FOLKSKOLLÄRARES SAMT KOMMUNALT ANSTÄLLDAVETERINÄRERS, SJUKSKÖTERSKORS OCH BARNMORSKORS M. FL:S PENSIONERING

Statens offentliga utredningar 1919:9

FOLKSKOLLÄRARES SAMT KOMMUNALT ANSTÄLLDA
VETERINÄRERS, SJUKSKÖTERSKORS OCH BARNMORSKORS
M. FL:S PENSIONERING

UTREDNING OCH FÖRSLAG

INOM ECKLESIASTIKDEPARTEMENTET
TILLKALLADE SAKKUNNIGA

STOCKHOLM 1919

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT & SÖNER

185243

Till

Statsrådet och Chefen för ecklesiastikdepartementet.

Undertecknade få härmed vördsamt överlämna vårt betänkande och
förslag i de frågor, som till oss överlämnats för utredning. Dessa äro
dels de av Eder till oss remitterade frågorna om småskollärarnas m. flis
pensionering samt omorganisation av folkskollärarnas pensionsinrättning
och folkskollärarnas änke- och pupillkassa, dels av statsrådet och chefen
för jordbruksdepartementet remitterad fråga om distriktsveterinärernas
pensionering, dels slutligen av statsrådet och chefen för civildepartementet
remitterad fråga om sjuksköterskors och barnmorskors pensionering.

Som synes går vårt förslag ut på att alla dessa tjänstemannagruppers
tjänste- och familjepensionering övertages av en statens anstalt,
som för ändamålet upprättas och för vilken vi uppgjort fullständigt
reglementsförslag. Detta innehåller i kap. I—III allmänna bestämmelser
angående anstaltens förvaltning, tjänstepension och familjepension samt

1—185243.

i kap. IV—VI de särskilda bestämmelser, som skola gälla för de olika
grupperna.

I fråga om statens kostnader för genomförande av vårt förslaghänvisa
vi till avdelning IV i vår motivering.

Undertecknad Vide har deltagit endast i fråga om veterinärernas
pensionering.

Stockholm 11 febr. 1919.

P. G. LAURIN.

Malte Sommelius.
Gustava Landberg.

Emil Kristen sson.
N. O. Bruce.

Carl Widström.
Karl Vide.

Förslag

till

Reglemente för statens anstalt för tjänstemannapensionering.

KAP. T.

Om anstaltens förvaltning1.

§ 1.

Pensionsanstaltens styrelse består av ordförande och tre ledamöter, Styrelse.
av vilka en tillika är direktör för anstalten.

Ordföranden och två ledamöter förordnas av Konungen, som jämväl
på styrelsens förslag utnämner och förordnar direktören.

§ 2.

Konungen utfärdar instruktion för styrelse och befattningshavare instruktion
vid anstalten. och grunder.

Konungen fastställer de grunder, efter vilka anstaltens försäkringstekniska
beräkningar skola utföras.

§ 3-

Pensionsanstalten övertager nedan angivna pensionsinrättningars införliming
tillgångar och förbindelser: av äldre

folkskollärarnas pensionsinrättning, anstalta.

folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
barnmorskornas pensionsanstalt.

Medelplace ring.

Reglering ax
befattning.

Retroaktiv
giltighet
av reglementet.

§ 4.

I den mån till anstalten inflytande medel icke åtgå till bestridande
av dess utgifter, äger styrelsen att lämna lån till skoldistrikt eller skolområde
för uppförande av skolhus.

Yad som icke placeras på detta sätt, skall överlämnas till riksgäldskontoret
som lån mot ränta, som bestämmes av riksgäldsfullmäktige
med hänsyn tagen till den effektiva medelräntefoten för under senaste
fem år upptagna fasta statslån.

§ 5.

Där för befattning, som i detta reglemente nämnes, minimiårsavlöning
icke fastställts i författning, är reglementet icke gällande för
densamma, med mindre den, på sätt nedan sägs, reglerats av huvudmannen
och pensionsanstalten bifallit huvudmannens framställning om
befattningens förenande med pensionsrätt för innehavaren.

Sådan framställning skall beviljas under förutsättning:

a) att regleringen avser behörighetsvillkor, den ordning i vilken befattningens
innehavare tillsättes och entledigas, tjänstgöringens art och
omfattning samt minimiavlöning,

b) att regleringen godkänts av den myndighet, som angives i de
för befattningen gällande särskilda bestämmelserna,

c) att sådan godkänd reglering genomförts beträffande alla de befattningar
av samma slag hos huvudmannen, som enligt vederbörande
myndighets beprövande lämpligen böra regleras, samt

d) att samtliga sålunda reglerade befattningar av huvudmannen
anmälas för erhållande av pensionsrätt.

§ 6.

Om, när detta reglemente börjar tillämpas på en befattningshavare,
som icke är i statens tjänst, hans ålder understiger den för befattningen
bestämda pensionsåldern med mindre antal år, än det fordras tjänstår
för hel pension, men han tidigare innehaft befattning, som med avseende
på tjänstgöringens art och omfattning varit jämförlig med den,
som han har, när reglementet börjar tillämpas på honom, må pensionsanstalten
kunna bestämma, att reglementet skall anses hava varit gällande
för honom från den ålder, som understiger pensionsåldern med
ovannämnda antal år, eller från den senare tidpunkt, då han erhöll
sådan befattning. Där ej annorlunda stadgas i de särskilda bestämmelser,
som gälla för den befattning, som han har när reglementet börjar

tillämpas på honom, skall dock härför fordras, att huvudmannen för
denna befattning gör framställning därom. Dylik retroaktiv giltighet för
reglementet må ej givas för tid, under vilken befattningshavaren innehaft
befattning, som varit förenad med pensionsrätt i av staten inrättad eller
understödd pensionsanstalt eller pensionsfond.

Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande särskilda
bestämmelserna, skola pensionsunderlagen för den tidigare befattningen
anses hava varit lika med pensionsunderlagen för den befattning, som
lian har när reglementet börjar tillämpas på honom.

§ 7.

1. I de för befattning gällande särskilda bestämmelserna angives
dels den årsavgift, som, med avdrag av den årsavgift vilken enligt lagen
om allmän pensionsförsäkring må åligga befattningshavaren, skall erläggas
av honom, dels den årsavgift, som skall erläggas av den, i vars
tjänst han är anställd (huvudmannen). Vad som stadgas angående huvudmans
avgifter gäller dock icke för staten som huvudman.

Huvudmannen svarar gentemot pensionsanstalten även för befattningshavarens
avgift, med rätt för huvudmannen att vid avlöningens utbetalande
avdraga den avgift, som belöper på den tid, som avlöningen avser.

T fråga om befattningshavare i statens tjänst bestämmes pensionsavgiften
för del av år i förhållande till årsavgiften på samma sätt som
avlöningen för del av år i förhållande till årsavlöningen. I fråga om
befattningshavare, till vars avlöning statsbidrag utgår, göres denna beräkning
på samma sätt som beräkningen av dylikt statsbidrag för del av år.
I fråga om annan befattningshavare bestämmer pensionsanstaltens styrelse,
hur beräkningen skall göras.

Pensionsavgift erlägges även för den tid, då befattningshavare är
tjänstledig med bibehållande av rätt till tjänstårsberäkning för pension.

Om befattningshavaren åtnjuter tjänstledighet från sin befattning för
att bestrida eu annan och har rätt att under ledigheten räkna tjänstår i den
förra, erlägges icke någon avgift för honom i den senare. Detsamma
gäller om den, som efter att hava avgått från en befattning med pension
får en annan befattning.

För vikarie erlägger huvudmannen icke avgift för tid, under vilken
han erlägger avgift för befattningens innehavare.

2. Staten erlägger den pensionsavgift, som tillsammans med befattningshavarens
och huvudmannens årsavgifter utgör den mot befattningshavarens
pensionsrätt svarande försäkringsavgiften.

Pensions

avgifter

§ 8.

1. När medel till avlöning åt befattningshavare i statens tjänst
utanordna^, skall den pensionsavgift avdragas, som belöper på den tid,
som avlöningen avser.

När statsbidrag utanordnas till huvudman, skola, på sätt närmare
bestämmes i författningen angående sådant statsbidrag, de pensionsavgifter
avdragas, som för huvudmannen och befattningshavarna belöpa
på den tid, som statsbidraget avser.

Det åligger vederbörande myndighet att lämna pensionsanstalten
uppgift om det antal befattningar av olika slag, för vilka dylikt avdraggjorts
av pensionsavgifter för viss månad under föregående år. Pensionsanstalten
äger att i statskontoret rekvirera det belopp, vartill de
avdragna pensionsavgifterna enligt dessa uppgifter av myndigheterna
kunna beräknas ungefärligen uppgå under föregående år.

2. De pensionsavgifter, som icke enligt inom. 1 avdragas från
avlöning eller statsbidrag, skola av huvudmannen inbetalas i den ordning,
som pensionsanstaltens styrelse bestämmer.

§ 9.

1. Om, när detta reglemente börjar tillämpas på en befattningshavare,
pensionsanstalten enligt § 6 bestämt, att reglementet skall anses
hava varit gällande för befattningshavaren från en tidigare tidpunkt,
skall huvudmannen, där ej i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna
annorlunda stadgas, erlägga den engångsavgift, som pensionsanstalten
bestämmer.

Engångsavgiften skall vara lika med den försäkringsfond, som beräknas
svara mot de avgifter som skulle erlagts enligt § 7, om reglementet
varit gällande under den föregående tiden.

2. Huvudmannen må genom löneavdrag, som beräknas av pensionsanstalten,
uttaga ersättning av befattningshavaren för den del av
försäkringsfonden, som svarar mot de avgifter, som befattningshavaren
själv skulle hava erlagt.

Dock må, på framställning av befattningshavaren, pensionsanstalten
helt eller delvis befria honom från dessa löneavdrag och minska huvudmannens
engångsavgift med motsvarande belopp; i så fall minskas befattningshavarens
pensionsrätt på det sätt, som enligt försäkringsteknisk
beräkning motsvarar engångsavgiftens minskning.

3. Engångsavgift må, där huvudmän så önskar, erläggas genom
lika annuiteter under högst 30 år, beräknade efter den räntefot, som

pensionsanstalten bestämmer. Där huvudmannen icke är eu kommun,
äger pensionsanstalten bestämma betalningstiden kortare än 30 ar och
att fordra säkerhet för annuiteternas riktiga inbetalning.

4. När pensionsunderlagen höjas för eu befattning, som redan är
förenad med pensionsrätt, och höjningen skall gälla även för den, som
dä innehar befattningen, skall huvudmannen erlägga eu engångsavgift,
i fråga om vilken bestämmelserna i mom. 1—3 skola i tillämpliga delar
gälla. Dock erlägger huvudmannen icke någon engångsavgift, dar höjningen
sker i följd av en av statsmakterna beslutad lönereglering.

§ io.

Om det efter försäkringsteknisk beräkning av pensionsanstaltens Reservfond.
försäkringsfond befinnes, att det uppkommit överskott på pensionsanstaltens
verksamhet, skall detta avsättas till eu reservfond, som icke må användas
till annat än täckande av brist eller till förbättring av befattningshavares
pensionsrätt eller av utgående pensioner. Sådan förbättring
må dock icke ske, med mindre Konungen efter inhämtande av riksdagens
samtycke medgivit det.

§ 11.

1. Befattningshavare, som önskar att med genast börjande tjänste-Ansökan
pension avgå från sin befattning, skall ingiva ansökan därom hos huvud- pension.
mannen och därvid bifoga i original eller bestyrkta avskrifter:

a) åldersbevis,

b) styrkt tjänstförteckning, upptagande all den tjänstetid, sökanden
för beräkning av pension vill åberopa,

samt, där avgången föranledes av sjukdom eller invaliditet,

c) intyg av legitimerad läkare om sjukdomens beskaffenhet och
sökandens oförmåga för framtiden att behörigen sköta befattningen.

Det åligger huvudmannen att, efter granskning av ansökningshandlingarna,
desamma tillika med eget utlåtande till pensionsanstaltens styrelse
insända med begäran om dess beslut i fråga om sökandens pensionsrätt
samt att, i fall sökanden förklaras berättigad till pension och
hinder för bifall till ansökningen i övrigt ej möter, meddela sökanden
avsked med den för honom bestämda pension och därom underrätta anstalten.

2. Önskar befattningshavare kvarstå i befattningen efter uppnådd
pensionsålder, skall han härom ansöka hos huvudmannen med bifogande
som ovan av åldersbevis och tjänstförteckning. Avslår huvudmannen

Ansökan o
familjepension.

Pensions brev.

ansökan, skall med ansökan förfaras, som om befattningshavaren sökt
avsked med pension.

3. Den, som avgått från sin befattning med rätt till uppskjuten
pension, äger att, när han uppnått den för befattningen fastställda pensionsåldern
eller vid tidigare inträffad arbetsoförmåga, ansöka om pension.
Ansökan skall, i original eller bestyrkt avskrift, åtföljas av:

a) åldersbevis,

b) styrkt tjänstförteckning, upptagande all den tjänstetid, sökanden
för beräkning av pension vill åberopa,

c) där befattningen indragits, vederbörande huvudmans intyg därom,

d) intyg, enligt fastställt formulär, från två trovärdiga personer angående
den eller de befattningar, sökanden må innehava, eller den tjänstepension,
han må uppbära,

samt, där han ej uppnått pensionsåldern,

e) bevis, att pension beviljats honom enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.

4. Pensionsanstaltens styrelse äger infordra de ytterligare upplysningar,
som kunna erfordras för bedömmande av pensionsrätten och bestämmande
av tjänstepensionens storlek.

§ 12.

Pension åt efterlevande sökes hos pensionsanstaltens styrelse.

Ansökan skall, i original eller bestyrkta avskrifter, åtföljas av:

a) prästbetyg, som utvisar den avlidnes namn, födelse- och dödsdag,
de efterlevandes hamn, födelsedagar och civilstånd, samt, där pension
sökes åt änka, den dag, då äktenskapet ingåtts,

b) vederbörande huvudmans intyg, utvisande den senaste med
familj epensionsrätt i denna pensionsanstalt förenade befattning, som den
avlidne innehaft, det antal tjänstår för tjänstepension han räknade vid
avgången, samt, där han avgått från densamma utan genast börjande
pension, anledningen till avgången.

Pensionsanstaltens styrelse äger infordra de ytterligare upplysningar,
som kunna erfordras för bedömmande av pensionsrätten och bestämmande
av familjepensionens storlek.

§ 13.

När ansökan om pension beviljats, utfärdar pensionsanstaltens styrelse
pensionsbrev; dock skall i fråga om tjänstepension huvudmannen
dessförinnan inlämna uppgift om tiden, då befattningen frånträdes.

§ 14.

Pension utbetalas månadsvis med allmänna posten, dock att, om Pcnsims
pensionsbeloppet icke uppgår till 60 kronor, den utbetalas kvartalsvis i 41 e aar> evarje
kvartals sista månad.

Om pensionen icke uppgår till 12 kronor, må styrelsen medgiva,
att den utbytes mot eu ersättning en gäng för alla med ett belopp, som
motsvarar pensionens kapitalvärde.

Vid tjänstepensions utbetalande avdrages den familjepensionsavgift,
som pensionstagaren må hava att erlägga.

Pensionsanstaltens styrelse äger att giva de föreskrifter, som erfordras
för att förhindra, att pension utbetalas till obehörig person.

§ 15.

Införsel för gäld i pension må icke beviljas, ej heller pension be- Utmätnings -

läggas med kvarstad.

§ 16.

Över pensionsanstaltens beslut angående befattningshavares eller
efterlevandes rätt till pension må besvär anföras hos Kungl. Maj:t, vilka
av dem, som äro boende å andra orter än i Västernorrlands, Jämtlands,
Västerbottens och Norrbottens län, skola ingivas inom trettionde dagen
efter erhållen del av beslutet, men av dem, som bo i nämnda län, inom
fyrtiofemte dagen. Utrikes vistande pensionssökande äga etthundraåttio
dagars besvärstid.

frihet.

Besvär.

KAP. II.

Allmänna bestämmelser om tjänstepension.

§ I 1.

Befattningshavare är skyldig att avgå:

a) när han uppnått den levnadsålder (pensionsålder), som stadgas Skyldighet

i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna, fraån befatt

b) om han till följd av olycksfall i tjänsten eller eljest till följd ning.

av skada eller sjukdom, vilken han ådragit sig under utövningen av sin
tjänst, finnes vara för framtiden oförmögen att behörigen sköta densamma,

c) om han till följd av skada eller sjukdom i andra fall än under
b) sägs under fem på varandra följande år varit oförmögen att tjänstgöra
under sammanlagt mer än 4/s av den tid, som det eljest ålegat honom

2—185243.

Rätt till
tjänstepension.

att tjänstgöra, och finnes vara för framtiden oförmögen att behörigen
sköta sin tjänst,

d) om han under fem på varandra följande år varit på grund
av smittosam sjukdom tjänstledig eller från tjänstgöring avstängd under
sammanlagt mer än 4/s av den tid, som det eljest ålegat honom att
tjänstgöra, och finnes vara av samma anledning för framtiden obehörig
att tjänstgöra.

2. Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande särskilda
bestämmelserna, må befattningshavare, som uppnått pensionsåldern,
på i nämnda bestämmelser angivna villkor av huvudmannen tillåtas
kvarstå i befattningen, därest och så länge han prövas kunna på ett tillfredsställande
sätt sköta tjänsten, dock icke längre än under fem år.

§ 2.

Rätt till genast börjande tjänstepension inträder vid avgång från
befattningen för befattningshavare, som uppnått pensionsåldern eller entledigas
enligt § 1 mom. 1 b)—d), samt i de fall, som därutöver må
stadgas i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna.

§ 3.

1. Rätt till uppskjuten tjänstepension tillkommer den, som avgår
från sin befattning utan att vara berättigad till genast börjande pension.

Denna rätt förloras dock,

a) om den avgångne vid den tidpunkt, då den uppskjutna pensionen
skulle börja utgå, innehar annan befattning, som är förenad med
tjänstepensionsrätt i denna pensionsanstalt eller i annan av staten inrättad
eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond, och har rätt att
för genast börjande pension vid avgång från densamma räkna sig till
godo den tjänstgöring, varpå rätten till uppskjuten pension skulle grunda
sig, eller däremot enligt § 8 svarande försäkringsavgifter,

b) om han före ovannämnda tidpunkt avgått eller samtidigt avgår
från dylik befattning med genast börjande tjänstepension, vid vars beräkning
den tjänstgöring tillgodoräknats honom, varpå rätten till uppskjuten
pension skulle grunda sig, eller däremot enligt § 8 svarande försäkringsavgifter.

2. Det åligger befattningshavare, som avgår med rätt till uppskjuten
pension utan att få annan med tjänstepensionsrätt i anstalten
förenad befattning, att ofördröjligen enligt fastställt formulär för anstalten
anmäla sin avgång, vid äventyr att den uppskjutna pensionen och
familjepensionen minskas med 10 /.,

§ 4.

1. Befattningshavare räknar i sin befattning tjänstår för den tid, rjänatårshan
efter fyllda 20 år innehaft densamma; dock att, om han innehaft
befattningen, innan detta reglemente blev gällande för densamma, han må pension.
räkna tjänstår i den endast från denna tidpunkt eller från den tidigare
tidpunkt, som pensionsanstalten må hava bestämt enligt kap. I § 6.

Vid beräkning av tjänstår skall avdrag göras för tid, varunder
ledighet från tjänsten ägt rum, dock att sådant avdrag icke skall göras,
där ledigheten föranletts av semester, sjukdom, fullgörande av värnplikt
eller offentligt uppdrag eller i vederbörlig ordning beviljats befattningshavaren
för bestridande av annan befattning i statens eller kommuns
tjänst, för studier eller för resa till egen utbildning. Där omfattningen
av den tjänstgöring, som åligger befattningshavaren, närmare bestämts
i författning eller vid befattningens reglering för beredande av pensionsrätt
åt innehavaren, skall vid tjänstårsberäkningen avdrag jämväl göras
för tid, under vilken partiell tjänstledighet åtnjutits av annan anledning,
än i föregående punkt sägs, och tjänstgöringen inskränkts till mindre än
hälften av den föreskrivna. Avdrag göres endast för hel dag.

1 fråga om befattningshavare, som icke äger rätt till semester, må
avdrag icke göras för tid av högst IV2 månad om året, under vilken
ledighet må hava åtnjutits för hälsans vårdande eller för enskilda angelägenheter.

Om befattningshavare åtnjuter tjänstledighet från sin befattningför
att bestrida en annan och har rätt att under ledigheten räkna tjänstår
i den förra, räknar han icke tjänstår i den senare. Detsamma gäller om
den, som efter att hava avgått från en befattning med pension får eu
annan, dock med undantag för det fall, varom särskilt stadgas i § 11,

2. Huvudman är skyldig att för innehavare av befattning med
pensionsrätt föra erforderliga anteckningar om namn, födelseår, dag dä
tjänstgöringen började, åtnjuten tjänstledighet och anledningen därtill samt
för varje år det antal månader och dagar, som befattningshavaren äger att
vid tjänstårsberäkning enligt mom. 1 räkna sig till godo under året.

§ 5.

1. Befattnings tjänstepensionsunderlag, som ej må överstiga 6,000
kronor, angives i de för densamma gällande särskilda bestämmelserna.

2. Om innehavare av befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt
i denna pensionsanstalt, jämväl innehar befattning, som är före -

Tjänste pensione underlag.

Genast bör
jande tjän
stepensions
belopp.

nåd med tjänstepensionsrätt i annan av staten inrättad eller understödd
pensionsanstalt eller pensionsfond, och om dessa befattningars tjänstepensionsunderlag
tillsammans överstiga 6,000 kronor, nedsättes den förra
befattningens tjänstepensionsunderlag till sådant belopp, att deras summa
blir 6,000 kronor.

3. Om två eller flera med pensionsrätt i denna pensionsanstalt
förenade befattningar innebaves av samma person, och om dessa befattningais
tjänstepensionsunderlag enligt detta reglemente tillsammans överstiga
6,000 kronor, nedsättas de i sådant förhållande, att deras summa
blir 6,000 kronor.

4. Den, som i följd av försvagad hälsa eller minskad arbetsförmåga
övergår från befattning med högre till befattning med lägre tjänstepensionsunderlag,
må efter ansökan bos pensionsanstalten få behålla det
högre tjänstepensionsunderlaget, därest han i den förra befattningen
räknat minst 15 tjänstår.

§ 6.

1- Vid beräkning av genast börjande tjänstepensions belopp tillgodoräknas
icke blott de tjänstår, som befattningshavaren enligt § 4 intjänat
i den befattning, från vilken avgången sker, utan jämväl, med
den inskränkning som nedan sägs, de tjänstår, han intjänat för pension

a) i annan befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt i
denna pensionsanstalt eller i pensionsanstalt, som omförmäles i kap. I § 3,

b) i annan befattning, som medför tjänstepensionsrätt i annan av
staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond,

c) i befattning, som han innehaft innan reglementet blev tillämpligt
på honom, dock endast från den tidpunkt, som pensionsanstalten enligt
kap. I § 6 må hava bestämt,

samt, där så stadgas i de särskilda bestämmelser, som gälla för
den befattning, från vilken avgång sker,

d) i befattning, som icke medför sådan tjänstepensionsrätt, men är
förenad med rätt till tjänstårsberäkning för dylik tjänstepension.

Vid beräkning av tjänstår för befattning, som i a)—d) sägs, skall
gälla vad som är stadgat i § 4.

2. Vid tillgodoräknande av tjänstår skall iakttagas:

a) om den avgående redan uppbär eller samtidigt erhåller annan
tjänstepension från denna pensionsanstalt eller från annan av staten inrättad
eller understödd pensionsanstalt eller pensionsfond, må tjänstgöring,
som tillgodoräknats honom för den pensionen, ej ånvo tillgodoräknas
honom,

b) om den avgående under viss tid på en gång bestritt tvenne
befattningar, som äro förenade med tjänstepensionsrätt i denna pensionsaustalt,
tillgodoräknas honom för denna tid endast tjänstgöring i den ena
befattningen, vadan tjänstgöringen i den andra må tillgodoräknas vid beräkning
av annan tjänstepension.

§ 7.

1. Där ej annorlunda stadgas i de för befattningen gällande särskilda
bestämmelserna, beräknas vid avgång enligt § 1 genast börjande
tjänstepension enligt nedan angivna regler.

a) Pensionen är lika med befattningens tjänstepensionsunderlag (hel
pension), om den avgående räknar det härför stadgade antalet tjänstår.
Om tjänstårens antal är mindre, avkortas pensionen i förhållande därtill.

Dock skall gälla, att

b) om avgången sker enligt § 1 b), hel pension utgår oberoende av
tjänstårens antal, och om avgången sker enligt § 1 c) eller d), minst 3U
av hel pension utgår, dock i båda fallen med den inskränkningen, att
pensionen ej må överstiga den pension, som den avgående skulle få, om
han kvarstode i befattningen till pensionsåldern,

c) om den avgående ej innehaft befattningen i minst 5 tjänstår,
hel pension utgör medeltalet av hans tjänstepensionsunderlag under de
sista 5 åren eller det mindre antal tjänstår han räknar,

d) om den avgående har hustru eller barn, vilka i händelse av hans
frånfälle skulle vara berättigade till familjepension, pension utgår med
minst det belopp, varmed denna familjepension skulle utgå,

e) om den avgående vid pensionsålderns uppnående icke räknade
minst 10 tjänstår eller, där han avgår före denna ålder, han icke räknar
så många tjänstår, att de tillsammans uppgå till minst nämnda antal, pensionen
beräknas försäkringstekniskt,

f) om den avgående åtnjutit tjänstledighet från sin befattning för
att bestrida en annan och haft rätt att under ledigheten räkna tjänstår
i den förra, tages vid bestämmande av pensionen icke hänsyn till den
senare befattningen; detsamma gäller om den, som efter att hava avgått
från en befattning med pension, får en annan befattning, dock med undantag
för det fall, varom särskilt stadgas i § 11.

2. I de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna kan
stadgas, att genast börjande tjänstepension vid avgång enligt § 1 skall
beräknas försäkringstekniskt, om den avgående vid pensionsålderns uppnående
icke räknade minst det antal tjänstår, som i de särskilda bestämmelserna
stadgas för hel pension, eller, där han avgår före denna ålder,

han icke räknar så många tjänstår, att de tillsammans med det antal år,
som återstå till pensionsåldern, uppgå till minst nämnda antal.

§ 8.

När enligt § 7 genast börjande tjänstepension skall beräknas försäkringstekniskt,
bestämmes den enligt § 7 mom. 1 a) och b) efter ett
tjänstepensionsunderlag, som beräknas enligt nedan angivna huvudsakliga
regler.

1. Den med en befattning förenade tjänstepensionsrätten anses
grundad på ett försäkringsavtal, enligt vilket pensionen vid avgång enligt
§ 1 beräknas såsom i § 7 mom. 1 a) och b) sägs och en mot denna rätt
svarande årlig försäkringsavgift erlägges under hela tjänstetiden, såvida
ej denna försäkringsavgift är större än den högsta försäkringsavgift, som
enligt mom. 2 må tillgodoräknas befattningshavaren. T sistnämnda fall
nedsättes det tjänstepensionsunderlag, efter vilket pensionen beräknas, så
att tjänstepensionsrättens kapitalvärde är lika med kapitalvärdet av de
försäkringsavgifter, som må tillgodoräknas under tjänstetiden. Så länge
tjänstårsberäkningen icke avbrytes, äro tjänstepensionsrätten och den för
varje tjänstår tillgodoräknade försäkringsavgiften oförändrade.

Sker avbrott i tjänstårsberäkningen, bestämmes tjänstepensionsrätten,
såsom i § 10 stadgas för det fall, att befattningen indragits.
Börjar åter tjänstårsberäkningen, beräknas för den därefter följande
tjänstetiden försäkringsavgiften med hänsyn tagen till den fond, som
beräknas vara samlad för befattningshavaren genom de förut tillgodoräknade
försäkringsavgifterna. Om den så beräknade försäkringsavgiften
icke överstiger den, som enligt mom. 2 högst må tillgodoräknas, blir
tjänstepensionsrätten lika med vad den var före avbrottet. I annat fall
nedsättes den tillgodoräknade försäkringsavgiften och befattningshavarens
pension bestämmes efter ett så beräknat tjänstepensionsunderlag, att
kapitalvärdet av hans tjänstepensionsrätt blir lika med summan av nämnda
fond och kapitalvärdet av de försäkringsavgifter, som må tillgodoräknas
under återstående tjänstetid.

På liknande sätt förfares vid övergång till annan befattning eller
ändring av befattnings tjänstepensionsunderlag.

Har befattningshavare tidigare haft annan befattning med tjänstepensionsrätt
i av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt eller ,
pensionsfond, göres liknande beräkning med avseende på de försäkringsavgifter,
som må tillgodoräknas honom i den befattningen, och det inflytande
deras tillgodoräknande bör hava på de i den senare befattningen
till godoräknad e f örsäkringsavgif tern a.

2. Den tillgodoräknade försäkringsavgiften må icke överstiga den,
som skulle beräknas, om befattningshavaren, utan att förut hava räknat
tjänstår, utnämnts till befattningen vid en ålder, som understigit pensionsåldern
med samma antal år, som det fordras tjänstår för hel pension.

3. Yad i § 7 mom. 1 c), d) och f) sägs skall gälla, även när pensionen
beräknas försäkringstekniskt.

§ 9.

Om enligt de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna
rätt till genast börjande tjänstepension inträder jämväl i vissa fall, då
befattningshavaren icke är skyldig enligt § 1 att avgå, beräknas pensionens
belopp på sådant sätt att pensionens kapitalvärde är lika med den
fond, Som beräknas vara samlad för den avgående genom de honom
enligt § 8 tillgodoräknade försäkringsavgifterna.

§ 10.

Uppskjuten tjänstepension beräknas efter ett tjänstepensionsunderlag,
som bestämmes på sätt nedan sägs, och är lika med:

a) detta tjänstepensionsunderlag, om den börjar utgå först vid pensionsåldern,

b) 3U av detsamma, om den börjar utgå tidigare.

Tjänstepensionsunderlaget bestämmes så, att tjänstepensionsrättens

kapitalvärde vid avgången är lika med den fond, som beräknas vara
samlad för den avgående genom de försäkringsavgifter, som tillgodoräknats
honom enligt § 8 i befattningen; dock att om avgången icke föranletts
av befattningens indragning, högre försäkringsavgift icke må tillgodoräknas
än den tjänstepensionsavgift, som ålegat befattningshavaren
enligt reglementet.

§ 11.

Om den, som avgått på grund av § 1 mom. 1 b), c) eller d) med
genast börjande tjänstepension, sedermera ånyo får med tjänstepensionsrätt
i denna anstalt förenad befattning, är huvudmannen för den nya
befattningen skyldig att anmäla det för pensionsanstaltens styrelse. Från
den dag, då rätt till avlöningen i den nya befattningen inträder, skall
tjänstepensionen indragas, om avlöningen i’ den nya befattningen överstiger
eller är lika med den avlöning, som skulle tillkommit honom, om
han bibehållit den förra befattningen och bestritt densamma oförvitligt
och utan avbrott. Om däremot förstnämnda avlöning understiger den
sistnämnda, skall tjänstepensionen från nämnda dag nedsättas till det
belopp, som utgör skillnaden mellan de båda avlöningarna.

Uppskjuten

tjänstepen sions belopp.

Reduktion
av tjänstepension.

Tid, för vilken
tjänstepension

utgår.

Vid avgång från den andra befattningen återfår han sin förra
pension; dock att, om han avgår efter uppnådd pensionsålder eller på
grund av § 1 och den pension, som bestämmes med hänsyn tagen till
den andra befattningen och hans tjänstgöring såväl i denna som i den
första, är större än hans förra pension, han erhåller denna högre pension;
om den andra befattningens tjänstepensionsunderlag är lägre än den
förstas, tillämpas därvid utan ansökan § 5 mom. 4.

§ 12.

1. Om befattningshavare, på vilken lagen om försäkring för olycksfall
i arbetet äger tillämpning, drabbas av olycksfall i tjänsten och avgår
från befattningen med genast börjande tjänstepension, skall pensionen
minskas med den livränta, som må enligt nämnda lag till honom utgå
som ersättning för olycksfallet, eller, om pensionen icke överstiger livräntan,
helt indragas.

2. Om sådana avdrag, som omförmälas i kap. I § 5, gjorts från
befattningshavarens avgifter till pensionsanstalten, skall hans tjänstepension
minskas med den del av enligt lagen om allmän pensionsförsäkring
till honom utgående pensionen, som svarar mot de avgifter, som han enligt
nämnda lag erlagt under den tid, då hans avgifter enligt reglementet
sålunda minskats; dock att pension, som beräknas försäkringstekniskt,
så att den motsvarar befattninghavarens egna avgifter, icke skall på
detta sätt minskas.

§ 13.

Om pensionstagare undergår frihetsstraff, som ej understiger eu
månad, eller är intagen å tvångsarbetsanstalt, skall under denna tid endast
Vs av pensionen till honom utgå. Om han har anhöriga, vilka för
sitt uppehälle äro beroende av honom, må pensionsanstaltens styrelse
kunna medgiva dem rätt att under tiden uppbära återstående del av
pensionen.

§ 14.

Genast börjande tjänstepension utgår från och med månaden näst
efter den, då befattningen frånträdes.

Uppskjuten tjänstepension börjar utgå, när den avgångne på grund
av varaktig oförmåga till arbetet förklaras berättigad till pension enligt
lagen om allmän pensionsförsäkring, dock senast vid den för befattningen
stadgade pensionsåldern.

Tjänstepension utgår till och med den månad, under vilken pensionstagaren
avlider.

KAP. III.

Allmänna bestämmelser om familjepension.

§ 1.

När den, som innehar eller tidigare innehaft med familj epensions- Rätt till
rätt i denna anstalt förenad befattning, avlider och efterlämnar änka och
arvsberättigat eget barn, tillkommer dem under nedan angivna villkor
familjepension.

Äktenskap grundlägger icke pensionsrätt, om det ingås *

a) efter det mannen fyllt 65 år,

b) under det mannen lider av sjukdom, som inom 6 månader
efter äktenskapets ingående medför hans död, och utan att genom äktenskapet
barn legitimeras; dock ankomme på pensionsanstaltens styrelse,
där anledning finnes antaga, att sjukdomens livsfarliga beskaffenhet vid
äktenskapets ingående icke varit för vederbörande bekant, att pröva, huruvida
familjepension må utgå.

Familjepension utgår till änka, så länge hon lever ogift, och till
barn, tills det uppnår 21 års ålder eller dessförinnan träder i äktenskap.

Därest barn, som har rätt till familjepension, vid uppnåendet av
21 års ålder befinnes vara varaktigt oförmöget till arbete, bibehåller det
rätt till pension, så länge oförmögenheten till arbete fortfar.

§ 2.

1. Befattnings familjepensionsunderlag, som icke må överstiga Familjepen1,
500 kronor, angives i de för befattningen gällande särskilda bestäm- sion8^™,iermelserna.

2. Om innehavare av befattning, som är förenad med familjepensionsrätt
i denna pensionsanstalt, jämväl innehar befattning, som är förenad
med familjepensionsrätt i annan av staten inrättad eller understödd
pensionsanstalt, och om befattningarnas familjepensionsunderlag tillsammans
överstiga 1,500 kronor, nedsättes den förra befattningens familjepensionsunderlag
till sådant belopp, att deras summa blir 1,500 kronor.

§ 3.

1. Där ej annorlunda stadgas i de särskilda bestämmelser, som Beloppet av
gälla för den befattning, som den avlidne senast innehaft, bestämmes vande^pm 3—185243.

sion -

pensionen åt de efterlevande på i mom. 2 angivna sätt efter familj epensionsunderlaget
för den befattning, den avlidne senast innehaft.

I följande fall skall dock försäkringsteknisk beräkning göras:

a) om den avlidne avgått från med familj epensionsrätt i denna
pensionsanstalt förenad befattning före pensionsåldern av annan anledning
än i kap. II § 1 sägs, och icke sedermera ånyo fått sådan befattning,

b) om den avlidne vid pensionsålderns uppnående icke räknade
minst det antal tjänstår, som fordras för hel tjänstepension, eller, där
han avlidit före denna ålder eller avgått före densamma med genast
börjande tjänstepension, icke räknade vid frånfället eller avgången så
många tjänstår, att de tillsammans med de år, som återstodo till pensionsåldern,
uppgingo till minst nämnda antal.

Om den avlidne vid sitt frånfälle åtnjöt tjänstledighet från sin befattning
för att bestrida en annan och hade rätt att under ledigheten
räkna tjänstår i den förra eller om han efter att hava avgått från en
befattning med pension erhållit annan befattning, tages vid bestämmande
av de efterlevandes pension icke hänsyn till den senare befattningen.

2. För änka ensam utgår pensionen med familjepensionsunderlagets
belopp.

För änka jämte ett eller derå pensionsberättigade barn utgår
pensionen med familjepensionsunderlagets belopp, förhöjt med 40 "/• för
ett barn och därutöver med 10 % för varje ytterligare barn.

För pensionsberättigade barn, då änka icke finnes, utgår pensionen:

om endast ett barn finnes, med hälften av familj epensionsunderlagets
belopp,

om barnen äro två, med familj epensionsunderlagets belopp,

om barnen äro tre eller flera, med familjepensionsunderlagets belopp,
förhöjt med 40 %, därest barnen äro tre, samt därutöver med 10 %
för varje ytterligare barn.

§ 4.

Av pension för änka och barn njute änkan så stor del, som motsvarar
80 % av familjepensionsunderlaget. Pension för barn delas mellan
dem efter huvudtalet.

Änka vare berättigad uppbära pension för eget barn, där ej visas, att
barnet uppfostras av annan.

§ 5.

Försaka Vid försäkringsteknisk beräkning av de efterlevandes pension be rtberäkningk

stämmes densamma enligt § 3 mom. 2 efter ett familjepensionsunderlag,

av de efter- vid vars beräkning samma principer komma till användning, som när
levandes
pension.

befattningshavares tjänstepensionsunderlag skall försäkringstekniskt beräknas
ur befattningens tjänstepensionsunderlag. Om enligt reglementet
familjepensionsafgift skall erläggas även av den, som avgått med genast
börjande pension, skall även försäkringsavgiften antagas så erlagd. Och
utgår familjepensionsavgiften med olika belopp under tjänstetiden och
därefter, skall försäkringsavgiften antagas växla i samma förhållande
Den högsta försäkringsavgift, som må tillgodoräknas, är den, som skulle
beräknas, om den avlidne, utan att förut hava räknat tjänstår, utnämnts
till befattningen vid en ålder, som understigit pensionsåldern med samma
antal år, som det fordras tjänstår för hel tjänstepension. Om den avlidne
avgått från befattningen utan genast börjande tjänstepension, må dock
ej högre försäkringsavgift tillgodoräknas än den familjepensionsavgift, som
enligt reglementet ålegat honom.

§ 6.

Om den avlidne samtidigt erlagt familj epensionsavgift i två befattningar,
skall de efterlevandes pension utgå icke blott med belopp,
som skulle bestämmas enligt § 3 eller § 5, om han haft blott den ena
befattningen, utan jämväl med det belopp, som enligt försäkringsteknisk
beräkning motsvarar de för den andra befattningen tillgodoräknade försäkringsavgifterna.

§ 7.

Om befattningshavare, på vilken lagen om försäkring för olycksfall
i arbetet äger tillämpning, drabbas av olycksfall i arbetet, som medför
döden, skall familjepensionen, där.den är större än den livränta,

som enligt nämnda lag utgår till de efterlevande, minskas med denna

livränta och i annat fall helt indragas.

§ 8.

Vad i kap. II § 13 stadgas gäller även för familjepensionstagare.

§ 9.

Familjepension utgår från och med månaden näst efter dödsfallet till
och med den månad, under vilken pensionstagaren avlider eller hans rätt
till pension upphör. För barn, som födes efter faderns död, räknas pensionen
från och med den månad, i vilken barnet födes.

Reduktion
av familjepension.

Tid, för
vilken familjepension

utgår.

Med tjänsteoch
familj epensionsrätt

förenade befattningar.

Med endast
familjepensionsrätt

förenade befattningar.

KAP. IV.

Särskilda bestämmelser angående folkskollärare m, fl.

§ I De

rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I, Il och
III samt i detta kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare:

a) lärare vid folkskola eller nomadskola,

b) lärare vid högre folkskola eller kommunal mellanskola,

c) övningsskollärare vid statens folkskoleseminarium ävensom lärare
vid statens småskoleseminarium eller vid småskoleseminarium, som under
hålles av landsting eller av stad, som icke deltager i landsting-,

d) lärare vid skyddshem, vilket åtnjuter statsbidrag,

e) lärare vid enskild läroanstalt, som enligt skolöverstyrelsens beprövande
tjänar samma ändamål som folkskola eller småskoleseminarium
eller skyddshem.

Undantagna äro dock:

f) extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd
lärare, som ej har minst 20 undervisningstimmar i veckan,

g) vikarie å med pensionsrätt förenad befattning, därest han tjänstgör
kortare tid än en läsmånad eller hans tjänstgöringsskyldighet understiger
hälften av den för befattningens innehavare fastställda.

Där enligt kap. I § 5 för befattnings förenande med pensionsrätt
för innehavaren fordras dess reglering av huvudmannen, skall regleringen
godkännas av vederbörande skolöverstyrelse.

§ 2.

De rättigheter och skyldigheter, som med avseende på familjepensioneringen
stadgas i kap. I och III samt i detta kapitel, tillkomma nedan
angivna befattningshavare:

a) befattningshavare, som är delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt,

b) ordinarie folkskolinspektör i statens tjänst,

c) chef och ledamot i skolöverstyrelse, vilken vid tillträdet av sin
tjänst hade rätt till familjepension i denna pensionsanstalt eller i pensionsanstalt,
som omförmäles i kap. I § 3.

■21

§ 3.

1. Tjänstepensionsunderlaget för ordinarie övningsskollärare vid
statens folkskoleseminarium och för ordinarie lärare vid statens småskoleseminarium
är 2/,3 av den fastställda lönen i högsta lönegraden. Där
tjänsten är förenad med förmånen av bostad och bränsle, skall vid
tjänstepensionsunderlagets beräkning lönen ökas med av'' pensionsanstaltens
styrelse fastställt belopp, dock högst med 20 %.

Tjänstepensionsunderlaget för extra ordinarie eller vikarierande övningsskollärare
vid statens folkskoleseminarium och för extra ordinarie
eller vikarierande lärare vid statens småskoleseminarium är 2/''s av den
fastställda avlöningen.

2. Tjänstepensionsunderlaget för innehavare av annan befattning,
än i mom. 1 sägs, är 3U av den i gällande författning eller vid av vederbörande
skolöverstyrelse godkänd reglering fastställda kontanta minimiårsavlöningen
eller, där liera lönegrader finnas sålunda fastställda, av den
kontanta minimiårsavlöningen i högsta lönegraden; dock att, där minimiårsavlöningen
enligt av vederbörande skolöverstyrelse godkänd reglering
växlar med tjänstgöringens omfattning, tjänstepensionsunderlaget skall av
pensionsanstalten, efter skolöverstyrelsens hörande, bestämmas efter den
miniiniårsavlöning, som kan väntas komma att i medeltal utgå.

Vid beräkning av tjänstepensionsunderlaget skall i avlöningen icke
inräknas avlöningsförmån av bostad och bränsle, evad den utgår in natura
eller kontant ersättes. Ej heller må, utom i fall som i mom. 3 sägs, inräknas
det särskilda arvode, som tillkommer överlärare vid folkskola, rektor
vid högre folkskola samt rektor och biträdande föreståndarinna vid kommunal
mellanskola, eller den ersättning, som utgår till lärare för tjänstgöring
utöver den i författningen stadgade minsta årliga undervisningstiden.

3. På framställning av huvudmannen och efter vederbörande skolöverstyrelses
hörande må pensionsanstalten bestämma högre tjänstepensionsunderlag,
än i mom. 2 sägs, i följande fall:

a) för befattning, för vilken miniiniårsavlöning stadgats i författning,
men huvudmannen fastställt högre avlöning, må tjänstepensionsunderlaget
höjas intill 3A av den fastställda kontanta avlöningen eller, där flera
lönegrader finnas, av den fastställda kontanta avlöningen i högsta lönegraden,

b) vid tjänstepensionsunderlagets beräkning må i avlöningen inräknas
helt eller delvis det särskilda arvode, som må utgå för skyldigheten
att undervisa utöver den i författning stadgade minsta årliga undervisningstid,
ävensom helt eller delvis det särskilda arvodet till överlärare

Tjänstepension
finn
tleriag.

Familje pensions underlag.

Tj än stårsber
filtning.

Pensions ålder.

vid folkskola eller till rektor vid högre folkskola samt rektor och biträdande
föreståndarinna vid kommunal mellanskof.

I intet fall må i avlöningen inräknas förmån av bostad och bränsle,
evad den utgår in natura eller kontant ersättes.

Vid fastställande av högre tjänstepensionsunderlag, än i mom. 2
sägs, skall tillses, att tjänstepensionsunderlagen för befattningar hos
samme huvudman stå i skäligt förhållande till varandra, ävensom att
tjänstepensionsunderlagen ej sättas högre än för befattningar av jämförlig
art i statens tjänst.

4. Där för lärare vid folkskola enligt gällande författning fastställts
sådan minimiårsavlöning, att motsvarande tjänstepensionsunderlag
understiger 1,000 kronor, skall dock tjänstepensionsunderlaget för honom
vara 1,000 kronor.

§ 4.

Befattnings familjepensionsunderlag överstiger med 300 kronor 20 %
av dess tjänstepensionsunderlag; dock att, om två eller flera befattningar
innehavas av samma person, deras familjepensionsunderlag nedsättas i
sådant förhållande, att deras summa överstiger med 300 kronor 20 % av
tjänstepensionsunderlagens summa.

§ 5.

Vid bestämmande av genast börjande tjänstepensions belopp skola
tjänstår tillgodoräknas befattningshavare även för den tid, han efter fyllda
20 år innehaft

a) befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt i dövstumlärararnas
pensionsanstalt,

b) befattning som icke ordinarie lärare vid en statens läroanstalt,
därest han i denna befattning haft minst 20 undervisningstimmar i veckan
och icke samtidigt haft befattning, som varit förenad med tjänstepensionsrätt
i denna pensionsanstalt.

§ 6.

Pensionsåldern är

65 år för manlig befattningshavare vid kommunal mellanskola,
60 år för annan befattningshavare.

För hel tjänstepension fordras ....AnAal...

30 år för kvinnlig befattningshavare vid kommunal mellanskof, helpension.

33 år för annan befattningshavare.

. § 8-

1 fråga om beräkning av genast börjande tjänstepensions belopp Tjänstepengäller
vad i kap. II § 7 mom. 1 stadgas; dock att för den, som vid nv-f’wn''s e (>pp''
gång med genast börjande pension är rektor, föreståndare eller överlärare
och i denna egenskap har högre tjänstepensionsunderlag, hel tjänstepension
beräknas såsom medeltalet av de tjänstepensionsunderlag, som varit
för honom gällande under de senaste 10 åren eller den kortare tid, lian
innehaft med tjänstepensionsrätt förenad befattning.

§ 9.

Rätt till genast börjande tjänstepension inträder, utom i de fall Rätt
som i kap. II § 2 sägs, även när befattningshavare i följd av försvagad ”^g tjänstehälsa
eller minskad arbetsförmåga frivilligt avgår, efter att hava uppnått pension vid
en ålder, som med högst 5 år understiger pensionsåldern. gg) årgång.

§ io.

Tillstånd för befattningshavare att kvarstå i befattningen efter upp- Fortsatt
nådd pensionsålder må av huvudmannen beviljas endast under förutsätt- ^efteruppning,
att det tillstyrkts beträffande befattningshavare vid folkskolesemi- ^åM^pennarium,
småskoleseminarium, högre folkskola och kommunal mellanskof Sl
av vederbörande skolöverstyrelse samt beträffande annan befattningshavare
av vederbörande folkskolinspektör.

§ 11-

1. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. I § 7 om- Årsavgift.
förmält avdrag, skall erläggas av befattningshavare, som bar tjänstepensionsrätt
enligt § 1 är:

för extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd
lärare ävensom för vikarie 1 % av tjänstepensionsunderlaget, för
annan befattningshavare 373 % av detsamma.

Den årliga familjepensionsavgift, som skall erläggas av befattningshavare,
som har familjepensionsrätt enligt § 1 eller § 2, är: för man 40
kronor mer än 22/3 % av tjänstepensionsunderlaget, för kvinna 3 kronor
mer än 1/6 av detsamma.

Manlig tjänstepensionstagare, som avgått från sin befattning med
genast börjande tjänstepension, erlägger eu årlig familj epensionsavgift,
som med 30 kronor överstiger 2 % av tjänstepensionsunderlaget.

2. För innehavare av befattning vid av skoldistrikt inrättad folkskola
erlägger skoldistriktet icke någon avgift, dock att, därest befattningshavarens
tjänstepensionsunderlag är högre än det enligt § 3 mom.
2 bestämda, en årlig avgift av 2V2 / av förhöjningen skall erläggas för
extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd lärare
samt 62/3 % av förhöjningen för annan lärare.

För innehavare av annan befattning, som i § 1 sägs, erlägger huvudmannen
en årlig avgift av 272 % av tjänstepensionsunderlaget för extra
ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd lärare samt
62/3 % av tjänstepensionsunderlaget för annan lärare.

Övergångsstadganden.

1. Vid tillämpning av kap. II § 7 mom. 1 c) skall för den, som
före den 1 jan. 1919 innehaft befattning, som varit förenad med pensionsrätt
i folkskollärarnas pensionsinrättning eller i småskollärares m. 11.
ålderdomsunderstödsanstalt, avlöningen i sådan befattning anses hava
varit bestämd efter de grunder, som äro gällande efter den 1 jan. 1919,
samt tjänstepensionsunderlaget bestämt därefter enligt detta reglemente.

2. För den, som före den 1 jan. 1919 uppburit pension från folkskollärarnas
pensionsinrättning eller före den 1 jan. 1920 understöd från
småskollärares in. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, skall för tiden efter den
1 jan. 1920 pensionen höjas med ett belopp, som med 300 kronor överstiger
hälften av pensionens eller understödets förutvarande belopp; dock
att sålunda förhöjd pension, om den tidigare utgått från pensionsinrättningen,
icke må överstiga 1,800 kronor eller understiga 1,000 kronor och,
om den tidigare utgått från ålderdomsunderstödsanstalten, icke må understiga
600 kronor. Från pensionen skall dock för manlig pensionstagare
fråndragas en familj epensionsavgift, som med 30 kronor överstiger 2 %
av pensionens belopp.

3. Lärare, vars lön reglerats vid 1918 års riksdag, men som icke
ingått på denna lönereglering med därvid fästade villkor, är berättigad

till pension eller ålderdomsunderstöd enligt för honom hittills gällande
bestämmelser. Detsamma gäller i fråga om lärare, som varit delägare i
folkskollärarnas pensionsinrättning eller i sinåskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt
och vars lön icke reglerats vid 1918 års riksdag och
som icke erhåller befattning, som är förenad med pensionsrätt enligt detta
reglemente, ävensom om lärare, som efter att hava avgått från en befattning
med pension från folkskollärarnas pensionsinrättning, den 1 jan. 1920
innehar befattning, vilken varit delaktig i nämnda pensionsinrättning.

4. Den, som före den 1 jan. 1920 uppburit understöd enligt kungl.
kungörelsen av den 31 dec. 1918 om understöd åt äldre behövande folkskollärare
och småskollärare in. fl., är efter nämnda dag berättigad till
pension, som med 200 kronor överstiger det understöd, som enligt nämnda
kungörelse utgått till honom. Den, som efter den 1 jan. 1920 styrker
sig fylla de villkor, som i nämnda kungörelse stadgas för erhållande av
understöd, må av pensionsanstaltens styrelse förklaras berättigad till
samma pension. Från pensionen skall dock för manlig pensionstagare
avdragas eu familjepensionsavgift, som med 30 kronor överstiger 2 % av
pensionens belopp.

5. Om huvudman reglerar befattning enligt kap. I § o och före
den 1 jan. 1921 anmäler densamma för beredande av pensionsrätt åt
innehavaren, skall, där enligt kap. I § 9 huvudmannen skall erlägga engångsavgift,
denna icke utgå med högre belopp, än som motsvarar de
löneavdrag, som befattningshavaren får vidkännas enligt samma § mom. 2.
Om befattningen anmäles först efter den 1 jan. 1921, beräknas huvudmannens
engångsavgift på följande sätt. Från den enligt kap. I § 9
mom. 1 beräknade engångsavgiften dragés det belopp, för vilket huvudmannen
enligt samma § mom. 2 må uttaga ersättning genom löneavdragav
befattningshavaren. Huvudmannens engångsavgift är lika med halva
återstoden ökad med det belopp, som motsvarar de löneavdrag, som befattningshavaren
får vidkännas.

6. Familjepension efter delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
som avlidit före d. 1 jan. 1920, utgår för tid efter nämnda
dag med belopp, som beräknas efter kap. III § 3 mom. 2 och ett familjepensionsunderlag,
som med 300 kronor överstiger 20 % av det tjänstepensionsunderlag,
som vid hans död var för honom gällande, eller den
tjänstepension, som han då uppbar.

7. För den, som avgått från sin befattning före den 1 jan. 1920
samt åtnjuter tjänstepension från pension sanstalten, är familjepensionsunderlaget
lika med ett belopp, som med 300 kronor överstiger 20 % av
hans pension.

4—186243.

2e;

Med pensionsrätt

förenade befattningar.

8. Efterlevande efter den, som icke varit delägare i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa och som avlidit före den 1 jan. 1920 och
vid sin död innehade anställning som lärare med full tjänstgöring vid
av skoldistrikt inrättad folkskola eller pension från folkskollärarnas pensionsinrättning
eller understöd från småskollärares m. fl. ålderdom sunderstödsanstalt,
må, om de styrka sig vara i behövande omständigheter, av
pensionsanstaltens styrelse förklaras berättigade till pension, som beräknas
enligt kap. III § 3 mom. 2 och ett familj epensionsunderlag av 300
kronor.

9. Den, som den 31 dec. 1919 innehar befattning, som är förenad
med delaktighet i folkskollärarnas änke- och pupillkassa och för vilken
avlöningen reglerats vid 1918 års riksdag, men som icke ingått på denna
lönereglering med därvid fästade villkor, bibehåller sina rättigheter och
skyldigheter enligt reglementet för nämnda kassa. Detsamma gäller i
fråga om den, som nämnda dag innehar annan befattning, som är förenad
med delaktighet i samma kassa och för vilken avlöningen icke reglerats
vid 1918 års riksdag, därest han icke före den 1 jan. 1921 anmäler sig
vilja ingå på de nya bestämmelserna angående familjepensioneringen.

10. Befattningshavare, som har pensionsrätt enligt detta reglemente,
är underkastad de ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställda
i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.

KAP. Y.

Särskilda bestämmelser angående kommunalt anställda veterinärer m. fl.

§ I De

rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I—III samt i
detta kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare:

a) distriktsveterinär, som avlönas av landsting med bidrag av staten,

b) annan kommunalt anställd veterinär,

c) av medicinalstyrelsen förordnad besiktningsman vid under offentlig
kontroll ställt slakteri.

Där enligt kap. I § 5 för befattnings förenande med pensionsrätt
för innehavaren fordras dess reglering av huvudmannen, skall regleringen
godkännas av medicinalstyrelsen.

§ 2.

Tjänstepensionsunderlaget för befattning, som i § 1 mom. 1 a), sägs Tjävsteär
3 500 kronor. underlag.

Pensionsanstaltens styrelse bestämmer, efter medicinalstyrelsens bölande,
tjänstepensionsunderlaget för annan befattning. Därvid skall iakttagas,
att detsamma icke må överstiga 2/s av den vid befattningens reglering
enligt kap. I § 5 fastställda minimiårsavlöningen eller, där dera
lönegrader önnas sålunda fastställda, av minimiårsavlöningen i högsta
lönegraden eller, där avlöningen delvis utgår i form av arvode efter fastställd
taxa, av den inkomst, som befattningen väntas komma att i medeltal
giva innehavaren, samt att det står i skäligt förhållande till de
tjänstepensionsunderlag, som äro gällande för jämförliga ordinarie veterinärbefattningar
i statens tjänst. Om naturaförmåner ingå i avlöningen,
skall vid bestämmande av tjänstepensionsunderlaget den kontanta avlöningen
ökas med naturaförmånernas av pensionsanstaltens styrelse uppskattade
värde, varvid dock värdet av bostad och bränsle icke må upptagas
högre än till 20 % av inkomsten i övrigt.

§ 3.

Familjepensionsunderlaget för en befattning överstiger med 300 pensionskronor
20 % av dess tjänstepensionsunderlag; dock att, om två eller flera underlag.
befattningar innehavas av samma person, deras familjepensionsunderlag
nedsättas i sådant förhållande, att deras summa med 300 kronor överstiger
20 / av tjänstepensionsunderlagens summa.

'' § 4.

Pensionsåldern är 65 år.

Pensions ålder.

§ 5.

För hel tjänstepension fordras 30 tjänstår.

Tj anstårför
hel pension.

§ 6.

Huvudman må ej utan tillstånd av medicinalstyrelsen medgiva be- tjänst1
fattningshavare att kvarstå i tjänsten efter uppnådd pensionsålder. göring.

Genast börjande
tjänstepensions

belopp.

Årsavgift.

§ 7.

För beräkning av genast börjande tjänstepension gäller vad i kap.
II § 7 mom. 2 stadgas.

§ 8.

1. Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. I § 7 omförmält
avdrag skall erläggas av befattningshavare, är 3V2 % av tjänstepensionsunderlaget
och den årliga familj epensionsavgiften 19 < av familjepensionsunderlaget.

2. Huvudman för befattning, som i § 1 mom. 1 a) sägs, erlägger
årligen en avgift av 3V2 % av tjänstepensionsunderlaget. Annan huvudman
erlägger årligen en avgift av 7 % av tjänstepensionsunderlaget.

Övergångsstadganden.

1. I fråga om befattning, som i § 1 a) eller c) sägs, skall pensionsanstalten,
även utan framställning av huvudmannen, enligt kap. I
§ 6 bestämma den tidpunkt, från vilken reglementet skall anses hava varit
gällande för den, som innehar befattningen den 1 jan. 1920.

2. För befattning, som i § 1 a) sägs och som finnes upprättad
den 1 jan. 1920, beräknas huvudmannens engångsavgift på följande sätt.
Från den enligt kap. I § 9 mom. 1 beräknade engångsavgiften dragés
det belopp, för vilket huvudmannen må enligt samma § mom. 2 uttaga
ersättning genom löneavdrag av befattningshavaren. Huvudmannens engångsavgift
är lika med halva återstodeh ökad med det belopp, som motsvarar
de löneavdrag, som befattningshavaren får vidkännas.

3. Befattningshavare, som har pensionsrätt enligt detta reglemente,
är underkastad de ändringar i pensionsrätten, som kunna varda fastställda
i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.

KAP. VL

Särskilda bestämmelser angående kommunalt anställda sjuksköterskor

och barnmorskor m. fl.

''§ 1.

De rättigheter och skyldigheter, som stadgas i kap. I—III samt i Med pendetta
kapitel, tillkomma nedan angivna befattningshavare: förenade1 be tt)

distriktssjuksköterska och distriktsbarnmorska, till vars avlöning fattningar.
staten lämnar bidrag,

b) barnmorska med annan anställning hos kommun eller å barn -

bördshus,

e) annan sjuksköterska eller husmoder i av staten, landsting, kommun
eller annan samfällighet anordnad vård av sjuka, barn eller åldringar
eller ock i stiftelse allmännyttig natur, vilken övar dylik vård,

d) föreståndarinna vid godkänd sjuksköterskebyrå.

Där enligt kap. I § 5 för befattnings förenande med pensionsrätt
för innehavaren fordras dess reglering av huvudmannen, skall regleringen
godkännas av medicinalstyrelsen.

§ 2.

Tjänstepensionsunderlaget för befattning, som i § 1 a) sägs, är Tjänste1,
000 kronor. Underlag

För annan befattning bestämmer pensionsanstaltens styrelse, efter 9

medicinalstyrelsens hörande, tjänstepensionsunderlaget. Därvid skall iakttagas,
att detsamma icke må överstiga 2Is av den i författning eller vid
reglering enligt kap. I § 5 fastställda minimiårsavlöningen eller, där flera
lönegrader finnas sålunda fastställda, minimiårsavlöningen i högsta lönegraden
eller, där avlöningen delvis utgår i form av arvode efter fastställd
taxa, av den inkomst, som befattningen väntas komma att i medeltal
giva innehavaren. Om naturaförmåner ingå i avlöningen, skall vid bestämmande
av tjänstepensionsunderlaget den kontanta avlöningen ökas
med naturaförmånernas av pensionsanstaltens styrelse uppskattade värde,
varvid dock värdet av bostad och bränsle icke må upptagas högre än
till 20 % av inkomsterna i övrigt.

Tjänstepensionsunderlaget må dock ej sättas högre än 1 000 kronor
eller lägre än 600 kronor.

§ 3.

Familje- Familjepensionsunderlaget överstiger med 300 kronor 20 % av

^underlag, tjänstepensionsunderlagot; dock att, om två eller flera befattningar mnehavas
av samma person, deras familjepensionsunderlag nedsättes i sådant
förhållande, att deras summa med 300. kronor överstiger 20 % av tjänstepensionsunderlagets
summa.

§ 4.

Pensions- Pensionsåldern är 55 år för sjuksköterska och barnmorska samt

ålder. dr för annan befattningshavare.

§ 5.

Tjänstår för för hel tjänstepension fordras

ie pension. 25 tjänstår för sjuksköterska och barnmorska,

30 tjänstår för annan befattningshavare.

§ 6.

Fortsatt Tillstånd att kvarstå i tjänsten efter pensionsålderns uppnående

Röring, må icke beviljas av huvudmannen, utan att medicinalstyrelsen lämnat
sitt medgivande därtill.

§ 7.

Frivillig av- Rätt till genast börjande tjänstepension inträder förutom i de fall,

lenastbör- som omförmäles i kap. II § 2, även om befattningshavaren, efter att
jandepen- hava uppnått en ålder, som med högst 5 år understiger pensionsåldern,
swn. . följd ay försvaga(} hälsa eller minskad arbetsförmåga frivilligt avgår
eller, där huvudmannen har rätt att uppsäga honom, av huvudmannen
uppsäges.

§ 8.

Genast börjande
tjänstepensions

belopp.

För beräkning av genast börjande tjänstepension vid avgång enligt
kap. II § 1 gäller vad i kap. II § 7 mom. 2 stadgas.

§ 9.

Den årliga tjänstepensionsavgift, som med i kap. I § 7 omförmält ^rsav9*ftavdrag
skall erläggas av befattningshavaren, är 5 % av tjänstepensionsunderlaget.

Befattningshavares familjepensionsavgift är 1 / av familj epensionsunderlaget.

Huvudmannen erlägger ingen årsavgift för sjuksköterska eller barnmorska;
för annan befattningshavare erlägger huvudmannen en årsavgift
av 5 % av tjänstepensionsunderlaget.

Övergångsstadganden.

1. I fråga om befattning, som i § 1 a) sägs, skall pensionsanstalten,
även utan framställning av huvudmannen, enligt kap. I § 6 bestämma den
tidpunkt, från vilken reglementet skall anses hava varit gällande för den,
som innehar befattningen när reglementet börjar att tillämpas på den-''
samma.

2. För befattning, som i § 1 a) sägs, erlägger huvudmannen endast
det belopp i engångsavgift, som motsvarar de löneavdrag, som befattningshavaren
får vidkännas enligt kap. I § 9 mom. 2.

För annan sjuksköterske- eller barnmoskebefattning, som före den
1 jan. 1921 anmäles för beredande av pensionsrätt åt innehavaren, skall,
där huvudmannen enligt kap. I § 9 skall erlägga engångsavgift, densamma
beräknas på följande sätt. Från den enligt nämnda § mom. 1 beräknade
engångsavgiften dragés det belopp, för vilket huvudmannen må enligt
samma § mom. 2 uttaga ersättning genom löneavdrag av huvudmannen.
Huvudmannens engångsavgift är lika med halva återstoden ökad med det
belopp, som motsvarar de löneavdrag, som befattningshavaren får vidkännas.

3. Om engångsavgift skall beräknas för sjuksköterska, som åtnjutit
statsbidrag enligt kungl. kungörelsen av den 30 dee. 1901, eller
för barnmorska, som varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt,
skall hänsyn tagas till de avgifter och statsbidrag, som erlagts för
henne under den tid för vilken engångsavgiften beräknas.

Sjuksköterskas pensionsrätt minskas på det sätt, som enligt försäkringsteknisk
beräkning motsvarar engångsavgiftens minskning.

Barnmorskas pensionsrätt minskas däremot icke i följd av engångsavgiftens
minskning.

4. Barnmorska, som varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt,
bär den pensionsrätt, som svarar icke blott mot de försäkringsavgifter,
som tillgodoräknas henne efter den tidpunkt, då reglementet blev för
henne gällande eller enligt kap. I § 6 anses hava varit gällande för
henne, utan dessutom mot de avgifter och statsbidrag, som före nämnda
tidpunkt erlagts till ovannämnda pensionsanstalt.

5. Den som den 31 dec. 1919 är delägare i barnmorskornas pensionsanstalt
och som icke erhåller befattning, som medför pensionsrätt
enligt de nya bestämmelserna, bibehåller sina rättigheter och skyldigheter
enligt reglementet för nämnda anstalt.

Sjuksköterska, till vars pensionering statsbidrag utgått under år
1919 och som icke erhåller befattning, som medför pensionsrätt enligt
de nya bestämmelserna, bibehåller rätt till statsbidrag enligt kungl. kungörelsen
av den 30 dec. 1901 på däri stadgade villkor.

6. Befattningshavare med pensionsrätt enligt detta reglemente är
underkastad de ändringar i pensionsrätter som kunna varda fastställda
i sammanhang med det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.

I. Motivering i fråga om folkskollärarnas
m. flis pensionering.

b—185243.

Allmän motivering.

Det oss meddelade uppdraget avsåg till en början endast att avgiva
förslag i fråga om småskollärarekårens tjänstepensionering och utvidgades
sedermera till att avse även frågan om beredande av änke- och pupillpensionering
åt samma kår samt de förslag, som 1918 års revisorer
väckt angående vissa ändringar i reglementet för folkskollärarnas
änke- och pupillkassa. Under arbetet med dessa frågor funno vi, att de
ej lämpligen kunde lösas utan att även vissa ändringar vidtoges i reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning. På vår därom framställda
begäran erhöllo vi därför bemyndigande att taga i övervägande även
sistnämnda pensionsinrättnings omorganisation. Vårt uppdrag har på detta
sätt kommit att omfatta frågan om tjänste- och familjepensioneringen
för hela lärarekåren vid folkskolan ävensom tjänstepensioneringen för vid
andra läroanstalter anställda delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning
samt familjepensioneringen för de delägare i folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa, som icke äro anställda vid folkskola.

För att giva en översikt av dessa frågors läge yttra vi oss först
angående tjänstepensioneringen.

1 samband med förslag till lönereglering för olika lärarkårer har
lärarlönenämnden i överensstämmelse med erhållet uppdrag framlagt förslag
angående pensionsreglering för samma kårer. Nämndens första betänkande,
avgivet den 31 oktober 1914, innehåller bland annat förslag
till nytt reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning. Detta ansluter
sig i väsentliga avseenden till bestämmelserna i nu gällande reglemente.
På vissa punkter föreslås dock betydelsefulla ändringar. Först och främst
märkes, att nämnden ansett pensionsåldern böra höjas från 55 till 60 år.
Vidare har nämnden i sitt förslag sökt att. åvägabringa närmare överenstämmelse
med vad som i lagen angående civila tjänstinnehavares rätt
till pension stadgas beträffande sjukpensionering, skyldighet att avgå
från tjänsten och tjänstårsberäkning. Till dessa förslag återkomma vi i

vår specialmotivering till de olika paragraferna i vårt förslag till reglemente.

Utöver det nu berörda förslaget till nytt pensionsreglemente framlade
nämnden i samma betänkande också vissa förslag i fråga om andra
kommunalt anställda lärares pensionering. Så uttalade sig nämnden
för att stadgandena om pensionering av lärare vid kommunala mellanskolor
icke borde upptagas i reglementet, utan regleras genom särskilda
bestämmelser, varjämte nämnden förordade, att möjlighet till erhållande
av pension borde beredas vid folkskolorna anställda särskilda lärare i
övningsämnen.

Över nämndens förslag hava av olika myndigheter yttranden avgivits.
Dessa yttranden gå i allmänhet i tillstyrkande riktning. Direktionen
över folkskollärarnas pensionsinrättning ansåg sig emellertid i vissa
avseenden icke kunna gå så långt som nämnden, och löneregleringskommittén
har i regel i dessa punkter anslutit sig till direktionens uppfattning,
varjämte kommittén själv framlagt viktiga förslag. Även för dessa
olika ändringsförslag skola vi närmare redogöra i specialmotiveringen.
Här må blott anmärkas, att den försiktighet, som sålunda kommit till
uttryck, varken hos direktionen eller hos kommittén synes bero på något
underkännande av nämndens synpunkter, utan i stället grunda sig på
en önskan, att de frågor, som meningsskiljaktigheten gällt, måtte underkastas
närmare granskning och lösas i ett större sammanhang.

Dock bör här nämnas, att folkskolöverstyrelsen i sitt yttrande hemställde,
att rättighet borde givas skoldistrikt att bereda sina lärare högre
delaktighetsbelopp i pensionsinrättningen, om deras löner fastställts till
högre belopp än i författningen stadgat minimum.

I någon större utsträckning voro icke de nu berörda pensionsfrågorna
föremål för behandling vid 1918 års riksdag i samband med beslutet
om lönereglering. Det viktigaste beslutet i detta hänseende var,
att riksdagen genom beviljande av avsevärt ökat statsbidrag till pensionsinrättningen
godtog löneregleringskommitténs förslag om att staten skulle
övertaga kommunernas avgifter till folkskollärarnas pensionering.

Även i senare avgivna betänkanden har lärarlönenämnden haft anledning
att syssla med pensionsfrågor.

Då nämnden i sitt förslag om ändrade grunder för statsbidrag till
undervisning i huslig ekonomi vid folkskolor föreslog, att för lärarinnor
i nämnda ämne skulle genomföras ordentlig lönereglering, förordade nämnden
också helt naturligt, att dessa lärarinnor borde erhålla delaktighet i
folkskollärarnas pensionsinrättning.

Även vid sin behandling av frågan om ändrade löneförhållanden

för lärarpersonalen vid statens småskoleseminarier har nämnden upptagit
pensionsfrågan.

Det mest genomgripande förslaget från nämndens sida angående
pensioneringen avser emellertid småskollärarkåren. För denna kår, till
vilken räknas utom lärare vid småskola även lärare vid mindre folkskola
och biträdande lärare vid folkskola, har hittills icke funnits någon annan
pensionering än den, att dess medlemmar hava varit tillförsäkrade ålderdomsunderstöd
av 450 kronor. Det har länge varit ett erkänt önskemål,
att likställighet med folkskollärarkåren bragtes till stånd, och det var
därför självfallet, att lärarlönenämnden skulle anse som en av sina
viktigaste uppgifter att framlägga förslag i detta hänseende. Nämnden
har också i sitt betänkande II, avgivet den 8 november 1915, åt detta
ärende ägnat en särskild avdelning, innehållande grunder för en småskollärarnas
pensionsinrättning. Dessa grunder ansluta sig mycket nära
till vad nämnden förut föreslagit angående folkskollärarnas pensionsinrättning,
och nämnden anser det kunna ifrågasättas, att de båda pensionsinrättningarna
bleve sammanslagna till en enda ekonomisk enhet. Nämnden
ansåg sig dock böra lämna denna fråga öppen med hänsyn till på
densamma inverkande synpunkter, särskilt i fråga om förvaltningen, vilka
nämnden icke fann sig kunna överskåda.

De över nämndens förslag till småskollärarkårens pensionering avgivna
yttrandena gå i det hela taget i tillstyrkande riktning och innehålla
icke några viktigare avvikelser från de av nämnden angivna grunderna.

Vad vidare familj epensioneringen angår hava förslag även i fråga
om denna framlagts av lärarlönenämnden i dess betänkande del III, som
avgavs den 18 december 1915. Detta betänkande innehåller bland annat
förslag dels till ändringar i reglementet för folkskollärarnas änke- och
pupillkassa, dels till småskollärarpersonalens änke- och pupillpensionering.

Vad angår reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
föreslår nämnden icke någon mera genomgripande omläggning. De viktigaste
förändringarna avse delaktighet och pensionsavgifter för kvinnliga
lärare samt höjande till 21 år av den ålder, intill vilken barn skulle
vara pensionsberättigat. Dessutom har nämnden i anslutning till folkskolöverstyrelsens
yrkande i fråga om beredande av högre pensioner åt
lärare, som av skoldistrikt erhållit högre avlöning än den lagstadgade,
framställt förslag om att motsvarande förmån måtte beredas beträffande
familjepensioneringen.

Nämndens förslag i fråga om familjepensioneringen hava i allmänhet
icke mött någon gensägelse i de yttranden, som avgivits av myndig -

heterna. Dock har direktionen för änke- och pupillkassan ej ansett sig
kunna biträda den sist här ovan berörda förändringen i reglementsbestämmelserna,
med mindre en motsvarande anordning åvägabragts beträffande
tjänstepensionerna. Och från olika håll har framhållits, att
kvinnliga lärare icke borde, såsom nämnden föreslagit, erhålla familj epensionsrätt,
utan att de för denna förmån erlade någon avgift, då ju
sådan avgift eljest alltid fordrades. Anmärkas må, att nämndens förslag
i denna del motiverades bl. a. av det sätt, på vilket nämnden bestämt
skillnaden mellan ogift mans och ogift kvinnas lön, vilket beräkningssätt
dock sedermera ej godtagits av statsmakterna. Nämndens förslag
att bereda pensioner åt sinåskollärarnas efterlevande har vunnit allmän
tillslutning.

Mera vittgående ändringsförslag beträffande familjepensioneringen
hava framställts av de revisorer, som efter Eders Kungl. Maj:ts uppdrag
under år 1918 granskat folkskollärarnas änke- och pupillkassas
räkenskaper och förvaltning för åren 1915, 1916 och 1917. I viktiga
avseenden ansluta sig de av revisorerna gjorda yrkandena till förslag,
som återfinnas i det av särskilda sakkunniga den 3 november 1917 avgivna
betänkandet angående det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.
Närmare redogörelse för revisorernas yrkanden lämnas här
nedan i specialmotiveringen.

Det här avhandlade pensionsväsendet ombesörjes nu genom trenne
skilda anstalter: folkskollärarnas pensionsinrättning, sinåskollärarnas m.
fl:s ålderdomsunderstödsantalt och folkskollärarnas änke- och pupillkassa.
Till namnet äro de icke statsanstalter, utan endast statsunderstödda. Men
i realiteten äro de statsanstalter. Statsmakterna bestämma över pensionsvillkoren,
tillsätta styrelsen och bestämma avlöningen åt de vid anstalten
anställda befattningshavarna. För ålderdomsunderstödsanstalten har
staten icke blott reellt utan även formellt ansvaret för anstaltens förbindelser
till delägarna. För de båda övriga har staten visserligen icke formellt
iklätt sig sådant ansvar. Men i fråga om folkskollärarnas pensionsinrättning
har staten flera gånger, då det visat sig att brist uppstått för
inrättningen, täckt sådan brist genom att höja sitt bidrag till inrättningen.
Och i fråga om familjepensionerna har staten under nu rådande
dyrtid beviljat dels fyllnädsunderstöd till dem, vilka nu uppbära mindre
än 300 kronor om året och äro i behov av understöd, dels kristidstillägg
för 1918 till alla pensionärer. Härigenom ha statsmakterna, synes det,
erkänt sin förpliktelse att tillse, att de pensioner som änkekassan bereder
ej bliva otillräckliga. Det kan väl därför icke betviflas, att om det
skulle visa sig, att änkekassan icke skulle kunna giva de pensioner, som

dess av statsmakterna godkända reglemente utlovar, staten skulle träda
emellan och genom ökat bidrag fylla den uppkomna bristen. I realiteten
torde alltså staten redan kunna anses bära ansvaret även för änke- och
pupillkassan.

I betraktande av nu anförda förhållanden ha vi ansett, att dessa
tre pensionsanstalter borde sammanslås till en enda statsanstalt, som vi
föreslå skola benämnas statens anstalt för tjänstemannapensionering. En
sådan sammanslagning överenstämmer även med den önskan, som 1912
års riksdag uttalat, då den begärde av Kungl Maj :t utredning och förslag
om det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering. Angående denna
utredning hava, såsom ovan nämnts, tillkallade sakkunniga avgivit betänkande
d. 3 nov. 1917. De föreslå där, att all statsunderstödd tjänste- och
familjepensionering skall bestridas av en dylik statsanstalt. Om nu, såsom
vi föreslå, de tre nu ifrågavarande inrättningarna sammanslås till en statens
anstalt, kan denna sedermera, därest centraliseringen utsträckes till andra
av staten inrättade eller understödda anstalter för tjänstemannapensioneringen,
utvidgas till att omfatta även dessa. För att möjliggöra, att detta
kan åstadkommas utan ändring i det reglemente vi nu föreslå, ha vi måst
uppdela detsamma i dels sådana bestämmelser, som synas kunna bliva
gemensamma för alla de tjänstemannagrupper, vilka anstalten efter
centraliseringens genomförande kan komma att omfatta, dels de särskilda
bestämmelser, som skola gälla de grupper, om vilka det nu är fråga.
Denna uppdelning medför visserligen, att reglementet nu fått en något
tyngre form, än eljest varit nödigt, men olägenheten härav synes ringa.
Det må betonas, att ett antagande av reglementet i den form vi föreslagit
icke på något sätt föregriper statsmakternas beslut i fråga om
centraliseringens vidare genomförande, utan endast i sin mån underlättar
detsamma.

Vid den av sammanslagningen föranledda omarbetningen av reglementet
för folkskollärarnas pensionsinrättning ha vi i flera viktiga avseenden
ändrat de nu gällande bestämmelserna, för vilka ändringar vi redogöra
i specialmotiveringen. Här må endast påpekas, att vi föreslagit
pensionsrättens utsträckande till vissa lärargrupper, som nu äro utan
sådan; bland dem märkas i främsta rummet de särskilda lärarna i andra
övningsämnena än slöjd.

Specialmotivering.

KAP. I.

§ 1.

För närvarande består direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning
av ordförande och två ledamöter, alla förordnade av Konungen.
Verkställande direktören, som även utnämnes av Konungen, är icke
ledamot av styrelsen.

Sakkunniga för pensionsväsendets centralisering föreslå, att statens
anstalt för tjänstemannapensioneringen ställes under en styrelse bestående
av en överdirektör och chef, som ensam äger beslutanderätt i alla
frågor, samt tre byråchefer, som äga att till protokollet anföra sin från
överdirektörens beslut avvikande mening.

Vi hava ej ansett lämpligt att nu föreslå en så genomgripande
förändring i nu gällande bestämmelser för förvaltningen, utan inskränkt
oss till att föreslå, att anstaltens direktör skall vara ledamot i styrelsen.

§ 2.

För närvarande är instruktionen inryckt i reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning. Det synes oss lämpligare, att den utfärdas
särskilt.

§ 3.

De delägare i här omförmälda pensionsanstalter, vilka icke genom
att ingå på den av 1918 års riksdag beslutade löneregleringen och därvid
fästade villkor erhålla pensionsrätt enligt de nya bestämmelserna, ävensom
de delägare i samma anstalter, vilka icke omfattas av nämnda lönereglering
och icke heller av huvudmannen anmälas för erhållande av pensionsrätt
i den nya pensionsanstalten (jfr kap. I § 5), behålla de rättigheter
och skyldigheter, som tillkomma dem enligt hittills gällande bestämmelser
(jfr övergångsstadganden i kap. IV).

§ 4.

Vad vi här föreslå överensstämmer i huvudsak med vad de sakkunniga
för pensionsväsendets centralisering föreslagit. Vi återkomma
härtill i avd. IV av motiveringen.

Under det nämnda sakkunniga föreslå, att all placering skall ske
i riksgäldskontoret, ha vi ansett det åtminstone tills vidare lämpligt,
att pensionsanstaltens styrelse skall äga rätt att fortfarande, såsom hittills
i stor utsträckning skett, bevilja skoldistrikten lån för uppförande

av skolhus. Skulle framdeles staten i annan ordning underlätta för skoldistrikten
att få lån för detta ändamål, kan denna rätt för pensionsanstaltens
styrelse upphävas.

§ 5.

Mom. 1. Vi anse, att de förhållanden, som avse befattningshavares
behörighet, tjänstgöringsskyldighet, avlöning och rättsliga ställning, böra
vara på lämpligt sätt ordnade, innan pensionsrätt beviljas. Om befattningens
minimiårsavlöning fastställts i författning, äro nämnda förhållanden
ordnade genom en allmän reglering av alla befattningar av samma slag.
Men även då så ej skett, anse vi det avsedda syftet kunna i vissa fall
uppnås genom en individuell reglering av varje särskild huvudmans befattningar.
De bestämmelser, som här meddelas om dylik reglering,
komma att få betydelse i fråga om övningslärarebefattningar vid folkskolor
samt lärarebefattningar vid enskilda läroanstalter och skyddshem.

Med avseende på dylik reglering må först betonas, att någon förpliktelse
att genomföra sådan reglering icke skall föreligga, utan det
skall bero på huvudmans fria vilja att söka pensionsrätt och alltså
underkasta sig den som villkor därför uppställda regleringen. Å andra
sidan skall ej sådan reglering i och för sig medföra pensionsrätt, utan
avgörandet i detta avseende skall ligga hos pensionsanstaltens styrelse,
sedan regleringen blivit godkänd av vederbörande statsmyndighet, under
vars inseende befattningen står, alltså i fråga om lärarebefattningar av
vederbörande skolöverstyrelse. Därigenom att regleringen skall godkännas
av central myndighet, bör vinnas, att för de olika regleringarna komma
att, så långt detta är lämpligt, tillämpas enhetliga principer.

En reglering skall avse befattningshavarens behörighet, tillsättning
och entledigande, tjänstgöringsskyldighet och avlöning. Därigenom att
regleringen göres så fullständig, böra garantier kunna vinnas för att
befattningarna erhålla den fasthet och stadga, som erfordras för att de
skola kunna förenas med pensionsrätt.

Vidare innebär vårt förslag, att regleringen skall omfatta samtliga
de befattningar hos huvudmannen i fråga, som enligt vederbörande myndighets
(skolöverstyrelses) beprövande böra regleras, samt att samtliga
sålunda reglerade befattningar skola anmälas till delaktighet i pensionsanstalten.
En sådan anordning har synts oss påkallad, för att så många
befattningshavare som möjligt må få del av pensionsförmånerna. Och
när en befattning reglerats, så att den kan anmälas för beredande av
pensionsrätt, medför uppskov med anmälan förlust för pensionsanstalten
av avgifter, något som bör förekommas.

6—185243.

§ 6.

Här givna bestämmelser avse att göra det möjligt att förbättra
deras pensionsrätt, som efter att hava tjänstgjort i befattning utan pensionsrätt
slutligen få pensionsrätt. Om pensionsanstalten enligt denna §
givit reglementet retroaktiv giltighet för sådan befattningshavares föregående
tjänstetid, får han enligt kap. II §§ 4 och 6 räkna tjänstår
under denna tid och får därför bättre pension.

Enär enligt § 9 denna förbättring av pensionen kommer att medföra
kostnad för huvudmannen, skall dock i allmänhet för densamma
fordras, att huvudmannen gjort framställning därom. I de särskilda
bestämmelserna kan dock stadgas, att sådan framställning ej skall fordras
(jfr. övergångsstadgandena till kap. Y och VI).

De lärare, vilka förut varit delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning
eller småskollärarnas understödsanstalt, räkna enligt kap. II § 6
de tjänstår, som de intjänat under det de hade pensionsrätt i endera av
dessa anstalter. För dem kommer alltså denna § icke att få betydelse.
Däremot kan den komma att tillämpas i fråga om de särskilda lärarna i
andra övningsämnen än slöjd, lärare vid skyddshem och enskilda skolor.

§ 7.

Mom. 1. Beloppen av befattningshavares och huvudmans årsavgifter
skola angivas i de särskilda bestämmelserna (kap. IV § 11).

Såsom framgår av pensionsstyrelsens i den kungl. propositionen
n:r 184 till 1918 års riksdag intagna underdåniga framställning, är
det förenat med betydande olägenheter, att vissa tjänstemannagrupper
äro befriade från att erlägga avgifter enligt lagen om allmän pensionsförsäkring.
Vi hava därför tänkt oss möjligheten av att den nu för
folkskollärare och vissa småskollärare medgivna befrielsen kan komma
att upphävas och att i varje fall sådan befrielse icke bör medgivas de
nya tjänstemannagrupper, som kunna komma att få pensionsrätt i pensionsanstalten.
Men då det synes onödigt att fordra, att befattningshavare
för vilka staten ordnat en tillfredsställande tjänstepensionering,
jämväl skola tvingas att bereda sig pension enligt nämnda lag, föreslå
vi, att deras avgifter enligt reglementet skola minskas med deras avgifter
enligt lagen, vilket tydligen är möjligt, under förutsättning att den pension,
som skall utgå enligt reglementet, nedsättes med motsvarande belopp.
Till denna nedsättning återkomma vi under kap. II § 12.

Eftersom enligt § 8 den avgift, som skall erläggas av befattningshavare
i statens tjänst, skall avdragas vid avlöningens utbetalande, är

4:s

det tydligen lämpligt, att den alltid beräknas på samma sätt, som avlöning
beräknas för del av år. Av liknande skäl bör den i fråga om
befattningshavare, till vars avlöning statsbidrag ntgår, beräknas på samma
sätt som detta.

Vad angår annan befattning, synes det lämpligt att lämna befogenhet
åt pensionsanstaltens styrelse att bestämma, hur avgiften för del av
år skall bestämmas i förhållande till årsavgiften.

Avgift för vikarie skall icke erläggas av huvudmannen för tid, under
vilken han erlägger avgift för tjänstledig innehavare av befattningen.
Däremot skall sådan avgift erläggas för vikarie å ledig tjänst.

När lärare åtnjuter tjänstledighet med bihållande av rätt att räkna
tjänstår för pension, bör han erlägga avgift i den befattning i vilken tjänstledighet
åtnjutes. Då nu enligt kap. IY § 1 även extra ordinarie lärare
och vikarier i regel äga pensionsrätt och erlägga avgifter, skulle alltså
den, som under sin tjänstledighet är förordnad som extra ordinarie lärare
eller vikarie, komma att erlägga avgifter i två befattningar. Detta skulle
emellertid förutsätta, att han skulle räkna tjänstår för pension i båda
befattningarna, vilket synes olämpligt (jfr kap. II § 4). Därför stadgas
här, att den som med bibehållande av rätt till tjänstårsberäkning åtnjuter
tjänstledighet för att bestrida annan befattning, icke erlägger avgift i
den senare.

Om den, som avgått från sin befattning med pension, åter får en
med pensionsrätt förenad befattning, synes han i regel icke böra äga rätt
att räkna tjänstår även i den senare befattningen (jfr kap. IT § 4) och
sålunda vid avgång från denna icke få någon pension för densamma.
Men då bör han icke heller erlägga avgift i den senare befattningen.

Mom. 2. Angående statens pensionsavgift hänvisa vi till avd. IY
i vår motivering.

§ 8.

Pensionsavgifter för folkskollärartjänster uppbäras för närvarande i
den ordning, att pensionsinrättningen tillställer vederbörande länsstyrelser
specificerade uppgifter å avgifter för samtliga inom respektive skoldistrikt
inrättade ordinarie folkskolläraretjänster, med ledning av vilka uppgifter
länsstyrelserna avdraga pensionsavgifterna vid utanordnade av statsbidrag.
Enahanda förfaringssätt tillämpas med avseende å pensionsavgifter för
lärartjänster vid högre folkskolor och kommunala mellanskolor. Med stöd
av summariska förteckningar, som utgöra sammandrag av ovannämnda
specificerade uppgifter, rekvirerar pensionsinrättningen direkt hos statskontoret
sammanlagda beloppet av pensionsavgifterna.

Pensionsavgifter för lärartjänster vid enskilda läraranstalter rekvirerar
pensionsinrättningen direkt kos vederbörande läroanstalt.

Avgifter till småskollärarnas m. fl:s ålderdomsunderstödsanstalt, utgörande
18 kronor för år för varje lärare, erläggas sålunda att, utan
någon föregående underrättelse från anstaltens sida avgiften avdrages
vid utanordnande av statsbidraget till lärarens avlöning, varefter de avdragna
avgifterna i räkenskapen redovisas till statskontoret.

Den nuvarande ordningen för uppbörd av pensionsavgifter till folkskollärarnas
pensionsinrättning hava vi ansett böra bibehållas allenast i
de fall, då huvudmannen icke äger uppbära statsbidrag, alltså t. ex. för
enskilda läroanstalter, som icke äro statsunderstödda. Där lär näppeligen
något annat system kunna användas. I alla andra fall hava vi funnit
oss böra föreslå en anordning, som i viss mån överensstämmer med
det för närvarande tillämpade tillvägagångssättet för uppbörd av avgifter
till småskollärarnas m. flis ålderdomsunderstödsanstalt och för övrigt torde
tillämpas vid tjänstepensionering i allmänhet. Pensionsinrättningens nuvarande
befattning med särskild debitering av pensionsavgift för varje
särskild tjänst — vilket förutsätter förandet av liggare över alla tjänster
— synes så mycket hellre böra upphöra, som enligt vårt förslag
skola i pensionsanstalten inrymmas ej blott såsom förut ordinarie folkskollärare
utan jämväl den ännu talrikare lärarekår, som hittills varit
delaktig i småskollärarnas m. fl.:s ålderdomsunderstödsanstalt.

Enligt vårt förslag skola, när statsbidrag utgår till huvudmannen,
befattningshavarnas och huvudmannens avgifter avdragas vid statsbidragets
utanordnande.

I fråga om lärare vid folk- och småskolor kan detta ske på följande
sätt.

En ordinarie manlig folkskollärares minimilön är 2,100 kronor i
första lönegraden och 3 ålderstillägg på 300 kronor. Hans pensionsavgift
är enligt kap. IV § 11 175 kronor. Alltså är den nettolön, som
utbetalas till honom, 1,925 kronor jämte intjänade ålderstillägg. Vid
lönens utbetalande räknas endast med nettobeloppet, all debitering av
pensionsavgifter bortfaller.

Statsbidraget till sådan lärares avlöning är nu 1,890 kronor i första
lönegraden jämte intjänade ålderstillägg. Skall nu pensionsavgiften avdragas,
blir det nettostatsbidrag, som kommer till utbetalning, 1,715
kronor jämte intjänade ålderstillägg. Det är endast detta statsbidrag
som rekvireras.

På samma sätt förfares i fråga om övriga lärare vid folk- och
småskolor. Ingen annan ändring i nu gällande bestämmelser angående

rekvisition och ^anordning av statsbidrag till deras löner behöver göras
än den, att statsbidragets bruttobelopp för år (nuvarande statsbidrag)
skall ersättas av dess nettobelopp för år (nuvarande statsbidrag minskat
med den årliga pensionsavgiften). Denna ändring medför tydligen icke
något ökat besvär varken för skoldistrikten eller för länsstyrelserna.

Emellertid finns det fall, då vid lärares tjänstledighet pensionsavgifter
skola erläggas för befattningshavare och vikarier, men statsbidrag
icke utgår till deras avlöning. För sådana fall bör i författningen
angående statsbidraget föreskrivas skyldighet för skoldistrikt att lämna
uppgift till länsstyrelsen om pensionsavgifternas belopp och för länsstyrelsen
att vid statsbidragets utanordnande avdraga detta belopp. Det
bör givetvis åligga folkskolinspektören att, när han har att yttra sig om
statsbidrags utgående, vitsorda riktigheten även av de i dessa fall uppgivna
pensionsavgifterna.

Vidare är att märka, att om skoldistrikt begagnat sig av möjligheten
att enligt kap. IV § 3 mom. 3 bereda sina lärare högre pensionsrätt
än den som svarar mot minimiårsavlöningarna, statsbidragets bruttobelopp
skall minskas med de pensionsavgifter, som svara mot den höjda
pensionsrätten.

Till underlättande av skoldistriktens rekvisitioner och länsstyrelsernas
kontroll av dem bör till förordningen om statsbidrag till folkskollärarnas
avlöning fogas en tablå, som visar statsbidragens nettobelopp för
olika befattningar, när pensionsrätten motsvarar minimiårsavlöningen.
Och när för ett skoldistrikt pensionsrätten är högre, bör pensionsan stalten
tillställa såväl skoldistriktet som länsstyrelsen en tablå över statsbidragens
nettobelopp, sådana de då skola beräknas. Dessa tablåer böra lämpligen angiva
statsbidragens nettobelopp icke blott för årutan även för månad och dag.

Pensionsanstalten bör även tillställa skoldistrikten oeh länsstyrelserna
tablåer över befattningshavarnas pensionsavgifter (beräknade för
år, månad och dag) för minimipensioner samt över befattningshavares
och skoldistrikts tilläggsavgifter, där pensionsunderlagen höjts. Dessa
tablåer komma till användning endast i ovan omförmälda fall, då pensionsavgifter
skola erläggas, utan att statsbidrag utgår till befattningshavares
avlöning.

Slutligen torde det vara lämpligt, att pensionsanstalten tillställer
skoldistrikten tablå över nettoavlöningen för befattningar av olika slag.

Vad nu sagts äger i huvudsak tillämpning även på högre folkskolor
och kommunala mellanskolor. Men där kan det relativt oftare förekomma,
att pensionsavgifter skola erläggas för och av befattningshavare, till
vilkas avlöning statsbidrag icke utgår.

Det belopp, varmed statsbidraget till skoldistrikten, högre folkskolor
och kommunala mellanskolor minskats genom denna avräkning av pensionsavgifterna,
bör sedan tillföras pensionsanstalten. Skulle detta göras
fullt exakt, skulle det vålla mycket arbete och stor kostnad. Men då
pensionsanstalten är en statens inrättning, är det tydligen icke av nöden,
att detta överförande av pensionsavgifterna göres noggrannare, än som
kan behövas för att statens kostnader för pensioneringen må bliva
approximativt kända. Skulle något mer eller något mindre än de avräknade
pensionsavgifternas sammanlagda belopp komma att tillföras
pensionsanstalten, medför det endast, att statens kostnader för pensioneringen
bliva något för lågt eller något för högt uppskattade och statens
kostnader för lärarnas avlöning bliva i motsvarande grad för högt eller
för lågt uppskattade.

För att få en ungefärlig uppskattning av de avräknade pensionsavgifternas
sammanlagda belopp är det nog, att länsstyrelserna lämna
pensionsanstalten uppgift en gång om året om antalet befattningar av
olika slag, som funnos vid viss tidpunkt t. ex. vid årets början, en uppgift
som med lätthet kan lämnas på grund av 1''ekvisitionerna av statsbidragen.
På grundval av dessa uppgifter beräknar därefter pensionsanstalten
årsavgifternas summa för alla befattningarna (se avd. IV i motiveringen)
och rekvirerar beloppet i statskontoret. Beloppet påföres
därpå vederbörande anslag till statsbidrag till de olika skolarterna.

Om man jämför det arbete, som det nya uppbördssättet kommer
att medföra, med det, som det nu i folkskollärarnas pensionsinrättning
brukliga medför, torde det ligga i öppen dag, att en betydlig arbetsbesparing
vinnes genom denna reform. Skoldistrikten befrias från att lämna de
nu fordrade årliga uppgifterna till pensionsanstalten angående lärarnas
namn, födelseår m. m. Och pensionsanstalten befrias från att granska
dessa uppgifter och att med ledning av dem uppgöra debiteringslängder för
alla de olika skoldistrikten, ett arbete som redan nu drar betydliga kostnader,
men skulle göra det ännu mycket mera, om även alla småskollärare
m. fl. skulle på samma sätt behandlas.

Dei* må påpekas, att vad vi nu föreslagit medför samma förenkling
för anstalten, huvudmännen och länsstyrelserna, som om befattningshavare
och huvudman befriats från avgifter (utom under tjänstledighet),
utan att dock statens kostnad för pensioneringen ökas.

En anledning till minskning av pensionsanstaltens inkomst ligger i
vårt förslag, att avgift endast skall avdragas på lärarens lön och sålunda
ej såsom nu utgå, när befattningen står vakant. Detta synes emellertid
stå i överensstämmelse med riksdagens beslut, att skoldistrikten icke vi -

dåre skola svara för större avgift än den, de äga rätt att avdraga på
lönen.

Det bör slutligen i detta sammanhang nämnas, att skoldistrikten
med det nya uppbördssättet visserligen befrias från de årliga uppgifterna till
pensionsanstalten angående de hos dem anställda lärarna, men att sådana
uppgifter dock måste från dem infordras vid de tillfällen, då anstalten
behöver göra en försäkringsteknisk utredning av sin ställning. En sådan
undersökning torde ej behöva göras oftare än vart femte år.

§ 9.

Mom. 1. Om pensionsanstalten enligt § 6 bestämt, att reglementet
skall hava retroaktiv giltighet för en befattningshavare, som tidigare icke
haft pensionsrätt i anstalten, måste anstalten erhålla ersättning för den
försäkringsfond, som den skulle hava samlat för denne befattningshavare,
om avgifter erlagts för honom under den föregående tiden. Enligt detta
moment skall denna ersättning lämnas av huvudmannen. Det är att
märka, att pensionsanstalten enligt § 6 icke kan giva reglementet retroaktiv
giltighet (och sålunda enligt denna § ålägga huvudmannen
engångsavgift), med mindre antingen huvudmannen gjort framställning
därom eller det föreskrives i de för befattningen gällande särskilda bestämmelserna.

Mom. 2. Enär en del av ovannämnda försäkringsfond motsvarar
de avgifter, som befattningshavaren skulle erlagt under den föregående
tiden, om reglementet då tillämpats på honom, bör huvudmannen hava
rätt till ersättning av honom för denna del. Denna ersättning bör utgå
i form av löneavdrag under hela eller en del av hans återstående tjänstetid.
Men är denna tjänstetid kort, skulle dessa avdrag kunna bliva
alltför betungande. Därför medgives det i detta moment, att befattningshavaren
må kunna på egen begäran helt eller delvis befrias från sådana
avdrag. Då minskas huvudmannens engångsavgift med motsvarande del
av försäkringsfonden. Och befattningshavarens pensionsrätt minskas även
''med belopp, som försäkringstekniskt beräknas, så att det motsvarar engångsavgiftens
minskning.

Anledningen till att vi föreslå, att de retroaktivavgifter, det här är
fråga om, skola erläggas av huvudmännen som engångsavgifter, är att
vi icke vilja sammanblanda dem med årsavgifterna, vilka alltid, för att
deras uppbörd må bliva så enkel som möjligt, böra beräknas på samma
sätt för alla befattningar av samma slag.

Mom. 3 avser att underlätta för huvudmannen inbetalningen av
engån gsavgiften.

Mom, 4. Om t. ex. ett skoldistrikt begagnar sig av den möjlighet,
som kap. IV § 3 öppnar, och höjer pensionsunderlagen för sina lärare,
bör tydligen skoldistriktet erlägga engångsavgift därför, därest höjningen
skall gälla även för dem, som då äro anställda, och icke endast för deras
efterträdare. I fråga om denna engångsavgifts beräkning, fördelning på
huvudman och befattningshafvare m. m. skola bestämmelserna i föregående
moment gälla i tillämpliga delar.

Om pensionsunderlagens höjning är en följd av en av statsmakterna
beslutad lönereglering, synes någon engångsavgift i allmänhet icke kunna
fordras av huvudmännen. Så skedde icke, när 1918 års riksdag höjde
folkskollärarnas tjänstepensioner. Och det vore tydligen omöjligt att nu
fordra engångsavgifter av skoldistrikten för höjningen av småskollärarnas
pensionsrätt. I de fall, då huvudmännen icke erlägga erforderlig engångsavgift,
får i stället staten erlägga den (jfr avd. IV i motiveringen).

§ 10.

Se avd. IV i motiveringen sid. 144.

§ 11-

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med lärarlönenämndens förslag
och med nu gällande bestämmelser, med tillägg av bestämmelser i
fråga om ansökan om uppskjuten pension.

§ 12.

Paragrafen överensstämmer i huvudsak med stadgandet i § 24 av
gällande reglemente för folkskollärarnas änke- och pupillkassa med det
tillägg, som föranledes av det sätt, varpå vi föreslå, att familjepensions
belopp i vissa fall skall beräknas (jfr. kap. III § 5).

§ 13.

Med hänsyn därtill att folkskollärares löner hädanefter skola utbetalas
månadsvis, hava vi ansett lämpligt, att jämväl pensionen utbetalas
per månad, om den uppgår till minst 60 kronor, eljest kvartalsvis.
Ett stöd för detta förslag föreligger i stadgandet i gällande lag om
allmän pensionsförsäkring, att pension, som ej understiger 60 kronor,
skall utbetalas månadsvis.

Det fii'' endast i de tall, då pension skall beräknas försäkringstekniskt
(kap. II §§ 8—JO och kap. III § 5), som den kan understiga
12 kronor och sålunda enligt förslaget må kunna utbytas mot i värde
motsvarande ersättning en gång för alla.

KAP. II.

§ 1.

Vårt förslag överensstämmer i det väsentliga med vad som numera
enligt kung!, kungörelse av den 6 dee. 1918 är gällande för folkskollärarnas
pensionsinrättning. I vissa avseenden hava vi dock ansett oss
höra giva ifrågavarande bestämmelse en något avvikande innebörd.

I anslutning därtill, att vi i § 7 föreslå gynnsammare pensionsvillkor
för befattningshavare, som på grund av i tjänsten ådragen invaliditet
blir ofömögen att behörigen sköta sin tjänst, hava vi i § 1
mom. 1 b) intagit bestämmelse om skyldighet för sådan befattningshavare
att omedelbart avgå från tjänsten. Samma bestämmelser finnas i den
civila pensionslagen.

Vad angår skyldighet att avgå föy befattningshavare, som i andra fall
än det nyss nämnda på grund av sjukdom varit urståndsatt att sköta sin
tjänst,hava vi företagit den skärpningen, att befattningshavaren skall vara
skyldig att avgå, om han under fem på varandra följande år varit oförmögen
att tjänstgöra under sammanlagt mera än fyra femtedelar av den
tid, som det eljest ålegat honom att tjänstgöra. Vi hava därigenom velat
förekomma det missbruket, att en befattningshavare mot slutet av en
femårsperiod träder i tjänstgöring under en mycket kort tid för att sedan
taga tjänstledighet under eu ny femårsperiod.

§ 2.

I fråga om pensionsrätt vid avgång på grund av sjukdom gäller
nu för pensionsinrättningen, att den bindes vid det villkoret, att "sjukdomen
ej uppenbarligen framträtt redan vid tiden för tjänstens tillträde.
Vi hava ansett oss kunna utesluta detta villkor, enär det fordras läkarintyg
av den, som söker eu befattning. I övrigt överensstämmer vårt
förslag med nämnda inrättnings reglemente.

7—18524;s.

§ 3.

1917 års riksdag har i fråga om vissa icke ordinarie befattningshavare
vid statens järnvägar, telegrafverket och vattenfallsverket godkänt
Kungl. Maj:ts förslag, att sådan befattningshavare, som avgår i
förtid utan rätt till genast börjande pension, alltid skall behålla rätt
till uppskjuten pension, som beräknas motsvara de av honom själv
erlagda avgifterna, och, om avgången är en följd av befattningens indragning,
även till den pension, som svarar mot statens bidrag till
hans pensionering. Denna princip, som alltså har godkänts av statsmakterna
i fråga om nämnda tjänstemannagrupper, föreslå vi skola tillämpas
även i fråga om nu avhandlade lärargrupper.

Någon annan motivering för detta förslag torde ej behövas än
denna hänvisning till statsmakternas beslut i fråga om de nämnda tjänstemannagrupperna.
Här må dock erinras om att tillerkännandet åt den
i förtid avgående av rätt till uppskjuten pension endast är eu konsekvens
därav, att pensionen är icke ett understöd eller en nådegåva utan en
uppskjuten lön för fullgjort arbete. Därav följer nämligen, att pensionen,
i den mån den vid avgången redan intjänats, icke bör berövas
den avgående. Detta gäller egentligen om hela den under den tillrvggalagda
tjänstetiden intjänade delen av pensionen, alltså icke blott om
den del, som svarar mot befattningshavarens egna avgifter, utan även
om den del, som svarar mot statens och huvudmannens bidrag till hans
pensionering. Alltså borde den i förtid avgående alltid få behålla hela
den pension, som beräknas vara intjänad under hans tjänstetid. Yi hava
dock ej ansett oss kunna föreslå principens genomförande i vidsträcktare
mån för nu ifrågavarande tjänstemannagrupper, än statsmakterna godkänt
densamma i xfråga om ovannämnda grupper.

Av särskild betydelse blir den uppskjutna pensionen, därest eu
befattningshavare måste avgå från sin med pensionsrätt förenade tjänst
på grund av dennas indragning. Det är härutinnan att märka, att till
exempel lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola
äro pliktiga att, även om de för övrigt hava fast anställning, utan vidare
avgå från sin befattning, därest denna genom en i behörig ordning godkänd
omorganisation av skolväsendet förvandlas till folkskollärartjänst
eller indrages. För att mildra den ogynnsamma ställning i pensionshänseende,
som härigenom uppkommer, föreslog lärarlönenämnden, att sådan
lärare skulle efter gjord framställning kunna erhålla tillåtelse att utan
erläggande av avgifter i fem år kvarstå i pensionsinrättningen. Det
synes oss, att det syfte, som nämnden genom denna bestämmelse velat

vinna, blir på ett betydligt bättre sätt tillgodosett genom införande av
lätt till uppskjuten pension.

Den, som lämnar eu befattning för att mottaga eu annan med
pensionsrätt förenad befattning och kvarstår i deri senare, tills han avgår
med rätt till genast börjande pension, bör icke hava rätt till uppskjuten
pension för den befattning han lämnat. Enligt § (1 har han
nämligen, såsom fallet är även enligt nu gällande bestämmelser, rätt att
för beräkning av den genast börjande pensionens belopp räkna sig till
godo de tjänstår, han intjänat i den förra befattningen.

Då enligt vårt förslag pensionsanstalten icke kommer att få sådana
uppgifter från huvudmännen, att anstalten kan föra matrikel över befattningshavarna,
är det nödvändigt, att avgång i förtid, som är förbunden
med rätt till uppskjuten pension, anmäles för anstalten. Det skulle eljest
vara omöjligt för anstalten att göra sådan försäkringsteknisk utredning
om sin ställning, som tid efter annan måste göras. Därför ålägges i
mom. 2 den, som avgår från en befattning utan att omedelbart få en
annan och utan rätt till genast börjande pension, att göra anmälan härom
till anstalten. Förslaget gör dock ej rätten till uppskjuten pension
beroende av sådan anmälan, utan stadgar endast den påföljden, att den
uppskjutna pensionens och familjepension ens belopp kan komma att bliva
reducerad med Dio. Att göra rätten beroende av sådan anmälan förefaller
alltför strängt, då det kan väntas, att eu del av de i förtid avgående
kommer att av okunnighet om sin rätt till uppskjuten pension
och sin anmälningsskyldighet försumma anmälan.

Härav följer visserligen, att anstaltens förbindelser till de i förtid
avgångna icke kunna vid de försäkringstekniska utredningarna bliva uppskattade
med samma noggrannhet som dess förbindelser till de i tjänst
varande och de pensionerade. Dock torde med den föreslagna bestämmelsen
vinnas, att de uteblivna anmälningarna bliva relativt fåtaliga och
att därför den nämnda osäkerheten i beräkningarna blir utan betydelse.

§ 4.

De här givna regierna för beräkning av tjänstår för pension överensstämma
i huvudsak med vad som numera gäller för folkskollärarnas
pensionsinrättning och i fråga om civila tjänstinnehavare. Huvudprincipen
är, att tjänstår räknas endast för tid, då befattningshavaren verkligen
bestritt sin befattning, att alltså avdrag göres för ledighet från
befattningen. Dock göres icke avdrag, om ledigheten föranletts av vissa
uppräknade orsaker, såsom semester, sjukdom m. m.

Eu avvikelse är att vi, i likhet med de sakkunniga för pensionsväsendets
centralisering, föreslå, att avdrag skall göras även för partiell
tjänstledighet, då tjänstgöringen inskränkes till mindre än hälften av den
eljest föreskrivna. Ätt avdrag icke skall göras, då ledigheten understiger
eu dag, torde ej behöva motiveras.

§ 5.

Mom. 1. Då enligt den civila pensionslagen tjänstepension ej må
överstiga 6,000 kronor, har samma maximum bestämts här. Bland de
befattningar, som vårt förslag avser, finns dock ingen, som för närvarande
är förenad med sådana avlöningsförmåner, att tjänstepensionsunderlaget
skulle enligt de för befattningen föreslagna särskilda bestämmelserna
uppgå till 6,000 kronor.

Mom. 2 och 3 avse att förebygga, att summan av de pensioner,
som må tillkomma samma pensionstagare för flera befattningar, skulle
komma att överstiga 6,000 kronor.

Mom. 4, som har upptagits även i förslaget till pensionsväsendets
centralisering, har sin motsvarighet i § 13 i statens järnvägars pensionslag,
men skiljer sig härifrån genom tillfogandet av de båda villkoren,
att befattningen med det högre pensionsunderlaget skall hava innehafts
i minst 15 tjänstår och att tjänstutbytet skall förorsakas av försvagad
hälsa eller minskad arbetsförmåga. Såsom bestämmelsen formulerats,
torde den komma i tillämpning, endast då det även ur tjänstens synpunkt
är önskvärt, att ett utbyte kommer till stånd. Sin största betydelse
kommer bestämmelsen sannolikt att få i fråga om rektorer, föreståndare
och överlärare, därest deras pensionsunderlag bestämmas även
med hänsyn till de särskilda arvoden, som utgå till dem. Om t. ex. en
rektor vid en kommunal mellanskola har högre pensionsunderlag än en
lärare vid skolan, men förlorar denna förmån, därest han före sin avgång
med pension övergår från rektorsbefattning till lärarebefattning, kan
detta medföra, att han ej anser sig kunna lämna sin rektorsbefattning,
ehuru hans krafter ej längre äro tillräckliga för att på ett tillfredsställande
sätt sköta densamma.

§ 6 mom. 1.

Det borde ej behöva motiveras, att vid beräkning av genast börjande
tjänstepension tjänstår skola tillgodoräknas icke blott för tjänstgöring
i den befattning, från vilken avgång sker, utan även för tjänst -

göling i annan tidigare innehavd befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt
i samma pensionsanstalt eller i annan av staten inrättad
eller understödd anstalt. Denna bestämmelse överenstämmer såväl med
den civila pensionslagen som med vad som nu gäller för delägarna i de
båda anstalter, som nu sammanslås: folkskollärarnas pensionsinrättning
och småskollärarnas in. fl:s ålderdomsunderstödsanstalt. Att även tjänstår,
som intjänats i ordinarie statstjänst, skola tillgodoräknas, torde icke
behöva närmare motiveras. Bestämmelsen i punkt c) har motiverats
under kap. I § 6.

§ 6 inom. 2.

Enligt inom. 2 skola de tjänstår för pension, som den avgående
intjänat i de med tjänstepensionsrätt förenade befattningar han innehaft,
tillgodoräknas honom, om han vid avgången är berättigad till genast
börjande pension. Att så göra vore emellertid tydligen oriktigt i det
fall, att den avgående redan uppbär pension för en tidigare innehavd
befattning. Den tjänstgöring, som vid denna pensions beräkning tillgodoräknats
honom, bör han icke få ånyo räkna sig till godo. Detsamma
gäller för det fall, att avgången sker samtidigt från två befattningar.
Det är att märka, att detta dock icke bör innebära hinder för att, om
två befattningar under viss tid innehafts av samme person, denne räknar
tjänstår i båda. När genast börjande pension skall bestämmas för honom
tillgodoräknas honom tjänstgöringen i den ena av de båda befattningarna
och däremot svarande tjänstår. Tjänstgöringen i den andra befattningen
och däremot svarande tjänstår tillgodoräknas honom vid beräkning av
annan pension (uppskjuten eller genast börjande).

§ 7 mom. 1.

Att genast börjande pension utgår med hel pensions belopp, om
tjänståren uppgå till visst i de särskilda bestämmelserna angivet antal,
överensstämmer med reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning
och med den civila pensionslagen.

Huvudregeln för beräkning av -avkortad pensions belopp, nämligen
att den skall avkortas i förhållande till tjänstårens antal, överensstämmer
ävenledes i princip med vad som nu gäller för delägare i nämnda
pensionsinrättning och för civila tjänstinnehavare. Dock må anmärkas,
att såsom vi formulerat regeln bör vid avkortningen även delar av
intjänade tjänstår räknas. Om sålunda de intjänade tjänstårens antal

är t. ex. 30 ''/Ä bör den avkortade pensionen för folkskollärare vara
av hel pension, icke §§, såsom den beräknas enligt den tolkning av den
civila pensionslagen, som nu lär tillämpas.

Även i fråga om beräkningen av invalidpension överensstämmer
vårt förslag i huvudsak med ovannämnda reglemente och med den civila
pensionslagen. Följande må dock påpekas:

1) Vid avgång på grund av olycksfall i tjänsten eller eljest till
följd av skada eller sjukdom, som ådragits under utövning av tjänsten
(§ 1 mom. 1 b)), skall pension enligt vårt förslag liksom enligt den civila
pensionslagen utgå med hel pensions belopp. Pensionsinrättningens reglemente
innehåller ej något särskilt stadgande för förevarande fall, vilket
innebär, att pensionen skall beräknas på samma sätt som annan sjukpension.

2) Vid avgång efter längre tids sjukdom (§ 1 mom. 1 c) och d)), skall
enligt den civila pensionslagen pension utgå med minst 3A av hel pensions
belopp, även om de tillgodoräknade tjänstårens antal icke uppgår
till 3U av det antal, som fordras för hel pension. Och vid avgång enligt
§ 1 b) skall enligt samma lag pension alltid utgå med hel pensions
belopp. Vi tillägga här för båda fallen den begränsningen, att pensionens
belopp ej må överstiga vad den avgående skulle erhållit i pension,
om han kvarstått i tjänsten till pensionsåldern, en begränsning vars motivering
torde ligga i öppen dag. Sakkunniga för pensionsväsendets centralisering
ha föreslagit densamma för det förra fallet.

Det bör påpekas, att hel pension enligt vårt förslag bestämmes
efter den avgåendes lön i högsta lönegraden, men enlig! den civila pensionslagen
efter hans lön i medeltal under de sista fem åren.

3) Den, som avgår efter uppnådd pensionsålder, men vid densamma
icke räknar 10 tjänstår, är enligt pensionsinrättningens reglemente
och enligt den civila pensionslagen icke berättigad till pension. Enligt de
sakkunnigas för pensionsväsendets centralisering förslag är han berättigad
till pension, vars belopp beräknas försäkringstekniskt på samma sätt, som
uppskjuten pension skall beräknas vid avgång av annan anledning
än befattningens indragning. Även vi föreslå, att han skall vara berättigad
till pension. Densamma skall beräknas försäkringstekniskt
enligt § 8.

4) Punkt e) har betydelse för befattningshavare med litet tjänstepensionsunderlag
och stor familj. Det synes icke lämpligt, att genast
börjande tjänstepension utgår med mindre belopp än den familjepension,
som utgår, om familjeförsörjaren avlider.

5) I fråga om punkt f) torde det vara nog att hänvisa till bestämmelserna
i kap. I § 7 och kap. II § 4 för detta fall.

{? 7 mom. 2.

;>;>

Detta moment har icke tillämpning på nu avhandlade tjänstemannegrupper.
Försäkringsteknisk beräkning för tjänstepension förekommer
i avseende på dem endast i följande fall:

a) de fall, som avses i mom. 1 e),

b) vid avgång enligt kap. TV § 9,

c) vid avgång utan genast börjande pension.

Däremot gäller detta moment i fråga om de grupper, som avses i
kap. V och kap. VI.

Vi vilja dock uttala, att det synes oss vid centraliseringens allmänna
genomförande böra tagas i övervägande, om ej enhetliga föreskrifter
borde lämnas angående de fall, då försäkringsteknisk beräkning
skall göras.

§ 8-

Då denna paragraf har underordnad betydelse för nu avhandlade
tjänstegrupper, förbigå vi dess motivering här (se sid. 101).

§ 9-

Se sid. 85.

§ 10.

Ett exempel må anföras. Antag, att en manlig ordinarie lärare
vid en kommunal mellanskola räknar tjänstår från 27 till 35 års ålder.
Vid sistnämnda ålder lämnar han frivilligt sin tjänst för att taga eu
.annan, till vars pensionering staten ej bidrager.

Under tjänstetiden har eu försäkringsavgift av 8.2 % tillgodoräknats
honom. Beräkningen visar, att dessa avgifter motsvara en uppskjuten
pension svarande mot ett pensionsunderlag av 37.5 % befattningens
pensionsunderlag 3,375 kronor. Men enär han lämnade sin befattning
av annan anledning än dess indragning, tillgodoräknas honom icke mer
än den avgift av 3x/3 %, som han själv erlagt. Därför nedsättes den
uppskjutna pensionens underlag i samma förhållande eller till 15.2 % av
befattningens pensionsunderlag. Alltså beräknas den uppskjutna pensionen
efter ett pensionsunderlag av 513 kronor. Blir han invalid före
65 års ålder, får han alltså en pension av | -513 = 385 kronor. I annat
fall får han vid 65 års ålder en pension av 513 kronor.

Nu gällande reglemente för folkskollärarnas pensionsinrättning föreskriver
i 19 §, att pensionstagare skall vidkännas reduktion av sin pension
i det fall, att han ånyo tillträder ordinarie befattning vid folkskolan
Under den tid,, han innehar sådan befattning, skall pensionen minskas
med avlöningen för den nya tjänsten eller, om den är mindre än denna,
helt indragas. Kvarstår han i den nya tjänsten minst 5 år, äger han
vid avgång från densamma tillträda den större pension, som denna tjänst
kan berättiga honom till, men återfår eljest efter avgången från den
nya tjänsten den pension, han förut hade.

Om pensionerad lärare tjänstgör såsom extra ordinarie eller vikarie,
skall han i regel vidkännas avdrag med 75 kronor för varje läsmånad.

Sakkunniga för pensionsväseudets centralisering ha gentemot dylik
reduktion av erhållen pension, som ju även föreskrives för vissa fall i
den civila pensionslagen, framhållit, att den strider mot pensionens karaktär
att vara uppskjuten lön för fullgjort arbete. De föreslå därför, att
pension må i regel kunna utan avkortning förenas med annan pension
eller med lön för annan tjänst.

Även vi kunna ej annat än finna, att den ståndpunkt, som nämnda
sakkunniga hävdat, är den enda, som är förenlig med full rättvisa och
billighet. Vore pensionen en nådegåva eller ett understöd, som lämnades
endast åt den, som vore i behov därav, så vore det rimligt, att den reducerades,
om behovet minskades eller upphörde. Sådan reduktion borde
då ske ej blott om behovet minskades därigenom, att pensionstagaren
finge en tjänst av visst slag, utan alltid när han genom eget arbete skaffade
sig viss inkomst och naturligtvis även, om han utan arbete hade
tillräcklig inkomst. Det är omöjligt att se, varför en pensionerad folkskollärare
skall få sin pension reducerad, om han får anställning vid
folkskola, men icke om han blir anställd vid en dövstumskola, en sinnesslöanstalt,
en enskild högre läroanstalt o. s. v. Han har under sin tjänstetid
arbetat för lägre lön, därför att eu del av lönen innehållits och
i form av egna avgifter och statsbidrag gått till pensionsanstalten för
beredande av pension. När tjänstetiden är slut, bör han hava ovillkorlig
rätt till denna pension, utan hänsyn till hans förmögenhetsförhållanden
eller hans inkomst av fortsatt arbete i annan tjänst. Och har han under
sin tjänstetid samtidigt bestritt tvenne med pensionsrätt förenade tjänster,
bör han efter tjänstetidens slut hava rätt till oavkortade pensioner för
båda tjänsterna, enär de avlöningar, han uppburit för tjänsterna, varit
reducerade med hänsyn till hans rätt till dessa pensioner.

Anledningen till att dylika reduktioner för vissa (ingalunda alla)
fall stadgats lär hava varit, att man funnit det kunna leda till missbruk,
att t. ex. eu folkskollärare, som visste sig kunna med säkerhet räkna på
att erhålla förordnande som extra ordinarie, toge avsked med pension
för att fortsätta kanske i samma tjänst och då i lön och pension sammanlagt
uppbära större belopp än förut i lön som ordinarie. Och det
måste medgivas, att om detta skulle förekomma annat än i rena undantagsfall,
så skulle det ådagalägga, att pensionsbestämmelserna vore oriktigt
avvägda. Men felet vore då ej att söka däri, att pensionen under
alla omständigheter utginge med oreducerat belopp, sedan den väl var
intjänad, utan däri att ''pensionsåldern satts lägre, än som hänsynen till
lärarnas tjänsteduglighet krävde och tillgången på lärarkrafter medgåve.
Av båda dessa skäl har den hittills stadgade pensionsåldern 55 år otvivelaktigt
varit för låg. Att den varit för låg med hänsyn därtill, att
lärarna i allmänhet icke vid den åldern äro i behov av att sluta, är numera
allmänt erkänt och har därför pensionsåldern höjts till 60 år. Att
den varit för låg med hänsyn till tillgången på lärarekrafter, är tydligt,
då faktiskt lärarebrist rått, en brist som naturligtvis ökats därigenom
att tjänstetiden inskränkts mer än nödigt genom en onödigt tidig pensionsålder.
Men härav följer å andra sidan, att om även härefter
någon gång en pensionerad folkskollärare förordnas som lärare vid
folkskola, så kommer det att ske, endast om lärarebristen fortfar trots
de bättre lönerna och den höjda pensionsåldern och därför något skoldistrikt
tvingas att anställa en pensionerad lärare i brist på yngre kraft.
Sådana fall måste bliva sällsynta.

Den som uppnått pensionsåldern, får enligt kap. IV § 10 icke innehava
med pensionsrätt förenad, vare sig ordinarie eller extra ordinarie
befattning, med mindre medgivande därtill lämnats av vederbörande skolöverstyrelse
eller folkskolinspektör, vilket tydligen ej kommer att lämnas
i fråga om den, som redan erhållit pension, i annat fall än då det för
huvudmannen är omöjligt att på annat sätt få befattningen besatt med
behörig innehavare.

Det är emellertid att märka, att den nu lämnade motiveringen för
att pensionen ej bör reduceras, om den pensionerade får ny tjämst, tar hänsyn
endast till det fall, att den pensionerade uppnått pensionsåldern, när han
avgick. Om han avgått med pension på grund av invaliditet eller sjukdom,
men sedermera blir i stånd att mottaga ny med pensionsrätt förenad tjänst,
måste därmed skäl anses föreligga för den meningen, att han i verkligheten
icke varit »för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin tjänst»,
såsom förutsattes vid pensionens beviljande. Då kan det alltså vara

8—185243.

motiverat att indraga eller reducera den en gång under en oriktig förutsättning
beviljade pensionen.

För detta fall föreslå de sakkunniga för pensionsväsendets centralisering,
att det skall kunna i pensionsbestämmelserna stadgas, att
det vid avgång på grund av sjukdom eller invaliditet kan beviljas icke
pension, utan provisorisk livränta, som skall kunna reduceras eller indragas,
om det sedermera visar sig, att arbetsoförmågan var övergående, och ny
anställning, som svarar mot vederbörandes utbildning, kan beredas honom.

I anslutning härtill föreslå vi, att den, som erhållit genast börjande
pension efter avgång på grund av sjukdom eller invaliditet, men sedermera
ånyo erhåller med pensionsrätt i denna anstalt förenad befattning,
skall vara underkastad reduktion eller indragning av sin pension. Däremot
skall sådant stadgande icke gälla för den. som avgått först efter
uppnådd pensionsålder.

Principen för reduktionen är den, att pensionen skall få bibehållas
endast i den mån, som må erfordras för att avlöningen i den nya befattningen
tillsammans med den reducerade pensionen må uppgå till det
belopp, som befattningshavaren skulle hava uppburit, därest han kunnat
kvarstå i den första befattningen och kommit i åtnjutande av de åldei-stillägg,
som han då kunnat under mellantiden intjäna.

När en pensionstagare, som sålunda fått sin pension reducerad, avgår
från den andra befattningen, återfår han alltid minst den pension,
han ursprungligen fått för den första befattningen. Men om han avgår
efter uppnådd pensionsålder eller på grund av § 1 och den pension,
som bestämmes med hänsyn tagen till den andra befattningen och hans
tjänstgöring i såväl denna som den första, är större än hans förra pension,
får han denna högre pension. Härvid skall, om den andra befattningens
pensionsunderlag är lägre än den förstas, han anses hava bibehållit
den första befattningens pensionsunderlag, därest han innehaft
densamma i minst 15 år.

Då enligt vårt förslag pensionsanstalten icke skall erhålla årliga
uppgifter från skoldistrikten angående de anställda lärarnas namn, kan
pensionsanstalten icke göra den sålunda föreskrivna reduktionen av pensionen,
med mindre pensionstagarens nyanställning anmäles av huvudmannen.
Vi hava därför föreslagit sådan anmälningsskyldighet.

§ 12 mom. 1.

Att den, som i följd av olycksfall i tjänsten drabbas av sådan invaliditet,
att han får avgå med genast börjande pension, ej därutöver

skall vara berättigad till livränta enligt lagen om försäkring för olycksfall
i arbetet, synes vara självklart.

§ 12 mom. 2.

När befattningshavares pensionsavgift minskas med den avgift, som
åligger honom enligt lagen om allmän pensionsförsäkring (se kap. I § 5),
måste tydligen hans pension från pensionsanstalten nedsättas med motsvarande
belopp, utom i det fall då pensionen beräknats så, att den försäkringstekniskt
motsvarar endast hans egna avgifter enligt reglementet
(uppskjuten tjänstepension, när befattningen icke indragits).

När fråga är, om pension, som skall börja utgå före 67 års ålder,
bör pensionsanstaltens styrelse sätta sig i förbindelse med pensionsstyrelsen
för att erfara, om och till vilket belopp invalidpension beviljats.
Skulle sådan pension hava beviljats av pensionsstyrelsen, bör pensionsstyrelsen
meddela pensionsanstalten detta.

Den från pensionsanstalten utgående pensionen minskas, när pension
samtidigt utgår enligt lagen, med det belopp, som motsvarar de avgifter,
som pensionstagaren erlagt enligt lagen för tid, under vilken han
även erlagt avgift enligt reglementet. Sådan nedsättning kommer alltid
att ske, när pensionstagaren uppnår 67 års ålder och sålunda får ålderspension
av pensionsstyrelsen.

Enär pensionstagaren icke har annan fördel av att hos pensionsstyrelsen
begära den invalidpension, vartill han kan vara berättigad enligt
lagen, än att han får den ökning i sin pension, som svarar mot de
avgifter, han erlagt enligt lagen, innan han började erlägga avgift enligt
reglementet, och denna ökning enligt nu gällande lag är mycket ringa,
kan man vänta, att pensionstagare ej alltid bryr sig om att begära invalidpension
enligt lagen. Därigenom uppkommer förlust för pensionsanstalten
och motsvarande vinst för folkpensionsfonden, men denna torde
icke kunna bliva avsevärd.

Det må påpekas, att utbetalning av pension till den, som uppbär
sådan samtidigt enligt reglementet och enligt lagen, bör kunna ordnas
så, att antingen pensionsanstalten eller pensionsstyrelsen utbetalar båda
pensionernas summa och en årlig avräkning göres mellan de båda myndigheterna
med avseende på vad den ena utbetalt för den andra. Eu
sådan anordning innebär den fördel för pensionstagaren, att han får på
en gång uppbära hela sin pension.

§ 13.

1 de av 1917 års riksdag godkända pensionsbestämmelserna för
icke ordinarie innehavare av tjänster vid statens järnvägar in. fl. förekommer
ett stadgande, motsvarande det under denna paragraf föreslagna.

Vid 1918 års riksdag har beslutats ändring i § 14 av civila pensionslagen,
vilken paragraf numera erhållit den lydelse, att, om pensionstagare
blivit dömd till straffpåföljd, vilken utestänger från behörighet
och rättigheter, som omförmälas i 2 kap. 19 § strafflagen, eller i stället
för avsättning, till straff enligt 2 kap. 17 § strafflagen, skola, efter det
sådant beslut vunnit laga kraft, 2/s av pensionen anses förverkade och
pesionen alltså utgå med endast V3 av det ursprungliga beloppet. Samma
bestämmelse är nu införd i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning.

Vid sålunda rådande skiljaktighet mellan nämnda båda riksdagsbeslut
hava vi ansett oss oförhindrade att avfatta vårt förslag i enlighet
med det förstnämnda, såsom det för pensionstagaren mildaste och för
övrigt mera överenstämmande med den av oss hyllade grundsatsen, att
pensionen är en uppskjuten lön för i tjänsten fullgjort arbete.

Förslaget överensstämmer för övrigt med motsvarande stadgande
i § 9 av lagen om allmän pensionsförsäkring. Det har även upptagits
i förslaget rörande det statsunderstödda pensionsväsendets centralisering.

§ 14.

Bestämmelsen ifråga om den tid, för vilken genast börjande pension
utgår, överensstämmer med vad som nu gäller för folkskollärarnas pensionsinrättning.

Bestämmelsen i fråga om uppskjliten pension överensstämmer med
vad de sakkunniga för pensionsväsendets centralisering föreslagit. Den
avviker från vad som nu gäller i fråga om de icke ordinarie befattningshavare
vid statens affärsdrivande verk, vilka nu hava rätt till uppskjuten
pension, i det att för dessa som regel gäller, att den skall börja
utgå först vid 67 års ålder, därest ej invaliditet förorsakar dess tidigare
början. Ändringen sammanhänger med den ändrade beräkningen av den
uppskjutna pensionens belopp.

(il

KAP. III.

§ I.

Vad rätt till familjepension angår, hava vi föreslagit, att sådan
rätt skulle tillkomma dels änka, dels arvsberättigat eget barn. CJenom
denna formulering uteslutes från pensionsrätt icke barn, som är fött
utom äktenskapet, men viil styvbarn samt adoptivbarn, som icke är den
avlidnes eget barn. Vi hava varit betänkta på att giva bestämmelsen
eu sådan avfattning, att adoptivbarn under alla förhållanden finge del
av ifrågavarande pensionsförmån. Då vi emellertid icke kunnat uppskatta,
vad inflytande en sådan utsträckning av pensionsrätter! skulle hava på
de erforderliga pensionsavgifterna, och då för övrigt densamma synes
vara av så principiell betydelse, att den ej hör göras här utan att samtidigt
införas även i fråga om annan familjepensionering, ha vi stannat
vid den föreslagna formuleringen, som även är använd i förslaget till
pensionsväsendets centralisering.

För närvarande finnes icke i reglementet för folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa stadgad någon sådan åldersgräns, att ett därefter ingånget
äktenskap icke medför rätt till familjepension för de efterlevande. Vi
hava funnit det lämpligt, att en sådan bestämmelse införes, varigenom
principiell överenstämmelse vinnes med reglementen för lärarnas vid elementarläroverken
nya änke- och pupillkassa och för civilstatens änke- och
pupillkassa, och hava vi stannat vid en ålder av 65 år eller den ålder,
vid vilken för folskollärarna ovillkorlig skyldighet att avgå från tjänsten
skall inträda.

1 reglementet för folkskollärarnas änke- och pupillkassa stadgas
för närvarande, afl äktenskap ingånget på sotsängen icke giver änka rätt
till pension.

Lärarlönämnden har förordat, att denna bestämmelse box-de bringas
i överensstämmelse med motsvarande stadgande i reglementet för elementarlärarnas
nya änke- och pupillkassa, enligt vilket det skall ankomma på
direktionens prövning, huruvida änka efter delägare, som ingått äktenskap
på sotsängen, må komma i åtnjutande av pension, dock att äktenskap
ingånget för att legitimera barn alltid skall medföra pensionsrätt.

Den av oss föreslagna bestämmelsen är hämtad från reglementet
för civilstatens änke- och pupillkassa och överensstämmer, som synes, i
det väsentliga med vad lärarelönenämnden förslagit.

Enligt gällande bestämmelser äger pensionsberättigat barn uppbära
pension intill 18 års ålder. Från olika håll hava emellertid yrkanden
framställts, att den ålder, vid vilken barnpensionen skall upphöra, i stället
borde fastställas till 21 år.

Ursprungligen var denna pensionsålder 16 år. Änke- och pupillkassans
revisorer hemställde emellertid år 1900, att åldersgränsen skulle
framflyttas till 21 år, ett förslag som vann livligt undersöd hos kassans
direktion. Kung!, proposition om en sådan höjning framlades också
vid 1901 års riksdag. Riksdagen beslöt emellertid, att ifrågavarande
ålder skulle vara 18 år.

Under hänvisning till att åldersgränsen för barnpensioneringen i
fråga om både elementarlärarnas och civilstatens änke- och pupillkassor
är bestämd till 21 år, föreslår lärarlönenämnden, att bestämmelse
om samma ålder måtte införas även i reglementet för folkskollärarnas
änke- och pupillkassa. Detta förslag har vunnit understöd både av
kassans direktion och av folkskolöverstyrelsen. Även de revisorer, som
under innevarande år granskat kassans räkenskaper och förvaltning, hava
med styrka framfört önskemålet om en sådan ändring i pensionsbestämmelserna.

Även vi vilja för vår del understödja det ifrågavarande förslaget.
Om man tager i betraktande de olika grupper av befattningshavare, vilkas
familjepensionering ombesörjes av kassan, synes man icke kunna påstå,
att det finnes en så bestämd åtskillnad i socialt och ekonomiskt hänseende
mellan dessa och de befattningshavare, vilkas änke- och pupillpensioner
utgå från civilstatens eller elementarlärarnas änke- och pupillkassor,
att därigenom den angivna olikheten i fråga om åldersgräns för
barnpensioneringen skulle kunna anses betingad. Framför allt bör det
dock framhållas, att pensionsavgifterna enligt vårt förslag äro så avvägda,
att de i fråga om härefter utnämnda befattningshavare beräknas täcka
kostnaderna för familjepensioneringen, även om barnen få uppbära pension
till 21 år. Och vad angår de nuvarande befattningshavarna, visar
vår beräkning, (se sid. 137), att av oss föreslagna förbättringar av familjepensioneringen,
inklusive denna reform, kunna genomföras utan avsevärt
ökad kostnad för staten.

I nu gällande reglementes § 13 finns stadgat, att sou eller ogift
dotter, som av sinnes- eller kroppssjukdom eller ock av särskilt lyte
är oförmögen till arbete, må, i saknad av annan tillgång, efter direktionens
omprövning, även efter fyllda aderton år tilldelas ett understöd
till högst halva beloppet av moderns pension, så länge vederbörligen

styrkes, att uuderstödstagarens sjuklighet och oförmögenhet till arbete
samt utblottade tillstånd fortfara.

Lärarlönenämnden har föreslagit denna bestämmelses bibehållande
med blott en mindre, huvudsakligen formell förändring.

Som synes, är det här egentligen icke fråga om pension utan om
understöd, vars tilldelande göres beroende av den understödssökandes
ekonomiska ställning och av direktionens prövning i varje särskilt fall.
Vi äro för vår del av den uppfattningen, att vad som utbetalas från
pensionsanstalten bör hava karaktär av verklig pension och icke av understöd.
A andra sidan finna vi det synnerligen behjärtansvärt, att
invaliditetspension även i detta fall kan beredas, varför ock en bestämmelse
om dylik pension enligt vår mening bör bibehållas. I överensstämmelse
med vår nyss angivna uppfattning hava vi givit den bestämmelse
i detta hänseende, som ingår i paragrafens sista stycke, en
sådan avfattning, att pensionen skall utgå oberoende av förmögenhetsm
11 koren. Något avsevärt inflytande på anstaltens ekonomi kan en sådan
förändring av bestämmelsen i fråga icke komma att medföra.

§ 2.

Mom. 1. Familjepensionsunderlaget för befattningen fastställes i
de särskilda bestämmelserna (kap. IV § 4). Därefter bestämmes alltid
avgiften och i regel även den pension, som skall utgå till de efterlevande.
Endast i de fall, som nämnas i § 3 mom. I a) och b), beräknas
de efterlevandes pension försäkringstekniskt.

Maximibeloppet 1,500 kronor motsvarar det i kap. II § 5 föreslagna
maximibeloppet för tjänstepensionsunderlaget, därest såsom i kap. IV
föreslås, familjepensionsunderlaget skall med 300 kronor överstiga 20 %
av tjänstepensionsunderlaget.

Mom. 2 förhindi''ar, att de efterlevandes pension kommer att beräknas
efter högre familj epensionsunderlag än 1,500 kronor, därest den avlidne
innehaft jämväl en befattning, som medför familjepensionsrätt i
annan av staten understödd pensionsanstalt, t. ex. civilstatens änke- och
pupillkassa. För det fall, att samma person innehar tvenne befattningar,
som äro förenade med familj epensionsrätt enligt detta reglemente, förhindras
detsamma genom en bestämmelse i kap. IV § 4.

Huvudbestämmelsen i mom. 3 överensstämmer med motsvarande
paragraf i reglementet för civilstatens änke- och pupillkassa. Innevarande

års revisorer av folkskollärarnas änke- och pupillkassa ha föreslagit, att
nu gällande bestämmelser måtte ändras i denna riktning.

I det fall, som omförmäles i mom. 1 a), ha de efterlevande enligt
nu gällande reglemente ingen rätt till pension. Av samma skäl, som vi
anse, att den som avgår i förtid bör hava rätt till uppskjuten pension,
anse vi, att han bör bibehålla viss familjepensionsrätt. Om dess beräkning
stadgas i § 5.

T det fall, som omförmäles i mom. 1 b), ha de efterlevande enligt
nu gällande reglemente rätt till full pension, men få efter vårt förslag
endast eu reducerad pension, om vars beräkning stadgas i § 5.

Bestämmelsen i sista stycket av mom. 1 är en konsekvens av vad
som för detta fall stadgas i kap. I § 7. Det må påpekas, att här icke
göras undantag för det fall, som avses i kap. II § 11.

§ 4.

Överensstämmer med motsvarande paragraf i reglementet för civilstatens
änke- och pupillkassa, dock med den ändring att änkas pension
är 80 % av pensionsunderlaget, även om pensionsberättigat barn av annan
moder tinnes.

§ 5.

Liksom för närvarande i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
skola befattningshavarnas familjepensionsavgifter vara oberoende av den
ålder, vid vilken befattningen tillträtts. Avgiften är beräknad så, att den,
om den erlägges från medelinträdesåldern oavbrutet till frånfället, försäkringstekniskt
täcker hela familjepensionskostnaden. Den, som inträder
före medelinträdesåldern, erlägger alltså för hög avgift. Den, som inträder
efter denna ålder, erlägger för låg avgift. Yore familjepensionsrätten
grundad på individuella försäkringsavtal med var särskild befattningshavare,
såsom vid försäkring i ett privat bolag, skulle den förre få
erlägga en lägre försäkringsavgift än enligt reglementet, den senare eu
högre. Möjligheten av en sådan beräkning av en medelavgift lika för alla
beror därpå, att anslutningen till pensionsanstalten är obligatorisk genast
vid första tillträdet av en befattning, som är förenad med pensionsrätt.

Av det sagda följer, att den, som sent tillträder en dylik befattning
utan att förut hava innehaft sådan, skulle få sig tillgodoräknad eu
försäkringsavgift, som skulle vara mycket högre än den avgift, han själv
erlägger, om ej eu reduktion av den tillgodoräknade försäkringsavgiften
och sålunda av familjepensionsrätten sker. Därför stadgas i § 3 mom. 1 b),

att under viss angiven förutsättning försäkringsteknisk beräkning skall ske,
och i § 5, att den högsta försäkringsavgift, som må tillgodoräknas, är den,
som skulle beräknats, om den avlidne, utan att förut hava räknat tjänstår,
utnämnts till sin befattning vid sådan ålder, att det icke återstått till pensionsåldern
så många år, som det fordras tjänstår för hel tjänstepension.

Här må framhållas, att den reduktion, som åstadkommes genom
denna försäkringstekniska beräkning, motsvaras i civilstatens änke- och
pupillkassa och i flertalet andra dylika kassor av delägares förpliktelse
att utöver den för alla stadgade årsavgiften erlägga retroaktivavgift, om
inträdesavgiften är högre än den, för vilken årsavgiften är beräknad.
Sådana retroaktivavgilter, som måste vara desto högre ju högre inträdesåldern
är, kunna vara mycket betungande för delägaren. De förorsaka
därjämte mycket arbete och kostnad, i det att de måste individuellt debiteras
och sålunda uppbörden icke kan ordnas på det enkla sätt, som vi
föreslagit i kap. I.

Det synes oss icke föreligga skäl att låta nu avhandlade tjänstemannagrupper
intaga en särställning i förhållande till flertalet andra
grupper, då nu deras familjepensionering i väsentliga avseenden förbättras.
Då vi av antydda skäl icke velat föreslå införande av retroaktivavgifter,
ha vi därför i stället föreslagit försäkringstekniskt beräknad reduktion
av familjepensionsrätten.

Principen för denna beräkning är densamma, som vi föreslagit i
fråga om tjänstepensionsrätten för befattningshavare, som avses i kap. Y
och VI. Vi hänvisa till den utförliga motivering för denna, som vi
lämnat å sid. 101. Här må ett par exempel anföras.

Ex. 1. Eu folkskollärare, som förut icke räknar tjänstår, utnämnes
vid 28 års ålder.

Hade han utnämnts vid 27 år eller tidigare eller tjänstgjort som
extra ordinarie eller vikarie, skulle familjepensionsunderlaget blivit 750
kronor. Nu blir det 720 kronor,

Ex. 2. En folkskollärare, som blivit ordinarie vid 25 års ålder,
avgår frivilligt vid 30 års ålder. Vid 59 års ålder får han anställning
vid folkskola på ett år med mer än 20 undervisningstimmar.

Om försäkringsteknisk beräkning här ej gjordes, skulle hans familjepensionsunderlag
efter återinträdet vara 555 kronor. Nu blir det efter
sådan beräkning 310 kronor.

§ 6.

Om den avlidne samtidigt erlagt familjepensionsavgift i två befattningar,
bör de efterlevandes pension bliva större, än om han haft endast

9-;—1S5243.

den ena befattningen. Ökningen skall beräknas försäkringstekniskt enligt
§ 5, med hänsyn till de avgifter, som tillgodoräknats i den andra befattningen.

§ 7.

Jfr kap. II § 12.

§ 8.

§ 18 i änkekassans reglemente stadgar, att pensionstagare är förlustig
sin pension under den tid, då han icke åtnjuter medborgerligt
förtroende. Bestämmelsen måste alltså ändras. Det synes ej finnas skäl
att göra den strängare än motsvarande bestämmelse i fråga om tjänstepensionstagare.

§ 9.

Lika med nu gällande bestämmelser.

KAP. IV.

§§ 1 och 2.

I denna paragraf angivas de olika grupper av lärarebefattningar,
vilkas innehavare, manliga såväj. som kvinnliga, skola äga såväl tjänstesom
familjepensionsrätt i anstalten. I begreppet lärare innefattas här
även rektor, föreståndare eller föreståndarinna.

Vi yttra oss först om tjänstepensionsrätten.

Sedan numera ordet folkskola användes som gemensam beteckning
för både egentlig folkskola och småskola, ha vi ansett oss kunna i punkt a)
sammanföra samtliga de vid folk- eller småskola anställda lärare under
benämningen lärare vid folkskola.

Enligt denna punkt komma alltså icke blott de ordinarie folkskollärarna
utan även, med de undantag som angivas i f) och g), alla andra
vid folk- och småskola anställda lärare att få pensionsrätt enligt detta
reglemente. Och då detta i< ke innehåller olika bestämmelser för olika
grupper av dessa lärare, komma de alltså att alla få samma pensionsvillkor,
nämligen i huvudsak desamma som de ordinarie folkskollärarna
nu hava. Vad de ordinarie småskollärarna angår, står detta i överensstämmelse
med lärarlönenämndens förslag, mot vilket ingen invändning
gjorts i de avgivna yttrandena. Vad beträffar de icke ordinarie lärarna
och vikarierna ävensom övningslärarna, yttra vi oss om dem längre ned.

Ordinarie lärare vid i punkt b) omiormälda skolor äro redan delägare
i folkskollärarnas pensionsinrättning.

Som synes hava i grupp c) sammanförts vissa befattningshavare
vid seminarierna.

Först märkas här övningsskollärarna vid folkskoleseminarierna. Lärarlönenämnden
hade föreslagit, att dessa lärare borde, såvida deras befattningar
gjorts till ordinarie, liksom andra statstjänare pensioneras enligt
lagen angående civila tjänstinnehavares rätt till pension. En av förutsättningarna
härför var, att dessa lärare skulle som tjänstår för erhållande
av pension få räkna sig till godo den tid, de tjänstgjort vid statsunderstödd
kommunal skola. Löneregleringskommittén, som ansåg fiågan
om rätt att räkna kommunal tjänstgöring för statspension böra närmare
utredas, förordade emellertid, att övningsskollärarna skulle bibehållas
vid sin delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning. Denna ståndpunkt
har sedan vunnit godkännande av både Kungl. Maj:t och riksdagen.

I samma grupp som folkskoleseminariernas övningsskollärare hava
också upptagits några andra statsanställda seminarielärare, vilka för närvarande
tillhöra folkskollärarnas pensionsinrättning, nämligen lärarna vid
statens småskoleseminarier i Haparanda och Murjek.

Slutligen har till samma grupp hänförts lärarpersonalen vid de
småskoleseminarier, som underhållas av landsting eller av stad, som icke
deltager i landsting. För dessa anstalters lärare gäller sedan lång tid
tillbaka enligt särskilda författningar, att lärare med folkskollärarkompetens
är delaktig i folkskollärarnas pensionsinrättning och att lärare med
småskollärarkompetens äger rätt till understöd från småskollärarnas in.
flis ålderdoinsunderstödsanstalt.

Vi hava ansett, att lärare vid skyddshem böra särskilt i reglementet
nämnas och hänfört dessa lärare till en särskild grupp under d).
Detta innebär icke någon saklig ändring i nuvarande förhållande. Ifrågavarande
lärare hava nämligen hittills i regel, efter av vederbörande
skyddshems styrelse gjord framställning, genom beslut av Kungl. Majit
i varje särskilt fall, erhållit delaktighet, allt efter lärarens kompetens
och avlöning, antingen i folkskollärarnas pensionsinrättning eller i småskollärarnas
m. flis ålderdomsunderstödsanstalt. Såsom framgår av kap.
I § 5 och av vad i dess motivering anförts, skall även framgent dylik
framställning och särskild prövning fordras för att dessa lärarebefattningar
skola förenas med pensionsrätt.

I gruppen e) hava upptagits lärare vid enskilda läroanstalter,
vilka enligt av skolöverstyrelsen företagen prövning befunnits tjäna

samma ändamål som folkskola, småskoleseminarium eller skyddshem.
Det är ej heller här fråga om någon nyhet. I ett flertal fall hava
redan lärare vid sådana enskilda läroanstalter på vederbörande huvudmans
framställning tillerkänts pensionsrätt. I fråga om delaktighet i
folkskollärarnas pensionsinrättning har Kungl. Maj:t sedan gammalt ansetts
utan vidare hava rätt att lämna medgivande i detta hänseende. Beträffande
delaktighet i ålderdomsunderstödsanstalten finnas däremot särskilda
författningar, grundade på riksdagsbeslut. Såsom framgår av kap. I
§ 5 och av vad i dess motivering anförts, skall även framgent dessa lärares
pensionsrätt vara beroende på framställning av huvudman och pensionsanstaltens
prövning. En olikhet kommer ju att uppstå därutinnan,
att beslut i dylika ärenden rörande befattningar vid såväl skyddshem
som enskilda skolor förut fattats av Kungl. Maj:t, under det att avgörandet
enligt vårt förslag skall tillkomma pensionsanstaltens styrelse,
sedan skolöverstyrelsen dels vitsordat, att anstalten fyller det angivna
ändamålet, dels godkänt den av huvudmannen företagna regleringen. Att
Kungl. Maj:t sålunda frigöres från att handlägga ärenden av denna art,
synes oss stå i överensstämmelse med det strävande, som på senare tid
på flera områden gjort sig gällande, nämligen att icke belasta Kungl.
Maj:t med sådana ärenden, som lämpligen kunna avgöras av underordnade
myndigheter.

I punkt f) undantagas vissa extra ordinarie eller på viss tid anställda
lärare och i punkt g) vissa vikarier. Alltså erhålla övriga lärare
av dessa slag, som här ej undantag^, pensionsrätt, nämligen:

1) extra ordinarie eller på viss tid, ej överstigande ett läsår, anställd
lärare under förutsättning, att läraren är skyldig undervisa minst
20 timmar i veckan.

2) på viss tid, överstigande ett läsår, anställd lärare,

3) vikarie å med pensionsrätt förenad befattning, om hans tjänstgöring
omfattar mer än en läsmånad och minst hälften av befattningshavarens
undervisningsskyldighet.

Dock märkes, att för alla de lärare av dessa slag, vilkas minimiårsavlöningar
icke fastställts i författning, stadgandet i kap. I § 5 gäller,
nämligen, att deras befattningar skola vara på visst sätt reglerade.

I fråga om de extra ordinarie och på viss tid anställda lärarna
samt vikarierna hava vi hyst en viss tvekan om lämpligheten att sålunda
giva vissa av dem pensionsrätt. Lärarlönenämnden har för sin
del icke upptagit dem i sitt förslag. Vi hava dock stannat vid att föreslå,
att de böra tillhöra pensionsanstalten. Ett viktigt skäl härför har
varit, att det stora flertalet av de lärare, som här avses, nämligen så -

dana som äro anställda vid folkskolan, för närvarande äga rätt till
understöd från småskollärarnas in. flis ålderdomsunderstödsanstalt. Det
skulle alltså bliva fråga om att beröva dem eu rätt, som redan tillkommer
dem. Vidare må erinras om att riksdagen helt nyligen beviljat pensionsförmåner
åt vissa vid de affärsdrivande verken anställda icke ordinarie
befattninghavare, vadan utvecklingen synes gå i den riktningen, att
pensionsrätten utsträckes även till dem, som äga eu mindre fast anställning.

Den viktigaste synpunkten bör dock givetvis vara, om den ifrågasatta
anordningen i och för sig kan anses ändamålsenlig. Då de flesta
av nu ifrågavarande lärare bliva ordinarie, innan de uppnå pensionsåldern,
få de sålunda i regel icke någon fördel av att hava rätt till tjänstepension
annat än i det fall, att de drabbas av sjukdom eller invaliditet,

medan de ännu äro obefordrade. Av större betydelse blir rätten till
familjepension, fastän det givetvis även här blir blott sällan, som pensionsanstalten
kommer att anlitas, innan dessa lärare fått ordinarie anställning.
Men båda de fall, som här berörts, äro ju, vare sig det nu gäller

sjuka lärare eller änkor och barn, så behj ärtans värda, att övervägande

skäl synas tala för att pensionsrätt bör tillkomma även de lärare, som
nu äro i fråga. "Vad kostnaden beträffar, äro de avgifter vi föreslå för
dessa lärare sådana, att det icke torde uppstå någon ökad kostnad för
staten genom dessa lärares medtagande.

Slutligen bör påpekas, att den formulering vi givit punkterna a)—
e) är sådan, att även lärare i övningsämnen däri inbegripas. Av dessa
är det hittills endast slöjdlärare vid folkskola, som hava pensionsrätt, nämligen
i ålderdomsunderstödsanstalten. Nu skola alla dessa lärare kunna
få pensionsrätt i pensionsanstalten, om huvudmannen det begär och uppfyller
de i kap. I § 5 angivna villkoren därför. Angående dessa villkor
yttra vi oss här nedan, sedan vi först erinrat om den föregående behandlingen
av dessa lärares pensionsfråga.

Lärarlönenämnden har föreslagit, att pensionsrätt borde beredas
övningslärare vid folkskola, högre folkskola och kommunal mellanskola,
fastän tiden enligt nämndens mening ännu icke vore inne för en allmän
reglering av ifrågavarande lärares avlöning. Som villkor för erhållande
av pensionsrätt ansåg nämnden böra stadgas dels en minimitjänstgöringstid
av 8 månader om året och 24 timmar i veckan, dels en viss minimilön,
för olika slag av övningslärartjänster växlande mellan 1,000 och 1,500
kronor förutom bostad och bränsle. Delaktighetsbeloppet i pensionsinrättningen
skulle vara lägst de sålunda angivna beloppen för minimi -

avlöningen och högst det delaktighetsblopp, som skulle tillkomma ordinarie
folkskollärare.

Folkskolöverstyrelsen har i allt väsentligt tillstyrkt nämndens förslag,
men dock på samma gång uttalat, att lärarnas såväl avlöning som
rättsliga ställning borde garanteras genom beslut av kyrkostämma eller
stadsfullmäktige.

Direktionen över folkskollärarnas pensionsinrättning har däremot
avstyrkt nämndens förslag med den motiveringen, att eu lönereglering
borde föregå pensionsregleringen.

Löneregleringskommittén har i sitt över lärarlönenämndens betänkande
avgivna utlåtande ansett sig under de förhållanden, som vid utlåtandets
avgivande vore för handen, böra ansluta sig till direktionens
uppfattning.

Yi finna önskemålet om beredande av pension åt övningslärarna
synnerligen behjärtansvärt. De undervisningsämnen, det här gäller, tillerkännas
samtliga i vår tid stor betydelse. I många fall kan det givetvis
vara till fördel, att undervisningen i dessa ämnen även i nu ifrågavarande
läroanstalter ombesörjas av särskilda för ändamålet utbildade lärare.
Men för att en god rekrytering skall vinnas, är det tydligen av synnerlig
vikt, att lärarna kunna känna den trygghet för ålderdomen, som
en ordnad pensionering innebär.

Yi dela den meningen, att, innan pensionsrätt beviljas, de förhållanden,
som avse vederbörande befattningshavares avlöning, behörighet,
tjänstgöringsskyldighet och rättsliga ställning, höra vara på lämpligt
sätt ordnade. Men även om en allmän reglering ej kommer till stånd
— och detta torde icke kunna förväntas inom den närmaste tiden —
torde man i stället kunna vinna det avsedda syftet genom att i varje
särskilt fall söka få till stånd en individuell reglering. Det är detta vi
velat nå genom att upptaga det av sakkunniga för det statsunderstödda
pensionsväsendets centralisering framlagda förslaget, att i sådana fall den
allmänna regleringen skulle ersättas av en särskild reglering, som blivit
godkänd av vederbörande skolöverstyrelse.

Vi övergå nu till frågan om familjepensionsrätten.

Nu gällande föreskrifter om delaktighet i folkskollärarnas änke- och
pupillkassa återfinnas huvudsakligen i § 1 av nämnda kassas reglemente.

Dessa föreskrifter innebära: att skyldighet att vara delägare i änkeoch
pupillkassan åligger varje manlig folkskollärare, som efter den dag,
kassans reglemente trätt i verkställighet, blir ordinarie innehavare av
tjänst, för vilken vederbörande skolområde eller skoldistrikt i avseende å
delägarens egen pensionering, vunnit delaktighet i folkskollärarnas pen -

sionsinrättning, så oek varje i sagda inrättning blivande pensionstagare,
vilken under sin tjänstetid ingått såsom delägare i kassan; att rättighet
att vara delägare i kassan tillkommer varje manlig eller kvinnlig folkskollärare,
som vid nämnda tidpunkt var ordinarie tjänstinnehavare
eller redan då innehade pension från pensionsinrättningen, dock med förbehåll
om anmälan till delaktighet inom viss tid; samt att rättighet att
såsom delägare inträda i kassan tillkommer även kvinnlig folkskollärare,
som efter reglementets trädande i kraft befordrats till ordinarie tjänst,
dock med förbehåll om anmälan till inträde inom viss tid, efter det hon
blivit utnämnd till tjänsten.

Det må anmärkas, att enligt paragrafens ursprungliga lydelse kvinnlig
folkskollärare var underkastad samma förbindelse till delaktighet i
kassan, som enligt vad här ovan sägs gäller för manlig folkskollärare.

I den mån sedermera meddelats föreskrifter om upptagande av
särskilda delägargrupper i folkskollärarnas pensionsinrättning, hava ock i
sammanhang därmed bestämmelser utfärdats angående delaktighet i änkeoch
pupillkassan.

Sålunda har genom kungl. kungörelsen angående delaktighet i folkskollärarnas
pensionsinrättning för vissa lärartjänster vid folkskoleseminariernas
övningsskolor den 28 juni 1907 stadgats, att med avseende på
skyldighet och rättighet att ingå såsom delägare i änke- och pupillkassan
skall gälla vad som är föreskrivet angående folkskollärare.

Enahanda stadgande har meddelats i kungl. kungörelsen angående
delaktighet i folkskollärarnas pensionsinrättning för lärarpersonalen
vid seminarierna i Haparanda och Murjek m. m. den 22 juni 1911.

Vidare har i kungl. kungörelsen angående avlönings- och pensionsförhållanden
för lärarpersonalen vid ''kommunala mellanskolor den 8 december
1911 föreskrivits, att den ordinarie lärarpersonalen vid dessa skolor
skall vara delaktig i såväl folkskollärarnas pensionsinrättning som
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, med iakttagande i tillämpliga delar
av vad angående delaktighet i dessa kassor är stadgat i fråga om lärare
vid högre folkskolor, dock med skyldighet att vara underkastade de förändrade
bestämmelser angående delaktigheten, som framdeles kunna varda
stadgade.

I kungl. kungörelsen den 12 september 1913 angående ändrad
lydelse av vissa delar av reglementet för lappmarks ecklesiastikverk föreskrives,
att beträffande vid fast nomadskola anställd examinerad folkskollärares
delaktighet i änke- och pupillkassan skall gälla vad i allmänhet
är stadgat om folkskollärare.

Härförutom har i änke- och pupillkassan inrymts delaktighet för

en del tjänstemannagrupper, vilka för sin egen pensionering äro underkastade
andra pensionsreglementen än det för folkskollärarnas pensionsinrättning
gällande.

Hit höra till en början följande lärare, vilkas pensionering bestrides
av dövstumlärarnas pensionsaustalt, nämligen lärare vid dövstumskolor,
vid folkhögskolor och med dem förenade eller fristående lantmannaskolor,
vid sinnesslöanstalter och vid vanföreanstalter. Rörande dessa
lärare stadgas i kungl. kungörelsen angående delaktighet i folkskollärarnas
änke- och pupillkassa för dövstum lärare m. fl. den 8 oktober 1915,
att sådan delaktighet är medgiven för den ordinarie lärarpersonalen —
med undantag av lärarpersonalen vid skolhemmet i Vänersborg för blinda
dövstumma — för vilken beträffande dess egen pensionering delaktighet
medgivits i dövstumlärarnas pensionsanstalt, och detta enligt i kungörelen
närmare angivna villkor.

Vidare har genom kungl. kungörelsen den 21 augusti 1914 föreskrivits,
att chef eller ledamot i läroverksöverstyrelsen samt chef eller ledamot
i folkskolöverstyrelsen, som vid tillträdet till befattningen tillhör
såsom delägare endera av folkskollärarnas änke- och pupillkassa eller
lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa, skall vara
skyldig att även såsom chef eller ledamot i vederbörande överstyrelse
kvarstå i den av ifrågavarande båda kassor, i vilken han vid sagda tidpunkt
är delägare. Och enahanda föreskrift är, i anledning av folkskolöverstyrelsens
numera beslutade omorganisation till en skolöverstyrelse,
för sagda skolöverstyrelses del meddelad i sedermera utfärdad kungl.
kungörelse den 6 juni 1918.

Slutligen har genom kungl. kungörelsen den 5 december 1914 stadgats,
att ordinarie folkskolinspektör skall tillhöra folkskollärarnas änkeoch
pupillkassa.

Enligt föreliggande förslag till bestämmelser har den omslutning,
kassan enligt vad ovan angivits för närvarande äger, bibehållits med utvidgning
därav huvudsakligen i följande hänseenden, nämligen i fråga om:

a) manliga småskollärare,

b) kvinnliga lärare, som skola vara skyldiga att deltaga i familjepensioneringen,

c) extra ordinarie och vikarierande lärare, i den mån de hava
t j änstepen sionsrätt.

Såsom i den allmänna motiveringen anförts, har även lärarlönenämnden
föreslagit, att familjepensioner borde beredas åt de manliga
småskollärarna och har, detta förslag tillstyrkts i alla däröver avgivna
yttranden.

Vad därefter angår kvinnliga lärare, må anmärkas, att den för närvarande
för folkskollärarinnor stadgade rättigheten att ingå såsom delägare
i änke- och pupillkassan endast i mycket ringa utsträckning begagnats, i
ty att kassan har endast 4 sådana delägare. Denna omständighet torde
finna sin förklaring i den jämförelsevis höga avgiften, l2/s % av tjänstens
delaktighetsbelopp, ävensom däri att dylik frivillig delaktighet naturligtvis
ej gärna sökes, därest densamma ej för vederbörande tiar något
omedelbart intresse, och då sådant intresse kan föreligga, torde i de
flesta fall den stadgade tiden för delaktighets sökande vara försutten
(före den 15 februari året näst efter utnämningen). Man kan därför enligt
vår mening icke av den ringa frivilliga anslutningen draga den slutsatsen,
att det icke skulle vara av stor betydelse för de gifta lärarinnorna,
om deras omyndiga barn vore tillförsäkrade pension vid deras
frånfälle.

Lärarlönenämnden har också i sitt den 18 december 1915 avgivna
betänkande rörande änke- och pupillpensionering föreslagit, att delaktighet
i änke- och pupillkassan skulle tillkomma lärarinna, vars man är död
och som har barn i pensionsåldern, och att sådan lärarinna dock icke
skulle vara skyldig att betala avgift till kassan.

Vi hava ansett en annan väg för denna frågas lösande vara att
föredraga. Vi föreslå nämligen, att alla kvinnliga lärare skola liksom de
manliga vara skyldiga att erlägga familjepensionsavgift och sålunda deras
omyndiga barn berättigade till pension vid deras frånfälle, oberoende
av om fadern lever eller ej. Enär här ingen motsvarighet finnes till pensionen
åt änka efter avliden manlig lärare och enär gifterm ålsfrekvensen
bland de kvinnliga lärarna är lägre än bland de manliga, visar beräkningen,
att de kvinnliga lärarnas familjepensionsavgift kan sättas så lågt
som till ungefär 1 % av familjepensionsunderlaget. Sålunda skulle denna
avgift, med tillämpning av den från och med år 1919 gällande lönereglering,
komma att uppgå för t. ex. eu ordinarie folkskollärarinna till 6 kr.
75 öre för år och för en ordinarie småskollärarinna till 5 kr. 48 öre för
år. Från lärarinnornas sida torde vid sådant förhållande någon befogad
invändning mot vårt förslag, såsom medförande för dem alltför betungande
avgifter, ej kunna framställas. För staten medför lärarinnornas
medtagande i familjepensioneringen icke någon kostnad.

I fråga om de obefordrade lärarna föreligger icke något förslag
från annat håll om beredande av familjepension åt dem. Anledningen
till att vi medtagit även dem är givetvis, att vi ansett denna rätt kunna
vara av stor betydelse för dem, som ingå äktenskap som obefordrade.
Visserligen kan det för den obefordrade manliga läraren bliva ganska

10—185243.]

betungande att av sin knappa lön erlägga den av oss beräknade avgiften
(74 kr. för manlig lärare i folkskolan och 66,67 kr. för manlig lärare i
småskolan). Men det är att märka, att om vi ej beräknat denna avgift
för de obefordrade, skulle det varit nödvändigt att något höja avgiften
för de befordrade. Genom att erlägga avgift redan som obefordrad
minskar läraren alltså sin avgift som befordrad. Även om han ej gifter
sig som obefordrad, har han alltså fördel av att hava erlagt avgift även
före sin befordran. För staten kommer familjepensionsrättens utsträckande
till de obefordrade icke att medföra någon ökad utgift, enär avgiften av
oss så beräknas, att den motsvarar hela värdet av familj epensionsrätten
(se specialmotiveringen till § 11). Dessutom är det för staten en fördel,
att de äro med i familjepensioneringen och erlägga sin avgift, enär därigenom
beräkningen av den erforderliga avgiften blir säkrare. Den blir
nämligen då mindre beroende av om medelåldern vid befordran skulle
något höjas över den vid beräkningen antagna.

Här ovan har nämnts, att för den lärarpersonal, vilken för sin egen
pensionering är delaktig i dövstumlärarnas pensionsanstalt, medgivits delaktighet
i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, med undantag för lärarpersonalen
vid skolhemmet i Vänersborg för blinda dövstumma. Anledningen
till detta undantag är uppenbarligen den, att vid nämnda skolhem
finnes anställd endast kvinnlig lärarpersonal. Då nu alla andra
kvinnliga lärare enligt vårt förslag skola hava familj epensionsrätt, bör
naturligtvis detta undantag försvinna.

§ 3 mom. 1.

Enligt för närvarande gällande kungl. kungörelsen den 28 juni
1907'' må pension för övniugsskollärare i statens folkskoleseminarium bestämmas
till högst 2/3 av tjänsten åtföljande lön jämte ålderstillägg.

Enahanda stadgande förekommer jämväl i kungl. kungörelsen den
22 juni 1911 i fråga om lärarpersonalen vid seminarierna i Haparanda
och Murjek m. in.

Såsom framgår av 1918 års riksdags skrivelse nr 394 (sid. 27 och
63), har riksdagen för sin del bestämt, att pensionsbeloppet för folkskoleseminariernas
övningsskollärare skall utgöra högst 2/3 av tjänsten åtföljande
avlöning jämte intjänat eller intjänade ålderstillägg. Riksdagen
har emellertid i sin motivering för detta beslut, vilket innebar ändring
av Kungl. Maj:ts proposition, uttalat sig för bibehållande av den nu
gällande bestämmelsen nämligen, att pensionen bestämmes till högst ‘z/s
av tjänsten åtföljande lön (avlöning) jämte ålderstilläggv''i

får antagas, att riksdagen ej åsyftat någon ändring av hittills gällande
regel och då för övrigt fortfarande synes höra råda överensstämmelse
med de icke ändrade föreskrifterna om beräknande av pension för lärare
vid statens småskoleseminarier, hava vi avfattat vårt förslag i enlighet
med den hittills gällande bestämmelsen.

I fråga om extra ordinarie eller vikarierande övningsskollärare vid
statens folkskoleseminarium och extra ordinarie eller vikarierande lärare
vid statens småskoleseminarium föreslå vi samma regel för pensionsunderlagets
beräkning som för de ordinarie.

I vissa fall är tjänst vid statens småskoleseminarium förenad med
förmånen av bostad och bränsle. Där så är, bör, enligt vad som numera
allmänt tillämpas i fråga om statens befattningshavare vid pensionsunderlagets
beräkning till 2/3 av lönen, denna ökas med värdet av
nämnda förmån.

Något stadgande av denna innebörd erfordras ej beträffande de
extra ordinarie eller vikarierande lärarna, enär dessa åtnjuta endast kontant
avlöning.

§ 3 mom. 2 och 3.

Rörande beräkning av pensionsunderlaget för innehavare av annan
befattning, än i mom. 1 sägs, överensstämmer vårt förslag i huvudsak
med nu gällande bestämmelser och med lärarlönenämndens på sin tid
framlagda förslag. Dock äro följande avvikelser att märka.

Folkskoleöverstyrelsen har i avgivet utlåtande över lärarlönenämndens
förslag till pensionsreglemente hemställt, att skoldistrikt, som i vederbörlig
ordning beviljat inom distriktet anställda lärare lönetillägg utöver
av staten fastställd minimilön, måtte för sådan tjänst kunna vinna
delaktighet i pensionsinrättningen med det belopp, som utöver ersättning
för bostad, bränsle och övertidsläsning blivit fastställt såsom slutlön,
samt att de ökade kostnader, som förorsakades pensionskassan genom
det på lönetillägget grundade högre delaktighetsbeloppet, med undantag
av förvaltningskostnaderna, skulle gäldas genom skoldistriktet.

Löneregleringskommittén bar funnit sig »under förhandenvarande
förhållanden» ej kunna tillstyrka förslaget utan att dock anföra något
särskilt skäl för denna sin ståndpunkt.

Vi hava upptagit folkskoleöverstyrelsens förslag. De betänkligheter,
som skulle kunna hysas i fråga om förslaget och som väl föranlett löneregleringskommitténs
avvisande hållning, torde få anses hävda genom de
reglerande föreskrifter, som av oss föreslagits. Dessa innebära nämligen
följande:

Pensionsunderlagen må ej höjas utan vederbörande skolöverstyrelses
hörande. Denna skall tillse, att pensionsunderlagen för befattningar
hos samme huvudman stå i skäligt förhållande till varandra, varav bl. a.
följer, att de ej kunna höjas för vissa tjänster utan motsvarande höjning
för andra. Även skola pensionsunderlagen så avvägas, att de icke
överstiga vad som gäller för befattningar av jämförlig art i statens
tjänst. Denna bestämmelse är på en gång smidigare och mera effektiv
än införandet av ett visst maximum för pensionsunderlaget. För folkskollärare
innebär den, att pensionsunderlaget ej bör sättas högre än
för övningsskollärare vid statens folkskoleseminarium. För pensionsförhöjningen
skall huvudmannen enligt kap. IV § 11 och kap. I § 9 erlägga
dels en årlig avgift av 62/3 % av pensionsunderlagets höjning, dels den
engångsavgift, som erfordras för att täcka kostnaden för pensionsförhöjningen
för dem, som äro anställda vid tiden för beslutet om höjningen.

Från överstyrelsens förslag skiljer sig vårt därutinnan, att även
särskild ersättning för övertidsläsning kan helt eller delvis få inräknas i
pensionsunderlaget. Något skäl att icke medgiva, att sådan avlöning må
kunna inverka på pensionsunderlaget, synes ej föreligga, därest nyss åberopade
föreskrifter bliva fastställda till tillämpning.

Att i pensionsunderlaget skall, såsom vi föreslagit, få inräknas
särskilt arvode till överlärare vid folkskola, rektor vid högre folkskola
samt rektor och biträdande föreståndarinna vid kommunal mellanskola,
har sin motsvarighet däri, att enligt gällande bestämmelser pensionsunderlaget
för rektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminarium
och statens folkskoleseminarium ävensom för föreståndare vid folkhögskola
och dövstumskola är bestämt med hänsyn till den högre avlöning,
han i denna egenskap äger uppbära, även om han innehar befattningen
på förordnande för viss tid.

Slutligen ha vi funnit det nödvändigt att inrymma åt pensionsanstaltens
styrelse rätt att, efter vederbörande skolöverstyrelses hörande,
för en befattning, där avlöningen kan växla från ett år till annat efter
tjänstgöringen, bestämma pensionsunderlaget efter den avlöning, som kan
väntas komma att i medeltal utgå. Vi tänka härvid främst på särskilda
lärare i övningsämnen. På detta sätt torde dessa lärares pensionsrätt
bliva reglerad i så nära anslutning till vad 1918 års riksdag beslutat för
ordinarie övningslärare vid allmänna läroverk, som är möjligt med hänsyn
till de olika förhållandena.

§ 3 mom. 4.

Vi hava här närmast tänkt på sådana oexaminerade lärare, vilka
vid 1918 års lönereglerings ikraftträdande äro berättigade till helt ålderdomsunderstöd
eller som blivit antagna efter den 31 december 1907, vilka
lärare följaktligen, jämlikt föreskriften i § 2 av k. kungörelsen angående
avlöning åt lärare vid folk- och småskolor samt statsbidrag till sådan
avlöning den 16 september 1918, ej. kunna komma i åtnjutande av högre kontant
avlöning än 1,000 kronor. I en till oss remitterad framställning av en
småskollärarinna Kerstin Olsson i Tostarp har denna fråga särskilt berörts;
och i avgivet underdånigt utlåtande den 24 augusti 1918 över
framställningen har folkskolöverstyrelsen föreslagit en pension för sådana
lärare till belopp av 1,000 kronor. Vi hava i denna del följt folkskolöverstyrelsen,
enär en pension efter det enligt den generella regeln i mom.
2 bestämda pensionsunderlaget 750 kronor måste anses för låg. Det gäller
ett ringa antal, så att den föreslagna höjningen medför endast en
obetydlig kostnad för statsverket.

§ 4.

Familjepensionsunderlaget i folkskollärarnas änke- och pupillkassa
är enligt nu gällande bestämmelser för folkskollärare 25 tf av delaktighetsbeloppet
och för annan delägare 20 tf av delaktigbetsbeloppet. Delaktighetsbeloppet
är alltid lika med den för befattningen stadgade minimiavlöningen
i högsta lönegraden. Även för folkskollärare har från början
pensionsunderlaget utgjort 20 tf, men höjdes av 1907 års riksdag
med anledning av en kungl. proposition till 25 tf. Att en motsvarande
höjning icke skedde för övriga delägare, motiverades därmed, att familjepensionerna
för dessa, vilka hade högre löner än folkskollärarna, genom
sådan höjning skulle bliva för höga. Att man den tiden räknade med
ett annat penningevärde än det närvarande, framgår därav, att pensionen
för ensam änka efter lärare vid högre folkskola efter den avlöning,
som fastställdes år 1907 och varit gällande till och med år 1918, efter
25 tf skulle blivit 600 kronor i stället för 480 kronor. Det är att märka,
att även delägare med pensionsunderlag efter den lägre procenten fått
betala avgift med samma procent av delaktighetsbeloppet som folkskollärare,
nämligen 3''/3 tf under tjänstetiden och 2V2 tf därefter. Omräknas
avgiften i tf av pensionsunderlaget blir den: för folkskollärare 1373 tf
under tjänstetiden och 10 tf därefter, för annan lärare 162/3 tf under
tjänstetiden och 12V2 tf därefter. Under det folkskollärarnas avgift har

varit tillräcklig för att täcka pensionskostnaden, har övriga lärares varit
för hög.

Inför de förhållanden, som nu angivits, har styrelsen för de kommunala
ungdomsskolornas lärareförening, vilken förening utgör en sammanslutning
av lärare vid högre folkskolor och kommunala ungdomsskolor,
hemställt, att familjepensionsunderlagen för ifrågavarande lärare
måtte utgöra samma procent av delaktighetsbeloppen som för folkskollärare
eller, om detta ej kunde genomföras, att avgifterna proportionsvis
sänktes.

Lärarlönenämnden har i sitt betänkande angående änke- och pupillpensioneringen
icke ansett sig kunna tillmötesgå det av de kommunala
ungdomsskolornas lärareförening gjorda yrkandet. Enligt dess förslag
skulle alltså nu gällande bestämmelser om familjepensionsunderlagen och
avgiftens förhållande till delaktighetsbeloppet bliva oförändrade.

I sitt förslag till grunder för pensionering av änkor och barn efter
avlidna småskollärare har däremot nämnden föreslagit, att pension för
ensam änka skulle utgå med ett belopp motsvarande 30 % av delaktighetsbeloppet,
och som skäl härför anfört, att pensionen i annat fall skulle
bliva alltför låg. Avgiften skulle däremot vara, liksom för övriga lärare,
3^''s % av delaktighetsbeloppet under tjänstetiden och 2*/2 % därefter.

Då nämnden sålunda förordat, att familjepensionen skulle beräknas
med olika procent för lärare med lägre och lärare med högre avlöning,
har nämnden tydligen velat vinna det syftet, att pensionerna skulle bliva
jämförelsevis högre för de svagare avlönades efterlevande.

Med den omfattning, vi i vårt förslag velat giva delägarskapet i
familjepensioneringen, kan det angivna syftet, vilket även vi finna eftersträvansvärt,
dock icke vinnas på den av nämnden anvisade vägen att

låta pensionsunderlaget utgöra olika procent för lärare vid olika slag

av skolor. Detta förutsätter nämligen, att lönerna för lärarna vid de
olika skolarterna skulle bilda ett system med en stigande skala från den
ena skolarten till den andra. Så är emellertid icke förhållandet. Vi

vilja belysa detta med ett par exempel, varvid vi uteslutande hålla oss

till de manliga lärarna, för vilka ju familjepensioneringen har den största
betydelsen. För ordinarie lärare vid småskola utgör slutavlöningen 1,850
kronor, under det att extra ordinarie lärare vid egentlig folkskola har
ett arvode av högst 1,700 kronor. Enligt nämndens förslag skulle den
förres familjepensionsunderlag beräknas efter 30 %, den senares efter 25 %,
ehuru den förres delaktighetsbelopp är högre. Det medför, att den förres
familjepensionsunderlag blir 555- kronor, den senares 425 kronor, en skillnad
som tydligen är alldeles för stor, då skillnaden i avlöning är endast

150 kronor. Liknande är förhållandet, om man jämför familjepensionsunderlagen
enligt nämndens beräkning för ordinarie lärare vid folkskola
och extra ordinarie lärare vid högre folkskola: den förre har 3,000 kronors
delaktighetsbelopp och skulle få 750 kronors familjepensionsunderlag
(25 %), den senare har 2,500 kronors delaktighetsbelopp och skulle få
500 kronors familjepensionsunderlag (20 %).

Ännu mera skulle denna ojämnhet komma att framträda, därest,
såsom vi föreslagit, även övningslärarna erhålla pensionsrätt. Det kan
nämligen väntas inträffa, att eu övningslärare vid exempelvis eu kommunal
mellanskola kan få avsevärt lägre avlöning än till exempel ordinarie
folkskollärare.

Eu anordning med olika procent för lärare vid olika arter av skolor
synes oss därför bliva allt för orättvis för att kunna förordas som
lämplig. En annan svårighet att bibehålla densamma ligger däri, att delaktighet
i pensionsanstalten skall kunna vinnas för högre avlöningsbelopp
än den lagstadgade minimiavlöningen. I dylika fall finge man
säkerligen för exempelvis en folkskollärare ordna det så, att pensionsunderlaget
för minimiavlöningen beräknades efter 25 % och för lönetilllägget
efter 20 f.

Vill man fortfarande bestämma familjepensionsunderlaget blott
efter en viss procent av delaktighetsbeloppet, torde det alltså icke finnas
någon annan utväg än att låta denna procent bliva densamma för alla
delägare, om icke allt för stora missförhållanden skola uppstå.

Denna procent finge väl i sådant fall bliva den, som gäller för det
ojämförligt största antalet nuvarande delägare, nämligen folkskollärarna
d. v. s. 25 % av lönen i högsta lönegraden eller, om man i stället vill
sätta familjepensionsunderlaget i relation till tjänstepensionsunderlaget,
331 /3 % av detta. Därigenom skulle emellertid det så behjärtansvärda
syftet att åvägabringa jämförelsevis bättre pensionsförhållanden för de
svagast avlönades efterkommande komma att uppgivas.

Detta syfte kan emellertid på ett enkelt sätt vinnas genom att låta
pensionsunderlaget utgöras dels av ett för alla lika stort grundbelopp,
dels av ett tillägg, beräknat efter viss procent av tjänstepensionsunderlaget.
Man får nämligen då en jämförelsevis högre familjepension för
de lägre avlönade än för de högre avlönade, därför att grundbeloppet
är oberoende av lönens eller tjänstepensionsunderlagets storlek. Vid valet
av grundbelopp och av det procentuella tillägget måste man tydligen avväga
dem så, att å ena sidan de lägst avlönade ej få högre familjepensionsunderlag,
än att de kunna erlägga motsvarande avgift, å andra sidan

att de högst avlönade ej få lägre familj epensionsunderlag, än som kan
svara mot deras behov.

Vid övervägande av dessa förhållanden ha vi trött oss finna, att
den regel, som de sakkunniga för pensionsväsendets centralisering föreslagit,
passar synnerligen väl för nu ifrågavarande läraregrupper. Den
är även föreslagen av 1918 års revisorer av änke- och pupillkassan.
Den innebär, att grundbeloppet är 300 kronor och tillägget är 20 % av
tjänstepensionsunderlaget.

Det må påpekas, att folkskoleöverstyrelsen i sitt utlåtande över
lärarlöuenämndens betänkande förordat en dylik regel och att en sådan
även tillämpas i lärarnas vid elementarläroverken nya änke- och pupillkassa
(100 kronor -f 20 %).

För åskådlighets skull vilja vi i en tabellarisk översikt visa, huru
pensionerna efter de olika här ovan angivna beräkningssätten skulle elälla
sig för några av de mera talrika läraregrupperna. Vi taga även denna
gång blott hänsyn till de manliga lärarna.

Befattningsh avare.	Kontant mi-ni miavlöning i högsta löne-graden.	Familjepensionsnnderlag
ef’er de av lärarlöne-nämuden an-givna pro-centsatserna.	efter 33l/s % av tjänste-pensi<>ns-uudcrlaget.	enligt vårt förslag.
E. o. lärare vid småskola...........	1,200	360	300	500
Ord. > > > ...........	1,850	555	463	578
E. o. folkskollärare..............	1,700	425	425	555
Ord. » ..............	3,000	750	750	750
E. o. lärare vid allm. högre folkskola ''.....	2,000	500	625	675
Ord. > > > > > .....	4,000	800	1,000	900
E. o. lärare vid yrkesbest. högre folkskola . . .	2,650	530	663	698
Ord. > > > » » ...	4,300	860	1,075	945
E. o. lärare vid kommunal mellanskola.....	2,900	580	725	735
Ord. > > » > ....	4,500	900	1,125	975

Om man i stället för att gruppera beloppen efter skolarterna ordnar
dem så, att avlöningsbeloppen uppvisa en ständigt stigande skala,
skulle en översikt av beloppen te sig på följande sätt:

	Kontant mi-nimiuvlöuing i höga''a löne-graden.	Familjepensionsunderlag
efter de av lärarelöne-näm oden an-givna pro-centsatserna.	efter 33‘/s % av tjänste-ponsious-underlaget.	enligt vårt förslag.
	1,200	360	300	500
	1,700	425	425	555
	1,850	555	463	578
	2,500	500	625	675
	2,650	530	663	698
	2,900	580	725	735
	3,000	750	750	750
	4,000	800	1,000	900
	4,300	860	1,075	945
	4,500	900	1,125	975

Det framgår av desssa översikter, att den största gruppen, folkskollärarna,
får samma familjepensionsunderlag efter alla tre beräkningssätten
och att vårt beräkningssätt tillgodoser det önskemålet, att de svagare
avlönades efterlevande få jämförelsevis högre pensioner. Under det
lönerna växla mellan 1,200 och 4,500 kronor, växla pensionerna mellan
500 och 975 kronor. För de lägst avlönade är familjepensionen 412/3 %
av lönen, för de högst avlönade är den 212/3 % av lönen.

Det må slutligen framhållas, att frågan om hur stort familjepensionsunderlaget
bör vara för olika grupper icke ur kostnadssynpunkt har
någon betydelse för staten, annat än när det är fråga om att höja
familjepensionsunderlagen för i tjänst varande befattningshavare. Avgifterna,
som befattningshavare skola erlägga, skola nämligen vara så beräknade,
att de täcka familjepensionskostnaden, om de erläggas alltifrån
utnämningen. För dem, som redan äro i tjänst, när pensionsunderlagen
höjas eller när familjepensionering först införes, uppstår därför en brist,
som beror därpå, att dessa tidigare erlagt för de höjda pensionsunderlagen
otillräckliga avgifter eller inga avgifter alls (se avd. IV i motiveringen).

Om två (eller flera) befattningar innehavas av samma person, t. ex.
två gymnastiklärarebefattningar vid folkskola och vid kommunal mellanskola,
skulle det kunna bliva för betungande för befattningshavaren att
erlägga de avgifter, som svara mot familjepensionsunderlag, som beräknades
enligt den allmänna regeln för varje särskild befattning. För såll—
185243.

dant fall föreslå vi därför, att familjepensionsunderlagen för vardera befattningen
skola så nedsättas, att deras summa blir lika med det familjepensionsunderlag,
som skulle beräknas för en enda befattning, vars tjänstepensionsunderlag
vare lika med de båda befattningarnas tjänstepensionsunderlag
tillsammanstagen.

§ 5.

Enligt kap. II §§ 4 och 6 skola vid beräkning av genast börjande
tjänstepension tillgodoräknas befattningshavaren de tjänstår, han intjänat i

a) den befattning, från vilken avgången sker,

b) annan befattning, som varit förenad med pensionsrätt i denna
pensionsanstalt eller folkskollärarnas pensionsinrättning eller i småskollärarnas
m. fl:s ålderdomsunderstödsanstalt,

c) ordinarie statstjänst.

Här tilläggas nu ytterligare de tjänstår, som intjänats i befattning,
som varit förenad med pensionsrätt i dövstumlärarnas pensionsanstalt.
Dessa befattningar (vid dövstumskolor, folkhögskolor, lantmannaskolor,
sinnesslöanstalter, vanföreanstalter) äro sådana, att innehavarna ofta hava
folkskollärarutbildning och därför ej sällan övergång sker mellan dem
och befattningar, som medföra pensionsrätt enligt detta reglemente. Det
synes därför önskvärt och riktigt, att tjänstår få räknas i dessa befattningar
även för pension enligt detta reglemente. Dövstumlärarnas pensionsanstalt
synes för övrigt böra så snart som möjligt införlivas med
den nya pensionsanstalten.

Slutligen tilläggas de tjänstår, som intjänats i befattning som extra
ordinarie lärare vid en statens läroanstalt, under förutsättning att undervisningsskyldigheten
varit minst 20 veckotimmar samt att befattningshavaren
icke samtidigt innehaft befattning med pensionsrätt i denna
pensionsanstalt. Sådana tjänstår räknas för pension vid avgång från
statstjänst och synas därför böra räknas även här.

§ 6.

Lärarlönenämnden har för de flesta bland de ifrågavarande lärama
uttalat sig för en pensionsålder av 60 år. För manliga lärare vid kommunal
mellanskola föreslog den emellertid 63 år och 58 år för lärare vid
småskola, lärare vid mindre folkskola och biträdande lärare vid folkskola,
angående vilkas pensionering nämnden framlagt förslag i senare betänkande.
Löneregleringskommittén, som i sitt utlåtande icke haft att yttra
sig om sistnämnda lärargrupps pensionsförhållanden, uttalar sig för att
pensionsåldern för manliga lärare vid kommunal mellanskola måtte bliva

65 år, för .andra manliga lärare 60 år och för kvinnliga lärare 58 år.
Två reservanter inom kommittén hava emellertid även för de senare förordat
eu pensionsålder av 60 år. Det sistnämnda förslaget upptogs av
vederbörande departementschef i hans yttrande till statrådsprotokollet,
vilket åtföljde den nådiga propositionen om lärarnas löne- och pensionsreglering,
och riksdagen anslöt sig till departementschefens uppfattning.
Riksdagen har sålunda uttalat sig för en pensionsålder av 60 år utom för
manliga lärare vid kommunal mellanskola och i överensstämmelse härmed
har ändring gjorts i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning.

Departementschefens och riksdagens utlåtande gälla emellertid, lika
litet som löneregleringskommitténs, icke småskollärarkåren. För denna har
lärarlönenämnden, såsom redan angivits, föreslagit en pensionsålder av
58 år. Fyra av nämndens ledamöter hava emellertid uttalat sig för bibehållande
av den nuvarande pensionsåldern 55 år. De hava i sin motivering
härför dels framhållit de ogynnsamma förhållanden, under vilka
ifrågavarande lärarinnor — det rör sig ju här nästan uteslutande om
kvinnliga lärare — mångenstädes arbeta, dels hänvisat till den allmänna
önskan inom kåren själv, att pensionsåldern måtte bliva oförändrad.

Yi vilja visst icke förneka, att vägande skäl kunna anföras för att
en lägre pensionsålder fastställes för de lärarinnor det här gäller än för
övriga kvinnliga lärare. Att emellertid efter riksdagens nyligen fattade
beslut om höjning av folkskollärarinnornas pensionsålder från 55 till 60
år, varigenom tillmötesgicks en allmän önskan bland dessa lärarinnor,
nu för småskollärarinnorna stanna vid en pensionsålder av blott 55 år,
synes icke vara rimligt. Valet måste därför enligt vår mening stå mellan
58 och 60 år. Om man stannar vid 58 år, skulle småskollärarinnorna
bliva pensionerade två år tidigare än övriga lärarinnor. Det förefaller,
att en i det hela taget så obetydlig skillnad i detta hänseende icke bör
införas, med mindre att mycket starka skäl kunna anföras för en sådan
undantagsställning. Några sådana avgörande skäl hava vi icke funnit
vara för handen.

Varken själva skolarbetet eller de förhållanden i övrigt, under vilka
småskollärarinnorna hava att verka, synas vara så olika vad som härutinnan
gäller för övriga lärarinnor. Med en högre avlöning torde också
kunna förväntas följa ökade möjligheter att hålla ut i tjänsten, och svåra
arbetsförhållanden föreligga tydligen i många fall också för de lärarinnor,
som tillhöra den egentliga folkskolan.

Vi vilja förvisso tillmäta en inom kåren allmänt utbredd önskan
stor vikt. Man har emellertid anledning att förmoda, att denna avser
bibehållande av nuvarande ordning även i så måtto, att rätt att avgå med

full pension visserligen skulle föreligga redan vid 55 år, men att skyldighet
att avgå från tjänsten icke skulle inträda förrän vid 60 år. Att
bibehålla dylik anordning synes icke vara tänkbart. Därmed kommer
säkerligen för lärarinnorna själva frågan i ett nytt läge. Det skulle nämligen
betyda, att småskollärarinnorna skulle kunna tvingas att två år
tidigare än andra lärarinnor lämna sin tjänst. Denna skyldighet att
avgå från tjänsten kan bliva så mycket olägligare, sedan från och med
nästa år folkskolinspektörens godkännande fordras för att statsbidrag
skall kunna erhållas till avlöning av lärare, som uppnått pensionsåldern.
En prövning måste alltså hädanefter ske varje år.

Det må ock ihågkommas, att enligt S 9 möjlighet förefinnes att,
om hälsan försvagats eller arbetsförmågan minskats, avgå från tjänsten
med en visserligen reducerad pension redan vid 55 år och att den,
som på grund av sjukdom blir urståndsatt att fullgöra sitt arbete,
får behålla befattningen mot avstående av en tredjedel av den kontanta
begynnelseavlöningen, vilket givetvis i regel blir i ekonomiskt hänseende
fördelaktigare än att avgå med pension.

Vid övervägande av nu angivna förhållanden hava vi kommit till
det resultatet, att vi anse oss böra förorda, att samma pensionsålder bestämmes
för småskollärarinnorna som för övriga kvinnliga lärare. Det
är tydligen en fördel att för pensionsrätten få till stånd så enhetliga bestämmelser
som möjligt. Även kostnadssynpunkten har för oss varit av
betydelse. Två års tidigare pensionering för en stor kår betyder givetvis
i detta hänseende ganska mycket. Kostnaderna för genomförande av
en ordentlig pensionering även för småskollärarkåren bliva ändock betydande,
varför varje åtgärd för kostnadernas nedbringande, som utan större
olägenhet låter sig genomföra, också enligt vår mening bör vidtagas.

§ 7.

Överensstämmer med lärarlönenämndens förslag.]

§ 8.

Vad här föreslås angående rektor vid kommunal mellanskola, föreståndare
för högre folkskola och överlärare vid folkskola, gäller enligt
reglementet för dövstumslärarnas pensionsanstalt redan för föreståndare
för dövstumskola. I reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning
finnes naturligtvis icke någon dylik bestämmelse, enär dessa befattningshavares
tjänstepensionsunderlag icke kunnat sättas högre än tjänstepensionsunderlagen
för lärare vid samma skolform. De sakkunniga för pen -

sionsväsendets centralisering hava föreslagit samma bestämmelse även
för rektor vid allmänt läroverk, högre lärarinneseminarium och folkskoleseminarium.

§ 9.

Motsvarande bestämmelse finnes nu i § 16 av reglementet för folkskollärarnas
pensionsinrättning och lärarlönenämnden har även föreslagit
en sådan. Vi hava också ansett den böra bibehållas, dock ha vi tillfogat
det villkoret, att avgången skall föranledas av »försvagad hälsa
eller minskad arbetsförmåga». Det synes oss icke föreligga något skäl
att medgiva dessa befattningshavare rätt att få genast börjande pension,
om de frivilligt avgå av annan anledning, t. ex. för att övergå i annan
mera lönande verksamhet. Det är även att märka, att den, som avgår av
sådan anledning, dock enligt vårt förslag har rätt till uppskjuten pension,
motsvarande hans egna avgifter.

Vad angår beräkningen av pensionens belopp, har lärarlönenämnden
föreslagit eu mekanisk, ganska komplicerad regel, vilken också numera
är införd i reglementet för folkskollärarnas pensionsinrättning. Vi
föreslå i stället, att pensionen skall beräknas försäkringstekniskt, så att
dess värde motsvarar den fond, som motsvarar de försäkringsavgifter,
som tillgodoräknats den avgående under tjänstetiden. För jämförelse må
anföras, att om en folkskollärare utnämnts vid 25 år och avgår vid 55
år, blir hans pension enligt lärarlönenämndens regel ungefär 63 % och
enligt försäkringsteknisk beräkning ungefär 60 % av pensionsunderlaget.

Den inskränkning i pension srätten och den beräkning, vi föreslagit,
gör, att vi ansett oss kunna utsträcka bestämmelsen att gälla även för
befattningshavare vid kommunala mellanskolor, där tydligen även fall
kunna tänkas, då den kan vara nyttig.

§ 10.

Löneregleringskommittén har ansett, att vederbörande folkskolinspektör
borde få öva inflytande vid beslut av här ifrågavarande slag,
då det gällde lärare vid folkskola, och att därför tillstyrkande yttrande
från honom borde föreligga, och riksdagen har förklarat sig instämma i
denna kommitténs mening. I överensstämmelse härmed hava vi i vårt
förslag tillfogat en bestämmelse av nu angivna innebörd. I fråga om
lärare vid vissa läroanstalter, som stå under mera omedelbart inseende
av antingen iäroverksöverstyrelsen eller skolöverstyrelsen, hava vi emellertid
förordat, att tillstyrkandet skulle komma från vederbörande överstyrelse.
Detta överensstämmer med de stadganden beträffande statsbidrag

till sådana lärares avlöning, som komma att tillämpas från och med
innevarande år.

§ 11 mom. 1.

Tjänstepensionsavgiften för delägare i folkskollärarnas pensionsinrättning
är nu 2 V2 % av »delaktighetsbeloppet» eller sålunda 3 1h %
av tjänstepensionsunderlaget.

Familjepensionsavgiften är nu för manlig folkskollärare 3 V3 % av
delaktighetsbeloppet i pension sinrättningen under tjänstetiden och 2 V2 %
av detsamma därefter. Detta är detsamma som 13 Vs % av familjepensionsunderlaget
under tjänstetiden och 10 % av detsamma därefter.

Den förra avgiften skall enligt riksdagens beslut vara oförändrad
för de befattningshavare, som pensionsinrättningen enligt nu gällande
reglemente omfattar. Yi föreslå, att samma avgiftsprocent skall tillämpas
för småskollärarekåren, utom för de obefordrade.

Vad familj epensionsavgiften angår har riksdagen uttalat sig för
den principen, att densamma bör så avvägas, att den motsvarar familjepensionens
värde, så att statsbidrag till densammas bestridande icke erfordras.

Vi hava därför beräknat den avgift, som, om den erlägges från
tillträdet av med pensionsrätt förenad befattning, motsvarar de familjepensionsförmåner,
som vi föreslå.

Beräkningen vilar på följande antaganden:

1) räntefot 4 %,

2) medelålder, vid vilken folkskolläraren börjar att som obefordrad
erlägga avgift: 231/2 år,

3) medelålder vid vilken folkskolläraren befordras: 25 V2 år (= den
som funnits vid undersökning av åren 1905—12),

4) de dödlighets- och avgångssannolikheter, som anföras i lärarelönenämndens
betänkande I band 2.

5) de värden på familjepensionsrätten, som anföras i lärarelönenämndens
betänkande III.

Resultatet av beräkningen är, att de nu gällande avgiftsprocenterna,
13 V3 % under tjänstetiden 10 % därefter, äro tillräckliga och erforderliga.

Det må framhållas, att vi naturligtvis därvid tagit hänsyn även
till den av oss föreslagna förmånen, att den, som avgår i förtid, bibehåller
den familjepensionsrätt, som motsvarar de familjepensionsavgifter,
som han erlagt.

Då nu enligt vårt förslag familjepensionsunderlaget utgör 300 kronor
mer än 20 % av tjänstepensionsunderlaget, blir alltså familjepensions -

avgiften under tjänstetiden 40 kronor mer än 2 2h % av tjänstepensionsunderlaget
och efter tjänstetidens slut 30 kronor mer än 2 ‘/2 % av
tjänstepensionsunderlaget.

Alltså blir ordinarie manlig folkskollärares totala pensionsavgift
under tjänstetiden 40 kronor mer än 6 % av tjänstepensionsunderlaget
och efter tjänstetidens slut 30 kronor mer än 2 1h % av detsamma.

Vad ordinarie kvinnlig folkskollärare angår, ha sakkunniga för pensionsväsendets
centralisering efter undersökning av deras familjeförhållanden
beräknat värdet av de familjepensionsförmåner, som de föreslagit
och som överensstämma med vad även vi föreslå. I deras betänkande
del II sid. 149 anföras de erforderliga familjepensionsavgifter, som de
sålunda funnit. Det framgår därav, att en avgift av 2h % (= 2 kr. mer
än 2/15 % av tjänstepensionsunderlaget), erlagd under tjänstetiden, är tillräcklig.
I betraktande av att nu den talrika småskollärarinnekåren skall
få denna familjepension srätt och dess familjeförhållanden nu ej kunnat
undersökas, ha vi något höjt denna avgift, nämligen till 3 kr. mer än
V6 % av tjänstepensionsunderlaget. Den totala avgiften blir alltså 3 kr.
mer än 3 lfa % av tjänstepensionsunderlaget.

De obefordrade lärarnas familjepensionsavgifter böra vara tillräckliga
och bliva därför: för man under tjänstetiden 40 kronor mer än 2 2h
% av tjänstepensionsunderlaget och därefter 30 kronor mer än 2 1h % av
tjänstepensionsunderlaget, för kvinna under tjänstetiden 3 kronor mer än
1/ö % av tjänstepensionsunderlaget.

De obefordrade lärarnas tjänstepensionsavgift föreslå vi till 1 % av
tjänstepensionsunderlaget och motivera detta förslag på följande sätt.

De obefordrade lärarna vid folkskolan äro nu delägare i småskolläramas
m. flis ålderdomsunderstödsanstalt och hava där ett tjänstepensionsunderlag
av 450 kronor samt erlägga en avgift av 7 kronor. Om
nu såsom vi föreslå, deras tjänstepensionsunderlag höjes till 3/4 av deras
fastställda minimiavlöning, bör man icke höja deras avgift med större
belopp, än som kan anses motsvara den ökade kostnad, som uppkommer
för pensionsanstalten därigenom, att de obefordrade komma att erhålla
högre pensioner än hittills, om de pensioneras som obefordrade. Höjde man
de obefordrade lärarnas avgifter mera, skulle det innebära, att man överflyttade
på dem en del av den pensionskostnad för de befordrade, som staten
redan åtagit sig. Det är nu icke möjligt att beräkna nämnda ökning i
pensionsanstaltens kostnader. Men det är tydligt, att densamma blir
mycket ringa, då numera, sedan även småskolans lärare kunna bliva
ordinarie, det måste bliva sällsynt, att en lärare kvarstår som obefordrad,
ända tills han pensioneras. Yi ha därför ansett oss kunna föreslå en så

låg tjänstepensionsavgift för de obefordrade som 1 % av tjänstepensionsunderlaget.
Det innebär, att tjänstepensionsavgiften för en obefordrad
lärare vid den egentliga folkskolan höjes från 7 kronor till 12 kr. 75 öre
för man och 11 kr. 25 öre för kvinna samt för en obefordrad lärare vid
småskolan från 7 kr. till 10 kr.

De obefordrade lärarnas totala avgift blir alltså: för man nnder
tjänstetiden 40 kr. mer än 3 2/3 % av tjänst pensionsunderlaget, därefter
30 kr. mer än 2 Va % av detsamma, för kvinna under tjänstetiden 3 kr.
mer än V/e % av tjänstepensionsunderlaget.

De ovan för folkskolans lärarekår föreslagna avgiftsbestämmelsema
föreslå vi skola gälla även för övriga befattningshavare, som nämnas i
§ 1 och sålunda hava både tjänste- och familjepensionsrätt i anstalten.

Vad de i § 2 nämnda befattningshavarna angår, som hava endast
familj epensionsrätt i denna anstalt, skola de tydligen erlägga endast
familjepensionsavgifter till densamma. Dessa avgifter föreslå vi skola
bestämmas på sätt ovan angivits i fråga om övriga befattningshavare.

§ 11 mom. 2.

Enligt beslut av 1918 års riksdag skall skoldistriktet icke såsom
hittills erlägga pensionsavgift för folkskollärare. Löneregleringskommittén
har ansett det böra tagas i övervägande, i vad mån befrielse för skoldistrikt
från detsamma åliggande avgifter jämväl kan anses böra komma
till tillämpning för småskollärepersonalens vidkommande. Då detta synes
oss vara endast en konsekvens av anförda beslut, ha vi föreslagit skoldistriktens
befrielse från avgifter även för småskollärarna.

Skoldistriktens avgiftsbefrielse bör emellertid icke utsträckas även
till den förhöjning av tjänstepensionsunderlagen, som de enligt § 3 mom.
3 frivilligt berett sina befattningshavare.

För sådan förhöjning synes skoldistriktets avgift böra bestämmas
på samma sätt som nu för ordinarie befattnings tjänstepensionsunderlag
utom i fråga om obefordrade lärare. För obefordrad lärare erlägger
skoldistrikt nu 11 kronor. Då denna avgift är ungefär 2 V2 % av pensionsunderlaget,
föreslå vi, att avgiften för förhöjning av sådan befattnings
tjänstepensionsunderlag skall sättas till 2 x/2 % av förhöjningen.

Enligt detta förslag uppgår den avgift, skoldistrikt och ordinarie
befattningshavare erlägga för tjänstepensionsunderlagets förhöjning, till
10 % av förhöjningen. Samma avgift erlägges nu av annan huvudman
och hans ordinarie befattningshavare såväl till folkskollärarnas pensionsinrättning
som till dövstumlärarnas pensionsanstalt. Då tjänstepensions -

underlagen för de senare befattningshavarna i regel äro högre än folkskollärarnas
minimipensionsunderlag, synes staten ej böra fordra högre avgifter
av skoldistrikten för tjänstepensionsunderlagens förhöjning, även om de
så bestämda avgifterna ej fullt täcka kostnaden för tjänstepensionernas
förhöjning. Enligt beräkning erfordras för folkskollärares pensionering
en avgift av 12 % för man och 14 % för kvinna, så att staten alltså
beräknas bestrida Ve resp. 2h av kostnaden för tjänstepensionernas förhöjning.

Bestämmelserna om den avgift, som skall erläggas av annan huvudman
än skoldistrikt, överensstämma i fråga om avgift för ordinarie lärare
med de nu gällande och i fråga om avgift för de obefordrade med vad
som nu föreslagits i fråga om avgift för ohefordrade folkskollärare.

De avgifter, som lärare vid folk- och småskolor skola erlägga, bliva
enligt dessa bestämmelser de, som angivas i följande tablå:

	År.	Månad.	Dag.
Ordin. mani. lar. vid eg. folkskola...............	175.—	14.584	0.486
Ordin, kvinnl. lär. vid eg. folkskola..............	68.63	5.719	0.191
Ord. mani. lär. vid småskola o. s. v...............	123.25	10.271	0.342
Ord. kvinnl. lär. vid småskola o. s. v..............	46.31	3.859	0,129
E. o. eller vik. mani. lär. vid eg. folkskola...........	86.75	7.229	0.241
E. o. eller vik. kvinnl. lär. vid eg. folkskola........» •	16.12	1.343	0.112
E. o. eller vik. mani. lär. vid småskola............	76.67	6.390	0.213
E. o. eller vik. kvinnl. lär. vid småskola o. s. v.........	14.67	1.223	1.102

I nedanstående tablå giva vi exempel på lärares och skoldistrikts
avgifter för tilläggspensioner.

	Tjänste- pensions- underlagets förhöjning.	Befattningshavarens tilläggsavgift	Skoldistriktets tilläggsavgift
	år.	månad.	dag.	år.	månad.	dag.
Ord. mani. lär vid eg. folkskola ....	250	15.—	1.25	0.420	21.67	1.81	0.603
Oid. kvinnl. lär. vid eg. folkskola . . .	200	7,-	0.69	0.020	21.33	1.78	0 059
Ord. kviDnl. lär vid småskola......	200	7.—	05 23	0.019	13.83	1.111	0.037
E. o. mani. lär. vid eg. folkskola ....	200	2.33	0.194	0.065	13.33	1.666	0,056
E. o. kvinnl. lär. vid småskola ....	100	1.17	0.098	0.033	6.665	0.833	0.028 !

12—185243.

För befattningshavare, som icke enligt lag eller genom beslut av
Konungen är befriad från avgift enligt lagen om allmän pensionsförsäkring,
minskas emellertid nu angivna avgift med avgiften enligt nämnda lag.

§ 12.

Enligt kap. I § 9 kommer ett skoldistrikt att erlägga engångsavgift
i följande fall:

a) om tjänstepensionsunderlagen (och därmed även familj epensionsunderlagen)
höjas enligt § 3 mom. 3 över de belopp, som motsvara de
i författning fastställda minimiavlöningarna och förhöjningarna skola gälla
även för dem, som då innehava befattningarna,

b) om befattningar (t. ex. övningslärarebefattningar), för vilka minimiårsavlöning
icke fastställts i författning, förenas med pensionsrätt och
pensionsrätten skall tillkomma även dem, som då innehava befattningarna.

Vi föreslå emellertid i övergångsstadgandenas mom. 5, att sådan
avgift icke skall erläggas i sistnämnda fall, om befattningarna förenas
med pensionsrätt före den 1 jan. 1921.

Övergångsstadganden.

Mom. 1. Enär enligt nu gällande reglemente hel pension för folkskollärare
är lika med åU av minimiavlöningen i högsta lönegraden, har
genom denna avlönings höjning till 3,000 kronor från och med år 1919
hel pension för folkskollärare höjts till 2,250 kronor från förutvarande
1,013 kronor. Men skulle bestämmelsen i kap. II § 7 mom. 1 c) tillämpas,
skulle en sådan omedelbar höjning av pensionen till vad som motsvarar
den nya avlöningsstaten icke ske. Därför behövs den övergångsbestämmelse,
som gives i detta moment.

Mom. 2. Sedan lång tid tillbaka hava från särskilda av riksdagen
beviljade anslag utgått fyllnadsunderstöd till behövande pensionärer från
folkskollärarnas pensionsinrättning och från småskollärares m. fl. ålderdomstunderstödsanstalt,
varigenom alltför låga pensioner bragts upp till
vissa bestämda minimibelopp. Dessa minimibelopp fastställdes av 1916
års riksdag till 800 kronor för pensionärer från pensionsinrättningen och
till 400 kronor för pensionärer från ålderdomsunderstödsanstalten. Under
åren 1917 och 1918 hava dessutom till samtliga pensionärer från de
ifrågavarande pensionsanstalterna utgått krigstidstillägg av statsmedel.
Då emellertid från början den regeln införts, att, från sistnämnda tillägg
frånräknats fyllnadsunderstöd, då sådant erhållits, har det befunnits enk -

lare att för år 1919 lämna den hjälp, varom här är fråga, blott under
eu enda form, nämligen såsom krigstidstillägg. Det är uppenbart, att,
sedan särskilda krigstidstillägg icke komma att beviljas, fyllnadsunderstöd
åter måste komma att utgå, och det synes vare betingat av både billighet
och rättvisa, att dessa sättas till något högre belopp än förut.

De ifrågavarande fyllnadsunderstöden kunna emellertid sägas hava
haft jämväl eu annan uppgift än att bringa de svagast ekonomiskt ställda
pensionärerna en välbehövlig hjälp. De hava också utjämnat skillnaden
i pensionernas storlek för de lärare, som avgått för längre tid tillbaka,
och för dem, som tagit avsked under de senare åren. Den största skillnaden
i förevarande hänseende har, om man blott tager hänsyn till helt
pensions- eller helt understödsbelopp, sålunda blivit för manlig lärare vid
folkskola 213 kronor, för kvinnlig sådan lärare 100 kronor och för lärare
vid småskola 50 kronor.

Det synes oss vara nödvändigt, att åtgärder vidtagas för att en
liknande utjämning alltjämt måtte äga rum. Enligt nu gällande bestämmelser
erhåller eu manlig folkskollärare, som pensioneras under år 1919,
i hel pension 2,250 kronor och kvinnlig sådan lärare 1,875 kronor, under
det att motsvarande belopp för dem, som erhöllo avsked under år 1918,
äro respektive 1,013 och 900 kronor. Skillnaden blir alltså 1,237 och
975 kronor. För lärare vid småskola m. fl. skulle, om det av oss framlagda
reglementsförslaget vinner tillämpning, skillnaden bliva 938 för
manlig och 788 kronor för kvinnlig lärare.

Det måste framstå såsom i hög grad obilligt, att exempelvis en
manlig folkskollärare, som avgått omedelbart före den 1 januari 1919
skall uppbära en pension, vilken med nära 1,250 kronor understiger den,
som tillkommer en sådan lärare, vilken pensioneras kort efter nämnda
dag. Båda har ju under sin tjänstetid utfört samma arbete och därunder
uppburit i det hela taget samma avlöning. Ofta kan det bero på
en ren tillfällighet, om läraren kommit att avgå före eller efter angivna
dag.

Också hava vid olika tillfällen från under de senare åren pensionerade
lärare framställning gjorts, att en blivande pensionsreglering måtte
på något sätt få retroaktiv verkan, så att även de måtte få komma i åtnjutande
av dess förmåner. Säkerligen har man, om något nu ej göres,
att motse allt flera sådana framställningar, och det synes knappast vara
möjligt att helt tillbakavisa dem.

Givetvis är det en fördel, om ifrågavarande spörsmål kunde ordnas
i samband med pensionsregleringen i övrigt. Vi hava därför ansett
oss böra föreslå, att bland övergångsstadgandena intoges bestämmelse om

att för åstadkommande av en sådan utjämning, som här avses, pensioner
med förhöjda belopp måtte utgå till lågt pensionerade lärare. Det synes
oss rimligt, att en manlig folkskollärare, vilken pensionerats enligt de bestämmelser,
som gällde före den vid 1918 års lagtima riksdag beslutade
regleringen, i hel pension erhålla 1,800 kronor i stället för 1,013 kronor,
alltså 450 kronor mindre än som utgår till manlig folkskollärare, som
pensioneras enligt de nya bestämmelserna. Motsvarande skillnad har,
såsom av det föregående framgår, förut varit 213 kronor. Det föreslagna
beloppet, 1,800 kronor, hava vi tänkt oss som det maximum, till vilket
pensionen genom tilläggspension skulle kunna höjas.

Att höja pensionerna för alla redan pensionerade folkskollärare till
nyssnämnda belopp synes oss icke böra ifrågasättas. Givetvis böra även
för dem, som hava ännu lägre pensioner, tilläggspensioner utgå och dessa
synas oss böra bestämmas till jämförelsevis högre belopp för dem, som
hava de minsta pensionerna. Detta syfte bör enligt vår mening tillgodoses
på samma sätt som tillämpats i fråga om krigstidstilläggen under år
1917 och år 1918, d. v. s. därigenom att det fastställes dels ett fixt belopp,
dels ett belopp, som står i bestämt förhållande till den förut åtnjutna
pensionen. Denna anordning motsvarar också, vad som av oss
föreslagits i fråga om familjepensioneringen.

Vi föreslå, att tillägget skall utgå med dels 300 kronor, dels ett
belopp motsvarande hälften av den redan utgående pensionen. Detta
överensstämmer nära med den ovan nämnda ökningen från 1,013 till
1,800 kronor. Tillämpas den sagda bestämmelsen på kvinnlig folkskollärare
med hel pension enligt förut gällande bestämmelser eller 900 kronor,
bleve den förhöjda pensionen 1,650 kronor. För lärare, som åtnjuter
högsta nu utgående understöd från ålderdomsunderstödsanstalten,
skulle den bliva 975 kronor.

Emellertid finnas ej så få lärare, vilka uppbära pensioner, som betydligt
understiga de ovan angivna högsta beloppen av 1,013, 900 och
450 kronor. För dessa skulle i många fall pensionen även efter en
höjning enligt den av oss föreslagna regeln bliva alltför låg. För att
förekomma detta böra fortfarande som hittills fastställas vissa minimibelopp.
I stället för de nu bestämda beloppen av 800 resp. 400 kronor
föreslå vi 1,000 kronor och 600 kronor, alltså en höjning i båda fallen
av 200 kronor.

Som förut angivits, hava tilläggsunderstöd förut utgått blott till
dem, som styrkt sig vara i behövande omständigheter. Detta har nog i
verkligheten icke betytt någon större begränsning av understödstagarnas
antal. De personer som det här gäller befinner sig, på grund av den

låga avlöning de under sin tjänstetid åtnjutit, nästan utan undantag i
sådana ekonomiska omständigheter, att de äro i behov av det understöd,
som kan komma i fråga. Att fortfarande bibehålla en sådan begränsning
som den bär angivna skulle uppenbarligen ej komma att stå i överensstämmelse
med det avsedda syftet att åvägabringa allmän utjämning
i pensionernas storlek. Vi hava därför föreslagit, att tillägg skulle utgå
till alla de pensionstagare, som med hänsyn till förutvarande pensioners
storlek skulle kunna därav komma i åtnjutande. Vi vilja i detta sammanhang
erinra därom, att krigstidstilläggen under år 1918 utgått utan
någon föregående prövning av pensionstagarnes ekonomiska ställning.
Genom en sådan anordning, som vi förorda, undvikes också en tidsödande
och dyrbar administration. Förut hava ansökningar fått ingivas varje
år, och dessa hava måst prövas av olika myndigheter, varvid i många
fall kompletterande upplysningar behövt inhämtas. Med vårt förslag
skulle tilläggen utan vidare kunna utbetalas på samma sätt som pensionerna
i övrigt.

Mom. 3. Första punkten överensstämmer med riksdagens beslut.
Andra punkten avser de slöjdlärare vid folkskolor och lärare vid vissa
enskilda skolor, vilka nu äro berättigade till understöd från ålderdomsunderstödsanstalten.
Om dessa lärares befattningar icke regleras på sätt i
kap. I § 5 föreskrives, få de icke pensionsrätt enligt de nya bestämmelserna,
men böra få bibehålla de rättigheter och skyldigheter i pensionshänseende,
som nu tillkomma dem. Deras efterträdare få däremot pensionsrätt,
endast om befattningarna vederbörligen reglerats. Slutligen
nämnas här även de lärare, som efter att hava avgått med pension från
pensionsinrättningen fått ny anställning med delaktighet i pensionsinrättningen.
Skulle det nya reglementet tillämpas på dem, skulle å ena
sidan den indragning av deras pensioner, som nu sker, upphöra, å andra
sidan de icke vara berättigade till att vid avgång från den nya tjänsten
få högre pension än den, de hava i sin förra tjänst (jfr kap. II § 7 mom.
1 f). Då de sökt ny tjänst för att kunna komma i åtnjutande av den
högre pensionen, synes det billigt, att de få bibehålla sina rättigheter
och skyldigheter enligt det gamla reglementet.

Mom. 4. Utom de i mom. 2 avhandlade tilläggsunderstöden till pensionerade
lärare hava understöd sedan flera år tillbaka, utgåtts jämväl
till äldre lärare, som tagit avsked, innan pensionering införts för lärare
vid folk- och småskolor. Sålunda utgå understöd till folkskollärare, som
avgått före år 1867, och till lärare vid småskola, lärare vid mindre folkskola
och biträdande lärare vid folkskola, vilka tagit avsked före år 1891.
Dessa understöd utgå från och med år 1917 med 800 kronor till lärare

av förra och med 400 kronor till lärare av den senare gruppen, alltså
med samma belopp som varit minimipensioner för motsvarande grupper.
Enligt vad vi inhämtat hava understödstagarnas antal varit 5 inom den
förra och omkring 90 inom den senare gruppen. Givetvis är en ganska
snabb nedgång i antalet att vänta. Enligt vad erfarenheten givit vid
handen, kan det emellertid också hända, att en eller annan understödstagare
särskilt av sistnämnda gruppen kan tillkomma.

Även de nu ifiågavarande lärarnas pensionsfråga hava vi ansett
böra lösas i samband med den övriga pensionsregleringen. Yi hava därför
föreslagit, att understöd alltjämt skulle utgå till den, som redan en
gång tillerkänts sådant. De skulle icke såsom förut skett årligen behöva
ingiva ansökning därom. Det har nog knappast hänt, att den, som en
gång erhållit understöd, sedan blivit nekad att fortfarande bekomma sådant,
såvida han passat på att ingiva förnyad ansökning. Genom den
nya anordningen skulle alltså även i detta fall administrationen betydligt
förenklas. Skulle tilläventyrs någon tillkomma, vilken visade sig vara
berättigad till understöd enligt de villkor, som tillämpats för de andra,
skulle sådant kunna tillerkännas honom.

Vad beloppen angå hava vi helt naturligt stannat vid 1,000 och
600 kronor eller de av oss i mom. 2 föreslagna minimibeloppen.

Mom. 5. De befattningar, som behöva regleras av skoldistrikten,
äro de särskilda övningslärarebefattningarna. Av dessa äro slöjdlärarebefattningarna
förut delaktiga i småskollärarnas understödsanstalt. Alltså
räkna deras innehavare enligt kap. II $ 6 tjänstår för sin föregående
tjänstgöring. I fråga om dem kan sålunda någon tillämpning av kap. I
§ 6 icke komma i fråga, i följd varav icke heller några engångsavgifter
enligt kap. I § 9 komma att erläggas för dem.

Om däremot t. ex. en teckningslärarebefattning regleras, får innehavaren
icke räkna tjänstår före regleringen, med mindre pensionsanstalten,
på framställning av huvudmannen, medgiver detta. Gör han
det, skulle enligt kap. I § 9 huvudmannen erlägga engångsavgift, av vilken
blott en mindre del skulle kunna uttagas av befattningshavaren genom
löneavdrag. Men då detta givetvis skulle göra huvudmannen mindre
benägen att göra framställning om rätt för befattningshavaren att räkna
tjänstår för den föregående tjänstgöringen, föreslå vi här, att huvudmannen
skall helt befrias från sin andel av engångsavgiften, om befattningen anmäles
före den 1 jan. 1921, och till hälften befrias, om anmälan göres
senare. Den del av engångsavgiften, som befattningshavaren skall ersätta
genom löneavdrag, skall däremot alltid utgå, såvida han ej begagnar sig

av medgivandet i kap. I § 9 mom. 2 att befrias från löneavdrag mot
det att hans pensionsrätt i motsvarande mån nedsättes.

De engångsavgifter, som sålunda huvudmännen befrias från, få i
stället erläggas av staten. Då ifrågavarande befattningars antal är jämförelsevis
ringa, kunna dessa engångsavgifter ej bliva av någon betydelse
för staten.

Mom. 6. Att de nu utgående pensionerna från folkskollärarnas
änke- och pupillkassa äro otillräckliga, har av statsmakterna erkänts, i
det att dels från och med år 1917 av statsmedel utgått fyllnadsunderstöd
till dem, vilka nu uppbära mindre än 300 kronor om året och äro i behov
av understöd, dels för 1918 krigstidstillägg beviljats alla pensionärer.
Då nu vår utredning av kassans ställning visar, att den, om ej familjepensionsunderlagen
för nuvarande delägare höjdes enligt förslaget, skulle
hava ett betydligt överskott, anse vi billigheten kräva, att även de avlidna
delägarnas efterlevande nu få sina pensioner definitivt reglerade.
Vi föreslå därför, att de bestämmas efter familjepensionsunderlag, som
med 300 kronor överstiga 20 % av de tjänstepensionsunderlag, som voro
gällande för försörjarna, när de avledo. Det innebär t. ex., att pensionen
åt änkan efter en före d. 1 jan. 1919 avliden folkskollärare, som enligt
hittills gällande bestämmelser haft ett delaktighetsbelopp av 1,350 kronor,
blir 570 kronor i stället för 338 kronor enligt nu gällande bestämmelser.
Pensionen åt änkan efter en folkskollärare, som avlidit efter den 1 jan.
1919 och som därför haft ett tjänstepensionsunderlag av 2,250 kronor,
är enligt såväl de nu gällande som de nya bestämmelserna 750 kronor.

Mom. 7. Enligt detta moment få alla de lärare, som avgått före
d. 1 jan. 1920 och som åtnjuta pension från pensionsanstalten, rätt till
familjepension enligt de nya bestämmelserna. Bland dem finnas dels
sådana, som varit delägare i folkskollärarnas änke- och pupillkassa, dels
sådana, som icke varit det och sålunda icke haft någon familjepensionsrätt
förut. Det senare är fallet med de folkskollärare, som, den tiden
delägarskap i folkskollärarnas änke- och pupillkassa var frivilligt, icke
anmält sig till inträde i kassan, ävensom med dem, som åtnjutit understöd
från småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt, för vilka ju
hittills familjepensionering icke varit anordnad, samt slutligen med dem,
som halt understöd enligt kungl. kungörelsen av den 31 dec. 1918 (jfr
mom. 4). Då vi städse tillämpat den grundsatsen, att med rätt till egen
pension också bör förbindas rätt till familjepension, anse vi, att denna
regel också bör utsträckas till ovan berörda lärare och hava intagit
bestämmelse därom i mom. 7, varför också i mom. 2 och 4 tillfogats
föreskrift om skyldighet att erlägga familj epensionsavgift. Om ej en åt -

gård sådan som den föreslagna vidtages, blir följden, såsom erfarenheten
visat, säkerligen den, att riksdagen måste, om pensionstagaren avlider
och efterlämnar änka, i varje särskilt fall bevilja understöd.

Mom. 8. I motiveringen till föregående moment har redan antytts,
att riksdagen ansett sig böra bevilja pensioner åt änkor efter avlidna
folkskollärare eller småskollärare, vilka icke varit delaktiga i änkeoch
pupillkassa. Sålunda beviljades vid 1918 års lagtima riksdag ej
mindre än 19 sådana pensioner på allmänna indragningsstaten, och efter
vad vi erfarit finnes det utsikt att flera dylika ärenden kunna tänkas
komma under innevarande riksdags prövning. Då riksdagen i så
många fall redan beviljat dylika pensioner, finnes det ju ingen anledning
att antaga, att riksdagen skulle i detta avseende ändra ståndpunkt.
Vid sådant förhållande måste det anses i hög grad önskvärt, att denna
angelägenhet ordnades genom en allmän föreskrift, så att icke varje gång
antingen proposition eller motion behöver framläggas. En sådan allmän
bestämmelse ha vi intagit i mom. 8. Det föreslagna beloppet överensstämmer
med vad riksdagen i dylika fall plägat bevilja,

Mom. 9. Delägare i änkekassan, vars lön reglerats vid 1918 års
riksdag, men som icke ingått på löneregleringen och de vid densamma
fästade villkor, bör tydligen bibehålla sina rättigheter och skyldigheter
enligt änkekassans reglemente. Men delägare, vars lön icke reglerats vid
1918 års riksdag (lärare vid skyddshem eller enskild skola) synas böra
hava rätt att välja mellan att stå kvar på de gamla villkoren eller att
ingå på de nya. Denna valfrihet bör dock icke stå öppen längre än intill
den 1 jan. 1921.

Mom. 10. Vårt förslag är, såsom vi ofta framhållit i motiveringen,
uppgjort i nära anslutning till det förslag till pensionsväsendets centralisering,
som härför tillkallade sakkunniga framställt i sitt den 3 nov. 1917
avgivna betänkande. Skulle detta förslag framdeles vinna statsmakternas
godkännande eller icke komma till utförande, komma de nu föreslagna
bestämmelserna icke att behöva undergå någon förändring. Men skulle
centraliseringen komma att genomföras efter andra linjer, böra de, som
erhållit pensionsrätt enligt nu föreslagna bestämmelser, vara underkastade
den ändring i pensionsrätten, som kan föranledas av centraliseringens
genomförande.

II. Motivering i fråga om kommunalt anställda
veterinärers m. flis pensionering.

13—185243.

KAP. I.

Vi hänvisa till vad som yttrats angående detta kapitel i motiveringen
i fråga om folkskollärares m. flis pensionering.

kap. n.

Beträffande detta och följande kapitel anföra vi här endast det
viktigaste av den i fråga om folkskollärarnas m. flis pensionering lämnade
utförligare motiveringen, till vilken vi i övrigt hänvisa.

§ I Bestämmelserna

överensstämma i huvudsak med den civila pensionslagens
motsvarande stadgande^ dock med viss skärpning av .skyldigheten
att avgå vid längre tids sjukdom.

§ 2.

Överensstämmer med den civila pensionslagen utom i det avseendet,
att rätt till pension inträder vid avgång på grund av sjukdom, även
om den avgående icke räknar 10 tjänstår. Detta sammanhänger med
den ovan antydda skärpningen av skyldigheten att avgå vid längre tids
sjukdom. Denna skärpning borttager nämligen den möjlighet, som enligt
den civila pensionslagen i regel finnes, att trots sjukdom kvarstå, tills
tjänstårens antal uppgår till 10.

§ 3.

Rätt till uppskjuten pension tillkommer för närvarande vissa icke
ordinarie befattningshavare vid statens affärsdrivande verk.

100

Enär distriktsveterinärerna och övriga veterinärer, som vårt förslag
avser, icke hava så tryggad ställning som statens ordinarie befattningshavare,
är denna rätt tydligen av stort värde för dem. Den möjligheten
förefinnes, att ett landsting beslutar indraga en distriktsveterinärbefattning.
Det skulle då för befattningshavaren vara synnerligen hårt att
förlora den pensionsrätt, han redan intjänat. Han skulle ofta icke kunna
under den arbetstid, som återstår honom, i annan anställning intjäna,
vad han sålunda förlorat. Enligt vårt förslag bibehåller han den pensionsrätt,
som han vid befattningens indragning intjänat, och behåller den,
vare sig han får ny anställning eller ej.

Den, som frivilligt lämnar sin befattning utan att vara berättigad
till genast börjande pension, bibehåller rätt till uppskjuten pension, som
så beräknas, att den motsvarar hans egna avgifter. Däremot förlorar
han den pensionsrätt, som svarar mot huvudmannens avgifter och statens
bidrag.

§ 4.

Överensstämmer i huvudsak med den civila pensionslagen.

§ 5.

Enligt vårt förslag skall den, som samtidigt bestritt två tjänster
med pensionsrätt, i allmänhet vara berättigad att uppbära pensioner för
båda utan något avdrag. Häri skiljer sig vårt förslag från den civila
pensionslagen.

I mom. 2 och 3 givas emellertid bestämmelser, som förhindra, att
genom sådan sammanslagning av pensioner en pensionstagare skulle
kunna komma att uppbära pension till högre belopp än det i den civila
pensionslagen för en befattning stadgade maximum 6,000 kronor.

Mom. 4 har ingen motsvarighet i den civila pensionslagen, men
väl i statens järnvägars pensionslag. Det torde dock sakna större betydelse
för veterinärerna, varför vi här ej ingå på dess motivering.

§ 6.

Överensstämmer i huvudsak med den civila pensionslagen.

§ 7.

Bestämmelsernh i mom. 1 överensstämma i huvudsak med den civila
pensionslagen.

101

Enligt kap. V § 7 skola emellertid bestämmelserna i mom. 2 gälla
i fråga om nu avhandlade befattningshavare, i följd varav bestämmelserna
i mom. 1 ej alltid komma att tillämpas på dem. Under viss förutsättning
skall nämligen eu försäkringsteknisk beräkning göras, som kan
medföra reduktion av det pensionsunderlag, efter vilket pensionen skall
beräknas. Förutsättningen är, att den avgående icke räknar så många
tjänstår, att tjänstårens antal tillsammans med det antal år, som må återstå
till pensionsåldern (65 år) utgör 30, vilket är det antal tjänstår, som
här fordras för hel pension. Angående denna försäkringstekniska beräkning
yttra vi oss under nästa §.

§ 8.

När en pensionsförsäkring tecknas i ett försäkringsbolag mot årliga
premier, förbinder sig bolaget att giva försäkringstagaren pension enligt
avtalet mot det att försäkringstagaren erlägger de avtalade årliga premierna,
tills pensionen skall utgå. Dessa premier bestämmas så, att deras
kapitalvärde vid avtalets ingående är lika med kapitalvärdet av pensionsrätten
(om vi här bortse från bolagets omkostnader). I mån som premierna
inflyta, samlar bolaget en försäkringsfond. Vid varje tidpunkt
skall kapitalvärdet av pensionsrätten vara lika med summan av denna
försäkringsfond och kapitalvärdet av de premier, som försäkringstagaren
enligt avtalet har att ytterligare erlägga. Bryter försäkringstagaren avtalet
genom att i förtid upphöra med premiebetalningen, kan han få ett
»fribrev» på en reducerad pension, som så beräknas, att dess kapitalvärde
är lika med den då samlade försäkringsfonden. Vill han åter efter någon
tid börja betala premier för att få rätt till samma pension som förut,
kan det medgivas . honom, om han därefter erlägger den högre premie,
som så beräknas, att kapitalvärdet av pensionsrätten blir lika med summan
av den då samlade försäkringsfonden och det dåvarande kapitalvärdet
av de höjda premierna under den återstående försäkringstiden.
Vill han bereda sig högre pension, kan det beviljas honom på liknande
villkor.

Principen för den försäkringstekniska beräkningen av tjänstepension
är nu den, att en befattningshavare anses under varje år, han räknar
som tjänstår, erlägga den på dylikt sätt beräknade försäkringsavgift, som
svarar mot hans rätt att vid avgång enligt § 1 erhålla pension enligt
§ 7 mom. 1 a) och b). Denna försäkringsavgift tillgodoräknas honom
(såsom en del av hans arbetslön). Avbrytes tjänstårsberäkningen (genom
avgång eller blott tjänstledighet), motsvarar det avbrott i premiebetalningen.
Börjar tjänstårsberäkningen åter efter sådant avbrott (genom

102

tillträde av ny befattning eller tjänstledighetens upphörande), motsvarar
det att premiebetalningen åter börjat: den då erforderliga högre försäkringspremien
tillgodoräknas honom alltså därefter för varje tjänstår.

Om, såsom nu antagits, alltid den erforderliga försäkringsavgiften
tillgodoräknades för varje tjänstår, skulle alltså befattningshavaren alltid,
under det han räknade tjänstår, hava rätt till pension enligt § 7 mom.
1 a) och b). Endast under den tid, då han icke hade rätt till tjänstårsberäkning,
skulle hans pensionsrätt vara reducerad.

Men nu stadgas det i mom. 2, att den tillgodoräknade försäkringsavgiften
ej må överstiga ett visst maximum, nämligen den erforderliga
försäkringsavgiften för den, som utnämnes till befattningen vid sådan
ålder, att han har så många år kvar till pensionsåldern, som det fordras
tjänstår för hel pension. T. ex. för en distriktsveterinär må ej högre
försäkringsavgift tillgodoräknas än den, som svarar mot en utnämningsålder
av 35 år, eller 13,4 % av befattningens tjänstepensionsunderlag (vi
antaga den försäkringstekniska beräkningen gjord efter ålderdomsförsäkringskommitténs
dödlighetstabell för män och 4 %).

Om då en distriktsveterinär utnämnes vid högre ålder t. ex. 40 år
och förut icke haft någon med pensionsrätt förenad befattning, så kan
den för denna ålder erforderliga försäkringsavgiften av 15,5 % icke tillgodoräknas,
utan endast 13,4 %. Den tillgodoräknade försäkringsavgiften är
alltså endast 87 % av den mot befattningens pensionsunderlag svarande.
Då måste hans pensionsrätt reduceras, så att den svarar mot denna reducerade
försäkringsavgift, vilket sker därigenom, att det pensionsunderlag,
efter vilket hans pension beräknas, sänkes till 87 % av befattningens
pensionsunderlag eller till 3,045 kronor. Avgår han t. ex. vid 45 års
ålder enligt § 1 c), blir hans pension 3A av detta reducerade pensionsunderlag
och blir alltså 2,284 kronor. Kvarstår han till 65 års ålder

.25

och räknar han tjänstår under hela tiden, blir hans pension g^ • 3,045 =

2,538 kronor. Hade pensionen

beräknats enligt
25

§ 7 mom. 1 utan

försäkringsteknisk beräkning, skulle den blivit g^ ■ 3,500 = 2,917 kronor.

Maximalbestämmelsen kan även verka reducerande på pensionsrätten,
om efter avbrott i tjänstårsberäkningen den erforderliga försäkringsavgiften
för full pensionsrätt skulle bliva högre än maximum.

Antag t. ex. att en distriktsveterinär utnämnes vid 30 års ålder,
räknar tjänstår utan avbrott till 40 års ålder, räknar icke tjänstår mellan
40 och 50 års ålder, men återinträder då i tjänstgöring.

108

Under de första 10 åren har han full pensionsrätt. Men då han
återinträder i tjänstgöring, räknar han endast 10 tjänstår och har blott
15 år kvar till pensionsåldern. Då summan av dessa båda tal är mindre
än 30, vilket är det antal tjänstår, som fordras för hel pension, skall
försäkringsteknisk beräkning göras. Den ger det resultatet, att hans
pensionsrätt skall beräknas efter ett pensionsunderlag av 3,180 kronor
i st. för efter 3,500 kronor. Avgår han vid 65 års ålder med 25 tjänstår,

blir hans pension ^q- 3,180 kronor = 2,650 kronor.

Det må slutligen framhållas, att det är endast de huvudsakliga
reglerna för beräkningen, som kunnat angivas i reglementet. Vid deras
tillämpning måste pensionsanstalten göra sådana modifikationer, som erfordras
för att förenkla räkningen.

§ 9.

Har icke tillämpning på nu avhandlade befattningshavare.

§ 10.

Avgår befattningssavare i förtid utan rätt till genast börjande pension,
bryter han sitt försäkringsavtal och får därför »fribrev» lydande på
reducerat belopp.

Har befattningen indragits, tillgodoräknas honom hela den försäkringsavgift,
som tillgodoräknats honom under tjänstetiden. I annat fall
må den tillgodoräknade avgiften ej överstiga den, som han själv skolat
erlägga under tjänstetiden. Denna inskränkning står i överansstämmelse
med vad som gäller för vissa befattningshavare vid statens affärsdrivande
verk.

Som exempel må anföras, att om en distriktsveterinär utnämnts
vid 32 års ålder och avgår vid 45 års ålder, därför att landstinget då
beslutar befattningens indragning, blir den uppskjutna pensionen ungefär
2,043 kronor, om den börjar utgå först vid 65 års ålder, och 3A därav,
om den utgår tidigare.

§ 11.

Den civila pensionslagen ger i § 16 föreskrift om reduktion av pension,
när pensionstagaren även uppbär pension eller lön för annan tjänst.

Sakkunniga för pensionsväsendets centralisering ha gentemot dylik
reduktion framhållit, att den strider mot pensionens karaktär av upp -

104

skjuten lön för fullgjort arbete, och föreslå därför, att pension må i
regel kunna utan avkortning förenas med annan pension eller med lön
för annan tjänst.

Även vi dela denna uppfattning.

Om pensionstagaren avgått på grund av invaliditet, men sedermera
blir i stånd att mottaga ny med pensionsrätt förenad tjänst,
finns det emellertid skäl att anse, att han i verkligheten vid sin avgång
icke varit »för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin tjänst»,
såsom förutsattes vid pensionens beviljande. I anslutning till vad nämnda
sakkunniga föreslagit, föreslå vi i detta fall, att pensionen skall reduceras.

Principen för reduktionen är den, att pensionen skall få bibehållas
endast i den mån, som må erfordras för att avlöningen i den nya befattningen
tillsammans med den reducerade pensionen må uppgå till det
belopp, som befattningshavaren skulle ha upphurit i avlöning, därest han
kunnat kvarstå i den första befattningen och kommit i åtnjutande av de
ålderstillägg, som han då kunnat under mellantiden intjäna.

§ 12.

Mom. 1. Det är tydligt, att den, som i följd av olycksfall i tjänsten
drabbas av sådan invaliditet, att han får avgå med genast börjande
pension, ej därutöver skall vara berättigad till livränta enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbetet.

Mom. 2. Enligt kap. V § 8 minskas den avgift, som befattningshavaren
eljest skulle erlägga, med den avgift, som det åligger honom
att erlägga enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Därav följer, att
hans pension från pensionsanstalten bör minskas med motsvarande
belopp.

§ 13.

Överensstämmer med vad som gäller för vissa icke ordinarie befattningshavare
vid statens affärsdrivande verk och enligt lagen om allmän
pensionsförsäkring.

KAP. III.

§ 1.

Överensstämmer i huvudsak med motsvarande § i reglementet för
civilstatens änke- och pupillkassa. Följande olikheter märkas:

105

Barn, som är fött utom äktenskapet, är berättigat till pension.

Barn, som vid. 21 års ålder är oförmöget till arbete, bibehåller
rätt till pension, så länge arbetsoförmågan varar.

§ 3.

Bestämmelserna i mom. 2 överensstämma med vad som nu gäller
för civilstatens änke- och pupillkassa. Emellertid skall enligt mom. 1 b),
under där angiven förutsättning, en försäkringsteknisk beräkning göras,
som kan medföra reduktion av det familj epensionsunderlag efter vilket
de efterlevandes pension skall beräknas. Se motiveringen sid. 64.

Sådan försäkringsteknisk beräkning skall dessutom alltid göras, när
den avlidne avgått före pensionsåldern av annan anledning än i kap. II
§ 1 sägs.

§ 4.

Överensstämmer i huvudsak med vad som gäller för civilstatens
änke- och pupillkassa.

§ 5.

Några exempel på beräkning av de efterlevandes pension må anföras.

Ex. 1. En distriktsveterinär tillträder sin befattning vid 35 års
ålder (eller tidigare) och räknar tjänstår oavbrutet till sin död.

Enär den avlidne vid frånfället räknar så många tjänstår, att de,
tillsammans med de år som återstå till pensionsåldern, uppgå till 30,
behöver enligt § 3 någon försäkringsteknisk beräkning av pensionen icke
göras, utan den bestämmes efter befattningens familj epensionsunderlag
1,000 kronor. Pensionen blir alltså: för ensam änka 1,000 kronor, för
änka med ett omyndigt barn 1,400 kronor, för änka med 2 omyndiga
barn 1,500 kronor o. s. v.

Ex. 2. Om han i stället tillträtt sin befattning vid 38 års ålder
utan att förut räkna några tjänstår, skall enligt § 3 mom. 1 b) försäkringsteknisk
beräkning göras.

Mot hans ålder vid utnämningen svarar en försäkringsavgift av
25,i % av familjepensionsunderlaget. Men den tillgodoräknade försäkringsavgiften
må ej överstiga den, som svarar mot 35 års ålder eller 22,8 %.
Då denna senare avgift är 90,8 % av den förra, skall de efterlevandes
pension beräknas efter ett familj epensionsunderlag, som är 90,8 % av
1,000 kronor eller 908 kronor.

14—185243.

106

Ex. 3. En distriktsveterinär tillträder sin tjänst vid 28 års ålder
och avgår på grund av dess indragning vid 45 års ålder utan att få
annan med pensionsrätt i denna pensionsanstalt förenad tjänst.

De efterlevandes familjepensionsunderlag blir i detta fall 44,o % av
befattningens familj epensionsunderlag. Vid hans död får alltså änkan
eu pension av 440 kronor, första omyndiga barnet 176 kronor, andra 44
kronor o. s. v.

Ex. 4. En distriktsveterinär tillträder sin tjänst vid 40 års ålder
och avgår frivilligt vid 50 års ålder.

Mot 40 års ålder svarar en försäkringsavgift av 27 %, men det
tillgodoräknas honom endast den avgift han själv erlagt eller 19 %. Den
senare avgiften är endast 70 % av den förra. Om full försäkringsavgift
tillgodoräknats honom skulle han under sin 10-åriga tjänstetid hava intjänat
33,6 % av full familjepension. Alltså kommer han nu att hava
intjänat 0,70. 33,6 % eller 23,5 %. Vid hans död få alltså hans efterlevande
pension beräknad efter ett familj epensionsunderlag av 235 kronor.

§ 7.

Jfr kap. II § 12.

KAP. V.

§ I 1.

Kungl. Maj:t föreslog i proposition till 1912 års riksdag, att
pension skulle beredas de distriktsveterinärer, som avlönas av landsting
med bidrag av staten. Desamma upptagas här i punkt a).

Börande dessa befattningshavare äro i veterinärinstruktionen av
den 31 dec. 1912 bestämmelser utfärdade med avseende på behörighetsvillkor,
till- och avsättning, tjänstledighet m. m. Och i kungl. kungörelsen
angående statsbidrag till distriktsveterinärers avlönande av samma
dag är en minimiavlöning fastställd. För att landsting må komma i
åtnjutande av statsbidrag till distriktsveterinär fordras därjämte, att detsamma
förbundit sig att, för den händelse pensionering ordnas med
bidrag av staten, erlägga den pensionsavgift, som kan bliva stadgad.
Denna förbindelse är gällande, tills Kungl. Maj:t, på landstingets framställning,
annorlunda beslutar, dock minst 10 år.

107

Genom de bestämmelser, som sålunda gälla för dessa befattningar,
synas de vara tillräckligt reglerade för att kunna utan vidare villkor
förenas med pensionsrätt.

Det må påpekas, att distriktsveterinärs »huvudman» i reglementsförslagets
mening är distriktets veterinärstyrelse.

2. När en kårs pensionering skall ordnas, är det, av skäl till vilka
vi här nedan återkomma, önskvärt, att samtidigt även närstående kårers
pensionering ordnas. Vi hava därför ansett oss höra taga i övervägande
även andra icke statsanställda veterinärers pensionering, nämligen dels
övriga kommunalt anställda veterinärer (stadsveterinärer, slakthusveterinärer
m. fl.), dels besiktningsmän vid under offentlig kontroll ställda
slakterier.

De förra upptagas i punkt b). I fråga om dem skall det enligt
kap. I § 5 bero på framställning av huvudmannen till pensionsanstalten,
om de skola få pensionsrätt. Sådan framställning skall beviljas, om
huvudmannen reglerat befattningarna på sätt, som medicinalstyrelsen
godkänt. Förslaget ålägger alltså icke kommunerna skyldighet att bereda
dessa befattningshavare pensionsrätt i denna anstalt och att fördenskull
reglera befattningarna, utan ger dem endast rättighet att, om de så vilja,
reglera befattningarna och förvärva sådan pensionsrätt åt befattningshavarna.

Regleringen skall enligt nämnda § avse behörighetsvillkor, den
ordning i vilken befattningshavare tillsättes och entledigas, tjänstgöringens
art och omfattning samt minimiavlöningen. Därigenom att den skall
godkännas av medicinalstyrelsen, vinner man garanti för att enhetliga
principer tillämpas, så långt detta är lämpligt. Och då regleringen göres
så fullständig, som här föreslås, vinnes säkerhet för att befattningarna
få den fasthet och stadga, som böra erfordras för att de må förenas
med pensionsrätt. Regleringen skall omfatta alla de veterinärbefattningar
hos huvudmannen, som enligt medicinalstyrelsens beprövande lämpligen
böra regleras. Därigenom förhindras, att huvitdmannen bereder pensionsrätt
endast åt ett fåtal befattningar, varigenom den medelålder, vid vilken
befattning med pensionsrätt skulle erhållas, bleve högre och sålunda
antalet erlagda avgifter mindre, än vid beräkningen av avgifterna
antagits.

I punkt c) upptagas besiktningsmännen vid de under offentlig
kontroll ställda slakterieima. Genom kungl. kungörelse av den 10 okt.
1913 äro bestämmelser givna angående dessa veterinärers kompetens,
till- och avsättning samt löneförmåner. Enligt densamma till- och avsättas
de av medicinalstyrelsen, som jämväl bestämmer den avlöning,

108

de skola uppbära av slakteriet. De intaga alltså en egendomlig dubbelställning,
i det de avlönas av ett enskilt företag, men till- och avsättas
av statsmyndighet. Då det givetvis är av stor betydelse för denna kårs
ändamålsenliga rekrytering, att dess pensionsfråga ordnas, ha vi medtagit
densamma, ehuru den icke är anställd i kommuns tjänst.

Enligt kap. I § 5 skulle det bero på huvudmannens framställning,
om dessa befattningar skola förenas med pensionsrätt. Men då det tydligen
icke vore lämpligt att göra dessa befattningshavares pensionsrätt
beroende av huvudmännens villighet att uppfylla därför fordrade villkor,
bör det åläggas dem skyldighet att göra sådan framställning.

Det må redan här framhållas, att huvudmän och befattningshavare
som avses i punkterna b) och c) skola enligt förslaget erlägga de avgifter,
som beräknas täcka hela pensionskostnaden. Dessa befattningshavares
pensionering kommer alltså icke att kosta staten något, om man
bortser från den obetydliga ökning av anstaltens förvaltningskostnader,
som därav kan föranledas. Däremot kan deras anslutning till pensionsanstalten
medföra ekonomisk fördel för staten. Det måste nämligen ofta
förekomma övergångar från befattning av nu ifrågavarande slag till befattning
som distriktsveterinär eller till statens tjänst. Är då den förra
befattningen icke förenad med pensionsrätt i statsanstalten, blir den försäkringsavgift,
som måste beräknas för hans pension i den senare befattningen,
högre, än om sådan pensionsrätt funnits. Alltså blir då statens
kostnad för pensioneringen av de senare befattningarnas innehavare större,
om de förra icke förenas med pensionsrätt i statsanstalten, än om så sker.

Den ekonomiska betydelsen härav kan visserligen icke på förhand
i siffror angivas, men det är tydligt, att den kan bliva ganska avsevärd
och i och för sig vara en tillräcklig anledning för staten att medgiva
dessa befattningar pensionsrätt i anstalten.

Av än större betydelse är dock den fördel, som därigenom utan
kostnad för statsverket beredes dessa befattningshavare och därmed
veterinärväsendet i dess helhet. Om den nu föreslagna pensionsanstalten
framdeles kommer att utvidgas till att omfatta även de statsanställda
veterinärerna, blir pensionsrätt i denna anstalt fördelaktigare än på
annat sätt ordnad pensionering, framför allt därigenom att den, som
från nu ifrågavarande befattning övergår till statstjänst, kan och bör
få för pension i statstjänsten räkna sig till godo de avgifter, som erlagts
av och för honom i den förra befattningen. Detta torde väl
komma att ordnas på det sätt, att som tjänstår för pension i statstjänst
kommer att få räknas tjänstår, som intjänats enligt denna pensionsanstalts
reglemente.

109

§ 2.

I Kungl. propositionen till 1912 års riksdag föreslogs, att tjänstepensionsunderlaget
för distriktsveterinär, som avlönas av landsting med
bidrag av staten, skulle bestämmas till 1,500 kronor. Sedan dess har
distriktsveterinärföreningen i underdåniga skrivelser hemställt, att detsamma
ej måtte sättas lägre än till 2,500 kronor, vilket belopp i själva
verket vore även det alltför lågt i förhållande till distriktsveterinärens
ställning och behov.

Även vi dela den åsikt, som distriktsveterinärföreningen sålunda
uttalat. Anledningen till att föreningen ej för närvarande ansåg sig
kunna hemställa om högre pensionsunderlag lär hava varit den, att länsveterinärs
pensionsunderiag nu är 2,500 kronor. Då nu, efter vad vi
veta, länsveterinärerna gjort en underdånig framställning om höjning av
pensionsunderlaget till 4,000 kronor, ha vi, under förutsättning att denna
framställning bifalles eller länsveterinärs pensionsunderlag höjes åtminstone
till 3,500 kronor, ansett oss böra föreslå 3,500 kronor för distriktsveterinär.
Skulle länsveterinärs pensionsunderlag bliva lägre än 3,500
kronor, måste även distriktsveterinärs pensionsunderlag sänkas, då det
givetvis icke kan vara högre än det förra.

I fråga om övriga befattningar ha vi funnit lämpligast att föreslå,
att pensionsanstaltens styrelse erhåller bemyndigande att efter medicinalstyrelsens
hörande bestämma pensionsunderlagen. I reglementet givas
emellertid vissa direktiv för denna bestämning. För det första må pensionsunderlaget
ej överstiga av den fastställda avlöningen i högsta
lönegraden; om i avlöningen ingå naturaförmåner, skall därvid deras
uppskattade värde tilläggas den kontanta avlöningen; om avlöningen
delvis utgår i form av arvode efter taxa, skall den därav härflytande
beräknade medelinkomsten tilläggas. För det andra skall tillses, att
pensionsunderlaget kommer att stå i skäligt förhållande till de pensionsunderlag'',
som äro gällande för ordinarie veterinärbefattningar i statens
tjänst. I fråga om sistnämnda föreskrift må framhållas, att de veterinärbefattningar,
det här är fråga om, äro av så växlande art, att det icke
bland statens veterinärbefattningar finnes motsvarighet till dem alla.
Föreskriften innebär därför endast, att pensionsunderlagen för ifrågavarande
befattningar skola så avvägas, att desamma låta inordna sig i ett
lämpligt system med de för statsanställda veterinärer gällande.

Om dessa föreskrifter iakttagas, synes det icke ur statens synpunkt
behöva giva anledning till betänklighet, att pensionsunderlagen bestämmas
av pensionsanstaltens styrelse, så mycket mindre, som, såsom redan

påpekats, de avgifter, som befattningshavare och huvudmän skola erlägga,
beräknas så, att de skola täcka hela pensionskostnaden. Staten
bidrager alltså icke till denna pensionering på annat sätt, än att den
bestrider förvaltningskostnaderna. Men dessa äro oberoende av om pensionsunderlagen
bestämmas högre eller lägre.

Ur huvudmännens synpunkt synes icke heller någon anmärkning
med fog kunna göras mot anordningen. I fråga om kommunala befattningar
skall det ju bero på kommunen själv, om den vill begagna sig
av möjligheten att bereda befattningshavarna pension i denna anstalt.
Finner kommun de av pensionsanstaltens styrelse för dess befattningar
föreslagna pensionsunderlagen otillfredsställande, så blir följden endast
den, att något avtal icke kommer till stånd. X fråga om slakteriernas
besiktningsmän ligger saken annorlunda. Där skall huvudman icke hava
någon bestämmanderätt utan anslutningen till pensionsanstalten skall
vara obligatorisk (se ovan under § 1). Och huvudmannen är skyldig att
erlägga den avgift, som enligt reglementet svarar mot det pensionsunderlag
som fastställes. Detta har emellertid ringa ekonomisk betydelse för
honom i jämförelse därmed, att han är skyldig att giva besiktningsmannen
den avlöning, som medicinalstyrelsen bestämmer.

Det är att märka, att i kap. II § 5 bestämmelser givas, som kunna
medföra reduktion av det tjänstepensionsunderlag, som beräknas efter
nu angivna regler, nämligen om befattningen innehaves samtidigt med
annan befattning, som är förenad med tjänstepensionsrätt i denna pensionsanstalt
eller i annan av staten inrättad eller understödd pensionsanstalt
eller pensionsfond. För sådant fall stadgas nämligen där, att
summan av de båda tjänstepensionsunderlagen ej må överstiga 6,000
kronor eller den högsta pension, som enligt den civila pensionslagen må
utgå till en pensionstagare. Skulle t. ex. en länsveterinär förordnas av
medicinalstyrelsen till besiktningsman vid ett slakteri med en avlöning
av 3,600 kronor, och blir, såsom nu begärts, länsveterinärs pensionsunderlag
höjt till 4,000 kronor, kommer alltså pensionsunderlaget för
befattningen som besiktningsman att bliva icke 2/s av 3,600 kronor eller
2,400 kronor utan endast 2,000 kronor.

§ 3.

De sakkunniga för pensionsväsendets centralisering ha i sitt den 3
nov. 1917 avgivna betänkande föreslagit, att varje befattning, som är
förenad med tjänstepensionsrätt, även bör vara förenad med familjepensionsrätt.
Distriktsveterinärföreningen har i sitt underdåniga utlåtande

den 30 okt. 1918 över nämnda sakkunnigas förslag hemställt, att familj epensionsrätt
måtte beredas distriktsveterinärerna och att familjepensionsunderlaget
måtte bestämmas enligt den av de sakkunniga föreslagna
generella regeln (300 kronor -(- 20 % av tjänstepensionsunderlaget).

Aven vi äro av den meningen, att tjänste- och familjepensionsrätt
böra följas åt och att nämnda regel för familjepensionsunderlagets beräkning
bör tillämpas. Familjepensionsunderlagets högsta belopp är
alltså 1,500 kronor, eftersom tjänstepensionsunderlagets maximum är
6,000 kronor. I kap. III § 2 givas bestämmelser, som förhindra, att
befattningshavare, som jämväl har befattning med familjepensionsrätt i
annan av staten understödd pensionsanstalt, t. ex. civilstatens änke- och
pupillkassa, får ett sammanlagt familjepensionsunderlag, som överstiger
1,500 kronor. Och i här ifrågavarande paragraf lämnas för det fall, att
två befattningar med familjepensionsrätt enligt detta reglemente förenas,
sådan bestämmelse om familjepensionsunderlagets beräkning, att dylikt
överskridande jämväl förhindras. Sistnämnda bestämmelse har emellertid
även vidsträcktare betydelse. När två befattningar innehavas av
samma person, skulle det kunna bliva alltför betungande för honom att
erlägga avgift beräknad efter ett familj epensionsunderlag, som vore lika
med summan av de båda befattningarnas enligt den allmänna regeln
beräknade familjepensionsunderlag, eller m. a. o. lika med 600 kronor -f20
% av tjänstepensionsunderlagens summa. För sådant fall stadgas
därför, att de båda befattningarnas familjepensionsunderlag skola så nedsättas,
att deras summa blir 300 kronor + 20 °/ av tjänstepensionsunderlagens
summa, alltså lika med vad det skulle vara, om de båda
befattningarna vore en enda med samma avlöning som de båda tillsammans.

Familjepensionsavgiften beräknas alltid efter befattningens familjepensionsunderlag.
Angående beräkningen av de efterlevandes pension
ha vi yttrat oss i motiveringen till kap. III §§ 3—6.

§ 4.

Överensstämmer medjlen kungl. propositionen till 1912 års riksdag.

§ 5.

För länsveterinär, vars pensionsålder även är 65 år, fordras enligt
den civila pensionslagen endast 25 tjänstår för hel pension. I den kungl.
propositionen till 1912 års riksdag föreslogs icke något visst antal tjänstår

112

för hel pension. Men befattningshavare, som vid inträdet i den då föreslagna
pensionskassan vore mer än 30 år, skulle erlägga en tilläggsavgift
för att få hel pension vid pensionsålderns uppnående. Detta innebär, att
om blott grundavgiften stipulerats, skulle det fordrats 35 tjänstår för hel
pension. De sakkunniga för pensionsväsendets centralisering föreslogo
30 tjänstår som villkor för hel pension utan erläggande av tilläggsavgifter.
I avgivna yttranden över detta förslag har ingen anmärkning framställts
däremot, varför vi upptagit detsamma.

§ 7.

Se ovan sid. 101.

§ 8 mom. 1.

Då enligt kap. II § 8 ingen får tillgodoräkna sig högre försäkringsavgift
än den, som svarar mot 35 års ålder vid inträdet, bör man vid
bestämmande av medelavgiften taga hänsyn härtill. Man finner då, att
de nuvarande distriktsveterinärerna utnämnts till sina första befattningar
vid sådana åldrar, att medelavgiften hör sättas lika med den försäkringsavgift,
som svarar mot en inträdesålder av 29,2 år. Enär ej få av
de nuvarande befattningshavarna befordrats vid eu abnormt hög ålder,
i följd av att veterinärväsendet tidigare ej varit så organiserat som nu,
kan man säkerligen vänta, att den så beräknade avgiften blir fullt betryggande.
Denna avgift skulle bliva ung. 9V2 % för tjänstepensionen och
ung. 19 % för familjepensionen. Det är dock att märka, att vid denna
beräkning hänsyn icke tagits till befattningshavarens rätt till tjänstepension
vid invaliditet.

I den kungl. propositionen till 1912 års riksdag föreslogs, att den
grundavgift, som skulle erläggas för tjänstepension för varje befattningshavare,
skulle, såsom även är fallet i lasarettsläkarnas och de extra
provinsialläkarnas pensionskassa, erläggas till Vs av befattningshavaren,
V3 av huvudmannen och V3 av staten. I anslutning härtill skulle
sålunda tjänstepensionsavgiften för distriktsveterinärer nu bliva 3x/6 %
för befattningshavaren och lika mycket för huvudmannen. Vi hava för
större säkerhets skull höjt den till 31/2 % för vardera, vilken avgift föreslogs
av de sakkunniga för pensionsväsendets centralisering.

För övriga befattningshavare föreslå vi samma tjänstepensionsavgift,
men för deras huvudmän dubbelt så stor avgift, enär staten icke
skall bidraga till dessa avgifter.

Befattningshavarnas avgifter skola emellertid minskas med dem,
son'' a^"?a dem enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Att detta
medför viss reduktion av deras pension från denna pensionsanstalt, stadgas
i kap. TT & 12.

Övergångsstadganden.

Mom. 1. De befattningshavare, som äro mer än 35 år gamla den
1 jan. 1920, skulle få såväl tjänste- som familjepensionsrätten reducerad

, ejTTfinge räkna t;jänstår förrän efter nämnda dag (jfr ovan exemplen
till kap. II §§ 7 10 och kap. III § 5). Här föreslås emellertid i fråga

om distriktsveterinärer, som avlönas med bidrag av staten, att pensionsanstalten
skall, även utan framställning av huvudmannen, giva reglementet
retroaktiv giltighet för den tid före nämnda dag, under vilken befattningshavaren
innehaft befattning, som med avseende på tjänstgöringens art
och omfattning vant jämförlig med sådan distriktsveterinärbefattning.
Detta villkor torde i allmänhet få anses uppfyllt t. ex. ifråga om varje
distriktsveterinärbefattning, som varit -förenad med rätt till tjänstårsberäkning
för befordran till statstjänst.

När reglementet får retroaktiv giltighet från viss tidpunkt före den
1 jan 1920, räknar befattningshavaren enligt kap. II § 4 och 6 tjänstår
tran denna tidpunkt, vilket medför ökning av såväl tjänste- som familjepensionsrätten.

Även för besiktningsman vid under offentlig kontroll ställt slakteri
skall pensionsanstalten giva reglementet retroaktiv giltighet, utan att därtör
skall fordras huvudmannens medgivande. Men i fråga om övriga
befattningshavare skall det fordras huvudmannens medgivande.

Mom. 2. När reglementet erhållit retroaktiv giltighet för en befattningshavare,
skall enligt kap. I § 9 huvudmannen erlägga engångsavgift
för honom, vilken skall vara lika med den försäkringsfond, som anstalten
skulle hava samlat, om befattningshavarens pensionsunderlag under den
föregående tiden varit lika med dem, som blevo för honom gällande, när
reglementet började tillämpas på honom, alltså t. ex. för distriktsveterinär

^lomngsb,ldra? av staten 3>500 kronors tjänstepensionsunderlag och
1,000 kronors familjepensionsunderlag.

Enligt ovannämnda § äger huvudmannen att genom löneavdrag
uttaga ersättning av befattningshavaren för den del av engångsavgiften
som motsvarar de avgifter, som denne skulle hava erlagt under tiden före
den 1 jan. 1920, om reglementet varit, gällande för honom. Återstoden

15—185243.

114

av engångsavgiften skall enligt nämnda § huvudmannen erlägga. Dock
föreslå vi nu här i fråga om engångsavgift för med bidrag av staten avlönad
distriktsveterinär, att huvudmannen skall erlägga endast hälften av
denna återstod och att sålunda andra hälften skall erläggas av staten.
Enligt vår beräkning blir på detta sätt huvdmans engångsavgift för dessa
distriktsveterinärer i medeltal 3,600 kronor utöver vad som motsvarar
befattningshavarens löneavdrag. Enligt villkoren för åtnjutande av statsbidrag
till distriktsveterinärs avlöning har huvudmannen (landstinget) förpliktat
sig att lämna det bidrag till hans pensionering, som kan bliva bestämt

Yi erinra om att pensionsanstalten enligt kap. I § 9 kan, på befattningshavarens
begäran, helt eller delvis befria honom från de löneavdrag,
som han skulle vidkännas för sin andel i engångsavgiften, feker
detta, minskas huvudmannens engångsavgift med motsvarande belopp och
minskas även befattningshavarens såväl tjänste- som familjepensionsrätt.
Särskilt må påpekas, att om befattningshavaren helt befrias från löneavdragen,
minskas hans familjepensionsrätt till vad den skulle vara, om
reglementet ej erhållit retroaktiv giltighet för honom. I huvudmannens
andel i engångsavgiften (eller i statens) ingår nämligen icke någon avgift
för familjepensionsrättens förbättring.

Ett exempel må anföras. Antag att en distriktsveterinär ar född
den 7i 1877 och tillträtt sin tjänst den Vi 1900. Om reglementet icke
finge retroaktiv giltighet, skulle hans tjänstepensionsunderlag bliva 2,800
kronor (i st. för 3,500) och hans familjepensionsunderlag 770 kronor (i st.
för 1,000). Kvarstode han till 65 års ålder, skulle hans tjänstepension

bliva 3Ö'' 2>800 = 2>050 kronor Om

däremot reglementet får retroaktiv giltighet från den Vi 1912,
då han fyllde 35 år (jfr kap. I § 6), och om han icke begär befrielse
från löneavdragen, blir hans tjänstepensionsunderlag 3,500 kronor och hans
familj epensionsunderlag 1,000 kronor. Och kvarstår han till 65 års ålder,
blir hans pension 3,500 kronor. ... ..

Om visserligen reglementet får retroaktiv giltighet, men han begär
befrielse från löneavdragen, minskas hans tjänstepensionsunderlag till
3,130 kronor och hans familj epensionsunderlag till 770 kronor. Vid
65 års ålder blir hans pension 3,130 kronor.

III- Motivering i fråga om kommunalt anställda
sjuksköterskors och barnmorskors m. fiss

pensionering.

''it

sj:TJir

; f bi1 , t''. j .< ‘ \

■...» . . ‘ ; ■’ .? . '' V..'' Ht''"''--'' ij *

-■t:

117

KAP. J.

Yi hänvisa till vad som yttrats angående detta kapitel i motiveringen
i fråga som om folkskollärares m. flis pensionering.

KAP. II.

Beträffande detta och följande kapitel anföra vi här endast det
viktigaste av den i fråga om folkskollärares m. flis pensionering lämnade
utförligare motiveringen, till vilken vi i övrigt hänvisa.

§ 1-

Bestämmelserna överensstämma i huvudsak med den civila pensionslagens
motsvarande stadganden, dock med viss skärpning av skyldigheten
att avgå vid längre tids sjukdom.

§ 2.

Överensstämmer med den civila pensionslagen utom i det avseendet,
att rätt till pension inträder vid avgång på grund av sjukdom, även
om den avgående icke räknar 10 tjänstår. Detta sammanhänger med
den ovan antydda skärpningen av skyldigheten att avgå vid längre tid*
sjukdom. Denna skärpning borttager nämligen den möjlighet, som enligt
den civila pensionslagen i regel finnes att trots sjukdom kvarstå,
tills tjänstårens antal uppgår till 10.

§ 3.

Rätt till uppskjuten pension tillkommer för närvarande vissa icke
ordinarie befattningshavare vid statens affärsdrivande verk.

118

Enär sjuksköterskor och övriga i kap. Y avsedda befattningshavare
icke hava så tryggad ställning, att de icke kunna uppsägas från
sina befattningar, är denna rätt tydligen av stort värde för dem. Det
skulle uppenbarligen vara synnerligen hårt och obilligt, om sådan uppsägning
skulle beröva befattningshavaren den pensionsrätt, hon redan
intjänat. Hon skulle ofta icke kunna under den arbetstid, som återstår
henne, i annan anställning intjäna, vad hon sålunda förlorat. Enligt
vårt förslag bibehåller hon alltid, vare sig hon blir uppsagd eller frivilligt
lämnar sin befattning i förtid, den pensionsrätt, som motsvarar
hennes egna avgifter. Och har hennes befattning indragits, bibehåller
hon jämväl den pensionsrätt, som svarar mot vad huvudmannen och staten
för henne inbetalt till pensionsanstalten.

§§ 4 och 6.

Överensstämma i huvudsak med den civila pensionslagen.

§ 7.

Bestämmelserna i mom. 1 överensstämma i huvudsak med den civila
pensionslagen.

Enligt kap. Yl § 8 skall emellertid bestämmelsen i mom. 2 gälla
i fråga om nu avhandlade befattningshavare, i följd varav bestämmelserna
i mom. 1 ej alltid komma att tillämpas på dem. Under viss förutsättning
skall nämligen en försäkringsteknisk beräkning göras, som kan
medföra reduktion av det pensionsunderlag, efter vilket pension skall beräknas.
Förutsättningen är, att den avgående icke räknar så många
tjänstår, att deras antal tillsammans med det antal år, som återstå till
pensionsåldern, utgör samma antal, som det fordras tjänstår för hel
pension.

§ 8.

Angående denna § hava vi utförligt yttrat oss å sid. 101. Här må
endast ett exempel anföras.

Ex. 1. En distriktsbarnmorska tillträder befattningen vid 35 års
ålder, utan att förut räkna tjänstår i annan befattning, och räknar oavbrutet
tjänstår till sin avgång enligt kap. II § 1.

Enär hon icke vid sin avgång räknar så många tjänstår som
enligt § 7 mom. 2 fordras för att försäkringsteknisk beräkning icke
skall göras, måste sådan verkställas. Den ger vid handen, att hennes
pension skall beräknas efter ett pensionsunderlag av 875 kronor. Avgår

119

hon enligt kap. II § 1 c) eller d), blir pensionen ^-875 = 656 kronor,

såvida ej avgången sker så sent, att hon räknar mer än 22V2 tjänstar,
då den blir något större. Avgår hon i följd av olycksfall i tjänsten eller

först vid 55 års ålder, blir pensionen ■ «75 = 700 kronor. Får hon
kvarstå i tjänsten till 60 års ålder, blir pensionen 875 kronor.

§ 9.

Enligt kap. VI § 7 har befattningshavare under vissa förutsättningar
rätt att avgå före pensionsåldern med genast börjande pension,
även om hon icke är skyldig att avgå enligt kap. II § 1. Vid sådan
avgång beräknas pensionen försäkringstekniskt, så att pensionens kapitalvärde
vid avgången är lika med den fond, som beräknas motsvara de
försäkringsavgifter, som tillgodoräknats henne enligt kap. II § 8.

Om t. ex. en sjuksköterska, som räknar tjänstår från 25 års ålder,
avgår vid 50 års ålder på grund av försvagad hälsa (ej enligt kap. II
§ 1 c), visar beräkningen, att hennes pension blir 65 % av pensionsunderlaget.

§ 10.

Nedanstående tabell ger i fråga om sjuksköterskor och barnmorskor
en'' föreställning om storleken av de uppskjutna pensionernas pensionsunderlag
i % av befattningarnas pensionsunderlag.

Ålder vid tillträde av befattningen.	Ålder vid avgång från befattningen.
30.	35.	40.	45.	50.
20	46	62	. 75	85	94
25	25	48	66	80	91
30	—	40	54	73	88
35	—	—	34	61	83

En distriktssjuksköterska, som t. ex. räknar tjänstår från 25 till
40 års ålder och då avgår, har rätt till en pension av 660 kronor vid

55 års ålder eller 7 • 660 = 495 kronor vid tidigare invaliditet.

120

§ 11.

Om pensionstagare avgått på grund av invaliditet eller sjukdom,
men sedermera blir i stånd att mottaga ny med pensionsrätt förenad
befattning, finns det skäl att anse, att hon i verkligheten vid sin avgång
icke varit »för framtiden oförmögen att behörigen sköta sin tjänst»,
såsom förutsattes vid pensionens beviljande. I anslutning till vad de
sakkunniga för pensionsväsendets centralisering föreslagit, föreslå vi, att
i sådant fall pensionen skall reduceras.

Principen för reduktionen är den, att pensionen skall få bibehållas
endast i den mån, som må erfordras för att avlöningen i den nya befattningen
tillsammans med den reducerade pensionen må uppgå till det
belopp, som befattningshavare skulle hava uppburit i avlöning, därest
han kunnat kvarsta i den första befattningen och kommit i åtnjutande
av de ålderstillägg, som hon då kunnat under mellantiden intjäna.

§ 12.

Mom. 1. Det är tydligt, att den som i följd av olycksfall i tjänsten
drabbas av sådan invaliditet, att hon får avgå med genast börjande
pension, ej därutöver skall vara berättigad till livränta enligt lagen om
försäkring för olycksfall i arbetet.

Mom. 2. Enligt kap. VI § 9 minskas den avgift, som befattvingshavaren
eljest skulle erlägga, med den avgift, som det åligger henne
att erlägga enligt lagen om allmän pensionsförsäkring. Därav följer, att
hennes pension från pensionsanstalten bör minskas med motsvarande
belopp.

§ 13.

Överensstämmer med vad som gäller för vissa icke ordinarie befattningshavare
vid statens affärsdrivande verk och enligt lagen om allmän
pensionsförsäkring.

KAP. III.

§ I Överensstämmer

i huvudsak med motsvarande § i reglementet för
civilstatens änke- och pupillkassa. Följande olikheter märkas:

121

Barn, som är lött utom äktenskapet, är berättigat till pension.
Barn som vid 21 års ålder är oförmöget till arbete, bibehåller rätt
till pension, så länge arbetsoförmågan varar.

§ 3.

Bestämmelserna i mom. 3 överensstämma med vad som nu gäller
för civilstatens änke- och pupillkassa. De tillämpas alltid utom i de fall,
som nämnas i mom. 1 a) och b), då en försäkringsteknisk beräkning
skall göras. Särskilt må påpekas, att sådan skall göras även i det fall,
då befattningshavaren avgått enligt kap. VI § 7. I de fall, som avses i

b), torde dock försäkringsteknisk beräkning ej komma att medföra någon
reduktion av familjepensionsrätten (jfr tab. 9 i betänkandet om pensionsväsendets
centralisering II).

§ 4.

Överensstämmer i huvudsak med vad som gäller för civilstatens
änke- och pupillkassa.

KAP. VI.

§ 1.

Vårt förslag är uppgjort i anslutning till de förslag, som utarbetats
inom civildepartementet till sjuksköterske- och barnmorskeväsendets
organisation och som torde komma att föreläggas innevarande års
riksdag.

Enligt dessa förslag komma befattningarna som distriktssjuksköterska
och distriktsbammorska att regleras i författning och bl. a. deras
minimiårsavlöningar där fastställas. På dem kommer därför enligt kap.
I § 5 detta pensionsreglemente att bliva ovillkorligen tillämpligt.

Övriga befattningar, som nämnas i § 1, bliva däremot icke så
reglerade. Enligt kap. I § 5 komma de alltså icke att vara förenade
med pensionsrätt, med mindre huvudmannen gjort framställning därom och
reglerat dem på sätt, som godkänts av medicinalstyrelsen. Det skall bero
på huvudmannens eget beslut, om han skall reglera sådan befattning
eller ej. Rörande regleringen hänvisa vi i övrigt till kap. I § 5 och dess
motivering sid. 41.

16—185243.

122

Det bör påpekas att vårt förslag innebär viss inskränkning i den
möjlighet, som sjuksköterskor och barnmorskor nu ha att erhålla statsbidrag
till sin pensionering. Yi föreslå nämligen, att statsbidrag skall
lämnas endast till dem, som innehava reglerade befattningar, under det
såväl enligt kungl. kungörelsen av den 30 dec. 1901 angående statsbidrag
till sjuksköterskors pensionering som enligt reglementet för barnmorskornas
pensionsanstalt dylikt statsbidrag kan utgå även utan sådan
reglering, t. o. m. till barnmorskor, som icke hava någon befattning alls,
blott de bedriva yrkesmässig verksamhet. Givetvis böra dock de, som,
innan detta reglemente träder i kraft, kommit i åtnj utande av statsbidrag,
få bibehålla detsamma på hittills gällande villkor, därest de icke erhålla
befattning, som medför pensionsrätt enligt det nya reglementet (se övergångsstadgandet.
mom. 5).

§ 2.

Med hänsyn till de avlöningsförmåner, som lär komma att föreslås
för distriktssjuksköterskor och distriktsbarnmorskor, torde för dem
ett tjänstepensionsunderlag av 1 000 kronor vara lämpligt.

Att i reglementet fixera något tjänstepensionsunderlag för övriga
befattningar torde ej vara möjligt, utan bör detta bestämmas av pensionsanstalten
med hänsyn till de avlöningsförmåner, som komma att
bestämmas vid befattningarnas reglering. Dock föreslå vi ett minimum
av 600 kronor.

§ 3.

Då vi anse, att tjänste- och familjepensionsrätt alltid böra följas
åt, föreslå vi så även här. Regeln för familjepensionsunderlagets bestämmande
är densamma, som vi föreslagit i kap. IV och V.

§ 4.

För närvarande är ingen pensionsålder bestämd vare sig i kun
görelsen av den 30 dec. 1901 eller i reglementet för barnmorskornas pensionsanstalt.
.

Sakkunniga angående den kvinnliga sjukvårdspersonalens utbildning
och arbetsförhållanden ha föreslagit en pensionsålder av 55 år för
sjuksköterskor. Yi föreslå därför denna ålder för såväl sjuksköterskor
som barnmorskor.

För övriga befattningshavare föreslå vi 60 år, vilket är den eljest
vanliga pensionsåldern för kvinnliga befattningshavare.

123

§ 5.

Enligt den civila pensionslagen fordras det 30 tjänstår för hel pension
åt kvinnlig befattningshavare, vars pensionsålder är 60 år. Detsamma
föreslås här och 5 år mindre för dem, vilkas pensionsålder är
55 år.

§ 6.

Enligt kap. II § 1 är befattningshavare skyldig att avgå vid pensionsålderns
uppnående, men kan av huvudmannen tillåtas kvarstå högst
5 år därefter, om vederbörande myndighet — här medicinalstyrelsen —
lämnar sitt bifall därtill.

§ 7.

Då det kanske ej sällan kommer att inträffa, att sjuksköterska eller
barnmorska redan före pensionsålderns uppnående på grund av försvagad
hälsa eller nedsatt arbetsförmåga icke kan på tillfredsställande sätt sköta
sin tjänst och därför antingen frivilligt avgår eller uppsäges av sin huvudman,
föreslå vi, att hon i så fall skall vara berättigad till genast börjande
tjänstepension, dock med villkor att hon ej har mer än 5 år kvar till
pensionsåldern. Att pensionen då alltid blir avkortad följer av kap.
II § 9.

§ 9.

Medelåldern för inträde i Sophiahemmets pensionskassa har under
senare år varit ungefär 28 år. Medelåldern för inträde i barnmorskornas
pensionanstalt har för dem, som varit skyldiga att inträda, ävenledes
varit 28 år. Sannolikt äro båda medelåldrarna i sjunkande.

Den försäkringsavgift, som svarar mot rätt till hel pension vid 55
års ålder, är för denna inträdesålder ungefär 25 %, om den beräknas efter
ålderdomsforsäkringskommitténs dödlighetstabell för kvinnor och 4 %. Då
det ej varit möjligt att uppskatta sannolikheten av avgång med invalidpension,
har någon beräkning av försäkringsavgiften för rätten till sådan
pension nu icke kunnat göras. Yi anse, att staten tills vidare vid beräkning
av sina kostnader för pensioneringen kan räkna med nämnda försäkringsavgift
av 25 %. När erfarenhet vunnits om sannolikheten av
invalidpensioner, bör noggrannare beräkning göras.

Skulle nu sjuksköterskors och barnmorskors tjänstepensionsavgift
bestämmas, så att den ungefär motsvarade 73 av tjänstepensionsrätten,
skulle den alltså bliva 8 å 9 % av tjänstepensionsunderlaget.

124

Vad medelinträdesäldern för övriga befattningshavare (husmödrar
och föreståndarinnor för sjuksköterskebyråer) angår, sakna vi hållpunkter
för att bedöma den. Men då den högsta försäkringsavgift, som enligt
kap. II § 8 skall kunna tillgodoräknas dem, är den, som motsvarar 30
års inträdesålder'' och denna avgift enligt ovan angivna grunder är ungefär
18 %, måste medeltalet av erforderliga försäkringsavgiftsr vara väsentligt
lägre. Sakkunniga för pensionsväsendets centralisering funno, att
detta medeltal var 13 % för kvinnliga befattningshavare vid kommunal
fattigvård, för vilkas pensionsålder de föreslogo 62 år. Då väl antagas
kan, att nu ifrågavarande befattningshavare komma att få ungefär samma
medelinträdesålder som nyssnämnda befattningshavare, skulle deras medelförsäkringsavgift
bliva ungefär 15 %. Därför föreslå vi, att deras avgift skall
vara 5 %.

Då den ovan för sjuksköterskor och barnmorskor beräknade tjänstepensionsavgiften
synes väl hög i förhållande till deras små löner, ha vi
föreslagit, att den skall sättas tilldämma belopp som de andra befattningshavarnas
avgifter, eller 5 % av tjänstepensionsunderlaget. Det må
erinras om att lärarinnor vid folk- och småskolor erlägga en avgift av
endast ‘ål/z %.

Familjepensionsavgiften är ungefär densamma som för folk- och småskollärarinnor.
Den torde motsvara hela värdet av familjepensionsrätten.

Till motivering av vårt förslag, att ingen avgift skall fordras av
huvudmännen för sjuksköterskor och barnmorskor, må följande anföras.

Huvudgruppen av befattningshavare blir distriktssjuksköterskor och
distriktsbarnmorskor. Deras minimiavlöning kommer att regleras av statsmakterna
och huvudmannen kommer att åtnjuta statsbidrag till avlöningen.
Om nu staten å ena sidan lämnar huvudmannen bidrag till befattningshavarens
avlöning, å andra sidan kräver avgift av huvudmannen
för pensioneringen, så kommer detta tydligen till att vara fullkomligt detsamma,
som om staten icke fordrade någon pensionsavgift av huvudmannen,
men minskade sitt bidrag till avlöningen med pensionsavgiftens
belopp.

När därför nu pensionsregleringen sker samtidigt med löneregleringen
och med bestämmandet av statens bidrag till avlöningen, synes
det oss uppenbart, att staten icke bör fordra någon pensionsavgift av
huvudmannen, utan bestämma sitt bidrag till avlöningen med hänsyn
tagen till att staten åtager sig hela pensionskostnaden utöver värdet av
befattningshavarens avgifter.

Enligt vad ovan yttrats om den sannolika storleken av den erforderliga
försäkringsavgiften, kan staten nu beräkna kostnaden för dessa

befattningshavares pensionering till i medeltal ung. 200 kronor om året
för var och en utöver vad hon själv skall erlägga.

Det skål, som nu anförts för att pensionsavgift icke hör fordras av
huvudmannen för distriktsbarnmorska och distriktssjuksköterska, gäller
naturligtvis icke i fråga om huvudmännen för övriga barnmorskor och sjuksköterskor
till vilkas avlöning staten icke bidrager. Men i fråga om dem
synes ossett annat synnerligen talande skäl kunna anföras härför. Enligt
förslaget skall befattning av nu ifrågavarande slag ej förenas med pensionsrätt,
med mindre huvudmannen reglerar befattningen på sätt medicinalstyrelsen
godkänner. Såsom framgår av den undersökning av den kvinnliga
sjukvårdspersonalens ställning, som utarbetats inom civildepartementet
av tillkallade sakkunniga, är det synnerligen önskvärt, att dylik reglering
kommer till stånd i stor utsträckning. Nu är det tydligt, att ett
erbjudande av staten att ordna befattningshavarnas pensionering utan
någor! kostnad för huvudmännen kommer att i hög grad öka huvudmännens
villighet att underkasta sig befattningarnas reglering och sålunda
att befrämja dess allmännare genomförande.

I detta sammanhang må slutligen påpekas, att samma skäl, som
ovan anförts mot att staten å ena sidan lämnar huvudmannen bidrag
till avlöningen, å andra sidan fordrar pensionsavgift av honom, tydligen
även kan anföras mot att staten å ena sidan bestämmer befattningshavarens
minimilön, å andra sidan fordrar pensionsavgift av henne. Då
minimilönerna nu regleras samtidigt med pensionerna, vore det otvivelaktigt
rationellt, att icke fordra någon pensionsavgift av befattningshavaren,
men reglera lönen med hänsyn till att ingen pensionsavgift skall
avgå från densamma. Om vi likväl icke föreslagit sådan anordning, är
anledningen därtill den, att lönerna reglerats för alla andra tjänstemannagrupper,
vilkas pensionering staten ordnat, på sådant sätt, att pensionsavgifter
fordras av dem. Den antydda reformen synes oss böra genomföras
först med avseende på statens egna tjänstemän. Även må påpekas,
att bestämmelserna i kap. I § 8 innebära, att det formella bibehållandet
av pensionsavgifter icke medför något besvär för vare sig pensionsanstalten,
huvudmännen eller de myndigheter, som skola utanordna statsbidrag
till huvudmännen.

För annan befattningshavare än sjuksköterska eller barnmorska skall
enligt förslaget huvudmannen erlägga samma årsavgift, som befattningshavaren
erlägger. Försäkringsavgiften för sådan befattningshavare blir
på detta sätt delad lika mellan staten, huvudmannen och befattningshavaren.

126

Övergångsstadganden.

Mom. 1. Den befattningshavare, som är mer än 30 år gamal, när
reglementet börjar att tillämpas på henne, skulle få såväl tjänste- som
familjepensionsrätten reducerad, om hon ej finge räkna tjänstår förrän
efter nämnda tidpunkt. Här föreslås emellertid i fråga om distriktssjuksköterska
och distriktsbarnmorska, att pensionsanstalten skall, även utan
att huvudmannen gör framställning därom, giva reglementet giltighet för
den tid före nämnda tidpunkt, under vilken hon innehaft befattning, som
med avseende på tjänstgöringens art och omfattning varit jämförlig med
befattning som distriktssjuksköterska resp. distriktsbarnmorska.

Om reglementet sålunda fått retroaktiv giltighet från viss tidpunkt,
räknar befattningshavaren enligt kap. II §§ 4 och 6 tjänstår från denna
tidpunkt, vilket medför ökning av såväl tjänste- som familjepensionsrätten.

I fråga om annan befattningshavare än distriktssjuksköterska eller
distriktsbarnmorska skall det fordras huvudmannens medgivande, för att
reglementet skall få retroaktiv giltighet.

Mom. 2. När reglementet fått retroaktiv giltighet för en befattningshavare,
skall huvudmannen enligt kap. I § 9 erlägga en engångsavgift
för henne, som skall vara lika med den försäkringsfond, som anstalten
skulle hava samlat, om befattningshavarens pensionsunderlag,
under den föregående tiden varit lika med dem, som blevo för henne
gällande, när reglementet började tillämpas på henne, alltså för distriktssjuksköterska
och distriktsbarnmorska 1,000 kronors tjänstepensionsunderlag
och 500 kronors familj epensionsunderlag. Enligt ovannämnda § äger
huvudmannen att genom löneavdrag .uttaga ersättning av befattningshavaren
för den del av engångsavgiften, som motsvarar de avgifter, som
hon själv skulle hava erlagt under den föregående tiden, som reglementet
varit gällande för henne. Återstoden av engångsavgiften skall enligt
nämnda § huvudmannen erlägga.

Nu föreslå vi emellertid, att huvudman icke skall för distsiktssjuksköterska
och distriktsbarnmorska erlägga annan engångsavgift än
den, som han kan genom löneavdrag få ersatt av befattningshavaren.
Och ifråga om annan sjuksköterske- eller barnmorskebefattningshavare
föreslå vi, att huvudmannen skall utöver det belopp, som han kan få
ersatt av befattningshavaren, erlägga endast hälften av återstoden av
ovannämnda försäkringsfond, under förutsättning att han reglerar och
före den 1 jan. 1921 anmäler befattningen för pensionsanstalten.

127

Vad beträffar distriktssjuksköterskorna och distriktsbarnmorskorna
motiveras detta förslag därav, att det skulle kunna bliva för betungande
för huvudmännen att erlägga dessa engångsavgifter. Vad beträffar de
övriga, motiveras förslaget därav, att denna förmån torde locka huvudmännen
att reglera ett större antal befattningar under år 1920.

De engångsavgifter, som huvudmännen befrias från, få i stället erläggas
av staten.

Vi erinra om att pensionsanstalten enligt kap. I § 9 kan på begäran
befria henne från de löneavdrag, som hon skulle vidkännas för sin
andel i engångsavgiften. Sker detta, minskas huvudmannens engångsavgift
med motsvarande belopp och minskas även befattningshavarens
tjänste- och familjepensionsrätt. Har befattningshavaren endast en kortare
tid kvar till pensionsåldern, torde det bliva nödvändigt för henne att
begära sådan befrielse.

Mom. 3. Sjuksköterska, som åtnjutit statsbidrag enligt kungl. kungörelsen
av den 30 dec, 1901, bibehåller i den pensionskassa, till vilken
dessa statsbidrag jämte hennes egna och eventuellt huvudmannens avgifter
inbetalts, den däremot svarande pensionsrätten. Denna pensionskassa
skall nämligen icke indragas i den nya pensionsanstalten. ° Om
därför engångsavgift skall beräknas för sådan sjuksköterska, bör å ena
sidan engångsavgiften minskas med belopp, som svara mot de avgifter
och statsbidrag, som erlagts för henne under den tid, för vilken engångsavgiften
beräknas, å andra sidan hennes pensionsrätt i den nya pensionsanstalten
på motsvarande sätt minskas.

För barnmorska, som varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt,
bör på samma sätt engångsavgiften minskas med belopp, som svarar
mot de avgifter och statsbidrag, som erlagts för henne till nämnda anstalt
och sålunda ingått i dess försäkringsfond. Men då denna anstalt
skall indragas i den nya pensionsanstalten och dess tillgångar och förbindelser
övertagas av denna, bör denna minskning i engångsavgiften
icke medföra någon minskning av pensionsx-ätten i den nya anstalten.

Mom. 4. Om en barnmorska varit delägare i barnmorskornas pensionsanstalt
före den tidpunkt, då detta reglemente blev gällande för
henne eller från vilken det fått retroaktiv giltighet för henne, bör hon
hava rätt icke blott till pension enligt detta reglemente utan även till den
pension, som svarar mot de statsbidrag och avgifter, som före nämnda
tidpunkt erlagts för henne till nämnda anstalt.

Mom. 5. Se ovan under § 1.

i- .;*

i ••

»; -i

■

IV. Kostnadsberäkning.

-i 85243

131

1. Statens ärliga pensionsavgifter.

Vid kostnadsberäkningarna tillämpa vi följande grunder:

a) i fråga om de i kap. IV avsedda befattningshavarna: de dödlighets-
och avgångssannolikheter samt de värden på familjepensionsrätten,
som anföras i lärarlönenämndens betänkande,

b) i fråga om övriga befattningshavare: ålderdomsförsäkringskommitténs
dödlighetstabeller för män och för kvinnor samt de i sakkunnigas
betänkande om pensionsväsendets centralisering anförda värdena på familj
epensionsrätten,

c) 4 % räntefot,

d) uppgifter, som erhållits från folkskollärarnas pensionsinrättning,
folkskollärarnas änke- och pupillkassa, småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt,
barnmorskornas pensionsanstalt och Sophiahemmets
pensionskassa angående nuvarande åldrar, utnämningsåldrar m. m.; med
avseende på distriktsveterinärerna ha sådana uppgifter hämtats från veterinärmatrikeln.

Vi ha icke tagit hänsyn till invalidpensionerna, enär vi icke kunnat
få några uppgifter, som kunnat tjäna till beräkning av invaliditetsrisken.
När pensionsanstalten varit i verksamhet så länge, att den kan
ur sin erfarenhet hämta material till sådan beräkning, bör den med stöd
härav noggrannare beräkna statens kostnad. Tillsvidare kan denna med
tillräcklig noggrannhet uppskattas, om man bortser från nämnda risk.

Vi skola nu beräkna det statsbidrag, som erfordras för att tillsammans
med befattningshavarnas och huvudmännens reglementsenliga avgifter
giva anstalten samma inkomst, som den skulle haft, om avgifterna
enligt reglementet varit bestämda försäkringstekniskt.

Vi börja med lärarkårerna (kap. IV). För närvarande är statens
pensionsavgift till folkskollärarnas pensionsinrättning bestämd till det
belopp, varmed befattningshavarens och huvudmannnens avgifter till -

sammantagna understiga

för manlig delägare ...............\2 %

» kvinnlig » ...............14 »

132

Vi hava ej funnit anledning att föreslå någon ändring häri.

För delägare i småskollärarnas understödsanstalt finna vi den erforderliga
försäkringsavgiften vara i medeltal för såväl man som kvinna
10 / av tjänstepensionsunderlaget.

De reglementsenliga familjepensionsavgifterna äro enligt vår beräkning
tillräckliga att täcka hela kostnaden för familjepensioneringen.

Delägare i pensionsinrättningen äro nu:

6,084 manliga folkskollärare med tjänstepensionsunderlag av 2,250 kronor.

3,741 kvinnliga » » >} * 1,875

75 manliga lärare vid komm. mellanskola ...... 3,375 »

74 kvinnliga » » » » ......2,775

62 manliga » » högre folkskola .... 3,000 å 3,225

29 kvinnliga » » » » .... 2,475 å 2,588

41 manliga övningsskoll. vid folkskolesem.......3,067

31 kvinnliga » » » ......2,250

Delägare i understödsanstalten äro nu

134 manliga småskollärare, vilkas ålder den 1 jan. 1920 ej uppgår till
60 år, med föreslaget tjänstepensionsunderlag av 1,387.so kronor.
13,750 kvinnliga småskollärare med föreslaget tjänstepensionsunderlag av
1,2 3 7.50 kronor.

955 manliga icke ordinarie folkskollärare med föreslaget tjänstepensionsunderlag
av 1,275 kronor.

2,000 kvinnliga icke ordinarie folkskollärare med föreslaget tjänstepensionsunderlag
av 1,125 kronor.

222 manliga slöjdlärare, vilkas tjänstepensionsunderlag vi antaga bliva
1,200 kronor.

318 kvinnliga slöjdlärare, vilkas tjänstepensionsunderlag vi antaga bliva

1,000 kronor.

Statens pensionsavgifter för dessa befattningshavare uppgå enligt
ovan angivna grunder till

3,470,000 kronor.

För befattningshavarna i kap. V ställer sig räkningen på följande
sätt.

Statens pensionsavgifter för de 220 nuvarande distriktsveterinärernas
tjänstepension komma att för år 1920 uppgå till ungefär

45,000 kronor.

133

Om befattningarnas antal icke ökas, kominer detta belopp att
minskas, i mån som de äldre av de nuvarande befattningshavarna pensioneras
och ersättas av yngre. Det nedgår då till

27.000 kronor.

om vi antaga att försäkringsavgiften i medeltal blir IOV2 %, vilket enligt
vad förut anförts torde vara högt beräknat. Därtill kommer ett
bidrag av

10.000 kronor

för de nuvarande befattningshavarnas familj epensioner, vilket bidragminskas
i mån som de äldre pensioneras, och slutligen helt försvinner.

Till de övriga veterinäternas pensionering bidrager staten endast
under en övergångstid, om medelåldern för dem vid deras inträde i
anstalten överstiger 31 år. De sakkunniga hava icke ansett nödigt att
taga hänsyn till detta bidrag, som kommer att bliva ganska obetydligt
och helt försvinner, när de äldre pensionerats.

För övriga befattningshavare i kap. Y äro de reglementsenliga avgifterna
tillräckliga utan statsbidrag.

Vad slutligen angår befattningshavarna i kap. Yl, ha vi å sid. 123
beräknat den erforderliga försäkringsavgiften för tjänstepensionen vara
25 % för sjuksköterska och barnmorska samt 15 % för annan befattningshavare.
Då de reglementsenliga avgifterna äro 5 % för de förra och 10 %
för de senare, blir alltså det erforderliga statsbidraget 20 0/« för de förra
och 5 ^ för de senare.

Antalet distriktsbarnmorskor blir ungefär 2,000 och distriktssjuksköterskorna
bliva ungefär 1,000. Då deras jiensionsunderlag föreslås
till 1,000 kronor, blir det erforderliga statsbidraget, när organisationen är
färdig, till dessa befattningshavare ungefär 600,000 kronor. Men för år
1920 kommer tydligen ej hela detta bidrag att erfordras, enär dessa befattningar
ej kunna hinna att tillsättas alla under år 1920. Det för år
1920 erforderliga statsbidraget torde därför kunna beräknas så, att det
motsvarar halva det ovan angivna antalet befattningar och halva året,
alltså till

150,000 kronor.

Hur många andra befattningar tillhörande kap. VI, som kunna komma
att förenas med pensionsrätt är svårt att yttra sig om. Med ledningav
sakkunnigas betänkande angående den kvinnliga sjukvårdspersonalen
uppskatta vi antalet sjuksköterskor med sådan anställning, som skulle

134

kunna efter reglering förenas med pensionsrätt, till ungefär 2,000. Statens
årsbidrag till deras pensionering blir 20 * av pensionsunderlagen, alltså,
högst 200 kronor och lägst 120 kronor. Av sådana befattningar torde
emellertid ej något större antal komma att regleras under 1920, så att
det erforderliga statsbidraget för detta år kan sättas till högst 50,000
kronor.

På grund av det nu sagda anse vi, att det erforderliga statsbidraget
för alla befattningshavare i kap. Yl kan för år 1920 ej behöva upptagas
till högre belopp än

200,000 kronor.

Resultatet av beräkningen är alltså, att följande statsbidrag er -

fordras till pensionsavgifterna för år 1920:

för kap. IV........... 3,470,000 kronor,

» » V........... 55,000 »

» » ArI........... 200,000

eller tillsammans . . -..... 3,725,000 »

Yi föreslå, att ett ordinarie förslagsanslag av detta belopp uppföres
under titel »pensionsavgifter till statens anstalt för tjänstemannapensionering».

Pensionsanstalten skall äga rätt att av detta förslagsanslag, rekvirera
det belopp, som den beräknar vara erforderligt för året.

Vid beräkningen stöder sig pensionsanstalten dels på huvudmännens
uppgifter i de fall, då dessa inbetalt pensionsavgifter till pensionsanstalten,
dels på de i kap. I § 8 omförmälda uppgifterna från de myndigheter,
som avdragit pensionsavgifterna vid ^anordning av avlöning
eller statsbidrag. I förra fallet kunna statsbidragen beräknas mera noggrant
efter den tid, för vilken pensionsavgifter inbetalts. I senare fallet
bör statsbidrag för helt år beräknas för det antal befattningar av olika
slag, som enligt myndigheternas uppgift funnos under viss månad av året.

Med uppförande av detta anslag försvinner följande anslag:

pensionsavgifter till folkskollärarnas pensionsinrättning 2,103,000 kronor,

Yi vilja framhålla, att frånsett ovannämnda bidrag av 10,000
kronor till de nuvarande distriktsveterinärernas familjepensionering ökningen
av statens pensionsavgifter icke beror på de av oss föreslagna
förbättringarna och utvidgningarna av familjepensioneringen, utan dels
på ordnandet av småskollärarnas pensionering efter de principer, som
gälla för folkskollärarna, dels på tjänstepensioneringen av de i kap. V och
VI nämnda befattningshavarna.

2. Poiisioiisaiistiilteiis försäkringsfond den 1 juli. 1920.

Pensionsanstalten bör såsom varje försäkringsanstalt i sin balansräkning
bland skulderna uppföra sin försäkringsfond, som skall vara lika
med skillnaden mellan kapitalvärdet av anstaltens förbindelser till befattningshavarna
och till pensionstagarna samt kapitalvärdet av de avgifter
och statsbidrag till dem, som anstalten har att påräkna av och för
befattningshavarna.

Yi böra alltså söka beräkna anstaltens försäkringsfond den 1 jan.
1920, då den börjar sin verksamhet.

För det ändamålet beräkna vi först försäkringsfonderna vid innevarande
års början för folkskollärarnas pensionsinrättning, småskollärarnas
ålderdomsunderstödsanstalt och folkskollärarnas änke- och pupillkassa,
allt under förutsättning att det nya reglementet genast bleve tillämpat.
Till det så beräknade beloppet lägga vi därefter dels den uppskattade
ökningen av dessa kassors försäkringsfonder under år 1919, dels försäkringsfonderna
för de nya tjänstemannagrupperna Folkskollärarnas

pensionsinrättning.

Kapitalvärdet av förbindelserna:

till aktiva manliga delägare:

blivande genast börjande pensioner........ 72,115,000 kronor

» uppskjutna » 300,000 »

till aktiva kvinnliga delägare:

blivande genast börjande pensioner........ 35,245,000 »

» uppskjutna » 640,000 »

till manliga pensionstagare............ 8,760,000 »

» kvinnliga » ............ 3,180,000 »

Summa 120,240,000 kronor

Kapitalvärdet av återstående avgifter och statsbidragen till dem:

för aktiva manliga delägare........... 17,340,000 kronor

» » kvinnliga » 11,960,000 »

Summa 29,300,000 kronor

alltså försäkringsfonden 90,940,000 »

136

Småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt.

Kapitalvärdet av förbindelserna:

till aktiva manliga delägare:

blivande genast börjande pensioner........ 3,780,000 kronor

» uppskjutna » 15,000 »

till aktiva kvinnliga delägare:

blivande genast börjande pensioner........ 72,740,000 »

» uppskjutna » 1,155,000 »

till manliga pensionstagare............ 440,000 »

» kvinnliga » ............ 4,275,000 »

Summa 82,405,000 kronor

Kapitalvärdet av återstående avgifter och statsbidragen till dem:

för aktiva manliga delägare........... 260,000 kronor

» » kvinnliga » ........... 20,405,000 » .

Summa 20,665,000 kronor
alltså försäkringsfonden 61,740,000 »

Vid denna beräkning ha vi icke tagit hänsyn till mom. 2 och 4 i
övergångsstadgandena till kap. IV. Kapitalvärdet den Vi 1920 av de
där föreslagna förmånerna utgör:

enligt mom. 2 för manliga pensionstagare..... 9,090,000 kronor

» kvinnliga » 5,660,000 »

enligt mom. 4 för alla.............. 250,000 »

Summa 15,000,000 kronor

Detta belopp ingår alltså även i försäkringsfonden den 1 i 1920.

Folkskollärarnas änka- och pupillkassa.

I fråga om denna kassa anföra vi först de värden, som erhållas,
om det nu gällande reglementet bibehålies oförändrat, men pensionsundei''-lagen bestämmas efter de nya lönerna.

Kapitalvärdet av förbindelserna:

till aktiva delägare...............17,108,000 kronor

» pensionerade delägare............ 1,402,000 »

» pensionstagare................ 3,160,000 »

Summa 21,670,000 kronor

Kapitalvärdet av återstående avgifter:

för aktiva delägare............... 9,290,000 kronor

» pensionerade delägare............ 280,000 »

Summa 9,570,000 kronor

alltså försäkringsfonden 12,100,000 »

Kassans tillgångar uppgå till

13,000,000 kronor.

Enär befattningshavarnas avgifter äro så beräknade, att de motsvara
hela pensionsrätten, bör härtill läggas kapitalvärdet av det årliga
bidrag, som staten nu ger till kassan (76,811 kr.) eller, efter 4 % beräknat,
ungefär

1.900.000 kronor.

Alltså visar kassan ett överskott av

2.800.000 kronor,

om reglementet icke ändras, men pensionsunderlagen för de aktiva
delägarne bestämmes efter de nya lönerna.

Detta överskott medger alltså,
höjning av pensionerade delägares familj epensionsunderlag
till 300 kronor + 20 %
av deras pensioner (mom. 7 av dverg.

stadg.),...............engångskostnad

höjning av ålderspensionen för barnpensioner
................

bibehållande av pensionsrätten vid avgång

i förtid . . •............ »

beräkning av familjepensionsunderlagen
för andra delägare än folkskollärare efter
samma regel som för dessa...... »

640.000 kr.

540.000 »

180.000 »

70,000 »

18—185243.

Summa 1,430,000 kr.

138

Även efter dessa reformer återstår alltså ett överskott av

1.370.000 kronor.

Emellertid bör, synes det oss, vid dispositionen av en änkekassas
överskott ej blott delägarnas pensions rätt förbät tras, utan även de redan
beviljade pensionerna höjas. Om de nu utgående pensionerna skola höjas
enligt mom. 6 i överg. stadg. medför det en engångskostnad av

2.200.000 kronor.

Men staten har redan beviljat fyllnadsunderstöd varigenom de änkepensioner,
som understiga 300 kronor, höjas till detta belopp. Om de
utgående pensionerna höjas enligt vårt förslag, bortfaller tydligen dessa
understöd, som staten eljest ej torde kunna indraga. Därför synes det
rimligt, att från den ovan beräknade engångskostnaden dragés kapitalvärdet
av fyllnadsunderstöden. Det senare är, om hänsyn tages såväl
till nuvarande som blivande änkor,

650,000 kronor.

Dragés detta belopp från det ovan beräknade kapitalvärdet 2,200,000
kr. återstår

1,550,000 kronor,
vilket alltså med endast

180,000 kronor

överstiger det överskott, som kassan enligt vår beräkning disponerar
för förbättring av redan beviljade änkepensioner enligt vårt förslag.

Familjepensioneringens utsträckning till folkskollärarinnorna medför
icke någon engångskostnad, enär deras avgifter fullt täcka pensionskostnaden.

Yi övergå nu till beräkning av försäkringsfonden för småskollärarkårens
familj epensionering.

Kapitalvärdet av förbindelserna är........... 5,200,000 kr.

» » återstående avgifter är........ 2,800,000 »

Alltså är försäkringsfonden

2,400,000 kronor.

Om familjepensioneringen ej ordnas för denna kår, torde staten
ej kunna undgå att bevilja småskollärares änkor samma minimipensioner,
som nu i några fall beviljats dem och som alla pensionstagare i
folkskollärarnas änkekassa erhållit nämligen 300 kronor.

Kapitalvärdet av sådana pensioner utgör

2.300.000 kronor.

De avgifter, som enligt vårt förslag skola erläggas av befattningshavarna,
uppväga alltså i det närmaste den förhöjning av pensionerna,
som vårt förslag innebär utöver 300 kronors minimipension.

Hela den av oss föreslagna familjepension sformen kostar alltså
staten enligt vår beräkning endast

280.000 kronor.

Det behövdes tydligen endast eu obetydlig höjning av de nu av
staten beviljade understöden till änkorna för att kapitalvärdet av dessa
understöd skulle växa med mer än 280,000 kronor och sålunda dylika
understöd medföra större kostnader för staten än en reform sådan som
den föreslagna.

Om vi sammanställa de ovan funna resultaten, blir försäkringsfonden
för familjepensioneringen

18.130.000 kronor.

Yad vidare angår distriktsveterinärerna m ed för inom. 1 i övergångsstadgandena
en engångskostnad för staten av

800.000 kronor.

Detta belopp ingår i anstaltens försäkringsfond.

För övriga befattningshavare i kap. Y bestrida de själva och dess
huvudmän hela kostnaden, så att ingen försäkringsfond behöver avsättas
för dem vid början av anstaltens verksamhet.

Det är tydligen svårt att uppskatta den engångskostnad, som uppstår
på grund av mom. 1 i övergångskostnaderna angående distriktsbarnmorskorna,
eftersom man nu ingenting vet om vilka som komma att
erhålla dessa befattningar. Men om vi antaga, att alla de barnmorskor,
som nu hava sådan kommunal anställning, att de varit skyldiga att ingå
i barnmorskornas pensionsanstalt, och som den 1 jan. 1920 hava mer
än 10 år kvar till pensionsåldern, bliva under år 1920 befordrade till

140

distriktsbarnmorskor (deras antal är ungefär 1,000), skulle det uppstå en
engångskostnad av ungefär

1.600.000 kronor.

Om vi antaga, att 500 distriktssjuksköterskor tillsättas under år
1920 och att deras levnads- och tjänsteåldrar äro i genomsnitt desamma
som ovannämnda barnmorskors, skulle statens engångskostnad för dem
bliva ungefär

800.000 kronor.

Om vi slutligen antaga, att 250 andra sjuksköterskor under år 1920
erhålla anställning med pensionsrätt och att även deras levnads- och
tjänsteåldrar äro ungefär desamma som ovannämnda barnmorskors, blir
statens engångskostnad för dem ungefär

200.000 kronor.

De nu beräknade beloppen skola ingå i anstaltens försäkringsfond.
Därtill kommer barnmorskornas pensionsanstalts försäkringsfond, som den
1 jan. 1920 beräknas bliva

§1,350,000 kronor.

Hela försäkringsfonden för kap. VI blir alltså

3.950.000 kronor.

Om vi nu sammanfatta resultatet av fondräkningen och därvid höja
försäkringsfonderna för de tre kassorna med den approximativt uppskattade
ökningen under år 1919, finna vi:

för folkskollärarnas pensionsinrättning....... 94,840,000 kronor

» småskollärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt . 68,080,000 »

» fond för mom. 2 och 4 i överg.-stadg. kap. IY . 15,000,000 »

» folkskollärarnas änke- och pupillkassa..... 18,330,000 »

» distriktsveterinärernas fond.......... 800,000 »

» barnmorskornas och sjuksköterskornas fond . . . 3,950,000 »

Summa 201,000,000 kronor

141

3. Pensionsanstalteiis bokföring; och statens budget.

När anstalten börjar sin verksamhet, bör anstalten i sin ingående
balansräkning bland skulderna upptaga denna försäkringsfond. Densamma
balanseras på tillgångssidan delvis av de tillgångar, som anstalten
övertager:

från folkskollärarnas pensionsinrättning...... 36,450,000 kronor

» » änke- och pupillkassa..... 13,200,000 »

» barnmorskornas pensionsanstalt........ 1,350,000 »

Summa 51,000,000 kronor

Dessa belopp äro uppskattade efter de tillgångar dessa anstalter
nu hava och den ökning, som är att vänta under innevarande är. I
småskollärarnas understödsanstalt förekommer icke någon fondbildning.

Utöver dessa tillgångar måste alltså anstalten upptaga på tillgångssidan
ett belopp av

150,000,000 kronor

Då denna statens skuld icke tidigare till någon del upptagits i
statens räkenskaper, synes den böra upptagas i statens budget för år 1920
bland utgifterna under titel »engångsavgift till statens anstalt för tjänstemannapensioneringn.

Det är emellertid att märka, att denna avgift till största delen
består av poster som svara mot förbindelser, som staten redan åtagit sig
eller icke kan undandraga sig i följd av att staten iklätt sig förbindelser
av samma art. Sådana poster äro följande:

för tjänstepensioner:

brist i folkskollärarnas pensionsinrättning, om reglementet

icke ändras................... 57,450,000 kr.

brist i småskollärarnas understödsanstalt, under samma förutsättning
................... 30,000,000 »

understöd åt behövande f. d. lärare enligt hittills gällande

grunder.................... 4,000,000 »

91,450,000 kr.

112

för familj epensioner:

statens bidrag till folkskollärarnas änke- och pupillkassa,

kapitaliserat.................. 1,900,000 kr.

fyllnadsunderstöd åt folkskolläraränkor enligt hittills till lämpade

grunder................ 650,000 kr.

understöd åt småskollärareänkor enligt samma grunder_2,300,000 »

Summa 4,850,000 kr.

Om dessa poster avräknas, återstår som engångskostnad för den
föreslagna pensionsregleringen:

för tjänstepensioner................. 53,420,000 kr.

» familj epensioner................. 28J),000 »

Summa 53,700,000 kr.

Den sålunda beräknade engångskostnaden för den föreslagna regleringen
av tjänstepensioneringen består av följande poster:

för beviljande av tjänstepensioner åt småskollärarkåren
efter samma grunder, som nu gälla för folkskollärar kåren.

.................... 36,910,000 kr.

för höjning av understöden åt behövande f. d. lärare enligt
de av oss föreslagna grunder......... 11,000,000 »

för uppskjutna tjänstepensioner åt lärarekårerna .... 2,110,000 »

» distriktsveterinärernas tjänstepensioner....... 800,000 »

» sjuksköterskors och barnmorskors tjänstepensioner . . 2,600,000 »

Då den nu beräknade engångsavgiften är en utgift, som staten nu
får, därför att det icke förut avsatts nödiga medel till försäkringsfond,
synes det icke kunna ifrågasättas, att denna utgift skall täckas annat än
genom lån i pensionsanstalten. Alltså bör i statens budget för år 1920
bland upptagna lån uppföras hela engångsavgiftens belopp 150,000,000
kronor under titel:

''»lån i statens anstalt för tjänstemannapensionering».

Beloppet införes i riksskuldboken. Lånet synes böra förräntas efter
den räntefot, 4 som lagts till grund för dess beräkning. Alltså synes
i statens budget för år 1920 böra upptagas bland andra skuldräntor »ränta
på lån i statens anstalt för tjänstemannapensionering» till ett belopp av

6,000,000 kronor.

145}

Under år 1920 har anstalten att påräkna följande inkomster:

ränta på de övertagna tillgångarna......... 2,300,000 kronoränta
av staten................. 6,000,000

pensionsavgifter av befattningshavare och huvudmän . 2,375,000

pensionsavgifter av staten............. 3,725,000 »

Summa 14,400,000 kronor

Med dessa inkomster skall anstalten bestrida de under året utgående
pensionerna och försäkringsfondens ökning.

De utgående pensionerna komma enligt vår beräkning att uppgå
till

7.500.000 kronor.

Alltså återstår

6.900.000 kronor.

Om ej någon ny försäkringsteknisk beräkning av försäkringsfonden
göres för slutet av år 1920, avsättes hela detta belopp som årets ökningav
försäkringsfonden.

Enligt kap. I § 4 må pensionsanstalten placera eu del av sin fondökning
som lån till skoldistrikt för uppföi''ande av skolhus. Det belopp,
som så må placeras, bör bestämmas vid uppgörande av budgeten. Vi
föreslå, att det för år 1920 bestämmes till

1.500.000 kronor.

Då återstår en fondökning av

5.400.000 kronor,

vilken enligt nämnda paragraf skall överlämnas till riksgäldskontoret som
lån. Detta belopp lägges alltså till den ovan beräknade engångsavgiften,
så att hela det lån, som beräknas upptaget i anstalten under år 1920, blir

155,400,000 kronor.

Anstalten kan emellertid vid slutet av år 1920 beräkna sin försäkringsfond
med större noggrannhet, än vi kunnat göra det för samma års
början. Sådan beräkning bör göras. På grund av densamma kan det
belopp bestämmas, varmed statens engångsavgift för pensionsregleringen
bör ökas eller minskas. Behöver den ökas, uppföres beloppet i statens
budget för år 1921 bland utgifterna under titel »engångsavgift för statens
anstalt för tjänstemannapensionering.» Kan den minskas, uppföres beloppet

144

bland inkomsterna under titel »återbäring från statens anstalt för tjänstemannapensionering».

För år 1921 beräknas därefter dels räntan på statens skuld till
anstalten, dels beloppet av statens pensionsavgifter (för den händelse
även det av oss beräknade förslagsanslaget skulle behöva ändras), dels
slutligen det belopp av anstaltens beräknade inkomster, som icke behövs
för de utgående pensionernas bestridande eller för lån till skoldistrikt
och som sålunda skall överlämnas till riksgäldskontoret som lån (ökningav
statens skuld till anstalten).

Sedan sålunda statens engångsavgift för pensionsregleringen definitivt
bestämts torde någon försäkringsteknisk beräkning av försäkringsfonden
ej behöva göras oftare än t. ex. vart femte år, såvida ej sådan
förändring göres i reglementet, som har inflytande på försäkringsfondens
storlek. I statens budget upptages för varje år, utom det ordinarie förslagsanslaget
till de årliga pensionsavgifterna de engångsavgifter, som
betingas därav att nya befattningshavare tillkommit, för vilka reglementet
fått retroaktiv giltighet enligt kap. I § 6. Visar det sig vid omräkning
av försäkringsfonden för ett visst års slut, att det uppkommit överskott
på anstaltens verksamhet, skall detta enligt kap. I § 10 avsättas
till pensionsanstaltens reservfond. Denna må enligt samma § icke användas
till annat än täckande av brist, om sådan skulle uppkomma, eller
till förbättring av befattningshavares pensionsräft eller av utgående pensioner.
Sådan förbättring må dock ej göras, med mindre Konungen efter
inhämtande av riksdagens samtycke medgivit det. Pensionsanstalten bör
i möjligaste mån tillse, att vid sådan användning av reservfonden hänsyn
tages till hur överskottet uppkommit.

Om det vore så, att befattningarnas antal icke ökades och ej heller
pensionsbestämmelserna ändrades, skulle slutligen jämvikt inträda mellan
å ena sidan de utgående pensionernas summa, å andra sidan summan
av 4 % ränta på försäkringsfonden och pensionsavgifterna (incl. statens).
Är då fonden icke till någon del placerad i lån till andra låntagare än
staten, måste alltså staten utbetala till anstalten 4 % ränta på försäkringsfonden.
Det må nämnas, att under nämnda förutsättning försäkringsfonden
för nu ifrågavarande pensionering i detta jämviktsläge skulle
uppgå till ungefär

350,000,000 kronor.

Alltså skulle staten, när jämviktsläget uppnåtts, behöva till anstalten
utbetala årligen icke blott sitt kontanta bidrag till avgifterna

3,725,000 kronor

utan därutöver ränta med

145

14,000,000 kronor

och de utgående pensionerna skulle för varje år uppgå till summan av
dessa belopp och befattninghavarnas samt huvudmännens avgifter eller

20,100,000 kronor.

Det är tydligt, att den förutsättning, varpå beräkningen av fondens
storlek och statens årliga utbetalning i jämviktsläget vilar, icke kommer
att bliva uppfylld, i det att i verkligheten dels befattningarnas antal
år för år växer, dels helt visst pensionsvillkoren komma att ändras.
Men beräkningen torde dock vara upplysande med avseende på innebörden
av de försäkringstekniska beräkningarna.

Det är nu att märka, att dessa räntebelopp på statens skuld
till anstalten icke få betraktas som någon statens utgift för pensioneringen.
Om staten nu utbetalade till anstalten hela engångsavgiften
150 millioner kronor och årligen utbetalade sin pensionsavgift

3,725,000 kronor, skulle nämligen staten, förutsatt att befattningarnas antal
icke ökades och pensionsvillkoren icke ändrades, aldrig få någon ytterligare
utgift för pensioneringen. Då kunde nämligen anstalten placera hela sin
försäkringsfond i lån till andra låntagare än staten och skulle alltså av
dem få den ränta, som erfordras för bestridande av de utgående pensionerna,
i den mån inflytande avgifter och statsbidrag till dem ej äro tillräckliga
härtill. Statens kostnader för pensioneringen äro alltså endast
dess i budgeten uppförda engångs- och årsavgifter till anstalten med avdrag
av återbäring från anstalten.

Härav följer, att det ordinarie statsbidrag av 2,260,000 kronor, som
1918 års riksdag beviljat under titel »bidrag till folkskollärarnas pensionsinrättning»
icke skall ersättas av något dylikt bidrag till den nya statsanstalten.
Detta bidrag utgör 4 % ränta på 56,500,000 kronor eller det
belopp, varmed pensionsinrättningens försäkringsfond vid 1919 års början,
beräknades överskjuta inrättningens tillgångar.

Vore det nu så, att staten kunde bestrida alla sina utgifter, inberäknat
engångsavgifter och de årliga pensionsavgifterna till pensionsanstalten,
utan upplåning, vore det tydligen förkastligt, om staten, såsom
vi nu föreslå, skulle underlåta att till anstalten utbetala hela summan
av dessa avgifter och räntan på skulden till anstalten. Det skulle ju
då innebära en onödig skuldsättning, som skulle på kommande generationer
av skattedragande kasta kostnaden för pensioneringen av tjänste 19—185243.

146

män, vilkas arbete kommit den nuvarande generation en till godo och därför
bör av denna betalas.

Men helt annorlunda ställer sig saken, då, såsom nu är fallet, staten
icke kan bestrida sina utgifter utan skuldsättning och det belopp,
som staten måste låna för varje år, överstiger anstaltens fondökning för
året. Om riksdagen ''finner, att det för täckande av statens utgifter för
ett budgetår, inklusive dess: avgifter till pensionsanstalten och dess skuldränta
till densamma, är nödvändigt att upptaga lån till visst belopp, synes
det icke vara lämpligt att ej begagna sig av möjligheten att''till någon del
-täcka detta lånebehov genom att öka statens lån i pensionsanstalten med
belopp, som svarar mot ökningen av dess försäkringsfond. Det skulle ju
endast innebära, att statens ena organ, riksgäldskontoret, skulle på lånemarknaden
söka erhålla lån till så mycket större belopp, som statens
andra organ, pensionsanstalten, skulle på lånemarknaden utbjuda åt. andra
''låntagare. Staten skulle därigenom visserligen komma i det förhållandet
till pensionsanstalten, att den, när det ovan beräknade ijämviktsläget
uppnåtts, skulle hava att utbetala till anstalten endast den årliga pensionsavgiften -3,

725,000 kronor.

Men den skulle ha ökat sina lån hos, andra långivare med belopp
lika med anstaltens försäkringsfond 350,000,000 kronor och sålunda''hava
att till dessa utbetala ränta på nämnda belopp eller, om låneräntéfoten
vore 4 %,

14,000,000 kronor.

De skattedragande hava tydligen ingen fördel av att dessa räntemedel
skola utbetalas till andra långivare i stället för till pensionsanstalten.

Yi vilja emellertid betona, att statens ränta och-årliga pensionsavgift
till anstalten icke må räknas till utgifter, som avse sådana ändamål, att utgifterna
må täckas genom lån, utan böra beräknas utgå ur andra statens
inkomster. Att anstaltens fond placeras som dån i riksgäldskontoret,
minskar alltså icke den utgiftssumma, som skall täckas med andra medel
än lån, men minskar den lånesumma, som behöver upptagas hos andra
långivare.

Till sist vilja vi framhålla, att vårt förslag-, att i budgeten skola
bland utgifterna upptagas statens tförsäkra!gstekniskt: beräknade engångsavgifter
och årsavgifter till pensionsanstalten samt räntan på pensionsanstaltens
försäkringsfond, till den idel iden ej placerats i lån till andra
låntagare än staten, samt att bland statens skulder skall upptagas an -

147

staltens fordran på staten motsvarande samma del av dess försäkringsfond,
tydligen står i full överensstämmelse med kassaförlagskommitténs
av statsmakterna godkända princip, att statens budget skall upptaga alla
statens utgifter och att statens räkenskaper skola giva full klarhet om
statens affärsställning.

4. PensiousanstalteiiN förvaltningskostnader.

Da folkskollärarnas pensionsinrättning indrages, tänka vi oss, att
dess tjänstemän kvarstå vid den nya anstalten och bibehålla sina förutvarande
befattningar.

Av de pensionskassor, som nu förvaltas av pensionsinrättningens
direktion, komma utom folkskollärarnas pensionsini’ättning även småskoli
lärares m. fl. ålderdomsunderstödsanstalt och folkskollärarnas änke- och
pupillkassa att indragas. De övriga indragas icke nu, men böra förvaltas
av anstaltens styrelse och tjänstemän.

Genom pensionsreformen tillkomma veterinärer, barnmorskor och
sjuksköterskor. Denna utvidgning av verksamhetsområdet kommer att
i viss mån motvägas av de förenklingar av förvaltningen, som äro
en följd av våra förslag med avseende på matrikelföring, avgifters
uppbörd och redovisning samt medelplacering. Vi anse därför, att, tills
.erfarenhet vunnits om erforderlig ökning av tjänstemännens antal, ingen
annan ökning bör göras än att en förste aktuarie anställes. Förste
aktuarien skall verkställa anstaltens försäkringstekniska beräkningar. Han
bör hava den kompetens, som fordras för att vara aktuarie vid ett livförsäkringsbolag.
Befattningen synes böra vara av andra graden.

Emellertid kommer sannolikt organisationsarbetet under första året
att kräva anställande av biträden på extra stat ävensom att medföra
andra kostnadsökningar.

Förvaltningskostnaderna under år 1918 för de tre kassor, som indragas
i den nya anstalten, voro 48,000 kronor, Med hänsyn till vad
ovan sagts torde alltså dels ett ordinarie anslag av 55,000 kronor till
anstaltens förvaltningskostnader, dels ett tillfälligt anslag av 15,000 kronor
till organisationskostnader böra uppföras i statens budget för år 1920.

Det nu beviljade anslaget till barnmorskornas pensionsanstalts förvaltningskostnader,
11,000 kronor, indrages.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Förslag till reglemente för statens anstalt för tjänstemanna pensionering.

Sid.

Kap. I. Om anstaltens förvaltning..................... 3

Kap. II. Allmänna bestämmelser om tjänstepension.............. 9

Kap. IH. Allmänna bestämmelser om familjepension..............17

Kap. IV. Särskilda bestämmelser angående folkskollärare m. fl..........20

Kap. V. Särskilda bestämmelser angående kommunalt anställda veterinärer m. fl. . 26

Kap. VI. Särskilda bestämmelser angående kommunalt anställda sjuksköterskor och

barnmorskor m. fl.......................29

Motivering.

Motivering i fråga om folkskollärares m. fl:s pensionering............33

Motivering i fråga om kommunalt anställda veterinärers m. fl:s pensionering .... 97

Motivering i fråga Om kommunalt anställda sjuksköterskors och barnmorskors in. fl:s

pensionering..........................116

Kostnadsberäkning,..........•..................129

Statens årliga pensionsavgifter........................131

Pensionsanstaltens försäkringsfond den 1 jan. 1920 ............... 135

Pensionsanstaltens bokföring och statens budget................141

Pensionsanstaltens förvaltningskostnader....................147