse med det anförda föreslår kommittén,
dels att nuvarande stadganden angående möjlighet att trots underbetyg
i vissa ämnen kunna intagas och flyttas samt bliva godkänd i avgångsexamen
måtte utbytas mot bestämmelse av innehåll, att underbetyg i ett
av ämnena främmande språk, musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt
arbete samt, där sjukdom eller lyte förhindrat vederbörande att förvärva
föreskriven insikt och färdighet, gymnastik med lek och idrott må kunna
förekomma såväl vid intagning i seminarium1) och vid flyttning från lägre
till högre klass som ock i folkskollärarexamen, under förbehåll att den
ifrågavarande bristen uppväges av för varje särskilt fall närmare angivna
företräden (stadgeförslaget §§ 33, 37 och 65);

dels att ett nytt stadgande införes av innehåll, att elev må kunna
på egen begäran av rektor efter samråd med vederbörande lärare
befrias från undervisningen i ett av ämnena främmande språk,

*) I fråga om intagning i första klassen har kommittén föreslagit ett något vidsträcktare
medgivande.

Stadgeförslag
angående
möjlig
heten av
underbetyg
och av bort
val.

32—0S2S1B. Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

250

Arbetssättet.

musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete samt från
de i samma ämne förekommande undervisningsövninearna, varvid
han i fråga om flyttning och godkännande i folkskollärarexamen är att
räkna i samma ställning, som den vilken deltagit i undervisningen i ämnet
men icke erhållit godkänt vitsord; dock att den nämnda befrielsen må medgivas
elev i första klassen, först sedan han under en termin vid seminariet
åtnjutit undervisning i ämnet (stadgeförslaget § 9).

Rätt till
ef t er pr övning.

I många fall skall folkskolläraren finna möjlighet att, om han så
anser behövligt, upphjälpa den svaghet eller fylla den lucka, som sålunda
kunnat uppstå i hans seminarieutbildning. Det har synts kommittén skäligt,
att honom då ock beredes möjlighet att få sina senare förvärvade insikter
och färdigheter vitsordade med betyg av samma giltighet, som om det tilldelats
honom i folkskollärarexamen. Rätt till efterprövning torde vara att
anse som samhörig med rätten till bortval, och att skilja på det fall, då
bortval av ett ämne skett, och det, då underbetyg i samma ämne erhållits,
skulle endast leda till olämpliga förvecklingar. Kommittén har därför föreslagit,
att i fråga om förutnämnda ämnen såväl i ena som andra fallet rätt
till efterprövning efter avlagd folkskollärarexamen skall givas (stadgeförslaget
§ 68).

Utförligt har kommittén redogjort för dessa föga omfattande förslag,
enär den princip, som i dem innehålles, är av vikt och delvis
förut icke varit tillämpad vid seminarierna. Huruvida de ifrågasatta bestämmelserna
skola få någon större betydelse för elevernas studiearbete,
torde vara svårt att på förhand avgöra. Kommittén tror dock, att de skola
visa sig kunna möjliggöra en lättnad i arbetet, som i ett och annat fall
kan avvärja överansträngning. Men särskilt böra de enligt kommitténs
tanke, om ock i ringa mån, bidraga till att möjliggöra ett mera fruktbringande
arbetssätt genom att främja en koncentration i elevens arbete på de

Enskilt arbete.

251

ämnen, vilkas studium mest överensstämmer med hans individuella anlag och
böjelse och därför ger honom den för hans personliga utveckling värdefullaste
behållningen. En annan bestämmelse med enahanda syfte, ehuru
med ännu mera inskränkt användning, ävenledes innebärande i viss mån
en bortvalsrätt, föreslår kommittén i samband med det förslag angående
»enskilt arbete», som kommittén nu går att redogöra för (jfr sid. 258).

4. Enskilt arbete.

Vid de flesta av våra seminarier, om ej vid alla, har under senare ''Fria stu *

dier >.

år jämte det vanliga skolarbetet förekommit en form av arbete, som brukat
gå under namnet fria studier. Vid sidan av klassarbetet hava eleverna
efter eget val erhållit studieuppgifter till utförande på egen hand;
läraren har lämnat behövliga anvisningar, och eleven har slutligen på ett
eller annat sätt fått redogöra för arbetets resultat.

De fria studierna ha vunnit inträde vid det ena seminariet efter det
andra; vid några äro de prövade sedan många år tillbaka. I det hela befinner
man sig väl ännu på försökets stadium, men seminariernas årsredogörelser
visa oförtydbart, att de erfarenheter som gjorts äro gynnsamma
och att man här är inne på en väg, på vilken man bör gå vidare. Det
är heller icke svårt att se, att den ifrågavarande arten av arbete just är
ägnad att fylla den brist, som den vanliga klassundervisningen med tillhörande
hemuppgifter har med sig, bristen på tillräcklig individualisering
och självverksamhet i lärjungens arbete. Och det inti''esse, varmed enligt
allmänt vittnesbörd denna studieart omfattas av seminarieeleverna, visar,
att den tillmöteskommer ett behov, som hör till deras ålder, behovet av
ett i någon mån självständigt, personligen utvecklande arbete.

Också har kommittén, då den sökt efter möjligheter och medel att
främja en förbättring av arbetssättet vid seminarierna, i främsta rummet
riktat sin uppmärksamhet på denna redan i uppväxt stadda arbetsform.

252

Arbetssättet.

Den bör enligt kommitténs mening icke längre vara blott någonting tillfälligt,
av lyckliga omständigheter beroende, utan erhålla lagstadgad hemortsrätt
i seminarierna såsom en beständig och viktig beståndsdel
i deras arbete.

Det är därvid icke utan betydelse, att man för densamma finner
en lämplig benämning. Det gängse uttrycket »fria studier» är knappast
en sådan. Dessa studier böra icke vara fria, vare sig i den meningen, att
lärarens ledning vid dem skulle kunna undvaras, eller i den, att deras
fullgörande eller icke fullgörande skulle kunna lämnas åt elevens godtycke.
I det hela kan man om uttrycket i fråga säga, att det innebär en viss
anspråksfullhet, som icke står rätt väl tillsammans med flertalet seminarieelevers
bildningsgrad och förmåga. De nämnda studiernas väsentligaste
kännemärke måste väl anses vara, att de tillhöra den enskilde eleven till
skillnad från det för klassen gemensamma arbetet. Med hänsyn härtill
synes det då kommittén, som skulle det ifrågavarande arbetet helt enkelt
kunna benämnas enskilt arbete.

Begränsning
av det
enskilda arbetets
förekomst.

Till vilken utsträckning bör nu det enskilda arbetet ingå som beståndsdel
i seminariestudierna? — Med tanke på de syften man vill vinna med
det enskilda arbetet vore det frestande att söka giva det en mycket stor

utsträckning, och exempel från en del jämförliga läroanstalter i England
och Amerika skulle kunna uppmuntra därtill. Men tydligt är, att sådant
arbete förutsätter icke blott en intellektuell mogenhet, som den i de svenska
seminariernas första klass inträdande eleven i regeln ännu icke är i besitt -

ning av; det förutsätter även en viss studievana. Utan någon genom sådan
vana förvärvad förmåga att skilja väsentligt och oväsentligt, att iakttaga,
att begagna böcker och instrument, att föra anteckningar o. s. v. blir det
icke något bevänt med det enskilda arbetet. Att börja, innan de behövliga
förutsättningarna äro för handen, är blott att offra åt skenet. Varje erfaren
seminarielärare vet, att det alltid finnes en del elever, som nödga läraren

Enskilt arbete.

253

länge nog att anlägga ganska elementära undervisningsformer, och även
framdeles torde man, trots höjda inträdesfordringar, få räkna med sådana
elever. Det enskilda arbetet må väl kunna förekomma redan från seminariekursens
början, men dess allmännare förekomst bör enligt kommitténs
mening tillhöra de två sista årsklasserna.

Aven i dessa måste dock klassundervisningen bliva huvudsaken, till vilken
genomgåendet av de för alla gemensamma lärokurserna och övningarna
förlägges, under det att det enskilda arbetet blir en visserligen viktig men
jämförelsevis underordnad del av det hela. Att seminariearbetet skulle
kunna helt och hållet övergå till »fria studier» med tentamensväsen såsom
vid en högskola, är väl en tanke, som föresvävat en och annan, särskilt bland
seminariernas elever, såsom det ideala. Men det lider intet tvivel, att, om
icke studietiden skulle utsträckas eller enskild undervisning anlitas, resultatet
med ett dylikt arbetssätt bleve mindre tillfredsställande än det, som nu
vinnes. Vid högskolorna har undervisningen i fråga om de inledande studierna
mer och mer antagit former, som påminna om skolundervisning.
Och våra seminarier med sina elementära kurser i en mängd olika ämnen,
med sin starkt begränsade lärotid och sitt noga bestämda slutmål, med sina
vid inträdet i allmänhet föga studievana lärjungar tillhöra helt visst det
slag av läroanstalter, för vilka klassundervisningen måste vara den huvudsakliga
arbetsformen.:)

J) Här kan erinras om den strid om arbetssättet, som tillhör vår skolhistoria under
förra hälften av 1800-talet såsom ett led i den stora och märkliga striden mellan »det nya
och det gamla skolsystemet». Med hänförelse och genialitet förfäktades därvid do olika synpunkterna:
å ena sidan lärjungens rätt till ämnesval i enlighet med sin lust och sitt framtidssyfte,
hans rätt att oberoende av senfärdiga kamrater skynda framåt i sitt arbete och
att utan hinder av bestämda årsklasser allt efter olikheten i sina anlag gå fram med olika
hastighet i olika ämnen; å andra sidan de fasta klassernas och den obrutna läroplanens praktiska,
pedagogiska och moraliska fördelar. Systemet med mmnesläsning och fri flyttnings,
enligt vilket lärjungen kunde i ett ämne tillhöra en klass, i ett annat en annan, i det att
klasserna väl ägde bestämda kurser men icke betecknade bestämda tidsperioder — ett system,
med vilket åtminstone i dess första framträdande förbands en del nu övergivna ideal, såsom
växelundervisning oeh koncentriska kurser, och vilket i det hela vilade på en annan uppfattning
av lärarens uppgifter än vår nuvarande — blev under flera årtionden försökt dels vid

254

Arbetssättet.

Ämnen, vari
enskilt arbete
må
hunna förekomma.

Elevens frihet
och bundenhet
med
avseende på
det enskilda
arbetet.

Nästa fråga med avseende på det enskilda arbetet blir: i vilka ämnen
bör det kunna förekomma? — Kommittén för sin del svarar: i vilka som
helst. Ingen särskild ämnesgrupp, ej heller något särskilt ämne synes mera
än andra böra göras till undantag. Att utesluta övningsämnena vore icke
berättigat. Det är svårt att inse, varför icke exempelvis en i högre grad
musikaliskt begåvad elev skulle få försöka sig på någon uppgift inom musikens
område, lika väl som den matematiskt intresserade bör få ägna si"
åt särskilda studier i matematiken eller den historiskt intresserade åt dylika
studier i historien. Man bör för övrigt kunna vänta, att sådana uppgifter
för det enskilda arbetet, som kunna anses mest värdefulla för lärarutbildningen,
också bliva de som framför andra komma att av lärarne och eleverna
utväljas, och man torde å andra sidan kunna säga, att i samma mån
eleven omfattar ett ämne med personligt intresse och däråt ägnar arbete,
i samma mån stiger ämnets värde för hans framtida verksamhet. Sådana
förhållanden göra det både obehövligt och oberättigat att inskränka det
enskilda arbetets förekomst till vissa ämnen.

Kommer man sedan till frågan, i vilka avseenden det enskilda arbetet
bör lämna eleven frihet och i vilka det bör pålägga honom tvång, så är
först att framhålla, att eleven bör ha frihet att själv välja det läroämne,
vari han skall utföra dylikt arbete. I annat fall skall det enskilda arbetet
komma att sakna den egenskap, som skulle giva det dess egentliga värde,
nämligen egenskapen att ansluta sig till den enskilda elevens böjelse och
begåvning och såmedelst i någon mån individualisera studiearbetet vid se -

Karlbergs krigsskola, dels vid statens provskola, Nya Elementarskolan, som huvudsakligen för
detta systems tillämpande blev upprättad (1828), men där det slutligen övergivits. Om
erfarenheten således icke synes hava varit gynnsam för det nya systemets förkämpar, så är
dock att ihågkomma, att det i icke ringa mån är de av dem framburna kraven som ännu
göra sig gällande och som, aldrig förstummade, under de gångna årtiondena i väsentlig mån
påverkat skolundervisningen. Och om det gamla systemet behållit valplatsen, så heror detta
måhända mindre på något dess företräde i och för sig än på den av den gjorda erfarenheten
ytterligare bestyrkta omöjligheten att annat än i ringa grad förena individuell studiefrihet
med den offentliga skolans massundervisning.

Enskilt arbete.

255

minarierna. Från samma synpunkt vore det bäst, om även bestämmandet
av själva arbetsuppgiften inom det valda ämnet kunde göras till elevens
sak. Han bör i varje fall uppmuntras till att lämna förslag, och största
möjliga avseende bör fästas vid hans önskningar. Men man kan dock
icke förutsätta, att eleven alltid skall äga tillräcklig insikt för att kunna
bedöma en uppgifts betydelse och svårighetsgrad, och även tillbörlig hänsyn
till läraren fordrar, att denne med avseende på denna del av frågan
får det slutliga bestämmandet i sin hand.

Om således eleven vid val av ämne bör ha frihet och vid val av uppgift
en viss medbestämmanderätt, bör det enskilda arbetet däremot så till
vida vara för eleven obligatoriskt, att han skall ha skyldighet att utföra sådant
arbete. Att giva den blivande läraren och lärarinnan håg för självstudier
och förmåga att idka självstudier, är något som hör till seminariets uppgift,
och härvid skall just det enskilda arbetet vara huvudmedlet. Därför bör det
ock vara en nödvändig beståndsdel av seminariekursen, och ingen elev i
tredje och fjärde klasserna bör under någon termin bliva alldeles i saknad
därav. A andra sidan torde ock begränsande bestämmelser åt motsatt håll
vara behövliga. Skall det enskilda arbetet icke förlora sin allvarliga karaktär
av ett i någon mån fördjupat studium, får det icke övergå till ett mångsysslande
med allehanda smärre uppgifter. Det bör för varje elev icke förekomma
samtidigt i mera än ett eller på sin höjd två ämnen. Klassföreståndare
och rektor få ock här i överensstämmelse med sina allmänna förpliktelser
tillse, att eleven icke erhåller arbete till sådan omfattning, att fara för
överansträngning inträder. — Var gränsen bör dragas mellan enskilt arbete
i den mening, vari det här tagits, och de smärre uppgifter, som i
samband med klassundervisningen bruka tilldelas den enskilde eleven,
torde kunna öfverlämnas åt vederbörande lärare att i varje särskilt fall
avgöra.

256

Arbetssättet.

Lärarens be- I )et föregående har ånyo berört frågan om lärarens befattning med

fattning ° J ° °

med det en- enskilda arbetet. Det kan i förstone synas, som om hans befattning
skilda ar- J

betet. därmed icke skulle behöva bliva synnerligen maktpåliggande, men i själva verket
kommer den att bliva, liksom den i flera fall redan är, den kanske mest
krävande sidan av hans lärarverksamhet. Att söka intressera för sådant
arbete, att uttänka lämpliga studieuppgifter till val för olika lärjungar,
att vara behjälplig vid valet, att vid arbetets planläggning giva de råd, de
litteraturanvisningar o. s. v., som äro behövliga, utan att därvid gå utöver
vad som verkligen är behövligt, att ur läroanstaltens förråd tillhandahålla
böcker, instrument och andra hjälpmedel, som kunna vara nödvändiga, att
under arbetets utförande giva ledning, i den mån sådan påfordras, och
öva den tillsyn, som i många fall blir nödvändig, att slutligen granska
det sätt, varpå arbetet blivit utfört, med eleven diskutera dess fel och förtjänster
och för egen del bilda sig ett omdöme om dess värde såsom elevarbete
— allt detta blir lärarens skyldighet, och man finner lätt, att denna
skyldighet ställer ganska stora fordringar både på hans skicklighet i sitt
ämne och på hans villighet att intressera sig för den enskilde eleven och
offra tid och möda till hans tjänst.

Utan en sådan befattning med det enskilda arbetet från lärarens sida
skall det allt för lätt urarta. Lyckligast är, om eleverna vänjas att självmant
vända sig till läraren för att få den medverkan av honom, som de
behöva. Men detta förutsätter, att de med säkerhet kunna påräkna tillfällen,
då de veta sig berättigade att för sitt enskilda arbete taga lärarens
Uppmärksamhet och tid i anspråk. Kommittén har därför tänkt sig, att
lärarna skulle utsätta bestämda tider, då de för sådant ändamål vore
tillgängliga för eleverna å seminariet. Att eleverna böra ha tillfälle att
träffa läraren å läroanstalten och ej behöva besvära honom i hans bostad,
synes kommittén önskligt; seminariets bibliotek och läsrum, dess naturvetenskapliga
arbetsrum o. s. v. äro rätta platserna för den handledning,
som här är i fråga.

Enskilt arbete.

257

Att den tid, under vilken en lärare så skulle hava att uppehålla sig
inom läroanstalten för att tillhandagå eleverna med hjälp i deras enskilda
studier, på något sätt inräknades i hans tjänstgöringstid, vore visserligen
icke obefogat. Kommittén anger i annat sammanhang de skäl, som gjort,
att kommittén doek avstått från förslag i sådan riktning, oeh redogör därvid
även för den hänsyn, som enligt stadgeförslaget i vissa fall skall kunna
tagas till det enskilda arbetet vid bestämmandet av lärares undervisningsskyldighet
(sid. 313 ff., stadgeförslaget § 94: 5). Endast då det enskilda arbetet
är av sådan beskaffenhet, att det till huvudsaklig del måste utföras
i lärarens närvaro och under hans tillsyn, har kommittén beräknat särskilda
lärartimmar för detta arbetes räkning och således tagit det i betraktande
vid bestämmandet av antalet undervisningstimmar för vederbörande lärare.
Detta gäller i tre fall, nämligen i fråga om de frivilliga naturvetenskapliga
laborationsövningarna, för vilka beräknats 2 lärartimmar i veckan, den frivilliga
teckningen, för vilken likaledes anslagits 2 lärartimmar i veckan,
och den frivilliga körsången, för vilken 1 lärartimme i veckan blivit beräknad
(sid. 580).

Elevernas enskilda arbete bör oek bliva föremål för ämneskonferensernas
överläggningar. Det kommer jämväl att nödvändiggöra förandet av
särskilda anteckningar, dels av de lärare, som leda dylikt arbete, dels av
klassföreståndarna. I vad mån och på vad sätt det enskilda arbetet bör
komma 1 betraktande vid betygsgivningen, är ett spörsmål, som icke bör
få olika svar vid olika seminarier. Att icke låta det öva något inflytande,
vore väl icke rättvist; att göra det till ett nödvändigt villkor eller ett
osvikligt medel för vinnande av högre vitsord, vore helt visst icke hälsosamt.
Kommittén har ansett, att elevens enskilda arbete i ett ämne bör
utgöra en faktor bland övriga, till vilka hänsyn tages vid betygsgivningen.
Det bör således öva inverkan på hans vitsord i ämnet, i den mån det
Pr^ as ha\ a främjat hans allmänna insikt och färdighet i detsamma. Att
särskild kortfattad anteckning om arbetet göres å terminsbetyget, med eller

33—082815. Fulkunden.--lom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

258

Arbetssättet.

utan angivande av vitsord, eller att kortfattat särskilt intyg därom avgives
torde vara lämpligt. Däremot synes anteckning å avgångsbetyget om enskilt
arbete helst icke böra förekomma. En sådan anteckning skulle lätt
kunna få oriktig tolkning och föranleda osäkerhet och olikformighet i bedömandet
av de sökande vid tjänstetillsättningar.

Tid för d<t Med avseende på det enskilda arbetet återstår ännu en fråga, och

enskilda av- 1

betet. det en mycket väsentlig: huru finna tid för detta arbete? Om man icke
till ett stadgande om dylikt arbetes förekomst fogar ett stadgande om avsättande
av viss tid för dess utförande, är faran stor, att hela saken stannar
på papperet.

Kommittén föreslår ett stadgande av innehåll, att eleverna i tredje
och fjärde klasserna under sammanlagt minst två dagar i månaden skola
vara lediga från undervisningen för att såmedelst få ökad tid för sina enskilda
arbeten. Klart är, att den intresserade eleven även eljest skall finna
mången stund för sitt särskilda studium, ett studium som helt visst ofta
genom det nöje det bereder snarare skall betraktas som en vederkvickelse
än som en möda. Den föreslagna ledigheten betecknar också endast det
minimum av tid, som rättfärdigar förslaget om arbetets till en viss grad
obligatoriska natur. Mången studieuppgift ägnar sig särskilt för feriearbete,
och klart är, att en elev, som önskar utföra enskilt arbete under
ferietid, bör hava rätt att före feriernas början erhålla av vederbörande
lärare de råd och anvisningar han för ändamålet behöver.

Det har synts kommittén, som skulle man i ett och annat tall kunna
tänka sig ännu en möjlighet att bereda ökad tid för det enskilda arbetet.
Med den kännedom om varje elev, som lärarna vid ett seminarium böra
äga, och det flitiga samrådande och samarbete, som bör äga rum dem
emellan, synes det icke omöjligt, att i vissa fall den enskilde eleven skulle
kunna befrias från deltagandet i klassundervisningen i någon del av lärokursen
i ett ämne till förmån för sitt enskilda arbete i samma eller i an -

Enskilt arbete.

259

nät ämne. Han är t. ex. i fråga om den del av kursen, varom klassundervisningen
rör sig, före sina kamrater, eller han har gynnsamt tillfälle
att senare taga igen det genom frånvaron från klassundervisningen försummade.
Huvudskälet för möjligheten av ett dylikt arbetsutbytc blir
alltid den betydelse man kan vilja giva åt ett s. k. älsklingsstudiums egendomliga
bildningsvärde, och huvudsynpunkten i det enskilda fallet blir
frågan om vilketdera arbetet kan anses bereda eleven den största fördelen.
Men klart är, att förutsättningen alltid bör vara, att eleven icke genom
sin frånvaro från undervisningen åsidosätter något av det, som är erforderligt
för godkänt vitsord i det ifrågavarande ämnet, samt att förlusten
täckes av den åsyftade vinsten. Klart är ock, att anordningens vidtagande
icke får bero endast av elevens önskan och åsikt, utan av rektors och vederbörande
lärares prövning.

Möjligheten för ett arbetsutbyte av nu nämnda slag har kommittén
ansett böra genom en stadgebestämmelse hållas öppen. Om eu sådan bestämmelse
icke kommer att visa sig nyttig, så torde den å andra sidan
icke kunna bliva till skada; visar erfarenheten dess olämplighet, så lärer
följden endast bliva en inskränkning i eller ett upphörande med dess tilllämpning.
Den ansats till valfrihet, som den innehåller, kan måhända
bliva uppslag till utveckling i en riktning, vari man gärna tagit ett större
steg, om förhållandena det medgivit.

O7 O I

I § 13 av stadgeförslaget har kommittén samlat de bestämmelser,
vilka den föreslår för det enskilda arbetet. Aven stadgeförslagets § 25: 2
och § 127 beröra samma arbete. Lärotidens knapphet kommer väl alltid
att utgöra det svåraste hindret för den ifrågavarande studieformens utveckling
och hålla dess användning inom tämligen snäva gränser. Men
man torde dock kunna vänta, att den skall bliva mera använd, än den
hittills kunnat bliva, och att de förhoppningar, som redan vunnen erfarenhet
ingivit, därvid skola bekräftas.

Arbetssättet

Läxan och
läroboken.

260

5- Klassundervisningen.

Det enskilda arbetet blir, som sagt är, endast en jämförelsevis underordnad
del av seminariearbetet. Huvudparten kommer alltfort att utgöras
av arbetet i klassen med därtill hörande hemuppgifter. På detta
kommer därför även i fråga om arbetssättet huvudvikten att falla. Frågan
gäller klassundervisningens hela metodiska beskaffenhet, och den metodiska
uppgiften är att på varje punkt anlägga undervisningen så, att ett självständigt,
självverksamt och individuellt arbete å elevernas sida, i den mån
möjligt är, bringas till stånd. Fn fullständigare framställning av detta
ämne kan icke tillhöra ett kommittébetänkande. Endast några spridda erinringar
må här finna plats.

Den äldre undervisningsmetodens brister i förevarande avseende hava
i det föregående framhållits. Då kommittén därvid betecknat denna metod
såsom läxläsningens och läxförhörets metod och såsom därigenom skild från
det lärosätt, som nu allt mera arbetar sig fram, har kommittén därmed
ingalunda velat säga, att läxan och läroboken borde försvinna från serninarierna.
De kunna icke undvaras. Men läxan kan allt efter den synpunkt,
under vilken den ställes, och allt efter det sätt, varpå den förberedes,
föranleda ett mer eller mindre självständigt eller osjälvständigt arbete.
Och liksom läxans omständliga förberedande i många fall med fördel
kan underlåtas, så ock det omständliga utfrågandet av dess innehåll vid
förhöret. Ett dylikt utfrågande kan stundom vara behövligt för kontrollens
skull, men i regeln bör lärotimmen till sin huvudsakliga del sparas
för undervisnings- och studiearbete i egentligare mening. Läroboken är
oumbärlig såsom givande åt kunskapen dess fasta stomme, men vid sidan
av läroboken kunna även litteraturens bredare och ursprungiigare framställningar
komma i elevens hand.

Klassundervisningen.

2(31

Överhuvudtaget gäller det i dessa frågor att det ena göra och
det andra icke låta, att se till, att man icke går från en ytterlighet till
en annan. Till varje studium, som skall giva en varaktig behållning av
kunskap, hör med nödvändighet en del kärvt och mödosamt minnes- och
förståndsarbete, förenat med övningar av olika slag och repetitioner, kn
skolundervisning, som menar sig kunna undvara detta och låta det ersättas
av den behagligare sysselsättningen med fantasirika skildringar, tankeväckande
resonemanger, roande experiment, i allmänhet med sådant som befinnes
»intressant», gör sig helt visst skyldig till ett misstag, vars menliga
verkningar förr eller senare skola framträda. Men lika visst är ock, att
kunskapen först då är av verkligt värde, när den bildat känslan och
väckt tanken, samt att det sakliga intresset på ett sätt som intet annat
äger förmåga att bringa kunskapen till att organiskt och liksom av sig
själv växa.

Den i frågor och svar fortgående undervisningen blir framgent som
hittills ett av de viktigaste medlen att utvidga och befästa elevens insikter.
Men vid sidan därav kunna och böra undervisningsformer erhålla användning,
vilka ställa eleven i mindre minutiöst beroende av lärarens ledning.
Härvid erbjuder sig då särskilt föredragsformen, och man har att tillse,
i vilken utsträckning denna kan och bör finna bruk i seminarieundervisnino-en.
Att den icke i något ämne bör uteslutande användas, torde kunna
uppställas som regel. Men att denna undervisningsform, som eljest då
det gäller vuxna lärjungar är den vanliga, icke blir obegagnad vid undervisningen
av seminariernas elever, är blott naturligt. Den torde ock numera
förekomma i rätt stor utsträckning vid seminarierna. Där läraren
vill giva eu samlad bild eller åstadkomma ett enhetligt och starkt intryck,
t. ex. vid framställningen av någon historisk personlighet, eller där han
har att giva en översiktlig sammanfattning av ett större område, eller där
tiden icke medger en i frågor och svar utspunnen behandling av en före -

Föredraget
som undervisningsform.

Arbetssättet.

262

liggande uppgift, är föredraget på sin plats, understött av de åskådningsmedel,
som ämnet tillåter eller fordrar.

Emellertid gäller det för föredragaren att förvissa sig om, att han har
sina åhörare med sig. Den föredragande undervisningsformen ställer nämligen
stora anspråk på lärjungens förmåga av uthållig uppmärksamhet och
förmåga att uppfatta, och brista dessa förutsättningar, är den förfelad.
Men det tinnes ännu eu omständighet, som är ägnad att begränsa dess
användning inom skolundervisningen: den medför från lärjungens sida en
huvudsakligen mottagande verksamhet. Men lärjungen bör vara icke blott
mottagande utan även handlande, icke blott receptiv utan ock produktiv.

Produktiv
verksamhet
från lärjungens
sida,

Här står man inför en av de viktigaste grundsatserna för undervisning
ej blott i seminarier utan i allt vad undervisningsanstalter heter och
inför eu grundsats, som just denna sista tid bragt i förgrunden. Vill
man i grova drag teckna utvecklingen, kan man säga, att skolundervisningen
tagit allt flera och flera av lärjungens själsförmögenheter i övning. Länge
lade den beslag huvudsakligen på minnet; så riktade den sig tillika och
stundom med överdriven uppskattning på förståndet, den teoretiska tankeförmågan;
så komino även åskådningen och iakttagelsen med i verksamhet; sent
omsider och ännu knappast fullständigt hava känslan och fantasien fått
sin rätt erkänd i skolundervisningen. Nu har ordningen kommit till viljan.
Icke i den mening, att man först nu söker bringa till stånd betingelserna i
sinnesförfattningen för ett sedligt viljeliv, något som skolundervisningen väl
alltid sökt att göra; utan i den mening, att man vill i skolarbetet sätta
själva viljelivet i rörelse, utveckla allmänt och allsidigt den praktiska förmågan,
handlingsförmågan. I sådant syfte — mer (dier mindre klart
uppfattat — hava kroppsarbetet, idrotten och den ordnade leken upptagits
i skolundervisningen, och vad kunskapen beträffar, yrkar man, att den
så mycket som möjligt skall omsättas i yttre arbetsprodukter, ja än mer:

Klassundervisningen.

263

kunskapen skall, så vitt möjligt, vinnas genom och under produktivt
arbete.

Om nu ock sådana strävanden närmast ha den egentliga barnskolan
i sikte, så äro de av betydelse även för den högre skolan. Även i seminarierna
bör undervisningen taga till ögonmärke denna grundsats: från passivitet
till aktivitet, från receptiv verksamhet till produktiv. Så har den
ock i våra seminarier under senare år allt mer och mer gjort, och
då kommittén i det följande med några exempel söker klargöra, huru den
tänker sig arbetssättet bestämt av den ifrågavarande grundsatsen, skulle
kommittén i de flesta fall kunna hänvisa till föredömen från det ena eller
andra seminariet.

Redan tidigt har läraren att vid undervisningen ställa sina frågor “^rarct!
så, att de icke föranleda blott fåordiga svar, utan vänja eleven att uttrycka ^tdraget.
sig sammanhängande, att redogöra för större partier och att sammanfatta ^nen
det väsentliga i en framställning. Ännu ljuder lärarens röst allt för mycket
under lektionen, och elevens höres allt för litet, ett missförhållande,
som väl icke tillhör seminarieundervisningen i högre grad än vår övriga
skolundervisning men där särskilt behöver uppmärksammas.

Det »fria», d. v. s. icke från papperet upplästa, föredraget bör få
ökad användning som elevuppgift. Mången gång skall läraren kunna
överlåta åt någon av eleverna att inför klassen föredragsvis genomgå något
av det, som han eljest skolat själv framställa, eller att utföra ett naturvetenskapligt
försök eller förevisa en serie bilder och därvid lämna de
behövliga förklaringarna. Att uppgiften i sådana fall får väljas med urskillning
är naturligt, liksom att läraren måste medelst enskild undervisning
ge eleven en del av den nödiga förberedelsen. Det kan icke väntas
av eleven, att han skall göra saken lika bra som läraren, men förlusten,
som klassen av sådan anledning kan komma att göra, motväges i någon
mån av det stegrade intresse, varmed man följer en kamrats försök, och
för den uppträdande själv medför uppgiften en betydande vinst såväl i avse -

264

Arbetssättet.

ende på kunskap som i avseende på formell övning. Här är nu ock en
punkt, där »det enskilda arbetet» kan förbindas med klassundervisningen och
komma denna till nytta. En elev kan inför klassen få redogöra för resultatet
av sitt speciella studium och därmed främja uppnåendet av det
gemensamma studiemålet, och det är lämpligt, att uppgifterna för det
enskilda arbetet delvis väljas i sådant syfte.

Mångenstädes i seminariekursen, företrädesvis inom pedagogikens
men även inom andra ämnens lärokurser, finnas partier, som med bästa
utbyte låta sig behandlas medelst diskussion mellan eleverna under lärarens
ledning. De förekommande frågorna komma därvid eleverna närmare in
på livet och tvinga till en eftertanke och ett studium, som i annat fall
knappast kommer dem till del, och ur den förda diskussionen kan ofta
tagas ut alla de synpunkter och sidor, som eljest skolat jämförelsevis passivt
inhämtas ur läroboken eller lärarens framställning. Diskussionen knyter
sig som undervisningsform till föredraget, särskilt lärjunge föredraget, och
man får på så sätt en särskild lektionstyp med användning inom åtskilliga
delar av seminariearbetet: ett inledande föredrag av någon bland eleverna;
i anslutning därtill en ordnad diskussion inom klassen; läraren ledande
och ingripande i mån av behov samt tillseende, att man slutligen av det
hela får den behållning, som åsyftats.

Vid sidan av den egentliga uppsatsen bör den kortare, i formellt
avseende icke utarbetade, omedelbart nedskrivna redogörelsen eller anteckningen
få flitigt bruk. Vår svenska skolungdom lider av en ofta anmärkt
oförmåga att raskt och okonstlat uttrycka sig skriftligen. Det gamla dik -tamensskrivandet, därvid eleverna efter lärarens diktamen mer eller mindre
ordagrant fingo skriva den lärobok de skulle använda, behöver icke numera
beivras. Det hade sin ursäkt i bristen på läroböcker, men det innebar
ett missbruk av tid och en passivitet i lärjungens arbete, som gjorde
det med all rätt illa beryktat. En helt annan sak och ej därmed att förväxla
är, att eleven vid undervisningen och för övrigt vid allt sitt studiearbete

Klassundervisningen. 265

vänjes till att föra anteckningar. Han bör, såsoin det heter, »studera med
pennan i hand», och därvid bör han lära sig ej blott att anteckna utan
ock att teckna, att använda skissen som uttrycksmedel.

Man skulle kunna säga, att eleverna mindre än förr böra få kun~c\f?fat?n!ng''
skapen till skänks. De böra i någon mån själva vara behjälpliga med dess
framskaffande. Det arbete, som de därvid utföra, är medelbart av störr«
värde än dess måhända föga betydande omedelbara resultat. Att i biblio- twnn''
teket ur de källor, som stå till förfogande, samla material till en uppsats
eller ett föredrag, att ordna och bearbeta detta material, är från bildningssynpunkt
en vida värdefullare sysselsättning än läsandet eller åhörandet
av en motsvarande för skolundervisningen avpassad framställning. På
samma sätt förhåller det sig i allmänhet med det omedelbart iakttagnas
betydelse i jämförelse med undervisningens färdiggjorda åskådningsmedel.

Att uppmuntra eller nödga eleven till egen iakttagelse måste därför
bliva en huvuduppgift för undervisningen. Områden för elevernas
egna iakttagelser och undersökningar finnas flera: det språkliga, det psykologiska,
det geografiska, det naturvetenskapliga.

Framför allt vid den naturvetenskapliga undervisningen gäller det
att låta eleven få omedelbar befattning med kunskapsföremålet. Ett stort
framsteg var gjort, när det blev allmänt insett och erkänt, att vid undervisning
i naturkunnighet, särskilt i fysik och kemi, lärarens framställning
måste vara experimentell eller i allmänhet stödd på åskådningsmedel.

Men därmed var man dock blott halvvägs till målet. Man måste komma
därhän, att lärjungen ej blott får se försök utföras utan själv får utföra
sådana; lärogången måste, så vitt möjligt, grundas på »lärjungelaborationer».

Detta steg är, åtminstone i principiellt avseende, taget vid våra allmänna
läroverk, och det får icke utebliva vid seminarierna. Härom har kommittén i
ett tidigare sammanhang yttrat sig. Nu är det sant, såsom ock blivit framhållet,
att varken vid seminarierna eller vid de allmänna läroverken metoden
med lärjungelaborationer kan fullständigt genomföras, att lärarens

34—082815. Fo Ikunder v.-kom. bet. I. Folksfcolesem. Band i.

266

Arbetssättet.

förevisande framställning icke blott är oumbärlig utan fortfarande
måste bliva det huvudsakliga. Men även där läraren har att själv utföra
ett experiment, äger han mången gång medel att förhindra, att eleverna
bli sittande som passiva åskådare, och att draga in dem som medarbetare
i företaget, så att detta snarast kommer att te sig som ett samarbete mellan
läraren och klassen. Det är för att på de ställen, där bristen på yttre
hjälpmedel icke gör lärjungelaborationer omöjliga, underlätta deras införande
och för att i allmänhet befordra elevernas verksamma deltasande

i lektionsarbetet, som kommittén, enligt vad i det föregående nämnts, föreslagit,
att antalet lärartimmar för de naturvetenskapliga ämnena skall beräknas
så, att en del av undervisningen i dessa ämnen kan försiggå med
delad klass (sid. 168 och 580).

‘utflykter Ett utmärkt medel för kunskapssamlande under egen iakttagelse och

eget arbete äro vidare studieutflykterna. Till sådana ger seminariekursen
riklig anledning. Man har biologiska, geologiska, geografiska utflykter,
man har besök i museer, industriella anläggningar, främmande läroanstalter
o. s. v. Olika ändamål kunna för övrigt ofta med fördel förenas.
En studieutflykt behöver visserligen icke alltid gå utöver tiden för den
lektionstimme eller lektionsdubbeltimme, som omedelbart kan stå läraren
till förfogande, men i regel kräver den längre tid och inkräktar då kännbart
på den övriga undervisningen. Häri ligger en betydande svårighet,
som är ägnad att starkt inskränka studieutflykternas förekomst. Önskvärt
är dock, att de i seminarierna måtte bli allmännare, än de hittills varit.
Det är avståndet mellan boken och verkligheten, som varit och är skolundervisningens
svaghet och som det gäller att söka så långt möjligt
minska. 1 syfte att giva studieutflykterna en något starkare ställning i
undervisningen har kommittén föreslagit ett par stadgebestämmelser, vilka,
utan att innehålla något åläggande för rektor och lärare att anordna dylika
utflykter, kunna vara ägnade att i vissa avseenden häva vederbörandes
tvekan i fråga om sin befogenhet att anordna dem (stadgeförslaget § 14).

Klassundervisningen.

267

tisk kunskap.

Liksom den teoretiska undervisningen bör söka förbinda sig med
praktisk verksamhet, så böra de i särskild mening praktiska läroämnena,{”teoreteckningen,
slöjden, det husliga arbetet och trädgårdsskötseln, söka förbindelse
med de teoretiska, så att genom det praktiska arbetet icke blott
eu färdighet förvärvas utan också kunskaper vinnas. Det arbetssätt, som
därvid kommer till användning för kunskapstillägnandet, innebär ju en
omedelbar tillämpning av den ovan anförda grundsatsen, att kunskap, så
vilt möjligt, bör vinnas genom och under produktivt arbete. Vad själva
detta arbete i förevarande fall beträffar, är att ihågkomma, att det blir i
egentlig mening produktivt, i samma mån elevens verksamhet icke enbart
består i efterbildning utan tillika ger tillfälle till egna uppslag.

I närmaste samband med den nu gjorda anmärkningen om övningsämnena
såsom förmedlare af teoretisk insikt står frågan om den praktiska
lärarutbildningens betydelse för de teoretiska studierna vid seminariet,
en fråga som kommittén redan tidigare berört.

Icke utan skäl har det blivit sagt, att ingen kunskap framstår för
eu människa såsom verkligt värdefull annan än den, som hon behöver
för sitt liv, och man torde i detta förhållande finna det djupast
liggande skälet för yrkandet på »praktiska» läroämnen i skolorna och tilllika
för en på produktivt lärjungearbete grundad undervisningsmetod.

Samma uppfattning har kommit till uttryck i det nutida pedagogiska program,
som kräver, att »allmänbildning skall vinnas genom fackbildning»,
en sats vars innebörd närmare torde kunna utvecklas sålunda: när den
unge hunnit den ålder och det mått av allmänbildning, att hans fackutbildning
kan börja — och ju förr den kan börja desto bättre — så är det
fackbildningen som skall taga ledningen, så att allmänbildningen i fortsättningen
förvärvas som medel för fackbildningen eller erhålles som en
biprodukt av denna.

Utan att ingå på någon granskning av det antydda programmets
räckvidd och värde torde man kunna erkänna riktigheten av dess grund -

studierna
vid seminariet.

268

Arbetssättet.

tanke, eller att den teoretiska kunskapen vinnes på bästa sättet, om den
vinnes genom och under strävandet mot ett praktiskt mål. I seminarierna
är nu hela studiearbetet medelbart eller omedelbart ställt under synpunkten
av elevernas gemensamma framtidsuppgift; elevernas arbete i seminarieskolan
innebär redan en yrkesutövning; med detta ai’bete kunna deras
teoretiska studier till ej ringa del ställas i samband, och varje deras uppgift
i skolan ger dem anledning till teoretiskt studium, behövligt för
lösandet av deras uppgift. Denna seminariearbetets ständiga motivering i
elevernas framtida levnadskall, detta samband mellan teoretiska studier och
praktiska läraruppgifter utgör seminariernas förnämsta styrka. Den förmån,
som däri innebäres, gäller det att i undervisningen tillvarataga och utnyttja.

De före- Av den i kap. II lämnade redogörelsen för kommitténs förslag’ till

slagna laro- ° o

kurserna''.och lärokurser i de olika ämnena, till lärogång för den praktiska utbildningen
och till timplan torde framgå, att detta förslag bygger på och vill framkalla
ett arbetssätt sådant som det nu tecknade. Några hänvisningar må
här göras.

För att börja med kristendomsundervisningen kan erinras om det
»bibelstudium», som utgör den föreslagna kursens centrala del och som
tydligen åsyftar ett allvarligt och innehållsrikt arbete, vilket icke kan
göras till vaidigt läxläsande, huru mycken fast och redig kunskap därur
än bör framgå. Modersmålets kursplan visar ett tillbakaskj utande af det
myckna formella i den äldre kursplanen till beredande av ökat utrymme
dels för språklig produktion av nyss antydda olika slag, dels för litteraturläsning,
icke i betydelse av läseboksläsning utan i betydelse av verklig
författarläsning, förlagd både till hemmet och lärorummet. Den föreslagna
matematikkursen bör på helt annat sätt än den gamla lägga beslag på
elevens intresse och locka den för ämnet begåvade till arbete på egen
hand. En ganska omfattande historiekurs, för vilken i timplanen anslagits
ett jämförelsevis litet antal undervisningstimmar, förutsätter en annan be -

Klassundervisningen.

269

handling än det läxvisa genomgåendet av eu lärobok. Geografikursen börjar
med den helt och hållet på elevernas iakttagelser uppbyggda hemortskunskapen,
och även i fråga om andra delar av kursen förutsättes undervisningen
anknuten till under studieutflykter gjorda iakttagelser. 1 ännu
högre grad är detta fallet med biologikursen, och vad de naturvetenskapliga
ämnena i allmänhet beträffar, är förslaget om deras ökade timtal
och deras anordning i övrigt grundat på förhoppningen, att dessa ämnen
skola komma att studeras på ett annat och riktigare sätt, än hittills merendels
varit möjligt. Om härvid dessa ämnen skola mera än andra kunna
visa exemplet av en på lärjungens självverksamhet grundad lärometod, så
skola å andra sidan vissa delar av deras kurser lämpa sig för och till
följd av tidens knapphet även nödga till användandet av föredragsmetoden.
Det nya ämnet ekonomilära är tänkt såsom till väsentlig del föreläsningskurs.

Den fullständiga omläggningen av kursen i teckning liksom ej mindre
de synpunkter, åt vilka kommittén sökt vinna beaktande i slöjdundervisningen,
gå ut på att giva eleverna mera tillfälle att använda egen smak
och egen eftertanke, på samma gång nya teoretiska synpunkter dragits in
i arbetet. Lärokursen i trädgårdsskötsel lägger huvudvikten vid det praktiska
arbetet i trädgården till skillnad från det teoretiska studiet, som hittills
ej sällan velat bliva huvudsaken och stundom endast bestått i läsandet
av en lärobok. Det husliga arbetet skall för de kvinnliga seminarierna
medföra en ny möjlighet att sammanknyta teoretiska studier med praktisk
verksamhet.

Den psykologisk-pedagogiska kursen bör, sådan den åsyftats, giva
anledning till mycket växlande arbetssätt: planmässiga psykologiska iakttagelser,
diskussioner, föredrag av lärare eller elever, vanlig undervisning
i frågor och svar, läsning av originalförfattare, behandling av uppgifter
ställda i samband med elevernas skolbesök och undervisningsövningar o. s. v.
Kommitténs plan för den praktiska utbildningen har till huvudsynpunkt

270

Arbetssättet.

att allestädes minska det passiva åhörandet och öka det aktiva deltagandet
i arbetet. Och de undervisningsövningar för enskilda elever (»serieövningar»),
som kommittén velat göra till en nödvändig del av den praktiska
utbildningen, äga i det hela alla de från arbetssättets synpunkt värdefulla
egenskaper, som tillkomma det s. k. enskilda arbetet.

Slutligen kan erinras om den grundsats, som kommittén följt vid
timplanens uppgörande, enligt hvilken tiinfördelningen mellan ämnena icke
endast bestämts av kursernas omfattning utan av det arbetssätt, som ämnet
kräver eller bör kräva.

6. Arbetets yttre hjälpmedel.

Frågan om de yttre hjälpmedlen för arbetet vid en läroanstalt, d. v. s.
frågan om böcker och undervisningsmateriell samt lokaler, sammanhänger
icke blott med frågan om arbetssättet utan med frågan om lärokurserna
och med allt övrigt, som kommer i betraktande, då det gäller läroanstaltens
verksamhet. En fullständig utredning av seminariernas behov i detta
avseende skulle emellertid hava endast mera tillfällig betydelse och vore
dessutom ett vidlyftigt företag, som krävde medverkan av facklärare och av
tekniskt sakkunniga personer. I fråga om lokalbehovet lämnar kommittén i
kap. XI en kortfattad framställning. Här skall endast göras några erinringar
om det behov av yttre hjälpmedel för arbetet, som närmast sammanhänger
med frågan om arbetssättet. Ett sådant arbetssätt som det numera vid
seminarierna eftersträvade förutsätter en helt annan yttre utrustning än
den, som under tidigare skeden av seminariernas tillvaro kommit dem
till del.

Läroböckerna.
Bestämmandet
angående
ny
läroboks in
förande.

Först möter frågan om läroböckerna. — En särskilt för seminarierna
avsedd lärobok har ju att påräkna ett jämförelsevis litet antal köpare,
och den måste fördenskull åsättas ett jämförelsevis högt pris. Men

Arbetets yttre hjälpmedel.

271

å andra sidan sidan kräver de åsyftade köparnas ekonomiska ställning, att
den skall vara prisbillig. Dessa stridiga förhållanden göra utgivandet av
läroböcker för seminarierna till ett från affärssynpunkt föga lockande företag,
som en förläggare icke gärna inlåter sig på, och häri åter har man
att söka den huvudsakligaste orsaken till att läroböcker avsedda särskilt
för seminarierna äro jämförelsevis sällsynta. I allmänhet måste seminarierna
begagna sig av läroböcker avsedda för de allmänna läroverken eller
vissa fackskolor (att icke nämna folkskolorna), d. v. s. de måste ofta vara i
saknad av läroböcker, som passa fullt tillsamman med deras lärokurser
och arbetsmetoder. Häri ligger ett missförhållande, som bör beaktas, på
det att icke de möjligheter, som kunna finnas, att understödja utgivandet
av för seminarierna avsedda läroböcker må bliva obegagnade, varmed
ingalunda må vara sagt, att staten skulle ombesörja läroböckers utarbetande.

Från undervisningens synpunkt sett är det givetvis fördelaktigast,
om varje lärare får i sin undervisning begagna den lärobok, som synes
honom bäst. Då emellertid full frihet för läraren i detta avseende vid
ett och annat tillfälle, såsom vid ombyte av lärare eller vid större meningsskiljaktighet
mellan de lärare, som vid läroanstalten undervisa i samma
ämne eller i närbesläktade ämnen, kunde komma att medföra en viss
ojämnhet i elevernas studier eller föranleda för eleverna mera avsevärda
kostnader, torde sådan frihet icke kunna lämnas. Det gäller då att tillse,
huru fråga om ny läroboks införande vid ett seminarium lämpligen bör
handläggas och avgöras.

Att göra varje dylik fråga till föremål för en central styrelses prövning
och beslut synes kommittén innebära en onödig och till enskildheter
väl långt utsträckt centralisation, som lätt kan verka tryckande
på undervisningen och hindra den tävlan, som på läroboksområdet lika
väl som på varje annat utgör framstegets villkor. Kommittén har dessutom
icke tänkt sig den blivande centrala styrelsen så månghövdad, att den

272

Arbetssättet.

för seminariernas räkning skulle komma att förfoga över de för alla olika
ämnen nödiga fackinsikterna.

Att överlåta saken åt vederbörande ämneskonferens vid seminariet skulle
i många fall komma att betyda ungefär detsamma som att lägga den i den
enskilde lärarens hand. Att lämna den ensamt åt rektor vore att tilltro
honom större mångsidighet i insikter, än rimligen kan av honom begäras,
och vore därför ock att giva honom obehörig myndighet. A andra sidan
är det nödvändigt, att rektor, till vars uppgifter hör att främja undervisningens
sammanhållning och dess inriktning mot det bestämda målet,
har ett ord med i frågan. Helt visst skulle då frågan om nya läroböckers
införande utan större risk kunna anförtros åt kollegiets avgörande. I
sakligt och pedagogiskt avseende vore därmed helt visst sörjt för en tillfredsställande
prövning. Men då inom kollegiet ett tillfälligt och växlande
flertal kan tänkas komma att bestämma beslutet och då det tilläventyrs
kan anses lämpligt, att en fråga av denna art icke är undandragen varje
utanför seminariet stående myndighets granskning, har kommittén för sin
del tänkt sig, att kollegiets mening skulle underställas lokalstyrelsens
prövning.

I enlighet härmed och närmare utfört är kommitténs förslag i denna
punkt, att seminariets lokalstyrelse skall bestämma om införandet
av nya läroböcker, sedan vederbörande lärare eller ämneskonferens
eller rektor därom framställt förslag, som av kollegiet
förordats (stadgeförslaget § 16: i). Med denna ordning för ärendets
behandling torde man kunna vänta, att den lärares åsikt, som frågan närmast
berör, i allmänhet skall röna tillbörligt beaktande, så att honom icke påtvingas
en lärobok, mot vilken han vid undervisningen alltjämt skulle
frestas att polemisera, samt att den frihet och rörlighet, som i förevarande
avseende är önsklig, skall kunna bevaras, på samma gång som beliövlig
trygghet vinnes mot möjlig överdrift och godtycklighet.

Arbetets yttre hjälpmedel.

273

Den nu nämnda av kommittén föreslagna bestämmelsen avser doek
icke läroböckerna i kristendomskunskap. I fråga om dessa har kommittén
ansett det för de allmänna läroverken utfärdade stadgandet i kungl.
kungörelsen den 6 juli 1907 med nödvändighet böra leda till motsvarande
lagstiftning för seminarierna, således att angående införandet av
förut vid seminarium eller allmänt läroverk icke antagen lärobok i kristendomskunskap
för ändamålet enligt särskilt stadgade grunder utsedda sakkunniga
skola höras och att, där lokalstyrelsen finner sig böra medgiva
användning av lärobok, vars antagande flertalet av de sakkunniga uttryckligen
avstyrkt, ärendet skall underställas Kungl. Maj:t (stadgeförslaget
§ lfi: 2).

Ett studiearbete, som inskränkes till inlärandet av läroböckerna, huru Bibliotek

och läsrum

samvetsgrant detta inlärande än må ske, är föga uppfostrande. Det leder den
studerande allt för lätt till den föreställningen, att det vetande han förvärvar
är fullständigt och ovedersägligt. Läroboken är nödvändig som stöd och
stomme i studiearbetet, men skall detta bliva personligen utvecklande, skall
kunskapen få färg och fyllighet och skall på samma gång dess ofullständighet
ocli relativitet framträda för den studerande, så måste till läroboken
komma något av litteratur i vidsträcktare bemärkelse. Eu begåvad och kunnig
lärare kan visserligen ställa lärobokens framställning i klarare belysning
och vidga utsikten ut till nya områden; men då det gäller vuxna
lärjungar och undervisningens syfte är »icke endast att bibringa ett visst
mått av kunskaper och färdigheter utan även och fastmera att grundlägga
håg för och giva förmåga av fortsatt arbete för vinnande av vetande och
själsodling» (stadgeförslaget § 6), måste det bliva honom angeläget att,
i den mån sig göra låter, föra lärjungarna fram till de källor, ur vilka
han själv hämtat och hämtar sin bildning. Häri ligger betydelsen för ett
seminarium av att äga ett bibliotek och att kunna anordna detta så, att
dess tillgångar bliva åtkomliga och brukade av seminarieeleverna.

35—082815. Folkundcrv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

274

Arbetssättet.

Redan i det yttrande, som kommittén den 24 april 1907, efter därom
av riksdagens statsutskott hos Kungl. Maj:t gjord framställning, på
nådig befallning avgav till samma utskott över den nämnda år avlåtna
propositionen om anslag till uppförande av byggnad för ett folkskoleseminarium
i Luleå, hade kommittén anledning att framställa behovet av ett
biblioteks- och läsrum för seminariets elever såsom ett av dem, som
i allmänhet vore att särskilt beakta vid uppförandet av seminariebyggnad.
'') Huru otillräckliga de anslag varit, som seminarierna haft till
sitt förfogande, och i huru hög grad seminariearbetet i äldre tider varit
begränsat till skolböckerna och läxorna, framgår bäst av de oansenliga
boksamlingar, som i flertalet av våra seminarier representera läroanstaltens
litterära egendom. Ofta hava seminarieeleverna själva försökt att med
egna knappa medel skaffa sig, vad seminariet icke haft att bjuda dem,
och genom årliga sammanskott småningom bragt tillsamman små bokförråd,
som av dem själva förvaltas. Dessa bokförråd, vilka-, såsom natur -

*) »Bland de reformer, som påyrkats i fråga om seminarieundervisningen, är nämligen»,
yttrade kommittén, »en, om vilken meningarna äro mycket eniga. Det är en reform av själva

arbetssättet. Man yrkar och det med all rätt, att, synnerligast i de högre årsklas serna,

seininarieelevernas arbete bör mindre än nu bestå i en mot deras ålder föga svarande
läxläsning och i stället mera gå ut på självständig verksamhet eller vad man, om ock
måhända med ett mindre lyckligt uttryck, benämner »fria studier». Uttrycket innebär endast,
att eleven, i den mån hans förmåga växer, erhåller av läraren uppgifter av större omfattning
och annan beskaffenhet än sådana, som klareras genom en stunds läxläsning med

åtföljande förhör, uppgifter som han utför utan lärarens omedelbara bjälp, således jämfö relsevis

självständigt. Dylika »fria studier» äro vid en del av våra seminarier icke oförsökta.
De kräva visserligen av läraren ej ringa insikt och förmåga; han har att anpassa uppgiften
efter elevens individuella förutsättningar, giva honom behövliga anvisningar, sätta honom i
händerna den litteratur eller de andra hjälpmedel han behöver och slutligen finna lämpliga
medel att granska det sätt, varpå uppgiften blivit löst. Men för sin möda finner läraren
ersättning i erfarenheten om, att ett sådant arbetssätt för hans lärjunge är personligt utvecklande
mera än något annat och att det är särskilt ägnat att åt skolarbetet ge den frukt,
som framförallt bör eftersträvas: lusten för och förmågan av fortsatt arbete.» Till de yttre
anordningar, som fordrades för att göra ett sådant aibetssätt möjligt, hörde enligt kommitténs
framställning ett rikligare bokförråd och ett för eleverna tillgängligt biblioteks- och läsrum.
Detta vore således »ingalunda avsett endast till att bereda eleverna nöjet av eu
stunds läsning då och då i goda och intressanta böcker, utan till att utgöra ett viktigt, ja
oumbärligt hjälpmedel i läroanstaltens allvarliga arbete för sin egentligaste uppgift».

Arbetets yttre hjälpmedel.

275

tigt är, huvudsakligen bestå av skönlitteratur, kunna naturligtvis icke
fylla det ändamål, som här avses.

Ett seininariebibliotek bör innehålla det bästa och förnämsta av det
som den fosterländska litteraturen äger, ej blott inom vitterhetens utan inom
religionens, filosofiens, historiens, natur- och människoskildringens områden,
samt populära arbeten av framstående beskaffenhet inom naturvetenskapens
olika grenar. Det skall vara till icke blott för elevernas skull
utan även för lärarnas, vilka för sitt studiebehov icke böra vara hänvisade
allenast till egna ekonomiska möjligheter. I den mån tillgångarna medgiva,
bör seminariebiblioteket omfatta även utländska arbeten, särskilt med
hänsyn till lärarnas intresse men också till förmån för eleverna, av vilka
redan nu många finnas, som förmå göra sig till godo utländsk litteratur
av i språkligt avseende lättare beskaffenhet. Viktigt är, att biblioteket icke
bjuder blott det äldre, klassiskt vordna, utan ock det samtida, det som har
aktuellt intresse. Dess pedagogiska avdelning blir naturligtvis dess viktigaste,
åtminstone näst den, som bär liksom i de flesta bibliotek lärer
bliva den mest anlitade, nämligen den s. k. referensavdelningen, innehållande
statistiska, geografiska o. s. v. handböcker, matrikelarbeten, ordböcker, större
samlingsverk och annan uppslagslitteratur.

Det är klart, att varje enskild elev icke skall kunna annat än i
jämförelsevis ringa grad göra sig till godo ett dylikt biblioteks innehåll. Men
huvudsaken är, att eleven då och då kan komma utanför de gränser, som
bestämmas av läroboken och klasslektionen, att han på någon punkt får
göra försöket att ur ett mera omfattande material hämta vad han för
ett givet syfte behöver, att han icke står strandsatt eller hänvisad till en
ofta ganska underhaltig gottköpslitteratur, då han vill söka svar på något
spörsmål, som väckt hans intresse. 1 all synnerhet vid det s. k. enskilda
arbetet skall seminariebiblioteket bliva använt och visa sig oumbärligt,
men även för det övriga studie- och undervisningsarbetet skall dess behövlighet
mer och mer framträda. Man bör ihågkomma, att seminarier -

276

Arbetssättet.

nas elever befinna sig i eu ålder, då spörsmål och intressen av mångahande
art träng a sig på, sinnet och driva till studium. Många av dem
komma till seminariet med ett starkt begär efter vetande, som visar sig i
eu ovanlig läslust och mottaglighet, och många komma med stora förväntningar
i fråga om de möjligheter, som seminariet skall skänka dem, att
tillfredsställa det kunskapsbehov, som de känna, förväntningar vilka icke
kunna anses oberättigade.

Seminariebiblioteket, har synts kommittén vara eu så väsentlig del av
seminariets inrättning, att dess förekomst bör uppställas som eu stadgemässig
fordran. Den bestämmelse, som kommittén i sådant syfte föreslår
(stadgeförslaget § 15: 2), har följande lydelse: »Vid varje seminarium skall,
förutom en boksamling för övningsskolans lärjungar, finnas ett bibliotek,
avsett för läroanstaltens lärare och seminariets elever. Detta bibliotek
bör bestå av en huvudavdelning, gemensam för lärare och elever och inrymmande
dels ett uppslagsbibliotek, tillgängligt endast för begagnande
på stället, dels ett studiebibliotek, tillgängligt såväl för läsning på stället
som för hemlån, samt, där sa befinnes lämpligt, av eu mindre avdelning,
innehållande uppslagslitteratur och avsedd företrädesvis för lärarna.»

Bibliotekets och läsrummets skötande måste till väsentlig del grundas
på elevernas medverkan (stadgeförslaget § 45). Närmaste vården
därom skall dock enligt kommitténs förslag jämte rektor en särskild bland
seminariets lärare utsedd bibliotekarie utöva, för vars tillsättning och närmare
åligganden kommittén föreslagit bestämmelser (stadgeförslaget § 116).

Lokaler och
materiell i
allmänhet.

På frågan om seminarielokalerna och deras inredning i övrigt samt
på frågan om undervisningsmateriellen i inskränktare bemärkelse skall kommittén
bär icke ingå. Kommittén bär i det föregående vid redogörelsen
för de olika ämnenas lärokurser och den praktiska utbildningens planläggning
erinrat om de oavvisliga krav, som undervisningen härvidlag ställer,
och kommittén bär, vad särskilt lokalbehovet angår, i (let förutnämnda

Arbetets yttre hjälpmedel.

277

yttrandet till riksdagens statsutskott sökt att göra dessa krav gällande.
Från arbetssättets synpunkt, som här föreligger, må blott eu sak ytterligare
framhållas. Visserligen behöva seminarierna nu som förr vad man kallar
åskådningsmateriell: modeller, väggplanscher, samlingar av naturföremål
o. s. v., och den ökade förekomsten av föredrag, lärares och elevers, som
bl. a. tillhör det åsyftade arbetssättet, framkallar särskilt behovet av det
kända universella hjälpmedel för åskådningen som utgöres av skioptikonet.
Men det är dock icke så mycket »åskådningsmateriell», som för seminarierna
äro behövliga, som fastmera arbetsmateriell. De ha behov av lokaler,
i vilka ej blott lärarna utan även eleverna kunna utföra laborationsarbete,
de behöva förbrukningsartiklar av olika slag samt redskap, verktyg,
instrument och apparater, som äro till icke blott för att av eleverna beskadas,
utan för att av dem användas. Om sådan materiell saknas, kommer
man icke till den aktivitetens lärometod, som väl aldrig kan helt genomföras
men som kan och bör eftersträvas.

I sitt ovannämnda yttrande till statsutskottet vid 1907 ars riksdag
uttalade kommittén i några slutanmärkningar bl. a. följande. »Framdeles
som hittills skall värdet av seminariernas arbete i främsta rummet bero
av de personliga krafter, som inom dem äro verksamma. Men framdeles
som hittills skola dessa personliga krafter i sina strävanden finna sig
beroende dels av de lagstadgade bestämmelserna för seminariearbetet, dels
och ej mindre av dettas yttre hjälpmedel och materiella villkor. Det
torde icke vara för mycket sagt, att våra seminarier i sistnämnda avseende
icke blivit sedda till godo på ett sätt, som motsvarar deras behov och
deras stora kulturella betydelse. Detta bär i allmänhet gällt även i fråga
om beskaffenheten av de arbetslokaler, som anvisats dem. Att eu riktigare
uppfattning och uppskattning härutinnan får göra sig gällande är för seminarierna
ett livsvillkor.»

Till detta vill kommittén här foga sitt livliga erkännande av de åtgärder,
vilka sedan dess blivit av Kungl. Maj:t och riksdagen i förevarande

278

Arbetssättet.

avseende* vidtagna. De seminariebyggnader, som på senare år blivit uppförda,
byggnaderna för Stockholms, Luleå och Växjö seminarier, liksom ock
de beslutade nybyggnaderna för seminarierna i Göteborg och Falun, förverkliga
på ett i det hela mönstergillt sätt de önskemål i fråga om lokaler
och lokalinredning, som med fog kunna framställas. Och även de anslag,
vilka nyligen beviljats några av dessa seminarier till inköp av undervisningsmateriel],
om de ock icke kunna på en gång fylla undervisningens
behov, innebära, även de, ett erkännande av de anspråk, som böra ställas
på seminariernas verksamhet.

7. Lärare och elever.

Det arbetssätt, som i det föregående tecknats, kan sägas gå ut på
att giva eleven en mera omedelbar och självständig ställning till kunskapsmaterialet.
Dess framträdande är eu yttring av den realism, som sedan
några årtionden tillbaka utgjort kännemärket för det pedagogiska utvecklingsarbetet
i vårt land, strävandet att i skolundervisningen föra lärjungen
fram till verkligheten, den andliga ej mindre än den materiella. Ett dylikt
arbetssätt borgar icke för samma uppvisbara jämnhet och säkerhet i
kunskaper och färdigheter och samma schematiska fullständighet i det
inhämtade vetandet, som åsyftades och ofta vanns med äldre tiders arbetsmetoder.
Det är heller icke utan vanskligheter, mot vilka man har
att vara på sin vakt. Icke ens den faran är vid dess tillämpande utesluten,
att vad man främst velat motarbeta, nämligen ytlighet och självöverskattning,
dock kan komma med i resultatet, låt vara i nya former.
Och för dess förverkligande möta hinder i de stora klasserna, de många
ämnena, den begränsade lärotiden, hinder som alltid skola giva självverksamheten
och de individuella anlagen trångt spelrum. Att detta arbetssätt
icke dess mindre, särskilt då det gäller lärjungar av seminarieelevernas
ålder, bör eftersträvas, torde icke behöva ytterligare framhållas.

Lärare och elever.

279

Men tydligt är, att det ställer fordringar på läraren. Det kräver av
honom, icke blott, att han äger goda insikter i sitt ämne; det fordrar vissa
rent personliga egenskaper. Han måste förstå att lämna frihet utan att
ändock förlora sin lärarmyndighet, att ägna sig åt varje enskild lärjunge
och tillika sammanhålla klassen i gemensamt arbete. Han bör äga villighet
att uppfostra till oberoende, att på visst sätt träda tillbaka för att
lämna rum åt lärjungens omedelbara befattning med ämnet; men han skall
ock veta att öva kritik och förmå att inverka personligt.

Om det ifrågavarande arbetssättet således ställer ökade anspråk på
läraren, kräver det ock vissa förutsättningar å elevernas sida. I samma
mån elevens självständighet ökas, i samma mån ökas hans ansvar.
Med en småaktig och barnslig uppfattning av en seminarieelevs ställning
och uppgift, därvid förhållandet till arbetet och lärarna ses från juridisk
synpunkt och intresset för studierna och förpliktelsen mot det framtida
kallet träda tillbaka för tanken på betygen, gör eleven det åsyftade
arbetssättet omöjligt. Friare former för arbetet och samvaron göra icke
ordningens och hörsamhetens band mindre behövliga, men förutsätta dem
såsom ett resultat av arbetsintresse och självdisciplin.

Nu torde emellertid kunna sägas, att de erfarenheter, som vid våra
seminarier gjorts i fråga om elevernas förutsättningar för de friare arbetsformerna,
i det hela varit goda. Och det må slutligen erinras därom, att
det personligare förhållande mellan lärare och lärjungar, som dessa arbetsformer
föra med sig, utgör för båda parterna en värdefull hjälp vid lullgörandet
av de förpliktelser, som arbetet pålägger dem.

Omvårdnaden om eleverna.

Kap. IV. Omvårdnaden om eleverna.

Att till en läroanstalts uppgift hörer, ej blott att meddela sina lärjungar
ett visst mått av insikter och färdigheter, utan ock att på det sätt
och med de medel, som stå den till buds, bidraga till deras sedlisra
uppfostran samt ägna omvårdnad åt deras kroppsliga hälsa och utveckling,
måste i särskild grad gälla om seminarierna. Dessas ändamål är ju nämligen
att utbilda sina elever för ett arbete, vilket av dom kommer att
kräva, jämte insikter och en fackmässig utbildning, även och i lika hög grad
vissa egenskaper inom karaktärens och sinnelagets område och för vars
utövande ett icke ringa mått av kroppslig hälsa och spänstighet är eu
nödvändig förutsättning.

Med fog kan icke sägas, att seminarierna i vårt land förbisett sina
lärjungars behov av sedlig omvårdnad. Föreståndarna för de första korta
seininariekurserna togo sig med faderlig omsorg an sina oerfarna lärjungar,
vilka å sin sida ofta sågo upp till sina lärare såsom till välgörare
och ledare. Och om än kroppsvården, särskilt med hänsyn till undervisningslokalernas
beskaffenhet, v id de äldre seminarierna lämnade mycket
övrigt att önska dels på grund av bristande hygienisk insikt hos vederbörande
myndigheter och föreståndare, dels till följd av de beviljade anslagens
otillräcklighet, saknades dock icke blick för dess betydelse: redan
från seminariernas början tillhörde gymnastiken regelmässigt deras ämneskrets.

Insikten om seminariets skyldigheter i dessa hänseenden har under
den följande tiden icke förminskats. Sant är, att de former för den sed -

Omvårdnad i moraliskt avseende. 281

liga omvårdnaden, vilka, utvecklade under och lämpade för seminariernas
första tid, även sedermera i vissa fall tillämpats, icke alltid varit lika passande
för en senare tids ändrade förhållanden. En här och var nog långt
driven disciplinär stränghet har för personer av seminarieelevcrnas ålder
stundom känts tryckande. Och ett även till obetydligare ting sig sträckande
andligt omhändertagande, som av äldre elevgenerationer uppfattats som välvillig
omsorg, har för senare elevgenerationer, vilka ägt starkare känsla av
personligt värde, stundom tett sig som obehörigt ingripande i deras
frihet och såsom försök till andligt förmynderskap. Så har stundom
väckts en misstämning, som icke varit gynnsam för seminariets uppfostringsindytande.
Men allvaret i det nit och redligheten i de avsikter,
som i det hela varit bestämmande för seminariernas förhållande till sina
elever, kan icke betvivlas. Även vad omvårdnaden av eleverna i fysiskt
avseende beträffar, hava, i den mån de ytterst sparsamma tillgångarna
medgivit, ansträngningar gjorts att främja elevernas bästa. 1 fråga om
seminarierna måste den fysiska omvårdnaden sträcka sig även till det ekonomiska.
Så har ock skett, i det att allt från seminariernas första tid
stipendieunderstöd tilldelats behövande elever, varjämte rektorer och lärare
mången gång sökt att även i detta hänseende med råd och dåd understödja
sina lärjungar.

1. Omvårdnad i moraliskt avseende.

Då fråga är om en läroanstalts sedliga omvårdnad om sina lärjungar,
har man först att fästa sig vid dennas yttre sida, eller vad man
plägar benämna disciplinen. Må vara, att denna, liksom de medel, genom
vilka den kan upprätthållas, vid seminariet måste vara av i viss mån annan
art än vid läroanstalter, vilkas lärjungar befinna sig på ett lägre åldersstadium
än seminariets. Det är dock uppenbart, att för seminariets liksom
för varje annan läroanstalts verksamhet en god disciplin är ett oundgängligt
villkor. Det måste även av seminariets elever krävas noggrann 36—082815.

Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskcdescm. Band l.

Disciplinens
upprätthållande
inom
seminariet.

282

Omvårdnaden om eleverna.

het och ordentlighet i arbetet, aktning och hörsamhet i uppträdandet mot
ärare, rättrådighet och fördragsamhet i förhållandet till medlärjungar.
Arbetsordning och ordningsföreskrifter måste vara för eleverna, liksom
för lärarna, förpliktande. Och utom som inom läroanstalten måste eleverna
iakttaga ett skickligt och hedrande uppförande. Allt detta, som
ju innebär i och för sig berättigade fordringar, är oundgängligt, om seminariets
verksamhet skall kunna leda till åsyftat mål. För disciplinens
upprätthållande krävas stadgebestämmelser, till ledning för lärare såväl
som för lärjungar. Och det kräves även bestämd ansvarspåföljd vid brott
mot fastställd ordning.

De bestämmelser i detta avseende, som innehållas i gällande stadga,
har kommittén ansett i åtskilliga delar lämpade att bibehållas, i andra
stycken åter vara i behov av smärre förändringar och förtydliganden. Kommitténs
förslå" till bestämmelser rörande tukt och ordning bland eleverna
återfinnas i stadgeförslaget §§ 41—51.

Särskilt om en grundsats i avseende på seminariets disciplinära verksamhet,
vilken för kommittén varit bestämmande vid nämnda föreskrifters
avfattning och som eidigt dess mening bör vara bestämmande för all seminariets
befattning med sina elever, vill kommittén i detta sammanhang
erinra.

Då det gäller elever på det åldersstadium och av den utvecklingsgrad
som seminariets, måste den hörsamhet mot givna föreskrifter, som av
dem bör fordras, äga sin grund i insikt om föreskrifternas berättigande i
och för sig eller deras ändamålsenlighet för befrämjandet av utbildningens
huvudsyfte och elevernas eget bästa. Men för väckandet av eu sådan insikt
hos eleverna är det av vikt, att de tagas med i och få känna sin
medansvarighet för läroanstaltens verksamhet.

I detta syfte kunna eleverna göras till medhjälpare i fråga om vissa
sidor av seminariets arbete. Kommittén vill härvidlag erinra om skötseln av
biblioteket och läsrummet samt vården av laboratorier och undervisningsmate -

Omvårdnad i moraliskt avseende.

283

riell, varvid elevernas medverkan i icke ringa omfattning bör kunna påkallas.
Ej mindre betydelsefullt är, att de känna sig äga medansvarighet för den
undervisning och uppfostran, som kommer övningsskolans barn till del. Därmed
bör ock hos dem känslan av ansvar inför deras blivande livsuppgift förstärkas.
Till ansvarskänslans väckande skall det slutligen bidraga, om övervakandet
av ordning och uppförande bland dem till viss grad kan överlåtas åt
dem själva genom en av dem organiserad självstyrelse och självkontroll. På
så sätt kunna rektor och lärare av de olika klassernas ordningsmän och andra
lärarnas och elevernas gemensamma förtroendemän erhålla verksamt understöd
i arbetet för ordningens upprätthållande. Försök i dylik riktning, som
gjorts vid vissa seminarier, synas mana till efterföljd.1)

Den elevernas självdisciplin, som innebäres i deras självstyrelse, är
emellertid icke blott ett verksamt medel för upprätthållande av en god
ordning inom seminariet. Den är en insats av ovärderlig betydelse i
det uppfostringsarbete i djupare och egentligare mening, som denna läroanstalt
måste ställa sig som uppgift.

Genom den förbättrade utbildning och sitörre mognad, som de i
seminariet inträdande eleverna i våra dagar äga, har ett sådant uppfostringsarbete
från läroanstaltens sida ingalunda blivit mera umbärligt än förr,
om ock sättet för dess utövande måst i vissa avseenden bliva ett annat.

Mera än förr torde det i våra dagar om seminarieeleverna, särskilt
de manliga, gälla, att deras utbildningstid för dem också är eu andlig
brytningstid, varunder de ställas inför svårlösta spörsmål av flerfaldig art.
I många, kanske de flesta fall medför inträdet på seminariet en förändring
i sysselsättning och intressekrets, som i och för sig måste åstadkomma
betvdande svårigheter. Därjämte erbjuder vår tid så många allvarliga
spörsmål, vilka ej sällan på ett så inträngande sätt ställas inför seminarieeleven,
att de icke kunna avvisas. Många av de svårigheter, om vilka här

*) Band 3 sid. 153.

284

Omvårdnaden om eleverna.

är fråga, äro av den art, att de knappast genom yttre inflytelser eller
andra personers påverkan kunna övervinnas; de höra till de livsspörsmäl,
med vilka den enskilde måste på egen hand söka komma till rätta, om
hans utveckling till en självständig personlighet icke skall hämmas. Men
uppenbart är, att det för seminarieeleven skall vara av största värde att
inför avgöranden av denna art kunna vända sig till personer med större
insikt och rikare erfarenhet, hos vilka han vet sig kunna påräkna förstående
och intresse.

Det är härav klart, att grunden för den sedliga omvårdnad, som av
seminariets lärare skall kunna utövas, icke kan vara någon annan än den, som
allestädes kräves för ett gott förhållande mellan lärare och lärjungar, nämligen
vidhjärtenhet och rättrådighet från lärarens sida, varav hos lärjungen
väckes tillgivenhet och förtroende. Men det är ock klart, att denna omvårdnad
snarare skall kunna utövas på ett medelbart sätt än genom direkta
åtgärder.

Av djupt ingripande betydelse i förevarande hänseende måste all den
undervisning bliva, som seminariet erbjuder sina elever. Kommittén har
angivit denna undervisnings allmänna syfte vara »ej blott att meddela lärjungarna
den allmänbildning och fackbildning, som de för sitt framtida
kall behöva, utan ock att ingiva dem kärlek till detta kall samt att med
den kristna livsåskådningen som grundval utbilda dem till sedliga och
självständiga personligheter» (stadgeförslaget § 6). Att det i främsta rummet
är kristendomsundervisningen, som i detta avseende blir av betydelse,
behöver icke närmare utvecklas.

I sista hand blir seminariets förmåga att främja sina elevers sedliga
utveckling beroende av de lärarpersonligheter, som där äro verksamma.
Ett huvudvillkor är, att dessa äga hjärta för och förstå sig på den ungdom,
som vid seminarierna söker sin utbildning, samt å ena sidan hysa
den aktning för sina elevers personligheter, som förhindrar dem från in -

Omvårdnad i moraliskt avseende.

28.''»

gripande i oträngt mål eller från försök till andligt förmynderskap, å andra
sidan icke sakna det medvetande om sitt ansvar, som driver dem att med
omutlig- rättskänsla beivra vad som icke överensstämmer med ordningens
och sedlighetens krav. Först och sist kommer möjligheten för seminariernas
lärare att på sina lärjungar öva det rätta sedliga inflytandet att
bero av deras eget föredöme.

På frågan om arten av och villkoren för det inflvtande, som här kan
komma i fråga, lämpar det sig föga att i eu offentlig utredning närmare
ingå: därtill är det i alltför hög grad beroende av individuella förhållanden.

c5 7 o o

Icke heller är det möjligt att genom stadgebestämmelser och föreskrifter
hädvidlag något väsentligt uträtta.

Vad stadgebestämmelser i sådant hänseende förmå är blott att peka
på den uppgift, som föreligger, och att framhålla de särskilda förpliktelser,
som härvidlag vila på vissa bland lärarna.

Uppenbart är, att det för varie seminariets lärare måste kännas som -Ke^or och

11 7 klassforc en

plikt att i sin män bidraga till att läroanstaltens befattning med sina ståndare.
elever må även i moraliskt avseende medföra det resultat den bör medföra,
liksom det ock måste vara hans rätt och plikt att beivra iakttagna
försummelser och felsteg. Framdeles som hittills måste det dock vara seminariets
rektor, som det i främsta rummet åligger att ägna varje enskild
elev nödig omtanke och tillsvn. Vid lärarinneseminarium är emellertid utövandet
av denna omvårdnad, liksom omsorgen om elevernas kroppsliga hälsa, i
vissa hänseenden av så grannlaga art, att det med bättre framgång kan ske av
kvinnlig än av manlig lärare. I sådana fall, där vid lärarinneseminarium
rektorsbefattningen bestrides av man, bör därför enligt kommitténs förslag
en av de kvinnliga adjunkterna såsom biträdande föreståndarinna vara rektors
närmaste biträde i vården och tillsynen av eleverna (jfr sid. 338; stadgeförslaget
§§ 8G: i och 105).

286

Omvårdnaden om eleverna.

Att på (let sätt och i den omfattning, som önskvärt kan vara, taga,
sig an varje enskild elev har einelleidid visat sig vara en uppgift, för vilken
rektors av expeditionella och dylika göromål upptagna tid mången
gäng icke kan räcka till. Seminariets övriga lärare ha måst lämna sitt
biträde var och en inom sin klass, och därmed har vid seminariet liksom
förut vid det allmänna läroverket klassföreståndarskapet kommit till användning.
I gällande seminariestadga innehålles ett åläggande för lärarna
»att, efter rektors bestämmande, i egenskap av klassföreståndare hava närmaste
tillsynen över ordningen, var och en inom sin avdelning eller klass,
samt för övrigt i allt, som hörer till uppsikten över avdelningen eller
klassen, gå rektor till handa». Kommittén har ansett klassföreståndarens
befattning med sin klass, liksom hans ansvar för densamma, vara av sådan
betydelse, att bestämmelserna rörande hans uppgifter böra bliva mera utförliga
och ingående, än de i gällande stadga äro.

Att öka klassföreståndarens befogenhet synes va ra så mycket mer av
nöden, som vid dubbelseminarier rektors tid givetvis ännu mindre än vid
enkelseminarier kan räcka till för den personliga omvårdnaden om eleverna.

I överensstämmelse med dessa grundtankar har kommittén i sitt förslag
till seminariestadga utarbetat bestämmelser rörande de skyldigheter
i fråga om elevernas sedliga omvårdnad, som böra åligga samtliga lärare
och i synnerhet vissa av dem (stadgeförslaget §§ 92, 104, 105 och 107). 2

2. Omvårdnad i fysiskt avseende.

Större betydelse än i avseende på den moraliska vården om eleverna
kunna stadgebestämmelser och yttre anordningar få, då det gäller främjandet
av deras kroppsliga hälsa och utveckling.

Anledningen att, då fråga är om seminarierna, ägna särskild uppmärksamhet
åt elevernas vård i fysiskt avseende är så mycket större, som
alltifrån dessa läroanstalters första tid klagomål försports över hälsotillståndet

Omvårdnad i fysiskt avseende.

287

bland deras elever. Visserligen torde, av seminariernas årsredogörelser att döma,
under de senare åren en avsevärd förbättring i detta hänseende ha inträtt.
Men fortfarande äro fall av sjukdom eller överansträngning, vilka synas
vara framkallade av seminariearbetet, talrika. Av nyligen utförda undersökningar1)
framgår, att i många fall den sjuklighet, varigenom lärare och lärarinnor
vid folkskolorna till betydligt antal urståndsättas att uppehålla
sina tjänster, måste anses vara grundlagd redan före början av deras lärarverksamhet.
Om betydelsen för det allmänna ej mindre än för de enskilda
lärarna av att dessa icke komma till sitt arbete i skolan med brutna krafter,
behöver icke särskilt ordas.

Såväl av redogörelserna över hälsotillståndet vid seminarierna som av Prövningen

~ ... ii.i av de inträ nyssnämnda

undersökning är det emellertid tydligt, att den ohälsa, som dessökandes
J . . i kroppsbe visar

sig hos seminarieeleyer och folkskollärare, i många fall har sm grund skaffenhet.
i en svag kroppsbeskaffenhet eller sjukliga anlag, som förefunnits redan
vid seminariekursens början. Av gammalt bär ju den åsikten varit gängse,
att lärarverksamheten med fördel kunde utövas av i kroppsligt hänseende
svagare utrustade personer, och i äldre tid mottogos ofta sådana vid seminarierna.
Småningom ha dock fordringarna å de inträdessökande i avseende
på kroppsbyggnad och hälsotillstånd stegrats,2) och enligt gällande
8eminariestadga skall inträdessökande »genom vederbörligt läkarbetyg styrka
sig vara fri såväl från sinittosam sjukdom som ock från sådan sjuklighet
eller så beskaffat kroppslyte, som gör sökanden olämplig till lärare i folkskolan».

Erfarenheten har emellertid ådagalagt, att denna bestämmelse icke
varit tillräcklig att från inträde i seminarierna hindra personer, vilka med
avseende på kroppsbyggnad eller hälsotillstånd saknat tillräcklig motstånds- 1 2

1) G. Steenhofi'', Hälsotillståndet inom lärarkåren vid Sveriges folk- och småskolor, åren
190G —1909.

2) Band 3 sid. 130 och 153.

288

Omvårdnaden om eleverna.

kraft mot ansträngningarna under utbildningstiden eller under lärararbetet.
Anledningen härtill har framför allt varit den, att nödig anvisning saknats,
efter vilka grunder prövningen av lämplighet för lärarkallet i förevarande
avseende skolat utföras. Den ojämnhet i bedömandet, som härav
blivit en följd, har tydligen varit till skada såväl för seminariets och folkskolans
som för de inträdessökandes eget intresse, varjämte det för läkarna
mången'' gång känts betungande att nödgas avgiva betydelsefulla omdömen
utan att äga bestämd norm därför.

Kommittén finner det vara av största vikt, att dessa förhållanden
ändras. 1 avseende på lämpligaste sättet för prövningen av de inträdessökandes
kroppsbeskafifenhet kan kommittén ansluta sig till ett förslag, som
förordats av Upplands allmänna läkarförening i en till kommittén ingiven
framställning. Enligt detta förslag skall den förberedande undersökningen
av de inträdessökande fortfarande kunna verkställas av varje legitimerad
läkare. Men den undersökande läkaren skall ieke lämna något omdöme om
sökandens lämplighet för lärarkallet, utan han skall endast, på samma sätt som
sker vid prövningen av sökande till Gymnastiska centralinstitutet, telegrafverket
o. s. v., avgiva en redogörelse för sökandens kroppsbyggnad och hälsotillstånd,
innefattande svar på vissa i fastställt formulär angivna frågor.
Läkarredogörelserna rörande samtliga inträdessökande underställas därefter
granskning av seminariets läkare i samråd med rektor. De sökandes lämplighet
kan då bedömas efter enhetliga och för det förevarande syftet bestämmande
grunder, i de flesta fall med stöd av de inkomna läkarredogörelserna
men i tvivelaktiga fall efter scminarieläkarcns egen undersökning.

Vad angår de grunder, enligt vilka vid ifrågavarande prövning avgörandet
bör ske, är klart, att framdeles som hittills hänsyn i första rummet
måste tagas till sökandens lämplighet såsom lärare i folkskolan. Men
därjämte bör enligt kommitténs mening beaktas, att i seminarium ingen
må intagas, som genom sjukdom eller lyte skulle menligt inverka på
medlärjungar, eller vilkens kroppsbeskafifenhet kunde utgöra hinder för

Omvårdnad i fysiskt avseende.

289

ett framgångsrikt bedrivande av arbetet i seminariet. I sistnämnda hänseende
är särskilt att framhålla önskvärdheten av att seminariets elever
kunna taga del i gymnastik- och idrottsövningarna. Dessa övningars betydelse
för befrämjandet av elevernas hälsa och kroppsliga utveckling
skall i det följande ytterligare beröras. Här må allenast erinras om deras
vikt med hänsyn därtill, att de allra flesta av seminariernas elever komma
att bliva verksamma som gymnastikledare i folkskolan.

För utarbetande av de formulär, enligt vilka läkarredogörelserna rörande
inträdessökande böra avfattas, samt för fastställande av bestämmelser
i fråga om villkoren i fysiskt hänseende för intagning i seminarium,
i den mån sådana låta sig fastställas, erfordras givetvis samverkan
mellan medicinsk och pedagogisk sakkunskap. Kommittén får därför i
detta sammanhang föreslå, att, därest kommitténs förutberörda förslag i
nämnda avseende vinner beaktande, det må uppdragas åt särskilda
tillkallade sakkunniga, bland vilka givetvis böra finnas målsmän
för seminarierna och läkarvetenskapen, att i nämnda hänseenden
utarbeta förslag.

Förslag till nödiga stadgebestämmelser i avseende på prövningen av
de iriträdessökandes kroppsbeskaffenhet föreligger i kommitténs stadgeförslag
28, 30, 34 och 118: i.

Yad särskilt lärarinneseminarierna angår, bör den av kommittén i
annat sammanhang (sid. 53) föreslagna höjningen av kvinnliga inträdessökandes
minimiålder bidraga att förhindra intagning i dessa seminarier
av elever, vilkas kroppsliga utveckling ännu icke nått sådan stagda, att de
förmå uthärda studietidens ansträngningar. I avseende på manliga inträdessökande
torde en liknande åtgärd ur här förevarande synpunkt vara
mindre behövlig, då unga mäns kroppsliga utveckling ju vanligen brukar
förlöpa jämnare än unga kvinnors.

37—082815. Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkslcolesem. Band 1.

290

Omvårdnaden om eleverna.

Seminarie läkaren.

Genom bestämmelser av den art, kommittén nu föreslagit, bör åt seminarierna
kunna tillförsäkras ett i fysiskt hänseende jämnare och i det hela
kraftigare urval av elever, än de hittills mången gång erhållit. Därmed
blir det dock icke av mindre vikt än förut, att från läroanstalternas sida göres
vad göras kan för att bereda eleverna nödig hälso- och sjukvård, skydda
dem från hälsoskadliga inflytelser samt främja deras kroppsliga utveckling.

Självklart torde vara, att seminariet, i likhet med de allmänna läroverken
och andra jämförliga läroanstalter, måste hava till sitt förfogande
en läkare, åt vilken uppsikten över och omvårdnaden om elevernas hälsotillstånd
i främsta rummet kan anförtros. Likväl hava några bestämmelser
om läkare vid seminarierna icke funnits, med undantag därav att i
staten för de senast inrättade seminarierna upptagits till läkararvode ett
belopp av 200 kronor för varje seminarium. Vid övriga seminarier har
man berett tillfälle till anställande av läkare genom anlitande av anslaget
till materiell, ved och ljus in. in. Då som nämnts varje bestämmelse saknats
om seminarieläkarnas skyldigheter, har vid olika seminarier olika
praxis utbildat sig i fråga om deras anlitande för elevernas vård. Klart är,
att med de obetydliga arvoden, 150—200 kronor för år, som kunnat beredas
läkarna, av dem icke kunnat fordras någon mera ingående befattning
med hälso- och sjukvården vid seminarierna. I allmänhet torde den
ha inskränkt sig till en undersökning vid varje termins början för bestämmande
om elevernas deltagande i gymnastik- och militärövningarna samt
till undersökning av elever, som av rektor hänvisats till läkaren.

Givetvis är det av nöden, att seminariernas läkare erhålla en genom
stadgan bestämd fastare ställning än hittills, med tydliga föreskrifter
om deras skyldigheter, samt därjämte eu sådan avlöning, att de i betydligt
större utsträckning än hittills kunna tagas i anspråk för läroanstalternas
behov. Kommittén föreslår, att seminarieläkare skall efter förslag
av rektor och för viss tid, högst fem år, antagas av seminariets
lokalstyrelse, vilken torde äga den för ett val mellan olika kandi -

Omvårdnad i fysiskt, avseende.

291

dater nödiga personkännedomen. I flera hänseenden synes det vara till
fördel, om vid kvinnligt seminarium kan anställas kvinnlig läkare, och
kommittén föreslår därför, att, då vid val mellan olika läkare lämpligheten
i övrigt kan anses lika, kvinnlig läkare må äga företräde
som läkare vid lärarinneseminarium.1) (Stadgeförslaget § 117).

Till seminarieläkarens åligganden måste först och främst höra attLäkamnderföretaga
vissa bestämda läkarundersökningar å eleverna. För närvarande sohnngartorde
förhållandena icke medgiva, att de undersökningar, som pläga förekomma
vid seminarierna i början av varje termin, göras nog omsorgsfullt
för att lämna tillräckligt säker uppfattning av elevernas hälsotillstånd,
önskvärt är, att de framdeles må kunna ske på ett noggrannare och mera
ingående sätt. Kommittén föreslår, att samtliga elever dels vid början av
varje termin undersökas med avseende på sitt hälsotillstånd och sin kroppsliga
utveckling i allmänhet, dels en gång under varje läsår särskilt undersökas
beträffande de organ, vilka i synnerhet äro utsatta för inverkan av
studiearbetet, nämligen syn- och hörselorganen. I enlighet med framställt
yrkande2) har kommittén ansett sig böra erinra om att vid förstnämnda
undersökningar jämväl tändernas beskaffenhet bör uppmärksammas.
över undersökningarna böra föras noggranna anteckningar, av vilka
rektor må äga taga del, då han så önskar. Tydligt är, att eleverna måste
vara skyldiga att underkasta sig dessa undersökningar. Rektor och seminarieläkare
måste å sin sida tillse, att undersökningarna så ordnas, att tillbörlig
gran nia genhet gentemot eleverna därvid iakttages. Klassföreståndaren,
i vissa fåll även gymnastikläraren; bör närvara vid dessa undersökningar
för att lämna läkaren nödiga upplysningar och själv erhålla närmare
kännedom om elevernas tillstånd och behov. Kommittén vill härvid påminna

*) Framställning i denna liksom i åtskilliga andra de kvinnliga seminarierna berörande
frågor har hos kommittén gjorts i skrivelse från Sveriges folkskollärarinneförbunds verkställande
utskott.

2) Skrivelse från Göteborgs tandläkarsällskaps munhygienkommitté.

292

Omvårdnaden om eleverna.

Vård av
sjuka elever.

om att enligt dess förslag klassföreståndare och gymnastiklärare vid kvinnligt
seminarium skola vara kvinnor.

Med stöd av de upplysningar om eleverna seminarieläkaren genom
nämnda undersökningar vinner har han sedermera att vidtaga särskilda
åtgärder för de elevers vård, vilka han finner vara i behov därav.

För att seminarieläkaren alltjämt må kunna äga kännedom om
hälsoförhållandena vid seminariet är önskvärt, att han tid efter annan
besöker läroanstalten, tager kännedom om dess verksamhet samt verkställer
de undersökningar, som kunna vara erforderliga. Därvid kan ock tillfälle
beredas lärare och lärjungar att erhålla råd och upplysningar. Kommittén
föreslår, att läkaren minst en gång i månaden för sådant ändamål
skall besöka seminariet.

Vidare blir det seminarieläkarens uppgift att vid inträffande sjukdomsfall
bland eleverna verkställa undersökning samt lämna nödig vård
åt elev, som hänvisas till honom av rektor eller som själv vänder sig till
honom. Såsom förut nämnts, gälla vid olika seminarier olika regler i fråga
om elevs rätt att vid sjukdomsfall anlita seminarieläkaren. För de allmänna
läroverken är stadgat, att läroverksläkare skall »vid inträffande sjukdomsfall
kostnadsfritt vårda medellösa lärjungar». Att så bör vara fallet
även vid seminarierna är uppenbart. Men kommittén anser det önskvärt
och lämpligt, att samtliga seminariets elever må äga rätt att vid sjukdomsfall
åtnjuta kostnadsfri läkarvård. För seminariets verksamhet är det givetvis
ett viktigt intresse, att ingen av dess elever vid sjukdomsfall må av
kostnadshänsyn underlåta eller uppskjuta att anlita läkarhjälp. Ett undantao-
för vissa elever i fråga om rätten till kostnadsfri läkarvård vore i och
för sig mindre tilltalande, och då det stora flertalet elever äro medellösa,
skulle ett dylikt undantag för det återstående fåtalet föga betyda i avseende
på omfattningen af läkarens uppgift.

Omvårdnad i fysiskt avseende.

293

Ej mindre viktigt än att sjuka elever erhålla nödig vård är, att åtgärder
vidtagas för att bereda eleverna skydd mot hälsoskadliga inflytelser,
som kunna åtfölja studiearbetet. Härvid har man att i första hand beakta,
att de yttre förhållanden, under vilka arbetet i seminariet utföres, äro i
hygieniskt avseende tillfredsställande. Närmast gäller detta om undervisningslokalerna.
Var och en, som äger någon bekantskap med våra seminarier,
känner, att de allra flesta av dem intill senaste tid i avseende på
lokalernas beskaffenhet varit föga lyckligt lottade. En avgjord ändring har
dock härvidlag inträtt, i det de seminariebyggnader, vilka uppförts under
det senaste årtiondet, i det hela motsvara de krav, som ur sanitär synpunkt
böra ställas på dem. Erhålla jämväl de seminarier, vilka ännu hava
olämpliga lokaler, under den närmaste framtiden nya sådana, torde därmed
vara gjort vad i detta hänseende kan uträttas för hälsotillståndets främjande
bland seminarieeleverna.

År undervisningslokalernas beskaffenhet av betydelse, är det av icke
mindre vikt, att deras renhållning, luftväxling, uppvärming och belysning
ordnas på ett i hygieniskt avseende riktigt sätt. Då det synes önskvärt,
att härvidlag seminarieläkarens fackkunskap tages till hjälp, föreslår kommittén,
dels att för varje seminarium ordningsregler uppgöras av rektor i
samråd med seminarieläkaren, dels att denne ålägges att minst en gång
varje termin underkasta seminarielokalerna en ingående granskning (stadgeförslaget
§§ 55 och 118: i).

Enligt gällande seminariestadga »bör i varje klass icke större antal
elever mottagas, än behörig hänsyn till lärjungarnas hälsa och ordentliga
undervisning; kräver». Ett stadgande av liknande innebörd bör givetvis

O o o

bibehållas, då sammanförandet av ett allt för stort antal elever i samma
klassrum kan få hälsovådliga följder, på samma gäng undervisningens
resultat därav försämras. Med hänsyn till undervisningens krav har kommittén
ansett ett antal av 30 elever i varje klass vara det högsta. För
detta antal äro ock klassrummen i de under senaste tiden uppförda semi -

Under visnings lokalerna.

294

Omvårdnaden om elcverria.

nariebyggnaderna i allmänhet ur hygienisk synpunkt tillräckliga. Skulle
i något fall en ökning eller minskning av detta antal finnas önskvärd, torde
frågan böra underställas lokalstyrelsens prövning.

Överan- Det problem, vars lösning alltjämt kommer att erbjuda seminarierna

strängnings frågan.

de största svårigheterna, då det gäller att sörja för elevernas fysiska välbefinnande,
är emellertid att förebygga överansträngning. Att fall av överansträngning
icke sällan förekommit vid våra seminarier, särskilt de kvinnliga,
torde nämligen icke kunna bestridas.1)

över huvud är nog faran för överansträngning vid seminarierna större
än vid de flesta andra läroanstalter. Många av deras elever hava före studiekursens
början haft sysselsättning i det praktiska livet, ej sällan under ett
rörligt levnadssätt ute i naturen. Den hastiga övergången till stillasittande
kammararbete och ovanan vid studier göra dem känsligare för intellek o tuella

ansträngningar. A andra sidan driver dem kunskapstörsten och den
mognare ålderns större målmedvetenhet att i allmänhet med iver hängiva
sig åt sitt arbete. Tävlan inom kamratkretsen och medvetandet om utbildningsresultatets
betydelse för den i en nära framtid fallande verksamheten
sporrar ansträngningarna.

Att helt kunna förebygga faran av överansträngning inom seminarierna
är redan av denna anledning svårt. Svårigheten ökas, då det
gäller att under en studietid av endast fyra år åstadkomma eu lärarbildning,
som kan motsvara tidens fordringar. Målet för den seminariereform,
som begärts och som kommittén fått i uppdrag att förbereda, har varit
en förstärkning och förbättring av den hittillsvarande lärarbildningen,
varav med nödvändighet följt upptagandet av åtskilligt nytt kunskapsstoff
i seminarieundervisningen. Visserligen kan enligt kommitténs mening, om
på sätt som föreslagits inträdesfordringarna höjas, icke obetydligt av vad som

x) Band 3 sid. 156. Steenhoff, Hälsotillståndet inom lärarkåren, sid. 38.

Omvårduad i fysiskt avseende.

295

hittills ingått l kursen lämnas å sido. Men det torde knappast kunnat
undvikas, att lärokursernas omfattning enligt kommitténs förslag snarare
ökats än minskats.

En lättnad i arbetsbördan måste sålunda framför allt sökas i läroplanens
anordning och arbetssättets beskaffenhet. I avseende härpå har
kommittén sökt göra vad den funnit vara möjligt. I den mån andra medel
för detta syftes befrämjande äro att tillgå, har kommittén sökt att låta
även dem komma till användning i seminariets undervisning.

Först må då erinras om de i kapitlet II närmare utvecklade, till
undervisningens koncentration syftande grundsatser, som varit bestämmande
för kommitténs förslag till läroplan. Genom en sådan anordning av lärokurserna,
att å ena sidan ämnen, som från olika sidor behandla samma
föremål, samtidigt förekomma i undervisningen, å andra sidan, där så är
möjligt, undervisningen i ett ämne ger den behövliga förberedelsen för
undervisningen i ett annat, bör en icke ringa besparing av tid och arbetskraft
kunna vinnas.

Syfta dessa grundsatser och kommitténs av dem bestämda förslag
till läroplan sålunda närmast att så långt möjligt är åstadkomma en sammanhållning
och begränsning av lärostoffet och därmed minskning av
arbetsbördan, så torde genomförandet av ett sådant arbetssätt, som av
kommittén i kapitlet III förordats, medföra en förändring av arbetets beskaffenhet,
som gör det mindre ansträngande. I allmänhet torde det väl
nämligen gälla, att ett arbete verkar mindre ansträngande, i samma mån det
väcker intresse, samt att eu viss växling i arbetets art medför lättnad däri.
Den nuvarande seminariestadgans kortfattade anvisningar rörande undervisningens
anordning synas knappast förutsätta annat studiesätt än lektionerna
å lärorummet med därtill hörande hemuppgifter. Till ett studium,
som i någon mån tillgodoser den enskilde elevens särskilda studieintresse
och som bereder mera omväxling i arbetet, tages sålunda ingen hänsyn.
Kommittén har, i den mån det varit den möjligt, sökt främja ett arbets -

296

Omvårdnaden om eleverna.

sätt, som är mera rörligt, mera lämpat för elevernas självverksamhet, mera
intresseväckande och därför mindre ansträngande. Särskilt synes införandet
i sådan utsträckning, som föreslagits, av studieutflykter och laborationsövningar
samt av enskilt elevarbete i dessa hänseenden vara av icke
ringa värde.

Genomförandet vid seminarierna av ett arbetssätt av denna art synes
ock göra det möjligt att giva seminariets timplan en anordning som bättre
än nu gällande timplan kan motsvara de anspråk, man ur synpunkten av
en måttlig arbetsbelastning måste ställa därpå. I kapitlet II har närmare
redogjorts för kommitténs förslag till timplan och för dess förhållande
såväl till den nu gällande normaltimplanen som till de modifierade timplaner,
vilka tillämpas vid de olika seminarierna. Därav framgår, att i
kommitténs förslag till timplan sammanlagda antalet undervisningstimmar
för vecka kunnat i någon mån minskas från de timtal, som för närvarande
vanligen förekomma vid seminarierna. Men därjämte innebär,
såsom den nämnda redogörelsen utvisar, kommitténs timplansförslag eu
ganska avsevärd förskjutning i förhållandet mellan kunskapsämnenas och
övningsämnenas timtal till förmån för de senare, och bland sistnämnda
ämnen har framför allt gymnastiken fått ett väsentligt ökat utrymme.
Tydligt är, att en sådan förändring av seminariets timplan bör kunna bidraga
till att göra studiearbetet mindre ansträngande för eleverna. (Jfr sid. 215 ff.).

Av vikt är, att vid arbetsordningens uppgörande hygieniska synpunkter
vinna tillbörligt beaktande. För att i detta hänseende önskvärd
trygghet skall vinnas, föreslår kommittén, att seminarieläkaren skall ur
hygienisk synpunkt granska det förslag till arbetsordning, som uppgöres av
rektor, samt deltaga i kollegiesarnmanträde, där dylikt förslag behandlas
(stadgeförslaget §§ 11, 118: i och 119:3).

Att till en god arbetsordning hörer, icke blott att undervisningstimmarna
ändamålsenligt ordnas utan ock att elevernas hemarbete på lämpligt
sätt fördelas mellan veckans arbetsdagar, är uppenbart. Gällande

Omvårdnad i fysiskt avseende.

297

seminariestadga har ock givit uttryck åt denna fordran, då i en anmärkning
till den norrnaltimplan, som därvid är fogad, föreskrives, att »såvitt
möjligt inga hemläxor böra givas till måndagen och till var och en av
veckans Övriga arbetsdagar endast tre». Kommittén finner ett stadgande
av liknande innebörd alltjämt vara av nöden, om ock dess nyss anförda
avfattning knappast kan anses fullt lämplig. Kommittén föreslår, att
undervisningen skall, med hänsyn till ämnenas olika beskaffenhet,
i möjligaste mån så anordnas, att elevernas hemarbete jämnt
fördelas på veckans arbetsdagar. Jämte det nyssnämnda förbehållet
om frihet från hemuppgifter till måndagen, ATilket kommittén finner vara
av den största vikt och böra så vitt möjligt allestädes tillämpas, har kommittén
ansett någon inskränkning i fråga om hemuppgifterna till dag efter
idrottsövning vara önskvärd. Kommittén föreslår alltså, att hemuppgifter
till dag efter idrottsövning inskränkas samt till måndagen såvitt
möjligt undvikas. (Stadgeförslaget § 12: i).

Liksom en ändamålsenlig indelning av den dagliga arbetstiden är av
betydelse till förebyggande av överansträngning, äro uppenbarligen vissa
med lämpliga mellanrum återkommande avbrott i arbetet för vila och
återhämtande av krafterna erforderliga. I gällande författning omtalas
»den sedvanliga ledigheten vid påsk- och pingsthögtiderna», varförutom
stadgas, att »ledighet för hela seminarium eller särskild klass under en
eller flera timmar eller hel dag må kunna medgivas av rektor, när giltig
anledning förekommer». Detta stadgandes obestämda avfattning har haft
till följd, att lovgivningen vid seminarierna varit synnerligen ojämn, vid
vissa seminarier alltför knapp, vid ett eller annat kanske till och med väl
riklig. Bestämmelser synas därför önskvärda, genom vilka åtminstone ett
visst minimiantal av lovdagar betryggas. Särskilda omständigheter må
sedan föranleda ökning inom bestämd gräns av detta antal. Kommittén
föreslår, att gemensam ledighet från undervisningen skall av rektor lämnas
minst fyra, högst sex dagar under läsåret (stadgeförslaget § 20).

38 —082815. Folkunder v.-komm. bet. I. Folhskolesem. Band 1.

298

Omvårdnaden om eleverna.

Gällande seminariestadga innehåller visserligen en bestämmelse, att
eleverna ej må åläggas »så mycket hemarbete i något läroämne, att de
därigenom hindras från behövlig vila och beredelse i andra ämnen», men
ingenting föreskrives om huru kontrollen av denna bestämmelses iakttagande
bör ordnas. Det oaktat har det, enligt vad årsredogörelserna ge
vid handen, särskilt under de senaste åren vid åtskilliga seminarier företagits
noggranna undersökningar rörande omfattningen av elevernas hemarbete.
Med anledning av dylika undersökningar torde ej sällan åtskilligt
ha gjorts för att minska en arbetsbörda, som synts vara alltför betungande.

I enlighet med den nya läroverksstadgans föreskrifter åligger det vid
de allmänna läroverken de s. k. klasskonferenserna att ägna tillbörlig uppmärksamhet
åt omfattningen av lärjungarnas hemarbete för att förhindra
överansträngning. Aven vid seminarierna bör enligt kommitténs mening
genom lämpliga stadgebestämmelser sörjas för, att denna fråga vinner
tillbörligt beaktande. Kommittén föreslår därför (stadgeförslaget § 107:4),
att det skall åligga rektor att varje termin anställa undersökning beträffande
den tid, som eleverna använda för sitt hemarbete i de särskilda
ämnena. Med ledning av de upplysningar, som så erhållas, skall
enligt kommitténs förslag sedermera kollegiet, eller där kollegiet så
prövar lämpligt särskilda klasskonferenser, överlägga om fördelningen och
omfattningen av elevernas hemarbete samt, därest det därvid skulle visa
sig, att detta arbete icke är fördelat på ändamålsenligt sätt eller i något
ämne ålägges lärjunge till ett mått, som kan betaga honom nödig vila
och förströelse eller hindra förberedelse i andra ämnen, föreslå åtgärder
till rättelse i detta avseende (stadgeförslaget §§ 123: 1, 130: 1). Också
klassföreståndaren skall det enligt kommitténs förslag åligga att ägna
uppmärksamhet åt elevernas hälsotillstånd, särskilt med hänsyn till faran
för överansträngning (stadgeförslaget § 104). Såsom medlem av kollegiet
eller klasskonferensen får klassföreståndaren tillfälle att vid nämnda
sammanträden meddela sina iakttagelser. Man torde kunna hoppas, att

Omvårdnad i fysiskt avseende.

299

bestämmelser av denna art skola, bättre än gällande stadgas allmänt hållna
föreskrift, kunna bidraga att förhindra en alltför stor arbetsbelastning.
Redan den omständigheten, att dessa förhållanden skola göras till föremal
för särskild överläggning inom lärarkretsen, torde i och för sig innebära
en maning till den enskilde läraren att i fråga om sina fordringar på elevernas
arbetsförmåga iakttaga nödig varsamhet.

Det torde slutligen knappast behöva erinras därom, att studiearbetets
inflytande på elevernas hälsotillstånd till en viss grad alltid kommer
att bliva beroende av den känslostämning, som blir förhärskande vid dess
utförande. Kunna eleverna, gå till sitt arbete med frimodighet och tillförsikt,
vilket ingalunda behöver utesluta redligt allvar och vaken ansvarskänsla,
torde även en jämförelsevis stor arbetsbörda icke bliva dem för tung.

Blir det vid seminarierna sörjt för att sådana förhållanden, som
kunna menligt inverka på elevernas hälsotillstånd, i görligaste måtto undanröjas,
kunna dock därmed läroanstalternas förpliktelser i detta hänseende
icke anses fyllda. Det måste jämväl vara deras uppgift att direkt främja
elevernas kroppsliga utveckling.

Genom sin undervisning har seminariet sålunda att bibringa dem
insikt om betydelsen av hälsans bevarande och kroppsutvecklingens främjande
samt lära dem känna villkoren och medlen härför. Icke minst
i detta syfte föreslår kommittén, såsom i föregående kapitel angivits, eu
väsentligen förstärkt ställning i seminarieundervisningen för ämnet hälsolära.
Då ej sällan händer, att eleverna av okunnighet eller tanklöshet inrätta
sin levnadsordning på ett hälsoskadligt sätt, böra de redan vid seminariekursens
början av läraren i hälsolära eller, där så finnes lämpligt, av seminarieläkaren
erhålla upplysningar och råd angående kroppens vård och
en sund levnadsordning (stadgeförslaget §§ 54: i och 118: i). Sedan genom
undervisningen i vissa andra ämnen nödiga förkunskaper inhämtats, skall
enligt kommitténs förslag i tredje klassen genomgås en utförligare kurs

Undervising
i hälsovård
m. m.

300

Omvårdnaden om eleverna.

i hälsolära, omfattande såväl den allmänna hälsolärans grunddrag som för
arbetet i folkskolan nödig behandling av skolhygieniska spörsmål.

Jämte det sålunda insikt om hälsovårdens betydelse meddelas eleverna,
måste seminariet ock söka hos dem utveckla goda hygieniska vanor. Härvid
må särskilt erinras om vikten av att eleverna äga lätt tillgång till bad.
Då nya seminariebyggnader uppföras, bör givetvis detta behov ses till
godo. Vid de seminarier, där anordningar för bad ännu saknas, må det
åligga rektor att, så vitt ske kan, bereda eleverna tillfälle till billiga bad
(stadgeförslaget § 54).

Gymnastik Intet annat medel kan dock i den grad främia ungdomens kropps med

lek och ° Jo 11

idrott, liga hälsa och utveckling som ordnad kroppsrörelse, gymnastik samt lek

och idrott.

Sedan länge har vårt folk i det Lingska gymnastiksystemet med dess
utfyllnad, leken och idrotten, ägt ett det yppersta medel för den kroppsliga
hälsans bevarande och stärkande. Knappast har dock dess betydelse
av ett uppfostringsmedel i vidsträcktare mening hittills blivit fullt insedd,
och det har därför icke heller tillerkänts den ställning vid våra läroanstalter,
som det förtjänar. Vad seminarierna beträffar, bär ju, som nämnts,
gymnastiken alltifrån deras första tid haft sig en plats anvisad i deras
ämneskrets. Men varken i fråga om undervisningstid, yttre hjälpmedel eller
lärarnas ställning har den varit så sedd till godo, att den i seminariets
bildningsarbete förmått göra den insats, den kunnat och bort göra.

Kommittén har ansett det som en av sina angelägnaste uppgifter
att, i den mån det varit den möjligt, bereda den ordnade kroppsrörelsen
en sådan ställning inom seminariet, att den må kunna bliva en bestämmande
faktor i seminarieungdomens utbildning. Den åt gymnastikundervisningen
anslagna tiden skulle sålunda enligt kommitténs i annat sammanhang
framställda förslag (sid. 202 tf.) ökas, leken och idrotten skulle
erhålla en fast plats å arbetsordningen, och åt lärarna i gymnastik skulle

Omvårdnad i fysiskt avseende.

301

beredas en sådan ställning, att de helt kunde ägna sig åt sin betyd else.
ulla uppgift som kroppsuppfostrans målsmän vid seminarierna. Vid de
seminarier, för vilka under senare år nybyggnader uppförts, har i allmänhet
behovet av lokaler och redskap för gymnastikövningarna samt lämpliga
områden för lekar och idrott sövningar blivit tillgodosett. Givet är.
att så måste ske även vid övriga seminarier, om gymnastikundervisningen
skall kunna vid dem på rätt sätt bedrivas.

Att den ordnade kroppsrörelsen i seminariets undervisning erhåller
en förstärkt ställning är av så mycket större vikt, som dess betydelse
sträcker sig längre än till elevernas kroppsliga välbefinnande: det medel,
äom bäst kan främja kroppsuppfostran, är ock ett kraftigt stöd för den
sedliga omvårdnaden. Erfarenheten vittnar, att för ungdomens sedliga
bevarande och utveckling den ordnade kroppsrörelsen äger en betydelse
som knappast av något kan ersättas. Både medelbart och omedelbart
äger den en sådan. Såväl i gymnastiken som måhända ännu mera i leken
och idrotten, med förstånd ledda och rätt bedrivna, ingå sedligt uppfostrande
faktorer. Den vana de kunna giva vid självbehärskning och beslutsamt
handlande, vid lydnad under åtagna förpliktelser, vid samverkan
till vinnande av ett gemensamt mål är en viktig insats i den uppväxande
ungdomens uppfostran till viljestyrka, pliktmedvetande ocli samhällsduglighet.

Att stärka kroppsuppfostrans ställning i seminariernas undervisning
är sålunda att göra dessa läroanstalter bättre skickade att för vårt lands
barnskolor utbilda kroppsligen och andligen sunda och livsdugliga lärare.

Det nu sagda gäller i icke mindre grad om de frivilliga sammanslutningar
bland eleverna för kroppsövningars bedrivande, vilka, framvuxna
ur läroanstaltens regelmässiga kroppsvård, kunna åstadkomma eu värdefull
utfyllnad däri.

302

Omvårdnaden om eleverna.

3. Elevernas ekonomiska förhållanden.

Det återstår för kommittén att i detta sammanhang uttala sig angående
en fråga, som på det närmaste berör frågan om seminarieelevernas
fysiska vård, nämligen frågan om deras ekonomiska förhållanden. Klart
är nämligen, att även om från seminariernas sida göres vad göras kan för
att främja elevernas kroppsliga välbefinnande, detta skall vara förgäves,
därest de icke äro i stånd att förskaffa sig sunda bostäder och tillräckligt
kosthåll.

Tidigare Från seminariernas första tid har elevernas svaga ekonomiska stälF

förhållan- . _

den. ning och därav härflytande svårigheter varit en anledning till bekymmer
hos dessa läroanstalters målsmän1).

Statsmakterna ha ock ansett denna angelägenhet böra föranleda ingripande
från det allmännas sida, i det, samtidigt med att beslut fattades
om inrättande av seminarier, beviljades ett belopp av 9,000 riksdaler banco
till stipendier åt eleverna. Stipendieanslaget ökades sedan ganska hastigt,
så att det år 1866 uppgick till 45,000 kronor. Lika fördelat på samtliga
i seminarierna närvarande elever skulle detta belopp hava utgjort 59 kronor
för varje elev. Under den följande tiden har ingen annan ökning av
stipendieanslaget vidtagits än den, som betingats av nya seminariers tillkomst.
Anslagssumman och beloppet i medeltal för varje närvarande elev
samt beloppet i medeltal för varje elev, som erhöll stipendium, utgjorde

år	1866 . .	. 45,000 kr.,	för varje	elev	59	kr., för varje stipendiat	—
»	1876 . .	. 55,000 kr.,	» »	»	58	kr., » »	60 kr.
»	1886 . .	. 75,000 kr.,	» »	»	62	kr., »	64 kr»
X	1896 . .	, 75,000 kr.,	» X	»	63	kr., » »	72 kr.
»	1906 . .	. 87,500 kr.,	» »	»	61	kr.,	68 kr.
»	1910 . .	. 93,750 kr.,	» »	»	58	kr.. »	66 kr.

*) Band 3 sid. 154.

Elevernas ekonomiska förhållanden.

303

Stipendieanslagets storlek i förhållande till antalet elever är sålunda
för närvarande till och med något lägre, än det var för 45 år sodan.

De olika stipendiebelöppen bestämdes genom 1842 års stadga till
50 eller 75 riksdaler om året till behövande och skicklig elev. Sedan år
1864 är det föreskrivet, att stipendierna skola utdelas med växlande belopp
i mån av elevernas behov, dock ej med högre belopp än 150 kronor
om året till en elev. Vid olika seminarier ha tillämpats något olika grunder
för stipendiemedlens fördelning, i det vid vissa av dem stipendiebeloppen
hållits någorlunda lika för alla stipendiater, vid andra åter större
växling’ i detta fall ägt rum.

Med de ytterst billiga levnadskostnader, seminarieeleverna i äldre
tid kunde betinga sig, och då enligt tidens sed i många fall anhöriga
lämnade naturabidrag till uppehället, utgjorde stipendierna ett avsevärt
bidrag till kostnadernas täckande. I mån som penningvärdet sjunkit och
de allmänna levnadskostnaderna stigit samt sätten för levnadsbehovens tillgodoseende
förändrats, hava seininarieelevernas omkostnader på ett högst
avsevärt sätt stegrats. Då däremot stipendiebeloppen förblivit oförändrade,
har deras betydelse för elevernas ekonomi uppenbarligen i samma mån
minskats och de belopp, som eleverna måste anskaffa genom understöd av
anhöriga eller genom lån, ökats.J)

Vid det år 1910 i Stockholm hållna seminarielärarmötet företogs
till behandling frågan om åtgärder för att i ekonomiskt, hygieniskt och
uppfostrande hänseende förbättra seininarieelevernas levnadsförhållanden.
Mötet uppdrog åt seminarielärarföreningens styrelse att ingå till Kungl.

Seminarieelevernas

nuvarande
levnadsförhållanden,

studieomkostnader

och skuldsättning.

x) I motsats till de allmänna läroverken, vilka som bekant i allmänhet genom enskilda
donatorers försorg satts i tillfälle att till sina lärjungar utdela avsevärda belopp, ha seminarierna
ytterst sällan blivit föremål för enskild välgörenhet: blott vid 3 seminarier finnas
stipendiefonder, från vilka ett eller två stipendier kunna utdelas, varjämte vid 3 seminarier
samlats sjukhjälpsfonder, från vilka smärre bidrag utgå.

304

Omvårdnaden om eleverna.

Maj:t med underdånig hemställan om vidtagande av åtgärder för förhöjning
av nu utgående anslag till stipendier för seminarieelever. En sådan
hemställan lärer under år 1911 hava till Kungl. Maj:t ingivits.

Den utredning rörande seminarieelevernas levnadsförhållanden och
studieomkostnader, som lämnades genom frågans behandling vid nyssnämnda
möte och vilken grundade sig på insamlade uppgifter från ett
betydande antal av de år 1910 från seminarierna avgående eleverna, har
kommittén kunnat kontrollera och fullständiga med stöd av liknande uppgifter
för år 1911, som varit för densamma tillgängliga. Dessa undersökningar
lämna upplysning dels om det sätt, varpå eleverna ordna för sig
i avseende på bostad och kosthåll, dels om kostnaderna för deras seminarieutbildning,
dels om den skuldsättning, som för de flesta av dem är nödvändig
för kursens genomgående.

Av de manliga seminariernas elever är det blott omkring en tredjedel,
som hava inackordering i familjer, två tredjedelar av dem hyra rum
och äta på matställen (kaféer, kooperativa matlag o. s. v.). För eleverna
vid de kvinnliga seminarierna äro motsvarande tal omkring tre femtedelar
och två femtedelar. Allmänt förekommer, att två eller stundom tre elever
dela rum med varandra. Beskaffenheten av deras bostads- och spisningsförhållariden
är, enligt vad seminarierektorernas upplysningar ge vid
handen, ingalunda alltid sådan, som önskvärt vore, och icke sällan synas
rubbningar i deras hälsotillstånd hava sin grund i osund bostad eller brist
på lämplig näring.

Omkostnaderna för seminarieelevernas studiekurs bliva det oaktat
ganska höga. Inberäknat kostnaderna för bostad och föda, läroböcker,
kläder, resor samt i vissa fall en förberedande kurs för inträde i seminariet
uppgå de i genomsnitt till något över 3,000 kronor för varje elev.1)

0 Till de elever, som hava hem i seminariestaden, har vid denna beräkning hänsyu
icke tagits. Sådana elever äro för övrigt, Stockholms seminarium undantaget, mycket få,
vanligen blott en eller ett par i varje klass.

Elevernas ekonomiska förhållanden.

305

Med hänsyn till den jämförelsevis svaga ekonomiska ställningen hos
de samhällsklasser, som seminariernas elever till största antalet tillhöra,
är det givet, att dessa i allmänhet icke med egna eller av anhöriga försträckta
medel kunna bekosta sin seminariekurs. De äro alltså hänvisade
till att anlita lånevägen. Enligt de ovannämnda uppgifterna måste icke
mindre än över 90 % av de manliga eleverna och nära 80 % av de kvinnliga
till större eller mindre del bestrida seminariekursens omkostnader med
lånade medel. Och vid kursens slut uppgår skuldsumman för var och en
av de till lån hänvisade manliga eleverna till nära 2,500 kronor, varav
över 20 % till banker, och för var och en av de kvinnliga låntagande
eleverna till omkring 2,100 kronor, varav över 30 % till banker. Två
tredjedelar av de manliga låntagarna och närmare hälften av de kvinnliga
måste redan under seminarietiden å sina lån betala ränta med i medeltal
över 100 kronor för år. Mer än 80 % av manliga låntagare och 40 % av
de kvinnliga ha också måst genom livförsäkring, varför årskostnaden uppgår
till i medeltal 44 kronor, ställa säkerhet för sina lån.

Det synes kommittén uppenbart, att dessa förhållanden äro ägnade Behövlig

ÖtCTHHQ O t*

att framkalla allvarlig uppmärksamhet. stipendie Att

de nyblivna lärarna och lärarinnorna vid våra folkskolor i sådant 11
antal äro tyngda av skuldbördor till så stora belopp, måste medföra
ogynnsamma följder för deras verksamhet.

De nuvarande förhållandena kunna sålunda icke utan allvarsam skada
för folkskolan få fortfara, och det synes därför klart, att ett ingripande
från det allmännas sida är av nöden. Bland åtgärder, som härvidlag kunna
ifrågakomma, är i detta sammanhang närmast att erinra om en ökning av
de till behövande seminarieelever utgående undei’stöden.

I de flesta europeiska länder har man ansett utbildningen av lärarkrafter
för folkskolan vara ett statsintresse av sådan vikt, att högst avsevärda
bidrag av staten lämnas till täckande av seminarieelevernas levnads 39—082815.

Folkunderv.-kom. bet I. Folkskolesem. Band. 1.

306

Omvårdnaden om eleverna.

kostnader. I vissa länder, såsom England, Holland och Frankrike, bestridas
dessa kostnader helt och hållet av statsmedel, i det eleverna antingen avgiftsfritt
erhålla bostad och kosthåll i med seminarierna förbundna internat eller
ock få stipendier till belopp, som motsvara kostnaderna för inackordering i
familjer. Stundom lämnas även böcker och andra undervisningsmedel kostnadsfritt
åt eleverna. I andra länder, såsom de olika tyska staterna och
Schweiz, äro statsbidragen mindre, ehuru även där högst avsevärda, och
utgå antingen i form av lågt beräknade avgifter för kosthållet i internaten

O o o o

eller såsom stipendier.

Av statsfinansiella skäl torde det väl icke kunna ifrågasättas, att
statsunderstöden till seminarieelever i vårt land skulle kunna höjas till
motsvarighet mot nämnda i utlandet förekommande bidrag. Men att eu
icke oväsentlig ökning av de nu utgående stipendiebeloppen är av nöden
torde framgå av de i det föregående påvisade förhållandena. Åtminstone
torde kunna påyrkas en sådan ökning av stipendierna, att de komma att
täcka ungefär lika stor del av elevernas omkostnader, som i äldre tid var
fallet. Ovan har påvisats, att stipendiebeloppets storlek i förhållande till
antalet elever för närvarande till och med är något lägre, än det var för 45
år sedan. Levnadskostnaderna hava sedan den tiden flerdubblats. Bestämda
tal kunna ej angivas, men i betraktande av de uppgifter om elevernas levnadskostnader
under äldre tid, som finnas att tillgå,1) innebär det helt visst ingen
överdrift, att dessa kostnader under de senaste fyrtio åren tre- eller fyrdubblats.
En ökning av stipendieunderstöden till i medeltal 200 kronor
för behövande elev skulle sålunda endast medföra, att dessa understöd för
elevernas ekonomi finge ungefär samma betydelse, som de hade för fyrtio
år sedan. Åven efter en sådan ökning skulle understöden till seminarieeleverna
i vårt land stanna betydligt under vad i de flesta övriga europeiska
länder lämnas för samma ändamål.

Band 3 sid. 155.

Elevernas ekonomiska förhållanden.

307

Kommittén föreslår alltså, att åtgärder måtte vidtagas för

7 O C

åstadkommande av en sådan ökning av det till stipendier för
seminarieelever utgående anslaget, att stipendiebeloppen må
uppgå till i medeltal 200 kronor för varje behövande elev.

Vad angår villkoren för åtnjutande av stipendium, bör enligt kommitténs
mening nuvarande bestämmelse bibehållas, att stipendium må tilldelas
endast behövande elever, vilka ådagalagt god flit och gott uppförande,
samt att elever, som i samma klass tillbringa mer än två terminer, må
kunna erhålla stipendium, endast för det fall att orsaken härtill är sjukdom
eller annan giltig anledning, i varje fall dock endast för eu gång under
studietiden inträffad kvarsittning. Därjämte böra de stipendieutdelande
myndigheterna få frihet att avväga stipendiebeloppen efter elevernas olika
behov. Några bestämda gränser för beloppens storlek torde icke behöva
fastställas. (Stadgeförslaget §§ 165—168.)

Vad åter beträffar de grunder, enligt vilka det av riksdagen beviljade
stipendieanslaget genom överstyrelsen bör fördelas mellan de olika seminarierna,
torde detta knappast kunna avgöras annat än med stöd av en
mera ingående kännedom om behov och förhållanden vid de olika seminarierna
än den, varöver kommittén kan förfoga. Lämpligast torde vara,
att sådana grunder fastställas efter överläggning med seminariernas rektorer.

Av den redogörelse, som i det föregående lämnats, framgår, att bland Anordninyde
manliga seminarieeleverna det stora flertalet, omkring två tredjedelar, bättring°av
och av de kvinnliga ett betydande antal, omkring två femtedelar, hava lemadsförsina
levnadsförhållanden så ordnade, att de förhyra särskild bostad och
intaga sina måltider på spisningsställen av olika slag. Ofta nog torde anledningen
härtill vara brist på lämpliga inackorderingsställen, stundom
försök att på så sätt nedpressa omkostnaderna. Vilken orsaken än må
vara, kan denna ordning icke anses vara i allo tillfredsställande. Aven
om den fullständiga obundenhet, som följer därmed, för de flesta elever

308

Omvårdnaden om eleverna.

icke medför några större moraliska vådor, finnes det dock otvivelaktigt
elever, för vilka denna levnadsordning medför frestelser, som de icke förmå
motstå. Men särskilt ogynnsamt måste det vara, att seminarieeleverna
under den viktiga brytningstid, som seminariekursen för dem betecknar, i
så stort antal måste umbära de välgörande inflytelser, vilka ett gott hemoch
familjeliv kunna utöva.

Den väg, på vilken man i de flesta andra europeiska länder sökt
åstadkomma en god ordning av seminarieelevernas levnadsförhållanden, är
upprättande av internat, i vilka en ständig uppsikt över eleverna kan utövas
av lärarna. Såsom i annat sammanhang framhållits (sid. 128 ff.), torde
man i vårt land knappast kunna tänka på en övergång till detta system.

Vid några seminarier hava eleverna själva sökt förbättra sin mathållning
genom upprättande av kooperativa matlag eller hushållsföreningar.
Härigenom har vanligen kunnat erhållas ett bättre kosthåll och någon
reduktion av kostnaderna. Någon ersättning för saknaden av familje- och
hemliv kan dock tydligen icke på denna väg åstadkommas, och faran är
icke utesluten, att bland ett stort antal elever, som på sådant sätt sammanförts
till ett enda matlag, ett visst självsvåld och mindre goda vanor kunna
utvecklas.

Däremot skulle, synes det, väsentliga fördelar i här åsyftad riktning
kunna vinnas genom upprättande av s. k. elevhem för seminariernas lärjungar.
Ett dylikt hem har man, efter mönstret av de s. k. studentheminen
i våra universitetsstäder, tänkt sig skola inrymma ett mindre
antal elever samt stå under ledning av därför passande personer, av vilkas
familjer de inackorderade eleverna i någon mån skulle kunna känna sig
som medlemmar. De stora fördelar, som på sådant sätt skulle beredas
eleverna, torde icke behöva närmare utvecklas. Skall någon minskning av
de redan nu höga levnadskostnaderna på denna väg kunna åstadkommas,
blir det dock icke möjligt att grunda dylika elevhems ekonomi endast på
inackorderingsavgifterna.

Elevernas ekonomiska förhållanden -

301»

Från seminarielärarnas sida har visats livligt intresse för tanken på
elevhem för seminariernas lärjungar. Så har vid ett seminarium, det i
Kalmar, på enskild väg genom lärare och elever insamlats en fond för
upprättande av ett seminaristhem, vilken uppgår till över 25,000 kronor.
Då, såsom förut nämnts, vid 1910 års seminarielärarmöte frågan om åtgärder
för att i hygieniskt, ekonomiskt och uppfostrande hänseende förbättra
seminarieelevernas ställning behandlades, berördes även tanken pa
dylika hem såsom det bästa medlet att i nämnda hänseenden komma
eleverna till hjälp. Mötet uppdrog åt seminarielärarföreningens styrelse
att utreda frågan om anordnande av elevhem, att börja med på försök vid
ett eller annat seminarium, samt vidtaga av utredningen föranledda åtgärder.
Med anledning härav har nämnda styrelse i sin förut berörda
under åt- 1911 till Kungl. Maj:t ingivna framställning också berört detta
spörsmål och hemställt om åtgärder för åstadkommande av ett årligt anslag
åt varje seminarium att efter lärarkollegiets beprövande användas till
understöd av anordningar för förbättrande av elevernas levnadsförhållanden
under vistelsen vid seminariet.

Kommittén finner i likhet med seminarielärarföreningen det framställda
förslaget om upprättande av elevhem vid seminarierna värt allvarligt
beaktande. De erfarenheter i fråga om inrättningar av liknande art,
vilka vunnits vid universiteten och annorstädes, synas tala för att man av
dylika hem skulle kunna vänta stort gagn för eleverna både i ekonomiskt
och i uppfostrande hänseende. Då av enskild välgörenhet icke torde kunna
påräknas understöd i den omfattning, som här vore av nöden, anser kommittén
liksom seminarielärarföreningen det uppenbart, att för planens förverkligande
erfordras bidrag från det allmännas sida. Sådant bidrag synes
lämpligast böra utgå dels såsom ersättning för hyreskostnad eller genom
upplåtelse av nödiga lokaler, dels såsom arvode åt hemmets föreståndare.

Att genast skrida till upprättandet av ett erforderligt antal elevhem
vid seminarierna torde emellertid icke vara välbetänkt. Man må nämligen

310

Omvårdnaden om eleverna.

icke förbise, att i vissa avseenden åtskilliga svårigheter kunna vara förbundna
därmed. Önskligt vore därför, att erfarenhet så i ena som andra
hänseendet kunde vinnas, därigenom att några elevhem, till en början åtminstone
ett vid manligt och ett vid kvinnligt seminarium, inrättades på
försök.

Intill dess att efter sålunda vunnen erfarenhet frågan om seininarieelevernas
levnadsförhållanden kan vinna sin lämpligaste lösning, synes det
dock önskvärt, att från det allmännas sida något bidrag lämnas till understödjande
av sådana anordningar, som kunna vara ägnade att förbättra
levnadsförhållandena och nedbringa levnadskostnaderna för eleverna.

Kommittén vill därför föreslå, att hos riksdagen måtte utverkas
ett förslagsanslag å exempelvis 15,000 kronor att efter Kungl.
Maj:ts beprövande användas till understöd åt elevhem eller andra
anordningar vid seminarierna, vilka kunna vara ägnade att förbättra
elevernas levnadsförhållanden.

Kap. V. Seminariernas lärare.

Frågan om seminariernas lärare skall i föreliggande kapitel behandlas
från ^följande synpunkter: 1) de för varje seminarium behövliga lärarkrafterna,
2) behörighetsvillkor och befordringsgrunder, 3) tjänstetillsättning
och avgång ur tjänsten, 4) avlöning och pensionering.

1. Behövliga lärarkrafter.

Det inom varje grupp av lärare behövliga antalet lärarkrafter är i
första hand beroende av den tjänstgöringsskyldighet, som kan åläggas
varje särskild lärare. Vid bestämmandet av en lärares tjänstgöringsskyldighet
åter måste givetvis hänsyn tagas till arten av den undervisning,
som tillhör hans befattning. Ju mera krävande hans arbete är, således
ju mera det fordrar förberedelse från lärarens sida eller i allmänhet taget
är ägnat att taga honom i anspråk på tid utom själva lärotimmarna och
ju högre de pedagogiska fordringarna på hans undervisning måste ställas,
desto mindre bör antalet vara av hans undervisningstimmar.

I de föregående kapitlen om undervisningsplanen’och om arbetssättet
är nu flerstädes påvisat, hurusom befattningen som lärare vid ett folkskoleseminarium
icke blott i högre grad än de flesta andra lärarbefattningar är
ansvarsfull, utan ock mer än de flesta är av natur att lägga beslag på sin
innehavares tid och arbetskraft samt ställa anspråk på hans undervisningsskicklighet.
Så är redan nu förhållandet, icke minst till följd av det pedagogiska
framstegsarbete, som i allmänhet kan sägas för närvarande pågå N id
seminarierna. Och de lärokurser och arbetsmetoder, som kommittén för -

Tjänstgöringenx
allmänna
art
vid seminarierna.

312

Seminariernas läx''are.

ordat, skola, i den män de bliva genomförda, ytterligare medverka till att
göra seminarielärarnas arbete krävande.

Tjänstgöringens beskaffenhet vid seminarierna är således av sådan
art, att det varken vore överensstämmande med seminariets fördel eller i
enlighet med billighetens fordringar, om den tjänstgöringsskyldighet, som
ålades seminarieläraren, bleve med avseende på antalet undervisningstimmar
drygt tillmätt.

* *

Adjunkts Vad då först beträffar tjänstgöringsskyldigheten för ämneslärarna, d. v.s

tJCiYlStQO ringsskyl-

rektor och adjunkter samt andra lärare, som undervisa i de olika kunskapsdighet.
r

ämnena, är för närvarande för seminarieadjunkt stadgad en undervisningsskyldighet
av 24 till 28 timmar i veckan, d. v. s. samma antal undervisningstimmar
som det, vilket åligger läroverksadjunkt med tjänstgöring i realskolans
lägre klasser. Genom 1905 års läroverksstadga blev undervisningsskyldigheten
för adjunkt, »vars huvudsakliga tjänstgöring är förlagd till realskolans
sjätte klass och gymnasiet», bestämd till samma omfattning som för lektor
eller 20 till 22 veckotimmar, och 1899 års läroverkskommitté, på vars
förslag denna nedsättning i den eljest bestämda undervisningsskyldigheten
för läroverksadjunkt kommit till stånd, yttrar, att den »så ofta och med
så goda skäl blivit påyrkad, att någon särskild motivering från kommitténs
sida i detta fall ej torde vara av behovet påkallad».

Det torde då icke behövas någon särskild motivering för ett förslag
att låta undervisningsskyldigheten för adjunkt vid seminarium stanna vid
nämnda timtal: 20 till 22 timmar i veckan. Skulle något ytterligare
sägas, så kunde erinras om den handledning av seminarieeleverna vid deras
undervisningsövningar, vilken åligger seminarieadjunkten och förorsakar
honom eu myckenhet arbete, som icke kan uppföras i form av bestämda
undervisningstimmar. Den är närmast att jämföra med handledningen av
lärarkandidaterna vid provårsläroverken, ett arbete som enligt läroverks -

Behövliga lärarkrafter.

olo

stadgans föreskrift kan medföra en sänkning av veckotimtalet från ''20 till
18 eller, med överstyrelsens begivande, även till lägre timtal.

Ännu mera av seminarielärarens tid än för ledningen av elevernas
undervisningsövningar skall emellertid krävas för ledningen av deras s. k.
fria studier eller, såsom kommittén benämnt dessa mera självständiga studier,
deras »enskilda arbete». Kommittén har i det föregående redogjort
för detta enskilda arbetes betydelse, för dess art och omfattning och sättet
för dess bedrivande och föreslagit, att det skall såsom eu lagstadgad del
av seminariekursen tillhöra särskilt tredje och fjärde klassernas studiearbete
(sid. 251 ff.). Bland stadgebestämmelser, som kommittén föreslagit lör
att säkerställa en sådan plats åt det enskilda arbetet, är bland andra den,
att läraren i samband med undervisningen i sitt ämne skall tillhandagå
eleverna med uppgifter för deras enskilda arbete, giva den anvisning och
ledning, som för arbetets utförande äro behövliga, och granska det sätt,
varpå det blivit utfört, samt att han i sådant sylte skall vara för eleverna
tillgänglig å seminariet på bestämd tid utom de egentliga lärotimmarna
(stadgeförslaget § 13: 2). Utan eu sådan omsorgsfull befattning med det
enskilda arbetet från lärarens sida skall detta icke bliva av det värde för
elevernas utbildning, som det kan och bör bliva.

Det kunde då ock synas rimligt, att lärarens åliggande med avseende
på detta enskilda arbete i någon mån bleve taget i räkning vid bestämmandet
av antalet av hans undervisningstimmar, att det, om också till
belopp av endast en veckotimme, inräknades däri. Kommittén har dock
funnit sig icke böra framställa förslag i sådan riktning. Detta närmast
med hänsyn till svårigheten att finna eu bestämmelse för saken i fråga,
som icke bleve otillfredsställande. Enskilt arbete skall enligt kommitténs
förslag kunna förekomma inom alla läroämnen, övningsämnen såväl som
kunskapsämnen, och eleverna skola äga rätt att själva välja det eller de
ämnen, vari de ha att utföra sådant arbete. Det är således att vänta, att
det enskilda arbetet skall komma att fördela sig ganska ojämnt på de

40—082815 60. Folkunderv.-kom. btt. I. Folkskolesem. Band 1.

314

Seminariernas lärare.

olika läroämnena. Fall skola kunna inträffa då en lärare under en termin
icke kommer att få någon befattning med enskilt arbete och dä det således
vore föga berättigat att inräkna sådant i hans undervisriingsskyldighet.
I andra fall åter skall en lärare kunna bli så överhopad av görornål för
dylikt arbetes skull, att tillgodoräknandet av en eller annan undervisningstimme
endast skenbart komme att innebära en ersättning. Att under sådant
förhållande låta det ifrågavarande åliggandet bliva inräknat i den lagstadgade
tjänstgöringstiden med ett eu gång för alla bestämt belopp, lika
för alla lärare, vilket eljest från synpunkten av önskvärd reda vore det
bästa, skulle näppeligen vara fullt lämpligt. Att åter taga det i beräkning
allt efter dess för varje termin växlande omfattning skulle förutsätta, att
fördelningen av elevernas enskilda arbete på de olika ämnena kunde på
förhand fastställas, något som knappast läte sig göra, utan att ett otjänligt
band därmed lades på detta arbete. Kommittén har dessutom måst
taga hänsyn därtill, att det enskilda arbetet ännu skall kunna förefalla
mången såsom något väl oprövat och till sitt värde ovisst för att på sådant
sätt, som här antytts, komma i betraktande.

I enstaka fall, där man på grund av föregående erfarenhet kan vänta,
att någon viss lärare skall bliva i särskild grad tagen i anspråk för handledningen
av eleverna i deras enskilda arbete, skall väl till förmån för
denne lärare tillämpning kunna göras av den bestämmelse angående möjlighet
under vissa förhållanden till minskning i det fastställda antalet
tjänstgöringstimmar, som kommittén upptagit i stadgeförslaget. Men i
det hela måste sägas, att kommitténs förslag med avseende på det enskilda
arbetet innebär ett särskilt åliggande för seminarielärarna, som
faller vid sidan av deras på låsordningen upptagna arbete och icke räknas
dem till godo vid bestämmandet av deras undervisningsskyldighet.

Det förutnämnda timtalet, 20—22 veckotimmar, skall enligt kommitténs
förslag gälla både för manlig och för kvinnlig adjunkt. Hitintills
har ingen skillnad varit stadgad i tjänstgöringsskyldigheten för manliga

Behövliga lärarkrafter.

315

och kvinnliga ämneslärare vid seminarierna, och några missförhållanden,
som härav skulle hava vållats, lära icke kunna uppvisas. Kommittén finner så
mycket mindre skäl till ändring, som icke ringa praktiska olägenheter skulle
komma att förorsakas av eu olikhet i tjänstgöringsskyldigheten. Dessa praktiska
olägenheter skulle inträda vid de seminarier, vid vilka både manliga och
kvinnliga adjunkter vore anställda. Vid ett sådant seminarium skulle en
dylik olikhet ha till följd, att, i samma mån antalet kvinnliga adjunkter
växte, skulle antalet tjänstgöringstimmar för de manliga adjunkterna komma
att ökas och i allmänhet bliva högre än vid ett seminarium med endast
manliga adjunkter. Det kunde ock lätt komma att inträffa, att en del av
de undervisningstimmar, som eljest tillkomme de ordinarie lärarkrafterna,
icke längre kunde av dem bestridas, utan att ett överskridande av de bestämda
högsta tjänstgöringstimtalen bleve nödvändigt. Dylika förhållanden
måste kännas mindre tilltalande både för de kvinnliga och de manliga
lärarna. Ytterligare svårigheter skulle uppkomma, då en i fråga om adjunkterna
fastställd olikhet mellan manlig och kvinnlig lärares undervisningsskyldighet
naturligtvis även borde tillämpas med avseende på övningslärarna
och lärarna i övningsskolan.

Jämte rektorsgöromålen har rektor vid folkskoleseminarium för närvarande
en undervisningsskyldighet av 12 till 16 timmar i veckan. Samma
undervisningsskyldighet åligger enligt läroverksstadgan rektor vid högre
allmänt läroverk. Denne har dock i allmänhet särskilt avlönat biträde till
hjälp vid expeditionsgöromålens utförande. Och vid provårsläroverken liksom
vid läroverk, vilkas lärjungeantal i väsentlig män överstiger det vanligen
förekommande, kan undervisningsskvldigheten för rektor efter överstyrelsens
medgivande minskas intill 8 veckotimmar.

Att rektor ålägges undervisningsskyldighet, är icke blott väl förenligt
med hans uppgift som rektor utan kan anses vara för denna i väsentlig
grad främjande. Därigenom hålles han i ständig och omedelbar erfa -

Tjänstgöring
sskyldighet
föirektor
och
biträdande
föreståndarinna.

316

Seminariernas lärare.

renhet om de krav, som undervisningen ställer på läraren, och bringas
han i närmare personlig beröring med lärjungarna. Men viktigt är, att
undervisningsskyldigheten bestämmes till sådant mått, att den icke lämnar
honom för liten tid för den viktigaste delen av hans uppgift, övervakandet
och ledandet av läroanstaltens verksamhet. Detta är så mvc J ket

nödvändigare, som de mera speciella rektorsgöromålen, d. v. s. de
som höra till expeditionen och den ekonomiska förvaltningen, i allmänhet
såsom mera omedelbart oundgängliga i första rummet taga ut sin
rätt. Vad särskilt seminarierna beträffar, är det önskvärt, att rektors
tid icke allt för hårt tages i anspråk av hans undervisningsskyldighet.
Ty seminariet med sin förening av två olika läroanstalter, det egentliga
seminariet och övningsskolan, och med sin förening av teoretisk
undervisning och praktisk utbildning nödvändiggör i särskild grad eu
sorgfällig och kraftig ledning och sammanhållning.

Med tanke härpå har kommittén i sitt förslag angående undervisningsskyldighet
för serninarierektor icke velat gå utöver en tid av 10 till
14 timmar.

för den biträdande föreståndarinnan, vars behövlighet vid lärarinneseminarium,
där rektorstjänsten har manlig innehavare, kommittén
tidigare påpekat (sid. 285) och längre fram i detta kapitel får anledning
att ytterligare framhålla, föreslår kommittén en undervisningsskyldighet
av 15 till 17 timmar i veckan. Eu dylik sänkning i den undervisningsskyldighet,
som eljest åligger adjunkt, torde kunna anses motsvara
hennes uppgifter som biträdande föreståndarinna. Det arbete hon i denna
egenskap utför innebär eu viss minskning i hennes medlärares arbete,
särskilt rektors. Denna minskning i rektors tjänsteåligganden är visserligen
ej betydande, men synes dock böra motsvaras av någon höjning i hans
undervisningsskyldighet, varför kommittén föreslår, att undervisningsskyldigheten
för rektor vid seminarium, där biträdande föreståndarinna är anställd,
bör få en omfattning av 12 till 14 veckotimmar.

Behövliga lärarkrafter.

317

Vad beträffar rektors tjänstgöringsskyldighet vid ett dubbelseminarium,
anser kommittén denna böra hållas vid lämplig omfattning dels
därigenom, att rektor erhåller avlönat skrivbiträde till hjälp med de ökade
expeditionsgöromålen, dels, där så pröfvas behövligt, även därigenom, att
minskning'' göres i hans undervisningsskvldighet. Vid vårt första dubbelklassiga
seminarium, nämligen seminariet i Göteborg, har avlöning för
skrivbiträde åt rektor nyligen blivit av Kungl. Maj:t beviljad. Den biträdande
föreståndarinnan får vid ett dubbelseminarium väsentligt ökat
arbete. Hennes undervisningsskvldighet vid ett sådant seminarium bör
därför vara mindre än vid ett enkelseminarium. Kommittén föreslår, att
såväl för rektor som för biträdande föreståndarinna undervisningsskyldigheten
må kunna minskas med högst 2 veckotimmar, dock endast efter
medgivande i varje särskilt fall av överstyrelsen.

Till bibliotekarie vid seminariet skall enligt kommitténs förslag vis- .

n ‘ kärret jäv st.

serligen vilken som helst av seminariets lärare kunna förordnas (stadgeförslaget
§ 115). Men då sannolikt är, att valet ofta skall falla på någon
av ämneslärarna, torde frågan om ersättning för det med bibliotekariebefattningen
förenade arbetet böra här upptagas. Kommittén anser,
att denna ersättning helst bör bestå däri, att bibliotekariens åligganden
inräknas med visst timtal i hans undervisningsskyldighet. Åtminstone så
länge seminariernas boksamlingar ej vuxit till betydligt större omfång,
än det de nu i allmänhet äga, synes detta timtal kunna sättas till högst
2 veckotimmar.

Med ett belopp av två veckotimmar bör i den lagstadgade under- Ledning av
11 ... laboratorie visningsskyldigheten

ock inräknas lärares skyldighet att leda frivilliga övningar.
laborationsövningar inom de naturvetenskapliga ämnena (sid. 257).

Att, såsom nu skett, tjänstgöringsskyldigheten så bestämmes, att ett Undewis visst

spelrum mellan fastställda gränser uppkommer, är av praktiska skäl dighetafbe nödvändigt.

Ett bestämt timtal, som icke finge över- eller underskridas, inom de

fastställda

gränserna.

318

Seminariernas lärare.

Avdrag i
vissa fall i
den normala
nndervisningsskyldigheten.

Antalet
lärartimmar
för
ämneslärarna.

skalle i hög grad försvåra en god arbetsordnings uppgörande. Därmed
skulle ock göras omöjligt att taga hänsyn till tjänstgöringens art. Denna
är växlande, så att tjänstgöringen dels genom ämnets natur, dels genom
undervisningsarbetets förening med annat arbete blir mer eller mindre
mödosam. Inom de stadgade gränserna bör då för varje lärare hans undervisningsskyldighet
bestämmas med hänsyn till. tjänstgöringens beskaffenhet.
Därvid böra uppdrag att vara klassföreståndare samt åliggande att granska
elevernas skriftliga arbeten särskilt komma i betraktande.

Stundom kan tjänstgöringen vara av så maktpåliggande och mödosam
beskaffenhet, att man både för rättvisans skull och i undervisningens
eget intresse bör gå nedom den gräns, som angives av det lägsta timtalet
för den normala undervisningsskyldigheten. Särskilt har man härvid att
tänka på tjänstgöring, som innefattar ledningen av morgonandakten eller
som medför uppsatsgranskning i större omfattning eller som i högre grad
är förenad med handledning av eleverna i deras enskilda arbete. Där
förhållandena det medgiva, bör i sådana fall ett avdrag ske i vederbörande
lärares eljest normala undervisningsskyldighet eller med andra ord
en minskning ske i det för vanliga fall bestämda lägsta antalet undervisningstimmar.
En dylik minskning bör dock enligt kommitténs förslag
icke utan vederbörande myndighets medgivande uppgå till mera än 2
veckotimmar.

De nu anförda bestämmelserna för ämneslärarnas tjänstgöringsskyldighet
återfinnas i kommitténs förslag till stadga § 94. Det bör tilläggas,
att de i allt väsentligt överensstämma med motsvarande stadganden för de
allmänna läroverken.

Utom av den tjänstgöringsskyldighet, som lämpligen kan åläggas
lärarna, bestämmes det behövliga antalet lärarkrafter av det antal lärartimmar
i de olika ämnena, som undervisningsplanen gör behövligt. Med

Behövliga lärarkrafter.

310

ett ämnes »lärartimmar» förstås de tjänstgöringstimmar, räknade till vanlig
lektionstimmes längd, som måste tagas i anspråk för ämnets räkning.
Det antal sådana timmar, som enligt den i det föregående tecknade undervisningsplanen
bör bliva behövligt vid seminarierna, blir ej i alla ämnen
detsamma som det å den föreslagna timplanen (sid. 216) upptagna. Dels
faller någon undervisning utanför timplanen, särskilt all sådan, som icke
är obligatorisk för klassens eller avdelningens alla lärjungar. Dels kan
genom klassens delning i två eller flera grupper eller någon gång genom
två klassers sammanslagning antalet lärartimmar bliva olika det motsvarande
antalet å timplanen förekommande, i förra fallet större, i senare fallet
mindre. Vidare kan, enligt hvad nyss sagts, understundom ett avdrag
böra ske i en lärares undervisningsskyldighet med hänsyn till hans arbetes
beskaffenhet. Ett dylikt avdrag betecknar tydligen tjänstgöringstimmar,
som för det ifrågavarande ämnets räkning tagas i anspråk, och är således
att inräkna i ämnets lärartimmar. En minskning i undervisningsskyldigheten
för en lärare med hänsyn till ett ämnes beskaffenhet har med arseende
på lärarbehovet samma verkan som en ökning av ämnets timtal.
I här föreliggande beräkning, som ju måste förutsätta full möjlighet för
de föreslagna stadgebestämmelsernas tilllämpning, bör avdraget upptagas
till 2 timmar.

Man har först att tillse, vilka lärartimmar som erfordras för de olika
kunskapsämnena. Därvid må till en början bortses från de timmar, som
krävas för handledning av eleverna vid deras undervisningsövningar.

Med det å timplanen upptagna veckotimtalet för ämnet kristendomskunskap
bör här sammanföras den tid, som morgonandakterna upptaga, d. v. s.
15 minuter eller en tredjedels undervisningstimme för varje (lag, således
tillsamman 2 veckotimmar. Men ledningen av morgonandakten är, såsom
förut påpekats, en uppgift av den art, att den för läraren bör medföra
ett avdrag i den eljest lagstadgade undervisningsskyldigheten, så mycket
hellre som religionsundervisningen i det hela, rätt bedriven, är en i hög

320

Seminariernas lärare.

grad krävande uppgift. Det för morgonandakterna erforderliga antalet
lärartimmar bör således sättas till 4. För ämnet kristendomskunskap har
man alltså att taga i beräkning dels 12 lärartimmar enligt timplanen,
dels 4 lärartimmar för ledningen av morgonandakterna.

1 fråga om modersmålet har man att taga i beräkning det avdrag,
som bör kunna förekomma med hänsyn till det betydande arbete, som
granskningen av elevernas uppsatser medför. Avdraget kan enligt nu
gällande stadga för en och samma lärare uppgå till 4 veckotimmar, enligt
kommitténs stadgeförslag endast till 2. Tänker man sig uppsatsgranskningen
fördelad på två personer och för vardera av dem detta avdrag av 2
timmar verkställt, har man att beräkna en ökning av ämnets timtal med 4.

De naturvetenskapliga ämnena äro mycket arbetssamma för vederbörande
lärare, men något avdrag i nämnda lärares undervisningsskyldighet
torde dock icke kunna ifrågasättas, då ämnena, därest ett något sä
när tillfredsställande undervisningssätt skall göras möjligt, ändock kräva
ett jämförelsevis stort antal lärartimmar. Kommittén har vid redogörelsen
för de naturvetenskapliga ämnenas lärokurser framhållit nödvändigheten
av att undervisningen, i det fall att antalet elever i klassen överstiger 20,
till en viss utsträckning försiggår med delad (halv) klass (sid. 168). Åtminstone
halva antalet av dessa ämnens undervisningstim in ar bör beräknas
för delad klass, således i biologi och hälsolära 4 timmar och i fysik och
kemi 4 timmar (sid. 580). I sistnämnda ämne tillkomma dessutom 2
lärartimmar för de frivilliga laboratorieövningarna.

Den karaktär och uppgift, som kommittén velat giva åt den tidigare
delen av geografiens kurs i seminariet (sid. 164), gör det, såsom
lätt inses, högst önskligt, att icke säga nödvändigt, att geografiundervisningen
under det första året kan försiggå med delad klass. Härigenom
ökas ämnets lärartimmar med 2. Märkas bör, att det sammanlagda lärartimtalet
för historien och geografien enligt kommitténs förslag dock kommer
att bliva mindre än för närvarande, nämligen 13 mot nuvarande 14.

Behövliga lärarkrafter.

321

För läroämnet främmande språk blir antalet lärartimmar dubbelt
större än antalet på timplanen upptagna timmar, då man enligt kommitténs
förslag (sid. 145 tf.) har att utgå ifrån att undervisning skall kunna
förekomma i båda språken vid varje seminarium, ehuru varje särskild elev
icke erhåller undervisning i mera än det ena.

Matematiken, historien, ekonomiläran samt psykologien och pedagogiken
få samma antal lärartimmar som tirnplanstimmar.

I tjänstgöringen för en av ämneslärarna skall enligt det föregående
inräknas 2 veckotimmar för bibliotekets skötsel.

Slutligen har man att beräkna de timmar, som krävas för handledning
av eleverna vid deras praktiska utbildning, nämligen för så vitt denna
handledning skall givas av lärarna i de olika kunskapsämnena.

Därvid har man huvudsakligen att tänka på de s. k. gruppövningarna
och serieövningarna samt på den »behandling av metodiska frågor», för vilka
särskild tid beräknats i undervisningsplanen. »Timbesökem i övningsskolan och
besöken i andra läroanstalter skola visserligen ordnas och ledas av ämneslärare,
nämligen av läraren i pedagogik och av rektor, men behöva icke
med nödvändighet påkalla lärarens närvaro och torde därför icke böra uppföras
i form av lärartimmar. »Heldagsbesöken» åter falla inom vederbörande
lärares, i allmänhet övningsskollärares, undervisningstid och taga
således inga särskilda lärartimmar i anspråk.

Vad nu grupp- och serieövningarna beträffar, bör en del av dem fortfarande
som hittills ledas av övningsskolans lärare (jfr Band 2 sid. 311 ff.).
Detta gäller särskilt om de övningar, som falla inom övningsskolans småskoleavdelning.
Av de övriga undervisningsövningarna komma väl däremot
det stora flertalet att ledas av seminariets ämnes- och övningslärare.
Lärarna i övningsskolan komma ändock att i ganska stor utsträckning
tjänstgöra som handledare, nämligen vid elevernas heldagsbesök i övningsskolan
(sid. 293 ff.).

41—082815 66. Folkunder v.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

322

Seminariernas lärare.

En närmare granskning av kommitténs förslag till ordning för den
praktiska utbildningen (sid. 617 ff. och Band 2 sid. 313) ger vid handen, att
antalet lärartimmar, som tagas i anspråk av gruppövningarna, enligt detta förslag
uppgår till 30 i veckan. Härav tillhöra dock 5 timmar övningsämnen,
nämligen musik, teckning och slöjd, vadan här endast 25 äro att taga i betraktande.
Av dessa torde omkring 8 timmar komma att tillräknas övninersskollärarna,
så att blott 17 komma på seminariets ämneslärare. Serieövningarna
upptaga enligt samma förslag en lärartiinme för varje serie, d. v. s. 60 timmar
under läsåret eller l2/s timme i medeltal under var och eu av 36 läsveckor.
x) De för behandling av metodiska frågor anslagna timmarna, nämligen
1 timme i vardera av tredje och fjärde klasserna, skulle delvis komma
att användas av läraren i övningsskolans sinåskoleavdelnino: men för övrigt
av olika ämneslärare i seminariet. Sättes de senares andel till i jrenomsnitt
lVs veckotimme, blir hela antalet av de till ämneslärarnas tiänstfförin"
hörande lärartimmar, som behövas för elevernas praktiska utbildning, 20.
— Huru dessa 20 timmar fördela sig på de olika kunskapsämnena, är
för här föreliggande syfte ej behövligt att undersöka.

I det föregående är icke förutsatt, att seminariets ämneslärare skola
undervisa i övningsskolan annat än i omedelbart samband med sin verksamhet
som ledare av elevernas praktiska utbildning. Nu vore det visserligen för
främjandet av nämnda lärares förmåga som ledare av den praktiska utbildningen
ingalunda otjänligt, om undervisning i övningsskolan tilldelades dem
även i större utsträckning. Därigenom skulle dock arbetet i övningsskolan
ytterligare splittras på olika lärare och dess nödtorftiga sammanhållning
i vederbörande övningsskollärares hand än mer försvåras, vilket för skolans
lärjungar icke vore lyckligt. Därtill kommer, att användningen av seminarieadjunkter
som lärare i övningsskolan kan anses mindre tillfredsställande

D Eu och annan av dessa lärartimmar kan visserligen komma att tillhöra eu övningslärares
ydler övningsskollärares tjänstgöring, men då de åtminstone till större d-elen komma
att ingå i ämneslärarnas timtal, torde vid nu ifrågavarande beräkning samtliga böra dit
hänföras.

Behövliga liirarkrafter.

323

från statsekonomisk synpunkt. Av sådana skäl liar kommittén funnit sig
icke böra beräkna några särskilda lärartimmar för undervisning i övningsskolan
av seminariets ämneslärare, icke ens i skolans övre avdelning, där
sådan undervisning eljest synes helst kunna förekomma. Emellertid torde,
även om särskild tid därför ej upptages i en normalberäkning av lärarbehovet,
i enstaka fall tillfälle kunna beredas seminarieadjunkt att tjänstgöra
i övningsskolan en eller annan timme utöver de för undervisningsövningarna
anslagna, där så befinnes lämpligt.

I enlighet med det föregående får man då följande översikt över
de lärartimmar för ämneslärare, som enligt kommitténs förslag
bliva behövliga. Den vid de olika läroämnena i tabellen förekommande
första siffran betecknar antalet undervisningstimmar enligt den föreslagna
timplanen, följande siffra ytterligare tillkommande lärartimmar och slutsiffran
hela antalet lärartimmar.

För undervisningen

i kristendomskunskap 12 —)— 4 (morgonandakten)

» modersmålet 14 + 4 (skriftl. arbeten) .

* matematik 12..........

» historia 6..........

s:a

» geografi 5 + 2 (delad klass).....»

» biologi och hälsolära 8 + 4 (delad klass).....»

» fysik och kemi 8 + 6 (delad klass, friv. laborat ) »

» ekonomilära 5.............»

» främmande språk 6 för vartdera språket . . . . »

» psykologi o. pedagogik 8.............»

för skötseln av biblioteket...............»

» ledningen av den praktiska utbildningen . . . ■ ■ ■ _»

16 tim
18 »
12 »

6 »

7 »
12
14

5 »
12

2 »
20 »

Summa 132 tim.

324

Seminariernas lärare.

Behövliga I det föregående ha de två faktorer, av vilka det behövliga antalet

amneslarare. n

ämneslärare tydligen bestämmes, blivit fastställda, nämligen tjänstgöringsskyldigheten
och beloppet av de lärartimmar, som tillhöra dessa lärares
tjänstgöring. De behövliga lärarkrafterna böra nu kunna beräknas.

Härvid bör man tydligen räkna med undervisningsskyldighetens
medelvärde. Att vid beräkningen använda dess lägsta eller högsta belopp
vore att förutsätta, att alla lärare skulle ha den minsta eller alla den största
lagliga tjänstgöringen, varmed i båda fallen möjligheten skulle vara utesluten
att på det sätt, som ämnesfördelningen fordrade, låta tjänstgöringen
växla mellan de fastställda gränserna (sid. 317).

Då ämneslärarna äro rektor och adjunkter och enligt kommitténs i
det föregående framställda förslag undervisningsskyldigheten för rektor är
i medeltal 12 veckotimmar och undervisningsskyldigheten för adjunkt i
medeltal 21 veckotimmar, ger det föreliggande beloppet av 132 lärartimmar
i första hand, såsom lätt finnes, till resultat ett behov av sex adjunkter
jämte rektor. — Det måste emellertid tillses, huruvida det föreliggande
beloppet av lärartimmar helt och hållet är att täcka med ordinarie
lärarkrafter, eller om någon del av däri ingående tjänstgöring kan och bör
överlämnas åt extra ordinarie lärarkrafter.

I detta avseende är först och främst att erinra om kommitténs förslag
rörande undervisningen i främmande språk vid seminarierna, nämligen
att varje elev skall åtnjuta undervisning i ett och endast i ett främmande
språk, därvid han, såvitt möjligt, skall äga att själv välja mellan
de båda språken tyska och engelska. Med en sådan ställning för de båda
i ämneskretsen ingående främmande språken, är det tydligen tänkbart,
att vid något seminarium det ena av dem kan komma att för en eller
annan klass alldeles bortfalla, i det att alla eleverna välja det andra
språket. Kommittén har dessutom föreslagit, att överstyrelsen skall kunna
föreskriva viss inskränkning i möjligheten att välja mellan båda språken,
så att, om det ena språket väljes av ett ringa antal elever, detta språk

Behövliga lärarkraftei*.

325

skulle kunna för den ifrågavarande klassen bortfalla (stadgeförslaget § 7).
Vid sådant förhållande är det givetvis icke tillrådligt, att beräkna ordinarie
lärarkraft för mer än det ena av de två främmande språken.

Vidare måste, såsom kommittén i annat sammanhang utvecklar (sid.
364 tf.), i fråga om ämnet ekonomilära undervisningen under den närmaste
framtiden tänkas uppehållen helt eller delvis medelst extra lärarkrafter, vadan
detta ämnes timtal tillsvidare är att frånräkna, då det gäller de ordinarie
ämneslärarnas tjänstgöring, låt vara att i något fall ordinarie ämneslärare
skall kunna åtaga sig det ifrågavarande ämnet eller någon del därav.

Den timsumma, som efter fråndragning av det ena främmande
språkets och ekonomilärans lärartimmar kvarstår för de
ordinarie adjunkterna och rektor, är 121. Fråndragas rektors timmar,
återstå 109 timmar till fördelning på adjunkterna, och man finner,
att denna summa innebär normal tjänstgöring för fem adjunkter, varvid
dock en rest av 4 veckotimmar uppkommer.1)

Förutom det antal lärartimmar, som representeras av det ena främmande
språket och ekonomiläran, måste följaktligen ytterligare ett antal
lärartimmar överlåtas på andra lärarkrafter än rektor och de ordinarie
adjunkterna, då dessa senare, såsom tydligt är, icke kunna bliva flera än
fem. Att härvid utvälja något visst ämne torde varken vara behövligt
eller lämpligt. Närmast synes måhända ligga att skilja ifrån även det
andra främmande språket. I vissa fall kan detta komma att visa sig fördelaktigt,
men att göra det till regel vore helt visst oklokt. Det bör med
avseende därpå märkas, att såväl tyskan som engelskan tillsamman med nordiska
språk bildar en ofta förekommande ämnesgrupp i filosofisk ämbetsexamen,
där nordiska språk i övrigt ingår endast i förening med latin och

!) Vid ett lärarinneseminarium med manlig rektor och biträdande föreståndarinna bör
den uppkommande resten bliva densamma eller åtminstone obetydligt större, då rektor bär
har något ökad undervisningsskyldigbet och då väl i allmänhet till följd av den biträdande
föreståndarinnans verksamhet flera av de övriga adjunkterna befrias från tjänstgöring som
klassföreståndare och därför böra kunna åtaga sig något mera undervisning.

326

•Seminariernas lärare.

historia. Möjligheten för seminarierna att vid ledigförklaring av adjunktstjänst
förena modersmålet med antingen tyska eller engelska vidgar därför
väsentligt utsikterna för dem att erhålla lämpliga modersmålslärare,
något som kan anses såsom en av de fördelar, vilka vinnas genom upptagandet
av främmande språk i seminariernas ämneskrets. Ett och annat
mindre parti än av det ena än av det andra kunskapsämnets lärokurs kan
tänkas afsöndrat och överlämnat åt särskild lärare utom eller inom seminariets
lärarkår. Särskilt må erinras om hälsoläran, vilken, såsom kommittén
på annat ställe påpekat i vissa fall kan tänkas anförtrodd åt seminariets
gymnastiklärare eller åt dess läkare.

överhuvudtaget vore det olämpligt att med avseende på undervisningens
fördelning på de olika lärarkrafterna fastslå genom stadgeföreskrift
en gång för alla bestämda ämnen och timtal. Man skulle därigenom
ofta omöjliggöra just den förening av ämnen och den fördelning
av arbetet, som i ett föreliggande fall vore det för läroanstalten mest
Önskvärda. Ju större rörelsefrihet i detta avseende, desto bättre. Den
behövliga kontrollen åligger seminariernas centrala myndighet, som stadfäster
förslag till ämnen för adjunkts tjänst vid dess ledigförklarande och
i regeln förordnar de för varje seminarium behövliga extra lärarkrafterna
(jfr sid. 385 och 395).

I överensstämmelse med nu gjorda utredning angående de vid seminarierna
behövliga ämneslärarna föreslår kommittén följande stadgande:
Lärare vid seminarium vare, för undervisningen i kunskapsämnena,
rektor och minst fem adjunkter, börande den del av ifrågavarande
undervisning, som icke av rektor och adjunkter bestrides, överlåtas
åt extra ordinarie lärarkrafter, till den omfattning överstyrelsen
efter hemställan av lokalstyrelsen bestämmer (stadgeförslaget
§ 85: l). — Enligt de bestämmelser, som för närvarande äro gällande,
skola vid varje seminarium finnas »minst fyra» adjunkter. Vid två

Behövliga lärarkrafter.

327

seminarier, nämligen semincarierna i Stockholm och Lund äro på grund av
särskild kungl. förordning fem ordinarie adjunkter anställda.

En liknande undersökning utförd för ett dubbelseminarium ger, såsom
man kan förutse, ett antal lärartimmar, som är endast obetydligt
läore än dubbla antalet av lärartimmar vid ett enkelseminarium, och visar,
att man för bestridande av undervisningen i kunskapsämnena vid ett dubbelseminarium
bör tänka sig jämte rektor åtminstone 10 ordinarie adjunkter.

* *

Vart och ett av de i seminarieundervisningen ingående övnin q sämnena, Öynings °

lärare.

d. v. s. teckning, välskrivning, musik, trädgårdsskötsel, gymnastik med lek
och idrott, slöjd och husligt arbete, kräver i regeln, då övningsläraren i allmänhet
icke äger utbildning för mera än ett ämne, sin särskilda lärarkraft.
övningslärarens undervisningsskyldighet blir därför i första rummet beroende
av det antal lärartimmar, som hans ämne kräver, och kan således icke
bestämmas till ett för alla lika belopp. Om i något ämne det ifrågavarande
timtalet stiger utöver det för en enda lärare möjliga måste ytterligare en
lärarkraft anlitas. Uppgiften blir således att för varje övningsämne bestämma
det antal lärartimmar, som av detsamma göres erforderligt.

Läraren i teckning skall enligt kommitténs förslag, i likhet med vad
nu är stadgat, vara pliktig att undervisa jämväl i välskrivning (stadgeförslaget
§ 95: i). 1 fråga om hans tjänstgöring har man då att till det

antal timmar, som ämnet teckning upptager på timplanen, eller 8, lägga
2 timmar för den frivilliga teckningen (sid. 257), 1 timme för undervisningen
i välskrivning (sid. 580) och. 2 timmar för ledningen av undervisningsövningarna
i teckning och välskrivning. Teckningslärarens hela tjänstgöring
blir följaktligen 13 veckotimmar.

Läraren i musik har jämte sina på timplanen upptagna 8 sångtimmar
1 veckotimme för ledningen av den frivilliga körsången (sid. 257) och
ett betydligt antal timmar för undervisningen i piano- och orgelspelning

328

Seminariernas lärare.

(s. k. uppspelningstimmar), i den föreslagna undervisningsplanen beräknade
till 16 (sid. 609 och Band 2 sid. 213), samt slutligen 2 timmar för
handledning av eleverna vid deras undervisningsövningar i sång — summa
27 timmar.

Gymnastiklärarens tjänstgöring blir beroende av det antal avdelningar,
vari eleverna vid övningarna uppdelas. Kommittén har tänkt sig tre
gymnastikavdelningar såsom det vid ett manligt enkelseminarium normala,
nämligen en avdelning bestående av första klassen, en av andra och tredje
klasserna och en af fjärde klassen (sid. 616 och Band 2 sid. 277). Avdelningar
omfattande tre klasser eller 90 elever skulle icke giva samma individuella behållning
av undervisningen och skulle dessutom kräva större gymnastiklokaler,
ån seminarierna i allmänhet förfoga över. Tiden för varje gymnastiklektion
är vid ett manligt seminarium enligt kommitténs förslag 45 minuter, d. v. s.
en undervisningstimme. Vid lek- och idrottsövningarna ha två klasser
tänkts skola bilda en avdelning. Med avseende på den teoretiska undervisningen
i gymnastik har det synts kommittén, som skulle tid därför bäst
erhållas på det sätt, att i fråga om tredje och fjärde klasserna den dag i
veckan, då för dessa klasser lek och idrott förekomma, den vanligfa gfvmnastiklektionen
bortfölle och motsvarande tid i stället användes för teoretisk
undervisning. Då nu vid de manliga seminarierna andra och tredje
klasserna tillsamman bilda en gymnastikavdelning, får andra klassen en sådan
dag vara ensam vid den ordinarie gymnastikövningen och den teoretiska
undervisningen för tredje klassen måste förläggas till annan tid.
Härigenom blir en särskild lärartimme bchövligf. Elevernas undervisningsövningar
i gymnastik, som enligt kommitténs förslag skola förekomma i
samband med övningsskolans gymnastiklektioner, få samma tid som dessa
senare eller 30 minuter, d. v. s. två tredjedels undervisningstimme, varje
dag och komma således att kräva 4 lärartimmar i veckan (sid. 619 och
Band 2 sid. 300). Tjänstgöringen för gymnastikläraren vid ett manligt
seminarium blir i enlighet härmed: gymnastik i seminariet 18 veckotimmar,

Behövliga lärarkrafter.

329

lek och idrott samt teoretisk undervisning 5 veckotimmar, undervisningsövningar
4 veckotimmar — summa 27 veckotimmar. Då emellertid, såsom
kommittén påpekat, den teoretiska undervisningen möjligen kan ordnas
även på annat sätt, torde 26 veckotimmar kunna sättas som minsta undervisningstid
(jfr sid. 616 och Band 2 sid. 280).

Vid ett kvinnligt seminarium skall enligt kommitténs förslag för
varje dags gymnastikövning anslås i första klassen en tid av 45 minuter
och i de övriga klasserna en tid av 30 minuter. Däremot skall ingen gymnastikavdelning
där omfatta flera än 30 elever, i det att varje klass skall
bilda en gymnastikavdelning, varigenom undervisningen bättre kommer
varje enskild elev till godo. Antalet lärartimmar för gymnastiken blir
till följd härav detsamma som vid det manliga seminariet eller 18, och då
i övrigt undervisningsplanen är densamma vid båda seminarierna, uppkommer
med avseende på lärartimmarnas antal ingen annan skillnad än den,
att vid det kvinnliga seminariet någon särskild lärartimme icke behöver
tagas i anspråk för den teoretiska undervisningen (jfr sid. 616 och Band 2
sid. 280). Gymnastiklärarinnan vid ett kvinnligt seminarium får således
en tjänstgöring av 26 veckotimmar.

Läraren i slöjd vid ett manligt seminarium torde, såsom i regeln
nu är fallet, ofta komma att vara slöjdlärare även för gossarna i seminariets
övningsskola.1) De för gosslöjden i övningsskolan behövliga lärartimmarna
torde därför böra upptagas vid beräkningen av ifrågavarande
lärares tjänstgöring. Lärartimmarna i övningsskolan synas böra sättas till
12 i veckan (pappslöjd för gossar och under en del av tiden även för
flickor i folkskolans andra klass: 4 timmar; träslöjd för gossar i folkskolans
tredje och fjärde klasser: 4 timmar; metallslöjd för gossar i folkskolans
högre avdelning: 4 timmar). I dessa timmar är då inräknad 1
timme för undervisningsövning i ämnet. Då slöjdundervisningen i semi *)

Vid ett kvinnligt seminarium måste för övningsskolans gossar särskild slöjdlärare
anställas, där icke någon vid övningsskolan anställd lärare eller lärarinna kan åtaga sig deras
undervisning i ämnet.

42—082815 66. Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

330

Seminariernas lärare.

nariet upptager 10 veckotimmar, blir slöjdlärarens hela tjänstgöring följaktligen
22 veckotimmar.

Det ämne, som i kommitténs läroplan betecknats med namnet »husligt
arbete», innefattar, såsom förut nämnts, dels kvinnlig slöjd, dels hushållsgöromål.
Av de pa timplanen för ämnet upptagna timmarna skulle
sammanlagt 8V2 tillhöra den kvinnliga slöjden och 7V2 användas för hushållsgöromål
(jfr sid. 614 och Band 2 sid. 250 ff.). Lärartimmarna i kvinnlig
slöjd bliva lika många som de på timplanen upptagna timmarna. Tagas
även de lärartimmar i betraktande, som behövas för undervisningen i kvinnlioslöjd
i övningsskolan, blir summan 1 6 72, i det att den kvinnliga slöjden
i övningsskolan kräver 8 timmar (en slöjdavdelning, bestående av gossar och
flickor i folkskolans första klass samt under en del av tiden även av flickor
i folkskolans andra klass: 4 timmar: eu slöjdavdelning, bestående av flickor
i folkskolans tredje och fjärde klasser samt högre avdelning: 4 timmar).
Häri är en timme för undervisningsövning i ämnet inräknad. Undervisningen
i hushållsgöromål måste alltid försiggå med delad klass, vadan lärartimmarna
bliva dubbelt så många som de på timplanen upptagna, således
15 (sid. 615 och Band 2 sid. 250 ff). Nu böra även de kvinnliga lärjungarna
i seminariets övningsskola erhålla undervisning i hushållsgöroinål, så mycket
mera som tillfälle därigenom beredes seminarieeleverna att få deltaga i
undervis- ningen av barnen. Alla skäl tala då för att lärarinnan blir densamma
i övningsskolan som i seminariet. Flickorna i folkskolans fjärde klass
och i dess högre avdelning eller åtminstone de sistnämnda böra komma
i åtnjutande av sådan undervisning, och man har således att för övningsskolans
del räkna med åtminstone 4 veckotimmar för vardera av två skolköksavdelningar
eller, beroende på barnantalet, för en enda sådan, d. v. s.
8 eller 4 lärartimmar.1)

7 Vid ett manligt seminarium måste särskilda anordningar vidtagas för beredande av
skolköksundervisning åt flickorna i övningsskolan, olika allteftersom seminariet självt äger
eller icke äger lokaler för sådan undervisning.

Behövliga lärarkrafter.

331

Det minsta antal lärartimmar, som i seminariet och i övningsskolan
tillsamman erfordras för undervisningen i ämnet husligt arbete, blir enligt
det föregående 35V2. Detta är, då det gäller en över hela läsåret utsträckt
undervisning, tydligen för mycket för eu enda lärarkraft. Vid ett
manligt seminarium måste undervisningen i kvinnlig slöjd i övningsskolan
överlåtas åt någon av de vid övningsskolan anställda kvinnliga lärarna,
som då ock torde böra leda undervisningsövningarna i ämnet. Samma anordning
kan naturligtvis tänkas lämplig även vid ett kvinnligt seminarium.
I så fall går antalet lärartimmar för husligt arbete ned till 27 och hela
tjänstgöringen torde kunna bestridas av en enda lärarinna. I annat fall
får ämnet taga två lärarkrafter i anspråk: en lärarinna i kvinnlig slöjd
med en undervisningsskyldighet av minst 16 veckotimmar och en lärarinna

1 hushållsgöromål med en undervisningsskyldighet av minst 19 veckotimmar,
om endast en skolköksavdelning i övningsskolan förekommer.

Återstår trädgårdsskötseln. Undervisningen i detta ämne fördelar
sig mycket ojämnt på olika tider av året. För den teoretiska undervisningen
har kommittén beräknat i medeltal 60 undervisningstimmar under
seminariekursen och för den praktiska 120, således sammanlagt 180 timmar
eller i medeltal 5 veckotimmar, så som å timplanen angivits. Då
den praktiska undervisningen måste ske med delad klass, blir antalet lärartimmar
60-j-240 = 300 eller i medeltal 8V3 veckotimmar (sid. 610 och Band

2 sid. 218 tf.). Härtill kommer praktisk undervisning av barnen i övningsskolan
under den därför lämpliga årstiden och i samband därmed ledning
av undervisningsövningar i ämnet. Enligt kommitténs förslag (Band 2
sid. 223) skulle för denna undervisning anslås 3 veckotimmar under inemot
12 veckor om året med vardera av två grupper av barn, således i medeltal
under läsåret inemot 2 lärartimmar i veckan. Tjänstgöringen för läraren
i trädgårdsskötsel kan således uppskattas till 10 veckotimmar.

I enlighet med det föregående bliva övriingslärarna vid ett enkelklassigt
seminarium således följande: en lärare i teckning och väl -

332

Seminariernas lärare.

skrivning med 13 undervisningstimmar i veckan, eu i musik med
27 veckotimmar, en i gymnastik med 26 veckotimmar, en i
trädgårdsskötsel med 10 veckotimmar samt vid manligt seminarium
en lärare i slöjd med 22 veckotimmar och vid kvinnligt
seminarium en lärarinna i husligt arbete med 27 veckotimmar
eller ock vid sistnämnda seminarium en lärarinna i slöjd med
16 och en i hushållsgöromål med 19 veckotimmar. (Stadgeförslaget
§§ 85: 2 och 95: i). Antalet övningslärare blir följaktligen vid ett manligt
seminarium 5 och vid ett kvinnligt 5 eller 6.

Fnligt nu gällande bestämmelser (kungl.kungörelsen den 27 augusti
1904 angående ny löne- och pensionsreglering för lärare och lärarinnor
vid rikets folkskoleseminarier) är tjänstgöringsskyldigheten för läraren i
teckning 12, för läraren i musik 16, för läraren i gymnastik 11—13 och
för läraren i slöjd 16 —18 veckotimmar. Dessa tal skilja sig, såsom synes,
i vissa fall ej obetydligt från dem, vilka kommittén i enlighet med sin
undervisningsplan funnit behövliga. Härvid är emellertid att märka, att
de stadgade timtalen avse minimitjänstgöring och att lärarna ha skyldighet
att mot särskild ersättning åtaga sig ytterligare tjänstgöring. Det visar
sig ock, att det antal lärartimmar, som undervisningen, sådan den för
närvarande är ordnad, faktiskt kräver, i allmänhet är väsentligt större. Av
seminariernas senast tryckta redogörelser framgår, att under läsåret 1909
—1910 vid de 14 seminarier, som då voro fullständiga och av vilka intet
hade parallell klasser, teckningsläraren hade en tjänstgöring av i medeltal
14 veckotimmar, att musiklärarens tjänstgöring samma läsår vid 7 seinirier
uppgick till 24 veckotimmar eller däröver och i medeltal vid de 14
seminarierna var något över 22 veckotimmar, att gymnastiklärarens tjänstgöring
i medeltal uppgick till 14 och slöjdlärarens vid lärarseminarierna
i medeltal till 183A och vid lärarinneseminarierna i medeltal till något
över 21 veckotimmar.

Behövliga lärarkrafter.

333

Den undervisningsskyldighet, som av kommittén beräknats för de
olika övningslärarna, torde komma att riktigare motsvara undervisningens
verkliga behov och således kunna betraktas som normal undervisningsskyldighet,
som endast i undantagsfall kan komma att i någon väsentligare mån
behöva ökas. Då undervisningen i övningsämnena så till vida torde vara
mindre arbetsam än undervisningen i kunskapsämnena, att den i allmänhet
icke kräver lika mycket arbete utom lärotimmarna, torde den angivna undervisningsskyldigheten
väl icke i något fall kunna anses överskrida lärarens
förmåga. I flera fall torde en utsträckt undervisningsskyldighet vara för
läraren möjlig. En ökning av övningslärarens undervisningsskyldighet
kan påkallas bland annat av nödvändigheten att för vinnande av en god
arbetsordning eller en mera verksam undervisning arbeta med delad klass
i större utsträckning än ovan förutsatts (jfr sid. 320), men framför allt
kan den bliva behövlig till följd av parallellklassers inrättande. Där så
prövas behövligt, bör dä ock övningslärare framgent som hittills vara
skyldig att mot särskilt arvode åtaga sig utsträckt undervisning. Till den
ekonomiska sidan av frågan om sådan övertidstjänstgöring skall kommittén
i annat sammanhang återkomma (sid. 445). Med avseende på lärarens
skyldighet föreslår kommittén, att utsträckt tjänstgöring icke må kunna
åläggas övningsläraren utan hans eget medgivande till större belopp, än att
undervisningsskyldigheten i dess helhet uppgår till 28 veckotimmar. Endast
i fråga om läraren i trädgårdsskötsel har kommittén med hänsvn

O O

till de förhållanden, som för den praktiska sidan av hans undervisning
kunna uppkomma vid ett dubbelklassigt seminarium, funnit nödvändigt
att överstiga denna gräns och föreslagit, att nämnda lärare skall vara
skyldig att under den tid av året, som lämpar sig för handledning i
trädgårdsarbete i det fria, undervisa intill 36 veckotimmar.

De föreslagna bestämmelserna om övningslärarnas tjänstgöringsskyldighet
äro samlade i stadgeförslagets § 95. Mera än i fråga om någon
annan lärare gäller det om läraren i trädgårdsskötsel, att hans tjänstgö -

334

Seminariernas lärare.

ringsskyldighet endast ofullständigt angives av antalet undervisningstiminar.
Drygaste delen av hans tid kommer att upptagas av den skötsel
och vård, som han under alla årstider, jämväl under den del av året, då
övriga lärare åtnjuta ferier, måste ägna åt seminarieträdgården.

Vid ett dubbelseminarium komma de flesta övningsämnen att kräva
två lärare. Så svnes bliva fallet med alla utom teckningen och trädgårdsskötseln.
Antalet övningslärare skulle följaktligen vid ett manligt dubbelseminarium
bliva 8 och vid ett kvinnligt 8 till 10.

* *

Ömingsskol- Det behövliga antalet lärare vid ett seminariums övningsskola är

lärare.

framför allt bestämt av antalet avdelningar i övningsskolan. I annat sammanhang
har framhållits, hurusom övningsskolan för att motsvara sitt ändamål
måste äga en viss rörlighet och kunna sammanställas till likhet med de viktigare
av de hos oss förekommande olika skoltyperna, men att densamma, allt
under det att den vid skilda tillfällen på olika sätt uppdelas, dock måste behålla
en viss mera beständig grundform. Denna skall enligt kommitténs förslag
helst vara formen ditt. B», varvid övningsskolan koinme att bestå av en
småskoleavdelning, två folkskoleavdelningar och eu folkskolans högre avdelning.
Varje sådan avdelning komine att bestå av barn, som i regeln
erhölle undervisning samtidigt av samma lärare. För varje avdelning
skulle, såsom kommittén vidare föreslagit, finnas en avdelningsföreståndare,
en lärare som meddelade all den undervisning i avdelningen, som icke
komme att utföras av seminarieeleverna eller av de ämnes- och övningslärare,
vilka leda seminarieelevernas undervisningsövningar; avdelningsföreståndaren
skulle bilda den sammanhållande kraften i undervisningsarbetet
inom avdelningen och för övrigt äga den uppgift, som i allmänhet åligger
en klassföreståndare (jfr kap. I: 3, sid. 32 ff.).

Att varje avdelning av övningsskolan får sin särskilda avdelningsföreståndare,
är något som ovillkorligen kräves av hänsynen till de barns

Behövliga lärarkrafter.

335

bästa, som övningsskolan fått i sin vård. Då nu det normala antalet avdelningar
i övningsskolan skulle vara fyra och då enligt det föregående
ingen av seminariets ämneslärare kan komma att få så pass mycken undervisning
i skolan, att han skulle kunna sköta föreståndarskapet för en avdelning,
blir således det behövliga antalet övningsskollärare åtminstone
fyra.

Detta är ock det antal, som för undervisningens uppehållande i övningsskolan
blir behövligt. Att bestämt angiva den summa av lärartimmar,
som kommer att tillhöra övningsskollärarnas tjänstgöring, låter sig
svårligen göra, då skolans uppdelning vid varje särskilt tillfälle kan tänkas
olika. En överslagsräkning ger en summa, som för var och en av de fyra
lärarna skulle innebära en undervisningsskyldighet av omkring 24 veckotimmar.
1) Härtill kommer en och annan timmes tjänstgöring i seminariet
för undervisning i metodik.

Några lärartimmar för fortsättningsskolan äro vid nämnda överslagsräkning
icke medtagna, ehuru, såsom man bör hoppas, en fortsättnings -

1) Även i fråga om övningsskolan blir antalet lärartimmar något större än antalet av
de på läroplanen upptagua timmarna. Hela antalet av de för undervisningen i övningsskolan
behövliga lärartimmarna, då övningsskolan tankes bibehållen vid sin grundform .som litt.
B-skola, torde kunna uppskattas till omkring 135. Håller man sig nu för lättare översikts
skull till ett manligt seminariums övningsskola, har man enligt det föregående att beräkna,
att seminariets gymnastiklärare erhåller 4 lärartimmar i övningsskolan, dess slöjdlärare 11
(jämte 1 timme, som nedan upptages under gruppövningarna) och dess lärare i trädgårdsskötsel
2, varjämte åt särskild lärarinna överlåtes undervisningen av flickorna i hushållsgöromål
med 4 timmar {en skolköksavdelning), tillsamman 21 timmar, allt för vecka räknat. De av
ämneslärare ledda gruppövningarna äro i det föregående upptagna till 17 veckotimmar, de
av övningslärare till 5 (teckning 2, musik 2, slöjd 1). Serieövningarna upptaga 10 veckotimmar.
Alla grupp- och serieövningar tillsamman således 32 timmar. Men såväl vid gruppsom
vid serieövningarna sker i många, om icke i flertalet fall en uppdelning av skolavdelningarna,
varvid för varje lektion två lärartimmar i stället för en bliva behövliga. Så torde
ske åtminstone i halva antalet fall, vadan av de nämnda 32 timmarna endast 16 komma att
innebära en minskning i det antal lärartimmar, som eljest skulle tillhöra övningsskollärarna.
Den minskning i detta antal, som uppkommer därigenom, att de båda folkskoleavdelningarna
då och då sammanslås till en enda ( litt. E»), torde väl i medeltal icke kunna beräknas till
mera än ett par veckotimmar. Från timsumman 135 skulle man således hava att draga
21 + 16 + 2 = 39, varvid återstå 96 till fördelning på de fyra övningsskollärarna, då på var
och en kommer en tjänstgöring av 24 veckotimmar.

336

Seminariernas lärare.

skola i de flesta fall kommer att tillhöra ett seminariums övningsskola
(jfr sid. 39).

Kommittén föreslår, att undervisningsskyldigheten för lärarna
i övningsskolan skall bestämmas till en omfattning av 22 till 26
veckotimmar, dock att för lärare, som i större utsträckning fått sig
ålagd ledning av elevernas praktiska utbildning, den lägre gränsen må
kunna sänkas med högst två timmar i veckan (stadgeförslaget § 96).

För närvarande är för övningsskolans lärare bestämd eu undervisningsskyldighet
av 24 till 28 veckotimmar och kommitténs förslag innebär således
någon sänkning av timtalet. Men samma skäl, som påkalla en sänkning
i antalet undervisningstimmar för seminarieadjunkterna, göra eu sådan
önsklig i fråga om övningsskollärarna. Deras arbete är både svårt och
betydelsefullt, vare sig det gäller undervisningen av barnen i övningsskolan,
därvid i regeln varje lektion åhöres av en eller flera seminarieelever,
för vilka den skall tjänstgöra som ett mönster, eller det gäller den omedelbara
handledningen av eleverna för deras praktiska utbildning. Det
bör ock ihågkommas, att tillsynen över barnen och uppgiften att söka sammanhålla
det på olika lärare splittrade undervisningsarbetet inom skolavdelningen
gör det nödvändigt för dem att vara närvarande i skolan även
många av de timmar, då de enligt arbetsordningen skulle vara fria.

Vid ett dubbelseminarium blir, enligt vad tidigare sagts angående
övningsskolans beskaffenhet vid ett sådant seminarium (sid. 38), det behövliga
antalet lärare i övningsskolan minst 7.

Emellertid är övningsskolans omfattning och anordning ännu mycket
olika vid olika seminarier, liksom i överensstämmelse därmed antalet vid
skolan anställda lärare växlar och än är två, än tre. Även under den
närmaste framtiden torde övningsskolans beskaffenhet bliva olika vid olika
seminarier. Med hänsyn härtill har kommittén ansett bäst, att med avseende
på övningsskolans lärare icke något bestämt antal fastställes i stadgan,
utan har i överensstämmelse med nu gällande föreskrift hemställt, att stadgan

Behövliga lärarkrafter.

337

endast skulle innehålla bestämmelse därom, att erforderligt antal lärare
må anställas vid övningsskolan i enlighet med av Kungl. Maj:t i
varje särskilt fall meddelade bestämmelser.

* *

Enligt gällande stadga skall vid lärarinneseminarium minst en a v Manliga och
000 _ kvinnliga

adjunktsbefattningarna bestridas av lärarinna och skola för undervisningen krafter
i gymnastik, i slöjd, i teckning samt i musik och sång förordnas lärarinnor,
så vida icke, vad de två sistnämnda ämnena angår, särskilda omständigheter
föranleda undantag. Bestämmelsen, att »minst en» av adjunktsbefattningarna
skall bestridas av lärarinna, går tillbaka till 1865 års reglemente.
För närvarande finnes vid intet av de kvinnliga seminarierna
endast en kvinnlig adjunkt; av de fyra adjunkterna äro två kvinnliga,
och vid Stockholms seminarium äro av de där anställda fem adjunkterna
tre kvinnliga.

Kommittén har ansett, att det i fråga om de kvinnliga seminarierna
borde bestämmas, att minst halva antalet av adjunktsbefattningarna skall
bestridas av kvinnor samt att kvinnliga lärare skola förordnas för undervisningen
i musik, gymnastik och husligt arbete. Någon närmare motivering
härför torde icke behövas. Formuleringen av kommitténs förslag utesluter,
såsom synes, icke möjligheten av det förhållandet, att alla ämneslärare
och övningslärare vid ett lärarinneseminarium vore kvinnor. Om
ock ett sådant förhållande icke i och för sig kan anses önskvärt, lärer
dock knappast kunna påstås, att icke en av endast kvinnliga krafter sammansatt
lärarkår, om dess medlemmar eljest fylla lagstadgade behörighetsvillkor,
skulle kunna uppehålla läroanstaltens verksamhet på ett sätt, som fullt
motsvarade dess viktiga ändamål.

Vad rektorsbefattningen vid de kvinnliga seminarierna beträffar, visar
erfarenheten från många av våra större flickskolor, där kvinnliga föreståndare
med utmärkelse handhava både den organisatoriska och den discipli 43—OS2815

66. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

338

Seminariernas lärare.

nära ledningen, att denna befattning bör kunna anförtros även åt kvinna.
De egenskaper, som såväl i fråga om manlig som kvinnlig rektor äro de
första rummet erforderliga, behöva icke medelst stadgebestämmelser angivas,
då det i varje fall blir Kungl. Maj:t, som utnämner eller förordnar
rektor och därvid utser den han finner vara för befattningen bäst lämpad.

Inom kommittén har med styrka framhållits önskvärdheten av att i
fråga om lärarinneseminarium, där manlig rektor är anställd, sådan anordning
måtte träffas, att antingen var och en av de fyra elevklasserna erhölle
kvinnlig: klassföreståndare, eller oek en av de kvinnliga ämneslärarna ställdes
vid rektors sida för att i egenskap av biträdande föreståndarinna deltaga
i vården av eleverna, särskilt med avseende på sådana angelägenheter,
som rörde deras hälsotillstånd och övriga personliga förhållanden.

De önskningar, som sålunda uttalats, har kommittén funnit värda
allt avseende och i valet mellan de föreslagna åtgärderna ansett den senare
vara att föredraga. Om redan vid våra statssamskolor en biträdande föreståndarinna
eller, såsom benämningen där lyder, första lärarinna ansetts
böra finnas, så är det tydligen ännu mera i sin ordning, att rektor vid
ett lärarinneseminarium i den grannlaga vården och tillsynen av dess elever
icke saknar kvinnligt bistånd. Kommittén hänvisar för övrigt till statens
Högre lärarinneseminarium, som äger ej blott manlig rektor utan även föreståndarinna.

I kommitténs stadgeförslag är således upptagen föreskrift angående
förordnande av biträdande föreståndarinna vid kvinnligt seminarium,
där rektorsbefattningen har manlig innehavare. Likaledes
har kommittén föreslagit bestämmelser angående den biträdande föreståndarinnans
tjänsteåligganden. Förutom sin i det föregående angivna undervisningsskyldighet
har hon till huvuduppgift att utöva en klassföreståndares
plikter i en eller flera klasser, att ägna särskild uppmärksamhet åt
elevernas hälsotillstånd och åt de sanitära anordningarna vid läroanstalten
samt att i allmänhet taget i fråga om elevernas vård och tillsyn vara rek -

Behövliga lärarkrafter. 339

tors närmaste biträde och gå honom till handa med råd och upplysningar
(stadgeförslaget § 105).

Vad sedan beträffar frågan om kvinnliga lärare vid de manliga seminarierna,
så är till att börja med att märka, att sådana böra finnas vid
deras övningsskolor, övningsskolan är eller bör åtminstone vara en samskola,
och en samskola bör, öm möjligt, äga både manliga och kvinnliga
lärare. Detta gäller naturligtvis också om Övningsskolan vid ett lärarinneseminarium,
där det lika litet bör saknas manliga lärare, som det vid
lärarseminariets övningsskola får saknas kvinnliga. Särskild! torde en kvinnlig
lärarkraft i de flesta fall vara bäst ägnad som föreståndare för övningsskolans
småskoleavdelning. Emellertid torde övningsskolans lärarkrafter
böra vara företrädesvis manliga vid ett lärarseminarium och företrädesvis
kvinnliga vid ett lärarinneseminarium.

Vidare är att erinra, att redan nu kvinnliga övning slär are kunna

vinna anställning vid de manliga seminarierna. Åtminstone vid ett av
dessa uppehälles teckningslärarbefattningen med framgång av kvinnlig
lärare. Naturligtvis är det närmast teckningslärarebefattninaen, där kvinnlig
innehavare kan tänkas kunna ifrågakomma. Att vid ett lärarseminarium
undervisningen i gymnastik och i slöjd bör bestridas av manlig lärare
är uppenbart och ligger i dessa läroämnens natur. Detsamma torde, om
ock i mindre grad, gälla undervisningen i musik och i trädgårdsskötsel.

Tanken på kvinnliga ämneslärare vid de manliga seminarierna torde
däremot synas mången mindre tilltalande och ägnad att väcka betänkligheter,
som icke kunna anses alldeles oberättigade. Den ålder, vari eleverna befinna
sig, och det intresse, varmed de i allmänhet omfatta sitt arbete, berättiga dock
till den uppfattningen, att den kvinnliga ämnesläraren lika litet eller ännu
mindre än annan kvinnlig lärare skall behöva frukta för mindre gott uppförande
från sina manliga elevers sida eller bristande förtroende till den
undervisning hon har att meddela, om hon- eljest genom kunskaper, lärar -

340

Seminariernas lärare.

begåvning och arbetsduglighet år sin uppgift vuxen. Och under detta
villkor synes man kunna vänta att den kvinnliga läraren just i sin egenskap
av kvinna skall utöva en hälsosam inverkan på sina manliga lärjungar, i
fråga om vilkas utbildning och karaktärsutveckling det icke kan anses annat
än som en brist, att de under sin studietid i allmänhet måste umbära
kvinnligt inflytande av förädlande art. Att mindre lyckliga fall kunna
tänkas i fråga om kvinnliga lärare, liksom i fråga om manliga, är naturligt,
men i det hela torde en begränsad möjlighet för kvinnliga ämneslärare
att vinna anställning även vid lärarseminarierna icke kunna anses annat
än som överensstämmande med dessa läroanstalters eget intresse. De ifrågavarande
lärartjänsternas maktpåliggande natur i förening med den tävlan
med manliga sökande, som i allmänhet måste förekomma, skall helt visst
i väsentlig mån hindra, att dessa tjänster komma att eftersträvas och erhållas
av andra kvinnliga lärare än sådana, som äro för dem lämpade.

Kommittén har ansett, att av de fem ordinarie adjunktsbefattningarna
vid ett manligt enkelseminarium en eller två skulle kunna bestridas
av kvinnlig lärarkraft. Med avseende på stadgandet angående förekomsten
av manliga och kvinnliga ämneslärare vid de olika seminarierna har kommittén
funnit en viss likformighet i bestämmelserna önskvärd och sålunda
givit detta stadgande följande lydelse: vid lärarseminarium skall minst
halva antalet av adjunktsbefattningarna bestridas av män och vid
lärarinneseminarium minst halva antalet bestridas av kvinnor.
Såsom synes innesluter denna formulering i fråga om lärarseminarierna
även det nuvarande förhållandet, enligt vilket alla adjunktsbefattningarna
vid dessa seminarier bestridas av män.

De föreslagna bestämmelserna angående manliga och kvinnliga lärare

O O ö cD

inom de olika lärargrupperna äro sammanförda i § 86 av stadgeförslaget
och äro avfattade i enlighet med de grunder, som nu blivit angivna.

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

341

2. Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

I samband med det från olika håll framställda kravet på en förbättrad
utbildning av folkskolans lärare har med stor samstämmighet yrkats,
att man för sådant ändamåls vinnande i första rummet måtte tillse,
att folkskoleseminarierna tillförsäkrades goda lärarkrafter. Därvid har då
ock frågan om de kompetensfordringar, som borde uppställas för seminarielärare,
framträtt och blivit föremål för meningsutbyte.

Denna fråga skulle möjligen kunna tänkas erhålla den för seminarierna
förmånligaste lösningen, om inga bestämda kompetensfordringar
bleve uppställda. Vederbörande lokala eller centrala myndigheter kunde,
tyckes det, erhålla befogenhet att, oberoende av formella bestämmelser,
såsom lärare anställa eller hos Kungl. Maj:t till anställning förorda de
personer, som syntes dem bäst ägnade att fylla den föreliggande uppgiften.
Läroanstalter finnas, ej blott enskilda utan ock statens, där en dylik
frihet vid tjänstetillsättningen är för handen och anses ändamålsenlig.
Särskilt kan erinras om de tekniska elementarskolorna, för vilkas lektorsbefattningar
inga bestämda behörighetsvillkor äro stadgade; nämnda befattningar
tillsättas av vederbörande skolas styrelse, som därvid icke bindes
av några föreskrivna befordringsgrunder. Man kunde helt visst tänka
sig, att något liknande förfarande kunde vara lämpligt även för seminarierna,
måhända vara det för dessa läroanstalter bäst lämpade.

Klart är emellertid^ att ju större den kår är, som det gäller att rekrytera,
desto vanskligare måste det bliva att använda ett tillvägagångssätt,
där i varje förekommande fall avgörandet måste träffas utan ledning
av givna bestämmelser, huvudsakligen blott med stöd av personlig kännedom
om dem, som till platsen kunna komma ifråga. Vad som i detta avseende
kan vara genomförbart och ändamålsenligt, då det är fråga om en

Behovet av
bestämda
behörighetsvillkor.

342

Seminariernas lärare.

ensamstående anstalt eller ett fåtal sådana, blir förenat med svårighet-er
och olägenheter av många slag, om det skall tillämpas på ett vidsträcktare
område. Och att seminariernas lärarkår, till med om man begränsade
sig till ämneslärarnas grupp, är för stor, för att dess rekrytering skulle
kunna på sådant sätt lämpligen besörjas, torde knappast kunna betvivlas.
Dessutom, om friheten från kompetensstadganden vid besättandet av eu
tjänst i vissa avseenden och vid månget tillfälle kan medföra fördelar,
ligger det å andra sidan en icke ringa fördel däri, att de, som vilja bereda
sig för att en gång kunna söka tjänsten eller ifrågakomma vid dess
besättande, veta vad de ha att göra för att syftets vinnande åtminstone
skall bliva möjligt. Därigenom ökas utsikten att få de fordringar fyllda,
som tjänsten reellt om ock icke formellt ställer på sin innehavare. Därigenom
växer ock deras antal, bland vilka ett val kan göras, ty ovisshet
angående de medel, som kunna leda till ett måls nående, avhåller
mången från att eftersträva målet. Slutligen lärer ej kunna förebyggas,
att frånvaron av bestämda kompetensstadganden och därmed av bestämda
befordringsgrunder kan giva anledning till godtycke och mannamån, och
tanken härpå skall i sin mån bidraga att minska deras antal, vilka vilja
inrikta sitt arbete på den uppgift, som den ifrågavarande tjänsten innebär.
Vad som i första hand synes vara en olägenhet endast för den enskilde,
blir sålunda slutligen till skada för den sak det gäller. Att så
skulle bliva förhållandet även i fråga om seminarierna, om för seminarielä
rartjänster na inga bestämda kompetensfordringar uppställdes, torde kunna
väntas. Ett sådant sätt att lösa den föreliggande kompetensfrågan vore
därför helt visst icke lyckligt. Och tillgripandet av en dylik utväg kan
heller icke anses nödvändigt, då någon omöjlighet eller större svårighet
ingalunda kan sägas föreligga för uppställandet av kompetensbestämmelser,
som motsvara seminariernas behov.

Annorlunda ställer sig saken, om det antydda sättet för tjänstetillsättning
göres till en undan tagsåtgärd, som förbehålles för särskilda, mera

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

343

sällan förekommande fall. De menliga verkningar, som dess allmänna
användande skulle kunna medföra, äro då icke att befara, men möjligheten
av dess tillämpning kan i de enskilda fallen tillföra läroanstalten utmärkta
krafter, som eljest måhända icke skulle kunna erhållas.

Vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm sker tillsättningen av
ämneslärare i regeln i enlighet med de föreskrifter, som i sådant avseende
gälla för de allmänna läroverken, men ett särskilt stadgande gör det
därjämte möjligt att, »då utsikt finnes att till ledig ämneslärar- eller äraneslärarinnetjänst
vid läroanstalten vinna person, som med hänsyn till läroanstaltens
art och uppgift samt den lediga tjänstens beskaffenhet synes
särskilt lämplig,» få en sådan person omedelbart och utan hinder av eljest
gällande föreskrifter anställd som ordinarie lärare vid läroanstalten.
Läroverksöverstyrelsen, under vars överinseende lärarinneseminariet står,
äger i sådant fall kallelserätt, antingen omedelbart, eller, då fråga är om
manlig lärare, medelbart genom hos Kungl. Maj:t gjort förslag. Eu motsvarande
bestämmelse för folkskoleseminarierna skulle visserligen sannolikt
mycket sällan finna tillämpning. Men den möjligheten, att den dock
eu och annan gång kunde vara dem till gagn, synes giva skäl nog för
dess införande i seminariestadgan, så mycket mera som den väl aldrig
lärer kunna vara till skada. Och det kan med fog sägas, att dessa läroanstalters
»art och uppgift» gör en dylik bestämmelse för dem väl lämpad.

Kommittén har därför ock i sitt förslag till seminariestadga upptagit
en bestämmelse av nu angiven innebörd och låtit den gälla såväl
i fråga om ämneslärartjänst som i fråga om övningslärar- och övningsskollärartjänst
vid seminarierna (stadgeförslaget § 161).

344

Seminariernas lärare.

Ämnes- Om således för tjänstetillsättning, utom i de undantagsfall, för vilka

lO/YO.V6f (III manna

och nyss angivna bestämmelse skulle kunna komma till användning, bestämda
särskilda °

behörighets- kompetensstadganden äro nödvändiga, har man att undersöka frågan, vilka behörighetsvillkor
som böra uppställas för lärare vid folkskoleseminarierna.
Därvid måste naturligtvis de tre ifrågakornmande lärargrupperna, olika som
de äro med hänsyn till utbildningens och tjänstgöringens beskaffenhet, behandlas
var för sig. Först må då ämneslärarna komma i betraktande. Med
avseende på behörighetsvillkoren har kommittén i fråga om dessa lärare i sitt
stadgeförslag skilt mellan »allmänna», som böra gälla för varje tjänstinnehavare,
och »särskilda», som kunna bliva olika för lärare med olika slag av
undervisningsskyldighet eller olika för mardiga och kvinnliga lärare. Då
det egentligen är de senare behörighetsvillkoren, som varit föremål för
meningsutbyte, skall kommittén till att börja med taga frågan om dem
under övervägande.

Lektors-eller För att kunna utnämnas till adiunkt vid seminarium fordras för

adjunkts kompetens

närvarande alldeles samma teoretiska och praktiska utbildning, som är
för ämnes- 1 °

lärare vid stadgad för behörighet att utnämnas till adiunkt vid allmänt läroverk. 1
semi- J

nariema? fråga om kvinnliga ämneslärare givas därjämte även andra behörighetsvillkor,
för vilka kommittén längre fram skall redogöra.

Vid diskussionen om de kompetensvillkor, som för framtiden vore
önskliga, hava olika meningar framträtt. Tämligen allmänt har man varit
ense därom, att en höjning av nuvarande fordringar vore önskvärd, men
under det att somliga ansett, att man därvid borde nöja sig med en mindre
skärpning av dessa fordringar, d. v. s. med en på ett eller annat sätt förstärkt
adjunktskompetens, hava andra yrkat, att man borde gå längre och
för ämneslärarna vid seminarierna fordra samma kompetens som för lektorerna
vid de allmänna läroverken.

Goda skäl kunna andragas för sistnämnda mening. Genom att likställa
seminarielärarna med gymnasielärarna hade man en gång för alla

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

345

ställt seminarierna på den plats i skolsystemet, som deras uppgifts betydelse
och deras elevers ålder och mogenhet berättigar dem att intaga.
Sannolikt är ock, att man först därmed vunne en slutgiltig lösning av
kompetensfrågan, och det kan icke nekas, att de förslag, som stanna vid en
med avseende på de teoretiska fordringarna förstärkt adjunktskompetens,
mer eller mindre lida av godtycklighet och ge intryck av halvhetsåtgärder.
Man kan ock säga, att likasom de allmänna läroverken så behöva även seminarierna,
oavsett deras lärokursers större eller mindre omfattning, stå i den
beröring med vetenskapen, som genom vetenskapligt fackbildade lärarkrafter
bringas till stånd. Vissa av seminariernas lärokurser äro för övrigt sådana
att för deras rätta behandling en vetenskaplig utbildning hos läraren är
väl behövlig. Så är fallet åtminstone med modersmålets, kristendomskunskapens
och pedagogikens lärokurser, och även flera av de övriga ämnena
ställa stora fordringer på lärarens insikter, särskilt med hänsyn till det
»enskilda arbete», som kommittén tänkt sig skola tillhöra seminarieelevernas
utbildningskurs.

Möjligen skulle mot tanken på fastställandet av lektorskompetensen
anföras som ett faktiskt hinder, att personer med sådan kompetens icke
skola stå till buds i så stort antal, att även seminariernas lärarbehov skulle
kunna tillgodoses.1) Någon större fara härför synes ej föreligga. De nuvarande
bestämmelserna för de akademiska lärarexamina, som å ena sidan
i någon mån underlättat licentiatexamens avläggande och å andra sidan
höjt de examensfordringar, som närmast hänföra sig till adjunktskompetensen,
synas böra komma att medföra en ökning av de lektorskompetentas antal.

Trots de skäl, som nu anförts, för lektorskompetensen såsom behörighetsvillkor
för seminariernas ämneslärare, synes det kommittén tvivelaktigt,
att dess fastställande verkligen skulle lända seminarierna till båtnad.

*) Antalet befattningar, för vilka gymnasielektorskompetens vore erforderlig, skulle,
därest de ordinarie ämnesiärarplatserna vid de nu befintliga seminarierna, bleve sä många,
som av kommittén föreslagits, komma att ökas med omkr. 30 procent.

44 — 082815 66. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band. 1.

346

Seminariernas lärare.

Det är och blir oemotsägligt, att, då det gäller seminarierna, det är
den större lärarduy lig het en, ej den större vetenskapligheten, som är det
väsentligaste. Vad seminarierna i första rummet behöva är icke den vetenskapliga
specialisten, utan den föredömliga läraren. Nu innebär, då
fråga är om undervisning, som faller inom det elementära eller i varje
fall inom det populärvetenskapliga området, såsom välbekant är, kravet på
vetenskaplighet ingen borgen för lärarduglighet, medför kanske snarare en
minskning i utsikterna att vinna den pedagogiska skickligheten. Ty forskningsintresse
och håg att undervisa äro skilda själsgåvor, som visserligen
kunna vara men ingalunda alltid äro förenade. Aven om den större vetenskapliga
utbildning, som lektorskompetensen innebär, uppställdes som
fordran på seminarieläraren, måste fördenskull från seminariernas sida
lärarskickligheten fortfarande förbliva huvudsynpunkten och säkerhet krävas
för att denna vid sidan av den teoretiska kompetensen vore i behövligt
mått för handen. D. v. s. om seminarierna mera än hittills vilja betona
sitt viktigaste intresse vid tjänstetillsättningen, måste även i detta fall från
deras sida ställas anspråk på lärarskickligheten, gående utöver dem, som
gällande stadganden upptaga som minsta fordran för lektor såväl som för
adjunkt. Man skulle följaktligen i fråga om seminarielärares kompetens
ha att välja, icke mellan en förstärkt adjunktskoinpetens och lektorskoinpetens,
utan mellan den förra och en med avseende pa lärar verksamhetens
praktiska sida förstärkt lektor skompetens. Med uppställandet av en sådan
torde man dock ha kommit till större anspråk på seminarielärarna, än
man har utsikt att vinna allmännare erkännande för och att kunna genom
motstvariga löneförmåner upprätthålla.

Man har vidare att räkna med ett av kommittén i ett föregående
sammanhang berört sakförhållande, som erfarenheten allt hittills gjort
uppenbart och som vid diskussionen om föreliggande fråga ofta framhållits,
nämligen att seminarierna i tävlan med de allmänna läroverken om
lärarkrafter icke äga den starkare dragningskraften. Uppställde man för se -

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

347

minarieläraren samma teoretiska kompetens som för läroverkslektorn, skulle
man, även om man därmed förenade lektors lön och titel, knappast kunna
göra sig räkning på att de bättre krafterna bland de lektorskoinpetenta skulle
komma att stanna vid seminarierna. Däremot hade man från seminarierna
uteslutit även de dugligaste bland de icke lektorskompetenta, vilka eu
förstärkt adjunktskoinpetens och en i samband därmed förstärkt adjunktslön
eljest skulle binda vid seminarierna. Det torde för dessa läroanstalter
helt visst vara förmånligare, om deras lärarplatser äga anseende som förnämligare
adjunkturer än som till äventyrs mindre eftersökta lektorat.

Det måste ock medgivas, att om än några av seminariets lärokurser
äro av sådan beskaffenhet, att de göra en högre vetenskaplig bildning hos
läraren önskvärd, och seminarieundervisningen i allmänhet ställer stora
fordringar på lärarens insikter, i det eller de ämnen han har att företräda,
de flesta lärokurserna, även sådana de av kommittén föreslagits, dock icke
äga den omfattning, att ej undervisningen bör kunna med framgång
bestridas jämväl av lärare med lägre teoretisk utbildning än den, som
innebäres i lektorskompetensen. Det bör med avseende härpå erinras
därom, att adjunktskompetensen genom införandet år 1907 av den nya
filosofiska ämbetsexamen blivit väsentligen höjd och att de kunskaper,
som vitsordas i nämnda examen, i allmänhet äro så bestämda, att de
skola kunna medföra duglighet för undervisning även på gymnasialstadiet.

Vid frågan om lektorskompetens såsom villkor för behörighet till
ämneslärartjänst vid seminarierna är särskild hänsyn att taga till seminariernas
kvinnliga ämneslärare. Att för dessa fastslå nämnda kompetens
såsom den enda möjliga läte sig knappast göra, av det skäl, att tillräckligt
antal kvinnliga lärare med sådan utbildning, åtminstone icke
under’ den närmaste framtiden synes kunna påräknas. *) Nu kunde man 1

1) Enligt uppgifter i Uppsala universitets kataloger (utg. av studentkåren) för de tio
terminerna vårterm. 1907—höstterm. 1911 avlades vid nämnda universitet under den tid, som

348

Seminariernas lärare.

visserligen, då kvinnliga ämneslärare äro för seminarierna oumbärliga,
tänka sig, att i fråga om dem även eu lägre utbildning kunde giva behörighet.
Lektorsinstitutionen vid de allmänna läroverken äger sitt berättigande
.icke så mycket i de gymnasiala lärokursernas större omfattning
som i uppgiften att hålla läroverken i närmare kontakt med det vetenskapliga
forskningsarbetet och tillföra det synpunkter hämtade från
modernt vetenskapliga betraktelsesätt, och liksom lärare med lägre kompetens
än lektorerna med dessa dela undervisningsarbetet i gymnasiet,
kunde vid seminarierna lärarinnor med la^re utbildning utföra ett fullgott
arbete vid sidan av lärare och lärarinnor, som besutte den för seminarielärare
såsom regel behövliga högre kompetensen. Men klart är, att en
skillnad i utbildning, särskilt en jämförelsevis stor sådan, mellan lärare,
som hava samma behörighet, i och för sig är något oegentligt och att
det är bäst, om manliga och kvinnliga lärare ha samma utbildning. Att
då såsom normala fastställa behörighetsvillkor, som i fråga om hela den
kvinnliga delen av ämnes!ärarkåren endast i undantagsfall bleve fyllda,
vore måhända icke lyckligt.

Den frågan framställer sig slutligen, huruvida de högre vetenskapliga
anspråk, som innebäras i lektorskompetensen, gjorda till villkor för
läraranställning vid seminarierna, skulle främja den folkundervisningens
riktning på det praktiska, som man med all rätt eftersträvar. Ingalunda
kan denna fråga utan vidare besvaras nekande. Ty ett villkor bland
andra för eu i praktiskt avseende värdefull undervisning är, att läraren
är fullt hemmastadd i sitt ämne, väl behärskar detsamma. Men näppeligen
skulle dessa anspråk förefalla ägnade att särskilt betona en strävan i nämnda
riktning eller — vilket i viss mån betyder detsamma — en sammanhåll uppgifterna

avse, fil. kandidatexamen och fil. ämbetsexamen av tillsammans 82 kvinnliga studerande.
De kvinnliga examinanderna i fil. licentiatexamen voro under samma tid 4 och de
till fil. doktorer promoverade 2. Motsvarande tal för manliga studerande voro 443, 160 och
61. Klart är ju dock, att antalet kvinnliga filosofie doktorer skall komma att växa, om kvinnorna
erhalla tillträde till tjänster, för hvilka filosofisk doktorsgrad är behövlig.

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

349

niiiff av seminariet med folkskolan. I senare avseendet är ock att märka,

att de Långvariga akademiska studierna icke skulle underlätta en sådan
utbildningsgång för den blivande seminarieläraren, som förde honom i
mera omedelbar beröring med folkskolan. Med något mindre anspråk på
den teoretiska utbildningen torde man däremot oftare kunna erhålla
lärare, som före eller efter avlagd akademisk examen funnit tid att förskaffa
sig någon erfarenhet om folkskolan, något som för lärarverksamhet
i seminariet givetvis är av icke oväsentlig betydelse.

De skäl, som nu anförts, synas kommittén tala för att man icke
bör uppställa lektorskom petens såsom behörighetsvillkor för
semi n ari e lärarn a. Det bör väl icke sågas, att man därmed ginge för
lånad i sina fordringar, som fastmera att man därmed icke träffade det
väsentliga i saken. Ty det egenartade i seminarielärarens uppgift kräver,
såsom förut sagts, icke i första hand större vetenskaplighet i det ena eller
andra fackämnet, utan först och främst större allmän lärard ledighet.
Det är då helt visst bättre att vid behörighetsvillkorens bestämmande i
det huvudsakliga utgå från den lärarutbildning, som fordras för vinnande
av adjunktskompetens. För en lösning av kompetensfrågan i en sådan
riktning ha jämväl både Svenska seminarielärarföreningen och centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärarförening uttalat sig. Den krets, ur
vilken seminarierna kunna rekrytera sin ämneslärarkår, är då gjord så vid som
möjligt. De ha icke berövats utsikten att även bland de lektorskompetenta
förvärva sig lärarkrafter och ha fortfarande de adjunktskoinpetentas
jämförelsevis stora grupp att räkna med för fyllandet av sitt lärarbehov.

Att därvid seminarierna må kunna göra ett gott urval är då, såsom
ofta framhållits, ett livsvillkor för folkundervisningens sak och följaktligen
ett syfte som måste eftersträvas. Säkrast vinnes detta syfte därigenom,
att lärarplatserna vid seminarierna göras i ekonomiskt avseende så pass
förmånliga, att de bliva föremål för tävlan och kunna vid sig varaktigt

Förstärkt
ad punktskom
petens.

350

Seminariernas lärare.

binda liven val meriterade lärare. Allenast med en skärpning av behörighetsvillkoren
framkallas icke tävlan och tryggas icke för läroanstalterna
utsikten att få behålla goda lärarkrafter, som en gång förvärvats. Men
även sistnämnda åtgärd är nödvändig. Den är nödvändig som ett tillkännagivande
av de minsta anspråk, som måste ställas på seminarielärarna, och
som ett skydd i enskilda fall mot undermåliga lärarkrafter.

Den förstärkning, som bör ske, måste, i enlighet med vad förut
yttrats om lärarskickligheten såsom den för frågan väsentligaste synpunkten,
i första rummet avse den praktiska sidan av lärarutbildningen
och beskaffenheten av den sökandes föregående tjänstgöring. En skärpning
av anspråken i sådant avseende, vilken, såsom redan sagts, måste gälla ej
mindre den lektorskompetente än den icke lektorskompetente, kan endast
avse att frånskilja de svagast vitsordade. Kommitténs förslag går ut på
kvalificerade provårs- och tjänstgöringsbetyg; för behörighet skall
fordras, i fråga om provårsbetyget: såsom allmänt vitsord för undervisningsskicklighet
vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver samt
med vitsorden Mycket god eller Utmärkt bedömd fallenhet för lärarkallet,
och beträffande tjänstgöringsbetygen för de närmast föregående två tjänståren:
minst vitsordet Med beröm godkänd i alla de hänseenden, vari
lärarverksamheten i sådana betyg vitsordas (stadgeförslaget §§ 140

och 141). '')

Men även i teoretiskt avseende har en viss förstärkning i de
lägsta fordringarna synts kommittén vara behövlig.

Den som vid ett seminarium skall bestrida den maktpåliggande
undervisningen i kristendomskunskap och icke avlagt högre teologisk
examen än teologie kandidatexamen, bör åtminstone ha förvärvat sig
goda vitsord i de viktigaste av de i denna examen ingående ämnena.
Enligt kommitténs förslag bör han hava erhållit vitsordet Med beröm

1) Angående provårskurs vid seminarium so stadgeförslaget § 103 och Band 2
sid. 38 ff.

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

3 Öl

godkänd eller därutöver i gamla och nya testamentets exegetik samt i
ettdera av ämnena dogmatik och kyrkohistoria (stadgeförslaget § 139).

Icke heller i fråga om undervisningen i de övriga ämnena anser
kommittén seminariet vara betjänat av lärare, vilkas studier begränsats
till den för vederbörande examens avläggande minsta möjliga omfattningen.
Den skärpning kommittén föreslagit torde bäst klargöras genom
anförande av nu gällande bestämmelser och motsvarande av kommittén
föreslagna. Behörig till adjunktstjänst, som ej omfattar ämnet kristendomskunskap,
är enligt kungl. kungörelsen den 1 november 1907 den,
som »avlagt filosofisk ämbetsexamen och därvid erhållit betyget Med
beröm godkänd eller därutöver i de examensämnen, som motsvara de
ämnen, i vilka tjänsten kungjorts ledig, dock att för adjunktstjänst i
modersmålet erfordras betyget Med beröm godkänd eller därutöver i
nordiska språk och betyget Godkänd eller därutöver i litteraturhistoria med
poetik samt att för adjunktstjänst i biologi erfordras betyget Med beröm
godkänd eller därutöver i ettdera av ämnena botanik och zoologi och betyget
Godkänd eller därutöver i det andra av dessa ämnen». Enligt kommitténs
förslag åter skulle endast den vara behörig, som avlagt filosofisk
ämbetsexamen och därvid i intet av de examensämnen, som motsvara
det eller de ämnen, i vilka tjänsten kungjorts ledig, erhållit lägre vitsord
än Med beröm godkänd men i ett av nämnda examensämnen vitsordet
Berömlig, vilket sistnämnda vitsord dock må kunna ersättas av vitsord i
filosofie licentiatexamen i samma ämne eller i ett detta närstående inom
samma sektion (stadgeförslaget § 139).

Att sökande med sådana teoretiska förutsättningar icke skola komma
att saknas, torde man vara berättigad att vänta. Vitsordet Berömlig i
filosofisk ämbetsexamen lärer icke vara sällsynt, och vad vitsord i
licentiatexamen beträffar, torde, av skäl som förut berörts, lärare, som
avlagt denna examen, framdeles bliva ännu flera än för närvarande.
Redan nu är antalet lärare utanför de ordinarie lektorernas grupp, vilka

352

Seminariernas lärare.

avlagt filosofisk licentiatexamen, icke obetydligt. Enligt uppgifter meddelade
av senaste universitetsexamenskommitté (betänkande 3, sid. 265 och 266)
voro vid slutet av år 1903 av 864 adjunkter, extralärare och vikarierande
adjunkter vid seminarier och allmänna läroverk samt rektorer vid seminarier
och lägre allmänna läroverk ej färre än 272 eller 31,5 procent
filosofie licentiater eller doktorer. — De fordringar med avseende på den
praktiska utbildningen och den föregående tjänstgöringen, som kommittén
föreslagit, innebära ännu mindre några anspråk, som endast sällan skulle
kunna bliva fyllda. De motsvara snarast de fall, som vanliyast förekomma.

adjunkters De kvinnliga adjunkterna böra naturligtvis helst äga samma ut kompetens.

^j^n|r,g gora c]e manliga. Något hinder att låta de behörighetsvillkor,
som ovan blivit framställda, gälla även för kvinnliga ämneslärare, torde
heller icke finnas. Men den frågan föreligger, om för dessa lärare vid
sidan av den behörighet, som vinnes medelst avlagd akademisk examen
och genomgången provårskurs, bör kunna finnas även en på annat sätt
förvärvad behörighet. Så är för närvarande förhållandet. Lärarinna, som
»genomgått fullständig avgångsexamen vid Högre lärarinneseminariet i
Stockholm, samt därvid erhållit vitsorden Berömlig för undervisningsskicklighet
och minst Med beröm godkänd i pedagogik och metodik», är
behörig att vid lärarinneseminarium bliva anställd som adjunkt, »såvida
hon antingen nöjaktigt genomgått en vid seminarium för dylik lärarinna
anordnad provårskurs eller med goda vitsord under minst ett år tjänstgjort
vid ett statens seminarium» (kungl. kung. den 18 febr. 1905).

Om svaret på den föreliggande frågan har kommittén för sin del
knappast varit tveksam. Den sistnämnda behörigheten skulle visserligen,
med hänsyn därtill, att den icke förutsätter lika lång utbildningstid som
den förra, kunna betraktas som lägre än denna. Och nekas kan väl icke,
att den i vissa ämnen icke innebär de insikter och den grad av veten -

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

skaplighet, som de akademiska studierna böra giva. Men å andra sidan,
den ifrågavarande kompetensbestämmelsen avser de från lärarinnekallets
synpunkt bästa eleverna från en läroanstalt, som mottager ett urval av
kvinnliga studerande från landets olika delar och giver en på lärarinnekallet
beräknad mångsidig och omsorgsfull utbildning. Det lärer heller
icke kunna nekas, att seminarierna under de tider, som gatt, erhållit
många av sina bästa lärarkrafter just på den väg, som här är i fråga.
Att då underkänna den utbildning, vilken på denna väg vinnes, såsom
för seminariernas behov otillräcklig, vore föga tilltalande. Det vore ock
så mycket mindre påkallat, som med det alltjämt stigande antalet kvinnliga
studerande vid högskolorna, de vid Högre lärarinneseminariet utbildade,
som söka tjänst vid seminarierna, allt mera skola nödgas tävla
med akademiskt utbildade medsökande.

Kommittén föreslår således, att behörigheten för kvinnlig ämneslärare
vid seminarierna fortfarande som hittills må kunna vinnas på två vägar,
nämligen dels den som för manlig lärare är föreskriven, dels den nu
nämnda: utbildning vid Högre lärarinneseminariet.

Denna utbildning bör dock enligt kommitténs åsikt förvärvas genom
en studiekurs, som omfattar även den valfria fortsättningskursen vid seminariet.
Den sökandes vitsord i de ämnen, som motsvara de i tjänsten
ingående, skola således hava erhållits efter det sökanden genomgått denna
valfria kurs. Med avseende på vitsordens beskaffenhet har kommittén
funnit samma synpunkter böra anläggas som i fråga om de akademiska
examensvitsorden. Enligt kommitténs förslag skall den från Högre lärarinneseminariet
utexaminerade sökanden följaktligen i intet av de examensämnen,
som motsvara det eller de ämnen, vari tjänsten kungjorts ledig,
erhållit lägre vitsord än Med beröm godkänd men i ett av nämnda examensämnen
vitsordet Berömlig. Och i praktiskt avseende anser kommittén,
att fordringarna böra överensstämma med de förut i fråga om provåret
uppställda, d. v. s. att sökanden för undervisningsskicklighet erhållit

45—082815 70. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

Seminariernas lärare.

Allmänna
behörighetsvillkor
för
ämneslärart.

oö4

vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver. Eu undersökning har givit
vid handen, att vitsordet Beröinlig är allt för sällsynt för att rimligen
kunna göras till obetingat villkor.

Det i nuvarande stadgande tillagda villkoret om provårskurs eller
viss tjänstgöring vid seminarium har kommittén uteslutit, då kommittén
ansett den pedagogiska utbildning, som meddelas vid Högre lärarinneseminariet,
kunna i det väsentliga motsvara den, som övriga lärare vinna genom
en vid allmänt läroverk genomgången provårskurs, och vidare inbegripit
även ifrågavarande sökande under det eljest för behörighet uppställda
allmänna villkoret om två års föregående tjänstgöring. I fråga om tjänstgöringsbetygens
beskaffenhet har kommittén i sitt förslag underkastat
dem samma fordringar som förut angivits för övriga sökande. (Stadgeförslaget
§§ 140 och 141).

Det bör påpekas, att den genom avgångsexamen från Högre lärarinneseminariet
vunna behörigheten enligt kommitténs förslag dock icke
skulle gälla i fråga om adjunktstjänster, som omfatta ämnet kristendomskunskap.

Om således i enlighet med kommitténs uppfattning utbildning vid
Högre lärarinneseminariet fortfarande bör anses kunna gåva behörighet till
anställning som adjunkt vid folkskoleseminarium, torde dock icke kunna
nekas, att denna utbildning i teoretiskt avseende'' är den akademiska utbildningen
i någon mån underlägsen. Ett i filosofisk ämbetsexamen erhållet
vitsord måste tillmätas något högre värde än motsvarande vitsord,
erhållet vid Högre lärarinneseminariet. Att detta till ledning för bedömande
myndigheter blir i befordringsstadgandena angivet, har synts
kommittén behövligt (stadgeförslaget § 147: 1).

Kommitténs förslag till bestämmelser angående de allmänna behörighetsvillkoren
för ämneslärare äro sammanförda i stadgeförslagets § 138.

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

355

I de föreslagna bestämmelserna återfinnas i allmänhet samma uttryck,
som förekomma i nu gällande författning, nämligen seminariestadgans
§ 15 med den lydelse denna paragraf erhållit i kungl. kungörelsen
den 18 februari 1905. Den sökande skall vara »känd för gudsfruktan och
goda seder», utmärka sig för »det allvar och den stadga i karaktären samt
den foglighet i lynnet», som ungdomens ledning kräver, vara »fri från
sjukdom och lyte, som gör honom olämplig för lärarkallet», besitta »förmåga
att lätt och tydligt meddela undervisning» o. s. v. Till de allmänna
behörighetsvillkoren har kommittén hänfört ålder sbestämmelsen,
eller att den sökande skall hava uppnått 23 års ålder, samt bestämmelsen
om minst två läsårs föregående med nit och skicklighet fullgjord tjänstgöring
vid någon eller några av vissa närmare angivna läroanstalter, bland
vilka kommittén upptagit även folkskolan.

En jämförelse mellan de föreslagna och de gällande bestämmelserna
visar, att kommitténs förslag endast i en punkt innebär en ändring
av viktigare innebörd, nämligen i den punkt, enligt vilken om sökande
till adjunktstjänst skall gälla, att han, därest tjänsten omfattar ämnet
kristendomskunskap, bekänner den rena evangeliska läran.

I gällande seminariestadgas nyssnämnda paragraf heter det, att »den,
som skall anställas såsom lärare eller lärarinna i kunskapsämne vid seminarium
och vid övningsskolan, bör bekänna sig till den rena evangeliska läran».
1 fråga om lärarna vid de allmänna läroverken gäller detta villkor endast
om sökande till tjänst, som omfattar undervisning i kristendom (läroverksstadgan
§ 179). Enligt kommitténs förslag skall nu även i fråga om sökande
till ämneslärartjänst vid seminarium villkoret att bekänna den rena
evangeliska läran begränsas till de fall, där tjänsten omfattar ämnet kristendomskunskap
(stadgeförslaget § 138).

"Vad betydelsen av den nu gällande bestämmelsen beträffar, torde
icke behöva sägas, att den icke innebär någon garanti för erhållandet av
lärare, som med övertygelse omfattar och i sitt liv bekänna den rena

Seminariernas lärare.

35(5

evangeliska läran. Men dess visserligen icke betydelselösa innebörd är,
att genom densamma från behörighet till ämneslärartjänst vid seminarierna
uteslutas dels bekännare av annan kristen troslära, exempelvis reformerta
protestanter, metodister och katoliker, dels mosaiska trosbekännare.

Kommitténs förslag till förändring är motiverat av hänsyn till grundlagen.
»Till prästerligt ämbete», heter det i grundlagens § 28, »eller till
annan tjänst, varmed är förenat åliggande att meddela undervisning i
kristendom eller teologisk vetenskap, kan endast den utnämnas, som bekänner
den rena evangeliska läran. Till övriga ämbeten eller tjänster,
med det undantag i avseende å statsrådets ledamöter, som i 4 § stadgas,
må bekännare av annan kristen troslära, ävensom av den mosaiska, kunna
nämnas; dock må icke någon, som ej tillhör den rena evangeliska läran,
såsom domare eller innehavare av annan tjänst deltaga i handläggning
eller avgörande av fråga, som angår religionsvård, religionsundervisning
eller befordringar inom den svenska kyrkan». Att föreskriften innebär
ieke blott en rätt för Konungen att till »övriga ämbeten och tjänster» utnämna
bekännare av annan kristen troslära ävensom av den mosaiska utan
ock en rätt för dessa senare att kunna till sådana ämbeten och tjänster
utnämnas, vilken rätt icke kan av annan författning dem fråntagas, torde
vara otvivelaktigt.

Enligt nuvarande seminariestadga (§ 25) är nu adjunkt vid seminarium
pliktig att »undervisa i varje till seminariets kurs hörande kunskapsämne,
som kan finnas behövligt», således även i kristendomskunskap,
Under sådant förhållande är det uppenbarligen i enlighet med grundlagen,
att den fordran ställes på honom, att han skall bekänna den rena evangeliska
läran. Enligt kommitténs förslag åter skall adjunkt vara skyldig
att meddela undervisning i de ämnen, »som höra till hans befattning»
(stadgeförslaget § 93: i), och för behörighet till tjänst, som omfattar ämnet
kristendomskunskap, skall fordras särskild kompetens, vunnen genom avläggande
av viss teologisk examen vid universitet (stadgeförslaget § 139).

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

357

I båda avseendena står kommitténs förslag i överensstämmelse med för de
allmänna läroverkens lärare gällande stadganden. Att de av kommittén i
dessa avseenden föreslagna bestämmelserna äro nödvändiga med hänsyn till
de fordringar, som numera måste ställas på seminarieläraren ej mindre
än läroverksläraren i fråga om insikter i de ämnen, i vilka han skall meddela
undervisning, och att de framför allt äro i kristendomsundervisningens
intresse, torde ligga i öppen dag. Men lika tydligt är, att de icke
äro förenliga med bibehållandet av bestämmelsen om bekännandet av den
rena evangeliska läran såsom allmänt villkor för seminarielärare. Ty det
förbehåll i det anförda grnudlagsstadgandet, som handlar om »handläggning
eller avgörande av fråga, som angår religionsvård, religionsundervisning
(dier befordringar inom den svenska kyrkan» lärer icke kunna åberopas
såsom grund för denna bestämmelses bibehållande, då det i så fall skulle
vara lika tillämpligt på läroverkslärare och åtskilliga andra innehavare av
lärartjänster och grundlagsenligt även skulle hava på dem tillämpats. Och
någon skillnad i grundlagens bindande kraft kan icke heller uppkomma
av den omständigheten, att Konungens utnämningsrätt överlåtes på underordnad
myndighet.

Att man, i syfte att fortfarande kunna ställa alla seminariets ämneslärare
under fordran på bekännelse av den rena evangeliska läran, skulle
bibehålla seminariestadgans nuvarande bestämmelse om förpliktelse för
varje seminarieadjunkt att undervisa i kristendomskunskap, en bestämmelse
som svårligen skulle kunna tillämpas och väl knappast någon skulle vilja,
se tillämpad, torde icke rimligen kunna ifrågasättas. Kommittén är av
den uppfattningen, att den ifrågavarande, enligt kommitténs åsikt nödvändiga
förändringen i stadgandet om seminarieadjunkts konfessionella
ställning icke skall medföra någon större förändring i nuvarande förhållanden
eller någon ''särskild våda från religiös och kyrklig synpunkt. Kommittén
finner en sådan uppfattning bestyrkt av den erfarenhet, som vunnits
vid läroverken under den tid från år 1878, under vilken nu gällande

Seminariernas lärare.

;>58

stadgande där ägt bestånd. Och ej mindre tinner kommittén stöd för
samma uppfattning däri, att det konfessionella villkor, som ställts på
seminariernas ämneslärare icke ansetts kunna ställas på deras övningslärare,
icke ens på musiklärarna, och att något härav vållat missförhållande
icke kan sägas hava framträtt.

Att seminariets rektor icke tillhör främmande trosbekännelse är
naturligtvis i och för sig önskligt, men något särskilt stadgande härom
torde icke vara behövligt. Rektorstjänsten är en förtroendepost, som
Kungl. Maj:t tillsätter med hänsyn tagen till samtliga de egenskaper hos
de ifrågakommande personerna, vilka för tjänsten äro av betydelse, och
icke lärer därvid någon rimligen bliva förordnad eller utnämnd, som till
följd av grundlagens föreskrift skulle bliva förhindrad att deltaga i handläggningen
av frågor rörande religionsundervisningen vid läroanstalten
eller att utfärda tjänstgöringsbetyg för läraren i kristendomskunskap. —
Vad lärarna vid övningsskolan beträffar, är för dem i kommitténs förslag
det villkoret uppställt, att de skola vara behöriga för anställning som
lärare vid folkskola (stadgeförslaget § 156), varmed givetvis grundlagens
stadgande angående lärare i kristendomskunskap med avseende på dem är
tillgodosett- ■—-1 fråga slutligen om kommitténs tidigare nämnda förslag angående
möjlighet i vissa undantagsfall av rätt för Kungl. Maj:t eller seminariernas
centrala styrelse att till lärartjänst vid seminarium kalla i särskild
grad lämplig person, även om denne ej fyller formella kompetensfordringar
(stadgeförslaget § 161, jfr sid. 343), torde en bestämmelse av sådant innehåll
icke behöva åtföljas av en erinran om grundlagens nu berörda stadgande,
då i dessa fall ingen ansökan sker och den utnämnande myndigheten
icke lärer underlåta att tillse, att grundlagens bestämmelser bliva iakttagna.

Om insikter Den åsikten har ej sällan uttalats, att insikter i pedagogik, psykologi

tsasoM°all'' däri inbegripen, äro av sådan betydelse för en lärare vid en lärarbildnings *righetslill-

anstalt, att han för att vara lagligen behörig till tjänsten borde i detta
kor för ämne
slärare vid
seminarierna.

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder. 359

ämne äga större insikter än dem han erhållit dels genom den elementära
kurs i »psykologi samt pedagogikens teori och historia», som tillhör filosofisk
ämbetsexamen dels genom den teoretiska delen av provårskursen. För
en sådan åsikt saknas icke skäl. Kommittén har dock icke funnit sig böra
föreslå, att vitsord i pedagogik i filosofisk ämbetsexamen (eller filosofie
licentiatexamen) skulle fordras för behörighet till anställning som adjunkt
vid seminarium i annat fall, än då tjänsten avser undervisningsskyldighet
i detta ämne, varvid, såsom kommittén förut framhållit, ganska omfattande
insikter i ämnet äro behövliga. För sin uppfattning i denna fråga
kan kommittén delvis anföra det utlåtande, som kommittén under tidigaste
skedet av sin verksamhet på nådig befallning avgav i oktober 1906 över
universitetsexamenskommitténs betänkande, i vad detta betänkande rörde
folkskoleseminarierna. Med avseende på pedagogikens ställning i den föreslagna
filosofiska ämbetsexamen yttrade kommittén bland annat följande.

»I likhet med universitetsexamenskommittén finna kommitterade ämnet
pedagogik böra i filosofisk ämbetsexamen intaga samma ställning som
övriga fakultetsämnen, vilka icke äro att hänföra till s. k. skolämnen.
Kommitterade vilja dock hava betonat, att de härmed icke velat tilldela
pedagogiken en i jämförelse med sistnämnda ämnen ringare betydelse.
Läroämnet pedagogik, om dess studium rätt bedrives, är enligt kommitténs
mening av den betydelse för lärarens utbildning, att man väl kunde ifrågasätta,
huruvida det icke borde tillhöra varje lärares akademiska examen.
Vad som gör kommittén obenägen att framställa yrkande i sådan riktning,
är förnämligast övertygelsen därom, att ett akademiskt läroämne genom
att göras obligatoriskt och därmed påtvingas även dem, som därför ej hava
håg och fallenhet, ingalunda försättes i någon gynnsam ställning. . . . Icke
ens för seminariernas lärare bör därför pedagogiken göras till ett i deras
akademiska examen ingående tvångsämne, hur önskvärt det ock må anses,
att varje seminarielärare däri ägde mera djupgående insikt. Nära till
hands synes ligga att dock för seminarielärare låta detta ämne ingå i

Seminariernas lärare

360

filosofisk ämbetsexamen såsom ersättning för ett skolämne. Men då det
synts kommittén mindre välbetänkt att införa ämneskombinationer i filosofisk
ämbetsexamen, vilka för examinanden skulle medföra kompetens
allenast till seminarielärarbefattning och ej tillika till lärarbefattning vid
de allmänna läroverken, enär genom sådan åtgärd kretsen av dem, vilka
skulle kunna beräknas rekrytera seminarielärarkåren, bleve alltför begränsad,
har kommittén ej heller velat föreslå detta, Pedagogiken bör därför,
som sagt, ingå i filosofisk ämbetsexamen såsom ett fjärde ämne, och det
bör därvid kunna förenas med vilken ämnesgrupp som helst.»

Denna ställning såsom fritt valbart fjärde ämne i filosofisk ämbetsexamen
intager numera pedagogiken vid universitetet i Uppsala, varjämte
eu obligatorisk mindre kurs i ämnet, såsom nyss nämnts, tillhör samma
examen.

Om kommittén således icke funnit sig böra för seminarielärare i allmänhet
fordra mera omfattande insikter i pedagogik än dem, som iimå i
läroverkslärarnas utbildning, har kommittén dock ansett, att betydelsen
av sådana insikter för seminarielärarna bör i lagstiftningen betonas. Kommittén
har därför föreslagit, att i fråga om de »lärdomsförtjänster», som vid
tjänstetillsättning skola utgöra en av befordringsgrunderna, särskild hänsyn
skall tagas till sökandens insikter i pedagogik, även där detta
ämne icke tillhör den ifrågavarande tjänsten (stadgeförslaget § 147:i).

gliring1 vid ^°d ännu större skäl än i fråga om insikter i pedagogik skulle man av

{o»faHml«iseniinarieläraren kunria vilja fordra, att han ägde kännedom om folkskolan,
bnillkorlieför k<''''st sa(^an kännedom, som endast genom verksamhet som lärare i folkskola
tidTemina- kan förv&rvas. För uppställandet av en sådan fordran möta dock samma
nerna hinder, som nyss framhållits: man skulle därmed på ett betänkligt sätt be -

gränsa den krets, ur vilken seminariernas lärarkår rekryterades. Så betydelsefull
kännedom om folkskolan än är för seminarieläraren, kan man dock icke

anse den som eu ovillkorlig förutsättning för behörighet till anställning

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

3<il

soin lärare vid seminarium, så mycket mindre som seminarieläraren genom
sin befattning med övningsskolan vinner en erfarenhet, som i väsentlig
män kan ersätta bristen på omedelbar bekantskap med folkskolan. Att
fastslå föregående tjänstgöring i folkskola eller avlagd folkskollärarexamen
såsom behörighetsvillkor skulle därför i många fall kunna få till
följd, att en för seminariets behov mindre lämpad lärarkraft måste föredragas
framför en lämpligare, som eljest kunnat erhållas.

Men väl bör tjänstgöring vid folkskola ocli även avlagd folkskollärarexamen
tillmätas en icke oväsentlig vikt vid tillsättning av seminarielärarbefattningar.
Kommittén föreslår i sådant avseende, att tjänstgöring
vid folkskola, där den av vederbörande fullgjorts efter avlagd
folkskollärarexamen eller genomgånget provår, skall äga samma
betydelse som den tjänstgöring vid vissa läroanstalter, som nu är
stadgad såsom allmänt villkor för behörighet till adjunktsbefattning
vid seminarium (stadgeförslaget § 138; jfr det föreg. sid. 355).
Kommittén föreslår vidare, att tjänstgöring vid folkskola skall medräknas
vid värderingen av den förtjänst, som eu sökande äger i sin
tjänsteålder, samt att vid bestämmandet av ordningen mellan de sökande
jämväl avlagd folkskollärarexamen bör räknas som merit (stadgeförslaget
§ 147: i).

önskvärt är givetvis, att, oftare än nu är fallet, bland sökande till
ämneslärartjänster vid seminarierna måtte komma att finnas personer, som
genom lärarverksamhet vid folkskola vunnit omedelbar kännedom om folkskolans
ställning och behov. Gällande författning ställer emellertid bestämt
hinder för den, som icke avlagt folkskollärarexamen (eller småskollärarexamen),
att försöka sig som lärare i folkskola. Endast då särskilda
förhållanden föranleda undantag, må enligt folkskolestadgan (§ 25) annan
person kunna förordnas till vikarie, vare sig på ledig plats eller för tjänstledig
ordinarie lärare. Och enligt gällande bestämmelser för erhållande av
statsbidrag till avlöning av vikarie för lärare, som är tjänstledig till följd

46—082815 70. Folkunder v.-ko in. ber. 1. Folkskolesem. Band 1.

362

Seminariernas lärare.

Behörighet
för rektorstjänst.

Kompetens
för undervisning
i
hälsolära
{med alkohologi).

av sjukdom, (kungl. kung. den 1 juni 1900) beviljas sådant bidrag til!
avlöning av vikarie, som ej avlagt folkskollärarexamen, endast i det fall
att examinerad vikarie »ej kunnat erhållas». Kommittén har tidigare berört
detta förhållande (sid. 30) och vill, särskilt med hänsyn till seminariernas
nu påpekade intresse, uttala sin åsikt om det önskvärda däri, att
villkoren för behörighet till anställning som vikarie vid folkskola
måtte göras något mindre snäva. Om icke något visst mått av allmänbildning,
exempelvis studentbildning, bör anses kunna under i övrigt
gällande villkor berättiga till kortvarigare anställning som vikarie, synes
åtminstone den, som fullgjort stadgade prov för anställning som lärare vid
allmänt läroverk eller folkskoleseminarium böra kunna till vikarie förordnas.

De fordringar, som äro att ställa på rektor vid en läroanstalt, måste
framför allt avse de personliga egenskaper, vilka böra finnas hos den, som
skall vara duglig att leda läroanstaltens verksamhet och sköta de mångahanda
göromål, som tillhöra rektors ämbete. Frågan om hans behörighet
är därför i första rummet en personfråga, varför ock tillsättning av rektorstjänst
icke kan försiggå i enlighet med några lagstadgade befordringsgrunder.
Men dä rektor jämte sin verksamhet som läroanstaltens föreståndare
också skall bestrida undervisning som ämneslärare, är det tydligt,
att han icke får vara i saknad av den behörighet, som tillkommer ämneslärare
med samma tjänstgöring. Oavsett detta, är det önskligt, att han i
fråga om teoretisk och praktisk utbildning icke är underlägsen läroanstaltens
övriga lärare. För behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium
bör således fordras att hava fullgjort villkoren för att kunna utnämnas
till adjunkt vid sådant seminarium (stadgeförslaget § 134).

Om ett pal'' av de läroämnen, som enligt föreliggande förslag skulle
tillhöra seminariets undervisning, måste det sägas, att de endast i ofullständig
grad motsvaras av ämnen, som kunna ingå i filosofisk ämbetsexamen.
Det ena av dessa läroämnen är hälsolära.

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

363

Kommittén har i sitt förslag till undervisningsplan sammanfört hälsoläran
med biologien och angivit de skäl, som tala för denna anordning
(sid. 229). Kommittén har ock framhållit, att undervisning i hälsolära
i vissa fall kan tänkas anförtrodd åt gymnastikläraren i stället för åt läraren
i biologi samt att särskilda delar av undervisningen i ämnet lämpligen
kan överlämnas åt skolläkaren, där lian kan finna tid lör uppgiften (sid.
230, noten). Att biologiläraren med sina mera omfattande insikter i allmän
biologi och fysiologi samt sin pedagogiska utbildning och vana vid
naturvetenskaplig undervisning i regel skall äga större förutsättningar än
gymnastikläraren att sköta undervisningen i ämnet, torde vara uppenbart.
Men även i biologilärarens studier och utbildning, saknas väsentliga sidor
av det vetenskapliga innehåll, som ingår i hälsoläran.

Det synes kommittén uppenbart, att hälsolärans förekomst som undervisningsämne
vid seminarierna liksom vid de allmänna läroverken med

nödvändighet påkallar sådana anordningar av den akademiska undervisningen,
att tillfälle beredes åt studerande, som utbilda sig till lärare, att
vid universitetet studera hälsolära och däröver erhålla vitsord. Detta innebär
fordran på upprättandet av särskilda lärostolar i hälsolära
(hygien) vid universiteten och rättighet även för studerande tillhörande
den filosofiska fakulteten att erhålla undervisning i ämnet
och att få räkna sig däri erhållet vitsord till godo i filosofisk ämbetsexamen.
Den betydelse en sådan anordning måste få för seminarierna
och därigenom för hela folkundervisningen berättigar kommittén att livligt
förorda åtgärders vidtagande i sådan riktning och därmed i sin män stödja
det förslag, som i denna fråga av universitetsundervisningens målsmän
redan framställts.

I överensstämmelse med detta förslag och med särskild hänsyn till
seminarieundervisningens behov finner ock kommittén av vikt, att i en för
blivande lärare avsedd akademisk kurs i hälsolära den vetenskapliga
behandlingen av alkoholspörsmålet måtte komma att ut -

Seminariernas lärare.

364

göra eu väsentlig beståndsdel. I den hygieniska undervisningen i
seminarierna, skall enligt kommitténs kursplansförslag undervisningen om
alkoholens verkningar och betydelse för den enskilde och för samhället
utgöra en viktig del av lärarens uppgift.

Att för närvarande såsom nödvändigt kompetensvillkor för lärare
i biologi och hälsolära vid seminarierna uppställa fordringar på insikter
gående utöver dem, som i filosofisk ämbetsexamen kunna vitsordas,
låter sig emellertid icke; göra. Kompetensanspråken för dessa lärare äro
redan förut jämförelsevis stora, då läroämnet biologi vid seminarierna liksom
vid de allmänna läroverken motsvaras av två akademiska examensärnnen,
botanik och zoologi. Vad den sökande utöver den lagstadgade behörigheten
kan äga av insikter till förmån för sin uppgift som undervisare i
hälsolära, kommer naturligtvis vid tjänstens tillsättning att räknas honom
som mycket avsevärd merit. Man torde kunna vara berättigad att vänta,
att den, som ämnar söka tjänst som lärare i biologi och hälsolära vid ett
seminarium eller redan erhållit sådan befattning, skall låta sig angeläget
vara att genom självstudier och genom anlitande av de utbildningsmöjligheter,
som stå honom till buds, söka göra sig allt mera skicklig att bestrida
de olika sidorna av den hygieniska undervisningen. Man kan ock hoppas,,
att tillfällen skola komma att beredas lärarna att utan kännbarare ekonomiska
uppoffringar genomgå under vetenskaplig ledning ställda feriekurser
i hälsolära. På föranstaltande av Centralförbundet för nykterhetsundervisning
och med av riksdagen beviljade medel hava dylika kurser, avsedda
icke minst för lärare vid seminarierna, nu under en följd av år varit anordnade
och, såsom det synes, väl motsvarat sitt syfte.

Kompetens Svårigheter liknande dem, som gälla hälsoläran, föreligga ock i fråga

för under- . . , . . .

visning i om det av kommittén pa seminariernas undervisnmgsplan uppförda nya
ekonomilära. .

ämnet ekonomilära.

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

3 (in

Det är givetvis önskvärt, att kompetensen, i vad beträffar den teoretiska
utbildningen, för lärarbefattning i ekonomilära så mycket som möjligt
ansluter sig till den, som är gällande för övriga lärarbefattningar vid
seminarierna. Om möjligt bör därför filosofisk ämbetsexamen utgöra
kompetens för lärarbefattning i ekonomilära. Härvid möter emellertid den
svårigheten, att varken nationalekonomi eller statistik — de två universitetsämnen,
som närmast kunna tänkas förbereda för den ifrågavarande lärarverksamheten
— i den filosofiska examensstadgan äro upptagna bland
fakultetens examensämnen och att följaktligen filosofisk ämbetsexamen ej
heller givit dem någon särskild plats inom sina fjorton ämnesgrupper.

Denna svårighet är dock numera så till vida övervunnen, som de
filosofiska fakulteterna i Uppsala och Lund med stöd av den nämnda
stadgan § 2, sista inom., begärt och af Kungl. Maj:t erhållit tillstånd att
upptaga de nämnda ämnena bland examensämnena i alla filosofiska examina.
Dock kvarstår den olägenheten, att intetdera ämnet kan ingå bland de
obligatoriska ämnena i någon av filosofiska ämbetsexamens ämnesgrupper
— i vilka ämnen till stor del fordras överbetyg — utan måste bliva ett
biämne vid sidan av dessa. Förhållandet torde också vara, att nationalekonomi
och statistik sällan om någonsin medtagas i filosofisk ämbetsexamen,
i det att de som studera dessa ämnen föredraga att avlägga filosofie
kandidatexamen, där ämneskombinationen är alldeles fri.

För den händelse ekonomilära kan tänkas komma att tillsamman med
ett annat ämne ingå i adjunktur vid seminarierna, torde alltså en på bestämt
sätt sammansatt filosofisk ämbetsexamen kunna tillfredsställa seminariernas
behov. Bestämmer man sig åter för att överlämna undervisningen
åt extra lärare, torde ej blott personer, som avlagt sådan filosofisk ämbetsexamen,
utan äfven de som tagit en filosofie kandidatexamen av motsvarande
beskaffenhet eller en likartad statsvetenskaplig examen, om en sådan
kommer till stånd, böra tillerkännas formell kompetens, då de senares

Seminariernas lärare.

366

reella kompetens i hithörande ämnen som regel torde befinnas vara större
och ej mindre.

Undersöker man då närmare, vilka ämnen i ifrågavarande examina
som böra utgöra förutsättning för kompetens till lärarbefattning i ekonomilära,
är nationalekonomi tydligen självskrivet. Man kunde blott ifrågasätta,
huruvida studierna i detta ämne lämna tillräcklig kännedom om de
faktiska ekonomiska förhållanden, vari eu seminarielärare i ekonomilära
skall undervisa. Men så är otvivelaktigt förhållandet vid några av våra
högskolor, och tendensen till eu mera konkret behandling av nationalekonomien
är över huvud omisskännlig samt kommer ytterligare att befordras
genom antagande av nu föreliggande förslag. Det torde för övrigt
ej vara lämpligt eller ens möjligt att uppställa en ovillkorlig fordran på
att en blivande lärare skall vid universitetet ha förvärvat alla de kunskaper
han behöver för sin blivande undervisning; i detta ämne liksom i det
nyssnämnda ämnet hälsolära och för övrigt mer eller mindre i alla ämnen
bör han kunna genom självstudier, idkade i samband med den praktiska
lärarverksamheten, fortsätta och fullständiga sin utbildning. Visserligen
vore det tänkbart att åstadkomma en komplettering av de inom nationalekonomien
inhämtade kunskaperna genom att även fordra upptagande i
examen av ämnet stastitik, i synnerhet då det ej kan vara tvivel om att
insikter i detta ämne skulle vara den blivande läraren till gagn. Det synes
dock vara olämpligt att göra detta ämne obligatoriskt för en lärare i
ekonomilära, då ämnet givetvis är av mindre vikt för honom än nationalekonomien
och det möter svårigheter att bereda plats redan för ett av
dessa två ämnen i filosofisk ämbetsexamen.

För läraren i ekonomilära synes därför böra fordras minst betyget
Med beröm godkänd i ämnet nationalekonomi i någon av förut angivna
examina.

Det nu sagda gäller de ekonomiska insikter, som fordras för läraren
i fråga. Däremot ställer det sig annorlunda med avseende på hans behov

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

3(i7

av tekniska insikter särskilt på jordbrukets område, i det att dessa äro av
väsentligt annat slag än hans övriga akademiska kunskapsmaterial och
därför ej kunna tänkas inhämtade endast genom självstudier, om hans
undervisning skall få något värde. Då det måste anses uteslutet, att universitetsundervisning
i hithörande frågor över huvud skall kunna anordnas
inom de statsvetenskapliga studiernas ram, synes den enda möjligheten
vara, att den blivande läraren genomgår en elementär agronomisk kurs
vid något av våra lantbruksinstitut och att man allstå för kompetens fordrar,
jämte akademisk examen, godkänt prov vid lantbruksinstitut i de
ämnen, som en sådan kurs lämpligen kan anses böra omfatta. Då lantbruksinstituten
båda ligga helt nära våra två universitetsstäder, synes denna
anordning ej böra stöta på några svårigheter.

Vill man för den lärare, som skall bestrida undervisningen i ekonomilära
vid seminarierna, uppställa bestämda kompetensfordringar, vilka
innebäi*a säkerhet för att han behärskar lärokursen, sådan den av kommittén
föreslagits, bör man således fordra, att han dels förvärvat sig insikter
i nationalekonomi, bedömda med vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver
i av honom avlagd filosofisk ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen,
dels ock vid lantbruksinstitut genomgått en elementär agronomisk
kurs och avlagt godkänt prov i de ämnen, som i eu sådan kurs
böra ingå.

Det ä,r dock uppenbart, att, om man under nuvarande förhållanden
uppställde dylika fordringar såsom oeftergivligt villkor vare si? för ordinarie
eller för extra ordinarie anställning, man näppeligen skulle finna de för undervisningens
uppehållande behövliga lärarkrafterna. Tillsvidare måste man
därför avstå från att stadga bestämda kompetensfordringar och i
stället lämna seminariernas myndigheter frihet att begagna de tillfälliga utvägar,
som kunna erbjuda sig för undervisningens uppehållande. Detta innebär
ock, att man tillsvidare icke beräknar ordinarie lärare för ekonomiläran
utan låter undervisningen däri bliva besörjd av extra ordinarie lärarkrafter.

Seminariernas lärare.

.''>68

Att man icke skulle finna för den ifrågavarande uppgiften intresserade
och lämpliga personer torde icke vara att befara. De fakta och spörsmål,
som ekonomiläran avhandlar, åro i våra dagar föremål för ett stigande
intresse. Delvis falla de inom områden, som icke äro främmande för den,
som från nutida vetenskapliga synpunkter idkar juridiska eller historiska
eller geografiska studier, till stor del äro de väl bekanta för den modernt
bildade affärsmannen och teknikern. Särskilt torde lärarfrågans ordnande
underlättas, om undervisningen delas på två lärare, exempelvis så, att de
övervägande ekonomiska partierna av ämnet överlämnas åt den ene av
dem, de mera tekniska åt den andre.

Att de svårigheter för ekonomiläran, som nu ligga i bristen på fullt
kompetenta lärarkrafter, i framtiden skola bliva mindre eller helt undanröjas,
därom torde man kunna hysa grundad förhoppning. Nationalekonomien
skall alltmera vinna insteg bland den filosofiska fakultetens ämnen
vid universiteten, och anordningar skola helt visst kunna träffas, som minska
det avstånd, som hos oss ännu förefinnes mellan de akademiska och
de tekniska studierna. Till förändringar i sådan riktning bör tillvaron av
det ifrågavarande nya läroämnet vid seminarierna i sin män bidraga.

Befordringsgrunder
vid
tillsättning
av ämnestärartjän8
ter.

Sedan gammalt gäller vid tillsättning av seminarie- och läroverkslärartjänster
tre befordringsgrunder. Deras ordningsföljd och i det närmaste
deras ordalydelse äro desamma i seminariestadgan och i läroverksstadgan,
nämligen: 1) »skicklighet och nit i ungdomens undervisning och
handledning»; 2) »lärdomsförtjänster, särskilt i de ämnen som höra till den
ifrågavarande tjänsten»; 3) »längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring».
I fråga om lektorstjänst skola lärdomsförtjänster såsom befordringsgrund
likställas med undervisningsskickligheten; i fråga om adjunktstjänster
skola enligt läroverksstadgan de tre befordringsgrunderna gälla i den
anförda ordningen, varvid en mindre underlägsenhet enligt eu föregående
befordringsgrund må kunna uppvägas av ett större företräde enligt en

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

361*

senare. Seminarietjänsterna äro i detta avseende likställda med adjunktstjänsterna
vid läroverken och böra i enlighet med synpunkter, som kommittén
i det föregående hävdat, fortfarande så förbliva.

I lydelsen av den första befordringsgrunden har kommittén icke föreslagit
någon ändring. Den andra befordringsgrunden, har av skäl, som i
det föregående anförts, i kommitténs stadgeförslag följande formulering:
»lärdomsförtjänster, särskilt i de ämnen, som höra till den ifrågavarande
tjänsten, samt i pedagogik», varjämte förut (sid. 354) nämnt tillägg gjorts
angående vitsord, som erhållits vid Högre lärarinneseminariet. I fråga
om den tredje har kommittén angivit de läroanstalter, vid vilka den tjänstgöring,
som är att taga i betraktande, skall vara fullgjord, och därvid
upptagit dels de i läroverksstadgan nämnda, dels ock, såsom i det föregående
sagts, folkskolorna. Den hänsyn, som, enligt vad ovan yttrats,
synts kommittén böra tagas till avlagd folkskollärarexamen, har i stadgeförslaget
icke hänförts till någon viss befordringsgrund, utan ställts vid
sidan såsom ett bidrag bland andra vid bedömandet av de sökandes inbördes
företräde. Ett annat dylikt bidrag är enligt gällande och i förslaget
bibehållet stadgande den hänsyn, som i vissa fall bör tagas till »behovet
av yngre och friskare krafter för tjänstens bestridande». Slutligen
har kommittén föreslagit, att vid tillsättning av för kvinnlig innehavare
avsedd adjunktstjänst hänsyn må, där så prövas behövligt, kunna tagas
till sökandes lämplighet som biträdande föreståndarinna.

De ifrågavarande bestämmelserna återfinnas i stadgeförslaget § 147.

* *

De av kommittén föreslagna kompetensbestämmelserna för övnings- Allmänna

c 1 •'' behörighets lärare

återfinnas i stadgeförslaget § 151. villkor för

° ° # övnings Gällande

seminariestadga anger som allmänt behörighetsvillkor för lärare.
lärare i övningsämne vid seminarium »att vara känd för gudsfruktan och

47—082815. Folkunder v.-kom. bet I. Folkskolesem. Band 1.

370

Seminariernas lärare.

goda seder». Kommittén har ansett det vara riktigast och lämpligast att
låta jämväl övriga allmänna behörighetsvillkor, som gälla för
ämneslärare, också gälla för övningslärare (sid. 354 tf.). Detta så
mycket mera, som kommittén finner övningslärarna intaga samma ställning
till eleverna och äga samma betydelse i läroanstaltens arbete som ämneslärarna
och med hänsyn därtill föreslår lika fast anställning för de förra
som för de senare (sid. 386).

Den fasta anställning, som enligt kommitténs förslag skulle tillkomma
övningslärarna, har föranlett kommittén att även för dessa lärare såsom
allmänt behörighetsvillkor uppställa fordran på minst två års föregående
tjänstgöring. Sådan tjänstgöring må enligt den föreslagna bestämmelsen
kunna hava ägt rum vid vilken eller vilka som helst av de under offentlig
kontroll stående läroanstalterna och innefatta övningslärarverksamhet
eller annan lärarverksamhet.

Slutligen har kommittén ansett det nödvändigt att av den, som skall
anställas som ordinarie övningslärare vid ett seminarium, fordra ett visst
mått av allmänbildning. Genom 1905 års låroverksstadga uppställdes
som fordran på lärarna i teckning och musik vid de allmänna läroverken,
att de jämte sin fackliga utbildning skulle äga eu viss allmänbildning, i det att
de skulle »antingen hava avlagt realskolexamen eller genom intyg av vederbörande
lärare vid allmänt läroverk hava stvrkt si<r ä<ra motsvarande
kunskaper». Stadgandet härom torde hava tillkommit på hemställan av
senaste läroverkskommitté, som ansett det vara »en uppenbar fördel — ej
minst för disciplinens upprätthållande — att lärarna i dessa ämnen äga en
allmänbildning, som åtminstone ej är mindre än de lärjungars, vilka stå
i begrepp att lämna realskolans högsta, klass», och fördenskull föreslagit,
att för dem skulle som kompetensfordran uppställas avlagd realskolexamen
eller studentexamen. Någon motsvarande bestämmelse för lärarna i gymnastik
vid läroverken har icke ansetts behövlig, då fordringarna för inträde

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

371

vid Gymnastiska centralinstitutet i fråga om dessa lärare gåve säkerhet för
en fullt tillfyllestgörande allmänbildning.

Eu dylik fordran på ett ej allt för ringa mått av allmänbildning hos
lärarna i de nu nämnda övningsämnena är naturligtvis ett behov, ej mindre
då det gäller seminarierna, än då det gäller de allmänna läroverken.
Ocli den måste vid seminarierna utsträckas även till lärarna i övriga där
förekommande övningsämnen: trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete,
således bliva eu allmän kompetensfordran för övningslärarna. Kommittén
har sålunda föreslagit, att för behörighet till lärarbefattning i övningsämne
skall fordras »att hava genom betyg över avlagd examen eller annat intyg styrkt
sijjf äga eu allmänbildning, minst svarande mot i realskolan meddelade
kunskaper». Undantag från denna bestämmelse har kommittén dock ansett
kunna göras för lärare, vars undervisningsskyldighet omfattar allenast den
praktiska delen av ämnet trädgårdsskötsel.

Som särskilt villkor för lärare i teckning vid seminarierna fordras
redan nu samma fackutbildning, som är stadgad för teckningslärare vid
gymnasierna, eller »att hava nöjaktigt genomgått den vid Tekniska skolan
i Stockholm anordnade högre undervisningskurs för teckningslärare».
Detta villkor bör givetvis bibehållas. Till detsamma har kommittén i sitt
stadgeförslag i likhet med läroverksstadgan fogat villkoret »att hava nöjaktigt
genomgått provkurs i enlighet med de föreskrifter, som därom
framdeles varda meddelade». För närvarande synas i samband med de
blivande teckningslärarnas konstnärliga och tekniska utbildning vissa åtgärder
vidtagas för deras utbildning även i pedagogiskt avseende. Men
om den av läroverksstadgan i utsikt ställda provkursen blir förverkligad,
är det givetvis högst önskligt, att även de blivande seminarielärarna i
ämnet erhålla den pedagogiska utbildning, som en sådan kurs kan skänka.
Sannolikt skola de för sin speciella uppgift därutöver bliva i behov av
viss utbildning, som man får söka sörja för genom anordnande av sär -

Särskilda
behörighetsvillkor
för
lärare i teckning.

Seminariernas lärare.

Särskilda
behörighetsvillkor
för
lärare i musik.

372

skilda smärre kurser. 1 synnerhet är därvid att tänka på den s. k. åskådningsteckningen,
som utgör en viktig sida av teckningsundervisningen i
seminariet.

Kompetensfordringarna för lärarna i musik vid seminarierna äro enligt
gällande bestämmelser såtillvida större än för musiklärarna vid de
allmänna läroverken, som de förra skola vid Musikkonservatoriet hava
erhållit »goda vitsord» ej blott i de konstarter, som ingå i den för de
senare föreskrivna prövningen för behörighet till lärarbefattning i musik,
utan jämväl i orgelspelning. Denna större fordran är betingad av den
omfattning, som musikundervisningen har vid seminarierna, och måste
därför upprätthållas. Kommittén har i överensstämmelse härmed föreslagit,
att för behörighet till musiklärarbefattning vid seminarierna skall
fordras att vid Kung], musikkonservatorium hava avlagt musiklärarexamen
och organistexamen.

De instrument, som tillhöra den för alla seminarieelever gemensamma
lärokursen i musik, äro orgelharmoniet och pianot. Kunde man räkna på
att alltid erhålla elever med säkert gehör och i allmänhet större musikalisk
begåvning, vore för undervisningen i ett folkskoleseminarium otvivelaktigt
fiolen att föredraga framför dessa båda, såväl med hänsyn till elevernas
allmänna musikaliska utbildning som med hänsyn till det folkliga musiklivets
höjande. Nu kan man icke bygga på en dylik förutsättning, men
man måste finna det högst önskligt, att de elever, som verkligen äga den
för fiolspelning behövliga musikaliska begåvningen, måtte kunna, om de så
vilja, erhålla undervisning i fiolspelning under sin seminarietid. Skall
åter detta bliva möjligt, maste seminariets musiklärare själv äga utbildning
i denna konstart. Att göra detta till en ovillkorlig kompetensfordran för
musikläraren skulle dock enligt kommitténs åsikt kunna medföra ett tillbak
asättande av de mera huvudsakliga synpunkterna för hans behörighet.
Kommittén har därför stannat vid att föreslå samma bestämmelse, som

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

läroverksstadgan härvidlag upptagit, nämligen att vid jämförelse mellan
flera sökande avseende även bör fästas vid intyg från Musikkonservatoriet
om kunskap i fiolspelning.

Liksom i fråga om teckningslärarna föreslår kommittén vidare i överensstämmelse
med läroverksstadgan, att musiklärarna för erhållande av ordinarie
anställning skola hava »nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet
med föreskrifter, som därom framdeles varda meddelade». Anmärkas bör
emellertid, att icke heller beträffande dessa lärare den pedagogiska sidan
av utbildningen numera kan sägas vara förbisedd vid den läroanstalt, där
de erhålla den huvudsakliga utbildningen för sin lärarverksamhet. Den
övning att undervisa, som de där erhålla, avser dock huvudsakligen det
tidigaste skolstadiet och motsvarar således endast delvis det föreliggande
behovet.

Frågan om gymnastiklärarnas utbildning är för närvarande föremål Särskilda

. . . . behnrighets för

utredning av en särskilt för ändamålet tillsatt kungl. kommitté. I villkor för

lärare i

här föreliggande förslag har därför intet annat behörighetsvillkor för dessa gymnastik.
lärare blivit framställt än det nu gällande: »att hava genomgått fullständig
gymnastiklä rarkurs vid Gymnastiska centralinstitutet och däröver erhållit
betyg». Frågan om möjligheten av annan utbildningsgång för gymnastiklärarna
än den nu förekommande har visserligen inom kommittén
varit föremål för överläggning, varvid uttalanden gjorts i den riktning,
att utbildningen till gymnastiklärare lämpligen skulle kunna tänkas
förenad med utbildning till ämneslärare (se det följande sid. 381), men
kommittén har av angivet skäl icke ansett sig behöva eller böra ingå
i närmare behandling av frågan. Att denna är av stor betydelse särskilt
för seminarierna är uppenbart. Gymnastikläraren vid ett seminarium
har sig förelagt icke blott att arbeta för elevernas hälsa och kroppsliga
utveckling utan ock att utbilda dem till att i sin ordning kunna tjänstgöra
som gymnastiklärare. Med avseende på de för hans verksamhet be -

374

Seminariernas lärare.

hövliga förutsättningarna vill kommittén här endast erinra om den utvidgning
av gymnastikundervisningens program, som innebäres i kommitténs
förslag om leken och idrotten såsom en däri fast inordnad beståndsdel,
en utvidgning som väsentligen ökar gymnastiklärarens betydelse för
elevernas fysiska och moraliska vård och uppfostran.

behörighet*- Det *iar 1 annat sammanhang (sid. 189) framhållits, att med avseende

lärare i träd- trädgårdsskötselns ställning vid seminarierna frågan om lärarnas kom gårdsskötsel.

petens är av stor betydelse. Gynnsammast för undervisningen är naturligtvis,
om de båda sidorna av läroämnet, den teoretiska och den praktiska,
kunna sammanhållas i en lärares hand. Av läraren i trädgårdsskötsel bör
därför som regel fordras, att han äger både teoretiska och praktiska insikter
i sitt ämne. Men han måste dessutom äga, jämte ett visst mått
av allmänbildning, någon pedagogisk förfarenhet. Denna sistnämnda kan
han tänkas i de flesta fall komma att förvärva sig under den föregående
tjänstgöring av minst två år, som för honom liksom för andra lärare
skall utgöra ett allmänt villkor för ordinarie anställning och som väl i
flertalet fall kommer att fullgöras vid något, seminarium. Den föreslagna
kompetensbestämmelsen innehåller, att han förmedelst genomgången utbildningskurs
i ämnet eller annorledes skall hava förvärvat god kunskap
och erfarenhet i vad till trädgårds anläggning och vård hörer samt erforderlig
undervisningskicklighet.

Någon bestämd utbildningskurs finnes icke att hänvisa till, vilket
tyder på en för trädgårdsskötselns ställning vid seminarier och folkskolor
kännbar brist. Att från statens sida åtgärd måtte vidtagas för att
bereda lämplig utbildning åt blivande lärare i trädgårdsskötsel
vid seminarierna är ock en hemställan, som kommittén finner sig böra
göra. De nyupprättade statsunderstödda trädgårdsskolorna vid Alnarp och
Adelsnäs samt i Härnösand meddela i sina tvååriga kurser eu helt visst
god yrkesutbildning i ämnet. Men vad som saknas är en lärokurs, som

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

37 a

åt personer, vilka vid dessa skolor eller annorstädes förvärvat sig yrkesutbildning
och vilka äga den för anställning som övningslärare vid seminarium
erforderliga allmänbildningen, gåve utbildning i pedagogisk trädgårdsskötsel
till en omfattning, som motsvarade seminariernas behov. I
detta sammanhang må erinras om de för folkskollärarnas fortbildning i
det ifrågavarande ämnet avsedda kurser, som under en följd av år varit
anordnade vid Nääs och vid Adelsnäs, samt om den av staten understödda
kursen vid Rimforsa, avseende utbildning av lärarinnor i trädgårdsskötsel
för småbrukets behov. Den för blivande seminarielärare önskvärda lärokursen
bör tydligen äga större omfattning än dessa kurser och bygga på
en grundligare yrkeskunnighet hos sina elever. Många skäl synas tala
för Nääs såsom den lämpligaste platsen för dess förläggning.

Behörighetsvillkoren för slöjdlärare hava av kommittén formulerats
på liknande sätt som de ovan angivna behörighetsvillkoren för lärare i
trädgårdsskötsel. För lärare i manlig slöjd äga vi i Nääs en erkänt god
utbildningsanst-alt. Dess kurser avse dock egentligen endast utbildningen
av slöjdlärare för folkskolornas behov och ha hittills icke upptagit vare
sig pappslöjd eller metallslöjd utan begränsat sig till den egentliga träslöjden,
(varvid undervisning i svarvning under senare tiden dock icke
förekommit). Man kan hoppas, att dess undervisning skall komma att
utsträckas till att omfatta alla de nämnda slöjdarterna och anpassas även
efter de större fordringar, som måste ställas på slöjdlärare vid seminarierna.
Att för närvarande i stadgan fastslå genomgången kurs vid
Nääs slöjdlärarseminarium såsom kompetensfordran vore icke lämpligt.
Den föreslagna kompetensbestämmelsen, som i det närmaste överensstämmer
med den nu gällande, fordrar, att den sökande till slöjdlärartjänst
vid seminarium skall förmedelst genomgången utbildningskurs eller annorledes
hava förvärvat god färdighet och undervisningsskicklighet i de slöjd -

Särski lita
behörighetsvillkor

för lärare
i manlig
slöjd.

376

Seminariernas lärare.

arter, vari vid seminariet meddelas undervisning. Dessa slöjdarter äro
enligt kommitténs kursplan tre: pappslöjd, träslöjd och metallslöjd.

Särskilda De två läroämnen, som ingå i det husliga arbetet, nämligen kvinn hetsvillkor

lig slöjd och hushållsgöroinål, kunna, enligt vad i föregående avdelninoför
lära- ° ° °

rinna i hus- av detta kapitel blivit sagt, tänkas förenade i en och samma lärarinnas
ligt arbete. 0

hand eller ock överlämnade vart och ett åt särskild lärarinna.

Med avseende på lärarinnan i kvinnlig slöjd kan åt behörighetsvillkoren
givas alldeles samma lydelse som med avseende på läraren i manlig
slöjd. Kommittén har i annat sammanhang erinrat om att det i fråga
om den förra ej mindre än om den senare gäller, att yrkeskunnighet ensamt
för sig icke gör tillfyllest. Skall lärarinnan förmå att förvärva aktning
åt sitt ämne och att låta dess mångsidigt uppfostrande betydelse
komma till sin rätt, behöver hon med fackmässig insikt förena ett visst
mått af pedagogisk och allmän bildning.

Den framställning, som av läroverksöverstyrelsen i augusti 1911
gjorts angående utbildningen av handarbetslärarinnor vid statsunderstödda
skolor, förordar eu facklig utbildning meddelad genom eu kurs på minst
36 veckor, därvid undervisning erhålles i »metodiska skolarbeten (stoppning,
lappning, stickning och dylikt) linne-, kläd- och maskinsömnad, konstsömnad,
fackteckning, stillära och materiallära samt pedagogik och metodik»,
och såsom villkor för tillträde till denna kurs en allmänbildning vitsordad
genom realskolexamen eller åtminstone genom betyg från näst högsta
klassen av flickskola, som har fem klasser över folkskola, eller motsvarande
utbildning. I denna framställning återfinnas således samma huvudsynpunkter,
som kommittén för sin del velat göra gällande. Klart är, att
en kurs för blivande lärarinnor i kvinnlig slöjd vid folkskoleseminarierna
bör vara betydligt mera omfattande än den av läroverksöverstyrelsen skisserade,
eftersom seminarielärarinnan skall undervisa lärjungar, som redan

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

377

före inträdet vid seminariet böra besitta en färdighet, icke mycket underlägsen
den, som förvärvas i en högre flickskola.

För ändamålet fullt lämpade utbildningsanstalter synas icke för närvarande
förefinnas. Den för meddelande av metodisk elementarundervisning
i kvinnlig slöjd oundgängliga färdigheten i handarbete och den för
undervisning i allmänhet behövliga pedagogiska utbildningen torde dock
kunna vinnas exempelvis i handarbetsseminariet vid Maria Nordenfelts
kvinnliga yrkesskola i Göteborg eller i Hulda Lundins kurs i Stockholm
eller i andra därmed jämförliga kurser, om dessa i likhet med vad som
redan skett med de nyssnämnda utvidgas för att motsvara läroverksöverstyrelsens
härovan anförda krav. Men den större yrkesskicklighet å ena
sidan, den praktiska duglighet och självständighet i uppfattningen av ämnets
behandling- å andra sidan, vilka man bör fordra av seminarielärarinnan,
torde icke kunna vinnas endast genom en kurs av nyssnämnda art och
omfattning. Härför fordras otvivelaktigt någon tids sysselsättning med
verkligt yrkesarbete inom någon eller några av ämnets grenar, exempelvis
under genomgående av en minst ettårig kurs vid någon av staten
understödd fackskola, såsom t. ex. Handarbetets vänners sy- och vävskola
i Stockholm. Fn dylik kurs, i förening med eu kurs i metodisk elementär
handarbetsundervisning av förut nämnda omfattning, torde kunna giva det
väsentligaste av den fackliga utbildning, som en slöjdlärarinna vid ett
seminarium måste äga.

För en blivande lärarinna i hushållsgöromål (huslig ekonomi) finnas
numera i vårt land av staten understödda läroanstalter, som äro väl ägnade
att giva henne den behövliga utbildningen, t, ex. Fackskolan för
huslig ekonomi i Uppsala, Högre lärarinneseminariets hushållsskola i Stockholm,
Rimforsa lanthushållningsskola in. fl. Att hava genomgått någon
sådan läroanstalt skall enligt kommitténs förslag i fråga om lärarinna i
hushållsgöromål vid seminarium utgöra villkor för anställning.

48—082815 66. Folkunderv.-koin. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

378

Seminariernas lärare.

En lärarinna, vars tjänstgöringsskyldighet skall omfatta hela läroämnet
husligt arbete, måste tydligtvis fylla kompetensfordringarna såväl
för lärarinnan i kvinnlig slöjd som för lärarinnan i hushållsgöromål. '')

Om tjänst- Liksom i fråga om ämneslärarna så måste ock i fråga om övnings göring

vid , . „ ,

folkskola lärarna kännedom om folkskolan anses vara av stor betydelse för under righetsvill-

visningsarbetet i seminariet. Samma skäl föreligga dock i båda fallen mot
ningslärare. tanken på att göra föregående lärarverksamhet vid folkskola till koraperingsgrun-
tensfordran. Kommittén har, såsom ovan nämnts, bland de allmänna behörighetsvillkoren
för ordinarie anställning som övningslärare även upptagit
fordran på två års föregående väl vitsordad tjänstgöring och med avseende
på de läroanstalter, vid vilka sådan tjänstgöring kan vara fullgjord,
utsträckt bestämmelsen till att gälla varje under offentlig kontroll stående
läroanstalt. Häri äro då även folkskolorna inbegripna, vadan övnings J)

Med avseende på anordningar för utbildningen av lärarinnor i husligt arbete —
handarbete och hushållsgöromål — för seminarierna och högre skolstadier i allmänhet har
man i vårt land gjort mindre än på många håll i utlandet.

Högst i anseende stå ämnets båda grenar antagligen i vissa av Nordamerikas förenta
stater, t. ex. i New York, där »Home arts* och »Home Science» kunna ingå i den första av
de akademiska examina (»Bachelor of Arts» eller »Bachelor of Science»). — I Frankrike och
Belgien fordras för att få undervisa i husligt arbete vid högre folkskolor och seminarier att
efter avlagd folkskolelärarinneexamen (i hvilken ingår såväl handarbete som hushållsgöromål)
hava tillbragt minst ett år vid fackskola och avlagt facklärarinneexamen i endera av de
nämnda grenarna. — I Preussen fordras för kompetens till att undervisa i folkskola, att
hava avlagt facklärarinneexamen. Denna kräver genomgång av en högre flickskola och ettårig
kurs (40 veckor om 30 timmar) i någou av statens egna fackskolor eller godkänd enskild
sådan. För kompetens till högre flickskolor fordras »högre fackskoleexamen», som förutsätter
minst ett års ytterligare utbildning. Skall lärarinnan undervisa i fortsättningsskola (Fortbildungssehule),
måste hon därtill arbeta minst V2 år i verkligt yrkesarbete (handarbetslärarinnan
i någon större beklädnadsaffär e. d. och lärarinnan i hushållsgöromål t. ex. i en restaurant),
och först sedan hon därefter under ett år åhört lektioner och undervisat vid eu för detta
ändamål godkänd skola, erhåller hon sitt lärarinnediplom. — I Baden och Schweiz kräver
utbildningen för lärarinnor i högre läroanstalter 2lfs år efter genomgången högre flickskola.
Även i England och Skottland kräver utbildningen 2 till 21/s år.

I alla de ovannämnda utbildningsanstalterna omfattar handarbetslärarinnans utbildning
utom de olika sömnadsarterna även teckning, räkning, materiallära, pedagogik m. m.
Den examen, vartill undervisningen förbereder, står i flertalet av de nämnda länderna under
sträng kontroll och omfattar ingående prov till utrönande såväl av examinandens egen praktiska
yrkesskicklighet som av hennes pedagogiska förmåga.

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

379

läraren liksom ämnesläraren har möjlighet att fullgöra den för behörighet
erforderliga tjänstgöringen även vid folkskola.

De befordringsgrunder, som gälla vid tillsättning av ämneslärarbefattningar,
synas kommittén böra i tillämpliga delar gälla även vid tillsättning
av övningslärartjänster. Därvid kommer då i senare fallet såväl
som i det förra avlagd folkskollärarexamen att räknas såsom merit (stadgeförslaget
§ 154:3).

* *

övning sskolläraren skall vara folkskollärare. Han skall således först }Btehii-rijj''
och främst fylla de fordringar, som folkskolestadgan föreskriver för f°r lärare

• _ _ ° ° vid övnings behörighet

till ordinarie anställning vid folkskola, d. v. s. enligt »kola.
denna stadgas § 18: »att vara känd för gudsfruktan och sedlig vandel samt
äga den stadga i karaktären och den foglighet i lynnet, som ungdomens
ledning kräver; att hava undergått godkänd avgångsexamen vid något
statens folkskollärarseminarium; samt hava uppnått tjuguett års ålder».

Enligt kommitténs åsikt bör han med avseende på ålder och kroppsbeskaffenhet
även fylla de behörighetsvillkor, som i dessa avseenden
gälla för övriga lärare vid seminariet, och i likhet med dessa
jämväl hava fullgjort villkoret om minst två års föregående tjänstgöring.
Med sistnämnda fordran stämmer ock överens den höjning av
åldern för ordinarie anställning från 21 till 23 år, som innebäres i förutnämnda
fordran på samma lägsta ålder, som övriga seminariets lärare
skola äga (stadgeförslaget § 156).

Den föregående tjänstgöring, vilken i fråga om lärare vid övningsskola
bör fordras som kompetensvillkor, skall givetvis vara fullgjord vid folkskola,
med full tjänstgöring, på eget ansvar och efter avlagd folkskollärarexamen.
Ty det är framför allt förvärvad erfarenhet och skicklighet som
folkskollärare, som övningsskolläraren skall göra fruktbringande i sitt
arbete vid seminariet.

380

Seminariernas lärare.

Men i detta arbete möter honom en alldeles ny uppgift, tillika den
svåraste han som lärare vid övningsskola har att fullgöra: handledningen
av seminarieeleverna. Lämpligheten för denna uppgift beror delvis på rent
personliga egenskaper, och om dessas förhandenvaro eller frånvaro lämnar
hans föregående verksamhet som lärare vid folkskola jämförelsevis ringa
upplysning. Med hänsyn till övningsskollärarens stora betydelse i seminariearbetet
kunde det därför synas lämpligt, att tillfälle gåves att pröva
hans lämplighet som övningsskollärare, innan han i enlighet med kommitténs
förslag erhölle fast anställning vid seminariet. För en dylik ordning
möta dock hinder både av formell och reell natur. Kommittén
redogör längre fram (sid. 389) närmare för de skäl, som föranlett kommittén
att föreslå, icke blott att åt lärarna vid övningsskolan måtte givas
fast anställning utan ock att vid deras anställande måtte följas i allt
huvudsakligt samma tillvägagångssätt soin vid anställandet av andra seminariets
lärare.

Befordrings- 1 )e befordringsgrunder, som skola gälla vid anställning av övnings grunder

vid & 0 7 0 n n

anställning skollärare, ha synts kommittén hellre böra avfattas i huvudsaklig överensav
övnings- 7 J ~

skollärare, stämmelse med de befordringsgrunder, som gälla i fråga om seminariets
övriga lärare, än i enlighet med folkskolestadgans mera obestämda stadganden
i detta avseende. Den lydelse de erhållit i kommitténs stadgeförslag
torde icke behöva närmare motiveras (stadgeförslaget § 159).
Att »lämplighet för de särskilda uppgifter, som äro förenade med lärarbefattning
vid övningsskola», i den mån denna lämplighet vid tjänstetillsättningen
kan bedömas, måste utgöra eu viktig synpunkt, är uppenbart.
Den föregående tjänstgöring, som skall tillräknas sökanden som
merit, bör enligt kommitténs åsikt kunna vara fullgjord vid folkskola,
vid ett folkskoleseminariums övningsskola, vid ett småskoleseminarium
eller vid ett sådant seminariums övningsskola.

Behörighetsvillkor och befordringsgrunder.

381

Vid behandling inom kommittén av kompetensfrågan har framhållits Om förening

det önskvärda däri, att ämneslärärnas utbildning och behörighet å den ena slags lärar7
. verksamhet

sidan och övningslärarnas å den andra icke, såsom nu är fallet, alltid och vid semiovillkorligt
uteslöte varandra. Från pedagogisk synpunkt sett, skulle det
säkerligen, ej blott i fråga om seminarier utan ock i fråga om andra
läroanstalter, kunna vara en fördel, om exempelvis någon av ämneslärarna
ägde utbildning och förmåga att tjänstgöra som ledare av sina
lärjungar vid deras lekar och idrottsövningar eller rent av som deras
gymnastiklärare, eller om läraren i ett övningsämne hade förutsättningar
att även undervisa i något kunskapsämne. 1 och för sig ligger det
helt visst eu riktig uppfattning till grund för den då och då framträdande
meningen, att de s. k. övningsämnena borde kunna på ett eller annat
sätt förbindas med den akademiska lärarutbildningen och inräknas i lärarexamen.
Kommittén har emellertid icke haft tillräcklig anledning att
till behandling upptaga denna fråga, som innesluter eu mängd organisatoriska
och praktiska svårigheter. För närvarande kan en lärarverksamhet,
som med undervisning i ett övningsämne förbunde undervisning
i ett kunskapsämne, endast undantagsvis ifrågakomma. Att möjligheten
därav dock icke genom stadgebestämmelser uteslutes finner kommittén
vara av vikt, och kommittén har i det föregående berört särskilt ett fall,
där dylik förening av undervisningsuppgifter under vissa förutsättningar
skulle tänkas vara lämplig, nämligen det fall där undervisning i hälsolära
skulle kunna anförtros åt gymnastikläraren. Dessutom må här erinras om
de fall, som redan förekommit vid seminarierna, att läraren i biologi tilllika
undervisat i teoretisk trädgårdsskötsel eller läraren i trädgårdsskötsel
besörjt den botaniska delen av undervisningen i biologi, eller att, såsom
för närvarande åtminstone vid ett par seminarier är händelsen, eu av
adjunkterna med framgång sköter undervisningen både i teoretisk och
praktisk trädgårdsskötsel.

382

Seminariernas lärare.

I fråga om seminarierna är även den möjligheten att taga i betraktande,
att en lärare lämpligen skulle kunna undervisa i två övningsämnen
eller att en lärare i övningsskolan tillika undervisade i ett övningsämne
i seminariet.

I förra avseendet finner man vid ett och annat seminarium övninersämnena
slöjd och trädgårdsskötsel förenade i en och samme lärares hand,
och ingalunda otänkbart vore, att en lärare skaffat sig utbildning att
undervisa i slöjd och teckning, därvid slöjdundervisningen naturligtvis
icke finge omfatta både seminarium och övningsskola. I senare avseendet
kan framhållas den gynnsamma erfarenhet man äger av övningsskollärare
såsom slöjdlärare för seminarieeleverna. övningsskollärarens pedagogiska
insikter och erfarenhet har därvid kommit slöjdundervisningen till godo.
På samma sätt vore det helt säkert förmånligt, om befattning som lärare
i övningsskolan, naturligtvis med till lämpligt omfång begränsad undervisningsskyldighet,
förenades med befattning som lärare i trädgårdsskötsel
vid seminariet.

Att förutse de fall, där dylik förening av olika slags lärarverksamhet
kan ifrågakomma, är icke möjligt, då de ju med nuvarande anordningar
av lärarutbildningen alltid bliva beroende av tillfälliga förhållanden.
Men att en dylik förening kan ha pedagogiska och praktiska fördelar,
torde vara av erfarenheten bestyrkt, och det synes då ock lämpligt, att
den i stadgan angives såsom tillåtlig. Blir den förknippad med ekonomiska
spörsmål, måste den naturligtvis bli föremål för central myndighets
behandling. Jämför Band 2 sid. 22. (Stadgeförslaget § 93: 3.)

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

383

3. Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

Tillsättningen av föreståndare liksom av övriga lärare vid serainarierna
tillkom från början vederbörande konsistorium. Genom en kungl. tjänst.
kungörelse lades år 1864 utnämningen av föreståndare eller, som han enligt
1865 års reglemente benämndes, rektor i Kungl. Maj:ts hand. Konsistoriet
hade att avgiva underdånigt förslag, och ansökan till rektorstjänst
skulle icke äga rum. I avseende på tillsättningen av rektorstjänst hava
sedermera de förändringar vidtagits, att densamma enligt kungl. kungörelse
den 27 augusti 1904 kan ske antingen genom utnämning eller genom
förordnande på viss tid samt att enligt kungl. kungörelse den 18 februari
1905 i de fall, då Kungl. Maj:t icke finner skäl meddela förnyat förordnande
ävensom eljest vid ledighet av rektorsbefattning, denna skall förklaras
till ansökan ledig. Genom sistnämnda stadganden har full likformighet
i avseende på rektorernas tillsättning åstadkommits mellan seminarierna
och de allmänna läroverken.

Någon förändring av sålunda nu gällande lagstiftning i detta avseende
har kommittén icke funnit anledning att föreslå. Kommitténs förslag
till stadgebestämmelser rörande tillsättning av rektorstjänst (stadgeförslaget
§§ 134—136) äro alltså avfattade i huvudsaklig likhet med nu
gällande föreskrifter.

Så länge eu viktig eller måhända den viktigaste befordringsgrunden Tilhättnin,/

° ° ... av adjunkts vid

tillsättningen av ämneslärartjänster vid seminarierna liksom vid de tjänst.
allmänna läroverken var de sökandes inför vederbörande konsistorier avlagda
undervisningsprov, kunde icke ifrågasättas någon förändring av den
gamla ordningen för dessa tjänsters tillsättning, enligt vilken denna tillkom
samma myndighet, som hade att bedöma de avlagda proven. I samma
mån som lärarnas utbildning förbättrades, särskilt genom provårsinstitu -

384

Seminariernas lärare.

tionens införande och fortskridande utveckling, minskades emellertid betydelsen
av de inför platsmyndigheterna avlagda proven.

För de allmänna läroverkens vidkommande gjordes dessa år 1900
frivilliga. Då tillsättningen av läroverkens lärare sålunda skulle grundas
huvudsakligen på genom ansökningshandlingarna vitsordade förhållanden,
framträdde allt tydligare de olägenheter, som måste vara förbundna med
tjänsternas tillsättning genom ett flertal sid oordnade myndigheter. I och
med det att år 1905 eu överstyrelse inrättades för de allmänna läroverken,
blev det möjligt att förverkliga det sedan länge hysta önskemålet att överflytta
utnämningen av deras ämneslärare till Kung]. Maj:t.

Enär seminarierna kvarstodo under domkapitlens ledning, kunde vid
denna tid någon motsvarande förändring i fråga om utnämningen av deras
lärare icke genomföras. Genom kungl. kungörelsen den 18 februari 1905
gjordes emellertid undervisningsproven för adjunktsbefattningar vid seminarierna
frivilliga.

Såsom i det följande närmare skall utvecklas (sid. 47 1 ft''.), bär kommittén
funnit anledning föreslå, att även seminarierna, liksom övriga anstalter
för folkundervisningen, skola ställas under central ledning. Vid
sådant förhållande kan enligt kommitténs uppfattning tvekan icke råda
därom, att en liknande förändring som den, vilken år 1904 genomfördes
med avseende på tillsättningen av ämneslärare vid de allmänna läroverken,
nu också bör vidtagas i fråga om tillsättningen av ämneslärare vid folkskoleseminarierna.
De skäl, som gjorde en överflyttning av lä rartillsättningen
vid de allmänna läroverken frän konsistorierna till Kungl. Maj:t
önskvärd, hava sin giltighet också beträffande lärartillsäftningen vid seminarierna.
Därtill kommer, att, såsom i det följande ytterligare skall framhållas,
varje olikställighet mellan de allmänna läroverkens och seminariernas
lärare, vilken icke kan betraktas såsom en förmån för de sistnämnda, är
ägnad att öka de vanskligheter i avseende på lärarrekryteringen, varmed
seminarierna ändock hava att kämpa.

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

oSö

Kommittén föreslår alltså, att seminariernas ämneslärare, efter
förslag av överstyrelsen, utnämnas av Kungl. Maj:t.

Frånsett den möjlighet till lärartjänsters tillsättning i visst fall ginom
kallelse, som kommittén funnit önskvärd och i det föregående närmare
utvecklat (jfr sid. 343), har kommittén i sitt förslag till bestämmelser
rörande tillsättningen av adjunktstjänst i det hela kunnat följa de för de
allmänna läroverken gällande bestämmelserna. Den enligt nämnda bestämmelse]-
rektor tillkommande rätten att avgiva yttrande över de sökande bör
emellertid i enlighet med det förslag i fråga om seminariernas sty relse, som
kommittén i det följande skall framlägga, överflyttas till lokalstyrelsen,
inom vilken rektor såsom dess ledamot kan fä göra sin mening fällande.
(Stadgeförslaget §§ 137—148).

Blir på sätt kommittén föreslår full likformighet med de allmänna
läroverken genomförd i avseende på tillsättningen av ämneslärartjänster
vid seminarierna, synes någon anledning icke finnas att bibehålla de nu.
såsom förut nämnts, fakultativt förekommande undervisningsproven för
dessa tjänster. Detta så mycket mindre, som, efter det nämnda provblivit
frivilliga, de förekommit blott i ett par fall och sålunda knappast
synas hava någon egentlig uppgift att fylla. Däremot är det kommitténs
mening, att det bör medgivas seminariernas ämneslärare, i likhet
med de allmänna läroverkens ämneslärare, rätt att efter ansökan avläsa
särskilt undervisningsprov till ådagaläggande av den ökade utbildning för
lärarkallet, som efter genomgånget provår kan hava vunnits. Med hänsyn
härtill föreslår kommittén i § 103:2 av stadgeförslaget erforderligt åläggande
för seminarielärare att, där så påfordras, deltaga i sådant provs
anordnande och bedömande.

I betraktande av den förändring av § 28 regeringsformen, som år
1909 vidtagits, har kommittén icke funnit anledning föreslå någon olikhet
i avseende på tillsättningen mellan manliga och kvinnliga tjänstinnehavare.

49—08281ö 6‘tf. Fol kunder c.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

Seminariernas lärare.

3X6

Övnings- Med hänsyn till den mindre fasta ställning inom seminarieundervis lärares

och ... . .

övninqsskol- ningen, som från början tillkom övningsämnena, anställdes lärare i dessa
lärares hit- . .

tillsvarande ämnen efter förslag av seminariets föreståndare blott genom konsistoriets
anställning. _

förordnande på viss tid, vanligen ett år, eller tills vidare. Då sedermera
särskilda seminariebildade lärare begynte anställas för bestridande av undervisningen
i övningsskolorna, ordnades dessa lärares tillsättning på
samma sätt som övningslärarnas. Rörande ledigförkla,rande av övningslärar-
eller övningsskollärartjänst bär intet varit stadgat. Blott mera
sällan torde ledigförkla rande av dessa tjänster ha förekommit; vanligen
har rektor ingått till konsistorium med förslag a lämplig person, vilken
av konsistoriet förordnats. Under det förordnandet tidigare i många fall
endast, gällde för ett år i sänder, torde det numera oftast gälla tills vidare.
I varje fall kan det emellertid när som helst återkallas.

Tydligt är, att det ur en läroanstalts synpunkt i vissa hänseenden
skulle kunna anses som en fördel, om dess lärare, icke blott övningslärare
och därmed likställda utan även ämneslärare, icke utnämndes utan vore
tillsatta på förordnande. Vilka kompetensbestämmelser än uppställas och
huru än utnämningsförfarandet ordnas, kan det ju inträffa, att personer
bliva befordrade till lärarbefattningar, vilka visa. sig mindre lämpliga därför
och som därför till fördel för undervisningsarbetet, borde ersättas av
andra. En sådan ordning skulle likväl i andra hänseenden medföra betänkliga
olägenheter icke blott för lärarna utan ock för läroanstalterna,
och den skulle stå i uppenbar motsättning till gällande uppfattning i vårt.
land om statstjänsters natur.

Övnings- Vad närmast övningslärarna angår, bär kommittén redan (sid. 140 tf.)

ställningen- såsom sin åsikt framhållit, att någon anledning icke finnes att fasthålla
kförslag. vi(l den olika värdesättning av å ena sidan »kunskapsämnena» och å andra
sidan »övningsämnena», som hittills förekommit vid seminarierna. Den
likställighet i betydelse för seminariets bildningsarbete, som sålunda enligt

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten. 3S7

kommitténs uppfattning bör tillkomma båda dessa ämnesgrupper, kräver
likställighet också mellan de lärargrupper, som företräda dem, och det
såväl i fråga om befogenhet inom lärarkollegiet som i avseende pa
tjänstetillsättning. Härtill kommer, att, då de allmänna läroverkens övningslärare
äro fast. anställda, tillsättning genom förordnande av motsvarande
lärare vid seminarierna skulle för de sistnämnda innebära en underlägsenhet
i villkor, som kunde medföra menliga följder i avseende på seminariernas
möjligheter att för övningslärartjänsterna vinna goda krafter.

Kommittén föreslår alltså, att, övningslärartjänster vid seminarierna,
efter ledigförklaring, skola fast tillsättas.

Något annorlunda kan vid första påseende frågan om tillsättningen av
•övningsskolornas lärare te sig. Deras dubbla uppgift såsom lärare för övningsskolans
barn och ledare av seminarieelevernas undervisningsövningar kräver
hos dem jämte kunskap och lärarskicklighet vissa rent personliga egenskaper,
vilka knappast kunna komma till uttryck i offentliga vitsord. Förekomsten
av sådana egenskaper är likväl ett väsentligt villkor för framgången
i deras verksamhet. Det kunde då synas önskvärt, att genom bibehållande
av friare former för dessa lärares tillsättning möjlighet lämnades för
seminarierna att vid behov undvika anställandet av en i betygsmeriter
■överlägsen sökande, om vilken det vore känt, att han saknade de erforderliga
personliga egenskaperna, och att kunna avlägsna eu anställd lärare,
vilken i nämnda hänseende visat sig icke fylla måttet. (Jfr sid. 380).

Vid närmare övervägande torde man doek finna, att de fördelar, som
skulle vinnas genom en mindre fast ställning för övningsskolornas lärare
motvägas av avgjorda olägenheter. Vissa synpunkter, som i detta avseende
äga tillämplighet på samtliga lärare, få i fråga om övningsskollärarna
särskild betydelse.

Uppenbart är nämligen, att en anställning på förordnande tills v idare,
sådan dessa lärare för närvarande hava, av tjänstinnehavarna själva

Övningsskollärares

anställning
enligt kommitténs

förslag.

Seminariernas lärare.

388

måste betraktas såsom mindre fördelaktig. Så val möjligheten att när som
helst kunna avlägsnas från innehavande befattning som medvetandet
att för bibehållandet i tjänsten vara beroende av överordnades mera subjektiva
uppfattning om lämplighet och duglighet måste ingiva dem eu
känsla av otrygghet, som särskilt skulle verka tryckande, om seminariets
alla övriga lärare vore fast anställda. Huru otillfredsställande övningsskollärarna
själva finna sin nuvarande ställning, framgår därav, att i eu
till kommittén remitterad underdånig framställning från dessa lärare, i
vilken de uttala vissa önskemål med avseende på sina tjänstevillkor, såsom
det första och viktigaste bland dem anföres vinnande av samma fasta
ställning, som tillkommer seminariernas ämneslärare. Petitionärerna yttra
härom följande.

»En sådan osäker ställning kommer oss och de av oss bero att hela
livet igenom känna något tryckande och förlamande vila över vår lärargärning
vid seminariet och beröva oss den arbetsglädje och den självständighet
och frimodighet, varförutan vårt arbete i seminariets tjänst måste
bli lidande. Icke blott folkskollärarna utan numera även småskollärarinnorna
ha det i detta avseende bättre ställt än vi, trots vårt mera ansvarsfulla,
mera ansträngande och därför mera uppslitande arbete.»

Att en sådan uppfattning hos övningsskollärartjänsternas innehavare
om tjänsteställningens beskaffenhet kan medföra svårigheter i avseende på
dessa tjänsters besättande, torde icke vara tvivelaktigt. Skall det hittillsvarande
sättet för deras tillsättande bibehållas, är fara värt, att de bäst
kvalificerade lärarna icke kunna för dem förvärvas eller åtminstone bliva
obenägna att någon längre tid vid dem kvarstanna. Det är nämligen att
märka, att för de lärare, som vore betänkta på att söka lärartjänster vid
övningsskolor, valet komine att stå emellan sådana tjänster och ordinarie
folkskollärartjänster, vilka, om de än lämnade mindre lönevillkor, dock erbjuda
en tryggad ställning, på samma gång de i allmänhet medföra ett
mindre krävande arbete.

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

;S£fi

Man har således att mot varandra väga den fördel, som kan beredas
seminarierna genom möjligheten att i enstaka undantagsfall kunna avlägsna
eu eller annan mindre lämplig övningsskollärare, och de olägenheter,
som bestå däri, att samtliga dessa lärare finna de villkor, under vilka de
ha att utföra sitt maktpåliggande arbete, mindre tillfredsställande eller
rent av tryckande, och däri att på grund härav ifrågavarande tjänster
bliva mindre lockande för de bästa förmågorna, än de eljest kunde vara.

Kommittén bär icke kunnat finna valet tvivelaktigt mellan eu fördel,
som endast undantagsvis skulle komma till användning, och eu olägenhet,
som skulle drabba samtliga seminarier. Och kommittén föreslår alltså,
att jämväl lärartjänster vid seminariernas övningsskolor skola,
efter ledigförklaring, fast tillsättas.

Såsom eu antaglig lösning av frågan om övningsskollärarnas tillsättning
har framställts det förslaget, att nyantagna sådana lärare under
någon tid, exempelvis ett år, skulle såsom tillförordnade tjänstgöra på prov
och, om de därvid visade sig lämpliga, efter prövotidens slut befordras
till ordinarie. Vid första påseende synes detta förslag på ett enkelt sätt
lösa de föreliggande svårigheterna, men det torde vid närmare granskning
befinnas oantagligt. Lämpligheten av den föreslagna anordningen minskas
redan av den omständigheten, att omdömen, vartill eu under dylika, säregna
förhållanden fullgjord tjänstgöring ger anledning, ingalunda alltid
visat sig vara fullt tillförlitliga. Den viktigaste invändningen däremot framställer
sig dock, då man betänker, vilka personer kunna väntas bliva sökande
till de ifrågavarande tjänsterna. Med de behörighetsvillkor, som
eidigt kommitténs mening böra uppställas för dessa tjänster, torde de
lärare, som äro behöriga och hugade att söka desamma, i de flesta fall
vara sådana, som redan vunnit ordinarie anställning vid folkskola. I allmänhet
torde icke kunna ifrågasättas, att vederbörande skolråd skulle bevilja
ordinarie lärare, som bleve antagen för provtjänstgöring vid övningsskola,
tjänstledighet under den tid provtjänstgöringen skulle omfatta. Full -

Semi min ern as 1 ärare.

390

görande av sådan tjänstgöring skulle sålunda i de flesta fall nödvändiggöra
avskedstagande från innehavande befattning. Men att lärare i tillräckligt
antal skulle vara hugade att frånträda ordinarie tjänst för att provtjänstgöra
vid övningsskolorna med risk att efter prövotidens slut komma
att stå utan varje anställning, synes allt för osannolikt, för att det skulle
vara rådligt att på en dylik förutsättning grunda rekryteringen av eu stor
och för seminariernas verksamhet oundgänglig lärarpersonal. Kommittén,
har sålunda icke ansett det möjligt att på sådant sätt ordna tillsättningen
av lärartjänsterna vid övningsskolorna.

Icke heller torde det, så vitt kommittén kunnat finna, vara möjligt
att, därest ifrågavarande lärares anställning bliver ordinarie, med sådan
anställning förbinda något villkor om rätt för seminariemyndigheterna att
inom viss tid uppsäga tjänstinnehavare.

Bliva, nu i enlighet med kommitténs ovan framställda förslag övningsskolans
lärare fast anställda, uppstår emellertid den frågan, huru deras
pensionering skall ordnas. För närvarande tillhöra dessa lärare folkskollärarnas
pensionsinrättning, och i fråga om deras pensionering gälla samma
bestämmelser som i fråga om folkskollärares pensionering, dock med det
undantag att enligt kung], kungörelsen den 27 augusti 1904 pensionsåldern
för manlig lärare inträder först vid sextio levnads- och trettio tjänstår
samt att enligt kungl. kungörelsen den 28 juni 1907 pensionen utgår med
högst två tredjedelar av tjänsten åtföljande lön jämte ålderstil lägg.

Ifrågasättas kan nu, om icke fast anställning för övningsskolornas
lärare skulle, i erdighet med § 1 av lagen angående civila tjänstinnehavare
rätt till pension den 12 oktober 1907, medföra, att dessa lärare borde
i fråga om pensionering bliva likställda med''Övriga seminarielärare, d. v. s.
erhålla pension å civila pensionsstaten, varmed ock skulle följa, att de
komme att överflyttas från folkskollärarnes änke- och pupillkassa till elementarlärarnas
änke- och pupillkassa.

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

391

Eu sådan förändring i fråga om dessa lärares pensionering skulle
emellertid icke blott vara förenad med stora formella svårigheter utan ock
medföra sa väsentliga reella olägenheter, att den under inga omständigheter
synes böra ifrågasättas. Icke nog därmed att vid lärares övergång
från förskollärareänst till övningsskollärartjänst kornrne att krävas icke
obetydliga retroaktivavgifter, möjligheten för återgång till befattning vid
folkskola utan betydande ekonomiska uppoffringar skulle genom en sådan
förändring vara avskuren för den lärare, som funne sig vara mindre lämpad
för det krävande arbetet i övningsskolan eller funne detsamma överstiga
sina krafter. Enligt kommitténs bestämda mening böra sålunda övningsskolans
lärare framgent liksom hittills tillhöra folkskollärarnas pensionsinrättning
samt folkskollärarnas änke- och pupillkassa. Och detta finner kommittén
vara av den vikt, att hellre nuvarande sätt för dessa lärares anställning
bör bibehållas, än en förändring av sättet för deras pensionering vidtagas.

Skulle nu vid genomförande av den av kommittén föreslagna förändringen
i övningsskollärarnas anställning deras kvarstående i folkskollärarnas
pensionsinrättning kräva införandet av eu särskild bestämmelse i
allmänna pensionslagen, synes det emellertid kommittén, som om detta
borde utan större svårighet kunna ske, enär ju redan åtskilliga forändringar
av liknande art vidtagits i denna lag. Under nämnda förutsättning
får kommittén alltså hemställa, att åtgärder måtte \ idtagas löt
genomförande av sådan förändring i § 2 av allmänna pensionslagen,
att denna lag icke kommer att äga tillämpning på lärarna vid
seminariernas övningsskolor.

Vad själva tillsättningsförfarandet angår, synes det rimligt, att tillsättningen
av övningslärare vid seminarierna ordnas på likartat sätt, som
genom i905 års läroverksstadga skedde med övningslärarna vid de allmänna
läroverken, d. v. s. att utnämningen uppdrages åt överstyrelsen,
under det åt vederbörande lokala myndighet tilldelas rätt att avgiva förord.

För fn ra udet
vid övningslärar-
och
övningsskollärartjänsters
tilhättit
ing.

Seminariernas lärare.

392

Någon anledning synes icke föreligga att i fråga om tillsättning av övningsskollärarna
rubba den överensstämmelse med tillsättningen av övningslärare,
som nu förefinnes. Kommittén föreslår alltså för båda dessa grupper av lärare
i huvudsak samma tillsättningsförfarande. I enlighet härmed skall ledi o--förklarande av ledig tjänst, efter anmälan av lokalstvrelsen, vilken oävetvis
även här bör träda i rektors ställe, ske genom överstyrelsen, till vilken
ock ansökningar böra ingivas. Sedan ansökningstiden gått till ända, har
överstyrelsen att pröva de sökandes behörighet, varefter den översänder
behöriga sökandes ansökningshandlingar till lokalstyrelsen för vttrandes
avgivande.

Såsom förut nämnts, föreslår kommittén i avseende på äinneslärartjänster,
att de hittills förekommande undervisningsproven för dessa tjänster
skola upphöra och att tillsättningen sålunda uteslutande skall grundas
på de sökandes genom ansökningshandlingarna vitsordade meriter. Att
tillämpa samma principer i avseende på övningslärar- och övn i ngsskol In rartjänsterna
synes emellertid icke möjligt. Den lärarutbildning, som, åtminstone
under nuvarande förhållanden, kunnat förvärvas av dem, som äga behörighet
till övningslärartjänster, torde näppeligen kunna tillmätas samma
värde som den provårskurs, vilken erfordras för vinnande av behörighet till
ämneslärartjänster. Och vad sökande till lärartjänster vid övningsskolorna
angår, må det vara tillräckligt att hänvisa till den i avseende på pedagogisk
insikt synnerligen växlande sammansättningen hos de myndigheter, vilka
hava. att avgiva tjänstgöringsbetyg för dessa sökande. Det lärer därför
mången gång komma att visa sig omöjligt att med ledning blott av ansökningshandlingarna
vinna ett tillförlitligt omdöme om de sökandes
skicklighet och lämplighet.

Vid sådant förhållande synes det oundgängligt att i fråga om här
berörda tjänster införa stadgande om undervisningsprov. Att lämna frihet
för alla sökande, som så önska, att avlägga dylikt prov torde emellertid icke;
vara möjligt. Vad särskilt övningsskollärartjänsterna beträffar, kan det

Tjänstetillsättning och avgäng ur tjänsten.

393

med hänsyn till det stora antal personer, som äga behörighet till dessa
tjänster, anses som sannolikt, att antalet sökande till desamma i allmänhet
blir betydligt. Då det vidare synes antagligt, att ett vid seminarium
avlagt, val vitsordat prov komrne att räknas som en god merit även vid
ansökning till vissa andra befattningar än lärartjänst vid övningsskola,
torde kunna förutses, att flertalet sökande skulle önska avlägga prov.
Men medgåves ett obegränsat antal sökande att vid seminariet eller dess
övningsskola avlägga prov, skulle detta kunna medföra betänkliga rubbningar
i läroanstaltens dessförutan svårordnade arbete. Det riktigaste
synes under sådana förhållanden vara att medgiva myndigheterna rätt
att anmoda en eller flera av de sökande att avlägga prov. Givetvis
bör underlåtenhet att fullgöra sådant prov icke utgöra hinder för sökande
att komma i åtanke vid tjänstens tillsättande.

Då fråga här är om prov för viss tjänst, icke för vinnande av
större kompetens i allmänhet, torde vara lämpligast, att åt lokalstyrelsen,
vilken skall i första hand yttra sig om de sökande, överlämna att avgöra,
huruvida prov bör föreläggas sökande eller icke. Några betänkligheter mot
att låta lokalstyrelsen taga befattning med proven torde man icke behöva
hysa, då ju ärendet sedermera kommer under överstyrelsens prövning.
Anordnandet och bedömandet av undervisningsprov kan dock icke omedelbart
utföras av lokalstyrelsen, vilken i allmänhet icke torde äga nödig
sakkunskap därför. Ehuru rektor givetvis bör deltaga i provs anordnande
och bedömande, blir det likväl nödvändigt att för detta ändamål även anlita
särskilda sakkunniga, vilka enligt kommitténs förslag skola vara två
och utses av lokalstyrelsen. Av de sakkunniga torde i regeln åtminstone
eu behöva hämtas utom seminariet, då det ju är önskvärt, att någon av
bedömarna är verklig fackman. (Stadgeförslaget §§ 154:2 och 158:2).

Övriga stadganden rörande ifrågavarande tjänsters tillsättning hava
i huvudsak kunnat avfattas i överenstämmelse med de föreskrifter, som
gälla för tillsättning av övningslärartjänster vid de allmänna läroverken.

50 0S2S1S no. Folkunderv.-l •om. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

394

Seminariernas lärare.

Lärartjäns- För ett par undantagsfall, vilka kunna tänkas inträffa vid tillsättning

ters tillsätt- .

ning i sär- av lärartjänster, har kommittén ansett särskilda bestämmelser behövliga.

skilda fall. ... . . . .

Oaktat den höjning av kompetensvillkoren för seminarielärartjänsterna,
som kommittén föreslagit, synes det med hänsyn till de särskilda egenskaper,
som krävas av serninarielärare, icke otänkbart, att en sökande,
ehuru han uppfyller de formella villkoren för behörighet, dock måste anses
vara i saknad av viktiga förutsättningar för framgångsrik lärarverksamhet
vid seminarium. Skulle nu inträffa, att sådan person vore ensam
sökande till ledigförklarad tjänst, anser kommittén det önskvärt, att vederbörande
myndighet må äga rätt att uppskjuta tillsättningen, till dess den
genom tjänstens förnyade ledigförklarande kunnat förvissa sig om, att frånvaron
av flera sökande icke beror av eu tillfällighet utan av brist på hugade
och behöriga personer. Kommittén föreslår alltså, att i nyssnämnda
fall överstyrelsen må, om den så finner nödigt, för andra gången förklara
tjänsten ledig till ansökning (stadgeförslaget §§ 145: i, 153 och 160).

Vidare synes önskvärt, att möjlighet beredes för tillgripande av särskild
nödfallsåtgärd i den händelse, att ingen sökande anmält sig till ledigförklarad
tjänst. Mången gång kan det nämligen vara förenat med stora
svårigheter att under längre tid uppehålla en tjänst genom vikarie. Möjligt
kan däremot vara, att för tjänsten lämplig och skicklig person, vilken
dock genom saknad av full formell behörighet är förhindrad att anmäla
sig som sökande, finnes och är villig att såsom ordinarie antaga tjänsten,
ehuru han kan vara förhindrad att såsom vikarie uppehålla densamma.
År så händelsen, skulle utan tvivel seminariets intressen bättre främjas
genom dylik persons utnämning till tjänsten än genom dennas uppehållande
genom vikarie. Då ju tjänsten redan varit i vanlig ordning ledigförklarad,
skulle tydligen genom eu sådan utnämning ingens lagenliga rätt
trädas för när. Kommittén föreslår alltså, att i fall av nyssnämnd art
lokalstyrelsen må äga att, därest den därtill finner skäl, hos överstyrelsen
till utnämning föreslå viss person, som anses vara lämplig och skicklig

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten. 3!>5

till den ifrågavarande lärarbefattningen, även om han icke fullgjort alla
för behörighet till tjänsten föreskrivna villkor, samt att överstyrelsen ma
äga rätt att antingen utnämna, eller där utnämningen tillkommer Kungl.
Maj:t, till utnämning i underdånighet förorda den sålunda föreslagne eller
annan person, eller ock ånyo ledigtörklara tjänsten (stadgeförslaget. §§
145: 2, 153 och 160).

Extra ordinarie lärare, d. v. s. vikarierande lärare, extralärare och
timlärare, vid seminarierna förordnas enligt gällande stadga av konsistorium
efter förslag av rektor. Vid de allmänna läroverken förordnades
tidigare sådana lärare av eforerna, intill dess 1905 års läroverksstadga
överflyttade denna befogenhet till överstyrelsen. Såväl vid seminarier som
vid allmänna läroverk plägar vid extra ordinarie lärares anställande sa tillgå,
att rektor genom annonsering i tidningarna eller annorledes tillkännagiver
ledigheten, uppgör avtal med person, som han finner lämplig,
och därefter ingår till den överordnade myndigheten med förslag, vilket i
de allra flesta fall vinner dess godkännande.

Bliva i enlighet med kommitténs förslag också seminarierna ställda
under central ledning, kunde det ligga närmast till hands att ordna tillsättningen
av deras extra ordinarie lärare på samma sätt, som skett vid
de allmänna läroverken. Såsom i det följande närmare skall utvecklas,
finner emellertid kommittén det önskvärt, att en blivande överstyrelse icke
''belastas med ärenden, vilka med fördel kunna avgöras av lokala myndigheter.
Att åt dessa helt och hållet överlåta förordnandet av extra ordinarie
lärare, vore måhända icke välbetänkt. Särskilt då förordnandet av
extra ordinarie lärare med full tjänstgöring gäller för längre tid, torde
central myndighets prövning av föreslagen persons lämplighet vara önskvärd.
Att däremot till de lokala myndigheterna överlämna sådant förord -

Extra Ordinarie
lärares
tillsättning.

nande, som avser kortare tid, torde icke blott icke innebära någon fara
utan i vissa fall kunna medföra gagn genom den tidsvinst, som däri -

Seminariernas lärare.

396

genom kan uppstå. Även förordnandet av timlärare synes lämpligen kunna
uppdragas åt lokalstyrelsen. Kommittén föreslår, att extra ordinarie
lärare med full tjänstgöring, vilka anställas för minst eu hel
termins tjänstgöring, skola efter förslag av rektor förordnas av
överstyrelsen, men att alla övriga extra ordinarie lärare skola
förord nas av vederbörande lokalstyrelse (stadgeförslaget § 162).

I överensstämmelse med den grundsats, som allmänt torde tillämpas
med avseende pa statstjänster, nämligen att det skall tillkomma samma
myndighet, vilken har att tillsätta en befattning, att ock bevilja avsked
därifrån, föreslår kommittén, att avsked för rektorer och adjunkter beviljas
av Kungl. Maj:t, för Övriga lärare av överstyrelsen (stadgeförslaget §§
163: i, 2 och 164). Beträffande avsked för rektorer, adjunkter och övnings I

ära re har kommitténs förslag till stadgebestämmelser kunnat avfattas i
överensstämmelse med de stadganden, som gälla för de allmänna läroverkens
lärare. Bestämmelserna rörande övningsskollärarnas avsked åter måste,
da dessa lärare såsom förut nämnts böra erhålla pension från folkskollärarnas
pensionsinrättning, uppenbarligen stå i överensstämmelse med stadgandena
rörande folkskollärares avsked (stadgeförslaget § 163: 3).

Det återstår att i detta sammanhang beröra frågan om seminarielä
rarn as pensionsåld er.

Enligt lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension den

II oktober 1907 inträder rätt och skyldighet att, mot åtnjutande av hel
pension, avgå ur tjänsten

för manlig ämnes- och övningslärare, utom gymnastiklärare, vid sextiofem
levnads- och trettiofem tjänstår,

för manlig gymnastiklärare vid sextiotvå levnads- och trettio tjäntsår,
för kvinnlig ämneslärare vid femtiofem levnads- och tjugufem tjänstår,
för kvinnlig övningslärare vid sextio levnads- och trettio tjänstår.

Tjänstetillsättning och avgång ur tjänsten.

397

1 varje fall är det Konungen eller den myndighet, som har att bevilja
avsked, obetaget att låta med avskedet anstå, därest och så länge
tjänstinnehavaren prövas kunna i tjänsten på ett tillfredsställande sätt gagna
det allmänna, dock icke i något fall längre än till fyllda sjuttio ar.

Rörande övningsskolornas lärare stadgas genom kungl. kungörelsen
den 27 augusti 1904 en pensionsålder av

för manlig lärare sextio levnads- och trettio tjänstår och
för kvinnlig lärare femtiofem levnads- och trettio tjänstår, därest ej
Kungl. Maj:t i särskilt fall finner skäl tillåta sådan lärare att vid tjänsten
kvarstå.

Från skilda håll har yrkande framställts, att rätten till avgång ur
tjänsten med hel pension borde för manliga äinneslärare vid seminarierna
inträda vid eu något tidigare ålder, än nu är stadgad. Sä har centralstyrelsen
för Sveriges allmänna folkskollärarförening i sin förut berörda
underdåniga petition om förbättrad lärarutbildning framhållit, att enligt
dess mening pensionering av seminarielärarna i regel torde böra, äga rum
vid uppnådda sextio levnadsår. Och Svenska seminariclärarföreningens
styrelse har efter de särskilda ortsföreningarnas hörande i till kommittén
ingiven framställning uttalat önskvärdheten därav, att seminarielärare måtte
beviljas rätt att redan vid uppnådda sextio levnadsår och trettio tjänstår
avgå med full pension, ehuruväl flera ortsföreningar antingen tydligt utsagt
eller syntes hava förutsatt, att plikten att avgå från tjänsten borde inträda
först vid stadgad pensionsålder.

Med hänsyn till de stora krav, som, enligt vad förut framhållits,
måste ställas på seminarielärarna och deras undervisning sakna enligt kommitténs
mening åtskilliga av de skäl, som anförts för eu sänkning av de
manliga lärarnas pensionsålder icke fog, och det torde kunna antagas, att
en dylik sänkning i vissa avseenden skulle vara till fördel för undervisningen.
Att eu så betydlig sänkning som den i nyssnämnda framställningar
ifrågasatta skulle vara erforderlig torde dock icke vara ådagalagt.

398

Seminariernas lärare.

Möjligen skulle man i detta avseende höra jämställa seminarielärarna med
eu annan grupp av lärare, vilkas arbete måste betraktas såsom i särskild
grad krävande, nämligen de vid blindundervisningen anställda. För dessa
lärare inträder pensionsåldern vid sextiotvå levnads- och trettio tjänstar.

Då emellertid erfarenheten knappast torde hava givit vid handen
några mera påfallande olägenheter av nu gällande bestämmelser, och då
dessa så nyligen som år 1907 antagits, inser kommittén till fullo, att en
sådan förändring däri som den nu ifrågasatta kan väcka betänkligheter och
att alltså ett förslag i sådan riktning för närvarande skulle hava ringa utsikt
att vinna bifall. Kommittén har därför icke ansett sig böra i denna
punkt göra någon hemställan.

Däremot har kommittén, såsom i det följande närmare angives, funnit
skäl föreligga att i fråga om kvinnlig ämneslärare och kvinnlig lärare
vid övningsskola föreslå en förhöjning av den fastställda pensionsåldern
till sextio år, eller den för civila kvinnliga tjänstinnehavare i allmänhet
gällande pensionsåldern. 4

4. Avlöning och pensionering.

Behovet av Kommittén har redan vid flera tillfällen erinrat därom, att semina Mttiing.

riernas förmåga att fylla sin uppgift först och främst blir beroende på
beskaffenheten av de lärarkrafter, som inom dem äro verksamma. Kommittén
har vidare i det föregående flerstädes framhållit, att lärartjänsterna
vid seminarierna äro av krävande natur. De förutsätta hos sina innehavare
ej blott ganska omfattande insikter i de ämnen, vari de skola meddela
undervisning, utan ock föredömlig lärarskicklighet. De förutsätta hos
dem förmåga att på ett rätt sätt behandla vuxen ungdom, som befinner
sig i ett viktigt och vanskligt utvecklingsskede, och de fordra av dem
villighet att åt denna ungdom ägna icke obetydligt mera tid än den, som
upptages av de ordinarie undervisningstimmarna och den för dessa nödiga

Avlöning och pensionering.

å99

förberedelsen. Här rnå hänvisas till vad kommittén i dessa avseenden
haft anledning uttala dels i inledningen till betänkandet (sid. 4), dels i
samband med framställningarna om den praktiska utbildningen (sid. 206),
om undervisningens koncentration (sid. 230 ft.), om det enskilda arbetet
(sid. 256 ff.), om arbetssättet i allmänhet vid seminarierna (sid. 278 tf.)
och om elevernas omvårdnad i moraliskt och fysiskt avseende (sid. 283 tf.).

Eu åtgärd, som synes ägnad att befordra det viktiga syftet att tillförsäkra
seminarierna goda lärarkrafter, är eu skärpning av behörighetsvillkoren
för lärarbefattning vid seminarierna, sådan som den kommittén ovan förordat.
Men, såsom kommittén därvid yttrat, allenast med en skärpning av behörighetsvillkoren
vinner man icke mycket. En dylik åtgärd år i och
för sig av negativ verkan. Med de större kraven måste förenas de
större förmånerna; den enda säkert verksamma åtgärden för beredandet
åt seminarierna av sådana lärarkrafter, som där äro behövliga, är att göra
seminarielärartjänsterna i ekonomiskt avseende så pass förmånliga, att de
kunna bliva eftersökta även av väl meriterade lärare. Under diskussionen
om seminariernas reform har ock detta från olika sidor starkt betonats, och
man har därvid med all rätt framhållit, att, om eu höjning av seminarielårarnas
löner vore en nödvändighet, som man, därest man över huvud taget
ville något väsentligt'' vinna, icke kunde underlåta, så vore den jämväl
påkallad av eu rättvis hänsyn till arten och betydelsen av seminarielärarnas
arbete.

* *

Vid behandlingen av seminarielärarnas lönefråga har kommittén icke
kunnat undgå att giva sitt erkännande åt den grundsatsen, att vid lönebeloppens
avvägande eu viss hänsyn bör tagas till de olika levnadsbehoven
och i synnerhet till den försörjningsplikt, som kan
åli o-o-a löntagaren, och kommittén vill för sin del förorda denna grundsats.

Allmän

löveprinci]

400

Seminariernas lärare.

Vissa statens befattningar, såsom exempelvis högre administrativa

al Hänsyn

till levnads- _ .

hhänsZ m G<''h .i"diciella ämbeten eller militära chefsposter, äro visserligen av den
wbetet natur, att innehavarens personliga förhållanden icke böra och knappast
kunna komma i betraktande vid avlöningens bestämmande. Men i det
hela taget torde dock gälla, att staten som arbetsgivare icke kan se allenast
därtill, att arbetet blir utfört, och tillämpa satsen »lika lön för lika
arbete» utan jämväl måste beakta löntagarens levnadsbehov. Detta har
oek vid senare tiders löneregleringar i allmänhet så till vida blivit erkänt,
som skillnad därvid gjorts mellan manlig ocli kvinnlig tjänstinnehavares
löneförmåner. »En undersökning», säger löneregleringskommittén i sitt
betänkande XXVII år 1911, »av de beräkningar, som legat till grund
för de på senare tiden vidtagna regleringar av statstjänstemäns avlöningsförmåner,
giver oförtydbart vid handen, att avlöningarna alltnänneligen
bestämts med särskild hänsyn till önskvärdheten därav, att avlöningen må
satta manlig tjänsteman i stånd att ingå. äktenskap och underhålla familj»,
eu hänsyn, vilken, såsom löneregleringskommittén framhåller, icke kan
göras gällande i fråga om kvinnliga tjänstinnehavare.

Om huvudsynpunkten för olikheten i löneskalorna således varit de

olika ekonomiska behoven, har emellertid den oegentligheten uppkommit,
att till familjeförsörjarna kommit att höra ett betydande antal ogifta rnanliga
tjänstinnehavare, som i fråga om levnadskostnader och lönebohov stå
eller borde stå de kvinnliga tjänstinnehavarna nära men högst avsevärt
skilja sig från de tjänstinnehavare, som äro familjefäder. I mån som
kvinnan börjat att i mera betydande utsträckning vinna anställning i statstjänst,
har detta förhållande framstått som en orättvisa, ej blott mot de
manliga familjeförsörjarna utan ej mindre mot de kvinnliga tjänstinnehavarna.
Det lider ock intet tvivel, att denna indelning av löntagarna i två grupper,
manliga och kvinnliga, allt för påtagligt kränker just den hänsyn till
levnads behoven, varur den framgått, för att den länge skulle kunna bliva
bestående. Eu avlöning, som för den ogifta måhända innebär överflöd,

Avlöning och pensionering.

401

kan för familjeförsörjaren falla under existensminimum, och, a andra sidan,
en avlöning, tillmätt efter familjeförsörjarens behov, kan icke rimligen
böra tillkomma den icke-familjeförsörjande mannen, då den anses
överflödigt stor för den icke-familjeförsörjande kvinnan.

Just från statens egen synpunkt måste det synas betänkligt, att den
såsom arbetsgivare icke gör skillnad mellan familjeförsörjaren och ickefamiljeförsörjaren.
Ty familjen är statens grundval, villkoret för samhällets
hälsa och förnyelse. Att staten ser den löntagare till godo, som,
jämte det han fullgör sina tjänsteåligganden, fostrar åt staten nya medborgare,
vilka i ett kommande släktled skola fylla platser i samhällets
tjänst, synes endast vara i sin ordning. Detta så mycket mera, som man
näppeligen lärer kunna förfäkta den meningen, att tjänstearbetet skulle
bliva bättre utfört av personer, som icke äga familj, än av dem som äga
sådan. I alla händelser kan detta icke anses vara fallet, då det gäller
arbete i uppfostrans tjänst. En löneprincip, som gör skillnad mellan familjeförsörjaren
och icke-familjeförsörjaren, äger, då fråga är om staten
såsom arbetsgivare, styrka ej blott i sin rättvisa utan i sin överensstämmelse
med statens djupaste intressen.

Det tillbörliga hänsynstagandet till tjänstemannens levnadsbehov kan
naturligtvis icke drivas därhän, att man skulle grunda lönesystemet enbart
på principen »lika behov lika lön». Detta vore uppenbart orimligt och har
heller aldrig blivit ifrågasatt. Om ock behovet är en viktig synpunkt, måste
dock arten och måttet av det arbete, som skall utföras, givetvis bliva den
första synpunkten. Göres denna åter till ensamrådande i enlighet med
satsen »lika arbete lika lön», blir rättvisan lika overklig och orimligheten
vid ett följdriktigt genomförande ej mindre påtaglig. Tydligt år, att det
rätta ligger i en efter de olika förhållandena klokt avvägd förening av de
syftemål, som de båda synpunkterna angiva, en förening, som med begagnande
av ett uttalande i det statsrådsprotokoll, vilket åberopades i Kungl.
Maj:ts proposition till 1906 års riksdag angående lönereglering för folk 51—0S2SIÖ.

Folkunderv.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

402

Seminariernas lärare.

skolornas lärarkår, skulle kunna formuleras till en grundsats av det innehåll,
att de som utföra lika arbete väl icke alltid böra avlönas med lika
lönebelopp men däremot alltid böra, så vitt möjligt, »med hänsyn till sina
levnadsvillkor bliva lika förmånligt ställda>.

W Lönta- Att fullständigt genomföra denna grundsats låter sig: ju icke göra,

garnas in- J ce o e ■'' c ’

(telning efter då levnadsvillkoren växla från individ till individ. Löntagarna inom varie
behoven, särskilt tjänsteområde måste alltid sammanföras i ett fåtal grupper, för
vilka avlöningarna sedan bestämmas efter genomsnittsförhållanden. Hur
långt man kan och bör gå i fråga om uppdelning i grupper, torde icke
kunna en gång för alla avgöras. Man skulle helt visst finna det önskligt,
att man kunde göra skillnad t. ex. mellan familjer utan barn och familjer
med barn och inom de senare åter mellan sådana med få och sådana med
många barn, och ett och annat exempel skulle kunna anföras från utlandet
(Finland, Frankrike), där dylika skillnader blivit gjorda i fråga om
vissa tjänstemannakårers avlöning. Man skulle väl ock önska, att hänsyn
kunde tagas till de fall, där försörjningsplikten gäller andra än maka och
barn, såsom ålderstigna föräldrar eller icke arbetsföra syskon. I vad mån
kvinna bör anses som familjeförsörjare kan i vissa fall vara svårt att avgöra,
om man ock i ett fall torde kunna vara enig om att betrakta henne
som sådan, nämligen då hon är änka med minderåriga barn.

För närvarande åtminstone torde man icke kunna gå synnerligen
långt i fråga om löntagarnas indelning efter levnadsbehov och försörjningsplikt.
Bortser man från de givetvis fåtaliga fall, där försörjningsplikt
åligger kvinnlig löntagare i statens tjänst, synes man i stället för de nuvarande
två grupperna, 1) manliga och 2) kvinnliga tjänstinnehavare, kunna
uppställa åtminstone tre grupper, nämligen 1) manliga gifta tjänstinnehavare,
2) manliga ogifta tjänstinnehavare och 3) kvinnliga
tjänstinnehavare. Ehuru en indelning av tjänstinnehavarna i tre grupper
även på annat och från levnadsbeliovens synpunkt måhända riktigare sätt

Avlöning och pensionering.

403

skulle kunna göras,1) har kommittén för sin del av praktiska skäl stannat vid
denna indelning, dock med det tillägg, att enligt kommitténs åsikt särskild
hänsyn bör tagas till det fall, där löntagaren är änka med minderåriga barn.

Nu är uppenbart, att avstånden i levnadskostnader mellan grupperna
i den angivna serien icke äro lika stora. Mellan den andra och tredje
gruppen är avståndet jämförelsevis litet eller borde åtminstone så vara.
Att levnadskostnaderna för den ogifte mannen i regel bliva väsentligt
högre än för den ogifta kvinnan, måste till icke ringa del tillskrivas dyrare
levnadsvanor, som för den förre icke kunna anses nödvändigare än
för den senare, samt fördomar, som göra, att mannen måste anlita avlönad
arbetskraft för mycket av det, som kvinnan anses kunna själv besörja.
Men även om detta medgives, lärer man icke kunna alldeles bortse
från det faktum, att, såsom förhållandena och åskådningarna inom samhället
nu en gång äro beskaffade, levnadskostnaderna i allmänhet bliva
rätt väsentligt större för den ogifte mannen än för den ogifta kvinnan.
Att bortse från detta faktum vore så mycket mera oberättigat, som detsamma
helt visst till icke ringa del beror därpå, att mannens näringsbehov
rent fysiologiskt sett är i genomsnitt större än kvinnans, något som
den dagliga erfarenheten gjort så sannolikt, att det icke synes behöva
ytterligare bekräftas.1 2) Vid en jämförelse mellan den manlige och den kvinnliga
tjänstinnehavaren bör från statens sida ytterligare en omständighet tagas
i betraktande, som medför olikställighet i ekonomiskt avseende, nämligen
mannens värnplikt. Den ekonomiska förlust, som dess fullgörande vållar, har
säkerligen med rätta, ansetts likvärdig med minst ett års förlust av lönetur

Trots de nämnda förhållandena är det tydligt, att avståndet mellan den
kvinliga tjänstinnehavarens och den ogifte manlige tjänstinnehavarens

1) Så torde många skäl tala för att de gifta men barnlösa tjänstemännen sammanfördes
med de ogifta, så att den första av de tre grupperna endast komme att omfatta de
egentliga familjefäderna.

2) Jfr det följ. sid. 416 tf.

404

Seminariernas lärare.

levnadskostnader icke är synnerligen stort. Så mycket större är steget
från den senares till familjefaderns. Visserligen äro förhållandena olika i
olika fall. Giftermålet kan stundom knappast anses medföra någon förändring
i ekonomiskt avseende. Men när barnen komma till och främmande
arbetshjälp i huset icke kan undvaras, bliva de behov det gäller
att fylla snart två- och tredubblade. Och om barnens antal ökas, i varje
fall i den mån de växa upp och deras uppfostran och utbildning kräver
kostnader, bliva de inkomster, som för familjens underhåll äro av nöden,
ofta mångfaldigt större än de, som för den ogifte mannen äro tillräckliga.

c) Olika
löneplan.

1 överensstämmelse med det sagda leder den gjorda gruppindelningen
av tjänst innehavarna, till motsvarande indelning av lönerna. Man
får ett lönesystem med tre olika »löneplan», ett för manlig gift,
ett för manlig ogift och ett för kvinnlig tjänstinnehavare, med
jämförelsevis stor skillnad mellan det första och det andra och
jämförelsevis liten skillnad mellan det andra och det tredje.

Proportionen mellan lönerna kan naturligtvis icke göras lika med
proportionen mellan levnadskostnaderna, så att exempelvis familjefaderns lön
skulle göras tre gånger större än den ogifte manlige tjänstemannens lön,
om det visade sig, att den förres levnadskostnader i medeltalet fall vore
tre gånger större än den senares. Detta förbjuder sig av det redan framhållna
faktum, att lönerna bestämmas även av andra förhållanden än levnadskostnaderna,
till och med i första rummet av andra förhållanden,
nämligen av arbetets art och omfattning. Vad särskilt beträffar proportionen
mellan gift och ogift manlig, tjänstinnehavares löner, är dessutom
icke att förglömma, att äktenskapet, icke ens då det gäller lönefrågan,
får betraktas blott från synpunkten av den försörjningsplikt
det ålägger familjefadern. Det innebär för honom ock en förmån, ett
rikare livsinnehåll, väl värt ett icke ringa mått av försakelse och ökad
arbetsmöda.

Avlöning och pensionering.

405

Inom vart och ett av de tre löneplanen böra naturligtvis förekomma
stigande lönegrader. Med avseende på ålderstilläggens storlek och antal,
lönebeloppens indelning i egentlig lön och tjänstgöringspenningar, pensionens
förhållande till lönen o. s. v. blir löneplanens karaktär beroende av de
olika löneförhållandena på olika tjänsteområden. Möjligen skulle såsom
allmän regel böra uppställas, att lönegraderna böra vara flera för familjeförsörjaren
än för icke-familjeförsörjaren, då ju ålderstilläggen framför allt
avse att möta ökade levnadsbehov. — Huru förfaras bör i det fall, att
gift manlig tjänstinnehavare blir änkling, eller i andra liknande undantagsfall
torde icke behöva här upptagas till prövning.

Vill man betrakta ett dylikt system såsom innehållande allenast två
löneplan, ett för kvinnliga och ett för manliga tjänstinnehavare, och beteckna
den ökning i löneinkomst, som bör tillkomma familjeförsörjaren
såsom ett extra lönetillägg, ett »familjeunderstöd» eller hur det nu skulle
kunna benämnas, låter sig ju detta mycket väl göra, om det ock mindre
väl motsvarar systemets principiella innebörd.

Mot det nu skisserade lönesystemet skall helt visst först och främst
invändas, att det dock på ett mycket ofullkomligt sätt förverkligar den
rättvisa, som skulle vara dess styrka och försvar. Detta är sant och har
redan blivit framhållet. Men nekas kan dock icke, att det i det hela betecknar
ett stort steg i -riktning mot rättvisare löneförhållanden än de nu
förhanden var ande, där huvudsynpunkten blir skillnaden mellan de båda könen.

Det skall vidare invändas, att den högre lön, som nu utgår till den
manlige tjänstinnehavaren i motsats mot den kvinnliga, avser icke blott
att bereda den gifte möjlighet att försörja sin familj utan ock att bereda
den ogifte möjlighet att eu gång bilda familj. Att så är förhållandet
har sin riktighet, och till bemötande av den ifrågavarande invändningen
är blott att erinra om det faktum, att allt för många av de ogifta manliga
statstjänarna svika det hopp, som staten i detta avseende sätter till

d) Bemötande
av invändningar.

406

Seminariernas lärare.

dem. Så voro, för att taga ett exempel, enligt uppgift i 1899 års läroverkskommittés
betänkande av de nämnda år befintliga ordinarie läroverksadjunkterna
ej mindre än 31 procent ogifta. *) Det må ock ånyo betonas, att
lönefrågan i och med det vidsträcktare användandet av kvinnlig arbetskraft
inom statens tjänstebefattningar kommit i icke oväsentligt förändrat lä^e.

1 detta sammanhang må emellertid framhållas, att den högre lönen
för den gifte tjänstinnehavaren icke får betraktas såsom i första rummet
motiverad av intresse för äktenskapsfrekvensens höjande. Dess främsta, i
och för sig tillräckliga, skäl äro billighet och rättvisa. Den ifrågavarande
löneskillnaden bör icke bliva så stor, att giftermålet i normala fall skulle
komma att innebära en ekonomisk fördel, och den lärer heller icke kunna
bliva det. Men även från äktenskapsfrekvensens synpunkt sett är det önskligt,
att giftermålet icke för mannen betecknar ett steg från ekonomiskt
välstånd till ekonomiskt betryck. Och det ligger icke minst från hustruns
synpunkt något tilltalande däri, att i och med giftermålet eu löneförbättring
inträder för mannen. Denna löneförbättring blir liksom en hemgift,
som hustrun för med sig till det gemensamma boet.

Slutligen torde mot det förordade lönesystemet anmärkas, att det
innebär en för vårt löneväsen främmande princip, som därför icke heller
vore lämplig att däri införas. Detta torde dock knappast vara riktigt.
De löneförhållanden, som sedan gammalt tillhört den svenska statsförvaltningen,
ha icke uppkommit ur principen »lika lön för lika arbete» utan in''
den åskådning, som framträder i det i äldre löneförfattningar alltjämt
återkommande uttrycket »anständig bärgning»: ämbetsmannens lön borde
tillmätas efter hans levnadsbehov i det stånd, som hörde till hans tjänst.
Då alla statstjänare voro män och tjänstemännen med jämförelsevis sällsynta
undantag voro gifta, krävdes ingen annan olikformighet i lönestaterna än

den, som tjänsternas olika beskaffenhet förde med sig. Och då i senare tid

x) Enligt uppgift i de utgivna förhandlingarna vid allmänna svenska lärarmötet i Falun
1909 skulle procenttalet då ha stigit till 36.

Avlöning och pensionering.

•107

kvinnliga tjänstinnehavare tillkommit, vid sidan av de manliga och skillnad
i lön dem emellan blivit gjord, har, såsom redan sagts, löneskillnaden
motiverats med hänvisning till mannens större behov som familjeförsörjare.
Men i samma mån tillträde öppnats för kvinnan till allt flera och allt högre
tjänstebefattningar och i samma mån den gamla förutsättningen, att mannen
alltid vore familjeförsörjare, förlorat i giltighet, har löneväsendets
egentliga princip blivit undanskymd och den ursprungligen tänkta skillnaden
mellan familjeförsörjaren och icke-familjeförsörjaren kommit att
framstå enbart som en skillnad mellan man och kvinna. Att söka på
ett följdriktigare sätt genomföra skillnaden mellan familjeförsörjaren och
icke-familjeförsörjaren synes då icke vara att genomföra en ny och främmande
princip i vårt löneväsen utan snarare att fasthålla vid dess gamla
och bärande grundtanke. Principen »lika lön för lika arbete», som är
hämtad ur det nutida industriella livet och i synnerhet framförts af den
moderna kvinnorörelsens representanter, torde däremot innebära en inom
vår statsförvaltning i det hela ny princip.

Lönegrunder liknande dem, som i det föregående blivit framställda,
hava under de senaste åren tillvunnit sig beaktande och erkännande i allt
vidare kretsar och varit föremål för meningsutbyte även inom riksdagen.

Redan vid 1906 års riksdag framhölls av en reservant inom
sammansatta stats- och lagutskotten, borgmästaren Carl Lindhagen, vid
behandlingen av den då föreliggande kungl. propositionen om lönereglering
för folkskollärarkåren, det rättvisa uti att hellre ställa familjeförsörjare
och ogifta i olika löneställning än göra skillnad enbart efter könet.

Vid 1908 års riksdag väckte ledamoten av Andra kammaren komministern
C. G. Srndén en motion, däri han yrkade utredning av statstjänarnas
löneregleringsfråga enligt grundsatser, som i fråga om den skill -

Den av kommittén
förordade
löneprincipen
i
den offentliga
diskussionen.

a) Riksdagen
år 1906.

b) Scedéns
motion vid
riksdagen
år 190S.

408

Seminariernas lärare.

nåd de gjorde mellan gift och ogift tjänsteman överensstämma med de
av kommittén här förordade. Sedan motionären sökt uppvisa det ur nationalekonomisk
synpunkt och ur synpunkten av rättvisa och billighet
olämpliga i de nuvarande löneförhållandena, framställde han antydningsvis
sina tankar angående grunderna för cn ny lönereglering. För alla
statstjänare skulle bestämmas en viss grundlön, olika för olika tjänster
men lika för alla i samma tjänst, för gifta och ogifta, för män och kvinnor.
Denna grundlön borde vara så tilltagen, att den vore tillräcklig för
de olika levnadsbehoven, till amortering av skulder o. s. v., men icke sådan,
att den frestade till slöseri eller till levnadsvanor, som icke kunde
följas efter ingånget äktenskap. 1 män av behov skulle grundlönen sedan
ökas medelst ålders- eller dyrtidstillägg. Men utom grundlönen skulle eu
familjeförsörjare i statens tjänst (man eller kvinna) erhålla ett tillskott,
ett »familjeunderstöd» eller »tjänstemannafamiljcunderstöd», som bestämdes
olika för olika tjänster samt ökades, allteftersom familjen tillväxte. Och
motionären skildrade slutligen de fördelar, som dylika löneförhållanden
skulle medföra särskilt i moraliskt avseende.

Det tillfälliga utskott, till vilket motionen hänvisades, fann förslaget
förtjänt av beaktande och tillstyrkte, att kammaren för sin del måtte besluta
att hos Kungl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida och i vad män
vid reglering av statstjänarnas löneförmåner må ifrågakomma ändrade
grundsatser i syfte att mera än hittills tillgodose det större levnadsbehov,
som de statstjänare, vilka äro familjeförsörjare, hava i jämförelse med dem,
som icke äro familjeförsörjare.» I sin motivering lämnade utskottet några
meddelanden angående löneförhållanden i utlandet och angående det inhemska
löneregleringsarbetet och vände sig mot satsen »lika lön för lika
arbete». Denna sats , yttrade utskottet, »kan måhända vid ett flyktigt bedömande
förefalla vara såväl rättvis i sin grund, som enkel att tillämpa.
Vid en närmare undersökning skall man emellertid finna, att den är endast
skenbart rättvis. Den är därjämte så gott som omöjlig att genom -

Avlöning och pensionering.

401»

föra». Utskottet framhöll, att för det föreliggande spörsmålets bedömande
en mera omfattande utredning erfordrades, än den utskottet kunnat förebringa,
samt medgav, att svårigheter förelåge för en tillämpning av de
angivna grundsatserna. »Väl är det sant», fortsätter utskottet, »att för
det ojämförligt största antalet statstjänare hava lönerna nyss reglerats eller
äro föremål för reglering. Denna omständighet synes dock utskottet ej
vara skäl nog för att undanskjuta utredning om eu betydelsefull princip.

Att svårigheter skola möta för genomförande av eu lönereglering efter
angivna grunder, inser utskottet mycket väl. Men är grundtanken buren
av rättvisa och billighet, och detta synes den vara, så böra svårigheterna
förvisso kunna övervinnas .

Vid debatten i kammaren vunno motionens grundtankar och utskottets
förslag livligt understöd av talare tillhörande olika partier men rönte

O O 1

ock starkt motstånd ej minst med hänsyn till den pågående löneregleringen.
Med 91 röster mot 37 avslogs utskottets hemställan.

Då vid nittonde allmänna svenska lärarmötet i Falun sommaren 1909°) Allmänna

svenska

de allmänna läroverkens lönefråga var föremål för behandling, kom dis- än-armötef
kussionen huvudsakligen att röra sig om samma principiella synpunkter.

Den ene av inledarna, lektor E. Rosengren, uppställde som sammanfattning
av sitt anförande ett resolutionsförslag av följande lydelse: »Mötet
uttalar sig för behovet av eu rättvis lönereglering, som tager hänsyn till
olika orters levnadskostnader och den ständigt fortgående prisstegringen som
ock till de ogifta lärarnas och familjeförsörjarnas olika behov. Andre
inledaren, lektor A. Korlén, hemställde däremot, att mötet i sitt uttalande
om behovet av löneförbättring för läroverkens lärare skulle hänvisa till
»de grundsatser, som inom riksdagen gjort sig gällande vid de tre senaste
årens regleringar av lönerna för andra ämbetsmannakårer med akademisk
bildning». Vid omröstningen efter slutad överläggning blev den sistnämnde
inledarens förslag ställt mot ett under diskussionen av lektor A. Johansson

52—082S15. Folhmdevv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

410

Seminariernas lärare.

d) Löneregleringskommittens

betänkande
är 1911.

framställt medlingsförslag, vari framhölls behovet av en skyndsam reglering
av läroverkslärarnas löner i överensstämmelse med lektor Korléns hemställan
men som slutmål betecknades en lönereglering, »genomförd i huvudsaklig
överensstämmelse med de grundsatser, som vid 1908 års riksdag av herr
Saedén i Andra kammaren framburos i motion om lönereglering''». Detta
medlingsförslag blev, om ock med knapp majoritet, av mötet antaget.1)

Den av riksdagen år 1909 beslutade och av Kungl. Maj:t den 6
juni samma år stadfästa grundlagsändring, enligt vilken till lärarbefattningar
vid statens läroanstalter, med undantag av de teologiska lärartjänsterna
vid universiteten, till andra beställningar vid inrättningar för vetenskap,
slöjd eller skön konst samt till läkarbefattningar framdeles kunna av
Konungen utnämnas och befordras även infödda svenska kvinnor, har givetvis
varit ägnad att göra frågan om principerna för statstjänares avlöning
aktuell. Enligt det nya grund lagsstadgandet (regeringsformen § 28) skola
kvinnors utnämning och befordran till de nämnda befattningarna ske »med
tillämpning av grunder, som av Konungen och riksdagen godkänts», och
åt löneregleringskommittén lämnades i uppdrag att i detta hänseende
inkomma med förslag. I det förut anförda betänkande XXVII, som
löneregleringskommittén avgav den 13 januari 1911 och som innefattade
»förslag till grunder, med tillämpning av vilka infödda svenska kvinnor
må kunna av Konungen utnämnas och befordras till vissa befattningar ,
lämnade kommittén förslag dels angående de befattningar inom det av
regeringsformen utstakade området, vilka syntes kommittén böra göras tillgängliga
även för kvinnor, dels angående de löneförmåner, som borde tillkomma
kvinnliga innehavare av samma befattningar.

*) I den underdåniga petition angående ny lönereglering för de allmänna läroverkens
ock folkskoleseminariernas lärarkårer, som av Svenska lärarsällskapets styrelse å sällskapets
vägnar ingavs i juni 1910, beröres icke frågan om olikhet i lön med hänsyn till olika försörjningsplikt.

Avlöning och pensionering.

411

Löneregleringskommittén uttalar sig mot satsen »lika lön för lika
arbete», men berör icke spörsmålet om skillnad i avlöning för gift och ogift
manlig tjänstinnehavare och föreslår följaktligen löneskillnad endast mellan
manlig och kvinnlig tjänstinnehavare.

Inom folkskolornas lärarkår är frågan om de riktiga principerna för
avlöningen av de skilda grupper, av vilka denna stora kår är sammansatt,
för närvarande föremål för livliga överläggningar. Vid en konferens, som
på föranstaltande av centralstyrelsen för Sveriges allmänna folkskollärarförening
ägde rum i Stockholm i februari 1911 och i vilken deltogo utom
centralstyrelsens egna ledamöter särskilt inbjudna representanter för olika
grupper inom lärarkåren, gjordes enhälligt en del principiella uttalanden,
av vilka följande här må anföras. 1) »Vid uppgörande av förslag till
ny lönereglering bör hänsyn tagas till egenskapen att vara familjeförsörjare
eller icke-familjeförsörjare». 2) »Detta bör ske därigenom, att familjeförsörjare
erhåller högre lön och flera ålderstillägg». 3) »Till familjeförsörjare
skola räknas lärare, som äro eller varit gifta, samt lärarinnor, som
äro eller varit gifta och äro skyldiga att försörja sina barn». 4) »Vid
uppgörande av förslaget bör hänsyn tagas även till den omständigheten
att manlig lärare i motsats till kvinnlig är skyldig erlägga avgift till
folkskollärarnas änke- och pupillkassa». 5) »Vid förslagets uppgörande bör
hänsyn därjämte tagas till den omständigheten, att manlig lärare i motsats
till kvinnlig är underkastad värnplikt och på grund härav ogynnsammare
ställd i ekonomiskt avseende».

e) Förhandlingar
inom
folkskollärarkåren

år 1911.

Att här ingå på de bidrag till spörsmålet om lönefrågans principer, f) Exempel
... é från ut som

förekommit i litteraturen under de senare åren, skulle bliva för vid- ‘ landet.

lyftigt. Vad beträffar löneförhållanden i utlandet, hava i den offentliga

diskussionen endast i obetydlig mån exempel därifrån blivit anförda och

kunnat anföras på skillnad i avlöning för statstjänare med och utan familj.

Enligt uppgifter, meddelade av det ovannämnda tillfälliga utskottet vid

412

Seminariernas lärare.

Den av
kommittén
förordade
löneprincipens
tilllämpning.

a) Lämpligheten
och
möjligheten
av principens
tillämpning

r''id seminarierna.

1908 ars riksdag, var vid denna tid i Frankrike eu sådan skillnad gjord i
fråga om vissa underordnade befattningar vid post- och telegrafverken samt
vid flottan, och i ett annat land utgingo eu del hyresbidrag eller dyrorts -tillägg med olika belopp allt efter löntagarens egenskap av att vara eller
icke vara familjeförsörjare. Endast från Finland förelåg ett exempel av
betydenhet. I enlighet med beslut av lantdagen år 1907 angående avlöningen
av folkskollärarkåren i Finlands landskommuner utgår där högre
grundlön och större ålderstil lägg för lärare och lärarinna, som är eller
varit gift, är sin familjs huvudsakliga försörjare och har ett eller flera
barn. Övriga lärare och lärarinnor ha lägre lön, lika för alla. Den som en
gång tillagts förhöjd grundlön får behålla den under sin återstående tjänstetid.

Om således en löneprincip, som i första hand gör skillnad på familjeförsörjaren
och icke-familjeförsörjaren och först i andra hand på manlig
och kvinnlig tjänstinnehavare, i och för sig äger goda skäl och redan
tillvunnit sig erkännande från olika håll i det offentliga meningsutbytet,
blir frågan den, om och i vad mån den låter sig tillämpa vid avlöningen
av seminariernas lärarkår. Att den i fråga om denna kår särskilt framträtt
och gjort sig gällande beror helt enkelt därpå, att i densamma liksom
i folkskollärarkåren manliga och kvinnliga lä rarkrafter åro i verksamhet
med enahanda uppgift och med samma anspråk ställt på deras arbete
i avseende såväl på arbetets kvalitet som kvantitet, endast med den
olikhet i senare avseendet, som förefinnes vid seminarierna till följd af den
olika pensionsåldern för lärare och lärarinnor.

Det synes först och främst kunna ifrågasättas, huruvida det kan vara
välbetänkt att söka tillämpa den förevarande löneprincipen inom ett enstaka
område sådant som seminarierna, och huruvida det kan vara till
fördel för dessa läroanstalter att på sådant sätt med avseende pa grunderna
för sina lärares avlöning bliva, åtminstone för en tid framåt, ställda
i undantagsställning. I fråga härom torde följande vara att erinra.

Avlöning och pensionering.

413

En genomgående likformighet med avseende på grunderna för avlöningen
av statens tjänstemän inom förvaltningens alla grenar vore väl
knappast önskvärd, då därigenom behövliga partiella förändringar skulle
bliva svåra att genomföra. Att på undervisningsväsendets område den
rådande olikformigheten är större, än den rimligen borde vara, lärer dock
icke kunna förnekas. »Bristen på enhetliga ledande grundsatser inom vår
skollagstiftning» och det därav följande behovet av »en allmän revision
av skollagstiftningen» berördes av chefen för ecklesiastikdepartementet i
det statsrådsprotokoll, som åtföljde Kungl. Majrts proposition till 1911 års
riksdag angående avlöningen av lärarkåren vid de kommunala mellanskolorna,
och hänvisning gjordes därvid bland annat till »de olika lärarkårernas
lönefrågor». Intill dess, emellertid, en dylik revision kan komma till
stånd, torde man kunna anse, att man befinner sig på försökets stadium,
där en större eller mindre grad av olikformighet har föga betydelse men
där ett nytt uppslag kan vara av värde genom den erfarenhet det giver.
Det. torde från denna synpunkt då icke vara olämpligt, att den ifrågavarande
löneprincipen blir försökt på ett jämförelsevis litet och väl begränsat
område sådant som det här föreliggande. Och då kommittén dessutom
håller före, att kommitténs löneförslag, vid vilket principen i fråga
tillämpas, är ägnat att bereda seminarierna större fördel, än man med
samma löneanslag men med nuvarande grunder för lönebeloppens bestämmande
skulle kunna för dem vinna (jfr sid. 427), har kommittén icke tvekat
att fasthålla vid de grundsatser, som kommittén i det föregående utvecklat.

Däremot har kommittén måst avstå från anspråket på eu högre grad
.av följdriktighet vid tillämpandet av dessa grundsatser inom seminariernas
område.

En så att säga teoretiskt riktig tillämpning av den uppställda löneprincipen
skulle bland annat erfordrat en statistisk undersökning av seminarielärarnas
ekonomiska förhållanden. Men seminariernas lärarkår är icke

414

Seminariernas lärare.

tillräckligt stor, för att eu undersökning, begränsad till denna kår, skulle
kunna giva vägledande resultat. Undersökningen hade därför måst utsträckas
till andra med avseende på levnads- och tjänsteställning närstående
tjänstemannakårer, i första hand till de allmänna läroverkens lärarkår, och
hade redan av detta skäl svårligen kunnat av kommittén företagas. Men
därtill kommer, att ett löneförslag icke kunnat utan vidare byggas på de
vunna statistiska resultaten. Till väsentlig del måste nämligen ett sådant

O O

förslag bliva beroende av de i närvarande förhållanden givna förutsättningarna.

Då undersökningar från andra områden, om de ock icke tillåta en
säkrare uppfattning, dock kunna vara ägnade att belysa den föreliggande
frågan och i någon mån tjäna till stöd för ett bedömande av kommitténs
löneförslag, tfill kommittén här nedan lämna några meddelanden dels ur
senast gjorda statistiska utredning rörande de allmänna läroverkens lärare,
dels ur en av Stockholms stads statistiska kontor verkställd hushållsstatistisk
undersökning av senare datum, avseende en helt annan grupp av
samhällsmedlemmar men i visst avseende av allmänt intresse.

En grundlig undersökning angående ämneslärarnas vid de allmänna
läroverkens studie-, tjänste- och familjeförhållanden samt av dessa lärares
ekonomiska ställning utfördes inom 1899 års läroverkskommitté. De resultat,
som vunnos ur denna undersökning, återgiva väl icke med noggrannhet
nuvarande förhållanden men äro likväl fortfarande av högt värde.
De manliga ämneslärarna vid seminarierna kunna i de avseenden, som här
äro i fråga, sammanställas med adjunkterna vid allmänna läroverken.

Lärarna började sina universitetsstudier vid eu genomsnittsålder av
omkring 20 år. Den faktiska utbildningstiden eller tiden för de akademiska
studierna och provåret var under 1890-talet för lärare i allmänhet omkring
8 V2 år, för lektorer omkring 10 år, för adjunkter med blott adjunktskompetens
omkring 7 år och för adjunkter i allmänhet omkring 8 år.

Avlöning och pensionering.

415

Inträdet på lärarbanan skedde under samma årtionde vid eu medelålder
av omkring 30 år. Under årtiondets senare hälft var medelåldern för befordran
till ordinarie anställning inemot 40 år för adjunkter och omkring 37
år för lektorer.1) I fråga om de vid 1899 års slut befintliga ordinarie lärarnas
civilstånd visade det sig, att bland lektorerna 24 procent och bland adjunkterna
31 procent voro ogifta. För dem, som gift sig under 1890-talets
senare hälft, var medelåldern vid äktenskapets ingående bland lektorerna
något mer än 36 år'' och bland adjunkterna inemot 40 år. Medeltalet barn
utgjorde vid 1899 års slut 2‘s för de gifta lektorerna och 2’3 för de gifta
adjunkterna. Medeltalet barn under 18 år var för de båda grupperna l-»
och 1*5. Från ett antal av 514 inbördes jämförliga årskonton erhöllos årskostnaderna
i medeltal under åren 1889—1898 för ett adjunktshushåll till
4,091 kr. och för ett lektorshushåll till 5,091 kr. (överstigande i förra fallet
med nära 1,000, i senare med mer än 1,100 kr. löneinkomsterna under
samma tid). Ränta och amortering å skuld voro i dessa årskostnader icke
medräknade. Antalet hushållsinedleinmar var i adjunktshushållen i medeltal
6’i4, i lektorshushållen i medeltal 6‘47. De utöfver löneinkomsterna
erforderliga tillgångarna hade i allmänhet erhållits genom extra inkomster
av mannens arbete och i någon mån genom inkomst av inackordering.
2)

J) I nu nämnda förhållande torde någon förändring till det bättre havarinträtt. Om
medelstudietiden efter omläggningen av de filosofiska examina vid universiteten blivit kortare,
torde ännu icke kunna med säkerhet avgöras. Men tiden från inträdet på lärarbanan till
vunnen ordinarie anställning har under det senaste årtiondet helt visst varit icke obetydligt
kortare än under 90-talet, trots den år 1905 givna föreskriften om minst två års föregående
tjänstgöring såsom villkor för befordran till ordinarie tjänst. I sitt den 29 okt. 1910 avgivna
utlåtande angående revision av de allmänna läroverkens lönestater uttalar läroverksöverstyrelsen
såsom sin åsikt, att den av läroverkskommittén beräknade dåvarande utbildningstiden
skall komma att »i huvudsak förbli oförändrad», och meddelar, att väntetiden för ordinarie
anställning under de närmast föregående fem åren i medeltal icke understigit o år.

2) Det torde knappast behöva påpekas, att den alltjämt fortgående stegringen av prisen
pa livsförnödenheter gör, att de anförda uppgifterna om levnadskostnaderna numera endast
äga historiskt intresse.

416

Seminariernas lärare.

Bland de hushållsstatistiska undersökningar, som under senare år
blivit utförda i vårt land, förtjänar i detta sammanhang nämnas den av
Stockholms stads statistiska kontor verkställda undersökningen angående
levnadskostnaderna i huvudstaden åren 1907—1908, huvudsakligen avseende
förhållandena inom arbetarklassen. Den år 1910 utgivna redogörelsen för
denna undersökning är nämligen av särskilt intresse därför, att däri användas
s. k. konsumtionsenheter, som avse att angiva förhållandet mellan
levnadsomkostnaderna i medeltal för personer av olika kön och ålder. De
äro uttryckta närmast i anslutning till ett vid hushållsstatistiska undersökningar
i Tyskland använt enhetssystem, »uppgjort med hänsyn ej blott till
födoämneskonsumtionen utan även övriga utgifter».1) De i den stockholmska
statistiken begagnade enhetstalen för konsumtionen äro följande:

Åldersår.	Enhetstal Män.	Kvinnor.
0—3.........	..... 0.1	0.1
4-6.........	..... 0.2	0.2
7—9.........	..... 0.3	0.3
10-12.........	..... 0.4	0.4
13-14.........	..... 0.5	0.5
15 16.........	..... 0.7	0.6
17—18.........	..... 0.9	0.7
19 och däröver .....	..... 1.0	0.8

För de 150 hushåll, som denna statistik omfattar, var medeltalet
personer 4.4i och medeltalet konsumtionsenheter 2.5. Levnadsomkostna -

'') Med avseende på det olika fysiologiska näringsbehovet hava vetenskapliga undersökningar
blivit utförda. Så av överläkaren vid Stockholms sjukhem E. O. Hultgren, som
uppställer följande »normalkostsatser, framgångna ur ganska omfattande undersökningar under
de senaste 20 åren», därvid den erforderliga dagliga näringen representeras av motsvarande
energitillförsel, mätt i värmeenheter: för fullvuxna män ur de bättre situerade klasserna
2824, för svenska medelarbetare 3282, för svenska arbetare med tyngre arbete 4557, för
kvinnor av medelklass vid medelarbete 2375, för barn, 3 — 6 år, 1250, för barn, 6—14 år,
2375» (artikeln »Födoämnen» i Nordisk Familjebok 1908).

Avlöning och pensionering. 417

derna för kvinna, man och normalfamilj skulle i enlighet härmed förhålla
sig som talen:

0,8 : l,o : 2,5.

Frånsett den osäkerhet, som väl måste vidlåda dylika ur rent fysiologiska
eller ur andra grunder bestämda jämförelsetal, är det uppenbart,
att de icke kunna göras allmängiltiga. Särskilt är att märka, att de här
återgivna jämförelsetalen för man och kvinna, såsom det synes, icke avse
att angiva konsumtionen för den ensamboende mannen och den ensamboende
kvinnan utan för mannen och kvinnan såsom familjemedlemmar.

Det är ock tydligt, att talen icke kunna utan vidare överföras till vilken
grupp av samhällsmedlemmar som helst för att läggas till grund för bedömandet
av levnadskostnaderna. I fråga om en grupp sådan som seminariernas
lärarkår är bland annat att märka, att de med tjänstearbetet
förenade kostnaderna eller i allmänhet den post, som i den omnämnda
statistiken kallas »utgifter för intellektuella ändamål», blir betydande och
ägnad att minska proportionen mellan mannens och kvinnans levnadskostnader.
Å andra sidan torde väl inom en dylik grupp av samhällsmedlemmar
kostnaderna för en familj bliva proportionsvis större än inom de
grupper, som den ifrågavarande statistiken avser. Vad sedan angår övergången
från levnadskostnader till lönebelopp, gälla synpunkter, om vilka
kommittén i det föregående uttalat sig (sid 404).

Vid uppgörandet av sitt löneförslag har kommittén givetvis måst c) Lönereg110
lenngskom fasta

särskild uppmärksamhet vid löneregleringskommitténs förutnämnda mittén om
ri # förhållandet

framställning. Löneregleringskommittén gör sig till en huvuduppgift indian man°
no ° lia och kvm n att

i fråga om de tjänster, till vilka den ansett tillträde böra bere- lig tjänst n

° innehavares

das även åt kvinnor, finna ett rättvist förhållande mellan manlig, det löner.
vill i detta fall säga gift manlig, tjänstinnehavares och kvinnlig tjänstinnehavares
löner. Om ock det resultat, till vilket löneregleringskommittén
kommit, väl icke kan anses innebära en slutgiltig lösning, är det dock

53—082815. Folkundevv.-lcom. bet. I. Folksl-otesem. Hund 1.

418

Seminariernas lärare.

av den vikt för den föreliggande lönefrågan, att en redogörelse för huvudpunkterna
i kommitténs utredning här bör lämnas.

bör att kunna jämföra olika löneskatt1 beräknar löneregleringskominittén
för varje ifrågakommande grupp av tjänstinnehavare »den effektiva
avlöningen för tjänstår», som erhålles därigenom, att man på antalet tjänstår
lika fördelar summan av de i medeltalet fall av tjänstinnehavaren under hans
livstid uppburna löne- och pensionsbeloppen efter frånräkning av de lagstadgade
pensionsavgifterna. Kommittén uppvisar först, att lika årsavlöning
och lika pension för kvinnlig och manlig tjänsteman i enlighet med
satsen »lika lön för lika arbete» skulle medföra väsentligt större effektiv
avlöning för kvinnan än för mannen under de förutsättningar, från vilka
kommittén utgår, nämligen: 1) att kvinnans tjänstår varda färre än mannens;
2) att kvinnan alltså kortare tid än mannen erlägger bidrag till sin
egen pensionering; 3) att kvinnan är fri från obligatoriska avgifter till
efterlevande anhörigas pensionering; 4) att kvinnan blir pensionsberättigad
vid lägre levnadsålder än mannen; samt 5) att kvinnans medellivslängd
är större än mannens.1) Därefter söker kommittén de lönebelopp för manlig
och kvinnlig tjänstinnehavare, som skulle förverkliga yrkandet om
»lika lön för lika arbete» i så måtto, att de, ledde till »matematisk rättvisa»,
d. v. s. samma effektiva avlöning för båda parterna, och finner, att,
vad beträffar manlig och kvinnlig läroverksadjunkt, sådan matematisk
rättvisa i det allra närmaste skulle vinnas, om begynnelselönen för den
kvinnliga läroverksadjunkten sattes till 91 procent av begynnelselönen för

'') I fråga om manlig och kvinnlig läroverksadjunkt förutsätter löneregleringskommittén,
att den förre blir ordinarie vid 33, den senare, som ej hindras av värnplikt, vid 32 års ålder
samt att den förre efter uppnådd pensionsålder av 65 år har en medellivslängd av 12.21 år, den
senare efter uppnådd pensionsålder av 55 år en medellivslängd av 20.ai år. Enligt av
löneregleringskommittén ur den officiella statistiken anförda uppgifter är nämligen den återstående
medellivslängden vid 55 års ålder för kvinnan 20.21 år och för mannen 18.si år, vid 60
års ålder för kvinnan 16.52 år och för mannen 15.40 år, vid 65 års ålder för kvinnan 13.10
år och för mannen 12.21 år. Den extraordinarie tjänstgöringen, uppskattad till i medeltal 5
år, tages av löneregleringskommittén icke i beräkning vid bestämmandet av den effektiva avlöningen.

Avlöning och pensionering.

419

den manlige samt vart och ett av fyra ålderstillägg för den förra till
50 procent af de fyra ålderstilläggen för den senare.

Då nu denna matematiska rattvisa enligt löneregleringskommitténs åsikt
endast vore en skenbar rattvisa, »i det att kvinnan skulle komma att uppbära
jämväl den del av avlöningsförmånerna, som är avsedd för underhåll av
familj», söker kommittén finna den ytterligare reduktion, som med hänsyn
härtill bör göras i de för kvinnlig tjänsteman avsedda lönebeloppen. »Någon
mera allmänt tillämplig grund», yttrar kommittén, »för bedömande av det
avdrag, som av nu antydda orsak enligt kommitténs mening nödvändigtvis
måste göras vid bestämmandet av nu ifrågavarande kvinnliga tjänstemäns avlöning,
finnes icke, såvitt kommittén kunnat utröna, vare sig i handlingar,
som legat till grund för på senaste tiden vidtagna löneregleringar, eller i
utländska föreskrifter rörande kvinnas anställning i allmän tjänst.» »Kommittén
har emellertid», heter det vidare, »efter omfattande undersökningar
och prövning av olika förslag kommit till den övertygelsen, att åtminstone
icke vederfares kvinnan någon orättvisa, om berörda avdrag bestämmes
till sådant belopp, att den kvinnliga tjänstemannens effektiva avlöning,
för tjänstår räknat, blir i medeltal omkring 90 procent av motsvarande
manliga tjänstemans effektiva avlöning för tjänstår.» Detta kan, alltjämt
under ovan angivna förutsättningar, ske därigenom, att kvinnans begynnelselön
sättes till 80 procent (fyra femtedelar) av mannens och hennes
ålderstillägg till SO procent av dennes, vilket ock blir löneregleringskommitténs
förslag.

Såsom i det föregående redan framhållits, har kommittén icke ansett
sig böra försöka att grunda tillämpningen av den löneprincip, som
kommittén önskat bringa till användning, på statistiska undersökningar,
vilka, om de skolat bliva vägledande, icke hade kunnat begränsas till seminariernas
jämförelsevis fåtaliga lärarpersonal. Ty även om sådana undersökningar
varit möjliga för kommittén att anställa, hade kommittén dock
icke kunnat bygga sitt förslag på de genom dem vunna resultaten, enär

d) Kommitténs
tillämpning
av den
ifråga varande
löneprincipen.

420

Seminariernas lärare.

ett förslag till löneförbättring för seminariernas ämnes- och övningslärare
i väsentliga delar måste bliva beroende av nuvarande löneförhållanden ej
blott vid seminarierna utan ej mindre vid de allmänna läroverken.

Icke heller har kommittén i det särskilda avseende, som rör förhållandet
mellan manlig och kvinnlig lärares avlöning, kunnat ansluta sig
till det i löneregleringskommitténs betänkande framställda förslaget, dels
därför, att detta till sina förutsättningar principiellt skiljer sig från kommitténs,
dels ock därför, att »den effektiva avlöningen för tjänstår», så beräknad
som i nämnda betänkande skett, icke med säkerhet synes möjliggöra
en riktig jämförelse av olika tjänstinnehavares avlöningsförmåner. Att
den på ifrågavarande sätt beräknade effektiva avlöningen för tjänstår från
statens (arbetsgivarens) synpunkt utgör en god mätare vid uppskattningen
av det pris, som staten under de angivna förutsättningarna betalar för ett
visst arbete, är otvivelaktigt.1) Mindre säkert synes den från löntagarens sida
kunna tjäna som norm för bedömandet av löneförmånerna. Det är e^entligen
den olika pensionsåldern, som härvid kommer i betraktande. Om
denna höjdes för de kvinnliga lärarna från 55 till 60 år, skulle detta, såsom
av fil. dr Anna Ahlström i till löneregleringskommitténs betänkande
avgivet särskilt yttrande påpekats, medföra en sänkning av den effektiva
avlöningen för tjänstår, under det att en dylik höjning av pensionsåldern
från de kvinnliga lärarnas sida måhända skulle betraktas som en ekonomisk
fördel. På samma sätt skulle en sänkning av pensionsåldern, exempelvis
ned till 50 år, givetvis anses ekonomiskt ofördelaktig- för i frå gåvarande
löntagare men dock ha till följd en höjning av den effektiva avlöningen
för tjänstår, under förutsättning naturligtvis, att lönesatserna förbleve
oförändrade.

I) För att finna det medelpris, som staten i verkligheten betalar för tjänstearbetet, hade
man tydligen att taga hänsyn därtill, att många såväl manliga som kvinnliga tjänstinnehavare
till följd av dödsfall och andra orsaker avgå ur tjänsten före uppnådd pensionsålder.

Avlöning och pensionering.

4-21

Kommitténs förslag gör icke heller anspråk på att vara ett följdriktigt
uttryck för den angivna löneprincipen utan innebär endast en
tillämpning därav, i den mån de förhandenvarande förhållandena
med givit.

* *

Löneförmånerna för folkskoleseminariernas manliga adjunkter äro
enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 följande: avlöning i fem
lönegrader å 1) 3,000, 2) 3,500, 3) 4,000, 4) 4,500 och 5) 5,000 kronor, fördelad
i egentlig lön å 1) 2,000, 2) 2,350, 3) 2,700, 4) 3,050 och 5) 3,400
kronor samt tjänstgöringspenningar å respektive 1,000, 1,150, 1,300, 1,450
och 1,600 kronor. Uppflyttning från lägre till högre lönegrad äger rum
efter förloppet av fem år. De manliga seminarieadjunkterna hava rättighet
och'' skyldighet att vid uppnådda 65 levnadsår och 35 tjänstår avgå
från tjänsten med pension, vars belopp är lika med den egentliga lönen
i högsta lönegraden. Dessa lärare intaga sålunda med avseende på löneoch
pensionsförhållanden samma ställning som adjunkterna vid de allmänna
läroverken.

Att seminarieadjunkterna borde hava högre avlöning än läroverksadjunkterna
är en åsikt, som sedan ganska lång tid tillbaka funnit
målsmän.

I de utlåtanden från domkapitel och seminariekollegier, som avgåvos
i enlighet med föreskrift i kungl. cirkulär till domkapitlen den 25
oktober 1901, finner man denna åsikt flerstädes uttalad. Så anförde domkapitlet
i Lund, att domkapitlet ansåge, »att det för beredande av de bästa
lärarkrafter vid provårsläroverk vore nödvändigt tilldela envar adjunkt
och lektor vid sådant läroverk ett lönetillskott av 500 kronor i varje lönegrad
; att, om detta sålunda vore av vikt beträffande provårsläroverken,
detsamma torde kunna sägas vara av ännu större betydelse i fråga om de
läroanstalter, vilka hade till uppgift att utbilda lärare för folkskolan, så

Manlig

ämnes lärares avlöning -

4 i-i

Seminariernas lärare.

mycket hellre som serninarielärarnas arbete, på samma gång det törhända
vore mera maktpåliggande och ansvarsfullt, jämväl vore mycket mödosammare
än läroverkslärarnas; samt att redan av denna grund adjunkterna
vid seminarierna, som för närvarande uppbure lön till samma belopp som
adjunkter och kolleger vid de allmänna läroverken, i varje lönegrad borde
erhålla ytterligare lönetillskott av 500 kronor».

Seminariekollegierna i Uppsala, Växjö och Karlstad yrkade, att
ämneslärarbefattningarna vid seminarierna måtte förvandlas till lektorat,
vilkas innehavare borde erhålla samma löneförmåner som lektorerna vid
de allmänna läroverken, varvid kollegierna tillika uttalade sig för eu höjning
av kompetensfordringarna för ämneslärarbefattningarna vid seminarierna
till mer eller mindre fullständig överensstämmelse med de för lektorstjänsterna
stadgade kompetensfordringarna.

Vid 1904 års riksdag, då på grund av kungl. proposition och i
samband med lönereglering för lärarna vid de allmänna läroverken nu
utgående avlöning bestämdes för folkskoleseminariernas lärarkår, förekommo
vid lönefrågans behandling uttalanden i nyssnämnda riktning. Så framhöllo
två av Andra kammarens ledamöter, E. Hammarlund och F. Ber<r,
i motiveringen till en i ämnet väckt motion de skäl, som enligt motionärernas
åsikt gjorde det nödvändigt, att seminarielärarna ej blott ställdes
lika utan ställdes förmånligare än lärarna vid de allmänna läroverken.
Vid den kungl. propositionens behandling i Första kammaren uttalade sig
biskop G. Billing, utan att framställa något yrkande, i ett anförande, varur
här följande må återgivas.

»Här föreslås», yttrade talaren, »samma avlöning för lärarna vid seminarierna
som för lärarna vid de allmänna läroverken, och det förvånar
mig naturligtvis icke, att så har blivit föreslaget, då ett liknande förhållande
ägt rum förut, men det jag vill säga är, att jag anser, att det
finnes skäl för och vore önskligt, att lärarna vid seminarierna finge hösrre
avlöning än lärarna vid de allmänna läroverken. Jag vill ej säga, att eu

Avlöning och pensionering.

423

seminarielärares arbete är mera ansvarsfullt än eu elementarlärares, ty det
ena arbetet är ju lika ansvarsfullt som det andra. Det gäller att på var
punkt göra sin plikt med alla sina krafter. Men jag tror icke, att någon,
som känner till förhållandena, skall neka till att seminarielärarnas arbete
är svårare, mer ansträngande och mindre upplivande. Det måste vara
svårare att vara lärare för blivande lärare än för eu skara unga gossar.
Det måste vara mer ansträngande, tv för en seminarielärare gäller det
icke blott att meddela lärjungarna ett visst kvantum insikter, utan det
gäller också för honom att göra lektionen sådan, att den blir eu mönsterlektion
för lärjungarna. Han bör och skall beräkna varje frågas formulering,
och varje lektion i ett seminarium måste eller åtminstone bör
kräva långt mera förarbete än en lektion vid ett allmänt läroverk. Och
slutligen lärer väl ingen, som varit lärare för barn — och jag har ju varit
elementarlärare under åtskilliga år — bestrida, att det ligger något mycket
mera uppmuntrande i att vara lärare för dessa unga än att vara lärare
för seminarieelever. Jag tror därför, att på grund av själva arbetets art
det vore väl motiverat, att seminarielärarna i avseende å avlöning ställdes
framför elementarlärarna, eller för att uttrycka mig mera konkret, att de
likställdes icke med adjunkter vid allmänna läroverken utan med lektorerna,
— — — Jag tror, att den, som verkligen önskar eu förbättring av
seminarieundervisningen, bör såsom ett medel härtill ställa upp att bereda
seminarielärarna bättre villkor, så att seminarierna måtte kunna få de bästa
lärarna eller åtminstone lika goda lärare som de allmänna läroverken. Det
kunna de ej få under de nuvarande förhållandena, Jag tror därför, att
det för våra folkskollärares utbildning vore både önskligt och behövligt,
att lärarna vid seminarierna tillgodoseddes bättre än nu är förhållandet
och att de ställdes, om ej fullt, så dock ungefärligen i jämbredd med
lektorerna vid våra allmänna läroverk.»

I sin underdåniga petition år 1906 framhöll centralstyrelsen för
Sveriges allmänna folkskollärarförening i sammanhang med yrkande på

Seminariernas lärare.

124

höjning av kompetensvillkoren för ämnes lärare vid folkskoleseminarierna
önskvärdheten av att lönen för manlig ämneslärare vid seminarium sattes
»i det närmaste lika med lektorslönen».

Svenska seminarielärarföreningens styrelse har i eu till kommittén
ingiven skrivelse, dagtecknad i november 1906, utförligt yttrat sig om
lönefrågan. »Höjda fordringar», säger styrelsen, »utan förhöjd lön vore eu
ödesdiger utväg, som väl ingen tänkt sig. I stället har under de senaste
åren från flera håll föreslagits, att för de ifrågavarande seminarielärarna
avlöningen skulle i varje lönegrad sättas 500 kronor högre än för läroverksadjunkt.
Härigenom skulle utan tvivel seminarierna kunna draga till
sig flera framstående lärare med adjunktskompetens. Däremot vill det
synas, som om detta lönetillskott icke skulle förmå att vidga kretsen av
de sökande så, att i densamma även komme med sådana, som på samma
gång vore framstående lärarförmågor och ägde den grundliga vetenskapliga
bildning, som garanteras av licentiatexamen och doktorsgrad, ty dessa
skulle säkert av den högre lektorslönen dragas till gymnasierna.» Styrelsen
erinrar sedan om de vid denna tid föreliggande förslagen angående förändring
av de filosofiska universitetsexamina, vilka förslag syntes ägnade att
för dem, som förvärvat adjunktskompetens, underlätta vinnandet jämväl av
lektorskompetens men därmed ock att för seminarierna minska utsikten att
annat än för kortare tid kunna få behålla lärare med större studiebesråvning.
»Måhända», fortsätter styrelsen, »kan mer än en utväg finnas för
undanröjandet av ovan påpekade olägenheter. Den enklaste och säkraste
torde vara att, såsom flertalet ortsföreningar föreslagit, göra ämneslärartjänsterna
till lektorat med lektorsavlöning, detta så mycket hellre, som
flera andra skäl tala härför. Det arbete, som seminariernas ämneslärare
skola uträtta, måste med hänsyn till elevernas ålder och mognad samt det
viktiga kall, för vilket dessa skola utbildas, anses så krävande och ansvarsfullt,
att det motiverar lektors avlöning, lika väl som gymnasielärarnas
gör det.» Att med hänsyn till »seminariernas speciella uppgift och sär -

Avlöuiug ocli pensionering.

42ö

skilda behov, vilka ju icke sammanfalla med gymnasiernas», kompetensfordringarna
för de förras lärare icke lämpligen kunde göras lika med
kompetensfordringarna för de senares, borde enligt styrelsens mening icke
utgöra hinder för en sådan lösning av lönefrågan, och styrelsen hänvisar
slutligen till förhållandet vid de tekniska elementarskolorna, där, utan att
formell lektorskompetens är föreskriven, lärarna åtnjuta vanlig lektorslön
och där det på så sätt blivit väl sörjt för läroanstalternas behov av lämpliga
och skickliga lärare.

Ö O

Kommittén har, av skäl som i en föregående avdelning av dettå
kapitel blivit utvecklade, icke ansett sig''höra förorda lektorskompetens såsom
behörighetsvillkor för seminariernas ämneslärare utan föreslagit eu
både i teoretiskt och praktiskt avseende väsentligen skärpt adjunktskompetens.
Om redan en sådan höjning av de fordringar, som ställas på seminarielärarna,
nödvändiggör eu höjning av löneförmånerna, är dock löneförmånernas
höjning framför allt motiverad dels av don stora betydelse,
som måste tillmätas lärarverksamheten vid ett seminarium, dels och framför
allt av nödvändigheten att tillförsäkra seminarierna möjlighet att i
konkurrensen med de allmänna läroverken draga till sig och kvarhålla
goda lärarkrafter. I den offentliga diskussionen om seminariernas reformering
har denna åtgärd åter och åter betecknats som den enda tillfyllestgörande.

Från synpunkten av den vikt och betydelse, som seminarielärarens
arbete äger, torde det icke kunna anses oberättigat, att honom tilldelas
samma lön, som tillkommer lektor vid allmänt läroverk. Och fastställandet
av lektorslön för seminariernas manliga ämneslärare skulle helt visst
vara i hög grad ägnat att tillföra seminarierna sådana lärarkrafter, som
där äro behövliga, och att således höja värdet av seminariernas arbete.

Då det gällt att i avseende på seminarielärarnas avlöning tillämpa
den allmänna löneprincip, som kommittén i det föregående givit sitt för 54—082815.

Folkunderv.-kom. bet. /. Folkskolesem. Band 1.

426

Seminariernas lärare.

ord, har kommittén också ansett sig kunna och böra sä till vida anslutå
sig till nyssnämnda förslag till lösning av lönefrågan, att kommittén föreslår,
att lektors lön må tillkomma manlig gift seminarieadjunkt,
under det att kommittén i fråga om manlig ogift seminarieadjunkt stannar
vid eu mindre förhöjning i nu utgående löneförmåner.

Gift manlig seminarieadjunkt skulle således enligt kommitténs
förslag erhålla avlöning i fem lönegrader å 1) 4,000, 2)
4,500, 3) 5,000, 4) 5,500 och 5) 6,000 kronor, fördelad i egentlig
lön å 1) 2,600, 2) 2,950, 3) 3,300, 4) 3,650 och 5) 4,000 kronor samt
tjänstgöringspenningar å respektive 1,400, 1,550, 1,700, 1,850 och 2,000
kronor (kungl. kung. den 27 aug. 1904).

För ogift manlig adjunkt föreslår kommittén bibehållandet
av samma slutlön som den nu utgående men höjning av lönen i
föregående lönegrader med ett belopp av 200 kronor. Om, såsom
lämpligt synes, av sistnämnda belopp 150 kronor lägges till den egentliga
lönen och återstoden till tjänstgöringspenningarna, bliva löneförmånerna
för den ogifte manlige adjunkten således följande: avlöning i fem lönegrader
å 1) 3,200, 2) 3,700, 3) 4,200, 4) 4,700 och 5) 5,000 kronor,
fördelad i egentlig lön å 1) 2,150, 2) 2,500, 3) 2,850, 4) 3,200 och 5)
3,400 kronor samt tjänstgöringspenningar å respektive 1,050, 1,200, 1,350,
1,500 och 1,600 kronor.

Att icke företaga någon höjning av de ogifta manliga seininarielärarnas
lön vore att i fråga om dessa lärare icke giva något vederlag för
de ökade anspråk, som innebäras i de skärpta kompetensvillkoren, och att
överhuvudtaget med avseende på dem låta de skäl falla, som motivera
en förbättring av seminarielärarnas löneställning. De ovan föreslagna beloppen
för ifrågavarande lärare beteckna från statens synpunkt en föga
betydande ökning, som dock icke torde vara utan värde för det syfte, som
därmed avses. Även utsikten att erhålla högre avlöning, därest man skulle
komma att träda i gifte, är att anse som en ekonomisk förmån.

Avlöning och pensionering.

127

Beräknar man i likhet med löneregleringskommittén, att eu adjunkt
befinner sig i högsta lönegraden under i medeltal 12 års tid, utgör
den föreslagna ökningen för ogift adjunkt kronor 125 för år. \ ill
man bilda sig en föreställning om storleken i det hela av den löneförbättring,
som av kommittén föreslagits för de manliga ämneslärarna, gifta
och ogifta, torde man kunna utgå från det antagandet, att två tredjedelar
av lärarna tillhöra det gifta ståndet (jfr sid. 406), då ökningen i medeltal
på varje lärare uppgår till 708 kronor 33 öre. Det må erinras därom,
att den minsta löneförbättring, som under den offentliga diskussionen i det
förevarande ämnet ifrågasatts, har varit 500 kronor för varje lärare.

Med en fördelning i enlighet med kommitténs förslag bör man dock
vinna större fördel, iln om motsvarande summa lika fördelades mellan de
olika lärarna, oavsett att man då tillämpat en mindre rättvis löneprincip.
Stor vikt ligger dock därpå, att man för den gifte läraren verkligen kommer
upp till lektors lön. Nå inga seminarielärare upp till lektors lön,
då är fortfarande kretsen av dem, som kunna tänkas komma att rekrytera
seminarielärarkåren, i det hela begränsad till dem, vilka endast inneha
adjunktskompetens. Vill man giva seminarierna möjlighet att förvärva
och kvarhålla skickliga lärare även med lektorskompetens, vill man överhuvudtaget
på ett mera avgörande sått främja dessa för vår folkbildning
viktiga läroanstalter, så måste man bereda åtminstone åt några av deras
lärare löneförmåner, som motsvara de bäst avlönade lärarnas vid de allmänna
läroverken.

Ända till år 1905 hade kvinnlig seminarieadjunkt (lärarinna med
adjunkts tjänstgöring) samma ordinarie lön som manlig adjunkt. En mindre
olikhet hade dock inträtt från och med år 1899, i det att de på extra stat
beviljade s. k. löneförbättringsmedlen utgått med olika belopp till manlig
och kvinnlig lärare. De avlöningsbelopp för kvinnlig seminarieadjunkt, som
föreslogos i den nådiga propositionen till 1904 års riksdag, blevo av riks -

Kvinnlig

ämnes lärares avlöning.

428

Seminariernas lärare.

dagen i någon man höjda och åro i förutnämnda kungl. kungörelse av
den 27 augusti 1904 fastställda sålunda: avlöning i fyra lönegrader å 1)
2,100, 2) 2,600, 3) 3,100 ocli 4) 3,600 kronor, fördelad i egentlig lön å 1)

1,350, 2) 1,700, 3) 2,050 och 4) 2,400 samt tjänstgöringspenningar respek tive

750, 900, 1,050 och 1,200 kronor. Uppflyttning från lägre till högre
lönegrad äger rum efter förloppet av fem år. Pensionsåldern för kvinnlig
adjunkt inträder vid uppnådda 55 levnadsår och 25 tjänstår, och pensionen
utgår med samma belopp som den egentliga lönen i högsta lönegraden.

Skulle man vid bestämmandet av kvinnlig adjunkts avlöning tilllämpa
det av löneregleringskommittén föreslagna beräkningssättet, d. v. s.
sätta hennes begynnelselön till fyra femtedelar av (gift) manlig adjunkts
begynnelselön och tilldela henne lika många men blott hälften så stora
lönetillägg som dennes, skulle hennes avlöning i föreliggande fall bliva:
1) 3,200, 2) 3,450, 3) 3,700, 4) 3,950 och 5) 4,200 kronor. Kommittén

har dock icke ansett sig böra föreslå så hög avlöning och har dessutom

funnit bäst att med avseende på lönetilläggens antal och storlek närmare
ansluta sig till nuvarande förhållanden. Kommittén föreslår därför för
kvinnlig seminarieadjunkt avlöning i fyra lönegrader med följande
belopp: 1) 2,600, 2) 3,100, 3) 3,600 och 4) 4,100 kronor,
vilka belopp synas kunna lämpligen fördelas i lön och tjänstgöringspenningar
sålunda: lön 1) 1,750, 2) 2,100, 3) 2,400, 4) 2,700 kronor; tjänstgöringspenningar
1) 850, 2) 1,000, 3) 1,200, 4) 1,400 kronor.

Denna avlöning kan icke anses högt tilltagen, varken i och för sig
eller i förhållande till de förut föreslagna avlöningarna för manliga lärare.
Bortser man från pensionsförhållandena och fäster sig vid löneinkomsten
under själva tjänstetiden, innebär den en genomsnittlig årlig löneinkomst,
som endast är 81 procent av den ogifte manlige adjunktens årliga löneinkomst
i medeltal under hans tjänstetid, och torde således ingalunda kunna
anses högre, än den med hänsyn till levnadskostnadernas olikhet bör vara.
Om man i fråga om den manlige läraren icke utan skäl tagit hänsyn till

Avlöning och pensionering.

429

den ekonomiska förlust, som värnpliktens fullgörande vållat honom, torde
man i fråga om den kvinnliga ämnesläraren kunna anmärka, att de studier,
som föregått studentexamen, i allmänhet torde hava varit dyrare för henne
än för den manlige läraren, då skolavgifterna i flickskolorna i regeln äro
betydligt högre än i statens gosskolor.

Tar man däremot i båda fallen även pensionen med i räkningen
och räknar med nuvarande pensionsålder av 55 år för kvinnlig och 65 År
för manlig ämneslärare, utfaller jämförelsen annorlunda. Den för kvinnlig
adjunkt föreslagna lönen tillsamman med den därav enligt stadgade
grunder beräknade pensionen innebär nämligen en icke oväsentligt högre
»effektiv avlöning för tjänstår» än den, som härledes ur den för ogift
manlig adjunkt föreslagna lönen. Detta betyder, att staten för det arbete,
som komme att utföras av den kvinnliga läraren, skulle betala högre
pris än för det av den ogifte manlige läraren utförda arbetet.

Nu anser kommittén emellertid, att skäl föreligga för en höjning av Kvinnlig

. _ ämneslärares

de kvinnliga seminarieadjunkternas pensionsålder. De kvinnliga seiuinarie- pensionsålder.

adjunkternas pensionsålder har tidigare (från år 1897) varit densamma
som de manliga adjunkternas men blev år 1904 sänkt från (nominellt) 70
år ända ned till 55 år.

Sänkningen föreslogs i den kungl. lönepropositionen till 1904 års
riksdag utan annan motivering än hänvisning till den av samma riksdag
bestämda pensionsåldern för lärarinnorna vid de blivande statssamskolorna.
Läroverkskommittén, som föi’eslagit en sänkning av den dåvarande pensionsåldern
för manliga ämneslärare från 70 till 65 år, hade i fråga om samskolelärarinnorna,
med hänvisning till ett förslag i en kungl. proposition
år 1892 samt till förhållandena vid folkskolorna och bestämmelserna för
flickskolornas pensionsanstalter, hemställt, att pensionsåldern skulle sättas
till 55 år, särskilt med hänsyn därtill, »att kvinnorna tidigare än männen
bliva utslitna i tjänsten.»

430

Seminariernas lärare.

I fråga om de kvinnliga seminarieadjunkterna torde man icke kunna
med statistiska uppgifter vare sig bekräfta eller vederlägga riktigheten,
vad dem angår, av den åsikt, som läroverkskommittén uttalat, detta redan
av det skäl, att deras antal varit och är allt för obetydligt, för att några
säkrare slutsatser skulle kunna dragas ur det statistiska materialet. Hela
antalet i tjänst varande kvinnliga ämneslärarinnor vid seminarierna uppgick
år 1898 till 10 och är år 1911 ännu blott 13. Att kvinnans
motståndskraft i undervisningsarbetet är mindre än mannens synes bekräftas
av nyligen utförda undersökningar angående tjänstledighet för
sjukdom inom större lärarkårer, särskilt folkskollärarkåren. Så framgår
av dr G. Stéenhoffs år 1911 publicerade undersökning rörande hälsotillståndet
inom lärarkåren vid Sveriges folk- och småskolor, att procenttalet
av till följd av sjukdom tjänstlediga folkskollärarinnor var mer än dubbelt
större än procenttalet för av sjukdom tjänstlediga folkskollärare under samma
tid. Detta förhållande är visserligen i hög grad beaktansvärt, i all synnerhet
som inom folkskollärarkåren löneförmånerna ända till år 1907 varit lika
för manliga och kvinnliga lärare och sedermera för båda parterna höjts,
om ock jämförelsevis mera för männen. Men att kvinnans större ömtålighet
är av beskaffenhet att särskildt kräva eu tidigare avgång ur tjänsten eller att
hennes motståndskraft mot tjänstearbetets ansträngning skulle vara så mycket
mindre än mannens, att avgången ur tjänsten för henne behövde ske redan
10 år tidigare än för honom, torde dock knappast anses vara ådagalagt.

Vad beträffar den hänvisning, som gjorts till förhållandena vid folkskolorna,
bör märkas, att lärarinnor liksom lärare där väl äga rättighet
men icke skyldighet att avgå från tjänsten vid 55 års ålder. De flesta
avgå också först senare, och medelåldern för de med pension avgående
lärarinnorna är något över 60 år eller obetydligt lägre än medelåldern
för de med pension avgående manliga lärarne. (Band 2 sid. 410, noten).
Vid huvudstadens folkskolor är för både lärare och lärarinnor 60 år
den stadgade pensionsåldern, med rätt för den, som det önskar, att mot

Avlöning och pensionering.

431

avkortning i pensionen avgå tidigare, men ock med möjlighet att efter
folkskoleöverstyrelsens medgivande kvarstå till fyllda 65 år.

De senare årens pensionslagstiftning ger ej något starkare stöd åt
den uppfattningen, att åldern för kvinnlig lärares avgång ur tjänsten
skulle behöva sättas så lågt som till 55 år. Lagen om civila tjänstinnehavares
pension av den 11 oktober 1907 bestämmer visserligen 55 år som
pensionsålder och 25 år som motsvarande tjänstålder för ämneslärarinna
vid de allmänna läroverken, högre lärarinneseminariet, folkskoleseminarierna
samt blindundervisningsanstalterna, men dock som undantag från den
allmänna regeln, att »rätt att komma i åtnjutande av hel pension inträder
för kvinnlig tjänstinnehavare vid uppnådda 60 levnadsår och 30 tjänstår»,
en regel, som tillämpats även på seminariernas lärarinnor i övningsämnena.
Den kungl. kungörelsen av den 23 december 1910 angående pensionering
av den kvinnliga lärarpersonalen vid enskilda läroanstalter, vilken kungörelse
trädde i kraft den 1 januari 1911, stadgar 60 år såsom pensionsålder för
denna lärarpersonal. Den ger delägarinnan rättighet att avgå redan vid
55 års ålder, varvid dock hennes pension i regeln blir av mindre belopp,
men å andra sidan ock rättighet att med läroverksöverstyrelsens medgivande
kvarstå ända till 63 års ålder.

Slutligen är att nämna, att läroverksöverstyrelsen den 30 december
1910 i enlighet med av chefen för ecklesiastikdepartementet lämnat uppdrag
avgivit utredning och förslag angående pensionsförhållandena för ämneslärarinnorna
vid statens samskolor och Högre lärarinneseminariet och därvid
hemställt, att pensionsåldern för dessa lärarinnor måtte sättas till 60
levnadsår och 30 tjänstår, dock under förutsättning att löneförmånerna
höjas och att rätt inedgives lärarinnorna att med avkortad pension avgå
redan vid uppnådda 55 levnadsår.

Statskontoret, som den 15 november 1911 avgivit yttrande i ärendet,
tillstyrker överstyrelsens hemställan om pensionsålderns bestämmande till
60 levnadsår och 30 tjänstår.

432

Seminariernas lärare.

Styrelsen för akademiskt bildade kvinnors förening vände sig i
november 1911 till chefen för ecklesiastikdepartementet med en skrivelse,
däri den bland annat framhåller sin uppfattning om obehövligheten och
olämpligheten av den nu fastställda låga pensionsåldern för kvinnliga
lärare vid statens undervisningsanstalter. Styrelsen önskar, att pensionsåldern
måtte sättas lika för manlig och kvinnlig innehavare av statstjänst,
eller ock att, därest detta icke anses möjligt att genomföra, den senare
skulle åläggas skyldighet att avgå vid samma ålder som den förre men
äga rättighet att med avkortad pension avgå t. ex. 5 år tidigare. Såsom
den bästa lösningen av pensionsfrågan betecknas i skrivelsen de för Stockholms
folkskolor gällande pensionsbestämmelserna.

Kommittén anser sig ingalunda kompetent att avgöra, huruvida det
från statens och tjänstearbetets synpunkt sett. vore önskligt, att kvinnlig
statstjänares pensionsålder sattes lika hög som manlig statstjänares. Men
de i det föregående anförda förhållandena synas kommittén dock ge stöd
för den uppfattningen, att den sänkning i de kvinnliga seminarieadjunkternas
pensionsålder, som skedde år 1904, var större, än nödigt varit,
och att en höjning av dessa lärarinnors pensionsålder till 60 år är
tillrådlig.

Kommittén föreslår således, att kvinnlig seininarieadjunkts
pensionsålder bestämmes till 60 år och att den för erhållande av
hel pension erforderliga tjänsteåldern i samband därmed för
kvinnlig seininarieadjunkt sättes till 30 år.

Vad kommittén i detta avseende föreslagit innebär en hemställan
om sådan ändring i lagen angående civila tjänstinnehavares
rätt till pension av den 11 oktober 1907, att i dess § 5, punkt a) ordet
folkskoleseminarierna måtte utgå.

Med den av kommittén föreslagna pensionsåldern av 60 år kommer den
för kvinnlig ämneslärare i det föregående föreslagna lönen att även från
synpunkten av »effektiv aflöning för tjänstår» bliva lämpligt avvägd.

Avlöning och pensionering. 433

I det hela synas de tre löneplanen komma i tämligen rimliga inbördes
lägen.

Med användande av löneregleringskommitténs beräkningrunder blir nämligen
enligt kommitténs förslag den s. k. effektiva avlöningen för läsår för manlig
gift seminarieadjunkt kronor 6,491.25 för manlig ogift seminarieadjunkt
kronor 5,447.98 eller 84 % av den gifte lärarens effektiva avlöning och för
kvinnlig adjunkt kronor 5,086.20 eller 78.4 % av den förre och 93.4% av den
senare manlige lärarens effektiva avlöning. De nämnda summorna angiva
med andra ord de olika pris, som staten med hänsyn till löntagarnas olika
levnadsbehov skulle komma att under angivna förutsättningar betala för
ett och samma arbete, nämligen ett tjänstårs ämneslärararbete i seminarium.
1) Medelinkomsten för år under själva tjänstetiden blir enligt kommitténs
förslag för kvinnlig adjunkt 70 % av gift manlig lärares medelinkomst
under hans tjänstetid och 83.7 % av ogift manlig lärares medelinkomst,
vilken sistnämnda medelinkomst åter blir 83.6 % av den gifte lärarens.

Av de givetvis sällsynta fall, då kvinnlig ämneslärare kan komma Familj rfo>
att anses som familjeförsörjare, torde, i enlighet med vad förut blivit sagt, ämnålära
åtminstone ett böra komma i betraktande, nämligen det, då hon är änka rmiöningV
med ett eller flera oförsörjda barn. Att för sådant ytterst sällan förekommande
fall fastställa en särskild löneskala, varmed skulle följa ändring
av pensionsavgifter och pensionsbelopp, torde icke kunna anses lämpligt.
Kommittén föreslår därför för kvinnlig ämneslärare, som är änka med
ett eller flera oförsörjda barn, ett särskilt lönetillägg å 900 kronor

Rektor vid folkskoleseminarium intager i löneavseende en mellan- Rektors

avlöning.

ställning mellan rektor vid högre allmänt läroverk och rektor vid realskola.

0 Den effektiva avlöningen för manlig seminarieadjunkt är för närvarande kr. 5,326.ig
och för kvinnlig kr. 4,9 9 8.39 eller 93.8 % av den manlige lärarens. — Om kvinnlig seminarieadjunkts
nuvarande pensions- och tjänstålder bibehölles, skulle med de av kommittén
föreslagna lönesatserna den effektiva avlöningen för tjänstår bliva 5,751.37 kr. Jfr sid. 420.

55—082S15. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

434

Seminariernas lärare.

Rektor vid högre allmänt läroverk har lektors lön i högsta lönegraden,

6.000 kronor, med ett ålderstillägg å 500 kronor efter 10 års tjänstgöring
som rektor, vartill kommer förmån av bostad eller hyresersättning. Rektor
vid realskola har adjunkts lön i högsta lönegraden, 5,000 kronor, med ett
ålderstillägg å 500 kronor efter 10 år samt bostad eller hyresersättning.
Rektor vid seminarium har enligt den år 1904 genomförda löneregleringen
liksom den senare adjunkts lön i högsta lönegraden, 5,000 kronor, men
två ålderstillägg å 500 kronor, det första efter 5, det andra efter 10 års
tjänstgöring som rektor, vartill kommer förmån av bostad eller hyresersättning.
Avlöningen för rektor vid högre allmänt läroverk är delad i
egenlig lön å 1) 4,000 och 2) 4,500 kronor samt tjänstgöringspenningar å

2.000 kronor i bägge lönegraderna. För seminarierektor är den egentliga
lönen 1) 3,400, 2) 3,700 och 3) 4,000 kronor och tjänstgöringspenningarna
respektive 1,600, 1,800 och 2,000 kronor.1)

I de förutnämnda yttrandena från domkapitel och seminariekollegier,
som avgåvos under år 1902, förordades av dera domkapitel högre avlöningför
seminarierektor än den, som sedermera blev fastställd, och i den likaledes
i det föregående nämnda motionen vid 1904 års riksdag av E. Hammarlund
och F. Berg yrkades, att seminarierektor måtte i fråga om löne- och
pensionsförmåner likställas med rektor vid högre allmänt läroverk.

Något skäl att avvika från de hittillsvarande allmänna grunderna för
seminarierektors avlöning föreligger ej. I fråga om gift manlig rektor
måste man dock avstå från det tidigare ålderstillägget för att icke komma utöver
avlöningen för rektor vid högre allmänt läroverk. Kommitténs förslag
angående avlöning för rektor vid seminarium framgår då ur dess förut
framställda förslag angående de olika ämneslärarnas avlöning. Kommittén
föreslår således för gift manlig rektor samma avlöning som för gift adjunkt
i högsta lönegraden eller 6,000 kronor med ett ålderstillägg av 500

*) Seminarierektors hyresersättning, där sådan förekommer, utgår med belopp, som
av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämts.

Avlöning och pensionering.

435

kronor efter 10 år samt bostad eller hyresersättning. För ogift manlig
rektor blir avlöningen densamma, som nu är för seminarierektor stadgad,
och för kvinnlig rektor 4,100 kronor med två ålderstillägg å 500 kronor
efter 5 och 10 års tjänstgöring som rektor samt, liksom för manlig rektor,
förmån av bostad eller hyresersättning. Kvinnlig rektors avlöning torde i
ungefärlig överensstämmelse med manlig seminarierektors avlöning kunna
uppdelas i lön och tjänstgöringspenningar på följande sätt: lön 1) 2,800,
2) 3,100, 3) 3,400 kronor; tjänstgöringspenningar 1) 1,300, 2) 1,500, 3)
1,700 kronor.

Vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm uppbära de båda biträdande
föreståndarinnorna särskilt arvode av 750 kronor utöver lön som
ordinarie lärarinnor, och vid statens samskolor erhåller förste lärarinna
i vardera av de två lönegraderna 500 kronors högre lön än övriga ämneslärarinnor.
Biträdande föreståndarinnan vid ett folkskoleseminarium skall
enligt kommitténs förslag å ena sidan få en mindre omfattande uppgift
än den, som tillkommer föreståndarinnorna vid Högre lärarinneseminariet,
å andra sidan erhålla större minskning i undervisningsskyldighet än den,
som stadgats för första lärarinna vid samskola. Med hänsyn härtill anser
sig kommittén böra föreslå, att för biträdande föreståndarinna vid seminarium,
där sådan i enlighet med kommitténs förslag skulle komma att förordnas,
må bestämmas ett särskilt arvode av 300 kronor, vilket arvode
icke synes böra komma i betraktande vid beräkningen av pensionsbeloppet.

Kommittén har icke anledning att med avseende på seminariernas
lärare ifrågasätta, att något undantag skulle göras från de i pensionslagen
givna bestämmelserna om sättet för beräkning av pension och pensionsavgifter.
I enlighet med kommitténs löneförslag bliva då pensionsbeloppen
för kvinnlig adjunkt 2,700 kronor, för ogift manlig adjunkt såsom för

Biträdande

förestån darinnas arvode.

Adjunkts
och rektors
pensionering.

436

Seminariernas lärare.

E. o. lärares
avlöning.

närvarande 3,400 kronor och för gift manlig adjunkt 4,000 kronor. Pensionsavgifterna
komma att utgå för kvinnlig adjunkt med 3 procent, för ogift
manlig adjunkt med 3.4 procent och för gift manlig adjunkt med 4 procent
av den egentliga lönen i varje särskild lönegrad. Rektor, som innehar
fullmakt eller som i minst 15 år innehaft förordnande som rektor
(kungl. kungörelse den 9 juni 1905), uppbär i pension sin egentliga lön,
och manlig rektor erlägger de pensionsavgifter, som i enlighet med kungl.
kungörelserna den 11 november 1907 och den 27 augusti 1904 skola utgå.
Beträffande kvinnlig rektors pensionsavgifter torde böra föreskrivas, att de
skola utgå i enlighet med pensionslagens allmänna stadgande, således med
3,4 procent av lönen i varje särskild lönegrad.1)

Är det angeläget, att ställa det så, att de ordinarie lärarplatserna
vid seminarierna bliva eftersökta, är det ej mindre viktigt att tillse, att
seminarierna kunna draga till sig även extra ordinarie lärarkrafter. För en
god rekrytering av seminariernas ordinarie lärarkår är det nämligen av
stor betydelse, att yngre, ännu icke ordinarie lärare eller studerande, som
ännu icke avslutat sin utbildning, föranledas att taga anställning vid dessa
läroanstalter, lära känna deras organisation och bliva intresserade av deras
arbetsuppgifter. Nu måste seminarierna dessutom, såsom kommittén vid
utredningen av frågan om de för seminarieundervisningen behövliga lärarkrafterna
visat, framdeles för en del av sin undervisning bliva beroende
av extra ordinarie lärare (sid. 324 ff.). Och då det icke kan nekas, att de
för ifrågavarande grupp av lärare nu bestämda arvodena innebära en både
i och för sig och i förhållande till de för andra ämneslärare stadgade
löneförmånerna ganska svag avlöning,2) har kommittén funnit sig böra

B I fråga om pension för änkor och barn iiro seminariernas manliga adjunkter delägare
i »lärarnas vid elementarläroverken änke- och pupillkassa».

2) Vid tre olika tillfällen (i underdåniga utlåtanden den 4 jan. och den 28 sept. 1906
samt den 29 okt. 1910) har läroverksöv erstyrelsen gjort hemställan om en förhöjning från
2,000 till 2,500 kronor av arvodet för allmänna läroverkens extraordinarie lärare, med vilka
motsvarande lärare vid seminarierna äro i löneavscende likställda.

Avlöning och pensionering. 437

föreslå någon förhöjning i arvodet för extra ordinarie lärare vid seminarierna.

Enligt kungl. kungörelsen den 27 augusti 1904 uppbär extra ordinarie
manlig ämneslärare (vikarierande manlig adjunkt) vid folkskoleseminarium
ett årligt arvode av 2,000 kronor, därest han avlagt sådana kunskapsprov,
som äro stadgade för behörighet att utnämnas till adjunkt, samt genomgått
provårskurs; i annat fall ett årligt arvode av 1,800 kronor. Motsvarande
arvoden för extra ordinarie kvinnlig ämneslärare (vikarierande
kvinnlig adjunkt) äro 1,800 kronor och 1,500 kronor.

Kommittén föreslår, att manlig extra ordinarie ämneslärare,
som med avseende på avlagda examina och genomgången provårskurs
uppfyller fordringarna för behörighet att utnämnas till
adjunkt vid seminarium, skall uppbära ett arvode av 2,400
kronor, och extra ordinarie ämneslärare, som ej uppfyller nämnda
fordringar, ett arvode av 2,000 kronor.

En förhöjning i motsvarande proportion av nu utgående arvoden för
extra ordinarie kvinnlig ämneslärare ger beloppen 2,160 kronor och 1,666,67
kronor. I ungefärlig överensstämmelse härmed föreslår kommittén, att
arvodet för kvinnlig extra ordinarie ämneslärare, som med avseende
på avlagda examina och genomgången provårskurs eller
vid högre lärarinneseminariet förvärvad utbildning uppfyller
fordringarna för behörighet att utnämnas till adjunkt vid seminarium,
måtte bestämmas till 2,100 kronor och för annan extra
ordinarie kvinnlig ämneslärare till 1,700 kronor.

* *

* I

I underdånig petition har Svenska lärarsällskapets styrelse på upp- ifrågasatt

uppdrag av nämnda sällskap den 11 juni 1910 ingått till Kungl. Maj:t regieringför

och med framhållande av det ogynnsamma läge, vari lärarna vid de all- folkslole seminarier männa

läroverken och folkskoleseininarierna kommit till följd av den och all rnänna läroverk.

438

Seminariernas lärare.

stegring i priset å livsförnödenheter, som under senare år ägt rum, i
huvudsak anhållit »om en sådan revision av lärarnas lönestater, att ämneslärare
vid allmänna läroverk (och folkskoleseminarier) bliva i alla avseenden
ekonomiskt likställda med jämförliga kategorier av andra statens
tjänstemän med akademisk bildning». Denna petition har läroverksöverstyrelsen
i avgivet underdånigt utlåtande den 24 oktober 1910 i det
huvudsakliga tillstyrkt.

I underdåniga petitioner, ingivna under år 1910, hava vidare dels
rektorer vid de allmänna läroverken, dels rektorer vid folkskoleseminarierna
gjort vissa hemställanden beträffande de för dem gällande avlönings- och
pensionsbestämraelserna.

Kommittén har icke haft att avgiva utlåtande vare sig om den av
Svenska lärarsällskapet eller om den av seminarierektorerna ingivna petitionen
och har heller icke ansett sig böra ingå på någon prövning av de
önskemål, som i dem framhållas, huru behjärtansvärda dessa ock kunna vara.
Det synes nämligen kommittén, som om de ifrågavarande önskemålen icke
lämpligen kunna betraktas enbart från seminariernas synpunkt utan böra
behandlas såsom eu för seminarierna och de allmänna läroverken gemensam
angelägenhet. Såsom sådan äro de åter av alltför omfattande art, för
att kommittén skulle hava kunnat taga dem under omprövning och tilläventyrs
lägga dem till grund för sitt förslag angående seminarielärarnas
avlöning. Kommittén har i det föregående betonat, att kommittén vid
uppgörandet av sitt förslag utgått från och funnit sig beroende av de
nuvarande löneförhållandena ej blott på seminariernas utan ej mindre på
de allmänna läroverkens område, och det hade helt visst icke varit välbetänkt,
om kommittén tagit hänsyn till måhända nära förestående men
ännu ovissa förändringar i de allmänna läroverkens lönestat.

Den av Svenska lärarsällskapet ingivna underdåniga petitionen om
ny lönereglering för de allmänna läroverkens och folkskoleseminariernas
lärare ger kommittén emellertid anledning att å nyo och med allt efter -

Avlöning och pensionering.

439

tryck erinra om de syftemål, som bestämt kommitténs löneförslag. Att
seminarieadjunkterna erhålla förhöjd lön och följaktligen i löneavseende
ställas framför läroverksadjunkterna, nödvändiggöres, såsom kommittén
flerstädes framhållit, dels av den stora vikt och betydelse, som måste tillmätas
seminariernas uppgift inom undervisningsväsendet, dels av de särskilda
fordringar, som måste ställas på seminarielärarna och som i kommitténs
förslag kommit till uttryck i skärpta behörighetsvillkor för dessa
lärare. Om således löneförhöjningens främsta syfte är att bringa de ekonomiska
förmånerna till att rättvist motsvara arbetsuppgiftens art och de
anspråk, som ställas på läraren, kommer i förening därmed jämväl det
syftet i betraktande, att seminarierna må sättas i stånd att i konkurrensen
med de allmänna läroverken draga till sig och kvarhålla även väl meriterade
lärare, och det har särskilt från lärarhåll betonats, att endast en
icke alltför oväsentlig skillnad mellan seminarieadjunkts och läroverks
adjunkts löner i detta avseende kan få betydelse.

Det sagda gäller ej blott i fråga om ämneslärarna utan ock i fråga om
vissa av övningslärarna, men särskilt i fråga om de förra. Skulle nu, efte
det att i samband med andra reformer i seminariernas inre och yttre förhållanden
en löneförhöjning för dessa läroanstalters ämnes- och övningslärare
i enlighet med kommitténs förslag vidtagits, en lönereglering komma
att företagas för de allmänna läroverken, utan att därvid även seminarierna
komme i betraktande, bleve dessas ställning ånyo synnerligen oförmånlig.
Tv ehuru seminarelärarnas ekonomiska villkor i och för sig icke därigenom
försämrades, bleve seminarierna med avseende pa möjligheten att förvärva
och behålla goda lärarkrafter lika ogynnsamt ställda, som de nu äro, eller,
därest höjda kompetensvillkor blivit stadgade för deras lärare, ännu ogynnsammare,
i det att de större fordringarna icke eller i otillräcklig grad motsvarades
av större löneförmåner.

I enlighet med vad nu anförts, får kommittén därför hemställa, att vid
en framtida reglering av lönerna för de allmänna läroverkens

440

Seminariernas lärare.

lärarkår i samband därmed sådana förändringar måtte vidtagas i

O o

bestämmelserna om seminarielärarnas löner, att de syften, som
motiverat kommitténs förslag till löneförbättring för dessa lärare,
måtte bliva på fullt tillfredsställande sätt tillgodosedda. Huru
detta lämpligast bör ske, lärer nu icke kunna sägas, då man icke vet, vilka
principer vid en dylik framtida lönereglering för de allmänna läroverkens
lärarkår kunna komma att tillämpas.

* *

mres9allö- Enligt förutnämnda kungl. kungörelse den 27 augusti 1904, som be a)^Nuva-

s^ärnraer de nuvarande avlöningsförhållandena vid folkskoleseminarierna och
hållanden allmänna läroverken, uppbära seminariernas övningslärare arvode med
följande belopp:

Lärare.	Arvode utan avdrag av pensionsafgifter.	Motsvarande tjänstgörings- skyldighet, veckotimmar.	Ersättning förytterligare tjänstgöring efter vecko-timme och läsår kr.
Begynnelse- arvode kr.	Efter 5 år kr.	Efter 10 år kr
Manlig och kvinnlig lärare i teckning . .	1.000	1,200	1,400	12	100
Manlig och kvinnlig lärare i musik . . .	1,400	1,600	1,800	16	100
Manlig och kvinnlig lärare i gymnastik .	900	1,100	1,300	11—13	mo
Lärare i manlig slöjd .........	1,100	1,200	1,300	16-18	75
Lärare i kvinnlig slöjd.........	1,000	1,100	1,20<I	16-18	70
Lärare i trädgårdsskötsel........	1,200	—	_	—	—

Av tabellen torde framgå, att övningslärarna äro svagt avlönade både
i och för sig och i jämförelse med ämneslärarna.

Men seminariernas övningslärare intaga i löneavseende en ofördelaktig
ställning även i förhållande till övningslärarna vid de allmänna läro -

Avlöning och pensionering.

441

verken. Lärare i övningsämne vid de högre allmänna läroverken uppbär
lön i fyra lönegrader med följande belopp: lärare i teckning 1,400, 1,600,
1,800 och 2,000 kronor; lärare i musik 1,100, 1,300, 1,500 och 1,700
kronor; lärare i gymnastik 1,400, 1,600, 1,800 och 2,000 kronor. Den
motsvarande tjänstgöringsskyldigheten är för teckningsläraren 15 och
för musikläraren 12 veckotimmar och för ytterligare tjänstgöring erhålla
dessa lärare en årlig ersättning för varje veckotimme av 80 kronor i första,
95 i andra, 110 i tredje och 125 i fjärde lönegraden. För gymnastikläraren,
i fråga om vilken ingen bestämd tjänstgöringsskyldighet är stadgad,
uto-år, i det fall att han fått sig ålagd »en mera ansträngande eller omfattande
tjänstgöring», tilläggsarvode intill ett belopp av 650 kronor.

Fn teckningslärare vid seminarium med samma tjänstgöringsskyldighet
av 15 veckotimmar som teckningsläraren vid högre allmänt läroverk
skulle komma i åtnjutande endast''av följande arvodesbelopp: 1,300, 1,500
och 1,700 kronor. Likväl skall den förre såväl som den senare för att
bliva behörig till sin tjänst hava »genomgått den vid Tekniska skolan i
Stockholm anordnade högre undervisningskurs för teckningslärare», och den
förres uppgift som lärare torde åtminstone icke kunna anses mindre maktpåliggande
än den senares. Jämför man på samma sätt musiklärarna vid
de båda läroanstalterna och sätter för båda en tjänstgöringsskyldighet av
16 veckotimmar, får man för seminarieläraren lönebeloppen 1,400, 1,600
och 1,800 kronor och för läroverksläraren 1,420, 1,680, 1,940 och 2,200
kronor. Icke förty är den lagstadgade kompetensen för den förre faktiskt
högre än för den senare (sid. 372), och ämnet musik har av ålder ansetts som
en mycket viktig del av en folkskollärares utbildningskurs. I fråga om gymnastiklärarna,
som för sin behörighet skola ha samma utbildning i båda fallen,
är skillnaden i löneställning ej mindre påfallande. Gymnastikläraren vid
ett seminarium skulle först med en tjänstgöring av 20 timmar i veckan komma
upp till samma slutlön som gymnastik läraren vid ett högre allmänt läroverk,
oavsett det tilläggsarvode som den senare kan erhålla.

56—082815. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

442

Seminariernas lärare.

Till det nämnda är slutligen att lägga skillnaden i pensionsförmåner.
Under det att för övningsläraren vid allmänt läroverk hel pension icke
får understiga men väl kan betydligt överstiga lönen i högsta lönegraden,
utgår åt övningsläraren vid seminarium pensionen med ett belopp, som
blott är tre fjärdedelar av hans i regeln väsentligt mindre slutlön. (Se
vidare sid. 451 It.).

Att en rätt väsentlig löneförbättring här är av nöden torde vara
uppenbart.1)

b) Enhetligt
beräkningssätt.

Man kan ock i fråga om de gällande lönebestämmelserna för övningsläiare
anmärka, att de förete eu viss godtycklighet, som framträder, vare
sig man jämför olika övningslärare vid samma läroanstalt eller lärare i
samma övningsämne vid de ifrågavarande båda läroanstalterna. Så har vid
seminarierna teckningsläraren vid början av sin tjänstgöringstid mindre
betalt för timme ån musikläraren men vid slutet av tjänstgöringstiden
mera än denne. Vid de högre allmänna läroverken är förhållandet det
motsatta. I genomsnitt har vid seminarierna teckningsläraren under en
35-årig tjänstgöring med det stadgade normalantalet undervisningstimmar
något högre arvode än musikläraren under samma förutsättningar, näm -

ligen kronor 109,52 för timme mot ett genomsnittsarvode för den senare
av kronor 107,14 för timme. Vid de högre allmänna läroverken äger det
motsatta förhållandet rum; teckningslärarens genomsnittsavlöning är där
kronor 121,on för timme, musiklärarens kronor 127,38. Arvodet för »övertiinmar»,
d. v. s. för tjänstgöringstimmar utöver det stadgade antalet, är
vid seminarierna lika i alla lönegrader och lika med det beräknade arvodet
för tjänstgöringstimme i andra lönegraden; vid läroverken växlar det från

lönegrad till lönegrad och är hela tiden lägre än den ordinarie avlöningen,

0 I motion vid 1904 års riksdag av E. Hammarlund och F. Berg yrkades likställighet
i löneställning mellan seminariernas och de allmänna läroverkens lärare i teckning och musik,
och i motion av A. Lundgren gjordes samma yrkande i fråga om sistnämnda lärare.

Avlöning och pensionering.

443

beräknad för tjänstgöringstimme. Om vid seminariet gymnastikläraren har
sin minsta lagliga tjänstgöringsskyldighet, är hans genomsnittsarvode ungefär
detsamma som teckningslärarens, har han däremot en tjänstgöring av
13 veckotimmar, måste han anses väsentligen lägre avlönad än teckningsoch
musiklärarna.1)

Dylika ojämnheter visa, att beräkningsgrunderna äro godtyckligt
valda. Även om man icke kan påstå, att några större missförhållanden
härigenom uppkommit, blir det dock, då förändringar i lönestaten skola
vidtagas, önskvärt, att man kan finna ett mera enhetligt sätt för beräkningen
av lönerna för de olika övnings lärarna vid en och samma läroanstalt.

Vill man överhuvudtaget i fråga om dessa lärare behålla ett avlöningssystem,
däri lönebeloppen i första hand bestämmas av antalet tjänstCTörincs-
eller undervisningstimmar, och inom detta system genomföra ett
enhetligt beräkningssätt, synes man böra utgå från en viss konstant avlöning
för undervisningstimme och sedermera värdera undervisningen
lika i de olika ämnena. Därmed har man i själva verket endast
förfarit på samma sätt i fråga om de olika övningslärarna som i fråga
om de olika ämneslärarna. Vad lärarna i teckning, musik och gymnastik
beträffar, visa de nuvarande avlöningsbeloppens åt olika håll gående olikheter,
att någon bestämd ekonomisk värdering av de olika lärarnas undervisningsarbete
näppeligen kan anses föreligga. I det hela taget synas lönebestämmelserna
syfta till en lika värdering av deras arbete. Kommittén
finner intet starkare skäl mot att låta en sådan enhetlig värdering av
undervisningsarbetet utsträckas även till de återstående övningslärarnas för
seminariets uppgift ävenledes viktiga verksamhet.

Om kommittén således med avseende på de olika ämnena icke vill
göra skillnad på den för undervisningstimme utgående avlöningen, är kommittén
däremot angelägen att i fråga om övningslärarna liksom förut i
fråga om ämneslärarna sådana löneskillnader måtte komma till stånd, som

D Ovanstående genomsnittsbelopp gälla avlöning utan avdrag av pensionsavgifter.

444

Seminariernas lärare.

sammanhänga med löntagarnas olika levnadsbehov och försörjningsplikt.
Aven i fråga om övningslärarna bör enligt kommitténs åsikt skillnad göras
icke blott mellan manlig och kvinnlig lärare utan mellan familjeförsörjaren
och icke-familjeförsörjaren. Den avlöning för undervisningstimme.
som skall utgöra beräkningsgrunden för lönebeloppen, bör följaktligen
enligt kommitténs åsikt väljas olika för manlig gift, för
manlig ogift och för kvinnlig lärare.

c) Lone- Avlöningsbeloppet för undervisningstimme måste naturligtvis väljas

beiigtPkommed hänsyn tagen till nu utgående löner och till önskvärdheten av att i
™ttslagf°r dem vinna skälig förbättring. Kommittén föreslår, att avlöningen för
lärare i övningsämne måtte utgå efter ett belopp för undervisningstimme
av 120 kronor för manlig gift lärare, 100 kronor för
manlig ogift lärare och 90 kronor för kvinnlig lärare.

Med avseende på storleken av dessa belopp erinras om vad förut
nämnts om genomsnittsavlöningen för timme enligt nu utgående löner och
arvoden vid de högre allmänna läroverken och seminarierna: genomsnittsavlöningen
för teckningslärare vid högre allmänt läroverk är 121,90 kronor
och för musiklärare vid sådant läroverk 127,38 kronor, för manlig och kvinnlig
teckningslärare vid seminarium 109,53 kronor och för manlig och kvinnlig
musiklärare därsammastädes 107,14 kronor. En jämförelse mellan dessa
belopp och de föreslagna torde visa, att de senare icke kunna anses vara
högt tilltagna. I fråga om beloppens proportion inbördes finner man rätt
god överensstämmelse med motsvarande förhållanden mellan de olika ämneslärarnas
medelinkomster för år under tjänstetiden enligt kommitténs förut
framställda förslag (sid. 483). Kvinnlig lärares avlöning för undervisningstimme
blir 75 % av gift manlig lärares och 90 % av ogift manlig lärares,
vars avlöning åter blir 83.3 % av den gifte lärarens.1)

Procenttalen gälla ej för lärarna i trädgårdsskötsel, enär kommittén för dem föreslår
avlöning även efter annan grund (sid. 446).

Avlöning och pensionering.

445

För varje särskild lärare i övningsäinne kommer grundlönen
sedan att bestämmas endast av det antal undervisningstim
mar, som för ämnet är angivet såsom det normala. År detta
exempelvis 26, såsom för gymnastik med lek och idrott enligt kommitténs
förslag, blir grundlönen för manlig gift gymnastiklärare 26 X 120 = 3,120
kronor, för manlig ogift gymnastiklärare 26 X 100 = 2,600 kronor och
för kvinnlig gymnastiklärare 26 X 90 — 2,340 kronor. Kommittén har i
eu föregående avdelning av detta kapitel redogjort för det antal undervisningstimmar
i de olika övningsämnena, som enligt kommitténs undervisningsplan
skall förekomma (sid. 327 tf., stadgeförslaget § 95). Nu är det
möjligt, till följd av den frihet, som varje seminarium bör äga vid uppgörandet
åt sin arbetsordning, att de i en blivande stadga angivna normaltimtalen
för de olika övningslärarnas undervisningsskyldighet kunna
vid ett eller annat seminarium komma att mer eller mindre tillfälligt
överskridas eller också, ehuru helt visst mera sällan, underskridas. Men
klart är, att den efter normaltimtalen beräknade grundlönen icke får underskridas
utan måste anses såsom tillhörande tjänsten och således alltid
måste kunna av läraren påräknas. I annat fall skulle antingen arbetsordningen
i denna punkt på ett för undervisningen menligt sätt bindas eller
ock ett synnerligen oförmånligt osäkerhetstillstånd uppkomma för vederbörande
lärare.

Vid överskridandet av det normala timtalet bör läraren såsom nu
äga att uppbära särskild ersättning för varje övertimme, vilken
ersättning enligt kommitténs förslag blir densamma som den,
efter vilken den ordinarie avlöningen beräknas. Då emellertid överskridandet
av normaltimtalet medför ökad kostnad för statsverket, bör det,
utan av Kungl. Maj:t i varje särskilt fall lämnat tillstånd, endast inom
snäva gränser kunna förekomma. Enligt nu gällande föreskrift är högsta
antalet övertimmar, för vilka utan särskilt medgivande ersättning utgår,
bestämt till 4. Då kommittén för övningslärarnas tjänstgöring föreslagit

446

Seminariernas lärare.

timtal, som bättre än de nuvarande synas böra komma att motsvara undervisningens
verkliga behov, anser kommittén, att antalet övertimmar,
för vilka utan särskilt av Kungl. Maj:t lämnat medgivande ersättning
må kunna utgå, icke bör sättas till högre än 2.

Antalet lönegrader för övningslärarna vid seminarierna
synes kommittén böra bliva detsamma som för övningslärarna
vid de högre allmänna läroverken och ålderstillägg-et liksom för
dessa böra bestämmas till 200 kronor.

I fråga om en grupp av övningslärare skulle emellertid avlöningen
bliva mindre rättvis, om den bestämdes endast efter antalet undervisningstimmar,
nämligen i fråga om lärarna i trädgårdsskötsel. Kommittén har
redan förut framhållit, hurusom dessa lärare i övervägande grad tagas i
anspråk för seminarieträdgårdens skötsel och vård, och detta ej blott under
läsåret utan ock under sommarferierna (sid. 333, stadgeförslaget § 95: 3).
I avlöningen för läraren i trädgårdsskötsel bör därför ingå, utom
det för undervisningstiden beräknade beloppet, en särskild ersättning
för trädgårdens skötsel och vård. Kommittén föreslår, att
denna ersättning bestämmes till 5<)0 kronor för år. Nu äro emellertid
trädgårdarna av rätt olika beskaffenhet vid olika seminarier, och där trädgården
är stor och trädgårdsbruket högt utvecklat, torde den nämnda
summan av 500 kronor knappast kunna anses utgöra skälig ersättning.
Det bör därför, synes det kommittén, överlämnas åt Kungl. Maj:t att på
framställning av vederbörande, i de fåll där så lämpligt prövas, bevilja
för läraren i trädgårdsskötsel ett tilläggsarvode av högst 300 kronor,
vilket icke inräknas i den ordinäre lönen och således icke kommer i betraktande
vid pensionens bestämmande.

De lönebelopp för de olika lärarna, till vilka nu nämnda förslag
leda, äro sammanställda i tabellform å sid. 469.

För kvinnlig övningslärare, som är änka med ett eller flera
oförsörjda barn, finner sig kommittén böra, i överensstämmelse med vad

Avlöning och pensionering.

447

kommittén föreslagit beträffande kvinnlig äinneslärare i motsvarande fall,
hemställa om ett särskilt lönetillägg, som dock icke synes kunna sättas
till ett en gång för alla bestämt belopp utan måste bliva beroende av
tjänstgöringens omfattning. Kommittén föreslår, att det sättes till 25 •/•
av den eljest utgående avlöningen. Dess proportion till avlöningen blir
då densamma som för ämneslärarinna, i fråga om vilken det föreslagna
beloppet utgör 25 / av medellönen. Ej heller i föreliggande fall synes
lönetillägget böra öva inverkan på pensionen.

För extra ordinarie lärare i övningsämne gäller för närvarande,
att hans arvode skall utgå med samma belopp som ordinarie lärares i
första lönegraden. I överensstämmelse härmed synes arvodet böra bestämmas
för manlig extra ordinarie lärare till samma belopp som manlig
ogift ordinarie lärares lön i första lönegraden och för kvinnlig extra ordinarie
lärare till samma belopp som kvinnlig ordinarie lärares lön i första
lönegraden.

Den löneförbättring, som kommitténs förslag till lönestat för övningslärarna
innebär, är i det hela icke obetydlig och bör göra det möjligt
för seminarierna att även i fråga om dessa lärare förvärva sig dugliga
krafter. Men den är icke alldeles likformig. Detta är en nödvändig följd
därav, att samma beräkningssätt tillämpats för lärare i olika ämnen och
att skillnad gjorts mellan avlöningarna för manlig och kvinnlig lärare,
även där sådan skillnad för närvarande ej förefinnes. Sålunda blir förbättringen
större för slöjdlärarna än för tecknings- och musiklärarna, den
blir jämförelsevis stor för familjefäderna och jämförelsevis liten för de
kvinnliga lärarna. I ett fall, nämligen för kvinnlig musiklärare, skulle
lönen för tjänstgöring med det antal veckotimmar, som kommittén i fråga
om musiken föreslagit, till och med bliva större under de första femton
åren enligt nuvarande bestämmelser än enligt kommitténs förslag. I det
hela uppkommer dock även i detta fall en förbättring, särskilt därigenom
att i överensstämmelse med kommitténs förslag till undervisningsplan den

448

Seminariernas lärare.

normala tjänstgöringsskyldigheten blivit höjd (sid. 332). Att för de kvinnliga
övningslärarna i musik, teckning och gymnastik kommitténs löneförslag
innebär en ganska obetydlig löneförbättring, särskilt i jämförelse
med den föreslagna förbättringen för de manliga lärarna, låter sig ej förneka
och är att beklaga, men kommittén hade svårligen kunnat komma
till annat resultat utan att uppgiva den allmänna löneprincip, som kommittén
funnit ändamålsenlig och rättvis.

Aven med de av kommittén föreslagna löneförmånerna blir för vissa
av övningslärarna avlöningen fortfarande för obetydlig, för att läraren, om
han är familjeförsörjare, skulle kunna leva endast på lönen, beroende
därpå, att antalet undervisningstimmar för det ifrågavarande ämnet är
ringa. Det sagda gäller särskilt lärarna i teckning och i trädgårdsskötsel.
Vid ett dubbelklassigt seminarium kan, åtminstone för teckninssläraren,
ställningen dock bliva väsentligt gynnsammare.

De för närvarande ofördelaktigast ställda av seminariernas lärare äro
lärarna i trädgårdsskötsel.

1 lönepropositionen till 1904 års riksdag föreslog Kungl. Maj:t för
lärarna i trädgårdsskötsel arvode i tre lönegrader å 1,200, 1,300 och 1,400
kronor samt pensionsrätt i likhet med andra övningslärare. Det särskilda
utskott, som behandlade lönefrågan, yttrade härom följande: »Av statsrådsprotokollet
liksom även av förhållanden, som kommit till utskottets
kännedom, framgår, att vid flera av seminarierna fullständig undervisning
i trädgårdsskötsel och trädplantering icke äger rum samt att till följd
därav likställighet ej inträtt med avseende på anställande av dylika lärare.
Under sådana omständigheter synes tiden ännu ej vara inne att reglera
dessa lärares avlöning, och anser utskottet, att de, till dess ordnade förhållanden
i nyssnämnda avseende inträtt, böra erhålla ett arvode av 1,200
kronor årligen.

Av samma skäl fann sig utskottet icke böra tillstyrka pensionsrätt
för ifrågavarande lärare. Riksdagens beslut utföll i överensstämmelse med

Avlöning och pensionering.

449

utskottets åsikt. — Det hinder, som av riksdagen sålunda befanns föreligga
för likställighet mellan lärarna i trädgårdsskötsel och lärarna i de
andra övningsämnena, kan numera icke sägas vara för handen, då fullständig
undervisning i det ifrågavarande ämnet numera måste anses förekomma
vid alla seminarier, om än vid seminarierna i Stockholm och Umeå
till följd av seminarieträdgårdarnas obetydliga omfattning ämnets praktiska
del icke kan tillgodoses så, som önskligt vore.

1 november 1907 mottog kommittén från lärarna i trädgårdsskötsel
vid sju av rikets seminarier en skrivelse, däri vissa önskemål framställdes
dels angående undervisningen i ämnet, dels angående lärarnas i trädgårdsskötsel
löne- och pensionsförhållanden. I skrivelsen föreslogos följande
avlöningsförmåner: för manlig lärare arvode i tre lönegrader å
2,200, 2,400 och 2,600 kronor samt för kvinnlig lärare arvode likaledes
i tre lönegrader å 1,800, 2,000 och 2,200 kronor. I underdånig skrivelse
lärer Svenska seminarielärarföreningens styrelse i januari 1911 hava
hos Kung!. Maj:t gjort framställning angående lärarnas i trädgårdsskötsel
avlöning och pensionering och därvid hemställt om avlöning för
manlig lärare av 2,000, 2,250 och 2,500 kronor och för kvinnlig lärare
av 1,500, 1,750 och 2,000 kronor samt om rätt till pension för ifrågavarande
lärare enligt samma grunder, som gälla för lärare i andra övningsämnen.

Enligt kommitténs förslag skulle den normala avlöningen bliva: för
manlig gift lärare i trädgårdsskötsel 1,700, 1,900, 2,100 och 2,3u0 kronor,
för manlig ogift 1,500, 1,700, 1,900 och 2,100 kronor samt lör kvinnlig
äraie 1,400, 1,600, 1,800 och 2,000 kronor. Kommitténs förslag bjuder
således väsentligen mindre, än vad i nämnda skrivelser begärts. — Så önskvärt
det än vore, att åt lärarna i trädgårdsskötsel kunde beredas en sådan
avlöning, att de kunde ägna sig uteslutande åt seminarieträdgården och sin
uppgift som lärare, synes detta dock under närvarande förhållanden i all 57

082815. Folkundtrv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

450

Seminariernas lärare.

mänhet icke möjligt. Med de av kommittén föreslagna löneförmånerna
bliva de dock fullt likställda med lärarna i övriga övningsämnen. Deras
avlöning kommer att något överstiga teckningslärarnas löneinkomster vid
normal tjänstgöringsskyldighet. Då kommittén vidare föreslår pensionsrätt
för lärarna i trädgårdsskötsel, varom kommittén i det följande får närmare
uttala sig, torde kommitténs förslag med avseende på de ifrågavarande
lärarnas ekonomiska ställning i det hela innebära en ej oväsentlig förbättrino-
i hittillsvarande förhållanden.

I fråga om gymnastiklärarnas avlöning måste ånyo framhållas,
att kommittén i sitt förslag utgår från nuvarande förutsättningar med
avseende på dessa lärares utbildning och deras ställning vid läroanstalten.
Kommittén har i en föregående avdelning av detta kapitel berört frågan
om gymnastiklärarnas utbildning (sid. 373), och kommittén anser det högst
önskligt, att gymnastikläraren såsom den kroppsliga uppfostrans närmaste
målsman vid våra undervisningsanstalter även i löneavseende måtte erhålla
eu bättre ställning, än den han för närvarande intager. Men frågan
om gymnastiklärarnas utbildning, tjänsteställning och avlöning är föremål
för en särskild kungl. kommittés behandling. Det löneförslag, som
här framlägges, får därför i fråga om dessa lärare endast provisorisk natur.
Med avseende på de föreslagna lönebeloppen kan anmärkas, att de
rätt nära överensstämma med och i det hela i någon mån överstiga dem,
som föreslogos av läroverksöverstyrelsen i dess efter samråd med tillkallade
sakkunniga avlåtna underdåniga utlåtande av den 25 februari 1909 angående
gymnastikundervisningen vid de allmänna läroverken. 1 nämnda
utlåtande föreslogs för gymnastiklärare vid högre allmänt läroverk avlöning
i fyra lönegrader å 1,900, 2,2(>0, 2,500 och 2,800 kronor med en motsvarande
tjänstgöringsskyldighet av 21 timmar i veckan och med rätt till
ersättning för ytterligare tjänstgöring efter 80 kronor i första, 95 i andra,
110 i tredje och 125 i fjärde lönegraden för varje veckotimme. Enligt
kommitténs förslag skulle vid seminarierna en tjänstgöring av 21 timmar

Avlöning: och pensionering.

451

i veckan medföra en avlöning för manlig gift gymnastiklärare av 2,520
2,720, 2,920 och 3,120 kronor samt för manlig ogift gymnastiklärare av
2,100, 2,300, 2,500 och 2,700 kronor.

Med avseende, på pensiönsrätt och skyldighet att för pensionsända- i) övningsmål
vidkännas löneavdrag gälla, för lärarna i teckning, musik, gymnastik pensio nering.

och slöjd vid seminarierna enligt kungl. kungörelsen den 11 oktober 1907
fortfarande de bestämmelser, som stadgats i kungl. kungörelsen av den
27 augusti 1904. I fråga om pensionsåldern har dock tillämpats allmänna
pensionslagens föreskrifter. Enligt dessa hava de manliga lärarna i teckning,
musik och slöjd rättighet och skyldighet att avgå. med pension efter
uppnådda 65 levnadsår; och 35 tjänstår, de manliga lärarna i gymnastik
efter 62 levnadsår och 30 tjänstår och de kvinnliga lärarna i de nämnda
ämnena efter 60 levnadsår öch 30 tjänstår. Pensionsbeloppet utgör tre
fjärdedelar av det befattningen åtföljande arvodet med ålderstillägg, varvid
arvode för övertimmar icke inräknas. Pensionsbeloppen äro sålunda: för
läraren i teckning 1,050 kronor, lör läraren i musik 1,350 kronor, för
läraren i gymnastik 975 kronor, för läraren i manlig slöjd 975 kronor och
för läraren i kvinnlig slöjd 900 kronor. Avgifterna för den egna pensioneringen
utgå med belopp, olika i olika lönegrader och för olika lärare,
växlande mellan 20 och 40 kronor årligen.1)

Att i pensionshänseende liksom i fråga om avlöningsförmåner i
övrigt seminariernas övningslärare äro mindre gynnsamt ställda än övningslårarna
vid de allmänna läroverken, har förut antytts. 1 allmänna
pensionslagen av den ill oktober 1907 är till förmån för de sistnämnda
en särskild undantagsbestämmelse intagen, enligt vilken hel pension för
övningslärare vid allmänt läroverk skall utgå med ett belopp, utgörande
två tredjedeler av löneförmånerna i årligt medeltal under de sista, tio åren,

*) För pensioneringen av änkor och barn äro seminariernas manliga övningslärare delägare
i. »lärarnas Vid elementarlaroverkdn änke- och pupillkassa.»

452

Seminariernas lärare.

dock icke med lägre belopp än lönen oavkortad. Enligt eu särskild kungl.
förordning av samma dag stadgas till förmån för övningslärarna vid seminarierna
ävenledes ett undantag från allmänna pensionslagens föreskrifter,
varvid deras pension bestämmes att utgå med tre fjärdedelar av lönen.
I fråga om seminariernas övningslärare skall således vid pensionsbeloppets
beräkning icke såsom i fråga om de allmänna läroverkens hänsyn tagas
till övertidstjänstgöring och under det att minimipensionen för de senare
är bestämd till samma belopp som lönen, är pensionen för de senare
lägre än denna. — Olikställigheten går tillbaka till 1904 års kungl. löneförordningar,
till vilka i båda fallen hänvisas.

Närmast synes ligga att för seminariernas övningslärare föreslå
samma ställning som den, vilken tillerkänts motsvarande lärare vid de
allmänna läroverken. Då emellertid de för de sistnämnda lärarna stadgade
pensionsbestämmelserna äro avsedda att gälla »intill dess ny löncstat
må varda fastställd», således äro av provisorisk natur, finner kommittén
ett förslag av sådan innebörd icke vara lämpligt. Det synes kommittén
riktigare att i samband med den för seminariernas övningslärare här föreslagna
löneregleringen, vilken i det hela innebär en icke obetydlig förbättring
i dessa lärares nuvarande ekonomiska ställning, föreslå pensionsbestämmelser,
som närmare ansluta sig till pensionslagens allmänna föreskrifter,
även om pensionsförmånerna för de ifrågavarande lärarna därvid
icke bliva fullt lika förmånliga som vid en tillämpning av de för de allmänna
läroverkens övningslärare gällande bestämmelserna.

Kommittén föreslår därför, att övningslärare vid seminarierna
i fråga om pensionsrätt ställes under allmänna pensions lagens
bestämmelser, därvid då bland annat pensionsunderlaget för sådan
lärare blir två tredjedelar av lönen (pensionslagens § 3); dock att
för sådan lärare, i likhet med vad som är stadgat för övningslärare
vid allmänt läroverk, såsom lön skall anses »de löneförmåner
han under de tio sista åren i medeltal för år upp burit eller

Avlöning och pensionering.

453

skull© hava uppburit, i den händelse han hela tiden själv bestritt.''
sin tjänst» (kungl. kungörelsen angående ny löne- och pensionsreglering
för lärare och lärarinnor vid rikets allmänna läroverk den 27 augusti
1904). Därest kommitténs förslag i denna punkt kan anses nödvändiggöra
införandet av en särskild bestämmelse i allmänna pensionslagen, fåt*
kommittén således hemställa, att i nämnda lag en bestämmelse införes av
det innehåll, som nu angivits.

En sådan bestämmelse skulle visserligen ej få synnerlig betydelse
för läraren i musik, gymnastik och husligt arbete vid seminarierna, enär
dessa lärares normala undervisningsskyldighet enligt kommitténs förslag
redan uppgår till ganska höga timtal. Däremot finge den vid ett dubbelklassigt
seminarium väsentlig betydelse för övriga lärare i övningsämnena,
särskilt för läraren i teckning. Vid ett enkelseminarium och under normal
tjänstgöring når emellertid seminariets teckningslärare med här ifrågasatta
pensionsbestämmelser tyvärr icke upp till minimipensionen för teckningsläraren
vid ett högre allmänt läroverk.

Då således vid bestämmandet av pensionsunderlaget enligt kommitténs
förslag övertidstjänstgöring, där sådan förekommer, skall tagas
med i räkningen, synes det kommittén vara mest i överensstämmelse med
pensionslagens stadganden, att så även sker vid beräkning av de pensionsavgifter,
vilka av lärarna skola erläggas. Med de av kommittén
föreslagna lönebeloppen och i enlighet med föreskrifterna i pensionslagen
kommer pensionavgiften för övningslärare att bliva 3 % av två tredjedelar
av innehavande lön, ersättning för övertidstjänstgöring däri inräknad.
1) Då ingen övertidstjänstgöring förekommer, blir exempelvis för gift
musiklärare avgiften i de fyra lönegraderna 64,so, 68,so, 72,so och 76,so
kronor och för kvinnlig teckningslärare 23,40, 27,to, 31,40 och 35,40 kronor
årligen.

’) I fråga om övningslärarna vid de allmänna läroverken tages ersättning för övertidstjänstgöring
icke i betraktande vid pensionsavgifternas beräkning.

454

Seminariernas lärare., A

För lärarna i trädgårdsskötsel är, ’ såsom* kommittén förut nämnt,
ingen pensionsrätt stadgad. Att den ogynnsamma undantagsställning, som
dessa lärare i sådant avseende intaga, icke längre bör bibehållas, synes
kommittén knappast behöva närmare motiveras.'' Såväl hänsyn till trädgårdsskötselns
betydelse såsom läroämne’ vid'' seminarierna som billighet
och rättvisa tala för en förändring. ; Kommittén föreslår därför, att
lärarna i trädgårdsskötsel vid seminarierna måtte komma i åtnjutande
av pensionsrätt enligt samma grunder som gälla eller
av kommittén föreslagits skola gälla för övriga.övningslärare.

-* *

Övningsskollärares

avlöning.
a) Nuvarande
förhålanden.

I den kungl. propositionen till 1904, iårs riksdag angående lönereglering
för folkskoleseminarierna föreslogs ingen löneförbättring för de
manliga lärarna i läsämnen vid seminariernas övningsskolor. Såsom skäl
härtill anförde departementschefen i sitt yttrande till statsrådsprotokollet,
att dessa lärare så nyligen som år 1901 fått sina arvoden av riksdagen
bestämda. I avlöningen för de kvinnliga lärarna föreslogs däremot en
mindre förändring, vilken, då förut utgående dyrtidstillägg i samband
med dess vidtagande skulle bortfalla, i själva verket innebar en löneförsämring.
Enligt den kungl. propositionen skulle arvodet utgå för manlig
lärare i fyra lönegrader med 1,500, 1,800, 2,100 och 2,400 kronor och
för kvinnlig lärare i tre lönegrader med 1,500, 1,650 och 1,800 kronor.
I fråga om pensionen, som denna tid utgjorde endast 750 kronor för
manlig liksom för kvinnlig lärare, föreslogs ingen förändring. Såsom
huvudsynpunkt för bestämmandet av arvodesbeloppen för övningsskolornas
lärare angåvos i statsrådsprotokollet »de förhållanden, som år 1901 föranledde
riksdagen att höja de manliga lärarnas arvoden, nämligen dels
behovet av löner, som motsvarade levnadskostnaderna i städerna, dels ock
jämförelsen med de löner, som tillerkänts folkskollärare i de större städerna».

Avlöning och pensionering.

455

I den förutnämnda av E. Hammarlund och F. Berg vid samma riksdag
väckta motionen hemställdes, att manlig lärare i läsämnen vid övningsskola
skulle åtnjuta arvode i fyra lönegrader å 1,700, 2,000, 2,300 och
2,600 kronor, kvinnlig lärare likaledes i fyra lönegrader å 1,600, 1,800
2,000 och 2,200 kronor samt att pensionen skulle bestämmas att utgå
efter samma grunder som för lärare i övningsämne eller med tre fjärdedelar
av det befattningen åtföljande arvode med ålderstillägg.

Det särskilda utskott, som behandlade lönefrågan, förordade bifall
till nämnda motion i vad den avsåg arvodesförhöjning för de manliga
lärarna, och fann de av motionärerna åberopade omständigheterna böra
föranleda tilläggandet av en fjärde avlöningsgrad å 2,000 kronor för de
kvinnliga lärarna. Med avseende på pensionen för övningsskolornas lärare
ansåg utskottet det vara »ett behjärtansvärt ändamål att höja de ifrågavarande
lärarnas pensionsbelopp» men i saknad av närmare utredning angående
lämpligaste sättet för pensionsfrågans ordnande och i förväntan
på ny allmän pensionslag fann sig utskottet icke böra föreslå ändring i
rådande förhållanden.

Riksdagens beslut utföll i överensstämmelse med utskottets tram o ställning

såväl i fråga om arvodesbeloppen som i fråga om pensionen.

I den kungl. kungörelsen av den 27 augusti 1904 angående lönereglering
för lärarkåren vid folkskoleseminarierna, vars stadganden nu äro
gällande, är i enlighet med nämnda riksdagsbeslut arvodet för manlig
lärare i läsämnen vid Övningsskola bestämt till 1,700, 2,000, 2,300 och
2,600 kronor samt för kvinnlig lärare till 1,500, 1,650, 1,800 och 2.000 kronor.
Pensionsförhållandena, till vilka kommittén längre fram skall återkomma,
äro ordnade genom en kungl. kungörelse av den 28 juni 1907.

Från och med år 1909 har emellertid, efter beslut av riksdagen, på
extra stat utgått en tillfällig löneförbättring för ifrågavarande lärare. Beloppet
av denna löneförbättring har i fråga om seminarierna i Stockholm
och Göteborg varit 400 kronor för manlig och 300 kronor för kvinnlig

456

Seminariernas lärare.

lärare, i fråga om övriga seminarier 300 kronor för manlig och 200 kronor
för kvinnlig lärare. Den avlöning, som tillkommit lärarna vid seminariernas
övningsskolor under senare år, har således varit: för manlio- lä O rare

2,000, 2,300, 2,60<> och 2,900 kronor samt för kvinnlig lärare 1,700
1,850, 2,000 och 2,200 kronor, med tilläga för lärare och lärarinnor vid
övningsskolorna i Stockholm och Göteborg av 100 kronor i varje avlöningsgrad.

b) Till kommittén
inkomna

framställningar.

In der hösten 1906 ingingo lärare och lärarinnor vid folkskoleseminariernas
övningsskolor till Kungl. Maj:t med underdånig petition angående
sin tjänsteställning och avlöning. Denna petition blev av Kungl.
Maj:t överlämnad till kommittén för att av kommittén ta>ras i övervägande

~ O

vid fullgörandet av erhållet uppdrag.

Såsom första önskemål framhålla petitionärerna en fastare anställning
för övningsskolans lärarpersonal, en fråga, som kommittén i det föregående
behandlat. I andra rummet upptages lönefrågan. »En tryggad rättslig
ställning», säga petitionärerna, »är emellertid ej nog för att åt seminarierna
vinna de bästa lärarkrafter, utan platserna vid seminariernas övningsskolor

böra göras begärliga även ur ekonomisk synpunkt. Men skola de bliva
detta, bör den av riksdagen vid senaste löneregleringen omfattade meningen
följas, nämligen att dessa tjänster böra avlönas högre än bäst betalda
tjänst vid folkskola.» Detta skulle vid den tid, då petitionen avgavs,
kunna enligt framställningen i petitionen anses bliva förhållandet, om löneförmånerna
bestämdes till belopp av 2,000, 2,500, 3,000 och 3.500 kronor
för lärare och 2,000, 2,250, 2,500 och 2.750 kronor för lärarinna. »Även
om», heter det i petitionen, »en löneförhöjning i nu antydda utsträckning
beviljas, bliva vi dock ej i tillfälle att i den grad vi önska arbeta på vår
fortsatta utbildning genom t. ex. studieresor, bevistande av skolmöten och
akademiska feriekurser, anskaffandet av pedagogisk litteratur in. m. En
dylik ökning synes också motiverad därav, att övningsskollärarnas uppgift

Avlöning och pensionering.

457

väl ej kan anses mindre ansvarsfull än överlärarnas i städernas folkskolor,
vilka lärare i denna sin egenskap åtnjuta rätt betydlig ökning av sina
löneförmåner, t. ex. i form av fri bostad och kontant lönetillägg. Trots
detta och trots att vår kår är fåtalig, anse vi oss ej böra uttala önskan
om löneförbättring i vidsträcktare mån, än nyss antyddes, utan lägga
förtroendefullt vår sak i vederbörandes händer, vissa om att hänsyn till
seminariernas bästa även i denna sak blir bestämmande för det slutliga
avgörandet.» I pensionsfrågan framhålla petitionärerna önskvärdheten av
att pensionen för lärare vid övningsskola måtte bestämmas till tre fjärdedelar
av slutlönen.

I sin till kommittén i november 1906 inlämnade skrivelse betonar
Svenska seminarielärarföreningens styrelse vikten för seminarierna av goda
lärarkrafter i övningsskolorna och nödvändigheten av förbättring i övningsskollärarnas
löne- och pensionsförhållanden.

Kommittén har i det föregående vid flera tillfällen (sid. 35, 336, 380)
framhållit den betydelse övningsskolans lärare äga för seminariearbetet och
vikten av att de med avseende på tjänsteställning och avlöningsförmåner
bliva tillgodosedda på ett sätt, som motsvarar denna deras betydelse. Och
kommittén har även erinrat därom, att liksom seminarierna för rekryteringen
av sin ämnes- och övningslärarkår måste kunna tävla med de allmänna
läroverken, så gäller det för dem att för erhållande av lämpliga
lärarkrafter i sina övningsskolor kunna konkurrera med folkskolorna.

Dessa synpunkter blevo klart angivna av E. Hammarlund och F.
Berg i deras ovannämnda motion vid 1904 års riksdag. »Man gör med skäl
anspråk på», heter det i motionen, »att seminariernas övningsskolor skola
vara mönsterskolor, och att lärarna där skola vara en värdig föresyn för
de unga lärarkandidaterna såväl med hänsyn till undervisningen och besörjandet
av sina tjänsteåligganden i skolan i övrigt som ock med hänsyn
till sina personligheter. Att dessa anspråk äro fullt berättigade, blir klart,

58—082815. Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

c) Kommit
téns löneförslag.

458

Seminariernas lärare.

når man besinnar, vilket stort inflytande dessa lärare öva på seminariernas
elever såväl genom den direkta befattning, de hava med deras handledning
och övning i undervisningens svåra konst, som ock genom sitt exempel.
Det ligger sålunda stor makt uppå, att dessa tjänster komma att upprätthållas
af de bästa kr aj ter na inom folkskollärarkåren. Därför bör icke heller
något försummas, som kan vara ägnat att draga till seminariernas
övningsskolor begåvade, kunniga och framför allt intresserade folkskollärare.
Klart är, att det förnämsta villkoret för att dessa skolor — i konkurrensen
med de vanliga folkskolorna om lärare med de nyss angivna förutsättningarna
— skola kunna avgå med seger är det, att löne- och pensionsförhållandena
ställas så fördelaktigt, att ett utbyte av en fördelaktigt avlönad
folkskollärartjänst mot en tjänst vid något seminariums övningsskola
tillför vederbörande någon ekonomisk förmån, icke tvärtom.»

Vid avvägandet av löneförmånerna för övningsskolornas lärare har
man följaktligen, såsom redan i den förutnämnda kungl. propositionen
framhölls, att närmast göra jämförelse med de löner, som tillerkänts folkskollärare
i de större städerna. Klart är, att det icke är nog att kunna
erbjuda samma löner, utan att man måste kunna bjuda något därutöver.
Ty det ligger i öppen dag, att om seminariet ej kan bjuda läraren en
bättre ekonomisk ställning, än den han kan erhålla vid seminaricstadens
eller någon av grannstädernas folkskolor, föga utsikt finnes, att en lärare
vid dessa skolor skulle vara villig att utbyta den lugnare och självständigare
ställning han där äger mot de svåra uppgifterna, det slitande och av hänsyn
åt olika håll ständigt bundna arbetet vid en övningsskola, eller att
en vid övningsskola anställd lärare icke skall frestas att vid första för
honom lägliga tillfälle lämna seminariet och gå över till folkskolan. Men
även av det skäl bör man gå utöver de ifrågavarande folkskollärarlönerna,
att de större fordringar, som ställas på läraren i övningsskolan i jämförelse
med läraren i folkskolan, de mera omfattande och maktpåliggande
uppgifter, som den förre har att fylla, rättvisligen kräva enhögre avlöning.

Avlöning och pensionering.

459

Såsom exempel på folkskollärarlöner under senare år i några av de
städer, till vilka seminarier äro förlagda, kan anföras, att lönerna för manliga
lärare år 1910 i Uppsala, Lund och Landskrona växlade mellan eu
begynnelselön av 1,750 och en slutlön av 2,800 kronor, i Karlstad och
Falun mellan 1,800 och 2,700 kronor, i Göteborg mellan 1,800 ocli 3,000
kronor och i Stockholm mellan 2,200 och 3,400 kronor. Även i andra
städer finner man liknande löner, så i Malmö, Norrköping, Hälsingborg
och Gäfle, där beloppen växlade mellan 1,800 och 3,000 kronor.1)
Först nenom den åt seminariernas övningsskollärare sedan år 1909 beviljade
tillfälliga löneförbättringen hava dessa lärares löneförmåner kommit
något så när i jämnhöjd med de belopp, som här anförts. Likväl ingå i
dessa belopp icke extra inkomster, som i inånga fall komma folkskollärarna
till godo såsom ersättning för undervisning i slöjd eller för arbete i fortsättningsskolan.
Folkskollärartjänster, som icke heller få lämnas ur räkningen,
äro de både i städerna och i många större orter på landsbygden
förekommande överlärarbefattningarna, ofta förenade med avsevärda förmåner
utöver eljest utgående löner.

Då det gäller att med hänsyn tagen till de löneskalor, som förekomma
vid folkskolorna i städer, där kommunala lönetillägg utgå. för en
tid framåt bestämma avlöning för lärarna vid seminariernas övningsskolor,
är ock att ihågkomma, att dessa löneskalor med de växande levnadskostnaderna
och under städernas tävlan om de bättre lärarkrafterna äro i raskt
stigande. Fn löneskillnad, som för tillfället kan synas vara verksam nog
för att tillförsäkra seminariernas övningsskolor sådana lärarkrafter, som där
äro behövliga, och vara ett rättvist vederlag för de stora krav, som ställas
på dessa skolors lärare, kan inom kort vara otillräcklig både i det ena och
det andra hänseendet. i)

i) Uppgifterna hämtade ur Folkskolekalcnder för år 1910, utgiven av E. Hammarlund.

460

Seminariernas lärare.

Med övervägande av nu nämnda förhållanden och med tillämpning
även i detta fall av sin förut framställda allmänna löneprincip har kommittén
funnit sig böra föreslå följande avlöning för lärarna i läsämnen
vid seminariernas övningsskolor: för manlig gift lärare lön i fyra
lönegrader å 1) 2,700, 2) 3,100, 3) 3,500 och 4) 3,900 kronor, för
manlig ogift lärare fyra lönegrader å 1) 2,30 0, 2) 2,700, 3) 3,100
och 4) 3,500 samt för kvinnlig lärare likaledes fyra lönegrader å
1) 2,000, 2) 2,400, 3) 2,800 och 4) 3,200 kronor.1)

Uppflyttning i lönegrad bör liksom hittills och under nu gällande
förutsättningar äga rum efter förloppet av 5 år. Föreskriften i kungl.
kungörelsen den 27 augusti 1904, »att lärare i övningsskola i avseende å
lönetursberäkning må räkna sig till godo föregående tjänstgöring vid
folkskola», en föreskrift utan vilken övergång från folkskola till övningsskola
skulle väsentligen försvåras, bör givetvis äga bestånd och bör utsträckas
till att omfatta ordinarie tjänstgöring även vid de andra
läroanstalter, vid vilka enligt kommitténs förslag tjänstgöring,
som meriterar till anställning vid ett folkskoleseminariums
övningsskola, må kunna vara fullgjord, nämligen an nät folkskoleseminariums
övningsskola, småskoleseminarium och övningsskola vid sådant
seminarium (sid. 380). De småskoleseminarier, som härvid kunna ifrågakomma,
synas dock icke böra vara andra än de, vilka inrättats av landsting
eller av stad, som ej i landsting deltager, således de seminarier, som

*) Med användande av löneregleringskommitténs i det föregående (sid. 418) omnämnda
beräkningsgrunder och under förutsättning av de bestämmelser rörande pensionsålder samt
pensioners och pensionsavgifters belopp, som kommittén i det följande föreslår, komma dessa
löner att motsvara följande »effektiva avlöningar för tjänstår»: för manlig gift lärare kr.
4,557,1 v för manlig ogift kr. 4,049,03 eller 88.9 / av den gifta lärarens effektiva avlöning,
för kvinnlig lärare kr. 3,895,12 eller 85.5 % av den förre och 96.2 % av den senare manlige
lärarens effektiva avlöning för tjänstår. Medelinkomsten för år under själva tjänstetiden
blir för kvinnlig lärare 83.1 % av gift manlig lärares medelinkomst under hans tjänstetid och
93.9 % av ogift manlig lärares, vilken senare medelinkomst åter blir 88.5 % av den gifte
lärarens.

Avlöning och pensionering.

461

för sina lärares avlöning erhålla bidrag av allmänna medel enligt samma
grunder som folk- och småskolor (kungl. kungörelsen den 27 maj 1898).

För kvinnlig övningsskollärare, som är änka med ett eller
flera oförsörjda barn, föreslår kommittén, i överensstämmelse med förut
framställda förslag i fråga om kvinnliga ämnes- och övningslärare i motsvarande
fall, en tillökning i de eljest för kvinnlig lärare stadgade löneförmånerna.
Tillökningen synes liksom i fråga om ämneslärarinnorna kunna
utgöras av ett fast lönetillägg, vars belopp torde böra sättas till 700 kronor
eller ungefär 25 procent av medellönen (jfr sid. 433).

För extra ordinarie lärare vid övningsskola föreslår kommittén
arvoden av 2,000 kronor för manlig och 1,800 kronor för kvinnlig lärare.

I den kungl. lönepropositionen till riksdagen år 1904 föreslogs för ä) Kvinnlig
011 # övnmgsskol

både manlig och kvinnlig lärare vid övningsskola, att avgång från tjänsten lärares pen
00 m swnsalder.

skulle äga rum efter uppnådda 60 levnadsår och 30 tjänstår. E. Hammarlund
och F. Berg hemställde i sin förutnämnda motion med hänvisning
till den i samma kungl. proposition föreslagna pensionsåldern för kvinnlig
seminarieadj unkt, att kvinnlig lärare vid övningsskola skulle hava rättighet
och skyldighet att vid uppnådda 55 levnadsår och 30 tjänstår med pension
från tjänsten avgå. Riksdagen beslöt, att manlig lärare skulle vara
skyldig att avgå vid uppnådda 60 levnadsår och 30 tjänstar, kvinnlig vid
55 levnadsår och 30 tjänstår, vilket ock för närvarande är stadgat.

Då kommittén på anförda grunder ansett sig böra föreslå en höjning
till 60 år av pensionsåldern för de kvinnliga adjunkterna, finner sig
kommittén i överensstämmelse därmed böra föreslå, att även för kvinnlig
lärare vid övningsskola pensionsåldern bestämmes till 60 år.

Nåo-ra skäl, som skulle kunna föranleda bestämmandet av en tidigare pensionsålder
för lärarinnan i övningsskolan än för äinneslärarinnan, synas
icke föreligga. Enligt kommitténs förslag skulle således rättighet och

462

Seminariernas lärare.

e) Övnings
skollärare>
pensionering.

skyldighet att avgå från tjänsten med pension inträda för seminariets alla
kvinnliga lärare efter 60 levnadsår och 30 tjänstår.

Från och med år 1878 ha lärare och lärarinnor vid folkskoleseininariernas
övningsskolor haft rätt till delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning.
Enligt en kungl. kungörelse den 28 juni 1907 skall pensionen
bestämmas till högst två tredjedelar av tjänsten åtföljande lön
jämte ålderstillägg. Pensionsavgiften skall erläggas dels av seminariet
med de anslagsmedel, som det fått sig anvisade, dels av läraren. Seminariets
avgift utgår med 5 procent och lärarens med 2T/2 procent av
lönen i högsta lönegraden.

Kommittén har i annat sammanhang (sid. 391) framhållit nödvändigheten
av att övningsskolornas lärare framdeles som hittills tillhöra folkskollärarnas
pensionsinrättning, och kommittén anser sig icke kunna föreslå någoii
ändring av grunderna för pensionsbeloppets bestämmande och pensionsavgifternas
beräkning. Enligt kommitténs löneförslag bör således hel pension
för manlig gift lärare komma att uppgå till 2,600 kronor, för manlig
ogift lärare till 2,334 kronor och för kvinnlig lärare till 2,134 kronor.
Seminariets årsavgift till pensionsinrättningen blir för de olika lärarna
195, 175 och 160 kronor (mot nu utgående 130 kronor för manlig och
100 kronor för kvinnlig lärare), och lärarnas egna avgifter bliva respektive
97,50, 87,50 och 80 kronor (mot nu utgående 65 kronor för manlig
och 50 kronor för kvinnlig lärare).

Då lärarna vid övningsskolan tillhöra folkskollärarnas pensionsinrättning,
gäller om dem liksom om övriga folkskollärare, att manliga lärare
ha skyldighet och kvinnliga lärare rättighet att vara delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa. I årsavgift till denna kassa erlägger i
tjänst varande manlig lärare 31 / 3 / och pensionerad manlig lärare 2V2 N
av delaktighetsbeloppet. För gift manlig lärare blir således enligt kommitténs
löneförslag nämnda årsavgift 130 kronor och för ogift manlio- lä -

Avlöning och pensionering.

463

rare 116,6* kronor under tjänstetiden (mot nu utgående kronor 86,67) och
respektive 97,so kronor och 87,50 kronor under pensionstiden (mot nu utgående
kronor 65). Pensionerna bliva i motsvarande grad höjda; så blir
för änka med barn pensionen 1,170 kronor (mot nu utgående kronor 780).

Då kommitténs förslag således innebär ökning såväl av lärarpensionen
som av änkepensionen, får kommittén hemställa, att statens bidrag
till folkskollärarnas pensionering och folkskollärarnas änke- och
pupillkassa måtte höjas med de belopp, som med hänsyn till
denna ökning finnas erforderliga.

* *

I två av de städer, till vilka folkskoleseminarier äro förlagda, näm- Ortstillägg.
ligen Stockholm och Göteborg, åtnjuta de allmänna läroverkens lärare,
förutom sina av statsmedel utgående förmåner, jämväl hyresbidrag av
kommunen. Dessa hyresbidrag hava tillkommit för att förebygga, att de
i dessa städer mer än annorstädes dyra levnadskostnaderna skulle få till
följd, att de där befintliga allmänna läroverken bleve illa lottade med avseende
på lärarkrafter. I Stockholm utgå hyresbidragen för närvarande
med 700 kronor till lektor, 500 kronor till adjunkt och 400 kronor till
extralärare, där denne minst två år varit anställd vid allmänt läroverk
inom staden. I Göteborg äro hyresbidragen bestämda till olika belopp
för olika lönegrader och växla för lektorer från 700 till 1,000 kronor och
för adjunkter från 450 till 700 kronor. Extralärare i sistnämnda stad
åtnjuter från början av sin tjänstgöring hyresbidrag med 300 kronor.

Klart är, att alldeles samma skäl, som nödvändiggöra dylika hyresbidrag
i fråga om de allmänna läroverken, göra sådana nödvändiga för
seminarierna på samma platser. Försök ha ock gjorts att för seminarierna
i Stockholm och Göteborg få till stånd en åtgärd, motsvarande den, som
genom vederbörande stadsfullmäktiges försorg vidtagits för de allmänna
läroverken i dessa städer.

464

Seminariernas lärare.

I båda de nämnda städerna vände si" seminarieadjunkterna för en
del år sedan till stadsfullmäktige med anhållan om att i likhet med läroverksadjunkterna
komma i åtnjutande av hyresbidrag, men ansökningarna
blevo avstyrkta av det rimliga skäl, att, under det läroverken vore att
anse som en lokal angelägenhet, seminarierna vore statsanstalter, vilkas
lärjungar komme från olika delar av landet och efter vunnen utbildning
spredes över hela riket. Rektorerna vid seminarierna i Stockholm och
Göteborg ingingo år 1901 till Kungl. Maj:t med underdånig ansökan om
hyresbidrag av statsmedel för adjunkterna vid dessa seminarier och framhöllo
det ogynnsamma läge, vari seminarierna i Stockholm och Göteborg
befunne sig med avseende på möjligheten att förvärva och kvarhålla goda
manliga lärarkrafter, i det att de finge stå tillbaka såväl för de allmänna
läroverken i samma städer som för läroverk och seminarier i städer
med billigare levnadskostnader. Ansökningen tillstyrktes av vederbörande
konsistorier, och även statskontoret ansåg skäl föreligga för ett tillstyrkande.

Vid föredragningen i statsrådet av det förslag till lönereglering för
seminariernas lärare, som sedermera såsom kungl. proposition förelädes
1904 års riksdag, redogjorde vederbörande departementschef för nämnda
ansökan från seminarierektorerna i Stockholm och Göteborg men förklarade
sig icke anse tillräckliga skäl föreligga att för det dåvarande tillstyrka
någon åtgärd i det ifrågavarande syftet. Vid riksdagen upptogs saken i
den av E. Hammarlund och F. Berg väckta motionen med yrkande, »att
manliga adjunkter vid folkskoleseminarier, belägna i städer, där kommunalt
hyresbidrag utgår till de allmänna läroverkens adjunkter, må av statsmedel
åtnjuta hyresbidrag under den tid och till det belopp, som läroverksadjunkterna
i dessa städer uppbära dylikt bidrag av respektive kommuner».
Motionen blev dock icke av riksdagen bifallen.

o °

Åt lektorerna och adjunkten vid Högre lärarinneseminariet i Stockholm
ha sedan lång tid tillbaka utgått hyresbidrag, vilkas belopp under

Avlöning och pensionering.

465

en följd av år varit 700 kronor för de förra och 500 kronor för den senare.
I sitt yttrande till det statsrådsprotokoll, som åtföljde den kungl. propositionen
till 1909 års riksdag angående omorganisation av seminariet, betecknade
dåvarande chefen för ecklesiastikdepartementet dessa hyresbidrag
såsom »en tillfällig hjälp, som lämnas tills vidare och så länge Stockholms
kommun bereder motsvarande befattningshavare vid de allmänna läroverken
i huvudstaden liknande förmån», och i propositionen hemställdes, att riksdagen
måtte medgiva, att lektorerna och adjunkten vid Högre lärarinneseminariet,
tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade,
måtte åtnjuta hyresbidrag till belopp, som av Kungl. Maj:t bestämdes.
Riksdagen beslöt i enlighet med hemställan av statsutskottet, som ansett
hyresbidragens belopp böra av riksdagen fastställas, att hyresbidrag skulle,
tills vidare och intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnade, utgå med
700 kronor för lektorerna och 500 kronor för adjunkten.

Det torde icke behöva ytterligare framhållas, huru ofördelaktigt ställda
folkskoleseminarierna i Stockholm och Göteborg till följd av nu nämnda
förhållanden äro i fråga om möjligheten att finna väl meriterade manliga
äinneslärare. Och då helt visst inom den närmaste framtiden adjunktstjänsterna
vid de allmänna läroverken bliva tillgängliga även för kvinnor,
skall samma svårighet yppa sig för de ifrågavarande seminarierna med avseende
på förvärvandet av goda kvinnliga ämneslärare. Till den betydande
olikställighet i löneavseende, som på grund av de nämnda förhållandena
förefinnes mellan seminarieadjunkterna och läroverksadjunkterna i
de ifrågavarande båda städerna, komma jämväl andra, av kommittén flerstädes
berörda omständigheter, som göra lärarplatserna vid seminarierna
mindre eftersökta.

Då kommittén måste anse det som en livsfråga för de till våra två
största städer förlagda seminarierna, av vilka Göteborgsseminariet för närvarande
är statt i ombildning till dubbelklassigt seminarium, att de i nu
berörda avseende komma i en mindre ofördelaktig ställning, kan kommit 59—082815.

Folkunder v.-ko mm. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

466

Seminariernas lärare.

tén icke underlåta att hemställa, att i sådant syfte vissa lönetillägg måtte
beredas ämneslärarna vid de nämnda seminarierna. De lönetillägg, som
här avses, ha tydligen karaktär av ortstillägg, närmare bestämt av dyrortstillägg.
Att kommittén vid behandlingen av frågan om ortstillägg
här tagit dem särskilt i betraktande har föranletts därav, att de så länge
varit ifrågasatta, samt därav, att de äro särskilt motiverade av de hyresbidrag,
som utgå till ämneslärarna vid de allmänna läroverken å de berörda
orterna. Sistnämnda omständighet gör ock, att vid bestämmandet av dessa
lönetilläggs belopp hänsyn måste tagas till beloppen av de nämnda hyresbidragen.

Kommittén finner sig sålunda böra hemställa, att ämneslärarna
vid seminarierna i Stockholm och Göteborg måtte komma i åtnjutande
av ortstillägg, ungefär motsvarande de i dessa städer
till ämneslärarna vid de allmänna läroverken utgående kommunala
hyresbidragen. Dessa ortstillägg böra givetvis icke öva inflytande
på pensionen. I

I Stockholm och Göteborg samverka de höga levnadskostnaderna och
de till läroverkslärarna utgående kommunala hyresbidragen till att bringa
därvarande seminarier i en ogynnsam ställning i konkurrensen om goda
lärarkrafter. Andra seminariestäder finnas, där de höga levnadskostnaderna
eller ock belägenheten i de nordligaste och kallaste trakterna av landet
eller båda dessa omständigheter i förening göra det för de dit förlagda
seminarierna särskilt svårt att på ett tillfredsställande sätt rekrytera sin
lärarkår. Därvid dela dessa seminarier lott med de i samma städer belägna
allmänna läroverken. De vid lärartjänster av samma art bundna
löneförmånerna äro lika över hela landet, men livsmedelsprisen och andra
omständigheter, som bestämma levnadsförhållandena, växla betydligt från
ort till annan. Skola lönevillkoren verkligen bliva lika på olika platser,
måste därför åt tjänstinnehavarna på de i förevarande avseende sämre

Avlöning och pensionering.

467

lottade platserna beredas vissa tillägg till den ordinarie lönen. Dylika
ortstillägg återfinnas under olika beteckningar — »dyrortstillägg», »kallortstilläffff»
o. s. v. — både i vårt lands och flera andra länders löneväsen.

Hos oss hava ortstillägg dock först vid de under senare år företagna
löneregleringarna kommit till användning. Särskilt är härvid att
erinra om den år 1908 genomförda löneregleringen för landsstaterna i
länen. Därvid blevo särskilda ortstillägg fastställda för landsstaternas
tjänstemän i Stockholm, Östersund, Umeå och Luleå. Den i ärendet avlåtna
kungl. propositionen till nämnda års riksdag betecknar ortstilläggen
såsom avseende att å dyrare platser utgöra ett tillägg till övriga löneförmåner
för att göra dem likvärdiga med löneförmåner å orter med mera
normala levnadskostnader.

I lönestaterna för lärarkårerna vid statens läroanstalter förekomma
inga ortstillägg.1) Att dylika där äro i lika grad påkallade som inom
andra lönestater, där den vunnit tillämpning, torde vara uppenbart. I sin
förutnämnda underdåniga petition har Svenska lärarsällskapets styrelse hemställt
om ortstillägg för lärare på platser med dyra eller eljest ogynnsamma
levnadsförhållanden, och läroverksöverstyrelsen har i sitt över
nämnda petition den 11 januari 1910 avgivna utlåtande föreslagit, att åt
lärarna vid de allmänna läroverken i Norrbottens län måtte beredas en
avlöningsförhöjning av 300 kronor.

Vad nu särskilt seminarierna beträffar, finner kommittén införandet
av ortstilläggsprincipen i deras lönestat vara motiverat såväl af billighet
och rättvisa som av omsorgen om folkskollärarutbildningen. Tydligt är,
att man därvid måste gå varsamt till väga och begränsa sig till sådana
orter, där de ogynnsamma förhållandena äro särskilt påtagliga och kunna
anses vara av varaktig natur. 1 den del af komtnerskollegii arbetsstati- 1

1) Det högre belopp, varmed den i det föregående nämnda tillfälliga löneförbättringen
för övningsskolornas lärare utgår vid seminarierna i Stockholm och Göteborg, kan dock i
viss mån anses ha karaktär av ortstillägg.

468

Seminariernas lärare.

stik, som behandlar livsmedels- och bostadspriser i Sverige under åren
1904—1907, räknas Stockholm, Malmö och Göteborg samt även Eskilstuna,
Norrköping, Karlstad, Västerås, Sundsvall, Malmberget, Gellivare och
Kiruna till de dyraste orterna, till vilka närmast ansluta sig Uppsala,
Borås, Falun, Gäfle, Söderhamn, Luleå och Boden. Tagas även de klimatiska
förhållandena i betraktande, torde flera av de nordligaste städerna
komma att tillhöra gruppen av de orter, som erbjuda de ogynnsammaste
levnadsvillkoren. De seininariestäder inom denna grupp, som komma i
första rummet, torde ock jämte Stockholm och Göteborg vara de båda
nordligaste, Umeå och Luleå. Det förtjänar i fråga härom att antecknas,
att då år 1910 tre nyinrättade adjunktsbefattningar vid seminariet i Luleå
an slogos lediga, anmälde sig till en av befattningarna endast en och till
de båda övriga ingen enda sökande. De fyra nu nämnda städerna synas
kommittén mer än andra böra komma i åtanke vid bestämmande av ortstillägg.

I fråga om ämneslärarna vid seminarierna i Stockholm och Göteborg
utgöra de av kommittén förut föreslagna lönetilläggen, såsom förut sagts,
även dyrortstillägg. De lärare, som med avseende på nu ifrågavarande
ortstillägg komma i betraktande, äro således övningslärarna och övnings•
skollärarna vid seminarierna i Stockholm och Göteborg och samtliga lärare
vid seminarierna i Umeå och Luleå, hör alla dessa lärare finner kommittén
ortst illägget kunna bestämmas till samma belopp, dock med skillnad
mellan kvinnliga och ogifta manliga lärare å ena sidan och gifta manliga
lärare å den andra. För de förra torde beloppet kunna sättas till 200
kronor, för de senare till 300 kronor.

Kommittén föreslår alltså, att övningslärare och övningsskollärare
vid seminarierna i Stockholm och Göteborg och samtliga
lärare vid seminarierna i Umeå och Luleå måtte komma i åtnjutande
av särskilda ortstillägg till belopp av 200 kronor för kvinnlig
lärare och ogift manlig lärare samt 300 kronor för gift manlig

Avlöning och pensionering.

469

lärare. Icke heller dessa lönetillägg- knnna korama i beräkning vid pen -

sionens bestämmande.

Kommitténs förslag angående avlöning och pensionering av seminariernas
lärare är i översikt följande:

		Avlöning utan avdrag	av	Under-
			pensionsavgifter.		visnings-		Pen-
							skyldig-het i
Lärare.	Begyn-	Efter	Efter	Efter	Efter	Anm.	sion (hel)	Anm.
		nelse-	5 år	10 år	15 år	20 år	vecko-
		avlön.				timmar.
		kr.	kr.	kr.	kr.	kr.			kr.
	manlig gift	6,000	—	6,500	—	—	10 (12)— —14	1 Bostad eller hy-	(4,500)	Pensionsålder för
Rektor . . . •	> ogift	5,000	5.500	6,000	—	—	>	f resersättning.	(4,000)	manlig lärare H5 j
	kvinnlig . .	4,100	4,600	5,100	—	—	>	J	(3,400)	levnads- och 35 j tjänstår: för
	manlig gift	4,000	4,500	5,000	5,500	6,000	20-22		4,000	kvinnlig lärare
Adjunkt . . ■	> ogift	3,200	3,700	4,200	4,700	5,000	>		3,400	60 levnads- och30
kvinnlig . .	2,600	3,100	3.600	4,10o	» J)	*) Bitr. förest-.na 15-17.	2,700	tjänstår.
Lärare i teck-ning	manlig gift	1,560	1,760	1,960	2,160	_	13	Ersättning för vt-	1,440
> ogift	1,300	1,500	1,700	1.900	—	>	terligare tjänst-göring efter 120	1,270	Pensionsålder som
kvinnlig . .	1,170	1,370	1,570	1,770	—	>	kr. för manlig	1.180	ovan ntom för
Lärare i mu-	manlig gift	3,240	3,440	3,640	3,840	—	27	gift lärare, 100 '' kr. för manlig ogift lärare och	2,560	manlig lärare i gymnastik, för 1
» ogift	2,700	2,900	3,100	3,300	—		2,200	vilken pensions- ]
sik	kvinnlig . .	2,430	2,630	2,830	3,030	—	J>	90 kr. för kvinn-lig lärare, beräk-	2,020	åldern är 62 lev-; nads- och 30i
Lärare i gym-nastik	manlig gift	3,120	3,320	3,520	3,720	—	26	nät för vecko-	2,480	tjänstår.
> ogift	2,600	2,800	3,000	3,200	—		timme och läsår.	2,140	Vid tjänstgö-ring utöver ordi-
kvinnlig . .	2,340	2,540	2,740	2.910	—	»		1,960	narie undervis-
	manlig gift	2,640	2,840	3,040	3,210	—	22		2,160	ningsskyldighet ökas pensionen för
Lärare i slöjd •	> ogift	2,200	2,400	2,600	2,800	—	>		1,870	manlig gift lär.
kvinnlig . .	1,440	1,640	1,840	2,040	—	16		1,360	med 80 kr., för manlig ogift lär.
Lärare i träd-gårdsskötsel2)	manlig gift	1,700	1,900	2.100	2,300	—	10	2)I vissa fall efter	1,540	med 66 67 kr. och
» ogift	1,500	1,700	1,900	2,100	—	>	Kungl. Maj:ts bestämmande	1,400	för kvinnlig lär. med 60 kr. för
kvinnlig . .	1,400	1,600	1,800	2,000	—	-i	tillläggsarvode	1.340	veckotimme i me-
Lärarinna i	hushållsgöro-						å 300 kr.		deltal under de 10 sista åren.
mål . . .		1,710	1,910	2,110	2,310	—	19		1,540
Lärarinna i husligt arbete	2,430	2,630	2,830	3,030	—	27		2,020
Lärare vid öv-	manlig gift	2,700	3,100	3,500	3,900	—	22—26		2,600	Pensionsålder 60
> ogift	2,300	2,700	3,100	3,500	—	K		2,334	> levnads- och 30!
ningsskola	kvinnlig . .	2,000	2,400	2,800	3,200	—	>		2,134	tjänstår.

Översikt av
kommitténs
löne- och
pensionsförslag.

470

Seminariernas lärare.

Biträdande föreståndarinna: arvode av 300 kr.

Kvinnlig lärare, som är änka med ett eller flera oförsörjda barn:
lönetillägg av 900 kr. för ämneslärarinna, 25 / av eljest utgående avlöning
för övningslärarinna och 700 kr. för lärarinna vid övningsskola.

Extra ordinarie manlig ämneslärare, som med avseende på avlagda
examina och genomgången provårskurs uppfyller fordringarna för behörighet
att utnämnas till adjunkt vid seminarium: arvode av 2,400 kr., eljest
2,000 kr. Extra ordinarie kvinnlig ämneslärare i motsvarande fall: arvode
av 2,100 kr. och 1,700 kr.

För manlig extra ordinarie lärare i övningsämne: arvode till samma
belopp som manlig ogift ordinarie lärares lön i första lönegraden; för
kvinnlig extra ordinarie lärare i övningsämne: arvode till samma belopp
som kvinnlig ordinarie lärares lön i första lönegraden.

Extra ordinarie manlig lärare vid övningsskola: arvode av 2,000 kr.;
extra ordinarie kvinnlig lärare vid övningsskola: arvode av 1,800 kr.

För ämneslärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg: ortstillägg,
ungefär motsvarande de i dessa städer till ämneslärarna vid de
allmänna läroverken utgående kommunala hyresbidragen. För övningslärare
och övnirigsskollärare vid seminarierna i Stockholm och Göteborg
och samtliga lärare vid seminarierna i Umeå och Luleå: ortstillägg till
belopp av 200 kr. för kvinnlig lärare och ogift manlig lärare samt 300
kr. för gift manlig lärare.

Kap. VI. Seminariernas styrelse.

1. Överstyrelse.

Det är kommitténs åsikt, att, om den utveckling, som inom semina- Behov av

förstärk rieundervisnino-en

redan är för handen och som de i det föregående av ning i semi°
nariernas

kommittén föreslagna åtgärderna avse att främja, skall kunna på ett lyck-centrala hd°
... . ning.

lio-t sätt fortgå och våra seminarier kunna hålla sig i jämnhöjd med tidens
fordringar, dessa läroanstalter måste bliva föremål för en verksammare
central ledning än den, som under nuvarande förhållanden kan
komma dem till del. Då man erinrar sig, att den avdelning inom
ecklesiastikdepartementet, under vilken seminarierna höra, eller folkskolebyrån,
har att handlägga ärenden från folkundervisningens hela område,
måste man giva sitt erkännande åt det intresse och den omsorg, som
denna ägnat seminarierna, och finna det helt förklarligt, om med den oerhörda
tillväxten av de angelägenheter, den har att vårda, dess befattning
med seminarierna icke alltid blivit så omedelbar och så ingående, som
behövligt varit.

Då nu seminarierna uppenbart icke bilda en tillräckligt omfattande Övevstjvelse

otudd av läroanstalter, för att man ensamt för deras räkning skulle kunna dervisningso
er " ■ i -■ '' väsendet.

yrka upprättandet av en särskild överstyrelse, ligger den tanken närmast
att tillgodose deras behov av verksammare central ledning genom en förstärkning
av arbetskrafterna inom folkskolebyrån. Kommittén har ock
under ett tidigare skede av sitt arbete varit betänkt på att föreslå till -

472

Seminariernas styrelse.

sättandet av en särskild seminarieinspektör, som vid sidan av chefen för
folkskolebyrån skulle inom departementet biträda med handläggningen av
frågor rörande seminarieväsendet.

Under senare år har emellertid frågan om upprättandet av en överstyrelse
för hela folkundervisningsväsendet trätt allt mera i förgrunden.
Med erkännande av den förtjänstfulla verksamhet, som å ena sidan domkapitlen,
å andra sidan folkskolebyrån utövat till fromma för folkundervisningen,
har man framhållit, hurusom utvecklingen på det ifrågavarande
området varit så stark, att dessa organ för arbetets ledning alltmera
befunnits otillräckliga, något som bland annat visat sig i nödvändigheten
av att åt särskilda kommittéer anförtro ett växande antal ärenden, berörande
än den ena än den andra av folkundervisningens många olika sidor.
Man har hänvisat till de alltmera stegrade anspråk, som ställas på folkundervisningen
och som framkalla en ständig följd av nya och svårlösta
frågor och ytterligare öka behovet av en starkare central ledning för det
hela, en ledning varigenom den pågående och förestående utvecklingen
kunde erhålla fasta riktlinjer. Man har vidare med ganska stor enighet
förfäktat den åsikten, att den centrala ledningens förstärkning bör tänkas
vunnen icke genom en ökning av arbetskrafterna inom Kungl. Maj:ts kansli,
utan genom upprättandet av en självständig styrelse. Och man har därvid
med goda skäl riktat uppmärksamheten på det önskvärda däri, att
rikets hela skolväsen bleve betraktat som ett sammanhörande helt och brastes
in under en enhetlig myndighets ledning och omvårdnad.

Behovet för vårt folkundervisningsväsen av en överstyrelse torde
ock numera vara så allmänt erkänt, att det icke längre behöver med utförliga
skäl ådagaläggas. Kommittén är för sin del livligt övertygad om
dess behövlighet och delar likaledes åsikten om önskvärdheten av en gemensam
och enhetlig ledning av rikets hela skolväsen. Den vidgade uppgift,
som kommittén under fortgången av sitt arbete erhållit, har icke
blott givit kommittén rättighet att upptaga frågan om en överstyrelse för

Överstyrelse.

473

folkundervisningsväsendet utan gjort detta för kommittén till en nödvändighet.
Det är ock kommitténs avsikt att i ett senare betänkande framlägga
förslag om inrättandet av en överstyrelse för vårt folkundervisningsväsen,
på ett eller annat sätt ställd i samband med den
överstyrelse, som redan tinnes för de allmänna läroverken m. fl. läroanstalter.

Om nu en dylik överstyrelse kommer till stånd, är det självfallet,
att även seminarierna böra inordnas under densamma. Och kommittén liar
också i sitt förslag till seminariestadga räknat med överstyrelsen såsom eu
given förutsättning.

Frågan om överstyrelsens sammansättning, arbetssätt och uppgifter i överstyrelJ
sens befatt det

hela skall kommittén icke i detta sammanhang beröra. Här må det ning med se minarierna.

vara nog att närana något om dess uppgifter med avseende på seminarierna.
(Stadgeförslaget §§ 173—179).

Därom kan i korthet sägas, att den i förhållande till seminarierna
synes böra få i det väsentliga samma befogenheter och åligganden, som
läroverksöverstyrelsen äger i fråga om de allmänna läroverken. Den bör
således hava högsta överinseendet över seminarierna och utöva inspektion
över dem. Den bör framför allt med sakkunnig uppmärksamhet följa
arbetet inom seminarierna, tillvarataga de erfarenheter som göras och
främja en fortgående utveckling. Allt under det att den lämnar det enskilda
seminariet största möjliga frihet vid arbetets ordnande och utförande,
bör den med hovsamhet ingripa, då ensidigheter eller andra missförhållanden
hota att innästla sig. Även i disciplinärt hänseende bör den
i förhållande till seminariernas lärare äga samma befogenhet som läroverksöverstyrelsen
i förhållande till lärarna vid de allmänna läroverken.

Bland de många löpande göromål, som komma att falla under dess
handläggning, bliva de; som angå tjänstetillsättningar, de viktigaste. Kommittén
har redan i det föregående angivit sin åsikt om det önskliga i att

60—082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band t.

474

Seminariernas styrelse.

seminariernas lärare med avseende på formerna för tjänstetillsättning komma
i samma ställning som de allmänna läroverkens. Kommittén anser
därför, att vid utnämnande eller förordnande av seminarierektor den förberedande
behandlingen av ärendet och avgivandet av underdånigt förord
måtte komma att tillhöra överstyrelsen. Seminariernas ämneslärare skola
enligt kommitténs förslag utnämnas, icke av domkapitlen, utan såsom de
allmänna läroverkens ämneslärare av Kungl. Maj:t, sedan överstyrelsen
med angivande av sina skäl avlämnat underdånigt förslag, och kommittén
har efter den förändring av § 28 i regeringsformen, som år 1909
genomfördes, icke ansett någon skillnad härvid böra göras mellan manliga
och kvinnliga ämneslärare. I likhet med motsvarande lärare vid de allmänna
läroverken böra övningslärarna vid seminarierna utnämnas av överstyrelsen,
som ock i regeln bör förordna vikarier och extralärare. Även lärarna
vid seminariernas övningsskolor böra tillsättas av överstyrelsen. (Stadgeförslaget
kap. VI §§ 134—162). I frågor om tjänstledighet, pension, anslag
in. m. bör överstyrelsen i vissa fall äga att besluta, i andra att avgiva
utlåtande.

2. Lokalstyrelse.

Behövlig- Då vid genomförandet av 1904 års läroverksreform en särskild över leten

av lokalstyrelse.
styrelse upprättades för de allmänna läroverken, blev den befattning med

dessa läroverk, som förut under århundraden tillkommit domkapitlen, överjiyttad
dels till Kungl. Majrt, dels och i synnerhet till nämnda överstyrelse.
Domkapitlen upphörde att vara styrelser för de allmänna läroverken,
och några andra krets- eller lokalstyrelser blevo icke i deras ställe
inrättade. Om man bortser från den jämförelsevis obetydliga befogenhet,
som ännu är bibehållen för biskoparna i egenskap av eforer, kan man
säga, att de allmänna läroverken omedelbart och i alla avseenden lyda
under den centrala myndigheten, nämligen överstyrelsen eller i sista hand
Kungl. Maj:t. Då nu kommittén föreslår införandet av en överstyrelse

Lokalstyrelse.

475

för folkundervisningsväsendet, under vilken jämväl seminarierna skulle
komma att ställas, kunde det ligga nära till hands att hemställa att även i
fråga om seminarierna varje underordnad myndighet, varje instans mellan
den enskilda läroanstalten och den centrala styrelsen, måtte bortfalla.

Kommittén har dock icke velat föreslå detta. Kommer en överstyrelse,
sådan som kommittén tänkt sig den, till stånd, föreligger med
hänsyn till seminariernas ringa antal icke något behov av för dem särskilt
avsedda kretsstyrelser. Dylika kretsstyrelser skulle med avseende på
sin ställning till seminarierna allt för litet komma att skilja sig från överstyrelsen
för att kunna få någon mera egenartad uppgift och därmed något
större berättigande. Däremot är kommittén av den åsikten, att vad man
i mera egentlig mening kallar lokalstyrelser, d. v. s. styrelser, som avse
endast och allenast läroanstalten på den ifrågavarande platsen, icke utan
avsaknad kunna undvaras.

Väl är det sant, att de kunna vara eller göras obehövliga med
avseende på ärendenas administrativa behandling. Men frågan huruvida
de böra eller icke böra finnas, är därmed icke avgjord. Deras betydelse
ligger på annat håll.

Det säges ofta, att en skola icke är att betrakta som ett ämbetsverk,
vars verksamhet i enskildheter läte sig ordna medelst författningsmässiga
bestämmelser eller administrera genom officiella skrivelser, utan
att den är, om ock i liten skala, ett samhälle med mycket av det levande
livets invecklade och rörliga natur. Om ock en dylik motsättning i själva
verket endast innebär en gradskillnad, hänvisar den till något för skolan
väsentligt. En skolas verksamhet måste visserligen vara bunden av yttre
normer men till sin natur är den av övervägande personlig art, riktad på
andliga värden och bestämd av individuella personliga förhållanden. Problemet
i fråga om skolstyrelse har också alltid varit att finna för densamma
en sådan gestaltning, att å ena sidan allmänna rätts- och ordnings -

476

Seminariernas styrelse.

former hållas vid makt,, å andra sidan de personliga och individuella synpunkterna
bliva tillvaratagna.

Nu kan visserligen en central myndighet sätta sig som mål att
söka fylla båda dessa uppgifter. Men även med det bästa uppsåt och den
största förmåga skall det bliva den svårt. En central myndighets verksamhet
bör med lika intresse omfatta alla de många läroanstalterna, den
måste för att behålla den opartiska överblicken över det hela, bildligt talat,
ställa sig på ett visst avstånd, och den blir även till rummet mer eller
mindre avlägsen. Dessa förhållanden ej mindre än mängden av de ärenden
den har att handlägga nödvändiggöra frågornas bedömande huvudsakligen
efter synpunkter, som kunna komma till uttryck i inkomna eller infordrade
handlingar. Den personliga beröringen med de olika läroanstalterna måste
för den centrala myndigheten inskränka sig till den inspektion, som tid
och tillfälle kunna medgiva. En sådan inspektion är oumbärlig och av
stort värde, i främsta rummet från kontrollens synpunkt men även för den
livande och sporrande inverkan, som den kan utöva på skolarbetet. I allmänhet
kan den dock för varje särskild skola endast jämförelsevis sällan
ifrågakomma, ofta måste ganska betydande mellantider förflyta från det
ena inspektionstillfället till det andra. Det är då naturligt, att den kännedom,
som den centrala myndigheten genom sin inspektionsverksamhet vinner
om de personliga och lokala förhållandena, måste bliva jämförelsevis
ofullständig.

På ett helt annat sätt kan en lokal myndighet träda i personlig beröring
med lärare och lärjungar, och den ständiga närhet, vari den befinner
sig till läroanstalten, möjliggör för densamma en förtroligare kännedom om
dess förhållanden. Redan genom sin förekomst och allmänna ställning till
läroanstalten är den ägnad att giva starkare betoning åt lärarverksamhetens
personliga sida, vilken, ehuru den viktigaste, endast föga kan
främjas genom författningsmässiga bestämmelser. Mången gång kan den
genom omedelbart ingripande lätt nog utjämna smärre förvecklingar, vilka,

Lokalstyrelse.

477

behandlade efter mera juridiska former, skulle tillspetsas och utveckla sig
till svårare konflikter. En lokal styrelse utgör vidai-e ett föreningsband
mellan läroanstalten och den allmänhet, som är närmast intresserad av
dennas verksamhet, men som mindre lätt för sina önskningar finner väg
till en överstyrelses forum. Till följd av det anseende och inflytande, dess
medlemmar äga inom samhället, kan den vid månget tillfälle befordra läroanstaltens
intressen inom orten och tillskynda den förmåner från ortsmyndigheternas
sida.

Klart är, att, då en överstyrelse finnes, de ärenden bliva jämförelsevis
få, som kunna överlämnas åt lokalstyrelsens avgörande. 1 förhållande
till överstyrelsen måste den senare med avseende på sin uppgift väsentligen
begränsas till att vara en rådgivande myndighet. Men just på grund
av sin närmare kännedom om förhållandena inom läroanstalten och inom
dess omgivning är den värdefull som sådan. I alla viktigare frågor, som
angå läroanstalten och skola avgöras av centralstyrelsen eller av Kungl.
Maj:t, bör den få avgiva utlåtande. I den mån smärre frågor kunna lämnas
åt dess avgörande, bör det ske. Centralisering även av småärenden är
från flera synpunkter till skada; den hämmar den behövliga rörelsefriheten
i läroanstalternas arbete, leder till uniformering och belastar den centrala
myndigheten med mindre betydelsefulla göromål till förfång för dess
viktigare uppgifter. Någon väsentligare minskning i den centrala styrelsens
befogenhet kan en lokal styrelse emellertid icke komma att medföra.

Däremot torde väl i allmänhet taget tillvaron av eu lokalstyrelse
innebära en viss minskning i den myndighet, som eljest skulle kunna
tänkas förlagd hos rektor. Med avseende härpå bör dock ihågkommas,
att enligt de förhållanden, som utbildat sig inom det svenska statsskoleväsendet,
rektor väl äger viktiga och ansvarsfulla åligganden men icke
intar någon synnerlig maktställning gentemot övriga lärare. En stark
koncentration av myndighet i rektors hand, som avlägsnade honom från
hans medlärare och omöjliggjorde ett kamratligt förhållande till dem, något

478

Seminariernas styrelse.

varpå exempel skulle kunna anföras från en del skolor i utlandet, stode
knappast väl tillsamman med hos oss hävdvunnen uppfattning. Någon
väsentligare förändring i fråga om rektors ställning torde knappast ha
inträtt vid våra allmänna läroverk, då de förutvarande eforalstyrelserna,
som i många fall kunde betraktas som lokalstyrelser, bortföllo och en

överstyrelse kom till stånd. Om vid seminarierna rektors bestämmande •/ rätt

varit jämförelsevis stor, så har även där en kollegial uppfattning allt
mera vunnit insteg. Med avseende på förhållandet mellan rektor och
lokalstyrelse är ock att märka, att i många fall tillvaron av en lokalstyrelse
kan innebära ett stöd för rektors myndighet. Ett villkor härför
är dock, att rektor icke ställes utanför lokalstyrelsen utan där erhåller
säte och stämma och därmed det inflytande, som hans ställning av läroanstaltens
ledare och den i första rummet sakkunnige bör tillförsäkra honom.
Sker detta, blir den minskning i hans befogenhet, som genom tillkomsten
av en lokalstyrelse tilläventyrs kan uppstå, helt visst i allmänhet mera
av formell än av reell natur.

Om förekomsten av lokalstyrelser i främmande länders skolväsen
och om lokalstyrelsefrågans tidigare behandling i vårt land torde i detta
sammanhang några ord böra sägas.

1 utlandet finner man i allmänhet skolväsendets ledning fördelad på
en central myndighet och vissa densamma underordnade styrelser, som än
äro kretsstyrelser, än i mera egentlig mening lokalstyrelser, och seminarierna
bilda med avseende på förhållandet till dessa myndigheter icke något
undantag från övriga läroanstalter. Särskilda lokalstyrelser för seminarierna
finner man i England, i flera schweiziska kantoner, i många av Nordamerikas
förenta stater och i Frankrike. Ofta ha dessa lokalstyrelser stor
befogenhet i fråga om ordningen, undervisningen och lärartillsättningen
vid seminariet. Stundom är deras uppgift mycket begränsad, såsom i
Frankrike, där den inskränker sig till behandlingen av vissa ekonomiska
angelägenheter.

O O

Lokalstyrelse.

471»

I vårt land har, vad seminarierna beträffar, frågan om en annan
ordning för deras ledning än den från början givna och ännu bestående
visserligen då och då varit bragt på tal inom intresserade kretsar men
endast vid ett par tillfällen varit föremål för mera officiell framställning.
År 1867 väcktes i riksdagens Andra kammare motion om folkskoleväsendets
läggande under icke kyrklig myndighet och i samband därmed om inrättandet
av en särskild styrelse för varje seminarium, en motion soui tillstyrktes
av det utskott, till vars behandling den hänvisades, men av kammaren
blev avslagen. Det år 1885 samlade seminarierektorsmötet uttalade sig
med hänsyn till de olägenheter, som för vissa seminarier vore förbundna
med deras avstånd från stiftsstaden, för en sådan ändring i lagstiftningen,
att en del av konsistoriets befattning med seminarierna överflyttades på
biskopen eller en av honom utsedd inspektor, vilket uttalande emellertid
icke ledde till någon åtgärd av Kungl. Maj:t.J) Med avseende på frågan
om lokala skolstyrelser i allmänhet må här erinras om det förslag, som
framställdes av 1884 års läroverkskommitté om upprättandet för de allmänna
läroverkens räkning dels av en centralstyrelse, dels av lokala styrelser,
en för varje läroverk, sammansatt av personer företrädande olika
intressen. Likaså må erinras om de förslag angående inrättandet av lokalstyrelser,
som förekommit i samband med frågan om de lägre läroverkens
ombildning vid nästan alla de tillfällen allt från början av 1870-talet, då
denna fråga förelegat till behandling. Då slutligen år 1905 en del av de
lägre läroverken ombildades till de nu befintliga statssamskolorna, blcvo
också, som bekant, för dessa skolors räkning och närmast med hänsyn till
deras ekonomiska ställning särskilda lokalstyrelser inrättade.

Om, såsom ovan blivit utvecklat, seminarierna även efter upprättandet
av en central styrelse icke böra vara i saknad av lokalstyrelser, inställer
sig den frågan, huruvida de ecklesiastika konsistorierna, vilka hittills.

Om konsistorierna
såsom
lokalstyrelser
för
seminarierna.

*) Band. 3 sid. 81.

480

Seminariernas styrelse.

åtminstone flerstädes, kunnat sägas hava varit även i egentlig mening
lokalstyrelser för seminarierna och i varje fall varit deras närmaste myndighet,
fortfarande kunna och böra tjänstgöra som seminariestyrelser. Att
konsistorierna på ett i flera avseenden förtjänstfullt sätt fyllt sin ifrågavarande
uppgift, skall icke nekas. Det är icke heller bristande tilltro till
konsistoriernas förmåga, som gjort, att kommittén upptagit den nämnda
frågan till behandling, utan kommittén har därtill föranletts av allmänna
organisatoriska grunder.

Genom 1904 års läroverksreform upphörde domkapitlens befattning
med de allmänna läroverken, undantagandes allenast den befattning med
disciplinära angelägenheter, som kan tillkomma domkapitlen såsom dömande
myndighet, och inskränktes till ringa omfattning den befogenhet, som
förut tillkommit biskopen i egenskap av eforus. Med avseende på seminarierna
åter är domkapitlets ställning bliven oförändrad. Domkapitlen
och i Stockholm stadens konsistorium äga med avseende på seminarierna
fortfarande en ämbetsmyndighet motsvarande den, som i fråga om de allmänna
läroverken tidigare utövades dels av biskopen ensam såsom eforus,
dels av domkapitlet i dess helhet, och som numera är förlagd dels hos
rektor, dels hos läroverksöverstyrelsen, dels hos Kungl. Maj:t. Den allmänna
tillsyn över läroanstalten, den kontroll över undervisningen, ordningen,
examina o. s. v., som i fråga om de allmänna läroverken utövas
av läroverksöverstyrelsen, tillkommer i fråga om seminarierna domkapitlen.
Och under det att läroverkens manliga ämneslärare efter förord av
överstyrelsen utnämnas av Kungl. Maj :t och deras övningslärare och ämneslärarinnor
tillsättas av överstyrelsen, som ock förordnar vikarier och extralärare,
är det vid seminarierna domkapitlen, som utnämna adjunkterna
och förordna övriga lärare. Den olikhet, som sålunda uppkommit mellan
de ifrågavarande läroanstalterna, vilka förut varit till det väsentliga lika
ställda, torde knappast uppfattas såsom innebärande en förmån för semi -

Lokalstyrelse.

4*1

narierna och fråga är, om tleri verkligen kan anses vara grundad i förhållandenas
natur och således kan och bör bliva bestående.

Det lärer näppeligen kunna påstås, att domkapitlen med hänsyn till
sin sammansättning skulle vara mera ägnade till seminariestyrelser, än de
varit ägnade till läroverksstyrelser. I Uppsala och Lund bestå domkapitlen
av biskopen och de teologie professorerna vid universiteten, i övriga stiftsstäder
av biskop och domprost, där sådan finnes, samt ett antal av lektorerna
vid stiftsstadens högre allmänna läroverk. I varje fall äro domkapitlen således
sammansatta av personer, som i regeln antingen genom föregående skolstudier
eller genom innehavande lärarbefattning äga mer eller mindre förtrolig
bekantskap med de allmänna läroverken, i intet fall däremot av personer,
som annat än tillfälligtvis kunnat erhålla någon närmare kännedom om
seminarierna. Icke heller Stockholms stads konsistorium, som består av kyrkoherdarna
i huvudstadens olika församlingar och som aldrig tjänstgjort som
läroverksstyrelse men sedan 18(!5 utgör styrelse för det till Stockholm förlagda
folkskoleseminariet, kan sägas vara med hänsyn till sin sammansättning
i någon särskild grad lämpat för denna uppgift. Det må råda olika meningar
om den åtgärd, genom vilken domkapitlen skildes från befattningen
med de läroanstalter, för vilkas vårdande de med avseende på sin sammansättning
kunna anses ha varit jämförelsevis väl ägnade och med vilka
de under århundraden hört samman; när de nu en gång förlorat sin
egenskap av läroverksstyrelse, torde deras egenskap av styrelser för seminarierna
icke kunna i längden upprätthållas. Endast en organisation, som
genom en väsentligen förändrad sammansättning gåve dem karaktären av
verkliga skolstyrelser, skulle kunna för framtiden bibehålla dem i deras
ställning som seminariestyrelser.

Men frågan om domkapitlens ombildning, en fråga som i snart etthundra
år kan sägas ha stått på dagordningen, har åtminstone från mitten av
förra århundradet närmast syftat till en sådan förändring, varigenom domkapitlen
gjordes tjänligare för sin uppgift som rent kyrkliga myndigheter.

tfl—082S15 Folkundevv. kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

482

Seminariernas styrelse.

Det förslag, som år 1891 avgavs av för nämnda fråga utsedda kommittérade
och som med ringa förändring i form av kungl. proposition förelädes
1893 års riksdag och vann gillande av samma års kyrkomöte, skilde mellan
det för stiftsstyrelsen avsedda »domkapitlet», vilket såsom sådant icke skulle
hava någon befattning med de allmänna läroverken och seminarierna, och
det i viss män annorlunda, sammansatta »konsistoriet» vilket skulle ha att
handlägga ärenden rörande dessa läroanstalter, en grundtanke, som återfinnes
redan i 1846 års kyrkolagsförslag. Sedan de allmänna läroverken
genom 1905 års läroverksstadga blivit skilda från domkapitlens administrativa
område och därmed all anledning bortfallit att behålla läroverkslektorer
som självskrivna medlemmar av stiftsstyrelsen, har strävandet att
omgestalta domkapitlen till rent kyrkliga myndigheter ännu mera gjort
sig gällande. Den senaste domkapitelskommittén, som den 31 december
1906 avgav sitt betänkande och likaledes föreslog en sådan sammansättning
av domkapitlen, som borde motsvara deras uppgift som stiftsstyrelser,
hemställde visserligen, att vid frågor, som anginge folkundervisningen och
folkskoleseminarierna, en representant för ifrågavarande undervisningsanstalters
lärarkårer skulle som ledamot inträda i stället för en av de prästerliga
ledamöter, som eljest tillhörde kapitlet, men kommittén synes icke
själv hava ansett detta försök att fortfarande göra domkapitlen tjänliga
att vara både kyrko- och skolstyrelser som en anordning av varaktigt
bestånd. »Genom en slik anordning», heter det i kommitténs betänkande,
»vinnes ock den fördel, att om, såsom från flera håll påyrkas, domkapitlens
befattning med folkskoleväsendet skulle förr eller senare överflyttas å
annan myndighet, en förändring härutinnan icke behöver föranleda eu
alldeles ny ombildning av domkapitlen, utan förhållandet då kan ordnas
genom ett enkelt upphävande av vad i lagen blivit i förevarande hänseende
intaget».

Aven efter upprättandet av en överstyrelse för folkundervisningen
skall folkskoleväsendet kräva sina kretsstyrelser, liksom varje folkskola

Lokalstyrelse.

483

fortfarande i församlingens skolråd skall äga sill lokalstyrelse. Det är
sannolikt, att domkapitlen ännu för eu tid framåt skola befinnas oumbärliga
som kretsstvrelser för vårt folkskoleväsen. Man kan emellertid icke undgå
att se, att den historiska utvecklingen går mot ett skiljande av kyrkostyrelse
och skolstyrelse även på detta område. Eu åsikt, enligt vilken de s. k. högre
skolorna — gymnasier, flickskolor, realskolor o. s. v. — väl böra kunna
vara skilda från den kyrkliga styrelsens område men folkskolorna och med
dem sammanhörande läroanstalter däremot måste dit hänföras, torde svårligen
kunna upprätthållas. Från början ha så gott som alla skolor, högre som
lägre, hört samman med kyrkan och självskrivet stått under kyrklig ledning.
Om tidsförhållandena småningom lett till en förändrad uppfattning
i förevarande avseende, så gäller detta ej om vissa slag av skolor, utan

om skolan i allmänhet, vars begrepp mer och mer skilt sig ut från begreppet
kyrka och blivit med detta sidoordnat. I)et är blott att. erkänna

vad som är, om man säger, att folkskolan såväl till sin art som i det allmänna
medvetandet är en skola för bibringande av medborgerlig bildning
och uppfostran och som sådan sammanhörande med skolväsendets övriga
anstalter. Aven i fråga om dess yttre ställning har denna dess inre
karaktär börjat framträda, i det att, sedan 1909 års riksdag på Kungl.
Maj:ts framställning beslutit, att i vissa städer folkskoleärendena skulle
kunna överflyttas från kyrkostämman till stadsfullmäktige, eu sådan överflyttning
i ett stort antal fall ägt rum. Ännu mindre lära för den allmänna
uppfattningen anstalterna för utbildning av folkskolans lärare och
lärarinnor framstå som kyrkliga institutioner. Man kan i detta avseende
hänvisa till småskoleseminarierna, som utbilda omkring hälften av de inom
folkskoleväsendet använda lärarkrafterna och som icke i något avseende
äro ställda under kyrklig myndighet. Man torde under sådana förhållanden
kunna förutse, att den länge åsyftade ombildningen av domkapitlen
till rent kyrkliga styrelser icke skall göra dem mera ägnade, än de förut
varit, till styrelser för folkskolor och seminarier, och näppeligen skall en

484

Seminariernas styrelse.

tillfällig adjunktion av en folkskole- eller seminarielärare förmå giva dem
den karaktär av skolmyndighet, som önsklig vore.

1 all synnerhet gäller detta om folkskoleseminarierna. Och dessas
samhörighet med övriga anstalter för folkundervisningen utgör intet praktiskt
hinder för en förändring av deras ställning i förhållande till domkapitlen.
De ärenden, vilka tillhöra domkapitlen som seminariestyrelser, stå
icke i omedelbart samband med de folkskoleärenden, som falla inom området
av deras domsrätt och administrativa förvaltning, men äro däremot, såsom
redan nämnts, väsentligen av samma beskaffenhet som de läroverksärenden,
vilka tidigare tillhört domkapitlens och eforalstyrelsernas handläggning.

Det synes således uppenbart, att sedan domkapitlen blivit skilda
från all befattning med de allmänna läroverken och den historiska utveckling-en
allt bestämdare ställt i utsikt deras förändring till rent kvrkliga
myndigheter, en förändring som med varje dag tyckes bliva från
kyrkans egen synpunkt allt angelägnare, deras ställning som styrelser för
folkskoleseminarierna icke kan anses länge hållbar. Det har då ock synts
kommittén vara av vikt, att man icke överlämnar hela frågan om deras
ersättande, vad seminarierna beträffar, allenast åt händelsernas gång för
att taga den lösning, som så kan erhållas, hurudan den än må bliva, utan
hellre, medan tillfälle till allsidigt övervägande finnes, tager frågan under
omprövning och tillser, huru förhållandena skulle kunna tänkas lämpligen
ordnade för framtiden.

Kommittén har därför i sitt förslag till seminariestadga sökt giva ett
förslag till särskilda lokalstyrelser för folkskoleseminarierna, lokalstyrelser,
vilka skulle övertaga den befattning med seminarierna, som för närvarande
åligger domkapitlen och som icke synes böra helt överflyttas på
eu central myndighet.

Lokalstyrd- Att för sammansättningen av sådana lokalstyrelser hämta föredömen

sernas sam■»

mansätt- från utlandet, låter sig knappast göra, då förhållandena där i allmänhet
ning.

Lokalstyrelse. 48f>

äro ganska olika de hos oss rådande. Av ett visst intresse kan det dåremot
vara att erinra om 1884 års läroverkskommittés förutnämnda förslag
angående lokalstyrelser för de allmänna läroverken. Dessa lokalstyrelser
skulle bestå av en ordförande, utsedd av Kungl. Maj:t, läroverkets rektor,
en ledamot vald av läroverkskollegiet samt två ledamöter valda av kom*
munalstyrelsen i läroverksstaden, varjämte skolans läkare, såvida han icke
förut blivit i styrelsen insatt, skulle äga att i densamma taga säte och
stämma vid behandlingen av frågor, som rörde hälsovården vid läroverket.
Likaledes torde i detta sammanhang ånyo böra erinras om de nu befintliga
lokalstyrelserna för statens samskolor, vilka bestå av fem personer,
nämligen en av eforus utsedd ordförande, skolans rektor och första lärarinna
samt två av vederbörande kommunalstyrelse utsedda ledamöter eller,
därest landsting bidrager till skolans underhäll, en av kommunalstvrelsen
och en av landstinget utsedd ledamot, varjämte vid frågor, som angå
hygieniska förhållanden, skolläkaren äger säte och stämma i styrelsen.

Vad nu seminarierna beträffar, blir det till att börja med av vikt
att tillse, i vad mån de uppfostringsintressen, som kyrkan representerar,
böra vara i deras styrelser företrädda. Därav, att skolväsendet, vare sig
det högre eller det lägre, numera icke kan liksom i äldre tider räknas såsom
fallande inom kyrkans råmärken och därmed inom kyrklig myndighets
område, följer nämligen ej, att icke en viss förbindelse dem emellan kan
och bör äga bestånd. En sådan förbindelse ligger i förhållandenas egen
natur, tv kyrka och skola hava ju såsom uppfostringsanstalter verksamhetsområden
och uppgifter, som i väsentliga avseenden äro med varandra
besläktade. Detta torde gälla även i fråga om seminarierna, vilkas uppgift
är av sådan art, att det helt visst icke vore välbetänkt att ej låta en förbindelse
mellan dem och kyrkans institutioner bliva bevarad.

En sådan har synts kommittén bäst vinnas därigenom, att bland ledamöterna
i lokalstyrelsen för ett seminarium linnes en av vederbörande
domkapitel (konsistorium) utsedd person.

48(3

Seminariernas styrelse.

För ett förslag i denna riktning föreligga ej blott nu nämnda allmänna
grunder utan ock ett skäl av mera speciell natur. Enligt gällande
läroverksstadga tillkommer det vederbörande biskop såsom eforus att antingen
omedelbart eller genom en av honom utsedd inspektor hava uppsikt över
de allmänna läroverken i stiftet och »särskilt över det sätt, på vilket
kristendomsundervisningen vid dem handhaves». En dylik av fackman utövad
tillsyn över kristendomsundervisningen är naturligtvis av nöden ej
mindre vid seminarierna än vid de allmänna läroverken. Nu torde man
böra i det längsta undvika att skilja ut religionen och religionsundervisningen
såsom en för läroanstaltens övriga verksamhet mer eller
mindre främmande beståndsdel, vars ordnande och övervakande lämnades
åt andra myndigheter än dem, som i övrigt ha läroanstaltens
ledning och tillsyn sig anförtrodda. Det är därför önskvärt, att seminariets
lokalstyrelse inom sig äger eu person med de förutsättningar, vilka krävas
för utövandet av den tillsvn över kristendomsundervisningen, som vid
dem liksom vid de allmänna läroverken kan anses vara behövlig.

Denna särskilda uppgift skulle givetvis åligga den av domkapitlet
(konsistoriet) utsedde styrelseledamoten. Den förutsätter emellertid, att
denne ledamot äger behövlig teologisk bildning. Kommittén föreslår, att
han skall vara en i svenska kvrkan anställd prästman.

Med avseende på lokalstyrelsens sammansättning i övrigt kan kommittén
uttala sig mera kortfattat. Att seminariets rektor bör vara ledamot av
lokalstyrelsen, är förut framhållet. Han bör vara det dels därför, att lokalstyrelsen
icke lärer kunna undvara stödet av hans sakkännedom och omdöme,
dels ock därför, att läroanstaltens eget bästa kräver, att åt rektors
sakkännedom och omdöme beredes inflytande i lokalstyrelsen.

Utan tvekan har kommittén ock ansett det önskvärt, att en av lokalstyrelsens
ledamöter utses av Kung]. Maj:t, som ock bör förordna ordförande
i styrelsen. Vidare synes den blivande överstyrelsen böra insätta
en person i lokalstyrelsen. Nu föreslår kommittén, såsom i annat sam -

Lokalstyrelse.

487

manhang (sid. 338) nämnts, att vid kvinnligt seminarium, där manlig
rektor blivit av Kungl. Maj:t förordnad, eu av de kvinnliga adjunkterna
skall av överstyrelsen förordnas till »biträdande föreståndarinna». I sådant
fall synes överstyrelsens förordnande böra avse även ledamotskap
i lokalstvrelsen, d. v. s. biträdande föreståndarinna bör såsom självskriven
ingå i lokalstyrelsen i stället för en av överstyrelsen särskilt förordnad
ledamot. Som femte ledamot av lokalstyrelsen synes man lämpligast
böra tänka sig en av vederbörande landsting utsedd person. Att landstingets
intresse tages i anspråk för seminariets räkning kan i många fall
lända seminariet till båtnad, och en indirekt befattning med folkskoleseminarierna
bör så mycket mindre anses falla utanför landstingens verksamhetsområde,
som till detta område i de flesta fall hör en omedelbar
och mycket betydande befattning med småskoleseminarierna, vilka i så
många avseenden stå folkskoleseminarierna nära. Det bör här ock erinras
därom, att ett och annat landsting söker att genom beredande av lån på
förmånliga villkor understödja medellösa seminarieelever från länet. För
närvarande sakna seminarierna all förbindelse med vare sig länets eller
kommunens förvaltande organ, vilket icke är att betrakta såsom någon
fördel för seminarierna; vad göras kan för att i detta avseende ställa dem
mindre främmande för deras omgivning bör icke underlåtas.

Det kan möjligen synas, som skulle en lokalstyrelse, sammansatt av
fem ledamöter så, som nu antytts, bliva något mera omfattande, än den
lämpligen borde bliva, och att svårighet skulle kunna uppstå att besätta
de platser i densamma, vilka icke tillkomma sina innehavare på grund
av dessas ämbetsställning, helst som ledamotskap i lokalstyrelsen måste
bliva ett oavlönat förtroendeuppdrag. Man skulle exempelvis kunna anse,
att en styrelse av endast tre ledamöter — eu av Kungl. Maj:t och en av
domkapitlet utsedd person samt seminariets rektor — borde vara för ändamålet
bättre lämpad. Härvid är dock att märka, att en så fåtalig styrelse
allt för ofta skulle komma att brista i beslutmässighet, därest icke för varje

Lokalstyrelsernas
arbetsnatt.

Lokalstyrelsernas
åligganden.

488 Seminariernas styrelse.

dess ordinarie ledamot även förordnades en ersättare. Därmed hade man emellertid
tagit sex personer i anspråk, men icke vunnit vare sig den enhetlighet
eller den mångsidighet vid ärendenas behandling, som synes böra
vinnas med den föreslagna femmannastvrelsen. Med avseende på utsikterna
att kunna få denna till stånd må hänvisas till att de lokalstyrelser,
vilka, såsom förut nämnts, tidigare varit ifrågasatta för de allmänna läroverken,
än för samtliga dessa läroverk, än för de på ett eller annat sätt
ombildade mindre läroverken, i allmänhet haft en liknande sammansättning
och att oavlönade femmannastyrelser nu under flera år varit i verksamhet
vid statens samskolor.

De icke självskrivna ledamöterna i de av kommittén föreslagna lokalstyrelserna
böra enligt kommitténs åsikt utses för viss tid, lämpligen fem
År, och styrelsens ordförande bör förordnas för tid, som Kungl. Maj:t i
varje fall bestämmer.

I sitt förslag till seminariestadga §§ 180—190 har kommittén

samlat de bestämmelser, som den föreslår ifråga om lokalstyrelsernas
sammansättning och arbetssätt samt ifråga om deras åligganden i de

o O oo

stycken, som icke berörts i föregående delar av stadgeförslaget.

Med avseende på lokalstyrelsernas arbetssätt torde här endast behöva
nämnas, att enligt kommitténs förslag styrelsen skulle sammanträda på
kallelse av ordföranden, så ofta denne funne nödigt eller rektor därom
hos honom gjort framställning, att rektor skulle vara föredragande och
sekreterare, att styrelsen skulle vara beslutmässig, om åtminstone tre av
dess ledamöter deltoge i beslutets fattande samt att ledamot icke skulle få
deltaga i ärende, som rörde honom personligen.

Det har redan erinrats därom, att upprättandet av en överstyrelse
givetvis måste få till följd, att de ärenden bliva jämförelsevis få, som
kunna överlämnas åt lokalstyrelsernas avgörande, och att dessa styrelser
i förhållande till överstyrelsen huvudsakligen måste få betydelse allenast

Lokalstyrelse.

48!*

som l-ådgivande myndigheter. I det föregående har ock redogjorts för
den befattning, som en framtida överstyrelse synes böra få med seminariernas
angelägenheter, och därvid påpekats, hurusom särskilt tjänstetillsättningen
vid seminarierna, nu lagd helt och hållet i domkapitlens hand,
måste komma att överflyttas till överstyrelsens handläggning och, där den,
icke bör bero av Kungl. Maj:ts beslut, till dess avgörande.

Vad då i första rummet tjänstetillsättningen beträffar, synes det
kommittén uppenbart, att en för läroanstalten så viktig angelägenhet i
allmänhet icke bör avgöras, utan att lokalstyrelsen fått tillfälle att angi\ a
sin uppfattning. Vill man överhuvudtaget av en lokalstyrelse fordra
intresse för läroanstalten, bör man ock låta den deltaga framför allt i
handläggningen av dess viktigaste frågor. Den bör således tå a ttra sig
ano-ående rektors förslag till ämnen för ledig adjunktstjänst, innan överstyrelsen
därom besluter, och angående de sökande, innan överstyrelsen
avger sitt underdåniga förslag (sid. 385). Och den bör i fråga om de sökande
till ledig övningslärar- eller övningsskollä,rartjänst tå avgiva förord
till överstyrelsen, innan denna tillsätter befattningen (sid. 392). Tjänstledighet
till följd av vederbörligen styrkt sjukdom bör inom viss gräns kunna
beviljas av lokalstyrelsen (stadgeförslaget § 87), och denna bör äga att
förordna vikarier med kortvarigare anställning samt timlärare (sid. 395), med
skyldighet att om varje dylik åtgärd lämna meddelande till överstyrelsen.
1 sådana lärartjänsterna berörande ärenden som frågor om uppflyttning i lönegrad
och om kvarstående i tjänst utöver uppnådd pensionsålder bör lokalstyrelsen
äga att till överstyrelsen avgiva utlåtande. Klart är, att rektors
särskilda yttrande, som nu i de flesta fall av vederbörande myndighet
inhämtas, därvid måste bortfalla. Detta kan emellertid, även om man
ville underkänna övriga styrelseledamöters omdömesgillhet, icke anses
medföra någon mindre vederhäftig behandling av ärendena, helst lektoi,
därest han skulle vara av annan mening än styrelsens flertal, ju alltid
har tillfälle att reservationsvis giva sin åsikt tillkänna.

(52—082815 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

Seminariernas styrelse.

490

Endast beträffande rektorsförordnande torde lämpligheten av ett utlåtande
från lokalstyrelsen kunna ifrågasättas. Särskilt gäller detta, da
fråga är om förnyat förordnande för redan i tjänst stadd rektor. Även
om rektor själv, såsom naturligt är, ieke skulle deltaga i ett sådant ärendes
behandling inom lokalstyrelsen, skulle dennas yttrande dock lätteligen kunna
bliva allt för mycket bestämt av personliga förhållanden för att kunna
tillmätas något större värde. Men även då fråga är om besättande av sådan
rektorstjänst, som är ledigförklarad, har det synts kommittén, som borde eu
medverkan från lokalstyrelsens sida snarast icke förekomma, helst med hänsyn
därtill, att frågan gäller eu blivande ledamot av styrelsen och att en sådan
medverkan således i någon mån innebure en styrelsens självkomplettering.

Om således avgörandet av de viktiga angelägenheter, som röra
lärar- och rektorsbefattningarna, måste förläggas hos högre myndighet och
åt lokalstyrelsen i det avseendet kan givas endast en underordnad eller i
vissa fall ingen befogenhet, kunna däremot eu del frågor, vilkas räckvidd
mera uteslutande faller inom vederbörande seminariums eget område,
lämnas till lokalstyrelsens bestämmande. Så har kommittén tänkt sig, att
lokalstyrelsen skulle, såsom för närvarande konsistoriet, äga att pröva det
av rektor efter kollegiets hörande uppgjorda förslaget till arbetsordning,
vilket först genom lokalstyrelsens fastställande skulle vinna giltighet.
Lokalstyrelsen skulle vidare äga att besluta över förslag om införandet
av ny lärobok i annat ämne än kristendomskunskap, med avseende på
vilket senare ämne skulle gälla enahanda stadganden, som blivit utfärdade
för de allmänna läroverken (jfr sid. 270 ff.). Lokalstyrelsen skulle ock
utse bibliotekarie efter förslag av kollegiet, antaga skolläkare efter förslag
av rektor (sid. 290), anställa och entlediga vaktmästare och övrig
för seminariet nödig betjäning samt bestämma deras avlöning. Beslut av
kollegiet om elevs förvisning från läroanstalten skulle för sin giltighet kräva
lokalstyrelsens stadfästelse. 1 )en skulle vidare verkställa nödiga inventeringar,
göra framställning om behövliga extra anslag och arvoden samt

Lokalstyrelse.

491

om stipendiemedel och fastställa kollegiets förslag till stipendiefördelning.
För övrigt skulle lokalstyrelsen få att bestämma rörande en del smärre ärenden,
som nu tillhöra konsistoriet eller seminariets av konsistoriet utsedde
inspektor, såsom rörande dagen för terminernas början och slut samt för
årsavslutningen och folkskollärarexamen och rörande undervisningens inställande
vid fall av smittosam sjukdom. Styrelsens ordförande skulle ha
inseende över inträdesprövningen och folkskollärarexamen (jfr sid. 108)
samt förrätta seminariets årsavslutning.

Slutligen och framför allt, lokalstyrelsen bör enligt kommitténs
förslag och av skäl, som kommittén i det föregående framställt, utöva
den allmänna personliga tillsyn över seminariet, som hittills omedelbart
eller genom utsedd inspektor ålegat konsistorium. Dess medlemmar böra
därför äga obehindrat tillträde till läroanstalten och till alla dess handlingar
samt äga rätt att deltaga i kollegiets överläggningar, om ock icke i
dess beslut. Styrelsens ordförande bör äga befogenhet att, där han sa
finner nödigt, sammankalla kollegiet, att närvara vid sammanträdet och,
om han så önskar, övertaga ledningen av förhandlingarna, varvid han jämväl
böra vara berättigad att deltaga i kollegiets beslut.

Den disciplinära myndighet, som kan böra tillkomma lokalstyrelsen,
måste enligt kommitténs åsikt vara ganska begränsad och i varje fall icke
innebära bestraffningsrätt i mera juridisk bemärkelse. Dess inverkan i
disciplinärt avseende bör snarare vara medelbar än omedelbar. I överensstämmelse
med den synpunkt, från vilken lokalstyrelsen till väsentlig del
äger sin betydelse, nämligen den personliga auktoritetens, bör dess disciplinära
myndighet företrädas av ordföranden personligen och inskränka
sig därtill, att denne, där anledning finnes till anmärkning mot rektor
eller lärare i fråga om fel eller försummelse i tjänsten eller i fråga om
deras vandel, bör äga rätt att kalla vederbörande inför sig och tilldela
honom föreställning. Skulle skäl föreligga till allvarligare disciplinär åtgärd,
har han att göra anmälan därom hos överstyrelsen.

4!>2

Seminariernas styrelse.

Om en myndighet av nu nämnd art kan anses ligga i sakens natur,
torde däremot olika meningar kunna råda därom, huruvida det officiella
omdömet över lärarna och deras verksamhet bör tillkomma lokalstyrelsen,
med andra ord om tjänstgöringsbetygen för rektor och lärare skola utfärdas
av lokalstyrelsen eller icke.

För närvarande saknas för seminarierna varje stadgebestämmelse om
tjänstgöringsbetyg. För rektor utfärdas väl betyg i regeln av domkapitlet,
för övriga lärare av rektor eller på ett och annat ställe av domkapitlet,
förmodligen efter inhämtat utlåtande av rektor. Vrid de allmänna
läroverken skall enligt läroverksstadgans föreskrift tjänstgöringsbetyg för
rektor utfärdas av överstyrelsen, för annan lärare av rektor i enlighet med
fastställt formulär.

Vad först angår tjänstgöringsbetyg för rektor, finner kommittén, att
de skäl, som i det föregående anförts mot tanken på utlåtande från lokalstyrelsens
sida i fråga om förnyandet av ett rektorsförordnande, med samma
styrka tala mot tanken på att låta rektors tjänstgöringsbetyg bliva utfärdat
av lokalstyrelsen. Kommittén hemställer därför, att för rektor
tjänstgöringsbetyg skall utfärdas av överstyrelsen, på samma sätt som vid
de allmänna läroverken äger rum (stadgeförslaget § 177).

I fråga, om tjänstgöringsbetyg för övriga lärare har man att välja
mellan lokalstyrelsen och rektor såsom betygsgivare, och skäl kunna an o föras

såväl för den ena som för den andra. A ena sidan kan man säga,
att det måste anses som en fördel för läraren att icke uteslutande vara
beroende* av rektors uppfattning. Man kan ock framhålla svårigheten för
rektor, att, särskilt i de fall där tjänstgöringsbetyget måste bliva mindre
fördelaktigt, förfara med tillbörlig objektivitet. Å andra sidan är det ju
uppenbart, att en betygsgivande lokalstyrelse bleve i hög grad beroende
av rektors omdöme; i de allra flesta fall bleve det i själva verket rektor
som satte vitsorden, och det må vid sådant förhållande väl kunna anses
orätt att låta andra bära ansvaret.

Rektor och kollegium.

4i*a

Detta sistnämnda skäl finner kommittén avgörande. Det har dock
synts kommittén, som borde det icke vara alldeles omöjligt att finna eu
sådan form för betygsgivningen, att i någon mån de fördelar vunnes,
som skulle erhållas därigenom, att betyget — formellt — utfärdades av
lokalstyrelsen. Hos styrelsens ordförande torde man kunna vänta något
större kännedom om seminariets lärare än hos övriga av de för viss tid utsedda
styrelseledamöterna. Man torde då kunna tänka sig en medverkan
från hans sida vid betygsgivningen så till vida, att det av rektor utskrivna
och underskrivna betyget för att bliva gällande skulle företes för styrelsens
ordförande och av honom med hans namn påtecknas. Ln dylik vidimation
komme enligt gängse uppfattning endast att betyda, att den överordnade
från sin ståndpunkt icke funnit anledning till gensaga mot det av den
underordnade avgivna omdömet, men den skulle dock i vissa fall innebära
något ökad säkerhet för ett objektivt bedömande. ( >ftast skulle väl
styrelseordföranden finna sig kunna utan synnerlig prövning förse betyget
med sin namnteckning. Men där han i undantagsfall hade skål till tveksamhet,
skulle han icke underlåta att söka komma till eu bestämdare
uppfattning. Och mången gång skulle rektor finna anledning att på förhand
samråda med ordföranden angående betygets avfattning. Kommittén
föreslår således, att tjänstgöringsbetyg för lärare skall avgivas av rektor men
för att bliva giltigt uppvisas för lokalstyrelsens ordförande och av honom
påtecknas (stadgeförslaget § 108).

3. Rektor och kollegium.

Under seminariernas första dagar var rektor i allmänhet ej blott Euli</t äuhe

och nu seminariets

föreståndare utan dess ende lärare. De lärare i övningsämnen, varande för n

hållanden.

som efter hand tillkommo, voro endast att betrakta som föreståndarens
medhjälpare, och även sedan seminarierna efter nära tjuguårig tillvaro
fått eu andra ämneslärare och sedermera antalet adjunkter vid sidan av
föreståndaren ökades till tre och fyra, stannade bestämmanderätten hos

494

Seminariernas styrelse.

föreståndaren. »Så utbildade sig med avseende på seminariernas inre ledning
och ordning ett visst patriarkaliskt förhållande, och de äldre seminarierna
buro i rätt väsentlig grad prägeln av sina föreståndares individuella
skaplynne och åskådning.

Ännu enligt gällande stadga är rektor i allt väsentligt den bestämmande
inom läroanstalten. Stadgan innehåller visserligen en paragraf,
nämligen § 30, med rätt utförliga föreskrifter angående kollegiet, dess
sammankallande, sammansättning o. s. v., men i stadgan tinnes icke eu
enda bestämmelse, som gör ett kollegiebeslut nödvändigt, undantagandes
föreskriften, att förvisningsstraff »må ådömas vid sådant sammanträde av
seminariets lärare, som omförmäles i (den förutnämnda) § 30», vilken
föreskrift givetvis innebär, att det ifrågavarande straffet, som för övrigt
för verkställighet fordrar konsistoriets stadfästelse, skall beslutas av de i
sammanträdet deltagande lärarna. Vid sådant sammanträde kan ock eidigt
en annan föreskrift varning ådömas felande elev. För övrigt finnas några
bestämmelser, enligt vilka rektor har att utföra vissa åligganden »efter
samråd med övriga lärare , nämligen upprättandet av förslaget till bisordning
för seminariet och av förslaget till stipendiefördelning samt utlämnandet,
av ämnen för uppsatserna i den skriftliga avgångsprövningen.
»Hfter hörande av de vid seminariet anställda ämneslärarna» skall rektor
avgiva förslag till ämnen för ledig adjunktstjänst, och för övningsskolan
skall han uppgöra undervisningsplan och läsordning efter samråd med
skolans lärare och lärarinnor». »Slutligen är det »rektor och vederbörande
lärare», som bestämma om intagningen av de inträdessökande. Dessa äro
för närvarande de enda stadganden, som tillförsäkra kollegiet eller de enskilda
lärarna någon medverkan i avstående på arbetets ledning och ordningens
upprätthållande vid seminariet.

Enligt Kommitténs förslag till seminariestad<>a avser att åt kollegiet och

kommitténs _ _ 1 n

stadge- lärarna <nva ökat inflytande.
förslag.

Rektor och kollegium.

4!h>

Detta förslag innehåller noggrannare bestämmelser angående kollegiets
sammansättning och arbetssätt. Det föreskriver vissa bestämda sammanträden,
som terminligen skola förekomma, och ger ett visst eftertryck
även åt enskild kollegieledamots framställda begäran om kollegiets sammankallande
(§§ 119—125). Jfr Band 2 sid. 28.

1 fråga om en del ärenden lägger kommitténs förslag avgörandet i
kollegiets händer eller gör ett beslut av kollegiet till förutsättning för
ärendets slutliga avgörande. Så avgöras frågorna om intagning av inträdessökande
och om elevs flyttning från lägre till högre klass av kollegiet
(§§ 34: 2 och 37). Vitsorden för uppförande och flit bestämmas av kollegiet
såväl för seminarieeleverna efter förslag av klassföreståndare eller klasskonferens
som för barnen i övningsskolan efter förslag av vederbörande
övningsskollärare. Seminarieelevernas vitsord i de olika undervisningsämnena
och i undervisningsskicklighet m. in., såväl de, vilka skola utdelas vid
varje termins slut, som vitsorden i folkskollärarexamen, avgivas i kollegiet
av vederbörande lärare, varvid, om vitsordet är beroende av två eller flera
lärares bedömande och dessa icke enats om ett gemensamt vitsord, sådant,
bestämmes av kollegiet (§§ 24: 2 och 64). Kollegiet bestämmer om elevs
rätt till befrielse från undervisningen i ämne, vari han från annan skola
medfört vitsord, och under vissa förhållanden över sålunda befriad elevs
godkännande i folkskollärarexamen (§§ 8 och 65). Läroböcker för övningsskolan
bestämmas av kollegiet (§72: 3), och förslag om ny läroboks antagande
vid seminarieelevernas undervisning skall, innan det hänskjutes till
lokalstyrelsen, vara förordat av kollegiet (§ 16: 1). Kollegiet föreslår hos
lokalstyrelsen bibliotekarie för seminariet (§ 116). Det fattar beslut om
stipendiemedlens fördelning (§ 166) och om förvisningsstraff (§ 48), beslut
som i båda fallen underställas lokalstyrelsen.

Genom bestämmelser angående ämnes- och klasskonferenser samt
andra sammankomster av olika grupper inom lärarkåren (§§ 126 133 och

75) söker stadgeförslaget bereda lärarna tillfälle att uttala sin mening i

Seminariernas styrelse.

49li

de frågor rörande undervisningen och ordningen vid seminariet, som närmast
intressera dem (jfr sid. 230 tf., 257 och 298). Förslaget har ock
en erinran till rektor att icke mer än nödigt är ingripa i övriga lärares
arbete; da han med avseende på undervisningen meddelar »de föreskrifter,
råd eller upplysningar, till vilka han finner sig befogad», bör
han beakta, »att den enskilde läraren må erhålla den självständighet i
arbetet, som icke är oförenlig med läroanstaltens verksamhet i det hela»
<§ 107: i).

Slutligen innehåller stadgeförslaget föreskrifter i ökat antal om skyldighet
för rektor att samråda med kollegiet eller med vederbörande lärare
(eller i frågor rörande hälsovården med skolläkaren), innan han för egen
del fattar sitt beslut. Förslaget till arbetsordning skall uppgöras efter
kollegiets hörande (§ 11), de allmänna ordningsföreskrifterna för läroanstalten
skola utfärdas efter samråd med kollegiet (§ 107: i). Då rektor meddelar
befrielse från undervisningen i det begränsade antal fall, där sådan
kan ifrågakomma (§§ 9 och 13: n), då han lämnar ledighet åt eleverna
med hänsyn till förestående avgångsexamen (§ 20: 3), då han meddelar
uppgifter för de skriftliga proven och för undervisningsproven i nyssnämnda
examen (§§ 60 och 61), då han besluter om intagandet av barn
i övningsskolan (§ 71), då han uppgör läroplan och arbetsordning för
samma skola (§ 72: 1), då han bestämmer angående bokinköp för dess
bibliotek (§ 73) och då han utfärdar ordningsregler för dess lärjungar
(§ 81), då han till lokalstyrelsen avgiver förslag angående ämnen för ledig
adjunktstjänst (§ 137: 2) och då han till kollegiet lämnar förslag till stipendiefördelningen
(§ 166), skall det enligt stadgeförslaget ske efter samråd
med eller med biträde av vederbörande lärare eller efter deras hörande.

Det bör genast sägas, att dessa föreslagna bestämmelser, där de
icke redan förut äro förhanden, till större delen icke innehålla annat, än
vad av seminarierektorerna numera oftast praktiseras, låt vara med större
eller mindre grad av följdriktighet. Men tydligt är, att deras fastställande

Rektor och kollegium. 497

dock kommer att beteckna en viss inskränkning i området för rektors
myndighet.

Möjligen skall man häri se en fara. Det är onekligen icke hälsosamt
för en läroanstalt, om dess föreståndare alltjämt hämmas i sin verksamhet
av stadgeparagrafer och om varje angelägenhet, stor eller liten,
måste göras till föremål för parlamentariska förhandlingar inom lärarkåren.
Föreståndarens uppgift att leda förutsätter hos övriga lärare villighet
eller skyldighet att underordna sig ledningen. Och såväl den offentliga
kritiken som rektorstjänsternas egenskap av för viss tid givna förordnanden
innebär numera ett skydd mot en godtycklig och ovislig maktutövning
från föreståndarens sida.

Allt detta är i och för sig sant. Men kommittén är övertygad,
att den jämförelsevis obetydliga inskränkning i rektors befogenhet, som
av kommittén föreslås, är fullt förenlig med hans uppgift som seminariets
ledare. Hans beslutanderätt är i allmänhet lämnad orubbad. Ett mera
utsträckt samrådande mellan rektor och övriga lärare är helt enkelt ett
behov, som utgör en naturlig följd av seminariearbetets fortgående utveckling.
Kommittén har ock måst beakta vad erfarenheten till fullo
bestyrkt, att lärarens verksamhet, om den med framgång skall övas, kräver
ett ej allt för ringa mått av frihet och att ett verkligt fruktbringande
utvecklingsarbete inom en läroanstalt icke kommer till stånd utan en
självständig medverkan av alla dess krafter. Att giva den enskilde läraren
del i ansvaret för det hela är icke blott att giva honom en rätt, som
bör tillkomma honom, utan det är att giva honom ökat intresse för sin
uppgift och därmed ock ökad förmåga att fylla densamma. Rektors m)’ndighet
bör visserligen icke sakna stödet av lagstadgade bestämmelser, men
ytterst och till det väsentliga måste den äga sin grund i hans personliga
inflytande och i hans ständiga behövlighet för det helas sammanhållning
och ledning.

63 — 082$ 15 Follcunderv.-kom. htt. 1. FolksJcolesem. Band 7.

Kap. VII. Förslag

till

Stadga för statens folkskoleseminarier.

KAP. I.

Seminariernas ändamål och allmänna anordning.

§ 1.

Folkskoleseminarierna hava till ändamål att utbilda lärare och
lärarinnor för rikets folkskolor samt att därmed även grundlägga den ut O

bildning, som kräves för lärarverksamhet i folkskolans överbyggnader.
Deras lärokurs avslutas med folkskollärarexamen.

§ 2.

De seminarier, som i denna stadga komma i betraktande, äro avsedda
dels för endast manliga lärjungar, lävar seminarier, dels för endast kvinnliga,
lärarinneseminarier.

§ 3.

Seminariet omfattar i regel fyra ettåriga klasser. Seminariekurser
av annan omfattning, avsedda för särskilda grupper av inträdessökande,
anordnas, där Kungl. Maj:t så bestämmer, och gälla om dem i tillämpliga
delar stadgans bestämmelser samt särskilda föreskrifter.

Arbetets allmänna anordning.

499

§ 4.

För främjande av den praktiska utbildningen för lärarkallet skall
med seminariet vara förenad en övningsskola.

§ 5.

Vad i denna stadga säges om lärare, läkare, elev eller lärjunge gälle,
där ej annorlunda är angivet, såväl manlig som kvinnlig sådan.

KAP. II.

Arbetets allmänna anordning.

1. Undervisningens syfte och innehåll.

§ 6.

Undervisningen vid seminariet bör åsyfta ej blott att meddela
lärjungarna den allmänbildning och fackbildning, som de för sitt
framtida kall behöva, utan ock att ingiva dem kärlek till detta kall samt
att med den kristna livsåskådningen som grundval utbilda dem till sedliga
och självständiga personligheter. Den bör avse icke endast att bibringa
ett visst mått av kunskaper och färdigheter utan även och fastmera att grundlägga
håg för och giva förmåga av fortsatt arbete för vinnande av vetande
och själsodling. Den bör vidare inom varje ämne taga sikte på det praktiska
livets behov och intressen. Den bör slutligen genom att närmast
samla sig om Sveriges natur, hjälpkällor och näringar, Sveriges historia
och nutida samhällsförhållanden, svenskt språk och svensk litteratur främja
hos lärjungarna ett fosterländskt sinnelag och göra dem dugliga att i sin
blivande lärarverksamhet bidraga till arbetet för sin samtids medborgerliga
och nationella uppgifter.

500

Förslag till stadga.

§ 7.

Seminariets lärokurs omfattar:

a) dels följande undervisningsämnen:

kunskapsämnen:

kristendomskunskap, modersmålet, matematik, historia, geografi, biologi
och hälsolära, fysik och kemi, ekonomilära, psykologi ocli pedagogik
samt för varje lärjunge efter eget val, dock med den inskränkning överstyrelsen
kan finna lämpligt föreskriva, antingen tyska eller engelska språket;

övningsämnen:

teckning, välskrivning, musik, trädgårdsskötsel, gymnastik med lek
och idrott samt för manliga elever vapenövning och slöjd, för kvinnliga
husligt arbete, innefattande kvinnlig slöjd och hushållsgöromål;

b) dels ock särskilda övningar till främjande av den praktiska utbildningen
för lärarkallet.

§ 8.

1. Elev, som företer vitsord från universitet eller högskola eller
från musikkonservatorium, vare, om han så önskar, befriad från deltagande
i undervisning i det ämne eller den ämnesgren, vitsordet avser.

2. Elev, som företer intyg från någon annan staten tillhörande eller
under statens kontroll stående läroanstalt om godkända insikter och färdigheter
i kurser, vilka av seminariets lärarkollegium prövas fullt motsvara
seminariets kurs i ämnet eller viss del av densamma, vare, om han så
önskar, befriad från deltagande i undervisningen i det ämne, som vitsordet
avser, till den utsträckning, som av kollegiet bestämmes. Dock må sådan
befrielse icke lämnas i fråga om kristendomskunskap, modersmålet, psykologi
och pedagogik, hälsolära eller gymnastik med lek och idrott.

3. Varje elev, som erhållit befrielse från undervisning i något ämne
på grund av föreskrifterna i denna §, skall dock deltaga i denna undervisning,
så snart den rör ämnets metodik. Befrielse från deltagande i undervisningsövningarna
i ämnet må icke medgivas.

Arbetets allmänna anordning.

501

§ 9.

Elev må på egen begäran av rektor efter samråd med vederbörande
lärare kunna befrias från undervisningen i ett av ämnena främmande språk,
musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete samt från de i samma
ämne förekommande undervisningsövnirigarna; dock att sådan befrielse må
medo-ivas elev i första klassen, först sedan han under en termin vid seminariet
åtnjutit undervisning i ämnet. Med avseende på den sålunda befriades
godkännande vid flyttning och i folkskollärarexamen gäller, vad i
§§ 37 och 65 är stadgat.

2. Undervisningsplan och arbetsordning.

§ 10.

Undervisningen i seminariet ordnas med huvudsaklig ledning av
undervisningsplan, som av Kungl. Maj:t utfärdas, upptagande timplan och
kursplan samt ordning för den praktiska lärarutbildningen.

§ 11.

I överensstämmelse med stadgandet i § 10 skall rektor, efter seminarieläkarens
och kollegiets hörande, för varje läsår eller, om så prövas
lämpligt, för viss del därav uppgöra:

dels förslag till arbetets fördelning mellan seminariets lärare, upptagande
såväl deras tjänstgöring å lärorummet som ock deras skyldighet
med avseende på granskningen av skriftliga arbeten samt ledningen i
övrigt av lärjungarnas studier;

dels förslag till timplan;

dels förslag till arbetsordning, omfattande såväl plan för veckoarbetet
med uppgift på arbetet för varje klass under varje undervisningstimme samt
vederbörande lärares namn, som plan för de ändringar häri, som föranledas av

502

Förslag till stadga.

elevernas i § 13 näinnda enskilda arbete och deras regelbundet återkommande
skrivningar å lärorummet eller i hemmet;

skolande dessa förslag understallas seminariets lokalstyrelse för prövning
och faststallelse.

Den fastställda arbetsordningen skall vara i varje läroruin anslagen.

§ 12.

1. Undervisningen skall, med hänsyn till ämnenas olika beskaffenhet,
i möjligaste mån så anordnas, att elevernas hemarbete jämnt fördelas på
veckans arbetsdagar, dock att hemuppgifter till dag efter idrottsövning
inskränkas samt till måndagen såvitt möjligt undvikas.

2. Rörande arbetsordningen vid de manliga seminarierna under den
tid, då skjututbildningen pågår, gälla särskilda föreskrifter.

§ 13.

1. Vid sidan av den undervisning, som avser hel klass eller avdelning
därav, och de hemuppgifter, som i samband därmed förekomma, bör,
i den mån sådant lämpligen kan ske och särskilt i de två högsta klasserna,
den enskilda eleven erhålla arbete till utförande på egen hand, så långt
möjligt är, avpassat efter hans böjelse och begåvning och med huvudsakligt
syfte att utveckla hans förmåga av självverksamhet.

2. Sådant enskilt arbete skall kunna förekomma i de olika kunskaps-
och övningsämnena med rätt för elev att välja, inom vilket eller
vilka av dem arbetet skall förläggas. Varje lärare bör i sammanhang med
sin undervisning tillhandagå eleverna med uppgifter för detta deras enskilda
arbete, giva den anvisning och ledning, som för arbetets utförande
äro behövliga, och granska det sätt, varpå det blivit utfört. I sådant syfte
skall läraren vara för eleverna tillgänglig å seminariet på bestämd tid
utom de egentliga lärotimmarna.

3. Till beredande av ökad tid för dessa enskilda ai-beten skola
eleverna i tredje och fjärde klassen sammanlagt minst två dagar i månaden

Arbetets allmänna anordning.

503

vara lediga från undervisning, som ej omedelbart föranledes av nämnda
arbeten; dock att elev härigenom icke befrias från deltagande i å arbetsordningen
upptagen undervisningsövning. Efter överenskommelse mellan
rektor och vederbörande lärare må elev dessutom kunna erhålla ledighet
från klassundervisning i någon del av lärokursen i ett ämne, under
förutsättning att han därigenom icke åsidosätter något af det, som prövas
erforderligt för godkänt betyg i ämnet, och att det klassarbete, från vilket
han sålunda erhåller ledighet, fullt uppväges av en ökning i hans enskilda
arbete i samma eller annat ämne.

4. Ifrågavarande enskilda arbete bör för varje elev i regeln icke
förekomma samtidigt i mera än två ämnen. Vederbörande lärare före
över arbetet anteckning och lämne om detsamma meddelande till klassföreståndaren,
som bör tillse, såväl att ingen elev i de ovannämnda två
klasserna under en termin blir alldeles i saknad av sådant arbete som
ock. att ingen elev erhåller dylikt till för stor omfattning. Den ledighet
från klassundervisning, som enligt föregående moment kan i visst fall hava
blivit elev medgiven, skall av klassföreståndaren noggrant antecknas.

5. önskar elev utföra enskilt studiearbete under ferietid, äge han
att före feriernas början därför av vederbörande lärare erhålla behövliga
råd och anvisningar.

6. Om enskilt arbete, som av elev sedan senaste termins slut utförts,
skall kort anteckning göras å terminsbetyget eller kortfattat särskilt
intyg avgivas.

§ 14.

1. Tillfälliga förändringar i den fastställda arbetsordningen, som
påkallas av förfall för lärare eller av utflykter i undervisningssyfte eller
av andra för elevernas utbildning gagneliga sysselsättningar, vilka icke
lämpligen kunna å arbetsordningen uppföras, eller av annan anledning,
bestämmas av rektor; åliggande det i fråga om anordnande av utflykter i
undervisningssyfte vederbörande lärare att därom till rektor göra framställning.

504

Förslag till stadga.

2. Utflykt i undervisningssyfte, som betingas av ett ämnes natur
och icke upptager längre tid än den för tillfället åt ämnet av arbetsordningen
anvisade, må vederbörande lärare efter eget beprövande anordna,
sedan han därom så vitt möjligt lämnat rektor meddelande.

3. Undervisningsmedel.

§ 15.

1. För ett ändamålsenligt bedrivande av undervisningen i de olika
ämnena bör varje seminarium vara försett med erforderlig materiell.

2. Vid varje seminarium skall, förutom en boksamling’ för övningsskolans
lärjungar, finnas ett bibliotek, avsett för läroanstaltens lärare och
seminariets elever. Detta bibliotek bör bestå av en huvudavdelnin°\ gemensam
för lärare och elever och inrymmande dels ett uppslagsbibliotek,
tillgängligt endast för begagnande på stället, dels ett studiebibliotek, tillgängligt
såväl för läsning på stället som för hemlån, samt, där så befinnes
lämpligt, av en mindre avdelning, innehållande uppslagslitteratur och
avsedd företrädesvis för lärarna.

§ 16-

1. Om införande av nya läroböcker i annat ämne än kristendomskunskap
beslutar seminariets lokalstyrelse, sedan vederbörande lärare eller
ämneskonferens eller rektor därom framställt förslag, som av kollegiet förordats.

2. Då förslag väckts om införande vid seminarium av ny lärobok
i kristendomskunskap, skall, för det fall att förslaget avser lärobok, som
förut är antagen vid annat seminarium eller vid allmänt läroverk, eller
avser oväsentligen förändrad upplaga av sådan bok, med ärendet förfaras
på sätt i fråga om bestämmande av läroböcker i andra ämnen är stadgat.

I annat fall skall förslaget ingivas till seminariets lokalstyrelse, som
har att delgiva detsamma åt för ändamålet utsedda sakkunniga, valda på sätt

Arbetets allmänna anordning.

505

därom är särskilt stadgat. Dessa sakkunniga skola antingen var för sig
eller ock, därest Kungl. Maj:t beslutat, att de sakkunniga skola sammanträda,
gemensamt avgiva utlåtande över bokens lämplighet. Framställning
om de sakkunnigas sammankallande för ifrågavarande ändamål må göras
antingen av seminariets lokalstyrelse eller ock, när minst tre av de sakkunniga
därom förenat sig, av dessa.

Evad de sakkunniga kallats att sammanträda eller icke, äger seminariets
lokalstyrelse, i förra fallet efter delfående av de sakkunnigas utlåtande,
i senare fallet efter förloppet av en månad, sedan förslaget blivit
dem delgivet, besluta, huruvida den föreslagna boken skall antagas eller
icke, dock att, där lokalstyrelsen finner sig böra medgiva användning
av lärobok, vars antagande flertalet av de sakkunniga uttryckligen avstyrkt,
ärendet skall underställas Kungl. Maj:t, som därefter meddelar beslut
i frågan.

4. Lärotider in. in.

§ 17.

1. Läsåret omfattar trettionio veckor, av vilka sjutton räknas
till höstterminen och tjuguen till vårterminen samt en användes till inträdesprövning
för följande läsår.

2. Därest icke särskilda omständigheter föranleda undantag, skall
höstterminen börja inom augusti månad och vårterminen sluta inom juni
månad. Dag för terminernas början och slut bestämmes efter rektors
förslag av seminariets lokalstyrelse. Inträdesprövningen äger rum omedelbart
efter vårterminens slut.

3. I läsåret inräknas den ledighet, som lämnas eleverna från och
med torsdagen före påsk till och med nästföljande onsdag och från och
med lördagen före pingst till och med nästföljande tisdag. Därest i något
särskilt fall, för vinnande av lämpligare fördelning av elevernas ledighet
under vårterminen, en sådan åtgärd skulle finnas ändamålsenlig, må efter
kollegiets beprövande ledigheten under de två söckendagarna vid pingst

64—082815 Folkunder v.-kom. bet. 1. Folkskolesem. Band 1.

506

Förslag till stadga.

kunna helt eller delvis utbytas mot annan ledighet av motsvarande längd
under loppet av samma termin.

4. Under den övriga delen av året äro allmänna ferier.

§ 18.

Varje dag före första lärotimmen ägnas femton minuter åt gemensam
morgonandakt med sång, bön och bibelläsning.

§ 19.

1. Undervisningen fördelas på undervisningstimmar, av vilka var
och en, där ej i den av Kungl. Maj:t utfärdade undervisningsplanen annorlunda
föreskrives, omfattar fyrtiofem minuter.

2. Antalet undervisningstimmar i veckan för varje klass må ej överskrida
det genom den för seminarierna utfärdade undervisningsplanen
angivna.

3. Den dagliga lärotiden må för varje elev omfatta högst sju undervisningstimmar,
av vilka högst fem må upptagas av kunskapsämnen.

4. Mellan två undervisningstimmar i följd skola eleverna åtnjuta
tio minuters rast. Ledighet närmast före eller efter gymnastikövning skall
dock minskas med den tid, som erfordras för omklädning. Därjämte må
i det fall, där åt något ämne två eller flera undervisningstimmar i följd
äro anslagna, mellanliggande rast eller raster kunna med rektors godkännande
bortfalla eller användas för undervisning. Till frukostlov anslås
minst eu och en kvarts timme.

5. Vid uppgörande av arbetsordningen för varje klass iakttages, att
frukostlov ej må föregås av mer än tre, ej heller efterföljas av mer än
fyra undervisningstimmar samt att av fyra undervisningstimmar i följd
minst en skall anslås åt övningsämne.

6. Där så prövas nödigt, må efter rektors bestämmande, lärare
kunna använda tid utom den fastställda arbetsordningen till att med en -

Arbetets allmänna anordning.

507

skild elev eller mindre grupp av elever företaga kort granskning av praktisk
undervisningsövning, varuti ifrågavarande elev eller elevgrupp deltagit.

7. Undervisningen bör i så stor utsträckning som möjligt förläggas
till tiden före middagsmåltiden. Förlägges undervisning till en senare tid,
skall den föregås av minst två timmars ledighet.

§ 20.

1. För hela seminariet gemensam ledighet från undervisningen skall
av rektor lämnas sammanlagt minst fyra, högst sex dagar under läsåret.
Den ledighet från undervisning, som med anledning av terminsarbetets
början och avslutning nödvändiggöres, inräknas ej i dessa lovdagar.

2. I sammanhang med ledighet enligt mom. 1 ävensom annars, då
anledning därtill gives, må rektor kunna till högtidlighållande av något
fosterländskt eller eljest betydelsefullt minne eller i annat dylikt syfte
samla läroanstaltens ungdom samt därvid, i den mån lämpligt finnes, anlita
lärares medverkan.

3. Åt de elever, som bereda sig till förestående folkskollärarexamen,
må rektor, efter samråd med vederbörande lärare, kunna i samband med
den skriftliga prövningen bevilja sammanlagt högst tre dagars ledighet,
på lämpligt sätt fördelad.

§ 21.

Sedan vid termins början å dag och timme, som vid föregående
termins slut tillkännagivits, läroanstaltens lärare och samtliga lärjungar
tillstädeskommit, anställe rektor, efter det bön med sång blivit förrättad,
upprop med lärjungarna och göre därvid de erinringar och meddelanden,
som han anser vara av behovet påkallade.

§ 22.

Vid slutet av varje vårtermin anställes på tid och sätt, som seminariets
lokalstyrelse efter förslag av rektor bestämmer, offentlig årsavslutning
med seminariets elever.

508

Förslag till stadga.

§ 23.

Vid varje termins slut erhåller elev, där icke avgångsbetyg skall
för honom utfärdas, ett av klassföreståndaren undertecknat terminsbetyg,
upprättat efter fastställt formulär.

5. Vitsord och deras bestämmande.

§ 24.

1. Vid slutet av varje termin tilldelas åt eleverna vitsord över uppförande
och flit samt över insikter och färdigheter i de olika ämnena ävensom
beträffande eleverna i tredje och fjärde klassen vitsord över undervisningsskicklighet.
Likaledes tilldelas i folkskollärarexamen åt eleverna vitsord över
uppförande och flit, insikter och färdigheter samt undervisningsskicklighet
och sätt att behandla barnen i seminariets övningsskola.

2. Vitsorden över uppförande och flit bestämmas av kollegiet. Vitsorden
över insikter och färdigheter samt undervisningsskicklighet och sått
att behandla barnen avgivas i kollegiet av vederbörande lärare, varvid i
de fall, där vitsord är beroende av två eller flera lärares bedömande
och dessa icke enats om gemensamt vitsord, sådant bestämmes av kollegiet.

3. I sång och instrumentalmusik givas särskilda vitsord; vid intagning
enligt § 33 samt i folkskollärarexamen bestämmes därjämte, med
huvudsakligt avseende på det för sång avgivna vitsordet, ett vitsord för
ämnet i dess helhet. I gymnastik med lek och idrott bedömas färdighet
och insikt med särskilda vitsord; i folkskollärarexamen bestämmes därjämte,
med huvudsakligt avseende på det för färdighet avgivna vitsordet, ett
vitsord för ämnet i dess helhet. Vid bedömandet av elevs sätt att behandla
barnen bör hänsyn tagas såväl till hans sätt att behandla barnen under
lärotimmarna som till hans förmåga att leda dem vid lek och idrott samt
vid skolutflykter.

Arbetets allmänna anordning.

509

§ 25.

]. Elevs uppförande bedörnes med vitsorden: Mycket gott (A),

Godkilnt (B), Icke godkänt (C); hans flit med vitsorden: Mycket god (A),
Godkänd (B), Icke godkänd (C); hans insikter, färdigheter och undervisningsskicklighet
med vitsorden: Berömlig (3), Med utmärkt beröm godkänd (2V2),
Med beröm godkänd (2), Icke utan beröm godkänd (IV2), Godkänd (1), Icke
fullt godkänd (V2), Otillräcklig (0); hans sätt att behandla barnen i seminariets
övningsskola med vitsorden: Mycket gott (A), Godkänt (B), Icke godkänt (C).

2. De vitsord, som vid termins slut och i folkskollärarexamen
givas i kunskaps- och övningsämnena, skola bestämmas så, att de i möjligaste
mån bliva ett uttryck för den ståndpunkt, som eleven kan anses
hava uppnått med avseende på insikt och färdighet i varje särskilt ämne,
dels genom sitt arbete i klassen, dels genom sitt enskilda arbete, dels
ock på annat sätt, och må därvid elevens enskilda arbete i något ämne
öva inverkan på hans vitsord i ämnet, i den mån det prövas hava främjat
hans allmänna insikt och färdighet i detsamma.

3. Beträffande kunskaps- och övningsämne må högsta betygsgraden
användas endast i de fall, då elev ådagalagt ovanligare begåvning för ämnet
i förening med utmärktare insikt och färdighet däruti, samt beträffande
undervisningsskicklighet och sätt att behandla barnen, blott då elev
visat synnerlig fallenhet och förmåga i sådant hänseende.

§ 26.

De vitsord, som utdelas vid termins slut, införas i eu särskild terininslängd,
de i folkskollärarexamen bestämda i en särskild examenslängd och de efter
inträdesprövningen avgivna i den insökningslängd, som omförmäles i § 111.

6. Intagning i seminarium, inträdesfordringar och inträdesprov.

§ 27.

Intagning i seminarium må med det undantag, som nämnes i § 35,
ske endast i samband med den årliga inträdesprövningen.

510

Förslag till stadga.

§ 28.

Den. som önskar att vinna inträde i seminarium, skall med egenhändigt
skriven ansökning senast den 10 maj det år, då inträde åsyftas,
anmäla sig hos rektor och därvid till ansökningen foga i huvudskrift eller
behörigen styrkt avskrift:

A) vederbörande pastorsämbetes intyg, varav framgår, att sökanden

a) är döpt medlem av svenska kyrkan och efter där åtnjuten konfirmationsundervisning
behörigen förklarats berättigad till konfirmation och
nattvardsgång,

b) haft naturliga eller skyddskoppor, samt

c) vid början av nämnda år ännu icke fyllt tjugusex år men,

då fråga är om manlig inträdessökande, fyllt sexton år, om inträde
sökes i första klassen, och sjutton år, om inträde sökes i annan klass, samt,

då fråga är om kvinnlig inträdessökande, fyllt sjutton år, om inträde
sökes i första klassen, och aderton år, om inträde sökes i annan klass;

B) intyg av pastorsämbete eller kommunal förtroendeman i hemorten
av innehåll, att sökanden är känd för ett gott uppförande;

C) av legitimerad läkare enligt fastställt formulär avgiven redogörelse
för av honom verkställd undersökning rörande sökandens kroppsbeskaffenhet;

D) avgångsbetyg från under offentlig kontroll stående läroanstalt,
där sökanden senast åtnjutit undervisning; samt

E) av vederbörande utfärdat betyg över den tjänstgöring såsom
lärare vid nagon under offentlig kontroll stående läroanstalt, som sökanden
må hava haft.

§ 29.

Sökande, som under flera år med goda vitsord tjänstgjort på eget ansvar
i småskola eller folkskola eller på annat sätt ådagalagt synnerlig duglighet
för lärarkallet, må, därest han i övrigt fullgjort de för intagning
stadgade fordringarna, kunna antagas till elev vid seminarium även
vid högre ålder än tjugusex år, dock att sådan sökande vid början av

Arbetets allmänna anordning.

511

löpande kalenderår ännu icke fyllt tjuguåtta år, om ansökan gäller första
klassen, och tjugunio år, om ansökan gäller annan klass.

§ 30.

Ej må i seminarium någon intagas, som icke är fri från sådan sjukdom
eller så beskaffat lyte, som kan utgöra hinder för framgångsrikt
bedrivande av arbetet i seminariet eller menligt inverka på medlärjungar
eller göra sökanden olämplig för lärarkallet.

§ 31.

Den som söker inträde i seminariets första klass skall prövas med avseende
på mogenhet och begåvning samt med avseende på kunskaper och
färdigheter i nedannäinnda ämnen. För godkänt vitsord fordras
i kristendomskunskap:

någon bekantskap med gamla och nya testamentets heliga skrifter
samt noggrannare kännedom om Lukas’ evangelium,

kännedom om den bibliska historien i fullständigare framställning
samt om det viktigaste av de bibliska ländernas geografi,

god insikt i Luthers lilla katekes och den antagna utvecklingen med
därtill hörande bibelspråk;
i modersmålet:

färdighet att läsa väl jämte förmåga att på ett redigt sätt muntligen
redogöra för det lästa,

säkerhet i rättstavning av svenska ord samt i användning av skiljetecken
inom enklare satsbyggnader,

kännedom om det allmännaste av form- och satsläi''an,
förmåga att redigt och någorlunda felfritt skriftligen redogöra för
ett bland flera uppgivna lättare ämnen;
i matematik:

god insikt och färdighet i räkning med hela tal, allmänna bråk och
decimalbråk jämte tillämpning på praktiska uppgifter, såsom sortför -

512

Förslag till stadga.

vandling, medelvärdesberäkning, bolagsräkning samt procent- och ränteräkning;
säker kännedom om gällande system för mått, mål och vikt; god
övning i huvudräkning,

insikt och färdighet i uppritning, beskrivning och mätning av linjer,
vinklar, tresidingar, fyrsidingar, cirklar samt sådana solida figurer, som
hava nämnda ytor till bas och mot grundytorna vinkelräta sidor, allt i
överensstämmelse med kursen för folkskola litt. A;
i historia:

kännedom om Sveriges och de skandinaviska grannlandens historia

Ö o

till omfattning i huvudsak motsvarande den, som fordras för inträde å
gymnasium;

i geografi:

kännedom om de olika ländernas, särskilt fäderneslandets, geografi till
omfattning i huvudsak motsvarande den, som fordras för inträde å gymnasium;
i naturkunnighet:

kännedom om de allmännaste naturföremålen, om människokroppens
byggnad, förrättningar och vård, om de viktigaste naturföreteelserna, om
det allmännaste av läran om himlakropparna, allt i överensstämmelse med
kursen för folkskola litt. A;
i teckning:

någon färdighet i teckning av enkla föremål efter naturen;
i välskrivning:
jämn och redig handstil;
i sång:

förmåga att sjunga någon enkel sång eller psalm efter eget val eller
på annat sätt ådagalagd förefintlighet av musikaliskt gehör;
i slöjd:

för manlig inträdessökande: färdighet i användningen av de vanligaste
verktygen för träslöjd;

för kvinnlig inträdessökande: färdighet i enkel linnesömnad och
stickning.

Arbetets allmänna anordning 513

§ 32.

1. Inträdesprövningen börjar första helgfria dag efter vårterminens
slut. Den förrättas i av rektor uppgjord ordning och utgöres av:

A) Skriftliga prov:

a) rättskrivningsprov;

b) en uppsats över ett bland flera uppgivna lättare ämnen;

c) räkneprov;

d) skriftligt besvarande av enkla frågor, fallande inom området av
de i § 31 nämnda kunskapsämnena och kurserna.

Uppgifterna för de skriftliga proven bestämmas av rektor efter förslag
av vederbörande lärare.

För uppsatsens utarbetande medgives en tid av fyra timmar och
föi'' räkneprovet en tid av tre timmar. På grund av de inträdessökandes
skriftliga prov bedömes även deras färdighet i välskrivning.

Tillträde till de muntliga proven må icke lämnas åt andra inträdessökande
än dem, som för rättskrivning och uppsats erhållit godkända
vitsord.

B) Muntliga prov:

Förhör i de uti § 31 nämnda kunskapsämnena.

C) Prov i teckning, sång och slöjd.

I sång må avseende fästas huvudsakligen vid förefintligheten av
musikaliskt gehör.

2. För inträde fordras godkänt vitsord i samtliga i § 31 nämnda
ämnen; dock må inträdessökande, som i ett av nämnda ämnen med undantag
av kristendomskunskap, modersmålet och matematik icke erhållit godkänt
vitsord, kunna antagas till elev, såvida han visat sig äga synnerlig
fallenhet för lärarkallet eller i allmänhet utmärktare begåvning.

§ 33.

För intagning i annan klass än den första fordras, att den inträdessökande
visar sig uppfylla de i § 31 angivna inträdesfordringarna samt där 65

— 082S15 Folkunderv.-kom. bet. 1. Folkskol estm. Band 1.

514

Förslag till stadga.

jämte äga godkänd insikt och färdighet i den eller de föregående klassernas
lärokurser; dock må undantag därvid kunna göras för ett av ämnena
främmande språk, musik, trädgårdsskötsel, slöjd och husligt arbete samt,
där sjukdom eller lyte förhindrat sökanden att förvärva föreskriven insikt
och färdighet, gymnastik med lek och idrott, varvid saknad av godkänt
vitsord i varje fall skall uppvägas av sökandens i övrigt ådagalagda insikter
och färdigheter eller visad synnerlig fallenhet för lärarkallet.

För intagning i fjärde klassen fordras därjämte väl vitsordad tjänstgöring
i någon under offentlig kontroll stående läroanstalt under minst
två terminer, eller ock att sökande i övningsskolan avlägger undervisningsprov,
som godkännes.

§ 34.

1. Så snart ske kan efter ansökningstidens slut, skola rektor och
seminarieläkaren granska de inkomna läkarredogörelserna och i samråd
avgöra, vilka av de inträdessökande som, utan att underkastas särskild av
seminarieläkaren verkställd undersökning, på grund av stadgandet i § 30
icke böra såsom elever mottagas, varefter dessa genom rektors försorg, såvitt
möjligt före inträdesprövningens början, härom underrättas.

Före inträdespröfningens slut skall seminarieläkaren på grund av
de nämnda läkarredogörelserna och egen undersökning, där han funnit
sådan nödig, till rektor avgiva yttrande angående de inträdessökandes
lämplighet från fysisk synpunkt för seminariearbetet och för lärarkallet
vid folkskolan.

2. Efter inträdesprövningens slut sammanträder kollegiet, sammansatt
i enlighet med § 119 mom. 4, och avgivas därvid, på sätt i § 24
mom. 2 är stadgat, vitsord över de avlagda proven, varefter kollegiet,
med tillämpning av ovan givna föreskrifter, bestämmer, om och i vilken
klass sökande må vinna inträde.

3. Vid intagningen skall tillses, att platser hållas tillgängliga för de
elever, som förut tillhöra seminariet och vid slutet av vårterminen icke

Arbetets allmänna anordning.

515

blivit uppflyttade, evad dessa elever vid föreskriven prövning befinnas förtjänta
att uppflyttas eller korama att kvarstanna i den klass, som de
senast tillhört.

4. För så vitt ej lokalstyrelsen på grund av särskilda förhållanden
medgiver undantag, må i varje klass icke flera elever intagas, än att hela antalet
samtidigt i klassen undervisade uppgår till högst trettio eller till det
av lokalstyrelsen bestämda mindre antal, som behörig hansyn till elevernas
hälsa och ordentliga undervisning fordrar.

5. Om ej härvid alla de till inträde berättigade kunna mottagas,
bör företräde lämnas dem, som ådagalagt större mognad och kunskaper
eller visat sig äga särskild begåvning för lärarkallet.

§ 35.

Skulle vid början av höstterminen visa sig, att vid seminariet
finnes utrymme för flera elever än dem, som redan intagits, äge kollegiet
att med ledning av ovan givna bestämmelser bland dem, som äro till inträde
behöriga men för bristande utrymme ej blivit intagna, till elever
antaga så många, som med tillämpning av § 34 mom. 4 böra ytterligare
kunna mottagas.

§ 36.

Elev erhåller vid sin intagning ett exemplar av denna stadga och
ett exemplar av seminariets senast utgivna årsredogörelse.

7. Flyttning samt avgång utan examen.

§ 37.

1. Beslut om elevs flyttning från lägre till högre klass fattas av
kollegiet, och gäller därvid i tillämpliga delar vad i § 33 är stadgat om
villkoren för intagning i högre klass än den första.

51(J

Förslag till stadga.

2. Sådan flyttning verkställes i sammanhang med årsavslutningen men
kan ske även efter särskild prövning, som anställes enligt av rektor uppgjord
ordning vid början av höstterminen. Därvid må elev, som vid vårterminens
slut icke blivit uppflyttad till högre klass, prövas endast i de
ämnen, i vilka han då erhållit lägre vitsord än Godkänd.

§ 38.

Den, som tillhört en och samma klass under fyra terminer, men
likväl icke finnes äga de kunskaper och färdigheter, som fordras för uppflvttning
till högre klass eller för erhållande av godkänt betyg i folkskollärarexamen,
vare, såvida ej kollegiet prövar sjukdom eller andra giltiga
skäl böra föranleda undantag, från seminariet skild och erhålle, om han
så önskar, avgångsbetyg, som i § 39 sägs.

§ 39.

Astundar elev att utan undergående av folkskollärarexamen avgå
från seminariet, anmäle hos rektor sin önskan och uppvise därvid, om han
är omyndig, målsmans skriftliga samtycke. Rektor äge att för honom,
på grund av senast bestämda vitsord, utfärda avgångsbetyg i enlighet med
fastställt formulär. Förefinnes skäl till ändring i det åt elev sålunda tilldelade
vitsordet för uppförande, må dock avgångsbetyg icke meddelas,
förrän kollegiet fattat nytt beslut i frågan.

§ 40.

Från seminariet avgången skall den elev anses vara,

a) som vid vårterminens slut icke blivit uppflyttad till högre klass
och ej före höstterminens början hos rektor anmält sin önskan att vid
seminariet kvarstanna;

b) som varit med anmält giltigt förfall frånvarande från seminariet
under en sammanhängande tid motsvarande mer än ett läsår;

Arbetets allmänna anordning.

517

c) som utan hos rektor anmält giltigt förfall uteblivit från undervisningen
under en sammanhängande tid av mer än två veckor.

8. Ordning och tukt.

§ 41.

1. Elev vinnlägge sig om gudsfruktan, flit och goda seder samt
vise vördnad för allmän lag och ordning.

2. Elev beflite sig om noggrannhet och ordentlighet i arbetet och
följe undervisningen med uppmärksamhet.

3. Så utom som inom läroanstalten iakttage han ett skickligt och
hedrande uppförande.

§ 42.

1. För sina lärare vise elev aktning och hörsamhet.

2. I sitt förhållande till medlärjungarna vinnlägge sig elev om rättrådighet,
fördragsamhet och god kamratanda.

3. I sin befattning med barnen i övningsskolan betrakte sig elev
såsom lärare, visserligen med begränsad befogenhet, men med väsentlig medansvarighet
i deras undervisning och uppfostran.

§ 43.

1. Seminariets arbetsordning samt allmänna ordningsföreskrifter
ställe sig elev till noggrann efterrättelse.

2. Vid lästermins början inställe sig elev på bestämd tid å seminariet,
såvida ej hos rektor anmälts förfall, som av honom godkänts. Till
undervisnings- och övningstimmarna liksom till morgonandakten infinne
sig elev å utsatt tid och må under inga förhållanden utan giltigt förfall
eller givet tillstånd från dem utebliva.

3. Behöver elev för någon sin angelägenhet ledighet från under o

o O C

visningen, begäre sådan hos rektor, där ej denne för särskilda fall bestämt

518

Förslag till stadga.

arman ordning för erhållande av sådan ledighet, eller i det fall, soin i §
105 punkt 3 sägs, hos biträdande föreståndarinna.

4. Då elev utan förut erhållet medgivande nödgats utebliva från
undervisningen, skall han snarast möjligt till rektor (dier vederbörande
klassföreståndare lämna uppgift angående orsaken till sin frånvaro.

5. År orsaken till frånvaron sjukdom och bliver därvid läkare
anlitad, skall ett av denne avgivet intyg om sjukdomen snarast möjligt
till rektor inlämnas.

§ 44.

Värnpliktig seminarieelev åligger att med begagnande av de möjligheter,
som gällande författningar medgiva, söka få sin värnpliktstjänstgöring
sa ordnad, att den i minsta möjliga mån menligt inverkar på hans
seminarieutbildning, och bör han för sådant ändamål inhämta råd och upplysningar
av rektor.

§ 45.

1. Elev vare pliktig att, i den mån och på det sätt rektor prövar
lämpligt, biträda bibliotekarien i skötandet av seminariets läsrum samt
vederbörande lärare i vården av laboratorier och materiell.

2. Elev handhave med varsamhet seminariets undervisningsmateriell
och övriga tillhörigheter. Sker genom elevs oaktsamhet skada därå, ersättes
den ofördröjligen av den skyldige. Kan denne icke uppgivas, ersättes
skadan genom sammanskott av de elever, under vilkas sammanvaro den skett
eller som kunna anses vara gemensamt ansvariga därför.

§ 46.

Till biträde åt lärarna vid upprätthållande av ordning samt övervakande
av elevernas uppförande inom och utom lärorummet utses bland
eleverna inom varje klass ordningsmän, vilka det även åligger att vårda
seminariets inom lärorummet befintliga tillhörigheter samt i allmänhet gå
rektor och klassföreståndare tillhanda i ärenden, som röra klassen.

Arbetets allmänna anordning.

§ 47.

519

1. Vid av elev begången mindre förseelse söke läraren att genom
tilltal och förmaning rätta den felande.

2. Vid fortsatt felaktighet eller svårare förseelse vare elev underkastad
tillrättavisning av rektor.

3. Där rektor så anser lämpligt, må han hänskjuta fråga om elevs
bestraffning till kollegiet, som efter hållen undersökning må, om det
finner skäligt, döma den felande till varning. Beslut om sådan varning
antecknas i kollegiets protokoll, och varningen tilldelas den felande av
rektor i närvaro av två personer, dem kollegiet utser.

§ 48.

1. Elev, som av ådömd varning icke låter sig rätta utan ådagalägger
fortsatt felaktighet eller olydnad, må, i mån av förseelsens mer eller
mindre svåra beskaffenhet, av kollegiet förvisas från seminariet antingen
för alltid eller för viss tid, dock i senare fallet icke över ett år.

2. Elev, som på grund av förbrytelse, lastbarhet eller eljest synnerligen
förargelseväckande uppförande finnes vara lärarkallet ovärdig, skall,
även utan föregående varning, för alltid förvisas från seminariet.

3. Begår elev förbrytelse av beskaffenhet, att han endast av målsägande
eller efter dennes angivelse kan vid domstol åtalas, vare kollegiet,
även om sådant åtal icke sker, oförhindrat att döma den skyldige till sådan
bestraffning, som enligt denna stadga kan av kollegiet åläggas.

§ 49.

Förvisningsstraff må med angivande av de skäl, som därtill föranlett,
ådömas av kollegiet, men skall för att bliva gällande underställas seminariets
lokalstyrelse. Från den dag, då kollegiets beslut om förvisning
fattas, må vederbörande elev tills vidare icke begagna sig av undervisningen
vid seminariet. Den, som blivit förvisad från ett seminarium, må

O 7

520

Förslag till stadga.

icke under den tid, för vilken förvisningen gäller, erhålla inträde vid
annat seminarium; och skall till förekommande härav underrättelse om
förvisningen lämnas till rektorerna vid de seminarier, vilka sådan underrättelse
kan angå.

§ 50.

Om vid undersökning rörande elevs uppförande sådana omständigheter
framkomma, att det befinnes olämpligt, att han fortfarande vid seminariet
åtnjuter undervisning, äge kollegiet avstänga honom från deltagande
däri, intill dess saken blivit utredd.

§ 51.

Anklagas elev vid domstol för brott, må kollegiet kunna förordna
ett ombud att vid rättegången närvara med rätt till talan i allt vad eleven
angår.

9. Fysisk uppfostran och sundhetsanordningar.

§ 52.

Arbetet vid seminariet bör i sin helhet anordnas och utföras med
sorgfällig hänsyn till elevernas hälsa och krafter. Därvid böra särskilt
vidtagas åtgärder för att hos eleverna främja en sund kroppsutveckling
samt förebygga överansträngning och undanröja på deras välbefinnande
menligt inverkande omständigheter.

§ 53.

1. Vid början av varje termin skola seminariets elever av seminarieläkaren
i närvaro av gymnastikläraren samt vederbörande klassföreståndare
undersökas med avseende på sitt hälsotillstånd och sin kroppsliga utveckling
och därjämte minst en gång under varje läsår av samme läkare

Arbetets allmänna anordning.

521

i närvaro av klassföreståndaren särskilt undersökas lieträffande syn- och
hörselförmåga. Aven eljest, där med avseende på enskild elev rektor finner
läkarundersökning behövlig, skall sådan av seminarieläkaren verkställas.

2. Elev vare skyldig att underkasta sig nu nämnda läkarundersökningar,
och skall till utgången av dessa tagas hänsyn vid avgörande av
fråga om ledighet för honom från viss del av undervisningen. Rektor
och läkare böra tillse, att dessa undersökningar så anordnas, att tillbörlig
grannlagennet gent emot eleverna därvid iakttages.

§ 54.

1. Genom rektors försorg och på sätt han prövar lämpligt böra
eleverna redan under första terminen av sin vistelse vid seminariet, med
eller utan samband med den övriga undervisningen, få sin uppmärksamhet
fäst vid betydelsen för dem i deras studiearbete och framtida verksamhet
av fysisk hälsa och styrka samt erhålla upplysningar och råd angående
kroppens vård och en sund levnadsordning.

2. För att främja elevernas idrottsövningar och friluftslekar
bör rektor söka att, helst inom det för seminariet upplåtna området, bereda
härför lämplig plats och anskaffa erforderlig materiell.

3. Saknas inom läroanstaltens byggnader inrättning för dusch eller
bad, bör, där så ske kan, tillfälle till billiga bad genom rektors försorg
beredas eleverna.

4. Där omständigheterna sådant medgiva, skall rektor söka bereda
eleverna tillfälle att inhämta färdighet i simning.

§ 55.

I fråga om uppvärmning, luftväxling, belysning och renhållning av
seminariets lokaler skall rektor i samråd med seminariets läkare till noggrann
efterlevnad utfärda ordningsregler, vilka böra vara i seminariebyggnaden
på lämpligt sätt anslagna.

66—082815. Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

522

Förslag till stadga.

§ 56.

Elev vare medgivet att i varje sin hälsoangelägenhet kostnadsfritt
vända sig till seminariets läkare.

§ 57.

Elev, vilken befinnes lida av sådan sjukdom eller så beskaffat lyte,
som gör honom olämplig för seminariearbetet eller innebär fara för övriga
elevers hälsa, må, efter av seminariets läkare däröver avgivet skriftligt utlåtande,
av kollegiet från seminariet skiljas; börande i avgångsbetyget
anteckning göras om anledningen till avgången.

§ 58.

1. Om elev angripes av smittosam sjukdom eller sådan yppar
sig inom hans närmaste omgivning, skall han, så vitt möjligt är, ombesörja,
att meddelande därom ofördröjligen lämnas rektor, vilken i samråd
med seminariets läkare äger vidtaga nödiga försiktighetsåtgärder. Befinnes
därvid erforderligt att för längre tid än en eller annan dag inställa undervisningen,
ankomme på seminariets lokalstyrelse att i enlighet med hälsovårdsstadgans
föreskrifter därom förordna.

2. Elev, som på grund av smittosam sjukdom varit från undervisningen
avstängd, må ej till läroanstalten återvända, förrän han för rektor
företett av seminariets läkare utfärdat skriftligt medgivande.

cö o

kap. in.

Folkskollärarexamen.

§ 59.

Vid vårterminens slut anställes å de dagar, som seminariets lokalstyrelse
på rektors förslag bestämmer, folkskollärarexamen med de elever i
fjärde klassen, som före den 1 april hos rektor anmält sig därtill.

Folkskollärarexamen.

523

§ 60.

1. Folkskollärarexamen börjas med följande skriftliga prov: en
svensk uppsats över ett bland flera uppgivna ämnen; en pedagogisk uppsats
över ett bland flera uppgivna ämnen; en matematisk uppsats, behandlande
en eller flera av för densamma lämnade uppgifter. Rektor lämnar
efter samråd med övriga lärare ämnen för dessa uppsatser, vilka av eleverna
utarbetas på lärorummet under tillsyn av seminariets lärare i dem emellan
av rektor föreskriven ordning. För de båda förstnämnda uppsatserna medgives
till vardera eu tid av sex timmar, för den matematiska en tid av
fyra timmar. Är arbetet vid den föreskrivna tidens slut ej fullbordat, må
det ändock kunna till bedömande upptagas. För den svenska uppsatsen
må intet hjälpmedel användas, såvida det icke vid uppsatsämnenas bestämmande
prövats lämpligt, att för något särskilt ämnes behandling viss
litteratur tillhandahålles de skrivande. För den pedagogiska uppsatsen fa
de böcker begagnas, ,som äro för seminariets övningsskola antagna, och
för den matematiska uppsatsen, om så befinnes lämpligt, sådana räknetabeller,
som varit vid undervisningen använda.

2. De skriftliga arbetena granskas och bedömas av de lärare, som kollegiet
därtill utser, varvid iakttages, att varje arbete blir bedömt av minst
två lärare. Såsom vitsord användas de i § 25 för insikter och färdigheter
angivna uttrycken. Vitsorden införas i eu särskild, enligt fastställt
formulär upprättad betygslista, vilken bifogas protokollet över det kollegiesammanträde,
som hålles efter slutad folkskollärarexamen.

§ 61.

Folkskollärarexamen omfattar för övrigt dels förhör i de till fjärde
klassens kurs hörande kunskapsämnena, dels undcrvisningsprov, som anställes
i övningsskolan i där förekommande kunskaps- och övningsämnen.
Vid sistnämnda prov bör åt varje elev beredas tillfälle att undervisa i

524

Förslag till stadga.

minst ett ämne. Uppgifterna för undervisningsprovet bestämmas av rektor
i samråd med vederbörande lärare och fördelas mellan eleverna tjugufyra
timmar före provets början.

§ 6-2.

De avgående elevernas färdighet i gymnastik samt prov på deras
färdighet i övriga övningsämnen uppvisas vid den offentliga årsavslutningen
med seminariets elever.

§ 63.

Elev vare vid folkskollärarexamen frikallad från prövning i det
eller de undervisningsämnen, vari han vid seminariet icke åtnjutit undervisning,
och bör, då sådan prövning icke ägt rum, anteckning därom göras
i examensbetyget.

§ 64.

Efter slutad folkskollärarexamen sammanträder kollegiet och bestämmer
vitsord över elevernas uppförande och flit, företrädesvis avseende
det sista läsåret, varjämte, på sätt i § 24 mom. 2 är föreskrivet och i
enlighet med de allmänna grunder för betygsgivningen, som i § 25 äro
stadgade, vitsord avgivas och fastställas över elevernas insikter, färdigheter,
undervisningsskicklighet och sätt att behandla barnen i seminariets
övningsskola, börande därvid behörig hänsyn tagas jämväl till de avlagda
skriftliga och muntliga proven.

§ 65.

1. Betyg över avlagd folkskollärarexamen meddelas den elev, som erhållit
minst vitsordet Godkänd för uppförande och flit, för undervisningsskicklighet
samt för sätt att behandla barnen i seminariets övningsskola
och som vid seminariet erhållit eller eljest, på sätt i § 8 sägs, genom
företedda betyg ådagalagt godkända insikter och färdigheter i samtliga
undervisningsämnen.

Folkskollärarexamen.

52ö

2. Från den i inom. 1 givna bestämmelsen må undantag kunna medgivas
beträffande ett av ämnena främmande språk, musik, trädgårdsskötsel,
slöjd och husligt arbete samt, där sjukdom eller lyte förhindrat eleven att
förvärva föreskriven insikt och färdighet, gymnastik med lek och idrott, i
varje fall dock under villkor att saknaden av godkänt vitsord uppväges
av sammanlagt minst två betygsenheter över Godkänd i ett eller flera av
de i seminarieundervisningen ingående kunskaps- och övningsämnena eller
undervisningsskicklighet.

Elev, som (Ulligt § 9 varit befriad från undervisningen i ett ämne,
erhåller icke vitsord däri men skall vid nyssnämnda utjämning anses hava
i ämnet erhållit vitsordet < Hillräcklig.

Vid förenäinnda utjämning må i fråga om elev, som på grund av
§ 8 icke deltagit i undervisningen i visst ämne eller ämnesgren, på kollegiets
prövning bero, i vad män han bör få räkna sig tillgodo vid annan
läroanstalt erhållet vitsord.

§ 66.

Betyg över avlagd folkskollärarexamen utfärdas av rektor enligt
fastställt formulär och påtecknas av ordföranden i seminariets lokalstvrelse.

§ 67.

Elev, som icke blivit godkänd i folkskollärarexamen, må, om han det
önskar, utbekomma vanligt terminsbetyg eller ock sådant avgångsbetyg, som
•omförmäles i § 39.

§ 68.

1. Den, som i ett av de i § 65, 2 angivna ämnen icke erhållit
godkänt vitsord i avlagd folkskollärarexamen, äge rätt att i sådant ämne
undergå efterprövning. Ingen må undergå sådan prövning mer än eu gång.

2. Anmälan till efterprövning skall göras hos rektor vid något folkskoleseminarium,
vilken det åligger att inom två veckor till överstyrelsen
insända anmälningshandlingarna. Prövningen skall ske vid det seminarium,

526

Förslag till stadga.

som överstyrelsen i varje särskilt fall anvisar, och under rektors överinseende
anställas av vederbörande lärare i ämnet å den tid och i den ordning, som
rektor efter samråd med sagde lärare bestämmer.

Betyg över dylik prövning skall antecknas i seminariets examenslängd
samt enligt fastställt formulär utfärdas och gälle, såsom hade det i
folkskollärarexamen den examinerade tilldelats.

KAP. IV.

Övningsskolan.

§ 69.

övningsskolan bör vara så anordnad, att den kan dels utgöra
mönster för en god skola, dels ock i behövlig omfattning bereda tillfälle
till seminarieelevernas praktiska utbildning för folkskollärarkallet.

§ 70.

1. Övningsskolan skall omfatta en småskola, en egentlig folkskola,
i regel bestående av två eller flera avdelningar, en folkskolans högre avdelning
samt, där förhållandena det medgiva, en fortsättningsskola.

2. I övningsskolan böra undervisas både gossar och flickor.

3. De barn i övningsskolan, som i regeln undervisas samtidigt av
samma lärare, bilda en avdelning, och skall för varje sådan av rektor förordnas
en avdelningsföreståndare.

4. Undervisningstimrne i övningsskolan skall omfatta högst fyrtiofem
minuter, dock att i fråga om egentliga folkskolan, folkskolans högre
avdelning och fortsättningsskolan seminariets lokalstyrelse må med avseende
å övningsämne kunna medgiva undantag från denna bestämmelse.

Övningsskolan.

527

§ 71.

Barn må i övningsskolan intagas tidigast det kalenderår, under
vilket det fyller sju år.

Rektor avgör i samråd med vederbörande lärare, vilka av de anmälda
barnen som skola i övningsskolan intagas.

O O

För övningsskolans barn må ingen skolavgift erläggas.

§ 72.

1. Efter samråd med de lärare, som undervisa i övningsskolan eller
handleda* seminariets elever vid deras praktiska undervisningsövningar, skall
rektor, med huvudsaklig ledning av för folkskolorna i riket gällande normalplan,
upprätta läroplan och arbetsordning för nämnda skola.

2. Vid början av varje termin skall denna läroplan å sådant sammanträde,
som i § 129 sägs, underkastas en närmare granskning, därvid
bestämmes, vilka delar av kurserna som lämpligen kunna överlämnas till
genomgående vid de praktiska undervisningsövningarna under terminen.

3. Kollegiet bestämmer efter framställning av vederbörande lärare
eller ämneskonferens eller rektor läroböcker för övningsskolan med samma
befogenhet, som enligt folkskolestadgan tillkommer skolråd.

§ 73.

I övningsskolan bör finnas en för dess lärjungar avsedd boksamling;
och åligger det den av övningsskolans lärare, som rektor därom anmodar,
att under ansvar förestå denna boksamling och handleda seminariets elever
i dess skötsel samt att för densammas räkning verkställa de bokinköp,
som av rektor efter förslag av vederbörande lärare beslutats.

§ 74.

överläggning om de i övningsskolan förekommande undervisnings o

o C

ämnenas behandling samt därmed sammanhängande frågor sker på sätt
därom i §§ 126—129 är stadgat.

.528

Förslag till stadga.

§ 75.

Minst eu gång varje termin sammanträda, på kallelse av rektor, de
lärare, som undervisa i samma avdelning av övningsskolan eller leda de
till denna avdelning förlagda undervisningsövningarna, för att utbyta
■erfarenheter och åsikter om de särskilda lärjungarna med avseende på
deras individuella läggning, deras uppförande, flit och framsteg samt
rådgöra om deras behandling och bedömande. Härvid vare rektor ordförande
och vederbörande avdelningsföreståndare föredragande.

§ 76.

1. Vitsord över lärjungarnas uppförande och flit bestämmas på
vederbörande avdelningsföreståndares förslag av kollegiet vid i § 122 mom
2 omförmält sammanträde.

2. Fråga om lärjunges godkännande för flyttning eller avgång
avgöres av vederbörande avdelningsföreståndare med ledning av de åt
lärjungen givna vitsorden i de särskilda undervisningsämnena.

§ 77.

1. Vid slutet av varje vårtermin på tid och sätt, som seminariets
styrelse bestämmer, anställes under rektors ledning offentlig årsavslutning
med övningsskolans lärjungar.

2. Vid denna årsavslutning skall av vederbörande avdelningsföreståndare
företes examenskatalog, innehållande såväl vitsord över lärjungarnas
kunskaper och färdigheter samt flit och uppförande som uppgifter om
deras skolgång.

3. Vid årsavslutningen utlämnas åt var och eu av lärjungarna ett
av vederbörande avdelningsföreståndare utskrivet betyg enligt fastställt
formulär över kunskaper och färdigheter samt flit och uppförande, varjämte
tillkännagivande om flyttning sker.

Övningsskolan.

529

§ 78.

1. Särskild prövning med lärjungar, vilka i övningsskolan genomgått
folkskolans lärokurs, anställes vid läsårets slut under rektors ledning
och skola åt dem, som vid denna prövning godkännas, meddelas avgångs innehållande

vitsord såväl över deras kunskaper och färdigheter
som över deras flit och uppförande. Vid bestämmandet av dessa vitsord
användas de i § 25 mom. 1 omförmälda uttrycken.

2. Vid avgång från folkskolans högre avdelning eller från fortsättningsskolan
skall lärjunge erhålla intyg enligt fastställt formulär angående
tiden för vistelsen vid avdelningen eller skolan samt därunder visad flit och
ådagalagt uppförande ävensom, därest lärjunge genomgått den föreskrivna
lärokursen, vitsord över kunskaper och färdigheter.

§ 79.

Hos vederbörande skolråd göre rektor anmälan dels om de i övnings o skolan

intagna och från densamma avgångna barnen, dels om de lärjungar,
som på grund af fattigdom begära tillstånd att lämna egentliga folkskolan
eller befinnas sakna erforderlig fattningsgåva att förvärva det fulla
kunskapsmått, som bör i skolan inhämtas, eller av någon anledning anses
böra från övningsskolan skiljas.

§ 80.

Med avseende på sundhetsanordningar och lärjungarnas fysiska uppfostran
gälle, med undantag av vad i § 56 sägs, för övningsskolan i tilllämpliga
delar vad därom för seminariet är föreskrivet. Särskilt iakttages,
att övningsskolans lärjungar skola undergå läkarundersökningar, i
huvudsak motsvarande dem, som i § 53 stadgats för seminariets elever;
skolande även med avseende på dessa undersökningars anordning iakttagas
vad i samma § 53 mom. 2 därom erinrats.

67 082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

530

Förslag till stadga.
§ 81.

Behövliga regler för ordning och tukt med avseende å barnen i övningsskolan
utfärdas av rektor i samråd med lärarna i övningsskolan.

§ 82.

Skolbokföringen för övningsskolan ombesörjes i överensstämmelse med
hithörande föreskrifter för folkskolorna i riket av den eller de lärare, som
rektor därom anmodar.

§ 83.

Övningsskolan står under samma styrelse och tillsyn som seminariet.

§ 84.

I de avseenden, där ej rörande övningsskolan och dess lärarpersonal
är i denna stadga eller eljest annorlunda förordnat, gälle i tillämpliga
delar föreskrifterna i stadgan angående folkundervisningen i riket.

KAP. V.

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

1. Lärarpersonalen, dess avlöningsförmåner m. in.

§ 85.

1. Lärare vid seminarium vare, för undervisningen i de i § 7 nämnda
kunskapsämnena, rektor och minst fem adjunkter, börande den del av
ifrågavarande undervisning, som icke av rektor och adjunkter bestrides,
överlåtas åt extra ordinarie lärarkrafter, till den omfattning överstyrelsen
efter hemställan av lokalstyrelsen bestämmer.

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

531

2. Därjämte skola vid varje seminarium anställas lärare i teckning
och välskrivning, i musik, i trädgårdsskötsel, i gymnastik med lek och idrott
samt vid lärarseminarium i slöjd och vid lärarinneseminarium i husligt
arbete eller ock i slöjd och i hushållsgöromål.

3. Om bestridande av undervisning i vapenövning vid lärarseminarierna
är särskilt stadgat.

4. Vid seminariets övningsskola må, i enlighet med av Kungl.
Maj:t i varje särskilt fall meddelade bestämmelser, erforderligt antal lärare
anställas.

5. Vikarierande lärare och timlärare anställas i mån av behov;
extralärare med full tjänstgöring i de fall, där Kungl. Maj:t på vederbörlig
framställning så beslutat.

§ 86.

1. Vid lärarseminarium skall minst halva antalet av adjunktsbefattningarna
bestridas av män och vid lärarinneseminarium minst halva antalet
bestridas av kvinnor. Vid lärarinneseminarium, där rektorstjänsten bestrides
av man, skall en av de kvinnliga adjunkterna tillika vara biträdande
föreståndarinna.

2. Vid lärarseminarium böra förordnas manliga lärare för undervisningen
i musik, i trädgårdsskötsel, i slöjd samt i gymnastik med lek
och idrott, vid lärarinneseminarium kvinnliga lärare för undervisningen i
musik, i husligt arbete samt i gymnastik med lek och idrott.

3. övningsskolans lärarpersonal bör utgöras såväl av manliga som
av kvinnliga lärare, vid lärarseminarium företrädesvis manliga, vid lärarinneseminarium
företrädesvis kvinnliga.

§ 87.

1. Önskar lärare tjänstledighet på grund av vederbörligen styrkt
sjukdom, ingive ansökan därom till seminariets lokalstyrclse, som i anledning
därav beslutar, åliggande det lokalstyrelsen att till överstyrelsen lämna
meddelande om beviljad tjänstledighet.

532

Förslag till stadga.

2. Lärare, som av annan anledning än den i mom. 1 sagda önskar
tjänstledighet, ingive genom seminariets lokalstyrelse ansökan därom till
överstyrelsen, som äger att bevilja sådan för en tid av högst två terminer
i följd.

3. Lärare, vilken fått sig tjänstledighet beviljad under en tid av
två terminer i följd och är i behov av fortsatt tjänstledighet, göre därom
ansökan hos Kungl. Maj:t.

§ 88.

Beträffande avlöningsförmåner och lönetursberäkning gälle vad därom
särskilt är stadgat.

§ 89.

Vid seminarium eller dess övningsskola anställd lärare, som till uppflyttning
i högre lönegrad önskar komma i åtanke, skall, före den 1 november
året innan den högre avlöningen skall tillträdas, till seminariets lokalstyrelse
avlämna sin till överstyrelsen ställda ansökning med bifogande av för
sådant ändamål föreskrivna handlingar och intyg; och åligger det lokalstyrelsen
att före den 15 i samma månad till överstyrelsen insända ifrågavarande
ansökning jämte eget yttrande.

§ 90.

1. Vid ansökning till prästlägenhet eller annan till ecklesiastikståndet
hörande befattning räkne varje på ordinarie stat uppförd manlig
rektor och manlig adjunkt vid seminarium prästerliga tjänstår ifrån den
dag, han lärarbefattningen tillträtt.

2. Manlig vikarierande eller extralärare med adjunkts tjänstgöring
räkne jämväl prästerliga tjänstår, såvida han uppnått tjugutre års ålder.
Den, som tjänstgjort blott en termin, räkne tjänstår endast för den verkliga
tjänstgöringstiden. Den åter, som två eller flera terminer efter varandra

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

ä33

varit vid seminarium anställd, äge att i sin tjänstålder inberäkna även de
på varje termin följande ferierna.

§ 91.

1. Med ordinarie adjunkts- eller rektorstjänst må icke förenas annan
tjänst å rikets, riksdagens eller kommuns stat, ej heller annan tjänstebefattning,
med mindre överstyrelsen efter inhämtat yttrande av seminariets
lokalstyrelse prövar den icke vara hinderlig för fullgörande av tjänstgöringen
vid seminariet.

2. Med ordinarie lärartjänst i övningsämne vid seminarium må ej
förenas ordinarie tjänst vid annan statens läroanstalt.

2. Lärares skyldigheter.

§ 92.

1. Det tillkomme varje lärare vid seminariet och dess övningsskola att
med sina medlärare samarbeta till förverkligandet av läroanstaltens uppgift.

2. I sitt förhållande till seminariets elever låte sig läraren alltid
ledas av rättrådighet och kärlek och erinre sig städse de särskilda förpliktelser,
synnerligast med hänsyn till det egna föredömet, vilka åligga
den, som har att handleda vuxen ungdom och att vara lärare för sådana
lärjungar, som förbereda sig för uppfostrarens kall. Sorgfälligt söke han
främja icke blott deras framsteg i insikter och färdigheter utan framför
allt deras utveckling till självständiga, sedliga och gudfruktiga personligheter.

I behandlingen av barnen i seminariets övningsskola vare han för
seminarieeleverna ett föredöme av en god lärare och uppfostrare.

Sin undervisning drive han med nit och omsorg och med ständig
hänsyn till de särskilda lärjungarnas anlag, krafter och allmänna utveckling.

3. Lärare inställe sig vid seminariet på utsatt tid, då termin beTill
å arbetsordningen upptagen undervisningstimme infinne sig

gynner.

534

Förslag till stadga.

lärare punktligt och må icke utan giltig orsak avkorta den för undervisningen
bestämda tiden, vare sig arbetet försiggår å läroruminet eller annorstädes.
Utan rektors medgivande må han ej avvika från den fastställda
arbetsordningen eller anmoda någon att i sitt ställe bestrida undervisningen.

4. För övrigt ställe sig lärare till noggrann efterrättelse de bestämmelser,
som för seminariet äro gällande, samt vad överstyrelsen eller
seminariets lokalstyrelse honom med hänsyn till hans befattning lagligen
föreskriver. I sitt förhållande till rektor tillkommer det annan lärare att
hörsamma, vad honom lagligen ålägges, samt att aktgiva på de råd och
anvisningar, honom med avseende å tjänsten meddelas.

§ 93.

1. Varje adjunkt eller övningslärare vare skyldig att vid seminariet
och, i den mån sådant befinnes lämpligt, även vid dess övningsskola
meddela undervisning i de kunskaps- eller övningsämnen, som höra till hans
befattning, ävensom i dessa ämnens metodik samt att leda seminarieelevernas
undervisningsövningar i samma ämnen, och må annan undervisning
kunna åläggas honom, endast då undervisningens behöriga uppehållande
gör sådant nödvändigt.

Morgonandakten vid seminariet ledes av lärare, som undervisar i
kristendomskunskap; dock må annan lärare, som därtill är villig, kunna helt
eller delvis övertaga ifrågavarande uppgift.

2. Lärare vid övningsskola vare skyldig att meddela undervisning i
därstädes förekommande ämnen. Därjämte åligge det honom att deltaga
i ledningen av seminarieelevernas undervisningsövningar ävensom i
den därmed sammanhängande undervisningen i de särskilda ämnenas
metodik.

3. Annan undervisning än den, som tillhör lärares tjänstebefattning,
må, där sådant befinnes vara för läroanstalten ändamålsenligt och vederbörande
lärare så önskar, kunna åt honom anföi-tros. Befinnes därvid särskild
ersättning böra utgå, skall ärendet hänskjutas till överstyrelsen.

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

535

§ 94.

1. Utöver rektorsgöromålen åligger rektor en undervisningsskyldighet
av tio till fjorton veckotimmar eller, där biträdande föreståndarinna
är förordnad, tolv till fjorton veckotimmar. För adjunkt vare undervisningsskyldigheten
tjugu till tjugutvå veckotimmar samt för kvinnlig adjunkt,
som tillika är biträdande föreståndarinna, femton till sjutton veckotimmar.

2. För rektor och biträdande föreståndarinna vid seminarium med
mer än fyra klasser må undervisningsskyldigheten, efter medgivande i
varje särskilt fall av överstyrelsen, kunna efter omständigheterna minskas
med högst två veckotimmar.

3. I förenämnda undervisningsskyldighet inräknas skyldighet för
lärare att leda de frivilliga laborationsövningarna, varvid tiden upptages
till högst två veckotimmar.

4. Inom de i mom. 1 stadgade gränserna bestämmes närmare för
varje lärare hans undervisningsskyldighet med hänsyn till tjänstgöringens
beskaffenhet, därvid uppdrag att vara klassföreståndare och åliggande att
granska elevernas skriftliga arbeten särskilt böra komma i betraktande.

5. För lärare, som har ledningen av morgonandakten sig anförtrodd
eller som i särskild grad tages i anspråk för handledningen av eleverna i
deras enskilda arbete, eller som får sig ålagt ett avsevärt drygare arbete
med granskning av elevernas skrivningar eller annat därmed jämförligt,
utom den egentliga undervisningstiden förlagt arbete, må, där förhållandena
sådant medgiva, de i mom. 1 stadgade lägsta timtalen kunna minskas
dock icke utan överstyrelsens medgivande med mera än två veckotimmar

§ 95.

1. Läraren i teckning, som är pliktig att undervisa jämväl i välskrivning,
vare skyldig att utan särskilt tilläggsarvode undervisa tretton
veckotimmar, läraren i musik tjugusju, läraren i gymnastik med lek och idrott
tjugusex, läraren i manlig slöjd tjugutvå, lärarinnan i husligt arbete tjugu -

536

Förslag till stadga.

sju, lärarinnan i kvinnlig slöjd sexton och lärarinnan i hushållsgöromål nitton
samt läraren i trädgårdsskötsel i medeltal under läsåret tio, med skyldighet
för den sistnämnde att under den tid av året, som lämpar sig för handledning
i trädgårdsarbete i det fria, undervisa intill trettiosex veckotimmar.

2. Lärare i övningsämne är därjämte skyldig att, utöver ovan omförmäld
tjänstgöring, mot fastställt tilläggsarvode åtaga sig utsträckt tjänstgöring,
dock att hans sammanlagda undervisningsskvldighet icke utan hans
eget begivande må överstiga tjuguåtta veckotimmar.

3. Utom den lärare i trädgårdsskötsel tillkommande undervisningsskyldigheten
åligger det honom även att ägna seminarieträdo-ården
nödig skötsel och vård.

§ 96.

Lärare vid övningsskola vare skyldig att undervisa tjugutvå till
tjugusex veckotimmar; dock må för lärare, som i större utsträckning fått
sig ålagd ledning av elevernas praktiska utbildning, nämnda timtal kunna
minskas med högst två veckotimmar.

§ 97.

Tjänstgöring som bibliotekarie skall med högst två timmar inräknas
i den lärares undervisningsskyldighet, som fått sig sådan tjänstgöring tilldelad.

§ 98.

Vikarierande lärare och extralärare vare förpliktad att lämna undervisning
under samma antal veckotimmar som åligger motsvarande ordinarie
tjänstinnehavare.

§ 99.

Om tjänstgöringsskyldighet för den, som handleder eleverna i
vapenövning, är särskilt stadgat.

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

537

§ 100.

Förutom den i §§ 93—96 stadgade tjänstgöringsskyldigheten åligger
det varje lärare att till den omfattning, som förhållandena påkalla, efter
av rektor uppgjord fördelning utöva uppsikt vid skrivningar å seminariet
ävensom att under rasterna eller eljest, då sådant av särskild anledning
kan påfordras, lämna rektor nödigt biträde vid tillsynen över lärjungarna.
Därjämte åligger det lärare att, därest sådant uppdrag blivit honom meddelat,
vara föreståndare för viss klass eller avdelning.

§ 101.

I händelse av tillfälligt förfall för någon lärare skola övriga lärare
efter anmodan gå rektor tillhanda med det biträde, som kan påkallas för
undervisningens uppehållande.

§ 102.

Till undervisningsmateriellen hörande föremål skola hållas i tillbörlig
ordning samt omsorgsfullt vårdas av de lärare, vilka rektor därtill
utser.

§ 103.

1. Vid seminarium, där provårskurs anordnas, vare rektor och
lärare pliktiga att, på sätt därom särskilt föreskrives, lämna lärarkandidate
erforderlig handledning.

2. Då vid seminarium undervisningsprov avlägges, skola seminariets
lärare, där så påfordras, vara skyldiga att deltaga i sådant provs anordnande
och bedömande.

§ 104.

1. Lärare, som av rektor erhåller uppdrag att såsom klassföreståndai’e
hava närmaste tillsynen över eleverna i viss klass av seminariet,
åligger i denna egenskap:

68—082815. Folhinderv.-Tcom. bet. 1. FolkslcoJesem. Band 1.

538

Förslag till stadga.

1) att söka vinna en närmare personlig kännedom om .elevernas
individuella läggning, uppförande, flit och framsteg i studier samt deras
övriga personliga förhållanden;

2) att taga kännedom om elevernas behov av ekonomiskt understöd
samt om deras bostadsförhållanden;

3) att ägna uppmärksamhet åt elevernas hälsotillstånd, särskilt med
hänsyn till faran för överansträngning;

4) att vara närvarande vid de läkarundersökningar, som enligt §
53 verkställas med hel klass, och därvid lämna läkaren det biträde, som
denne kan finna önskligt;

5) att öva uppsikt över ordningen inom sin klass samt därvid särskilt
tillse, att klassrummet med däri befintliga seminariets tillhörigheter
hålles i vederbörligt skick, samt att, därest anledning förefinnes till anmärkning
beträffande nämnda rum eller städningen av detsamma, söka
genom anmälan hos rektor åstadkomma rättelse;

6) att vid klasskonferens, där sådan förekommer, vara föredragande
och protokollsförare;

7) att övervaka att vederbörliga lektionsanteckningar föras i den
klassbok, som bör finnas för varje klass;

8) att taga den befattning med elevernas i § 13 nämnda enskilda
arbete, som i mom. 4 av samma § omfönnäles;

9) att utöva kontroll över elevernas frånvaro från undervisningen
samt tillse, att därom göres vederbörlig anteckning;

10) att, där särskild klasskonferens ej förekommer, vid slutet av varje
termin till kollegiet avgiva förslag till vitsord över elevernas flit och
uppförande samt biträda rektor vid förande av terminslängderna;

11) att vid termins slut inhämta kännedom om elevs vistelseort under
inträdande ferier och därom till rektor lämna meddelande; samt

12) att för övrigt i allt, vad tillsynen över klassen beträffar, gå rektor
tillhanda.

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

539

2. Vid lärarseminarium böra till klassföreståndare utses inanliga
lärare och vid lärarinneseminarium kvinnliga.

3. Inträder förfall för klassföreståndaren, äge rektor att åt annan
lärare uppdraga hans åligganden.

§ 105.

Biträdande föreståndarinna tillkommer utom föreskriven undervisningsskyldighet 1)

att i en eller flera av seminariets klasser utöva de åligganden,
som tillkomma klassföreståndare;

2) att utöva tillsyn över läroanstaltens sanitära inrättningar;

3) att bevilja enskilda elever kortare ledighet från undervisningen;

4) att vara rektors närmaste biträde i vården och tillsynen av eleverna
och i avseende å dem gå honom tillhanda med råd och upplysningar,
särskilt i disciplinära frågor;

5) att likaledes vara rektors närmaste biträde i avseende på frågor,
som angå undervisningen i husligt arbete; samt

6) att i enlighet med § 115 vid förfall för rektor bestrida dennes
göromål.

3. Rektors ämbete.

§ 106.

Jämte sin lärarbefattning har rektor närmaste ledningen av seminariet
sig anförtrodd.

§ 107.

1. Såsom seminariets ledare söke rektor att i alla avseenden verka
för dess bästa.

Med ständig hänsyn till seminariets uppgift främje han ett fortgående
utvecklingsarbete inom de olika grenarna av dess verkamhet och
en ändamålsenlig samverkan dem emellan. Med uppmärksamhet följe han
undervisningens gång och meddele de föreskrifter, råd och upplysningar,
till vilka han finner sig befogad, därvid beaktande att den enskilde läraren

540

Föslag till stadga.

må erhålla den självständighet i arbetet, som icke är oförenlig med läroanstaltens
verksamhet i det hela. Omsorgsfullt övervake han, att väven
stadga och fastställd ordning till alla delar iakttagas och att lärarna fullgöra
sina skyldigheter.

2. Han skall efter samråd med kollegiet utfärda allmänna föreskrifter
angående ordningen vid seminariet.

3. Han skall ock sorgfälligt vaka däröver, att eleverna såväl inom
som utom läroanstalten iakttaga ordning, flit och sedligt uppförande.

4. Åt elevernas hälsotillstånd och åt sundhetsförhållandena vid
läroanstalten skall rektor ägna synnerlig uppmärksamhet. Särskilt skall
han tillse, att eleverna icke vid undervisningen eller genom därmed sammanhängande
arbete överansträngas, och bör han för detta ändamål varje
termin anställa undersökning beträffande den tid, som eleverna använda
för sitt hemarbete i de särskilda ämnena, samt vidtaga de åtgärder, som
med anledning av sådan undersökning befinnes erforderliga.

5. över seminariets övningsskola have rektor noggrann tillsyn och
övervake, att dess lärjungar erhålla den andliga och kroppsliga uppfostran
och vård, som en god skola bör giva.

§ 108.

1. Åt lärare, som det åstundar, skall rektor utfärda tjänstgöringsbetyg
enligt fastställt formulär, dock med rättighet för honom att göra
de tillägg, till vilka särskilda omständigheter kunna föranleda, skolande av
rektor utfärdat tjänstgöringsbetyg för att erhålla giltighet påtecknas av
lokalstyrelsens ordförande.

2. Före utgången av januari månad varje år skall rektor till öfverstyrelsen
insända uppgift enligt föreskrivet formulär å de tjänstgöringsbetyg,
som vid seminariet blivit under sistförflutna kalenderår utfärdade.

§ 109.

Då så utan större olägenhet kan ske, må rektor åt dem, som vilja
taga kännedom om arbetet vid seminariet, kunna lämna tillfälle att åhöra

541

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

undervisningen ävensom att närvara vid folkskollärarexamen. Önskar
någon under längre tid följa seminariets verksamhet, må rektor hänvisa
till överstyrelsen, som därom beslutar.

§ no.

Rektor åligger att efter föreskriven plan upprätta och utgiva
senast en månad efter höstterminens början förteckning över lärare och
lärjungar samt vid läsårets slut eller senast eu månad därefter årsredogörelse
för seminariets verksamhet. Av dessa skall lian översända vederbörligt antal
exemplar till ecklesiastikdepartementet, till överstyrelsen och till lokalstyrelsen.
Seminariets lärare och elever erhålla var sitt exemplar av förteck
ningen och årsredogörelsen, varjämte tre biblioteksexemplar tillställas vart
och ett av rikets övriga folkskoleseminarier.

§ in.

För fullgörande av de till seminariets expedition hörande göromålen
är rektor ansvarig; och åligger det honom i detta avseende:

1) att enligt fastställt formulär föra diarium;

2) att ansvara för kollegiets protokoll;

3) att verkställa uppsättning av utgående expeditioner, därvid viktigare
skrivelser införas i särskild koncept- eller kopiebok, samt ombesörja,
att dessa expeditioner varda behörigen avsända;

4) att muntligen eller skriftligen tillhandagå inträdessökande med
erforderliga upplysningar;

5) att över samtliga inträdessökande föra insökningslängd enligt fastställt
formulär samt att till inträdessökande, som ej blivit i seminariet
intagen, utlämna eller under uppgiven adress återsända av denne inlämnade
ansökningshandlingar;

6) att likaledes efter fastställt formulär^ föra in- och utskrivningsbok
samt övriga stadgade längder;

7) att ordna och förvara inkomna handlingar, diarier, protokoll,
koncept, förteckningar, längder, räkenskapsböcker, arbetsordningar, redo -

542

Förslag till stadga.

görelser, de i den skriftliga prövningen för folkskollärarexamen utförda
arbetena med mera dylikt samt enligt därom särskilt givna föreskrifter
föra förteckning över seminariets arkiv;

8) att ombesörja offentligt tillkännagivande om tiden för läsårets
början och avslutning samt för inträdesprövningarna;

9) att med biträde av seminarieläkaren upprätta de föreskrivna
tabellariska uppgifterna rörande elevernas deltagande i eller befrielse från
gymnastikundervisningen, vilka uppgifter därefter införas i årsredogörelsen;

10) att till överstyrelsen insända:

a) före september månads utgång uppgift enligt fastställt formulär å antalet
inträdessökande vid senaste inträdesprov och antalet elever vid läsårets
början,

b) så snart ske kan, de för läsåret eller lästerminen gällande arbetsordningarna
för seminariet och övningsskolan, samt

c) senast en månad efter läsårets slut avskrift av årets examenslängd
samt av den vid bedömandet av de skriftliga arbetena för folkskollärarexamen
upprättade betygslistan;

11) att till vederbörande skolråd inom stadgad tid insända föreskrivna
uppgifter angående övningsskolan samt anmälningar enligt § 79;

12) att i föreskriven ordning rekvirera lärarna tillkommande avlöningsmedel
samt dessa medel uppbära, till vederbörande utbetala och i
laga ordning redovisa; ävensom

13) att till direktionerna för vederbörande pensionsinrättningar inom
stadgad tid insända föreskrivna uppgifter och avgifter.

§ 112.

I fråga om seminariets ekonomiska förvaltning åligger rektor:

1) att antingen omedelbart eller efter förslag av lärare eller konferens
eller seminarieläkaren besluta om inköp av inventarier samt av
böcker och undervisningsmateriel!;

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

543

2) att föra förteckning över all seminariet tillhörig lös egendom samt
ombesörja densammas brandförsäkring;

3) att ansvara för att seminariets tillhörigheter val vårdas och att
dess inkomster till vederbörligt ändamål användas;

4) att i föreskriven ordning rekvirera och uppbära seminariet tillkommande
anslag;

5) att i enlighet med de närmare bestämmelser, som äro eller varda
givna, under laga ansvar handhava och föra räkenskap över seminariets
kassor och medel samt årligen före februari månads utgång däröver till
lokalstyrelsen avlämna redovisning i två exemplar, det ena åtföljt av vederbörliga
verifikationer;

6) att årligen före juli månads utgång till finansdepartementet insända
berättelse om förvaltningen med bifogande av räkeriskapssainmandrag enligt
fastställt formulär;

7) att i mån av behov och senast före årets slut hos Kungl. Maj:ts
befallningshafvande i länet rekvirera erforderliga belopp för de reparationsarbeten,
som rektor enligt § 170 äger att ombesörja;

<S) att vid ombyte av bibliotekarie eller eljest vart tredje år inventera
seminariets bokförråd; samt

9) att årligen verkställa inventering av seminariets och övningsskolans
övriga tillhörigheter.

§ H3.

1. Till skrivbiträde utser rektor lämplig och villig person, vilken
har till åliggande att, mot åtnjutande av det för ändamålet anslagna särskilda
arvodet, på rektors ansvar utföra de skriv- och expeditionsgöromål,
som anförtros honom av rektor.

2. För vaktmästare och övrig betjäningspersonal uppgöre rektor
tjänsteföreskrifter.

544

Förslag till stadga.

§ 114.

Rektorerna skola, da Kungl. Maj:t på överstyrelsens framställning
finner sådant påkallat, mot den ersättning, som av Kungl. Maj:t beviljas,
sammanträda för överläggning om seminariernas angelägenheter.

§ H5.

Varder rektorstjänst ledig eller inträffar för dess innehavare laga
förfall, vare den i tjänsten äldste av seminariets adjunkter eller, där vid
lärarinneseminarium biträdande föreståndarinna förordnats, denna pliktig
att bestrida rektorsgöromålen, intill dess överstyrelsen förordnat vikarie.

4. Bibliotekarie och läkare.

§ H6.

För vården av seminariets bibliotek skall finnas en bibliotekarie, som för
viss tid av lokalstyrelsen utses bland seminariets lärare på förslag av kollegiet.

Bibliotekarien åliyffer:

oö

1) att med ansvar vårda biblioteket och, på sätt som av rektor godkännes,
fördela dess innehåll på de i § 15 mom. 2 nämnda avdelningarna;

2) att upprätta och föra följande förteckningar: a) förvärvsförteckning,
vari nyförvärvade böcker och handskrifter med utsatt inköpspris eller, i händelse
de äro skänkta, med givarens namn upptagas i den oi-dning de inkomma,
b) namn förteckning, varuti arbetena upptagas i bokstavsordning efter författarnamnen,
och c) innehållsförteckning, vari de upptagas efter olika kunskapsarter;

3) att verkställa beslutat bokinköp;

4) att efter samråd med rektor ombesörja inbindning av böcker ävensom
ordnande och förvarande av handskrifter samt planscher och andra tryckalster;

5) att vara rektors närmaste biträde vid tillsynen över läsrummet
och bibliotekets övriga lokaler samt därvid övervaka, att åtgärder på lämpligt
sätt vidtagas för bibliotekets renhållning och skydd;

6) att på tid, som av rektor på förslag av bibliotekarien bestämmes,
hålla biblioteket tillgängligt för lärare och elever;

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

545

7) att ombesörja utlåning och därvid föra nödiga anteckningar samt
tillse, att låntagare på lämpligt sätt göres ansvarig för erhållet boklån;
ävensom

8) att övervaka, att vid varje termins slut alla sedan föregående termins
utgång utlånta böcker återställas eller att, om någon önskar behålla
låntaget arbete utöver sagda tid, detsamma då uppvisas och lånet förnyas.

§ 117.

1. Vid varje seminarium antages, sedan rektor avgivit förslag, av
dess styrelse för högst fem år en seminarieläkare mot arvode, varom särskilt
är stadgat.

2. Vid val mellan olika läkare må, då lämpligheten i övrigt kan
anses lika, kvinnlig läkare äga företräde som läkare vid lärarinneseminarium.

§ 118.

1. Seminarieläkaren har att vid seminariet främja verksamheten för
lärjungarnas fysiska vård och uppfostran samt utöva tillsyn över hälsotillståndet
och sundhetsanordningarna vid läroanstalten. För sådant ändamål
tillkommer det honom:

1) att med avseende på elevers intagning verkställa den granskning
och undersökning samt avgiva sådant yttrande, som i § 34 mom. 1 sägs;

2) att vid början av varje termin underkasta samtliga elever i
seminariet noggrann undersökning rörande deras hälsotillstånd och kroppsbyggnad,
därvid även tändernas beskaffenhet, uppmärksammas, samt eu
gång under läsåret anställa särskild undersökning beträffande deras synoch
hörselförmåga ävensom att över dessa undersökningar föra noggranna
anteckningar, av vilka rektor äger taga del;

3) att på liknande sätt som i punkt 2 sägs undersöka barnen i seminariets
övningsskola och i förening med vederbörande avdelningsföreståndare
föra anteckningar enligt fastställt formulär över varje barns hälsotillstånd och
kroppsliga utveckling, vilka anteckningar böra vara för lärarna tillgängliga;

69 — 082815. Folkunderv.-kom. bet. I. Fulkskolesem. Band I.

Förslag till stadga.

f)4ti

4) att även eljes, därest av hälsoskäl någon lärjunge av rektor till
honom hänvisas, kostnadsfritt verkställa erforderlig undersökning och därom
avgiva intyg;

5) att kostnadsfritt vårda seminarieelev, som vid inträffande sjukdomsfall
rådfrågat1 honom, samt att, då sjukdomsfallet föranleder elevens
frånvaro från undervisningen, härom avgiva intyg;

6) att vid fall av smittosam sjukdom bland lärjungarna eller inom
deras närmaste omgivning eller inom lärares familj lämna rektor nödiga
råd och vidtaga lämpliga åtgärder för att hindra smittans spridande samt
kostnadsfritt meddela det i § 58 inom. 2 omförmälda intyget;

7) att tid efter annan och minst en gång i månaden besöka seminariet
för att gå lärare och lärjungar tillhanda med råd och anvisningar,
taga kännedom om verksamheten vid seminariet, särskilt kroppsövningarnas
bedrivande, och verkställa de undersökningar, som synas honom behövliga
för bedömandet av hälsoförhåilandena vid läroanstalten;

8) att minst eu gång i terminen besiktiga läroanstaltens lägenheter
ocli sådana dess inrättningar, som hava ett hygieniskt ändamål, ävensom
att, därest skäl till anmärkning i dessa avseenden förekommer, därom
göra skriftlig anmälan hos rektor;

9) att, innan förslag till arbetsordning för terminen förelägges kollegiet,
från hygienisk synpunkt granska detsamma;

10) att på kallelse av rektor deltaga i kollegiets sammanträden vid
behandling av sådana frågor, som i § 119 mom. 8 och 4 angivas;

11) att, där rektor efter samråd med vederbörande ämneskonferens
så prövar lämpligt, mot särskilt arvode enligt av Kungl. Maj:t faställda
grunder samt på tid och sätt, som rektor och läkaren gemensamt bestämma,
meddela eleverna undervisning i viktigare hygieniska frågor;

12) att biträda rektor vid upprättandet av de föreskrivna tabellariska
uppgifterna rörande elevernas deltagande i eller befrielse från gymnastikundervisningen
;

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

547

13) att för varje termin enligt fastställt formulär upprätta statistisk
redogörelse för de sjukdomsfall, som under terminen inträffat bland seminariets
elever, samt att senast en vecka efter varje läsårs slut till rektor
avgiva berättelse enligt därför stadgad plan; samt

14) att i övrigt i alla avseenden stödja seminariet i dess verksamhet
för lärjungarnas fysiska vård och uppfostran.

2. Finner seminarieläkaren elev vara i behov av befrielse från någon
del av undervisningen, skall han därom lämna meddelande åt rektor,
som med anledning därav beslutar. Angående de åtgärder i övrigt, som
seminarieläkaren finner behövliga, har han att göra framställning till rektor
eller vederbörande lärare eller, där han så anser lämpligt, till seminariets
lokalstyrelse.

5. Lärarkollegiet.

§ H9.

1. Ledamot av kollegiet är rektor och varje vid seminariet och
dess övningsskola tjänstgörande ordinarie lärare samt, under förutsättning
av full tjänstgöring, varje annan där anställd lärare.

2. Andra vid läroanstalten tjänstgörande lärare äga. rättighet och,
vid kallelse av rektor, skyldighet att i kollegiets överläggningar och beslut
deltaga vid behandling av frågor, som angå undervisning, ordning och
tukt. I fråga om andra ärenden må nämnda lärare kunna av rektor,
om han därtill finner skäl, kallas att i överläggningarna, men ej i besluten
deltaga.

3. Till kollegiesammanträde för behandling av förslag till arbetsordning
enligt § 122 mom. 1 samt av frågor, som röra lärjungarnas hälsotillstånd
och sundhetsförhållandena vid läroanstalten, skall även seminarieläkaren
kallas, och äger han därvid att i kollegiets överläggningar och beslut
deltaga.

548

Förslag till stadga.

4. Det kollegium, som sammanträder efter inträdesprövningens slut,
utgöres av rektor och de lärare, som förrättat prövningen, varjämte seminarieläkaren
kallas ätt deltaga i kollegiets överläggningar.

o o no no

5. Ej må lärare eller seminarieläkare, som blivit kallad till kollegiets
sammankomst, utan giltigt förfall utebliva därifrån.

§ 120.

Då viktigare ärenden skola förekomma i kollegiet, skall ordföranden
i seminariets lokalstyrelse genom rektor underrättas om kollegiets sammankomst.
Kommer han vid kollegiets sammanträde tillstädes, äge han
att, där han så vill, såsom ordförande leda förhandlingarna.

§ 121.

1. Sammanträden med kollegiet hållas på kallelse av rektor, när helst
han så prövar nödigt, eller, efter beslut av lokalstyrelsen, på kallelse av
dess ordförande.

2. Ledamot av kollegiet äger hos rektor framställa begäran om
kollegiets sammankallande för behandling av uppgivet ärende. Finner
rektor ej skäl att bifalla sådan begäran, meddele han, om så äskas, ofördröjligen
sitt beslut jämte skälen därtill skriftligen till lokalstyrelsen,
som i saken beslutar.

§ 122.

1. Inom de tre första veckorna av varje termin sammanträder kollegiet
för att höras angående av rektor uppgjort förslag till arbetsordning
för terminen samt för att överlägga om de med arbetsordningen och undervisningen
i samband stående frågor, som av omständigheterna föranledas.

2. Vid varje termins slut sammanträder kollegiet för att med ledning
av förslag från vederbörande klassföreståndare eller, där klasskonferens

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

Ö4''J

förekommer, från sådan konferens avgiva vitsord över elevernas uppförande
oeh flit samt fatta beslut angående av rektor uppgjort förslag till fördelning
av de stipendier, som av statsmedel utgå, vilket beslut underställes lokalstyrelsens
godkännande. Vid vårterminens slut skall kollegiet därjämte
besluta angående flyttning från lägre till högre klass. Vid detta sistnämnda
tillfälle bestämmas, i enlighet med § 76, vitsorden i uppförande
och flit för övningsskolans lärjungar.

3. Efter slutad inträdesprövning samt efter slutad folkskollärarexamen
sammanträder kollegiet för i §§ 34 och 64 angivna ändamål.

§ 123.

1. Omkring mitten av varje termin sammankallar rektor kollegiet
för att bereda lärarna tillfälle

att utbyta erfarenheter oeh åsikter om eleverna med avseende på
deras individuella läggning, uppförande, flit oeh framsteg i studier samt
deras övriga personliga förhållanden;

att i sammanhang härmed rådgöra om de särskilda elevernas behandling
oeh bedömande; ävensom

att med ledning av den utav rektor enligt § 107 mom. 4 anställda
undersökningen överlägga om fördelningen oeh omfattningen av elevernas
hemarbete samt, därest det därvid skulle visa sig, att detta arbete icke är
fördelat på ändamålsenligt sätt eller i något ämne ålägges lärjunge till
ett mått, som kan betaga honom nödig vila oeh förströelse eller hindra
förberedelse i andra ämnen, föreslå åtgärder till rättelse i detta avseende.

Enskildheter beträffande elevs personliga förhållanden tagas till protokoll,
endast i de särskilda fall, då kollegiet så beslutar.

2. Behandlingen av de i mom. 1 omnämnda ärendena må, i de fall
kollegiet så prövar lämpligt, för viss tid överflyttas på sådan klasskonferens,
som i § 130 omförmäles.

Förslag till stadga.

550

§ 124.

1. Vid fråga om avgivande av vitsordet Icke godkänt för uppförande
åt avgående elev eller om tilldelande av i § 47 mom. 3 omförmäld varning
eller ådömande av förvisningsstraff enligt § 49 vare kollegiet icke
domfört, såvida ej antingen två tredjedelar av kollegiets samtliga ledamöter
äro närvarande eller ock hälften, därest alla äro om beslutet ense.

2. För beslutmässighet i övriga ärenden fordras, att mera än
hälften av dem, som enligt bestämmelserna i § 119 skola i avgörandet
av de olika ärendena deltaga, är tillstädes.

§ 125.

1. Rektor före ordet vid kollegiets sammanträden, såvida icke
lokalstyrelsens ordförande är närvarande och önskar leda förhandlingarna.

2. Föredragande vid kollegiets sammanträden vare rektor, där han
icke i fråga om särskilt ärende därom anmodat annan ledamot av kollegiet.

3. Vid början av varje sammanträde utser kollegiet två av sina
medlemmar att justera det vid sammanträdet förda protokollet, och skall
protokollet senast en vecka efter sammanträdet föreligga justerat.

4. Omröstningen inom kollegiet vare öppen, där ej för särskilt
fall av någon ledamot annat yrkas. I händelse av lika röstetal äge ordföranden
avgörande röst.

6. Konferenser.

§ 126.

1. De lärare vid seminariet eller dess övningsskola, vilka undervisa
i samma ämne eller i ämnen, som äga närmare inbördes sammanhang,
skola på kallelse av rektor tid efter annan och särskilt inom de första
veckorna av varje termin sammanträda till ämneskonferens, och bör därvid

Rektor samt övriga lärare och tjänstemän.

551

tillses, att under loppet av varje läsår alla ämnen bliva föremål för behandling
på dylik konferens antingen vart för sig eller i samband med
annat ämne.

2. Ämneskonferens ledes av rektor eller den av de i konferensen
deltagande lärarna, som rektor därom anmodar. Protokollet föres av den
bland de i sammanträdet deltagande lärarna, som dessa därtill utse, samt
avlämnas inom två veckor till rektor.

§ 127.

1. Ämneskonferens i särskilt ämne tillkommer:

att med huvudsaklig ledning av den särskilt utfärdade undervisningsplanen
närmare bestämma lärokurser för varje klass eller avdelning
inom seminariet och dess övningsskola, uppgöra gemensam plan för ämnets
metodiska behandling på olika stadier samt överlägga om anordnandet i
övrigt av semmarieelevernns studier i ämnet, särskilt ifråga om lämpliga
uppgifter för deras enskilda arbeten;

att till rektor avgiva förslag om inköp av böcker och annan undervisningsmateriel!
samt att, då behov av ny lärobok föreligger, därom göra
framställning; ävensom

att i övrigt samråda om för ämnets behandling viktigare frågor samt
avgiva de yttranden, som kunna komma att infordras.

2. Därest vid ett seminarium all undervisning i ett ämne bestrides
av allenast en lärare, skall om denne lärare i tillämpliga delar gälla vad
om ämneskonferens är stadgat.

§ 128.

Konferens i ämnen, som äga närmare inbördes sammanhang, har
att rådgöra om sådan fördelning och metodisk behandling av lärokurserna
i dessa ämnen och sådan anordning av elevernas studier, att de särskilda
ämnena kunna bliva till stöd för varandra.

552

Förslag till stadga.

§ 129.

De lärare, som undervisa i seminariets övningsskola, samt de övriga
lärare, som hava ledningen av elevernas undervisningsövningar sig anförtrodd,
böra tid efter annan på kallelse av rektor och under ledning
av honom eller den bland lärarna, som han därom anmodar, sammanträda
för att rådgöra om nämnda övningars planläggning och lämpliga bedrivande.
Angående protokoll gälle vad därom i § 126 mom. 2 sägs.

§ 130.

1. I de fall kollegiet så prövat lämpligt, skola de i § 123 mom. 1
omnämnda ärendena behandlas av särskilda klasskonferemer, till vilka
rektor kallar de lärare vid seminariet och dess övningsskola, som undervisa
i samma seminarieklass, samt, där han så finner behövligt, även andra
vid läroanstalten tjänstgörande lärare. Om sådan konferens gälle i tillämpliga
delar vad i anförda moment angående kollegiets handläggning av
ifrågavarande ärenden är stadgat.

2. Där klasskonferens förekommer, åligger det densamma att avgiva
förslag till vitsord över elevernas uppförande och flit.

3. Vid klasskonferens vare rektor ordförande och vederbörande
klassföreståndare föredragande.

§ 131.

Konferenser för överläggning om lärjungarna i övningsskolans särskilda
avdelningar hållas på sätt i § 75 är stadgat.

§ 132.

1. Beslut, som fattats av konferens, kräva för sin giltighet rektors
godkännande.

2. Det åligger beträffande ämnes- och övningskonferens vederbörande
ordförande, i fråga om klasskonferens klassföreståndare samt i fråga om

Tillsättning av lärartjänster.

553

konferens rörande övningsskolans lärjungar vederbörande avdelningsföreståndare
att, i vad på dem kan ankomma, på lämpligt sätt ombesörja
verkställandet av de beslutade åtgärderna; och äge rektor övervaka sättet
för detta verkställande.

§ 133.

Ej må lärare, som blivit kallad till konferens, utan giltigt förfall därifrån
utebliva.

KAP. VI.

Tillsättning av lärartjänster.

1. Rektorstjänst.

§ 134.

För behörighet till rektorstjänst vid folkskoleseminarium fordras
att hava fullgjort villkoren för att kunna utnämnas till adjunkt vid
sådant seminarium.

§ 135.

1. Rektor förordnas av Kungl. Maj:t på viss tid, där Kungl. .Maj:t
icke vill genom utnämning tillsätta rektorstjänst.

2. Senast fem månader, innan rektorsförordnande löper till ända,
göre överstyrelsen underdånig anmälan därom, och äger överstyrelsen, om
den så anser lämpligt, föreslå förnyelse av förordnandet.

3. Därest icke Kungl. Maj:t finner skäl meddela förnyat förordnande,
ävensom eljest vid ledighet av rektorsbefattning kungöre överstyrelsen,
för det fall att stadgandet i § 161 icke anses böra tillämpas, ledigheten
genom annons i den tidning, vari officiella meddelanden införas,
med tillkännagivande, att den, som önskar komma i åtanke vid tjänstens

70—082S15 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band. 1.

554

Förslag till stadga.

tillsättande, bör senast, före klockan tolv å trettionde dagen, efter det
kungörelsen intagits i nämnda tidning, göra anmälan därom hos överstyrelsen
med bifogande av vederbörligen styrkt meritförteckning och övriga
handlingar, genom vilka, sökanden önskar ådagalägga sin behörighet och
lämplighet. Sedan anmälningstiden utgått och de inkomna anmälningshandlingarna
blivit prövade, skall överstyrelsen insända nämnda handlingar
till Kung]. Maj:t och därvid på anförda grunder förorda den
av de anmälda, vilken med hänsyn till insikter, erfarenhet och övriga
egenskaper, som företrädesvis erfordras hos styresmannen för ett seminarium,
finnes lämpligast, eller ock, där sådant förslag icke anses böra
givas, föreslå annan till tjänsten behörig och lämplig person.

§ 136.

Da till rektor vid folkskoleseminarium eller vid allmänt läroverk av
• Kungl. Maj:t förordnas lärare, som innehar ordinarie lärartjänst vid folkskoleseminarium,
skall denna tjänst i vanlig ordning tillsättas. Därvid
iakttages, att den, som till sistnämnda tjänst utnämnes, skall, när förre
innehavaren återtager utövningen av densamma, vara skyldig att träda i
tjänstgöring vid det seminarium, Kungl. Maj:t med avseende å förekommande
omständigheter finner skäligt bestämma; och bör förbehåll
därom intagas i den fullmakt, som för honom utfärdas.

2. Adjunktstjänst.

§ 137.

1. Då adjunktstjänst vid seminarium blivit ledig, skall lokalstyrelsen
ofördröjligen till överstyrelsen insända underrättelse därom jämte uppgift
å de kunskapsämnen, som varit med tjänsten förenade.

Tillsättning av lärartjänster.

oao

2. Efter hörande av de vid seminariet anställda ämneslärarna avgive
rektor till lokalstyrelsen förslag angående det ämne eller de ämnen,
vari den blivande läraren bör undervisa, varvid, om tjänsten anses böra
medföra undervisningsskyldighet företrädesvis i visst ämne, sådant bör angivas;
skolande av rektor jämväl lämnas eu översikt av det antal undervisningstimraar
inom samtliga ämnen, som bestridas av ordinarie ämneslärare
eller deras vikarier ävensom av extralärare eller timlärare, där
sådana finnas anställda, samt anföras det eller de särskilda skäl, varpå
förslaget grundar sig.

Vid avgivande av sådant förslag iakttages, att adjunktstjänst i
regeln bör omfatta två ämnen; och böra ämnena förenas väsentligen
med hänsyn till sin inbördes samhörighet, dock att nödigt avseende även
må fästas vid seminariets förhandenvarande behov av lärarkraft i visst
ämne, ävensom vid önskvärdheten av att varje å seminariets timplan
upptaget kunskapsämne kommer att ingå i någon utav seminariets
adjunktstjänster. Härvid må de i ämnet fysik och kemi ingående två
ämnesgrenarna kunna betraktas som skilda ämnen och delas på olika
tjänster.

3. Med bifogande av eget yttrande insänder lokalstyrelsen till
överstyrelsen det i inom. 2 omförmälda förslaget. Överstyrelsen bestämmer,
vilket eller vilka ämnen den lediga tjänsten skall omfatta, samt kungör,
för det fall att stadgandet i § 1G1 icke anses böra tillämpas, ledigheten
genom anslag i överstyrelsens lokal och genom den tidning, vari
officiella meddelanden införas. Därest tjänsten anses böra medföra undervisningsskyldighet
företrädesvis i visst ämne, skall sådant vid ledigtörklarandet
särskilt angivas.

4. Den, som till den sålunda ledigförklarade tjänsten vill itrågakomma,
har att senast före klockan tolv på trettionde dagen etter den
dag, då kungörelse blivit intagen i den tidning, vari officiella meddelanden
införas, till överstyrelsen ingiva sin till Kungl. Maj:t ställda ansök -

Förslag till stadga.

556

ning med därtill hörande handlingar. Skulle ansökningstiden utgå å helgdag,
utsättes fatalietiden till nästföljande söckendag.

§ 138.

Såsom allmänna villkor för sökandes behörighet till adjunktstjänst
gäl le, att han

1) vid den tid, da tjänsten är att tillträda, har uppnått tjugutre års
ålder; •

2) är fri från sjukdom och lyte, som gör den sökande för lärarkallet
olämplig;

3) är känd för gudsfruktan och goda seder samt, därest tjänsten
omfattar ämnet kristendomskunskap, bekänner den rena evangeliska läran;

4) utmärker sig för det allvar och den stadga i karaktären samt
den foglighet i lynnet, som ungdomens ledning kräver;

5) besitter förmåga att lätt och tydligt meddela undervisning;

6) äger grundlig insikt i de ämnen, som till den sökta, tjänsten

höra;

7) under minst två läsår med nit och skicklighet har antingen

a) vid folkskoleseminarium, teknisk elementarskola, Kungl. sjökrigsskolan,
statsunderstödd folkhögskola eller vid allmänt läroverk eller annan
under inseende av överstyrelsen för rikets allmänna läroverk ställd läroanstalt
bestritt tjänstgöring till den omfattning, som enligt § 94 i denna
stadga åligger adjunkt vid seminarium, eller

b) såsom docent vid universitet bestritt sådan tjänstgöring, som berättigar
till lönetursberäkning vid allmänt läroverk, eller ock

c) efter avlagd folkskollärarexamen eller genomgånget vederbörligt
provår tjänstgjort på eget ansvar och med full tjänstgöring vid folkskola;

kunnande härvid tjänstgöring av ett slag sammanräknas med tjänstgöring
av annat eller andra.

Tillsättning av lärartjänster. i»57

§ 139.

Behörig till adjunktstjänst är beträffande den teoretiska utbildningen,

1) då tjänsten omfattar ämnet kristendomskunskap:

den, som antingen avlagt teologie licentiatexamen eller ock avlagt
teologie kandidatexamen med vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver
i gamla och nya testamentets exegetik samt i ettdera av ämnena
dogmatik och kyrkohistoria och som därjämte avlagt filosofisk ämbetsexamen
eller undergått sådan särskild prövning, som omförmäles i §
27 av nådiga stadgan angående filosofiska examina den 1 november 1907,
samt, för det fall att tjänsten jämte kristendomskunskap omfattar även
annat ämne, i nämnda examen eller prövning erhållit vitsordet Med beröm
godkänd eller därutöver i det eller de examensämnen, som motsvara
det andra i tjänsten ingående ämnet;

2) då tjänsten icke omfattar ämnet kristendomskunskap:

a) den, som avlagt filosofisk ämbetsexamen och därvid i intet av de
examensämnen, som motsvara det eller de ämnen, i vilka tjänsten kungjorts
ledig, erhållit lägre vitsord än Med beröm godkänd men i ett av
nämnda examensämnen vitsordet Berömlig; kunnande sistnämnda vitsord
ersättas av vitsord i filosofie licentiatexamen i samma ämne eller i ett
detta närstående inom samma sektion;

b) den, som avlagt avgångsexamen från Högre lärarinneseminariet
i Stockholm och efter genomgående av dess valfria fortsättningskurs i
intet av de examensämnen, som motsvara det eller de ämnen, vari tjänsten
kungjorts ledig, erhållit lägre vitsord än Med beröm godkänd men i ett
av nämnda examensämnen vitsordet Berömlig.

§ 140.

Behörig till adjunktstjänst är beträffande den praktiska utbildningen
för lärarkallet

1) den, som genomgått stadgad provårskurs i de ämnen, i vilka
tjänsten kungjorts ledig, och i betyg över samma kurs såsom allmänt vits -

558

Förslag till stadga.

ord för undervisningsskicklighet erhållit vitsordet Med beröm godkänd eller
därutöver samt enligt samma betyg visat Mycket god eller Utmärkt fallenhet
för lärarkallet; dock att behörighet till lärartjänst, som kungjorts
ledig i två eller tre ämnen, jämväl må tillkomma sökande, ändock han
saknar provårsbetvg i ett av dessa ämnen, därest han i detta ämne antingen
genomgått sådant undervisningsprov, varom närmare bestämmelser
meddelas i särskilda kungl. kungörelser angående undervisningsprov för
ämneslärare vid folkskoleseminarier och allmänna läroverk, och därvid i
ämnet erhållit vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver, eller ock
under minst två lästerminer meddelat undervisning vid någon av de i §
138 punkt 7 omförmälda läroanstalter och därvid ådagalagt sådan skicklighet
i det ifrågavarande ämnet, som bedömts med minst vitsordet Med
beröm godkänd eller däremot svarande vitsord; samt

2) den, som i betyg över avlagd avgångsexamen från Högre lärarinneseminariet
i Stockholm erhållit vitsordet Med beröm godkänd eller därutöver
i undervisningsskicklighet.

§ 141.

Behörig till adjunktstjänst är beträffande den föregående tjänstgöringen O

£8

den, som i vederbörligt tjänstgöringsbetyg från någon av de läroanstalter,
som nämnas i § 138 punkt 7, och avseende de senaste två åren
av hans föregående tjänstgöring erhållit för sin verksamhet som lärare i
varje hänseende minst vitsordet Med beröm godkänd eller däremot svarande
vitsord.

§ 142.

Genom stadgandena i §§ 138—141 sker ingen ändring i den
behörighet till adjunktsbefattning vid folkskoleseminarium, som eidigt
hittills gällande bestämmelser av någon redan förvärvats eller inom utgången
av år 19 kan komma att, för så vitt det gäller avlagda examina,
förvärvas.

Tillsättning av lärartjänster. 5n9

§ 143.

Beträffande provårskurs och rätt för lärare att efter anmälan hos
vederbörande myndighet avlägga undervisningsprov efter genomgånget
provår gälle vad därom är stadgat.

§ 144.

Sökande till adjunktstjänst skall vid ansökningen foga:

1) behörigen styrkt meritförteckning, innehållande uppgift om
ålder, föregående befattningar, utgivna arbeten, av offentliga myndigheter
undfångna betyg samt andra omständigheter, vilka sökanden vill åberopa
såsom bcfordringsskäl;

2) i huvudskrift eller behörigen styrkt avskrift:

a) prästbetyg om sökandens ålder;

b) läkarbetyg angående frihet från sjukdom och lyte, som i § 138
punkt 2 sägs;

c) betyg över vederbörliga examina i enlighet med föreskrifterna
i § 139;

d) vitsord över praktisk utbildning för lärarkallet jämlikt § 140;

e) betyg över sådan tjänstgöring, som i § 138 punkt 7 är föreskriven,
samt över senare fullgjord tjänstgöring vid läroanstalter av i
samma punkt angivna slag; ävensom, därest sagda betyg icke avser de
senaste sex månaderna före ansökningstidens utgång,

f) annat vederbörligt, sistnämnda tid avseende intyg över verksamhet
och vandel.

§ 145.

1. Skulle vid ansökningstidens slut endast en behörig sökande hava
anmält sig till ledig adjunktsbefattning, må överstyi''elsen, om den så
finner nödigt, för andra gången förklara tjänsten ledig till ansökning.

2. Skulle vid ansökningstidens slut ingen behörig sökande hava
anmält sig, skall vederbörande lokalstyrelse sättas i tillfälle att, därest den

500

Förslag till stadga.

så finner lämpligt, hos överstyrelsen till utnämning föreslå viss person,
soin på grund av föregående verksamhet och ådagalagda egenskaper anses
vara lämplig och skicklig till den ifrågavarande lärarbefattningen, även
om han icke fullgjort alla för behörighet till tjänsten i § 138 punkt 7
samt §§ 139—141 föreskrivna villkor. På överstyrelsens prövning må
bero, huruvida den sålunda föreslagne eller annan person skall hos Kungl.
Maj:t till utnämning förordas eller tjänsten ånyo ledigförklaras. I sistnämnda
fall skall tjänsten ofördröjligen kungöras till ansökan ledig. Vid
sådant förslag om viss persons utnämning bör fogas ett av honom undertecknat
intyg, att han är villig att emottaga tjänsten.

§ 146.

Sedan ansökningstiden gått till ända, åligger det överstyrelsen,
därest den icke i det fall, som i § 145 sägs, ånyo förklarat tjänsten till
ansökning ledig, att, efter prövning av ansökningshandlingarna och efter
det vederbörande lokalstyrelse satts i tillfälle att inom utsatt tid däröver
avgiva yttrande, till Kungl. Maj:t insända desamma jämte underdånigt
förslag å den sökande, som på anförda grunder anses till den lediga
tjänsten böra komma i åtanke. Sådant förslag skall tillkännagivas genom
anslag i överstyrelsens lokal samt genom den tidning, vari officiella meddelanden
införas.

§ 147.

1. Vid avgivande av sådant förslag, som i § 146 omförmäles,
skall i första hand tillses, att de allmänna villkor, som innehållas i § 138,
äro uppfyllda, och skola därjämte såsom befordringsgrunder i följande
ordning gälla:

1) skicklighet och nit i ungdomens undervisning och handledning;

2) lärdoinsförtjänster, särskilt i de ämnen, som höra till den ifrågavarande
tjänsten, samt i pedagogik, skolande därvid i filosofisk ämbetsexainen
erhållet vitsord tillmätas högre värde än motsvarande vitsord,
erhållet vid Högre lärarinneseminarium; samt

Tillsättning av lärartjänster.

5(51

3) längden av föregående väl vitsordad tjänstgöring vid i § 138
punkt 7 omförinälda läroanstalter.

Härvid raå en mindre underlägsenhet enli"t eu föregående befordringsgrund
kunna uppvägas av ett större företräde enligt eu senare,
varjämte avlagd folkskollärarexamen bör räknas såsom merit.

2. Då ordinarie lärare vid folkskoleseminarium eller allmänt läroverk
söker adjunktstjänst vid folkskoleseminarium oeh därvid bär att
räkna sig till godo en längre tjänstetid, bör vid tillsättningen skälig hänsyn
även tagas till behovet av yngre och friskare krafter för tjänstens bestridande.

3. Vid tillsättning av för kvinnlig innehavare avsedd adjunktstjänst
må, där så prövas behövligt, hänsyn kunna tagas till sökandes lämplighet
såsom biträdande föreståndarinna.

§ 148.

1. Över det i § 146 omförmälda förslaget må sökande kunna
anföra underdåniga besvär, vilka skola till ecklesiastikdepartementet ingivas
före klockan tolv å trettionde dagen efter det förslaget blivit kungjort i
den tidning, vari officiella meddelanden införas.

§ 149.

Till biträdande föreståndarinna vid seminarium, där sådan enligt
föreskriften i § 86 mom. 1 skall finnas, förordnas av överstyrelsen för
viss tid en bland de ordinarie kvinnliga adjunkterna vid seminariet.

51. övningslärartjänst.

§ 150.

1. Då lärartjänst i övningsämne blivit ledig, göre lokalstyrelsen
därom anmälan hos överstyrelsen, varefter denna, för det fall att stadgandet
i § 161 icke anses böra tillämpas, ledigförklarar tjänsten.

71—082815 Folkunder o.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

Ö62

Förslag till stadga.

2. Den, som till ledigförklarad övningslärartjänst vill ifrågakomma,
har att senast före klockan tolv på trettionde dagen efter den dag, då
kungörelsen blivit intagen i den tidning, vari officiella meddelanden införas,
till överstyrelsen ingiva sin ansökan med därtill hörande handlingar. Skulle
ansökningstiden utgå å helgdag, utsattes fatalietiden till näst-följande
söckendag.

§ 151.

1. Utöver vad som angående sökande till äinneslärartjänst i
§138 punkterna 1—6 stadgas, fordras för behörighet till lärarbefattning i
övningsämne, dels i allmänhet

att hava genom betyg över avlagd examen eller annat intyg styrkt
sig äga en allmänbildning, minst svarande mot i realskolan meddelade
kunskaper, dock att denna fordran icke må anses oeftergivlig beträffande
lärare, vars undervisningsskyldighet omfattar allenast den praktiska delen
av ämnet trädgårdsskötsel; samt

att under minst två läsår med nit och skicklighet hava tjänstgjort
som lärare vid någon under offentlig kontroll stående läroanstalt;

dels ock särskilt

a) beträffande lärarbefattning i teckning:

att hava nöjaktigt genomgått den vid Tekniska skolan i Stockholm
anordnade högre undervisningskursen för teckningslärare; samt

att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,
som därom framdeles varda meddelade;

b) beträffande lärarbefattning i musik:

att vid Kungl. musikkonservatorium hava avlagt musiklärarexamen
och organistexamen; börande vid jämförelse mellan flera sökande avseende
även fästas å intyg från nämnda konservatorium om kunskap i flolspelning;
samt

att hava nöjaktigt genomgått provkurs i enlighet med föreskrifter,
som därom framdeles varda meddelade;

Tillsättning av lärartjänster.

öt>:>

c) beträffande lllrarbefattning i gymnastik med lek och idrott:

att hava genomgått fullständig gymnastiklärarkurs vid Gymnastiska
centralinstitutet;

d) beträffande lärarbefattning i trädgårdsskötsel:

att förmedelst genomgången utbildningskurs i ämnet eller annorledes
hava förvärvat god kunskap och erfarenhet i vad till trädgårds anläggning
och vård hörer samt erforderlig undervisningsskicklighet;

e) beträffande lärarbefattning i slöjd:

att förmedelst genomgången utbildningskurs i ämnet eller annorledes
hava förvärvat god färdighet och undervisningsskicklighet i de slöjdarter,
vari vid seminariet meddelas undervisning;

f) beträffande lärarinnebefattning i hushållsgöromål:

att hava genomgått fullständig kurs vid någon av staten understödd

O o C O

anstalt för utbildning av lärarinnor i hushållsgöromål; samt

g) beträffande lärarinnebefattning i husligt arbete:

att såväl i kvinnlig slöjd som i hushållsgöromål hava genomgått
fullständig kurs vid av staten understödd anstalt för utbildning av lärarinnor
i nämnda ämnen.

2. Genom dessa stadganden sker ingen ändring i den behörighet
till lärarbefattning i övningsämne, som enligt hittills gällande bestämmelser
någon redan tillkommer eller som enligt samma bestämmelser kan
före utgången av år 19 förvärvas.

§ 152.

Sökande till övningslärarbefattning skall vid ansökningen foga:

1) behörigen styrkt meritförteckning, innehållande uppgift om ålder,
föregående befattningar, av offentliga myndigheter undfårigna betyg samt
andra omständigheter, vilka sökanden vill åberopa såsom befordringsskäl;

2) i huvudskrift eller behörigen styrkt avskrift:

a) prästbetyg om sökandens ålder;

Förslag till stadga.

564

b) läkarbetyg angående frihet från sjukdom och lyte, som i § 138
punkt 2 sägs;

c) betyg över i § 151 nämnda insikter samt, därest icke sökanden
vill genom provs avläggande styrka sin undervisningsskicklighet, betyg över
sådan skicklighet;

(I) betyg över sådan tjänstgöring, som i § 151 mom. 1 är föreskriven,
ävensom över senare fullgjord tjänstgöring vid läroanstalter av
i samma inom. angivna slag; samt, därest sökanden icke under de senaste
sex månaderna före ansökningstidens utgång varit i tjänst anställd,

e) annat vederbörligt, nämnda tid avseende intyg över verksamhet
och vandel.

§ 153.

Skulle vid ansökningstidens slut endast eu eller ock ingen behörig
sökande hava anmält sig till ledigförklarad övningslärartjänst, äge överstyrelsen
att förfara i enlighet med vad i § 145 rörande adjunktstjänst
är stadgat.

§ 154.

1. Sedan ansökningstiden gått till ända, har överstyrelsen att taga
de sökandes behörighet under omprövning samt att översända de såsom
behöriga befunna sökandenas ansökningshandlingar till seminariets lokalstyrelse.

2. Finner lokalstyrelsen så behövligt, äger den anmoda de sökande
eller en eller flera av dem att avlägga undervisningsprov. Samtliga undervisningsprov
anordnas och bedömas av eu särskild nämnd, bestående av
tre personer. 1 denna nämnd vare seminariets rektor självskriven ledamot
och ordförande. De övriga två ledamöterna i nämnden utses av lokalstyrelsen
och böra utgöras av sakkunniga personer. Ett dygn före provet
skall vederbörande sökande hos rektor erhålla meddelande om de uppgifter,
som för provet blivit bestämda. Över prov avgivas vitsord, vilka delgivas
lokalstyrelsen och införas i dess protokollsbok. Efter utgången av

Tillsättning av lärartjänster.

565

den tid, som för provs avläggande blivit bestämd, eller eljest så snart ske
kan, skall lokalstyrelsen till överstyrelsen insända ansökningshandlingarna
jämte redogörelse för de avlagda proven, där sådana förekommit, och därvid
förorda den sökande, som på anförda grunder anses främst böra komma
i åtanke till den lediga tjänsten.

3. överstyrelsen har att efter prövning av de sökandes förtjänster
tillsätta befattningen. Därvid gälle i tillämpliga delar vad i § 147 angående
befordringsgrunder är stadgat.

Underlåtenhet att fullgöra undervisningsprov utgör icke hinder för
sökande att vid tjänstens tillsättande komma i åtanke.

4. över tillsättningen, som kungöres genom anslag i överstyrelsens
lokal och genom den tidning, vari officiella meddelanden införas, må sökande
i den ordning, som i § 148 sägs, kunna anföra underdåniga besvär; skolande
av klaganden anmälan om de underdåniga besvären göras hos överstyrelsen
före besvärstidens utgång.

5. Fullmakt å övningslärarbefattning må icke utfärdas, förrän tillsättningen
vunnit laga kraft, men skall förses med datum för den dag,
då tillsättningen skett; dock att, om Kungl. Maj:t i anledning av underdåniga
besvär finner annan sökande än den av överstyrelsen tillsatta
böra erhålla tjänsten, fullmakten dateras för den dag, då Kungl. Maj:t
prövat besvären.

4. Lärartjänst vid övningsskola.

§ 155.

1. Då lärartjänst vid övningsskola blivit ledig, göre lokalstyrelsen
därom anmälan hos överstyrelsen, varefter denna, för det fall att stadgandet
i § 161 icke anses böra tillämpas, ledigförldarar tjänsten.

2. Den, som till ledigförklarad lärartjänst vid övningsskola vill
ifrågakomma, har att senast före klockan tolv på fyrtiofemte dagen efter
den dag, då kungörelsen blivit intagen i den tidning, vari officiella med -

Förslag till stadga.

566

delanden införas, till överstyrelsen ingiva sin ansökan med därtill hörande
handlingar. Skulle ansökningstiden utgå a helgdag, utsättes fatalietiden
till nästföljande söckendag.

§ 156.

Sökande till lärartjänst vid övningsskola skall

1) vid den tid, da tjänsten är att tillträda, hava uppnått tjugutre
års ålder;

2) vara fri från sjukdom och lyte, som gör den sökande för lärarkallet
olämplig;

3) vara behörig för anställning som lärare vid sådan folkskola, som
i § 1 av gällande folkskolestadga sägs; samt

4) hava efter avlagd folkskollärarexamen under minst två år med
goda vitsord tjänstgjort som lärare på eget ansvar och med full tjänstgöring
i folkskola.

§ 157.

Sökande till lärartjänst vid övningsskola skall vid ansökningen foga:

1) behörigen styrkt meritförteckning, innehållande uppgift om ålder,
föregående befattningar och av offentliga myndigheter undfångna betyg
samt om andra omständigheter, vilka sökanden vill åberopa såsom beford
ringsskäl;

2) i huvudskrift eller behörigen styrkt avskrift:

a) prästbetyg om sökandens ålder;

b) läkarintyg angående frihet från sjukdom och lyte, som i § 156
punkt 2 sägs;

c) betyg över vunnen behörighet enligt föreskrifterna i § 156; samt

d) av vederbörande myndighet utfärdat betyg över föregående tjänstgöring;
ävensom, därest sökanden icke inom de senaste sex månaderna före
ansökningstidens utgång varit i tjänst anställd,

e) annat vederbörligt, nämnda tid avseende intyg över verksamhet
och vandel.

Tillsättning av lärartjänster.

587

§ 158.

1. Sedan ansökningstiden gatt till ända, hav överstyrelsen att taga de
sökandes behörighet under omprövning samt att översända de såsom behöriga
befunna sökandenas ansökningshandlingar till seminariets lokalstyrelse.

2. Finner lokalstyrelsen så behövligt, äger den anmoda de sökande
eller en eller flera av dem att avlägga undervisningsprov. Samtliga undervisningsprov
anordnas och bedömas av eu särskild nämnd, bestående av tre personer.
I denna nämnd vare seminariets rektor självskriven ledamot och ordförande.
De övriga två ledamöterna i nämnden utses av lokalstyrelsen och
böra utgöras av sakkunniga personer. Ett dygn före provet skall vederbörande
sökande hos rektor erhålla meddelande om de uppgifter, som för
provet blivit bestämda. Över prov avgivas vitsord, vilka delgivas lokalstyrelsen
och införas i dess protokollsbok.

Efter utgången av den tid, som för provs avläggande blivit bestämd,
eller eljest så snart ske kan, skall lokalstyrelsen till överstyrelsen insända
ansökningshandlingarna jämte redogörelse för de avlagda proven, där sådana
förekommit, och därvid förorda den sökande, som på anförda grunder anses
främst böra komma i åtanke till den lediga tjänsten.

3. överstyrelsen har att efter prövning av de sökandes förtjänster
tillsätta befattningen.

4. Över tillsättningen, som kungöres genom anslag i överstyrelsens
lokal och genom den tidning, vari officiella meddelanden införas, må sökande
i den ordning som i § 148 sägs, kunna anföra underdåniga besvär;
skolande av klaganden anmälan om de underdåniga besvären göras hos
överstyrelsen före besvärstidens utgång.

5. Fullmakt å lärartjänst vid övningsskola må icke utfärdas, förr
än tillsättningen vunnit laga kraft, men skall förses med datum för den
dag, då tillsättningen skett; dock att, om Kung]. Maj:t i anledning av
underdåniga besvär finner annan sökande än den av överstyrelsen
tillsatta böra erhålla tjänsten, fullmakten dateras för den dag, då Kungl.
Maj:t prövat besvären.

568

Förslag till stadga.

§ 159.

1. Vid tillsättning av lärartjänst vid övningsskola gäl le såsom befordringsgrunder
i följande ordning:

1) undervisningsskicklighet, nit samt förmåga att upprätthålla ordning
i skolan och att i övrigt leda barnens uppfostran ävensom lämplighet
för de särskilda uppgifter, som äro förenade med lärarbefattning vid
övningsskola;

2) väl vitsordade kunskaper och färdigheter, särskilt i de ämnen,
som ingå i folkskollärarexamen; samt

3) längden av föregående, väl vitsordad tjänstgöring i övningsskola
vid folkskoleseminarium, i småskoleseminarium, i övningsskola vid sådant
seminarium eller i folkskola.

Härvid må en mindre underlägsenhet enligt en föregående befordringsgrund
kunna uppvägas av ett större företräde enligt eu senare.

Underlåtenhet att fullgöra undervisningsprov utgör icke hinder för
sökande att vid tjänstens tillsättande komma i åtanke.

2. Då ordinarie lärare vid folkskola eller övningsskola söker befattning
vid övningsskola och därvid har att räkna sig till godo en längre
tjänstetid, bör vid tillsättningen skälig hänsyn även tagas till behovet av
yngre och friskare krafter för tjänstens bestridande.

§ 160.

Skulle vid ansökningstidens utgång endast eu eller ock ingen behörig
sökande hava anmält sig till ledigförklarad lärartjänst vid övningsskola,
äger överstyrelsen att förfara i enlighet med vad i § 145 rörande
adjunktstjänst är stadgat.

5. Tillsättning i visst fall av ordinarie lärartjänst genom kallelse.

§ 161.

Skulle i visst fall utsikt finnas att till ledig lärartjänst vid seminarium
vinna person, som med hänsyn till läroanstaltens art och uppgift

Lärares avgång ur tjänsten.

569

samt den lediga tjänstens beskaffenhet synes i särskild grad lämplig, må
överstyrelsen, oavsett om förslag därom av vederbörande lokalstyrelse
väckts eller ej, kunna, utan tjänstens ledigförklarande och utan hinder av övriga
i §§ 134—160 givna föreskrifter, i fråga om rektors- och adjunktstjänst
hos Kungl. Maj:t till tjänstens erhållande föreslå sådan person och i fråga
om övningslärartjänst och lärartjänst vid övningsskola kalla den ifrågasatta
personen till innehavare av tjänsten. Sådan åtgärd må dock icke av överstyrelsen
vidtagas, innan vederbörande lokalstyrelse satts i tillfälle att däröver
yttra sig.

(5. Extra och vikarierande lärare.

§ 162.

Extra ordinarie lärare, vilka, anställas för full tjänstgöring under
minst en hel termin, förordnas på rektors förslag av överstyrelsen; övriga
extra ordinarie lärare förordnas, likaledes på rektors förslag, av lokalstyrelsen
att tills vidare tjänstgöra, skolande lokalstyrelsen om sådant förordnande
omedelbart lämna överstyrelsen meddelande. Och få över sådan
åtgärd besvär ej anföras.

KAP. VII.

Lärares avgång ur tjänsten.

§ 163.

1. Avsked meddelas för rektorer och adjunkter av Kungl. Maj:t,
för övningslärare av överstyrelsen.

2. Angående avsked och pension för rektorer, adjunkter och övningslärare
gäller i övrigt vad i sådant avseende är stadgat rörande civila
tjänstinnehavare i allmänhet, med iakttagande därav

att underdånig ansökning om pension skall inom två månader före
uppnåendet av den levnadsålder, då skyldighet att avgå från tjänsten inträ 72—0828

15 Folkunderv.-kom. bet. I. FolkskoJ e.s em. Band 1.

570

Förslag till stadga.

der, genom lokalstyrelsen ingivas till överstyrelsen, som det, åligger att
jämte (>get yttrande insända ansökningen till Kungl. Maj:t; samt

att ansökning om tillstånd att efter uppnådd pensionsålder kvarstå
i tjänst skall, åtföljd av samtliga för ansökning om pension erforderliga
handlingar samt intyg av seminariets lokalstyrelse och av läkare därom,
att sökanden anses fortfarande kunna i tjänsten på ett tillfredsställande
sätt gagna det allmänna, ingivas till överstyrelsen, som det åligger att
efter ärendets beskaffenhet däri besluta eller med eget yttrande insända
ansökningen till Kungl. Maj:t.

3. Lärare vid övningsskola, som önskar att med hel eller avkortad
pension avgå från sin tjänst, skall därom genom lokalstyrelsen ingiva anmälan
till överstyrelsen och därvid bifoga i huvudskrift eller bestyrkt avskrift
aldersbevis samt betyg över avlagd föreskriven examen ävensom fullständig,
med behöriga bilagor och påskrift av seminariets rektor styrkt tjänstförteckning,
upptagande såväl hans tjänstetid i egenskap av ordinarie och
extra ordinarie lärare vid folkskola, högre folkskola eller övningsskola som
även de tider, han tilläventyrs på grund av tjänstledighet eller av annan anledning
icke bestritt skollärartjänst; åliggande det överstyrelsen att efter
granskning av handlingarna översända desamma tillika med eget utlåtande till
folkskollärarnas pensionsinrättnings direktion med begäran om dess beslut i
fråga om sökandens pensionsrätt samt att, ifall sökanden förklaras till pension
berättigad och hinder för bifall till ansökningen i övrigt ej möter, meddela
sökanden avsked med pension och därom underrätta direktionen.

§ 164.

önskar rektor eller adjunkt avgå från tjänsten i annan ordning,
än i § 163 mom. 2 sägs, ingive till överstyrelsen sin till Kungl. Maj:t ställda
ansökning om avsked. Annan lärare vid seminarium eller dess övnings O skola,

vilken önskar avgå från sin tjänst i annan ordning, än i mom. 2
och 3 av sagda § sägs, anhålle därom hos överstyrelsen.

Stipendier*

571

kap. vin.

Stipendier.

§ 165.

Senast före utgången av mars och oktober månader varje år bör
seminariets lokalstyrelse med bifogande av erforderliga uppgifter hos överstyrelse])
göra framställning angående behovet av stipendieinedel för terminen.
Därjämte bör uppgift lämnas å det belopp, som av förut anvisade
stipendieinedel möjligen kan finnas att tillgå.

§ 166.

Vid varje termins slut skall rektor med biträde av klassföreståndarna
upprätta förslag till fördelning av de medel, som av Kungl. Maj:t
anvisats till stipendier; och skall detta förslag underställas kollegiets prövning
å det sammanträde vid terminens slut, som omförmäles i § 122
mom. 2. Den av kollegiet beslutade fördelningen av stipendierna skall,
innan utdelning sker, vara granskad och godkänd av seminariets lokalstyrelse.

§ 167.

Vid fördelning av stipendierna iakttages:

a) att stipendium tilldelas endast behövande elever, vilka äro väl
vitsordade för uppförande och flit;

b) att fördelningen bland dessa elever sker i mån av deras större
eller mindre behov;

c) att elev icke må åtnjuta stipendium för den tid, han utöver två
terminer kvarstår i samma klass, därest icke sjukdom eller annan giltig

572

Förslag till stadga.

omständighet varit anledning härtill, och att han i intet fall må vid
seminarium uppbära stipendium under mer än tio terminer.

§ 168.

Angående stipendier åt seminarieelever, som kunna tala finska eller
lapska, är särskilt stadgat.

KAP. IX.

Seminariernas ekonomiska förvaltning.

§ 169.

1. Seminariets byggnader och trädgårdsanläggningar ävensom inventarier,
bokförråd och samlingar vare under rektors närmaste vård
och tillsyn.

2. Rörande överintendentsämbetets befattning med seminariernas
byggnader är särskilt stadgat.

§ 170.

Oförutsedda mindre reparationer, som ej utan olägenhet kunna uppskjutas,
må rektor utan anlitande av överintendentsämbetet kunna låta för
seminariets räkning verkställa, med skyldighet för rektor att o fördröj ligen
anmäla sådan åtgärd hos överintendentsämbetet; ägande rektor att i mån
av behov rekvirera de sålunda erforderliga medlen hos Kung]. Maj:ts befallningshavande
i länet.

§ 171.

1. De anslag, som årligen utgå till undervisningsmateriell, till ved
och ljus in. in. samt till övningsskolans och seminariets bokförråd, ävensom
andra seminariet tilldelade anslag av allmänna medel förvaltas av rektor.

2. Gåvomedel skola noggrant användas efter givarens föreskrift och
förvaltas av rektor, där ej annorlunda är bestämt.

Seminariernas styrelse och tillsyn.

573

§ 172.

Angående sättet för uppgörande av seminariernas räkenskaper samt
den offentliga kontrollen av desamma gälle vad därom är stadgat.

KAP. X.

Seminariernas styrelse och tillsyn.

1. Överstyrelsen.

§ 173.

överinseendet över seminarierna tillkommer den av Kungl. Maj:t
förordnade överstyrelsen.

§ 174.

Till överstyrelsens handläggning höra, i den omfattning som i den
för överstyrelsen utfärdade instruktionen, denna stadga samt särskilda av
Kungl. Maj:t meddelade föreskrifter sägs, ärenden angående:

1) undervisning och ordning ävensom undervisningslokaler och sundhetsförhållanden; 2)

särskild utbildning av lärare för seminarierna;

3) tillsättning och förordnande av rektorer och lärare ävensom tjänstledighet
och avsked för desamma in. in.;

4) fel eller försummelse i tjänsten av rektorer eller lärare;

5) uppflyttning i högre lönegrad av i föregående punkt nämnda
tjänstinnehavare;

6) behovet av lärarkrafter; samt

7) fördelning af vissa till séminarieundervisningen beviljade anslag.

§ 175.

1. överstyrelsen åligger att utöva inspektion över seminarierna och
deras övningsskolor, och avser denna att åvägabringa eu noggrann känne -

574

Förslag till stadga.

dom om seminariernas tillstånd och behov samt övervaka, att <rällande
författningar vid dem efterlevas.

2. Vid besök i seminarium äger den inspektionsförrilttande fritt och
obehindrat tillträde till seminariet i dess helhet och till alla dess handlingar
ävensom rätt att av rektor, lärare och övriga tjänstemän erhålla
alla de upplysningar, som kunna främja syftet med inspektionen.

3. 1 anledning av de under inspektionen gjorda iakttagelser äger
den inspektionsförrättande att dels göra muntliga erinringar till rektor och
vederbörande lärare eller lärarinna, dels ock, där han så finner lämpligt,
tillställa rektor en skriftlig promemoria. Den inspektionsförrättande må
även, när han anser det ändamålsenligt, genom rektor sammankalla seminariets
samtliga lärare och övriga tjänstemän eller vissa av dem för att
med dem överlägga eller meddela dem de anvisningar och råd, till vilka
han finner sig befogad, samt därvid såsom ordförande leda förhandlingarna.

§ 176.

Överstyrelsen har att i enlighet med därom av Kungl. Maj:t meddelade
föreskrifter vidtaga åtgärder för anordningen av provårskurser vid seminarier
ävensom andra för utbildningen av seminarielärare erforderliga kurser.

§ 177.

För rektor, som det åstundar, har överstyrelsen att utfärda tjänstgöringsbetyg,
i huvudsaklig överensstämmelse med vad om sådant betyg
för lärare vid seminarium är stadgat.

§ 178.

1. Finner överstyrelsen på grund av egna iakttagelser eller efter
därom hos överstyrelsen av vederbörande myndighet gjord anmälan, giltig
anledning till anmärkning mot rektor eller lärare i fråga om fel eller försummelse
i tjänsten eller beträffande nämnda befattningshavares vandel,

Seminariernas styrelse och tillsyn.

575

åligger överstyrelsen, alltefter felets beskaffenhet, att antingen omedelbart
tilldela den felande föreställning och varning eller ock anmäla det anmärkta
felet till laga åtal inför vederbörlig domstol.

2. Framkomma under behandling av mål, som i mom. 1 avses, sådana
omständigheter, att det befinnes olämpligt, att den anmälde eller
åtalade fortfarande tjänstgör, äger överstyrelsen att, tills vidare och intill
dess i målet blivit slutligen dömt eller domstol annorlunda förordnat, avstänga
honom från tjänstens utövning, och kommer under tiden med hans
avlöning att förfaras, på sätt därom i varje särskilt fall, efter anmälan av
överstyrelsen, bestämmes av Kungl. Maj:t.

§ 179.

I övrigt tillkommer det överstyrelsen att i enlighet med dess instruktion
och andra gällande föreskrifter antingen omedelbart vidtaga eller
hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som kunna finnas erforderliga, för
att seminarierna skola motsvara sitt ändamål.

2. Lokalstyrelse.

§ 180.

Varje seminarium skall stå under inseende av eu lokalstyrelse, bestående
av fem ledamöter, nämligen

en av Kungl. Maj:t utsedd person,
en av vederbörande konsistorium utsedd prästman,
en av vederbörande landsting eller, därest den stad, vari seminariet
är beläget, ej i landsting deltager, av dennas kommunalstyrelse utsedd person,
eu av överstyrelsen utsedd person, därest icke, vid lärarinneseminarium,
av överstyrelsen förordnats biträdande föreståndarinna, i vilket
fall denna är självskriven ledamot av styrelsen, samt
seminariets rektor såsom självskriven ledamot.

De icke självskrivna ledamöterna utses för eu tid av fem år.

576

Förslag till stadga.

En av ledamöterna förordnas av Kungl. Maj:t till ordförande för
den tid, Kungl. Maj:t i varje särskilt fall bestämmrner.

Vid behandlingen av frågor, som röra hälsovården vid seminariet,
skall seminariets läkare äga att i lokalstyrelsens överläggningar deltaga.

§ 181.

1. Lokalstyrelsen sammanträder på kallelse av ordföranden, så ofta
denne linner nödigt eller då rektor därom hos honom gjort framställning.

2. Vid förfall för ordföranden föres ordet av den äldste av de för
viss tid utsedda ledamöterna.

3. I styrelsen vare rektor föredragande och sekreterare.

4. Vid omröstning inom lokalstyrelsen gäller såsom styrelsens beslut
den mening, varom flertalet sig förenat, eller vid lika röstetal för olika
meningar den, som av ordföranden biträdes.

§ 182.

1. Ärende må icke av lokalstyrelsen till avgörande företagas, där
ej tre av dess ledamöter deltaga i beslutet.

2. Ledamot äge icke deltaga i behandlingen av ärende, som rör
honom personligen.

§ 183.

1. Lokalstyrelsen har att öva allmän tillsyn över läroanstalten samt
söka främja dess verksamhet och tillvarataga dess intressen. För detta
ändamål äga lokalstyrelsens ledamöter obehindrat tillträde till läroanstalten
och till alla dess handlingar.

2. Ledamot av lokalstyrelsen bör genom besök i läroanstalten
skaffa sig noggrann kännedom om dess undervisning, ordning och övriga
förhållanden.

3. Lokalstyrelsens för viss tid utsedda ledamöter äga att i kollegiets
överläggningar deltaga. 1 besluten deltager lokalstyrelsens ordfö -

Seminariernas styrelse och tillsyn.

577

rande, för det fall att han, enligt § 120 i denna stadga, övertagit ledningen
av förhandlingarna.

§ 184.

1. Lokalstyrelsens ordförande skall hava inseende över inträdesprövningen
och folkskollärarexamen. Han utser ock två eller flera ojäviga
personer att såsom vittnen därvid närvara, och äga dessa jämväl övervara
de kollegiesammanträden, som enligt § 84 mom. 2 och § 64 hållas i samband
med nämnda förrättningar.

2. Det tillkommer lokalstyrelsens ordförande att, därest hans tid
det medgiver, närvara vid årsavslutningen samt därvid hemförlova ungdomen.

§ 185.

Vid ombyte av rektor skall av seminariets lokalstyrelse anställas
inventering av seminariets kassor och värdehandlingar samt övriga tillhörigheter.

§ 186.

1. Vaktmästare och övrig för seminariet nödig betjäning anställas
och entledigas av lokalstyrelsen, som jämväl bestämmer avlöning.

2. Beträdes någon av den i föregående mom. nämnda betjäningen
med opålitlighet, försummelse, olydnad eller annan förseelse i tjänsten,
äger lokalstyrelsen efter omständigheterna tilldela varning eller skilja vederbörande
från befattningen.

§ 187.

Finner lokalstyrelsens ordförande, på grund av egna iakttagelser
eller efter därom hos honom gjord anmälan, giltig anledning till anmärkning
mot rektor eller lärare i fråga om fel eller försummelse i tjänsten
eller beträffande nämnda tjänstinnehavares vandel, äge han att, alltefter
felets beskaffenhet, tilldela den felande föreställning eller om förhållandet
göra anmälan hos överstyrelsen.

73—0S2815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

578

Förslag till stadga.

§ 188.

Förutom vad i det föregående av denna stadga är föreskrivet angående
lokalstyrelses skyldigheter, åligger det densamma:

1) att göra underdånig framställning angående extra arvoden och
stipendiemedel samt anslags- och byggnadsfrågor för seminariet, skolande
sådan framställning insändas till överstyrelsen;

2) att årligen den 31 december verkställa inventering av seminariets
värdehandlingar och kassabehållning samt låta däröver upprätta protokoll:

3) att efter granskning av seminariets räkenskaper insända ett
exemplar därav till överstyrelsen och ett exemplar med tillhörande verifikationer
ävensom avskrift av nyssnämnda inventeringsprotokoll till kammarrätten
så tidigt, att de dit inkomma inom tre månader efter räkenskapsårets
slut;

4) att mottaga underdåniga ansökningar om resestipendier och insända
dessa jämte eget yttrande till överstyrelsen; samt

5) att till överstyrelsen lämna de upplysningar och avgiva de yttranden,
som av denna begäras.

§ 189.

År ledamot av lokalstyrelsen bosatt utom den stad, där seminariet
är beläget, äge han att uppbära reseersättning enligt gällande rescreglementes
tredje klass för resa till och från sammanträde.

§ 190.

Skulle för något fall i fråga om seminariets angelägenheter bestämd
föreskrift saknas, anmäle lokalstyrelsen förhållandet hos överstyrelsen;
ägande lokalstyrelsen emellertid att tills vidare meddela erforderlig föreskrift.

579

Kap. VIII. Förslag

till

IT iider vi sningsplan för statens folkskol eseniinarier.

Efterföljande undervisningsplan, innefattande timplan och kursplan
samt ordning för den praktiska lärarutbildningen, skall vid uppgörande
av arbetsordning för de särskilda seminarierna tjäna till huvudsaklig ledning
och blott så till vida vara bindande, att de i timplanen för varje klass
angivna veckotimsummorna icke må överskridas.

1. Timplan.

Ämnen.	Lärarseminarium.	Lärarinneseminarium.
Klass I.	Klass II.	Klass III.	Klass IV.	S:a.	Klass I.	Klass II.	Klass III.	Klass IV.	S:a.
Kristcndomskunskap.....	2	4	3	3	12	2	4	3	3	12
Modersmålet.........	5	3	3	3	14	5	3	3	3	14
Matematik.........	4	4	2	2	12	4	4	2	2	12
Historia..........	1	1	2	2	6	1	1	2	2	G
Geografi ..........	2	O	1	—	5	2	2	1	-	5
Biologi och hälsolärn.....	3	3	2	—	8	3	3	2	—	8
Fysik och kemi.......	3	1	2	2	8	3	1	2	0	8
Ekonomilära.........	—	1	1	3	5	—	1	1	3	5
Främmande språk......	3	2	1	—	G	3	2	1	—	G
Psykologi och pedagogik . . .	—	2	3	3	8	—	2	3	3	S
Teckning..........	2	3	2	1	8	2	3	2	1	8
Musik...........	3	2	2	1	8	3	3	1	1	8
Trädgårdsskötsel.......	-	—	2	3	5	—	3	2	—	*>
Manlig slöjd.........	4	4	2	-	10	—	—	—	_
Husligt arbete........	—	—	—	—	—	4	2	5	5	IG
Gymnastik med lek och idrott	6	6	6	6	24	6	4	4	4	18
Praktisk utbildning.....	—	1	3‘/2	47*		—	1	37/9	479	«
	38	39	377*	337*	148	38	39	377?	33\*	148

580

Förslag till undervisningsplan.

Anmärkningar.

1. Till tid utom timplanen förlägges:

lek och idrott under lärares ledning, för varje klass i allmänhet 2 sammanhängande
lektionstimmar en eftermiddag i veckan;

enskilt arbete under lärares ledning i naturvetenskapliga ämnen (laboratoriearbete)
2 veckotimmar, i teckning 2 veckotimmar och i körsång 1 veckotimme;
samt

undervisning i välskrivning för de elever, vilka befinnas vara i behov därav,
i medeltal 1 veckotimme.

2. Då elevantalet i en klass icke understiger 20, må, vid undervisningen
i geografi, naturvetenskapliga ämnen och hushållsgöromål, klassen under ett antal
lektionstimmar vara uppdelad i två avdelningar, vilka undervisas var för sig på
olika tider. För dylik undervisning med delad klass må lärarkraft, utöver de på
timplanen angivna timsummorna, tagas i anspråk, i geografi under sammanlagt 2
veckotimmar, i biologi 4 veckotimmar, i fysik och kemi 4 veckotimmar samt i
hushållsgöromål 7| veckotimmar. Liknande uppdelning av en klass bör i annat
ämne ifrågakomma, endast då undervisningsövningarnas anordnande eller bristande
lokalutrymme därtill föranleder.

3. Rörande tid för undervisningen i instrumentalmusik samt rörande fördelningen
av lärotiden för trädgårdsskötsel, för hushållsgöromål och för gymnastik
äro anvisningar meddelade i sammanhang med kursplanerna för nämnda ämnen.

4. Till underlättande av studiearbetets koncentration må, där så prövas
lämpligt, för varje läsår uppgöras två arbetsordningar, den ena avsedd för den
hälft av läsåret, som omfattar höst och vårmånader, den andra för den hälft
därav, som omfattar vintermånader. Härvid iakttages, att undervisningstimmarna
för de ämnen, vilkas studium är beroende av årstiden, huvudsakligen förläggas
till den för undervisningens bedrivande lämpligaste tiden och att sådana läroämnen,
vilka eljest skulle komma att erhålla blott 1 undervisningstimme i veckan,
må kunna med dubbelt timtal samlas på läsårets ena hälft.

Kursplan.

581

2. Kursplan.

Kristendomskunskap.

Kl a ss I (2 t:r). Valda delar av gamla testamentets skrifter. I
samband härmed en kort redogörelse för dessa skrifters uppkomst och författare
samt för den gammaltestamentliga kanonbildningens historia.

Klass II (4 t:r). Ett av evangelierna jämte valda delar av de övriga,
med särskilt beaktande av bergspredikan; översiktlig genomgång av Apostlagärningarna;
ett av de paulinska huvudbreven fullständigare genomgånget;
översikt av de apostoliska breven i samband med läsning av valda delar
av dem. Kort redogörelse för de nytestamentliga skrifternas uppkomst
och författare samt för den nytestamentliga kanonbildningens historia.

Gamla tidens och medeltidens kyrkohistoria med särskild uppmärksamhet
fäst vid dogmhistorien samt, vad medeltiden angår, vid den svenska
kyrkans historia.

Klass III (3 t:r). Kyrkohistorien till slutet av 1700-talet med
särskild uppmärksamhet fäst vid reformationstiden med dess kvrkohistoriska
källskrifter och vid den svenska kyrkans historia.

Kort framställning av den kristna tros- och sedeläran i anslutning
till nya testamentet samt kyrkohistorien och Luthers lilla katekes, påbörjad.

Kl ass IV (3 t:r). Kyrkohistorien fortsatt och avslutad med särskild
uppmärksamhet fäst vid den svenska kyrkans historia och missionshistorien.
Svenska kyrkans författning, gudstjänstordning, kyrkoår och psalmer.

Kort framställning av den kristna tros- och sedeläran såsom i föregående
klass, fortsatt och avslutad.

Återblick på folkskolans kurs i kristendomskunskap med särskild
hänsyn till ämnets metodiska behandling.

Förslag till undervisningsplan.

r»82

Anmärkningar.

1. Då kristendomsundervisningen icke blott har till syfte att meddela eleverna
en grundlig insikt i ämnet, särskilt i de delar därav, som närmast äga
betydelse för deras blivande lärarverksamliet, utan framför allt avser att främja
deras egen religiösa och sedliga utveckling, böra vid undervisningen de vetenskapliga
synpunkterna ingenstädes få undanskymma det religiösa innehållet.

2. Bibelläsningens främsta syfte måste alltid bliva tillägnandet av det
religiösa innehållet. Den bör tillika vara ett verkligt studium, varvid eleverna
ledas in i en historisk betraktelse av bibeln och erhålla kännedom om den bibliska
vetenskapens viktigaste forskningsresultat. Vid studiet av gamla testamentet
lägges huvudvikten vid den religiösa utvecklingen hos Israels folk och den
israelitiska religionen såsom förberedande kristendomen, varför ock profeternas
förkunnelse göres till föremål för en mera ingående behandling. Läsningen av
nya testamentet bör ha till huvudsyfte att giva en levande bild av Jesu
person och verk samt av den apostoliska tidens främsta personligheter och bekantskap
med de mest utmärkande formerna för evangelieförkunnelsen under
denna tid.

3. Undervisningen i kyrkohistoria bör åsyfta en fördjupad uppfattning av
kristendomen och en säkrare blick för dess framträdande i nutiden. Lärostoffet bör
därför inskränkas till det för de olika tiderna karakteristiska och huvudvikten
läggas vid de för kristendomens gestaltning i nutiden mest betydelsefulla skedena
samt vid den svenska kyrkans historia. Särskild uppmärksamhet ägnas åt de
religiösa personligheterna med aktgivande på det personliga fromhetslivets olika
typer. Överhuvudtaget bör vikt läggas vid den kristna livsuppfattningens
betydelse i den nutida kampen mellan idealistisk och materialistisk världsåskådning.
Till närmare belysning av de olika tidsskedena läsas, i den mån tiden medgiver,
kyrkohistoriska aktstycken i urval.

4. Vid undervisningen i den kristna tros- och sedeläran bör utgångspunkten
tagas i det bibliska och, där det kan ske, i det kyrkohistoriska innehållet
och anknytning sökas i elevernas egen erfarenhet och eget tänkande. Aven här
bör den historiska synpunkten beaktas, så att dogmerna, utan att det kristna
trosinnehåll, för vilket de äro ett uttryck, undanskym mes, framträda såsom framgångna
ur en viss tids sätt att uppfatta och utforma detta innehåll. Särskild
uppmärksamhet ägnas åt den kristna etiken, vars sammanhang med och särställning
från andra etiska åskådningar framhållas.

5. Ur religionshistorien lämnas meddelanden, där sådana äro erforderliga
för en riktig uppfattning eller tjänliga att i sin mån belysa den kristna religionens
innehåll. I lämpligt sammanhang göres därjämte en kortfattad religionshistorisk

Kursplan.

583

överblick, ägnad att låta kristendomen framstå i sin samhörighet med och sin motsättning
mot religiösa åskådningar och religiöst liv utanför kristendomens område.

6. Vid den metodiska undervisningen hör elevernas uppmärksamhet riktas
på nödvändigheten av att vid undervisningen beakta skillnaden mellan barnets
och den vuxnes olika religiösa behov och uppfattningssätt.

Modersmålet.

Klass I (5 t:r). Läsning dels i klassen, dels enskilt av sådana arbeten
på prosa och vers ur 1900-talets och 1800-talets svenska litteratur,
vilka till språk, framställningssätt och föreställningskrets ligga elevernas
uppfattning närmast. I anslutning till den historiska kursen valda stycken
i översättning ur den grekiska och romerska forntidens litteratur.

De för läsning och föredrag viktigaste delarna av svenska språkets
ljudlära; modersmålets formlära under jämförelse med det samtidigt studerade
främmande språket till större delen genomgången.

Grunderna för talröstens ändamålsenliga användning (talteknik). Samlande
och ordnande av material för anföranden, föredrag och uppsatser;
övningar i muntlig framställning, även innefattande deltagande i en ordnad
överläggning; korta skriftliga framställningar, utarbetade på lärorummet.

Kl ass IT (3 t:r). Valda stycken ur den fornnordiska litteraturen och
medeltidslitteraturen i anslutning till den historiska kursen och med stöd
av en kort lärobok i svensk litteraturhistoria.

Modersmålets formlära såsom i föregående klass fortsatt och avslutad;
satslära.

Övningar i muntlig och skriftlig framställning, även innefattande
uppsatser en gång i månaden, dels korta utförda på lärorummet, dels
utförligare utarbetade på för ändamålet given fritid.

584

Förslag till undervisningsplan.

Kl ass III (3 t:r). Valda stycken ur den svenska litteraturen från
1500-, 1600- och 1700-talen i anslutning till den historiska kursen och
till en kort lärobok i svensk litteraturhistoria. Jämsides härmed och i
den mån tillfälle gives, läsning av sådana arbeten ur utlandets samtida
litteratur, bland annat den dansk-norska, som övat bestämmande inflvtande
på vår egen litteratur eller på litteraturens utveckling i det hela.

Språkpsykologi och stillära, huvudsakligen såsom sammanfattning av
under den föregående modersinålsundervisningen gjorda iakttagelser.

övningar i muntlig och skriftlig framställning såsom i föregående klass.

Klass IV (3 t:r). Valda stycken ur den svenska litteraturen från
1800- och 1900-talen i anslutning till den historiska kursen och till en
kort lärobok i svensk litteraturhistoria. Jämsides härmed och i den mån
tillfälle gives, läsning såsom i föregående klass av arbeten ur utlandets samtida
litteratur, företrädesvis ur de skandinaviska grannländernas.

Korta meddelanden om modersmålets historiska utveckling i anslutning
till den i denna och föregående klasser genomgångna kursen i
svensk litteratur.

Vägledande översikt av den samtida barn- och ungdomslitteraturen
samt grunderna för skötseln av ett skolbibliotek.

övningar i muntlig och skriftlig framställning såsom i föregående klass,
översikt av folkskolans kurs i modersmålet med särskild hänsyn till
ämnets metodiska behandling.

Anmärkningar.

1. Undervisningen bör, utan eftersträvande av systematisk fullständighet,
samlas kring det, som äger sakligt intresse och värde. Dess medelpunkt bör
vara studiet av den fosterländska litteraturen.

2. Vid litteraturläsningen bör hellre ett mindre antal arbeten behandlas
fullständigt, än korta utdrag av flera arbeten läsas. Sakliga och språkliga
förklaringar samt övrig behandling av innehållet inskränkas till det, som för en riktig
uppfattning av det huvudsakliga innehållet är nödigt. Vid läsningen av norsk

Kursplan.

585

och dansk litteratur bör likaledes blott det allra väsentligaste meddelas rörande
uttal och grammatiska skiljaktigheter. Den litteraturhistoriska läroboken bör
företrädesvis tjäna till sammanfattning av muntliga meddelanden; inlärandet av
biografiska eller bibliografiska enskildheter begränsas till det huvudsakligaste.

Lämpliga delar av litteraturkursen lämnas eleverna till läsning på egen
hand efter förberedelse å lärorummet, då sådan finnes behövlig.

3. Allteftersom de lästa arbetena därtill giva anledning, böra nödiga upplysningar
om versslag och diktarter meddelas; mot slutet av seminariekursen
sammanfattas dessa upplysningar till en kort översikt av verslärans grunddrag.

4. Undervisningen i språklära bör såvitt möjligt utgå från givet språkmaterial
och läroboken företrädesvis användas till sammanfattande av gjorda
iakttagelser. Riksspråket studeras i sin motsättning till elevernas mer eller
mindre dialektiskt färgade språk, varigenom tillfälle gives att belysa munarternas
ställning och betydelse. Repetitionen av kursen i språklära torde lämpligast ske
i samband med en översikt av folkskolans kurs i ämnet.

5. Vid all läsning böra välläsningens krav beaktas; därjämte böra, synnerligast
i första klassen, särskilda uppläsningsövningar förekomma.

6. Jämte de egentliga, i formellt avseende mera utarbetade uppsatserna
böra förekomma skriftliga övningar, som avse att utveckla färdighet att raskt
sammanfatta och omedelbart nedskriva kortare redogörelser eller andra framställningar,
varvid någon närmare granskning från lärarens sida icke är av nöden.

7. I mån av elevernas utveckling böra för uppsatserna väljas ämnen, som äro
ägnade att ställa större krav på deras självverksamhet med avseende på uppfattning
och framställning. Stundom kan vara lämpligt att före den skriftliga behandlingen
av ett ämne låta eleverna diskussionsvis inom klassen behandla detsamma.

Vid uppsatsernas granskning må blott det, som är verkligt felaktigt, anmärkas
och största möjliga utrymme lämnas åt individuell läggning.

8. I samband med undervisningsövningarna i modersmålet böra eleverna,
i den mån möjligt är, övas i den för en lärare viktiga färdigheten att berätta.

Matematik.

Klass I (4 t:r). Praktiska, företrädesvis ur näringslivet och affärslivet
hämtade räkneuppgifter, dels utan, dels med användning av ekvationer av
l:a graden; enkel algebraisk räkning till den omfattning, som för klassens

74—082815. Folkunderv.-kom. bet. J. Fulkskolesem. Band 1.

586

Förslag till undervisningsplan.

övriga kurs i matematik är behövlig; funktionsbegreppet i förening med
grafisk framställning. Satser om räta linjer, vinklar, trianglar, fyrsidingar
och cirklar; geometriska konstruktions- och beräkningsuppgifter, delvis i
förening med noggrant utförd ritning; enkla fältmätningsövningar.

Kl ass II (4 t:r). Aritmetiska och algebraiska räkneuppgifter såsom i
föregående klass; irrationellt tal och kvadratrot; det viktigaste av läran om
storheters förhållande; logaritmer; ekvationer av 2:a graden. Läran om
cirkeln avslutad; in- och omskrivna figurer; ellipsens viktigaste egenskaper;
figurers likformighet; konstruktionsuppgifter, delvis i förening med noggrant
utförd ritning; några satser ur rymdgeometrien; plan- och rymdgeometriska
beräkningsuppgifter; enkla fältmätnings- och avvägningsövningar.

Kl ass III (2 t:r). Kort algebraisk kurs huvudsakligen såsom sammanfattning
av det förut genomgångna med begränsning till enkla räkneuttryck;
serier med tillämpning på lättare uppgifter rörande sammansatt ränta. De
första grunderna av trigonometrien; satser ur rymdgeometrien; plan* och
rymdgeometriska beräkningsuppgifter även med användande av trigonometriska
tabeller. Några smärre matematiska uppsatser.

Klass IV (2 t:r). Rymdgeometri jämte grunderna för px^ojektionsoch
perspektivritningen samt det viktigaste angående konstruktionen av geografiska
gradnät. Några smärre matematiska uppsatser. Översikt av seminariets
matematikkurs.

översikt av folkskolans kurs i matematik med särskild hänsyn till
ämnets metodiska behandling.

Anmärkningar.

1. Undervisningen begränsas inom varje område till det i matematiskt hänseende
väsentliga och det med avseende på tillämpningen betydelsefulla. Där
undervisningens viktigaste synpunkt, nämligen klarhet och säkerhet i lärjungens
kunskap, fordrar lärokursens begränsning, bör denna ske helst därigenom, att någon
del därav helt och hållet uteslutes.

Kursplan.

587

2. De olika delarna av kursen ställas så mycket som möjligt i samband
med varandra, så att ett fast sammanhängande helt av kunskap erhålles.

3. Grafisk framställning bör såsom metodiskt hjälpmedel, så ofta lämpligen
ske kan, komma till användning ej blott i första utan ock i följande klasser.

4. Övningsuppgifterna böra vara enkla och äga ett i sakligt avseende
värdefullt innehåll. Huvudräkning övas flitigt, särskilt under första och andra
läsåret. Stor vikt lägges vid noggrannhet och säkerhet i sifferräkningars utförande.
Eleverna vänjas att vid muntlig redogörelse lör matematisk tankegång
uttrycka sig korrekt och kortfattat; likaså att vid skriftlig framställning iakttaga
riktiga beteckningar samt ordentlighet.

5. Den metodiska undervisningen i fjärde klassen förlägges till tidigare
delen av höstterminen och förenas med ett teoretiskt studium av folkskolans matematikkurs.
I metodiskt avseende bör särskilt beaktas vikten av att vid folkskoleundervisningen
det sakliga innehållet i de matematiska uppgifterna sa mycket
som möjligt hämtas från det praktiska arbetslivet i barnens omgivning.

6. I samband med den teoretisk-metodiska kursen i fjärde klassen eller
i annat sammanhang böra, i den mån tiden tillåter, meddelas några drag ur matematikens,
särskilt geometriens, äldre historia.

Historia.

Klass 1 (1 t:e). Hembygdsstudium: iakttagelser av seminariestadens
och den omgivande bygdens samhällsförhållanden och historiska minnen av
olika slag, gjorda under studiebesök och studieutflykter.

Framställning av den förhistoriska kulturen i anslutning, såvitt ske
kan, till iakttagna fornminnen. Såsom fortsättning härav forntidens allmänna
kulturhistoria i huvuddrag.

Kl ass II (1 t:e). Sveriges historia under dess forntid och medeltid
i sammanhang med huvuddragen av de skandinaviska grannlandens historia
under samma tid och av medeltidens allmänna historia.

588

Förslag till undervisningsplan.

Klass III (2 t:r). Sveriges historia i sammanhang med huvuddragen
av de skandinaviska grannlandens historia och allmänna historien från och
med reformationen till början av revolutionstidevarvet.

Klass IV (2 t:r). Sveriges historia i sammanhang med huvuddragen
av de skandinaviska grannlandens historia och allmänna historien från
början av revolutionstidevarvet till våra dagar.

I anslutning härtill svensk stats- och kommunalkunskap.

Historiens metodiska behandling i folkskolan.

Anmärkningar.

1. En huvuduppgift för undervisningen bör vara att för eleverna möjliggöra
uppfattningen av den historiska utvecklingen, så att de historiska händelserna
framstå i sitt inre sammanhang.

2. Inom ämnets alla grenar hör undervisningen i största möjliga utsträckning
anknytas till under hembygdsstudiet gjorda iakttagelser samt till historiska
aktstycken. I främsta rummet upptagas till behandling sådana partier, som ur
historisk synpunkt äro av avgörande betydelse eller som i särskild grad lämpa
sig för det avsedda studiesättet.

3. Vid det historiska hembygdsstudiet, som bör bedrivas jämsides med
det geografiska och på likartat sätt som detta, böra eleverna få göra bekantskap
med fornlämningar samt historiska urkunder och minnesmärken av olika slag,
som äro tillgängliga i seminarieorten. De böra ock vid detta studium fa taga
kännedom om befolkningsförhållanden, näringsgrenar och viktigare yttringar av
samhällsliv och sålunda erhålla material för en mera konkret uppfattning av de
grundfaktorer, som äro verksamma i varje historiskt förlopp. Liksom det geografiska
hembygdsstudiet skall också det historiska åsyfta att bibringa eleverna
förmågan att framdeles såsom lärare i folkskolan samla och ordna kunskapsmaterial
för hembygdsundervisning.

4. Undervisningen i svenska historien bör alltjämt förbindas med undervisningen
i allmän historia, i det tilldragelser och personligheter ur den svenska
historien allestädes, där så ske kan, ses mot den all män historiska bakgrund, med
vilken de naturligt höra samman och utan vilken de icke kunna till sin verkliga
betydelse uppfattas.

Kursplan.

589

5. Vid undervisningen i stats- och kommunalkunskap bör särskild uppmärksamhet
fästas vid svensk medborgares skyldigheter och rättigheter samt i
samband därmed eu redogörelse lämnas för det nationella försvaret och de värnpliktigas
uppgifter och åligganden.

6. Såsom föremål för elevernas enskilda arbete lämpa sig i synnerhet
uppgifter inom den historiska bygdeundersökningens område.

7. I fråga om den metodiska handledningen för undervisningen i folkskolan
bör i främsta rummet uppmärksammas vikten av att söka anknytningar
för historieundervisningen i hembygdens förhållanden, att även vid denna undervisning
använda formningsarbeten och åskådningsteckning samt att kunna berätta
enkelt, klart och sakligt på ett för barnens uppfattning lämpat sätt.

Geografi.

Klass 1 (2 t:r). Hembygdsstudium: iakttagelser av seminariestadens
och den omgivande bygdens fysiskt-geografiska och kulturgeografiska förhållanden,
gjorda under studiebesök och studieutflykter.

På grundvalen av de härunder samlade iakttagelserna och i anslutning
till fortsatt hembygdsstudium ett genomgående i huvuddrag av den
allmänna fysiska geografien med geologi.

Kl ass II (2 t:r). Huvuddragen av den allmänna kulturgeografien,
meddelade i anslutning till vad i första klassen inhämtats samt till fortsatt
hembygdsstudium.

Kort framställning av de viktigaste främmande ländernas geografi.

Kl ass III (1 t:e). Sveriges geografi i sammanhang med grunddragen
av dess geologiska byggnad och med särskild vikt lagd på dess näringsliv
och befolkningsförhållanden.

Hembygdsundervisningens och geografiens metodiska behandling i
folkskolan.

590

Förslag till undervisningsplan.

Anmärkningar.

1. Undervisningen bör i första rummet åsyfta att för eleverna klargöra
det geografiska orsakssammanhanget och den därav beroende helhetsuppfattningen.
Den bör därför mindre avse att bibringa dem enskildheter än att rikta deras
uppmärksamhet på det genomgående och enhetliga i de geografiska företeelserna.
Den bör slutligen, i det att den så långt som möjligt tager elevernas självverksamhet
i anspråk, undvika en framställning av övervägande definierande
och systematiserande art.

2. Där undervisningen icke direkt kan grundas på genom hembygdsstudiet
vunna iakttagelser, bör den genom olika slags kartor och diagram, planscher,
modeller, reliefer o. d. såvitt möjligt göras åskådlig.

3. Genom hembygdsstudiet, vilket måste utföras enligt noga genomtänkt
plan, bör dels grund läggas för den följande undervisningen i ämnet, särskilt i
fysisk geografi och kulturgeografi, dels förmåga bibringas eleverna att på egen
hand samla det kunskapsmaterial, som för deras framtida hembygdsundervisning
i folkskolan kan bliva erforderligt. De iakttagelser, som göras under studiebesök
och studieutflykter, böra efter lärarens anvisning på lämpligt sätt antecknas av
eleverna.

4. Framställningen av Sveriges geografi, vilken icke bör ingå på den ekonomisk-tekniska
behandling av näringslivet, som tillhör fjärde klassens kurs i
ekonomilära, bör tillgodogöra sig de insikter eleverna vunnit genom den föregående
undervisningen i geografi och i därmed besläktade ämnen.

5. Meddelanden ur den astronomiska geografien lämnas i mån av behov,
varemot den sammanhängande framställningen av jorden som himlakropp tillhör
fysikundervisningen. Eleverna böra få göra bekantskap med olika slag av kartor,
topografiska, geologiska o. s. v.; någon kännedom om gradnät och geografisk ortsbestämning
meddelas i samband med undervisningen i geometri och fysik.

6. Bland studieuppgifter, lämpade att föreläggas elev såsom enskilt arbete,
är särskilt att erinra om utforskning i enlighet med hembygdsstudiets grundsatser
av hans hembygd eller annat område.

Kursplan.

5fU

Biologi och hälsolära.

Klass I (3 t:r). Botanik. Studium av traktens biologiska samhällen.
Betydelsefullare familjer av fröväxterna, studerade dels ur biologisk, dels
ur praktisk synpunkt; växtbestämning medelst flora. Växtodlingsförsök,
företrädesvis groningsförsök.

Zoologi. Framställning från biologisk synpunkt av för olika djurgeografiska
områden utmärkande arter och deras betydelse i naturens hushållning.
Påbörjad framställning av djurrikets viktigaste typer, särskilt
med hänsyn till den inre byggnaden, i samband med undersökning av
döda kroppar av ryggradslösa och lägre ryggradsdjur.

Hälsolära. Några enkla föreskrifter med avseende på föda, klädedräkt,
renlighet, arbete och vila m. m. under studietiden.

Kl ass II (3 t:r). Botanik. Fortsatt studium av fröväxter, några
viktigare sporväxter; växtens inre byggnad, särskilt vedstammens, i samband
med enkla mikroskopiska undersökningar och växtodlingsförsök. De
för vårt land viktigaste kulturväxterna, deras odling och ekonomiska betydelse.
Grunderna för skogsvården i anslutning till framställningen av
skogen såsom biologiskt samhälle.

Zoologi. Framställning av djurrikets viktigaste typer, fortsatt och
avslutad; de varmblodiga djurens inre byggnad i samband med undersökning
av döda djurkroppar. De för vårt land viktigaste husdjuren, deras
vård och ekonomiska betydelse.

Hälsolära. Människokroppens livsverktyg och deras förrättningar;
i samband härmed undersökning av enstaka organ av däggdjur.

Klass III (2 t:r). Botanik. Avslutning av växtläran.

Hälsolära. Kort framställning av de mest betydelsefulla mikroorganismerna
såsom inledning till undervisningen i hygien. Personlig
hygien, även innefattande sexuell hygien; vid lärarinneseminarierna där -

592

Förslag till undcrvisningsplan.

jämte grunderna för späda barns vård. Allmän hygien; första hjälpen
vid olycksfall; skyddsåtgärder mot smittosamma sjukdomar, särskilt tuberkulosen.
Alkoholens och nikotinets verkningar och betydelse för den enskilde
och samhället.

översikt av folkskolans kurs i biologi med särskild hänsyn till ämnets
metodiska behandling.

Anmärkningar.

1. Undervisningen bör i möjligaste mån grundas på den erfarenhet, som
lärjungarna kunna vinna genom iakttagelse av levande organismer och undersökning
av organiskt material i friskt eller konserverat tillstånd. Härför nödvändiga
förutsättningar äro studieutflykter i omgivningarna, besök i seminarieträdgården
och experimentellt arbete utfört av lärjungarna själva. För sistnämnda arbetes
möjliggörande erfordras, jämte behövliga undervisningsmedel, undervisningens bedrivande
i viss utsträckning med delad klass.

2. I såväl växt- som djurläran bör undervisningen företrädesvis behandla
livsföreteelserna och deras förutsättningar, varvid noga bör skiljas mellan erfarénhetsfakta
å ena sidan och de hypoteser och teorier, vilka uppställts till deras
förklaring, å den andra. Artkännedomen bör i allmänhet begränsas dels till sådana
arter, som äro kännetecknande för vissa växt- och djurgeografiska områden
eller som erbjuda särskilt intresse ur biologisk synpunkt, dels till sådana, som
hava stor praktisk-ekonomisk betydelse. Systematiska enskildheter och därtill
hörande morfologisk terminologi böra i möjligaste mån inskränkas.

3. Yäxtbiologiska förhållanden, som äro av betydelse från jordbrukets
synpunkt, böra särskilt beaktas och om möjligt genom försöksodlingar åskådliggöras.

4. Vid lämpliga tillfällen erinras om betydelsen av skydd för vårt lands
natur och naturföremål samt om människans förpliktelser mot djuren. Likaledes
framhålles vikten av att vid undervisningen i folkskolan hos barnen grundlägges
kärlek till naturen och aktning för livet.

5. Framställningen av alkoholens och nikotinets verkningar bör göras i
samband med en återblick på människokroppens organsystem och deras förrättningar.
Den bör avslutas med en såvitt möjligt allsidig och på bestyrkta fakta
grundad belysning av alkoholspörsmålet från olika synpunkter.

6. Ämnets olika grenar läsas i regeln icke samtidigt, utan hela det anslagna
veckotimtalet användes till en gren i sänder. Lärokursen förutsätter, att
i första klassen hälsoläran upptager högst 2 veckor, under det att den övriga tiden
lika fördelas mellan zoologi och botanik, att i andra klassen 7 veckor ägnas åt

Kursplan.

593

zoologien och den återstående tiden lika fördelas mellan hälsolära och botanik samt
att i tredje klassen högst 3 veckor ägnas åt botanik, den övriga tiden åt hälsolära.

7. Mindre arbeten må åläggas eleverna till utförande under sommarferierna,
uppgifter för sådant arbete utdelas första gången omedelbart efter intagningen
i seminariet samt vidare vid slutet av vårterminen de båda följande
åi en. Feriearbetet bör utgöras av iakttagelser inom växt- eller djurvärlden i
någon viss trakt. Dess resultat framlägges vid höstterminens början i form
av insamlade växter eller andra naturföremål eller medelst illustrerade anteckningar
eller föredrag.

b. Undervisningen i den till första och tredje klassen förlagda delen av
hälsoläran må, där förhållandena vid seminariet göra det önskvärt, kunna anförtros
åt annan lärare än biologiläraren eller åt seminariets läkare.

Fysik och kemi.

Klass I (3 t:r). Kroppars tillstånd av rörelse och vila; mätt och
mätning; krafters sammansättning och upplösning; mekaniskt arbete; några
av de s. k. enkla maskinerna; vågen. Vätskors och gasers allmänna fysiska
egenskaper; lufttrycket. Värmegrad och värmemängd; värmeförhållanden
vid aggregationsförändringar; ångor; värmets ledning och strålning; värme
och arbete.

De viktigaste företeelserna tillhörande den oorganiska kemien, särskilt
sadana, som äga. allmännare betydelse i naturen eller tillämpning
på jordbruket och industrien. Viktigare mineral och bergarter i anslutning
till den kemiska kursen; åkerjordens uppkomst och egenskaper.

Klass II (1 t:e). Grunddragen av väder]eksläran.

Den kemiska kursen fortsatt och utsträckt till några av den organiska
kemiens viktigaste ämnesgrupper och reaktioner med särskild hänsyn
till sådant, som har betydelse för växt- och djurlivet. Närmare behandling
av en eller annan viktigare kemisk industri, såsom järnindustrien, lvsgasberedningen,
trämassefabrikationen.

lb-OS‘2815 Folkunderv.-kom. bet. I. FolkskoUsem. Band I.

5D4

Förslag till undervisningsplan.

Klass 111 (2 t:r). Återblick på värmeläran; ångmaskiner och explosionsmotorer.
Viktigare delar av läran om magnetismen och elektriciteten;
telegraf och telefon; det elektriska ljuset; dynamomaskinen och elektrisk
arbetsöverföring.

Sammanfattande översikt av de viktigaste kemiska omsättningslagarna
i anslutning till studiet av elektrolysen.

Klass IV (2 t:r). Valda partier av läran om ljudet och ljuset.
Stycken ur mekaniken: fasta kroppars jämvikt; kraft, massa, energi; fallrörelse,
central- och pendelrörelse.

Det allmännaste om solsystemet och himlakropparna i övrigt.

Naturlärans metodiska behandling i folkskolan.

Anmärkningar.

1. Undervisningen bör icke anläggas med syfte att giva en översiktskurs
i ämnet, utan lämpliga partier utväljas, åt vilka, med förbigående eller flyktigt
genomgående av andra, ägnas en mera ingående behandling; en sammanhängande
översikt erhåller eleven förnämligast med hjälp av läroboken.

2. Läroplanen förutsätter, att ett experimentellt undervisningssätt, innefattande
även av eleverna själva utfört experimentellt arbete, möjliggöres såväl
genom behövliga undervisningsmedel som därigenom, att tid beredes dels till undervisning
i viss utsträckning av delad klass, dels till anordnande av frivilliga laborationsövningar.
Där förhållandena visa sig mindre gynnsamma för anordnandet
av frivilliga laborationsövningar, bör i stället arbetet med delad klass i motsvarande
mån utsträckas.

d. I första klassen genomgås först den fysiska kursen i dess helhet, sedan
den kemiska.

4. Den astronomiska kursen i fjärde klassen förberedes genom av eleverna
efter anvisning av läraren utlörda och över en längre tid utsträckta enkla iakttagelser
av himlakropparnas rörelse. I nämnda kurs bör, om tiden medgiver,
upptagas en elementär framställning av grunderna för geografisk gradmätning
och ortsbestämning.

Kursplan.

595

Ekonomilära.

Klass II (1 t:e). Affärslära och bokföring. 26 timmar.

Hemmets ekonomi. /tf timmar.

Nödvändiga kostnader för näring; produktion inom hemmet
i jämförelse med köp av färdiga varor: mat, kläder, husgeråd;
njutningsmedlens ekonomi; behandling av hushållsbudget
för smabonde, jordbruksarbetare, industriarbetare;
besparingar, försäkring; skuldsättning för hushållet.

Klass III (1 t:e). Allmän socialekonomi. 3$ timmar.

I. Byteshushållningen: produktionens organisation i ekonomiska
företag; bytet; marknaden, fri konkurrens och monopol;
penningväsendet, kreditväsendet.........10 t:r.

II. Prisbildning en: dess beroende av efterfrågan och tillsråno(produktionskostnader);
dess socialekonomiska ändamål:
reglering av konsumtionen; reglering av produktionen . 2 t:r.

III. Produktionsfaktorerna och ''prisbildningen på dem;
de olika omständigheter, som inverka på deras tillgång
och pris:

arbete: uppfostran ur socialekonomisk synpunkt; yrkesval;
yrkesutbildningen; levnadsstandardens inverkan; arbetsintensiteten;
begränsning av tillgången på arbetskraft:
lagstiftning för arbetarskydd; fackföreningspolitik; folkökningen
; såsom resultat härav priset på arbetet: arbetslönen:
jord: jordfördelningen; jordförbättringar; öppnandet av
nya områden för kultur; jordens pris: jordräntan;
kapital: kapitalets roll i produktionen; den enskildes
besparingar och deras användning; den samhälleliga kapitalbildningen;
kapitalets prisbildning: kapitalräntan . . 17 t:r.

Förslag till undervisniugsplan.

51K>

IV.

Penninginkomst och realinkomst; fördelning av småsamhällets
realinkomst: användning till kapitalbildning, offentlig
och enskild konsumtion. Möjligheten av en höjning av

folkets levnadsstandard................

Konjunkturväxlingar och kriser..........

5 t:r.
2 t:r.

Höstterminen.

Det ekonomiska livets utveckling. Ekono 22

timmar.

Klass IV (3 t:r).

misk politik.

I. Medeltidens ekonomiska liv:............- t:r

den isolerade hushållningen på de stora lantgårdarna (jämförelse
med det moderna jordbrukets ekonomi); arbetsfördelningens
och det direkta bytets uppkomst i städerna
(jämförelse med det nutida hantverkets ekonomi); medeltidens
ekonomiska åskådning.

Hya tidens ekonomiska liv:............- t:r

den långväga handelns och oceansjöfartens, det indirekta
bytets, penning- och kreditväsendets utveckling under medeltidens
sista århundraden och genom de geografiska upp -

II.

täckterna;

nationalhushållningens uppkomst i sammanhang med den
statsliga regleringen av näringslivet, allt behärskat av de
nya nationalstaternas politik och statsidéerna på det ekonomiska
området (merkantilsystemet).

III. Den senaste tidens utveckling:

1) Den fria konkurrensens period:...........

de stora tekniska uppfinningarna i slutet av 1700-talet
och storindustriens uppkomst först i England samt från
mitten av 1800-talet i andra länder (även Sverige); det
moderna jordbrukets grundläggande och utveckling
(skiftet); byteshushållningens seger, i England utveck -

Kursplan.

öf> <

lad till genomförd exportproduktion; järnvägarnas och
oceansjöfartens, handelns, penning- ocli kreditväsendets
nya betydelse;

i sammanhang härmed den ekonomiska liberalismens framträngande
och seger (Adam Smith och hans efterföljare.
Manchesterskolan);

såsom följd härav den äldre ekonomiska lagstiftningens
avskaffande och den fria konkurrensens seger (i Sverige
särskilt hemmansklyvningens och skatteköpens utveckling
under 1700-t.a,let, avhändandet av statens skogar och
den norrländska avvittringen från och med 1800-talets
början, näringsfrihetens införande intill 1864 samt frihandelns
seger).

2) Sammanslutningens period..............

storproduktionens tilltagande betydelse och utbredning
samt Tysklands och Förenta staternas utveckling till
med England jämställda industriländer; kommunikationernas
nyare utveckling och den amerikanska spannmålskonkurrensen;
i sammanhang härmed världshushållningens
uppkomst och den skärpta tävlingskampen
mellan folken;

på grund härav den fria konkurrensens återgång både
inom näringslivet och på åskådningarnas område: de
för statens ingripande och näringslivets organisation
ivrande riktningarna (de socialistiska idéernas utveckling
under århundradet, List och den historiska nationalekonomien);
tullskyddets seger i den yttre handelspolitiken,
den nya näringslagstiftningen inåt (i Sverige
t. ex. skogslagstiftningen och uppgörelsen angående
malmfälten); arbetarnas och arbetsgivarnas organisation

t:r.

598

Förslag till undervisningsplan.

samt statens ingripande till arbetarförhållandenas reglering
(socialpolitiken); slutligen näringslivets organisation
genom kartell- och trustbildninjjen.

IV. Repetition.....................3 f.r.

Höst- och vårterminerna. Beskrivande framställning av Sveriges

näringsliv. 12 timmar.

A. Den svenska folkhushållningen...........10 t:r.

I. Grunddragen av den svenska befolkningsutvecklingen:
nativitet, mortalitet, in- och utflyttning — emigrationen
och dess orsaker — folkökningen.

II. Land och stad: bådas utveckling och inbördes förhållande
samt näringar (industrien på landsbygden).

III. Sveriges’ naturliga förutsättningar för olika näringar
(främst jordbruket); den svenska jordarealens användning
för olika ändamål; kraft- och bränsletillgångar.

IV. Det inbördes förhållandet mellan Sveriges näringar (i
avseende på storlek och inbördes sammanhang).

V. Det svenska folkhushållets förmåga att självt förse sig
med sina behov samt dess beroende av utlandet: import
och export (även till olika länder) i förhållande
till produktionen och olika näringars andel.

VI. Sveriges nationalförmögenhet och nationalinkomst samt
dess fördelning.

VII. Konjunkturväxlingarna i det svenska näringslivet.

B. Jordbruk och fiske (med huvudvikt på det mindre jordbruket) 44 t:r.

I. Jordbesittning och -äganderätt: dess betydelse; skifte,
hemmansklyvning och annan jorddelning; jordbrukens
storleksgrupper; självägande brukare, arrendatorer,
torpare, statare, andra lantarbetare; egnahemsverksamheten;
arvskifte; skuldsättning; jordpriser.

Kursplan.

II. Grunddragen av den allmänna jordbruksläran: Åkerjorden:
uppkomst och egenskaper samt möjligheten av
dess förbättring genom påförande av jordförbättringsmedel:
olika metoder för åkerjordens avdikning; åkerjordens
bearbetning och härför använda redskap; trädesbruket;
ogräset och dess bekämpande. Jordens gödsling:
växternas näringsbehov; ladugårdsgödseln, dess
tillvaratagande och användning; konstgödselmedlen och
deras användning; kalken och dess användning; gödslingsförsök.
Växtodlingens ordnande: växtföljden; utsädet;
kulturväxternas fiender; odling av stråsäd, baljväxter,
potatis och rotfrukter, grönfoderväxter m. fl.;
vallkulturen; ängsskötsel.

III. Trädgårdsskötseln: trädgårdens betydelse och vård.

IV. Boskapsskötsel och mejerihushållning: Nötkreatursskötseln:
ställning och betydelse; köttproduktion och mjölkproduktion;
vårt lands nötkreatursraser; rationella arbetsmetoder
vid utfordring, vid avelsarbete; kontrollföreningar.
Annan kreatursskötsel: hästavel, get- och
fårskötsel, svinavel, fjäderfäskötsel o. s. v. Mejerihanteringens
ställning och betydelse; produktionsmetoder
och produkter; an del smejeri er.

V. Vinstberäkning: undersökning om jordbruket och dess
olika grenar äro lönande. Bokföring och bokföringsföreningar.

VI. Jordbrukskredit.

VII. Avsättningen och dess organisation. Spannmålshandeln
och kvarnarna; spannmålstullarna och spannmålspriser
i olika delar av landet. Jordbrukets förhållande till
sockerindustrien och brännvinstillverkningen. Ordnad

590

600

Förslag till undervisningsplan.

försäljning av jordbrukets produkter: spannmålslagerhus,
försälj ningsförenin gar. Utförsel av lantmannaprodukter;
smörnoteringar och smörprovningar; slakthus.

VIII. Inköpen och deras organisation. Centralföreningar.

IX. Statens, hushållningssällskapens och föreningars verksamhet
för jordbrukets höjande.

X. Fiske: dess betydelse såsom huvud- och binäring.

C. Skogsbruk och trävaruindustri...........5 t:r.

Skogarna: Utsträckning och virkestillgångar-; allmänna och
enskilda skogar; tillväxt och omloppstider; möjligheter
att sörja för återväxten; skogslagstiftning; avverkningens
beskaffenhet och ändamål samt dess fördelning: husbehov,
sågverks- och trämasseindustri, kolning in. in; fiottningen
och andra transporter; avgifter (skogsaccis, skogsvårdsavgifter,
flottn i ngsavgifter).

/nrfMstrt>rna:Sågverksindustrien,trämassefabrikationen och kolningen;
deras olika produkter och betydelse för skogen;
exportens beskaffenhet och omfattning.

1). Berg sbruk och järnindustri............3 t:r.

Malmtillgångarna: deras läge, omfattning, beskaffenhet och
betydelse; malmens användning inom och utom landet.

Järnhanteringen: läge, omfattning, beskaffenhet och organisation
(masugnar och järnverk), bränslebehov; in- och
utförsel.

E. Fabriksindustri och hantverk...........3 t:r.

De viktigaste fabriksindustrierna, deras omfattning och betydelse;
hantverkets förhållande till industrien; hemslöjden.

F. Den svenska industriens förhållande till hemmarknad, ut ländsk

konkurrens, utländsk avsättning och tullskydd;

Kursplan.

liOl

industriens nettovinst i förhallande till det nedlagda arbetet
......................o t:r.

G. Handel, sjöfart och kommunikationer........4 t:r.

Inre handel och samfärdsel: transportmedel och transportvägar:
landsvägar, vattenleder och järnvägar; deras inbördes
betydelse och transportkostnader (umgälder och
taxor); våra järnvägars ekonomi; post, telegraf och telefon;
grosshandel och detaljhandel; konsumtionsföreningar.

Utrikes handel och samfärdsel: utrikeshandelns och sjöfartens
riktning, organisation (sjöfartslinjer), ekonomi och betydelse
för landet.

Vårterminen. Den offentliga hushållningen. 7 timmar.

De kollektiva behoven; fördelningen av den offentliga hushållningens
uppgifter mellan stat och kommun (landstingsområde,
vägdistrikt); statens och kommunens utgifter; den offentliga
hushållningens inkomster: inkomster av statens och kommunens
förmögenhet och affärsföretag; skatter och andra
avgifter, lån; budgeten: statens, kommunens; budgetens
betydelse; räkenskaper och kontroll.

Vårterminen. Allmän socialekonomi: repetition. 7 timmar.

Repetition, huvudsakligen avseende ett fördjupande av 3:e klassens
kurs under tillämpning av densamma pa 4:e klassens
kurs i beskrivande ekonomi.

Anmärkning.

Vissa av de för de olika huvudavdelningarna av ämnet anslagna timbeloppen
äro i kursplanen ytterligare fördelade. Denna fördelning avser emellertid icke att
vara regulativt bindande utan endast att giva läraren anvisning om vilken proportion
de skilda delarna böra hava till varandra vid undervisningen.

76—082815 Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

Förslag till undervisningsplan.

602

Främmande språk.

(Tyska eller engelska.)

Klass I (3 t:r). Uttals- och läsövningar, helst i anslutning till sammanhängande
text; formlära ocli behövliga delar av syntaxen i anslutning
till den lästa texten; talövningar och andra tillämpningsövningar.

Kl ass II (2 t:r). Läsning av lättare, huvudsakligen moderna författare;
kort översikt av syntaxen; talövningar och andra tillämpningsövningar;
enkla skriftliga reproduktionsövningar.

Klass JII (1 t:e). Läsning av lättare författare; enkla skriftliga
reproduktionsövningar eller översättningar.

Anmärkningar.

1. Undervisningens mål bör vara att sätta eleverna i stånd att med såvitt
möjligt riktigt uttal läsa enklare text och riktigt uppfatta innehållet av det lästa.

2. Textläsningen och textbehandlingen böra därför utgöra undervisningens
medelpunkt och huvudsakliga beståndsdel. Vid valet av texter bör jämte kravet
på ett enkelt och naturligt språk hänsyn till innehållets värde ur saklig synpunkt
vara bestämmande. Mot slutet av kursen torde någon skrift av pedagogiskt eller
pedagogiskt-biograliskt innehåll kunna företagas till läsning. Omväxlande med
noggrant utförd översättning av den lästa texten må elevernas uppfattning av
dess innehåll understundom kontrolleras på annat sätt, t. ex. genom utfrågning
av innehållet eller lärjungarnas återgivande därav med egna ord.

3. Grammatik samt tillämpningsövningar böra förekomma i undervisningen,
blott i den mån de äro nödvändiga för och kunna direkt främja färdigheten att
läsa och riktigt förstå det ifrågavarande språket.

Psykologi och pedagogik.

Kl ass 11 (2 t:r). Allmän psykologi, behandlande de olika sidorna av
människans själsliv, såväl barnets som den vuxnes. I anslutning till tänkan -

Kursplan.

603

dets psykologi en kort framställning av läran om begreppsbildningen ocli
omdömet samt därmed närmast sammanhängande delar av logiken.

Några förberedande meddelanden ur den allmänna undervisningsläran.

o o

Klass III (3 t:r). Framställning av de för uppfostran betydelsefullaste
företeelserna i och lagarna för det i skolåldern varande barnets
förnimmelse-, känslo- och viljeliv och i samband därmed behandling av de
förnämsta undervisnings- och uppfostringsfrågor, vilkas lösning företrädesvis
är beroende av kännedomen om barnets natur.

Pedagogikens historia påbörjad.

Klass IV (3 t:r). Pedagogikens historia fortsatt och avslutad. Den
svenska folkskolans anordning och förvaltning enligt gällande författningar.
Skolhygien.

Sammanfattande översikt av den allmänna didaktiken och de olika
läroämnenas metodiska behandling; i samband därmed en kortfattad, på
den logiska slutlednings- och systemläran byggd redogörelse för de olika
sätten för vinnande av kunskap. Allmän uppfostringslära, utgörande en
sammanfattande framställning av uppfostrans begrepp, mål och medel, bildningens
väsen och arter samt olika slag av bildningsanstalter, ävensom av
fordringarna på uppfostraren och dennes personliga egenskaper.

Anmärkningar.

1. Andra klassens kurs i allmän psykologi förberedes genom en kortfattad.
av tillgängliga åskådningsmedel och enkla experiment belyst redogörelse för hjärnan
och nervsystemet. Huvudsyftet för det egentliga psykologiska studiet bör vara
att uppöva förmågan av psykisk observation samt att giva en ram för ordnandet
av iakttagelser på själslivets område. Undervisningen förbindes med elevernas
timbesök i övningsskolan, vilka skola anordnas så, att de lämna material för
densamma.

2. De anvisningar ur den allmänna undervisningsläran, vilka till ledning
för eleverna vid deras skolbesök och undervisningsövningar meddelas i andra klassen,
böra omfatta det viktigaste rörande undervisningens teknik, såsom lärostoffets
anordning, frågans formulering m. in.

<104

Förslag till. undervisningsplan.

3. Det studium av psykologisk pedagogik, som skall utgöra den väsentligaste
beståndsdelen av tredje klassens kurs, bör anknyta sig till barnets normala
utvecklingsgång, varvid bänsyn måste tagas även till dess kroppsliga utveckling.
Jämväl åt oftare förekommande abnormiteter av psykisk och fysisk art måste
uppmärksamhet ägnas.

4. Vid framställningen av pedagogikens historia kan det rent biografiska
kunskapsstoffet i huvudsak hänvisas till elevernas studium på egen hand, under
det klassundervisningen samlar sig kring framställningen av de pedagogiska grundtankarnas
uppkomst, utveckling och inbördes förhållande samt förklaringen av de
nutida uppfostringsinrättningarnas uppkomst. Undervisningen i pedagogikens
historia bör sättas i samband med den övriga historiska undervisningen. Särskilt
uppmärksammas uppfostrans avhängighet av och inverkan på det samhälleliga livet.

5. Huvudsyftet för den framställning av den allmänna undervisnings- och
uppfostringsläran, varmed kursen i ämnet avslutas, blir att under omfattande och
enhetliga synpunkter ordna det kunskapsmaterial, som tillhör lärokursen i ämnet,
och därvid söka anknytning med de insikter av etisk och sociologisk art, som
genom undervisningen i andra läroämnen tillförts eleverna.

6. Särskilt om undervisningen i psykologi och logik men även i övrigt
gäller, att en allenast av formella grunder betingad fullständighet bör undvikas.
Såvitt möjligt är, måste framställningen lösgöras från en främmande och svarlärd
terminologi.

Teckning.

Klass I (2 t:r). Fri handstech ting. Profilteckning dels ur minnet, dels
omedelbart efter enkla husgerådssaker, verktyg och dylikt samt efter prässade
blad och växter, vidare efter levande växter samt andra naturföremål;
färgläggning med kritor och vattenfärger samt lättare skuggbehandling;
någon uppgift innefattande utsirning efter svenska allmogemönster i anslutning
till slöjden. Friarmsövningar med krita och kol såsom inledning till
åskådningsteckning; skissteckning. — Några fornnordiska och andra äldre
konsthistoriska ytmönster, tecknade efter verkligheten.

Linearritning. Ett fåtal plana geometriska konstruktioner i anslutning
till den geometriska kursen; skalors uppritande och användning;
projektionsritning med tillämpning på enkla modeller i given skala.

Kursplan.

(105

Klass 11 (3 t:r). Frihand steckning. Profilteckning efter naturföremål
såsom i föregående klass jämte enkel färg- och särbehandling: penselteckning
samt någon övning i stilisering och mönsterteckning, huvudsakligen
efter naturmotiv, i den mån sådan övning kan sättas i samband
med slöjden. De allmänna grunderna för perspektivbildens uppkomst; perspektivisk
konturteckning och skuggning efter ett fåtal typiska modeller
samt efter enkla fristående föremål. Åskådningsteckning; skissteckning.

_ Några byggnadsdelar och ornament från medeltida minnesmärken eller

konstföremål, tecknade efter verkligheten.

Linearritning. Projektionsritning i given skala jämte materialbeteckning
av slöjdmodeller och andra föremål efter förutgången mätning och
arbetsskiss; parallell perspektiv; linear perspektiv.

Klass III (2 t:r). Frihandsteckning. Perspektivteckning dels ur minnet,
dels omedelbart efter naturföremål, husgerådssaker och konstindustriella
föremål jämte färg- och skuggbehandling; penselteckning; stiliseringsövningar
och mönsterteckning såsom i föregående klass. Åskådningsteckning;
skissteckning. — Några byggnadsdelar och ornament tillhörande renässansstilen,
tecknade efter verkligheten.

Klass IV (1 t:e). Frihandsteckning. Fortsatt perspektivisk teckning
med fullständigare återgivande av belysnings- och färgföreteelser. Askådningsteckning;
skissteckning.—Några konstindustriella föremål från rokokotiden
och nutiden, tecknade efter verkligheten. Såsom sammanfattning a\
den konsthistoriska teckningen en översikt av de viktigaste historiska konststilarna.

Teckningens metodiska behandling i folkskolan.

Anmärkningar.

1. Vid profilteckningen avses i synnerhet snabbhet och säkerhet i uppfattning
och framställning. Uppmärksamheten bör därför till en början riktas huvudsakligen
på åstadkommandet i grova drag av en riktig totalbild med utelämnande
av mindre väsentliga detaljer.

Förslag till uudervisningsplan.

1 överensstämmelse härmed utföras profilteekningarna under den första
tiden, ungefär en lästermin, omväxlande med kol, krita och lös blyerts på billigt
oglättat papper och i stor skala. Papperet fastsättes på ett stativ, och teckningen
utföres med fri arm, således utan stöd för armbågen. Färgläggning åstadkommes
med färgkritor. Vid teckningen uppkomna fel utplånas icke; i stället tecknas
föremålet om på nytt papper. Den fortsatta profilteckningen utföres med blyerts
pa vitt papper i block. Färgläggningen åstadkommes med vattenfärger, i första
årsklassen med jämna toner, i andra årsklassen med någon nyansering. I samband
med övningarna i sistnämnda klass lämnas en kortare framställning av
färg- och belysningslärans allmänna grunder. Vid felteckning må mjuk kautschuk
komma till användning, dock så sparsamt som möjligt.

_ 2- Penselteckningen utföres liksom profilteckningen dels efter föremål, dels
ur minnet. Den bör omfatta såväl silhuett-teckning som japansk penselteckning
och företrädesvis vara av naturalistisk art.

3. I samband med framställningen av de allmänna grunderna för perspektivbildens
uppkomst anvisas även de sätt, på vilka eleverna själva kunna kontrollera
sina perspektivteckningar, båsom typiska modeller vid perspektivteckningen
i andra årsklassen väljas sådana föremål ur det verkliga livet, vilka komma de
stereometriska grundformerna så nära som möjligt. Skuggning bör förekomma
ända från början av perspektivteckningen och sedermera åtfölja denna. I andra
klassen återgivas företrädesvis självskuggor och slagskuggor, i tredje klassen övas
utförligare skuggbehandling, i fjärde klassen återgivas belysnings- och färgföreteelser
med tillhjälp av olika tekniska behandlingssätt.

4. Den första undervisningen rörande skissteckningens ändamål och utförande
meddelas å lärorummet. Där utföras även de första skisseringsförsöken
dels efter livlösa, dels efter levande föremål. Sedermera äger skissteckningen rum
efter elevens fria val såväl i fråga om föremål som om plats för utförandet.
Elevens uppmärksamhet må dock fästas på den betydelse skissteckningen har för
insamlande av material till åskådningsteckningen. Skissteckningarna utföras med
blyerts i särskilda skissböcker, som på bestämda tider granskas av läraren. Den
konsthistoriska teckningen bedrives huvudsakligen som skissteckning.

Välskrivning.

Övningar till vinnande av eu god handstil.

Kursplan.

607

Anmärkningar.

1. Undervisning i välskrivning meddelas endast åt de elever i olika klasser,
vilka enligt rektors och vederbörande lärares beprövande äro i behov av sådan
undervisning och av rektor hänvisas till att begagna sig därav.

2. Vid undervisningen bör jämte uppövandet av den för skolbruk behövliga
stilen även utvecklandet av en individuell handstil vinna beaktande.

o. Vitsord i välskrivning tilldelas seminariets samtliga elever vid varje
termins slut och i folkskollärarexamen. Saknaden av godkänt vitsord i ämnet
medför i avseende på flyttning till högre klass och godkännande i examen samma
påföljd som saknaden av godkänt vitsord i annat till lärokursen börande undervisningsämne.

4. Vitsordet i välskrivning bestämmes av läraren i ämnet företrädesvis
med ledning av elevens under terminen utförda skriftliga arbeten men, där så befinnes
lämpligt, jämväl efter särskilt anordnade prov.

5. Undervisning i välskrivningens metodik och hygien meddelas dels vid
elevernas undervisningsövningar, dels i samband med teckningsundervisningen.

Musik.

Klass I. Säng. Tonbildningsövningar. Enstämmiga, gehörmässigt
övade sånger och koraler, lämpliga att användas i småskolan och folkskolan.
Tonträffningsövningar i sammanhang med instuderandet efter noter
av valda enstämmiga sånger och koraler, bådadera i tonarter med få förtecken
samt huvudsakligen i dur; gehörsövningar.

Teori. Tonbildningslära grundad på en enkel framställning av röstorganets
byggnad. Notskriften; läran om rytm, takt och accent; de viktigaste
av musikens föredragstecken. Konstruktion av de enklaste dur- och
mollskalorna; c-durskalans intervaller.

fnstrumentalrnusi/c. Lättare övningar å piano.

Klass II. Sång. Tonbildningsövningar; tonträffningsövningar; musikdiktat.
En- och tvåstämmiga sånger i såväl dur som moll, inövade
efter noter och i tonarter med flera förtecken; koraler.

Förslag till undervisningsplan.

608

Teori. Konstruktion ;tv dur- och inollskalor från vilken ton som
helst; kyrkotonarter. Intervalläran.

Instrumentalmusik. Fortsatta övningar å piano; övning i orgelspelning:
lättare koraler.

Klass III. Säng. Tonbildningsövningar; tonträffningsövningar med
modulationer; musikdiktat. »Sånger och koraler av samma slag som i föregående
klass, ehuru av stigande svårighet.

Teori. Huvudtreklangerna; treklangernas omvändning; fyrklanger.
Taktövningar.

Instrumentalmusik, övningar å orgel: koraler, preludier och lättare
orgelstycken.

Klass IV. Sång. Övningar såsom i föregående klass. Svenska
mässan.

Teori. Dur- och mollskalans huvud- och bitreklanger; fyrklangens
ömvändning. Analysering av eu enkel fyrstftmmig sång. Övningar i taktmarkering.
Orgelharmoniets byggnad och vård. — Sångens metodiska behandling
i folkskolan.

lns trumentalmusik. Fortsatta övningar å orgel.

Anmärkningar.

1. Vid sängundervisningen lägges huvudvikten på inövandet av enstämmiga
sånger och koraler; de förra medtagas i rikt urval, varvid i synnerhet beaktas,
att ett tillräckligt antal sånger med folkligt och fosterländskt innehåll
förekommer; bland koralerna böra även rytmiska sådana komma till användning.

2. Tonbildningsövningarna skola grundas på kännedomen om röstorganets
byggnad och verksamhetssätt. I regeln bör varje sångövning inledas med en kort
tonbildningsövning. F ör utvecklande av tonsinnet företagas gehörsövningar, som
börja i första klassen med övningar för urskiljande av dur- och mollklangen samt
skalegna sekunder och terser. Då nottecknen inlärts, sättas gehörsövningarna i
samband med övningar att i notskrift återgiva föresjungna eller spelade toners
höjd- och längdförhållande, musikdiktat. Vid diktat av små tongrupper användas
som musikaliskt underlag redan sjungna lättare sånger. Vid tonträffningsöv -

Kursplan.

609

ningarna må som underlag användas dels stycken nr lämpligt arbete för primavista
sång, dels lättare sånger och koraler. Som övergång till tvåstämmig sång användas
enkla tvåstämmiga sånger, i vilka även andra stämman uppträder som
självständig melodi. För individuell sångundervisning må användas någon del av
den åt undervisningen i instrumentalmusik anslagna’tiden. Hemarbete i sång
må icke åläggas eleverna.

3. Den teoretiska undervisningen bör anknytas till övningarna i sång och
i instrumentalmusik, företrädesvis de förstnämnda.

4. Pianospelningen fortsättes endast så länge den anses behövlig som
förberedelse till orgelspelningen. Vid ox’gelspelningen må transponering eller pedalspelning
icke som obligatoriska åläggas eleven. Elev, som nått vederbörlig grad
av färdighet i orgelspelning, må, jämlikt § 8 av stadgan, på egen begäran kunna
befrias från undervisning däri.

5. Varje elev skall erhålla individuell undervisning i instrumentalmusik
(och sång) under lektioner med två, högst tre veckors mellantid, för varje klass sammanlagt
4 veckotimmar. Lektionerna må, där så är nödvändigt, kunna förläggas
till timmar, då hela klassen eller någon del därav är upptagen av arbete, som icke
oavbrutet kräver gemensam undervisning, t. ex. undervisning i andra övningsämnen
eller laboratoriearbete, varvid en elev i sänder får lämna lärorummet för att under
visas i musik.

6. Flerstämmig körsång ingår icke i den obligatoriska kursen. Sådan må
kunna väljas som enskilt arbete, och skola elever ur olika klasser, som valt dvlikt
enskilt arbete, under lärarens ledning samtidigt övas däri. Ä_ven fiolspelning
ma vid seminarier, där musikläraren kan meddela undervisning däri, kunna förekomma
som enskilt arbete.

7. Vid framställningen av ämnets metodiska behandling i folkskolan skall
huvudvikten fästas vid barnröstens rätta behandling och vård samt vid sättet för
ett gehörmässigt inövande av sånger och för meddelande av kunskap och färdighet
i tolkning av notskriften.

Trädgårdsskötsel.

Klass III. Praktiskt arbete. Skörd och förvaring af köksväxter; köksträdgårdslandens
höstberedning; läggning av löv- och komposthögar. Länkars
läggning och skötsel; plantors skolning; ympning; köksträdgårdslandens
vårberedning; ettåriga köksväxter sådd och plantering.

77—082815. Folkunderv.-kom. bet. I. Folkskolesem. Band 1.

(310

Förslag till undervisningsplan.

Teoretisk undervisning. Jordförbättring genom avdikning, djupgrävning,
jordblandning, kalkning, gödningsämnen av olika slag in. m.;
jordens höst- och vårbehandling; de vanligaste köksväxterna och deras
skötsel; växelbrukets betydelse såväl för trädgården som för lantbruket.

Klass IV. Praktiskt arbete. Fruktens skörd och förvaring; förökning
av fruktträd, bärbuskar och parkväxter genom frösådd, avläggning
och sticklingar; okulering och ympning; gödsling, klippning och beskärning
av träd och buskar; skyddsåtgärder mot fruktträdens och bärbuskarnas
fiender. Plantering av fleråriga köks- och prydnadsväxter. Uppdragning
av skogsträdgårdsplantor. Skolträdgårdens höst- och vårarbeten, delvis
under övningslektioner med övningsskolans barn.

Teoretisk undervisning. Frukt- och bärväxter lämpliga för odling
i olika 1 Täkter av vårt land, deras uppdragning, plantering, skötsel,
skyddande mot skadedjur, kyla in. in.; ett- och fleråriga prydnadsväxter;
blomsterodling i boningsrum. Grunderna för en skolträdgårds anordnande
och skötsel, den botaniska avdelningen, barnens avdelning; de allmännaste
grunderna för mindre trädgårdars anläggning (exempelvis för
ett småbrukarhems behov).

Anmärkningar.

1. Ovanstående kursfördelning ansluter sig närmast till den i timplanen
upptagna timfördelningen vid lärarseminarium.

2. Av den till ämnet anslagna tiden må i regel högst en tredjedel användas
till uteslutande teoretisk undervisning. Den övriga tiden samlas huvudsakligen
på de delar av året, då arbete i trädgården kan förekomma. Till underlättande
härav må, i den mån så anses behövligt, motsvarande växlingar göras i
andra övningsämnens veckotimtal, företrädesvis slöjdens.

3. Det praktiska arbetet samlas på dubbellektioner, och bör därvid ej mer
än hälften av klassen undervisas samtidigt.

4. Vid urvalet av vad som vid undervisningen skall förekomma måste
dennas pedagogiska ändamål ständigt hållas i sikte. Den teoretiska undervis -

till

Kursplan.

ningen bör i huvudsak ansluta sig till det av traktens klimatiska förhållanden
betingade praktiska arbetet.

5.'' En del av seminarieträdgården bör vara ordnad såsom eu mönsterskolträdgård,
innehållande dels en avdelning, som brukas av barnen i övningsskolan
under vederbörande lärares och seminarieelevers ledning, dels en botanisk avdelning,
som, i den mån så kan ske, skötes av eleverna.

Manlig slöjd.

Klass I (4 t:r). Träslöjd. Förfärdigande av enkla föremål med
huvudsakligen följande sammansättningar: borrtappning, slitsning, lättare
gradning och sinkning. Lättare svarvning, såsom skrubbning, slätning och
avstickning.

Verktygen, deras riktiga användning och vård, skärpning och

justering.

Fyllnadsarbeten. Sirning och snidning huvudsakligen efter svenska
allmogemönster; betsning och fernissning av något föremål, för vars praktiska
användning sådan behandling är fördelaktig; för övrigt arbete efter
elevens fria val.

Klass II (4 t:r). Träslöjd. Förfärdigande av enkla föremål med
huvudsakligen följande sammansättningar: svårare gradning och sinkning
samt tappning. Fortsatt svarvning, såsom formande av hålkäl och rundstav.

Verktygen, deras riktiga användning och vård, skärpning och

justering.

Fyllnadsarbeten. Sirning och snidning, betsning och boning eller
polering av något föremål, för vars praktiska användning sådan behandling
är fördelaktig; för övrigt arbete efter elevens fria val.

Kl ass III (2 t:r). Pappslöjd. Förfärdigande av några enkla föremål
av papp.

Förslag till undervisningsplan.

(112

Metallslöjd. Förfilrcligande av enkla föremål av metall, huvudsakligen
medelst mejsling, filning, borrning, nitning, falsning, börtling och
lödning.

Teoretisk undervisning. Slöjdens betydelse som uppfostringsmedel
samt dess hygien; slöjdens metodiska behandling i folkskolan.

Anmärkningar.

1. Särskild uppmärksamhet bör ägnas däråt, att eleverna vid allt sitt
arbete iakttaga goda arbetsställningar och föra verktygen rätt.

2. Så långt ske kan, bör undervisningen meddelas gemensamt åt hela
slöjdavdelningen eller åt grupper därav. Vid utförandet av de särskilda slöjdföremålen
däremot bör varje elev få fortskrida i arbetet oberoende av de övriga.

3. Slöjdundervisningen bör sättas i samband med undervisningen i andra
ämnen, särskilt teckning, geometri och naturkunnighet.

4. De föremål, som av eleverna skola förfärdigas, ordnas till modellserier
efter de i dem ingående övningarnas svårighet. Varje nummer i en modellserie
bör företrädas av flera föremål, mellan vilka eleven må äga rätt att välja.

5. Vid urvalet av föremål bör iakttagas, att de äro praktiskt brukbara
i hemmen eller vid lekar och idrottsövningar eller för undervisningsändamål, att
de äro lämpade efter förhållandena vid seminariet eller i den omgivande trakten,
att de äga ett ur estetisk synpunkt tilltalande utseende. I den mån så lämpligen
ske kan, må former från den svenska hemslöjden komma till användning.

6. För tillgodoseende av elevernas individualitet må varje elev äga rätt
att efter lärarens beprövande utesluta vissa nummer i en modeilserie och i stället
enligt av eleven själv uppgjort arbetsutkast förfärdiga andra föremål efter fritt
val, varvid dock må tillses, att han icke går miste om någon av de fastställda
övningarna.

7. Det för varje klass avsedda antalet modeller bör icke vara större än
att flertalet elever lätt kan medhinna detsamma och därutöver erhålla tid till
något fyllnadsarbete.

8. Åt den teoretiska undervisningen bör anslås endast ett fåtal timmar.
Eleverna böra därvid erhålla kännedom om grunderna för övningsseriers uppställande,
varjämte deras uppmärksamhet särskilt bör riktas på nödvändigheten
av att vid urvalet av slöjdföremål för undervisningen i folkskolan hänsyn tages
till i trakten rådande bruk och behov. I överensstämmelse härmed bör varje

Kursplan.

fil 3

elev efter frit.t val lämna ritning till minst ett föremål, som med hänsyn till
vid dess förfärdigande förekommande övningar kan ersätta någon modell inom
de för seminariets övningsskolor fastställda serierna.

Husligt arbete.

Klass 1 (4 t:r). Slöjd. Framställning av beklädnadsmaterialiernas
egenskaper och användning. Måttagning samt ritning voch tillklippning
av mönster till underkläder; förfärdigande dels för hand, dels medelst symaskin
av minst ett plagg, efter elevens eget val men av sådan beskaffenhet,
att övning erhålles i olika detaljer av linnesöm. Regler för strumpstickning
tillämpade vid stickning av eu barnstrumpa. Lagning av linneoch
yllepersedlar. Märkning.

Klass II (2 t:r). Slöjd. Fordringarna på en ur olika synpunkter
ändamålsenlig klädedräkt. Måttagning och mönsterritning till samt förfärdigande
av ett enkelt klänningsliv; ritning och tillklippning av mönster
samt kostnadsberäkning för eu fullständig enkel beklädnad åt barn i första
levnadsåret eller barn i skolåldern.

Kl ass III (5 t:r). Slöjd. Den kvinnliga slöjdens hygien och ämnets
metodiska behandling i folkskolan; grunderna för uppgörande av övningsserier
jämte förfärdigande av enstaka, ur någon viss synpunkt viktiga
modeller; granskning av övningsskolans modellserie, särskilt de modeller,
som förekomma vid undervisningsövningarna. Förfärdigande av några
enkla föremål av papp.

Hushållsgöroviål. De viktigaste grunderna för ett hems skötande
med avseende på renhållning, bostadens vård, födans beredande och hjälpmedlen
härför; födoämnenas näringsvärde, smältbarhet, pris, förvaring,
användbarhet för olika åldrar, för friska och sjuka. — Dagliga göromål i
skolköket: tillagning, efter föregående kostnadsberäkning, av ett enkelt

614

Förslag till undervisningsplan.

middagsmål, städning av köket och övriga vid undervisningen använda
lokaler, bokföring av skolkökets omkostnader. Tillfälliga göromål, av vilka
för varje dag några böra förekomma: bakning av enklare brödsorter, uppköp
och förvaring av matvaror, inläggningar, rengöringsarbeten av olika
slag, klädtvätt, mangling, strykning, in. m.

Klass IV (5 t:r). Husliållsgöromål. Födoämnesläran avslutad; inkomst-
och utgiftsstat för ett enkelt hem; kostnadsberäkningar; uppgörande
av daglig matordning för skolköket och för hem med mindre tillgångar.
Metodiska anvisningar; arbetsplaner och kostnadsberäkningar för skolkökskurser.
— Fortsatt, något mera självständigt arbete i skolköket, med såväl
dagliga som tillfälliga göromål.

Anmärkningar.

1. Av den åt ämnet anslagna tiden bör en mindre del ägnas åt teoretisk
undervisning, större delen åt praktiskt arbete i slöjdsalen och skolköket. I tredje
klassen fördelas tiden ungefär lika mellan slöjd och husliållsgöromål; av den åt
slöjd anslagna tiden användas högst 20 timmar till övning i pappslöjd.

2. Liksom vid den teoretiska undervisningen bör vid inlärandet av nya
övningar och handgrepp klassen i regel undervisas gemensamt; tillämpningsarbeten
däremot bör varje elev, för att vänjas vid raskhet och självständighet i arbetet,
få utföra i enlighet med sin individuella förmåga. Enskilda elever böra därför,
i den mån de medhinna det för bela klassen fastställda arbetet, sysselsättas med
fyllnadsarbete.

3. Vid valet av slöjdarbeten och husliållsgöromål bör ändamålsenlighet ur
praktisk icke mindre än ur metodisk synpunkt åsyftas, varför endast sådana, som
giva en värdefull övning, på samma gång de äro användbara för eleverna själva
eller nödvändiga för ett välordnat enkelt hem, må såsom obligatoriska föreläggas
eleverna. Vid varje seminarium bör därjämte lämplig hänsyn tagas till möjligen
befintliga, för trakten egendomliga sedvänjor och förhållanden.

4. Övningar och arbetsmodeller, avsedda för den första grundläggande
skolundervisningen i sömnad och stickning må icke annat än i samband med den
metodiska undervisningen föreläggas eleverna till utförande.

5. Som fyllnadsarbete och som enskilt arbete må upptagas slöjdarter, som
antingen äro av stor pedagogisk'' eller praktisk betydelse eller ock äro ur estetisk

Kursplan.

(515

synpunkt värdefulla, men däremot icke sådana, som kräva endast mekanisk övning.
Där förhållandena så medgiva, bör alltså undervisning meddelas i enklare vävnad,
spånad, knyppling, broderi och konstsömnad. Erforderliga mönster till dylika
arbeten ritas av eleverna själva efter samråd med teckningslärarinnan och böra
avse utvecklandet av en sund smak i nationell riktning.

6. Vid den teoretiska undervisningen i hushållsgöromål må, om så anses
lämpligt, hela klassen undervisas gemensamt; vid det praktiska arbetet i skolköket
däremot bör klassen vara uppdelad i avdelningar om högst 15 elever och
varje avdelning undervisas på särskild veckodag.

Gymnastik med. lek och idrott.

1. Övning. Gymnastik: utförande av gymnastiska dagövningar,
ordnade i rationell stegringsföljd och lämpade efter elevernas ålder, kön,
kroppsutveckling, anlag och andra förhandenvarande förhållanden.

Lek och idrott: inövande av lekar och idrottsformer, företrädesvis
svenska, avpassade för olika åldrar och kön samt valda särskilt med hänsyn
till folkskolans behov.

2. Teoretisk undervisning. Gymnastik: eu översikt av det svenska
gymnastiksystemets mål och medel grundad på undervisningen i biologi och
hälsolära samt behandlande gymnastikens betydelse såsom uppfostringsmedel,
rörelsernas inverkan på inre och yttre organ, den gymnastiska namnläran,
befallnings- eller kommandoord, de gymnastiska rörelsernas släktindelning,
dagövningens byggnad, stegringens betydelse, riktiga rörelseformers betydelse,
vanligen förekommande fel samt sättet för deras rättande, gymnastikövningarnas
ledning under olika folkskoleförhållanden, gymnastikredskap
och olika lokalers förseende med sådana, klädedräkten, villkoren för lärjungars
uteslutande från deltagandet i gymnastikövningar in. in.

Lek och idrott: redogörelse för lekars och idrottsövningars eeenskaper,
indelning och betydelse, de hygieniska villkoren för deras rätta

616

Förslag till undcrvisuingsplan.

bedrivande (i avseende på föda, tid, vila, klädedräkt in. in.), fordringarna
på lekplatser och lekredskap samt de senares förfärdigande, grunderna
för idrottstävlingars riktiga anordnande o. s. v.

Anmärkningar.

1. Vid manliga seminarier böra samtliga gymnastiklektioner omfatta 45
minuter; vid kvinnliga seminarier kan den åt gymnastikövningar anslagna tiden
fördelas antingen så, att första klassen erhåller lektioner om 45 minuter, de övriga
klasserna lektioner om SO minuter, eller ock så, att alla klasserna få lektioner
av samma tidslängd (inemot 35 minuter).

Den teoretiska undervisningen forlägges i tredje och fjärde klasserna antingen
till tiden för gymnastikövningar under de dagar, då dessa klasser hava
idrottsövning, eller ock till den åt lekar och idrottsövningar anslagna tiden vid
sådana tillfallen, då dessa övningar ej kunna försiggå i det fria.

För att bereda tillfälle till längre idrottsutflykter må understundom gymnastik-
och idrottstimmarna under en dag kunna sammanslås.

2. Vid gymnastikövningarna fördelas eleverna vid manligt enkelseminarium
på 3 gymnastikavdelningar, varvid det torde vara lämpligast, att andra och
tredje klasserna övas tillsammans, första och fjärde klasserna var för sig. \7id
kvinnligt enkelseminarium bildar varje klass en gymnastikavdelning.

Vid lekar och idrottsövningar fördelas eleverna på 2 avdelningar, av vilka
den ena må omfatta första och fjärde klasserna, den andra de båda öviiga.

3. Utom de vanliga gymnastiska dagövningarna böra för varje avdelning
förekomma några dagövningar med lösa redskap och med stöd eller hjälp av kamrater.
Vid lämpliga tillfällen böra gymnastikövningarna bedrivas i det fria, för
vilket ändamål enkla redskapsanordningar äro erforderliga.

4. Där tillfälle därtill kan beredas, skola eleverna erhålla undervisning
och övning i simning. I samband med gymnastiklektionerna bedrivas ö%ningai i
torrsimning. Undervisning om räddning av drunknande samt aterkallande av
skenbart drunknade till liv meddelas i sammanhang med idrottsövningarna.

5. Valet av lekar och idrottsövningar bör lämpas efter årstid, i trakten
rådande förhållanden, o. d. Särskild uppmärksamhet må ägnas åt sådana former
av lek och idrott, som av ålder förekommit i den landsdel, där varje seminarium
är beläget.

Ordning för den praktiska lärarutbildningen.

617

3. Ordning för den praktiska lärarutbildningen.

Klass II (1 t:e). Besök av elevgrupper under skilda undervisningstimmar,
timbesök, i olika avdelningar av övningsskolan, i medeltal 1
veckotimme.

Under vårterminen besök av enskilda elever under hel dag i förening
med övningsarbete, heldagsbesök, i övningsskolans småskoleavdelning,
för varje elev 2 dagar i följd, under terminen sammanlagt 4 dagar.

Klass III (31/2 t:r). Timbesök såsom i föregående klass, i medeltal
V2 veckotimme.

Under höstterminen heldagsbesök i övningsskolans folkskoleavdelningar,
för varje elev minst 2 dagar i följd, under terminen sammanlagt

4 dagar.

Undervisningsövningar för grupper av elever, gruppövningar, i medeltal
2 veckotimmar för varje grupp om högst 5 elever. I samband därmed
behandling av metodiska frågor, i medeltal 1 veckotimme.

Klass IV (41/2 t:r). Heldagsbesök i övningsskolans folkskoleavdelningar
och avdelningar för fortsatt undervisning, för varje elev 3 dagar i
följd i samma avdelning med full tjänstgöring sista dagen, under läsåi’et
sammanlagt 6 dagar.

Gruppövningar, i medeltal 3 veckotimmar för varje grupp om högst

5 elever. I samband därmed behandling av metodiska frågor, i medeltal 1
veckotimme.

Undervisningsövningar för enskilda elever i särskilda ämnen och i
sammanhängande följd, serieövningar, för varje elev 6 undervisningstimmar
i vartdera av 2 ämnen, under läsåret sammanlagt 12 timmar.

Besök i andra läroanstalter, företrädesvis folkskolor och fortsättningsskolor.

78—082815 Folkunder v.-kom. bet. I. Folkskol et em. Band 1.

618

Förslag till undervisningsplan.

Anmärkningar.

1. Ordningen för timbesölcen bestämmes så, att varje elev får tillfälle att
åhöra irndervisning i skolans olika avdelningar. Efter samråd med den undervisande
läraren lämnar läraren i psykologi och pedagogik för varje gång anvisningar
angående vad som under lektionen skall företrädesvis utgöra föremål för
elevernas iakttagelser. De gjorda iakttagelserna kunna vara av dels psykologisk,
dels didaktisk art och upptagas sedan, i den mån så finnes lämpligt, till behandling
vid undervisningen i psykologi och pedagogik.

2. Vid heldagsbesöken tillbringar varje eley i tur och ordning minst 2
dagar å rad i samma skolavdelning. Redan första dagen bör han av vederbörande
avdelningsföreståndare erhålla uppgift på det arbete, som åligger honom och som
skall bestå dels i att varje dag utom den första helt eller delvis hålla två lektioner,
dels i att biträda läraren vid barnens handledning och undervisning, i den
mån han därom anmodas av läraren, samt ägna dem tillsyn under rasterna. Elev
i fjärde klassen sköter under sista heldagsbesöket skolavdelningen på eget ansvar
och bestrider all undervisning med undantag av den, som tillkommer annan
elev.

3. Vid anordnandet av gruppövningar uppdelas klassen i ett jämnt antal
elevgrupper om högst 5 elever och läsåret i ett motsvarande antal perioder om
högst 6 veckor. Under varje period har halva antalet grupper, samtidigt i olika
avdelningar av övningsskolan (tredje klassen 4 timmar i veckan, fjärde klassen
6 timmar), undervisningsövning, under det halva antalet är fritt från sådan övning,
med växling mellan de båda gruppavdelningarna vid början av varje period. —
Undervisningsövningen för en elev omfattar alltid hel lektion. Åtminstone för
eleverna i fjärde klassen bör uppgiften avse två samhöriga lektioner i varje under
perioden förekommande ämne, som upptager mera än en veckotimme på skolavdelningens
arbetsordning. — Vid början av perioden undervisar vederbörande
handledare, med gruppens elever som åhörare, i sitt ämne lika många lektioner,
som under perioden komma på varje elevs lott, eller det mindre eller större antal,
som hänsynen till elevernas utbildning gör lämpligt. — Under samma period
böra för varje grupp förekomma i tredje klassen högst tre, i fjärde klassen högst
fyra undervisningsämnen.

4. Vid gruppövningarna upptagas alla övningsskolans undervisningsämnen
med undantag av trädgårdsskötsel, hushållsgöromål och gymnastik. — Undervisningsövningar
i trädgårdsskötsel, i vilka för varje gång högst tre elever deltaga,
förläggas utom seminariets ordinarie undervisningstid och böra, där så är möjligt,

Ordning för den praktiska lärarutbildningen. bl9

förekomma till så stort antal, att varje elev får tillfälle att hålla omkring tre
lektioner. — Undervisningsövningarna i hushållsgöromål böra, allteftersom förhållandena
medgiva, anordnas antingen så, att grupper av högst tre elever
ur fjärde klassen, två gånger under läsåret för varje grupp, få deltaga i
undervisningen av övningsskolans barn under sammanhängande tid av högst fyra
timmar för varje gång, eller så, att liknande undervisningsövningar förekomma
under fjärde klassens heldagsbesök, i det för varje elev minst ett besök under
läsåret förlägges till dag, då undervisning i hushållsgöromål meddelas övningsskolans
barn. — Undervisningsövningar i gymnastik anordnas så, att för varje dag de
elever, som hava heldagsbesök, tillika med en grupp av tre elever, en ur tredje
klassen och två ur fjärde klassen, deltaga i ledningen av övningsskolans gymnastiklektioner.
Därjämte böra tredje och fjärde klassernas elever i tur och ordning
övas att tjänstgöra som lekledare för övningsskolans barn. — \ id de tillfällen,
då elev deltager i undervisningsövning i något av nämnda tre ämnen, må
ledighet från seminarieundervisningen i samma ämne i motsvarande utsträckning
kunna beviljas honom.

5. Kortfattade skriftliga lektionsutkast böra av eleverna i regeln utarbetas
såsom förberedelse för gruppövningarna. Utkasten granskas av handledaren
i huvudsakliga punkter. — Granskningen av lektion vid gruppövning företages i
regeln omedelbart efter lektionens slut i elevgruppens närvaro och bör begränsas
till det väsentligaste, följaktligen vara helt kort. Då så belinnes lämpligt, kan
granskningen av dylik lektion förläggas till ifrågavarande ämnes lärotimmai ellei
till de för behandling av metodislca frågor avsedda timmarna. Dessa böra dock
huvudsakligen användas till behandling i samtals- eller föredragsform av frågor,
föranledda av gruppövningarna och tillhörande de olika ämnenas metodik. Ltt
antal sådana timmar bör särskilt förbehållas åt en sammanhängande framställning
av de olika ämnenas metodiska behandling vid den tidigaste barnundervisningen,
varvid uppmärksamhet ägnas även åt de vid hembygdsundervisningen förekommande
formningsarbetena.

6. Serieövningarna avse att bereda eleverna tillfälle till en mera sammanhängande
och självständig undervisningsverksamhet. De böra förekomma under
period, då vederbörande elev är fri från deltagande i gruppövning, och såvitt
möjligt förläggas till timmar, då fjärde klassen i övrigt är ledig. De ledas och
granskas närmast av den lärare, som ansvarar för undervisningen i ämnet inom
ifrågavarande avdelning, och bör härvid åt eleven lämnas den frihet, som eifordras,
för att dessa övningars särskilda ändamål skall vinnas. Elev, som skall
övertaga undervisningen under en övningsserie, bör som åhörare närvara vid en
eller annan av närmast föregående lektioner i ämnet. Serieövningar böra i regeln
icke förläggas till småskoleavdelningen. Tillfälle bör beredas eleverna att fram -

620

Förslag till undervisningsplau.

ställa önskningar angående ämnen för ifrågavarande övningar, till vilka önskningar
tages den hänsyn, som förhållandena lämpligen medgiva.

7. Närmare föreskrifter för tim- och heldagsbesöken samt plan för gruppoch
serieövningarna utarbetas vid i § 128 av stadgan nämnt sammanträde.
Planen för övningarna bör upptaga, jämte period- och gruppindelning, de ämnen,
som skola utgöra föremål för övningarna, och de avdelningar av övningsskolan, i
vilka de skola försiggå, ävensom fördelningen mellan lärarna av de till behandling
av metodiska frågor anslagna timmarna.

8. Fjärde klassens besök i andra läroanstalter böra i allmänhet icke upptaga
mera tid än 4 halva eller 2 hela dagar vardera terminen för varje elev och
företagas antingen av hela klassen på en gång, fördelad på olika skolor eller skolavdelningar,
eller av eleverna turvis två och två tillsamman. Ledare för dessa
skolbesök är rektor eller den lärare han därom anmodar.

9. Elev vare skyldig att söka efter förmåga fylla de luckor i studiearbetet,
som uppkomma genom skolbesök och undervisningsövningar av olika slag.