DEPAJtTEM EN TA L K OMM FETERADES BETÄNKANDE II: s

Statens offentliga utredningar 1919:4

DEPAJtTEM EN TA L K OMM FETERADES BETÄNKANDE II: s,

APGIFVET GEMENSAMT MED

KOMMERSKOLLEGIIKOMMITTÉN.

HANDELSDEPARTEMENTET

STOCKHOLM

KUXGL. BOKTRYCKERIET. T. A. NORSTEDT & SÖNER

1913

[122348]

IN X E HÅL L S F Ö It T E C K XIN G.

Sid.

Skrifvelse till Konungen................ 2

Inledning...................... i)

Kommers kol leg i ikommitténs uppdrag s. 9. Departementalkommitterades
uppdrag s. 9. Gemensamt betänkande af båda kommittéerna s. 9.

A. Handelsdepartementets allmänna förutsättningar, förvalt -

ningsområde och. organisation........ .....11.

Kap. 1. Behofvet af ett handelsdepartement .........]3.

Frågans behandling inom riksdagen s. 13. Skäl för inrättandet
af ett handelsdepartement s. 14.

Kap. 2. Handelsdepartementets förvaltningsområde......19.

a) Ärenden angående handel, industri och sjöfart .........19.

Ärenden angående handel, industri och sjöfart s. 19. Lagstiftningsärenden
s. 24. Statistiska ärenden s. 25. Handelsdepartementets
förhållande till utrikesdepartementet s. 25.
Sammanfattning s. 26.

b) Ärenden angående lots- och fyrväsendet m. m..........26.

Kap. 3. Handelsdepartementets organisation.........29.

Allmänna grunder för statsdepartementens organisation s. 29.
Departementalreformen i förhållande till handelsdepartementet
s. 31. Departementets afdelningar s. 32.

B. Departementskansliet...................35.

Kap. 4. Departementskansliet................37.

Departementskansliets ämbetsbefattning s. 37. Personal i

departementskansliet s. 38. Stat för departementskansliet s. 40.

C. Handelsdepartementets afdelning för handel, industri och

sjöfart, kommerskollegiet................ .41.

I. Kommerskollegiets uppkomst och utveckling.........43.

Kap. 5............................

Kommerskollegiets inrättande s. 43. Tiden 1651—1879 s. 46 Tiden
1679-1711 s. 49. Tiden 1711—1719 s. 50. Tiden 1719—1772 s. 51
Tiden 1772—1809 s. 55. Tiden 1809—1891 s. 56. Tiden efter 1891
s. 62.. Det nuvarande kommerskollegiet s. 64. Organisation s. 64.
Uppgifter s. 64. Personal s. 66. Generaldirektören s. 66. Ledamöterna
s. 67. Sekreterarne s. 67. Förste aktuarierna s. 68. Aktuarierna
s. 68. Registratorn och arkivarien s. 68. Kassören och sjöpassnotarien
s. 68._ Kvinnliga biträden s. 68. Vaktmästarne s. 68. Extra personal
s. 69. Kompetens s. 70. Tillsättning s. 70. Arbetssätt s. 71.
Plenum s. 71. Generaldirektöreu s. 71. Vederbörande ledamot s. 72. Anslag
s. 72.

II. Kommerskollegiets uppgifter................74.

Kap. 6. Allmänna synpunkter................74_

Sociala ärenden af skilj as s. 75. Käring särenden s. 75. Lagstiftningen
s. 76. Tekniska ärenden s.,77. Undervisningsärenden
s. 78. Näringsstatistiken s. 78. Ärenden, som äga beröring

IV

Sid.

med näringarna s. 79. Tullfrågor s. 80. Lotsfrågor s. 81. Kommunikationsfrågor
s. 81. Tillverkningsafgifter in. m. s. 82. Frågor om mått och
vikt s. 82. Vattenkraftens tillgodogörande s. 82. Sociala frågor s. 82.
Näringarnas utrikespolitiska intressen s. 83. Kommerskollegiets med -

verkan s. 83.

Kap. 7. Uandelsärenden..................84.

a) Handelsärendenas allmänna omfattning.............84.

b) Handelstraktater......................85.

c) Konsulatväsendet och handelsattachéer.............87.

Konsulatväsendet s. 87. Handelsattachéer s. 88. Institutionens
tillkomst, uppgifter m. m. s. 88. Centralförvaltningens uppgifter
s. 89. Kommittéernas uttalande s. 90.

d) Kommersiell information...................

Nuvarande anordning s. 90. Utrikesdepartementet och dess organ
s. 90. Konsulsberättelsernas publicering s. »2. Kommerskollegiet s. 95.
Exportföreningen s. 95. Handelsföreningen s. 97. Han delskamrarna s. 97.
Kommittéernas nttalande s. 97. Brist på enhetlighet och planmässighet
s. 98. Principerna för statens upplysningsverksamhet s. 99. Informationsorganets
arbetsmetoder s. 100. Informationsorganets plats i
statsförvaltningen s. 101. Sammanfattning s. 102.

e) Handelsundervisningen....................

Handelshögskolan s. 102. Kommerskollegiikommitténs uttalande
s. 103. Departementalkommitterades uttalande s. 104.
Den lägre handelsundervisningen s. 104. Handelsundeivisningskommitténs
förslag s. 105. Kommerskollegiets utlåtande s. 107. Kungl. Maj:ts
förslag till 1913 års riksdag s. 108. Riksdagens beslut och uttalanden
s. 109. Kommittéernas uttalande s. 110.

/)

Stipendier för handelsändamål................

Export- och handelsstudiestipendier s. 111. Kommittéernas uttalande
s. 112. Senator Possehls stipendiefond s. 115.

in.

g) Allmänna af gifter å varuomsättningen.............

Taxor å hamnafgifter s. 115. Kommittéernas uttalande s. 116.
Taxor å karmin/gifter s. 117. Kommittéernas uttalande s. 118.
Taxor å grundpenningar s. 118. Kommittéernas uttalande s. 119.

h) Öfrigti handelsärenden...................

Organisationer af näringsidkare s. 119. Näringsrådet s. 119. Handelskamrarna
s. 120. Andra korporationer af handelsidkare s. 121. Marknader
s. 122. Kommittéernas uttalande s. 123. Städers förmåner
och skyldigheter m. m. s. 124. Tolag s. 124. Kommittéernas nttalande
s. 125. Blandade slag af handelsärenden s. 126. Andra
ärenden af blandad art s. 127.

Kap. 8. Industri- och handtverhsärenden...........

a) Industri- och handtverksärendenas allmänna omfattning......

b) Låne- och lotteri ärenden m. fl.................

Manufakturförlagslån s. 130. Lånefondens uppkomst och utveckling
s. 130. Kommerskoliegiets uttalande om grunderna för iånefördelningen
s. 132. Grunderna fastställda af Kungl. Maj:t s. 134. Dispenser m. m.
s. 134. Kommittéernas uttalande s. 134. Fråga om industriförlagslån
s. 135. Kommittéernas uttalande s. 135. Handtverkslån
s. 135. Kommerskollegiets uppgifter s. 136. Lånerörelsen s. 137. Ifrågasatta
förändringar s. 137. Kommittéernas uttalande s. 137. Förlagslån
för handtverkerier s. 138. Lotterier s. 138. Kommerskollegiets
uppgifter s. 139. Landtbruksstyrelsens uppgifter s. 140. Utredning af
sakkunnige s. 140. Kommittéernas uttalande s. 140. Fråga om
skeppslag g gnadspremier s. 140. Kommerskollegiet och generaltullstyrelsen
1911 s. 141. Handelsrådet m. il. s. 141. Frågans läge s. 141. Kommittéernas
uttalande s. 141.

128.

128.

130.

V

Sid.

c) Ärenden angående tor/industri................142.

Oont r al fö rval t ni n gens uppgifter s. 143. Torfingenjörcr och assistenter
s. 143. Anslag för torfindustriens befrämjande s. 143. Kommittéernas
uttalande s. 144. Torfingenjörerna s. 145.

d) Ärenden angående slöjd...................145.

Historik s. 145. Instruktörerna i husslöjd s. 148. Centralförvaltningens
uppgifter s. 148. Finansdepartementet och kommerskollegiet
s. 148. Jordbruksdepartementet och landtbruksstyrelsen s. 149. Fråga
om utredning s. 149. Pågående utredning s. 150. Kommittéernas
uttalande s. 150.

e) Elektriska ärenden.....................153.

Centralförvaltningens uppgifter s. 154. Lagen om elektriska
anläggningar s. 154. Lagen den 4 juli 1910 s. 154. Stadgan om elektriska
anläggningar s. 154. Instruktionen för elektriska inspektörerna s. 155.
Inspektionen s. 155. Inspektionens omfattning s. 156. Inspektionens
verkställande s. 157. Koncessionsärenden in. fl. s. 158. Studier och rapporter
in. m. s. 159. Kommittéutredningar s. 159. Förslaget till
vattenlag s. 160. Elektriska kraftkommitténs förslag s. 160. Kommittéernas
uttalande s. 160. Önskvärda förändringar s. 161. Centralmyndighet
för inspektionen s. 162. Decentralisation af beslut s. 162.
Förhållande till statens elektriska anläggningar s. 164. Anmälan om
olycksfall s. 164. Arsredogörelse s. 165.

/) Explosiva varor, eldfarliga oljor m. m.............165.

Explosiva varor s. 165. Förordningen angående explosiva varor s. 165.
Inspektören s. 166. Utredning af sakkunnige s. 166. Kommittéernas
uttalande s. 167. Eldfarliga oljor s. 168. Utredning af sakkunnige
s. 169. ''Kommerskollegiets utlåtande s. 169. Kommittéernas uttalande
s. 171. Kiseljärn s. 171. Pågående utredning s. 172. Kommittéernas
uttalande s. 172. Kalciumkarbid {acetylen) s. 172. Förslag
till förordning s. 172. förslag rörande tillsyn s. 173. Kommittéernas
uttalande, s. 1/4. Ångpannor s. 174. Kommittéernas uttalande
s. 174. Giftiga ämnen s. 175. Kommittéernas uttalande s. 175.
Apoteksvarors tillverkning och försäljning s. 175. Kommittéernas
uttalande s. 177. Införsel af apoteksvaror s. 177. Kommittéernas
uttalande s. 177.

g) Ofriga industriärenden...................177.

Patentärenden s. 177. Ärenden rörande materialprofning s. 178.
Tekniska högskolans anstalt s. 178. Profningsanstalten vid Chalmers
tekniska läroanstalt s. 178. Kommittéernas uttalande s. 179. Utställningar
s. 179. Tullrestitution in. m. s. 180. Kommittéernas
uttalande s. 180. Fråga om tekniska attachéer s. 180. Kommittéernas
uttalande s. 181. Kongresser in. in. s. 182. Kommittéernas
uttalande s. 182. Industriorganisationer s. 183. Kommittéernas
uttalande s. 184. Diverse anslagsfrågor s. 184. Kommittéernas
uttalande s. 184. Särskilda utredningar in. in. s. 184.

Kap. 9. Bergsärenden...................186.

a) Bergsärendenas allmänna omfattning..............186.

b) Grufrättsärenden......................187.

Inmutningsbara fyndigheter s. 187. Inmutning s. 187. Utfärdande
af mutsedel s. 187. Besvär öfver mutsedels utfärdande s. 188. Utmål
s. 188. Anvisande af utmål s. 188. Tillökning och sammanläggning af
utmål s. 189. Besvär öfver utmålsförrättning s. 190. Fullgörande af
viss arbetsskyldighet s. 190. Hvilostånd s. 190. Öfvergång af
äganderätt till grufva m. m. s. 191. Kronans grufintressens. 191.
Utlännings rätt att idka grufdrift s. 191. Regeringsärenden
s. 191. Kommittéernas uttalande s. 191. Decentralisation af vissa
ärenden s. 191. Stenkols fyndigheter s. 193. Koncession s. 193. Anvisande.
af område för stenkolsbrytning s. 193. Ökning af område, hvarå
koncession meddelats s. 193. Kollision mellan koncession och inmutning

VI

Sid.

s. 193. Fullgörande af viss arbetsskyldighet s. 194. Hvilostånd s. 194.
Anmälningar om öfvergång af koncession m. m. s. 194. Besvär öfver
bergmästares beslut s. 194. Kommittéernas uttalande s. 194.

c) Grafinspektionen......................

Teknisk inspektion s. 194. Grufstadgan och stenkolslagen s. 194.
Icke inmutningsbara fyndigheter s. 195. Yrkesinspektions. 195. Grulstadgan
och stenkolslagen s. 195. Lagen om arbetarskydd s. 195. Lagen
ang. förbud mot kvinnors nattarbete s. 196. Befattning med anmälningar
om olycksfall i arbete s. 197. Järnkontorets kommitterades förslag s. 197.
Kommerskollegiets befattning med inspektionsärenden s. 197.
Kommittéernas uttalande s. 198. Teknisk inspektion af icke inmutningsbara
fyndigheter s. 198. Yrkesinspektion vid inmutningsbara och
stenkolsfyndigheter s. 198. Yrkesinspektion vid icke inmutningsbara fyndigheter
s. 200. Kommerskollegiets befattning med inspektionen s. 200.

d) Ärenden angående grufkartor, grufregister med flera samt gruf be skrifning

ar ......................

Grufkartor s. 200. Upprättande af grufkartor s. 200. Tillsyn
öfver grufkarteväsendet. Grufkartekontoret s. 201. Grufinätare
s. 201. Decentralisation eller centralisation s. 201. Kommittéernas
uttalande s. 202. Centralisation s. 202. Tillgodoseende
af bergmästarnes behof af grufkartor s. 202. Utmålskartor s. 204. Grufregister
s. 204. Kommittéernas uttalande s. 205. Register öfver
fyndigheter s. 205. Registrering af statens grufegendom s. 206. Grufbeskrifningar
s. 206. Kommittéernas uttalande s. 207. Specialbeskrifningar
öfver icke inmutningsbara fyndigheter s. 210.

e) Ärenden angående brukshandtering en..............

Järnkontoret s. 211. Ändamål s. 211. Låneverksamhet s. 211. Anslag
till vetenskapliga och tekniska ändamål s. 211. Organisation s. 211.
Fonder s. 212. Statens uppgifter s. 212. Anmälningar om masugn m. m.
s. 212. Utlännings rätt att drifva masugn m. m. s. 212. För bruks- och
grufhandteringarna gemensamma ärenden s. 212. Kommittéernas uttalande
s. 213. Bruksregister s. 213.

/) Ärenden angående icke inmutningsbara fyndigheter (stenindustri och

dylikt)........................

Nuvarande förhållanden s. 214. Kommittéernas uttalande s.
214.

g) Öfriga bergsärenden.....................

Statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar s. 215.
Kommittéernas uttalande s. 215. Fonder och kassor för bergshandteringen
s. 216. Kommittéernas uttalande s. 216. Bergverksstatistiken
s. 217. Kommerskollegiets befattning s. 217. Bergmästarnes
befattning s. 217. Kommittéernas uttalande s. 217.
Yrkesutbildning s. 217. Yrkesundervisning s. 217. Reseunderstöd
till bergstekniker s. 217. Kommittéernas uttalande s. 218.
Decentralisation af beslut s. 218. Organisationer för bergshandtering
s. 218. Kommittéernas uttalande s. 219. Sveriges geologiska undersökning
s. 219. Statens grufkommission s. 2l9. Bergsstaten s.
219. Befordringsfrågor m. m. s. 219. Tillsyn öfver och ledning
af bergsstatens ämbetsutöfning s. 219. Kommittéernas uttalande
s. 220. Diverse frågor s. 220.

Kap. 10. Ärenden angående utbildningen för de industriella
yrkena ........................

a) Lärlingsväsendet......................

Lärlingslagstiftningen s. 221. Kommerskollegiets utlåtande år 1900
s. 221. 1909 års förslag s. 222. Kommerskollegiets utlåtande 1909 s. 222.

1911 års sakkunnigebetänkande s. 223. Statsunderstöd till lärlingsutbildningen
s. 223. Handtverksorganisationen s. 223. Kommerskollegiet
s. 223. Kommittéernas uttalande s. 224.

Sid

22(5.

b) Den lägre tekniska undervisningen...............

Nuvarande förhållanden s. 226. Ärendena gplittrade på olika departement
s. 226. Kommerskollegiets uppgifter s. 227. Historik s. 229.
Wallmarks förslag 1850 s. 229. 1872 års tekniska undervisningskommitté

s. 229. 1877 års tekniska undervisningskommitté s. 230. 1883 års kommerskollegiikommitté
s. 230. Tekniska undervisa] ngskommittén af
1907 s. 231. Bristerna hos det tekniska skolväsendet s. 231. Riktlinjer
för den tekniska undervisningens omorganisation s. 232. Föreslagna olika
skoltyper s. 232. Den föreslagna öfverstyrelsen s. 235. Kommittéernas
uttalande s. 237. Kommerskollegiet öfverstyrelse s. 237.

v) De'' tekniska högskolorna................... 239.

Särskilda meningar s. 239. Kommerskollegiikommitténs uttalande
s. 240. Historik s. 240. Inhämtade yttranden s. 241. Motiven för högskolans
bibehållande under ecklesiastikdepartementet s. 244. Tekniska
högskolans uppgift och ställning s. 244. Sambandet med öfrig teknisk
undervisning s. 248. Högskolans ställning till handelsdepartementet s. 249.
Behofvet af sakkunnig pröfning inom departementet s. 249. Tekniska högskolan
fristående anstalt s. 251. Samarbete med undervisningsdepartementet
s. 251. Departementalkommitterades uttalande s. 251.

<l) Stipendieväsendet....................... 259.

Tekniska högskolans lärare s. 259. Kommittéernas uttalande
s. 259. Lärare vid tekniska läroanstalter s. 259. Lägre tekniska skolor
s. 259. Öfriga tekniska skolor s. 259. Föreliggande förslag s. 260. Kommittéernas
uttalande s. 260. Tekniker, handtverksmästare, arbetare
m. fl. s. 260. Tekniker s. 260. Utdelande af reseunderstöd s. 261.
Utbetalning af reseunderstöd. Kontroll s. 261. Reseberättelse s. 262.
Kommerskollegiets arbetsbörda s. 262. Bergstekniker s. 262. läkare
af handtverk och mindre industri s. 262. Industriens verkmästare
och förmän s. 264. 1912 års riksdag s. 264. Kommerskollegiet
s. 264. Statsmakterna 1913 s. 265. Arbetare s. 265. Dispenser
m. m. s. 266. Kommittéernas uttalande s. 266. Konsulterande verksamhet
s. 267. Decentralisation af beslut s. 268.

e) Öfriga yrkesutbildningsärenden................ 268.

Mästarkurser s. 268. Centrala yrkesutbildningsinstitut s. 269.
Yrkesmuseer s. 269. Upplysningsverksamhet s. 270. Diverse åtgärder
s. 270. Frågor om medelståndets stödjande s. 270.

Kap. 11. Sjöfartsärenden.................. 273.

ä) Sjöfart särendenas allmänna omfattning............. 273.

»

b) Sjöfartens befrämjande genom subventioner och rederilån...... 275.

Statssubventioner till ångbåtslinjer s. 275. Förutsättningarna för subventions
beviljande s. 276. Det grundläggande utredningsarbetet i subventionsfrågor
s. 276. Kollegiets uppgifter efter subventions beviljande s. 277.
Sakkunskap i snbventionsfrågor s. 277. Kommittéernas uttalande
s. 277. JRederilån s. 278. Fondens tillkomst och utveckling s. 278. Fördelning
af och kontroll öfver lånen s. 279. Kommerskollegiets arbetsuppgift
s. 280. Kommittéernas uttalande s. 281.

c) Förtygsbefålets utbildning och kompetens............281.

Navigationsskolor s. 281. Centralförvaltningens uppgifter
s. 281. Öfverstyrelsen s. 281. Inspektören s. 282. Regeringsärenden s. 283.
Frågan om öfverstyrelse s. 283. Navigationsskolekommittén 1906
s. 283. Ämbetsverkens utlåtande 1909 s. 284. Sakkunnige 1910 s. 284.
Öfverstyrelsens förläggning s. 285. Kommittéernas uttalande s. 285.
Utbildning af närigationslärare s. 286. Kommittéernas uttalande
s. 286. Befälet å svenska handelsfartyg m. m. Behörighetsbref s. 286.

1878 års befälsförordning s. 286. 1912 års befälsförordning s. 287. Kommittéernas
uttalande s. 288.

VIII

d) Inskrifnings- och mönstringsväsen för sjöfolk m. m......... 288.

Sjömanshusen s. 288. Inspektion s. 288. Förordnande af direktionsmedlemmar
s. 288. Kommerskollegiets allmänna befogenhet öfver sjömanshusen
s. 289. Sjömanshusens understödsverksamhet s. 290. Kommittéernas
uttalande s. 291. Sjömanshusens arbetsförmedling s. 291.
Kommittéernas uttalande s. 291. Afgifter till sjömanshusen m. m.
s. 292. Statsbidrag s. 293. Kommittéernas uttalande s. 293. Kollegiets
disciplinära befogenhet mot sjömanshuspersonal s. 293. Besvärsmål
s. 294. Vägledning för sjömanshusen s. 294. Sammanfattning s. 294.
Sjöfolks på- och afmönstring s. 294. Tvister mellan fartygsbefälhafvare
och sjöfolk s. 295. Kommerskollegiet öfvar tillsyn å mönstringsväsendet
s. 295. Instruktion s. 295. Fastställande af formhlärblanketter
s. 296. Pass- och nationalitetshandlingar s. 296. Sjömansrulla m. m.
s. 296. Sjömäns frångångna hyror s. 297.

e) Registrering af svenska fartyg................ 297.

Kommerskollegiets uppgifter s. 297. Utgifvandet af Sveriges
skeppslista s. 299. Historik s. 300. Registreringsärendenas handläggning
s. 301. Regeringsärenden s. 301. Kommittéernas uttalande s. 301.

/) Skeppsmätning och fartygsumgälder.............. 802.

Skeppsmätning sväsendet s. 302. Centralförvaltningens uppgifter
s. 302. Skeppsmätningsöfverkontrollören s. 303. Ifrågasatta
förändringar s. 303. Sakkunnige år 1907 s. 303. Ämbetsverken år
1908 s. 304. Sakkunnige år 1911 s. 305. Ämbetsverkens utlåtande år

1912 s. 306. Frågans behandling vid 1913 års riksdag s. 306. Sakkunnige
år 1913 s. 307. Kommittéernas uttalande s. 307. Sjöfartsafgifter
s. 308. Lastpenningarna s. 308. Fyr- och båkafgiften s. 309.
Lotsafgifter s. 309. Afgiften till svenska kyrkan i London s. 309. Kommerskollegiets
befattning med nämnda sjöfartsafgifter s. 309. Kommittéernas
uttalande s. 310.

g) Frågor om sjöfartssäkerhet..................310.

Sjöfartssäkerhetsfrågans utveckling s. 310. Interimistiska åtgärder ifråga
om sjösäkerheten i allmänhet s. 311. Säkerhetslagstiftning ang. passagerarfartyg
s. 312. Inspektörerna för passagerarångfartyg s. 312. Sjöfartssäkerhetskommittén
af år 1906 s. 313. Grunder för sjöfartssäkerhetskommitténs
förslag s. 313. Kungl. Maj:ts proposition till

1913 års riksdag s. 314. Propositionens återkallande s. 314. Departementschefens
yttrande s. 314. Kommittéernas uttalande s. 317.
Ansvaret för fartygs sjövärdighet s. 317. Nuvarande undersökningsförfarandet
om sjöolyckor m. m. s. 318. Sjöfartssäkerhetskommitténs
förslag ,s. 320. 1) Om afgifvande af sjöolycksrapporter s. 320. 2) Om
afgifvande af sjöförklaring s. 320. 3) Om verkställande af sjöförhörm. m.
s. 320. 4) Om sjötekniskt biträde åt kommerskollegiet s. 322. 5) Om
anställande af särskilda åklagare i kollegiet s. 322. Departementschefens
yttrande s. 323. Kommittéernas uttalande s. 323. 1) Om sjötekniskt
biträde s. 324. 2) Om särskild åklagare i sjörättsmål s. 324.

h) Öfriga sjöf artsärenden.................... 327.

Dispaschörsväsendet s. 327. Kommittéernas uttalande s. 327.
Utvandraragenter s. 327. Smittosamma sjukdomar i utlandet s. 328.
Kommerskollegiets uppgifter s. 328. Kolera och pest s. 328. Gula
febern s. 329. Smittkoppor m. fl. sjukdomar s. 330. Smittosamma husdjurssjukdomar
s. 330. Dispenser s. 330. Utredningar och utlåtanden
s. 331. Regeringsärenden s. 331. Kommittéernas uttalande s. 331.
Ärendena till kommerskollegiet s. 331. Decentralisation af beslut
s. 332. Ersättning för utgifter för sjöfolk m. in. s. 333. Utrikesdepartementets
promemoria s. 334. Kommittéernas uttalande s. 335. Regerings-
och departementsärenden s. 337. Forum s. 338. Statsanslaget
s. 338. Fastställande af hamnområde s. 338. Kommittéernas uttalande
s. 339. Blandade slag af sjöf artsärenden s. 340.

rx

Sid.

Kap. 12. Ärenden angående villkoren för drifvande af handel

och näringar in. m. (Bolags- ocli dylika ärenden)...... 342.

Lagstiftningen och dess tillämpning s. 342. Näringsfrihetsförordningen
s. 343. Bolagslagen s. 343. Aktiebolagslagen s. 343. Handelsregister
im in. s. 344. Utlännings rätt s. 344. Aktiebolags registrering
s. 345. Bolagsafdelningen inom patentverket s. 345. Kommittéernas
uttalande s. 347. Lagstiftningen och dess tillämpning s. 347. Aktiebolags
registrering s. 347. Truster och dylika sammanslutningar s. 349.
Utlännings rätt att drifva handel och näring s. 350. Bolagsärendena
sammanhållas s. 350.

Kap. 13. Näringsstatistik..................351.

Handelsstatistik s. 352. Årsredogörelse s. 352. Månadsstatistik s. 353.
Upplysningsverksamhet s. 353. Kommittéernas uttalande s. 353.
Industristatistik s. 353. Industriberättelsen s. 354. Bergsberättelsen s.

354. _ Industriregistret s. 354. Industristatistiska specialundersökningar
s. 355. Upplysningsverksamhet s. o 355. Kommittéernas uttalande
s. 355. Sjö fartsstatistik s. 356. Årsberättelsen öfver sjöfarten s. 356.
Årsberättelsen öfver sjöolyckor s. 356. Upplysningsverksamhet s. 357.
Kommittéernas uttalande s. 357. Aktiebolag sstatistik s. 359. Nuvarande
anordning s. 358. Statistiska kommittén s. 359. Patent- och
registreringsverket s. 358. Patentlagstiftningskommittén s. 359. Kommittéernas
uttalande s. 359. Yrkesutbildningsstatistik s. 359. Kom -

mersiella meddelanden s. 360. Kommittéernas uttalande s. 362.

Kap. 14. Organisations-, personal- och ekonomiska ärenden m. in. 363.
Årsberättelse s. 364.

III. Kommerskollegiets organisation............... 366.

Kap. 15. Allmänna grunder för kommerskollegiets organisation

och arbetssätt. Byrå- och sektionsindelning m. in..... 366.

Begränsning af ärendenas kollegiala behandling s. 369. Besluts
fattande s. 369. Särskild mening s. 370. Behandling i öfrigt s. 370.
Decentralisation af beslut s. 371. Byråerna fördelas på sektioner
s. 372. Byråindelningens hufvuddrag s. 373. Inrikes- och utrikesbvråernas
ombildning s. 373. Industribyråns uppdelning s.

374. Bolagsbyrå s. 375. Näringstatistiska afdelningen blir
byrå s. 376. Sammanfattning s. 376. Personal s. 376. Rätt att
omedelbart åtnjuta ålderstillägg s. 377. Verkets chef s. 378. Chefens
ställföreträdare s. 378. Byråchefer s. 379. Uppgifter s. 379. Kompetensvillkor
s. 379. Aflöning s. 380. Särskild mening s. 380. Byrådirektörer
s. 380. Uppgifter s. 380. Kompetensvillkor och tjänsteställning
s. 381. Aflöning s. 381. Tjänstemän af 2:a och l:a graden s.

382. Kompetensvillkor s. 382. Aflöning s. 382. Kvinnliga befattningshafvare
s. 382. Vaktmästare s. 383. Aflöning s. 383. Kommerskollegiikommittén
S. 384. Departementalkommitterade s. 384. Antal s. 385. Extra
tjänstemän och biträden m. fl. s. 385. Tjänstemännens beröring
med det praktiska lifvet s. 385. Tjänstemäns resor s. 386. Sakkunnige
(experter) s. 387.. Arbetssätt m. in. s. 388. Kassa, bibliotek,
arkiv s. 389. Registrering s. 389. Särskilda meningar s. 389.
Kommissionär s. 390. Instruktion s. 391. Inskränkt sommartjänstgöring
s. 391.

Kap. 16. Handelsbyrån................... 392_

JDen nuvarande organisationens brister s. 392. Sektionsindelning en
s. 393.

a) Administrativa sektionen................... 394.

Uppgifter s. 394. Personal s. 394. Byråchef s. 395. Sekreterare
s. 395. Notarie s. 396. Registrator s. 397. Biträde s. 397.
Amanuenser s. 397. Expert s. 397. Handelsundervisningsinspektör
s. 398.

X

Sid.

b) Upplysnittgssektionen.................... 399.

Uppgifter in. m. s. 399. Personal s. 400. Byrådirektör s. 400.
Bibliotekarie och arkivarie s. 401. Biträden s. 402. Amanuens

s. 403. Sammanfattning s. 403.

Kap. 17. Industribyrån................... 404.

Sektionsindelningen s. 404. Byråchef s. 405.

a) Administrativa sektionen................... 406.

Uppgifter s. 406. Industriärenden s. 406. Tekniska högskoleärenden
s. 407. Stipendieväsendet s. 407. Öfriga ärenden s. 408. Personal s. 409.
Byrådirektör s. 409. Förste byråingenjör s. 409. Sprängämnésinspektör
s. 410. Notarie s. 410. Registrator s. 410. Biträde
s. 410. Extra tjänsteinnehafvare s. 411. Experter s. 411.

h) Elektriska sektionen.....................411.

Personal s. 411. Byrådirektör och öfverinspektor s. 411. Kompetensvillkor
och aflöning s. 412. Notarie s. 4l2. Biträde s. 412.
Extra tjänsteman s. 413.

c) Yrkesutbildningssektionen...................413.

Uppgifter s. 414. Lärlingsväsendet s. 414. Lägre teknisk undervisning
s. 415. Slöjdundervisning s. 415. Öfrig yrkesutbildning s. 415. Personal
s. 416. Öfverinspektor för tekniska skolväsendet s. 416. Kompetens
och aflöning s. 417. Handtv erkskonsulent s. 417. Kompetens
och aflöning s. 418. Notarie s. 418. Biträde s. 419. Experter
s. 419. Sammanfattning s. 419.

Kap. 18. Bergsbyrån....................421.

Historik s. 421. Bergskollegiets inrättande s. 421. Tiden 1649
— 1713 s. 422. Tiden 1713—1778 s. 424. Tiden 1778 — 1832 s. 426.
Tiden 1832 — 1857 s. 426. Tiden efter 1857 s. 427. Uppgifter
s. 427. Den nuvarande organisationens brister s. 428. En särskild
bergsbyrå tillstyrkes s. 429. Organisation och personal s. 429. Flertalets
mening s. 429. Byråchef s. 430. Byrådirektör s. 431. Förste
byråingenjörer s. 432. Registrator s. 432. Biträde af högre
grad s. 432. Biträde af lägre grad s. 432. Extra personal s. 433.
Experter s. 433. Sammanfattning s. 433. Vissa ledamöters mening
s. 433. Sammanfattning s. 435.

Kap. 19. Sjöfart sby rån................... 436.

Den nuvarande organisationens brister s. 436. En sjöfartsbyrå
med sektioner s. 436. Allmänna grunder för af görandet af sjöf artsärendena
s. 437. Byråchefens ställning och befogenhet i allmänhet
s. 438. Sektionsindelningen s. 438.

a) Administrativa sektionen................... 440.

Byråchefen tillika närmaste chef för administrativa sektionen
s. 441. Byrådirektör s. 441. Nautisk assistent s. 444.
Maritim åklagare s. 446. Notarie s. 449. Registrator s. 449.
Biträde s. 449. Amanuenser s. 449. Närigationsskoleärendenas
behandling s. 450. Navigationsskoleinspektör s. 450. Navigationsskoleinspektörens
ställföreträdare såsom föredragande s. 452. Ytterligare
arbetsbiträde s. 453. Fördelningen af göromålen och afgörandet af ärendena
s. 453. Kassa- och räkenskapsärenden s. 453. Skeppsmätningsärendenas
behandling s. 454. Skeppsmätningsöfverkontrollör
s. 454. Ärendenas behandling och afgörande s. 455. Organisation under
förutsättning af ändring i nu gällande skeppsmätningslagstiftning
s. 457.

XI

Sid.

b) Fartygsregistreringssektionen.................. 458.

Nuvarande personal för fartygsrcgistreringen s. 458. Byrådirektör
s. 459. Notarie s. 459. Biträde s. 459. Amanuens s. 459 Juridiskt
biträde för behandling af ersättningsärendena s. 459. Behandlingen
och af görandet af sektionens ärenden s. 460.

<:) Fartygsinspektionssektionen.................. 462.

Öfverinspektor s. 46o. Sekreterare s. 466. Förste och andre
inspektör s. 467. Biträden s. 467. Amannens s. 467.

Byråpersonalens löner och arfvoden s. 467. Byråchefen s. 467. Byrådirektörerna
s. 468. Navigationsskoleinspektören s. 468. Skeppsmätningsöiverkontrollören
s. 470. Öfverinspektören s. 471. Särskild mening s. 471.
Sekreterare, förste fartygsinspektören s. 472. Notarierna s. 472. Nautiske
assistenten s. 472. Andre fartygsinspektören s. 473. Registratorn s. 473.
Maritime åklagaren s. 473. Juridiska biträdet för granskning af ersättningsärendena
s. 473. Biträdena s. 473. Amanuenserna s. 473. Sammanfattning
s. 473.

Kap. 20. Bolagsbyrån................... 475.

Beslutanderätt och arbetssätt s. 476. Registreringsärenden s. 476.
Öfriga ärenden s. 477. Personal s. 477. Byråchef s. 477. Sekreterare
s. 477. Notarier s. 478. Kvinnliga befattningshafvare
s. 478. Registrator s. 478 Biträden s. 478. Extra tjänsteinnehafvare
s. 479. Vaktmästare s. 479. Bolagsbyråns stat s. 479. Personalkostnader
s. 479. Personal för bolagsstatistiken s. 479. Öfriga
omkostnader s. 480. Inkomstberäkning s. 480.

Kap. 21. Statistiska byrån................. 482.

Nuvarande anordning s. 482. Byråns organisation s. 483. Byrå
för näringsstatistik s. 483. Ordinarie stat s. 483. Fördelning af arbetet
s. 483. Registratorer s. 484. Biträden s. 484. Sakkunnige s. 484. Andra

personaländringar s. 485. Sammanfattning s. 485.

Kap. 22. Löne- och omkostnadsstat för kommerskollegiet.... 487.

Kap. 23. Instruktion för kommerskollegiet.......... 489.

Kommerskollegiets ämbetsbefältning................ 489.

Kollegiets organisation ..................... 492.

Ärendenas handläggning.................... 493.

Daglig arbets- och mottagningstid m. m.............. 499.

Semester och annan tjänstledighet, vikariat och afsked........ 500.

Åtal och ansvar för tjänstefel..................501.

Besvär öfver kommerskollegiets beslut............... 502.

IV. Näringsrådet m. m......... 503.

Kap. 24. Praktiskt erfarne tjänstemän och sakkunnige, frivilliga

organisationers medverkan............... 503.

Praktiskt erfarne tjänstemän s. 503. Sakkunnige s. 504. Frivilliga
organisationers medverkan s. 504. Ej f ullmäktige s. 505.

Kap. 25. Näringsrådet................... 507.

Historik s. 507. 1819 års kommitté s. 507. 1874 års kommitté s. 507.
1883 års kommitté s. 508. Kommitténs första framställning s. 509. Kommitténs
andra framställning s. 509. Proposition år 1888 s. 510. Motion
år 1898 s. 510. Handels- och sjöfartskommittén s. 510. Kommerskollegiets
utlåtande s. 510. Riksdagens skrifvelse år 1905 s. 511. Konsulatkommittén
s. 511. Förslagen resultatlösa s. 511. Provisoriska handelsrådct
år 1912 s. 511. Organisationers uttalanden s. 513. Erfarenheter i

XII

Sid.

utlandet s. 514. Näringsrådets uppgift och organisation s. 514. Flertalets
uttalande s. 515. Rådets allmänna uppgift s. 515. Ett eller flera näringsråd?
s. 516. Sektioner s. 516. Delegation för industriell yrkesutbildning
s. 518. Rådet representativt för näringarna s. 520. Vetenskapen representerad
i rådet s. 522. Ledamöterna utses af Kung! Maj:t s. 523. Näringsrådets
befogenhet s. 524. Förhållande till kommerskollegiet s. 525.
Näringsrådet utser sex ledamöter i järnvägstaxerådet s. 527. Inga arfvo -

den s. 527. Sammanfattning s. 527. Mindretalets uttalande s. 530.

V. Kommerskollegiets lokala organ m. m............5.34.

Kap. 26. Summarisk öfversikt................ 534.

Kap. 27. Inspektörerna öfver elektriska anläggningar..... 535.

Förläggning och antal s. 535. Aflöning s. 536.

Kap. 28. Sprängämnesinspektören.............. 538.

Inspektionen af explosiva varor s. 538. Inspektionen för sprängämnestillverkningen
s. 539. Expert rör. eldfarliga vätskor m. in. s. 540.

Kap. 29. Bergsstaten.................... 542.

Historik s. 542. Nuvarande organisation s. 544. Bergmästardistrikten
s. 544. Tjänstemän s. 544. Kompetens s. 544. Tjänsternas
tillsättande s. 545. Löneförmåner s. 545. Boställen s. 546. Bergsstatens
uppgifter s. 548. Fråga om bergsstatens förläggande s. 549.

Skäl för centralisation till Stockholm s. 549. Skäl för lokal förläggning
s. 550. Sakkunniges utlåtanden i förläggningsfrågan s. 552. Kommittéernas
uttalande s. 552. Behof af ökade arbetskrafter m. m. s. 552.
Allmänna grunder för organisationen s. 554. Bergmästardistrikten
s. 554. Tjänstemän s. 556. Uppgifter s. 556. Kompetens s. 556.
Tjänsternas tillsättande s. 557. Löneförmåner s. 557. Särskild
mening s. 558. Boslälien s. 558. Skrifbiträden s. 560. Bergmästarnes
kontorskostnader m. m. s. 560. Expeditions- och arkivlokaler
s. 560. Öfriga kontorskostnader s. 561. Stat s. 561.

Kap. 30. Graf mätare.................... 562.

Nuvarande förhållanden s. 562. Brister hos den nuvarande
anordningen s. 562. Kompetensfordringarna s. 562. Arfvodet s. 563.
Enquéte bland grufmätare s. 563. Kompetensfordringar s. 563. Arfvodet
s. 564. Kommittéernas uttalande s. 564. Meddelande af behörighet
s. 564. Anmälan till bergmästare om ombyte af grufmätare s. 564.
Kompetensfordringar s. 564. Arfvode s. 565. Förteckning öfver grufmätare
s. 567. Förordning angående grufmätning m. m. s. 567.

D. Handelsdepartementets afdelning för säkerhetsanstalter

för sjöfarten, lotsstyrelsen................ 569.

Kap. 31. Lotsstyrelsens uppgifter, organisation m. m......571.

Öfverflyttning af ärenden ang. lotsverket m. m. från sjöförsvarsdepartementet
till handelsdepartementet s. 571. 1894 års

kommitté för landt- och sjöförsvarsdepartementens förening
till ett departement s. 571. Lotsverket, sjökarteverket och
nautisk:meteorologiska byrån i förhållande till sjöförsvaret
s. 574. Ärenden rörande lots- och fyrinrättningarna med 1 ifräddning
sanstalterna vid rikets kuster s. 577. Lotsstyrelsens
organisation m. m. s. 579. Lotsstyrelsens nuvarande stat s. 580.
Ärenden rörande sjökarteverket s. 581. Sjökarteverkets organisation
m. in. s. 582. Sjökarteverkets nuvarande stat s. 582.
Sammanslagning af lotsstyrelsen och sjökarteverket s. 583.
Ny stat för lotsstyrelsen s. 586. Kassa- och räkenskapsväsendet
inom handelsdepartementet s. 588. Ändringar i lotsstyrelsens
instruktion m. in. s. 589.

xnr

•Sid.

Kap. 32. Instruktion för lotsstyrelsen............f>92.

Lotsstyrelsens ämbetsbefattning.................. 592.

Lotsstyrelsens organisation................... 596.

Ärendenas handläggning.................... 599.

Daglig arbets- och mottogningstid in. m.............. 603.

Tjänstetillsättning, semester och annan tjänstledighet, vikariat och afsked, 604.

Åtal och ansvar för tjänstefel................. 607.

Besvär öfver lotsstyrelsens beslut................ 608.

E. Till handelsdepartementet hörande anstalter....... 609.

• Kap. 33. Patentverket...................611.

Historik s. 611. Afdelningen för patent, varumärken och
mönster s. 613. Ämbetsuppgifter s. 613. Personal s. 614. Ekonomi
s. 615. Bolagsafdelningen s. 615. Patentlagstif tningskommitténs
förslag s. 616. Besvärsinstans s. 617. Patentafdelningen s. 617.
Administrativa och varumärkesafdelningen s. 617. Bolagsafdelningen
s. 618. Verkets personal s. 618. Verkets ekonomi s. 618. Förslag till
1913 års riksdag s. 618. Kommittéernas uttalande s. 619. Bolagsregistreringen
afskiljes s. 619. Patentverkets uppgifter och ställning
s. 620. Patentverkets organisation s. 621.

Kap. 34. Statens profning sanstalt.............. 622.

Historik s. 622. Nuvarande uppgifter och organisation s. 622.
Förslag till omorganisation s. 623. Förslag år 1903 s. 623. Högskolans
styrelse s. 624. Kommerskollegiet s. 625. Förnyad utredning s. 625.
Kommittéernas uttalande s. 625.

Kap. 35. Sveriges geologiska undersökning.......... 628.

Historik s. 628. Undersökningens början 1858 s. 628. Instruktioner
1882 och 1902 s. 628. Förslag till omorganisation år 1907 s. 628. Löneregleringskommittén
1907 s. 629. Omorganisationen 1909 s. 630. Nuvarande
uppgifter och organisation s. 630. Förhållande till departementen
m. fl. s. 630. Kommittéernas uttalande s. 631. Kartarbetet
s. 632. Speciella utredningar s. 632. Samarbete med bergsöfverstvrelsen
s. 633. Undersökningen förlägges till handelsdepartementet
s. 636.

Kap. 36. Nåutisk-meteorologiska byrån............ 637.

F. Öfriga till handelsdepartementet hörande institutioner och

organ........................... 639.

Kap. 37. Statens utställningskommission...........641.

Utställningsfrågors nuvarande behandling s. 641. Kommerskollegiets
uppgifter s. 641. Utrikesdepartementets uppgifter s. 642. Internationella
förhandlingar s. 642. Internationellt samarbete s. 643.
Konventionen om internationella ntställningar s. 643. Förslag af kommerskollegiet
s. 644. Kommissionens uppgift s. 644. Kommissionens
ställning och organisation s. 645. Kommittéernas uttalande s. 646.
Internationella utttällningar s. 646. Nationella utställningar s. 646. Kommissionens
organisation s. 647. Förhållande till andra myndigheter s. 647.
Ekonomi s. 648.

Kap. 38. Statens grufkommission....... 649.

Kronans jordägarandel i grufva s. 649. Statens förvärf af
grufvor s. 652. Inköp af grufvor s. 652. Kronans inmutningar s. 653.

XIV

Sid.

Icke inmutningsbara mineralfyndigheter å kronojord s. 654.
Inmutningsbara mineralfyndigheter ä odisponerad kronojord
s. 654. Statsgrufvefält s. 655. Kommittéernas uttalande s. 656.
Grufkommissionen s. 656. Kommissionens uppgifter och befogenheter s. 657.
Kommissionens ledamöter s. 659. Kommissionens behof af visst biträde
s. 659. Kommissionens aflöningsstat s. 660.

Köp. 39. Handelsflottans pensionsanstalt...........661.

Pensionsanstaltens tillkomst s. 661. Uppgift och organisation s. 661.
Sjömanspensioneringens nuvarande läge s. 662. Kommittéernas uttalande
s. 662.

Köp. 40. Öfriga institutioner och organ...........663.

Sammanfattning af handelsdepartementet.......... 664.

Handelsdepartementets omfattning s. 664. Ekonomisk öfversikt s. 665.

Till KONUNGEN.

Genom särskilda beslut den 13 november och den 11 december 1908 har Eders
Kungl. Maj:t dels tillsatt en kommitté med uppdrag att, efter verkställd utredning,
inkomma med utlåtande och förslag, rörande förändrad organisation af

1—122348.

2

kommerskollegiet och reglering af löneförhållandena vid nämnda ämbetsverk
m. m. (kommerskollegiikommittén), dels utsett kommitterade för verkställande
af undersökning och upprättande af förslag angående förändrad indelning
och organisation af statsdepartementen äfvensom lönereglering för dessas
tjänstemän m. m. (departementalkommitterade).

Det nära sambandet mellan dessa uppdrag har föranledt kommerskollegiikommittén
och departementalkommitterade, hvilka den 18 november 1911 till
Eders Kungl. Maj:t afgifvit gemensamt förslag till inrättande af ett centralt
förvaltningsorgan för sociala ärenden m. m., att anordna samarbete jämväl i
afseende å organiserandet af den centrala förvaltningen rörande handel, industri
och sjöfart. Beträffande de skäl, som varit närmare bestämmande för
detta samarbete, äfvensom det sätt, på hvilket detsamma utförts, få kommittéerna
hänvisa till »inledningen» af efterföljande betänkande.

Sedan kommittéerna fullgjort sina nyssberörda uppdrag, få kommittéerna
härmed afgifva gemensamt förslag angående inrättande och organiserande af
ett nytt statsdepartement för ärenden rörande handel, industri och sjöfart,
handelsdepartementet.

Departementalkommitterade hafva tidigare, i samband med afgifvandet af
sitt den 31 december 1912 dagtecknade betänkande rörande centralförvaltningens
organisation i öfrigt, lämnat redogörelse för sin verksamhet.

Kommerskollegiikommittén, som nu fullgjort sitt ursprungliga och hufvudsakliga
uppdrag, får härmed afgifva berättelse öfver sitt arbete.

Genom Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 13 november 1908 förordnades
till kommitténs ordförande undertecknad Lagerheim samt till dess ledamöter
undertecknade Elmquist, Hellner, Ljunggren, Malmros och Wahlberg äfvensom
direktören Erik Frisell. Sedan den sistnämnde den 11 december 1908
på ansökan entledigats från uppdraget, förordnades samma dag undertecknad
Ekman till ledamot af kommittén.

Sedermera förordnade Eders Kungl. Maj:t genom nådigt bref den 27 maj
1909 undertecknade Brunnberg och Norelius att under den tid, organisationen
af bergsöfverstyrelsen och bergsstaten samt därmed i samband stående frågor
utgjorde föremål för kommitténs behandling, vara ledamöter af densamma.

Vidare förordnades genom Eders Kungl. Maj:ts nådiga bref den 2 juni
1911 undertecknad Friberg att från och med samma dag äfvensom undertecknad
Hultgren att under den tid, frågor rörande handelsärenden och
industriärenden, som med dessa hafva närmare samband, utgjorde föremal
för kommitténs behandling, vara ledamöter af kommittén.

o

På kommitténs framställning förordnade slutligen Eders Kung!. Maj:t den
2!) juni 1912 expeditionschefen Iv. A. Fryxell att under tiden 1 —lä juli
samma år såsom sakkunnig biträda kommittén.

Såsom kommerskollegiikommitténs sekreterare hafva jämlikt Eders Kungl.
Maj.ts uppdrag tjänstgjort till den 28 oktober 1910 dåvarande sekreteraren
i kommerskollegiet, filosofie doktorn K. A. Fryxell samt, sedan denne förordnats
att vara expeditionschef i finansdepartementet, från och med nämnda
dag dåvarande förste aktuarien å kommerskollegiets afdelning för arbetsstatistik,
filosofie doktorn E. Gr. Huss. Såsom biträdande sekreterare har från
och med den 7 december 1910 tjänstgjort dåvarande amanuensen i kommerskollegiet
N. Carlsson.

Kommittén, som den 21 december 1908 höll konstituerande sammanträde,
har därefter sammanträdt in pleno:

under år 1909: den 25—27 januari, 16—19 och 25—26 februari, 15 —17
mars, 29 mars—2 april, 26—29 april, 10—14 maj samt 22—23 juni; under
år 1910: den 31 januari—4 februari, 21—24 februari, 13—16 april, 14—16
juni samt 7—10 december; under år 1911: den 27—30 juni, 11—12 och 19 —
22 september, 13—18 november samt 12—15 december; under år 1912: den
14—20 mars, 15—16 april, 28 maj—1 juni, 11—12 juni, 19 och 22—23 juli,
26 o0 augusti, 8—9 oktober samt 26—29 november; äfvensom under år 1913:
den 15—18 april, 9—14 juni samt 4—5 juli.

Mellan plenarsammanträdena hatva förekommit sammanträden af subkommittéer,
hvarjämte såväl kommitténs ordförande och vissa dess ledamöter som
ock sekreterare och biträdande sekreterare verkställt utredningar och andra
arbeten för kommitténs räkning. Vid besök å kommerskollegiets olika byråer
och afdelningar har kommittén tagit kännedom om arbetets allmänna
anordning därstädes.

Jämlikt nådigt bemyndigande den 29 juni 1912 vistades kommitténs ordförande
jämte ledamöterna Elmquist och Ljunggren under tiden 20—21 juli
samma år i Köpenhamn för att genom besök vid därvarande centrala institutioner
för befrämjande af handtverket och den mindre industrien inhämta närmare
kännedom om dessa institutioners betydelse och lämplighet för sin uppgift.
Med Eders Kungl. Maj:ts den 23 augusti 1912 lämnade medgifvande företog
vidare kommitténs ordförande jämte adjungerade ledamoten Hultgren
under förra hälften af september 1912 en resa till Wien för att där taga
kännedom om handelsärendenas administrativa handläggning i allmänhet och
särskild! den kommersiella upplysningsverksamhetens organisation.

Det ofvanberörda samarbetet med departementalkommitterade för behandling
af angelägenheter, som berört såväl dessa kommitterades som kommers -

4

kollegiikommitténs uppdrag, har pågått under åren 1910—1913 dels vid
plenarsammanträden dels vid sammanträden mellan departementalkommitterade
och delegerade för kommerskollegiikommittén.

Kommerskollegiikommittén har vidare hållit öfverläggningar med representanter
för sjöfartssäkerhetskommittén, patentlagstiftningskommittén, folkundervisningskommittén
och kommittén för den lägre tekniska undervisningen,
med de för utarbetande af förslag till lärlingslagstiftning tillkallade särskilda
sakkunnige, häradshöfdingen A. Boos och revisionssekreteraren A. Österlöf,
äfvensom med de af tekniska högskolans styrelse tillsatta kommitterade för
utredande af frågan rörande omorganiserande af högskolans materialprofningsanstalt,
öfveringenjören J. A. Brinell och civilingenjören J. O. Roos af Hjelmsäter.

Kommerskollegiikommittén har under sina arbeten i vidsträckt omfattning
rådfört sig med kommerskollegiets ledamöter och åtskilliga dess öfriga tjänstemän,
med chefer eller andra representanter för ämbetsverk och myndigheter,
med andra tjänstemän inom statsförvaltningen samt med representanter för
åtskilliga näringslifvets korporationer.

Skriftliga eller muntliga uttalanden eller upplysningar hafva vidare lämnats
kommittén af bland andra följande sakkunniga personer, nämligen rörande:

handelshögskolans ställning inom centralförvaltningen af högskolans rektor
C. Hallendorff;

kommersiell upplysningsverksamhet af verkställande direktören hos Sveriges
allmänna exportförening J. Hammar äfvensom sekreteraren hos Stockholms
handelskammare H. .Rosman, hos Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare
J. Ekman, hos handelskammaren i Göteborg J. Lembke samt
hos handelskammaren i Galle grefve M. Hamilton;

tekniska högskolans ställning inom centralförvaltningen af kanslirådet P. E.
Lindström och professorn J. G. Richert;

bergsöfverstvrelsens och bergsstatens organisation m. in. af numera statsrådet
friherre Th. Adelswärd, professorn J. G. Andersson, landshöfdingen
K. J. Bergström, direktören P. Larsson, disponenterna E. J. Ljungberg, Hj.
Lundbohm och T. Magnusson, f. d. landshöfdingen Th. Nordström, professorn
W. Petersson, disponenten C. Sahlin, direktören A. E. Salwén, disponenten
V. Schwartz, professorn Hj. Sjögren samt disponenterna O. M. Strömberg
och H. V. Tiberg.

Såsom svar å cirkulärskrifvelser eller särskilda förfrågningar har kommerskollegiikommittén
erhållit utredningar och utlåtanden i frågor rörande

5

vissa handelsspörsmål från ett stort antal organisationer på handelns område;
vissa industrispörsmål äfvensom frågan om tekniska högskolans förläggning
från ett stort antal organisationer och institutioner;

bergsöfverstyrelsens och bergsstatens organisation från järnkontoret samt
bergmästarne och statens grufingenjörer;

bergmästarnes sportelinkomster och bergmästararkiven från bergmästarne;
samt

grufmätning och grufmätarnes ställning från flertalet grufmätare.

Till kommittén har Eders Kungl. Maj:t för afgifvande af utlåtande öfverlämnat
följande handlingar:

den 1 april 1909 statens grutingenjörers underdåniga framställning den
30 mars samma år angående bergsöfverstyrelsens omorganisation m. m.;

den 23 april 1909 Sveriges handtverksorganisations skrifvelse den 11 maj
1908, i hvad den afser behofvet af inrättande af en särskild byrå för medelståndsärenden,
tillika med en af Sveriges minuthandlares riksförbunds årskongress
den 21 juli 1908 aflåten skrifvelse i ämnet;

den 13 januari 1911 kommerskollegiets underdåniga framställning den 28
november 1910 angående beredande af förbättrade löneförmåner och fastare
anställning åt vissa hos kollegiet anställda kvinnliga biträden;

den 29 september 1911 särskilda framställningar om statsunderstöd åt
handelskamrar af Sveriges handtverksorganisation, Sveriges allmänna handelsförening,
Smålands handelskammare, Örebro läns handels- och industrikammare
samt Södra Älfsborgs läns industri- och handelskammare jämte
kommerskollegiets och statskontorets däröfver afgifna utlåtanden;

den 15 januari 1912 handelskammarens i Gäfle underdåniga skrifvelse den
14 december 1911 angående understöd af statsmedel för främjande af kammarens
verksamhet under år 1912;

den 17 maj 1912 handels- och sjöfartskommitténs den 12 december 1900
afgifna förslag i fråga om representation af näringsidkare jämte kommerskollegiets
den 27 juni 1903 däröfver afgifna utlåtande;

den 6 och 13 juni 1912 sjätte svenska handelskammaremötets underdåniga
framställningar rörande vidtagande af åtgärder för auktorisering af handelskamrarna
och beredande af statsunderstöd åt dem m. m.;

den 29 augusti 1912 Sveriges handtverksorganisations underdåniga framställning
den 19 i samma månad angående vidtagandet af åtgärder för ett
snart anställande inom kommerskollegiet af en handtverkskonsulent.

-Härjämte har Eders Kungl. Maj:t den 17 november 1911 uppdragit åt kommittén
att så skyndsamt som möjligt afgifva yttrande i fråga om upprät -

6

tan det af ett handelsråd för behandling af vissa till utrikesdepartementets
eller finansdepartementets handläggning hörande ärenden äfvensom, därest
yttrandets innehåll därtill föranledde, uppgöra förslag till de närmare bestämmelser,
som erfordras för inrättande af ett sådant råd.

I anledning af framställning från kommittén den 2 februari 1909 har Eders
Kungl. Maj:t den 12 i samma månad funnit godt att, med öfverlämnande af
handlingarna till det af kommerskollegiet med underdånig skrifvelse den 20
december 1904 afgifna förslag till instruktion för bergsstaten, uppdraga åt
kommittén att verkställa utredning, i hvad mån förändringar i bergsstatens
organisation må vara af behofvet påkallade, samt att afgifva det förslag, hvartill
en sådan utredning kan föranleda, äfvensom att inkomma med förslag
till lönereglering för bergsstaten.

Dessutom har kommerskollegiet den 10 februari 1912 hos kommittén hemställt
om de upplysningar, hvilka kunde tjäna kollegiet till ledning vid dess
besvarande af en för första försvarsberedningen af chefen för finansdepartementet
framställd förfrågan rörande statsverkets beräkneliga kostnader under
eu 1 O-årsperiod framåt för de statsuppgifter, som tillhöra området för kollegiets
verksamhet.

Med anledning af dessa remisser och framställningar eller af eget initiativ
har kommerskollegiikommittén tidigare afgifvit följande betänkanden och
skrivelser:

till Eders Kungl. Maj:t

den 22 oktober 1909 angående provisoriskt ordnande af aflöningsförhållandena
inom kommerskollegiet och bergsstaten för år 1910;

den 18 november 1911, gemensamt med departementalkommitterade, utlåtande
och förslag om upprättande inom ett omorganiseradt civildepartement
af en afdelning för sociala ärenden (socialstyrelsen) med bibehållande af en
särskild anstalt för viss statens försäkringsverksamhet (riksförsäkringsanstalten),
hvilket utlåtande äfven innefattar förslag om försäkringsinspektionens
inflyttning i samma departement och organiserande som ett departementskontor
för det affärsmässiga försäkringsväsendet (försäkringsinspektionen);

den 18 november 1911 angående provisorisk lönereglering för bergmästarna
och inspektörerna öfver elektriska anläggningar under år 1913;

den 15 december 1911 angående omorganiserandet af kommerskollegiets afdelning
för näringsstatistik;

den 5 januari 1912 angående upprättandet af ett handelsråd; och
den 24 oktober 1912 angående anställandet hos kommerskollegiet af en
handtverkskonsulent; samt

7

till kommerskollegiet

den 30 mars 1912 angående de preliminärt beräknade kostnaderna för omorganiserande
af kommerskollegiet och af bergsstaten.

Kommerskollegiikommitténs betänkande öfver de olika till densamma öfverlämnade
framställningarna rörande auktoriserande af och statsunderstöd åt
handelskammare torde kunna före innevarande års utgång aflämnas till
Eders Kungl. Maj:t.

Stockholm den 5 juli 1913.

Underdånigst

Kommerskollegiikommittén ;
ALFE,. LAGEEHEIM.

Departementalkommitterade:

HAUBITZ SAHLIN.

F. Bergenholtz.

Abr. Unger.

JfliiAN E. Ekman. Henning Elmquist.
Per G. Friberg. Joll. Hellner.

C. J. F. Ljunggren. E. Malmros.
Axel Wahlberg.

K. G. Brunnberg. Carl Hultgren.
C. Oskär Norelius.

Gunnar Huss.

Inledning.

Enligt Kung!. Maj:ts beslut den 13 november 1908 har kommerskollegiikommittén
haft i uppdrag att verkställa utredning rörande förändrad organisation
af kommerskollegiet och i sammanhang därmed reglering af löneförhållandena
vid nämnda ämbetsverk m. m. samt att därefter till Kung!. Maj:t inkomma
med de utlåtanden och förslag, hvartill ifrågavarande utredning kan
gifva anledning. Till statsrådsprotokollet i detta ärende anförde chefen för
finansdepartementet beträffande omfattningen af berörda utredning, att den
naturligtvis icke borde inskränka sig allenast till frågan om kommerskollegiets
omorganisation. Närmast borde undersökas, efter hvilka grunder och på
hvilket sätt en sådan omorganisation borde vidtagas, för att kollegiet skulle»
såsom för närvarande finge anses vara afsedt, kunna blifva det centrala organet
för statens hela näringspolitik, därvid departementschefen lämnade frågan
om ett särskildt departement för handel och näringar å sido. Departementschefen
yttrade vidare, att han emellertid icke förbisåge, att lösningen af
denna fråga liksom ock utarbetandet af hela planen för ordnandet af arbetet
å ifrågavarande område i mer eller mindre mån blefve beroende på resultaten
af en annan utredning, hvarom framställning säkerligen inom kort komme
att göras inför Kungl. Maj:t. Härmed åsyftades uppenbarligen den af riksdagen
i skrifvelse den 19 maj 1905 begärda utredningen rörande inrättandet
af ett departement för handel, industri och sjöfart.

Departementalkommitterades uppdrag åter, meddeladt genom kungl. bref
den 11 december 1908, afsåg hufvudsakligen eu undersökning angående de
förändringar, hvilka kunde finnas erforderliga eller lämpliga i statsdepartementens
genom grundlag fastställda indelning såväl som i personalen och
arbetssättet inom departementen samt den närmare fördelningen af ärendena
departementen emellan. Vid behandlingen inför Kungl. Maj:t af frågan om
detta uppdrag erinrade föredraganden, chefen för justitiedepartementet, om
riksdagens förenämnda skrifvelse den 19 maj 1905, hvari riksdagen hos
Kungl. Maj:t begärt utarbetandet af förslag till inrättande af ett nytt statsdepartement,
omfattande handel, industri och sjöfart. Därjämte anförde han,
bland annat, att frågan om kommerskollegiets organisation, hvilken fråga
blifvit hänskjuten till behandling af en särskild kommitté (kommerskollegiikommittén),
i många stycken kunde rätt nära beröra det ifrågasatta handels-,
industri- och sjöfartsdepartementets uppgift och befogenhet.

Af det anförda framgår, att sambandet mellan de åt kommerskollegiikommittén
och åt departementalkommitterade, i det följande benämnda kommittéerna,
lämnade uppdrag blifvit betonadt redan af vederbörande departementschefer.
Det faller sig ock helt naturligt, att dessa uppdrag hade icke
blott många gemensamma beröringspunkter utan rent af voro inflätade i
hvarandra.

Kommers lcollegii kommitténs ■uppdrag.

Departe mentalkom mitterades uppdrag.

Gemensamt
betänkande
af båda kommittéerna.

10

INLEDNING.

Enligt den allmänna delen af departementalkommitterades betänkande
hafva nämligen, å ena sidan, departementalkommitterade på där angifna
skäl funnit sig böra föreslå, att ett nytt departement, hvilket lämpligen
borde benämnas handelsdepartementet, skall inrättas för ärenden rörande
handel, industri och sjöfart; under det att, å andra sidan, kommerskollegiikommittén
på grund af sitt uppdrag skolat behandla frågan om »det centrala
organet för statens hela näringspolitik».

Kommittéerna hafva ock redan på anförda skäl gemensamt behandlat
frågan om inrättandet af ett nytt förvaltningsorgan för de sociala ärendena,
socialstyrelsen, hvilken skulle ingå såsom en afdelning i civildepartementet
och hvilken från kommerskollegiet fått öfvertaga sina hufvudsakliga uppgifter.

Då det nuvarande kommerskollegiets återstående förvaltningsområde i stort
sedt omfattar handel,industri och sjöfart.samt då ärenden angående dessa näringsgrenar
komma att utgöra det hufvudsakliga föremålet för ett blifvande handelsdepartements
förvaltning, hafva kommittéerna äfven funnit det lämpligt att afgifva
ett gemensamt förslag i fråga om inrättandet af ett nytt statsdepartement,
omfattande handel, industri och sjöfart. Kommerskollegiikommittén har för
sin del haft så mycket mindre betänkligheter mot en sådan arbetsplan, som
kommittén funnit den af departementalkommitterade föreslagna formen för
statsdepartementens organisation synnerligen lämplig för ett departement, däri
det centrala organet för handel, industri och sjöfart skulle ingå såsom en
departementsafdelning. Ej heller har den omständigheten, att detta departement,
handelsdepartementet, måste i sig innesluta jämväl ett departementskansli
och en afdelning för ärenden rörande lotsverket, sjökarteverket och
nautisk-meteorologiska byrån — hvilka ärenden här nedan upptagas under
gemensam benämning: ärenden angående säkerhetsanstalter för sjöfarten
— gifvit kommittéerna anledning till tvekan i fråga om gemensam behandling
af hela departementet; ty dels kommer departementskansliets verksamhet
att stå i nära samband med verksamheten inom en blifvande afdelning
för näringarna, dels äro ärendena angående lotsverket m. m. på det
sätt besläktade med ärenden angående sjöfarten, att afdelningen för förstnämnda
ärenden till hufvudsaklig del måste arbeta i sjöfartsnäringens intresse.

Men om kommittéerna sålunda ansett sig böra afgifva ett gemensamt betänkande
angående inrättandet af ett handelsdepartement, hafva kommittéerna
dock icke kunnat ömsesidigt ägna lika uppmärksamhet åt organisationen
af departementets alla delar. Gifvetvis har kommerskollegiikommittén i allt
väsentligt inriktat sin utredning och sitt arbete på åstadkommande af ett
förslag till en afdelning för handel, industri och sjöfart med sådan organisation
och personalutrustning, att den kan fylla de uppgifter, som måste ställas
på densamma, under det att departementalkommitterade mera haft sin uppmärksamhet
riktad på organisationen i det hela och närmast utarbetat förslagen
till departementskansliet och afdelningen för säkerhetsanstalter för
sjöfarten.

HANDELSDEPARTEMENTETS ALLMÄNNA
FÖRUTSÄTTNINGAR, FÖRVALTNINGSOMRÅDE
OCH ORGANISATION.

t

o

Kaj*. I. Bchofvet af ett handelsdepartement.

Frågan om inrättandet af ett särskildt statsdepartement, i hvars förvaltningsområde
ärenden angående näringarna skulle ingå såsom en hufvudsaklig
del, har länge stått på dagordningen. Vid flera tillfällen har den
varit föremål för riksdagens behandling, vanligen i sammanhang med andra
frågor angående statsdepartementens organisation. Fn kortfattad redogörelse
för hvad sålunda förekommit i riksdagen torde böra här meddelas.

Vid 1868 års riksdag framlades af Kungl. Maj:t förslag om inrättande af
ett nytt statsdepartement, hvilket skulle handlägga ärenden rörande näringar
och allmänna arbeten. Förslaget ledde icke till något resultat. Vid 1874
års riksdag väcktes af enskild motionär förslag om inrättandet af ett nytt
departement för jordbruket och kommunikationerna. I sitt häröfver afgifna
betänkande uttalade konstitutionsutskottet såsom sin åsikt, att den mängd
ärenden, hvarmed civil-, finans- och ecklesiastikdepartementen betungades,
borde fördelas på fyra departement, bland dem ett nytt för näringar och
allmänna arbeten. Utskottet höll emellertid före, att en dylik fördelning
kunde företagas, utan att departementens antal behöfde ökas, i det att utskottet
upptog en redan tidigare uttalad tanke om de båda försvarsdepartementens
sammanslagning till ett departement. Utskottets förslag blef af första
kammaren förkastadt. I stället antog kammaren ett af en reservant inom
utskottet framlagdt förslag, som, med bibehållande af de förutvarande departementen
men med inskränkning af de konsultativa statsrådens antal
till två, åsyftade inrättande af ett nytt departement för näringar och allmänna
arbeten. Då emellertid andra kammaren antog utskottets förslag,
var frågan förfallen.

Vid riksdagarna åren 1875, 1880, 1881 och 1884 väcktes af enskilda motionärer
förslag, som afsågo inrättandet af ett nytt statsdepartement, år 1875
för jordbruket och kommunikationerna, år 1880 för landtbruket och öfriga
näringar, år 1881 likaledes för landtbruket och öfriga näringar samt år 1884
för landtbruket och öfriga näringar samt allmänna arbeten. Hufvudsakligen
på den grund, att enligt ärendets egen natur förslag i detsamma rättast
syntes böra utgå från Kungl. Maj:t, blefvo emellertid dessa motioner vid
nämnda riksdagar af konstitutionsutskottet afstyrkta, och hvad utskottet
därom hemställt vann äfven båda kamrarnas godkännande utom vid riksdagen
år 1884, då andra kammaren biträdde ett af reservanter inom utskottet

Frågans

behandling

inom

riksdagen.

14

HANDELSDEPAKTEMENTET.

framlagdt förslag om inrättande af ett nytt statsdepartement för jordbruket
och öfriga näringar samt allmänna arbeten.

För 1885 års riksdag framlade Kungl. Maj:t ånyo proposition i ämnet
samt föreslog inrättandet af ett landtbruks-, industri- och handelsdepartement
jämte inskränkning af de konsultativa statsrådens antal till två. Förslaget
antogs af båda kamrarna, men blef, då det till slutligt afgörande företogs
vid 1888 års riksdag, af forsta kammaren förkastadt, en utgång af frågan
hvartill utan tvifvel den föreslagna minskningen af de konsultativa statsrådens
antal i väsentlig mån bidrog.

År 1893 beslöt riksdagen att aflåta en skrifvelse till Kungl. Maj:t med
anhållan, att Kungl. Maj:t täcktes, efter förnyad pröfning af frågan om inrättandet
af ett nytt statsdepartement, till riksdagen afgifva den proposition
om ändring af regeringsformen, hvartill denna pröfning kunde föranleda.
Under hänvisning till att frågan om inrättandet af ett nytt statsdepartement
på grund af denna framställning från riksdagen redan vore beroende
på Kungl. Maj:ts pröfning, afstyrkte konstitutionsutskottet vid 1896 och
1898 årens riksdagar motioner, som afsågo inrättandet af antingen ett landtbruks-,
industri- och handelsdepartement, ett departement för jordbruk, industri
och handel eller ett departement för jordbruk, skogar och domäner.
Denna uppfattning biträddes af riksdagen.

År 1899 aflat Kung], Maj:t proposition om inrättandet af ett nytt statsdepartement,
till hvilket hufvudsakligen skulle förläggas ärenden angående
jordbruk, domäner och skogar samt näringar, som stode jordbruket nära,
hvilken proposition af riksdagen bifölls och definitivt antogs år 1900.

Inrättandet af detta departement, hvaraf en omgruppering af regeringsärendena
mellan åtskilliga departement blef en följd, hade dock löst
frågan endast beträffande jordbruksnäringen och därmed sammanhang ägande
näringar. Den alltjämt fortgående utvecklingen på industriens, handelns
och sjöfartens områden påkallade fortfarande uppmärksamhet beträffande den
högsta förvaltningen af ärenden, tillhörande nämnda områden.

Vid 1905 års riksdag väcktes dels en motion om inrättandet af ett statsdepartement
för handel, industri och sjöfart samt i samband därmed sammanslagning
af de båda försvarsdepartementen till ett departement, dels två
lika lydande, af ett flertal ledamöter af riksdagen underskrifna och i båda
kamrarna afgifna motioner om inrättandet af ett statsdepartement för handel,
industri och sjöfart. Dessa motioner föranledde förut omförmälda
skrifvelse af den 19 maj samma år från riksdagen till Kungl. Maj:t, däri
riksdagen anhöll, att Kungl. Maj:t täcktes låta utarbeta och för riksdagen
framlägga förslag till inrättande af ett nytt statsdepartement, omfattande
handel, industri och sjöfart.

Skäl för Under behandlingen i riksdagen af spörsmålet om inrättandet af ett statsinrättandet
departement för näringarna har behofvet däraf blifvit ur olika synpunkter
handels- framhållet och krafvet på detta behofs afhjälpande starkt motiveradt. I
departement, de nyssnämnda af ett flertal ledamöter af riksdagen år 1905 undertecknade
motionerna framhölls, att näringarnas intressen och utveckling kräfde, att

BEIIOFVET AF ETT HANDELSDEPARTEMENT.

lä

ifrågavarande angelägenheter blefve formellt oeli reellt tillgodosedda i tull
jämbredd med öfriga statsärenden. För detta ändamål borde ett särskild!
departement inrättas.

I riksdagens skrifvelse den 19 maj 1905 anfördes såsom skål lör inrättandet
af ett departement för ärenden angående näringarna, att samhällets materiella
välstånd och styrka naturligen berodde på det sätt, hvarpå de produktiva
ekonomiska krafterna tillvaratoges och utvecklades. Väl vore det i första
hand det enskilda initiativet, som hade att verka för ett tillfredsställande
utnyttjande af landets naturliga hjälpkällor samt en planmässig förädling
och omsättning af dessa hjälpkällors alster. Men å andra sidan läge det
makt uppå, att sträfvandena till näringarnas upphjälpande och befrämjande
från administrationens sida erhölle det stöd och den ledning, hvarförutan
dessa sträfvanden ofta blefve utan åsyftadt resultat. Det behöfdes enligt
riksdagens uppfattning i detta hänseende ett statsorgan, som med sakkunskap
i afseende på närings! ifvets förhållanden och insikt om hvad som kunde
vara ägnadt att befordra dess utveckling och förkofran förenade förmåga
att framhålla näringarnas kraf och föreslå lämpliga åtgärder att tillgodose
desamma. Detta behof syntes under nuvarande förhållanden, sedan för
jordbruket och detsamma närstående näringar skapats ett särskild! statsdepartement,
icke fullständigt kunna tillgodoses pa annat sätt, än att ett
departement inrättades, hvars hufvuduppgifter blefve handel, industri och
sjöfart. Det syntes enligt riksdagens mening så mycket mera angeläget, att
en dylik administrativ representation för dessa grenar af landets näringsväsende
inom den närmaste framtiden komme till stånd, som vårt näringslif
på förevarande områden under senare tider företett en allt snabbare fortgående
utveckling. Vid upprättandet af ett dylikt statsdepartement borde
ock uppmärksamheten fästas på åstadkommandet af tillfredsställande former
för en samverkan mellan detta organ och ifrågavarande näringars praktiska
idkare, hvarigenom dessa kunde utöfva ett behörigt inflytande på förarbetena
för den lagstiftning, hvaraf näringarna berördes, och på sådana organisationsfrågor,
hvilka afsåge deras befrämjande. Riksdagen ville äfven i detta
sammanhang erinra, hurusom i flertalet europeiska länder ifrågavarande
näringars intressen vore företrädda antingen genom ett särskild! statsdepartement
eller ock genom ett ministerium, som hade att handlägga äfven ärenden,
som rörde andra näringar, kommunikationsanstalter eller allmänna
arbeten.

Utsikten att efter detta riksdagens uttalande kunna inom den närmaste
tiden få till stånd ett själfständigt representativt organ inom statsförvaltningen
för näringarna framkallade yttranden i frågan från däri intresserade
föreningar och andra sammanslutningar. Sådana till Kungl.
Maj:t inkomna uttalanden från Stockholms köpmannaförenings handelskammare,
handelskamrarna i Göteborg och Gäfle, Skånes handels-, industriös
sjöfartskammare, Smålands handelskammare samt Svenska teknologföreningens
andra sektion hafva öfverlämnats till departementalkommitterade. I
dessa yttranden hafva nämnda korporationer gitvit uttryck åt sin anslut -

16

IIANDELSDEPARTE MENTET.

ning till den i riksdagens förenämnda skrifvelse framställda begäran om
förslags utarbetande till inrättande af ett statsdepartement, omfattande handel,
industri och sjöfart.

Den innersta grunden för krafvet på ett särskildt departement för ifrågavarande
näringar är gifvetvis att söka i den utveckling, dessa näringar redan
nått och i deras allt fortfarande pågående förkofran. Härom få kommittéerna
anföra följande statistiska uppgifter. Under åren 1896—1900 1 funnos i medeltal
9,745 fabriker med 238,181 arbetare och ett tillverkningsvärde af 871.:
millioner kronor. För femårsperioden 1906—1910 hade medeltalet fabriker
stigit till 11,492, antalet arbetare till 297,118 samt tillverkningsvärdet till 1,463
millioner kronor. År 1911 var antalet fabriker 11,692, antalet arbetare
304,586 och tillverkningsvärdet 1,651 millioner kronor. Inom bergshandteringen
ökades produktionen af järnmalm från i medeltal 0.9 million ton under
åren 1881—1885 till 4.6 millioner ton åren 1906—1910; den har sedan ytterligare
ökats och var 1911 6.2 samt 1912 6.7 millioner ton. Genomsnittsvärdet
af landets införsel belöpte sig under åren 1881—1885 till 317.5 millioner
kronor samt utförselns värde till 243.7 millioner kronor; motsvarande tal
för åren 1906—1910 utgjorde 644.7 millioner kronor för införseln och 515.4
millioner kronor för utförseln. Hela den sammanlagda omsättningen med
utlandet hade sålunda ökats från i medeltal 561.2 millioner kronor till
l,160.i millioner kronor eller mer än fördubblats. År 1911 var värdet af
handelsomsättningen med utlandet 1,360.2 millioner kronor, hvaraf kommo
på införseln 696.6 millioner kronor och på utförseln 663.6 millioner kronor.
Hvad sjöfarten angår, hade det förmedlade tonnaget2 mellan angifna femårsperioder
ökats från i medeltal 716,682 till 1,872,067 ton, samtidigt med att
de af svenska fartyg i utrikes fart intjänade bruttofrakter stegrats från 33.9
millioner kronor till 75.4 millioner kronor; år 1911 voro motsvarande siffror
1,985,268 ton och 95.0 millioner kronor.

Det starka framåtskridande, som de nu anförda siffrorna afspegla, har haft
till följd, att en väsentlig förskjutning ägt rum inom vårt näringslif i den
riktning, att landet i långt högre grad än förr blifvit industrialiseradt. Den
inom grufbrytning och tillverkningsindustri sysselsatta befolkningen, som år
1880 utgjorde 17.75 % af hela befolkningen, uppgick år 1910 enligt preliminär
uträkning till 33.16 %. Dikasa hade antalet personer, som ägnade sig åt
handel och samfärdsel, ökats från 7.w % år 1880 till approximativt 12.13 %
år 1910. Det är sålunda en mycket väsentlig del af landets invånare, som
numera har sin verksamhet inom de industriella och kommersiella näringsgrenarna
och hämtar sin bärgning direkt från dem.

Gifvetvis måste näringarnas idkare själfva framgent som hittills främst
bära omsorgen om landets fortgående utveckling på förevarande områden.
Dem tillhör det närmast att göra landets egna hjälpkällor fruktbärande samt
att taga initiativet till anläggningar och anstalter, vid hvilka kunna be 1

Beträffande fabriksindustrien äro tidigare uppgifter ej fullt jämförbara.

* Därvid räknas hvarje ångfartygston med afseende å frakteffektiviteten lika med tre se°-elfartygston.

BE1I0FVUT AF ETT HANDELSDEPARTEMENT.

17

arbetas och förädlas de råämnen, som måste hämtas utifrån. Det är ock
tack vare ökad företagsamhet och arbetsskicklighet hos de enskilda näringsutöfvarna,
som vårt inhemska näringsliv trots dpn Jifligare konkurrensen
med utlandet, förmått häfda och stärka sin ställning inåt och utåt. Detta
resultat har visserligen ernåtts, oaktadt statsförvaltningen icke varit fullt
rustad för att möta de kraf, som numera på ett helt annat sätt än förr
ställas på densamma, men olägenheterna häraf hafva dock varit både många
och kännbara. Under samma decennier, som bevittnat näringslifvets starka
utveckling, har erfarenheten till fullo visat värdet och vikten af statsmakternas
stöd och medverkan äfven på detta område. Inom intresserade och
sakkunniga kretsar torde ock den uppfattning vara betydligt öfvervägande, att
en insiktsfull och planmässig näringspolitik från statsförvaltningens sida utgör
en nödvändig förutsättning för, att näringslifvet skall vinna sin rätta utveckling
och hålla jämna steg med det snabbt fortgående uppsving, som
kännetecknar utlandet i förevarande afseende.

Att den alltjämt fortgående utvecklingen på näringarnas område kräfver den
största uppmärksamhet från statsmakternas sida är i hvarje fall uppenbart.
Nationens ekonomiska bärkraft är en af de allra viktigaste faktorer för dess
bestånd och framåtskridande i kulturellt afseende. Alla anstalter för försvaret,
rättsväsendet, undervisningen m. in. kräfva kostnader, som nationen måste
underkasta sig. Men dessa kraf förutsätta ett kraftigt ekonomiskt underlag
i blomstrande näringar. Jordbruksnäringen såsom modernäring och den därmed
sammanhängande skogsnäringen hafva redan erhållit sin representation
i den högsta administrationen. Men bredvid dessa näringar framträda, såsom
de ofvan angifna statistiska uppgifterna utvisa, industrien samt handeln
och sjöfartsnäringen med växande betydelse och allt större vikt för samhällets
ekonomiska lif. De naturtillgångar, Jandet äger i grufvor, torfmossar
in. in., hafva kommit till ökad användning och den mekaniska energi,
som finnes i landets talrika vattenfall, bereder möjlighet för en mångsidig
förädlingsindustri i stor omfattning. Det är gifvet, att dessa förhållanden
påkalla särskilda anordningar inom administrationen; och liksom
resultaten af statsmakternas beslut om inrättandet af ett departement för
jordbruket med binäringar och skogshushållningen få anses hafva på ett
fullt tillfredsställande sätt motsvarat de därvid knutna förhoppningarna,
lärer med största sannolikhet kunna förutses, att inrättandet af ett statsdepartement
för handel, industri och sjöfart skall för dessa näringar medföra
viktiga fördelar och lända samhället till största gagn.

På sätt riksdagen i sin skrifvelse den 19 maj 1905 omförmält, äro i ett
flertal främmande länder näringarnas intressen ensamma eller i förening
med sociala ärenden företrädda af särskilda departement eller ministerier,
Sålunda finnes i Norge ett departement för sociala ärenden, handel, industri
och fiske, i Danmark ett ministerium för handel och sjöfart, i Preussen ett
ministerium för handel och industri, i Österrike ett handelsministerium, dit
äfven näringsväsendet i öfrigt utom jordbruksnäringen hör, i Ungern ett
ministerium för handel, industri och sjöfart in. m., i Frankrike ett ministe 2—12234S.

18

HANDELSDEPARTEMENTET.

riura för handel och industri, i Belgien ett industri- och socialministerium,
i Nederländerna ett ministerium för jordbruk, industri och handel, i Italien
ett ministerium likaledes för jordbruk, industri och handel samt i Nordamerikas
förenta stater ett handels- och socialdepartement, äfven omfattande
ärenden angående industri m. m. I England linnes en statsinstitution för
handeln och sjöfarten (Board of Trade), motsvarande ett ministerium, hvilkens
funktioner alltmera vidgas, i den mån staten reglerande ingriper i näringsutvecklingen.

19

Kap. 2.

förvaltningsområde.

a) Ärenden angående handel, industri och sjöfart.

Tyngdpunkten inom handelsdepartementets förvaltningsområde skulle utgöras
af ärenden angående handel, industri och sjöfart, såsom ock i riksdagens
förut åberopade skrifvelse af den 19 maj 1905 förutsatts.

Det centrala verk, som för närvarande handhar ärenden angående handel,
industri och sjöfart, av kommerskollegiet. En närmare redogörelse för dess
arbetsuppgifter lämnas nedan (s. 74 tf.).

Regeringsärenden angående handel, industri och sjöfart äro för närvarande
i hufvudsak förlagda till finansdepartementet. Enligt gällande departementalstadga
höra nämligen till berörda departement ärenden angående:

aktiebolag, utom järnvägs- och försäkringsaktiebolag, samt handelsbolag
och enkla bolag äfvensom handels- med flera register,
bergsbruk och undervisning i bergshandtering,
fabriker och handtverk,
industriutställningar,

patent samt skj^dd för mönster och modeller,
handel och handelsundervisning samt
sjöfart.

Till justitiedepartementet höra ärenden angående tillämpning af lagen om
skydd för varumärken;

till sjöförsvarsdepartementet ärenden angående skeppsmätning samt bildnings-
och undervisningsanstalter för sjöfartsnäringen;

till civildepartementet ärenden angående elektriska anläggningar, eldfarliga
oljor, explosiva varor och koncessioner å bearbetning af stenkolsfyndigheter; till

ecklesiastikdepartementet högre och lägre tekniska undervisningsanstalter;
samt

till jordbruksdepartementet vissa ärenden angående husslöjden, ärenden
rörande torfindustrien, vissa grufärenden samt ärenden angående den geologiska
undersökningen.

De redogörelser för arbetsåret 1910, som till departementalkommitterade
öfverlämnats från de nuvarande departementen, upptaga följande slag af
regeringsärenden äfvensom af regeringsrätten afgjorda ärenden, hvilka synas
böra från nämnda departement öfverföras till handelsdepartementet.

Ärenden
ant/. handel,
industri och
sjöfart.

20

HANDELSDEPARTEMENTET.

I justitiedepartementet handlagda ärenden:
Besvärsmål, afgjord a af regeringsrätten:
Ang. registrering af varumärken ....

Summa

I sjöförsvarsdepartementet handlagda ärenden:
Vanliga förvaltningsärenden:

Ang. navigationsskolorna..........

> skeppsmätning............

Besvärsmål:

Ang. elevs skiljande från navigationsskolan i Malmö

I civildepartementet handlagda ärenden:

Ang. elektriska anläggningar m. m.

Summa

Summa

b) medelspänningsledningar.............

c) lågspänningsledningar ...............

Undantag från föreskrifterna i stadgan om elektriska anläggningar
.........................

Fridlysning af elektriska ledningar.............

Ang. explosiva varor....................

» eldfarliga oljor....................

Summa

I finansdepartementet handlagda ärenden:

1) Afgjorda i statsrådet:

Besvärsmål:

'' Ang. tillstånd till gårdfarihandel..............

> disposition af hypotek för lån ur rederilånefonden ....

Öfriga besvärsmål.....................

Summa

Vanliga förvaltningsärenden:

(föredragna af expeditionschefen).

Propositioner till riksdagen..............'' '' ''

Utfärdande af kungörelser, förordningar in. m.........

Remiss å riksdagsskrifvelse................

Ang. reglering af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel
» anvisande af medel (kommittékostnader, ersättningar, flit
penningar)....................

> återbesättande af tjänster..............

» förordnande....................

» tjänstledighet....................

Transport

Större ären- den.	Ordi- nära ären- den.	Min- dre ären- den.	S:a.
2	ii	3	16
2	ii	3	16
	22	1	23
1	4	—	5
1	26	1	28
1		—	1
1		—	1
13	55	19	87
i	9	1	10
—	1	33	34
_	_	8	8
—	—	14	14
—	6	—	6
i	1	—	2
14	72	75	161
	6		G
—	2	—	2
—	2	—	2
—	10		10
	2		2
—	2	—	2
—	—	1	1
1	—	—	1
_	3	19	22
—	3	—	3
—	—	1	1
—	—	IG	16
1	10	| 37	48

FÖRVALTNINGSOMRÅDE.

21

	Större ären- den.	Ordi- nära ären- den.	Min- dre ären- den.	S:a.
Transport	1 1	10	37	43
Ang. tillkallande af sakkunnige mm.............	—	4	3	7
> löneregleringar....................	—	3	-	3
> lotterier ....................... » tillstånd för utlänningar och utrikes bosatta svenska un-	—	1	—	1
dersåtar att vara ledamöter i bolagsstyrelser.....		2	—	2
» handelsundervisning1.................	—	—	2	2
* statistik .......................	—	1	—	1
» fabriker ........ ...............	—	1	—	1
> sjöfart ........................	—	4	—	4
• statens grufvor och andelar i sådana..........	—	—	1	1
Ofriga ärenden...................... i (föredragna af vederbörande byråchef).		2	5	7
Utfärdande af kungörelser m. m...............	1	2	—	3
Ang. reglering af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel	1	—	—	1
* anvisande af medel (kommittékostnader, ersättningar m. m.)	1	13	27	41
» återbesättande af tjänster...............	—	3	—	3
> förordnanden, adjunktioner..............	—	11	4	15
> tjänstledighet m. m..................	—		17	17
» afsked........................	—	1	1	2 S
» tillstånd att förena visst uppdrag med tjänst .......	—	1	1	2
» lotterier ....................... » tillstånd för utlänningar och utrikes bosatta svenska	—	16	1	17 !
undersåtar att vara ledamöter i bolagsstyrelser .... > tillstånd för utlänningar att idka handel, rörelse eller yrke		19		19
i riket.......................	—	44	—	44
* Sveriges deltagande i internationella kongresser m. m. . .	—	17	2	19
» reseunderstöd.....................	3	22	■—	25 |
» ansökningar om tillstånd till gårdfarihandel......	—	2	—	2
» belöningar......................	—	3	—	3
» manufakturförlagslån.................	1	2	1	4
» rederilån..............•........	2	2	—	4
» taxor å hamn- och kanalafgifter, grundpenningar ....	12	19	3	34
» erhållande af befälhafvarbref.............	—	2	—	2
> tillstånd att antagas till öfvermaskinist å fartyg ....	—	4	—	4
Öfriga ärenden ang. sjöfart.................	—	12	10	22
Ang. handelsundervisning 1.................		2	3	5
> statistik .......................	—	7	14	21
j fabriker och handtverk ................	—	2	3	5
Transport	22	234	135	391

1 Enligt den af <lepartementalkommitterade uttalade mening böra ärenden angående handelshögskolan
tillhöra undervisningsdepartementet.

22

HANDELSDEPARTEMENTET.

	Större ären- den.	Ordi- nära ären- den.	Min- dre ären- den.	S:a
Transport	22	234	135	391
Ang. undervisning i bergshandtering.............	—		1	1
» bergsbruk ......................	—		2	2
» utställningar.....................	—	1	—	1
> handel........................	—	2	3	5
» statsunderstöd för utgifvande af tidskrifter m. m. ...		8	-	8
> statsunderstöd till slöjderna..............	—	8	—	8
> statsunderstöd för öfriga ändamål.........	—	3	—	3
» ålderstil lägg.....................	—	2	—	2
> tryckning af betänkanden och utredningar.......	—	—	2	2
> anordnande af telefoner inom ämbetslokaler . .......	—	2	—	2
» statens grufvor och andelar i sådana..........	—	1	3	4
Öfriga ärenden.......................	-	6	13	19
Summa	22	267	159	448 i
2) Afgjorda af regeringsrätten:
Ang. patent........................		15	3	18
» registrering af bolagsstämmobeslut...........	-	3	—	3
> öfriga mål......................	-	7	—	7
Summa	—	25	3	28
Summa i finansdepartementet afgjorda	22	302	162	486
I ecklesiastikdepartementet handlagda ärenden: Vanliga förvaltningsärenden:
a) tekniska högskolan 1...............	—	5	15	20
b) Chalmers tekniska läroanstalt 1..........	—	2	4	6
c) tekniska elementarskolorna............	—	2	19	21
d) tekniska skolan i Stockholm............	—	2	4	6
e) » > i Eskilstuna............	—	—	3	3
f) lägre tekniska skolor...............	i	2	6	9
Summa	i	13	51	65
Besvärsmål:
Utnämning till lärarbefattning vid teknisk skola.......	—	1	—	1
Summa	_	1	_	1 I
I jordbruksdedepartementet handlagda ärenden :
Ang. husslöjden......................		—	—	3
» torfindustrien.....................		—	—	26
» geologiska undersökningen...............	—	—	—	9
» grufvor m. m.....................	—	—	—	12 1
Summa	—	—	—	50 1
Summornas summa	—	—	—	808

1 Enligt den af departementalkommitterade uttalade mening böra ärenden angående tekniska
högskolan äfvensom angående Chalmers tekniska läroanstalt tillhöra undervisningsdepart ementet.

FÖRVALTNINGSOMRÅDE.

23

Då förestående uppgifter utgöra utdrag ur förteckningar, som afse de särskilda
departementens arbetsområden i deras helhet, kunna de ej anses fullt
exakta. I allmänhet torde de här upptagna siffrorna vara något för
låga.

De till justitiedepartementet hörande ärendena angående »tillämpning af
lagen om skydd för varumärken» kunna tidtals vara åt icke sa alldeles ringa
betydelse. Goda skäl tala för att, om ett särskildt handelsdepartement
upprättas, varumärkesärendena komma att tillhöra detta. Som varumärkesregistreringen
nu sker i patent- och registreringsverket, hvilket föreslås att
tillhöra handelsdepartementets förvaltningsområde, vinnes på detta sätt en
nära sammanslutning af alla ärenden rörande varumärken.

De nu på sjöförsvarsdepartementets handläggning beroende ärendena angående
skeppsmätning samt bildnings- och undervisningsanstalter för sjöfartsnäringen
böra öfverflyttas till handelsdepartementet.

Från civildepartementet synas till handelsdepartementet böra öfverflyttas
dels ärenden angående tillstånd att framföra elektriska ledningar m. in. samt
rörande eldfarliga oljor och explosiva varor äfvensom i sammanhang därmed
de elektriska inspektörerna och kontrollanterna för eldfarliga oljor, dels ock
ärenden angående koncessioner å bearbetning af stenkolsfyndigheter.

Sitt hufvudsakliga förvaltningsområde skulle handelsdepartementet, såsom
förut anförts, erhålla från finansdepartementet, nämligen ärenden angående
bergsbruk och undervisning i bergshandtering, fabriker och handtverk, industriutställningar,
patent samt skydd för mönster och modeller, bolagsväsende,
handel och handelsundervisning samt sjöfart m. m.

Till handelsdepartementet böra, enligt kommittéernas gemensamma uppfattning,
från ecklesiastikdepartementet öfverflyttas ärenden angående lägre
teknisk undervisning.

De till ecklesiastikdepartementet hörande anstalter, som pläga upptagas
under rubriken lägre tekniska läroanstalter, äro:

lägre tekniska yrkesskolor;

tekniska skolan i Eskilstuna, fördelad på två afdelningar: söndags- och
aftonskolan samt fackskolan för finare smides- och metallindustri;

slöjdföreningens skola i Göteborg, omfattande tekniska afton- och söndagsskolan.
konstslöjdskolan, fackskolan för bokbinderi samt skolan för landtmaskinister; tekniska

skolan i Stockholm, omfattande en teknisk afton- och söndagsskola,
en teknisk skola för kvinnliga lärjungar, en högre konstindustriell
skola med underafdelning för bildande af lärare i teckning och välskrifning,
en byggnadsyrkesskola och en maskinyrkesskola; samt

de tekniska elementarskolorna.

Om kommittéerna varit ense ifråga om förläggningen till handelsdepartementet
af de ärenden, som angå den lägre tekniska undervisningen, hafva
dock åsikterna skilt sig beträffande den högre tekniska undervisningen.
Under det att departementalkommitterade anse, att tekniska högskolan och
Chalmers tekniska läroanstalt böra tillsammans med andra högskolor för -

24

HANDELSDEPARTEMENTET.

Lag stiftningsärenaen.

läggas till undervisningsdepartementet, anser kommerskollegiikommittén,
att dessa läroanstalter böra höra till handelsdepartementet. Förhållandet
är enahanda beträffande handelshögskolan. De skäl, som å ömse sidor
anförts för dessa skilda åsikter, återfinnas dels för departementalkommitterades
del i deras betänkande angående undervisningsdepartementet (s. 39),
dels längre fram i detta betänkande.

Från jordbruksdepartementet böra till handelsdepartementet öfverflyttas
vissa ärenden angående husslöjden, ärenden rörande torfindustrien, vissa grufärenden
samt geologiska ärenden.

De ärenden angående husslöjden, hvilka nu handhafvas af jordbruksdepartementet,
afse hufvudsakligen dels understöd åt hushållningssällskapen för
husslöjdens befrämjande dels statens instruktörer i husslöjd och deras verksamhet.

De grufärenden, hvilka för närvarande handläggas af jordbruksdepartementet,
röra hufvudsakligen kronans jordägarandel i grufva, bestämmelser
angående undersökning och tillgodogörande af mineralfyndighet å kronojord,
åtgärder för inmutning för kronans räkning af malmfyndigheter
och till bevarande af kronans rätt till inmutade fyndigheter samt upplåtelse
af rätt till bearbetande af icke inmutningsbara mineralfyndigheter
å kronojord.

Ofverflyttningen af de geologiska ärendena medför, att Sveriges geologiska
undersökning, som nu hör till jordbruksdepartementet, bör såsom en anstalt
förläggas till handelsdepartementet. Hithörande regeringsärenden utgöras
till största delen af anslags-, organisations- och personalfrågor rörande
undersökningen.

I den allmänna delen af sitt betänkande hafva departementalkommitterade
upptagit frågan om den lämpligaste fördelningen mellan statsdepartementen
af ärenden angående lagstiftning på de olika förvaltningsområdena. Kommitterade
hafva därvid erinrat, hurusom det enligt 1840 års departementalstadga
tillkom justitiedepartementet att handlägga, bland annat, ärenden
angående stiftande af allmän civillag. Efter det år 1886 banklagstiftningen
— frånsedt lagstiftningen angående bankers konkurs — lagts till finansdepartementet,
föreskrefs genom 1900 års departementalstadga, att till justitiedepartementets
ämbetsförvaltning skulle höra frågor om stiftande, upphäfvande,
ändring eller förklaring såväl af allmän civil-, kriminal- och kyrkolag
som ock åt annan lag enligt den i 87 § regeringsformen omförmälda ordning,
där ej undantag i stadgan särskild! gjorts.

Genom kungörelserna den 30 januari 1903 och den 28 november 1912 öfverfördes
åtskilliga grupper af lagstiftningsfrågor, äfven i den mån de kunde
afse bestämmelser af civillags natur, från justitiedepartementet till andra
departement. Den ändring, som sålunda redan skett i syfte, att den lagstiftning,
hvilken närmast sammanhänger med ett departements verksamhetsområde,
må handhafvas af detta departement, äfven om lagstiftningen helt
eller delvis är af civillags natur, hafva departementalkommitterade ansett
böra fullföljas. Det synes nämligen naturligt, att den speciella erfarenhet,

FÖRVALTNINGSOMRÅDE.

2f>

som vinnes genom eu lags tillämpning eller genom förvaltningsgöromål i
öfrigt, hvilka mer eller mindre intimt höra samman mod lagen, bör medföra,
att lagstiftningen i största möjliga mån följer förvaltningsgrenarna.

Vid den undersökning, som departementalkominitterade verkställt i syfte
att tillse, hvilka lagstiftningsärenden böra med tillämpning af denna grundsats
utsöndras från justitiedepartementet och läggas till andra departement,
har befunnits, att till handelsdepartementet bör förläggas bland annat lagstiftning
angående handelsböcker och handelsräkningar, handelsregister, firma
och prokura, aktiebolag, handelsbolag och enkla bolag, patent, skydd för varumärken,
mönster och modeller, elektriska anläggningar äfvensom sjölagstiftning
och gruflagstiftning.

De närmare skälen för detta förslag, i hvilket kommerskol]egiikommittén
instämmer, återfinnas i den allmänna delen af departementalkommitterades
betänkande (s. 127 f.).

Med afseende å det statistiska arbetet hafva departementalkominitterade Statistiska
föreslagit sådan omorganisation (s. 179, allmänna delen), att statistiken allt ärenden.
efter sitt innehåll fördelas mellan de särskilda statsdepartementen och utarbetas
inom det departement, med hvars förvaltning den sammanhänger. Enligt
detta förslag, som af kommerskollegiikommittén biträdes, skulle statistiken
rörande handel, industri och sjöfart (näringsstatistiken) m. m. förläggas till
handelsdepartementet.

Beträffande handelsdepartementets förhållande till utrikesdepartementet Handelshafva
kommittéerna funnit, att till handelsdepartementet lämpligen böra departemenöfverflyttas
dels de å utrikesdepartementets rättsafdelning nu behandlade ^lamUtiU
s. k. ersättningsärendena — rörande utgifter för sjöfolk och nödställda utrikessvenska
undersåtar m. m. — dels ock den kommersiella upplysningsverk- (e^a^Jmen
samhet, som för närvarande utöfvas af sistnämnda departements handelsafdelning.
Hvad särskildt beträffar den senare gruppen af ärenden, synes densamma
vara af den beskaffenhet, att den icke kan saknas hos ett modernt
inrättadt handelsdepartement. Naturligtvis bör det myckna material, som i
kommersiellt upplysningssyfte insändes af Sveriges officiella agenter i utlandet,
utan inskränkning ställas till handelsdepartementets förfogande. Utrikesdepartementet
kommer sålunda att i princip intaga samma ställning till
handelsdepartementet som till öfriga departement. Mängden af de ärenden,
som intressera handels- och utrikesdepartementen gemensamt, samt behofvet
för handelsdepartementet af direkt kommunikation i stor utsträckning med
utrikesdepartementets organ i utlandet nödvändiggöra emellertid särskilda
anordningar till befrämjande af arbetets snabba och obehindrade fortgång.

Jämväl med afseende å de på utrikesdepartementet närmast ankommande
ärendena rörande aftal med främmande makter torde handelsdepartementet i
större omfattning än andra departement komma att tagas i anspråk. På
detta område synes en naturlig arbetsfördelning på samma gång som ett intimt
samarbete böra anordnas mellan utrikes- och handelsdepartementen. Därvid
bör allt, som gäller näringarnas intressen, tillhöra handelsdepartementets
handläggning, liksom öfriga departement hafva att bevaka hvad på dem an -

HANDELSDEPARTEMENTET.

26

kommer. Utrikesdepartementets uppgift är därefter att göra Sveriges intressen
och svenska synpunkter gällande under de internationella förhandlingarna af
olika slag. I allmänhet tillkommer det utrikesdepartementet att från beskickningar
och konsulat införskaffa behöfliga utredningar om utländska förhållanden
liksom ock att i förekommande fäll tillgodose enskildas behof af
upplysningar eller bistånd i utlandet. För fyllandet af sina uppgifter måste
dock handelsdepartementet kunna korrespondera direkt med de officiella agenterna
i utlandet.

Samman- De ärenden angående handel, industri och sjöfart, som enligt det nu anfattning.
förda, skulle sammanföras i handelsdepartementet, torde kunna sammanfattas
sålunda:

ärenden rörande:

in- och utrikes handel i allmänhet; handelstraktater; taxor å hamnafgifter
och grundpenningar; taxor för kanaler, som icke tillhöra staten; aktiebolag
— utom försäkrings-, bank- och järnvägsaktiebolag — handelsbolag
och enkla bolag;1 marknader; handelsundervisning;2 stipendier för kandelsändamål;
kommersiell information;

industri i allmänhet; torfindustri; handtverk och annan dylik handtering;
slöjd; bergs- och brukshandtering; geologiska undersökningar; statens grufegendom;
patent, skydd för varumärken, mönster och modeller; elektriska
anläggningar; eldfarliga oljor; explosiva varor; giftiga ämnen; utställningar;
teknisk undervisning3 och industriell fackutbildning;

in- och utrikes sjöfart i allmänhet; statssubventioner till ångbåtslinjer;
hamnområden; navigationsundervisning; skeppsmätning; registrering af fartyg;
dispaschörsväsendet; sjöfartssäkerhet; befäl å svenska handelsfartyg;
inskrifnings- och mönstringsväsendet för sjöfolk; sjöfolks pensionering; utgifter
i utlandet för sjöfolk och nödställda svenska undersåtar; smittosamma
sjukdomar i utlandet.

b) Ärenden angående lots- och fyrväsendet m. m.

Enligt förnyade nådiga stadgan den 31 mars 1900 angående fördelning af
ärendena mellan statsdepartementen tillkomma för närvarande sjöförsvarsdepartementet,
bland annat, ärenden rörande sjökarteverket och nautiskmeteorologiska
byrån, skeppsmätning, lots- och fyrinrättningarna med lifräddningsanstalterna
vid rikets kuster samt bildnings- och undervisningsanstalter
för sjöfartsnäringen.

Redan inom den år 1894 tillsatta kommittén för utredning, huruvida landtoch
sjöförsvarsdepartementen kunde och borde till ett departement förenas

1 På sätt framgår af kommittéernas betänkande om en socialafdelning inom civildepartementet
(s. 139), hafva några af kommerskollegiikommitténs ledamöter ansett jämväl vissa ärenden
rörande föreningsväsendet böra tillhöra handelsdepartementet.

2 Se noten å s. 21.

2 Se noten å s. 22.

FÖRVALTNINGSOMRÅDE.

27

och i så fall under hvilka villkor detta skulle ske, uttalades den uppfattningen
att, om eu sådan förening skulle bringas till stånd, ärenden
angående lots- och fyrinrättningen jämte lifräddningsanstalterna å rikets
kuster, sjökarteverket, nautisk-meteorologiska byrån, skeppsmätning samt
bildnings- och undervisningsanstalter för sjöfartsnäringen borde uteslutas från
försvarsdepartementets befattning och, om hvad som eljest rörde liandel och
sjöfart sammanfördes under ett departement, tillhöra detta departement.
Olika meningar gjorde sig dock gällande, såsom längre fram i detta betänkande
(s. 571 IF.) omförmäles, beträffande den omfattning, i hvilken öfverflyttningen
af dessa ärenden borde ske, samt om tidpunkten för öfverflyttningen.
För departementalkommitterade, som föreslagit inrättandet af ett gemensamt
försvarsdepartement, omfattande både landt- och sjöförsvarsärenden, har det
varit nödvändigt att åter upptaga denna fråga till behandling. Departementalkommitterade
hafva ock i den allmänna delen af sitt betänkande föreslagit,
att ärenden angående lotsverket, sjökarteverket, nautisk-meteorologiska
byrån, skeppsmätningen samt navigationsskolorna skola öfverflyttas
till handelsdepartementet. Förutom det skäl, som därvid för departementalkommitterade
varit i första hand bestämmande, eller att dessa ärenden måste
anses närmare höra till ett departement för handel, industri och sjöfart än till
ett försvarsdepartement, har önskan att lätta den stora arbetsbörda, som kommer
att påhvila ett gemensamt försvarsdepartement, medverkat till detta förslag.

De af Kungl. Maj:t i statsrådet eller af regeringsrätten afgjorda ärenden,
hvilka angå lots- och fyrväsendet, lifräddningsväsendet och sjökarteväsendet,
framgå af följande tabell, hämtad ur en uppgift öfver ärenden, som under år
1910 förekommit i sjöförsvarsdepartementets afdelning af Kungl. Maj:ts
kansli.

I sjöförsvarsdepartementet handlagda ärenden: Ang. lotsstyrelsen och lotsverket: a) tillsättande af tjänst.........	Större ärenden.	Ordinära ärenden.	Mindre ärenden.	Summa.
		1	i
b) afsked...............	—	—	1	i
c) tjänstledighet.........	—	5	—	5
d) dispens .............	1	—	_	1
e) understöd...........	—	—	16	16
f) öfriga ärenden............	10	19	_	29
> sjökarteverket..............	—	11	1	12
» nautisk-meteorologiska byrån.......	—	4	1	5
> fyr- och båkafgifter m. m. (besvär)1 ....	2	—		2
Summa	13	39	20	72

1 Dära/f ett ärende afgjordt af regeringsrätten.

28

HANDELSDEPARTEMENTET.

Enligt förenämnda nådiga stadga den 31 mars 1900 skola till sjöförsvarsdepartementet
anses höra: sjökarteverket, nautisk-meteorologiska byrån samt
lotsstyrelsen med lotsverket.

Om departementalkommitterades förslag angående förflyttning af ärenden
rörande lots- och fyrväsendet, lifräddningsväsendet och sjökarteväsendet från
sjöförsvarsdepartementet till handelsdepartementet genomföres, följer däraf,
att lotsverket med lots- och fyrinrättningarna samt lifräddningsanstalterna
vid rikets kuster, sjökarteverket äfvensom nautisk-meteorologiska byrån skola
höra till handelsdepartementet.

29

Allmänna

Kap. 3. Handelsdepartementets organisation. ^tatsdépar''

tementens

Innan kommittéerna öfvergå till frågan om den närmare organisationen af or9<inisaliandelsdepartementet,
torde det för sammanhangets skull vara nödigt att här
gifva några allmänna antydningar om de grunder, enligt hvilka jämlikt departementalkommitterades
förslag ett statsdepartement i allmänhet bör inrättas.
Nämnda förslag afser i hufvudsak, att de flesta af de nuvarande
centrala ämbetsverken skulle under benämning af departementsafdelningar
eller departementskontor förenas med eller inflyttas i vederbörande departement,
hvilka sålunda i stort sedt komme att i sig innesluta hela den centrala
förvaltningen inom vederbörande förvaltningsområde.

Den organisation af statsdepartementen och verksamheten inom dem, som
departementalkommitterade tänkt sig, framgår närmast af de utaf kommitterade
utarbetade förslagen till lag om statsdepartementens antal och organisation,
lag om beredning af de regeringsärenden, som af göras af Konungen i
statsrådet, samt stadga om beredning och expediering af de regeringsärenden,
som af göras eif Konungen i statsrådet. Dessa förslag finnas bifogade den allmänna
delen af departementalkommitterades betänkande.

Enligt det förstnämnda af dessa lagförslag skall hvarje departement bestå
af ett departementskansli samt departementsafdelningar och departementskontor
i mån af behof. Till vissa departement skulle äfven höra centrala ämbetsverk
och anstalter för särskilda funktioner inom förvaltningen.

Närmast under departementschefen skola finnas anställda departementsdirektörer,
af hvilka en är departementets generalsekreterare och chef för
departementskansliet samt de öfriga chefer hvar för sin departementsafdelning.
Att jämväl generalsekreteraren upptagits såsom departementsdirektör
beror därpå, att åt denne bör gifvas enahanda tjänsteställning som åt afdelningscheferna.
Den allmänna delen af departementalkommitterades betänkande
innehåller fullständig redogörelse härför.

Departementsafdelningarna hafva att dels i enlighet med särskilda bestämmelser
deltaga i beredning och expediering af regeringsärendena, dels hvar
inom sitt område utöfva själfständig förvaltningsverksamhet.

Den förändring i jämförelse med nuvarande förhållanden skulle alltså enligt
departementalkommitterades förslag inträda, att departementsafdelnin -

so

HANDELSDEPARTEMENTET.

garnas tjänstemän finge icke blott såsom nu verkställa den förberedande utredningen
af regeringsärendena, hvilken utredning tager sig uttryck i underdåniga
utlåtanden, utan äfven själfva föredraga dem i statsrådsberedningen
och sålunda hafva dem om hand, ända till dess de voro slutligt beredda
att föredragas inför Konungen i statsrådet, samt slutligen expediera Konungens
beslut i dessa ärenden. Därjämte skulle departementsafdelningarna i
enlighet med fastställda instruktioner utöfva själfständig förvaltningsverksamhet.

Departementskansliet åter skulle ombesörja angelägenheter, som angå
departementet i dess helhet eller eljes icke tillhöra departementsafdelning.

Förenämnda förslag till lag om beredning af de regeringsärenden, som afgöras
af Konungen i statsrådet, samt till stadga om beredning och expediering
af sådana regeringsärenden innehålla föreskrifter därom, att beredningen
af dylikt ärende, hvilket tillhör departementsafdelnings verksamhetsområde,
skall till en början äga rum inom afdelningen, som verkställer all den
utredning som anses nödig samt därefter afgifver ett tjänstememorial, innefattande
förslag till Konungens beslut i ärendet jämte de hufvudsakliga skälen
till beslutet. Vid tjänstememorialets afgifvande är tillfälle beredt för
vederbörande beslutande och föredragande inom afdelningen att själfständigt
uttala sin åsikt i den föreliggande frågan, liksom nu sker i de underdåniga
utlåtandena.

Den slutliga beredningen äger rum genom ärendets föredragning i statsrådsberedningen,
som består af departementschefen samt en eller flera andra
ledamöter af statsrådet. Föredragningen verkställes af chefen för den departementsafdelning,
som handhaft ärendets tidigare beredning, eller efter
afdelningschefens bestämmande och, där hinder ej möter, i hans närvaro af
tjänsteman vid afdelningen, som där deltagit i ärendets handläggning.

De till ett departement hörande regeringsärenden, som icke falla under
departementsafdelning eller departementskontor, äfvensom de ärenden, som
skola afgöras af regeringsrätten, beredas af departementskansliet.

Ärende af mindre betydenhet eller af den beskaffenhet, att ett omedelbart
afgörande däraf är önskvärdt, må föredragas inför Konungen i statsrådet
utan att hafva förevarit i statsrådsberedningen.

Alla ärenden, som skola afgöras af Konungen i statsrådet, komma att
fortfarande såsom hittills i grundlagsenlig ordning där föredragas af departementschefen.
I tillförordnad regering torde dessa ärenden böra föredragas
af generalsekreteraren, hvilket närmast motsvarar nuvarande praxis. Enligt
denna är nämligen vederbörande expeditionschef föredragande i tillförordnad
regering.

Till den själfständiga verksamhet, som förbehållits åt departementsafdelningarna,
hör ock rätt till initiativ i frågor, som tillhöra deras verksamhetsområden.
Äfven i sådan fråga verkställer departementsafdelning nödig utredning
samt afgifver tjänstememorial, innefattande förslag till de åtgärder,
som åsyftas. Öfver dylika ärenden äfvensom öfver andra regeringsärenden,
i hvilka tjänstememorial afgifvits, aflämnas minst en gång i veckan för -

ORGANISATION. 31

teckningar, en till departementschefen och en till generalsekreteraren. Dessa
ärenden anses därefter, i hvad på departementsafdelningen ankommer, färdiga
till föredragning i statsrådsberedningen. Den ytterligare behandlingen af
dessa ärenden blifver beroende på departementschefens bestämmande.

För att underlätta beredningen af sådana ärenden, som beröra två eller
flera departementsafdelningar, hafva i förslaget till stadga om beredning
och expediering af regeringsärenden intagits bestämmelser om samarbete
mellan de ifrågakommande afdelaingarna. Dessa bestämmelser äro lämpade
efter de olika kraf,] som i särskilda fall med hänsyn till ärendenas vikt
och beskaffenhet uppstå, på det att samarbetet må kunna ske med minsta
möjliga omgång och besvär. Förutom önskan att tillförsäkra ärendena den
mest sakkunniga utredning hafva kommitterade härigenom velat förebygga
remisser och skrifvelser i fall, där sådant utan olägenhet kan undvikas.

Såsom redan förut anmärkts, skulle departementsafdelningarna äfven deltaga
i expediering af regeringsärenden, hvar och en för sitt område af administrationen.

Genom detta förslag hafva departementalkommitterade velat i hufvudsak
vinna följande fördelar, nämligen

a) erforderlig fackkunskap vid regeringsärendenas behandling i statsdepartementen
och särskildt vid deras föredragning i statsrådsberedningen;

b) undvikande af det dubbelarbete i afseende å regeringsärendenas handläggning,
som nu äger rum genom dessas behandling både i statsdepartementen
och i centrala'' verk, hvilket dubbelarbete, frånsedt ökade förvaltningskostnader,
vållar omgång och tidsutdräkt vid dessa ärendens beredning och
expediering;

c) en enhetlig och planmässig ledning från vederbörande departementschefs
sida af statsförvaltningen inom de särskilda departementen; samt

d) ett lätt och fullt betryggande samarbete mellan verk och myndigheter
i ärenden, som beröra deras verksamhetsområden.

Det förslag till organisation af statsdepartementen, departementalkommitterade
framlagt, synes kommittéerna väl lämpa sig för organisationen af
ett handelsdepartement såsom centralorgan för statens näringspolitiska verksamhet.

De frågor, hvilka komma att tillhöra detta departement, äro af så mångskiftande
art, såväl i de stora dragen som i detaljerna, att fördelen af dessa
ärendens föredragning i statsrådsberedningen af den i dessa frågor särskildt
fackkunniga personalen synes alldeles påtaglig. Kommittéerna vilja i detta
afseende erinra om den olika fackkunskap, som måste finnas för bedömande
af ärenden på så skilda områden som handelns, bergshandteringens, fabriksväsendets,
sjöfartens och lotsverkets. Det skulle icke utan stora svårigheter
och kostnader låta sig göra att inom en afdelning af Kungl.*Maj:ts kansli
enligt dess nuvarande organisation samla ett erforderligt antal tjänstemän
med tillräckligt specialiserad sakkunskap, för att föredragningen i statsrådsberedningen
af alla dessa ärenden skulle kunna äga rum genom deras för -

Departementalreformen

i förhållande
till handelsdepartementet.

32

HANDELSDEPARTEMENTET.

sorg på ett fullt tillfredsställande sätt. Kommittéerna anse fördenskull, att afgörandet
af dessa ärenden skall väsentligen vinna på deras föredragning genom
departementsafdelningarnas tjänstemän, på sätt departementalkommitterades
reformförslag afser.

Med afseende å det dubbelarbete, som ligger i dessa ärendens nuvarande
handhafvande inom två expeditioner, d. v. s. dels i vederbörande centrala
verk, dels i Kungl. Maj:ts kansli, är det väl sant, att åtskilliga
ärenden på ifrågavarande områden såsom författnings- och anslagsfrågor med
flera äro af den vikt, att en granskning eller öfverarbetning, utöfver den beredning
de erhålla inom det centrala verket, kan vara af behofvet påkallad.
Men härför är ock sörjdt genom den samverkan, som i dylika frågor skall äga
rum mellan departementskansliet och departementsafdelningarna. I öfriga
ärenden däremot kan en sådan granskning eller öfverarbetning icke anses af
behofvet påkallad.

Det är redan af kommittéerna framhållet, att tyngdpunkten inom handelsdepartementets
förvaltningsområde kommer att utgöras af dess ärenden angående
handel, industri och sjöfart. Man torde därför kunna antaga, att
blifvande departementschefer företrädesvis komma att sökas bland personer,
som visat framstående duglighet och kunskaper inom ett eller flera af
dessa näringsområden. Men man torde ock böra räkna med, att i regeln
departementschefen icke skall äga lika stor sakkunskap inom alla dessa
grenar och än mindre inom departementets hela förvaltningsområde. Det
måste fördenskull framstå såsom ett synnerligen beaktansvärdt önskemål,
att han har en lätt och bekväm förbindelse med ''de tjänstemän, chefer
eller andra inom departementet, som äro speciella representanter för sakkunskapen
på de olika områdena af departementets förvaltning. I annat
fall skulle möjligheten för departementschefen att göra sin förmåga gällande
försvåras samt enhetligheten och planmässigheten inom hela förvaltningsområdet
äfventyras. Detta gäller äfven med hänsyn till det samarbete
med näringsidkare och andra det praktiska arbetets män, hvilket
i afsevärd omfattning bör etableras inom handelsdepartementets verksamhetssfär.

Af dessa skäl hafva kommittéerna ansett, att handelsdepartementet bör
organiseras i enlighet med departementalkommitterades uppfattning beträffande
statsdepartementen i allmänhet. De båda af departementalkommitterade
godtagna hufvudtyperna för myndigheter inom departementen, departementskansli
och departementsafdelningar, skulle alltså vara företrädda jämväl
inom handelsdepartementet. Däremot skulle enligt kommittéernas förslag
inom detta departement icke förekomma något departementskontor. Ej heller
skulle till departementet höra något fristående centralt verk, hvaremot vissa
myndigheter med mera speciella funktioner skulle såsom anstalter vara anknutna
till detsamma.

Departe- I den ofvan lämnade summariska redogörelsen för handelsdepartementets

mentets af- ärenden hafva dessa fördelats i tvenne hufvudgrupper, den ena afseende han dclningar.

ORGANISATION.

3:s

<li‘l, industri och sjöfart, den andra säkerhetsanstalter för sjöfarten. Rörande
den senare gruppen framhölls, att dess nära samband med handelssjöfartens
öfrig» ärenden föranledt kommittéerna hemställa om dess öfverflyttande
från det nuvarande sjöförsvarsdepartementet till handelsdepartementet. Detta
skäl kunde ock synas tala för, att ifrågavarande ärendesgrupp inom handelsdepartementet
förlädes till samma departementsafdelning som sjöfartsärendena
i allmänhet. Dä dessa nu sammanhöra med öfrig» näringsärenden,
skulle alltså kunna ifrågakomma att anordna endast en departementsafdelning.
Kommittéerna hafva emellertid funnit, att förutom annat redan
arbetsområdets alltför stora omfattning innebär afgörande skål för dess uppdelning
på mer än en departementsafdelning.

Därvid har öfvervägts, huruvida icke en särskild departementsafdelning
borde upprättas för att utgöra centralorgan för angelägenheter rörande såväl
sjöfarten i allmänhet som ock sjöfartens säkerhetsanstalter. Om ock denna
tanke synts ur vissa synpunkter tilltalande, hafva a andra sidan starka betänkligheter
rests mot dess genomförande. Såsom närmare framhålles i det
följande (s. 74 f.), hafva kommittéerna nämligen ansett principiellt riktigast,
att handelns, industriens och sjöfartens karaktär af näringar, närbesläktade
med hvarandra, äfven i organisatoriskt afseende kommer till tydligt uttryck,
genom att deras angelägenheter sammanhållas inom samma centrala förvaltningsenhet.
Det synes äfven påtagligt, att om ock säkerhetsanstalterna för
sjöfarten äro för denna synnerligen betydelsefulla, desamma dock bilda ett
från sjöfarten såsom näring ganska bestämdt afgränsadt område. Centralförvaltningens
uppgifter med afseende ä lots- och fyrväsendet samt därmed
sammanhängande anstalter innebära i hufvudsak en praktisk ekonomisk förvaltningsverksamhet
gent emot underlydande lokala organ och erhåller därigenom
en karaktär, som väsentligen skiljer dem från handelsdepartementets
öfrig» sjöfartsuppgifter. Då slutligen ifrågavarande område ensamt för sig
erbjuder fullt tillräcklig verksamhetskrets för en särskild departementsafdelning,
hafva kommittéerna varit ense om att inom handelsdepartementet anordna
en departementsafdelning för ärenden angående lotsverket m. m., i
hvilken afdelning äfven sjökarteverket bör ingå såsom byrå, under det att
nautisk-meteorologiska byrån skulle såsom en anstalt ställas under departementet
och närmast höra till nämnda departementsafdelning. Denna torde
böra benämnas handelsdepartementets afdelning för säkerhetsanstalter
för sjöfarten, lotsstyrelsen.

Om sålunda den nu afhandlade gruppen af handelsdepartementets uppgifter
lörlägges till en särskild afdelning, möta ur arbetsmängdens synpunkt icke
några afgörande hinder mot att hos en annan departementsafdelning samla
departementets öfriga ärenden. Då en sådan anordning äfven af andra skäl
synts lämplig (s. oti6 ff.), vilja kommittéerna alltså förorda upprättandet inom
handelsdepartementet af en departementsafdelning för ärenden angående
handel, industri och sjöfart, hvilken i anslutning till nuvarande
förhållanden jämväl bör erhålla benämningen kommerskollegiet.

3—122348.

34

HANDELSDEPARTEMENTET.

Närmast till denna afdelning skulle anknytas de till departementet Hörande
anstalterna patentverket, statens profningsanstalt och Sveriges geologiska
undersökning.

Enligt kommittéernas förslag skulle alltså handelsdepartementet bestå af
ett departeinentskansli,

en afdelning för handel, industri och sjöfart,
en afdelning för säkerhctsanstalter för sjöfarten.

Till departementet skulle höra följande anstalter:
patentverket,
statens profningsanstalt,

Sveriges geologiska undersökning samt
nautisk-meteorologiska byrån.

DEPAKTEMENTSKANSLIET.

*

;>7

Kap. 4. Departementskansliet.

Enligt det vid den allmänna delen af departementalkommitterades betänkande
fogade förslaget till instruktion för generalsekreterare i statsdepartementen
och för departementskanslier (kansliinstruktionen) skall generalsekreteraren
i ett statsdepartement vara chef för dess kansli, inom hvilket skola
vara anställda kansliråd och kanslisekreterare till det antal, som i stat bestämmes,
äfvensom andra tjänstemän i mån af behof.

I departementskanslierna skola, enligt bestämmelserna i berörda instruktionsförslag,
handläggas dels vissa inom alla departement förekommande sinsemellan
likartade ärenden, hvilka af särskilda skäl ansetts böra tillkomma
departementens kanslier, dels ärenden, som äro för de särskilda departementen
säregna.

Till förstnämnda grupp af ärenden höra, enligt instruktionsförslagets § 4,
följande regeringsärenden, nämligen:

a) ärenden, som röra departementet i dess helhet eller departementskansliet
särskild!, äfvensom frågor angående tillsättning, afsked, tjänstledighet
m. m. beträtfande cheferna för departementsafdelningarna;

b) besvär öfver beslut, som meddelats af departementsafdelning;

c) frågor rörande tillstånd för tjänstemän inom departementet och dess
förvaltningsområde att förena statstjänst med annan offentlig tjänst eller
enskildt uppdrag;

d) ärenden, som angå departementet, men ej enligt sin natur tillhöra departementsafdelning;
samt

e) ärenden, som departementschefen omedelbart upptager och öfverlämnar
till departementskansliet för utredning.

I de under c) omförmälda ärenden bör samråd med vederbörande afdelningschefer
äga rum.

Från departementskansliet ombesörjes jämväl protokollsföringen i statsrådet
och i tillförordnad regering samt föredragningen och protokollsföringen
i regeringsrätten och i lagrådet.

För bedömande, i hvad mån ärenden hörande till den andra gruppen eller
sådana, som äro för handelsdepartementet säregna, må förekomma i detta
departement, kräfves en undersökning angående antalet och beskaffenheten
af de regeringsärenden, som tillhöra handelsdepartementets blifvande förvaltningsområde,
samt deras nuvarande handläggning.

Departementskansliets
ämbetsbefättling.

38

HANDELSDEPAllTEMEKTET.

De för sådant ändamål infordrade uppgifter afse år 1910. Ur dessa
uppgifter hafva utdrag redan meddelats å s. 20 —22.

Alla i dessa uppgifter angifna ärenden torde komma att öfvergå till departementsafdelningarna,
nämligen kommerskollegiet och lotsstyrelsen.

I handelsdepartementets kansli skulle alltså förekomma allenast sådana
ärenden, som omförmälas i § 4 af den föreslagna kansliinstruktionen. Härtill
kommer det arbete, som åligger kansliets chef och tjänstemän beträffande
ärenden tillhörande afdelningarna.

Hit hör i främsta rummet handläggningen af riksdagsfrågor. Med hänsyn
till de mångahanda ändamål inom näringarnas område, hvartill anslag af riksdagen
måste begäras, torde kansliets arbete enligt kansliinstruktionen med
dessa ärenden blifva afsevärdt.

Enahanda torde förhållandet blifva med författningsärenden. Den alltjämt
fortgående utvecklingen inom alla grenar af näringslifvets område torde
nämligen, enligt hvad man kan förutse, medföra ett stort behof af nya reglerande
bestämmelser och ändring af förut befintliga.

Till departementskansliets befattning med författningsärenden hör äfven
vissa sådana ärendens föredragning i lagrådet. Det kan med stor sannolikhet
antagas, att dylika ärenden skola i afsevärd omfattning förekomma på näringsförfattningarnas
område. Kommittéerna fä i detta afseende erinra om departementalkommitterades
förslag rörande utsöndring till andra departement
af vissa lagstiftningsärenden, som nu tillkomma justitiedepartementet. Till
handelsdepartementet skulle, såsom redan nämnts, enligt detta förslag öfverföras
lagstiftning bland annat angående handelsböcker och handelsräkningar,
handelsregister, firma och prokura, aktiebolag, handelsbolag och enkla bolag,
patent, skydd för varumärken, mönster och modeller, elektriska anläggningar
äfvensom sjölagstiftning och gruflagstiftning.

Slutligen torde böra framhållas, att föredragningen af besvärsmål i regeringsrätten
kan blifva ganska omfattande för detta departement.

Personal i Emellertid är det synnerligen vanskligt att på förhand bedöma personaldeparte-
behofvet inom kansliet. Några säkra hållpunkter för detaljering häraf finnas ej.
meW?fefaWS Kommittéerna hafva fördenskull ansett riktigast att icke föreslå större personal,
än som måste anses oundgängligen nödig, intill dess erfarenheten visat
det vidare behofvet.

Förutom generalsekreteraren hafva kommittéerna tänkt sig ett kansliråd
samt tre kanslisekreterare, af hvilka två böra uppföras i andra lönegraden.
Föredragningen och protokollsföringen i regeringsrätten och i lagrådet samt
protokollsföringen i statsrådet komma säkerligen att i afsevärd mån upptaga
kanslirådets och en kanslisekreterares tid. För arbetet med kansliets egna
ärenden samt det biträde kansliets personal måste lämna i riksdags- och författningsfrågor
rörande hela departementet torde generalsekreteraren, förutom
kanslirådet, behöfva taga i anspråk två kanslisekreterare.

Utöfver nämnda personal bör i staten för departementskansliet upptagas en
registrator, två skrifbiträden, däraf ett af högre och ett af lägre aflönings -

UJäPAHTEMENTSKANSLIKT.

grad, Hiimt två vaktmästare, däråt en förste vaktmästare. Arfvode för en
sekreterare hos departementschefen bör äfven däri uppföras.

Till arfvoden åt amanuenser, vikariatsersättningar samt godtgöreJse åt
extra skrifbiträden m. m. torde kunna .skäligen beräknas ett belopp af 7,000
kronor.

Departementschefens aflöning bör i enlighet med departementalkommitterades
allmänna förslag i detta afseende uppföras med 20,000 kronor.

I fråga om öfriga aflöningsbelopp m. m. få kommittéerna åberopa hvad
departementalkommitterade i sådant hänseende anfört i allmänna delen af
sitt betänkande.

I likhet med hvad för öfriga departement äger rum torde jämväl för handelsdepartementet
böra uppföras ett anslag till extra utgifter. Detta anslag
torde böra upptagas såsom reservationsanslag och kunna bestämmas till

12,000 kronor. Någon minskning i beloppet af motsvarande anslag för befintliga
departement bör icke äga rum i anledning af detta nya anslags tillkomst.

Slutligen må här endast omförmälas, att å den hufvudtitel, till hvilken
handelsdepartementet kommer att hänföras, måste uppföras anslag till ålderstillägg,
rese- och traktamentspenningar, skrifmaterialier och expenser, ved
m. m. samt tryckningskostnader.

40

Kommittéerna få,

HANDELSDEPARTEMENTET.

Stat för departementskansliet.

med åberopande af det anförda, afgifva följande

Förslag

till

Aflöningsstat

för

Departementskansliet i handelsdepartementet.

			T jans1		Orts-
	Lön		görings-		Summa.
		pennin-	tillägg
			gar.
Generalsekreteraren......	6,200		2,800	_	1,000	_	10,000	_
1 kansliråd.........	5,000	—	2,500	—	600	—	8,100		(Efter 5 år kan lönen \ höjas med 600 kr.
. 1 kanslisekreterare af andra löne-									| Efter 5 år kan lönen
graden ...........	3,600	—	1,800	—	400	—	5,800	—	1 höjas med 500 kr. och | efter 10 år med vtter-
| 1 d:o d:o.........	3,600	—	1,800	—	400	—	5,800	—	J ligare 500 kr.
									(Efter 5 år kan lönen
1 kanslisekreterare af första löne-graden ...........
2,200	—	1,500	-	300	—	4,000	—	J 10 år med ytterligare 500 kr. och efter 15
					•				år med än ytterligare 500 kr.
1 sekreterare hos departements-							3,000
chefen, arfvode.......							—
1 registrator .........	1,200		600	—	200	—	2,000	—	] Efter 5 år kan lönen
1 biträde af högre grad ....	900	-	550	—	150	—	1,600	—	y höjas med 200 kr. och ( efter 10 år med ytter-
1 biträde af lägre grad ....	700	—	350	—	150	—	1,200	—	J ligare 200 kr.
1 förste vaktmästare.....	1,000	—	550	—	150	-	1,700	-	(Efter 5 år kan lönen \ höjas med 100 kr.
								•	(Efter 5 år kan lönen
1 vaktmästare........ Till extra personal, vikariatser-	800	-	450		150	—	1,400 7,000		J höjas med 100 kr. och | efter 10 år med ytter-l ligare 100 kr.
sättningar m. m.......							—
Summa		—				—	51,600

Anmärkning: Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall,
så länge denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå, hvarjämte å lönen afdragas 100
kronor årligen.

c

HANDELSDEPARTEMENTETS AFDEL
NING FÖR HANDEL, INDUSTRI OCH
SJÖFART, KOMMERSKOLLEGIET,

I. Kommerskollegiets uppkomst och utveckling.1

Kap. 5.

De första försöken att i vårt land skapa särskilda statsorgan för bevakandet
af handelns och industriens intressen härstamma från 1600-talet och stå
i närmaste samband dels med eu allmän reglering af statsförvaltningen dels
med en starkt framträdande sträfvan för uppdrifvande af vårt näringsliv

Efter nydaningen af vårt statsskick under Gustaf Vasa hade, under påverkan
af de politiska händelserna, efterhand under hans efterträdares tid
skapats fasta regeringsorgan för att tillgodose de kraf, som följde med statens
nya och växande uppgifter. Gustaf Adolf var inom detta liksom inom andra
områden den store organisatören, och vid den tid, då han för sista gången
lämnade sitt land, funnos redan de fem riksämbetsverken, som senare i 1634
års regeringsform fingo sina funktioner närmare fastställda, i det hofrätten,
krigskollegium, amiralitetskollegium, kanslikollegium och kammarkollegium
ställdes under ledning af hvar sin höge riksämbetsman. Men helt naturligt
inneburo icke de åtgärder, som resulterade i nämnda regeringsform, någon
klafbindning af organisationssträfvandena. Tidens ledande personligheter
hade blicken öppen för, att också andra grenar af samfundslifvet än de i de
fem riksämbetsverken närmast representerade kunde vara förtjänta af omvårdnad
från särskilda ämbetsverk. Att man äfven därvid tänkte på de för
hela landets styrka och välbefinnande betydelsefulla näringarna, var en yttring
af de sträfvanden som rörde sig i tiden.

Om också det sjuttonde seklet i vår historia framförallt fått sin prägel af
de stora krigshändelserna, får man ej förglömma, att i direkt samband med
krigspolitiken och till väsentlig del föranledd af de internationella förbindelserna
försiggick en intensiv rörelse inom näringslifvet med en företagsamhet,
som ledde till epokgörande nydaningar. Det var vid denna tid, som
de merkantilistiska principerna fingo ett märkbart inflytande på nationernas
ekonomiska lif, och Sveriges politiska förhållanden voro särskildt ägnade att
gifva näring åt sträfvandena för landets ekonomiska höjande. Under ledning
af framsynta konungar och statsmän drogs vårt land med i den merkantila

1 Redogörelsen för kommerskollegiets uppkomst och utveckling till år 1891 har på kommerskollegiikommitténs
uppdrag utarbetats af sekreteraren hos Stockholms handelskammare, fil. dr H.
Bosman.

Såsom källor för framställningen hafva, jämte arkivmaterial, urkundspuhlikationer och äldre
kommittébetänkanden, hufvudsakligen anlitats: J. A. Almquist, Kommerskollegium och riksens
ständers manufakturkontor samt konsulsstaten (1651—1809) äfvensom A. Berencreutz, De centrala
organen för tillvaratagandet af handelns och näringarnas intressen i Sverige.

Koiniiiers kollegiets inrättande.

14

KOMMERSKOLLEGIET.

konkurrenskampen. 1 samma mån landet infogades i den storpolitiska sfären,
vaknade intresset för dess ekonomiska tillgångar, ock utlänningar flyttade in
lockade af ryktet om landets naturliga rikedomar. Med utlänningarna kom
privatkapitalet, som möjliggjorde en storindustriell utveckling. Industriföretag,
som staten med tillämpning af den af Gustaf Vasa häfdade näringspolitiken
förut drifvit för egen räkning, utarrenderades nu eller såldes
till enskilda, som under det egna intressets sporre förmådde koja produktionen
betydligt. Med utlänningarna kom också den industriella konstskickligketen
liksom äfven en begynnande färdighet i det egentliga handelsyrket.
Särskild! järnkandteringen uppdrefs nu till en förut icke anad höjd, då
nya förädlingsmetoder — tysksmidet ock vallonsmidet — började tillämpas
och en mängd nya bruk anlades. Sveriges järn vann vid denna tid
sin rangplats på världsmarknaden, ock järnexporten tredubblades på några
tiotal år. Men äfven annan fabrikation började rationellt bedrifvas i större
skala, då man först nu på allvar uppmärksammade vattenfallens betydelse.
Från 1600-talet ha vi också den första begynnelsen till transoceana handelskompanier
ock det enda försöket till kolonialanläggning, som från vårt land
någonsin gjorts. Äfven för utvecklingen af handelsformerna var denna tid
epokgörande, då nya metoder praktiserades för bolagsbildning, för betalningsuppgörelser,
för bokföring, för varutransporter ock dylikt. Yår första bank
ock våra första försäkringsföretag härstamma från samma tid. Den inrikes
varuomsättningen blef också fastare reglerad, då handelsrätten alltmera begränsades
till städernas borgerskap. Nya städer anlades, köpingar inrättades
såsom förmedlare af stadshandeln ock nya marknader privilegierades åt vissa
städer. Tullsystemet byggdes på nya grunder både för den inrikes och utrikes
handeln o. s. v. I korthet sagdt — den tid, som sammanfaller med Sveriges
ingripande i den europeiska storpolitiken, är i alldeles särskild grad
betydelsefull också för vårt fredliga näringslif både genom den rörelse som
åstadkoms och de nyheter som blefvo bestående.

Såsom led i denna nydanings- och regleringsrörelse är det också som de
första kommersiella ämbetsverken framträda. Den 14 februari 1667 utfärdades
fullmakt för »generalbergsamtet», som skulle hafva till uppgift att främja
den förnämsta af våra industrigrenar, och den 28 november samma år inrättades
ett »kollegium af kommerserna», som skulle bevaka de öfriga industriernas
och handelns intressen. Innan det senare verket kom till stånd,
hade man varit betänkt på ett utvidgande af generalbergsamtet till att
äfven hafva handelsärenden under sin tillsyn, men då bergshandteringen, både
på grund af historiska och tekniska förhållanden, ansågs som en särskild
näringsgren, och då den för vårt land var tillräckligt betydelsefull för att
sysselsätta ett eget ämbetsverk, fingo de båda verken gå skilda vägar. Kommerskollegiet
fick sålunda till uppgift att handhafva den mera allmänna
omsorgen om handeln och industrien.

Vid det nya verkets inrättande förelåg redan en plan för dess organisation,
sammanfattad i en promemoria af statssekreteraren Lars Grubbe. Denna
promemoria, som återfunnits bland Axel Oxenstiernas papper, är synnerligen

KOMMEUSKOLUCGIKTS UPPKOMST OCH UTVKCKUNU.

45

belysande för de styrandes uppfattning om vikten af handelns och industriens
utveckling och för de förhoppningar, man hyste om statens förmåga
att därvid kunna reglerande ingripa.

Enligt planen skulle kollegiet bestå af ett riksråd såsom president, två
adelsmän samt »generaltullnären» och en köpman. Dess uppgift skulle vara
att ägna »omsorg och åhuga» åt in- och utrikes handeln, städernas förkofran,
manufakturerna, sjöfarten, kommunikationerna, fisket, handelsbalansen och
frågor rörande bankväsen, assurans, mått, mål och vikt. Kollegiet skulle
framförallt iakttaga förhållandena för att väcka uppmärksamhet på åtgärder,
som kunde anses önskvärda. Grundläggande för hela arbetet var sålunda
materialsamlandet eller statistiken, då man borde »åtskilja och veta alla
sorter af hvarjehanda varor, som i hela riket fålla, delandes dem i vissa
klasser», äfvensom »uti hvad ort och landskap, på hvad tid, uti hvad myckenhet,
för hvad pris hvar och en vara faller, huru den perfektioneras eller
eljest konsumeras anten igenom första, andra, tredje hand». Äfven om
rikets ut- och införsel borde noggranna uppgifter anskaffas, så att man kunde
beräkna, »att man mera måtte hafva att debitera utomlands än det här af
främmande tages och konsumeras».

För erhållande af en god handelsbalans borde förbindelserna med främmande
länder alltmera förbättras, särskildt kunde mycket vara att vinna af
handeln på Ryssland, men äfven med mera aflägsna orter borde förbindelserna
utvecklas. För att i kollegiet uppehålla kunskapen om de olika ländernas
beskaffenhet och vilkor borde korrespondenter anställas »på alla kontor
och stapelstäder».

Bästa medlet att befordra manufakturernas blomstring vore att förse dem
med förlag samt införskrifva kunniga handtverkare från utlandet, hvilka
kunde lära de svenske »att perfektionera och nobilitera våra inländska varor».
Äfven för sjöfartens utveckling borde staten understödjande ingripa, då till
kollegiets disposition skulle ställas återstoden af det kapital, som disponerats
af f. d. skeppskompaniet.

Kollegiet skulle också »söka förnimma alla städernas rättigheter, lägenheter
och olägenheter öfver hela riket, hamnar, publika och privata inkomster,
hvars och ens näring och indräkt isynnerhet, borgerskapets myckenhet och
allehanda ordning eller oordningar, och i en summa, huru allt blifver på en ort
och annan både i själfva kommerserna såväl som eljes visligen eller ovisligen
menagerat». Med landshöfdingarnas hjälp skulle kollegiet verka för handelns
intvingande i städerna, borgerskapets klassificering, uppförande af publika
byggnader såsom »våghus, kranar, bodar, källare och annat slikt», som kunde
lända till förbättring i städernas ekonomi. Vidare borde uppmärksamheten
riktas på transporternas underlättande genom »flera slussar, nya grafvar, navigation
i flera strömmar, som nu ligga obrukade», hvarjämte äfven fiskerinäringens
främjande nämnes såsom föremål för kollegiets omsorg. Slutligen
an ty des också, att kollegiet skulle till Kungl. Maj:t ingifva förslag rörande
priskuranter samt växel- och lånebanker och beakta de differenser, som beträffande
mått och vikt kunde ifrågakomma så inom som utom landet.

46

KOMMERSKOLLEGIET.

Såsom synes, innehöll detta första program antydningar om de flesta af
de frågor, som sedermera varit föremål för kommerskollegiets handläggning,
samtidigt med att det innebar nyheter, som den tiden icke voro lätta att
realisera. Att det med sina vidsynta uppslag stått under påverkan af de
politiskt ledande personligheterna, är säkert, om också dess författare var
en i statens värf ännu föga pröfvad man.

Emellertid blef denna i stort lagda plan icke i praktiken genomförd. Kollegiet
kom visserligen till stånd; fullmakt utfärdades den 28 november 1637
och den 1 december utnämndes en president och två assessorer. Men öfriga
i programmet antydda tjänster tillsattes icke, och andra uppdrag gjorde, att
de utnämnde knappast kunde inträda i utöfning af sin verksamhet. Under
de följande åren märkas blott obetydliga spår af något arbete. Några statistiska
tabeller öfver Sveriges utrikes handel 1637—1641, som förvaras i
våra arkiv, utgöra måhända ett försök att realisera en af de planer, som
uppställts för kollegiets verksamhet. Nya förslag till en fastare organisation
ledde icke till praktiskt resultat. Först år 1651 togs organisationsfrågan
upp på fullt allvar, då en ny instruktion uppsattes och af Kungl. Maj:t
utfärdades den 23 augusti.

Tiden Enligt den nya instruktionen, som var författad af den för vår ekonomiska
Idol—1670. utveckling så djupt intresserade Axel Oxenstierna, skulle det finnas tre
»handels- eller kommerskollegier» i olika landsdelar, hvardera bestående af
tre personer jämte en sekreterare och en kopist. Det ena kollegiet skulle
hafva sin verksamhet i Stockholm, det andra i Östersjöprovinserna och det
tredje i Sveriges nyförvärfvade tyska provinser. Hvart tredje år skulle de tre
kollegierna samlas i Stockholm till gemensamma öfverläggningar. Kollegiernas
åligganden skulle i hufvudsak vara de samma som de redan i 1637
års fullmakt angifna.

Af de planerade kollegierna var det emellertid endast Stockholmskollegiet
som kom till stånd. En president och två assessorer utnämndes, och verksamheten
planlades i enlighet med en »fullmakt och beställning» af den 1
oktober 1651. Oaktadt äfven nu förekommande personskiften voro ägnade
att gifva hela verket en osäker ställning, kunde arbetet dock på allvar upptagas
och bedrifvas.

Emellertid var det nya kollegiets verksamhetsområde alltför omfångsrikt
och dess syfte alltför sväfvande för att arbetsplanen med ens skulle kunna
stå färdig. De följande åren blefvo väsentligen en försökstid, många delar
af programmet kommo ej till utförande, nya ärenden lades i stället under
kollegiet, nya stater upprättades med växlande antal ledamöter, och hela
organisationen var så godt som ständigt föremål för omregleringar och experiment.
Helt naturligt sammanhängde detta med de politiska förhållandena,
som alltjämt ställde nya och alltmera komplicerade kraf på statsförvaltningen,
då landets styrka växte och dess gränser utvidgades. Hela näringslifvet
fick också sin prägel af de famlande försöken att uppdrifva handeln och industrien,
då å ena sidan de storslagna förhoppningarna kräfde omsättning i

Iv OM M EES K OIjLEG IET.S UPPKOMST OCH UTVIOCKMNO.

17

praktiken, men a andra sidan de förefintliga tillgångarna ej voro tillräckliga
för planernas realiserande.

Hvad man framförallt synes hafva eftersträfvat med de organisatoriska
projekten var anordnandet af en lokal förvaltning för kommerserna och tillgodogörande
af den praktiska sakkunskapen för kollegiets arbeten. Problemen
blefvo särskildt komplicerade därigenom, att kollegiet i början mindre
framträdde såsom ett verk med rent administrativa statsfunktioner än såsom
ett organ för befrämjande af intressen, som sammanföllo fned de enskilda
näringsidkarnes. Så länge dessa icke hade några egna organ, var kollegiet i
viss mån den ende väktaren öfver deras intressen. Frågorna stodo därför
också i det närmaste samband med den pågående regleringen af skråväsendet
och näringsidkarnas egna sträfvanden för sammanslutning.

Då det antydda förslaget till förvaltningens uppdelning på tre kollegier
icke blef i praktiken genomfördt, nöjde man sig med att anställa korrespondenter
i sex städer på andra sidan Östersjön. På 1660-talet upptogs åter
planen på dotterkollegier eller »handelskamrar», som skulle inrättas både i
Skåne, Östersjöprovinserna och Tyskland, men äfven nu fick förslaget förfalla.
Lika liten framgång hade sistnämnda förslag i hvad det afsåg en
ökning af kollegiiledamöternas antal för beredande af plats i kollegiet åt
praktiska män »i köphandel och manufakturer förfarne».

Då Skåne införlifvades med Sverige, framkastades tanken på att kollegiet
årligen skulle inkalla några deputerade från städerna till möte i Stockholm
för öfverläggning om städernas speciella angelägenheter, men oaktadt resolution
därom utfärdades, blef något möte aldrig hållet. På grund af ingifna
relationer från städerna kallades vid några tillfällen representanter för vissa
städer inför kollegiet, men ej heller dessa möten gåfvo uppslag till någon
praxis.

Den enda bestående anordning, som innebar en reglering af samarbetet
med städerna och samtidigt ett tillgodogörande af den kommersiella sakkunskapen,
var kommissarieinstitutionen. Redan på 1650-talet började såsom
bisittare i kollegiet inkallas praktiskt förfarna män, hvilka äfven åtogo sig
att »taga i akt hvad som vårt rikes och undersåtarnes kommerser och
trafik kan befordra och till den ändan gifva uti kommerskollegio pertinent
relation om negotiens förlopp och beskaffenhet». Dessa sakkunniga, som kallades
kommissarier, valdes bland de mest framskjutna köpmännen i Stockholm
eller bland andra med näringarna förfarna män och utöfvade tidvis eu
ganska omfattande verksamhet. Bland kommissarierna kunna sålunda nämnas
Johan Palmstruch, den första bankens grundläggare, och den mångfrestande
vetenskapsmannen Olof Rudbeck, som var kommissarie för landskulturen.
Då det emellertid ansågs af vikt att få regelbundna upplysningar också från
andra orter, började man i midten på 1660-talet tillkalla äfven s. k. korrespondentkommissarier,
som valdes bland borgerskapet i landsortsstäderna.

Att man icke under någon fastare form kom att tillgodogöra sig den praktiska
sakkunskapen för kollegiets arbete, sammanhängde måhända med att
man vid denna tid lämnade köpmännen tillfälle att genom egna samman -

48

KOMMERS KOLLEGIET.

slutningar verka för näringslifvets främjande. År 1661 utfärdades stadgar
för det första köpmansgillet i Göteborg och år 1662 inrättades ett köpmansgille
i Stockholm. Visserligen voro dessa institutioner i hufvudsak byggda
på samma principer som de samtida skråbildningarna inom andra yrken, men
Stockholms-gillet fick också funktioner, som voro nära befryndade med kommerskollegiets
och som i sin formulering återspegla tidens breda uppfattning
om hithörande frågor. Gillet skulle sålunda »finna utvägar, huruledes kommerserna
måge förkofras, styrkas och förbättras», det skulle öfvervaka att
svenska varor bragtes i pris utomlands och att utländska varor infördes i
landet i tillräcklig mängd »till billigt, civilt och moderat pris». Men också
de inrikes manufakturerna borde gillet stödja och särskildt lägga sig vinn
om att iakttaga de fördelar, som Stockholms utmärkta läge erbjöd, då det
låg »så godt som midt i riket, hafvandes Mälaren på ena och stora Östersjön
på andra sidan, jämväl Nord- och Finland norr och österut samt alla de
sjöstäder och hamnar, som söderut ligga». Gillet var såtillvida en statsinstitution,
att dess stadgar utfärdades af regeringen och presidiet öfverläts
åt en statsämbetsman, nämligen Stockholms öfverståthållare.

I viss mån kan gille-organisationen också betraktas såsom led i den ofvan
nämnda sträfvan efter lokala organ eller »kandelskamrar», som isynnerhet på
1660-talet tog bestämdare former men icke ledde till bestående resultat. Då
gillena blefvo köpmännens egna intresseorganisationer, fingo de betydelse för
kommerskollegiets ställning särskildt därigenom, att de allt skarpare markerade
kollegiets karaktär af centralt statsämbetsverk med skyldighet att
framförallt bevaka statens intressen ifråga om näringslifvet.

Kollegiet hade för öfrigt redan dessförinnan fått sig tilldeladt funktioner,
som voro ägnade att befordra dess utveckling till en rent administrativ
institution. År 1654 hade nämligen högsta ledningen öfver tullförvaltningen
flyttats från kammarkollegium till kommerskollegium, emedan såsom det
heter »sjöfarten, handel, vandel och manufakturer endera upphjälpas eller
dämpas kunna, eftersom förordningen sker i de pålagor däraf utgå, hvarföre
fordrar oundvikliga tarfvor, så framt det förra rätt och med skäl af
generalkommerskollegio styras och handhafvas skall, att det senares direktion
samma kollegio jämväl undergifvas och tillägnas måste». Senare fick
kommerskollegiet också domstolsfunktioner, då det år 1666 bestämdes och
följande år i sjölagen fastslogs, att tvister i sjöfartsfrågor skulle vädjas till
kollegiet såsom högre instans. Högsta myndigheten öfver tullärendena blef
visserligen år 1676 — efter åtskilliga tvister och regleringsförsök — fråntagen
kommerskollegium och till kammarkollegium återflyttad, liksom också
kommerskollegiets domsrätt år 1679 blef till Svea hofrätt öfverlåten, men i
hvarje fäll voro de gjorda försöken beaktansvärda led i kollegiets utveckling.

I kollegiets utveckling till ett statsorgan med bestämda förvaltningsfunktioner
ligger i viss mån också en af förutsättningarna för regeringens märkliga
åtgärd att år 1679 göra så betydliga förändringar i kommerskollegiets
organisation, att man kan tala om dess upphörande såsom ett själfständigt
verk. Då kollegiet inriktat en väsentlig del af sitt arbete på rena förvalt -

KOMMEllSKOLLEGIETS UPPKOMST OCH UTVECKLING.

49

ningsbestyr, syntes dess återstående funktioner säkerligen mindre ])ätagliga,
sedan tullärendena och domsrätten öfverlätits till andra myndigheter. Karl
XI hade ett alltför utprägladt sinne för realiteter, för att han skulle hysa
någon öfverdrifven vördnad för sväfvande syften eller sträcka sitt intresse
utötver det som kräfdes för de föreliggande behofven.

Otvifvelaktigt torde också vara, att den ifrågavarande indragningsåtgärden
måste ses i samband med hela denna tids märkliga politik, som med sina
byråkratiska tendenser riktade sig likaväl mot affärslifvets kapitalbildning
som mot adelns godsförvärf och som med sina sträfvanden efter nivelering
undervärderade den föregående tidens ansatser till stora handlingar. Kommerskollegiets
omdaning är därför, huru betydelselös åtgärden än i och för
sig kan synas, ett led i en omläggning af vårt lands näringspolitik, hvars
inflytande på den ekonomiska utvecklingen svårligen kan betecknas såsom
lyckosamt.

Själfva omdaningen åt kommerskollegiet tillgick så, att, sedan presidenten
tagit afsked, ordförandeskapet i kollegiet öfverläts åt ett rikskammarråd,
hvarefter de flesta tjänstemännen afskedades redan år 1679. Sammanträdena
fortsattes visserligen med det reducerade antalet ledamöter, men 1681 upphörde
de alldeles. Samma år fick den nye presidenten i kammarkollegium i
uppdrag att äfven under sina händer hafva »kommerserna».

Emellertid ansåg man det nödvändigt att på särskildt sätt ordna handläggningen
af kommerseärenden och förordnade därför 1681 några s. k. deputerade
öfver »kommersesakerna», hvilka följande år förstärktes med två kommerseråd.
De deputerade befullmäktigades också att med sig adjungera
»förståndige köpmän eller andre, som om sådana saker kunna hafva någon
kunskap».

Då emellertid dessa anordningar ej befunnos tillfredsställande, uppdrogs
år 1684 kommerseärendenas handläggning åt kammarkollegium såsom sådant.
Under den följande delen af Karl XI:s regering ägde denna anordning i
hufvudsak bestånd, hvarvid dock är att märka, att särskilda kommerseråd
och tjänstemän lunnos, att särskilda protokoll fördes i kommerseärenden och
att namnet »kommerskollegium» fortfarande användes såsom beteckning för
den ifrågavarande aldelningen af kammarkollegium.

De ärenden, som hänskötos till kommersafdelningen, rörde hufvudsakligen
städernas angelägenheter, utfärdande af manufakturprivilegier och fartygspass
samt vissa tullmål. I enlighet med den rent ämbetsmässiga tankegången
gällde det framför allt att fullgöra det som icke kunde underlåtas,
att »penetrera olägenheterna» mera än att åstadkomma något positivt och
att sköta de löpande göromålen för bevakandet af statens ekonomiska intressen.

I stället för kommerskollegiet blef det en annan, för tiden typisk institution,
som fick den mera allmänna vården om näringarnas trefnad, då den
skulle verka för upphjälpande af handelsbalansen, inrättandet af »en florrisant
handel», och navigationens och manufakturernas »prompta korrektion». Det

4—122,148.

Tiden 1679
-1711.

50

KOMMERSKOLLEGIET.

var den s. k. kommersekommissionen, som tilJsattes efter riksdagen 1(58(1 och
sedermera verkade ända till år 1697, hufvudsakligen genom ingifvande af
berättelser om näringarnas tillstånd.

Äfven under den första delen af Karl XII:s regering fortfor den ordning
för kommerseärendenas handläggning, om hvilken här antydan lämnats. I
Karl XI:s testamente hade också uttryckligen stadgats, att kommerskollegium,
som »numera står under kammarkollegii försorg och är med detsamma för
sakernas likhets skull och sammanhang således en gång förent, bör härefter
intet söndras därifrån, fast sysslorna under särskilda personers skötsel äro
lämnade».

Tiden 1711 En ny tingens ordning åstadkoms genom Karl XII, som 1711 påbjöd att
-~im kommerskollegiet skulle återupprättas såsom ett själfständigt verk.

Uppenbart är, att denna åtgärd var ett led i konuDgens sträfvan för statsförvaltningens
omreglering — 1710 hade krigskollegiet återfått sin ställning
såsom själfständigt verk och 1713 utfärdades den märkliga kansliordningen —
men samtidigt var det också ett uttryck för hans planer att efter de olyckliga
krigsåren upprycka Sverige ur dess ekonomiska betryck. I konungens
korrespondens under denna tid skönjes ständigt lians vaknande intresse för
landets ekonomiska möjligheter och hans benägenhet att stödja alla företag,
som kunde vara ägnade att befordra handelns och industriens utveckling.
Från sin aflägsna vistelseort uppmärksammade han Christopher Polhammar,
hvars geniala tankar han sedermera gjorde allt för att utnyttja till fäderneslandets
gagn, och äfven Jonas Alström uppsökte senare konungen för att
framlägga sina planer.

Om också kommerskollegiets återupprättande i viss mån föranleddes åt en
skrifvelse från borgarståndets representanter vid utskottsmötet 1710, var
hela åtgärden dock starkt präglad af konungens personlighet, då det var
han själf, som med all kraft framdref frågan. Hans många skrivelser i
denna sak vittna ej blott om hans vidsynta förståelse för näringarnas betydelse
utan också om hans praktiska blick för organisatoriska detaljer.

Redan på våren 1711 förklarade han i skrifvelse från Turkiet, att han
funnit nödigt att till handelns upphjälpande och allehanda nyttiga handtverkeriers
inrättande i riket »sätta kommerskollegium på en annan fot än
det härtills varit samt bruka sådana personer däruti, som hafva en grundlig
kunskap om sådana saker och med inga andra sysslor äro besvärade». Efter
en del underhandlingar om formerna angaf konungen i ett bref af den 28
oktober 1711 närmare området för det nya kollegiets verksamhet, och senare
fastställdes personalstaten, som upptog en president, en vicepresident, tvä
kommerseråd, fyra assessorer och fyra kommissarier samt åtskilliga tjänstemän.
Till president var dä redan kungliga rådet grefve Wrede utsedd, och
de flesta öfriga utnämndes snart därefter.

Någon definitiv instruktion för verket blef aldrig under Karl XII:s tid
fastställd, oaktadt flera förslag förelågo och provisoriskt tillämpades. I den
plan, som konungen själf framlade, uppdrogos emellertid konturerna för

Iv OM M E It S K OLL KI HETS UPPKOMST OCH UTVKCKEINO.

Öl

kommerskollegiets verksamhetsområde sådant det sedermera i lnifvudsak ägde
bestånd ända in i följande århundrade. Sålunda nämnes bland ämnena för
kollegiets omvårdnad allt som rörde köpmansskepps byggande och sjöfolkets
»ordning, beskaffenhet och egenskap»; expediering af sjöpass; Jotsväsendet och
fyrbåkars underhåll; bärgnings- och öfriga sjörättsmål; konsulers tillsättande
eller föreslående. Vidare eu hel del tullärenden, såsom frågor om nederlagsfrihet
och till Institution, uppsikten öfver sjötullsbetjänte, deras boställen,
packhus och jakter, sjötull,sbetjäntes tillsättande eller föreslående, jurisdiktion
i mål rörande tulltäkten och oriktig tullbehandling, samt licent-, portorii- och
tullordinantiers föredragning och öfvervakande. Till handelsärenden räknades
frågor om handelsordningars författande, utrikeshandelns främjande, granskning
åt de öfver handeln inkommande besvär, afdömande afen del tvistefrågor
i handels- och växelmål, öfverseende af växelstadgan, tillsyn öfver slussverken
och andra kommunikationsmedel samt dessutom flera frågor rörande
städerna, såsom privilegiernas förbättring, köpmansgillens inrättande, tillsyn
öfver städernas politiväsen och afgörande af tvister mellan städerna. Slutligen
skulle kollegiet hafva tillsyn öfver manufakturverken och handtverksskråna,
utfärda nya manufakturprivilegier och afdöma tvister rörande dylika.
Den märkligaste nyheten var, att så godt som alla tullärenden nu öfverflyttades
till kommerskollegiet och att kollegiet beviljades en vidsträckt domsrätt,
som ej blott skulle gälla sjöfartsmål utan också tvister inom andra områden.

För själ!va, arbetets anordning önskade konungen en uppdelning af verket
på tre divisioner, en handelsdivision, en manufakturdivision och en justitierevision.
Om också denna anordning under Karl XII:s tid icke blef genomford,
var dock planen uppgjord för en gruppering, som kom i tillämpning
flera år efteråt.

Statsskickets förändring efter Karl XlLs död föranledde icke någon direkt Tiden
omdaning åt kommerskollegiet. Tvärtom blef i 1719 års regeringsform kol- 1719-1772.
legiets ställning grundlagsenlig! erkänd och dess verksamhetsområde angifvet
i ungefär samma omfattning som tillförne.

Den nya regeringsformen af 1720 gjorde däri endast några oväsentliga
förändringar, dä den stadgade, att kommerskollegiet skulle äga »en president,
som häfver till bisittare tvänne kommerseråd och fyra assessorer, hvilka
hafva en grundlig kunskap om handel och vandel, samt tvänne kommissarier,
som njuta lön; men så ofta några viktiga mål förefalla angående handel
och handtverkshusen, kommerskollegium såväl själ!'', som igenom magistraterna,
att höra det handlande borgerskapet och handtverksman här och i andra
städer, innan något slut därutinnan göres och verkställes. Eljest ålio-o-er
detta kollegium att hafva omsorg, huru handeln måtte styrkas, förkofras, raanufaktorier
till god framgång befordras och handtverkshusen väl inrättas skötas
och underhållas, samt att de utaf städerna gillade licent-, portorie- och tullordningar
samt taxor handhafvas, med hvad mera dess omvårdnad åligger,
efter den instruktion, som därom kommer att öfverses och inrättas till rikets
uppkomst, vältrefnad och styrka.»

52

K0MMERSK0LLEGIET.

Den i regeringsformen utlofvade instruktionen utfärdades den 16 oktober
1723, och med dess bestämmelser voro riktlinjerna för kollegiets verksamhet
fastslagna för en lång tid framåt.

Den period af kollegiets historia, som begynner med år 1719, är otvifvelaktigt
en af de mest betydelsefulla, då den sammanfaller med eu tid, som i
alldeles särskild grad kännetecknas af ingripande från statens sida för handelns
och industriens främjande. Huru man än vill döma eller värdesätta
frihetstidens näringslif och dess ekonomiska rörelser, säkert är, att dess fel
och förtjänster väsentligen betingades af den politiska prägel, som påtrycktes
alla sträfvanden, och af det inflytande öfver näringarna, som staten lyckades
förvärfva. Det var för vårt lands vidkommande merkantilismens och
tvångssystemets gyllene ålder och därmed också en glansperiod för det ämbetsverk,
som både i uppdrag att å statens vägnar främja de näringar, af
hvilkas blomstring statens välfärd i alldeles särskild grad ansågs bero. Det
var icke blott de otaliga författningarna och öfvervakandet af deras tilllämpning,
som gaf det kommersiella ämbetsverket sysselsättning; hela den
intensiva industriella rörelsen, som med ens framtrollades, var så fast sammanknuten
med det politiska systemet, att den kräfde ansträngande arbete
af statens organ både då den skapades och då den föll. Och genom alla de
nyheter, som pröfvades, uppstodo nya arbetsområden, samtidigt med att de
former, under hvilka kollegiet hade att främja sina syften, allt fastare fixerades
och alltmera planmässigt lämpades efter de föreliggande behofven.

De flesta af de ärenden, som uppräknades i den nyssnämnda instruktionen,
voro desamma som redan omnämnts i Karl XII:s prospekt af år 1711.
Bland nya ärenden, som nämnas, märkas öfverinseendet öfver det projekterade
rasp- och spinnhuset, som samtidigt skulle vara straffanstalt och ett
medel att främja industrien, samt befattningen med den s. k. magasininrättningen,
med hvilken afsågs att »vid infallande dyra år understödja
man u faktorierna och åtminstone för dem bringa priset af spannmålen
till dräglighet». Den statistik, som man tänkt pa redan i det första programmet
för ämbetsverket, blef först nu pa allvar planerad, då kollegiet
ålades att på grundval af magistraternas rapporter aflärnna årsberättelser
öfver in- och utgående varor. Men å andra sidan blef en del af tullärendena
kommerskollegiet undandragen, då regeringsformen till kammarkollegium
öfverlåtit den hufvudsakliga vården öfver tullverket. Förhållandena förändrades
dock något, då tullarna år 1726 bortarrenderades till eu generaltnllarrendesocietet.
Äfven kollegiets inflytande öfver lots- och fyrväsendet minskades,
då det år 1724 bestämdes, att lotsverket och fyrbåkarna skulle blifva
under amiralitetskollegii inseende. Genom flera kungliga bref bestämdes närmare,
i hvilka frågor kommerskollegiet skulle samarbeta med andra kollegier
och ämbetsverk.

Med den följande utvecklingen ökades göromålen både inom gamla och nya
områden. Samtidigt med att öfverinseendet öfver rasp- och spinnhusen blef
alltmera kräfvande, efter hand som spinnhus anlades i allt flera län, uppväxte
nya organisationer såsom typiska uttryck för tidens sträfvanden.

K0MMERSK0LLEGIKTS UPPKOMST OCH UTVECKLING.

53

En sådan var exempelvis schäferiinrättningen, med hvilken också kommerskollegiet
fick befattning. För att uppmuntra den inhemska fårafvel
och öfverhufvudtaget hela landtbrukets inriktande på produktion af råvaror
för industrien, befordrade staten inrättandet af schäferier eller depåer för
importerade rasdjur. Vid en särskild schäferiskola utbildades s. k. schäfrar,
Indika sedermera hade att i olika delar af landet verka för fårkulturens höjande.
Provinsialschäfrarna bildade en hel tjänstemannakår, som stod under
kommerskollegiets öfverinseende.

En annan lokal institution, som delvis ställdes under kommerskollegiets
hägn, var de år 173!) påbjudna hallrätterna, ett slags domstolar, som hade att
slita en del tvister och öfvervaka industriföretagen i de städer, där fabriker
funnos. Kollegiet var andra instans vid vädjan från hallrätterna, det hade
att granska rätternas protokoll och emottog årligen berättelser öfver fabrikernas
tillstånd — synnerligen värdefulla detaljredogörelser, som ännu äro
bevarade i fortlöpande följd från hallrätternas första år.

Emellertid voro hallrätterna närmast tillkomna för att tjäna ett annat kommersiellt
statsorgan, nämligen manufakturkontoret. Denna för tiden typiska
institution var ett riksens ständers verk, som styrdes af ståndsvis valda
fullmäktige. Dess hufvudsakliga uppgift var att förvalta de fonder, som
ständerna anslogo till manufakturernas understöd, men helt naturligt ingrep
kontoret såsom de allsmäktiga ständernas organ också på andra områden.
Verksamheten växte efter hand, och den sysselsatta personalens antal uppgick
slutligen till mer än fyrtio personer. Under sådana förhållanden kunde sammanstötningar
med kommerskollegiet svårligen undvikas. Särskild! vanmakten
öfver hallrätterna föremål för konkurrens, då dessa å ena sidan hade
att till fabriksidkarna förmedla lånen från manufakturkontorets fonder, men
å andra sidan stodo under inspektion af kollegiet.

Slitningarna mellan kollegiet och kontoret upphörde icke förrän kontoret
indrogs är 1766. Såsom eu skapelse af hattarna kunde kontoret icke öfverlefva
partiets fall, då räfsten gaf vid handen, att »slöseri och godtycke florerat».
För kommerskollegiet medförde upplösningen en afsevärd maktutvidgning,
då nämligen förvaltningen af fonderna nu öfverläts till kollegiet, enär enligt
regeringsformen vården om manufakturerna ålåge kommerskollegiet och ej
»några mellan riksdagarna existerande ständer, såsom med naturen af regeringssättet
icke ense».

iled öfvertagandet af manufakturkontorets funktioner hade kommerskollegiet
nått höjdpunkten af maktutveckling. Det var ett betydligt antal
tjänstemän, som öfvergingo till kollegiets stat, då särskildt diskontfonden
kräfde en stor förvaltningsapparat, och åtgärder vidtogos också omedelbart
lör staternas reglering och arbetsordningens omarbetande med hänsyn till
de nya funktionerna.

I 1723 års instruktion hade bestämts, att kollegiet skulle uppdelas på två
divisioner, en lör handel och sjöfart, eu för manufakturer. Emellertid hade
denna uppdelning icke blifvit i praktiken genomförd. Först år 1752 hade man
börjat föra särskilda protokoll dels öfver s. k. ordinarie mål, dels öfver handels -

54

KOMMERSKOLLEGIET.

och manufakturärenden, och 1756 hade den sålunda utvecklade praxis fastslagits
genom en bestämd uppdelning af arbetet på två divisioner. I öfrigt hade
efter hand vissa afdelningar ordnats såsom särskilda kontor, så att år 1765
kort före manufakturkontorets upplösning staten upptog en president, fyra
kommerseråd, sju assessorer och två kommissarier samt icke mindre än tjugu
tjänstemän, fördelade på kansliet, notariekontoret, fiskalskontoret, kamrerarekontoret
och aktuariekontoret, hvartill kommo tjänstemännen i kontrollverket,
som sedan 1752 sorterade under kollegiet, fast med en ganska fristående
ställning.

Det regleringsarbete, som föranleddes af fondernas öfvertagande, resulterade
i nya organisationsbestämnielser af år 1770. Enligt dessa skulle kollegiet
uppdelas på tre divisioner, en handels-, en manufaktur- och en justitieeller
konfiskationsdivision, således samma uppdelning som redan år 1711 föreslagits.

Uppdelningen blef nu också i verkligheten genomförd. För manufakturdivisionen,
som bland annat skulle omhänderhafva de stora diskont- och manufakturfonderna,
upprättades ny stat med tjänstemännens uppdelning på
flera kontor, hvarjämte en särskild instruktion utfärdades för denna division
med detaljerade bestämmelser om fabriksprivilegiers utfärdande, om
rasp- och spinnhusens utnyttjande, om uppsikten öfver hallrätterna, om förvaltningen
af fonderna o. s. v. Det uttalades också som bestämdt önskemål, att
»sammanträden divisionerna emellan i möjligaste måtto undvikas, på det
ärendena ej måga invecklas i vidlyftigheter, kronans tjänst onödigtvis försummas
eller någon undersåtes rätt åsidosättas». Äfven för de andra divisionerna
ökades antalet ledamöter, så att kollegiets personal år 1771 utgjorde
en president, fem kommerseråd, tretton assessorer och åtskilliga tjänstemän.

Att kommerskollegiet under den ifrågavarande perioden fick sin ämbetsmässiga
karaktär allt skarpare markerad, är uppenbart, isynnerhet
som en sådan utveckling så väl passade till tidens anda. Arbetet utfördes
af de fäst anställda tjänstemännen, som i kollegiet skolades för sitt uppdrag,
och hvarken instruktionen eller särskilda förordningar föreskrefvo några
regelbundna öfverläggningar med det praktiska lifvets män. Kommissarierna,
som ursprungligen skulle vara adjungerade köpmän, blefvo äfven
atlönade på stat, och några särskilda möten med borgerskapets representanter
omtalas icke.

Såtillvida var behofvet däraf mindre framträdande, som det politiska
systemet gaf borgerskapet möjlighet att genom sina riksdagsrepresentanter
öfva ett verksamt inflytande äfven på förvaltningen. Flera af de politiskt
ledande personligheterna voro själfva köpmän, och vägen från det praktiska
lifvet till rådsplatserna i kollegiet var tämligen lätt banad för de trogna i
partiet. Hela statsskicket var sålunda ägnadt. att under en annan form än
tillförene skaffa den kommersiella sakkunskapen inflytande på kollegiets
arbete.

Genom riksdagsarbetet underlättades också kollegiets kontakt med borgerskapets
egna sammanslutningar i orterna. För fullgörande af kollegiets i

KOMMERSKOLMäGIETS IUTKOMST OCH UTVECKMNU. 55

regeringsformen föreskrifna skyldighet, att vid viktigare frågor »höra det
handlande borgerskapet och handtverksman» i städerna funnos visserligen
inga stadgade former, men då städerna icke voro njugga i sina »besvär» öfver
landsköp, olaga handel och intrång af allehanda slag, hade kollegiet säkerligen
tillräckligt material för bedömande af de frågor, som förelågo. Det
torde ej heller kunna sägas, att kollegiet försummade sin skyldighet att
befordra köpmansgillens inrättande, då just under denna skråväsendets blomstringsperiod
»handelssocieteter» kommo till stånd i de flesta städer.

Det gustavianska tidehvarfvet medförde för kommerskollegiet en del omdaningar,
som hufvudsakligen afsågo en inskränkning i kollegiets verksamhetsområde,
och som resulterade i en afsevärd reducering af antalet tjänstemän.
Om också dessa åtgärder betingades af en sträfvan att mera praktiskt
organisera detaljarbetet, kan det ej förnekas, att de tillika voro utslag af
ett tillbakagående intresse för de ämnen, som voro föremål för kollegiets
verksamhet.

I själfva verket är det få perioder af vår historia, som kunna uppvisa en
sådan nedgång i den ekonomiska företagsamheten som decennierna omkring
öfvergången till det nittonde seklet. Vare sig det var en internationell företeelse,
eller det sammanhängde med en undergräfvande verkan af frihetstidens
bristande förståelse för vår modernäring och af dess öfverspända kraftyttring
för skapande af en industri, säkert är, att det vid denna tid kan
iakttagas en återgång i själfva intresset för näringslifvets främjande. Då
därtill kom, att friare ekonomiska idéer bröto fram, i begynnande opposition
mot tvångssystemet, var det mindre underligt, att det ämbetsverk, som stått
såsom symbol för statsmaktens inflytande öfver näringarna, började förlora
något af sin prestige och gjordes till föremål för de indragningar, som statsfinanserna
ansågos kräfva.

Den första regleringen företogs redan år 1773, då handels- och manufakturdivisionerna
sammanslogos, så att arbetet endast uppdelades på två
divisioner. Denna anordning fastslogs i kollegiets nya instruktion, som utfärdades
den 15 juni 1774. I den följande år utfärdade staten var antalet
ledamöter och tjänstemän redan reduceradt. I senare stater reducerades
antalet ytterligare, hvarjämte vissa kontor sammanslogos, då förvaltningen
af fonderna förenklades. Staten 1783 upptog sålunda endast något öfver
trettio personer, inklusive ledamöter och tjänstemän. Kommissariesysslorna
voro då helt och hållet indragna och kontorens antal var mindre än år 1770.

Emellertid voro de organisatoriska förändringarna icke alltigenom negativa,
då nämligen under perioden äfven några utvidgningar gjordes i kollegiets
funktioner. För att främja afsättningen af inhemsk ull anordnade man på
1780-talet med anslag ur manufakturfonden eu särskild s. k. ulldiskontfond
för lämnande af lån åt fabrikanter vid inköp af inhemsk ull. Förvaltningen
omhändertogs af kommerskollegiet och sköttes af det s. k. manufakturdiskontkontorets
personal. År 1787 fick kollegiet »generell omvårdnad» om
den s. k. fristaden i Eskilstuna, som inrättats år 1771 för att försöksvis

Tiden
1772—1809.

56

KOMMERSKOLLEGIET.

Tiden

1809-1891.

gifva tillämpning åt friare näringsprinciper, då arbetare i finare järn- och
metall varor där skulle få utöfva verksamhet utan att vara bundna af skråordningar
eller privilegier.

Med det nya statsskickets införande börjar en ny period i kommerskollegiets
historia. Det är de många utredningarnas och omgestaltningsförsökens
period, då frågan om kommerskollegiets organisation i det närmaste
anknytes till den mera omfattande frågan om en påbyggnad af statsrådsinstitutionen
eller en allmän omdaning af riksstyrelsen, och då kollegiet
under påverkan af dessa kraf småningom mister flera funktioner, som i
stället öfvergå till andra verk.

Uppenbart är, att man vid behandlingen af alla de förslag, som under denna
tid framlagts och förkastats och i ny gestalt åter framkommit, framförallt
tagit hänsyn till krafvet på en ändamålsenlig och systematisk anordning af
förvaltningen i dess helhet, men å andra sidan kan det ej förnekas, att en
mängd andra synpunkter också gjort sig gällande, mer eller mindre präglade
af de allmänna strömningarna i tiden. Sålunda är det fullt naturligt, att
de intensiva brytningarna och de stora ekonomiska rörelserna i industrialismens
århundrade återverkat äfven på detaljerna i de förvaltningsfrågor,
som berört näringslifvet, och att således det skiftande allmänna intresset för
näringarna och det större eller mindre förtroende, man hyst för statens förmåga
att göra några insatser för dess främjande, haft inflytande på behandlingen
af de frågor, som rört kommerskollegiets organisation.

De stora principfrågor, det framförallt gällt att afgöra, hafva varit, om
e"tt till regeringen direkt knutet departement bör mera än ett fristående
ämbetsverk vara ägnadt att främja näringslifvets intressen, om för ett kommersiellt
ämbetsverk en annan styrelseform är mera lämplig än den kollegiala
samt huru ett kommersiellt ämbetsverk bäst bör samverka med det
praktiska lifvets män eller för sina arbeten tillgodogöra sig deras sakkunskap.
Kring lösningen af dessa tre frågor är det som utredningarna och
förslagen hufvudsakligen rört sig.

Af det nya statsskickets införande berördes kommerskollegiets ställning
endast såtillvida, att bestämmelser om kollegiets sammansättning och uppgift
ej längre infogades i regeringsformen, som beträffande kollegierna endast
angaf'' hvad som borde utgöra det allmänna rättesnöret för deras verksamhet.

Emellertid dröjde det icke längre än till 1810, förrän frågan om kommerskollegiets
liksom öfriga ämbetsverks ställning upptogs till utredning. Det
af en kommitté framlagda förslaget ledde dock icke till någon förändring,
lika litet som några snart därefter förnyade kommittéutredningar i samma
fråga.

Den mest omfattande utredningen föranstaltades af en kommitté, som år 1810
tillsattes och år 1822 afgaf sitt betänkande. I detta märkliga aktstycke berördes
i hela dess utsträckning frågan om regeringsmaktens och ämbetsverkens
organisation, då kommittén upptog till bedömande ett inom riksdagen väckt
förslag om ministerstyrelse och vid sidan däraf pröfvade de tänkbara möj -

KOMMERSKOLLEGIETS UPPKOMST OCH UTVECKLING.

57

ligheterna för eu omläggning åt'' hela centralförvaltningen. Kommittén ansåg
sig visserligen icke kunna tillstyrka införandet af ministerstyrelse, men föreslog
dock inrättandet af departement till ett antal af sex och en omläggning
eller upplösning af kollegierna.

Hvad särskild! beträffar kommerskollegiet och statens befattning med
näringsfrågor, skönjas i hela kommitténs betänkande alldeles uppenbart
(le frambrytande frihetsidéerna och misstron mot statens förmynderskap öfver
näringslifvet. »De näringar, hvilka för riket äro gagneliga», säger kommittén,
»hafva troligen redan nått den utveckling, att de, lämnade åt sig själfva,
skola tillväxa i den mån, som de gynnas af landets läge, behof och naturliga
fördelar, de enda vilkor, hvarpå deras uppmuntran bör vara grundad, men
också de enda, som minst bero af lagstiftaren och styrelsen. Dessutom synes
det icke skäligt, att medborgare, som själfva sörja för sin bärgning, därnti skola
hindras af förmyndare, som, huru välmenande de ock må vara, ändå aldrig
kunna bättre än den näringsidkande själf inse hans sanna fördelar.»

Utgående från sådana principer ansåg sig kommittén böra föreslå en indragning
af både kommerskollegiet och bergskollegiet med öfverflyttande
af deras hufvudsakliga funktioner på de nyinrättade departementen: handels-,
industri- och sjöfartsärenden på handels- och finansdepartementet och bergsärenden
på inrikesdepartementet.

Åtskilliga ärenden, som af kollegierna handlagts, skulle af konungen
själf afgöras efter beredning inom vederbörande departement. Chefen för
handels- och finansdepartementet, med titeln statssekreterare, skulle det
åligga att hafva den öfverblick öfver näringarna, som åsyftats med kommerskollegiets
första inrättande; han skulle sålunda inhämta kännedom
om de särskilda näringsgrenarna och deras lokala förutsättningar, han
skulle afgifva förslag och betänkanden till befordran af näringslifvet, och
han skulle brefväxla med konsulerna och offentliggöra deras upplysningar.
För skötseln af en del löpande göromål och detaljarbeten, såsom statistiken,
fribrefsväsendet, sjöfolks hemsändande och dylikt skulle inrättas ett »kommersoch
manufakturkontor» under departementschefens öfverinseende, medan förvaltningen
af kollegiets fonder skulle anförtros åt en särskild direktion. Då
vidare kollegiets domsrätt skulle upphöra och äfven hallrätterna indragas,
kunde det mesta af kollegiets öfriga funktioner utan olägenhet öfvergå till
departementet, äfven om detta fick en mängd andra förvaltningsuppdrag
genom vården af statsfinanserna, tullverket och en del därmed sammanhängande
göromål. Mycket af det, som kollegiet förut haft under händer,
ansåg sig kommittén icke ens behöfva beröra, såsom »frågor om fabrikers
och manufakturers förseende med arbete, tjänstfolk, rudimaterie^ modeller
och verktyg, med flera ekonomiska detaljer», enär dessa »säkrast till näringsldkarnes
eget afgörande kunna öfverlämnas, likasom frågor om regler för bolag
till fabrikers, manufakturers, handtverkeriers och handels idkande o. s. v.».

I detta första bestämdt formulerade förslag till kommerskollegiets indragning
och en total omläggning af den kommersiella statsförvaltningen framkom
också för första gången efter 1600-talet ett förslag till anordning för

KOMMEllSKOLLEGTET.

58

tillgodogörande af den praktiska sakkunskapen vid statsför\altningen, i det
nämligen kommitterade föresiogo, att statssekreteraren dill vinnande af de
underrättelser och upplysningar, som han [behöfver] för beredande åt de
förslag och vidtagande af de åtgärder, hvilka till handelns och slöjdernas
lifvande kunna bidraga, må äga att utse en konselj af erlarne handlande
och slöjdidkare samt andra kunnige män*.

Kommittéförslaget af 1822 b 1 ef såtillvida grundläggande för reformarbetet,
att det väsentligen var på grundval af detta förslag, som departementalreformen
af 1840 genomfördes. Visserligen var förslaget då i afsevärda
delar förändradt dels af 1823 års riksdag, som till grundlagsenlig behandling
godkänt ett förslag, dels af 1834—35 års riksdag, som åter upptog
frågan, då 1828—30 års riksdag förkastat det föregående förslaget. Sålunda
kom hvarje departement under ett statsråds chefskap, samtidigt med att
departementens antal bl ef större än kommittén tänkt sig. Kommersärendena
lades under civildepartementet i stället för finansdepartementet, och kommerskollegiet
bibehölls såsom ett själfständigt ämbetsverk. Sistnämnda
fråga blef i viss mån afgjord redan vid 1823 års riksdag, som till Kungl.
Maj:ts pröfning öfverlämnade frågan om kollegiets indragning med den påföljd,
att någon väsentligare omgestaltning icke företogs.

Alldeles utan inverkan på kommerskollegiets organisation blef emellertid
icke kommitténs förslag. På grund af den utredning, som föranstaltades,
blef år 1828 domsrätten fråntagen kollegiet, hvarjämte också under intryck
af näringslagstiftningens omläggning i en friare riktning en del andra åt
kollegiets funktioner upphörde. Det ämbetsverk, som organiserades efter
den nya instruktionen af den 23 april 1831, var sålunda väsentligen reduceradt
både med hänsyn till verksamhetsområde och arbetspersonal. Diyisionsindelningen
var upphäfd, då den onödiggjorts genom domsrättens indragning,
och kollegiets personal utgjorde år 1832 endast en president, en vicepresident,
fem kommerseråd och tjugu tjänstemän.

Emellertid var frågan om ämbetsverkens omreglering icke afgjord med
departementalreformens genomförande. Redan vid riksdagen 1847 48 väcktes

af Kung]. Maj:t förslag om såväl bergs- som kommerskollegiernas ersättande
med särskilda öfverstyrelser. Då frågan ej heller nu blef afgjord, företogos
nya utredningar, som såtillvida ledde till resultat, att de båda kollegierna
med ingången af år 1858 sammanslogos, då jämlikt nådig kungörelse af
den 11 december 1857 bergskollegiet upplöstes och dess funktioner öfverlätos
till kommerskollegiet. (Rörande bergskollegiet se i öfrigt s. 421 ff.)

Men ej heller detta tillfredsställde reformifrarna, hvilka i statens förmynderskap,
särskildt då det öfvades under den kollegiala styrelseformen, sågo en
yttring af näringstvångets och skråsystemets anda, som man just vid denna
tid gjorde allt för att bortarbeta. Då 1846 års näringsförfattningar icke ansågos
motsvara de nya teoriernas kraf, fortsattes agitationen för den fullständiga
näringsfriheten, som man också 1864 lyckades genomdrifva. Ungefär
samtidigt genomfördes också den reform, som beröfvade borgerskapet
dess representationsrätt i riksdagen och hvars konsekvenser i politisk makt -

KOMMICHSKOLI.Ha

5!)

förskjutning borgerskapet ansåg sig kunna med jämnmod bära, just därför
att tidsandan hade en så genomgående misstro mot allt stats]-nflytande på
näringslifvet.

lim af de första riksdagarna under den nya ordningen upptog åter kampen
mot kommerskollegiet. Redan 185!) — således året efter bergskollegiets indragning
— hade eu kunglig kommitté framlagt ett betänkande, som gick
ut pa kommerskollegiets utbytande mot en styrelse för handel, bergverk och

var i anslutning till detta förslag riksdagen år 18(17 begärde
att underlätta verkets framtida indragning eller ombildning,
fann sig däral föranlåten att sätta hela ämbetsverket på förpresidentämbetet
förklarades ej komma att för det dåvarande
kollegiet anbefalldes att blott på förordnande tillsätta ledig -

slöjder. Ifet
åtgärder för
Kungl. Maj:t
ordnande, då
besättas och
blifvande tjänster.

Ungefär samtidigt med de antydda sträfvandena för kommerskollegiets
ombildning hade också arbetet pa utbyggnad af departementalorganisationen
fortgått. Både af regeringen och enskilda motionärer hade förslag framlagts
om nya departement, hvarvid man framför allt tänkte på kommunikationsväsendet,
som ansågs kräfva en egen representant vid konungens rådsbord,
sedan järnvägsnätets utvidgning blifvit en viktig punkt på fra.rustegspiogrammet.
Alen äfven jordbruket och näringarna i allmänhet voro stundom
föremål lör beaktande, fastän helt naturligt de allmänna frihetsidéerna i viss
man verkade tillbakahallande pa planerna, da man ej ville gorå handeln och
industrien alltför nära beroende af statsmekanismen.

Det mest extrema uttrycket af misstro mot statens ingripande för näringslifvets
reglering kan man i viss mån se i några förslag vid riksdagarna
18(39 och 1871, då motioner väcktes om kommerskollegiets upplösning utan
någon ersättning i ett nytt organ. Äfven riksdagens revisorer gåfvo i sin
berättelse till 1871 års riksdag uttryck åt samma tanke, då de ansågo, att
kommerskollegiets ärenden utan olägenhet kunde direkt öfverfiyttas till redan
bestående departement eller andra ämbetsverk. De väckta förslagen fingo
visserligen förfalla, men hufvudsakligen på den grund, att man afvaktade
en ny utredning från Kungl. Maj:t.

Då denna utredning lät vänta på sig, framställdes vid 1874 års riksdag
åter en begäran om pröfning af den segslitna frågan om kommerskollegiets ombildning.
I skrifvelse till Kungl. AIaj:t framhöll riksdagen, att meningarna
ej torde vara delade därom, att bergsrörelsen, handeln och industrien hade
behof af mera praktiska målsmän än dem, som uppfostrades för handläggning
af ärenden efter kollegiala former.

En ny kommitté tillsattes och följande år framlades åter förslag om en
styrelse för handeln och näringarna. Samtidigt med att kommittén kritiserade
den kollegiala styrelseformen, framhöll den vikten af, att vid den nya
styrelsens sida ställdes en korporation af insiktsfulla och erfarna ombud för
näringarna och yrkesbildningen — således samma tanke, som först upptagits
af 1819 års kommitté.

Emellertid blef frågan ej heller denna gång afgjord, då 1875 års riksdag

60

KOMMERSKOLLEGIET.

af slög Kungl. Maj:ts framställning om den föreslagna styrelsens inrättande.
Såtillvida ledde dock utredningen till ett resultat, att vissa inskränkningar
i kollegiets verksamhetsområde under de följande åren företogos. Sålunda indrogs
advokatfiskalsämbetet år 1876; följande år föreskrefs att med ingången
af år 1878 den under kollegiets vård stående manufakturdiskontfonden — eller
manufakturförlagslånefonden som den då kallades — skulle till statskontoret
öfverflyttas, och genom särskilda förordningar blefvo äfven en del andra af
kollegiets ärenden öfverlåtna till redan bestående verk. Alla dessa förändringar
gjordes med särskild hänsyn till möjligheten af en snar indragning
af hela verket och dess återstående funktioners öfverflyttande till en särskild
styrelse eller ett departement.

Något nytt förslag blef emellertid ej under de närmaste åren framlagdt
för riksdagen, hufvudsakligen af det skälet, att det pågående författningsarbetet
på näringslagstiftningens område ansågs kräfva, att frågan om den
kommersiella statsförvaltningens slutliga ordnande hölles öppen.

Då detta hinder var i någon mån undanröjdt genom lagstiftningsarbetets
fortskridande, upptogs frågan åter och en kommitté tillsattes är 1883. Äfven
denna kommitté föreslog i sitt år 1884 afgifna betänkande inrättandet af en
styrelse för handel och näringar. Emellertid gick kommittén i sina organisationsplaner
ännu längre, då kommittén pa det skarpaste betonade vikten
af, att ett nytt statsdepartement för näringarna blefve inrättadt — något
som borde vara förutsättningen för kommerskollegiets ombildning till en styrelse.
Liksom den närmast föregående kommittén underströk äfven denna
betydelsen af samarbete mellan ämbetsverket och näringsidkarna och föreslog
för syftets vinnande tillsättandet af en nämnd af sakkunniga representanter
för de näringsintressen, som ämbetsverket hade att bevaka.

I viss mån stod sistnämnda förslag i samband med den fråga om inrättande
af handelskamrar i riket, som nu för första gången i vårt land blef
föremål för statsmakternas beaktande. Dylika institutioner, som i Frankrike
funnits redan på 1700-talet och sedermera under 1800-talet inrättats i de flesta
länder i Europa, hade i vårt land varit mindre nödvändiga, så länge borgarståndet
haft sitt politiska inflytande vid riksdagarna och handels- och fabriksföreningarna
i orterna utgjort näringsidkarnes representativa organ. Under
de första åren efter näringsfrihetens införande hade knappast saknaden kunnat
framträda, då all rörelse inom näringslifvet stod i det individuella oberoendets
tecken. Men senare började behofvet af sammanslutning åter göra
sig gällande, och särskildt blef depressionen under 1880-talet en faktor, som
verkade i sammanförande riktning. A i ha också från detta decennium att
anteckna bildandet af vårt lands första störa rikssammanslutningar inom
handelns område, nämligen Sveriges allmänna handelsförening och Sveriges
allmänna exportförening, hval jämte äfven en del köpmannaföreningar i orterna
härstamma från samma tid. Förslaget om inrättande af handelskamrar, som
1885 framlades af en kunglig kommitté, var därför också yttring af en rörelse
i tiden.

Båda de nämnda kommittéförslagen upptogos af Kungl. Maj:t, som redan

KOMMERSKOLLEGIETS UPPKOMST OCH UTVECKLING.

i;i

ISKf) till riksdagen framlade proposition om inrättande af ett landtbruks-,
industri och handelsdepartement. 1 detta betydelsefulla aktstycke, dill''regeringen
för första gången sedan kombinerade eu departementalreform

med ett förslag om kommerskollegiets indragning, framhölls, att om det föreslagna
departementet inrättades, kollegiets ärenden lämpligen borde förläggas
till en byrå under departementet, organiserad äfven för utöfvande af
själfständiga förvaltningsbestyr. Antydan lämnades också om att vid byråns
sida borde finnas en representation för näringarna. Förslaget blef med vissa
af konstitutionsutskottet föreslagna ändringar antaget att hvila för grundlagsenlig
behandling, och då frågan 1888 företogs till slutligt afgörande, framlades
också förslag till stat för industri- och handelsbyrån, som skulle öfvertaga
den väsentliga delen af de kollegiet tillhörande ärendena angående handel
och näringar. Emellertid blef förslaget af första kammaren förkastadt,
hufvudsakligen af hänsyn till den ifrågasatta byråns själfständiga utöfvande
af förvaltningsbestyr.

Då frågan således åter fallit och man efter de gång på gång gjorda
försöken icke lyckats få någon fullgod ersättning för kommerskollegiet, ansågo
de af frågan intresserade, att intet annat återstod än att ombilda kollegiet
i närmast möjliga anslutning till den föregående organisationen. Ett
förslag till ombildning utarbetades och framlades såsom proposition för riksdagen
1891.

Emellertid blef äfven detta förslag utsatt för kritik, särskildt af statsutskottet,
. som ansåg att genom organisationens fastslående den viktiga frågan
om ett statsdepartement för näringarna för en lång tid blefve undanskjuten.
Först efter en het strid i andra kammaren kunde frågan afgöras,
och resultatet blef, att efter gemensam votering organisationsförslaget antogs.

Därmed var, efter angrepp som fortfarit i närmare 80 år, det gamla
ämbetsverket tillsvidare räddadt och färdigt att uppstå i föryngrad gestalt.
Att striden fick denna utgång vittnade om, att man insåg faran af det sedan
lång tid bestående osäkerhetstillståndet. Detta kunde svårligen utan olägenhet
för näringslifvet fortfara, synnerligast sedan en börjande reaktion mot
näringsfrihetens extrema yttringar och en omläggning af vårt lands tullpolitik
gjort beröringen mellan näringslifvet och staten alltmera liflig och nödvändig.
Äfven denna sista omdaning af t-ommerskollegiet kan sålunda anses påverkad
af strömningarna i tiden.

Det kommerskollegium, som omreglerades 1891, var i mycket olikt det
kommerskollegium, som 1831 fått sin nya instruktion. I samband med de
ofvannämnda regleringarna inom kollegiets verksamhetsområde — af hvilka
särskildt bergsärendenas öfvertagande år 1858 och manufakturdiskontfondens
förflyttning år 1878 inneburo afsevärda förskjutningar — ändrades också
ämbetsmännens och kontorens antal. År 1855 fördelades göroinålen på tre
rotlar, till hvilka efter bergskollegiets indragning kom en fjärde. Vid början
af 1880-talet hörde sålunda under första roteln hufvudsakligen frågor rörande
konsulatväsendet och den utrikes handeln och sjöfarten, under andra roteln

62

KOMMERSKOLLEGIET.

Tiden efter
1891.

frågor rörande fabriker, handtverkerier och en del ekonomiska ärenden, under
tredje roteln frågor rörande städerna och inrikes handeln och sjöfarten samt
under fjärde roteln frågor rörande bergsväsendet jämte ärenden rörande patent
och tekniska läroanstalter. Kollegiet bestod vid samma tid af en president
och fyra kommerseråd; de ordinarie tjänstemännens antal uppgick till
fjorton, af hvilka åtta voro anställda vid kansliet, fyra vid kammarkontoret,
som tillika handlade statistiska ärenden, en vid grufkartekontoret och en vid
f. d. advokatfiskalskontoret. År 1884 utbrötos patentärendena och lades till
en nyupprättad patentbyrå, som tillsvidare kom att sortera under kommerskollegiet.
Sistnämnda anordning ägde bestånd ända till år 1891, då patentbyrån
blef ett själfständigt verk, som något senare erhöll namn af patentoch
registreringsverket.

För det omreglerade kommerskollegiet utfärdade Kungl. Maj:t instruktion den
30 oktober 1891, enligt hvilken kollegiet utgjordes af en generaldirektör och
tre kommerseråd. För behandlingen af de egentliga administrativa ärendena
fördelades ämbetsverket i tre byråer, en för ärenden angående utrikes
handeln och sjöfarten, en för ärenden angående inrikes handeln och
sjöfarten samt en för ärenden angående bergshandteringen och
andra industriella näringar, hvardera med ett kommerseråd såsom byråchef;
för de statistiska arbetenas bedrifvande inrättades en särskild afdelning
under ledning af en förste aktuarie. På hvarje byrå anställdes en
sekreterare och en med fast arfvode försedd amanuens samt på den statistiska
afdelningen en aktuarie och två amanuenser med fasta arfvoden.
Gemensamma för hela ämbetsverket voro en registrator och arkivarie samt
en kassör och sjöpassnotarie. Därjämte anvisades till kollegiets förfogande
nödiga medel till bestridande af utgifter för godtgörelse äfven till andra
extra biträden än nyssnämnda amanuenser. Bland dessa biträden märktes
dels ett juridiskt biträde för anhängiggörande och utförande af talan mot
fartygsrederier om utbekommande af godtgörelse för statsverkets förskott för
sjömän, kvarlämnade från svenska fartyg å utrikes ort, samt för ombesörjande
i öfrigt af de åligganden, som enligt då ännu gällande föreskrifter tillhörde
det år 1876 upphäfda advokatfiskalsämbetet hos kollegiet, dels en föreståndare
för kollegiets grufkartekontor.

Denna organisation, hvilken i hufvudsakliga delar ännu består, har dock
undergått åtskilliga förändringar i samband med ökning eller minskning af
kollegiets ämbetsområde.

Sålunda tilldelades kollegiet, åt hvilket genom instruktionen för yrkesinspektörerna
den 20 juni 1890 anförtrotts att sammanhålla och leda
yrkesinspektörernas verksamhet, år 1900 en särskild tjänsteman, yrkesinspektionsassistenten,
för att biträda vid yrkesinspektionsärendenas handläggning.

Med ingången af år 1902 upprättades provisoriskt en särskild afdelning
inom kollegiet för ärenden angående svenska fartygs registrering

KOMMER,SKOT,UKIJIETS UPPKOMST OCH UTVECKLING.

(i:>

och hvad därmed stor i samband. T spetsen för denna afdelning ställdes
eu tjänsteman af andra lönegraden med en amanuens till biträde.

Sedan under eu del ar arbetsstatistiska lörsöksnndersökningar anställts ä
den statistiska afdelningen, upprättades från och med är 1903 en särskild
afdelning för arbetsstatistik med eu förste aktuarie såsom föreståndare
samt två fasta amanuenser jämte ett par kvinnliga strit biträden. Den ursprungliga
.statistiska afdelningen bibehölls, men dess benämning ändrades
till afdelningen för näringsstatistik.

Genom Kung!. Maj:ts stadga om elektriska anl äggningar för belysning
eller arbetsöfverföring den 31 december 1902 anförtroddes tillsynen öfver
dylika anläggningar åt kollegiet och åt särskilda af Kungl. Maj:t förordnade
inspektörer. Kollegiet blek på samma gång öfverordnad myndighet för dessa
inspektörer, hvilka äro skyldiga att biträda kollegiet vid handläggningen af
ärenden rörande ifrågavarande anläggningar och att till kollegiet afgifva
yttranden i dylika ärenden.

Från och med år 1906 anställdes hos kollegiet ett sjötekniskt biträde,
tydande närmast under chefen för kollegiets utrikesbyrå, för att jämlikt särskild
instruktion den 15 december 1905 tillhandagå kollegiet i frågor rörande
svenska fartygs haverier och förolyckande samt med utredning rörande
eljest förekommande sjötekniska frågor.

Vid ingången af år 1906 indrogs anslaget till juridiskt biträde i samband
med öfverfiyttandet till utrikesdepartementet af de s. k. ersättningsärendena.
Samtidigt blefvo ock ärenden angående konsulatväsendet skilda från kollegiets
handläggning och öfverförda till samma departement.

Under år 1909 anställdes hos kollegiet en inspektör för fartygs bärgningsredskap
för att tillhandagå kollegiet vid tillämpningen af förordningen
den 13 juni 1909 angående båtar och andra bärgningsredskap a fartyg
i nordsjö- eller vidsträcktare fart. År 1910 erhöll nämnda befatta ingshafvare
jämväl uppdrag att såsom inspektör för fartygs lastlinje vara
biträde åt kollegiet vid tillämpningen af de den 21 maj samma år utfärdade
Provisoriska föreskrifterna om lastmärke å svenska fartyg i vissa fäll m. m.

Till förstärkande af arbetskrafterna å kollegiets byrå för ärenden angående
bergshandteringen och andra industriella näringar måste med hänsyn till
såväl den inträdande starka ökningen i ärendenas antal som åtskilliga ärendens
omfattande och maktpåliggande beskaffenhet särskilda anordningar
ganska snart vidtagas. Detta skedde under en följd af år genom adjunktion
under kortare eller längre tid af en extra föredragande. Emellertid visade
sig denna anordning icke tillfyllest, hvarför 1912 års riksdag på framställning
af Ivungl. Maj:t anslog medel till aflönande af en extra föredragande
jämte en extra sekreterare åt denne för tiden den 1 juli 1912—31 december
1913. För bibehållande af dessa extra arbetskrafter finnas numera medel anslagna
äfven för år 1914.

Snart no g visade sig äfven, att arbetskrafterna å afdelningen för näringsstatistik
blifvit för knappt tillmätta, hvarför dessa på grund häraf och i
man af skeende utvidgningar af afdelningens uppgifter efter hand tillökades

64

KOMMERSKOLLEGIET.

Det nuYarande

kommerskollegiet.

Organi sation.

Uppgifter.

med en ordinarie och två extra ordinarie aktuarier samt sex amanuenser förutom
åtskilliga skof- och räknebiträden. För 1912 års riksdag framlades
slutligen förslag till omorganisation af afdelningen, hvilket förslag af riksdagen
bifölls. Redogörelse för den gestaltning, afdelningen härmed erhöll,
lämnas nedan (s. 482 tf.).

Också den arbetsstatistiska afdelningens uppgifter utvidgades alltmera,
och i bredd härmed växte dess personal. Föreståndaren blef från och med
år 1909 byråchef. På grundval af det utaf kommerskollegiikomniittén och
departementalkommitterade den 18 november 1911 gemensamt afgifna betänkande
om den arbetsstatistiska afdelningens ombildande till en afdelning för
sociala ärenden inom civildepartementet aflät Kungl. Maj:t till 1912 års
riksdag proposition om upprättande af ett nytt centralt ämbetsverk, socialstyrelsen,
för öfvertagande af den arbetsstatistiska afdelningens uppgifter m. m.
Sedan denna proposition af riksdagen i hufvudsak bifallits, trädde socialstyrelsen
från och med år 1913 i verksamhet, hvarvid kollegiets afdelning
för arbetsstatistik indrogs och kollegiets befattning med sociala ärenden upphörde.
Till belysande af den utveckling afdelningen under årens lopp vunnit,
må nämnas, att vid dess indragning där voro utom byråchefen regelbundet
anställda en arbetsförmedlingsinspektör, en sekreterare, tre förste aktuarier,
tre aktuarier, fem amanuenser och åtskilliga skri!- och räknebiträden. Till
afdelningen hörde också sjukkassebyrån med en byrådirektör, en sekreterare,
en förste aktuarie, två aktuarier, en amanuens samt en del skrif- och räknebiträden.

Med socialstyrelsens inrättande öfverflyttades till densamma yrkesinspektionen,
hvarvid yrkesinspektionsassistentbefattningen hos kollegiet indrogs. I

I samband med de förändringar i organisationen, för hvilka ofvan redogjorts,
skedde tid efter annan äfven ändringar i instruktionen af år 1891. Den
22 november 1912 utfärdades ny instruktion för ämbetsverket, hvilken trädde
i kraft från och med 1913 års ingång.

Enligt denna utgöres kommerskollegiet af en generaldirektör såsom chef
för kollegiet samt tre kommerseråd och en byråchef'' såsom ledamöter i
kollegiet. Med kollegiet adjungeras ock i mån af behof extra föredraganden
för ärenden angående bergshandteringen och andra industriella näringar samt
föreståndaren för fartygsregistreringsafdelningen. De tre kommerseråden äro
chefer hvar för sin af kollegiets tre byråer. Ryrachefen förestar afdelningen
för näringsstatistik.

Enligt instruktionens § 1 åligger kollegiet i allmänhet att med uppmärksamhet’
följa tillståndet med rikets handel och sjöfart samt bergshandteringen
och andra industriella näringar inom landet och att efter omständigheterna
vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som kollegiet anser
lämpliga för befrämjandet af de näringar, hvilka alltså falla inom området
för kollegiets verksamhet; och bör kollegiet i sadant afseende äfven inhämta
kännedom om handelns och sjöfartens samt bergshandteringens och andra
industriella näringars tillstånd och utveckling i andra länder samt om de

KOMMERSKOLLEGIETS UPPKOMST OCH UTVECKLING.

anordningar, som till ifrågavarande näringars befrämjande äro eller varda därstädes
vidtagna. Härförutom tillhör kollegiet att årligen till Kungl. Mai:t
afgifva berättelser angående rikets handel, sjöfart, bergshandtering och industri
för nästföregående år äfvensom att utföra andra arbeten på näringsstatistikens
område.

De särskilda grupper af ärenden, som enligt instruktionen äro föremål för
lollegiets befattning, äro på nedan angifvet sätt fördelade på de olika
byraerna samt afdelningen för näringsstatistik.

byrån för ärenden angående utrikes handeln och sjöfarten
böra ärenden angående:

handels- och sjöfartsförhållanden med främmande makter;

de med utrikes handeln och sjöfarten förenade allmänna afgifter, med undantag
af dem, som tillfalla sjömanshusen;

svenska fartygs haverier och förolyckande;

tvister å utrikes ort mellan svenska fartygsbefäl hafva re och besättningar;

svenska i utrikes fart gående fartygs pass- och nationalitetshandlingar
samt signalsystem för fartyg;

epidemiska sjukdomars och smittosamma husdjurssjukdomars förekomst å
utrikes ort; samt

konsulers rapporter om i utlandet meddelade föreskrifter och tillkännagivanden
rörande handels-, sjöfarts- och tullförhållanden samt hamn-, lotsoch.
karantän sväsen de in. m.;

äfvensom i öfrigt alla ej särskilt nämnda ärenden, som angå utrikes
handeln och sjöfarten.

Till byrån för ärenden angående inrikes handeln och sjöfarten
höra ärenden angående:

inrättande ^ af städer och köpingar samt dessa samhällen tillhörande förmåner
och åligganden med afseende å handeln och sjöfarten, såsom stapelrätt,
nederlags- och transiträtt, tolag in. m.;
hamnområden;

inrättande samt förändring och indragning af marknader äfvensom regleringen
af terminer för dem;

taxor å hamnafgifter samt å afgifter för begagnande af kanaler och andra
vattenfarleder inom riket äfvensom reglementen härför;
skeppsmätningsförfattningar;

svenska fartygs registrering och hvad därmed står i samband;1
sjömanshusen, deras inrättande och verksamhet samt dem tillkommande
afgifter och bötesandelar;

, ordmngen för sjöfolks på- och afmönstring samt sjömansrullas utfärdande
torn och beskaffenhet; samt

befälet å svenska handelsfartyg och utfärdandet af härför erforderliga behörighetsbevis;
1

1 Dessa ärenden handläggas, såsom redan framhållits,
uppförda fartygsregistreringsafdelningen.

5—122348.

i själfya verket af den på extra stat

66

KOMMERSKOLLEGIET.

äfvensom i öfrigt alla ej särskildt nämnda ärenden, som angå inrikes handeln
och sjöfarten.

Jämlikt''kollegiets bestämmande höra till denna byrå äfven ärenden angående
ämbetsverkets organisation, instruktion, arbetsordning, personal och
ekonomiska angelägenheter.

Till byrån för ärenden angående bergshandteringen och andra
industriella näringar höra ärenden angående:
bergshandteringen;

bergsstaten i orterna; _ .

bergsstatstjänstemäns förhållande i tjänsten och beslut, där dessa ej tillhöra
domstols handläggning;

förvaltning och användning af de s. k. armbössemedlen samt under kollegiets
vård ställda malmöres- • och andra med bergshandteringen sammanhang
ägande kassor;
de lägre bergsskolorna;

fabriker, sågverk, kvarnar, handtverkerier och andra handteringar:
reseunderstöd åt arbetare i de särskilda näringsyrkena och åt idkare af
handtverk och annan mindre industri äfvensom åt personer, som önska förvärfva
ökad insikt och skicklighet i hvad till bergshandteringen hörer, samt
åt andra teoretiskt och praktiskt bildade tekniker;
allmänna utställningar inom eller utom riket;
lån ur manufakturförlagslånefonden; samt

tillstånd för näringsidkare att till riket införa arsenik eller apoteksvaror;
äfvensom i öfrigt alla ej särskildt nämnda ärenden, som angå industri eller
husslöjd jämte dithörande förhållanden.

Till denna byrå hör kollegiets grufkartekontor.

Till afdelningen för näringsstatistik höra:

utarbetande af de årliga berättelserna angående handel, sjöfart, bergshandtering
och industri jämte andra ärenden på näringsstatistikens område,
förande af industriregistret;

äfvensom öfriga ärenden och göromål, hvilka stå i närmare samband med
afdelningens verksamhet och icke tillhöra annan byrå.

Ehuru sålunda de till kollegiets ämbetsbefattning hörande handels-, sjöfarts-,
bergs- och industriärendena äro synnerligen omfattande, finnas dock
afsevärda grupper af ärenden berörande dessa näringar, som icke för närvarande
handläggas af kommerskollegiet. Hvilka dessa ärenden äro framgår
af den redogörelse därför, som kommittéerna lämnat å s. 19 ff.

Personal Förutom kollegiets chef och ledamöter utgöres dess ordinarie personal af tre
sekreterare, en på hvar och en af kollegiets tre byråer, vidare å afdelningen
för näringsstatistik två förste aktuarier, fyra aktuarier, två kvinnliga biträden
af'' högre grad och åtta af lägre grad samt slutligen gemensamma för
hela ämbetsverket en registrator och arkivarie, en kassör och sjöpassnotarie,
en förste vaktmästare och två vaktmästare.

General^- Generaldirektören är Kungl. Maj:t i första rummet ansvarig för ärendenas
tören. behöriga gång och har att tillse, att befattmngshafvare hos kollegiet fullgöra

KOMMKRSKOLLKGIKTS UPPKOMST OCH UTVECKLING.

(»7

sina skyldigheter. Det tillhör vidare företrädesvis generaldirektören att med
uppmärksamhet följa handelns och sjöfartens samt bergshandteringens och
andra industriella näringars tillstånd och utveckling ej blott inom riket utan
äfven i främmande länder. Han bör hos kollegiet till öfvervägande framställa
förslag till de åtgärder, som han finner ägnade att gagna sagda näringar
här i landet. Han äger slutligen att, då tvifvelaktigt är till hvilken
ledamots handläggning ett ärende rätteligen hör, därom bestämma.

hor kollegiet är med undantag för afdelningen för näringsstatistik, som
vid sin ombildning erhöll ny definitiv lönereglering — från och med år’l911
provisorisk lönereglering gällande. Enligt denna uppbär generaldirektören
eu aflöning af 11,000 kronor, hvaraf 7,000 kronor utgöra lön, 3,000 kronor
tjänstgöringspenningar samt 1,000 kronor ortstillägg.

En hvar åt ledamöterna åligger: att med noggrannhet och tillbörlig skynd-Ledamöterna,
samhet handlägga de till hans föredragning eller afgörande hörande ärenden;
citt vid föredragningen uttala sin mening och, om beslutet blir därifrån
afvikande, låta densamma till protokollet anteckna; att efter ärendes handläggning
därom göra anteckning å akten, där sådan finnes; att tillse, att i
ärenden, som blifvit af honom handlagda, protokoll och konceptexpeditioner
blifva skyndsamt uppsatta, desamma därefter granska och förse dem med
påskrift om godkännande, innan de, där sådant skall ske, företes till justering
af generaldirektören; att tillse, att i en särskild lista öfver alla till
byråns handläggning hörande ärenden antecknas de åtgärder, som vidtagas
med däri införda mål, äfvensom dagen, då dessa blifvit slutligen afgjorda; samt
att före mars månads utgång hvarje år efter stadgadt formulär låta upprätta
en tabellarisk redovisning för de mål och ärenden, som under det nästförHutna
året tillhört hans handläggning, hvilken redovisning bör åtfölja den
arbetsförteckning, som det åligger kollegiet att årligen afgifva till Kungl. Maj:t.

Het tillhör byråchefen utöfver de åligganden, som tillkomma honom i egenskap
af ledamot, att hafva tillsyn öfver och leda arbetet inom den honom
underlydande afdelningen samt att ansvara för och ombesörja tryckning af
de årliga berättelserna angående rikets handel, sjöfart, bergshandtering^
industri samt öfriga å afdelningen utarbetade publikationer.

De med kommerseråds- och byråchefstjänsterna förenade löneförmånerna
utgöra sammanlagdt 8,100 kronor. Af detta belopp äro 5,000 kronor lön,

2,500 kronor tjänstgöringspenningar samt 600 kronor ortstillägg. Dessutom
uppbäres ett ålderstillägg å 600 kronor efter 5 års tjänstgöring i befattningen

Det åligger en hvar af sekreterarne: att under vederbörande ledamots in- Sekreterarna
seende biträda med beredning till föredragning af förekommande ärenden;
att i ärenden, som tillhöra byråns handläggning, upprätta föredragningslistor
och föra protokoll, där sådana förekomma, samt svara för uppsättning af
remisser och expeditioner äfvensom för dessas utskrifning, kollationering och
utsändande; samt att ordna och förvara byråns föredragningslistor för det
löpande året.

Sekreterare åtnjuter en aflöning af 5,800 kronor, hvaraf 3,600 kronor i
lön, 1,800 kronor i tjänstgöringspenningar samt 400 kronor i ortstillägg,

68

KOMMERSKOLLEGIET.

Förste

aktuarierna.

Aktuarierna.

Registrator!!

och

arkivarien.

Kassören och
sjöpassnotarien.

Kvinnliga

biträden.

V aktmästarn
e.

hvartill komma två ålderstillägg å 500 kronor efter 5 resp. 10 års tjänstgöring
i befattningen.

Förste aktuarierna åligger: den ene att närmast leda och utarbeta handelsstatistiken
och den andre att närmast leda och utarbeta industristatistiken
samt utöfva närmaste inseendet öfver utarbetandet af statistiken om bergshändteligen.
Därjämte har hvardera inom sitt arbetsområde: att ombesörja
sekreterargöromål och att närmast handleda och hafva tillsyn öfver v ederbörande
aktuarie, biträden och öfrig tjänstepersonal. I öfrigt skall förste
aktuarie deltaga i arbetet å afdelningen efter byråchefens bestämmande.

Aflöningsförmånerna äro för förste aktuarie desamma som för sekreterare.

Det åligger en aktuarie att biträda vid utarbetandet af handelsstatistiken,
en att närmast leda och utarbeta sjöfartsstatistiken, en att utaibeta statistiken
om bergshandteringen och att biträda vid utarbetandet af industiistatistiken
samt en att upplägga och föra industriregistret och att verkställa därmed
sammanhängande göromål. I öfrigt skall aktuarie deltaga i arbetet å
afdelningen efter byråchefens bestämmande.

Aflöningen utgör 4,000 kronor, hvaraf 2,200 kronor äro lön, 1,500
kronor tjänstgöringspenningar samt 300 kronor ortstillägg. Härtill komma
tre ålderstillägg å 500 kronor efter 5, resp. 10 och 15 års tjänstgöring i
befattningen.

Registratorn och arkivarien ombesörjer de vanliga registratorsgöromålen
samt har i öfrigt i hufvudsak att varda kollegiets arkiv och boksamling
äfvensom vidtaga vissa för kontroll öfver insättningar och uttagningar å
kollegiets bankräkningar föreskrifna åtgärder.

Hans aflöningsförmåner äro desamma som aktuaries.

Kassören och sjöpassnotarien handhar kassörsgöromålen, för kollegiets räkenskaper
och är redogörare för de under kollegiets förvaltning eller till dess
förfogande ställda medel samt har dessutom att, i enlighet med hvad af kollegiet
bestämmes, biträda vid handläggning af ärenden rörande svenska fartygs
registrering och hvad därmed står i samband äfvensom angående behörighetsbevis
för befälet å svenska handelsfartyg.

Denne tjänsteman åtnjuter samma aflöningsförmåner som aktuarie.

Å afdelningen för näringsstatistik anställda kvinnliga biträden deltaga i
det statistiska arbetet och öfriga förefallande göromål efter vederbörande
förmäns föreskrifter samt sysselsättas hufvudsakligen dels med granskning
af primäruppgifter dels med skrif- och räknegöromål.

För biträden af högre grad är fastställd en aflöning af tillsammans 1,600
kronor, däraf 900 kronor utgöra lön, 550 kronor tjänstgöringspenningar och
150 kronor ortstillägg. Aflöningen för biträde af lägre grad är 1,200 kronor,
hvaraf 700 kronor äro lön, 350 kronor tjänstgöringspenningar och 150
kronor ortstillägg. Båda slagen af biträden äga dessutom uppbära två
ålderstillägg å 200 kronor efter 5 resp. 10 års tjänstgöring i befattningen. ^

Förste vaktmästaren äger åtnjuta en aflöning af tillhopa 1,500 kronor. Då
han emellertid innehar fri bostad, sker härför afdrag från nyssnämnda belopp

KOMMERSKOLLEGIETS UPPKOMST OCH UTVECKLING.

(I!)

med 250 kronor. Af den sålunda återstående kontanta aflöningen anses 650
kronor utgöra lön, 450 kronor tjänstgöringspenningar samt 150 kronor ortstilllågg.
Aflöningen för hvardera af de båda vaktmästarne uppgår till ett sammanlagdt
belopp af 1,200 kronor, dåra! 700 kronor i lön, 650 kronor i tjänstgöringspenningar
samt 150 kronor i ortstillägg. Hvardera äger dessutom rätt
att efter 5 års tjänstgöring i sin befattning uppbära ett ålderstillägg å 100
kronor. Enligt beslut af innevarande års riksdag är slutligen förste vaktmästaren
berättigad till ett provisoriskt ålderstillägg å 100 kronor efter 5 års
tjänstgöring i befattningen samt enhvar af de båda vaktmästarne till ett provisoriskt
andra ålderstillägg å 100 kronor efter 10 års tjänstgöring.

Förutom den ordinarie personalen finnas, såsom redan nämnts, hos kollegiet Extra per
åtskilliga extra befattningshafvare. sonat.

Bland dessa må särskild! erinras om extra föredraganden å kollegiets
byrå för ärenden angående bergshandteringen och andra industriella näringar
samt en extra sekreterare åt denne. Extra föredraganden åtnjuter en årlig
aflöning af 7,250 kronor, hvaraf 5,000 kronor betraktas såsom lön och 2,250
kronor såsom tjänstgöringspenningar, medan den extra sekreterarens aflöning
mpPS®''1 till o,000 kronor, hvaraf i lön 1,800 och i tjänstgöringspenningar
1,200 kronor. Den adjungerade ledamoten och föreståndaren för kollegiets
far tygsregistrerings af delning har arfvode, ungefärligen motsvarande
sekreterares begynnelseaflöning.

Dessutom erinras om vissa extra befattningshafvare med teknisk utbildning,
nämligen sjötekniska biträdet samt inspektören för fartygs bärgningsredskap
och för fartygs lastlinje. Dessa åtnjuta årliga arfvoden af 3,000
resp. 4,500 kronor. Hit är ock att räkna föreståndaren för kollegiets grufkartekontor,
hvilken i sådan egenskap uppbär ett arfvode af 600 kronor för
år räknadt, hvartill kommer särskildt arfvode för kartritningsarbete, beräknadt
efter 180 kronor för månad.

Vidare finnas fasta amanuenser med årliga arfvoden om 1,200—1,800
kronor anställda å kollegiets byråer till ett antal af åtta och å afdelningen
föi näringsstatistik sex. Slutligen biträda städse i kollegiet andra extra
ordinarie tjänstemän, extra skrif- och räknebiträden samt extra
vaktmästare till växlande antal och i regeln mot ersättning, utgående i
form af gratifikationer eller arfvoden i mån af deras tjänstgöring.

Slutligen må nämnas, att 1913 års riksdag på extra stat för år 1914
anslagit medel dels till anställande å industribyrån af en teknisk konsulent,
dels för utgifvande genom kollegiets försorg af en periodisk publikation,
»kommersiella meddelanden».

Den tekniske konsulenten, som erhåller sekreterares aflöningsförmåner,
skall biträda vid handläggningen af frågor rörande yrkesutbildning och yrkenas
befrämjande samt i öfrigt tekniskt industriella ärenden.

För utgifvande af nyssnämnda publikation skall å afdelningen för näringsstatistik
från och med år 1914 anställas en hufvudredaktör med arfvode,
motsvarande sekreterares begynnelseaflöning, en amanuens samt ett kvinnligt
biträde.

70

KOMMERSKOLLEGIET.

Kompetens. För generaldirektörs- samt kommerseråds- och byråchefsbefattningarna
äro inga särskilda kompetensvillkor uppställda. Icke heller finnas
sädana hittills föreskrifna för de kvinnliga biträdesbefattningarna å
afdelningen för näringsstatistik.

Sekreterarne, registratorn och arkivarien, kassören ochsjöpassnotarien
samt amanuenserna och öfriga extra ordinarie tjänstemän
å kollegiets kansli- och räkenskapsafdelningar skola enligt gällande
bestämmelser, som innehållas i kungörelsen den 12 maj 1865 angående förändrade
villkor för anställning i statens civila tjänstebefattningar, hafva
aflagt juris kandidatexamen, examen till rättegångsverken eller kansliexamen.

I afseende å behörighet till anställning såsom förste aktuarie eller aktuarie
å afdelningen för näringsstatistik skall enligt kungörelse i ämnet den 30
oktober 1891 gälla hvad rörande behörighet till ordinarie tjänst i statistiska
centralbyrån nu eller framdeles varder stadgadt. Härom innehåller § 12 i
instruktionen för statistiska centralbyrån den 7 november 1879 följande bestämmelse:
»För erhållande al ordinarie tjänst i statistiska centralbyrån
fordras i allmänhet att hafva aflagt examen för akademisk grad med vitsordad
skicklighet företrädesvis i matematik, lefvande språk, statskunskap
eller historia, dock med det undantag härifrån, som kan betingas af redan
ådagalagd framstående fallenhet för och skicklighet i statistiskt arbetes utförande.
»

Till denna bestämmelse tages hänsyn vid anställandet al extra ordinarie
tjänstemän å afdelningen.

Hvad angår andra extra befattningshafvare än dem, som ofvan
nämnts, finnes ingen särskild kompetens stadgad för dessa i annan mån än
att Kungl Maj:t föreskrifvit, att kollegiet till inspektör för fartygs bärgningsredskap
och för fartygs lastlinje äger »antaga lämplig person
med sjöteknisk ingenjörsutbildning».

Tillsättning. Generaldirektören äfvensom kommerseråden och byråchefen utnämnas
af Kungl. Maj:t, de senare på anmälan af generaldirektören.

Då sekreterare- eller förste aktuariebefattning skall tillsättas, kungöres
detta af kollegiet med föreläggande af trettio dagars ansökningstid. Efter
denna tids förlopp insänder kollegiet ansökningshandlingarna till Kungl.
Maj:t samt föreslår därvid till befattningens erhållande den bland de sökande,
som anses böra företrädesvis ifrågakomma.

Aktuarierna, registratorn och arkivarien samt kassören och sjöpassnotarien
tillsättas efter en ansökningstid åt trettio dagar medelst fullmakt
af kollegiet samt de kvinnliga biträdena å afdelningen för näringsstatistik
medelst konstitutorial. Kollegiet utser ock såväl förste vaktmästare
som öfriga vaktmästare. *

Hvad angår den extra personalen, gäller i allmänhet att kollegiet äger,
i den mån sådant befinnes behöfligt för göromålens behöriga gång, anställa
amanuenser och annan extra tjänstepersonal. Extra föredraganden a industribyrån
samt sjötekniska biträdet förordnas af Kungl. Maj:t, medan kollegiet
äger förordna föreståndare för fartygsregistreringsafdelningen och extra

KOMMERSKOLLEGIETS UPPKOMST OCH UTVECKLING.

71

föredragandens sekreterare äfvensom antaga inspektör för fartygs bärgningsredskap
och lastlinie samt föreståndare för grufkartekontoret".

Under det att före 1891 års omorganisation af kollegiet alla ärenden behandlats
och afgjorts kollegialt, bestämdes genom denna olika förmer för
ärendenas handläggning allt efter deras vikt och intresse, hvilka förmer
fortfarande komma till användning. De till kommerskollegiet hörande ärendena
afgöras sålunda dels i plenum på föredragning af vederbörande ledamot,
dels af generaldirektören allena likaledes efter föredragning af vederbörande
ledamot dels ock af vederbörande ledamot allena.

Vid ärendets behandling i plenum skola minst tre ledamöter, generaldirektören
inberäknad, deltaga. Såsom kollegiets beslut gäller den mening, hvarom de
flesta enats, samt vid lika röstetal för olika meningar den, som omfattas af
generaldirektören.

I plenum skola afgöras följande ärenden, nämligen de som angå:

kollegiets organisation, instruktion och arbetsordning;

anslag för kollegiets egen och underordnade organs verksamhet;

anslag af allmänna medel till handelns, sjöfartens, industriens eller handtverkets
befrämjande;

befordringar med undantag af sådana, som afse återbesättande af kommerseråds-
eller byråchefsbefattning;

utfärdande af nya författningar eller förklarande, ändring eller upphäfvande
af redan utfärdade;

besvär, som hos kollegiet anföras öfver underordnade myndigheters åtgärder
eller beslut;

antagande af amanuenser och andra extra ordinarie tjänstemän äfvensom
A-aktmästare;

afsked, tjänstebetyg, ordinarie och extra ordinarie befattningshafvares fel
eller försummelse i tjänsten samt semester, tjänstledighet och förordnande;

arfvoden åt föreståndaren för grufkartekontoret, amanuenser samt andra
extra ordinarie befattnings häfvare äfvensom åt sakkunniga eller särskilda
ombud;

handels- och sjöfartstTaktater med främmande makter; samt

förordnande beträffande kassainventering, därest ej denna förrättas af generaldirektören; äfvensom

ärenden, hvilka angå andra frågor af större vikt för någon näring
eller af allmännare intresse, därest i ämnet afgifves framställning eller utlåtande
till Kung! Maj:t, eller hvilka generaldirektören eljest finner skäl
göra till föremål för gemensamt afgörande eller som förekomma vid gemensamt
sammanträde mellan kollegiet och annat ämbetsverk.

Adla öfriga ärenden af vikt afgöras af generaldirektören efter föredragning
af vederbörande ledamot i närvaro af den eller de andra ledamöter,
hvilkas ämbetsverksamhet ärendet berör. Föredragande eller annan ledamot,
som är närvarande vid föredragningen, äger rätt och skyldighet att, därest
beslutet icke öfVerensstämmer med hans åsikt, till protokollet anmäla sin
skiljaktiga mening. Generaldirektören äger emellertid att i dessa ärenden,

Arbetssätt.

Plenum.

General direktören.

72

KOMMERSKOLLEGIET.

ederbörande

ledamot.

Anslag.

där han finner sådant särskildt påkalladt, till protokollet inhämta öfriga ledamöters
mening.

Af vederbörande ledamot allena afgöras de ärenden af mindre vikt,
om hvilka kollegiet lämnar bestämmelse i sådant afseende. Sådana ärenden
äro enligt kollegiets bestämmande åtgärder med afseende å föreskrifna uppgifter
rörande tolagsersättningsmedlen, regleringen af marknadsterminerna
samt frågor om ändring af dagar för redan kungjorda marknader, infordrande
från vederbörande af hamn- och vattenledstrafiktaxor, anmälningar om
öfverlåtelse af fartygsan delar och kungörelser härom samt tillkännagifvanden
rörande allmänna utställningar i utlandet, hvarom i officiell väg underrättelse
meddelats kollegiet. Därjämte äger ledamot i allmänhet att genom remiss eller
särskild skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar eller yttranden, som
finnas erforderliga för ärendes beredande till afgörande.

På grund af föreskrift af kollegiet må ock förklaringar, upplysningar och
yttranden infordras dels beträffande statistiska primäruppgifter af vederbörande
förste aktuarie eller aktuarie och dels i afseende å industriregistret
af vederbörande aktuarie.

I ärendenas kollegiala behandling och afgörande har en inskränkning ägt
ram. Medan sålunda enligt 1891 års instruktion samtliga Kungl. Maj:ts
bref och remisser samt framställningar och utlåtanden till Kungl. Maj:t skulle
göras till föremål för handläggning i plenum, sker detta numera endast i den
mån desamma äro af den sakliga beskaffenhet, som den nuvarande instruktionen
föreskrifver för att sådan handläggning skall ifrågakomma.

Till uppehållande af kommerskollegiets verksamhet äro af riksdagen för

år 1914 anvisade följande anslag:

På ordinarie stat:

Kommerskollegiet......................kr. 140,1(55

På extra ordinarie stat:

Provisorisk lönereglering för befattningshafvare i kommerskollegiet
...........................» 12,890

Förstärkning af arbetskrafterna å kommerskollegiets industribyrå . » 10,532

Anställande af en teknisk konsulent å kommerskollegiets industribyrå
............................» 5,825

Handläggning hos kommerskollegiet af ärenden rörande svenska

fartygs registrering m. m..................* 10,850

Arfvode till ett sjötekniskt biträde hos kommerskollegiet . . . . » 3,000

Utgifvande af en periodisk publikation »kommersiella meddelanden» » 10,000

Arfvode till en extra vaktmästare hos kommerskollegiet . . . . » 1,175

Dessutom utgå:

Från manufakturförlagsfonden till fyllnad i det af riksdagen
under anslagstiteln »kommerskollegium» anvisade anslag » 10,800

Från handels- och sjöfartsfonden till arfvode åt en inspek- -

för för fartygs bärgningsredskap och för fartygs lastlinje ...» 4,500

Summa kronor 209,337

KOMMERSKOLLEGIETS UPPKOMST OCH UTVECKLING.

73

Beträffande den närmare fördelningen af dessa medel på olika befattningshäfvare
in. in. hänvisas till efterföljande taldä.

Därjämte utgå till kommerskollegiet erforderliga medel ur de på finansdepartementets
stat upptagna anslagen till ålderstillägg, rese- och traktamentsersättning,
till skrifmaterialier och expenser, ved m.m. samt till tryckningskostnader.

Aflöningarne för kommerskollegiets tjänstemän m. m. för 1914.

Ordinarie stat.

Lön.

Tjänstgörings-
Orts- „
pennin- tillägg. | Summa,
gar. I

Provisoriskt lönetillägg.

I Tjänst- j

Lön ^rings-i Orts1 gar.

Generaldirektören . . . .

3 kommerseråd.....

1 byråchef .......

sekreterare ......

förste aktuarier ....

aktuarier.......

registrator och arkivarie
kassör och sjöpassnotarie

kvinnliga biträden af
högre grad ......

kvinnliga biträden af
lägre grad ......

förste vaktmästare . .
vaktmästare.....

Summa.

Summa.

6,200

13.200
5,000:

9.000

7.200
8,800
1,800
1,800

1,800

5,600

800

1.000

600

ill amanuenser, vikariatsersättning.
grufkartekontoret
m. m.....

2,800j

6,000; —

2,500 —

4,500; -3,600''—j 800
6,000 — 1,200,
1,200
1,200 —

1,100

2,800
i 300
! 600

300

1,200

:

9,000 -19,200-8,100;-13,500-ll,60o''-16,000-3,000-3,000-

3,200 j 9,

600-1,100-1,600: -

— I1 52.065 —

Summa ——! —L

— — 150,965

800	—	200	—	O O o	—	2,000 -	11.000
1,800		1,500	''-	1,800	_	5,100 -	24,300
—	!—	—	—	i _	—		8.100	-''
1,800	—	900	-	1,200	—	3,900 —	17.400	—
							11.600	—
—	—	—		—	—	— —	16,000	—
400	~	300		300	_	1,000 —	4.000	_
400		300		300		1,000-	4.000	-j
—	—	—	_	—	—	—	3.200	_
—	—	—	—	—	—	—'' —	9,600	_
100	—	150	—	150	—	400 —	1.500	_
400	—	100	—	300	—	800-	2.400	—
—	—	_	_	_		375 —	52.440

ärtill komma för:

En extra föredragande.
En extra sekreterare. .
En teknisk konsulent på
industribyrån ....
För fartygsregistrerings afdelningen.

....

Ett sjötekniskt biträde
En inspektör för fartygs
bärgningsredskap och
fartygs lastlinje . . .
För utgifvande af kommersiella
meddelanden»
En extra vaktmästare .

Summa
Summa kronor

14,575

165.540

- 7,532

-I— 3.000

5,825

10,850
3.000 -

4.500 —

10,000 -1,175

■ — 45,882-

211.422

'' cn^n^ beräknas belopp af 4,560 kronor för grufkartekontoret.

Skillnaden meHan detta belopp och summan af de till uppehållande af kollegiets verksamhet anvisade anslag
72) beror å dels beraknade pensionsafgifter, dels ålderstillägg på grund af provisorisk lönereglering

74

II. Kommerskollegiets uppgifter.

Kap. 6. Allmänna synpunkter.

I det föregående har lämnats en historisk öfversikt öfver kommerskollegiets
utveckling i dess samband med de ekonomiska idéernas och systemens växlingar.
Klart framträda därvid motsättningarna mellan perioder, präglade
af individualistisk ekonomisk uppfattning, samt tider då samhällsmyndigheten
utöfvat ett starkt ledande och initiativtagande inflytande gent emot
individens verksamhet. Uppenbart är att vi åter befinna oss i en period af
ökad statsverksamhet på alla områden, ej minst näringslifvets. Det torde
ej heller kunna bestridas, att inom näringarna — handel, industri och sjöfart
— numera framträda förhållanden, som i hög grad påkalla reglering
och kontroll från det allmännas sida, liksom ock större behof yppar sig af
statens stödjande verksamhet. I själfva verket har staten redan, genom lagstiftning
eller andra åtgärder, påtagit sig stora förpliktelser i förevarande
afseende. Visserligen kunna meningarna ofta gå i sär beträffande lämpligheten
af att staten öfvertager en eller annan ifrågasatt ny uppgift samt
rörande sättet för dess fyllande. En stor del af de från enskilda näringsidkares
sida nyuppkommande krafven på stöd och ledning har också med
fordel kunnat tillgodoses genom deras egna frivilliga organisationer. I hvarje
fall har emellertid samhällslifvets starka utveckling under senaste tid ställt
staten inför uppgifter, hvilkas behöriga fyllande densamma svårligen kan
undandraga sig utan skada för näringslifvet och för landets ekonomiska
intr6SS6ii.

Någon tvekan lärer ej heller kunna råda därom, att i samma mån statens
näringspolitik vidgas till sin omfattning och fördjupas med hänsyn till sin
innebörd, det blir af större vikt, att densamma handhafves och fullföljes på
det mest sakkunniga och för landet gagnande sätt. Den främsta förutsättningen
härför torde vara åvägabringandet af enhetlig och konsekvent
ledning af statens åtgöranden på näringarnas område. Detta grundläggande
kraf hafva kommittéerna ansett icke kunna tillbörligt tillgodoses
annat än genom inrättandet af ett särskildt departement för de här ifrågavarande
näringarna, och kommittéerna hafva i vederbörligt sammanhang närmare
utvecklat motiven för sitt förslag i sådant afseende (se kap. 1: Behofvet af
ett handelsdepartement). Inom detta departement skulle emellertid det näringspolitiska
arbetet väsentligen ankomma på dess afdelning för handel,

ALLMÄNNA UPPGIFTKR.

i 0

industri och sjöfart. Denna afdelning, kommerskollegiet, bör sålunda
enligt kommittéernas mening blifva det närmaste organet inom centralförvaltningen
för näringslifvets intressen.

Såsom redan framhållits, är handhafvandet af olika näringsärenden för
närvarande fördeladt på ett flertal departement och centrala ämbetsverk
Denna splittring har otvifvelaktigt utgjort ett väsentligt hinder för genomförandet
af eu planmässig och enhetlig näringspolitik. Då med hvarandra
nära sammanhörande frågor behandlas på olika håll inom administrationen
och ofta utan samband med hvarandra, ligger också den faran nära, att icke
tillräckligt allsidig sakkunskap kan tillföras frågornas behandling. För att
på samma gång möjliggöra planmässigheten och trygga tillgången till sakkunskap
vid ledningen af landets näringspolitik hafva kommittéerna funnit
angeläget att å ena sidan begränsa kommerskollegiets uppgifter till
att omfatta ärenden rörande handel, industri och sjöfart samt å andra sidan,
sa långt lämpligen kan ske, hos verket sammanföra alla ärenden af
detta slag, som ankomma på centralförvaltningen.

lledan vid början af kommittéernas undersökningar rörande kommerskollegiets
arbetsområde framstod det klart, att de sociala uppgifter, som
efter hand tilldelats ämbetsverket, nått den stora omfattning, att de i afsevärd
mån togo dess uppmärksamhet i anspråk. Det kunde ock med visshet
förutses, att verkets uppgifter af social natur skulle så hastigt tillväxa i
omfattning och betydelse, att verkliga svårigheter skulle uppstå för deras
behöriga tillgodoseende vid sidan af de ursprungliga näringspolitiska uppgifterna.
Kommittéerna kunde ej heller förbise, att därest äfven för framtiden
de sociala ärendena skulle sammanhållas med näringsärendena inom
kommerskollegiet, däraf skulle kunna uppkomma allvarliga olägenheter. Det
befanns sålunda, att de sociala ärendenas utbrytning ur kommerskollegiet utgjorde
föiutsättningen för vinnandet åt dels nödig enhetlighet i näringsförvaltningens
uppgifter, dels den minskning i arbetets mängd, som vore oundgänglig
för koncentreringen till kommerskollegiet af åtskilliga hos andra
centrala myndigheter nu förlagda näringsärenden. Denna uppfattning låg
till grund för kommittéernas i underdånigt utlåtande den 18 november 1911
framlagda förslag om upprättande inom civildepartementet af en särskild afdelning
för sociala ärenden, socialstyrelsen, till hvilken bland annat kommerskollegiets
sociala uppgifter skulle öfverflyttas.

Genom statsmakternas i anslutning till kommittéernas förslag redan fatta- ]
de beslut^ att under civildepartementet anordna ett centralt ämbetsverk för *
sociala frågor samt genom detta ämbetsverks trädande i verksamhet från
och med innevarande års början, torde redan få anses fastslaget, att
kommerskollegiets verksamhetsområde framgent bör begränsas till''ärenden
rörande handel, industri och sjöfart. Den närmare redogörelse för särskilda
ärendesgrupper, som i det följande lämnas, har därför haft till hufvudsakligt
syfte att utreda, huruvida desamma med hänsyn till sin sakliga innebörd
böra betecknas såsom näringsärenden eller med sådana stå i det oskiJj -

Sociala
ärenden
eif sill jas.

Värings irenden.

KOMMERSKOLLEGIET.

Lagstift■
ningen.

76

aktiga samband, att deras förläggande till kollegiet däraf påkallas. Beträffande
vissa grupper af ärenden, som för närvarande tillhöra annat
ämbetsverk, men hvilka kommittéerna ansett böra sammanföras med öfnga
näringsfrågor, bar det befunnits lämpligt att mera utförligt redogöra för de
företagna undersökningarnas resultat samt utveckla de för ärendesförläggningen
bestämmande skälen.

Det har alltså gällt att pröfva, huruvida hvarje särskild ärendesgrupp i
allmänhet och företrädesvis bör bedömas ur synpunkten af »näringarnas»,
d. v. s. handelns, industriens och sjöfartens intressen. En pröfning i detta
afseende ger vanligen klara anvisningar rörande dess lämpligaste förläggning.
I de undantagsfall, då ungefär lika starka sakliga intressen hänvisa
till0 något annat ämbetsverks område, bar vid afgörandet hufvudsakligen
tagits i betraktande befintligheten på det ena eller andra hållet af sakkunskap
för ärendenas behandling.

Med hänsyn just till önskvärdheten att gifva kommerskollegiet en sakligt
sammanhörande verksamhetskrets hafva kommittéerna sålunda vid sina undersökningar
rörande kollegiets särskilda uppgifter sökt tillämpa den principen,
att till kollegiet böra öfverlämnas ärenden rörande handel, industri och sjöfart
äfvensom sådana med dem sammanhörande spörsmål, hvilkas förläggning
dit bör tillförsäkra dem en mera ändamålsenlig behandling än eljest
kan förväntas.

I detta afseende har särskildt lagstiftningen hittills i väsentlig mån utgjort
ett undantag. En betydande del af den för näringslifvet speciella
lagstiftningen har med hänsyn till sin karaktär af civillag eller sitt samband
med denna tillkommit på justitiedepartementets föredragning och anses för
närvarande falla inom dess område. Då tillämpningen af samma lagstiftning
samt öfriga förvaltningsärenden, i hvad ankommer på centralförvaltningen,
tillhört andra departement och myndigheter, närmast finansdepartementet
och kommerskollegiet, är sålunda med afseende å statens befattning med
näringsärendena en olämplig splittring förhanden. I den allmänna delen af sitt
utlåtande (s. 127 ff.) hafva emellertid departementalkommitterade principiellt
uttalat sig för genomförandet af en sådan förändring härutinnan, att den
lagstiftning, som direkt sammanhänger med ett departements verksamhetsområde,
handhafves af detta departement, äfven om lagstiftningen helt eller
delvis är af civillags natur. I enlighet med denna sin uppfattning, till hvilken
kommerskollegiikommittén helt anslutit sig, hafva departementalkommitterade
ock särskildt angifvit vissa justitiedepartementet nu tillhörande grupper af
lagstiftningsärenden, som borde öfverflyttas till handelsdepartementet, nämligen
lagstiftning angående handelsböcker och handelsräkningar, handelsregister,
firma och prokura, aktiebolag, handelsbolag och enkla bolag, patent, skydd
för varumärken, mönster och modeller, elektriska anläggningar äfvensom sjölagstiftning
och gruflagstiftning (jfr ock s. 24 f.). Denna uppräkning, som icke
afsetts vara uttömmande, ger i allt fall ett klart intryck af det omfattande
lagstiftningsområde, som enligt kommittéernas förslag skulle öfverflyttas från
justitiedepartementet. Då handelsdepartementet vidare skulle öfvertaga de

ALLMÄNNA UPPGIFTER.

77

grenar af lagstiftning rörande handel, industri och sjöfart, som nu ankomma
pa ofriga departement, särskild! finansdepartementet, komma handelsdepartementets
lagstiftningsuppgifter att blifva synnerligen betydelsefulla och arbetskräfvande.

Inom departementet bör det hufvudsakliga ansvaret för lagstiftningsarbetet
hvi a på det förvaltningsorgan, som besitter den största och mest allsidiga
sakkunskapen på området och som därför bäst bör kunna bedöma, huru vid
lagstiftningen olika berättigade intressen böra tillgodoses samt Indika verkningar
kunna beräknas af olika lagstadganden. Ej minst i afseende å nänngslagstiftningen
synes oek vara erforderligt, att densamma baseras på den
nära förtrogenhet med näringslifvets förhållanden, som endast kan förvärfvas
un er regelbundet handhafvande af dess angelägenheter samt genom liflig
eröfring med näringarnas målsmän. Då kommittéerna vilja till kommerskollegiet
förlägga handelsdepartementets ärenden rörande ''handel, industri
om sjöfart, bör sålunda kollegiet ock öfvertaga det väsentliga arbetet med
den med nyssnämnda ärenden sammanhängande lagstiftningen. I de fall då
speciallagstiftning ifrågakommer för område, där någon till kollegiet anknuten
anstalt verkar, kommer denna naturligen att erhålla ett starkt inlåtande
pa sådan lagstiftning. Enligt hvad i det föregående framhållits, skalf vidare
handelsdepartementets kansli hafva att i afseende å näringslagstiftningen
tylfa de åt departementskanslier i allmänhet tilldelade funktioner, nämligen
att närmast för bevakande af formella och juridiska synpunkter deltaga i
arbetet samt underkasta detsamma slutlig granskning.

Om ock starka skäl synts tala för att befria justitiedepartementet från
den numera alltför omfattande uppgiften att i hufvudsak uppbära nästan
heta det positiva lagstiftningsarbetet, såvidt det berör civillagstiftnino-ens
område, har det dock ansetts nödigt att tilldela detta departement den i
och för sig^ viktiga uppgiften att med afseende å all sådan lagstiftning
of ver vak a saväl allmänna rättsgrundsatsers bevarande och tillämpande som
ock konsekvens i det juridiska uttryckssättet. Departementalkommitterade
hafva jämväl funnit nödvändigt att hos justitiedepartementet bibehålla vissa
grenar af lagstiftning, hvilka ehuru reglerande viktiga affärsområden icke
hänföra sig till allenast yrkesmässig näringsutöfning utan till allmänhetens
ekonomiska förehafvanden öfver hufvud och hvilkas öfvervägande karaktär
a allmän civillag är klart framträdande. Af sådan karaktär är särskilt
lagstiftningen om köp och byte, om växelrätt och andra. Då det är uppenbart
*.*,■J"st yrkesidkarne hafva alldeles särskildt intresse af huru dylika affärsorhallanden
regleras, bör emellertid kommerskollegiet tillerkännas behörigt
inflytande vid arbetet å denna lagstiftning.

Från vissa myndigheters, kommittéers och korporationers sida har tidigare Tekniska
gjorts gällande, att sådana ärenden rörande näringarna, hvilkas handlägg- ärendenning
krafvel- mgenjörsteknisk sakkunskap, borde öfverlämnas till en sär.
.. dt anordnad teknisk centralmyndighet. Gent emot denna uppfattning
vilja kommittéerna bestämdt häfda sin ofvan åberopade grundsats, att ärendenas
sakinnehall och syfte böra vara de för deras förläggning inom stats -

KOMMERSKOLLEGIET.

78

förvaltningen afgörande momenten. Kommittéerna hafva emellertid i det
följande särskildt undersökt sådana ärendesgrupper, som ur teknisk synpunkt
äro af större vikt, och därvid angifvit skälen för deras hänförande till kommerskollegiets
verksamhetsområde. I den mån ärendenas behandling befunnits
kräfva speciell teknik, hafva kommittéerna i vederbörligt sammanhang
behandlat frågan om beredande af tillgång till erforderliga arbetskrafter
(tekniskt utbildade tjänstemän och sakkunniga o. s. v.).

Undervis- Olika uppfattningar hafva ej sällan framträdt med afseende å förläggnmningsären-
gåpana på centralförvaltningen ankommande ärenden, som röra spe ciell

undervisning till tjänst för de till kommerskollegiets ämbetsområde hörande
näringsgrenarna. Medan å ena sidan gjorts gällande, att sådan undervisnings
hufvudsakliga syfte att befrämja fackutbildningen borde föranleda
dess hänförande till kommerskollegiet, har å andra sidan framhållits,
att sambandet med ärenden rörande allmän undervisning eller vetenskaplig
forskning skulle utgöra afgörande skäl för lämpligheten af åtminstone vissa
sådana undervisningsärendens handläggning hos undervismngsdepartementet.

Kommittéerna, som varit eniga om att i hufvudsak hos kommerskollegiet
sammanhålla befattningen med de olika ärenden, som röra yrkesutbildningen
för handel, industri och sjöfart och endast beträffande hithörande högskoleärenden
stannat vid olika meningar, upptaga nedan dessa spörsmål till

pröfning. o •

Näringssta- Verkställandet af näringsstatistiska arbeten har alltifrån aldre tider mtistiken.
gått blan(} kommerskollegiets (och bergskollegiets) uppgifter och efter hanel
tagit större uppmärksamhet och arbetskrafter i anspråk. . Den af Kungl.
Maj:t den 20 januari år 1905 tillsatta statistiska kommittén, som hade till
uppgift att bland annat utreda frågan om åstadkommandet af största möjliga
enhet och planmässighet i det officiella statistiska arbetet, behandlade i sitt
den 7 september 1910 afgifna utlåtande jämväl frågan om näringsstatistiken
och dess organisation. Kommittén häfdade därvid den meningen, att näringsstatistiken
borde afskiljas från kollegiet och dess utarbetande öfverflytta»
till det af kommittén föreslagna statistiska centralverket. I mfordradt utlåtande
den 11 november 1910 öfver kommitténs förslag framhöll kommerskollegiet
näringsstatistikens stora och alltjämt växande betydelse i olika afseenden
för näringarna och en för deras bästa verkande förvaltning samt
förklarade sig icke kunna åtminstone för det dåvarande tillstyrka dess
öfverflyttning från kollegiet till det föreslagna statistiska central verket.
På kommerskollegiets framställning om vidtagande af åtgärder för en omorganisation
af dess näringsstatistiska afdelning och lönereglering för desspersonal
samt efter det kommerskollegiikommittén gifvit sin tillstyrkan
härtill, framlade Kungl. Maj:t i statsverkspropositionen till 1912 års riksdag
ett omfattande förslag i sådant afseende. I enlighet med förslaget, som
vann riksdagens bifall, har från och med 1913 års början det näringsstatistiska
arbetet inom kollegiet väsentligt utvidgats samt den för dess
bedrifvande befintliga afdelningen omorganiserats.

ALLMÄNNA UPPGIFTER.

7D

Den lösninS- som frågan om det näringsstatistiska arbetets organisation
och förläggning sålunda erhållit, står ock i närmaste öfverensstämmelse med
de åt departementalkommitterade följda allmänna principer rörande ärendenas
fördelning inom statsförvaltningen efter deras sakinnehåll. Af särskild betydelse
är härvid den i det efterföljande förordade öfverflyttningen till kommerskollegiet
af utrikesdepartementets kommersiella upplysningsverksamhet,
hvars praktiska anordnande och utveckling påtagligen är beroende af omedelbar
samverkan med näringsstatistiken. Uppmärksammas bör ock. att vid
den nyss genomförda omorganisationen af den näringsstatistiska afdelningen
de af statistiska kommittén starkt betonade bristerna i afseende å arbetskrafter
kunnat afhjälpas.

Samtidigt har ock inom kommerskollegiet genomförts ett ordnadt och intimt
samarbete mellan den statistiska afdelningen och byråerna, hvaraf redan
lormarkts gynnsamma verkningar i olika riktningar. Sedan detta samarbete
jämväl blifvit för framtiden behörigen tryggadt genom bestämmelser i kollegiets
nya instruktion, har kommerskollegiikommitténs ordförande, som inom
statistiska kommittén biträdt förslaget om en öfverflyttning af näringsstatistiken
till det statistiska centralverket, kunnat helt ansluta sig till
den nuvarande anordningen, hvars definitiva fastställande alltså äfven han
tillstyrker.

I likhet med statistiska kommittén hafva förevarande kommittéer funnit
angeläget, att det statistiska arbetet inom statsförvaltningen icke splittras
pa alltför många och små afdelningar, då därigenom svårigheter kunna befaras
uppstå for att tillgodose de viktiga klufven på enhetlighet, på praktisk
anordning af arbetet samt på god rekrytering af den därför erforderliga
personalen. Kommittéerna förorda därför, att kommerskollegiet får befattning
med all den statistik, som skulle ankomma på handelsdepartementet.
Beträffande de af statistiska kommittén framhållna beaktansvärda krafven
på, enhetlighet ur statistisk-teknisk synpunkt mellan olika grenar af den administrativa
statistiken må för öfrigt hänvisas till, att departementalkommitterade
i sitt betänkande den 31 december 1912 (II: 1, s. 97 ff.) sökt skapa
nödiga garantier härför. 1

Vid en öfversikt öfver de allmänna uppgifter, som skulle tillhöra det för Ärenden,
näringarna afsedda organet inom statsförvaltningen, får uppmärksamheten s<?-m-iisra be''
emellertid icke begränsas till allenast ärenden, som till öfvervägande del iSfarmf.
hora betraktas ur nänngssynpunkt. Förutom sådana gifves det nämligen
många grupper af spörsmål, som med hänsyn till sitt hufvudinnehåll eller
sin karaktär i öfrigt måste tillhöra annat verks område, men hvilka likväl
äga så stor betydelse för de af kommerskollegiet företrädda näringsmtressena,
att kollegiet vid sådana ärendens behandling bör beredas tillfälle
att behörigen tillvarataga dessa intressen. Om ock en närmare redogörelse
för alla de områden och fall, då sådan medverkan från näringsförvaltningens
sida^ är erforderlig, skulle vara möjlig med afseende å de förvaltningsområden,
där en lagstiftning hunnit fullt genomföras och dess tillämpning

so

KOMMERSKOLLEGIET.

Tullfrågor.

erhållit stadga, möter det i andra fall oöfverstigliga svårigheter att förutse,
hvilka uppgifter och kraf af berörda slag kunna möta administrationen.
Kanske allra mest från näringslifvets sida medför nämligen den snabba
samhällsutvecklingen behof och önskningar af den mest skiftande beskaffenhet
jämväl gentemot andra statsorgan än näringsförvaltningen. I det följande
skall emellertid erinras om vissa mera betydande grupper af ärenden,
hvilkas handläggning närmast ankommer på andra statsmyndighetei, men
där näringslifvets speciella intressen synas vara påtagliga och värda särskilt
beaktande.

Tullfrågorna och med dem tullverket måste på grund af sin betydelse föi
statens finanser tillhöra finansdepartementets område. A andra sulan lära
tullförhållandena mera än flertalet andra faktorer inverka på näringslifvets
gestaltning och utveckling. Alldeles oafsedt om företrädesvis statsfinansernas
eller näringsskyddets synpunkter varit bestämmande för tillkomsten och anordningen
af ett tullpolitiskt system, blir detta med hänsyn till sina verkningar
alltid synnerligen betydelsefullt äfven för näringarna. Allt efter
tullsatsernas höjd och inbördes afvägning kan inhemsk tillverkning eller
omsättning, import eller export af varorna befrämjas eller motverkas, ja
monopoliseras eller omöjliggöras.

Hvarje tullsystem förutsätter för sin tillämpning en omfattande och effektiv
lagstiftning beträffande varuforslingens bedrifvande särskilt
med utlandet. Då den ojämförligt största delen af varuinförseln till Sverige
sker medelst sjötransport, är det helt naturligt, att i främsta rummet sjöfarten
måste för möjliggörande af tullkontrollen blifva underkastad systematiskt
anordnade reglerande bestämmelser. Detta utgör förklaringsgrunden
till det säregna förhållandet, att ett af de förutom sjölagen praktiskt taget
mest ingripande regulativen för sjöfartens bedrifvande, särskild!; från och
till utrikes ort, utgöres af en författning om tullväsendet, nämligen tullstadgan
(den nu gällande af den 1 juli 1904). Däraf förklaras ock, att
hufvudparten af fartygsbefälhafvarnes mellanhafvanden med det allmänna
åtminstone hittills förmedlats af tullverket. Då tullstadgan jämte därtill
anknutna författningar dessutom innehåller en mångfald andra bestämmelser
af stor vikt för varuomsättningen, såsom om nederlag, transitupplag
m. m., måste det vara en betydelsefull uppgift att i afseende å dessa författningar
bevaka näringarnas intressen.

Principerna för själfva tullsystemet samt de allmänna formerna
för tulluppbörden regleras däremot närmast af tulltaxeförordningen,
till hvilken sluter sig tulltaxan med de specificerade tullsatserna äfvensom
t ulltaxe under rättelser na. Förordningen innehåller bland annat bestämmelser
rörande tullfrihet i vissa fall för eljest tullbelagda varor (såsom
skeppsproviant och emballage), rörande tullrestitution, rörande erläggande af
lastpenningar o. s. v. Äfven denna författnings bestämmelser äro sålunda
af beskaffenhet att på det närmaste beröra de af kommerskollegiet företrädda
näringsgrenarna. Klart är också, att tulladministrationen måste vara
af stort intresse för särskilt importhandeln, enär af dess anordnande i vä -

ALLMÄNNA UPPGIFTER.

senthg män beror, huruvida importörens med tullbehandlingen
sv.li och kostnader skola ställa sig större eller mindre. De med 1
intimt förbundna frihamns- och frilagersinstitutionerna
ledes eu direkt näringspolitisk innebörd.

till hjälp och gagn för en af de näringsgrenar, som kolon:
törel fäder, nämligen sjöfarten, har staten atagit sig omsorgen .
lätta och underhålla synnerligen omfattande säkerhetsanstalter
för ledningen och vården af dessa statens lots- och fyrinrättn
för arbetet med farleders undersökning och kartläerirnin

■si

med tullbehandlingen förenade be -

li.jalp och gagn för eu af de näringsgrenar, som kommerskollegiet Utsfrägor.

teerna hafva ansett, att detta ämbetsverk bör på grund af sin betydelse för
sjöfartsnäringen och sitt samband med densamma förläggas till samma departement
som kommerskollegiet samt att det skall till följd af sina uppgifter,
sm karaktär och omfattning utgöra en med kollegiet sidoordnad departementsafdelning.
Den omständigheten, att handelsdepartementets chef
blir den gemensamme högste målsmannen för såväl kommerskollegiets som
lofsstyrelsens angelägenheter, innebär uppenbarligen en viss garanti för, att
nanngarnas och särskild! sjöfartens intressen blifva tillgodosedda vid handläggningen
åt lotsstyrelsens regeringsärenden. Det är emellertid af vikt, att
det nödiga samarbetet mellan ämbetsverken icke begränsas allenast till nyssnämnda
ärenden samt att detsamma grundas på principiella regler. 1 sin
egenskap af sjöfartsorgan måste kommerskollegiet hafva stort intresse af sådana
för sjöfartsnäringen högst betydelsefulla ärenden, som angå sjösäkerhetsanstalternas
effektivitet, bestämmandet och uppbörden af därmed förenade
avgifter for sjöfarten o. s. v., äfvensom i öfrig! hithörande spörsmål af mera
allmängiltig karaktär.

T. utvecklas i departementalkommitterades utlåtande Kommunika oi

december 1»12, hafva ärenden rörande kommunikationerna i allmän- tionsfrågor.
het öfverlämnats till ett särskildt departement. Äfven om kommunikationsförhållandena
intimt beröra hela allmänheten och icke endast näringsidkarna,
af\a dessa sistnämnda likväl på detta område speciella intressen att bevaka.
Val ordnade och billiga kommunikationer äro af synnerlig betydelse
saval för produktionen som för distributionen. Å andra sidan äro industrien
och handeln kommunikationsföretagens bästa kunder. Tydligt framträdande
ar ock sambandet mellan den till näringsförvaltningens område hörande sjöfartsnäringen
samt de under kommunikationsdepartementet hörande samfärdselsmedlen.

Äfven i fråga om kommunikationsanstalterna äro näringarnes intressen
främst knutna till tarifferna, bland Indika järnvägstarifferna äro af
särskild vikt. Möjligheterna att inom landet vinna afsättning för såväl inhemska
som utländska varor äro väsentligen beroende på transportkostnaderna.
Dessa hafva likaledes ofta afgörande betydelse för frågan om
svenska produkters tillhandahållande å utländska marknader. Den omständigheten
att våra viktigare exportindustriers centra till stor del äro belägna
på långt afstånd från lämpliga exporthamnar samt att därför transportkost -

for arbetet med farleders undersökning och kartläggning m. in. äi
ofverlarnnadt åt en särskild förvaltningsmyndighet, lotsstyrelsen. Kommit

T rt 1, n 1.1 t I 1 i i .. v -

82

KOMMERSKOLLEGIET.

naderna vid export blifva så höga, att konkurrensen med utlandet försvåras,
har ock föranledt fastställandet af provisoriska exporttariffer.

Ehuru ej af samma omfattande betydelse som järn vägs tariffer na kunna
äfven post-, telegraf- och telefontarifferna öfva stort inflytande på det
inhemska näringslifvet och utgöra viktiga medel att stärka dess ställning
gentemot den utländska konkurrensen, såväl inom som utom landet.

° Af grundläggande betydelse för näringarnas liksom för allmänhetens ekonomiska
intressen är öfverhufvud, att kommunikationsanstalterna planmässigt
anordnas, praktiskt bedrifvas och systematiskt utvecklas.

Tillverk- Genom särskild lagstiftning har staten träffat bestämmelser rörande beningsafgifter
skattning af sockertillverkning samt af tillverkning och försäljning
af alkoholhaltiga drycker. Härigenom begränsas i väsentlig mån
yrkesutöfningen på förevarande områden, hvarjämte densamma blifvit föremål
för särskilda kontrollföreskrifter och anordningar. På grund af de
statsfinansiella hänsyn, som starkast framträda i dessa statens åtgöranden,
böra desamma visserligen tillhöra finansdepartementets verksamhet. Näringarnes
påtagliga intresse utaf, att icke yrkesutöfningen onödigtvis betungas
med afgifter och underkastas kontrollbestämmelser, bör emellertid icke lämnas
obeaktadt.

Likartade synpunkter framträda jämväl med afseende å de i landtbrukets
intresse tillkomna särskilda bestämmelser, som gälla tillverkning åt och
handel med margarin och vissa andra dylika industiiprodukter.

Frågor om Landets mått- och viktförhållanden äro reglerade genom förordningen
" den 9 oktober 1885, i anslutning hvartill utfärdats vissa specialförfattningar
samt anordnats ett kontrollsystem, hvars öfvervakande åligger det
till finansdepartementet hörande mynt- och justeringsverket. I synnerhet
handelns men ock Ofriga näringsgrenars utöfvare beröras starkare an
allmänheten i öfrigt af statens åtgöranden på detta område. Då därtill
särskilda bestämmelser gälla för vissa slag af produKter, synes det uppenbart,
att näringslifvet bör i förevarande frågor få göra sina synpunkter
gällande.

Vattenkraf- Enligt departementalkommitterades organisationsplan skola ärenden rörande
tenSörand°ed0" vattenkraftens inom landet tillgodogörande samt rörande förvaltningen af
S°ran 6'' staten tillhöriga vattenfall falla under kommunikationsdepartementet i dess
egenskap af statsdepartement för samfärdselsanstalter och allmänna arbeten.
Hithörande ärenden hafva erhållit synnerlig betydelse, sedan numera elektroteknikens
framsteg möjliggjort vattenkraftens utnyttjande i stor omfattning
för belysning, för järnvägsdrift samt för industriella behof. Då näringarnas
framtida utveckling otvifvelaktigt är i hög grad beroende af statens vattenkraftspolitik,
böra vid dennas ledning näringslifvets intressen särskild! bevakas.

Sociala I sitt den 18''november 1911 afgifna utlåtande angående socialstyrelsen m. m.
träsor- hafva kommittéerna haft anledning betona olika sociala ärendens betydelse
för näringslifvet samt vikten af, att näringsförvaltningen beredes inflytande
på deras° behandling och afgörande. Främst möta här arbetarskyddets

ALLMÄNNA UPPUIFTHR. 83

olika områden, där alltid hänsyn måste tagas till, att åtgärder till arbetarnas
bästa kunna öka företagens ekonomiska belastning och begränsa företagarnes
frihet att anordna och leda sin rörelse. Vidare må erinras, att socialförsäkringen,
särskildt i den man densamma företrädesvis åsyftar arbetstagare
eller baseras på arbetsgifvarnes ekonomiska medverkan, nära berör
näringarnes intressen. Samma förhållande kan i öfrigt inträda beträffande
ett flertal andra sociala frågor af större omfattning.

Näringspolitiken har efter hand kommit att erhålla ett allt starkare inflytande
på de utrikespolitiska förhållandena. En väsentlig del af den internationella
lagstiftningen i våra dagar afhandlar ock olika för näringarna
betydelsefulla spörsmål. Bland de mellanfolkliga fördragen äro sålunda
handels- och sjöfartstraktater, patentkonventioner med flera af framträdande
vikt. För behandlingen af dessa frågor måste en intim samverkan äga rum
mellan utrikes- och näringsförvaltningarna. Grunderna för arbetsfördelningen
dem emellan äro genom mångårig praxis redan på förhand gifna.

En följd af den internationella näringspolitikens växande betydelse är
vidare, att vårt lands representation i utlandet, i viss mån hvad angår beskickningarne
och till alldeles öfvervägande del hvad beträffar konsulaten,
organiseras med hänsyn till sådana spörsmål, som röra de till kommerskollegiets
område hörande näringsgrenarne. Det ligger därför i sakens natur, att
näringsförvaltningen får utöfva tillbörligt inflytande på förekommande viktigare
frågor rörande vår utrikesrepresentation, särskildt konsulatväsendets
organisation, uppgifter och arbetssätt.

I öfverensstämmelse med sin allmänna uppfattning om de olika statsmyndigheternas
skyldighet att i ärenden, som beröra flera af dem, anordna
samverkan i härför anvisade förmer hafva kommittéerna här ofvan erinrat
om vissa mera betydelsefulla områden, där näringsförvaltningen bör beredas
tillfälle att bevaka de viktiga intressen, hvars målsman inom statsförvaltningen
densamma skall vara. Det är ingalunda någon ny princip, som härigenom
framföres, enär finansdepartementet och kommerskollegiet länge plägat
öfva inflytande åtminstone på flertalet af de nyssberörda områdena. Sålunda
har det varit en låt vara icke obruten regel, att kommerskollegiets utlåtande
infordrats i flertalet mera betydelsefulla författningsförslag eller andra
ärenden af principiell innebörd. Undantagsvis har kommerskollegiet därjämte
haft att fullgöra vissa löpande administrativa uppgifter, såsom i fråga
om tillämpningen af vissa delar utaf tulltaxeförordningen, där Kungl. Maj:t
eller generaltullstyrelsen plägat anlita kommerskollegiet såsom sakkunnig
myndighet (s. 180). Kommittéerna hafva emellertid ansett angeläget att
med afseende å den framtida omfattningen af näringsförvaltningens uppgifter
bestämdt framhålla den meningen, att i viktigare ärenden, som företrädesvis
eller särskildt beröra de af kommerskollegiet företrädda
näringarnes intressen men hvilka närmast ankomma på andra ämbetsverks
handläggning, kollegiet bör beredas vederbörligt
flytande.

Näringarnas
utrikespolitiska
intressen.

Kommers kollegiets medverkan.

in -

84

Kap. 7. Handelsärenden.

a) Handelsärendenas allmänna omfattning.

Enligt gällande instruktion åligger det kommerskollegiet i allmänhet att
med uppmärksamhet följa tillståndet med rikets handel och att efter omständigheterna
vidtaga eller hos Kungi. Maj:t föreslå de åtgärder, som kollegiet
anser lämpliga för denna närings befrämjande. Handeln liksom sjöfarten
är inom kollegiet fördelad på två byråer, den ena omfattande utrikes
handel och sjöfart, den andra inrikes handel och sjöfart. Denna fördelning
kan hvarken ur lagstiftningens eller förvaltningens synpunkt anses hållbar,
vare sig afseende fästes enbart vid handeln eller enbart vid sjöfarten. Kommittéerna
återkomma härtill vid redogörelsen för sjöfartsärendena i kap. 11.
Här må endast erinras, att i det följande handelsärendena behandlas i ett sammanhang,
antingen de röra utrikes eller inrikes handel.

Rörande omfattningen af begreppet handel innehåller instruktionen icke
någon vägledning i vidare mån, än att i § 5 uppräknas åtskilliga ärenden
af han delsnatur. Denna uppräkning är dock icke uttömmande, i det till
vederbörande byråer angifvits" dessutom höra alla ej särskildt nämnda
ärenden, som angå utrikes resp. inrikes handeln. De handelsärenden, som
hittills varit föremål för behandling från statsförvaltningens sida, hafva
icke varit af särskildt stor omfattning och kvantitativt ej jämförliga med
de frågor, hvilka framkallats af industriens och sjöfartens intressen.

Centralförvaltningens blifvande uppgifter i afseende å handeln, tagen i
bemärkelse af yrkesmässig omsättning af varor eller tillverkningar, sönderfalla
i tvänne hufvudgrupper.

Den ena gruppen afser bestämmandet af rättsnormerna för handelsutöfningen
och den rättsliga ställning handelsidkarne intaga, vare sig de utgöras
af enskilda individer eller af sammanslutningar. Ordnandet af denna lagstiftning
är tydligen af grundläggande betydelse för näringsutöfningen och
bör därför blifva en af förvaltningens främsta uppgifter. Jämte denna uppgift
bör centralorganet för handeln häfda handelns intressen å åtskilliga
angränsande författningsområden, hvilka närmast tillhöra andra ämbetsmyndigheter.
Härvid ifrågakommer särskildt att tillse, att icke genom bestämmelser
om varufor slin gen, tullagstiftningen eller på annat sätt läggas
mer tryckande band å handelsomsättningen, än nödvändigheten kräfver. Hit
är ock att räkna bevakandet af handelns intressen vid bestämmandet af
tulisatser äfvensom andra pålagor å omsättningen.

I detta samband bör dock konstateras, att tillämpningen af handelslagstiftningen
i regeln icke tillkommer centralförvaltningen.

Den andra hufvudgruppen afser vidtagandet af åtgärder för direkt eller
indirekt befordrande af handeln. Detta gäller i särskild grad sådant slags

HANDEÖSÄIIHNDHN.

.Sä

afsättning, soin är af någon större nationalekonomisk- betydelse, hvadan förvaltningen
bör söka att pa lämpligt sätt stödja handelns sträfvande!» att
bereda afsättning utomlands för den inhemska produktionens alster. Den
utrikes handeln måste därför framgent liksom hittills komma att utgöra en
viktig del af centralförvaltningens omsorger, så mycket hellre som handelns
och industriens intressen i väsentlig mån äro sammanfallande på detta område.
Detta betingar, att hithörande ärenden behandlas under nära samverkan
mellan representanterna inom förvaltningen för dessa bägge näringsgrenar.

Centralförvaltningens omvårdnad om handeln kommer således att främst
in likta sig pa spörsmål, som äro af vikt för den större handeln (grosshandeln).
Men den bör äfven omfatta befordrandet af den mindre handelns
{minuthandelns) angelägenheter, och detta desto hellre som dennas idkare
ej alltid i samma män som den större handelns äro i tillfälle framföra sina
meningar och bevaka sina särintressen. Den omsättning, som bedrifves såsom
kommissionshandel eller under kooperativ form, bör ock blifva föremål
för uppmärksamhet från förvaltningens sida.

Kommittéerna, som i annat sammanhang (s. 342 tf.) redogöra för den på
kommerskollegiet ankommande handelslagstiftningen, uttala sig i samband
med organisationsförslagen (s. 394) om grunderna för utskiftningen af arbetet
med denna lagstiftnings ordnande.

b) Handelstraktater.

Kommerskollegiets befattning med traktatfrågor var i äldre tid ordnad
sålunda, att utrikesministern genom en handskrifvelse anmodade presidenten
i kollegiet att afgifva yttrande om ett vanligen redan utarbetadt traktatförslag.
Efter samråd med kollegiets ledamöter afgaf presidenten yttrandet.
I senare tider har oftast tillämpats den praxis, att öfver traktatförslaget
infordrats ett underdånigt utlåtande, som på vanligt sätt behandlats och
föredragits i kollegiet såsom plenimål.

Den äldre formen var tydligen betingad af den stora sekretess, som ansågs
nödig för sådana ärendens behandling. Det sedermera brukliga tillvägagångssättet
har emellertid ägt rum under det skydd för hemlighållande, som
ligger i föreskriften i tryckfrihetsförordningens § 3 10 :o och hvilket i och
för sig torde få anses tillräckligt.

Stundom har dock en annan utväg anlitats. Utarbetandet af traktatföl
slagen har öfverlämnats åt en särskild kommission, däri kommerskollegiet
varit representeradt antingen genom sin chef allena eller genom
denne och en af kollegiets ledamöter. Endast i ett par rätt märkliga fäll
har, sedan en kommission utarbetat förslag och jämväl deltagit i förhandlingarna
om detsamma med vederbörande främmande stats delegerade,
kommerskollegiet helt och hållet stått utanför hela handläggningen af ärendet,
så att ej ens kollegiets utlåtande infordrats före traktatens framläggande för
liksdagen. Detta var fallet med de båda handels- och sjöfärtstraktaterna
med Tyska riket åren 1900 och 1911.

86

KOMMERSKOLLEGIET.

Den granskning, kommerskollegiet underkastar ett traktatförslag, afser dels
en noggrann undersökning rörande de olika bestämmelsernas förenlighet med
gällande svenska författningar, dels bedömandet ur lämpligbetssynpunkt af
vissa bestämmelsers införande i traktaten eller utlämnande ui densamma.
Principerna om fri samfärdsel, handelsfrihet, ömsesidig rätt till idkande af
sjöfart, främmande medborgares likställighet med landets undersåtar i fråga
om af gifters erläggande och annat, livilka principer småningom i stora drag
vunnit erkännande och tillämpning i den praktiska traktaträtten, kunna i
de mellanfolkliga öfverenskommelserna endast undantagsvis erhålla obetingade
uttryck, så länge icke den inre lagstiftningen hos båda parterna fullt likställer
utland med inland. När detta, såsom förhållandet är i Verige,
långt ifrån alltid är fallet, kan för ett flertal af nyss berörda områden på
sin &höjd medgifvas likställighet med den hos oss mest gynnade främmande
nations undersåtar. Enär ingen systematisk redogörelse för utlänningars rättsliga
ställning i Sverige föreligger, utan bestämmelserna därom måste sökas i
en mängd olika författningar och ofta äro föremål för ändringar, är kollegiets
handläggning af traktatförslagen icke alltid lätt, äfven då den äi af
öfvervägande formell natur.

Det är knappast tvifvelaktigt, att ej framtidens utveckling skall medföra
än större kraf på kommerskollegiets arbete på detta område. Den stundom
använda utvägen att lämna utarbetandet af traktatförslagen åt specialkommissioner
torde nämligen komma att lämna rum för användningen af
ordinarie arbetskrafter i den af departementalkommitterade förordade formen
af samarbete mellan representanter för de intresserade ämbetsmyndigbeterna.
Specialkommissioner torde då komma att anlitas endast undantagsvis, såsom
för utarbetande åt sådana traktater, som innehålla detaljerade tullafgiftsbestämmelser,
eller s. k. tarifftraktater af samma slag som Sveriges traktater
med Frankrike af åren 1865 och 1881 samt med Tyska riket af åren 1906
och 1911.

Hvad ofvan sagts om kollegiets befattning med traktater gäller alla slags
överenskommelser med främmande stater rörande handels-, sjöfarts- och andra
internationella förhållanden pa de områden kollegiets förvaltningsuppgifter
omfatta. Däraf följer, att kollegiets samtliga byråer kunna komma att
tagas i anspråk vid ifrågakommande utredningar. Gäller öfverenskommelsen
ett begränsadt område, exempelvis en konvention om mest gynnad nations
behandling i fråga om handel d. v. s. import och export, skulle handelsbyrån
efter samråd med industribyrån allena kunna föredraga ärendet. År det
åter fråga om en fullständig handels- och sjöfartstraktat, måste icke blott
industribyråns utan såväl sjöfartsbyrans som statistiska byråns medverkan
väsentligen tagas i anspråk. Då emellertid överenskommelser på det internationella
området, såvidt de röra våra näringars intressen, hafva ett
visst inre samband, anse kommitterade, att sådana frågor i regeln böra
inom kollegiet beredas under medverkan af samtliga byråer. Detta står ock
i full samklang med nuvarande instruktions föreskrift, att sådana ärenden
skola behandlas som plenimål.

HANDELSÄllENDEN.

87

Själfva föredragningen måste emellertid alltid tillhöra eu byrå. Hvad
kommittéerna nyss erinrat om det inre sambandet mellan överenskommelser,
som röra näringarnas intressen, synes böra vinna sin tillämpning härvid.
Kommittéerna anse därför föredragningen inom kommerskollegiet alltid böra
tillkomma handelsbyrån. I öfrigt bör erinras därom, att alla dessa ärenden
äro regeringsärenden.

c) Konsulatväsendet och handelsattachéer.

Enligt förordningen angående konsulatväsendet den 4 november 1886 liksom
enligt den förut gällande konsulsstadgan den 20 april 1858 hade kommerskollegiet
åtskillig befattning med konsulatärenden. I nämnda förordning
gals ett allmänt uttryck åt förhållandet genom bestämmelsen i § 2,
att särskildt svenska konsulatärenden skulle handläggas af kollegiet, medan
särskildt norska skulle handläggas af ett norskt regeringsdepartement.
Styrelsen af konsulatväsendet i allt som rörde Sverige och Norge gemensamt
tillkom däremot ministern för utrikes ärendena.

Konsulatärendena för Sveriges del, såvidt de voro styrelseärenden, behandlades
af kommerskollegiet allena, medan regeringsärendena föredrogos
dels af utrikesdepartementet dels efter omständigheterna af civildepartementet
och senare af finansdepartementet. Kollegiet deltog dock i dessas beredning
så till vida, att exempelvis förslag till konsuls- och lönade vicekonsulsbefattningars
tillsättande upprättades af kollegiet, som ock hade att afgifva underdånigt
utlåtande i en del andra konsulatärenden, innan de föredrogos i
statsrådet.

Med den nu gällande konsulatförordningens af den 24 september 1906 trädande
i kraft skedde väsentliga inskränkningar i kommerskollegiets handhatvande
af konsulatärenden. Förslag till konsulsbefattningars tillsättande
bortföllo, enär sådana befattningar för framtiden skulle tillsättas utan föregående
ansökan. Kollegiets ganska inskränkta disciplinära myndighet öfver
konsulerna öfvergick på utrikesdepartementet.

Detsamma blef fallet med handläggningen af frågor om ersättning åt konsuler
för vissa utgifter i ämbetsärenden. Dessa frågor, som voro rätt talrika,
förlädes till utrikesdepartementets rättsafdelning. Kommittéerna få
anledning att mer utförligt återkomma till frågan (s. 333 tf.).

Konsulernas årsberättelser och andra rapporter angående handels-, industriös
sjöfartsförhållanden i främmande länder, hvilka under äldre tid ingått
till kommerskollegiet allena samt, hvad de förstnämnda beträffar, i utdrag
publicerats i sammanhang med kollegiets årsberättelse öfver utrikes handeln,
skulle enligt 1886 års förordning insändas till utrikesministern för att, så
snart han tagit kännedom därat, aflämnas till kollegiet. Numera ingå dessa
berättelser och rapporter endast till utrikesdepartementet. Enär de bilda
en af de väsentliga källorna för den kommersiella upplysningsverksamheten,
skola kommittéerna vid behandlingen däraf (s. 90 tf.) närmare uttala sig om
desamma.

Konsulat väsendet.

88

KOMMERSKOLLEGIET.

Handels attachéer.

Institutionens
tillkomst,
uppgifter
m. in.

Kommerskollegiet hade äfven under 1886 års förordnings giltighetstid att,
på sätt ofvan antyddes, uttala sig i organisationsfrågor rörande konsulaten.
Detta har under den nya ordningens tid nästan helt och hållet fallit ur
bruk.

En naturlig följd af dessa förändrade förhållanden har varit, att kommerskollegiets
skriftväxling med konsulerna högst betydligt inskränkts. Emellertid
kvarstår på grund af konsulatförordningens föreskrift i § 32 förpliktelsen
för konsulerna att direkt brefväxla med kollegiet i följande ärenden, nämligen
rörande fartygs haveri och förolyckande äfvensom sjöförklaring, bärgning
af fartyg och last, tvist mellan fartygsbefälhafvare och besättning,
fartygs nationalitetshandling äfvensom sjömansrulla, befälhafvareombyte, befälhafvares
åligganden i utrikes hamn, sjöfolks på- och afmönstring samt
sjukdomars utbrott och upphörande.

Alla dessa ärenden tillhöra grupper, som enligt kommittéernas förslag böra
hänföras till sjöfartsärenden och tillhöra sjöfartsbyrån inom kommerskollegiet.
Att detta bör utöfva inflytande äfven på behandlingen af flertalet
öfriga konsulatärenden med undantag af personalärenden och disciplinära
frågor, finna kommittéerna uppenbart. Med bortseende från den kommersiella
upplysningsverksamheten och hvad därtill hör samt från ersättningsärendena
återstå då hufvudsakligen frågor om konsulatens organisation. Dessa
hafva påtagligen ett så stort intresse för näringsförvaltningen, att hvarken nya
konsulats upprättande ej heller indragning eller ändrad organisation af redan
bestående bör ifrågakomma, utan att kommerskollegiet haft tillfälle att
uttala sig. Kommittéerna anse, att det lämpligen bör tillhöra handelsbyrån
att inom kommerskollegiet bereda dessa ärenden, hvilka såsom regeringsärenden
fortfarande måste tillhöra utrikesdepartementets föredragning.

Förslag om anställandet vid beskickning eller konsulat af kommersiella
attachéer framlades af Kungl. Maj:t redan år 1886 för riksdagen, hvilken
emellertid icke biföll detsamma. Frågan härom återupptogs af 1905 års diplomat-
och konsulatkommitté, som i sitt betänkande varmt förordade denna
institutions användande äfven för Sveriges del. I utlåtande den 9 april 1906
anslöt sig kommerskollegiet till detta yrkande. Kungl. Maj:t hemställde därefter
hos 1906 års riksdag om beviljandet af ett reservationsanslag af 36,000
kronor till handelsattachéers aflönande och vann riksdagens bifall till framställningen.

Hösten 1906 förordnades de tvenne första handelsattaehéerna, den ene med
Argentina (Buenos Ayres), den andre med Kina (Shanghai) som verksamhetsområde.
Under 1907 förordnades ytterligare en sådan attaché för Turkiet
(Konstantinopel). För närvarande finnas handelsattachéer anställda vid beskickningarna
i Konstantinopel och Buenos Ayres samt därjämte en vid
generalkonsulatet i Rio de Janeiro och en vid konsulaten i Sydney och Melbourne.
Den senare har dock endast för kortare tid beordrats till Australien
från sin egentliga verksamhet i Ostasien (Shanghai).

iiandelsäkknden.

8!»

Någon allmän författning rörande handelsattachéers ställning och uppgifter
finnes ej utfärdad. I det förordnande, som meddelas enhvar af dem.
ålilgges attaché emellertid att med all kraft och på det sätt, som erfarenheten
visar lämpligt och praktiskt, söka befrämja den svenska industriens och
handelns intressen inom det område, som är honom anvisadt, samt att därvid
ställa sig till efterrättelse de vidare instruktioner och anvisningar, som sedermera
kunna varda honom meddelade. Sådana särskilda anvisningar pläga
gifvas för det fall, att attaché får något särskild! uppdrag sig- anförtrodt,
samt i öfrigt när omständigheterna därtill föranleda.

Handelsattachéernas nyss angifna uppgift är af mycket grannlaga beskaffenhet,
och resultatet af deras arbete beror väsentligen på huru det utföres.

Närmast åligger det dem att undersöka möjligheterna för afsättningen af
svenska tillverkningar samt att bringa svenska affärsmän i förbindelse med
afnämare i utlandet. Därvid kan emellertid inträffa, att hvad som göres eller
underlåtes kan gagna ett men skada ett annat svenskt ekonomiskt intresse.
Attachéerna pläga därför erinras om att iakttaga försiktighet vid förmedlandet
af nya affärsförbindelser, sa att ej därigenom redan bestående sådana
taga skada.

Attachéernas verksamhet består till betydlig del i en vidlyftig korrespondens
med enskilda firmor i hemlandet. Viktigare skrifvelser sändas ej sällan
till firmorna genom utrikesdepartementets bemedling. 1 andra fall insändas
kopior till departementet för att hålla detta underkunnigt om förhållandena
och arbetets fortgång. När så synes lämpligt, afgifva attachéerna
allmänt orienterande redogörelser eller särskilda rapporter öfver viktigare
spörsmål.

För att bevara den nära förbindelsen med hemlandet och kännedomen om
dess affärslif brukar tillfälle beredas attachéerna att med vissa mellantider
hemresa. Stundom beviljar Kungl. Maj:t särskilda medel för sådant ändamål.
Vid sina besök pläga attachéerna rådföra sig med utrikesdepartementet
och särskildt handelsafdelningens chef, kommerskollegiet, exportföreningen
med flera samt genom mottagning för affärsmän i Stockholm och genom resor
till industriorter i landet vidmakthålla sina förbindelser och knyta nya sådana.

Framgången i attachéernas arbete beror väsentligen på deras personliga
duglighet, Personvalet är därför af synnerlig betydelse. Det gäller därvid
att finna personer i besittning af icke blott sådana för alla officiella
agenter i utlandet nödiga förutsättningar såsom takt, omdöme, allmän bildning
och språkkunskaper utan ock kommersiell erfarenhet samt insikter i
Sveriges industriella förhållanden. Teknisk utbildning och praktisk tjänstgöring
inom industrien måste anses vara synnerligen önskvärda förutsättningar.

Såsom redan nämnts, sortera handelsattachéerna under utrikesdeparte- Centralförmentet,
som- ock handhar dem berörande regeringsärenden. Dessa axe väsent- vattningens
ligen person- och organisationsfrågor. Bedömandet af de allt emellanåt

KOMMERSKOLLEGIET.

90

uppkommande spörsmålen om attachéers placerande i det ena eller andra
landet krafvel’ alltid noggranna undersökningar.

Om också den närmaste ledningen af handelsattachéernas verksamhet tillhör
den beskickning eller det konsulat, där de anställas, måste utrikesdepartementet
alltid med uppmärksamhet följa dem samt genom sitt stöd
och sin kontroll söka afvinna institutionen det mesta gagnet för Sveriges
ekonomiska intressen. För detta ändamål står utrikesdepartementets
handelsafdelning i korrespondens dels med attachéerna själfva dels med vederbörande
beskickning eller konsulat.

I viktigare organisationsfrågor såväl som vid några andra tillfällen har
kommerskollegiets mening plägat inhämtas genom remiss eller annorledes.
I öfrigt har handelsattachéernas verksamhet endast ofullständigt
kunnat följas af kollegiet.

Kommittéer- Komittéerna rinna uppenbart, att handelsattachéerna framgent som hittills
nas ut talan- m£gte an]tnytas till beskickningar eller konsulat och att följaktligen utrikesdepartementet
bör förblifva deras chefsmyndighet. Det bör därför tillkomma
detta departement att fortfarande ombesörja hithörande organisationsoch
personalfrågor samt särskildt att sörja för attachéernas introducerande
i utlandet äfvensom öfvervaka deras yttre uppträdande och deras samarbete
med beskickning eller konsulat. Då emellertid handelsattachéernas verksamhet
utgör ett mycket betydelsefullt led i den kommersiella upplysningsverksamhet,
hvars enhetliga ledning kommittéerna finna böra förläggas till
handelsdepartementets afdelning för handel, industri och sjöfart, bör alltså
åt kommerskollegiet, inom hvilket ett sakkunnigt organ för sådan upplysningsverksamhet
föreslås blifva anordnad!, tillerkännas behörigt inflytande vid
bedömandet af frågor om attachéernas lämpliga placerande. I fråga om personvalet
torde cheferna för utrikes- och handelsdepartementen jämväl komma
att samråda, innan Konungens beslut inhämtas. Beträffande den sakliga innebörden
af sitt arbete — sträfvande! att vinna nya marknader eller nya afsättningstillfällen
— böra attachéerna omedelbart samarbeta med kommerskollegiet
samt kunna för detta ändamål stå i direkt korrespondens med detsamma
likaväl som med utrikesdepartementet. I öfrigt komma härvid till användning
de nedan (s. 102) angifna reglerna för kollegiets korrespondens med beskickningar
och konsulat i ärenden, som tillhöra kollegiets handläggning.

d) Kommersiell information.

Nuvarande Konsulatförordningen den 24 september 1906 innehåller i § 27 följande
anordning, bestämmelse: »Konsul skall göra sig förtrogen med och uppmärksamt följa
utrikesdepar- gverjges handel och sjöfart på verksamhetsområdet samt söka inhämta fullf^es^organ.
ständig kännedom om alla de förhållanden i afseende å lagstiftning, förvaltning,
handelsvägar, köpmansbruk eller eljest, hvilka kunna antagas öfva
inflytande på Sveriges näringslif. Särskildt skall konsul halva sin uppmärksamhet
fästad på möjligheten för afsättning af svenska handelsvaror
inom verksamhetsområdet eller eljest för befrämjande af svensk företagsamhet
därstädes.»

HANDELSÄltENDEN.

OI

1 den på grund af § 1 i samma förordning af ministern för utrikes ärendena
den 27 april 1008 utfärdade allmänna instruktion för konsulernas ämbetsutofning
(konsulatinstruktionen) heter det i anslutning till nyss anförda
paragraf af förordningen: »den kunskap, som det enligt denna åligger konsul
att söka förvärfva sig, skall utgöra grunden för konsulns allmänna upplysningsarbete
i ekonomiskt och handelspolitiskt afseende, den kommersiella informationen.
Denna information har till syfte att lämna vägledning och
upplysning såväl för produktionen i hemlandet som för handeln och varuutbytet
med utlandet.)

»Konsuln bör vaket se sig om för att upptäcka hvad tilläfventyrs hindrar
vår och främjar andras framgång. Han bör ägna uppmärksamhet åt frågor
om nya industrigrenar, bättre handelsvägar samt direkta handels- och ångbåtsförbindelser.
Där mellan Sverige och verksamhetslandet bestar tarifftraktat,
bör konsuln med särskild uppmärksamhet följa tillämpningen däraf.»

»Noggrant bör konsul äfven söka iakttaga alla sådana omständigheter, som
försvåra afsättningen af svenska, eljest för import till verksamhetslandet
ägnade varor, såsom t. ex. ogynnsamma kommunikationsförbindelser, omlastningar
m. m., konsumenternas fordringar i afseende å form, utseende eller
emballage hos den svenska handelsvaran, olämpliga betalningsvillkor, svår
konkurrens från utlandets sida m. in. I alla dessa fall bör konsul söka angifva
de utvägar, som synas honom ägnade att undanröja eller mildra dylika
olägenheter. Han bör vidare, i den mån det är honom möjligt, söka påpeka
hvarje marknad för svensk handel eller företagsamhet, som synes honom
kunna inom verksamhetslandet vinnas, och för detta ändamål söka följa detsammas
utveckling och köpbehof.»

»Kan konsuln ock lämna värdefulla tjänster i förevarande hänseende, bör
han dock hafva i minnet, att han är blott vägvisare för exporten, handeln
eller annan företagsamhet. Hans arbete skall rikta sig på att söka undanröja
det hinder för den enskildes själfverksamhet, som kan ligga i bristande
information.»

I afseende a konsuls berättelser i ämbetsärenden lämnas föreskrifter i
konsulatförordningens § 39, som bjuder, att hvad konsul inom området för
sin ämbetsuppgift inhämtar eller iakttager, skall han snarast möjligt inberätta,
tillfällig berättelse, i § 40, som afhandlar insändandet af »allmänna
författningar, påbud samt tidningsartiklar och andra publikationer af större
intresse rörande handel, sjöfart och öfriga näringar, tull-, hamn-, lots- och
karantänväsende m. m.», och slutligen i § 42, som har följande lydelse:
»Så snart ske kan efter hvarje kalenderårs utgång, skall af generalkonsul,
konsul och sådan lönad vicekonsul, som förestår vicekonsulat, afgifvas årsberättelse.
I årsberättelsen skall lämnas en på statistiskt eller annat tillgängligt
material grundad redogörelse för Sveriges handels- och sjöfartsförhållanden
inom verksamhetsområdet äfvensom en sammanfattning af näringslifvets
utveckling inom området, särskildt med tillämpning å Sveriges intressen.»

Konsulatinstruktionen lämnar mycket utförliga kommentarer till de anförda
föreskrifterna om konsulernas berättelser af olika slag.

92

KOMMERSKOLLEGIET.

Konsuls herättelsernas publicering.

Af allt detta framgår, hur omfattande och värdefullt det material bör vara,
som från konsulaten och de beskickningar, som innehafva generalkonsuls uppdrag,
ingår till utrikesdepartementet. Därtill kommer hvad beskickningarne i
öfrigt inberätta af betydelse för Sveriges näringar och svenska statens
handelspolitik.

Angående tillgodogörandet af materialet finnes i instruktionen för tjänstemännen
i utrikesdepartementet endast den bestämmelse, att departementets
handelsafdelning, som handlägger ärenden rörande konsulatväsendet samt
frågor rörande Sveriges utrikes handel och sjöfart, jämväl har »att bearbeta
inkommande kommersiella upplysningar och sörja för deras offentliggörande
eller befordran till de myndigheter, korporationer eller enskilda, som däraf
böra erhålla kännedom.»

Hvad särskild! angår publikationen af konsulernas berättelser, har frågan
därom under tidernas lopp fått olika lösningar, på sätt framgår af nedanstående
redogörelse.

Före 1870-talet förekommo emellanåt i textafdelningen af kommerskollegiets
berättelse om utrikes handel och sjöfart kortare meddelanden hämtade ur
konsulernas rapporter. Under åren 1870—1882 meddelades i tabellbilagan
»Sammanställning af införsel och utförsel för hvarje särskildt land» mer eller
mindre utförliga utdrag af nämnda rapporter. För enstaka är, 1870 och
1872, offentliggjordes dessutom i bokform de till utrikesdepartementet enligt
föreskrift i 1858 års konsulsstadga inkommande sammandragen af konsulernas
årsberättelser. Under åren 1876 och 1877 utkom på t. f. presidenten i kommerskollegiet
Wserns initiativ en publikation i fria häften med nummerföljd under
titel »Svenskt handelsarkiv». Denna publikation, som åtnjöt understöd af
statsmedel och utom konsulsrapporterna innehöll förordningar, kungörelser,
statistiska meddelanden in. m. angående handeln och näringarne, upphörde
dock redan med den andra årgången.

Frågan upptogs då till ny behandling af ministern för utrikes ärendena,
som vid föredragning den 15 mars 1878 utverkade nådigt bifall till, att »för
utgifvande af konsulernas årsberättelser angående de förenade rikenas handel
och sjöfart äfvensom af andra från konsulerna inkommande rapporter rörande
handels- och sjöfartsförhållanden, hvilka kunna erbjuda större eller varaktigare
intresse», skulle å konsulsstaten anvisas ett årligt belopp af högst

3,000 kronor att från och med år 1878 och tillsvidare utgå. Kungl. Maj:t
öfverlämnade åt utrikesministern att träffa de för arbetets utgifvande och
förläggande nödiga aftal.

Utgifvandet uppdrogs åt tjänstemannen i statistiska centralbyrån, filosofie
doktorn O. Printzsköld, som även redigerat de båda årgångarna af »Svenskt
handelsarkiv». Den nya publikationen tog sin början under år 1878 och utkom
i fria häften, bildande tillsammans en årsvolym under titel »Berättelser
om handel och sjöfart från de förenade rikenas konsuler».

Från och med år 1881 bestredos kostnaderna för utgifvandet enligt ett
efter hemställan af utrikesministern på föredragning af chefen för civildepartementet
den 22 januari 1881 fattadt nådigt beslut af sjätte hufvudtitelns

HANDE1.SÄRKNDBN.

03

anslag till jordbruket, handeln o(di näringarne. Samma beslut upprepades
ar för ar. Beloppet höjdes år 1X84 till högst 4,000 kronor alltjämt utgående
al samma anslag. När detta emellertid icke längre lämnade tillgång till
utgilten, beslöt Kungl. Maj:t den 27 september 1880 på föredragning af utrikesministern.
att ä Sveriges andel i konsulskassans behållning skulle
anvisas dels ett belopp af högst 4,000 kronor för berättelsernas utgifvande
under är 18*0 dels ett belopp af 2,131 kronor f>0 öre till täckande af den
brist, som under föregående ar uppstått vid utgifvandet. Nämnda belopp
af 4,000 kronor anslogs därefter jämväl för aren 1800 till och med 1804 och
utgick fortfarande på samma sätt.

höre utgången åt denna period hade frågan emellertid erhållit ett nytt
uppslag. Kommerskollegiet hade nämligen genom kungl. liref den 24 november
180.1 anbefallts att, sedan fullständig utredning verkställts rörande omfånget
och beskaffenheten af exportföreningens verksamhet för hela den tid.
som densamma fortgått, till Kungl. Maj:t afgifva underdånigt utlåtande om
det gagn för landets näringar, som föreningens verksamhet kunde antagas
hafva medfört och om utsikterna i detta afseende för framtiden. Den 20
maj 1804 afgaf kollegiet sitt utlåtande, däruti bland annat förslag gjordes,
att föreningen borde utgifva en Exporthandelstidskrift. »I si stberörda tidskrift.
). yttrade kollegiet, »borde vidare kunna uppgå den publikation, som
för det närvarande under namn af berättelser om handel och sjöfart utgifves
genom utrikesdepartementets försorg och som innehåller utdrag ur årsberättelser
från de förenade rikenas konsuler m. m., samt dessutom intagas vissa
meddelanden, som till kommerskollegium inkomma från konsuler eller eljest
och äro af allmänt intresse». Kollegiet tilläde, att den kontroll, som af utrikesdepartementet
i viss mån utöfvats öfver berättelsernas innehåll, torde
under den nya formen för deras utgifvande kunna fortgå likaväl som dittills.

Den 14 januari 1895 föredrogs ärendet inför Kungl. Maj:t, som bemyndigade
föredraganden, chefen för civildepartementet, att från exportföreningen inhämta
yttrande bland annat däröfver, huruvida föreningen vore villig att
under år 1895 utgifva ofvanberörda publikation mot erhållande af ett statsanslag
af 4,000 kronor och på de villkor i öfrigt, som med chefen för utrikesdepartementet
kunde'' aftalas. Exportföreningen förklarade redan i skrifvelse
nästföljande dag sin villighet härtill och vid förnyad föredragning af
ärendet den 27 februari 1895 tilldelade Kungl. Maj:t föreningen ett anslag
af 4,000 kronor för utgifvande under samma år af »Berättelse!’ om handel
och sjöfart». Anslaget skulle fortfarande utgå a.f Sveriges andel i konsulskassans
behållning, hvarjämte chefen för utrikesdepartementet bemyndigades
att träffa aftal om de närmare villkor, som borde gälla i afseende ä utgifvandet
af nämnda tidskrift.

Genom utväxling af skrivelser den 13 och 18 mars träffades öfverenskommelse
i ämnet mellan utrikesdepartementet och exportföreningen. Enligt
densamma skulle förpliktelsen för föreningen att trycka berättelser om
handel och sjöfart jämväl omfatta sadana, som tillställdes föreningen genom
kommerskollegiet.

94

KOMMERSKOLLEGIET.

Publikationen erhöll genast från början titeln »Svensk Export» och de
följande årens regeringsbeslut affattades i enlighet därmed. Dessa beslut
förnyades utan förändring till och med år 1902. Från och med är 1903
höjdes anslaget på exportföreningens framställning och efter kommerskollegiets
hörande till 6,000 kronor. Med detta belopp utgick det oförändradt jämväl
år 1904.

I skrifvelse den 14 juli 1904 meddelade utrikesministern till chefen för
finansdepartementet, till hvilket från och med den 1 april 1900 öfverlämnats
ärenden rörande handel och sjöfart, att då konsulatafgiften från och med
årets början blifvit upphäfd och konsulskassans besparingar hädanefter icke
komme att i någon nämnvärd grad ökas, Sveriges andel däri icke längre
kunde lämpligen tagas i anspråk för det ifrågavarande ändamålet, Dels i
anledning häraf dels på grund af framställning från exportföreningen om
ökadt anslag i det hela aflat Kungl. Maj:t till riksdagen proposition om anvisande
åt exportföreningen af ett belopp af 15,000 kronor å extra stat för
år 1906 med rätt för Kungl. Maj:t att redan under år 1905 disponera beloppet.
Denna proposition bifölls af riksdagen, som på grund af propositioner
jämväl åren 1906, 1907 och 190b för ändamalet anvisade samma
belopp, 1909 däremot 18,300 kronor samt åren 1910, 1911, 1912 och 1913
ånyo 16,800 kronor.

Samtliga dessa framställningar gjordes och biföllos under villkor, att exportföreningen
»fortfarande bedrifver sin verksamhet i hufvudsakligen samma form
som förut».

■ I fråga om konsulsberättelsernas publicerande hade emellertid chefen för
finansdepartementet vid föredragningen af frågan om regleringen af sjunde
hufvudtiteln för år 1912 anfört, att uppgiften flerstädes i främmande länder
betraktades såsom en statsangelägenhet och därför också tillhörde något
statsorgan. Därest exportföreningen icke handhaft denna angelägenhet, torde
staten utan tvifvel för länge sedan fått sörja för att de kraf, som härutinnan
gjorde sig gällande, på annat sätt blifvit tillgodosedda.

Med åberopande af dessa uttalanden erinrade departementschefen vid framläggandet
af statsverkspropositionen till 1912 års riksdag, att förslag redan
väckts om berörda uppgifts öfverlämnande till eu statens myndighet. Kommerskollegiet
hade nämligen i skrifvelse den 30 november 1911 uttalat sig
för en anordning, hvarigenom den publikation af de svenska konsulernas
årsberättelser och rapporter samt af andra för näringslifvet viktiga meddelanden,
hvarför den af exportföreningen utgifna tidskriften »Svensk export»
varit afsedd, skulle för framtiden ombesörjas af kollegiets afdelning för
näringsstatistik. Statsrådet förklarade sig emellertid icke vara i tillfälle att
då framlägga förslag i ämnet.

I statsverkspropositionen till 1913 års riksdag upptogs frågan till slutlig
lösning. Kungl. Maj:t hemställde nämligen da om anslag för utgifvande
från och med år 1914 genom kommerskollegiets försorg af en tidskrift, benämnd
»Kommersiella meddelanden». Med afseende å planen för denna publikation
anförde chefen för finansdepartementet bland annat följande:

»Särskilt anser jag angeläget, att konsulernas rapporter, som ju afgifvas
under tjänstemannaansvar, jämväl varda bearbetade oeh utgifna under samma
slags ansvar, och da kommerskollegiet torde vara bättre rustadt än någon
annan myndighet att utföra detta arbete, synes mig kollegiets förslag rörande
denna angelägenhets ordnande innefatta ett lyckligt uppslag, soin icke bör
lämnas obegagnadt. Jag tillåter mig meddela, att jag rörande denna fråga
samrådt med ministern för utrikes ärendena, som uttalat sin anslutning till
min uppfattning.»

1 öfverensstämmelse härmed erinrade statsrådet vid sin behandling af
frågan om statsunderstöd åt exportföreningen, att detta understöd torde
komma att minskas från och med ar 1014, då utgifvandet af konsulernas berättelser
och rapporter skulle öfvertagas af kommerskollegiet.

Kungl. Maj:ts förslag rörande anslag till och plan för tidskriften »Kommersiella
meddelanden» blef i allt väsentligt godkänd af riksdagen, hvadan
statsmakterna sålunda uttalat sig för konsulsberättelsernas offentliggörande
från och med år 1914 af kommerskollegiet. (Jfr härom vidare s. 360.)

Jämte den kommersiella upplysningsverksamhet, som enligt instruktionen
för utrikesdepartementet bedrifves af dess handelsafdelning och hvilken
år för år utvecklats, bar kommerskollegiet utan uttryckligt stadgande
men på grund af sin allmänna uppgift utöfvat liknande verksamhet.
I början ringa har den under senare tider betydligt tillvuxit. Då den delvis
bygger på samma material, som utrikesdepartementet mottager och i sin
ordning fördelar, har till undvikande af onödigt dubbelarbete för längesedan
den uppgörelse träffats mellan kollegiet och departementet, att det senare
vid meddelandet af en ingången rapport eller publikation tillkännager, hvilka
åtgärder från departementets sida redan därmed vidtagits. Detta har visat
sig praktiskt, men icke kunnat undanröja det oegentliga i, att tvenne statens
myndigheter delvis sysselsätta sig med samma uppgift. Enskilda handels-
och industriidkare vända sig nämligen än till den ena än till den andra
myndigheten och måste helt naturligt förvänta att kunna erhålla godt besked
på vare sig det ena eller det andra hållet.

En annan oegentlighet har legat däruti, att medan utrikesdepartementet
omedelbart förfogar öfver allt det kommersiella upplysningsmateriai, som
beskickningarne, konsulaten och handelsattachéerna tillhandahålla, endast eu
del däraf kommer till kommerskollegiets kännedom.

Det är emellertid icke blott nämnda båda statsmyndigheter, som hittills
befattat sig med kommersiell upplysningsverksamhet. Sådan har ock utöfvats
af enskilda föreningar och korporationer, främst bland dem af Sveriges
allmänna exportförening.

Exportföreningen, som grundades 1887, har en läng och mångsidig erfarenhet
på detta område bakom sig, liksom den i närvarande stund utan
tvifvel är den enskilda institution, som bedrifver ifrågavarande verksamhet
i största utsträckning. Föremålet för denna verksamhet såväl som dess beskaffenhet
och omfattning belysas åt följande redogörelse, som föreningens
styrelse i sin årsberättelse för 1012 meddelat om nämnda gren af dess arbete.

Kommers kollegiet.

Exportföre ningen.

96

KOMMEKSKOLLEGIET.

»De ärenden, som under det förflutna året behandlats å denna afdelning,
hvilken upptager största delen af föreningens verksamhet och som kräfver
en fullständig och daglig kontorsexpedition och därigenom står i närmaste
beröring med allmänheten, hafva under 1912 liksom under föregående år till
största delen bestått i att i utlandet skaffa agenter och köpare af varor
samt i att inom den svenska industrien placera utländska köpebehof.

Men dessutom hafva å införinationstifde]ningen förekommit en mängd andra
göromål, bland hvilka särskildt kunna omnämnas undersökningar i utlandet
rörande utsikterna för i Sverige planerade företag med hänsyn till blifvande
export, anvisande af billigaste och snabbaste transportlägenheter, uppgifter
om in- och utländska fraktsatser, tull- och kreditförhållanden, arbitrage samt
ett stort antal upplysningar om in- och utländska firmors soliditet, öfversättning
af utländska skrivelser, hjälp med ^utskrifning och besvarande af utländska
bref för icke språkkunniga exportörer, tydning och uppsättning
af codetelegram, anvisning å och handledning i begagnande af utländska
kalendrar och uppslagsböcker i föreningens bibliotek, upplysningar rörande
olika utställningar i utlandet, råd vid import af i Sverige ej erhållbara
råvaror och halffabrikat, placering af svenska patent utomlands m. m.

Förberedande undersökningar angående utsikterna för direkta ångbåtslinjer
mellan Sverige och Främre Indien, Marocko och Franska Västafrika hafva
också varit föremål för åfdelningens verksamhet liksom också omfattande
utredningar i andra för exporten viktiga frågor.

Under det gångna året har äfven åt ett antal svenskar genom föreningens
försorg beredts anställning å utländska handelskontor i och för praktiska
språk- och handelsstudier, hvarjämte en del till utlandet resande svenskar
försetts med introduktionsbref för erhållande af inträde till institutioner
och industriella verk.

Föreningen har därjämte uppträdt som medlare i affärstvister mellan
svenska exportörer och utländska firmor, och en del likvider, hvilka utländska
affärsmän vägrat utbetala, hafva genom föreningen indrifvits.

För att snarast möjligt kunna delgifva svenska firmor till föreningen inkomna
större order och köpbehof hafva nästan dagligen utsändts cirkulärskrifvelser.

Det är naturligtvis föreningen omöjligt att i hvarje fall kontrollera resultatet
af sin verksamhet för den svenska exportens främjande, men dels i inkomna
svarsskrifvelser, dels muntligen har föreningen under det gångna
året mottagit många erkännanden, som visa, att dess verksamhet ofta ledt
till önskadt resultat.

Den direkta beröringen mellan allmänheten och föreningens byrå har under
1912 tilltagit i väsentlig grad. Å exportföreningens byrå har under året
beredts tillfälle för ett flertal volontärer att praktisera och taga effektiv del
i åfdelningens kontors- och expeditionsgöromål.

Utländska affärsmän och turister ha i betydande antal vid sin vistelse i
Stockholm besökt föreningen för upplysningars erhållande, och hafva vid
flera tillfällen föreningens tjänstemän fått tjänstgöra som ciceroner åt här -

HANDELSGREN DEN.

07

stätles vistande främlingar, som intresserat sig för vara exportnäringar.

Äfven bär under 1012 liksom föregående år ett lifligt och ömsesidigt gagnande
samarbete ägt ruin mellan föreningen och härvarande legationer och
konsulat.»

För utredningen af det kommersiella informationsspörsmålet i sin helhet
orh då exportföreningen åtnjuter ett betydande statsunderstöd, hafva kommittéerna
ansett det önskligt att genom direkta studier af föreningens
expedition, arkiv, liggare och böcker skaffa sig en fylligare och längre i
detal j gående uppfattning åt ifrågavarande gren af föreningens verksamhet.
än hvad de af föreningen lämnade tryckta redogörelserna för densamma,
om än i sig själfva belysande, förmå bibringa. Åt kommittéerna har
också på begäran beredts tillfälle att verkställa en sådan undersökning.

Sveriges allmänna handelsförening har tidigare arbetat med kom- Handelsmersiell
upplysningsverksamhet, närmast knuten till svenskt handels- och förcnin^enindustrimuseum,
som intill 1000 tillhörde föreningen. Sedan museets samlingar
nämnda år öfverlåtits till skilda institutioner, bibehöll föreningen
ifrågavarande verksamhet endast såsom en tillfällig uppgift.

tf a n del s ka m rar n a hafva alltifrån sin tillkomst utöfvat sådan verksamhet, Handelsäfven
om deras stadgar icke alltid uttryckligen angifvit densamma såsom kamrarnaen
dem tillkommande uppgift. Härom har kommerskollegiikommittén införskaffat
upplysningar från handelskamrarna i Stockholm, Göteborg, Malmö
och Galle.

Tyngdpunkten i upplysningsverksamheten synes i allmänhet ligga mera
på besvarandet af inkomna frågor än på distribuerandet af upplysningar,
som på olika sätt kommit vederbörande kammare till banda, om ock äfven
den senare arten al information särskild! hos vissa kammare förekommer i icke
ringa utsträckning. Särskild! omnämnas de från utrikesdepartementets handelsafdelning
inkomna meddelanden af olika slag såsom föremål för sistnämnda
slag af upplysningsverksamhet.

De till handelskamrarna inkomna förfrågningarna afse vidt skilda förhållanden,
såsom statistiska uppgifter om export och import, anvisning å
köpare- och säljarefirmor, affärsläge och afsättningsmöjligheter, tråk tfa xefr ägor
och tullfrågor, lagstiftning och förvaltning, handelskutymer och firmors soliditet.
Hvad emellertid sistnämnda slag af frågor beträffar, äro de åtminstone
hos en handelskammare principiellt undantagna från besvarande.

Den affärsdrifvande allmänhetens intresse för handelskamrarnas upplysningsverksamhet
synes vara i stigande. Det bör härvid beaktas, att handelskamrarna
äro relativt nya institutioner och att kännedomen om deras
uppgifter och funktioner därför näppeligen kunnat hinna tränga något
djupare i allmänhetens medvetande.

Redan länge har det varit föremål för offentlig diskussion, huruvida icke Kommittéeranordningar
böra åvägabringas i syfte att mera effektivt än hittills organi- nas utta''
sera en statens centrala upplysningsverksamhet rörande kommersiella förhållanden.
1898 års handels- och sjöfartskommitté framlade sålunda på sin tid
en utredning i ämnet. Diplomat- och konsulatkommittén behandlade frågan

7—12234S.

98

KOMMERSKOLLEGIET.

Brist på enhetlighet
och
planmässighet.

i sitt betänkande 1906. Såsom resultat af dess arbete i denna punkt framgick
den förut omförmälda bestämmelsen i instruktionen för utrikesdepartementet,
hvilken redan från början var afsedd att anordna ett provisorium i afbidan
på inrättandet af ett handelsdepartement, då enligt nämnda kommittés
mening ett fullständigt upplysningskontor för näringarna borde komma till
stånd. Vid 1909 års svenska handelskammarmöte var ämnet föremål för
öfverläggning, liksom detsamma på senare åren vid särskilda tillfällen diskuterats
i pressen och behandlats i olika handelskammares publikationer.

Af den föreliggande utredningen torde framgå, att den kommersiella upplysningsverksamheten
i vårt land i flera afseenden ännu befinner sig på försökets
stadium. Vid sådant förhållande är det icke ägnadt att väcka förvåning,
att fasta regler för verksamhetens utöfvande i stort sedt saknas och
att det ännu i betydande grad brister i planmässighet. Detta gäller mer
eller mindre såväl den centrala som den lokala informationen. Med denna
brist sammanhänger ock, att någon egentlig arbetsfördelning mellan de olika
organ, som syssla med hithörande ting, icke förefinnes. Detta sakförhållande
har till följd, dels att den enskilde har svårt att i särskilda fall afgöra,
hvart han säkrast kan hänvända sig för att erhålla önskade upplysningar,
dels att dubbelarbete och dubbla kostnader svårligen kunna undvikas.

En granskning af den upplysningsverksamhet, som utöfvas af centrala organ,
å ena sidan statens — utrikesdepartementets handelsafdelning och
kommerskollegiet — och å andra sidan en enskild korporation — exportföreningen
— visar emellertid, att praxis redan i viss mån dragit upp
gränsen mellan statens och den enskilda informationen, om än denna gräns
icke betecknar någon fullt bestämd och konsekvent arbetsfördelning. Så
tillvida är gränsen dock redan nu klar, att statens information i regeln
allenast afser förhållanden, om hvilka kännedom kunnat inhämtas genom
förmedling af officiella organ. I främsta rummet är där all soliditetsupplysningsverksamhet
i egentlig mening utesluten. Likaså platsanskaffning,
upplysningar om personers duglighet med mera dylikt. Någon systematiskt
ordnad verksamhet för tillhandagående med upplysningar i öfrigt om enskilda
firmor och afsättningstillfällen förekommer i stort sedt ej heller.
Detta utesluter icke, att åt dylika i konsulatrapporter förekommande meddelanden
af vederbörande myndighet gifves den publicitet, som af omständigheterna
påkallas. I den mån dessa och liknande förhållanden äro föremål
för central information i vårt land, kunna de emellertid i det stora hela
anses vara omhändertagna af exportföreningen.

När det åter gäller upplysningar om lagstiftning, förvaltning, tullförhållanden,
trafiktaxebestämmelser och andra kommunikationsförhållanden, hamnförhållanden
och andra anordningar för sjöfarten, utställningar, bank- och
penningväsen, statistik m. m. förfoga utrikesdepartementets handelsafdelning
och kommerskollegiet, såsom naturligt är, öfver mycket flera och säkrare informationskällor,
än någon enskild förening kan göra. Om exportföreningen
icke dess mindre anlitas för upplysningar på dessa områden, beror det i
väsentlig män på den publikationsverksamhet, som bedrifves af föreningen

HÄNDIG,SÄRKNDKX.

!>!*

till if,ke ringa <lel med material, tillhandahället af utrikesdepartementet.
När denna publikationsverksamhet, såsom ofvan visats, från början af är
li*14 kommer att öfvergå på kommerskollegiet, lärer konsekvensen nog medföra
en förskjutning af den del af exportföreningens kommersiella upplysningsverksamhet,
som beror på officiella källor, bill sådan förskjutning kan
endast i och för sig bidraga till en lämpligare och naturligare fördelning af
den centrala kommersiella informationen mellan staten och enskilda föreningar.
Denna fråga gifver emellertid anledning till några ytterligare erinringar.

Att vissa af de uppgifter, som pläga hänföras till den kommersiella informationen,
icke lämpligen böra tilläggas något statsorgan, har för kommittéerna
framstått såsom själfklart. Kommittéerna hafva härvid närmast haft i
tankarna soliditetsupplysningar, upplysningar rörande personliga förhållanden,
rekommendationer och i öfrigt hvarje art af information, som grundar sig
pa något subjektivt bedömande af person, firma eller sakförhållande. Såsom
den föregående framställningen torde utvisa, har också utvecklingen i verkligheten
varit ledd af en sådan tanke. För närvarande hafva emellertid jämväl
frågor om anvisning å köpare- och säljarefirmor och å afsättningsmöjligheter
i särskilda fall i regeln varit uteslutna från statens kommersiella information.

I den mån upplysningar i dessa ämnen kunna lämnas pa fullt säkra
grunder, är enligt kommittéernas mening ur principiell synpunkt intet att erinra
mot, att staten genom något sitt organ äfven gör sådana ämnen till
föremål för informationsverksamhet. I konsulernas och handelsattachéernas
rapporter förekommer också tid efter annan material, som är synnerligen
ägnadt att tjäna såsom underlag för upplysningsverksamhet af ifrågavarande
slag. Det är gifvetvis ej heller något, som hindrar, att detta
material vidgas genom direkta till beskickningar och konsuler ställda förfrågningar
från den myndighet, till hvilken dessa meddelanden inkomma.
Fn komplettering af materialet utan uppgifvande af fordran på full objektivitet
kan äfven äga rum genom anlitande af auktoritativa publikationer,
närmast främmande länders officiella publikationer i kommersiella ämnen.

Kommittéerna vilja emellertid uttala såsom sin mening, att affärsvärlden
säkerligen kan draga nytta af en upplysningsverksamhet i dessa ämnen
äfven från en väl ledd privat institution vid sidan af den officiella. Att
öfver lämna hela detta område till den förra institutionen kunna kommittéerna
däremot icke tillstyrka. De anse det nämligen vara af synnerlig
vakt, att det till statsmyndigheterna inkommande materialet på detta område
underkastas kritisk behandling och därefter vinner den användning,
som i hvarje fall må finnas lämplig.

H\ ad därefter angår det material, som själffallet bör utgöra föremal för
statens direkta upplysningsverksamhet, nämligen det som utgöres af berättelserna
från beskickningar, konsulat och liandelsattachéer, bör detta i lämplig utsträckning
underkastas bearbetning utöfver hvad nu äger rum. Sedan den omedelbara
publikationen eller meddelandet till intresserade kretsar skett, är dess
betydelse nämligen i många fall icke uttömd. En statistisk eller annan jämförande
behandling kan återstå, som först framdeles får sin betydelse. Denna

Principerna
för statens
upplysningsverksamhet.

100

KOMMERSKOLLEGIET.

Informationsorganets
arbetsmetoder.

bearbetning kan emellertid svårligen skiljas från det organ, som har att
sörja för själfva den kommersiella informationen.

Af det anförda torde framgå, att enligt kommittéernas mening kommersiell
information bör utgöra föremål för statens egen verksamhet genom något
dess centrala organ. Denna verksamhets naturliga utgångspunkt bör vara
det konsulära rapportväsendet, som just syftar till det mål, som skulle blifva
det centrala organets. De konsulära rapporterna kompletteras genom initiativ
från centralorganet, som härigenom bör kunna utöfva ett ledande inflytande
på beskickningarnas och konsulatens verksamhet i denna del och
verka till vinnande af enhetlighet och konsekvens i primärmaterialets anskaffande.
Centralorganets verksamhet bör omfatta två moment, det första
att offentliggöra eller på annat lämpligt sätt sprida inkomna meddelanden,
det andra att på förfrågan tillhandagå allmänheten med upplysningar i
kommersiella ting, som afse våra affärsförbindelser med främmande länder,
och om h vilka upplysningar kunna erhållas genom officiella organ eller andra
tillförlitliga källor.

Verksamheten bör principiellt betjäna ej endast handeln (såväl import som
export), industrien och handtverket samt bergshandteringen utan jämväl sjöfarten
och jordbruket. Rapporterna från utlandet om förhållanden af intresse
för våra näringar i vidsträckt mening böra därför ingå till ifrågavarande
centralorgan, som har att sörja för, att vederbörande tackmyndighet
såväl som intresserade köpmanna- och industrikretsar erhålla del af rapporterna.

Att centralorganet med nu antydda uppgifter kommer att öfvertaga
en viss del af exportföreningens nuvarande funktioner är tydligt. Såsom
kommittéerna redan framhållit, utesluter icke detta, att föreningen äfven såsom
kommersiell informationsinstitution fortfarande har en betydelsefull uppgift
att fylla, emedan det alltid kommer att finnas behof af en kommersiell upplysningsverksamhet.
hvilken staten själ!’ icke direkt bör utöfva, men som är
af det intresse för landet, att den förtjänar offentligt understöd. Huru stort
detta bör blifva, därest staten upprättar ett eget informationsorgan, är en
fråga, som måste särskildt pröfvas, sedan detta fått sin organisation bestämd
i detalj.

I fråga om informationsorganets uppgifter förutsätta kommittéerna slutligen
såsom gifvet, att detsamma skall på begäran tillhandagå statsmyndigheter
och främst det departement, till hvilket det kommer att anslutas, med utredningar
inom sitt ämbetsområde.

. De arbetsmetoder, som statens kommersiella informationsorgan skulle tilllämpa,
äro redan antydda i sina allmänna drag.

Det upplysningsmaterial, som inkommer från beskickningar och konsulat,
skulle till en början i stort sedt behandlas på sätt nu äger rum i utrikesdepartementets
handelsafdelning, d. v. s. det skulle efter granskning publiceras
eller öfverlämnas till i saken närmast intresserade sammanslutningar
eller firmor. Det skulle därjämte på redan angifvet sätt kompletteras genom
införskaffande på informationsorganets initiativ af uppgifter, ägnade att
ytterligare belysa de ämnen, rapporterna beröra.

HANDELSÄKENDEN.

101

Materialet, än vidare fullständigadt med uppgifter från facktidskrifter,
officiell statistik och andra auktoritativa publikationer, sammanställas och ordnas
slutligen efter länder och ämnen, sä att informationsorganet efter hand
varder rustadt att utan dröjsmål i största möjliga utsträckning möta de förfrågningar,
som från förvaltningens eller allmänhetens sida kunna komma
att göras hos detsamma. De upplysningar rörande särskilda länder och ämnen.
som framgå såsom resultat af ett dylikt systematiseringsarbetc, böra
alltså komma att omfatta uppgifter om lagstiftning, förvaltningsförhållanden,
särskildt tull- och lotsförhållanden, kommunikationer, särskild! taxeoch
hamnförhållanden m. m. af intresse för näringarna.

Om alltså, såsom kommittéerna hålla före, ett statens centralorgan för kommersiell
upplysningsverksamhet bör finnas, återstår att afgöra, huruvida
detta bör förläggas till utrikesdepartementet eller till det nya handelsdepartementet.
I förra fallet skulle det åstadkommas genom en utveckling
af utrikesdepartementets handelsafdelning. 1906 års diplomat- och konsulatkommitté
uttalade emellertid, att med upprättandet af ett fullständigt upplysningskontor
för näringarna syntes böra anstå, till dess att ett handelsdepartement
komme till stånd, och betecknade därför sina förslag i ämnet såsom provisoriska.
Ändamålsenligheten af den anordning, kommittén tänkte sig, svnes
också påtaglig. Handelsdepartementets olika underafdelningar för handel, sjöfart
och industri komma under alla förhållanden att mottaga ett rikligt material,
som är ägnadt att utnyttjas af ett kommersiellt upplysningsorgan. Detsamma
gäller i minst lika hög grad departementets organ för det statistiska arbetet.
Affärsvärlden får i ett handelsdepartement sitt naturliga organ inom statsförvaltningen.
Med ingen statsmyndighet torde de representativa sammanslutningarna
inom affärsvärlden få så mycken beröring som med detta departement.
Hvad särskildt handelskamrarna beträffar, torde det endast vara en
tidsfråga, när det alltjämt växande samarbetet mellan desamma och statens
centralförvaltning för handel, sjöfart och industri kommer att organiseras i
fastare former. Till handelsdepartementet komma dessa institutioner att
hänvända sig för sina flesta angelägenheter af större betydelse. För sin
egen kommersiella upplysningsverksamhet komma de säkerligen att behöfva
anlita statens informationsorgan i betydande utsträckning. För dem är det
gifvetvis en fördel att i båda fallen hafva med en och samma myndighet att
göra.

Slutligen vilja kommittéerna betona den synnerliga betydelsen för ett
handelsdepartement att med hänsyn till utredningsarbeten af olika slag hafva
ständig tillgång till det material, som under årens lopp samlas hos det centrala
organet för kommersiell upplysning.

En utveckling af handelsafdelningen i utrikesdepartementet skulle val kunna
tänkas räcka till för en del af den ifrågavarande uppgiften, men icke för densamma
i dess helhet. Å andra sidan måste handelsdepartementet i hvarje fall
hafva tillgång till all den kommersiella information, som tillflyter utrikesdepartementet.
Bada departementen skulle därför vid tillgodogörandet af informationen
mer eller mindre tvingas in pa en konkurrens, som ur kostnadssynpunkt

Infonnationsorganets
plats
i statsförvaltningen.

102

KOMMERSKOLLEGIET.

Samman fattning.

Handels högskolan.

knappast vore försvarlig och ur organisationssynpunkt påtagligen olämplig. För
utrikesdepartementet skulle dessutom handelsafdelningens utveckling antagligen
framtvinga tillskapandet för denna afdelning af en särskild personal, som i
befordringshänseende komme att ställas utom den öfriga personalen.

Med hänsyn till hvad kommittéerna ofvan anfört, vilja de för sin del utan
tvekan förorda, att det centrala statsorganet för kommersiell upplysning förlägges
till handelsdepartementet och inordnas i kommerskollegiet. Häraf
måste följa, att från utrikesdepartementets handelsafdelning till kommerskollegiet
öfverföres den befattning, som nu åligger den förra beträffande
ifrågavarande verksamhet.

I utrikesdepartementets ställning till konsulatväsendet bör detta emellertid
icke föranleda någon genomgripande ändring. I likhet med hvad förhållandet
är nu, bör nämnda departement fortfarande vara chefsmyndighet
för konsulerna. Dessas skriftväxling liksom beskickningarnas bör därför fortfarande
föras med utrikesdepartementet, dock så att i allt hvad den kommersiella
informationen beträffar, rapporter afgifvas direkt till både utrikesdepartementet
och handelsdepartementet. Det senare bör ock kunna till beskickningar
och konsulat direkt göra förfrågningar och framställningar om
utredning. Samarbetet mellan de bägge departementen anordnas systematiskt
så, att omgång och dubbelarbete undvikas.

Utrikesdepartementets handelsafdelning skulle vidare gifvetvis bibehållas
vid sin nuvarande befattning med handelstraktatsfrågor och öfverhufvud
med frågor, som röra vårt lands förhållande till främmande makter i
kommersiellt hänseende. Oaktadt den begränsning i afdelningens ämbetsuppgifter,
som af kommittéerna ifrågasättes, torde enligt inhämtade upplysningar
med hänsyn till den nuvarande personalens otillräcklighet någon
minskning af denna icke kunna ifrågasättas.

Hvad kommittéerna i förevarande afseende föreslå påkallar dels ändring i
§ 7 af den för utrikesdepartementet gällande instruktion i fråga om upplysningsverksamheten,
dels införandet i instruktionen af bestämmelser, i syfte
att samarbetet med handelsdepartementet tryggas. Därjämte erfordras åtskilliga
ändringar i och tillägg till konsulatförordningen och konsulatinstruktionen
.

e) Handelsundervisningen.

Handelsundervisningen har i vårt land tillförne endast i ringa mån varit
föremål för omvårdnad från statens sida. Samtliga i Sverige nu befintliga
handelsundervisningsanstalter hafva tillkommit genom enskildt initiativ och
utöfva till största delen sin verksamhet utan någon som helst statens medverkan.
På senare tider har dock denna fråga under trycket af det intresse,
som gjort sig gällande från näringslifvets män, blifvit föremål för ökad uppmärksamhet
och mera ingående behandling äfven från statsmakternas sida.

Jämväl handelshögskolan i Stockholm, hvilken började sin verksamhet år
1909, har tillkommit på initiativ från enskildt hall och till öfvervägande del

11ANDELSÄRKND15N.

loa

på grund af privata bidrag, men staten bar i viss man därvid medverkat
och skänkt densamma sitt stöd. Enligt de af Kung!. Maj:t pa hemställan
af han delshögskoleföreningen och efter kommerskollegiets hörande den 27 maj
lhOh fastställda grundstadgarna har högskolan till ändamål att genom vetenskaplig
undervisning och forskning befrämja affärsverksamhetens höjande
inom landet. I sådant afseende vill högskolan bibringa blifvande köpmän
och affärsledare dels den teoretiska utbildning, som är ägnad att göra dem
förtrogna med det ekonomiska lifvets lagar, med handelsverksamhetens praktiska
former och med denna verksamhets ställning inom samhällslifvet, dels
vissa tekniska färdigheter, som utgöra förutsättningar för en gagnerik dylik
verksamhet. Handelshögskolan har ock bland sina uppgifter upptagit att
utbilda handelslärare samt har åtagit sig att lämna undervisning åt revisorer.

Enligt grundstadgarna tillkommer det Kungl. Maj:t att pröfva och fastställa
förslag till ändringar af grundstadgarna, att förordna ordförande i högskolans
direktion, att utse en af de tre revisorerna för årlig granskning af
direktionens ekonomiska förvaltning samt att pröfva och fastställa direktionens
beslut om tillsättande af professur. Med ordförandes förordnande och
professorsutnämningarna har kollegiet ej haft någon befattning. Däremot har
kollegiet haft att yttra sig om styrelsens för handelshögskoleföreningen årligen
återkommande ansökningar om statsbidrag och därvid pröfvat högskolans
behof af anslag. Sådant har hittills af riksdagen beviljats för ett år i sänder
och utgått med 30,000 kronor. Handelshögskoleärendena äro uteslutande
regeringsärenden.

Handelshögskolans ledning utöfvas med stor själfständighet af dess direktion,
som i alla frågor rörande undervisningen och kostnaderna för densamma
har att inhämta yttranden af högskolans lärarråd. Högskolans rektor är
själfskrifven ledamot af direktionen och föredrager inför densamma alla frågor
rörande undervisningen och andra inre förhållanden vid högskolan.

Det stora intresse, som från handelsståndets egna representanter och dem
närstående håll lagts i dagen för åstadkommande af en handelshögskola i
vårt land, samt de inom dessa kretsar gjorda uppoffringarna för saken utgöra
det mest kraftiga beviset för där rådande uppfattning om en på vetenskaplig grund
hvilande högre handelsundervisnings stora betydelse för näringslifvet. Tack
vare detta förhållande har handelshögskolan kunnat bringas till stånd och väl
utrustas för sin uppgift, utan att statsverket behöft därför vidkännas några
större ekonomiska uppoffringar. Kommerskollegiikommittén anser, att redan
dessa omständigheter kraftigt tala för, att handelshögskolans ställning till centralförvaltningen
bibehålies i hufvudsak oförändrad. Om ock på grund af den
korta tid, hvarunder högskolan varit i verksamhet, någon större erfarenhet om
gagnet af densamma ej kan föreligga, har det i allt fäll visat sig, att intresset
för densamma långt ifrån att aftaga snarare är i stegring. Detta
torde i sin mån utgöra ett tecken på. att högskolan ansetts motsvara förväntningarna
hos dem, som verksamt bidragit att grundlägga den. En ändrad
anordning med högskolans förläggning skulle därför lätt kunna uppfattas
såsom ett underskattande af värdet af deras insats för ändamålet.

Kommer 8-kollegiikomnntténs

uttalande.

104

KOMMERSKOLLEGIET.

Departcmentalkommitterades

utta lande.

Den lägri
handelsundcrvisningen.

Kommerskollegiikommittén anser i öfrig! sakliga skäl afgjordt tala för, att
handelshögskoleärendena jämväl för framtiden tillhöra det statsorgan, som har
att tillvarataga näringarnas angelägenheter. Endast hos detta kan förväntas
verklig förståelse för dessa ärendens betydelse jämte erforderlig sakkunskap för
deras bedömande. Det skulle visserligen i sistnämnda hänseende kunna invändas,
att krafvet å pedagogiska insikter och erfarenhet om undervisningsfrågor
i allmänhet icke kan tänkas blifva i högre grad tillgodosedt inom ett handelsdepartement
samt att behofvet häraf skulle utgöra ett vägande skäl för
handelshögskoleärendenas förläggande till det departement, som har att behandla
öfriga undervisningsfrågor. Detta skäl synes kommittén icke äga giltighet.
Med hänsyn till den vidsträckta själfstyrelse och den frihet beträffande
planläggningen och ledningen af undervisningen, som handelshögskolan på
grund af såA^äl sin karaktär som själfva sättet för dess tillkomst kommit att
intaga och enligt kommitténs uppfattning äfven framgent bör äga, kan behof
af sakkunskap af nyss angifna art för utöfvande af statens befattning med
handelshögskoleärendena i själfva verket icke anses föreligga. Denna statens
befattning fäller däremot inom ett område, där de insikter och den erfarenhet,
hvaröfver ett handelsdepartement bör förfoga, komma till full användning.
Motsvarande förutsättningar kunna tydligen ej i någon mån fyllas af ett
departement för undervisningsfrågor. Genom högskoleärendenas förläggning
till handelsdepartementet vinnes ytterligare den fördel, att handelsundervisningsärenden
i allmänhet blifva förlagda å ett och samma håll och att därigenom
en enhetlig ledning varder dem samtliga tillförsäkrad.

Kommers kollegium ommitt én är alltså af den uppfattning, att hvilken lösning
än frågan om högskoleärendens förläggning inom statsförvaltningen eljes erhåller,
handelshögskolan bör få de intressen, för hvilka den påkallar statens
medverkan, tillgodosedda genom handelsdepartementet.

Departementalkommitterade åberopa hvad de anföra dels rörande tekniska
högskolans förläggning (s. 251 tf.) dels rörande högskolors i allmänhet förläggning
(departementalkommitterades betänkande den 31 december 1912, II: 5,
s. 37—53). Om handelshögskolan skall i längden kunna uppfylla sitt i
grundstadgarna angifna ändamål att genom vetenskaplig undervisning och
forskning befrämja affärsverksamhetens höjande inom landet, böra handelshögskoleärendena
förläggas till det departement, som får att handhafva ärenden
rörande allmän undervisning och vetenskap. Eljest är risken nära, att
af handelshögskolan småningom blir en fackskola, vid hvilken den vetenskapliga
forskningen blir af lägre art. Det är icke troligt, att en rationell förläggning
af ärendena rörande handelshögskolan skall beröfva henne något
af det värderika stöd, hon för närvarande åtnjuter inom kretsar, som intressera
sig för handelsutbildningens rätta vård och utveckling.

Såsom organ för näringarna har kommerskollegiet vid skilda tidpunkter
haft att behandla frågan om den lägre handelsundervisningens ordnande.
Vid afgifvande år 1891 af en af Kungl. Maj:t anbefalld utredning om handelsundervisningens
ställning framhöll kollegiet behofvet af, att statsmakterna

IIANI * i: LÄ KEMlE

10''»

uppmärksammade och främjade handelsundervisningen likaväl som annan
specialutbildning. Kollegiets förslag i ämnet ledde till att riksdagen år
1894 första gången beviljade ett anslag af 15,000 kronor att fördelas mellan
Schartaus handelsinstitut och Göteborgs handelsinstitut. Anslaget har sedermera
efter hand ökats och utgår sedan år 1910 med 42,000 kronor. Af det
för år 1913 beviljade beloppet är afsedt att liksom föregående år utgå understöd
äfven åt Malmö högre handelsinstitut samt Hälsingborgs högre handelsinstitut.
För anslagets åtnjutande gälla vissa villkor, bland annat att
instituten skola stå under uppsikt af en af Kungl. Maj:t utsedd inspektor.

De årligen återkommande anslagsfrågorna hafva åt kollegiet lämnat regelbundna
funktioner i fråga Om handelsundervisningen. Kollegiet har sålunda
årligen yttrat sig om det belopp, som för ändamålet borde äskas af riksdagen,
och om villkoren för dess åtnjutande samt tillika om grunderna för medlens
fördelning mellan instituten och om själfva fördelningen. Kollegiet har
äfven årligen till Kungl. Maj:t afgifvit förslag å inspektor för instituten.
Inspektorn afgifver sin inspektionsberättelse till kollegiet, som jämte eget
utlåtande öfverlämnar densamma till Kungl. Maj:t. I sammanhang därmed
hemställer kollegiet om arfvode samt rese- och traktamentsersättning åt inspektorn.
Inspektorns skyldighet innefattar att en gång under hvarje lästermin
besöka ett hvart af instituten för att utröna, huruvida undervisningen
bedrifves i sådan omfattning och utsträckning samt på sådant sätt, att den
kan anses med läroverkens ändamål öfverensstämmande.

Med öfriga lägre handelsundervisningsanstalter tager staten i regel ingen
befattning. Till behandling inom administrationen förekomma ehuru ganska
sparsamt äfven andra handelsundervisningsfrågor än de ofvan angifna, såsom
ansökningar från enskilda skolor att blifva ställda under statsinspektion, frågor
om Sveriges representerande vid handelsundervisningskongresser samt förslag
om medgifvande af viss kompetens åt dem, som genomgått högre handelsinstitut.
Särskildt den sistnämnda frågan har efter hand fått allt större räckvidd,
då staten på allt liera områden öppnat tillträde för institutens elever.

År 1908 upptog kommerskollegiet till behandling frågan om handelsundervisningens
ordnande inom landet. Under framhållande af behofvet af en
mera ändamålsenlig reglering af frågan föreslog kollegiet verkställande af
en specialutredning genom en kommitté, då kollegiet icke ansåg sig förfoga
äfver tillräcklig sakkunskap för en uttömmande behandling af ämnet. Den
med föranledande häraf samma år af Kungl. Maj:t tillsatta kommittén afgaf
den 20 december 1910 sitt betänkande.

Kommittén, hvars uppdrag omfattade endast den lägre handelsundervis- Handelsanningen,
utgick i sitt förslag till densammas ordnande från den grundtanken,
att handelsundervisning bör såvidt möjligt meddelas genom uteslutande för förslag,
sådant ändamål inrättade läroanstalter eller lärokurser samt att undervisningen
därstädes skall åtminstone i regeln vara rent facklig. Den allmänna
medborgerliga bildningen bör enligt kommitténs uppfattning vara i .större
eller mindrcomfattning förvärfvad redan före inträdet i handelsundervisningsanstalterna.

106

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommittén föreslog inrättandet af tre särskilda typer af lägre sådana anstalter,
nämligen handelsgymnasier, handelsskolor samt handelsaftonskolor.

Handelsgymnasierna, i hufvudsak identiska med de nuvarande högre handelsinstituten,
skola hafva till ändamål att lämna den högre och grundligare
utbildning i kommersiella ämnen, som anses erforderlig för beklädande af
ansvarsfullare poster inom affärsvärlden, äfvensom att förbereda till inträde
i handelshögskolan. Gymnasiernas hufvudkurs skall utgöras af en tvåårig
kurs, grundad hufvudsakligen på aflagd realskoleexamen eller motsvarande
kunskapsmått. Vid sidan af denna kurs skulle i mån af tillfälle inrättas
ettåriga särskilda kurser, byggda hufvudsakligen på studentexamen eller motsvarande
kunskapsprof.

Handelsskolornas ändamål skall vara att utbilda kontors- och butiksbiträden.
Hufvudkursen är äfven här tvåårig, dock med den anordning, att
första årets kurs skulle kunna utgöra ett afslutadt helt för sig. Såsom grundval
för handelsskolekursen har kommittén uppställt väsentligen den utbildning,
som förvärfvas i folkskolorna.

Handelsaftonskolorna skola lämna tillfälle i första hand åt yngre butiksoch
kontorsbiträden, men därjämte äfven åt en hvar annan att med bibehållande
af sin praktiska verksamhet antingen fortsätta sin utbildning
eller förvärfva kunskaper i ett eller liera handelsämnen, hvarom de må anse
sig behöfva kännedom. Aftonskola skall omfatta dels en två-årig kurs med
obligatoriska ämnen, afsedd för personer med mindre förkunskaper, dels valfria
kurser i handelsämnen, afsedda för kontorister och yngre affärsidkare.

Hvad angår den befattning staten skall taga med den lägre handelsundervisningen,
uttalade kommittén den uppfattning, att initiativet till inrättandet
af behöfliga undervisningsanstalter visserligen bör tillkomma kommunerna
och köpmännens sammanslutningar i olika trakter af landet och att dessa
skola genom af dem utsedda skolstyrelser hafva den närmare omsorgen om
och ledningen af vederbörande anstalter, men att staten skall hafva högsta
ledningen af handelsundervisningsanstalterna samt i största möjliga mån
ekonomiskt stödja de läroanstalter, som däraf vore förtjänta.

I fråga om den centrala ledningen af handelsundervisningen häfdade kommittén
den åsikt att, så länge endast fråga är om de högre handelsinstituten,
anledning icke föreligger att ifrågasätta någon förändring i den nuvarande
behandlingen af handelsundervisningsärendena. Komme emellertid en organisation
af handelsundervisningsväsendet till stånd af den art kommittén
föreslagit och sålunda jämväl anstalter af de två öfriga förordade typerna
blefve upprättade, ansåg kommittén särskilda anordningar böra vidtagas för
att tillförsäkra den ledande statsmyndigheten erforderlig sakkunskap. Kommittén
ifrågasatte i sådant afseende, att vid kommerskollegiets sida måtte
ställas ett undervisningsråd för att sätta kollegiet i stånd att fylla en
öfverstyrelses funktioner i fråga om handelsundervisningen. Kommittén
utgick emellertid från, att man i en framtid torde hafva att räkna med
inrättande af en särskild öfverstyrelse för handläggande af ärenden angående
handelsundervisningen.

HANDELSGREN JJKN.

I < »7

Kommerskollegiet afgaf flen 30 september 1912 till Kungl. Maj:t utlåtande
öfver kommittéförslaget och uttalade därvid såsom siu öfvertygelse, att med
utgångspunkt från förslaget frågan om handelsundervisningen läte sig ordna
på ett tillfredsställande sätt med hänsyn till behofvet för närvarande och för
afsevärd tid framåt. Kollegiet, som alltså fann sig kunna i lmfvudsakliga
delar ansluta sig till de af kommittén angifna allmänna riktlinjerna, anmärkte
emellertid, att kommittéförslaget enligt kollegiets uppfattning vore att
betrakta som en såvidt möjligt fullständig framställning af vår handelsundervisning,
sådan den i en framtid kunde komma att gestalta sig, om den
ordnades i öfverensstämmelse med kommitténs grunder, men knappast kunde
åsyfta ifrågavarande reforms genomförande i hela dess utsträckning redan
nu. Ehuru kollegiet visserligen var af den meningen, att effektiva åtgärder
till handel sunder visningens befrämjande borde så fort som möjligt af staten
vidtagas, ansåg kollegiet i hvarje fall klokheten bjuda att iakttaga en viss
försiktighet, särskildt i fråga om de delar af förslaget, som åsyftade upprättande
åt hittills i vårt land föga eller icke alls pröfvade skolformer.

Kollegiet höll på den grund före, att den art af handelsundervisningsanstalter,
som redan någon tid stått under statens inseende — s. k. handelsinstitut.
af kommittén benämnda handelsgymnasier — och hvilkas behof af
understöd vederbörligen vitsordats, redan nu borde på ett verksammare sätt
än hittills tillgodoses, under det att öfriga af kommittén föreslagna mer
eller mindre opröfvade skolformer — handelsskolor och handelsaftonskolor —
borde upprättas mera försöksvis.

Kollegiet afgaf förslag om anordnande af de ifrågasatta olika slagen af
handelsundervisningsanstalter och uttalade i sådant afseende, att statsunderstöd
borde beredas omkring fem handelsgymnasier, att beträffande handelsskolorna
försök med dylika lämpligen borde till en början begränsas till fyra
orter, hvaremot försök med handelsaftonskolor borde beräknas komma att ske
på åtminstone tio orter.

I fråga om grunderna för statsunderstödets storlek uttalade kollegiet sig
för, att detta i främsta rummet borde bestämmas efter det påvisade behofvet
och i andra rummet utgå som en uppmuntran för god undervisning, goda
lokaler och undervisningsmateriel m. m. samt god skötsel i öfrigt. För detta
ändamål vore det alldeles nog, att ett maximibelopp bestämdes från statsverkets
sida, till hvilket endast de allra mest förtjänta kunde hinna.

För tillämpningen af dessa grunder kräfdes emellertid, att den myndighet,
som afgåfve förslag i fråga om statsunderstöd, hade en noggrann kännedom
om de särskilda läroanstalterna, grundad på uppgifter om de vid dem förekommande
olikartade förhållanden, som borde inverka på frågan. I syfte
att göra det för denna myndighet möjligt att förskaffa sig sådan kännedom
föreslog kollegiet anordnande af kontroll från statens sida å läroanstalterna.

I detta ämne samt beträffande ledningen af handelsundervisningsväsendet
anförde kollegiet följande:

»Beträffande kommitténs förslag om ledningen af handelsundervisningsväsendet och
statskontroll i öfrigt anser kollegium sig icke äga anledning förorda upprättande af en

Kommerts kollegiets utlåtande.

108

KOMMERSKOLLEGIET.

särskild öfverstyrelse i en eller annan form för handelsundervisningsanstalterna. Enligt
kollega uppfattning torde den både lämpligaste och ekonomiskt ojämförligt minst betungande
anordningen vara, att ledningen af handelsundervisningsväsendet uppdrages åt
kommerskollegium eller den i dess ställe upprättade myndighet. En nödvändig förutsättning
härför är dock, att ämbetsverket utrustas med sakkunniga arbetskrafter för fullgörande
af ett sådant uppdrag. Kollegium utgår från att den kommitté, som har till uppgift
att verkställa utredning och afgifva förslag om kommerskollegii omorganisation,
har sin uppmärksamhet riktad på denna angelägenhet och framlägger förslag till betryggande
anordningar för nämnda syfte i den blifvande organisationen.

Emellertid anser kollegium oundgängligt, att redan för tiden, innan det sålunda pågående
ombildningsarbetet kan hinna slutföras, kollegium får till sitt förfogande sakkunnigt
biträde för att kunna blifva i stånd dels på det mest ändamålsenliga sätt sörja för den
viktiga frågan att lägga grundval för och organisera detaljerna af handelsundervisningsväsendet
redan från början, dels ock i fortsättningen leda utvecklingen i sund och god
riktning. Dessa syften synas kollegium tillsvidare kunna tillgodoses på det sätt, att
kollegium beredes tillfälle att vida mera än hittills taga inspektören i anspråk icke
blott i fråga om inspektion af samtliga statsunderstödda handelsundervisningsanstalter
och därmed i samband stående angelägenheter utan äfven vid själfva förvaltningsarbetet
med beredning inom kollegium af ärenden, som angå handelsundervisningen i öfrigt. Dit
höra framför allt granskning af ansökningar om statsunderstöd samt befattning med
fasta lärares tillsättning m. m.

Dessa åligganden torde dock icke inom den närmaste framtiden blifva af den omfattning,
att de kunna förväntas upptaga en persons hela arbetstid, och i hvarje fall anser
kollegium det icke böra ifrågasättas att under öfvergångstiden för sådant ändamål upprätta
eu särskild befattning.

Kollegium finner därför ändamålsenligast, att en inspektör med ofvannämnda och
därmed sammanhängande skyldigheter anställes på förordnande för tre kalenderår i
sänder med ett arfvode afpassadt efter den utsträckning, i hvilken hans biträde tages i
anspråk, och utgående — oberäknadt vederbörlig resekostnads- och traktamentsersättning
— med högst 3,000 kronor för år enligt Kungl. Maj:ts för hvarje år, efter kollegii
förslag, därom fattade beslut.

Såsom ett villkor, bland andra, för erhållande af statsunderstöd eller annan förmån
af statsverket bör gifvetvis gälla, att läroanstalten i fråga ställes under inseende af
sagde inspektör.

Med hänsyn till inspektörens sålunda utvidgade verksamhet lärer en särskild instruktion
böra för honom af Kungl. Maj:t utfärdas efter förslag af kollegium.

Kommitténs förslag om upprättande af ett särskildt undervisningsråd med uppgift att
tillföra kommerskollegium sakkunskap för behandling af frågor om handelsundervisningeu
anser kollegium ej böra föranleda någon åtgärd, då, enligt hvad kollegium har
sig bekant, det för närvarande pågående utredningsarbetet om kollegii omorganisation
torde leda till framställandet af förslag, som, om ock i viss annan form, betjäna i
hufvudsak samma syfte, som kommittén velat med sitt förslag i ämnet tillgodose.»

Kungl. Majits I statsverkspropositionen till 1913 års riksdag (sjunde hufvudtiteln sid.
fm.äVrs'' —169) framlade Kungl. Maj:t till riksdagens pröfning frågan om handels riksdag.

undervisningens ordnande, i den mån härför kräfdes riksdagens medverkan.

Vederbörande departementschef uttalade vid frågans behandling inför Kungl.
Maj:t, att han i allt väsentligt anslöte sig till de allmänna riktlinjer för
frågans ordnande, som handelsundervisningskommittén i sitt förslag framlagt
och som i kommerskollegiets utlåtande vederbörligen begränsats och
vunnit fastare former. Beträffande särskildt frågan om grunderna för statsunderstödets
bestämmande anslöt sig departementschefen i hufvudsak till
kollegiets mening.

HANDELSÄRENDEN.

loft

1 afseende å frågan om ledning och kontroll af kandelsundervisningsväsendet
inskränkte sig departementschefen till att framhålla, att statsverket
gifvetvis genom väl afvägda åtgärder och bestämmelser borde skaffa sig
säkerhet för, att de afsevärda medel, som enligt förslaget skulle åt handelsundervisningsanstalterna
beviljas, måtte komma till den bästa möjliga användning.

I enlighet med departementschefens hemställan föreslog Kungl. Maj:t riksdagen
att, med gillande i hufvudsak af de af departementschefen angifna
grunder för handelsundervisningens ordnande, dels från och med år 1914 å
sjunde hufvudtiteln under rubrik handelsundervisningsanstalter uppföra förslagsanslag
med högst följande belopp, nämligen till handelsgymnasier

110,000 kronor, till handelsskolor 40,000 kronor, till handelsaftonskolor 50,000
kronor samt till kandelsundervisningsinspektionen 3,00(1 kronor, dels besluta,
att nämnda anslag skola utgå för kalenderår med högst 40,000 kronor till
handelsgymnasium, högst 10,000 kronor till handelsskola och högst 5,000
kronor till handelsaftonskola.

Riksdagen biföll emellertid endast delvis propositionen, i det riksdagen
beviljade från och med år 1914 ett förslagsanslag å högst 85,000 kronor
till handelsgymnasierna att utgå för kalenderår: till Göteborgs handelsgymnasium
med högst 40,000 kronor, till Stockholms handelsgymnasium med
högst 30,000 kronor och till Malmö handelsgymnasium med högst 15,000
kronor med skyldighet för kommun, där handelsundervisningsanstalt åtnjuter
statsunderstöd, att själf eller genom enskilda donatorer tillhandahålla erforderliga
lokaler för undervisningen samt årligen lämna ett kontant bidrag,
motsvarande minst en tredjedel af statsunderstödet, samt på de villkor i öfrigt,
som Kung]. Maj:t kunde finna skäligt bestämma.

Därjämte beviljade riksdagen ett förslagsanslag å högst 1,500 kronor till
handelsundervisningsinspektionen.

Riksdagens ställning till frågan om handelsundervisningens ordnande framgår
af följande uttalanden i riksdagens skrifvelse i ämnet:

»Försiktigast lärer i hvarje fall vara att i denna fråga gå fram stegvis. I sådant hänseende
håller riksdagen före, att mau nu närmast bör begränsa sig till vidtagande af
verksamma åtgärder till befrämjande af utvecklingen af de slags undervisningsanstalter,
som redan nu åtnjuta statsunderstöd. Sedan sålunda genom statens ökade understöd
och kraftigare ingripande i öfrigt den viktigaste af de tre föreslagna skoltyperna —
handelsgymnasiet — fått sina utvecklingsmöjligheter för framtiden tryggade, synes tidpunkten
vara inne att taga i förnyadt öfvervägande i hvilken omfattning och på hvad
sätt staten bör bereda jämväl de lägre handelsundervisningsanstalterna sitt stöd, och föreställer
sig riksdagen, att därvid särskildt frågan om den lägre handelsundervisningens
lämpligaste anordning i organisatoriskt afseende kommer under ny ompröfning. Med
afseende härå anser riksdagen, att anslag för understöd åt sistnämnda slag af undervisningsanstalter
tillsvidare icke bör af riksdagen bifallas.

Hvad åter beträffar handelsgymnasierna finner sig riksdagen kunna med de afvikelser,
som här nedan särskildt omnämnas, ansluta sig till Eders Kungl. Maj:ts förslag. En
utvidgning af den undervisning, dessa anstalter enligt förslaget skola lämna, dels genom
inrättandet af ett par gymnasier i landsdelar, som nu sakna sådana, dels ock genom
ett förhöjdt statsbidrag, som å ena sidan föranleder sänkning af elevafgifterna och å
andra sidan garanterar bättre undervisningsresultat, synes med hänsyn till betydelsen för

Riksdagens
beslut och
uttalanden.

no

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommittéer
nas uttalande.

landet af en väl utbildad handelskår vara värd att främjas från statens sida. Sålunda
anser riksdagen, att antalet dylika läroanstalter bör, i enlighet med kommerskollegii af
Eders Kungl. Maj:t gillade mening, inom en närliggande tid bestämmas till 5 eller
högst 6. Likaså har riksdagen intet att erinra emot hvad Eders Kungl. Maj:t anfört
därom, att de nuvarande statsunderstödda handelsinstituten i Göteborg, Stockholm och
Malmö i första hand hänföras till denna grupp.»

Mot de af Kungl. Maj:t föreslagna grunderna för understöds bestämmande
och utgående har riksdagen förmält sig icke hafva några väsentligare erinringar.

Riksdagen anför i fråga om inspektion af handelsundervisningsanstalterna
följande:

»Utan att närmare yttra sig om det sätt, på hvilket inspektionen skulle utföras, har Eders
Kungl. Maj:t föreslagit riksdagen bevilja ett förslagsanslag till handelsundervisningsinspektionen
för år 1914 å 3,000 kronor. Ehuru riksdagen till fullo instämmer i departementschefens
yttrande, att statsverket gifvetvis genom rätt afvägda åtgärder och bestämmelser
bör skaffa sig säkerhet för, att de medel, som åt bandelsundervisningsanstalterna
beviljas, må komma till bästa möjliga användning, så finner sig likväl riksdagen,
vid det förhållandet att riksdagen icke anvisar vissa af Eders Kungl. Maj:t föreslagna
anslag och därigenom inspektionens uppgifter för år 1914 väsentligen förminskats,
kunna nedsätta beloppet till inspektionen med halfva det föreslagna beloppet eller till
1.500 kronor. I detta sammanhang synes dock riksdagen böra tillkännagifva sin anslutning
till den af kommerskollegium uttalade tanken, att »ett visst samarbete jämväl
med de rent privata läroanstalterna och statens organ skulle kunna åvägabringas på
det sätt, att å ena sidan inspektören tillförsäkrades rätt att, i den mån han finner
lämpligt och önskvärdt, besöka nämnda anstalter, och å andra sidan dessa medgåfves
rätt att vid förefallande behof och i den utsträckning, inspektörens tid kunde medgifva,
rådfråga denne i handelsundervisningsärenden».

- Ärendena om handelsundervisning handläggas för närvarande inom kotnmerskollegiet
och föredragas af chefen för dess inrikes byrå. Ärendenas afgörande
inför Kungl. Maj:t sker på föredragning af chefen för finansdepartementet.
Departementalkommitterade äro eniga med kommerskollegiikommittén
därom, att ärenden angående den lägre kandelsundervisningen böra
tillhöra handelsdepartementet och där handläggas å kommerskollegiets handelsbyrå.

Såsom följd af riksdagens nyss angifna beslut har frågan om statens
understödjande af den lägre kandelsundervisningen visserligen för närvarande
hlifvit undanskjuten, men de i samband därmed gjorda uttalandena innebära
dock en grundad förhoppning om, att riksdagen är beredd framdeles lämna
ekonomiskt stöd åt handelsundervisningen jämväl å dess lägre stadier. Det
kan därför förutsättas, att centralförvaltningens befattning med handelsundervisningsfrågor
skall inom jämförelsevis kort tid erhålla väsentligt ökad
räckvidd och kräfva större kompetens för deras behandling. Sålunda torde
redan själfva bedömandet och afgörandet af den lämpligaste förläggningen
af de statsunderstödda anstalterna enligt olika typer blifva en fråga af ej
sällan ganska ömtålig beskaffenhet. Spörsmålet om grunderna för statsunderstöds
utgående torde blifva af än mera svårlöst natur. Ehuru undervisningsanstalterna
böra lämnas ej ringa frihet att anpassa sig efter olika behof,
måste staten tydligen såsom villkor för sitt ekonomiska stöd uppställa fordran

HANDULSÄKENDION.

in

å viss enhetlighet beträffande anstalternas organisation, inträdesfordringar,
läroämnen och normalläroplaner, elevafgifter, afgängspröfning och betyg m. m.

Vidare lärer staten böra förbehålla sig att meddela bestämmelser om kompetensfordringar
för den fasta lärarpersonalen och dess lönevillkor äfvensom
att utöfva inflytande å tillsättande af de viktigare lärarplatserna. Dessa och
öfriga funktioner angående handelsundervisningen betinga icke någon särskild
anordning i syfte att tillföra kollegiet sakkunskap för handläggningen af
hithörande ärenden. Den af handelsundervisningskommittén föreslagna åtgärden
att för ändamålet inrätta ett handelsundervisningsråd synes kommittéerna
alltför vidlyftig för att komma i betraktande. Viktigare handelsundervisningsfrågor
synas kunna underställas det af kommittéerna föreslagna
näringsrådets sektion för handelsärenden (handelsrådet). Den sammansättning,
som för detta handelsråd föreslås, bör gorå detsamma väl skickadt att tillföra
kollegiet erforderlig sakkunskap för bedömande af sådana frågor af mera
allmänt praktisk betydelse. För beredande af sakkunnigt biträde vid behandling
af teoretiska spörsmål och frågor af rent pedagogisk innebörd föreslå
kommittéerna i det följande (s. 398 f.) en annan anordning.

f) Stipendier för handelsändamål.

För handelsstipendier har från och med år 1897 varit af riksdagen an-Export-och
visadt särskildt anslag. Detta belöpte sig för hvardera af de två första
åren till 10,000 kronor och utgjorde därefter under åren 1899—1907 20,000 stipendier,
kronor om året samt utgick 1908 med 30,000 kronor.

Det ursprungliga syftet med handelsstipendierna var att bereda unga män
tillfälle att erhålla kännedom om utländska handelsförhållanden. Då detta
syfte efter hand kom att skjutas åt sidan och vid stipendiernas fördelning i
stället allt mera togs hänsyn till sökandenas förmodade kompetens att direkt
verka för afsättning af svenska exportartiklar, ledde detta år 1908 till en
omläggning af handelsstipendieinstitutionen för att tillgodose bägge de angifna
ändamålen vid sidan af hvarandra. I stället för nyssnämnda anslag å

30,000 kronor anvisade riksdagen därför tvenne anslag, hvardera å 20,000
kronor, att utgå för 1909. Dessa anslag hafva af de följande årens riksdagar
förnyats.

Det ena anslaget är afsedt att under benämning af exportstipendier utdelas
såsom understöd till personer, som utan officiell ställning företrädesvis
i Ryssland, på Balkanhalfön eller i länder utom Europa verka för afsättning
af svenska exportartiklar. Exportstipendierna utdelas af Kungl. Maj:t efter
förslag af kommerskollegiet. Ansökning ingifves till kollegiet inom tid, som
genom kungörelse bestämmes. Stipendierna utbetalas af kollegiet kvartalsvis,
sålunda att första fjärdedelen utbetalas i förskott och en hvar af de tre
återstående fjärdedelarna, sedan stipendiat styrkt sig hafva under det kvartal,
som är i fråga, vistats inom sitt verksamhetsområde. Så ofta omständigheter
föreligga, Indika synas äga intresse för den svenska affärsvärlden och
särskildt svensk export, skall stipendiat genom vederbörande konsul insända

112

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommittéer
nas uttalande.

rapport till kollegiet, dock icke i fall, då sådant meddelande skulle lända
stipendiatens egen verksamhet till men.

Det andra anslaget är afsedt att under benämning handelsstudiestipendier
utgå såsom understöd för förvärfvande utomlands af praktiska insikter i
handelsyrket och lefvande språk. För handelsstudiestipendier gälla i det
väsentliga samma bestämmelser beträffande ansökningar och förslag, som
fråga om exportstipendier. Stipendiebeloppet utbetalas månadsvis, för första
månaden af kollegiet och därefter af vederbörande konsul. Stipendiat står
under kontroll af denne, som har att till kollegiet dels göra de anmärkningar
mot stipendiat, hvartill konsuln finner anledning, dels efter stip"endiearet
insända rapport, huru stipendiaten sig i sådan egenskap förhållit.
Denne är icke skyldig afgifva någon berättelse.

Ökningen af antalet stipendieansökningar i det hela utvisar, att dessa
stipendier äro föremål för ett stigande intresse. Medan sammanlagda antalet
ansökningar år 1908 utgjorde 51, uppgick antalet ansökningar om stipendium
af 1912 års anslag till 93, hvaraf 19 afsågo exportstipendium och
74 handelsstudiestipendium. Häraf har föranledts en afsevärd ökning i arbetet
med dessa ärenden.

Såsom af det föregående framgår, har kommerskollegiet redan nu åtskillig
befattning med stipendiaterna under stipendietiden. Denna befattning hänför
sig dock i hufvudsaklig mån till exportstipendiaterna och endast i mindre
grad till de öfriga.

De rapporter, som exportstipendiaterna afgifva till kollegiet, underkastas
granskning och kunna efter omständigheterna föranleda till åtgärder från ämbetsverkets
sida. Granskningen afser rapporternas användbarhet såsom kommersiellt
upplysningsmaterial. Finnes sådan föreligga, bestämmer kollegiet,
i hvad mån de böra offentliggöras eller på annat sätt komma till användning.

Dispens i afseende å de vid ettdera slaget af stipendier fästade villkor meddelas
i regeln af Kungl. Maj:t efter kollegiets hörande. Enligt särskilda
bemyndigande]! af Kungl. Maj:t har kollegiet dock att i vissa tall af mindre
vikt meddela dispens. Utom en mängd muntliga förfrågningar plägar kollegiet
från aspiranter å stipendier få mottaga allt talrikare skriftliga framställningar
om upplysningar.

- Af de å kommerskollegiets utrikesbyrå förekommande handelsärendena utgöra
handelsstipendiefrågorna den konstant mest omfattande och tidskräfvande
gruppen. För inhämtande af den personalkännedom, utan hvilken
en omsorgsfull stipendieutdelning icke låter sig verkställa, är kollegiet hänvisadt
till att taga i anspråk korporationer af näringsidkare, i främsta rummet
handelskamrarna. Kollegiet bör dock icke inskränka sig till dessa korporationers
yttranden utan, såsom ock kollegiet nu gör, söka genom direkta
förfrågningar hos de personer, till hvilka en sökande refererat, eller
hos hans arbetsgivare eller andra, som kunna antagas äga personlig kännedom
om honom, vinna så noggranna upplysningar om sökanden som möjligt.
Detta gäller särskild!, exportstipendiaterna, och förfrågningarna om dem
böra också omfatta värdet af de uppgifna planerna för de sökta stipendier -

IIANDELSÄRENDEN.

113

nas användning. För ett rätt bedömande af dessa planer måste anses önsk
värdt, att föredraganden, som har att i främsta rummet ansvara för förslaget
till stipendiefördelning, besitter en allmän kännedom om förutsättningarna
för bedrifvande af svensk exporthandel å olika länder.

Genom de rapporter, som exportstipendiaterna afgifva, och eljes bör
kommerskollegiet söka följa deras verksamhet. Därvid kan, såsom för
närvarande i hufvudsak är fallet, kollegiet inskränka sig till att i största
allmänhet hålla sig underrättad om stipendiaternas verksamhet och tillse,
att de icke åsidosätta sina förpliktelser eller öfverskrida sin befogenhet,
utan att dock i någon mån utöfva positiv ledning af deras arbete.
Det förutsattes då, att det är mest förenligt med stipendiaternas ställning
såsom privata^ köpmän, att de erhålla den största möjliga frihet i
sin verksamhet. A andra sidan kan kollegiets uppgift i förhållande
till stipendiaterna tänkas såsom mera direkt ledande, därvid kollegiet
på grund af inkomna rapporter eller eljes skulle meddela stipendiaterna
anvisningar och råd likaväl som erinringar. Lämpligheten af att ett statens
organ utöfvar en sådan ledande verksamhet har emellertid blifvit
starkt ifrågasatt. Den meningen har därvid ock uttalats att, om öfverhufvud
stipendiaterna skola vara föremål för en dylik ledning från hemlandet,
denna helst bör utöfvas af någon privat institution. Frågan om
hvilken kompetens bör finnas att tillgå å den byrå, som får att närmast
svara för stipendieärendenas handläggning, blir i viss mån beroende af,
huru man ställer sig till dessa alternativ.

Kommittéerna hålla för sin del före, att något direkt ingripande i detaljerna
af exportstipendiats verksamhet icke bör ifrågakomma. Det är
nämligen knappast tänkbart, att ett statsorgan för näringarna skall kunna
utrustas med funktionärer, som äro i stånd att för olika fäll lämna stipendiat
värdefulla direktiv beträffande en viss affärstransaktion. Det vore för
(ifrigt icke förenligt med statens ställning, att något dess organ skulle ingripa
i en affärsdrifvande verksamhet af privat art. Emellertid hysa kommittéerna
den uppfattning att, ehuru stipendiat icke får ge sig något som
helst sken af att intaga officiell ställning eller innehafva officiellt uppdrag,
han dock ingalunda bör lämnas utan all ledning och tillsyn från statens
sida. Vederbörande konsulära tjänsteman torde väl i flera fall kunna vara
villig att lämna honom någon vägledning beträffande lokala förhållanden
och allmänna affärsmöjligheter å en viss plats och dylikt. Men äfven med
ganska stort tillmötesgående härvidlag från konsulernas sida är detta ej tillfyllest.
Stipendiaten bör ock bibehålla känning med någon myndighet i
hemlandet. Det förutsattes därför, att han dels före utresan dels sedermera
vid sina besök i hemlandet personligen infinner sig hos kommerskollegiet
för att både erhålla och meddela upplysningar. Det bör ock lämnas honom
tillfälle att där korrespondera och mottaga besök af affärsmän.

Nyutnämnd exportstipendiat bör erhålla en allmän instruktion. Denna
bör enligt kommittéernas uppfattning innehålla hufvudsakligen dels

8—122348.

en sam -

114

KOMMERSKOLLEGIET.

manfattning af de af Kungl. Maj:t fastställda bestämmelser beträffande det
honom tilldelade stipendiet, upplysningar om ändamålet med stipendiet, om
skyldigheten att samarbeta med beskickning, konsul och handelsattaché i
verksamhetslandet och om öfriga förpliktelser, som kunna åligga honom såsom
stipendiat, dels sådana allmängiltiga anvisningar beträffande stipendiats
förhållande och ställning, hvilka utan att obehörigt binda hans handlingsfrihet
såsom enskild affärsdrifvande dock gifva honom viss allmän vägledning
för hans förfarande.

Därjämte bör, såvidt möjligt, vägledning lämnas honom med hänsyn till
förhållandena speciellt i det honom anvisade arbetsområdet och de handelsintressen,
Sverige där måhända redan äger eller kan förväntas erhålla. Härvid
kan samverkan lämpligen äga rum med exportföreningen och en eller
annan handelskammare eller sakkunnig affärsidkare.

Därest upplysningar inkomma, att stipendiat bedrifver sin verksamhet på
ett sätt, som är ägnadt att motverka syftet med stipendiet, eller eljes i sin
verksamhet förfär på uppenbarligen olämpligt sätt, bör sådant föranleda
till eu erinran från myndighetens sida för vinnande af rättelse. Gagnet af
stipendiatinstitutionen är framför allt beroende på ett sorgfälligt personurval.
Det främsta korrektivet mot möjliga missgrepp härvid måste tydligtvis
ligga däruti, att stipendiat, som visar sig mindre lämplig, ej erhåller fortsättningsstipendium.
Men detta utesluter icke helt behofvet af ingripande
från myndighetens sida, och erfarenhet om sådant behof har icke saknats.
I hvarje fall måste ihågkommas, att det gäller mindre att utsända många
än väl kvalificerade stipendiater.

Frågan, huruvida det bör åligga exportstipendiat att afgifva periodiska
rapporter om sin verksamhet, har föranledt beslut i alldeles motsatta riktningar.
Före 1908 hade stipendiaterna sådan förpliktelse. Resultatet befanns
icke tillfredsställande. Rapporterna voro oftast alltför allmänt hållna
och utgjordes mången gång af intetsägande uppsatser eller okritiska utdrag
ur utländska publikationer. Det framträdde tydligt, att förpliktelsen kändes
tryckande. Hvad af verkligt intresse stipendiaten kunde upplysa, behöll han
för sig själ!*, emedan han befarade konkurrens på det område, han med sitt
arbete lyckats vinna. Föreskriften om skyldighet att afgifva periodiska
rapporter blef därför borttagen.

Emellertid kunna åtskilliga skäl tala för ett återinförande af ifrågavarande
förpliktelse. Framför allt betingas detta af behofvet för den öfverordnade
myndigheten att kunna följa stipendiatens verksamhet. Förpliktelsen bör dock
inskränkas till en redogörelse för hans yttre verksamhet, hvilka orter han
under perioden besökt, hvilka omständigheter han funnit gynnsamma och
hvilka hindrande för en fortsatt verksamhet o. s. v. Meddelanden, som han
själf betecknar såsom förtroliga, skola ovillkorligen behandlas så. Gifvet
är ock, att de periodiska rapporterna liksom hans öfriga berättelser, vare
sig de offentliggöras eller icke, böra föranleda till ett svarsmeddelande och
efter omständigheterna till anmärkningar eller erkännande från hemlandsmyndighetens
sida.

HANDELSÄRENDEN.

115

Exportstipendiat, som förvärfvat en mera ingående erfarenhet om förhållandena
inom sitt verksamhetsområde, kan vara lämpad att någon gång tagas
i anspråk för viss utredning om därvarande förhållanden. Instruktion om
afgifvande af sådan utredning bör för sådant fall genom vederbörande konsul
lämnas stipendiaten från kollegiet.

Det synes vara tydligt att, därest kommerskollegiet erhåller uppdrag
att i ofvan antydd riktning utöfva ledning af de utsända exportstipendiaterna,
sådant förutsätter att till dess förfogande ställes en person, som
besitter ej ringa insikter om handelsförhållanden såväl i Sverige som i
utlandet och har förmåga att öfverblicka våra kommersiella förbindelser med
olika främmande länder. Men äfven om så sker, kommer uppdraget att
väsentligt öka den fasta personalens arbete med stipendieärendenas handläggning.

Såsom af ofvanstående framgår, äro stipendieärendena för närvarande till
öfvervägande del regeringsärenden. Departementalkommitterade hafva uttalat
sig för, att fördelningen af handelsstudiestipendierna måtte i sin helhet öfverlämnas
till afgörande af kommerskollegiet (se departementalkommitterades
betänkande, allmänna delen, s. 304). Häruti instämmer kommerskollegiikommittén.

Kommittéerna tillstyrka i hvarje fall, att samtliga dessa ärenden inom
kollegiet måtte handläggas å handelsbyrån.

Med gåfvobref den 18 september 1912 öfverlämnade senatorn i Liibeck Emil Senator
Possehl ett belopp af ettliundratusen kronor till kommerskollegiet, i ändamål p.os»ehls
att af ränteafkastningen årligen skulle beredas dugande unga svenska köp- ^''fond.*6
män och tekniker tillfälle att inhämta kännedom om tyska förhållanden.

Sedan kollegiet erhållit Kungl. Maj:ts bemyndigande att mottaga det donerade
kapitalet, har förslag till reglemente för medlens förvaltning och användande
blifvit utarbetadt. Efter förslagets godkännande af donator kommer
reglementet att underställas Kungl. Maj:ts fastställelse. Stipendierna lära
komma att utdelas första gången mot slutet af år 1913.

Handläggningen af dessa stipendieärenden kommer att tillföra kommerskollegiet
ett arbete, som på grund af donators bestämmelse om stipendiernas
användning måste åligga såväl handelsbyrån som industribyrån. Kommittéerna
anse emellertid, att efter den förberedande gemensamma beredningen
föredragningen lämpligen bör tillkomma handelsbyrån.

g) Allmänna afgifter å varuomsättningen.

Ärenden angående taxor å hamnafgifter tillhöra kommerskollegiets hand- Taxor å
läggning. Denna är reglerad genom förordningen den 31 december 1907. hamnafgifFörslag
till taxa å hamnafgifter skall ingifvas till Kung]. Maj:ts befallnings- ter*
hafvande i det län, där hamnen i fråga är belägen. Efter förberedande behandling
skall befällningshafvanden jämte eget utlåtande öfverlämna förslaget
till kollegiet. Ämbetsverkets uppgift är att dels i allmänhet öfver -

116

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommittéernas
uttalande.

vaka, att vederbörliga taxeförslag inom föreskrifven tid inkomma, dels
granska förslagen och öfver dem afgifva utlåtanden till Kungl. Maj:t.
Granskningen innefattar i första hand en undersökning, huruvida vid ärendets
behandling på det förberedande stadiet förfarits i enlighet med förordningens
föreskrifter, så att exempelvis stadgade yttranden från ortsmyndigheter
med flera föreligga, att föreskrifna räkenskapsutdrag samt andra handlingar
och uppgifter insändts, att trafikanter fått tillfälle yttra sig samt
att formella brister eljes ej förekomma. Vid den därefter företagna sakliga
granskningen pröfvas bland annat, huruvida de föreslagna afgifterna i allmänhet
kunna anses skäligen tillmätta i förhållande till kostnaderna för hamnanläggningen
jämte underhålls- och administrationskostnader; huruvida på
grund af dessa omständigheter en allmän afgiftsnedsättning må anses skälig;
huruvida i öfrigt de olika bestämmelserna i förslaget äro ändamålsenliga,
öfverensstämmande med förordningen, eljes författningsenliga och lämpligt
affattade, samt huruvida någon obehörig användning af hamnens inkomster
eller andra tillgångar är att anmärka. Taxeförslagets bestämmelser hafva till
stor del form af lokala författningsföreskrifter. Som dessa äro af mycket skiftande
slag och en del taxeförslag innehålla en mångfald detaljer, som ej sällan
erbjuda svårigheter ur tolkningssynpunkt, blifver granskningen merendels
ganska ingående och tidsödande. Omfattande redaktionsarbete måste nedläggas
på vissa taxeförslag, och det blir ofta nödvändigt att helt och
hållet omarbeta desamma, helst ej sällan inträffar, att ringa eller ingen
granskning af förslagen utöfvats af ortsmyndigheterna. Alltid måste tillses,
att de olika taxorna blifva i principiella hänseenden öfverensstämmande
med hvarandra, särskildt hvad angränsande hamnar angår. En jämförelse
med andra taxor sker därför i samband med granskningen. För att
ett taxeärende skall bringas i nöjaktigt skick måste mycket ofta en mer
eller mindre omständlig skriftväxling med ortsmyndigheterna äga rum. I
synnerhet plägar förekomma, att de utredningar, som lämnas angående hamnarnas
ekonomiska förhållanden, äro otillfredsställande eller oklara, hvadan
komplettering måste, begäras. Efter det granskningen blifvit slutförd och
erforderlig komplettering skett, affattas utlåtandet till Kungl. Maj:t.

Hamntaxeärendena, som i kollegiet handläggas å byrån för inrikes handeln
och sjöfarten, tillhöra finansdepartementets föredragning. Inom kollegiet
höra de till nämnda byrås mera betungande ärenden. Sekreteraren är till
ganska väsentlig del sysselsatt härmed under hälften af året, och äfven en
stor del af byråchefens tid tages däraf i anspråk.

Hamntaxeärendena äro af afsevärd betydelse såväl särskildt för de olika
hamnplatserna som ock i allmänhet för sjöfartsnäringen samt för handel
och industri äfvensom för andra näringsgrenar. Det måste alltid vara för
staten angeläget tillse, att ej genom olämpliga taxebestämmelser eller för
höga afgifter alltför hämmande band läggas på den allmänna rörelsen.

Det synes för kommittéerna klart, att dessa ärenden på grund af sin natur
böra tillhöra handelsdepartementet. I fråga om sättet för deras afgörande
skulle det väl kunna tänkas medföra åtskilliga fördelar, om de kunde be -

HANDELSÄRENDEN.

117

handlas såsom styrelseärenden och alltså afgöras af kommerskollegiet utan
föredragning inför Kungl. Maj:t. Kommittéerna hafva tagit en sådan anordning
under öfvervägande, men med hänsyn till ärendenas stora allmänna
betydelse och särskildt deras egenskap att nära beröra den kommunala beskattningen
ansett sig ej kunna tillstyrka densamma.

Tvekan kan, råda, huruvida dessa ärenden böra inom kommerskollegiet behandlas
af handelsbyrån eller af sjöfartsbyrån. Då i taxorna i regeln ingå
afgifter för såväl fartyg som varor, äro de i själfva verket icke att betrakta
såsom enbart vare sig handelsärenden eller sjöfartsärenden. Den af kommerskollegiet
verkställda granskningen har visserligen hittills till öfvervägande del
inriktat sig på de bestämmelser och afgiftssatser, som afse fartyg, medan
någon mera ingående granskning af de föreslagna afgifterna för varor i åtskilliga
fall icke kunnat äga rum. Detta har berott på, att kollegiet ej omedelbart
förfogat öfver den varukännedom och den kunskap om varupris, som kräfvas
för att proportionen mellan afgiften å viss vara och samma varas värde kunnat
på lämpligt sätt afvägas. Dör att jämväl den del af förevarande ärendesgrupp,
som närmast berör handelns angelägenheter, nämligen hamnafgifter
å varor, framdeles må inom centralförvaltningen tillgodonjuta en ingående
behandling, anse kommittéerna det vara en lämplig åtgärd, att den inom
kollegiet behandlas af handelsbyrån. Äfven den omständighet, att de taxesatser,
som afse varor, äro rent kvantitativt sedt större till antalet än fartygsafgifterna,
talar för en sådan anordning. Det skulle visserligen kunna
göras gällande, att med denna förläggning af hamntaxeärendena sjöfartsintresset
kan löpa fara att icke alltid i erforderlig mån blifva tillgodosedt.
Men den kunskap om sjöfartens villkor och behof, som gifvetvis också
måste finnas hos den myndighet, som handlägger dessa ärenden, är af mera
allmän art och till sin omfattning vida mera begränsad samt därför af beskaffenhet
att utan svårighet kunna nödtorftigt förvärfvas af en handelsbyrå.
Däremot kan en byrå för sjöfarten i regeln icke beräknas äga den behöfliga
erfarenheten i handelns angelägenheter. Härtill kommer slutligen att, såvidt
hänsyn får tagas till behofvet af utjämning af arbetet för olika områden,
ifrågavarande ärenden böra hellre hänföras till handelns än till sjöfartens.

I betraktande af samtliga här angifna omständigheter anse kommittéerna,
att hamntaxeärendena för framtiden böra erhålla sin handläggning i anslutning
till handelsärendena. Dock bör, i den mån de beröra sjöfarten, beredningen
äga rum i samråd med sjöfartsbyrån.

Hvad här ofvan anförts om hamntaxeärenden äger i stort sedt tillämpning
på frågor om taxor å afgifter för begagnande af kanaler och andra vattenfarleder.
Äfven beträffande dessa sker den grundläggande, centrala behandlingen
hos kommerskollegiet. Hufvudsakligen samma synpunkter, som
böra komma i betraktande vid bedömandet af de förra, äro att tillämpa vid
de sistnämndas afgörande. Härtill kommer att i sådana fall, då en kanal
eller annan vattenfarled, för hvilkens begagnande afgifter må uppbäras, leder
till en viss hamnplats, hvilken äger rätt upptaga hamnafgifter, frågorna om

Taxor å
kanalafgifter.

118

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommittéernas
uttalande.

Taxor å
gT!iiidi>eiin
i n gar.

dessa bägge slag af afgifter lämpligen böra pröfvas i ett sammanhang, på
det umgälderna för trafiken å platsen i fråga skola kunna vid sidan af hvarandra
på ett ändamålsenligt sätt afvägas. Det är också med hänsyn till intresset
häraf, som den anordning i regeln vidtagits, att hamntaxor och kanaltaxor
inom ett och samma län utlöpa samtidigt och på samma gång förnyas.

Kommittéerna hafva fäst sin uppmärksamhet vid det förhållande, att i fråga
om kanaltaxor icke såsom beträffande hamnafgifter finnas några allmänna
på förhand gifna normer, hvarefter deras bedömande skall ske. Vid fastställandet
hvarje gång af taxa å kanalafgifter plägar Kungl. Maj:t meddela
vissa föreskrifter, som skola tillämpas, då taxans giltighet i sinom tid utlöper,
men dessa äro af ganska summariskt innehåll och för öfrigt ej alltid
likformiga. De afse hufvudsakligen tiden för afgifvande nästa gång af förslag
till förnyad taxa, men innehålla däremot inga som helst bestämmelser
om de allmänna grunder, som böra iakttagas vid förslagets uppgörande, eller
om den utredning, som bör föreligga, innan förslaget inlämnas. Det skulle
enligt kommittéernas mening såväl vara till fördel för vederbörande kanalägare
och trafikanter som ock främja önskemålet om en likformig tilllämpning
samt i väsentlig grad underlätta den profvande statsmyndighetens
arbete, om sådana bestämmelser blefve fastställda. Kommittéerna vilja därför
uttala sig för, att åtgärd vidtages i detta syfte.

På grund af hvad nyss anförts hafva kommittéerna utgått från, att ärenden
angående taxor å afgifter för begagnande af kanaler och andra vattenfarleder
böra hänföras till handelsärendena.

För behandling af ärenden angående taxa å grundpenningar äro bestämmelser
meddelade i förordningen i ämnet den 31 december 1907.
Dessa ärenden hafva visserligen frändskap med hamntaxeärendena, men
förete dock åtskilliga skiljaktigheter. Det åligger äfven här Kungl. Maj:ts
vederbörande befallningshafvande att i första hand pröfva den utredning,
som skall förebringas i samband med eller efter ingifvande af ansökan
om rätt till afgiftens uppbärande. Befallningshafvanden har i dessa fall
dessutom att på grundval af den förebragta utredningen uppgöra formuleradt
förslag till taxa. Detta insändes till kommerskollegiet jämte till Kungl.
Maj:t ställdt utlåtande i ämnet.

Katt att uppbära grundpenningar kan meddelas ägare af lastageplats, vid
hvilken utskeppning i större omfattning af trävaror eller vissa andra varor
äger rum. Här är således icke, såsom beträffande hamnafgifter, fråga om
varuslag i allmänhet utan allenast ett begränsadt antal för den afsedda
platsen viktigare varor. Afgifterna utgå i regel för fartyg, som där lossa
eller lasta i taxan angifna varor, med visst belopp för hvarje af det antal
registerton af fartyg, som enligt de i taxan upptagna beräkningsgrunder
motsvarar den lastade eller lossade mängden af sådana varor.
Ehuru grundpenningafgiften formellt sedt drabbar fartyget och sålunda
skulle kunna betraktas som en sjöfartsafgift, beräknas den dock i själfva
verket efter den lossade eller lastade varumängden. Enligt grunderna för

HANDELSÄRENDEN.

no

förordningen kommer nämligen till användning vid grundpenningtaxas
tillämpning, i motsats till hvad fallet är med de flesta andra allmänna
umgälder, den från intresserades sida sedan länge påyrkade principen
om afgifters beräknande i förhållande till kvantiteten af den varumängd,
som å en plats lastas eller lossas. Det är hufvudsakligen det dubbla syftet
att bringa denna princip till praktiskt utförande och att samtidigt söka såsom
vederlag för ägarens kostnader för lastageplatsens anläggande och underhåll
tillföra honom skälig afgiftsuppbörd, som konstituerar statsmyndigheternas
befattning med grundpenningtaxornas fastställande. För bestämmandet
i hvarje särskildt fall af grandpenningafgifternas storlek enligt
nämnda princip äro i förordningen meddelade vida mera distinkta och
metodiska föreskrifter om de grunder, som härvid skola tillämpas, än som
gälla beträffande hamnafgifter, hvadan i fråga om de förra arbetet med afgifternas
bestämmande till ej ringa del består i räknekalkyler. Vid behandling
af förevarande ärenden erfordras äfven varukännedom, ehuru på ett
mera begränsadt område än i afseende å de egentliga varutaxorna.

Samhörigheten mellan dessa olika slag af afgifter har funnit ett direkt Kommittéuttryck
genom en föreskrift i förordningen om taxor å grundpenningar af
innehåll, att giltighetstiden för sådana taxor inom ett och samma län skall
utlöpa samtidigt med giltighetstiden för taxorna å hamnafgifterna inom
länet. Det lärer med hänsyn till anförda omständigheter ej kunna ifrågakomma
att förlägga behandlingen af dessa olika slag af ärenden å skilda
håll. Kommittéerna anse därför, att förevarande ärenden böra tillhöra handelsbyrån,
men beredas i samråd med sjöfartsbyrån, i likhet med hvad föreslagits
beträffande hamntaxeärendena.

h) Öfriga handelsärenden.

På olika tider och från skilda håll har frågan om åstadkommande af Org-anisaen
direkt, fortlöpande samverkan mellan statsorganen för näringarna och näri„gsnäringarnas
egna utöfvare varit föremål för intresse. Kommittéerna hafva idkare.
för sin del tänkt sig tvenne olika hufvudvägar för ernående af ett så beskaffadt
syfte, nämligen dels inrättande af ett särskildt näringsråd, som skulle
omedelbart stå till näringsförvaltningens förfogande, dels anordnande af en
fortlöpande systematisk samverkan mellan förvaltningen och näringsidkarnas
olika organisationer, bland dem särskildt handelskamrarna.

Frågan om inrättande af ett näringsråd behandlas af kommittéerna å s.

507 ff. i detta betänkande, hvaremot frågan om handelskamrarnas organisation
m. m., som af Kungl. Maj:t hänskjutits till kommerskollegiikommitténs behandling,
framdeles kommer att blifva föremål för särskildt utlåtande af
denna.

Vid första påseendet kan en erinran om näringsrådet och dess ifrågasatta Näringsrådet.
funktioner knappast synas erforderlig i den redogörelse för kommerskollegiets
olika ärendesgrupper, som här lämnas och hvilken afser närmast att

120

KOMMERSKOLLEGIET.

Handelskamrarna.

utgöra underlag för en uppfattning om de olika byråernas arbetsuppgifter.
Det skulle kunna härvid göras gällande, att tillvaron af ett sådant näringsråd
med dess olika sektioner bör långt ifrån att öka snarare bidraga
att underlätta byråernas arbete. Detta torde visserligen äga sin riktighet i
den mening, att därigenom befordras sträfvandena att ernå den bästa möjliga
lösningen af de viktiga frågor, hvilka hänskjutas till rådets bedömande,
men själfva arbetsbördan för byråerna torde otvifvelaktigt komma att ökas,
i samma mån som rådets medverkan tages i anspråk. Det grundläggande
utredningsarbetet för en viss fråga liksom planläggningen för dess behandling
inom rådet måste vara undangjordt före densammas framläggande för
rådet och kommer att till väsentlig del påhvila vederbörande byrå, som har
att införskaffa och tillhandahålla hela det erforderliga sakliga underlaget.
Äfven under fortgången af rådets öfverläggningar torde ytterligare utredningar
esomoftast blifva af nöden och då medföra arbete för byråpersonalen. Slutligen
komma själfva sammanträdena att taga tid i anspråk för den eller de
tjänstemän, som kallas att därvid närvara. Kommittéerna utgå från, att hvarje
byrå för sitt arbetsområde skall tillhandagå rådet i den utsträckning, som
för hvarje fall linnes erforderligt. Tillskottet i arbetsbördan för byråerna
kommer sålunda att fördelas dem emellan i mån af antalet och omfattningen
af de frågor, som från en hvar byrå förekomma till behandling.

Därjämte lärer själfva institutionen såsom sådan komma att föranleda åtskilliga
bestyr. Kommittéerna anse lämpligast, att föredragningen af författningsfrågor
och ordningsföreskrifter beträffande näringsrådet äfvensom
frågor om förordnande af ledamöter i rådet tillhör byrån för handeln.
Åtskilliga andra förvaltaingsbestyr lära komma att föranledas genom rådets
inrättande, såsom åtgärder för rådets inkallande till sammanträde i dess
helhet eller sektionsvis; ombesörjande att vederbörande tjänstemän äfvensom
sakkunnige (experter) kallas till sammanträde; öfver vakande att de
för rådets arbeten erforderliga skriftliga utredningar jämte föredragningslistor
inom behörig tid tillhandahållas vederbörande ledamöter med flera;
föranstaltande att lämpliga personer utses att inom rådet fullgöra sekreterare-
och kansligöromålen; granskning och verificering af ledamöters
reseräkningar samt handhafvande af andra angelägenheter af ekonomisk art,
som föranledas af näringsrådets sammankallande, m. m. För befordrande af
en enhetlig behandling af dylika förvaltningsbestyr bör handläggningen af
desamma lämpligen koncentreras hos en och samma byrå och då lämpligast
till den, som omhänderhar för kollegiet gemensamma ärenden i allmänhet.

Lagstiftningen om handelskamrarna synes böra tillhöra handelsbyråns
föredragning liksom ock andra frågor rörande handelskamrarnas ställning,
hvilka komma att behandlas af centralförvaltningen.

De administrativa uppgifter, som handelskammarinstitutionen kommer att
medföra för kommerskollegiet, torde åtminstone till en början ej blifva af
särdeles stor omfattning. Därest statsbidrag anvisas för handelskamrarna,
torde dock fördelningen af detta anslag jämte fastställandet af bestämmelser
om villkoren för dess åtnjutande för hvarje fall komma att kräfva ett gan -

HANDELSÄRENDEN.

121

ska ingående bedömande. En gifven konsekvens af en eventuell auktorisering
af handelskamrarna måste blifva, att staten därmed ikläder sig eu
viss förpliktelse ej blott att lämna handelskamrarna tillfälle att yttra sig
om viktigare näringsfrågor utan oek att genom sitt särskilda organ för
näringsförvaltningen i öfrigt samarbeta med handelskamrarna beträffande
spörsmål af gemensamt intresse. Ett bland de områden, där denna samverkan
kan antagas blifva mera omfattande och systematisk, är den kommersiella
upplysningsverksamheten. Då denna hunnit blifva ordnad under
lämpliga former enligt de grunder, som kommittéerna i sådant afseende föreslå
(s. 399 ff.), torde kunna förväntas, att ett ganska lifligt utbyte härutinnan
mellan det officiella organet och de olika handelskamrarna skall komma
till stånd.

Eran handelskammarhåll har framkommit den tanken, att handelskamrarna
skulle erhålla vissa officiella funktioner på särskilda områden, såsom
exempelvis att öfvervaka handelsundervisningen, afgifva uttalanden
om handelsbruk, auktorisera revisorer m. m. Därjämte har ifrågasatts,
att åtminstone vissa af de nuvarande handels- och sjöfartsnämnderna^
funktioner skulle öfverflyttas å handelskamrarna. I den mån dessa förslag
må komma att realiseras, lärer kommerskollegiet i allmänhet blifva det
centralorgan, som får till uppgift att förmedla och reglera samverkan mellan
staten och kamrarna i sådana frågor. Befattningen med dessa frågor torde
böra tillkomma handelsbyrån, hvilken ock i allmänhet bör hafva till åliggande
att med uppmärksamhet följa han delskamrarnas verksamhet samt föranstalta
om vidtagande af sådana åtgärder för handelskammarinstitutionens
reglerande och befrämjande, som från statens synpunkt sedt må befinnas
lämpliga.

Slutligen må erinras om, att å några håll utomlands svenska handelskamrar,
utgörande sammanslutningar mellan svenska affärsidkare och andra
intresserade, redan kommit till stånd eller äro under bildning. Bland de
redan verksamma må nämnas handelskammaren i London, som åtnjuter bidrag
från svenska staten för uppehållande af sin verksamhet. I den mån flera sådana
organisationer utvecklas och vinna stadga, blifva de icke blott ett betydelsefullt
led i förbindelsen mellan hemmavarande affärsidkare och utomlands
verkande landsmän, hvilka önska gagna hemlandet med sin kännedom om
utländska affärsförhållanden, utan äfven ett värdefullt stöd för förvaltningen
vid dess behandling af frågor, för hvilka sådan kännedom är af värde. Det
bör tillkomma handelsbyrån att följa äfven dessa institutioners verksamhet
och söka på bästa sätt tillgodogöra sig den sakkunskap, hvaröfver de förfoga.

Förutom ofvanstående organisationer af näringsidkare, med hvilka en
under bestämda former ordnad samverkan är afsedd att framgent äga rum,
lärer kommerskollegiet, liksom hittills varit fallet, komma att taga i anspråk
åtskilliga andra sammanslutningar, hvilka representera skilda grupper
af näringsidkare eller vissa mer eller mindre begränsade näringsfack, för
erhållande af den speciella sakkännedom och den belysning af en viss fråga,
som kan visa sig erforderlig. Sålunda lärer i förekommande fall komma

Andra korporationer

af handelsidkare.

122

kommerskollegiet.

att lämnas tillfälle åt bland andra Sveriges allmänna handelsförening och
Sveriges minuthandlares riksförbund att yttra sig om vissa för dem särskildt
betydelsefulla handelsangelägenheter. Därjämte lära mera lokala
sammanslutningar för likartadt syfte efter omständigheterna komma att
anlitas. Vid behandling af betydelsefulla frågor af större räckvidd eller
af mer allmänt intresse lärer vara lämpligast att, såsom ock hittills skett,
anlita Kung!. Maj:ts befallningshafvande, för att dessa må bereda tillfälle
för sådana intresserade sammanslutningar i orterna, hvilkas tillvaro ej alltid
kan vara för centralförvaltningen känd, att göra sina synpunkter gällande.
Understundom kan därjämte visa sig lämpligt, att länsstyrelserna
anmodas att för egen del afgifva yttranden i frågor, beträffande hvilka
de kunna förutsättas sitta inne med erfarenhet eller sakkännedom. Infordrandet
af alla sådana yttranden i handelsangelägenheter bör tillhöra handelsbyrån.

En särställning bland föreningar för främjande af handelsintressen intager
Sveriges allmänna exportförening, hvilken visserligen utgör
fn sammanslutning mellan enskilda, men dock till väsentlig del utöfvar
sin verksamhet med tillhjälp af statsbidrag. Föreningen, som har till
sin hufvudsakliga uppgift att befrämja och utveckla den svenska exporten
på främmande länder, verkar för detta ändamål genom en i Stockholm befintlig
byrå, utrustad med permanent anställda arbetskrafter och i öfrigt
organiserad som en fast institution. Den viktigaste delen af denna bj^rås
verksamhet består i meddelande åt näringsidkare af kommersiell information
på det sätt, som på annat ställe i kommittéernas betänkande (s. 95 f.)
angifves. Föreningen bedrifver jämväl i samband med nämnda kommersiella
information publikationsverksamhet, hvilken för statens vidkommande hittills
afsett att bringa till en intresserad allmänhets kännedom konsulers årsberättelser
och öfriga rapporter samt de af handelsattachéer, exportstipendiater
med flera afgifna berättelser. Statsorganen hafva själffallet ansett sig äga
rätt ställa åtskilligt större anspråk på föreningens medverkan, än som kan
med fog göras gällande mot en icke statsunderstödd sammanslutning.

Kommerskollegiet har haft att i första hand utreda och yttra sig om dels
föreningens årligen återkommande framställningar om erhållande af statsanslag,
dels andra föreningens angelägenheter, för hvilka i en eller annan
form påkallats statens medverkan. Sådana ärenden böra handläggas å handelsbyrån.

Marknader. Enligt kungl. bref den 7 juli 1841 tillhör det kommerskollegiet att afgöra
frågor om tillåtelse till marknaders hållande och indragning af sådana, som
redan beviljats. Framställningar i sådana frågor inkomma vanligen från
kommuner men äfven från andra intresserade. Kollegiet plägar inhämta
yttrande i ämnet från vederbörande länsstyrelse och genom denna från
vederbörande landsting, hushållningssällskap, af frågan närmast intresserade
kommuner med flera. De inkomna yttrandena gifva ofta uttryck åt
ganska stridiga intressen och önskemål, hvilka påkalla en omsorgsfull prof -

Il ANDEL,SÄllKNDEN. 123

ning. Besvär öfver kollegiets beslut i sådana frågor förekomma emellanåt
ehuru på senare tid ganska sparsamt. I)å medgifvande lämnas till ny
marknads inrättande, meddelas i samband därmed bestämmelse om den ungefärliga
tid af året, då marknaden skall hållas. Den närmare regleringen af
marknadsterminerna sker särskild! för hvarje år på eu gång för hela landet.
För sådant ändamål skola Kung!. Maj:ts befallningshafvande, en hvar för
sitt län, årligen till kollegiet ingifva förslag till marknadstiderna under
det följande året efter det, under hvilket förslaget ingifves.

Sedan samtliga förslag inkommit, företagas erforderliga jämkningar i desamma.
Därvid är närmast att tillse, att olika marknader, som kunna
antagas intressera befolkningen i flera till hvarandra angränsande trakter,
icke utsättas till en och samma dag. Marknadsregleringen delgifves vetenskapsakademien
för införande i almanackan. Framställningar om ändringar
i den i almanackan införda marknadsförteckningen inkomma ej sällan och, om
ändring medgifves, måste den på ett effektivt sätt bringas till allmänhetens
kännedom.

Ärenden angående marknader tillhöra kollegiets inrikesbyrå. Fastställandet
af den årliga marknadsregleringen ankommer ensamt på byråchefen, som
ock afgör enstaka frågor om ändrad dag för marknad. Frågor om inrättandet
af nya marknader, om ändring af karaktären af eller platsen för en viss
redan befintlig marknad afgöras af generaldirektören på föredragning af
byråchefen. Utlåtande till Kungl. Maj:t öfver besvär behandlas som plenimål.

Marknadernas betydelse och karaktär hafva under senare tider undergått en
väsentlig omgestaltning. Särskild! hafva de s. k. frimarknaderna, hvarmed
bär förstås marknader, å livilka handel med olika varor får fritt äga rum,
hufvudsakligen mist den betydelse, de länder fordom rådande jämförelsevis
outvecklade samfärdsförhållanden ägt. Det torde vara obestridligt, att frimarknaderna
i många fall medföra olägenheter af skilda slag. Såsom en följd
häraf hafva ock på senare tid ett stort antal sådana marknader indragits.
I åtskilliga fall hafva indragningarna föranledts af framställningar från
vederbörande kommuner och i andra fäll liar indragning skett på föranstaltande
af kollegiet, som nyligen verkställt en hela riket omfattande utredning
om indragning af frimarknaderna och lämpligheten af deras förändring till
marknader för handel med kreatur, landtmannavaror, alster af husslöjd och
dylikt. Utvecklingen i fråga om marknadernas praktiska gagn och berättigande
synes gå i sådan riktning, hvilken ock mera motsvarar nutidens förhållanden.
Det förefaller ej osannolikt, att på detta sätt marknaderna
fortfarande, ehuru under andra former än hittills, försvara sin plats såsom
förmedlare vid varuomsättningen och tilläfventyrs ånyo tillväxa i antal och
betydelse. Om än häraf skulle föranledas ökade göromål, torde dock bestyret
med dessa slags ärenden, Indika tydligen på grund af sin natur äro att
anse som handelsärenden, icke komma att utgöra någon större del af byråns
arbete.

Kommittéernas
uttalande.

124

KOMMERSKOLLEGIET.

Städers förmåner
och
skyldigheter
in. m,

Tolag

Enligt gällande instruktion har kollegiet att handlägga ärenden angående
inrättande af städer och köpingar samt dessa samhällen tillhörande förmåner
och åligganden med afseende å handeln och sjöfarten, såsom stapelrätt,
nederlags- och transiträtt, tolag m. m. Dessa ärenden tillhöra kollegiets
inrikesbyrå. Enligt äldre instruktioner tillhörde kollegiet en mängd andra
slags ärenden, som berörde städernas förhållanden. Detta hade sin förklaring
dels i det beroende af statsförvaltningen, som näringsutöfningen i allmänhet
var underkastad, dels däri att idkande af handel, handtverk och industriell
verksamhet i äldre tider förbehölls städerna och den utrikes handeln särskildt
stapelstäderna. Genom rubbandet af denna städernas privilegierade
ställning och näringstvångets minskande bortföll ock den hufvudsakliga
grunden för kollegiets befattning med städerna såsom sådana. Vid stadsrättigheters
beviljande göra sig numera gällande helt andra synpunkter än
förut, hvarför enligt praxis på senare tid ej ens ansetts erforderligt inhämta
kollegiets yttrande i sådana frågor.

Med stapelstadsrätt är emellertid förbundet det företräde, att tull behandling
och lossning af fartyg, som från utlandet medför tullpliktigt gods,
icke må äga rum annorstädes än i stapelstad. I regeln är ock med stapelstadsrätt
förenad rätt till tolag.

På grund af den dominerande betydelse, städerna fortfarande äga för varuomsättningen
och särskildt handeln med utlandet, kommer näringsförvaltningen
gifvetvis äfven framgent att ofta syssla, med frågor, vid hvilka städernas
ställning kommer i betraktande. Detta är dock fallet allenast i den mån
städerna, såsom varande affärslifvets centra, representera ett allmänt näringsintresse.
På grund häraf är det helt naturligt, att hvarjehanda offentliga
institutioner, som äro af direkt intresse för näringarna, såsom tullkamrar,
sjömanshus, bildningsanstalter för näringarna, äro förlagda till städerna,
hvilka ock gent emot sådana institutioner esomoftast hafva vissa förpliktelser
af ekonomisk art. Härigenom föranledas mellanhafvanden mellan förvaltningen
och vederbörande städer, liksom ock däraf att vid städerna enligt
sakens natur måste anknytas sådana institut till näringarnas gagn som frihamnar,
frilager, nederlag, transitupplag och dylikt.

I afseende å

mestadels afsågs, att genom stapelstädernas upphjälpande framkalla en
uppblomstring af de betryckta näringarna. Det är därför helt förklarligt,
att kommerskollegiet under äldre tider hade åtskillig direkt befattning med
tolagen. Under senare tid har denna befattning gestaltat sig på följande
sätt.

Genom nådigt bref den 18 december 1857 fastslogs, att det förändrade
sätt, hvarigenom städerna därefter komme i åtnjutande af tolagen, ej skulle
medföra någon rubbning i den dem tillförsäkrade dispositionsrätt öfver deras
tolagsmedel eller föranleda till förändring uti dittills enligt kommerskollegiets
cirkulär den 28 oktober 1851 gällande stadganden angående tolagens användande
och stapelstädernas plikt att hvart tredje år till kollegiet insända
behörigen styrkta uppgifter öfver beloppet och användandet af de för näst -

tolagen är att märka, att med dess inrättande på sin tid

IIANDEESÄIIENDEN.

125

förutgångna tre år influtna tolagsmedlen. Sedermera anhöll 1871 års riksdag
i syfte att vinna kännedom, huru hvarje stad, som erhåller tolag, fullgjorde
därmed förenade åligganden, att Kungl. Maj:t måtte dels utfärda
föreskrift, att förenämnda uppgifter skulle årligen insändas, dels anbefalla
kollegiet att efter verkställd granskning af dessa uppgifter däröfver upprätta
sammandrag till intagande i kollegiets årliga berättelse om rikets
handel och sjöfart. I häröfver afgifvet utlåtande den 8 december 1871
uttalade kollegiet, att den granskning, hvilken de årligen ingående uppgifterna
skulle enligt riksdagens framställning vara hos kollegiet underkastade,
icke kunde blifva annat än helt och hållet formell. Genom nådigt
bref den 26 januari 1872 utfärdade Kungl. Maj:t föreskrifter i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med riksdagens begäran. Därvid är dock att märka, det
ingen som helst bestämmelse meddelades om granskning från kollegiets sida
af de inkomna uppgifterna.

Genom nådigt bref den 19 september 1890 förordnade Kungl. Maj:t med
anledning af framställning från riksdagens revisorer, att för vinnande af
likformighet och erhållande af fullständigare kännedom om användandet af
tolagsmedlen uppgifterna skulle från och med år 1891 afgifvas enligt visst
formulär.

Kollegiets befogenhet på grund af nämnda föreskrifter i afseende å de insända
uppgifterna har, jämte öfvervakande af deras vederbörliga insändande
ansetts inskränkt till att föranstalta om rättelse af uppenbara felaktigheter
samt att tillse, att de affattats enligt det fastställda formuläret och vederbörligen
vitsordats öfverensstämma med de särskilda städernas granskade
och godkända räkenskaper för det år uppgifterna afsett. En summarisk
redogörelse för tolagsersättningsmedlens belopp och hufvudsakliga användning
har influtit i kollegiets årliga berättelser om sjöfarten.

Därjämte har kollegiet i enstaka fall ehuru alltmera sällan haft att
till Kungl. Maj:t afgifva utlåtanden i afseende å tolagen, såsom angående
reglering af densamma, omfattningen i vissa fall af städernas förpliktelser
på grund af tolagen samt om beviljande af tolagsersättning åt nya stapelstäder.

Kommittéerna anse, att, enär ärenden angående inrättande af städer Kommitoch
köpingar icke längre afse utvidgning af handelsförmåner eller villkor ^faiande*
för näringsutöfning, kommerskollegiets åliggande beträffande nämnda ärenden
bör upphöra. Hvad angår kollegiets i gällande instruktion särskildt angifna
uppgift att handlägga ärenden angående dessa samhällen tillhörande förmåner
och åligganden med afseende å handeln och sjöfarten, såsom stapelrätt, nederlags-
och transiträtt, står denna uppgift numera närmast i samband med
kollegiets allmänna befattning med näringarnas angelägenheter. Densamma
torde därfär icke vidare behöfva i instruktionen särskildt omförmälas.

Tolagsfrågan har ej längre egentligt samband med handel och sjöfart, ehuruväl
densamma dock såtillvida för dessa näringar kan blifva af indirekt betydelse,
som en alltför oförmånlig tolagsreglering skulle kunna hämma städernas
utveckling och då äfven i sin mån menligt inverka på de i städerna

126

KOMMERSKOLLEGIET.

Blandade
slag af
liandelsärenden.

utöfvade näringarna. Endast i den mån tolagens åtnjutande är förbundet
med fullgörande af åligganden, som afse något handels- eller sjöfartsintresse,
såsom underhåll af hamnväsendet, har kommerskollegiet ett mera omedelbart
intresse att bevaka. Enligt kommittéernas mening bör därför kollegiets befattning
med tolagen inskränkas till att i förekommande sådana fall afgifva
yttranden.

I stort sedt torde tolagsfrågan numera få anses äga öfvervägande kommunal-finansiell
innebörd. Ivungl. Maj:t har ock på grund åt statistiska
kommitténs förslag den 22 november 1912 beslutat, att bestämmelsen i nådiga
brefvet den 26 januari 1872 om kommerskollegiets plikt att årligen
offentliggöra sammandrag af vissa uppgifter om tolagsersättningsmedlen icke
vidare skall äga tillämpning. Redogörelse härom meddelas hädanefter i statistiken
öfver kommunernas finanser.

Kommittéerna anse på grund af nu angifna omständigheter, att frågan om
tolag icke vidare behöfver upptagas bland de kommerskollegiet särskildt påfallande
ärendesgrupperna. Kär sådana ärenden förekomma till behandling
af kollegiet, böra de i regeln tillhöra handelsbyrån.

En betydande del af de handelsärenden, som förekomma till handläggning
hos kommerskollegiet, kan icke lämpligen hänföras till någon viss ärendesgrupp
utan utgöres af frågor af växlande karaktär och omfattning. Såsom sådana
må i första rummet framhållas anslagsfrågorna. Under den lifliga utveckling
på näringarnas område, som på senare tid ägt rum och som i allmänhet
karakteriseras af ställandet af allt större kraf å statens direkta ekonomiska
medverkan för förverkligande af önskemål i olika riktningar, hafva såsom
konsekvens häraf efterhand framkommit ett stort antal framställningar,
afseende direkta bidrag från statens sida för det ena eller andra ändamålet.

Sådana framställningar, frånsedt dem, för Indika kommittéerna ofvan under
särskilda rubriker redogjort, hafva afsett exempelvis följande: bidrag åt
föreningar eller korporationer för befrämjande af afsättning i utlandet af
alster af svensk industri och svenska näringar; understöd för studieresor för
inhämtande af kännedom om handelsförhållanden i utlandet; anslag för
Sveriges representerande vid utomlands afhållna kongresser om handelsangelägenheter
samt vid utställningar af öfvervägande intresse för handeln; bidrag
för utgifvande af tidskrifter och publikationer, som behandla handelsfrågor
m. m. En del af dessa ärenden har jämväl afsett industriella intressen.

Bland handelsärenden i öfrig!, som under senare tid förevarit till behandling
af kollegiet, må följande anföras: konsumtionsföreningars förhållande
till de mindre handels- och industriidkarna; åtgärder till förekommande
af tobaksförbrukning bland ungdomen; utlännings rätt att i Sverige
uppköpa fisk; stadga för torghandel i viss stad; taxa å afgifter för torgplatser;
besvär öfver hälsovårdsföreskrifter för köttförsäljning i Göteborg;
upprättande af ett centralregister rörande konkurser och omyndige förklarade
personer; instruktion för konsulsstipendiat; särskilda önskemål rörande
instruktion för viss handelsattaché. Om ock dylika ärenden hittills ej varit

HANDHIÄÄIIENDEN.

127

af någon större mängd, kan det dock förutsättas, att efter tillskapandet af
ett handelsdepartement, då dessutom de handelsärenden tillkomma, som hittills
afgjorts utan hörande af det centrala verket, samt på grund af näringarnas
alltjämt fortgående utveckling deras antal skall blifva åtskilligt större.

I detta sammanhang må framhållas en grupp ärenden, som i enstaka fall
kan medföra ett ganska omfattande arbete för kollegiets personal, nämligen
framställningar från främmande staters regeringar om upplysningar angående
i Sverige bestående förhållanden i afseende å handelslagstiftning eller andra
handelsförhållanden. Liknande framställningar ingå jämväl angående industriella
och sjöfartsförhållanden. Efter tillkomsten af särskilda tjänstemän
för meddelande af kommersiell information torde i flera fall verkställandet
af det nödiga utredningsarbetet kunna anförtros åt dem.

Enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, lära i enstaka fall förekomma Andra iiren
ärenden, som ej direkt kunna hänföras till vare sig handel, industri med ai!“11
handtverk, bergshandtering eller sjöfart, men som dock äro af den allmänna
betydelse för näringslifvet, att de anses böra hänskjutas till kommerskollegiet.

Det ankommer i sådana fall på ämbetsverkets chef att afgöra, huruvida
något intresse är så öfvervägande, att det motiverar ärendets hänskjutande
till behandling å den byrå, som representerar detta intresse. Där så ej är
förhållandet, bör enligt kommittéernas mening såsom regel gälla, att ärendet
skall erhålla sin hufvudsakliga utredning å handelsbyrån samt att hufvudföredragningen
och expedieringen af beslutet ske därifrån.

128

Kap. 8. Industri- och handtverksärenden.

a) Industri- och handtverksärendenas allmänna omfattning.

Kommerskollegiet har enligt § 1 i sin instruktion att vårda sig om de
industriella näringarna. Omfattningen af detta begrepp belyses närmare
af § 5, som dels särskildt uppräknar »fabriker, sågverk, kvarnar, handtverkerier
och andra handteringar», dels i allmänhet till kollegiets ämbetsområde
hänför »alla ej särskildt nämnda ärenden, som angå industri eller
husslöjd jämte dithörande förhållanden». Dessa bestämmelser, sedda mot
bakgrunden af kollegiets allmänna uppgift att vara organ för statens omvårdnad
om näringslifvet (utom jordbruket med binäringar), gifva vid
handen, att dess verksamhet principiellt bör omfatta den industriella produktionen
i alla dess olika utvecklingsstadier och former: storindustri, mindre
industri, hemindustri, handtverk och husslöjd. Visserligen föreligga så stora
skiljaktigheter beträffande företagens storlek, organisations- och arbetsformer
samt ekonomiska förutsättningar, att det nära sambandet dem emellan
ofta förbises. För den, som söker närmare sätta sig in i förhållandena, lärer
det dock stå klart, att detta samband verkligen finnes och är betingadt af
deras gemensamma plats inom det nationella arbetet. För att klargöra detta
torde endast behöfva erinras därom, att i stort sedt samma konsumtionsbehof
skola tillfredsställas, samma råvaror användas och samma slags produkter
framställas, vare sig ett företag arbetar under storindustriens omfattande former
eller framträder i handtverkets eller husslöjdandets blygsamma dimensioner.

Inom hvarje industriell produktionsgren — textil-, trä-, järntillverkning
o. g. v. — kan näppeligen någon åtgärd vidtagas, någon utveckling äga rum
med afseende å de större företagen, utan att de mindre däraf beröras. Statens
åtgöranden på hithörande områden böra följaktligen pröfvas ur synpunkten
af deras betj^delse för den industriella produktionens alla olika
kategorier och så långt möjligt sammanföras på samma håll inom statsförvaltningen.
Denna uppfattning har ock tagit sig uttryck däri att, såsom
ofvan visats, kommerskollegiet af ålder haft att taga befattning med de
industriella näringarna i hela deras här skildrade omfattning. Att viss del
af det allmännas befattning med husslöjden kommit att tillhöra annat ämbetsverks
arbetsområde, beror på särskilda yttre omständigheter, för hvilka
nedan närmare redogöres.

Det ligger emellertid i sakens natur, att det i vissa fall måste möta svårigheter
att uppdraga en bestämd gräns mellan å ena sidan de industriella
näringarna och å den andra sidan jordbruket och de därmed nära förbundna

INDUSTRIÄRENDEN.

129

binäringarna. Somliga af dessa, hvilka såsom mejerihandteringen visserligen
innebära en förädlingsverksamket af tydligt industriell natur, äro dock så
oskiljaktigt förenade med det egentliga jordbruket och kräfva så öfvervägande
agrikulturtekniskt bedömande, att det icke lärer kunna if rågal (ömma
att förlägga deras förvaltningsärenden på något annat håll än till jordbruksnäringens
speciella organ inom centralförvaltningen.

A andra sidan gifves det näringsgrenar, som från att tidigare hafva
ingått såsom underordnade led i landthushållningen efter hand utskilts från
denna och utvecklats till mera fristående industrigrenar, framgent arbetande
delvis i jordbrukets tjänst, men delvis ock afsedda för en mera allmän
marknad. Typiskt exempel på en sådan fortgående utveckling erbjuder
torfindustrien, rörande hvilken i det följande meddelas särskild redogörelse.

Enligt kommittéernas mening bör kommerskollegiet hos sig sammanhålla
handläggningen af ärenden rörande hela den industriella produktionen, tagen
i den omfattning som ofvan angifvits. Statsförvaltningen har emellertid
ingalunda samma uppgifter eller samma anledning att ingripa beträffande
alla områden af industriell verksamhet. Härutinnan tillkommer det statsmakterna
att uppdraga gränserna dels genom lagstiftning dels genom andra
åtgärder, som må anses påkallade.

Lagstiftningen har att i allmänhet bestämma vissa villkor för industriens
verksamhet samt att särskildt lämna föreskrifter om de försiktighetsmått,
som måste i det allmännas och i industriens eget intresse i vissa fäll vidtagas
för att förekomma eller förminska en del med industriutöfning förenade
olägenheter eller faror. Det blir en mycket viktig uppgift för kommerskollegiet
att såsom ansvarig initiativtagare sörja för, att denna lagstiftning
ständigt hålles i höjd med tidens kraf. Å andra sidan skall kollegiet med
stor uppmärksamhet söka bevaka och tillgodose de industriella intressena i
fråga om sådana lagstiftningsåtgärder, som beröra dessa intressen men hufvudsakligen
ankomma på andra myndigheters initiativ.

I bredd med den speciella industrilagstiftningens utveckling har kommerskollegiet
ock kommit att fä viktiga uppgifter i fråga om denna lagstiftnings
administrativa tillämpning.

Statsmakterna hafva därjämte funnit lämpligt vidtaga åtskilliga åtgärder,
som åsyfta ett positivt befrämjande af industrien och dess intressen.
Kommerskollegiet, som enligt § 1 i nu gällande instruktion har att vidtaga
eller hos Kungl. Maj: t föreslå de åtgärder, som kollegiet anser lämpliga för
befrämjandet af de industriella näringarnas intressen, måste äfven framgent
fä till uppgift att i afseende å dessa näringar utöfva den direkt befrämjande
verksamhet, som pröfvas lämplig och nyttig.

Såsom i det följande närmare påvisas, framträda mycket stora olikheter
i afseende å det administrativa ingripandet i industriella angelägenheter.
Medan den större industrien, såsom helhet betraktad, i allmänhet icke ur
näringssynpunkt påkallat några särskilda lagstiftnings- eller andra åtgärder
från det allmännas sida, hafva sådana åtgärder dock visat sig lämpliga eller
nödvändiga beträffande speciella industrigrenar.

9—122.348.

130

KOMMERSKOLLEGIET.

Beträffande gagnet af statens positivt befrämjande verksamhet förspörjes i
allmänhet intet tvifvel inom olika grenar af den mindre industrien och handtverket.
Dessa sakna i regeln tillräckliga medel att i erforderlig mån själfva
tillvarataga sina intressen och leda sin egen utveckling, hvarför de behöfva
statens direkta medverkan och hjälp. Från storindustriens utöfvare och
målsmän framhålles däremot ej sällan, att de för sin del icke göra anspråk på
eller ens önska någon sådan statens medverkan. 1 afseende härå må emellertid
erinras, i huru hög grad storindustrien åtnjuter eller väntar gagn af
statens redan genomförda eller ifrågasatta åtgöranden beträffande skyddstullar,
exporttariffer, industriell och kommersiell yrkesutbildning, exportoch
teknikerstipendier, manufakturförlags- och torflån, subventioner åt ångbåtslinjer,
skeppsbyggnadspremier, anslag till utställningar i in- och utlandet,
kommersiell upplysningsverksamhet o. s. v. Staten lärer ock för framtiden
få vara beredd på att i ökad omfattning samt under växlande former
lämna industriens olika områden sitt positiva stöd.

Beträffande en speciell del af storindustrien, nämligen bergshandteringen,
hafva statsmakterna af ålder genom lagstiftning och på annat sätt synnerligen
ingående reglerat formerna och villkoren för näringsutöfningen. De alldeles
särskilda spörsmål, som härigenom uppkomma, samt administrationens
långt gående befogenheter och uppgifter gifva i själfva verket bergshandteringen
och den därmed nära förbundna malmförädlingsindustrien en särställning
inom vårt industriella lif. Då härtill kommer, att kommerskollegiikommittén
i afseende å bergsärendena och deras förvaltning haft att i anledning
af kungl. remiss öfverväga ej blott den centrala utan äfven den lokala
förvaltningens uppgifter samt att uppdraga gränserna mellan dem, har
det synts lämpligast att särskildt (s. 186 ff.) behandla bergsärendena och
hvad därtill hör.

Här bör slutligen erinras, att kommittéerna på annat ställe och i ett sammanhang
(s. 221 ff.) behandla den omfattande grupp af ärenden, som afse utbildningen
för de industriella yrkena.

b) Låne- och lotteriärenden med flera.

Malmfält- Staten har sedan äldre tider behjärtat industriens behof af billigt rörelset,
,rflåna?S" kapital. För detta ändamål finnes för närvarande en särskild statens lånefond,
manufakturförlagslånefonden. För belysande af denna fonds utveckling
samt handläggningen af ansökningar om lån från densamma m. m.
torde efterföljande inom kommerskollegiet för annat ändamål utarbetade
redogörelse lämpligen kunna återgifvas:

Lånefondens »Hva(j beträffar manufakturförlagslånefonden, dess uppkomst och bestämmelserna rönppkomst
r£m(je densamma, må erinras, att fonden uppkommit därigenom att af den vid 1756^ års
utveckling Riksdag grundlagda manufakturdiskontfonden — från hvilken understöd genom lån i
° vanlig diskontväg lämnades inhemska fabriks- och manufakturinrättningar i förhållande
till värdet af deras tillverkningar och tillverkningarnas olika behof af understöd —• en
del, på grund af nådigt bref till kollegium af den 9 december 1818, afsattes till s. k.
stående eller förlagslån för anläggningar af nya, i riket förut okända uppfinningar och

INDUSTRIÄRENDEN.

131

inrättningar i fabriks- ocli slöjdväg, att begagnas under sex ars tid, de första tre åren
utan afbetalning och de tre påföljande med återbetalning af eu tredjedel hvarje år.
hånligt nådiga kungörelsen den 7 november 1820 utsträcktes lånetiden till åtta år.

Genom nådigt bref den 14 december 1841 till kollegium, angående dess hemställan
om åtskilliga föreskrifter i afseende på förlagslåns utgående, förordnades, att därefter
alla under loppet af hvarje år till kollega underdåniga utlåtande remitterade ansökningar
om förlagslån skulle af kollegium vid utgången af december månad, i ett sammanhang
och på eu gång företagas till granskning och underdåniga utlåtanden däröfver då
afgifvas, med iakttagande att sådana lån icke tillstyrktes till högre belopp, än som, enligt
af kollegium uppgjord kalkyl, som hvarje gång borde åtfölja utlåtandet, kunde beräknas
vara tillgängligt till utbetalning inom de två nästpåföljando årens förlopp; och skulle
kollegium därvid i sammanhang med dessa underdåniga utlåtanden öfver ingifna låncansökningar,
tillika, med hänsikt till det större eller mindre gagn, som kunde vara att
förvänta af de ifrågavarande fabriksinrättningarna, ehvad de utgjorde för landet nya
industrigrenar eller förbättringar af redan kända och utöfvade, afgifva underdåniga
yttranden om ordningen, hvarefter de sökta låneunderstöden ansågos höra utgå.

Kungl. Maj:ts förnyade nådiga reglemente för den under koinmerskollegii förvaltning
ställda manufakturdiskontinrättningen af den 8 februari 1844 innehåller i 20 § följande:
''Till understöd för anläggning och drifvande af större inrättningar i fabriksväg, af antingen
ny eller väsentligen förbättrad beskaffenhet, kunna uppå underdånig ansökning
bos Kungl. Makt förlagslån erhållas utaf de medel, som för sådana ändamål blifvit ä
manufakturdiskontfonden särskilt afsätta; kommande livad i afseende på dylika lån
redan är i nåder stadgadt eller för hvarje fall kan af Kungl. Maj:t i nåder föreskrifvas
att därvid tjäna till efterrättelse.’

Genom nådigt bref den 7 november 1873 bestämdes, bland annat, att från och med
början af år 1874 manufakturdiskontinrättningens omförmälda verksamhet med utgifvande
af lån i vanlig diskontväg skulle upphöra samt att de medel, som under år 1874
för gäldande af diskontlån inbctaltes, väl skulle i främsta rummet användas till infriande
af manufakturdiskontens kreditivskuld till riksbanken, men att de därutöfver för
diskontens fordringar inflytande medel skulle användas till förökande af den under
kollega förvaltning ställda förlagslånefonden.

Sedermera förordnades genom nådigt bref af den 26 oktober 1877, bland annat, att
från och med ingången af år 1878 förvaltningen af manufakturdiskontfonden eller, såsom
den dåmera benämndes, manufakturförlagslånefonden skulle till statskontoret öfverflyttas.

Kollegium plägar till följd af nådiga remisser vid början af hvarje år få emottaga
samtliga de under nästföregående år till Kungl. Maj:t inkomna ansökningar om lån
från manufakturförlagslånefonden, hvilka ansökningar böra vara åtföljda af, jämte andra
handlingar, ett af sakkunniga och ojäfviga personer upprättadt värderingsinstrument
öfver den industriella anläggning, hvarom fråga är. Sedan kollegium från statskontoret
erhållit kalkyl öfver de medel, som finnas att tillgå för nya förlagslåns utgifvande under
de närmaste två åren, afgifver kollegium i ett sammanhang underdånigt utlåtande öfver
ansökningarna och förslag till fördelning af de tillgängliga medlen att, i den mån desamma
inflyta, till de lånesökande, som anses böra komma i åtnjutande af lån, utgå i
viss angifven ordning.

Kollegium liar vid uppgörande af ifrågavarande förslag i allmänhet tillämpat följande
grunder. Endast för fabriksinrättningar kunna lån ifrågakomma. Uteslutna äro sålunda,
bland andra, handtverkeri, till jordbruket och dess binäringar hörande anläggningar
äfvensom till bergshandteringen hörande, såsom hyttor och stångjärnsbruk. Mekaniska
verkstäder och järnmanufakturvefrk kunna däremot komma i åtnjutande af lån. Särskild
hänsyn tages till om fabriksanläggningen afser någon för landet ny industrigren
inom manufakturens område. I allmänhet lämnas de fabriker, som från råvaran åstadkomma
fullt färdig manufakturvara, företräde framför de fabriker, som tillverka halffabrikat
eller råvaror. Beträffande ändamålet med lånet tages i betraktande, om lånet

132

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommerskollegiets
uttalande
om
grunderna för
lånefördelningen.

sökes för utvidgning af fabriken eller allenast för förlag. Lånebeloppets storlek är i
allmänhet beroende af, förutom de tillgängliga lånemedlen, anläggningens värde sådant
det angifves i värderingsinstrumentet. I detta värde pläga icke medräknas inneliggande
lager, råvaror och dylikt, som endast passerar genom fabriken.

Vid beviljande af förlagslån plägar af Kungl. Maj:t föreskrifvas följande villkor.

Lånen få mot ställande af sådan säkerhet, som af statskontoret kan vara godkänd,
innehafvas i åtta års tid, däraf de fyra första åren utan kapitalafbetalning, men med
skyldighet för låntagarna att under de fyra sista åren återbetala lånen med en fjärdedel
årligen.

För lånen skall erläggas fyra och en half procents årlig ränta under hela lånetiden,
dock att om likvid icke fullgöres inom åtta dagar efter förfallodagen, räntan efter
förfallodagen skall beräknas och utgå med sex procent å det till betalning förfallna
kapitalbeloppet.

Låntagarna skola årligen inom viss af statskontoret bestämd tid hos statskontoret
styrka, att fabriksinrättningarna ändamålsenligt bedrifvas, vid påföljd, i händelse detta
underlåtes att lånet eller hvad däraf återstår oguldet, kommer att anses genast till
betalning förfallet.

Statskontoret utlämnar beviljade lån samt håller hand öfver indrifningen af förfallna
lån.

Manufakturförlagslånefondens kapitaltillgång utgjorde den 31 december 1898 2,808,374
kronor 39 öre och den 31 december 1908, enligt hvad från statskontoret inhämtats,
3,211,941 kronor 28 öre.

Under åren 1899 —1908 hafva från fonden beviljats 129 lån med tillsammans
5,437,400 kronor eller i medeltal omkring 12 lån per år och omkring 42,000 kronor
per lån.

Lånens belopp hafva växlat mellan lägst 1,500 kronor och högst 200,000 kronor.
De årligen mellan lånesökande fördelade beloppen hafva under nämnda tio år utgjort
högst (år 1899) 955,119 kronor och lägst (år 1903) 435,841 kronor 88 öre.»

Till komplettering af dessa uppgifter torde böra meddelas, att under åren
1909—1913 beviljats 93 lån om sammanlagdt 2,805,000 kronor eller i medeltal
per år 19 lån om c:a 29,600 kronor.

I utlåtande den 9 april 1913 angående fördelningen af lånemedel ur manufakturförlagslånefonden
har kommerskollegiet utförligt redogjort för de
principer, som numera inom kollegiet tillämpas vid behandlingen af sådana
frågor.

Vid bedömandet af de till kollegiets pröfning öfverlämnade ansökningshandlingarna
har kollegiet utgått från den synpunkten, att lån af statsmedel
icke böra lämnas fabriker, hvilka med anledning af allt för höga tillverkningskostnader
icke under en följd af år lämnat någon afkastning.
Äfven om sådan lånesökare förmådde ställa tillfredsställande säkerhet för
eventuellt erhållet statslån, vore det nämligen med hänsyn till öfriga industriföretag
inom samma bransch icke tillrådligt eller nationalekonomiskt
riktigt, att staten genom tillhandahållandet af driftkapital till exceptionellt
låg ränta underhåller ett företag, som utan att kunna gifva afkastning
genom sin försäljning minskar afsättningen för andra bättre planerade
företag.

Oftast afser låneansökningen att bereda medel för en planerad utvidgning
af fabrikationen. I sådant fall måste undersökningen utsträckas till att
söka utröna, om den ökning i omsättningen, som en sådan utvidgning skulle

INDUSTRIE HUNDEN.

m

möjliggöra, kan beräknas så förminska tillverkningskostnaden, att fabriken
därigenom kan antagas blifva ett lönande företag. Vid denna granskning
af fabrikationens räntabilitet bör dessutom särskild uppmärksamhet ägnas
förhållandet, huruvida under de senare åren tillräckliga summor afsatts för
fabrikens afskrifning och underhåll, så att framvisade vinstsiffror utvisa
verklig nettovinst.

Por att möjliggöra en granskning af låneansökningarna från nu framlagda
synpunkter har kollegiet utöfver de uppgifter, som enligt hittillsvarande
praxis plägat åtfölja låneansökningarna, angifvande årliga tillverkningsvärdet
och värdet af byggnader, maskiner och inventarier, infordrat
afskrift af balansräkning samt vinst- och förlustkonto för fem år. I den mån
dessa räkenskapsutdrag icke innehålla motsvarande uppgifter, har kollegiet
tillika anhållit om meddelande för hvarje af nämnda år angående bokfördt
värde, afskrifning och nyanskaffningar af byggnader, maskiner, verktyg och
inventarier samt lager af råvaror och påbörjade arbeten, vidare rörande
lån, räntebelopp, aktiekapital, eget kapital, försäljningssumma inom Sverige
och på export erhållen nettovinst samt slutligen om fabrikens tillverkningskapacitet
vid full drift.

Sedan låneansökningarna sålunda granskats från synpunkten af fabrikationens
räntabilitet, hafva de ansökningar frånskilts, hvilka i detta afseende
icke ansetts uppfylla berättigade fordringar. "Då tillräckliga medel icke äro
tillgängliga för att tillmötesgå samtliga kompetenta sökande, anser kollegiet
det i allmänhet böra föredragas att kraftigt och såvidt möjligt i mån af
deras uppgifna lånebehof understödja ett fåtal fabriksföretag framför att
bland alla lånesökande fördela de tillgängliga medlen. Ett tillämpande af
den sistnämnda principen skulle nämligen kunna medföra den allvarliga
olägenheten, att de planerade nyanläggningarna eller förbättringarna, hvilka
kalkylerats med de billiga lånevillkor, som fonden erbjuder, ofta skulle
endast delvis kunna utföras. Kollegiet har sålunda haft att söka bedöma,
i hvad mån vissa af de lånesökande företagen böra föredragas före de
öfriga. En sådan indelning har kollegiet trott sig finna dels från synpunkten,
huruvida den sökande i sin industri förädlar svenska råvaror eller
icke, hvarvid tydligtvis främst bör sättas lånesökande, som ämnar upptaga
någon i Sverige förut icke utöfvad förädling af svenska råmaterial, dels också
med hänsyn till om afsikten är att utveckla redan befintlig industri eller
börja en ny tillverkning. Med ledning af dessa principer har kollegiet vid
bedömandet inordnat låneansökningarna i följande rangordning: a) fabriker,
som skola nyanläggas för upptagande af hittills inom Sverige icke utöfvad
förädling af svenskt råmaterial; b) redan befintliga fabriker, hvilkas tillverkning
är baserad på svenskt råmaterial; c) fabriker, hvilka skola nyanläggas
för förädling af svenskt råmaterial; d) redan befintliga fabriker, hvilkas tillverkning
är baserad på utländskt råmaterial; e) fabriker, som skola nyanläggas
för förädling af utländskt råmaterial.

Med kännedom om de svårigheter, som icke sällan uppstått inom vissa
grenar af .svensk industri därigenom, att allt för många fabriker upptagit en

134

K0J1MERSK0LLEGIET.

tillverkning, som för någon tillverkare inom branschen Ansat sig lönande, i
stället för att utveckla och specialisera sin förutvarande tillverkning, har
kollegiet inom nämnda grupper i första rummet satt sådana fabriker, hvilka
afse att med hjälp af lånemedlen utvidga sin tillverkning, bland annat för
ernående af bättre räntabilitet, i andra rummet sådana fabriker, som vid
sidan af sin nuA^arande verksamhet afse att upptaga en ny tillverkningsgren,
och i tredje rummet slutligen sådana, som med sin låneansökan icke afse
någon utvidgning utan endast att förvärfAm rörelsekapital till låg ränta.
Grunderna I samband med den för år 1913 Arerkställda fördelningen af manufakturKungf*Maj3/förlagslånen
har Kungl. Maj:t den 9 maj samma år till framtida hufvudsakligt
iakttagande godkänt den af kommerskollegiet sålunda angifna planen
för utdelningen af ifrågavarande lån.

Dispenser Utom ansökningarna om erhållande af lån ur fonden förekomma tid efter
m'' m'' annan framställningar dels om dispens från vid lånet fästade villkor
dels om öfverflyttande af lån från eu låntagare till en annan. Dispensansökningar
afse Aranligen ändring i amorteringsbestämmelserna. De pläga
beviljas endast undantagsvis och då särskildt starka skäl för bifall blifArit
förebragta. Ansökningarna om öfvertagande af lån sammanhänga i
allmänhet därmed, att sökanden öfvertagit den dittillsvarande låntagarens
rörelse. Därest den nya sökanden uppfyller de allmänna betingelserna för
erhållande af lån, plägar ansökningen beviljas.

I likhet med låneansökningarna afgöras sistnämnda framställningar af
Kungl. Maj:t på finansdepartementets föredragning efter kommerskollegiets
hörande.

Slutligen får kollegiet i betydande utsträckning mottaga förfrågningar,
skriftliga såväl som muntliga, från den i ämnet närmast intresserade allmänheten
angående villkoren för erhållande af lån från fonden m. m.

För handläggning af manufakturförlagslåneärenden kräfves ett ganska tidsödande
arbete redan för ansökningshandlingarnas första bearbetning och
sammanställandet af deras uppgifter. Såsom ofvan Ansats, erfordras emellertid
därutöfver äfven åtskilliga upplysningar om de ansökande företagens ställning
och verksamhet.

Kommittéer- Kommittéerna finna själffallet, att ärendena angående manufakturförlagslån
naSandca~ framgent som hittills böra behandlas i samband med öfriga industriärenden.

För att ändamålsenligt handhafva hithörande ömtåliga uppgifter erfordras
nämligen ingående kännedom om industriens allmänna läge samt rörande
särskilda ifrågakommande företags ställning och behof. Det tillvägagångssätt
och de af Kungl. Maj:t gillade principer, som numera inom kollegiet
tillämpas vid behandlingen af låneansökningarna, torde i allmänhet gifva
nödig trygghet för allsidig och rationell pröfning. Denna torde emellertid i
vissa fall lämpligen böra fullständigas genom undersökning på ort och ställe,
verkställd af en i industritekniska och affärsekonomiska frågor erfaren tjänsteman.
Det synes kommittéerna olämpligt, att statskontoret skall, såsom nu är
fallet, pröfva låntagares styrkande af att vederbörande fabriksinrättning be -

INDUSTRI ÄRENDEN.

135

drifves på ändamålsenligt sätt. Denna uppgift, som kräfver samma förutsättningar
som kommerskollegiets nuvarande pröfning af ansökningar om lån
ock i vissa fäll torde böra utföras under besök vid arbetsföretaget, bör enligt
kommittéernas mening öfverlämnas åt kollegiet. Härigenom kommer uppenbarligen
någon ökning att inträda i det betydande arbete, som redan åligger
näringsförvaltningen i afseende å förevarande ärenden.

Beträffande den för torfindustrien anordnade särskilda torflånefonden
hänvisas till den redogörelse härom, som kommittéerna lämna i samband
med sin framställning rörande torfindustrien i allmänhet (s. 142 ff.).

I en till finansdepartementet den 10 mars 1908 ingifven skrifvelse hem- Fråga om
ställde åtskilliga industriidkare, att Kungl. Makt ville, för beredande af mdustriförökade
möjligheter för industrien att erhålla lån af statsmedel på förmånliga
villkor, föreslå riksdagen att anvisa medel — minst 10 eller 15 millioner
kronor — till ökande af manufakturförlagslånefonden eller till inrättande af
eu särskild »industrilånefonds. Den 12 juni samma år gjorde Stockholms
handelskammare framställning om bildande af en statslånefond om 15 millioner
kronor till. industriens understödjande. Sedan dessa framställningar remitterats
till kommerskollegiet för yttrandes afgifvande, infordrade kollegiet
uttalanden i ämnet från vissa handelskammare och fabriksföreningar samt
från Sveriges industriförbund. Dessa hafva nästan enstämmigt förordat upprättandet
af en dylik fond, för hvilken skulle gälla i hufvudsak samma principer,
som tillämpas beträffande fonderna för manufakturförlags- och rederilån.
Frågan är ännu icke slutbehandlad inom kollegiet.

Med hänsyn till det lifliga intresse, som i allmänhet visats frågan om in- Kommittédustriens
förseende med billigt rörelsekapital genom inrättandet af en industri- ern^n^gta''
lånefond, torde denna fråga i en eller annan form komma att framgent taga
förvaltningens uppmärksamhet i anspråk. Under hänvisning i öfrigt till
hvad nyss anförts beträffande manufakturförlagslånen, vilja kommittéerna
därför uttala, att behandlingen af dylika ärenden bör förläggas till kommerskollegiet.

På Sveriges handtverksorganisations årsmöte i Norrköping år 1906 väck-Handtverkstes
fråga om åstadkommande af en statslånefond för handtverket med sär- ^n"
skildt syfte att för handtverksmästare och mindre industriidkare underlätta
inköp af moderna arbetsmaskiner m. m. I anslutning till årsmötets beslut
hemställde handtverksorganisationen den 20 september 1906, att Kungl. Maj:t
måtte vidtaga åtgärder för upprättande af en dylik statslånefond. Öfver
denna framställning inhämtades uttalanden från kommerskollegiet och statskontoret,
hvilka i sina den 14 december 1906 resp. den 7 mars 1907 afgifna
utlåtanden förordade åtgärders vidtagande och i sådant afseende framlade
särskilda förslag. Till följd af de olika meningar, som framträdde i de båda
ämbetsverkens yttranden, äfvensom i anledning af vissa i samband med frågan
om lånefonden uppkomna andra spörsmål, togs frågan upp till förnyad
behandling vid handtverksorganisationens följande årsmöten. För de därvid

136

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommers kollegiets uppgifter.

attade besluten redogjordes i framställningar till Ivungl. Maj:t den 27 september
1908 och den 26 oktober 1909. Sedan utlåtanden i ämnet ånyo inhämtats
från kommerskollegiet och statskontoret, aflat Kungl. Maj:t den 4
april 1910 proposition (n:o 142) till riksdagen angående bildande af en särskild
lånefond för ändamålet äfvensom rörande de villkor och bestämmelser,
som borde blifva gällande för fonden. Förslaget vann ett gynnsamt mottagande
inom riksdagen, som i skrifvelse den 3 juni 1910 anmälde, att den
godkänt Kungl. Maj:ts förslag. I ärendet hördes ånyo statskontoret samt
kommerskollegiet, hvilket senare ämbetsverk afgaf utlåtanden den 14 september
och den 7 december 1910. Den 16 december 1910 utfärdades därefter
kungörelse angående allmänna villkor och bestämmelser för lån
från fonden för befrämjande af handtverk och därmed jämförlig
mindre industri.

Fondens belopp bestämdes till 200,000 kronor, hvaraf högst 50,000 kronor
anvisades att utgå under år 1911. Häraf skulle lån tilldelas Sveriges
handtverksorganisation, som förklarat sig villig att i egenskap af låneförmedlare
utlämna låneunderstöd till handtverkare och mindre industriidkare
för anskaffande af arbetsmaskiner, motorer och andra dyrbarare arbetsredskap.
Låneunderstödet skall för samma låntagare utgöra högst 5,000 kronor
och minst 500 kronor samt må under inga förhållanden uppgå till mera än
tre fjärdedelar af det eller de för inköp afsedda föremålens värde. Ä lyftadt
statslånebelopp skall erläggas fyra procents årlig ränta. Amorteringen
är ordnad så, att låntagaren under första året är befriad från kapitalafbetalning,
men under hvart och ett af de fem följande åren inbetalar en femtedel
af det ursprungliga lånebeloppet, så att hela lånet senast inom utgången af
det sjätte året blir tillfullo guldet.

Fördelningen af låneunderstödet omhänderhafves närmast af Sveriges handtverksorganisation.
Denna tillkännagifver på lämpligt sätt den tidpunkt, inom
hvilken vederbörande näringsidkare äga inkomma med sina ansökningar. För
dessa användas särskilda af handtverksorganisationen upprättade ansökningsblanketter,
upptagande de olika uppgifter, som ansetts vara af nöden för
lånefrågans bedömande. Handtverksorganisationens styrelse pröfvar och afgör
ansökningarna samt upprättar kontrakt med låntagarna. Såsom bidrag''
till täckande af de genom lånerörelsen uppkommande förvaltningskostnader
och andra direkta utgifter uppbär organisationen årligen ett särskildt statsanslag
af 2,000 kronor. Organisationen har emellertid hos Kungl. Maj:t anmält,
att den jämväl i mån af sina resurser ombesörjer teknisk-ekonomisk
rådgifning i samband med låneförmedlingen.

Till låneförmedlaren, handtverksorganisationen, utlämnas medlen af statskontoret
efter pröfning af Kungl. Maj:t på finansdepartementets föredragning.
Låneförmedlaren aflämnar vid medlens lyftande i statskontoret
skuldförbindelse jämte säkerhet, som båda godkänts af ämbetsverket.

Samtidigt med fastställandet af dessa allmänna grunder och bestämmelser
för lånerörelsen uppdrog Kungl. Maj:t åt kommerskollegiet att handhafva
högsta uppsikten öfver Sveriges handtverksorganisation i dess egen -

INDUSTRIÄUENDEN.

137

ska]) åt'' låneförmedlare. Handtverksorganisationen skall sålunda till kollegiet
inlämna afskrifter åt styrelsens och revisorernas berättelser rörande
lånerörelsen. Kollegiet bemyndigas att årligen förordna särskildt ombud
att utöfva viss kontrollerande myndighet och för sådant ändamål deltaga
i granskningen af styrelsens förvaltning, i livad angår lånerörelsen, äfvensom
organisationens räkenskaper rörande densamma. Förordnadt ombud skall
till kollegiet inkomma med berättelse öfver fullgörandet af sitt uppdrag
samt i öfrigt ställa sig kollegiets föreskrifter till efterrättelse. Därest kollegiet
finner anledning till anmärkning mot handtverksorganisationens verksamhet
såsom låneförmedlare, skall kollegiet skriftligen gifva organisationens
styrelse del af anmärkningen med anmodan att inom föresatt tid undanröja
sådan anledning; skulle så ej ske, skall förhållandet anmälas ho.s Kungl.

Maj:t.

Den 30 april 1912 afgaf handtverksorganisationen berättelse öfver sin Lånerörelsen,
låneförmedlingsverksamhet under det första året, 1911. Förfrågningar om
lån ingingo i mycket stort antal, hvilket vittnade om att kännedomen om
lånefonden blifvit vidt spridd i landet. Från 88 näringsidkare både ansökningar
inkommit om lån å tillhopa c:a 139,600 kronor. Af dessa både 21 ansökningar
om tillhopa 32,300 kronor beviljats. På grund af att dels tvenne
lån omedelbart börjat återbetalas, dels ett lån icke fullständigt hunnit utbetalas,
utgjorde det vid årets slut utestående beloppet 30,403 kronor. Förberedelser
voro emellertid vidtagna till utdelande af äfven den öfriga delen
utaf det för året anvisade låneunderstödet.

Statsmakterna hafva för år 1912 till fonden anvisat ytterligare 75,000
samt för hvardera af åren 1913 och 1914 25,000 kronor.

Redan vid handtverksorganisationens årsmöten åren 1911 och 1912 behand- Ifrågasätta
lades af styrelsen väckt fråga om vissa förändringar i de gällande bestäm-foran<inngar''
melserna för lånefonden. Önskemålen gå företrädesvis ut på, att lån må
kunna beviljas till högre belopp än tre fjärdedelar af det för inköp afsedda
föremålets värde, att minsta lånebeloppet bör kunna understiga 500 kronor,
att lån bör kunna erhållas, oaktadt inköp redan skett, att lån må kunna
erhållas för inköp vid företags igångsättande m. m.

Vidare har förslag väckts inom organisationen, att densamma icke borde
framgent åtaga sig det tyngande ansvaret att fungera såsom låneförmedlare.

Det har därvid uttalats den förväntan, att vid den förestående omorganisationen
af näringsförvaltningen kommerskollegiet skulle öfvertaga lånerörelsen.

Kommittéerna anse, att kommerskollegiet bör handlägga de på central- Kommittéförvaltningen
nu ankommande uppgifterna rörande handtverkslånefonden, med ^^alande
undantag allenast af dem, som tillhöra statskontoret. De hithörande löpande
uppgifterna äro visserligen icke särdeles arbetskräfvande, men däremot har
det utredningsarbete, genom hvilket denna lånerörelse kommit till stånd,
varit ganska maktpåliggande och omfattande. Helt visst komma ock i fortsättningen
dylika utredningar att påfordras för lånerörelsens utvecklande
och ordnande på bästa sätt. Det är därvid nödvändigt att äga tillgång till

138

KOMMERSKOLLEGIET.

nära sakkunskap med afseende å handtverksyrkenas ock den mindre industriens
behof. Skulle därjämte, såsom, från handtverksorganisationens sida
ifrågasatts, sjäifva lånerörelsen under någon form öfver tagas af statsförvaltningen,
uppkommer ett än starkare behof af att inom densamma disponera
erforderlig sakkunnig arbetskraft. För lånerörelsens rätta handhafvande är
det nämligen af största vikt att i hvarje fall kunna bedöma den lånesökandes
personliga kvalifikationer såväl som hans företags behof af och förmåga att
tillgodogöra sig de maskiner m. m., som äro afsedda att med lånemedlen inköpas.
Uppenbarligen vore det då ock nödvändigt sörja för, att sådan rådgifvande
verksamhet, som handtverksorganisationen redan sökt anordna i
samband med sin lånerörelse, kunde af kommerskollegiet utföras till tjänst
för de lånesökande och till betryggande af att lämpliga maskiner och redskap
anskaffas (s. 271).

för ^ samband med frågan om förändringar i bestämmelserna för handtverks yerkerier.

lånefonden behandlades vid Sveriges handtverksorganisations årsmöte i Örebro
år 1911 jämväl spörsmålet om upprättandet af en förlagslånefond för
handtverket och den mindre industrien. Enär nämligen manufakturförlagslånefonden
vore förbehållen åt fabriksindustrien och då jämväl för de smärre
yrkesidkarne det vore af stor vikt att erhålla billigt förlagskapital, ansågs
det angeläget att verka för upprättandet af en motsvarande lånefond för
handtverket och den mindre industrien.

Till handverksorganisationens årsmöte i Ealun år 1912 hade styrelsen i
detta ärende anmält, att detsamma torde böra få hvila i afvaktan på att
frågan om den redan existerande handtverkslånefondens förändrande i de af
organisationen påyrkade afseenden kunnat föras fram till lösning. Det torde
dock kunna förutses, att spörsmålet om tillhandahållande genom statens medverkan
af billigt förlagskapital åt handtverket och den mindre industrien
snart skall komma att påkalla förvaltningens uppmärksamhet. Sådant ärende
bör tillhöra kommerskollegiets verksamhetsområde.

Lotterier. I sitt den 18 november 1911 afgifna utlåtande om upprättandet af en
socialstyrelse hafva kommittéerna redan framhållit, att lotterifrågans principiella
sida och särskild! lagstiftningen vore att hänföra till finansdepartementets
verksamhetsområde. De särskilda frågor om tillstånd till
lotteriföretag, som enligt gällande lagstiftning ankomme på Kungl. Maj:t,
borde däremot i hvarje fall behandlas af den förvaltning, till hvilkens område
lotteriets ändamål vore att hänföra. Af finansdepartementets befattning med
lotterilagstiftningen borde dock rimligtvis följa, att vid mera betydande
lotteriföretag samråd med detsamma söktes af vederbörande förvaltning.

De administrativa åtgärder, som föranledas af vår lotterilagstiftning, inskränka
sig till meddelande af dispenser från lotteriförordningen den 6
augusti 1881 samt vissa åtgärder i anslutning till dispenserna och vid dem
fastade villkor, såsom indragning af lotteri vid missbruk.

Dispenserna meddelas dels enligt stadgande i förordningen af Konungens
befallningshafvande, då det gäller bortlottande af lösören för välgörande

INDUST1UÄKENDEN.

131)

ändamål eller af konstsaker till svenska konstidkares understöd och uppmuntran,
dels utan särskildt förbehåll i förordningen af Kung], Maj:t. Då
förordningen tillhör området för Kung]. Maj:ts administrativa lagstiftning,
har Kungl. Maj:t obegränsad befogenhet att meddela tillstånd att utan hinder
af förordningen anordna lotterier.

Med den förra gruppen af dispenser har kommerskollegiet icke någon
befattning. Hvad den senare beträffar, plägar kollegiets yttrande inhämtas i
sådana till densamma hörande ärenden, som af en eller annan anledning beröra
kollegiets verksamhetsområde, llegeln torde kunna formuleras sfi, att
kollegiets yttrande inhämtas öfver en ansökning om tillstånd att inrätta
lotteri, när densamma direkt eller indirekt afser att främja en näringsgren,
hvars intressen kollegiet har att bevaka. Kommerskollegiet har sålunda
icke haft någon befattning med de penninglotterier, som på sin tid med Kung],
Maj:ts tillstånd anordnades för nordiska museets byggnad och dramatiska
teaterns byggnad, hvaremot kollegiet hade att bereda frågan om det penninglotteri,
som medgafs till förmån för 1807 års Stockholmsutställning.

För öfrigt fördela sig de till kollegiet remitterade lotteriärendena förnämligast
i två grupper, af hvilka den ena afser till industriutställningar
anknutna lotterier för bortlottande af utställda föremål, den andra lotterier
till förmån för bandtverks- och andra föreningars verksamhet för konstskicklighetens
höjande och dylikt.

Båda dessa grupper af ärenden föredragas af finansdepartementet.

Vid bedömandet inom administrationen af hithörande frågor tages i främsta
rummet hänsyn till, huruvida ändamålet med det ifrågasatta lotteriet har
den betydelse ur näringsbefrämjandets synpunkt, att det bör föranleda något
undantag från lotteriförordningens bestämmelser. Denna fråga låter sig i
allmänhet bedöma utan någon särskild utredning; den i kollegiet i hithörande
ämnen förvärfvade erfarenheten torde i de flesta fall vara tillräckligt
vägledande.

Vidare gäller det att afgöra, huruvida planen för det ifrågasatta lotteriet
behörigen tillgodoser den spelande allmänhetens intressen. Under årens lopp
har utvecklat sig en viss praxis med afseende å de fordringar, som i sådant
hänseende böra ställas på ett lotteri. Sålunda kräfves ett visst förhållande
mellan totala värdet af vinsterna samt det belopp, som beräknas inflyta genom
lottförsäljningen, äfvensom mellan lotternas och vinsternas antal. Då
lotteriplanerna i allmänhet äro uppställda efter mycket växlande system,
innebär granskningen i berörda afseende nästan alltid ett mer eller mindre
betydande arbete, fördeladt mellan kanslipersonalen och föredraganden. Behandlingen
af ansökningar om fortsättning af redan för viss tid medgifna
lotterier ställer sig helt naturligt enklare särskildt om, såsom oftast är fallet,
någon väsentligare förändring i planen för lotteriet icke blifvit vidtagen.
Fortsättningsansökningar äro särskildt vanliga i fråga om handtverksföreningarnas
lotterier.

Lotteriärendena, som handläggas å kommerskollegiets industribyrå, äro att
betrakta såsom rent administrativa utan vare sig något tekniskt eller specifikt

Kommers kollegiets uppgifter.

140

KOMMERSEOLLEGIET.

juridiskt moment. Det är emellertid i flertalet fall af betydelse för deras
bedömande, att de handläggas under intim känning med handtverkets och
industriens villkor och behof.

Landtbrnks- Hvad bär yttrats angående kommerskollegiets befattning med frågor om
uppgifter lotterier till näringarnas befrämjande gäller i tillämpliga delar äfven beträffande
landtbruksstyrelsens nuvarande uppgifter med afseende å slöjdlotterier
(s. 149). Det slutliga afgörandet inför Kungl. Maj:t af ärenden
rörande sistnämnda slag af lotterier sker efter beredning och föredragning
af jordbruksdepartementet.

Utredning af Jämlikt Kungl. Mai:ts beslut den 31 december 1907 hade chefen för civil°
’ departementet den 19 mars 1908 tillkallat särskilda sakkunnige för att verkställa
revision af den nu gällande lotterilagstiftningen. De sakkunniges den
16 februari 1910 afgifna utlåtande och förslag i ämnet synas icke vara af
beskaffenhet att i nämnvärd grad föranleda ändring i sättet för lotteriärendenas
behandling inom förvaltningen. Här afhandlade frågor rörande
lotterier för befrämjande af olika näringsintressen skulle sålunda enligt det
nya förslaget till förordning om lotterier komma att behandlas på samma
sätt som för närvarande äger rum.

Kommitté- I annat sammanhang (s. 152) utveckla kommittéerna skälen för, att de
er nas ut~ . v

talande, ärenden angående slöjdlotterier, som för närvarande ankomma på landtbruksstyrelsens
handläggning samt till slutligt afgörande beredas inom
jordbruksdepartementet, framdeles böra öfverlämnas åt samma förvaltning,
som kommer att handhafva de industriella näringarnas angelägenheter.
Kommittéerna hemställa sålunda, att till kommerskollegiet hänföras samtliga
på centralförvaltningen ankommande speciella ärenden angående lotterier,
som afse att främja de näringsgrenar, hvilkas intressen kollegiet har att
bevaka.

Fråga om I samband med låne- och lotteriärendena må här behandlas den under de
byggnads- senaste åren aktuella frågan, att staten skulle genom ett premiesystem dipremier.
rekt ekonomiskt uppmuntra en särskild industrigren, skeppsbyggeriet.

För skeppsbyggeriindustrien äro för närvarande särskilda lättnader medgifna
genom den i § 12 af tulltaxeförordningen den 9 juni 1911 stadgade
rättigheten att restitutionsvis återbekomma erlagda tullafgifter å materialier
och skeppsförnödenheter, som användts till nybyggnad, förbyggnad eller
reparation af fartyg, skeppsdocka, dockport, ponton eller slip. Sedan 1906
års tulltaxekommitté hade emellertid i sin motivering på denna punkt antydt
önskvärdheten af att detta stadgande utbyttes mot andra lämpligare
bestämmelser. I gemensamt utlåtande den 8 december 1909 öfver nämnda
kommittés förslag vitsordade jämväl kommerskollegiet och generaltullstyrelsen,
att ehuru restitutionsförfarandet i viss mån uppfyllt sitt hufvudändamål
att uppmuntra rederinäringen och stödja skeppsbyggeriindustrien, detsamma
likväl verkat mycket ojämnt ifråga om den senare samt varit i hög grad
ogynnsamt för den svenska järnhandteringen, enär det tjänat såsom premiering
af utländskt material till skeppsbyggnad. Ämbetsverken påyrkade

INDUSTRI ÄRENDEN.

in

Kommerskollegiet
och
generaltullstyrelsen

1911.

därför, att de bestämmelser odi sådan restitution, som kunde komma att utfärdas,
skulle betraktas såsom allenast provisoriska samt att en särskild utredning
i ämnet måtte med det snaraste verkställas. Den 25 februari 1910
anbefallde Kung!. Maj it ämbetsverken att utföra den af dem förordade utredningen.
Vid verkställandet af densamma både ämbetsverken att taga hänsyn
till bland annat ett af svenska teknologföreningens styrelse framfördt
förslag, att restitutionen af tullmedel för fartygsmaterial skulle afskaffas,
ersättning därför lämnas samt i hvarje fall direkta premier af statsmedel
införas för nybyggnad, påbyggnad och reparation af fartyg. Under utredningens
fortgång hemställde särskildt fullmäktige i järnkontoret, huruvida
icke restitutionsförfarandet, såsom i hög grad skadligt för den inhemska
järnindustrien, kunde utbytas mot någon för järnhandteringen icke hinderlig
form af understöd åt skeppsbyggerinäringen. Frågan bragtes på tal jämväl
vid 1911 års riksdag genom motioner, i hvilka ifrågasattes anslag till
premier för byggande af fartyg eller statsbidrag vid nybyggnad, påbyggnad
och reparationer af fartyg.

Kommerskollegiet och generaltullstyrelsen afgåfvo den 28 november 1911 sitt
gemensamma utlåtande i ämnet. Efter en ingående undersökning af skeppsbyggeri!
ndustriens läge och dess behof af särskildt understöd från statens
sida framlade ämbetsverken ett detaljeradt förslag till de åtgärder, som i
sistnämnda afseende borde vidtagas. Ämbetsverken förordade sålunda, att
den nu gällande restitutionen af tull för fartygsbyggnadsmaterialier och utrustningsföremål
skulle upphäfvas och vid nybyggnader utbytas mot materialgodtgörelse,
att vid reparation af fartyg af viss dräktighet understöd
skulle utgå, att vid nybyggnader skulle lämnas en efter fartygs dräktighet
beräknad nybyggnadspremie samt att motsvarande förmåner jämväl skulle
tillkomma fartyg, som underginge förbyggnad eller försåges med nytt maskineri.
För tioårsperioden 1913—1922 beräknades skola för nu angifna
ändamål utgå tillhopa 13 millioner kronor, hvilket belopp alltså borde begäras
af riksdagen. Ämbetsverken framlade äfven detaljeradt förslag till bestämmelser
angående sättet för understödens beräknande och bekommande.

I olika framställningar uttalade därefter intresserade korporationer och
enskilda sin anslutning i hufvudsak till de af ämbetsverken föreslagna åtgärderna.
Enligt hvad kommittéerna inhämtat, lära emellertid inom handelsrådet,
för hvilket ärendet förelädes af chefen för finansdepartementet,
skilda meningar hafva uttalats rörande ämbetsverkens förslag.

Inom finansdepartementet hafva vidare utredningar verkställts i ärendet, Frågans läge.
hvilket fortfarande är beroende på Kungl. Majits pröfning.

Den förevarande frågan gäller väsentligen, huruvida och i sådant fall
under hvilka former det allmänna bör direkt ingripa till upphjälpande och
stödjande af en viss näringsgren, skeppsbyggeriindustrien, samt därmed
indirekt jämväl uppmuntra järnindustrien och rederinäringen inom landet.

För frågans bedömande erfordras sakkunskap af sådan art, att densamma
företrädesvis måste vara att söka hos den myndighet, som får att handhafva
industriens angelägenheter i öfrigt.

Handelsrådet
m. Ii.

Kommittéernas
uttalande.

142

KOMMERSKOLLEGIET.

c) Ärenden angående torfindustri.

Torfindustrien afser framställandet af två hufvudslag af produkter, bränntorf
och torfströ. Bränntorfsfabrikationens stora framtida betydelse
såsom sjelfständig industrigren såväl ur nationalekonomisk som andra synpunkter
synes vinna allt mera erkännande. Det gäller i detta afseende att
med tillhjälp af en fabriksmässigt bedrifven tillverkning omsätta den praktiskt
taget hardt när outtömliga tillgång, som finnes i våra inom landet
spridda torfmossar, i bränsleprodukter af sådan beskaffenhet, att de kunna
ersätta stenkol, som för närvarande i stor mängd inporteras.1 Hvilken vikt
framställandet inom landet af dylikt bränsle i större omfattning har äfven
med hänsyn till våra kommunikationsmedel och till landets försvar, ligger i
öppen dag. I öfrigt skulle gifvetvis härigenom den svenska industrien, som
nu i betydande mån är hänvisad till stenkol såsom bränsle, blifva mera oberoende
af den utländska marknaden, landets skogstillgångar sparas, ökade
arbetstillfällen beredas o. s. v. Af stor betydelse är helt visst för närvarande
bränntorfvens tillvaratagande till husbehofsbränsle åt landtbefolkningen
i stora delar af landet. Denna tillverkning lärer emellertid icke påkalla statsmyndigheternas
uppmärksamhet i någon mera afsevärd grad.

Att bränntorfstillverkningen redan vid den tid, då statsmakterna började
ägna uppmärksamhet åt denna fråga, betraktades såsom en med industrien
samhörande angelägenhet, framgår däraf, att den första från Kungl. Muj:t
till riksdagen — år 1901 — aflåtna framställning om åtgärder för att befrämja
tillgodogörandet af den i landets torfmossar befintliga bränsletillgång
afläts på föredragning af finansdepartementet, till hvilket departement ärenden
rörande handel, industri och sjöfart år 1900 hade öfverflyttats.

Beträffande därefter tillverkningen af torfströ och därmed jämförliga
produkter är påtagligt, att denna tillverkning står nära samman med jordbruksnäringen.
På åtskilliga platser torde sålunda torfströberedning för
gårdens eget eller närmaste trakts behof af strömedel åt husdjuren bedrifvas
i mindre skala såsom en binäring till jordbruket, och detta lärer förr oftare
hafva förekommit, än hvad för närvarande är fallet. Torfströtillverkningens
ursprungliga karaktär af binäring till jordbruket har väl ock utgjort den
närmaste anledningen till, att angelägenheter rörande denna gren af torfindustrien
hänförts till jordbruksdepartementet, till hvilket departement då
äfven bränntorfindustrien på grund af dessa båda näringsgrenars nära förhållande
till hvarandra ansetts böra förläggas. I samma mån emellertid
torfströfabrikationen allmer utvecklats, så att den numera hufvudsakligen
bedrifves såsom verklig industri och dess produkter få allt större användning
till andra än jordbruksändamål — för städers och större samhällens
renhållning, såsom förvarings- och fyllnadsämne m. m. — förlorar denna produktion
allt mer sitt direkta samband med jordbruksnäringen.

1 Importen af stenkol uppgick år 1912 till ett värde af omkring 78 millioner kronor.

INDUSTRIÄHENDEN.

143

Ä landtbruksstyrelsens landtbruksbyrå behandlas ett stort antal ärenden
rörande torfindustrien, af Indika många äro af större betydelse. I vissa fall
behandlas dessa ärenden gemensamt af kommerskollegiet och landtbruksstyrelsen,
nämligen såvidt angår ansökningar om beviljande af medel från något
af de här nedan omnämnda anslag. Föredragningen verkställes emellertid
då af landtbrnksstyrelsen. Jordbruksdepartementets regeringsärenden beträffande
detta område äro ganska talrika.

Landtbruksstyrelsens befattning med torfindustriens ärenden finnes icke
särskildt omnämnd i styrelsens instruktion. Den torde sålunda hafva ansetts
härflyta af styrelsens allmänna verksamhet med afseende å landtbrukets*
binäringar.

Till biträde vid fullgörandet af sina åligganden med afseende å torfindustrien
har landtbruksstyrelsen en förste och en andre torfingenjör samt tre
torfassistenter, Indika enligt instruktion den 25 november 1904 ställts under
landtbruksstyrelsens öfverinseende. Jämte uppgiften att biträda landtbruksstyrelsen
hafva torfingenjörerna ett mera sjelfständigt åliggande, i det de
skola meddela allmänheten upplysningar och råd i torftekniskt syfte (1 §).
Hvad förste torfingenjören beträffar, har han att med uppmärksamhet följa
allt, som hör till eller kan befordra utvecklingen af torfindustrien inom
landet. Det åligger honom vidare att verkställa undersökningar af mossar
med afseende å deras lämplighet för beredning af bränntorf, torfströ, torfmull
eller annan torfteknisk produkt, att lämna anvisningar och råd för
torfberedning i såväl större som mindre omfång, att uppgöra förslag och
kostnadsberäkningar till fabriksanläggningar för tillgodogörande af torf i
industriellt hänseende, att själfmant hos landtbruksstyrelsen föreslå de åtgärder,
som han finner böra vidtagas för torfindustriens förkofran, samt
att utarbeta förslag och utlåtanden, som af styrelsen anbefallas, och på
uppdrag af styrelsen företaga resor inom landet i torftekniskt syfte (2 §.)
Andre torfingenjörens åligganden omfatta en del af nu nämnda uppgifter
(3 §). Torfingenjörerna antagas och entledigas af landtbruksstyrelsen, som
ordnar och fördelar deras arbete, äger meddela dem föreskrifter o. s. v.

Till torfindustriens befrämjande har riksdagen under de senare åren anvisat
medel dels till en lånefond för torfindustriens understödjande, särskildt
tillverkningen af bränntorf och torfkol samt framställandet af torfströ, dels
för vidtagande af sådana åtgärder, som kunna finnas vara ägnade att främja
lösningen af frågan om tillgodogörandet af tillgången på bränntorf, torfströ
in. m.

För sistberörda syfte anvisade 1901 års riksdag i enlighet med regeringens
framställning ett belopp af 100,000 kronor, hvarjämte riksdagen sedermera
vid olika tidpunkter beviljat ytterligare belopp. Af dessa medel hafva belopp
anslagits för skilda ändamål, såsom till understöd åt torfskolan vid
IVIarkaryd, till torflärobok, till profning af maskiner och redskap för torfindustriella
behof, till försök med torftillverkning inom Norrbottens län, till
anskaffande af modeller och verktyg äfvensom litteratur i torffrågan, till
enskilda personer för anställande af försök med uppfinningar, särskildt inom

Centralför valtninyena uppgifter.

Torfingenjörer
och
assistenter.

Anslag för
torfindustriens

befrämjande.

144

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommittéernas
uttalande.

bränntorfindustrien o. s. v. Detta s. k. torfindustrianslag afser sålunda
att befrämja sträfvandena att genom undervisning, forskning samt uppfinnareoch
försöksverksamhet utveckla och fullkomna torfindustrien.

Det ansågs emellertid därjämte lämpligt att genom en statens förlagsverksamhet
uppmuntra den enskilda företagsamheten till att i fabriksmässig
omfattning tillämpa de vunna rönen och de olika utarbetade metoderna för
att därmed påskynda tillgodogörandet af mossarnas tillgångar. För detta
ändamål upprättades torf lånefonden, till hvilken på Kungl. Maj:ts framställning
riksdagen år 1902 anvisade IVa million kronor samt år 1907 ytterligare
2 millioner kronor, så att fondens kapitalbelopp uppgår till 31/''*
millioner kronor. Genom kungörelse den 21 november 1902 fastställde Kungl.
Maj:t villkoren för lån ur fonden. Enligt dessa villkor kunna lån beviljas
sådana bränntorfs-, torfkols- och torfströanläggningar, som prestera fullgod
säkerhet för lånets återbetalande, så långt de tillgängliga medlen (fondens
kapitalbelopp jämte inflytande afbetalningar å lån) det medgifva.

Ansökningar om medel från torfindustrianslaget eller om lån ur fonden
ingifvas till Kung], Maj:t, som remitterar framställningarna till landtbruksstyrelsen
och kommerskollegiet för gemensamt utlåtande. Den närmare utredningen
i dylikt ärende plägar af landtbruksstyrelsen öfverlämnas åt någon
af statens torfingenjörer, hvilkens yttrande i allmänhet varit grundläggande
för ämbetsverkens bedömande af ärendet. Föredragningen af dessa ärenden
ankommer, såsom förut nämnts, i regeln på landtbruksstyrelsen. Undantagsvis
har dock i fråga om maskinella anordningar dylikt ärende närmast handlagts
af kommerskollegiet.

Vid behandlingen af låneansökningarna ägnas numera särskild uppmärksamhet
åt frågan, huruvida de företag, för hvilka lån begärts, äro eller
genom de planerade nyanläggningarna kunna väntas blifva räntabla. Ämbetsverken
ha nämligen utgått från den principen, att understöd af statsmedel
i form af billiga lån icke bör lämnas åt fabriker, som utan att
kunna gifva någon vinst på sin rörelse endast minska försäljningsmöjligheterna
för öfriga fabriker. Särskildt med hänsyn till den öfverproduktion
af torfströ, hvilken såsom bekant för några år sedan uppstod, icke minst beroende
på möjligheten att erhålla billiga statslån, har en sådan begränsning
af statens utlåning synts vara att förorda. Däremot hafva särskildt sådana
fabriker ansetts före andra böra erhålla lån, hvilka anlagts med tillhjälp åt
statslån och önska nytt lån för att genom utvidgning af fabrikationen erhålla
större ekonomisk stadga och räntabilitet. Genom tillämpandet af dessa
principer har afsetts att skapa en från industriellt-ekonomisk synpunkt
stabil torfindustri, hvilken kan fortlefva och utveckla sig som hvarje annan
naturlig näringsgren.

Såsom redan i det föregående framhållits, anse kommittéerna torfindustrien
numera böra betraktas såsom en industriell näring af i hufvudsak samma
art som öfriga industriella näringsgrenar. Kommittéerna finna det därför helt
naturligt, att handläggningen inom den centrala statsförvaltningen af ärenden
berörande särskildt torfindustrien bör förläggas till samma myndighet, som

INDUSTRI ÄllENDKN.

145

kominer att handlägga industriärendena i {Ifrigt. Kommittéerna vilja icke bestrida,
att den omständigheten, att frågan om torfmossarnas tillgodogörande
kunnat påräkna särskild! intresse från jordbruket och dess statsorgan inom
statsförvaltningen, torde hafva i icke ringa grad bidragit till att statsmakterna
skänkt ett så starkt stöd åt den enskilda företagsamheten på just detta
område. En öfverflyttning af torfindustriärendena till kommerskollegiet
lärer emellertid icke lå förutsättas komma att föranleda någon minskning
i intresset för lösandet af de för vårt land synnerligen betydelsefulla spörsmål,
som äro förknippade med tillgodogörandet af de i våra torfmossar förefintliga
bränsletillgångarna. Helt visst måste i alla händelser kommerskollegiet
komma att äfven i denna fråga disponera öfver mera såväl teknisk
som affärs- och nationalekonomisk sakkunskap, än landtbruksförvalt11
i ngen kan komma att äga. Xär staten ansett sig böra på förevarande område
aktivt ingripa för att genom direkta ekonomiska bidrag uppmuntra
och stödja den enskilda företagsamheten, är det enligt kommittéernas mening
af synnerlig vikt, att verklig industriell sakkunskap därvid får fullt göra
sig gällande.

Hur önskvärdt det än är att räcka en hjälpande hand åt de olika sträfvande^
som åsyfta torfindustriens utveckling, får nämligen ej förbises, ''
att denna utveckling ej får blifva konstlad utan att den alltid måste grundas
på sunda ekonomiska principer och afvägas efter de normala konsumtionsbehofven.
Bedömandet ur dessa synpunkter bör ställa sig helt naturligt
för industribyrån inom kommerskollegiet, där erforderlig ekonomisk och teknisk
sakkunskap alltid bör vara tillfinnandes. Beträffande särskild! industribyråns
befattning med ärenden angående torflånefonden hänvisa kommittéerna
i tillämpliga delar till hvad ofvan (s. 134) anförts om manufakturförlagslån
efonden.

Kommittéerna anse sålunda, att kommerskollegiet bör från landtbruksförvalt- Torfingenningen
öfvertaga ledningen af och inseendet öfver torfingenjörernas och torf- jörernaassistenternas
verksamhet. Då dessa enligt sin instruktion äro skyldiga att
biträda centralmyndigheten, får denna god tillgång på speciell teknisk sakkunskap.

d) Ärenden angående slöjd.

Det har redan förut omnämnts, att kommerskollegiets instruktion i § 5 Historik.
under kollegiets industribyrå upptager »alla ej särskildt nämnda ärenden, som
angå industri eller husslöjd jämte dithörande förhållanden». Kollegiet halfö
Ijaktligen alltid haft vissa uppgifter att fylla på husslöjdens område. Härmed
sammanhänger, att det departement, under hvilket kollegiet närmast
sorterat, nämligen från april månads ingång år 1900 finansdepartementet och
förut civildepartementet, under sin hufvudtitel i statsverkspropositionen regelbundet
upptagit vissa anslagsäskanden under den gemensamma rubriken »befrämjande
i allmänhet af slöjderna». I öfverensstämmelse därmed har riksdagen
ock plägat anvisa medel, som i regeln användts för understödjande af

10—12234S.

146

KOMMERSKOLLEGIET.

sådana anstalter, anordningar eller korporationer, hvilka afsett slöjdens utveckling
och förkofran inom vidsträcktare delar af landet eller hela riket.

Af nyssberörda ordinarie anslag hafva, såsom i det följande närmare visas,
utgått reseunderstöd åt dels arbetare inom olika yrken, dels teoretiskt och
praktiskt bildade tekniker, som icke ägna sig åt bergshandteringen, dels
idkare af handtverk och annan mindre industri. Vidare pläga ur detta anslag
beviljas understöd åt tvenne väfskolor (i Örebro och Karlstad), till utställningsän
damål, till besök vid kongresser o. s. v.

Under samma rubrik »befrämjande i allmänhet af slöjderna» upptagas under
sjunde hufvudtiteln därjämte extra anslag till bidrag åt väfskolan i
Borås samt till lönetillskott för vissa dess lärare äfvensom till understöd
åt »Föreningen för svensk hemslöjd». Denna förening, som har till uppgift
att befrämja den svenska hemslöjdens utveckling, verkar för detta sitt syfte
genom att bereda undervisning och ledning åt slöjden samt afsättning för
dess alster. För sistnämnda ändamål har föreningen medverkat till upprättandet
af ett försäljningsmagasin i Stockholm samt, i förening med andra
intresserade korporationer (hushållningssällskap och föreningar), af likartade
utställnings- och försäljningsaffärer på andra platser i landet. Företrädesvis
för uppehållandet af denna förlags- och kommissionsrörelse, genom
hvilken slöjdidkare i hela landet beredas afsättning för sina alster, har
Kungl. Maj:t efter kollegiets hörande under ett antal år utverkat riksdagens
bifall till särskildt anslag åt föreningen.

Jämväl manufakturförlagslånefondens afkastning, som efter förslag åt
kommerskollegiet fördelas af Kungl. Maj:t på finansdepartementets föredragning,
plägar delvis användas till »slöjdernas» befrämjande. Af dessa medel
utgå nämligen understöd till Svenska slöjdföreningen, Föreningen handarbetets
vänner, Sveriges handtverksorganisation, Johanna Brunssons väfskola i
Stockholm med flera. Såväl af denna fonds afkastning som ock från allmänna
besparingarna å sjunde hufvudtiteln bruka därjämte mera tillfälliga
understödsbelopp utanordnas såsom resebidrag för studieresor eller besök vid
kongresser och utställningar, som afse bland annat befrämjandet af slöjd,
handtverk och konstindustri.

Häraf framgår, att kommerskollegiet af ålder varit och fortfarande är
det statsorgan inom centralförvaltningen, som både enligt instruktionsbestämmelse
och i verkligheten närmast haft att omhändertaga husslöjdens
intressen i allmänhet. Det är likaledes uppenbart, att statsmakterna vid
beviljandet af statsmedel för hithörande ändamål äfvensom vid sådana
medels fördelning varit ledda af den uppfattningen, att husslöjdens befrämjande
utgör ett led i den omvårdnad om landets industriella näringslif i allmänhet,
som tillkommer kommerskollegiet och i sista hand för närvarande

finansdepartementet.

Hushållningssällskapen, hvilkas uppgift är att inom sina resp. områden
befrämja jordbrukets, dess binäringars samt fiskets förkofran och utveckling,
hafva allt från sin tillkomst ägnat erkännansvärdt intresse åt
husfliten och handslöjden, i den mån de ansetts ingå i landthushållningen

INDUSTKIÄliENDEN.

147

och utgöra binäringar till jordbruket. Det torde hufvudsakligen vara sällskapens
förtjänst, att alstren af hemslöjden, särskilt den kvinnliga, kunnat
å (;na sidan bibehålla sina ursprungliga lokala särdrag och å andra sidan utvecklas
med hänsyn till vår tids behof och smakriktningar. För dessa syften
hafva sällskapen, ofta kraftigt understödda af landsting, enskilda kommuner,
frivilliga organisationer till hemslöjdens befrämjande äfvensom enskilda
personer, sökt verka genom utställningar, ekonomisk uppmuntran i
olika former, men framför allt genom upplysning. 1 sistnämnda afseende
märkas särskildt sällskapens åtgärder för att genom centrala slöjdskolor utbilda
slöjdlärare, ägnade att öfvertaga ledningen af slöjdundervisningen i de
allmänna folkskolorna. Öfverhufvud torde det vara till stor del beroende
på sällskapens intresse för saken, att slöjdundervisningen vunnit en så stark
utveckling vid folkskolorna.

A id 1872 års riksdag väcktes af enskild motionär förslag därom, att statsmakterna
skulle genom anställande af en kringresande undervisare i husslöjd
dels omedelbart söka verka för husslöjdens lyftande, dels gifva stöd
och erkännande åt de lokala sträfvandena i samma riktning. Riksdagen
förklarade sig finna önskligt, att åtgärder vidtoges för att i enlighet med
tidens framsteg och anspråk höja den sedan gammalt bestående husslöjden.
För detta ändamål vore främst behöfligt att bereda tillgång till tidsenliga
modeller och sakkunnig ledning vid valet af sådana, som lämpade sig för
den arbetandes särskilda färdighet och mest kunde bidraga till alstrens afsättning.
Då statens mellankomst i sådant syfte otvifvelaktigt skulle verka
uppmuntrande, ansåg sig riksdagen böra anvisa anslag för anställande af
en kringresande undervisare.

Redan vid påföljande års riksdag väcktes motion om att anvisa ytterligare
medel till husslöjdens befrämjande att utgå till de olika länens landsting
och hushållningssällskap. Äfven detta förslag godkändes af riksdagen,
hvarefter Kung], Magt den 29 maj 1874 meddelade närmare bestämmelser
om medlens användning. Båda anslagen ställdes till landtbruksakademiens
förfogande, enär denna då utgjorde den centralmyndighet, som närmast under
civildepartementet (till hvilket då hörde ärenden rörande både jordbruk och
öfriga näringar) handhade ärenden rörande hushållningssällskapen. Då emellertid
de till understöd åt lärare anvisade medlen voro otillräckliga, medgaf
Kungl. Maj:t, att för samma ändamål finge användas jämväl visst belopp af
den del af anslaget till slöjdernas befrämjande, med hvilken komrnerskollegiet
hade befattning. Enligt hvad hushållningssällskapen meddelade, blefvo
de erhållna understöden använda företrädesvis till inrättande af slöjdskolor
samt meddelande i folkskolorna af undervisning i slöjd. Från och
med år 1878 anställdes ytterligare en kringresande undervisare (äfvensom
en elev att åtfölja undervisarne; denna anordning upphörde dock med år
1890).

Då landtbruksstyrelsen från och med ingången af år 1890 trädde i verksamhet
såsom landthushållningens centrala organ inom statsförvaltningen
och därvid öfvertog en hel del af de dithörande uppgifter, som tillhört

148

KOMMERSKOLLEGIET.

]andtbruksakademien (egentligen dess förvaltningskommitté), fick styrelsen
jämväl mottaga handläggningen af de slpjdärenden, som rörde hushållningssällskapens
verksamhet på detta område. När vid jordbruksdepartementets
inrättande år 1900 ärendena angående landtbruket jämte dess
binäringar samt fiskerinäringen m. m. från civildepartementet öfverflyttades
till nämnda departement, i samband hvarmed äfven landtbruksstyrelsen
förlädes under detsamma, upptogs i departementalstadgan den 31 mars 1900
bland jordbruksdepartementets ärenden jämväl »husslöjd». Under jordbrukets
hufvudtitel och under rubriken »befrämjande af slöjderna» ingå därför såväl
de medel, som anvisats till aflönande af instruktörerna i husslöjd, som ock
det för understödjande af hushållningssällskapens verksamhet afsedda anslaget.
Omfattningen af denna verksamhet belyses däraf, att för densamma
år 1910 användes sammanlagdt 192,321 kronor 15 öre, hvaraf 23,000 kronor
utgjorde statens samt 119,950 kronor 8 öre landstingens bidrag.

Instruktö- För »statens instruktörer i husslöjd», såsom de kringresande undervisarnes
ernslöjdhUS~ benämning lyder sedan år 1885, fastställde Kungl. Maj:t reglemente den 14 december
1888 (med ändring den 13 december 1889). De båda instruktörerna hafva
till uppgift att lämna undervisning vid slöjdkurser för utbildning af slöjdlärare,
inspektera slöjdundervisningsanstalter samt tillhandagå hushållningssällskap,
landsting, kommuner och enskilda personer med råd, upplysningar och ledning
i allt, hvad till husslöjden hör (1 §). Instruktör stål'' under inseende
af landtbruksstyrelsen och har i afseende å sin tjänstgöring att ställa sig
till efterrättelse de föreskrifter, som honom af styrelsen meddelas (4 §).
Landtbruksstyrelsen äger antaga samt på begäran entlediga instruktör (2 §)
äfvensom bevilja tjänstledighet och förordna vikarie (10 §) samt tilldela varning
eller suspension vid begånget fel eller försummande i tjänsten (11 §). Styrelsen
mottager framställningar om biträde af instruktör, bestämmer om de
förrättningar, som under året skola utföras, upprättar resplan för instruktörerna
(5 §) samt afgifver till jordbruksdepartementet berättelse om deras
verksamhet (9 §).

Slöjdinstruktörernas tid har hufvudsakligen upptagits af inspektioner utaf
folkskolornas slöjdskolor och slöjdafdelningar. Af stor betydelse är vidare
deras deltagande i och ledning af slöjdkurser för utbildande af slöjdlärare,
företrädesvis vid folkskolorna. I öfrigt pläga instruktörerna anlitas för
andra uppdrag af betydelse för slöjdernas förkofran, såsom prisbedömning
vid slöjdutställningar o. s. v.

Centraiför■ Såsom ofvan anförts, har kommerskollegiet att bereda och finansdepartevaltnunjens
mentet att föredraga de ansökningar om statsbidrag, som inkomma från
Fiuansdcplr-institutioner och korporationer för slöjdernas befrämjande eller från enmentet
och skilda. Ansökningarna gälla vanligen anslag till föreningars eller institukoncirict
tioners verksamhet i allmänhet eller till vissa särskilda ändamål, såsom
utgifvande af tidskrifter och broschyrer, anordnande af utställningar, anskaffande
af modeller och ritningar, studieresor o. s. v. På samma sätt

INDUSTRIÄRENDEN. 149

halva behandlats sådana särskilda framställningar som den af Föreningen för
svensk hemslöjd gjorda och af Ktmgl. Maj:t den 12 september 1910 bifallna
ansökan om, att af det å toinbolalotteriet vid 1909 Ars utställning för konsthandtverk
och konstindustri i Stockholm uppkomna öfverskottet visst belopp
skulle tilldelas föreningen. Inom kommerskollegiet handläggas hithörande
ärenden å industribyrån, sålunda i anslutning till öfriga spörsmål rörande
industriella näringar. Hithörande ärenden äro i allmänhet af ringa omfattning
och mindre arbetskräfvande; dock kan stundom en framställning till
riksdagen om anslagsökning eller annan fråga föranleda särskild utredning af
mera kräfvande art.

Jordbruksdepartementet och landtbruksstyrelsen hafva att befatta sig med
de slöjdärenden, hvilka sammanhänga med användandet af de under nionde
hufvudtiteln upptagna (ordinarie och extra ordinarie) anslagen till befrämjande
af slöjderna och således gälla uteslutande den husslöjd, som är föremål
för hushållningssällskapens omsorger.

Landtbruksstyrelsen har närmast att handlägga ärenden rörande instruktörerna
och deras verksamhet. Likaledes har den årligen att mottaga och
yttra sig öfver hushållningssällskapens ansökningar om bidrag för sin verksamhet
till husslöjdens befrämjande. Slutligen inhämtar Kungl. Maj:t styrelsens
utlåtande öfver ansökningar från hushållningssällskap eller lokala
hemslöjdsföreningar om tillstånd att anordna lotterier å hemslöjdsalster.

I den mån dessa ärenden påkalla Kungl. Majrts afgörande (fördelning af
medel till hushållningssällskapen, tillstånd till hemslöjdslotterier samt vissa
ärenden angående instruktörerna), träffas detta på jordbruksdepartementets
föredragning. Slöjdärendena torde i allmänhet icke taga vederbörande tjänstemäns
uppmärksamhet i anspråk i någon större grad, med undantag endast
för de mera sällsynta tillfällen, då för erhållande af ökade anslag eller af
annan anledning större utredningar behöfva verkställas och framläggas för
riksdagen.

Vid 190(1 års allmänna svenska landtbruksmöte i Norrköping upptogs till
behandling frågan om mera effektiva åtgärder från det allmännas sida till
hemslöjdens befrämjande och utveckling. Å mötets vägnar ingaf därefter
dess bestyrelse till Kungl. Maj:t den 30 april 1907 en framställning om
fullständig utredning i ämnet samt om vidtagande af de åtgärder, hvartill
denna utredning kunde gifva anledning. Framställningen remitterades till
landtbruksstyrelsen, som i utlåtande den 4 oktober 1907 hemställde, att
Kungl. Maj:t måtte genom särskilda sakkunnige låta undersöka hemslöjdens
tillstånd och behof samt de åtgärder, som från statens sida kunde vara påkallade
för dess vidare utveckling.

-Efter att hafva genom en särskild kommitté verkställt vissa förberedande
utredningar ingaf Föreningen för svensk hemslöjd den 26 oktober 1909 till
Kungl. Maj:t en ansökan om ett anslag af 6,000 kronor för att af föreningen
användas till en undersökning rörande den svenska hemslöjdens ställning
och behof. Denna framställning remitterades till kommerskollegiet, som

Jordbruksdepartementet
och
laiidtbruksstyrelsen.

Fråga om
utredning.

150

KOMMERSKOLLEGIET.

i utlåtande den 26 februari 1010 erinrade om landtbruksstyrelsens nyssberörda
hemställan och förklarade sig anse en utredning vara önskvärd ej endast
rörande den husslöjd, landtbruksstyrelsen syntes hafva afsett, nämligen den
som utöfvas af den jordbruksidkande befolkningen, utan rörande den svenska
hemslöjden i allmänhet. Denna utredning borde enligt kollegiets mening
icke öfverlämnas åt Föreningen för svensk hemslöjd, utan anförtros åt en
särskild kommitté, i hvilken nämnda förening borde vara representerad.

Jämväl vid de senaste årens riksdagar har fråga väckts om utredning
rörande särskilt de lokala slöjdföreningarnas verksamhet och behof af statens
ekonomiska stöd. Med bifall till därom väckta motioner beslöt 1912 års riksdag
att hos Kungi. Maj:t hemställa om utredning härom samt om framläggande
af det förslag, som af utredningen kunde föranledas. Denna riksdagens
hemställan återfinnes i dess skrifvelse till Konungen angående regleringen
af utgifterna under riksstatens sjunde hufvudtitel (finansdepartementet),
där framställningen anknutits till hvad riksdagen i (ifrigt anfört
beträffande de under rubriken »befrämjande i, allmänhet af slöjderna» upptagna
anslagskrafven.

pågående ut- J anledning af de sålunda gjorda olika framställningarna om utredning
redning. frågan om hemslöjdens tillstånd samt dess behof af understöd från det

allmänna beslöt Kungl. Maj:t den 29 juni 1912 på föredragning af jordbruksdepartementet
samt efter gemensam beredning af jordbruks- och finansdepartementen
att för hithörande frågors behandling tillsätta en särskild kommitté.
Denna kommitté har erhållit i uppdrag att verkställa utredning om
den svenska hemslöjdens nuvarande tillstånd, utvecklingsmöjligheter och behof
inom de .särskilda orterna af vårt land samt att afgifva betänkande och
förslag angående de åtgärder, som från statens sida kunna vara af bebofvet
påkallade för dess understödjande och utveckling.

Det torde kunna förutsättas, att kommittén i sinom tid kommer att framlägga
förslag, som åsyfta ett mera aktivt intresse från det allmännas sida än
som hittills ägnats slöjden i vårt land.

Kommittéer- Kommittéerna vilja för sin del till en början anmärka, att det synes ■såra
””ande"'' mycket svårt att bestämdt angifva innebörden af ordet »husslöjd». Hvarken
de inom slöjdens område verksamma organisationerna eller vederbörande
myndigheter hafva i sina utredningar i ämnet sökt närmare belysa, i hvilket
förhållande husslöjden står till de slag af verksamhet, som pläga betecknas
såsom »hemslöjd», »husflit», »konstflit», »konstslöjd», »konstslöjdindustri» o. s. v.
Enligt kommittéernas mening lärer detta förnämligast bero därpå att, såsom
kommittéerna redan inledningsvis framhållit, några bestämda gränser på detta
område i själfva verket icke kunna uppdragas. Det lärer icke ens vara möjligt
att med någon bestämdhet angifva, huru slöjden förhåller sig till (konst-)
handtverket och hemindustrien.

Den stora förlags- och kommissionsverksamhet, som utöfvas af Föreningen
för svensk hemslöjd och vissa lokala föreningar med samma uppgifter, lärer
lika mycket få anses utgöra eu form af organiserad hemindustri, som den kan

INDUSTRIS HUNDEN.

ir.i

betecknas såsom hemslöjd. Utöfvarne af dessa och likartade slag af husslöjd
synas med hänsyn till sin ställning till förläggaren samt yrkesskicklighet
vara direkt jämförliga med hemindustriens arbetare inom samma områden. Af
bådadera lärer numera med nödvändighet kräfvas, att de nästan uteslutande
ägna sig åt detta arbete. Mellan husslöjdens och hemindustriens alster synas
ej heller andra skiljaktigheter förefinnas, än som betingas af resp. företagares
läggning af affären. .

Ser man å andra sidan på den individuella slöjd verksamhet, som åsyftar
produktion för afsalu för egen räkning, lära dess utöfvare i allt väsentligt
vara att jämställa med den själfförsörjande handtverkaren inom samma
arbetsområde.1 öfverhufvud torde det vara berättigadt uttala, att den slöjdverksamhet,
som skall kunna framgångsrikt bestå i konkurrensen med industrien,
hemindustrien och handtverket, måste så specialiseras och förfoga
öfver en så hög grad af teknisk utrustning och skicklighet, att den i regel
måste betecknas såsom verklig yrkesutöfning.

Kommittéerna förbise icke, att allt fortfarande i glädjande utsträckning husslöjd
idkas till egen förbrukning inom vårt folks alla samhällsgrupper. Om
också denna slöjdutöfning måhända företrädesvis förekommer bland den jordbrukande
befolkningen, synes skäl näppeligen föreligga för att beteckna
den såsom speciellt jordbrukets binäring. I alla händelser lärer det vara
högst angeläget att för framtiden systematiskt verka för, att hemslöjdens
uppfostrande och ekonomiskt gagneliga inflytande måtte komma så vida folklager
som möjligt tillgodo och särskildt bidraga till ökadt välstånd och trefnad
inom industriarbetarhemmen.

I syfte att på detta sätt till folkets alla lager sprida intresse för samt
någon färdighet i slöjd är det ock, som denna upptagits inom ramen af den
utbildning, som folkskolan afser att meddela. Ledningen, i hvad på staten
ankommer, af denna liksom öfriga delar af folkskoleutbildningen lärer framgent
som hittills böra ligga hos det centrala organet inom statsförvaltningen
för allmänt medborgerlig bildning och uppfostran. Med hänsyn till att
slöjdundervisningen i folkskolorna bör, utan att hindras i sin allmänt uppfostrande
uppgift, planläggas och bedrifvas med tanke på slöjdens praktiska
nytta, anse kommittéerna emellertid angeläget, att den i detta afseende sakkunniga
näringsförvaltningen tillerkännes behörigt inflytande vid sådana
frågors handläggning inom undervisningsförvaltningen.

Såsom ofvan visats, hafva statens instruktörer i husslöjd för närvarande
till hufvudsaklig uppgift att inspektera den vid folkskolorna bedrifna slöjden
samt att medverka vid utbildningen af lärare för folkskoleslöjden. Denna
inspektions- och instruktionsverksamhet, som för närvarande ledes från landtbruksstyrelsen,
synes emellertid på intet sätt sammanhänga med dennas öfriga
uppgifter. Enligt kommittéernas mening böra vid denna speciella inspektion
de slöjdtekniska momenten företrädesvis beaktas. Den sakkunskap, som

1 Den kommitté, som i Finland år 1906 tillsattes för att uppgöra program till hemslöjdens befrämjande,
har i sitt år 1908 framlagda betänkande uttalat samma uppfattning. Den har ock såsom
slöjdutöfvare räknat äfven själfförsörjande handtverkare.

152

KOMMERSKOLLEGIET.

i sådant afseende erfordras såväl vid valet af lämpliga instruktörer som ock
vid ledningen af deras verksamhet, lärer icke kunna komma att blifva företrädd
inom landtbruksförvaltningen, näppeligen heller inom undervisningsförvaltningen,
men däremot i hög grad inom näringsförvaltningen, sådan den
af kommittéerna föreslås blifva ordnad. Kommittéerna anse det ock synnerligen
angeläget, att ledningen af den yrkestekniska sidan utaf folkskolornas
verksamhet på detta sätt ställes under mera omedelbar kontroll af kommerskollegiet
i dess egenskap af centralorgan för yrkesutbildningen i allmänhet.

Ehuruväl de af landtbruksförvaltningen nu behandlade ärendena angående
slöjdlotterier äro tämligen fåtaliga, vore det dock af icke ringa betydelse
att öfverlämna desamma till kommerskollegiet, som redan har att handlägga
ansökningar om handtverks- och industrilotterier. Förutom det att
landtbruksförvaltningen icke kan förutsättas disponera någon särskild sakkunskap
för bedömande af de sakliga syften, som man vill befrämja med sådana
lotterier, är det påtagligen af vikt, att beträffande alla lotterier,
som innebära afsättning af industri-, handtverks- och slöjdalster och hvilka
följaktligen omfatta i stort sedt samma slags varor och kundkrets, vederbörande
myndighet öfvervakar, att icke genom sammanfallande tider och
orter för lotterierna konkurrensen dem emellan föranleder, att de med dem
afsedda ändamålen icke blifva behörigen tillgodosedda.

Någon anledning finnes ej heller att befara, att genom vissa hithörande
uppgifters öfverflyttande från landtbruks- till näringsförvaltningen hushållningssällskapens
samarbete med centralmyndigheten på detta område skall
menligt påverkas. Det ligger nämligen i öppen dag, att hushållningssällskapen
skola för sina sträfvanden till husslöjdens befrämjande och utveckling
röna full förståelse och kraftigt stöd af det i dessa ärenden sakkunniga
näringsorganet, som redan förut har sig anförtrodd omvårdnaden om slöjdens
intressen i öfrigt.

Genom den nu föreslagna anordningen skulle ock ett slut göras på den
tudelning af statsarbetet i afseende å slöjden, som obestridligen varit skadlig
för dennas utveckling, medverkat till uppkomsten af slitningar inom slöjdintresserade
kretsar och förhindrat nödiga initiativ till reformer på detta
område.

Då numera genom regeringens ingripande frågan om det allmännas medverkan
till slöjdens befrämjande föreligger till utredning, lärer dennas resultat
böra afvaktas, innan mera vidtgående förändringar i afseende å slöjdärendenas
behandling inom statsförvaltningen vidtagas. Under alla förhållanden
och utan afvaktan på utredningens afstötande böra dock enligt kommittéernas
mening ärendena angående slöjden sammanföras hos kommerskollegiet,
som i samband därmed skulle blifva centralmyndighet för statens
instruktörer i husslöjd samt utrustas med erforderlig sakkunnig arbetskraft
för att kunna på ett tillfredsställande sätt handhafva denna sin uppgift.1

1 Den förut omnämnda finska slöjdkommittén, som föreslår anställandet hos centralförvaltningen
af tvenne slöjdinspektörer, vill förlägga dessa till industristyrelsen. För denna förläggning lämnas
ingen motivering; en sådan har tydligen ansetts obehöflig.

IMUISTUrÄRKMJ KN\

Därmed vunnes oek den fördelen, att statens åtgärder till slöjdens befrämjande
ställdes i nödigt samband med de närbesläktade spörsmålen om handtverkets
och yrkesutbildningens höjande. Bland annat torde härigenom slöjdinstruktörernas
medverkan kunna, utan intrång på deras speciella uppgifter,
åtminstone i någon man tagas i anspråk till förmån för lärlingsutbildningens
öfvervakande, särskild! å landsbygden.

e) Elektriska ärenden.

Genom kungörelsen den 20 april 1883 bestämdes, att för upprättande
al telegraf-, telefon- och likartade förbindelser å viss mark erfordras
Kungl. Maj:ts särskilda tillstånd. Denna föreskrift, som tillkom på framställning
af telegrafstyrelsen, bl ef, ehuru icke uttryckligen omfattande
elektriska starkströmsanläggningar, dock i allmänhet iakttagen äfven med
afseende å dessa. Öfver ansökningar om tillstånd till ifrågavarande anläggningar
hördes bland andra myndigheter telegrafstyrelsen, som afgaf förslag
till de tekniska bestämmelser, hvilka ur säkerhetssynpunkt uppställdes såsom
villkor för tillståndet. Vid detta fogades jämväl bestämmelse om viss
tillsyn å anläggningen genom inspektör, hvartill Kungl. Maj:t plägade
förordna en distriktsingenjör vid telegrafverket. Efter framställning af enskild
motionär begärde emellertid 189(1 års riksdag i skrifvelse till Kungl.
Maj:t utredning i fråga om medgifvande af rätt till expropriation för elektriska
ledningar för belysning eller kraftöfverföring m. in. På grund af Kungl.
Maj:ts bemyndigande tillkallades därefter år 1898 sakkunniga (den s. k. starkströmskommissionen)
för att biträda vid utarbetande inom vederbörande statsdepartement
af bestämmelser rörande villkoren för anläggning och begagnande
af elektriska ljus- och kraftledningar. Med betänkande den 4 maj 1901
öfverlämnade kommissionen författningsförslag dels om hvad som bör iakttagas
vid sökande af tillstånd till vissa elektriska anläggningar för belysning
eller arbetsöfverföring, dels om tillsyn öfver vissa elektriska anläggningar,
dels angående säkerhetsföreskrifter för sådana anläggningar. Sedan frågorna
om expropriationsrätt och koncessionstvång för vissa elektriska anläggningar
genom propositioner förelagts 1900 års riksdag men icke vunnit
riksdagens bifall, förekommo frågorna ånyo vid 1902 års riksdag, som i anledning
af Kungl. Maj:ts då framlagda förslag antog en lag, innefattande
vissa bestämmelser om elektriska anläggningar (elektricitetslagen).
Lagen, som utfärdades den 27 juni 1902 (med ändring den 31 augusti 1907),
reglerar rätten att utföra starkströmsanläggningar samt bestämmer grunderna
för den ansvarsskyldighet och de skyddsåtgärder, som påkallas af sådana anläggningars
drift. I anslutning till lagen utfärdades den 31 december 1902
Kungl. Maj:ts stadga om elektriska anläggningar för belysning
eller arbetsöfverföring (elektrieitetsstadgan, med ändringar den 2(i
juni 1903 och 31 augusti 1907), hvilken meddelar ytterligare bestämmelser
om sådana anläggningars utförande äfvensom rörande tillsynen öfver
deras utförande och skötsel. Denna tillsyn skall utöfvas af kommerskollegiet

154

KOMMERSKOLLEGIET.

samt särskilda under kommerskollegiet lydande inspektörer, hvilka förordnas
af Konungen. Den 24 april 1903 utfärdades af Kungl. Maj:t instruktion
för inspektörerna öfver elektriska anläggningar för belysning eller
arbetsöfverföring. Jämlikt bemyndigande i elektricitetsstadgan har kommerskollegiet
i kungörelse den 1 mars 1904 meddelat ytterligare säkerhetsföreskrifter
vid utförande af dylika elektriska anläggningar.
(Undantag i vissa fall från dessa föreskrifter äro meddelade genom kollegiets
kungörelse den 22 december 1911.)

Centraiför- .Enligt elektricitetslagen tillkommer det Kungl. Maj:t att pröfva, huruVuppgifta-S
vida jord eller lägenhet, som tillhör enskild man, menighet eller inrättLagen
om ning, skall afstås eller upplåtas för framdragande af elektrisk ledning för
elektriska ortg förseende med belysning eller drifkraft eller för dylikt ändamål eller
anläggningar. ^ beredande af drifkraft åt sådan industriell anläggning, som finnes vara
af större betydelse för det allmänna (1 §). Enahanda bemyndigande för
Kungl. Maj it, ifråga om lednings framdragande öfver kronojord, plägar
riksdagen på framställning af Kungl. Maj:t lämna för ett år i sänder.
Kungl. Maj:ts tillstånd erfordras i allmänhet för utförande af elektrisk
anläggning, där största effektiva spänningen öfverstiger 250 volt. Härvid
föreskrifver Kungl. Maj:t, på hvilket sätt och under hvilka villkor anläggningen
må utföras och nyttjas (2 §). Kungl. Maj:t äger meddela de närmare
föreskrifter, som må erfordras med afseende å elektriska anläggningars
utförande och skötsel (15 §).

Lagen den 4 .Genom lagen den 4 juli 1910 (innefattande ändring i 19 och 20 kap. straffjuli
1910. jagenj par Jvungl. Maj:t tillerkänts befogenhet att förordna, att enskildas
elektriska ledningar för belysning, för uppvärmning eller för öfverföring af
drifkraft skola åtnjuta samma skydd mot skadegörelse m. m., som i strafflagen
tillerkänts statens motsvarande anläggningar.

Stadgan om Elektricitetsstadgan föreskrifver skyldighet att, utöfver hvad i elektricianläggningar.
tetslagen för vissa fall stadgas, inhämta Kungl. Maj:ts tillstånd jämväl till
framdragande af elektrisk ledning för belysning eller arbetsöfverföring inom
område för vattentrafikled, järnväg eller allmän väg (2 §).

Tillsynen öfver elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöfverföring
är, såsom ofvan nämnts, genom stadgan anförtrodd åt kommerskollegiet
samt åt särskilda af Kungl. Maj:t förordnade, under kollegiet lydande
inspektörer (46 §). Utöfver de i stadgan upptagna säkerhetsföreskrifter vid
utförande af elektrisk anläggning för belysning eller arbetsöfverföring kan
kommerskollegiet meddela ytterligare föreskrifter (4 §). Innan arbete påbörjas
med sådan anläggning, till hvilkens utförande erfordras Kungl. Maj:ts
tillstånd, skall anmälan göras hos kommerskollegiet, som har att uppdraga
åt inspektör att hafva tillsyn öfver anläggningens utförande (47 §). Sedan
sådan anläggning tagits i bruk, skall besiktning af densamma äga rum,
förutom då inspektören finner det erforderligt, så ofta kollegiet därom
förordnar. Besiktning skall ock af kollegiet anordnas, då sådan påkallas åt
väg- och vattenbyggnadsstyrelsen, järnvägsstyrelsen, telegrafstyrelsen eller

INDUSTRIÄRKNDKN.

155

Konungens befallningshafvande. På anmälan om att fara uppstått i följd
af anläggnings drift, äger kollegiet där så finnes nödigt förordna, att anläggningen
skall sättas ur bruk, intill dess besiktning hållits ä anläggningen
(50 §). När anledning finnes antaga, att till följd af sättet för utförande
eller skötsel af anläggning, för hvilken Kungl. Maj:ts tillstånd ej erfordrats,
skada å person eller egendom eller hinder i driften för statens telegraf- eller
telefoninrättning kan uppstå, äger kollegiet jämväl förordna om inspektion
äfvensom, där så finnes nödigt, besluta om anläggnings sättande ur
bruk, intill dess besiktning hållits (51 §). Kommerskollegiet har slutligen
enligt stadgan att handlägga besvär öfver beslut af inspektör (52 §)
samt kan hos allmän åklagare angifva förseelser mot stadgans föreskrifter
<56 §).

Inspektörerna öfver elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöf- Instruktioverföring
lyda enligt instruktionen den 24 april 1903 under kommerskol- ^^inspek''
legiet samt äro skyldiga bland annat att biträda kollegiet vid handlägg- torerna.
ningen af ärenden rörande ifrågavarande anläggningar och att till kollegiet afgifva
yttranden i dylika ärenden (§ 1). Inspektör antages af Kungl. Maj:t,
på förslag af kommerskollegiet, medelst förordnande och kan när som helst
af Kungl. Maj:t från befattningen entledigas (§ 2). Kommerskollegiet äger
meddela inspektör tjänstledighet under högst tre månader hvarje år samt
förordna vikarie för honom. Ansökan om längre tids tjänstledighet för inspektör
anmäles hos Kungl. Maj:t (§ 3). På förslag af inspektör kan kommerskollegiet
godkänna anordningar, som ej öfverensstämma med af kommerskollegiet
meddelade säkerhetsföreskrifter, men som likväl kunna anses
fullt betryggande (§ 6). Kommerskollegiet har att meddela närmare föreskrifter
angående register öfver alla de elektriska anläggningar, öfver hvilka
det åligger inspektör att utöfva tillsyn, samt öfver inspektörs dagbok, diarium
och konceptbok (§ 7). Kollegiet skall till Kungl. Maj:t insända sammandrag
af de berättelser, inspektörerna skola årligen afgifva om sin verksamhet,
jämte det yttrande af kollegiet, hvartill berättelserna må finnas gifva
anledning (§ 8).

Af förestående summariska redogörelse framgår, att centralförvaltningens
uppgifter med afseende å ärenden rörande elektriska anläggningar äro både
talrika och betydelsefulla. Flertalet sådana ärenden af större vikt afgöres
slutligt af Kungl. Maj:t på föredragning af civildepartementet, som i dessa
ärenden alltid plägar inhämta kommerskollegiets yttrande. Därutöfver har
kommerskollegiet, såsom ofvan angifvits, att utföra åtskilliga funktioner samt
att själfständigt träffa vissa afgöranden. För att ytterligare belysa centralförvaltningens
uppgifter på detta område är det emellertid nödvändigt att
närmare redogöra för de elektriska inspektörernas verksamhet och ställning.

Samtidigt med antagandet af lagen om elektriska anläggningar beviljade Inspektioriksdagen
under sjätte hufvudtiteln för år 1903 medel till anställandet af nen''

fyra inspektörer för att utöfva tillsynen öfver dylika anläggningar. För
år 1904 anvisades anslag endast till två inspektörer, men sedan dess har för
hvarje år anslag lämnats till aflönande af fyra inspektörer.

156

KOMMEUSKOLLEGIET.

Före tillkomsten af 1902 års lag med därtill körande senare författningar
kade, såsom redan nämnts, viss tillsyn öfver elektriska anläggningar för belysning
eller arbetsöfverföring utöfvats genom telegrafverkets distriktsingenjörer.
Inom starkströmskommissionen hade några ledamöter, som inom densamma
representerade nyssnämnda ämbetsverk, också påyrkat, att verket
skulle framgent bibehålla inspektionsmyndigheten ock i öfrigt handlägga hithörande
ärenden. Kommissionens majoritet föreslog däremot, att sådan befogenhet
skulle anförtros åt kommerskollegiet att utöfvas genom särskilda
inspektörer. Såväl Kungl. Maj:t som riksdagen anslöto sig till denna uppfattning,
som ock kom till uttryck i elektricitetsstadgan äfvensom i inspektörernas
instruktion. Enligt instruktionen åligger det de under kommerskollegiet
lydande inspektörerna öfver elektriska anläggningar för belysning
eller arbetsöfverföring att fullgöra hvad enligt elektricitetsstadgan
dem tillhör, att biträda kollegiet vid handläggningen af ärenden rörande
ifrågavarande anläggningar, att till kollegiet afgifva yttranden i dylika
ärenden äfvensom att med uppmärksamhet följa starkströmsteknikens utveckling
samt de åtgärder, som i främmande länder vidtagas för befrämjande
af skydd mot de med sådana anläggningar förenade faror.

Inspektionens Bland inspektörernas olika åligganden är kontroll- och inspektionsverksamtnin„.
pe^en cjen me(p hänsyn till arbetets mängd mest betydelsefulla. Den nu förefintliga
offentliga kontrollen omfattar ej alla slags elektriska anläggningar
för belysning eller arbetsöfverföring, utan är begränsad till 1) sådana, för
hvilkas utförande erfordras Kungl. Maj:ts tillstånd (47 § i stadgan), och 2)
sådana, som icke äro koncessionspliktiga, men rörande hvilka till kommerskollegiet
anmälts, att deras utförande eller skötsel kan antagas föranleda
skada å person eller egendom eller hinder för statens telegraf- och telefoninrättning
(51 § i stadgan). Den sistnämnda bestämmelsen möjliggör inspektionens
utsträckande efter hand till sådana anläggningar, som visa sig
vara i behof däraf.

Benämningen elektrisk anläggning användes i vanligt språkbruk och i författningarna
på detta område i flera olika bemärkelser. Man kan därmed
beteckna en kraftstation, en kraftledning, en transformator- eller omformarestation,
en husinstallation o. s. v. äfvensom en sammanfattning af en eller
flera af dessa särskilda anläggningar. Att .kontrollera en elektrisk anläggning
kan alltså afse granskning af alla dess delar från och med kraftstationen
till de särskilda abonnenternas lampor eller motorer, eller ock vissa
delar af allt detta. Då elektricitetsstadgan helt allmänt föreskrifver (46 §),
att tillsyn skall utöfvas å elektriska anläggningar för belysning eller arbetsöfverföring,
ägna de elektriska inspektörerna tillsyn åt såväl elektriska
anordningar i kraftstationer, transformerings- och motorstationer som åt yttre
och inre ledningar. I fabriker och dylika lokaler har därvid besiktningen i
hvarje särskildt fall utsträckts så långt, som någon afsevärd fara genom
elektidsk ström synts kunna ifrågakomma. Några svårigheter hafva hittills icke
förekommit rörande begränsningen af området för å ena sidan de elektriska

INDUSTRIÄRENDKN.

Lr»7

å andra sidan yrkesinspektörernas eller bergmästarnes

41! § i stadgan) tillkommer det, såsom ofvan

inspektörernas oeli
tillsyn.

Enligt gällande bestämmelser (

nämnts, kommerskollegiet att vara tillsynsmyndighet iiIVer de elektriska
anläggningarna för belysning eller arbetsöfverföring, därvid kollegiet biträdes
af inspektörerna. Beträffande sådana nyanläggningar, till k vilkas utförande
erfordras Kungl. Maj:ts tillstånd, skall anläggnings ägare före arbetets
början göra anmälan bos kommerskollegiet.

Vid utförande af elektrisk anläggning, för hvilken ej fordras Kungl. Maj:ts
tillstånd och som ej till hela sin sträckning fäller inom byggnad eller inhägnad
gård, skall anmälan göras hos dels telegrafstyrelsen, dels Konungens
befallningshafvande, hvilken i länskungörelserna inför underrättelse om sådan
anmälan (3 § i stadgan). Efter anmodan af kommerskollegiet pläga länsstyrelserna
lämna kollegiet underrättelse om dessa anmälningar.

Så snart underrättelse inkommit om koncessionspliktig anläggning, meddelar
kommerskollegiet viss inspektör förordnande att hafva tillsyn öfver
anläggningens utförande (47 § i stadgan). Dylika förordnanden pläga affattas
sä, att de innehålla befogenhet för inspektören jämväl att afsyna anläggningen
och därefter tillsvidare hafva tillsyn öfver densamma (47—50 §§ i
stadgan), båsom förut nämnts, kan inspektör jämväl under vissa förutsättningar
af kollegiet förordnas att besiktiga anläggningar, som icke kräfva
Kungl. Maj:ts tillstånd (51 § i stadgan). Inspektör äger besluta om vidtagande
af viss åtgärd med afseende å anläggning och kan där så finnes
nödigt förordna, att anläggningen sättes ur bruk (50 § i stadgan). Öfver de
erinringar och föreskrifter, som meddelas vid inspektion, upprättas protokoll,
af hvilket exemplar pläga tillställas såväl anläggningens ägare som vid
förrättningen närvarande ombud för de statens verk, som direkt beröras af
anläggningen (48 § i stadgan).

Ehuruväl förordnande att verkställa inspektion af anläggning skall särskildt
meddelas viss inspektör, har det ansetts lämpligt att för hvarje inspektör
anvisa ett inspektionsområde, inom hvilket denne erhåller sådana
föiordnanden. Härmed åsyftas dels att vinna besparing i resekostnader därigenom,
att derå förrättningar lättare kunna utföras i ett sammanhang, dels
att bereda inspektörerna närmare kännedom om de olika lokala behof och
synpunkter, som kunna framträda i skilda delar af landet. För närvarande^™
de fyra inspektörernas distrikt ordnade på följande sätt:

1) btockholms stad, Stockholms, Uppsala, Västmanlands, Södermanlands
och Gottlands län samt delar af Östergötlands och Örebro län.

2) V ärmlands län samt delar af Örebro, Kopparbergs, Älfsborgs, Skaraborgs,
Göteborgs och Bohus län.

3) Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads, Malmöhus
och Hallands län samt delar af Östergötlands, Älfsborgs, Skaraborgs, Göteborgs
och Bohus län. 4

4) Norrbottens, Västerbottens, Jämtlands, Västernorrlands och. Gäfleborgs
län samt delar af Kopparbergs län.

Inspektionens

verkstäl lande.

KOMMERSKOLLEGIET.

Koncessionsärenden
m. fl.

158

Gränserna för dessa inspektionsområden förskjutas, i den mån anläggningarnas
antal och beskaffenhet så betinga. Det förstnämnda distriktet erbjuder
emellertid väsentligt mindre inspektionsarbete än de öfriga, hvilken anordning
är erforderlig för att tillförsäkra kommerskollegiet regelbundet biträde
af detta distrikts inspektör vid fullgörandet af vissa kollegiets uppgifter, däribland
särskildt frågor om författningsändringar och andra frågor af allmänt
intresse eller eljest af större vikt.

Betydelsefull är äfven inspektörernas medverkan vid behandlingen af frågor
om Kungl. Maj:ts tillstånd till vissa elektriska anläggningar. Ansökan härom
ingifves till civildepartementet, som remitterar densamma till de olika myndigheter
(Konungens befallningshafvande med underordnade, telegrafstyrelsen,
järnvägsstyrelsen, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen), hvilkas yttranden i
särskilda hänseenden anses erforderliga. Sedan samtliga dessa myndigheters
yttranden inkommit, remitteras ärendet i sin helhet till kommerskollegiet,
som numera, därest ej omständigheterna annorlunda. föranleda,
öfverlämnar detsamma till den af inspektörerna, inom hvars distrikt anläggningen
är afsedd att utföras. Inspektören har att genomgå och granska
samtliga handlingar, beräkningar och ritningar samt afgifva yttrande, innefattande
förslag till koncessionsbestämmelser med de tillägg eller ändringar å ritningar,
som kunna finnas erforderliga. Från honom återgår ärendet till kolle-^
giet, där det efter den ytterligare beredning, som må erfordras, föredrages af
industribyrån, hvarefter slutligen kollegiets utlåtande, åtföljdt af inspektörens
yttrande jämte öfriga handlingar i ärendet, expedieras till civildepartementet.
Sedan ett dylikt ärende blifvit af Kungl. Maj:t afgjordt, erhåller kollegiet
två exemplar af resolutionen (det ena afsedt för den inspektör, som får att
utöfva tillsyn öfver anläggningen), hvarjämte de till ärendet hörande ritningarna
återställas till kollegiet samt där förses med påskrift af vederbörande
byråchef om Kungl. Maj:ts beslut. Ritningarna tillställas därefter sökanden,
som har att inom viss tid ingifva bestyrkta kopior till kollegiet.

Pa grund af de många instanser, som dylika koncessions- och expropriationsärenden
skola passera, är redan deras formella behandling såsom synes
omständlig. Kräfvande är äfven den sakliga pröfningen, hvilken gäller såväl
de föreslagna anordningarnas säkerhet och lämplighet som ock önskemål eller
erinringar och protester framställda af enskilda, kommuner och myndighetei.

Förutom koncessionsansökningar förekomma äfven ansökningar om dispens
från vissa bestämmelser i elektricitetsstadgan, frågor rörande ändringar i
lagstiftningen å ifrågavarande område samt andra elektriska ärenden, hvilka
af Kungl. Maj:t för afgifvande af utlåtande remitteras till kommerskollegiet,
som i ärendet vanligen hör någon af inspektörerna, stundom alla gemensamt.
_ ..

Flertalet här ifrågavarande ärenden af mera afsevärd betydelse utgöras
sålunda af till kommerskollegiet öfversända kungl. remisser. Till kollegiets
eget afgörande förekomma endast få elektriska frågor af större vikt, exempelvis
säkerhetsföreskrifter, som kollegiet äger utfärda, dispens från sådana samt
klagomål öfver föreskrifter, som lämnats af inspektör.

INDUSTRIÄRENDEN.

l.r>9

Enligt inspektörernas instruktion åligger det dem att med uppmärksamhet Studier och
följa starkströmsteknikens utveckling samt de åtgärder, som i främmande r,lPl’orter
länder vidtagas för befrämjande af skydd mot de med sådana anläggningar
förenade faror. För dessa ändamål äga de tillgäng till de ledande inhemska
och utländska tidskrifterna på elektroteknikens område. Därjämte plägar
ordnas så, att med kortare mellantider någon af inspektörerna får företaga
en utländsk studieresa, deltaga i kongresser o. s. v.

Det åligger inspektör att årligen afgifva berättelse om sin verksamhet till
kommerskollegiet med redogörelse för inträffade olycksfall och iakttagelser
rörande elektricitetsstadgans tillämpning. Inspektören i ofvannämnda första
inspektionsdistriktet plägar i sin årsberättelse lämna en öfversiktlig redogörelse
för de i främmande länder nytillkomna eller förändrade bestämmelser om elektriska
anläggningar. Af de olika berättelserna utarbetas inom kollegiet ett
sammandrag, som till Kungl. Maj:t öfverlämnas. åtföljdt af det kollegiets
yttrande, hvartill berättelserna gifva anledning. Enligt af Kungl. Maj:t för
hvarje år till kollegiet lämnadt bemyndigande befordras från och med år 1910
saval berättelserna som kollegiets sammandrag till trycket, hvarefter upplagan
utdelas efter chefens för civildepartementet bestämmande.

Äfven gent emot utlandet har det ansetts önskvärd! sörja för spridande af
kännedom om vårt lands vattenkraftsförhållanden, elektriska lagstiftning
o. s. v. Rapporter och redogörelser öfver dylika ämnen hafva därför tillhandahållits
främmande länders representanter i Sverige, publicerats i utländska
tidskrifter eller meddelats vid kongresser.

Med beaktande af de under inspektionsarbetet vunna erfarenheterna hafva
inspektörerna utarbetat cirkulär till ledning för firmor och arbetsledare, som
arbeta inom starkströmstekniken. Härmed har åsyftats särskildt att anvisa
och inskärpa sådana försiktighetsmått och praktiskVanordningar, som vid olika
anläggningar böra vidtagas till förekommande af olycksfall och andra faror.

Stor omsorg har ock visats för åvägabringande af statistiska uppgifter, kartmaterial
och dylikt till belysande af de elektriska anläggningarnas förekomst
utveckling och betydelse. Därjämte ägnas särskild uppmärksamhet åt de
omständigheter eller kraf, som synas påkalla ändringar i den för elektriska
anläggningar nu gällande lagstiftningen.

Såsom af det föregående framgår, afser inspektörernas uppdrag å ena sidan
lokal inspektion, å andra sidan fullgörandet af vissa funktioner inom kommerskollegiet.
Inspektörerna intaga således en mellanställning mellan lokal och
central tjänstemannakår. Om också deras inspektion suppgifter i orterna till
mängden äro dominerande samt i och för sig synnerligen betydelsefulla,
maste dock äfven kommerskollegiet, som icke fått sig tilldelad någon för
dylika ärenden afsedd tjänstebefattning, taga deras medverkan i anspråk i
ganska stor omfattning.

I detta sammanhang torde böra erinras om några kommittéförslag, med Kommittéhvilkas
genomförande kommerskollegiets befattning med elektriska ärenden utredningar.
skulle väsentligt ökas.

160

KOMMERSKOLLEGIET.

Förslaget till
vattenlag.

Elektriska

kraft kommitténs förslag.

Kommittéernas
uttalande.

Enligt vattenrätts- och dikningslagskommittéernas den 17 december 1910 gemensamt
afgifna utlåtande med förslag till vattenlag skulle sålunda, när någon
berättigats tillgodogöra sig annan tillhörig vattenkraft, ersättning till denne
utgå genom tillhandahållande medelst elektrisk eller annan öfverföring af motsvarande
kraftbelopp. Vissa närmare bestämmelser för ordnande af sådan elektrisk
kraftöfverföring liksom ock rörande kontrollen därå skulle i brist på
parternas åsämjande meddelas af sakkunnig person, som förordnas af kommerskollegiet.
Berörda kommittéer synas hafva tänkt sig, att dylikt förordnande
lämpligen skulle meddelas elektrisk inspektör. Öfver beslut af den sakkunnige
skulle besvär kunna anföras hos kommerskollegiet.

Den kommitté, som den 22 juni 1911 af Kungl. Maj:t tillsattes för att
lämna dels förslag till tryggande af afnämares rätt till kontraktsenligt åtnjutande
af elektrisk kraft, dels utredning och eventuellt förslag rörande
frågan om reglering genom offentlig myndighet af priset på elektrisk kraft,
som distribueras till allmänheten, har låtit offentliggöra preliminärt meddelande
om sina blifvande förslag. Enligt dessa skulle för att förebygga den
risk afnämare löpa genom att elektriska kraftledningar och de stationer, från
hvilka de utgå, kunna komma i olika ägares händer, ledningar och understationer
hos offentlig myndighet registreras såsom tillbehör till viss kraftstation.
Såsom sådan myndighet föreslås kommerskollegiet, hvilket redan
kommit att inom administrationen intaga ställningen såsom centralmyndighet
för starkströrnsanläggningar. Hos kollegiet skulle sålunda föras
en slags registerbok för landets anläggningar på starkströmsområdet. "\ idare
föreslås att, därest vid tvångsvis försåld anläggning öfverenskommelse
mellan abonnent och den nye ägaren om kontraktsvillkoren ej kan träffas,
dessa villkor skola regleras af en nämnd af fem ledamöter, utaf hvilka
kommerskollegiet utser tre, däraf en såsom ordförande i nämnden. Under
vissa förutsättningar skulle tvångsförvaltning af anläggning kunna föreskrifvas
af öfverexekutor. Då emellertid en icke fackman svårligen kan
bedöma, huruvida sådan brist i fullgörandet af åtagna förpliktelser föreligger,
att tvångsåtgärd bör vidtagas, skall öfverexekutor dessförinnan inhämta utlåtande
från kommerskollegiet. Vissa tvister, som kunna uppkomma vid
tvångsförvaltning, skulle äfven hänskjutas till kollegiets afgörande.

I sitt den 18 november 1911 afgifna utlåtande och förslag angående upprättandet
af en socialstyrelse hafva kommittéerna redan fäst uppmärksamheten
därå, att en viss del af inspektörernas verksamhet, nämligen inspektionen af
elektriska anläggningar, berör arbetarskyddet vid dylika anläggningar och
sålunda innefattar viktiga sociala moment. Kommittéerna framhöllo emellertid
därjämte, att den på detta område gällande speciallagstiftningen i allmänhet
hade till uppgift att trygga allmänheten för risker till lif, lem eller egendom
och icke speciellt åsyftade arbetarnas förhållanden. Redan härigenom
skiljer sig den ifrågavarande lagstiftningen från den särskilda arbetarskyddslagstiftning,
hvars tillämpning kommittéerna föreslagit skola öfverlämnas
till socialstyrelsen och dess organ. Författningarna rörande elektriska

INDUSTRrÄllENDEN.

1(31

anläggningar ålägga vidare förvaltningen en del betydelsefulla uppgifter
åt företrädesvis tekniskt-ekonomisk art, hvilka intimt beröra företagens anordnande
och drift. Dessa olika slag af förvaltningens funktioner ilro så
nära sammanväfda med hvarandra, att de icke kunna åtskiljas, utan måste
utöfvas genom samma tjänstemän och myndigheter. Då författningarnas
tyngdpunkt otvifvelaktigt måste anses ligga på det ekonomiskt-industriella
området, anse kommittéerna lämpligast, att hithörande ärenden tillhöra det
statsorgan, som skall omhänderhafva näringarnas och särskilt industriens
intressen. Den omständigheten, att viktiga sociala spörsmål äro förknippade
med ifrågavarande lagstiftning och dess tillämpning, synes emellertid hörna
föranleda, att socialstyrelsen tillförsäkras behörigt inflytande i hvad angår
arbetarskyddet.

Redan de elektriska anläggningarnas egenskap af affärsföretag med utprägladt
industriell karaktär synes anvisa kommerskollegiet såsom deras
naturliga målsman inom förvaltningen. De industriella yrkena hafva jämväl
mycket stort intresse af de elektriska anläggningarna, i det de i ständigt
större utsträckning blifva för sin verksamhet beroende af deras kraftdistribution.
Ett ytterligare stöd för sin uppfattning finna kommittéerna i den omständigheten,
att handhafvandet af de elektriska ärendena tillförsäkrar
kommerskollegiet tillgång till en betydande fond af teknisk kunskap och
praktisk erfarenhet på ett område af stor och ständigt stigande betydelse
för vår industriella utveckling.

Denna sakkunskap kan näringsförvaltningen emellertid icke i önskvärd Önskvärda
grad tillgodogöra sig med den nuvarande anordningen för de elektriska ären-forandrmgar''
denas handläggning. Om också inspektörerna äro förpliktade att biträda
kommerskollegiet i hithörande angelägenheter, ligger dock tyngdpunkten
af deras verksamhet på de lokala uppgifterna. Ansvaret för beredningen
och föredragningen inom kollegiet af de elektriska ärendena åligger andra
kollegiets tjänstemän, för hvilka desamma i allmänhet äro främmande.

Da såväl vederbörande inspektör som föredraganden å industribyrån sålunda
måste behandla hithörande frågor, framkallas i viss mån ett dubbelarbete,
som måste synas olämpligt och onödigtvis tynger industribyråns
verksamhet. Olägenheterna häraf framträda så mycket tydligare, som industribyrån
har att i allmänhet anlita medverkan af den inspektör, som
utöfvar inspektion vid anläggningen i fråga. Då byrån själf icke disponerar
någon i ämnet speciellt sakkunnig tjänsteman och författningarna
ej heller anvisa någon form för tryggandet af deras likformiga tillämpning
från inspektörernas sida eller af enhetlig uppfattning rörande de tekniska
spörsmålens bedömande, saknas nödiga garantier för erforderlig konsekvens
vid ärendenas handläggning. Visserligen hafva inspektörerna låtit
sig angeläget vara att genom gemensamma öfverläggningar i förekommande
fall söka undanröja de svaraste olägenheterna af organisationens brister i
nu berörda afseende, liksom ock kommerskollegiet plägat till deras gemensamma
utlåtande öfverlämna ärenden af principiell eller eljes mera vidsträckt
betydelse. Då emellertid bristerna icke härmed kunnat fullständigt

11—122348.

162

KOMMERSKOLLEGIET.

Centralmyndighet
för
inspektionen.

Decentralisation
af
beslut.

afhjälpas, har det ansetts nödvändigt att utan stöd i författningarna vidtaga
den i det föregående omnämnda anordningen, att en af inspektörerna
endast i mindre utsträckning användes till inspektionsverksamhet — inom
ett område närmast intill hufvudstaden — för att i stället öfvertaga eu
väsentlig del af beredningen af elektriska ärenden af större betydelse.

Denna af praktiska hänsyn framkallade utveckling synes kommittéerna
vara helt naturlig och gifva tydlig anvisning om, i hvilken riktning organisationsfrågan
lämpligast kan finna sin lösning. Hithörande ärendens beredning
och föredragning böra sålunda öfverlämnas åt en särskild tjänsteman
hos kommerskollegiet, hvilken kan hufvudsakligen ägna sig åt detta arbetsområde.
Med hänsyn till ärendenas öfvervägande tekniskt-industriella karaktär
torde samma slags kompetens böra kräfvas af denne tjänsteman som af inspektörerna.
Kommittéerna förutsätta, att det skall blifva honom möjligt att i
någon utsträckning själf utöfva inspektionsverksamhet öfver anläggningar,
belägna inom kortare afstånd från hufvudstaden. Härmed vinnes en för hans
tjänstutöfning gagnande, direkt och fortgående kontakt med det praktiska
näringslifvet inom detta område, något som bör vara af betydelse för handhafvandet
af de centrala förvaltningsuppgifterna.

I samband härmed synes en utvidgning böra ske beträffande dessa uppgifter
så tillvida, att de under kommerskollegiet lydande inspektörernas
åliggande att följa starkströmsteknikens utveckling samt främmande länders
åtgärder kommer att gälla äfven kollegiet På detta område, hvars betydelse
så hastigt tillväxer och där den tekniska utvecklingen är så snabb samt
statens ingripande så långt gående, är det nämligen af särskild vikt, att
statens ledande myndighet blir tillräckligt rustad för att följa med sin tid
och kunna motsvara dess anspråk.

I fråga om vissa grupper af ärenden har redan ett tydligt behof gjort
sig gällande af en mera praktisk och snabb handläggning, än som nu
kan förekomma. Till en början vilja kommittéerna framhålla, att det icke
synes vara nödigt att till Kungl. Maj:ts ompröfning hänskjuta ansökningar
enligt elektricitetsstadgans 2 § om tillstånd i vissa fall, utöfver hvad i
elektricitetslagens 2 § stadgats, att utföra elektrisk anläggning. Dessa
ansökningsärenden äro icke af den betydelse, att de påkalla den högsta statsmyndighetens
beslut, utan kunna öfverlämnas till kommerskollegiets afgörande,
så mycket hellre som dessa ärenden i allmänhet äro af hufvudsakligen
teknisk natur och af likartad beskaffenhet. Gifvetvis bör dock medgifvas
rätt att öfver kommerskollegiets beslut i sådant ärende anföra besvär
hos Kungl. Maj:t. Framställning om sådan ändring i dessa ärendens handläggning,
som kommittéerna nu förordat, har af kommerskollegiet redan den
10 januari 1911 gjorts hos Kungl. Maj:t.

Det har synts mera tvifvelaktigt, huruvida jämväl rätten att meddela
tillstånd enligt elektricitetslagens 2 § till utförande af elektrisk ledning
skulle kunna öfverlämnas till kommerskollegiet. Kommittéerna hafva emellertid
vid pröfning af skälen för och emot en sådan decentralisation af beslutanderätten
trott sig finna, att densamma skulle komma att medföra väsent -

INDUSTIUÄliENDEN.

1(>3

liga fördelar med hänsyn silrskildt till det långt öfvervägande antal ärenden,
där hufvudsakligen tekniska synpunkter komma i betraktande. I själfva
verket har oek numera utbildats en fast praxis med afseende å dessa ärendens
behandling samt förutsättningarna för tillstånds medgifvande. Då rätten
till besvär hos Kungl. Maj:t äfven i detta fäll måste förbehållas parter,
torde deras intressen icke trädas för nära genom den nu föreslagna förändringen.
Erinras bör vidare, att när dylika koncessionsärenden äro af större
betydelse, desamma i regel äro förbundna med expropriationsfrågor och sålunda
i denna del alltid komma under Kungl. Maj:ts pröfning.

Enligt hvad ofvan erinrats, har det vidare förbehållits Kungl. Maj:t att
meddela vissa säkerhetsföreskrifter. Det säger sig själft, att dessa måste
vara af rent teknisk natur och böra bedömas företrädesvis ur sådan synpunkt.
Vid sådant förhållande synes det kommittéerna otvifvelaktigt vara
lämpligare, att afgörandet af sådana ärenden öfverläinnas åt det tekniskt
sakkunniga ämbetsverket, kommerskollegiet.

Jämväl ansökningar om dispens från säkerhetsföreskrifter, som utfärdats
af Kungl. Maj:t, skola enligt nu gällande lagstiftning underställas Kungl.
Maj:ts pröfning. Dylika ansökningar, som i regel endast röra sig om tekniska
detaljer af skäligen obetydlig beskaffenhet, föranleda vanligen remiss
till kommerskollegiet samt behandling af vederbörande inspektör. Detta förfaringssätt
synes kommittéerna vara alltför omständligt i betraktande af ärendenas
ringa vikt. Den förut åberopade starkströmskommissionen hade ock
förordat en vidsträckt befogenhet för inspektörerna i afseende å sådana dispenser.
Äfven om en så långt drifven decentralisering af beslutanderätten i dessa
ärenden icke torde vara tillrådlig med hänsyn till angelägenheten af att vinna
full enhetlighet i författningarnas tillämpning, finna kommittéerna, att ur
denna synpunkt inga hinder böra möta mot att åt kommerskollegiet,
därest detta utrustas med särskild sakkunnig personal, öfverlämna befogenhet
att fatta beslut i fråga om dispenser. Därmed skulle också åt dessa
ärenden kunna beredas en väsentligt snabbare handläggning, hvilket i många
fall är af synnerlig betydelse för anläggningarnas ägare.

Den genom lagen den 4 juli 1910 Kungl. Maj:t tillerkända befogenheten
att genom fridlysning mot skadegörelse trygga enskilda tillhöriga elektriska
ledningar bör likaledes, för att göra afsedd nj^tta, ofta kunna utöfvas med
skyndsamhet. Af detta skäl och då någon särskild anledning icke föreligger
för att underställa dylikt ärende Kungl. Maj:ts pröfning, torde dess afgörande
lämpligen kunna anförtros åt kommerskollegiet.

Såsom nyss antydts, lärer däremot någon decentralisation af beslutanderätten
icke böra ifrågakomma med afseende å nuvarande regeringsärenden,
som angå rätten till expropriation enligt elektricitetslagen. Redan
af principiella skäl synes det nämligen vara nödvändigt att åt den högsta
statsmyndigheten framgent förbehålla afgörandet af frågor, som på ett så
ingripande sätt beröra äganderättsförhållanden.

Kommittéerna vilja slutligen fästa uppmärksamheten därå, att ett genomförande
af den ofvan förordade decentralisationen af beslutanderätten i kon -

164

KOMMERSKOLLEGIET.

cessionsärenden samt beträffande fridlysning förutsätter ändringar i elektricitetslagen
och elektricitetsstadgan samt i strafflagens kap. 19 §§ 14 och 22.
Förhållande Kommerskollegiets utrustande med särskild personal för de elektriska
^elektriska8 ärendenas behandling skulle underlätta den ledande och upplysande verkanläggningar.
samhet från statens sida, som redan nu visserligen, i den mån omständigheterna
medgifva, bedrifves af inspektörerna, men som helt visst kan vidare
utvecklas. Den stora erfarenhet och praktiska duglighet på starkströmsteknikens
område, som af statens ifrågavarande tjänstemän förvärfvas, skulle
därigenom i högre grad än nu komma de praktiska utöfvarne till godo.

Särskild! synes det lika angeläget som naturligt, att denna inom statsförvaltningen
tillgängliga erfarenhet i fråga om elektriska anläggningars
utförande och drift tages i anspråk till förmån för statens företag af detta
slag. Redan när frågan om den elektriska inspektionens upprättande förelåg
till öfvervägande, gjorde svenska teknologföreningens afdelning för
elektroteknik rörande detta spörsmål ett uttalande i följande ordalag:

»Afdelningen vill också framhålla en för elektroteknikens fortsatta och
tidsenliga utveckling i vårt land synnerligen viktig fördel, som vunnes genom
inrättandet af en särskild yrkesinspektion (elektrisk). Därigenom skulle
nämligen skapas ett i hithörande frågor själfständigt och verkligen sakkunnigt
organ, hvaraf såväl Eders Kung! Maj:t som statsinstitutioner kunde
begagna sig för verkställande af utredningar i påkommande fall, och som
bildade en centralpunkt, där korrekta upplysningar kunde påräknas om vid
starkströmsanläggningar inträffade tilldragelser, och dit i allmänhet vid dessa
vunna erfarenhetsrön samlades för att sedermera göras fruktbärande för
elektrotekniken.»

Under den sedan inspektionens tillkomst förflutna tiden har också inspektörernas
speciella sakkunskap vid vissa tillfällen tagits i anspråk vid utredningar
och planläggning rörande några statens elektriska kraftanläggningar,
såsom Trollhättans kraftanläggning och försöken med elektrisk järnvägsdrift.
Äfven om numera staten på annat håll inom förvaltningen disponerar
öfver fackmän i fråga om elektriska anläggningars utförande och drift,
vill det dock synas kommittéerna, som om det endast kunde vara till nytta för
statens intressen, om kommerskollegiets sakkunskap tages i anspråk för att
i viktigare hithörande spörsmål bidraga till utredningen rörande såväl anläggningarnas
betydelse ur näringslifvets synpunkt som ock deras tekniska
anordnande, gifvetvis då ock hvad angår den med den elektriska driften
förenade risken.

Anmälan om Med hänsyn till att inspektionen afser att förekomma faror i följd af
olycksfall. e)eptrisk anläggnings drift, har det synts kommittéerna anmärkningsvärd!, att
icke i den gällande lagstiftningen träffats bestämmelse, som tillförsäkrar inspektionsmyndigheten
kännedom om alla vid sådana anläggningar inträffade
olycksfall. Det gifves uppenbarligen intet mera effektivt sätt för inhämtande
af erfarenhet rörande behofvet af skyddsanordningar samt rörande sådana
anordningars praktiska nytta, än att vederbörande tjänstemän omedelbart
erhålla rapporter om inträffande olycksfall (eventuellt äfven tillbud till

INDUSTIUÄKENDEN.

165

olycksfall) samt sålunda sättas i tillfälle att genom dessa rapporter eller
vid besök på platsen undersöka fallen och de omständigheter, som på dem
inverkat. Att underlätta ett sådant studium och därmed befrämja skyddsanordningarnas
utveckling synes ock böra vara ett tydligt intresse för anläggningarnas
ägare.

Därigenom att de stadgade anmälningarna rörande olycksfall i arbete
tidigare ingått till kommerskollegiet och, när de rört elektriska anläggningar,
delgifvits vederbörande inspektörer, hafva dessa erhållit uppgifter
om de vid sådana anläggningar inträffade olycksfall i arbetet. På samma
sätt tillhandahållas dylika uppgifter åt inspektörerna, äfven sedan olycksfallsanmälningarna
numera ingå till socialstyrelsen. Då emellertid inspektionsmyndigheten
öfver elektriska anläggningar har lika stort intresse af
att få taga kännedom om alla vid anläggningarna inträffande olycksfall —
vare sig de inträffa i arbete eller ej — som föranledas af den elektriska
driften, anse kommittéerna det vara angeläget, att särskilda åtgärder vidtagas
för sådant ändamål.

1 inspektörernas årsberättelser samt kommerskollegiets däröfver afgifna Årsredoyttranden
återfinnas inånga lärorika uppgifter, iakttagelser och uttalanden sörelserörande
starkströmstekniken. Dessa redogörelser äro uppenbarligen af den
betydelse, att de böra göras lätt tillgängliga för de intresserade fackmännen,
särskildt anläggningsägare, elektriska byggnads-, verkstads- och installationsfirmor,
deras konstruktörer och montörer o. s. v.

Arspublikationen borde därjämte utvidgas att omfatta dels för vrkesutöfvare
lämpade skildringar samt råd och upplysningar i ämnet, dels insamlade
statistiska data af allmänt intresse rörande elektriska kraftanläggningar
och deras drift, dels vissa andra data af vikt för starkströmsteknikens
systematiska studium och belysande. Härigenom skulle för
kommerskollegiet och inspektörerna beredas ett kraftigt medel för befrämjandet
af deras nödiga och nyttiga upplysningsverksamhet på detta område
och dessutom en öfverskådlig bild erhållas öfver utvecklingen af den
för vårt land synnerligen viktiga elektriska kraftindustrien.

f) Explosiva varor, eldfarliga oljor m. m.

Genom förordningen angående explosiva varor den 19 november Explosiva
1897 hafva speciella bestämmelser träffats om tillverkning, förvaring och vård, Vilror''
handel och innehafvande, transport samt införande från utrikes ort af explo- Föror<iningen
siva varor äfvensom rörande författningens efterlefnad m. m. Denna förord- pkfsiva^aror''
ning åsyftar förekommande af den allmänfara, som lätteligen framkallas af
explosiva varor. För detta ändamål äro ingående föreskrifter meddelade rörande
alla de fall, då myndigheters tillstånd eller kontroll erfordras för
rätt att tillverka, förvara, försälja, transportera o. s. v. explosiva varor
af sådan beskaffenhet, som i förordningen närmare angifves. Meddelandet af
dylikt tillstånd samt utöfvandet af den närmaste kontrollen tillkomma resp.

166

KOMMERSKOLLEGIET.

lokala myndigheter, företrädesvis Konungens befallningshafvande. Då emellertid
handhafvandet af vissa hithörande angelägenheter med nödvändighet
förutsätter en hög grad af speciell kunskap och erfarenhet inom sprängämnestekniken,
tilldelades genom författningen vissa befogenheter åt en central
myndighet, benämnd inspektionen för explosiva varor.

Inspektören. Genom kungörelsen den 19 november 1897 har bestämts, att inspektionsmyndigheten
skall utgöras af en utaf Kungl. Maj:t förordnad
inspektör för explosiva varor. Denne har således att i en mängd i
förordningen närmare angifna fall tillhandagå myndigheterna med utlåtanden,
att mottaga de anmälningar af olika slag, som skola ingifvas, att afsyna
fabriksanläggning för explosiv varas tillverkning samt i allmänhet inspektera
fabriker för tillverkning af explosiv vara äfvensom magasin eller lokal, där
dylik vara finnes upplagd eller hålles till salu.

Inspektören tillsättes af Kungl. Maj:t och sorterar närmast under civildepartementet,
som enligt 1900 års departementalstadga handhar hithörande
ärenden. Frågor angående denne inspektörs verksamhet pläga emellertid i
regeln vara föremål för yttrande af kommerskollegiet, innan de afgöras af
Kungl. Maj:t, liksom kollegiet plägar höras i sådana ärenden rörande tilllämpningen
af nämnda förordning, hvilka tillhöra Kungl. Maj:ts afgörande.
Dessa ärenden äro i det stora hela af två slag, nämligen dels besvär öfver
Konungens befallningshafvandes beslut i fråga om ansökningar om tillstånd
enligt den i ämnet gällande lagstiftning, dels ansökningar om dispens från
gällande bestämmelser på detta område.

Dessa bägge grupper af ärenden äro till sin natur hvarandra ganska närstående.
De erfordra i regel både juridiska och tekniska insikter, de senare
af en mycket speciell art. Sistnämnda slags fackkunskap tillföres ärendets
behandling genom yttrande af inspektören.

Kommerskollegiets befattning med ärenden rörande explosiva varor, hvartill
ock hör befattning med lagstiftningsfrågor på området, grundar sig icke
på något särskildt stadgande därom, utan allenast på ämbetsverkets allmänna
uppgift att handlägga ärenden angående industri och handel och i öfrigt att
företräda dessa näringars intressen i statsförvaltningen.

Hithörande ärenden, som tidigare icke varit synnerligen talrika, hafva
under de senaste åren starkt ökats till antalet och plåga hvart för sig ofta
vara både svåra och maktpåliggande.

Utredning af Genom Kungl. Maj:ts beslut den 9 oktober 1908 blef frågan om en revision
sakknnmge. aj? lagstiftningen angående explosiva varor öfverlämnad till behandling af
särskilda sakkunnige, hvilka i februari 1910 afgåfvo sitt betänkande. Enligt
deras förslag till ny förordning angående explosiva varor skulle uppgifterna
med afseende å författningens tillämpning fördelas mellan inspektionen och
de lokala myndigheterna på ungefär samma sätt som nu. Med hänsyn till
behofvet af skärpt teknisk kontroll skulle emellertid inspektionens befogenheter
på åtskilliga punkter utvidgas och stärkas. Det vill ock synas, som
om de sakkunnige förutsatt, att inspektionen skulle förläggas under kommerskollegiet.
Detta ämbetsverk har nämligen i förslaget tillerkänts vissa

INDUSTRIÄRENDEN.

1 G 7

befogenheter, som icke ansetts kunna öfverlämnas åt inspektionen. Sålunda
skulle det tillkomma kommerskollegiet att efter inspektionens hörande upprätta
och kungöra förteckning öfver de explosiva varor, å hvilka förordningen
vore tillämplig, med angifvande af den klass, till hvilken hvarje explosiv
vara hörde (§ 3 mom. 1). Vidare skulle kollegiet äga rätt att efter
inspektionens hörande utfärda de närmare föreskrifter, som kunde blifva af
nöden i fråga om inpackning af vissa explosiva varor (§ 45). Slutligen
skulle det ankomma på kommerskollegiet att meddela tillstånd för visst
fall till införsel af en del explosiva varor eller fyrverkeripjeser (§ 71).

De sakkunniges förslag synes icke innebära någon förändring med afseende
å mängden eller beskaffenheten af de ärenden, som skulle föreligga till Kungl.
Maj:ts pröfning. Något uttalande göres icke om, till hvilket departement
handläggningen af hithörande ärenden för framtiden borde öfverlämnas.1

Såväl den nuvarande speciallagstiftningen rörande explosiva varor som
ock det föreliggande förslaget till ändringar i samma lagstiftning åsyfta
uppenbarligen skydd mot den allmänfara, som medföljer tillverkningen, förvaringen,
handeln och transporten af dylika varor. Detta skydd mot de med
yrkesutöfningen på ifrågavarande område förenade risker har en vidsträckt
omfattning. Det gäller nämligen den med yrkesutöfningen sysselsatta personalen,
den enskilda och allmänna egendom, som däraf kan beröras, samt vidare
offentlig ordning och säkerhet, allmän trafik m. m. De hufvudsakliga synpunkter,
som böra beaktas i fråga om dessa ärenden, äro sålunda af mycket
blandad beskaffenhet och hänföra sig till de olika förvaltningar, som hafva
att vårda sig om näringarna, kommunikationerna, de sociala ärendena samt
den allmänna ordningen. När det gäller att afgöra, hvilken af dessa förvaltningar
lämpligast bör omhänderhafva ärendena om explosiva varor, hafva
kommittéerna ansett sig böra taga särskild hänsyn till att såväl lagstiftningen
som ock de öfriga på centralförvaltningen ankommande uppgifterna
äro af beskaffenhet att kräfva sådan speciell tekniskt-ekonomisk sakkunskap,
som särskild! bör finnas företrädd inom näringsförvaltningen. Då därjämte
lagstiftningen på ett synnerligen ingående sätt ingriper i vederbörande affärsföretags
anordnande och drift, har det synts kommittéerna naturligt, att
dessa ärenden närmast förläggas till kommerskollegiet.

Kommittéerna hafva ansett sig böra ägna särskild uppmärksamhet åt frågan,
huruvida det kan anses i något afseende otjänligt att åt det speciella
organet för näringarnas angelägenheter öfverlämna utöfvande! af en så ingående
och sträng kontroll frän det allmännas sida gentemot visst slag af
näring. Kommittéerna hafva emellertid funnit denna kontroll vara af så
uppenbar nytta för denna näringsutöfning och därjämte af så stor betydelse
för åtskilliga andra grenar af näringslifvet, att några betänkligheter af nyss
antydd art icke behöfva möta mot att öfverlämna kontrollens handhafvande
till kommerskollegiet. Den omständigheten, att jämväl andra viktiga intressen
och synpunkter kräfva beaktande i afseende å ärendena angående

1 Innan kommittéernas betänkande hunnit tryckas, har kommerskollegiet den 22 juli 1913 afgifvit
utlåtande öfver de sakkunniges förslag.

Kommittéernas
uttalande.

168

KOMMERSKOLLEGIET.

explosiva varor, bör naturligtvis föranleda, att dessa intressens och synpunkters
företrädare inom centralförvaltningen måste tillerkännas behörigt
inflytande.

Vid ordnandet af frågan om hithörande ärendens behandling inom statsförvaltningen
bör emellertid uppmärksammas vikten af att lämpligt laboratorium
finnes att tillgå för utförande af sprängämnestekniska undersökningar.
Det är nämligen af synnerlig betydelse för vederbörande statsmyndighet, att
densamma, så snart anledning gifves, kan låta verkställa erforderliga kontrollundersökningar
och experiment. För att kunna fullt sakkunnigt fylla sin
ofvan berörda uppgift att för hvarje år upprätta förteckning öfver samt efter
farlighetsgrad klassificera explosiva varor, måste näringsförvaltningen uppenbarligen
anordna systematiska undersökningar samt både teoretiskt och praktiskt
följa utvecklingen på sprängämnesteknikens område. Kommittéerna
anse sig därför höra betona angelägenheten af, att vid den förestående omorganisationen
af tekniska högskolans materialprofningsanstalt särskild uppmärksamhet
ägnas åt tillgodoseendet af statsförvaltningens behof att äga
tillgång till ett modernt utrustadt laboratorium för undersökningar angående
explosiva varor.

I samband därmed att de på centralförvaltningen ankommande ärendena
angående explosiva varor öfverlämnas åt kommerskollegiet, bör detta äfven
blifva centralmyndighet för inspektionen på detta område. Huru denna
fråga lämpligen bör ordnas, få kommittéerna tillfälle att i annat sammanhang
närmare utveckla (s. 410). På vederbörlig plats beröres ock denna inspektions
förhållande till arbetarskyddet (s. 539).

Eldfarlig» Beträffande eldfarliga oljor föreligger en speciallagstiftning, som i hufJ
’ vudsak regleras genom förordningen den 26 november 1875 angående
eldfarliga oljor och vissa därmed jämförliga vätskor. Till
denna sluta sig emellertid ett antal andra författningar, bland hvilka må
nämnas kungörelsen den 27 mars 1885 angående förordnande
af kontrollanter för undersökning af eldfarliga oljor. Med afseende å
denna lagstiftning gäller hvad ofvan anförts beträffande lagstiftningen angående
explosiva varor, att densamma åsyftar skydd mot den allmänfara,
som förorsakas af vissa vätskors lättantändlighet eller eljest vid eldsvåda
farliga egenskaper. De träffade skyddsbestämmelserna äro företrädesvis inriktade
på försiktighetsmått i fråga om sådana vätskors tillverkning, förvaring,
försäljning och transport. Om också lagstiftningen närmast tjänar
vidmakthållandet af allmän säkerhet och ordning och ehuru densamma gifvetvis
ställer ganska stora kraf på den näringsutöfning, som omfattar eldfarliga
vätskor eller i större utsträckning betjänar sig af dem, äro å andra
sidan skyddsbestämmelserna just ägnade att bereda en sådan yrkesutöfning
nödigt skydd och förtroende från allmänheten. Lika litet som ifråga om de
explosiva varorna föreligger sålunda med afseende å eldfarliga vätskor någon
sådan motsats mellan de synpunkter, som framdrifvit lagstiftningen på området,
och vederbörande näringsutöfvares intressen, att några betänkligheter

INDUSTRIÄRENDEN.

169

till följd häraf behöfva mota mot att åt kommerskollegiet öfverlämna
handhafvandet af hithörande ärenden. För en sådan förläggning af ärendena
talar dessutom särskildt lagstiftningens beskaffenhet att på ett synnerligen
ingående sätt träffa bestämmelser för näringsutöfningen. Den erforderliga
sakkunskapen för sådana ärendens behandling är därför naturligen att tillgå
inom kommerskollegiet.

Kollegiet har enligt den nu gällande lagstiftningen icke några direkta
uppgifter i afseende på ärendena rörande eldfarliga oljor. De göromål,
som härutinnan tillkomma kollegiet, föranledas enbart af dess ställning
såsom industriens och handelns representant i statsförvaltningen. Några
löpande ärenden rörande eldfarliga oljor tillhöra alltså icke kollegiet, utan
dessa handläggas i regeln af lokala myndigheter, såsom Konungens befallningshafvande
i fråga om meddelande af tillstånd att tillverka, försälja eller hålla
i upplag eldfarliga oljor in. in. Kollegiets befattning med dessa angelägenheter
är i stället begränsad till afgifvande af yttrande i sådana ärenden, som
tillhöra Kungl. Maj:ts afgörande. I allmänhet är det fråga om besvär öfver
Konungens befallningshafvandes beslut i något af förberörda hänseenden eller
ansökningar om dispens från något stadgande i nämnda förordning. Mera
sällan förekommande, men af desto större betydelse äro frågor rörande nya
eller ändrade författningar, hvilka alltid pläga underställas kollegiets yttrande.

I 1900 års departementalstadga äro hithörande ärenden tilldelade civildepartementet.
Enligt kungörelsen angående undersökning af eldfarliga oljor
tillkommer det ock chefen för nämnda departement att förordna kontrollanter
för sådana undersökningars verkställande. Inspektören för explosiva varor
plägar vara en af kontrollanterna för undersökning af eldfarliga oljor. Han
anlitas vanligen såsom speciell sakkunnig äfven på detta område såväl af
Konungens befallningshafvande i länen som af kommerskollegiet.

Den 7 mars 1908 framlades ett betänkande af tvenne sakkunnige, som af Utredning af
chefen för civildepartementet tillkallats för revision af lagstiftningen rörande sakkunmseeldfarliga
vätskor. Förslaget innebär inga större förändringar i afseende å
administrationens uppgifter på detta område. Emellertid hafva för kommerskollegiet
afsetts några direkta befogenheter, nämligen dels att meddela
närmare föreskrifter angående kärl, hvari eldfarliga vätskor under transport
eller eljest förvaras (14 § mom. 2), dels att godkänna viss belysningsanordning
å fartyg med last af eldfarliga vätskor (35 § mom. 1 b).

Kommerskollegiet har i utlåtande den 6 maj 1913 i hufvudsak anslutit K°“merssig
till sakkunniges förslag. Då kollegiet därjämte tämligen ingående be- utlåtande,
handlat frågan om den centrala kontrollen öfver författningens efterlefnad,
torde dess utlåtande i denna del böra här återgifvas:

»Vidfogade författningsförslag utvisar jämfördt med nuvarande förordning ett stort
antal detalj föreskrifter af teknisk art, kvilkas efterföljd det i första hand åligger Eders
Kungl. Maj:ts befallningshafvande att kontrollera. För att detta skall kunna ske utan
tidsutdräkt och de extra kostnader, som ett tillkallande af särskilda sakkunnige för
hvarje fall säkerligen skulle medföra, har vid upprättande af kollegii förslag tänkts

170

KOMMERSKOLLEGIET.

införd en särskild Händighet med uppgift att lämna detta tekniskt sakkunniga biträde.
Denna myndighet bär i förslaget benämnts inspektionen för eldfarliga oljor. Redan nu
kan man säga, att en sådan myndighet är i verksamhet, i det Eders Kung!. Maj:ts
befallningshafvande och andra ämbetsmyndigheter, då behof af sakkunniges råd i hithörande
angelägenheter visar sig erforderligt, pläga hänvända sig till statens inspektör
för explosiva varor. Att denna inspektionsverksamhet på detta område icke är oväsentlig,
framgår däraf att enligt uppgift, som af inspektören på hänvändelse från kollegium
lämnats, till honom under åren 1911 och 1912 inkomna remisser rörande eldfarliga
oljor utgjort sammanlagdt 65 st. Å andra sidan har yttrande af kollegium i egenskap
af industriens och handelns representant inom statsförvaltningen inhämtats i ett stort
antal ärenden på detta område, hvilka utgjort föremål för Eders Kungl. Maj:ts pröfning.
Visserligen beröra de frågor, som dessa ärenden angå, oftast stiftandet eller
tillämpningen af författningar för vidmakthållande af allmän säkerhet och ordning vid
tillverkningen af handeln med eldfarliga oljor, men dessa frågor ingripa samtidigt så
kraftigt på utöfvandet af dessa näringar, att det synes nödvändigt, att kollegium äfven
i detta fall för framtiden får bibehålla sin författningsenliga skyldighet att arbeta för
dessa näringars öfvervakande och främjande. Om denna åsikt vinner Eders Kungl.
Maj:ts gillande, torde det vara själffallet, att äfven den inspektion, som är föreslagen
att inrättas, kommer att sortera under kollegium, hvilket blir så mycket lämpligare,
som kollegium inom sig bör kunna disponera särskild sakkunskap för att kunna pa
bästa möjliga sätt fylla de funktioner, som enligt förslagets § 15 och § 34 tilldelats
kollegium. Kollegium anser i öfrigt, att nu nämnda inspektion jämte inspektionen af
explosiva varor för framtiden liksom hittills bör kunna förenas hos samma person, och
enligt kollega åsikt gälla de skäl som ofvan anförts i lika mån äfven för öfverflyttandet
af inspektionen af explosiva varor från civildepartementet till kollegium.
För inspektionen torde ett sådant öfverflyttande medföra den fördelen, att inspektionen
därigenom lättare kan tillgodogöra sig den tekniska och administrativa sakkunskap på
näringslifvets område, som företrädesvis är representerad inom kollegium.

Den inspektion för eldfarliga oljor, som ofvan antydts, torde kunna komma till användning
äfven för besiktning af förefintliga anläggningar. Kollegium finner det nämligen
mindre lämpligt att särskilt de större upplagen, där så betydande mängd eldfarlig
olja är förvarad, lämnas utan särskild tillsyn från myndigheternas sida, sedan anläggningen
en gång afsynats. Äfven om vid upplagets anordnande den största omsorg och
försiktighet iakttagits, kan detsamma genom vårdslösande af förvaringslokalernas nödiga
underhåll komma att medföra betydande fara för kringliggande byggnader. Den på
senaste tiden starka ökningen af bensinupplagen manar äfven till särskild försiktighet
i detta hänseende. Någon inspektionsmyndighet öfver tillverkningen af eldfarlig olja
bör däremot icke tilläggas nämnda inspektion. Jämlikt lagen om arbetarskydd den
29 juni 1912 tillkommer det yrkesinspektörerna och deras underinspektörer att öfva
tillsyn öfver industriella anläggningar äfven för tillverkning af eldfarlig olja, och tillkommer
det dem därvid att jämväl beakta alla omständigheter, som kunna innebära
fara för eldsolycka. Vid sådant förhållande synes det kollegium hvarken behöfligt
eller lämpligt att jämväl inspektionen för eldfarlig olja tillägges någon inspektionsmyndighet
öfver dessa anläggningar. Icke heller anser kollegium nödigt att, i likhet med
hvad som iakttagits med afseende å sprängämnestillverkningen, inspektionen för eldfarliga
oljor förordnas till i lagen om arbetarskydd omförmäld specialinspektör. De i
kollegii förslag till förordning gifna bestämmelserna i afseende å själfva tillverkningen
af eldfarlig olja äro nämligen icke af beskaffenhet att tillsynen öfver densammas
efterlefnad kräfver någon särskild sakkunskap.

I samband härmed vill kollegium föreslå, att förordnandet af kontrollanter för undersökning
af eldfarlig olja, som enligt Kungl. kungörelsen den 27 mars 1885 ålegat
chefen för civildepartementet, likaledes för framtiden öfverflyttas till kollegium.»

industhiXrendkn.

171

Vare sig en ny lagstiftning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de sak- Kommittékunniges
förslag och kommerskollegiets utlåtande genomföres eller nuvarande halande''
författningar framgent komma att gälla, anse kommittéerna lämpligast, att
näringsförvaltningen får oinhänderhafva de ärenden angående eldfarliga vätskor,
som ankomma på den centrala administrationen. 1 de viktigare ärenden,
såsom lagstiftningsfrågor, hvilka beröra intressen, företrädda af civildepartementet
och kommunikationsdepartementet, böra dessa emellertid sättas i tillfälle
att bevaka desamma.

Enligt kommittéernas mening bör vidare den nuvarande anordningen, att
kontrollanter utses af vederbörande departementschef, upphöra och denna
uppgift öfverlämnas åt kommerskollegiet. Åt detta bör jämväl uttryckligen
tillerkännas befogenhet att i egenskap af centralmyndighet för kontrollanterna
öfvervaka och leda deras verksamhet. Det synes nämligen
vara önskvärd! att genom instruktion eller andra föreskrifter för dessa sörja
för nödig enhetlighet i afseende å undersökningarnas verkställande.

Under nuvarande förhållanden äro de på centralförvaltningen ankommande
ärenden rörande eldfarliga vätskor tämligen fåtaliga, men däremot understundom
af ganska kräfvande beskaffenhet. I allmänhet torde den person,
som fungerar såsom inspektör för explosiva varor, i denna sin egenskap vara
tekniskt sakkunnig och äfven, till följd af författningarnas likartade beskaffenhet,
i öfrigt kompetent att handlägga äfven ärenden angående eldfarliga
vätskor. Skulle så icke vara förhållandet eller därest en ny lagstiftning
i detta ämne komme att ställa särskilda kraf på sakkunskap, lärer det
icke möta någon svårighet för kommerskollegiet att förskaffa sig tillgång
till det sakkunniga biträde, som kan befinnas erforderligt.

Jämväl beträffande kiseljärn har erfarenheten visat behofvet af särskilda Kiseljärn.
försiktighetsåtgärder. Genom utsedda sakkunnige föranstaltades därför en
särskild utredning, som resulterade i ett förslag till provisoriska föreskrifter
beträffande förvaring och transport af i elektrisk ugn framställdt kiseljärn.

I anledning af kungl. remisser afgåfvo kommerskollegiet och järnvägsstyrelsen
yttranden öfver förslaget, hvarefter Kungl. Maj:t den 17 juni 1908 utfärdade
kungörelse angående provisoriska föreskrifter beträffande
förvaring och transport af kiseljärn (med ändring den 11 december 1908).
Bestämmelserna afse företrädesvis kiseljärnets skyddande mot väta samt
anordnandet af god ventilation för att underlätta gasers afgång, särskildt
vid forsling sjöledes, öfvervakandet af författningens efterlefnad tillägges
genom kungörelsen allmän åklagare; åtal anhängiggöres vid allmän domstol.

Till följd af sistnämnda bestämmelser äro administrationens uppgifter i fråga
om kontrollen öfver kiseljärn tämligen begränsade. De gälla nämligen endast
frågor om lagstiftningen på detta område samt dispens från dennas föreskrifter.
Dylika ärenden handläggas nu inom civildepartementet, som
öfver dem plägar inhämta kommerskollegiets yttrande; såsom sakkunnigt
biträde i dylika ärenden har kollegiet vid upprepade tillfällen anlitat inspektören
för explosiva varor.

172

KOMMERSKOLLEGIET.

Pågående

utredning.

Kommittéernas
uttalande.

Kalcinmkarliiil
(ace''
tylen).

Förslag till
förordning.

De för kiseljärn stadgade provisoriska bestämmelserna hafva genom kungörelsen
den 18 juli 1912 utsträckts att gälla jämväl för Iciselmangan, framställd
i elektrisk ngn.

Genom Kungl. Maj:ts beslut den 20 september 1907 bar en mera omfattande
utredning anordnats rörande frågan om en lagstiftning i syfte att skydda
allmänheten mot de faror, som visat sig vara förenade med behandling af
kiseljärn och likartade ämnen. Denna utredning har ännu icke fortskridit
så långt, att några slutsatser kunna dragas i afseende å de anordningar,
som i anledning af densamma torde behöfva vidtagas inom den centrala
administrationen.

Den kontroll med afseende å kiseljärn, som för närvarande utöfvas, är
af speciellt teknisk natur. Det finnes ej heller någon anledning att af den
pågående utredningen förvänta något förslag, som skulle komma att väsentligen
förändra lagstiftningens och tillsynens grundkaraktär. Då det är till nytta
för den sunda yrkesutöfningen samt för dess förtroende hos allmänheten, att
densamma ställes under en betryggande kontroll i de hänseenden, där sådan
är erforderlig, kan åt kommerskollegiet utan olägenhet anförtros uppgiften
att verka för och utöfva dylik kontroll. Helt visst kan å andra sidan intet
annat ämbetsverk förutsättas besitta den kännedom om såväl de tekniska
som ekonomiska synpunkter, hvilka i dessa ärenden böra beaktas.

Då kalciumkarbid, som alltmer kommit till användning för framställande
af acetylen, visat sig kunna medföra fara för antändning eller explosion,
uppdrogs den 25 september 1897 åt särskilda sakkunnige att inom civildepartementet
biträda vid utarbetandet af förslag till erforderliga bestämmelser
rörande de försiktighetsmått, som borde vidtagas vid förvaring, transport
och användning af karbid. De sakkunnige afgåfvo den 23 april 1900 ett
förslag till förordning om karbid och acetylen. Förslaget remitterades till
yttrande af kommerskollegiet, som anbefalldes lämna vederbörande tillverkare
af kalciumkarbid och andra af frågan intresserade tillfälle att yttra
sig i ämnet. Sådana yttranden inkommo ock från en hel del korporationer
och enskilde, hvarefter kollegiet den 12 juni 1901 afgaf utlåtande jämte
förslag till förordning.

Med hänsyn till karbidens egenskap att i beröring med vatten utveckla en
lätt antändlig och explosiv gas, acetylen, upptogos i förslagen föreskrifter
om karbids, förvarande i förråd eller under transport på sådant sätt, att densamma
ej skulle kunna komma i beröring med vatten samt möjligen uppkommande
gas lätt och utan att medföra fara eller olägenheter afledas.
Vidare afsågo bestämmelserna, att acetylen icke skulle få tillverkas annat än
under fullt betryggande förhållanden. Då erfarenheten visat, att de olyckshändelser,
som vid acetylentillverkningen uppstått, i många fall föranledts af
acetylenverks bristfälliga konstruktion eller mindre goda beskaffenhet i öfrigt,
innehöll förslaget föreskrift, att verk af viss storlek skulle tillhöra en vederbörligen
godkänd typ. Dessutom förekommo bestämmelser om beskaffenheten
och belägenheten af byggnad och rum, hvari acetylenverk skulle vara upp -

INDUSTRIÄKKNDKN.

173

stall dt, samt om förbud att utan Kung!. Maj:ts tillstånd hålla till salu,
förvara eller försända acetylen, som vore komprimerad vid ett visst öfvertryck.

Enligt de sakkunniges förslag skulle för utöfvande af kontroll öfver författningens
efterlefnad inrättas en inspektion, hvilken skulle hafva uppsikt
öfver alla förråd af karbid, där en viss kvantitet sådan vara förvarades,
samt öfver alla lokaler, där acetylen yrkesmässigt tillverkades, äfvensom
godkänna typer för acetylenverk. Detta uppdrag skulle lämnas åt inspektionen
för explosiva varor, hvars verksamhet ansågs fälla inom ett mycket
närbesläktadt område. Den lokala tillsynen skulle, i ungefärlig öfverensstämmelse
med hvad gällande lagstiftning om explosiva varor och eldfarliga
vätskor föreskrifver, tillhöra vederbörande lokala myndigheter.

Granska skiljaktiga meningar yppades bland dem, som uttalade sig öfver
de sakkunniges förslag i afseende å kontrollen öfver författningens efterlefnad.
Svenska teknologföreningen, med hvilken åtskilliga karbidfabrikanter
och tillverkare af acetylenverk instämde, ansåg icke annan kontroll vara
erforderlig, än att apparater för en viss karbidladdning skulle tillhöra en typ,
som godkänts af en statens myndighet, hvilken i detta fall lämpligen kunde
vare tekniska högskolans materialprofningsanstalt. Brandförsäkringsbolagens
tarifförening åter fann tillsättande af en teknisk administrativ myndighet för
kontroll å författningens tillämpning erforderlig, men ansåg, att detta uppdrag,
som kräfde speciella förutsättningar, icke nödvändigt borde förenas
med uppgiften att utöfva inspektion öfver explosiva varor. Kommerskollegiet
ansåg lämpligast att fördela den ifrågavarande inspektionsuppgiften
på sådant sätt, att bestämmandet af karbidkärlens beskaffenhet skulle uppdragas
åt materialprofningsanstalten, men inspektionens öfriga åligganden
öfverlämnas åt en direkt under Kungl. Maj:t lydande inspektör.

I statsverkspropositionen vid 1903 års riksdag framlades — under hänvisning
till att Kungl. Maj:t ämnade utfärda en förordning, innefattande föreskrifter
om de försiktighetsmått, som borde iakttagas vid förvaring, transport
och användning af karbid — förslag om anvisande af medel för anordnande
af inspektion för kalciumkarbid och acetylen. Denna inspektion skulle hafva
uppsikt öfver alla förråd af karbid, där en viss kvantitet sådan vara förvarades,
samt öfver alla lokaler, där acetylenverk hölles till salu eller där acetylenverk
af en viss storlek eljest funnes uppställdt. Därjämte skulle det tillkomma
inspektionen att godkänna emballage för karbid, att profva och
godkänna olika typer och konstruktioner af acetylenverk, att meddela anvisningar
om sättet för ett acetylenverks handhafvande och de försiktighetsmått,
som därvid vore att iakttaga, att meddela närmare föreskrifter om
försök med komprimerad acetylen för vetenskapliga ändamål samt att för
egen del föra förteckning öfver alla anmälningar om inrättande af karbidförråd
och anläggande af acetylenverk.

Kungl. Maj:t ansåg lämpligast, att hela befattningen med den ifrågasatta
kontrollen öfverlämnades åt en af Kung], Maj:t förordnad inspektör för
kalciumkarbid och acetylen. I propositionen uppvisades jämväl, att antalet
acetylenverk och karbidförråd, som skulle blifva underkastade inspektion,

Förslag rörande
tillsyn.

174

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommittéernas
uttalande.

Ångpannor.

Kommittéernas
uttalande.

vore så stort, att eu blifvande inspektör skulle blifva fullt sysselsatt med
utöfvandet af honom tillkommande åligganden.

Det af Kungl. Maj:t framställda förslaget vann emellertid ej riksdagens
bifall. Frågan om särskild kontroll öfver kalciumkarbid och acetylen har
sedermera icke varit föremål för statsmakternas pröfning.

Frågan om speciell lagstiftning och kontroll rörande karbid och acetylen
blef på 1890-talet aktuell till följd af den vid samma tid hastigt ökade användningen
af acetylengasverk, hvilka mången gång hade otillfredsställande
konstruktion och blefvo illa skötta. Under det senaste decenniet hafva
emellertid den elektriska belysningens framsteg föranledt, att acetylengasverk
icke i större omfattning blifvit inrättade. Då därjämte tekniken äfven
på detta område förbättrats samt distributionen af karbid blifvit ur säkerhetssynpunkt
bättre ordnad, har behofvet af en skärpt kontroll måhända
mindre starkt framträdt. I den mån emellertid en speciell lagstiftning och
tillsyn komma till stånd, bör kommerskollegiet mottaga de uppgifter, som
i anledning häraf komma att påhvila centralförvaltningen.

Den sedan länge aktuella frågan om en lagstadgad effektiv kontroll öfver
ångpannor har, i hvad afser sådana, som brukas å land, i princip lösts genom
lagen den 29 juni 1912 angående arbetarskydd. Lagens 4 §, mom. n)
föreskrifver nämligen följande: »Sådan ångpanna, kokare eller annat kärl
under tryck, som genom explosion kan förorsaka olycksfall, skall med hänsyn
till material, konstruktion och utrustning erbjuda betryggande säkerhet och
för den skull underkastas besiktning och profning på sätt, som för utrönande
af dess säkerhet i berörda hänseenden kan anses tillfyllestgörande.» Enligt
7 § i samma lag äger Kungl. Maj:t utfärda sådana närmare föreskrifter,
som finnas behöfliga i afseende å visst slag af maskiner och dylikt. Då
kompletterande bestämmelser äro synnerligen nödiga i fråga om ångpannor,
lära sådana komma att med det snaraste utfärdas.

Till följd af att ångpannekontrollen reglerats genom arbetarskyddslagen,
bör dess öfvervakande tillkomma yrkesinspektionen samt dennas centralmyndighet,
socialstyrelsen. Den ifrågavarande kontrollen är emellertid
till väsentlig del af samma art som de för elektriska anläggningar och
explosiva varor stadgade. Ångpannekontrollen åsyftar liksom dessa ej blott
skydd i arbetet, utan ock för egendom samt för allmän säkerhet och
ordning o. s. v. De särskilda skyddsföreskrifter, som komma att stadgas
för ångpannor, måste med nödvändighet blifva synnerligen detaljerade och
af rent teknisk natur. Då det därjämte i detta fall i eminent grad är ett
industriens eget intresse, att kontrollen blir god och effektiv utan att onödigtvis
betunga näringsdriften, ligger det i sakens natur, att kommerskollegiet
bör sättas i tillfälle att i särskild grad medverka vid tillkomsten af
författningsbestämmelser på detta område. Själffallet bör ock vid behandlinginom
socialstyrelsen af viktigai-e spörsmål rörande bestämmelsernas tillämpning
kollegiet vara representeradt.

INDUSTKlXllKNDKN.

175

Till följd af den allmänfara, som ett okontrolleradt handhafvande af giftiga Giftiga
ämnen skulle medföra, liar det befunnits nödvändigt att genom lagstiftning ^mnel1''
träffa särskilda bestämmelser rörande tillverkning och förvaring af giftiga
ämnen, handel med sådana samt deras införsel till riket. Nu gällande
föreskrifter härom återfinnas i giftstadgan den 7 december 1906. Stadgans
främsta syfte att bereda människor skydd mot de risker för lif och hälsa, som
kunna uppkomma af giftiga ämnen, påkallar uppenbarligen, att vederbörande
hälsovårdsmyndighet, medicinalstyrelsen, handhar lagstiftningen på detta
område och närmast öfvervakar författningarnas tillämpning, i hvad ankommer
på den centrala förvaltningen. Emellertid beröras häraf äfven andra centrala
myndigheter och institutioner, såsom generaltullstyrelsen i fråga om tullverkets
befattning med införsel af giftiga ämnen, samt kommerskollegiet och tekniska
högskolan, det förra i sin egenskap af näringarnas målsman, den senare såsom
tekniskt sakkunnig anstalt.

Giftstadgan indelar de giftiga ämnena med hänsyn till farlighetsgrad i
tvenne klasser. De till hvardera klassen hörande ämnen finnas upptagna i
särskilda vid stadgan fogade förteckningar I och II. Enligt stadgans § 1
skola dessa förteckningar minst hvart tredje år granskas af medicinalstyrelsen
i samråd med kommerskollegiet och tekniska högskolan, hvarefter
desamma skola hos Kungl. Maj:t anmälas för fastställelse. Därjämte föreskrifves
i § 13, att Kungl. Maj:t skall fastställa försäljningspris beträffande
sådana i en särskild förteckning III upptagna ämnen af första klassen, hvilka
äro af större betydelse för vissa tekniska ändamål. Revisionen af denna
förteckning försiggår i samma ordning, som gäller för de båda förutnämnda.

Ehuruväl i giftstadgan icke angifvas några ytterligare direkta uppgifter
för kommerskollegiet, pläga icke sällan spörsmål rörande giftiga ämnen hänskjutas
till kollegiets bedömande. Giftiga ämnen användas nämligen i stor
utsträckning vid tillverkning af olika varuslag, och däraf pläga föranledas
spörsmål, vid hvilka kollegiet har att bevaka näringarnas synpunkter och berättigade
intressen.

Något tvifvel lärer icke förefinnas därom, att hälsovårdens synpunkter Kommittéfrämst
måste vara vägledande i fråga om förvaltningens befattning med "''töande''
ärenden angående giftiga ämnen samt att följaktligen civildepartementet
och därinom medicinalstyrelsen framgent böra närmast handhafva hithörande
uppgifter. Men å andra sidan får ej förbises, att åtskilliga industrigrenar
äro för en del tillverkningar mer eller mindre beroende af tillgång på vissa
giftiga ämnen (särskildt arsenik). Det är därför angeläget, att icke sådana
bestämmelser träffas med afseende å åtkomsten af giftiga ämnen, priset för
sådana samt deras användande i produktionssyfte, att industriens intressen
begränsas längre, än hvad hälsovårdsintressena kräfva. Tillvaratagandet af
dessa näringsintressen bör äfven framgent tillkomma kommerskollegiet.

Beträffande apoteksvaror i allmänhet gälla vissa inskränkningar i den Apoteksgenom
1864 års näringsfrihetsförordning stadgade rätten att drifva han- Verkning1"
del och näring. Allt sedan slutet af 1600-talet har nämligen handeln med och försälj -

176

KOMMERSKOLLEGIET.

apoteksvaror tillhört endast apoteken. Med den kemisk-tekniska industriens
utveckling under de senaste decennierna har emellertid gjort sig gällande
ett starkt behof af lindring i de gamla bestämmelserna och särskildt
närmare precisering af de varor, hvilkas försäljning förbehålles apoteken.
Efter vidlyftiga förberedelser, under hvilka en bestämd motsättning gjort
sig gällande mellan å ena sidan apoteksintresset och sträfvandena att genom
apoteksmonopolet öfva sträng kontroll öfver apoteksvarors tillverkning och
försäljning samt å andra sidan den kemisk-tekniska industriens och handelns
representanter, inhämtade Kungl. Maj:t yttrande af 1913 års riksdag
öfver ett förslag till apoteksvarustadga. Då förslaget i allt väsentligt vann
riksdagens anslutning, torde en med detsamma i hufvudsak öfverensstämmande
stadga inom den närmaste tiden varda utfärdad. Enär denna stadga afses
skola träda i kraft den 1 juli 1914, har det ansetts lämpligt att i korthet
angifva de uppgifter, som enligt densamma skulle tillkomma kommerskollegiet.

Stadgeförslaget hvital- på den grundprincipen, att genom detsamma den
allmänna hälsovårdens kraf främst böra tillgodoses, men att därjämte hänsyn
bör tagas till önskemålet, att fullgoda läkemedel skola tillhandahållas
så lätt tillgängliga och till så billigt pris som möjligt. I sistberörda
syfte medgifves inhemsk fabriksmässig tillverkning af apoteksvaror under
förutsättning af viss kompetens hos fabriksföreståndaren samt inspektion och
kontroll från det allmännas sida. Under likartade betingelser må äfven
grosshandel med apoteksvaror idkas.

Däremot har hälso- och sjukvårdens intresse af särskild kontroll öfver
detaljhandeln med apoteksvaror ansetts kräfva, att denna handel i stort sedt
måste förbehållas apoteken. Enligt förslaget till stadga äro såsom apoteksvaror
betecknade sådana i särskilda bilagor I och II upptagna ämnen resp.
beredningar, hvilka endast eller i hufvudsakligaste mån användas såsom
läkemedel eller vid tillverkning af läkemedel.

Gränsen mellan den fria detaljhandeln och apotekens privilegierade område
uppdrages sålunda genom de i bilagorna I och II upptagna förteckningarna
å ämnen och beredningar, som skola anses såsom apoteksvaror.
Enligt § 3 i stadgeförslaget skola dessa bilagor minst hvart tredje år
granskas af medicinalstyrelsen i samråd med kommerskollegiet och tekniska
högskolan samt därefter hos Kungl. Maj:t anmälas till fastställelse. Vid
denna revision tillkommer det uppenbarligen kommerskollegiet att tillvarataga
industriens och handelns intressen gentemot tilläfventyrs för långt gående
kraf på läkemedelshandelns monopoliserande hos apoteken. I öfrigt torde
kommerskollegiet komma att afgifva tjänstememorial i vissa regeringsärenden
rörande rätt att bedrifva tillverkning af eller grosshandel med apoteksvaror,
hvilka ärenden i första instans tillhöra Konungens befallningshafvandes
pröfning, äfvensom i fråga om införsel af sådana varor. Den hufvudsakliga
befattningen med stadgans tillämpning, i hvad ankommer på central
myndighet, tillhör emellertid medicinalstyrelsen i dess egenskap af centralorgan
för hälso- och sjukvården i riket.

INDUSTKIÄRENDKN.

177

Hell(lifande apoteksvaror gäller i allt väsentligt, hvad nyss .införts beträffande
giftiga ämnen (s. 175). Kommittéerna anse sålunda, att ehuruväl
medicinalstyrelsen närmast bör handhafva de uppgifter med afseende å apoteksvaror,
som komma att tillhöra centralförvaltningen, kommerskollegiet
därvid hör öfva det inflytande, som påkallas af hithörande ärendens ofta
stora betydelse för industri och handel.

Enligt rubrik 1258 i gällande tulltaxa af den 9 juni 1911 äro i taxan ej
särskildt nämnda apoteksvaror tullfria. Införseln af sådana varor är emellertid^
endast medgifven för apoteksbehof, för vetenskapliga ändamål samt
för sådana produktionssyften, som kräfva tillgång till apoteksvaror. Pröfningen
af uppkommande spörsmål, huruvida näringsidkare behöfver apoteksvara
för att åstadkomma vissa tillverkningar, tillhör för närvarande kommerskollegiet.

Den uppgift med afseende å införsel af apoteksvaror, som nu tillkommer
kommerskollegiet, är för vissa industriers produktion ganska betydelsefull.
Bedömandet af hithörande spörsmål förutsätter i främsta rummet intim
kännedom om vederbörande industriers tekniska metoder. Äfven om sådan
detaljerad .kännedom ej alltid kan finnas att tillgå bland ämbetsverkets egen
personal, lärer detsamma genom sina förbindelser med tekniska och industriella
korporationer, genom anlitande af medverkan från tekniska högskolan
eller af särskilda experter o. s. v. alltid kunna med tillbörlig insikt
bedöma de frågor, som hänskjutas till dess pröfning.

g) Öfriga industriärenden.

I den å s. 611 ff. meddelade redogörelsen för patentverket hafva kommittéerna
framhållit, hurusom detta ämbetsverk bör framgent intaga samma
ställning till handelsdepartementet som nu till finansdepartementet.

Härför tala å ena sidan ämbetsuppgifternas speciella karaktär och å andra
sidan den omständigheten, att ifrågakommande ärenden jämlikt gällande författningar
i stor omfattning afgöras af verket själft. Patentverket bör sålunda,
enligt de af departementalkommitterade angifna organisationsprinciper,
ställas under departementet såsom en därtill hörande anstalt.

Häraf följer, att föredragningen af verkets regeringsärenden måste öfverlämnas
till departementets kansli eller någon af dess afdelningar. Vid
öfvervägande af detta spörsmål hafva kommittéerna funnit uppenbart, att
det industriella rättsskyddet, hvars angelägenheter det tillhör patentverket
att handhafva, innehar en betydelsefull plats inom näringspolitiken och icke
lämpligen bör afskiljas från kommerskollegiet i dess egenskap af departementets
näringspolitiska afdelning.

Hithörande ärendens nära samband med industri- och bergsärendena, särskildt
de förstnämnda, innebär också en garanti för, att allmän kompetens
för ärendenas bedömande och handläggning alltid skall blifva till finnandes
inom kommerskollegiet.

12—122348.

Kommittéernas
iMalande•.

Införsel af
apoteksvaror.

Kommittéernas
uttalande.

Patent ärenden.

178

KOMMERSKOLLEGIET.

Verkets regeringsärenden äro af förut angifna skäl jämförelsevis fåtaliga —
under år 1911 utgjorde deras antal endast 100 — och bestå väsentligen i
anslags-, organisations- och personalfrågor af ringa omfattning och i allmänhet
mindre kräfvande art. Undantagsvis uppkomma emellertid författningsspörsmål
eller frågor om aftal med främmande makter, hvilka kunna vara
synnerligen svårbedömda och ömtåliga. Den sakliga utredningen måste
naturligtvis tillhöra patentverket, som förfogar öfver en talrik och speciellt
utbildad personal. Det afses ock, att verket skall sta till tjänst med Bifördel -liga upplysningar samt eventuellt biträda eller vara representeradt vid svårare
patentärendens föredragning i statsrådsberedningen. På kommerskollegiet
skulle hufvudsakligen ankomma att i dessa ärenden bevaka allmänna industri-
och näringspolitiska synpunkter. Nödig samverkan bör ock uppehållas,
i lagstiftningsfrågor med justitiedepartementet samt i ärenden åt internationell
karaktär med utrikesdepartementet. Detta senare tår själffallet i fråga
om patentkonventioner en framträdande ställning.

Ärenden Enligt den närmare redogörelse, som kommittéerna på annat ställe i detta
rörande utlåtande (s. 622) lämna, är den officiella profningsanstalten i vårt land
profning, ursprungligen inrättad på initiativ af och därför äfven samorganiserad med
Tekniska tekniska högskolan. I likhet med denna har anstalten därför kommit att
hanstaltDS inom centralförvaltningen närmast tillhöra ecklesiastikdepartementets
arbetsområde. På grund af den vidsträckta befogenhet, som i afseende å
profningsanstaltens angelägenheter tillkommer högskolans styrelse, äro departementets
uppgifter icke många eller synnerligen omfattande. Det har
hufvudsakligen haft att behandla ärenden om inspektion af anstalten, om
taxa för arbeten, som utföras vid anstalten, om grunderna för dispositionen
af inflytande afgifter, om tillfälliga anslag till anskaffande af maskiner och
lokaler o. s. v.

Öfver flertalet dylika under de senare åren inom ecklesiastikdepartementet
handlagda ärenden har utlåtande inhämtats från kommerskollegiet, uppenbarligen
på den grund att frågorna ansetts böra belysas ur synpunkten af
industriens intressen. Någon direkt befattning med anstaltens löpande angelägenheter
har emellertid kommerskollegiet icke.

Profnings- i samband med Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg upprättades år
anstalten vid jggg en materialprofningsanstalt. Anstalten står under ledning af en styrelse
Cn“riärok''om fem personer, bland" hvilka danserska institutets föreståndare fungerar
anstalt. såsom ordförande. Anstalten ledes i öfrigt af en föreståndare, som vid sin sida
har nödiga biträden. Anstaltens ekonomi är väsentligen beroende på inkomsten
af de undersökningsarbeten, som af densamma utföras. Taxa för afgifterna
fastställes årligen af kommerskollegiet. Då de för undersökningar erlagda
afgifterna icke äro tillfyllest för anstaltens vidmakthållande, har
Kung]. Maj:t efter kollegiets hörande årligen beviljat anstalten ett anslag af
1,500 kronor att utgå af anslaget till befrämjande af slöjderna. Dessa
ärenden om fastställande af taxa och anvisande af statsunderstöd äio de
enda, som regelbundet pläga ankomma på centralförvaltningens handlägg:

INDUSTRIÄRENDEN.

179

ning. Sådan fråga rörande denna profningsanstalt, som skall afgöras af
Kung], Maj:t, tillhör finansdepartementets föredragning.

Förestående redogörelse visar, att handläggningen i högsta instans af ären- Kommittéden
rörande materialprofning är fördelad mellan ecklesiastik- och finansde- halande''
partementen. Denna uppdelning på tvenne departement af fullständigt
likartade ärenden är afgjordt olämplig och påkallar snar ändring. Vid
valet mellan de olika ifrågakommande departementen anse kommittéerna,
att alldeles öfvervägande skäl tala för ärendenas förläggande till det departement,
som handlägger de industriella näringarnas angelägenheter. Det
är nämligen dessa näringar, som hafva det hufvudsakliga intresset af
hithörande ärenden, liksom ock inom det blifvande handelsdepartementet den
sakkunskap kommer att blifva företrädd, hvilken erfordras för deras bedömande.

De inom centralförvaltningen förekommande löpande ärenden, som angå
materialprofning, äro för närvarande tämligen fåtaliga och i allmänhet
af föga kräfvande beskaffenhet. Med ett genomförande af den omorganisation
af profningsanstalten i Stockholm och den förändring i dess ställning,
som torde vara snart förestående (s. 625), lärer emellertid någon ökning af
administrationens uppgifter på detta område vara att förvänta. Helt visst
kommer förvaltningen ock att, i samma mån denna anstalt utvecklas och får
ökad tillgång på speciell teknisk sakkunskap, taga denna sakkunskap allt
lifligare i anspråk till hjälp vid sitt arbete för de industriella näringarnas
förkofran.

Enligt hvad kommittéerna närmare utveckla i sin framställning rörande utställnininrättandet
af en utställningskommission (s. 641), skulle denna öfvertaga gar
flertalet af de uppgifter rörande utställningar, som nu tillkomma centrala
förvaltningsorgan och särskildt kommerskollegiet. Detta ämbetsverks speciella
intresse af utställningsfrågor skulle emellertid finna sitt uttryck dels i
förordnandet af vissa verkets tjänstemän såsom resp. ordförande, ledamot
och sekreterare hos kommissionen, dels i dennas anknytande i administrativt
afseende till kollegiet. Härigenom skulle kommissionens regeringsärenden,
företrädesvis alltså frågor om dennas organisation, ekonomi, ledamöter
o. s. v., komma att handläggas af kollegiet. Därjämte böra ock sådana
ärenden, som röra tillsättande af specialkommittéer, beviljande af anslag
m. m. till utställningar, fallande inom området för kollegiets verksamhet,
föranleda tjänstememorial och föredragas från kollegiet. Ehuru flertalet sådana
utställningar hänföra sig till vissa näringar eller frågor och gifvetvis då erbjuda
särskildt intresse för dessas speciella målsmän inom kollegiet, hafva
kommittéerna icke tvekat att bland industriärendena upptaga de kollegiets
ärenden, som angå utställningar. Härtill föranleder främst den omständigheten,
att vid flertalet utställningar industrien är starkt intresserad såsom
utställare af redskap och hjälpmedel o. s. v. Vidare torde i alldeles öfvervägande
grad industriutställningar af olika slag allt fortfarande komma att
påkalla centralförvaltningens uppmärksamhet. Då kommittéerna slutligen

180

KOMME RSKOLIiEÖIET.

TullrestitU''
tion in. in

Kommittéernas
uttalande.

Fråga om
tekniska
attachéer.

anse det synnerligen angeläget, att kommerskollegiets ärenden rörande utställningar
behandlas i intimt samband med hvarandra, vilja kommittéerna
föreslå, att dessa ärenden i regel behandlas af dess industribyrå. Själffallet
höra emellertid företrädarne inom kollegiet för de specialintressen, som i
hvarje utställningsärende kunna framträda, beredas inflytande vid sådana
ärendens behandling. Likaledes bör i de säkerligen ganska ofta förekommande
fall, då utställningsfråga berör äfven andra intressen än dem, som
representeras af kommerskollegiet, samråd äga rum med dessa intressens
företrädare inom statsförvaltningen.

, Enligt tulltaxeförordningens § 13 mom. 5 må åt näringsidkare, som vill införa
utländsk tullpliktig vara för att med eller utan tillsats af inhemskt eller
icke tull pliktigt, utländskt råämne använda densamma till framställning af
exportvara, kunna för särskild! fall eller lör viss tid medgifvas rätt att vid
utförsel af sålunda framställd vara återbekomma erlagd tullafgift. Sådant
medgifvande ankommer på Kungl. Maj:t, som härom infordrar utlåtande från
generaltullstyrelsen och kommerskollegiet.

Förordningens § 8 mom. 1 c) medgifver tullfrihet under viss kortare tid
för tull pliktigt emballage af sådant slag, som icke tillverkas inom landet.
För bedömandet af ansökningar om dylik tullfrihet plägar generaltullstyrelsen
inhämta kommerskollegiets yttrande beträffande tillverkning inom landet af
emballage af ifrågakommande slag.

För afgifvande af utlåtanden i sådana slags ärenden kräfvas ej sällan
ganska ingående undersökningar från kommerskollegiets sida. Härvid anlitas
i regeln medverkan från vederbörande yrkesorganisation.

Ehuru dessa spörsmål formellt sedt omedelbart vidkomma de myndigheter,
som hafva att handlägga tullfrågor, är det enligt kommittéernas mening
tydligt, att desamma till sin innebörd närmast beröra industriens intressen.
Ur denna synpunkt böra de alltså framgent påkalla kommerskollegiets handläggning.
Härför erfordras sådan sakkunskap beträffande olika industrigrenars
förhållanden och behof, som kollegiet i öfrigt måste disponera för sin
behandling af industriärenden.

Under den senare tiden har särskildt inom teknikerkretsar uppmärksamhet
ägnats åt frågan om anställandet af s. k. tekniska attachéer vid våra legationer
i vissa främmande länder. Len meningen har därvid förfäktats, att
den industriella produktionen i vårt land skulle skörda stort gagn utaf
att för sin tekniska utveckling äga tillgång till det slag af informationsorgan,
“som handelsattachéerna utgöra för distributionen. Dessa attachéer
skulle sålunda hafva till uppgift att söka iakttaga och inhämta närmare
kännedom om alla de företeelser och erfarenheter i det främmande landet,
hvilka kunna vara af intresse för den inhemska industriens produktiva verksamhet.
För att rätt fylla denna omfattande uppgift samt på bästa sätt
bekantgöra resultaten af sina forskningar till den inhemska industriens
tjänst borde de tekniska attachéerna vara personer, som med hög teknisk bild -

INDUSTRI ÄRENDEN.

181

Ring förenade stor erfarenhet på det tekniskt-industriella området och inom
affärslifvet, öppen blick för industriens sociala problem samt personlig'' lämplighet
och förmåga att utnyttja sina rön. Det forutsättes också, att attachéerna
skulle ställas i nära kontakt med samt under ledning af industriens
centralorgan inom vår statsförvaltning. Till stöd för krafvet på tekniska
attachéers anställande har slutligen åberopats, att vissa främmande länder
redan gjort försök i sådan riktning.

(lent emot dessa motiv för anställande af speciella tekniska ombud i
utlandet hafva emellertid anförts åtskilliga invändningar. Så har påpekats,
att för vinnande af verkliga studieresultat från utlandet med nödvändighet
erfordras en högt drifven specialkännedom, som ett fäst tekniskt
ombud endast kan prestera inom ett visst begränsadt område. Ett sådant
ombud kunde sålunda endast blifva till nytta för sin egen speciella bransch,
och af kostnadsskäl vore det otänkbart att på flera platser hålla ett större
antal sådana specialister. För industrien vore det otvifvelaktigt naturligast
att fortfarande som hittills genom den utmärkta facklitteraturen, särskildt
tidskrifter, följa med utvecklingen i utlandet och iakttaga framträdandet af
nya uppfinningar, rön, arbetsmetoder o. s. v. samt, i den mån sådana synas
erbjuda intresse, för studier på ort och ställe utsända just den på området
arbetande tekniker, som vore mest lämpad att tillgodogöra sig de nya uppslagen.
På denna väg hade de enskilda industriföretagen att gå fram, och
härutinnan hade de ock funnit stöd af det allmänna, som vid utdelandet
af stipendier af olika slag, liksom vid beviljandet af mera tillfälliga reseunderstöd
alltid främst hade att taga hänsyn till, huruvida en kvalificerad
sökande inriktade sin studieresa på forskningsföremål eller uppgifter, som
syntes lofva verkligt utbyte för landets industriella och tekniska framåtskridande.
De i och för sig behjärtansvärda syften, som man genom de
tekniska attachéerna ville vinna, skulle sålunda på ett naturligare och bättre
sätt vinnas genom en vidare utveckling af det till industriens tjänst redan
anordnade stipendieväsendet, genom ett lifligare befrämjande af speciella
studieresor till utställningar o. s. v.

Kommittéerna vilja till en början erinra, att vid utseendet af de hittills- Kommittévarande
handelsattachéerna hänsyn tagits till önskvärdheten af att genom dem
kunna inhämta jämväl kännedom om vissa produktionsförhållanden (s. 89).

Flertalet af dessa attachéer har därför förutom affärskännedom ägt teknisk
ingenjörsutbildning. Måhända kan det ock undantagsvis befinnas lämpligt
att på viss plats och vid någon särskild tidpunkt låta genom statens
försorg undersöka utländska tekniska och industriella förhållanden. Emellertid
kommer det säkerligen att framgent som hittills visa sig bäst att genom
enskildt initiativ, om ock med statens genom stipendier eller i annan form
gifna stöd, följa och draga nytta af de tekniska framstegen i utlandet. Helt
visst skulle en statens egen, på platsen stationerad teknisk attaché ofta möta
långt större svårigheter att få på nära håll studera mera anmärkningsvärda
nyheter, än hvad fallet blefve med en i enskild tjänst varande, på ett mindre
bemärkt sätt uppträdande ingenjör. 1 allt fall lärer icke för närvarande

182

KOMMERSKOLLEÖIET.

centralförvaltningen komma att åläggas några mera omfattande uppgifter
för direkt inhämtande af kännedom rörande i utlandet använda tillverkningsmetoder
eller för deras praktiska tillämpande inom vårt land.

Kongresser Till kommerskollegiet plägar af Kungl. Maj:t remitteras främmande
m" m‘ regerings inbjudan till Sverige att låta sig representera vid internationella
kongresser och konferenser berörande kollegiets verksamhetsområde, äfvensom
framställningar från enskilda om statsunderstöd för deltagande i sådana.
Ehuru i och för sig betydelsefulla nog, föranleda dessa i regel icke något
mera omfattande utrednings- och liknande arbete i kollegiet. Gifvetvis kräfva
de dock allmänna insikter och erfarenhet i de ämnen, som i hvarje fall ifrågakomma,
äfvensom personalkännedom på resp. näringsgrenars samt på de ekonomiska
och tekniska vetenskapernas områden. Ehuruväl dylika ärenden rört
olika områden af kollegiets ämbetsområde och följaktligen kommit att behandlas
å dess olika byråer, ligger det dock i sakens natur, att det stora flertalet
dylika frågor varit af beskaffenhet att böra handläggas å industribyrån.

I afseende å officiell representation vid de kongresser i utlandet, där det
icke kan komma i fråga att göra något för Sverige bindande uttalande,
gäller det hufvudsakligen att bedöma, huruvida Sverige har något intresse
af att deltaga i förevarande internationella arbete och någon eller några
lämpliga personer finnas att sända såsom representanter. Beträffande åter
enskildas framställningar om statsunderstöd för deltagande i kongress afser
pröfningen närmast, huruvida vederbörande sökande är skickad att tillgodogöra
sig och det allmänna ett bevistande af kongressen.

I fäll då för Sverige bindande uttalanden kunna ifrågakomma, särskildt
om dessa uttalanden kunna inverka på vår lagstiftning eller andra landets
vitala intressen, äro emellertid ingående utredningar af juridisk, ekonomisk,
teknisk, statistisk eller annan art ofta af nöden före afgifvandet af kollegiets
utlåtande i ämnet.

Kommitté- Det torde få anses otvifvelaktigt, att kongresser, konferenser och dylika samemas
utta- manträffanden och öfverläggningar mellan målsmän för vissa intressen eller
tantle. sträfvanden äro af stor betydelse äfven inom de områden, som kommittéerna
anse böra tillhöra näringsförvaltningen. Denna bör därför hafva ett starkt
intresse af, att frågor om Sveriges representerande vid eller enskilda svenskars
deltagande i dylika sammankomster i utlandet blifva omsorgsfullt pröfvade.
Då så finnes lämpligt, lärer ock kommerskollegiet själfmant behjärta
vikten af och vidtaga åtgärder för, att Sverige under någon lämplig form
blir representeradt vid mera betydelsefulla kongresser och konferenser, som
behandla ämnen, tillhörande dess verksamhetskrets.

Det lärer emellertid ock kunna förväntas, att i allt större utsträckning
framställningar skolas göras om understöd af statsmedel för anordnande af
eller deltagande i kongresser och konferenser inom landet. I den mån sådana
sammankomster behandla angelägenheter af betydelse för kommerskollegiet,
tillkommer det naturligtvis kollegiet att närmast handlägga dylika ansökningar.

INDUSTRIÄRENDEN.

188

Inom kollegiet bör det tillhöra de särskilda målsmännen för olika näringsintressen
att handlägga de hithörande ärenden, som närmast beröra deras
resp. arbetsfält.

Under beteckningen industri- och handtverksärenden hafva kommittéerna
jämväl ansett sig böra upptaga sådana på centralförvaltningen ankommande
ärenden, som angå organisationer eller korporationer, hvilka verka för främjandet
af industriens, handtverkets och slöjdens näringspolitiska intressen
o. s. v. Bland sådana organisationer märkas, förutom ett stort antal specialorganisationer
för särskilda yrken eller sträfvanden, några på mera bred bas
organiserade föreningar, såsom handelskamrarna, Sveriges allmänna
exportförening, Sveriges handtverksorganisation, Sveriges industriförbund,
Svenska teknologföreningen med flera. Med afseende å
handelskamrarna och exportföreningen har redan framhållits (s. 120 ff.), att
desamma till väsentlig del afse handelsintressen, hvarför deras angelägenheter
behandlats i samband med andra handelsärenden.

De öfriga nyssberörda organisationerna äro däremot afsedda för syften,
som i hufvudsak hänföra sig till de industriella näringarna. Då de ock i
stor utsträckning af näringsförvaltningen tagas i anspråk för framförande
af synpunkter och önskemål, som göra sig gällande inom olika industriella
kretsar, är det naturligen industribyrån inom kommerskollegiet, som kommit
att träda i närmare förbindelse med dem. De ifrågavarande organisationernas
egenskap af frivilliga sammanslutningar har visserligen medfört, att
administrationen i allmänhet icke har att befatta sig med deras egna angelägenheter.
Men detta utesluter icke, att de vid särskilda tillfällen eller
för vissa ändamål påkallat statens medverkan eller ekonomiska stöd för sin
verksamhet. Här må särskildt erinras, att regelbundna årliga understöd af
statsmedel för närvarande utgå till Svenska teknologföreningen för utgifvande
af »Teknisk tidskrift», till Sveriges handtverksorganisation för utgifvande
af »Svensk handtverkstidning» samt till Föreningen för svensk hemslöjd
och Föreningen handarbetets vänner för befrämjande af deras verksamhet i
allmänhet. Såsom ofvan erinrats (s. 150), föreligger för närvarande till särskild
utredning af en kommitté frågan om statsunderstöd åt vissa lokala slöjdföreningar.
Sveriges handtverksorganisation hade den 10 augusti 1912 hemställt
om ökning i sitt statsanslag för att därigenom erhålla understöd till
organisationens hela verksamhet till yrkenas befrämjande. Denna framställning
tillstyrktes af kommerskollegiet samt vann beaktande af Kurigl.
Maj:t, som vid 1913 års riksdag utverkade, att statsmedel anvisades för
ändamålet.

Understundom förekomma såsom nämnts äfven frågor om mera tillfälliga
anslag till exempelvis publikationsverksamhet, föreläsningar, särskilda utredningar,
studieresor och andra af organisationerna vidtagna anordningar, som
ansetts vara af allmännyttig betydelse och därför kunna göra anspråk på
det allmännas stöd.

Industri

organisa

tioner.

184

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommittéernas
uttalande.

Diverse

anslags frågor.

Kommittéernas
uttalande.

Särskilda
utredningar
in. in.

Dylika ärenden i allmänhet och särskildt alla framställningar om statsanslag
ingå till Kungl. Maj:t i finansdepartementet och remitteras därifrån
till kommerskollegiet. Deras behandling kräfver i allmänhet icke
synnerligen omfattande utredningar, men förutsätter noggrann kännedom
om vederbörande organisationers betydelse och verksamhet.

Kommittéerna finna önskvärdt, att kommerskollegiet med intresse följer
och, i den mån omständigheterna kunna därtill föranleda, söker befrämja de
frivilliga organisationernas arbete inom de industriella yrkenas områden.
De ärenden rörande sådana organisationer, som i anledning häraf komma
att påkalla kollegiets uppmärksamhet, böra behandlas i samband med de
industriella ärenden, med hvilka de närmast sammanhöra.

Förutom de ansökningar om statsbidrag, som pläga ifrågakomma från frivilliga
organisationers sida, äro att märka en del likartade framställningar
från andra sökande. Dessa gälla vanligast understöd för publikationsverksamhet
inom de industriella näringarnas eller den tekniska vetenskapens och
yrkesutbildningens områden; vidare understöd för studieresor, för experimentella
undersökningar, för industriell försöksverksamhet med flera. Äfven
dylika ärenden afgöras af Kungl. Maj:t på finansdepartementets föredragning,
sedan de remitterats till kommerskollegiet, som har att väsentligen
ansvara för den egentliga utredningen och det sakliga bedömandet af
spörsmålen.

Yissa hithörande ärenden återkomma periodvis, medan de flesta äro af tillfällig
natur. Då de ämnen, som frågorna afse, kunna växla från de mest allmänna
till de mest speciella, måste man emellertid vara beredd att med
hänsyn till dessa ärenden på ett eller annat sätt tillgodose ett mycket skiftande
behof af sakkunskap på de industriella näringarnas och yrkesutbildningens
områden.

Alla dessa anslagsärenden böra enligt kommittéernas mening tillhöra
kommerskollegiet samt därinom handläggas i samband med öfriga ärenden
rörande industriens ekonomiska och tekniska intressen.

Den ofvan lämnade redogörelsen visar, att centralförvaltningen har många
och betydelsefulla uppgifter att fylla på industriens område. Vid en undersökning
af det centrala industriorganets arbete och dess behof af arbetskrafter
bör emellertid ej förbises, att vid sidan af det löpande arbete, som
till sin hufvudsakliga innebörd och omfattning kan med viss säkerhet förutses,
tid efter annan uppkomma andra spörsmål, hvilka äro af den betydelse för
landets industriella näringslif, att kommerskollegiet måste ägna dem stor
uppmärksamhet. Redan industriens utveckling i och för sig och dess utvidgning
till allt flera områden, dess konflikter med andra intressen inom landet
och med den utländska konkurrensen med mera påkalla med nödvändighet
hänvändelser af olika slag till centralförvaltningen och statsmakterna. Den
sakkunniga belysningen af sålunda uppkommande spörsmål samt initiativet till
lämpliga åtgärder i de fall, då sådana böra förekomma, tillkommer det kom -

JNDUSTRIÄRENDEN.

185

merskollegiet att lämna. I själfva verket hafva också de utredningar och
framställningar af nu berörda art, som i allt större utsträckning förekommit
inom kollegiet, till väsentlig del sysselsatt dess byrå för bergshandteringen
och de industriella näringarna. Till belysande häraf torde endast behöfva
erinras, att byrån under de senare åren haft att handlägga bland andra följande
mera omfattande frågor, nämligen elektricitetsstadgans tillämpning å
järnvägsstyrelsens elektriska anläggningar, tryggandet af aftal angående
leverans af elektrisk energi, Sveriges deltagande i en internationell petroleumkommission,
förslag till förordning angående eldfarliga vätskor, revision af
gällande bestämmelser rörande kontroll å guld- och silfverarbeten, åtgärder
till svenska skeppsbyggerinäringens understödjande, förslag till apoteksvarustadga,
arbetarskyddslagen, åtgärder till förhindrande af utländska lottsedlars
spridande i riket, provisoriska föreskrifter om kiseljärn, föreskrifter för
tillverkning af cvankalium vid viss anläggning, statsunderstöd till främjande
af lärlingsutbildningen, förslag till ny förordning angående kontroll å tillverkning
af margarin och margarinost, margarintillverkningens behof af
tullskydd, möjligheterna för en inhemsk tillverkning af mineralolja och
svafvel m. m. ur alunskiffer, den lägre tekniska undervisningens ordnande,
revisionen af konventionen i Paris den 20 mars 1883 om internationellt skydd
för den industriella äganderätten, tobaksskattekommitterades betänkande, förslag
till lag angående förbud mot införsel af varor med oriktig ursprungsbeteckning,
förteckning å varor, beträffande hvilka förordningen angående
tullrestitution i vissa fall vid återutförsel af utländsk vara skall tillämpas,
förslag till förordning angående explosiva varor med mera.

186

Kap. 9. Bergsärenden.

a) Bergsärendenas allmänna omfattning.

Bergshandteringen har af ålder ansetts omfatta å ena sidan grufhandteringen
eller mineralförekomsternas bearbetande och å den andra brukshandteringen
eller de näringar, som afse förädlingen af de utvunna produkterna. Då
de talrika mineralförekomsterna städse utgjort en af landets förnämsta naturliga
rikedomar, hafva omvårdnaden om dem och deras rationella utnyttjande
städse varit en angelägen omsorg för staten. Bergshandteringen
gjordes därför tidigt till föremål för speciell lagstiftning af ingående beskaffenhet,
afseende såväl att befrämja som att ur det allmännas synpunkt
kontrollera densammas utöfning. Dylik speciallagstiftning kvarstår numera
endast beträffande den ena hufvudgrenen af bergshandteringen, nämligen
grufhandteringen, medan brukshandteringen, sedan den i samband med
näringsfrihetsidéernas genombrott tid efter annan blifvit mer och mer frigjord
från de band, med hvilka densamma] från statens sida varit omgärdad,
nu i afseende å frihet vid produktionens bedrifvande är likställd med öfriga
industriella näringar i allmänhet.

Hvad angår grufhandteringen, afser denna bearbetandet af såväl inmutningsbara
fyndigheter som stenkolsfyndigheter. Hithörande lagstiftning innehåller
bestämmelser i syfte att uppmuntra eftersökandet af fyndigheter, i
det att upptäckaren genom inmutnings eller koncessions erhållande förvärfvar
rätt till den af honom upptäckta fyndigheten. Den] tillförsäkrar honom
vidare rätt att förvärfva det för grufarbetet nödiga utrymme i dagen,
reglerar förhållandet mellan inmutaren och ägaren ''till den jord, hvarest
fyndigheten är belägen, samt fastställer villkoren för bibehållandet af de
genom inmutning eller koncession förvärfvade rättigheterna. Till dessa
rättsförhållandens realiserande medverkar staten genom särskilda organ.

En särställning bland landets industrier intager ock grufhandteringen genom
det förhållandet, att densamma är underkastad en fortlöpande kontroll ur
teknisk synpunkt från statens sida. Den speciella gruflagstiftningen föreskrifver
därjämte sedan gammalt inspektion ur arbetarskyddssynpunkt.

I kontrollsyfte är vidare upprättandet af grufkartor föreskrifvet. Dessa
äro äfven af gagn för arbetet med tillhandahållandet och spridandet af kunskap
om landets malm- och stenkolsfyndigheter, hvilket arbete bör utgöra en
af statens omsorger för bergshandteringen.

Sambandet mellan de båda grenarna af bergshandteringen består numera,
frånsedt deras nära historiska samhörighet, hufvudsakligen däri, att grufhandteringen
tillhandahåller brukshandteringen råmaterialet för dess pro -

KOMMERSKOELEOIET.

187

duktion, hvarjämte brukshandteringens idkare måste besitta sakkunskap
äfven i fråga om malmernas förekomstsätt och beskaffenhet m. in. Utbildningen
blir därför för bruksteknikern i viss mån densamma som för grufteknikern.
Det sålunda förefintliga sambandet mellan graf- och brukshandteringarna
är gifvetvis af synnerligen fast och intim beskaffenhet. Emellertid
står brukshandteringen i öfrigt beträffande betingelser och behof nära storindustrien
i allmänhet.

Frågan rörande bearbetandet af bergartsförekomster, när detta bedrifves såsom
industriell näring, torde böra handläggas i samband med bergsärendena.
Stenbrytningen bedrifves efter samma tekniska metoder och med samma tekniska
hjälpmedel som grufdriften och kräfver alltså samma sakkunskap som
den sistnämnda.

Till ärenden angående bergshandteringen höra slutligen i öfrigt vissa frågor
om statens till bergshandteringens understöd anslagna skogar, förvaltningen
och användningen af de med bergshandteringen sammanhang ägande
kassor, utbildningen inom yrket med flera.

b) Grufrättsärenden.

Bestämmelserna rörande bearbetandet af inmutningsbara fyndigheter återfinnas
i grufstadgan den 16 maj 1884.

Föremål för inmutning och bearbetande af den, som anmäler sig därtill,
äro enligt grufstadgans 1 § de mineralfyndigheter, som innehålla

Do) malmerna till följande metaller, nämligen: guld, silfver, platina, kvicksilver,
bly, koppar, järn med undantag af sjö- och myrmalmer, mangan,
krom, kobolt, nickel, zink, tenn, titan, molybden, wolfram, vismut, antimon
och arsenik;

2:o) svafvelkis, magnetkis och grafit.

Därjämte kunna å viss kronojord inmutas de mineralfyndigheter, hvilka
innehålla apatit och magnesia

Inmutning gäller visst område med lodräta gränser på djupet.

Enligt 68 § grufstadgan må utlänning icke i riket inmuta mineralfyndighet.
Däremot äger, principiellt taget, en kvar svensk man att inmuta
inmutningsbar fyndighet, hvarhelst denna är belägen. Yissa inskränkningar
i sistnämnda afseende finnas dock stadgade i grufstadgan. Sålunda får inmutning
ej ske å sådan kronojord, som genom beslut af Konung och riksdag
förklarats skola utgöra statsgrufvefält, ej heller å kyrkogård eller begrafningsplats,
ej heller å förut inmutadt område eller å utmål, så länge rättigheten
till området eller utmålet blifvit behörigen försvarad. Dessutom har
under en följd af år genom särskilda lagar förordnats, att inom Norrbottens,
Västerbottens och Jämtlands län inmutning endast för kronans räkning må
ske å kronojord, som ej innehafves under ständig besittningsrätt eller är
anslagen till boställe.

Den, som vill bearbeta och tillgodogöra sig en inmutningsbar fyndighet,
skall därom göra skriftlig ansökning hos bergmästaren i orten för erhållande

Inmut ningsbara fyndig heter.

Inmutning.

Utfärdande
af matsedel.

188

BERGSÄRENDEN.

af tillståndsbevis eller matsedel. Ansökningen skall innehålla vissa i grufstadgan
föreskrifna uppgifter. Äro icke dessa förhanden eller finner bergmästaren
nödigt infordra ytterligare upplysningar, äger han förelägga sökanden
att inom viss lämplig tid inkomma med den eller de felande uppgifterna.
Försittes denna tid, är ansökningen förfallen. Den sakliga pröfningen af
en mutsedelsansökning består i att utröna, om den fyndighet, som ansökningen
afser, med hänsyn till såväl den däri innehållna mineralanledningens
art som sin belägenhet är enligt grufstadgans föreskrifter i ämnet inmutningsbar
eller icke. Möter ej hinder för bifall till ansökningen, har bergmästaren
att utfärda matsedel, hvilken skall innehålla vissa bestämda upplysningar
i saken. Öfver utfärdade mutsedlar åligger det bergmästaren
att föra ett särskildt diarium, däri mutsedlarna införas i den ordning ansökningarna
inkommit.

Besvär öfver Genom klagan hos kommerskollegiet kan den, hvars rätt blifvit förnärutfärdande.
ma(h få all verkan af mutsedeln upphäfd, om den inmutade fyndigheten ej
utgör föremål för inmutning enligt 1 § grufstadgan. Klander mot mutsedel
på grund af annat förhållande skall instämmas till domstol.

Besvärsmål angående fyndigheters inmutningsbarhet förekomma endast
mycket sällan. I sådana mål har det i regeln varit nödvändigt att till
kollegiet införskaffa prof på fyndigheten och låta undersöka detsamma.
Någon gång har det inträffat, att yttrande angående profvet inhämtats
från tekniska högskolans styrelse. Dessa mål äro till sin natur rent tekniska.

Utmål. Enligt 21 § i grufstadgan skall för inmutad fyndighet, då fyndigheten är
Anvisande af blottad och prof å malmen erhållits, ett visst utmål anvisas, innefattande
utmål. fjpf utrymme på marken, hvarinom grufägaren sedermera har rätt att med
andras uteslutande bedrifva arbetet. Det arbete, som sålunda erfordras för
utmåls anvisande, skall vara af inmutaren fullgjordt och ansökning om utmål
till bergmästaren ingifven sist inom tre år från mutsedelns utfärdande,
allt vid påföljd af inmutningsrättens förlust. Dock äger bergmästaren på
ansökning af inmutaren, där arbetet i följd af särskilda naturförhållanden
icke lämpligen kan fullgöras inom sagda tid, medgifva förlängd tid af högst
två år för arbetets utförande.

Om ofvan angifna förutsättningar äro uppfyllda, är bergmästaren skyldig
att, så fort ske kan och tjänlig årstid är för handen, på stället företaga den
sökta utmålsläggningen. Utöfver utmålet har inmutaren rätt att vid utmålsförrättningen
få sig anvisad nödig väg samt plats åt de för grufdriften
erforderliga kraftledningar. Till förrättningen utfärdar bergmästaren särskilda
kallelser å gode män, inmutaren och samtliga jordägare, å hvilkas mark utmålet
kan komma att läggas, hvarjämte kungörelse om förrättningen skall
uppläsas, i socknens eller församlingens kyrka. Skall utmålet läggas å kronojord,
skall bergmästaren därom göra anmälan hos Konungens befallningshafvande
för förordnande af allmänt ombud. Där sådant anses nödigt, skall
bergmästaren vid förrättningen biträdas af landtmätare, som förord nas af
Konungens befallningshafvande. Vid förrättningen föres protokoll af berg -

KOMMKRSKOLIjEQIET .

189

mästaren. Om vid förrättningen jäf anföres mot bergmästaren själf eller
någon af de vid förrättningen biträdande eller fråga uppstår, huruvida den
inmutade fyndigheten är föremål för inmutning, eller annan invändning mot
förrättningens företagande och fortgång förekommer, skall bergmästaren meddela
beslut i saken. Utmål skall utstakas på marken och förses med ordentliga
rosen eller skiljemärken, och särskild karta skall upprättas däröfver
samt bifogas förrättningsprotokollet, hviiket bör upptaga fullständig beskrifning
öfver utmålet med dess belägenhet och sträckning. Härförutom kan
för vissa fäll vid förrättningen ifrågakomma, att bergmästaren har att afgöra.
i hvilken utsträckning vid grufvan uppförda byggnader och anskaffade
maskiner böra lösas af jordägaren, därest han begagnar sig af sin jordägarandel,
samt att efter af honom och gode männen verkställd besiktning och
värdering meddela utlåtande om beloppet af såväl denna ersättning som den
lösen, grufägaren bör utgifva till jordägaren för det utrymme, som ofvan
jord tages i anspråk för grufarbetet, m. m.

Grufägaren äger själf bestämma, huru stort utrymme inom utmålet, som
han ofvan jord behöfver för sitt arbete. Har grufägaren vid utmålsförrättningen
tagit i anspråk endast en del af utmålet ofvan jord och yppas sedermera
för honom behof af ytterligare mark inom utmålet eller visar det sig
efter utmålsförrättningen nödigt, att väg till grufvan upptages eller plats
för kraftledning beredes, skall grufägaren därom göra anmälan hos bergmästaren,
som då har att, på sätt för utmålsförrättning är föreskrifvet, verkställa
förrättning för bestämmande af det lösenbelopp, som af grufägaren bör
erläggas för det nya området.

Bergmästaren har ock att efter förordnande af kommerskollegiet anvisa Tillökning

“ o

ytterligare mark för utmål samt verkställa sammanläggning af utmål.

Därest nämligen ett redan lagdt utmål under fortgången af arbetet i detsamma
befinnes icke lämna tillräckligt utrymme för grufdriftens behof, kan
på sätt och villkor, som i 37 § i grufstadgan angifvas, tillökning af detsamma
medgifvas af kommerskollegiet. Ansökning härom göres hos kollegiet,
som, i fäll laga hinder ej möter och behof af utvidgningen visas vara förhanden,
förordnar, att genom utmålsläggning tillökning i utmålet må till
viss omfattning tilldelas vederbörande.

För grufdriftens ändamålsenliga utöfvande kan det jämväl vara af betydelse
att få till hvarandra gränsande utmål sammanlagda till ett. Jämväl
därom äger kollegiet förordna. För ett sådant medgifvande förutsättes, att
lättnad i arbetet vinnes genom sammanläggningen eller att anordningen
eljest visar sig praktisk och lämplig för grufdriften. Bestämmelsen i ämnet
förekommer i 38 § i grufstadgan.

Kollegiets medgifvande i fråga om såväl tillökning som sammanläggning af
utmål plägar lämnas med förbehåll för annans rätt och innefatta ett förordnande,
att vederbörande bergmästare skall verkställa den erforderliga
regleringen af utmålet eller utmålen.

För beredningen af dessa ärenden höres bergmästaren, därest han icke
själf insändt ärendet till kollegiet och därvid yttrat sig. Af hans på när -

och sammanläggning
af
utmål.

190

BERGSÄRENDEN.

Besvär öfver
utmålsförrättning.

Fullgörande
af viss arbetsskyldighet.

Hviloståjid.

mare kännedom om förhållandena på platsen grundade utlåtande blir kollegiets
beslut gifvetvis mycket beroende. Dessa frågors bedömande synes för
öfrigt hufvudsakligen förutsätta gruftekniska insikter.

Vill någon klaga öfver storleken eller sträckningen af det utmål, som anvisats
af bergmästaren, eller öfver dennes vid förrättningen meddelade beslut
i fråga om fyndighets inmutningsbarhet, skall han göra detta hos kommerskollegiet.
Är någon missnöjd med beslut i andra frågor, som tillhöra utmålsförrättningen,
må han instämma sin talan till domstol. Det åligger därför
förrättningsmannen att vid förrättningens slut meddela parterna och i
protokollet intaga fullständig underrättelse om hvad de för talans fullföljd
hafva att iakttaga.

Klagomål förekomma vida oftare rörande utmals storlek och sträckning än
rörande frågor om fyndighets inmutningsbarhet. De påkalla i främsta rummet
en pröfning, huruvida de i grufstadgan gifna reglerna för utmålets omfång och
geometriska gestaltning blifvit iakttagna vid förrättningen. Det rent tekniska
moment, som dessa mål sålunda innehålla, kan understundom vara ganska inveckladt
och erfordrar då inom kollegiet en viss praktisk förtrogenhet med
grufförhållanden, men i regeln är det af mera allmän natur. Målens
svårighet ligger ofta nog icke heller i främsta rummet på denna punkt, utan
i det rättsliga bedömande, som de kräfva. Särskilt kan det råda mycken
tvekan, huruvida ett mål är att hänföra uteslutande till denna grupp och
sålunda tillhör kollegiets handläggning, eller om det därjämte eller uteslutande
innehåller moment, som göra domstol och icke kollegiet till målets
Tätta forum.

För bevarande af rätten till ett utmål måste inom detsamma utföras en
viss kvantitet arbete hvarje år eller under vissa omständigheter flera års
arbetskvantitet på ett år, s. k. försvarsarbete. I fråga om skyldigheten att
utföra detta arbete inom hvarje utmål kan kollegiet i vissa fall meddela
dispens. Enligt 40 § i grufstadgan må nämligen bergsöfverstyrelsen, när omständigheterna
därtill föranleda, meddela grufägare, som innehar flera intill
hvarandra gränsande utmål, tillstånd att, så länge de af honom fortfarande
innehafvas, få under ett eller flera år genom arbete inom något eller några
af utmålen fullgöra arbetsskyldigheten för dem alla.

Där ansökning i förevarande afseende icke insändes till kollegiet genom
vederbörande bergmästare och med dennes yttrande, höres bergmästaren genom
remiss öfver ansökningen. Vitsordar bergmästaren, att utmålen gränsa
intill hvarandra, och förklarar sig i öfrigt icke hafva något att erinra mot
ansökningen, plägar den bifallas. I motsatt fall beror gifvetvis utgången
på arten af bergmästarens invändningar. Kollegiets beslut i dessa ärenden
är väsentligen beroende af bergmästarens utlåtande, som grundar sig på närmare
kännedom om förhållandena på platsen, lämpligheten ur ekonomisk synpunkt
att fullgöra arbetsskyldigheten på det sätt, ansökningen af ser, utmåleus
belägenhet m. m.

Enligt 42 § i grufstadgan äger bergmästare medgifva befrielse från arbetsskyldigheten
i en grufva, hvarje gång för högst fyra arbetsår, då mot gruf -

KOMMERSKOLLEGIET.

191

driftens fullföljande förefinnas väsentliga hinder, som icke kunnat af grufägaren
förekom mas, eller andra giltiga anledningar till hvilostånd uppgifvas
och styrkas. Visar det sig, sedan hvilostånd redan är beviljadt för viss
grufva, att annan i arbete varande grufva besväras af ökadt vattentillopp
från den förstnämnda, skall bergmästaren bestämma de villkor, hvarunder
hviloståndet med hänsyn härtill får tillgodonjutas. Ett af bergmästaren
beviljadt hvilostånd kan enligt 44 § i samma stadga af kollegiet på ansökan
förlängas för ytterligare fyra år. En nödvändig förutsättning för bifall
till ansökningen är, att jordägaren eller å kronojord, som innehafves
under ständig besittningsrätt eller är anslagen till boställe, kronoåbon eller
boställsinnehafvaren lämnat sitt bifall därtill. Dessutom skola enligt sistnämnda
paragraf särskilda omständigheter föranleda till bifall. Härmed torde
i främsta rummet afses sådana förhållanden, som enligt 42 § äro att betrakta
såsom giltiga anledningar till hvilostånd i fall, då afgörandet ligger i bergmästarens
hand.

Med hviloståndsansökningar förfares i kollegiet i det stora hela på samma
sätt som med ansökningar om tillstånd att i något eller några af angränsande
utmål fullgöra arbetsskyldigheten för dem alla. Öfver ansökningen
höres vederbörande bergmästare, där denne icke själf öfversändt densamma
och därvid fogat sitt yttrande i saken. Bergmästarens utlåtande blir i
regel afgörande för kollegiets beslut. Jämväl i dessa ärenden spelar nämligen
bergmästarens kännedom om förhållandena på platsen en betydelsefull roll.

Då rätt till inmutad eller bearbetad mineralfyndighet öfvergått å annan,
skall den nye ägaren vid äfventyr af böter inom viss tid hos bergmästaren
göra anmälan därom.

Då två eller flera personer deltaga i samma grufrörelse, åligger det delägarne
att för grufvans förvaltning årligen utse en grufloreståndare, som
har att iakttaga grufstadgans bestämmelser om ordning för grufdrift. Val
af grulföreståndare skall anmälas hos bergmästaren.

Bergmästarne hafva slutligen ock att emottaga anmälningar för visst fall
rörande försvarsarbete i grufva.

Redogörelse för kronans grufintressen och deras tillvaratagande meddela
kommittéerna å s. 649 ff.

Beträffande utlännings rätt att idka grufdrift hänvisa kommittéerna till
den redogörelse i ämnet, som lämnas å s. 344. 1

Förutom af sistnämnda ansökningsärenden utgöras hithörande regeringsärenden
af besvärsmål. Dessas handläggning tillhör finansdepartementet.

De förvaltningsuppgifter, som tillhöra bergverksstyrelsen enligt grufstadgan,
synas kommittéerna med nedanstående undantag lämpligen fördelade mellan
bergsöfverstyrelsen och bergsstaten i orterna. Till den senares afgörande
böra nämligen efter kommittéernas åsikt förläggas ärenden enligt 37,
40 och 44 §§ af grufstadgan rörande tillökning af utmål, arbetsskyldighetens
fullgörande för flera intill hvarandra gränsande
utmål genom arbete inom något eller några af dem samt beviljandet
af förlängdt hvilostånd.

Öfvergång
af äganderätt
till
grufva

Kronans
grufintressen.

Utlännings
■ätt att idka
grufdrift.
Regeringsärenden.

Kommittéernas
uttalande.

Dccentralisation
af
vissa ärenden.

192

KOMMERSKOLLEGIET.

Den gällande lagstiftningen är uppenbarligen byggd på den förutsättning,
att ifrågavarande tillstånds meddelande genom den öfverordnade
bergsmyndigheten utgör eu säkrare garanti mot obehöriga medgifvanden,
än om tillståndet skulle meddelas af bergmästaren, hvarjämte större likformighet
i tillämpningen därigenom skulle ernås. Så torde emellertid i
verkligheten näppeligen vara fallet. Ifrågavarande ärenden afgöras gifvetvis
icke af kommerskollegiet utan vederbörande bergmästares börande, och kommerskollegiets
beslut hafva hittills i regeln icke heller företett några sakliga
afvikelse!’ från bergmästarnes förslag. Med den organisation, som kommittéerna
tänkt sig, skulle visserligen i kommerskollegiet en betydligt vidgad
ort- och sakkännedom förefinnas, men å andra sidan förutsättes ett närmare
samarbete mellan kommerskollegiet och de lokala bergstjänstemännen,
än hvad hittills varit förhållandet, hvadan faran för en olikformig tillämpning
af hithörande stadganden betydligt minskas. Härtill kommer att, äfven om
ett af föreliggande omständigheter icke tillräckligt motiveradt tillstånd i
något af berörda afseenden skulle komma att meddelas af bergmästaren, risken
i själfva verket är mycket ringa. Sökanden såväl som tredje man, som äger
i saken del, har nämligen alltid för vinnande af rättelse till sitt förfogande
de rättsmedel, som enligt grufstadgan stå dem till buds i andra liknande
fall. Hvad beträffar tillökningen af utmål enligt 37 §, afser den icke större
omfattning än till det högst tillåtna område, som bergmästaren i fråga
om nya utmål kan tilldela. Hvad beträffar tillstånd till arbetsskyldighetens
fullgörande enligt 40 § samt medgifvande af hvilostånd enligt
44 §, ligger dessutom redan i dessa lagställens begränsning af tiden för
tillståndens giltighet en garanti för, att ett besittande af fyndigheter i strid
mot utmålslagstiftningens ledande principer i hvarje fäll endast skulle
kunna blifva af temporär natur. Härutinnan äro ifrågavarande tillstånd
väsentligen olika de medgifvanden af sammanläggning af utmål, som afses
i 38 §. Genom tillstånd af sistnämnda slag är det nämligen alltid i
verkligheten ett eller flera utmål, som definitivt upphöra att vara själfständiga
utmål. Genom arbetsskyldighetens fullgörande i ett af de till
den sammanförda komplexen hörande utmålen kan innehafvaren alltså faktiskt
under obegränsad tid förhindra brytningen i öfriga dithörande utmål.
Ett otillräckligt motiveradt medgifvande af ifrågavarande art har därför i
sina verkningar betydligt större räckvidd än obehörigen meddelade tillstånd
i de afseenden, som i öfrigt här vidrörts. Med hänsyn till den maktpåliggande
beskaffenheten af frågorna om sammanläggning af utmål ifrågasätta
kommittéerna ej heller annat, än att de, i öfverensstämmelse med hvad som nu
äger rum, fortfarande skola afgöras af kommerskollegiet såsom första instans.

Det må slutligen framhållas, att det för allmänheten i regeln torde blifva
förenadt med mindre omgång att i de ofvanberörda frågorna om tillökning
af utmål, arbetsskyldighetens fullgörande samt hvilostånd göra sin hänvändelse
till bergmästaren än till kommerskollegiet.

På grund häraf få kommittéerna föreslå, att grufstadgans 37, 40 och 44 §§
ändras i öfverensstämmelse med hvad ofvan angifvits.

BERG SÄ HUNDEN.

193

Rättighet att eftersöka och bearbeta stenkolsfyndighet är enligt lagen an- Stenkol»-gående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter den 28 maj 188(i ^heter!"
(stenkolslagen) beroende på särskildt tillstånd (koncession), som meddelas af Kom.easiOI1
Konungen, hvadan sålunda inmutning af sådan fyndighet icke må äga ruin.
Koncessionsansökningen, som skall innehålla vissa i lagen föreskrift^ uppgifter
samt åtföljas åt karta öfver det område, hvarå koncession sökes, skall
ingifvas till Konungens befallningshafvande i länet. Då koncessionsansökning
inkommit, skall befallningshafvanden kungöra detta tre gånger i de
allmänna tidningarna. Inom tre månader från den dag sådan kungörelse
första gången varit införd äger den, som anser sin rätt vara beroende af
frågan, hos befallningshafvanden skriftligen anföra hvad han aktar nödigt
till bevarande af sin rätt. Befallningshafvanden skall infordra yttrande öfver
ansökningen af bergmästaren i orten. Sedan detta inkommit och efter utgången
af nyss nämnda tid skall befallningshafvanden insända samtliga
handlingarna jämte eget utlåtande till Konungen, som pröfvar, huruvida med
afseende på förslagets gagn för orten och det allmänna koncession i enlighet
med stenkolslagen må beviljas sökanden. Före afgörandet plägar Kungl. Maj:t
inhämta kommerskollegiets utlåtande.

Dylika koncessionsärenden tillhöra för närvarande finansdepartementets
handläggning.

Det område i dagen, som innehafvare!! af koncession behöfver för arbetet, Anvisande
skall med iakttagande af hvad i koncessionen är stadgadt angående den i f8pfst^kois
sådant afseende högst medgifna ytvidden anvisas på stället af bergmästaren, ”brytning8
antingen på en gång vid arbetets början eller i mån som koncessionsinnehafvaren
är i behof däraf. Till denna förrättning skall bergmästaren kalla
jordägaren. Det anvisade området skall vid förrättningen utstakas på marken
och förses med rosen eller andra lämpliga skiljemärken samt därjämte
inläggas på koncessionskartan. Öfver förrättningen skall bergmästaren
föra protokoll, upptagande fullständig beskrifning öfver det anvisade området.

Området skall af koncessionsinnehafvaren lösas med belopp, motsvarande
jordens fulla värde och hälften därutöfver. Om öfverenskommelse icke kan
träffas om lösesummans storlek, skall vanligt expropriationsförfarande anlitas.
Då rätt till mark för väg är medgifven i koncessionen, gäller äfven
ifråga om lösen af sådan mark hvad nyss sagts.

Visar sig under arbetets fortgång, att för detsamma eller för väg till området
större utrymme i dagen erfordras, än som är medgifvet i koncessionen,
kan koncessionsinnehafvaren i den ordning, som är föreskrifven för erhållande
af koncession,.göra ansökning om vinnande af ökadt utrymme.

Sker å område, hvarå koncession meddelats, inmutning af mineralfyndighet,
som enligt grufstadgan är därtill lofgifven, eller meddelas koncession å område,
som förut är inmutadt, får arbete för fyndighetens eftersökande och
bearbetande, som verkställes på grund af förut vunnen rättighet, icke hindras
eller uppehållas af inmutning eller koncession, som senare tillkommit. Upp13
—122348.

Ökning af
område,
hvarå koncession
meddelats.

Kollision
mellan koncession
och
inmutning:.

194

KOMMERSKOLLEGIET.

står i detta fall tvist om sättet för drifvande af de särskilda slagen af arbete,
skall bergmästaren i orten bestämma, huru arbetena skola ordnas så,
att innehafvare af äldre inmutning eller koncession kan ändamålsenligt drifva
sitt arbete med minsta förfång för den senare rättsinnehafvaren.

Fullgörande I koncessionen skall utsättas den årliga arbetsskyldighet, koncessionens
betsIlTldig- innehafvare minst skall fullgöra. För detta försvarsarbete är viss minsta
6 "hel 1S kvantitet bestämd i 26 § af stenkolslagen. För de tre arbetsår, som följa närmast
efter koncessionens meddelande, må Konungen emellertid nedsätta arbetsskyldigheten,
dock ej lägre än till en fjärdedel af den lagstadgade minimikvantiteten.

Hvilostånd. Bergmästaren må liksom vid inmutningsbara fyndigheter pa därom gjoid
skriftlig ansökning bevilja befrielse från stadgad arbetsskyldighet för högst
fyra arbetsår, då mot arbetets fullgörande förefinnas väsentliga hinder, som
icke kunnat förekommas af koncessionsinnehafvaren, eller andra giltiga anledningar
till hvilostånd uppgifvas och styrkas. Vid samma förhållande, som
stadgas i grufstadgan, äger bergmästaren föreskrifva vissa villkor för redan
beviljadt hvilostånds åtnjutande.

Anmälningar Hvad beträffar öfvergång å annan af koncession samt val i visst fall af före koncession

ståndare för arbetet i stenkolsfyndighet, gäller härför samma anmälnings m.

m. skyldighet, som då fråga är om inmutningsbara fyndigheter.

Besvär öfver Klagan öfver bergmästares beslut ma föras genom besvär hos kommers kollegiet.

Besvär öfver kollegiets beslut ingifvas till finansdepartementet,

där de beredas till afgörande af regeringsrätten.

Kommittéer- De regeringsärenden rörande tillämpningen af stenkolslagen, som nu an nas

utta- pomraa på finansdepartementet, böra enligt kommittéernas åsikt öfverföras
lande. f, . .

till handelsdepartementet.

Hvad angår fördelningen af de i lagen bestämda förvaltningsuppgifterna
mellan Kungl. Maj:t, kommerskollegiet och den lokala bergsstaten, torde
ändring icke böra ifrågakomma. »

c) Grufinspektionen.

Enligt grufstadgan skall bergverksstyrelsen öfver arbetet vid inmutningsbara
fyndigheter utöfva tillsyn ur såväl teknisk som arbetarskyddssynpunkt.
Motsvarande föreskrifter beträffande stenkolsfyndigheter återfinnas i stenkolslagen.
Det direkta handhafvandet af dessa olika inspektionsuppgifter är
öfverlämnadt åt bergsstaten i orterna.

Teknisk in- 50 § i grufstadgan föreskrifver, att bergverksstyrelsen äg;er att öfver grufspektion.
(jrjften utöfva sådan tillsyn, att icke genom sättet för graf brytningen grufochUsteankSoais-vans
framtida bestånd äfventyras eller fara för annans egendom uppstår.
lagen. Detsamma gäller enligt 33 § i stenkolslagen arbetet i stenkolsgrufvor.

Finner bergmästaren nödigt, att i grufva anstalt göres till förekommande
af fara för grufvans framtida bestånd eller för annans egendom, äger han
förelägga grufägaren att inom viss tid hafva utfört sådan anstalt. Eftei -

BERO SÄRENIJEN.

195

kommer icke grufägaren detta föreläggande, lian bergmästaren verkställa
det föreskrifva arbetet på hans bekostnad eller ock låta inställa arbetet,
till dess sådan anstalt blifvit gjord. Äfven i vissa andra fall kan bergmästaren
förbjuda grufarbete, hvilket förbud skall gälla, tills kommerskollegiet
på förd klagan förordnar annat.

I ett af järnkontorets fullmäktige jämte eget yttrande till kommerskollegii- Icke'',inmutkommittén
ingifvet utlåtande angående förändrad organisation af bergsöfver- fyuåfgheter
styrelsen och den lokala bergsstaten, utarbetadt af de utaf fullmäktige för
sådant ändamål tillsatta kommitterade, hafva de sistnämnda uttalat, satt da
äfven andra mineral och bergarter än malmer brytas i grufvor eller dagbrott,
sådant arbete, som afser uttagandet af dylika mineral och bergarter ur
fast klyft och som bedrifves som industriell näring, men ej är att såsom
handtverk eller husbehofsarbete anse, bör blifva föremål för bergsstatens
öfverinseende».

Härmed torde kommitterade, med Indika fullmäktige instämt, närmast
hafva afsett, att ifrågavarande fyndigheter borde blifva föremål för den
tekniska inspektion från bergsstatens sida, som är föreskrifven i 50 § af grufstadgan
för däri afsedda grufvor, eller att bergsstaten skulle utöfva sådan
tillsyn öfver brytningen i de förstnämnda, att icke genom sättet för
brytningen fyndighetens framtida bestånd äfventyras eller fara
för annans egendom uppstår.

I samma författningsrum, hvilka föreskrifva teknisk inspektion af minut- Yrkesningsbara
och stenkolsfyndigheter, återfinnas stadgande!! om verkställande af .inspektion.^
yrkesinspektion vid dylika fyndigheter. Där är nämligen stadgadt, att odTstenkois1-bergverksstyrelsen äger att öfver driften utöfva sådan tillsyn, att nödig lasentrygghet
beredes arbetsmanskapet. Denna inspektion afser sådan särskild
yrkesfara, som hotar till följd af sättet för själfva grufbrytningen. Vid
inspektionsutöfningen har bergmästare samma befogenheter, hvilka tillkomma
honom vid den tekniska inspektionen.

Alltsedan den allmänna arbetarskyddslagstiftningens tillkomst hafva berg- Lagen om
mästarne haft att öfvervaka iakttagandet af dess föreskrifter till förekom-arbetarskydd''
mande af olycksfall i eller ohälsa till följd af arbetet för tillgodogörande af
inmutningsbara och stenkolsfyndigheter. Genom lagen om arbetarskydd den
29 juni 1912 har bergmästarnes tillsyn emellertid utsträckts att omfatta
utom bearbetning af nyssnämnda fyndigheter äfven annat bergverksarbete,
försåvidt detsamma helt eller delvis bedrifves under jord, äfvensom de vid
dessa fyndigheters bearbetning eller vid bergverksarbete af berörda beskaffenhet
utvunna produkternas upp- och framforsling, deras invid fyndorten
försiggående skrädning, anrikning och brikettering samt därstädes belägna,
för bedrifvandet af nu nämnda slag af arbeten afsedda verk och inrättningar.

Bergmästare har själffallet att utöfva den enligt arbetarskyddslagen honom
åliggande yrkesinspektionstjänst inom det distrikt, som är bestämdt för hans
tillsyn å tillämpningen af lagstiftningen rörande bergsbruket.

Billigt § 2 af Kungl. Maj:ts instruktion för yrkesinspektionens befattnings -

196

KOMMERSKOLLEGIET.

Lagen ang.
förbud mot
kvinnors
nattarbete.

häfvare den 18 oktober 1912 bör bergmästare förskaffa sig noggrann kännedom
om arbetsförhållandena inom sitt verksamhetsområde samt med uppmärksamhet
följa arbetarskyddsväsendets utveckling, i hvad detsamma kan vara af
betydelse för berörda förhållanden. Honom åligger vidare att föra de böcker och
anteckningar, lämna de redogörelser och iakttaga de expeditions- och mottagningstider,
som yrkesinspektionens chefsmyndighet föreskrifver, samt att på
anmodan af chefsmyndigheten afgifva yttrande i tjänsteangelägenhet. Vill arbetsgivare
underställa bergmästare förslag till ny-, om- eller tillbyggnad af
arbetslokal eller till ny eller ändrad anordning för arbetets bedrifvande, äger han
att till bergmästaren insända dylikt förslag jämte för granskningen erforderliga
ritningar och uppgifter, och det åligger då bergmästaren att snarast möjligt efter
mottagandet af vederbörliga handlingar återsända förslaget med det yttrande,
hvartill granskningen med hänsyn till arbetarskyddslagen och med stöd af de i
densamma meddelade föreskrifter kunnat gifva anledning. Vid utöfvande af
tillsynen bör bergmästare gå arbetsgivare tillhanda med upplysningar, råd
och anvisningar och därvid städse akta på, huru i hvarje särskildt fäll ändamålet
med arbetarskyddslagen må vinnas med minsta möjliga olägenhet och
kostnad för arbetsgivaren. Såsom tillsynsorgan enligt arbetarskyddslagen
äger icke bergmästare den honom, såsom ofvan nämnts, vid inspektion enligt
grnfstadgan tillkommande befogenhet att förelägga vederbörande att inom
viss tid utföra nödig skyddsanstalt eller inställa arbetet. Enligt arbetarskyddslagen
har han endast att göra framställning om dylika åtgärders vidtagande
hos Konungens befallningshafvande, som efter omständigheterna beslutar
i saken. Det åligger slutligen bergmästare att anmäla till åtal förseelse
mot författning, hvars iakttagande det tillhör honom såsom yrkesinspektör
att öfvervaka; dock är han icke pliktig göra sådan anmälan, där
förseelsen uppenbarligen är att tillskrifva okunnighet, oförstånd eller glömska
och rättelse omedelbart vidtages. Öfver yrkesinspektionsärenden, föranledda
af den allmänna arbetarskyddslagstiftningen, skall föras särskildt diarium.

Äfven tillsynen å efterlefnaden af lagen angående förbud mot kvinnors
användande till arbete nattetid i vissa industriella företag den 20 november
1909 utöfvas vid bergverksarbete af vederbörande bergmästare. Enligt denna
lag må kvinna, som är sysselsatt i företag af viss omfattning afseende idkande
af bergverksrörelse, icke till arbete i företaget användas i vidare utsträckning,
än att hon må komma i åtnjutande af oafbruten ledighet från
arbetet under minst elfva timmar hvarje dygn. I denna ledighet skall tiden
mellan klockan 10 på aftonen och klockan 5 på morgonen ingå. I dessa
bestämmelser må bergmästare, då fråga är om längre tid än en vecka, på
framställning af arbetsgivare!! meddela eftergift för en tid af högst en
månad. Arbetsgivare äger vidare rätt att i företag af viss beskaffenhet
inskränka den föreskrifna ledigheten till tio timmar af dygnet under en tid
af sammanlagdt högst sextio dagar af året, men skall därom på förhand göra
anmälan hos vederbörande bergmästare om de dagar, hvarunder inskränkningen
är afsedd att vidtagas, samt om anledningen till densamma. Bergmästaren
är pliktig att på framställning af arbetsgivare skyndsamligen

BKUGSÄRENDKN.

11)7

meddela yttrande, huruvida uppgifvet förhållande kan anses innebära giltig
anledning till vidtagande af sådan inskränkning i ledigheten, som sist nämnts.

hm annan bergmästarne i deras egenskap åt yvkesinspektörer åliggande Befattning
uppgift är den befattning, som de på grund af kungörelsen den 31 december ^ngaTom"
1J12 angående anmälan om olycksfall i arbete hafva att taga med dylika olycksfall i
anmälningar. arbete.

Sedan inträffadt olycksfall i arbete vid grufdrift blifvit anmäldt hos polismyndigheten
i orten, åligger det denna att till vederbörande bergmästare
utan dröjsmål insända anmälningshandlingarna jämte protokoll öfver den
med anledning af olycksfallet eventuellt kallna polisundersökningen. Efter
tagen kännedom om anmälningen har bergmästaren att ofördröjligen öf versända
handlingarna till socialstyrelsen. För den händelse polisundersökning
angående inträffadt olycksfall icke redan ägt rum, kan bergmästaren
påkalla sådan undersökning. Olycksfallsanmälningarna skola af bergmästarne
antecknas i särskildt diarium.

X sitt ofvanberörda utlåtande halva fullmäktiges i järnkontoret kommitterade
föreslagit, att vid grufvor och anrikningsverk yrkesinspektionen
af de elektriska och mekaniska anordningarna, såsom pumpar, uppfordrings-
och transportanordningar, kompressorer och dylikt såväl ofvan som
under jord, skulle afskiljas från bergsstatstjänstemännens åligganden och utföras
af särskilda därför kvalificerade yrkesinspektörer, som utöfver de för
yrkesinspektörer i öfrigt föreskrifna kompetensvillkoren måste vara förtrosrna
med grufhandteringen. Den inspektion, hvilken afser antingen grufvornas
framtida bestånd eller sådan yrkesfara, som hotar till följd
af sättet för själfva grufbrytningen, skulle däremot enligt samma förslag
fortfarande utföras af bergsstatstjänstemännen.

Järnkontorets fullmäktige hafva emellertid icke skänkt sitt understöd åt

Järnkontorets
kommitterades

förslag.

kommitterades förslag i denna del. Fullmäktige förklara

sig nämligen

hysa tvekan, »huruvida en sådan fördelning af inspektionen kan vara lämplig
eller om icke inspektionen i dess helhet bör anförtros åt bergsstatstjänstemännen,
då det synes, som om skillnaden emellan de ifrågasatta båda inspektionsområdena
kunde blifva svar att fasthålla och uppdelningen möjligen
föranleda en förskjutning af ansvaret».

Före socialstyrelsens tillkomst var kommerskollegiet öfverordnad myndig- Kommershat
för såväl teknisk och yrkesinspektion enligt grufstadgan och sten kol ^fattning med
lagen som yrkesinspektion i allmänhet. Numera är socialstyrelsen chefs- inspektionsmyndighet
för den sistnämnda, medan kollegiet fortfarande bibehåller sin arendenställning
beträffande de öfriga. Såsom yrkesinspektörer enligt arbetarskyddslagen
lyda därför bergsstatstjänstemännen under socialstyrelsen, hvilken har
att medverka jämväl med afseende å tillämpningen af gruflagstiftningens
bestämmelser om arbetarskydd.

Naturligt är, att kollegiet med dess nuvarande organisation och arbetssätt
icke själ! utöfvar någon direkt inspektion. Med hithörande frågor tager
kollegiet befattning endast, då besvär öfver bergmästares beslut därutinnan
anföras hos detsamma.

198

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommit- Kommittéerna anse det icke tillkomma dem att yttra sig i fråga om ändatetalandet~
målsenligheten af den utaf järnkontoret föreslagna tekniska inspektionen vid
Teknisk in- icke inmutningsbara fyndigheter. Emellertid vilja kommittéerna hafva utfckehmut"
talat> att därest sådan inspektion i en framtid anordnas, utöfningen af denningsbara
samma lämpligen torde böra öfverlämnas åt bergsstaten. Det synes nämfyndigheter.
ijgen kommittéerna uppenbart, att denna härför besitter de bästa förutsättningarna,
då brytningen i förevarande fyndigheter i flera afseenden bedrifves
efter samma tekniska metoder och med samma tekniska hjälpmedel som grufhandteringen.

Yrkesinspek- Hvad därefter angår det väckta förslaget om att öfverlämna yrkesinspekmutningsbarä
t i o n e n af elektriska och mekaniska anordningar vid grufvor och
och stenkols-anrikningsverk åt särskilda härför kvalificerade yrkesinspektörer, få komfyndigheter.
mjttéerna anföra följande.

Hvad först beträffar inspektionen af elektriska anordningar vid grufvor
och anrikningsverk, utföres denna för närvarande dels af de under kommerskollegiet
lydande inspektörerna öfver elektriska anläggningar för belysning
eller arbetsöfverföring, dels af bergsstatstjänstemännen i deras egenskap af
yrkesinspektörer. Att öfverlämna den speciellt elektro-tekniska inspektionen
till andra än specialister i elektroteknik har enligt kommittéernas
mening sina mycket stora betänkligheter. En tekniker med annan utbildning
och erfarenhet, såsom de hvilka järnkontorets kommitterade förutsätta
hos särskilda yrkesinspektörer för grufvor, kan icke förväntas äga tillräcklig
kompetens att med full effektivitet öfva tillsyn öfver elektriska anläggningar.
Redan på denna grund anse kommittéerna det böra vara uteslutet att
öfverlämna inspektionen öfver de elektriska anordningarna vid grufvorna vare
sig åt sådana särskilda yrkesinspektörer, som järnkontorets kommitterade
föreslagit, eller enbart åt bergsstatstjänstemännen. Vidare skulle de elektriska
inspektörerna genom att ställas utanför inspektionen af vissa elektriska
anläggningar komma att sakna den öfverblick och den detaljkännedom om
landets samtliga anordningar af hithörande slag, som utgöra nödvändiga
förutsättningar för, att nämnda funktionärer skola kunna på ett rationellt sätt
utföra sina uppgifter. Emellertid torde det vara ändamålsenligt att åvägabringa
ett samarbete mellan de elektriska inspektörerna och de tjänstemän,
som hafva att utföra annan inspektion vid grufvorna. Sättet och
reglerna för detta samarbete böra tydligen bestämmas af vederbörande öfverordnade
myndigheter i samråd med hvarandra.

Järnkontorets kommitterades förslag rörande inspektionen af mekaniska
anordningar vid grufvor och anrikningsverk har tydligen framkommit med
tanke därpå, att dylika anordningar numera i allt högre grad kommit i bruk
vid de större gruffälten och utgöra en specialitet af gruftekniken. I regeln
får man räkna med, att de vid grufvorna anställda ingenjörerna i sitt arbete
måste dela sin uppmärksamhet mellan grufmekaniken och öfriga delar af gruftekniken.
Under sådana förhållanden samt då å ena sidan anordnandet af en
på de mekaniska anläggningarna särskildt inriktad inspektion bör vara ägnad
att utbilda insiktsfulla specialister i facket och å andra sidan gruffbrvaltnin -

UKRGSÄRENDEN.

1!)!)

gärna i samband med denna inspektion lära kunna förvänta råd och anvisningar
rörande ifrågavarande anläggningar, skulle nämnda förvaltningar hafva ett
icke ringa intresse af, att en dylik specialinspektion komine till stånd. Det
förevarande förslagets styrka ligger alltså hufvudsakligen däri, att man genom
detsammas realiserande skulle hafva utsikt att erhålla grufmekaniker inom
landet, hvilkas sakkunskap grufägarne vid behof kunde anlita för erhållande
af råd och upplysningar.

Äfven om inrättandet af särskilda yrkesinspektörstjänster för tillsynen
öfver de mekaniska anordningarna vid grufvorna må kunna beräknas hafva
till följd, att denna tillsyn varder den verksammast möjliga, lärer icke
kunna sägas, att dess utöfvande genom de bergsstatstjänstemän, som hafva sig
ålagdt att verkställa inspektionen öfver grufbrytningen, ovillkorligen behöfver
medföra något åsidosättande eller vårdslösande af densamma. Den teoretiska
utbildning, som redan nu fordras för inträde å bergsstaten, innefattar äfven
insikter i- bergsmekanik, och den praktik å bergshandteringens område, som,
utgör och bör utgöra ett villkor för befordran till ordinarie tjänst å samma
stat, kan knappast vinnas, utan att den gifven tillräcklig erfarenhet om bergsmekanikens
praktiska tillämpning. Under sådana förhållanden äger en ordinarie
bergsstatstjänsteman erforderlig kompetens för utöfvande af all inspektion
vid grufvorna utom den elektriska, likaväl som en yrkesinspektör med
teknisk utbildning och erfarenhet icke kan frånkännas nödiga förutsättningar
för fullgörandet af sina åligganden endast därför, att dessa falla äfven inom
områden, där han icke äger speciell fackutbildning. De af järnkontorets
kommitterade ifrågasatta nya inspektörernas rådgifvande verksamhet skulle
ock egentligen endast tillföra de större gruffälten någon vidare fördel,
emedan de mekaniska anordningarna vid de smärre gruffälten och de enstaka
grufvorna hittills i regel varit af så enkel beskaffenhet, att råd af speciellt
sakkunniga icke äro erforderliga. De mekaniska verkstäderna lära icke heller
underlåta att ägna sin uppmärksamhet åt de mekaniska anordningarna vid
grufvorna, då de därigenom erhålla leveranser, i den mån de kunna prestera de
bästa maskinerna för ett relativt billigt pris. Inom vårt land hafva också redan
en del verkstäder med framgång upptagit denna specialitet i sin tillverkning,
och de forna grufmekanicis uppgifter och verksamhet hafva i själfva verket
öfvergått på de mekaniska verkstädernas konstruktörer. Jämväl på grund häraf
synes den ifrågasatta rådgifvande verksamheten icke vara af behofvet påkallad.

På nu anförda skäl och särskildt då i såväl yrkesfarekommitténs förslag
som den 1912 genomförda nya arbetarskyddslagstiftningen förutsatts, att
bergsstatstjänstemännen fortfarande skola utöfva yrkesinspektionen vid grufvorna,
hafva förevarande kommittéer funnit sig sakna anledning nu förorda
förslaget om att frånskilja denna del af bergsstatstjänstemännens inspektionsuppgifter.
Kommittéerna förutsätta därför, att all inspektion i och
vid grufvorna med undantag af den elektriska åtminstone tillsvidare bör
vara anförtrodd åt bergsstatstjänstemännen allena.

Slutligen vilja kommittéerna såsom sin mening framhålla, att om i en framtid
sådana speciella yrkesinspektörer tillsättas, som järnkontorets kommitté -

200

KOMMERSKOLLEGIET.

rade ifrågasatt, dessa böra blifva enbart yrkesinspektörer och lika litet som
andra dylika utöfva rådgifvande verksamhet i annan mån, än som kan påkallas
ur arbetarskyddssynpunkt.

Yrkesinspek- Vid fyndigbeter af mineral och bergarter, som icke äro föremål för inmut^nmntning^^i^g
eller koncession enligt stenkolslagen, utöfvades tidigare förekommande
bara fyndig- yrkesinspektion af yrkesinspektörerna. I sitt den 9 december 1909 afgifna förhcter.
-J.J21 ny arbetarskyddslagstiftning både yrkesfarekommittén äfven före slagit

den ofvan omförmälda, i 1912 års arbetarskyddslag intagna bestämmelse,
hvarigenom området för bergmästarnes yrkesinspektion utsträckts att omfatta
utom inmutningsbara fyndigheter och stenkolsfyndigheter jämväl annat
bergverksarbete, som helt eller delvis bedrifves under jord. Såsom
skäl härför anförde kommittén, att »bergmästare och grufingenjörer skola öfva
tillsyn å de arbetsområden, där de äga speciell sakkunskap». Men speciell
sakkunskap synes kommittéerna vara en lika viktig förutsättning för en effektiv
yrkesinspektion å sådant bergverksarbete äfven vid brytning i dagbrott.
Dylik speciell sakkunskap kan emellertid förutsättas endast hos bergsstatstjänstemännen.
Kommittéerna anse därför, att dessa tjänstemän böra utöfva
yrkesinspektionen vid fyndigheter innehållande mineral och bergarter, som
icke äro föremål för inmutning eller koncession enligt stenkolslagen, antingen
brytningen sker i grufva eller i dagbrott. Blir tillsynen å bearbetandet af
sistnämnda fyndigheter äfven vid brytning i dagen anförtrodd åt bergsstatstjänstemännen,
torde själffallet äfven yrkesinspektionen af de därstädes utvunna
produkternas upp- och framforsling m. m. böra verkställas af bergsstatstjänstemännen.

Kommers- Slutligen finna kommittéerna lämpligt, att kommerskollegiet vid behof,
kollegiets be- såsom då besvär anföras hos kollegiet öfver bergmästares beslut vid inspekinspektionen,
tionsförrättning, må vara i stånd att genom inspektion på ort och ställe af
sakkunnig tjänsteman hos kollegiet förskaffa sig den för sakens afgörande
behöfliga kännedom om ifrågakomna förhållanden. Äfven hör kollegiet genom
särskilda inspektioner vid olika tillfällen kontrollera bergmästarnes inspektionsarbete.

d) Ärenden angående grufkartor, grufregister med flera samt

grufbeskrifningar.

Grufkartor. 57 § i grufstadgan föreskrifver, att öfver grafva, som erhållit utmål och
Upprättan- är under arbete, skall, där icke grufvan i sin helhet är från dagen fullt
kartor^''åskådlig, finnas fullständig och noggrann markscheiderkarta i skala 1:800
och att nya grufarbeten böra inom det påföljande årets utgång inläggas å kartan.
Såväl denna karta som kompletteringsarbetena böra enligt samma lagrum
uppgöras i två exemplar, däraf det ena skall finnas vid grufvan eller på tillsägelse
vara för bergmästaren därstädes tillgängligt och det andra insändas
till bergsöfverstyrelsen. Motsvarande bestämmelse beträffande stenkolsgrufvor
innehålles i 41 § i stenkolslagen, dock att karta öfver dylik grufva skall
utföras i skala 1:1,500 och de nya grufarbetena inläggas å kartan inom sex
månader. Kompletteringsbladen skola i båda fallen vara öfverlämnade till

ISEKGSÄRENDEN.

201

bergmästaren lur insändande till bergsöfverstyrelsen inom två månader från
utgången åt den tid, som i hvartdera fallet är bestämd för grnlarbetets inläggande
å kartan.

Kommerskollegiet har närmaste tillsynen öfver landets grufkarteväsen. Tillsyn ufDe
till kollegiet insända kartorna förvaras och vårdas å kollegiets -rrufkartekontor,
där jämväl hvarje ny karta granskas för utrönande, att kar- ''let. Gruftorna
äro upprättade i öfverensstämmelse med stadfästad normalkarta. liarteJ™nt°-Därest granskningen föranleder anmärkning, göres af grufkartekontorets
föreståndare anmälan därom till kommerskollegiet, som, i händelse anmärkningen
gillas, vidtager åtgärder för att kartan genom vederbörande må rättas.

Graf kar ta skall på bekostnad af grufägaren upprättas af bergstjänstemau Grufeller
annan, som af bergsöfverstyrelsen förklarats behörig att verkställa mataregrufmätningar.
På grund häraf har den, som önskar få dylik behörighet,
att hos kollegiet göra ansökning därom. Öfver ansökningen höras föreståndaren
för grufkartekontoret äfvensom vederbörande bergmästare, af hvilka
den förre närmast har att yttra sig om det kartprof, som sökanden till bestyrkande
af sin skicklighet att upprätta grufkarta skall bifoga ansökningen.

Kollegiets handläggning af dessa ansökningar, som innefattar en pröfning, huruvida
de stadgade förutsättningarna för att sökanden skall kunna blifva förklarad
behörig att verkställa grufmätningar äro för handen, är väsentligen formell.

Pa annat ställe (s. 562 tf.) behandla kommittéerna närmare grufmätarnes
ställning.

Af några bergmästare har uttalats den uppfattningen, att grufkarte- Decentralikontorets
samling af kartor borde fördelas på de olika bergmästardistrik- Seentralllaten
samt bergsötverstyrelsens befattning med grufkartornas vård och gransk- Gon.
ning för framtiden öfverlåtas till vederbörande bergmästare. Till stöd för
denna uppfattning hafva åberopats i hufvudsak följande skäl. Genom
kartornas förvarande hos bergmästarne skulle utan svårighet kunna träffas
sådan anordning, att de inläggningar å den ursprungliga kartan, som
föranleddes af kompletteringsarbeten, kunde i motsats till hvad nu är
fallet verkställas å båda kartexemplaren af en och samma person. Härigenom
skulle man vinna garanti för, att de båda exemplaren komme att öfverensstämma
med hvarandra. Det vore vidare i det stora hela mera lägligt
för allmänheten att hafva kartorna tillgängliga hos myndigheterna i de
olika landsorterna än i en centralanstalt i hufvudstaden. En sådan anordning
skulle därjämte komma att ställa sig mindre kostsam än den nuvarande,
enär utgifterna för grufkartekontorets personal kunde besparas, utan
att någon ökning af den lokala bergsstatens personal blefve erforderlig.

Slutligen behöfde bergmästarne för sitt eget arbetes ändamålsenliga utförande
äga lätt tillgång till grufkartorna.

Här återgifna uppfattning har emellertid af andra bergmästare rönt motsägelse
under yrkande på grufkartekontorets bibehållande. I afseende härå
har framhållits, att man praktiskt taget utan svårighet kunde förekomma olikheter
å de båda kartexemplaren äfven i det fall, att inläggningen af kompletteringsarbetena
å dessa icke gjordes af samma person. Det betonades vidare,

202

KOMMERSKOLLEGIET.

att äfven om det i enstaka fall otvifvelaktigt skulle vara bekvämare för allmänheten
att hafva tillgång till grufkartorna å bergmästarexpeditionerna
än att söka dem i en eentralanstalt i Stockholm, det likväl just ur allmänhetens
synpunkt i det stora hela vore mera fördelaktigt att hafva kartorna
öfver landets samtliga grufvor förenade på en plats, då denna, såsom
nu är fallet, i alltjämt ökad grad blifvit centralpunkten för affärslifvet och
samfärdseln i riket. Granskningen och vården af kartorna måste också
komma att ske med större likformighet i en centralanstalt, än om dessa
funktioner vore fördelade på de olika bergmästarne. Slutligen vore det förenad!
med mindre svårighet och kostnad att i förra fallet förvara kartorna
på ett för eldfara betryggande sätt, hvartill anordningar redan vidtagits.

Äfven järnkontoret bar i sitt till kommerskollegiikommittén afgifna yttrande
angående bergsöfverstyrelsens och den lokala bergsstatens organisation förordat
grufkartekontorets bibehållande i bergsöfverstyrelsen. De särskilda kommitterade,
åt hvilka järnkontoret uppdragit att utarbeta utlåtande i ämnet, hafva
i denna fråga gjort följande uttalande: »I betraktande af denna frågas stora
vikt och då densamma gifvetvis måste äga en viss betydelse för dén ifrågavarande
omorganisationsfrågan, vilja vi ej underlåta att framhålla såsom
vår bestämda uppfattning, att grufkartekontoret bör bibehållas vid bergsöfverstyrelsen.
Ett skingrande af denna i hela världen enastående kartsamling
skulle bland annat medföra ett upphörande af likformighet i kartmaterialets
behandling, som är en af det svenska markscheideriets hufvudförtjänster,
och skulle beröfva bergsöfverstyrelsen och öfriga myndigheter
tillfället att vid behof kunna draga gagn af det värdefulla material, som finnes
samladt i grufkartekontoret.»

Slutligen har chefen för Sveriges geologiska undersökning betonat, att
det centrala grufkartekontorets upplösning skulle komma att medföra de
allvarligaste olägenheter för geologiska undersökningens arbete.

Kommitté- För egen del anse kommittéerna de från olika håll framhållna skälen för
6talande grufkartornas bibehållande i bergsöfverstyrelsen så vägande, att den centrala
Centralisa- grufkarteanstaltens indragning och grufmaterialets splittring icke synas böra
tion. komma i fråga. Kommittéerna vilja ock därvid betona, att så som de
tänkt sig kommerskollegiet organiseradt, grufkartornas vård kommer att
anförtros åt personer, som genom föregående praktisk verksamhet däri hafva
grundlig erfarenhet. På sådant sätt blir särskild! krafvet på noggrannhet
och sakkunskap vid kompletteringarna tillgodosedt, liksom ock erforderliga
förbättringar inom markscheideriet lära blifva beaktade och tillämpade. Grufkartekontoret^
blifvande personal bör ock kunna genom användandet af kartmaterialet
för andra ändamål blifva i tillfälle att bedöma, i hvad mån afvikelser
från den fastställda normalplanen må vara berättigade, så att kratven
på kartans verklighetstrohet icke få stå tillbaka för dess strängt formella
behandling.

Tillgodo- Då emellertid det, som torde utgöra hufvudskälet för det framställda yrliergmästar-
kandet på grufkartornas fördelning på de särskilda bergmästardistrikten,
nes behof af nämligen bergmästarnes behof af bekväm tillgång till grufkartorna under
grnfkartor.

BERQSÄKENDEN.

20; i

deras tjänstutöfning, synes vara värdt synnerligt beaktande, anse kommittéerna,
att grufkarteväsendet bör så ordnas, att äfven detta behof tillfredsställes.

Härvid hafva föreslagits två alternativa lösningar. A ena sidan har ifrågasatts
sådan ändring i 57 § grufstadgan, att kartan skulle uppgöras i tre
exemplar, af Indika ett skulle finnas vid grufvan, ett insändas till bergsöfverstyrelsen
och det tredje förvaras hos bergmästaren. Kartornas komplettering
kunde i sådant fall ske på det sätt, att grufägarens och bergmästarens exemplar
skulle kompletteras af grufmätaren hos grufägaren, till hvilken för ändamålet
bergmästarens exemplar skulle insändas. Det vore lämpligare, att
kompletteringen ägde rum hos grufägaren än hos bergmästaren, enär det är
förenadt med mindre olägenheter för den senare än för den förre att undvara
kartan. Det tredje exemplaret (bergsöfverstyrelsens) skulle därefter
kompletteras hos bergmästaren. De kartor, som skulle kompletteras, kunde
för ändamålet lämpligen eu gång om året öfversändas från kommerskollegiet
till bergmästaren.

Ett afgörande skäl mot denna lösning utgör emellertid den omständigheten,
att det torde blifva förenadt med vissa olägenheter äfvensom vara
ägnadt att i viss mån minska nyttan af grufkartekontoret, att detta under
den tid, som erfordras för kompletteringen af bergsöfverstyrelsens exemplar,
måste undvara detsamma. Tydligtvis blifva också arbetet och därmed förenade
kostnader för grufägaren större än under nuvarande förhållanden, utan
att detta kommer att för staten medföra någon minskning i arbetskrafter
eller kostnader.

Å andra sidan har ifrågasatts, att utan åliggande för grufägaren att låta
upprätta mera än två exemplar bergmästaren skulle äga skyldighet att, innan
han vidare befordrade det för bergsöfverstyrelsen afsedda, till honom insända
kartexemplaret, själ! eller genom sin närmast underordnade tjänsteman å
kalkerväf taga eu kopia af kartan för att förvaras hos bergmästaren. Då
sedermera för bergsöfverstyrelsen afsedda kompletteringsblad inkomme till
bergmästaren, hade denne att ombestyra, att kalkerväfsexemplaret blefve
kompletteradt.

Denna kopia kan visserligen knappast tillerkännas vitsord i samma grad
som de båda andra kartexemplaren. Men dess närmaste uppgift skall vara att
tjäna till ledning och upplysning för bergsstatstjänstemännen i deras tjänstutöfning,
i främsta rummet för deras inspektionsverksamhet. För sistnämnda
ändamål kan en originalgrufkarta i regeln ej användas, och då detta i undantagsfall
kan ske, är det förenadt med stora olägenheter, hvaremot en kopia
af ofvan angifvet slag är härtill synnerligen lämplig. Äfven för allmänheten
kan ett dylikt exemplar i de flesta fall vara fullt tillräckligt. Endast
i sådana på rättslig pröfning beroende fall, där en noggrann officiell karta
erfordras, måste man anlita grufkartekontorets exemplar, där icke grufägarens
karta kan göras tillgänglig.

Det senare alternativet synes kommittéerna under gifna förhållanden vara
den bästa lösningen af förevarande fråga, hvarför kommittéerna vilja förorda
detsamma.

204

KOMMERSKOLLEGIET.

Utmåls kartor.

Griifregis ter.

Det åligger bergmästaren att vid anvisande af utmål upprätta särskild
karta öfver utmålet, hvilken skall bifogas protokollet öfver utmålsförrättningen.
Fortsättningen af den fyndighet, som erhållit utmål, kan sedermera
påträffas af annan person, som efter erhållen mutsedel i sinom tid ansöker
om utmål. Den sistnämnde får då sitt utmål i grannskapet af eller intill
det förutvarande utmålet. Efter ytterligare någon tid kommer eventuellt en
tredje med begäran om utmål i samma trakt i omedelbar närhet af de föregående.
Då bergmästaren bör tillse, att de äldre utmålens gränser icke öfverskridas,
skulle han hafva en synnerligen god ledning af en karta, där de
äldre utmålen redan förut funnes inlagda. Bergmästaren kan först efter
derå års tjänstgöring hafva i minnet, huruvida på en plats utmål förut blifvit
anvisadt eller icke. Har han däremot en utmålskarta af nyss angifven
beskaffenhet, utvisar denna förutvarande utmål i trakten, och han kan
då i matriklarna lätt öfvertyga sig om, huruvida de äro i gällande kraft
eller icke.

Härigenom beredes större möjlighet att undvika kollision med äldre utmål.
Men äfven ett annat skäl för dylika kartors upprättande förefinnes,
nämligen att då nytt utmål lägges i stället för ett äldre sönadt, kunde det
gamla utmålets gränser och beteckning å marken i de flesta fall bibehållas.
Därigenom undvikes, att på samma plats rosen läggas i omedelbar närhet af
hvarandra. Det har händt, att vid gruffält, där flera utmål lagts ofvanpå
hvarandra, så många rosen blifvit lagda, att det varit förenadt med mycken
svårighet att utreda, hvilka rosen varit de rätta. Upprättandet af dessa utmålskartor
tager nog till en början ganska mycken tid i anspråk, men
underlättar sedermera bergmästarens arbete högst väsentligt.

Kommittéerna anse därför önskvärdt,att dylika utmålskartor komma till stånd.

I en till Kungl. Maj:t af bergsstatens samtliga grufingenjörer gemensamt
afgifven, till kommerskollegiikommittén remitterad framställning angående
förändrad organisation af bergsöfverstyrelsen hafva dessa bland ärenden, som
borde handläggas af nämnda styrelse, äfven framhållit registrering af »sådana
bergarts- och mineralförekomster, som äro eller i en nära framtid kunna antagas
blifva af praktisk betydelse, såsom förekomster af malmer, byggnadssten,
kalksten, kvarts, fältspat, leror, stenkol, torf, grus, användbara mera
sällsynta mineralier eller dylikt».

Ett liknande förslag har framställts af fullmäktige i järnkontoret, som
anse, att bergsöfverstyrelsen bör hafva till uppgift bland annat att »föra
noggrant register öfver landets malmer och andra tekniskt användbara mineral
och bergarter».

Hedan nu föra bergmästarne ett slags register öfver vissa fyndigheter,
den s. k. grufmatrikeln, hvilken emellertid inom sitt område har en annan
och mera begränsad uppgift än det af grufingenjörerna och järnkontoret
ifrågasatta registret. Medan i det förstnämnda endast förekomma anteckningar
rörande bevarandet af äganderätten och grufkartornas kompletteringar
samt andra dylika uppgifter, skulle det senare tydligen omfatta icke

BEUOSÄRENDEN.

2 05

allenast kamerala uppgifter, utan äfven sådana af geologisk samt framför
allt af ekonomisk och teknisk natur.

Att på detta sätt få antydda uppgifter samlade i ett register skulle Kommittéhelt
visst hafva stort värde för alla, som befatta sig med hithörande verk- ilande''
samhet. För närvarande är det förbundet med betydande tidsutdräkt ochRegisteröfver
stora kostnader att i hvarje särskildt fall erhålla behöfliga upplysningar. f''"n^''Sheter.
kitt dylikt register skulle för allmänheten utgöra en lätt tillgänglig och i
möjligaste mån tillförlitlig kunskapskälla beträffande den verkliga beskaffenheten
af ifrågavarande förekomster. Härigenom skulle å ena sidan den enskilde
kunna eggas att offra kostnader och möda på fyndigheters tillgodogörande,
då af registret framginge, att utsikt förefunnes till ekonomisk vinst. Å andra
sidan kunde registrets upplysningar förekomma, att, såsom nu icke sällan
på grund af bristande kännedom om förhållandena äger ruin, penningar nedläggas
i företag, som icke hafva förutsättning att lyckas. Förutom denna
stora nytta för allmänheten skulle det föreslagna registret äfven hafva synnerligen
stort värde för bergsöfverstyrelsens eget arbete. Vid flera tillfällen,
då sakkunnige varit tillkallade för afgifvande af yttranden rörande malmtullar,
inköp af gruffält med mera dylikt, hafva dessa nogsamt känt bristen
af att tillförlitliga upplysningar af det slag, som registret skulle innehålla,
icke förelegat från en följd af år. Ty endast sådana kunna lämna ett
tillräckligt säkert underlag för bedömandet af nyssberörda frågor, hvilkas
ekonomiska betydelse är så genomgripande och hvilkas verkningar sträcka
sig långt in i framtiden.

Beträffande omfattningen af ett dylikt register vilja kommittéerna framhålla,
att det praktiskt sedt lärer möta oöfvervinneliga svårigheter att genast
från början få upplagdt ett register, innefattande samtliga de af grufingenjörerna
och järnkontoret angifna bergarts- och mineralförekomster. Ty det
synnerligen vidlyftiga arbetet härmed samt med registrets förande skulle
kräfva allt för stora arbetskrafter och kostnader. Ej heller är registret färdigt
med, att detsamma en gång blifvit upplagdt, utan det måste ständigt kompletteras
för att verkligen vara till det gagn, som med detsamma afses. Så till
exempel böra från grufkartornas kompletteringsblad hämtas uppgifter om förändringar
i malmareor, uppträdandet af förkastningar, bergarternas växlingar
med mera dylikt och från bergmästarrelationerna uppfordringskvantiteter,
malmernas (resp. kolens) kvalitet och annat dylikt. Vidare skall detsamma
fullständigas med uppgifter från äldre relationer och från publikationer i hithörande
ämnen, i det senare fallet under angifvande i korthet af den ifrågavarande
publikationens namn, innehåll och så vidare. Vid bedömandet af förevarande
fråga måste ock hänsyn tagas till det förhållande, att ett liknande
register öfver kalkstens- samt kvarts- och fältspatsförekomster redan finnes delvis
upplagdt af Sveriges geologiska undersökning. Med hänsyn till dessa omständigheter
men med framhållande tillika, att det enligt kommittéernas åsikt
i många hänseenden vore lämpligt och fördelaktigt, om det hos geologiska
undersökningen befintliga registret kunde föras af kommerskollegiet, hålla
kommittéerna före, att kollegiets registerföring till en början bör inskränkas

206

KOMMERS KOLLEGIET.

Registrering
af statens
grufegendom.

Grufbesk
ritningar,

till att omfatta ett register öfver de malm- och stenkolsfyndigheter, hvilka
för närvarande äro de ur praktisk synpunkt värdefullaste och öfver hvilka
det därför vore af största intresse att äga ett register. En sådan registrering
af öfriga fyndigheter och förekomster lärer utan större olägenheter
kunna ställas på framtiden och då endast ifrågakomma, i den mån desamma
kunna blifva ur ekonomisk synpunkt af större intresse för det allmänna.

För en systematisk förvaltning af statens grufegendom och annan statens
därmed jämförlig egendom är det af nöden att erhålla den öfversikt af densamma,
som nu fullständigt saknas. Detta skulle ske genom anordnande och
fullföljande af registrering af all ifrågavarande egendom. Bestyret härmed
synes kommittéerna böra åligga kommerskollegiet, som härför har de nödiga
kvalifikationerna. Registreringen bör innefatta uppgifter om:

■1) grufvor, som staten innehar med full äganderätt;

2) grufvor, i hvilka staten äger jordägarandel eller eljes är delägare;

3) icke inmutningsbara fyndigheter, som staten har utarrenderade eller på
annat sätt tillgodogjort sig.

Hvad beträffar grufbeskrifningar, har kommerskollegiet icke varit ut''
rustadt med sådana arbetskrafter och öfriga erforderliga hjälpmedel, att
det kunnat utföra d}dika arbeten. Icke heller har det för sådant ändamål
utnyttjat den i många fall synnerligen omfattande kunskap om våra gruffält,
som åtskilliga bergsstatstjänstemän i orterna eller enskilda grufingenjörer
förvärfvat. Såsom följd häraf har endast en ringa del af denna kunskap
blifvit tillgänglig för allmänheten.

Emellertid finnas åtskilliga — särskildt smärre — arbeten på området, men
dessa hafva tillkommit utan någon gemensam plan eller annat sammanhang sinsemellan
samt äro spridda här och hvar i facklitteraturen. Det oaktadt äga de
i många hänseenden stora förtjänster. Bland dylika mera kortfattade specialbeskrifningar
må erinras om grufingenjören O. H. Sundholms »Om grufvorna
inom Ludvika socken» samt »Näsa fjälls silfvergrufvor», bergmästaren B.
Kjellbergs »Om guldförekomsten i Ädelfors’ grufvor» samt grufingenjören N.
R. Hedbergs »Grängesberg, en gruffältsbeskrifning» och samme författares
»Om grufdriften vid Utö järnmalmsfält». Af de ytterst fåtaliga utförligare
specialbeskrifningar, som äfven föreligga, må nämnas grufingenjören Birger
Santessons arbete om »De viktigare gruffälten i norra delen af Örebro län», i
hvilket arbete monografier finnas sammanförda öfver dessa gruffält, ordnade
efter visst system och mycket fullständiga, såvidt de röra där beskrifna
grufvor. Men i detta arbete saknas beskrifningar öfver en del mindre
fyndigheter, i hvilka brytning blott kortare tider ägt rum, ehuru en
beskrifning af dessa skulle varit mycket instruktiv, särskildt i de fall
då man för ett förnyadt bearbetande endast väntar på lämpliga kommunikationer.
Vidare äro att minnas de äldre, mera rent grufgeologiska beskrifningarna
af A. E. Törnebohm öfver Dannemorafältet, Ämmebergsfältet,
Bersbergsfältet med flera. Edvard Erdmanns på sin tid så uppmärksammade

BERGSÄRENDÖN.

207

monografi öfver eu del skånska stenkolsfyndigheter kör äfven hit. Järnkontoret
har alltid visat ett synnerligt intresse för dylika beskrifningars upprättande
samt i de flesta fall helt eller delvis bekostat desamma.

På senaste tiden har Sveriges geologiska undersökning äfven på detta
område tagit betydelsefulla initiativ. Genom 1909 års omorganisation (s.
630) blef dess personal tillökad med bland andra en malmgeolog och en
stenindustrigeolog för utförande af praktiskt-geologiska undersökningar af
fyndigheter. Hithörande arbeten åsyfta jämväl en teknisk och ekonomisk
utredning rörande de fyndigheter, som ifrågakomma. Åtskilliga undersökningar
hafva verkställts och specialbeskrifningar öfver en del undersökta fyndigheter
redan utgifvits, hvarjämte flera nya undersökningar äro planlagda. Het
måste hälsas med glädje, att behofvet och nyttan af dylika beskrifningars
upprättande sålunda erkänts af statsmakterna.

Specialbeskrifningar böra upprättas i främsta rummet öfver inmutningsbara
fyndigheter och stenkolsfyndigheter samt vidare öfver sådana fyndigheter,
som förekomma i omedelbart sammanhang med dessa. I förhållande till dylika
fyndigheters stora utbredning i vårt land är antalet däröfver utförda specialbeskrifningar
ytterst ringa.

Beträffande behofvet och nyttan af specialbeskrifningar gäller hvad kommittéerna
i sådant hänseende ofvan (s. 205) yttrat med afseende å register öfver
fyndigheter. Detta skulle utgöra en af källorna för specialbeskrifningarna,
och de värdefulla uppgifterna i registret genom beskrifningarna göras lättare
och i ett sammanhang för hvarje fyndighet tillgängliga för allmänheten.
Beskrifningarna hafva sålunda att tillgodose öfvervägande praktiska syften,
därvid det rent vetenskapliga blir af jämförelsevis underordnad betydelse.

En specialbeskrifning bör i hufvudsak innehålla följande:

1) angifvande af fyndighetens belägenhet jämte beskrifning på kommunikationerna
till densamma;

2) historik öfver fyndigheten;

3) uppgifter om fyndighetens utsträckning och indelning;

4) beskrifning af de geognostiska förhållandena och fyndighetens geologi;

5) redogörelse för malmens tekniska användbarhet och malmfångsten;

6) redogörelse för brytningsmetoderna och orsakerna till deras användande
(bergets hållfasthet, malmens mäktighet med mera dylikt);

7) uppgifter om malmens värde och afsättning;

8) uppgifter om öfriga förhållanden, som ur administrativ, teknisk, ekonomisk
eller vetenskaplig synpunkt kunna vara anmärkningsvärda.

Af dessa antydningar om syftet med beskrifningarna och om dessas innehåll
torde lätt inses, att värdet af desamma naturligen blir beroende
väsentligen på den praktiska utbildningen och därvid förvärfvade insikter
i gruftekniken såväl hos dem, som direkt utföra arbetet, som ock hos den,
som har planläggningen och ledningen däraf sig anförtrodd. Men en sådan
praktisk utbildning kan icke förvärfvas vid de arbeten, som tillhöra geologiska
undersökningens uppgift.

Kommittéernas
uttalande.

208

KOMMERSKOLLEGIET.

Under sådana förhållanden synes det kommittéerna icke lämpligt, att ifrågavarande
arbetsuppgift skall för framtiden anförtros åt denna institution. Det
torde ej råda tvifvel, att en väl organiserad och verkligt sakkunnig bergsöfverstyrelse
med sina underlydande bergsstatstjänstemän i orterna varder
bättre skickad att åtminstone i det väsentliga lösa uppgiften.

Af kommerskollegiet med dess genom bergmästarrelationerna och uppgifterna
till det ofvan föreslagna registret synnerligen omfattande och noggranna
kännedom om särskildt tekniska och ekonomiska frågor rörande fyndigheterna
skall säkerligen med lätthet kunna uppgöras en efter det verkliga
behofvet afpassad och med specialbeskrifningarnas karaktär och syfte öfverensstämmande
plan för arbetet härmed. Därtill kommer, att kollegiet ock
är i stånd att på det med hänsyn till såväl arbetskrafternas utnyttjande som
arbetskostnaderna mest ekonomiska sätt låta utföra förarbetena för specialheskrifningarna.
Ty då såväl dessa förarbeten som samlandet af uppgifter
till fyndighetsregistret själffallet i vissa delar sammanfalla samt i öfrig! komplettera
hvarandra och sistnämnda arbete i hufvudsak skall utföras af bergsstatstjänstemännen
i orterna, innebär det tydligen en stor besparing att
samtidigt kunna utnyttja dessas arbetskraft äfven för specialbeskrifningarna.

Vidare hafva, såsom nyss påpekats, äfven beskrifningar af smärre fyndigheter
sitt icke ringa värde. Genom bergsstatstjänstemännen i orterna har
kommerskollegiet tillfälle att tid efter annan erhålla redogörelser öfver sist
berörda fyndigheter, och klart är, att dessa tjänstemän skola hafva bättre
tillfälle att studera och äfven att förstå betydelsen af dessa fyndigheter
än en från Sveriges geologiska undersökning tillfälligt utsänd geolog. Men
härtill kommer, att beskrifningar öfver dylika fyndigheter böra upprättas, medan
desamma äro under bearbetning, hvithet emellertid äger rum med oregelbundet
infallande afbrott. Då geologiska undersökningen endast i enstaka
fall lärer erhålla underrättelse om att arbetet pågår och då, äfven om så
skulle ske, det ofta torde inträffa, att dess tjänstemän äro upptagna af
andra arbeten, hvilka icke utan olägenheter kunna omedelbart afbrytas, synes
den oftast icke blifva i tillfälle att i rätt tid sända någon tjänsteman
till fyndigheten i fråga.

Äfven de större gruffälten äro för bergsstatens i orterna förlagda tjänstemän
i sina detaljer väl kända, och det torde icke kunna förnekas, att i fråga
om bedömandet af en gruffyndighet upprepade befaringar af densamma vidga
omdömet och göra detta betydligt säkrare än en vid ett enda tillfälle företagen,
än så grundlig undersökning. Detta är naturligtvis beroende på de olika förhållanden,
som framträda vid skilda tidpunkter af en fyndighets bearbetande.
Tack vare de hjälpmedel, som grufdriften numera har till sitt förfogande,
fortskrider nämligen arbetet därvid ojämförligt mycket hastigare, än förr
kunnat ske. Efter endast några få månaders brytning kunna nu förhållanden
komma i dagen, som i hög grad bidraga till bedömandet af fyndigheterna
från praktisk och vetenskaplig synpunkt, medan det förr kunde dröja flera
år, innan motsvarande arbeten hunno utföras. Likaså må erinras därom, att

bhrgsärenden.

209

med nuvarande brytmngsmetoder ofta nog arbetsrummen inom korttid blifva
otillgängliga, under det att tillträde till desamma förr stod öppet under
loppet åt utslunga år. Gifvet är, att kommerskollegiet genom sina bergstjänstemän
i orterna har bättre tillfälle att noggrant och mera i detalj
följa forloppet härvid än geologiska undersökningen. Härigenom vinnes ock
större möjlighet för kollegiet att kunna sörja för, att beskrifningarna tid
efter annan vid behof fullständigas och omarbetas, så att de alltid i möjligaste
matto motsvara förhandenvarande förhållanden.

Hcdan det ofvan anförda synes kommittérna bestämdt tala för, att berirSstatstjänstemännen
böra i väsentliga delar utföra de erforderliga undersökningarna
samt komm ers kollegiet taga en bestämmande de] i planläggnin-en
a arbetena och utöfva ledningen däraf äfvensom genom sina egna tjänsteman
eller bergsstatstjänstemännen i orterna deltaga i själfva utarbetandet af
beskrifningarna. Ett mycket tungt vägande skäl för kommittéernas åsikt, att
sa bor ske, ar emellertid därjämte, att bergsstaten i annat fall skulle nödgas
afstå "I*111 en verksamhet, som i hög grad är ägnad att framkalla och vidmakthålla
dess intresse för de tekniska och ekonomiska sidorna af ber^shandtermgen,
och därigenom beröfvas erfarenheter, som äro af grundläggande
betydelse för en vid syn å frågor rörande denna näringsgren.

Emellertid är det a andra sidan tydligt, att Sveriges geologiska undersökning
härvid bör medverka. Särskilt torde detta vara oundgängligen nödvändigt
dels med hänsyn till vikten af, att äfven den speciellt vetenskapligt
geologiska delen af arbetet må blifva behandlad med den största möjliga
sakkunskap, dels för verkställande af kemiska och mikroskopiska detaljundersökningar,
för hvilka uppgifter geologiska undersökningen är utrustad
med de erforderliga hjälpmedlen.

Det torde vara vanskligt att på förhand draga en bestämd gräns mellan
bergvemsstyrelsens och geologiska undersökningens andelar i arbetet. Emellertid
vilja kommittéerna lämna några antydningar om, huru de för sin del
tankt sig saken med lämnande å sido af detaljerna, hvilka lämpligen torde
kunna ordnas genom öfverenskommelse mellan de båda myndigheterna.

Planläggningen af arbetena skall utföras af kommerskollegiet i samråd
med Sveriges geologiska undersökning och bestå i uppgörandet af dels en
större allmän plan omfattande en längre tidsperiod, dels en plan för
hvarje år, hvilken blir beroende af arbetenas fortskridande. Vid dessa planers
upprättande böra bergmästarne höras. I detta sammanhang vilja kommittéerna
framhålla angelägenheten af, att det vid planläggningen i främsta
rummet tillses, att åtminstone alla viktigare fyndiga områden inom landet
inom en icke alltför aflägsen framtid blifva beskrifna. Till underlättande härat
bär geologiska undersökningen att sörja för, att noggranna och äfven i
o rigt för andamålet tjänliga geologiska kartor finnas upprättade öfver de
trakter af landet, där dylika fyndiga områden äro befägna.

Angifvandet af fyndighetens belägenhet jämte beskrifning på kommunikalonerna
till densamma, utarbetandet af fyndighetens historik, redogörelserna för
malmens tekniska användbarhet och malmfångsten samt för brytningsmeto 14—122345.

210

KOMMERSKOLLEGIET.

Specialbeskrifningat

öfver icke
inmutningsbara
fyndig
heter.

derna och orsakerna till deras användande äfvensom uppgifterna om malmens
värde och afsättning skola anförtros åt bergsmyndigheterna. Geologiska undersökningens
andel skall i det väsentliga utgöras åt beskrifningen af fyndighetens
geognostiska förhållanden, angifvandet af malmens petrograhska
beskaffenhet med mera dylikt. Uppgifterna om fyndighetens utsträckning
och indelning kunna utarbetas af hvilken som helst af de båda myndigheterna,
medan uppgifter om öfriga förhållanden, som ur administrativ, teknisk, ekonomisk
eller vetenskaplig synpunkt kunna vara anmärkningsvärda, böra lämnas
af den institution, som för hvarje fall är närmast därtill. Hvad vidare
angår arbetet med undersökandet och beskrifvandet af fyndighetens geologi,
omfatta härför erforderliga fältarbeten detaljerade undersökningar närmast
omkring grufvorna eller gruffälten samt vid hefaring af grufvorna och
med ledning af grufkartorna studium af där uppträdande bergarter m. m.
Under dessa arbeten samlas stuffer och, där så erfordras, upprättas nya
profiler eller sammanställas flera grufkartor m. m. Fältarbetena fördelas på
lämpligt sätt mellan geologiska undersökningens och bergsstatens tjänstemän,
hvarvid dock alltid tillfällen till fruktbringande samarbete dem emellan
böra begagnas. Sedan fältarbetena afslutats, skall geologiska undersökningen
hafva att utföra erforderliga kemiska och mikroskopiska undersökningar
samt utarbeta såväl beskrifning häröfver som den vetenskapligt geologiska
beskrifningen, afhandlande bland annat förekommande bergarter och
deras inbördes förhållanden med mera dylikt. Öfriga delar af beskrifningen
redigeras af kommerskollegiet. Ledningen af arbetet i dess helhet skall
alltid utöfvas af kollegiet.

De sålunda åvägabragta specialbeskrifningarna skola snarast möjligt offentliggöras
i en af kollegiet utgifven särskild publikationsserie, gemensam för
kollegiet och geologiska undersökningen. Ett liknande samarbete å ett annat
område är redan åvägabragt mellan sistnämnda institution och hydrografiska
byrån.

Gifvetvis kunna specialbeskrifningar äfven öfver icke inmutningsbara fyndigheter
vara af stort allmänt intresse. Detta är särskildt fallet med sådana
fyndigheter, hvilkas innehåll har ett större praktiskt-ekonomiskt värde. Då
‘ Sveriges geologiska undersökning åtminstone tillsvidare skall föra registret
öfver eu del sådana fyndigheter, såsom kalkstens- samt kvarts- och fältspatsförekomster,
torde det utan tvifvel vara lämpligast, att samma institution
ombesörjer specialbeskrifningar häröfver liksom ock öfver leror, marmor»
granit, sandsten med flera.

e) Ärenden angående brukshandteringen.

Statens befattning med brukshandteringen är ganska ringa. Till detta
förhållande torde bland annat hafva bidragit den verksamhet, som af järnkontoret
bedrifves till understödjande och befrämjande af den svenska järnhandteringen
och hvarigenom denna institution i själfva verket i väsentliga
hänseenden fyller uppgifter, af hvilka åtminstone vissa eljes torde hafva på -

BERGSÄKENDEN.

21L

hvilat staten. Innan kommittéerna lämna redogörelse för statsförvaltningens
befattning med brukshandteringen, torde därför några kortfattade upplysningar
om järnkontorets verksamhet lämpligen liera gifvas.

Järnkontoret, som efter stadfästelse af Kungi. Maj:t genom nådigt bref Järnden
2!) december 1747 med nästföljande års ingång började sin verksamhet ko,lloict*
har enligt sitt af Kungl. Maj:t fastställda reglemente till ändamål att Andamä1''
medelst försträckningar till sina delägare samt genom anslag eller annorledes
i vetenskapligt eller tekniskt hänseende understödja eller befrämja
den inländska järnhandteringen.

Hvad då först angår lånerörelsen, har densamma karaktären af vanlig Lånebankrörelse,
hvarvid emellertid kontorets delägare äro berättigade till vissa rerksamhctprivilegierade
lån (förlagslån, olyckslån och byggnadslån) samt dessutom
inom vissa gränser äga företrädesrätt framför andra lånesökande till ytterligare
lan. Till belysande af utlåningens omfattning må nämnas, att vid 11)12°års
utgång sammanlagda beloppet af utestående lan uppgick till 7,802,525 kronor.

Järnkontorets verksamhet till understödjande eller befrämjande af järn- Anslag till
handteringen i vetenskapligt och tekniskt hänseende äger rum på olika sätt. vetenskaPllga
Sålunda finnas vid kontoret anställda tekniska specialister, som tillhanda- ändamål
gå delägarna och äfven industrien i öfrigt med råd och förslag inom de
olika delarna af järnhandteringen med tillhörande områden. Vidare anslår
järnkontoret årligen medel till rön och försök af intresse för järnhandteringen,
till bergsskolor, kolarskolor och tekniska pröfningsanstalter i in°ch
utlandet. Dessutom lämnas bidrag till grufgeologiska undersökningar,
utgifvande af tekniska och vetenskapliga tidskrifter och afhandlingar samt
svenska järnhandteringens representerande vid utställningar såväl inom som
utom Sverige m. m. För att bereda tillfälle åt de från bergsskolorna utgångna
eleverna att förvärfva, ökad, företrädesvis praktisk utbildning inom
bergshandteringen utdelas årliga s. k. arbetsstipendier, hvarjämte reseunderstöd
för studier i utlandet pläga utdelas till såväl ingenjörer som verkmästare,
förmän och arbetare.

Från år 1817 utgifver järnkontoret en egen teknisk tidskrift, »Järnkontorets
annaler», numera omfattande 6 å 8 häften årligen. Därjämte utkommer
en gång i månaden »Bihang till järnkontorets annaler».

Järnkontorets utgifter för vetenskapliga och tekniska ändamål uppgingo
under år 1912 till omkring 200,000 kronor.

Järnkontoret tillhör de järnbruk, hvilka för smide vunnit delaktighet i Organisation
kontoret. Brukens delaktighet beräknas efter det antal centner smide, som
de kunnat registrera vid sitt inträde i kontoret. Delägarskapet är icke personligt,
utan åtföljer vederbörande bruk. Kontoret förvaltas under öfverstyrelse
af brukssocieteten, som en gång årligen sammanträder till allmänt
ordinarie möte. Ledamot af brukssocieteten är en hvar ägare af i järnkontoret
delaktigt bruk eller andel däri äfvensom, där sådant bruk äges af
aktiebolag eller annat bolag, en hvar delägare i bolaget. Järnkontorets
angelägenheter handhafvas af en styrelse, bestående af visst antal fullmäk -

212

KOMMERSKOLLEGIET.

tige och extra fullmäktige. Två af de ordinarie fullmäktige, den ene verkställande
direktör och den andre jourhafvande fullmäktig, sköta den dagliga
förvaltningen.

fonder. Delägare i järnkontoret erlägga vissa inträdes- och årsafgifter. Af dessa
samt den genom lånerörelsen uppkomna vinsten hafva järnkontorets fonder
bildats,»Indika vid 1912 års slut utgjorde omkring 7,380,000 kronor. Delägarna
erhålla icke någon utdelning.

statens Liksom det enligt 9 § 1 och 2 mom. i näringsfrihetsförordningen åligger
uppgifter. den, gom vi]1 idka handelsrörelse m. m., att därom göra anmälan hos
ommmåsugnr Konungens befallningshafvande, öfverståthållarämbetet eller vederbörande
in. in. ° magistrat, har den, som vill idka vissa slag af bergsbruksrörelse, att därom
gorå anmälan hos kommerskollegiet. De inrättningar, i fråga om hvilka
anmälan skall göras hos kollegiet, äro masugnar, hyttor, stångjärnsbruk,
manufakturverk och andra inrättningar, hvilka afse tillgodogörande eller
förädling af mineralrikets alster och ej äro att anse såsom håndtverkerier.
Stadgande härom är inrymdt i 12 § af näringsfrihetsförordningen.

Vid dylik anmälan utfärdas såsom bevis till den anmälande utdrag af
det rörande anmälan förda protokoll samt lämnas meddelande om anmälningen
till vederbörande bergmästare. Arbetet i öfrigt med dessa anmälningar inskränker
sig till en lätt verkställd granskning, huruvida de intyg och handlingar,
som enligt näringsfrihetsförordningen skola åtfölja sådan anmälan,
äro vederbörligen bifogade densamma.

Om anläggning af verk eller inrättning af nyssnämnda slag skall enligt
1 § i förordningen angående utsträckt frihet för bergshandteringen den 20
september 1859 anmälan äfven ske hos kommerskollegiet.

Hvarje dylik hos kollegiet gjord anmälan liksom hvarje anmälan om
nedläggande af rörelse af ifrågavarande slag, föranleder anteckning i ett i
kollegiet fördt register öfver verk och inrättningar, som här afses(bruksregistret).
Därjämte underrättas om den gjorda anmälan bergmästaren samt vederbörande
Konungens befallningshafvande eller magistrat. Bergmästaren har att införa
det nyanlagda verket i en af honom förd liggare öfver dylika verk.

Då anmälan rör nedläggande af järnverk med hos kollegiet anmäld stämpel,
underrättar kollegiet därom äfven patent- och registreringsverket. För
sådant fall anmodar patentverket vederbörande bergmästare att utreda,
huruvida ägaren af det nedlagda bruket medgifver, att de af bruket förut
använda järnstämplar få afföras ur patentverkets förteckning öfver djlika
stämplar.

Utlännings Redogörelse för ärenden rörande utlännings rätt att drifva masugn m. m.
rätt att lämnas å annat ställe (s. 344).

dugnammm. Förutom ofvannämnda brukshandteringsärenden finnas ock vissa ärenden,
Fö‘r bruks- som röra såväl bruks- som grufhandteringen. Bland dessa märkas två större
och graf- grupper af löpande ärenden, nämligen ärenden rörande bergverksstatistiken
gärna‘gemen-och yrkesutbildningen, för hvilka närmare redogörelse lämnas i annat sammansamma
pang (s. 217, 354 resp. 217, 221 tf.). Emellertid uppkomma härjämte tid efter

ärenden. 0 ''

HEROSÄRENDEN.

213

annan enskilda spörsmål af större omfattning, Indika jämväl hafva betydelse
för båda grenarna af bergshandteringen, exempelvis frågorna om tryggandet
af den inhemska järnhandteringens tillgång till järnmalm, tillgodoseendet
åt den mellansvenska järnhandteringens behof af fosforren malm samt
importtull på tackjärn. Den aktuella frågan om den svenska järnhandteringens
förseende med träkol torde i alldeles öfvervägande grad vara en
bruksbandteringens angelägenhet.

Det synes kommittéerna uppenbart, att den svenska brukshandteringen
ganska snart kommer att för sina behof på staten ställa kraf i ökad omfattning.
På grund häraf blir det en nödvändighet, att vederbörande
förvaltningsmyndighet, det vill säga kommerskollegiet, i större utsträckning,
än hittills ägt rum och under nuvarande förhållanden varit
möjligt, söker följa bruksbandteringens utveckling, såväl den ekonomiska
som den tekniska, så att kollegiet vid handläggningen af dessa
frågor äger stöd af ingående kännedom om hithörande förhållanden. Detta
torde kunna vinnas bland annat genom besök vid bruken af bergmästarne
och kollegiets sakkunniga tjänstemän för att på ort och ställe
inhämta önskvärda upplysningar. Kommittéerna vilja framhålla, att härmed
ej är afsedt att ålägga bruksägarne att närsomhelst och hvartsomhelst
lämna dessa tjänstemän tillträde samt meddela dem alla upplysningar, som
kunna vara af allmänt intresse. Då tjänstemännens rapporter öfver hvad de
vid sina besök iakttagit blifva offentliga handlingar, måste naturligtvis skålig
hänsyn tagas till bruksägarens intresse af, att icke någon som helst yrkeshemlighet
eller upplysning, hvars offentliggörande af något skäl enligt
bruksägarens mening kunde skada honom i hans verksamhet, meddelas
tjänstemännen. Det bör därför fastslås, att det ankommer på bruksägaren
att afgöra, i hvilken omfattning han vill lämna tillträde till sina anläggningar
och, utöfver de för statistiskt ändamål föreskrifna, lämna uppgifter
därom.

I den mån på detta sätt kan ske, böra närmare upplysningar inhämtas
angående arbetsmetoder, tillverkningsprodukter, större om- eller tillbyggnad
af verk eller inrättningar med mera dylikt. Dessa upplysningar synas kommittéerna
lämpligen böra införas i det nyss nämnda bruksregistret, hvilket
därigenom skulle komma att innehålla de tekniska och ekonomiska uppgifter
rörande bruksanläggningar, som kunna stå till buds och vara af intresse.
Registret bör kompletteras ur historisk synpunkt och särskildt för hvarje
bruk innehålla en öfversikt af de privilegier, som tid efter annan förlänats
detsamma. Såvidt kommittéerna hafva sig bekant, finnes icke någon fullständig
utredning i detta afseende, och bortsedt från det historiska intresset,
som icke bör underskattas, skall säkerligen ett sådant register vid många
tillfällen vara för såväl statsmyndigheterna som den enskilde af stor betydelse.

Kommittéernas
uttalande.

Braks register.

214

f) Ärenden angående icke inmutningsbara fyndigheter (stenindustri och

dylikt).

Nuvarande Såsom ofvan (s. 200) omförmälts, är äfven sådant bergverksarbete, som

förhållan- ]je(jr[fves vid fyndigheter, hvilka icke äro föremål för inmutning eller koncession,
underkastadt inspektion ur arbetarskyddssynpunkt genom dels bergmästarne
dels yrkesinspektörerna. De hithörande ärenden, som ankomma
på centralförvaltningen, handläggas af socialstyrelsen. I industristatistiken
behandlas de icke inmutningsbara fyndigheterna med undantag af fältspatsbrotten,
för hvilka redogöres i bergverksstatistiken.

I öfrigt förekomma inom statsförvaltningen inga löpande ärenden rörande
dessa fyndigheter eller deras ekonomiska tillgodogörande. Tid efter annan
inträffar dock, att enskilda göra ansökan om att få bearbeta dylika fyndigheter,
belägna å kronojord. För dessa frågors behandling hafva kommittéerna
på annat ställe (s. 654) lämnat utförlig redogörelse. Af denna framgår
bland annat, att kommerskollegiet plägar höras öfver dylika ansökningar.
° Emellertid kunna äfven på förevarande område uppkomma särskilda
spörsmål, ofta af stor betydelse för landets näringslif, hvilka påkalla handläggning
inom den centrala förvaltningen. Såsom exempel härpå må endast
erinras, hurusom vid afslutandet af nu gällande handelstraktat med Tyska
riket tillvaratagandet af den svenska stenindustriens intressen var ett synnerligen
viktigt moment. För denna frågas förberedande behandling hade
ock rörande vår stenindustris läge och särskildt dess exportförhållanden anordnats
omfattande utredningar, hvilka i hufvudsak utfördes åt en tjänsteman
vid Sveriges geologiska undersökning.

Kommittéer- Kommittéerna hafva i det föregående (s, 200), förordat, att all yrkesinnas
utta- aktion af bergverksarbete, sålunda äfven vid icke inmutningsbara eller
koncessionerade fyndigheter, anförtros åt bergsstatstjänstemännen, emedan
dessa maste genom sin utbildning och erfarenhet besitta stöne sakkunskap
på hithörande område än yrkesinspektörerna. I anslutning härtill synes det
kommittéerna tydligt, att för handläggandet af de spörsmål och ärenden rörande
förevarande fyndigheter, som kunna blifva föremål för centralförvaltningens
verksamhet, med undantag gifvetvis för yrkesinspektionsärendena och statististiken,
bör den största sakkunskapen komma att finnas hos den byrå för
ärenden angående bergshandteringen, hvars upprättande inom kommerskollegiet
kommittéerna föreslå. Kommittéerna förorda därför, att på centralförvaltningen
ankommande administrativa och ekonomiska uppgifter i afseende
på icke inmutningsbara fyndigheter må, i den mån icke annat på grund af
särskilda förhållanden ifrågasatts af kommittéerna (s. 205 och 635), förläggas
till denna byrå. Ehuru, såsom ofvan framhållits, statens befattning med denna
industrigren för närvarande är ganska ringa, torde man dock äfven på detta
område hafva att räkna med en ökning i sådant afseende. Bearbetandet af
dessa fyndigheter blir nämligen af större vikt för det allmänna, i den mån
produkterna häraf erhålla större handelsvärde.

BERGSÄRENDEN.

215

g) Öfriga bergsärenden.

Enligt § 7 i förordningen angående förvaltningen af .statens till bergs- Statens till
handteringens understöd anslagna skogar den 27 maj 1898 skola nyttjande- ^cHngens"
rättshafvaren, d. v. s. den, som innehar de grufvor eller verk, till hvilkas understöd
understöd skogen blifvit anslagen, äfvensom andra utsyningsberättigade årligen
hos bergmästaren med företeende af materialförslag anmäla sitt virkesbehof
för året. Efter pröfning af de anmälda virkesbehofven har bergmästaren
att efter vissa i nyssnämnda författningsrum bestämda grunder genom
skriftligt beslut, som skall tillställas såväl vederbörande jägmästare som
nyttjanderättshafvare och annan utsyningsberättigad, bestämma de slag och
den mängd af virke, som i hvarje fall få afverkas. Finner bergmästaren för
vidare utredning af virkesbehofvet eller annan på frågan om utsyningen inverkande
orsak sådant nödigt, äger han kalla de af frågan berörda till sammanträde
å ställe och å tid, som han själf bestämmer. Vid sammanträdet
föres af bergmästaren protokoll.

Klagan öfver bergmästarens beslut angående utsyning af virke kan föras
hos kommerskollegiet.

Underdåniga besvär öfver kollegiets beslut i dylika ärenden handläggas
af jordbruksdepartementet.

Jämlikt § 6 skall nyttjanderättshafvaren bestrida kostnaderna för skogens
förvaltning och vård. På sätt i § 11 sägs, plägar Kungl. Maj:t på därom
af nyttjanderättshafvaren gjord framställning förordna, att visst belopp af
de medel, som influtit vid försäljning af virkesöfverskott eller extra utverkning
i dylika skogar, må användas för betäckande af nyssnämnda kostnader
samt i sådant syfte mot redovisningsskyldighet ställas till nyttjanderättshafvarens
förfogande. Ansökningar härom behandlas af jordbruksdepartementet.
öfver desamma höras vederbörande befallningshafvande, kommerskollegiet
och domänstyrelsen.

Bedrifves rörelse, till hvars understöd skog af ifrågavarande slag blifvit
anvisad, i sådan omfattning, att den enligt för skogen uppgjord hushållningsplan
beräknade ordinarie afkastningen af skogen kan visas i sin helhet
vara under längre tid för ändamålet fullt erforderlig, kan Kungl. Maj:t enligt
förordningens § 12 på därom gjord ansökning meddela tillstånd åt nyttjanderättshafvaren
att fritt disponera samma virkesafkastning iinder viss för
hvarje fall bestämd tid — vanligen fem år — och under vissa villkor. Härigenom
blir nyttjanderättshafvaren i tillfälle att sälja de dimensioner af
träd, som mindre väl lämpa sig för grufdriften och i stället köpa för densamma
mera passande virkessortiment till en mängd, som alltid skall motsvara
det från skogen försålda virket. Dessa ansökningsärenden handläggas
af jordbruksdepartementet, och öfver desamma begäras yttranden af kommerskollegiet
och domänstyrelsen.

Ofvan omförmälda regeringsärenden torde på grund af sitt nära ssnabdi.nA. Kommittéermed
bergshandteringen böra tilläggas det statsorgan, som skall handlägga
öfriga bergsärenden, d. v. s. handelsdepartementet och inom detta behandlas
af kommerskollegiets bergsbyrå.

216

KOMMERSKOLLEGIET.

Fonder och
kassor för
bcrgshandteringen.

Kommittéernas
uttalande.

Till understödjande af orkeslösa, vanföra och fattiga bergsbruksarbetare
med flera finnes i vårt land ett antal fonder och kassor med olika ursprung,
eu del af ganska hög ålder. Några af dessa, de så kallade bergsmedlen, stå
under omedelbar förvaltning af kollegiet, liksom kollegiet verkställer utdelning
af afkastningen. I visst fall sker utdelningen af kollegiet, utan att förvaltningen
ligger hos detsamma.

Af kollegiet förvaltas armbössefonden, Nora och Lerbäcks bergslagers
malmöreskassor samt den s. k. Kibbe fattigkassa, hvilken sistnämndas afkastning
i främsta rummet skall användas till understöd åt gamla och fattiga
eller vid grufarbete skadade bergverksarbetare från vissa Smålandssocknar.
Efter det vederbörande bergmästare afgifvit förslag, verkställer kollegiet
årligen utdelning af afkastningen af armbössefonden och nämnda kassor.

Härjämte har kollegiet att årligen besluta om utdelning ur den s. k.
Kyllinge kvarn- och fattigkassa, som är afsedd att användas »för fattigvården
vid Sala silfververk». Förslaget till fördelningen upprättas af magistraten
i Sala, och öfver förslaget höres bergmästaren i östra distriktet.

Bergmästarne hafva att årligen till kommerskollegiet afgifva förslag å personer
till erhållande af understöd ur armbössefonden med flera andra under
kollegiets omedelbara förvaltning stående kassor. I)e af kollegiet beslutade
understöden tillsänder kollegiet bergmästarne, som hafva att tillställa vederbörande
desamma samt att till kollegiet insända understödstagarnes kvitton.

Under delägarnes egen förvaltning, men under inseende af statsmyndighet
stå hammarsmeds- och masmästarkassorna. Dessa kassor, hvilkas afkastning
årligen utdelas till behöfvande smeder med flera, få icke förskingras eller
användas för annat ändamål än det, hvartill de äro afsedda. Enligt 4 § i
förordningen angående utsträckt frihet för bergshandteringen den 20 september
1859 äger bergmästare däröfver hålla tillsyn. I sådant syfte håller
bergmästaren enligt praxis årligen sammankomst med delägarne i hvarje sådan
kassa. Oftast har bergmästaren jämväl delägarnes särskilda uppdrag
att upprätta förslag till den årliga fördelningen af kassans afkastning.

De i 69 § i grufstadgan omförmälda gruf- och malmöreskassorna äro afsedda
att genom lån och anslag bereda understöd åt grufdriften. De äro åtminstone
i regeln tillkomna genom tillskott af delägarne och förvaltas af
dessa. De få dock användas allenast till de ändamål, för hvilka de tillkommit.
Delning af sådan kassa eller utbrytning af viss andel däri är ej tilllåten,
utan att Konungen därtill lämnat tillstånd. Ansökningar härom ingifvas
till finansdepartementet. Jämväl öfver dessa kassors användning
pläga bergmästarne utöfva tillsyn och för ändamålet deltaga i delägarnes
sammankomster.

I behandlingen af förevarande ärenden hafva kommittéerna icke att föreslå
annan ändring, än att nyssnämnda ansökningsärenden själffallet för framtiden
skola handläggas af handelsdepartementet, där de böra beredas af
bergsbyrån inom kommerskollegiet. Hvad särskildt angår förvaltningen af
bergsmedlen, finna kommittéerna, att densamma tillsvidare lämpligen kan
förblifva hos kommerskollegiet.

BEUGSåRENDEN.

217

Den kommerskollegiet enligt § 1 af dess instruktion åliggande uppgift att Iicrgrcrksårligen
till Ivungl. Maj:t afgifva berättelse om förhållandet med rikets beras ___

J.*IU .. .. I /. 1 l .

statistiken.

handtering tillhör närmast afdelningen för näringsstatistik. Närmare redogörelse
för afdelningens arbete härmed lämnas å annat ställe (s. 354). befattning.

Blanketter, till primäruppgifterna till kommerskollegiets berättelse omBergmästarbergshandteringen
skola af bergmästarne utdelas till vederbörande verks nes befatt -

ägare eller föreståndare. Vederbörande skola därefter återställa blanketterna
vederbörligen ifyllda till bergmästaren. Sker icke detta, skall bergmästaren
vidtaga åtgärder för de felande uppgifternas införskaffande. Sedan samtliga
uppgifter kommit bergmästaren till banda, skall han granska desamma för
vinnande af omedelbar rättelse åt ögonskenliga fel och ofullständigheter
i de inkomna uppgifterna. Därefter skola uppgifterna af bergmästaren
insändas till kommerskollegiet.

* Slutligen må erinras om det förhållandet, att bergmästarne äro skyldiga
att till kollegiet afgifva årliga tjänsteberättelser, de s. k. bergmästarrelationerna,
däri de skola redogöra ej allenast för grufhandteringens än äfven
för brukshandteringens utveckling och framsteg och för detta ändamål
omnämna nya anläggningar samt nya tillverkningar och tillverkningsmetoder.

Härvid hafva de ock kommit i tillfälle att angifva de orsaker, som legat
till grund för förändringar i de olika tillverkningarnas omfattning eller
föi uppkomsten af nya tillverkningar. Vidare innehålla berättelserna uppgifter
rörande minderåriga arbetare, grufskogar, understödskassor m. in.
Dessa relationer innehålla gifvetvis ett afsevärdt material för kollegiets berättelse.

. I. det sätt> hvarpå bergmästarna sålunda bidraga till det bergverkssta- Kommitté tistiska

arbetet, sakna kommittéerna anledning föreslå någon ändring. ernas utta~

laude.

Rörande yrkesundervisningen inom bergs- och brukshandteringarna samt Yrkesde
hithörande ärenden, som för närvarande förekomma inom statsförvalt- utbildning,
ningen,^ äfvensom det framtida anordnandet af dessa ärendens handlägg- undtrning
få kommittéerna hänvisa till hvad kommittéerna därom i annat sam- visning.
manhang yttra (s. 221 ff.).

Till understöd åt lämpliga personer, hvilka önska i främmande länder för- Reseundervärfva
ökad insikt och erfarenhet i hvad till bergshandteringen hör, har stöd till
sedan år 187o under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af bergsbruket» ^mker!
anvisats ett årligt anslag af 6,000 kronor. Dör att komma i åtnjutande af
understöd från detsamma erfordras i allmänhet att hafva genomgått tekniska
högskolans fackskola för bergsvetenskap eller åtminstone lägre bergsskola.

Det åligger kollegiet med afseende å dessa understöd hufvudsakligen att årligen
införa annonser i allmänna tidningarna om tiden, inom hvilken ansökningarna
skola ingifvas, mottaga desamma, efter ansökningstidens utgång
afgifva förslag till anslagets fördelning, utbetala stipendierna samt utse
ersättare för stipendiat, som är förhindrad att begagna sig af tilldeladt stipendium.

218

KOMMERSKOLLEGIET.

Efter ansökningstidens utgång öfverlämnas ansökningshandlingarna till
fullmäktige i järnkontoret med begäran om deras yttrande. Fullmäktiges
yttrande angifver allenast efter framhållande af de allmänna principer, som
för fullmäktige varit bestämmande, den ordning, i hvilken de sökande synas
böra komma i fråga, utan att dock härvid föreslå vare sig ett visst antal
sökande till erhållande af stipendium eller de belopp, med hvilka stipendierna
böra utgå.

Till erhållande af bergsteknikerstipendier brukar kollegiet årligen föreslå
sex af de sökande. Stipendium föreslås för vissa angifna studier och till
belopp, som växla med hänsyn till resans längd, lefnadskostnaderna i det
land eller de länder, dit stipendiaten skall begifva sig, samt tiden för utomlandsvistelsen.
Under åren 1909—1912 utgjorde det lägsta understödsbeloppet
450 kronor och det högsta 1,200 kronor. I sammanhang härmed angifvas
jämväl de villkor, som synas kollegiet böra fästas vid stipendierna.

Bland villkoren ingår skyldighet för stipendiat att inom tid, som kollegiet
bestämmer, till kollegiet afgifva berättelse om hvad han under sin vistelse
i utlandet inhämtat angående de till området för hans uppgifna studier
hörande ämnen. Berättelserna öfverlämnas af kollegiet till fullmäktige i
järnkontoret för att efter deras bepröfvande och genom deras försorg eventuellt
offentliggöras.

För fullgörande af möjligen ifrågakommande skyldighet att återbära viss
del af bekomna stipendiemedel skall borgen, som af kollegiet godkännes,
aflämnas af stipendiat, innan någon del af stipendiet får lyftas.

I fråga om skyldigheten att inom viss bestämd tid återkomma till fäderneslandet
eller att inom sådan tid afgifva berättelse förekomma alltsomoftast
dispensansökningar. Dessa ingifvas vanligen till kollegiet, men
kunna allenast af Kungl. Maj:t afgöras. Om kollegiet anser en sådan
ansökning böra bifallas, öfverlämnas den till Kungl. Maj:t med tillstyrkande
yttrande. I motsatt fall underrättas sökanden om kollegiets åsikt i
saken, därvid han hänvisas att, om han det oaktadt vill fullfölja ansökningen,
göra framställning direkt hos Kungl. Maj:t.

I fall, då skyldighet att återbära uppburet stipendium föreligger och
dispens icke erhållits, förekommer en och annan gång, att skriftväxling med
borgensmännen för stipendiets återbetalning blir erforderlig.

Därest någon af Kungl. Maj:t utsedd stipendiat blir förhindrad att
begagna sig af sitt stipendium, äger kollegiet, såsom redan nämndt, utse
ersättare.

Dessa stipendieärenden tillhöra finansdepartementet.

Kommitté- Afgörandet af dessa ärenden, såväl angående fördelningen af understöden

ern{andcta~SOm ock beträffande dispensansökningar, synes kommittéerna, på sätt depar Decentralisa-

tGmentalkommitterade i den allmänna delen af sitt betänkande (s. 304)

tion af be- föreslagit och på där anförda skäl, böra anförtros åt kommerskollegiet.
slut.

Organisa- Bland organisationer, som verka för främjandet af bergshandteringens in tioner

för tressen, kunna nämnas Bergshandteringens vänner, Värmländska bergsmanna bergshand-

’ °

tering.

BERGSÄRENDEN.

219

föreningen, Svenska teknologföreningens afdelning för kemi och bergsvetenskap
samt Geologiska föreningen. Dessutom finnas på sina ställen lokala
sammanslutningar, ingenjörsklubbar, hvilka inom bergsbandteringens hufvudområden
i mellersta Sverige gifvetvis till större delen bestå, af bergsingenjörer.
Bergshandteringens vänner och Värmländska bergsmannaföreningen
utgifva hvar sin tidskrift. En sammanslutning för tillgodoseende af vissa
ekonomiska intressen är Svenska järnverksföreningen. Alla dessa sammanslutningar
äro frivilliga, och staten har hittills icke haft någon befattning
med desamma.

I den mån ärenden rörande dylika sammanslutningar kunna komma att Kommittéblifva
föremål för statsförvaltningens handläggning, bör denna handlägg- er/aia Sf''
ning gifvetvis tillkomma kommerskollegiets bergsbyrå. Denna bör äfven
eljes ägna uppmärksamhet åt dessa sammanslutningars verksamhet samt, där
så lämpligen kan ske, söka bistå dem i främjandet af deras syften.

Kommittéerna föreslå (s. 636), att Sveriges geologiska undersökning så- Sveriges
som en särskild anstalt skall knytas vid handelsdepartementet. Om detta se“J,<a(|i1?ka
förslag realiseras, blir däraf en följd, att de af undersökningens förvalt- sökning,
ningsärenden, som skola afgöras af Kungl. Maj:t, böra af kommerskollegiet
och närmast dess bergsbyrå förberedas till dylikt afgörande. Beträffande
dessa ärenden få kommittéerna hänvisa till den af dem nedan (s. 631)
lämnade redogörelse för desamma.

De ärenden, som inrättandet af statens grufkommission kommer att till- Statens
föra kommerskollegiet, äro kommissionens regeringsärenden, som af kollegiet grofkornskola
beredas till afgörande af Kungl. Maj:t. Dessa utgöras först och främst
af frågor om utseende af ordförande och ledamöter i kommissionen, vidare
kommissionens ekonomiska frågor samt > slutligen vissa förvaltningsfrågor.
.Redogörelse för de sistnämnda återfinnes å s. 657 och följande.

Bergs staten.

Såsom närmast öfverordnad myndighet öfver bergsstaten har kommerskollegiet
att handlägga dess befordringsfrågor sålunda, att kollegiet hos Kungl.

Maj:t afgifver förslag till återbesättande af ledigt bergmästarämbete och själfty^*m”m''
genom förordnande tillsätter ledig grufingenjörstjänst. Frågor om tjänstledighet
och vikariatsförordnande afgöras jämväl af kollegiet. I frågor om
pension och afsked för bergmästare, hvilka afgöras af Kungl. Maj:t, höres
kollegiet. Afsked åt grufingenjör beviljas af kollegiet.

På grund af § 10 i sin instruktion är kollegiet i tillfälle att genom in- Tillsyn
spektion, verkställd af generaldirektören eller vederbörande kommerseråd, °fveT 00,1
kontrollera bergsstatstjänstemännens verksamhet. På senare åren har sådan bergssfatens
inspektion dock förekommit mera sällan. Förutom den mångfald löpande
ärenden, som inkomma från bergmästarne till kollegiet, erbjuda i öfrigt
bergmästarrelationerna kollegiet tillfälle att följa bergmästarnes verksamhet.
Efter . det relationerna närmast ur förvaltningssynpunkt å industribyrån
underkastats granskning, som understundom föranleder skriftväxling

ämbetsutö
fuling.

220

KOMMERSKOLLEGIET.

med bergmästare om enskilda punkter i relationerna, öfverlämnas de till
kollegiets afdelning för näringsstatistik för att bearbetas för bergverksstatistiken.

Då enligt instruktionen till industribyrån äfven böra ärenden angående bergsstatstjänstemäns
förhållande i tjänsten, torde kollegiet äfven äga en viss
disciplinär myndighet öfver dessa tjänstemän. Omfattningen af densamma
är dock icke på något sätt bestämd. Denna myndighet torde mycket sällan
hafva tagits i anspråk.

Kommittéer- Såsom af den nu lämnade redogörelsen framgår, har kollegiet, åtnas
uttalan- m^ns^one senare tider, i ganska ringa mån intagit den ledande och kontrollerande
ställning, som bort fyllas af detsamma såsom bergsöfverstyrelse.
I detta förhållande synes kommittéerna en ändring vara påkallad.
Om inom kommerskollegiet, på sätt kommittéerna föreslagit, inrättas eu med
sakkunnig personal utrustad särskild bergsbyrå, blir ock kollegiet väl skickadt
att fylla sina uppgifter i nu ifrågavarande afseenden.

Kommittéerna finna det då ur flera synpunkter önskvärdt, att en periodiskt
återkommande inspektion af bergsstaten blir anordnad.

Äfven torde tillfälle oftare böra beredas bergsstatstjänstemännen att sammanträda
till gemensamma öfverläggningar inför kommerskollegiet angående
för deras verksamhet betydelsefulla frågor. Såväl härigenom som
äfven på annat sätt bör kollegiet sträfva att åstadkomma enhetlighet i bergsstatstjänstemännens
tillämpning af lagar och författningar, förvaltningsmetoder
m. m.

Diverse Vid sidan af de mer eller mindre klart begränsade ärendesgrupper, för
frågor, ^vilka redogörelse ofvan lämnats, förekomma gifvetvis enstaka ärenden, som
icke låta hänföra sig till någon af dessa. Särskildt regeringsärenden rörande
författningsspörsmål eller andra viktigare frågor äro ofta af beskaffenhet att
kräfva ingående förtrogenhet med bergshandteringens förhållanden samt föranleda
vidlyftiga utredningar.

Jämförelsevis talrikt förekommande äro ärenden rörande anslag för skilda
ändamål. Såsom exempel härpå må nämnas ansökningar om anslag till
resor för studieändamål, till deltagande i utställningar och kongresser m. m.

Kap. 10. Äremlen angående utbildningen för de industriella yrkena.

Kommittéerna, hvilka under handelns och sjöfartens resp. ärendesgrupper
redogöra för nämnda näringars på administrationen ankommande yrkesutbildningsfrågor,
behandla här såsom en särskild grupp de omfattande uppgifter,
som åligga förvaltningen i afseende å utbildningen för de industriella
yrlcena. Undervisningen i husslöjd har emellertid ansetts lämpligast böra behandlas
i samband med öfriga å statsförvaltningen ankommande uppgifter i
och för husslöjdens befrämjande. Dock må här framhållas det nära och enligt
kommittéernas mening oskiljaktiga samband, som måste upprätthållas mellan
undervisningen i husslöjd och den öfriga industriella yrkesundervisningen.

Äfven om, såsom kommittéerna funnit sig böra föreslå, alla dessa ärenden
på grund af sitt inbördes sammanhang och sitt hufvudsakliga intresse för
näringarna böra förläggas till handelsdepartementet och där sammanföras
hos kommerskollegiet, hafva kommittéerna ingalunda förbisett nödvändigheten
af, att öfriga departement och förvaltningsorgan i förekommande fall
måste tillerkännas tillbörligt inflytande på ärendenas handläggning. Sålunda
bör samverkan äga rum i vissa viktigare lagstiftningsfrågor med
justitiedepartementet, i en del undervisningsfrågor med undervisningsdepartementet
samt beträffande några speciella sådana med jordbruks-, resp.
kommunikationsdepartementet, hvarjämte i vissa frågor rörande lärlingsväsendet,
arbetarstipendier o. s. v. ett liknande samarbete måste förutsättas
mellan handelsdepartementet och civildepartementet (socialafdelningen).

I detta sammanhang torde emellertid böra anmärkas, att departementalkommitterade,
på sätt redan tidigare (s. 104) antydts, icke dela kommerskollegiikommitténs
mening om lämpligheten af att hänföra ärendena rörande
den högsta tekniska undervisningen (tekniska högskolan och Chalmers tekniska
läroanstalt) till handelsdepartementet, utan ansett dessa liksom öfriga
högskoleärenden böra tillhöra undervisningsdepartementet. För denna meningsskiljaktighet
skall nedan lämnas närmare redogörelse.

a) Lärlingsväsendet.

Ärenden angående lärlingsväsendet tillhöra redan nu till följd af sin Lärlingslagnatur
kommerskollegiet och finansdepartementet. Då i Sverige alltjämt stiftningen.
saknas en ordnad lärlingslagstiftning och icke heller några andra positiva
åtgärder från statsmakternas sida blifvit vidtagna för lärlingsut- Kommcr
bildningens befrämjande, hafva dessa ärenden hittills varit jämförelsevis kollegiets
fåtaliga. Emellertid afgaf kommerskollegiet redan år 1900 i anledning af gtlä,t?Ä!e

222

kommerskollegiet.

1909 års
förslag.

Kommers kollegiets utlåtande 1909.

1895 års riksdagsskrifvelse i ämnet, efter det åtskilliga myndigheter och
korporationer blifvit hörda, ett omfattande utlåtande, hvari påyrkades eu
särskild lag rörande lärlingsväsendet. År 1906 tillkallades ock inom finansdepartementet
särskilda sakkunnige för utarbetande af förslag i ämnet. Sådant
förslag afgafs af de sakkunniga år 1909, hvarefter kommerskollegiet samma
år, likaledes efter det en mängd yttranden blifvit inhämtade, underkastade
förslaget en ingående pröfning och i hufvudsak tillstyrkte detsamma. Sakkunnige
inom finansdepartementet, som därefter haft sig ålagdt att verkställa
en revision af nyssnämnda förslag, hafva ock år 1911 afgifvit första
delen af sitt betänkande, innefattande allmänna grunder för ett förslag till
lag om vissa lärlingsaftal.1

Enligt 1909 års förslag till lag om vissa lärlingsaftal skulle omsorgen om
lagens tillämpning öfverlämnas åt lokala lärlingskommissioner, medan centralmyndighetens
—• kommerskollegiets — löpande uppgifter med afseende å lagen
i hufvudsak skulle vara inskränkta till fastställande af formulär för lärlingskontrakt
och register samt mottagande en gång årligen af afskrifter af registren
för nästföregående år.

1 sitt utlåtande häröfver uttalade kommerskollegiet tvifvelsmål, huruvida
de olika lokala lärlingskommissionerna skulle kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla sina uppgifter utan en enhetlig central ledning,
och förklarade de relativt obetydliga åligganden, som i lagförslaget voro
inrymda åt kollegiet i sådant afseende, ingalunda vara tillfyllest. Kollegiet
påyrkade därför till en början, att lagförslaget borde kompletteras med
en bestämmelse därom, att närmare föreskrifter angående lärlingskommissionernas
verksamhet borde meddelas i särskild, af Kungl. Maj:t utfärdad
instruktion. Kollegiet ansåg sig vidare böra ifrågasätta, huruvida
icke med hänsyn till vikten af enhetlighet i lagens tillämpning besvär öfver
lärlingskommissions beslut borde få anföras hos centralmyndighet — kommerskollegiet
— i stället för hos vederbörande länsstyrelse, såsom de sakkunnige
föreslagit. Slutligen anförde kollegiet: »Omständigheterna synas
kollegium jämväl påkalla, att i sammanhang med en lagstiftning rörande
lärlingsväsendet, sådan som den nu ifrågavarande, åt ett statens centrala
organ uppdrages att öfvervaka och befrämja lärlingsväsendet inom landet,
med åliggande i sådant afseende bland annat att med uppmärksamhet
följa lärlingsväsendets utveckling såväl inom riket som i utlandet, att med
råd och anvisningar eller annorledes leda lärlingskommissionernas verksamhet,
så att största möjliga likformighet i tillämpningen af lagens föreskrifter må
vinnas, att afgifva yttranden och förslag uti alla lärlingsväsendet rörande
frågor, som kunna därtill föranleda, samt att årligen till Eders Kungl. Maj:t
afgifva berättelse angående förhållandena i afseende å lärlingsväsendet under
nästföregående år». Frågan om ett eventuellt sådant uppdrag åt kollegiet
förutsattes ock komma under närmare ompröfning i samband med frågan om
kollegiets förestående ombildning.

1 Innan kommittéernas betänkande hunnit tryckas, hafva de sakkunnige den 29 juli 1913 afgifvit
förslag till lag om lärlingsväsendet i vissa yrken.

ÄRENDEN ANO. INDUSTRI IN.I. YRKESUTBILDNING. 223

I sakkunniges betänkande af år 1911 förordas ock hvad kollegiet sålunda
föreslagit och betonas särskild!, »vikten af att, i samband med förändrad
organisation af kommerskollegiet, åt detsamma uppdrages att öfvervälla
och befrämja lärlingsväsendet inom landet på sätt. som af kollegiet ofvan angifvits».

Genom särskilda skrivelser, till Kungl. Maj:t den 18 oktober 1911 och till
kommerskollegiet den 10 augusti 1912, hemställde Sveriges handtverksorganisation
om åtgärder från statens sida till beredande af direkt ekonomiskt understöd
till den praktiska lärlingsutbildningen. Under åberopande af särskildt vissa
sydtyska staters föredömen samt i anslutning delvis till ett af yrkesutbildningskommittén
i Finland framställdt förslag afsåg handtverksorganisationen
närmast, att statsmedel borde anvisas dels till anslag åt väl kvalificerade
mästare, som åtaga sig att vid sina verkstäder under viss kontroll utbilda
lärlingar, dels ock till premier åt lärlingar, som göra sig däraf förtjänta.
För bland annat bedömandet häraf borde därjämte anordnas särskilda utställningar
af gesällers och lärlingars arbetsprof. I afvaktan på införandet
af lärlingslagstiftning samt yrkesskoleväsendets ordnande vore det lämpligast
att på ifrågavarande områden anställa försök, vid hvilka handtverksorganisationen
vore villig att under kommerskollegiets ledning åtaga sig vissa funktioner.

I anledning af remiss afgaf kommerskollegiet den 20 november 1912 utlåtande
öfver handtverksorganisationens framställningar i detta ämne. Efter
en redogörelse för frågans utveckling i Sverige såväl som i utlandet framhöll
kollegiet, att en omsorgsfull utbildning af lärlingar otvifvelaktigt utgjorde
en af de viktigaste betingelserna för en sund utveckling af handtverket.
I detta afseende vore emellertid förhållandena i vårt land ägnade
att inge farhågor, hvarför det vore af vikt att snarast möjligt söka åstadkomma
en förbättring. Kollegiet fann ock det af handtverksorganisationen
framställda förslaget till befrämjande af lärlingsväsendet vara beaktansvärdt.
Systemet med statsunderstöd innebure särskildt den fördelen, att staten
finge befogenhet att mera direkt än eljes vore möjligt ingripa för skapandet
af en duglig lärlingsutbildning.

Enligt kollegiets mening skulle statsunderstöden erhålla karaktären hufvudsakligen
af ersättningar för särskilda kostnader, uppkomna antingen därigenom
att lärlingsutbildningen i allmänhet inom yrket vore synnerligen betungande
eller ock därigenom att statens kraf pa allsidighet och noggrannhet
medförde särskilda utgifter. Eu nödvändig förutsättning för vinnande
af godt resultat vore emellertid, att statens ingripande skedde på ett sakkunnigt
sätt. Med hänsyn såväl härtill som till andra omständigheter hemställde
kollegiet därför samtidigt om anställandet inom ämbetsverket af en
för handtverksfrågor företrädesvis afsedd teknisk konsulent, åt hvilken beredningen
af lärlingsärenden skulle öfverlämnas. Kollegiet förutsatte emellertid,
att de lokala handtverksföreningarna skulle biträda vid utöfvandet af
den nödiga kontrollen öfver mästares fullgörande af sina skyldigheter i afseende
å lärlingsutbildningen.

1911 års sakkunnigebctänkaude.

Statsunderstöd
till lärlingsutbildningen.

Handtverks organisa tionen.

Kommers kollegiet.

224

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommittéernas
uttalande.

Fördelningen af statsunderstöden föreslogs böra verkställas af Kungl.
Maj:t efter förslag af kollegiet. Såsom villkor för understöd åt mästare
borde stadgas, att han ställer sig till efterrättelse de föreskrifter rörande
lärlingsutbildningen, som komma att utfärdas, att mästaren underkastar sig
kontroll i afseende å lärlingarnas utbildning samt att han sätter lärling
i tillfälle att besöka teknisk yrkesskola, därest lämplig sådan finnes å
orten.

Efter undersökning rörande den omfattning, i hvilken understöden till
mästare samt premier till lärlingar borde från början utgå, samt rörande
kostnaderna härför hemställde kollegiet slutligen om åtgärder för anvisandet
af de för ändamålet erforderliga medlen.

De nu berörda frågorna ■ om statsunderstöd till lärlingsutbildningens befrämjande
äro beroende på Kungl. Maj:ts pröfning.

Behofvet af en modern lärlingslagstiftning och andra positiva åtgärder
från statsmakternas sida för befrämjandet af den praktiska lärlingsutbildningen
inom framför allt handtverksyrkena, men äfven inom vissa grenar af
den större industrien är uppenbart. Icke allenast af de talrika framställningarna
i ämnet från myndigheter, sakkunnige och korporationer — i hvilket
afseende särskild! må erinras om Sveriges kandtverksorganisations olika framställningar1
— utan äfven af den kännedom, kommerskollegiikommittén själf
inhämtat om de åtgöranden på lärlingsväsendets område, som blifvit vidtagna
uti åtskilliga andra länder, särskild! vårt södra grannland Danmark,
hafva kommittéerna fått ett starkt intryck af, att här föreligger en stor och
viktig uppgift för näringsförvaltningen äfven i Sverige. Alla frågor rörande
lärlingsväsendet böra sålunda enligt kommittéernas mening uttryckligen
tilläggas det nya handelsdepartementet och närmast kommerskollegiet.
Hufvuduppgiften bör till en början blifva att slutföra de erforderliga förarbetena
för en lärlingslag och de i samband med en sådan stående öfriga stadganden
och dispositioner. Efter en sådan lagstiftnings genomförande bör
ock kommerskollegiet blifva centralmyndighet för lärlingslagstiftningens tillämpning
samt för lärlingsutbildningen och synes därutinnan, i enlighet med
hvad som föreslagits, böra erhålla i hufvudsak följande uppgifter, nämligen
att fastställa lärotidens längd för vissa yrken, att efter vissa normer bestämma
lärlingsdistriktens omfattning (d. v. s. de olika lärlingskommissionernas verksamhetsområden),
att fastställa formulär för lärlingskontrakt, att träffa afgörande
i de fall, då lärlingskommissions beslut få öfverklagas, samt att i
allmänhet leda och öfvervaka lärlingsväsendet inom landet.2 Särskild! sistnämnda
befogenhet torde komma att påkalla betydande arbete och sakkunskap
från centralmyndighetens sida. Erfarenheten annorstädes har nämligen visat,

1 Jfr ock P. M. rörande handtverksärendens handläggning inom statsförvaltningen, pä kommerskollegiikommitténs
uppdrag utarbetad af kommitténs ledamot C. J. F. Ljunggren samt offentliggjord
i Handlingar vid Sveriges kandtverksorganisations 8:de årsmöte i Falun den IG—17 juni
1912, s. 57—92.

2 Beträffande kommerskollegiets uppgifter enligt en blifvande lärlingslagstiftning hafva kommittéerna
samrådt med de inom finansdepartementet för denna fråga tillkallade sakkunnige. Hvad
kommittéerna här ofvan förutsatt, öfverensstämmer ock i allt väsentligt med sakkunniges numera
(s. 222, noten) afgifna lagförslag.

ÄllENDUN ANG. INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING.

225

att en lärlingslagstiftnings genomförande och utveckling måste efter hand framarbetas
genom en insiktsfull inspektions- och instruktions verksamhet.
Särskildt bör en sådan blifva erforderlig och varder äfven mera omfattande,
därest offentlig myndighet, såsom önskligt synes vara, hos oss liksom
annorstädes erhåller befogenhet att meddela en del detaljbestämmelser för
vinnande af likformighet med afseende å lärlingsprofven, fastställa lärlingsstyckenas
art och beskaffenhet för olika yrken o. s. v. samt staten därjämte
anslår särskilda medel för lärlingsutbildningens befrämjande att utgå
såsom understöd till mästare för lärlingars utbildande och såsom premier till
lärlingar för aflagda utmärkta utlärlingsprof samt för anordnande af utställningar
af lärlingsarbeten, praktiska instruktionskurser m. in.

Slutligen lärer det ock blifva nödvändigt, att de lokala lärlingskommissionerna
till centralmyndigheten afgifva årsberättelser om sin verksamhet samt
rörande lärlingsförhållandena inom distrikten. Dessa berättelser torde sedermera
böra underkastas sakkunnig granskning hos centralmyndigheten för att
tjäna till ledning vid dess åtgöranden i olika afseenden äfvensom publiceras
i samband med en sammanfattande redogörelse af ämbetsverket rörande
lärlingsförhållandena under året.

Det torde vara uppenbart, att ändamålet med den ifrågasatta lagstiftningen
skall vida lättare kunna vinnas, därest de lokala lärlingskommissionerna
erhålla en sakkunnig central ledning, än om de arbeta hvar
för sig utan kännedom om, huru lagen tillämpas i andra delar af landet,
och utan råd och direktiv från något organ med allsidigare erfarenhet, än den
som i regel torde kunna påräknas hos dem sjkifva. En sådan öfverbyggnad
på kommissionerna skulle också medföra den betydande fördelen, att därmed
det erforderliga sambandet på ett helt annat sätt än eljes bör kunna upprätthållas
och stärkas mellan de unga yrkessvennernas utbildning å ena sidan
i praktiskt arbete hos mästare och å andra sidan i öfriga för deras kommande
yrkesverksamhet nödiga kunskaper inom lärlingsskolan. Det synes ock kommittéerna
ligga i öppen dag, att den öfverstyrelse och centrala ledning öfver
den lägre tekniska och yrkesundervisningen, hvilken under alla förhållanden
måste tillskapas, skall erhålla helt andra och väsentligt större möjligheter
att bringa detta skolväsen till största möjliga gagn, därest samma organ,
åt hvilket öfverledningen blir anförtrodd, äfven får till uppgift att vara centralorgan
för lärlingsväsendet.

Uppmärksammas må äfven, att med lärlingsväsendets ställande under
ledning och öfvervakande af ett centralt statsorgan, hos hvilket de lokala
lärlingskommissionernas afgöranden i vissa fall skola kunna öfverklagas,
de farhågor höra blifva helt och hållet undanröjda, som åtminstone på sina
håll, särskildt inom arbetarkretsar, förefunnits för eventuella missbruk och
olägenheter af en blifvande lärlingslagstiftning. En dylik lagstiftning bör
sålunda inom en snar framtid utan större meningsskiljaktigheter kunna
genomföras.

De af handtverksorganisationen väckta frågorna om understöd åt mästare
för utbildning af lärlingar samt om premier åt lärlingar, hvilka spörsmål för

15—122348.

226

KOMMERSKOLLEGIET.

Nuvarande

förhål landen.

Ärendena
splittrade
på olika
departement.

närvarande äro föremål för vederbörlig pröfning, innebära uppenbarligen beaktansvärda
uppslag. De åtgärder, hvilka i sådant syfte kunna blifva vidtagna,
böra i hvarje fall ankomma på samma myndighet, som handhar ledningen
af lärlingsväsendet i öfrigt.

b) Den lägre tekniska undervisningen.

Enligt 1840 års''departementalstadga hänfördes till civildepartementet,
det dåvarande näringsdepartementet, alla frågor angående »bildnings- och
undervisningsanstalter» för näringarna. Hit hörde sålunda ock till en början
alla ärenden rörande de då befintliga och tid efter annan uppkommande
tekniska läroanstalterna i deras helhet. En ändring härutinnan företogs först
med ingången af år 1877, då frågor beträffande högre och lägre tekniska
bildnings- och undervisningsanstalter öfverflyttades från civildepartementet
till ecklesiastikdepartementet, å hvars hufvudtitel anslagen till nämnda
anstalter sammanfördes under rubriken »de tekniska läroverken». Dessa läroverk
voro dåvarande teknologiska institutet med en högr.e bergsskola, Chalmerska
slöjdskolan, slöjdskolan i Stockholm, tekniska söndags- och aftonskolan
i Eskilstuna samt de tekniska elementarskolorna med tillhörande lördags- och
aftonskolor. År 1878 uppfördes ock för första gången ett särskildt anslag, likaledes
under åttonde hufvudtiteln, till understöd åt öfriga tekniska söndags- och
aftonskolor. Däremot fingo de trenne tekniska fackskolorna, nämligen den med
tekniska elementarskolan i Borås förenade väfskolan samt de båda lägre
bergsskolorna i Falun och Filipstad alltjämt kvarblifva under civildepartementet,
från hvilket de först år 1900 jämte öfriga angelägenheter rörande
de industriella näringarna öfverflyttades till finansdepartementet; statsbidrag
till den förstnämnda utgår fortfarande af anslagsposten under sjunde
hufvudtiteln »till befrämjande i allmänhet af slöjderna» och till de båda sistnämnda
af samma hufvudtitels anslag »till befrämjande i allmänhet af bergsbruket».
Under finansdepartementet höra ock en del andra numera statsunderstödda
praktiska yrkesskolor, såsom Johanna Brunssons konstväfnadsskola
i Stockholm, väfskolorna i Örebro och Karlstad samt tegelmästarskolan i
Svedala. Hit är äfven att hänföra den praktiska yrkesundervisning, som
meddelas af de statsunderstödda föreningarna »Handarbetets vänner», »Svenska
slöjdföreningen» samt »Föreningen för svensk hemslöjd».

Enligt nu gällande departementalstadga äro alla »anstalter för vetenskaperna,
allmänna uppfostran och undervisningen» hänförda till ecklesiastikdepartementet
med undantag bland annat af de »specialskolor för näringarna»,
som äro tillagda annat departement. Emellertid är af den nu ifrågavarande
specialundervisningen endast »undervisning i bergshandtering» uttryckligen
tillagd finansdepartementet, men likväl har äfven handläggningen
af frågor angående den ofvannämnda speciella undervisningen ansetts höra
naturligare hemma i finansdepartementet än i ecklesiastikdepartementet.

Hvarken i ecklesiastikdepartementet eller i finansdepartementet äro de löpande
ärendena angående det tekniska undervisningsväsendet, resp. . de

ÄRENDEN AND. INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING. 227

praktiska yrkesskolorna af någon mera tids- och arbetskräfvande beskaffenhet.
Dock förekommer en eller annan anslags- eller organisationsfråga af
mera egenartad natur, som påkallar ingående sakkunskap för sin behandling.

Vid vårt tekniska undervisningsväsens uppkomst och under dess tidigare
skeden ansågs kommerskollegiet helt naturligt vara det organ inom
statsförvaltningen, som det närmast tillkom att tillvarataga och befrämja
denna undervisnings intressen. Med afseende å den högsta tekniska undervisningen
— om man undantar ärenden angående Falu (högre) bergsskola,
hvilka handlades af kollegiet, intill dess bergsskolan år 1867 förenades
med teknologiska institutet — voro kollegiets uppgifter emellertid i hufvudsak
inskränkta till att tid efter annan afgifva utlåtanden rörande förslag
till dess ny- eller omorganisation. Till det lägre tekniska undervisningsväsendet
var kollegiets ställning däremot en helt annan, i det att kollegiet
hade att fungera såsom öfverstyrelse för dessa läroanstalter. Sålunda
gjordes det till uttryckligt villkor från riksdagens sida, då svenska slöjdföreningens
skola i Stockholm — nuvarande tekniska skolan — vid riksdagen
1847—48 för första gången erhöll statsbidrag, att densamma ställdes
under tillsyn af kommerskollegiet eller en blifvande öfverstyrelse för handel
och slöjder. De på 1850-talet upprättade tekniska elementarskolorna och
tekniska skolan i Eskilstuna samt sedermera de båda lägre bergsskolorna
med flera ställdes likaledes uttryckligen under högsta inseende af kollegiet.

Denna kommerskollegiets uppgift såsom öfverstyrelse för samtliga nu nämnda
tekniska läroanstalter och vissa med dem förenade söndags- och aftonskolor
kvarstod äfven efter den ofvannämnda öfverflyttningen år 1877 af de tekniska
läroverken från civildepartementet till ecklesiastikdepartementet. Däremot
erhöll kollegiet icke någon liknande befattning med de öfriga tekniska söndags-
och aftonskolorna, hvilka från och med år 1878 kommo i åtnjutande
af statsbidrag.

Först tio år senare eller med ingången af år 1887 upphörde kommerskollegiet
att vara öfverstyrelse för de viktigare tekniska skolorna, och sedan dess har
hela det tekniska undervisningsväsendet med ofvan angifna undantag sorterat
direkt under ecklesiastikdepartementet. Endast med den del af yrkesundervisningen,
som, enligt hvad i det föregående blifvit nämndt, bibehölls under
civildepartementet och sedermera (år 1900) därifrån öfverflyttades till finansdepartementet,
har kommerskollegiet fortfarande haft att taga befattning.
Enligt kollegiets nuvarande instruktion äro sålunda bland ärenden tillhörande
byrån för bergshandteringen och andra industriella näringar uttryckligen
nämnda sådana, som angå »de lägre bergsskolorna», och på nämuda byrå ankommer
ock handläggningen af de öfriga ofvannämnda yrkesskolornas angelägenheter.
Däremot pläga numera icke ens utlåtanden från kollegiet annat än
undantagsvis inhämtas i ärenden rörande de under ecklesiastikdepartementet
sorterande tekniska undervisningsanstalterna. Men icke heller med afseende å
de förberörda fåtaliga yrkesskolorna äro de kollegiet påhvilande uppgifterna
särskildt maktpåliggande. Sålunda är kollegiet icke vidare att betrakta som .
öfverstyrelse ens för dessa skolor. Hithörande löpande ärenden äro därför

Korn merskollegiets

uppgifter.

228

KOMMERSKOLLEGIET.

ock relativt fåtaliga. De båda bergsskolorna i Falun och Filipstad äro
privata institutioner, ehuru understödda åt statsmedel och till följd däraf
ställda under statskontroll. Denna utöfvas genom årligen företagna inspektioner,
hvilka verkställas af en af Ivungl. Maj:t efter kollegiets förslag
utsedd person. Berättelserna öfver inspektionsförrättningarna ingifvas till
kollegiet, som efter verkställd granskning öfverlämnar desamma till Kungl.
Maj:t. Kollegiet har ock att afgifva förslag till arfvode åt inspektor, att
yttra sig om anslagen till järnkontoret för bergsskolornas understödjande o. s. v.

Knappast mera ingående är kommerskollegiets befattning med öfrigayrkesskolors
angelägenheter, ity att densamma hufvudsakligen afser afgifvande åt utlåtanden
i anslagsfrågor och förslag till de särskilda villkor, som böra fästas vid
de äskade anslagen. I intet fall utöfvas inspektionen öfver dessa skolor direkt
af någon kollegiets tjänsteman, utan därmed är ordnadt olika för olika skolor.
Sålunda plägar öfverståthållarämbetet erhålla i uppdrag att utse lämplig
person att utöfva tillsyn öfver Johanna Brunssons väfnadsskola; väfskolorna
i Örebro och Karlstad öfvervakas, den förra af Örebro läns slöjdförening och
den senare af Värmlands läns hushållningssällskaps slöjdkommitterade, och
inspektör för tegelmästarskolan i Svedala utses af Kungl. Maj:t på förslag
af kommerskollegiet. Hvad slutligen beträffar väfskolan i Borås, hvilken
står under ledning af styrelsen för tekniska elementarskolan därstädes, har
någon särskild inspektion icke plägat förekomma.

Redan i detta sammanhang må förutskickas en erinran om, hurusom äfven
vårt tekniska undervisningsväsen i öfrigt alltjämt saknar effektiv öfverlednino-.
Att en dylik ledning icke kunnat utöfvas från ecklesiastikdepartementets
sida, under hvilket alla de olika tekniska skolorna numera
direkt sortera och där deras angelägenheter jämte öfriga läroverksfrågor
handläggas å den allmänna läroverksbyrån, ligger i sakens natur, då departementet
icke förfogat öfver personal för fyllandet af denna uppgift.
De olika läroanstalterna äro underställda hvar sin lokala styrelse, mellan
hvilka något samband och samarbete icke varit tillfinnandes. Den tekniska
elementarundervisningen har icke ens varit underkastad inspektion från
statens sida, och den inspektion af de statsunderstödda tekniska söndagsoch
aftonskolorna samt lägre yrkesskolor, som hittills förekommit, har varit
i hög grad otillräcklig. För sistnämnda inspektion är nämligen icke sörjdt i
vidare mån, än att föreståndaren för tekniska skolan i Stockholm (sedan år
1892) har i uppdrag att mot ett årsarfvode af 900 kronor och vid sidan af
sin hufvuduppgift såsom ledare för denna stora läroanstalt inspektera de
statsunderstödda lägre tekniska skolorna med flera äfvensom vara inspektor för
teckningsundervisningen vid rikets allmänna läroverk och andra undervisningsanstalter.
1907 års tekniska undervisningskommitté framhåller ock med rätta,
att uppenbarligen »inspektionen under dessa förhållanden icke kunnat utöfva
någon verklig ledning och kontroll öfver den lägre tekniska undervisningen
i riket».

Tilläggas må, att till beredning inom ecklesiastikdepartementet af frågorna
om utdelning af understöd åt de olika skolorna medverka med utlåtanden

ÄRENDEN ANGE INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING.

229

Konungens befallningshafvande i de län, från livilka ansökningar om understöd
föreligga, äfvensom styrelsen för tekniska skolan i Stockholm. Däremot
plägar kommerskollegiet icke hafva befattning med hithörande frågor.

Kraf vet på en effektiv ledning och en verklig öfverstyrelse för vårt tekniska
undervisningsväsen är emellertid ingalunda någon ny fråga. Alltjämt
undanskjuten, är den lika gammal som detta undervisningsväsen själft och
väntar ännu på sin lösning.

I det föregående har erinrats om, hurusom redan på 1840- och 1850-talen vid anvisandet af statsbidrag till lägre tekniska läroanstalter fästes
det villkor, att de skulle ställas under kommerskollegiets öfverinseende.
Uti det märkliga förslag till det tekniska undervisningsväsendets ordnande,
som år 1850 framlades af föreståndaren för teknologiska institutet J. Wallmark
och hvilket i hufvudsak varit vägledande för detta undervisningsväsens
ordnande under de närmast fejande 25 åren samt med vissa kompletteringar
ända in i våra dagar, påyrkades bland annat, att de tekniska elementarskolorna
och de med dem förenade tekniska söndags- och aftonskolorna
skulle underställas en centralstyrelse »af sakkunnige och nitälskande män».
Förslaget lände såtillvida till påföljd, att kommerskollegiet blef öfverstyrelse
för dessa läroanstalter, ehuru kollegiet icke samtidigt utrustades med för
uppgiften erforderliga arbetskrafter. Säkerligen skulle dock denna brist snart
nog blifvit afhjälpt och kollegiet blifvit satt i tillfälle att fylla den naturliga
och viktiga uppgiften att utöfva en effektiv öfverledning af det lägre tekniska
undervisningsväsendet, därest icke denna lösning af frågan kommit att undanskjutas
af det under flera årtionden aktuella krafvet från riksdagens sida
på kommerskollegiets indragning eller ombildning. Förslag om en förstärkning
af kollegiets arbetskrafter för mötande af nya uppgifter kunde
därför icke räkna på att vinna framgång, men knappast heller förslag om
upprättande af en ny centralstyrelse för denna eller andra nya uppgifter.

De olika förslag, som tid efter annan framställdes till ordnande af det
tekniska undervisningsväsendets öfverledning, lände därför ej till någon
påföljd. Bland dessa förslag må till en början nämnas de inom riksdagen
framställda att anförtro denna öfverledning antingen direkt till vederbörande
departement eller till direktionen för teknologiska institutet. Sistnämnda
förslag, hvilket äfven sedermera upptagits till skärskådande och hvarmed
åsyftades att få -såväl det högre som det lägre tekniska undervisningsväsendet
ställdt under en gemensam öfverledning, har emellertid städse afvisats
hufvudsakligen af det skäl, att ett sådant uppdrag icke lämpligen kunde
anförtros åt eu oaflönad styrelse.

Det alltmera trängande behofvet af en reformering af det tekniska undervisningsväsendet
— såväl det högre som det lägre — föranledde Kungl. Maj:t
att år 1872 öfverlämna alla dessa frågors utredning åt en kommitté, hvilken
under loppet af de följande åren afgaf sina utlåtanden och förslag. Med
afseende å förevarande fråga anförde kommittén bland annat: att, om den
lägre tekniska undervisningen i vårt land skulle erhålla den utveckling, som
industriens ställning gjorde nödvändig, det utan tvifvel vore erforderligt, att

Historik.

Wallmarks
förslag 1850.

1872 års tek
niska under
visningskom
mitté.

230

KOMMERSKOLLEGIET.

877 års tekiska
undcrisningskommitté.

883 års komerskollegiikoramitté.

en med särskildt afseende härå utsedd öfverstyrelse utöfvade den högre ledningen
af dessa anstalter samt tid efter annan inspekterade dem; att denna
öfverstyrelse borde utöfva öfverinseendet icke blott öfver de tekniska elementarskolorna
och de lägre bergsskolorna utan ock öfver de tekniska aftonoch
söndagsskolorna, för hvilka sistnämnda skolors behof bildandet af en
sådan styrelse vore ännu mera påkalladt än i öfrigt; att man kunde tänka
sig en sådan öfverstyrelse under form antingen af eu byrå under något af
statsdepartementen eller af en afdelning utaf kommerskollegiet eller ock af
en fristående om ock i samband med kollegiet ställd styrelse; men att, enligt
kommitténs uppfattning, en fristående styrelse vore att föredraga, emedan
hos en dylik öfverstyrelse erfordrades en samverkan af flera ganska olikartade
specialinsik,ter, hvilka svårligen kunde förenas hos en myndighet med
hufvudsakligen administrativt uppdrag.

Förslaget kom icke under ompröfning af den samtidigt arbetande kommittén
för kommerskollegiets omorganisation, hvilken för sin del föreslog
bibehållandet af kollegiets dittillsvarande befattning med det tekniska
undervisningsväsendets angelägenheter, men förslaget förordades af
kollegiet själft till genomförande »ju förr dess hellre» uti dess år 1875
öfver det förstnämnda kommittébetänkandet afgifna utlåtande. Detta förord
upprepades uti ett af kollegiets chef senare under samma år afgifvet särskildt
utlåtande angående ärenden, som borde från kollegiet afskiljas. Det oaktadt
kom förslaget om en dylik öfverstyrelses inrättande hvarken då eller senare
till utförande. I stället fick kommerskollegiet tillsvidare bibehålla sina
dittillsvarande uppgifter i denna del, men fick ingen befattning med flertalet
tekniska söndags- och aftonskolor.

För uppgörandet af undervisningsplanen för sistnämnda skolor tillsattes
emellertid år 1877 en kommitté af tre personer, hvilka sedermera årligen
fingo förnyadt uppdrag att afgifva utlåtande om fördelningen af de till
dessa tekniska läroverk anslagna medlen, hvarjämte en af kommitténs ledamöter
förordnades att inspektera deras undervisning. På grund af anmärkning
från riksdagens revisorer ansågs emellertid denna anordning böra upphöra
— hvilken eljes kunnat utvecklas till en öfverstyrelse — hvarefter sedan
år 1886 den förre inspektören ensam och sedan år 1892 styrelsen och föreståndaren
för tekniska skolan i Stockholm fått fylla dessa uppgifter.

Inom 1883 års kommitté för kommerskoliegiets omorganisation kom frågan
om en öfverstyrelse för den tekniska undervisningen åter å bane. Med den
då alltjämt rådande uppfattningen om nödvändigheten af att begränsa kommerskoilegiets
verksamhetsområde var det helt naturligt, att kommittén skulle
finna en dylik uppgift böra afskiljas från kollegiets öfriga verksamhet. Däremot
ansåg kommittén det kunna ifrågasättas, om icke åt en gemensam öfverstyrelse
borde uppdragas ledningen af såväl den högre som den lägre undervisningen
i tekniska ämnen, eventuellt genom realiserande af det tidigare
förslaget, att denna uppgift anförtroddes åt styrelsen för tekniska högskolan.
Då emellertid denna i ett till kommittén afgifvet yttrande
afstyrkte såväl en sådan gemensam öfverstyrelse öfverhufvud som att

ÄRENDEN ANO. INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING.

231

själ t'' erhålla uppgiften och denna fråga ansågs falla utom kommitténs uppdrag,
fann sig kommittén, »i afvaktan på den slutliga pröfningen af den
tekniska läroverkskommitténs här ofvan omförmälda förslag, böra söka
en annan lösning af frågan». Enär redan då icke blott Chalmers tekniska
läroanstalt utan äfven en del tekniska yrkesskolor — söndags- och
aftonskolorna — sorterade direkt under ecklesiastikdepartementet, förordade
kommittén, att äfven de dittills kommerskollegiet underställda tekniska
skolorna skulle omedelbart underordnas ecklesiastikdepartementet under
förutsättning likväl, att en särskild sakkunnig föredragande för
hithörande ärenden anställdes, åt hvilken äfven skolornas inspektion kunde
uppdragas. Däremot föreslogs, att bergsöfverstyrelsen skulle bibehålla inseendet
öfver de lägre bergsskolorna. Den sålunda förordade öfverflyttningen
i (ifrigt till ecklesiastikdepartementet kom ock år 1387 till utförande (utom
beträffande väfskolan i Borås), sedan en sådan öfverflyttning äfvensom öfverlämnandet
till de lokala skolstyrelserna af vissa kollegiet dittills åliggande
uppgifter jämväl blifvit af kollegiet tillstyrkt. Dock lämnades förslaget
om anställande i ecklesiastikdepartementet af en tekniskt sakkunnig föredragande
och inspektör för dessa undervisningsanstalter fortfarande obeaktadt.

Under den sedan dess förflutna tiden hafva bristerna uti vårt lägre
tekniska och yrkesundervisningsväsen samt dess otillräcklighet börjat att klart
framstå uti allt vidare kretsar, och krafven på ett djupgående reform- och
nydaningsarbete på dessa områden hafva blifvit allt starkare, särskildt bland
näringarnas målsmän. Numera torde ock allmänt inses och erkännas, att
Sverige trots de senaste årens kraftiga materiella utveckling kommit att
stanna långt efter flertalet öfriga kulturländer i utvecklingen på detta
område och att omfattande åtgärder kräfvas, för att denna del af vårt
undervisningsväsen skall kunna fylla sina betydelsefulla uppgifter. Det
torde ock näppeligen kunna råda mer än en mening därom, att detsamma
skulle hafva ernått en helt annan utveckling och kommit att mera motsvara
nutidens fordringar, därest icke förslagen om en effektiv öfverledning
alltjämt lämnats obeaktade.

Såsom var att vänta, har ock den kommitté, som år 1907 tillsattes för afgifvande
af förslag till ordnande af den lägre tekniska undervisningen i
riket och hvilken den 11 juni 1912 afgaf sitt utlåtande, med styrka gifvit
uttryck åt denna uppfattning äfvensom framställt förslag till de öfverklagade
bristfälligheternas afhjälpande. Innan kommittéerna redogöra för och
angifva sin ståndpunkt till nämnda kommittés förslag till upprättande af
en öfverstyrelse för rikets tekniska skolor samt denna öfverstyrelses
ställning och förläggning inom statsförvaltningen, torde böra förutskickas en
kortfattad redogörelse för de brister, som ansetts vidlåda det nuvarande undervisningssystemet,
samt för de riktlinjer, efter hvilka den tekniska undervisningskommittén
tänkt sig detta skolväsen ordnadt, och hvilka olika skoltyper
den föreslagit.

Resultaten af sin undersökning om våra tekniska fackskolor sammanfattar
den tekniska undervisningskommittén på följande sätt: »Det vill sålunda sy -

Telcniska
undervisnivgskommittén
af
1907.

Bristerna h
det teknisk
skolväsende

232

KOMMERSKOLLEGIET.

Riktlinjer
för den tekniska
undervisningens

omorganisation.

Föreslagna
olika skoityper.

nas, som om de nuvarande tekniska läroanstalterna i riket icke förmå gifva
en för arbetsledningen inom industrien särskildt lämpad teknisk bildning,
och att vårt land ännu antingen helt och hållet saknar fackundervisning för
många industriella områden, eller att den fackundervisning, våra skolor erbjuda,
icke motsvarar den nutida industriens kraf.» »Svagheten hos våra
lägre tekniska läroanstalter» — heter det vidare — »torde i första rummet
kunna hänföras därtill, att undervisningen i flertalet, af dem ännu är ordnad
efter i stort sedt samma grundsatser, som voro rådande på 1870-talet,
då skolornas nuvarande organisation fastställdes. Hufvudvikten lägges i regel
på meddelandet af allmänna och allmänt tekniska kunskaper i ändamål
att förbereda för industriell verksamhet i allmänhet, under det att utlandets
lägre tekniska läroanstalter nästan undantagslöst äro ordnade i form af speciella
fackskolor för något visst yrke eller någon viss industri.» Yrkesskolorna
(d. v. s. de tekniska aftonskolorna) »äro sålunda hos oss i minst

lika hög grad allmänna som tekniska läroanstalter —--de egentliga

tekniska fackämnena spela en jämförelsevis underordnad roll.» Den tekniska
fackbildning, som de tekniska elementarskolorna förmå gifva, betecknas
af samma skäl såsom »skäligen svag». Beträffande den högre konstindustriella
skolan i Stockholm konstateras, att en rent facklig undervisning
i konsthandtverkets olika grenar har endast i ringa utsträckning
kunnat bringas till stånd. Däremot anses »de få verkliga flickskolor, som
finnas i vårt land, såsom de båda bergsskolorna i Filipstad och Falun, väfskolan
i Borås samt byggnads- och maskinyrkesskolorna vid tekniska skolan
i Stockholm hafva i viss mån arbetat under gynnsamma förhållanden».
Dock förklaras, att »äfven vid dem den bristfälliga utrustningen i många
fall hindrat en tidsenlig utveckling af skolornas verksamhet». Slutligen
konstateras, att »några åtgärder för utbildning af lärare för yrkesundervisningen
icke vidtagits i vårt land. Flertalet lärare vid de lägre tekniska
yrkesskolorna äro folkskollärare och lärare vid allmänna läroverk samt
teckningslärare. Då dessa lärare utbildats för helt annan undervisning, kan
man gifvetvis icke af dem vänta förutsättningar för en i praktisk riktning
ledd yrkesundervisning».

Riktlinjerna för vårt tekniska undervisningsväsens omläggning och utveckling
måste — enligt den tekniska undervisningskommitténs mening —■
läggas så, att »vi med tiden kunna tillförsäkra flertalet af dem, som ägna
sig åt industriens tjänst, en för deras verksamhet lämplig teknisk bildning»,
således icke allenast åt arbetets ledare utan äfven åt yrkesarbetarne i gemen.
»Yrkenas och de industriella intressenas målsmän böra tillförsäkras ett
väsentligt inflytande på den lägre tekniska undervisningens ledning.» Och
staten bör icke allenast genom penninganslag utan äfven »genom en kraftig
och målmedveten central ledning af det lägre tekniska undervisningsväsendet
tillse, att det väl fyller sin uppgift och utvecklas på ett tidsenligt
sätt».

Efter att hafva framhållit, hurusom bristen på tidsenliga fortsättningsskolor
till folkskolorna varit det främsta hindret för vår yrkesundervis -

ÄRENDEN ANO. INDUSTRIELD YRKESUTBILDNING.

233

nings utveckling, föreslår kommittén, att »yrkesundervisningen fördelas på
två stadier, ett grundläggande stadium, som kommittén kallat lärlingsskolan,
o<di ett andra stadium eller den egentliga yrkesskolan». Af dessa
bör lärlingsskolan »vara obligatorisk för i industri och handtverk anställd
ungdom i åldern 14—18 år», ehuru undervisningen »för att icke alltför mycket
inkräkta på de ungas arbetstid bör inskränkas till några få timmar i
veckan». Förutom dylika s. k. kompletterande lärl ingsskolor »med
ändamål att i teoretiskt och om möjligt äfven i praktiskt hänseende fullständiga
den lärlingsutbildning, som kan vinnas genom yrkesarbete i industriens
tjänst», förutsattes ock upprättandet af en fullständig lärlingsskola
för något visst yrke, »med ändamål att gifva en fullständig såväl teoretisk
som praktisk lärlingsutbildning» äfvensom af några förberedande
lärlingsskolor (med skolverkstäder) »med ändamål att förbereda och
lägga grund för lärlingsutbildningen» inom någon viss industri. Hvad åter
beträffar det andra stadiet af yrkesundervisningen, yrkesskolan, bör för
tillträde till denna fordras en ålder af minst 17 år samt föregående praktisk
erfarenhet under 2 år för ämneskurser, d. v. s. fristående lärokurser
i skilda ämnen efter eget val, och under 3 år för yrkeskurser, d. v. s. för
vissa yrken ordnade lärokurser med fasta läroplaner, obligatoriska för alla
kursdeltagare. Så långt möjligt skall undervisningen ordnas i form af yrkeskurser
förlagda till aftnarna, ehuru äfven sammanhängande dagkurser
förutsättas såsom i vissa fall erforderliga. Yrkesskolans uppgift bör blifva,
yttrar kommittén, »att gifva arbetare med god praktisk yrkeserfarenhet tillfälle
att utvidga och fördjupa den bildning, hvartill grunden lagts i lärlingsskolan
och att vinna den ytterligare förkofran i sina yrken, som fordras
för att i allmänhet höja deras arbets- och förvärfsförmåga eller att gifva
dem förutsättningar för förmans- och andra därmed jämförliga förtroendeposter
inom industrien eller för en mera oberoende ställning som själfständiga
mästare inom handtverket».

Vidare föreslår kommittén upprättandet af »eu praktiskt elementär teknisk
bildningslinje» — vid sidan af den teoretiskt vetenskapliga, »som
representeras af de högre tekniska läroanstalterna i riket med de för dem
förberedande lärokurserna vid de allmänna läroverken» —- för meddelande af
lämplig fackutbildning åt arbetsledare och därmed jämförliga befattningshafvare
inom industrien äfvensom för tillgodoseende af »de många nya tekniska
bildningsbehof, som våra nuvarande lägre tekniska läroanstalter icke
förmå fylla». Härtill skulle erfordras ett antal tekniska fackskolor (i
regel tvååriga och med fullständig dagundervisning) för hvar sitt speciella
industriområde samt afsedda att ersätta de nuvarande fåtaliga fackskolorna
(jfr ofvan) äfvensom de tekniska elementarskolorna. För tillträde till dessa
skolor skulle hufvudfordran vara två års föregående praktik i yrket samt
därjämte erforderliga förkunskaper i svenska, matematik och naturlära och i
vissa fall behöflig färdighet i ritning och teckning. Under tillämpning af i
stort sedt samma grundsatser har kommittén jämväl framlagt förslag till
omorganiserande af tekniska skolans i Stockholm öfriga afdelningar till

2:54

KOMMERSKOLLEGIET.

en i sin helhet af staten bekostad, »fackligt ordnad läroanstalt för konsthandtverket»,
omfattande dels en »konstindustriell yrkesskola» (alltså närmast
motsvarande öfriga i/rfcesskolor, med såväl dag- som aftonkurser),
dels en högre läroanstalt för konsthandtverket m. in., »konsthandtverksskoJan»,
tvåårig, med ett flertal olika yrkesafdelningar och med uppgift att
»gifva personer med god erfarenhet inom någon gren af konsthandtverket
möjlighet att förvärfva en i konstnärligt hänseende större fulländning i sin
yrkesutöfning». Med denna borde ock en särskild afdelning för utbildning
af tecknings- och välskrifningslärare vara förenad. Slutligen föreslår kommittén
upprättandet af en statens normalskola för yrkesundervisningen
»lör att tillgodose utbildningen af lärare för yrkesundervisningen
och tillika skalfa den centrala ledningen af det lägre tekniska undervisningsväsendet
erforderlig hjälp med utarbetandet af organisations- och läroplaner,
läroböcker och exempelsamlingar samt med anskaffningen och afprofningen
af undervisningsmaterial, äfvensom för att bringa till stånd en god vägledande
förebild för yrkesundervisningen i riket». Denna af staten upprättade
stora läroanstalt skulle sålunda öfvertaga en del af den yrkesundervisning,
som eljes skulle åligga Stockholms stad, såväl i lärlingsskolor (»kompletterande»
och »förberedande») som i yrkesskolor. Här skulle ock genom regelbundna
kurser, afsedda att genomgås på 8 veckor, »för yrkesundervisningen
lämpliga och intresserade personer med god praktisk och teoretisk yrkesutbildning
— — ■— — förvärfva en ändamålsenlig pedagogisk utbildning för
yrkeslärarekallet» (för både lärlings- och yrkesskolorna), »samtidigt med att
de beredas tillfälle att i erforderliga delar utvidga och fullständiga sin egen
yrkesutbildning». För lärarnas fortsatta utbildning skulle sörjas dels genom
anordnande af särskilda fortsättningskurser för äldre lärare dels genom
korrespondensundervisning. Kommittén betecknar det såsom »eu verklig lifssak»
för en praktisk utveckling af såväl våra lärlings- som våra yrkesskolor,
att de »i vida högre grad, än hittills varit förhållandet vid de nuvarande
yrkesskolorna, kunna tillförsäkras lärare med verklig praktisk yrkeserfarenhet».
Normalskolan, som tillika skulle i görligaste mån blifva en
mönster- och försöksanstalt för yrkesundervisningen i riket samt i hvars
egen lärarkår en blifvande öfverstyrelse skulle erhålla en välbehöflig hjälp
i arbetet för detta undervisningsväsens öfvervakande och utveckling,
föreslås af kommittén ställd »under öfverstyrelsens för rikets tekniska skolor
omedelbara öfverinseende och ledning», hvarjämte »en af dess medlemmar
bör i egenskap af föreståndare utöfva den närmaste ledningen af skolans
verksamhet».

Kommittéerna hafva ansett erforderligt att så utförligt, som här skett, återgifva
de af den tekniska undervisningskommittén påyrkade reformer och nybildningar
inom vårt lägre tekniska undervisningsväsen för att gifva en
föreställning om, inför hvilka omfattande, hittills alltför försummade uppgifter
våra statsmakter inom den närmaste framtiden måste blifva ställda
på detta område samt hvilket betydande arbete till näringarnas fromma
här möter för det centrala förvaltningsorgan, åt hvilket ledningen af detta

ÄRENDEN ANG. INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING. 235

skolväsen kommer att blifva anförtrodt. Kommittéerna vilja emellertid fästa
uppmärksamheten på, att den tekniska undervisningskommittén i sitt förslag
icke i hela deras vidd till närmare ompröfning upptagit de med den
lägre tekniska undervisningen nära samhörande spörsmålen om ett intimare
samband mellan den tekniska utbildningens olika stadier, om den praktiska
undervisningen i de s. k. husslöjderna, om behofvet af s. k. inästarkurser
o. s. v. De jämkningar och kompletteringar af förslaget, som i
nu nämnda eller andra afseenden kunna befinnas nödiga, böra dock icke fä
undanskjuta realiserandet af den högst nödvändiga om- och nybildningen af
vårt lägre tekniska undervisningsväsen.

Det inflytande på denna undervisnings utveckling, hvilket den tekniska
undervisningskommittén velat tillförsäkra yrkenas och de industriella intressenas
målsmän, skulle enligt dess förslag bland annat vinnas därigenom,
att samtliga lägre tekniska läroanstalter fortfarande som hittills
skulle ställas under ledning af lokala styrelser. Uti dessa borde ock industrien
få en vida starkare representation, än den hittills i många fall haft.
Vid normalskolan i Stockholm skulle jämväl finnas ett talrikt skolråd, bestående
af erfarna och för yrkesundervisningen intresserade yrkes- och
industriidkare. Därjämte borde öfverstyrelsen »vid handläggningen af sådana
frågor, som beröra hela rikets tekniska undervisningsväsen eller större områden
af detsamma---hafva möjlighet att samråda med särskildt

utsedda ombud från ett större eller mindre antal af de lokala skolstyrelserna».

Såsom ett hufvudkraf och den första åtgärden för det lägre tekniska
undervisningsväsendets reformering har kommittén, »oberoende af i hvilken
utsträckning kommitténs organisationsförslag i öfrigt varda fastställda»,
påyrkat tillskapandet af en särskild öfverstyrelse för rikets
tekniska skolor. På närmare angifna skäl —- åberopande af exemplen
från utlandet, behofvet af en enhetlig och sakkunnig handläggning af dessa
frågor samt deras nära samband med öfriga industri och yrkesärenden samt
lärlings väsendet o. s. v. — föreslås denna öfverstyrelse förlagd under det
nya departementet för handel, industri och sjöfart. Under denna
styrelses öfverledning borde ställas »alla af staten underhållna eller understödda
läroanstalter med hufvudsaklig uppgift att meddela för industri och
handtverk afsedd teknisk undervisning eller yrkesundervisning med undantag
af tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt». Likaså synes det
kommittén böra tagas under öfvervägande, huruvida icke samma styrelse
borde utöfva tillsyn äfven öfver de helt och hållet privata skolor för liknande
ändamål, som finnas i vårt land. En blifvande öfverstyrelses uppgifter
angifvas af kommittén skola blifva:

att praktiskt genomföra den organisation af det lägre tekniska undervisningsväsendet
i riket, som till sina hufvudgrunder kan varda gillad och
fastställd;

att öfvervaka, att denna organisation alltjämt utvecklas så, att den motsvarar
industriens och de sociala förhållandenas utveckling;

Den föreslagna
öfverstyrclsen.

236

KOMMERSKOLLEGIET.

att utreda och afgifva förslag samt själf taga erforderliga initiativ i de
frågor rörande den lägre tekniska undervisningen, hvilkas afgörande ankommer
på Kungl. Maj:ts och riksdagens pröfning;

att öfvervaka efterlefnaden af de lagar och förordningar, som beröra denna
undervisning;

att granska och stadfästa skolreglementen och undervisningsplaner samt
biträda med råd och upplysningar vid deras uppgörande;

att sörja för utbildningen af lärare och anskaffningen af läroböcker och
undervisningsmateriel särskildt för yrkesundervisningen;

att genom en effektiv inspektion tillse, att de tekniska skolorna väl fylla
sitt ändamål samt genom råd och upplysningar söka åstadkomma förändringar
i skolornas verksamhet, där detta kan anses behöfligt;

att göra sig noga underrättad om skolföreståndares och lärares duglighet
för sitt kall;

att genom en fullständig statistik förskaffa sig en god öfversikt öfver det
lägre tekniska undervisningsväsendets i riket utveckling och tillstånd;

att med uppmäi-ksamhet följa utvecklingen på samma områden i utlandet;
att genom årliga berättelser eller andra meddelanden sprida kännedom om
såväl vårt eget lands tekniska undervisningsväsen som om de viktigaste
företeelserna på samma område i utlandet äfvensom om sådana förhållanden
i öfrigt, som äro ägnade att väcka och underhålla allmänhetens intresse för
denna viktiga angelägenhet.

Kommittén förutsätter dock, att dess omfattande reformförslag icke skall
kunna genomföras på en gång, utan att detta bör ske småningom och
»med en viss försiktighet». Kommittén föreslår därför ock vissa »öfvergångsbestämmelser».
Redan från början anses dock öfverstyrelsen vara erforderlig,
då det bör blifva »en af den föreslagna öfverstyrelsens viktigaste
uppgifter att snarast möjligt söka genomföra de förbättringar i yrkesundervisningen,
som redan dessförinnan kunna bringas till stånd och äro ägnade
att förbereda och underlätta öfvergången till en ny ordning för denna
undervisning» (kommitténs betänkande, del I, s. 293 tf.) äfvensom att »verkställa
alla de detaljutredningar och förberedande åtgärder, som äro nödvändiga
för en ny organisation af det lägre tekniska undervisningsväsendet» (s.
284). Bland styrelsens många omedelbart aktuella uppgifter framhålles
ock dels att följa utvecklingen i utlandet och dels att utarbeta en väl
ordnad statistik öfver den tekniska undervisningen, hvilken statistiks betydelse
kommittén anser icke kunna »nog kraftigt betonas» (s. 285). Öfverstyrelsen
skulle därför ock omedelbart upprättas samt erhålla en personal,
bestående af en öfverdirektör (lön 10,000 kronor), fyra råd (lön 9,000 kronor),
en notarie, en registrator och aktuarie och en vaktmästare. Den årliga
staten för styrelsen beräknas till 65,500 kronor.

Den tekniska undervisningskommittén har ock för sin del kommit till det
resultat, att den föreslagna öfverstyrelsen bör organiseras som en fristående
myndighet. »Den högsta ledningen af det lägre tekniska undervisningsväsendet
i riket», anför kommittén i sådant afseende jämte åberopande af exempel

ÄRENDEN ANIS. INDUSTRIEL!, YRKESUTBILDNING 237

från utlandet, »förutsätter ett så omfattande och maktpåliggande arbete,
att det icke kan vara lämpligt eller ens möjligt att, såsom hittills under
skilda tider varit förhållandet, anförtro den åt ett ämbetsverk vid sidan åt
dess egentliga uppgift eller att öfverlämna handläggningen åt alla de ärenden,
som röra denna undervisning, åt ett kansliråd inom ett regeringsdepartement.
Fullgörandet af de uppgifter, som skulle komma att åligga den högsta ledningen
af det lägre tekniska undervisningsväsendet i riket, förutsätter så
omfattande insikter och så stor erfarenhet på skilda områden, att härför med
nödvändighet fordras en särskild öfverstyrelse, sammansatt af ett tillräckligt
antal personer, som uteslutande kunna ägna sig åt fullgörandet af detta
värf.»

Med den tekniska undervisningskommittén äro kommittéerna fullt eniga
däri, att ledningen af det lägre tekniska undervisningsväsendet — både
det nuvarande och det af tekniska undervisningskommittén föreslagna — bör
förläggas till det nya handelsdepartementet. Det synes nämligen
kommittéerna icke kunna råda mera än en mening därom, att en viktig
och nödvändig förutsättning för detta undervisningsväsens reformering i
praktisk riktning samt för dess framtida utveckling i enlighet med näringarnas
behof måste vara, att detsammas angelägenheter anförtros åt
det departement, där näringarnas ärenden i öfrigt, med hvilka dessa hafva
så många och nära beröringspunkter, komma att handläggas. Med den
utrustning af arbetskrafter, handelsdepartementet vid genomförande af
kommittéernas förslag kommer att erhålla, samt den nära förbindelse och
den intima växelverkan, som komma att etableras mellan departementet och
näringarnas praktiska utöfvare, vill det ock synas kommittéerna uppenbart,
att handelsdepartementet bör blifva synnerligen väl skickadt att tillgodose
äfven de viktiga intressen, hvarom här är fråga.

I dessa liksom i öfriga undervisningsfrågor, som skola tillhöra handelsdepartementets
handläggning, bör departementet emellertid stå i närmaste förbindelse
och samverkan med undervisningsdepartementets vederbörande fackafdelningar.
Det må i detta sammanhang ock erinras, att handelsdepartementet
bör erhålla inflytande på utvecklandet af den s. k. skolslöjden, hvilken
ju såsom hufvudsakligen af pedagogisk natur fortfarande bör tillhöra
undervisningsdepartementet, men hvilken bör kunna erhålla den läggning,
att den äfven i möjligaste mån fyller praktiska syften. En liknande samverkan,
om än icke lika ofta af behofvet påkallad, lärer ock i förekommande
fall på detta område böra äga rum mellan handelsdepartementet och civildepartementet
(social- och medicinalafdelningarna).

Äro kommittéerna sålunda fullt eniga med den tekniska undervisningskommittén
däri, att det lägre tekniska undervisningsväsendet i dess helhet
skall underställas handelsdepartementet, äfvensom däri att handläggningen
af dessa ärenden icke kan öfverlämnas enbart till ett kansliråd
i departementet, kunna de däremot icke anse det vare sig behöfligt eller
ens lämpligt, att för närvarande inrättas en särskild fristående ämbetsmyndighet
för detta undervisningsväsen. Några öfvertygande skäl för en

Kommittéer
nas uttalande.

Kommers kollegiet öfverstyrelse -

238

KOMMERSKOLLEGIET.

sådan anordning eller för att det icke skulle vara lämpligt eller ens möjligt
att anförtro denna uppgift åt ett ämbetsverk vid sidan af dess öfriga uppgifter,
hafva icke heller blifvit anförda, såvidt kommittéerna kunnat finna.
Val är det sant, att den uppfattningen tidigare blifvit uttalad, att kommerskollegiet
med dess dåvarande och tilltänkta organisation icke skulle vara
skickadt att bibehållas vid uppdraget att fungera såsom öfverstyrelse för den
tekniska undervisningen, en uppfattning som äfven kollegiet själft på den
tiden delade. .Redan 1872 års tekniska undervisningskommitté, som särskildt
motiverade behofvet af en med erforderlig sakkunskap utrustad öfverstyrelse
för den tekniska undervisningen, tänkte sig emellertid, enligt
hvad ofvan påpekats, möjligheten af att denna uppgift anförtroddes åt eu
särskild afdelning af kommerskollegiet, om ock den nämnda kommittén för
sin del helst förordade en fristående, ehuru »i samband med kollegium
ställd styrelse». De då och äfven nu af den tekniska undervisningskommittén
uttalade betänkligheterna mot att anförtro denna uppgift åt
ett förvaltande ämbetsverk af äldre typ, hos hvilket icke kunde finnas tillgång
till »den samverkan af flera ganska olika specialinsikter», som erfordras
hos en öfverstyrelse för det tekniska skolväsendet, måste ju vara fullt förklarliga
med den organisation och de uppgifter, kollegiet vid den tiden
hade och äfven sedermera fått i hufvudsak behålla. Med genomförandet af
föreliggande omorganisationsförslag kommer emellertid denna fråga i ett
helt annat läge, och bör det blifvande kommerskollegiet nu i stället
blifva synnerligen väl rustadt för att fylla uppgiften som öfverstyrelse
för den lägre tekniska undervisningen. Det synes kommittéerna tydligt,
att just den af tekniska undervisningskommittén framhållna omständigheten,
att denna uppgift förutsätter »så omfattande insikter och så stor erfarenhet
på skilda områden», afgjordt talar för öfverstyrelsens in organiserande uti
det till ett »organ för statens hela näringspolitik» ombildade kommerskollegiet,
hvarest för dessa angelägenheters handhafvande måste blifva till
finnandes en väsentligt större och allsidigare sakkunskap än uti eu fristående,
för denna speciella uppgift inrättad ämbetsmyndighet. Genom att
inordna öfverstyrelsen såsom ett led i näringsförvaltningen bör det ock
blifva möjligt att på ett helt annat sätt än eljes upprätthålla och utveckla
det äfven af den tekniska undervisningskommittén starkt framhållna intima
sambandet mellan å ena sidan yrkesutbildningen i skolan och å den andra
sidan lärlingslagstiftningen, lärlingsväsendet och yrkesutbildningen å verkstaden
samt alla öfriga åtgärder för yrkesskicklighetens befrämjande, som
under alla förhållanden måste åligga näringsförvaltningen. Härtill kommer
än ytterligare, att den öfverstyrelse för den tekniska undervisningen, som
snarast möjligt måste tillskapas och hvilken är synnerligen behöflig, säkerligen
skall visa sig vida lättare att bringa till stånd och få erforderligt
utrustad, därest den kommer till och framväxer inom kommerskollegiets
ram. Kostnaderna för en sådan anordning böra nämligen på grund af den
för kollegiet erforderliga utrustningen i öfrigt blifva icke oväsentligt mindre

ÄRENDEN ANG. INDUSTRIEL!, YRKESUTBILDNING.

239

och öfverstyrelse!! ändock säkerligen väl skickad att lösa de föreliggande
uppgifterna, än om den organiseras såsom en fristående myndighet.

Slutligen torde böra erinras om olägenheterna af att, i den män nya specialuppgifter
växa fram, för dessas fyllande tillskapa smärre fristående ämbetsmyndigheter.
Enligt hvad erfarenheten gifvit vid handen, kan däraf uppkomma
fara för, att det nödiga sambandet mellan hvarandra närstående ärenden
går förloradt samt att viktiga ärenden icke alltid från myndigheternas sida
erhålla den sakkunniga och allsidiga belysning, som sig bör. Därför bör det
vara en naturlig sträfvan att sammanföra alla samhörande uppgifter, i så
stor utsträckning detta låter sig göra, till ett och samma större förvaltningsorgan.
Åt detta måste dock alltid gifvas en sådan organisation och utrustning,
att de olika uppgifterna där blifva tillgodosedda med erforderlig sakkunnig
personal, åt hvilken bör vara inrymd största möjliga sjelfständighet
vid afgörandet af löpande ärenden, inspektionsuppgifter och dylikt äfvensom
allt tillbörligt inflytande på afgörandet af alla större ärenden, som falla
inom eller beröra dess område.

Af sådana skäl och särskild! på grund af de tekniska undervisningsfrågornas
nära samband med en del af de öfriga ärenden, hvilkas handläggning
alltid måste ankomma på kommerskollegiet, synes det kommittéerna
lämpligast, att öfverledningen öfver det tekniska undervisningsväsendet anförtros
åt kollegiet och icke åt en för ändamålet inrättad fristående ämbetsmyndighet.

Det torde jämväl förtjäna erinras, att uti till kommerskollegiikommittén
inkomna yttranden bland andra järnkontoret uttalat, att »det synts
naturligt att, därest det inrättas ett modernt handels-, industri- och sjöfartsdepartement
utrustadt med nödig sakkunskap, den tekniska undervisningen
jämte yrkesskoleväsendet varder förlagd dit och närmast till den departe
mentet underlydande afdelningen för industrifrågor».

Kommittéerna få alltså föreslå, att kommerskollegiet blir öfverstyrelse
för det lägre tekniska undervisningsväsendet i riket med i
hufvudsa k de uppgifter, som den tekniska undervisningskommittén, enligt
hvad ofvan återgifvits, föreslagit böra tillkomma en sådan myndighet. För
den däraf påkallade organisationen skall i ett följande kapitel närmare
redogöras (s. 413 tf.).

c) De tekniska högskolorna.

Redan i det föregående har omnämnts den meningsskiljaktighet, som föreligger
mellan de båda kommittéerna i fråga om förläggningen inom statsförvaltningen
af det högre tekniska undervisningsväsendets angelägenheter.

Under det kommerskollegiikommitténs samtliga ledamöter hålla före, att
alla ärenden rörande yrkesundervisningen och den tekniska undervisningen,
från den lägsta till den högsta, skola sammanhållas och handläggas af
en och samma myndighet samt inom det departement, där största sakkunskap
uti dessa ärenden böra vara tillfinnandes — handelsdepartementet och kom -

Särskild»

meningar.

240

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommers kollegii kömmitténs uttalande.

Historik.

merskollegiet — hafva departementalkommitterade omfattat den meningen,
att de tekniska högskolornas angelägenheter bäst blifva tillgodosedda
genom att fortfarande som hittills handläggas inom undervisningsdepartementet.

Enligt hvad förut (s. 226) erinrats, hörde de tekniska högskolorna —
dåvarande teknologiska institutet och Chalmerska slöjdskolan — jämte alla
öfriga tekniska undervisningsanstalter till civildepartementet, det dåvarande
näringsdepartementet, ända till år 1877, då hela den tekniska undervisningen
på några få undantag när öfverflyttades till ecklesiastikdepartementet.
Däremot hade kommerskollegiet, som ditintills och äfven sedermera
ända till år 1887 om ock i ofullkomlig mån fungerade som ett slags
öfverstyrelse för en väsentlig del af den lägre tekniska undervisningen,
aldrig haft en liknande befattning med de högre tekniska läroanstalterna
(annat än medFalu högre bergsskola före dess år 1867 företagna sammanslagning
med teknologiska institutet), utan endast vid enstaka tidigare tillfällen
afgifvit infordrade utlåtanden uti någon deras angelägenhet. Under
senare tider har icke ens detta varit fallet. Sålunda blef det senaste stora
örslaget till den tekniska högskoleundervisningens omorganisation icke remitteradt
till kommerskollegiets yttrande.

Ehuru sålunda samtliga tekniska skolärenden (med de förut angifna undantagen)
redan handläggas inom ett och samma departement, kan det
knappast påstås, att därmed något intimare samband blifvit åstadkommet
i behandlingen af frågor angående den lägre och den högre tekniska
undervisningens angelägenheter, eftersom departementet alltjämt saknat sakkunnig
personal för dem båda och därför icke varit i tillfälle att ägna dem
någon mera ingående uppmärksamhet. Trots detta synes det dock hafva
varit en fullt riktig anordning, att dessa ärenden till sina hufvudsakliga
delar varit sammanförda under ett och samma departement. Därmed har
åtminstone förefunnits en, låt vara på grund af förhållandena icke begagnad,
möjlighet att bringa hela detta undervisningsväsen under en gemensam,
enhetlig och sakkunnig ledning.

Förslag i sådan riktning hafva, såsom i det föregående redan blifvit omnämdt,
vid ett par tillfällen varit å bane. Ett i början af 1870-talet
framställdt förslag, att åt styrelsen för dåvarande teknologiska institutet
skulle -uppdragas att vara öfverstyrelse för det tekniska undervisningsväsendet
i dess helhet, afvisades emellertid under hänvisning därtill,
att ett dylikt uppdrag uppenbarligen icke lämpligen kunde anförtros åt
en helt oaflönad styrelse. Tanken återupptogs af 1883 års kommitté för
kommerskollegiets omorganisation, inom hvilken önskemålet att erhålla
en gemensam öfverstyrelse för ledningen af såväl den högre som den
lägre tekniska undervisningen hade varma förespråkare. På en af kommittén
till styrelsen för tekniska högskolan gjord förfrågan om styrelsens mening
beträffande lämpligheten af att åt styrelsen anförtro inseendet öfver hela
denna undervisning, aflat styrelsen ett svar af hufvudsakligen följande innehåll: -

, ÄRENDEN ANG. INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING. 241

att om också hos styrelsen för eu teknisk högskola borde finnas icke blott djupare,
utan äfven mångsidigare vetenskapliga och tekniska insikter än hos eu myndighet, som
endast hade att öfvervaka lägre tekniska läroverk, måste man däremot hos den senare
fordra pedagogiska insikter och erfarenhet om den elementära tekniska undervisningen,
som hos den förra utan synnerlig olägenhet kunde saknas; att eu for hela, såväl den
högre som lägre, tekniska undervisningen gemensam styrelse därför lätt kunde för
endera, eller möjligen för bägge, blifva mindre lämplig; att därest emellertid inom en
sådan gemensam styrelse skulle kunna finnas tillräckligt mångsidiga insikter och erfarenhet
för att behörigen öfvervaka såväl de högre som de lägre tekniska läroverken,
måste den i alla händelser bestå af flera personer, Indika man ej kunde undgå att
gifva aflöning, enär det säkerligen icke blefve möjligt att finna lämpliga personer, som
vore villiga att utan ersättning åtaga sig ett dylikt uppdrag, samt att en dylik anordning
därigenom sannolikt blefve icke obetydligt dyrare än eu särskild! för den lägre
tekniska undervisningen tillsatt myndighet, ehvad denna gjordes fristående eller förlädes
till ecklesiastikdepartementet, hvarunder redan för det dåvarande de med statsmedel
understödda tekniska yrkesskolorna direkt hörde.

Riktigheten åt det anförda skälet, att ett dylikt uppdrag icke kunde
öfverflyttas på en oaflönad styrelse, kunde ifrågavarande kommitté icke
annat än medgifva. Och då frågan om lämpligheten af det inom kommittén
väckta förslaget att i en enda myndighets hand sammanföra inseendet
öfver hela den tekniska undervisningen i riket ansågs falla utom området
för kommitténs uppdrag, fann sig kommittén icke böra ingå i pröfning
af de skäl i öfrigt, hvilka styrelsen för tekniska högskolan anfört däremot,
utan fick frågan förfalla.

Frågan om den tekniska undervisningens förläggning upptogs äfven, om
ock mera i förbigående, af den inom svenska teknologföreningen tillsatta
kommittén för afgifvande af utlåtande angående inrättandet af en
teknisk centralmyndighet, hvilket utlåtande undertecknadt af flera framstående
teknici och industriidkare afgafs den 9 mars 1 907. Kommittén
förklarade sig sålunda finna »lämpligt, att frågor rörande den tekniska undervisningen
afskildes från ecklesiastikdepartementet och öfverfördes till
det nya departementet» (handels- och industridepartementet), »där de väl
maste anses hafva sitt naturliga hemvist» och hvarest borde upprättas en
särskild byrå för den tekniska undervisningen. Under departementet skulle
jämte andra ämbetsverk sortera en särskild »industristyrelse», hvars befogenhet
bland annat skulle omfatta ärenden rörande »den lägre tekniska undervisningen
och yrkesskoleväsendet» — alltså icke det tekniska högskoleväsendet.

Redan pa ett tidigt stadium af kommerskollegiikommitténs arbeten inhämtade
upptogs till närmare ompröfning frågan om alla de tekniska undervisnings- yttrandenfrågornas
förläggning till det ifrågasatta nya departementet för handel, industri
och sjöfart och närmast under fackafdelningen för dessa näringar.

På grund af frågans stora vikt och då det kunde förväntas, att från i riket
befintliga korporationer af teknici och industriidkare värdefulla bidrag till
dess belysning kunde vara att emotse, hänvände sig kommittén till ett större
antal sadana korporationer med flera med begäran om deras yttrande i frågan.
Kommittén formulerade sina till dem riktade frågor i denna punkt på följande
sätt:

16—122515.

242

KOMMERS KOLLEGIET.

»anser Xi, att öfverinseendet af hela den tekniska undervisningen samt af yrkesutbildningen
bör förläggas till eu och samma statsmyndighet? I sådant fall hos ett blifvande
handelsdepartement, undervisningsdepartement eller hos annan myndighet? Eller därest
Ni anser, att en uppdelning här bör äga rum, hur bör öfverinseendet fördelas och till
hvilka myndigheter bör detsamma förläggas?»

De till kommittén inkomna svaren voro alla — med ett undantag, lärarkollegiets
vid tekniska högskolan — öfverensstämmande däri, att öfverinseendet
öfver hela den tekniska undervisningen och yrkesskoleväsendet borde
förläggas till ett och samma departement. I flertalet yttranden förordas
ock hela detta undervisningsväsens förläggning under det nya handelsdepartementet.
Uti ett par yttranden förutsättes dock bibehållandet af den
nuvarande förläggningen af dessa ärenden under ecklesiastikdepartementet,
därvid emellertid framhålles nödvändigheten af, såväl att handelsdepartementet
och näringarnas praktiska idkare fä utöfva inflytande på inrättandet
och handhafvandet af de tekniska läroanstalterna som ock att inom departementet
inrättas särskilda byråer för dessa läroverksärenden. Några utdrag
ur de inkomna utlåtandena torde förtjäna återgifvas. Sålunda har tekniska
högskolans lärarkollegium i hufvudsak anfört följande:

»Undervisningen vid högskolan har fått en större omfattning och eu mera vetenskaplig
karaktär än förr, och sedan de svenska universiteten på senare tid alltmera börjat följa
de tyskas föredöme och afpassat undervisningen för examensstudierna, har undervisningssättet
vid universiteten och tekniska högskolan blifvit alltmera likartadt. Denna
likhet blir ännu större, då den af den senaste riksdagen — 1911 — beslutade omorganisationen
genomförts och i samband därmed eu planerad högre ingenjörsvetenskaplig
examen införts vid högskolan. Ett lifligt utbyte af lärare och lärjungar äger rum
mellan högskolan och landets universitet, hvithet tydligen underlättas därigenom, att
högskolan och universiteten std under samma departement. Äfven eu jämförelse med
förhållandena i andra länder talar för, att högskolan bör bibehållas under undervisningsdepartemeutet.
Så är förhållandet i Tyskland, som särskild! är värdt beaktande,
då den tyska industrien ju på senare tider arbetat sig fram till eu så framskjuten
ställning. Då man betänker, att den tekniska undervisningen val får anses stå synnerligen
högt i Tyskland, att de tekniska högskolorna där äro utvecklade till stor likhet
och full jämbördighet med universiteten och att såväl tyska folket som öfriga konkurrerande
nationer anse den utmärkta tyska tekniska undervisningen som eu af de viktigaste
orsakerna till den tyska industriens uppsving, så torde i detta förhållande böra
anses ligga ett beaktansvärdt skäl för att bibehålla tekniska högskolan hos undervisningsdepartementet.
Vidare vill kollegiet till frågans belysande betona, att alldeles
samma skäl, som kunna anföras för tekniska högskolans förflyttning till ett industridepartement,
torde gälla beträffande förflyttning af vissa andra grenar af högre undervisning
till olika departement. Eller med andra ord: om en sådan förflyttning för
tekniska högskolan befunnes lämplig, sä borde konsekvensen äfven fordra, att den
juridiska undervisningen öfverflyttas till justitiedepartementet och läkarnas utbildning
till det departement, dit medicinalstyrelsen hör (f. n. civildepartementet). Vidare bör
erinras, att konstakademien, vid hvilken högskolans arkitekturstuderande fortsätta sill
utbildning, knappast lämpligen kan flyttas från undervisningsdepartementet. Under
erinran slutligen, att inga olägenheter förmärkts af högskolans förläggning under
ecklesiastikdepartementet, utan att detta tvärtom synes ha varit gagneligt, uttalar kollegiet
såsom sin mening, att högskolan fortfarande bör höra till undervisningsdepartementet.
Åtskilliga skäl anser kollegiet däremot tala för den lägre tekniska undervisningens
förläggande till industridepartementet under förutsättning, att de tekniska
elementarskolorna förändras till tekniska yrkesskolor.»

ARKN1IKN ANG. INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING.

2-13

Af (It; yttranden, hvari eu motsatt uppfattning förfäktas eller att hela
det tekniska undervisningsväsendets ärenden skola sammanhållas hos eu oeh
samma myndighet och helst hos handelsdepartementet, må järnkontorets
uttalande anföras:

»Kontoret håller före, att då det gäller bedömandet af den lämpligaste anordningen
af eu fackutbildning, som här är ifråga, hör helst vederbörande fackmyndighet ha ledningen
af densamma. En industribyrå torde å priori kunna antagas vara bättre skickad
än någon annan centralmyndighet att öfvervaka oeh leda danandet af yrkeskunskap af
olika grader, hvaraf industrien måste betjäna sig. ensidigt vore, om industribyrån
finge sin personal förstärkt med eu för denna uppgift speciellt skickad arbetskraft, en
i tekniska undervisningsfrågor särskilt erfaren och skicklig man.

Till jämförelse erinras därom, att navigationsskoleundervisningen nu lyder under
sjöförsvarsdepartementet, krigsskoleväsendet under vederbörande försvarsdepartement,
handelsundervisningen under finansdepartementet samt landtbruks- och skogsundervisningen
under jordbruksdepartementet. Det är därför naturligt, att den tekniska undervisningen
jämte yrkesskoleväsendet förlägges till ett med nödig sakkunskap utrustadt
näringsdepartement, närmast afdelningen för industrifrågor.»

Sveriges industriförbund framhåller i hufvudsak, att det tekniska
undervisningsväsendets viktigaste mål torde vara att utbilda medhjälpare
för industrien, men att detsamma vid sidan däraf äfven hade andra uppgifter,
såsom att bidraga till de tekniska vetenskapernas utveckling och till
yrkesutbildning inom andra områden än de rent industriella, exempelvis för
kommunikationsväsendet m. in. Hvad högskolans vetenskaplighet beträffade,
syntes ecklesiastikdepartementet icke hafva kunnat framkalla någon synnerlig
lifaktighet. Ur det praktiska lifvets synpunkt vore man inom industriella
kretsar ej tillfreds med högskolans undervisningsresultat. Större förståelse
borde visas för den viktiga omständigheten, att ingenjörsvrket vore
ett ekonomiskt yrke så tillvida, som en praktiskt arbetande ingenjör måste
taga stor hänsyn till ekonomiska faktorer. Just denna synpunkt talade för
högskolans ställande under ett blifvande industridepartement, genom hvilken
anordning densamma skulle erhålla bättre kontakt med det praktiska lifvet.
Det öfriga tekniska undervisningsväsendet och yrkesutbildningen borde själffallet
ställas under industridepartementet.

På liknande skäl tillstyrker Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare,
att »öfverinseendet af den högre tekniska undervisningen äfvenledes
må förläggas till det nya handelsdepartementet». I samma riktning gå
yrkandena från flera af de öfriga handels- och industrikamrarna i riket,
motiverade exempelvis af Örebro läns handels- och industrikammare
därmed, att »därigenom skulle dylika undervisningsanstalter lättare kunna
komma i lämpligt samarbete med de praktiska yrken, undervisningen afser».

Sedermera har Stockholms handelskammare i sitt den 11 februari 1913 afgifna
utlåtande öfver det föreliggande kommittéförslaget rörande den lägre
tekniska undervisningens ordnande framhållit »såsom önskvärdt, att hela den
tekniska undervisningen förlägges under ett och samma departement» samt
därvid uttalat den meningen, att ett blifvande handels- och industridepartement
vore »bäst ägnadt att öfvervaka utbildningen för industrien, likaväl

244

KOMMERSKOLLEGIET.

som det departement, under hvilket handeln sorterat, hitintills varit högsta
myndighet ifråga om handelsundervisningen».

Slutligen torde förtjäna omnämnas, att kommerskollegiikommittén beträffande
denna förläggningsfråga rådfört sig med flera framstående teknici och
industriidkare, hvilka under fortgången af kommitténs arbeten i egenskap af
tillkallade sakkunnige tillhandagått kommittén. Dessa hafva af enahanda
skäl, som från flertalet korporationers sida kommit till uttryck, förordat att
jämväl de tekniska högskolornas ärenden, liksom öfriga tekniska och yrkesundervisningsanstalters,
böra förläggas till det nya handelsdepartementet.
Motiven för Krafven på den tekniska högskoleundervisningens kvarhållande under eck högskoUns

lesiastikdepartementets ledning utgå vanligen från den grundläggande uppblbehåliande
. , , , , 0 , , , , ,

under fattningen, att högskolan maste erkannas och behandlas såsom en olver ecklesiastik-

vägande vetenskaplig institution. Endast härigenom, säges det, vinnas
mentet. garantier för den vetenskapliga frihet och lifaktighet, som kräfves för, att
undervisningen alltid skall hållas i nivå med forskningens framsteg. Inom
ecklesiastikdepartementet kan man förutsätta tillräcklig förståelse för högskolans
fria vetenskapliga utveckling, liksom ock mesta intresse och stöd
för hennes förseende med härför erforderliga tekniska och vetenskapliga
hjälpmedel. Den omständigheten, att några för ett sakligt bedömande af högskolans
behof kompetenta arbetskrafter icke kunna anställas inom ecklesiastikdepartementet,
anses snarast innebära en fördel, enär därigenom förhindrades
möjligheten till ett administrativt mästrande af vetenskapens kraf,
hvilket vore oförenligt med dennas fria utveckling. Administrationens anordnande
på sådant sätt, att densamma anser sig kompetent och befogad
att bilda sig en själfständig uppfattning rörande de till hennes pröfning inkommande
högskoleärendena, skulle sålunda i viss mån innebära en fara för
den själfstyrelse. som högskolan i sin egenskap af vetenskaplig anstalt
måste äga.

Tekniska Då här angifna principiella uppfattning uppenbarligen ligger till grund
högskolans gjr ^et 0fvan återgifna uttalandet från tekniska högskolans lärarråd och i
UPodi öfrigt framträdt under diskussionen i ämnet, anser sig kommerskollegiiställning.
kommittén höra i korthet angifva sin ståndpunkt till frågan om tekniska
högskolans uppgift samt något redogöra för hennes ställning i administrativt
hänseende.

Enligt § 1 i tekniska högskolans stadgar har högskolan till ändamål
»att meddela vetenskaplig och konstnärlig teknisk bildning samt att främja
utvecklingen af de vetenskaper och konster, som tillhöra området för dess
verksamhet». Genom denna formulering har gifvits uttryck åt högskolans
dubbla uppgift att dels meddela utbildning dels befrämja forskning. I
sin egenskap af undervisningsanstalt åsyftar högskolan teknisk utbildning,
såsom forskningsanstalt afser den utvecklingen af de tekniska
vetenskaperna. Spörsmålet om i hvad mån den förra eller den senare
uppgiften skall vara den för högskolans verksamhet företrädesvis normgifvande,
har icke varit föremål för någon principiell utredning eller föranledt
något uttalande af statsmakterna. I detta hänseende är man så -

ÄRENDEN ANG. INDUSTRIE!,I, YRKESUTBILDNING.

24f)

lunda hänvisad till att hämta ledning af den faktiska prägel och gestaltning,
som gifvits åt högskolan och dess arbete. I det härutinnan vägledan
de dokumentet, Kungl. Maj:ts proposition vid 1911 års riksdag angående
omorganisation af tekniska högskolan in. m., är det undervisningssynpunkten
som nästan uteslutande framträder. Undervisningen angifves skola anordnas
så, att möjlighet beredes »till att i vårt land förvärfva de tekniskt vetenskapliga
insikter, som allestädes visat sig oundgängligen nödiga för skapandet
af en stor industri». Belysande i detta afseende är ock följande
uttalande af departementschefen: »Bet erforderliga antalet lärare vid högskolan
bestämmes förnämligast af två faktorer, nämligen antalet af de
läroämnen, som med hänsyn till industriens och teknikens närvarande ståndpunkt
och utvecklingstendenser anses böra vara representerade vid högskolan,
samt af det antal fackskolor med underafdelningar, som påkallas af
krafvet på undervisningens specialisering. De lärarkrafter, som på grund
af dessa faktorer anses erforderliga, blifva, såsom högskolemyndigheterna
med styrka framhållit, hvarken flera eller färre, vare sig elevantalet är stort
eller litet. Detta naturligtvis under förutsättning att undervisningen är,
hvad den bör vara, i första hand ordnad ur synpunkten att utbilda en förstklassig
ingenjörsstam.» Departementschefen framhåller vidare, att lärarne
»blifva i ganska afsevärd mån belastade med undervisning, i allmänhet 10—
12 timmar i veckan, ofta mer», äfvensom att man »skulle vara frestad att
tycka, att undervisningsbördan blir väl tung, om professorn samtidigt skulle
få tid öfver att följa och utveckla sin egen vetenskap».

Det framgår af såväl dessa departementschefens uttalanden som ock hvad
vid omorganisationsfrågans behandling af regering och riksdag i öfrigt förekommit,
att statsmakterna i hufvudsak begränsat högskolans utrustning med
lärarkrafter till hvad som befunnits oundgängligt för att tillgodose landets
behof af vetenskaplig teknisk undervisning. Till krafvet på befrämjande af
den vetenskapliga forskningen vid denna anstalt har man uppenbarligen icke
ansett sig kunna taga vidare hänsyn, än som erfordrades för undervisningens
hållande på vetenskaplig nivå.

Kommerskollegiikommittén har sålunda vid sitt bedömande af fragan om
tekniska högskolans ställning inom förvaltningen att utgå från den förutsättningen,
att högskolan af statsmakterna anordnats såsom en företrädesvis
för meddelande af vetenskaplig teknisk undervisning afsedd anstalt.

Ehuru allmänt torde erkännas önskvärdheten af, att högskolan måtte utrustas
med större hänsyn tagen till fyllandet af sina uppgifter såsom vetenskaplig
forskningsanstalt, lärer undervisningens synpunkt äfven för framtiden
blifva den för högskolans anordnande och ställning afgörande. I allt fall
måste vid tekniska högskolan liksom vid öfriga fackskolor för praktiska
näringsutöfvare dén vetenskapliga forskningen liksom undervisningen ordnas
så, att de direkt kunna tjäna praktiska ändamål. Förbindelsen mellan
vetenskapen och det praktiska lifvets kraf får här aldrig släppas ur sikte.
Vetenskapligheten är det oumbärliga medlet, men målet måste vara att
höja och befrämja de näringar, som från högskolan hämta sina ledande krafter.

KOMMERSKOLLEGIET.

246

Utgående från denna uppfattning om tekniska högskolans uppgift och
ställning, har kommerskollegiikoinmittén — som för sin del anslutit sig till
departementalkommitterades allmänna sträfvan att inom statsförvaltningen
sammanföra ärenden och institutioner, som äro sakligt sammanhörande — ansett
principiellt riktigast, att högskolan närmast anknytes till handelsdepartementet,
som får att handlägga ärenden i allmänhet rörande de industriella
näringarna och bland dem särskildt frågor rörande industriell yrkesutbildning.

Kommerskollegiikommittén kan icke medgifva riktigheten af hvad på
sina håll antydts, nämligen att tekniska högskolans förläggande under ett
fackdepartement i stället för under departementet för allmän undervisning^
vetenskap och konst skulle anses innebära ett underkännande af högskolans
»jämbördighet» med universiteten. Ett sådant betraktelsesätt synes för öfrigt
icke prägladt af den objektivitet, som ensamt bör fälla utslaget vid en dylik frågas
bedömande. I detta som i andra fall lärer en statsinstitutions ställning böra
bestämmas uteslutande med hänsyn tagen till de intressen för det allmänna,
som densamma är satt att vårda. Högskolans uppgift är icke den
vetenskapliga forskningens i samma mån som undervisningens, och den
senare är direkt inriktad på praktiskt ekonomisk förvärfsverksamhet. Det
är följaktligen efter det sätt, hvarpå högskolan fyller denna sin uppgift, som
dess värde väsentligen bör och kommer att uppskattas. Men att högskolan
i och för sig icke skattats ringare än universiteten, framgår bland annat
däraf, att statsmakterna bestämt aflöningsförmånerna för tekniska högskolans
lärare efter samma normer, som gälla för universitetens lärare.

Äfven kommerskollegiikommittén uppskattar till fullo den stora betydelsen
af en tekniskt vetenskaplig bildningslinje. Den gillar ock sträfvandena
för, att den tekniska högskoleundervisningen, såsom det heter i 1906
års kommittés utlåtande, bringas »till en ståndpunkt, som motsvarar de kraf,
hvilka den moderna utvecklingen ställer på industriens tekniska ledare och
föregångsmän» äfvensom blir fullt skickad för »utbildandet af ledare för statens,
kommunernas och de enskildas tekniska företag och inrättningar, af
konstruktörer och konsulterande ingenjörer m. m. samt af lärare vid de tekniska
läroverken, såväl högre som lägre». För att sätta den i stånd härtill
är ock förvisso af den största vikt, icke allenast att till lärare för den tekniska
högskoleundervisningen förvärfvas de yppersta tekniskt vetenskapliga
krafter, som stå till buds, och att högskolan äfven i öfrigt erhåller den bästa
möjliga vetenskapliga utrustning, utan äfven att undervisningen vid högskolan
blir af fullt vetenskaplig art, samt att de, som så önska, därstädes
kunna inrikta sig på de högsta ingenjörsvetenskapliga studier och examina.
Samtidigt får dock icke förbises, att undervisningen vid en teknisk högskola
hufvudsakligen skall tjäna praktiska syften och att det öfvervägande
antalet af dess elever, liksom de lägre tekniska fackskolornas, skola
utbildas till lämpliga ledare af industriella och andra tekniska foretag,
med ett ord till praktiska ingenjörer. Det måste därför ligga den största
vikt uppå, att undervisningen uti högskolans fackskolor städse har detta
sitt praktiska syfte för ögonen, anpassas efter det tekniska och ekono -

ÄltENDEN ANO. INDUSTRI EU. YRKESUTBILDNING.

247

miska lifvets behof och häller jämna steg med industriens och teknikens
säkerligen alltjämt fortsatta rastlösa utveckling. Nödiga garantier för att
detta alltid skall komma att ske synas kommerskollegiikommittén icke
kunna vinnas, med mindre tekniska högskolan sättes i närmast möjliga kontakt
med vårt näringslif genom att förläggas under det statsorgan, som tillskapas
för tillvaratagande och befrämjande af näringarnas intressen, och
vederbörligen utrustas för fyllande af denna uppgift. Ett efter tidens kraf
organiseradt handelsdepartement måste ock komma att i alldeles särskild grad
intressera sig för, att de högsta utbildningsanstalterna för näringarnas utöfvare
blifva väl tillgodosedda. Ett uteslutande af dessa anstalter från handelsdepartementets
område skulle i själfva verket innebära, att ett betydelsefullt led i
statens verksamhet för näringarnas förkofran ställdes utanför detta departement.

Tekniska högskolans lärarråd bar ansett sig böra uttala att, därest den
tekniska högskolan förlädes under handelsdepartementet, konsekvensen jämväl
fordrade, att universitetsundervisningen i juridik förlädes under justitiedepartementet
och i de medicinska ämnena under civildepartementet (medicinalstyrelsen).
Kommerskollegiikommittén, som saknar anledning att särskildt
yttra sig öfver dessa spörsmål, anser sig emellertid böra uttala den
meningen, att när fackutbildningen på ett område organiseras medelst specialanstalter,
fristående frän de allmänna bildningsanstalterna, densamma i allmänhet
torde med fördel kunna förläggas under det fackdepartement, som
har att tillvarataga de intressen, i hvilkas tjänst sådana anstalter äro afsedda
att verka. Endast i de fall, då fråga är om förläggande af en högskola
till ett fackdepartement, som i öfrigt icke sysslar med undervisningsspörsmål
och där speciell personal för dylika ärenden icke gärna kan anställas,
lärer någon tvekan om lämpligheten häraf uppstå, enär då med
visst fog kan sättas i fråga, huruvida högskolans alla intressen blifva
tillbörligt tillgodosedda inom fackdepartementet. I förevarande fall däremot,
då kommittéerna äro eniga om att till handelsdepartementet förlägga
ledningen af det omfattande tekniska undervisningsväsendets lägre
och mellanstadier samt att utrusta departementet med särskilda organisatoriska
anordningar för hithörande undervisningsärendens handläggning,
kan en sådan betänklighet knappast med fog framföras. Undervisningsärenden
komma i hvarje fäll att utgöra en af handelsdepartementets hufvuduppgifter,
och därmed aflägsnas enligt kommerskollegiikommitténs uppfattning
hvarje risk för att icke jämväl tekniska högskolans ärenden skulle
tillvinna sig behörigt intresse inom handelsdepartementet.

Den af kommerskollegiikommittén här häfdade uppfattningen rörande förläggningen
inom statsförvaltningen af fackliga läroanstalter innebär ingalunda
någon nyhet. Redan vid framläggandet af Kungl. Maj:ts proposition
till 1884 års riksdag angående upprättandet af ett landtbruks-, industri- och
handelsdepartement framhöll chefen för ecklesiastikdepartementet C. G.
Hammarskjöld med stor bestämdhet, att ej blott öfriga fackskolor, utan ock
»de tekniska undervisningsanstalterna böra höra under samma departement
som de näringar, till hvilkas gagn läroverken äro särskildt ägnade att verka».

248

KOMMERSKOLLEGIET.

Sambandet
med öfrig
teknisk
ndervisning

Det tiar understundom gjorts gällande, att tekniska högskolan borde anses
ligga så helt och hållet på ett annat plan än den öfriga tekniska undervisningen,
att något behof af att administrativt sammanhålla dem icke skulle
föreligga. Gentemot denna uppfattning må, utöfver hvad redan anförts,
erinras om följande af departementschefen i propositionen till 1911 års
riksdag åberopade principiella uttalande af 1906 års tekniska högskolekommitté:
»I likhet med den tekniska elementarskolan har äfven högskolan
till uppgift att arbeta i industriens tjänst. Men under det att den elementära
undervisningen företrädesvis afser utbildning af hvad man understundom
kallat industriens underbefäl, är åter högskolans ändamål i första rummet att
lämna undervisning åt dem, som skola gå i spetsen för den industriella
verksamheten, samt att främja de tekniska metodernas och vetenskapernas
utveckling —--.» Såsom nämnda kommitté ock utvecklar, måste natur ligtvis

bestämda skiljaktigheter uppkomma med afseende å undervisningens
planläggning och bedrifvande å här behandlade båda stadier, men i kommitténs
utlåtande liksom i propositionen vid 1911 års riksdag framträder mycket
starkt uppfattningen af det inre sakliga sammanhanget mellan den tekniska
högskolans och de tekniska elementarskolornas uppgift och verksamhet.

Detta faktum motsäges på intet sätt af den omständigheten, att något organisatoriskt
samband mellan den tekniska högskole- och elementarundervisningen
för närvarande icke förefinnes i annan mån än vid Chalmers tekniska
läroanstalt, hvars betydelse enligt propositionen till 1911 års riksdag ligger
»däruti, att den bereder ynglingar utan andra förberedande kunskaper än
dem, de kunnat hufvudsakligen förvärfva på egen hand, tillfälle till inhämtande
af högre teknisk bildning». Såsom motiv för bevarandet af den
Chalmerska läroanstaltens nuvarande organisation åberopade departementschefen
i sitt anförande till nyssnämnda proposition »de sträfvanden, som
nu alltmera göra sig gällande på alla undervisningsområden, nämligen
att för fallenheten och begåfningen undanröja de hinder, som ekonomiska
omständigheter lägga i vägen för erhållande af högre bildning». I likhet
med 1906 års kommitté för den högre tekniska undervisningen kom dock
departementschefen till den uppfattning, att den tekniska högskolan icke bör
organiseras med de tekniska elementarskolorna såsom »bottenskolor». Denna
jämväl af kommittén för den lägre tekniska undervisningen sedermera biträdda
mening synes äfven kommerskollegiikommitén vara uppenbart riktig.

Icke desto mindre bör stor uppmärksamhet ägnas åt att i tillbörlig mån
befrämja sträfvandena att för särskilda begåfningar underlätta öfvergången
från lägre till högre tekniska läroanstalter. Denna synpunkt har också betonats
af riksdagen, som i sin skrifvelse år 1911 i anledning af propositionen
rörande högskolans omorganisation, härom anförde bland annat följande:
»Beträffande frågan om den högre tekniska undervisningens förhållande till den
lägre tekniska undervisningen biträder riksdagen den mening, som af departementschefen
uttalats i statsrådsprotokollet, särskildt i fråga om lämpliga
åtgärder för underlättande af inträde vid högskolan för personer, som genomgått
lägre teknisk läroanstalt eller en längre tid arbetat i praktiken»---.

ÄRENDEN AND. INDUSTRIEL!. YRKESUTBILDNING.

24!)

Oberoende åt'' dessa förhållanden finnes emellertid mellan tekniska högskolan
och de öfriga tekniska läroanstalterna ett betydelsefullt samband
så tillvida, att högskolan måste sörja för utbildningen af en stor del af de
öfriga tekniska läroanstalternas lärarkrafter. Äfven ur denna synpunkt
synes det vara helt naturligt att under samma departement förlägga samtliga
tekniska läroanstalter.

För att närmare belysa, i hvad mån högskolans förläggning under det Högskolans
ena eller andra departementet kan anses vara af betydelse, vill kom mers- handdsdeparkollegiikommittén
i korthet redogöra för högskolans ställning inom förvalt- tementet.
ningen samt särskild! dess förhållande till vederbörande departement. Enligt
stadgarna står högskolan under ledning af styrelsen, lärarkollegiet och rektor.

Styrelsen utöfvar i regeln den beslutande myndigheten efter hörande af
lärarkollegiet, som därigenom torde erhålla ett betydligt inflytande på ärendena.

Oaktadt lärarkollegiet icke får utse styrelsens ledamöter utan allenast till
Kungl. Maj:t afgifva förslag å vissa af dem, torde högskolan alltså få anses
i hufvudsak äga samma själfstyrelse inåt som universiteten, där kanslern
(och prokansler^) öfva ett visst inseende öfver akademiernas egna myndigheter.
* 1 * * Undervisningens planläggning och viktigaste innehåll äro angifna i
stadgarna; det närmare bestämmandet häröfver tillkommer, i den mån lärar•krafter
finnas och i öfrigt statsmakterna anvisat medel, högskolans egna
myndigheter.

Endast ett mindre antal ärenden blifva på detta sätt genom sin natur af
regeringsärenden beroende på vederbörande departements handläggning
och Kungl. Maj:ts afgörande. Af största betydelse är naturligtvis KunglMaj:ts
bestämmanderätt öfver stadgarna, på hvilka högskolans hela ställning
samt dess myndigheters befogenhet hvila. På Kungl. Maj:t ankommer
vidare att förordna rektor samt fyra af de fem öfriga styrelseledamöterna
äfvensom att utnämna professorer. Förutom vissa mindre betydande ärenden
plägar dessutom mera regelbundet återkomma uppgiften att bedöma och
för riksdagen framföra högskolans anslagsbehof. I verkligheten blir ock
högskolans dispositionsrätt öfver anslagen samt frihet vid undervisningens
anordnande begränsad af regeringens och riksdagens detaljerade pröfning af
anslagsäskandena. Om också antalet af sådana regeringsärenden är ganska
ringa — exempelvis under år 1911 ett 20-tal (förutom för Chalmers tekniska
läroanstalt ett 10-tal) — och icke i och för sig kan motivera anställandet
inom vederbörande departement af särskild personal, äro dessa
ärenden uppenbarligen af den allra största betydelse för högskolans verksamhet
och utveckling.

Såsom redan antydts, möter man emellertid understundom déD uppfattningen, Behofvet af
att det icke ens vore önskvärd!, att högskolans regeringsärenden inom departe- pröfning5
mentet underginge någon verklig sakpröfning. Bevarandet af högskolans inom departe fria

vetenskapliga ställning skulle nämligen kräfva, att dess utredningar och mentet

------ — - •

1 Högskolorna i Stockholm och Göteborg stå under ledning af dels universitetskanslern, dels

en hnfvudsakligen af vissa vetenskapliga institutioner utsedd styrelse, dels ock vederbörande

lärarkollegium.

250

KOMMERSKOLLEGIET.

önskemål icke underkastades granskning och kritik af tjänstemän, hvilka
såsom icke-vetenskapsmän vore inkompetenta härtill. Gentemot denna
uppfattning vill kommerskollegiikommittén till en början erinra, att det
torde få anses vara vederbörande departementstjänstemäns skyldighet att
äfven i de fall, då vissa ärenden kunna vara dem tämligen främmande, efter
bästa förmåga sätta sig in i och pröfva dem. Det förtjänar måhända i
detta sammanhang erinras, att dä under den senare tiden såväl universiteten
som tekniska högskolan undergått mera genomgripande omorganisation, det
i intetdera fälJet var akademiernas eller högskolans myndigheter, som i hufvudsak
ledde reformarbetet, utan att detta väsentligen utfördes dels af särskilda
kommittéer dels sedermera inom departementet, alltså af administrativa
organ, hvilkas medverkan helt visst var fullständigt oumbärlig för reformens
genomförande. Ej heller bör förbises, att inom undervisningsdepartementet
med dess universitetsbildade tjänstemän det kommer att finnas väsentligt större
sakkunskap och sålunda större förutsättningar för saklig granskning af universitetsfrågor
än beträffande tekniska högskoleärenden. Kommerskollegiikommittén
förutsätter ock såsom själffallet, att det jämväl med afseende å tekniska
högskolans regeringsärenden måste vara ett önskemål att söka tillförsäkra
dem den sakkunniga beredning och föredragning, som den af departementalkommitterade
föreslagna departementalreformen förnämligast afser att
åvägabringa.

Om man granskar de olika grupperna af högskolans regeringsärenden, lärer
man icke kunna undgå finna, att handelsdepartementet, sådant detsamma af
kommittéerna föreslås, bör blifva synnerligen väl ägnadt för uppgiften att
omhänderhafva desamma. Detta utesluter dock icke, att åt högskolans rektor
bör — såsom redan understundom skett samt i likhet med hvad departementalkommitterade
föreslagit beträffande anstalters chefer i allmänhet —
beredas tillfälle att vid viktigare tekniska högskoleärendens föredragning i
statsrådsberedningen själf företräda de af högskolans myndigheter förfäktade
åsikter.

För väckandet och bevarandet af näringsidkarnes intresse för högskolans
verksamhet samt för erhållandet af nyttiga impulser från deras sida bör stor
njdta kunna förväntas af det näringsråd, som kommittéerna föreslå till upprättande
vid näringsförvaltningens sida. Inom detta råd kommer helt visst
ock att finnas full förståelse för högskolans vetenskapliga karaktär och forskningsuppgifter,
allra helst som rådet skulle bestå af bland andra ett antal
vetenskapliga ledamöter, hvilka förutsättas skola i regel utses bland aktiva
eller förutvarande lärare vid landets högskolor och företrädesvis representera
teknisk och ekonomisk vetenskap och undervisning.

Kommerskollegiikommittén är lifligt öfvertygad därom, att det sakkunniga
intresse, som genom kommitténs förslag skulle tillföras handläggningen af tekniska
högskolans regeringsärenden, ingalunda skall komma att taga formen af
ett* tyngande eller skadligt förmynderskap, ej heller att kännas såsom ett
sådant, utan fastmer visa sig innebära ett stöd för högskolemyndigheterna
i deras sträfvan att vinna statsmakternas bifall till de anslagskraf och

ÄRENDEN AN<1. INDUSTRI ELD YIIKESUTBIEDNI NO. 21) 1

öfriga äskanden, som erfordras för högskolans ständigt tidsenliga utrustning.
Ett viktigt moment härvidlag är, att högskolan alltid uppbäres utaf förtroende
inom de kretsar, som närmast beröras af dess verksamhet. Ett sådant
förtroende vinnes lättast, om näringslifvets målsmän känna sig std högskolan
nära, i det att densamma anknytes till det departement som står i ständig
beröring med industriens och teknikens utöfvare samt deras faekorganisationer.
Såsom kommittén redan framhållit (s. 103). har erfarenheten från
handelshögskolan tydligt utvisat den stora betydelsen af, att eu dylik facklig
läroanstalt omfattas med intresse och förtroende hos de praktiska näringsutöfvarne.

Kommerskollegiikommitténs ur olika synpunkter företagna undersökningar
hafva sålunda lämnat såsom resultat, att tekniska högskolans uppgifter och
verksamhet väsentligt närmare sammanhänga med handelsdepartementet än
med undervisningsdepartementet. Kommittén har därför funnit alldeles
öfvervägande realskäl tala för högskolans förläggande under handelsdepartementet.

Med sitt förslag att hänföra äfven den tekniska högskoleundervisningen
till handelsdepartementet åsyftar kommittén ingalunda, att departementets
vederbörande afdelning skall gentemot högskolan erhålla samma ställning
af öfverstyrelse som för den lägre tekniska undervisningen och yrkesundervisningen.
Det säger sig nämligen själft, att högskolans karaktär af
högskola utan vidare förbjuder en sådan anordning. Kommittén har emellertid
velat här uttryckligen betona detta förhållande för att förekomma hvarje
missförstånd i denna punkt. Ledningen af högskolan bör fortfarande som
hittills i enlighet med stadgarnas bestämmelser och sålunda med stor sjanständighet
utöfvas af dess styrelse, hvilken hädanefter skulle få i hufvudsak
enahanda ställning till handelsdepartementet som den nu har
till ecklesiastikdepartementet. Högskolan bör liksom vissa andra anstalter
närmast anknytas till fackafdelningen i departementet, sålunda till
kommerskollegiet, till hvars ämbetsområde hela det tekniska undervisningsväsendet
härigenom hänföres.

Vid ett genomförande af hvad kommerskollegiikommittén sålunda funnit
sig böra föreslå, bör ett samarbete gifvetvis anordnas mellan handelsdepartementet
och undervisningsdepartementet. liksom äfven mellan det förstnämnda
och departementet för kommunikationer och allmänna arbeten, hvilket
får viktiga intressen att bevaka med afseende å den tekniska högskoleundervisningens
flesta hufvudgrenar. Därmed bör ytterligare garanti vinnas
för, att denna undervisning städse skall blifva i alla afseenden tillbörligt
tillgodosedd.

Kommerskollegiikommitténs samtliga ledamöter hafva hufvudsakligen af
dessa skäl funnit sig böra förorda, att jämväl handläggningen af ärenden
angående det högre tekniska skolväsendet anförtros åt handelsdepartementets
afdelning för handel, industri och sjöfart, kommerskollegiet.

Efter samråd med kanslirådet P. E. Lindström, hvilken af Kungl. Maj:t
förordnats att biträda departementalkommitterade med undersökningar och

Tekniska

högskolan

fristående

anstalt.

Samarbete
med undervisningsdepartementet.

Departe mentalkom mitterades uttalande.

252

KOMMERSKOLLEGIET.

förslag angående ifrågasatta ändringar i sättet för handläggning af ärenden,
som tillhöra området för ecklesiastikdepartementets verksamhet m. m., få
departemcntalkommitterade för sin del uttala den mening, att tillräckliga skäl
icke blifvit anförda för förslaget att flytta regeringsärendena rörande tekniska
högskolan från undervisningsdepartementet (det nuvarande ecklesiastikdepartementet)
till handelsdepartementet. Det synes departementalkommitterade
riktigare, att dessa ärenden handläggas inom undervisningsdepartementet
efter samråd med handelsdepartementet, än att de handläggas inom
handelsdepartementet efter samråd med undervisningsdepartementet. Då i
hvilketdera fallet som helst samråd måste förekomma mellan departementen
och då samarbetet med det blifvande näringsrådet i undervisningsfrågor
kan uppehållas lika väl, hvilket departement än handlägger högskoleärendena,
måste det enligt departementalkommitterades mening vara endast mycket
starka skäl, som skulle kunna gifva stöd för en flyttning af ärendena rörande
tekniska högskolan.

Såsom närmare utveckling af sin mening åberopa departementalkommitterade
sin utredning i betänkandet den 31 december 1912, II: 5, angående undervisningsdepartementet
(sid. 37—53).

Kommitterade påvisade där (sid. 43—46), att den kritik, som Sveriges industriförbund
i svar på kommerskollegiikommitténs frågecirkulär uttalat
emot tekniska högskolan, icke drabbade ecklesiastikdepartementet. De anmärkta
bristerna, hvilka daterade sig från äldre tider, läge djupare, än att
skulden härför kunde skjutas öfver på nämnda departement. De bottnade i
en gången tids allmänuppfattning om undervisningens mål och medel och
borde därför icke läggas någon viss myndighet till last. Hvad särskildt
angår behofvet af att vid högskolans undervisning taga större hänsyn till
de ekonomiska synpunkterna, hade detta framhållits i den inom ecklesiastikdepartementet
utarbetade propositionen till 1911 års riksdag angående högskolans
omorganisation.

Den grundläggande tanken i afseende å tekniska högskolans förläggning
synes departementalkommitterade böra vara den, att högskolan, såsom en
anstalt för utöfvande af teknisk vetenskap och meddelande af teknisk undervisning
på vetenskaplig grund, hör, liksom öfriga högskolor, till det departement,
som i allmänhet har att företräda vetenskapen, nämligen departementet
för undervisning, vetenskap och konst. Härom hafva departementalkommitterade
yttrat sig i sitt nyssnämnda betänkande (sid. 39—44). Det
viktigaste af detta uttalande torde kunna sammanfattas på följande sätt.
Universitetens fakulteter, särskildt de s. k. praktiska fakulteterna, den teologiska,
den juridiska och den medicinska, äro i grunden intet annat än
tekniska högskolor, d. v. s. bildningsanstalter för praktiska yrken, prästens,
juristens och läkarens. Denna uppgift har för de offentliga läroanstalterna
i allmänhet varit den primära. Då emellertid vetenskaplig undervisning förutsätter
vetenskaplig forskning, hafva universitetsfakulteterna fått sig ålagd
uppgiften att vara sitt lands härdar för vetenskaplig verksamhet, hvar och
en på sitt område. Nya tekniska med flera vetenskaper tillkommo efter hand.

ÄRENDEN ANU. INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING.

''2:u\

Mellan de gamla och de nya vetenskaperna finnes ingen rangskillnad, under
förutsättning att arbetsmetoden är fullt vetenskaplig. De äro alla yttringar
af en och samma art af mänsklig verksamhet. Ingen är »lärdare» än den
andra, alla hafva de sitt föremål i verkligheten, den materiella eller den
immateriella, och kontakten med verkligheten är för alla en uppehållande
och ständigt föryngrande kraft.

Ingen af de nyare vetenskaperna har mera berättigade anspråk på en med
de gamla vetenskaperna jämnställd plats än den tekniska vetenskapen. Denna
vetenskap, som med utomordentlig snabbhet gifvit människan ett icke förut
anadt herravälde öfver naturen och som genom sina upptäckter alltjämt tillskapar
nya ekonomiska värden, är en mäktig häfstång för höjandet af nationellt
välstånd. Då den mellanfolbliga täflingskampen å det ekonomiska området
i våra dagar är särdeles lifaktig, är den tekniska vetenskapens blomstring
en viktig förutsättning för nationellt ekonomiskt oberoende. För nationen är
det därför lika viktigt att omhulda den tekniska vetenskapen som de vetenskaper,
hvilka företrädas af universiteten.

Men likställighet mellan universitet och högskolor kan icke upprätthållas,
med mindre de senare förläggas till samma departement som de förra, d. v. s.
departementet för allmän undervisning, vetenskap och konst. För att en
vetenskap skall kunna hålla sig uppe på högsta möjliga nivå, fordras i våra
dagar långt större materiella resurser än tillförne varit fallet. Den betydande
vetenskapliga produktionen påkallar alltjämt ökade anslag till inköp
af böcker och tidskrifter. Vetenskapens omläggning i en mera empirisk riktning
nödvändiggör ofta betydande ekonomiska uppoffringar för laboratorier och
annan åskådnings- och experimentmateriel. Den alltjämt fortgående specialiseringen
föranleder oupphörligen behof af nya lärarkrafter. Det torde kunna antagas,
att intet departement skall visa sig så skickadt att i nu berörda hänseende
tillvarataga högskolornas intressen som det departement, hvilket i
öfrigt har att företräda vetenskapen.

För öfrigt förhåller det sig med den tekniska vetenskapen, liksom i allmänhet
med öfriga vetenskaper, så, att dess betydelse för kulturlifvet är
mera omfattande, än att den endast skulle sammanhänga med ett departements
verksamhetsområde. Sålunda har, för att utgå från den af departementalkommitterade
föreslagna organisationen, den tekniska vetenskapen
realt sammanhang ej blott med handelsdepartementet utan äfven med försvarsdepartementet,
kommunikationsdepartementet och jordbruksdepartementet,
för att icke tala om det mycket nära sammanhang, som förefinnes mellan
denna vetenskap och de af undervisningsdepartementet i öfrigt företrädda
naturvetenskaperna. Nu berörda omständighet hänvisar tekniska högskolan
till undervisningsdepartementet, som är det centrala departementet för vetenskapen,
såsom dess naturliga hemvist. Tekniska högskolan är icke, såsom
man velat göra gällande, enbart industriens tjänarinna. Tekniska högskolan
är ock framför allt vårt lands främsta härd för teknisk forskning, hvilka
olika sidor af kulturlifvet denna forskning än må beröra.

KOMMEKSKOLLEGIET.

2f>4

I några hänseenden måste departementalkominitterade tilL bemötande upptaga
kommerskollegiikommitténs uttalanden.

Kommerskol leg iikommittén framhåller sålunda såsom något speciellt önskvärdt
för högskolor för praktiska näringsutöfvare, att den vetenskapliga
forskningen liksom undervisningen ordnas så, att de direkt kunna tjäna
praktiska ändamål. Kommerskollegiikommittén anser också, att nödiga
garantier för att undervisningen i högskolans fackskolor städse har sitt praktiska
syfte för ögonen, anpassas efter det tekniska och ekonomiska lifvets
behof och håller jämna steg med industriens och teknikens säkerligen alltjämt
fortsatta rastlösa utveckling icke kunna vinnas, med mindre tekniska
högskolan sättes i närmast möjliga kontakt med vårt näringslif genom att
förläggas under det statsorgan, som tillskapas för tillvaratagande och befrämjande
af näringarnas intressen.

Departementalkommitterade förmena å sin sida, att om all på vetenskaperna
grundad undervisning gäller i lika hög grad, att den skall direkt
tjäna praktiska syften och att det A^erkliga lifvets kraf därvid aldrig får
släppas ur sikte. Detta gäller om universitetens undervisning i lika hög
grad som om den tekniska högskolans. Ett stöd för denna mening kan hämtas
från den omständigheten, att teknisk undervisning meddelas vid åtskilliga
främmande universitet såsom i Belgrad, Brunn, Liverpool, London, Liége,
Manchester, Padua, Palermo och Rom.

Då den tekniska forskningens uppsving försiggått hufvudsakligen under
de sista decennierna, kan man förstå, att det af kommerskollegiikommittén
citerade yttrandet af ecklesiastikministern C. Gr. Hammarskjöld år 1884,
d. v. s. för omkring 30 år sedan, må hafva kunnat vara berättigadt då utan
att därför vara tillämpligt nu, allra minst efter genomförandet af den år
1911 beslutade omorganisationen af tekniska högskolan.

I fråga om samarbetet mellan tekniska högskolan och de lägre tekniska
undervisningsanstalterna äro kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade
ense därom, att den lägre tekniska undervisningen bör förläggas
till handelsdepartementet. Nu är det kommerskollegiikommitténs mening,
att tekniska högskolans förläggning under samma departement är en
nödvändig konsekvens af det samband, som i flera afseenden förefinnes mellan
den lägre och den högre tekniska undervisningen.

I sådant afseende har kommittén erinrat om det inre sammanhang, som
förefinnes mellan den högre och den lägre tekniska undervisningen, och har
kommittén tillika, under åberopande af ett uttalande i 1906 års tekniska
högskolekommittés betänkande, hvilket återgifves i propositionen till 1911
års riksdag angående tekniska högskolans omorganisation, gjort gällande,
att i såväl betänkandet som propositionen uppfattningen af det inre, sakliga
sammanhanget mellan den tekniska högskolans och de tekniska elementarskolornas
uppgift och verksamhet starkt framträder.

Härmed förhåller sig emellertid så, att, då i betänkandet och propositionen
det sakliga sambandet mellan den högre och den lägre tekniska undervisningen
konstateras, detta utgör utgångspunkten i ett resonnemang, däri kom -

ÄRENDEN ANIS. INDUSTRIEL!, YRKESUTBILDNING.

mittén och departementschefen pavisa, att dessa olika slag af undervisning,
trots nämnda samband, befinna sig på sä helt olika plan, att något organisatoriskt
samband mellan tekniska högskolan och de lägre tekniska undervisningsanstalterna
icke finnes eller kan finnas. Ur detta resonemang har
kommittén brutit ut själfva inledningen samt uteslutit den återstående delen,
hvilken, när det gäller att belysa kommitténs och departementschefens ställning
i denna fråga, är af väsentlig betydelse.

Den fråga, som nu är före, har ingående behandlats af såväl kommittén för
ordnande af den lägre tekniska undervisningen som kommittén för ordnande af
den högre tekniska undervisningen. Båda dessa kommittéer, som inom sig räknade
representanter för såväl den högre och den lägre tekniska undervisningen
som ock de praktiska yrken, hvilka dessa slag af undervisning äro afsedda
att tillgodose, hafva enhälligt och bestämdt motsatt sig det ifrågasatta sambandet
mellan de båda slagen af läroanstalter, icke minst den lägre tekniska
undervisningskommittén, hvars reformförslag går ut på att ytterligare specialisera
de lägre tekniska skolorna och som därför har särskild anledning
att motsätta sig sådana sträfvande!!, hvarigenom dessa skolors undervisning
skulle uniformeras och förallmänligas till ett lämpligt underlag för studierna
vid den tekniska högskolan. 1 det statsrådsprotokoll, som åtföljde
propositionen angående tekniska högskolans omorganisation vid 1911 års
riksdag, har vederbörande departementschef likaledes bestämdt motsatt sig
ett organisatoriskt samband mellan den lägre och den högre tekniska undervisningen,
men tillika gifvit anvisning på vissa lättnader i de humanistiska
ämnena, hvilka borde beredas personer, som efter att hafva genomgått lägre
teknisk läroanstalt eller en längre tid arbetat i praktiken sökte inträde vid
tekniska högskolan. Hvad departementschefen i frågan anfört, biträddes af
vederbörande utskott enhälligt äfvensom af riksdagens båda kamrar.

Af hvad sålunda anförts torde framgå, att det samband, som må förefinnas
mellan den lägre och den högre tekniska undervisningen, icke är af
den art, att de olika slagen af läroanstalter af denna anledning måste förläggas
under samma departement.

Kommerskollegiikommittén har framhållit, att ett organisatoriskt samband
mellan den tekniska högskole- och elementarundervisningen för närvarande
icke förefinnes i annan män än vid Chalmers tekniska läroanstalt, och därvid
citerat ett anförande af chefen för ecklesiastikdepartementet i proposition
till 1911 års riksdag, hvilket anförande skulle utgöra motiv för bevarandet
af den Chalmerska läroanstaltens nuvarande organisation. Härvid vilja
emellertid departementalkommitterade erinra, att den del af nämnda proposition,
som afser Chalmers tekniska läroanstalt, uttryckligen handlar endast
om den högre afdelningen, icke om den lägre. Ifrågavarande uttalande utgör
sålunda icke något inlägg i frågan om förhållandet mellan de lägre och
de högre tekniska undervisningsanstalterna.

Kommerskollegiikommittén har såsom ett bland skälen för sin uppfattning
framhållit den omständigheten, att tekniska högskolan måste sörja för utbildningen
af en stor del åt de öfriga tekniska läroanstalternas lararkrafter.

256

KOMMERSKOLLEGIET.

Departementalkommitterade finna detta samband mellan tekniska högskolan
och lägre anstalter icke vara af annan art än exempelvis sambandet mellan
de tekniska elementarskolorna och universiteten, Indika utbilda en stor del
af dessa skolors lärarpersonal, hvadan den anförda omständigheten knappast
torde hafva någon bärande kraft såsom bevisningsmedel i den föreliggande
frågan.

Kommerskollegiikommittén, som framhållit, att antalet regeringsärenden
rörande tekniska högskolan är så ringa, att det icke i och för sig kan motivera
anställandet inom vederbörande departement af särskild personal, säger
sig förutsätta som själffallet, att det jämväl med afseende å denna anstalts
ärenden måste vara ett önskemål att tillförsäkra dem den sakkunniga beredning
och föredragning inför Kungl. Maj:t, som den af departementalkommitterade
föreslagna departementalreformen förnämligast afser att åvägabringa.

Det är utan tvifvel riktigt, att ecklesiastikdepartementet icke för närvarande
har och svårligen kan komma att få någon tjänsteman med kompetens
att från rent saklig synpunkt bedöma frågor rörande teknisk forskning
och undervisning, och departementalkommitterade kunna tillägga, att förhållandet
är enahanda, då det gäller att inom departementet bedöma frågor
rörande den mångfald öfriga vetenskaper, som företrädas af universitetens
olika fakulteter, tandläkarinstitutet, farmaceutiska institutet, gymnastiska
centralinstitutet, konsthögskolan o. s. v. I departementet finnes sålunda icke
någon teolog, ingen historiker, ingen matematiker, ingen biolog, ingen kemist,
ingen fysiker, ingen person med vare sig medicinsk, odontologisk eller farmaceutisk
bildning, ingen arkitekt o. s. v. Den anmärkning, kommittén framställt
i fråga om behofvet af speciell, teknisk sakkunskap vid handläggning af
tekniska högskolans ärenden, har därför en mycket stor räckvidd. Den går
i själfva verket ut öfver det sätt, hvarpå den andliga odlingens intressen i
vårt land tillvaratagas af den högsta förvaltningsmyndigheten, hvilken, om
kommitténs syn på saken är riktig, vid afgörande af hithörande angelägenheter
handlar i blindo.

I själfva verket förhåller det sig nog så, att vid ecklesiastikdepartementets
handläggning af ifrågavarande ärenden tillgodogöres den bästa sakkunskap,
som i regel står till buds. För att vara verkligt sakkunnig i frågor
rörande vetenskaplig forskning och undervisning är det nämligen i allmänhet
icke nog att en gång hafva fått utbildning på området i fråga; det fordras
något mera, något väsentligare, nämligen att stå midt uppe i det vetenskapliga
arbetet på det område, hvarom fråga är. Om det exempelvis gäller
att bedöma kompetensen hos sökande till en akademisk lärartjänst eller en
hemställan om anslag till viss forsknings- och undervisningsmateriel eller
ett förslag om ordnande af undervisningen i en vetenskaplig disciplin, finnes
ingen högre myndighet att fråga till råds än vetenskapsmännen själfva.
Hvad den sakliga kärnan angår, måste därför det slut, hvartill de vetenskapliga
korporationerna vid sina plenarförsamlingar komma, anses för ärendets
afgörande grundläggande.

ÄRENDEN ANG. INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING.

■>:n

Om man nu på det förvaltningsområde, som omfattar de vetenskapliga
institutionerna, tillämpar den princip, som ligger till grund för kommitlerades
förslag till departemental organisation, så följer af det anförda, att de vetenskapliga
anstalterna såsom högsta instans i sakfrågor höra hringas i närmaste
kontakt med centraladministrationen. För detta ändamål erfordras
emellertid inga särskilda organisatoriska anordningar, enär problemet redan
för länge sedan är löst på ett enkelt och, som erfarenheten gifvit vid handen,
tillfredsställande sätt.

När ett universitets- eller högskoleärende inkommer till ecklesiastikdepartementet
och vederbörande vetenskapliga myndigheter uttalat sig i frågan,
granskas det först ur synpunkten af gällande författningar och allmänna
administrativa förvaltningsprinciper samt ur budgetarisk synpunkt äfvensom,
i den ringa män sådant kan ske, ur saklig synpunkt. Om från dessa synpunkter
eller eljes anledning till erinran mot myndigheternas förslag förefinnes,
sätter sig departementet omedelbart i förbindelse med anstalten ifråga.
Ofta kan saken klareras med post eller förmedelst telefon. Är frågan betydligare,
inställa sig i departementet själfmant eller på anmodan, en eller
flera representanter för den eller de anstalter, frågan gäller, och därmed vidtaga
mellan dessa och departementet längre eller kortare öfverläggningar,
hvarunder de olika synpunkterna framhållas och vägas mot hvarandra. Icke
sällan händer det, att någon eller några af högskolerepresentanternaäro tillstädes
i beredningen för att själfva föredraga eller stödja den föredragande departementstjänstemannen.
Kommerskollegiikommittén yttrar, att, då under senare
tiden såväl universiteten som tekniska högskolan undergått mera genomgripande
omorganisation, det i intet fall var akademiernas eller högskolornas
myndigheter, som i hufvudsak ledde reformarbetet, utan att detta väsentligen
utföides dels af särskilda kommittéer, dels ock sedermera inom departementet,
alltså af administrativa organ, hvilkas medverkan helt visst varit fullständigt
oumbärlig för reformens genomförande. I hvad detta angår den departemental
behandlingen af ifrågavarande ärenden, torde detta icke vara riktigt i
vidare mån, än att denna behandling försiggått under nyss skildrade form
af samarbete.

Genom detta intima, men formlösa och oorganiserade samarbete, med hvilket
samtliga vederbörande torde vara mycket belåtna, komma de vetenskapliga
anstalterna att i sakfrågor till departementet, reellt sent, intaga ungefärligen
samma ställning som departementsafdelningarna i den föreslagna departementalorganisationen.
Liksom det står departementschefen fritt att, när han finner
skäl därtill, frångå den uppfattning, en departementsafdelning uttalat, så kan
han naturligen äfven i sakfragor afvika från de akademiska myndigheternas
uppfattning. Och liksom man kan säga, att, om de akademiska korporationernas
insats bortelimineras, ecklesiastikdepartementet står utan sakkunskap i
frågor rörande vetenskaplig forskning och undervisning, så kan man med
samma rätt säga att departementen i allmänhet stå utan sakkunskap i
kanske de flesta frågor, om man får abstrahera bort från de under departementen
sorterande öfverstyrelserna.

17— 12234S.

258

KOMMERSKOLLEGIET.

Med hänsyn till det sålunda anförda blir frågan denna: hvilka kunna i
frågor rörande vetenskaplig forskning och undervisning förutsättas sitta inne
med den största sakkunskapen: de, som själ!va mera odeladt ägna sig åt
vetenskapligt arbete, eller byråtjänstemän med vetenskaplig utbildning? Den,
som har någon föreställning om, huru fort vetenskapen i sin utveckling rusar
förbi den, som ej kan samla sina krafter för att följa med, lärer icke tveka
om svaret.

Med stöd af hvad sålunda erinrats och i åtskilliga hänseenden närmare
utvecklats under kapitlet om undervisningsdepartementet, nödgas, departementalkommitterade
uttala den allvarliga farhågan, att, om tekniska högskolan
flyttas från undervisningsdepartementet, den tekniska vetenskapen
därmed erhåller en annan och mindre gynnad ställning än de vetenskaper,
som företrädas vid universiteten, och att i följd häraf den tekniska högskolan
kommer att sjunka ned till en fackskola af lägre art.

Med hvad sålunda yttrats och erinrats hafva departementalkommitterade
icke velat göra gällande, att det system, som ligger till grund för de vetenskapliga
anstalternas förvaltning i vårt land, skulle vara ofelbart. Det är
väl tvärtom icke så alldeles ovanligt, att universitets- och högskolelärare,
i känslan af sin själfständiga ställning, då och då underlåta att beakta,
att deras verksamhet måste anpassas efter det lefvande lifvets kraf. Och
det är möjligt, att de opinionsyttringar, som helt nyligen afgifvits beträffande
tekniska högskolans verksamhet, utgöra ett exempel på sanningen
häraf. Men att erkänna sådant är ett, att vara med på uppgifvandet af
själfva systemet är ett annat. Problemställningen är nämligen icke den,
livilket system är ofelbart, utan den, hvilket system, om man väger fördelar
och olägenheter, är på det hela taget det gagneligaste. . Och då förmena
kommitterade, att erfarenheten från den vetenskapliga administrationen öfverhufvud
ger utslaget för det hittills tillämpade systemet.

Till slut anse sig departementalkommitterade böra fästa uppmärksamheten
därpå att, sedan den realism, som redan genomträngt olika kulturområden,
jämväl börjat genomsyra undervisningen från den högsta till den lägsta, reformsträfvandena
på undervisningens område alltmera gå ut på att bringa denna i
närmare kontrakt med verkligheten och att taga allt större hänsyn till det
lefvande lifvets kraf. Det råder i detta hänseende en afsevärd skillnad mellan
universitetens undervisning förr och nu, och det är att förvänta, att
sedan tekniska högskolan erhållit nödiga laboratorier och annan erfoiderlig
undervisningsmateriel samt lärarkrafterna förstärkts, undervisningen därstädes
skall på grund af sakens inre natur erhålla den praktiska läggning, som
■ man trott sig kunna åvägabringa genom stark påverkan uppifrån.

På grund af det anförda anse departementalkommitterade, att ingen ändring
bör vidtagas i tekniska högskolans ställning i administrativt hänseende.
Att Chalmers tekniska läroanstalt bör i det afseende, hvarom fråga är, dela
öde med tekniska högskolan faller af sig själft.

ÄHUNDEN ANC!. INDUSTRIEL!, YRKESUTBILDNING.

259

d) Stipendieväsendet.

Ett viktigt led i statens åtgöranden för yrkesutbildningens befrämjande
utgör stipendieväsendet.

Under en följd af år har anvisats ett anslag af 1,800 kronor till två sti- Tekniska
pendier åt lärare vid tekniska högskolan för utrikes resor. Stipendierna utdelas
af Kungl. Maj:t efter förslag af högskolans styrelse och pläga utgå
med ett stipendium å 1,000 kronor och ett å 800 kronor samt med skyldighet
för stipendiaterna att vistas utrikes åtta resp. sex veckor. Efter
framställning af högskolans styrelse hafva emellertid statsmakterna medgift,
att anslaget (från och med år 1912) må kunna uppdelas på flera
stipendier med kortare studietid.

Med hänsyn till betydelsen af, att åt högskolans lärare i så stor utsträckning
som möjligt beredes tillfälle att, under tiden för utförandet af högskolans
nybyggnader, vid de modernaste utländska tekniska högskolorna studera
inredningen och utrustningen af motsvarande laboratorier, hafva vidare för
åren 1913 och 1914 anvisats särskilda extra anslag å 1,800 kronor till resestipendier
åt dem.

Under hänvisning till hvad kommittéerna i det föregående hvar för sig Kommittéeranfört
om förläggningen af ärenden rörande den högre tekniska undervisningen,
vilja kommittéerna uttala, att de på centralförvaltningen ankommande
ärendena rörande stipendier åt lärare vid tekniska högskolan böra
sammanhållas med öfriga sådana ärenden, som angå nämnda högskola.

På initiativ af Sveriges han dt verk sorganisation hemställde Kungl. Maj: t
hos 1908 års riksdag om anvisande af ett belopp om 3,000 kronor att användas
till resestipendier åt föreståndare och facklärare vid lägre tekniska
läroanstalter. Framställningen bifölls af riksdagen, som äfven för de följande
åren lämnat samma anslagsbelopp.

Ansökningar om sådant reseunderstöd ingifvas till ecklesiastikdepartementet
och pläga för yttrande remitteras till styrelsen för tekniska skolan
i Stockholm, som alltså närmast har att verkställa utredning och företaga
saklig pröfning i ämnet. Handläggningen inom departementet af hithörande
fåtaliga ärenden är af föga kräfvande beskaffenhet.

Däremot finnes intet särskildt anslag anvisadt till understöd vid studieresor
åt lärare vid öfriga tekniska skolor och yrbesutbildningsanstalter.
Icke desto mindre inkomma ofta till Kungl. Maj:t framställningar om dylikt
understöd från lärare vid olika läroanstalter. Ansökningarna pläga från det
departement (finans- eller ecklesiastikdepartementet), under hvilket den anstalt
sökanden tillhör sorterar, remitteras till kommerskollegiet eller styrelserna
för tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt. Med ledning af
afgifna yttranden afgöras ärendena slutligt af Kungl. Maj:t på vederbörande
departements föredragning. Dylika ärenden äro naturligen sparsamt förekommande
och kräfva icke synnerligt arbete.

Lärare Tid
tekniska
läroanstalter.

Lägre tekniska
skolor.

Öfriga tekniska
skolor.

2(30

KOMMERSKOLLEGIET.

Föreliggande

förslag.

Kommittéernas
uttalande.

Tekniker,
handtverksmästare,
arbetare
in. 11.

Tekniker.

I skrifvelse den 21 november 1907 framhöll styrelsen för tekniska elementarskolan
i Örebro inför Kungl. Maj:t vikten af, att åt lärarne vid de
tekniska elementarskolorna måtte genom besök vid industriella verk och inrättningar,
större utställningar, andra tekniska läroverk o. s. v. beredas tillfälle
att på ett mera direkt sätt än enbart genom studiet af teknisk litteratur
inhämta kännedom om industriens framsteg och utvecklingsmöjligheter,
nyare arbetsmetoder in. m. Styrelsen hemställde därför om åtgärders vidtagande
för beviljandet af ett fast årligt anslag af b,000 kronor till reseunderstöd
för lärare vid de tekniska elementarskolorna.

Vidare har den lägre tekniska undervisningskommittén i sitt utlåtande den
11 juni 1912 betonat, att behofvet af sådana studieresor skulle blifva stort i
samband med genomförandet af en ny organisation af det lägre tekniska
undervisningsväsendet i riket. Kommittén föreslår därför för framtiden en
höjning af det nu anvisade anslaget till resestipendier åt föreståndare och
facklärare vid de lägre tekniska läroanstalterna.

Det för lärare vid yrkesutbildningsanstalter afsedda stipendieväsendet står
i det intima samband med utbildningsväsendet i öfrigt, att samtliga hithörande
på statsförvaltningen ankommande ärenden böra behandlas af samma
myndighet och i sammanhang med hvarandra. Kommittéerna, som föreslagit
yrkesutbildningsärendenas förläggande under näringsförvaltningen,
få därför påyrka, att äfven ärenden rörande det vid dessa anstalter knutna
stipendieväsendet hänföras till nämnda förvaltning. Med hänsyn till det
nu vaknade starkare intresset för yrkesutbildningens höjande och då ett
grundvillkor härför är, att lärarne vid hithörande anstalter sättas i tillfälle
att genom studieresor taga närmare kännedom om de moderna krafven och
uppslagen på yrkesutbildningens område, lärer det ock kunna förutses, att
handhafvandet af dylika stipendieärenden snart skall komma att påkalla mera
arbete från statsförvaltningens sida än hvad nu är förhållandet.

Till reseunderstöd åt teoretiskt och praktiskt bildade telcniker, hvilka icke
ägna sig åt bergshandteringen, anvisade 1894 års riksdag ett belopp af

10.000 kronor, sedan under åtskilliga år därförut för ändamålet användts

5.000 kronor om året af det till befrämjande i allmänhet af slöjderna i riksstaten
uppförda ordinarie anslaget. Riksdagen 1902 höjde förstberörda anslag
till 20,000 kronor, med hvilket belopp det sedan utgått till och med
år 1912.

Då dessa medel voro förbehållna personer med teknisk ingenjörsutbildning,
kommo de i allmänhet att utdelas till understöd för studier i utlandet rörande
de senaste framstegen inom den industriella tekniken. I anledning af
en utaf Sveriges industriförbund under år 1911 gjord framställning hemställde
kommerskollegiet den 28 oktober samma år om anslagets höjande till

25.000 kronor för att bereda tekniker tillfälle att särskilt i utlandet studera
industriell ekonomi och organisation. Kungl. Maj:t upptog detta yrkande
i statsverkspropositionen till 1912 års riksdag, som ock biföll framställningen.
För år 1913 utgår sålunda anslaget -till reseunderstöd åt teoretiskt och prak -

ÄRENDEN ANI). INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING 2(il

tiskt bildade tekniker, hvilka icke ägna sig åt bergshandteringen, med ett
belopp af 25,000 kronor.

Understöd af dessa medel utdelas af Kungl. Maj:t på finansdepartementets
föredragning efter förslag af kommerskollegiet, som i öfrigt har
att sköta de till detta stipendieväsen hörande löpande göromålen.

Sedan anslaget för året blifvit beviljad t, har kollegiet att utfärda annons
om ansökning till stipendierna. Annonserna pläga införas i ett flertal tidningar
såväl i hufvudstaden som i landsorten. Ansökningarna skola ingifvas
till kollegiet, där de å industribyråns kansli underkastas den första
bearbetningen. De ordnas att börja med efter sökandenas fack, hvarefter
en promemoria upprättas öfver dessas meriter. Därefter öfverlämnas ansökningshandlingarna
jämte promemorian till tekniska högskolan med begäran
om yttrande. Högskolan framlägger förslag till stipendiater och det belopp,
som till en hvar af de föreslagna bör utgå. Enligt hvad kollegiet i utlåtandet
den 2<S oktober 1911 anfört, ämnar kollegiet ock bereda industriförbundet
tillfälle att uttala sig öfver sådana ansökningar, som åsyfta understöd till
resor för studier af industriell ekonomi och organisation. Efter det infordrade
utlåtanden och eljes behöfliga upplysningar inkommit, vidtager den
slutliga handläggningen i kollegiet för afgifvande af utlåtande till Kungl.
Maj:t om resestipendieanslagets fördelning. Utom förslaget till fördelning
plägar utlåtandet innehålla yttrande och framställning rörande de särskilda
bestämmelser, som anses böra stadgas utöfver de allmänna villkor, som genom
Kungl. Maj:ts och riksdagens beslut äro fästa vid anslaget.

Sedan Kungl. Maj:ts beslut meddelats, har kollegiet att iakttaga följande.
Annons om de af Kungl. Maj:t utsedda stipendiaterna och det belopp, som
tilldelats en hvar af dem, införes i Post- och inrikes tidningar samt Teknisk
tidskrift. I annonsen tillkännagifves hvad som åligger stipendiaterna
enligt gällande bestämmelser. Samtidigt härmed erhåller hvarje särskild
stipendiat skriftligt meddelande om utgången, i hvad angår honom. Kågon
instruktion till ledning för studieresornas tillgodogörande lämnas icke stipendiaterna.

Utbetalningen af stipendierna sker genom kollegiet. Härom är föreskrifvet,
att den, som tillerkänts understöd, skall äga rätt att i kollegiet lyfta tre
fjärdedelar däraf, då resan anträdes, och återstoden efter återkomsten till
fäderneslandet och sedan reseberättelse till kollegiet afgifvits. Vidare åligger
det stipendiat att, därest han icke inom utgången af tredje året efter det, under
hvilket stipendiet tilldelats honom, återvändt till fäderneslandet och afgifvit
reseberättelsen, återbära hvad han af reseunderstödet uppburit, äfvensom att,
innan någon del af understödet får lyftas, till kollegiet aflämna godkänd
borgen eller annan säkerhet till fullgörande af möjligen ifrågakommande
återbäringsskyldighet. Före utbetalandet af den första delen af stipendiet har
kollegiet alltså att granska och vid fall af godkännande bevara de säkerheter,
som lämnas för fullgörandet af eventuell återbäringsskyldighet. Säkerheterna
utgöras med endast få undantag af borgensförbindelser. Dessa pläga

Utdelande a
reseunderstöd.

Utbetalning
af resennderstöd.

Kontroll.

26 2

KOMMERSKOLLEGIET.

godkännas, därest borgesmännens vederhäftighet är för kollegiet känd eller
är bestyrkt af offentlig myndighet eller bank.

Resebe- Före utbetalandet af stipendiets sista fjärdedel har kollegiet att granska
rättelse. reseberättelsen. Denna skall vara till kollegiet inkommen inom tre månader
efter det vederbörande återkommit till fäderneslandet. Vid berättelsens
ingifvande skall medelst intyg af svensk beskickning eller konsul eller
på annat lämpligt sätt styrkas, att vederbörande vistats i föreskrifna länder
under minst den bestämda tiden. För att berättelsen skall kunna godkännas,
skall den icke blott innehålla ett uppräknande af de platser, som
under resan besökts, jämte i allmänna ordalag hållna uppgifter om gjorda
iakttagelser, utan vara en verklig redogörelse för hvad som under resan inhämtats
i afseende å ändamålet med densamma samt vara sa affattad, att
den kan i tryck offentliggöras och att andra däraf kunna draga nytta. Därest
reseberättelse af kollegiet godkännes, öfverlämnas densamma till Teknisk
tidskrift för att efter redaktionens bepröfvande offentliggöras.1
Kommers- Den mest betydelsefulla delen af det med dessa stipendieärenden förenade
wbetsbSrda arbete — upprättandet af förslag till anslagets fördelning — förutsätter
viss förtrogenhet med de industriella förhållandena saväl i Sverige som
utomlands. Vidare kräfvas mångsidiga och speciella tekniska insikter, som
icke kunna beräknas vara till finnandes hos en person eller ens i ett speciellt
tekniskt ämbetsverk. Behofvet af sådana fackinsikter tillgodoses också, som
redan anförts, genom biträde af sakkunskap utanför ämbetsverket, nämligen
från tekniska högskolan. Det är gifvet, att med den förberedelse, som kommer
dessa ärenden till del genom högskolans förslag, föredragandens uppgift
skall betydligt lättas.

Det arbete, tekniker-stipendiaterna förorsaka industribyråns kansli, är däremot
synnerligen omfattande. Uedan uppgiften att till en promemoria sammanställa
ansökningshandlingarna — antalet sökande var under åren 1903
1911 i medeltal 117 per år — beräknas taga i anspråk hela arbetstiden för
en fast anställd amanuens under ungefär en och en half månad af året.
Äfven byråpersonalens öfriga befattning med dessa stipendieärenden, särskilt
granskning af säkerheter, kontroll öfver eventuell återbäringsskyldighet,
meddelande af allehanda upplysningar o. s. v. kräfver mycket arbete.

Bergs- Hörande stipendieväsendet för bergstekniker hänvisa kommittéerna till
tekniker. g 217 f

läkare af Under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af slöjderna» uppförde 1902
^mindre års riksdag i riksstaten ett särskild! anslag af 5,000 kronor »till understöd
industri, åt sådana kikare af handtverk och annan mindre industri, hvilka bedrifva
sin verksamhet i den omfattning, att de i allmänhet icke själfva deltaga i
yrkesarbetet, och som önska att genom inhämtande i främmande länder af
nya arbetsmetoder m. m. förvärfva ytterligare insikter och erfarenhet». Detta
anslag utgick oförändradt under de närmaste två åren, men höjdes af riksdagen
år 1905 till 10,000 kronor.

i) Det till Svenska teknologföreningen utgående anslaget för utgifvande af Teknisk tidskrift
(s. 184) åtnjutes under villkor, att tidskriften publicerar sådana reseberättelser.

ÄRENDEN AND. INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING.

2(i;>>

I anledning af framställning från Sveriges handtverksorganisation hemställde
emellertid kommyskollegiet den 31 oktober 1908, dels att anslaget skulle
höjas till 1.1,000 kronor, dels att detsamma skulle förklaras vara afsedt
för idkare af handtverk och annan mindre industri, oberoende af den omständigheten,
huruvida ifrågavarande yrkesidkare själfva deltaga i yrkesarbetet
eller icke. Dessa förslag förelädes af Kungl. Maj:t för 1909 års
riksdag och vunno dess godkännande, hvadan under hvardera af åren
1910—1912 ett belopp af 15,000 kronor anvisats till förevarande ändamål.

Den 18 oktober 1911 väckte Sveriges handtverksorganisation i skrifvelse
till kommerskollegiet ånyo fråga om vissa ändringar i afseende å berörda
anslag. Organisationen hemställde nämligen bland annat, att anslaget framdeles
skulle få tagas i anspråk jämväl för studieresor inom landet, att detsamma
för sådant ändamål skulle höjas till 18,000 kronor, hvaraf högst

3.000 kronor borde få användas till inrikes studieresor, samt att statsunderstöd
skulle kunna erhållas för studier ej endast vid verkstäder och industriella
anläggningar utan jämväl vid yrkesskolor och fackkurser eller andra
yrkesutbildningsinstitut m. m. samt därjämte för studiebesök vid svenska
utställningar, för hvilka icke särskilda stats- eller kommunstipendier erhöllos.

I utlåtande till Kungl. Maj:t den 31 oktober 1911 gaf kommerskollegiet
i hufvudsak sin anslutning till dessa förslag. Till följd häraf utverkade
Kungl. Maj:t 1912 års riksdags medgifvande därtill, att anslaget höjdes till

18.000 kronor samt att detsamma finge användas till reseunderstöd åt idkare
af handtverk och annan mindre industri, hvilka önska att genom resor
inom Sverige eller i främmande länder förvärfva ytterligare insikter och
erfarenhet i sitt yrke.

Stipendierna utdelas af Kungl. Maj:t på finansdepartementets föredragning
och efter förslag af kommerskollegiet. Administrerandet i
öfrigt af detta stipendieväsen åligger kollegiet ensamt.

Angående kungörandet om ansökning till understöd från anslaget, ansök
ningshandlingarnas förberedande behandling i kollegiet samt upprättande
af förslag till stipendiater gäller i stort sedt hvad ofvan anförts beträffande
teknikerstipendiaterna. Härvid är emellertid att märka, att Sveriges
handtverksorganisation, men icke tekniska högskolan, höres öfver ansökningarna.

Sedan Kungl. Maj:t beslutat om fördelningen, har kollegiet jämväl i fråga
om dessa stipendier att underrätta stipendiaterna om beslutet och ombesörja
utbetalningen af understöden. Underrättelsen till stipendiaterna sker,
på samma sätt som beträffande teknikerstipendierna redan är omförmäldt,
dels genom annons i tidningar (här Post- och inrikes tidningar samt Svensk
handtverkstidning), dels genom meddelanden till stipendiaterna personligen.

Om utbetalningen är jämväl här stadgadt, att den, som tillerkänts understöd,
skall äga rätt att lyfta tre fjärdedelar däraf, då resan anträdes, och återstoden
efter återkomsten till fäderneslandet, sedan reseberättelse blifvit till
kollegiet afgifven och godkänd, samt att stipendiat, som ej inom tre år, det

264

KOMMERSKOLLEGIET.

Industriens
verkmästare
och förmän.

1912 års
riksdag.

Kommers kollegiet.

år oräknadt, då understödet beviljats, till fäderneslandet återkommit och afgifvit
af kollegiet godkänd berättelse, skall hafva förverkat rätten att utfå
den å understödet innehållna återstoden.

På senare tiden hafva stipendiaterna dessutom fått afgifva skriftlig förbindelse
till kollegiet att, därest de icke före den bestämda tiden återkommit
till Sverige och till kollegiet afgifvit reseberättelse, som kan af kollegiet
godkännas, vid anfordran till kollegiet återbetala hvad de uppburit af reseunderstödet.
Någon säkerhet för fullgörandet af denna återbäringsskyldighet
behöfver stipendiat icke ställa.

Godkända berättelser pläga offentliggöras i Svensk handtverkstidning eller
i speciella fackpublikationer, såsom Svensk skrädderitidning, Svensk frisörtidning
med flera.

Hvad angår omfattningen och arten af det arbete, som dessa stipendieärenden
tillskynda kommerskollegiet, gäller i motsvarande delar hvad ofvan
anförts i fråga om teknikerstipendiaterna. De senare torde föranleda ämbetsverket
något mer arbete än de förra.

I motion vid 1912 års riksdag riktades uppmärksamheten därå, att
en mycket viktig grupp af industriens personal icke kunde komma i åtnjutande
af statens resestipendier, nämligen de verkmästare och förmän,
som ej aflagt teknisk examen. Det lifliga intresse för att förvärfva ökade
kunskaper, som bland dem förefunnes, vore dock väl värdt statens uppmuntran
och understöd. Då hvarken genom verkmästarskolor eller genom ett
ordnadt lärlingsväsen blifvit sörjdt för utbildningen af lämpliga förmän,
vore det så mycket mer angeläget att söka tillgodose dessas behof af ökad
utbildning genom underlättandet af deras studieresor såväl inom som utom
landet. Motionärerna hemställde därför om ett ordinarie anslag af 20,000
kronor att enligt Kungl. Maj:ts närmare ompröfning utgå till resestipendier
åt verkmästare och förmän inom industrien.

Statsutskottet erkände visserligen i sitt betänkande, att framställningens
syfte var beaktansvärdt. Det påpekade emellertid, att grupperna verkmästare
och förmän delvis sammanföllo med andra yrkesgrupper, för hvilka särskilda
stipendieanslag vore anvisade. Utskottet fann sig sålunda ej kunna tillstyrka
beviljandet af de begärda medlen, men hemställde om skrifvelse till
Kungl. Maj:t med begäran om utredning i ämnet. Riksdagen beslöt ock
bifalla utskottets förslag om utredning rörande lämpligaste sättet för beredande
af statsunderstöd till resestipendier åt verkmästare och förmän
inom industrien samt rörande öfriga med frågan sammanhängande omständigheter.

Sedan Kungl. Maj:t den 10 juni 1912 uppdragit åt kommerskollegiet att verkställa
berörda utredning, afgaf kollegiet den 26 september samma år utlåtande
och förslag i ämnet. Efter en ingående undersökning rörande de olika slagen
af resestipendier för industriell yrkesutbildning och särskildt rörande
frekvensen af industriens verkmästare och förmän bland stipendiaterna framhöll
kollegiet, att en närmare reglering af ifrågavarande stipendieväsen torde

ÄRENDEN ANO. INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING.

2(15

böra äga rum först i samband med den nära förestående reformeringen af
den lägre tekniska undervisningen och yrkesundervisningen. Icke desto
mindre borde redan nu åtgärder vidtagas, för att verkmästare och förmän
måtte kunna i större utsträckning än förut erhålla understöd för studieresor.

För detta ändamål behöfde dock icke omedelbart anvisas ett särskildt anslag,
utan kunde det redan förefintliga anslaget till reseunderstöd åt arbetare
äfven framgent anlitas (se nedan). Fn sådan anordning förutsatte emellertid,
dels att detta anslag ökades med skäligt belopp för att, oaktadt det alltjämt
stora antalet kompetenta stipendiesökande arbetare, kunna lämna tillfälle till
utdelning i större omfattning än dittills af reseunderstöd särskildt till verkmästare
och förmän, dels att anslaget förklarades användbart äfven för studieresa
inom Sverige. I afvaktan på närmare erfarenhet rörande antalet sökande
kompetenta verkmästare och förmän hemställde kollegiet slutligen om

10,000 kronors ökning af anslaget till reseunderstöd åt arbetare.

I sitt anförande till statsverkspropositionen vid 1913 års riksdag redo- Statsmaktergjorde
chefen för finansdepartementet utförligt för frågans utveckling och na 1913.
för de olika meningar, som därunder gjorts gällande, i det att från vissa inom
industrien verksamma organisationers sida gentemot kommerskollegiets mening
yrkats bifall till motionärernas vid 1912 års riksdag framställning om
ett särskildt anslag å 20,000 kronor. Departementschefen betecknade det
som ett verkligt statsintresse att genom resestipendier understödja verkmästares
och förmäns sträfvanden att förvärfva sig vidgad erfarenhet och
ökade insikter på sitt verksamhetsområde. Detta syfte ansåg han säkrast
kunna nås genom att för dessa kårer anvisa särskildt anslag, hvilket tillsvidare
borde bestämmas till 15,000 kronor. Anslaget borde ej begränsas till
att afse allenast studieresor till utlandet, utan kunna användas jämväl för
understödjande af studier inom Sverige.

I öfverensstämmelse härmed hemställde Kungl. Maj:t om ett särskildt anslag
af 15,000 kronor att användas till understöd åt verkmästare och förmän
inom industrien, hvilka önska att genom resor inom Sverige eller i
främmande länder förvärfva ökade erfarenheter och insikter i sitt yrke.

Denna framställning vann riksdagens bifall.

Närmare bestämmelser rörande anslagets användning äro ännu ej meddelade.
Det kan emellertid förutsättas, att behandlingen af hithörande ärenden
kommer att i hufvudsak ordnas i likhet med hvad nu gäller beträffande
handtverksmästar- samt arbetarstipendierna. Helt visst kommer ock befattningen
med verkmästarstipendierna att blifva för näringsförvaltningen
ganska arbetskräfvande.

Under anslagstiteln »befrämjande i allmänhet af slöjderna» har under en Arbetare.
längre följd af år utgått bland annat ett anslag till understöd åt arbetare
i de särskilda näringsyrkena, hvilka önska att i främmande länder förvärfva
ökade insikter och erfarenhet. Anslaget, hvilket årligen utgått under tiden
1888—1894 med 20,000 kronor, under tiden 1895—1902 med 25,000 kronor
och under åren 1903—1909 med 35,000 kronor, blef på Kungl. Maj:ts fram -

266

KOMMERSKOLLEGIET.

ställning af 1909 års riksdag höj dt till 50,000 kronor. Samtidigt bestämdes,
att detta anslag, från hvilket dittills reseunderstöd utgått jämväl till handtverksmästare,
som personligen deltagit i arbetet, skulle förbehållas arbetare.
Allt framgent plägade emellertid verkmästare och förmän, om ock till ett
mindre antal, erhålla reseunderstöd ur detta anslag. Sedan numera genom
anvisandet af det nyss berörda särskilda anslaget industriens verkmästare
och förmän fått sitt stipendiebehof tillgodosedt, skall det nu ifrågavarande
anslaget endast afses för arbetare.

Angående arten af kommerskollegiets befattning med dessa stipendieärenden
gäller i allt väsentligt hvad som ofvan är anfördt om handtverksidkarstipendierna.
Dock är det att märka, att kollegiet för upprättandet af förslag till
stipendiater icke inhämtar yttrande från någon myndighet eller korporation.
Detta är gifvetvis ägnadt att öka ämbetsverkets och särskildt föredragandens
ansvar och arbetsbörda, som redan på grund af det mycket stora antalet
ansökningar (omkring 400 årligen) är betydande nog. Det arbete, som vederbörande
föredragande å industribyrån måste personligen nedlägga på upprättande
af förslag till fördelning af de hittills å byrån behandlade stipendieanslageu
— till bergstekniker, öfriga tekniker, handtverksidkare och arbetare
— beräknas taga hela hans tid i anspråk under en månad om året,
och af denna tid kräfves omkring hälften för arbetarstipendierna. Upprättandet
af promemorian angående sökandena till arbetarstipendierna beräknas
sysselsätta en vid arbetet van amanuens hela hans ordinarie arbetstid
under nära två månader om året.

Jämväl i dessa stipendiefrågor träffas slutligt afgörande af Kungl. Maj:t
på finansdepartementets föredragning.

Dispenser Utöfver de göromål, som redan äro omförmälda vid redogörelsen för de
m. m. särskilda stipendiegrupperna, medför stipendieväsendets handhafvande åtskilligt
arbete. Sålunda inkommer årligen ett antal ansökningar om dispens
från de vid reseunderstöden fastade villkor. Dessa ansökningar afgöras af
kommerskollegiet, därest de afse villkor, som äro bestämda af kollegiet, såsom
i vissa fall tiden, inom hvilken reseberättelsen skall vara ingifven till
kollegiet. Afse ansökningarna villkor, som äro fastställda af Kungl. Maj:t,
ligger gifvetvis afgörandet hos Kungl. JIaj:t. Kollegiet afger emellertid yttranden
i dessa ärenden före afgörandet. Exempel på hithörande dispensärenden
äro frågorna om uppskof med tiden för studieresas företagande, om
uppskof med tiden för återkomsten till fäderneslandet samt om ändrad resplan.
I det störa hela äro dispensärendena hvarken svåra eller tidsödande.

Svårbehandlade äro ej heller de öfriga ärenden, som här böra komma i
betraktande, nämligen förfrågningar rörande stipendieväsendet, men genom
den stora omfattning, i hvilken de förekomma, blifva de icke så litet tidsödande.
Där svaret icke lämnas muntligen vid muntlig förfrågan, sker det
vanligen genom handbref från byråns sekreterare.

Kommittéer- Enligt kommittéernas uppfattning bildar det för industriens ledare och

nas utta- personal afsedda stipendieväsendet ett betydelsefullt led i statens systemalande.

ÄRENDEN ANO. INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING. 267

tiska sträfvande för yrkesutbildningens befrämjande och höjande. Vare sig de
under stipendieresorna företagna studierna afse. den större eller den mindre
industrien, vare sig de gälla företagens administrativa eller tekniska organisation
och hjälpmedel eller de åsyfta vinnandet af individuell yrkesskicklighet,
så förvärfvas och sprides genom dem kännedomen om framsteg och
uppslag af betydelse för vår yrkesutbildning. I samma mån dessa uppslag
och uppfinningar äro praktiskt användbara, blifva de af direkt betydelse
för ej blott det företag, där vederbörande stipendiat själ!'' verkar, utan ofta
nog för vidare kretsar af vårt industriella lif. Det är därför helt naturligt,
att handläggningen af hithörande ärenden förlägges till kommerskollegiet,
som föreslås skola handhafva de industriella näringarnas samt yrkesutbildningens
angelägenheter i öfrig!

Därigenom att kommerskollegiet enligt kommittéernas förslag skulle
komma att utrustas med tillräckliga och sakkunniga arbetskrafter för fyllandet
af sina uppgifter på yrkesutbildningens olika områden, skulle detsamma
blifva i stånd att verksammare, än nu sker, sörja för att statens
anslag för det industriella stipendieväsendet blifva på bästa sätt använda.
I detta afseende återstår nämligen för närvarande mycket att önska. Ty då
flertalet af de omkring 175 stipendiater, som hvarje år anträda studieresor
— vanligen till utlandet — saknar närmare kännedom om, huru en resa af
detta slag lämpligen skall ordnas, huru förbindelser bäst skola anknytas
till myndigheter, korporationer och enskilda, Indika introduktions- och rekommendationshandlingar
i hvarje fall äro önskvärda o. s. v., händer det
ofta, att väl kvalificerade stipendiater få mycket ringa valuta af eljes väl
planerade studieresor. Helt annorlunda skulle resultatet i många fall blifva,
om stipendiaterna hade rätt att hos den sakkunniga, stipendieväsendet öfvervakande
myndigheten påkalla råd och ledning af någon i dylika angelägenheter
erfaren tjänsteman.

Kommittéerna föreställa sig ock, att för de fall, då studieresa med statsunderstöd
till utlandet anordnas för ett större antal personer på en gång
till samma plats och för samma syfte, det skulle vara mycket välbetänkt
att för dem på statens bekostnad anställa språk-, plats- och sakkunnig ledare,
vare sig tjänsteman inom kommerskollegiet eller annan lämplig person,
för att i god tid i förväg planera resan, ombesörja passande inkvartering,
iakttaga erforderliga introduktionsformaliteter o. s. v. samt sedan under
studieresan tillvarataga deltagarnes intressen på olika sätt. Kommittéerna
vilja i afseende härå erinra, att erfarenheterna från några tillfällen, då åtgärder
i nu angifvet syfte vidtagits — vid utställningen i Paris genom den
svenska utställningsbestyrelsens försorg samt vid utställningen i Amsterdam
på enskildt initiativ — varit af mycket uppmuntrande art. Genom systematiska
anordningar af detta slag skulle helt visst större trygghet vinnas för,
att statens medel och stipendiaternas tid användas på det mest fruktbringande
sätt. På samma gång vunnes ock den afsevärda fördelen, att de
anstalter i utlandet, hvilka skola besökas, blefve mindre besvärade samt

Konsulterande
verksamhet.

268

KOMMERSKOLLEGIET.

Decentralisation
af beslut.

Mastar kurser.

vederbörande myndigheter korrekt behandlade och följaktligen mera villiga
att framdeles visa tillmötesgående.

Den pröfning Kungl. Maj:t plägat underkasta kommerskollegiets förslag
till fördelning af ifrågavarande stipendiemedel har på grund af sakens natur
blifvit af rent formell beskaffenhet. Någon afvikelse från förslagen lärer
näppeligen ifrågakomma. Då alltså genom denna dubbelbehandling endast
onödigt arbete förorsakas samt afgörandet fördröjes, hafva kommittéerna
ansett sig böra förorda, att beslutanderätten i dylika ärenden decentraliseras
till kollegiet, som sålunda skulle slutligt afgöra stipendiemedlens fördelning
i enlighet med de grunder, hvilka Ivungl. Maj:t fastställt. Någon rätt att
i sådana frågor anföra besvär bos Kungl. Maj:t bör icke medgifvas. (Jfr
departementalkommitterades betänkande, allmän del, s. 261 och 304.)

Kommittéerna vilja slutligen fästa uppmärksamheten vid den onödiga omständlighet,
som utmärker behandlingen af ansökningar om dispens i dessa
stipendieärenden. Så snart fråga uppkommer om ändring af någon af Kungl.
Maj:t fastställd generell bestämmelse för stipendiers åtnjutande, måste sådant
ärende underställas Kungl. Maj:ts pröfning. I stället för att såsom nu
kommerskollegiets yttrande inhämtas i hvarje särskildt fall, bör bestämmelse
lämpligen träffas om, att samtliga eller åtminstone en del sådana spörsmål
må slutligt afgöras af kommerskollegiet. Oafsedt att dessa ärendens
vikt ingalunda motiverar deras hänskjutande till den högsta statsmyndigheten,
skulle en sådan förenkling tillförsäkra spörsmålen den snabbare behandling,
som alltid är önskvärd och för stipendiaterna ofta särdeles betydelsefull.

e) Öfriga yrkesutbildningsärenden.

I närmaste samband med frågan angående reformeringen och utvecklandet
af den lägre tekniska undervisningen och yrkesundervisningen står
uppenbarligen frågan om anordnandet af s. k. mästarlcurser. Då denna
fråga icke beaktats i den tekniska undervisningskommitténs betänkande,
anse sig kommittéerna böra särskildt erinra om detta viktiga led i yrkesundervisningen,
åt hvars åstadkommande och utveckling uppmärksamhet
äfven måste ägnas från näringsförvaltningens sida. Med afseende å betydelsen
af dylika mästarkurser, huru desamma skola anordnas och ledas,
i utlandet vidtagna åtgärder på området o. s. v. hänvisas till den af
kommerskollegiikommitténs ledamot Ljunggren på kommitténs uppdrag utarbetade
P. M. rörande handtverksärendenas handläggning inom statsförvaltningen
(s. 224, not 1). Enligt hvad däri framhålles, är det icke nog med
att ordna yrkesskoleväsendet för de unga, utan lika nödvändigt är, att
de redan utbildade yrkesutöfvarne, förnämligast inom handtverket och den
mindre industrien, äfvensom sådana utlärda arbetare, som stå i begrepp
att etablera sig, kunna beredas tillfälle att i särskilda systematiskt
ordnade kortvariga kurser (mästarkurser) vinna utbildning och ökad

ÄRENDEN ANG. INDUSTRIEL!, YRKESUTBILDNING. 2(59

erfarenhet såväl i vissa för de olika yrkenas rationella utveckling nödiga
allmänna kunskaper som ock i modern praktisk yrkesutöfning, erhålla kännedom
om nytillkomna maskiner, hjälpmedel och arbetsmetoder o. s. v. Vidare
framhålles, hurusom det i betraktande af vårt lands stora utsträckning
torde vara nödvändigt att ordna systemet med mästarkurser sålunda, att
de dels afhållas vid en eller flera blifvande centrala yrkesutbildningsinstitut,
dels kunna anordnas ambulatorisk! från sådana institut. Slutligen påpekas
det nära samband, som förefinnes mellan denna speciella yrkesundervisning
i mästarkurser och yrkesutbildningen i allmänhet, samt att
därför öfveriedningen öfver desamma och öfver det lägre tekniska skolväsendet
och yrkesskolorna gifvetvis måste förläggas till en och samma
myndighet. Uti denna uppfattning vilja kommittéerna till fullo instämma.

Det närmaste utförandet af mästarkurserna bör emellertid anförtros åt
ett eller flera rikligt utrustade centrala yrkesutbildningsinstitut, vid eller
från Indika äfven andra praktiska tillämpningskurser samt ytterligare
andra åtgärder för yrkesutbildningen höra komma till utförande. Särskilt
må påpekas, att utställningar, som afse yrkesutbildning, böra kunna
anordnas vid eller (såsom ambulatoriska) utgå från de af staten bekostade
eller understödda yrkesutbildningsinstituten. I mån af behof lärer det ock
kunna förväntas, att en eller flera af de utaf den tekniska undervisningskommittén
föreslagna yrkes- och fackskolorna skola blifva utrustade för
att fylla vissa af dessa instituts uppgifter. För deras tillgodoseende måste
alltid ett sakkunnigt arbete vara att påräkna från kommerskollegiets sida
i dess egenskap af öfverstyrelse för alla anstalter för yrkesutbildningen.

I samband därmed torde ock böra ägnas uppmärksamhet åt behofvet af
större eller mindre yrlcesmuseer, upprättade i anslutning till vissa af dessa
läroanstalter och innehållande systematiskt ordnade och tid efter annan
kompletterade samlingar af hufvudsakligen råmaterial, half- eller helfabrikat
i industri och handtverk samt annan åskådningsmaterial m. m.1 Dylika
samlingar böra nämligen, enligt hvad erfarenheten från utlandet nogsamt
ådagalagt, blifva till största gagn för den praktiska undervisningen såväl
i själfva skolan som vid mästarkurser samt vid meddelande af råd
och upplysningar i praktiska yrkesfrågor, hvarmed dylika anstalter
böra kunna stå yrkesidkare till tjänst. Såsom exempel på gagnet af
dylika värdefulla samlingar förtjänar särskildt omnämnas det med stort intresse
omfattade utmärkta yrkesmuseet i samband med tekniska skolan i
Kristianstad. Kära sammanhängande med frågan om yrkesmuseer är det
ock från de närmast intresserade handtverksidkarnes egen sida framhållna
behofvet af ett eller flera centrala offentliga bibliotek för yrkeslitteratur,
planscher, mönsterritningar och dylikt.

1 Genom skrifvelse till Kungl. Maja den 11 oktober 1911 bar styrelsen för Sveriges handtverksorganisation
gjort framställning om anvisandet af statsbidrag till inrättandet af instruktiva
skolsamlingar samt s. k. yrkesmuseer äfvensom för dessas vidmakthållande.

Centrala

yrkesut bildnings institut.

Yrkesmu seer.

270

KOMMERSKOLLEGIET.

Upplys ningsverk samhet.

Diverse

åtgärder.

Frågor om
medelståndets

stödjande.

Till den praktiska upplysningsverksamhet särskildt för handtverksyrkenas
tjänst, som sålunda äfven hos oss torde böra organiseras under medverkan
från det allmännas sida, är ock enligt kommittéernas mening att hänföra
åstadkommandet af en i görligaste mån systematiskt ordnad föreläsningsverksamhet
och eventuellt äfven utgifvandet åt tryckta publikationer
i yrkesutbildningssyfte. Huru hela denna informationsverksamhet skall
utvecklas och i hvilken mån den bör ankomma på statens centralorgan för
yrkesutbildningen, anse kommittéerna böra blifva kommerskollegiets sak att
närmare utreda. Att här för detsamma föreligger ett ganska kräfvande
arbete, för hvars utförande särskild sakkunskap är af nöden, synes kommittéerna
ligga i öppen dag.

Förutom nu nämnda åtgärder för yrkesutbildningens befrämjande, som
redan i någon mån äro, men i vida större utsträckning kunna förväntas
blifva vidtagna från statens sida, förekomma äfven en del andra statsingripanden
till näringarnas förkofran, hvilka i icke oväsentlig mån kunna och
böra tjäna yrkesutbildningens intressen och beträffande hvilka därför dennas
speciella målsmän inom förvaltningen böra få utöfva inflytande. Bland sådana
må erinras om flertalet ärenden angående utanordnande af statsbidrag
till utställningar (s. 179), till statslån åt handtverkare och mindre
industriidkare (s. 135 ff.) samt till stödjande af organisationsväsendet
(s. 183 f.). I

I skrifvelse den 11 maj 1908 framförde Sveriges handtverksorganisation
inför Kungl. Ma] it frågan om vidtagande af särskilda åtgärder till medelståndets
stödjande. Under åberopande af hvad i andra länder åtgjorts i
sådant afseende samt efter en redogörelse för den s. k. medelståndsrörelsens
svnpunkter och syften anhöll handtverksorganisationen bland annat, att vid
den förestående omorganisationen af näringsförvaltningen jämväl skulle prötvas
behofvet af en särskild byrå för medelståndsärenden. Den 21 juli samma år
aflat Sveriges minuthandlares riksförbunds kongress till kommerskollegiet en
framställning, däri kongressen förklarade sig instämma i handtverksorganisationens
berörda yrkande. Båda dessa skrifvelser blefvo den 2o april 1909
af Kungl. Maj:t öfverlämnade till kommerskollegiikommittén för att, i hvad
de afsåge behofvet af inrättande af en särskild byrå för »medelståndsärenden»,
tagas under öfvervägande vid fullgörandet af det kommittén meddelade uppdrag.
Sedermera har Sveriges minuthandlares riksförbund i en till kommittén
riktad framställning närmare utvecklat vikten af, att vid näringsförvaltningens
omorganisation detaljhandelns intressen blifva särskildt beaktade.
Ehuru ifrågavarande organisationers yrkanden åsyfta organisatoriska
anordningar, anse sig kommittéerna böra i detta sammanhang något
skärskåda de intressen och behof, som skulle tillgodoses genom sålunda påyrkade
anordningar.

De båda organisationernas framställningar hvila på den förutsättningen,
att väsentliga intressemotsatser föreligga saväl mellan den större industiien

ÄllENDEN ANG. INDUSTRIELL YRKESUTBILDNING.

2 71

och handtverket som mellan den större handeln och detaljhandeln. Skiljaktigheterna
vore så framträdande, att olägenheter kunde befaras af att, organisatoriskt
sammanhålla handhafvandet af stor- och smådriftens angelägenheter
både på industriens och på handelns område. Häraf skulle nämligen
lätt blifva följden, att detaljhandelns och handtverkets önskningar och behof
komma att skjutas åt sidan af den stora handelns och industriens med
större tyngd verkande anspråk. Organisationerna ifrågasätta därför, huruvida
ej lämpligast vore, att tillvaratagandet af smådriftens och de nämnda
näringsutöfvarnes intressen anförtroddes åt något särskild!, för dem gemensamt
organ inom näringsförvaltningen.

Kommittéerna vilja i afseende härå till en början betona, att den mindre
handeln och industrien i vårt land äro af den stora ekonomiska och sociala
betydelse, att vid näringsförvaltningens omorganisation all omsorg måste
ägnas åt att deras angelägenheter blifva behörigen beaktade. I olikhet med
organisationerna kunna dock kommittéerna ej finna, att större sakligt
sammanhang föreligger mellan småhandeln och småindustrien än mellan
handelns olika områden inbördes samt mellan större och mindre industri.
Kommittéerna anse sig ock hafva i det föregående ådagalagt, hurusom
visserligen inom både industri och handel förekomma intressemotsatser och
andra konfliktanledningar, men att likväl hvardera af dessa båda ärendesområden
måste betraktas och behandlas såsom ett helt, därinom de enande
och sammanhållande momenten äro af långt större betydelse än de åtskiljande.
Det är ock kommittéernas mening, att de skiljaktigheter, som i
vissa fall obestridligen föreligga mellan den större och den mindre yrkesutöfningens
intressen, oftast blifva till sin innebörd öfverskattade. Att
det egentligen endast är smådriften, som har behof af ett mera positivt
verksamt stöd från statens sida, under det att stordriften trifves bäst af att
uteslutande lita till egna krafter, den uppfattningen är ingalunda öfverensstämmande
med verkliga förhållandet (s. 130). Kär därför den mindre industrien
och detaljhandeln för sin del anhålla om statens direkta stöd och hjälp
till befrämjandet af sin näringsutöfning, behöfver icke ett tillmötesgående från
statens sida af vissa sådana anspråk innebära något afsteg från eller någon
utsträckning af den politik, som staten följer gentemot den större industrien
och engroshandeln. Sant är däremot, att stordriften och smådriften icke alltid
på samma områden hafva samma behof af statens medverkan, liksom denna ej
heller alltid bör lämnas på samma sätt. Sålunda lärer särskildt för handtverkets
del förefinnas ett starkt behof af sådan konsulentverksamhet från statens
sida, som i det föregående omförmälts, under det att de storindustriella
företagen i allmänhet kunna själfva förskaffa sig den sakkunniga personal,
som driften klöfver, eller ock tillgodose behofven med tillhjälp af sina egna
sammanslutningar. Äfven i detta hänseende förtjänar dock erinras, hurusom
staten genom teknikerstipendier och på andra sätt befrämjar en konsulent-
och informationsverksamhet, som i väsentlig mån kommer storindustrien
till godo. Såsom synes af kommittéernas i det följande framlagda
organisationsförslag, hafva kommittéerna ock ansett särskilda anordningar

272

KOMMERSKOLLEGIET.

höra träffas för tillgodoseende af handtverkets behof af direkt handledning
i vissa fall från statens sida. Uppenbarligen måste dock statens understödjande
och ledande verksamhet begränsas till att vara, hvad såväl Sveriges
handtverksorganisation som Sveriges minuthandlares riksförbund ock framhållit,
nämligen en hjälp till själfhjälp.

Det område, där statens stöd mest af behofvet påkallas, är gifvetvis yrkesutbildningen.
Hvad handeln angår, hafva kommittéerna betonat hithörande
ärendens samband med öfriga handelsärenden, hvithet dock icke utesluter, att
kommittéerna anse särskild anordning böra träffas för behandlingen inom kommerskollegiet
af handelsundervisningens angelägenheter. I allt fall lärer icke
med fog kunna göras gällande, att i detta afseende några väsentliga intressemotsatser
kunna föreligga mellan grosshandelns och minuthandelns intressen.

Jämväl på den industriella yrkesutbildningens område, som i det föregående
utförligt behandlats, äro de stora yrkesutöfvarnes intressen och behof
på det närmaste förbundna med de smärre idkarnes. Ingen lärer heller
vilja bestrida riktigheten af det förhållande, som af en känd tysk nationalekonom
uttryckts på följande sätt: »handtverket har på lärlingsväsendets
område en stor mission att fylla, i det att detsamma ej endast har att för
egen del sörja för kommande generationers yrkestekniska utbildning och för
utveckling af den hos nationen förefintliga förmågan i de konstnärliga yrkena,
utan äfven att hjälpa till med den yrkestekniska utbildningen för en del af
storindustriens arbetskrafter, alldenstund denna hittills icke förmått att
själf sörja för utbildandet och tillväxten af arbetarstammen». Äfven inom
vårt land torde erfarenheten nogsamt gifva vid handen, af hvilken betydelse
handtverket i detta och andra afseenden är och alltjämt måste vara för storindustrien
och hurusom en väsentlig del af de yrkesskickliga arbetarne inom
viktiga grupper af denna fått sin yrkesutbildning inom handtverket. Med
en genomförd lärlingslagstiftning och ett samtidigt ordnande af yrkesskoleväsendet
lärer det icke heller lida något tvifvel, att handtverket icke allenast
själft skall i hög grad höjas och utvecklas utan äfven i än större utsträckning
än hittills kunna sörja för den utbildning af yrkesskickliga arbetare åt
storindustrien, som denna icke själf förmår meddela. Den omständigheten,
att a andra sidan olika fordringar ofta måste ställas på utbildningen af
arbetsledare för storindustrien och för handtverket, kan icke upphäfva det
inre sammanhanget i allt väsentligt mellan olika slag och stadier af industriell
yrkesutbildning.

Kommittéerna, som sålunda icke kunnat ansluta sig till de framställda
krafven på vissa handels- och industriärendens utskiljande och sammanförande
såsom speciella medelståndsärenden, vilja emellertid icke förneka
vikten af att äfven i vårt land uppmärksamhet ägnas åt den s. k. medelståndspolitikens
spörsmål. Helt visst kommer det ock att blifva en af näringsförvaltningens
mest grannlaga och viktiga uppgifter att finna de rätta
medlen och formerna för statens ledande och stödjande verksamhet till
fromma för de små näringsutöfvarnes stora och betydelsefulla befolkningsgrupp.

273

Kap. 11. Sjöfartsiirenden.

a) Sjöfartsärendenas allmänna omfattning.

Såsom sjöfart i inskränkt bemärkelse är här att betrakta yrkesmässigt
bedrifven fartygstrafik för transport af varor eller för resandes fortskaffande.
Under sjöfarten i vidsträcktare mening inbegripes emellertid äfven sådan
fartygstrafik för vissa andra ändamål, som därmed stå i gemenskap, såsom
bogsering, bärgnings- och dykeriföretag äfvensom i vissa hänseenden fartygs
användande för fiske, bedrifvet såsom yrke, och för lustfart.

I § 1 af den för kommerskollegiet gällande instruktion ålägges kollegiet att
med uppmärksamhet följa tillståndet med rikets sjöfart och att efter omständigheterna
vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, som
kollegiet anser lämpliga för befrämjande af denna näring.

I instruktionens § 5 äro uppräknade åtskilliga olika slag af sjöfartsärenden,
hvilka skola handläggas af kollegiet. Denna uppräkning, hvilken omfattar
allenast de hufvudsakligaste af sjöfartens ärendesgrupper, afser närmast
att angifva fördelningen af desamma mellan de tvenne byråer, som
nu hafva att ombesörja dem. I den mån emellertid utvecklingen framkallat
nya ärendesgrupper, som icke äro i instruktionen särskildt angifna,
eller då enstaka spörsmål uppstått, som ej kunnat anses omedelbarligen
hänförliga till någon viss grupp, har behandlingen af desamma hänskjutits
till den ena eller andra byrån allt efter gruppens eller ärendets natur.
Grupper eller ärenden, som befunnits allenast eller hufvudsakligen angå
utrikes sjöfarten, hafva behandlats å utrikes byrån, under det de öfriga
handlagts af inrikes byrån. Beredningen och föredragningen hafva i fall af
gemensam natur i allmänhet hänskjutits till den byrå, för hvilkens område
en sådan ärendesgrupp eller fråga ansetts öfverhufvud taget äga den öfvervägande
betydelsen. En viktig dylik grupp utgöres af den allmänna sjölagstiftningen,
hvilken liksom ock den därmed sammanhängande sjösäkerhetsfrågan
enligt praxis behandlats å utrikesbyrån, ehuru bäggedera frågorna
tydligen äro af gemensamt intresse för all sjöfart. Det är sålunda af erfarenheten
bekräftadt och för öfrigt utan vidare tämligen påtagligt, att den
hittills tillämpade åtskillnaden mellan utrikes och inrikes sjöfart icke är en
lämplig eller ens användbar indelningsgrund i organisatoriskt afseende. I
annat sammanhang lämna kommittéerna en framställning af den nuvarande

18—122348.

274

KOMMERSKOLLEGIET.

centrala sjöfartsorganisationens brister och afgifva förslag om de enligt
kommittéernas mening lämpligaste organisationsformer, som böra träda i
stället.

De sjöfartsärenden, som ankomma på kommerskollegiet, äga visserligen
redan nu en betydande omfattning, men torde komma att erhålla väsentligt
större omfång, på sätt närmare framgår af nedan lämnade redogörelse.

Statsförvaltningens omsorger till fromma för sjöfarten betraktad såsom
näring afse i främsta rummet att genom anordningar och åtgärder stödja
redan bestående sjöfartsrörelse och verka för näringens vidare utveckling
eller att undanröja hinder för dess utöfning eller förkofran. Omsorgerna
inskränka sig emellertid icke härtill utan hafva jämväl till ändamål att
genom lagstiftningsåtgärder eller på annat sätt reglera normerna för näringens
bedrifvande och eljes regelbinda åtskilliga i samband därmed uppstående
förhållanden. Bland nämnda åtgärder är att särskildt bemärka en
kategori, hvilken till sitt hufvudsakliga syfte i väsentlig mån skiljer sig
från de öfriga, nämligen den som berör sjösäkerhetsfrågan. Äfven därmed
måste visserligen vara afsedt att i stort sedt gagna sjöfarten, men det bestämmande
motivet är dock ett annat, nämligen att skydda människolif och
gods för de med sjöfarten förbundna faror.

Insikten om sjöfartens stora betydelse har på senare tid i allt högre grad vunnit
insteg och äfven i praktiken erhållit uttryck. Det behöfver ej närmare utvecklas,
att de fraktförtjänster, som en på främmande länder bedrifven rederirörelse
hemför, äro särskildt ägnade att bidraga till en mera gynnsam handelsbalans
med utlandet. Såsom en måttstock härå förtjänar att erinras, att
de af svenska fartyg i utrikes fart under år 1911 intjänta bruttofrakter uppgått
till sammanlagdt 94,973,000 kronor. Ej mindre betydelse i nationalekonomiskt
hänseende har vår utrikes sjöfart på senare tid i växande grad
erhållit såsom förmedlare genom reguljära linjer af forslingen till aflägsna
marknadsfält af alster, som frambragts af vår industri och för hvilka vår
exporthandel där beredt afsättning. Till åstadkommande af den raska utveckling,
som den senaste tiden företett på detta område, hafva statsmakterna
kraftigt'' bidragit genom att lämna den enskilda rederiverksamheten
ekonomiskt stöd i form af direkta anslag och rederilån. Då denna form af
näringspolitik synes redan nu hafva burit goda frukter, kan förutsättas ett
vidare fortgående på den inslagna vägen. Tydligt är, att de maktpåliggande
uppgifter, som tillkomma sjöfartsorganet vid dessa angelägenheters ordnande
och hvarom närmare redogörelse lämnas å s. 275 ff. skola med en fortsatt
utveckling blifva än mera ansvarsfulla. Af det sagda kan den slutledning
dragas, att det i främsta rummet är utrikes sjöfarten, som statsmakterna
ägna sina direkt näringsbefrämjande omsorger.

Men äfven till öfriga grenar af sjöfarten, kustfarten och den inre farten,
bör förvaltningens omvårdnad sträcka sig, ehuru den i fråga om dem i
regeln tager sig andra former.

Sjöfartens säregna natur betingar, att den för dess räkning fungerande
förvaltningen själf ombesörjer eller medverkar för åvägabringande af en

SJÖFAllTSÄHENDKN.

2 7f>

mångfald anordningar, åtgärder och bestämmelser beträffande dess bedrifvande.
En dylik omsorg är åstadkommandet af en allmän sjölagstiftning,
sfi af vägd att den utan att lägga onödigt hämmande band på näringsutöfningen
på ett ändamålsenligt sätt reglerar de skiftande, ofta invecklade
rättsförhållanden af mera grundläggande betydelse, hvilka därmed stå i sam.
band. I nära anslutning härtill står ordnandet af den speciella sjöfartslagstiftning,
som i stor utsträckning kräfves för att reglera andra med sjöfarten
förknippade förhållanden. Bland sådana och öfriga sjöfartsfrågor må framhållas:
den nautiska undervisningen och befäl sutbildningen samt frågan om
behörigt befäl å fartyg, ändamålsenliga anordningar för sjöfolks inskrifning
vid sjömanshus, mönstringsväsendet, registrering af fartyg, dispaschörsväsendet,
ordnande genom traktater af våra sjöfartsförhållanden med främmande
länder m. in.

Åtskilliga umgälder och afgifter äro lagda å sjöfarten (s. 308 AV). Det
bör för sjöfartsorganet städse vara en angelägen uppgift att söka verka för,
att dessa olika slags afgifter icke blifva allt för betungande, äfvensom att,
för ernående af en rättvis grundval för deras beräknande, skeppsmätningsväsendet
lämpligen anordnas.

En särskild fråga, som för sjöfartsnäringen är af vital betydelse och därför
påkallar särskild uppmärksamhet äfven från förvaltningens sida, är tillgodoseendet
af sjöfolkets bästa. För att rederirörelse skall kunna med framgång
bedrifvas och utvecklas, erfordras tillgång till en duglig, för sitt yrke
intresserad, tillräcklig, inhemsk sjömansstam. Det bör därför ur näringens
synpunkt ingå som ett led i administrationens uppgifter att söka i
möjligaste mån befordra detta syftemål. Härtill kommer sjömansyrkets betydelse
såsom utkomst för stora lager af befolkningen. Dessa omständigheter
i förening böra föranleda förvaltningen att söka bidraga till förbättring af
sjömännens ställning och sålunda på denna väg medverka till att fästa dem
vid den svenska handelsflottan och knyta bandet med hemlandet fastare.

b) Sjöfartens befrämjande genom subventioner och rederilån.

De lån, som utgå från lånefonden för rederinäringens understödjande, äro
närmast afsedda att bereda den svenska sjöfarten på utrikes ort, företrädesvis
i aflägsnare farvatten, lättnader vid anskaffande af fartyg och nödigt driftkapital.
Då det däremot gällt att skänka statens stöd åt sjöfartsförbindelser,
bvilkas åstadkommande eller upprätthållande ansetts vara af särskilt
stor betydelse för landet i allmänhet, har detta skett genom direkta
bidrag, hvilka i allmänhet endast då behöfva återbetalas, när företaget
ifråga varit fullt i stånd att bära sina egna kostnader och därjämte utvisat
öfverskott. Det hufvudsakliga ändamålet har då icke så mycket varit
främjandet af rederinäringen, som fastmer att vinna de fördelar för industrien
och exporthandeln, som en direkt sjöfartsföHändelse till främmande afsättningsområden
innebär.

Statssubventioner
till
ångrb&tslinjer.

KOMMERSKOLLEGIET.

Förutsättningarna
för
subventions beviljande.

Det grundläggande
utredningsarbetet
i subventionsfrågor.

276

Statssubventioner för dylikt ändamål utgöra en relativ nyhet inom vår
näringspolitik, i det den första beviljades är 1905. Subventionsfrågor hafva
emellertid äfven tidigare varit föremål för myndigheternas pröfning. I sådant
hänseende kan erinras därom, att 1898 års handels- och sjöfartskommitté
framställde förslag om anvisande af statsanslag för åstadkommande af
regelbundna ångfartygsförbindelser mellan Sverige och transatlantiska länder,
i främsta rummet Amerika — La Plataländerna och Nordamerika — samt
Ostasien. I en mångfald yttranden, som afgåfvos till nämnda kommitté,
uttalade sig jämväl korporationer och enskilda för statsunderstöd till skilda
linjer. Vid ett par särskilda tillfällen hafva dessutom hos Ivungl.
Maj:t gjorts ansökningar om subvention för linjer till Finland och Ryssland.
Dessa tidigare framkomna förslag och framställningar ledde dock icke till
positiva resultat.

Från och med år 1905 hafva emellertid subventioner vid olika tillfällen
beviljats för uppehållande af direkta linjer till La Plataländerna, Ostasien
och Ryssland samt, enligt vid 1912 års riksdag fattade beslut, till Australien
samt Förenta Staterna och Mexiko. Fråga om ytterligare subventionering af
trafiken på Ryssland torde blifva aktuell, när den för närvarande pågående
utredningen af särskilda sakkunnige om förbättrande af Sveriges sjöförbindelser
med nämnda land blifvit slutförd. I allmänhet hafva dessa
frågor framkommit på enskildt initiativ. Enskilda personer eller bolag hafva
gjort ansökning hos Kungl. Maj:t om understöd för viss linje, och ansökningen
har remitterats till kommerskollegiet. Om man bortser från frågan
om den ryska trafiken, har det från statens sida förekommande utredningsarbetet
så godt som uteslutande legat på kollegiet.

För att statsunderstöd för sådant ändamål bör förekomma, har kommerskollegiet
ansett tvenne hufvudsakliga förutsättningar vara nödvändiga.
Den ena är, att linjen ifråga skall visas vara af en mera allmän betydelse
för landets näringslif, och den andra, att densamma med fog kan
antagas vara i stånd att framkalla en stadigvarande exporthandel och trafik
af den betydenhet och omfattning samt äfven i öfrigt hvila på en sådan
ekonomisk grund, att linjen inom rimlig tid kan förväntas blifva beståndande
äfven utan direkt understöd från statens sida.

En ej ringa del af den utredning, som erfordras för bedömande af en subventionsfråga,
måste verkställas af sökanden, hvilken har att själ! grunda
.sitt omdöme om de ekonomiska förutsättningarna för det ifrågasatta företaget
å en sådan utredning och därefter framlägger densamma till stöd för
sin framställning om subvention. Kommerskollegiets uppgift består då i
verkställandet af dels en kritisk granskning af detta utredningsmaterial,
dels en kompletterande utredning angående öfriga på saken inverkande omständigheter,
som ej blifvit af sökanden till fullo belysta. Endast härigenom
kan det blifva för kollegiet möjligt att tillhandahålla statsmakterna
den erforderliga vägledningen för anslagsfrågans bedömande och vid fastställandet
af de grundläggande villkor, som böra med ett eventuellt anslag förbindas.

SJÖFARTSÄHENDEN.

277

Det pa kollegiet ankommande utredningsarbetet måste tydligen hafva till
ändamål att undersöka, huruvida och i hvad mån ofvan angifna allmänna
förutsättningar för subventions beviljande äro för handen. Härvid gäller
att i första rummet söka utröna utsikterna för att a den främmande marknad,
som är i fråga, vinna ny eller ökad afsättning i tillräckligt stor omfattning
för sådana varor, som från Sverige exporteras. AHdare är att å andra sidan
undersöka den svenska industriens produktionsförmåga med hänsyn till
sådana varor, som lämpa sig för afsättning å samma marknad, och exportörernas
benägenhet för inledande af de med företaget åsyftade affärsförbindelserna,
andra länders insteg å samma marknad, redan befintliga fraktmöjligheter
dit m. m. Slutligen böra ej lämnas ur räkningen de möjligheter
till återfrakter, som må förefinnas.

Sedan statsunderstöd beviljats, har kommerskollegiet att uppgöra förslag

dels till kontrakt mellan kronan och vederbörande rörande villkoren för åt- efter sub njutande

af statsunderstödet dels till maximitaxor för befordran af svenskt ventions

J ... beviljande.

gods med den subventionerade linjen.

Ett dylikt kontrakt innehåller i främsta rummet den plan, enligt hvilken
ångfartygsförbindelsen skall upprätthållas. Vidare pläga däri förekomma
bestämmelser, afsedda att tillförsäkra svenskt gods företrädesrätt till befordran
med linjens fartyg, samt om linjens öfriga olika skyldigheter gentemot
det allmänna och enskilde. Förslag till maximitaxa uppgöres af
kollegiet med ledning af uppgifter om de tariffer, som gälla å de stora
kontinentala och brittiska linjerna till samma trakt. Dessa uppgifter införskaffas
dels genom vederbörande svenska beskickning och konsulat, dels -genom sökanden.

Med dessa ärenden äro dessutom förenade en del löpande administrativa
göromål under kontraktstiden, såsom öfvervakandet af att sjöfartsförbindelsen
upprätthålles i enlighet med den kontraherade planen samt meddelandet af
intyg därom, utseendet af kontrollant för granskning af linjens räkenskaper,
tillämpningen af bestämmelsen om fri öfverresa med linjens fartyg i vissa
fäll, godkännandet af jämkningar i den af Kungl. Maj:t fastställda maximitaxan,
när skäl därtill visas föreligga, m. m.

Såsom af det ofvan anförda torde framgå, måste beredandet af subven- Sakkunskap
tionsfrågorna kräfva nationalekonomiska insikter äfvensom handelsgeografiska frågor
kunskaper. Om man också måste tillmäta dessa förutsättningar den största
sakliga vikten, får dock icke förbises, att subventionsfrågornas behandling
äfven erfordrar administrativ och statistisk utbildning samt i viss mån jämväl
juridisk erfarenhet.

Med hänsyn till ändamålet med subventionerna skulle kunna sättas Kommittéer
ifråga, till hvilken del af näringsförvaltningens ärendesgrupper dessa frågor halande
rätteligen böra hänföras. Härvid är nämligen att bemärka att, medan
industriens förkofran alltid måste utgöra en väsentlig förutsättning och
det egentligen bärande underlaget för subventions beviljande, äfven exporthandeln
i sin mån hemför fördelar däraf i form af en genom den nya trafikförbindelsen
ökad vinstgifvande varuomsättning, under det slutligen sjö -

278

KOMMERSKOLLEGIET.

Rederilå».

Fondens tillkomst
och utveckling.

fartsnäringen för sin del, såsom helhet betraktad, genom det med statshjälp
igångsatta företaget på sitt vinstkonto får att uppföra en direkt,
värdefull ökning i fartygstonnage och ett tillskott i intjänta bruttofrakter.
Det kan alltså konstateras, att både industri, handel och sjöfart hvar för sig
hafva betydande intressen vid dessa frågors afgörande.

Då emellertid industriens och exporthandelns intressen framträda förnämligast
vid tidpunkten för afgörandet af själfva principfrågan, huruvida statssubvention
i ett gifvet fall må anses betingad af omständigheterna eller icke,
under det att de öfriga förhållanden, som äro förknippade med en subventionsfrågas
bedömande, äfvensom de under den löpande subventionsperioden efter
hand framträdande spörsmålen närmast beröra sjöfarten samt med nödvändighet
kräfva sakkunskap härom, anse kommittéerna naturligast och lämpligast,
att subventionsfrågorna framgent tillhöra sjöfartsorganet, helst de vanligen
förekomma i samband med framställningar om erhållande af rederilån. På
grund af dessa frågors vitala betydelse för industrien och exporthandeln bör
emellertid sakkunskapen inom de grenar af näringsförvaltningen, som företräda
dessa näringar, medverka vid frågornas framförande. Beredningen af
desamma bör alltså ske gemensamt, men föredragningen och den fortsatta
handläggningen tillhöra sjöfartsorganet.

Frågan om upprättandet af en rederilånefond har sitt ursprung i en reservation,
som af trenne ledamöter i handels- och sjöfartskommittén afgafs
vid kommitténs förslag (år 1900) om inrättandet af en marinhypoteksbank.
Ärendet remitterades till kommerskollegiet, som häröfver inhämtade yttranden
från vissa handels- och sjöfartsnämnder. I sitt utlåtande anslöt sig kollegiet
i princip till reservanternas mening. Beträffande det sätt, på hvilket rederilånerörelsen
skulle närmare anordnas, företedde emellertid kollegiets förslag
väsentliga afvikelser från hvad som varit ifrågasatt af reservanterna. I
anslutning till kollegiets framställning afgafs proposition till 1903 års
riksdag angående anvisande för ändamålet af ett belopp af 5 millioner
kronor. Sedan förslaget af riksdagen godkänts, fastställde Kungl. Maj:t
genom kungörelse den 18 december 1903 vissa villkor och bestämmelser
för erhållande och åtnjutande af lån från fonden. I kungörelsen erinrades,
att lånefonden, hvars förvaltning skulle handhafvas af statskontoret,
hufvudsakligen är afsedd för befrämjande af den svenska sjöfarten
på utrikes orter och särskildt i aflägsna farvatten, att rederiföretag
för inrikes sjöfart endast undantagsvis kommer att understödjas med lån från
fonden och att, därest sådant lån sökes för anskaffande af fartyg, företräde
kommer under i öfrigt lika förhållanden att gifvas åt den lånesökande, som
låter tillverka fartyget vid svensk verkstad. Med hänsyn till den lifliga
efterfrågan, som uppstått å dessa lån, har Kungl. Maj:t sedermera på
framställning af kommerskollegiet samt i enlighet med vederbörande näringsidkares
önskningar vid skilda tillfällen, nämligen åren 1905, 1907 och 1911,
utverkat riksdagens bifall till lånefondens ökande, så att denna numera uppgår
till ett belopp af 17 millioner kronor.

SJUKA R T S A I t E J ) K N.

279

Enligt ''le vid rederilåneanslaget ursprungligen fästade villkoren skulle kapitalafbetalningarna
till oeli med 1909 tillilggas fonden men därelter återgå
till riksgäldskontor! Då alltså efter utgången af nämnda år några medel
icke skulle finnas för utlåning, men behof af lån, hvilket syntes böra tillgodoses,
alltjämt gjorde sig gällande, ingick kommerskollegiet i slutet af år 1908
till Kungl. Maj:t med en hemställan om vidtagande af åtgärder i syfte att
kapitalafbetalningarna finge äfven efter år 1909 och åtminstone till utgången
af år 1911 tilläggas fonden. Såväl denna framställning som ock en af Kungl.
Maj:t på kollegiets förslag vid 1911 års riksdag gjord hemställan i samma
syfte bifölls af riksdagen. Slutligen har på framställning af Kungl. Maj:t
1913 års riksdag medgifvit, att kapitalafbetalningarna äfven för tiden efter
år 1913 må tillsvidare tilläggas fonden.

I anledning af Kungl. Maj:ts proposition vid 1911 års riksdag om dispositionen
af kapitalafbetalningarna framhöll riksdagen, att det icke syntes
förefinnas någon nöjaktig kontroll öfver användningen af de såsom rederilån
utlämnade medlen. Riksdagen uttalade därför önskvärdheten af, att bestämmelser
blefve utfärdade i syfte att åstadkomma en effektiv kontroll därå,
att de från rederilånefonden utlämnade lånebeloppen verkligen blefve använda
för det ändamål, fonden vore afsedd att främja. Denna riksdagens
framställning remitterades till kommerskollegiet, som efter inhämtade yttranden
från Sveriges redareförening samt Sveriges allmänna sjöfartsförening
i utlåtande den 20 december 1911 tillstyrkte åtgärder i det af riksdagen
angifna syfte och för detta ändamål föreslog vissa ändringar i och
tillägg till 1903 års kungörelse. Statskontoret, som jämväl hördes i ärendet,
anslöt sig till kommerskollegiets förslag och påyrkade därutöfver öfverflyttning
till kollegiet af vissa uppgifter, som dittills ålegat statskontoret.
Sedan kommerskollegiet förklarat sig icke hafva något att erinra häremot,
utfärdade Kungl. Maj:t den 26 april 1912 kungörelse angående ändring i
vissa afseenden i de genom kungörelsen den 18 december 1903 stadgade
villkor för lån från fonden för rederinäringens understödjande.

Enligt dessa författningar skall ansökning om låns erhållande göras hos
Kungl. Maj:t, som efter kommerskollegiets hörande bestämmer, huruvida
ansökningen skall beviljas och eventuellt lånebeloppets storlek. Beviljadt
lånebelopp utlämnas af statskontoret, sedan låntagaren dit aflämnat skuldförbindelse
jämte sådan säkerhet för förbindelsens behöriga fullgörande, som
af statskontoret kan godkännas. Därest för beviljadt lån icke inom två månader
efter därom erhållet föreläggande aflämnats dylik säkerhet, skall rätten
till lånets utbekommande anses förverkad. A lyftadt lånebelopp skall erläggas
årlig ränta från lyftningsdagen med fyra procent. Sedan lån innehafts
under två år från lyftningsdagen, skall under de därpå följande sex
åren årligen återbetalas en sjättedel af det ursprungliga lånebeloppet, så att
hela lånet varder senast inom utgången af det åttonde året till fullo guldet.

De bestämmelser i författningarna, som åsyfta att åvägabringa kontroll
öfver lånens ändamålsenliga användning, äro af hufvudsakligen följande
innehåll. I låneansökan skall bland annat meddelas uppgift å det ända -

Fördelning af
och kontroll
öfver lånen.

280

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommers kollegiets arbets uppgift.

mål, för hvilket lånebeloppet är afsedt. Vid sitt utlåtande öfver ansökning
äger kommerskollegiet taga synnerlig hänsyn till sådan ansökning,
som afser anskaffande af nytt fartyg tillverkadt vid svensk verkstad, äfvensom
föreslå de särskilda villkor för lånebelopps lyftande och åtnjutande,
som må finnas påkallade i syfte att trygga beloppets användande för afsedt
ändamål. Låninnehafvare skall årligen inom tid, som kommerskollegiet äger
bestämma, hos kollegiet styrka, att och i hvilken omfattning den rederirörelse,
för hvilken lånet beviljats, fortfarande bedrifves. Dessutom skall
låninnehafvare, därest fartyg utgör pant för lånet, årligen inom tid, som
statskontoret äger bestämma, hos statskontoret styrka, att det eller de
sålunda pantförskrifna fartygen fortfarande befinnas i sj ovärdigt skick.
Skulle den rederirörelse, för hvilken lånet beviljats, under lånetiden nedläggas,
har kommerskollegiet att därom underrätta statskontoret. Om rederirörelsen
under lånetiden afsevärdt inskränkes, skall kollegiet därom göra
anmälan hos Kungl. Maj:t, som bestämmer huruvida lånet skall återbetalas.

Omfattningen af det arbete, som påhvilat centralförvaltningen i afseende
å fördelningen af rederilånen, belyses i viss mån af följande tablå öfver
antalet ansökningar och storleken af lånebelopp, som under tiden för lånefondens
användning dels förelegat till pröfning dels ock beviljats.

Pröfvade ansökningar. Beviljade ansökningar.

År.	Antal.	Begärdt belopp. Kr	Antal.	Begärdt belopp. Kr.	Bevilj adt belopp. Kr.
1904 . . . .	. . 33	7,560,000	18	5,585,000	5,000,000
1905 . . . .	. . 5	685,000	5	685,000	685,000
1906 . . . .	. . 35	8,859,000	31	8,084,000	4,960,000
1907 . . . .	. . 60	13,332,000	48	12,115,000	5,748,000
1908 . . . .	. . 29	7,420,000	10	3,900,000	965,000
1909 . . . .	. . 23	3,785,000	14	3,010,000	1,235,000
1910 . . . .	. . 27	6.366,000	11	4,696,000	1,629.000
1911 . . . .	. . 20	2,780,000	15	2,510,000	1,180,000
1912 . . . .	. . 15	3,770,000	14	3,710,000	1,800,000

De till Kungl. Maj:t i finansdepartementet ingifna låneansökningarna
hafva hittills nästan alltid afsett väsentligt högre belopp än som funnits för lån
tillgängligt. Den granskning, som från kommerskollegiets sida före ärendets
afgörande äger rum, afser att pröfva, dels huruvida de stadgade formella
villkoren för låns erhållande äro för handen, dels hvilka af de sökande —
särskild! med hänsyn till lånefondens i kungörelsen den 18 december 190d
angifna allmänna uppgifter och en hvar sökandes förutsättningar att kunna
fullfölja den af honom angifna plan för rederiverksamhetens bedrifvande
samt denna plans lämplighet — böra komma i fråga vid de tillgängliga medlens
fördelning och hvilket lånebelopp bör bestämmas för enhvar af dem.

Från Kungl. Maj:t pläga vidare till kollegiets pröfning öfverlämnas
tid efter annan förekommande ansökningar af låninnehafvare om låns öfver -

SJÖFARTSXllENDEN.

281

låtande på ny låntagare. Sakligt sedt innefattar kollegiets behandling af
dessa ärenden en granskning af ansökningshandlingarna ur hufvudsakligen
samma synpunkter, som när lån sökes.

Äfven ansökningar af låntagare om dispens i afseende å de vid lånen
fastade villkor öfverlämnas af Kungl. Maj:t till kollegiets förberedande behandling.

Någon närmare erfarenhet har gifvetvis ännu ej kunnat vinnas om betydelsen
af de genom kungörelsen den 26 april 1912 stadgade bestämmelserna
om befogenhet för kommerskollegiet att utöfva viss fortlöpande kontroll öfver
lånemedlens användande för åsyftadt ändamål. Jämlikt denna kungörelse
plägar Kungl. Maj:t numera efter kollegiets förslag bestämma särskilda villkor
rörande lånebeloppens lyftande och åtnjutande. Dessa villkor förutsätta,
att kollegiet har sin uppmärksamhet riktad å skötseln och utvecklingen af
vederbörande rederiföretag.

Kommittéerna finna uppenbart, att rederilåneärendenas behandling ställer Kommittéstora,
anspråk på förvaltningens kompetens. Förutom kännedom om sjö- etagande."

fartsnäringens ekonomiska behof och villkor kräfves förtrogenhet med de
sökande rederiernas ledning samt deras betingelser att tillgodogöra sig
lånen på det ur nationalekonomisk synpunkt bästa sätt. Endast det organ
inom statsförvaltningen, som sysslar med sjöfartsnäringens angelägenheter
i allmänhet och står i nära beröring med dess målsmän, kan förutsättas äga
sådan sakkännedom. «•

c) Fartygsbefälets utbildning och kompetens.

Med afseende å den för sjöfarten afsedda yrkesutbildningen hafva statens . Navigaomsorger
hittills i allmänhet ej sträckt sig längre än till anordningar för1
undervisning till utbildande af fartygsbefäl och maskinbefäl å fartyg. Denna
undervisning är numera ordnad genom reglementet för navigationsskolorna i
riket den 29 mars 1912. Enligt detta reglemente skola i Stockholm, Göteborg,

Malmö, Härnösand och Kalmar finnas navigationsskolor, af hvilka de fyra
förstnämnda omfatta såväl navigationsafdelning som maskinistafdelning, men
den sistnämnda endast navigationsafdelning. Vederbörande städer hafva att
ansvara för lämpliga lokaler åt skolorna samt att utse direktioner, hvilka
närmast ombesörja en del ekonomiska uppgifter. Till skolornas uppehållande
bidraga äfven eleverna med smärre afgifter, men de hufvudsakliga kostnaderna,
särskildt alla aflöningar, ankomma på staten, som för ändamålet anvisat ett
belopp af 184,220 kronor för år.

Staten, som sålunda åtagit sig den hufvudsakliga ekonomiska bördan af Centraiför -

navigationsskoleväsendet, äger enligt reglementet ock den egentliga ledningen
af detsamma. Denna statens ledande verksamhet utöfvas af, förutom Kungl.
Maj:t, dels öfverstyrelsen dels inspektören för navigationsskolorna.

Den allmänna uppsikten öfver navigationsskolorna utöfvas af marinförvaltningen
såsom öfverstyrelse med biträde af en inspektör, som på öfverstyrelsens
förslag förordnas af Kungl. Maj:t för en tid af tre år i sänder. Till öfver -

valtningens

uppgifter.

Öfyerstyrel sen.

282

KOMMERSKOLLEGIET.

Inspektören.

styrelsens handläggning höra ärenden angående inspektion, undervisning och
examina, undervisningslokaler, tillsättning och förordnande af föreståndare
och lärare samt tjänstledighet för dem, förseelser i tjänsten af föreståndare
och lärare, anställande af tillfälliga lärare, utbildning af navigationslärare
samt navigationsskolornas ekonomiska förvaltning.

Beredningen och föredragningen af navigationsskoleärendena verkställes
af olika afdelningschefer inom marinförvaltningen och är så fördelad, att på
civilafdelningens chef ankomma hufvudsakligen ärenden, som angå tillsättning
af och afsked från föreståndar- och lärarbefattning vid navigationsskola,
ledighet från dylik befattning, ansvar för tjänstefel samt besvärsmål,
på amiralitetsrådet frågor om navigationsskolornas ekonomiska förvaltning
och på chefen för nautiska afdelningen alla öfriga ärenden rörande
navigationsskolorna, särskildt undervisningsfrågor. Ärendena afgöras allt
efter deras beskaffenhet på något af följande sätt: a) i plenum antingen af
marinförvaltningens chef eller ock efter omröstning mellan de i beslutet deltagande;
b) af chefen i närvaro endast af föredraganden eller c) af vederbörande
afdelningscbef.

Det åligger öfverstyrelsen att hvarje år till Kungl. Maj:t afgifva berättelse
öfver navigationsskolornas verksamhet under det förflutna läsåret. Finner
öfverstyrelsen någon ändring af skolornas organisation eller andra åtgärder
för främjande af deras verksamhet, hvilka icke kunna af öfverstyrelsen
vidtagas, vara erforderliga, äger densamma att underställa Kungl. Maj:t
frågan härom (§ 4).

Inspektörens åligganden äro:

att minst en gång under hvarje läsår å tid, som icke blifvit på förhand
tillkännagifven, besöka hvarje navigationsskola för att tillse, att undervisningen
vid skolan vederbörligen bedrifves och att gällande författningar
efterlefvas. Därvid skall jämväl inventering af de utaf skolas föreståndare
förvaltade medlen äga rum, hvaröfver rapport ofördröjligen insändes till öfverstyrelsen.
Inspektören äger att i anledning af de under inspektionen gjorda
iakttagelserna dels göra muntliga erinringar till vederbörande föreståndare
och lärare dels ock, då han så finner lämpligt, tillställa föreståndaren en
skriftlig promemoria;

att till öfverstyrelsen afgifva förslag å läroböcker samt de närmare bestämmelser
angående kursernas omfång och läsordningen, som för navigationsskolornas
särskilda klasser kunna vara behöfliga, äfvensom att ombesörja utarbetande
af de för examina erforderliga skriftliga uppgifterna;

att taga kännedom om de från navigationsskolorna inkomna läsordningarna
samt därvid tillse, att undervisningen är ändamålsenligt anordnad;

att i enlighet med reglementets föreskrifter bestämma tiderna för examina
vid navigationsskolorna samt förrätta de muntliga examina vid navigationsafdelningarna
äfvensom, då han ej är hindrad af andra tjänstegöromål,
närvara vid öfriga examina vid navigationsskolorna;

att efter tagen kännedom om föreståndarnes årsberättelser senast den 1
september hvarje år till öfverstyrelsen afgifva ämbetsberättelse, i hvilken

SJÖFARTSÄltENDEN.

283

höra upptagas redogörelser för inspektioner och examina under det förflutna
läsåret samt livad inspektören under sina besök i skolorna eller på grund
af inkomna meddelanden funnit vara af beskaffenhet att påkalla uppmärksamhet; att

göra anmälan hos öfverstyrelsen före anträdandet af tjänsteresa äfvensom
vid återkomst från dylik; samt

att i afseende å utöfningen af sina åligganden, utöfver hvad som i reglementet
stadgas, ställa sig öfverstyrelsens föreskrifter till efterrättelse.

Inspektören äger att beträffande navigationsskolornas organisation, undervisningen
m. m. hos öfverstyrelsen göra framställning om sådana ändringar,
hvilka han anser böra vidtagas till främjande af dessa skolors ändamål.

Inspektören har sin expedition hos öfverstyrelsen. I fråga om hans åligganden
vid navigationsskoleärendenas handläggning inom öfverstyrelsen gäller
hvad därom särskild! är eller varder stadgadt (§ 5).

I det föregående har redan nämnts, att öfverstyrelsen skall årligen till
Kung!. Maj:t afgifva berättelse om skolornas verksamhet samt underställa
Kungl. Maj:t frågor om ändringar i skolornas organisation eller om vissa
andra åtgärder till främjande af deras verksamhet. På Kungl. Maj:t ankommer
afgörande! af förutom ändringar i reglementet en del personfrågor,
såsom om förordnande af inspektör (§ 4), om längre tjänstledighet för denne
än fjorton dagar i följd samt om tjänstens uppehållande vid sådan ledighet
(§ 5), om utnämning af navigationsskolas föreståndare (§ 49) samt om tjänstledighet
för sådan under längre tid än tre månader (§ 60). I fråga om undervisningens
anordnande skola ärenden om läroämnenas omfång hänskjutas till
Kungl. Maj:ts ompröfning (§ 31).

Åtgärder eller beslut af öfverstyrelsen kunna öfverklagas hos Kungl.
Maj: t.

Navigationsskolorna stodo intill år 1877 under kommerskollegiets ledning.
Vid nämnda tid öfverflyttades kollegiets funktioner på förvaltningen för sjöärenden,
hvilken myndighet bort därefter ombildades till marinförvaltningen.
I navigationsskolekommitténs den 30 oktober 1906 afgifna betänkande ifrågasattes
emellertid en återgång till de före 1877 rådande förhållandena, i det
att kommerskollegiet skulle erhålla uppgiften att i egenskap af öfverstyrelse
utöfva den allmänna uppsikten öfver ifrågavarande undervisningsanstalter.
I sin motivering omnämnde navigationsskolekommittén, att Sveriges allmänna
sjöfartsförening uttalat sig för öfverflyttning till kommerskollegiet af öfverinseende!
öfver navigationsskolorna, och framhöll för egen del bland annat
följande:

»Tanken på en dylik öfverflyttning har under senaste tiden så småningom allt mer och
mer arbetat sig fram inom sjöfartskretsar och har numera tämligen allmänt vuxit sig
fast därstädes. Anledningen härtill torde tvifvelsutan vara att söka i de olägenheter af
ena eller andra slaget, som tydligen måst blifva en följd däraf, att handelssjöfartens
intressen skola tillvaratagas af ett flertal olika myndigheter. Att så mycket som möjligt
sammanföra ledningen af statens verksamhet för sjöfartsnäringen hos en enda myndighet
har därför framställt sig såsom ett viktigt önskemål för sjöfartsnäringens och
sjöfartsyrkets utöfvare. Att man därvidlag närmast riktat sina tankar och förhopp -

Regerings ärenden.

Frågan om
''öfverstyrelse.

Navigationsskolekommittén
1906.

284

KOMMERSKOLLEGIET.

Ämbetsverkens
utlåtande
1909.

Sakkunnige

1910.

ningar på kommerskollegium, synes helt naturligt, då man erinrar sig att, såsom förhållandena
för närvarande gestalta sig, endast utbildningen af befäl för handelssjöfarten
handhafves af marinförvaltningen, under det att alla andra frågor rörande såväl detta
befäl som sjöfolk i öfrigt samt därjämte det stora flertalet öfriga ärenden, som angå
handelssjöfarten, tillhöra kommerskollegii handläggning. Det är tydligt, att den föreslagna
öfverflyttningen, om den skall medföra åsyftadt gagn, kräfver sådana förändringar
i kollegiets sammansättning, att erforderlig sakkunskap kommer att finnas inom
ämbetsverket vid handläggning af ärenden rörande navigationsskolorna i hvad angår
såväl navigations- som maskinistafdelning.»

Navigationsskolekommittén framhöll vidare, att man genom öfverflyttande
af inseendet öfver navigationsskolenndervisningen till kommerskollegiet
skulle kunna vinna större kontinuitet vid handläggningen af ärenden rörande
densamma än som hittills ernåtts i marinförvaltningen, där på grund
af vid flottan rådande förflyttnings- och befordringsförhållanden de sjöofficerare,
som haft att handlägga dylika ärenden, endast under kortare tider
kommit att bibehållas vid denna uppgift.

I det underdåniga utlåtande, som marinförvaltningen och kommerskollegiet
den 25 maj 1909 afgåfvo öfver navigationsskolekommitténs nyssberörda betänkande,
uttalade ämbetsverken sin'' principiella anslutning till ifrågavarande
förslag. Ämbetsverken anförde härvid följande:

»Det ligger i sakens natur, att denna myndighet (den myndighet, som har att i allmänhet
tillvarataga handelssjöfartens intressen), som står i eu mera liflig och omedelbar
förbindelse med sjöfartsnäringens idkare, måste hafva gynnsammare tillfälle att lära
känna önskningarna hos yrkets utöfvare, hvilka ock i sin ordning kunna gent emot ett
för befordrande af deras angelägenheter inrättadt och verkande organ kraftigare göra
sina reformkraf gällande. Det är äfven utan vidare klart, att samma myndighet under
sin behandling af andra sjöfartsfrågor är i tillfälle aktgifva å sådana förhållanden, som
stå i större eller mindre samband med frågor om nämnda undervisningsanstalter och
kunna inverka på deras bedömande.

Dessa sakskäl tala enligt ämbetsverkens åsikt för centralisering, så långt omständigheterna
det medgifva, hos en myndighet af ledningen af handelssjöfartens angelägenheter.
Beträffande navigationsskoleärendena finnas sä mycket starkare skäl för eu dylik
centralisering hos kommerskollegium, som tillämpningen af förordningen om befälet å
svenska handelsfartyg hufvudsakligen tillhör — och enligt förslaget äfven framgent
skulle tillhöra — nämnda verks ämbetsbefattning. Det bör härvidlag särskildt uppmärksammas,
att de ifrågasatta villkoren för vinnande af inträde i de olika klasserna
vid navigationsskolorna äro i afseende å fordringarna å sjötjänstgöring i det väsentliga
enahanda som för erhållande af motsvarande behörighetsbevis. Till förebyggande af
olika tolkningar af bestämmelserna härom skulle det därför innebära eu gifven fördel,
om navigationsskolorna sorterade under kollegium, som då hade möjlighet att dels gifva
allmänna instruktioner till ledning vid tillämpningen af bestämmelserna, dels ock i
vissa fall lämna anvisningar om rätta tolkningen af desamma.»

Sedan ett af Kungl. Maj:t vid 1910 års riksdag framlagdt förslag angående
omorganisation af navigationsskolorna afslagits af riksdagen, tillkallade
chefen för sjöförsvarsdepartementet enligt Kungl. Maj:ts bemyndigande af
29 juli 1910 särskilda sakkunnige för att biträda vid frågans fortsatta utredning.
I sitt den 19 november samma år afgifna utlåtande i ämnet berörde
dock de sakkunnige icke frågan om öfverstyrelsens förläggning inom centralförvaltningen.

SJÖFA UTSÅ It U NI) FN.

2,sr.

När sedermera frågan om öfverstyrelsens förläggning af Knngl. Ma:jt Öfveretyrclnpptogs
till pröfning i samband med navigationsskolereglementets utför-sensnlfngägE
dande, fick densamma endast eu provisorisk lösning. I de vid reglementet
fogade öfvergårgsbesfämmelserna stadgades nämligen, att marinförvaltningen
skulle intill dess annorlunda förordnades utgöra öfverstyrelse öfver navigationsskolorna.

De skäl, som såväl af navigationsskolekommittén som ock af de båda Kommittéämbetsverken
i deras ofvan återgifna gemensamma utlåtande af år 1909 uttalande
blifvit anförda för lämpligheten af att lämna inseendet öfver navigationsskolorna
åt kommerskollegiet, som har att i främsta rummet bevaka sjöfartens
och handelsflottans intressen, måste i och för sig anses tungt vägande. Det
kan icke vara annat än i sjöfartens intresse, att dess angelägenheter i statsförvaltningen
erhålla största möjliga koncentration och att alltså antalet af
de myndigheter, till hvilka vederbörande allmänhet har att vånda sig i
dessa angelägenheter, varder begränsadt. Genom en sådan koncentrering
kommer ock en allsidigare fackinsikt på sjöfartens olika områden att tillföras
sjöfartsmvndigheten. Detta kommer i sin ordning ej endast att betyda,
att dess allmänna kompetens vidgas, utan därmed följer äfven, att den blir i
tillfälle att med ökad auktoritet företräda sjöfartens intressen i statslifvet.

Ett särskildt skäl utgör den af ämbetsverken påpekade omständigheten, att
villkoren för vinnande af inträde i de olika klasserna vid navigationsskolorna
äro i afseende å sjötjänstgöring i det väsentliga enahanda som för
erhållande af motsvarande behörighetsbevis, äfvensom att tillämpningen af
hithörande bestämmelser bör för vinnande af enhetlighet handhafvas af
samma myndighet.

Men äfven själfva ledningen af navigationsskolornas verksamhet torde
kunna antagas blifva mera ändamålsenlig, om den utgår från statens sjöfartsorgan,
än om den är knuten till någon annan myndighet. Det icke
minst betydelsefulla härvid är, att den tjänsteman, som i främsta rummet
har att utöfva tillsynen öfver skolorna, kan på nära håll i sin ämbetsutöfning
erhålla ett stöd från sina med sjöfartsnäringens olika intresseområden förtrogna
kolleger, kvilket under andra förhållanden icke alltid skulle stå
honom till huds. Med den koncentrering af sjöfartsärendena till kommerskollegiet,
som kommittéerna föreslå, kommer nämligen inom detsamma att
förefinnas ej endast erforderlig nautisk-teknisk fackinsikt utan också en betydande
erfarenhet i hvad till sjöfarten i öfrigt hör, hvilken erfarenhet är
af vikt äfven vid handkafvandet af navigationsskoleväsendets angelägenheter.

Beträffande omfattningen af de på centralförvaltningen ankommande uppgifterna
har redogörelse redan lämnats med ledning af reglementet den 29
mars 1912. Denna författning innebar en genomgripande förändring, i det
att centralförvaltningens befogenheter och åligganden väsentligt utvidgades
och särskildt inspektörens arbetsområde i åtskilliga afseenden ökades. Med
hänsyn till den korta tid, som förflutit^ sedan förändringens trädande i kraft
- den 1 augusti 1912 har någon större erfarenhet om dess verkningar
icke kunnat vinnas. -

286

KOMMERSKOLLEGIET.

Utbildning:
af navigationsliirare.

Kommitté ernas uttalande.

Befälet il
svenska
handelsfar
tyg in. in.
Beliöriglietsbref.

1878 års
befälsförordning.

Frågan om utbildning af lärare vid navigationsskolorna står i det nära
samband med dessa skolors organisation och verksamhet, att de båda spörsmålen
samtidigt behandlats af vederbörande kommittéer och myndigheter.
Genom kungörelsen den 29 mars 1912 angående navigationslärarexamen
hafva anordningar träffats för att bereda tillfälle till inhämtande af de
kunskaper, som ingå i nämnda examen. För detta ändamål skola sålunda
genom öfverstyrelsens för navigationsskolorna försorg hvartannat år i Stockholm
anordnas särskilda undervisningskurser, hvilkas omfång bestämmes af
Kungl. Maj:t. Inspektören för navigationsskolorna skall afgifva förslag till
lärare i hvar och en af de fyra kurser, som ingå i utbildningen. Han är
ock enligt reglementet för navigationsskolorna skyldig närvara vid navigationslärarexamen.

Kommittéerna anse, att frågor rörande utbildning af navigationslärare
på grund af sitt sakliga och i gällande författningar fastslagna samband med
navigationsskoleväsendet böra jämte dithörande ärenden handläggas af samma
statsorgan, som behandlar sjöfartens öfriga angelägenheter.

För behörighet att föra befäl å svenska fartyg erfordras i allmänhet dels
.viss teoretisk utbildning, hvilken meddelas i nyss omhandlade genom statens
försorg inrättade navigationsskolor, dels ock viss praktisk tjänstgöring a fartyg
eller eljes. Närmare bestämmelser om dessa och öfriga kompetensvillkor för
behörighet att föra befäl äro inrymda i en af Kungl. Maj:t den 29 mars 1912
utfärdad ny förordning angående befäl å svenska handelsfartyg m. m. Den
träder i sin helhet i kraft den 1 januari 1915, men vissa delar däraf kunna
eller skola tillämpas redan före sistnämnda tidpunkt. Den hittills gällande
förordningen af den 22 november 1878 upphör alltså helt att tillämpas med
1914 års utgång.

Tillämpningen af de väsentliga bestämmelserna i såväl den äldre som den
nya förordningen ankommer på kom mer skollegiet i sammanhang med utöfvande
af den kollegiet hittills och äfven framgent tillagda uppgiften att utfärda
de i nämnda bägge författningar afsedda bevis om behörighet att fora
befäl å svenska fartyg.

Enligt § 9 i 1878 års befälsförordning har en hvar, som önskar erhålla styrmans-
”eller befälhafvarbref, att därom till kollegiet ingifva ansökning åtföljd
af vissa handlingar till styrkande af sin kompetens. Efter pröfning af
sökandens behörighet meddelar kollegiet efter omständigheterna behörighetsbref
i enlighet med visst förordningen bifogadt formulär. Granskningen
af ansökningshandlingarna afser att utröna, huruvida sökanden uppfyller de
villkor för erhållande af styrmans- eller befälhafvarbref, som finnas stadgade
i §§ 6 och 7 af nämnda förordning. I allmänhet vållar tillämpningen
häraf ej någon svårighet, men undantagsvis kan tvekan uppstå, huruvida
viss åberopad tjänstgöring å fartyg kan godtagas såsom sådan fart till sjöss,
som enligt nyssnämnda paragrafer utgör förutsättning för behörighetsbrefvets
utfärdande, eller huruvida ett åberopadt intyg är af beskaffenhet att kunna
godkännas.

SJÖFARTSÄIIENUEN.

2H7

fossil ärenden äro i allmänhet af mycket brådskande natur. Uppsättningen
af behörighetsbrefven fordrar gifvetvis stor noggrannhet. Till följd af
sin mängd medföra de ett ieke oväsentligt arbete.

Ehuru kollegiets befogenhet enligt den nya befäl sförord ningen är i stort
sedt af samma innebörd och enahanda slag som enligt den äldre förordningen
och alltså fortfarande hufvudsakligen alser utfärdande af behörighetsbevis,
blir dock omfattningen af kollegiets uppgifter vida större enligt den
nya befälsförordningen. Densamma uppställer mycket detaljerade särskilda
behörighetsvillkor för befälhafvare och (ifrigt fartygsbefäl samt för maskinbefäl
ä fartyg i olika fart och af olika slag, dräktighet och maskinstyrka.
Bestämmelserna härom äro åtskilligt strängare än enligt den äldre befälsförordningen.
Sålunda lämnas föreskrifter om skyldighet att hafva behörigt befäl
äfven å mindre fartyg i inskränktare fart, för hvilka sådan skyldighet förut
ej funnits stadgad. Två nya fartygsbefälsgrader hafva för sådant ändamål
tillkommit, nämligen skeppare af l:a klass och skeppare af 2:a klass. Inom
maskmbefälsgraden hafva jämväl inrättats två nya grader, nämligen maskinist
af o:e klass och maskinskötare, hvilka grader äro afsedda att tillgodose
behof vet för vissa särskilda fäll af särskild kompetens, ehuru lägre
än den, som erfordras för de hittillsvarande båda maskinistgraderna.

Enligt den nya förordningens § 22 ankommer på kollegiet att utfärda —
förutom såsom hittills styrmansbref och sjökaptensbref (förut benämnda
befälhafvare!) — jämväl skepparbref af 2:a klass och skepparbref af l:a
klass samt maskinistbref af respektive 3:e, 2:a och l:a klass. Utfärdandet
af sålunda fastställda fem nya slag af behörighetsbref torde både med
hänsyn till deras större mängd och ej minst genom den långt genomförda specialiseringen
af behörighetsvillkoren för deras erhållande komma att medföra
ett omfattande arbete samt ofta vanskligheter beträffande tillämpningen.
Särskild^ gäller detta pröfningen af de olika slag af intyg om praktisk
tjänstgöring å visst slag af fartyg och i’ viss fart eller eljes, som enligt författningen
kräfvas.

Vidare är enligt den nya förordningen afsedt, att kollegiet skall äga att
för en hvar, som styrker sig hafva före densammas utfärdande, i enlighet
med eller utan hinder af gällande bestämmelser, utöfvat visst befäl å svenskt
fartyg och före den 1 januari 1915 därom gör anmälan hos kollegiet, efter
pröfning meddela bevis, att han fortfarande må utöfva dylikt befäl å motsvarande
. fartyg och i motsvarande fart. Påtagligt är att tillämpningen af
denna befogenhet, hvilken stadgats på grund af den stora svårigheten att på
förhand uppställa enhetliga öfvergångsbestämmelser i ämnet, lägger i ämbetsverkets
hand den ömtåliga uppgiften att genom tillämpning reglera och
inom bestämmelsernas ram i möjligaste mån tillgodose vitala ekonomiska
intressen för . det förut i tjänst varande befälets vidkommande, på samma

g.ång. dock eJ får lämnas ur sikte hänsynen till den allmänna säkerheten
till sjöss.

Ehuru ej direkt i förordningen angifvet, är dock tydligt, att den befogenhet,
som tillkommer kollegiet i afseende å densamma, måste förutsätta,&att

1912 års
betalsförordning.

288

KOMMERSKOLLEGIET.

kollegiet skall kafva till uppgift att öfvervaka bestämmelsernas efterlefnad
samt i sin män verka för en enhetlig tillämpning af desamma.

Enligt särskilt nådigt bemyndigande har kollegiet att fastställa formulär
för de i nya befälsförordningen omförmälda behörighetsbevis.

Kommit- Af den förestående redogörelsen framgår, att kommerskollegiets befattning
\\eZZe med hithörande ärenden, hvilka på grund af sin natur själffallet tillhöra
u a a '' sjöfartsgruppen, genom den nya förordningens tillkomst blir i särskild grad
under öfvergångstiden men äfven allt framgent både mera omfattande och
detaljerad än förut. Några särskilda fackinsikter fordra dessa ärenden i allmänhet
icke och arbetet med desamma består närmast i författningstillämpning.
I de fall, då för pröfningen behof af nautisk sakkunskap eller andra
fackinsikter gör sig gällande, lärer detta behof kunna tillgodoses genom
anlitande af den inom kollegiet anställda, på dessa områden sakkunniga
personalen.

d) lnskrifnings- och mönstringsväsen för sjöfolk m. m.

Sjömans- Inskrifningsväsendet för sjöfolk handhafves i vårt land af sjömanshusen,
h"se“- hvilka därjämte hafva åtskilliga andra bestyr beträffande svenska sjömän,
såsom mönstring, arbetsförmedling, medling i tvister med befäl, inskrifning
och redovisning af värnpliktige, understöd m. m.

Kommerskollegiets befattning med sjömanshusen regleras genom kungl.
förordningen den 13 juli 1911 angående sjömanshusen i riket samt sjöfolks
på- och afmönstring, hvilken förordning trädde i kraft med 1912 års början.
Den grundläggande bestämmelsen i ämnet återfinnes i förordningens § 2, som
stadgar, att den allmänna uppsikten öfver sjömanshusen utöfvas af kommerskollegiet.
Denna uppsikt utöfvas dels genom inspektion dels i den ordning,
som finnes för särskilda fall angifven i förordningen.

Inspektion. Inspektionen, som i regeln sker genom chefen för inrikesbyrån och undantagsvis
genom generaldirektören, afser ''att utröna på hvad sätt sjömanshusgöromålen
i allmänhet handhafvas, huruvida föreskrifna register och liggare vederbörligen
föras samt huruvida gällande författningar och öfriga bestämmelser
behörigen iakttagas. Därest vid inspektionen förekommer anledning till anmärkning
i ett eller annat afseende, söker inspektion sförrättaren föranstalta
om vederbörlig rättelse. Sådan rättelse kan i allmänhet vinnas genom ett
påpekande vid inspektionen för ombudsmannen eller någon ledamot af sjomanshusdirektionen.
Vid inspektion lämnar inspektionsförrättaren ombudsmännen
vägledning för tillämpning och tolkning af gällande författningar.
Som direktionsmedlemmarne stå i gemensam ansvarighet för vården af sjömanshusets
ekonomiska angelägenheter, afser inspektionen icke att åstadkomma en
detaljerad revision utan endast att i allmänhet erhålla visshet om, att dessa
angelägenheter på ett betryggande och i öfrigt för sjömanshusen förmånligt
sätt handhafvas. Den tid, som för inspektion får användas, är begränsad
till fjorton dagar om året, såvida ej annat af Kungl. Maj:t medgifves.
Förordnande Sjömanshusen stå under förvaltning närmast af direktioner, hvilkas med
Medlemmar"lemmar väljas inför vederbörande magistrat, i den ordning § 3 af förord -

SJÖFARTSÄRUNDEN.

289

ningen stadgar. Förordnanden för de valda utfärdas af kommerskollegiet.
Någon pröfning af valets giltighet förekommer ej från kollegiets sida, hvadan
dess åtgörande innefattar hufvudsakligen en expeditionsåtgärd.

Genom 1911 års förordning har kollegiets inflytande öfver sjömanshusen
blifvit i väsentlig mån utvidgadt utöfver hvad förut varit fallet, och kollegiet
är numera i vida högre grad än förut att anse som en verklig öfverstyrelse
för sjömanshusen. Härigenom hafva kollegiets administrativa uppgifter
beträffande sjömanshusen blifvit ej oväsentligt ökade. Syftet med
de vidtagna ändringarna har varit att åstadkomma en effektiv kontroll öfver
handhafvande! af sjömanshusens angelägenheter samt att möjliggöra en mera
enhetlig ledning af deras verksamhet. Fn af de viktigaste ändringarna torde
vara, att genom den nya förordningen befogenheten att tillsätta ombudsmän
öfverflyttats från sjömanshusdirektionerna till kommerskollegiet. Kungörandet
af ledighet sker genom vederbörande direktion, som har att upprätta förslag
å tre sökande, där sådant lämpligen kan ske, och uppföra dem i den ordning,
hvari de anses böra komma i fråga. Därefter insändes förslaget jämte ansökningshandlingarna
till kollegiet, som tillsätter befattningen medelst förordnande.
Ombudsmannens ställning har ock genom den nya förordningen
blifvit väsentligen förändrad. Medan han förut var att anse uteslutande
såsom ett biträde åt direktionen och fullgjorde sina funktioner i dess
namn, har han numera öfvergått att blifva en på eget ansvar uppträdande
tjänsteman, som sorterar under kollegiet och mottager instruktioner direkt
från detta. Direktionernas ansvar har sålunda väsentligt begränsats och
gäller numera hufvudsakligen handhafvande! af de ekonomiska angelägenheterna
och öfvervakandet af göromålens behöriga gång.

Andra tjänstemän vid sjömanshus än ombudsmannen antagas af direktionen,
som dock härvid är bunden af en fastställd aflöningsstat. Erfordras längre
tids ledighet för ombudsman än två månader årligen, begäres denna hos
kollegiet, som ock efter förslag af direktionen förordnar vikarie. Därest
särskild ersättning åt vikarie anses böra utgå af sjömanshusets medel, har
direktionen att härom göra framställning hos kollegiet. Ombudsman kan,
när anledning därtill förefinnes, af kollegiet entledigas från sin befattning.
Pensionsrätt är icke stadgad för sjömanshusens tjänstemän, men i förordningen
förutsättes, att pension må kunna i särskilda fäll beviljas. Fråga härom
skall af kollegiet underställas Kungl. Maj:ts afgörande.

Kollegiets nu angifna befogenhet i afseende å tillsättande af ombudsmän,
beviljande af ledighet, förordnande af vikarie in. m. medför gifvetvis en ej
ringa ökning af kollegiets förvaltningsbestyr för sjömanshusens räkning och
särskildt befordringsfrågorna kräfva ofta en ingående pröfning.

Enligt § 7 mom. 1 c) har vederbörande direktion att uppgöra och underställa
kollegiet sjömanshusets aflöningsstat samt, om ändring däri erfordras,
göra framställning i ämnet hos kollegiet.

Tydligt är, att denna kollegiets allmänna befogenhet att pröfva och
fastställa lönerna för sjömanshusens personal utgör en ganska maktpå 19—122348.

Kommerskollegiets

allmänna
befogenhet
öfver sjömanshusen.

290

KOMMERSKOLLEGIET.

liggande uppgift, som kräfver ett omsorgsfullt bedömande af de vid hvarje
enstaka fall inverkande omständigheterna. Särskildt angeläget är att afväga
lönerna efter så långt möjligt likformiga grunder vid jämförliga sjömanshus.

För att sätta kollegiet i tillfälle att erhålla allmän kännedom om och
öfva viss kontroll å sjömanshusens ekonomiska förvaltning är i § 28 föreskrifvet,
att berättelsen om revision af förvaltningen och räkenskaperna
skall före slutet af maj månad hvarje år i ett exemplar insändas till kollegiet.
Härmed är afsedt, att kollegiet efter granskning af revisionsberättelserna
skall vidtaga de åtgärder, hvartill granskningen kan föranleda. I
hvilken omfattning denna nya uppgift kommer att öka kollegiets arbete, kan
svårligen bedömas, innan någon erfarenhet vunnits, men gifvetvis kommer
däraf att föranledas åtskillig skriftväxling. I samband härmed står, att kollegiet
enligt § 29 äger att under vissa omständigheter pröfva af revisorerna
framställda anmärkningar mot räkenskaperna eller förvaltningen vid sjömanshus
och härvid vidtaga de åtgärder, som må föranledas af omständigheterna.

Sjömans- En särskilt betydelsefull gren af sjömanshusens ekonomiska förvaltning
husens under- torde framo-ent komma att kräfva närmare uppmärksamhet och tillsyn från
lamhet’ kollegiets sida än förut samt för detta medföra väsentligt ökade göromål.

Kommittéerna åsyfta härmed sjömanshusens understödsverksamhet till förmån
för behöfvande sjöfolk. Omfattningen af densamma framgår däraf, att under
år 1912 i understöd utdelades 288,000 kronor. Gränserna för understödsverksamheten
hafva väl i viss mån närmare utstakats genom den nya förordningen,
men bestämmelserna därom lämna dock fortfarande sjömanshusdirektionerna,
hvilka närmast handhafva och ansvara för understödsutdelningen,
en ganska stor frihet vid tillämpningen. Frånvaron af snafva författningsbestämmelser
hafva nämligen ansetts ensamt kunna möjliggöra för sjömanshusen
att efter undersökning utaf graden af behofvet bringa hjälp, där
behof vet är mest trängande. En understödsverksamhet af detta slag är sålunda
afsedd att fylla en uppgift vid sidan af ett ordnadt pensioneringsväsende
med dess stränga former och noga utstakade gränser. Likformighet i understödsutdelningen
vid de olika sjömanshusen och en större planmässighet därvid
hafva ansetts kunna vinnas på det sätt, att kollegiet utöfvar en mera effektiv
kontroll å dess handhafvande. Med ledning af vunnen erfarenhet kan kollegiet
dels för frivillig tillämpning lämna direktionerna upplysningar om de
på de bestå håll vedertagna normerna för understödsutdelningen, i den män
dessa anses förtjänta af allmän efterföljd, dels i öfrigt meddela anvisningar
i ämnet. Jämte det kollegiet uttalat sig för ett tillvägagångssätt i dylik
riktning, har kollegiet förmält sig ämna i likformighetens intresse tillhandahålla
särskilda formulär för ansökningar om understöd.

De ärenden angående understödsväsendet, som hittills förekommit, halva
mestadels utgjorts af framställningar från behöfvande sjömän eller sjömansänkor
om kollegiets bemedling för utverkande af understöd från visst sjömanshus.
Efter inhämtande af nödig utredning i ämnet plägar kollegiet, därest framställningen
synes förtjäna afseende, anmoda direktionen att taga saken under

SJÖFA IlTSÄRENDEN.

291

förnyad ompröfning samt meddela kollegiet underrättelse om det beslut, hvartill
direktionen härvid kommer.

Det har redan länge från åtskilliga håll gjorts gällande, att sjömanshusens Kommittéer,™*
understödsverksamhet icke handhafves på ett tillfredsställande sätt, ehuru
dock på senare tid väsentlig förbättring af förhållandena inträdt. Praktiskt
och väl skött synes denna kunna utgöra en ingalunda betydelselös komplettering
af sjöfolkets pensionering. Kommittéerna anse därför af stor
vikt, all kollegiet ägnar denna angelägenhet ökad uppmärksamhet och utrustas
så, att det blir i stånd att väl fylla sin uppgift med afseende å
tillsynen däröfver. För direktionerna bör det blifva i många fall ett stöd
att kunna påräkna ledning på detta område genom anvisningar och råd. Det
skulle visserligen kunna ifrågasättas, att denna gren af sjömanshusverksamheten
borde, såsom ägande väsentligen social karaktär, öfvervakas af socialstyrelsen.
Men då nnderstödsverksamheten står i närmaste samband med
den ekonomiska förvaltningen i allmänhet och därför ej lämpligen kan åtskiljas
från densamma, finna kommittéerna sig icke böra förorda en dylik
anordning. De sociala synpunkter, som böra komma i betraktande, torde
kunna tillgodoses genom samverkan mellan kommerskollegiet och socialstyrelsen
i frågor af viktigare innebörd.

I sitt den 18 november 1911 afgifna underdåniga betänkande om inrättande Sjömansaf
en socialstyrelse hafva kommittéerna erinrat om den betydelsefulla uppgift husens
på arbetsförmedlingens område, som tillkommer sjömanshusen. Redan enligt medling.''
förut gällande bestämmelser hade sjömanshusen att förmedla anställning å
fartyg för sjöfolk, men deras verksamhet härutinnan har hittills bedrifvits
i det hela tämligen planlöst.. I många fall hafva enskilda sjömanshustjänstemän
tagit sig an uppgiften att besörja dylik platsanskaffning för sjöfartens
räkning och därvid ofta tillgodonjutit särskild ersättning för hvarje förmedladt
arbetsaftal. Då en sådan anordning synts föga tillfredsställande, har genom
den nya sjömanshusförordningen denna uppgift uttryckligen ålagts ombudsmännen
såsom en tjänsteplikt, hvilken skall af dem fullgöras afgiftsfritt för
såväl arbetsgifvaren som arbetstagaren. Det bör ej lämnas oanmärkt, att en
enskild sammanslutning, Sveriges redareförening, på senare tid nedlagt
mycket arbete på detta område.

Kommerskollegiet har upprepade gånger framhållit, att denna gren af Kommittéer,,de
arbetsförmedlingen borde ställas i närmare samband med den offentliga arbets- »ilande.
förmedlingen i öfrig! Kommittéerna hafva i nyss berörda betänkande (s. 92)
uttalat, att en sådan anordning syntes dem vara så mycket lämpligare, som
det redan nu lifliga utbytet af arbetskraft mellan sjömansyrket och öfriga
yrken, hvilket utbyte otvifvelaktigt tenderar att ytterligare ökas, endast härigenom
kunde behörigen tillgodoses. Emellertid har sedermera på grund af
kommerskollegiets förslag ledningen af den af sjömanshusen utöfvade arbetsförmedlingen
jämte öfriga arbetsförmedlingsärenden öfverflyttats till socialstyrelsen,
som dock gifvetvis vid handläggningen af dessa ärenden har att
söka samråd med kommerskollegiet.

Kommittéerna anse uppenbart, att såväl organiserandet af denna för sjö -

292

KOMMERSKOLLEGIET.

Åfgifter till
sjömanshusen
in in.

manshusen i själfva verket hufvudsakligen nya uppgift som ock dess fortsatta
handhafvande skall medföra ett ej ringa tillskott äfven i kommerskollegiets
arbete.

För uppehållande af sin verksamhet hafva sjömanshusen erhållit rätt att
uppbära åfgifter, nämligen tonafgifter och byresafgifter äfvensom vissa bötesmedel,
hvarjämte de tillgodonjuta direkt anslag af statsmedel. Kommerskollegiet
har för närvarande åtskilliga funktioner beträffande dessa sjömanshusens
inkomstkällor.

Tonafgiften erlägges enligt sjömanshusförordningen för fartyg, som afgår
från Sverige till utrikes ort, när påmönstring af besättning äger rum eller, om
sådan ej förekommer, när fartyget utklareras (§ 21). Afgiften utgår, om fartyget
är svenskt eller tillhör en främmande nation, i hvars hamnar svenska
fartyg behandlas lika med samma nations egna, med 3 öre men i annat fäll med
5 öre för hvarje full ton af fartygets afgiftspliktiga dräktighet. Samtliga under
ett år inom sjömanshusdistriktet erlagda tonafgifter skola af direktionen före
påföljande januari månads utgång redovisas till kollegiet, på sätt af detta
närmare bestämmes. Därefter har kollegiet att, så snart ske kan, fördela desamma
mellan samtliga sjömanshusen i riket, hufvudsakligen i förhållande
till antalet af där vid näst föregående års slut inskrifvet sjöfolk, men med
hänsyn jämväl till öfriga förhållanden vid de särskilda sjömanshusen, som
kunna anses inverka på deras förmåga att uppfylla sitt ändamål. Då denna
fördelningsgrund lämnar en mycket vid latitud för kollegiets subjektiva
bedömande, blir gifvetvis fördelningen en ganska ömtålig uppgift. Densamma
måste föregås af ett omsorgsfullt öfvervägande af alla de omständigheter,
som kunna inverka på frågan, såsom förutom de inskrifne sjömännens
antal den ekonomiska ställningen vid hvarje sjömanshus och dess behof af
inkomster, omfånget af den understödsverksamhet, som af sjömanshuset utöfvas,
samt det sätt, hvarpå denna handhafves m. m. Kollegiet har alltså
härutinnan ett kraftigt medel att i viss mån reglera och utjämna understödsverksamheten
vid de olika sjömanshusen och att sätta ett ekonomiskt svagare
sjömanshus i stånd att bättre sörja för där inskrifvet behöfvande sjöfolk.
Befattningen med tonafgiftsfördelningen förutsätter därför en synnerligen
ingående kännedom om förhållandena vid de olika sjömanshusen.

Utom tonafgifter na har kollegiet att mellan sjömanshusen fördela de vitesoch
bötesmedel, som enligt särskilda författningar tilldömas sjömanshusen.
Dessa medel fördelas i sammanhang med tonafgifterna och enligt därom stadgade
grunder.

Enligt § 22 af sjömanshusförordningen skall vid afmönstring från svenskt
fartyg, å hvilket besättning påmönstrats för utrikes fart, af samtliga ombord
anställda under namn af hyresafgift erläggas 1 % af deras under
tiden från påmönstringsdagen förtjänta lön eller hyra, därvid dock i fråga
om beräkningen af befälhafvares hyra fastställts vissa angifna minimigränser.
Hyresafgifterna uppbäras af vederbörande mönstringsförrättare, och de
för hvarje år de särskilda sjömanshusen tillhandakomna hyresafgifter skola
redovisas till kommerskollegiet före den 1 februari nästföljande år, på sätt af

SJÖFARTSÄKKNDUN.

293

kollegiet närmare bestämmes, för att därefter så snart ske kan fördelas.

Om fördelningsgrunden är i § 2.''! bestämdt, att hyresafgift tillfaller det sjömanshus,
där sjömannen som erlägger afgiften är inskrifven, men om han
ej är inskrifven vid svenskt sjömanshus, det sjömanshus, inom hvars distrikt
fartyget, hvarå hyran förtjänats, har sin hemort. Med ledning af de från
sjömanshusen mottagna meddelandena härom, hvilka affattas enligt formulär,
som fastställes af kollegiet, verkställer kollegiet fördelningen. Då grunden
för fördelningen är på förhand bestämdt angifven, består arbetet därmed
hufvudsakligen i kontrollering af de inkomna uppgifterna och sifferuträkning.

Detta arbete kräfver alltså endast noggrannhet och ordning.

Under en följd af år har riksdagen anvisat anslag för beredande åt sjö- statsbidrag,
manshusen af skälig ersättning för dem åliggande bestyr med värnpliktiges
inskrifning och redovisning samt med utarbetande af sjöfartsstatistiska uppgifter.
Detta anslag utgår från och med år 1912 med 40,000 kronor. Fördelningen
mellan sjömanshusen af statsanslaget beslutas af Kungl. Maj:t efter
förslag af kollegiet. Utbetalningen af de för de särskilda sjömanshusen bestämda
beloppen sker genom statskontoret. Kollegiets befattning med anslaget
inskränker sig för närvarande till att en gång om året upprätta nyssnämnda
fördelningsförslag och att jämväl en gång årligen för Kungl. Maj:t
föreslå det belopp, som bör för ändamålet af riksdagen äskas. Fördelningsförslaget
uppgöres hufvudsakligen med hänsyn till antalet å de särskilda
sjömanshusen inskrifne sjömän, men därvidlag göra sig äfven gällande de
synpunkter i öfrigt, som komma i betraktande vid tonafgiftsfördelningen.

Då kommerskollegiet har att besluta om fördelningen af tonafgifterna, hvilka Kommittéernas
uppgå till vida större belopp än statsanslaget, och hufvudsakligen enahanda uttalan,iegrunder
skola tillämpas vid bådadera fördelningarna, synes kommittéerna
mest följdriktigt, att jämväl fördelningen af statsanslaget uppdrages åt
kollegiet. Kommittéerna hemställa därför om vidtagande af en decentralisering
i sådan riktning.

Såsom ett uttryck för kommerskollegiets numera fastslagna ställning såsom Kollegiets
direkt öfverordnad myndighet gentemot sjömanshuspersonalen hafva i den
nya förordningen inrymts bestämmelser om disciplinär befogenhet för ämbets- mot sjömansverket
öfver densamma. Sålunda stadgas i § 31, att om kollegiet på grund llusPers<>nalaf
egna iakttagelser eller efter därom af vederbörande direktion eller eljest
gjord anmälan finner giltig anledning till anmärkning mot tjänsteman vid
sjömanshus, kollegiet äger att efter omständigheterna varna honom eller för
viss tid, dock ej öfverstigande tre månader, afstånga honom från tjänstens
utöfning med förlust af aflöningen. öfver kollegiets beslut angående tilldelande
af varning må klagan ej föras. Är saken af beskaffenhet att böra
anhängiggöras vid domstol, skall kollegiet låta genom allmän åklagare eller
kronoombud föra talan mot vederbörande. Har tjänsteman blifvit ställd
under åtal, äger kollegiet afstånga honom från tjänstgöring, intilldess öfver
honom blifvit slutligen dömdt. Vid bedömandet af frågor af denna art
måste tydligen rättsliga synpunkter göra sig gällande, hvadan juridiska insikter
härför böra vara att tillgå.

294

KOMMERSKOLLEGIET.

Besvärsmål.

Vägledning
för sjömanshusen.

Samman fattning.

Sjöfolks på
och afmön
string.

Klagan öfver åtgärd eller beslut af sjömanshusdirektion eller af sjömanshusombudsman
i tjänsten äfvensom öfver magistrats åtgärd eller beslut i
vissa fall skall anföras hos kollegiet, i enlighet med hvad som är stadgadt
angående besvär öfver förvaltande myndigheters beslut.

Kollegiet utgör för sådana mål ett led i den administrativa rättegångsordningen.
Dess beslut i målen innefatta rent rättsliga afgöranden i form
af utslag. Jämväl härför erfordras alltså, att arbetskraft med juridisk utbildning
finnes till förfogande.

Såsom en ytterligare konsekvens af kommerskollegiets ställning som öfverstyrelse
för sjömanshusen följer, att direktionerna eller oftare ombudsmännen,
såsom närmast ansvarige för sjömanshusgöromålens utförande, äga att, då
tvekan yppar sig om rätta tolkningen af de författningar de skola tilllämpa
eller då de eljes önska vägledning för sitt förfarande i ena eller
andra afseende!, hänvända sig till kollegiet. Dylika hänvändelser, hvilka
redan hittills i ganska stor utsträckning ägt rum och under numera inträdda
ändrade förhållanden torde komma att ytterligare ökas, afse exempelvis
tolkning af bestämmelserna om erläggande af afgifter till sjömanshusen,
om sjöfolks mönstring, anmälningar om begångna förseelser m. m. Härigenom
uppkommande spörsmål äro ej sällan af ganska svårlöst beskaffenhet. Därest
behof af mera allmängiltiga instruktioner för visst fall eller till belysning
af utfärdade författningar gör sig gällande, utfärdar kollegiet cirkulär i
ämnet till samtliga sjömanshusen.

Kommittéerna hafva med nu lämnade redogörelse för de ur organisatorisk
synpunkt viktigaste bestämmelserna beträffande kommerskollegiets förhållande
till sjömanshusen velat framhålla, hurusom kollegiet på ifrågavarande
område erhållit åtskilliga nya uppgifter, till hvilka hänsyn måste
tagas vid organiserandet af ett organ för sjöfartsärenden. Den allmänna
tendensen i dessa skilda reformer, hvilka afse att knyta sjömanshusen närmare
vid kollegiet och att åvägabringa en mera effektiv tillsyn från statens
sida öfver deras verksamhet, synes ur synpunkten af sjöfartens intresse
innebära ett afgjordt framsteg. Förutsättningen för att härmed åsyftade
fördelar skola fullt ernås och sålunda en fortsatt utveckling af dessa institutioner
skall kunna äga rum, måste dock vara, att kommerskollegiet såsom
sjömanshusens öfverstyrelse får till sitt förfogande tillräckliga och kompetenta
arbetskrafter för ändamålet. Då viktigare frågor af social innebörd
rörande sjömanshusen förekomma till behandling, bör samråd äga rum med
socialstyrelsen.

I anslutning till och gemensamt med den nya förordningen om sjömanshusen
hafva utfärdats förnyade bestämmelser om sjöfolks på- och afmönstring.
Befattningen härmed utöfvas fortfarande i främsta rummet af sjömanshusen,
för hvilkas tjänstemän densamma utgör en af de mera betydelsefulla uppgifterna.
Mönstring är dock afsedd att under vissa omständigheter kunna
fullgöras äfven af vissa andra funktionärer inom eller utom riket, hvilka ej
sortera under kommerskollegiet, nämligen magistratssekreterare, tullförvalt -

SJÖFARTSÄRKNUKN.

2<h>

ii i ngsförestån dåre eller konsuler. De åligganden, som åro lörenade med
mönstringsväsendet, äro ofta al svårlöst natur. Vid såväl på- som afmönstringar
kunna förekomma till afgörande en del rättsförhållanden, om
Indika bestämmelser äro meddelade i ett flertal olika lagar och författningar
berörande sjöfart, värnplikt, tull in. m.

Särskildt vid afmönstringar uppstå ofta mellan befälhafvare och besätt- Tvister melningar
tvister rörande tjänsteförhållandet in. in., hvilkas afgörande förutsätter {^fäUmivTire
ett sorgfälligt öfvervägande, därest saken ej kan uppgöras i godo. Beträf- och sjöfolk,
fände dylika tvister må uppmärksammas, att desamma i ganska stor utsträckning
pläga hänskjuta* till kommerskollegiet, merendels i form af klagomål
från sjömän, som förmena sig ej hafva fått sin rätt i ena eller andra utseendet.
Kollegiet har dock härutinnan ej någon direkt befogenhet utan måste
i allmänhet inskränka sig till en hänvändelse till vederbörande för att vinna
utredning och besked i saken. Därvid begäres att, i den män anspråket befinnes
befögadt och godkännes, motsvarande belopp måtte insändas till kollegiet
för att tillhandahållas den klagande. Därest godvillig uppgörelse ej kan
af kollegiet utverkas, kan kollegiet ej vidtaga annan åtgärd än att hänvisa
den missnöjda parten att vid domstol anhängiggöra rättegång. Ifrågavarande
slags ärenden tillhöra likväl enligt instruktionen kollegiet såsom en
ämbetsuppgift och ett ytterligare uttryck härför är föreskriften i konsulatförordningens
§ 32, att konsul skall i ärende rörande tvist mellan fartygsbefälhafvare
och besättning skriftväxla direkt med kollegiet.

Om ock sjömanshusombudsmännen ej äro de enda tjänstemän, som hafva Kommerskolatt
verkställa på- och afmönstringar, äro dock enligt gällande författningar let?j®gy“ ^ar
sådana anordningar vidtagna, att mönstringsväsendets samtliga trådar så mönstringsatt
säga sammanlöpa hos sjömanshusen. En gifven konsekvens häraf och
af kommerskollegiets ofvan angifna ställning till sjömanshusen är att,
ehuru kollegiet väl ej i allmänhet har att i forsta hand taga befattning
med frågor på hithörande område, kollegiet alltid har till uppgift att öfvervaka
tillämpningen- af gällande bestämmelser i ämnet samt att verka för
likformighet därutinnan. I § 60 af den nya förordningen är såsom uttryck
för kollegiets befogenhet i nämnda afseende föreskrifvet att, därest förseelse,
som i förordningen omförmäles, kommer till kollegiets kännedom, detta äger
låta beifra densamma i laga ordning. Härmed afses ock den del af förordningen,
hvilken närmast berör sjömanshusen. Då kollegiet för närvarande
icke har till sitt förfogande någon särskild tjänsteman med uppgift att anställa
åtal, är kollegiet för närvarande uteslutande hänvisadt till att vid
förekommande fall af förseelse mot bestämmelse i förordningen hänvända sig
till Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande med anmodan att mot
den försumlige eller eljest felande genom allmän åklagare anhängiggöra åtal.

Kollegiet har vidare att på begäran eller eljes, då anledning därtill före- instruktion,
kommer, åt mönstringsförrättare och andra intresserade lämna anvisningar
om tolkningen af hithörande bestämmelser. Förfrågningar i sådant syfte
ingå ej sällan från sjöfolk. Med hänsyn till vanskligheten för vmderbörande
att finna sig till rätta bland mångfalden författningar på detta område erhöll

296

KOMMERSKOLLEGIET.

emellertid kollegiet, i samband med mönstringsförordningens utfärdande, Kungl.
Maj:ts uppdrag att utfärda en särskild instruktion för mönstringsförrättare,
afsedd att meddela vissa upplysningar om författningarnas innebörd och
rätta förstånd samt gifva dessa funktionärer en allmän vägledning för deras
ämbetsverksamhet. Sådan instruktion blef ock af kollegiet med biträde af
tillkallade särskilda sakkunnige utarbetad och utfärdades den 28 juni 1912.
\ id densamma äro fogade aftryck af eller utdrag ur samtliga de lagar, författningar
in. m., som beröra denna verksamhet. Det tillhör gifvetvis kollegiet
att lör framtiden sörja för, att instruktionen i erforderliga delar kompletteras
samt ändras efter omständigheterna.

Fastställande I den gemensamma förordningen om sjömanshusen och sjöfolks på- och
blanketter afmönstring är föreskrifvet, att kollegiet äger fastställa formulär för åtskilliga
där omförmälda register, liggare, bevis, intyg och andra handlingar
(exempelvis sjölartsböcker, register å sjöfolk, mönstringsliggare m. ni.),
hvilka skola föras vid sjömanshus eller utfärdas af sjömanshusombudsmän.
Användningen åt sålunda fastställda formulär är obligatoriskt föreskrifven.
Själfva affattningen af formulären till öfverensstämmelse med författningarna
är gifvetvis ett ganska omdömeskräfvande arbete, medan det fortsatta bestyret
med dessa blanketter, sedan affattningen eu gång fastslagits, inskränker
sig hufvudsakligen till göromål med deras tryckning och distribuering.

Puss- och I anslutning till sin uppgift att i allmänhet öfvervaka mönstringsväsendet
"etshanll- äSer kollegiet och viss befattning med sjömansrulla. Denna handling utgör
lingar, en af officiell myndighet (mönstringsförrättare) meddelad legal bekräftelse,
Sjömansrulla att det mellan befälhafvaren och besättningen ingångna hyresaftalet vederbörm''
ligen afslutats i form af pämönstring. Beträffande sjömansrulla har kollegiet
att tillse, att gällande bestämmelser iakttagas, i den mån kollegiet därtill
är i tillfälle. I § 44 är i sådant syfte bestämdt, att om vid besättnings
afmönstring å utrikes ort sjömansrulla upphör att gälla vederbörande konsul
skall öfversända densamma till kollegiet, som efter verkställd granskning
af rullan tillställer vederbörande sjömanshus densamma. Öfriga sjömansrullor,
som upphört att gälla, öfversändas direkt till sjömanshusen,
hvadan kollegiet ej är i tillfälle underkasta dem någon granskning.

.Formulär till sjömansrulla fastställes af Kungl. Maj:t efter förslag af kollegiet.
Blanketter till sjömansrulla skola enligt § 50 tryckas genom kollegiets
försorg och emot den ersättning, som af kollegiet bestämmes, tillhandahållas
olika mönstringsförrättare.

I förordningen af den 4 december 1903 angående pass- och nationalitetshandlingar
för svenska, till orter utom Sverige gående fartyg stadgas,
att svenskt fartyg, som skall antecknas i fartygsregistret, skall vid fart utom
Sverige medhafva, förutom den för bestyrkande af dess nationalitet föreskrifna
nationalitetshandling (s. 297 ff.),. sjömansrulla. I nämnda förordning
äro vidare meddelade närmare föreskrifter om skyldighet för befälhafvare
att vid fartygs ankomst till utländsk hamn göra skriftlig anmälan hos

SJÖFARTSÄRENDKN.

297

ilärvarande svenska konsulat, att i vissa angifva fall å konsulat förete passoch
nationalitetshandlingarna samt att under sitt vistande i utrikes hamn
på kallelse af konsul personligen inställa sig å konsulatet och där Jämna
vissa angifna upplysningar, som konsuln begär. För underlåtenhet att fullgöra
dessa skyldigheter stadgas i förordningen straff.

Kommerskollegiet äger hålla hand öfver efterlefnaden af hvad i förordningen
är stadgadt och att låta beifra öfverträdelser däraf genom allmän
åklagare. Anmälningar om begångna förseelser pläga i regel inkomma från
vederbörande konsuler och däröfver infordras till en början förklaring från
befälhafvaren. Afgörandet, huruvida fog finnes för anställande af åtal eller
icke, sker i allmänhet efter rent rättsliga synpunkter. I vissa fall plägar
dock kollegiet, äfven om förseelse uppenbarligen föreligger, likväl ej föranstalta
om åtal, utan åtnöjer sig med att till den felande aflåta erinran för
framtida iakttagande. Denna praxis är betingad af billighetshänsyn och
föreliggande förmildrande omständigheter. Då åtal anses böra väckas, är
kollegiet äfven i detta fall uteslutande hänvisadt till att anlita medverkan
af lokala myndigheter.

Kollegiets befattning med dessa frågor, som kräfva sorgfällig pröfning,
är i öfvervägande grad af administrativt juridisk art.

En mindre ärendesgrupp, som står i visst samband med mönstring af sjö- Sjömäns
folk, utgöres af befattningen med sjömäns frångångna hyror. Då befälhaf- ^ RyVorf
vare enligt 102 § sjölagen ålagt felande sjöman bestraffning genom mistning
af hyra, skall enligt 105 § samma lag hyresbeloppet öfverlämnas till mönstringsförrättaren
för att tillställas sjömanshuset i fartygets hemort. Är
mönstringsförrättaren konsul, åligger det honom enligt konsulatinstruktionen
att insända hyresbeloppet till kommerskollegiet. Dess uppgift med sådana
ärenden inskränker sig i allmänhet endast till att förmedla öfverbringandet
af hyresmedlen till sjömanshuset.

e) Registrering af svenska fartyg.

Enligt 2 § af sjölagen skall föras register öfver alla svenska fartyg, hvilka.
äro afsedda att nyttjas till handelssjöfart eller resandes fortskaffande och
äga en dräktighet af tjugu registerton eller därutöfver. Närmare föreskrifter
beträffande registreringen återfinnas i förordningen angående registrering af
svenska fartyg den 18 oktober 1901.

§ 1 af denna förordning bestämmer, att fartygsregistret skall föras hos Kommerskommerskollegiet.
I registret införes hvarje fartyg under särskildt nummer kollegiets
i ordning efter tiden för införandet. Registret skall för hvarje däri upp- wpp3lJtertaget
fartyg innehålla uppgifter om åtskilliga förhållanden, hvilka enligt
förordningens bestämmelser skola anmälas till registret eller omförmälas däri
eller hvilka kommerskollegiet eljes finner böra inflyta i registret.

Efter verkställd registrering har kollegiet att utfärda bevis om registreringen,
nationalitets- och registreringscertifikat.

298

KOMMERSKOLLEGIET.

Fartyg, som för svensk räkning förvärfvats från utlandet, skall, om det
nyttjas till handelssjöfart före inklarering i svensk hamn, registreras. Kollegiet
utfärdar därom bevis, benämndt interims nationalitets- och registreringscertifikat,
gällande endast för den tid, som kollegiet i hvarje särskildt fall
bestämmer. Kollegiet har ock befogenhet att bemyndiga svensk konsul att
utfärda sådant interimscertifikat.

Kommerskollegiet äger jämväl att i särskilda fall genom utfärdande af
interimsnationalitetsbevis medgifva, att här i riket befintligt registreringspliktigt
fartyg må, äfven om det icke är infördt i registret, i viss begränsad
fart nyttjas till handelssjöfart.

Interimscertifikat medför under sin giltighetstid, liksom interimsnationalitetsbevis
för den däri afsedda fart, enahanda rättigheter och förmåner som
nationalitets- och registreringscertifikat.

Äfven för vissa icke registreringspliktiga fartyg har kommerskollegiet att
utfärda certifikat. Enligt nådigt bref den 7 mars 1862 har nämligen Kungl.
Maj:t förordnat, att å fartyg tillhörande Svenska segelsällskapet skall, då
resa till utrikes ort företages, för att fartyget må komma i åtnjutande af de
förmåner, som äro sällskapets fartyg medgifna i utländska hamnar, medföras
handling utvisande fartygets namn och dräktighet samt ägare och befälhafvare.
Denna bestämmelse tillämpas numera äfven beträffande fartyg tillhörande
annat s. k. privilegieradt segelsällskap i riket. På grund af föreskrift
i nyssnämnda nådiga bref skall kommerskollegiet på därom af fartygsägaren
gjord ansökning äfven utfärda dylikt certifikat.

Sker förändring i något till registret anmäldt förhållande, skall om föländringen
göras anmälan till registret inom viss föreskrifven tid. Sedan
förändringen införts i registret, skall i vissa fäll påskrift om densamma göras
på certifikatet eller i andra fall nytt certifikat utfärdas. Skedd öfverlåtelse
af fartygslott skall dessutom af kollegiet kungöras i allmänna tidningarna.

Det namn, hvarunder fartyg blifvit registreradt, får sedermera icke förändras
utan kommerskollegiets medgifvande. Sådant medgifvande ma lämnas,
endast då synnerligt skäl förekommer och det föreslagna nya namnet finnes
kunna godkännas.

I registret skall ock föras anteckning om åtskilliga förhållanden, som beröra
äganderätten, såsom om utmätning af fartygslott och klander å åtkomst
till fartyg.

Kegistreradt fartyg, som förolyckats, upphuggits eller annorledes förstörts
eller kondemnerats eller må anses förloradt eller som upphört att vara
svenskt, skall afföras ur registret.

Då förhållande, hvarom anteckning i registret bör ske, ej blifvit inom
behörig tid anmäldt, äger kollegiet att genom föreläggande af vite tillhålla
den försumlige att fullgöra sitt åliggande.

Till hjälp vid begagnande af fartygsregistret föras vissa särskilda liggare.
Sålunda finnes en liggare öfver registrerade fartyg, där fartygen upptagas
dels alfabetiskt ordnade efter fartygsnamnen dels efter hemorterna. I

SJÖFA RTSÄREND13N.

299

denna liggare återfinnas oek vissa andra ur fartygsregistret uttagna uppgifter
angående lartygen. En annan liggare innehåller i alfabetisk ordning
namnen å de till registret anmälda befälhafvare jämte anteckning, å hvilket
fartyg hvar och en är anställd. För statistiskt ändamål föres ock en liggare
rörande förändringar i den svenska handelsflottans storlek dels genom ökning
på grund af nybyggnad, inköp från utlandet eller förändring i tontalet,
dels genom minskning på grund af förolyckande, upphuggning, försäljning
till utlandet eller förändring i tontalet. På grundval af denna liggare
upprättas och publiceras summariska kvartalsöfversikter öfver förändringarna.

Vidare har kollegiet att i fråga om fartygsregistret och hvad därtill hör
meddela afskrifter eller utdrag däraf.

I sakens natur ligger, att kollegiet i ganska stor utsträckning måste lämna
råd och anvisningar rörande anmälningshandlingarnas affattning och sättet
för bestyrkande af de anmälda förhållandena. Slutligen utöfvar kollegiet
äfven i öfrigt en icke ringa upplysningsverksamhet på detta område, i det
att talrika förfrågningar rörande fartygen och deras olika förhållanden såväl
muntligen som skriftligen göras hos kollegiet.

Hvad angår registreringsärendenas beskaffenhet, tager granskningen af att
anmälningshandlingarna äro fullständiga och i behörigt skick en afsevärd
tid i anspråk. Äfven sjkifva registerföringen är tidsödande, då uppgifterna
ofta äro synnerligen vidlyftiga. Därjämte äro dessa ärenden många gånger
af brådskande natur samt kräfva gifvetvis stor noggrannhet. I öfrigt äro
de dock med enstaka undantag icke invecklade, ej heller erbjuda de i allmänhet
några svårigheter.

På grund af internationell öfverenskommelse utgifves i Sverige ett officiellt
å engelska språket affattadt signalregister, den s. k. »Code-List», öfver
svenska fartyg. Enligt kungl. bref den 3 maj 1867 åligger det kommerskollegiet
att låta utgifva detta register. Sedan lång tid tillbaka, åtminstone
sedan 1840-talet, utgafs i allmänhet hvartannat år såsom enskildt företag
en publikation rörande den svenska handelsflottan, kallad ursprungligen »Förteckning
öfver Sveriges handelsflotta», senare »Sveriges skeppskalender» och
slutligen sedan 1871 »Sveriges skeppslista». Kollegiet öfvertog emellertid
bestyret med sistnämnda publikation från och med år 1907 och har sedermera
hvartannat år utgifvit densamma.

»Sveriges skeppslista» innehåller numera dels i en afdelning I signalregistret
(Code-List) affattadt a engelska språket, dels i en afdelning II den
egentliga skeppslistan med närmare uppgifter i svensk och engelsk affattning
om handelsflottan. Signalregistret upptager signalbokstäfverna för svenska
fartyg, såväl örlogs- som handelsfartyg. Listan innefattar samtliga i
fartygsregistret införda fartyg, d. v. s. i allmänhet fartyg om minst tjugu
tons nettodräktighet, hvarjämte ett mindre antal icke registrerade fartyg pläga
medtagas. I listan meddelas dels uppgifter, hvilka grunda sig på anmälningarna
till fartygsregistret, dels uppgifter om fartygs reparation, klassificering
och djupgående, hvilka särskildt införskaffas från vederbörande re -

TJtgifvandet
af Sveriges
skeppslista.

300

KOMMERSKOLLEGIET.

Historik.

dåre. I publikationen ingår jämväl eu förteckning öfver redare, ordnade efter
fartygets hemort, med uppgifter om fartygs namn, hemort och nettodräktighet,
äfvensom ett sammandrag öfver fartygs b estån det jämte åtskilliga statistiska
sammanställningar o. s. v.

Enligt kommerskollegiets instruktion tillhörde från äldre tid ärenden angående
svenska fartygs registrering och hvad därmed står i samband byrån för
inrikes handeln och sjöfarten och så förblef förhållandet till 1902 års ingång.
Detta år trädde i kraft den ännu gällande lagen om inteckning i fartyg åt
den 10 maj 1901, enligt hvilkens 1 § fartyg, som har en dräktighet af tjugu
registerton eller därutöfver och är infördt i fartygsregistret, må, om ägaren
det medgifver, intecknas för fordran. Härigenom fick fartygsregistreringen från
att förut hafva varit hufvudsakligen en ordningsangelägenhet dessutom en
stor betydelse såsom underlag för inteckningsväsendet rörande fartyg och blef
sålunda i viss mån grundläggande för privaträttsliga förhållanden. I samband
härmed utfärdades den nu gällande registreringsförordningen med
en del nya och skärpta föreskrifter i fråga om införande i registret af fartyg
och dess ägare m. m.

I anledning häraf framhöll kommerskollegiet i underdånig skrifvelse den 11 december
1901, att ej mindre den större omfattning och den afsevärdt ökade betydelse för såväl
fartygsägare som innehafvare af inteckning i fartyg registreringsväsendet erhållit än
äfven den synnerliga uppmärksamhet och skyndsamhet i afseende å registreringsärendenas
handläggning och fartygsregistrets förande, hvilka måste blifva en följd af de
förändrade förhållandena, med nödvändighet påkallade nya anordningar beträffande
handhafvande! af dessa angelägenheter. Kollegiet ansåg därför förhållandena företrädesvis
betinga, att inom kollegiet inrättades eu med de tre byråerna inom kollegiet
likställd fjärde byrå och att i sammanhang därmed en förnyad fördelning af de till
byråerna hörande ärendena ägde rum. Kollegiet fann sig emellertid ej böra för det
dåvarande framställa förslag därom, då det syntes vara lämpligt att först inhämta någon
tids erfarenhet angående tillämpningen af den nya registreringsförordningen. De erforderliga
åtgärderna syntes kollegiet alltså böra tillsvidare vara provisoriska. I afseende
härå ansåg kollegiet, att behörig omsorg om registreringsväsendets ändamålsenliga
handhafvande påfordrade, att registreringsärendena frånskildes byrån för inrikes
handeln och sjöfarten. Det syntes vidare vara lämpligt, att fartygsregistreringsärendenas
handläggning och fartygsregistrets förande förenades hos en person, hvarigenom
ansvaret för hela registreringsväsendets behöriga handhafvande skulle komma att tillhöra
samme tjänsteman. I betraktande af det samband, som ägde rum mellan registreringsväsendet
och inteckningsväsendet rörande fartyg, samt däraf att det förra komme
att få i viss män privaträttslig natur, ansåg kollegiet synnerligen önskligt, att den
tjänsteman, åt hvilken handläggningen af registreringsärenden och handhafvandet i öfrigt
af registreringsväsendet anförtroddes, vore i besittning af juridiska insikter. Att med
hä syn till de fordringar, som enligt kollegiets mening måste ställas på innehafvaren
af en befattning af åsyftade beskaffenhet, samt det därmed förbundna ansvar denna
befattning i fråga om aflöning borde likställas med tjänst i andra lönegraden, d. v. s.
med förste aktuarie- eller sekreterartjänst hos kollegiet, syntes kollegiet uppenbart
och vore desto angelägnare, som innehafvaren af tjänsten i fråga borde åt denna ägna
sin tid och sin uppmärksamhet. Kollegiet hemställde därför, att Kungl. Maj:t täcktes
anvisa erforderliga medel för anställande under år 1902 af en sådan tjänsteman, hvilken
skulle vara föreståndare för en afdelning inom kollegiet, till hvilken skulle höra ärenden
angående svenska fartygs registrering och hvad därmed står i samband.

SJÖRÅ KTSXRENDKN.

301

Kollegiets framställning bifölls och i nådigt bref den 31 december 1901 Registrcmeddelade
Kungl. Maj:t instruktion för den af kollegiet ifrågasatte tjänste- ^nMhnndmannen
i egenskap af adjungerad ledamot och föreståndare för kollegiets läggning,
fartygsregistreringsafdelning.

Denna anordning har sedermera bibehållits. Kostnaderna härför bestredos
de första åren ur handels- och sjöfartsfonden. Sedermera har riksdagen
för hvarje år — med början år 1905 — å extra stat anvisat erforderliga
medel för ändamålet.

Enligt instruktionen åligger den adjungerade ledamoten

att vara föredragande för de till fartygs registrering hörande ärenden och
ledamot i kollegiet vid dessa ärendens handläggning i plenum, med skyldighet
att i tillämpliga delar iakttaga hvad föredragande och ledamot i ämbetsverket
i allmänhet åligger,

att ombesörja och ansvara för far tygsregistrets behöriga förande äfvensom
ombesörja de anteckningar i öfrigt rörande fartyg, som kunna vara erforderliga,

att i ärenden, som tillhöra den adjungerade ledamotens handläggning, föra
föredragningslistor och protokoll, ombesörja uppsättning, utskrifning och
kollationering af de registrerings- och nationalitetshandlingar, som af kollegiet
för fartyg utfärdas, och tillhandahålla vederbörande sådana handlingar äfvensom
å fartygscertifikat verkställa vederbörliga på kollegiet ankommande anteckningar,

att i fråga om fartygsregistret och hvad därtill hör meddela afskrifter
eller utdrag däraf äfvensom meddela eller bestyrka afskrifter af de fartygsregistreringen
rörande handlingar, samt

att ombesörja utgifning af »Sveriges skeppslista».

Dessutom åligger fartygsregistreringsafdelningen att förvara koncepten till
utfärdade behörighetsbref för fartygsbefäl jämte därtill hörande ansökningshandlingar
äfvensom att meddela eller bestyrka afskrifter af dessa handlingar.
Öfver behörighetsbrefven föras särskilda liggare, ur hvilka periodvis
utdrag meddelas sjömanshusen.

De regeringsärenden, som förekomma i afseende å fartygs registrering, äro Regeringsförfattningsfrågor
samt besvär öfver kommerskollegiets beslut i registrerings- arendenfrågor.
Dylika besvär anföras dock ytterst sällan;

Eartygsregistreringsärendena böra gifvetvis tillhöra kommerskollegiet och Kommittéerdå
närmast sjöfartsbyrån. Dessa ärenden hafva ett nära samband med
öfriga sjöfartsärenden, liksom det ock visat sig vara af stor nytta för kollegiet
att hafva lätt tillgång till den sakkunskap, hvarmed fartvgsregistreringsafdelningen
sitter inne. Emellertid böra dessa ärenden på "de af kommittéerna
i det följande (s. 439) utvecklade skäl fortfarande vara afskilda
från öfriga sjöfartsärenden och anförtros åt en särskild underafdelning inom
sjöfartsbyrån.

302

KOMMERSKOLLEGIKT.

Skepps*

miitnings väseudet.

Centralför valtningens uppgifter.

f) Skeppsmätning och fartygsumgälder.

Skeppsmätning har till syfte att utröna fartygs dräktighet, hvilken ligger
till grund för beräknandet af fartygsumgälder i svenska och utländska
hamnar.

Skeppsmätningsväsendet regleras för närvarande af ett stort antal författningar,
bland hvilka den viktigaste är förordningen angående skeppsmätning
den 12 november 1880, i väsentliga delar ändrad och kompletterad
genom kungörelsen den 18 maj 1891. Skeppsmätningsväsendets organisation
ordnades närmare genom instruktionen för skeppsmätare den 12 november
1880 samt instruktionen för skeppsmätningskontrollörer af samma dag.

Förordningen af år 1880 anförtror åt generaltullstyrelsen att öfvervaka
iakttagandet af förordningens bestämmelser (§ 40). Styrelsen tillerkännes
därjämte följande särskilda uppgifter, nämligen att bevilja afgiftsfrihet i
svenska hamnar för vissa passagerarutrymmen å ångfartyg i viss fart (§ 14);
att förordna särskild skeppsmätare i vissa fall (§ 18); att besluta öfver särskild
ansökan af redare eller befälhafvare om mätning af maskinrum för
afdrag enligt engelska mätningsregeln (§ 21); att tillhandahålla formulär lör
mätbref (§ 25); att efter mottagande af kontrollörs anmälan om felaktig
mätning underrätta tullkamrarna därom samt förständiga dem att låta ommäta
fartyget i första svenska hamn (§ 30); att pröfva huruvida tullmyndighet
haft skälig anledning att förordna om fartygs mätning (§ 34); samt att
mottaga anmälan om att last eller personer .obehörigen inrymts i afgiftsfria
rum och dylikt (§ 43).

Genom kungörelserna den 31 december 1902 och 13 maj 1904 bemyndigas
generaltullstyrelsen vidare att meddela närmare föreskrifter med afseende
å mätning och afdrag för maskinrum enligt engelska regeln äfvensom att
fastställa formulär till mätningsbevis och certifikat (appendix) för detta
ändamål.

Instruktionen för skeppsmätare den 12 november 1880 uppdrager åt generaltullstyrelsen
att antaga skeppsmätare (§ 1); att bestämma omfattningen af
den matematikkurs, som erfordras för behörighet som skeppsmätare (§ 2); att
tillhandahålla skeppsmätare författningar, som angå hans tjänst, samt för
densamma erforderliga redskap (§ 4); att tillhandahålla erforderliga blanketter
samt mottaga afskrifter af de mätningsbevis, som af skeppsmätare utfärdas
(§ 7). Slutligen ålägges generaltullstyrelsen att utöfva den allmänna
uppsikten öfver skeppsmätarna i riket samt att vaka öfver instruktionens
efterlefnad (§ 87).

Enligt instruktionen för skeppsmätningskontrollörer den 12 november
1880 (med ändring den 2 november 1883) skola dessa tjänstemän lyda omedelbart
under generaltullstyrelsen (§ 1), som ock äger antaga dem (§ 3) samt bestämma
deras distrikt och bostadsorter (§ 4). Utöfver hvad skeppsmätningsförordningen
innehåller, stadgar denna instruktion vidare, att generaltullstyrelsen
äger dels meddela nödiga föreskrifter åt kontrollör, som anhållit om

SJÖFAKTSÄRKNDEN.

3o:i

upplysning rörande honom åliggande förrättningar (§ fi), dels förordna
person att vid ombyte af kontrollör inventera de till tjänsten hörande handlingar
och redskap (§ 14).

Då generaltullstyrelsen sålunda genom olika författningar ålades åtskilliga
kräfvande uppgifter, af hvilka de flesta förutsatte speciella tekniska
insikter, måste samtidigt anstalt träffas för att bereda styrelsen tillgång
till sakkunnigt biträde på detta område. I instruktionen för skeppsmätningskontrollörerna
stadgades därför, att den ene af de båda kontrollörerna
i Stockholm skall jämte fullgörande af eu kontrollörs skyldigheter i allmänhet
tillhandagå generaltullstyrelsen med beredning af de ärenden, som härflyta
af styrelsens öfverinseende öfver skeppsmätningen i riket, samt därför
benämnas skeppsmätningsöfverkontrollör (§ 5).

Enligt instruktionen för generaltullstyrelsen den 2 december 1910 äro
skeppsmätningsärendena förlagda till styrelsens kanslibyrå. I § 11 stadgas
härom, att vederbörande föredragande äger af skeppsmätningsöfverkontrollören
påkalla biträde vid beredningen af dessa ärenden. Öfverkontrollörens utlåtande
skall alltid infordras i sådana frågor, för hvilkas pröfning fordras sakkunskap
i skeppsmätningsväsendet.

Den arbetsbörda, som genom de hithörande ärendenas handläggning pålagts
generaltullstyrelsen, är icke betydande. För att lätta kanslibyråchefens
arbete har det i flertalet öfriga ärenden varit vanligt, att öfverkontrollören
tillkallats att närvara vid föredragningen inom styrelsen. Naturligtvis
har kanslibyråchefen i tekniska frågor i regeln varit hänvisad till öfverkontrollörens
utlåtanden och muntliga meddelanden.

Enligt departementalstadgan den 31 mars 1900 äro ärendena rörande
skeppsmätning förlagda tillsjöförsvarsdepartementet. Hithörande regeringsärenden
gälla i allmänhet lagstiftnings-, dispens- och anslagsfrågor samt
förekomma icke i större mängd. Lagstiftnings- och dispensärenden pläga
förutom till generaltullstyrelsen i allmänhet remitteras jämväl till kommerskollegiet
i dess egenskap af organ för sjöfartsnäringen. Det må i
samband härmed erinras, att enligt skeppsmätningsförordningen kollegiet
har att mottaga och mellan sjömanshusen fördela hälften af de böter, som
utgå enligt förordningen (§ 49).

Den 8 november 1902 blefvo särskilda sakkunnige tillkallade för att inom
sjöförsvarsdepartementet biträda vid en revision af gällande skeppsmätningsförfattningar.
Dessa sakkunnige, som hade i uppdrag att utarbeta sina förslag
på den då och fortfarande använda så kallade tyska mätningsregelns
grund, aflämnade sina hufvudsakliga förslag den 9 februari 1907.

I afseende å skeppsmätningsväsendets centrala ledning hade de sakkunnige
i samband med sitt förslag att skeppsmätningsöfverkontrollören skulle i stället
för vederbörande byråchef blifva föredragande i skeppsmätningsärenden hemställt,
att öfverinseendet öfver skeppsmätningsväsendet skulle öfverflyttas
från generaltullstyrelsen till kommerskollegiet. Till stöd för denna framställning
anförde de sakkunnige i hufvudsak följande.

Skepps*
mätningsöfverkontrol1
öre n.

Ifrågasatta
förändringar.

Sakkunnige
år 1907.

304

KOMMERSKOLLEGIET.

Ämbetsverken
år 15)08

Det gåfves, efter de sakkunniges mening, goda skäl för att på kommerskollegiet
öfverflytta genaraltullstvrelsens befattning med skeppsmätningsväsendet. Det första ocli
tyngst vägande skälet härför vore, att handelssjöfartens intresse på det allra närmaste
berördes af det sätt, hvarpå skeppsmätningen vore ordnad. Redan häri läge tillräcklig
anledning att förlägga skeppsinätningsärendena under samma ämbetsverk, kommerskollegiet,
som hade sig ombetrodd vårdnaden inom statsförvaltningen af handelssjöfartens
”intressen i allmänhet. Därjämte funnes uti skeppsmätningens samband med fartvgsregistreringen
ett särskildt skäl att sammanföra handhafvande! af båda^ dessa angelägenheter
under eu enhetlig öfverledning. Då det ej rimligen kunde ifrågasättas, att
generaltullstyrelsen skulle öfvertaga befattningen med fartygsregistreringen, kunde den
önskvärda sammanslagningen ej åvägabringas på annat sätt än genom skeppsmätningsärendenas
öfverflyttande till kommerskollegiet.

De sakkunnige hade ej förbisett, att flertalet skeppsmätare med denna sin befattning
förenade anställning i tullverkets tjänst och sålunda genom skeppsraätningsnrendenas
öfverflyttning till kommerskollegiet skulle komma att sortera under två ämbetsverk;
efter hvad de sakkunnige inhämtat af med hithörande förhållanden särskildt förtrogen person,
kunde emellertid detta förhållande icke anses utgöra något hinder för den ifrågasatta
förändringen.

Ur synpunkten af kommerskollegiets lämplighet att med skeppsmätningsärenden taga
befattning kunde visserligen ej påstås, att denna myndighet i högre grad än generaltullstyrelsen
kunde förväntas besitta sakkunskap i skeppsmätningens teknik, men å
andra sidan kunde ej heller ett motsatt förhållande anses föreligga. För öfrigt blefve
den tekniska sakkunskapen erforderligen företrädd i kommerskollegiet genom skeppsmätningsöfverkontrollören.
Äfven den för skeppsmätningsärendenas riktiga behandling
erforderliga juridiska sakkunskapen kunde med visshet påräknas inom kommerskollegiet
pa grund af behörighetsfordringarna för chefen för registreringsbyran.

I anledning af sakkunniges ofvannämnda förslag anförde kommerskollegiet
och generaltullstyrelsen i gemensamt underdånigt utlåtande den 27 maj 1908
följande.

Ämbetsverken ville ingalunda bestrida, att hvad sakkunnige yttrat därom, att handelssjöfartens
intressen på det allra närmaste berördes åt det sätt, hvarpå skeppsmätningen
vore ordnad, äfvensom om skeppsmätningens samband med^ fartygsregistreringen,
icke ägde en viss betydelse, men ämbetsverken ansåge dock, att sådan öfverflyttning åt
skeppsmätningsärendena icke borde komma ifråga. Som bekant handhades uppbörden
och redovisningen af do till statsverket ingående fartygsumgälderna, lastpenningarna samt
fyr- och båkafgifterna af tullverket; och för debiteringen af dessa umgälder lades till
grund hvarje fartygs i mätbrefvet angifna afgiftspliktiga dräktighet Härvid uppstode
icke sällan — vanligast i fråga om utländska fartyg, som öfvergått från en nationalitet
till eu annan — tvistiga frågor om giltigheten af företedda fartygshandlingar,
hvill;a frågor af vederbörande tulltjänstemän, som hade att verkställa debiteringen, hänskötes
till generaltullstyrelsen eller ock dit inkomme i form af klagomål öfver verkställd
debitering. Äfvenså gjordes ofta hos styrelsen ansökningar att med föreskrifven
mätning af till riket ankommande fartyg, hvilka skulle lossa på flera orter, men tydligen
måste å första svenska plats erlägga de umgälder, för hvilkas bestämmande mätning
erfordrades, måtte få anstå, till dess slutlossning ägt rum. Dylika ansökningar
plägade af styrelsen bifallas, med villkor att hos tullförvaltningen i första anloppsorten
deponerades ett belopp, tillräckligt stort att under alla omständigheter täcka umgälderna.
Då frågor af nu nämnd beskaffenhet icke torde böra handläggas af annan
myndighet än den, som hade öfverinseendet öfver skeppsmätningen, och det icke kunde
anses lämpligt, att generaltullstyrelsen underlydande tjänstemän skulle i vissa fäll lyda
under och hafva att hänvända sig till annan myndighet än styrelsen, blefve följden af
den ifrågasatta öfverflyttningen tydligen tidsutdräkt och omgång vid afgörandet af förekommande,
oftast brådskande ärenden af hithörande slag. Öfverflyttningen skulle så -

,SJÖFART,SÄHI5NDEN.

305

lunda medföra praktiska olägenheter af beskaffenhet, att ämbetsverken ansåge sig icke
kunna tillstyrka ifrågavarande förslag. Kommerskollegiet villo emellertid i detta sammanhang
och med fästadt afseende å hvad de sakkunnige framhållit för sin del betona
angelägenheten af, att kollegiet sattes i tillfälle att uttala sig icke blott om ändringar
i författningar rörande skeppsmätningen utan ock om tillämpningen af dessa
författningars särskilda bestämmelser, där det kunde anses föreligga principfrågor af
synnerlig vikt för den svenska sjöfarten.

Då efter hand framträdt starka kraf på den engelska regelns införande i den
svenska skeppsmätningslagstiftningen, tillkallades den 13 oktober 19U8 ånyo
sakkunnige för att biträda med den utredning, som kunde betingas af eventuell
öfvergång till den engelska regeln. I enlighet med sitt uppdrag framlade
de sakkunnige den 30 september 1911 en omfattande utredning jämte förslag
i ämnet. Enligt dessa förslag skulle skeppsmätningsväsendet i hufvudsak
regleras genom dels en förordning angående skeppsmätning, dels eu instruktion
för skeppsmätare.

Generaltullstyrelsens allmänna befogenhet gentemot allmänheten skulle
i stort sedt kvarstå, men däremot föreslogs en genomgripande förändring
i dess ställning såsom chefsmyndighet för skeppsmätarkåren. I stället för
att förut den närmaste kontrollen öfver skeppsmätarna tillkom skeppsmätningskontrollörerna,
skulle nu dessas befattningar indragas och i stället anordnas
en central kontroll. Särskilda bestämmelser härom återfinnas i
de sakkunniges förslag till instruktion för centralmyndigheten för
skeppsmätningsväsendet i riket. Dess § 1 stadgar, att generaltullstyrelsen
skulle vara den centrala myndigheten för skeppsmätningsväsendet samt
att för ändamålet skulle inom styrelsen upprättas en särskild afdelning, benämnd
skeppsmätningsafdelningen. A denna skulle finnas anställda
en skeppsmätningsöfverkontrollör såsom chef för afdelningen och ledamot
i styrelsen, när skeppsmätningsärenden där handläggas, samt en
skeppsinätningskontrollör. Till skeppsmätningsafdelningen skulle höra alla
de på styrelsens handläggning ankommande skeppsmätningsärenden, hvartill
hänföras alla ärenden angående skeppsmätning och hvad därmed står
i samband äfvensom frågor, som röra afdelningens personal och de lokala
skeppsmätningstjänstemännen. För skeppsmätningsöfverkontrollören skulle
gälla i tillämpliga delar bestämmelserna rörande byråchefs i generaltullstyrelsen
befogenhet.

Skeppsmätningsöfverkontrollören skulle äga utan föregående föredragning
inför generaltulldirektören ensam besluta angående godkännande af mätningshandlingar
samt underskrifva mätbref.

I förslaget till instruktion för centralmyndigheten stadgades vidare, att innan
styrelsen slutbehandlar ärende, som angår ändring i skeppsmätningsförfattning
eller tillämpning af bestämmelse i sådan författning och kan anses
utgöra allmängiltig fråga af synnerlig vikt för den svenska handelssjöfarten,
skulle tillfälle beredas kommerskollegiet att yttra sig i ärendet.

De sakkunnige framhålla, att de utgått från den förutsättningen, att
generaltullstyrelsen fortfarande en tid framåt skulle omhänderhafva skeppsmätningsväsendet.
Men i princip biträdde de den uppfattning, som de före 20—122348.

Sakkunnige
år 1911.

306

KOMMERSKOLLEGIET.

gående sakkunnige uttalat, nämligen att skeppsmätningsväsendet borde öfverflyttas
från generaltullstyrelsen till kommerskollegiet. En öfvergång till
den engelska regeln skulle åtminstone icke förringa giltigheten af de skal,
som åberopats för en sådan öfverflyttning. Skulle dessutom genom den förestående
omorganisationen af kommerskollegiet ett centralt ämbetsverk tillkomma,
som både att taga befattning med alla handelssjöfarten rörande förvaltningsfrågor,
syntes detta utgöra ett fullständigt afgörande argument för
skeppsmätningsväsendets öfverflyttande från generaltullstyrelsen till detta
andra ämbetsverk.

Ämbetsver- I afseende å detta spörsmål erinrade kommerskollegiet och generaltullstyrelsen
[d” år^lsT" * sitt den 18 maj 1912 afgifna gemensamma utlåtande öfver de sakkunniges
förslag, att ämbetsverken i sitt tidigare yttrande den 27 maj 1908 uttalat
sig emot den ifrågasatta öfverflyttningen af skeppsmätningsärendena.
Vid sistnämnda tidpunkt både emellertid inrättandet af ett centralt ämbetsverk
med den af de sakkunnige omförmälda uppgift ännu icke ställts i utsikt.
Frågan hade obestridligen sedan dess kommit i ett annat läge. Blefve ett
dylikt ämbetsverk inrättadt, syntes det ställdt utom allt tvifvel, att äfven
skeppsmätningsärendena borde lyda under detsamma. De praktiska olägenheter,
som i vissa afseenden skulle uppkomma genom en öfverflyttning, torde
helt visst kunna genom lämpliga anordningar till stor del öfvervinnas. Att
omedelbart öfverflytta skeppsmätningsärendena till kommerskollegiet borde
emellertid icke ifrågakomma.

Beträffande skeppsmätningsärendenas handläggning hos Kungl. Maj:t förklarade
sig ämbetsverken dela den uppfattning, som uttalats af både 1907
och 1911 årens sakkunnige, nämligen att dessa ärenden på grund af sin natur
rätteligen borde tillhöra finansdepartementets föredragning.

Frågans be- I sitt anförande till statsverkspropositionen till 1913 års riksdag anförde
hai913 årl**1 chefen för finansdepartementet, att chefen för sjöförsvarsdepartementet förriksdag.
klarat sig ämna under angifven förutsättning framlägga förslag till förordning
angående skeppsmätning i hufvudsaklig öfverensstämmelse med det af
1911 års sakkunnige afgifna, på engelska regeln grundade förslaget. Med
utgångspunkt därifrån, att i samband med antagandet af denna regel den
nuvarande lokala kontrollen öfver skeppsmätningen borde upphöra och ersättas
af en central kontroll, begärde Kungl. Maj:t hos riksdagen anslag till
förändrad organisation af skeppsmätningskontrollen och för upprättande i
detta syfte af en skeppsmätningsafdelning inom generaltullstyrelsen.

Kungl. Maj:ts proposition i ämnet afsåg anvisande af anslag till årlig aflöning
åt en skeppsmätningsöfverkontrollör med 7,000 kronor samt en skeppsmätningskontrollör
med 5,800 kronor förutom erforderliga biträden. Denna framställning
blef emellertid icke bifallen af riksdagen, hvilken anvisade samma
belopp som hittills utgått för nämnda ändamål. Med hänsyn till denna
utgång af saken och såsom följd af de uttalanden mot den engelska regelns
införande, hvilka förekommo vid ärendets behandling i riksdagen, lärer
frågan om den tyska regelns utbytande mot den engelska komma att tillsvidare
anstå.

SJ Öl''A UTSÅ HEM) ISN. 307

I enlighet härmed har ock Ivungl. Maj:t deri 20 juni 1913 bemyndigat
cheten för sjöförsvarsdepartementet att tillkalla särskilda sakkunnige för att
inom departementet biträda med ej mindre omarbetning i erforderliga delar
a^rle utaf sakkunnige år 1907 på grundval af den tyska regeln afgifna förslag
till skeppsmätningsförtattningar än äfven bland annat uppgörande af de författningsförslag
i öfrigt, hvartill de sakkunniges uppdrag kunde gifva anledning.

Vid sitt öfvervägande åt frågan om skeppsmätningsärendenas förläggning
inom eentraltörvaltningen hafva kommittéerna ansett sig böra närmare undersöka,
i hvad mån de af ämbetsverken år 1908 påpekade praktiska olägenheterna
af skeppsmätningens skiljande från tullverket kunna vara af större
betydelse samt äga giltighet äfven under de förhållanden, som skulle inträda
med den af kommittéerna föreslagna omorganisationen af näringsförvaltningen.
Hvad ämbetsverken härutinnan anfört sammanhänger närmast därmed, att
skeppsmätarna i regel äro tulltjänstemän samt att de skulle, därest skeppsmätningsväsendet
förlädes under kommerskollegiet, komma att lyda under
tvenne öfverordnade myndigheter. Med afseende härå må till en början
erinras, att en sådan dubbelställning ingalunda är sällsynt inom förvaltningen
och i detta fall behöfver möta sä mycket mindre betänkligheter, som
skeppsmätningsuppgifterna äro klart åtskilda från tulltjänstemännens egentliga
tjänsteåligganden.

Hvad beträffar själfva frågan om bruket att förordna tulltjänsteman till
skeppsmätare, kan ur principiell synpunkt ifrågasättas lämpligheten af att
samma tjänstemän, som handhafva uppbörden och redovisningen af fartygsumgälderna,
i många fall skola komma att bestämma grunden, efter hvilken
dessa skola utgå. Oafsedt detta synas praktiska hinder resa sig mot att i
fortsättningen rekrytera skeppsmätarkåren från tullverkets personal. Generaltullstyrelsen
har funnit sig föranlåten att genom cirkulärskrifvelser den
29 april 1884 samt den 15 april 1907 fästa tjänstemännens uppmärksamhet
därå, att till följd af de svårigheter, som mött att å åtskilliga orter erhålla
kompetenta skeppsmätare, styrelsen icke kunde undgå att vid vissa befordringsfrågors
afgörande fästa afseende vid vederbörandes behörighet att vinna
anställning såsom skeppsmätare. Icke desto mindre lära svårigheter fortfarande
göra sig kännbart gällande, i det att åtskilliga skeppsmätarbefattningar
i brist på sökande plägat vara vakanta. Härutinnan torde emellertid
väsentliga förändringar komma att äga rum, därest, såsom torde vara
att antaga, sjöfartssäkerhetskominitténs förslag blifva i hufvudsak genomförda.
Därmed skulle i ett flertal af landets hamnplatser komma att anställas
fartygsinspektörer, som genom sin utbildning och sin ställning skulle
vara särskild! lämpade att öfvertaga skeppsmätningsarbetet.

Då dessa båda uppgifter i många afseenden äga beröringspunkter och då
i hvarje fäll fartygsinspektionen måste sammanhållas med öfriga sjöfartsangelägenheter,
synas direkta skäl äfven ur denna synpunkt föreligga för
att till näringsförvaltningen öfverflytta skeppsmätningsväsendet.

Kommittéerna finna alltså, att de praktiska olägenheter, som ansetts kunna
uppkomma i anledning af skeppsmätningsärendenas skiljande från general -

Sakkunnige
år 1913.

Kommittéernas
uttalande.

308

KOMMERSKOLLEGIET.

Sjöfartsaf gifter.

Lastpennin garna.

tullstyrelsen, i själfva verket icke äro af mera vägande beskaffenhet och i
allt fall med ändrade förhållanden ingalunda kunna vara de afgörande.
Genom det af kommittéerna uppgjorda förslag till omorganisation af
näringsförvaltningen, därvid afses att till densamma förlägga omsorgen om
handelssjöfartens olika angelägenheter, har den föreliggande frågan kommit
i ett väsentligt ändradt läge. Med kommerskollegiets hittillsvarande organisation
och begränsade arbetskrafter har krafvet på skeppsmätningsärendenas
öfverflyttning helt naturligt icke kunnat med större kraft göras
gällande, enär enbart därmed hvarken sjöfartsärendenas koncentrering fullbordades
eller deras fullt sakkunniga handläggning betryggades. Om däremot sjöfartsärendena
sammanföras hos ett förvaltningsorgan, vore det i hög grad olämpligt,
om ett så viktigt område som skeppsmätningsväsendet blefve utelämnadt.

I anslutning till sakkunniges samt ämbetsverkens ofvanberörda uttalanden
få kommittéerna alltså såsom sin mening uttala, att skeppsmätningsärendena
böra inom centralförvaltningen sammanföras med öfriga ärenden rörande hande
Issjö farten.

Bland afgifter, som påhvila sjöfarten, hafva kommittéerna redan under
handelsärendena behandlat hamnafgifter, grundpenningar och kanalafgifter
äfvensom under sjömanshusen tonafgifter och hyresafgifter. Öfriga sjöfartsafgifter
äro lastpenningar, fyr- och båkafgiften, lotsafgifter samt afgifter till
svenska kyrkan i London.

Enligt § 14 i förordningen med tulltaxa för inkommande varor den 9
juni 1911 skola lastpenningar till Kungl. Maj:t och kronan erläggas vid resor
mellan Sverige och utrikes ort och utgå till lika belopp af svenska som af
utländska fartyg med 10 öre för hvarje ton affärtygets afgiftspliktiga dräktighet
enligt gällande mätbref. De betalas under loppet af ett kalenderår a)
vid inkommande första resan och vid förnyadt inkommande, när fartyget
innehar last till minst Vio af den afgiftspliktiga dräktigheten samt lossar
större eller mindre del däraf, och b) vid utgående allenast första resan. Då
lossning eller lastning ägt rum på flera ställen, erläggas lastpenningar endast
å första lossnings- eller lastningsstället. Från skyldigheten att erlägga
lastpenningar äro fartyg i åtskilliga fall befriade.

Lastpenningarna, som utgått alltsedan 1600-talet, äro de enda ännu återstående
af de sedan äldre tider förefintliga direkta produktionsskatter, bland
hvilka de förnämsta voro grundskatterna, bergverkstionden samt kvarn- och
sågräntan. Deras bibehållande har vid sådant förhållande ansetts innebära
en otidsenlighet och en orättvisa. Kraf har därför upprepade gånger framställts
om deras afskaffande. Senast har frågan återupptagits af Sveriges
redareförening i en till Kungl. Maj:t riktad framställning af den 23 oktober
1908. Öfver denna framställning afgåfvo statskontoret och kommerskollegiet
den 1 mars 1912 gemensamt utlåtande, däri de båda ämbetsverken på anförda
skäl uttalade, att lastpenningarna tillsvidare borde bibehållas, dock under
den bestämda förutsättningen, att till den svenska sjöfartsnäringens direkta
nytta vederlag i stället bereddes af statsmedel i den utsträckning, som enligt
vederbörlig utredning kunde finnas skälig.

SJÖFARTSÄRENBEN.

»09

Lastpenningarna uppbäras af vederbörande tulltjänstemän och redovisas
till statsverket i sammanhang med tullmedlen. Frågor i »ifrigt angående
lastpenningarna handläggas i första hand af generaltullstyrelsen.

Bestämmelserna rörande fyr- och båkafgiftens erläggande återfinnas i Fyr- och
förordningen angående lotsverket den 15 februari INNI. It) 41 af denna öäkafgiften
förordning, sådant detta författningsrum lyder enligt kungörelsen den 10
februari 1911, stadgas att för hvarje fartyg, hvilket ankommer från eller
afgår till utrikes ort, skall med vissa särskild! stadgade undantag erläggas
fyr- och båkafgift med 25 öre för hvarje ton åt fartygets afgittspliktiga
dräktighet enligt mätbref, dock med iakttagande att, därest under ett kalenderår
fyr- och båkafgift erlagts för ångfartyg åtta gånger eller för segelfartyg
fyra gånger, fartyget är befriadt från vidare erläggande af fyr- och
båkafgift under året. Såsom ångfartyg räknas härvid lastpråm samt hvarje
fartyg, som för sitt framdrifvande är försedt med maskineri.

Fyr- och båkafgift skall erläggas till tullförvaltningen å den ort, där tullklarering
skall ske. De på sådant sätt influtna medlen användas för lotsverkets
ändamål och komma sålunda sjöfarten till godo. Frågor rörande
förevarande afgifter tillhöra närmast lotsverkets handläggning.

Lotsafgifter erläggas såsom ersättning för lotsning af fartyg. Enligt § 1 Lotsafgifter.
i nådiga kungörelsen angående lotsafgifternas beräknande den 27 november
1896 utgå de för lotsadt fartyg med dels lotspenningar i förhållande till
fartygets af giftspliktiga dräktighet och den lotsade vägens längd dels ersättning
för lotsens inställelse och hemresa (bemvägsersättning).

Lotspenningarna utgå efter fem olika af lotsstyrelsen uppgjorda och af
Kungl. Maj:t fastställda taxor. Lotsafgift skall i regeln erläggas vid närmaste
lotsplats vid inkommandet, sedan lotsningen fullgjorts, och vid utgåendet,
då tillsägelse om lots sker.

Frågor rörande lotsafgifter tillhöra gifvetvis närmast lotsverkets ämbetsuppgifter.

Till underhåll af svenska kyrkan i London skola enligt kungörelsen Afgiften till
den 16 mars 1877 af svenska handelsfartyg, som ankomma till London, ^''j^ondon.
erläggas 0 6 penny per ton och af dylika fartyg, som ankomma till någon
annan hamn i Storbritannien, 0-3 penny per ton.

Den af Kungl. Maj:t den 1 juli 1898 tillsatta handels- och sjöfartskommittén
föreslog i sitt den 15 maj 1900 afgifna utlåtande rörande sjöfartsafgifter,
att ifrågavarande afgift skulle upphöra att utgå och vederlag härför
lämnas kyrkan i London genom visst årligt bidrag af statsmedel. I
tvenne särskilda utlåtanden i denna fråga af den 7 november 1904 och den
4 mars 1909 anslöt sig kommerskollegiet till detta förslag. Frågan har
emellertid ännu icke varit föremål för statsmakternas slutliga pröfning.

Kommerskollegiets befattning med förenämnda sjöfartsafgifter är ej särdeles Kommersomfattande.
Kollegiet har hörts, då fråga varit om ändring i grunderna för fåttnfig^med
deras utgående eller deras afskaffande. Härvid har kollegiet visserligen nämnda
haft att verkställa en mera ingående utredning, men dylika frågor förekomma
gifvetvis mera sällan. Något oftare förekomma ansökningar om be -

310

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommittéernas
uttalande.

Sjöfarts säkerhets frågans utveckling.

frielse för visst fall att erlägga en eller flera af dessa afgifter. Arbetet
härmed har icke heller varit betydande. Dessa ärenden hafva varit fördelade
å inrikes- och utrikesbyråerna.

Kommittéerna hafva icke funnit anledning att föreslå någon ändring i det
förhållandet, att dessa ärenden i första hand och till hufvudsaklig del handläggas
och beredas af de ämbetsverk, som nu omhänderhafva dem. Med
hänsyn till afgiftsfrågornas väsentliga betydelse för sjöfarten bör naturligen
dock fortfarande kommerskollegiet och närmast dess sjöfartsbyrå
beredas tillfälle att framföra sina synpunkter, framförallt vid bestämmandet
af grunderna för afgifternas storlek och skyldigheten att erlägga desamma,
men jämväl vid tolkningen af gällande bestämmelser i fall af principiell
innebörd.

g) Frågor om sjöfartssäkerhet.

De författningsbestämmelser, som haft till ändamål att trygga säkerheten
å fartyg med hänsyn särskildt till ombordvarande personers lif och hälsa,
hafva för vårt lands vidkommande hittills icke varit särdeles omfattande
eller ingående. Allenast i fråga om passagerarångfartyg har intresset
att genom författningsbestämmelser skydda människolif förmått i någon
starkare grad tränga sig fram. Den sjösäkerhetslagstiftning för fartyg i
allmänhet, som kom till synes i 1864 års sjölag, hade företrädesvis till

syfte att skydda lastägarres intressen och hade blott sekundärt till ögonmärke
att tillgodose de ombordvarandes säkerhet. Den i andra länder,

hufvudsakligen England, på 1870-talet uppkomna kraftiga sträfvan att

förekomma och begränsa omfånget af olyckor till sjöss föranledde dock,

att frågan härom äfven för vårt land blef aktuell. Genom antagandet
af den nu gällande sjölagen af den 12 juni 1891 kom första gången en
verklig, alla fartyg afseende sjösäkerhetslagstiftning till stånd, ehuru
för visso af mycket ofullständig beskaflenhet och hållen i mycket allmänna
ordalag.

Vid fullgörandet af den kommittéerna nu påhvilande uppgift att framlägga
organisationsförslag på detta område erbjuder det särskildt intresse att konstatera,
att redan 1877 års sjösäkerhetskommitté framlade förslag om kommerskollegiets
organiserande såsom en särskild sjöfartsöfverstyrelse. Jämte det
kommittén förordade ett noggrant bestämdt ansvar för fartygsbefälhafvare
och ett effektivt undersökningsförfarande, ifrågasatte kommittén, för att dess
förslag i sådan riktning skulle leda till afsedt resultat, att den högsta
kontrollen öfver undersökningarna skulle ligga hos nämnda öfverstyrelse,
hvilken kommittén tänkte sig förstärkt med i nautiskt-merkantilt hänseende
teoretiskt och praktiskt bildade ledamöter. Därjämte ansåg kommittén en
särskild åklagarmyndighet för sjöfartsmål böra inrättas för öfvervakande
af gifna bestämmelsers efterlefnad. Hvarken det förra eller det senare organisationsförslaget
ledde till någon direkt påföljd.

SJ ÖKA UTSÅ HUNDEN.

Jill

Den lösning af sjösäkerhetsproblemet, som vanns genom antagandet af
1891 års sjölag, afsåg icke att bringa till stånd en förutgående, med ledning
af visna på förband fastslagna specialbestämmelser verkande tillsyn från statens
sida utan byggdes konsekvent hufvudsakligen på principen om fartygsbefälhafvarens
ansvar. Den af förenämnda kommitté häldade uppfattningen
gjorde sig nämligen äfven slutligen gällande, att stadgandet af en rättslig
ansvarsskyldighet för befälhafvaren (eventuellt redaren) i förening med ett
efter timad sjöolycka följande verksamt undersökningsförfarande för detta
ansvars eventuella utkräfvande utgjorde den bästa garantien för åstadkommande
af en nöjaktig sjösäkerhet. Då med tillämpning af denna grundsats
skyldigheten att hålla fartyget i sjövärdigt skick samt att i öfrigt svara
för sjösäkerheten sålunda lades å befälhafvaren, förklaras häraf att ingen
officiell tillsyn å fartyg kom till stånd. Statens uppgift koncentrerades i
stället hufvudsakligen på att åvägabringa bestämmelser och åstadkomma
anordningar för att dels efter en timad sjöolycka genom sjöförklaring eller
undersökning tillförlitligen få orsakerna till olyckan konstaterade dels repressiv!
utkräfva det ansvar, hvartill innebörden af en verkställd sjöförklaring
eller undersökning borde föranleda. En naturlig följd häraf har
ock blifvit, att de organisatoriska anordningar, som staten hittills vidtagit
i den allmänna sjösäkerhetens intresse, erhållit ganska oansenliga dimensioner.
De funktioner, som påkallats för utkräfvande af det åsyftade befälhafvaransvaret,
hafva länge fullgjorts af kommerskollegiet, utan att
härför särskildt kvalificerad eller speciellt afsedd personal varit ställd till
ämbetsverkets förfogande. Då emellertid behofvet af speciell sakkunskap
för fullgörande af dessa slags åligganden efter hand gjorde sig alltmera
gällande, föranledde detta slutligen till att från och med år IDOG hos kollegiet
anställdes ett sjötekniskt biträde, som skulle för ämbetsverket tillgodose
behofvet af nautisk utbildning och praktisk kännedom i sjöväsendet
vid behandling af dessa frågor.

Då alltså lösningen af frågan om införande af en allmän statskontroll å intermusfartyg
i hela dess utsträckning i vårt land blifvit länge undanskjuten, men åtgärder i
å andra sidan från större sjöfartsidkande länder, särskildt England, under
de senare åren framträdt allt starkare anspråk på att underkasta \ara allmänhet,
fartyg tillämpning af den i dessa länder gällande säkerhetslagstiftning, om
ej vår egen gjordes därmed likvärdig, har detta medverkat till, att vissa
delar af mera trängande art måst utbrytas ur den allmänna sjösäkerhetsfrågan
och att beträffande dem åstadkommits en provisorisk, partiell lösning.
Sålunda har Kungl. Maj:t den 13 juli 1909 utfärdat bestämmelser
angående båtar och andra bärgningsredskap å fartyg i Nordsjö- eller vidsträcktare
fart. Rörande tillämpningen af förordningen har kommerskollegiet
den 11 augusti 1910 meddelat detaljerade råd och anvisningar. Vidare
har genom förordning den 21 maj 1910 med provisoriska föreskrifter angående
lastmärke å svenska fartyg i vissa fall beredts tillfälle för svenska
redare att få lastmärke åsatt sina fartyg i fart bortom linjen Skagen—Lindesnäs
och linjen Esbjerg—Vexel. För erhållande af sådant lastmärke äger redare

312

KOMMERSKOLLEGIET.

gorå ansökning hos kommerskollegiet. Kollegiet äger meddela de föreskrifter,
som utöfver förordningen kunna erfordras för dess tillämpning. Fullgörandet
af den kontrollverksamhet och vidtagandet af de åtgärder i öfrigt, som i
nämnda bägge förordningar föreskrifvas, har ock ålagts kollegiet, hos hvilket
för ändamålet anställts ett tekniskt biträde med benämning inspektör för
tartygs bärgningsredskap och för fartygs lastlinje. De funktioner, som åligga
denne tjänsteman för att bringa nyssnämnda lagstiftning till verkställighet,
hafva dock på grund af lagstiftningens begränsade räckvidd och andra
förhållanden icke kommit att erhålla någon större omfattning. Slutligen
har genom förordning af den 21 maj IDIG tillfälle beredts svensk redare
eller befälhafvare att beträffande svenskt fartyg i nyss angifna fart erhålla
intyg af särskilda besiktningsmän om, att vissa svenska föreskrifter äro
iakttagna i afseende å antingen allenast båtar och andra bärgningsredskap
eller ock därjämte signalapparater och lanternor, proviant samt läkemedel
och förbandsartiklar. Kommerskollegiet äger jämväl i afseende å denna förordning
meddela de föreskrifter, som kunna erfordras för dess tillämpning.

Kollegiet har alltså redan nu på antydda begränsade områden i själfva
verket erhållit vissa funktioner, som tillkomma en sjöfartsöfverstyrelse.
Säkerlielsläg- Ofvan har redan blifvit antydt, att hvad särskildt angår passagerarångpassagerar-S
fartyg en mera omfattande och ingående säkerhetslagstiftning jämförelfart.
yg. sevis tidigt kommit till stånd i vårt land. Genom förordningen den 12
februari 1834 angående hvad i afseende å passagerarångfartygs byggnad, utrustning
och begagnande iakttagas bör stadgades, att passagerarångfartyg
skall hvarje år, innan första resan därmed företages eller, därest resorna
under vintern fortsättas, inom loppet af ett år undersökas och pröfvas af
tre besiktningsmän, hvilka förordnas af Kungl. Maj:ts vederbörande befallningshafvande.
Dessa besiktningsmän äro lokala funktionärer och äro icke
anknutna vid eller beroende af det centrala sjöfärtsorganet. Besiktningsinstitutionen
har sålunda utöfvat sin verksamhet utan att vara underkastad
något gemensamt öfverinseende, till följd hvaraf ock densamma kommit att i
derå hänseenden sakna likformighet och enhetlighet.

Den 1 juli 1898 utfärdades såsom komplettering och med ändring af 18(54
års författning särskild förordning angående de räddningsinrättningar och
eldsläckningsredskap, hvilka ångfartyg under resor med passagerare skola
medföra.

Då de årligen återkommande besiktningarna af passagerarångfartygen icke
gerarångfaT- lämnade någon garanti för, att fartygen under tiden mellan besiktningarne
tyg. höllos i vederbörligt skick, bestämdes genom kungl. bref den 29 mars 1899,
att för öfvervakandet af efterlefnaden af bestämmelserna i 18(54 och 1898
års förordningar skola finnas tre särskilda inspektörer för passagerarångfartyg.
Dessa inspektörer förordnas af Kungl. Maj:t för ett år i sänder
efter förslag af kommerskollegiet. Inspektörerna stå under kollegiets inseende.
Detta :mhar till syfte att åvägabringa likformighet i inspektörernas
verksamhet särskildt med afseende å författningsbestämmelsernas tillämpning.
Nämnda syfte har man sökt nå hufvudsakligen dels i sammanhang

SJÖFA UTSÅ HUND K N.

3i;{

med granskningen af de årsberättelser, som inspektörerna äro skyldiga afgifva
till kollegiet, dels genom sammanträden med inspektörerna inför vederbörande
byråchef i kollegiet dels genom att, i den män det låter sig göra,
eljes söka följa inspektörernas verksamhet. Inspektörernas befogenhet har
närmare utstakats och i ganska väsentlig män utvidgats genom kungörelsen
den 17 maj 1!)07. I viss mån hafva kommerskollegiets funktioner härigenom
ökats.

Kollegiets befattning med passagerarångfartygsiiispektionen berör frågor
åt nautisk, skeppsbyggnads-teknisk och juridisk-administrativ art. Denna
befattning har utöfvats af dess utrikesbyrå. De göromål, som däraf föränledts,
hafva dock icke utgjort någon mera väsentlig del af byråns arbetsuppgift.

Nödvändigheten redan ur säkerhetssynpunkt att bringa den svenska sjösä- Sjöfartskerhetslagstiftningen
till att bättre motsvara nutida fordringar torde numera kommittén
pa de flesta hall få anses erkänd, och denna nödvändighet har på senare tid afTr”i906.
bhfvit nära nog oafvislig med hänsyn till de ofvan antydda anspråken från
vissa större sjöfartsidkande nationers sida. Med föranledande af nämnda förhållanden
uppdrog Kung!. Maj: t den 21 december 190(1 åt en kommitté att
efter verkställd utredning afgifva förslag till bestämmelser angående kontroll
å fartygs sjövärdighet äfvensom beträffande andra därmed i samband
stående ämnen, hvarvid jämväl borde tagas i öfvervägande frågan om ändrade
föreskrifter angående passagerarångfärtygs byggnad, utrustning och
begagnande. Nämnda kommitté (sjöfartssäkerhetskommittén) aflat den 1(1
december 1910 slutligt betänkande och förslag. Kommerskollegiet, till hvilket
ärendet remitterades, afgaf den 24 augusti 1912 underdånigt utlåtande i
ämnet. Såsom totalomdöme i frågan uttalade kollegiet därvid, att kollegiet
funnit de af kommittén afgifna förslagen kunna i väsentliga delar läggas
till grund för en blifvande sjösäkerhetslagstiftning.

^Den lagstiftning, som sjöfartssäkerhetskommittén föreslår till införande i Grunder
vårt land, innebär ett väsentligen nytt system gentemot det hos oss till- fSu&
förne tillämpade på sjösäkerhetens område. Medan den hittillsvarande lag- Ctskomm''
stiftningen, såsom redan i det föregående blifvit antydt, med undantag ténsförsla9
* fräga om passagerarångfartyg i hufvudsak byggt på befälhafvare™?
tillsynsplikt och därmed förenade ansvar, afser kommitténs förslag att vid
sidan af den garanti, som nämnda system erbjuder, tillskapa en ledande statskontroll
med uppgift att öfva tillsyn å efterlefnaden af vissa på förhand i
lag eller författning bestämda normer rörande fartygs beskaffenhet och
säkerhet. Den nya principen är sålunda att anse som en kombinering af den
personliga ansvarsskyldigheten med statens kontroll. Hvad nämnda redan
befintliga ansvarsskyldighet angår, har kommittén i åtskilliga viktiga hänseenden
föreslagit utvidgningar och reformer af densamma, ehuru med
bibehållande alltjämt af grundvalarna för den nuvarande sjölagstiftuingen i
denna del. Kommittéerna återkomma längre fram till de i sådant syfte
framställda ändringsförslagen.

314

KOMMERSKOLLEGIET.

Den af kommittén ifrågasatta och jämväl af kommerskollegiet förordade
allmänna statskontrollen å fartyg utmynnar i befogenhetshänseende ytterst
däri, att ett statens organ skall erhålla rätt att inom vissa gränser förbjuda
nyttjandet af fartyg, beträffande hvithet förefinnes missförhållande af sådan
beskaffenhet, att nyttjandet är förenadt med uppenbar fara för fartyg, lif
eller gods. Härmed afses sålunda att förekomma olycka eller skada genom
att hindra användningen af ett icke sjövärdigt eller eljes osäkert fartyg.
För att det syfte att befrämja sjösäkerheten, som ligger till grund
för nu angifna befogenhet, skall kunna i tillbörlig mån förverkligas, har
kommittén framlagt förslag dels till lag om tillsyn å fartyg dels till bestämmelser,
afseende att vida mera detaljeradt och ingående än nu är fallet,
till ledning vid den ifrågasatta tillsynen uppställa regler om ett fartygs
beskaffenhet, dess utrustning, bemanning och lastning. Dessa regler hafva
fått sin plats dels i ett förslag till ändringar i sjölagen dels i en ifrågasatt
ny förordning. Dessa författningsförslag, Indika afse fartyg af alla
slag, stå i närmaste samband med hvarandra.

Kär det allmänna vill uppställa till efterrättelse säkerhetsföreskrifter af
den detaljerade beskaffenhet, hvarom här är fråga, måste tydligen, för att
de ej skola blifva verkningslösa, tillsyn öfver efterlefnaden anordnas, såsom
kommittén ock föreslagit. Denna tillsyn skall enligt 1 § af nämnda förslag
till lag afse fartygs sjövärdighet, utrustning, förande af last, passagerare
samt fartygets för arbetes utförande ombord afsedda inrättningar och redskap.
Tillsynen skall enligt 2 § af förslaget utöfvas af en central fartygsinspektion
med biträde af lokala fartygsinspektörer. De göromål, som skulle
tillkomma fartygsinspektionen, finnas i allmänna drag angifna i 3 § af nämnda
förslag till lag om tillsyn å fartyg.

Kung! Maj:ts I proposition till 1913 års riksdag (nr 234) föreslog Kungl. Maj:t rikstilTTin^års
dagen att för anordnande af utvidgad statskontroll å fartygs sjövärdighet
riksdag, in. m. i hufvudsaklig öfverensstämmelse med de af chefen för finansdepartementet
i det vid propositionen fogade statsrådsprotokoll för den 11 april 1913
angifna grunder å extra stat för år 1914 bevilja ett anslag å 170,000 kronor.
I statsrådsprotokollet angafs såsom förutsättningar för berörda proposition
vidtagande på grundval af sjöfartssäkerhetskommitténs förslag af vissa ändringar
af gällande sjölag, afseende skärpta bestämmelser i fråga om sjöfartssäkerheten
och kontrollen därå, äfvensom antagande åt förslag till förordning
om tillsyn å fartyg m. m. jämte därmed sammanhängande lagstiftning.

Propositio- Af förekommen anledning blef emellertid någon framställning till 1913
tadlande. ars riksdag om genomförande af omförmälda ändring i sjölagen och antagande
af nämnda förslag till förordning icke gjord, hvadan Kungl. Maj:t
den 28 april 1913 återkallade den till riksdagen aflätna propositionen.

Departe- | gift yttrande till nyssnämnda statsrådsprotokoll anförde chefen för finansmeyttrande.
nS departementet beträffande frågan om den de lokala inspektörerna öfverordnade
centralmyndighet, som skall leda deras verksamhet samt äga öfverinseendet
öfver den svenska sjöfartssäkerhetskontrollen:

SJ ÖF A UTSÅ It K N11 EN.

315

»IJehofvct af eu central tillsynsmyndighet synes mig vara sa uppenbart och i (ifrigt
så förenligt med de i vårt land tillämpade principer i fråga om statsförvaltningens
organisation, att jag anser mig icke behöfva närmare utveckla samma behof.

I''öreliggei alltså ett klart behof åt denna centrala tillsynsmyndighet, fartygsinspcktioncn,
återstår det att lösa spörsmålet om dess organisation. För såvidt frågan
gäller en slutgiltig lösning bör den närmast ankomma på utlåtande af kommerskoUegiikommittén,
eventuellt gemensamt med departementalkommitterade. Något dylikt utlåtande
är emellertid ännu icke afgifvet. Det gäller nu att omedelbart framlägga plan
till sakens provisoriska ordnande, åtminstone för tiden till 1914 års slut, och i sådant
syfte tillåter jag mig framhålla följande synpunkter och önskemål.

Det synes vara eu fullt naturlig och riktig anordning att, såsom sjöfartssäkerhetskommittön
förutsätter, den högsta ledningen af statskontrollens verksamhet förlägges
till den myndighet, som har att i främsta rummet företräda sjöfartsintressena i statsförvaltningen.
Sa är ock i allmänhet fallet i andra länder. Fn dylik anordning är
äfven ur den synpunkten förmånlig, att densamma ställer sig ekonomiskt vida mindre
betungande, än om man för ändamålet skulle inrätta ett särskilt ämbetsverk. Den
fara ligger jämväl nära till hands, att, om fartygsinspektionen anordnas som ett från
den centrala sjöfartsmyndigheten fullt fristående organ, den åsyftade kontrollen kan
till skada för sjöfartsnäringen komma att handhafvas utan tillräcklig kännedom om
samma närings villkor och behof. Vidare må erinras om det förhållande, att den visserligen
efter ringa mätt tilltagna fartygsinspektion, som, enligt hvad jag förut erinrat,
redan nu är anordnad dels för passagerarangfartyg dels ock för vissa begränsade områden
af den allmänna sjösäkerheten, lyder under eller är anknuten vid sjöfartsorganet,
hvadan för kontinuitetens bevarande samt för tillgodogörande af hittills vunnen
eifaienhet af detta slag synes helt naturligt, att jämväl den blifvande, vida mera omfattande
allmänna fartygsinspektionen nära anknytes vid samma sjöfartsorgan. Synnerligt
viktigt är det, att genom fartygsinspektionens förläggande till statens allmänna sjöfartsorgan
detta på ett för sjöfarten synnerligen betydelsefullt område kommer att tillföras
en fond af sakkunskap och erfarenhet, som kan väntas blifva till mycket gagn
för denna myndighets verksamhet i allmänhet.

Vid behandlingen af detta spörsmål har jag tagit under öfvervägande, om och i hvilken
mån den sociala förvaltningen och dess centrala organ, socialstyrelsen, böra öfvertaga
eller äga inflytande å den gren af statsförvaltningen, som skulle hafva omsorgen
om de med den nya lagstiftningen och dess tillämpning afsedda intressen, däri ingår,
bland annat, hänsynen till arbetarskydd.»

Till belysning af denna del af ämnet återgaf departementschefen i hufvudsak
hvad förevarande kommittéer i sitt med underdånig skrifvelse af den 18
november lhll aflämnade betänkande om socialstyrelsen anfört beträffande handläggningen
åt frågor om arbetarskydd i vissa på speciallagstiftning beroende
näringar, däribland sjöfarten. Kommittéerna uttalade med afseende härå
(sid. 105) bland annat att, da denna speciallagstiftnings tyngdpunkt ligger
på det ekonomiska området, kommittéerna ansåge lämpligast, att ärenden af
dithörande slag icke tillhörde den sociala förvaltningen utan det blifvande organet
för de ifrågakommande näringsintressena, därvid dock anfördes, att den
sociala förvaltningen måste, på sätt närmare utvecklades i betänkandet, tillförsäkras
behörigt inflytande i hvad angår arbetarskyddet.

För egen del anförde departementschefen i detta ämne och i öfrigt:

»Det gäller för närvarande att taga ståndpunkt till detta spörsmål endast med hänsyn
till den närmaste tiden, och från denna utgångspunkt samt med stöd af hvad som
anförts af sjöfartssäkerhetskommittén och kommerskollegium äfvensom på de af mig
nyss angifna grunder tvekar jag icke förorda, att den centrala fartygsinspektionen tills -

316

KOMMERSKOLLEGIET.

vidare inordnas i kommerskollegium, något som ock står i öfverensstämmelse med det
anförda principuttalandet af kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade,
hvilket jag för min del biträder. Men själfva förläggningen till kommerskollegium bör
ej hindra” att intresset af arbetarskydd inom sjöfartsnäringen vinner beaktande äfven
under det stundande provisoriet. .lag hyser den tillförsikt, att vid tillämpningen från
fartygsinspektionens och de underlydande organens sida af sjölagens och de af Kungl.
Maj:t utfärdade administrativa författningarnas bestämmelser pa området ° man skall
taga vederbörlig hänsyn till nyssnämnda intresse, och ett ytterligare i sådant syfte
verkande medel är den i nuvarande instruktioner för kommerskollegium och socialstyrelsen
fastslagna befogenheten för det ena verket att påkalla deltagande för sig vid
behandling hos det andra verket af frågor utaf förevarande art. Med nyss anförda
principuttalande skulle det visserligen vara förenligt att gå något längre samt öfverväga
spörsmålet om en tudelning af de sjöfartsäkerheten rörande förvaltningsfrågor
därhän, att de som enbart eller i öfvervägande grad röra arbetarskydd komma under
direkt behandling af socialstyrelsen och denna underordnade organ. Men den af sjöfa
r t s s ä k e r It e t sk o m i n i tf é it och eljest i ämnet förebragta utredningen innefattar ej tillräcklig
grund för att ett sådant steg må tagas, helst som ej heller tiden medgifvit
kommerskollegii och socialstyrelsens hörande öfver ett dylikt uppslag. Under nuvarande
omständigheter får jag begränsa mig till ett uttalande, att denna fråga innefattar en
framtidstanke, som förtjänar att efter vederbörlig utredning tagas i grundligt öfvervägande.

Hvad angår själfva formen för fartygsinspektionens inordnande i statsförvaltningen
synes den af sjöfartssäkerhctskommittén härför föreslagna anordningen icke vara i allo
lämplig. Kommittén har visserligen häfdat den uppfattningen, att fartygsinspektionen
skulle ”anknytas vid kommerskollegium såsom öfverordnad myndighet, men denna anknytning
synes dock enligt kommitténs förslag blifva af ganska löslig beskaffenhet, och
fartygsinspektionen skulle komma att blifva eu i det hela själfstäudig organisation med
fristående beslutanderätt. Konsekvensen häråt skulle blifva, att fartygsinspektionen
komme att bilda eu särskild instans, hvars beslut skulle kunna hos ämbetsverket öfver -klagas. En organisationsform af denna beskaffenhet synes blifva mera invecklad än
hvad som är nödigt och nyttigt. Det syfte, som kommittén härmed till äfventyr velat
tillgodose, nämligen att möjliggöra och underlätta fattandet af beslut och vidtagandet
af åtgärder utan onödig omgång, lärer pa annan väg lika väl kunna ernås, hvadan
anordningen icke är af sådan hänsyn betingad. Vidare inå anmärkas, att i motsats
till den tendens att inskränka antalet instanser inom statsadministrationen, som på
senare tid i vissa fall kommit till synes, förslaget i själfva verket leder till att instansernas
antal i vissa fartygsinspektionsärenden skulle komma att blifva ej mindre än
fyra, nämligen: de lokala fartygsinspektörerna, den centrala fartygsinspektionen, kommerskollegium
och Kungl. Maj:t. Tydligt är, att en sådan anordning skulle medföra
åtskilliga olägenheter och minst af allt befordra det allmänna intresse, som särskild!
på detta område ej får lämnas obeaktadt, nämligen vikten att sörja för att ärendena
med minsta möjliga tidsutdräkt kunna få sitt slutliga afgörande. Vissa af de bär ofvan
angifna fördelarne, som fartygsinspektionens anknytning till det centrala sjöfartsorganet
skulle medföra, torde också endast i ofullständig grad vinnas genom den af
kommittén tänkta anordningen.

Jag får därför uttala min anslutning till ett ändringsförslag af kommerskollegium i
syfte” att den afsedda tillsynen utöfvas af kommerskollegium »såsom fartygsinspektion».
Detta innebär, att fartygsinspektionen skulle helt införlifvas med kollegium och utgöra
eu del af detta ämbetsverk. Den afdelning af näringsförvaltningen, som omfattar den
egentliga fartygsinspektionen, skulle alltså fullgöra sina funktioner i ämbetsverkets
namn och, i enlighet med de närmare instruktionsbestämmelser, som böra komma att
utfärdas, antingen själf besluta i vissa frågor, eller ock ansvara för eu trugas beredning
och föredragning till afgörande i den ordning, som därför är för ett hvart fall
stadgad. Den egentliga kontrollverksamheten skulle alltså äfven enligt denna anord -

SJÖFARTSÄRENDEN.

317

ning kunna utöfvas så, att själfständigheten och möjligheten att fatta snabba beslut
blefvo bevarad, så långt omständigheterna göra det nödigt och önskligt. De från
fartygsinspektionen i ämbetsverkets namn utgående besluten kunna gifvetvis påräkna
vida större auktoritet, än om de skola utfärdas ensamt af inspektionen och i dess namn.
Särskildt af internationella hänsyn torde detta vara af viss betydelse vid utfärdandet
af certifikat och andra dylika handlingar, för hvilka giltighet påkräfves i främmande
länder. Det centrala sjöfartsorganet såsom sådant bör sålunda utåt svara för de funktioner,
som skola tillhöra fartygsinspektionen.»

Departementschefen fann fartygsinspektionens personal böra med ingången
af giltighetstiden för den nya sjösäkerhetslagstiftningen bestå af en chef
(öfverinspektor), en juridiskt-administrativt utbildad tjänsteman (sekreterare),
en i såväl skeppsbyggeri som maskinteknik eller åtminstone på ettdera området
väl utbildad tjänsteman (förste inspektör), en sjötekniskt utbildad och
i sjömanskap väl förfaren tjänsteman (inspektör) samt minst ett kvinnligt
skrifbiträde.

Fartygsinspektionen skulle anslutas till den byrå inom kommerskollegiet,
till hvilken sjösäkerhetsfrågan och åtskilliga andra viktiga ärenden på sjöfartens
område höra, nämligen utrikesbyrån.

Kommittéerna, som icke äga anledning inlåta sig på någon saklig granskning
af de föreliggande författningsförslagen angående fartygskontrollen, förutsätta
emellertid, att särskild lagstiftning i hufvudsaklig öfverensstämmelse
med samma förslag kommer att inom kort bringas till stånd. I enlighet
med den af kommittéerna i nyssnämnda betänkande af den 18 november 1911
uttalade uppfattning utgå kommittéerna jämväl från den förutsättning, att
befattningen med den ifrågavarande kontrollen å fartygs sjövärdighet skall
utöfvas af kommerskollegiet såsom central tillsynsmyndighet ehuru, i hvad
angår arbetarskyddet, i samråd med socialstyrelsen. Med dessa utgångspunkter
är det nu kommittéernas uppgift att föreslå de organisatoriska
anordningar, som inom kollegiet kräfvas för den nya lagstiftningens tilllämpning.
Denna fråga och spörsmålet om ordningen för tillsynsgöromålens
handhafvande af kollegiet behandlas af kommittéerna härnedan i samband
med de öfriga organisationsförslagen (s. 462 fif.).

Såsom ofvan blifvit omförmäldt, har sjöfartssäkerhetskommittén föreslagit
vissa utvidningar och reformer af den nu gällande sjölagstiftningen om ansvaret
för fartygs sjövärdighet och säkerhet i öfrigt. Kommittén har i sådant
afseende ifrågasatt åtskilliga ändringar i nu gällande sjölag, där bestämmelserna
på detta område äro inrymda. Ändringsförslagen åsyfta i främsta
rummet

dels att i viss mån utvidga och skärpa befälhafvarens personliga ansvarsplikt,

dels att väsentligen utsträcka den redare nu påhvilande ansvarsskyldigheten,

dels slutligen att förbättra det nuvarande undersökningsförfarandet.

Då bestämmelserna i sistnämnda hänseende äga särskild vikt för organisationsfrågan,
finna kommittéerna nödigt ägna denna angelägenhet en närmare
uppmärksamhet.

Kommittéernas
uttalande.

Ansvaret
för fartygs
sjövärdighet.

318

KOMMERSKOLLEGTET.

Nuvarande
undersökningsförfarandet
om
sjöolyckor
m. m.

Det nuvarande undersökningsförfarandet i anledning af inträffad sjöolycka
har redan länge varit föremål för väsentliga anmärkningar. Med hänsyn till
den framträdande betydelse, som det personliga ansvaret för fartygs säkerhet
och detta ansvars utkräfvande nu äger och äfven enligt grunderna för den
ifrågasatta nya lagstiftningen fått sig tillmätt, ligger i öppen dag vikten af,
att ett i möjligaste mån effektivt undersökningsförfärande rörande sjöolyckor
är anordnadt. Endast härigenom beredes utväg att rätt afväga och behörigen
göra gällande det i lagen afsedda ansvaret. Tydligt är ock, att först
på denna väg står att vinna en allmän och noggrann kännedom om de förhållanden,
som äga samband med fartygs säkerhet, och på samma gång
en tillförlitlig grundval för bedömandet af behofvet af ny eller ändrad lagstiftning.

För att belysa innebörden af de af kommittén föreslagna ändringarna på
detta område och gifva någon ledning för bedömande af arten af det ökade
arbete, som häraf föranledes för statsförvaltningen, synes erforderligt att till
en början lämna en kortfattad redogörelse för de nu gällande bestämmelserna
i ämnet.

Enligt § 40 af gällande sjölag skall befälhafvare afgifva sjöförklaring,
därest å lastnings- eller lossningsort eller under resa någon händelse inträffar,
som vållar skada å fartyg eller last eller som skäligen kan antagas
hafva sådan skada till följd, eller om genom olyckshändelse någon ombord
ljutit döden, eller slutligen om till följd af sammanstötning med annat fartyg
å detta timat sådan skada eller olycka.

Om fartyget förolyckats, af besättningen öfvergifvits i sjön, råkat på
grund, så att det icke utan ovanliga åtgärder, såsom kapning af mast eller
kastning af last, kunnat åter blifva flott, eller om skada uppstått därigenom,
att fartyget stött tillsammans med annat fartyg, eller om fartyget drabbats
af olycka, hvarmed förlust af människolif varit förenad, åligger enligt 317 §
sjölagen vederbörande domstol (eventuellt konsul) att i sammanhang med
sjöförklaringens upptagande söka åstadkomma fullständig utredning och verkställa
undersökning särskildt i vissa angifna afseenden angående orsakerna till
sjöolyckan. Har sådan undersökning ägt rum, skall protokoll öfver undersökningen
enligt 321 § sjölagen insändas till kommerskollegiet. Protokollen
granskas i första hand af det hos kollegiet anställda sjötekniska biträdet, hvilkets
hufvudsakliga uppgift är att i dylika frågor tillhandagå kollegiet. Enligt
instruktionen af den 15 december 1905 åligger det biträdet i sådant
hänseende att efter granskning af hvarje inkommen sjöförklaring till kollegiet
afgifva skriftligt yttrande bland annat angående dels orsaken till den timade
sjöolyckan, i den mån orsaken kan med ledning af sjöförklaringens innehåll bedömas,
dels huruvida anställande af ny undersökning rörande olyckan bur påkallas
och för dylikt fall i hvilka hänseenden ytterligare utredning erfordras,
dels ock huruvida fog kan finnas för anhängiggörande af talan mot vederbörande
om ansvar enligt 292, 293 eller 306 §§ sjölagen. Biträdet lyder närmast under
chefen för kommerskollegiets utrikesbyrå, å hvilken dessa slags ärenden handläggas.
Efter det yttrandet afgifvits, ankommer närmast på byråchefen att

SJÖFARTSÄRENDEN.

319

öfverväga och för generaldirektören föreslå, huruvida och hvilken åtgärd
bör i saken vidtagas. Därest granskningen därtill gifver anledning, föranstaltar
kollegiet efter att hafva utställt saken till förklaring af den,'' mot
hvilken gjord anmärkning riktar sig, om åtal mot vederbörande för den förseelse,
som anses föreligga. För sådant ändamål öfverlämnas handlingarna i
ärendet till vederbörande länsstyrelse för att tillställas allmän åklagare.
I vissa fall föranleder granskningen till förordnande enligt 321 § sjölagen
af ny undersökning. Vidare äger kollegiet enligt 320 § sjölagen att, då
fartyg förolyckats, utan att någon, som kunnat göra anmälan om olyckan,
blifvit räddad, eller då eljest undersökning med anledning af sådan olyckshändelse
som omförmäles i 317 § uteblifvit, förordna om anställande af undersökning
å lämplig ort.

Sjölagen gör en väsentlig åtskillnad mellan sjöförklaring, som icke är förenad
med undersökning, och undersökningsfall. Den förra behöfver icke
insändas till kommerskollegiet. I själfva verket innehåller sjölagen ej någon
uttrycklig föreskrift, som ålägger kollegiet befattning med dessa sjöförklaringar.
Icke desto mindre har kollegiet på grund af sina allmänna uppgifter
i förhållande till sjöfarten ansett sig äga både rätt och skyldighet att,
då fäll af försummelse att afgifva sjöförklaring enligt 40 § sjölagen kommit
till kollegiets kännedom, söka åstadkomma rättelse. Åtgärderna i
detta syfte hafva hufvudsakligen blott kunnat bestå i anmaningar till vederbörande
att ställa sig lagens föreskrifter till efterrättelse. Straffpåföljd för
underlåtenhet att afgifva sjöförklaring finnes nämligen, märkligt nog, icke
stadgad utan allenast för försummelse att göra vederbörlig anmälan till
sådan förklarings afgifvande. Befälhafvare, som rätteligen fullgör sin anmälningsskyldighet,
men sedermera uraktlåter att inställa sig vid utsatt tid för
förklaringens afgifvande, kan sålunda nu ej ådömas ansvar. Någon verklig
kontroll å att ens sådan anmälan sker finnes ej heller. Kollegiet har dock
sökt med tillhjälp af sitt sjötekniska biträde utöfva sådan kontroll. I saknad
af bestämmelser, som tillförsäkra kollegiet upplysning om alla inträffade
sjö°lyckor, är kollegiet emellertid för vinnande af sådan kännedom hänvisadt
till notiser i dagspressen och fackpublikationer samt eljes till andra tillfälliga
uppgifter. Det ligger i sakens natur, att denna kännedom under
dylika förhållanden måste blifva ofullständig. Slutligen må framhållas att,
enär undersökningsförfarandet beträffande en sjöolycka är författningsenligt
sammanknutet med sjöförklaringsproceduren, såsom konsekvens häraf följer,
att lika ringa garanti finnes för, att undersökning om en sjöolycka verkligen
kommer till stånd.

Granskningen af undersökningsprotokoll och sjöförklaringar samt de åtgärder,
som af denna granskning påkallas, utgöra numera den drygaste delen
af utrikesbyråns arbete med sjöfartsärenden. Detta förhållande torde kunna
räkna sin upprinnelse från tiden för anställandet af det sjötekniska biträdet
och stå i närmaste samband därmed. Den granskning, som dessförinnan
ägnades åt sjöförklaringarna, var af föga ingående art och afsåg hufvudsakligen
konstaterande och hedrande af formella felaktigheter beträffande

320

KOMMERS KOLLEGIET.

själfva proceduren. Först sedan genom det sjötekniska biträdets anställande
den erforderliga sakkunskapen för hithörande frågors bedömande ur andra
synpunkter än rent formella ställts till ämbetsverkets förfogande, blef det
för detta möjligt att till fullo förverkliga det med sjöförklaringsinstitutet
och därmed förenade undersökningsförfarande afsedda hufvudsyftet, nämligen
att genom repressiva åtgärder befordra sjösäkerheten. Det erbjuder
sitt särskilda intresse vid uppgörande af förslag till organisation för sjöfartsärendena
att bemärka, att anställandet af detta biträde, hvilken åtgärd
utan tvifvel kan anses hafva uppfyllt sitt ändamål, långt ifrån minskat den
ordinarie byråpersonalens arbete utan tvärtom bidragit till att i hög grad
öka detsamma. Det sjötekniska biträdets yttranden och däri framställda
yrkanden om åtgärder af ena eller andra slaget måste nämligen från denna
personals sida underkastas en ingående pröfning för afgörande af åtgärdernas
befogenhet ur rent juridisk synpunkt eller för bedömande af deras lämplighet
ur andra synpunkter.

Sjöfarts- För undanröjande af ofvan angifna, nu rådande olägenheter i kontrollkommitténs
hänseende föreslår sjöfartssäkerhetskommittén, att befälhafvare skall ofördröjJörslag:
ligen inom riket direkt till kommerskollegiet och utom riket till närmast va ll

Om afgif- ran(le svenske konsul insända utförlig rapport om hvarje under fartygs nyttjande
T*tnycksrap0-" till sjöfart inträffande händelse, som vållar skada å fartyget eller lasten eller
porter. gom skäligen kan antagas hafva sådan skada till följd, eller, om sammanstötning
med annat fartyg eller annat föremål ägt rum, då genom sammanstötningen
å detta eller därå befintligt gods timat skada. De skulle sålunda
afgifvas under väsentligen samma förhållanden, som enligt sjölagens 40 §
för närvarande betinga skyldigheten att aflägga sjöförklaring.

Dessa rapporter, hvilkas afgifvande skulle vara obligatoriskt vid vitespåföljd,
äro afsedda att hufvudsakligen tillgodose tvenne ändamål, nämligen
dels i främsta rummet att tjäna kommerskollegiet till ledning vid fullgörande
af dess uppgift i afseende å nedan omförmälda undersökningar i
deras föreslagna form (sjöförhör), dels att ligga till grund för en fullständig
officiell statistik öfver sjöolyckor, hvilken hittills saknats, men
som gifvetvis ur flera synpunkter skulle vara till gagn. Rapporterna skulle
affattas enligt visst af kollegiet fastställdt formulär.

2) Om afgif- Sjöförklaring afses enligt förslaget skola bibehållas, men skulle dock erV
förklaring, hålla en väsentligt annan karaktär än den för närvarande äger. Den skulle
afgifvas angående sådan nyss angifven händelse, som medför skyldighet att
till kollegiet insända rapport, dels fakultativt, då tillgodoseendet af enskildas
rätt sådant påkallar, eller om eljes någon, som har del i saken, yrkar sådant,
dels ovillkorligt, bland annat då svårare olyckshändelse timat ombord.
Sjöförklaringen skulle genom dessa bestämmelser erhålla hufvudsakligen
privaträttslig betydelse.

Om verk- Genom den ifrågasatta bestämmelsen om ovillkorlig skyldighet för befäl8
sjöförhör1 häfvare att till kollegiet insända rapport om hvarje timad sjöolycka af
m. in. någon betydelse bör kollegiet kunna erhålla en ganska fullständig kännedom
om inträffande olyckor till sjöss. Härmed är i första hand afsedt,

8JÖF ARTSÄRENDEN.

321

att kollegiet skall, då inkommen rapport utvisar, att den däri omhandlade
sjöolyckan är »af större omfattning eller af svårare art», förordna om verkställande
af sjöförhör, hvilket till sitt syfte i hufvudsak motsvarar den
undersökning och fullständiga utredning om orsakerna till sjöolycka, som
enligt nu gällande bestämmelse i 317 § sjölagen skall i vissa angifna fall
åvägabringas. Benämningen sjöförhör användes redan nu i danska och
norska sjölagarna under likartade förutsättningar.

Därest kollegiet, efter att hafva tagit del af en rapport, finner den
omförmälda händelsen böra därtill föranleda, skulle kollegiet sålunda äga
förordna vederbörande domstol att verkställa sjöförhör. Då anmälan om
afgifvande af sjöförklaring inkommer till domstol, skulle det åligga denna
att, om något af de i 317 § af förslaget angifna särskilda fall af större eller
svårare sjöolycka föreligger, äfven utan förordnande af kollegiet verkställa
dylikt sjöförhör om möjligt i sammanhang med sjöföklaringens upptagande.

Kommittén har ifrågasatt en i viss mån ändrad karakterisering af de
■olika slag af olyckor, som skulle påkalla sjöförhör, än den enligt nuvarande
affattningen af 317 § sjölagen gällande i fråga om undersökning. För närvarande
skall äfven den lindrigaste grundstötning, om blott en helt obetydlig
del af lasten blifvit skadad, och hvarje äfven relativt obetydlig kollision
efterföljas af undersökning, hvaremot å andra sidan olycka, som drabbat
fartyget, om ock af allvarligare slag, icke enligt sjölagens nuvarande
lydelse räknas som undersökningsfall, med mindre olyckan varit förenad med
förlust af människolif. För afhjälpande af dylika oegentligheter har kommittén
sökt generalisera affattningen på sätt ofvan antydts och angifvit
vissa fall hufvudsakligen såsom exempel, då sjöförhör alltid skall verkställas.
Såsom sådana exempel å sjöolyckor uppräknas i förslaget att börja
med de i nuvarande 317 § angifna undersökningsfallen med någon förändring
samt därjämte vissa andra.

Kommittén har dessutom föreslagit vissa andra ändringar i sjölagstiftningen
för förbättring af undersökningsförfarandet och för utkräfvandet af
det personliga ansvaret för sjöfartssäkerheten, hvilket ansvar kommittén
ansett fortfarande böra vara en hufvudgrund, hvarpå denna säkerhet bör
hvila. Dessa ytterligare förslag rörande det nuvarande sjöförklaringsväsendets
omläggning torde emellertid knappast komma att medföra någon förändring
i kollegiets göromål, hvarför de här kunna förbigås.

Så snart tid för sjöförhör blifvit utsatt, skulle det åligga rättens ordförande
att genast om tiden underrätta kollegiet för att sätta kollegiet i
tillfälle att utse någon representant att vid förhöret närvara. Om sjöförhöret
hålles utom Stockholm, skall sådan underrättelse meddelas genom
telegram.

Sedan sjöförhöret afslutats, skall rätten (resp. konsul) ofördröjligen insända
protokollet däröfver till kollegiet för undergående af granskning. Det
blir då beroende på åtgärd af kollegiet och de organ, detta får till sitt
förfogande, om vid redan verkställdt sjöförhör må bero eller nytt sådant

21—122348.

322

KOMMERSKOLLEGIET.

förhör skall ske eller anstalt vidtagas för anhängiggörande af talan mot
vederbörande om ansvar.

4) Om sjötek- För ett behörigt fullgörande af denna pröfning och för öfvervakande i öfrigt
åt8kommers-af sjölagens efterlefnad i ifrågavarande hänseende anser sjöfartssäkerhets kollegiet.

kommittén, att liksom hittills ett sjötekniskt biträde bör finnas anställdt hos
kollegiet. Enligt kommitténs förslag skulle detta biträde förutom sina nuvarande
funktioner erhålla vissa ytterligare uppgifter, i den mån de af kommittén
föreslagna nya bestämmelserna antagas och kräfva vidlyftigare utredning
af de med inträffade sjöolyckor sammanhängande förhållanden. Sjötekniska
biträdet skulle komma att utöfva samma tillsyn öfver, att behöriga
rapporter verkligen inkomma från fartygsbefälhafvare angående sjöolyckor,
som biträdet för närvarande har att utöfva rörande undersökningars hållande
och domstolsprotokollens infordrande, hvarjämte biträdet fortfarande skulle
vara skyldigt tillhandagå kollegiet med utredning i sjötekniska frågor. Äfven
skulle biträdet stå i förbindelse med fartygsinspektionen på det sätt, att biträdet
underrättar denna om sådana sjöolyckor, hvilka anses böra efterföljas
af besiktning eller inspektion.

5) Om anstäl- Sjöfartssäkerhetskommittén har erinrat därom, att det sjötekniska biträdet
*skild\kla^ redan enligt gällande instruktion har till åliggande dels att i första hand
gare i kolic- pröfva, huruvida fog för ansvarstalan enligt ofvan angifna paragrafer i sjölagen
föreligger, dels ock att, därest sådan talan utföres, på anmodan tillhandagå
åklagaren med råd och anvisningar. Den förberedande pröfningen
omfattar emellertid icke allenast ett bedömande af fakta ur sjöteknisk synpunkt,
utan jämväl frågan om dessa faktas rättsliga innebörd och verkan samt
om utsikterna för åtal från rent processuell synpunkt. Om en mångfald nya
bestämmelser skulle komma att reglera hvad med säkerheten till sjöss äger
beröring och därmed äfven inverka på ansvarets bestämmande, samtidigt med
att det sjötekniska biträdet erhölle ökade uppgifter inom det rent tekniska
området, blefve det omöjligt att upprätthålla de nya bestämmelsernas auktoritet
och vederbörligen utkräfva redares och befälhafvares ansvar, såframt ej
den sjösakkunnige vid den rent juridiska pröfningen erhåller biträde af person
med rättslig bildning och erfarenhet särskildt inom sjörätten. Redan
det ökade antalet ärenden, som måste blifva underkastade ett juridiskt bedömande
vid fråga om åtal, syntes kräfva en dylik anordning, hvartill komme,
att den af kommittén föreslagna fördelningen af ansvaret mellan redare och
befälhafvare torde medföra större svårighet beträffande rättspröfningen, än
fallet är med gällande lagstiftning, enligt hvilken bedömandet af skälen för
åtal oftast är beroende allenast däraf, huruvida tekniska fel från befälhafvarens
sida föreligga i afseende a fartygets ledning och vård.

Blefve det sålunda nödvändigt att hos kollegiet anställa ett särskildt biträde
för rättspröfningen, syntes det kommittén lämpligt, att denna person tillika utrustades
med befogenhet att i egenskap af särskild åklagare på eget ansvar väcka
och utföra åtal angående brott och förseelser mot i sjölagen och skilda förordningar
gifna bestämmelser rörande sjöfartssäkerheten. Mångfalden af de med
ett ordnadt kontrollsystem följande detalj bestämmelser läte behofvet af en sär -

SJÖFARTSÄRENDKN. 32a

skild åklagare i sjörättsmål än mera framträda, enär enheten i de principer,
efter Indika åtal beslutas, samt likformigheten i sättet för dess utförande härigenom
blefve svårare att iakttaga för de olika allmänna åklagarna i landet,
hvilka dessutom icke sällan äro oerfarna i sjöärenden och näppeligen kunna
öfverblicka hela det område, å hvilket deras ingripande må erfordras. En vid
kommerskollegiet verksam särskild åklagare, som ägde stödet af dess sjötekniska
biträdes sakkunskap och tillgång till den centrala kontrollmyndighetens
iakttagelser vid pröfning om befogenheten af åtal, skulle därför
tvifvelsutan blifva af största betydelse för en effektiv och enhetlig rättstilllämpning
och därigenom högeligen främja syftet med de i lagar och förordningar
gifna säkerhetsföreskrifter och ansvarsbestämmelser. Anställandet af
en särskild åklagare skulle, ehuru denne själ!'' vore åtalsberättigad för hela
riket, icke medföra rubbning i de allmänna åklagarnes rätt och skyldighet
till åtal inom deras respektive distrikt, men den särskilda åklagaren borde
vara skyldig att efter väckande af åtal från dessa eller dessförinnan lämna
dem begärda anvisningar och råd med hänsyn till sakens rättsliga bedömande,
liksom det sjötekniska biträdet i kommerskollegiet har att i tekniska
frågor gå de allmänna åklagarne tillhanda.

Chefen för finansdepartementet anförde i ofvan åberopade yttrande till
statsrådsprotokollet den 11 april 1913, att han ansåge dels ett sjötekniskt
biträde fortfarande böra anställas hos kommerskollegiet dels en särskild
åklagarmyndighet i sjörättsmål böra inrättas.

Det kan icke råda något tvifvel därom att, därest sjöfartssäkerhetskommitténs
förslag till omläggning af det nuvarande sjöförklaringsväsendet och undersökningsförfarandet
angående inträffade sjöolyckor varder i hufvudsak genomfördt,
det material, som skall underkastas kommerskollegiets pröfning, kommer
att högst väsentligt ökas. Hufvudparten af denna ökning fäller å de ifrågasatta
obligatoriska rapporterna om sjöolyckor, hvilka rapporter enligt
sakens natur måste blifva mycket talrika. Hvarje sådan rapport bör gifvetvis
med minsta möjliga tidsutdräkt underkastas granskning för bedömande,
huruvida förordnande om sjöförhör är erforderligt. Redan pröfningen häraf
kommer att medföra ett ej ringa arbete. Innebörden af denna pröfning
torde framgå af ofvan lämnade redogörelse.

Protokollen öfver de sjöförhör, som enligt förslaget skulle aflösa de nuvarande
undersökningarna jämlikt 317 § sjölagen, torde blifva till antalet
vida större än de undersökningsprotokoll, hvilka kollegiet nu har att granska.
Om sålunda redan själfva undersökningsmaterialet beträffande timade
sjöolyckor kommer att blifva mera omfattande än förut, torde en relativt
ännu större ökning i arbete föranledas af den mångsidiga och ingående pröfning
af detsamma, hvilken nödvändiggöres med hänsyn till såväl den nya sjösäkerhetslagstiftningens
stora räckvidd som ock särskilt det vidgade ansvar,
som den afser att göra gällande mot redare, befälhafvare och andra, som
äga taga befattning med fartyget. Ansvaret för utöfningen af den repressiva
kontroll öfver fartygs sjövärdighet, som sjöfartssäkerhetskommittén med sina
förslag i ämnet åsyftat att på gr Lind val af det nu bestående systemet bringa

Departe mentschefens yttrande.

Kommittéernas
uttalande: -

824

KOMMEKSKOLLEGIET.

1) Om sjötekniskt

biträde.

2) Om särskild
åklagare
i sjörättsmål.

till större effektivitet, skulle åligga kommerskollegiet. Kollegiet skulle sålunda
hafva att härvid dels i förekommande fall söka utskifta och göra gällande det
rättsliga ansvaret, sådant detsamma framgår närmast ur sjöförhörsprotokoll,
dels i allmänhet hålla hand öfver, att gällande bestämmelser om undersökningsförfarandet
beträffande sjöolyckor behörigen iakttagas och på ett enhetligt
sätt tillämpas. För ombesörjande af dessa uppgifter kräfves med
nödvändighet, att kollegiet har till sitt förfogande såväl rent sjötekniska
insikter som juridisk sakkunskap.

Hvad det förra krafvet angår, skulle detta enligt sjöfartssäkerhetskommitténs
förslag tillgodoses genom anställande af ett sjötekniskt biträde. Den
ofvan åberopade gynnsamma erfarenheten om gagnet för kollegiet redan
under nuvarande förhållanden af ett sådant biträde utgör för kommittéerna
ett afgörande skäl för bibehållande i hufvudsak af enahanda anordning som
hittills. Kommittéerna kunna i det väsentliga ansluta sig till den uppfattning,
som härom kommit till uttryck i sjöfartssäkerhetskommitténs betänkande
och som äfven från kommerskollegiets sida vunnit understöd.

Det sjötekniska biträdets funktioner skulle enligt det af kommittén utarbetade
förslaget till ny instruktion blifva hufvudsakligen desamma, som
för närvarande tillkomma biträdet, dock med vissa utvidgningar. Sålunda
skulle enligt förslaget blifva föremål för sjötekniska biträdets bedömande
och yttrande, huruvida fog kan finnas för anhängiggörande af talan mot
vederbörande om ansvar för förseelse, ej blott såsom hittills mot allenast
vissa lagrum (292, 298 och 306 §§ sjölagen), utan i allmänhet mot någon
af de bestämmelser i lag eller förordning, som afse säkerheten för fartyg,
lif och gods. Vidare skulle biträdet erhålla såsom nya åligganden dels att
hos kollegiet utan tidsutdräkt göra anmälan, när biträdet af rapport eller
annorledes finner, att sjöförhör bör äga rum, dels att ofördröjligen till fartygsinspektionen
meddela, då af rapport eller sjöförhörsprotokoll synes framgå,
att förhållande å fartyg är sådant, att inspektion eller besiktning är påkallad.
Tvifvelsutan kommer biträdets arbete härigenom att i någon mån ökas.

Till frågan om sjötekniska biträdets ställning och inordnande i sjöfartsorganisationen
återkomma kommittéeraa vid behandling af denna organisation
(s. 444 ff.).

Vidkommande åter det ofvan uppställda krafvet å juridisk sakkunskap
för behandling af frågor om ansvar för timade sjöolyckor har af sjöfartssäkerhetskommittén
ifrågasatts och för öfrigt sedan lång tid tillbaka utgjort
ett önskemål, att detta kraf skulle tillgodoses genom anställande i centralförvaltningen
af en särskild funktionär, som skulle hafva till speciellt uppdrag
att medverka vid bedömande och utkräfvande af ansvaret.

Under nuvarande förhållanden bar kommerskollegiet icke till sitt förfogande
någon funktionär med enkom denna uppgift. Bedömandet af huruvida
de föreliggande omständigheterna i ett visst sjöolycksfall, sådana de
utvecklats i sjötekniska biträdets yttrande och eljes framgå af handlingarna
i ärendet, böra föranleda till påyrkande af någon rättslig ans var spåföljd,
ankommer på vederbörande b3?råchef. Denne framför sina synpunkter vid

SJÖFA RTSÄRBNDBN. 325

föredragningen inför generaldirektören, som beslutar i saken. Om ock denna
anordning kunnat fungera utan större olägenheter under hittillsvarande
enklare förhållanden i afseende å undersökningsförfarandet, synes den ingalunda
kunna motsvara behofvet efter införandet af den vida mera komplicerade
lagstiftning, som är att inom den närmaste framtiden förvänta. Framför
allt nödvändiggöres en ändring däraf, att byråchefens uppmärksamhet enligt
kommittéernas förslag till organisation måste riktas åt så många andra håll.
Han blir därigenom urståndsatt att på egen hand genomtränga och själ!'' utveckla
de rent rättsliga momenten i hvarje särskildt fall. Jämsides med
bedömandet ur sjöteknisk-nautisk synpunkt af ansvaret för en sjöolycka
måste den förberedande pröfningen af sjöolycksfallet taga sikte på de
föreliggande faktas betydelse i rättsligt hänseende och med ledning häraf
bedöma utsikterna för ett eventuellt åtal. Fordran härå kan ej eftergifvas,
utan att fara uppstår att hela systemet förfelar sitt ändamål och att tilliten
till detsamma undergräfva. Det synes därför nödvändigt, att till kommerskollegiets
förfogande ställes en särskild person, som får att fylla nämnda
uppgifter. Genom anställandet af en sådan person vinnes den påtagliga
fördel, att då denne sålunda skall inrikta sig enkom å dessa frågor, han därigenom
får tillfälle att göra sig fullt förtrogen med de för dem säregna
juridiska synpunkterna och därjämte kan sörja för kontinuitetens bevarande.

Jämte uppdraget att fungera såsom juridiskt biträde åt kommerskollegiet
vid den förberedande rättspröfningen i dylika ärenden bör den ifrågasatte
funktionären erhålla till åliggande att i egenskap af maritim åklagare i viss
utsträckning medverka vid själfva utkräfvandet af det rättsliga ansvaret i
de fall, då sådant ifrågakommer. Kommerskollegiet är för närvarande uteslutande
hänvisadt till att anlita medverkan af lokala myndigheter vid åtals
anställande. Detta plägar nu ske under den form, att kollegiet med öfverlämnande
af handlingarna i ett ärende jämte sjötekniska biträdets memorial
anmodar Kungi. Maj:ts befallningshafvande att delgifva vederbörande allmänne
åklagare saken för vidtagande af den åtgärd, hvartill han må finna
fog. Trots den fakultativa form, hvarunder delgifvandet sålunda sker, hafva
åklagarna gifvetvis uppfattat detsamma såsom en direkt uppfordran att anhängiggöra
åtal och i regeln äfven efterkommit denna uppfordran. Atalen
hafva sedermera anhängiggjorts och vidare fullföljts af dem på eget ansvar
med hufvudsakligen allenast den ledning, som beståtts i sjötekniska biträdets
memorial. Bristfälligheterna i denna anordning ligga i öppen dag.

I första rummet måste det betraktas såsom ett betänkligt missförhållande,
att de lokala allmänna åklagarna, hvilka i allmänhet icke själfva kunna
sitta inne med några speciella teoretiska insikter i sjörättslagstiftningen
eller någon större praktisk erfarenhet i sådana angelägenheter, ej heller
från den centrala myndighet, från hvilken initiativet till åtalet utgått, erhålla
fullt vägledande direktiv eller upplysningar om den rättsliga sidan
af saken, utan äro härutinnan hänvisade hvar och en allenast till sitt eget
subjektiva omdöme. Förklarligt är att under sådana förhållanden utförandet
af åtalen ej alltid kan motsvara berättigade anspråk. I sista hand kommer

326

KOMMERSKOLLEGIET.

tämligen naturligt härigenom den enhetlighet i rättstillämpningen, som ej
minst på detta område bör uppställas såsom en oeftergiflig fordran, att lida
afbräck och lagens syfte att genom den häraf vållade osäkerhet delvis omintetgöras.
Jämväl måste det betraktas såsom en oegentlighet, hvilken bör
afhjälpas, att under nuvarande förhållanden det lätt kan inträffa att, i fall
en åklagare afböjer taga om hand en sak, denna får nedläggas af brist på
utväg att med tillhjälp af annat organ få densamma processuellt utförd.

Kommittéerna anse sig därför böra kraftigt uttala sig för anställande af
en särskild maritim åklagare med uppgift att i nyss antydd ordning medverka
vid utkräfvandet af det rättsliga ansvaret för sjöolyckor.

I samband härmed hafva emellertid kommittéerna uppmärksammat, att behof
af en sådan funktionär för ämbetsverket förefinnes äfven för andra likartade
ändamål. Enligt vissa författningar har kommerskollegiet, på sätt
redan omförmälts vid behandlingen af sjöfartens olika ärendesgrupper, erhållit
till direkt åliggande att hålla hand öfver författningarnas efterlefnad och
låta beifra eventuella förseelser. Därjämte har kollegiet på grund af sin
allmänna befattning med tillämpningen af vissa andra författningar ansetts
böra utöfva enahanda åliggande, äfven om sådant ej uttryckligen föreskrifvits.

Sålunda har kollegiet enligt § 5 af förordningen den 4 december 1903
angående pass- och nationalitetshandlingar för svenska, till orter utom Sverige
gående fartyg att hålla hand öfver efterlefnaden af förordningens
stadganden och att beifra öfverträdelser genom allmän åklagare i laga ordning.
Enligt § 60 af förordningen den 13 juli 1911 angående sjömanshusen
i riket samt sjöfolks på- och afmönstring m. m. äger kollegiet att,
därest förseelse, som i förordningen afses, kommer till kollegiets kännedom, låta
beifra densamma i laga ordning. Vidare må framhållas, att den skyldighet,
som jämlikt § 40 af förordningen den 12 november 1880 angående
skeppsmätning generaltullstyrelsen nu har att vaka öfver iakttagandet af
förordningens stadganden, skulle under förutsättning af skeppsmätningsärendenas
öfverflyttning till kollegiet öfvertagas af det senare ämbetsverket.

På grund af sin allmänna befattning med tillämpningen af gällande förordning
om befälet a svenska handelsfartyg samt om registrering af svenska
fartyg har kollegiet en likartad befogenhet att öfvervaka bestämmelserna i
enhvar af dessa förordningar.

Det skulle medföra uppenbara fördelar ur både reell och formell synpunkt,
■om kollegiet för verkställande af den förberedande rättspröfning, som måste
föregå åtal äfven på nyss angifna områden, samt eventuellt för utförandet
-af den ansvarstalan, som där kan ifrågakomma, ägde påräkna biträde af en
maritim åklagare. Därigenom skulle i sin mån underlättas möjligheten att
åvägabringa likformiga principer vid behandling af åtalsfrågor i allmänhet.

Dessa omständigheter utgöra för kommittéerna ett ytterligare skäl att påyrka
anställandet af en sådan funktionär.

Kommittéerna återkomma i samband med utvecklingen af sina förslag till
organisationen för sjöfartens vidkommande (s. 446 ff.) till att närmare yttra sig
om denne funktionärs ställning och uppgifter.

SJÖFAHTSÄRENDKN.

h) Öfriga sjöfartsärenden.

Nu gällande bestämmelser rörande dispasehörsväsendet äro af Kungl. Maj:t
meddelade genom stadga den 10 november 1911. Enligt denna tillkommer
det Kungl. Maj:t att förordna dispaschör. Denne tjänstemans uppgift är
att verkställa den utredning och fördelning af gemensamt haveri, som skall
äga rum i regeln å den ort, där fartyg och last skiljas åt. I öfrigt ankommer
det på Kungl. Maj:ts pröfning att fastställa taxa å arfvode åt dispaschörerna.
Genom riksdagens bifall till proposition i ämnet beviljades år 1911 ett extra
anslag till aflönande af tvenne assistenter, anställda bos de båda dispaschörerna
i Stockholm och Göteborg. Sådant anslag har beviljats älven af följande
riksdagar. Nämnda på Kungl. Maj:ts pröfning beroende ärenden tillhöra
finansdepartementets föredragning.

Gällande bestämmelser angående dispasehörsväsendet inrymma icke åt
kommerskollegiet någon särskild uppgift med afseende å detsamma. När
fråga om förändring af dessa bestämmelser eller eljes spörsmål om dispaschörsväsendets
organisation varit å bane, har Kungl. Maj:t emellertid
plägat infordra kommerskollegiets utlåtande.

Centralförvaltningens uppgifter i afseende å dispasehörsväsendet äro
uppenbarligen helt få och i allmänhet föga omfattande. Hithörande ärenden
äro emellertid af beskaffenhet att på det närmaste beröra sjöfartens intressen.
Med hänsyn härtill anse kommittéerna lämpligt, att dessa ärenden inom
centralförvaltningen handläggas i samband med öfriga sjöfartsfrågor.

Kommittéerna hafva uppmärksammat, att kommerskollegiet för närvarande
icke har någon befattning med den viktiga uppgiften att tillsätta dispaschör,
utan att Kungl. Maj:t i detta fall beslutar med ledning af förslag, som upprättas
af magistraterna i de städer, där dispaschör skall finnas anställd, nämligen
Stockholm och Göteborg. Ifrågavarande myndigheter kunna visserligen
förutsättas äga kännedom om de till dispaschörsbefattning sökande
personer, som äro bosatta inom resp. städer, samt äro därjämte i tillfälle att
inhämta yttranden i ämnet från lämpliga där befintliga korporationer. Men
då dispaschörsbefattningarna numera äro endast tvenne, kan deras tillsättande
än mindre än förut anses vara en lokal angelägenhet utan äger fastmera
stort allmänt intresse för sjöfartsnäringens idkare, sjöförsäkringsbolag med
flera i hela landet. Det vill då synas helt naturligt, att frågor om besättandet
af dispaschörsbefattning framdeles handläggas i en ordning, som mera motsvarar
dessa tjänsters allmänna betydelse. Under förmälan att kommerskollegiikommittén
ämnar i särskildt utlåtande rörande handelskamrarna till närmare
behandling upptaga vissa i samband med denna fråga stående spörsmål, få
kommittéerna alltså hemställa om sådan ändring af nu gällande bestämmelser
om tillsättande af dispaschör, att kommerskollegiet skall upprätta förslag
till besättande af dispaschörsbefattning.

I sitt betänkande angående upprättandet af en socialstyrelse hafva kommittéerna
tidigare angifvit skälen till, att ärendena rörande utvandraragenter

Dispa scliors vilsendet,

Kommittéer
s uttalan
de.

Utvandrar

agenter.

328

KOMMERSKORLEGIET.

Smittosamma
sjukdomar
i utlandet.

Kommers kollegiets uppgifter.

Kolera och
pest.

icke böra tillhöra kommerskollegiet (s. 141). Under hänvisning härtill vilja
kommittéerna likväl betona, att i de fall då hithörande ärenden kunna
komma att beröra de näringsintressen, som tillhöra området för kollegiets
verksamhet, dess samråd bör anlitas af socialstyrelsen.

Kommerskollegiet har enligt § 5 i sin instruktion att å utrikesbyrån
handlägga ärenden om epidemiska sjukdomars och smittosamma husdjurssjukdomars
förekomst å utrikes ort. Svenska konsuler i utlandet äro jämlikt
§ 43 i förordningen angående konsulatväsendet den 24 september 1906
pliktiga att ofördröjligen till kommerskollegiet insända rapporter om utbrytande
eller upphörande af sådana sjukdomar. Rapporterna äro dels periodiska,
i hvilket fall de vanligen innefatta af vederbörande utländska
myndighet utgifven öfversikt öfver hälsotillståndet i visst land under en
bestämd tidrymd, oftast månad, eller ock tillfälliga, som insändas af konsulerna
för hvarje särskildt fall, då smittosam sjukdom utbryter eller upphör
inom vederbörande distrikt. Det förra slaget förekommer mest i fråga
om husdjurssjukdomar.

Med hänsyn till skiljaktigheten i behandlingssättet fördela sig hithörande
löpande ärenden i fyra hufvudgrupper, nämligen ärenden rörande 1) kolera
och pest, 2) gula febern, 3) smittkoppor med flera smittosamma sjukdomar
samt 4) smittosamma husdjurssjukdomar.

De normerande bestämmelserna till förekommande af pestens och kolerans
införande i riket återfinnas i kungörelsen den 16 juni 1905 samt den
internationella konventionen angående åtgärder mot pest, kolera och gula
febern, som af Sverige biträddes genom ministeriella noter den 20 och 28
december 1907.

Enligt § 1 mom. 1 i nämnda kirngörelse skall kommerskollegiet, då pest
eller kolera utbrutit å utrikes ort, genom kungörelse förklara nämnda ort
smittad af farsoten. Härvid gälla dock vissa närmare angifna restriktioner.
Så snart tillförlitlig underrättelse vunnits, att farsoten upphört och vissa angifna
omständigheter i öfrigt äro för handen, skall kollegiet enligt mom. 2
i samma § genom kungörelse förklara det smittade området fritt från sjukdomen.
Dessa kollegiets kungörelser skola samtliga jämväl innehålla uppgift
å de områden, som på grund af förut utfärdade kungörelser fortfarande
äro att anse såsom smittade.

Hithörande ärenden påkalla naturligtvis den skyndsammaste behandling.
De rapporter och andra aktstycken, som afse förekomst af pest eller kolera
i främmande land, underkastas därför granskning omedelbart efter det de
inkommit till kollegiet. Där granskningen gifver vid handen, att kungörelse
bör af kollegiet utfärdas, måste utfärdandet af denna verkställas omedelbart
och utan hänsyn till öfriga föreliggande ärenden. Beslut om kungörelse
föranleder offentliggörande i Post- och inrikes tidningar samt tryckning af
den upplaga af kungörelsen, som skall utdelas till vissa centrala myndigheter
äfvensom till de konsulat, hvilka kunna anses hafva intresse af att erhålla
del af den utfärdade smittförklaringen eller friförklaringen.

■i.JÖFARTSÄRENDEN.

329

Kommerskollegiet har jämväl att kungöra, hvilka platser äro bestämda till
observations- och karantänsplatser. Bestämmandet af sådana platser är en
regeringsåtgärd. Däremot ankommer det på medicinalstyrelsen att afgöra,
när desamma skola träda i verksamhet. Kollegiets uppgift härutinnan är
alltså inskränkt till att bringa Kungl. Maj:ts och medicinalstyrelsens beslut
i ämnet till allmänhetens kännedom.

Genom kungörelsen den 4 juli 1910 angående införsel af varor, som
kunna misstänkas medföra pest- eller kolerasmitta, har kollegiet därjämte
ålagts (§ 2) att efter meddelande från medicinalstyrelsen kungöra, i hvilka
städer finnes inrättad anstalt för desinfektion af begagnade säng-, gångoch
tvättkläder, hvilka utan att tillhöra och medfölja resande eller fartygsbesättning
ankomma från ort, som af kollegiet är förklaradt smittadt af
pest eller kolera.

Hvad kolera och pestrapporterna beträffar, är arbetet inom kommerskollegiet
äfven i fall då kungörelse utfärdas ingalunda tidsödande, såvidt
angår en enstaka rapport. Genom sin mängd kunna emellertid dessa ärenden
taga vederbörande föredragandes tid i anspråk i rätt stor utsträckning.

Detta gäller särskild! i tider, då farsot af ifrågavarande slag utbrutit
i något af våra grannländer. Det ökade arbetet betingas i sådana fall ej
endast af de tätare inkommande rapporterna. Ett noggrannare aktgifvande
på tidningspressens meddelanden om sjukdoms- och sjuk vårdsförhållandena
i det smittade området m. m. är ock nödvändigt. Härtill kommer, att sjukdomsutbrott
i vårt lands nära grannskap plägar medföra en mängd förfrågningar
och hänvändelser till konimerskollegiet från såväl myndigheter som
enskilda.

Bedömandet af, om en kungörelse i särskilda fall bör utfärdas, skulle icke
vara vanskligt, om detsamma kunde inskränkas till en pröfning, huruvida de
formella betingelserna för kungörelses utfärdande föreligga. En sådan tilllämpning
af de i ämnet gällande bestämmelserna låter sig emellertid icke
under alla omständigheter genomföra. Det är nödvändigt att tillse, att
genom författningstillämpningen icke lägges större hinder i vägen för den
internationella samfärdseln än hänsynen till vårt lands trygghet gentemot
den smittosamma sjukdomen med nödvändighet kräfver. Sakens afvägande
med hänsyn till de olika omständigheter, som härvid måste komma i betraktande,
gör att hithörande ärenden ofta nog få en i viss mån ömtålig karaktär.
De föranleda också före afgörandet icke sällan muntliga öfverläggningar
mellan vederbörande tjänstemän inom kommerskollegiet och medicinalstyrelsen.
Inom kollegiet föredragas alla dessa ärenden för verkets chef.

I afseende å behandlingssättet skilja sig ärendena rörande gula febern (juia febern,
blott i ringa mån från ärendena angående pest och kolera. De om gula
febern gällande bestämmelserna återfinnas i den i fråga om kolera upphäfda
förordningen angående åtgärder mot införandet och utbredning af
smittosamma sjukdomar bland rikets invånare den 19 mars 1875. Kungörelserna
angående gula febern olfentliggöras på hufvudsakligen samma sätt

330

KOMMERSKOLLEGIET.

som kungörelserna om koleran. Ett ärende angående gula febern påkallar i
regeln ungefär samma bedömande som ett ärende angående pest eller kolera.

Smittkoppor Förordningen den 19 mars 1875 innehåller jämväl stadganden om åtgärder
m''äomarUk" till förhindrande af införande i riket af smittkoppor, tyfus, tyfoidfeber,
scharlakansfeber, difteri och rödsot. Därvid har dock icke åt kommerskollegiet
inrymts någon särskild funktion. Någon annan föreskrift, som reglerar
kollegiets befattning med ärenden rörande dessa sjukdomar, förefinnes ej
heller. Emellertid har i konsulatinstruktionen den 27 april 1908 förklarats,
att konsulernas i konsulatförordningens § 43 stadgade skyldighet att till kommerskollegiet
insända rapporter rörande större spridning af farligare smittosamma
sjukdomar omfattar äfven de nyss angifna sjukdomarna. I anledning
af sådana rapporter vidtagas icke från kollegiets sida andra åtgärder, än att
de öfversändas till medicinalstyrelsen, hvarjämte. då omständigheterna synas
därtill särskildt föranleda, underrättelse meddelas tidningarna.

Smittosamma Kommerskollegiets befattning med frågor angående smittosamma huss^nkdomar
djursjukdomar i främmande länder är reglerad genom kungörelsen angående
hvad iakttagas bör till förekommande af smittosamma husdjurssjukdomars
införande i riket den 9 december 1898. I § 2 af denna författning
angifvas de förutsättningar, under hvilka kollegiet har att förklara land
eller del däraf smittadt af eller fritt från viss husdjurssjukdom. Jämväl i
detta fall får kollegiet enligt konsulatförordningens § 43 mottaga rapporter
från konsulerna.

Rapporterna angående husdjurssjukdomar, som utgöra en öfvervägande del
af alla de sjukdomsärenden, som kollegiet har att behandla, underkastas till en
början å byrån granskning för bedömande af, huruvida någon kollegiets åtgärd
bör vidtagas. Därest smittförklarande eller friförklarande af visst område finnes
böra äga rum, utfärdar kollegiet efter föredragning inför generaldirektören
kungörelse, som införes i Post- och inrikes tidningar samt därjämte tryckes
separat för att i enlighet med kungörelsens § 2 mom. 3 delgifvas Konungens
befallningshafvande och tullkamrarna. Därjämte distribueras exemplar
af kungörelsen till de myndigheter och svenska konsuler, hvilkas verksamhet
kan beröras af kungörelsen. Äfven dessa ärenden måste emellanåt göras
till föremål för öfverläggning med vederbörande inom medicinalstyrelsen.

Jämväl i anledning af befattningen med ärendena angående husdjurssjukdomarna
får kollegiet i ganska afsevärd omfattning mottaga förfrågningar
af olika slag från allmänheten.

Dispenser. Ej sällan göras af redare, befälhafvare eller andra vederbörande framställningar
om dispens från gällande bestämmelser till förekommande af smittosamma
sjukdomars införande i riket. I den mån sådana ärenden beröra de
kommerskollegiet tillagda uppgifterna på detta område eller eljes de af
kollegiet företrädda näringarnas intressen, pläga desamma hänskjutas till
kollegiets yttrande. Då i sådana spörsmål hänsyn å ena sidan måste tagas till
viktiga sanitära kraf och å andra sidan till ofta betydande ekonomiska intressen,
föreligga här ofta vissa svårigheter vid bedömandet.

SJÖFA ItTSÄREN DEN.

;s;j i

Om ock kommerskollegiet i sin egenska]) af statens organ för sjöfart
och handelsutbyte med främmande länder erhållit vissa i det föregående
angifna uppgifter med afseende ä förekommandet af smittosamma
sjukdomars införande från utlandet, maste dock hufvudparten af centralförvaltningens
omsorger på detta område tillkomma andra myndigheter.
Det är särskildt medicinalstyrelsen och generaltullstyrelsen (äfvensom
i vissa fall lotsstyrelsen), som böra träda i förgrunden, den förra såsom
målsman för hälsovård och hygien, den senare hufvudsakligen af det skäl,
att dess lokala förvaltningar i samband med sin allmänna uppsikt öfver
införseln från främmande länder jämväl omhänderhafva den lokala tillämpningen
af lagstiftningen mot smittosamma sjukdomars införande. På grund
af sitt öfvervägande intresse i detta afseende är det ock de nämnda ämbetsverken,
i synnerhet- medicinalstyrelsen, som företrädesvis hafva att öfvervaka
lagstiftningens effektivitet samt taga däraf påkallade initiativ.

Då emellertid hvarje åtgärd till förekommande af smittosamma sjukdomars
införande i landet med nödvändighet måste lägga vissa band på samfärdseln
och handelsutbytet med främmande länder och följaktligen kan komma att
påverka de näringsintressen, som kommerskollegiet har att bevaka, har det
ansetts naturligt, att kollegiet i dessa ärenden skall beredas tillfälle till
yttrande. Ej blott i afseende å de författningar, genom hvilka viss direkt
befogenhet tillerkännes kollegiet, utan äfven beträffande öfrig mera betydelsefull
lagstiftning på området pläga därför kollegiets utlåtanden infordras.

De regeringsärenden, som förekomma i afseende å förhindrande af smittosamma
sjukdomars införande från utlandet, gälla hufvudsakligen lagstiftningen
samt dispenser från dess bestämmelser. Allt eftersom fråga gäller
människo- eller djursjukdomar och sålunda är att betrakta såsom företrädesvis
medicinalärende eller veterinärärende, ankommer beredningen och föredragningen
af detsamma på civildepartementet resp. jordbruksdepartementet.
I den mån därjämte kommerskollegiets, generaltullstyrelsens eller lotsstyrelsens
ämbetsområden beröras, påkallas medverkan från finansdepartementet
resp. sjöförsvarsdepartementet.

Enligt hvad framgår af den ofvan meddelade redogörelsen för behandlingen
inom centralförvaltningen af ärenden rörande smittosamma sjukdomar
i utlandet, äro de på näringsförvaltningen ankommande ärendena visserligen
i allmänhet ej hvart för sig omfattande men dock ganska arbetskräfvande
genom sin stora mängd och stundom ömtåliga beskaffenhet. Af det
tusental sådana ärenden, som kommerskollegiet årligen har att handlägga,
pläga de flesta icke påkalla särskilda åtgärder, men de återstående äro i
alla händelser så många, att de afsevärdt sysselsatt ämbetsverket.

Med hänsyn till det öfvervägande sanitära intresse, som är förknippadt
med dylika ärenden, hafva kommittéerna ansett sig böra undersöka, huruvida
medicinalstyrelsen lämpligen skulle kunna öfvertaga äfven kommerskollegiets
uppgifter på detta område.

Denna fråga var föremål för öfverläggning redan inom den år 1884 tillsatta
kommittén för utredning rörande kommerskollegiets indragning eller

Utredningar
och utlåtanden.

Regerings ärenden.

Kommittéernas
uttalande.

Ärendena

kommers kollegiet.

KOMMERSKOLLEGIET.

332

ombildning. I nämnda kommittés betänkande meddelas härom, att såsom:
resultat af en öfverläggning, som i ämnet hållits mellan kommittén och
medicinalstyrelsens chef, framgått bland annat, att vid utfärdandet af kungörelser
om smittosamma sjukdomar bland människor och djur i utlandet
endast undantagsvis betingades medicinska kunskaper hos dem, som handlade
ärendet, men däremot alltid kännedom om handelns och sjöfartens intressen,
samt att de efter dittills vunnen erfarenhet antagligen få fall, då
tvekan om en sjukdoms beskaffenhet skulle uppstå hos det ämbetsverk, som
borde utfärda kungörelserna, medicinalstyrelsen kunde rådfrågas och vore
beredd att skyndsamt afgifva upplysningar.

Detta uttalande synes fortfarande äga full giltighet. Såväl genom vederbörande
författningars bestämmelser som genom det samråd med medicinalstyrelsen,
hvilket äfven i fortsättningen bör äga rum, lärer det vara tillräckligt
sörjdt för, att ärendena komma att inom kommerskollegiet behandlas med tillbörligt
beaktande af medicinska synpunkter. Medicinalstyrelsen kan icke, därest
dessa ärendens afgörande dit förlädes, förväntas äga den ingående kännedom
om sjöfarten, handeln och handelsvägarna, som kräfves för att fullt bedöma
verkan på samfärdseln och affärslifvet af en åtgärd, genom hvilken ett område
i utlandet smittförklaras eller friförklaras. Dessa näringsintressen äro ock alltför
starkt berörda af dylika ärenden för att blifva behörigt tillgodosedda genom
allenast samråd från kommerskollegiets sida. Då jämväl från vissa näringskorporationers
sida, med hvilka kommerskollegiikommittén rådfört sig i denna
angelägenhet, uttalats en bestämd önskan om, att ärendena angående smittosamma
sjukdomar i utlandet fortfarande måtte handläggas i samband med
öfriga sjöfartsfrågor, hafva kommittéerna anslutit sig till samma yrkande.

Decentralisa- De framställningar om dispens från särskilda stadganden i hithörande föron
af beslut, fattningar, som tid efter annan förekommit, hafva i regeln efter kommerskollegiets
och medicinalstyrelsens hörande och i enlighet med dessa ämbetsverks
förslag bifallits af Kungl. Maj:t. Enligt de undersökningar, som i förevarande
afseende verkställts, har flertalet dylika ansökningar, i den mån de
berört kommerskollegiets ämbetsområde, under senare åren afsett befrielse
från den skyldighet, som enligt § 2 mom. 1 i kungörelsen den 16 juni
1905 är stadgad i fråga om fartyg, som afgått från eller under resa anlupit
eller eljes haft beröring med område, hvilket jämlikt § 1 i samma kungörelse
då var att såsom pest- eller kolerasmittadt anse, så ock fartyg, hvilket haft
beröring med annat fartyg, som haft ombord sjuk eller död i pest eller
kolera eller sjukdom, som misstänkes vara pest eller kolera. Enligt detta
stadgande skall sådant fartyg, innan beröring med svenska landet eller dess
invånare får äga rum, anlöpa någon af de utefter rikets kuster anordnade
observationsplatser för att af där anställd läkare undersökas i afseende å
hälsotillståndet och renligheten ombord samt den medförda lastens beskaffenhet,
och skall sådant fartyg, om det söker anlöpa annan plats, genast hänvisas
till observationsplats.

Genom kungörelsen den 6 augusti 1909 har visserligen lämnats en förklaring
å berörda stadgande, enligt hvilken fartygs skyldighet att anlöpa

SJÖFARTSÄRENDEN.

333

•observationsplats icke oväsentligt begränsats. Icke desto mindre förekomma
fortfarande fall, då dispens bör beviljas och befogenheten att besluta därom
icke behöfver förbehållas Kung! Maj:t utan lämpligen kan anförtros åt kommerskollegiet
och medicinalstyrelsen gemensamt eller åt ettdera ämbetsverket
efter samråd med det andra.

Dessa ansökningsärenden äro i allmänhet af så brådskande natur, att
ändamålet med en dylik dispens i många fall komme att helt förfelas,
därest densamma icke kan meddelas omedelbart. Sådan skyndsamhet vid
ärendenas afgörande kan emellertid icke alltid åvägabringas, utan att extra
konselj anordnas. Med hänsyn till olägenheten häraf och då i fall af öfverensstämmelse
mellan kollegiets och medicinalstyrelsens utlåtanden Kungi.

Maj:t så godt som undantagslöst beslutat i enlighet med ämbetsverkens förslag,
har det synts kommittéerna böra tagas under öfvervägande, huruvida
ej en decentralisation af beslutanderätten ä detta slags dispensärenden
lämpligen kunde åvägabringas. Vid meddelande af dispens bör gifvetvis
för hvarje särskild! fall kunna föreskrifvas hvad iakttagas skall, innan fartyget
har beröring med land.

Något verkligt trängande praktiskt behof att utsträcka befogenheten att,
utöfver hvad ofvan blifvit ifrågasatt, meddela eftergift från gällande bestämmelser
rörande smittosamma sjukdomar i utlandet torde emellertid endast
mera sällan förefinnas. De ansökningar om dispens, som i öfrigt förekomma,
äro såsom regel icke af den brådskande natur som nyss omförmälda ärenden.

Att såväl kommerskollegiet som medicinalstyrelsen böra äfven för framtiden
erhålla inflytande på ifrågavarande dispensärendens behandling, synes
■vara af behofvet påkalladt. För att de olika intressen, som af de båda ämbetsverken
representeras, skola vinna behörigt beaktande, torde det däremot
icke vara nödvändigt, att dessa ämbetsmyndigheter blifva gemensamt beslutande.
Då en sådan anordning dessutom måste komma att verka tyngande
på ärendenas handläggning, anse kommittéerna lämpligast, att befogenheten
att fatta beslut lägges i händerna på den ena myndigheten efter samråd
med den andra. Med hänsyn till dessa frågors stora betydelse för handeln
och sjöfarten bör detta afgörande anförtros åt kommerskollegiet.

Vid den år 1906 beslutade omorganisationen af utrikesdepartementet Ersättning
bestämdes, att ärenden rörande ersättning ej mindre till konsuler för under- u*~|^j|T
stöd af sjöfolk och nödställda svenska undersåtar samt för utgifter för hem- m^m!*
sändande af förbrytare än äfven till fartygsrederier för hemförande från
utrikes ort af sjöfolk jämte beredande af godtgörelse för statsverkets kostnader
i omförmälda hänseenden skulle öfverflyttas från kommerskollegiet
till utrikesdepartementet. Den nya anordningen sattes i verket genom en
den 24 september 1906 beslutad ändring af § 5 af instruktionen för kollegiet
af den 30 oktober 1891, genom hvilken ifrågavarande ärenden upphörde att
tillhöra kollegiets utrikesbyrå, samt genom intagande i den nya instruktionen
för tjänstemännen i utrikesdepartementet af den 24 september 1906 af bestämmelse,

334

KOMMERSKOLLEGIET.

dels att den inom departementet nyupprättade rättsatdelningen skulle
handlägga ärenden rörande understöd åt sjöfolk och nödställda svenska
undersåtar samt begrafning af sjöfolk, hemsändande af sjöfolk samt ärenden
rörande ersättning för utgifter i sammanhang med sjöförklarings upptagande
i utlandet,

dels ock att chefen för rättsafdelningen skulle på eget ansvar besluta i
frågor om användning åt de till departementets förfogande ställda medel för
godtgörelse af kostnader för sjöfolk och nödställda svenska undersåtar m. m.
äfvensom utfärda de för ifrågavarande utgifter erforderliga anordningar samt
i de fäll, då redare hafva skyldighet att ersätta belopp, som för understöd
åt sjöfolk m. in. utgifvits, ofördröjligen vidtaga åtgärder för beloppens
indrifvande samt redovisande till statsverket äfvensom, då dylik ersättningsskyldighet
åligger annan än redare, vidtaga enahanda åtgärder, där så
af omständigheterna synes påballadt.

Nämnda ärendens öfverflyttande från kollegiet till utrikesdepartementet
skedde i öfverensstämmelse med förslag i ämnet från den af Kungl. Maj:t
den 17 november 1905 tillsatta kommitté för utarbetande af förslag till nya
organisationer af utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet.
Af kommitténs den 23 mars 1906 afgifna betänkande framgår, att en af
grundprinciperna i kommitténs orgamsationsförslag var genomförandet af
enhet i ledningen af samtliga utrikes ärenden samt centralisering af utrikesförvaltningen.
Kommittén tillstyrkte därför öfverflyttning från kommerskollegiet
till utrikesdepartementet dels af alla ärenden, som rörde konsulatväsendets
administration, dels af sådana ärenden, som på grund af sin natur
hörde samman med ärenden, hvilka redan tillhörde departementet. Den
ärendesgrupp, som i afseende å sin omfattning hade den största betydelse
vid en sådan öfverflyttning, utgjordes af ersättningsfrågorna.

Sedermera har emellertid i en till departementalkommitterade från utrikesdepartementet
afgifven promemoria påyrkats, att det borde tagas i öfvervägande,
om icke ersättningsärendena i sammanhang med en omorganisation
af kommerskollegiet eller med inrättandet af ett departement för handel,
industri och sjöfart borde återförenas med den byrå, som har att handlägga
ärenden angående den utrikes sjöfarten. Såsom skäl härför har anförts
hufvudsakligen följande.

Utrikesde- Itc t synes svårligen kunna närmare augifvas, i hvad mån en centralisation af konsu partementets

latväsendets administration kan befordras häraf, att ett flertal frågor om ersättning för
promemoria, konsulers medverkan i afseende å bistånd åt sjömän och vissa kategorier af landsmän
pröfvas inom utrikesdepartementet och icke inom det ämbetsverk, dit dessa ärenden på
grund af sin natur rätteligen höra. Då i allt fall konsuls verksamhet i hvad densamma
rör den utrikes sjöfarten hufvudsakligen faller och alltid måste falla under det
ämbetsverk eller det blifvande departement, som handlägger dylika frågor, synes det
tvärtom ur synpunkten af enhetlighet i dessa ärendens handläggning päkalladt att icke
från detta ämbetsverk särskilja den del af dessa ärenden, som afser konsulernas understödsverksamhet
för sjömän och den därmed närstående verksamhet med afseende å
understöd åt andra nödställda svenska undersåtar. För att belysa detta förhållande
åberopas, att för bedömande af ersättningsärenden för närvarande en mängd upplysningar
måste inhämtas i kommerskollegiet t. ex. ur fartygsregister, angående in -

komna sjöförklaringar, om sjötekniska biträdets utlåtande i vissa fall m. in. Den enda
synpunkt, som torde kunna anföras för dessa ärendens bibehållande bos utrikesdepartementet,
är att detsamma därigenom blefve i tillfälle att äfven å detta område kontrollera,
bur konsulerna sköta sina tjänster, men då med den nuvarande ordningen i
allt fall ersättningsärenden äro förlagda under chefen för rättsafdelningen, medan utrikesministern
vid utöfvandet af uppsikten öfver konsulatväsendet närmast biträdes af
chefen för handelsafdelningcn, lärer den ifrågavarande synpunkten icke böra tillmätas
afgörande betydelse vid bedömandet af frågan om lämpligheten af dessa ärendens handläggning
inom utrikesdepartementet eller inom annat ämbetsverk. 1 hvarje fall synes
en kommunikation i detta hänseende lika lätt kunna anordnas mellan iiandelsafdelningen
och det ämbetsverk, dit dessa ärenden kunna varda förlagda, som mellan handelsafdelningen
och rättsafdelningen.

Finnes således icke något bestämdt skäl, som talar för ifrågavarande ärendens bibehållande
under rättsafdelningen, finnas däremot starka sådana, som tala däremot.

Vid anordnande af den nya organisationen för utrikesdepartementet hade varit afsedt,
att chefen för rättsafdelningen hufvudsakligen skulle sysselsätta sig med arbetet
inom den internationella rättens område, en uppgift, som i och för sig är synnerligen
omfattande i betraktande af det intensiva arbete å detta område, som för närvarande
pagår. Allt flera områden af såväl privat som publik rätt göras till föremål för internationell
lagstiftning i form åt konventioner, och hvarje är afhållas internationella
konferenser inom olika grenar af den internationella rättens områden. Enligt den för
utrikesdepartementets tjänstemän den 31 december 1909 utfärdade förnyade nådiga instruktion
har rättsafdelningen att handlägga ärenden rörande statsöfverhöghet, neutralitet,
skiljedom, hemsändande af fattiga, utvisning, brott ombord å svenskt fartyg i utlandet,
efterforskningar och extraditioner, delgifning af rättshandlingar, handräckning åt
domstol, nationalitet, personrättsliga förhållanden, diplomaters och konsulers privilegier,
arf och pensioner, understöd åt sjöfolk och nödställda svenska undersåtar samt begrafning
af sjöfolk, liemsändande af sjöfolk, svenska sjömäns ä utrikes ort timade frånfälle
och deras kvarlåtenskap samt ärenden rörande ersättning för utgifter i sammanhang
med sjöförklarings upptagande i utlandet. Vidare behandlar rättsafdelningen ärenden,
i Indika utrikesdepartementets medverkan i något afseende påkallas, såframt dessa ärenden
röra industriell, litterär och artistisk äganderätt, sociala frågor, fångvård och polisväsen.
Afdelningschefen åligger särskildt bland annat att med uppmärksamhet följa
sadana internationella aftal, Indika ur annan synpunkt än handelns, sjöfartens eller
andra näringars kunna äga intresse.

För att afdelningschefen skall kunna på ett tillfredsställande sätt fullgöra sitt åliggande
att följa med utvecklingen å den internationella rättens område, är det alldeles
nödvändigt, att hans tid icke allt för mycket upptages af sysslandet med löpande göromål.
Sadana förekomma emellertid med nödvändighet i stor mängd å rättsafdelningen.
Visserligen har afdelningschefen vid sin sida en förste sekreterare, som svarar för alla
ärenden af mindre betydenhet och för expeditionsgöromålen. Emellertid är det uppenbart,
att chefen, som genom sin kontrasignation skall ansvara för utgående expeditioners
riktighet, äfven nödgas själ! taga del af ärenden af jämförelsevis underordnad vikt. I
synnerhet lägga emellertid ersättningsärendena beslag på åtskillig tid, enär dessa ärenden,
som skola af afdelningschefen själfständigt pröfvas, helt naturligt fordra en omsorgsfull
handläggning.

För att sätta afdelningscbelen i tillfälle att mera odeladt kunna ägna sig åt den internationella
rätten är det högeligen önskvärd!, att han befrias från sådana göromål, som
till sin natur icke böra till utrikesdepartementets handläggning och hvilka, äfven om
de kräfva en viss juridisk insikt, icke på något sätt sammanhänga med rättsafdelningens
uppgifter i öfrigt.

Den ojämförligt större och mera kräfvande delen af ersättningsärendena
torde vara att betrakta såsom en med sjöfarten samband ägande angelägen -

Kommit
teernas n
talande.

336

KOMMERSKOLLEGIET.

het, nämligen de som afse sådana utgifter för sjöfolk, hvilka föranledas af
bestämmelser i sjölagen eller deklarationer med vissa främmande länder om
ömsesidigt understöd åt nödställda sjömän, äfvensom de, hvilka röra utgifter
i samband med upptagande af sjöförklaringar. Öfriga ersättningsärenden
synas antingen allenast i mindre mån eller ej ens till någon del beröra sjöfartens
intressen. Det torde dock vara ur flera synpunkter lämpligast, att
samtliga olika slag af dessa ärenden handläggas gemensamt.

Kommittéerna hafva funnit starka skäl tala för ifrågavarande ersättningsärendens
frånskiljande från utrikesdepartementets rättsafdelning och behandling
i anslutning till sjöfartsärendena. Den hittillsvarande erfarenheten beträffande
dessa ersättningsärenden såväl från den tid de handlades inom koinmerskollegiet
som ock för närvarande hos utrikesdepartementet torde få anses
nogsamt hafva lågt i dagen olämpligheten öfverhufvudtaget af att förena
bestyret därmed med skötseln i det hela af eu byrå eller afdelning, som har
att handlägga en mångfald viktiga ärenden af skilda slag. Ersättningsärendena
kräfva på grund af sin natur jämte stor noggrannhet särskild skyndsamhet
vid behandlingen. Förläggas de till en sådan byrå eller afdelning, uppstår
lätt den olägenhet, att desamma i allt för hög grad lägga beslag på
personalens tid och arbetskraft. Särskildt måste denna olägenhet blifva
framträdande i fråga om vederbörande chef, som har att besluta i dessa
frågor och bära ansvaret för deras behandling. Han hindras härigenom i
väsentlig grad att fylla sina hufvudsakliga och mera betydelsefulla arbetsuppgifter.
Fn sådan organisatorisk anordning kan icke vara väl förenlig
med statens intresse i fråga om arbetskrafternas tillbörliga utnyttjande.

Kommittéerna hafva därför sökt finna en anordning, som utan att medföra
olägenheter af nämnda art kan anses betryggande med hänsyn till angelägenheten
att tillförsäkra dessa ärenden en fullt ändamålsenlig behandling.
Härvid hafva kommittéerna ansett den underafdelning inom byrån för
sjöfartsärendena, som får att handlägga ärenden angående svenska fartygs
registrering, kunna närmast ifrågakomma att öfvertaga bestyret med ersättningsärendena,
De ärenden, som denna underafdelning enligt ofvan lämnade redogörelse
skulle få att i öfrigt ombesörja, äro visserligen af helt annan beskaffenhet
än ersättningsärendena, men kräfva dock delvis för sin behandling
samma förutsättningar som dessa, hvarjämte bäggedera kunna i fråga om
betydelse anses vara med hvarandra mera jämförliga än med sjöfartens
hufvudfrägor. För behandlingen af fartygsregistreringsärendena kräfvas
juridiska insikter och sådana äro jämväl af nöden för handläggning af vissa
ersättningsärenden, särskildt dem, som skola bedömas enligt bestämmelser i
sjölagen. Härtill kommer, att vissa praktiska fördelar skulle vara att vinna
genom ersättningsärendenas behandling å nämnda underafdelning. För deras
behandling erfordras ej sällan upplysningar, som där måste hämtas, såsom
om fartygs nationalitet, hemort och redare, om ett fartygs afförande ur
registret och orsaken därtill m. m.

En gifven förutsättning för öfverflyttande till denna underatdelning
af ersättningsärendena, hvilka skulle utgöra ett betydande tillskott till

S JO F A RIS A K K NI) E \.

337

dennas arbete, måste vara, att densamma utrustas med tillräckliga o(di kompetenta
arbetskrafter för deras behöriga skötande. Särskilt bör vederbörande
tjänsteman, som skall hafva att afgöra desamma i hufvudsakligen samma ordning.
som för närvarande gäller för chefen för rättsafdelningen, besitta härför
erforderliga kvalifikationer.

Kommittéerna hemställa alltså, att ärenden rörande ersättning ej mindre
till konsuler för understöd af sjöfolk och nödställda svenska undersåtar,
för kostnader för begrafning af sjöfolk, för utgifter för hemsändande af förbrytare
samt för utgifter i sammanhang med sjöförklarings upptagande eller
hållande af sjöförhör än äfven till fartygsrederier för hemförande från utrikes
ort af sjöfolk jämte beredande af godtgörelse för statsverkets kostnader
i omförmälda hänseenden måtte öfverflyttas från utrikesdepartementet till
kommerskollegiet och där behandlas i samband med ärenden om fartygs
registrering.

I. gällande instruktion för tjänstemännen i utrikesdepartementet är stadgadt,
att missnöje med beslut af chefen för rättsafdelningen i sådana frågor,
som denne äger att på eget ansvar afgöra, må fullföljas genom underdåniga
besvär, hvilka skola till utrikesdepartementet inlämnas inom viss tid. Sådana
besvär afgöras numera af regeringsrätten och det åligger kabinettssekreteraren
att bereda och inför regeringsrätten föredraga desamma.

Enligt § 73 konsulatförordningen äger konsul för det fall, att han icke af
svensk undersåte, för hvilkens räkning han med föranledande af sin ämbetsställning
vidkänts utgifter eller gjort förskott, därför undfått ersättning,
hos ministern för utrikes ärendena göra framställning om biträde för utsökande
hos vederbörande af ersättning. Kan sådan icke på detta sätt
erhållas, må saken kunna underställas Kungl. Maj:t, som pröfvar, huruvida
med afseende å för handen varande billighetsskäl konsulns fordringsanspråk
skall af statsmedel godtgöras. Dessa bestämmelser hafva sin tillämpning
jämväl beträffande ersättningsärendena. Fall inträffa nämligen esomoftast,
då till ersättning anmälda understöd varit rikligare än författningarna medgifva
eller i öfrigt helt eller delvis ej utgifvits i öfverensstämmelse med deras
föreskrifter och därför ej kunna i vanlig ordning godtgöras. I sådana fäll
har emellertid med tillämpning af nämnda § 73 biträde lämnats konsuln för
utsökande af understödsbeloppen. Dessa utgöras vanligen af utlägg för eller
lån till enskilda, förskotterade hyror för sjöfolk, försträckning till fartvgsbefälhafvare
m. m. Om ersättning ej kunnat å denna väg erhållas, har saken
underställts Kungl. Maj:t, därest betingelser därför ansetts vara för handen.

Beredningen och föredragningen hos Kungl. Maj:t af sådana frågor, hvilka
närmast afse enskilda fordringar, synas fortfarande böra tillhöra utrikesdepartementet.
Om kommerskollegiet finner ett ersättningsanspråk från
konsul icke kunna såsom sådant godkännas, men billighetsskäl tala för tilllämpning
af nämnda § 73, bör i mån af omständigheterna anmälan i ämnet
göras bos utrikesministern, som pröfvar, huruvida saken skall underställas
Kungl. Maj:t eller ej. Inkommer framställning i sådant ärende från konsul
22—122343.

Regeringsoch
departementsärenden.

338

KOMMERSKOLLEGIET.

Forum.

Stats anslaget.

Fastställa»
de af hamnområde.

direkt till utrikesministern, torde yttrande från kommerskollegiet inhämtas
och dess medverkan anlitas i den mån ärendets beskaffenhet därtill föranleder.

Frågor om tillämpning af de mellan Sverige och vissa främmande länder
gällande deklarationer om ömsesidigt understöd åt nödställda sjömän hora
gifvetvis äfven framgent handläggas af utrikesdepartementet, i den mån
sådant ärende föranleder till förhandling på diplomatisk väg. För vinnande
af enhetlig tillämpning af dessa frågor torde i tvistiga fall samråd alltid
böra äga rum med kommerskollegiet.

Därest ersättningsärendena ölverflyttas till kommerskollegiet, bör den i
förordningen den 17 april 1828 gifna föreskrift, att tvistemål i dylika
ärenden skola upptagas omedelbart åt Svea hoträtt, fortfarande erhålla tillämpning.

Slutligen bör ock under nämnda förutsättning det å tredje hufvudtiteln
uppförda förslagsanslag under benämning: godtgörelse af kostnader för sjöfolk
och nödställda svenska undersåtar m. in., därifrån afföras och i stället
uppföras å handelsdepartementets stat. Det förutsattes emellertid, att jämväl
de utanordningar för dylikt ändamål, som beslutas pa utrikesdepaitementets
föredragning, skola utgå från samma anslag.

■ I fråga om fastställande af hamnområde och de grunder, som därvid böra
'' komma till tillämpning, finnas icke några i allmän författning meddelade
bestämmelser, utan är denna angelägenhet att bedöma efter de piinciper, som
gjort sig gällande i de enskilda fallen, och efter den praxis, som utvecklat
sig. Nedan gjorda uttalanden grunda sig på en härom åvägabragt utredning.

Hamnområde fastställes af Kungl. Maj:t på finansdepartementets föredragning
efter kommerskollegiets hörande. Med en stads hamnområde förstas
enligt den tolkning, som vunnit Kungl. Maj:ts godkännande i samband med
hamnområdens bestämmande, det utrymme, som fordras för att fartyg, hvilka
ankomma till eller afgå från staden, skola kunna där lossa och lasta samt
erhålla tjänliga ankar- och förtöj ni ngsplatser under vintertiden eller för
reparationer, hvadan hamnområde omfattar ej allenast ett visst vattenområde
utan äfven vissa stränder eller hamnplatser, som kunna tjäna fartygen för
nyss an gifna ändamål. Fastställande af hamnområde måste anses närmast
vara påkalladt af behofvet att för en hamnplats med lifligare sjöfart ur allmän
ordningssynpunkt äga möjlighet att öfva inseende öfver sjötrafiken a
platsen och meddela sådana föreskrifter i afseende a ordningen i hamnen,
som finnas nödiga utöfver bestämmelserna i ordningsstadgan för rikets städer
eller eljes och hvilka pläga innefattas i en allmän hamnordning. För såväl
fastställande som ock tillämpning af sådan hamnordning måste anses utgöra
en gifven förutsättning, att ett till sina gränser bestämdt hamnområde finnes
fästställdt, inom hvithet densamma äger giltighet. Detta områdes fastställande
står icke i beroende af, huruvida hamnplatsen må hafva redan erhållit
eller samtidigt erhåller rätt att inom det afsedda området upptaga hamnafgifter
eller icke. Förutsättningarna för medgifvande af sistnämnda rätt,
hvilken pröfvas enligt de i förordningen om taxor å hamnafgifter angitna

SJÖFA RTSÄH ENDEN.

;5;i!)

grunder och i där utstakad ordning, äro af helt annan natur. Därvid
kommer nämligen i främsta rummet i betraktande arten och omfattningen
åt de åtgärder, som af hamnägaren må vara vidtagna för tillgodoseende"af
trafiken vid den hamnanläggning, för hvilken sådan rätt begäres, och huruvida
några afsevärda uppoffringar för möjliggörande och underlättande af
denna trafik där må hafva gjorts. Något nödvändigt, på förhand gifvet
samband, mellan bestämmande af hamnområde och fastställande af taxa a
hamnafgifter föreligger alltså icke, utan kan å ena sidan hamnområde bestämmas,
ehuru anledning ej föreligger att medgifva upptagandet af hamnafgifter,
samt å andra sidan taxa å hamnafgifter fastställas, fastän visst
hamnområde för platsen icke bestämmes, om ock det i många fall må anses
innebära fördelar, att sådant område finnes bestämdt. Fastställandet af hamnområde
öfvar inflytande på hamnafgiftsfrågan allenast i sa, måtto, att därigenom
tydligare fastslås den rayon, inom hvilken afgifter må uppbäras.
Något inbördes sammanhang mellan de båda olika frågorna nödvändiggör
alltså ej deras handläggning å samma byrå. Kommittéerna hafva i det
föregående (s. 116 f.) på närmare angifna skål uttalat sig för, att frågor om
taxor å hamnafgifter skola framdeles handläggas å handelsbyrån, ehuruväl
i samråd med sjöfartsbyrån. Bestämmandet af hamnområde är i öfvervägande
grad att anse som en sjöfartsangelägenhet och särskildt i hvad angår den
behandling af sådana frågor, som för närvarande ankommer på kommerskollegiet
och som fullgjorts af dess inrikesbyrå, komma i främsta rummet
sjöfartsintressen i betraktande.

Kommittéerna • anse åt dessa skäl, att denna ärendesgrupp bör tillhöra sjöfartsbyrån,
men att ärendena böra beredas gemensamt med handelsbyrån.

Då emellertid vid afgörande af frågor om fastställande af hamnområde
äfven intressen, som företrädas af andra förvaltningsorgan än sjöfartsorganet,
nära beröras, nämligen för såväl tullförvaltningen som lotsförvaltningen,''
torde vara af nöden att undersöka, hvar den hufvudsakliga behandlingen
af hithörande angelägenheter bör förläggas och hvarifrån deras föredragning
i statsrådsberedningen lämpligen bör ske. Hittills har i regel så förfärits"
att kommerskollegiet, generaltullstyrelsen och lotsstyrelsen fått sig ålagdt att
gemensamt afgifva utlåtanden till Kungl. Maj:t i bamnområdesfrågor. Tillvägagångssättet
härutinnan har dock varit ganska växlande, och ej sällan hafva ämbetsverken
haft att hvar för sig i irtlåtanden till Kungl. Maj:t framhålla sina synpunkter.
Hvad generaltullstyrelsen såsom representant för tullväsendet angår,
består dess intresse i dylika frågor hufvudsakligen i krafvel, att hamnområdet
erhåller sådan afpassning och begränsning i afseende på läge och utsträckning,
att en effektiv tullbevakning af detsamma varder möjliggjord
och så långt omständigheterna medgifva underlättad. Genom ett sådant
ordnande af saken kunna tullverkets kostnader för bevakningspersonalen
väsentligt nedbringas. För tullförvaltningen innebär det därför afgjorda fördelar
såväl i ekonomiskt hänseende som ur kontrollsynpunkt, att "ett hamnområde
erhåller den minsta möjliga utsträckning, som låter sig förena med
trafikens kraf på tillräckligt utrymme. För lotsväsendets vidkommande med -

Kommittéemas
uttalande.

340

KOMMERSKOLLEGIET.

Itlamlnde
slag af
sjöfartsärenden.

för fastställande af visst hamnområde för en hamnplats, att vederbörande
hamnägare öfvertager ansvaret för att behöfliga säkerhetsanstalter för sjöfarten
inom området anordnas, drifvas och underhållas. Kommerskollegiet
såsom centralorgan för sjöfarten åligger att bevaka sjötrafikens och sjöfartens
kraf öfverhufvud och har alltså att anlägga mera allmänna synpunkter,
hvilka icke alltid sammanfalla med de antydda specialintressena,
utan snarare kunna anses stå öfver dem. Med hänsyn härtill höra enligt
kommittéernas mening frågor om bestämmande af hamnområde väl blifva
liksom hittills föremål för gemensam behandling af nämnda tre förvaltningsorgan,
men den hufvudsakliga handläggningen äfvensom föredragningen i
statsrådsberedningen böra åligga kommerskollegiet.

Det synes kommittéerna ur flera synpunkter önskvärdt, att bestämmelser
om hamnområdes fastställande varda meddelade i en allmän författning. ''
Ett fullt enhetligt förfarande lärer eljes svårligen kunna ernås. Såväl för
hamnägare som trafikanter, hvilka ofta hafva viktiga intressen att bevaka vid
dessa frågors afgörande, skulle det dessutom innebära en fördel att på förhand
äga tillförlitlig kännedom om hvad de hafva att iakttaga.

Sjöfartens olikartade intressen framkalla till lösning för förvaltningen en
mängd enstaka spörsmål, hvilka icke äro hänförliga till de ofvan behandlade
större ärendesgrupperna och ej heller kunna sammanföras till andra sådana
af gränsade, större grupper. Dessa enstaka frågor representera dock tillhopa
eu beaktansvärd del af sjöfartsförvaltningens arbetsuppgift, betraktad

i dess helhet. ,

Såsom en följd af de växande krafven på statens stöd åt näringarna, hvilka
kraf särskildt gjort sig gällande i afseende å sjöfarten, har kommersbollegiet
på senare tid haft att utreda och taga ståndpunkt till eu efter hand ökad
mångfald uppslag med syfte att genom utverkande från statens sida af anslag
eller andra ekonomiska förmåner gagna sjöfarten.

Anslagsfrågorna hafva afsett exempelvis följande ändamål: offentliga anstalter
eller anordningar för sjöfarten, såsom anläggning af torrdockor, säkerhetsanstalter
för sjöfarten, upprättande af stormvarningsstationer och lssignalsstationer
vid rikets kuster, upprättande af anstalter för undersökning af
fartygslanternor och nautiska instrument, åvägabringande af karantänsinrättningar
och observationsanstalter, upprätthållande medelst isbrytare åt vintertrafik
å vissa segelleder, upprättande i utländska hamnar af sjömanshem
eller liknande institutioner till sjöfolkets gagn; bevarande af sjömännens
hyresförtjänster; höjande af yrkesskickligheten för utöfvande af redeii\ ensamhet;
anordnande af kockskola; befordrande af den praktiska sjömansutbildningen
genom skolskepp och dylikt; utgifvande af sjöfartspublikationer;
Sveriges representerande vid internationella sjöfartsköngresser; utdelande af
offentliga belöningar åt personer för medverkan vid bärgning af svenskt
sjöfolk m. m.

Bland sjöfartsspörsmål, som stått i samband med näringsutöfningen och
villkoren därför, må nämnas följande: gränserna och villkoren för utländska

SJÖFARTSÄRENDEN.

341

fartygs rätt att i Sverige idka kustfart och inre fart; framställning i syfte
att bereda svenska redare visst företräde att ombesörja utskeppning af svensk
järnmalm; tillstånd för enskild att upptaga sjunket gods, som af de lagliga
ägarna öfvergifvits; tillstånd för utländskt bärgningsbolag att vid Sveriges
kuster utöfva bärgnings- och dykerirörelse; medgifvande för svenskt fartyg
att på resor mellan vissa inrikes orter anlöpa Köpenhamn.

Beträffande sjöiartens bedrifvande och dess betryggande genom speciella
åtgärder hafva vidare behandlats frågor om bland annat: handelns och sjöfartens
betryggande under krig mellan främmande makter; krigspoliti och uppbringningar
till sjöss m. m.; förhindrande af obehörig sjömätning och lodning;
förekommande af eller lindring i olägenheterna af sjöfarten inomskärs
vintertiden; sjöfartens betryggande för faror, orsakade af timmertransporter
sjöledes; obligatorisk undersökning af och kontroll å kompasser och fartygslanternor;
trådlös telegrafering å fartyg; handläggning af fråga angående
meddelande af föreskrift om sakta fart vid passerande af viss farled; s. k.
förtursrätt för kronans fartyg i kanaler m. m.

Slutligen må framhållas följande sjöfartsfrågor af blandad art: allmänna
bestämmelser om den svenska flaggan; handelsflottans bemanningsfråga;
gränserna för tullpackhusområde; instruktion för nautisk-meteorologiska
byråns verksamhet; författningsändringar i anledning af upplösning af unionen
med Norge; åstadkommande af förbättrad farled mellan Vänern och
Kattegatt; samt anläggning af järnväg mellan Tomteboda och Kapellskär
såsom statsbana.

I samtliga ofvan uppräknade frågor har kommerskollegiet under de senare
åren, i regeln efter erhållen remiss, förebragt nödig utredning samt därefter
afgifvit utlåtanden till Kungl. Maj:t.

Därjämte har kollegiet haft att till Kungl. Maj:t yttra sig om fastställelse
af hamnordningar samt af reglementen eller stadgar för hamnstyrelser,
för trafiken a kanaler och vid slussar, för torrdockor, för Vänerns seglationsförening,
för uppbörd och redovisning af hamnafgifter m. m.

Till utrikesdepartementet inkomma ganska ofta förfrågningar från utländska
regeringar om i Sverige gällande sjölagstiftning och om ett eller annat
förhållande beträffande den svenska sjöfarten. Dylika förfrågningar hafva
i flera fall varit ganska detaljerade och deras besvarande har därför medfört
ett afsevärdt arbete, hvilket utförts af kommerskollegiet.

342

Kap. 12. Ärenden angående villkoren för drifvande af handel och

näringar m. m.

(Bolags- och dylika ärenden.)

De för näringslifvet grundläggande spörsmålen om rätten att drifva affärer
samt om affärsföretagens rättsliga ställning och organisation äro ordnade
genom i stort sedt enhetlig lagstiftning.1 Såsom hörnstenar i denna lagstiftning
kunna betraktas förordningen angående utvidgad näringsfrihet
den 18 juni 1864, lagen om handelsbolag och enkla bolag den 28
juni 1895 samt lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910. Medan 1864
års näringsfrihetsförordning reglerar förutsättningarna och villkoren för individens
rätt att drifva handel och näring, angifva bolagslagarna de särskilda
kraf, som ställas på en sammanslutning af flera intressenter, för att
densamma må anses behörig att utöfva sådan verksamhet.2

I den mån staten reglerande ingripit på detta område, har den drifvande
kraften hufvudsakligen varit det för allmänheten såväl som för affärslifvet
nödvändiga krafvet att bereda största möjliga trygghet vid det köpande och
säljande, som är ett hufvudmoment i hvarje slag af affärsrörelse, den må i
öfrigt röra sig på det ena eller andra näringsområdet. Ifrågavarande lagstiftning
afser sålunda att reglera och säkerställa vissa för näringslifvet
i allmänhet gemensamma förhållanden och är därigenom af stor betydelse
för dess olika grenar.

Lagstiftnin- Den viktigaste af de på centralförvaltningen hvilande uppgifterna be^tillämpning,
träffande förevarande ärendesområde är uppenbaidigen lagstiftningsarbetet,
hvars handhafvande för närvarande ankommer på justitiedepartementet.
Denna lagstiftning har emellertid så stor omfattning och specifikt
näringspolitisk innebörd, att för positiva lagstiftningsarbeten medverkan af
kommittéer i allmänhet plägat anlitas.

Lagstiftningens tillämpning tillhör i regeln domstolarnas verksamhetsområde.
Löpande administrativa uppgifter för centralförvaltningen förekomma
i endast ringa omfattning, om man frånser aktiebolags registrering,
* hvarom här nedan lämnas särskild redogörelse (s. 345), äfvensom aktie bolagsstatistiken

(s. 357 ff.). Särskildt och i ett sammanhang (s. 344)

1 I fråga om rederier gäller dock den speciallagstiftning, som sjölagen den 12 juni 1891 med
flera författningar innehålla.

2 Genom lagen om ekonomiska föreningar den 22 juni 1911 har en likartad befogenhet,
ehuru väsentligen begränsad, tillerkänts vissa föreningar. Med afseende härå hänvisas till kommittéernas
den 18 november 1911 afgifna utlåtande angående socialstyrelsen m. m., s. 137 ff.

IiOLAUSAltUNDKN.

343

behandlas oek de funktioner, som enligt de olika författningarna hänföra
sig till utlännings rätt att drifva handel och näring i landet. För de få
förvaltningsuppgifter, som härutöfver tillkomma den centrala administrationen,
skall här lämnas en kort redogörelse.

I 1) § 3 mom. af 18(14 års näringsfrihetsförordning föreskrifves, att hand- Näringsfrilande,
som vill genom s. k. realisation afyttra lager af handels- he*j^g™rd~
varor, måste därtill söka tillstånd hos Konungens vederbörande befallningshafvande.
På samma sätt skall enligt 4 mom. sökas tillstånd till
idkande af gårdfarihandel. I båda fallen ankommer det ock på befällningshafvanden
att, när helst skälig anledning därtill föreligger, återkalla
meddeladt tillstånd. Såväl i de nyssnämnda ansökningsärendena som
beträffande återkallande af tillstånd kunna besvär öfver befallningshafvandes
beslut anföras hos Kung], Maj:t i finansdepartementet.

Till kommerskollegiet i dess egenskap af bergsöfverstyrelse skall ingifvas
ansökan jämlikt näringsfrihetsförordningens 12 § om drifvande af masugn
eller hytta, manufakturverk eller annan inrättning, hvilken afser tillgodogörande
eller förädling af mineralrikets alster. Eventuella besvär i sådant
ärende anföras hos Kungl. Maj:t och afgöras på finansdepartementets föredragning.

I det föregående har redan berörts den särskilda lagstiftning, som reglerar
villkoren för tillverkning och transport af samt handel med explosiva varor,
eldfarliga oljor och giftiga ämnen.

Tillämpningen af lagen om handelsbolag och enkla bolag (bolagslagen) Bolagslagen,
lärer i allmänhet icke påkalla någon medverkan af centralförvaltningen.

Däremot tillerkänner aktiebolagslagen Kungl. Maj:t vissa särskilda be- Aktiebolagsfogenheter
äfven utöfver hvad angår registreringsverksamheten. I 3 § stad- lagen''
gas sålunda, att på Kungl. Maj:ts medgifvande i hvarje särskildt fäll ankommer,
om aktiebref må ställas på innehafvaren. Enligt 57 § tillkommer
det vidare Kungl. Maj:t att pröfva, huruvida i bolagsordning får intagas
bestämmelse om, att en eller flera af ledamöterna i aktiebolags styrelse kunna
utses på annat sätt än å bolagsstämma. Ej sällan förekommer i bolagsordning
bestämmelse om, att viss annan bestämmelse ej utan Kungl. Maj:ts
medgifvande må ändras. För sådant fäll innehåller lagens 91 § stadgande
därom, att ej heller den förra bestämmelsen får i annan ordning ändras.

Det bör jämväl erinras, att i bolagsordning stundom föreskrift lämnas, att
densamma i sin helhet skall af Kungl. Maj:t pröfvas och stadfästas. Särskildt
gäller detta vissa företag med allmännyttigt syfte, som bedrifvas
under aktiebolagsformen. T dylika fall förekommer ofta en bestämmelse i
bolagsordningen, att Kungl. Maj:t utser ledamot i styrelse eller revisor.

Enligt stadganden i särskilda författningar erfordras Kungl. Maj:ts stadfästelse
för giltigheten af bolagsordning för järnvägsaktiebolag, försäkringsbolag
och bankbolag samt aktiebolag, som har till ändamål att idka fastighetsbelåning
eller pantlånerörelse. Innan ansökan om dylik stadfästelse hos
Kungl. Maj:t pröfvas, infordras registreringsmyndighetens yttrande, som afser
bolagsordningens förhållande till den allmänna aktiebölagslagstiftningen.

344

KOMMERSKOLLEGIET.

Händelse- Till de nu behandlade för affärsväsendets rättsliga ställning och organigister
m. m. gat-on mera grundläggande författningarna ansluta sig åtskilliga andra af
mindre central betydelse, men i alla händelser af stort intresse ur näringspolitisk
synpunkt. Hit höra främst förordningen angående handelsböcker
och handelsräkningar den 4 maj 1855 samt lagen angående
handelsregister, firma och prokura den 13 juli 1887 jämte kungörelsen
om handelsregister förande den 4 november 1887. Dessa författningar
torde i allmänhet icke föranleda några andra administrativa åtgärder
af centralförvaltningen än utgifvandet genom patent- och registreringsverket
af anmälningarna till handelsregistret.

Beträffande handelsregistren, livilka föras af Kungl. Maj:ts befallningshafvande
och (för städerna) af magistraterna, bör emellertid märkas, att eventuella
besvär skola afgöras af Kungl. Maj:t i regeringsrätten. Härvid kan
gifvetvis ifrågakomma, att kommerskollegiets yttrande infordras.

Utlännings Den här berörda lagstiftningen har på viktiga punkter uppdragit snäfvare
gränser för utlänning än för svenska medborgare eller gjort utlännings rätt
beroende på särskildt tillstånd. Enligt näringsfrihetsförordningens 26 § 1
mom. ankommer det sålunda på Kungl. Maj:t att på föredragning af f i nan sdepartementet
pröfva, huruvida utlänning må i riket idka handels- eller
fabriksrörelse, handtverk eller annan handtering. Enligt 2 mom. i samma § har
utlänning att i enahanda ordning förvärfva rätt att verkställa realisation;
tillstånd härtill må emellertid endast beviljas på grund af ingången traktat.
Önskar utlänning tillstånd till drifvande af masugn och dylik inrättning, som
afser tillgodogörande eller förädling af mineralrikets alster och ej är att anse
såsom handtverk, har han enligt 27 § att hos kommerskollegiet i dess
egenskap af bergsöfverstyrelse ingifva till Kungl. Maj:t ställd ansökan. Efter
att hafva inhämtat erforderliga upplysningar öfverlämnar kollegiet ärendet
jämte eget utlåtande till finansdepartementet, som har att slutligt beredaoch
föredraga detsamma.

Aktiebolagslagen har i 57 § bestämmelse om, att ledamot i aktiebolags
styrelse skall vara svensk medborgare och bosatt inom riket, där ej för särskildt
fall Kungl. Maj:t medgifver, att styrelsen må till viss del, ej öfverstigande
en tredjedel af hela antalet, bestå af medborgare i annat land eller
å utrikes ort bosatta svenska medborgare. Enahanda stadgande återfinnes
i 104 § beträffande likvidatorer i aktiebolag.1 Aktiebolagslagens stadganden
i berörda hänseende likställa sålunda svensk i utlandet bosatt medborgare
med utlänning. Att dylika ärenden tillhöra finansdepartementets föredragning,
beror uppenbarligen på dettas karaktär af näringsdepartement.

I detta sammanhang bör erinras om bestämmelsen i 68 § grufstadgan, enligt
hvilken utlänning icke äger förvärfva eller bearbeta inmutad mineralfyndighet,
med mindre än att Kungl. Maj:t funnit skäligt lämna bifall därtill.
Ansökan om sådant tillstånd handlägges af finansdepartementet.

1 I 4 § bestämmes, att stiftare af aktiebolag skola vara i riket bosatta svenska undersåtar.
Detta stadgande är ovillkorligt och föranleder sålunda inga framställningar till Kungl. Maj:t.

BOLAGSÄRENDEN.

;;i5

I 1895 års aktiebolagslag stadgades, att aktiebolag skulle registreras
hos den myndighet, som Kungl. Maj:t bestämde. Jämlikt det uttalande,
som 1895 års riksdag gjort efter pröfning af kostnaderna härför, förordnade
Kungl. Maj:t, genom kungörelsen den 10 maj 1896 om aktiebolagsregistrets
förande m. m., patent- och registreringsverket att vara registreringsmyndighet.
Yerkets nuvarande uppgifter i sådan egenskap regleras förnämligast
af lagen om försäkringsrörelse den 24 juli 1908, lagen om
aktiebolag den 12 augusti 1910, lagen om bankrörelse den 22
juni 1911, kungörelsen om aktiebolagsregistrets förande m. in.
den 19 oktober 1911 samt kungörelsen om utgifvande af samlin
gar, omfattande de ur aktiebolagsregistret, det försäkringsregister,
som skall föras hos patent- och registreringsverket, för
eningsregistret och handelsregistret kungjorda uppgifter den 15
december 1911. Enligt dessa författningar åligger det patent- och registreringsverket: att

granska och afgöra ansökningar om registrering af aktiebolag, solidariska
bankbolag och ömsesidiga försäkringsbolag samt om registrering af
ändrade förhållanden rörande dylika bolag,

att utöfva kontroll öfver att bolagen fullgöra sin registreringsskyldighet,
att mottaga och förvara, tillgängliga för allmänheten, aktiebolags balansräkningar,
styrelseberättelser samt vinst- och förlusträkningar,

att i aktiebolags- eller försäkringsregistret införa de anmälda uppgifter,
som ämbetsverket funnit lagligen kunna registreras, samt

att ombesörja kungörelser i allmänna tidningarna af nämnda uppgifter
och utgifvande af en samling, omfattande såväl dessa som de uppgifter,
hvilka intagas i förenings- och handelsregistren.

Hithörande uppgifter handhafvas af patent- och registreringsverkets bolagsafdelning,
som, enligt hvad å s. 616 närmare visas, under öfverinseende af
verkets chef närmast ledes af en ledamot och sekreterare samt två adjungerade
ledamöter och i öfrigt består af ett antal underordnade tjänstemän och biträden.
Med hänsyn till det omfattande arbete, som påhvilar verkets chef inom
dess egentliga verksamhetsområde, måste det hufvudsakliga ansvaret för bolagsregistreringens
handhafvande tillkomma ledamöterna.

Jämlikt gällande föreskrifter skola hos ämbetsverket föras tvänne register,
nämligen dels ett allmänt aktiebolagsregister dels ett särskildt försäkringsregister.
Beträffande det senare hafva kommittéerna i gemensamt utlåtande
den 18 november 1911 (s. 223) på angifna skäl föreslagit dess öfverflyttande
till försäkringsinspektionen.

I det allmänna registret skall enligt aktiebolagslagens 123 § antecknas:
dagen för bolagsordningens antagande, bolagets firma, föremålet för bolagets
verksamhet, aktiekapitalets belopp (eventuellt maximi- och minimibelopp))
akties storlek, inbetaldt aktiekapital (eventuellt slutlig inbetalningstermin),
ort där styrelsen har sitt säte, bolagets postadress, sätt och tid för kallelse
till bolagsstämma och dylikt, uppgifter om styrelsens sammansättning samt
rätten till firmateckning äfvensom bolagsordningens eventuella bestämmelser

Åtel iebolags
registrering.

Bolagsafdelningen
inom
patentverket.

KOMMERSKOLLEGIET.

341)

angående aktiebrefvens ställande på innehafvaren, utgifvande af preferenseller
prioritetsaktier m. m. I regeln skola (124 §) alla förändringar, som
beröra anteckningar i registret, anmälas till registreringsmyndigheten och af
denna införas i registret. Ändring i firma föranleder ny fullständig inskrifning
i registret.

Beträffande såväl bankaktiebolag som solidariska bankbolag göras anteckningar
i det allmänna aktieboiagsregistret, hvilka anteckningar något afvika
från dem, som angå aktiebolag i allmänhet.

Registreringsmyndighetens arbete består företrädesvis i granskning af
inkommande anmälningar rörande nybildade eller förut registrerade bolag
(aktiebolag, banker och ömsesidiga försäkringsbolag). Vid denna granskning
måste efterses, att anmälningarna innehålla alla i lagen stadgade uppgifter
och åtföljas af de handlingar, som lagen föreskrifver. Med särskild
omsorg måste undersökas, att ny firma tydligt skiljer sig från andra förut
i laga ordning registrerade ännu bestående aktiebolagsfirmor, att bolags
bildande skett och beslut om ändring af ordningen eller ökning af aktiekapitalet
fattats i laga ordning samt att bolagsordningen står i öfverensstämmelse
med lagens stadganden. Om registrering kan beviljas, uppsättes
ett koncept, hvars innehåll justeradt af vederbörande ledamot införes i registret.
Innan så kan ske, måste emellertid ofta anmälningarna kompletteras
i något afseende, hvarom i enlighet med ledamotens beslut registreringssökandena
erhålla underrättelse i form af förelägganden, därest ej sökandena
sjallmänt efterhöra granskningsresultatet och vederbörligen komplettera sina
anmälningar. För att härvid underlätta ledamöternas arbete uppsättas vid
den förberedande granskning, som hvarje ansökning i regeln undergår, promemorior
rörande de anledningar till anmärkningar, som möjligen förekomma.
Denna förberedande granskning utföres af notarier och amanuenser samt
särskildt i fråga om de talrika anmälningar, som endast afse ändring i styrelses
sammansättning eller rätten till firmateckning och hvilkas granskning
icke kräfver några juridiska kunskaper, af kvinnliga biträden. Om trots föreläggande
en registreringsansökning icke bringas i det skick, att den kan
leda till registrering, besluter ämbetsverket att afstå densamma. Öfver
dylika beslut kunna besvär anföras hos Kungl. Maj:t i regeringsrätten; om
så sker, afgifver ämbetsverket underdånigt utlåtande i ämnet.

Vid registreringen af bolag, hvars ordning efter förutgående granskning blifvit
stadfäst af Kungl. Maj:t (järnvägsaktiebolag, försäkringsbolag och bankbolag
samt aktiebolag, som har till ändamål att idka fastighetsbelåning eller pantlånerörelse),
sker gifvetvis ingen ytterligare granskning och pröfning af
bolagsordningen.

Genom bolagsafdelningens försorg kungöras i Post- och inrikes tidningar
de uppgifter, som införts i aktiebolags- och försäkringsregistren, med undantag
af uppgifter rörande bolags konkurs. Dessutom ombesörjer afdelningen
utgifvandet i tryck af »Samlingar af anmälningar till aktiebolagsregistret,
det hos K. Patent- och Registreringsverket förda försäkringsregistret, förenings-
och handelsregistren».

B0LAG8ÄHKNDKN.

047

Bolagsafdelningen åligger att, om ej inom viss tid anmälan om inbetalning
af ett bolags minimiaktiekapital inkommer, förelägga vederbörande bolags
styrelse att ingifva dylik anmälan, att om ej inom eu månad efter sådan påminnelse
behörig anmälan inkommer, i registret göra anteckning om, att bolaget
trädt i likvidation, äfvensom att, därest ej inom viss tid därefter anmälan
om likvidatorers utseende inkommit, hos vederbörande domstol göra
anmälan om förhållandet.

Enligt Kungl. bref den 5 juni 1891» skall slutligen registreringsmyndigheten
till åtal anmäla försummelser att fullgöra stadgad registreringsskyldigliot.

I enlighet med hvad departementalkommitterade i den allmänna delen af sitt
betänkande framhållit (s. 128 f.), bör den för affärslifvet speciella lagstiftningen
rörande villkoren för utöfvande af handel och näring öfverlämnas till det departement,
som måste anses besitta den allsidigaste kännedomen om denna lagstiftnings
föremål, nämligen handelsdepartementet. Därinom bör det hufvudsakliga
ansvaret för detta arbete påhvila kommerskollegiet, hvars uppgift
är närigslifvets befrämjande och hvars personal genom ständigt sysslande med
dithörande göromål såväl som genom direkt beröring med näringarnas målsmän
bäst bör lära känna deras behof och lagstiftningens praktiska verkningar.
Den medverkan, som departementskansliet i allmänhet förutsattes
skola lämna vid lagstiftningsarbete, blir otvifvelaktigt af särskild vikt
i fråga om det ifrågavarande omfattande och svåra författningsområdet. Då
detsamma i vissa delar ersätter samt i öfrigt kompletterar den allmänna
civillagen, måste också justitiedepartementets öfvervakande inflytande
öfver civillagstiftningens enhetlighet och konsekvens i detta fall tillmätas
synnerlig betydelse.

Om ock kommerskollegiets allmänna befattning med näringsspörsmål bör
göra detsamma ägnadt att med sakkunnighet och intresse handhafva lagstiftningsuppgifter
af förevarande art, är det härför af icke mindre betydelse,
att ämbetsverket förvärfvar den mera omedelbara och detaljerade
kännedom i ämnet, som endast kan vinnas genom handhafvandet af författningarnas
tillämpning. Den direkta belysning, som granskningen af praktiska
fall skänker, är nämligen synnerligen ägnad att gifva anvisningar om
lagstiftningens lämplighet och fullständighet och att tjäna såsom sporre för
dess eventuellt behöfliga ändring eller komplettering. Ett sammanhållande
af den centrala administrationens uppgifter med lagstiftningen är därför
äfven i förevarande afseende af uppenbar vikt.

Den föregående redogörelsen för centralförvaltningens uppgifter utvisar, att
dessa äro af mindre omfattning, om man undantager befattningen med aktiebolagsregistrering
m. m. och aktiebolagsstatistik äfvensom med sådana ärenden,
som afse utlännings rätt.

Aktiebolagsregistreringens stora betydelse för näringslifvet åskådliggöres
redan genom ett enkelt konstaterande af, att densamma har att pröfva, huruvida
alla de företag, som organiseras under formen af aktiebolag, uppfylla lagstiftningens
kraf för erhållande af rättssubjekti vi tet. Denna pröfning af bo -

Kommittécrnas
uttalande.

Lagstiftningen
och dess
tillämpning.

Aktiebolags

registrering.

348

KOMMERSKOLLEGIET.

lagsordningarnas öfverensstämmelse med aktiebolagslagen är uppenbarligen
ägnad att bereda registreringsmyndigheten en erfarenhet rörande denna lagstiftnings
verkningar, som icke på något annat håll inom eller utom förvaltningen
kan förvärfvas. Ofta möta där fall, då registreringssökande sökt på
ett eller annat sätt undvika de hinder för deras rörelsefrihet eller de bestämmelser
om offentlighetens kontroll, som lagstiftarna afsett att fastställa. Och
å andra sidan lära icke exempel fattas på bestämmelser i bolagsordningen,
genom hvilka framträda förhållanden och behof, som icke kunde förutses vid
lagstiftningens genomförande. I alldeles särskild grad gäller därför om aktiebolagsregistreringen,
att den lämnar rikliga tillfällen till förvärfvande af erfarenhet
rörande lagstiftningens lämplighet och fullständighet samt osökta
anledningar till uppslag för dess förbättring.

Såsom förut antydts, åligger det numera aktiebolag att till registreringsmyndigheten
årligen insända vederbörligen fastställd balansräkning m. m. Beträffande
myndighetens åtgöranden i fråga om balansräkningarna finnes intet
bestämdt. Enär det emellertid ligger i sakens natur, att räkningarna skola
förvaras och tillhandahållas vid anfordran, måste registreringsmyndigheten
öfvervaka, att de behörigen insändas, samt systematiskt ordna dem. Då
aktiebolagslagstiftningen i vårt land grundats på publicitetsprincipen, lärer
registreringsmyndigheten också böra öfva viss kontroll öfver balansräkningarnas
korrekthet. Den senaste aktiebolagskommittén har ock i motiven till
sitt förslag om balansräkningarnas öfverlämnande till registreringsmyndigheten
framhållit, att en sådan föreskrift torde kunna kraftigt bidraga till
en sund utveckling af bolagsväsendet, samt att offentlighetens belysning
endast kunde gagna solida företag. Enligt hvad kommittéerna inhämtat,
lära därför balansräkningarna underkastas viss granskning af registreringsmyndigheten,
som där så pröfvas erforderligt från vederbörande infordrar
ytterligare uppgifter. Härigenom allena möjliggöres ock ett statistiskt bearbetande
af balansräkningarna.

Kommittéerna anse, att registreringsarbetet erhåller en väsentligt ökad
betydelse för det allmänna såväl som för näringarna genom att sammanhållas
med öfriga på centralförvaltningen ankommande funktioner i afseende
å bolagsväsendet och näringslifvet i dess helhet. Endast därigenom
kan nämligen den vid registreringen förvärfvade ingående kännedomen om
åtskilliga affärsförhållanden tillgodogöras för lagstiftningen. Men förutsättningen
härför är, att bolagsregistreringen erhåller en organisation, hvilken
jämte lämpliga anordningar för handläggningen af löpande ärenden af mindre
vikt bereder kommerskollegiet omedelbar tillgång till den sakkunskap, som
förvärfvas genom registreringsarbetet.

I samband med öfverflyttandet af bolagsregistreringen bör kommerskollegiet
ock öfvertaga patent- och registreringsverkets hittillsvarande uppgifter
med utgifvandet af icke allenast aktiebolagsregistret utan äfven handelsregistret.
I fråga om föreningsregistret hänvisa kommittéerna till hvad de
därom yttrat i sitt betänkande angående socialstyrelsen m. m. s. 139.

BOLAOSÄlUäNDKN.

349

I samband med de senaste årtiondenas bastiga utveckling af näringslifvet
i vårt land hafva uppkommit en del ekonomiska sammanslutningar af det
slag, som plägar benämnas karteller och truster. Genom minskning i
administrationskostnaden, långt drifven specialisering af tillverkningen och
fördelning af arbetet, möjlighet till bättre tekniska anordningar, systematiskt
reglerad afsättning och distribution m. m. bidraga sådana sammanslutningar
till begränsning af näringslifvets omkostnader, samtidigt med att de möjliggöra
högre arbetslöner, motverka öfverproduktion och minska konkurrensen.
På grund af sin natur kunna de å andra sidan verka monopoliserande inom
sina verksamhetsområden och därigenom blifva till hinder för det ekonomiska
lifvets sunda och normala utveckling.

De skadliga verkningar, som sålunda kunna framkallas af trust- och kartellbildningar,
blifva gifvetvis af allvarligare art och större räckvidd, i samma
mån deras verksamhet har allmännare betydelse för näringslifvet eller omfattar
för stora befolkningslager viktiga förbrukningsartiklar. Erfarenheten
härom har föranledt statsmakterna i åtskilliga länder att företaga undersökningar
för att närmare utreda trusters och kartellers natur och verkningssätt
samt framlägga förslag till åtgärder mot deras skadliga verkningar.
På sina håll äro ock genom lagstiftning bestämmelser träffade rörande sådana
sammanslutningar samt angående kontroll öfver dem.

Fråga om vidtagandet af likartade åtgärder har upprepade gånger förekommit
inom riksdagen. Af enskilda motionärer väckta förslag om utredningar
hafva af hvardera kammaren bifallits, men dock ej ledt till någon
riksdagens skrifvelse i ämnet. Emellertid har Kungl. Maj:t, på finansdepartementets
föredragning, genom beslut den 22 december 1911 föranstaltat om
en utredning angående bland annat förekomsten inom landet af truster och
karteller samt deras inverkan på landets ekonomiska lif och framför allt på
prisbildningen.

I sitt den 18 november 1911 afgifna gemensamma utlåtande och förslag rörande
inrättandet af en socialstyrelse hafva kommittéerna (s. 139 f.) framhålliti
att frågor rörande sådana ekonomiska sammanslutningar som truster och
karteller på grund af sin allmänna beskaffenhet böra tillhöra näringsförvaltningen.
Kommittéerna vilja härutöfver erinra, att dessa frågor stå i det
närmaste samband med de former af näringsutöfning, åt hvilka näringsförvaltningen
skulle ägna uppmärksamhet. Det är nämligen just inom handel,
bergsbruk och sjöfart samt kanske framför allt inom industrien, som trustoch
kartellbildningarna framträda och vinna monopolställning.

För det ämbetsverk, som får att i allmänhet befrämja och vaka öfver
näringslifvets utveckling, måste det alltså blifva af betydelse att med uppmärksamhet
följa sådana affärssammanslutningar, som åsyfta enhetlig
finansiell ledning af vissa affärsområden, särskildt i den mån utländskt
kapital därvid erhåller större inflytande. Dylika företeelser pläga vanligen
taga sig uttryck i sammansättningen af olika företags styrelser
eller bestämmelser i deras bolagsordningar. I samband med det löpande

Truster oel
dylika sam
manslutn
in gar.

350

KOMMERSKOLLEGIET.

Utlännings
rätt att drifva
handel och
näring.

Bolagsärendena
sammanhållas.

arbetet med registreringen af aktiebolagen erbjuder sig sålunda tillfälle
att göra iakttagelser i berörda afseende.

Kommittéerna vilja slutligen åberopa sin i nyssnämnda utlåtande uttalade
mening, att ifrågavarande spörsmål ofta hafva den betydelse för landets
finansiella och sociala förhållanden, att vid deras bedömande inom näringsförvaltningen
samråd i förekommande fall bör sökas med resp. finans- och
socialförvaltningarna.

Den kännedom om det utländska kapitalets utbredning och deltagande i
svenskt affärslif, som kan förvärfvas i samband med bolagsregistreringen,
bör lämna viss vägledning för ett rätt bedömande af de på centralförvaltningens
pröfning ankommande (s. 344) ansökningarna om rätt för
utlänning eller utrikes bosatt svensk medborgare att vara styrelseledamot
i svenskt bolag o. s. v. I syfte att möjliggöra en mera ingående kännedom
i dessa afseenden har statistiska kommittén i sitt förslag rörande aktiebolagsstatistikens
utveckling framhållit önskvärdheten af, att bolagen bland
annat ålägges skyldighet uppgifva, huru stor del af aktiekapitalet innehafves
af utländska aktieägare. I hvarje fall bör det blifva en angelägen
uppgift för näringsförvaltningen att vid behandlingen af ansökningsärenden
rörande utlännings rätt att drifva handel och näring af olika slag noga
undersöka, i hvad mån och på hvad sätt det nationella näringslifvets intressen
däraf beröras. Med hänsyn till de internationella synpunkter, som
i dylika ärenden jämväl kräfva beaktande, bör samråd härvid sökas med
utrikesdepartementet.

Af det anförda framgår enligt kommittéernas mening, att de olika slagen
af bolagsärenden äro nära sammanhörande samt att deras handläggning icke
utan stora olägenheter bör splittras, utan sammanhållas hos kommerskollegiet.

Kap. 13. Niiringsstatistik.

Kommittéerna hafva redan erinrat (s. 78) om den genomgripande omorganisation
af det näringsstatistiska arbetet, som med anledning af statistiska
kommitténs förslag i ämnet samt efter tillstyrkan jämväl af kommerskollegiikommittén
beslöts vid 1912 års riksdag. I anslutning härtill har sedermera
dels Kungl. ]\faj:t vidtagit vissa provisoriska åtgärder, dels statsmakterna
vid 1913 års riksdag enats om ytterligare anordningar för detta
arbetes utvecklande. Samtidigt har inom kommerskollegiet framträdt en sträfva^
att gifva allsidigare och mera aktuellt innehåll åt den statistiska
afdelningens publikationer samt att med större snabbhet och i mera lättillgänglig
form tillhandahålla dem åt allmänheten. Den omfattning och gestaltning
näringsstatistiken härigenom erhållit torde i hufvudsak motsvara de
anspråk, som näringslifvet och allmänheten ldmligen kunna uppställa och
hvilka utan alltför stora kostnader för det allmänna kunna tillgodoses.
Jämväl för näringsförvaltningens behof har det hittills genomförda omläggningsarbetet
visat sig medföra väsentliga fördelar. Vid sådant förhållande
och då omorganisationen ännu icke är slutligt genomförd, än mindre kan
till sina verkningar fullt öfverskådas, hafva förevarande kommittéer ansett sig
icke böra ingå på någon närmare undersökning af det näringsstatistiska
arbetet. Nedan följer dock en kort redogörelse för detsamma, till hvilken
kommittéerna fogat endast sådana framställningar, som direkt sammanhänga
med deras förslag rörande öfverflyttningar af ärenden eller utvidgning af
verkets uppgifter i öfrigt.

I öfverensstämmelse med de af kommittéerna tillämpade grundsatser för
ärendenas fördelning bör nämligen det statistiska arbete, som anknyter sig
till ett visst ärendesområde, omhänderhafvas af samma departement, som behandlar
berörda område eller spörsmål i öfrigt. I den mån statistik anses
böra utarbetas rörande handel, industri, bergshandtering, sjöfart, bolagsväsende,
yrkesutbildning eller andra till handelsdepartementet hörande ämnen,
bör dess utförande sålunda vara en departementets uppgift. På grund af den
särskilda teknik och utbildning samt de betydande arbetskrafter, som erfordras
för det statistiska arbetet, kan detta icke lämpligen utföras i omedelbart
samband med motsvarande förvaltningsuppgifter och af den personal
som handhar desamma. Uppenbarligen bör emellertid en nära samverkan
äga rum. mellan det förvaltningsarbete och det statistiska arbete, som hänför
sig till samma sakområde, på det att å ena sidan förvaltningen må få sina
önskemål beaktade med afseende å statistikens innehåll och användbarhet

352

KOMMERSKOLLEGIET.

Handels statistik.

Arsredo görelse.

samt å andra sidan statistikens resultat och den statistiska personalens erfarenheter
komma till användning vid förvaltningsuppgifternas fyllande. För
vinnande af större enhetlighet och planmässighet samt för förvärfvande af
fullt kompetent personal och dennas behöriga utnyttjande höra emellertid
de statistiska arbetena inom departementet icke fördelas på dess skilda delar
utan helst sammanhållas ä ett ställe. Med hänsyn därtill att det statistiska
arbetet inom handelsdepartementet till alldeles öfvervägande del hänför
sig till kommerskollegiets verksamhetsområde, hafva kommittéerna därför
ansett detta arbete höra så långt lämpligen ske kan sammanföras till en
statistisk byrå inom kollegiet.

Kommittéerna lämna i det följande en kortfattad öfversikt öfver näringsstatistikens
olika hufvudområden.

Tyngdpunkten af det handelsstatistiska arbetet ligger på utarbetandet och
publicerandet af den årliga redogörelsen för handeln. Denna innehåller hufvudsakligen
uppgifter om följande spörsmål: in- och utförselns mängd och
värde, fördelade efter olika varuslag, äfvensom den vid införseln beräknade
tullinkomsten; in- och utförda varor, fördelade efter olika länder och tullkammardistrikt;
nederlagsrörelsens hufvudsakliga omfattning, uppburna tull-,
nederlags- samt transitoupplagsafgifter, reimporterade och reexporterade varor
m. m. Slutligen redogöres för handlande inom riket och deras betjäning.
Endast sistberörda slag af uppgifter hänföra sig till inrikeshandeln; de öfriga
gälla samtliga handelsomsättningen med utlandet, hvilken af naturliga
skäl kräfver den mesta uppmärksamheten från det allmännas sida. Denna
del af primärmaterialet tillhandahålles af generaltullstyrelsen, genom hvars
försorg det underkastas en första granskning och summarisk sammanfattning.
Icke desto mindre innebär den bearbetning, som verkställes inom kommerskollegiet,
ett arbete af synnerligen stor omfattning. Särskildt genom införande
af den mera detaljerade varuförteckningen af den 22 december 1911
har arbetets mängd starkt tillväxt. Den mest ömtåliga uppgiften på detta
område är fastställandet af in- och utförselärdena per kvantitetsenhet af
de olika varuslagen. Härför erfordras en vidlyftig korrespondens med affärslifvets
korporationer och enskilda affärsmän äfvensom öfverläggningar med
särskilda experter. Visserligen lärer arbetet härmed komma att väsentligt
underlättas, därest af kommerskollegiet och generaltullstyrelsen föreslagna bestämmelser
angående åstadkommande af vissa statistiska uppgifter rörande
utrikes handeln blifva gällande. Det bör emellertid uppmärksammas, att
detta förslag icke omfattar deklarationsskyldighet beträffande de med hänsyn
till värdebestämning svåraste varuslagen, det s. k. sortimentsgodset,
hvars enhetsvärden alltså äfven framdeles måste fastställas med ledning af
uppgifter, som inhämtats på annat sätt.

Med afseende å statistiken rörande handlande och deras betjäning har
Knngl. Maj:t den 16 maj 1913 anbefallt en förändrad anordning, i det att
densamma från och med år 1915 skall utarbetas endast hvart femte år.

S*

NÄ It I NO SST A TISTI Iv.

353

Månadsstatistiken har till uppgift att belysa dels det aktuella marknads- i

• 1 11 "d ( e <l ,ire<;- ^etta »båll ske genom meddelande af upp ,

®‘T r -‘r ,V‘r.de *? .villli8“re jämförda med motevl

“,tsTf »TI , "• in inär materialet till jämväl dröna »taktik

lämnas af generaltullstyrelsen, bearbetning och publicering utföras af kom

fördl ochS1?9S 0atfUT Jr rapP0rten numera ^ecificerar 173 in ,

°ck 198 utförda (förut resp. 84 och 79) varuslag, hvilkas värde år

1911 motsvarade för införseln 83 % och för utförseln 96 % af rikets hela in

arbete För h ^ månadsstatistiken icke något synnerligen omfattande
ete. För hvarje gång manadsmaterialet inkommer till kommerskollegiet
maste emellertid dess bearbetning starkt forceras, för att uppgifterna0 må
kunna publiceras, medan de ännu hafva aktuellt intresse. Enligt hvad kom
mitteerna inhämtat, lärer från och med år 1914 komma att till denna må
nadsstatistik, som nu behandlar endast specialhandeln, fogas jämväl eu redogörelse
för nederlagsrörelsen. J reao

Oaktadt den omfattande och snabba pnblikationsverksamhet, som äger rum Tjnniv, ■
h f f seen ® a an e sstatistiken, föreligger på detta område ett starkt be- verksamhet,
bof af särskild upplysningsarbete. I syfte att dels hastigare dels mera speci träS

d an.UVII!; tl°rrna erMlla ™ifter om handelsomsättningen beta
affande särskilda varuslag, länder eller tullkammardistrikt pläga särskildt
rammande länders konsulat, handelskammare och andra näringskofporationer
kilda affärshus i stort antal äfvensom pressens representanter begära uppysnmgar
ur det inkomna primärmaterialet samt ur sådana sammanställmngar,
som ej i sm helhet tryckas i publikationerna. För undXnde af
missförstånd och häraf följande felaktigheter är det i regeln nödvändigt att

i Z7n«a "m ick plYlSrTu VW PriVata forskni^ar- förutom att det

i manöa fall icke ar lämpligt eller ens tillåtet att för de frågande förete
sjalfva primarmatenalet. För meddelande af dylika och andra upplysningar

. kommittéerna vilja här betona angelägenheten af, att den för affärslifvet v v

göms I dSa ^elsstatistiken P* lämpligaste sätt nyttj Ä g

I detta afseende bör papekas, hurusom med skapandet af ett särskildt ^
organ inom kommerskollegiet för kommersiell upplysningsverksamhet det
andelsstatistiska materialet torde komma att mer än förut tagas i anspråk
Med namnda organ bor därför ock ett intimt samarbete anordna!. Till fiLan
om handelsstatistafcens förhånande till den planerade tidskriften »Kommer
smila meddelanden» vilja kommittéerna nedan återkomma (s. 360 ff.).

Det industristatistiska arbetet har hittills väsentligen åsyftat åstadkom , , < •
mandet af tvenne ^publikationer, af hvilka den ef,a behandlat fabriks- Ä

Mr!miebedrifv, ^andteringen. I anslutning

härtill bednfves för närvarande arbetet med upprättandet af ett s k

mdustnregiste, Slutligen har försöksvis anordnats eu industristatistask

—122348.

354

KOMMERSKOLLEGIET.

Industribe rättelsen.

Bergsberät telsen.

Industri registret.

specialundersökning, afsedd att tjäna till ledning vid åtgörande! af frågan
om fortlöpande dylika undersökningar.

Den årliga berättelsen öfver industrien (och handtverket) meddelar med afseende
å industrien redogörelser för olika slag af fabriker, fördelade gruppvis
efter tillverkning, efter belägenhet i städer, köpingar och på landsbygd och
efter olika slag af ägare, med uppgifter därjämte om arbetarnes antal, tillverkningens
mängd och värde samt den för bevillning uppskattade inkomsten af
fabriksrörelse. För arbetarnes fördelning efter ålder och kön samt deras
utgjorda dagsverken lämnas ock redogörelse liksomför olika slag af drifkraft
(motorer), som användts vid fabrikerna.

Då primärmaterialet till denna statistik lämnas af vederbörande fabriksidkare,
måste detsamma underkastas ett synnerligen ingående gransknmgsarbete’
för konstaterande af, att riktiga och likartade principer tillämpats
vid frågeformulärens besvarande. Häraf föranledes en vidlyftig korrespondens
för infordrande af upplysningar, kompletteringsuppgifter o. s. v.

Statistiken rörande handtverket, hvilken hittills varit mindre detaljerad
och grundat sig på uppgifter, som afgifvits af vissa lokala myndigheter,
har med är 1910 upphört att utgifvas. I dess ställe skall för hvart femte
år verkställas en mera grundlig undersökning rörande handtverkenerna, grundad
på primäruppgifter från handtverkarna själfva.

Den årliga berättelsen rörande bergshandteringen meddelar för dels grufvorna
dels malmförädlingsindustrien ungefär samma uppgifter som industriberättelsen
för fabrikerna samt grundar sig i likhet med denna på primärmaterial,
som lämnats af vederbörande idkare. Detta material är
emellertid af jämförelsevis mindre omfattning, hvadan bergsstatistiken icke
kräfver så mycket arbete som de öfriga näringsstatistiska årsberättelserna.
För vissa olika slag af produkter lämnas emellertid numera tämligen detaljerad
specifikation, för hvars utarbetande erfordras biträde af särskild bergsteknisk
sakkunnig. För detta ändamål anvisades för år 1913 ett särskild!
anslag, som dock icke vidare begärts, enär kommerskollegiet numera å sm
industribyrå förfogar öfver bergstekniskt utbildad tjänsteman.

För bergsstatstjänstemännens medverkan i fråga om denna statistik har
redogörelse lämnats s. 217.

I enlighet med statsmakternas beslut pågår för närvarande inom kommerskollegiet
arbetet med upprättandet af ett s. k. industriregister. Detta skall
jämlikt kungörelsen den 16 maj 1913 omfatta samtliga inom riket befintliga
arbetsställen, där bergverks-, fabriks- eller därmed jämförlig rörelse af
viss omfattning bedrifves. För hvarje sådant arbetsställe införas i registret
uppgifter om dess namn, postadress, belägenhet (kommun), arbetsgifvarens
(arbetsföreståndarens) namn och postadress samt verksamhetens speciella yrkesart
med angifvande af hufvudslagen af de tillverkningar, som å arbetsstället
framställas. I registret införas sedermera efter hand inträffande förändringar

med afseende å de registrerade uppgifterna.

Registrets hufvudändamål är att för industristatistiken åstadkomma en
tillförlitlig förteckning ä alla till fabriksmässig industri hänförliga anlägg -

Ni( RINGSSTATISTIK.

J55

”ingår. En sådan förteckning lärer emellertid ock blifva till betydande
gagn för andra grenar af statsverksamheten, såsom yrkesinspektionen, äfvensom
för de många slag af affärsväsen, som för sina syften behöfva kännedom
om förefintliga arbetsställen inom någon eller några särskilda tillverkningsområden
o. s. v.

Eppläggandet af industriregistret har visat sig kräfva mycket arbete.

or att framgent bevara registret fullständigt och aktuellt kommer ock att
erfordras mycken uppmärksamhet, vidlyftig korrespondens med myndigheter
och arbetsgivare samt jämförande kontroll med ledning af tillgängliga
källor. Afgifvandet af utdrag eller sammanställningar ur registret lärer ock
taga åtskillig tid i anspråk.

I syfte att fördjupa och fullkomna industristatistiken, framför allt på
sadant satt att den kommer att omfatta en verklig produktionsstatistik föreslog
statistiska kommittén anordnandet af periodiska specialundersökningar
öfver den större industriens skilda grenar. För hvarje sådan skulle därvid
dess produktionsvärde ingående utredas och för öfrigt inhämtas närmare
upplysningar om hvarjehanda andra näringsförhållanden än dem, som kunna
beröras^ i de årliga berättelserna. I en serie undersökningar under loppet
a nio år skulle på detta sätt hela den svenska storindustrien behandlas och
därefter under det tionde året en sammanfattande öfversikt öfver samtliga
grenar utföras. Härigenom skulle åstadkommas icke allenast vetenskapliga
statistiskt-ekonomiska utredningar utan ock tillförlitliga handböcker öfver
den svenska industriens materialtillgångar, produkter, tillverknings- och afsättningsorter
m. m.

Industri statistiska specialunder sökningar.

Hen 29 september 1911 anbefallde Kungl. Maj:t kommerskollegiet att afgifva
förslag jämte kostnadsberäkning till utförande af en profundersökning
i enlighet med statistiska kommitténs nyssnämnda förslag. I anledning häraf
afgaf kommerskollegiet den 22 oktober 1912 utlåtande i ämnet, hvari närmare
plan angafs för anordnandet af en sådan profundersökning, hvilken föreslogs
skola omfatta industriella verk för bearbetning af spånadsämnen. Genom
beslut den 22 november 1912 anvisade därefter Kungl. Maj:t de medel,
som erfordrades för undersökningens utförande jämlikt den af kommerskollegiet
föreslagna planen. I enlighet härmed har ock undersökningsarbetet blifvit
igångsatt.1

Jämväl med afseende å industristatistiska data bedrifves för närvarande
eia ganska betydlig upplysningsverksamhet till tjänst särskildt för närin^slifvets
institutioner och enskilda affärsidkare.

Upplysnings verksamhet.

+■''? i At^ med Sta,tl^lska kommitten och kommerskollegiet samt i anslutning Kommittéer
till hvad kommerskollegukommittén i utlåtande den 15 december 1911 redan nas uttauttalt,
anse kommittéerna önskvärd^ att industristatistiska special- lande''

undersökningar i enlighet med den framlagda planen regelbundet komma

bÖra..erinras- ,att kommerskollegiet i anledning af kungl. bref den 2 februari
1912 verkställt en närings- och arbetsstatistisk utredning angående tillverkningen af alkoholhaltiga
drycker inom riket Denna för särskildt ändamål föranstaltade utredning har tillväsenth*
utiorts i enlighet med planen lör de industristatistiska specialundersökningarna. ?

356

kommerskollegiet.

Sjöfarts statistik.

Årsberättelsen
öfver
sjöfarten.

Årsberättelsen
öfver
sjöolyckor.

till utförande. Det måste nämligen anses som en allvarlig brist i den arliga
industristatistiken, att dess uppgifter om produktionsvärden icke aro ens tillnärmelsevis
korrekta, då värdet af förbrukade råvaror och i helfabrikaten ingående
halffabrikat samt af alla främmande hjälparbeten icke ar kandt.
Enär denna brist bäst. torde kunna afhjälpas medelst sadana produktionsstatistiska
specialundersökningar, som redan försöksvis anordnats och da i
samband därmed vissa andra för kännedomen om vara industriella förhållanden
betydelsefulla spörsmål kunna vinna önskvärd belysning, vilja kommittéerna
förorda, att anordnandet af dylika specialundersökningar kommer att ingå
såsom ett regelbundet led i det industristatistiska arbetet. I enlighet med
denna sin uppfattning upptaga kommittéerna ock i sitt organisationsforslae:
(s 482 tf) den personal, som enligt hvad erfarenheten hittil s gi v
vid handen synes vara oundgängligen erforderlig för undersökningarnas

Äfven i fråga om industristatistiken lärer allmänhetens intresse för särskilda
uppgifter och upplysningar komma att ökas till följd af den kommersiella
upplysningsverksamhetens koncentrerande hos kommerskollegiet
Äfven om den därför afsedda personalen kommer att öfvertaga en^ stor del
af den direkta beröringen med dem, som önska upplysningar, maste densamma
dock väsentligen anlita det industristatistiska arbetets personal or
att erhålla just de begärda uppgifterna. I allt fall måste har anordnas direkt
samarbete.

De hufvudsak liga resultaten af det sjöfartsstatistiska arbetet sammanfattas
i den årligen utgifna berättelsen rörande rikets sjöfart. Denna redovisar or.
a) Sveriges handelsflotta, d. v. s. antalet svenska fartyg, deras tontal, antalets
ökning eller minskning, fördelning efter dräktighetsgrupper byggnadsmaterial,
fördelning på rederier jämte dessas för bevillning uppskattade inkomst
— allt för fartyg om 20 ton och däröfver samt enligt uppgifter, som införd
ras från vederbörande rederier; b) sjöfarten mellan Sverige och utlandet antalet
ankommande och afgående fartyg, deras nationalitet och fördelning p
tullkammardistrikt; uppgifter härom meddelas af generaitullstyrelsen c} de
i svensk sjöfart på utrikes ort intjänta bruttofrakter enligt uppgifter, infordrade
från rederierna; d) trafiken i rikets hamnar och kanaler jämte uppburna
afgifter; uppgifterna härom inhämtas från hamn-och kanaldirektioner
e) de till statsmyndighet redovisade afgifter for sjöfarten (lots-, fyr- och
båkafgifter), enligt uppgifter från lotsstyrelsen; samt f) de vid sjömanshusen
inskrift^ sjömän, enligt uppgifter från sjömanshusen

Denna årsberättelse har sålunda ett ganska mångsidigt innehåll ehuruva
dess tyngdpunkt ligger på den utrikes sjöfarten. Med hänsyn till att det
mesta prfmärmaterialet tillhandahålles af olika myndigheter och offentliga institutioner,
är dock materialets granskning förbunden med mindre svårigheter
än beträffande exempelvis de årliga mdustriberattelserna. ^

Sedan några år tillbaka har från kommerskollegiet utgifvits en arspublikation
rörande sjöolyckor, beträffande hvilka kollegiet genom afgifna sjofor -

NÄRING SSTATISTIK.

3f>7

klaringar erhållit kännedom. Jämte summariska redogörelser för hvarje sådan
sjöolycka hafva vissa statistiska sammanställningar rörande olika ifråga- f
kommande spörsmål i publikationen meddelats. Vid publikationens utarbetande
har därför samarbete ägt rum mellan det hos kollegiet anställda
sjöfartstekniska biträdet samt tjänstemän å den näringsstatistiska afdelningen.

Beträffande sjöfartsstatistiken påkallas från myndigheter och enskildaUpplysningssärskilda
upplysningar icke så ofta som i fråga om handels- eller industri- ''crkban|het.
statistiken men i alla händelser tillräckligt ofta för att i viss mån öka den
anställda personalens arbete.

Med afseende å årsberättelsen öfver sjöfarten hafva kommittéerna upp- Kommitmärksammat,
att densamma icke upptager statistik öfver fartyg i reguljära
trader eller rörande bruttofrakter för fartyg gående i inrikes fart. Uppgifter
härom lära emellertid utan större svårighet kunna åstadkommas och skulle
vara af stor betydelse för sjöfartsstatistikens fullständigande. Af intresse
vore likaledes, att årsberättelsen kompletterades med vissa för sjöfartsnäringens
förhållanden belysande uppgifter angående utbildningen af sjöfolk, sjömanshusens
verksamhet och ekonomi, registrering och mätning af fartyg, rederilån
och subventioner åt ångbåtslinjer o. s. v.

Vid Sveriges allmänna sjöfartsförenings årsmöte den 22 april 1913 beslöt
föreningen att till närmare pröfning af styrelsen öfverlämna frågan om sjöfartsstatistikens
fullständigande med uppgifter rörande rederiverksamhetens
ekonomiska förhållanden och afkastning. Ehuru den sålunda ifrågasatta
utvidgningen af sjöfartsstatistiken otvifvelaktigt är betydelsefull för belysandet
af vissa sjöfartsnäringens viktigaste spörsmål, anse sig kommittéerna
med hänsyn till frågans nuvarande föga utredda läge icke kunna i sitt organisationsförslag
(s. 482 ff.) taga hänsyn till densamma.

Enligt hvad kommittéerna ofvan erinrat (s. 310 tf.), lärer en omfattande
lagstiftning i afseende å fartygs sjövärdighet och ansvar för sjöolyckor
komma att snart genomföras och i samband därmed en ingående kontroll
utöfvas. Då enligt denna lagstiftning rapporter om svenska fartygs sjöolyckor
skola ingå till kommerskollegiet och där blifva föremål för granskning,
synes det vara naturligt, att hela detta material tillgodogöres för
statistiken öfver sjöolyckor. Till denna torde ock böra fogas vissa uppgifter
om den blifvande fartygsinspektionens verksamhet. Den sålunda utvidgade
årspublikationen i ämnet kommer gifvetvis att kräfva väsentligen
ökadt arbete men ock blifva af större intresse och praktisk betydelse än nu
är förhållandet.

Hvad beträffar upplysningsverksamheten på det sjöfartsstatistiska
området, bör densamma utföras i samverkan med den kommersiella upplysningsverksamhet
i öfrigt, som föreslås blifva anordnad inom kommerskollegiet.

De till aktiebolags- och försäkringsregistren inkommande uppgifterna Aktielämna
ett omfattande material för statistisk behandling af aktiebolagsväsen- statistik.

358

KOMMERSKOLLEGIET.

Nuvarande

anordning.

Statistiska

kommittén.

Patent- och
registreringsverket.

det och dess utveckling. Hittills har emellertid detta material i endast
ringa mån utnyttjats för statistisk bearbetning. Patent- och registreringsverket
plägar kvartals- och årsvis sammanställa vissa summariska uppgifter
angående antalet nyregistrerade bolag, fördelade i grupper efter bolagens
ändamål, med angifvande för hvarje grupp af det tecknade och inbetalta
aktiekapitalet. Vidare verkställas på enahanda sätt sammanställningar af
uppgifter angående inregistrering af beslutade och verkställda ökningar
eller minskningar i aktiekapitalets eller grundfondens belopp. Däremot
redovisas ej de upplösta aktiebolagen, hvadan inga uppgifter föreligga om
de i verksamhet varande aktiebolagens antal och aktiekapital.

De verkställda sammanställningarna offentliggöras dels i form af kvartalsrapporter,
som ingifvas till finansdepartementet och genom dess försorg införas
i Post- och inrikes tidningar, dels såsom årsrapporter, som öfverlämnas
till statistiska centralbyrån för att inflyta i Statistisk tidskrift.

I utlåtande den 7 september 1910 framhöll statistiska kommittén vikten
af, att aktiebolagsstatistiken utvecklas på sådant sätt, att densamma bereder
en fördjupad inblick i affärs- och näringslifvet. För sådant ändamål
föreslog kommittén, att till en början verkställes en speciell på de hos
bolagsafdelningen förvarade register och handlingar m. m. grundad utredning
rörande aktiebolagens bestånd vid en viss tidpunkt. Från denna
utgångspunkt skulle sedan med ledning af alla registreringskungörelserna
undersökas de årliga växlingarna i beståndet. Redan härigenom skulle sålunda
en väsentlig förbättring genomföras med afseende å vår aktiebolagsstatistik.

Kommittén fäste emellertid uppmärksamheten på, att genom 1910 års
aktiebolagslag införts skyldighet för aktiebolag att årligen till registreringsmyndigheten
insända sin balansräkning, senast en månad efter det densamma
blifvit behörigen fastställd. Därmed tillföres registreringsmyndigheten
ett värdefullt material för mera ingående behandling af aktiebolagens
ekonomiska förhållanden. Det framhölls emellertid, att lagen lämnar stort
spelrum för bolagens godtycke i fråga om balansräkningens specifikation af
de olika posterna bland tillgångar och skulder samt att någon uppgift icke
lämnas angående vinstutdelning, hvadan någon fullt tillförlitlig räntabilitetsberäkning
icke kan vinnas genom bearbetning af endast balansräkningarna.
Kommittén hemställde därför om sådan bestämmelse, att aktiebolagen skola
till det verk, som får sig antortrodt detta statistikarbete, lämna en för
statistisk bearbetning särskildt afsedd redogörelse för sin affärsställning vid
räkenskapsårets slut. På grundval af denna redogörelse skulle sedermera
årligen utarbetas och offentliggöras en publikation rörande aktiebolagens
bärighet och räntabilitet.

Kommittén föreslog vidare, att aktiebolagsstatistikens utförande öfverflyttas
från patent- och registreringsverket till det af kommittén föreslagna
statistiska centralverket.

I utlåtande den 16 oktober 1911 öfver statistiska kommitténs nu åter''gifna
förslag anslöt sig patent- och registreringsverket i hufvudsak till det -

NÄRING SSTATISTIK.

359

samma. Äfven patentlagstiftningskommittén uttalar i sitt utlåtande, att Patentlagden
icke finner något binder föreligga för att afskilja berörda statistik från kommittén,
verksamheten med aktiebolagens registrering.

Statistiska kommitténs af patent- och registreringsverket samt patentlag- Kommittéerstiftningskommittén
understödda förslag rörande aktiebolagsstatistikens för- iaiande.
läggning afsåg förnämligast att sörja för denna statistiks sammanförande med
öfrig statistik, hvarigenom statistiska kommittén ville tillförsäkra densamma
det ökade intresse och den utveckling, som densamma förtjänade. I enlighet
med departementalkommitterades allmänna plan för statistikens organiserande
anse förevarande kommittéer, att det af statistiska kommittén åsyftade målet
säkrast vinnes genom aktiebolagsstatistikens sammanhållande med såväl
öfriga aktiebolagsärenden som ock öfrig näringsstatistik. Förutom det att
sakligt stöd och intresse för aktiebolagsstatistikens utarbetande kan påräknas
hos det ämbetsverk, som närmast har att vårda sig om bolagsspörsmålen
öfverhufvud, vinnes därjämte den fördelen, att det hos registreringsmyndigheten
samlade primärmaterialet alltid finnes tillgängligt i systematisk
ordning och granskadt skick. Den af statistiska kommittén föreslagna
grundläggande undersökningen rörande aktiebolagsbeståndet vid viss tidpunkt
torde i hvarje fall icke kunna utföras annat än hos registreringsmyndigheten.
Därest vidare balansräkningarna komma att, såsom antagligt synes,
läggas till grund för statistiska undersökningar rörande vissa aktiebolagens
ekonomiska förhållanden, är det gifvetvis af synnerlig betydelse att äga
tillgång till de hos registreringsmyndigheten förvarade och af densamma
granskade räkningarna. Å andra sidan är det för näringsförvaltningen
viktigt att, ehvad fråga uppkommer om aktiebolagslagstiftning och dylika
principiella frågor eller om vissa näringsgrenars läge eller intressen, kunna
använda äfven bolagsstatistikens uppgifter för de utredningar, som anses
erforderliga för spörsmålens belysande, äfvensom att hos sig hafva samlad
all den sakkunskap, som dessa ärendens handläggning är ägnad att gifva.

Med framhållande af dessa synpunkter med afseende å aktiebolagsstatistikens
utvecklande vilja kommittéerna uttala önskvärdheten af, att fragan härom
så snart ske kan upptages till ytterligare utredning. 1 afvaktan på
dennas resultat bör emellertid kommerskollegiet låta sig angeläget vara att
genomföra de förbättringar, såsom mera detaljerad gruppering af bolagen
efter deras verksamhet, hvilka inom ramen af den nuvarande mera summariska
statistiken lämpligen kunna vidtagas.

Enligt de i departementalkommitterades förslag till ett undervisnings- Yrkesutdepartement
angifna grunder (s. 20 tf. och 71 tf.), bör statistiken rörande de
slag af yrkesutbildning, hvilka skola tillhöra handelsdepartementets ämbetsområde,
handhafvas af sistnämnda departement. Detta skulle alltså öfvertaga
utförandet af den statistik rörande handelsundervisning, industriell
yrkesundervisning samt navigationsundervisning, som vederbörande
myndigheter finna vara erforderlig. Det torde böra erinras, att enligt departementalkommitterades
åsikt, i motsats till kommerskollegiikommitténs, han -

360

KOMMEKSKOLLEGIET.

ommersiIla
meddelanden.

delshogskolan och de tekniska högskolorna skola sortera under undervisningsdepartementet
samt att detta jämväl skulle handhafva den statistik, som
kan afse dessa högskolor.

Någon regelbunden statistik öfver våra olika yrkesundervisningsanstalters
verksamhet lörefinnes emellertid ännu icke. Bristen på sådan statistik har
gjort sig kännbart gällande vid de olika tillfällen, då statsmakterna haft
att öfverväga reformförslag på hithörande undervisningsområden. Denna brist
har ej heller kunnat fyllas genom de i och för sig värdefulla utredningar,
som olika kommittéer verkställt, enär sådana icke kunna gifva tillförlitligt
uttryck åt en småningom skeende utveckling.

Vid olika tillfällen och senast af kommittén för den lägre tekniska undervisningen
har därför starkt betonats vikten af att äga tillgång till en
fortlöpande statistik rörande våra yrkesutbildningsanstalter. I den utredning
beträffande olika grenar af undervisningsstatistik, som föreståndaren
för ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning den 19 september 1912
ingifvit till departementets chef, beröres också detta spörsmål, och torde detsamma
alltså vara föremål för Kungl. Maj:ts pröfning. Vid sådant förhållande
hafva förevarande kommittéer endast ansett sig böra betona sin redan
inledningsvis uttalade mening, att den statistik, som anses böra anordnas
beträffande de till handelsdepartementet hörande yrkesundervisningsanstalterna,
bör utarbetas hos kommerskollegiet.

I samband härmed måste uppmärksammas betydelsen af statistik till belysande
af äfven sådan yrkesutbildning, som icke direkt meddelas i skolor
eller dylika anstalter. I den mån en ordnad lärlingsutbildning kommer
till stånd i vårt land och särskild! därest densamma kommer att regleras
genom lagstiftning, lärer det visa sig nödvändigt att genom statistik belysa
dess omfattning och verkningar.

Jämväl beträffande statens öfriga åtgärder för yrkesutbildningens befrämjande
— mästarkurser, föreläsningskurser, stipendieväsen m. m. — skulle
legelbundna statistiska uppgifter helt visst erbjuda betydande intresse. Jämväl
härom gäller emellertid hvad kommittéerna ofvan uttalat, nämligen att
frågan om anordnandet af sådan statistik torde böra ankomma på närmare
utredning af vederbörande myndigheter. När en sådan statistik kommer
till stånd, bör densamma anförtros åt vederbörande statistiska organ inom
kommerskollegiet att utarbetas i samråd med de tjänstemän, som handhafva
förvaltningsuppgifterna på resp. områden af yrkesutbildning.

I sin framställning till Kungl. Maj:t den 30 november 1911 angående omorganiserandet
af kommerskollegiets näringsstatistiska afdelning framhöll
kollegiet, att i samband med dess uppgift att publicera månadsstatistiken
öfver handeln framträdde för ämbetsverket nödvändigheten att utgifva en
periodisk publikation. Det vore emellertid enligt kommerskollegiets
mening önskvärd!, att i denna nya publikation, för att tillmötesgå ett i affärskretsar
länge kändt behof af en officiell, praktiskt ekonomisk tidskrift, bereddes
plats äfven åt andra viktigare, näringslifvet och näringspolitiken berörande

näringsstatistiic.

Stil

ämnen. 1 publikationen torde med fördel kunna intagas preliminära sammanställningar
ur de näringsstatistiska årsberättelserna, medan dessa ligga
under utarbetande, uppgifter å fluktuationer i grosshandelspriserna å landets
vil^gare in- och utförsel artiklar, öfversiktliga redogörelser, hämtade ur
utländsk statistik rörande främmande länders näringar, i den män de er
bjuda särskilt intresse för svenska förhållanden, korta meddelanden om
nanngslagstiftmngen i Sverige och utlandet, om tulltaxor och hamnafgifter
nya kommunikationsförbindelser m. m. Af intresse för affärsvärlden skulle
vara att i publikationen meddelades uppgifter om anmälningar ingångna till
industriregistret angående landets industriella nyanläggningar.

Kommerskollegiet ansåg äfven skäl tala för, att konsulernas årsberättelser
och flinga rapporter offentliggjordes i anslutning till berörda publikation.

angenom bereddes utväg att ernå ett ur saklig synpunkt tillfredsställande
och mahanda äfven ekonomiskt förmånligt afgörande af den svåra frågan om
ampiigaste sattet och anordningen för offentliggörande och spridande till

gagn för affärsbref och förvaltningen, af kännedomen om konsulsramiorterna.
ri

Beträffande frågan om huru ofta den föreslagna publikationen skulle utkomma,
betonade kommerskollegiet, att detta bolde ske oftare än eu gång i
manaden. En tätare utgifning blefve i hvarje fäll nödvändig, därest i publikationen
skulle genom korta notiser meddelas sådana upplysnino-ar ur
konsulsrapporterna, som för att blifva till praktiskt gagn för affärsbref måste

utan tidsutdrakt offentliggöras, såsom om exporttillfällen, leveransanbud och
dylikt.

Kommerskollegiet framhöll emellertid äfven angelägenheten af att vid utgifvandet
af en publikation med förevarande syfte framgå med all varsamhet
och att lata utvecklingen af programmet för densamma fortskrida allenast
efter hand och med vägledning af vunnen erfarenhet. Kollegiet förutsatte
därför,, att mera detaljerad plan och kostnadsberäkning sedermera skulle
inom kollegiet utarbetas och underställas Kungl. Maj:ts pröfning. Emellertid
hemställdes om åtgärder för anvisande af de medel, som erfordrades för tidskriftens
utgifvande under år 1913.

Kommerskollegiikommittén anslöt sig i sitt den 15 december 1911 afgifna
utlåtande äfven på denna punkt till kommerskollegiets förslag.

I statsverkspropositionen till 1912 års riksdag redogjorde Kungl. Mai'':t utförligt
för kommerskollegiets nyssberörda förslag, under uttalande dock att,
innan viss ytterligare utredning åvägabragts, någon framställning i ämnet
till riksdagen ej borde göras. I proposition till 1913 års riksdag återkom
Kungl. Maj:t till frågan och hemställde om erforderliga medel för tidskriftens
utgifvande i hufvudsaklig enlighet med kommerskollegiets nyss återgifna
förslag. Riksdagen biföll framställningen, dock med någon minskning
af det begärda anslagets belopp. I anslutning till riksdagens beslut
har kommerskollegiet den 2 juni 1913 hos Kungl. Maj:t hemställt om vidtagandet
af vissa förberedande åtgärder för tidskriftens utgifvande. Enligt
hvad samtidigt meddelades, torde publikationen, hvars namn skulle blifva

362

KOMMERSKOULEGIET.

Kommittéernas
uttalande.

»Kommersiella meddelanden», redan före slutet af 1913 utkomma med ett
profhäfte (s. 95).

Kommittéerna vilja här erinra om vissa vid tidskriftens planerande icke
förutsedda omständigheter af beskaffenhet att öfva inflytande på dess
gestaltning. Till en början hör framhållas, att kommerskollegiet i utlåtande
den 30 januari 1913 framlagt utredning i frågan om utgifvandet af öfversikter
af den ekonomiska situationen till vägledning för bedömandet af
den allmänna ekonomiska konjunkturen (krisbarometern) samt föreslagit
dessa öfversikters offentliggörande i publikationen Kommersiella meddelanden.
Vidare hafva förevarande kommittéer ofvan uttalat sig lör, att kollegiet
skall i stor omfattning drifva kommersiell upplysningsverksamhet
samt genom öfvertagande af vissa på utrikesdepartementet och Sveriges allmänna
exportförening nu ankommande uppgifter blifva det centrala organet
på ifrågavarande område. Vid ett genomförande af detta förslag lära stora
anspråk komma att ställas på tidskriftens förmåga att snabbt tillhandahålla
näringslifvet de mångahanda upplysningar och uppgifter, som på detta sätt
kunna meddelas. För att tidskriften må kunna med tillräcklig sakkunskap
fylla denna sida af sin uppgift, blir det ock nödvändigt, att publikationens
redaktion samarbetar med de tjänstemän inom kollegiet, som hafva att
ombesörja ifrågavarande upplysningsverksamhet eller i öfrigt handlägga de
ifrågakommande slagen af ärenden.

Med hänsyn till nu anförda omständigheter samt i betraktande af den
omfattande uppgift, som synes komma att föreligga för publikationen, torde
frågan om sättet och tidpunkterna för dess utgifvande till äfventyra komma
att framdeles te sig något annorlunda än nu. Kommittéerna, som icke
kunnat ägna denna fråga närmare utredning, finna icke osannolikt, att det
skall visa sig lämpligast att fördela tidskriften på olika serier, afpassade
efter olika syften, exempelvis för konsulernas årsberättelser och rapporter, för
statistiska månadsuppgifter och preliminära meddelanden samt lör näringspolitiska
och kommersiella upplysningar.

363

Kap. 14. Organisations-, personal- och ekonomiska ärenden in. in.

Enligt äldre instruktionsbestämmelser handlades och föredrogos ärenden
angående kommerskollegiets organisation, instruktion, arbetsordning, personal
och ekonomiska angelägenheter af det i tjänsten äldsta kommerserådet. En
följd häraf var att, när den i tjänsten äldste ordinarie föredraganden af en
eller annan anledning åtnjöt tjänstledighet eller begagnade semester, behandlingen
öfvertogs af den närmaste i afseende å tjänsteålder och därigenom
öfvergick på en annan byrå. Dessa ombyten af föredragande, Indika stundom
under loppet af ett enda år kunde blifva mycket täta, vållade afsevärda
olägenheter. På grund häraf utverkade kollegiet hos Kungl. Maj:t den
ändring, att dessa ärenden skulle ombesörjas af chefen för kollegiets inrikesbyrå
och alltså alltid tillhöra en och samma byrå. Enligt numera gällande
instruktionsbestämmelse äger kollegiet träffa själfständigt afgörande härutinnan
och har bestämt, att åliggandet skall fortfarande och tillsvidare tillhöra
chefen för nämnda byrå.

Tydligt är att dessa frågor måste vara af stor betydelse för själfva ämbetsverket
och äfven af ej ringa vikt för fullgörandet af dess uppgifter i
allmänhet. Den stora mängd helt eller delvis nya funktioner, som kollegiet
på senare tid fått att fullgöra, jämte den ansenliga tillväxten af hittillsvarande
arbetsuppgifter hafva nödvändiggjort ganska tätt på hvarandra
följande förändringar i ämbetsverkets organisation. Nya underafdelningar
och tjänster eller omregleringar af förutvarande sådana hafva i rask följd
kommit till stånd. De häraf föranledda krafven å statsmedel samt yrkandena
om nya eller ändrade bestämmelser i olika afseenden hafva gifvetvis
måst ledsagas af understundom mycket omfattande utredningar, hvilka utmynnat
i framställningar till Kungl. Maj:t och efter omständigheterna slutligen
i propositioner till riksdagen.

Med hänsyn till den alltjämt i antal växande personalen inom ämbetsverket
hafva frågorna om befattningars tillsättande, nya tjänstemäns och vaktmästares
antagande, semester och annan ledighet samt förordnanden, ålderstillägg,
tjänstebetyg m. m. utvisat en stadig ökning.

Slutligen har befattningen med verkets ekonomiska angelägenheter medfört
ökadt arbete till följd af storleken och mängden af de anslag och medel af
olika art, som numera stå till kollegiets förfogande eller under dess förvaltning,
och hvilkas användning regleras genom en mångfald kungliga bref och
andra bestämmelser. Härtill komma åtskilliga andra bestyr af ekonomisk
art, såsom bestämmande af ersättning åt tillfälliga biträden, anskaffande

364

KOMMERSKOLLEGIET.

Års berättelse.

eller reparation af inventarier, föranstaltande af ändrade anordningar i ämbetslokalerna,
granskning af räkningar m. m. Det med ärenden af sådan
beskaffenhet förknippade rent ekonomiska ansvaret, liksom ock i många fall
deras vikt, medför tydligen att största omsorg måste iakttagas vid deras behandling.
De representera sammanlagdt ett ingalunda obetydligt arbete och
pläga särskildt vid vissa tider på året lägga beslag på en stor del af vederbörande
byråchefs tid.

Såsom en direkt följd af den arbetsstatistiska afdelningens frånskiljande
från kollegiet bar visserligen en rätt väsentlig del af dessa slags göromål
bortfallit, men denna minskning uppväges fullt ut af den ökning, som uppstår
till följd af den i betydlig mån utvidgade organisationen af det omreglerade
kommerskollegiet.

Nödvändigheten af att tillförsäkra här åsyftade inre frågor en så långt
möjligt likformig och enhetlig behandling samt att alltid hafva en öfverblick
öfver desamma bjuder att, om ock med vissa undantag, förlägga
behandlingen af dem till en och samma byrå. Kommittéerna hafva ock
ansett åtskilliga andra likartade förvaltningsgöromål, som beröra det ifrågasatta
näringsrådet och handelskamrarne, böra få sin behandling koncentrerad
å samma byrå. Frågor om särskilda instruktionsbestämmelser för kollegiets
tekniska personal böra dock tillhöra vederbörande byråer.

Det åligger kommerskollegiet att före den 15 april hvarje år till Kungl.
Maj:t afgifva förteckning öfver de mål och ärenden, som under det nästförflutna
året tillhört kollegiets handläggning. Med framhållande af att det
skulle vara såväl för kollegiets egen verksamhet gagneligt som ock af betydelse
för de intressen, som af kollegiet företrädas, att på grundval af
ifrågavarande förteckning en mera omfattande redogörelse för kollegiets verksamhet
under närmast föregående år blefve utarbetad och befordrad till
trycket för att tillställas offentliga myndigheter och vissa korporationer samt
vara tillgänglig för enskilda personer, hemställde kollegiet den 2 mars 1906
om bemyndigande att årligen låta trycka en redogörelse. Sedan Kungl. Maj:t
den 25 maj samma år gifvit sitt bifall till denna framställning, utarbetades
och publicerades hösten 1906 en berättelse öfver kollegiets verksamhet under
år 1905. Denna innehöll, förutom uppgifter rörande verkets personal m. m.
samt rörande behandlade mål och ärenden, jämväl redogörelser för sådana
ärenden, som ägde större intresse för allmänheten. Därvid lämnades upplysningar
om deras behandling, om därunder tillämpade grundsatser samt i åtskilliga
fall äfven om viktigare utredningar och motiveringar. Ehuru publikationen
tydligen inom näringskretsar samt af allmänheten mottogs med mycket
intresse, kunde till följd af bristande arbetskrafter dess utgifvande icke fortsättas.
Någon sådan årsredogörelse för de följande åren har således icke
framlagts.

Det gifna uppslaget är emellertid af den betydelse, att det väl förtjänar
fullföljas. Redan för kollegiet själft och dess personal är det af påtaglig
nytta att i öfversiktlig form hafva sammanförda de hufvudsakliga resultaten
af dess verksamhet år efter år. Därigenom kan i många fall besparas ett

ORGANISATIONSÄltENDEN M. M.

3(!5

tidsödande letande bland äldre års handlingar, liksom ock viktigai-e ärendens
utvecklingsgång bekvämt öfverskådas. Af än större nytta är det
emellertid för kollegiets olika organ, för andra ämbetsmyndigheter, för beskickningar
och konsulat, för näringarnas organisationer och enskilda intresserade
samt slutligen för pressen att kunna taga kännedom om särskilda
frågors behandling och läge samt i allmänhet om det statens näringspolitiska
arbete, som inom kommerskollegiet får sitt hufvudsakliga hemvist.

Hvarje byrå bör gifvetvis ansvara för, att erforderliga redogörelser för
dess speciella område utarbetas i enlighet med den för publikationen bestämda
plan. Berättelsens redigering, befordran till trycket, distribution o. s. v. utföras
i samband med ämbetsverkets publikationsverksamhet i öfrigt.

Enligt enahanda grunder torde böra förfaras med afseende å utarbetandet
och publicerandet af de årsredogörelser för vissa särskilda delar af kommerskollegiets
verksamhetsområde, hvilka äro eller sannolikt komma att blifva
föreskrifna, exempelvis årsredogörelserna för den elektriska inspektionen, för
lärlingsväsendet och för fartygsinspektionens verksamhet.

366

III. Kommerskollegiets organisation.

Kap. 15. Allmänna grunder för kommerskollegiets organisation och
arbetssätt. Byrå- och sektionsindelning in. in.

Den redan lämnade redogörelsen för de uppgifter, som afsetts skola tillfalla
handelsdepartementets afdelning för handel, industri och sjöfart, kommerskollegiet,
torde tillräckligt ådagalägga, att dess ämbetsområde kommer att blifva
mycket vidsträckt och dess arbete synnerligen omfattande. Kommittéerna
hafva jämväl häruti sett en uppfordran till ett strängt vidhållande af sin
grundsats, att till kommerskollegiets område skola hänföras allenast sådana
ärenden, hvilka på grund af sin sakliga innebörd närmast angå handel, industri
och sjöfart. Då den granskning, kommittéerna ur nu angifna synpunkt
företagit, icke desto mindre resulterat i sammanförandet af ett stort
antal ärendesgrupper, hafva kommittéerna vid sin pröfning af frågan om
näringsförvaltningens organisation ansett sig böra till besvarande först
uppställa den frågan, huruvida det öfverhufvud är möjligt och lämpligt
att hos ett enda statsorgan sammanhålla de olika hufvudgrupperna af näringsärenden.
Det kunde nämligen tänkas, att ledningen af ett ämbetsverk
med så omfattande uppgifter skulle blifva af den kräfvande beskaffenhet,
att svårighet uppstode att till chefsposten förvärfva en därför fullt kompetent
person.

Af dessa och andra skäl hafva kommittéerna ansett sig jämväl böra
undersöka, huruvida en uppdelning af det förevarande verksamhetsområdet
på två eller flera särskilda statsorgan skulle med fördel kunna äga rum.
Bland olika därvid ifrågakommande möjligheter har dels framkastats tanken
på en tudelning, antingen med industriens i vidsträckt bemärkelse (industri,
handtverk, bergshandtering och industriell yrkesutbildning) angelägenheter
å ena sidan samt handelns och sjöfartens å den andra, eller ock
med sjöfarten ensam afskild från de öfriga näringsgrenarna, dels ifrågasatts
en tredelning, hvarigenom särskilda verk skulle upprättas för sjöfartsärenden,
för bergsärenden samt för handel, industri och handtverk.

Kommittéerna hafva emellertid vid sitt afvägande af skälen för och emot
en uppdelning af näringsärendena på två eller flera för dem afsedda ämbetsverk
kommit till den bestämda uppfattningen, att eu sådan anordning
icke vore lämplig. Visserligen kan för densamma anföras, förutom önskvärdheten
af eu arbetsuppdelning, den omständigheten att de olika nä -

ORGANISATION UNS ALLMÄNNA GRUNDER.

367

ringarna icke sällan hafva skiljaktiga intressen i afseende å betydelsefulla
frågor. Härvid bör emellertid till en början erinras, att starka intressemotsättningar
ofta förekomma äfven mellan olika delar inom sammanäringsområde,
liksom att liflig konkurrens försiggår mellan de enskilda företagen,
men att dessa förhållanden själffallet ej få anses motivera en än längre
gående fördelning af statsverksamheten beträffande näringslifvet.

Men därtill kommer, att alla skiljaktigheter till trots ett starkt inre samband
föreligger mellan de här ifrågakommande näringarna. Ömsesidigt
betingade af hvarandra, hafva de gentemot allmänheten såväl som mot staten
i stort sedt samma intressen. Staten å sin sida har gentemot de olika
näringsområdena i hufvudsak likartade reglerande och främjande uppgifter.
Statsmakterna kunna icke föra en handelspolitik, en industripolitik, eu sjöfartspolitik
o. s. v., oberoende af hvarandra och baserade på olika ekonomiska
grundprinciper. Till grund för ledningen af samtliga grenar måste ligga en
principiellt enhetlig näringspolitik.

Det kunde då ifrågasättas, huruvida icke detta behof af enhetlighet
skulle tillräckligt tillgodoses genom de olika näringsgruppernas sammanhållande
under departementschefens ledning. Departementalkommitterade
hafva redan i allmänna delen af sitt betänkande (s. 173) anfört de enligt
jämväl kommerskollegiikommitténs mening afgörande skälen för att
bevara de inom departementen inflyttade förvaltande verken såsom särskilda
departementsafdelningar under egna chefer och därigenom trygga deras af
de politiska förhållandena oberoende och orubbade verksamhet. I förevarande
fall bör särskildt märkas, att om också lagstiftningsfrågor med
flera alltid komma att falla under departementschefens omedelbara kontroll,
näringslagstiftningens tillämpning däremot i hufvudsak tillkommer vederbörande
ämbetsverk, som både för närvarande och framdeles har ätt fylla själfständiga
uppgifter af stor omfattning och betydelse. Särskildt i detta afseende
skulle helt visst alhvarliga olägenheter uppkomma, därest förvaltningsarbetet
för olika näringsområden uppdelades på skilda departementsafdelningar eller
departementskontor, inom hvilka principiellt skilda uppfattningar komme att
göra sig gällande.

Svårigheten att finna en för sammanhållandet af denna afdelnings . stora
förvaltningsområde lämpad person torde icke blifva större hädanefter än
hittills, därest afdelningen utrustas med tillräckliga arbetskrafter i olika
grader och arbetet inom densamma anordnas på ett sätt, som väl lämnar
chefen möjlighet att öfva kontroll i det hela, men befriar honom från sysslandet
med mindre betydande ärenden. I båda dessa afseenden Aulja kommittéerna
föreslå lämpliga anordningar.

Det bör ej heller förbises, att, såvidt kommittéerna kunnat inhämta, bland
näringslifvets målsmän förefinnes en bestämd önskan om näringsärendenas
sammanhållande inom statsförvaltningen. Kommerskollegiikommitténs uppdrag
var ock så formuleradt, att kommittén måste inrikta sina arbeten på
ett förslag till upprättande af ett centralorgan för statens hela näringspolitik.

368

KOMMERSKOLLEGIET.

Pa grund af mängden och beskaffenheten af en näringsafdelnings uppgifter
och arbete måste dess organisation blifva synnerligen omfattande. Såsom
kommittéerna nyss anfört, hade med hänsyn uteslutande härtill kunnat motiveras
upprättandet af flera än ett ämbetsverk, hvart och ett uppdeladt på
byråer af samma typ som de inom centralförvaltningen vanligen förekommande.
Ett eventuellt sjöfartsverk skulle då hafva fördelats på särskilda
byråer, exempelvis för allmänna administrativa sjöfartsärenden, för inspektionsärenden
med flera. På likartadt sätt hade en byråindelning kunnat
genomföras inom ett verk för industriärenden o. s. v. Bevarandet af sambandet
mellan de olika byråerna hade i sådant fall kommit att åligga de
resp. verkens chefer, hvilka gifvetvis kunnat utses med särskild hänsyn till
kompetens inom verkens ämbetsområden och lämplighet att effektivt leda
byråernas arbete till full samverkan.

Då kommittéerna emellertid på ofvan anförda skäl funnit riktigast, att i
stället för flera särskilda verk inrättas ett för näringsförvaltningens olika
områden gemensamt verk, uppstår den frågan, huruvida en tillfredsställande
anordning kan vinnas genom att de ifrågasatta specialverkens chefer bortfalla
och endast ersättas af den för hela det föreslagna verket gemensamme chefen.
I sådant fäll skulle bredvid hvarandra komma att ligga flera sjöfartsby råer,
flera industribyråer o. s. v., och verkets chef skulle sålunda blifva det enda
sammanhållande bandet. Mot en sådan organisation anse kommittéerna, att
stora betänkligheter resa sig. Da det icke kan förutsättas såsom möjligt, att
chefen så långt i detalj behärskar verkets alla arbetsområden, att han kan
effektivt öfvervaka och leda hvarje byrås verksamhet, inträder nämligen stor
risk för slitningar och ojämnheter, exempelvis mellan de sidoordnade byråer,
som skulle handlägga sjöfartsfrågor. Fordran på full enhetlighet i ledningen
af hvart och ett af hufvudområdena af kommerskollegiets verksamhet måste
emellertid betecknas såsom oeftergiflig. Detta kraf lärer ej kunna med säkerhet
tillgodoses på annat sätt än genom hvarje områdes sammanhållande
såsom en organisatorisk enhet under särskild chef. Af dessa skäl finna
kommittéerna nödvändigt, att icke mer än en byrå skapas för hvarje större
område. Undvikas kan då ej, att vissa byråer erhålla en mycket vid ram
och stor yttre utrustning. Kommittéerna hafva därför ägnat särskild uppmärksamhet
åt frågan om dessa byråers organiserande på sådant sätt, att de
skola kunna tillfredsställande fylla sina omfattande uppgifter.

Kommittéerna tveka alltså icke tillråda, att för ärenden angående handel,
industri och sjöfart inom handelsdepartementet bildas en departementsafdelning,
kommerskollegiet, under en särskild departementsdirektör samt att inom detsamma
anordnas byråer, en för hvarje större arbetsområde.

Beträffande kommerskollegiets ställning såsom departementsafdelning hänvisa
kommittéerna till de allmänna anvisningar, som härom lämnats i den
allmänna delen af departementalkommitterades betänkande (s. 177 ff. äfvensom
i det föregående s. 29 ff.). Kommerskollegiets uppgift i dess egenskap af
departementsafdelning blir sålunda att bereda, i statsrådsberedningen föredraga

ORGANISATIONENS ALLMÄNNA GRUNDER.

3G9

somt expediera do på avdelningen ankommande ärenden, som skola afgöras
af Kungl. Maj:t i statsrådet (regeringsärenden).

Om ock hithörande göromål blifva ej blott betydelsefulla utan äfven
omfattande, kommer hufvudparten af kommerskollegiets arbete dock framgent
att ligga inom området lör dess själfständiga förvaltningsverksamhet,
utöfvad i kraft af gällande författningar eller särskildt meddelade föreskrifter
(styrelseärenden).

Såsom framgår af den ofvan lämnade summariska redogörelsen för det Begränsnuvarande
kommerskollegiets arbetssätt (s. 71), har under senaste tid i viss ning af
mån en utveckling ägt rum i riktning mot begränsande af de kollegiala Roii''eglala
formernas användning vid afgörandet af ärenden. Denna utveckling har behandling,
framtvingats bland annat al nödvändigheten att utan större personalför- Besluta
stärkningar motsvara de starkt ökade anspråk på arbetsprestationer, som fattandeuppkommit
genom näringslifvets stegrade kraf på förvaltningen. Liknande
förhållanden hafva inom flertalet andra förvaltningsgrenar medfört samma
resultat, så att numera de kollegiala formerna hafva en jämförelsevis begränsad
användning. I samma mån ett ämbetsverks åtgärder öfvervägande
bestämmas af lämplighetshänsyn eller praktiskt ekonomiska synpunkter,
har ett enklare arbetssätt kommit till ökad användning, under det att kollegiala
former fortfarande bibehållits mer eller mindre förhärskande inom
verk med hufvudsakligen dömande eller utredande funktioner och inom sådana,
där man velat vinna särskilda garantier för allsidig pröfning. Sistnämnda
motiv har jämväl ansetts böra i allmänhet påkalla kollegial behandling af
frågor om författningars utarbetande och granskning. Emellertid äro de
kollegiala formerna för öfverläggningar och beslut i och för sig ägnade att
tynga och fördröja arbetet i det hela, hvarför ock erfarenheten visat,
hurusom det kollegiala afgörandet i viss mån försvårat genomförandet af
nödiga och nyttiga reformer. Framför allt när beslut skola fattas genom
omröstning, men äfven när vid öfverläggning i fråga, där verkets chef
är ensam beslutande, verkets ledamöter skola under tjänstemannaansvar
uttala sin uppfattning, måste ej blott den föredragande ledamoten och
verkets chef utan ock öfriga i beslut eller öfverläggning delaktige söka
i ärendet bilda sig en uppfattning, hvilken, i den mån detsamma genom
sin sakliga räckvidd eller genom sin betydelse för enskildes rätt
kan anses vara af större vikt, måste grundas på ett noggrant öfvervägande.
Det är sålunda ej blott öfverläggningen, som kräfver tid för alla
deltagande, utan sådan åtgår ock för allmän orientering i ämnet och läsning
af handlingarna. Icke desto mindre vinnes härmed icke alltid en i förhållande
till antalet deltagare ökad trygghet för riktiga och goda beslut. Med
hänsyn härtill och då det kollegiala systemets tillämpande skulle inom eu
förvaltning med så talrika och omfattande uppgifter som kommerskollegiet
verka i desorganiserande riktning, hafva kommittéerna ansett sig utan tvekan
kunna förorda, att den kollegiala formen för besluts fattande i regeln icke skall
komma till användning.

24—122348.

KOMMERSKOLLEGIET.

Särskild

mening.

Behandling
i öfrigt.

370

Från denna regel bör undantag göras endast för ärenden, som röra bestraffning
af de till ämbetsverket börande eller under detsamma lydande
tjänstinnehafvarne och hvilka sålunda innebära utöfvande af verklig domsrätt.

I denna del är kommerskollegiikommitténs ledamot Friberg af i viss mån
skiljaktig mening, i det han anser, att jämväl ärenden angående kollegiets
organisation och arbetsordning äfvensom personalfrågor böra med hänsyn
till deras beskaffenhet icke blott beredas utan ock afgöras under kollegiala
former.

Den omförmälda förenklingen i formen för besluts fattande, som
otvifvelaktigt skulle i och för sig bereda lättnad i arbetet, bör emellertid enligt
kommittéernas mening kompletteras med motsvarande förenkling i afseende
å ärendenas behandling i öfrigt inom ämbetsverket. Ehuru
genom vissa i kommerskollegiets instruktion under de senaste åren vidtagna
förändringar eu del ärenden kommit att behandlas under enklare former än
förut, skola dock fortfarande alltför många ärenden äfven af mindre vikt behandlas
i närvaro af, förutom chefen och föredraganden, jämväl en eller flera
af verkets öfriga ledamöter. Härutinnan anse kommittéerna sig böra påyrka
en långt gående begränsning. Den kollegiala behandlingsformens sakliga
motivering ligger uppenbarligen i sträfvande! dels att genom flera omdömesgilla
personers förenade granskning så allsidigt som möjligt belysa
ärendena, dels att bereda ett verks ledamöter tillfälle att följa med och medverka
å äfven andra verkets områden än det egna. Hvad den förstnämnda
synpunkten angår, beror dess värde väsentligen på, huruvida vederbörande
tjänstemän kunna tillföra ärendets behandling något tillskott af verklig
sakkunskap i ämnet eller vissa delar däraf. Det bör med afseende härå
ihågkommas, att kommerskollegiets uppgifter under ett visst tidsskede väsentligen
uppfattades såsom af öfvervägande formell art och att därför den
formella kompetensen hos verkets ledamöter ansågs motsvara sakkunskap.
I samma mån göromålen genom förhållandenas makt ånyo kommit att erhålla
en mera praktisk näringsbefrämjande karaktär, har emellertid allt större
vikt blifvit lagd på verklig saklig kännedom och erfarenhet om de olika
näringsgrenarnas förhållanden och intressen. Men sådan sakkunskap kan
icke i allmänhet förutsättas hos annan verkets ledamot än den, som ägnar
hela sitt arbete åt en viss gren, alltså den föredragande.

Hvad åter beträffar intresset för verkets ledamöter att följa med å andra
områden än det egna, kan detta ändamål genom lämpliga anordningar vinnas,
utan att deras tid tages i anspråk med att närvara vid ett stort antal föredragningar.

Enligt kommittéernas mening bör alltså såsom regel uppställas, att ^
ärendenas handläggning icke skola deltaga andra ledamöter än de, hvillas
verksamhetsområden af ärendena beröras eller hvilka chefen af särskilda
skäl anser sig böra tillkalla.

Bland sådana ärenden, som böra i flera ledamöters närvaro handläggas,
märkas då främst sådana af principiell betydelse eller allmän näringspolitisk
innebörd, enär konsekvenserna från ett fall lätteligen komma att återverka

ORGANISATIONENS ALLMÄNNA GRUNDER.

371

på andra. Jämväl i mera speciella ärenden, äfven sådana af mindre vikt,
inträffar ofta, att andra ledamöter än den föredragande äro intresserade af
eller kunna sakligt belysa åtminstone vissa sidor af desamma. Exempelvis
bör föredraganden för bergsärenden deltaga i behandlingen af ärende, som
rör utlännings rätt att vara ledamot i grufaktiebolags styrelse, fastän föredragningen
i ärenden angående utlännings rätt i sådant afseende tillhör den
ledamot, som handlägger aktiebolagsärenden. Om vidare visst ärende skall
bedömas med ledning af bland annat näringsstatistiska utredningar och uppgifter,
torde i regeln föredraganden för de statistiska ärendena inom verket
böra såsom på detta område sakkunnig närvara vid sådan frågas handläggning
o. s. v.

Il et nu anförda, som närmast afser den slutliga handläggningen af ärenden,
gäller i än högre grad den förberedande behandlingen. Därvid måste nämligen
i stor utsträckning ifrågakomma, att utredningsarbetet planlägges och
utföres af två eller flera byråer gemensamt.

A andra sidan skulle verkets ledamöter ej behöfva deltaga i handläggningen
af och dela ansvaret för mängden af dp speciella fackärenden och
löpande frågor i allmänhet, som icke beröra deras eget område. Då ämbetsverkets
uppgifter föreslås skola väsentligt vidgas och antalet byråchefer till
följd häraf måste något ökas, kommer här berörda lättnad i arbetet att
gälla ett stort antal ärenden och flera personer samt därigenom blifva af
synnerlig betydelse för arbetets praktiska bedrifvande. ''

I samma syfte hafva kommittéerna ansett sig böra påyrka en omfattande
decentralisation af rätten att å ämbetsverkets vägnar fatta beslut. Närmast
gäller det härvid att befria verkets chef från att personligen taga befattning
med sådana ärenden, som till följd af sin ringare betydelse icke påkalla
hans ingripande, men hvilka eljes genom sitt stora antal skulle kräfva mycken
tid och lägga beslag på hans krafter och intresse till förfång för andra
viktigare åligganden. Verkets chef kommer nämligen att så starkt tagas i
anspråk för fyllande af ofrånkomliga och viktiga uppgifter utåt och uppåt,
att hans personliga medverkan vid verkets inre arbete måste reserveras för
den allmänna ledningens utöfvande samt för ärenden af mera principiell eller
ur andra synpunkter större betydelse. Det blir till följd häraf nödvändigt
att till underordnades själfständiga pröfning öfverlämna åtskilliga omfattande
grupper af ärenden.

Ansvaret för sådana ärendens handläggning och slutliga afgörande kommer
närmast att falla på byråcheferna. Såsom ofvan visats (s. 368), få dessa
emellertid omfattande verksamhetsområden samt talrika och skiftande uppgifter.
Åt dem kommer sålunda att anförtros en vidsträckt befogenhet att,
en hvar inom sitt område, leda det administrativa arbetet och söka hålla det
i jämnhöjd med utvecklingens kraf. Denna allmänt ledande uppgift är så
mycket betydelsefullare, som byråchefen i verkligheten torde närmast komma
att å verkets vägnar träda i beröring med de växlande och ofta stridiga
intressena inom resp. näringsgrenar och arbetsområden samt får att utöfva

Deeentralibation
af
beslut.

372

KOMMERSKOLLEGIET.

chefskap öfver en talrik byråpersonal och i vissa fall äfven öfver lokala
tjänstemän.

En grundläggande förutsättning för att byråcheferna skola kunna motsvara
dessa stora anspråk är enligt kommittéernas mening, att äfven inom
byråerna i allmänhet genomföres en decentralisation af beslutanderätten
i vissa frågor. Byråchefen måste befrias från det omedelbara ansvaret
för sådana ärenden, åt hvilka på annat sätt kan tilllörsäkras en med hänsyn
till deras beskaffenhet betryggande behandling. Af sådana ärenden förefinnas
åtskilliga grupper af den kvantitativa omfattning, att genom deras
bibehållande under byråchefens direkta pröfning denne skulle förhindras att
i nödig grad ägna uppmärksamhet åt byråns allmänna ledning och sakligt
betydelsefullare spörsmål. Kommittéerna vilja såsom exempel på sådana
ärenden, som i regel kunna pa ett betryggande sätt afgöias af lägre
tjänstemän än byråchef, anföra det stora flertalet ärenden rörande registrering
af fartyg, s. k. ersättningsärenden o. s. v. Likartad beskaffenhet äga
sådana spörsmål af företrädesvis praktiskt-teknisk natur, som i stort antal
uppkomma i samband med den kontrollmyndighet, ämbetsverket har att utöfva
enligt särskilda författningar. Körande den närmare fördelningen af
rätten och plikten att besluta i dessa och andra ärenden lämnas på vederbörliga
ställen i det följande mera ingående anvisningar. Den ledande synpunkten
har härvid varit, att ärendenas afgörande icke skall förläggas högre upp,
än hvad deras betydelse och beskaffenhet kräfver. Naturligtvis bör denna regel
tillämpas på sådant sätt, att närhelst särskilda omständigheter gifva
större räckvidd åt frågor, som vanligen kunna anförtros åt underordnade,
afgörandet hänskjutes till byråchefen eller eventuellt verkets chef. I alla
händelser hafva kommittéerna funnit den nu skisserade decentralisationen
utgöra ett oundgängligt villkor för att åt byråcheferna bevara tid och krafter
till öfverblick, effektiv ledning och handlingskraftigt initiativ inom de
vidsträckta arbetsområden, som här föreslås för flertalet af dem.

Det torde böra tilläggas, att vid besluts fattande af annan än verkets chef
någon i ansvaret därför delaktig föredragande synts erforderlig allenast förvissa
i det följande särskildt angifna ärendesgrupper. Det må ankomma
på den beslutande att så ordna ärendenas förberedande handläggning, att
han med nödig trygghet kan förlita sig pa sina underordnades i hvarje fall
under tjänstemannaansvar gjorda utredningar i ämnet.

. Redan omfattningen af byråernas arbetsområden och talrikheten af deras per fördelas

sonal påkalla genomförandet på förhand af en systematisk arbetsfördelning inom
på sek- denlj knipen bör i stort sedt organisatoriskt motsvara utskiftningen af den på
tioner, ankommande beslutanderätten. Såsom regel böra sålunda de större byrå erna

erhålla särskilda underafdelningar, sektioner, för sådana vidlyftigare
och mera enhetliga specialområden, där flertalet ärenden med större fördel
kunna afgöras resp. föredragas af för dem särskildt afsedda tjänstemän och
icke af byråchefen. I den mån en ärendesgrupp å ena sidan är af den speciella
beskaffenhet, att den för sin behandling kräfver särskild sakkunskap

ORGANISATIONENS ALLMÄNNA GRUNDER.

.‘573

eller rutin, och å andra sidan är af den omfattning, att ett flertal tjänstemän
erfordras för göromålens handhafvande, synes det för såväl den reella som
den formella behandlingen medföra väsentliga fördelar, om för en sådan
ärendesgrupp inrättas en sektion med sin enkom därför bestämda tjänstepersonal.
Dock bör alltid den norm gälla, att sektionernas -antal ej bör
blifva större, än omständigheterna göra nödvändigt. Förutsättningen för inrättande
af en sektion bör alltså vara, att verkliga fördelar för ärendenas
handläggning därmed kunna påvisas, på samma gång ökad möjlighet vinnes
att under enhetlig allmän ledning af byråchefen sammanhålla olika områden,
som närmast sammanhänga med hvarandra.

I spetsen för de olika sektionerna ställas byrådirektörer, å vissa byråer
fungerar dock byråchefen själf såsom chef för en sektion. Dessa tjänstemän
skola hvar och en för sin sektion utöfva det närmaste förmanskapet under
byråchefens inseende samt inför honom och generaldirektören bära ansvaret för
göromålens behöriga gång. De böra dessutom hafva att till föredragning inför
generaldirektören bereda de ärenden, som skola af honom afgöras, samt närvara
vid föredragningen äfvensom bereda alla ärenden, i Indika afgörandet skall
tillhöra byråchefen. Slutligen böra sektionscheferna få till uppgift att på
eget ansvar afgöra en mångfald frågor, hvilka torde kunna karakteriseras
såsom hufvudsakligen af löpande art. Särskildt i frågor af speciell och
teknisk art, hvilka icke äga större allmän betydelse eller hvilka innefatta
afgöranden allenast för särskilda fall, bör befogenheten att besluta anförtros
åt vederbörande sektionschefer. Äfven å dessa kommer sålunda att hvila
ett i sin mån ansvarsfullt arbete.

Det är under förutsättning, att ofvan föreslagna förenklingar i kommerskollegiets
arbetssätt blifva genomförda samt att sektioner upprättas, som
kommittéerna ansett sig kunna begränsa antalet byråer på sätt nedan angifves.
Vid afgrärsandet af byråernas verksamhetsområden har naturligtvis
ledning främst hämtats från kollegiets nuvarande organisation och
de erfarenheter, som vunnits rörande denna.

På sätt redan omförmälts äro handels- och sjöfartsärendera för närvarande
delade mellan tvenne byråer, de s. k. utrikes- och inrikesbyråerna, på sådant
sätt att ärenden angående utrikes handeln och sjöfarten handläggas å den förra
och ärenden angående inrikes handeln och sjöfarten å den senare. Denna
ärendenas fördelning må — oafsedt vissa teoretiska grunder — hafva haft sin
praktiska förklaring under den tidsperiod, då kommerskollegiet hade direkt befattning
med konsulatväsendet. Konsulatärendena torde nämligen, om också i
mindre grad mot slutet af denna period än tidigare, hafva utgjort den väsentligaste
delen af en byrås arbete, och kring dessa ärenden hade grupperats
öfriga frågor rörande såväl utrikes handeln som utrikes sjöfarten.

Gränsen mellan utrikes handeln och sjöfarten å ena sidan samt inrikes
handeln och sjöfarten å den andra har emellertid länge varit allt svårare att
skarpt markera. Numera kan i hvarje fall sägas, att bland sjöfartsärendena
de flesta ämnesgrupperna beröra såväl utrikes som inrikes sjöfarten. Detta

Byråiii<1
c) n i ngeus
ImfYiuldragv -

Inrikesoch
utrikesbyråernas
ombildning.

374

KOMMERSKOLLEGIET.

Industriby
råns upp
delning.

är särskildt förhållandet med de viktigaste grupperna, såsom sjölagstiftningen,
skeppsmätningsväsendet, fartygs haverier och förolyckande, fartygskontrollen,
sjömanshusen, mönstringsväsendet, fartygsregistreringsväsendet,
navigationsskoleundervisningen, befälet å svenska fartyg samt vissa anslagsfrågor.
Hvad handelsärendena angår, framträder sambandet visserligen icke
i samma grad men dock tillräckligt starkt för att göra en förändring äfven
för deras del nödig.

Statens uppgifter med afseende å handeln och sjöfarten hafva vidare med
åren blifvit sådana, att de i allt större utsträckning kommit att ställa
olika anspråk på vederbörande funktionärers erfarenhet och insikter. Hvad
som härutinnan kräfves för handhafvande af handelns angelägenheter i statsförvaltningen,
är numera i många afseenden till arten skildt från hvad
som erfordras för handläggningen af sjöfartsärendena. Förhållandena synas
också af allt att döma komma att framdeles utveckla sig i riktning af ytterligare
specialisering på dessa områden. Ett sammanhållande af vissa
handels- och sjöfartsärenden på en byrå skulle sålunda vara ägnadt att utgöra
ett hinder för tjänstemännen att koncentrera sig på uppgifterna inom
ett område med naturlig begränsning och att där vinna nödig specialinsikt.
Kommittéerna finna därför ur alla synpunkter lämpligast, att å ena sidan
in- och utrikes handeln samt å andra sidan in- och utrikes sjöfarten organisatoriskt
sammanföras.

Till den handelsbyrå, som sålunda bör upprättas, skulle öfverlämnas
samtliga i det föregående under benämningen handelsärenden sammanfattade
ärendesgrupper. Bland dessa torde särskildt böra nämnas den betydande
kommersiella upplysningsverksamhet, som för framtiden skulle åligga kommerskollegiet.
Då flertalet öfriga grupper af handelsärenden äro jämförelsevis
mindre omfattande och enär vidare behandlingen af verkets organisations-,
personal- och ekonomiska ärenden hvarken kan lämpligen läggas till någon
af de andra byråerna eller bör föranleda upprättandet af en särskild administrativ
byrå, förslå kommittéerna, att jämväl sistberörda ärenden anförtros
åt handelsbyrån.

Vidare bör för handläggningen af samtliga i det föregående angifna sjöfartsärenden
upprättas en sjö fartsbyrå. Dithörande angelägenheter äro åt
den omfattning och betydelse att, såsom ock ofvan framhållits, kommittéerna
endast under förutsättning af särskilda organisatoriska anordningar ansett
dem kunna sammanhållas hos en byrå.

Kommerskollegiets industribyrå har för närvarande att handlägga ärenden
" angående industrien i vidsträckt bemärkelse, d. v. s. gruf- och brukshandtering,
industri och handtverk (samt i viss mån slöjd). Denna anordning,
som ur synpunkten af enhetlig ledning för besläktade angelägenheter otvifvelaktigt
är tilltalande, har emellertid redan under nuvarande förhållanden
visat sig i tillämpningen otillfredsställande. Arbetsområdets vidsträckthet
och ärendenas mängd hafva framtvingat en provisorisk anordning, genom
hvilken industribyrån i realiteten uppdelats på tvenne byråer. Någon stadgad
arbetsfördelning dem emellan har i frågans nuvarande läge ej kunnat genom -

ORGANISATIONENS ALLMÄNNA GRUNDER.

IJTf.

föras, utan göromålen hafva fördelats med hänsyn till dels mera tillfälliga
förhållanden, dels vederbörande tjänstemäns personliga kvalifikationer. Då
kommittéerna i det föregående påyrkat utvidgningar af kommerskollegiets
befogenhet på förevarande område samt starkt betonat vikten af fördjupad och
mera initiativkraftig behandling af dessa angelägenheter, är det utan vidare
klart, att för desamma måste afses minst tvenne byråer. Kommittéerna
hafva dock ansett sig kunna stanna vid detta antal, under förutsättning att
byråernas organisation anordnas på ett sätt, som möjliggör en systematisk
fördelning på samma gång som effektiv ledning af deras omfattande arbeten.

Kommittéerna hafva vid sin redogörelse för kommerskollegiets ärenden
ansett sig böra uppdela industriärendena i vidsträckt bemärkelse i dels
bergsärenden, omfattande graf- och brukshandteringens angelägenheter, dels
öfriga industriärenden, till hvilka hänförts jämväl handtverksärenden samt
ärenden angående torfindustri och slöjd. Denna fördelning anse kommittéerna
vara sakligt väl motiverad och lämpad att tjäna som grundval äfven för
byråindelningen. Sålunda föreslås för bergsärendena en bergsbyrå samt
för öfriga industriärenden en industribyrå, den senare med den sektionsindelning,
som betingas af dess uppgifters beskaffenhet och omfattning.

Den i det föregående (s. 271) påpekade omständigheten, att speciell omvårdnad
från statens sida bör ägnas åt handtverkets och slöjdens intressen
samt att statens positivt befrämjande verksamhet i många fäll företrädesvis
måste afse de mindre näringsidkarna, bör enligt kommittéernas mening icke
föranleda till, att dylika ärenden behandlas och bedömas såsom från öfriga
industriärenden till arten åtskilda frågor. I hufvudsak föreligger nämligen
här ett så direkt och nära samband, att kommittéerna icke kunnat
biträda den från några håll framkastade tanken om upprättandet vid industribyråns
sida af en särskild handtverksbyrå eller »medelståndsbj^rå».

Till industribyråns nuvarande verksamhetsområde höra vissa ärenden
rörande industriell yrkesutbildning, hvilka hittills icke varit synnerligen
arbetskräfvande. Dels till följd af de utaf kommittéerna föreslagna öfverflyttningarna
till kommerskollegiet af nu annorstädes förlagda närbesläktade
uppgifter, dels i anledning af det omfattande reformarbete, som här med
nödvändighet förestår, komma emellertid större anspråk att ställas på kollegiets
handhafvande af hithörande angelägenheter. Såsom kommittéerna nedan
framhålla (s. 404), måste fördenskull för handläggningen af ärenden rörande
utbildningen för de industriella yrkena anställas särskild personal,
som å industribyrån bildar en för dylika uppgifter afsedd och tämligen själfständigt
verkande sektion. Kommittéerna vilja emellertid betona, att i mån
af ett genomförande af det föreliggande förslaget till reformerande af det
lägre tekniska undervisningsväsendet det lärer blifva nödvändigt att för
yrkesutbildningsärendena upprätta en särskild byrå.

Ärendena rörande registrering af aktiebolag, som kommittéerna anse böra Bolag styr
tillhöra kommerskollegiet, behandlas för närvarande inom patent- och registreringsverket
å en särskild afdelning, hvilken alltså bör öfverflyttas till
kollegiet. Med hänsyn därtill, att Kungl. Maj:t efter verkställd utredning

376

KOMMERSKOLLEGIET.

Näringsstatistiska
afdelningen

blir byrå.

Samman fattning.

Personal.

hemställt om denna afdelnings ombildande till en byrå samt då kommittéerna
vilja till densamma öfverlämna vissa med dess göromål nära sammanhängande
nppgifter, hafva jämväl kommittéerna ansett sig böra i sitt förslag
upptaga en byrå för bolagsärenden.

Den näringsstatistiska afdelningen inom kommerskollegiet har från och med
år 1913 omorganiserats och ställts under ledning af eu byråchef. De utvidgningar
och förändringar med afseende å det näringsstatistiska arbetet, som
af kommittéerna föreslagits, äro direkt föranledda dels af behofvet att statistiskt
belysa vissa spörsmål, som hädanefter skulle behandlas af kommerskollegiet,
dels af kommittéernas förslag att hos kommerskollegiet sammanföra
det statistiska arbete, som skulle ankomma på handelsdepartementet.
Då härigenom, utöfver kollegiets nuvarande statistiska uppgifter, skulle
tillkomma befattningen med bolagsstatistik och yrkesutbildningsstatistik
(äfvensom i viss mån med lotsstyrelsens årsredogörelse m. m.), finna kommittéerna
uppenbart, att den statistiska afdelningen såväl med hänsyn till sin betydelse
som ock på grund af personalens omfattning bör organiseras såsom
en statistisk byrå, hvilken jämväl har att ombesörja utgifvandet af departementets
publikationer.

I enlighet med hvad nu anförts hemställa kommittéerna om upprättandet
inom kommerskollegiet af följande sex byråer, nämligen:

en byrå för handelsärenden samt verkets organisations-, personal- och ekonomiska
ärenden (handelsbyrån);

en byrå för industri- och handtverlcsärenden (industribyrån);
en byrå för bergsärenden (bergsbyrån);
en byrå för sjöfärtsärenden (sjöfartsbyrån);
en byrå för bolagsärenden (bolagsbyrån); samt

en byrå för näringsstatistiken och utgifvandet af handelsdepartementets publikationer
(statistiska byrån).

Rörande den närmare fördelningen af de olika i det föregående behandlade
ärendesgrupperna lämnas upplysningar i samband med den följande redogörelsen
för de särskilda byråernas uppgifter och organisation. Äfven om tillräckliga
hållpunkter i allmänhet förelegat för ett tillförlitligt bedömande af
dessa uppgifters beskaffenhet och omfattning, så att den förutsatta grupperingen
i stort sedt torde vara ändamålsenlig, lärer dock kunna inträffa, att
vissa öfverflyttningar af ärenden från en byrå till en annan visa sig önskvärda.
Kommittéerna hafva därför icke ansett lämpligt att i sitt nedan meddelade
förslag till instruktion för kommerskollegiet (s. 489 ff.) detaljeradt angifva
ärendenas fördelning på byråer. Bestämmelser härom torde lämpligast
höra ingå i kollegiets arbetsordning, i hvilket fall det blir möjligt att utan
onödig omgång vidtaga de jämkningar, som kunna af erfarenheten påkallas.

Af de redan lämnade redogörelserna för kommerskollegiets nppgifter lärer
med tydlighet framgå, att för deras behöriga fyllande erfordras en talrik
personal. Göromålen fördela sig vidare på så skiftande områden, att en
ganska långt gående specialisering af arbetet måste genomföras. Förutom

ORGANISATIONENS ALLMÄNNA GRUNDER. 377

tjänstemän med administrativ kompetens bör kollegiet sålunda utrustas med
befattningshafvare, som äro sakkunniga inom de näringsgrenar kommerskollegiet
har att företräda, särskildt med yrkestekniker af skilda slag. De
betydelsefulla lagstiftningsuppgifter, som afses skola tillkomma kollegiet, nödvändiggöra
jämväl anställandet af tjänstemän med grundlig juridisk utbildning.
Stor vikt måste ock fästas vid tillgodoseendet af nationalekonomiska
samt allmänt näringspolitiska synpunkter. Det torde kunna förutsättas, att
sådana kunskaper skola vara tillfinnandes hos de ledande tjänstemännen ej
blott å den statistiska byrån utan äfven å andra byråer. Såväl i nu berörda
som andra afseenden kan emellertid ej all behöflig fackkännedom tillföras
verket genom fast anställda tjänstemän, utan torde utom detsamma stående
sakkunniga (experter) ofta få anlitas. Härom liksom angående näringsrådets
medverkan uttala sig kommittéerna utförligare i vederbörligt sammanhang
(s. 387 tf. resp. 507 ff.). Likaså följer nedan närmare undersökning rörande de å
olika byråer behöfliga arbetskrafterna.

Med afseende å kommerskollegiets personal hafva kommittéerna utgått från
den förutsättningen, att inom centralförvaltningen vanliga tjänstegrader och
aflöningsnormer böra komma till användning. I jämförelsevis stor utsträckning
har emellertid måst anlitas den byrådirektörsgrad, till hvilken kommittéerna
redan i sitt betänkande angående civildepartementets afdelning
för sociala ärenden afgifvit förslag (s. 168).

Där särskildt tvingande omständigheter föranleda undantag, hafva kommittéerna,
såsom på vederbörliga ställen visas, ansett sig böra föreslå vissa
afvikelser i fråga om de med tjänstegraderna vanligen förenade löneförmåner.
Här må endast erinras därom, att med afseende å chefen för sjöfartsbyrån båda
kommittéerna enhälligt samt, beträffande handels-, industri- och bergsbyråernas
chefer, några kommerskollegiikommitténs ledamöter ansett sig böra hemställa
om högre lön än den för byråchefer vanliga (s. 380).

Kommittéerna hafva förutsatt, att kommerskollegiets rekrytering med befattningshafvare
af olika grader kommer att i vissa fall ske från de under verket
lydande kårerna. Det kan då uppkomma det förhållande, att på lokalstat
uppförd tjänstemans löneförmåner äro lika med eller öfverstiga begynnelseaflöningen
å den tjänst inom verket, för hvilken han skulle förvärfvas. För
att såvidt möjligt undanröja de hinder, som härigenom kunna resa sig mot
rekryteringen från lokalstaterna, vilja kommittéerna föreslå bestämmelse
därom, att sådan tjänsteman må kunna tillerkännas rätt att omedelbart uppbära
jämväl ett eller flera ålderstillägg i den nya befattningen.

Det kan emellertid ock inträffa fall, då från det praktiska lifvet eller från
annat håll lättare skulle till ämbetsverket kunna förvärfvas dugande krafter,
därest de finge omedelbart åtnjuta ej blott den med tjänsten förenade begynnelseaflöning
utan ock därtill hörande ålderstillägg.

Föreskrifter med nu berörda syften finnas redan fastställda beträffande
vissa statens verk. I anslutning härtill föreslå kommittéerna en bestämmelse
af sådan innebörd, att för förvärfvande i tjänst af särskildt kvalificerad
person denne må kunna omedelbart tilldelas ett eller flera med be -

Rätt att
omedelbart
åtnjuta
ålderstillägg.

378

KOMMERSKOLLEGIET.

Verkets chef.

Chefens ställföreträdare.

fattningen förenade ålderstillägg. Denna föreskrift torde själffallet blott
undantagsvis komma till användning och i hvarje fall endast efter beslut
af Kungl. Maj:t.

Kommerskollegiets chef tillkommer det att utöfva den sammanhållande
och allmänt ledande myndigheten inom verket samt att i flertalet viktigare
ärenden vara ensam beslutande. Med hänsyn till ämbetsverkets omfattande
och mångskiftande ämbetsområde blir detta chefens arbete i och för sig
mycket betydelsefullt och kräfvande. På honom skulle vidare i väsentlig mån
ankomma att inför regeringen och närmast handelsdepartementets chef framföra
verkets uppfattning samt häfda det af verket företrädda näringslifvets
intressen. Gentemot näringsidkarna och deras korporationer har chefen
å andra sidan att göra gällande det allmännas synpunkter. Med hänsyn till
näringsärendenas samband med andra samhällslifvets frågor och särskild!
med internationella spörsmål lärer kommerskollegiets chef slutligen helt naturligt
ofta komma att framträda såsom representanten för näringsintressena i
förhållande till andra ämbetsmyndigheter inom landet samt att träda i direkta
förbindelser med vissa ledande personligheter och myndigheter i utlandet.

Chefsposten ställer därför så stora kraf på sin innehafvare, att densamma
torde böra betecknas såsom en af de mest svårbesatta inom hela vår administration.
Kommittéerna, som för chefen föreslå tjänstetiteln generaldirektör,
hafva vid sitt öfvervägande af frågan om hans aflöning icke ansett
sig kunna stanna vid den för generaldirektörsgraden vanliga. Med anledning
af såväl befattningens betydelse som ock de tyngande förpliktelser i
representativt afseende, som komma att åligga generaldirektören, hade kommittéerna
helst önskat för honom föreslå samma löneförmåner, som nu tillkomma
de i detta afseende högst ställda cheferna, eller 20,000 kronor. Detta
belopp torde dock vara tillmätt delvis med hänsyn till, att vederbörande befattningshafvare
förordnas endast för viss tid. Då emellertid en sådan anordning
icke synes lämplig i förevarande fall, föreslå kommittéerna för
generaldirektören en aflöning af 15,000 kronor, hvaraf 9,500 kronor torde beräknas
utgöra lön, 4,500 kronor tjänstgöringspenningar samt 1,000 kronor
ortstillägg.

Kommittéerna hafva funnit sig böra för bevarandet af enhetlighet i ledningen
och befrämjandet af arbetets jämna fortgång under generaldirektörens
frånvaro förorda anlitandet af den numera äfven på andra håll förekommande
anordningen, att en af byråcheferna erhåller uppdraget att vara chefens
ställföreträdare. Denne inträder därvid i generaldirektörens tjänstgöring
med den begränsning, som för särskilda fall kan böra bestämmas, och utöfvar
sålunda dennes beslutanderätt resp. föredragningsskyldighet. Ställföreträdaren
bör i allmänhet närvara vid viktigare föredragningar inför chefen för att
härigenom förvärfva och bevara kontakten med olika sidor af verkets arbete.
Med hänsyn till det väsentligt ökade arbete och ansvar, som i ett så omfattande
verk som kommerskollegiet kommer att påhvila denne byråchef, bör
ett särskild! arfvode af åtminstone 2,000 kronor för år tilldelas honom.

ORGANISATIONENS ALLMÄNNA GRUNLEll.

379

Därest erfarenheten gifver vid handen, att den nu förordade anordningen
ieke är tillfyllest, utan att generaldirektören behöfver ytterligare lättnad i
sina uppgifter, torde böra tagas under ompröfning, huruvida icke genom förordnande
af en eller flere souschefer generaldirektören lian befrias från vissa
ärenden eller grupper af sådana.

Såsom chef för en hvar af kommerskollegiets byråer, tillika ledamot af Byråchefer.
kollegiet, föreslås en byråchef, i regeln tjänsteman af tredje lönegra- Uppgifter,
den, med tjänstetiteln kommerseråd. Byråchef har hufvudsakligen följande
uppgifter: att antingen bereda och föredraga eller ock själf afgöra de ärenden,
som tillhöra hans byrå och hvilkas handläggning icke enligt särskild
instruktion eller arbetsordningen eller på grund af särskildt beslut tillkommer
annan tjänsteman; att hafva tillsyn öfver, leda och själf deltaga i göromålen
å byrån samt ansvara för, att beslut i de å byrån handlagda ärendena
varda utan dröjsmål expedierade; äfvensom att i öfrigt fullgöra hvad enligt
instruktionen och arbetsordningen till byråchefsämbetet hör.

I enlighet med de af departementalkommitterade uppställda grunder för
centralförvaltningens organiserande skulle det med afseende särskildt å regeringsärenden
åligga byråchef: att ansvara för uppsättande af vederbörliga
tjänstememorial; att efter generaldirektörens bestämmande föredraga ärende
i statsrådsberedningen; att upprätta förslag till föredragningslista öfver ärenden,
som skola förekomma i statsrådet; att ansvara för uppsättandet af sådana
expeditioner, som skola förses med Konungens eller departementschefens
underskrift samt låta öfverlämna de förra, innan de utskrifvas, för granskning
till generalsekreteraren i handelsdepartementet; att tillhandagå med
samråd angående alfattandet af statsrådsprotokollet; samt att ombesörja det
till statsrådsprotokollet hörande registratur.

Såsom kommittéerna ofvan framhållit, komma byråcheferna inom detta
verk att erhålla en jämförelsevis vidsträckt befogenhet att själfva fatta beslut.

Däremot lära de i allmänhet icke medhinna någon regelbunden inspektionsverksamhet.

Omsorgen om det vidgade samarbete med andra departementsafdelningar
med flera, som enligt departementalkommitterades allmänna plan bör förekomma,
skall vidare hufvudsakligen påhvila byråcheferna. Såväl vid de af
sådant samarbete föranledda öfverläggningar som vid sammanträden af näringsrådet
och dess vederbörande sektioner äfvensom vid kommerskollegiets
representerande utåt komma byråcheferna gifvetvis också att tagas i anspråk.

Ifrågavarande byråchefsbefattningars uppgift att sammanhålla och leda Kompetensomfattande
förvaltningsområden kommer att på deras innehafvare ställa höga villkor,
anspråk ur synpunkten af både arbetets mängd och beskaffenhet. Vid besättandet
af dessa befattningar lärer ock synnerlig vikt böra fästas vid att
erhålla personer med den allmänna duglighet och speciella lämplighet, som
erfordras för att kunna intaga en ledande ställning såväl vid arbetet inom
verket som ock utåt. Under sådana förhållanden böra bestämda kompetensvillkor
i allmänhet icke uppställas, enär sådana kunna på ett otjänligt sätt
begränsa möjligheten att förvärfva den i hvarje fall lämpligaste. I afse -

380

KOMMERSKOLLEGIET.

Aflöning.

Särskild mening.

Byrådirek törer.

Uppgifter.

ende å bergsbyrån föreligger emellertid ett särskildt förhållande, som kommittéerna
måst beakta (s. 429 ff.). Önskvftrdt är gifvetvis alltid, att till
byråchef utses person, som inom sin byrås arbetsområde besitter genom
praktisk erfarenhet förvärfvad sakkunskap samt viss teoretisk eller administrativ
utbildning.

Kommittéernas samtliga ledamöter äro fullt eniga om önskvärdheten af
att för förvärfvandet af lämpliga innehafvare utaf byråchefsposterna eller
åtminstone flertalet af dem kunna bereda högre löneförmåner än de vanliga.
Med kännedom om de principer i detta afseende, som statsmakterna i
likartade fall tillämpat, samt med hänsyn till kommittéernas ofvan gjorda
förslag om rätt för Kungl. Maj:t att i vissa fall omedelbart tillerkänna
tjänstinnehafvare ålderstillägg hafva emellertid departementalkommitterade
samt kommer skollegiikommitt eris ordförande och ledamöter Ekman, Elmquist
och Friberg icke ansett sig böra ifrågasätta sådan förhöjning för någon
annan än sjöfartsbyråns chef. För de öfriga föreslås alltså den för befattningshafvare
inom tredje lönegraden vanliga årsaflöningen af tillhopa 8,100
kronor, hvaraf 5,000 kronor i lön, 2,500 kronor i t.jänstgöringspenningar
samt 600 kronor i ortstillägg. Härtill kommer efter 5 års tjänstgöring i
befattningen ett ålderstillägg å 600 kronor.

Beträffande slutligen de skäl, som föranledt kommittéerna till att för sjöfartsbyråns
chef enhälligt föreslå en aflöning af 10,000 kronor, hänvisas till
s. 467 f.

Kommerskollegiikommitténs ledamöter Hellner, Ljunggren, Malmros och
Wahlberg samt de för vissa delar af kommitténs uppdrag adjungerade ledamöterna
Brunnberg, Hultgren och Norelius hafva ansett, att högre aflöning
än. enligt tredje lönegraden bör utgå ej blott till chefen för sjöfartsbyrån
utan äfven till cheferna för de byråer, som skola hafva att handlägga ärenden
angående de öfriga stora näringsområdena handel, industri och bergshandtering.
Personer med de framstående egenskaper, som man önskar finna
hos ifrågavarande byråchefer, erhålla nämligen vid enskilda företag så stora
löneförmåner, att det icke lärer blifva möjligt att för vanliga byråckefslöner
alltid förvärfva de rätta männen, särskildt om de skola jämte kompetens
i öfrigt besitta äfven praktisk erfarenhet. Vid sådant förhållande
och med hänsyn till dessa byråchefers omfattande och kräfvande verksamhetsområden
bör aflöningen för en hvar af dem icke bestämmas lägre än till

10,000 kronor.

Kommittéerna hafva redan i det föregående angifvit de allmänna motiven
för den sektionsindelning, som ansetts böra föreslås för vissa kommerskollegiets
byråer. De grundläggande momenten härför angåfvos vara byråernas omfattande
arbetsuppgifter samt personalens däraf beroende talrikhet, hvaraf
med nödvändighet påkallades en systematisk fördelning af göromålen och uppdelning
af arbetskrafterna. Därjämte har särskildt påpekats behofvet af att
befria byråcheferna från beslutanderätten i en hel del ärenden af speciell
eller mindre väsentlig natur. Alla dessa omständigheter tala för, att

ORGANISATIONENS ALLMÄNNA GRUNDER. 381

i spetsen för hvarje sektion i allmänhet ställes en sektionschef, som under
byråchefens allmänna ledning öfvertager det närmaste ansvaret för arbetet å
sin sektion, med själfständig beslutande- (dier föredragningsrätt i vissa fall
handlägger dess göromål samt har närmaste inseende öfver dess personal.

En särskild grupp af sådana tjänstemän med själfständigare ställning
utgöra de chefer för inspektionsverksamhet inom kollegiets förvaltningsområde,
öfverinspektörer med flera, indika på grund af gällande författningar
eller eljes meddelade föreskrifter hafva att gentemot underordnad inspektionspersonal
eller allmänheten träffa afgöranden och på eget ansvar representera
centralförvaltningen. Den speciella sakkunskap, som dessa tjänstemän
förvärfva inom sina inspektionsområden, bör enligt kommittéernas uppfattning
ytterligare nyttiggöras för förvaltningen därigenom, att åt dem
anförtros sådana administrativa uppgifter inom verket och inför statsrådsberedningen,
som direkt sammanhöra med deras egentliga ämbetsuppgift. De
ifrågavarande inspektionscheferna böra sålunda inom sina områden fungera
såsom sektionschefer med den åt sådana nyss anvisade befogenhet. Såsom
regel torde kunna uppställas, att de i rent tekniska angelägenheter blifva
föredragande såväl inom verket som i statsrådsberedningen. Föredragningen
inom verket lärer i flertalet fall komma att ske i närvaro af byråchefen.

Det måste vid bedömandet af sektionschefernas ställning tagas i betraktande,
att om ock flertalet till deras afgörande anförtrodda ärenden hufvudsakligen
kräfva endast summarisk pröfning och behandling, därjämte dock
ofta förekomma sådana mera principiella eller invecklade spörsmål, som
ställa större anspråk på den beslutandes omdöme. Vidare bör märkas, att
på sektionscheferna alltid kommer att hvila ansvaret för omfattande utredningsarbeten,
hvilkas planläggning i allmänhet bör påhvila byråchef, men
vid hvilkas utförande denne endast undantagsvis lärer kunna medverka.
I regeln torde sektionscheferna böra Arara högt utbildade specialister — ingenjörer,
-handels- och sjöfartsteknici, jurister o. s. v. — och sålunda
innehafva sådan teoretisk och praktisk kompetens, som inom det enskilda
förvärfslifvet plägar vara eftersökt och ekonomiskt högt skattad. Dessutom
är med åtskilliga af ifrågavarande befattningar förenadt förmanskap för
underordnade lokala tjänstemän. Af dessa anledningar hafva kommittéerna
funnit nödvändigt att för vissa sektionschefer och några andra befattningshafvare
föreslå ställningen såsom byrådirektör.

Beträffande byrådirektörs (öfverinspektörs) aflöning hafva kommittéerna i
sitt utlåtande den 18 november 1911 angående inrättandet af en socialstyrelse
m. m. meddelat upplysningar om vissa hittillsvarande förhållanden samt i ämnet
(s. 170) framställda förslag. Kommittéerna hafva därefter såsom sin uppfattning
uttalat, att aflöningen för den föreslagna byrådirektörsgraden bör i regeln
fastställas till 7,000 kronor för år, hvaraf 4,500 kronor i lön, 2,000 kronor i
tjänstgöringspenningar och 500 kronor i ortstillägg. Därtill skulle komma
tvenne ålderstillägg å 500 kronor efter 5 resp. 10 års tjänstgöring i befattningen.
Dessa aflöningsförmåner anse kommittéerna vara de lägsta, som böra
ifrågakomma, därest utsikter skola förefinnas att för byrådirektörsposterna

Kompetensvillkor
och
tjänsteställning.

Aflöning.

382

KOMMERSKOLLEGIET.

Tjänstemän
af 2:a
och l.a graden.

Kompetens villkor.

Aflöning.

Kvinnliga

befattnings häfvare.

förvärfva fullt kompetenta krafter. När annan aflöning än den nu angifna
föreslås, lämnas i vederbörligt sammanhang närmare motivering därför.

För kommerskollegiets öfriga ordinarie tjänstemän föreslå kommittéerna
vanliga grader af tjänsteställning och aflöning. Det bör dock särskilt
framhållas, att kommittéerna ansett arbetets praktiska fördelning och snabba
bedrifvande påfordra, att såväl beslutanderätt som ock föredragning i vissa
begränsade slag af ärenden skola kunna anförtros åt underordnade tjänstemän.

Kompetensvillkoren för dessa befattningshafvare komma naturligen att
växla allt efter de speciella uppgifter, soro å olika byråer möta dem. På
vederbörliga ställen i det följande lämnas därför närmare anvisningar om de
kraf, som kommittéerna funnit böra uppställas i nämnda afseende.

Beträffande aflöningarna ansluta sig kommittéerna fullständigt till nu
vedertagna principer. Endast en summarisk redogörelse torde därför här
böra lämnas för de löneförmåner, som beräknats för olika grupper af befattningshafvare,
nämligen för:

tjänstemän af andra lönegraden (sekreterare, bibliotekarie, förste byråingenjör,
bandtverkskonsulent, förste inspektör, förste aktuarie, redaktör för
Kommersiella meddelanden) 5,800 kronor för år, däraf 3,600 kronor i lön,
1,800 kronor i tjänstgöringspenningar och 400 kronor i ortstillägg, hvartill
komma två ålderstillägg å 500 kronor efter 5 resp. 10 års tjänstgöring i
befattningen;

tjänstemän af första lönegraden (notarie, andre inspektör, nautisk
assistent, aktuarie) 4,000 kronor för år, däraf 2,200 kronor i lön, 1,500 kronor
i tjänstgöringspenningar och 300 kronor i ortstillägg, hvartill komma tre
ålderstillägg å 500 kronor efter 5, resp. 10 och 15 års tjänstgöring i befattningen.

För kommerskollegiet kommer, särskildt å statistiska byrån och bolagsbyrån,
kvinnlig arbetskraft till stor användning. I sitt nyss åberopade
utlåtande den 18 november 1911 (s. 174 ff.) föreslogo kommittéerna inrättandet
af dels bokhållar- dels kontorsskrifvartjänster för kvinnor med begynnelseafiöningar
af resp. 2,000 och 1,200 kronor samt slutaflöningar af resp. 2,400
och 1,800 kronor. Vid de centrala verk, där den normala arbetstiden utgör
sex timmar hvarje söckendag, äro aflöningsförmånerna för de biträden,
som under de senaste åren uppförts i stat, ordnade efter tvenne typer, allt
eftersom befattningen afser renskrilning och därmed jämförliga göromål
(biträde af lägre grad) eller den omfattar annat mera kvalificeradt arbete
(biträde af högre grad). Lönevillkoren för den förra typen sammanfalla
med den af kommittéerna föreslagna lägre lönegraden, men i fråga om
den högre graden hafva hittills fastställts 1,600 kronor såsom begynnelseoch
2,000 kronor såsom slutlön. Kommittéerna hafva ock ansett sig böra
utgå från dessa af statsmakterna för närvarande tillämpade normer, när det
gällt att afväga löneförmånerna för flertalet kvinnliga befattningshafvare
inom verket.

Såsom kommittéerna framhållit i sitt nyssnämnda gemensamma utlåtande
samt departementalkommitterade ytterligare utvecklat i allmänna delen af

ORGANISATIONENS ALLMÄNNA GRUNDER. 383

sitt betänkande (s. 385 tf.), hafva kommittéerna emellertid ansett sig böra vidhålla
sitt förslag om en lönegrad af 2,000—2,400 kronor för vissa särskildt
kvalificerade kvinnliga befattningshafvare. Främst gäller detta de kvinnliga
biträden, som föreslås skola förrätta registratorsgöromålen å byråerna. Undantagsvis
bör samma lönegrad tillerkännas några biträden, som jämväl fä att
utföra uppgifter af mera omdömespröfvande och maktpåliggande natur, än
eljes plägar anförtros åt sådana. För samtliga dessa befattningshafvare kan
emellertid icke fastställas den begränsning af arbetstiden, som nu är gällande
för kvinnliga biträden af högre och lägre grad.

Såsom kompetensvillkor för erhållande af ifrågavarande befattningar
bör gälla, beträffande de kvinnliga registratorerna och med dem jämställda,
aflagd studentexamen, afgångsexamen från högre läroverk för flickor eller
motsvarande teoretisk utbildning samt, beträffande öfriga kvinnliga befattningshafvare,
minst realskoleexamen eller motsvarande teoretisk utbildning.
I båda fallen bör därjämte kräfvas minst tre års föregående anställning i
administrativt arbete. Gifvetvis bör emellertid framstående duglighet och
omdömesförmåga, ådagalagd under sådan anställning, fä uppväga hvad som
till äfventyrs kan brista i teoretisk skolning.

Kommittéerna föreslå alltså för de kvinnliga befattningshafvarna följande
löneförmåner, nämligen för

kvinnliga registratorer och därmed jämställda 2,000 kronor för år,
däraf 1,200 kronor i lön, 600 kronor i tjänstgöringspenningar och 200 kronor
i ortstillägg, hvartill komma två ålderstillägg å 200 kronor efter 5
resp. 10 års tjänstgöring i befattningen;

kvinnliga biträden af högre grad 1,600 kronor för år, däraf 900 kronor
i lön, 550 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg,
hvartill komma två ålderstillägg å 200 kronor efter 5 resp. 10 års tjänstgöring
i befattningen; samt

kvinnliga biträden af lägre grad 1,200 kronor för år, däraf 700 kronor
i lön, 350 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg,
hvartill komma två ålderstillägg å 200 kronor efter 5 resp. 10 års
tjänstgöring i befattningen.

Kommerskollegiikommitténs ledamöter vilja slutligen här hafva antecknadt,
att de beträffande kvinnliga biträdens af högre och lägre grad tjänstgöringstid
m. m. vidhålla sin i kommittéernas gemensamma betänkande den 18 november
1911 uttalade uppfattning (s. 178).

I de nyreglerade centrala verken utgöra löneförmånerna för förste vaktmästare
900 kronor i lön, 450 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor
i ortstillägg jämte ett ålderstillägg å 100 kronor efter 5 är, samt för vaktmästare
700 kronor i lön, 350 kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i
ortstillägg jämte två ålderstillägg å 100 kronor efter 5 resp. 10 år. I allmänna
delen af sitt utlåtande hafva emellertid departementalkommitterade
framhållit, att departementskansliernas vaktmästare af sin tjänst upptagas i me -

Yaktmäs tare.

Aflöning.

384

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommers kollegii kommittén.

Pepartemen talkommitte rade.

deltal sju timmar hvarje dag, sålunda ungefär en timme längre än verkens vaktmästare,
samt att de fördenskull böra erhålla högre löneförmåner.

Med afseende å de hos kommerskollegiet anställda vaktmästarna vill IcommerskollegiiJcommittén
framhålla, att deras tjänstgöring torde blifva lika betungande.
Under de senare åren har i kollegiet arbete på olika håll pågått från
kl. 9 f. m. till kl. 6 e. m., hvarjämte arbete förekommer jämväl på kvällarna.
Under större delen af förstnämnda tid måste förste vaktmästaren vara i tjänstgöring.
Om ock öfriga vaktmästare kunna under vissa timmar alternera, lärer
för hvar och en af dem den regelbundna arbetstiden icke understiga sju timmar
för dag, när man inräknar göromål utom tjänstelokalen.

Kommerskollegiets omorganisation i enlighet med kommittéernas förslag
kan icke medföra någon lindring i vaktmästarnes arbete utan torde snarare
stegra anspråken därpå. .Redan ökningen af verkets personal är ägnad att
medföra utsträckning af tjänstgöringstiden. Därtill kommer, att sammanträden
med näringsrådet och dess sektioner, med underlydande lokala tjänstemannakårer,
med tillkallade sakkunnige o. s. v. ofta torde fortgå äfven på
aftnarna. Då med hänsyn härtill kommerskollegiets vaktmästare icke torde
medhinna annat regelbundet arbete och sålunda ej kunna förvärfva afsevärdt
tillskott till sin aflöning hos kollegiet, har kommerskollegiikommittén funnit
sig böra för kollegiets vaktmästare tillämpa samma lönenormer, som departementalkommitterade
föreslagit för departementskansliernas vaktmästare,
nämligen för:

förste vaktmästare 1,700 kronor för år, däraf 1,000 kronor i lön, 550
kronor i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg, hvartill kommer
ett ålderstillägg å 100 kronor efter 5 års tjänstgöring i befattningen;
samt

vaktmästare 1,400 kronor för år, däraf 800 kronor i lön, 450 kronor
i tjänstgöringspenningar och 150 kronor i ortstillägg, hvartill komma två
ålderstillägg å 100 kronor efter 5 resp. 10 års tjänstgöring i befattningen.

Med afseende å vaktmästare, som i sådan egenskap åtnjuter fri bostad
samt bränsle, bör tillämpas den numera gängse principen att, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgår äfvensom att å lönen
afdragas 100 kronor årligen.

Departementalhommitterade, som icke funnit afgörande skäl tala för, att
förste vaktmästaren och vaktmästarne hos kommerskollegiet böra åtnjuta den
förhöjda aflöning, som kommitterade föreslagit i fråga om departementskanslierna,
hemställa fördenskull, att kollegiets vaktmästarpersonal skall
erhålla samma löneförmåner, som tillkomma motsvarande befattningshafvare
vid de nyreglerade centrala verken.

Om kommerskollegiets förste vaktmästare och vaktmästare erhålla högre
aflöning än vaktmästarne i öfriga nyreglerade verk, synes detta föra med
sig ett nvtt genomgående af staterna för sistnämnda verk, på det att orättvisa
icke måtte riskeras. Då synes det vara bättre att genom ökning af
antalet vaktmästare i kommerskollegiet bereda möjlighet till den alternering

ORGANISATIONENS AU,MANNA GRUNDER.

.''i SÄ

i vaktmästaruppvaktningen,
vaktmristorno till föreslaget

den

enda utvägen, om icke
göririgen på vedertagen

förste vaktmästaren torde höra för hela ämbetsverket beräknas
sex vaktmästare, af Indika en afses skola tillhöra bolagsbyråns

Antal,

stenlim och
biträden
med flera.

som torda vara
antal medhinna

arbetstid.

Förutom
åtminstone

stat (s. 479). Några extra vaktmästare äro ock erforderliga.

Kommittéerna hafva ansett sig böra vid sina förslag rörande kommers- Extra tjänkollegiets
utrustande med arbetskrafter utgå från den principen, att för ordinarie
arbete i regeln ordinarie personal skall användas. Å andra sidan
maste vid en omorganisation af så genomgripande art som den förevarande
alltid varsamhet iakttagas vid upprättandet af ordinarie tjänster, pa
det att icke. någon sådan sedermera må befinnas öfverflödig eller af högre
grad än nödigt varit. Såväl af denna anledning som ock på grund af nödvändigheten
att kunna afpassa arbetskrafterna efter mera tillfälliga behof
a vensom för att sörja för personalens rekrytering samt dess ersättande vid
tjänstledighet , och semester o. s. v. erfordras uppenbarligen extra personal i
viss utsträckning. I den mån sådan personal genomgått viss pröfvotid och
iullgor regelbunden tjänstgöringsskyldighet, bör densamma enligt kommittéernas
mening också äga påräkna regelbunden aflöning.

För sådana fast anställda extra tjänstemän, amanuenser, torde aflonmgen
lämpligen höra afmätas efter den dagliga tjänstgöringstidens läno-d
och v ederbörandes kvalifikationer, men icke öfverstiga 2,500 kronor per år. För
extra bitraden bör aflöningen utgå med något växlande belopp efter anställningstidens
längd och efter hand kunna stegras från 75 till 100 kronor i
månaden eller undantagsvis högre belopp.

Genom sina å annat ställe framställda förslag rörande näringsrådet m. m
(s. 503) hafva kommittéerna sökt sörja för åvägabringandet af omedelbar”''
kontakt mellan kollegiets tjänstemän och ledande representanter för de näring- ’
områden och intressen, hvilka närmast beröras af ämbetsverkets arbete. *
Kommittéerna förutsätta ock, att vid besättandet af tjänster inom verket
afseende äfven bör fästas vid önskvärdheten att med verkets personal i lämplig
man införlifva personer, som förvärfvat praktisk erfarenhet inom nå-ot
åt de områden, där kollegiet har att verka.

härutöfver bär emellertid hos tjänstemännen i allmänhet inskärpas deras
plikt att med uppmärksamhet följa förhållandenas utveckling inom deras
resp verksamhetsområden. Det är härvid icke nog att genom tidningar, tidskrifter
och facklitteratur i öfrigt inhämta kännedom om nya uppslag och
framsteg samt om de uppgifter dessa ställa på administrationen. Tjänstemännen.
hora själfva såvidt möjligt hafva personlig kontakt med utöfvarne af de
näringar, hvilkas angelägenheter de handhafva. De böra, särskilt genom
deltagande i det fackliga föreningslifvet, vinnlägga sig om att lära närmare
kanna de. intressen, som kräfva beaktande, samt vidga sin erfarenhet om
det praktiska lifvets växlande kraf. Under sådan samvaro knytas ock lättast
personliga förbindelser med näringsutöfvarne själfva och deras speciella
malsmän. Detta utgör en synnerligen viktig förutsättning för, att tjänste 25—122348.

386

KOMMERSKOLLEGIET.

männen skola i förekommande fall äga tillförlitliga källor för de upplysningar
och meddelanden af personlig eller mera förtrolig art, som ofta äro
oundgängliga för ett rätt bedömande af en gifven situation eller en viss
fråga. Helt visst kan ock förutsättas, att näringsutöfvarne skola med förståelse
och intresse möta sådana sträfvanden från administrationens sida
och gärna bereda dess representanter tillfälle till deltagande i sina organisationers
kongresser, konferenser och andra viktigare sammankomster.
En gifven förutsättning härför är emellertid, att tjänstemännen skola ta
disponera nödig tid och erforderliga penningmedel för deltagande i sådana
sammankomster.

Kommittéerna vilja i afseende härpå till en början erinra om, att det öfverallt
i det praktiska lifvet anses själffallet, att vid större affärsföretag de
ledande krafterna skola hafva möjlighet att oberoende af det löpande detaljarbetet
kunna inrikta sin tid och sitt intresse på spörsmål af större betydelse,
på nya uppslag och uppfinningar, som kunna öfva inflytande pa företagets eller
marknadens utveckling. När, såsom ofta är fallet, härför kräfvas studier och
förhandlingar äfven på andra platser, måste följaktligen vederbörande chef,
afdelningschef eller tekniska specialist för någon tid frigöras från det
vanliga löpande arbetet och tillåtas uteslutande ägna sig åt en sådan större
uppgift. Hvad som i sådant afseende anses vara viktigt vid ett privat arbetsföretao-
och rent af nödvändigt för dess hållande på höjden af utvecklingen,
måste anses minst lika viktigt för ett ämbetsverk sådant som kommerskollegiet.
Dess arbetskrafter få ej tillmätas så snäft, att de ledande tjänstemännen
mer än nödigt tagas i anspråk för handläggningen af löpande ärenden och
därigenom förhindras ägna tillbörligt intresse och kraft åt uppgiften att följa
med och befrämja näringarnas och teknikens utveckling. För den, som närmare
tagit kännedom om vår näringsförvaltnings historia under senare tider,
står det alldeles klart, att om visst fog ej saknats för klagomålen öfver dess
brist på praktiskt sinne och initiativ, detta varit i ej ringa män en följd åt
de för arbetet disponerade krafternas otillräcklighet. Helt visst har ock det
slags sparsamhet, som i allmänhet sett en vinst i afprutning eller afslag å
framställningar om ökning af arbetskrafterna — oafsedt om verkets själfständiga
handlingskraft och initiativförmåga därmed stäckts — medfört olagenheter
för landets näringslif. Om också kommittéerna i sina orgamsationsförslag
icke ansett sig kunna föreslå alla de arbetskrafter, som ur nu angifna
synpunkter varit önskliga, hafva de dock ansett sig skyldiga söka så utrusta
näringsförvaltningen, att den bör kunna disponera tid och krafter för
den intima beröring med näringslifvets män, som här ofvan visats vara nödvändig.
, ..

Tjänste- Såväl för detta särskilda syfte som i allmänhet för tjänstemannens studier
mäns resor, och fortsätta utbildning i tjänstens intresse böra de sättas i stånd att utan
personliga uppoffringar företaga resor. I detta afseende har hittills ofta
framträdt den felaktiga meningen, att tjänstemäns studieresor på statens
bekostnad vore att anse såsom en dem beviljad särskild förmån, som ic -ce
borde ofta förekomma. I motsats härtill vilja kommittéerna betona, att

ORGANISATIONENS ALLMÄNNA GRUNDER.

387

(let bör ligga i kommerskollegiets intresse att befrämja sina tjänstemäns utbildande
Hell ämbetsverkets informerande genom tjänstemäns på det all
mannas bekostnad företagna resor. Såsom kommittéerna i det föregående
påpekat, har kollegiet att handlägga och träffa afgöranden i en mängd betydelsefulla
ärenden af direkt praktisk och ekonomisk art. När dessa, såsom
ofta är fallet, hänföra sig till ett visst bestämdt arbetsföretag eller eu
särskild yrkesgren, bör det vara en naturlig sak, att kollegiet låter genom
en sin tjänsteman undersöka förhållandena på platsen och därigenom komplettera
eller kontrollera de utredningar på papperet, som i ärendet föreligga.

Då ett privat penninginstitut ofta anser sig förpliktadt att genom sakkunnig
person undersöka ett industriföretag, som önskar erhålla en mera
betydande kredit, lärer exempelvis en sådan granskning i vissa fall vara
lika påkallad, innan ett lån beviljas ur manufakturförlagslånefonden. Ty
i sistnämnda, fäll får pröfningen icke inskränka sig till ett sådant konstaterande
af tillfyllestgörande säkerhet för lånets infriande, som för det enskilda
penninginstitutet ofta kan vara tillräckligt. Statsmyndigheterna böra
i ett sådant fall därutöfver förvissa sig om, att företaget kan ur den nationella
produktionens synpunkt anses sundt och värdt det allmännas speciella
understöd. För en sådan pröfning måste det ofta vara snart sagdt oundgängligt,
att förvaltningen disponerar öfver någon industriekonomiskt erfaren
person samt att denne, när helst så pröfvas lämpligt, kan utan personlig
kostnad underkasta arbetsföretaget i fråga erforderlig undersökning på platsen.

Af icke mindre betydelse är det för näringsförvaltningen att genom tjänstemännens
studieresor i in- och utlandet kunna inhämta mera direkt
kännedom om nya uppslag, uppfinningar och metoder, om lokala säregenheter
och. förhållanden samt om vidtagna statsåtgärders ändamålsenlighet
och verkningar o. s. v. Såväl inom som utom landet erbjuda utställningar
samt. kongresser och andra sammankomster af näringsidkare och deras organisationer
särskildt gynnsamma tillfällen att inhämta upplysningar och kunskaper
i ämnen, för hvilka näringsförvaltningen ej får stå främmande.

Framför allt är det härigenom som tjänstemännen skola vidmakthålla och
fika sin förtrogenhet med sträfvanden och önskemål bland de för näringsförvaltningens
uppgifter intresserade yrkesutöfvarne.

Ett ämbetsverk med så mångsidiga uppgifter som kommerskollegiet kana 1.1,
emellertid aldrig tänkas blifva utrustadt med så rikliga fasta arbetskrafter, (expéTrT
att därmom skola finnas representerade alla de slag af speciell sakkunskap,
som vid olika tillfällen kunna vara behöfliga. För sådana fall bör kollegiet
äga påkalla medverkan af särskildt sakkunniga personer utom verket. Enligt
hvad departementalkommitterade i den allmänna delen af sitt utlåtande utvecklat
(s. 317), böra med sakkunnige (eller så kallade experter) förstås sådana
personer, hvilka antingen äro på ett mera stadigvarande
sätt fästa vid. ett verk eller ock tillfälligt tillkallas, i båda
fallen för att biträda inom verket vid utredningen af frågor, där deras
speciella sakkunskap är af behofvet påkallad. Ett dylikt anlitande af

388

KOMMERSKOLLEGIET.

Arbetssätt

in. in.

sakkunnige kar redan i ganska stor utsträckning förekommit inom näringsförvaltningen,
men lärer i fortsättningen blifva än mer behöflig!. Med
de snabbt växande krafven på specialisering inom näringslifvet och förevarande
förvaltningsområde blir det nämligen allt mer nödvändigt, att
administrationen kan anlita medverkan af specialister, särskilt i fråga
om teknik af olika slag. Då dessas känsla af sitt offentliga ansvar
samt deras vana vid och nytta för ämbetsverkets arbete bör blifva större, i
samma män de mera konstant anlitas för uppkommande spörsmål inom
deras kompetensområden, förutsätta kommittéerna, att det i regeln skall visa
sig lämpligt att för vissa slag af ärenden använda fasta experter. Helt
visst kommer emellertid att framträda behof af äfven tillfälliga sakkunnige
på mera sällan ifrågakommande specialområden.

Till sakkunnige, kvilkas uppdrag äro af mera permanent natur, böra
efter arbetets beskaffenhet och omfattning afpassade arfvoden i allmänhet
beräknas. För uppdrag af tillfällig art lärer sedvanligt dagtraktamente
(eventuellt ock reseersättning) ofta vara tillfyllest. Särskild! sådana
personer, som för sin utkomst äro hänvisade till förvärf såsom konsulterande
specialister, kunna emellertid göra anspråk på, att staten lämnar
dem skälig ersättning för arbetet.

Rörande de allmänna formerna för ärendenas behandling inom kommerskollegiet
— såväl styrelse- som regeringsärenden — hänvisa kommittéerna
dels till departementalkommitterades härom i allmänna delen af deras
betänkande framställda förslag, dels till kommittéernas å vederbörliga ställen
gjorda uttalanden rörande ärendesgrupper och organisation, dels slutligen
till bifogade förslag till instruktion för kollegiet (s. 489 ff.). Detta förslag är
emellertid utarbetadt under förutsättning af, att mera detaljerade föreskrifter
rörande arbetets anordnande skola inrymmas i en arbetsordning, hvilken det
bör tillkomma verkets chef att utfärda med tagen hänsyn till den erfarenhet,
som kan vinnas efter någon tids verksamhet i enlighet med de sålunda
angifna grundsatserna. Kommittéerna anse sig dock böra erinra om, att den
decentralisation af beslutanderätten, som föreslagits dels här ofvan dels i
den allmänna delen af departementalkommitterades betänkande och hvars
genomförande är beroende på åtskilliga författningsförändringar, måste blifva
i väsentliga delar afgörande för arbetets anordnande och bedrifvande inom
verket. Af grundläggande betydelse i detta afseende är vidare kommittéernas
förslag om stark begränsning af den kollegiala formens användning
ej blott vid behandlingen i allmänhet af ärenden inom kollegiet utan framför
allt vid deras afgörande. Härmed sammanhänga nämligen själffallet
vissa förenklingar med afseende å sammanträdens anordnande samt besluts
justering och expedierande m. m.

Öfverhufvud bör i dessa som i andra afseenden såsom ledande princip
uppställas, att de enklaste former, som erbjuda tillbörlig trygghet, böra
komma till användning inom verket. Denna grundsats bör taga sig uttryck
särskild! i fråga om den skriftliga affattningen af expeditioner af olika

ORO ANISATJONENS ALLMÄNNA ORUNDKR. 389

.slag. hvarigenom oek lättare kan ernas den snabbhet i meddelanden, som
motsvarar näringslifvets praktiska kraf och som synes vara naturlig för
ett ämbetsverk med kommerskollegiets uppgift. En vårdad, klar och koncis
brefstil bör därför ock i all korrespondens äga företräde framför den förut
brukliga ämbetsskrifvelsens omständliga och tunga om än så korrekta form.

I enlighet med de af departementalkommitterade tillämpade grundsatser
skall kommerskollegiets kassaväsen ombesörjas af ett för handelsdepartementet
gemensamt kassakontor (s. 588), närmast sorterande under lotsstyrelsens
administrativa byrå.

1 syfte att bereda god ordning och vård åt kommerskollegiets arkivalier
och böcker anse kommittéerna angeläget, att desamma, i den mån de ej erfordras
för det löpande arbetet å byråerna, samlas till ett för ämbetsverket
gemensamt arkiv resp. bibliotek och ställas under sakkunnig ledning.
Denna bör ock hafva inseende öfver de arkivalier och böcker, som förvaras
å byråerna.

Beträffande registrator gör o målen anse kommittéerna lämpligast, att
desamma till väsentlig del förläggas å vederbörande byråer och öfverlämnas
åt kvinnliga registratorer. Handelsbyråns registratorsexpedition bör emellertid
såtillvida vara gemensam för hela verket, att till verket inlöpande handlingar,
som ej äro adresserade till viss byrå, dit ingå och därifrån fördelas
enligt gifna föreskrifter.

I öfverensstämmelse med de af departementalkommitterade för samtliga
departementsafdelningar och departementskontor föreslagna bestämmelser har
i förslaget till instruktion för kommerskollegiet intagits föreskrift därom,
att till kollegiet inkommande, till Kungl. Maj:t ställda regeringsärenden
skola, utan föregången diarieföring men efter åsättande af ingångsstämpel,
öfversändas till departementets generalsekreterare. Härmed har afsetts att tillförsäkra
generalsekreteraren och departementschefen omedelbar kännedom om
och öfversikt öfver samtliga pa departementet ankommande regeringsärenden.

I afseende härå vilja emellertid kommerskollegiikommitténs ledamöter erinra,
att sådana regeringsärenden, hvilkas föredragning i statsrådsberedningen
skulle ankomma på kommerskollegiet, måste vara af omedelbart intresse för
chefen och vederbörande föredragande inom kollegiet, Indika ock i dessa
ärenden äro de närmast sakkunnige. När ett sådant ärende inkommer direkt
till kollegiet, såsom vanligen torde blifva förhållandet, böra de nyssnämnda
tjänstemännen i tjänstens intresse hafva rätt och plikt att omedelbart taga
del af dem. Därtill behöfver icke åtgå längre tid, än att handlingarna
kunna öfverlämnas till departementschefen samma dag de inkomma. Härigenom
vinnes den enligt kommerskollegiikommitténs mening synnerligen viktiga
fördelen, att de i sakfrågan hemmastadda och för ärendets utredning ansvariga
tjänstemännen kunna om så behöfves omedelbart tillhandagå departementschefen
med erforderliga upplysningar. Därest åter enligt departementalkommitterades
förslag ärendet skall passera generalsekreteraren och departementschefen,
innan detsamma kommer till vederbörande afdelnings kännedom,

Kassa, bibliotek,
arkiv.

Registre ring.

Särskilda

meningar.

390

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommissio när.

kan däraf befaras fördröjande af dess handläggning, hvarförutom departementschefen,
när han tager del af ärendet, icke kan omedelbart inhämta de
sakkunniga tjänstemännens uttalanden. Kommerskollegiikommittén anser sålunda,
att till Kungl. Maj:t ställdt regeringsärende, som inkommer direkt
till kommerskollegiet, hör där omedelbart diariiföras, till kännedom öfverlämnas
till kollegiets chef och vederbörande föredragande samt därefter utan
tidsutdräkt vidare befordras till departementschefen, eventuellt genom förmedling
af generalsekreteraren.

Endast genom omedelbar diarieföring torde för öfrigt kunna klart konstateras,
huruvida handling verkligen inkommit till kollegiet samt i sådant tall
hvem, som är ansvarig för dess förvarande. Tillbörlig trygghet i detta afseende
är alltid af stor vikt, men vinner ökad betydelse genom det nu föreslagna
mera otvungna samarbetet mellan departementsafdelning samt departementschef
och departementskansli.

Uppfattningen att ämbetsverk och tjänstemän äro till ej blott för det allmännas
bästa utan ock för allmänhetens nytta, torde numera kunna sägas
hafva vunnit erkännande hos den svenska förvaltningen. 1 hvarje fall har
insikten därom ledt till införandet af positiva författningsbestämmelser på
mer än ett håll, särskild! i hvad angår näringarnas intressen. Såsom exempel
härå må endast erinras om den förpliktelse, som numera åligger generaltullstyrelsen
att rörande tillämpning af gällande tulltaxa och taratariff för vara,
afsedd att till riket införas, lämna upplysning, redan innan införsel äger rum.
Förordningen den 31 maj 1907 reglerar allmänhetens rätt och styrelsens
skyldighet i detta afseende.

Det tillkommer särskildt hvarje administrativt ämbetsverk att, oafsedt huruvida
gällande instruktion innehåller bestämmelse därom eller ej, på begäran
lämna faktiska upplysningar om förhållanden, som falla inom verkets förvaltningssfär.
Förpliktelsen kan dock ej sträckas därhän, att verket skall
på enskild persons framställning åtaga sig mer eller mindre omfattande utredningar
eller inlåta sig pa sadana tolkningar af lag eller författning, som
endast kunna tillkomma Kungl. *Maj:t. Å andra sidan lärer förpliktelsen
icke kunna anses inskränkt till allenast hvad lag eller författning därom
uttryckligen stadgar eller till hvad som maste anses själfklart, såsom upplysningar
om hvad en sökande har att i visst fall iakttaga eller om ett
ärendes ställning för dagen eller annat dylikt. Förpliktelsen har sin naturliga
begränsning dels i arten af den upplysning, som begäres, dels i den tid,
som tjänstemännen kunna afse för meddelandet af densamma utan att obehörigt
inkräkta på arbetet i det offentligas tjänst. Det sunda omdömet får
i öfrigt vara vägledande vid bedömandet, huruvida ett svar kan lämnas eller
icke och hvilken omfattning det bör få.

Med hänsyn till hvad ofvan uttalats hafva kommittéerna tagit under öfvervägande,
huruvida den genom kungörelsen den 28 maj 1886 stadgade kommission
ärsinstitutionen framgent bör bibehållas inom kommerskollegiet.
Denna kunde möjligen synas öfverflödig, da det tillhör ett ämbetsverk att
på begäran lämna upplysningar äfvensom verkställa vissa sadana åtgärder

ORGANISATIONENS ALLMÄNNA GllUNOER.

391

i fråga om handlingars ingifvande och uttagande in. in., som kommissionär
hos ämbetsverket i allmänhet plägar ombesörja. Emellertid lärer ämbetsverket
hvarken kunna eller höra åtaga sig ansvar för vissa slag af uppdrag,
som ofta anförtros åt kommissionär, såsom handlingars uppsättande och granskning,
bevakande af förfallotider, förskotterande af stämpelafgifter o. s. v.

Då följaktligen borttagandet af kommissionärsskapet hos kommerskollegiet
med all sannolikhet .skulle leda till, att allmänheten komme att i stiirre utsträckning
än hittills anlita andra och dyrare ombud, anse kommittéerna
att kommissionärsinstitutionen bör bibehållas.

Vid utarbetandet af förslaget till instruktion hafva kommittéerna tillämpat Instruktion,
sina allmänna organisationsprinciper, hvarjämte departementalkommitterade
ansett hänsyn böra tagas till de afgöranden i fråga om arbetstid m. m., som
statsmakterna träffat vid de under de senaste åren genomförda löneregleringarna
vid centrala verk.

Kommerskollegiikommitténs ledamot Friberg, som ansett, att formuleradt
förslag till instruktion för kommerskollegiet icke bort af kommittéerna afgifvas,
bar ej ingått i någon detalj pröfning af det utarbetade förslaget.

Kommerskollegiikommitténs samtliga ledamöter hafva ansett sig böra gifva Inskränkt
uttryck åt sin uppfattning om olämpligheten af den numera för de flesta tjänstgör in»,
centrala verk gällande bestämmelse, enligt hvilken den dagliga arbetstiden
å tjänsterummet för ordinarie befattningshafvare kan under tre sommarmånader
inskränkas till fyra timmar. Redan ur principiell synpunkt synes
det föga rimligt att så starkt begränsa arbetstiden å tjänsterummet för personal,
som åtnjuter semester under i regeln minst en månad af året. Enligt
hvad kommittén inhämtat, har inom kommerskollegiet och socialstyrelsen
bestämmelsens användning i viss mån begränsats, men hafva icke desto
mindre väsentliga svårigheter tidtals uppstått för göromålens behöriga skötsel.

Anledning förefinnes ock för det antagandet, att ifrågavarande bestämmelse
är för den centrala administrationen i allmänhet föga lämplig. Den minskning
i ämbetsverkens arbetsprodukt, som blifvit en oundgänglig följd af den
väsentligt begränsade arbetstiden, gör sig så mycket mera kännbart gällande,
som Kungl. Maj:t funnit sig böra kräfva, att sådana framställningar och förslag,
som påkalla riksdagens behandling, i allmänhet skola redan i god tid
på hösten vara färdiga att underställas Kungl. Maj:t. Det måste för ämbetsverken
blifva särdeles svårt att fullgöra detta kraf, om deras arbetskrafter
icke få fullt utnyttjas under sommaren, så långt ske kan med hänsyn till
semesterledigheterna, hvilka i allt fall lägga hinder i vägen för arbetets bedrifvande
med tull kraft. Kommerskollegiikommittén finner därför bestämmelsens
tillämpande inom det blifvande kommerskollegiet icke förenligt med
kollegiets uppgifter och kan icke förorda dess införande i instruktionen. Då
det däremot synes lämpligt, att mera tillfälliga inskränkningar i den fastställda
arbetstiden å tjänsterummet må kunna göras, i den mån omständigheterna
så påkalla, finner kommittén intet hinder möta för, att kollegiets
chef erhåller befogenhet att härom träffa afgörande.

392

Den nuvarande
organisationens

brister.

Kap. 16. Hamlelsbyråii.

I nästföregående kapitel kafva kommittéerna framhållit det oegentliga i
den nuvarande uppdelningen af ärendena mellan kollegiets byråer för utrikes
handel och sjöfart samt för inrikes handel och sjöfart (s. 373 f.).

Hvad särskildt angår handelsärendena, är det uppenbart, att det inbördes
sambandet mellan utrikes och inrikes handel mycket starkt framträder beträffande
tvenne arbetsområden, å hvilka statens medverkan är oumbärlig,
nämligen i fråga om dels åvägabringandet af en ändamålsenlig handelslagstiftning
dels anordnandet af en god handelsundervisning. Utrikes och inrikes
handelns naturliga samhörighet framgår ock redan af det faktum, att
en gränsskillnad mellan det ena och andra slaget handel långt ifrån alltid
kan uppdragas.

Hvad åter angår handelns ställning till sjöfarten, hafva visserligen dessa 1
bägge näringsgrenar, af hvilka den senare såsom transportmedel betjänar
den förra, såsom konsekvens häraf med hvarandra en mängd beröringspunkter
af skilda slag. Deras intressen äro dock ingalunda alltid sammanfallande.
Tvärtom föranleder just deras nyss antydda inbördes ställning
lätteligen uppkomsten af intressemotsättningar, vid hvilkas lösande statsförvaltningen
kan komma att uppträda som medlare eller skiljedomare.
Detta kan för att taga ett nära till hands liggande exempel blifva fallet
vid bestämmandet af de statssubventionerade ångbåtslinjernas skyldigheter
gentemot svenska exportörer. Under sådana omständigheter synes det
så mycket naturligare, att handelsärendena förläggas till en särskild byrå,
som den nuvarande samfällda organisationen äfven i andra hänseenden varit
mer eller mindre oläglig för dessa ärendens behandling inom statsförvaltningen.

Det har gjorts gällande, att sjöfartens'' raskt växande kraf å direkta
förvaltningsåtgärder för dess bästa varit ägna dt att i så hög grad taga i
anspråk administrationens fåtaliga krafter, att såsom en följd däraf handelns
angelägenheter blifvit förbisedda och undanskymda, ja rent af måst
undvara en verklig ledande representation inom förvaltningen. Äfven om
påståenden af denna innebörd innebära åtskillig öfverdrift, torde dock erfarenheten
ej jäfva, att de i viss mån ägt fog. Sålunda har inträffat, att
för handeln betydelsefulla lagstiftningsarbeten slutförts, utan att centralorganet
för handeln fått tillfälle att därå öfva inflytande. Viktiga handels -

HANDELSISYltÄN.

393

politiska frågor hafva ock vunnit sin lösning, utan att dess medverkan anlitats.
Grunden till dessa och andra liknande företeelser är til) stor del att söka
just i den hittillsvarande organisationen, som ej varit tillräckligt rustad att
effektivt bidraga till lösningen af många för handeln viktiga frågor. I detta
förhållande är säkerligen ock att söka förklaringsgrunden till, att förvaltningen
på handelns område icke i någon nämnvärd grad visat sig mäktig
af initiativ.

Enda utvägen för afhjälpande af dessa brister och för åstadkommande af eu
bättre tingens ordning torde vara att genom handelsärendenas koncentrering
hos en organisatorisk enhet, skapad uteslutande för deras räkning, ställa
till förfogande en personal, som får tillfälle att utan den störande inverkan,
en splittring alltid måste föra med sig, inrikta sitt arbete å handelns angelägenheter.
Endast på detta sätt kan åstadkommas, att denna personal skall
känna ett odeladt ansvar för handelsintressenas tillvaratagande och utsikt
töiefinnas att bereda handelsärendena eu sakkunnig och betryggande behandling.

Hvad handelsbyrån angår, synes dess uppdelning i sektioner ganska naturligt
framgå af dithörande ärendens karaktär.

Hufvudparten af de till handelsbyrån hörande ärendesgrupperna utgöres
af de allmänna administrativa ärendena angående handeln. Dessa böra sammanföras
till en administrativ sektion.

Kommittéerna hafva i det föregående (s. 90 ff.) uttalat sig för, att den kommersiella
upplysningsverksamhet, som för närvarande utöfvas af utrikesdepartementets
handelsafdelning, skall öfverflyttas till kommerskollegiet samt
där vidare utvecklas i angifven riktning. Med hänsyn till att denna verksamhets
hufvudsakliga syfte för närvarande är och äfven framgent torde
blifva att befordra afsättningen till utlandet, hafva kommittéerna i fråga
om valet, till hvilken af byråerna ifrågavarande funktion bör anknytas,
stannat vid handelsbyrån. De med denna verksamhet förenade göromål äro
emellertid väl ej till syftet men dock till sin art väsentligt skilda från handelsbyråns
öfriga bestyr, som i regeln afse rena förvaltningsåtgärder. De förra
kräfva därför dels helt andra arbetsmetoder än de öfriga handelsärendena,
dels sin särskilda för ändamalet lämpade personal, åt hvilken bör inrymmas
nödig sjanständighet vid det löpande arbetets utförande. På grund häraf
anse kommittéerna, att för handhafvande af frågor, som beröra eller stå i
samband med den kommersiella upplysningsverksamheten, bör inrättas en
särskild sektion, upplysning ssektionen.

Handelsbyrån skulle således komma att omfatta två sektioner, nämligen
administrativa sektionen och upplysningssektionen.

Sektionsindeln
inge n.

394

KOMMERSKOLLEGIET.

Uppgifter.

Personal.

a) Administrativa sektionen.

Till administrativa sektionen skulle hänföras följande ärendesgrupper,
nämligen rörande:

handelstraktater och handelsförhållanden med främmande länder;

handelsundervisning och anstalter därför;

export- och handelsstudiestipendier;

anslagsfrågor för handelns befrämjande;

handelskamrar och andra organisationer af handelsidkare;

marknader;

hamnafgifter, grundpenningar, kanalafgifter m. m.;

öfriga åtgärder eller anordningar i allmänhet för handelns befrämjande
med undantag af det kommersiella upplysningsväsendet.

Enligt kommittéernas förslag skola ärenden om bolags registrering m. m. förläggas
till handelsdepartementet och för dem upprättas en särskild byrå under
ledning af en byråchef. Till denna byrås föredragning skulle höra frågor om
bolagslagstiftning samt öfverhufvud ärenden angående rätten att drifva handel
och näring. Gifvet är att i den mån dessa ärenden beröra handelns
intressen, beredningen bör ske gemensamt med handelsbyrån. Af denna
skola åter handläggas öfriga lagstiftningsfrågor, som angå eller äro af betydelse
för handeln.

Beträffande handelsdepartementets deltagande i behandlingen af frågor
om handelstraktater, handelsattachéer och konsulatväsendet hafva kommittéerna
närmare uttalat sig å s. 85 tf. Kommerskollegiets andel i denna
behandling bör, såvidt den afser handelns intressen, närmast tillhöra handelsbyråns
administrativa sektion.

Af lokala institutioner till näringarnas gagn betjäna handelsundervisningsanstalterna
och handelskamrarna närmast handelns intressen. Deras
angelägenheter i förhållande till förvaltningen böra därför ombesörjas af
denna sektion. Rommerskollegiikommittén anser för sin del i motsats till
departementalkommitterade, att jämväl handelshögskolans ärenden böra här
handläggas.

Den i det föregående gjorda uppräkningen af ärendesgrupper afser ingalunda
att vara fullständig. Det låter sig nämligen helt naturligt icke göra
att angifva alla de växlande frågor rörande handeln, som nu eller i framtiden
kunna kräfva sin lösning. Äfven sådana handelsärenden af skilda slag
skulle behandlas å förevarande sektion.

Slutligen skulle å samma sektion handläggas de å s. 363 tf. närmare angifna
ärenden, som beröra kommerskollegiets organisation, personal, ekonomi in. m.

Med hänsyn till de visserligen betydelsefulla men jämförelsevis mindre
omfångsrika uppgifter, som skulle tillhöra den administrativa sektionen
å handelsbyrån, torde anställandet af en särskild sektionschef med den
ställning, som kommittéernas förslag beträffande de öfriga byråsektionerna
i regeln afser. icke vara erforderligt. Då under handelsbyrån skulle vid sidan

HANDKLSIiYItÅN.

af administrativa sektionen finnas allenast ytterligare eu sektion, upplysniugssektionen,
med hvilkens flesta göromål byråchefen icke torde behöfva
laga direkt befattning, kan han inrikta sitt hufvudsakliga arbete å de
administrativa ärendena och vid sidan af ledningen af handelsbyrån i dess helhet
själ! utföra eu väsentlig del af det förekommande, mera kräfvande administrativa
arbetet. Det torde därför vara tillfyllest att såsom byråchefens närmaste
biträde vid handhafvande af göromålen å administrativa sektionen
anställa en tjänsteman i andra lönegraden.

Vidkommande byråchefens befogenhet i afseende å de till administrativa Byråchef.
sektionen hörande ärendena vilja kommittéerna till en början fastslå, att
hvarken med hänsyn till göromålens omfattning i det hela eller till deras
beskaffenhet nödvändiggöres, såsom fallet är med sjöfartsorganisationen, någon
större afvikelse från den af kommittéerna tillämpade principen, att beslutanderätten
i allmänhet förbehålles generaldirektören. Byråchefens befogenhet
att besluta synes kunna, såsom äfven eljes skulle vara allmän regel, omfatta de
styrelseärenden, som icke äro af den särskilda vikt, att de böra påkalla generaldirektörens
pröfning. Sålunda förutsattes, att byråchefen .skulle utan föregående
föredragning för denne kunna afgöra ärenden angående granskning af stipendiatberättelser
och vidtagande af däraf påkallade åtgärder, utbetalning af
stipendier, reglering af marknadsterminerna samt frågor om ändring af dagar
för redan kungjorda marknader. Därjämte förutsättes, att chefen för handelsbyrån
må i likhet med öfriga byråchefer själf eller genom underordnad
tjänsteman dels besvara inkomna förfrågningar samt meddela råd och upplysningar,
som innebära omedelbar tillämpning i otvetydiga fall af kommerskollegiets
föregående beslut eller af gällande föreskrifter, dels från vederbörande
infordra förklaringar, upplysningar och yttranden.

Öfriga frågor afgöras af generaldirektören efter föredragning af byråchefen.

I denna ordning skulle sålunda behandlas särskildt författningsfrågor, anslagsfrågor,
besvärsmål, ärenden om kommerskollegiets organisation äfvensom
med vissa inskränkningar frågor om personal och ekonomi. Något skäl att
öfverlämna afgörandet af denna sektion tillhörande styrelseärenden till annan
tjänsteman än byråchefen föreligger i allmänhet icke.

Såsom byråchefens närmaste medhjälpare vid fullgörandet af de till admini- Sekreterare.
strativa sektionen hörande göromålen skulle anställas en administrativt utbildad
tjänsteman i andra lönegraden med benämning sekreterare. Denne skulle under
byråchefens ledning bereda och för byråchefen redogöra för ärenden, som skola
af denne afgöras, svara för uppsättning af skrifvelser och andra expeditioner,
i öfrigt under byråchefens inseende hafva närmaste ansvaret för arbetets
behöriga gång och utöfva det närmaste förmanskapet öfver sektionspersonalen.
Därjämte skulle sekreteraren kunna själfständigt handlägga ärenden
om hamntaxor, taxor å grundpenningar och andra afgifter. Dessa slags
regeringsärenden kräfva, såsom af den ås. 115 tf. lämnade redogörelsen framgår,
en ingående granskning, hvilken tager åtskillig tid i anspråk. Redan
under nuvarande förhållanden har inom kommerskollegiet måst tillämpas
den fördelning af arbetet, att en väsentlig del däraf lagts å vederbörande

396

KOMMERSKOLLEGIET.

Notarie.

sekreterare, hvilken sålunda till största delen ombesörjt de åsyftade taxeärendenas
beredning och förberedande granskning. Själfva föredragningen
har dock måst fullgöras af den fungerande byråchefen, enär kollegiets instruktion
nu lägger hinder i vägen för att i någon form uppdraga föredragning
under eget ansvar åt sekreterare i denna hans egenskap. Därest
byråchefen skall själf lägga hand vid arbetet med taxeärendenas beredning,
uppstår alltför lätt den olägenhet, att under de tider af året, då arbetet
härmed är mest trängande, han förhindras att ägna nödig omsorg åt de
betydelsefullare uppgifterna. Kommittéerna förutsätta, att för undvikande af
denna olägenhet sekreteraren skall hafva till regelbundet åliggande att under
byråchefens ledning men dock själfständigt bereda taxeärendena. I sådant afseende
bör han hafva att öfvervaka taxeförslagens vederbörliga insändande,
ombesörja den preliminära granskningen af taxeärendena samt införskaffa den
ytterligare utredning och komplettering, som i hvarje särskildt fall finnes behöflig.
Efter verkställd slutgranskning bör sekreteraren affatta resultatet däraf
i en promemoria, hvilken lämpligen kan tjäna till ledning vid föredragningen
och i tillämpliga delar läggas till grund för det slutliga tjänstememorialet
från kollegiet. Då sekreteraren under denna förberedande handläggning haft
tillfälle förvärfva en ingående kännedom om ett ärende i alla dess detaljer,
synes betänklighet ej böra möta mot att, i den mån så anses lämpligt, det
i behörig ordning uppdrages åt sekreteraren att verkställa föredragningen
såväl inför generaldirektören som i statsrådsberedningen.

En likartad anordning som den ifrågavarande bör tillämpas äfven beträffande
andra ärendesgrupper, för den händelse så skulle befinnas behöfligt och
önskvärd!.

Å administrativa sektionen erfordras oundgängligen anställande af ytterligare
en ordinarie tjänsteman med administrativ utbildning. Denne, hvilken
bör erhålla tjänsteställning som notarie, skulle blifva sekreterarens närmaste
biträde vid ärendenas beredning. Han bör därjämte ombesörja uppsättning af
expeditionerna samt svara för deras utskrifning och afsändande.

Bestyret med organisations- och personalärenden samt vissa ekonomiska och
dylika ärenden skulle enligt kommittéernas förslag tillhöra denna sektion.
Skötseln af personalfrågorna och de ekonomiska angelägenheterna fordrar framför
allt stor noggrannhet och reda. Bevarandet af kontinuitet och stadga i
förevarande ärendens behandling måste anses synnerligen angeläget. För detta
ändamål bör ansvaret för det löpande arbetet koncentreras hos en viss tjänsteman,
som kan förväntas kvarstå i tjänsten under längre tid. Enligt hvad
erfarenheten visat, taga dessa göromål betydande tid i anspråk redan med
kommerskollegiets nuvarande omfattning och det kan förutses, att efter genomförandet
af de föreslagna utvidgningarna de skola ytterligare ökas, helst om,
såsom är afsedt, en särskild kassör icke framdeles varder anställd i kollegiet.
För att ej byråchefen skall alltför mycket betungas med dessa inre
frågor, synes nödvändigt, att han kan påräkna biträde af en med desamma
fullt förtrogen tjänsteman. Det närmaste ansvaret för det löpande arbetet
med ifrågavarande ärenden bör lämpligen läggas på notarien. Han skulle

HANDELSBYRÅN.

3!) 7

sfi!linda härutinnan sortera direkt under byråchefen. Sekreteraren skulle i
regeln ej behöfva taga befattning med dessa frågor. Notarien skulle i nämnda
egenskap fora erforderliga anteckningar om ledigheter och förordnanden,
tillhandahålla kassaförvaltningen erforderliga uppgifter till ledning för utbetalande
af löner och arfvoden, med uppmärksamhet följa användningen af
de till kommerskollegiets förfogande ställda anslag samt tillse, att dessa
ej öfverskridas eller obehörigen disponeras, granska för kollegiet gemensamma
och byrån särskildt vidkommande räkningar samt anmäla desamma för byråchefen.
öfvervaka materialinköp och reparationer af lokaler, tillhandagå med
utredningar i organisationsfrågor m. m.

I det föregående (s. 389) hafva kommittéerna framhållit såsom lämpligast. Registrator.
att registratorsgöromålen förläggas^ till vederbörande byråer och där fullgöras
åt kvinnliga registratorer. Å administrativa sektionen bör anställas
en sådan registrator med de för dessa befattningshafvare föreslagna aflöningsförmåner.
Denna registrator skulle jämväl mottaga och å de olika byråerna
fördela de skrifvelser och andra handlingar, som inkomma med adress till
kommerskollegiet utan angifvande af byrå. Registratorn bör stå under
inseende af notarien, hvilken skall hafva att öfvervaka registreringsarbetet
och i tveksamma fall lämna anvisningar särskildt angående fördelningen af
inkommande handlingar mellan de olika byråerna.

För renskrifning m. m. torde vara tillfyllest att fast anställa ett kvinn- Biträde.
ligt biträde af lägre grad. Detta biträde bör dock i mån af tillfälle därtill
biträda äfven å upplysningssektionen.

A administrativa sektionen bör anställas en amanuens med fast arfvode. Amanuenser.
Här bör jämväl vara placerad en amanuens, afsedd att omedelbart biträda
generaldirektören.

En tillfredsställande behandling af en del af de ärenden, som falla inom Er pert.
administrativa sektionens område, torde icke kunna vinnas utan tillgång
till kännedom om handelsförhållanden, som inverka å deras bedömande.

För kommerskollegiets öfriga byråer blir behofvet af speciell sakkunskap
än större, ehuru detta behof beträffande dem till väsentlig del afser
sådana rent tekniska insikter, som erfordras för fullgörande af inspektionsuppgifter
af ena eller andra slaget.

De statsförvaltningen åliggande uppgifterna i afseende å handeln äro i
regeln icke af teknisk beskaffenhet i vanlig mening, men förutsätta ofta
för sin behandling en under praktisk näringsutöfning förvärfvad fackkännedom
om åtskilliga förhallanden, som äga samband med den yrkesmässiga
omsättningen. Den för handeln verksamma förvaltningen kan sålunda
vara i behof af mera ingående kännedom om exempelvis olika slag och
skilda former af handelsrörelse och dess yttringar, sedda i betsning af det
allmännas intresse, äfvensom om enskilda representativa näringsutöfvare inom
olika handelsgrenar, om handelns vägar inom landet och till andra länder
jämte de transportmedel, hvaraf den betjänar sig, samt öfriga afsättningsförhållanden,
om varuslag, särskildt stapelartiklar, varupris, frakttaxe- och
tullförhållandens inverkan på handeln in. m. Då handelsbyrån ofta torde få att

398

KOMMERSKOLLEGIET.

behandla frågor, som afse att befordra vår utrikeshandel, har den behof af att
förfoga öfver en mångsidig och grundlig kännedom om våra handelsförbindelser
med utlandet och utsikterna för deras förkofran genom direkta åtgärder
från statens sida. Kommittéerna föreställa sig, att det för tillgodoseende åt
nu antydda behof af sakkunskap skall vara en lämplig anordning att till
handelsbyråns förfogande ställa en expert. Denne skulle tillhandagå, så ofta
hans medverkan påkallades, och ej vara underkastad regelbunden tjänstgöring.

Det kan visserligen invändas, att det torde vara hardt när omöjligt att
förvärfva en pei-son, som besitter tillräcklig sakkännedom i samtliga de
ämnen, som kunna ifrågakomma. Om ock denna invändning måste anses
befogad, hålla kommittéerna dock före, att en expert af den läggning
kommittéerna tänkt sig bör utan svårighet antingen kunna med tillhjälp af
sina förbindelser förskaffa sig nödig sakkännedom i ett ämne, som han själf
ej fullt behärskar, eller ock gifva anvisning å annan lämplig sakkunnig.
Kommittéerna äro förvissade, att vederbörande affärsidkare ej skola i förekommande
fall undandraga sig att lämna erforderligt bistånd åt en i handelns
tjänst verkande förvaltning. Hufvudsyftet med den tilltänkta anordningen,
nämligen att afhjälpa den nuvarande bristen å praktisk sakkunskap hos denna
förvaltningsgren, skulle sålunda åtminstone i regeln kunna väl tillgodoses.

Den, som skall vara skickad fylla ofvan angifna uppgifter, bör framför allt
besitta en både ingående och tillräckligt mångsidig, på praktisk näringsutöfning
grundad erfarenhet om handelns angelägenheter. Därjämte bör han
äga en teoretisk utbildning, som gör det för honom möjligt att tillämpa sin
erfarenhet å administrativa värf. Kommittéerna förorda i främsta rummet,
att en person med dessa kvalifikationer ställes till förfogande såsom fast
expert. Ersättningen åt denne bör utgå i form af arfvode. Detta torde
åtminstone till en början kunna begränsas till 3,000 kronor för år räk -

Handels undervis ningsinspek tör.

nadt.

Då emellertid svårighet kan möta att träffa ett lämpligt personval vid utseende
af en sådan fast expert, bör lämnas öppet att i stället kunna använda
ifrågavarande belopp såsom ersättning åt flera experter.

Genom 1913 års riksdags beslut att anvisa medel till inspektion af handelsundervisningsanstalterna
har behjärtats behofvet af att från statens sida
utöfva en effektiv inspektion af dessa anstalter. Inspektionsverksamheten
skulle gifvetvis blifva hufvuduppgiften för den handelsundervisningsinspektör,
som på grund häraf kommer att tillsättas. Kommittéerna anse emellertid
i likhet med kommerskollegiet, att det vid sidan häraf lämpligen
bör åligga inspektören att tillhandagå centralförvaltningen vid fullgörandet
af dess administrativa funktioner beträffande handelsundervisningen.
Till följd af att riksdagen icke för närvarande bifallit förslaget om anvisande
af anslag åt vissa lägre handelsundervisningsanstalter —- handelsskolor
och handelsaftonskolor — utan begränsat anslaget att afse allenast handelsgymnasier,
blifva förvaltningens bestyr med handelsundervisningen till en
början icke af någon särdeles stor omfattning. Kommittéerna förutsätta
dock, hvithet äfven erhåller stöd af riksdagens uttalanden i ämnet, att det

HANDEL,SliYRÅN.

39!)

endast är en tidsfråga åt jämförelsevis kort varaktighet, innan statens direkta
understöd utsträckes jämväl till de lägre undervisningsanstalterna.
Lösningen af - sistnämnda fråga kräfver emellertid ytterligare förberedelser
och undersökningar. Det innebär då en gifven fördel, att handelsundervisningsinspektören
kan biträda förvaltningen vid verkställandet af de förberedande
utredningarna och granskningen af de ytterligare förslag i ämnet,
som lära komma att efter hand utarbetas.

Men äfven fullföljandet af det begränsade program för de högre handelsskolornas
utveckling till handelsgymnasier, som utgör förutsättningen för det
redan beviljade statsunderstödet, kräfver i sin mån stödet af sakkunnig medverkan.
Inspektören, hvilken under sin inspektionsverksamhet har det bästa
tillfälle att förvärfva erfarenhet inom området, bör härvid tillhandagå förvaltningen.
Denna inspektörens medverkan torde ofta kunna inskränkas till
afgifvande af skriftliga yttranden öfver frågor, som till honom remitteras. I
den mån dessa yttranden erfordra komplettering, bör han vara skyldig biträda
byråchefen vid ärendenas vidare beredning äfvensom närvara vid föredragningen
för meddelande af upplysningar samt framförande af de synpunkter, som inspektören
anser förtjänta af beaktande. Beträffande enstaka mera omfattande
frågor torde det befinnas lämpligt och önskvärdt, att inspektören verkställer
själfva föredragningen, särskildt i frågor af rent pedagogisk innebörd.

Äfven om vid tiden för förevarande organisationsförslags bringande till
verkställighet statens direkta omsorger om handelsundervisningen hunnit
utsträckas jämväl till de lägsta anstalterna, kan dock tagas för gifvet, att
vid den tidpunkten de därmed förbundna inspektions- och förvaltningsfunktionerna
ännu icke ernått den omfattning, att inspektören behöfver
tagas odeladt i anspråk för ändamålet. I .sinom tid torde detta möjligen
blifva fallet. Kommittéerna anse sig dock ej nu behöfva räkna med
denna möjlighet utan utgå från, att uppdraget såsom handelsundervisningsinspektör
tillsvidare kommer att förenas med annan tjänst eller verksamhet.
Då emellertid, i den mån nya handelsundervisningsanstalter bringas till
stånd och inspektörens arbete därigenom ökas, det af 1913 års riksdag beviljade
anslaget af högst 1,500 kronor till handelsundervisningsinspektion
torde blifva otillräckligt såsom ersättning för uppdraget, anse kommittéerna
beloppet böra bestämmas till 3,000 kronor. Ersättningen bör utgå i form
af arfvode.

b) Upplysningssektionen.

Upplysningssektionens uppgift skulle blifva att inom de gränser och
på det sätt, som närmare angifvits å s. 90 ff., utöfva kommersiell upplysningsverksamhet.
Denna verksamhet skulle till ojämförligt största delen
rikta sig utåt och organiseras i syfte att i främsta rummet betjäna handelns,
industriens och sjöfartens intressen. En upplysningskälla med detta ändamål
bör emellertid otvifvelaktigt vara väl ägnad att äfven inåt i förhållande till

Uppgifter
nu ni.

400

KOMMERSKOLLEGIET.

förvaltningen själf medföra stort gagn. Detta gagn tillmäta kommittéerna
så stor betydelse, att de skulle för hvarje fall anse särskilda anordningar
nödiga för dess vinnande, äfven om dessa ej påkallades af ett direkt intresse
för näringsidkarne. Klart är emellertid, att för sådant fall anordningarne
kunde erhålla allenast en ganska begränsad omfattning. Förvaltningens
eget behof af en sådan upplysningskälla har ock för kommittéerna
utgjort ett vägande skäl att icke för handhafvande af informationen inrätta
en fristående organisation. Genom densammas anknytning vid den egentliga
förvaltningen beredes tillfälle för denna att på nära håll följa upplysningsverksamheten
och leda densamma i sådan riktning, att den lämnar ett godt
utbyte äfven för förvaltningsarbetet. Kommittéerna hafva trott sig vinna detta
syfte genom upplysningsarbetets sammanförande till en af byråernas sektioner.
Det förhåller sig visserligen så, att kommerskollegiets samtliga byråer hafva
direkt intresse af att informationsväsendet ordnas och handhafves på sådant
sätt, att hvar och en kan däraf draga största möjliga nytta vid behandlingen
af sina angelägenheter. Då emellertid upplysningsarbetets centrala och
mest omfattande uppgift blir att befordra afsättningen till utlandet, hafva
kommittéerna ansett riktigast att ställa upplysningssektionen under inseende
af handelsbyråchefen, som har att bereda och föredraga dithörande
frågor. Denna anordning utesluter dock ingalunda, att de öfriga byråcheferna
böra erhålla inflytande å upplysningsarbetet och viss medansvarighet
för detsamma. Särskildt torde chefen för industribyrån få viktiga intressen
att bevaka därvid.

Chefens för handelsbyrån befogenhet på denna sektions område måste enligt
sakens natur inskränka sig till att vara allmänt ledande och öfvervakande.
Redan detta förutsätter emellertid, att han med stor uppmärksamhet
följer arbetets gång. Då till sektionen ej skulle höra några administrativa
ärenden i vanlig mening, utan arbetet mestadels skulle bestå i upplysningsmaterialets
insamlande, bearbetning och distribuering, lära endast mera sällan
förekomma ärenden, som påkalla formlig föredragning.

Frågor, som röra själfva grunderna för arbetets ordnande, arbetsmetoderna
vid insamlande af npplysningsmaterialet, sättet för dess bearbetande och
tillgodogörande samt planläggningen i öfrigt af sektionens verksamhet, böra
föredragas för generaldirektören af byråchefen eller af sektionschefen.

Andra viktigare ärenden böra af sektionschefen underställas byråchefen.
Sålunda bör denne medverka vid besvarandet af framställda frågor af större
betydelse eller af särskildt ömtålig art. Därest tvekan uppstår, huruvida
en förfrågan i ett visst ämne skall anses helt eller delvis falla inom området
för sektionens verksamhet, bör saken hänskjutas till byråchefen, som
bestämmer, huruvida och i hvad mån den bör upptagas. I särskildt tvifvelaktiga
fall eller i fall af större principiell betydelse torde frågan böra af
byråchefen underställas generaldirektörens bestämmande.

Personal. Påtagligt är, att en verksamhet af detta slag och med detta syfte

Byrå- måste för att väl fungera kunna röra sig i så obundna former som

direktör.

IIANWELSBYKÄN.

401

möjligt och erhålla en därefter afpassad organisation. Sektionschefen bör
därför såsom den närmast ansvarige ledaren af arbetet erhålla en ganska
vidsträckt rörelsefrihet och själfständighet. Föredragning för öfverordnad
tjänsteman af ärendena skulle sålunda ske allenast i viktigare fall.
Det öfriga arbetets beskaffenhet förutsätter tydligen en omedelbar personlig
ledning, som kan inom de på förhand utstakade gränserna utan omgång och
tidsutdräkt träffa de i hvarje fall lämpligaste anordningar.

Om ock således sektionschefen skulle erhålla stor handlingsfrihet i sin
verksamhet utåt, ligger det i sakens natur, att förhållandet måste gestalta
sig väsentligt annorlunda, då det gäller att tillgodose näringsförvaltningens
eget behof al utredningar eller annan information, vare sig densamma påkallas
i handelns, industriens eller sjöfartens intresse. Upplysningssektionen
torde ofta vara i stånd att omedelbart ur redan inkommet eller lätt tillgängligt
materia] tillhandahålla för behandling af förvaltningsfrågor behöflig
information. Begäran härom bör utgå från vederbörande byråchef. Det
kan ock blifva nödigt att från håll, stående utom kollegiet, införskaffa för
byråernas arbete behöfliga upplysningar. För åstadkommande af planmässighet
bör i regeln upplysningssektionen medverka härvid. Då fråga uppstår
om verkställande genom uppiysningssektionens försorg af mera omfattande
utredningar eller sammanställningar, torde anmälan härom böra ske hos handelsbyråns
chef, som då kan sörja för en lämplig arbetsfördelning och undvikande
af kollision mellan olika uppdrag.

Upplysningssektionen torde fä att hämta en ej ringa del af sitt material
ur de källor näringsstatistiken erbjuder. Ä andra sidan kan förväntas, att
den till gagn för affärsvärlden afsedda publikation, som skall utgifvas genom
statistiska byråns försorg, i stor utsträckning kommer att tagas i anspråk
af upplysningssektionen för spridande af meddelanden, som böra nå en större
allmänhet. Ett lifligt utbyte mellan dessa bägge organ måste därför förutsättas.
Det ligger vid sådant förhållande stor vikt uppå, att samarbetet
mellan dem ordnas på ett praktiskt och betryggande sätt. Det bör ankomma
på generaldirektören att i arbetsordningen eller eljes träffa de härför lämpligaste
bestämmelserna.

Bedan med hänsyn till det maktpåliggande arbete och själfständiga ansvar,
som skulle åligga chefen för denna sektion, anse kommittéerna, att han bör
erhålla tjänsteställning och aflöning såsom byrådirektör. Lägre grad kan
icke ifrågasättas, så framt man vill påräkna att för befattningen erhålla
tillräckligt kvalificerad person. Bestämda kompetensvillkor torde icke vara
lämpligt att fastställa. Framgången i ett arbete af denna art är till väsentlig
del beroende af ledarens personliga duglighet. För befattningen torde
bäst lämpa sig en person, som jämte grundlig allmänbildning, isynnerhet goda
språkkunskaper, besitter en mångsidig kännedom om affärslifvet och näringspolitiska
spörsmål samt dessutom har någon administrativ erfarenhet.

En oeftergiflig förutsättning för en framgångsrik upplysningsverksamhet
är tillgången till ett tidsenligt, väl utrustadt och ordnadt bibliotek i alla
de ämnen, som verksamheten skall omfatta. Detta speciella intresse för

26—122348.

Bibliotekarie
och
arkivarie.

402

KOMMERSKOLLEGIET.

Biträden.

sektionen sammanfaller tydligen med det allmänna behofvet för kommerskollegiet
i dess helhet att kunna förfoga öfver in- och utländsk litteratur, som
direkt berör näringsfrågor eller är af betydelse för sådana frågors behandling.
Inom kollegiet har på grund af bristande arbetskrafter biblioteksvården
varit mycket otillfredsställande. Dess till numerären ganska omfattande
men kvalitativt mycket otillräckliga bibliotek förskrifver sig hufvudsakligen
från äldre tider, då intresset härför synbarligen var större.
Framställningar från kollegiet om afhjälpande åt åtminstone de svåraste
bristerna, hafva ej vunnit afseende. Detta har, enligt hvad kommittéerna
inhämtat, medfört mycket kännbara olägenheter. Kommittéerna, som anse
angeläget att bristerna afhjälpas, finna ej minst med hänsyn till kostnaden
lämpligast, att genom gemensam anordning ofvannämnda bägge i
själfva verket sammanfallande behof tillgodoses. Detta synes kunna ske
genom anställande å upplysningssektionen af en bibliotekarie, hvilken
skall vårda och besörja komplettering af dels det för ämbetsverkets samtliga
byråer gemensamma och för upplysningssektionen särskildt afsedda biblioteket,
dels de för byråerna erforderliga handbibliotek. I egenskap af tjänsteman
å upplysningssektionen bör bibliotekarien vid sidan af de egentliga biblioteksgöromålen
fungera som sektionschefens närmaste medhjälpare vid arbetet.
Han bör sålunda verkställa undersökningar och utredningar företrädesvis
med anlitande af den i biblioteket tillgängliga litteraturen. Därjämte bör
han hafva ansvaret för, att det till sektionen hörande upplysningsmaterial
praktiskt ordnas och hålles tillgängligt. Slutligen bör bibliotekarien hafva
uppsikten öfver kollegiets arkiv och öfvervaka, att såväl det gemensamt förvarade
arkivet som ock de delar af arkivet, hvilka omhänderhafvas å byråerna,
vederbörligen ordnas och vårdas. Med hänsyn särskildt till den betydelsefulla
uppgiften att ansvara för såväl biblioteks- som arkivvården torde
denne tjänsteman böra erhålla tjänsteställning och aflöning i andra lönegraden.

Fn stor del af det å denna sektion förekommande arbetet är af beskaffenhet
att lämpligast böra utföras af kvinnliga biträden. För materialets
kopiering och distribuering åt vederbörliga håll kräfves anställande
af en fullt tillräcklig personal, på det ej genom försenad expediering det
med informationen åsyftade gagn skall förfelas. Kommittéerna beräkna,
att åtminstone fyra kvinnliga biträden böra fast anställas, hvaraf två i högre
och två i lägre aflöningsgrad. Det ena biträdet i högre grad skulle hafva
till uppgift att biträda vid ordnandet af det till sektionen hörande upplysningsmaterial
och vid den öfriga arkivvården samt att besörja sektionens registreringsgöromål.
Det andra biträdet af samma grad skulle vara bibliotekariens
närmaste medhjälpare vid biblioteksvården. En ej ringa del af det
inkommande upplysningsmaterialet är affattadt å utländskt språk samt
måste för offentliggörande eller distribuering öfversättas. Det förutsättes, att
åtminstone det sistnämnda af dessa bägge biträden skall äga erforderlig språkkunskap
för att under inseende af någon af tjänstemännen vid sidan af sina

HANDEbSBYRÅN. , 4 Do

öfriga bestyr biträda med sådant öfversättningsarbete. De bägge biträdena
åt lägre grad skulle verkställa renskrifning, kopiering, expediering in. in.

A sektionen bör dessutom anställas eu amanuens med fast arfvode. Han
skall biträda vid skriftväxlingen, affatta tidningsnotiser och cirkulär, öfvervaka
öfversättningsarbetet och i öfrigt tillhandagå vid upp lysnings materialets
samlande och spridande äfvensom hafva ansvaret för expeditionen. Han bör
vara att påräkna under större delen af den dagliga arbetstiden och därför
erhålla ett högre arfvode än som eljes i regeln afses för amanuenser. Amanuensen
bör äga göda språkkunskaper, hvarjämte handelshögskoleutbildning
torde utgöra ett önskvärdt kompetensvillkor för denna befattning.

Kommittéerna vilja till sist betona, att den föreslagna personalutrustningen
synes kommittéerna vara den minsta, som kan ifrågasättas, för såvidt
upplysningsverksamheten skall kunna redan från början bedrifvas i önskvärd
omfattning och med tillräcklig skyndsamhet. Det antages därför, att efter
hand som verksamheten visar sig medföra därmed afsedt gagn för såväl
näringarna som förvaltningen och större utveckling af densamma äger rum.
en ökning åt personalen skall blifva både väl behöflig och väl försvarad.

Med tillämpning af ofvanstående skulle handelsbyråns personal- och anslagsbehof
blifva följande:

Handelsbyrån.

En byråchef, tillika chef för administrativa sektionen..............Kr. 8.100 1

Administrativa sektionen.

Eu sekreterare.................	.......Er.	5,800
En notarie......................	.......i	4,000
Eu handelsundervisningsinspektör, arfvode.......	.......»	3,000
En registrator 1 2....................	.......2>	2.000
Ett biträde af lägre grad...............	....... »	1,200
Två amanuenser, arfvoden...............	• • ..... $	3,600
Upplysningsscktionen (med biblioteket och arkivet).
En byrådirektör...................	.......Er.	7.000
Eu bibliotekarie (och arkivarie) 2............	....... >	5,800
Två biträden af högre grad..............	.......>	3,200
Två biträden af lägre grad..............	.......»	2,400
En amannens, arfvode •................	. . . .... »	2,500

Till extra personal, vikariatsersättningar, sakkunnige m. m.
helhet..........

handelsbyrån i dess

19,600

20,900

7,000

Summa kronor 55,600

1 Vissa af kommerskollegiikommitténs ledamöter föreslå för denne byråchef en aflöning af
10.000 kronor (s. 380).

2 Registrator!! samt bibliotekarien (och arkivarien) hafva äfven vissa uppgifter beträffande
ofri ga byråer.

Amanuens.

Samman fattning:.

404

Kap. 17. Industribyrån.

Enligt hvad kommittéerna å s. 375 framhållit, skulle industribyrån hafva
att hufvudsakligen behandla de under kap. 8 upptagna industri- och
handtverksärenden. Till byrån skulle tillsvidare äfven höra under kap.
10 omförmälda ärenden rörande utbildningen för de industriella yrkena.
Slutligen bör byrån hafva att i afseende å de på öfriga byråer inom
verket fallande eller andra ämbetsverk tillhörande angelägenheter, som
beröra industrien och handtverket, göra gällande dessa näringsgrenars intressen.

Sektionsln- Redan i det föregående har antydts, att ärendena angående utbildningen för
delningen. industriella yrkena utgöra ett sådant ämnesområde, som kräfver anställandet
af särskild personal, sammanhållen till en sektion inom industribyrån,
yrkesutbildning ssektionen. För anordnandet af en sådan sektion talar dels
uppgifternas företrädesvis yrkespedagogiska beskaffenhet, dels den omständigheten,
att från sektionen skulle utgå en ganska omfattande inspektionsverksamhet,
som i och för sig förutsätter eu i förhållande till byråchefen själfständigare
ställning.

Bland de till byrån hörande egentliga industriärendena förekommer likaledes
en större grupp, som i väsentlig mån afser inspektionsverksamhet, nämligen
de elektriska ärendena. Dessa ärenden äro i allmänhet också af en
sådan specialteknisk karaktär, att de redan af denna anledning intaga en
särställning. För behandlingen af hithörande ärenden föreslå kommittéerna
alltså anordnandet af en särskild elektrisk sektion.

De öfriga i det föregående närmare angifva hufvudgrupperna af industriärenden
äga icke sådan speciell karaktär eller omfattning, att af denna anledning
någon viss grupp bör urskiljas för särskild handläggning. En sådan uppdelning
kunde visserligen vara önskvärd ur arbetsfördelningens synpunkt, men
låter sig i tillämpningen knappast genomföra. Med afseende å hithörande ärenden
gäller nämligen, att vid deras handläggning böra i allmänhet komma i
betraktande såväl administrativa, juridiska och nationalekonomiska som ock
industritekniska och industriekonomiska synpunkter, hvadan de tjänstemän,
som representera dessa olika slag af sakkunskap, lämpligen böra tillhöra
samma sektion, hvilken med hänsyn till sina uppgifters i regeln administrativa
karaktär torde böra benämnas administrativa sektionen.

Det ligger i sakens natur, att denna sektionsindelning icke är strängt
tillämplig å alla ärenden, utan att ofta måste förekomma ärenden, som i större

INDUSTRI Ii YRAN.

405

tiller mindre grad beröra liera sektioner. När sä är förhållandet, bör samarbete
mellan olika sektioner förekomma. Särskild! lärer den ä administrativa
sektionen förefintliga författningskunskapen och administrativa förfarenheten
komma att tagas i anspråk vid lösandet åt åtskilliga på specialsektionerna
närmast ankommande uppgifter. Närmare bestämmelser om samarbetet lämnas
om behörigt af byråchefen.

Byråchefen har att utöfva de befogenheter beträffande regerings- och Byråchef,
styrelseärenden, som kommittéerna på s. 379 angifvit såsom i allmänhet tillkommande
tjänstemän af denna grad. Omfattningen af byråns uppgifter gör
det emellertid omöjligt för honom att personligen verkställa all föredragning
resp. utöfva all den beslutanderätt, som icke förbehålles åt verkets chef.

Det blir företrädesvis med mera principiella och till sina konsekvenser betydelsefulla
ärenden, som byråchefen personligen måste taga närmare befattning.
Främst möta här de lagstiftningsfrågor, hvilka beröra industribyrån.

En väsentlig del af byråns arbete består redan nu i dess utredningar och
utlåtanden öfver lagar och andra författningar, som direkt angå eller eljes
beröra de industriella yrkena. Byråns verksamhet i denna del blir gifvetvis
af väsentligt större betydelse med ett genomförande af kommittéernas
förslag om näringslagstiftningens öfverlämnande åt handelsdepartementet.

att vid sådan lagstiftning bedöma och bevaka industriens intressen
är uppenbarligen så viktig och omdömeskräfvande, att densamma måste handhafvas
åt byråchefen själf, vare sig frågan gäller för industrien centrala
lagstiftningsområden eller specialförfattningar af olika slag.

Den för de olika näringsgrenarna gemensamma och grundläggande lagstiftningen
rörande villkoren för att bedrifva handel och näring m. m. skulle
emellertid enligt kommittéernas förslag tillhöra bolagsbyråns föredragning.

Tydligt är likväl, att det tillkommer industribyråns chef att, i den mån
industriella intressen härvid beröras, såsom dessa intressens målsman deltaga
i ärendenas behandling och ur det sakliga innehållets synpunkt öfva
inflytande på deras bedömande.

Enligt den förut lämnade redogörelsen för industriärendena förekommer
eu ganska mångskiftande industriell speciallagstiftning, företrädesvis afsedd
att bereda skydd mot de med några slag af industriutöfning förenade risker.

Vid tillämpningen af denna lagstiftning uppkomma för kommerskollegiet
och närmast dess industribyrå vissa delvis omfattande uppgifter, hvilka i
allmänhet äro af den betydelse ur näringssynpunkt, att de påkalla byråchefens
handläggning.

Byråchefens personliga medverkan vid byråns författningsarbeten måste
äfven omfatta de områden, som afses tillhöra sektionerna för elektriska ärenden
och för yrkesutbildning. Det blir ock hufvudsakligen i detta afseende, som
byråchefen kommer att öfva direkt inflytande på dessa sektioners ärenden.

Med deras löpande arbete och särskildt inspektionsgöroinålen lärer byråchefen
däremot i regeln ej behöfva taga befattning. Dock böra allmänna regler
eller instruktionsbestämmelser äfven med afseende å inspektionsgöroinål eller

KOMMERSKOLLEGIET.

Uppgifter.

Industri ärenden.

4(H>

till ledning för lokala inspektionsförrättningar anses äga sådan karaktär
och betydelse, att de i likhet med allmänna författningar vanligen böra föredragas
af byråchefen. Denne bör ock handlägga och föredraga regeringsärenden
rörande organisations-, personal- och anslagsärenden, som afse under
byrån sorterande lokalförvaltning. Att byråchef i allmänhet bör vara närvarande
vid honom underordnad sektionschefs föredragning inför verkets chef,
hafva kommittéerna ofvan betonat. I alla de fall, då inom verket beslut
skall på byråchefens föredragning fattas i ärende, som närmast tillhör specialsektionerna,
bör i regeln vederbörande sektionschef vara närvarande.

Bland de ärenden, som föreslås skola tillhöra den administrativa sektionen,
torde vid sidan af författningsspörsmålen frågor rörande industriens befrämjande
vara den mest omfattande och betydelsefulla gruppen. Vid behandlingen
af dessa — som företrädesvis röra lån, anslag och understöd af olika
beskaffenhet — bör allmän kännedom om industriens behof och villkor främst
anses erforderlig. Såväl med hänsyn härtill som ock på grund af vikten
af, att dylika frågor handläggas ur en konsekvent industripolitisk synpunkt,
måste desamma tillhöra byråchefens föredragning.

Likaså lärer byråchefen i allmänhet komma att representera industriens
intressen och synpunkter i de mångahanda ärenden, som ehuru tillhörande
andra ämbetsmyndigheters handläggning äro af sådan betydelse för industrien,
att representant för densamma bör enligt de af kommittéerna häfdade
principer beredas tillfälle därvid deltaga.

a) Administrativa sektionen.

Den alldeles öfvervägande delen af administrativa sektionens uppgifter är
af den beskaffenhet, att byråchefen icke kan undgå att i regeln personligen
taga ställning till och, där så erfordras, föredraga dem inför verkets chef.
Vid sådant förhållande blir byråchefen i realiteten jämväl sektionschef
för denna sektion. Detta utesluter naturligtvis ej, att tjänstemän med
högre kompetens och aflöning än sekreterares kunna erfordras på sektionen,
hvars arbetsbörda blir så omfattande, att en uppdelning på flera högre kvalificerade
tjänstemän synes nödvändig. Särskildt kan byråchefen ej personligen
medhinna att själf verkställa de ständigt förekommande speciella utredningar
af juridisk eller industriteknisk karaktär, som kraf vas för vissa
författningsärenden, för låne- och anslagsfrågor, för andra frågor om åtgärder
till industriens befrämjande o. s. v.

Enligt hvad ofvan anförts, skulle följande ärendesgrupper hänföras till den
administrativa sektionen, nämligen ärenden rörande
industri, handtverk och slöjd i allmänhet;
manufakturförlags-, torf- och handtverkslån;
lotterier, särskildt industri-, slöjd- och handtverkslotterier;

INDUSTRIBYK AN.

407

explosiva varor in. m.;
eldfarliga oljor;

giftiga ämnen och apoteksvaror;
patent verket;
profningsanstalter;

utställningar och utställningskommissionen;
torfingenjörerna.

Till administrativa sektionen torde vidare böra förläggas behandlingen af
vissa ärenden rörande utbildningen för de industriella yrkena.

Kommerskollegiikommittén — hvilken i motsats mot departementalkommitterade
anser, att de centralförvaltningen tillhörande ärendena rörande
tekniska högskolan med hänsyn till sin sakliga innebörd hellre höra hemma
hos handelsdepartementet än hos undervisningsdepartementet — har funnit
lämpligast föreslå, att departementets befattning med dessa ärenden skall
utöfvas genom kommerskollegiet och närmast af dess industribyrå. Dessa
ärenden äro, såsom ofvan närmare visats (s. 249), nästan uteslutande på
Kungl. Maj:t ankommande anslags-, organisations- och personalfrågor och sålunda
förnämligast af administrativ natur. För deras sakliga bedömande
kräfves emellertid ofta ingående kännedom om den tekniska högskoleundervisningens
olika grenar samt om de önskemål beträffande dennas utveckling
och höjande i vetenskapligt och praktiskt hänseende, som göra sig
gällande såväl inom tekniskt-vetenskapliga kretsar som inom de näringsgrenar
och verksamhetsområden, hvilka rekrytera sina ledande krafter företrädesvis
från de tekniska högskolorna. I alla dessa afseenden bör industribyrån, sådan
som kommittéerna föreslå densamma organiserad, i särskild grad vara
lämpad* att tillgodose krafven på mångsidig sakkunskap såväl som positivt
verksamt intresse. Kommerskollegiikommitténs yrkande på de tekniska högskoleärendenas
förläggande till handelsdepartementet har hufvudsakligen
bestämts af dess öfvertygelse om vikten af att vid deras administrativa
behandling vinna gehör åt allmänt industriella synpunkter och intressen.
Då dessa särskildt företrädas af industribyråchefen, har kommittén ansett
lämpligast, att hithörande ärenden föredragas af honom. Genom den starka
utrustning af teknisk specialutbildning på ett flertal områden, som kommerskollegiet
skulle erhålla, genom kollegiets centrala ställning och intima
förbindelse med å ena sidan tekniska verk och anstalter, såsom patentverket,
statens profningsanstalt, Sveriges geologiska undersökning, de tekniska
högskolorna och lägre skolorna med flera samt å andra sidan näringsrådet
samt industriens korporationer och målsmän, lärer kommerskollegiet
blifva väl rustadt att till vederbörlig behandling upptaga jämväl de initiativ
och framställningar, som från det ena eller andra hållet kunna göras
i syfte att stärka och höja den tekniska högskoleutbildningen och göra densamma
i största mån fruktbringande.

De ganska betydande stipendiemedel, som ställts till myndigheternas förfogande
för uppmuntran och underlättande af industritekniska studier, hafva
otvifvelaktigt varit till största nytta för yrkesutbildningen i landet. Å andra

Tekniska
li ögskoleärenden.

Stipendie väsendet.

408

KOMMERSKOLLEGIET.

Öfriga

ärenden.

sidan torde det utmärkta informations- och studiemedel, som stipendierna
utgöra, hittills icke hafva fullt utnyttjats i utvecklingsarbetets direkta tjänst.
Stipendierna hafva nämligen i allmänhet icke användts och stipendiaterna
icke utsetts med särskild hänsyn just till de aktuella problem, hvilka man
i vårt land önskar lösa och för hvilka annorstädes förebilder och lärdomar
stå att hämta. Om också uppslagen till dylika studier i regeln böra komma
från de sökande, är det i hög grad önskvärdt, att förvaltningen blir fullt
vuxen att såvidt möjligt bringa system i de individuella sträfvandena. I
hvarje fall måste den vid pröfningen af stipendieansökningar söka att sofra
fram dem, som lofva bästa utbytet ej blott för individen utan ock för det
allmänna. Af allra största vikt är vidare, att resplaner och studieprogram
underkastas en omdömesgill granskning. En rikhaltig erfarenhet har nämligen
visat, att studieresor gifvit mindre resultat af den anledning, att stipendieinnehafvarne,
till följd af bristande resvana och otillräcklig kännedom
om utländska formaliteter och förhållanden, planlagt sin färd på mindre
lämpligt sätt. Slutligen kräfves sakkunnig pröfning för att rätt bedöma
det praktiska värdet af de iakttagelser och erfarenhetsrön, som stipendiaterna
vid sin hemkomst meddela i reseberättelser eller på annat sätt.

Af det anförda torde framgå, att industribyrån får ett både betydelsefullt
och omfattande arbete på stipendieväsendets område. Vid öfvervägandet
af frågan om, hvilken sektion blir mest lämpad att fylla administrationens
uppgifter, hafva kommittéerna icke förbisett stipendieväsendets samband med
det högre och lägre tekniska skolväsendet. Ej mindre påtaglig är emellertid
dess betydelse för de industriella yrkenas direkta produktionssyften. Det
har därför synts lämpligast att allt efter de olika stipendiekategoriernas öfvervägande
uppgift att tjäna företrädesvis teoretiskt-pedagogiska eller industrielltproduktiva
ändamål fördela arbetet med deras handläggning. På industribyråns
administrativa sektion skulle då falla behandlingen af de största stipendiegrupperna,
nämligen de för tekniker, för idkare af handtverk m. m.,
för industriens verkmästare och förmän samt för yrkesarbetare afsedda. Jämväl
stipendierna för tekniska högskolans lärare torde böra hit hänföras. Med
afseende å stipendierna för handtverksidkare och yrkesarbetare har sektionen
att påräkna medverkan af en tjänsteman (handtverkskonsulenten) å yrkesutbildningssektionen.

Sistnämnda sektion bör däremot helt öfvertaga befattningen med stipendierna
för lärare vid de lägre tekniska undervisningsanstalterna.

I enlighet med nu anförda grunder bör slutligen till bergsbyrån öfverlämnas
handläggningen af ärenden rörande stipendier för bergstekniker.

På alla dessa områden är emellertid uppenbart angeläget att vidmakthålla
samverkan mellan de byråer och sektioner, som hafva likartade uppgifter
att fylla.

Såsom eu allmän anmärkning rörande administrativa sektionens arbete gäller,
att åt densamma gifvetvis kommer att anförtros flertalet af de talrikt förekommande
undersökningar och utredningar af juridisk, administrativ samt

INDUSTlilBY RÅN.

109

industriteknisk och industriekonomisk beskaffenhet, som framgent liksom
hittills böra komma att i väsentlig män upptaga industribyrån.

Administrativa sektionens medverkan kommer därjämte att i stor utsträckning
tagas i anspråk beträffande ärenden, som egentligen tillhöra de öfriga
sektionerna. Likaså lärer det blifva den administrativa sektionen, som i
regeln får ansvara för beredningen ur industrisynpunkt af frågor, hvilkas
slutliga handläggning eller föredragning ankommer på annan byrå inom
verket eller annan myndighet.

Enär byråchefen icke torde i regeln kunna medhinna att själf verkställa Personal
de större utredningarna, måste han kunna öfverlämna det egentliga arbetet
med desamma åt underordnade tjänstemän. För större och mera kräfvande
undersökningar, som talrikt förekomma, bör han äga tillgå väl kvalificerade
medhjälpare. Kommittéerna vilja därför föreslå, att å den administrativa
sektionen anställas tvenne sådana tjänstemän, en för hvartdera af de båda
hufvudområden af utbildning, som böra vara starkt representerade ä sektionen,
nämligen den juridiskt-administrativa och den industritekniska.

Dessa tjänstemän komma endast undantagsvis att utöfva inspektionsverksamhet
och lära ej heller i annat afseende behöfva tillerkännas någon själfständig
beslutanderätt af betydelse. De blifva i hufvudsak byråchefens
juridiskt-administrativa, resp. industritekniska rådgifvare med skyldighet att
hvar för sitt område fullgöra äfven sekreterargöromål. Byråchefen måste
emellertid kunna med fullt förtroende till dem öfverlämna att på eget ansvar
utföra en stor del af det mera kräfvande utredningsarbetet. De måste ock,
när så befinnes lämpligt, kunna öfvertaga föredragningen af viktigare styrelseärenden.

Med hänsyn till industribyråns omfattande författningsuppgifter måste så- Byrådirek
som nämndt å densamma finnas anställd en administrativt utbildad tjänste- tö>''

man i ledande ställning. Endast under denna förutsättning beredes möjlighet
att vid valet af byråns chef bortse från kompetens i detta afseende och
lägga hufvudvikten vid lämplighet ur allmänt industriell synpunkt. Kommittéerna
''föreslå därför, att såsom byråchefens närmaste man anställes en
byrådirektör med god juridisk och administrativ utbildning.

Byrådirektörens arbete torde alltså komma att väsentligen afse dels yttranden
och förslag i industriella lagstiftningsfrågor dels granskning ur författningssynpunkt
af sådana kungörelser och cirkulär, som det ankommer på
verket att utfärda efter föredragning från industribyrån. Hans medverkan
blir ock oundgänglig vid behandlingen af viktigare löpande ärenden, som
röra tillämpningen af olika författningar på det industriella området. Särskildt
lärer den elektriska sektionen ofta behöfva samråda med denne bvrådirektör
vid behandlingen af koncessions-, expropriations- och dispensärenden
med flera.

För den tekniskt utbildade medhjälparen synes till en början vara till-Förste byra
räckligt att anvisa ställningen af andra gradens tjänsteman. Han torde ,nHenj°rväsentligen
få sin verksamhet knuten till vissa grupper af löpande ärenden.

410

KOMMERSKOLLEGIET.

Såsom regel torde erforderliga utredningar i styrelseärenden rörande stipendier,
handtverkslån, materialprofningsanstalter med flera komma att påhvila
honom. Vidare synes han böra närmast handhafva den beredning i fråga
om tullrestitution, om tullsatser för industrivaror och industriens förbrukningsartiklar
o. s. v., som kan ankomma på industribyrån. Mest kräfvande
lära emellertid de uppgifter blifva, som möta vid speciella utredningar öfver
nya uppslag och framställningar, berörande olika sidor af vår industri.

Till denna befattning böra endast ifrågakomma personer, som med teknisk
högskolebildning förena praktisk erfarenhet från verksamhet i industriens
tjänst.

Sprängäm- Såsom kommittéerna å s. 538 f. närmare utveckla, bör sprängämnesinspeknesinspek-
^ören vid sidan af sin hufvudsakliga uppgift såsom lokal inspektör öfver
sprängämnestillverkningen och explosiva varor jämväl anlitas såsom sakkunnig
och föredragande i de på kommerskollegiet ankommande ärenden
rörande explosiva varor. Dessa äro i allmänhet ej talrikt förekommande,
men kräfva till gengäld sådan långt specialiserad utbildning och praktisk
erfarenhet på sprängämnesteknikens område, som sprängämnesinspektören
måste besitta. Samma förhållande äger rum med afseende å kontrollen öfver
eldfarliga oljor, kiseljärn och kiselmangan, kalciumkarbid och acetylen, giftiga
ämnen och apoteksvaror. Sprängämnesinspektörens kemisk-tekniska utbildning
bör gifva honom tillräcklig kompetens för hithörande ärendens tekniska
beredning och föredragning.

Sprängämnesinspektören skulle gifvetvis äga att inom verket påkalla medverkan
med afseende å ärendenas administrativa sida. I regel torde notarien
å administrativa sektionen vara kompetent i detta afseende särskildt i fråga
om vanliga löpande ärenden. I författningsfrågor bör den juridiskt utbildade
byrådirektören stå till förfogande. Då vidare nödiga skrifarbeten och andra
mindre kräfvande göromål kunna öfverlämnas åt det å sektionen tjänstgörande
kvinnliga biträdet, torde inspektören erhålla all den arbetshjälp,
som han behöfver. Kommittéerna förutsätta, att sprängämnesinspektören
skall i denna sin egenskap vara skyldig biträda kommerskoilegiet på nu angifvet
sätt samt att någon särskild aflöning för denna del af hans verksamhet
ej skall behöfva beräknas.

Notarie. För det löpande administrativa arbetets handläggning erfordras uppenbarligen
en för dylika uppgifter utbildad tjänsteman af första lönegraden.
Denne bör förnämligast användas till sådana regelbundet återkommande
mera formella ärenden, som endast kräfva vanlig rutin och precision och
från hvilka byrådirektören därför bör befrias.

Registrator. För byråns registreringsgöromål bör finnas en kvinnlig registratorstjänst
med de för sådana befattningar föreslagna löneförmåner. Det torde emellertid
befinnas lämpligt, att de för elektriska sektionen speciella registreringsgöromålen
ombesörjas särskildt af dess fast anställda kvinnliga biträde.

Biträde af Enär registratorn bör kunna medhinna vissa skrifgöromål, torde till en
lägre grad. pörjan icke mera än ett fast anställdt kvinnligt biträde behöfva beräknas för

INDUSTRIBYRÅN.

411

sådana göromål. För detta biträde bör ställningen såsom biträde af lägre
grad vara tillräcklig.

Oaktadt kommittéerna föreslå fästa tjänstemän i stor utsträckning för Extra
industribyråns olika sektioner, måste dock äfven extra tjänstinnehafvare i Pcr8on"i
någon mån anlitas. Särskildt på administrativa sektionen, där göromålens
mängd afsevärdt kommer att växla efter antalet tillfälliga utredningar och
uppdrag, blir det nödvändigt att äga tillgång till mindre fast anställda
arbetskrafter. Dessa böra ock vid förefallande behof kunna anlitas af de
öfriga sektionerna.

Vid sådant förhållande bör för administrativa sektionen beräknas tvenne
amanuenser med fast arfvode, den ene med administrativ, den andre med
teknisk utbildning.

Vid vissa tider erfordras å sektionen skrifbiträde såsom hjälp åt de kvinnliga
be fatta i ngsh afvara a. Jämväl å byråns öfriga sektioner lärer tid efter
annan behof uppstå åt förstärkning beträffande den med skrifgöromål och
liknande arbete anställda personalen. Kommittéerna hafva därför ansett sig
böra beräkna, att tvenne extra biträden skola såsom regel tagas i anspråk
för byrån i dess helhet.

Förutom sprängämnesinspektören synes å den administrativa sektionen åt- Experter.
minstone för närvarande icke erfordras några fästa experter, afsedda för
större, grupper af ärenden eller regelbundet återkommande sådana. Däremot
lärer det ofta visa sig nödvändigt att för speciella utredningar i vissa viktigare
frågor inkalla sakkunnige. För detta ändamål torde ett belopp af

4,000 kronor för år böra beräknas.

b) Elektriska sektionen.

Bland de olika till industribyrån hänförliga grupper påkalla ärenden
rörande elektriska anläggningar ur organisationssynpunkt stor uppmärksamhet.

Såväl genom sin speciella karaktär som framför allt genom sin omfattning
synas desamma i och för sig nödvändiggöra anordnandet af en särskild sektion.

Härför talar ock den omständigheten, att industribyråns omfattande område
lämpligen bör ur arbetsfördelningens synpunkt uppdelas på flera underafdelningar.

Kommittéerna hafva (s. 162 f.) föreslagit vissa förändringar i afseende å Personal,
handläggningen af de ärenden, som tillhöra centralförvaltningen i anledning Byrådirekaf
den särskilda lagstiftningen rörande elektriska anläggningar. Dessa föränd- ^inspektör.
ringar förutsätta, att kommerskollegiet utrustas med personal, kvalificerad
att öfvertaga beredningen och föredragningen af de olika elektriska ärendena
såväl inom verket som ock i statsrådsberedningen. I byråchefens ställe bör
den direkta ledningen af dessa ärenden anförtros åt en med deras tekniska
innebörd och praktiska betydelse fullt förtrogen person.

Denne, hvilken bör erhålla ställning såsom byrådirektör, skulle därjämte i
egenskap af öfverinspektor intaga chefsställning gentemot de elektriska inspek -

412

KOMMERSKOLLEGIET.

Kompetensvillkor
och
aflöning.

Notarie.

Biträde af
högre grad.

törerna. Detta behöfver ej utesluta, att byrådirektören själf utför vissa inspektion.
sbirr ättningar. Skulle inom kollegiet till behandling förekomma besvär
enligt elektricitetsstadgans 52 § emot beslut af byrådirektören i hans egenskap
af inspektör, torde byråns chef kunna öfvertaga beredningen och föredragningen
af desamma.

Med afseende å den rent tekniska delen af sin verksamhet bör byrådirektören-öfverinspektören
utöfva viss beslutanderätt. Såväl gentemot allmänheten
som inspektörerna bör han nämligen på eget ansvar kunna lämna
upplysningar och meddela direktiv rörande tekniska detaljer samt gällande
författningars tillämpning i särskilda icke tveksamma fall. Såväl i dessa
som i andra ärenden äger han att påräkna inspektörernas medverkan.

Åt de lokala inspektörerna böra äfven för framtiden beredas tjänsterum i
omedelbar anslutning till kommerskollegiet, så att hinder icke ur denna
synpunkt möta för deras intima samarbete med centralmyndigheten.

Byrådirektören bör såsom chef för den elektriska inspektionen i främsta
rummet motsvara de anspråk på teknisk utbildning och praktisk förfarenhet,
som ställas på de elektriska inspektörerna. I särskild grad kräfvas emellertid
af honom förmåga och intresse att följa och inom sitt verksamhetsområde
tillgodogöra sig de uppslag och erfarenheter, som i in- och utlandet göras
inom starkströmstekniken, äfvensom att genom publikationsverksamhet sprida
kännedom härom till intresserade kretsar.

Af icke mindre vikt är emellertid, att till befattningen förvärfvas en
person med förutsättningar för och helst med någon vana vid administrativa
göromål. Bland inspektörerna torde säkerligen alltid stå att finna en sålunda
kvalificerad person.

Med hänsyn till de stora kraf på utbildning och duglighet, som måste
ställas på byrådirektören, kan hans aflöning icke sättas lägre än den för
sådan tjänsteman ofvan föreslagna normallönen, hvilken kommittéerna fördenskull
förorda.

Om ock kommittéerna anse angeläget, att sektionschefen icke saknar viss
administrativ vana, måste dock för den administrativa handläggningen åt
flertalet vanliga ärenden finnas anställd en särskild tjänsteman. Såsom
regel erfordras af denne endast den noggrannhet och rutin, som man kan
vänta af en tjänsteman i första lönegraden. Denne notarie, som kommittéerna
föreslå såsom byrådirektörens närmaste medhjälpare, torde på grund af de
elektriska ärendenas mängd och omfattning blifva fullt upptagen af desamma.

Det bör emellertid icke förbises, att vid behandlingen af elektriska ärenden,
särskildt koncessionsärenden, ej sällan förekomma invecklade juridiska
spörsmål eller svårare författningstolkningar, hvilka icke med tillbörlig
trygghet kunna öfverlämnas till endast notariens pröfning. 1 dylika fall,
då det är nödvändigt äga tillgång till högt kvalificerad juridisk och administrativ
sakkunskap, bör den juridiska byrådirektören å administrativa
sektionen lämna sin medverkan.

För handläggningen af de elektriska ärendena erfordras jämväl stadigvarande
biträde af en kvinnlig befattningshafvare för skrifarbete m. m.

INDUSTRIBYKÅN.

41:5

De större kvalifikationer, som erfordras för särskildt vissa förekommande
ritarbeten, föranledde statsmakterna att lievilja ökning i det nu för samma
ändamål anställda biträdets löneförmåner från och med år 1912. Kommittéerna
finna ock angeläget, att för ifrågavarande befattning anvisas de
för biträden af högre grad vanliga aflöningsförmäner, på det att därmed
större garanti må vinnas att för befattningen förvärfva duglig arbetskraft.
På grund af de elektriska ärendenas i regeln fristående natur torde det måhända
ock visa sig ändamålsenligt att åt denna kvinnliga befattningshafvare
öfverlämna de för sektionen speciella registreringsgöromålen.

Jämväl för inspektörerna är det af vikt att erhålla biträde med vissa skrifarbeten.
I den mån det nyssberörda ordinarie biträdet icke kan medhinna
denna och andra uppgifter, bör extra arbetskraft för detta ändamål finnas
tillgänglig å byrån.

I betraktande af att för närvarande inom dels kommerskollegiet dels
civildepartementet flera tjänstemän än nu föreslagits ägna mer eller mindre
arbete åt de elektriska ärendena, kunde de nu beräknade arbetskrafterna
synas alltför små. Kommittéerna anse sig emellertid kunna förutsätta, att
ifråga om dessa ärenden en betydande arbetsbesparing skall vinnas därigenom,
att en och samma person, byrådirektören, blir den närmast ansvarige
för såväl beredning som föredragning af hithörande ärenden inom
både kommerskollegiet och statsrådsberedningen samt därvid erhåller biträde
af dels inspektörerna dels notarien.

Såsom i det föregående förutsatts, lärer byrådirektören ock framgent kunna
i viss utsträckning deltaga i det lokala inspektionsarbetet. Emellertid torde
det visa sig önskvärdt att åtminstone tidtals, när mer arbete än vanligt
hopats å sektionen, bereda honom direkt arbetshjälp vid den tekniska handläggningen
af vissa ärenden. För detta ändamål bör beräknas arfvode åt en
i tekniskt afseende kvalificerad extra tjänsteman. Då denne jämväl afses
skola mot särskildt arfvode användas vid den lokala inspektionen (s. 536 f.),
bör han kunna helt fästas vid detta arbetsområde och därigenom en tillfredsställande
lösning vinnas af spörsmålet om systematisk rekrytering af den
tekniska personalen för de elektriska ärendenas handläggning.

c) Yrkesutbildningssektionen.

Kommittéerna hafva i det föregående (s. 221 ff.) betonat angelägenheten af,
att de olika slag af ärenden, som röra utbildningen för de industriella yrkena,
pröfvas i sitt inbördes sammanhang och inom centralförvaltningen
handläggas efter enhetliga grundsatser. Såväl med hänsyn härtill som på
grund af dessa ärendens omfattning och speciella karaktär hafva kommittéerna
ock funnit nödvändigt (s. 404), att för dem skulle inom verket anställas särskild
personal, som uteslutande och med stor sjanständighet skulle sysselsätta
sig med hithörande frågor. Ehuruväl inrättandet för ändamålet af en byrå
kunde vara väl motiveradt, särskildt på grund af det trängande behofvet af led -

Extra

tjänsteman.

414

KOMMERS KOLLEGIET.

ning och initiativ för genomförandet af en nödvändig omorganisation af
den lägre tekniska undervisningen, hafva kommittéerna emellertid ansett
för närvarande tillräckligt föreslå en sektion, yrkesutbildningssektionen,
hvilken gifvetvis borde infogas såsom ett led i industribyrån, med hvilkens
arbete i öfrigt sektionens uppgifter till öfvervägande del höra samman.

Uppgifter. Enligt hvad närmare inhämtas af redogörelsen för centralförvaltningens
befattning med yrkesutbildningen (s. 221 tf.), skulle yrkesutbildningssektionen
få att handlägga ärenden rörande:

lärlings väsendet;

den lägre tekniska undervisningen och yrkesundervisningen; samt

diverse andra ärenden rörande industriell yrkesutbildning.

Beträffande denna sektions befattning med stipendieärenden hänvisas till
hvad härom s. 408 anförts. I samband härmed torde böra erinras, att åtskilliga
ärenden rörande statens medverkan vid utställningar och kongresser,
för understödjande af korporationer och tidskrifter o. s. v. väsentligen böra
bedömas ur vrkesutbildningssynpunkt och därför kunna tillfalla förevarande
sektions arbetsområde.

Till yrkesutbildningssektionen böra slutligen öfverlämnas ärenden om slöjdutbildning
samt rörande instruktörerna i hemslöjd och deras verksamhet.

För bedömandet af sektionens organisation torde en summarisk sammanfattning
af dess uppgifter med afseende å de nu berörda ärendesgrupperna
vara önskvärd.

Lärlings- Såsom kommittéerna framhållit, torde eu särskild Järlingslagstiftning unväsendet.
^er (jen närmaste framtiden komma att genomföras och i samband därmed
eu del omfattande göromål tillfalla den blifvande centralmyndigheten för
lagstiftningens tillämpning. Ivommerskollegiet skulle på detta område komma
att utöfva en vidsträckt kontroll-, instruktions- och inspektionsverksamhet
gentemot lokala organ och anordningar samt därjämte fullgöra en del
allmänna administrativa göromål i fråga om författningar, utställningar,
kurser o. s. v.

Hittills har emellertid lärlingsväsendet i saknad af lärlingslagstiftning
icke i större mån påkallat förvaltningens omsorger. Tid efter annau förekomma
visserligen framställningar i detta ämne, exempelvis från Sveriges
händtverksorganisation, men några regelbundna förvaltningsärenden föreligga
nu icke. Emellertid är det uppenbart, att med afslutandet af utredningen
om lärlingslag kan motses ett lifligt intresse för lagstiftningens
snabba genomförande samt i öfrigt för åtgärder till lärlingsförhallandets
reglerande och lärlingsutbildningens befrämjande. Hithörande frågor komma
därför med all säkerhet att i icke ringa mån påkalla intresse och initiativ
från yrkesutbildningssektionens sida. Gifvetvis böra frågor om hufvudlinjerna
för lärlingsväsendets ordnande handläggas under ledning af byråchefen,
hvarjämte den juridiskt skolade byrådirektören å administrativa sektionen
bör komma att biträda i afseende å de juridiska sidorna af lärlingslagstiftningen.

INDUSTRI BYHÅN.

415

Lägre teknisk
undervisning.

dämväl med afseende a den lägre tekniska undervisningen gäller, att eu
genomgripande om- och nybildning otvifvelaktigt kommer att snart genomföras
samt att i sammanhang därmed ett vidsträckt arbetsfält öppnas för den
centrala administrationen. För denna föreligger emellertid redan nu en mängd
uppgifter, som i brist på lämplig organisation hittills dock ingalunda fullgjorts
pa det sätt, som deras vikt bort kräfva. Såväl med afseende ä de
lägre tekniska yrkesskolorna som ock i fråga om de tekniska elementarskolorna
samt de olika fackskolorna föreligger ett klart behof af en ordnad och
effektiv central ledning och inspektion. Redan härigenom samt genom en
sakkunnig kousultationsverksamhet skulle inom den nuvarande skolorganisationens
ram mycket kunna göras för successiv uppryckning och utveckling
af detta viktiga utbildningsområde. Därmed skulle ock väsentligt större
garantier beredas för ett ändamålsenligt användande af de ingalunda obetydliga
medel, hvarmed staten årligen understöder det lägre tekniska undervisningsväsendet.
Beträffande i öfrigt de uppgifter, som anses böra tillkomma
en centralstyrelse för detta undervisningsväsen, hänvisa kommittéerna till
den å s. 232 ff. lämnade redogörelsen för hvad en a området sakkunnig kommitté
härom anfört.

Kommittéerna hafva på vederbörliga ställen i det föregående framhållit Slöjdunder
husslöjdens intima samband med det industriella näringslifvet i allmänhet Tisninssamt
vikten af, att utbildningen i husslöjd sättes i nödigt samband med den
industriella yrkesutbildningen i öfrigt. Detta samband lärer naturligast upprätthållas
därigenom, att centralförvaltningens uppgifter med afseende å husslöjdens
befrämjande öfverlämnas åt yrkesutbildningssektionen inom industribyrån
samt att densamma sålunda blir centralmyndighet för statens instruktörer
i husslöjd. I denna sin egenskap får sektionen tillfälle att inverka
på den grundläggande slöjdundervisningen i folkskolorna samt på hushållningssällskapens
slöjdskolor och slöjdkurser. Vidare skulle på sektionen ankomma
handläggning af anslagsfrågor af olika slag — till väfskolor, utställningar
och kongresser, studieresor, slöjdorganisationer o. s. v. — äfvensom
af frågor om husslöjdens organiserande och utveckling i allmänhet.

Då slöjdundervisningen i vårt land är organisatoriskt nära förbunden å ena
sidan med folkskolorna samt å andra sidan med hushållningssällskapens
verksamhet, bör kommerskollegiet gifvetvis i detta afseende samverka med
dels folkskole- och dels landtbruksförvaltningen, med den senare i dess egenskap
af central myndighet för de af hushållningssällskapen företrädda intressena.

Särskildt från målsmännen för handtverket och den därmed jämförliga Ofris yrkesmindre
industrien hafva under den senaste tiden framställts önskemål om, att utbil(ininSstaten
skall jämväl i annan form än genom lärlingslagstiftning, teknisk undervisning
och stipendieväsende direkt medverka till yrkesutbildningens höjande
och utvidgande. Sträfvandena från dessa håll gå framför allt ut på att bereda
de djupa leden af både själfständiga idkare och arbetare tillfällen till
fortgående utbildning och förkofran i afseende å sin yrkesutöfning. För
detta ändamål påyrkas upprättandet af yrkesmuseer och yrkesbibliotek, an -

416

KOMMERSKOLLEGIET.

Personal.

Öfverinspektor
för
tekniska
skolväsendet.

ordnandet af centrala yrkesutbildningsinstitut, mastar- och dylika kurser, ordnad
föreläsnings- och publikationsverksamhet i yrkesfrågor samt konsultationsoch
instruktionsverksamhet till. näringarnas förkofran i allmänhet. Oberoende
af förefintligbeten af lärlingslagstiftning anses vidare en ordnad lärlingsutbildning
kunna väsentligen befordras genom anslag åt mästare, som
förplikta sig meddela sådan utbildning, samt premier åt lärlingar, hvilka
gjort sig förtjänta däraf. I alla dessa afseenden förväntas initiativ, organiserande
ledning och ekonomiskt stöd tran statens sida.

Kommittéerna, som redan uttalat sig för befogenheten åt de sålunda framställda
krafven på statens medverkan, finna uppenbart, att yrkesutbildningssektionen
bör få viktiga uppgifter att fylla på detta område. Det
bör dock icke förbises, att hithörande åtgärder ofta nära sammanhänga med
vissa på administrativa sektionen närmast ankommande ärenden, som afse
yrkenas befrämjande.

Det framgår af den nu lämnade sammanfattande öfversikten öfver yrkesutbildningssektionens
uppgifter, att dessa till icke ringa del äro åt administrativ
natur. Emellertid kommer sektionsarbetets tyngdpunkt att ligga på informations-
och inspektionsverksamhet, dels gentemot lokala anstalter åt olika
slag för yrkesutbildning, dels gentemot yrkesmännen själfva.

Särskilt med hänsyn till denna del af sektionens arbete bör dess chef
hafva ställningen af öfverinspektor med den mera obundna handlingsfrihet,
som därmed följer. Hufvuddelen af hans personliga arbete bör gi tv et vis
förläggas till det lägre tekniska skolväsendet. Det gäller därvid å ena sidan
att verka för ett rätt utnyttjande och en successiv förbättring af det nu
förefintliga skolsystemet och å andra sidan att bana väg för och genomföra
den åt'' kommittén för den lägre tekniska undervisningen förberedda genomgripande
omgestaltningen på detta område. Om ock en betydande del af
detta informationsarbete kan utföras genom skrittliga anvisningar och råd,
genom utarbetande eller granskning af organisationsförslag och timplaner,
genom anvisningar om läroböcker och åsbådningsmateriell o. s. v., måste
öfverinspektören dock äfven kunna disponera atsevärd tid för inspektionsresor.
Genom sådana vidmakthåller och vidgar han bäst sin omedelbara
kännedom om de växlande behofven, förhållandena och skoltyperna å olika
orter. Endast genom personligt ingripande lärer han ock kunna öfva det
inflytande och lämna den ledning, som säkerligen snart sagdt öfverallt är
af nöden.

Öfverinspektören har att under byråchefens inseende leda sektionens arbete
och verkställer i regeln själf föredragningen inför verkets chef samt inför statsrådsberedningen.
Beslutanderätt bör tillkomma honom i afseende å de pedagogiska
anvisningar och meddelanden, som i stor utsträckning torde upptaga
hans tid.

Byråchefen torde endast mera undantagsvis komma att personligen taga
direkt befattning med denna sektions ärenden. På byråchefens eller den administrative
byrådirektörens föredragning böra dock alltid ankomma sådana

INDUSTRIBYltÅN.

417

Kompetens
och aflöning.

författain gsfrågor såsom rörande lärlingsväsendet, rörande villkor och bestämmelscr
för statsbidrag o. s. v., äfven om deras behandling ur rent saklig
synpunkt till hufvudsaklig del måste ske på yrkesutbildningssektionen.

överinspektören bör i regeln besitta teknisk högskoleutbildning samt
praktisk pedagogisk erfarenhet från verksamhet vid teknisk läroanstalt,
finskvärdt är äfven, att han genom studieresor i utlandet inhämtat kännedom
om moderna förhållanden inom det lägre tekniska undervisningsväsendet,
äfvensom att han förvärfvat viss praktisk erfarenhet rörande de kraf, som
ur det praktiska industrilifvets synpunkt böra ställas på den tekniska’skolbildningen.
För den personligt ledande och upplysande verksamhet, som tillkommer
öfverinspektören, är det slutligen af största vikt, att han besitter organisationsförmåga
samt fallenhet för offentligt framträdande. Öfverinspektorens
aflöning bör med hänsyn till dessa anspråk icke sättas lägre än den
för byrådirektör ofvan föreslagna.

Enär öfverinspektören hufvudsakligen måste inrikta sin uppmärksamhet Handtverkspä
den tekniska undervisningen och dä han icke ens på detta område torde konsulent.
i önskvärd män medhinna inspektionsverksamheten, blir det nödvändigt att
bereda honom en kompetent medhjälpare för det öfriga inspektions- och
informationsarbete, som sektionen har att fullgöra. Det gäller härvid framfor
allt den vägledande uppgift, som man inom handtverket och den därmed
jämförliga mindre industrien numera väntar, att staten skall åtaga sin- till
yrkenas förkofran.

Rörande anställandet redan nu inom kommerskollegiet af en sådan tjänsteman
gjorde Sveriges handtverksorganisation framställning till Kungl. Maj:t
den 19 augusti 1912. Häröfver afgaf kommerskollegiikommittén den 24 oktober
samma år utlåtande, hvari kommittén, under hänvisning till den växande
mängden och betydelsen af kollegiets handtverksärenden, särskilt rörande
yrkesutbildningen samt yrkesbefrämjandet i allmänhet, hemställde om inrättandet
af en teknisk sekreterar- och assistenttjänst, afsedd företrädesvis för
handläggningen af nyssberörda ärenden. I yttrande den 20 november vitsordade
kommerskollegiet behofvet af förstärkning i industribyråns tekniskt
utbildade arbetskrafter och förordade därför inrättandet af en ny befattning,
hvars innehafvare borde benämnas teknisk konsulent. Kungl. Maj:t fann ock
behofvet af en sådan tjänsteman vara styrkt och hemställde därför hos innevarande
års riksdag om anslag till hans aflönande. På tillstyrkan af statsutskottet
biföll riksdagen denna framställning under uttalande af sin uppfattning,
att^ denne tjänstemans arbete borde, i enlighet med hvad handtverksorganisationen
framhållit, hufvudsakligen inriktas på handtverkets angelä ^enheter
och befrämjandet af dess utveckling.

Till den af statsmakterna redan beslutade befattningen böra sålunda närmast
öfverlämnas de på yrkesutbildningssektionen ankommande ärenden,
som röra handtverket och den därmed jämförliga mindre industrien. Hit
höra åtgärder för lärlingsväsendets utveckling — med undantag af de till
administrativa sektionen hörande författningsfrågorna — för mästarkurser,

27—12234S.

418

KOMMERSKOLLEGIET.

Kompetens
och aflöning.

Notarie.

yrkesmuseer, handtverksstipendier, föreläsnings- och publikationsverksamhet
till handtverkets tjänst o. s. v. Med hänsyn till slöjdens nära samband med
handtverket lärer det ock vara lämpligast, att kollegiets befattning med
slöjdärenden samt ledningen af de lokala slöjdinspektörernas arbete handhafves
af den ifrågavarande tjänstemannen, hvilken åtminstone tillsvidare
torde medhinna hithörande göromål. Han torde vidare böra, i den mån
hans tid så tillåter, biträda öfverinspektören med inspektionen af de lägre
tekniska yrkesskolorna, hvilka till väsentlig del besökas af handtverkets
arbetare och hvilkas undervisning därför i vissa afseenden bör afpassas
med hänsyn till handtverkets behof.

Kommittéerna vilja emellertid särskildt betona vikten af, att denne
för handtverkets intressen särskildt afsedde tjänsteman står i omedelbar
kontakt med handtverkets målsmän och organisationer. Den mycket betydelsefulla
del af hans verksamhet, som består af informations- och konsultationsarbete,
måste för att blifva rätt fruktbringande grundas på intim förståelse
för handtverkarnas förhållanden och intressen samt förtroendefull
samverkan med deras egna organ. Det blir därför ock en icke oväsentlig
uppgift för honom att verksamt deltaga i det omfattande föreningslifvet på
handtverkets område, att närvara vid kongresser, medverka vid föreläsningsserier
och utställningar o. s. v.

Ehuru sorterande närmast under sektionens chef, bör denne tjänsteman, hvilken
lämpligen benämnes handtverkskonsulent, intaga en jämförelsevis själfständig
ställning. Särskildt i hvad angår befattningen med handtverkets
angelägenheter bör han i regeln vara föredragande, om ock vissa viktigare
ärenden torde komma att öfvertagas af byråchefen.

Handtverkskonsulenten bör besitta teknisk bildning och helst äfven viss
pedagogisk erfarenhet samt någon praktisk kännedom om handtverksförhållandena
såväl i vårt land som i utlandet. Äfven beträffande honom
måste emellertid hufvudvikten läggas på de särskilda personliga egenskaper,
som kraf vas för framgångsrik upplysande och ledande verksamhet.

Kommittéerna anse sig icke böra påyrka någon förändring med afseende
å den ställning af tjänsteman i andra lönegraden, som statsmakterna nyss
bestämt för konsulenten. I den mån statens uppgifter gentemot handtverket
och den därmed jämförliga industrien tillväxa, och särskildt för det
fall att eu lärlingslagstiftning blir genomförd, lärer emellertid hans arbete
så väsentligt ökas i omfattning och betydelse, att frågan om förhöjning i
hans tjänsteställning och aflöning gifvetvis då måste tagas under öfvervägande.

På sektionen kommer att hvila en ganska betydande mängd af löpande
administrativt arbete, förnämligast rörande anslag till läroanstalter, kurser
och utställningar, granskning och publicering af reseberättelser o. s. v.
Enär såväl öfverinspektören som handtverkskonsulenten torde komma att utses
utan hänsyn till administrativa synpunkter och då de under längre tider
komma att vara från verket frånvarande på inspektionsresor — i regeln dock
ej båda samtidigt — blir det nödvändigt att å sektionen fast anställa en

INDUSTRIBYRÅN.

41!)

administrativ tjänsteman, hvars tjänstegrad åtminstone till en början icke
behöfver sättas högre än till första lönegraden.

För diverse arbeten och skrifgöromål erfordras vidare ett kvinnligt biträde Biträde af
af lägre grad. lägre grad.

Åtskilliga af de på yrkesutbildningssektionen ankommande ärenden äro Experter.
af den speciella beskaffenhet, att för deras handläggning torde komma att erfordras
sådan specialiserad sakkunskap, som de fasta tjänstemännen icke å alla
områden kunna prestera. Särskildt gäller detta i afseende å utarbetandet
af undervisnings- och timplaner vid tekniska skolor, rörande lärlingsförhållanden
inom speciella yrken o. s. v. I jämförelsevis stor utsträckning böra
därför speciella experter, såväl regelbundet tillkallade, fasta, som mera tillfällig
sådan, kunna anlitas för sektionens arbeten. Det lärer ock ofta visa
sig nyttigt att använda sådana speciellt utbildade personer för inspektioner
vid läroanstalter inom just de undervisnings- eller yrkesområden, där de
äro särskildt hemmastadda. Kommittéerna hafva ansett sig böra föreslå,
att för anställande af sådana experter till en början beräknas ett belopp af

3,000 kronor.

Det bör här erinras, att yrkesutbildningssektionen gifvetvis bör för sina
syften tillgodogöra sig den speciella sakkunskap, som å de olika tekniska
områdena besittes af verkets högre utbildade och mera erfarna tekniska
tjänstemän.

Kommittéerna anse sig än en gång böra betona, att den för ärendena
rörande industriell yrkesutbildning här ofvan förordade organisationen afpassats
med hänsyn endast till de uppgifter, som redan nu föreligga. Så
snart vare sig med afseende å den lägre tekniska undervisningen eller
lärlingsväsendet någon mera omfattande omgestaltning äger rum, hvilken
tillför centralförvaltningen nya och afsevärdt vidgade uppgifter, lärer det
blifva nödvändigt att från industribyrån lösgöra yrkesutbildningssektionen
och ombilda densamma till byrå. Dennas chef blir därvid helt upptagen af
byråns ledning och de ökade administrativa angelägenheterna, så att inspektionen
öfver tekniska läroanstalter får öfverlämnas åt en eller flere uteslutande
därför afsedda inspektörer. En sådan mera fyllig organisation låter
sig uppenbarligen lätt uppbygga på grundval af den nu föreslagna sektionen.
Genom tillskapandet af en sådan vinnas i alla händelser de nödvändigaste
arbetskrafterna för genomförandet af de länge såsom oundgängliga ansedda
reformerna inom vår industriella yrkesutbildning.

För vinnande af öfversikt öfver de arbetskrafter och aflöningar, som ofvan saminanföreslagits
för industribyrån i dess helhet, meddelas följande sammanfatt- fattning,
ning:

420

KOMMERSKOLLEGIET.

Eu byråchef

Industribyrån.

Kr. 8,100 ‘

Administrativa sektionen.

Eu byrådirektör .....................

En förste byråingenjör..................

En sprängämnesinspektör, uppförd å lokal stat.......

En notarie........................

En registrator.......................

Ett biträde af lägre grad.................

Två amanuenser (en administrativ och en teknisk), arfvoden .

Elektriska sektionen.

En byrådirektör och öfverinspektör............

En notarie......................

Ett biträde af högre grad...............

En amanuens (teknisk), arfvode.............

Kr. 7,000
» 5,800

> -

» 4,000
> 2,000
» 1,200
» 3,600 23,600

Kr. 7,000
» 4,000
» 1,600
» 1,800 14,400

Yrkesutbildningssektionen.

En öfverinspektör.....................

En handtverkskonsulent..................

En notarie....................'' '' '' ''

Ett biträde af lägre grad.................

Kr. 7,000
» 5,800
» 4,000
» 1,200 18,000

Till extra personal, vikariatsersättningar, sakkunnige m. m.
helhet........................ 1

å industribyrån i dess

...........Kr. 13,000

Summa kronor 77,100

1 Vissa af kommerskollegiikommitténs ledamöter föreslå för denne byråchef en aflöning af
10,000 kronor. t

421

Kap. 18. Bergisbyrån.

Under femtonlnindratalet och början af sextonhundratalet utöfvade kam- Historik.1
maren en bergsöfverstyrelses funktioner. Detta förhållande fortfor, äfven Bergsse
Aån konung Gustaf II Adolf den 2G februari 1630 utfärdat »fullmakt» för kollegiets
ett särskild! bergsäng. Ty fullmakten, som för öfrigt icke gifver någon lättande.
antydan om det nya ämbetsverkets organisation, förutsätter uttryckligen, att
detsamma skulle sortera under kammaren, då det däri heter, att kammarråden
skulle kunna inför sig kalla ej blott bergshauptmän och bergmästare,
utan äfven själfva bergsamtet för att inhämta underrättelser om bergverkens
tillstånd och besluta angående dithörande ärenden. Drottning Kristinas
förmyndarregering utfärdade den 4 december 1634 en konfirmation för bergsamtet,
däri än mera framhäfdes bergsamtets underordnade ställning under
kammaren. I den arbetsordning, som i april 1635 fastställdes för det genom
1634 års regeringsform tillkomna kammarkollegiet, nämnas bland de ärenden,
som ett af kammarråden biträdt af »landskamreraren» hade att handlägga,
äfven »alla bergsbruken och bergslagerna, koppar- och järntullerne, mynteoch
probere väsen det, faktorierne, ophandlingen och gäldväsendet».

Snart uppkommo emellertid planer på inrättandet af ett själfständigt
ämbetsverk för bergsärenden, och den 14 februari 1637 utfärdades såväl
»drottning Christinse fullmakt för generalbergsamtet» som »Kongl. Maj:ts
memorial» för det nya ämbetsverket. Generalbergsamtet bestod af chefen
under namn af guvernör eller generalguvernör samt fyra assessorer. Det
nya ämbetsverkets stat ändrades betydligt redan under de närmaste åren.

Sålunda blef en af assessorerna redan 1641 utsedd till vice president. Vidare
växlade antalet egentliga assessorer. Antalet bisittare växlade därjämte så
väsentligt, att exempelvis 1640 års stat upptog löner för ej mindre än tio
bisittare, guvernören inberäknad, under det att 1642 funnos endast fem
ledamöter’. Dessa bisittare voro dock icke samtliga egentliga assessorer.

I 1637 års memorial, hvilket utgör bergsöfverstyrelsens första instruktion,
uppräknas bergsamtets skyldigheter särskild! beträffande grufvornas rätta
vård och administrerande. Bergsmännen skulle sålunda tillhållas att sköta
brytningen, så att ras undvekes. Upptäckten af nya malmstreck skulle på
lämpligt sätt belönas, och dessas utnyttjande befordras genom utfästa frihetsår
för uppfinnaren, om han själf mäktade och ville begagna dem, annars
genom förpaktning för kronans räkning till andra. Hvad som tillförne 1

1 De i denna historik lämnade uppgifterna hafva hufvudsakligen hämtats ur J. A. Almquist,
Bergskollegium och Bergslagsstaterna 1637—1857.

kommerskollegiet.

Tiden

1649-1713

422

kunde från kronans bergverk olagligen vara i löst eller fast afhändt, borde
bergsamtet söka återvinna, och några grufvor skulle ej utan dess förutgångna
granskning få läggas öde. För riktig tillsyn öfver bergslagerna
skulle bergsamtet äga att anställa lämpliga personer, men också afsätta dem,
därest de visade sig odugliga, hvarjämte det både att för de kvarvarande
utfärda instruktioner och anordna vederbörlig utbildning. I rättegångar
rörande bergverken ägde bergsamtet att döma efter bergsordningarna och
äfven att »däröfver straffa låta». Viktigare mål borde dock hänskjutas till
regeringen, och dess beslut i sådana fäll afvaktas. En förberedande granskning
af bergverksräkningarna borde företagas af bergsamtet, innan de inlämnades
till räkningekammaren. Slutligen skulle en generalbergsbok uppläggas,
i hvilken år från år »annoterades hvart och ett bergverks i synnerhet tillstånd,
lägenhet, läglighet, omkostnader, fördel och skada», och hvarje ar
skulle en skriftlig relation »om alla kronans bergsbruk med deras villkor

och lägenheter» afgifvas till Kungl. Maj:t.

Enligt drottning Kristinas fullmakt tilldelades generalbergsamtet vid sitt
inrättande 1637 viss betjäning, utgörande en bergskamrer, riksguardien en
bergsskrifvare, en generalkonstmästare och en visitatör eller markscheider.

Generalbergsamtets ställning var ganska oviss. . Genom 1637 ars fullmakt
blef visserligen ämbetsverkets själfständighet i princip liäfdad, och det skulle
nu i allt väsentligt vara oberoende af kammarkollegiet. Eu viss samhörighet
fanns emellertid fortfarande, i det att ett af kammarråden med bibehållande
af denna sin befattning äfven förordnades att vara assessor i bergsamtet,
hvilket förhållande dock upphörde år 1639. Därjämte var det en oegentlighet,
att bergsamtet hvarken lydde under något af rikskollegierna eller
räknades som ett af dessa, då ju hela förvaltningen för öfrigt enligt 1634
års regeringsform skulle drif vas genom de fem kollegierna.

Sedan uppmärksamheten fästats på detta förhållande, blef ämbetsverkets
ställning klart bestämd, då Kungl. Maj:t den 6 juli 1649 samtidigt med åtskilliga
andra bergsförfattningar utfärdade fullmakt för riksens bergskoliegio.
Häri tillerkännes uttryckligen bergsöfverstyrelsen »samma auktoritet, myndig^
het, ära och respekt» som de andra kollegierna, och denna dess ställning biet
på ett än mera auktoritativt sätt bekräftad såväl i konung Karl X Gustats
konungaförsäkran som i 1660 års regeringsform.

I 1649 års fullmakt bestämdes, att bergskollegiet skulle vara sammansatt åt
en o-avernör, som alltid skulle vara af riksens råd, samt sex assessorer, alla
af adel, af hvilka en skulle »stadigt residera i Stockholm» och de "fråga,
»som jämte assessorsämbetet också kunna brukas för landshötdingar, på de
orter där det för bergslagerne och bruken mäst var af nöden». 1651 ändrades
guvernörens titel till president. Från och med 1652 vidtogos ändringar
i den 1649 bestämda staten, och dylika skedde under en följd af är, i det att
assessorernas antal oupphörligen växlade. Dessutom hade alltifrån början
af 1650-talet i kollegiets stat uppförts två auskultantarfvoden, motsvarande
half assessorslön. Auskultanterna omnämndes alltid näst efter kollegiets
ledamöter samt deltogo stundom i kollegiets sessioner. Genom kungl. bref -

BEROSBYRÅN.

42.'')

vet den 4 maj 1673 bestämdes, att de dittillsvarande auskultanterna skulle
ersättas åt två extra ordinarie assessorer, b vilka enligt samma bref både
säte och stämma i kollegiet samt skulle vara närmast att vid ledighet befordras
till ordinarie syssla och lön. De flesta avancerade oek till ordinarie
assessorer. Titeln extra ordinarie assessor hade äfven dessförinnan stundom
brukats, men då i fråga om befattningshafvare vid bergsstaten, Indika adjungerats
i kollegiet för någon längre tid utan att behöfva lämna sina ordinarie
tjänster i landsorten. Nu skulle extra ordinarie assessorsbefattningarna blifva
permanenta. Deras antal inskränktes emellertid icke till två, utan under förra
hälften af 1670-talet anställdes ett stort antal extra ordinarie assessorer. Dessa
befattningar kommo emellertid ganska snart nästan helt och hållet ur bruk.
Slutligen ålåg det landshöfdingarna i de fyra bergslagsorterna (d. v. s. Uppland,
Västmanland, Dalarne och Närike—Värmland), utom att hafva uppsikt
öfver bergslagerna i deras höfdingedömen, äfven att bevista de årliga sessionerna
i kollegiet. Detta åliggande uppfylldes emellertid endast i ringa utsträckning
af vederbörande, och med kollegiets omorganisation år 1713 upphörde
helt och hållet landshöfdingarnas befattning med kollegiet.

1649 års fullmakt innehöll åtskilliga bestämmelser af beskaffenhet att utgöra
instruktion för det nya kollegiet. Detta erhöll i hufvudsak samma
uppgifter, som enligt 1637 års memorial tillhört generalbergsamtet. Emellertid
ställdes därjämte frälsebruken under kollegiets uppsikt till undvikande
af att kronans intressen förfördelades. Vidare skulle hos kollegiet i stället
för generalbergsboken uppläggas »jorde- eller bergsböcker», i hvilka skulle
införas redan byggda eller ännu obebyggda publika och privata bruk, grufvor
och lägliga strömmar med de gods, skogar och lägenheter, som dithörde
eller ansågos behöfliga till nya bruks upprättande, »för att som ett särdeles
regale förvarade, så ock oförryckte och oturberade hållas». Det generalbergsamtet
tillkommande uppdraget att vara öfverdomstol tillädes äfven bergskollegiet,
hvarvid kollegiets befogenhet i sådan egenskap närmare angafs genom
stadgandet, att där skulle afdömas »alla de ärender, som dit kunna
skjutne blifva ifrån alla härads-, grufve- och hammarsmedsting och eljes
efter lag, recesser, grufartiklar och allehanda bergsordningar dess censur
underkastas böra». Slutligen tilldelades kollegiet såsom öfverdomstol större
befogenhet än generalbergsamtet, i det att kollegiets domar skulle afkunnas
utan någon föregående hänvändelse till regeringen och äfven stå fasta och
gille, utom när de underkastades Kungl. Maj:ts revision efter vederbörligt
sökande enligt processordningen.

Då föreskrifterna i denna instruktion voro väl allmänt hållna för att göra
tillfyllest vid handläggandet af de olikartade göromål, som alltifrån dess
tillkomst tillhörde kollegiet och som alltmera ökades, yppades snart behof
af mera detaljerade föreskrifter. Någon ny instruktion kom dock icke till
stånd under storhetstiden, utan ersattes af tid efter annan utfärdade särskilda
föreskrifter, de så kallade bergsordningarna, hvilka innehålla en mängd
såväl allmänna som speciella bestämmelser äfven för kollegiets verksamhet.

424

KOMMERSKOLLEGIET.

Tiden

1713—1778.

I detta afseende kommo bergsordningarna att så småningom upphäfva de
äldre författningarna från 1637 och 1649.

Bergskollegiets personal utgjordes enligt 1649 års fullmakt af en sekreterare
med två skrifvare, en kamrerare med två skrifvare, riksguardien med
(lera, som höra till proberkammaren, en fiskal och en markscheider.

Enligt den nya stat, som fastställdes den 26 juni 1713, blef bergskollegiet
sammansatt af en president, som skulle vara riksråd, en vice president, två
bergsråd och fyra assessorer. 1719 och 1720 års regeringsformer afskaffade
vicepresidentsämbetet, hvarjämte enligt den senare presidenten ej längre behöfde
vara riksråd. På grund af en därom väckt motion beslöt 1756 års
riksdag, att kollegiet skulle arbeta på två divisioner, i samband hvarmed
ett nytt bergsrådsämbete och tre assessorsbefattningar inrättades. Härefter
skulle således kollegiets ledamöter hafva utgjort tre bergsråd och sju ordinarie
assessorer. Emellertid genomfördes icke denna stat oförändrad, utan
Kungl. Haj:t ökade antalet bergsråd till sex genom att befordra de
tre äldsta assessorerna till bergsråd. Under den återstående delen af frihetstiden
växlade antalet bergsråd och assessorer utan hänsyn till den fastställda
staten. År 1775 var antalet ledamöter tio eller fem bergsråd och
fem assessorer.

Den 16 oktober 1723 utfärdades ny instruktion för bergskollegiet. Enligt
denna anförtroddes åt kollegiet »administrationen, styrslen och inseendet»
öfver alla bergslager och bergverk i riket samt lämnades åt detsamma
»macht och disposition», dock »utan förfång af hvars och ens enskijlte
rätt, icke allenast öfver alla strömar, skogar och crono-almänningar, som
uti bergslagerne belägne äro, eller elliest bergvärken tilhöra, utan ock allehanda
metalliske streck, grufvor, marmor- och stenkohls-brått, mineralier,
fossilier, hambrar, mässings- och stycke-bruk, stålbruk, smidevärk, hyttor,
svafvel- victriol- och alunebruk, samt manufactur- metall-smiden, af hvad
namn de vara måge, til hvarjehanda metallsorters förarbetande, de som
i brukning äro, eller hädanefter upptagas och i gång bringas kunna».
På grund häraf skulle kollegiet hafva uppsikt öfver alla sådana grufvor
och bergverk samt metallsorters bearbetande och draga all behörig försorg
därom, »att de med maniere och ordning måge rätt drefne, handterade och
excolerade varda, samt således Kongl. Maj:t och Riket nyttige giöras». Härvid
skulle kollegiet särskildt tillse, att kronans rätt samt bergslagernas och
bergverkens gagn och nytta icke försummades eller missbrukades, utan vederbörligen
»efter privilegierne och hvars och ens hafvande rätt» iakttogos
samt skada och fördärf afvärjdes. Kollegiet skulle, liksom redan förut
skett, årligen infordra från bergmästarne deras utförliga relationer och berättelser
om bergverkens tillstånd. Men dessutom borde, när så pröfvades
nödigt, två af kollegiets ledamöter eller presidenten jämte två ledamöter,
åtföljda af nödig personal, resa till bergslagerna och bergverken, särskildt
grufvorna och de ädlare verken, samt inhämta noggrann underrättelse om
deras tillstånd. Häröfver skulle hållas protokoll, som vid hemkomsten skulle
föredragas i kollegiet. Särskild omsorg anbefalldes kollegiet att taga om de

BERGSBYKÅN.

425

ädlare verken, det vill säga silfver- noll koppargrufvorna, i all synnerhet
Störa kopparberget. Härvid skulle kollegiet låta sig angeläget vara att på
allt sätt undanröja hinder och svårigheter för dessa verks bedrifvande
samt själf vidtaga eller föreslå Kungl. Maj:t att vidtaga åtgärder i syfte
att uppmuntra till eftersökande och bearbetande af nya grufvor äfvensom
uppmana till »nya försökningars anläggande». Kollegiet skulle ock tillse,
att alla bergshandteringsidkare bibehöllos vid sina privilegier och
förmåner af olika slag. Öfver efterlefnaden af do rörande bruksförlagen
påbjudna bestämmelser skulle kollegiet hålla hand. Med hänsyn
till vikten af att bergsbruken icke skulle lida brist på skog, skulle
det åligga kollegiet att draga vård och försorg om att såväl de till
bergshandteringens understöd anslagna kronoskogar och kronoallmänningar uti
bergslagerna som ock öfriga bergsmanna- och bruksskogar handterades på
ett rationellt sätt. Kollegiet bemyndigades ock att vid behof tilldela bergverken
s. k. rekognitionsskogar. Kollegiet fortfor att vara öfverrätt och
skulle såsom sådan äga makt att »likmätigt lag, laga process och bergsskogs-
och flere förordningar, samt hvars och ens undfångne privilegier
skärskåda, och effter beskaffenheten, antingen igenom resolution eller domb
afgiöra och afhielpa alla under des jurisdiction effter förre förordningar
hörande tvistigheter, så civile som criminele måhl, de der antingen immediate
til Collegium eller ifrån grufve- bergs- och hammartingen inkomma, jemväl
ock de executions-måhl, som angå Collegii oeconomiske disposition, samt de
stridigheter, som kunna upkomma om des domars rätta förstånd och uttydning».
Under bergskollegiets jurisdiktion hörde ock klagomål, som uppkommo bruksidkare
emellan om upp- och afdämningar eller annan dylik tillfogad skada.
Därest kollegiets domslut icke i vederbörlig ordning öfverklagades hos
Kungl. Maj:t, stodo desamma fast. Slutligen hade kollegiet ock att hålla
tillsyn öfver underlydande domares ämbetsutöfning och beifra af dem begångna
fel.

I instruktionen omtalas ock kollegiets personal. Hos kollegiet skulle sålunda
vara anställda »en skickelig, redelig, och uti de stycken, som höra
både till Collegii värk, samt bergvärks kundskapen förfaren» sekreterare med
trenne kanslister, »en skickelig och uti lagen och bergvärkshuushåldningen
förfaren» advokatfiskal med en skrifvare å fiskalskontoret, en kamrerare med
en kammarskrifvare och en kopist å kammarkontoret, två notarier och en
aktuarie. Under kollegiet sorterade ock en markscheider och en undermarkseheider,
en guardie, en proberare (vid kollegiets proberkammare), en landtmätare,
två auskultanter, en vaktmästare och en kammardräng. Till kollegiet
hörde ock två laboratorier, laboratorium chemicum och mechanicum, med
deras betjente och därjämte två auskultanter i det sistnämnda. Slutligen
lydde under kollegiet ett stort antal lokala bergstjänstemän af olika slag.
I stort sedt bibehöll kollegiet ända in på 1800-talet denna personal, dock att
antalet af de olika befattningshafvarne växlade.

Nästa instruktion för bergskollegiet utfärdades den 22 juni 1773. Denna
torde kunna sägas i hufvudsak vara af samma innehåll som 1723 års in -

426

KOMMERSKOLLEGIET.

struktion, dock något mindre mångordig. Emellertid ålägger den förstnämnda
därjämte kollegiet uttryckligen att hafva tillsyn öfver metallvågarna
i riket, så att inrättningarna därstädes behörigen underhöllos af
vederbörande med nödiga byggnader till metallernas säkra förvar äfvensom
att en god ordning iakttogs vid ut- och inlastningen för transportens och
utskeppningens befrämjande samt att i öfrigt vägare och järnvräkare vederbörligen
fullgjorde sina skyldigheter. Vidare skulle kollegiet tillse, att
förordningarna om kolhandeln särskildt i bergslagerna och vid de ädlare
verken behörigen efterlefdes, så att icke olaga kolköp bedrefves.

Tiden 1778 Genom 1778 års lönereglering och omorganisation, hvilken kom att i det stora
—1832. hela tillämpas och hvilken ägde bestånd under mer än ett hälft århundrade,
blef bergskollegiet åter inskränkt till presidenten, två bergsråd och fyra
assessorer. Samtidigt härmed återupplifvades vice presidentsämbetet, hvithet
dock i saknad af lön var att betrakta endast som en hederstitel för ett af
de äldsta bergsråden. Såsom sådant bibehölls detsamma, bortsedt från vissa
jämförelsevis korta uppehåll, ända till 1831, då det indrogs. Vid sidan af
de ordinarie bergsråden och assessorerna, funnos ock åtskilliga bergsråd och
assessorer öfver stat.

Alltifrån det nya statsskickets införande 1809 kom frågan om bergsöfverstyrelsens
omorganisation att stå på dagordningen. Till en början gällde
väl frågan mindre bergskollegiet som sådant än administrationens organisation
i dess helhet. Rörande den behandling, för hvilken denna fråga var
föremål, få kommittéerna hänvisa till den redogörelse i ämnet, som lämnats
å s. 56 ff. Någon väsentlig ändring, hvad angick bergskollegiet, ägde dock
icke rum förrän 1828, då kollegiets domsrätt öfverflyttades på de allmänna
domstolarna. År 1829 utvidgades kollegiets befogenhet att omfatta äfven
högsta ledningen af mynt- och kontrollverken. Denna anordning blef dock
af kort varaktighet och upphörde redan 1838.

Närmast med anledning af den minskning i göromål, som blef en följd af
upphörandet af kollegiets domsrätt, uppstod fråga om en reglering af sysslor
och löner, och till utredning af dessa spörsmål förordnades genom kungl.
bref den 24 september 1828 en kommitté, hvars utlåtande är dagtecknadt
den 12 april 1832. Kommittén föreslog en minskning i kollegiets personal
med nära hälften eller från 31 till 16 personer, men förordade bibehållandet
af den kollegiala förvaltningsformen under hänvisning till den nya instruktion,
som år 1831 utfärdats för kommerskollegiet och hvari det kollegiala
styrelsesättet bibehållits.

Tiden 1832 ^ öfverensstämmelse med kommitténs förslag fastställdes af Kungl. Maj:t

—1837. den 28 december 1832 ny stat och instruktion för bergskollegiet. I den nya
staten inskränktes antalet ledamöter till att utgöra, utom presidenten, tre
bergsråd.

Enligt 1832 års instruktion skulle bergskollegiet handlägga administrativa
mål och ärenden angående grufhushållningen, masmästeriet och tackjärnstillverkningen,
stångjärns- och manufaktursmidet, privilegier och rättigheter för
bergshandteringen, statistiska uppgifter rörande bergverken, vallängders upp -

BEIIOSBYRÅN.

427

rättande å de bruksägare, som voro berättigade till deltagande i val åt'' fullmäktige
till borgarståndet, äfvensom utsättande af tider och ställen för
valens anställande, då riksdagskallelse utfärdats, hammarskafts- och tiondetackjärnstaxans
årliga upprättande, förlagsinteckningars beviljande och
dödande, myntverket med hvad därtill hörde, kontroll verket och göromålen
därstädes, bergsskolan i Falun samt kollegiets egna äfvensom mynt- och
kontrollverkens ekonomiska angelägenheter. Därjämte skulle styrelsen öfver
mynt- och kontroll verken äfvensom inseendet öfver bergsstaten i orterna,
bergsskolan i Falun samt rikets metallvägar tillhöra kollegiet.

Den organisation, bergskollegiet erhållit 1832, förblef oförändrad, tilldess
bergskollegiet med 1857 års utgång indrogs och dess uppgifter öfverlämnades
åt kommerskollegiet, hvars personal med anledning häraf ökades med en
föredragande ledamot för bergsärenden, eu sekreterare, en aktuarie och
registrator samt en kanslist.

Från och med ingången af år 1858 har kommerskollegiet alltjämt fungerat Tiden efter
såsom bergsöfverstyrelse (s. 58). 1857.

För de olika bergsärenden, som böra tillhöra kommerskollegiets handlägg- Uppgifter,
ning, har å annat ställe (s. 187 tf.) lämnats en uttömmande redogörelse. Då
denna emellertid innefattar jämväl de bergsärenden, hvarmed bergsstaten
skall taga befattning, torde det vara lämpligt att här i korthet erinra om
de hithörande uppgifter, som skola åligga kollegiet i egenskap af bergsöfverstyrelse.

Det bör i allmänhet åligga kommerskollegiet att följa graf- och brukshandteringens
samt stenindustriens tillstånd och irtveckling såväl inom landet
som i utlandet äfvensom vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder,
som kollegiet anser lämpliga för befrämjande af bergshandteringen.

Såsom närmast högre instans öfver bergmästarne i ämnen, som falla under
grufstadgan, har kollegiet att behandla besvär öfver bergmästares beslut.

Sådana besvärsmål kunna röra fyndigheters inmutningsbarhet, utmåls storlek
och sträckning, tillökning af utmål, arbetsskyldighetens fullgörande,
hvilostånd, förelägganden att komplettera grufkartor, föreskrifter rörande
grufarbetet, förbud mot glasarbete m. m. Äfven öfver beslut, som det
tillhör bergmästare att afkunna på grund af lagen den 28 maj 1886
angående eftersökande och bearbetande af stenkolsfyndigheter, samt öfver
bergmästares beslut i fråga om utsyning af virke från grufskogar kunna
besvär anföras hos kollegiet. Detta har därjämte att i första hand afgöra
ansökningar om sammanläggning af utmål. Vidare kunna i anledning af
6 kap. grufstadgan ifrågakomma utfärdande af föreskrifter ur yrkesinspektions-
eller teknisk synpunkt äfvensom direkt inspektion från kollegiets sida.

Det skall åligga kollegiet att handhafva vården af grufkartorna äfvensom att
föra register öfver malm- och stenkolsfyndigheter, bruksregister samt register
öfver statens grufegendom. Utarbetandet af specialbeskrifningar öfver grufvor
eller gruffält skall äfven ankomma på kollegiet. Detta skall dessutom
förvalta vissa fonder och kassor till understödjande af bergsbruksarbetare

428

KOMMERSKOLLEGIET.

med flera samt besluta utdelning ur desamma. Reseunderstöd till bergstekniker
af det härför afsedda årliga anslaget skola utdelas af kollegiet,
som jämväl afgör öfriga i samband med dessa understöd stående frågor.
Såsom närmast öfverordnad myndighet öfver bergsstaten har kollegiet att
utöfva ledningen af och tillsynen öfver dess ämbetsutöfning samt afgöra frågor
om tjänstledighet och semester för befattningshafvare inom densamma.
Det tillhör kollegiet att anordna sammanträden med bergsstatstjänstemännen
för öfverläggningar i frågor af betydelse för deras verksamhet. Behörighet
att vara grufmätare skall meddelas af kollegiet. Samtliga ofvannämnda
särskilda slag af ärenden äro styrelseärenden.

Kollegiet har därjämte att bereda och föredraga de hithörande ärenden,
som skola afgöras af Kungl. Maj:t, med undantag af underdåniga besvär
öfver kollegiets beslut, hvilkas beredande och föredragning för regeringsrätten
skola ombesörjas af departementskansliet. Bland regeringsärendena
märkas lagstiftningsfrågor, anslagsfrågor, ansökningar om koncessioner
å stenkolsfyndigheter och om nedsättning i arbetsskyldigheten å dylika fyndigheter,
vissa frågor angående förvaltningen af statens till bergshandteringens
understöd anslagna skogar, ansökningar om delning af gruf- eller malmöreskassor
eller utbrytning af viss andel däri, utredningar af olika spörsmål
rörande gruf- och brukshandteringarna, Sveriges geologiska undersöknings
och grufkommissionens regeringsärenden samt vissa frågor rörande bergsstaten,
såsom organisations- och personalfrågor, äfvensom ärenden angående instruktion
eller arbetsordning för densamma. Hit höra ock frågor om förrättningstaxa
för grufmätarne.

Den miva- väsentlig krist i den nuvarande organisationen för behandling af bergs rande

erga- ärenden är, att bergsöfverstyrelsen icke genom densamma är tillförsäkrad
”brister*118 ständig tillgång till bergstekniskt sakkunniga arbetskrafter i erforderlig utsträckning.
Under vissa tider hafva dock enstaka befattningshafvare inom
kommerskollegiet besuttit bergsteknisk utbildning. Men detta har icke
gjort tillfyllest, i all synnerhet som dessa befattningshafvare aldrig kunnat
på grund af andra ämbetsgöromål ägna hela sin arbetskraft åt bergsärendenas
handläggning. Andra tider åter har dylik sakkunskap helt och hållet saknats
inom kollegiet. Detta har gifvetvis medfört, att ärendena ofta icke
kunnat blifva föremål för ett verkligt sakligt bedömande, utan att deras behandling
måst vara af öfvervägande formell art. I de fall, då teknisk sakkunskap
varit oundgängligen nödvändig, har kollegiet därför varit hänvisadt
till att hufvudsakligen förlita sig på bergsstatens sakkunskap.
Krånsedt vissa besvärsmål, som för sitt afgörande kräfva tekniska insikter,
torde den bristande tillgången på praktisk förfarenhet inom kollegiet
måhända icke inneburit så stora olägenheter för behandlingen af de löpande
bergsärendena, då dessa, såsom af den ofvan lämnade redogörelsen framgår,
varit af öfvervägande administrativ beskaffenhet. Men de betydelsefulla
uppgifter af mera allmän beskaffenhet, som enligt kollegiets instruktion
eller eljest borde tillhöra detsamma såsom bergsöfverstyrelse, hafva på grund

BERG SBYKÅN.

429

af bland annat ofvan anförda förhållande icke kunnat i vederbörlig omfattning
fyllas af kollegiet. Sålunda bär kollegiet icke utöfvat den ledning af
statens befattning med bergverksangelägenheter, som § 1 af dess instruktion
synes förutsätta. Dä staten på senare tid äfven på detta område
börjat drifva en mera aktiv näringspolitik, bar bergsöfverstyrelsen icke
kunnat i afsedd mån därvid medverka vare sig genom råd eller sjelfständigt
initiativ. .Regeringen har i stället varit hänvisad att exempelvis
vid de för malmfältsinköpen erforderliga utredningar anlita särskilda sakkunniga.
Sådana torde, huru förtjänstfullt deras arbete i och för sig kan
vara, gifvetvis icke fullt ersätta ett sakkunnigt centralt förvaltningsorgan.

Att för framtiden sammanhålla handläggningen af bergsärendena och öfriga
industriärenden hos en och samma byrå kan med hänsyn till dessa ärendens
såväl omfattning som beskaffenhet icke låta sig göra. Hvad angår
ärendenas omfattning, har denna redan framtvingat vidtagandet af provisoriska
åtgärder, hvilka i själfva verket medfört den nuvarande industribyråns
tudelning. Skulle till denna byrås åligganden därjämte läggas de
af kommittéerna föreslagna nya uppgifterna, gör sig behofvet af en uppdelning
af byråns verksamhetsområde gällande med ännu större styrka. Men
i främsta rummet talar härför den omständigheten, att bergsärendenas behöriga
handläggning kräfver sakkunskap — särskild! på det tekniska området
— af annan beskaffenhet än den, som erfordras för handläggningen af
öfriga industriärenden. Den speciella lagstiftning, som förlänar grufhandteringen
såväl rättsligt som administrativt en särställning bland våra industrier
och som äfven indirekt ingriper i brukshandteringens verksamhet, gör det
ock i och för sig både önskligt och nödigt, att det förvaltningsorgan, som
får sig anförtrodt att handlägga bergsärendena, må kunna ägna sina omsorger
och sitt intresse enbart åt denna uppgift.

Enligt hvad kommittéerna hålla före, böra alltså för bergsärendenas hand-En särskild
läggning vidtagas särskilda anordningar. I fråga om den ställning det organ, tiHst-rkes''
som skall hafva att handlägga bergsärendena, bör intaga inom administrationen,
hafva kommittéerna redan (s. 376) förordat upprättandet inom kommerskollegiet
af en byrå för dessa ärenden.

Beträffande bergsbyråns organisation och personal hafva inom kommit- Organisatéerna
i vissa afseenden yppat sig olika meningar, för hvilka här nedan
närmare redogöres.

Kommersliollegiiliommitténs ledamöter Elmquist, Friberg, Ljunggren, Malmros ricrtaiets
och Wahlberg samt departernentalkommitterade vilja beträffande bergsbyråns
organisation och personal anföra följande.

Hos bergsbyrån böra själffallet vara samlade mångsidiga och omfattande
insikter i såväl bergstekniskt som juridiskt-administrativt hänseende.

Hvad angår den bergstehniska sakkunskapen, föreligger otvifvelaktigt
behof af dylik både på grufhandteringens och brukshandteringens område.
Med hänsyn till det förhållandet, att det vida öfvervägande fler -

430

KOMMERSKOLLEGIET.

talet af kommerskollegiets uppgifter inom bergshandteringen hänföra sig till
förstnämnda område, gör sig behofvet af sakkunskap inom grufhandteringen
gällande i främsta rummet. Denna sakkunskap är ock i öfrigt af den
betydelse för bergsbyråns verksamhet, att det är nödvändigt, att byråchefen
besitter sådan. Jämte byråchefen erfordras vidare tvenne bergstekniskt
utbildade ordinarie tjänstemän med de åligganden, som nedan närmare
angifvas. Brukshandteringsärendena inom förvaltningen äro däremot
af den ringa omfattning, att anställandet af en specialist inom brukshandteringen
såsom tjänsteman på bergsbyrån åtminstone icke för det närvarande
synes behöfligt, då denne näppeligen skulle erhålla full sysselsättning.
I regeln torde förekommande brukshandteringsärenden ej för sin handläggning
fordra mera ingående specialkunskaper, än hvad som är fallet med de
långt mer olikartade ärenden, hvilka komma att behandlas på industribyrån,
å hvilken omöjligen specialkunskap ens beträffande de allra viktigaste industrigrenarna
kan tänkas blifva representerad. .För öfrigt må framhållas, att
chefen för bergsbyrån, ehuru gruftekniker, dock såväl på grund af sin egen
teoretiska utbildning som af grufhandteringens intima samband med brukshandteringen
i allmänhet lättare torde kunna sätta sig in i ärenden rörande
den senare, än chefen för industribyrån kan väntas vara i stånd att bedöma
eller taga initiativ i de skiftande frågor angående en mångfald industrigrenar,
som det skall åligga sistnämnda byrå att handlägga. I de fall, då
speciella insikter på brukshandteringens område erfordras och sådana icke
finnas att tillgå på vare sig bergs- eller industribyrån, torde den förra lämpligen
kunna anlita biträde af en fast expert.

Den juridiskt-administrativa sakkunskapen måste däremot företrädas af en
ordinarie tjänsteman.

Fråga kan vidare uppstå om bergsbyråns uppdelning på två sektioner, baserad
på ärendenas art af dels administrativa och dels tekniska. Emellertid är förhållandet
beträffande bergsärendena, att de svårligen låta särskilja sig i dessa
tvenne grupper. Hithörande ärenden innehålla nämligen i flertalet fall såväl
administrativa eller rent juridiska som tekniska moment och kräfva sålunda
för sitt bedömande såväl juridisk som teknisk sakkunskap. I allmänhet kan ett
ärende betecknas endast såsom öfvervägande administrativt eller juridiskt eller
öfvervägande tekniskt. Ej heller förefinns här det motiv för sektionsindelning,
som föreligger med afseende å vissa andra byråer, nämligen behofvet af att
befria byråchefen från den direkta befattningen med afgörandet i någon mera
omfattande grupp af ärenden. Då sålunda en indelning på sektioner icke
skulle befrämja ärendenas rationella behandling, saknas i detta fall anledning
att genomföra en sådan.

Byråchef. I öfverensstämmelse med de allmänna grunder, hvilka böra blifva gällande
för ärendenas handläggning inom kommerskollegiet, skola i allmänhet taget
af bergsbyråns styrelseärenden endast de, hvilkas afgörande påkallar tilllämpandet
af viktigare bergspolitiska eller allmänt näringspolitiska principer,
hänskjutas till generaldirektören. Bland styrelseärenden af mera speciell
beskaffenhet, hvilkas afgörande bör tillhöra generaldirektören, må särskildt

JSUROSBYRÅN.

431

nämnas besvärsmål, ansökningar om sammanläggning af utmål, frågor om
utfärdande af sädana föreskrifter för grufarbetets anordnande, som bergsöfverstyrelsen
enligt 50 § grufstadgan äger meddela, samt frågor angående
resenndnr.stiid till bergstekniker. Den allmänna planläggningen af arbetena
för upprättande af specialbeskrifningar öfver grufvor lär gifvetvis böra
underställas generaldirektören, medan den egentliga ledningen af arbetena
skall utöfvas af byråchefen. Med bergsbyråns regeringsärenden (s. 428)
kommer generaldirektören själffallet alltid att taga viss befattning.

Med ofvan angifna undantag synes det slutliga afgörandet af byråns styrelseärenden
kunna och böra läggas i byråchefens hand. Honom torde ock i
regeln böra tillkomma att verkställa föredragning af de styrelseärenden, som
skola afgöras af generaldirektören, äfvensom i vissa fall af regeringsärenden.

Denna föredragningsskyldighet bör på det juridiskt-administrativa området
icke vara ovillkorlig, utan af lätt insedda skäl göras beroende af byråchefens
insikter samt i hvad mån hans tid medgifver föredragningsskyldighetens
fullgörande. Då han icke själ!'' verkställer föredragningen, bör han
dock vara närvarande vid densamma. Byråchefen skall vidare förrätta den
inspektion, som enligt 6 kap. grufstadgan kan tillkomma Krgsöfverstyrelsen,
liksom ock inspektionen af bergsstatens ämbetsutöfning. Han torde äfven i
regeln komma att leda öfverläggningarna vid de bergsstatens sammanträden,
till hvilka kommerskollegiet enligt kommittéernas förslag bör sammankalla
densamma. Slutligen har han att för sin byrå i öfrigt fylla de uppgifter,
som kommittéerna på s. 379 angifvit såsom tillkommande samtliga byråchefer.

Den juridiskt-administrative tjänstemannen skall svara för uppsättning af Byråskrifvelser
och andra expeditioner i ärenden, hvilkas handläggning tillkommer direktor.
honom, samt i öfriga ärenden af administrativ natur äfvensom, där så erfordras,
biträda härmed i tekniska ärenden. Han torde ock vanligen komma att
föredraga besvärsmål, dispenser, lagstiftningsfrågor samt ärenden angående
taxor, instruktioner eller arbetsordningar för bergsstaten eller grufmätarne.
Dessutom skall han städse bereda och, i den mån så erfordras, föredraga
frågor om förvaltningen af och utdelning ur olika fonder och kassor till
understödjande af bergsbruksarbetare med flera, ansökningar om delning af
graf- eller malmöreskassor eller utbrytning af viss andel däri samt frågor
om tjänstledighet och semester för befattningshafvare inom bergsstaten äfvensom
andra ärenden af öfvervägande administrativ karaktär, hvilka öfverlämnas
till hans handläggning. Han skall äfven biträda vid behandlingen
af öfriga frågor, som utan att tillhöra hans föredragning dock innefatta
rättsliga moment.

Då byråchefen skall vara gruftekniskt eller grufekonomiskt utbildad, lära
de juridiskt-administrativa frågorna inom byråns verksamhetsområde, hvilka
med särskild! afseende å gruflagstiftningen icke sällan äro af synnerligen
kräfvande beskaffenhet, komma att i hufvudsak påhvila den juridiskt-administrative
specialisten. Klart är, att krafven på denne tjänsteman måste
ställas högt beträffande såväl juridiska insikter och erfarenhet som öfriga
kvalifikationer. För att för befattningen i fråga kunna förvärfva eu person

432

KOMMERSKOLLEGIET.

med erforderlig duglighet torde vara nödvändigt att placera densamma i
byrådirektörsgraden.

Förste byrå- A bergsbyrån erfordras därjämte, såsom redan framhållits, två ordinarie
ingenjörer, tjänstemän med bergsteknisk utbildning. Arbetsfördelningen mellan dessa
tjänstemän, som lämpligen kunna benämnas förste byråingenjörer, skulle vara
följ ande.

Den ene bar att utföra den registrering af fyndigbeter, bruk och kronans grufegendom,
som skall verkställas hos kollegiet, samt förestå grufkartekontoretDen
andre tages i anspråk af arbetet på specialbeskrifningarnas upprättande.
I afseende härå skall han dels utföra härför erforderliga undersökningar,
dels under byråchefens närmaste öfverinseende ombesörja redigeringen.

Det torde med ganska stor visshet kunna antagas, att byråingenjörernas
sålunda angifna hufvudsakliga åligganden icke komma att medgifva dem att i
någon mera afsevärd omfattning stå till förfogande för andra ändamål. Det
har därför starkt ifrågasatts behofvet af en tredje byråingenjör för att dels tillhandagå
byråchefen med erforderliga tekniska utredningar, dels medverka vid
det synnerligen kräfvande arbetet för specialbeskrifningarna. Men kommittéerna
hafva tänkt sig, att grufingenjören i norra distriktet skall i mån af behof
under de tider, då hans närvaro icke kräfves i distriktet, användas till nyssnämnda
uppgifter. Därjämte torde byrån i regeln kunna påräkna tillgång till
någon eller några extra arbetskrafter med bergsteknisk utbildning. Hvad
grufingenjören i norra distriktet särskildt beträffar, lärer han åtminstone till
en början kunna ägna ganska mycken tid åt tjänstgöringen för bergsbyråns
räkning. Under sådana förhållanden torde den tredje byråingenjörsbefattningen
tillsvidare kunna undvaras.

Af båda byråingenjörerna torde böra kräfvas grufingenjörskompetens.
Detta ligger utan vidare i sakens natur i fråga om den ingenjör, som skall
syssla med specialbeskrifningarna, och torde, hvad angår den andre, påkallas
af lämpligheten, att byråchefen må hafva honom att tillgå för verkställande
af äfven mera maktpåliggande tekniska utredningar. Då grufingenjörskompetens
fordras för beklädande af dessa befattningar, böra löneförmånerna
sättas lika som för grufingenjörerna och byråingenjörsbefattningarna därför
tillhöra andra lönegraden.

Registrator. För ombesörjande af de å hyrån förekommande registreringsgöromålen bör
anställas en kvinnlig registrator. Denna torde äfven böra biträda vid förandet
af registren samt utföra en del skrifgöromål.

Biträde af A grufkartekontoret erfordras ett kvinnligt ritbiträde, som kan utföra allt
högre grad. mera mekaniskt Utarbete. Detta arbete kräfver emellertid omdömesförmåga
och stor noggrannhet samt teknisk färdighet, hvarför ritbiträdet synes böra
tillhöra den högre biträdesgraden.

Hjälp med ritarbetet å grufkartekontoret kommer äfven att tidtals erhållas
af dem, som skola utbilda sig till grufmätare, då enligt kommittéernas förslag
rörande grufmätarutbildningen däri skall ingå någon tids tjänstgöring
å grufkartekontoret.

Biträde af För de löpande skrifgöromålen måste afses ett kvinnligt biträde af lägre grad.
lägre grad.

BERGSBYRÅN.

4;$3

Såsom biträde närmast åt byrådirektören är nödvändigt anställa en amanuens
med sedvanlig administrativ utbildning. .Denne bör åtnjuta ett arfvode
af 1,800 kronor för år.

Därjämte föreligger behof af extra arbetskrafter med bergsteknisk utbildning
för göromålens behöriga skötande. Detta behof blir förutom genom
grufingenjörens i norra distriktet tjänstgöring under vissa tider å bergsbyrån
säkerligen ytterligare tillgodosedt därigenom, att bergstekniker med
grufingenjörskompetens lära finna med sin fördel förenligt att såsom extra
tjänstemän biträda ä byrån i afvaktan på befordran till ordinarie befattning.
Därtill kommer, att bergstekniker, som vunnit inträde ä bergsstaten (s. 557),
höra vara skyldiga att, såsom redan nu äger rum, någon tid tjänstgöra på
bergsbyrån, hvarvid de äfven lämpligen kunna insättas i de löpande ärendenas
administrativa handläggning.

&jälffallet medför tjänstgöringen i kommerskollegiet för grufingenjören i
norra distriktet åtskilliga olägenheter och ökade lefnadskostnader till följd
af, att densamma skall äga rum utom bostadsorten. Det torde därför vara
rimligt, att någon särskild ersättning utöfver den honom såsom grufingenjör
tillkommande aflöningen beredes honom för denna tjänstgöring. I afseende
härå förordas, att han skall vara berättigad att vid sådan tillfällig tjänstgöring
hos kommerskollegiet utöfver grufingenjörsaflöningen åtnjuta ett tillläggsarfvode
af 10 kronor för dag.

För detta ändamål äfvensom till gratifikationer och arfvoden åt extra
tjänsteman och andra biträden samt till vikariatsersättningar in. m. torde
kräfvas ett belopp af 5,000 kronor.

För anställande af en fast expert i brukshandteringsfrågor torde böra beräknas
ett belopp af 2,000 kronor. Då bergsbyrån i öfrigt för vissa ärenden
torde hafva behof af mera ingående sakkunskap, än den själf förfogar öfver,
bör för detta ändamål ytterligare ett belopp af 2,000 kronor afses.

Extra personal.

Experter.

Bergsbyrån skulle med tillämpning af h\rad ofvan föreslagits te sig på
följande sätt:

Bergsbyrån.

En byråchef......................kr. 8100 i

En byrådirektör..................... 7 qqq

Två förste byråingenjörer................>11600

En registrator..................... 2 000

Ett biträde af högre grad................. 1,600

Ett biträde af lägre grad................. 1,200

En amanuens, arfvode.................., 1 §00

Till extra personal, vikariatsersättningar, sakkunnige m. m. . . > 9,000

Summa kronor 42,300

Samman fattning.

Kommershollegiihommittens ordförande, dess ledamöter Elcman och Hellner vissa ledamösamt
de för behandlingen af frågor rörande bergverksstyrelsens organisation ters ",en1"8-med kommerskollegiikommlttén särskildt adjungerade ledamöterna Brunn ,

1 ViSoon^f kommerskollegiikommitténs ledamöter föreslå för byråchefen en aflöning af 10,000

kronor (s. 380). ° ’

434

KOMMERSKOLLEGIET.

berg och Norelius, hvilka samtliga i fråga om bergsbyråns organisation och
personal i väsentliga delar instämma med kommittéernas flertal, hysa dock
i vissa punkter en mening, som afviker från flertalets.

1 likhet med flertalet anse dessa ledamöter, att bergsbyrån har behof af
sakkunskap på såväl grufhandteringens som brukshandteringens område samt
att behofvet af den förra sakkunskapen främst gör sig gällande.

Men med erkännande häraf får betydelsen för bergsbyråns arbete af
sakkunskap äfven inom bruksbandteringen icke underskattas. Yäl är det
sant, att de löpande bruksbandteringsärendena hittills varit och fortfarande
äro föga talrika. Detta förhållande torde dock till väsentlig del kunna tillskrifvas
den omständigheten, att bergsöfverstyrelsen på grund af bristande
sakkunskap icke varit rustad att upptaga till behandling de frågor på detta område,
som eljes tid efter annan otvifvelaktigt skulle blifvit densamma förelagda.

Det lärer ock med stor visshet kunna beräknas, att en ökning åt antalet
brukshandteringsärenden kommer att inträda med inrättandet af ett i dylika
frågor sakkunnigt statsorgan. Redan föreligga, såsom kommittéerna i annat
sammanhang (s. 212 ff.) framhållit, åtskilliga spörsmål af stor betydelse, hvilkas
lösning påkallar statens medverkan. Sådana äro exempelvis frågorna
angående tillgodoseendet af den mellansvenska järnhandteringens behof af
fosforren malm och af träkol, angående importtull å tackjärn med flera.
Vidare må erinras, att det icke är uteslutande för brukshandteringsärenden, soin
behof föreligger af sakkunskap inom detta område, utan att sådan är af nöden
äfven för bedömandet af åtskilliga viktiga grufhandteringsfrågor, såsom rörande
den inhemska järnmalmens afsättnings- och lörädlingsmöjligheter inom
landet, rörande exporten af malm m. m. Slutligen må icke glömmas, att
bergsbyrån äfven skall föredraga grufkommissionens regeringsärenden och
sålunda erhålla visst inflytande på förvaltningen af statens grufegendom.
Vid bedömandet af viktigare dithörande frågor måste afgörande betydelse
ofta tillmätas hänsynen till den inhemska järnhandteringens behof och
intressen. 1 betraktande af samtliga nu anförda förhållanden lärer sakkunskapen
på brukshandteringens område få anses vara af den vikt för bergsbyråns
arbete, att sådan måste finnas företrädd inom byråns ordinarie personal
och af en tjänsteman i ledande ställning. Själffallet måste sakkunskap
inom grufbandteringen på ett lika betryggande sätt vara företrädd å byrån.
Emellertid lärer det i regeln icke kunna förutsättas, att båda dessa arter af
sakkunskap finnas förenade bos eu och samma person, helst stora anspråk
måste ställas i såväl det ena som andra afseendet. Mindretalet föreslår därför
anställandet ä byrån af tvenne tjänstemän i ledande ställning, förutom
den juridiskt utbildade byrådirektören, af hvilka den ene skall vara sakkunnig
inom grufbandteringen och den andre inom brukshandteringen. Den ene bör
vara byråchef, medan åt den andre gifves ställning såsom byrådirektör. Det
bör enligt mindretalets mening icke på förband bestämmas, hvilkendera af
dessa båda skall besitta det ena eller det andra slaget af sakkunskap, men
det bör alltid iakttagas, att den ene är sakkunnig på det ena och den andre
på det andra af dessa områden.

BERUSBYRÅN.

43Ö

Ehuru byråchefen gifvetvis har att taga befattning med samtliga viktigare
ärenden, bör en arbetsfördelning äga ruin beträffande den närmare beredningen
af de tekniska ärendena. Denna fördelning blir naturligen beroende
af vederbörandes insikter på det ena eller det andra området, i det att grufärendena
i hufvudsak skola ankomma på fackmannen på grufhandteringens
område och spörsmålen rörande brukshandteringen på den, som besitter den
härför erforderliga kompetensen.

Genom en sådan anordning blir möjligt att tillföra arbetet med specialbeskrifningarna
ytterligare arbetskraft, hvarigenom detta skulle kunna
väsentligen befordras, en omständighet af stor betydelse för viktiga praktiska
intressen. Genom anställandet af den tekniske byrådirektören underlättas ock
möjligheten för kommerskollegiet att utföra sina uppgifter såsom ledare af
statens näringspolitik på bergshandteringens hela område. Ty byrådirektören
maste tydligen besitta de kvalifikationer, att en del af de mera kräfvande tekniska
uppgifter, som enligt det af kommittéernas flertal framställda förslag
maste fullgöras af byråchefen, med fullt förtroende kan lämnas åt den förre.
Härigenom beredes byråchefen mera tillfälle att kunna i allmänhet följa bergshandteringens
gång och utveckling såväl inom som utom landet samt med
stöd af vunnen erfarenhet taga nyttiga initiativ till befrämjande af landets
bergshandtering.

Då slutligen af nedanstående sammanfattning framgår, att detta förslag
till bergsbyråns organiserande endast måttligt ökar kostnaden för den.
samma, lära några hinder ur denna synpunkt icke böra möta. Ökningen
synes i hvarje fall föga beaktansvärd i jämförelse med det stora tillskott i
sakkunskap och arbetsduglighet, som byrån enligt förslaget skulle erhålla.

Då den lasta experten för brukshandteringsärendena göres öfverflödig genom
den tekniske byrådirektören, bortfaller arfvodet till den förstnämnde. Enligt
hvad flertalet föreslagit, bör emellertid ett belopp af 2,000 kronor beräknas
till arfvoden åt särskilda sakkunnige.

O

Bergsbyrån skulle enligt detta alternativ kräfva följande personal och
medel:

Bergsbyrån.

Eu byråchef...................... j.

En teknisk byrådirektör............... >

En juridisk byrådirektör..................

Två förste byråingenjörer............... ,

En registrator..................... ,

Ett biträde af högre grad........ »

Ett biträde af lägre grad............... ,

En amanuens, arfvode............

Till extra personal, vikariatsersättningar, sakkunnige m. m. »

8,1001
7,000

7.000
11,600

2.000
1,600
1,200
1,800
7,000

Summa kronor 47,300

lO.OOotronw (f^rskollegiikommitt«s ledamöter föreslå för denne byråchef en aflöning af

Samman fattning''.

436

Den nuvarande

organisationens

brister.

Eu sjöfarts
byrå med
sektioner.

Kap. 19. Sjöfartsbyrån.

Kommittéerna hafva i det föregående uttalat sig för, att handelsärendena
och sjöfartsftrendena skulle i det omorganiserade kommerskollegiet handläggas
hvar för sig på skilda underafdelningar (s. 373 f.).

Hvad särskildt sjöfartsärendena angår, har deras handläggning inom statsförvaltningen
hittills onekligen varit förenad med vissa brister, hvilkas
orsaker till väsentlig del äro att tillskrifva den nuvarande organisationen.
Den dualism, som föranledts af den hittills rådande, splittringen af sjöfartsärendena
å två byråer, har ej kunnat undgå att i viss mån verka hämmande
på förvaltningens förmåga af initiativ. Sjöfartsnäringens af kommittéerna i
annat sammanhang framhållna växande betydelse gör det högeligen angeläget
att åstadkomma en ändring i detta förhållande. Ett hufvudsyftemål med
kommittéernas förslag på detta område utgör ock att söka åvägabringa en
större koncentration än hittills i ledningen af sjöfartsärendena. Kommittéerna
finna detta så mycket mera nödvändigt, som sjöfartsnäringen i stor utsträckning
— och relativt i högre grad än både handeln och industrien — påkallar
ingripande eller vidtagande af särskilda anordningar från statens sida. Detta
nödvändiggör, att vederbörande tjänstemän för att kunna förvärfva nödig fackkunskap
få odeladt inrikta sitt arbete på detta område. För sjöfartens
vidkommande måste kommittéerna följdriktigt uppställa den fordran, att
den erhåller ett i en eller annan form särskildt afgränsadt organ, som uteslutande
och speciellt har till uppgift att tillgodose denna näringsgrens
bästa.

- Den stora omfattning, som sjöfartsärendena med den föreslagna koncentreringen
skulle få, i förening med ärendenas olikartade och till afsevärd
del tekniska beskaffenhet bereder vid anordnande af organisationen
vissa svårigheter. En byrå af den i statsförvaltningen vanliga typen med
en byråchef, sekreterare och nödiga tekniska och administrativa biträden
skulle tydligen blifva otillräcklig för öfvertagande af arbetsuppgifterna.
Men äfven en byrå med vida större antal ordinarie tjänster skulle icke
kunna nöjaktigt fylla sina uppgifter, därest arbetet fördelades efter de
grunder, som i statsförvaltningen i allmänhet äro vedertagna, eller med
andra ord, om byråchefen i hvarje fall skulle vara föredragande eller beslutande
och öfriga tjänstemän allenast biträda honom med ärendenas beredning
och öfriga handläggning. Det gäller under sådana förhållanden att vid

8 JÖF A RTSBY RÅN.

4:57

organiserandet af statens sjöfartsorgan träffa val mellan tvenne organisationsformer,
å ena sidan flera sidoordnade byråer och å andra sidan eu byrå
med olika underafdelningar eller sektioner för behandling af skilda slag af
ärenden.

Hvad det förra alternativet beträffar, skalle detsamma, om hänsyn toges
ensamt till omfattningen af göromålen, vara väl försvarligt. Ärendena
skulle då efter lämpliga grunder fördelas mellan byråerna. En dylik anordning
skulle ock hafva ställt sig helt naturlig, därest för sjöfartsärendena inrättades
en särskild afdelning inom handelsdepartementet. För sådant fäll
skulle det på ett fullt tillfredsställande sätt vara sörjdt för enhetligheten i
sjöfartsangelägenheternas handhafvande genom afdelningens chef, hvilken då
kunde väljas uteslutande med hänsyn till hans kompetens att bedöma sjöfartsfrågor.

Helt annorlunda blefve förhållandet, om det inrättades flera sjöf''artsbyråer
inom en för handel, sjöfart och industri gemensam afdelning. Kommittéerna
hafva redan (s. 368) framhållit, att det icke är möjligt, att afdelningschefen,
vid hvilkens utväljande helt andra förutsättningar måste komma i betraktande,
i sådant fäll kunde utöfva en så effektiv ledning af de olika byråernas
verksamhet, att full enhetlighet därutinnan ernåddes. Då fordran härå icke
kan eller bör eftergifvas, återstår alltså endast att genom särskilda organisatoriska
anordningar göra det möjligt för en byrå att tillfredsställande handlägga
samtliga de ärenden, som enligt kommittéernas förslag skulle tillhöra
statens sjöfartsorgan. Denna sjöfartsbyrå bör ställas under ledning af en
byråchef.

Byråchefen kan emellertid ej rimligen förutsättas blifva i stånd taga
befattning med eller bära det omedelbara ansvaret för samtliga ärenden eller
slag af ärenden. Därjämte är att taga i betraktande, att vissa hithörande
större ämnesgrupper hvar för sig bilda skarpt afgränsade arbetsområden,
hvilkas angelägenheter äro af speciell, ofta rent teknisk art och därför för
sin rationella skötsel med nödvändighet kräfva sin särskilda för ändamålet
utbildade personal, hvilken bör erhålla en ej ringa grad af själfständighet
och handlingsfrihet. Dessa omständigheter bjuda obetingadt att äfven beträffande
sjöfartsbyrån vidtaga den af kommittéerna i öfrigt tillämpade uppdelningen
i sektioner för särskilda afgränsade arbetsområden, hvar och en
lydande närmast under en sektionschef, men för hvilka samtliga byråchefen
skall utgöra den sammanhållande kraften. Genom en sådan anordning vinnes
den dubbla fördel, att å ena sidan enhetligheten i ledningen bevaras
samt å andra sidan möjlighet beredes att fördela ärendenas afgörande efter
fullt rationella grunder, på samma gång ej högre eller mera kvalificerad
personal tages i anspråk för ett ärende, än som motsvaras af dess vikt och
beskaffenhet.

Till följd af den väsentliga inskränkning i det kollegiala behandlings- Allmänna
sättet, som kommittéerna föreslå, skulle sjöfartsbyråns chef i stort sedt ej grunder för
behöfva i tjänsten närmare göra sig förtrogen med andra än sjöfartsärendena a‘f sjöfartsärendena.

438

KOMMERSKOLLEGIET.

Byråchefens
ställning och
befogenhet i
allmänhet.

Sektions indel ningen.

och därmed sammanhängande frågor, i hvilka samråd med honom påfordras.
Det är påtagligt, att endast på denna väg den nödiga koncentrationen i
sjöfartsärendenas behandling kan ernås.

Kommittéernas allmänna förutsättning, att byråcheferna att i det omorganiserade
kommerskollegiet böra erhålla själfständig beslutanderätt i större omfattning
än nu är fallet, har i alldeles särskild grad sin tillämplighet i fråga
om sjöfartens angelägenheter. Konsekvensen häraf är, att chefen å sjöfartsbyrån
erhåller en särdeles maktpåliggande och ansvarsfull ställning.

Det skulle sålunda tillkomma byråchefen att närmast under generaldirektören
utöfva chefskapet för och det direkta inseendet öfver sjöfartsbyråns samtliga
sektioner. Han skulle i sådan egenskap bereda och efter omständigheterna
inför generaldirektören och äfven i statsrådsberedningen föredraga viktigare
till byrån hörande frågor samt själf afgöra vissa slag af styrelseärenden.
Såsom allmän regel vilja kommittéerna uppställa, att i frågor af principiell
innebörd och öfverhufvud i frågor, hvilkas bedömande kräfver mera allsidiga
insikter i hvad till sjöfarten hör och en mera omfattande öfverblick
öfver dess olika intressen och behof, sjöfartsbyråns chef bör själf verkställa
föredragningen.

De ärenden, som skulle föredragas af byråchefen, böra utgöras af lagstiftningsfrågor
och andra regeringsärenden samt styrelseärenden af viktigare
principiell innebörd, dock ej sådana af uteslutande teknisk art; vidare organisations-
och personalfrågor rörande den lokala förvaltningen samt ärenden
angående instruktion eller arbetsordning för underlydande teknisk personal
äfven vid centralförvaltningen, ehuru sistnämnda slag af frågor eljes i regeln
skulle tillhöra handelsbyråns föredragning. Slutligen hafva kommittéerna
tänkt sig, att byråchefen vid sidan af sitt chefskap för byrån i dess helhet
skulle utöfva det omedelbara chefskapet för den första af de sektioner, i
hvilka sjöfartsbyrån skulle uppdelas.

Beträffande de ärenden, som böra afgöras af byråchefen på föredragning
af vederbörande sektionschefer, ställer sig mera vanskligt att på förhand
uppställa några allmänna regler. I allmänhet torde till dem böra hänföras
dels sådana, hvilka väl i sin mån äro af vikt men dock icke af en så
framträdande allmän betydelse, att de böra hänskjutas till generaldirektören,
dels utfärdandet af sådana föreskrifter af mera speciell art, hvilka det enligt
särskilda författningar skulle ankomma på sjöfartsorganet att till efterföljd
meddela. Detta har särskildt sin tillämpning i fråga om fartygsinspektionsgöromålen.

Vid tillämpning af grunderna för byråernas indelning i sektioner hafva
kommittéerna kommit till den uppfattning, att för behandling af de administrativa
sjöfartsärendena i allmänhet bör i främsta rummet upprättas
en sektion med benämning administrativa selctionen. Detta betingas af dessa
ärendens omfattning och dominerande betydelse i det hela för sjöfartsnäringen
och önskvärdheten till följd häraf att sammanföra dem inom den trängre
enhet, som sektionen är afsedd att utgöra. De ärenden, som skulle behandlas

SJÖFART8BYRÅN.

439

å administrativa sektionen, äro visserligen till stor del af olikartad natur
sinsemellan, men hafva dock i större eller mindre mån beröringspunkter med
hvarandra och i hvarje fall det gemensamt, att de i allmänhet kräfva administrativa
och juridiska insikter äfvensom allmän erfarenhet om sjöfartens
intressen.

Bland de ärendesgrupper, hvilka kommittéerna tänkt sig skola behandlas
å den administrativa sektionen, ingå äfven navigationsskoleärendena och
skeppsmätningsärendena. Med hänsyn till dessa frågors från de öfriga administrativa
ärendena skiljaktiga beskaffenhet skulle visserligen kunna ifrågakomma
att för deras behandling inrätta särskilda sektioner, nämligen en
för navigationsskoleärendena och en för skeppsmätningsärendena, men då desamma
icke äro af den omfattning, att de för sin skötsel erfordra någon
större personal, anse kommittéerna den här föreslagna anordningen för
närvarande fullt tillräcklig och lämplig. Kommittéerna utgå dock härvid
från den förutsättning, att de tjänstemän, som få att närmast svara för handläggningen
af de till dessa bägge grupper hörande ärenden, erhålla en så
fristående ställning och själfständig befogenhet, att därigenom de fördelar,
som sektionsindelningen afser att bereda, nämligen ärendenas snabba och
ändamålsenliga afgörande, ändock behörigen befordras.

För handläggning af ärenden angående svenska fartygs registrering och
hvad därmed står i samband hafva förhållandena redan under den nuvarande
organisationen såsom en provisorisk åtgärd nödvändiggjort anordnande af
en särskild underafdelning inom kommerskollegiet. Denna anordning bör
enligt kommittéernas åsikt för framtiden blifva permanent, så att nämnda
ärenden behandlas för sig inom en särskild sektion. För dessa ärendens
afskiljande från de öfriga administrativa uppgifterna tala deras säregna natur
och betydande antal, till följd hvaraf de tvifvelsutan skulle verka hindersamt
för fullgörande af den administrativa sektionens mera centralt liggande
uppgifter. Erfarenheten från den tid, fartygsregistreringsärendena behandlades
å kommerskollegiets inrikesbyrå, bekräftar denna uppfattning. Vissa
af fartygsregistreringsärendena, särskildt de som afse utfärdande af nationalitetshandlingar,
måste i regeln handläggas och expedieras med den största
skyndsamhet, och det är tvifvelsutan för befordrande häraf mest ändamålsenligt,
att de behandlas inom en fristående sektion, som kan lättare inrätta
sig efter förefintliga behof i ena eller andra hänseendet. Vidare är att taga
i betraktande, att en fartj^gsregistreringsafdelning måste stå i mycket liflig,
direkt förbindelse med allmänheten. Denna förbindelse torde underlättas,
om en särskild underafdelning finnes, till hvilken allmänheten kan hänvisas.
Slutligen är det beträffande utfärdande af nationalitetshandlingar och för
den omfattande skriftväxling, som fartygsregistrets förande föranleder, af ej
ringa fördel, att sjöfartsorganet utåt representeras af en särskild sektion.
Denna synes lämpligen kunna benämnas fartygsregistreringssektionen.

Såsom ofvan (s. 335 ff.) är angifvet, föreslå kommittéerna, att till fartygsregistreringssektionen
skall förläggas jämväl behandlingen af de s. k. ersättningsärendena,
hvilka nu handläggas af utrikesdepartementets rättsafdelning -

440

KOMMERSKOLLEGIET.

Kommittéerna hafva i det föregående utgått från den förutsättning,
att den af sjöfartssäkerhetskommittén föreslagna inspektionsmyndigheten
för öfvervakande och kontroll å fartygs sjövärdighet icke bör anordnas
såsom ett från den centrala sjöfartsmyndigheten fristående organ utan lämpligen
bör inordnas i densamma. Beskaffenheten af inspektionsgöromålen gör
det emellertid icke blott önskvärdt utan rent af nödvändigt, att desamma
handläggas utan annan sammanblandning med öfriga sjöfartsfrågor, än som
betingas af de olika ärendenas inbördes frändskap. För handhafvande af
inspektionsgöromålen bör därför vid sidan af öfriga sektioner inrättas en särskild
sådan, benämnd fartygsinspelctionssehtionen.

Sjöfartsbyrån skulle således omfatta tre sektioner, nämligen administrativa
sektionen, fartygsregistreringssektionen samt fartygsinspektionssektionen,
alla stående under gemensam ledning af byråchefen.

9. Administrativa sektionen.

Af det föregående framgår, att till administrativa sektionen skulle hänföras
sjöfartsärenden i allmänhet, under det till de två öfriga sektionerna
skulle höra mera speciella sjöfartsangelägenheter, som röra sig inom vissa
på förhand noga utstakade gränser.

I öfverensstämmelse med dessa grundlinjer för sektionsindelningen skulle
följande ärendesgrupper tillhöra administrativa sektionen, nämligen:
sjöfartstraktater och sjöfartsförhållanden med främmande länder;
navigationsskolorna och den nautiska undervisningen;
skeppsmätning;

sjöfartsafgifter, dock ej hamnafgifter, grundpenningar och kanalafgifter;

fartygssubventioner;

rederilån;

sjömanshusen;

sjöfolks på- och afmönstring samt tvister mellan fartygsbefälhafvare och
besättning;
sjömansrulla;

befälet å svenska handelsfartyg m. m. samt behörighetsbevis därom;

sjöfolks pensionering;

fartygs haverier och förolyckande;

dispaschörsväsendet;

fastställande af hamnområde;

smittosamma sjukdomar i utlandet; samt

öfriga åtgärder eller anordningar i allmänhet för sjöfartens befrämjande,
hvilka icke tillhöra någon af specialsektionerna.

Ärenden om sjöfartstraktater och sjöfartsförhållanden med främmande länder,
sjöfartsafgifter och sjöfolks pensionering handläggas å sektionen, i den mån
de ej tillhöra annat departement än handelsdepartementet.

SJÖFA KTSIi YRÅN.

441

De lokala institutioner och tjänstemannakårer, som enligt ofvanstående
ärendesfördelning skulle sortera närmast under denna sektion, äro navigationsskolorna,
skeppsmätningstjänstemännen och sjömanshusen.

De nyss uppräknade ärendesgrupperna, för hvilkas innehörd och omfattning
ingående redogörelse lämnats under kap. 11, tillhöra för närvarande
kommerskollegiets utrikes- eller inrikesbyrå med undantag dock
för navigationsskolorna jämte den nautiska undervisningen samt skeppsmätningen,
hvilkas angelägenheter hittills ombesörjts af marinförvaltningen samt
delvis generaltullstyrelsen men enligt kommittéernas förslag skulle öfverflyttas
till det omorganiserade kommerskollegiet.

Af de betydelsefulla arbetsuppgifter, som administrativa sektionen sålunda
skulle få att ombesörja, framgår tydligt, att densamma är afsedd att intaga
en ledande ställning i afseende å de mera centrala områdena för statens sjöfartsadministration,
vare sig det gäller regeringsärenden eller styrelseärenden.

Redan i det föregående (s. 438) har angifvits, att byråchefen skulle
intaga den dubbla ställningen såsom ansvarig chef för byrån i dess helhet
och såsom mera omedelbar ledare, ej blott till namnet utan äfven till gagnet,
af denna sektion. I öfverensstämmelse med de grundprinciper i fråga om
beslutanderätten, för hvilka kommittérna här ofvan uttalat sig, skulle hans
befogenhet blifva mycket vidsträckt. Beträffande grunderna för hans själfständiga
befogenhet inom områdena för specialsektionerna uttala sig kommittéerna
vid behandlingen i det följande af enhvar af dessa. Tyngdpunkten
af hans själfständiga afgöranderätt kommer påtagligen att falla
inom området för den administrativa sektionen dels på grund af de där förekommande
ärendenas stora allmänna betydelse dels till följd däraf, att han
på detta område har att besluta såväl i kraft af sitt chefskap öfver hela
byrån i åtskilliga frågor som ock i sin egenskap af sektionschef i frågor,
hvilka böra af denne afgöras. Med hänsyn till den stora mångfalden af
byråchefens bestyr såsom ensam beslutande skulle det blifva för vidlyftigt
att här uppräkna samtliga dessa funktioner. Kommittéerna anse därför
lämpligast, för att gifva en föreställning om omfattningen af desamma, att
såsom en gräns uppåt angifva de hufvudsakliga administrativa sjöfartsärenden,
med hvilka generaldirektören skall hafva att taga befattning. Till dessa
böra enligt kommittéernas mening hänföras de mest betydelsefulla, såsom
lagstiftningsärenden, anslagsfrågor samt andra regeringsärenden, tillsättande
af tjänster vid de under inseende af denna sektion ställda institutioner
m. m., anställande af åtal, disciplinfrågor, besvärsmål, som afgöras af
kollegiet, äfvensom andra styrelseärenden af större vikt eller allmännare intresse
för sjöfarten. Öfriga frågor med undantag af dem, om hvilka i det
följande föreslås, att beslutanderätten skulle öfverlämnas till någon af sektionens
underlydande tjänstemän, skulle alltså afgöras af byråchefen.

För ett behörigt fullgörande inom skälig tid af det arbete, som skulle
påhvila administrativa sektionen, måste kräfvas anställande af en tillräcklig
och för sina uppgifter väl kvalificerad personal. I första rummet erfordras
en tjänsteman, som är skickad att verksamt biträda byråchefen vid utförandet

Byråchefen
tillika närmaste
chef
för administrativa

sektionen.

Byrå direktör.

442

KOMMERSKOLLEGIET.

af sektionens arbete men därjämte är mäktig öfvertaga en del af det direkta
ansvaret för detsamma. För att reservera byråchefens arbetskraft för de
större uppgifterna såväl å den under hans omedelbara ledning stående administrativa
sektionen som ock å specialsektionerna blir det af nöden att träffa
en anordning, hvarigenom han jämväl beträffande den förstnämnda befrias
från onödigt sysslande med löpande göromål af ringare betydelse. Särskildt
till denna sektion äro hänförda flera kvantitativt omfångsrika ärendesgrupper
af sådan beskaffenhet, hvilka visserligen förutsätta omsorg och rutin, men
ej kräfva handläggning från byråchefens sida. Därest han ej befrias från
sådana mindre bestyr, inträder allt för lätt den risk, att hans uppmärksamhet
afvändes från byråns allmänna ledning, hvarigenom i sin ordning
syftet med den af kommittéerna föreslagna organisationen löper fara att förfelas.
Det är därför ock öfverensstämmande med kommittéernas allmänna
grundsatser i fråga om arbetskrafternas tillbörliga utnyttjande, att beslutanderätten
beträffande nämnda ärendesgrupper, så långt omständigheterna medgifva,
anförtros åt en tjänsteman med lägre grad än byråchefen. Vid bedömande
af frågan om den ställning, denne tjänsteman bör äga, måste emellertid
beaktas att, om ock flertalet dylika ärenden ej kräfver någon omständlig
pröfning, vissa bland dem dock kunna föranleda mera principiella, någon
gång måhända rätt vanskliga afgöranden. Det med en sådan själfständig
beslutanderätt i hvarje fall förenade ansvar synes följdriktigt betinga, att
å administrativa sektionen den närmast under byråchefen stående tjänsteman,
hvilken skall såsom sådan därjämte svara för sektionsarbetets gilla
gång, erhåller den mot betydelsen af sina uppgifter svarande ställningen
såsom byrådirektör.

I betraktande af beskaffenheten af de uppgifter, som skulle åligga denne
byrådirektör, finna kommittéerna själffallet, att han måste äga administrativ
utbildning och erfarenhet.

Bland de sjöfartsärenden, som nu afgöras af generaldirektören på vederbörande
byråchefs föredragning, vilja kommittéerna främst framhålla en
grupp, nämligen ärenden angående smittosamma sjukdomar i utlandet, med afseende
å hvilken man synes kunna ifrågasätta en förenkling i det nuvarande
behandlingssättet till lättnad för såväl generaldirektören som byråchefen.
Dessa frågor skulle äfven framgent behandlas såsom styrelseärenden.

De från konsulerna i utlandet till kommerskollegiet inkommande, till omkring
ett tusental årligen uppgående rapporterna om hälsotillståndet i olika länder
och landsdelar underkastas omedelbart granskning å utrikesbyråns kansli för
utrönande, huruvida en rapport bör föranleda åtgärd från kollegiets sida
eller icke. Efter denna förberedande behandling öfverlämnas samtliga rapporter
till utrikesbyråns chef, som för det fäll, att rapporten kan anses böra
föranleda smittförklarande eller friförklarande af något land eller någon
landsdel, föredrager ärendet för generaldirektören. Påkallar rapport tydligen
icke någon åtgärd i ena eller andra riktningen, hvilket med det ojämförligt
största antalet är fallet, lägges densamma till handlingarna. Hela rapportmaterialet
måste således i regeln, om ock tack vare den preliminära gransk -

SJÖFARTSBYRÅN.

443

ningen ganska summariskt, genomgås af byråchefen. Den lättnad, som kommittéerna
förmena kunna beredas byråchefen i lians arbete härmed, torde
kunna vinnas på det sätt, att byrådirektören får till åliggande att granska
samtliga inkomna rapporter, förse dem med påskrift om resultatet af granskningen
samt till byråchefen för vederbörlig åtgärd öfverlämna dem allenast
för det fall, att utfärdande af kungörelse anses böra ifrågakomma. Det
synes icke behöfva möta några betänkligheter att på detta sätt öfverflytta på
byrådirektören det ansvar, som nu påhvilar byråchefen, då hvarje rapport,
som tilläfventyrs kan föranleda positiv åtgärd, blir föremål för handläggning
åt byråchefen och det i allmänhet icke är förenadt med någon större
vansklighet att bedöma, när sådana fall föreligga. Den föreslagna anordningen
ötverensstämmer åtminstone till en viss grad med den praxis, som redan
under nuvarande förhållanden framtvungits. Det får dock ej förbises, att anordningen
i själfva verket innebär, att en begränsad beslutanderätt om ock
af negativ art därigenom tillerkännes byrådirektören.

\ issa på kommerskollegiet ankommande frågor, som beröra administrationen
af sjömanshusen, kräfva allenast en mera summarisk behandling af tämligen
ensartad beskaffenhet. A-fgörandet beträffande dem synes därför kunna med
fördel anförtros åt byrådirektören. Sa torde vara fallet med frågor om
utfärdande af förordnanden för ledamöter i sjömanshusdirektion, beviljande
af tjänstledighet åt sjömanshusombudsman samt förordnande af vikarie
i de fall, då särskild ersättning åt denne af sjömanshusets medel ej ifrågakommer,
fördelning mellan sjömanshusen af hyresafgifter jämlikt § 23 af
gällande förordning angående sjömanshusen, granskning af till kollegiet
insända sjömansrullor och åtgärder med anledning däraf samt tillhandahållandet
af föreskrifna blanketter åt sjömanshusen.

En ganska omfattande ärendesgrupp, som jämväl synes kunna ifrågakomma
att öfverlämnas till afgörande af byrådirektören, utgöres af utfärdandet
af olika slag af behörighetsbevis enligt förordningen angående
befäl å svenska handelsfartyg den 29 mars 1912. Efter det denna nya
befälsförordning trädt i full kraft, kommer på grund däraf, att dylika
behörighetsbevis skola utfärdas äfven för åtskilliga nyinrättade befälsgrader,
bestyret med dessa ärenden att väsentligt ökas. Då ifrågavarande författningstillämpning
är af ganska summarisk beskaffenhet, anse kommittéerna
större betänklighet ej böra möta mot att åt byrådirektören anförtro
afgörandet i dithörande hufvudsakligen löpande frågor, som ofta
äro af brådskande natur och skulle allt för mycket inkräkta på bvråchefens
dagliga arbetstid. I den mån enstaka fall af principiell innebörd
eller af mera svårlöst beskaffenhet förekomma, bör byrådirektören
emellertid hänskjuta afgörandet till byråchefen. 1 tveksamma fall lärer
byrådirektören ej heller underlåta att hos sin närmaste chef inhämta råd
och upplysning till vägledning för sitt förfarande.

Vidare bör byrådirektören erhålla befogenhet att äfven utan föregående
föredragning genom remiss eller särskild skrifvelse infordra förklaringar,
upplysningar eller yttranden, som för ett ärendes beredning finnas erforder -

444

KOMMERSKOLLEGIET.

liga, äfvensom att i (ifrigt vidtaga förberedande åtgärder jämväl i sådana fall,
då det slutliga afgörandet ankommer på generaldirektören eller byråchefen.

Äfven andra slag af ärenden än de ofvannämnda kunna tänkas lämpade
att hänskjutas till byrådirektören. Det synes emellertid kommittéerna föga
behöfligt att på förhand bestämdt fastslå alla ärenden, i hvilka beslutanderätten
bör öfverlämnas åt honom. Mest ändamålsenligt torde vara att
låta den efter hand vunna erfarenheten blifva härvidlag utslagsgifvande
och för sådant ändamål öfverlämna åt generaldirektören att efter omständigheterna
i arbetsordningen eller eljes träffa bestämmelse, hvilka ytterligare
ärendesgrupper böra på detta sätt behandlas.

Nautisk Kommittéerna hafva redan vid behandlingen af den stora ärendesgrupp, som
assistent. frågan om säkerheten till sjöss omfattar, såsom en af sina sluteatser gjort
gällande, att ett sjötekniskt biträde fortfarande bör anställas hos kommerskollegiet.
Grunddragen af de för detta biträde afsedda uppgifter framgå af
den i nämnda sammanhang lämnade redogörelsen.

Sjöfartssäkerhetskommittén har beträffande sjötekniska biträdets ställning
uttalat sig för, att biträdet icke bör inordnas under fartygsinspektionen.
Kommittéerna hafva funnit sig böra taga denna fråga under närmare öfvervägande.

Visserligen skola båda dessa organ befordra enahanda hufvudsyfte, nämligen
säkerheten till sjöss, men dock på olika vägar och med skilda medel.
Fartygsinspektionen har, såsom framgår af den föregående skildringen, till
sin uppgift att genom hufvudsakligen förhandskontroll och tillsyn direkt förebygga
sjöolyckor, hvaremot sjötekniska biträdets verksamhet åsyftar att, när
i ett visst fall sjöolycka inträffat, utöfva en efterhandskontroll rörande själfva
ansvaret för den timade händelsen. Handhafvandet af denna tvåsidiga kontroll
måste gifvetvis i såväl ena som andra fallet vara en vansklig och ömtålig
uppgift. Det ligger stor makt uppå, att kontrollverksamheten i bägge
sina yttringar mötes med förtroende ej minst från närmast intresserade sjöfartskretsar
— såväl arbetsgivare som arbetstagare — och städse för bevarande
däraf iakttager en objektivitet, som är höjd öfver underordnade
hänsyn. Beskaffenheten och omfattningen af de med nämnda förhandskontroll
förenade bestyr betinga enligt kommittéernas mening oundgängligen deras
behandling, såvidt angår centralförvaltningen, inom en enkom härför afsedd
sektion. Så är däremot icke fallet med handhafvandet af den repressiva
efterhandskontrollen.

I sista hand tillhör väl bedömandet af en viss ansvarsfråga vederbörande
domstol, men det måste dock alltid fordras, att det organ, på hvars initiativ
frågan i första hand beror, handlar med varsamhet och omsikt samt utan
alltför strängt fasthållande vid formella synpunkter. Det synes kommittéerna
lämpligast, att efterhandskontrollen utöfvas i nära anslutning till administrativa
sektionen, som får att i allmänhet befordra sjöfartens intressen.
Genom denna anordning gifves ett riktigt uttryck åt den tanken, att äfven
kontrollen i själfva verket är afsedd att i stort sedt vara sjöfarten till
gagn och icke är själfändamål.

SJÖFARTSBYRÅN.

44f>

Genom behandling af denna gren af sjöfartskontrollen gemensamt med de
administrativa sjöfartsärendena vinnes ock den fördel, att å ena sidan den
sakkunskap, hvaröfver administrativa sektionen bör förfoga, får tillfälle att
mera omedelbart göra sig gällande vid behandling af efterhandskontrollen
och å andra sidan det sjötekniska biträdets insikter nedi under tjänstutöfningen
förvärfvade erfarenhet lättare kunna tillgodogöras för de allmänna administrativa
ärendena. Då i öfrigt dels sjöfartssäkerhetskommittén genom sitt
förslag till instruktion för sjötekniska biträdet dels förevarande kommittéer
genom sina organisationsförslag sökt på ett betryggande sätt sörja för erforderligt
samarbete mellan sjötekniska biträdet och förtygsinspektionen, förfaller
hufvudskälet för deras inrymmande inom eu och samma sektion.

Redan af dessa skäl tveka kommittéerna icke att förorda, att sjötekniska
biträdet inordnas i den administrativa sektionen. Biträdet torde lämpligen
böra erhålla benämning af nautisk assistent.

Ett ytterligare skäl för den nautiske assistentens placering å administrativa
sektionen har varit, att därigenom ett mera ändamålsenligt utnyttjande af den
nautiske assistentens arbetskraft bör kunna vinnas, än fallet är med det nuvarande
sjötekniska biträdets. Hufvudparten af hans verksamhet i den form,
som förslagen förutsätta, skulle utgöras af arbetet med granskning af sjöolycksrapporter
och sjöförhörsprotokoll samt afgifvande af sådana yttranden,
som i instruktionen afses, särskildt beträffande ansvaret för inträffade sjöolyckor.
I det stora flertalet dylika ärenden kommer tvifvelsutan hans
yttrande framgent liksom hittills att efter utveckling af hvad i saken förekommit
utmynna i en hemställan, att någon åtgärd från kommerskollegiets
sida icke skall vidtagas eller att med fråga om särskild åtgärd skall anstå,
tills ytterligare utredning inhämtats från redare, befälhafvare eller andra
vederbörande. Föredragningen af ärenden med denna innebörd synes utan
olägenhet kunna anförtros åt nautiske assistenten och böra ske inför byråchefen,
som beslutar i ärendet. Föreslår däremot nautiske assistenten, att i
anledning af hvad i ärende angående sjöolycka förekommit åtal skall mot
någon anställas, bör ärendet af byråchefen föredragas till afgörande inför
generaldirektören. Jämväl för det fall att byråchefen vid någon assistentens
föredragning finner, att åtal kan ifrågasättas, bör byråchefen öfvertaga föredragningen
och generaldirektören alltså besluta i saken. I båda fallen bör
assistenten närvara vid föredragningen.

För byråchefen komme ett sådant tillvägagående att medföra en lättnad
i arbetet, såtillvida som han i fråga om det stora flertalet af hithörande
ärenden i regeln kan åtnöjas med en af föredraganden i muntlig form lämnad
kortfattad framställning af sakens innehåll och med ledning däraf besluta.
En sådan anordning innebär emellertid icke någon minskning i byråchefens
ansvar.

Öfvervakandet af att vederbörliga rapporter insändas till kollegiet, att sjöförhör
verkligen komma till stånd samt att protokollen öfver desamma inkomma
skulle åligga nautiske assistenten. Anmälningar om försummelser
härutinnan böra af assistenten föredragas för byråchefen, som beslutar om

44G

KOMMERSKOLLEGIET.

Maritim

åklagare.

vidtagande af erforderlig åtgärd i saken och i mån af behof förordnar om
anställande af sjöförhör. Endast för det fall, att försummelse anses böra
föranleda till åtal, föredrages ärendet af byråchefen till afgörande för generaldirektören.
Hemställan om tillämpning af stadgandet i 320 § sjölagen bör
ock af assistenten föredragas för byråchefen, som beslutar.

Nautiske assistentens samarbete med fartygsinspektionen bör lämpligen
så ordnas, att assistenten i form af ett kortfattadt memorial direkt till fartygsinspektionssektionen
aflåter meddelanden om behof af inspektion eller besiktning.
Ytterligare erforderligt samarbete mellan dem bör för vinnande
af bästa möjliga utbyte ordnas i möjligast fria former med undvikande af
onödig omgång samt hufvudsakligen ske genom personliga öfverläggningar
mellan nautiske assistenten och fartygsinspektionens chef. Den gemensamme
byråchefen blir här liksom eljes den sammanhållande kraften, och från
honom böra utgå tilläfventyrs erforderliga anvisningar för ordnande af samarbetet.

Hvad generaldirektörens befattning med ifrågavarande ärenden beträffar,
skulle för honom en påtaglig lättnad vinnas genom nu föreslagna anordningar.
Han skulle nämligen beträffande alla de ärenden, i hvilka, byråchefen
hade att besluta och som utgöra det stora flertalet af ärenden angående sjöolyckor
öfverhufvud, icke behöfva deltaga i deras handläggning.

Det bör slutligen anmärkas, att den föreslagna förändringen i sättet
för ifrågavarande ärendens behandling i viss mån innebär en ytterligare ökning
af den nautiske assistentens genom den snart väntade nya lagstiftningen
väsentligt vidgade arbete. Den lättnad, som skulle vinnas för den
ene befattningshafvaren, skulle dock ingalunda i fullt motsvarande grad öka
den andres arbete, utan i det hela en viss lättnad vinnas genom förenklingen
i sättet för ärendenas handläggning.

Redan arten af nautiske assistentens uppdrag angifver, att af honom
måste i första hand kräfvas omfattande insikter och erfarenhet i sjötekniska
och nautiska frågor, hvar jämte af honom fordras god allmän underbyggnad.
I regeln torde för befattningen bäst lämpa sig en teoretiskt och praktiskt väl
utbildad fartygsbefälhafvare, som äger förutsättningar för att kunna tillämpa
sina kunskaper vid fullgörande af uppdraget.

Kommittéerna hafva i det föregående (s. 324 ff.) påyrkat anställande hos
kommerskollegiet af en särskild maritim åklagare. De skäl, som kommittéerna
nyss närmare utvecklat till stöd för sin åsikt, att nautiske assistenten
bör inordnas under den administrativa sektionen, synas kommittéerna hafva
sin tillämpning äfven beträffande den maritime åklagaren. Kommittéerna
utgå därför från, att denne skall tillhöra nämnda sektion. Af redogörelsen
för assistentens verksamhet torde framgå, att denna i vissa viktiga delar
hör föranleda till nära samverkan med den maritime åklagaren. Ett stort
antal frågor, som afse ansvar för fartygs sjövärdighet, måste nämligen blifva
föremål för pröfning från dem bägge, ehuru från olika synpunkter.

Den regelmässiga gången af ett ärende om ansvar för en sjöolycka, angående
hvilken sjöförhör verkställts och protokoll därom föreligger, torde

sjöfartsbyrån.

417

böra blifva den, att nautiske assistenten får att i första hand skärskåda saken
från sin ståndpunkt, nämligen den sjötekniskt-nautiska, och ur denna synpunkt
afgifva skriftlig promemoria i frågan. Med ledning af denna införskaffas
den ytterligare utredning, som befinnes erforderlig, eventuellt genom
föranstaltande af nytt sjöförhör med tillämpning af 321 § sjölagen. Sedan
sålunda denna del af ärendet blifvit nöjaktigt utredd och belyst, hänskjutes
saken till den maritime åklagarens bedömande från i''ättslig synpunkt.
Hvarje sjöförhörsprotokoll förutsättes skola blifva föremål för hans
granskning. Inom viss skälig tid bör han därefter afgifva ett skriftligt
yttrande i ärendet med angifvande särskild^ huruvida och för sådant fall
mot hvfem och i hvilken ordning han anser åtal böra anställas med anledning
af sjöolyckan, och Indika yrkanden han anser i en blifvande rättegång
böra framställas. Sedan sålunda i form af yttranden från de båda sakkunnige
det erforderliga underlaget för ett allsidigt bedömande af saken erhållits,
föredrager nautiske assistenten i ofvan angifven ordning ärendet för
byråchefen, som då kan besluta, att detsamma ej skall föranleda till någon
vidare åtgärd. Endast för det fall, att åtal ifrågasättes af byråchefen eller
af nautiske assistenten, kommer såsom nämndt ärendet under generaldirektörens
pröfning på föredragning af byråchefen. Het skulle kunna sättas i
fråga, att den föredragning, som sker inför byråchefen, bör verkställas icke
af assistenten utan af den juridiskt utbildade åklagaren. Öfverlämnandet af
detta bestyr åt assistenten motiveras dock af hans ställning i allmänhet och
särskildt däraf, att vid föredragningen de sjötekniska synpunkterna oftare
torde tarfva ett ytterligare klarläggande än de rent juridiska, om Indika
byråchefen torde hafva lättare att själf bilda sig ett omdöme på grund af
det föreliggande yttrandet.

Genom sådana anordningar skulle enligt kommittéernas mening ett både
omsorgsfullt och allsidigt öfvervägande äfven på detta preliminära stadium
komma hvarje särskildt ärende till godo, men likväl blott de enstaka fall, i
hvilka ifrågasättes en så allvarlig åtgärd som anställande af åtal på myndighetens
föranstaltande, behöfva dragas under generaldirektörens pröfning.

Därest ett ärende kommit till den punkt, att generaldirektören beslutat åtals
anställande, bör som regel detsamma vidare fox-tgå i följande ordning.

Nautiske assistenten och den maritime åklagaren böra gemensamt på grundval
af sina föregående yttranden utarbeta och skriftligen affatta eu fullständig
vägledning för åtalets utförande, innehållande tillika en sammanfattning
af de olika synpunkter, som hvardera af dem företräder. Samarbetet
mellan dem bör i mån af behof ledas af byråchefen, som i händelse af divergerande
meningar om vägledningens innehåll får därom träffa afgörande.

Härigenom skulle enligt kommittéernas åsikt den ofvan (s. 3251 anmärkta
bristen på sakkunskap vid sjkifva utförandet af åtalen kunna i väsentlig mån
afhjälpas, och kommittéerna föreställa sig, att utvägen att härför taga i
anspråk de lokala allmänna åklagarne med fördel låter sig använda, under
den förutsättning att de af kommittéerna nyss angifna anordningar i syfte
att för hvarje särskildt fall bereda allmänne åklagaren den nödiga väg -

448

KOMMERSKOLLEGIET.

ledningen för målets utförande bringas till stånd. I samband med öfverlämnandet
af ett ärende för åtals anställande genom vederbörande allmänne
åklagare bör i sådant syfte uttryckligen gifvas tillkänna, att han äger hos
kommerskollegiet påräkna att på begäran erhålla all nödig ytterligare
vägledning vid åtalets anhängiggörande. Särskildt för eventuellt fullföljande
af ett åtal hos högre instans lärer allmänne åklagaren ofta behöfva
verksamt biträde för talans utvecklande samt äga anspråk på tillhandahållandet
af all den ytterligare bevisning eller den motbevisning, som med
anledning af hvad under målets handläggning vid den lägre domstolen förekommit
må vara erforderlig och kunna genom kollegiets försorg anskaffas.
Om ock själfva det ursprungliga öfverlämnandet af ett åtalsärende ''till allmänne
åklagaren lämpligen torde böra ske genom förmedling af Kungl. Maj:ts
vederbörande befallningshafvande, bör dock för underlättande af samverkan
mellan kollegiet och åklagaren all vidare skriftväxling i saken ske direkt
och utan sådan förmedling.

Äfven om alltså i öfverensstämmelse härmed allmänne åklagaren fortfarande
afses skola uppträda på eget ansvar, skulle han dock uppenbarligen
få sitt arbete i väsentlig man underlättadt och i realiteten om ock ej formellt
sitt ansvar minskadt. Han skulle ock säkerligen genom det stöd, som
han åtnjöte och vore i sin goda rätt att påkalla från den centrala sjöfartsförvaltningens
sida, vinna den trygghetskänsla, att han, om ock med bibehållande
af ansvar, dock i själfva verket utförde ett honom anförtrodt uppdrag
från denna förvaltning.

Det ofvan (s. 326) framhållna missförhållande, som för närvarande kan
uppstå därigenom, att en åklagare afböjer att anhängiggöra eller fullfölja
ett åtal, torde endast högst undantagsvis behöfva befaras. Men den eventualitet
är dock ej helt utesluten, att genom ett sådant afböjande möjligheten
att väcka eller fullfölja ett åtal kan afskäras och detta till och
med just i ett principiellt viktigt fall, beträffande hvilket vore af intresse
att erhålla prejudikat. För att bereda utväg att förhindra uppkomsten af
en sådan eventualitet synes nödigt, att den maritime åklagaren vid sidan af
sin första uppgift att biträda vid den preliminära rättspröfningen och vid
åtalens utförande erhåller befogenhet att som verklig åklagare i sjörättsmål
jämväl omedelbart själf utföra åtal. Denna befogenhet synes dock åtminstone
tillsvidare böra begränsas att afse dels de fall, där sådant af nyss angifna
orsak visar sig oundgängligt såsom en subsidiär utväg, dels vissa
undantagsfall, då med hänsyn till en föreliggande åtalsfrågas mera invecklade
beskaffenhet och svårighet att å viss ort erhålla kompetent åklagare för
dess utförande prof vas lämpligt att i stället anlita den maritime åklagaren.
Förordnande för denne bör dock för hvarje särskildt fall lämnas af kommerskollegiet.
Uppgiften för honom att uppträda i den egenskap, som själfva
benämningen utmärker, skulle sålunda i verkligheten blifva föga omfattande.
Kommittéerna anse nämligen hvarken tillrådligt eller behöflig! att redan
från början, innan någon erfarenhet föreligger om konsekvenserna i förevarande
hänseende af den nya sjöfartssäkerhetslagstiftningen, upprätta en central

SJÖFARTSBYRÅN.

AV.)

åklagarmyndighet, utrustad med den sjelfständighet och fristående befogenhet,
som sjöfartssäkerhetskommittén synes hafva afsett med sitt förslag om
anställande åt en särskild åklagare. Kommittéerna förutsätta emellertid
möjligheten åt, att förhållandena iramdeles kunna föranleda behof af att om -

till ett verkligt fiskalsämbete med
på eget ansvar utföra åtal för för -

organisera den ifrågasatta befattningen

befogenhet att efter eget initiativ och ^ _o...............

seelser mot bestämmelser i nämnda eller annan lagstiftning, som faller under
kollegiets kontroll.

Den åt kommittéerna föreslagne maritime åklagaren skulle dessutom hafva
att biträda vid beifrande af öfverträdelser mot andra författningar, hvilkas
efterlefnad kollegiet nu har eller framdeles får att öfvervaka. Hans verksamhet
härutinnan skulle i tillämpliga delar regleras hufvudsakligen på enahanda
sätt och utöfvas i samma ordning, som ofvan förutsatts beträffande
bedömandet och utkräfvandet af ansvar på grund af sjöfartssäkerhetslagstiftningen.

Med den åt kommittéerna föreslagna begränsningen af den maritime åklagarens
befogenhet är ock förbunden den fördel, att med hänsyn till göromålens
beskaffenhet och omfattning kostnaderna för hans aflöning kunna hållas
mom mycket måttliga gränser. Det synes kommittéerna i sådant afseende
lämpligt, att aflöningen utgår i form af arfvode och att uppdraget meddelas
allenast på förordnande för viss tid, exempelvis tre år i sänder.

Såsom kvalifikationer för den maritime åklagaren måste gifvetvis kräfvas
juridisk utbildning och särskild! goda insikter på sjörättslagstiftningens område
äfvensom praktisk erfarenhet om proeessförfarandet.

A administrativa sektionen erfordras förutom ofvan angifna personal en
ordinarie tjänsteman i första lönegraden. Denne, hvilken bör erhålla tjänstetiteln
notarie, skulle hafva till hufvudsakligt åliggande att under byrådirektörens
inseende biträda med ärendenas beredning samt att närmast enligt
byrådirektörens föreskrifter verkställa uppsättning af skrivelser, expeditioner
och protokoll m. m. Kotarien förutsättes skola äga administrativ utbildning.

Kör fullgörande af sjöfartsbyråns och särskild! administrativa sektionens Registrator.
registratorsgöromål bör anställas en kvinnlig registrator. Å de öfriga sektionerna
torde åtskilligt registreringsarbete kunna med fördel verkställas af
deras fast anställda kvinnliga personal.

_För utförande af renskrifningsarbetet och dylikt å sektionen anse kommittéerna
böra fast anställas ett kvinnligt biträde af lägre grad.

Såsom biträden vid arbetet å administrativa sektionen beräkna kommittéerna
två amanuenser med fasta arfvoden. Af dessa skulle, på sätt nedan angifves,
den ene hufvudsakligen biträda vid handläggningen af navigationsskoleärendena.
Då nautiske assistenten jämväl skulle syssla med dessa ärenden,
synes lämpligt ur arbetskontrollens synpunkt, att assistenten får i mån af
behof och tillgång å tid för amanuensen anlita denne såsom medhjälpare vid
de göromål, som tillhöra assistenten såsom sjötekniskt biträde. Den andre

29—12234S.

Notarie.

Biträde.

Amanuenser.

450

KOMMERSKOLLEGIET.

Navigu lionsskole ärendenas behandling -

Navigations

skoleinspek tör.

amanuensen skulle förrätta sådana göromål å administrativa sektionen, som
i allmänhet åligga amanuens.

Kommittéerna hafva vid behandlingen af ärendesgrupperna navigationsskolor
och navigationslärare (s. 281 ff.) förutsatt att, i öfverensstämmelse med den af
vederbörande ämbetsverk uttalade samstämmande uppfattning, den allmänna
uppsikten öfver navigationsskolorna samt handläggningen i öfrigt af frågor
om den nautiska utbildningen skall från marinförvaltningen öfverflyttas till
kommerskollegiet, sedan detta omorganiserats, och där behandlas i samband
med öfriga sjöfartsärenden. Kollegiet skulle sålunda öfvertaga funktionen
såsom öfverstyrelse för dessa anstalter. Jämväl hafva kommittéerna redan vid
uppdragandet af grundlinjerna för sjöfartsbyråns indelning i sektioner (s. 439)
uttalat sig för, att navigationsskoleärendena skola behandlas i närmaste anslutning
till administrativa sektionen och att alltså för dem en särskild sektion
icke bör upprättas.

Det nu tillämpade sättet för navigationsskoleärendenas handläggning synes
kommittéerna böra i samband med deras öfverflyttning till kommerskollegiet
väsentligen omläggas. Framför allt anse kommittéerna al \ikt, att navigationsskoleinspektören,
hvilkens befattning förutsättes skola bibehållas, framgent
erhåller en helt annan ställning än han för närvarande intager. Nu
tages .visserligen hans medverkan i anspråk vid ärendenas beredning, men
han utöfva!’ icke författningsenligt någon funktion vid deras slutliga afgörande
inom öfverstyrelsen. Denna medverkan från inspektörens sida sker i
regeln i den form, att han till marinförvaltningen efter kommunicering afgifver
skriftliga yttranden öfver föreliggande frågor, i den mån detta anses
erforderligt. Därjämte har han gifvetvis ofta att under hand lämna kompletterande
upplysningar samt eljes i mindre viktiga frågor, som ej blifva
föremål för skriftligt yttrande, på begäran af vederbörande föredragande
tillhandagå denne med muntliga råd. Vid själfva föredragningen medverkar
inspektören icke förutom i något enstaka undantagsfall. Möjlighet härtill
är dock beredd genom en bestämmelse i instruktionen lör marinlörvaltningen af
innehåll, att i fråga om hans åligganden vid navigationsskoleärendenas handläggning
inom öfverstyrelsen skall gälla hvad därom särskild! är eller varder
stadgadt. Något sådant stadgande har emellertid icke kommit till stånd. Beträffande
navigationsskolornas organisation, undervisningen m. m. äger inspektören
visserligen enligt samma instruktion att hos öfverstyrelsen göra
framställning om sådana ändringar, hvilka han anser böra vidtagas till
främjande af dessa skolors ändamål, men föredragningen af en sådan framställning
tillhör icke honom utan vederbörande afdelningschef.

Kommittéerna anse gifvet, att inspektören äfven efter öfverflyttningen bör
fullgöra samma åligganden i denna sin egenskap, som enligt gällande reglemente
äro för honom afsedda och för hvilka närmare redogörelse lämnats a
s. 282 f. Han skall sålunda fortfarande hafva såsom en af sina hufvuduppgifter
att verkställa inspektioner och närvara vid eller själf förrätta examina

SJÖKA11TSBYRÅN.

451

äfvensom fullgöra öfriga därmed samband ägande bestyr i enlighet med
§ f> af navigationsskolereglementet.

Såsom en af förutsättningarna för att kunna förordnas till inspektör måste
uppställas krafvet på ingående kännedom om den nautiska undervisningen.
Tydligt är, att inspektören sedermera under sina regelbundet återkommande
besök vid de olika skolorna och i samband med utöfvandet af sina funktioner
därvid får tillfälle att ytterligare utvidga sin sakkunskap å området och
efter hand därinom förvärfva en fond af erfarenhet, som knappast för någon
annan kan stå att vinna. Han får nämligen därvid på nära håll följa verksamheten
och bör därigenom vinna kännedom om möjligen förefintliga brister
vid undervisningen samt kunna bilda sig en uppfattning om lämpligaste utvägarna
för deras afhjälpande. Härtill är att lägga-, att han blir i tillfäll
att vid sina inspektioner efter hand samla en allsidig personlig kännedom
om föreståndarne och lärarpersonalen vid de olika läroanstalterna och sålunda
få möjlighet att tillförlitligen bedöma hvars och ens duglighet.

På grund af dessa omständigheter och såsom en konsekvens af kommittéernas
allmänna sträfvan att så långt möjligt utan omgång utnyttja de på ett
speciellt område sakkunniga arbetskrafterna anse kommittéerna, att inspektörens
sakkunskap bör mera direkt än hittills tagas i anspråk för själfva
förvaltningsarbetet. Kommittéerna tillstyrka därför, att navigationsskoleinspektören
såsom en andra hufvuduppgift vid sidan af den förra erhåller
till åliggande att under eget ansvar såsom tjänsteman å sjöfartsby råns sektion
för administrativa ärenden handlägga de navigationsskoleärenden, som
skola ankomma på kommerskollegiet såsom öfverstyrelse för navigationsskolorna.
Han skulle i sådan egenskap dels bereda samtliga ärenden, dels
själf föredraga flertalet af dem till afgörande. Fördelarna häraf torde vara
påtagliga. Främst af allt innebär det en väsentlig lättnad och förenkling
vid ärendenas behandling, att den funktionär, som sitter inne med den största
sakkunskapen på området, får öfvertaga ansvaret såväl för beredningen som
ock i regeln för föredragningen. Det inom marinförvaltningen nu rådande
förhållandet, att föredragandena för dessa ärenden ofta äro hänvisade att
hämta det hufvudsakliga stödet för sina omdömen hos en utanför stående
sakkunnig, synes föga tillfredsställande. Splittringen af ärendena å flera
olika föredragande förefaller lika litet lämplig och särskildt ägnad att vara
till hinders för deras enhetliga behandling. Kommittéerna anse i hvarje
fall en sådan splittring, hvilken måhända inom marinförvaltningen ej kunnat
undvikas, oförenlig med den organisation för sjöfartsärendena kommittéerna
sökt anordna.

Det både sakligt och formellt helt nya åliggande för inspektören, som
kommittéernas förslag innebär, synes visserligen vid första påseendet betyda
en relativt väl stor tillökning i inspektörens arbete, men ökningen torde till
viss del uppvägas af den lättnad, som uppstår därigenom att, då han komme
att antingen själf föredraga ärendena eller åtminstone närvara vid föredragningen,
han gifvetvis bör befrias från den honom nu påhvilande skyldigheten
att afgifva skriftliga yttranden. Vidare är att taga i betraktande, dels att

452

KOMMERSKOLLEGIET.

enligt det nya navigationsskolereglementet en rätt betungande del af de å
nautiska afdelningen handlagda ärendena nämligen frågor om anställande
af extra examina bortfallit, dels att till följd af den verkställda ansenliga
reduceringen af navigationsskolornas antal förvaltningsarbetet i det kela
ej oväsentligt minskats.

Navigations- Den enda betänklighet mot reformens genomförande, som kommittéerna
skoleinspek- äro benägna tillmäta någon större betydelse, ligger däri, att de nya tjänste‘förTträdare''
plikterna skulle komma i konflikt med inspektionsuppgifterna till följd af att
såsom inspektören under en afsevärd del af året måste för fullgörande af de sistföredragande.
nämnda yara frånvarande från kufvudstaden och således då är förhindrad att

ägna omedelbar omsorg åt göromålen i centralförvaltningen. Hans frånvaro
för dylika förrättningar i landsorten torde kunna beräknas till omkring fyra
månader årligen, hvarjämte någon tids ledighet för honom måste beräknas
årligen ifrågakomma. Svårigheten ligger sålunda i att finna lämplig utväg
för göromålens nöjaktiga handhafvande under dessa tider. Kommittéerna
finna” dock ej denna svårighet större, än att den kan öfvervinnas, och hafva
ingalunda ansett nödvändigt att på grund af densamma afstå från själfva
den anordning, kommittéerna betrakta såsom i och för sig lämplig. Därvidlag
bör äfven framhållas att, om ock inspektörens direkta medverkan måste jämförelsevis
lång tid undvaras för förvaltningsarbetet, det likväl bör vara förmånligare
att förfoga öfver denna medverkan under den större delen af året
än att helt afstå därifrån. För öfrigt förmena kommittéerna, att det utan
större svårighet torde låta sig göra att på förhand för året så planlägga
förvaltningsarbetet i dess mera betydelsefulla delar, att inspektören kommer
i tillfälle att själf handlägga flertalet ärenden af större vikt. Dessutom torde
inspektören äfven under sin bortovaro kunna tack vare telefon och andra
nutidens bekväma kommunikationsmedel stå i ständig förbindelse med sin
ställföreträdare samt i mån af behof kunna gå denne till hända med råd
och upplysningar antingen omedelbart muntligen eller ock i vissa fall genom
skriftliga uttalanden.

Såsom lämplig ställföreträdare för inspektören i hans egenskap af föredragande
hafva kommittéerna tänkt sig nautiske assistenten. Bland personalen
å administrativa sektionen eller å sjöfartsbyrån i dess helhet lärer i
regeln ej finnas någon, som är bättre kvalificerad därför än nämnde funktionär,
hvilken själf bör besitta navigationsskoleutbildning.

Bland nautiske assistentens åligganden torde med hänsyn till nyssnämnda
uppgift ock böra ingå att äfven under de tider, då navigationsskoleinspektören
är oförhindrad själf handlägga ärendena, i män af behof biträda denne. På
detta sätt skulle nautiske assistenten ganska snart få inblick i hithörande
angelägenheter och vinna fullt nöjaktig kompetens att fungera som ställföreträdare
för inspektören. Härmed torde ock blifva tillfredsställande sörjdt för
navigationsskoleärendenas sakkunniga behandling under alla förhållanden och
således vederbörligen uppfyllas den viktigaste förutsättning, som maiinförvaltningen
och kommerskollegiet i sitt utlåtande öfver navigationsskole -

SJÖFART,SBYKÅN.

450

kommitténs betänkande nttalat böra före i in nas, innan ifrågavarande ärenden
öfverfiyttas till sistnämnda ämbetsverk.

Det synes tydligt, att ytterligare arbetsbiträde erfordras för ombesörjande
af navigationsskoleärendena, och det skulle kunna ifrågasättas att härför anställa
en särskild ordinarie tjänsteman i lägsta lönegraden. Därest nautiske assistenten
blir såsom ofvan förutsatts att påräkna för ändamålet, anse dock
kommittéerna tillfyllest åtminstone tillsvidare att anställa allenast en amanuens,
hvilken skall hafva till hufvudsakligt åliggande att biträda därmed
men äfven vara skyldig att, i den mån han får tid öfrig, gå tillhanda med
andra på administrativa sektionen förekommande göromål. Det synes emellertid
för göromålens nöjaktiga skötande oundgängligt, att denne amanuens
erhåller eu ganska vidsträckt tjänstgöringsskyldighet.

Hvad angår fördelningen af göromålen och sättet för afgörandet af navigationsskoleärendena
skulle, såsom redan af det föregående framgår, i första
rummet gälla, att navigationsskoleinspektören eller i hans frånvaro ställföreträdaren
skall svara för beredningen af samtliga ärenden äfvensom i
allmänhet verkställa föredragningen. I öfverensstämmelse med grunderna
för ordnandet af sjöfartsbyråns organisation i öfrigt skulle till generaldirektören
hänskjutas hufvudsakligen allenast regeringsärenden och andra
särskildt viktiga frågor. Dessa skulle föredragas af inspektören i närvaro
af byråchefen eller ock af den senare i inspektöi-ens närvaro. Andra
ärenden skulle afgöras af byråchefen efter föredragning af inspektören eller

Ytterligare

arbetsbi träde.

Fördelningen
af göromålen
och afgörandet
åt'' ärendena.

ställföreträdaren. På sistnämnda sätt skulle sålunda behandlas och afgöras
flertalet styrelseärenden, såsom frågor om tjänstledighet för inspektören, inspektion,
undervisning, examina, undervisningslokaler, ledighet för personalen
vid skolorna samt navigationsskolornas och navigationslärarkursernas
ekonomiska förvaltning.

Amanuensens hnfvudsakliga göromål skulle blifva att biträda med uppsättande
af skrivelser och protokoll, att ombesörja expeditionen, att föra
löpande anteckningar öfver inkommande och afgående skrivelser och om
de åtgärder, som i hvarje ärende vidtagas, att föra matrikel öfver lärarpersonalen
och att biträda med den på öfverstyrelsen ankommande ekonomiska
förvaltningen för navigationsskolorna och navigationslärarkurserna samt i
sådant hänseende upprätta och föra tablåer, som ständigt lämna en klar
öfversikt öfver de olika anslagsposternas ställning, granska skolföreståndarnes
penningrekvisitioner samt beräkna de arfvodesbelopp, som icke utbetalas
genom föreståndarne.

Kommittéerna vilja till sist anmärka att, om de ansett personalutrustnin- Kassa_ och
gen för behandling af navigationsskoleärendena kunna inskränkas till den räkenskapsomfattning,
som föreslagits, de därvid utgått från den förutsättning, att de ärcndenkassa-
och räkenskapsärenden, som föranledas af navigationsskolornas och
navigationslärarkursernas ekonomi, skola, på sätt departementalkommitterade
ifrågasatt, ombesörjas af den afdelning inom handelsdepartementet, hvilken
afses skola få sig anförtrodd behandlingen af kommerskollegiets kassa- och
räkenskapsärenden i öfrigt. Sjöfartsbyråns befattning med dessa angelägen -

454

KOMMERSKOLLEGIET.

Skepps mätnings ärendeuas behandling.

Skeppsmcit ningsöfver kontrollör.

heter skulle då begränsas till att, i den ordning departementalkommmitterade
föreslagit, tillhandahålla alla erforderliga uppgifter m. m., hvilka böra tjäna
till underlag för de åsyftade ärendenas vidare behandling å nämnda afdelning.

Kommittéerna hafva i det föregående (s. 307 f.) framhållit skälen för öfverflyttning
af skeppsmätningsärendenas handläggning från generaltullstyrelsen
till kommerskollegiet.

I annat sammanhang hafva kommittéerna jämväl (s. 439) uttalat, att det
icke synes erforderligt att för behandlingen af skeppsmätningsärendena inrätta
en särskild sektion, utan att de lämpligen kunde behandlas å sjöfartsbyråns
administrativa sektion.

Såsom följd af den utgång behandlingen af frågan om skeppsmätningsväsendet
erhöll vid 1913 års riksdag har frågan om utbytandet af den nuvarande
lokala kontrollen öfver skeppsmätningen mot en central kontroll
blifvit åtminstone tillsvidare undanskjuten. Detta har i sin ordning medfört,
att de mest omfattande och de flesta af de ärenden, som enligt skeppsmätningssakkunniges
förslag af år 1911 skulle handläggas af det centrala
ämbetsverket, nämligen förstahandsgranskningen af mätningsbevis samt utfärdandet
af mätbref, fortfarande komma att tillhöra de lokala organen. De
återstående ärenden, som skulle komma under det centrala ämbetsverkets behandling,
blifva då ej af någon större omfattning, om ock ett fåtal af desamma
kan vara af rätt ingripande betydelse.

I likhet med de sakkunnige anse kommittéerna, att det närmaste handhafvandet
af dessa ärenden bör uppdragas åt en särskild tjänsteman, benämnd
skeppsmätningsöfverkontrollör. Frågans utgång inom riksdagen
har ock till följd, att det betänkande, som afgafs af skeppsmätningssakkunnige
af år 1907, torde komma att i hufvudsak ligga till grund
vid bedömandet af de ärenden, som skola tillhöra det centrala sjöfartsorganet.
Dock synas vissa ytterligare åligganden, som 1911 års sakkunnige
i sitt förslag till instruktion för centralmyndigheten för skeppsmätningsväsendet
i riket tilldelat skeppsmätningsöfverkontrollören, böra tillläggas
denne. Därjämte bör uppmärksammas, att flertalet af 1907 års sakkunnige
förutsatte, alt skeppsmätningsöfverkontrollören skulle vara föredragande
inom generaltullstyrelsen i skeppsmätningsärenden. Han skulle
likväl hafva skyldighet att afgifva skriftliga utlåtanden i alla till honom
af generaltullstyrelsen hänskjutna ärenden. Kommittéerna utgå i likhet
med 1911 ars sakkunnige från den förutsättning, att skeppsmätningsöfverkontrollören
bör såsom föredragande för flertalet skeppsmätningsärenden
hafva ett omedelbart inflytande på och ansvar för deras behandling. Kommittéerna
anse under denna förutsättning icke erforderligt, att han afgifver
skriftliga utlåtanden i alla frågor. Öfverkontrollören synes böra erhålla en
ställning och befogenhet närmast jämförlig med den, som i det föregående
föreslagits för navigationsskoleinspektören.

SJÖFA IITSBYIIÅN. 455

Enligt kommittéernas förmenande torde skeppsmätningsöfverkontrollörens
åligganden bäst kunna preciseras genom en kombination af de bägge olika
förslagen af år 1907 och år 1911. Hans uppgifter skulle sålunda blifva
hufvudsakligen:

att med uppmärksamhet följa skeppsmätningsväsendets utveckling i främmande
länder och hos kommers kollegiet föreslå de ändringar i svensk lagstiftning
och tillämpning på området, som kunna finnas erforderliga för att
bereda svenska fartyg likställighet med främmande fartyg i svenska och
främmande hamnar;

att öfvervaka, att främmande fartyg, hvars i utlandet utfärdade mätbref
skall helt eller delvis här i riket äga giltighet, blifvit i hemlandet mätt i
öfverensstämmelse med de föreskrifter, som legat till grund för afslutandet
af öfverenskommelsen om mätbrefvets godkännande;

att verka för åstadkommande af riktig och likformig tillämpning af skeppsmätningsförfattningarna;
samt

att i sådant syfte tillhandagå de lokala skeppsmätningskontrollörerna
och skeppsmätarne för deras tjänst med råd och upplysningar, med uppmärksamhet
följa mätningsföreskrifternas tillämpning inom olika delar af
landet samt minst en gång hvarje år och eljes, då kommerskollegiet finner
förhållandena sådant påkalla, hålla sammanträde med skeppsmätningskontrollörerna
för öfverläggning om de åtgärder, som kunna vara erforderliga för
att främja likformighet i berörda tillämpning.

Huru pass talrika och omfattande de ärenden blifva, som med tillämpning
häraf skulle komma under skeppsmätningsöfverkontrollörens behandling,
är ganska vanskligt att afgöra. Hen ifrågasatta utvidgningen af skeppsmätningsöfverkontrollörens
åligganden synes emelfertid medföra en ökning
af göromålen. Härtill kommer ytterligare den granskning af alla till centralverket
inkomna afskrifter af mätningsbevis, som är afsedd att framdeles äga
rum och hvilken innebär en stark ökning af ärendenas antal. Hå emellertid
den senare granskningen blir af hufvudsakligen formell art, lärer detta
arbete icke blifva i någon högre grad betungande.

I hvarje fall torde skeppsmätningsärendena icke blifva af sådan omfattning,
att de behöfva i regeln sysselsätta mer än en tjänsteman, nämligen
skeppsmätningsöfverkontrollören. Erforderligt biträde med renskrifning synes
kunna beredas från administrativa sektionens öfriga härför lämpliga personal.

Hvad angår grunderna för skeppsmätningsärendenas fördelning inom koinmerskollegiet
och sättet lör deras afgörande, anse sig kommittéerna, såsom
redan antydts, kunna utgå från, att 1907 års förslag om sättet för kontrollens
utöfvande och om centralförvaltningens funktioner därvid blir äfven efter
öfverflyttningen i hufvudsak normerande. Huru de sakkunnige tänkt sig
detta, framgår närmast dels af § 35 i förslaget till förordning angående
skeppsmätning, hvilken paragraf i hufvudsak angifver centralförvaltningens
befattning med skeppsmätningsväsendet dels af § 35 af förslaget till instruktion
för skeppsmätningskontrollörer. Med vissa modifikationer häri skulle
öfverkontrollörens åligganden blifva de ofvan angifna.

Ärendenas
behandling
och afgörande.

456

KOMMERSKOLLEGIET.

Den kvantitativt betydande del af skeppsmätningsärendena, som till öfvervägande
grad är af teknisk natur, synes i allmänhet och i de fall, som icke
äro af principiellt ingripande art, kunna handläggas ensamt af skeppsmätningsöfverkontrollören
och afgöras af denne. Till denna grupp hör den
efterhandsgranskning af de insända mätningsbevisafskrifterna, som är afsedd
att framdeles äga rum. Skulle vid denna efterhandsgranskning det tilläfventyrs
visa sig, att afsevärda fel i författningarnas tillämpning blifvit
begångna, synes öfverkontrollören böra anmäla förhållandet för sjöfartsbyråns
chef, som efter omständigheterna beslutar i saken eller ock hemställer
hos generaldirektören om erforderliga åtgärders vidtagande.

Aro felen af synnerligen obetydlig beskaffenhet, synes skeppsmätningsöfverkontrollören
ensam kunna aflåta däraf påkallad erinran till vederbörande
lokal tjänsteman. Det synes utan risk kunna åt öfverkontrollören öfverlåtas
att bedöma ärendets beskaffenhet och däraf betingade behandling. Kunna
handlingarna efter granskningen godkännas, afgör öfverkontrollören naturligen
ärendet ensam.

Däremot synes fråga om föranstaltande af ommätning eller annan åtgärd,
som af lokalkontrollör funnen och anmäld oriktighet hos mätningshandlingarna
skall föranleda, böra på den grund, att ersättningsskyldighet för
en felande tjänsteman däraf kan blifva en följd, afgöras af byråchefen på
föredragning af öfverkontrollören. År fråga om verkligt tjänstefel, bör saken
af byråchefen hänskjutas till generaldirektören.

Sådana tekniska ärenden, som afse exempelvis ansökningar om afgiftsfrihet
i svenska hamnar för rum å ångfartyg i viss fraktfart, synas, då de i viss
mån äro af dispensnatur och i fråga om umgälderna röra annans rätt, icke
böra öfverlämnas till öf^erkontrollörens afgörande.

De råd och upplysningar, hvilka skulle från skeppsmätningsöfverkontrollören
utgå till de lokala kontrollörerna och skeppsmätarne beträffande det
praktiska utförandet, lära såsom varande af teknisk natur kunna meddelas
af öfverkontrollören på eget ansvar.

Vid de sammanträden med skeppsmätningskontrollörerna, som årligen skola
hållas inför öfverkontrollören, bör denne fungera som ordförande. För protokollsföringen
bör lämpligen anlitas någon af amanuenserna å den administrativa
sektionen.

I den mån inkommande meddelanden om lagstiftningen angående skeppsmätningen
i andra länder och om där rådande tillämpning af utfärdade
skeppsmätningsföreskrifter befinnas böra föranleda till vidtagandet af åtgärd
för Sveriges vidkommande, bör sådant ärende hänskjutas till generaldirektören
på föredragning af byråchefen.

Förslag om ändringar i skeppsmätningslagstiftningen bör ock af byråchefen
föredragas för generaldirektören.

Råd och upplysningar, som afse tolkning af gällande författningar på området,
böra kunna beslutas af byråchefen på öfverkontrollörens föredragning,
men torde i Adktigare fall böra underställas generaldirektören.

SJÖFARTSBYHÅN.

4.r)7

Det för öfverkontrollören föreslagna åliggandet att utöfva eu viss kontroll
jämväl (lära, att främmande fartyg, hvars i utlandet utfärdade mätbref skall
helt eller delvis här i riket äga giltighet, blifvit behörigen mätt, torde i
regeln komma att utöfvas på det sätt, att efter ingången anmälan, att anledning
finnes att beträffande visst utländskt fartyg antaga oriktighet i nämnda
hänseende, någon af de lokala kontrollörerna, såvidt ej anmälan gjorts af
sådan, efter förslag åt öfverkontrollören erhåller uppdrag från kommerskollegiet
att verkställa undersökning om förhållandet och afgifva rapport
härom. Därest antagandet bekräftas, göres framställning i saken till
ministern för utrikes ärendena för vidare åtgärd.

Afgörandet, huruvida sådan särskild undersökning bär ske samt huruvida
resa till hamn, där det utländska fartyget befinner sig, är erforderlig, synes
böra uppdragas åt byråchefen, men däraf påkallad framställning anmälan till
utrikesministern bör af byråchefen hänskjutas till generaldirektören.

Någon på den centrala myndigheten ankommande dispensrätt förutsättes
icke i författningsförslagen, undantagandes den dispensform, som afser beviljandet
af afgiftsfrihet för vissa rum (se här ofvan), utan alla egentliga
dispensfrågor äro afsedda att behandlas såsom regeringsärenden. Sådan
fråga om eftergift från gällande författning bör af byråchefen föredragas
för generaldirektören.

Frågor rörande lokala skeppsmätningskontrollörers och skeppsmätares tillsättning
och afsked, disciplinfrågor, åtalsfrågor samt besvärsmål i hithörande
ärenden böra af byråchefen föredragas för generaldirektören.

Frågor om tjänstledighet, semester och tjänsteresor böra afgöras af byråchefen
på öfverkontrollorens föredragning.

Där så finnes lämpligt, kan föredragning öfverlämnas åt öfverkontrollören,
men bör dock byråchefen därvid vara närvarande, liksom ock öfverkontrollören
bör närvara vid byråchefens föredragning. När frågor af rent teknisk
innebörd skola blifva föremål för föredragning, bör denna alltid verkställas
af öfverkontrollören.

Ehuru frågan om den engelska skeppsmätningsregelns antagande i vårt Organisaland
för närvarande torde få anses förfallen, är den möjligheten icke under
utesluten, att frågan snart ånyo kan komma upp. I hvarje fäll är icke nin^lftnd
osannolikt, att spörsmålet om inrättandet af en centralkontroll öfver skepps- r^n3 * nu
mätningsväsendet här i riket åter kan blifva aktuellt. En sådan central- Xppsmäfkontroll
innebär emellertid i själfva verket blott, att den lokala kontrollen ningslagskulle
bortfalla samt förstahandsgranskningen af mätningsbevisen förläggas stiJtnm3-till den centrala myndigheten.

Kommittéerna anse det ej tillkomma dem att uttala sig vare sig för eller
emot en sådan omläggning, utan vilja endast framhålla, att detsamma icke
behöfver omstörtande ingripa i ofvan angifna organisation för skeppsmätningsärendena.

Den ökning i göromålen, som däraf skulle blifva en följd, skulle utgöras
i första rummet af nyssnämnda'' förstakandsgranskning. Härtill skulle

458

KOMMERSKOLLEGIET.

Nuvarande
personal för
fartygsregistreringen.

komma utfärdandet af mätbref. I (ifrigt blefve ärendena och deras behandling
väsentligen likartade.

En sådan ökning i göromålen torde emellertid motivera inrättandet af en
särskild skeppsmätningssektion med skeppsmätningsöfverkontrollören såsom
sektionschef, i hvilken egenskap han skulle hafva hufvudsakligen samma
funktioner och befogenhet, som här ofvan antydts, samt en skeppsmätningskontrollör
såsom assistent. Det bör icke möta någon svårighet att inrätta
en sådan sektion, äfven sedan kommerskollegiets omorganisation blifvit
genomförd.

b) Fartygsregistreringssektionen.

Den af kommittéerna i det föregående (s. 439) föreslagna fartygsregistreringssektionen
skall enligt grunderna för sektionsindelningen ombesörja följande
hufvudsakliga uppgifter, nämligen:

förandet af sådant register öfver svenska fartyg, som afses i 2 § sjölagen
och gällande registreringsförordning;

utfärdande af nationalitets- och registreringshandlingar för svenska fartyg
samt tillämpningen i öfrigt af bestämmelserna i registreringsförordningen;

utarbetande af »Sveriges skeppslista»; samt

meddelande eller bestyrkande af utdrag eller afskrifter ifråga om fartygsregistret
och hvad därtill hör äfvensom i fråga om de å sektionen förvarade
ansökningshandlingarna om behörigt fartygsbefäl.

Dessa uppgifter tillkomma redan för närvarande kommerskollegiet och
handhafvas af den såsom provisorisk anordning fungerande fartygsregistreringsafdelningen.
Närmare redogörelse om dessa och öfriga arbetsuppgifter
har lämnats å s. 297 tf.

Dessutom skulle, enligt hvad kommittéerna vid behandlingen af sjöfartsbyråns
ärendesgrupper förordat, till denna sektions handläggning från utrikesdepartementet
öfverflyttas ärenden rörande understöd åt sjöfolk och nödställda
svenska undersåtar, begrafning af sjöfolk, hemsändande åt sjöfolk
samt ersättning för utgifter i sammanhang med sjöförklarings upptagande i
utlandet. Skälen för denna öfverflyttning hafva närmare utvecklats å s.
334 ff.

Af den personal, som ombesörjer fartygsregistreringsärendena, åtnjuter
allenast afdelningens föreståndare, hvilken i sådan egenskap är adjungerad
ledamot af kollegiet, löneförmåner motsvarande den med ordinarie tjänst
i andra lönegraden förenade begynnelseaflöning, men är dock ej såsom sådan
uppförd å ordinarie stat.

Den öfriga personalen å afdelningen utgöres af två amanuenser, hvilka i
fast årligt arfvode åtnjuta sammanlagdt 4,000 kronor, förutom tiiläggsarfvoden.
Dessutom anlitas i mån af behof vissa tider af året extra arbetshjälp.

SJÖFART,SBY RÅN.

45b

Sammanlagda årliga kostnaden för handläggning af registreringsärendena
utgör för närvarande 10,850 kronor, som användas dels till arfvoden åt förenämnda
personal dels till bestridande af vissa kostnader för utgifvande af
»Sveriges skeppslista».

kitt sådant sammanförande af anslag åt personal och för utgifningskostnader
synes kommittéerna icke lämpligt. Kommittéerna vilja därför förorda,
att kostnaden för ifrågavarande publikation, hvilkens utgifvande ingår bland
de ordinarie arbetsuppgifterna, måtte i mån af behof utgå af det allmänna
anslaget för tryckningskostnader.

Därest förevarande sektion skulle hafva till uppgift endast att behandla Byråhufvudsakligen
samma ärenden, som nu tillhöra kollegiets fartygsregistrerings- direktör.
afdelning, och kommittéerna alltså blott hade att taga dem i betraktande
vid organisationens ordnande, skulle kommittéerna icke anse sig kunna med
log påyrka, att sektionens chef erhölle högre ställning och löneförmåner än
dem, som äro förenade med en andra gradens tjänst. Med hänsyn emellertid
till den föreslagna öfverflyttningen af ersättningsärendena, anse kommittéerna
erforderligt, att sektionschefen erhåller en högre aflöning och ställning än som
motsvarar andra lönegraden. Den själfständiga beslutanderätt i dessa ärenden,
hvilken i hufvudsakligen samma utsträckning, som för närvarande gäller
beträffande chefen för utrikesdepartementets rättsafdelning, skulle tillkomma
sektionschefen, utmynnar i afgöranden gentemot bland andra Sveriges
konsuler i utlandet. Det är ej minst på grund häraf angeläget, att han innehar
den större auktoritet, som eu högre ställning medför. En sådan
ställning betingas ock af det ökade arbete och ansvar, som är förenadt med
afgörandet af dessa ärenden, äfvensom af nödvändigheten att för befattningen
städse kunna påräkna en person med tillräckliga kvalifikationer. Om ock
hänsynen till registreringsväsendets handhafvande ej ensamt betingar en
högre tjänst, måste det dock alltid anses äfven ur denna synpunkt innebära
en gifven fördel, att deD därför ansvarige tjänstemannen, särskildt i betraktande
af den utvidgning af hans befogenhet äfven på detta område kommittéerna
ifrågasätta, besitter de relativt större kvalifikationer, som förutsättas
för en tjänsteman i högre grad. Då emellertid en tjänst i tredje lönegraden
ej kan påfordras, anse kommittéerna det innebära ett lämpligt afvägande,
om sektionschefen erhåller mellanställning såsom byrådirektör.

För fyllande af behofvet af arbetskrafter anse kommittéerna vidare no- Notarie.
digt, att ytterligare en ordinarie tjänsteman anställes å sektionen. Denne
bör innehafva första lönegraden och erhålla benämning notarie.

Dessutom erfordras för utförande af renskrifningsarbete, verkställande af Biträde.
anteckningar i registret, ifyllande af blanketter för ersättningsärendena m. m.
ett kvinnligt biträde af högre grad, hvarjämte kvinnligt extra biträde kräfves
vissa tider på året, då arbetet å sektionen hopar sig eller är mera brådskande,
särskildt före seglationens öppnande.

Slutligen bör å sektionen anställas en amanuens med fäst arfvode. Amanuens.

Med dessa arbetskrafter torde vara nöjaktigt sörjdt för göromålens skötsel, Juridiskt liktorn
för hvad angår ersättningsärendena. För att byrådirektören ej skall handling %''

ersättnings ärendena.

460

KOMMERSKOLLEGIET.

allt för mycket tagas i anspråk med detaljbehandlingen af dessa ärenden och
jämväl i syfte att för dem säkerställa den mera betryggande behandling,
som alltid för detta slags ärenden ligger däri, att de underkastas en förberedande
granskning af en annan än den i sista hand beslutande, är
nödvändigt, att liksom förr i kommerskollegiet och för närvarande inom
utrikesdepartementet någon särskild anordning vidtages. För verkställande
af eu sådan förberedande granskning är nu anställdt ett juridiskt
biträde å rättsafdelningen, hvilket biträde åtnjuter i årligt arfvode 600
kronor. Detta biträde är därjämte skyldigt att enligt uppdrag, som för
hvarje särskildt fäll genom fullmakt lämnas af rättsafdelningens chef, utföra
rättegångar mot vederbörande redare om utfående af ersättningsbelopp,
som ej kunnat utbekommas på godvillighetens väg. Resultatet af juridiska
biträdets granskning af ersättningsärendena meddelas i form af en kortfattad
promemoria innehållande de anmärkningar, till hvilka en framställning
om ersättning kan föranleda, samt ett till- eller afstyrkande af
bifall till densamma äfvensom yttrande, huruvida anledning finnes att mot
redare, enskild person eller annan anställa kraf. Därefter beredes ärendet
af någon af de å rättsafdelningen tjänstgörande sekreterare, vanligen en
andre sekreterare, och föredrages sedermera inför afdelningschefen, hvars
beslut antecknas i ett för dessa ärenden upplagdt diarium. Tre funktionärer
hafva således nu att taga befattning och granska hvarje ärende. Det synes
kommittéerna både önskvärdt och möjligt, att vissa förenklingar i arbetssparande
syfte af ärendenas behandlingssätt vidtagas i samband med deras öfverflyttning
till kommerskollegiet.

Behandlingen Redan under nuvarande förhållanden har föreståndaren för fartygsregi de*haf^sektlo-

streringsafdelningen att på eget ansvar afgöra ett stort antal ärenden.

nens ärenden. ])e ärenden, som af föreståndaren föredragas för generaldirektören och af
denne afgöras, utgöras hufvudsakligen af frågor om utfärdande åt nationalitetsoch
registreringshandlingar, om afförande ur fartygsregister, om förändring
af fartygs namn, om föreläggande af vite samt om anmälningar till åtal för
förseelser mot bestämmelser i registreringsförordningen äfvensom andra frågor,
som anses af större eller mera principiell betydelse. Alla öfriga ärenden
och särskildt det stora antalet anmälningar till registret handläggas
utan föredragning och afgöras af föreståndaren allena.

Kommittéerna anse, att af registreringsärendena framgent endast de viktigaste
böra underställas generaldirektörens afgörande. Generaldirektören
skulle på detta område hafva att taga befattning hufvudsakligen endast
med regeringsärenden och åtalsfrågor. Föredragningen verkställes antingen
af byråchefen i närvaro af byrådirektören eller ock af byrådirektören.

I öfriga ärenden, som nu afgöras af generaldirektören, skulle beslutanderätten
tillkomma byråchefen efter föredragning af byrådirektören. Dock anse
kommittéerna undantag härvid böra göras för frågor om utfärdande af nationalitets-
och registreringshandlingar. Dessa ärenden blifva enligt nu tilllämpad
praxis i själfva verket endast undantagsvis föremål för formlig
föredragning. De utskrifna handlingarna pläga nämligen omedelbart före -

SJÖFARTSRYRÅN.

4C1

läggas generaldirektören för underskrift och endast beträffande tvifvelaktiga
fall har <;n redogörelse för naken ansetts dessförinnan erforderlig. Denna
praxis har föranledts dels af dessa ärendens ofta mycket brådskande natur,
dels af deras merendels föga komplicerade beskaffenhet. Praktiska skäl och
framför allt krafvet å en snabb expedition synas i öfvervägande grad tala
för att åt byrådirektören allena anförtro utfärdandet af ifrågavarande handlingar.
Den enda betänkligheten häremot skulle ligga däri, att dessa dokument
tjäna såsom pass- och nationalitetshandlingar för svenska fartyg i utländska
hamnar och således skola äga internationell giltighet. Handlingarnas
officiella karaktär framträder emellertid tillräckligt genom deras yttre utstyrsel.

Jämväl frågor om fartygs afförande ur registret torde lämpligen undantagas
från de ärenden, som skola föredragas.

Hvad angår handläggningen af ersättningsärendena, skulle byrådirektören
hafva att på eget ansvar besluta i frågor om användningen af de till kommerskollegiets
förfogande ställda medel för godtgörelse af kostnader för sjöfolk
och nödställda svenska undersåtar in. m. äfvensom utfärda de för ifrågavarande
utgifter erforderliga anordningar samt att i de fall, då redare
hafva skyldighet att ersätta belopp, som för understöd åt sjöfolk m. m. utgifvits,
ofördröjligen vidtaga erforderliga åtgärder för beloppens indrifvande
samt deras redovisande till statsverket, äfvensom att, då dylik ersättningsskyldighet
åligger annan än redare, vidtaga enahanda åtgärder, där så af
omständigheterna synes påkalladt. Dock vilja kommittéerna förorda den bestämmelse,
att, för den händelse byrådirektören anser sig icke kunna i ett
visst fall helt eller delvis godkänna ett ersättningsanspråk, saken skall
underställas byråchefens afgörande. I öfrigt skulle byråchefen ej erhålla
någon direkt befattning med dessa ärenden men väl öfvervaka, att de behandlas
med tillbörlig ordning och skyndsamhet.

Den hittills tillämpade anordningen med anlitande af ett juridiskt biträde
för den förberedande granskningen af ärendena anse kommittéerna böra icke
blott bibehållas utan än mera utnyttjas. Biträdets medverkan bör sålunda
icke inskränkas till att afgifva skriftliga promemorior om hvarje ärende,
utan det sjmes för vinnande af största möjliga arbetsbesparing mest ändamålsenligt
att biträdet, som i allt fall måste göra sig fullt förtrogen med hvarje
ärende, ock öfvertager själfva föredragningen inför byrådirektören. Jämväl
torde besparing i arbetet kunna vinnas därigenom, att biträdet får till
åliggande att i sådana fäll, då skäl till anmärkning föreligger eller eljes
någon motivering eller utläggning i ett ärende kräfves, antingen omedelbart
eller efter föredragning för byrådirektören uppsätta förslag till skrifvelse
i ämnet. Affattandet af en sådan skrifvelse, hvilken, då fråga är
om anmärkningar, torde kunna erhålla en enklare och mera schematisk
form än den nu använda, kräfver visserligen alltid större omsorg än uppsättandet
af blott en promemoria, men i det hela skulle dock vinst uppstå
därigenom, att ett visst dubbelarbete undvikes. En gifven förutsättning för
att dessa ytterligare funktioner skola kunna tilläggas biträdet, måste tydligen

462

KOMMERSKOLLEGIET.

vara, att ersättningen åt biträdet tillmätes väsentligen högre än nu är fallet.
I allt fall blir dock kostnaden för dessa ärendens behandling minskad.

Den för sektionen föreslagne amanuensen afses skola svara för uppsättning
i ersättning.särendena af den stora mängden enklare skrivelser
och anordningar samt ombesörja deras utskrifning och expediering. Amanuensen
bör ändock få åtskillig tid öfrig att ägna åt sektionens andra angelägenheter.

Hvad kvalifikationerna för tjänstemännen å fartygsregistreringssektionen
vidkommer, måste för sektionschefen tydligen erfordras goda juridiska insikter
och administrativ erfarenhet. Äfven för de öfriga tjänstemännen å
sektionen torde med hänsyn till deras åligganden böra uppställas kraf å
juridiska insikter. Hos juridiska biträdet måste på grund af hans uppdrag
att ombesörja utförandet af förekommande rättegångar särskilt kräfvas
erfarenhet om rättegångsordningen. Då i ersättningsärendena en del skriftväxling
på främmande språk ifrågakommer, måste amanuensen besitta tillräcklig
språkkunskap härför.

Befattningen såsom juridiskt biträde torde lämpligen kunna förenas med
annan tjänst vare sig ordinarie eller extra å sektionen eller sjöfartsbyrån i
öfrig!

c) Fartygsinspektionssektionen.

Ehuru frågan om åvägabringande af en ny sjöfartssäkerhetslagstiftning
icke förelagts 1913 års riksdag och såsom en följd däraf en utvidgad kontroll
å fartygs sjövärdighet icke kommit till stånd, hafva kommittéerna
vid uppgörandet af sina organisationsförslag måst räkna med, att lösningen
af dessa frågor skall följa inom kort och enligt de hufvudgrunder,
hvarpå de redan framlagda förslagen äro byggda. Kommittéerna anse sig
därför ock kunna förutsätta, att kommerskollegiet skall framgent utöfva befattning
såsom central inspektionsmyndighet för kontroll å fartygs sjövärdighet,
ehuru såsom nämndt i samråd med socialstyrelsen i hvad angår
arbetarskyddet. Enligt kommittéernas redan uttalade uppfattning (s. 440)
bör denna kontroll handhafvas af en under sjöfartsbyrån inordnad sektion
för fartygsinspektion. Denna skall närmast utöfva det på kollegiet såsom
fartygsinspektion enligt förslaget till förordning om tillsyn å fartyg ankommande
öfverinseendet öfver ifrågavarande förhandskontroll och i sådant
afseende leda de lokala fartygsinspektörernas verksamhet.

Då det ej finnes särskild anledning antaga, att omfattningen af de härmed
förenade göromål skall i någon väsentligare grad undergå förändring under
de närmaste åren, anse sig kommittéerna kunna antaga, att den af Kungl.
Maj:t i propositionen till 1913 års riksdag ifrågasatta personalutrustningen för
fartygsinspektionen vid ingången af giltighetstiden för den nya sjöfartssäkerhetslagstiftningen
skall blifva i det hela tillräcklig äfven vid tiden för före -

SJÖPA ItTKIiYRÅN.

463

varande organisationsförslags genomförande. Kommittéerna hafva därför
icke funnit sig böra ifrågasätta någon ökning af denna personalutrustning,
sävidt den afser de ordinarie tjänstemännen.

Kommittéerna utgå i enlighet härmed från, att såsom chef för fartygsinspektionssektionen
bör anställas en öfverinspektor. Denne skall utöfva förmansskap
öfver den till sektionen hörande personal samt intaga ställning jämväl
såsom de lokala inspektörernas närmaste förman. Med hänsyn till beskaffenheten
af sektionens göromål måste ärendenas afgörande i stor utsträckning anförtros
åt öfverinspektören. I främsta rummet föranledes detta af ärendenas
rent tekniska innebörd. Härtill kommer nödvändigheten att kunna åstadkomma
snabba afgöranden i afseende å kontrollens utöfvande, ledningen af
de lokala tjänstemännen samt den öfriga utåt riktade inspektionsverksamheten.
Den jämförelsevis själfständiga ställning, som sålunda skulle tillkomma
öfverinspektören, utesluter dock icke, att byråchefen jämväl å detta
område måste taga en ej ringa befattning med ärendenas handläggning.
Detta betingas särskildt däraf, att till generaldirektören skulle hänskjutas
allenast de mest betydelsefulla af de till denna sektion hörande
ärenden.

Med hänsyn till göromålens speciella art och betydliga omfattning äfvensom
sakens nuvarande läge anse emellertid kommittéerna icke lämpligt eller
ens möjligt att till behandling i detalj upptaga frågan om sättet och formerna
för handläggning af inspektionsgöromålen. Detaljbestämmelser härom synas
lämpligen böra inrymmas i en särskild instruktion för fartygsinspektionen,
hvilken instruktion torde böra i sinom tid efter författa i ngsförslagens eventuella
antagande utarbetas i samråd med öfverinspektören, sedan denne
blifvit utsedd. Kommittéerna inskränka sig därför bär till att i mera allmänna
drag angifva sättet för ärendenas afgörande, särskildt hvad angår
generaldirektörens och byråchefens medverkan därvid, äfvensom i öfrigt
hufvuddragen af organisationen.

För bedömande af arten och omfånget af fartygsinspektionens göromål
samt af sättet för ärendenas afgörande torde göromålen lämpligen kunna
indelas i vissa hufvudgrupper, nämligen kontrollärenden, författningsärenden,
administrativa ärenden samt besvärsmål.

Till kontrollärenden hör den enligt § 3 a) i förslaget till förordning
om tillsyn å fartyg inspektionen tillkommande uppgift att låta verkställa
de inspektioner och besiktningar å fartyg, som skola äga rum enligt
samma förslag, så ock besiktning, som eljes må ankomma på fartygsinspektionen,
äfvensom att i öfrigt vidtaga de åtgärder till sjöfartens säkerhet,
hvilka enligt lag eller särskilda föreskrifter skola af fartygsinspektionen utföras.

Vidare äro hit att räkna den under b) i nyssnämnda paragraf angifna
uppgift att leda och öfvervaka fartygsinspektörernas verksamhet samt i viss
mån äfven den under c) i samma paragraf angifna uppgift att föra noggranna
anteckningar om hållna inspektioner och besiktningar med särskildt

ÖJver inspcktör.

464

KOMMERSKOLLEGIET.

afseende å därvid vunna upplysningar om fartygs sjövärdighet och hvad
därmed står i samband.

Hvad angår den kontrollverksamhet, som de lokala fartygsinspektörerna
enligt förslaget skulle få sig anförtrodd, må till en början erinras, att densamma
är af tvåfaldigt slag, nämligen dels besiktning, som skall äga rum
allenast vid vissa bestämda mellantider eller under vissa angifna förhållanden,
dels inspektion, hvarmed afses en allmän, fortlöpande tillsyn utan bestämda
mellantider.

Fartygsinspektionen skulle i regeln ej få att taga befattning med besiktningar
i de särskilda fallen, förr än vederbörlig rapport därom ingått.
Granskningen af dessa rapporter är att hänföra till det löpande arbetet.
Sådan angelägenhet bör alltid afgöras af öfverinspektören, såvidt rapporten
godkännes.

På lokal fartygsinspektör skulle ankomma att hos vederbörande redare
eller befälhafvare göra anmälan om afhjälpande af sådant vid besiktning befunnet
fel eller påvisad brist, som gör fartyg icke sjovärdigt. Endast för det
fall att inspektör begär förhålla in gsregl er, kommer saken under fartygsinspektionens
bepröfvande. Därest på grund af dylik begäran tjänsteresa
för anställande af undersökning anses påkallad, bör fråga härom underställas
byråchefen, men det sakliga afgörandet af dylikt tekniskt ärende
tillhöra öfverinspektören ensam. Om däremot vid granskning af inkommen
rapport befinnes, att de efter lokalinspektörs anvisning vidtagna reparationsåtgärder
m. m. tarfva ändring eller komplettering, bör saken med
hänsyn till dess räckvidd för enskilde underställas byråchefens afgörande.

Därest besiktning föranleder till förbud från lokalinspektörs sida mot nyttjande
af fartyg eller visst tillbehör därtill, bör beslut, huruvida förbudet
skall äga bestånd, fattas af byråchefen efter föredragning af öfverinspektören.
I enahanda ordning bör ock afgörandet ske, för det fall att lokalinspektör
ej meddelat förbud, men detsamma anses böra på grund af inkommen
rapports innehåll utfärdas på den centrala fartygsinspektionens ansvar.

Inkommande rapporter angående verkställd inspektion äfvensom fråga om
vidtagande af däraf påkallad åtgärd, såsom förbud mot nyttjande, böra i
tillämpliga delar behandlas i samma ordning som besiktningsrapporterna.
Det ligger i sakens natur, att då inspektion är afsedd att kunna äga rum,
när helst tillfälle därtill gifves, fartygsinspektionen har möjlighet att, i
motsats till hvad fallet är beträffande besiktning, själf förordna om inspektion,
då sådan på grund af inkommen upplysning om beskaffenheten af visst
fartyg befinnes nödvändig eller önskvärd. Det torde kunna öfverlämnas åt
öfverinspektören att på eget ansvar meddela förordnande om inspektion.

Fartygsinspektionens åliggande att leda och öfvervaka de lokala inspektörernas
verksamhet torde i allmänhet komma att fullgöras genom aflåtande
af antingen cirkulär med upplysningar, råd och instruktioner beträffande
sättet för besiktnings eller inspektions utförande eller dess föremål eller ock
anvisningar i särskilda fall på begäran af lokalinspektör eller af annan aneldning.

SJÖRÅ UTSE YRÅN.

4G5

I fråga om rätten att fatta beslut om aflåtande af sådana cirkulär med
mera bör innehållet vara utslagsgifvande. Cirkulär eller svarsskrifvelser
med uteslutande tekniskt innehåll bör det tillkomma öfverinspektören
att på eget ansvar besluta, hvaremot, i den mån de innehålla tolkning af
författningsbestämmelser, behandlingen bör ske i den nedan för författningsärenden
angifna ordning.

Till författningsärenclcn hör uppgiften jämlikt § 3 f) af författningsförslaget
att föreslå sådana ändringar i gällande bestämmelser, som för sjöfartens
säkerhet eller för tillsynens utöfvande anses erforderliga, samt att på
offentlig myndighets framställning tillhandagå med teknisk utredning i fråga
om hvad som berör fartygs säkerhet, äfvensom den under b) angifna uppgift
att leda och öfvervaka fartygsinspektörernas verksamhet, i hvad denna
uppgift afser utfärdande af sådana cirkulär, som innebära närmare förklaring
af författningarnas innebörd och således utgöra rena författningstolkningar.

Frågor om nya författningar eller ändring i gällande bestämmelser skola
af byråchefen föredragas för generaldirektören. Dock bör städse iakttagas,
att öfverinspektören skall svara för föredragningen i de delar, hvilka böra
bedömas ur öfvervägande teknisk synpunkt. Byråchefen har således att
svara för ärendenas föredragning ur rent rättslig synpunkt. Merendels torde
bägge momenten i större eller mindre mån vid sidan af hvarandra ingå i
de författningsförslag, som beröra denna sektions verksamhetsområde. Såväl
byråchefen som byrådirektören böra gifvetvis vara närvarande vid behandlingen
inför generaldirektören af ärenden af denna art.

I hufvudsakligen enahanda ordning som nu antydts böra behandlas frågor
om dispens från gällande författningsbestämmelser.

Såväl i förra som i senare fallet afses allenast regeringsärenden. Sådana
dispensfrågor, som skola behandlas som styrelseärenden och afgöras af generaldirektören,
böra föredragas af byråchefen eller af öfverinspektören.

I de fäll kollegiet erhåller befogenhet att utfärda detalj bestämmelser
af teknisk beskaffenhet, hvilka skola tjäna till allmän efterföljd, synas desamma
böra af öfverinspektören underställas byråchefen med hänsyn till
vikten af, att bestämmelserna erhålla en tillfredsställande formell affattning.

Till administrativa ärenden höra den i § 3 d) af förslaget angifna uppgift
att utfärda fribordscertifikat och passagerarfartygscertifikat, uppgiften
enligt e) att beträffande särskilda förhållanden, hvilka beröra säkerheten å
fartyg, utfärda certifikat, då sådant enligt lag eller författning påfordras,
samt slutligen under g) angifven uppgift att hvarje år afgifva berättelse
öfver verksamheten under nästföregående året. Äfvenledes torde hit höra
den beredning, som kan ankomma på fartygsinspektionen med hänsyn till
åtal, hvilka må anses af bekofvet påkallade för öfverträdelser af föreskrifterna,
samt tillsättandet af fartygsinspektörer och utseendet af sådana sakkunnige,
som omförmälas i § 24 mom. 1.

30—122348.

4(16

KOMMERSKOLLEGIET.

Sekreterare.

Utfärdandet af nämnda olika certifikat bör åligga öfverinspektören på ensamt
ansvar, och de böra af honom undertecknas. Han bör ock svara för
utarbetandet af årsberättelsen.

Hvad särskild! angår behandlingen af frågor om ansvar på grund af timade
sjöolyckor, hafva kommittéerna närmare yttrat sig härom i sammanhang
med sina förslag om anställande å sjöf artsby råns administrativa sektion af
dels en nautisk assistent dels en maritim åklagare. Den senare skulle hafva
till uppgift att biträda kollegiet vid utkräfvande af rättsligt ansvar för förseelse
mot sjöfartssäkerhetslagstiftningen och äfven eljes i frågor om anställande
af åtal på grund af författningar, hvilkas efterlefnad kollegiet skall
öfvervaka.

De frågor om ansvar för förseelse mot den del af sjöfartssäkerhetslagstiftningen,
hvars tillämpning närmast ankommer på fartygsinspektionen, torde
i regeln vara vida lättare att bedöma än de åtalsfrågor, som föranledas af
den öfriga säkerhetslagstiftningen och hvilka skulle i första hand behandlas
af nautiske assistenten. De förra torde nämligen i motsats till de senare i
regeln bestå i alldeles uppenbara förseelser mot författningarna. Sedan anmälan
om begången förseelse vederbörligen beredts af sektionens tjänstemän
och maritime åklagaren fått tillfälle att yttra sig, bör ärendets vidare handläggning
ankomma på byråchefen. Därest han anser åtal mot redare, befälhafvare
eller annan böra ifrågakomma, föredrages ärendet för generaldirektören
i öfverinspektörens närvaro, hvarefter eventuellt beslutadt åtal tullföljes
i samma ordning som åtalsfrågor i allmänhet.

Föredragningen för generaldirektören af frågor om tillsättandet af lokala
inspektörsbefattningar skulle visserligen tillhöra byråchefen, men torde i allmänhet
öfverlämnas till öfverinspektören, hvilken i hvarje fall bör närvara
vid dessa frågors behandling och därvid uttala sin mening.

Till besvärsärenden höra alla ärenden, som afse besvär, anförda hos kommerskollegiet
öfver tjänsteåtgärd af fartygsinspektör eller konsul, äfvensom
utlåtanden och förklaringar rörande besvär, som hos Kungl. Maj:t anföras
mot inspektionens eller kollegiets eget beslut.

Besvärsfrågor skulle alltid afgöras af generaldirektören, vare sig det gäller
regeringsärenden eller styrelseärenden. Föredragningen bör i bägge fallen
verkställas af byråchefen i öfverinspektörens närvaro.

Hvad angår kompetensvillkoren för öfverinspektören, anse kommittéerna,
att han såsom den närmast ansvarige ledaren af fartygskontrollen bör besitta
fartygsteknisk utbildning i såväl teoretiskt som praktiskt hänseende.

Å sektionen erfordras en tjänsteman, hvilken kan verksamt biträda vid
handläggningen af författningsärenden, administrativa ärenden och besvärsmål.
Denne tjänsteman skulle hafva till uppgift att vara öfverinspektörens
närmaste rådgifvare i öfverhufvud alla å sektionen förekommande frågor, som
böra bedömas efter rättsliga eller administrativa synpunkter, äfvensom svara
för dylika ärendens beredning. Han skulle därjämte fullgöra sekreterargöromålen
å sektionen och i denna egenskap svara för uppsättning af de från sektionen
utgående tjänstememorial, skrivelser och cirkulär hufvudsakligen i om -

SJÖFARTSBYRÄN.

407

förmälda slags ärenden, men äfven i man af behof biträda med alfattningen
af andra utgående skrivelser och expeditioner. Nämnde tjänsteman, för
hvilken icke kan afses lägre befattning än sådan af andra graden, bör med
hänsyn till sina uppgifter besitta såväl teoretisk som praktisk juridisk utbildning
samt vana vid administrativa göromål.

Såsom medhjälpare i tekniska frågor åt öfverinspektören vid tillsynens Förste och
utöfvande skulle anställas tvenne tjänstemän, af hvilka den ene förutsättes . nn<lre.
skola vara väl utbildad i såväl skeppsbyggeri som maskinteknik eller åt- mspe>ctörminstone
på ettdera området samt den andre sjötekniskt utbildad och väl
förfaren i sjömanskap.

Det synes näppeligen låta sig göra att nu uppgöra någon detaljerad arbetsfördelning
mellan dessa bägge tjänstemän. Af de nyss ifrågasatta kvalifikationerna
för hvardera af dem framgår, att den förstnämnde, hvilken
lämpligen kan benämnas förste inspektör, skulle hafva till åliggande att
biträda vid handläggningen af frågor, som kräfva fartygsteknisk eller maskinteknisk
sakkunskap, under det den senare skulle"biträda vid behandlingen
af sjötekniska och nautiska frågor. Kommittéerna förutsätta, att deras
åligganden varda närmare utstakade i den specialinstruktion för fartygsinspektionen,
som kommittéerna i det föregående ifrågasatt skola utfärdas.

För renskrifning och dylika arbeten å sektionen anse kommittéerna böra Biträden.
anställas tva kvinnliga biträden. .Beskaffenheten af en del af göromålen å
sektionen kräfver otvifvelaktigt, att det ena af dessa biträden erhåller högre
grad.

_ Förutom ofvan angifna ordinarie personal måste äfven anlitas extra arbets- Amanuens.
biträde af en tekniskt utbildad amanuens med fast arfvode.

Vid beräknandet af aflöningar för sjöfartsbyrån utgå kommittéerna från, Byråpersoatt
de för kommerskollegiet och den centrala förvaltningen i öfrigt före- ..nalens
slagna lönegraderna skola tillämpas, så framt ej alldeles särskilda skäl böra arfvode^
föranleda till afvikelse.

Sådan afvikelse anse kommittéerna i främsta rummet betingad beträffande
chefen för sjöfartsbyrån. Byråchefen.

Vid behandlingen af frågan om den lämpligaste organisationen för sjöfartsförvaltningen
(s. 436) hafva kommittéerna häfdat, att ett af de mest angelägna
önskemålen därvid vore att åstadkomma den största möjliga koncentration
af densamma. Den i detta syfte föreslagna organisationsformen med
en särskild sjöfartsbyra, inordnad som ett led i den öfriga näringsförvaltningen,
afser därjämte att under ledning af den för kommerskollegiet gemensamme
chefen bereda väg för samverkan med de öfriga näringsintressen,
som kollegiet skall representera. Denna organisationsform har emellertid,
såsom förut närmare utvecklats, nödvändiggjort att till chefen för sjöfartsbyrån
öfverflytta en mångfald afgöranden, som under andra förhållanden
skulle hafva ankommit på generaldirektören såsom kollegiets chef.

468

KOMMERSKOLLEQIET.

Byrådirek törer.

Navigations skole inspektör.

Om ock en likartad anordning ansetts böra i viss utsträckning tillämpas
äfven i afseende å kommerskollegiets organisation i öfrigt, kafva dock både
beskaffenheten och framför allt omfattningen af sjöfartsärendena utgjort en
tvingande anledning att utrusta sjöfartsbyråns chef med sådan själfständig
beslutanderätt i väsentligt högre grad än de öfriga byråcheferna och
tvifvelsutan äfven i vida större mån, än fallet är beträffande byråchefer i
allmänhet inom förvaltningen. Denne byråchefs ställning skulle på grund
af det härigenom för honom i motsvarande mån ökade ansvaret varda rätt
väsentligt skild från andra byråchefers och blifva snarare jämförlig med
den, som cheferna för vissa mindre centralverk intaga.

Härtill kommer, att på grund af den af förhållandena betingade dubbla
ställningen för honom såsom dels chef för sjöfartsbyrån i dess helhet dels
närmaste chef för administrativa sektionen hans arbetsuppgifter torde äfven
kvantitativt sedt blifva mer än vanligt omfattande.

Med hänsyn till den ansvarsfulla ställningen bör i spetsen för sjöfartsbyrån
ställas eu person med framstående kvalifikationer. Han bör sålunda
besitta jämte annat erforderlig insikt och erfarenhet om sjöfartens angelägenheter
samt med hänsyn till den talrika underlydande personalen nödiga
chefsegenskaper. Flera skäl skulle kunna tala för att gifva honom en
högre tjänstebeteckning än byråchef. Kommittéerna, som dock icke ansett
sig böra ifrågasätta detta, finna därför så mycket större anledning föreligga
att genom någon höjning af den sedvanliga byrachefsaflöningen söka tillförsäkra
sjöfartsbyrån den mest kompetenta ledning, som omständigheterna
i öfrigt medgifva.

Kommittéerna anse aflöningen för sjöfartsbyråchefen lämpligen böra bestämmas
till 10,000 kronor utan rätt till ålderstillägg. Hans lön skulle
sålunda blifva 1,300 kronor högre än öfriga byråchefers slutaflöning. Af
lönebeloppet skulle 6,200 kronor anses som lön, 2,800 kronor som tjänstgöringspenningar
och 1,000 kronor som ortstillägg.

Cheferna för de olika sektionerna skulle enligt kommittéernas organisationsförslag
i regeln erhålla ställning mellan tjänst i andra och tredje graden.
Hvad först beträffar administrativa sektionen, skulle visserligen byråchefen
utöfva det verkliga chefskapet öfver densamma, men därvid i ofvan (s.
441 ff.) angifven utsträckning biträdas af en särskild tjänsteman, hvilken
därför ock bör erhålla nämnda mellanställning med titel af byrådirektör.
Samma grad och benämning skulle chefen för fartygsregistreringssektionen
erhålla.

För bedömandet af spörsmålet om navigationsskoleinspektörens ställning
och löneförmåner torde vara lämpligt att kasta en återblick på denna frågas
behandling under de närmast föregående åren.

Den år 1905 tillsatta navigationsskolekommittén föreslog, att arfvodet för
navigationsskoleinspektören, hvilket dittills utgått med allenast 2,000 kronor
årligen, måtte höjas till 7,000 kronor samt att inspektören skulle förordnas
endast för tre år i sänder. Marinförvaltningen och kommerskollegiet anslöto
sig i gemensamt utlåtande af den 25 maj 1909 till denna uppfattning och

SJÖFARTSBYRÅN.

469

hemställde tillika, att pension till belopp af 4,000 kronor måtte tillerkännas
inspektören, därest han varit innehafvare af befattningen under 15 år och
uppnått 55 lefnadsår.

Kungl. Maj:ts proposition till 1910 års riksdag med förslag till ny stat
för navigationsskolorna upptog nämnda arfvode, hvaremot frågan om beredande
åt inspektören af pension ansågs kunna anstå.

De med anledning af riksdagens afslag å nämnda proposition tillkallade
sakkunnige för utarbetande af nytt förslag till stat för navigationsskolorna
föreslogo, att arfvodet till inspektören måtte bestämmas till 8,100 kronor.
Såsom motiv härför åberopade de sakkunnige den stora vikten af att för
befattningen, som komme att taga sin innehafvares tid helt och hållet i anspråk,
vunnes en person, som ägde kompetens och förutsättningar för att
kunna väl sköta densamma.

Ämbetsverken genmälde häremot i sitt den 4 februari 1911 afgifna utlåtande,
att inspektörens verksamhet icke i något afseende vore jämförlig
med en tjänstemans i tredje lönegraden. Dör ernående af en mera lämplig
proportion till föreståndarnes vid de större navigationsskolorna slutaflöning
föreslogo ämbetsverken, att arfvodet skulle bestämmas till 7,200 kronor.
Därjämte förnyade ämbetsverken sin framställning om beredande af pension
åt inspektören.

Vederbörande departementschef ansåg denna höjning väl knappt beräknad
för att man skulle kunna uppnå nämnda syfte och tillstyrkte arfvodets bestämmande
till 7,500 kronor. Pensionsfrågan ansågs vid det förhållande, att
erforderlig utredning ej förelåg, tillsvidare böra anstå.

På grund af Kungl. Maj:ts i enlighet härmed aflåtna proposition beviljade
1911 års riksdag för ändamålet arfvode med sistnämnda belopp, däraf 5,000
kronor anses motsvara lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar. Innehar
inspektören aflöning å stat, skall han afstå denna aflöning under den
tid arfvodet uppbäres. Kör närvarande är som inspektör förordnad en officer
i flottan med kaptens grad. Förordnandet meddelas för en tid af tre år i
sänder.

De åligganden, som enligt det nya navigationsskolereglementet tillkomma
inspektören i denna egenskap, ställa tvifvelsutan stora fordringar å denne.
För utöfvande af ledningen af den muntliga examenspröfningen och öfvervakande
i öfrigt af undervisningen erfordras en städse skärpt vakenhet,
hvarför inspektören måste vara i besittning af oförsvagad vigör. Därest det
skulle inträffa, att inspektören på grund af nedsatta själs-eller kroppskrafter
icke längre förmår nöjaktigt fylla tjänstens kraf, kan det blifva nödvändigt
ersätta honom med en annan. Kommittéerna anse särskildt på grund af
dessa skäl, att inspektören äfven framgent bör anställas allenast på förordnande
för viss tid, som lämpligen torde kunna bestämmas till fem år i sänder.
Ersättningen till inspektören bör alltså fortfarande utgå i form af arfvode.
Detta synes böra bestämmas till 7,000 kronor, hvaraf 5,000 kronor anses som
lön och 2,000 kronor som tjänstgöringspenningar.

470

KOMMERSKOLLEGIET.

Skeppsmät ningsöfver kontrollörcn.

Vid ersättningens bestämmande är emellertid att taga i betraktande, att
inspektörens ställning i förhållande till öfverstyrelsen för navigationsskolorna
blir en helt annan enligt kommittéernas organisationsförslag, än den han
för närvarande intager. Han skulle nämligen enligt detta vid sidan af inspektionsuppdraget
erhålla den viktiga uppgiften att bereda och föredraga navigationsskoleärendena
och skulle sålunda därjämte blifva tjänsteman inom
centralförvaltningen. Tydligt är, att denna anordning innebär en utvidgning
af i främsta rummet hans ansvar, men äfven i viss mån af hans arbete.
Kommittéerna anse denna omständighet utgöra skäl att tillförsäkra inspektören
eventuell rätt till arfvodestillägg, för den händelse han befinnes förtjänt
af att erhålla sitt förordnande förlängdt utöfver en femårsperiod. Två
sådana arfvodestillägg, hvartdera å 500 kronor, torde böra bestämmas att
utgå efter fem, resp. tio års väl vitsordad tjänstgöring.

För bevarandet af kontinuitet i navigationsskoleärendenas behandling måste
det anses högeligen önskvärd!, att ombyte af inspektör ej sker oftare än
nödigt är. Genom nyss förordade anordning skulle inspektören erhålla ett
direkt intresse af att längre tid kvarstanna i befattningen.

I enahanda syfte att än mer fästa inspektören vid uppdraget anse kommittéerna
i likhet med vederbörande ämbetsverk lämpligt att därjämte bereda
honom möjlighet att erhålla pension. Kommittéerna hemställa alltså, att
åtgärd måtte vidtagas för att pension till ett belopp af 4,000 kronor måtte
tillerkännas inspektören, därest han varit innehafvare af befattningen under
15 år och uppnått en ålder af 55 år. Då till inspektör i regeln lämpligen
torde böra utses innehafvare af anställning å stat, företrädesvis vid flottan
eller navigationsskolorna, torde böra föreskrifvas att, om inspektören är
berättigad till pension å annan stat, hans sammanlagda pension ej får öfverstiga
nämnda belopp.

Med hänsyn till den säregna ställning navigationsskoleinspektören enligt
kommittéernas förslag skulle intaga, synes farhåga för konsekvenser på andra
håll ej böra utgöra hinder för att vidtaga de nämnda anordningarna beträffande
hans pensionering, hvilka eljes i regeln ifrågakomma endast beträffande
ordinarie tjänstemän.

Beträffande skeppsmätningsöfverkontrollörens löneförmåner hafva de sakkunnige
af år 1911 uttalat sig för, att hans aflöning skulle fastställas till

7,000 kronor om året, men detta skedde under förutsättning att han skulle
erhålla ställning såsom chef för den ifrågasatta centrala kontrollorganisationen.
De sakkunnige af år 1907 hade föreslagit en årlig aflöning af 0,000
kronor åt skeppsmätningsöfverkontrollören, därvid de synas hafva afsett att
utrusta denne med åligganden och befogenhet enahanda eller åtminstone likartade
med dem, som ofvan föreslagits.

Kommittéerna finna visserligen detta belopp ganska knappt i betraktande
af den ansvarsfulla och ganska själfständiga ställning, skeppsmätningsöfverkontrollören
skulle komma att intaga. Men då, enligt hvad ofvan (s. 307)
omförmälts, frågan om revision af skeppsmätningslagstiftningen ånyo hänskjutits
till behandling af sakkunnige, bör lämpligen resultatet af detta

SJÖFA 11TSBYRÅN.

471

revisionsarbete, hvilket kan komma att öfva inflytande på skeppsmätningsöfverkontrollörens
ställning, afvaktas, innan lönefrågan slutligen löses. Kommittéerna
tillstyrka därför, att öfverkontrollörens aflöning tillsvidare måtte
utgå i form af arfvode och att detta bestämmes till 6,000 kronor för år.

Beträffande chefens för färtygsinspektionssektionen afiöningsförinåner hafva
skiljaktiga meningar framträda

Kommittéernas flertal, som med mindretalet är enigt därutinnan, att öfverinspektörens
uppgifter blifva i särskild grad ansvarsfulla och kräfvande, anse
sig dock ej böra för honom föreslå högre aflöning än för öfriga byrådirektörer.
Skulle nämligen svårighet uppkomma att få denna befattning besatt
med fullt kompetent innehafvare, lärer kunna tillgripas den af kommittéerna
för särskilda fall föreslagna åtgärd att omedelbart tilldela honom det
ena eller båda af de med tjänsten förenade ålderstilläggen.

Kommerskollegiikommitténs ordförande samt ledamöterna Friberg, Hellner och
Malmros anse däremot oundgängligt, att öfverinspektörens aflöning bestämmes
högre än för nyssnämnda mellangrad. De afgöranden, som skulle tillkomma
denne sektionschef, blifva afsevärdt mera omfattande än de, som skulle ankomma
på de öfriga sektionscheferna (med undantag för byråchefen). Det
förhållandet, att en betydande del af sektionens ärenden är af öfvervägande
teknisk art, måste nämligen föranleda, att öfverinspektören får att på eget
ansvar besluta i dylika ärenden. Hans ställning blir tydligtvis härigenom
i ej ringa mån likartad den, som i allmänhet intages af byråchefer i centrala
verk.

Uppgiften att såsom chef för fartygsinspektionen hafva öfverinseende öfver
tillsynen å fartyg enligt den ifrågasatta nya sjöfartssäkerhetslagstiftningen
måste blifva i hög grad ansvarsfull och grannlaga. Tillämpningen af
lagstiftningen jämte åliggandet att i vissa fall till ledning för den lokala
personalen uppställa normerande grunder i ämnet kräfver hos öfverinspektören
ej blott teoretiska insikter utan ock ett ej ringa mått af praktisk
erfarenhet inom området.

Därjämte bör uppmärksammas, att på grund af hithörande frågors till
väsentlig del internationella karaktär förhandlingar med främmande länder
ganska ofta af dem föranledas. Då fartygsinspektionens chef i regeln lämpligen
torde böra direkt medverka vid dylika förhandlingar, måste han besitta
förutom nödig språkkunskap erforderliga representativa egenskaper
för att i sådant hänseende kunna företräda vårt land. Af dessa skäl är
af vikt, att löneförmånerna för öfverinspektören tillmätas så, att utsikt
finnes att för befattningen förvärfva fullt kompetent person med erforderlig
fackutbildning. Härvid måste alltid tagas i beräkning, att för personer
med sådan utbildning inkomstbringande sysslor af privat natur ganska
rikligt stå till buds, till följd hvaraf urvalet blir i väsentlig mån inskränkt.
Detta blir desto mera fallet, som möjligheten för öfverinspektören
att inom området för sitt fack erhålla enskildt förvärf måste med hänsyn
till hans grannlaga tjänsteställning anses utesluten.

Öfver inspektören.

Särskild

mening.

472

KOMMERSKOLLEGIET.

I öfrigt åberopa nämnda fyra ledamöter, att enligt Kungl. Maj:ts proposition
till 1913 års riksdag angående provisorisk organisation af en centralmyndighet
för kontroll å fartygs sjövärdighet lönen för en öfverinspektor
ansetts icke böra bestämmas lägre än till 7,500 kronor. Af motiveringen
härför framgår emellertid oförtydbart, att vederbörande departementschef
ansett en ännu högre aflöning påkallad, därest det då gällt att föreslå en
definitiv reglering.

Dessa fyra ledamöter anse sig på anförda grunder icke kunna tillråda, att
inspektörens aflöningsförmåner sättas lägre än till 8,100 kronor, utgående
efter enahanda grunder, som gälla för tjänst i tredje lönegraden.

Sekreteraren,
förste fartygsinspektören.

Notarierna.

Nautiske

assistenten.

Aflöningen för den för fartygsinspektionssektionen föreslagne sekreteraren
bör bestämmas till det för tjänst i andra lönegraden fastställda belopp,
5,800 kronor.

.Enahanda löneförmåner anse kommittéerna böra tillkomma förste fartygsinspektören.
Lägre aflöning lärer ej kunna bestämmas, såframt man skall
kunna påräkna att för befattningen erhålla person med erforderlig skeppsbyggnads-
och maskinteknisk utbildning. Dessutom bör förste inspektören
vara lämpad att vid ledighet för öfverinspektören fungera som dennes vikarie.

Enligt kommittéernas organisationsförslag skulle å hvardera af administrativa
sektionen och fartygsregistreringssektionen anställas en notarie.
Begynnelseaflöningen för en hvar af dessa tjänstemän bör utgå med den för
första lönegraden vanliga, 4,000 kronor.

Den ofvan föreslagna nautiske assistenten skulle träda i stället för det
nuvarande sjötekniska biträdet. Ersättningen åt detta biträde utgår nu i form
af arfvode med 3,000 kronor årligen. Från kommerskollegiets sida har framställning
gjorts om höjning af detta belopp, men denna framställning
har icke vunnit afseende. De betydligt ökade göromål, som nautiske assistenten,
enligt hvad närmare utvecklats å s. 444 ff., framdeles skulle erhålla,
samt den jämväl åsyftade utvidgningen af hans ansvar, särskildt hvad angår
hans föredragningsskyldighet, betinga enligt kommittéernas mening, att
assistenten erhåller ordinarie anställning. Därigenom vinnes i öfrigt den
fördel, att hans närvaro i ämbetsverket alltid kan påräknas under den
dagliga arbetstiden för de öfriga tjänstemännen, hvilka sålunda kunna af
assistenten omedelbart erhålla erforderliga upplysningar. Jämväl fullgörandet
af de afsedda bestyren med navigationsskoleärendena synes göra önskvärdt,
att assistenten genom ordinarie anställning fastare bindes vid ämbetsverket
och detta desto hellre som kommittéerna icke funnit sig böra föreslå,
att navigationsskoleinspektören erhåller ordinarie anställning.

Då det är att antaga, att lämpliga aspiranter till befattningen såsom nautisk
assistent ej skola komma att saknas, torde aflöningsvillkoren kunna begränsas
till hvad som motsvarar första lönegraden. Kommittéerna utgå dock
härvid från att särskild ersättning i form af arfvode skall utgå till assistenten
för det ifrågasatta bestyret med navigationsskoleärendena. Denna
ersättning synes böra bestämmas till 1,000 kronor för år.

SJÖFÄRTSBYRÅN.

473

Beträffande andre fartygsinspektören, hvilken skulle tillgodose fartygain- Andre farspektionens
behof af sakkunskap inom det nautiska området, kan förut- in9pekWren.
sättas, att äfven om viss kontroll å bemanningen skulle läggas under inspektionens
tillsyn, han dock blir mindre betungad än förste fartygsinspektören.
Kommittéerna finna därför ej skäl att för honom ifrågasätta högre
aflöning, än som svarar mot första lönegraden.

Begynnelseaflöningen för registratorn bör bestämmas till det för öfriga Registrator!!,
kvinnliga registratorer föreslagna beloppet af 2,000 kronor.

Ersättning åt den maritime åklagaren bör utgå i form af arfvode och torde Maritime
kunna begränsas till 2,000 kronor för år räknadt, om uppdraget förenas med äklagarenordinarie
tjänst inom kollegiet.

I betraktande af det betydligt ökade ansvar för samt arbete med de juridiska bienligt
kommittéernas förslag till fartygsregistreringssektionen förlagda er- ^^knin^af
sättningsärendena, som skulle åligga det juridiska biträdet, anse kommittéerna ersättningsersättningen
åt biträdet icke kunna beräknas till lägre årligt belopp än ärendena 2,

000 kronor, som skulle utgå i form af arfvode.

A sjöfärtsbyrån skulle enligt den af kommittéerna i det föregående fram- Biträdena,
lagda organisationsplan anställas tillhopa fyra kvinnliga biträden, nämligen
å administrativa sektionen ett biträde af lägre grad, å fartygsregistreringssektionen
ett biträde af högre grad samt å fartygsinspektionssektionen
ett biträde i hvardera graden. Begynnelseaflöningarna för dessa biträden
förutsättas skola utgå med de för dylika befattningar fastställda beloppen
eller 1,600 kronor för den högre och 1,200 kronor för den lägre graden.

Vid beräkning af behofvet i öfrigt af extra arbetskrafter å sjöfärtsbyrån Amanuenhafva
kommittéerna förutsatt, att amanuenser med fasta arfvoden skulle an- sernaställas
till ett antal af minst fyra, hvaraf två å administrativa sektionen
samt en å hvardera af sektionerna för fartygsregistreringen och fartygsinspektionen.
Amanuenserna skulle i regeln åtnjuta i arfvode 1,800 kronor.

Särskildt för den amanuens å administrativa sektionen, hvilkens hufvudsakliga
göromål skulle vara att biträda med navigationsskoleärendena, måste
dock, med hänsyn till att han skulle hafva större tjänstgöringsskyldighet
än de öfriga amanuenserna, beräknas ett högre arfvode.

Såsom arfvoden och gratifikationer åt extra ordinarie amanuenser och andra
extra biträden, ersättning åt sakkunnige m. m. äfvensom för vikariatsersättningar
torde böra beräknas ett belopp af 7,500 kronor för sjöfärtsbyrån i
dess helhet.

I öfverensstämmelse härmed skulle sjöfärtsbyråns och dess olika sektioners Sammanpersonal-
och anslagsbehof gestalta sig på följande sätt: fattning.

474

KOMMERSKOLLEGIET.

Sj öfartsbyrån.

En byråchef, tillika chef för administrativa sektionen.......Kr. 10,000

Administrativa sektionen.

En byrådirektör....................Kr. 7,000

En navigationsskoleinspektör, arfvode..........> 7,000

En skeppsmätningsöfverkontrollör, arfvode........> 6,000

En notarie.......................» 4,000

En nautisk assistent..................> 4,000

En maritim åklagare, arfvode..............» 2,000

En registrator.....................> 2,000

Ett biträde af lägre grad................> 1,200

Två amanuenser, arfvoden................» 4,300

Särskild! arfvode åt nautiske assistenten.........» 1,000 3g 500

Fartyg sregistrering ssektionen.

Eu byrådirektör....................> 7,000

En notarie........................ 4,000

Ett biträde af högre grad................s 1,600

En amanuens, arfvode..................* 1.800

Till juridiskt biträde, arfvode..............» 2,000 jg 4QQ

Fartygsinspektionssektionen.

En öfverinspektor1.................... 7,000

En sekreterare....................., 5,800

En förste fartygsinspektör................> 5,800

En andre fartygsinspektör................> 4,000

Ett biträde af högre grad................. 1,600

Ett biträde af lägre grad................> 1,200

En amanuens, arfvode..................» 1,800 27 200

Till extra personal, vikariatsersättningar m. m. å sjöfartsbyrån i dess ''
helhet...........................Kr. 7,500

Summa kronor 99,600

1 Vissa af kommerskollegiikommitténs ledamöter föreslå för denne befattningshafvare en aflöning
af 8,100 kronor.

475

Kap. 20. Bolagsbyrån.

I redogörelsen för bolagsärendenas beskaffenhet och omfattning (s. 342 tf.)
hafva kommittéerna påvisat dessa ärendens centrala betydelse för de olika
näringsgrenar, för hvilka kommerskollegiet skulle blifva den närmaste målsmannen.
Kommittéerna hafva därför funnit lämpligast, att handläggningen
af dessa ärenden förlägges till kommerskollegiet. Häraf måste blifva en följd,
att den organisation för bolagsärendens behandling, som finnes upprättad
inom patent- och registreringsverket, från detta öfverflyttas till och infogas
i kommerskollegiet.

På bolagsafdelningen inom patent- och registreringsverket funnos vid 1912
års slut stadigvarande anställda sjutton personer. Bland dessa hade en ledamot
af sekreterares grad samt tvenne adjungerade ledamöter att bereda samt inför
verkets chef föredraga de på afdelningen ankommande ärendena, hvilka nästan
uteslutande röra registrering af aktiebolag. Dessa tjänstemän biträddes
af två notarier, fem manliga extra tjänstemän samt sju biträden.

Verkets chef är formellt ensam beslutande i alla ärenden. Med hänsyn
till hans omfattande uppgifter inom verkets egentliga verksamhetsområde
samt på grund af registreringsärendenas stora mängd plägar han likväl endast
i de fäll, då någon verklig tvistefråga föreligger, ingå i saklig pröfning af
dessa ärenden. Det faktiska afgörandet ligger alltså i regeln hos ledamöterna,
den ordinarie och de båda adjungerade, hvilka fördela arbetet sinsemellan
på sådant sätt, att hvar och en handlägger de under två på hvarandra
följande veckodagar inkommande ärenden.

Vid sitt öfvervägande af frågan, huru den för bolagsärendenas behandling
inom patent- och registreringsverket upprättade organisationen lämpligast
bör infogas i kommerskollegiet, funno kommittéerna, att densamma närmast
vore jämförlig med de för särskilda mera omfattande, men tämligen ensartade
ärendesgrupper afsedda sektioner, hvilka föreslås skola anordnas inom vissa
byråer. Emellertid framlade Kungl. Maj:t efter framställning från patentlagstiftningskommittén
för 1913 års riksdag ett förslag till omorganiserande
af patent- och registreringsverket, innefattande äfven förslag till bolagsafdelningens
ordnande såsom en byrå inom verket. Ehuru förslaget icke
vann riksdagens bifall, hafva förevarande kommittéer ansett sig böra så till
vida lägga detsamma till grund för sin framställning i ämnet, att de hemställa
om upprättandet af en särskild bolagsbyrä. Denna bör emellertid
enligt kommittéernas mening icke afses allenast för bolagsregistrering utan
öfvertaga jämväl öfriga på kommerskollegiet ankommande bolags- och dy -

476

KOMMERSKOLLEGIET.

Beslutanderätt
och arbetssätt.

Registre ringsärenden -

lika ärenden (med undantag af statistiken), sålunda ärenden rörande bolagslagstiftning,
utlännings rätt att drifva näring o. s. v. Genom denna anordning
ernås den ur organisationssynpunkt afsevärda fördelen, att lagstiftningen
rörande villkoren för att drifva handel och näring m. m., hvilken
kräfver större juridisk kompetens, icke behöfver förläggas till någon af de
andra byråerna, närmast handels- eller industri byråerna. Därmed vinnes
nämligen större frihet vid valet af cheferna för dessa byråer.

Då ärenden rörande villkoren för att drifva handel och näring, rörande
utlännings rätt o. s. v. i regeln hänföra sig till särskilda näringsområden,
kommer bolagsbyrån att nära samarbeta med resp. fackbyråer.

I anslutning till de organisationsprinciper, som förevarande kommittéer
tillämpa, hemställa de i det följande om vissa förenklingar i afseende å det
arbetssätt och den organisation, som patentlagstiftningskommittén föreslagit
för bolagsbyrån inom patent- och registreringsverket.

I förslaget till 1913 års riksdag förordades den anordning, att patent- och
registreringsverkets chef skulle befrias från hela mängden av löpande registreringsärenden,
d. v. s. anmälningar, som ej gifva anledning till anmärkning,

. äfvensom sådana, där gifna förelägganden fullgöras af vederbörande. Alla
sådana, ärenden skulle öfverlämnas till pröfning och beslut af bolagsbyråns
chef. Föredragning inför generaldirektören skulle däremot förekomma endast i
de fall, då svar ej inkommit på föreläggande eller då framställda anmärkningar
helt eller delvis bestridas. Härigenom blefve generaldirektörens pröfning
begränsad till de i regeln mera principiella frågor, då olika meningar
gjorts gällande af sökandena och byråchefen.

Förevarande kommittéer kunna så mycket hellre ansluta sig till denna
uppfattning, som kommittéerna ansett likartade principer för decentral nation
af beslutanderätten böra komma till användning äfven på andra häll
inom kommerskollegiet. Med tillämpning af nyss angifna principer bör
kollegiets chef icke blifva synnerligen upptagen af hithörande ärenden och i
hvarje fall ej mera, än hvad som kan vara lämpligt med hänsyn till hans
naturliga intresse af att hållas underkunnig om aktiebolagslagens tillämpning
och de öfriga spörsmål af större vikt, som uppkomma i samband med
registreringsverksamheten.

I det nyssberörda organisationsförslaget förutsattes vidare, att den beslutande
byråchefen skulle i registreringsärendena biträdas af föredragande
ledamöter, åt hvilka skulle tillerkännas rätt att i fall, då byråchefen s beslut
afveke från deras mening, anteckna denna till protokollet. Kommittéerna
vilja med afseende härå erinra, att i flertalet registreringsärenden beslutet
inskränker sig till ett konstaterande af, att något hinder icke möter för registrering.
En annan hufvudgrupp af fall gäller bedömandet af ofullständighet
i uppgifter och föreläggande för sökande att komplettera dem. I en
mängd fall ifrågakommer sålunda endast ett förordnande om vidtagande af
rena expeditionsåtgärder, grundadt på en med noggrannhet utförd granskning
af ingifna handlingar.

BOLAG SIS YRÅN.

477

Hvad därefter vidkominer sådana ärenden, som innebära pröfning af bolagsordningars
öfverensstämmelse med gällande lagstiftning, lärer den förberedande
handläggningen af lägre befattningshafvare vara fullt betryggande för
ett konstaterande af, i hvilka afseende)! klister otvifvelaktigt föreligga eller
betänkligheter af olika slag kunna göras gällande. När så är fallet, inträder
behof af en mera ingående pröfning från byråchefens sida. Något behof af ett
mera omständligt behandlingssätt med föredragande ledamöter synes dock ej
heller nu föreligga, enär de mera svårbedömda och principiella fallen afses
skola hänskjutas till verkets chef.

På sistberörda sätt kunna lämpligen äfven handläggas regeringsärenden
rörande bolagsordningar.

Beträffande öfriga administrativa bolags- och dylika ärenden föreligga ej öfriga
heller några skäl för anlitandet af särskilda anordningar för arbetet. ärenden.

I sitt organisationsförslag i öfrigt hafva förevarande kommittéer icke heller
ansett sig kunna ifrågasätta sådan personalutrustning, som skulle erfordras
för att i de fall, då beslutanderätt i enklare ärenden öfverlämnas åt byråchef,
anordna föredragning af särskilda för denna föredragning ansvariga
ledamöter, hvilka icke utöfva några själfständiga funktioner. Det har i
allmänhet ansetts tillräckligt, att den beslutande till sitt biträde erhåller
erforderlig personal i den ställning, att han kan lita på den noggrannhet,
med hvilken förekommande utrednings- och granskningsarbete utföres.

I enlighet med nu angifna grunder för arbetets anordnande hafva kommit- Personal,
téerna afvägt sitt här nedan följande förslag till organisation och personal
för bolagsbyrån.

Vid de ordinarie arbetskrafternas beräknande har emellertid icke
hänsyn kunnat tagas till den mera tillfälliga ökning i registreringsarbetet,
som uppkommit i samband med aktiebolagens successiva anpassning efter
den nya aktiebolagslagen.

Byråchefens arbete kommer till öfvervägande del att bestå i pröfning Byråchef.
och afgörande utaf den stora mängd af registreringsärenden, som han
ansetts böra själfständigt afgöra. Endast i jämförelsevis få fall af den beskaffenhet,
som ofvan angifvits, kommer han att inför verkets chef föredraga
dylika ärenden. Till följd af sin detaljerade kännedom om bolagsförhållandena
och sin tillgång till belysande material bör byråchefen blifva väl
ägnad att handhafva jämväl ledning och initiativ i fråga om ej blott aktiebolagslagstiftning
utan öfverhufvud beträffande hela det författningsarbete,
som hänför sig till rätten att drifva handel och näring. För att kunna fylla
dessa särskilda uppgifter bör byråchefen uppenbarligen äga god teoretisk
och praktisk juridisk utbildning.

Bland de till byrån hörande ärendesgrupperna äro särskild! tvenne — för- Sekreterare.
utom lagstiftningsärenden, hvilka chefen själf har att handlägga — af den
omfattning och betydelse, att för deras förberedande behandling erfordras
mera kvalificerad arbetskraft. Hit höra först och främst de ansöknings- och
besvärsmål rörande utlännings rätt att drifva handel och näring eller att vara

478

KOMMERSKOLLEGIET.

Notarier.

Kvinnliga

befattnings nafvare.

Registrator.

ledamot i aktiebolags styrelse o. s. v., hvilka skulle tillhöra byrån. Vidare
märkas de tjänstememorial, som komma att af registreringsmyndigheten afgifvas
öfver bolagsordningar, bvilka jämlikt gällande författningar skola fastställas
af Kungl. Maj:t. Dessa båda slag af ärenden, uppgående till omkring
ett hundratal per år, kräfva i regeln en speciell undersökning, som byråchefen
själf ej kan medhinna. Därför bör denne till sitt förfogande hafva
en tjänsteman med god utbildning och pröfvad omdömesförmåga. Kommittéerna
finna med hänsyn härtill nödvändigt, att å sektionen anställes en
juridiskt utbildad sekreterare med den för andra gradens tjänstemän bestämda
aflöning.

Det närmaste ansvaret för de löpande registreringsärendenas handläggning
är uppenbarligen en uppgift af det slag, som kan anförtros befattningshafvare
i första lönegraden. På dem skulle således ank mma att med
vederbörligt biträde ombesörja pröfning af handlingars fullständighet och
korrekthet, uppsättande af erforderliga koncept för inhämtande af upplysningar
eller införskaffande af kompletteringar o. s. v., införande i registren
af vederbörligen fastställda uppgifter, verkställandet af utdrag ur registren
m. m. Härtill skulle vidare enligt kommittéernas förslag komma viss granskning
af balansräkningar samt i förekommande fall vidtagande af åtgärder
för deras kompletterande. Då notarierna skulle granska registreringshandlingarna
och förelägga dem till byråchefens pröfning, innebär
detta visserligen i sak en föredragning för denne. Enligt hvad kommittéerna
förut utvecklat, lärer det emellertid icke vara nödigt att pålägga
vederbörande tjänstemän något annat än vanligt tjänstemannaansvar att
plikttroget och korrekt fullgöra anförtrodda uppgifter.

En af notarierna bör omhänderhafva samtliga register samt ansvara för
därmed sammanhängande göromål. Honom skulle särskildt åligga att uppbära
samt till departementets kassakontor redovisa föreskrifna registreringsafgifter
o. s. v.

För granskningen af registreringshandlingar och balansräkningar, uppsåt- .
tande af expeditioner med flera arbeten torde erfordras ytterligare tvenne
notarier.

Kommittéerna hafva i patentlagstiftningskommitténs uttalanden funnit stöd
för sin uppfattning, att en stor del af de med registreringen förbundna
göromål en lämpligen kan anförtros åt kvinnliga befattningshafvare. 1 det föregående
har ock förutsatts, att sådana skulle i ökad utsträckning användas
för en mängd löpande uppgifter, såsom diariiföring, registrering, granskning
af anmälningar om styrelseledamöter samt i samband därmed uppsättande
af enklare expeditioner o. s. v.

Särskildt synes det lämpligt att åt en kvinnlig registrator öfverlämna det
omfattande bestyret med inkommande och afgående handlingars diariiföring
m. m.

I öfrigt torde på byrån behöfva fast anställas sex biträden, däraf två af
högre samt fyra af lägre grad.

Biträden.

BOLAOSBYBÅN.

479

Vid granskningen af bolagsordningar äfvensom vid vissa andra mera
kräfvande arbeten skulle notarierna biträdas af extra ordinarie tjänstemän.
Enligt hvad det vill synas, torde åtminstone tillsvidare hvarje notarie
behöfva biträde af en amanuens. Därjämte måste en amanuens afses såsom
särskild arbetshjälp åt byråchefen och sekreteraren. Antalet erforderliga
amanuenser med fäst aflöning blir sålunda tillsvidare fyra.

Grifvetvis erfordras medel till gratifikationer och arfvoden åt ytterligare
några extra ordinarie tjänstemän samt några extra biträden. I huru stor
omfattning sådana extra arbetskrafter erfordras, kan ej med full säkerhet
förutses, allra helst som tillräcklig erfarenhet icke föreligger om det arbete,
som föranledes af balansräkningarnas granskning.

Vid bolagsafdelningens öfverflyttning till kommerskollegiet bör en af patent-
och registreringsverkets vaktmästare öfvergå till kollegiet (s. 385).

Under erinran att, såsom nedan skall närmare visas (s. 480), statsverkets
samtliga utgifter för bolagsärendenas handläggning skola bestridas af särskilda
medel, redogöra kommittéerna i det följande för bolagsbyråns såväl

lönestat som öfriga omkostnader.1

Bolag sby rån.

En byråchef...............i......Kr. 8,100

En sekreterare..................... 5,800

Tre notarier...................... 12,000

En registrator......................> 2,000

Två biträden af högre grad...............» 3,200

Fyra biträden af lägre grad...............> 4,800

Fyra amanuenser.................... 7,200

En vaktmästare ..................... 1,400

Till extra personal, vikariatsersättningar m. m.........7,000

Summa kronor 51,500

Kommittéerna vilja emellertid fästa uppmärksamheten därå, att den del
af kommerskollegiets befattning med bolagsärendena, som gäller aktiebolagsstatistiken,
afses skola tillhöra den statistiska byrån. Åtminstone för den
närmaste framtiden hafva kommittéerna icke ifrågasatt någon mera omfattande
årlig statistik på detta område (s. 357 ff.), hvadan för densammas utarbetande
icke torde a statistiska byrån anställas mer än en amanuens samt
ett extra skrifbiträde, till hvilkas aflönande ett belopp af 3,000 kronor
torde böra beräknas. Med inräknande af detta belopp komma personalkostnaderna
att uppgå till en summa af 54,500 kronor.

Såsom kommittéerna vidare framhålla, torde emellertid därutöfver med
vissa mellantider, exempelvis hvart femte år, komma att verkställas ingående
statistiska undersökningar rörande aktiebolagsväsendet. Det lärer icke
vara erforderligt att här söka lämna närmare utredning om planläggningen

1 Dylika omkostnader för kommerskollegiet i öfrigt förutsättas skola falla på handelsdepartementets
anslag för skrifmaterialier och expenser, ved m. m. samt för bestridande af tryckningskostnader.

Extra

tjänsteinne häfvare.

Vakt mästare.

Bolags byråns stat.

Personal kostnader.

Personal
för bolagsstatistiken.

480

KOMMERSKOLLEGIET.

Öfriga omkostnader.

Inkomst beräkning.

af och kostnaderna för dylika undersökningar. Kommittéerna vilja allenast
hafva betonat, att desamma i hvarje fall komma att kräfva särskild kostnad.

Öfriga omkostnader, såsom för skrifmaterialier, postafgifter, hyror, bränsle,
tryckning, annonser m. m., hafva kommittéerna förslagsvis upptagit till samm
an lagd t 26,000 kronor. Då emellertid tillräckligt detaljerade uppgifter
rörande vissa af de nu berörda utgiftsposternas fördelning mellan bolagsafdelningen
och patentverket i öfrigt icke kunnat verkställas med ledning af
patentlagstiftningskommitténs utlåtande eller propositionen till 1913 års riksdag,
torde särskild utredning i detta afseende böra verkställas.

Då aktiebolagsregistreringen år 1896 beslöts, lämnade riksdagen jämväl sitt
medgifvande till, att afgifterna för registreringen af aktiebolag och föreningar
för ekonomisk verksamhet samt för andra uppgifter till aktiebolags- och föreningsregistren
finge användas till bestridande af de utgifter, hvilka Kungl.
Maj:t funne betingas af tillämpningen af de respektive bolagslagarna samt
lagarna om registrerade föreningar för ekonomisk verksamhet och om handelsregister,
firma och prokura. Patent- och registreringsverket erhöll på grund
häraf tillstånd att af inflytande afgifter för registrering af aktiebolag bestrida
ämbetsverkets utgifter för denna registrering enligt af Kungl. Maj:t
fastställda grunder. Till grund för statsmakternas åtgörande i detta afseende
lag den tydligt uttalade principuppfattningen att, då enskilda personer
eller institutioner på grund af lag eller eljes i vederbörlig ordning tillkomna
bestämmelser fått sig ålagdt att bidraga till en viss statsverksamhet, de i
följd häraf inflytande afgifterna icke få användas till jämväl andra statsändamål
än dem, till hvilka de blifvit såsom bidrag lämnade. I enlighet härmed
hafva ock särskilda räkenskaper förts öfver de till patent- och registreringsverket
inflytande registreringsafgifterna samt öfver de till samma verk
ingående öfriga afgifter.

I sitt förslag till omorganisation af patent- och registreringsverket har
emellertid patentlagstiftningskommittén hemställt, att denna särskillnad mellan
å ena sidan patent- och därmed likartade afgifter samt a andra] sidan registreringsafgifter
skulle upphöra och att dessa afgifter tillsammantagna skulle
få användas för hela det omorganiserade patentverkets behof. Genom en sådan
anordning skulle öfverskotten på registreringsmedlen kunna användas för
patentväsendets behof och därigenom för detta senare genomföras en mera
omfattande organisation än enbart patentmedlen medgåfve. Till denna uppfattning
anslöt sig äfven den föredragande departementschefen i det anförande
till statsrådsprotokollet, hvarmed han beledsagade propositionen till 1913 års
riksdag angående patent- och registreringsverkets omorganisation.

I anledning häraf gjorde en motionär i första kammaren (kommerskollegiikommitténs
ledamot Ekman), efter en ingående utredning (motion n:o
164) rörande registreringsafgifternas natur och öfriga på frågan inverkande
omständigheter, bland annat den hemställan, att vid den föreslagna
omorganisationen de till bolagsafdelningen inflytande afgifterna icke skulle
få tagas i anspråk för bestridande af kostnaderna för verkets öfriga afdel -

bolaosbykAn.

481

ningar. T sitt utlåtande i denna del af ämnet uttalade statsutskottet, att
den af motionären påyrkade begränsningen i bolagsmedlens användning icke
torde böra vidtagas annorledes än i samband med den bebådade nya patentlagstiftningen
och i förening med patentafgifternas bestämmande under denna
förutsättning. Under frågans behandling i riksdagen uttalades från olika
hall den meningen, att den finansiella planen icke finge utgöra hinder för
ett eventuellt afskiljande af bolagsafdelningen från patentverket.

Vid sådant förhållande vilja förevarande kommittéer förorda, att vid bolagsafdelningens
öfverflyttande till kommerskollegiet bestämmelse träffas jämväl
därom, att de till densamma inflytande registreringsafgifterna användas till
att bestrida kostnaderna för bolagsärendenas behandling inom kommerskollegiet.
Den närmare utredningen härom äfvensom rörande frågan om bolagsafgifternas
eventuella afpassande efter behofvet torde icke ankomma på förevarande
kommittéer.

Enligt hvad nu anförts, skulle samtliga i det föregående berörda utgifter
för bolagsärendena, beräknade till sammanlagdt 80,500 kronor, bestridas af
de medel, som i samband med registreringsverksamheten ingå till statsverket.

31—122348.

482

Kap. 21. Statistiska byrån.

Nuvarande I annat sammanhang har redan erinrats (s. 78), att med stöd åt sta
anordning'', tiska kommitténs utredningar samt på hemställan af kommerskollegiet och
kommerskollegiikommittén Kungl. Maj:t föreläde 1912 års riksdag ett förslag
till omorganiserande af kommerskollegiets näringsstatistiska afdelning,
äfvensom att denna framställning blef af riksdagen godkänd. Vidare har
1913 års riksdag i anledning af proposition anvisat särskilda medel för bestridande
af de kostnader, som blifva förenade med utgifvandet genom kollegiets
försorg af en publikation, benämnd »Kommersiella meddelanden».

Genom beslut den 22 november 1912 har Kungl. Maj:t jämväl anbefallt
kommerskollegiet att verkställa en industri statistisk specialundersökning samt
för ändamålet anvisat erforderliga medel.

I anledning häraf kommer ämbetsverket att för det näringsstatistiska arbetet
disponera följande personal, nämligen:
för arbetets allmänna ledning m. m.:
en byråchef;
för handelsstatistiken:

en förste aktuarie, en aktuarie, ett kvinnligt biträde af högre och två af
lägre grad, två amanuenser samt ett manligt extra biträde;
för sjöf''artsstatistiken:

en aktuarie, tre kvinnliga biträden af lägre grad, en amanuens samt två
kvinnliga extra biträden;

för industri- och bergverksstatistiken:

en förste aktuarie, en aktuarie, ett kvinnligt biträde af högre och tre af
lägre grad, tre amanuenser samt tre kvinnliga extra biträden;
för industriregistret:

en aktuarie, en amanuens och ett kvinnligt extra biträde; .
för de industristatistiska specialundersökningarna:

en förste aktuarie, ett kvinnligt biträde af högre och tre af lägre grad
samt en amanuens (arfvode 2,500 kronor); äfvensom
för utgifvande af »Kommersiella Meddelanden»:

en redaktör (andra gradens tjänst), en amanuens (arfvode 2,500 kronor)
samt ett kvinnligt extra biträde.

Af dessa äro på ordinarie stat uppförda byråchefen, två förste aktuarier,
fyra aktuarier samt två kvinnliga biträden af högre och åtta af lägre grad.

STATISTISKA BYJtÅN.

Byråns
orgnnisnt
ion.

4Ma

M(*(] hänsyn till att de för det näringsstatistiska arbetet anvisade arbetskrafterna
samt arbetets allmänna organisation så nyligen, Horn ofvan angifvits,
varit föremål för vederbörandes pröfning och beslut, hafva kommittéerna
icke ansett sig behöfva verkställa någon mera ingående pröfning rörande
behofvet af personal. Då därjämte den erfarenhet om arbetets bedrifvande,
som hittills vunnits, synes vara i allt väsentligt gynnsam, hafva kommittéerna
icke velat ifrågasätta andra ändringar än sådana, hvartill särskild anledning
förelegat. De anse sig dock böra gifva uttryck åt den meningen, att
den statistiska byråns stora omfattning och skiftande uppgifter skola visa
sig ställa så stora kraf på byråchefen, att denne inom eu nära framtid bör
såsom sin närmaste medhjälpare erhålla en tjänsteman i byrådirektörs tjänsteställning,
hvilken kan med större själfständighet öfvertaga ledningen af något
eller några af byråns arbetsområden.

Kommittéerna vilja här erinra om sin redan i det föregående (s. ,''37(>) uttalade
uppfattning, att den nuvarande näringsstatistiska afdelningen, hvars
chef är ledamot af kommerskollegiet och har byråchefs ställning och aflöningsförmåner,
bör anordnas såsom en med öfriga byråer inom verket jämnställd
byrå, afsedd för departementets statistiska arbete och publikationsverksamhet.

Kör närvarande äro, såsom nyss visades, vissa tjänstebefattningar uppförda
å extra stat. Vid anvisandet af medel till tvenne nytillkomna arbetsområden,
nämligen de industristatistiska specialundersökningarna samt
utgifvandet af »Kommersiella meddelanden», har det nämligen ansetts, att
dessa, arbeten för närvarande borde upptagas endast mera försöksvis, hvadan sålunda
hela den därmed sysselsatta personalen icke beredts fast anställning.
Kommittéerna hafva emellertid kommit till den uppfattningen, att nu berörda
arbetsuppgifter äfven för framtiden komma att tillhöra kommerskollegiets
verksamhetsområde. Vid sådant förhållande bör ock den härför erforderliga
hufvudsakliga personalen erhålla ordinarie anställning.

3Ied afseende å det statistiska arbetet, som krafvel'' anställandet af en Fördelning af
mycket talrik underordnad personal, är det af vikt att anordna en ändamåls- arbctetenlig
ledning af såväl arbetet som de därmed sysselsatta befattningshafvarna.
Det säger sig själft, att byråchefen ingalunda kan personligen öfvervaka
de olika ofvanberörda arbetsområdena eller utöfva det närmare förmanskapet
öfver nämnda personal. Dessa uppgifter böra tillkomma de å byrån anställda
tjänstemän, hvilka fungera såsom närmaste chefer för de fem hufvudgrupper,
i hvilka det näringsstatistiska arbetet lämpligen kan uppdelas,
nämligen handelsstatistiken, industri- (och bergverks-) statistiken med industriregistret,
de industristatistiska specialundersökningarna, sjöfartsstatistiken
samt utgifvandet af »Kommersiella meddelanden».

Dessa tjänstemän intaga sålunda en i viss mån själfständig ställning och
hafva dels af denna anledning dels med hänsyn till sina omfattande arbetsuppgifter
redan placerats i andra aflöningsgraden. Sjöfartsstatistikens ledare,
hvars område för närvarande icke är lika omfattande som de öfriga, utgör
emellertid i detta afseende ett undantag, enär han endast åtnjuter första
gradens löneförmåner. Kommittéerna vilja icke nu ifrågasätta någon ändring

Byrå för
näringsstatistik.

Ordinarie

stat.

481

KOMMERSKOLLEGIET.

Registrator^-.

liiträden.

Sakkunniga.

härutinnan, men anse sig böra erinra, att i den mån statistiken rörande sjöolyckor
utvidgas samt den af sjöfartens idkare ifrågasatta statistiken öfver
rederinäringens ekonomiska förhållanden skall utföras, fråga torde uppkomma
om att bereda sjöfartsstatistikens ledare högre tjänsteställning.

Med afseende å arbetets anordnande har redan förut betonats, hurusom
ett intimt samarbete måste äga rum mellan de olika fackbyråerna inom
kommerskollegiet och den personal, som sysslar med motsvarande statistiska
arbeten. Detta samarbete, hvars närmare anordning torde böra bestämmas
i arbetsordningen eller eljes af generaldirektören, synes i allmänhet böra
ske genom direkt kommunikation mellan de i hvarje fall närmast intresserade
tjänstemännen. Särskildt böra de med utgifvandet af »Kommersiella meddelanden»
sysselsatta tjänstemännen stå i nära kontakt med öfriga byråer
och i synnerhet med handelsbyråns upplysningssektion, hvilken torde komma
att tillhandahålla en väsentlig del af publikationens textmaterial.

Kommittéerna hafva med afseende å öfriga byråer såsom regel förutsatt, att
de för en hvar af dem erforderliga registreringsgöromålen skola ombesörjas af
en å byrån anställd kvinnlig registrator. Med afseende å statistiska byrån bör
emellertid märkas, att redan på grund af de in- och utgående expeditionernas
mängd registreringsarbetet icke kan medhinnas af en person. Ej heller är det
af andra skäl lämpligt att sammanhålla detta arbete på ett håll inom byrån.
På grund däraf att en stor del af det inkommande materialet regelbundet skall
ingå enligt vissa fastställda normer, måste nämligen å byråns underafdelningar
föras specialförteckningar, genom Indika vid hvarje tidpunkt kan kontrolleras,
huruvida vederbörliga uppgifter inkommit till verket. Af dessa olika skäl
lärer det visa sig mest ändamålsenligt att inom bvrån fördela registreringsgöromålen
på särskilda befattningshafvare å hvar och en af de fem hufvudafdelningarna.
På två af dem, nämligen de för handelsstatistik och för industristatistik,
böra dessa befattningshafvare erhålla den för kvinnliga registrator^-föreslagna tjänsteställning.

Registreringsgöromålen för sjöfartsstatistiken, för de industristatistiska
specialundersökningarna samt för redaktionen af »Kommersiella meddelanden»
synas däremot kunna fullgöras af kvinnliga biträden, som af detta skäl
äfvensom med hänsyn till beskaffenheten af sina uppgifter i öfrigt böra erhålla
biträdesbefattningar af högre grad. Befattning af sådan grad torde
vidare böra beredas ett biträde för industristatistiken m. m.

Biträdesbefattningar af lägre grad föreslå kommittéerna till ett antal af
tio.

Vidare torde böra beräknas åtskilliga extra biträden å statistiska byråns
stat.

Till följd af ämbetsverkets starka utrustning med tekniskt och praktiskt
sakkunniga tjänstemän synes behof af särskilda experter för denna byrå
blifva mindre än förut. Dock torde det alltid blifva erforderligt att för de
industristatistiska specialundersökningarna samt jämväl handelsstatistikens
prisbestämningar (sortimentsgods) anlita sakkunnigas medverkan. För detta
ändamål hafva kommittéerna beräknat ett belopp af 2,000 kronor.

STATISTISKA BYRÅN.

485

Såsom ofvan anförts, ifrågasätta kommittéerna icke med afseende å nu Andra persobefintlig
personal några vidare förändringar än de, som påkallas af vissa naländringar.
befattningshafvares uppförande å ordinarie stat.

Kommittéerna hafva emellertid förordat (s. 351 tf.) utvidgningar beträffande
vissa statistiska årsredogörelser samt jämväl föreslagit, att några arbetsområden,
som nu ej tillhöra kommerskollegiet, skola anförtros åt dess statistiska
byrå. I sistnämnda afseende bör särskildt erinras om byråns befattning
med lotsstyrelsens årsredogörelse, med aktiebolagsstatistiken samt med
statistiken rörande näringarnas utbildningsanstalter. Årsberättelsernas utvidgningar
synas emellertid kunna ske, utan att ökning i den hittills använda
personalen behöfver ifrågakomma. Granskningen ur statistisk synpunkt
samt publicerandet af lotsstyrelsens statistiska årsberättelse, hvilka
uppgifter böra fullgöras under ledning af aktuarien för sjöfartsstatistiken»
torde ej heller påkalla anställandet af särskild personal. Beträffande vissa
delar af statistiken rörande näringarnas utbildningsanstalter bar föreståndaren
för ecklesiastikdepartementets statistiska afdelning verkställt utredning
och framställt förslag. I anslutning härtill torde frågan om dylik statistik
böra upptagas till särskild pröfning. Några organisatoriska anordningar
kunna därför icke nu föreslås. Beträffande intet af nu nämnda områden
hafva kommittéerna alltså funnit sig böra föreslå omedelbara åtgärder för
ökning af arbetskrafterna.

Däremot lärer aktiebolagsstatistiken icke kunna utarbetas, med mindre för
densamma anställes någon personal. Det har emellertid synts kommittéerna,
som om någon årsstatistik af större omfattning icke borde omedelbart anordnas
på detta område, utan bör jämväl frågan härom blifva beroende på särskild
pröfning. I samband därmed lärer då ock böra öfvervägas, i hvilken utsträckning
och huru ofta mera ingående undersökningar rörande aktiebolagsbeståndet,
aktiebolags rentabilitet med flera betydelsefulla spörsmål böra företagas.
Då sålunda endast mera summariska statistiska redogörelser för
aktiebolagsregistreringen m. m. omedelbart skulle meddelas, behöfver härför
ej afses mer än en amanuens samt ett kvinnligt extra biträde.

Enär emellertid omkostnaderna för det statistiska arbetet rörande aktiebolagen,
liksom för bolagsärendena i öfrigt, skola bestridas af de till stats''
verket ingående afgifterna för registrering af aktiebolag m. m., hafva samtliga
dessa omkostnader uppförts under bolagsbyrån i det föregående (s. 479).

Den nyssnämnda för aktiebolagsstatistiken afsedda personalen torde böra närmast
sortera under förste aktuarien för handelsstatistiken. Då denna statistik
måste väsentligen byggas på material, som finnes å bolagsbyrån, torde arbetet
med aktiebolagsstatistiken till stor del böra utföras inom denna byrås
lokaler.

För vinnande åt större öfverskådlighet torde statistiska byråns personal- Sammanoch
anslagsbehof böra sammanfattas på efterföljande sätt: fattning.

48(5

KQMMERSKOLLEGIET.

Statistiska hyrån.

En byråchef.

Handelsstatistiken. 1

En förste aktuarie...................

En aktuarie...................•. . .

En registrator.....................

Två biträden af lägre grad...............

Två amanuenser, arfvoden...............

Industri- och hergverksstatistiken
(med industriregistret).

En förste aktuarie.........................

Två aktuarier...........................

En registrator.............. ...........

Ett biträde af högre grad.....................

Tre biträden af lägre grad.....................

Pyra amanuenser, arfvoden.....................

Industristatistiska specialundersökningarna.

En förste aktuarie.........................

Ett biträde af högre grad.....................

Tre biträden af lägre grad.....................

En amanuens, arfvode.......................

Sjöfartsstatistiken.

En aktuarie............................

Ett biträde af högre grad.....................

Två biträden af lägre grad.....................

En amanuens, arfvode.......................

Kommersiella meddelanden.

Eu redaktör............................

Ett biträde af högre grad.....................

En amanuens, arfvode.......................

Er.

8,100

kr. 5,800
» 4,000
> 2,000
» 2,400

■ 3-000 17,800

kr.	5.800
>	8,000
	2,000
>	1.600
»	3,600
*	7,200	28,200
kr.	5,800
.	1,600
»	3,600
*	2,500	13,500
kr.	4,000
>	1,600
.	2,400
»	1,800	9,800
kr.	5,800
>	1,600
i	2,500	9,900

Till extra personal, vikariatsersättningar, sakkunnige m. m. å statistiska byrån i dess

helhet.................................kr. 19,000

Summa kronor 106,300

1 Därjämte beräknas för aktiebolagsstatistiken en amanuens och ett extra biträde, upptagna
under bolagsbyrån (s. 479).

487

Kap. 22. Löne- och oiukostiiadsstat för kominerskollegiet.

Sedan ofvan blifvit ingående redogjordt för den personal, som befunnits
erforderlig för fullgörandet af kommerskollegiets uppgifter, samt för denna
personals beräknade fördelning på byråer (och sektioner), meddela kommittéerna
i tablån å följande sida en sammanfattning af den föreslagna aflöningsstaten.
Denna synes böra med hela sitt belopp, 461,100 kronor, uppföras å
ordinarie stat.

Statförslaget är utarbetadt i enlighet med hvad kommittéernas flertal ofvan
föreslagit. Vid eventuellt bifall till de å s. 380, 384, 484 och 472 gjorda
särskilda yrkanden böra alltså motsvarande ändringar vidtagas i staten.

Utgifter för ålderstillägg, för rese- och traktamentsersättningar, för skrifmaterialier
och expenser, ved m. m. samt för bestridande af tryckningskostnader
beräknas komma att utgå af vederbörande hufvudtitels anslag för
ifrågavarande ändamål.

Kommittéerna vilja emellertid här erinra, att enligt hvad å s. 479 ff. närmare
visats kostnaderna för bolagsärendenas handläggning böra bestridas af
de till statsverket ingående registreringsmedlen. Af de i statförslaget upptagna
personalkostnaderna skulle 54,500 kronor fälla på nämnda medel, hvadan
sålunda endast ''det återstående beloppet, 406,600 kronor, behöfver särskildt
anvisas. Jämväl öfriga med bolagsärendenas handläggning förenade
omkostnader, beräknade till 26,000 kronor, skulle bestridas af registreringsmedel
och sålunda ej anvisas å vederbörande hufvudtitels ifrågakommande
anslag.

Enligt hvad meddelats å s. 72, utgå för närvarande ur manufakturförlagslånefonden
samt handels- och sjöfartsfonden tillsammans 15,300 kronor till
bestridande af stadigvarande omkostnader för kommerskollegiet. Då sådant
anlitande af ifrågavarande fonder för permanenta förvaltningsbehof icke synes
lämpligt, förutsätta kommittéerna, att denna anordning skall med kommerskollegiets
omorganiserande upphöra.

488

KOMMERSKOLLEGIET.

Förslag

till

Stat

för handelsdepartementets afdelning för handel, industri och sjöfart,

kommerskollegiet.

		Tjänst-
	Lön.	gönngs-	Orts-	Summa.
Ordinarie anslag.		pen- ningar.	tillägg.
Generaldirektör och chef...... Generaldirektörens ställföreträdare, arf-	9,500	4.500	1,000	15,000
vode.............	—	—	—	2,000
1 byråchef ............	6,200	2,800	1,000	10,000
1 byråchef............	5,000	2,500	600	8,100	lEfter 5 år kan lönen höjas
4 byråchefer...........	20,000	10,000	2,400	32.400	J med 600 kronor.
1 byrådirektör...........	4.500	2,000	500	7,000	1 Efter 5 år kan lönen. resp.
4 byrådirektörer..........	18,000	8,000	2,000	28,000	( arfvodet, böjas med 500 kro-
3 byrådirektörer, öfverinspektörer . . 1 navigationsskoleinspektör, arfvode	13,5U0	6,000	1,500	21,000	| nor och efter 10 år med
—	—	—	7,000	J ytterligare 500 kronor.
1 skeppsmätningsöfverkontrollör, arf-
vode.............	—	—	—	6,000
1 handelsundervisningsinspektör, arf-
vode.............	—	—	—	3,000
1 sekreterare ...........	3,600	1,800	400	5,800
2 sekreterare ...........	7,200	3,600	800	11.600
1 bibliotekarie (och arkivarie) ....	3,600	1,800	400	5,800
1 förste byråingenjör........	3,600	1.800	400	5,800	Efter 5 år kan lönen höjas
2 förste byråingenjörer.......	7.200	3,600	800	11,600	med 500 kronor och efter 10 1
1 handtverkskonsulent.......	3,600	1.800	400	5,800	år med ytterligare 500 kronor.
1 förste fartygsinspektör......	3,600	1.800	400	5,800
1 förste aktuarie..........	3,600	1,800	400	5,800
2 förste aktuarier.........	7,200	3.600	800	11,600
1 redaktör............	3,600	1,800	400	5,800
1 notarie............. 8 notarier............ 1 nautisk assistent......... 1 andre fartvgsinspektör......	2,200 17,600 2,200 2,200	1,500 12,000 1,500 1,500	300 2,400 300 300	4,000 32,000 4,000 4,000	j Efter 5 år kan lönen höjas | med 500 kronor, efter 10 år / med ytterligare 500 kronor
1 aktuarie........... 3 aktuarier............	2,200 ti,600	1.500 4.500	300 900	4,000 12,000	1 terligare 500 kronor.
1 registrator ...........	1,200	600	200	2,000
6 registratorer ........... 1 biträde af högre grad...... 11 biträden af högre grad ...... 1 biträde af lägre grad .......	7,200 900 9,900 700	3,600 550 6,050 350	1.200 150 1,650 150	12,000 1,600 17,600 1.200	Efter 5 år han lönen höjas i med 200 kronor och efter 10 år med ytterligare 200 kronor.
21 biträden af lägre grad......	14,700	7,350	3,150	25,200
1 förste vaktmästare........	1,000	550	150	1.700	/Efter 5 år kan lönen höjas 1 med 100 kronor.
1 vaktmästare........... 5 vaktmästare...........	800 4,000	450 2,250	150 750	1.400 7,000	[Efter 5 år kan lönen höjas < med 100 kronor och efter 10 \ år med ytterligare 100 kronor.
Till extra personal, vikariatsersättnin-
gar, sakkunnige m. m......	—	—	—	116,500
Summa kronor	—	—		461,100

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge denna
förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

1 Enligt hvad å s. 479 ff. föreslås, skulle emellertid bolagsbyråns personalkostnader, uppgående till
54,500 kronor, bestridas af särskilda medel.

48!)

Kap. 23. Instruktion för kommerskollegiet.

Kommittéerna hafva utarbetat följande

Förslag

till

Instruktion

för handelsdepartementets afdelning för ärenden rörande handel,
industri och sjöfart, kommerskollegiet.

Kommerskollegiets ämbetsbefattning.

§ 1.

1. Kommerskollegiet åligger att handlägga de på handelsdepartementet
ankommande ärenden angående

in- och utrikes handel i allmänhet; handelstraktater; taxor å hamnafgifter
och grundpenningar; taxor för kanaler, som icke tillhöra staten; aktiebolag
— utom försäkrings-, bank- och järnvägsaktiebolag — handelsbolag och enkla
bolag1; marknader; handelsundervisning2; stipendier för handelsändamål;
kommersiell information;

industri i allmänhet; torfindustri; handtverk och annan dylik handtering;
slöjd; bergs- och brukshandtering; elektriska anläggningar; eldfarliga oljor;
explosiva varor; giftiga ämnen; utställningar; teknisk undervisning2 och
industriell fackutbildning; stipendier för industri- eller handtverksändamål; ,

in- och utrikes sjöfart i allmänhet; statssubventioner till far tygslin jer;
hamnområden; navigationsundervisning; skeppsmätning; registrering af fartyg;
dispaschörsväsendet; sjöfartssäkerhet; befäl å svenska handelsfartyg; inskrifnings-
och mönstringsväsende för sjöfolk; sjöfolks pensionering; utgifter
i utlandet för sjöfolk och nödställda svenska undersåtar; smittosamma sjukdomar
i utlandet.

Härjämte åligger det kollegiet att i statsrådsberedningen föredraga ärenden
rörande geologiska undersökningar, statens grufegendom och materialprofningar
äfvensom angående patent samt skydd för varumärken, mönster
och modeller.

1 Rörande föreningsväsendet se s. 26, not 1.

2 Enligt den af departementalkommitterade särskilt uttalade mening höra ärenden angående
handelshögskolan, tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt ej tillhöra kommerskollegiets
handläggning.

490

KOMMERSKOLLEGIET.

Kollegiet har att med uppmärksamhet följa företeelserna på handelns,
industriens och sjöfartens område inom landet, äfvensom så långt möjligt i
utlandet, samt att efter omständigheterna vidtaga eller hos Kungl. Maj:t
föreslå de åtgärder, hvilka kollegiet anser påkallade för främjande af de
angelägenheter, som falla inom området för dess verksamhet.

2. Kollegiet åligger vidare:

a) att hufvudsakligen på grund af primärmaterial, tillhandahållet från
generaltullstyrelsen, upprätta och utgifva dels ärsredogörelse, dels särskild
månadsstatistik rörande rikets handel, äfvensom att hvart femte år verkställa
statistisk undersökning rörande handlandena i riket och deras betjäning;

b) att upprätta och utgifva särskilda årsberättelser rörande industrien och
bergshandteringen äfvensom att hvart femte år verkställa statistisk undersökning
angående handtverket, att föra det genom kungörelsen den 16 maj
191.3 anbefallda industriregistret samt att verkställa fortlöpande industristatistiska
specialundersökningar;

c) att upprätta och utgifva en på uppgifter från generaltullstyrelsen
lotsstyrelsen, sjömanshus, hamn- och kanaldirektioner samt vederbörande
rederier grundad årsberättelse öfver sjöfarten, äfvensom en ärsredogörelse
öfver inträffade sjöolyckor;

d) att upprätta och utgifva statistiska redogörelser öfver aktiebolagsväsendet; e)

att utarbeta statistik rörande handelsundervisningen och den industriella
yrkesundervisningen äfvensom navigationsundervisningen;

f) att ombesörja statistisk bearbetning, tryckning och distribution af lotsstyrelsens
ämbetsberättelse; skolande berättelsen, innan tryckningstillstånd
meddelas, handläggas i samarbete med lotsstyrelsen;

g) att i öfrigt verkställa de statistiska utredningar inom handelsdepartementets
förvaltningsområde, som af chefen för departementet eller vederbörande
departementsafdelning anses erforderliga;

h) att med uppmärksamhet följa utvecklingen i utlandet inom ofvannämnda
grenar af statistiken och så långt sig göra låter tillgodogöra sig dess lärdomar
vid det egna arbetet; samt

i) att redigera och utgifva tidskriften »Kommersiella meddelanden» äfvensom,
där ej annat stadgats, ombesörja offentliggörandet af departementets
öfriga publikationer.

§ 2.

Inom kommerskollegiet föres dels det i sjölagens 2 § afsedda fartygsregister
dels det i lagen om aktiebolag den 12 augusti 1910 samt lagen om
bankrörelse den 22 juni 1911 omförmälda aktiebolagsregistret. I samband härmed
åligger det kollegiet att utgifva dels Sveriges skeppslista, dels de genom
kungl. kungörelsen den 15 december 1911 föreskrifna samlingar af uppgifter
ur aktiebolagsregistret äfvensom ur försäkringsregistret, föreningsregistret
och handelsregistret.

INSTRUKTION FÖR KOMMEIISKOU.KGIET.

45M

1. De till kominerskollegiet hörande ärenden äro antingen sådana, i hvilkas
beredning kollegiet har att i enlighet med särskildt meddelade bestämmelser
deltaga, men som afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet (regeringsärenden),
eller ock sådana, hvilka kollegiet har att såsom förvaltande verk sjelfständigt
afgöra (styrelseärenden).

2. I regeringsärende skall kollegiet i enlighet med därom gällande bestämmelser
afgifva tjänstememorial, innefattande förslag till Konungens beslut
i ärendet j''ämte de hufvud sakliga skälen till beslutet, i statsrådsberedningen
föredraga sådant ärende samt deltaga i expedieringen af Konungens beslut
i ärendet.

1 ärende, som ingår i statsverkspropositionen eller eljest göres till föremål
för proposition till riksdagen, åligger det kollegiet att utöfver förslaget till
proposition tillhandahålla alla för statsrådsprotokollet i ärendet erforderliga
sammanställningar och utredningar, äfvensom i öfrigt lämna det biträde, som
påkallas.

Särskildt åligger det kollegiet att, därest ej för visst fall annorlunda bestämmes
af chefen för handelsdepartementet, deltaga i beredningen och expedieringen
af regeringsärenden angående lagstiftning inom kollegiets förvaltningsområde,
dock i hvad lagstiftningen är af civillags natur i samråd
med departementskansliet i justitie- och kyrkodeparteinentet.

o. I ärende, som innefattar besvär öfver kollegiets beslut, har kollegiet att,
innan besvären afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet eller af regeringsrätten,
i enlighet med gällande föreskrifter till departementskansliet afgifva promemoria,
innehållande yttrande öfver besvären.

4. Det åligger kollegiet att tillhandagå andra departementsafdelningar,
departementskontor och departementskanslier med samråd i sådana ärenden
tillhörande dessas tjänstebefattning, som beröra jämväl kollegiets förvaltningsområde.

§ 4-

Kommerskollegiet åligger:

att årligen före den 1 april dels till chefen för handelsdepartementet
dels till justitiekanslersämbetet aflämna förteckning öfver de före utgången
af nästföregående år till kollegiet inkomna ärenden, hvilka icke inom två
månader efter sistnämnda års utgång blifvit slutligen handlagda, samt

att årligen före utgången af september månad genom vederbörliga tjänstememorial
hos Kungl. Maj:t anmäla de anslagsäskanden inom kollegiets förvaltningsområde,
som kollegiet finner böra göras till nästföljande års riksdag.

§ 5.

De föreskrifter, som erfordras angående arbetet inom kommerskollegiet, utöfver
hvad denna instruktion innehåller eller eljest stadgats, meddelas i arbetsordning,
som generaldirektören utfärdar efter öfverläggning med kollegiets
samtliga ledamöter.

492

KOMMERSKOLLEGIET.

Kollegiets organisation.

§ ö.

1. Kommerskollegiet utgöres af en generaldirektör såsom chef för verket
och sex byråchefer med benämning kommerseråd. Dessa äro ledamöter i
kollegiet och chefer för hvar sin byrå.

2. Inom kollegiet skola finnas en byrå för handelsärenden samt verkets organisations-,
personal- och ekonomiska ärenden (handelsbyrån), en för industrioch
handtverksärenden (industribyrån), en för bergsärenden (bergsbyrån), en
för sjöfartsärenden (sjöfartsbyrån), en för bolagsärenden (bolagsbyrån) samt
en för näringsstatistiken och utgifvandet af handelsdepartementets publikationer
(statistiska byrån).

Handelsbyrån är indelad i en administrativ och en upplysningssektion,
industribyrån i en administrativ, en elektrisk och en yrkesutbildningssektion
samt sjöfartsbyrån i en administrativ, en fartygsregistrerings- och en fartygsinspektionssektion.
Det närmaste chefskapet för de administrativa sektionerna
utöfvas af vederbörande byråchef, för de öfriga sektionerna af byrådirektörer.

Ärendenas fördelning mellan de olika byråerna och sektionerna bestämmes
i arbetsordningen. Då tvifvel uppstår, till hvilken byrå eller sektion ett
ärende rätteligen hör, äger generaldirektören bestämma därom.

3. En af byråcheferna förordnas att i generaldirektörens frånvaro företräda
honom (generaldirektörens ställföreträdare).

4. Förutom byrådirektörer äro i kollegiet såsom ordinarie befattningshafvare
anställda tjänstemän i andra och första lönegraderna, kvinnliga
registrator^, andra kvinnliga biträden samt vaktmästare, allt i enlighet med
hvad i gällande stat angifves. Härjämte äro å staten uppförda en navigationsskoleinspektör,
en skeppsmätningsöfverkontrollör och en handelsundervisningsinspektör.

§ 7.

1. Generaldirektören utnämnes af Kungl. Maj:t.

Generaldirektörens ställföreträdare förordnas, på förslag af generaldirektören,
af Kungl. Maj:t för en tid af tre är.

2. Byråcheferna utnämnas af Kungl. Maj:t efter förslag af generaldirektören.

§ 8.

1. Byrådirektörer och befattningshafvare i andra lönegraden utnämnas
af Kungl. Maj:t efter förslag af kommerskollegiet. Annan ordinarie personal
tillsättes af kollegiet.

2. Navigationsskoleinspektören och skeppsmätningsöfverkontrollören förordnas
af Kungl. Maj:t på kollegiets förslag. Handelsundervisningsinspektören
förordnas af kollegiet.

3. Kollegiet äger antaga amanuenser samt extra biträden och extra vaktmästare.

INSTRUKTION FÖR KOMMERSKOIiUKUIKT.

4o;<

§ !»•

1. Då ordinarie befattning, som på förslag af kommerskollegiet skall tillsättas
af Kungl. Maj:t, är ledig, utfärdar kollegiet kungörelse därom i allmänna
tidningarna samt medelst anslag i kollegiets lokal med föreläggande af fjorton
dagars ansökningstid räknadt från den dag, kungörandet i allmänna tidningarna
sker. Efter denna tids förlopp anmäler kollegiet ärendet hos Kungl.
Maj:t med tjänstememorial, däri till tjänstens erhållande förordas den bland
de sökande, som med hänsyn till förtjänst och skicklighet anses företrädesvis
höra ifrågakomma, eller ock meddelas, att sådant förord icke kan Jämnas åt
någon bland de sökande.

2. År ordinarie befattning, som af kollegiet tillsättes, ledig, skall befattningen
i allmänna tidningarna samt genom anslag i kollegiets lokal kungöras
till ansökning inom fjorton dagar. Sedan ansökningstiden utgått, tillsättes
befattningen efter pröfning af de sökandes förtjänst och skicklighet.
Finnes bland sökandena icke någon, som kollegiet anser till befattningen
lämplig, låter kollegiet ånyo kungöra densamma till ansökning ledig.

§ 10.

1. Vid kommerskollegiets sida skall finnas ett näring sr ad, med skyldighet
att afgifva yttranden i de ärenden, som blifva till rådet hänskjutna, samt med
rätt att själfmant göra framställningar i ämnen, som röra dess verksamhetsområde.
Medlem af rådet åligger att på kallelse af generaldirektören deltaga
i utredningen och behandlingen af ärende, hörande till hans särskilda
kunskapsområde.

2. Beträffande rådets sammansättning och verksamhet samt uppdelning i
sektioner m. m. gäller, hvad därom är af Kungl. Maj:t föreskrifvet.

§ 11-

1. Skulle eljes för något ärende erfordras utredning, som icke står att
vinna inom kommerskollegiet eller hos därunder lydande tjänstemän, må
kollegiet äga för sådant ändamål anlita särskildt sakkunnigt biträde.

2. När förhållandena det medgifva och i öfrigt så finnes lämpligt, bör
kollegiet bereda frivilliga organisationer inom näringslifvets områden tillfälle
att yttra sig i förekommande ärenden.

Ärendenas handläggning.

§ 12.

1. Generaldirektören är i främsta rummet ansvarig för fullgörandet af
kommerskollegiets åligganden och skall tillse, att all personal med noggrannhet
och drift fullgör sina skyldigheter.

Generaldirektören äger ensam beslutanderätt i alla de ärenden, i hvilkas
handläggning han deltager, med undantag af de i § 17 mom. 2 omförmälda.

494

KOMMERSKOLLKGIET.

Han äger ock, där lian så finner lämpligt, själf öfvertaga beredningen och
föredragningen i kollegiet af viktigare ärende.

2. Föredragningen af regeringsärenden i statsrådsberedningen verkställes
af generaldirektören eller efter hans bestämmande och, där hinder ej möter,
i hans närvaro af tjänsteman i kollegiet, hvilken där deltagit i ärendets
handläggning, dock med iakttagande däraf att i enlighet med föreskrift
i lagen om beredning af de regeringsärenden, som afgöras af Konungen i
statsrådet, chefen för handelsdepartementet är behörig att kalla annan person
att i stället för de nu nämnda ombesörja viss föredragning i statsrådsberedningen
eller att, när han så för godt finner, själf där föredraga ärende.

§ 13.

1. Byråchef åligger, på sätt i denna instruktion och kommerskollegiets
arbetsordning närmare bestämmes, att antingen bereda och föredraga eller ock
själf afgöra de ärenden, som tillhöra hans byrå och hvilkas handläggning icke
enligt särskild instruktion eller arbetsordningen eller på grund af särskildt
beslut tillkommer annan tjänsteman; att hafva tillsyn öfver göromålen inom
byrån och ansvara för, att beslut i de å byrån handlagda ärenden varda utan
dröjsmål expedierade; samt att i öfrigt fullgöra hvad enligt instruktionen
och arbetsordningen till byråchefsämbetet hör.

2. Med afseende å byråns regeringsärenden åligger det byråchef särskildt:

att ansvara för uppsättande af vederbörliga tjänstememorial;

att efter generaldirektörens bestämmande föredraga ärende i statsrådsberedningen; att

upprätta förslag till föredragningslista öfver ärenden, som skola förekomma
i statsrådet;

att ansvara för uppsättande af sådana expeditioner, som skola förses antingen
med Konungens eller med departementschefens underskrift, samt
låta öfverlämna de förra, innan de utskrifvas, för granskning till generalsekreteraren
i handelsdepartementet;

att tillhandagå den, som för protokollet i statsrådet, med samråd angående
affattande af samma protokoll; samt

att ombesörja det till statsrådsprotokollet hörande registratur, i hvad afser
ärenden, som expedieras från kollegiet, och att tillhandahålla protokollsföraren
detsamma.

3. Generaldirektören äger att, då så finnes lämpligt och bestämmelser
därom icke redan i arbetsordningen eller eljes äro meddelade, rörande visst
ärende eller viss grupp af ärenden förordna byrådirektör eller annan tjänsteman
att i byråchefs ställe och efter omständigheterna under dennes inseende
handlägga på byråchef eljes ankommande ärenden. Sålunda förordnad
tjänsteman inträder för dessa ärenden såsom ledamot i kollegiet och har
jämväl i öfrigt med afseende å dessa ärenden samma åliggande och ansvar
som byråchef. Föredragning af särskildt förordnad tjänsteman bör dock alltid
ske i närvaro af vederbörande byråchef, där icke denne för särskildt fall
därifrån erhållit befrielse.

INSTRUKTION FÖR K OM MERS K 0 U,EG I ET.

4 95

Hvad i denna instruktion stadgas om byråchef gäller i tillämpliga delar
sådan särskild ledamot, som i detta moment afses.

§ 14.

A kommerskollegiets särskilda byråer finnas anställda kvinnliga registratorer
för verkställande af de på byråerna ankommande registreringsgöromålen. Handelsbyråns
registrator bar dessutom att svara för de till kollegiet inlöpande
ärendenas fördelning enligt gifna föreskrifter. Registrator åligger att, i den
mån departementschefen icke medgifvit undantag, till generalsekreteraren i
handelsdepartementet utan föregången diarieföring men efter åsättande af
ingångsstämpel öfversända alla till kollegiet direkt inkomna till Kungl.
Maj:t ställda regeringsärenden.1

§ 15.

De till kommerskollegiets handläggning hörande ärendena afgöras, allt
efter deras beskaffenhet och på sätt i denna instruktion närmare bestämmes,
samt med det undantag, hvarom i § 17 mom. 2 förmäles,

antingen af generaldirektören,

eller af vederbörande byråchef,

eller af vederbörande byrådirektör eller annan tjänsteman.

§ 16.

1. De ärenden, hvilka generaldirektören afgör, handläggas

antingen i närvaro af chefen för den byrå, till hvilken ärendet hör, och
ytterligare minst en byråchef,

eller i närvaro endast af chefen för den byrå, till hvilken ärendet hör;
börande dock vid afgörande af ärende, som berör äfven annan byrå, jämväl
chefen för denna byrå vara tillstädes.

Vid afgörande af särskildt viktiga ärenden skola likväl om möjligt alla
byråchefer vara närvarande.

2. Generaldirektörens ställföreträdare skall, äfven då han ej fungerar såsom
sådan, i allmänhet närvara vid föredragning i kollegiet af viktigare ärenden,
tillhörande öfriga byråer.

§ 17.

• 1. I närvaro af generaldirektören och cheferna för minst två byråer skola
handläggas ärenden, som angå:

a) författningsfrågor, vare sig de äro regeringsärenden eller styrelseärenden;

b) kommerskollegiets organisation och instruktion;

c) tillsättande af tjänstemän, kvinnliga biträden och vaktmästare;

d) antagande af extra ordinarie tjänstemän, biträden och vaktmästare;

- »

1 Det i § 14, sista punkten, föreslagna stadgandet har icke biträdts af komtnerskollegiikommitténs
ledamöter, hvilka ansett öfversändandet till generalsekreteraren af inkomna regeringsärenden
böra eke först efter föregången diarieföring i kollegiet och sedan generaldirektören haft
tillfälle a^t åtminstone summariskt taga del af dem.

496

KOMMEKSKOLLEGIET.

e) bestämmande af arfvoden och gratifikationer åt extra ordinarie tjänstemän,
biträden och vaktmästare;

f) tjänstledighet — med undantag af semester — förordnanden, afsked
och tjänstebetyg;

g) tjänstefel af kollegiets tjänstemän, kvinnliga biträden och vaktmästare
äfvensom af den kollegiet underlydande personal;

h) förslag till stater, anslagsäskanden af riksdagen och öfriga anslagsfrågor; i)

besvär, som hos kollegiet anföras öfver underordnade myndigheters beslut;
samt

k) alla förut ej särskildt nämnda frågor, som generaldirektören finner skäl
att göra till föremål för sådan handläggning, som i detta moment afses.

2. Skall af kollegiet behandlas ärende rörande varning eller annan bestraffning
eller utdömande af försutet vite, afgöres ärendet genom omröstning
mellan de i beslutet deltagande, därvid såsom kollegiets beslut gäller den
mening, hvarom flertalet förenar sig, eller vid lika röstetal den mening,
som biträdes af generaldirektören.1

§ 18.

Annat ärende, än förut nämnts, handlägges i närvaro af generaldirektören
och den eller de byråchefer, till hvilkas arbetsområde detsamma hör, därest
det icke, efter ty i § 20 sägs, må handläggas af vederbörande byråchef, byrådirektör
eller annan tjänsteman.

§ 19.

Föredragande eller annan tillstädesvarande ledamot, hvilkens mening icke
öfverensstämmer med det af generaldirektören fattade beslut, åligger att
låta till protokollet anteckna sin skiljaktiga mening; skolande, då i regeringsärende
skiljaktig mening förekommer, denna mening intagas i tjänstememorialet
eller i promemoria eller protokoll, som bifogas memorialet.

§ 20.

1. I ärenden, som icke äro af den vikt, att de finnas i hvarje särskildt
fall påkalla kommerskollegiets pröfning, må vederbörande byråchef eller byrådirektör
utan föregående föredragning i kollegiet äga besluta eller ock öfverlämna
den slutliga handläggningen åt vederbörande tjänsteman.

2. Hvilka ärenden må handläggas i nu nämnd ordning, bestämmes, där
icke föreskrift därom är i annan väg meddelad, i arbetsordningen eller eljest
af generaldirektören. Anmälan om dylika bestämmelser skall ske hos Kungl.
Maj:t.

3. Utan föregående föredragning må, i den omfattning i arbetsordningen
eller eljest af generaldirektören bestämts, byråchef eller byrådirektör, själf

1 Enligt af kommerskollegiikommitténs ledamot Friberg uttalad särskild mening böra jämväl
ärenden angående kollegiets organisation, arbetsordning och personal afgöras i den i mom. 2
angifna ordning.

INSTRUKTION FÖR KOMMEKSKOLLEGI ET.

407

eller genom underordnad tjänsteman, medelst remiss eller särskild skrifvelse
infordra förklaringar, upplysningar, yttranden och uteblifna uppgifter äfvensom
åt person, lydande under kollegiet, meddela påminnelser och anvisningar
i ärenden, som höra till hans handläggning.

4. Byråchef eller byrådirektör må själf eller genom underordnad tjänsteman
besvara till kollegiet inkomna förfrågningar rörande faktiska förhållanden,
hvarigenom dock föregripande af något kollegiets beslut icke må ske.

5. Likaledes må byråchef eller byrådirektör direkt till granskning, bearbetning,
anteckning eller förvaring af vederbörande tjänsteman öfverlämna
inkommande berättelser, rapporter, anmälningar, statistiska uppgifter med
mera dylikt; dock skall, därest dessa handlingar innehålla något af beskaffenhet
att böra i kollegiet anmälas, sådan anmälan omedelbart verkställas.

(i. Byråchef eller byrådirektör må äfven vidtaga nödig åtgärd i annat
ärende, där det är af den brådskande natur, att icke utan verklig olägenhet
kan med åtgärdens vidtagande uppskjutas och hinder förefinnes för omedelbart
beslut af generaldirektören; skolande dock åtgärd i sådant hänseende
så snart ske kan anmälas i kollegiet.

i. Byråchef äger enligt närmare bestämmelser i arbetsordningen till utbetalning
godkänna räkning, sedan densamma blifvit attesterad.

8. Hvad i denna § sagts om byrådirektör, gäller äfven navigationsskoleinspektören
och skeppsmätningsöfverkontrollören.

§ 21.

1. Generaldirektören ma, när han sa finner nödigt och hans öfriga ämbetsgöromäl
det medgifva, företaga inspektions- och andra tjänsteresor inom
riket, som af kommerskollegiets ämbetsförvaltning kunna påkallas. Före resas
anträdande bör anmälan därom göras hos chefen för handelsdepartementet.

2. Jämväl åt ledamöterna i kollegiet samt åt de af kollegiets öfriga tjänsteman,
som ej på grund af särskildt stadgande äga företaga tjänsteresor,
äfvensom, efter bemyndigande af chefen för handelsdepartementet, åt utanför
kollegiet stående sakkunnig må generaldirektören uppdraga att företaga
inrikes tjänsteresa för något i samband med kollegiets verksamhet stående
ändamål.

§ 22.

Därest under tjänsteresa, som generaldirektören företager, eller eljest i
något . ärende erfordras omedelbar åtgärd, må generaldirektören utan att
hafva inhämtat yttrande af byråchef meddela befallning om verkställighetsåtgärder.
Dock skall sådan befallning, i händelse den rör allmänna förhållanden
inom förvaltningen eller föranleder till ändring i någon redan
stadgad ordning eller till utgift, skriftligen utfärdas och därefter i styrelsen
vid nästa sammanträde, som generaldirektören bevistar, till protokollet anmälas.

32—122348.

498

K OMMERSKOLLEGIET.

§ 23.

1. I generaldirektörens frånvaro inträder, därest Kungl. Maj:t icke annorlunda
förordnar, generaldirektörens ställföreträdare i utöfning af hans åligganden.

2. I generaldirektörens frånvaro må icke, såvida ej Kungl. Maj:t särskildt
annorlunda förordnar, afgifvas förslag till tjänsters återbesättande eller
tjänster tillsättas i annan ordning än genom förordnanden att dem tills vidare
bestrida, ej heller ansvar för fel eller försummelse i tjänsten ådömas — häri
likväl ej inbegripet afstängning från tjänstens utöfning eller ådömande af
försutet vite. Ej heller må i generaldirektörens frånvaro utan hans medgifvande
sådana åtgärder vidtagas, som rubba eller ändra utaf kommerskollegiet
gifna föreskrifter eller förut i kollegiets ämbetsutöfning följda grunder.

3. Hvad nu sagts skall ock vid inträffande ledighet i generaldirektörsbefattningen
äga tillämpning, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.

§ 24.

1. Samarbete i regeringsärende mellan kommerskollegiet och annan departementsafdelning,
departementskontor eller departementskansli skall äga
rum i den ordning, som föreskrifves i stadgan om beredning och expediering
af de regeringsärenden, som afgöras af Konungen i statsrådet.

2. Körande sättet för gemensam handläggning och pröfning af styrelseärenden
gälla särskilda bestämmelser.

3. Då inom kollegiet handlägges styrelseärende af större vikt, hvilket
berör annan departementsafdelnings, departementskontors, centralt ämbetsverks
eller anstalts verksamhetsområde, skall tillfälle beredas ifrågavarande
verk att för bevakande af intressen, som falla under dess verksamhet,
därvid låta representera sig genom en sin tjänsteman. Dylik representant
åligger att i ärendet meddela upplysningar och råd, uttala sin mening
samt, om beslutet blir därifrån afvikande, låta anteckna densamma till
protokollet.

Handlägges inom kollegiet styrelseärende om befrielse från hvad i kungl.
kungörelsen om förändrade föreskrifter till# förekommande af pestens och
kolerans införande i riket stadgas angående skyldighet för visst fartyg att
anlöpa observationsplats, skall representant för medicinalstyrelsen deltaga i
ärendets behandling i hvad det berör nämnda styrelses förvaltningsområde.
Representant, som här afses, må deltaga i öfverläggningarna, men ej i besluten.
Fattar kollegiet beslut, som afviker från den af representanten för medicinalstyrelsen
i ämnet uttalade mening, skall beslutet i hvarje fall underställas
Kung]. Maj:ts pröfning.

4. Bereder annan departementsafdelning eller departementskontor, centralt
ämbetsverk eller anstalt kollegiet tillfälle till sådant samarbete i
styrelseärende, hvarom i mom. 3 första stycket sägs, äger generaldirektören

INSTRUKTION KÖR KOMMERSKOLLEGIET.

499

bestämma, huruvida och af hvem kollegiet därvid skall representeras; och
gånge med sådant ärendes afgörande, såsom i vederbörande instruktion är
bestämdt.

§ 25.

1. Handlingar i ärenden, hvilka handlagts på sätt i §§ 17 och 18 omförmäles,
förses med anteckning utvisande den byrå, å hvilken ärendet handlagts,
dagen för beslutets fattande samt hvilka i ärendets handläggning deltagit.

2. Protokoll föres, förutom i de fall, som omförmälas i §§ 19 och 22 samt då
sådant föranledes af bestämmelserna i § 24 mom. 1—3, jämväl då beslut
skall expedieras genom protokollsutdrag eller generaldirektören finner anledning
särskildt förordna, att protokoll skall föras.

§ 26.

1. Tjänstememorial eller promemoria i regeringsärende skall upptaga, hvilka
personer deltagit i ärendets slutliga handläggning.

2. Expedition i ärende, som föredragits inför generaldirektören, underskrifves
af honom jämte föredraganden; dock skall expedition, som afgår till
utländsk myndighet, undertecknas af generaldirektören ensam.

Är generaldirektören hindrad att underskrifva expedition, må handlingen
i hans ställe undertecknas af hans ställföreträdare med tillägg af orden:
»För generaldirektören».

Expedition i ärende, som enligt § 20 utan föregående föredragning åtgjorts
af byråchef, byrådirektör, navigationsskoleinspektör eller skeppsmätningsöfverkontrollör,
underskrifves »På kommerskollegiets vägnar» och förses
med vederbörandes namnteckning.

Expedition i ärende, som enligt § 20 handlagts af annan tjänsteman, förses
med underskrift »Enligt uppdrag» och tjänstemannens namnteckning.

Daglig arbets- och mottagningstid m. m.

§ 27.

1. För ordinarie tjänstinnehafvare skall, i den mån ej nedan annorlunda
stadgas, den dagliga arbetstiden å tjänsterummet hvarje söckendag utgöra
sex timmar, förlagda å tider, om hvilka närmare bestämmelser meddelas af
generaldirektören.

2. I den sålunda bestämda arbetstiden äger öfverordnad att vid de tillfällen,
då göromålens gång det krafvel-, påfordra nödig inräckning, för de kvinnliga
biträdena dock icke längre än en timme.1 Å andra sidan må general föreslagna

,stadgaa,det om begränsning af de kvinnliga biträdenas öfvertidsarbete har ei
biträd ts af kommerskollegiikommitténs ledamöter, hvilka ansett nämnda befattningshafvare kunna
alaggas sådant arbete intill tre timmar om dagen, dock ej sammanlagdt öfver tolf timmar i

500

KOMMERSKOLLEGIET.

direktören, om och i den män omständigheterna det medgifva, kunna för högst
tre månader under tiden juni—september inskränka den dagliga arbetstiden
å tjänsterummet till minst fyra timmar.1

För fullgörande af något af Kungl. Maj:t eller på grund af Kung! Maj:ts
bemyndigande meddeladt allmänt uppdrag ma erforderlig inskränkning äga
rum i den föreskrifna dagliga arbetstiden å tjänsterummet.

Därest i särskilda fall arbete i tjänsten kan med större fördel utföras
utom tjänsterummet, må medgifvande till inskränkning i arbetstiden å tjänsterummet
lämnas af generaldirektören. Fråga om inskränkning i särskilda fall
i öfrigt i den i allmänhet fastställda arbetstiden å tjänsterummet pröfvas i
enahanda ordning. ,

3. Hvad i denna § är stadgadt må ej verka till hinder för utöfvande af
riksdagsmannauppdrag.

§ 28.

1. För generaldirektören, byråcheferna, byrådirektörerna, navigationsskoleinspektören
och skeppsmätningsöfverkontrollören skall viss daglig för allmänhetens
mottagande afsedd tid vara bestämd och genom anslag inom
kommerskollegiet tillkännagifven.

2. Registratorskontor skall för allmänheten hållas öppet minst fem timmai
hvarje söckendag; dock att generaldirektören må, där sådant finnes utan
olägenhet kunna äga rum, kunna för högst tre månader under tiden juni
—september inskränka den sålunda bestämda mottagningstiden till minst
fyra timmar om dagen. 1

3. Registrator skall vara tillstädes å tjänsterummet en timme före den allmänna
tjänstgöringstidens början.

Semester och annan tjänstledighet, vikariat och afsked.

§ 29.

1. Semester må, när sådant kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång, åtnjutas af generaldirektören, byråcheferna, byrådirektörerna, navigationsskoleinspektören
och skeppsmätningsöfverkontrollören äfvensom af befattningshafvare
i andra lönegraden under en och en half månad samt åt
öfriga ordinarie tjänstemän och biträden under en månad årligen enligt fördelning,
som af generaldirektören bestämmes; börande generaldirektören, da
han vill begagna sig af semester och när han efter åtnjuten semester åtel
inträder i tjänstgöring, göra anmälan därom hos chefen för handelsdepartementet.

Amanuenser och biträden med fast arfvode samt vaktmästare äga årligen,
när så kan ske, åtnjuta ledighet under femton dagar utan att afstå någon
del af dem tillkommande aflöningsförmåner.

1 Kommerskollegiikommitténs ledamöter hafva ansett, att bestämmelser om inskränkt sommartjänstgöring
ej böra intagas i instruktionen.

INSTRUKTION FÖR KOMMERSKOLLEGIET.

501

2. Inträffar för generaldirektören behof af annan ledighet, meddelas sådan
lör en och en half månad af chefen för handelsdepartementet. Erfordras
längre ledighet, hänskjutes ärendet till Kung], Maj:t.

Åt byråchef och byrådirektör samt navigationsskoleinspektören och skeppsmätningsöfverkontrollören
äfvensom åt befattningshafvare i andra lönegraden
må kollegiet bevilja tjänstledighet under högst en och en half
månad årligen. Under sålunda beviljad tjänstledighet, så ock då nämnda
tjänstemän åtnjuta semester eller befinna sig å tjänsteresa, eller när nämnda
befattningar äro lediga, må kommerskollegiet, i de fall då ej särskild bestämmelse
angående vikariat finnes meddelad, förordna lämplig person att uppehålla
tjänsten. Föreligger behof af tjänstledighet under längre tid, anmäles
ärendet hos chefen för handelsdepartementet, som äger att för en tid af
högst sex månader årligen bevilja tjänstledighet och förordna vikarie. Fordras
längre tids ledighet, underställes ärendet Kungl. Maj:t, som då jämväl
förordnar om tjänstens uppehållande under tiden.

Tjänstledighet för annan ordinarie tjänsteman än nu sagts, för handelsundervisningsinspektören,
för kvinnligt biträde äfvensom för vaktmästare må
af kollegiet beviljas för högst sex månader årligen. Uppstår behof af längre
tjänstledighet, meddelas sådan af chefen för handelsdepartementet. Förordnande
om befattningens uppehållande under tiden meddelas af kollegiet.

o. Därest förordnande för upprätthållande af omförmälda befattningar
under ifrågasatt tjänstledighet för deras innehafvare medför särskild kostnad
för statsverket och gällande bestämmelser ej medgifva utbetalande af erforderlig
vikariatsersättning, underställes frågan i sin helhet Kungl. Maj:ts
pröfning.

4. Extra ordinarie tjänstemän och biträden må kollegiet bevilja frihet från
tjänstgöring för så lång tid, som finnes lämpligt, under förutsättning att
någon kostnad däraf ej åsamkas statsverket.

§ 30.

1. Ansökning om entledigande från befattning hos kommerskollegiet bör, då
sökanden är tillsatt af Kungl. Maj:t, öfverlämnas till Kungl. Maj:ts afgörande.
I annat fäll pröfvas dylik ansökning af kollegiet.

2. Innan framställning om entledigande beviljas, bör frågan om förekommande
pensionsrätt vara pröfvad i därför stadgad ordning.

Åtal och ansvar för tjänstefel.

§ 31.

1. Beträdes generaldirektören, byråchef, byrådirektör, navigationsskoleinspektören
eller; skeppsmätningsöfverkontrollören med fel eller försummelse i
tjänsten, sker åtal därför inför Svea hofrätt.

502

KOMMERSKOLLEGIET.

2. Gör annan ordinarie tjänsteman eller handelsundervisningsinspektören
sig skyldig till fel eller försummelse i tjänsten, äger kommerskollegiet att
efter omständigheterna tilldela honom lämplig varning eller förordna om hans
tilltalande inför Svea hofrätt af den, som justitiekanslersämbetet på kollegiets
anmälan därtill förordnar; ägande kollegiet emellertid från tjänstens utöfning
afstånga den felande, intill dess öfver honom blifvit slutligen dömdt
eller domstolen annorlunda förordnat; och komma under tiden hans löneinkomster
att innehållas, där ej kollegiet finner skäl låta honom uppbära någon
del däraf.

3. Kvinnligt biträde eller vaktmästare, som förhåller sig felaktigt eller
försumligt i tjänsten, må af kollegiet varnas eller på högst tre månader
suspenderas från tjänst och lön, därvid kollegiet, tills beslut om suspension
vunnit laga kraft, äger afstånga vederbörande från tjänstgöring. Låter vederbörande
sig däraf ej rätta, eller begår han fel af svårare beskaffenhet, må
kollegiet skilja honom från tjänsten.

4. Extra ordinarie tjänsteman, biträde eller vaktmästare, som ådagalägger
försumlighet, oskicklighet eller klandervärdt uppförande eller gör sig skyldig
till fel eller försummelse i tjänsten och ej låter sig rätta af varning, äger
kollegiet omedelbart skilja ur tjänsten. Den, som öfver tre månaders tid
utan behörigt tillstånd afhållit sig från tjänstgöring, anses själf hafva uteslutit
sig från kollegiet.

Besvär öfver kommerskollegiets beslut.

§ 32.

Den, som icke åtnöjes med kommerskollegiets beslut, äger, där ej annorlunda
är genom särskilda författningar stadgadt, att hos Kungl. Maj:t söka
ändring genom besvär, Indika skola ingifvas till kollegiet före klockan tolf
å trettionde dagen efter erhållen del af beslutet, samt i ärende rörande tillsättande
af tjänstebefattning å trettionde dagen efter den dag, då beslutet
blifvit kungjordt i allmänna tidningarna. Öfver tilldelad varning ma klagan
icke föras.

Kollegiets beslut om tjänstemans eller annan tjänstepersonals afstängning
från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder af besvärs anförande.

IV. Näringsrådet m. m.

Kap. 24. Praktiskt erfarne tjänstemän och sakkunnige, frivilliga
organisationers medverkan.

Under hänvisning till hvad departementalommitterade i den allmänna Praktiskt
delen (s. 306) af sitt betänkande anfört beträffande betydelsen i allmänhet..aerl''arn®
af lekmannaelementets inflytande på förvaltningen, vilja kommitté- J ns emanerna
här betona, att det kanske allra mest i afseende å näringsförvälfången är af
vikt att påkalla medverkan af de intresserade fackmännen. Ty på detta område,
där förvaltningen i så stor utsträckning har att träffa afgöranden efter
hvad i hvarje fall kan anses ändamålsenligt eller nyttigt, måste de utom förvaltningen
stående näringsutöfvarna kunna lämna upplysningar och råd af
stort värde. I själfva verket blir det icke möjligt för kommerskollegiet att
rätt fylla sina uppgifter, med mindre detsamma sättes i tillfälle att på lämpligt
sätt träda i direkt beröring med näringarnes utöfvare och mottaga impulser
från dem.

Såsom framgår af det ofvan framlagda förslaget till organisation af handelsdepartementets
afdelning för handel, industri och sjöfart, hafva kommittéerna
tagit stor hänsyn till de från många håll framförda och otvifvelaktigt väl
grundade trafven på denna afdelnings utrustande med tjänstemän,
som äga teknisk sakkunskap och praktisk erfarenhet inom olika
nä ringsområden. Just detta att inom kommerskollegiet ständigt kunna
disponera öfver tjänstemän, hvilka af egen erfarenhet äro förtrogna med näringsutöfvarnas
intressen och önskemål, är otvifvelaktigt eu verksam garanti för
upprätthållande af administrationens intima förbindelse med det praktiska lifvet.

Erinras bör äfven, hurusom kommerskollegiet till sitt förfogande får
lokala organ och tjänstemän, hvilka i allmänhet genom arten af sina
uPPgi^er komma att stå i ständig och omedelbar beröring med näringarnas
utöfvare^ i orterna. Dessa tjänstemän förvärfva därigenom ingående
kännedom om de, lokala synpunkterna och intressena i landets olika delar.

En närmare] förtrogenhet härmed] vinner kollegiet genom skriftliga yttranden
från dessa sina organ eller genom muntliga öfverläggningar med dem.

Kollegiet bör därför i större utsträckning än tillförene söka hos sig till
gemensamma öfverläggningar samla resp. tjänstemannakårer. Erfarenheterna
från de sammanträden, som inom kommerskollegiet hållits med

504

SAKKUNNIGE, FRIVILLIGA ORGANISATIONERS MEDVERKAN.

Sak kunnige.

Frivilliga

organisa tioners medverkan.

exempelvis yrkesinspektörer och bergmästare, lära obetingadt gifva vid
banden, att dylika öfver!äggningar äro af stor betydelse för såväl centralförvaltningen
själf som de lokala tjänstemännen.

I sin redogörelse för de allmänna grunderna för kommerskollegiets organisation
hafva kommittéerna (s. 387 f.) emellertid erinrat, att kollegiet icke
kan tänkas komma att för alla sina verksamhetsområden förfoga öfver särskilt
utbildade tjänstemän, utan blir hänvisadt till att för vissa slag af
ärenden anlita sakkunnige. Såsom sådana torde i viss utsträckning böra
ifrågakomma tjänstemän vid de anstalter, institutioner och lokala tjänstemannakårer,
som afses skola böra till handelsdepartementet. Icke dess
mindre lärer det ofta blifva erforderligt att bland praktiska näringsutöfvare
söka de tekniska specialister eller eljes sakkunniga personer, som näringsförvaltningen
beböfver anlita.

Under de senare åren hafva statens centrala förvaltningsorgan trädt i allt
lifligare förbindelse med de sammanslutningar inom näringslifvet, hvilka beröras
af ämbetsverkens funktioner. Särskildt bar kommerskollegiet vinnlagt
sig om att träda i växelverkan med de mera betydande frivilliga
organisationer, som afse att bevaka näringsutöfvarnas affärs- och yrkesintressen.
Sådana korporationer pläga sålunda numera alltid beredas tillfälle
att yttra sig i de till kollegiets handläggning börande ärenden, där de
hafva intressen att iakttaga eller eljes kunna lämna sakkunniga upplysningar.
Närmare uppgifter härom kunna inhämtas af den i det föregående
lämnade redogörelsen för olika till ämbetsverkets handläggning hörande ärenden.
Organisationerna å sin sida pläga antingen genom kollegiet eller ock direkt
till Kungl. Maj:t framföra sina önskemål om initiativ från statens sida till
nya frågors upptagande och framförande o. s. v. Kollegiets ledande tjänstemän
pläga ock regelbundet inbjudas att närvara vid organisationernas
årsmöten, kongresser och öfriga sammankomster, närhelst några ärenden af
intresse för statsförvaltningen föreligga till behandling. Ett stort antal organisationer,
som till kommerskollegiikommittén afgifvit infordrade utlåtanden, hafva
ock vitsordat, att detta förtroendefulla samarbete mellan vår nuvarande
näringsförvaltning samt näringslifvets frivilliga organisationer befunnits synnerligen
gagneligt samt att detsamma otvifvelaktigt bidragit till att öka
allmänhetens förtroende för förvaltningen.

Kommittéerna anse denna växelverkan mellan kommerskollegiet och
näringslifvets frivilliga organisationsväsen vara så viktig och betydelsefull,
att det bör genom instruktionsbestämmelse konstateras vara kollegiets
plikt att, när förhållandena så medgifva, bereda de organisationer, som i
olika ärenden kunna vara lämpliga att höra, tillfälle att yttra sig. Kommittéerna
vilja i detta sammanhang erinra, att det frivilliga organisationsväsendet
hos oss utvecklats på många olika linjer och fått en ganska brokig prägel,
hvarför det icke är möjligt träffa några mera bindande föreskrifter, rörande

SAKKUNNIGE, FRIVILLIGA ORGANISATIONERS MEDVERKAN. ä05

Ii vilka organisationer i hvarje fall skola anses mest sakkunniga och representativa.

Från några af de organisationer, som till kommerskollegiikommittén yttrat
sig i fråga om näringsidkarnas samarbete med administrationen, hafva
framställts förslag i syfte att göra detta samarbete mera gifvande. Sålunda
har uttalats önskvärdheten af, att när ett ärende remitteras till
yttrande af organisation, vid detsamma måtte fogas en sammanfattning af
den utredning, som redan inom ämbetsverket förebragts. Kommittéerna,
som inhämtat, att sådan åtgärd redan i vissa slag af ärenden plägat vidtagas
af kommerskollegiet, äro ock förvissade därom, att i de fall, då ett
sådant tillvägagångssätt kan vara tjänligt, förvaltningen icke skall underlåta
att använda sig af detsamma.

Vidare har framställts det förslaget, att om ett ämbetsverk eller en
kommitté önskar uttalande af näringsidkare eller deras korporationer, lämplig
tjänsteman bör ställas till förfogande för att vid sammankalladt möte
framlägga och utreda den föreliggande frågans innebörd. Ett på detta sätt
anordnadt meningsutbyte skulle blifva af stor betydelse för ärendets klargörande
och för stärkandet af sakkunskapen å båda sidor. Den föreslagna
anordningen innebär icke någon egentlig nyhet i annan måtto, än att förslagsställaren
ansett densamma böra erhålla en mera officiell prägel än tillförene.
Det har nämligen icke varit sällsynt, att tjänstemän hos ämbetsverk,
resp. ledamöter eller sekreterare i kommittéer, åtagit sig att såsom
föredragshållare eller deltagare i diskussioner medverka till utredande och
belysande af frågor, som hänskjutits till organisationers yttrande. Detta
i många fall säkerligen gagneliga tillvägagångssätt lärer helt visst allt
framgent kunna användas, i den mån öfverenskommelse därom träffas mellan
vederbörande organisation och tjänsteman. Genom den vidgade befogenhet
att föranstalta om tjänstemäns ämbetsresor, som kommittéerna ofvan förordat,
lärer ock ämbetsverket erhålla ökade möjligheter att befrämja anlitandet
af ifrågavarande form för samarbete mellan administrationen och näringslifvets
målsmän. Då kommittéerna emellertid icke finna det i hvarje fall
önskvärd!, att förvaltningens representanter aktivt medverka vid tillkomsten
af de frivilliga organisationernas meningsyttringar — Indika erhålla sin betydelse
såsom klara uttryck för de af organisationerna företrädda intressen,
endast så vidt de tillkommit utan någon som helst påtryckning utifrån —
hafva kommittéerna icke ansett sig böra i föreliggande fråga göra något
yrkande.

Departementalkommitterade hafva i den allmänna delen af sitt utlåtande Ej fullmäkerinrat
om jämväl en annan form för utomstående fackmäns deltagande i för- tl8re"
vattningen, nämligen fullmäktigeinstitutionen. Med fullmäktige förstås då
sådana utom förvaltningen stående personer, som inträda i ett ämbetsverk vid
behandlingen af vissa ärenden och beträffande dessa ärendens afgörande intaga
i hufvudsak enahanda ställning som verkets ordinarie ledamöter. Denna form,
som i vårt land kommit till användning företrädesvis inom affärsdrifvande

506

SAKKUNNIG®, FRIVILLIGA ORGANISATIONERS MEDVERKAN.

ämbetsverk, har icke synts kommittéerna böra åtminstone för närvarande anlitas
för kommerskollegiets vidkommande. Arten af de kollegiet tilldelade
uppgifterna är enligt kommittéernas mening i allmänhet sådan, att någon
del af ansvaret för ärendenas afgörande icke bör aflyftas från verkets ledamöter.
Om ock för vissa af kollegiets verksamhetsområden fullmäktigeinstitutionen
kan tänkas vara till nytta, synes i hvarje fall närmare erfarenhet
böra inhämtas rörande andra organisationsformers tillräcklighet för att
bereda näringsutöfvarne inflytande på administrationen, innan ytterligare
åtgärd i sådant syfte vidtages.

Kap. 25. Niiriiigsrftdet.

Kommittéerna hafva ansett sig böra ingående undersöka, huruvida rådsinstitutionen
bör anlitas såsom en af de former, genom hvilka näringsutöfvarne
kunna inverka på förvaltningen. Enligt hvad departementalkommitterade
i allmänna delen (s. 317) af sitt betänkande samt båda kommittéerna
i det gemensamma betänkandet angående socialstyrelsen m. m. (s. 191) framhållit,
utgör ett råd en vid sidan af ett ämbetsverk befintlig korporation af
i regeln ett flertal till största delen utom förvaltningen stående ledamöter,
med uppgift att afgifva yttranden i de till rådet från Kungl. Maj:t eller
verket hänskjutna ärenden äfvensom att i frågor, som beröra dess kompetensområde,
till Kungl. Maj:t eller verket själfmant göra framställningar.

Kommittéerna vilja här till en början något närmare redogöra för de för- Historik,
slag i sådant afseende, som tid efter annan blifvit framställda och hvilka
resulterat i upprättandet, om ock provisoriskt, af det nuvarande handelsrådet.

Den år 1819 tillsatta kommittén för omreglering af rikets styrelseverk föreslogi sitt?s/0 års komden
29 juni 1822 afgifna betänkande inrättandet af en konselj af erfarna handlande mittéoch
slöjdidkare samt andra kunniga män med uppgift att tillhandagå regeringen med
underrättelser och upplysningar, som erfordrades för beredande af de förslag och vidtagande
af de åtgärder, hvilka kunde bidraga till handelns och slöjdernas lifvande.
Medlemmarna i denna konselj skulle utses af vederbörande statssekreterare, som dock
skulle underställa valet Kungl. Maj:ts pröfning.

I sitt utlåtande den 13 januari 1875 framhöll den år 1874 tillsatta kommerskollegii-/<9''4 års komkommittén
vikten af att sätta den myndighet, som skulle hafva till uppgift att tillgo- mMédose
näringarnas intresse, i växelverkan med utöfvarna af dessa näringar.

För att bereda sådan växelverkan borde vid sidan af den i kommerskollegiets ställe
föreslagna styrelsen ställas en korporation, bestående af insiktsfulla och erfarna ombud
för näringarna och yrkesbildningen. Af dessa ombud, hvilkas antal lämpligen kunde
bestämmas till 14, ansåg kommittén, att 2 borde utses af styrelsen för teknologiska
institutet bland institutets lärare och 2 af brukssocieteten bland idkare af bergshandteringen
samt öfriga 10 väljas af stadsfullmäktige i Stockholm och Göteborg jämte
rikets tre städer af första klassen, nämligen Malmö, Norrköping och Gäfle på det sätt,
att hvarje stads fullmäktige bland industriidkare i riket utsåge ett ombud för handelsoch
sjöfartsnäringarna samt ett ombud för fabriks- och handtverksnäringarna. Ombuden
borde en gång om året kallas till allmänt sammanträde i Stockholm för att, under
ordförandeskap af styrelsens chef, dels till ledning för styrelsens förslag afgifva utlåtanden
rörande ansökningar om reseunderstöd och förlagslån, dels yttra sig i andra,
näringarna i allmänhet rörande frågor, öfver hvilka Kungl. Maj:t eller styrelsen
kunde vilja höra ombuden, dels ock rådpläga om förslag, som af ombud kunde väckas
om åtgärder till näringarnas främjande. Om flertalet af ombud, med anledning af
sådant förslag, förenade sig om underdånig framställning i ämnet, borde styrelsen
hafva till åliggande att insända framställningen jämte eget underdånigt utlåtande

BÄRING SRÅDET.

''>08

till Kuugl. Maj:t; och när styrelsen, mellan de årliga ombudssammanträdena, för någon
viktigare frågas utredning komme i behof af speciell sakkunskap, borde styrelsen hafva
rättighet inkalla ett eller flera ombud att öfvervara arendetä föredragning och deltaga

1 rådplägningen. Ombud, som sålunda öfvervarit föredragningen, skulle hafva rättighet
och skyldighet att, där det af generaldirektören fattade beslut afveke från den af ombudet
yttrade mening, låta anteckna densamma i styrelsens protokoll. Den tid, under
hvilken ombud skulle fungera, kunde bestämmas till tre år, dock att ombud, som afgått,
kunde återväljas. Rese- och traktamentsersättning till ombuden borde gäldas af handelsoeh
sjöfarts- samt manufakturförlagslånefonderna.

iss:-) ars hum- Den nya kommitté, som den 2 november 1883 tillsattes för utredande af frågan om
mitte. kommerskollegiets indragning eller ombildning, diskuterade i sitt första, den 12 mars
1884 afgifna utlåtande äfven spörsmålet om lämpliga förmer för en önskvärd samverkan
mellan liäringsförvaltningen och näringsidkarna.

Det ena af de diskuterade alternativa förslagen afsåg upprättandet af en särskild
rådgifvande korporation af sakkunnige för iakttagande af näringarnas intressen.

Korporationens uppgift bestämdes närmare sålunda, att densamma borde i fråga om
åtgärder, som berörde näringarnas intressen, tillhandagå ämbetsverket med erforderliga
upplysningar och till detsamma eller till Konungen afgifva utlåtanden i dylika frågor,
hvarjämte korporationen skulle berättigas att själf framställa förslag i hithörande ämnen.
För att näringarna och yrkesbildningen måtte i mera omfattande mån kunna företrädas
inom korporationen, föreslogs antalet af dess ledamöter till 32. Af dessa skulle 6
representera handels- och sjöfartsnäringarna, 6 handtverksindustrien, 2 bergshandteringen,

2 sågverksindustrien samt 11 den öfriga fabriksindustrien fördelad i vissa grupper,
Indika i förslaget benämnts textilindustrien, metallindustrien, trämasse- och pappersindustrien,
tändsticksindustrien, glas-, lervara- och stenindustrierna, fabrikationen af
närings- och njutningsmedel samt den kemiskt-tekniska industrien och af Indika textilindustrien,
metallindustrien och fabrikationen af närings- och njutningsmedel skulle
erhålla hvar sina 2 representanter och hvarje bland de öfriga grupperna 1 representant.
Därjämte skulle åt Konungen öfverlämnas att utan inskränkning till visst yrke utse 5 ledamöter.
Enär det i flera hänseenden syntes mindre lämpligt, att korporationen sammanträdde
utan verkligt behof, under det att å andra sidan periodiska sammanträden dock
ansågos höra förekomma, föreslogs bland annat den bestämmelse, att korporationen skulle
sammanträda till allmän rådplägning, sä ofta Konungen bestämde, dock minst hvart
tredje år, samt i sammanhang därmed att ledamöterna skulle utses för eu tid af
sex år.

Med afseende å sättet för ledamöternas utseende var man enig om, att bergshandteringens
målsmän skulle väljas af brukssocieteten samt sågverksindustriens af sågverksoch
trävaruexportföreningen. Beträffande däremot öfriga ledamöter ifrågasättes å ena
sidan, att de skulle utses af Kungl. Maj:t, nämligen handels- och sjöfartsnäringarnas
representanter på förslag af handels- och sjöfartsnämnderna i nio af rikets mera betydande
. städer, handtverksindustriens representanter på förslag af handtverksföreningarna
i rikets städer med minst 8,000 invånare samt fabriksindustriens representanter utan
förslag. Dock skulle de blifvande industriella yrkesföreningar, som omfattade hela riket
och fått sina stadgar stadfästa af Kungl. Maj:t, äga själfva utse representanter för det
eller de yrken, som resp. förening företrädde.

Ä andra sidan ifrågasattes, att representanterna för handeln, sjöfarten och handtverkerierna
skulle omedelbart väljas af de nyssnämnda valkorporationerna samt representanterna
för fabriksindustrien likaledes genom direkta val (anordnade af kommerskollegiet
medelst utsända röstsedlar) utses gruppvis af de näringsidkare, som för år
angifvit visst tillverkningsvärde (förslagsvis 50,000 å 100,000 kronor).

Det andra förslaget afsåg icke upprättandet af någon korporation och ej heller beredandet
af tillfälle för näringsidkarna att själfva framställa förslag. Däremot skulle
stadgas, att i frågor af den beskaffenhet, att för deras afgörande särskild teknisk eller
annan fackkunskap vara erforderlig, ämbetsverket skulle vara pliktigt att inhämta upplys -

NÄIIIXGSRÅDET.

50! I

ningar och råd af industriidkare eller andra sakkunniga personer. För sådant ändamål
skulle ämbetsverket hafva att hos eu eller Hora, helst hela riket omfattande handels-.
industri- eller andra föreningar eller myndigheter, och med hänsyn till sådan
förenings eller myndighets uppgift, skriftligen och med tillkännagifvande af föreliggande
ärendes beskaffenhet aska, att föreningen eller myndigheten ville utse ett eller dera
ombud för att i ämnet med ämbetsverket rådpläga. Funnes icke för ändamålet lämplig
förening eller myndighet, eller kräfdc frågans afgörande synnerlig skyndsamhet,
ägde ämbetsverket omedelbart anmoda eu eller dera lämpliga personer att med ämbetsverket
i ämnet öfverlägga. Därest slutligen någon fråga vore så omfattande, att för
densammas utredande erfordrades biträde af dera sakkunnige, än som lämpligen kunde
till rådplägning inkallas, ägde ämbetsverket begära skriftliga yttranden af de föreningar,
myndigheter eller enskilda personer, som pröfvades skäligt, ämbetsverket dock obetaget
att äfven vid sådan frågas afgörande tillkalla sakkunniga personer.

Kommittén beredde en mängd näringslifvets dikare och korporationer tillfälle att
yttra sig öfver de olika förslagen samt anförde för sill del följande:

»I hvad sålunda förekommit bar kommitterades dertal trott sig duna ett väsentligt stöd Kommne..
för den mening, att därest den ifrågasatta institutionen skall vinna erforderligt för- ''‘''stanna''™"
troende och därigenom fullt motsvara sitt ändamål, måste däråt gifvas formen af eu
särskild rådgifvande församling eller, såsom den lämpligen torde kunna kallas, nämnd
af sakkunniga representanter för de näringsintressen ämbetsverket bar att bevaka;
vidare att det bör åt näringsidkarna själfva öfverlämnas att utse ledamöter i nämnden,
att nämnden bör hafva sammanträden hvart eller hvartannat år, i sammanhang hvarmed
torde böra bestämmas, att nämndens ledamöter skola väljas för eu tid af högst
tre eller fyra år; samt slutligen att antalet ledamöter i nämnden bör något ökas.

Skäl hafva jämväl funnits vara för handen att utbyta bestämmelsen därom, att ett
visst antal ledamöter skulle utses af Konungen, mot ett stadgande att vissa personer
på grund af ämbetsställning böra hafva säte men icke stämma i nämnden, så att de
kunna öfvervara förhandlingarna och såväl meddela som inhämta upplysningar i frågor,
hvilka beröra deras förvaltningsgrenar.

Beträffande valkorporationernas sammansättning hafva däremot ännu icke fullt bestämda
åsikter hos kommitterade gjort sig gällande. Olika lösningar erbjuda sig, hvilka
hvar för sig innebära vissa fördelar men ock förete olägenheter, som likväl möjligen
vid eu ytterligare bearbetning kunna häfvas eller åtminstone mildras.

Vid sådant förhållande hafva kommitterade trott sig böra hos Eders Ivungl. Maj:t
anhålla om uppskof med afgifvande af ett utarbetadt förslag rörande denna del af
ärendet, helst frågan om ämbetsverkets organisation är fullständigt oberoende af de
olika valrättskategorier och valsätt, som för nämndens åstadkommande kunna blifva .
bestämda.»

Efter afgifvandet af sitt förslag rörande ämbetsverkets organisation återupptog kom- Kommittén*
mittén sitt arbete för lösande af frågan om anordnandet af eu lämplig växelverkan''1 ani''ngn’
mellan näringsförvaltningen och näringarnas idkare, för hvilken uppgift kommittén förstärktes
med några näringsrepresentanter. Kommittén afgaf därefter den 22 juli 1885
betänkande och förslag angående industri- och handelskammare.

Kommittén kom nämligen till det resultat, att det icke vore tillräckligt med en för
hela riket gemensam representation med endast periodiskt förekommande sammanträden,
utan att denna borde grundas på ortsrepresentationer, hvilka under fortsatt verksamhet
till näringarnas fromma kunde inom det för en hvar af dem anvisade trängre område
förvärfva tillförlitlig kunskap om näringarnas ställning och behof. Kommittén föreslog
därför upprättandet efter närmare bestämda grunder af en industri- och handelskammare
för Stockholms stad samt för hvart och ett af rikets län. Förslaget afsåg i stort
sedt, att efter mönstret af landstingen ordna näringslifvets lokala representation.

Kommittén uttalade också såsom sin uppfattning, att det vore till nytta att därjämte
anordna ett för hela riket gemensamt industri- och handelsråd. Intill dess någon
erfarenhet vunnits om de föreslagna ortsrepresentationerna, ansåg dock kommittén ej

510

NÄRINGSRÅDET.

Proposition
år 1888.

Motion är
1898.

Handels- och
sjö fartskommittén.

Kommerskollegiets
utlåtande.

lämpligt binda deras inbördes samverkan vid några bestämda former. Därest emellertid
behof gjorde sig gällande att i något ärende höra ombud för landets samtliga näringsidkare,
syntes detta tills vidare lämpligast kunna ske genom att låta delegerade
för de särskilda kamrarna sammanträda till gemensamma öfverläggningar.

I anslutning till ett vid 1885 års riksdag såsom hvilande antaget förslag till grundlagsändring,
enligt hvilket skulle inrättas ett landtbruks-, industri- och handelsdepartement,
gjorde Kungl. Maj:t vid 1888 års riksdag i statsverkspropositionen framställning
rörande organiserandet af nämnda departement. I civilministerns anförande till
statsrådsprotokollet i detta ämne framhåller han, att i afseende å vissa till kommerskollegiet
hörande ärenden det icke vore tillfyllest med högre ämbetsmannabildning i
förening med grundliga insikter i de allmänna villkoren för näringarnas utveckling,
utan att dessutom erfordrades erfarenhet, som icke kunde vinnas annorledes än på rent
praktisk väg af personer, hvilka ägnat sig åt utöfvande af handel och näringar. I dylika
frågor måste det komma att fordras en samverkan mellan näringsidkarna och administrationen,
hvilken lättare torde kunna åstadkommas genom ett statsdepartement
än genom ett af strängare reglementerade former beroende administrativt ämbetsverk.
Ett förslag till dylik samverkan återfunnes i ett då föreliggande kommittéförslag, och det
borde blifva eu af det nya departementets första omsorger att söka realisera detta förslags
syfte.

Eu af de motioner, som vid 1898 års riksdag väcktes om utredning rörande inrättande
af ett statsdepartement för jordbruk, industri och handel, erinrade om de tidigare
framställda önskningarna om eu rådgifvande korporation af ombud för näringarna.

Den af Kungl. Maj:t den 1 juli 1898 tillsatta kommittén för behandling af vissa
sjöfartsnäringen och den utrikes handeln rörande angelägenheter, som den 12 december
1900 afgaf utlåtande och förslag rörande vissa åtgärder till främjande af Sveriges direkta
utrikes handel särskild! på aflägsna länder, hemställde däri om upprättande af eu
nämnd af 5 personer, hvaraf 3 handels- och industriidkare och 2 sjöfartsidkare. Donna
nämnd skulle hafva till uppgift att dels med kommerskollegiet öfverlägga om de lagstiftnings-
eller andra viktigare frågor på handelns, industriens och sjöfartens områden,
som blefve föremål för kollegiets handläggning, dels ock biträda med ledningen af det af
kommittén samtidigt föreslagna kommersiella upplysningskontoret.

Kommittén, som ansåg det vara önskvärdt att åvägabringa eu central representation
under lagbestämda former för de ifrågavarande näringarna, kunde dock ej finna möjligt
att än på lång tid förverkliga detta önskemål. Det vore därför lämpligast att söka
för närvarande fylla det mest framträdande behofvet och tills vidare uppställa formen
för den nya organisationen så enkel, att den kunde snart realiseras. Kommittén afsåg
med sitt förslag närmast att åstadkomma ett organ, som vid handläggning i kommerskollegiet
af frågor af den art, som af kommittén angifvits, skulle kunna såsom sakkunnig
nämnd hos verket framhålla yrkesidkarnas mening och ställa deras sakkunskap
till verkets förfogande, på det att dylika frågor måtte blifva äfven från praktisk synpunkt
belysta. Nämndens medlemmar borde, då de samrådde med kollegiet, erhålla ställning
såsom sakkunnige adjungerade ledamöter af verket, men nämnden såsom sådan borde
därjämte äga själfständigt initiativ. Med uppdraget att vara ordförande i eller ledamot
af nämnden borde icke vara förenad annan ersättning, än som kunde utgå i öfverensstämmelse
med stadganden i gällande resereglemente.

Öfver detta kommitténs förslag afgaf kommerskollegiet utlåtande den 27 juni 1903.
Kollegiet ville ej bestrida, att understundom framträder behof af tillgång till viss
fackkunskap, dock ej sådan allmän kännedom, som den ifrågasatta nämnden skulle företrädesvis
representera. Sådan specifik sakkunskap, som mest behöfdes, torde eu permanent
nämnd endast undantagsvis inrymma. Flertalet af de frågor, som nämnden
skulle behandla, vore af den natur, att endast en eller annan af ledamöterna kunde
hafva någon kännedom om desamma. I öfrigt förekomme inom kollegiet en mängd
frågor, som ej skulle föreläggas nämnden, men där sakkunnigt biträde vore lika behöfligt.
Genom de många frivilliga korporationerna på handelns och sjöfartens område

NÄHIMiSKÅDKT.

f)l 1

funnes tillfälle att erhålla kännedom om idkarnas intressen och önskemal. Kollegiet
afstyrka! inrättandet af ett kommersiellt upplysningskontor, hvarför nämndens uppgift
pa denna punkt bortfölle. Nämndens ledamöter finge eu oklar ställning inom kollegiet,
och det kunde knappast blifva möjligt att utan arfvode ålägga dem det tjänstemannaansvar
och den skyldighet att deltaga i arbetet, som vore förutsättningen för ställningen
såsom adjungerade ledamöter.

Kollegiet fann »fördenskull förslaget om eu permanent af vissa bestämda personer
bestående nämnd icke leda till det åsyftade målet». Intill dess nya förmer af statsmyndigheter
eller af organ för näringslifvet beredde andra utvägar, ansåg kollegiet
tillkallandet för särskilda fäll af lämpliga sakkunniga vara mera praktiskt än den
af kommittén föreslagna nämnden, hvilken därför afstyrktes.

Riksdagens år 190ö till Kungl. Maj:t aflatna skrifvelse med begäran om förslag till
inrättande af ett nytt statsdepartement, omfattande handel, industri och sjöfart, berörde
ock frågan om ett näringsråd. I skrifvelsen framhölls nämligen, att vid upprättandet
af ett dylikt statsdepartement uppmärksamheten ock borde fästas på åstadkommandet
af tillfredsställande former för en samverkan mellan detta organ och ifrågavarande näringars
praktiska idkare, hvarigenom dessa kunde utöfva ett behörigt inflytande på
förarbetena för den lagstiftning, hvaraf näringarna berördes, och på sådana organisationsfrågor,
hvilka afsåge deras befrämjande.

Den 17 november 1905 tillsatte Kungl. Maj:t en kommitté för att utarbeta förslag till
omorganisation af utrikesdepartementet, diplomatien och konsulatväsendet. Kommittén,
som den 23 mars 1906 afgaf sitt utlåtande, gjorde däri följande uttalande om inrättandet
af ett handelsråd:

»För att kunna tillvarataga Sveriges ekonomiska intressen i utlandet är det nödvändigt,
att utrikesdepartementet alltid håller sig väl underrättadt om den utveckling, som
oafbrutet fortgår på handelns, sjöfartens och öfriga näringars områden. Endast därigenom
kunna de kommersiella angelägenheterna vinna en tillfredsställande behandling.
Kommittén anser att detta bäst åstadkommes genom inrättande af ett handelsråd, bestående
af näringsidkare och köpmän, kvilkas sakkunskap utrikesdepartementet skulle
få taga i anspråk vid behandlingen af viktiga kommersiella angelägenheter. Ett sådant
råd torde lämpligen böra bestå af två representanter för storindustrien, eu tekniskt
bildad man som representant för den mindre industrien, två köpmän, som hufvudsakligen
sysselsätta sig med exportaffärer, en köpman, som drifver importaffärer, samt en
redare. Bland de tre första kategorierna böra trä-, järn- och pappersindustrierna såvidt
möjligt vara representerade. Då rådet i första hand har att främja aktuella intressen,
böra till dess medlemmar utses företrädesvis yngre företagsamma personer,
hvilka förordnas för viss tid, exempelvis fem år. De torde böra förordnas af Eders
Kungl. Maj:t på föredragning af utrikesministern, sedan kommerskollegiet afgifvit förslag,
samt efter gemensam beredning med chefen för handelsdepartementet, när ett
sådant kommer till stånd. Uti rådets sammanträden, hvartill kallelse bör utgå från
utrikesministern, böra kabinettssekreteraren och chefen för departementets handelsafdelning
deltaga, den förre som ordförande, när utrikesministern icke själf leder förhandlingarna.
Rådet bör särskildt få till åliggande att uttala sig om kandidater till
handelsattachébefattningarna. De af rådets medlemmar, som icke äro bosatta i hufvudstaden,
torde böra tillerkännas rese- och traktamentsersättning.»

Samtliga nu berörda förslag till anordnande i någon form af en rådsinstitution med
uppgift att tjäna näringsintressena i allmänhet eller vissa af dem ledde emellertid ej
till några omedelbara resultat.

Den 17 november 1911 anbefallde Kungl. Maj:t kommerskollegiikommittén
att så skyndsamt som möjligt afgifva yttrande i fråga om upprättande af
ett handelsråd för behandling af vissa till utrikes- och finansdepartementens
handläggning hörande ärenden äfvensom, därest yttrandets innehåll därtill

Riksdagens
skrifvelse av
1905.

Konsulat kommittén.

Förslagen

resultatlösa

Provisoriska
handclsrädet

dr 1912.

512

NÄRINGSRÅDET.

föranledde, uppgöra förslag till de närmare bestämmelser, som erfordrades
för inrättandet af ett sådant råd. Till ledning för kommittén öfverlämnades
samtidigt utdrag af statsrådsprotokollet för samma dag, innefattande ministerns
för utrikes ärendena efter gemensam beredning med statsrådet och
chefen för finansdepartementet häfda yttrande i ämnet. I detta yttrande
betonades särskildt lämpligheten af, att ett provisoriskt råd redan nu inrättades
såsom stöd för utrikesdepartementets behandling af ärenden rörande
den utrikes handeln och sjöfarten, äfvensom att rådets medlemsantal begränsades.

Den 5 januari 1912 afgaf kommerskollegiikommittén sitt utlåtande och
förslag i ämnet. Kommittén anslöt sig däri till den af utrikesministern
häfdade uppfattningen om nyttan af att i afvaktan på mera definitiva anordningar
redan nu inrätta ett provisoriskt handelsråd. Detta borde stå
till närings- och utrikesförvaltningarnas tjänst vid behandlingen af viktigare,
från dem öfverlämnade spörsmål angående näringarnas befrämjande samt
rörande konsulatväsendet.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med kommitténs förslag utfärdades därefter
den 15 mars 1912 Kungl. Maj:ts förordning angående upprättandet af
ett handelsråd (Sv. Förf.-saml. 1912, n:r 32). Rådet har till uppgift att
afgifva yttranden i sådana ärenden för främjande af handel, industri och sjöfart
samt rörande konsulatväsendet, som af ministern för utrikes ärendena eller chefen
för finansdepartementet öfverlämnas till detsamma. Rådet består af sju ledamöter,
af Kungl. Maj:t för tre år utsedda bland personer, som äro verksamma
inom handel, industri och sjöfart, och företrädesvis bland dem, som representera
exporthandeln, importhandeln, exportindustrien — särskildt järn-,
trävara- och pappersindustrien — samt rederiverksamheten. För behandling
af viss fråga kan vederbörande departementschef därutöfver förstärka
rådet med högst två extra ledamöter. Det ankommer vidare på departementschefen
att till handelsrådets sammanträde kalla de tjänstemän, som
kunna tillhandagå med erforderliga upplysningar, äfvensom att bereda rådet
tillgång till särskilda sakkunnige (experter). För rådets arbeten erforderliga
förberedande utredningar verkställas genom vederbörande departements
försorg och bringas i god tid före sammanträde till ledamöternas
kännedom. Handelsrådet sammanträder i Stockholm _på kallelse af vederbörande
departementschef, som själf eller genom af honom utsedd person
leder rådets förhandlingar.

Det provisoriska handelsrådet har hittills varit sammankalladt vid tvenne
tillfällen, därvid till behandling förelegat flera för näringslifvet betydelsefulla
spörsmål. Ännu har naturligtvis ej någon mera afsevärd erfarenhet
kunnat förvärfvas rörande lämpligheten af det för rådet tillmätta kompetensområdet
eller af dess organisation och verksamhetsformer, än mindre rörande
rådsinstitutionens betydelse i allmänhet. Hvad hittills förekommit torde
emellertid hafva bidragit till att både inom administrationen och bland näringslifvets
målsmän stärka intresset för handelsrådets organiserande såsom
en permanent institution.

NÄRINGSRÅDET. "> ] 3

I de frågeformulär, som från kommerskollegiikommittén utsändes till besvarande
åt ett stort antal korporationer inom olika områden af vårt näringsliv
ägnades stor uppmärksamhet åt spörsmålet om anordnandet af samverkan
mellan förvaltningen och näringarnas målsmän och särskilt åt frågan
om rädsinstitutionens anlitande för ändamålet. Af de kommittén tillhandakomma
svaren framgår ock, att hithörande spörsmål omfattats med synnerligt
intresse från organisationernas sida. Dessas uttalanden i ämnet hafva
på vederbörliga punkter underkastats pröfning af kommittén och gifvit uppslag
till åtskilliga öfverväganden.

Bland de tillfrågade korporationer, från hvilka svar ingått, har endast
Sveriges allmänna exportförening anfört några invändningar mot tanken
på att inrätta en rådsinstitution. Föreningen framhåller, att erfarenheterna
från utlandet icke vore uppmuntrande, att ett råds inkallande
och hörande skulle kräfva lika stort besvär och tidsspillan, som åtginge för
att erhålla utlåtanden från näringskorporationer, att näringsförvaltningen
borde hos sina tjänstemän finna nödig sakkunskap för flertalet mötande spörsmål,
medan de mera kräfvande kunde underställas näringskorporationernas
Pröfning, samt att hvarje dubbelarbete på detta område borde undvikas.

Samtliga öfriga korporationer hafva anslutit sig till förslaget om införandet
af rådsinstitutionen vid vår näringsförvaltning samt, enhvar för
sitt intresseområdes vidkommande, framställt åtskilliga önskemål i ämnet.
Öfverhufvud synas dessa korporationer vara ense om nyttan af, att näringarnas
målsmän i så stor utsträckning som möjligt och under alla lämpliga
former erhålla tillfälle att yttra sig i de frågor, som beröra dem och
deras intressen. Det framhålles ock särskild^ att då utvecklingen nu går
i den tilltagande statsverksamhetens tecken och därmed alla de åtgärder, som
af statsförvaltningen vidtagas, i den mån de beröra näringarnas intressen,
blifva för den enskilde näringsutöfvaren allt betydelsefullare och direkt eller
indirekt alltmera inverka på näringarnas rörelsefrihet, ett intimt samarbete
mellan förvaltningens organ och näringarnas målsmän blir allt angelägnare.
Särskildt inrättandet af näringsråd anses vara ägnadt att befordra eu ändamålsenlig
och sakkunnig behandling af näringsfrågorna inom statsförvaltningen.

Med anledning af de från exportföreningen uttalade betänkligheterna
torde böra erinras, att desamma synas hafva föranledts af den farhågan,
att rådets inrättande skulle medföra en begränsning i anlitandet af de öfriga
formerna af samarbete mellan förvaltningen och näringslifvets män. Såsom
kommittéerna såväl här som annorstädes framhållit, har detta icke varit
kommittéernas afsikt. Fastmera lärer det kunna förväntas, att särskildt de
frivilliga organisationernas medverkan skall blifva af ökadt värde, i samma
mån deras ledande män. hvilka ofta torde komma att anlitas såsom ledamöter
i rådet, i denna sin egenskap förvärfva vidgad kännedom om förvaltningen
och ökad erfarenhet i statsarbetet på näringarnas områden. Såsom
ladsledamöter lära de ock ofta finna tillfällen att vinna gehör för meningar
och uppslag, som icke med samma framgång skulle kunna frarn 33—12234S.

Organ isnI
i oii ers
uttalanden.

514

NÄRINGSRÅDET.

bäras af deras organisationer. Såväl för förvaltningen som för organisationerna
bör det sålunda vara en tydlig fördel att vid sidan af organisationernas
anlitande för upplysningar och yttranden jämväl en rådsinstitution
tillskapas. Kommittéerna vilja tillägga, att det icke blir möjligt att tillhandahålla
fristående organisationer samma utredningsmaterial och bereda
dem samma fortlöpande deltagande i de olika momenten i en frågas utveckling,
som låta sig anordnas beträffande rådsmedlemmarne. Till följd häraf
blir också arten af behandling inom ett näringsråd väsentligt annorlunda
än inom en frivillig organisation.

Erfaren- Då exportföreningen delvis motiverat sin afvisande hållning genom hänbandet"*''
visnin& till erhållna itpplysningar om resultatet af liknande institutioners
verksamhet i utlandet, vilja kommittéerna i korthet beröra detta spörsmål.
Det är otvifvelaktigt riktigt, att på sina håll rådsinstitutioner visat sig föga
lifaktiga och följaktligen tämligen betydelselösa. I Frankrike — som sannolikt
åsyftades i exportföreningens uttalande — har sålunda det stora, år 1882
inrättade handels- och industrirådet (Conseil supérieur du Commerce et de
1’Industrie) samt dess ständiga utskott sedan längre tid tillbaka befunnit
sig i overksamhet. Detta förhållande lärer emellertid förklaras — förutom
af vissa organisatoriska och politiska förhållanden — förnämligast däraf,
att vid sidan af detta råd finnas andra med likartade uppgifter. Särskildt
lärer den från år 1791 härstammande, rådgifvande kommittén för konst och
industri (Comité consultatif des arts et manufactures) mycket lifligt tagas i
anspråk af administrationen för utredningar och uttalanden i frågor rörande
handel och industri.

Industri- och handelsrådet i Belgien (Conseil supérieur de 1’Industrie et du
Commerce) plägar ärligen sammankallas för behandling af särskildt traktats-,
tull- och kommunikationsfrågor.

Industrirådet i Österrike såväl som dess sektioner och kommittéer utveckla
en liflig verksamhet,1 som enligt uttalanden från industriens frivilliga
organisationer skattas mycket högt. Rådet anses med mycket stor sakkännedom
och berömvärd opartiskhet behandla föreliggande frågor. Dess publicerade
ittredningar och protokoll äro mycket innehållsrika.

Beträffande slutligen handelsrådet i England (Advisory eommittee oncommercial
intelligence) har den svenska handelskammaren i London meddelat,
att det inom aflfärskretsar tillmätes stor betydelse. Oaktadt detsamma ännu
kan sägas vara i försöksstadiet samt torde komma att erhålla förstärkt sammansättning
och vidgadt kompetensområde,2 lär dess arbete hafva att upp -

visa goda resultat.

Närings- Såväl af erhållna upplysningar rörande nämnda länder som ock af hvad

rådets upp-eKes inhämtats rörande rådsinstitutioner i utlandet, anse kommittéerna
gift och ■’
organisation.
i Enligt meddelande från svenska ministern i Wien plägar indastrirådet årligen hålla c:a 30

sektions- och kommittésammanträden samt 2 plenarsessioner.

2 Eu sådan förstärkning har ägt rum, sedan detta betänkande underskrefs. Samtidigt har rådets
kompetens utvidgats.

NÄRINIiSHÄDKT.

ådagalagdt, att dylika institutioner, när de fått lämplig organisation och
verksamhetsområde samt på lämpligt sätt anknutits till förvaltningen, i allmänhet
visat sig motsvara förväntningarna. Under hänvisning till frågans
hittillsvarande historia i vårt land samt i anslutning till de af kommerskollegiikommittén
i ämnet tillfrågade korporationernas nästan enstämmiga
mening vilja oek kommittéerna förorda, att vid k om») ers koll cr/ie ts sida ställes
en särskild rådsinstitution. Denna bör, enligt hvad i det följande närmare
utvecklas, få till uppgift att std till kollegiets förfogande i afseende ä
alla de grupper af ärenden, som tillhöra dess förvaltning. Det nu föreslagna
rådet, hvars befogenhet härigenom kommer att omfatta samtliga de ärenden,
som tillhöra det nuvarande handelsrådet, förutsättes skola träda i dettas
ställe.

När kommittéerna nu öfvergå till en redogörelse för, huru institutionen
bör organiseras, i hvilka former den lämpligen bör verka samt huru dess
kompetensområde bör begränsas och dess befogenheter tillmätas, få kommittéerna
till en början i ett sammanhang utveckla den mening, som omfattats
af deras flertal, för att sedermera angifva den i vissa afseenden
afvikande ståndpunkt, som intagits af tvenne kommerskollegiikommitténs ledamöter.

Enligt flertalets uppfattning kan näringsrådet anses utgöra ett slags
mellanform mellan å ena sidan sakkunnige, som från det praktiska
lifvet hämtas till förvaltningen för att inom denna biträda vid ärendenas
sakliga utredning, och å andra sidan de frivilliga organisationer, hvilka
utanför förvaltningen tillhandagå denna med sakliga upplysningar, företrädesvis
afsedda att belysa deras egna och de af dem företrädda näringsidkarnas
synpunkter och intressen i en föreliggande fråga. Medan sakkunnige (experter)
anlitas såsom biträden vid ämbetsverkets (eller rådets) behandling
af ett ärende och därvid tillhandahålla sin speciella kunskap, utgör rådet ett
mera själfständigt fungerande organ vid verkets sida. Rådsmedlemmarna tillkallas
visserligen såsom auktoritativa representanter för icke blott den utanför
stående allmänna erfarenheten och sakkunskapen utan ock för de praktiskt ekonomiska
intressen, som framträda inom näringslifvet. Men i och med det att
dessa representanter mottaga kallelse till en statlig organisation, inträda de
såsom det allmännas förtroendemän i den förändrade situation, där specialintressena
icke längre äro de afgörande, utan där dessas bärvidd skall
objektivt pröfvas mot andra specialintressen och underordnas det helas, det
allmännas bästa. Härutinnan framträder rådets från de frivilliga organisationerna
afvikande karaktär. Därigenom att deltagandet i rådet blir mera
permanent, böra medlemmarna kunna förvärfva en inblick i förvaltningen och
i dess normer, som ger ökadt värde åt deras medverkan. Det förtroende, som
visas en person genom hans insättande i rådet, innebär ock för denne en
.särskild uppfordran till att samvetsgrant söka sätta sig in i de ärenden, som
efter hand föreläggas och i hvilka förvaltningen gifvetvis tillhandahåller
nödigt upplysningsmaterial. En sådan under rådets form ordnad samver -

Flertalets
uttalande.
Rådets allmänna
uppgift.

516

NARINGSRÅDET.

Ett

eller flera
näringsråd ?

Sektioner.

lian mellan lekmännen samt kommerskollegiet kan förväntas gifva goda resultat
och på ett värdefullt sätt komplettera de frivilliga organisationernas
från större afstånd verkande inflytande.

Af grundläggande betydelse är spörsmålet, om det kan anses lämpligt att till
ett näringsråd sammanföra representanter för alla de olika områden,
hvilka föreslås tillhöra näringsförvaltningens verksamhetsområde. Gent
emot en sådan anordning kunna anföras både praktiska och principiella
skäl. I sistnämnda afseende torde särskild vikt böra fästas vid den
omständigheten, att i många frågor en bestämd intressemotsättning måste komma
att uppstå mellan representanterna exempelvis för handel och för industri
eller mellan dessas och sjöfartens målsmän o. s. v. En sådan motsättning skulle
kunna tänkas splittra rådets homogenitet och minska dess auktoritet utåt
och särskildt gent emot administrationen. Å andra sidan lärer det val vara
för ett godt sakligt resultat långt menligare, om sådana motsättningar icke
få uppkomma och behandlas inom en korporation, utan att tvenne eller flera
sidoställda korporationer skulle gent emot hvarandra häfda motsatta ståndpunkter.
Just genom att representanterna för stridiga intressen få mötas och
regelbundet samarbeta i det allmännas tjänst, lärer den bästa förutsättningen
vinnas för ömsesidig förståelse och nödig hänsyn samt för en rättvis
utjämning af de motsatta anspråken. Den nytta, som förvaltningen
önskar vinna genom rådets behandling af en dylik tvistig fråga, skulle ock
väsentligt förringas, därest icke de olika sidornas målsmän föranleddes att
inom samma korporation framlägga sina skäl och låta pröfva deras vikt.
Kommittéernas flertal, som i dessa intressenas och meningarnas brytning inom
rådet ser den säkraste garantien för frågornas allsidiga belysning, har sålunda
icke kunnat finna den nu berörda synpunkten tala för rådsinstitutionens
uppdelning på flera råd.

Större betydelse kunde ur praktisk synpunkt tillmätas den invändningen,
att det blir alltför betungande för rådets ledamöter att sätta sig in i de
många ärenden, som visserligen äro af beskaffenhet att böra behandlas inom
rådet, men i alla händelser äro af den mer eller mindre speciella karaktär, att
endast en viss grupp af dess ledamöter kan därom bilda sig en själfständig
mening. Beviskraften af denna invändning upphäfves emellertid helt och
hållet därigenom att, såsom flertalet anser lämpligt, sådana speciella
frågor hänvisas till behandling inom specialsektioner af rådet. Då det därjämte
obestridligen i åtskilliga fall är önskvärdt att genom rådsinstitutionen
erhålla uttalanden, som måste anses auktoritativa för olika grenar åt vårt
näringsliv har flertalet ansett afgörande skäl tala för att vid kommerskollegiets
sida såsom sakkunnigt och under offentligt ansvar stående organ
ställa ett råd, näringsrådet.

Såsom nyss nämndes, anser flertalet lämpligt, att rådet för behandling
af mera speciella ärenden fördelas på sektioner. 1 ett flertal frågor
kan det nämligen icke vara till någon nytta att inhämta uttalande af ett
antal personer, hvilka icke därom äga någon annan kännedom än den, som
kan inhämtas af föreliggande handlingar. Det vore helt visst också för leda -

NÄKINGSRÅDET. 517

möterna själfva motbjudande och betungande att nödgas afgifva yttrande
öfver ett dylikt spörsmål, för livilket de stå helt och hållet främmande. Detta
förhållande skulle mycket ofta inträda till följd af kommerskollegiets omfattande
arbetsfält. I hvarje förekommande specialfråga rörande handel,
större industri, mindre industri, handtverk och slöjd, bergshandtering eller
sjöfart skulle endast en mindre del af rådets ledamöter kunna äga någon
för förvaltningen värdefull sakkunskap att meddela, under det att alla de
öfriga vore mer eller mindre främmande för spörsmålet. Likväl ankomme
det på dessas röster att afgöra, hvad som i hvarje ärende finge anses
såsom näringsrådets mening. En sådan anordning, där i många förekommande
ärenden en icke sakkunnig majoritet blefve i viss mån utslagsgifvande,
har icke ansetts lämplig eller motsvarande det syfte, som man
med rådet vill nå. Elertalet har följaktligen omfattat den meningen, att
i rådets behandling af hvarje ärende endast skola deltaga representanter
för de hufvudgrupper af näringslifvet, som i ärendet hafva intressen att
bevaka eller värdefulla upplysningar att meddela. I specialfrågor, som
exempelvis endast röra sjöfart, skola sålunda endast representanter för denna
näring deltaga. A andra sidan bör gifvetvis åt alla näringsgruppers målsmän
— hela rådet — beredas tillfälle till yttrande i sådana spörsmål som,
vare sig de angå grunderna för näringsutöfning (allmän näringslagstiftning
och dylikt) eller en praktiskt ekonomisk fråga af mera allmän och omfattande
betydelse, äro af gemensamt intresse för näringsidkarna i allmänhet.
Om slutligen ett ärende berör två eller flera sektioner, böra dessa allt efter
omständigheterna kallas till gemensamma öfverläggningar. Särskild! böra
sådana anordnas i det fall, att resp. sektioner representera stridiga intressen,
hvilka hvart för sig kräfva beaktande.

Emellertid torde rätt ofta förekomma ärenden, som tydligt tillhöra viss
sektions handläggning, men samtidigt direkt beröra något till annan sektion
hörande specialområde. Det torde i afseende härå vara tillräckligt erinra
om, att sten- och malmförädlingsindustriernas representanter, hvilka afses
skola tillhöra sektionen för bergshandteringen, hafva intressen att bevaka
jämväl inom industrisektionen, äfvensom att sistnämnda sektions
representant för skeppsbyggnadsindustri bör vara direkt sakkunnig och intresserad
i de på sjöfartssektionen ankommande spörsmålen om''sjösäkerhet
och skeppsmätning. Eör att i sådana fall icke behöfva adjungera hela den
sektion, inom hvilken endast en eller annan ledamot beröres af frågan, bör
därför möjlighet beredas att till sektions sammanträde kalla viss ledamot
af annan sektion.

Af icke ringa betydelse, är att genom rådets uppdelning på sektioner det
blir möjligt att i större utsträckning anlita dess medverkan. Med den
sammansättning af inom affärslifvet aktivt verksamma män, som flertalet
tänkt sig, skulle det nämligen icke gå för sig att anlita rådets samtliga
ledamöter för äfven en mängd ärenden af mera speciell karaktär. Genom
att en stor del af arbetet uppdelas på sektioner, kan förvaltningen däremot
i större utsträckning än eljes taga rådet i anspråk, på samma gång dess

518

NÄRINGSRÅDET.

ledamöter blifva mindre betungade och särskildt befrias från uppgifter, som
för dem äro främmande.

Vid bestämmandet af antalet sektioner samt deras verksamhetsområden
har flertalet nära anslutit sig till den gruppering af näringsafdelningens
ärenden samt af dess byråer, som återfinnes i det föregående. För
industriens del har det dock befunnits lämpligast anordna tvenne sektioner,,
nämligen en för den större samt en för handtverket och den mindre industrien.
Särskildt för handtverksyrkena uppkomma nämligen ett antal betydelsefulla
ärenden, som i ringa eller ingen mån beröra den större industrien
och med Indika därför icke dess sektion bör betungas. Uppenbarligen
måste emellertid ett nära samarbete i olika förmer förekomma mellan de nu
nämnda sektionerna. I viss mån likartadt blir industrisektionens förhållande
till bergssektionen, till hvilken sådana industrigrenar som sten- och malmförädlingsindustrierna
ansetts böra närmast hänföras. Några olägenheter böra dock
ej uppkomma däraf, att genom sektionsindelningen en gräns måst uppdragas
mellan ärenden och intressen, som nära sammanhänga. Flertalet har
nämligen låtit sig angeläget vara att anvisa bekväma förmer, under hvilka
rådets i hvarje fall sakkunniga och intresserade ledamöter kunna erhålla
tillfälle att deltaga i äfven andra än den egna sektionens förhandlingar.
Delegation för Flen tekniska undervisningskommittén har i sitt år 1912 afgifna utlåtande
industriell betonat vikten af, att den föreslagna öfverstyrelsen för den tekniska underyrknTn-,
ild visningen ställes i direkt beröring med yrkenas och de industriella intressenas
målsmän. För detta ändamål föreslås biand annat den anordningen, att ombud
för de blifvande lokala skolstyrelserna, inom hvilka industrien skulle
blifva starkt representerad, kallas till samråd med öfverstyrelsen, när denna
så prof var lämpligt.

Tidigare har handelsundervisningskommittén i utlåtande af år 1910 ifrågasatt.
att kommerskollegiet i dess egenskap af öfverstyrelse för handelsundervisningsväsendet
skulle vid sin sida få ett undervisningsråd, i hvilket skulle
representeras såväl praktisk merkantil som pedagogisk sakkunskap. Rådet
skulle hafva enbart rådgifvande karaktär och bestå af fem ledamöter, bland
hvilka inspektören för handelsläroverken skulle vara själfskrifven. Flertalet
ofri ga ledamöter syntes böra tillhöra handels- och industriidkarnes krets.
Förslag å för uppdraget lämpliga personer skulle upprättas af de årliga
handelskammarkonferenserna, hvilkas sammansättning gjorde dem väl skickade
därför. Bland de föreslagna skulle därefter Kungl. Maj:t utse ledamöter,
däraf åtminstone en besittande pedagogisk sakkunskap.

I anledning af dessa olika förslag samt med hänsyn till vikten af yrkesutbildningsärendenas
sakkunniga och allsidiga behandling hafva kommittéerna
ägnat särskild uppmärksamhet åt frågan om rådsinstitutionens anlitande för
sådana ärenden. Därvid har den meningen enhälligt gjort sig gällande, att
för närvarande icke vore lämpligt att anordna något eller några särskilda
råd för hithörande spörsmål, utan att dessa åtminstone tillsvidare kunde väl
tillgodoses inom ramen af det föreslagna näringsrådet.

NÄRING SRÅDET.

Öl it

Beträffande de speciella slag af yrkesutbildning, som afse handel och sjöfart,
hafva kommittéerna i det föregående föreslagit, att de på kommerskollegiet
ankommande ärendena skulle handläggas inom resp. fackbyråer.
Hithörande ärenden hafva nämligen i allmänhet en utprägladt facklig karaktär
samt kunna för den närmare framtiden icke blifva af synnerligt stor omfattning.
Enahanda skäl synas vara afgörande jämväl med afseende å dylika
ärendens behandling inom rådet, hvadan desamma alltså böra tillhöra vederbörande
sektioner för handel och sjöfart. Den pedagogiska kompetens, som
därvid kan erfordras, lärer kunna tillgodoses genom kommerskollegiets sakkunniga
tjänstemän och experter.

I viss mån annorlunda ställer sig frågan obestridligen, när det gäller den
industriella yrkesutbildningen, enär denna redan nu är af sådan omfattning,
att för dess angelägenheter en särskild sektion föreslås upprättad inom kommerskollegiet.
Visserligen skulle, enligt hvad kommittéerna ofvan (s. 41D) förutsatt,
de främsta målsmännen för yrkesskoleväsendet komma att i egenskap af
fasta experter stå till förvaltningens förfogande, hvarigenom behofvet af sakkunskap
vid pedagogiska frågors bedömande blir väl tillgodosedt. A andra sidan
hafva näringarnas egna målsmän ett stort intresse att bevaka i afseende å nämnda
undervisningsväsende, stipendiespörsmålen o. s. v. Härtill kommer, att dessa utbildningsfrågor
äro af stor betydelse för industriens alla olika områden, sålunda
för storindustri, mindre industri och handtverk samt bergshandtering.
Det vill då synas principiellt riktigast, att i de hithörande spörsmål, som
påkalla behandling af rådet, de tre industriella sektionerna, eventuellt i
synnerligen viktiga ärenden hela rådet, bereddes tillfälle att uttala sig.
Emellertid får ej förbises, hurusom därmed träffades en anordning, som
säkerligen skulle visa sig alltför tung och besvärlig för att kunna ofta anlitas
af förvaltningen. I de många fall, då de ifrågakommande spörsmålen
äro af mera specifik undervisningskaraktär, vore det uppenbarligen i alla afseenden
lämpligare, att deras behandling kunde öfverlämnas åt ett mindre
antal för dylika frågor särskildt kvalificerade och intresserade ledamöter af de
nyssnämnda tre sektionerna. Kommittéernas flertal, som icke ansett lämpligt att
i allmänhet medgifva rådet rätt att i sitt ställe sätta delegerade, har sålunda ansett
sig böra påyrka bestämmelse af sådan innebörd, att rådets befogenhet i afseende
å särskilda slag af ärenden rörande den industriella yrkesutbildningen må
kunna öfverlämnas åt en speciell delegation för industriella yrkesutbildningsfrågor.
Denna delegation synes lämpligen kunna bestå af tvenne ledamöter
för enhvar af sektionerna för industri, handtverk och bergshandtering, h vilka
ledamöter skulle utses af sektionerna själfva. I öfverensstämmelse med hvad
i annat sammanhang uttalas beträffande sektionerna, skulle chefen för handelsdepartementet
äga att till delegerades sammanträden i hvarje fall jämväl
tillkalla ej mindre annan representant af rådet, som i förevarande fråga är
särskildt sakkunnig, än äfven sådan tjänsteman eller speciell expert (bland
andra de ofvan omnämnda yrkesskolemännen).

Det torde böra anmärkas, att äfven om yrkesskoleärendena skulle på här
föreslaget sätt komma att behandlas inom näringsrådet, det likväl i särskilda

Rådet representativt
för
näringarna.

520 NÄ RF.VG SRÅDET.

fall måhända kan befinnas lämpligt att till rådplägning inom kommerskollegiet,
i enlighet med tekniska undervisningskommitténs förslag, kalla ombud
för de lokala yrkesskolestyrelserna. Dessa öfverläggningar skulle då
hufvudsakligen åsyfta behandling af spörsmål af intresse närmast för de lokala
skolförvaltningarna.

Flertalet, som anser den nu föreslagna anordningen för de industriella
yrkesutbildningsärendenas behandling inom näringsrådet innebära en för de
närmaste behofven tillfyllestgörande lösning af frågan, förbiser dock ingalunda,
att med den förestående nödvändiga utvecklingen af yrkesskoleväsendet
krafven på en särskild rådsinstitution eller åtminstone sektion för dessa angelägenheter
framdeles kunna komma att göra sig starkare gällande.

Måhända kommer det ock snart befinnas lämpligt att för behandling af
spörsmål rörande det näringsstatistiska arbetet anordna en särskild sektion.

Genom sektionsindelningen böra de invändningar bortfalla, som kunde
tänkas framkomma mot inrättandet af ett råd med större medlemsantal.
Skulle ett sådant råd behöfva i dess helhet sammankallas för hvarje gång,
förvaltningen önskade med detsamma öfverlägga i näringslifvets angelägenheter,
blefve det en i hög grad tung och obekväm apparat. Helt visst
skulle i sådant fall administrationen af förhållandenas makt föranledas att
endast i särskild! betydelsefulla frågor använda sig af rådsformen för sitt
samarbete med den utom förvaltningen stående sakkunskapen. Genom den
arbetsfördelning, som sektionsformen medgifver, i det att i intet ärende behöfva
tillkallas andra grupper af rådets ledamöter än de, som böra hafva
förutsättningar och intresse för ärendets bedömande, kan rådets talrikhet
icke längre ur det praktiska arbetets synpunkt anses olämpligt. Tvärtom
blir det i stånd att snabbare, eventuellt samtidigt, behandla ärenden berörande
olika näringsområden.

För tanken på att gifva rådet ett större antal medlemmar tala i öfrigt många
vägande skäl. Ser man till att börja med frågan ur förvaltningens synpunkt,
så önskar denna i rådet finna det stöd, som dess sakkunskap och dess representativa
ställning inom näringslifvet skänka. Om ock allmän praktisk
erfarenhet är värdefull, är detta dock icke all den sakkunskap, som administrationen
vill finna inom rådet. Den behöfver äga möjlighet tillgå personer,
som till hvarje frågas behandling kunna tillföra ett element af personlig
förtrogenhet med det praktiska lifvets kraf på denna punkt. Vidare böra
inom rådet finnas representanter för de olika hufvudintressen, som på hvarje
större näringsområde framträda, ofta i ganska skarp motsättning till hvarandra.
Ett speciellt handelsärende bör sålunda kunna inom rådet skärskådas
med hänsyn till de olika synpunkter och organisationsformer, som framträda
inom handelsvärlden (import och export, parti- och minuthandel, enskild
och kooperativ affärsdrift o. s. v). En industrifråga bör kunna bedömas
såvidt möjligt af industrimän från skilda produktionsområden, i sjöfartsfrågor
böra få komma till tals de ofta sinsemellan stridiga intressen och erfarenheter,
som representeras af större och mindre rederier, af segel- och ångfartygsrederier,
af kustfart och oceanfart o. s. v. Endast härigenom blir rådet ett tillförlitligt

NÄR1NGSRÅDET.

521

uttryck för den skiftande mångfald, som näringslifvet i verkligheten erbjuder,
och endast härigenom komma ärendena att underkastas den allsidiga belysning
och pröfning, som administrationen behöfver för sin ledning.

Sådana önskemål kunna icke förverkligas inom ramen af ett råd med
ungefär samma omfattning som det nuvarande handelsrådet. Om man tänker
sig dess fåtaliga platser fördelade mellan handeln, den större och mindre
industrien (jämte handtverk och slöjd), bergshandteringen samt sjöfarten,
framträder genast omöjligheten af att bereda något af dessa näringslifvets
stora områden en någorlunda allsidig representation. Sannolikt finge liandtverket,
bergshandteringen och sjöfarten åtnöja sig med hvardera en ordinarie
representant i rådet. I alla mera speciella ärenden inom dessa grenar skulle
endast en ordinarie ledamot i rådet sålunda sitta inne med någon personlig
erfarenhet och kännedom. För de öfriga vore dylika ärenden tämligen främmande
och helt naturligt därför ock af mindre intresse. Helt visst skulle
det ock möta stora svårigheter att finna exempelvis en sjöfartsrepresentant, som
är fullt kompetent att bedöma på en gäng sjöfartssäkerhet, skeppsmätning
och sjöfartsafgifter, dispaschörsväsende, sjömanshusen och sjöfolks mönstring,
rederilån, navigationsundervisning o. s. v. I alla händelser kan man icke
förvänta, att en sådan representant skall kunna gifva uttryck åt de olika,
ofta skarpt motsatta synpunkter och intressen, som i nämnda frågor böra
beaktas.

Ehuru flertalet sålunda ansett nödvändigt att gifva rådet en ganska
fyllig sammansättning, har det å andra sidan synts angeläget att icke
genom ett alltför stort medlemsantal gifva rådet och dess sektioner sådana
dimensioner, att arbetsformerna skulle blifva tunga och opraktiska. Helt
naturligt har det i många fall varit svårt att bedöma, i hvad mån de olika
näringsgrenarna borde tillerkännas representanter inom rådet. Efter pröfning
af de olika synpunkter, hvilka därvid kräfva beaktande, har flertalet enats
om det förslag, som återgifves i det följande. Det torde böra anmärkas,
att då det otvifvelaktigt gifves personer, som måste anses framför andra
lämpliga att representera flera olika näringsgrenar, flertalet icke ansett
hinder böra möta för en sådan anordning.

Då det öfvervägande antalet rådsmedlemmar böra väljas bland personer, som
aktivt deltaga i det praktiska näringslifvet, lärer det kunna förutses — i trots af
den lättnad i arbetet, som sektionsfördelningen måste medföra — att än den
ene, än den andre förhindras infinna sig till sammanträde. För att under alla
omständigheter tillförsäkra förvaltningen ett någorlunda fulltaligt råd (resp.
fulltaliga sektioner), torde det därför vara nödvändigt utse suppleanter. Det
har därvid ansetts lämpligt att, åtminstone i fråga om den mångskiftande industrigruppen,
suppleanterna väljas på sådant sätt, att de representera andra
sidor af resp. industrigrenar än dem, som de ordinarie ledamöterna närmast
företräda. Om sålunda endast två ordinarie ledamöter kunna afses för
sågverks-, trämasse-, pappers- och snickeriindustrierna och valet komme
att falla på representanter för de båda förstnämnda, skulle suppleanterna
tagas från de båda senare o. s. v. Härigenom öppnas ytterligare möjlighet

522

NÄRINOSRÅDET.

för att bereda olika intressen företrädare inom rådet. Det torde ock vara
lämpligt, att jämväl suppleant i de fall, då han är särskildt sakkunnig, kallas
till sammanträde tillika med vederbörande ordinarie ledamot.

Naturligtvis kan man ej förvänta att i rådsmedlemmarnas personer erhålla
samlad all den fackkunskap, som i hvarje fall är af betydelse för
administrationen. Så långt är specialiseringen inom näringslifvets teknik
redan drifven, att en dylik sträfvan icke är möjlig att realisera. För specialutredningar
och detaljkännedom får förvaltningen själf ansvara dels
genom sina tjänstemän, dels genom egna experter, dels slutligen genom
att till rådets tjänst ställa de experter, som detta kan behöfva. Men däremot
bör det inom rådet för hvarje fall finnas den sakkunskap, som erfordras
för ett bedömande och värderande af specialisternas utredningar och förslag,
och redan detta kraf lärer icke kunna fyllas, med mindre rådet får en ganska
fyllig sammansättning.

Endast under denna förutsättning får rådets mening den auktoritativa
betydelse utåt, att den lämnar förvaltningen ett pålitligt stöd. Allmänheten
och näringsidkarna själfva lära icke vara böjda att tillerkänna vitsord åt en
församling, så vida den icke förfogar öfver åtminstone några för hvarje
frågas sakliga pröfning kompetenta personer. I samma män rådet genom sina
medlemmar äger omedelbar anknytning till flera olika lokala och ekonomiska
kretsar inom näringslifvets skilda grenar, blir det ock skickadt att föra
deras och hela näringslifvets talan. Åt näringsrådet bör alltså gifvas den
omfattning, att det med fog kan göra anspråk på att vara ett representativt
uttryck för de viktigaste näringsintressena i vårt land. Det kan då på ett
helt annat sätt kräfva beaktande för sin mening både gent emot administrationen
och utåt, än om det endast består af ett fåtal i och för sig högt förtjänta
och omdömesgilla personer.

Vetenskapen När det galler att vid näringsförvaltningens sida skapa ett verkligt

representerad representativt organ för de näringspolitiska synpunkter, som göra sig gällande
utanför förvaltningen, måste särskild uppmärksamhet äfven ägnas åt det
betydelsefulla vetenskapliga arbete, som i vår tid utföres till näringslifvets
direkta tjänst eller till dess vägledning. Det är därför angeläget, att i rådet
insättas jämväl särskilda representanter för vissa för näringslifvet viktiga
vetenskapsgrenar. Närmast böra därvid ifrågakomma de tekniska vetenskaper,
hvilkas resultat omedelbart tillgodogöras för näringslifvets utveckling.
Vidare torde det för bevakandet af ekonomiska och näringspolitiska synpunkter
inom rådet vara af vikt, att detsamma förstärkes med någon eller
några representanter för nationalekonomisk vetenskap. Oaktadt kommerskollegiet
föreslagits skola blifva utrustadt med speciellt utbildade tjänstemän,
livilka därjämte skulle erhålla stödet af fasta experter hämtade från
olika slag af hithörande undervisningsanstalter, vore det uppenbarligen
angeläget att inom rådet kunna påräkna jämväl yrkespedagogisk sakkunskap.
Detta kraf lärer emellertid utan svårighet kunna tillgodoses vid valet af de
vetenskapliga representanterna i rådet, hvilka i allmänhet torde komma att
utses bland aktiva eller förutvarande lärare vid landets högskolor.

NÄRING SRÅD13T 5251

Enär rådets vetenskapliga ledamöter hufvudsakligen skola företräda allmänna
och teoretiska synpunkter, böra de kunna efter omständigheterna
användas inom olika sektioner. Deras antal behöfver vid sådant förhållande
ej blifva synnerligen stort.

Med hänsyn till vikten af, att rådet blir i verklig mening representativt
för näringslifvet, vore det enligt flertalets mening önskvärdt att finna
en form, genom hvilken näringslifvets målsmän själfva finge utse åtminstone
viss del af ledamöterna. Därmed skulle otvifvelaktigt rådets auktoritativa
ställning samt omedelbara kontakt med näringslifvet blifva stärkt. Uttalanden
i sådan riktning hafva oek gjorts af åtskilliga utaf de i ämnet
tillfrågade organisationerna. Eu sådan lösning af frågan om valet af rådsledamöter
förutsätter emellertid, att de näringsgrenar, som skulle blifva
representerade i rådet, äga fullt bärkraftiga och erkändt lämpliga organ
för en sådan funktion. Inom åtskilliga områden af näringslifvet hafva
också de frivilliga organisationerna af yrkesutöfvare nått sådan omfattning
och fasthet, att för deras vidkommande betänkligheter icke behöfde möta
mot att lämna dem valrätt till näringsrådet. På åtskilliga andra områden
hafva däremot organisationssträfvandena ännu icke på långt när nått därhän,
att någon korporation kan anses vara erkänd målsman för sitt yrkes utöfvare.

Härtill kommer emellertid, att inom vissa i organisationshänseende .synnerligen
lifaktiga näringsgrenar en viss konkurrens består mellan flera
korporationer, som hvar för sig kunna göra anspråk på representativ ställning.
I andra fall åter förefinnas på en gång specialföreningar och allmänna
organisationer, mellan hvilka valrätten icke utan stora svårigheter kan fördelas.
För sjöfartens näringsintressen verka sålunda dels de båda allmänna
organisationerna, Sveriges allmänna sjöfartsförening och Sveriges redareförening,
dels vissa handelskammare, dels ock en del speciella eller lokala
ång- och segelfartygsföreningar (förutom föreningar för sjöbefäl i allmänhet,
för ångfartygsbefälhafvare o. s. v.). De på samma områden verksamma
olika organisationerna hafva i allmänhet icke kunnat bestämdt afgränsa
och sinsemellan uppdela sina arbetsfält. Synnerligen stora svårigheter
möta därför vid ett försök att på vissa särskilda organisationer fördela
valrätten för de näringsgrenar och intressen, som ansetts böra blifva
företrädda i rådet. Eu lösning i denna riktning skulle helt visst komma
att uppväcka missnöje bland de korporationer och kretsar, som kunde anse
sig förbigångna eller ej tillräckligt tillgodosedda. Ej heller vunnes under
nuvarande förhållanden tillbörlig trygghet för, att de lämpligaste personerna
blefve utsedda, då ju härför i regel torde kräfvas ledamotskap af och en
ledande ställning i just'' den korporation, som blefve valförrättare o. s. v.
Härtill kommer slutligen, att ett sådant valsätt icke innebär någon garanti
för, att olika lokala synpunkter och intressen skola i tillbörlig mån blifva
beaktade vid rådets sammansättning. Fastmera torde det kunna förutses,
att de orter och landsdelar, som på grund af sitt näringslifs styrka eller af
andra skäl äro mest företrädda inom resp. organisationer, skulle inom dem
alla främst tillgodose sina intressen och därigenom blifva oproportionerligt
starkt representerade i rådet, medan andra trakter icke alls finge lämna

Ledamöterna
utses af
Kungl. Maj:t.

524

NÄRING SRÅDET.

någon ledamot till detsamma. En sådan lätt förklarlig ensidighet i rådets
sammansättning vore synnerligen olämplig i ett land med så vidt skilda
natur- och näringsförhållanden som vårt.

Flertalet har därför icke för närvarande funnit möjligt eller lämpligt att åt
näringslifvets organisationer öfverlämna funktionen att välja näringsrådets
ledamöter och suppleanter. Denna uppgift bör tillsvidare förbehållas Kungl.
Maj:t, som lättare kan mot hvarandra afväga och tillgodose olika näringsoch
ortsintressen. Till ledning vid utväljandet bör emellertid åt organisationerna
lämnas tillfälle att afgifva förslag på de personer, som de helst
önska se såsom företrädare för sina intressen. Det torde utan vidare få anses
klart, att stor hänsyn kommer att af Kungl. Maj:t tagas till de önskningar,
som i sådant afseende finna sitt uttryck från de mera representativa organisationerna.

Näringsrådets I enlighet med departementalkommitterades ofvan återgifna allmänna debefogenhet.
fiction på ett råd skall detsamma äga dels afgifva yttranden i till dess
behandling öfverlämnade ärenden dels själfmant göra framställningar. 1
båda fallen gäller yttranderätten sådana frågor, som tillhöra området för
kommerskollegiets verksamhet, i allmänhet naturligen viktigare frågor.
Någon närmare specifikation öfver sådana ärenden kan ej lämnas, enär ju i
och för sig obetydliga spörsmål understundom kunna hafva prejudicerande
betydelse af stor räckvidd.

Tyngdpunkten af rådets verksamhet måste helt naturligt falla på behandlingen
af ärenden, som föreläggas detsamma från förvaltningen. Denna
kommer naturligtvis ofta att känna behofvet af det stöd, som ligger i att
erhålla sakliga upplysningar från personer med framstående sakkunskap
och erfarenhet samt att taga kännedom om de närmast intresserades synpunkter
och önskemål i de frågor, som möta förvaltningen. Det har också
ifrågasatts, huruvida icke rådets befogenhet borde begränsas till denna uppgift,
som vore tillräckligt omfattande och betydelsefull. Medgifvandet af
initiativrätt åt rådet kunde lätt leda därhän, att dess tid oproportionerligt
blefve upptagen af hugskott från någon ledamot, som icke själf kunde tillräckligt
kritiskt bedöma sina uppslag och deras praktiska värde eller de formella
förutsättningarna för deras genomförbarhet. Förutom det att härigenom
en dyrbar tid ginge förlorad för behandlingen af mera fruktbringande
och viktiga spörsmål, kunde man ock befara, att ärenden, som
genom sin ömtåliga karaktär vore ägnade att störa det praktiska arbetet,
utan trängande skäl bragtes å bane. Ehuru dylika invändningar ej
kunna frånkännas ett visst värde, har flertalet icke ansett dem böra tillmätas
afgörande betydelse. Det måste nämligen'' enligt dess mening vara
af stor vikt att tillförsäkra förvaltningen det ytterligare gagn, som rådsmedlemmarna
kunna bereda genom att af egen drift rikta uppmärksamheten
på förefintliga brister, behof och önskemål. Det har tidigare ofta
gjorts gällande i synnerhet från näringsidkarnas egna kretsar, att endast
deras egna kunna klart se och känna, hvad näringslifvet behöfver för sin
trefnad och utveckling. I den tidigare omförmälda framställning, hvari

NÄRING,SRÅDET.

■r>2:>

svenska teknologföreningen frambar sina önskningar om särskilda handelsoch
kommunikationsdepartement samt om omedelbart upprättande af ett
centralt ämbetsverk för näringslifvets praktiskt-tekniska intressen, betonades
också mycket starkt, att man framför allt önskade få ett statsorgan, som
vore vuxet uppgiften att taga initiativ och utöfva ledning i näringslifvets
praktiska angelägenheter. De af kommerskollegiikommittén tillfrågade frivilliga
organisationerna hafva också nästan enstämmigt framhållit samma
synpunkt samt påyrkat själfständig initiativrätt för rådet.

Kommittéernas flertal, som anslutit sig till detta yrkande, har emellertid
ansett nödvändigt sörja för, att icke rådets tid alltför mycket och till förfång
för förvaltningens ärenden upptages af enskilda rådsmedlemmars framställningar.
Vid öfvervägande af olika härför lämpliga utvägar har flertalet
ansett sig böra förorda ett stadgande därom, att när någon rådets
ledamot önskar få en fråga väckt, skriftligt motiverad framställning i ämnet
måste vara ingifven senast två dagar före sammanträdes’ början. Sådan
fråga skulle emellertid icke upptagas till sakbehandling, därest icke minst
hälften af de närvarande ledamöterna förorda behandlingen. Härigenom bör
kunna förebyggas, att rådet betungas med andra ärenden än sådana, som
antingen föreläggas enligt förvaltningens ompröfning eller ock af ett större
antal ledamöter finnas värda en mera ingående undersökning. Det torde för
öfrigt blifva regel, att när frågor väckas inom rådet, desamma omedelbart
få endast en förberedande principiell behandling, af hvilken blir beroende,
huruvida de skola förfalla eller öfverlämnas till vidare utredning genom
kommerskollegiets försorg.

Det har ansetts angeläget, att näringsrådet ställes i så nära förhållande Förhållande
till kommerskollegiet, som låter sig göra med bevarande af rådets själ!''- kommelgstånd
iga yttranderätt. I gemensamt arbete för näringslifvets förkofran höra °

de intimt samverka samt ömsesidigt understödja och underlätta hvarandras
bemödanden. Det kan ock förutsättas, att medlem af råc^t skall på
kallelse af kollegiets chef beredvilligt deltaga i behandlingen af ärende, hvari
han är särskilt sakkunnig. Då rådets ledamöter i regeln icke kunna disponera
tid för mera långvariga sessioner, utan hvarje sådan torde böra begränsas till
högst en vecka -— därest ej Kungl. Maj:t särskildt medgifver departementschefen
rätt att utsträcka densamma — är det för vinnande af tillfredsställande
resultat af vikt, att ledamöterna fått anledning att på förhand öfverväga
och närmare sätta sig in i förekommande ärenden. För detta ändamål
äfvensom för att ledamöterna skola vara i tillfälle själfva inhämta
erforderliga upplysningar, böra ärendena, innan de föreläggas rådet, hafva
inom kommerskollegiet undergått tillbörlig förberedande handläggning,
hvars resultat i god tid tillhandahållas ledamöterna. Rådets sammanträden
böra vidare ledas af departementschefen eller kommerskollegiets chef (vid
förfall för denne resp. byråchefer); den fungerande ordföranden tillkommer
det att sörja för, att i hvarje ärende sakkunniga tjänstemän finnas tillstädes
för upplysningars meddelande och mottagande, att sekreterar- och kansligöromål
blifva behörigen skötta, att erforderliga sakkunnige tillkallas o. s. v.

NÄRINGSRÅDET.

52()

Hvad särskildt beträffar spörsmålet om tjänstemäns närvaro vid rådets
förhandlingar, anse kommittéerna en sådan anordning utgöra en förutsättning
för, att förvaltningens samverkan med rådet skall blifva så fruktbringande
som möjligt. Det är nämligen icke möjligt att den, som leder
förhandlingarna, alltid kan personligen äga den ingående kännedom om förekommande
ärenden, som erfordras för att ställa dem i deras rätta belysning
inför rådets ledamöter. Helt visst vore det ock till verkligt men för de
sakintressen, som man vill genom rådets inrättande befrämja, därest de
ledande tjänstemän, på hvilka det närmast ankommer att för rådet verkställa
utredningar, att inom kommerskollegiet eller i statsrådsberedningen
föredraga ärendena och rådets däröfver afgifna yttranden äfvensom att
framdeles tillämpa under rådets medverkan tillkomna författningar, skulle
beröfvas det tillfälle att vinna ökad sakkännedom, som närvaron vid rådets
förhandlingar måste anses bereda. Lika angeläget synes vara, att chefer
och andra tjänstemän från de närmast till kommerskollegiet anknutna anstalterna
— särskildt patentverket och Sveriges geologiska undersökning
— kunna tillkallas vid behandlingen af dessa verk vidkommande ärenden.
Men äfven i de fäll, då rådet får till sig hänskjutet ärende, som ankommer
på kollegiets handläggning utan att tillhöra dess föredragning, vill det synas
naturligt, att vederbörande föredragande förvaltning blir vid sammanträdet
representerad på det sätt, som handelsdepartementets chef bestämmer —
när fråga gäller annat till eller under departementet hörande verk — eller
hvarom han träffar öfverenskommelse med vederbörande departementschef.

Administrationens funktioner i afseende å näringsrådet böra naturligen
uppbäras af kommerskollegiet. Att näringsrådets uppgift på detta sätt
kommer att begränsas till kollegiets verksamhetsområde, innebär emellertid
ingen inskränkning i de inom näringslifvet verksamma fackmännens inflytande
på förvaltningen. Därigenom att kommittéerna tilldelat kommerskolleg^t
ställningen af näringsintressenas målsman i alla de på förvaltningen
ankommande ärenden, som beröra dessa intressen, får nämligen rådet i
själfva verket den allmängiltiga befogenhet såsom näringslifvets representativa
organ, som kommittéerna i likhet med de i ämnet hörda organisationerna
varit angelägna att tillerkänna detsamma.

Så snart sålunda ett ärende är af beskaffenhet att, jämlikt hvad kommittéerna
på vederbörliga ställen framhållit, påkalla kommerskollegiets handläggning
— äfven utan att tillhöra dess föredragning — kan rådet af chefen
för handelsdepartementet beredas tillfälle att uttala sig. Bland sådana för
näringslifvet betydelsefulla frågor må särskildt nämnas ärenden angående
lotsafgifter, angående fyrar, båkar och andra säkerhetsanstalter för sjöfarten,
angående tulltaxor och bestämmelser i tullförfattningar, angående järnvägs-,
post-, telegraf- och telefontariffer, angående arbetarskydd och arbetarförsäkring,
angående konsulatväsendet o. s. v.

I de fall då emellertid den förvaltning, hvilken den hufvudsakliga handläggningen
samt föredragningen af dylikt ärende tillkomma, har att tillgå
någon till dess tjänst särskildt organiserad rådsinstitution, däri näringarnas

intressen äro särskilt representerade, föreligger naturligen mindre behof af
att jämväl höra näringsrådet. Sålunda lärer dess medverkan i de för näringarna
ofta särdeles viktiga järnvägstaxe- och tidtabellsärendena endast
mera undantagsvis behöfva tagas i anspråk, enär för sådana frågors behandling
finnes vid järnvägsförvaltningens sida anordnadt ett särskildt råd, järnvägstaxerådet.
1

Departementalkommitterade hafva ansett, att i järnvägstaxerådet sex leda- Näringsrådet

möter skola utses på sådant sätt, att de kunna anses företräda näringsintres- “tser scxleda1
\ *011 . P inoter i järn sena

i allmänhet. Med hänsyn till näringsrådets karaktär af allsidig repre- vägstaxerådet.

sentation för dessa intressen hafva kommittéerna funnit lämpligast, att åt näringsrådet
tilldelas befogenhet att utse ifrågavarande sex ledamöter i järnvägstaxerådet.
Till sådant val sammanträder näringsrådet på tid, som chefen
för handelsdepartementet efter samråd med kommunikationsdepartementets
chef bestämmer.

Det kan förutses, att näringsrådet kommer att utse åtminstone några af
sina egna ledamöter till representanter i järnvägstaxerådet. I hvarje fall
synes den föreslagna anordningen tillförsäkra de ifrågakommande järnvägsärendena
en ur näringslifvets synpunkt konsekvent och betryggande behandling
samt i öfrigt vara ägnad att val tillgodose näringarnas behof och intressen.

I anslutning till de bestämmelser, som gälla för det nuvarande handels- ingå arfvorådet,
anse kommittéerna ej erforderligt afse särskilt arfvode för rådets denledamöter.
Emellertid bör utom Stockholm bosatt ledamot uppbära resekostnads-
och traktamentsersättning för resa till och från sammanträde enligt
tredje klassen i gällande resereglemente äfvensom dagtraktamente med femton
kronor under sammanträde.

För att återgifva hufvuddragen af huru näringsrådet enligt flertalets mening
lämpligast bör organiseras och verka, må följande sammanfattning lämnas.

Näringsrådet bör hafva till'' uppgift att afgifva yttranden i frågor, som Sammanankomma
på kommerskollegiets handläggning. Det utser ock sex ledamöter
i järnvägstaxerådet.

Näringsrådet består af högst 40 ledamöter samt högst 40 suppleanter, hvilka
af Kungl. Maj:t förordnas för en tid af fyra år. Bland personer, som äro
verksamma inom handel, industri, handtverk, bergshandtering eller sjöfart
utses högst 34 ledamöter med högst 34 suppleanter; 6 ledamöter med lika
många suppleanter väljas bland representanter för teknisk och nationalekonomisk
vetenskap, undervisning eller annat för näringslifvet betydelsefullt
kunskapsområde.

Näringsrådet fördelas på fem sektioner, nämligen för:

a) handeln;

b) den större industrien;

c) handtverket och den därmed jämförliga mindre industrien;

d) bergshandteringen;

e) sjöfarten.

1 Jfr departeraentalkommitterades betänkande. Kommunikationsdepartementet, s. 394.

528

näringsrAdet.

Åt en hvar af de sex ledamöter och sex suppleanter i rådet, som icke representera
särskilda näringsintressen, anvisas plats i en eller flera sektioner.

Följande näringsområden höra erhålla representanter inom:

Antal

a) sektionen för handeln: . ledamöter, suppleanter.

exporthandel...............1 1

importhandel...............1 1

inrikes grosshandel............1 1

minuthandel...............2 2

hank- och kreditväsen...........1 g 1 g

b) sektionen för industrien:

metall-, maskin- och skeppsbyggnads- samt

elektrisk industri . . ..........2 2

sågverks-, trämasse-, pappers- och snickeriindustri
................2 2

textil- och beklädnadsindustri.......1 2

kemisk-teknisk industri..........2 2

byggnadsämnes- och byggnadsindustri ... 1 1

närings- och njutningsämnesindustri .... 1 2

kraftanläggningar............1 1

torfindustri................1 —

annan industri..............1 12 — 12

c) sektionen för handtverket och den därmed jämförliga
mindre industrien:

allmän handtverks- och annan jämförlig

yrkesteknik..............2 2

speciella yrken, särskildt sådana, inom hvilka
lärlingsutbildning mera allmänt .förekommer
(såsom metall-, måleri-, snickeriarbete) 2 2

slöjd..................• 1 5 __ 1 5

d) sektionen för bergshandteringen:

malmgrufvor...............1 1

stenkolsgrufvor..............1 1

stenindustri...............1 1

malmförädlingsindustri (hyttdrift och därmed
förbunden verksamhet).......25 25

e) sektionen för sjöfarten:

rederier för ångfartyg i oceanfart.....1 1

rederier för ångfartyg i närmare utrikesfart

och kustfart..............1 1

rederier för segelfartyg i hafsfart.....1 1

rederier för kanal- och insjöfart......1 1

sjöförsäkring...............1 1

fartygsbefälhafvare ............1 6 1 g

NÄRING SRÅDET.

529

Vid utseendet af ledamöter och suppleanter bör tagas i betraktande, att
vederbörande näringsgrenar blifva sä allsidigt som möjligt representerade
inom rådet.

Före ingången af period, för hvilken rådet skall utses, böra handelskamrarna
samt de större yrkesorganisationerna för befrämjandet af handelns,
den större industriens, den mindre industriens och handtverkets, bergshandteringens
samt sjöfartens intressen anmodas att i den utsträckning, som finnes
.ändamålsenlig, inkomma med förslag till ledamöter och suppleanter, lämpliga
representera de åt vederbörande organisationer företrädda intressen.

Rådet arbetar dels i plenum och dels pa sektioner. Vid rådets plenarsammanträden
behandlas ärenden af större betydelse och mera allmänt intresse
för näringslifvet. Vid sammanträde med en eller flera sektioner behandlas
ärenden, som mera uteslutande beröra de af ifrågavarande sektion eller sektioner
representerade intressena.

Rådet skall i främsta rummet behandla ärenden, som af statsförvaltningen
föreläggas detsamma. Därnäst må framställning i annat ärende föreläggas
rådet af någon dess ledamot. Sådan framställning, som skall vara skriftligt
motiverad samt ingifvas till kommerskollegiet minst två dagar före sammanträde,
må dock ej företagas till behandling, därest ej minst hälften af de
närvarande ledamöterna tillstyrka, att den äger rum.

Till plenum eller i sektion sammanträder rådet, så ofta sådant kräfves
på grund af föreliggande ärenden. Till deltagande i sektionssammanträde
må kallas ledamöter af annan eller andra sektioner.

Rådet sammanträder i Stockholm på kallelse af handelsdepartementets
•chef. När departementschefen så önskar, leder han rådets förhandlingar.
Såsom rådets ordförande fungerar eljes kommerskollegiets chef eller, om
han är hindrad, vederbörande byråchef.

Rådet kan utse delegerade för preliminär behandling af visst ärende. Därest
Kungl. Maj:t förordnar om upprättande af en delegation för att å rådets vägnar
behandla vissa ärenden rörande industriell yrkesutbildning, skall hvardera
af sektionerna för industri, handtverk och bergshandtering inom sig utse
tvenne ledamöter att jämte den eller de af rådets vetenskapliga ledamöter,
som chefen för handelsdepartementet bestämmer, utgöra rådets delegation för
frågor rörande industriell yrkesutbildning.

Till rådets sammanträden kallar departementschefen tjänstemän inom departementets
verksamhetsområde för att tillhandagå med upplysningar. När
ärende, som ankommer på annat departements föredragning, behandlas inom
näringsrådet, anmodas vederbörande chef eller annan representant för departementet
att närvara.

När så pröfvas lämpligt, skall rådet beredas tillfälle att höra särskilda
sakkunnige.

Ledamot åtnjuter ej arfvode. Utom Stockholm bosatt ledamot äger uppbära
resekostnads- och traktamentsersättning för resa till och från sammanträde
enligt tredje klassen i gällande resereglemente äfvensom dagtraktamente
med femton kronor under sammanträdet.

34—122348.

NÄRINGSRÅDET.

Mindretalets
f örslag.

530

Gent emot det af kommittéernas flertal framställda förslaget angående
näringsrådet hafva kommerskollegiikommitténs ledamöter Ekman och Wahlberg
anfört följande afvikande mening:

»Genom sitt förslag rörande näringsrådet har kommittéernas flertal uppenbarligen
velat tillgodose tvänne kraf, nämligen å ena sidan förvaltningens
behof af direkt stöd från näringslifvets män och å andra sidan näringslifvets
behof af en enhetlig och auktoritativ representation för häfdandet af
sina intressen. Denna sammankoppling af de båda i och för sig synnerligen
beaktansvärda önskemålen kan emellertid enligt vår uppfattning icke organisatoriskt
genomföras utan för dem båda skadliga påföljder.

Hvad först angår frågan om ett enhetligt organ för näringslifvets intressen,
så framträder ett obestridligt behof däraf. Det kan nämligen ej
förnekas, att dessa intressen för närvarande ej af yrkesutöfvarne alltid tillvaratagas
med den omsorg, enighet och kraft, som deras vikt kräfver.
Emellertid pågår nu på eu mängd områden ett synnerligen lifaktigt, frivilligt
organisationsarbete, som i vissa fall ledt till uppkomsten af både
kraftiga och representativa rikssamrnanslutningar. Det är också påtagligt,
att inom kort tid skola för näringslifvets olika hufvudgrenar förefinnas fria
organisationer af sådan omfattning, att de med fog kunna göra anspråk att
föra sina resp. näringars talan och effektivt bevaka deras intressen. Helt visst
kan man ock åt den naturliga utvecklingen öfverlämna omsorgen om att
mellan de olika riksföreningarna åstadkomma den organiserade samverkan,
som erfordras för deras enhetliga uppträdande i angelägenheter af mera allmängiltig
betydelse. På denna väg är det som näringslifvet bör erhålla det
oberoende och initiativkraftiga, representativa organ, som detsamma väl
behöfver. Uppgiften kan däremot icke lämpligen öfvertagas af en utaf Kungl.
Maj:t utsedd, med endast begränsad initiativrätt försedd och under administrationens
ledning stående korporation, sådan som kommittéernas flertal
nu föreslagit.

En sådan mindre oberoende ställning synes däremot vara fullt ändamålsenlig,
när fråga gäller att bereda statsförvaltningen stödet af fortlöpande
och direkt samråd med representanter för näringslifvet. Hvad som bör vara
främst afgörande vid skapandet af ett sådant näringsråd, är att detsamma
med hänsyn till sammansättning och befogenhet blir ett praktiskt arbetsredskap,
afsedt att bidraga till lösningen af sådana näringsspörsmål, hvilka
förvaltningen önskar förelägga till ompröfning. Det blir då helt naflirligt,
att i rådet insättas, icke främst de personer, som näringsidkarne sjkifva anse
bäst förfäkta deras intressen, utan de, som Kungl. Maj:t finner bäst kvalificerade
ur. det allmännas synpunkt samt mest lämpade för samarbete med
administrationen. Denna bör då ock ensam bestämma öfver och förelägga de
frågor, som skola inom rådet dryftas, samt i öfrigt leda rådets arbeten i
öfverensstämmelse med sina syften. På de frivilliga organisationerna må det
däremot ankomma att, såsom nu redan sker i stor omfattning, sörja för det
obundna initiativ och den fria petitions- och kritikrätt, som alltid är af

NÄRINGSRÅDKT.

531

stor betydelse, men hvilken aldrig lärer kunna fullt bevaras inom ett af
Kung!. Magt utsedt råd.

Nilr kommittéernas flertal för sin del förordat ett stort antal ledamöter i
näringsrådet, bar såsom skäl härför framhållits — förutom vikten af att
detsamma blir representativt för näringarna — hufvudsakligen behofvet af
att inom rådet kunna samla ingående sakkunskap i alla de spörsmål af
vare sig mera allmän eller speciell karaktär, som kunna ifrågakomma till
behandling. Den uppfattning, som härutinnan kommer till synes, kunna vi
emellertid icke dela. Till en början bör nämligen ihågkommas, att med den
differentiering, som närings! ifvct numera uppvisar, och med de långt drifna
anspråk på teknisk specialisering i derå afseenden, som framträda inom
hvarje särskild gren af åtminstone den industriella verksamheten, det i själfva
verket är fullständigt otänkbart att inom en rådskorporation samla tillräckligt
mångsidig sakkunskap eller representanter för alla olika intressegrupperingar.
Det är sålunda ett olösligt problem, kommittéernas flertal uppställer,
när det vill göra rådet till »ett tillförlitligt uttryck för den skiftande mångfald,
som näringslifvet i verkligheten erbjuder.»

Att den utanför administrationen förefintliga detaljkunskapen bör få göra
sig gällande samt att olika intressen böra beredas tillfälle till öppen talan,
därom föreligger ju ingen meningsskiljaktighet inom kommittéerna. Dessa
betydelsefulla uppgifter böra emellertid näringslifvets organisationer kunna
framgångsrikt fylla. Och hvad i öfrigt kräfves för olika specialfrågors utredning,
lärer näringsförvaltningen, så väl rustad som den af kommittéerna
föreslås, kunna tillfyllestgörande prestera, särskildt som den skulle bemyndigas
att, när så pröfvas erforderligt, kalla särskilda sakkunnige (experter)
att biträda såväl vid ärendens förberedande handläggning inom verket som
vid deras granskning inom rådet. Vid sådant förhållande synes det oss
alldeles onödigt att sammansätta rådet så, att det bildar en stor församling
af sakkunnige på alla de olika områden af näringslif, som skulle falla inom
verkets ämbetsområde.

Under de nyss angifna förutsättningarna, att administrationen ombesörjer
ärendenas detaljutredning samt att näringslifvets vederbörande organisationer
beredas tillfälle till yttranden, bör rådet enligt vår uppfattning ingalunda
organiseras med hänsyn till specialkunskap och detaljkritik. Det är fastmera
allmänt godt omdöme och mera omfattande praktisk erfarenhet samt
viss vana vid verksamhet i det allmännas tjänst, som administrationen behöfver
finna hos rådets ledamöter. När i de verkställda utredningarna och
inhämtade yttrandena olika vägar och förslag anvisats, så tillkommer det
rådet att ur mera allmänna näringssynpunkter gifva förvaltningen råd och
stöd vid valet mellan olika riktningar.

Föga lämpade för denna uppgift äro de facksektioner, som enligt kommittémajoritetens
förslag i det stora flertalet frågor skola fungera i rådets
ställe och hvilka i realiteten utgöra ett antal själfständiga råd. Inom dessa
sektioner blifva visserligen specialkunskapen och särintressena väl representerade
— ehuru ofta af just samma personer, som inom intresserade korpo -

532

XlRINGSRÅDET.

rationel- eller såsom parter redan tagit ståndpunkt i frågorna — men för
det objektiva bedömandet ur allmän näringssynpunkt lärer en sådan facksektion
icke erbjuda nödiga garantier. Och att för vinnande af mera allsidig
pröfning tillkalla andra sektioner kan, såsom kommittéernas flertal ock förutsätter,
endast ifrågakomma i ärenden af särdeles stor vikt. Man riskerar
alltså, att de (dika sektionerna utbilda sig till specialorgan för de resp. näringarnas
särintressen, i stället för att rådet borde vara den trängre krets af
vidsynta näringsidkare, som, med anknytningar visserligen till särskilda näringsområden,
likväl hafva till uppgift att mot hvarandra afväga de stridiga
intressena samt underordna dem under omsorgen om hela näringslifvets
bästa.

Uppenbart synes oss slutligen vara, att administrationen skall erhålla
snabbare och bekvämare arbetsresultat af ett mindre råd med konstant sammansättning,
därinom ledamöterna lättare vänja sig vid den administrativa
tekniken och vid samarbete sinsemellan. Den af flertalet föreslagna stora
apparaten med ett stort råd på fem sektioner, hvilka näppeligen kunna,
utan att alldeles störa det fortgående förvaltningsarbetet, hvar för sig inkallas
mer än en gång årligen, skulle helt visst befinnas vara besvärlig, dyrbar
och opraktisk för administrationen — utan att ändå bereda näringsidkarna
en för dem tillfredsställande representation.

För att vara till verkligt gagn vid behandling af frågor, hvilka redan
underkastats sakkunniges ingående kritik, bör rådet icke vara större än en
af de större sektioner, som kommittéflertalet tänkt sig, och bestå exempelvis
af 9 ledamöter. Dessa måste naturligtvis vara utöfvare af de praktiska
yrkena och representera olika grenar af handel, större och mindre industri,
bergshandtering, sjöfart m. m. Det viktigaste är dock, att de äro erfarna
och kunniga näringsidkare, som äga vana vid praktiska frågors afgörande,
äfven om desamma skulle ligga något vid sidan af det speciella fack, som af
vederbörande företrädes. Den olägenhet, som kan föranledas af att ledamöterna
icke besitta speciella fackinsikter i alla föreliggande frågor, kommer
att väsentligen motvägas af den ökade fördelen att få frågorna belysta från
olika intressesynpunkter, något som med det föreslagna störa näringsrådet
icke kan ske utan att samtliga sektioner på en gång inkallas.

Vill man emellertid tillföra det af oss tänkta näringsrådet äfven den
mest detaljerade sakkunskap, så har man att anlita den utväg, som beredts
åt det nuvarande provisoriska handelsrådet, nämligen att till hvarje frågas
afgörande inkalla högst tvenne extra ledamöter, hvarvid då böra väljas personer,
som sitta inne med just den fackkunskap frågan kräfver. Det är tydligt,
att på detta sätt vida mera speciell och varierande sakkunskap kan
anskaffas än den, som kan påräknas i äfven de största af de föreslagna
sektionerna.

Förutom det att rådet i den af oss antydda formen torde bäst lämpa sig
för sin uppgift, bjuder ock försiktigheten, att man vid införandet af en institution
af nytt slag som den här ifrågavarande icke i första hand tillskapar
stora och tunga former, som kanske under en lång framtid komma att sakna

NÄRING SllÅDKT.

533

tillräckligt innehåll, hvarigenom institutionen lätt kan förfalla i overksamhet
och lörbises. Det saknas måhända ej närliggande exempel på att sådant kunnat
inträffa. Bättre är då säkerligen att börja med eu enklare och lätthandterligare
form och tillse, om densamma kan blifva tillräcklig för det afsedda
ändamålet. Skulle så icke blifva fallet, hvilket ju kan vara tänkbart, så är
det lättare att enligt vunnen erfarenhet utvidga institutionen genom dess
uppdelande i sektioner o. s. v. än det är att minska en redan etablerad stor
och vidlyftig apparat, som visat sig alltför tungrodd.»

534

V. Kommerskollegiets lokala organ m. m.

Kap. 26. Summarisk öfversikt.

Såsom kommerskollegiets direkta organ för lokala uppgifters fyllande
skola följande tjänstemän och kårer verka:

statens t or/ingenjörer;

inspektörerna öfver elektriska anläggningar;

spräng ämnesinspektör en;

kontrollanterna för undersökning eif eldfarliga oljor;

statens instruktörer i husslöjd:

bergsstaten;

grufmätarna; samt

skeppsmätning skontrollörerna och skeppsmätarna.

Vid genomförandet af den aktuella frågan om anordnandet af en effektiv
fartygsinspektion afses, att äfven de lokala fartygsinspektörerna skola förläggas
under kommerskollegiet.

Kommittéerna hafva icke af sina uppdrag föranledts föreslå några vidare
ändringar i den ställning och de uppgifter, som nu tillkomma torfingenjörerna,
kontrollanterna för undersökning af eldfarliga oljor samt instruktörerna i
husslöjd. Beträffande däremot inspektörerna för elektriska anläggningar,
sprängämnesinspektören, bergsstaten samt grufmätarna hafva kommittéerna,
antingen pa särskild befallning af Kungl. Maj:t (kommerskollegiikommittén
beträffande bergsstaten) eller i samband med fyllandet af sina uppdrag i
öfrigt, ansett sig böra göra de utredningar och framställningar, som följa
här nedan.

5:55

Kap. 27. Inspektörerna öfver elektriska anläggningar.

1 samband med sin framställning rörande centralförvaltningens befattning
med de elektriska ärendena hafva kommittéerna redogjort för de elektriska
inspektörernas uppgifter och ställning samt framlagt sin principiella
uppfattning rörande det framtida ordnandet af den elektriska inspektionen
(s. 156 tf.). Enligt denna bör inom kommerskollegiet anställas
särskild personal för fyllandet af de på verket ankommande uppgifterna.
Rörande de organisatoriska anordningar, som i öfverensstämmelse härmed böra
vidtagas, har vidare förslag framlagts på vederbörligt ställe (s. 411 f.), i det
kommittéerna hemställt om upprättandet inom industribyrån af en sektion
för handläggningen af elektriska ärenden. Den såsom chef för sektionen
fungerande byrådirektören skulle vara fackman på detta område och vid sidan
åt sin tjänstgöring inom verket själf utföra inspektioner, i den mån tiden så
medgåfve. Då de elektriska inspektörernas ställning blir i viss mån förändrad
genom den föreslagna anordningen inom verket, hafva kommittéerna
Pinsett sig förpliktade att göra de framställningar, som synas vara erforderliga
för ett rationellt ordnande af deras verksamhet.

Såsom förut påpekats har med afseende å inspektionsuppdragens fördelning
mellan de nu anställda fyra inspektörerna redan börjat tillämpas den praxis,
att åt samma inspektör tilldelas alla förordnanden, som gälla viss del af riket.
Denna anordning, som synes erbjuda väsentliga fördelar i olika afseenden,
torde böra erhålla en fastare karaktär. Visserligen kunna olägenheter uppstå
af att angifva bestämda administrativa områden (vissa län) såsom distrikt
för de olika inspektörerna. Det bör nämligen i regel vara lämpligt, att
samme inspektör öfvervakar hela det nät af stationer och kraftledningar,
som anknyter sig till samma centrala kraftanläggning, äfven om detta
elektriska kraftsystem sträcker sig öfver olika län. Kommittéerna föreställa
sig emellertid, att det vid särskild undersökning härom skall låta sig göra
att finna lämpliga bestämmelser, som med beaktande af nu anförda synpunkt
likväl anvisa inspektörerna särskilda lokalt bestämda verksamhetsområden.

Det har äfven ifrågasatts, huruvida det ej vore önskvärd!, att inspektörerna
vore bosatta en hvar inom sitt distrikt. Kommittéerna, som vid öfvervägande
-af samma spörsmål, i hvad angår bergmästarna och grafingenjörerna, stannat
vid den meningen, att en sådan förläggning i orterna är den lämpligaste,
kafva icke funnit motsvarande skäl tala för en motsvarande anordning beträffande
inspektörerna öfver elektriska anläggningar. Eu sådan förändring
skulle ock innebära, att inspektörernas direkta biträde inom kommerskollegiet
icke skulle kunna påräknas, hvilket otvifvelaktigt kunde medföra vissa

Förläggning
och antal.

536

KOMMERSKOLLEGIETS LOKALA ORGAN.

olägenheter. Då det därjämte med hänsyn till de på detta område mötande
spörsmålens beskaffenhet samt teknikens snabba utveckling är af synnerlig
vikt såväl för centralförvaltningen som för inspektörerna, att ständig tillgång
beredes till öfverläggningar dem emellan för vinnande af enhetlighet i föreskrifter
och likformighet i författningarnas tillämpning, hafva kommittéerna
funnit lämpligast, att inspektörerna stationeras i Stockholm samt erhålla
den ställning i nära anknytning till kommerskollegiets vederbörande byråsektion,
som ofvan (s. 162 f.) angifvits.

Pa grund af att en utaf de nu förefintliga fyra inspektörerna förutsättes i
egenskap af byrådirektör få sin hufvudsakliga verksamhet förlagd inomkommerskollegiet,
kunde det vara tvifvel underkastadt, huruvida de tre
återstående (jämte denne) för framtiden medhinna det lokala inspektionsarbetet.
Med den elektriska kraftindustriens starka utveckling har nämligen
inspektörernas arbete så ökats, att de nu endast med svårighet hinna
utföra detsamma. Då emellertid inspektörerna äga påräkna hjälp inom verket
med afseende å vissa sina administrativa funktioner, torde behofvet af förstärkning
i inspektionens arbetskrafter ännu någon tid icke blifva konstant
utan kunna tillgodoses genom tillfälliga förordnanden. För mottagande af
sådana uppdrag kan påräknas den extra tjänsteman med elektroteknisk utbildning,
som ansetts böra anställas såsom tekniskt biträde å industri byråns
elektriska sektion. Därigenom att denne kan erhålla ständig sysselsättning,
nämligen dels vid inspektionsarbetet dels hos centralmyndigheten, beredes ock
en tillfredsställande form för utbildning af lämpliga arbetskrafter.

Med hänsyn därtill att inspektörerna inom sitt område jämväl direkt verka i
arbetarskyddets tjänst och därvid böra intimt samarbeta med yrkesinspektionens
lokala organ, hvilka äro underordnade socialstyrelsen, synes denna
myndighet böra i nu berörda afseende äga meddela vissa direktiv rörande jämväl
de förres inspektionsverksamhet. De elektriska inspektörerna torde äfven
böra deltaga i de yrkesinspektörernas sammanträden, där frågor af betydelse
för båda dessa inspektionskårer afhandlas, och särskild! när det gäller spörsmål
om gränserna mellan deras verksamhetsområden. I de fall då sådana gemensamma
sammanträden äga rum, bör äfven byrådirektören vara närvarande,,
liksom i öfrigt erforderlig samverkan bör anordnas emellan kommerskollegiet
och socialstyrelsen på hithörande områden.

Aflöning. Beträffande behofvet af en väsentlig höjning af inspektörernas förutvarande
löneförmåner har kommerskollegiikommittén utförligt yttrat sig ii
sitt underdåniga utlåtande den 18 november 1911 angående provisorisk lönereglering
för dessa tjänstemän (jfr prop. n:r 232 vid 1912 års riksdag).
Kommittéerna hänvisa till därvid gjorda uttalanden rörande de stora
kraf, som i det allmännas intresse måste ställas på dessa tjänstemäns tekniska
kunskaper och praktiska duglighet. Ur denna synpunkt skulle kommittéerna
anse i hög grad önskvärd!, att vid den nu förestående definitiva
regleringen af deras afiöningsförmåner dessa kunde tillmätas högre än hvad
kommerskollegiikommittén då föreslog. Emellertid hafva kommittéerna ansett
sig böra hämta viss ledning utaf det afgörande, som af 1912 års riks -

INSPEKTÖRERNA ÖFVER ELEKTRISKA ANLÄGGNINGAR.

537

(lag träffades ifråga om yrkesinspektörernas aflöning. Kommittéerna anse
visserligen, att de stora kraf, som måste ställas på de elektriska inspektörernas
specialutbildning, borde gifva dem grundade anspråk på något rikligare
tillmätt aflöning. Vid det förhållande att byrådirektören för de elektriska
ärendena alltid lärer komma att väljas bland dessa inspektörer samt
att för dem utsikt förefinnes till jämväl annan befordran inom kommerskollegiet,
hafva kommittéerna emellertid stannat vid att föreslå samma Inne
belopp, som fastställts för yrkesinspektörerna. De tre inspektörerna för
elektriska anläggningar skulle alltså hvardera erhålla i lön 4,200 kronor samt
i tjänstgöringspenningar 2,000 kronor äfvensom, då inspektörerna samtliga
äro förlagda till hufvudstaden, 400 kronor i ortstillägg. Hela begynnelseaflöningen
skulle följaktligen uppgå till 6,600 kronor, hvartill komma 2 ålderstillägg
om 500 kronor efter 5 resp. 10 års tjänstgöring.

Beträffande inspektörernas i 53 § af elektricitetsstadgan bestämda särskilda
ersättning för förrättningsdag vid inspektion hafva kommittéerna icke funnit
anledning föreslå någon ändring.

Såsom arfvode vid tillfälliga förordnanden för den extra tjänsteman,
hvilken afses skola under vissa tider biträda vid inspektionsarbetet, torde
ett belopp af 1,500 kronor blifva tillräckligt. Denne förutsättes nämligen
ock skola i egenskap af extra tjänsteman å industribyråns elektriska sektion
uppbära arfvode, hvarförutom han torde komma att erhålla inkomst af
förordnanden vid inspektörers ledighet.

Några särskilda medel synas ej behöfva beräknas för skrif- och ritbiträde,
skrif- och ritmaterial, lokal m. m., enär dessa behof förutsättas blifva tillgodosedda
genom kommerskollegiets försorg.

538

Inspektionen
af explosiva
varor.

Kap. 28. Sprängäninesinspektören.

Enligt hvad kommittéerna utvecklat vid behandlingen af frågan om centralförvaltningens
uppgifter i afseende å explosiva varor (s. 168), bör kommerskollegiet
blifva centralmyndighet för inspektionen på ifrågavarande område.
Däraf skulle följa, att inspektören för explosiva varor ställes till kommerskollegiets
omedelbara förfogande, på samma gång som han bibehålies
vid sina hufvudsakliga lokala uppgifter.

Denne inspektör, för hvilkens uppdrag redogörelse lämnats i vederbörligt
sammanhang, har för närvarande en tämligen obestämd ställning, hvilket
äfven framgår af den omständigheten, att någon instruktion för hans tjänstéutöfning
ännu icke utfärdats. Inspektören uppbär ett årsarfvode af 1,500
kronor.

De enligt Kungl. Maj:ts beslut den 9 oktober 1908 tillkallade sakkunnige
hafva ock framhållit att, om inspektionen skall blifva i stånd att fullgöra de
åligganden, som för närvarande anförtrotts den, och än mer om nya förpliktelser
skola åläggas densamma, erforderliga arbetskrafter måste afses härför.
De skärpta bestämmelser, som af de sakkunnige föreslagits beträffande såväl
tillverkningen, försäljningen och förvaringen af explosiva varor som ock
rörande den allmänna tillsynen öfver trafiken med desamma, förutsätta med
nödvändighet ökad kontroll öfver författningens efterlefnad, icke minst från
teknisk synpunkt. De sakkunnige ansågo sig därför böra påyrka en omorganisation
af inspektionen.

Det synes äfven kommittéerna uppenbart, att inspektionen för explosiva
varor bör organiseras på ett sätt, som lämnar större garantier än nu för
ett omsorgsfullt handhafvande af den viktiga uppgiften. Med den aflöning,
som för närvarande utgår till inspektören, lärer det näppeligen kunna förväntas,
att en fullt lämplig person alltid erhålles och kan vid uppgiften bibehållas,
eller att denne skall ägna tillbörlig omsorg åt inspektionsgöromålens
skötande. An starkare framträda trafven på en bättre anordning i
detta afseende, därest, såsom väl är att antaga, lagstiftningen rörande explosiva
varor kommer att skärpas och därmed större anspråk ställas på
inspektionsmyndighetens kontrollerande och öfvervakande af lagstiftningens
tillämpning.

Äfven för kommerskollegiets del har det visat sig vara förenadt med svårighet
att med nödig sakkunskap handlägga de jämförelsevis fåtaliga ärenden
angående explosiva varor, som under nuvarande förhållanden blifva beroende
på kollegiets pröfning. Visserligen har i sådana fall alltid inspektörens skriftliga
eller muntliga yttrande inhämtats, men det säger sig själft, att bristen

SPliÄNOÄMNESINSPEKTÖKKN. 539

}iå sakkunskap i (lassa ärenden inom ämbetsverket icke alltid kunnat tillfredsställande
ersättas genom medverkan frän eu utanför ämbetsverket stående
tjänsteman. Enligt hvad de ofvannämnda särskilda sakkunnige föreslagit,
skulle vidare kollegiet erhålla direkta förvaltningsuppgifter på detta
område, och kommittéerna hafva för sin del i det föregående hemställt, att
kollegiet mätte uttryckligen erhålla ställningen af centralmyndighet för inspektionen.
Vid sådant förhållande lärer det vara nödvändigt sörja för, att
kollegiet beredes tillgång till sakkunnig arbetskraft för dessa uppgifters
handhafvande.

Enligt kommittéernas mening synes ett realiserande af de nu anförda båda
önskemålen — anordnandet af en mera effektiv inspektion och beredandet
af sakkunskap inom kollegiet — bäst kunna ske därigenom, att inspektionen
uppdrages åt en för detta ändamål särskildt anställd tjänsteman,
som både fungerar såsom lokal inspektör med däraf följande själfständiga
befogenheter och därjämte inom verket biträder vid beredningen och föredragningen
af hithörande ärenden. Med en sådan anordning skulle vara
förenade många fördelar, och särskildt skulle kommerskollegiet hafva stor
nytta af att erhålla direkt medverkan af eu person med den praktiska
erfarenhet, som inspektören dels genom sin utbildning dels genom sitt lokala
inspektionsarbete måste förutsättas äga. A andra sidan vore det ock till
förmån för honom själ! att inom förvaltningen sättas i tillfälle att bedöma
i synnerhet författningsspörsmålen jämväl ur andra synpunkter än de företrädesvis
praktiskt-tekniska, som för honom närmast erbjuda sig.

Redan genom kungl. bref den 19 oktober 1894 anställdes jämte yrkesinspektörerna
en specialinspektör för sprängämnestillverkningen. Med hänsyn
till den alldeles speciella sakkunskap, som erfordrades för att bedöma
de vid sprängämnesfabriker mötande arbetarskyddsfrågorna, ansågs det sålunda
lämpligt att för inspektion ur arbetarskyddssynpunlct af dessa arbetsställen
anställa en i sprängämnestekniken kunnig och erfaren person. Sedan
dess har årligen såsom speciell inspektör för sprängämnestillverkningen
förordnats samma person, som fungerat såsom inspektör för explosiva varor.
Enligt den från och med år 1913 gällande lagen om arbetarskydd den 29
juni 1912 äger Kungl. Maj:t förordna, att tillsyn å visst slag af verksamhet
skall utöfvas af specialinspektör, hvilkens befogenhet Kungl. Maj:t skall
äga närmare bestämma. I anslutning till vederbörande kommittés äfvensom
kommerskollegiets förslag har Kungl. Maj:t ock utverkat 1912 års riksdags
medgifvande till, att särskilda medel finge disponeras till aflönande af
en sådan specialinspektör öfver sprängämnestillverkningen. Till sådan
special inspektör är förordnad inspektören för explosiva varor, hvilken i förstnämnda
egenskap sorterar under socialstyrelsen.

Af allt att döma synas vederbörande myndigheter hafva förutsatt, att de
båda inspektör sbefattningarna framgent skola vara förenade hos samma
person. För denna anordning tala nämligen ej blott de i och för sig betydelsefulla
skälen, att dessa båda inspektionsuppdrag kräfva samma speciella
sakkunskap, att inspektionen öfver sprängämnestillverkningen icke är af den

Inspektionen
för sprängämnestillverkningen.

540

KOMMERSKOLLEGIETS LOKALA ORGAN.

omfattning, att den kan bereda full sysselsättning åt en därför särskildt
anställd person, samt att genom uppdragens sammanförande hos samma
befattr.ingshafvare säkrast och med minsta kostnad en betryggande lösning
af detta organisationsspörsmål kan erhållas. Härtill kommer emellertid
ytterligare, att, såsom ock yrkesfarekommittén påpekat, inspektionen
öfver sprängämnestillverkningen samt inspektionen för explosiva varor hafva
ett i viss mån sammanfallande tillsynsområde. Vissa på arbetets säkerhet
och sundhet inverkande förhållanden, som äro underkastade sprängämnesinspektörens
uppmärksamhet, blifva nämligen äfven föremål för tillsyn af
inspektören öfver explosiva varor enligt den speciella lagstiftningen i ämnet.
Äfven om det på andra områden kan låta sig göra utan större svårighet att
genom olika personer utöfva de olika slag af inspektionsverksamhet, som i
vissa fall skola förekomma, lärer det vara ur alla synpunkter lämpligast
att sammanhålla inspektionen öfver sprängämnestillverkningen med den för
explosiva varor. Visserligen kunde framgent som hittills denna förbindelse
blifva af rent personlig art. Enär emellertid ingen anledning finnes antaga,
att den ifrågasatta sammanslagningen af de båda inspektionsuppdragen skulle
senare befinnas mindre lämplig, och då i allt fall det måste anses vara för
anställandet af en för uppgifterna lämplig person fördelaktigast att kunna
tillförsäkra honom en samlad inkomst i stället för tvenne skilda uppdrag, af
hvilka det ena vore att anse såsom mera tillfälligt, anse kommittéerna lämpligast
föreslå bestämmelse därom, att inspektören för explosiva varor skall
för framtiden fungera jämväl såsom inspektör för sprängämnestillverkningen.

Expert rör. Hed dessa sina uppgifter såsom dels lokalinspektör för sprängämnestill

eldfarliga verkningen, dels inspektör för explosiva varor, dels kommerskollegiets
yatskor m. m. . , t, 1 °

tekniska expert och föredragande i frågor rörande explosiva varor skulle

sprängämnesinspektören otvifvelaktigt erhålla ett arbetsområde tillräckligt
för att motivera en verklig befattning. Emellertid lärer åtminstone
för den närmaste tiden jämväl vissa andra uppgifter med fördel kunna anförtros
åt honom. Det har redan framhållits, att inspektören för explosiva
varor plägat anlitas såsom tekniskt sakkunnig i de ärenden rörande eldfarliga
vätskor, som ankommit på centralförvaltningen. Denna anordning synes
kommittéerna så mycket lämpligare, som de båda grupperna af ärenden med
hänsyn till teknisk och administrativ beskaffenhet äro med hvarandra mycket
nära besläktade. Beträffande kontrollen öfver kiseljärn och kiselmangan,
kalciumkarbid och acetylen, giftiga ämnen och apoteksvaror blifva kommerskollegiets
uppgifter tills vidare föga talrika och i regeln mindre betydande.
Då den tekniska sidan af dessa ärendens handläggning kräfver sådan utbildning,
som sprängämnesinspektören afses skola besitta, bör denne lämpligen
kunna äfven i dessa ärenden biträda ämbetsverket i egenskap af expert-och
eventuellt såsom föredragande.

Såsom annorstädes, (s. 410) närmare visats, skulle sprängämnesinspektören
hafva att på industribyrån påräkna den arbetshjälp, som kan vara erforderlig.
Vid sin tjänstgöring inom verket sorterar han närmast under byråchefen. I
sin verksamhet såsom inspektör för explosiva varor intager han samma järn -

SPRÄNÖÄMNJSSINSPEKTÖREN.

541

förelsevis själfstftndiga ställning gentemot verket, som lokala inspektionsorgan
i allmänhet åtnjuta.

Närmare bestämmelser rörande sprängämnesinspektörens uppgifter och ställning
torde komma att meddelas i den specialinstruktion, som kommittéerna,
i likhet med hvad tidigare kommerskollegiet och de ofvanberörda särskilda
kommittéerna uttalat, anse höra för honom utfärdas.

Det torde slutligen böra äfven här erinras, att denne inspektör i sin
egenskap af specialinspektör inom yrkesinspektionen skall lyda under dennas
centralmyndighet, socialstyrelsen.

För sprängämnesinspektören vilja kommittéerna föreslå ett lönebelopp af
6,600 kronor om året, hvaraf 4,200 i lön och 2,000 i tjänstgöringspenningar
samt 400 kronor i ortstillägg, hvartill komma två ålderstillägg om 500 kronor
efter 5 resp. 10 års tjänstgöring i befattningen. Det kan emellertid förutsättas
såsom sannolikt, att till följd af ändrad lagstiftning eller af andra skäl inspektörens
göromål skola blifva så omfattande och kräfvande, att någon
förhöjning af hans löneförmåner däraf kommer att påkallas.

542

Historik.

Kap. 29. Bergsstaten.

Utom den centrala bergverksstyrelsen har kronan äfven af ålder haft
tjänstemän af olika slag förlagda i orterna med speciella uppgifter gentemot
graf- och brukshandteringarna.

Sålunda funnos redan i början af nyare tiden bergmästare anställda såsom
kungliga tjänstemän. Om dessas verksamhet och behörighet vet man
knappast mera, än att de voro ordförande i de graf- och bergstingsrätter,
som sedan länge funnos åtminstone i de mera betydande bergslagerna.
Samtidigt voro bergsfogdarna eller bergsöfverstarna de främsta bergstjänstemännen
i orterna, där fogdelän utgjorde den egentliga formen för
bergslagernas liksom öfriga landsdelars administration. På 1630-talet indelades
emellertid bergslagerna i vissa distrikt, som förestodos af hvar sin
bergmästare. Härvid bestämdes, att bergmästarne jämte domare äfven
.skulle vara tekniskt sakkunniga. Enligt den för dem utfärdade instruktionen
af den 26 november 1669, jämförd med senare hithörande stadganden, hade
bergmästarne att verkställa de syne- och undersökningsförrättningar, som
kunde ifrågakomma rörande upptagande af nya eller nedläggande af gamla
grufvor och bruk, förrätta de bruksvärderingar, som borde föregå beviljande
af intecknings- och förlagslån särskildt i riksbanken, öfvervaka att de till
bergverkens bästa anslagna kronoskogar ej vansköttes eller kommo på enskilda
händer, utöfva uppsikt öfver underlydande bergstjänstemän, till bergskollegiet
afgifva årliga redogörelser för bergslagernas tillstånd och i allmänhet
tillse, att bergsordningarna noga efterlefdes. En väsentlig inskränkning
i bergmästarnes ämbetsområde skedde, då graf- och bergstingsrätterna
från och med år 1852 indrogos och deras domsrätt öfverflyttades till de allmänna
domstolarna.

Flertalet bergmästare hade till sitt biträde bergsfogdar, som förestodo
de bergsfögderier, «i hvilka de flesta bergmästardistrikten voro delade. De
voro aktörer vid bergstingsrätterna, där de äfven hade att fora protokoll.
Vid syneförrättningar och vid utförandet åt förbuds- och kvarstadsbeslut
samt beslut i frågor rörande grufbrytningen och bergsväsendet i allmänhet
hade de att lämna bergmästarne handräckning, hvarjämte de ägde meddela
mutbe vis, kontrollera verkställigheten af beviljade utsyningar å grufskogarna
samt vidtaga åtgärder med afseende på nedlagda verkstäders utrifning eller

1 De i denna historik lämnade uppgifterna hafva hufvudsakligen hämtats nr J. A. A Ubiquist:
Bergskollegium och Bergsslagsstaterna 1637—1857.

UKKUS,STATION.

äi;;

försättande i obrukbart skick och försegling under viss tid in. in. De voro
tillika uppbördsman och hade såsom sådana att debitera och indrifva kronans
ordinarie utskylder åt bergverken och bruken, uppbära och redovisa malmöres-
och grutkassemedlen samt masmästar- och hammarsmedskassornas äfvenom
åtskilliga andi''a bergslagskassors inkomster.

Omkring inbiten af 1700-talet tillsattes vidare i ett flertal bergmästardistrikt
gesch wor ner, tekniskt utbildade bergskunniga ämbetsmän, Indika förordnades
af bergskollegiet att hafva inseende öfver grufarbetet, att det drefs på rätt
bergsmansvis, särskildt med hänsyn till att grufvorna brötos med tanke på
framtida säkerhet, att arbetsplaner utstakades och försiktiga beting gjordes
till omkostnadernas nedbringande, att uppfordringsverken källos i "''god ordning
och att tjänlig grufredskap nyttjades in. m. Enligt den för geschworner
utfärdade instruktion af den (» oktober 1752 skulle de vidare årligen till
bergmästarne aflämna berättelser om sin verksamhet jämte förteckning på
tillverkningarna vid hvarje verk särskildt inom deras distrikt. Dessa berättelser
öfversändes sedermera af bergmästarne tillsammans med deras
egna relationer till bergskollegiet.

Såväl geschworner- som bergsfogdetjänsterna jämte en del andra lägre
bergsstatssysslor iudrogos tran och med 1855 års början, breschwornerna
ersattes då med extra grufingenjörer.

Utom ofvan nämnda lokala tjänster funnos åtskilliga andra, såsom konststatsinspektor,
konstmästare, bergsvärdi eller proberare, järnvräkare, vågmästare
och vägare med flera. Hit böra ock räknas malmletarna, hvilkas
förnämsta göromål bestod i uppsökandet af nya gruffyndigheter. Därjämte
hade de till åliggande dels att flitigt undervisa allmogen om gruflagstiftningens
enklare grunder, dels att själfmant eller på'' bergmästarnes förordnande
årligen besiktiga och beskrifva någon viss begränsad trakt med
afseende på berg. vatten och skog samt insända berättelse härom jämte mineralprof
och stuffer till bergmästaren, som hade att på grundvalen af sålunda
inhämtade uppgifter och efter pröfning utarbeta rediga och riktiga relationer
i ämnet.

Slutligen förekommo lokala tjänster, som väl tillsattes af Kungl. Majrt
eller bergskollegiet, men för hvilka lönerna bestredos af brukssocieteten eller
järnkontorets fullmäktige. Flera af dessa tjänster voro af mer tillfällig natur.
Sadana tjänster voro direktör öfver mekaniken, direktör för den finare järnförädlingen,
direktör för den gröfre järnförädlingen, direktör öfver stångjärnssmidet,
direktör »ifver tackjärnsblåsningen samt öfvermasmästare.

Bergmästardistriktens antal växlade, men utgjorde från midten af 170Utalet
tolf. Genom förlusten af Finland minskades antalet till elfva. Genom
den i kungl. brefvet den ii oktober 1854 föreskrifna omreglering af bergmästardistrikten
inskränktes deras antal till nio. hvarvid dock är att märka,
att två af de förutvarande bergmästardömena, nämligen Stora Kopparbergslagen
och Sala silfverbergslag, då undantogos för att ställas under hvar
sin särskilda styrelse. Hvarje distrikt förestods af sin bergmästare, hvarjämte
bergmästarna hade till biträde sammanlagdt sex extra grufingenjörer.

544

KOMMERSKOLLEGIETS LOKALA ORGAN.

Nuvarande

organisa tion.

Bergmästar distrikten.

Tjänstemän.

Kompetens.

Den senaste allmänna regleringen af bergmästardistrikten ägde rum enligt
knngl. bref till kommerskollegiet den 13 november 1874, då riket uppdelades
i sex distrikt. Sedan därefter vid ett par tillfällen smärre jämkningar vidtagits,
kafva dessa distrikt, bär omnämnda med sin nuvarande beteckning,
för närvarande nedan angifna geografiska omfattning, nämligen:

Norra distriktet: Norrbottens, Västerbottens, Västernorrlands och Jämtlands
län;

Gäfle—Dala distrikt: Gäfleborgs och Kopparbergs län;

Östra distriktet: Stockholms, Uppsala, Södermanlands och Västmanlands
län;

Mellersta distriktet: Örebro och Skaraborgs län;

Västra distriktet: Värmlands, Älfsborgs samt Göteborgs och Bohus län;

Södra distriktet: Östergötlands, Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Gottlands,
Blekinge, Kristianstads, Malmöhus och Hallands län.

I hvarje distrikt äro anställda en bergmästare och en grufingenjör.

Bergmästaren förestår distriktet. De uppgifter, som tillkomma bergsstaten,
utföras i stort sedt af honom. Han skall vara bosatt inom sitt
distrikt å ort, som af Kungl. Maj:t är bestämd. Bostadsstationer äro för
närvarande i:

Norra distriktet: Luleå.

Gäfle—Dala distrikt: Falun.

Östra distriktet: Stockholm.

Mellersta distriktet: Knutsberg vid Nora.

Västra distriktet: Filipstad.

Södra distriktet: Hälsingborg.

Grufingenjören är anställd såsom biträde åt bergmästaren och bör vara
boende inom det bergmästardistrikt, för hvilket han är anställd. Han har
till åliggande att på eget ansvar jämte bergmästaren och efter öfverenskommen
fördelning hafva tillsyn öfver grufdriften inom distriktet och tillhandagå
med upprättandet af brytningsplaner, verkställandet af grufmätningar
och affattandet af grufkartor, med rättighet likväl för bergmästaren i egenskap
af förman för grufingenjören att pröfva och, där anledning därtill förekommer,
förändra de af denne gifna anvisningar och föreskrifter. Med tilllämpning
af dessa allmänna grunder äger kommerskollegiet i mån af behof
meddela erforderliga föreskrifter i fråga om grufingenjörernas tjänstgöring.
Uppstår mellan bergmästare och grufingenjör skiljaktighet i något fall rörande
fördelningen dem emellan af göromål, med hvilka det åligger grufingenjör
att taga befattning, skall kollegiet på anmälan af bergmästaren
meddela erforderligt beslut. Grufingenjörerna pläga ock på förordnande af
kollegiet bestrida bergmästartjänst, då bergmästaren åtnjuter ledighet.

Enligt kungl. kungörelsen af den 13 oktober 1886 är i fråga om bergsstatstjänstemannens
teoretiska kompetens stadgadt, att samma behörighet till
inträde vid bergsstaten i orterna och i den afdelning af kommerskollegiets
kansli, till hvilken hör att handlägga bergsärenden, som enligt gällande bestämmelser
varit förenad med examen till bergsstaten vid universiteten, till -

HEROS STATEN. 545

kommer (len, som aflagt mogenhetsexamen vid allmänt läroverk och efter att
hafva såsom ordinarie elev begagnat undervisningen vid tekniska högskolans
fackskola för bergsvetenskap därstädes genomgått fullständig afgångsexamen
från fyraårig kurs i grufvetenskap med betyg om med beröm godkända insikter
i mineralogi, geologi, läran om malmfyndigheter, grufbrytning och grufmätning
samt om godkända insikter i malmanrikning, metallurgi och bergsmekanik.
Därjämte bör han hafva deltagit i undervisningen i sådana sociala
ämnen, hvari vid tekniska högskolan meddelas undervisning.

I truga om tillsättning af ledig bergmästartjänst gäller för närvarande,
att ledigheten skall af kommerskollegiet kungöras tre gånger i Post- och
inrikes tidningar, hvarefter hugade sökande äga att inom 56 dagar från den,
då ledigheten först kungjordes, ingifva sina underdåniga ansökningar till
kommerskollegiet, som till Konungen insänder ansökningshandlingarna jämte
eget förslag till tjänstens återbesättande.

Om grufingenjörsbefattningarnas tillsättande är i kungl. bref till
kommerskollegiet den 13 november 1874 föreskrifvet, att då dylik befattning
är ledig, sådant skall af bergsöfverstyrelsen kungöras till kännedom för
sökandena, hvilka höra inom 56 dagar efter kungörelsens utfärdande anmäla
sig hos bergsöfverstyrelsen, att vidare ordinarie bergmästare i distrikt, för hvilket
grufingenjör skall antagas, bör lämnas tillfälle att yttra sig öfver de sökandes
lämplighet och att slutligen bergsöfverstyrelsen skall äga att med iakttagande
häraf tillsätta gruiingenjörsbefattningar medelst förordnande tillsvidare.

Den senaste regleringen af bergmästarnes ordinarie löneförmåner genomfördes
1885. Därvid bestämdes bergmästares aflöning till 4,000 kronor för år
läknadt, däraf 2,500 kronor utgöra lön och 1,500 kronor tjänstgöringspenningarHärtill
komma två åiderstillägg, uppgående till 500 kronor hvardera, att utgå
efter fem resp. tio års väl vitsordad tjänstgöring i befattningen. Emellertid gjorde
kommerskollegiikommittén i underdånig skrifvelse den 18 november 1911 framställning
om provisorisk lönereglering för bergmästarne, hvarigenom dessa
skulle erhålla ett lönetillägg af 2,000 kronor, hvartill skulle komma särskilda
ortstillägg af 400 kronor för bergmästaren i Stockholm samt 200 kronor för
beigmästaren i Luleå. I öfverensstämmelse med kommitténs förslag gjorde
Kungl. Maj.t hemställan i ämnet til 1 1912 ars riksdag, hvilken hemställan
ock af riksdagen bifölls. Bergmästarne åtnjuta därför för närvarande en
begynnelseaflöning af 6,000 kronor, hvartill för vissa af dem komma ortstillägg
till ofvan angifna belopp. Dessutom uppbära bergmästarne vissa
sportler, såsom lösen för mutsedlar, resolutioner och afskrifter, stämpelpro^
ision m. in. Dessa extra inkomster hafva ärligen för hvar bergmästare under
åren 1908—12 uppgått till i medeltal omkring 675 kronor.'' Slutligen åtnjuta
bergmästarne i västra och mellersta distrikten boställsförmån.

För grufingenjör är genom kungl. brefvet den 13 november 1874 fastställdt
ett årligt arfvode af 1,500 kronor. Sedan åtskilliga år tillbaka hafva grufingenjörerna
dessutom uppburit dyrtids- eller extra lönetillägg. Grufingenjören
i mellersta distriktet innehar boställe (se nedan).

Sb—122348.

Tjänsternas
tillsättande.

Löneför måner.

KOMMERSKOLLEGIETS LOKALA ORGAN.

Boställen.

54(3

Kostnaderna för bergsstaten uppgå för närvarande till sammanlagdt 44,150
kronor.

Såväl bergmästarna som grufingenjörerna äro berättigade till resekostnadsoch
traktamentsersättning för tjänsteresor.

Pension erhålles endast af bergmästare. Densamma utgöres af ett belopp
motsvarande den ordinarie lönen, 2 500 kronor, jämte intjänta ålderstillägg.

Då boställena hafva en viss annan karaktär än andra af staten till tjänstemän
upplåtna boställen, hafva kommittéerna ansett sig böra lämna en mera
ingående redogörelse för desamma.

Hvad först angår bergmästarbostället i västra distriktet, beläget i Filipstad,
anvisades genom kungl. bref den 15 april 1699 af de åtta hemman,
utaf hvilka Filipstad förut bestått, tvenne hemman till boställen, det ena åt
bergmästaren, det andra åt bergsfogden. På ansökning af borgerskapet i
nämnda stad att erhålla ersättning för den röjselkostnad, som användts till
uppodlande af berörda tvenne hemmans jord, företogs i kungl. bref den 16
augusti 1743 en reglering härutinnan, hvarigenom tomterna »som Bergmästarens
och Bergsfogdens hus och gårdar stå uppå» skulle förbehållas dessa befattningshafvare
äfvensom en del af jorden, under det att återstoden borde
återlämnas till borgerskapet. Sedan bergmästarbostället kort tid dessförinnan
nedbrunnit, beslöto vid allmän sammankomst med stångjärns-, bruks- och
manufakturverksägare i Värmland och på Dal den 18 juli 1775 bruksägarna,
hvilka alltsedan bergmästarbostället anlades, skulle hafva besörjt och påkostat
dess uppbyggande och vidmakthållande, att bostället skulle på deras bekostnad
ånyo uppbyggas, i sammanhang hvarmed fullmäktige utsågos af bruksägarna
att i samråd med bergmästaren vidtaga erforderliga åtgärder i berörda
hänseende. Dessa fullmäktige jämte bergmästaren inköpte emellertid
samma år för ett pris af 10,000 daler kopparmynt till bergmästarboställe en
brukspatronen Johan Wilhelm Mullberg och dennes hustru tillhörig tomt, benämnd
Pilsgården, samt öfverflyttade till samma tomt hörande »nummer och
skogsrep» på gamla bergmästarbostället, hvaremot »embetsnummer och skogsrop»
tillädes det nyinköpta bostället. Sedan uppbud därefter meddelats af
stadsrätten i Filipstad för »Brukssocieteten», godkändes de af fullmäktige
vidtagna åtgärderna vid en af bergmästaren den 11 mars 1776 hållen allmän
sammankomst med bruksägarna i bergmästardömet. Enligt ett sistnämnda
dag dagtecknadt salubref försålde dåvarande bergmästaren Carl Leijel
på Värmlands och Dals brukssocietets vägnar den gamla bergmästarboställstomten
till brukspatronen Mullberg och hans hustru för en köpeskilling
af 3,000 daler silfvermynt. Den från makarna Mullberg inköpta tomten bebyggdes
genom bruksägarnas försorg, därvid de med vederbörligt tillstånd för byggandet
erhöllo timmer från kronoskog. Sedermera innehade vederbörande bergmästare
sistnämnda fastighet såsom boställe, intill dess bergmästaren A. Sjögren
med 1889 års utgång af gick från bergmästare]''änsten, då han efter att
hafva åtnjutit laga fardagsår öfverlämnade förfoganderätten öfver ifrågavavarande
fastighet åt bruksägare. Då bergmästaren Danielsson år 1894
gjorde framställning om att få i laga ordning tillträda bostället, som för

UERU SSTATEN.

54 7

»bruksägarnes i Värmland och på Dal räkning» innehades af vissa därtill utsedda
personer, förvägrades detta honom af bruksägare. 1 anledning häraf
instämde Kung].. Maj:t och kronan bruksägarna till rådstufvurätten i Filipstad
med yrkande, att dessa måtte förpliktas att dels till Kung!. Maj:t och kronan
för bergmästaren i västra distriktet afträda besittningsrätten till ofvannämnda
bergmästarboställes tomt med därtill hörande åbyggnader, dels ersätta
all den skada och förlust, som uppstått i följd af de åtgärder bruksägarna
obehörigen vidtagit med fastigheten, i hvilket hänseende slutligen yrkades,
att bruksägarna måtte förpliktas försätta bostället, som under de år
detsamma innehafts af bruksägarna fått i grund förfalla, uti laga skick samt
i stället för en under samma tid nedrifven och bortförd uthusbyggnad af angifven
storlek uppföra en ny dylik byggnad. Denna talan bifölls i sak af
rådstufvurätten. I sitt den 18 december 1905 gifna utslag anförde rätten bland
annat, att den egenskap att vara af Kungl. Maj:t och kronan anslaget boställe
åt bergmästaren i distriktet, som det år 1775 nedbrunna bergmästarbostället
haft, måste anses hafva efter inköpet och bebj^ggandet af den nuvarande
bergmästargårdens tomt och försäljningen af den gamla boställstomten
öfverflyttats å den inköpta fastigheten, hvarjämte bruksägarna uppburit
den vid försäljningen af den gamla boställstomten erhållna köpeskillingen.
Med hänsyn härtill kunde den omständigheten, att bruksägarna
tillskjutit medel för inköp af den nuvarande bergmästargårdens tomt samt
bebyggande och underhåll af nämnda fastighet icke betaga vederbörande bergmästare
rättigheten att vara i åtnjutande af den honom såsom en med ämbetet
förenad förmån af ålder tillkommande besittningsrätten af bostället.
Hofrätten, hos hvilken ändring söktes i rådstufvurättens utslag, fastställde
detta i sak, dock beträffande besittningsrätten på det sätt, att Kungl. Maj:t
och kronan förklarades berättigad att utan hinder från motparternas sida
för vederbörande bergmästares räkning tillträda berörda fastighet. Genom
dom den 15 maj 1911 fastställde slutligen Kungl. Maj:t hofrättens dom.
Vid rådstufvurätten hade jämväl f. d. bergmästarne Danielsson och Öberg
uppträdt som mellankommande parter och yrkat, att enär först Danielsson
och sedan Öberg, hvilken sistnämnde efterträdt Danielsson såsom bergmästare
i distriktet, varit genom bruksägarnas och deras representanters egenmäktiga
och obehöriga ingripande beröfvade nyttjanderätten till ifrågavarande boställe,
vederbörande bruksägare måtte förpliktas till dem utgifva hyresersättning
för den tid de sålunda icke kunnat bebo bostället. Denna deras talan bifölls
i alla instanserna.

Det i mellersta distriktet befintliga bergmästarbostället Knutsberg med därtill
hörande hemmanet Lilla Älfstorp har helt och hållet tillkommit genom
enskildas försorg. Den förra af dessa lägenheter blef 1748 af bruksägarna och
allmänna bergslagen i Kora och Lindes bergmästardöme inköpt från dåvarande
bergmästaren i orten. I det upprop, som kringsändes för att uppmana till teckning
af bidrag härtill, heter det, bland annat, att »sedan Brukspatronerne och
Bergsmännen uti Kora—Lindes—Lekebergs och en dehl af Carlskoga samt
Lerbäcks Bergmästaredöme tid efter annan ei utan ängslan och missnöje för -

54*

KOMMERSKOLLEGIETS LOKALA ORGAN.

Bergsstatens
uppgifter.

nummit, hvad känbar kostnad och olägenhet the af hans Kongl. Maj:t i
nåder hitförordnade Herrar Bergmästarne måst vidkännas i anseende thertill
att thenne orten ei ännu är försedd med något Bergmästareboställe, så hafwe
wi undertecknade fallit på the tanekar, att på samma sätt som skedt är af
wåra grannar i the nästgränsande Bergmästaredömen, af egne medel för
wåre Herrar Bergmästare inlösa ett ständigt boställe». Köpebrefvet, som är
dateradt den 2 mars 1748, är ställdt till »Respective Herrar Bruksägarne och
allmänna Bergslagen i Hetta Bergmästaredömet», d. v. s. till dem, som insamlat
medlen för inköpet. Lilla Alfstorp inköptes år 1793 af brukssocieteten
i Nora och Lindes bergmästardöme för att blifva en ständig tillhörighet
till Knutsbergs bergmästarboställe.

På enahanda sätt har det åt grufingenjören i mellersta distriktet upplåtna
bostället »Gården», vanligen kallad Stora gården, jämte den därmed förenade
lägenheten Stortorpet tillkommit. Den förra inköptes år 1763 af bruksägare
och bergsmän inom Nya Kopparbergs, Hjulsjö, Grythytte och Hällefors
bergslager att användas till bergmästarboställe och den senare år 1786 af
bruksägare inom Nya Kopparbergs bergmästardöme i ändamål att den skulle
för alltid förenas med bergmästarbostället Stora gården.

Med underhåll och nybyggnader å boställena har staten icke tagit någon
befattning, utan hafva åtgärder i sådana afseenden utförts och bekostats af
vederbörande bruksägare eller boställsinnehafvare. Efter ansökning af innehafvaren
af bostället Stora gården om erhållande af statsanslag till boställshusens
reparerande förklarade Kungl. Maj:t den 11 november 1856, att sådant
icke kunde bifallas.

Innan kommittéerna öfvergå till att framställa sitt förslag till organisation
af bergsstaten, torde vara lämpligt här lämna en kort sammanfattning af de
i redogörelsen för bergsärendena närmare utvecklade uppgifter, som skola
tillhöra bergsstaten.

Bergsstaten har att såsom första instans handlägga ärenden rörande grufvors
förvärfvande och försvar enligt grufstadgan, såsom inmutnings-, utmåls-,
hvilostånds- och dylika ärenden. Den skall anvisa det område i dagen, som
innehafvare af stenkolskoncession behöfver för sitt arbete, samt äger bevilja
viss tids befrielse från stadgad arbetsskyldighet vid stenkolsfyndighet. Bergsstaten
skall utöfva teknisk inspektion af såväl inmutningsbara som stenkolsfyndigheter.
Vidare skall bergsstaten upprätta utmålskartor samt verkställa
kopior af nya grufkartor och komplettera dessa kopior. Bergsstaten skall
hafva tillsyn öfver att vederbörliga grufkartor blifva upprättade af grufägarna.
Upprättade grufkartor skola af bergsstaten granskas och öfversändas
till kommerskollegiet. Bergsstaten skall biträda vid utarbetandet af
specialbeskrifningar öfver fyndigheter, särskild! genom att utföra härför erforderliga
undersökningar på ort och ställe. Med grufskogarna har bergsstaten
äfven att taga viss befattning. Det skall tillhöra bergsstaten att
hålla tillsyn öfver användningen af hammarsmeds- och masmästarkassorna
samt graf- och malmöreskassorna äfvensom årligen till kollegiet afgifva

BIORGSSTATKN.

54!»

förslag å
skilliga ;
liar att

till erhållande af understöd ur armbössefonden och åtimlra
Kassör, som stå under kollegiets förvaltning, ilergsstaten
insamla och granska de statistiska

personer

di

in

rimäruppgifterna rörande bergverken
och bruken samt insända desamma till kollegiet. Därjämte skall
bergsstaten i allmänhet med uppmärksamhet följa bergshandteringens och
stenindustriens utveckling i första hand inom sina resp. förvaltningsområden
äfvensom, i den utsträckning så kan ske. inom öfriga delar af riket
och äfven utom riket samt hos kollegiet väcka förslag om åtgärder till befrämjande
af dessa näringsgrenar. Vidare åligger det bergsstaten att årligen
till kollegiet afgifva tjänsteberättelse för det nästförflutna året.

En af bergsstatens mest omfattande uppgifter utgöres slutligen af den
inspektionsverksamhet, densamma enligt gällande bestämmelser har att i
arbetarskyddshänseende utöfva vid bearbetningen af inmutningsbara fyndigheter
och stenkolsfyndigheter samt annat bergverksarbete, försåvidt detsamma
helt eller delvis bedrifves under jord, äfvensom de utvunna produkternas
upp- och framforsling, deras invid fyndorten försiggående skrädning, anrikning
och brikettering samt därstädes belägna, för bedrifvande! af nu nämnda
slag af arbeten afsedda verk och inrättningar. Enligt kommittéernas förslag
bör området för bergsstatens yrkesinspektion utvidgas att jämväl omfatta
annat bergverksarbete äfven vid brytning i dagbrott.

Under kommittéernas öfverläggningar har fråga uppstått, att bergsstatens
tjänstemän borde i likhet med de elektriska inspektörerna stationeras i
Stockholm i nära samband med den centrala tillsynsmyndigheten, kommerskollegiet,
och hvar och en inom sitt distrikt fylla de bergsstaten åliggande
uppgifter. Samtidigt skulle bergsstatstjänstemännen, hvilkas tjänsterum
borde förläggas i så nära samband som möjligt med kommerskollegiets ämbetslokaler,
hafva skyldighet att biträda kollegiet med handläggningen af
sådana ärenden, där deras praktiska sakkunskap vore till särskild nytta.

Eör en sådan anordning skulle i korthet kunna anföras följande.

Med hänsyn till att de större grufföretagen hafva till sitt förfogande tekniskt
sakkunnig arbetsledning och i anledning däraf bergsstatens rådgifvande
verksamhet alltmindre tages i anspråk, torde bergsstatens ämbetsåligganden
numera i hufvudsak vara inskränkta till en del administrativa
uppgifter samt inspektionsverksamheten. Dessa åligganden synes bergsstaten
med hänsyn till de goda järnvägs- samt post-, telefon- och telegratförbindelserna
till de flesta trakter i landet kunna lika väl ombesörja,
om den stationeras i Stockholm, som om den är förlagd i orter inom
de olika distrikten. Genom bergsstatens förläggande till Stockholm skulle
till kommerskollegiets omedelbara disposition ställas en stor fond af teknisk
och praktisk sakkunskap, hvarjämte kollegiet ock därigenom skulle komma
att stå i en ständig och snabbare kontakt med bergshandteringen i landet,
något som är af betydelse för kollegiets förmåga att fylla sina uppgifter såsom
bergsöfverstyrelse. Det torde ock blifva till stort gagn för de tjänstemän på
kollegiets bergsbyrå, som skola sköta registreringen af fyndigheter och utarbeta
specialbeskrifningar, att ständigt hafva tillfälle att i dithörande frågor samråda

Fråga om
bergsstatens
förläggande.

Skäl för
centralisation
till Stockholm.

550

KOMMERSKOLLEGIETS LOKALA ORGAN.

Skal för lokal
förläggning.

med bergsstatstjänstemännen, hvilka på grund af sin verksamhet äga en ingående
personlig kännedom om de olika fyndigheterna. Om bergsstaten förlädes
till Stockholm, skulle också genom de olika bergmästararkivens sammanslagning
därstädes kunna bildas ett centralarkiv, som kunde ordnas och vårdas
bättre än de lokala arkiven. Härigenom skulle arkivmaterialet blifva lättare
tillgängligt och af större nytta för allmänheten liksom ock arbetet med registreringen
och specialbeskrifningarna underlättas. Bergsstatstjänstemännens biträde
vid arbetet å kollegiets bergsbyrå borde vidare minska densammas personalbehof,
hvartill äfven den omständigheten torde kunna medverka, att en
väsentlig del af den nu erforderliga officiella skriftväxlingen mellan kollegiet
och bergsstaten skulle blifva öfverflödig. Detta jämte det mindre behofvet
för bergsstaten af lokaler och kontorspersonal skulle i någon mån minska
statens utgifter för bergsförvaltningen. Gifvetvis skulle ock det ständiga
samråd mellan bergsstatstjänstemännen sinsemellan samt mellan dessa och
kollegiet, som borde komma till stånd, lättare åstadkomma likformighet vid
bergsstatens handläggning af ärendena samt enhetlighet i föreskrifters utfärdande
och gällande författningars tillämpning. Bergsstatstjänstemännen
skulle ock få närmare kontakt med bergsvetenskapliga institutioner och korporationer
samt med såväl kamrater inom yrket som fackmän inom andra industriella
näringsgrenar. Det skulle slutligen innebära en fördel för grufoch
bruksidkare, hvilka alltemellanåt företaga affärsresor till Stockholm —•
särskildt i betraktande af att många af dem äga eller företräda företag, i
hvilka ingå grufvor inom olika bergmästardistrikt — att på samma ställe
kunna träffa de olika bergsstatstjänstemännen, liksom dessa samtidigt komme
i beröring med bergshandteringens idkare och sålunda kunde erhålla upplysningar
om deras önskemål och behof.

Mot bergsstatens förläggande till Stockholm tala emellertid åtskilliga skäl.

Vid sidan af sina administrativa och inspektionsuppgifter hafva bergsstatstjänstemännen
fortfarande att utöfva en viss rådgifvande verksamhet särskildt
vid mindre företag. För dessa företag, hvilkas brytning visserligen kan
sägas utgöra en ringa procent af landets hela malmproduktion, men hvilka
dock utgöra en icke oväsentlig del af hela antalet grufvor i riket, är det af
synnerlig vikt att utan alltför betungande kostnader få tillfälle att på platsen
tillgodogöra sig bergsstatstjänstemännens tekniska erfarenhet rörande
grufdriftens rationella anordnande. Af betydelse är äfven, att representanterna
för dessa mindre grufföretag samt den intresserade allmänheten i öfrigt
på närmaste håll kunna af bergsstatstjänstemännen inhämta upplysningar
om malmprofs och fyndigheters beskaffenhet, om sättet att förvärfva och
bevara rätten till fyndigheter samt öfverhufvud rörande tolkningen af gruflagstiftningens
föreskrifter. För denna rådgifvande och upplysande verksamhet.
hvilken äfven framgent blir nödig och betydelsefull, måste det
anses vara förmånligare, att bergsstaten är förlagd inom resp. distrikt och
icke i hufvudstaden. Fn dylik förläggning af bergsstaten underlättar vidare en
rationell fördelning mellan expeditions- och fältarbetet, så att intetdera eftersattes
och allmänhetens berättigade fordran på snabb expedition i möjligaste

BERGSSTATEN.

man tillgodoses. Med afseende härå skulle bergsstatens förflyttning till
Stockholm kunna medföra eu försämring åt förhållandena. Om bergsstaten förlädes
till Stockholm, skulle den äfventyra att förlora den omedelbara kontakt
med bergshandteringen och dess nafvare, som just utgör den lokala förläggningens
styrka. För närvarande är bergmästaren med alla sina intressen
hänvisad till sitt distrikt och dess förhållanden. Såväl under sin tjänstutöfning
som utom densamma står lian i direkt beröring med bergshandteringen
och i förbindelse med dess ledande personer. Han blir härigenom på ett
helt annat sätt införlifvad med de tekniska, ekonomiska och personliga faktorer,
som bestämma näringens ställning och utveckling inom distriktet, än
om han hade sin fasta bostadsort i Stockholm, och det är just denna intima
lokalkännedom, som är af stor betydelse ej blott för de lokala göromålens
handhafvande, utan äfven för den centrala bergsöfverstyrelsens informerande
om de olika orternas behof och förhållanden.

Då yrkesinspektion utgör eu af bergsstatens viktigare uppgifter, ligger
det med afseende ä förläggningen närmare till hands att jämföra bergsstatstjänstemännen
med yrkesinspektionens öfriga befattningshafvare än med de
elektriska inspektörerna. Inom yrkesinspektionen bär en synnerligen omfattande
utvidgning af den lokala inspektionsmyndigheten ägt rum genom
1912 års riksdags beslut, utan att därvid någon ifrågasatt dess centraliserande.
Tvärtom har yrkesinspektionen nu blifvit fastare lokaliserad genom
inrättande af fast kontor för hvarje distrikt.

Genom bergsstatens förläggande till Stockholm blefve obestridligen där
samlad en stor fond af teknisk och praktisk sakkunskap på bergsadministrationens
och bergsteknikens områden. Därest bergsöfverstyrelsen äfven framgent
skulle bibehållas med nuvarande inskränkta organisation, vore det
således för densamma en naturlig utväg att söka till sitt stöd anlita
bergsstatstjänstemännen såsom experter. Men, såsom kommittéerna tidigare
utvecklat, måste en fullständig förändring nu genomföras med afseende å
den centrala bergsförvaltningen och denna utrustas med kompetens för den
omfattande och initiativkraftiga verksamhet, som länge varit af behofvet
påkallad och om hvars stora betydelse inga meningsskiljaktigheter förekommit
inom kommittéerna. Äfven lokalförvaltningen kominer emellertid att blifva
fullt upptagen med sina egna uppgifter och kan icke belastas med funktioner
jämväl inom centralförvaltningen. Redan den omständigheten, att bergmästarne
torde komma att under minst halfva tiden af året uppehålla sig på
resor, lärer uppenbarligen omöjliggöra, att det löpande arbetet inom bergsöfverstyrelsen
baseras på deras medverkan. Då det sålunda blifvit en oafvislig
nödvändighet att genomföra en systematisk fördelning af arbetet med
de centrala och de lokala ärendenas handläggning samt inom bergsöfverstyrelsen
anställa permanent teknisk personal, har en mycket viktig förutsättning
för bergsstatens förläggande till Stockholm bortfallit.

Ur den speciella sakkunskapens synpunkt kan det ej heller anses nödvändigt,
att just de tjänstemän, som handhafva de lokala göromålen, ständigt
stå till bergsöfverstyrelsens disposition. Det kan med visshet förutsättas,

5 52

KOMMERSKOLLEGIETS LOKALA ORGAN.

Sakkunnigas
utlåtanden i
förläggningsfrågan.

Kommittéernas
uttalande.

Behof af
ökade arbetskrafter

in. in.

att befordringarna inom bergsadministrationen komma att ske på sådant sätt
att ett ständigt utbyte af arbetskrafter kan äga ruin mellan den centrala
och den lokala bergsförvaltningen. Härigenom skall bergsöfverstyrelsen
al hd komma att inom sig hafva i tillräcklig grad representerad just den
teknisk-praktiska . erfarenhet, som förvärf vas företrädesvis vid den lokala
tjänstgöringen. Själffallet böra emellertid, framgent som hittills, vederbörande
bergsstatstjänstemäns yttranden infordras och deras speciella sakkunskap
anhtas. i de^ särskilda spörsmål, för hvilkas behandling sådant kan befinnas
gagneligt. Ett dylikt tillgodogörande för vissa fall af bergsstatstjänstemännens
kunskaper och erfarenhet lärer kunna ifrågakomma ungefär lika lätt.

antingen dessa tjänstemän äro förlagda i orterna eller centraliseras i Stockholm.

Utan tvifvel skulle det för det vetenskapliga forskningsarbetet vara en
stor fördel att hafva de olika bergmästararkiven samlade till ett centralt
arkiv. Dylikt forskningsarbete utföres emellertid mycket sällan af enskilda.
Järemot är ju afsedt, att de lokala bergsstatstjänstemännen skola vara
kommerskollegiet behjälpliga vid utarbetandet af beskrifningar öfver fyndigheter.
för dem äro gifvetvis de härför nödiga arkivhandlingarna lika
tillgängliga, om de äro förvarade i de olika bergmästararkiven i orterna
eller i ett centralarkiv. Medan dessa arkiv mera sällan torde för vetenskapliga
ändamål tagas i anspråk af allmänheten, har denna däremot
stort behof af bergsarkiven för upplysningar till praktiskt bruk. I sådant
afseende är. det själffallet af den största vikt för allmänheten att hafva en
möjlighet till närbelägen och snabb tillgång till dylika upplysningar. Ur
denna synpunkt äro sålunda distriktsarkiven att föredraga.

Beträffande fragan, i hvad mån den ena eller andra förläggningen kan ur
kostnadssynpunkt blifva för staten förmånligare, har verkställd utredning
gifvit vid handen, att en besparing af en eller möjligen två tjänstemän torde
kunna ernas genom den lokala bergsstatens förläggande till Stockholm. Emellertid
torde den besparing, som härigenom skulle vinnas, komma att uppvägas
af ökade kostnader i andra afseenden, såsom resekostnader och dyrortstillägg.
Med ganska stor visshet kan dessutom befaras, att effektiviteten af
bergsstatstjänstemännens verksamhet i orterna komine att minskas.

Rörande förläggningsfrågan har kommerskollegiikommittén dels vid sammanträden,
dels pa annat sätt inhämtat yttranden från bergsstaten äfvensom
ett antal graf- och bruksägare samt andra sakkunniga. Flertalet af de
tillfrågade hafva därvid gjort gällande, att bergsstatstjänstemännen fortfarande
böra stationeras inom sina verksamhetsområden i orterna.

Vid öfvervägande af de ofvan anförda skälen för och emot centralisation
hafva kommittéerna icke funnit de förra vara nog starka att åtminstone för
närvarande motivera en ändring af det nuvarande förläggningssättet. Denna
uppfattning har naturligen vunnit i styrka, tillföljd af att flertalet af de
närmast intresserade förordat den nuvarande anordningens bibehållande.

Sedan den nu gällande regleringen af bergsstaten år 1874 fastställdes, har
bergsstatens arbete betydligt ökats. I sådant hänseende må erinras om den

BHHGSSTATKN.

f»Ö3

ökning af de till yrkesinspektionen vid grufvorna hörande göromålen, som
yrkeslarelagstittningens utveckling medförde genom författningarna angående
skydd mot yrkesfara, minderårigas och kvinnors användande till arbete i
industriellt yrke, förbud mot kvinnors användande till arbete nattetid i vissa
industriella företag samt anmälningar om olycksfall i arbete. Genom lagen
om arbetarskydd den 29 juni 1912, som ersatt de båda förstnämnda författningarna,
har området för berginästarnes yrkesinspektion utvidgats till att
omfatta äfven den under jord bedrifna stenbrytningen, hvarigenom ytterligare
eu mängd arbetsställen och arbetare lagts under berginästarnes inspektionsverksamhet.
Men ännu större betydelse för ökningen af bergmästarnes arbete
har den omständigheten, att den nya arbetarskyddslagen i dess helhet innebär
en väsentlig utsträckning al yrkesinspektionens uppgifter och befogenhet samt
att i följd häraf större kraf än förut ställas på yrkesinspektörerna, sålunda
äfven bergmästarne. Bergverksstatistikens utvidgning har ock orsakat ökade
göromål för bergmästarne. Slutligen har utvecklingen i allmänhet medfört ett
afsevärdt tillskott i bergmästarnes arbetsbörda. På grund häraf har redan
sedan länge den nuvarande organisationen af bergsstaten visat sig icke på
ett tillfredsställande sätt kunna fylla behofvet af arbetskrafter.

Detta behof kommer naturligen att ökas, därest en del nya uppgifter
komma att, på sätt kommittéerna föreslagit, öfverlämnas åt .bergsstaten.
De torde nämligen innefatta en icke ringa utvidgning af densammas verksamhetsområde.
De grupper af ärenden, hvilkas omedelbara behandling
enligt kommittéernas förslag skulle öfverflyttas från kommerskollegiet till
bergmästarna — ärenden angående utmals utvidgning, arbetsskyldighetens
fullgörande samt förlängdt hvilostånd — spela härvid en mindre roll, emedan
bergmästarna äfven under nuvarande förhållanden pläga för ärendenas
beredning utreda och taga ståndpunkt till desamma samt till kollegiet härom
afgifva utlåtande. Däremot lära bergsstatstjänstemännen komma att af
kommerskollegiet anlitas för erhållande af uppgifter till de register öfver
f 1 ndigheter m. in., som kommittéerna föreslagit, hvarjämte ock deras tid och
krafter i rätt afsevärd utsträckning komma att tagas i anspråk för anskaffande
af primärmaterial till specialbeskrifningarna. Vidare måste det ofvan
(s. 202 f.) behandlade sättet att förse bergmästarne med det för deras tjänstutofning
erforderliga grufkartematerial, upprättandet af utmålskartor och
deras kompletterande öka bergsstatens arbete. Slutligen kommer antagligen
graf kommissionen att använda sig af bergsstatens biträde för sina ändamål.

Undersöker man närmare beskaffenheten af det arbete, som skall åligga
bergsstaten, finner man lätt, att en afsevärd del däraf med fördel skulle
kunna öfverlämnas åt mindre kvalificerade och därför mindre dyrbara arbetskraffel
än bergmästarne. Sålunda torde en del af de göromål, för hvilka
erfordras sakkunskap, kunna anförtros åt grufingenjörerna under bergmästarnes
ledning, liksom de rena expeditionsgöromålen, såsom renskrifning.
förandet af vissa diarier, kopiering af grufkartor och andra förekommande,
mindre kräfvande ritarbeten, anteckningar i matriklar och register, löpande
arkivgöromål m. m. mycket väl kunna utföras af expeditionsbiträden. Men

554

KOMMERSKOLLEGIETS LOKALA ORGAN.

Allmänna
rnuder för
organisationen.

Berg inästardi strikten.

då bergmästarne med den nuvarande organisationen i själfva verket äro
de enda effektiva arbetskrafter, som kunna påräknas för bergsstatens arbete,
måste de oek i hufvudsak utföra allt arbete, såväl smått som stort. Ty det
arbete, som grufingenjörerna i sådan egenskap utföra, är enligt hvad kommittéerna
inhämtat i regeln af ringa omfattning. De flesta af dem innehafva
nämligen vid sidan af sin statstjänst anställningar, ofta af mycket kräfvande
natur, hos enskilda företag inom bergshandteringen eller lärarbefattningar
vid bergsskolorna. Grufingenjörstjänsterna äro ej heller afsedda att fullt
sysselsätta sina innehafvare, hvilket det obetydliga arfvodet tydligen gifver
vid handen. I sitt underdåniga utlåtande den 31 december 1872 framhöll
ock kommerskollegiet, som föreslog inrättandet af grufingenjörstjänsterna,
att desamma borde betraktas allenast som expektansplatser. Deras tillvaro
afser blott att underlätta för att icke säga möjliggöra rekryteringen af bergmästarkåren.
Icke heller hafva bergmästarne till sitt förfogande några expeditionsbiträden,
där de ej själfva aflöna dem.

Då det därför nu gäller att tillgodose det otvifvelaktiga behofvet af ökade
arbetskrafter, bör i främsta rummet en mera rationell fördelning af arbetet
inom bergsstaten genomföras. Bergmästarne böra befrias från åtskilliga
mindre viktiga, men ofta tidskräfvande göromål och därigenom sättas i tillfälle
att mera odeladt ägna sig åt sina mera betydelsefulla uppgifter. Fördenskull
måste å ena sidan grufingenjörstjänsterna omorganiseras på det sätt, att
de blifva ordinarie befattningar, åt hvilkas skötande innehafvarna skola
uteslutande ägna sig. Å den andra sidan bör bergsstaten erhålla expeditionsbiträde
i erforderlig utsträckning. Under sådana förhållanden anse
sig kommittéerna ock kunna föreslå eu nedsättning af antalet bergsstatstjänstemän
till att utgöra fyra bergmästare och fyra grufingenjörer. Dessa
höra fördelas på fyra distrikt på det sätt, att hvarje distrikt får på sin
lott en bergmästare och en grufingenjör.

Bestämmandet af omfattningen af de fyra bergmästardistrikten bör göras
beroende af flera faktorer.

Sålunda bör tillses, att arbetet blir någorlunda jämnt fördeladt på de olika
distrikten. Vid en undersökning af den arbetskvantitet, som kan komma på
hvart och ett af dem, har man att taga hänsyn icke allenast till det nuvarande
arbetet, utan äfven till de nya uppgifter, som äro afsedda att tillföras
bergsstatens verksamhet och hvilka betydligt förskjuta den nuvarande
arbetsfördelningen. Vidare är det af vikt, att de olika delarna af ett distrikt
hafva goda kommunikationsförbindelser med hvarandra och att bergmästarexpeditionen
kan förläggas så centralt som möjligt å en ort, försedd med goda
kommunikationer till distriktets alla delar. Af viss betydelse är också, att
hvarje distrikt bildar en sammanhängande geografisk figur och att hvarje
län ingår odeladt i ett visst distrikt. Slutligen är önskligt, att de delar af
landet, som förete påfallande likheter i fråga om det näringslif, med hvilket
bergsstaten må komma att få befattning, så långt möjligt är, varda sammanförda
i ett och samma distrikt.

BERGSSTATEN.

Ur sistnämnda synpunkt kan landet indelas i tre områden, norra delen
med eu relativt ny bergverksindustri, mellersta Sverige, som af ålder varit
indeladt i olika bergslager och där bergverksindustrien har sin särskilda
prägel, samt södra Sverige med sin stenkolsbrytning och utvecklade stenindustri.

Med hänsyn till samtliga ofvannämnda omständigheter synes distriktsindelningen
lämpligen kunna blifva i stort sedt den, att nordliga delen och sydliga
delen bilda hvar sitt distrikt, mellersta Sveriges västra del ett distrikt
och dess östra del ett distrikt. De fyra distrikten torde då lämpligen benämnas
norra, södra, västra och östra distrikten.

För att vid fastställandet af de olika distriktens lämpliga omfattning
börja med det sistnämnda torde Stockholm blifva den själfskrifna bostadsstationen
för bergmästaren i distriktet. Från Stockholm utgå, för att endast
nämna de förnämsta järnvägslinjerna, västra och norra stambanorna samt
Stockholm—Västerås—Bergslagens järnväg. Detta distrikt synes därför lämpligen
böra omfatta i första hand de trakter, som ingå i det nuvarande östra
distriktet, nämligen Stockholms, Uppsala, Västmanlands och Södermanlands
län. Staden Stockholm, som nu ej är tilldelad något distrikt, såväl som Gäfleborgs
län höra ock själffallet till det nya distriktet. Dessutom torde från
det nuvarande södra distriktet böra tagas Östergötlands och Gottlands län
samt från det norra Jämtlands och Västernorr lands län och läggas till det
nybildade östra. Ty samtliga dessa län torde stå i en bekvämare och tätare förbindelse
med Stockholm än med bostadsstationerna i de distrikt, de nu tillhöra.

Inom det västra distriktet böra förenas de tre gamla bergslagsbo en, Örebro,
Värmlands och Kopparbergs län, hvilka ur bergshandteringssynpunkt äro
synnerligen likartade. Såsom bostadsstation för bergmästaren i detta distrikt
är enligt kommittéernas mening Kopparberg lämpligast.

Det södra distriktet bör omfatta samtliga län söder om de båda ofvannämnda
distrikten. Inom detta distrikt äro stenkols- och stenindustrierna
förhärskande. Kommittéerna anse, att den nuvarande stationen. Hälsinerbors:.
fyller de kraf, som böra ställas på bostadsort för bergmästaren.

De båda nordligaste länen slutligen kunna lämpligen tillsammans bilda
norra distriktet. Såsom station för bergmästaren bör här enligt kommittéernas
åsikt Luleå tillsvidare bibehållas.

De fyra nya distrikten skulle alltså få följande områden och bostadsstationer
för bergmästarna:

Norra distriktet: Norrbottens och Västerbottens län. Bostadsstation: Luleå.

Ostra distriktet: Jämtlands, Västernorrlands, Gäfleborgs och Uppsala län
Stockholms stad, Stockholms, Västmanlands, Södermanlands, Östergötlands
och Gottlands län. Bostadsstation: Stockholm.

Västra distriktet: Kopparbergs, Värmlands och Örebro län. Bostadsstation:
Kopparberg.

Södra distriktet: Jönköpings, Kronobergs, Kalmar, Blekinge, Kristianstads,
Malmöhus, Hallands, Göteborgs och Bohus, Älfsborgs samt Skaraborgs län.
Bostadsstation: Hälsingborg.

KOMMERSKOLLEGIETS LOKALA ORGAN.

Tjänste män.

Uppgifter.

Kompetens.

556

Bergmästaren skall såsom hittills förestå sitt distrikt, inom detsamma
till väsentliga delar själf utföra samt i öfrigt leda bergsstatens arbete äfvensom
bära ansvaret därför. Han skall gentemot grufingenjören intaga förmans
ställning.

Grufingenjören skall liksom hittills hafva att på eget ansvar jämte
bergmästaren och efter öfverenskommen fördelning utföra såväl teknisk som
yrkesinspektion. Grufingenjören skall till bergmästaren lämna redogörelse
för de af honom utförda inspektionsförrättningar och bergmästaren i egenskap
af förman för grufingenjören, då skäl därtill förekommer, äga företaga
ändringar i de af denne gifna anvisningar och föreskrifter. I öfrigt
skall det åligga grufingenjören, som måste vara boende på samma ort som
bergmästaren, att biträda denne vid allt förekommande arbete, såväl expeditions-
som fältarbete. Grufingenjörens biträde å expeditionen synes hufvudsakligen
böra bestå i att förbereda inkomna ärenden till afgörande af bergmästaren,
utföra förekommande kartarbeten, såsom utmålskartor, granska
de insända kompletteringsbladens riktighet samt hafva tillsyn öfver, att
alla grufkartekopior blifva riktigt kompletterade efter de granskade kompletteringsbladen.

Mera ingående bestämmelser rörande bergmästares och grufingenjörers
inbördes ställning, fördelningen af arbetet dem emellan m. m. böra
lämnas i en instruktion för bergsstaten, som länge varit af behofvet påkallad
och hvartill förslag, utarbetadt af kommerskollegiet, förelegat alltsedan
år 1905.

De i östra, västra och södra distrikten anställda grufingenjörerna torde
blifva fullt sysselsatta inom distrikten. Däremot lärer icke bergmästaren i
norra distriktet åtminstone till en början hafva behof af grufingenjörsbiträde
under hela året. Därvarande grufingenjörs tjänstgöring synes därför
böra uppdelas mellan distriktet och kommerskollegiets bergsbyrå. Kollegiet
bör lämpligen hafva rätt att till tjänstgöring hos sig inkalla jämväl en hvar
af de öfriga grufingenjörerna.

Den nuvarande fyra-åriga kursen för grufingenjörer vid tekniska högskolans
fackskola för bergsvetenskap innefattar speciell fackutbildning endast
under ett år, det sista. Genom den beslutade omorganisationen af tekniska
högskolan, hvilken är afsedd att vara fullt genomförd från och med hösten
1915, kommer grufingenjörernas utbildning att blifva fyra-årig, hvarvid den
speciella fackundervisningen skulle inträda redan med det tredje året och
sålunda fortgå under två år. Enligt hvad kommittéerna inhämtat blifva
kui’serna i sammanhang därmed mera omfattande och grundliga.

Redan med hänsyn härtill synes kommittéerna anledning saknas att bibehålla
den nuvarande fordran på öfverbetyg i vissa ämnen. Härtill kommer
den omständigheten, att medan minimikurserna låta sig lätt fixeras, svårigheter
i sådant afseende möta beträffande kurserna för öfverbetyg. På grund
häraf måste ett öfverbetyg alltid blifva beroende på de olika lärarnas växlande
uppfattningar. Kommittéerna vilja därför förorda, att för inträde

BERGSSTATEN.

å bergsstaten endast skall fordras att innehafva afgångsbetyg från ofvannämnda
fyra-äriga grufingenjörskurs.

Naturligtvis bör dock alltid den, som innehar den för närvarande stadgade
kompetensen, kunna vinna inträde i bergsstaten.

Någon praktik efter aflagd examen anse kommittéerna icke behöfva kräfvas
för att antagas såsom extra ordinarie tjänsteman af ifrågavarande slag.

För att blifva kompetent att bekläda grufingenjörsbefattning skall den extra
ordinarie bergsstatstjänstemannen såväl förvärfva praktisk utbildning i viss
omfattning som ock i vissa afseenden fullständiga sin teoretiska utbildning.
Han skall sålunda under en sommar deltaga i geologiska undersökningens
fältarbeten och under därpå följande vinter i bearbetandet af det material,
som därvid erhållits. Ett dylikt arbete skall gifvetvis medföra icke blott
kännedom om sättet att tillämpa de inhämtade mera teoretiska kunskaperna
i de geologiska ämnena, utan äfven medföra en stadga i uppfattningen af de
geologiska förhållandena, som för den framtida verksamheten säkerligen medför
mycket stort gagn. Dessa fältarbeten böra helst vara förlagda till sådana
trakter, som äro af intresse för bergverks- eller stenindustrien. Jämsides
med detta praktiska arbete bör den extra ordinarie bergsstatstjänstemannen
äfven komplettera sina kunskaper med vissa erforderliga bergsmekaniska
ämnen, som tillhöra den bergsmekaniska afdelningen af fjärde årskursen.
Därjämte skall han inhämta erforderliga insikter i graf- och arbetarlagstiftning.

Vidare skall han, liksom äfven nu varit fallet, fullgöra någon tids tjänstgöring
å kommerskollegiets bergsbyrå, dock minst tre månader.

Slutligen skall enligt kommittéernas mening med hänsyn till den praktiska
utbildningens stora betydelse fordran på viss tids tjänstgöring såsom ingenjör
vid gruffält vara oeftergiflig, när det gäller befordran till grufingenjör. Såsom
minimum synes lämpligen kunna bestämmas en tid af tre år.

Hvad beträffar kompetens för bergmästarbefattning, skall bergmästare gifvetvis
besitta minst grufingenjörskompetens.

I de nuvarande befordringsförhållandena torde göras den förändring, att
jämväl grufingenjörerna skola tillsättas af Kungl. Maj:t. Ansökningstiden
vid såväl bergmästar- som grufingenjörstjänsterna synes därjämte lämpligen
kunna förkortas till trettio dagar.

Då fråga uppstår att afväga löneförmånerna för bergmästarne, kan det
ligga nära till hands att jämställa dessa befattningshafvare med yrkesinspektörerna.
Det är ock förhållandet, att de förra utöfva samma funktion
som de senare. Men dessutom hafva de åtskilliga andra betydelsefulla uppgifter
att fylla af än mera kräfvande natur än yrkesinspektionen. En
sådan uppgift är den tekniska inspektionen af grufvorna, hvilken gifvetvis förutsätter
större tekniska kvalifikationer än yrkesinspektionen. I den mån näringsidkaren,
hvilkens göranden och låtanden inom bergsnäringen i väsentliga
delar stå under bergmästarens kontroll, själf numera beflitar sig om att hafva
till sitt förfogande en mera fullständig, på vetenskapligt underlag grundad
förfarenhet i hvad till hans yrke hör, ställas ock mycket stora kraf på

Tjänsternas

tillsättande.

Löne förmåner.

558

KOMMERSKOLLEGIETS LOKALA ORGAN.

Särskild

mening1.

bergmästarens insikter och skicklighet, för att denne skall kunna häfda sin
ställning. Därtill kommer, att bergmästaren vid såväl den tekniska som
yrkesinspektionen enligt grufstadgan har att utöfva större befogenhet än
yrkesinspektörerna under sin verksamhet. Medan de sistnämnda äro inskränkta
till att lämna råd och anvisningar och icke själfva kunna förordna
om skyddsåtgärders vidtagande, äga bergmästarne att icke blott förordna
härom utan äfven, om grufägare tredskas, antingen låta utföra skyddsåtgärden
på dennes bekostnad eller ock inställa grufarbetet. Därjämte har
bergmästaren att träffa rättsliga afgöranden, som påkalla stora insikter och
ett godt omdöme. I anslutning till det nu anförda finna kommittéerna
skäligt, att åt bergmästarne beredas större löneförmåner än dem yrkesinspektörerna
åtnjuta.

I sådant afseende föreslår kommittéernas flertal 7,500 kronor. Af förstnämnda
belopp böra 5,000 kronor vara lön och 2,500 kronor tjänstgöringspenningar.
Ett ålderstillägg å 600 kronor bör tillkomma efter 5 år. Till bergmästarne
i Stockholm och Luleå torde dessutom böra utgå ortstillägg, till den förre
af 600 och till den senare af 300 kronor. Därjämte torde bergmästarne
böra fa behålla rätt till sportler.

Kommerskollegiikommitténs ledamöter Elcman och Elmquist hafva icke kunnat
ansluta sig till ofvan anförda motivering och förslag i fråga om bergmästares
aflöningsförmåner. De hafva ansett att, äfven om bergmästarne inom sitt
speciella område hafva andra och vidare uppgifter att fylla än yrkesinspektörerna,
detta uppväges af den omständigheten, att af yrkesinspektörerna kräfvas
såväl större allmänna tekniska insikter som mångsidigare intresse och förmåga
att göra sig förtrogna med åtskilliga slag af industriell drift. Vid
1912 års riksdag erhöllo ock bergmästarne provisorisk lönereglering, afpassad
efter den då genomförda definitiva löneregleringen för yrkesinspektörer. Ifrågavarande
ledamöter anse därför, att för bergmästarne, oberäknadt sportelinkomster,
hvilka för dem torde ställa sig högre än för yrkesinspektörerna,
böra fastställas löneförmåner, jämförliga med dem de sistnämnda åtnjuta. De
sistnämndas aflöning utgör 6,200 kronor jämte två ålderstillägg efter 5 resp.
10 år å 500 kronor. Härtill kommer för den i Stockholm stationerade yrkesinspektören
ett ortstillägg å 400 kronor. Då det emellertid är att förmoda,
att befordran till bergmästare i allmänhet kommer att vinnas först vid en
mera framskriden ålder, än den genomsnittliga ålder yrkesinspektörerna innehafva
vid tillträdandet af sina befattningar, synes skäligt, att bergmästarnes
begynnelselön sättes något högre än yrkesinspektörernas. I anledning häraf
torde bergmästarnes begynnelselön böra motsvara yrkesinspektörernas, tillökad
med det första ålderstillägget, eller tillhopa 6,700 kronor, hvaraf 4,700
kronor skola utgöra lön och 2,000 kronor tjänstgöringspenningar. Härtill bör
komma ett ålderstillägg å 500 kronor efter 5 års tjänstgöring. Vidare skola
bergmästarne i Stockholm och Luleå såsom nu åtnjuta ortstillägg å resp.
400 och 200 kronor.

I den till 1885 års riksdag aflåtna propositionen om lönereglering för
bergmästarne föreslog Kungl. Maj:t, att de befattningshafvare, som innehade

Boställen.

BIORG SSTATEN.

åt dem upplåtna boställen, skulle vidkännas afdrag ä lönen. Inom riksdagen
framhölls emellertid frän flera håll, att då vederbörande näringsidkare
inköpt och ställt till bergmästarnes förfogande samt underhållit boställena,
de gjort detta för att bereda bergmästarne personligen en förmån och därigenom
tillförsäkra sina distrikt de dugligaste bergmästarne, men icke för
att staten, på sätt då ifrågasattes, däraf skulle draga fördel. Riksdagens
beslut blef, att något afdrag å lönen icke skulle göras för boställsförmånen.

Kommittéerna ifrågasätta ej heller något afdrag å lönen för bergmästaren
i västra distriktet för det honom tillkommande boställe. Om det däremot kan
befinnas lämpligt, att staten öfvertager den bergmästaren åliggande underhållsskyldigheten,
torde denne böra vidkännas ett afdrag å lönen af 500 kronor.

Därest det af kommittéerna framlagda förslag till reglering af bergsstaten
blir förverkligadt, kunna icke längre tvenne af de tre boställena komma
till användning för sitt nuvarande ändamål. Såsom af kommittéernas ofvan
lämnade redogörelse i ämnet framgår, hafva boställena tillkommit genom
sammanskott af enskilda. Efter det att med afseende å det nu angifna
sättet för tillkomsten af bergmästarboställena yrkanden i administrativ väg
framställts om rätt för vederbörande bruksägare och bergslagsintressenter att
själfva förfoga öfver dessa boställen, hänvisade Kungl. Maj:t genom beslut
den 6 oktober 1854 vederbörande att vid domstol utföra sin talan om deras
i ena eller andra afseendet förmenta bättre rätt till boställena. Någon rättegång
har i anledning däraf ej förekommit. Dock har, såsom kommittéerna
ofvan (s. 546 f.) meddelat, nyttjanderätten till bostället i Filipstad, sedan detsamma
af en afgående bergmästare öfverlämnats till bruksägarne, genom
laga dom tillerkänts Kungl. Maj:t och kronan för vederbörande bergmästares
räkning. Äfven till de båda andra boställena lärer Kungl. Maj:t och
kronan hafva nyttjanderätt, så länge de begagnas såsom boställen för bergsstatstjänstemän.
Men om denna karaktär fråntages något af boställena,
blir frågan om äganderätten till denna fastighet aktuell, och synes utredningen
gifva vid handen, att densamma, möjligen med undantag för Filipstad,
icke snarast tillkommer Kungl. Maj:t och kronan, utan möjligen befintliga
innehafvare af deras rätt, som på sin tid inköpte vederbörande fastighet och
ställde den till förfogande såsom bergmästarboställe.

Hvad grufingenjörernas aflöning beträffar, har man nu att utgå från,
att dessa tjänster skola helt taga sina innehafvares tid i anspråk. Vid
sådant förhållande är det gifvet, att aflöningarna måste bestämmas efter
en helt annan måttstock än den, som varit afgörande för de nuvarande
grufingenjörsarfvodena. Särskildt med hänsyn till att bergsstatens inspektionsåligganden
i ganska stor omfattning lära komma att fullgöras af
grufingenjörerna, måste dessutom dessa befattningshafvare besitta goda teoretiska
insikter, praktisk erfarenhet och duglighet. Med hänsyn härtill föreslå
kommittéerna för dem en begynnelseaflöning af 5,400 kronor, hvilket
motsvarar löneförmånerna för tjänster af andra lönegraden inom centralförvaltningen
med frånräknande af ortstillägget för Stockholm å 400 kronor.
Af denna aflöning skola 3,600 kronor utgöra lön och 1,800 kronor tjänst -

KOMMERSKOLLEGIETS LOKALA ORGAN.

Skrif hitriiden.

Bcnjmästarnes
kontorskostnader

m. m.

F.xpeditions<irh
arkivlokaler.

560

göringspenningar. Härutöfver förekomma två ålderstillägg å 500 kronor
efter 5 resp. 10 års tjänstgöring i befattningen. Grufingenjörerna i Stockholm
och Luleå böra dessutom åtnjuta ortstillägg å 400 resp. 200 kronor.

Både bergmästare och grufingenjörer skola själffallet fortfarande åtnjuta
resekostnads- och traktamentsersättning för tjänsteresor, och torde sådan ersättning
böra utgå efter samma grunder, som nu gälla i detta afseende.

En gifven följd af att grufingenjörsbefattningarna blifva ordinarie är, att
jämväl grufingenjörerna blifva berättigade till pension.

För utförandet af de rena expeditionsgöromålen föreslå kommittéerna anställandet
af ett fast kvinnligt skrif- och ritbiträde å hvarje bergmästarexpedition.
Då dessa biträden skola utföra ordinarie arbete, torde de ock böra hafva ordinarie
anställning. För dessa torde böra fastställas en aflöning af 1,050 kronor om
året, däraf 700 kronor såsom lön och 350 kronor såsom tjänstgöringspenningar,
jämte 3 ålderstillägg å 200 kronor efter resp. 3, 6 och 9 års tjänstgöring i
befattningen. De vid bergmästarexpeditionerna i Stockholm och Luleå anställda
biträdena skola dessutom åtnjuta ortstillägg å 150 resp. 75 kronor.

Ifrågavarande befattningar tillsättas af bergsöfverstyrelsen efter förslag af
vederbörande bergmästare.

För hvarje bergmästarexpedition erfordras åtminstone tvenne rum för
bergmästarens och grufingenjörens arbeten. I dessa rum kunna ock förvaras
de handlingar och kartor, som erfordras för den dagliga tjänstgöringen,
samt en del af öfriga arkivhandlingar, såsom utmålsprotokoll och äldre
matriklar, hvilka jämväl för tjänstgöringens jämna gång böra finnas i omedelbar
närhet. Dessutom fordras för öfriga delar af arkivet ett eller två
rum, beroende på det antal arkivhandlingar, som komma att tillföras de
olika distrikten.

Dessa för bergmästarexpeditionerna erforderliga utrymmen böra om möjligt
vara belägna i stenhus och i öfrigt ändamålsenliga. För västra distriktet
finnas å stationsorten, Kopparberg, nödiga lokaler såväl för expeditionen i
boställsbyggnaden som för arkivet dels i nyssnämnda byggnad dels i särskild
arkivbyggnad. Här ifrågakommer sålunda icke någon särskild kostnad för
detta ändamål. För de tre öfriga distrikten torde hyra för expeditions- och
arkivlokaler böra utgå af statsmedel.

Hvad i öfrigt särskildt angår frågan om beredande af lokaler åt bergmästararkiven,
vilja kommittéerna framhålla svårigheten, för att icke säga
omöjligheten af att bereda dessa värdefulla och oersättliga arkivsamlingar
ur eldfaresynpunkt fullt betryggande förvaringsrum i de fall, då desamma
måste inrymmas i förhyrda lokaler. Med hänsyn härtill och äfven af utrymmesskäl
synes det kommittéerna ändamålsenligt att, i den mån så lämpligen
kan ske, äldre arkivalier afskiljas från bergmästararkiven och tillförsäkras
en tryggare och så vidt möjligt central vård. Enligt hvad kommittéerna
inhämtat, hafva vissa åtgärder i sådant syfte redan vidtagits, i det
att handlingar ur bergmästararkiven i östra och södra distrikten från tiden
före 1850 öfverlämnats till landsarkiven i Uppsala resp. Vadstena. Vid ett
genomförande af kommittéernas förslag till distriktsindelning, som i alla

BERGSSTATEN.

561

händelser nödvändiggör en uppdelning af de nuvarande distriktsarkiven, torde
sålunda uppmärksamhet böra ägnas åt jämväl denna fråga.

Belysning, värme och städning inom expeditions- och arkivlokalerna torde Öfrigajronstaten
böra betala, hvarjämte erforderliga medel torde mot redovisningsskyldighet
böra ställas till bergmästarnes förfogande till bestridande af
kostnaderna för extra skrifhjälp och telefon samt andra expenser. Till
diarier, matriklar, register, böcker och andra trycksaker för bergmästarne
bör afses visst belopp. Härtill komma slutligen vikariatsersättningar.

Till lokalhyra samt öfriga ofvannämnda kostnader torde, i likhet med
hvad fallet är beträffande yrkesinspektionen, lämpligen kunna i staten för
bergsstaten uppföras ett särskildt gemensamt anslag, hvars fördelning mellan
de olika bergmästarne och ändamålen må blifva föremål för särskild pröfning
af kommerskollegiet. Detta anslag lärer icke kunna beräknas till lägre
belopp än 6,500 kronor.

Staten för den lokala bergsförvaltningen blir sålunda: Stat.

Kronor.

1 bergmästare ...........................8,100 1

1 d:o ...........................7,800

1 d:o ........................... 7,500 (7,000)

1 d:o ...........................7,500

1 grufingeniör...........................5,800

1 d:o ...........................5,600

1 d:o ...........................5,400

1 d:o ...........................5,400

1 kvinnligt biträde.........................1,200

1 d:o .........................1,125

1 d:o .........................1,050

1 d:o .........................1-050

Till kontorskostnader och vikariatsersättningar............6,500

Summa kronor 64,025

Då kostnaderna för bergsstaten för närvarande uppgå till 44,150 kronor
(s. 546), skulle med ett genomförande af kommittéernas förslag alltså uppkomma
en kostnadsökning af 19,875 kronor.

1 Kommerskollegiikommitténs ledamöter Ekman och Elmquist föreslå för bergmästarne aflöningar
å resp. kronor 7,100, 6,900, 6,700 (6,200) och 6,700 (s. 558).

36—122348.

562

Kap. 30. Grufmätare.

Nförhållan ^asom re(^an förut nämnts, skall den i 57 § grufstadgan föreskrifna karta
(ten™ öfver grufva samt kompletteringar af densamma på grufägarens bekostnad
utföras af bergstjänsteman eller annan, som af bergsöfverstyrelsen förklarats
behörig att verkställa grufmätningar. Den, åt hvilken bergsöfverstyrelsen
meddelat dylik behörighet, plägar benämnas grufmätare.

För vinnande af behörighet att vara grufmätare finnas inga särskilda
kompetensfordringar föreskrifna, utan sökandens kompetens pröfvas af kommerskollegiet
i dess egenskap af bergsöfverstyrelse. Såsom regel har emellertid
erfordrats i fråga om kunskaper examen från tekniska högskolan med
godkända insikter i de teoretiska bergsämnena samt såsom prof å vunnen
praktisk färdighet en af sökanden upprättad grufkarta, som af kollegiet
kunnat godkännas.

Någon instruktion för grufmätare finns ej, men i kungl. brefven till kommerskollegiet
den 6 februari 1885 och den 1 april 1887 lämnas vissa ordningsföreskrifter
beträffande upprättandet och kompletterandet af grufkartor. Därjämte
hafva tid efter annan råd och anvisningar rörande upprättandet af grufkartor
och deras komplettering lämnats grufmätarne af kommerskollegiet.

Grufägare har rätt att använda hvilken grufmätare han önskar. Ersättning
för grufmätningar och grnfkartors upprättande, kompletterande och
kopierande utgår enligt en af Kungl. Maj:t den 12 juni 1885 utfärdad arfvodestaxa.
Arfvodet utgör efter beräkning, att åtta timmars arbete motsvarar
en arbetsdag, tolf kronor för hvarje sådan dag. Under den tid, förrättningsmannen
för arbetets verkställande uppehåller sig å förrättningsstället,
skall grufägaren utan ersättning förse honom med kost och bostad eller
ock utgifva traktamentsersättning med åtta kronor för dag. För resor till
och från förrättningsstället äger förrättningsmannen uppbära resekostnadsoch
traktamentsersättning enligt fjärde klassen i gällande resereglemente.
Om mellan förrättningsmannen och grufägaren träffats öfverenskommelse om
andra grunder för arfvodets eller ersättningens bestämmande, länder denna
till efterrättelse.

Brister hos Den nuvarande anordningen af grufmätningen och därmed saminanhänrande”nord-gande
f8rllållail(len företer åtskilliga väsentliga brister.

ningen. Hvad först angår kompetensfordringarna, har anmärkts, att den utförda
Kompetens- kartan icke kan utgöra ett fullgiltigt bevis om erforderlig praktisk färdighet,
fordringarna.j^rfarenheten har jämväl gifvit vid handen, att fordringarna i fråga härom
måste skärpas.

GRUFMÄTAUK.

,r)(i;5

Vidare har framhållits, att grufraätarnes arfvode enligt nu gällande
taxa är för lågt med hänsyn till det synnerligen ansträngande oeh stor
noggrannhet kräfvande arbete, som är förenadt med grufmätningen, om
denna skall motsvara sitt ändamål. Till följd häraf söker sig eu duglig
grufmätare snarast möjligt en bättre aflönad verksamhet inom bergshandteringen.
Det har därför aldrig kunnat uppstå en kår af grufmätare med
en genom mångårig öfning förvärfvad sakkunskap och erfarenhet till tjänst
för grufägare i allmänhet. Detta har ock haft till följd, att det på grufmätningens
område endast undantagsvis finnas utöfvare, skickade att föra
grufmätningen framåt, exempelvis genom pröfvandet af nya metoder eller
nya instrument in. m.

Att grufmätarna i så stor utsträckning snart åter upphöra med utöfvandet
af sitt yrke, medför naturligtvis talrika ombyten af grufmätare vid en grufva.
Emellertid ske icke sällan dylika ombyten oftare, än nödvändigt skulle vara,
till följd däraf att grufägaren för att få grufmätningen utförd till ett billigare
pris städse vänder sig till yngre grufmätare, som nyss börjat utöfva
yrket. För att erhålla arbete erbjuda sig dessa ofta att utföra arbetet för
lägre ersättning. Alltför täta ombyten af grufmätare vid en grufva verka
emellertid menligt på grufkartornas beskaffenhet. Hvarje grufmätare måste
göra sig så förtrogen med grufvan och grufkartan, att han kan utföra mätningen
i grufvan på ett sådant sätt, att hvad som är af vikt också framträder
på kartan. En sådan förtrogenhet förvärfvar en grufmätare naturligtvis
endast därigenom, att han blir i tillfälle att utföra flera mätningar
och kartarbeten efter hvarandra i samma grufva.

Det kan ock inträffa, att en person, som fått behörighet såsom grufmätare,
sedermera af en eller annan orsak kan befinnas mindre lämplig härför. Det
har då påpekats, att det för närvarande saknas utväg att förhindra, att en
dylik grufmätare det oaktadt blir anlitad.

Vid öfvervägande af hithörande spörsmål ansågs erforderligt att af personer,
som själfva verkställt eller fortfarande verkställa grufmätningar,
söka erhålla möjligast allsidiga upplysningar om grufmätningars verkställande
och grufmätares ställning samt deras eventuella önskemål i fråga härom.
För sådant ändamål utsände kommerskollegiikommittén till förutvarande
och nuvarande grufmätare ett frågeformulär. En sammanställning
af de ingångna svaren har i hufvudsak gifvit följande resultat.

I fråga om de fordringar, som böra uppställas på teoretiska insikter hos en
person, som vill erhålla tillstånd att utföra grufmätningar, hafva samtliga
de tillfrågade förutsatt en grundlig teoretisk kunskap i mineralogi, geologi,
grufvetenskap och grufmätning, hvadan examen från bergshögskolan i allmänhet
angifvits såsom erforderlig Några hafva ifrågasatt, att äfven personer,
som aflagt afgångsexamen från de lägre bergsskolornas öfre afdelning
och sedermera kompletterat i ofvannämnda hufvudämnen vid bergshögskolan,
skulle vara kompetenta. En af de tillfrågade har direkt uttalat, att »hög.
skoletvång» icke bör stadgas.

A rfvodet.

Enquete
bimal grufmätare.

Kompetens

fordringar.

564

KOMMERSKOLLEGIETS LOKALA ORGAN.

Hvad angår den praktiska utbildningen, hafva de flesta ansett ett års praktik
vara erforderlig, hvarvid dock tillika framhållits, att utbildningen bör
äga rum hos en van grufmätare och att arbetet icke får vara af alltför ensidig
beskaffenhet. Såväl längre som kortare utbildningstid har äfven ifrågasatts.
Vidare har en ä två månaders tjänstgöring å bergsöfverstyrelsens
grufkartekontor ansetts oundgängligen nödvändig. Kartritningsprofvet
såsom bevis på vunnen praktisk färdighet har endast ett fåtal — särskilt
de, som föreslagit kortare utbildningstid än ett år — ansett böra bibehållas.

Arfvodet. I frågeformuläret hade särskilda uppgifter begärts om den ersättning, som
ansågs böra tillkomma grufmätare för själfva mätningen, för tillhörande ritarbete,
för ritmateriel m. m. samt för resa till och från förrättningsstället.
De härpå lämnade svaren angifva såsom lämplig en ersättning för dag af i
medeltal omkring 23 kronor för mätning och omkring 19 kronor för ritarbete,
hvartill vid frånvaro från hemmet skulle komma fri bostad och kost eller i
ersättning därför 8 kronor. För resdagar har utöfver rese- och traktamentsersättning
äfven ifrågasatts särskild ersättning för tidsspillan. En af de tillfrågade
har tänkt sig statsanställda grufmätare med viss grundlön af staten
till ett belopp af 1,500 kronor. Under denna förutsättning har han föreslagit,
att arfvodet för mätnings- eller ritdag skulle utgå med 15 kronor.
Ersättning för ritmateriel hafva de liesta ansett böra debiteras till själfkostnadspris.

Kommittéer- Kommittéerna anse, att det fortfarande bör tillhöra kommerskollegiet att
naS Ufoalan"meddela behörighet att förrätta grufmätningar. Dylik behörighet bör lämnas
Meddelande en<last tillsvidare, liksom ock dylik behörighet under vissa omständigheter
af behörighet, skall kunna återkallas. Häri torde komma att ligga ett fullt til lräckligt korrektiv
i fall af försumlighet eller eljes visad olämplighet såsom grufmätare.
Anmälan till Någon begränsning af grufägares rätt att själf välja bland behöriga grufom^mbyte
af mätare bär icke ansetts nödig. Däremot hafva kommittéerna tänkt sig, att
grnfmätare. grufägare skall, därest han önskar vända sig till annan grufmätare än den,
som senast verkställt mätning i grufvan, göra skriftlig anmälan därom
hos bergmästaren, med angifvande af hvilken grufmätare han vill anlita.
Dylik anmälan bör ske, innan grufägaren vidtalat den ifrågasatte nye grufmätaren.

Kompetens- Hvad angår de fordringar på teoretiska insikter, som skäligen böra
fordringar, ställas på den, som önskar erhålla behörighet såsom grufmätare, synes något
behof ej föreligga att fordra fullständig examen från tekniska högskolans
fackskola för bergsvetenskap. Det väsentliga torde vara, att erforderliga
kunskaper förefinnas i vissa för grufmätningen oundgängligen nödvändiga
discipliner, såsom geodesi, topografi, grufmätning, petrografi, geologi, läran
om malinfyndigheter och grufbrytning.

I regeln komma säkerligen grufmätarne att såsom hittills till största delen
utgöras af personer, som aflagt examen från tekniska högskolans fackskola
för bergsvetenskap. Emellertid innefattar denna examen utom ofvannämnda
ämnen, däri grundliga kunskaper äro oundgängligen erforderliga för utöfvandet
af grufmätarens yrke. åtskilliga som härför sakna betydelse. Det bör

GRUFMÄTARE. 565

därför stå aspirant Öppet att äfven på annat sätt styrka den nödiga teoretiska
kompetensen. Sålunda anse kommittéerna, att de, som med godkända kunskaper
genomgått lägre bergsskolas högre afdelning samt därefter kompletterat
i ofvannäinnda specialämnen, böra vara i teoretiskt afseende fullt kompetenta
att vara grufm ätare.

I fråga om den praktiska utbildninr/ i grufmätning, som bör föregå kompetensförklaring
såsom grufmätare, äro kommittéerna af den mening, att denna
torde kunna inskränkas till ett år, under förutsättning dock att grufmätaraspiranten
härunder varit i tillfälle att under ledning af en van och
skicklig grufmätare i lämplig utsträckning deltaga i mätning såväl under
jord som i dagen äfvensom i tillhörande ritarbeten. I denna utbildning skall
äfven ingå två månaders tjänstgöring på grufkartekontoret. Dessutom bör
han hafva deltagit i någon praktisk geologisk undersökning. Den praktiska
utbildningen skall styrkas genom intyg från vederbörande grufmätare.
Sådant intyg må innehålla icke allenast uppgift på utförda arbeten,
utan jämväl uttalande om aspirantens lämplighet för grufmätarverksamheten.
Om sådana bestämmelser blifva fastställda, bör det nu brukliga
kartprofvet få anses obehöfligt och därför kunna utan vidare borttagas.

Sammanfattas hvad ofvan anförts, skall alltså den, som vill förklaras
behörig att utföra grufmätningar, visa att han

dels äger kunskaper i ämnena geodesi, topografi, grufmätning, petrografi,
geologi, läran om malmfyndigheter samt grufbrytning, motsvarande dem, som
erfordras för godkänd äfgångsexamen från tekniska högskolans fackskola för
bergsvetenskap:

dels under minst två månader tjänstgjort på grufkartekontoret samt under
minst tio månader deltagit i och utfört grufmätningsarbeten samt därvid
ådagalagt lämplighet för sådana arbeten.

Afseende bör därjämte fästas vid, om han deltagit i någon praktisk geologisk
undersökning.

För att undgå de olägenheter, som för närvarande känneteckna grufmätningsförhållandena
samt lämna grufägarne säkrare tillgång till dugliga grufmätare,
anse kommittéerna nödvändigt, att arfvodet för grufmätningar höjes.
Vid bestämmande af arfvodet synes tillika skillnad böra göras mellan ersättningen
för den egentliga mätningen och för ritarbetet, i det att för den förra
såsom ur olika synpunkter mera kräfvande torde böra utgå högre ersättning.
Dessutom bör grufmätare" vid arbete utom hemmet åtnjuta fri kost och
bostad eller, där sådant ej kan af grufägaren beredas, traktamentsersättning
enligt samma grund som för resdag. För resdagar skall grufmätare
enligt kommittéernas mening uppbära allenast resekostnads- och traktamentsersättning.
Slutligen torde grufmätare böra få godtgörelse för diverse
omkostnader, såsom för ritmateriel m. m., utgående efter vissa procent af
arfvodesbeloppet.

Kommittéerna föreslå därför, att ersättning för grufmätningar samt grufkartors
upprättande, kompletterande och kopierande skall utgå enligt följande
bestämmelser:

Arfvode.

KOMMERSKOLLEGIETS LOKALA ORGAN.

566

1. Grufmätare äger att för grufmätningsarbete, efter beräkning att åtta
timmars arbete motsvarar en dag, uppbära arfvode för dag med tjugu
kronor för mätning samt med sexton kronor för öfriga arbeten för grufkartas
upprättande, kompletterande eller kopierande.

Uppkommer härvid brutet dagatal, skall grufmätare för den Överskjutande
tiden intill fyra timmar åtnjuta hälft dagsarfvode samt öfver
fyra timmar helt dagsarfvode.

Tager förrättning icke i anspråk en dag, beräknad på sätt nyss är
sagdt, utgår dock för densamma helt dagsarfvode.

innefattar förrättning under en och samma dag såväl mätning som
ett eller flera af öfriga arbeten för grufkartas upprättande, kompletterande
eller kopierande, skall arfvode för sådan dag utgå såsom för
mätning.

2. Under den tid grufmätare för arbetets verkställande uppehåller sig å
förrftttningsstället, skall grufägaren utan ersättning förse honom med
kost och bostad eller ock, där sådant ej kan af grufägaren beredas,
äger grufmätare åtnjuta traktamentsersättning med åtta kronor för dag
räknadt.

3. Då arbete icke kan verkställas i grufmätares bostad, äger denne att för
resa till och från förrättningsstället uppbära resekostnads- och traktamentsersättning
efter fjärde klassen i gällande resereglemente; dock skall
traktamentsersättning enligt resereglementet icke utgå för dag, för
hvilken grufägaren jämlikt punkt 2 antingen förser grufmätare med
kost och bostad eller lämnar honom traktamentsersättning.

4. Såsom ersättning för ritmateriel m. m. skall grufmätare äga uppbära ett
belopp, motsvarande två procent af arfvodesbelÖppet.

Ofvannämnda frågeformulär innefattade äfven frågor rörande de under
åren 1907—1911 utförda grufmätningar, hvarvid begärdes särskilda uppgifter
beträffande dels de mätningsarbeten, som vederbörande utfört vid grufvor,
vid hvilka han tillika haft anställning, dels de mätningsarbeten, som han
utfört vid grufvor, vid hvilka han tillika varit konsulterande ingenjör, dels
ock de arbeten, som han utfört uteslutande i sin egenskap af grufmätare.
De framställda frågorna afsågo äfven att vinna upplysning om antalet dagar,
som vid de olika mätningsförrättningarna tagits i anspråk för den egentliga
mätningen, för tillhörande Utarbete samt för resor. Vid sammanställning
af uppgifterna för samtliga de förrättningar, som utförts af de tillfrågade
uteslutande i egenskap af grufmätare, visade sig, att hela antalet förrättningsdagar
uppgick till 1,543, däraf mätningsdagar 330, ritdagar 1,036 samt
resdagar 177. Med tillämpning af de utaf kommittéerna ofvan föreslagna
beloppen skulle arfvodet därvid hafva utgjort för 330 mätningsdagar 6,600
kronor samt för 1,036 ritdagar 16,576 kronor eller tillhopa 23,176 kronor.

Fördelas detta belopp på samtliga förrättningsdagar, resdagarna inberäknade,
blir dagsarfvodet i själfva verket endast omkring 15 kronor. Emellertid
skulle en grufmätares årsinkomst på detta sätt belöpa sig till omkring

4,000 kronor under förutsättning nämligen, att han under hela året kunde

GKUFMÄTARE.

567

hafva full sysselsättning. För att emellertid dessa ekonomiska förmåner
skola kunna tillförsäkras grufmätare och den ofvan anmärkta skadliga konkurrensen
förhindras, torde erfordras ett uttryckligt förbud mot tillfälliga
ackord om lägre ersättning än den i vederbörligen utfärdad taxa fastställda.

Enligt hvad kommittéerna erfarit, lärer icke sällan inträffa, att svårigheter
möta att erhålla biträde af grufmätare antingen på grund däraf, att grufägaren
saknar kännedom om hvar någon dylik finnes, eller ock emedan den
eller de grufmätare, till hvilka grufägaren gör hänvändelse, icke längre äro i
tillfälle att åtaga sig grufmätningar. För att i möjlig män afhjälpa dessa
olägenheter synes kommerskollegiet böra åläggas att för hvarje år offentliggöra
och tillhandahålla en genom dess försorg upprättad förteckning öfver de
personer, som hafva behörighet att utföra grufmätningar, jämte deras bostadsorter
med angifvande tillika af hvilka bland dem, som förklarat sig villiga
att under året mottaga uppdrag.

I anslutning till grufstadgans 57 § torde af Kungl. Maj:t böra utfärdas
en förordning, innefattande närmare bestämmelser angående skyldighet för
grufägare att låta mäta grufva samt upprätta, komplettera och kopiera grufkarta,
villkoren för vinnande af behörighet att utföra grufmätningar, sättet
för meddelande af behörighet och för återkallande af meddelad behörighet,
grufägares anmälningsskyldighet vid ombyte af grufmätare samt kommerskollegiets
åliggande att föra förteckning öfver grufmätare. I denna förordning
kunna äfven lämpligen inryckas bestämmelser rörande den ersättning,
grufmätare skall äga uppbära för sitt arbete, samt rörande förbud mot grufmätningars
utförande mot lägre ersättning än den i förordningen fastställda
i andra fall, än då fråga är om mätning, utförd af person med stadigvarande
anställning i vederbörande grufföretag. Därjämte synes behof föreligga af
en verklig instruktion för grufmätare. Denna, hvars utarbetande lämpligen
torde öfverlämnas åt kommerskollegiet, bör innehålla bestämmelser angående
omfattningen af grufmätares uppgifter och skyldigheter äfvensom närmare
föreskrifter af teknisk beskaffenhet rörande grufmätning samt grufkartas upprättande,
kopierande och kompletterande.

Förteckning
öfver grufmätare.

Förordning
angående
grufmätning
m. in.

#''

D

HANDELSDEPARTEMENTETS AFDELNING
FÖR SÄKERHETSANSTALTER FÖR
SJÖFARTEN, LOTSSTYRELSEN.

Kap. 31. Lotsstyrelsens uppgifter, organisation in. in.* 1 *

1 samband med förslaget om landt- och sjöförsvarsdepartementens samman- Of ver fly ttslagning
till ett departement äfvensom vid behandlingen af frågan om ärcndér^ang.
departementsindelningen i allmänhet och fördelningen af ärendena mellan lotsverket
departementen hafva departementalkommitterade i den allmänna delen af sitt ''sjöförsvarsbetänkande
(s. DO), såsom redan är nämndt, föreslagit öfverflyttning till de- departemenpartementet
för handel, industri och sjöfart af vissa ärenden, som nu tillhöra tgteisdepartesjöförsvarsdepartementet.
Genom öfverflyttningen skulle det gemensamma mentet.
försvarsdepartementet frigöras från ärenden, som ej direkt syfta på försvaret,
och såmedelst detta departements arbetsbörda lättas. De ärenden, som sålunda
skulle öfverflyttas, röra de institutioner — lots- och fyrinrättningen
med lifräddningsanstalterna, sjökarteverket, skeppsmätningen, bildnings- och
undervisningsanstalter för sjöfarten samt nautisk-meteorologiska byrån —
hvilkas utgifter för närvarande regleras under riksstatens femte hufvudtitel
och där sammanföras under rubriken: Handel.

Den genom nådigt beslut den 9 augusti 1894 förordnade kommittén för af- 1894 års
gifvande af betänkande och förslag i fråga om landt- och sjöförsvarsdepartementens
förening till ett departement yttrade i sitt den 17 december 1895 och sjöförafgifna
betänkande följande vid öfversikt af de ärenden, som skulle komma S''tementem
att tillhöra försvarsdepartementet. förening till

Till sjöförsvarsdepartementet hörde åtskilliga ärenden, hvilka icke kunde
sägas i egentlig mening tillhöra sjöförsvarsväsendet, såsom ärenden rörande
lots- och båkanstalter, skeppsmätningsärenden samt frågor rörande bildningsoch
undervisningsanstalter för sjöfartsnäringen. Därest ett gemensamt försvarsdepartement
upprättades, kunde det synas, som borde samtliga dessa
ärenden skiljas från detta departement. Dock ansåge sig kommittén icke
böra föreslå, att befattningen med lots- och båkanstalterna eller, såsom de
numera benämnas, lots- och fyrinrättningen jämte lifräddningsanstalterna å
rikets kuster för det dåvarande öfverflyttades till något civilt departement.
Dithörande ärenden syntes nämligen stå i ett icke oväsentligt sammanhang

1 Byråchefen i lotsstyrelsen J. A. Sjöborg har på grund af Kungl. Maj:ts förordnande biträdt
departementalkommitterade med undersökningar och förslag angående ifrågasatta ändringar

i sättet för handläggningen i statsdepartementen af ärenden, som tillhöra området för lotsstyrel sens

verksamhet, äfvensom rörande andra i samband därmed stående frågor.

572

LOTSSTYRELSEN.

med sjöförsvarsväsendet, ity att åtskilliga uppgifter af synnerlig vikt för
sjöförsvaret ålåge lotspersonalen, och lotsverket vid mobilisering i alla händelser
måste ställas till försvarsverkets förfogande. Härtill komme, att den
samverkan, som måste äga rum mellan lotsstyrelsen och sjökarteverket,
skulle främjas däraf, att häda dessa institutioner vore förlagda under samma
departement. Med afseende härå ansåg kommittén, att lots- och båkanstalterna
borde vara förlagda under försvarsdepartementet, åtminstone tillsvidare
och så länge från handelns och sjöfartens synpunkt icke framträdt
något särskildt behof af förändring i det rådande förhållandet, men att
däremot samtliga de ärenden, som rörde bildnings- och undervisningsanstalter
för sjöfartsnäringen, borde öfverflyttas till det departement, hvithet hade att
behandla öfriga frågor rörande denna näring. Ärenden angående sjökarteverket
och nautisk-meteorologiska byrån skulle enligt kommitténs förslag
behandlas inom försvarsdepartementet, dock att en del af de nämnda verk
och byrå rörande ärenden kunde öfverlämnas till chefen för flottans stab.

En af ledamöterna i nämnda kommitté yttrade enligt afgifven särskild
mening att, om en förening mellan landt- och sjöförsvaret skulle bringas till
stånd, ingen afvikelse ens för tillfället borde göras från den af kommittén
uttalade, såsom honom syntes riktiga uppfattning, att ärenden, hvilka icke
kunde sägas i egentlig mening tillhöra försvarsväsendet, borde från försvarsdepartementets
befattning uteslutas, åtminstone sådana, hvilka såsom lotsoch
fyrinrättningen jämte lifräddningsanstalterna å rikets kuster gifvetvis,
om hvad som eljest rörde handel och sjöfart sammanfördes under ett departement,
borde tillhöra detsamma.

De skäl, säger denne kommittéledamot, som af kommittén anförts för hithörande
ärendens bibehållande vid försvarsdepartementet för det dåvarande
åtminstone, vore, dels att åtskilliga uppgifter af synnerlig vikt för sjöförsvaret
skulle åligga lotspersonalen och att lotsverket vid mobilisering i
alla händelser måste ställas till försvarsverkets förfogande, dels att den
samverkan, som måste äga rum mellan lotsstyrelsen och sjökarteverket,
skulle främjas däraf, att båda dessa institutioner förlädes under samma departement.
I det förra hänseendet borde erinras, att väg- och vattenbyggnadskåren,
järnvägspersonalen, telegrafpersonalen, sjömanshusen med flera hade
långt viktigare uppgifter för försvaret i händelse af mobilisering än lotspersonalen,
utan att det därför blifvit ens ifrågasatt, att de skulle läggas
under försvarsdepartementet. Med de synnerligt viktiga uppgifter för sjöförsvaret,
som ålåge lotspersonalen, syntes afses de, som vore en följd af
skyldigheten för densamma att vid inträffande krig eller större krigsrustningar
tjänstgöra vid flottan. Men denna skyldighet hade enligt reservantens
förmenande sin egentliga betydelse däruti, att lotsarna vid krigsutbrott
skulle kunna bortföras från sina respektive stationer, för att fienden icke
skulle kunna af dem betjäna sig. Af sekundär betydelse vore, att lotsarna
i följd af sin lokalkännedom och spejarvana kunde biträda vid fartygens
vägledning och vid kunskapandet samt i sammanhang därmed vid kustsignaleringen,
ty flottans befäl måste i dessa afseenden ändock förlita till

UPPGIFTER, ORGANISATION M. M.

Ö73

sig själft och sitt eget folk. Dessa maktpåliggande uppgifter befrämjades
väl dessutom icke i någon synnerlig mån därigenom, att lotsverket lydde
under försvarsdepartementet. Lotsarnas lokalkännedom vore i regeln inskränkt
till viss eller vissa allmänna farleder, och iärtygen, som dessutom
icke kunde medföra lots för hvarje sådan farled inom krigsskådeplatsen,
hade att röra sig lika väl utom som i de allmänna farlederna. Med hänsyn
till kustsignaleringen borde det vara klart, att den ringa öfning, som kunde
bibringas lotsarna däri, icke vore tillräcklig, för att den uteslutande .skulle
kunna lämnas i deras händer, hvarjämte hvarje sådan kunskaparpost måste
veta, hvarthän han i händelse af fiendeDS annalkande borde söka sin reträtt
för att icke af honom uppfångas, och därför stå i förbindelse med visst
fartyg under dess chefs order. Till vapentjänst kunde de icke användas,
enär de i vapnens bruk icke erhölle ens den nödtorftiga öfning, som den
allmänna värnplikten eljest beredde.

Hvad åter beträffade samverkan emellan lotsstyrelsen och sjökarteverket,
så hvarken hade eller kunde den rimligtvis få den omfattning, som borde
finnas och funnes emellan detta senare och landkarteverket, och dock hade
en del af detta senare nyligen öfverflyttats från landtförsvars- till civildepartementet,
så att detta skäl syntes äga ganska liten vikt.

Härmed finge emellertid vara huru som helst, så gåfves det ett skäl, som,
om en ny indelning af statsdepartementen Lomme till stånd, talade alldeles
bestämdt för, att lots- och fyrinrättningen med hvad därtill hörde borde
lyda icke under försvarsdepartementet utan under det departement, som
finge den allmänna befattningen med den för vår ekonomiska utveckling så
synnerligt viktiga näring, som benämndes handel och sjöfart. Man borde
eftersinna, att lotsverket icke längre såsom fördom vore en institution, hvilken
till betydligaste delen uppehölles med kronans medel och hufvudsakligen
för kronans ändamål. Det vore en enskild institution, som, om en mindre
del af utgående pensioner undantoges, bekostades af handels- och sjöfartsnäringen,
fastän den administrerades af staten. Keservanten hade dessutom
mycket svårt att tro, att vare sig nämnda näring eller chefen för det departement,
hvarunder denna närings angelägenheter Lomme att höra, länge
skulle finna sig uti, att eu så viktig del af lagstiftningen för densamma
som den, hvilken rörde lots- och fyrväsendet jämte därmed sammanhängande
beskattning, handhades af ett departement, som hade ingenting med denna
näring i öfrigt att skaffa. I såväl handels- och sjöfartsnäringens som det
departements, hvarunder densamma Lomme att höra, intresse ansåge sig reservanten
därför böra afstyrka, att lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna
ens för någon tid förlädes under det föreslagna försvarsdepartementet.

Lotsverket hade ifrån sin tillkomst, i början såsom eu enbart flottans angelägenhet,
ända till efter inrättandet af sjöförsvarsdepartementet tillhört
flottan på det sätt, att det administrerats af det ämbetsverk eller annan
myndighet, som haft högsta inseendet öfver den ekonomiska förvaltningen
vid flottan. De högsta befälsposterna därstädes bekläddes under tiden af i

574

LOTSSTYRELSEN.

tjänst vid flottan varande högre officerare. Äfven vid de lägre befälstjänsternas
tillsättande skulle afseende fästas förnämligast å i tjänsten varande
eller afskedade officerare af lägre grader vid flottan. Under dessa förhållanden
vore det mycket naturligt, att verket lades under det nya sjöförsvarsdepartementet,
helst beskattningen då ännu var en obetydlighet, jämförd med
hvad den nu vore, och hufvudsakligen lagd på den utrikes sjöfarten. Men
sedan verket därefter först erhållit sin egen lönestat och sedan sin egen styrelse,
samt då numera vid alla tjänstetillsättningar den, som vore i lotsverkets
tjänst anställd, skulle hafva företrädesrätt framför annan lämplig
person, kunde reservanten icke finna, att lotsverket utgjorde något sä oskiljaktigt
från flottan, att icke det, om ett gemensamt försvarsdepartement upprättades,
som blefve fritt från andra främmande bestyr, skulle hänföras dit
det rätteligen borde höra såsom en viktig gren af handels- och sjöfartsnäringens
angelägenheter.

En annan ledamot af 1894 års kommitté anmärkte enligt afgifven särskild
mening följande mot kommitténs förslag i afseende å underlåten öfverflyttning
till annat statsdepartement af de sjöförsvarsdepartementet underställda
lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna å rikets kuster,
sjökar te ver ket samt nautisk-meteorologiska byrån.

Hvad lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna vidkomme, vore
det onekligt, att lotsverket med allt hvad därtill hörde vid mobilisering
måste, såsom kommittén anmärkt, ställas till försvarsverkets förfogande.
Het förefunnes emellertid knappast någon statsförvaltningsgren, som icke
mer eller mindre berördes af en mobilisering, och åtskilliga dylika, exempelvis
järnvägar, post och telegraf, måste liksom lotsverket, med bibehållande
i hufvudsak af den organisation de ägde i fredstid, vid mobilisering ställas
till försvarsverkets förfogande. Det vore ett kännetecknande drag hos nutidens
krigsväsen, eller borde åtminstone vara det, att vid mobiliseringstillfälle
och sedermera under krigens lopp för sin räkning draga nytta af
alla de bestående statsinstitutioner, som kunde främja krigföringen, men
låta desamma under fredens dagar få utveckla sig på det sätt deras fredsuppgift
kräfde, krigsväsendets målsmän allena förbehållet att städse äga
kännedom om institutionernas fortgående utveckling samt att få krigföringens
särskilda kraf tillgodosedda, så vidt sådant kunde ske utan förryckande af
sagda utveckling. Hade lotsverket i likhet med järnvägs väsendet varit en
skapelse af detta århundrades senare hälft, skulle säkerligen ingen fallit på
den tanken att underordna detsamma sjöförsvarsdepartementet.

Hvad denne reservant sålunda anfört om lotsverket gällde i tillämpliga delar
äfven med afseende på sjökarteverket och nautisk-meteorologiska byrån,
hvilka båda inrättningar dessutom, såsom kommittén framhållit, syntes böra
förläggas under samma statsdepartement som lotsverket.

Lotsverket. Sedan den tid, då nämnda kommittébetänkande afgafs, torde ej mindre lotsSffiet''och
ver^et än äfven sjökarteverket och nautisk-meteorologiska bvrån alltmera
nautisk-mc- kommit att betraktas såsom i främsta rummet anordnade för den allmänna

teorologislca sjöfarten, och då förslag nu framställas ei mindre om landt- och sjöförsvarsbyrän
i jäv- J
hållande till
sjöförsvaret.

UPPGIFTER, ORGANISATION M. M. ,r)7ä

departementens törening till ett departement än äfven om inrättande af ett
nytt departement för handel, industri och sjöfart, torde frågan om öfverflyttning
från det ena af nuvarande försvarsdepartementen af vissa ärenden, som
ej i första hand afse försvaret utan närmast den allmänna sjöfarten, böra
komma under pröfning för att definitivt ordnas.

Sambandet mellan sjöförsvaret a ena sidan samt lotsverket, sjökarteverket
och nautisk-meteorologiska byrån å andra sidan är hufvudsakligen betingadt
dels däraf, att de åtgärder, som af sistnämnda institutioner vidtagas till sjöfartens
säkerställande, jämväl tillgodokomma örlogsflotta^ dels ock däraf, att
lotsverkets personal och materiel under vissa förhållanden måste tagas i användning
för militära ändamål, att sjökarteverket ombesörjer utarbetning och
tryckning af de för marinens behof särskildt erforderliga kartor och seglingsbeskrifningar,
samt att nautisk-meteorologiska byrån tillhandagår med undersökning
och kontroll af nautiska instrument för örlogsflottans fartyg.

Uti sitt betänkande angående landt- och sjöförsvarsdepartementens sammanslagning
till ett försvarsdepartement hafva departementalkommitterade framhållit,
hurusom det är af största vikt, att ett för försvarets intressen fullt betryggande
samband fortfarande upprättbålles mellan försvarsdepartementet och
därunder sorterande myndigheter å ena sidan samt förenämnda förvaltningsorgan
å andra sidan, hvilka skulle öfverflyttas till handelsdepartementet.

Det af departementalkommitterade framställda förslaget att vid inrättandet
af ett gemensamt försvarsdepartement öfverflytta ärenden rörande lotsverket,
sjökarteverket och nautisk-meteorologiska byrån till det ifrågasatta nya
handelsdepartementet afser icke heller att göra någon sådan rubbning i det
förefintliga sambandet mellan försvaret samt nämnda verk och byrå, som kan
vara till men för försvaret.

Delvis beroende på detta samband förefinnas mellan sjöförsvaret samt lotsverket
och sjökarteverket åtskilliga organisatoriska beröringspunkter. I sådant
afseende bemärkes, att en i marinstaben tjänstgörande officer handlägger
och föredrager i lotsstyrelsen ärenden rörande kustsignalväsendet
och lotsverkets mobilisering, att till tjänstgöring vid sjökarteverket kommenderas
militär personal, att marinförvaltningen tillhandahåller penningmedel
till bestridande af sjökarteverkets och nautisk-meteorologiska byråns
utgifter samt granskar penningredovisningar, att den till lots- och fyrinrättningarna
hörande personal, med undantag af de med kontrakt anställda
vaktarna vid smärre ledfyrar, under hela sin tjänstetid vid lotsverket
skall tillhöra flottans reserv, dock utan rubbning af ifrågavarande
personals civila ställning i afseende å tjänsten vid lotsverket, att personalen
vid lots- och fyrinrättningarna är ställd under krigslagarna samt rannsakas
och, där målet icke tillhör krigsöfverdomstols omedelbara pröfning,
dömes al stationskrigsrätt, äfvensom att flottans pensionskassa jämväl bestrider
eller ombesörjer pensioneringen af personal vid lotsverket och sjökarteverket.

I sistnämnda två hänseenden är emellertid ändring af nuvarande förhållanden
ilrågasatt. Enligt motiven till det af särskilda kommitterade utarbetade för -

576

LOTSSTYRELSEN.

slag till ny strafflag för krigsmakten skulle nämligen nämnda lag icke äga
tillämplighet å personalen vid lots- och fyrinrättningarna med afseende å
dess civila tjänst vid lotsverket, och enligt afgifvet betänkande och förslag
af den för ordnande af det militära pensionsväsendet tillsatta kommittén har
denna uttalat sig för, att den civila pensionslagen i tillämpliga delar bör gälla
för såväl lotsstyrelsens som lotsverkets personal, samt att nämnda styrelse
beträffande sin underlydande personal må i fråga om densammas pensionering
utöfva samma åligganden, som generalpoststyrelsen och generaltullstyrelsen
utöfva beträffande dem underlydande personal. Därjämte har enligt den af
1912 års riksdag godkända aflöningsstat för den civila personalen vid sjökarteverket
denna personal erhållit pensionsrätt enligt lagen angående civila
tjänstinnehafvares rätt till pension.

Beträffande återstående här ofvan omnämnda beröringspunkter med försvaret
torde kommendering af militär personal från marinen till tjänstgöring vid lotsstyrelsen
och sjökarteverket icke genom den af departementalkommitterade föreslagna
ärendesöfverflyttningen möta något hinder utan fortfarande, i den mån
så för försvarets och sjökarteverkets intressen må finnas erforderligt, kunna
äga rum; och hvad angår redan vidtagna dispositioner för användning af
lotsverkets personal och materiel för försvaret, torde dessa kunna bevaras och
om behöfligt är utvidgas utan något hinder af samma ärendesöfverflyttning.

Sjökarteverkets utbrytning från sjöförsvarsdepartementet kunde måhända befaras
medföra, att försvarets önskemål i afseende å planläggning och ordnande
af sjökarteverkets arbeten icke blefve i samma mån som hittills beaktade. För
så vidt de bestämmelser, hvilka finnas intagna i förslag till lag om beredning
af de regeringsärenden, som afgöras af Konungen i statsrådet, icke skulle anses
tillräckliga till förekommande af olägenhet i berörda hänseende, skulle emellertid
för tillvaratagandet af försvarets intressen i afseende å sjökarteverket kunna i
vederbörande instruktioner meddelas ytterligare föreskrifter om samverkan vid
ärendenas behandling, så att det för försvarets intressen erforderliga sambandet
mellan försvarsdepartementet och därunder sorterande myndigheter
å ena sidan samt de till handelsdepartementet öfverflyttade förvaltningsorganen
å andra sidan må blifva i alla hänseenden bevaradt.

Enligt föreskrift i den för lotsstyrelsen gällande instruktion skall denna
styrelse för närvarande, då fråga uppstår om utprickning eller belysning af
farled, som icke är med sådana anordningar försedd, från chefen för marinstaben
inhämta yttrande, huruvida i militärt hänseende något finnes att vid
den ifrågasatta åtgärden erinra. Afstyrker chefen för marinstaben åtgärden,
skall, därest styrelsen finner densamma ändock böra vidtagas, ärendet öfverlämnas
till Kungl. Maj:ts afgörande. Något hinder att utsträcka denna samverkan
mellan lotsstyrelsen och chefen för marinstaben jämväl till ärenden,
som afse planläggning och ordnande af sjökarteverkets arbeten, torde icke
föreligga och kommittéerna hafva i här nedan intagna instruktion för lotsstyrelsen
afgifvit förslag till bestämmelser i sådant syfte.

Om, såsom kommittéerna föreslå, sjökarteverket på det sätt förenas med
lotsstyrelsen, att i denna upprättas en sjökartebyrå, till hvilken sjökarte -

UPPGIFTER, ORGANISATION M. M.

577

verkets nuvarande regerings- och styrelseärenden förläggas, samt till chef
för denna byrå fortfarande såsom hittills förordnas en officer ur flottan,
kommer denna organisation att i sig innebära en säker garanti för, att
sambandet mellan försvarsdepartementet och lotsstyrelsen, särskildt denna
styrelses byrå för sjökarteärenden, skall blifva behörigen bevaradt. Att
en officer sålunda förordnas till byråchef inom ett civilt verk, innebär
ingen anledning till betänkligheter. Motsvarande förhållanden förekomma
nämligen inom både försvarsförvaltningen och järn vägsförvaltningen.

I fråga om marinförvaltningens bestyr med sjökarteverkets och nautiskmeteorologiska
byråns ekonomiska angelägenheter torde några svårigheter
icke möta att, om kommittéernas förslag komma till utförande, detta bestyr
öfverflyttas från marinförvaltningen till lotsstyrelsen.

Jämlikt gällande instruktion för lotsstyrelsen den 13 december 1907 har Ärenden rodenna
styrelse öfverinseendet öfver lotsverket, som omfattar lots- och fyrin- raride lotsrättningarna
jämte lifräddningsanstalterna för skeppsbrutna å rikets kuster °rättnin-~
med den till samma inrättningar och anstalter hörande personal. gärna med

Jämte detta öfverinseende, som afser icke allenast lotsverket tillhörande ningsanstalinrättningar
och anstalter af alla slag utan äfven de af kommuner, korpora- !frna, vid
tioner eller enskilde med vederbörligt tillstånd inrättade säkerhetsanstalter
för sjöfarten, tillkommer det lotsstyrelsen att bestämma angående utprickning
och belysning af allmänna farleder och hamnar i riket samt att öfvervaka,
att icke sådana åtgärder vidtagas med afseende å allmänna farleder
eller hamnar, att den allmänna sjöfarten därigenom hindras eller försvåras.

Med hänsyn till försvaret åligger det styrelsen att upprätta planer rörande
användning af lotsverkets personal och materiel för militära ändamål.

De ärenden rörande lots- och fyrinrättningarna med lifräddningsanstalterna,
hvilka komma under Kungl. Maj:ts pröfning och afgörande, handläggas för
närvarande i regeln af sjöförsvarsdepartementet.

För att lämna en öfversikt öfver de ärenden, som förekomma inom lots -

styrelsen, vilja kommittéerna här införa följande enligt uppgifter från detta
ämbetsverk upprättade

31—122348.

578

LOTSSTYRELSEN.

Redogörelse för ärenden, afgjorda i lotsstyrelsen år 1910.

				I dessa ärenden aflåtna
	Större ärenden	Ordi- nära ärenden	Mindre ärenden	underd. skrivel- ser genom sjöför- svars- dep:tet	under d. skrivel-ser
				genom annat dep:t
Ärenden angående
personals antagning, befordran, ledighet, afgång, kontanta löneförmåner......	—	—	854	16	—
> bestraffande, belönande .......	—	—	41	—	—
» tjänstgöring, instruktion.......	—	—	40	—	—
lifräntor, understöd, nådegåfvor........	—		77	17	—
lotshemman, tomtplatser, naturaförmåner åt per-sonal ...................		71	—	1	—
sjukvårdsersättningar.............	—	— ■	36	—	—
ersättning för skador å tjänstebåtar......	—	11	—	—	—
medels rekvisition, anordning, uppbörd.....	—	—	1032	2	—
redogörelse-, anmärknings- och afskrifningsmål .	—	313	61	—	—
inventariepersedlar och konsumtionsartiklar . . .	—	—	348	—	—
fyrskepp, fartyg och båtar..........	—	199	80	3	—
fyrar, båkar, fasta sjömärken, byggnader vid lots-och fvrplatser samt räddningsstationer ....	—	303	—	2	—
lotsverkets förråd, in- och utleverering af effekter	—	—	141	—	—
utprickning, farleder, lotsleder, lotBplatser . . .	—	350	—	4	—
enskildes säkerhetsanstalter för sjöfarten ....	—	52	—	—	—
telefonledningar...............	—	32	—	1	—
användning af lotsverkets personal och materiel för försvaret................	—	21	_	1	—
allmänna författningars tillämpning m. m. ...	—	37	—	7	1
rättegångar, undersökningar, lotsars grundstöt-ningar ...................	—	46	—	—	—
strandningar, räddningsförsök.........	—	—	190	—	—
tillstånd till kaj- och hamnbyggnader, hamnom-råden, undersökning af hamnar.......	—	36	—	—	1
rapporter, journaler, berättelser........	—	—	691	1	—
utländska myndigheters eller personers framställ-ningar, kungörelser.............	—	1	26	—	—
formulär, blanketter .............	—	3	—	—	—
diverse ...................	—	_	52	1	3
Hemliga ärenden................	—	35	32	1	—
Summa	—	1,510	3,701	57	5

UPPGIFTER, ORGANISATION M. M.

f>79

Lotsstyrelsen, det centrala ämbetsverket för handläggning af ärenden
rörande lots- och fyrinrättningarna jämte lifräddningsanstalterna
vid rikets kuster, utgöres, jämlikt den för styrelsen gällande instruktion
den 13 december 1907, af en generallotsdirektör såsom chef samt tre ledamöter.
Af ledamöterna är en chef för kanslibyrån och föredragande hufvudsakligen
i ärenden, som förutsätta civil författningskunskap och insikt i
allmänna administrativa förhållanden, en chef för lotsbyrån och föredragande
hufvudsakligen i ärenden, som förutsätta nautiska insikter, samt en chef
för fyringenjörkontoret och föredragande hufvudsakligen i ärenden, som förutsätta
ingenjörtekniska insikter. Förutom dessa tre i styrelsens instruktion
nämnda ledamöter har styrelsen en jämlikt nådigt bref den 30 september
1904 tillsvidare anställd extra ledamot. Denne extra ledamot, hvartill i
kommandoväg beordras en i marinstaben tjänstgörande officer af regementsofficers
eller kaptens grad, handlägger och föredrager i ämbetsverket ärenden
rörande kustsignalväsendet och lotsverkets mobilisering.

Uti alla hos lotsstyrelsen förekommande ärenden äger generallotsdirektören
ensam besluta efter vederbörlig föredragning. Vid föredragning inför generallotsdirektören
af vissa i instruktionen angifna ärenden skola samtliga
ledamöter eller åtminstone chefen för kanslibyrån och en af öfriga ledamöter
närvara och i ärendets handläggning deltaga. Vid föredragning af öfriga
ärenden erfordras ej närvaro af annan ledamot än föredraganden, men enligt
vedertagen praxis föredragas inkommande ärenden i regel vid allmänna, två
gånger i veckan förekommande sammanträden, därvid cheferna för kanslibyrån,
lotsbyrån och fyringenjörkontoret äro närvarande. Den extra ledamoten
tjänstgör i styrelsen endast vid de tillfällen, då där till handläggning
förekomma ärenden rörande kustsignalväsendet och lotsverkets mobilisering.
Vid förhinder för generallotsdirektören i följd af ämbetsresa eller eljest att
i styrelsen utöfva ämbetet afgöras ärendena af styrelsens ledamöter samfälldt,
där ej annorlunda af Kungl. Maj:t förordnas.

Vid lotsstyrelsen äro till det antal och med den placering, som angifves
i nedan intagna stat, anställda ordinarie tjänstemän dels med juridisk eller
administrativ tjänstemannautbildning, dels med ingenjörteknisk utbildning
samt vaktmästare.

Den vid styrelsen anställda extra ordinarie personalen utgöres, förutom af
amanuenser (med juridisk examen eller kansliexamen), skrifbiträden och
extra ordinarie vaktmästare, af ett biträde för redigering af den utaf styrelsen
utgifna veckoskriften »Underrättelser för sjöfarande», ett tekniskt biträde
för fyringenjörärenden och ett tekniskt biträde för ärenden rörande lotsverkets
fartygsmateriel.

Nu gällande stat för lotsstyrelsen är af följande lydelse:

Lotsatyrel«rnn
organisation

m. tn.

Lotsstyrelsena
nuvarande

stat.

580

LOTSSTYRELSEN.

Lotsstyrelsens uu gällande stat.

			Tjänst-
	Lön		gö rings-pennin-	Orts- tillägg	Arf- voden	Summa.
Styrelsen.			gar
1 Generallotsdirektör ....	7 000	—	3 000	—	1 000	—	—	—	11000	—
1 Chef för kanslibyrån . . .	5 000	—	2 500	—	600	—	—	—	8100	—
1 Chef för lotsbyrån ....	5 000	—	2 500	—	600	—	—	—	8100	—	1 Efter 5 år kan lönen höjas | med 600 kronor.
1 Öfverfyringenjör.....	5 000	—	2 500	—	600	—	—	—	8 100	—	1
Kanslibyrån.
Andra gradens tjänstemän:			1800		400				5 800		I Efter 5 år kan lönen höjas
1 Sekreterare........	3 600	—	—	—	—	—	—	med 500 kronor och efter
| 1 Kamrerare........	3 000	—	1800	—	400	—	—	—	5 800	—	|j 10 dr med ytterligare 500 | kronor.
Första gradens tjänstemän: 1 Registrator........	2 200		1500		300				4 000		Efter 5 år kan lönen höjas
											med 500 kronor, efter 10
1 Revisor och Bokhållare . .	2 200	—	1500	—	300	—	—	—	4 000	—	| år med ytterligare 500
1 d:o	2 200	—	1500	—	300	—	—	—	4 000 4 000	-	( kronor och efter 15 år med än ytterligare 500
1 1 Kassör och Bokhållare . .	2 200	—	1500	—	300	—	—	—	—	'' kronor.
Fyrin genj örkontoret.
Andra gradens tjänstemän:			1800		400				5 800		[Efter 5 år kan lönen höjas
1 Fyringenjör.......	3 600	—	—	—	—	—	—	(J med 500 kronor och efter
1 d:o .......	3 600	—	1800	—	400	—	—	—	5 800	--	1 j 10 ar med ytterligare 500 ( kronor.
Första gradens tjänstemän:					300				4 000		Efter 5 år kan lönen höjas med 500 kronor, efter 10
1 V erkmästare.......	2 200	—	1500	—	—	—	—	—	| ar med ytterligare 500
1 Materialförvaltare.....	2 200	—	1500	—	300	—	—	—	4 000	—	[t kronor samt efter 15 år I med än ytterligare 500 l kronor.
Arfvoden åt tekniska biträden							6 500	—	6 500	—
Yikariatsersättningar samt arf-
voden och flitpenningar åt amanuenser och andra extra
ordinarie tjänstemän . . .	—	—	—	—	—	—	9 500	—	9 500	—
1 Förste vaktmästare ....	900	—	450	—	150	—	—	—	1500	—
1 Vaktmästare.......	700	—	350	—	150	—	—	—	1200	—	1 Efter 5 år kan lönen höjas
1 d:o .......	700	—	350	—	150	—	—	—	1200	—	J med 100 kronor.
På indragningsstat.
Konstruktören och ritaren Lud-
vig Fredrik Lindberg . . .									4 500
Summa kronor									106,900

Anm. Därest vaktmästare i sädan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

UPPGIFTER, ORGANISATION M. M.

581

Jämlikt nådiga instruktionen för sjökar teverket den 22 november 1912 har
nämnda verk till uppgift att genom mätningar och undersökningar inhämta
så noggrann kännedom om riket omgifvande farvatten och dess segelbara in]
andsfarvatten, som sjöfartens och försvars väsendets behof fordra, samt att med
stöd af vunna mätningsresultat utarbeta och utgifva geodetiskt grundade sjökort.

Genom kartverkets försorg skola jämväl tjänliga beskrifningar till ledning
vid navigeringen i rikets farvatten och därtill gränsande hafsområden författas
och de sjöfarande tillhandahållas.

Kartor och seglingsbeskrifningar öfver icke svenska farvatten och till
svenska farvatten ej gränsande hafsområden skola ock, i den mån för rikets
sjöfart finnes ändamålsenligt, utgifvas af sjökarteverket.

För marinens behof särskilt erforderliga kartor och seglingsbeskrifningar
utarbetas och tryckas genom kartverkets försorg.

Ärenden rörande sjökarteverket, som komma under Kungl. Maj:ts pröfning,
tillkomma sjöförsvarsdepartementet.

För belysande af sj ökarte verkets arbeten intages här en

Redogörelse, lämnad af chefen för sjökarteverket, för i nämnda verk handlagda

ärenden år 1910.

Ärendets art		Grupper	Sum-	Underdåniga skrivelser (Sjöförsvars- departemen- tet)
1 *	2**	3 ***	ma
Inkomna diarieförda ärenden..........	_	_	1 433	433	10 (26)
Inkomna diarieförda hemliga..........	—	—	i 44	44	2 (5) ■
Koncepter till afgångna handlingar.......	18	243	92	353	8(34)
Koncepter till hemliga afgångna handlingar . . .	—	27	—	27	(2)
Beslut om rättelser i sjökortplåtar c:a......	—	1400	—	1400	—
j Inregistrering af mottagna utländska sjökort och böcker och utfärdande af mottagningsbevis å en del af dem c:a................			1 600	600
1 Granskning af mottagna svenska, danska, tyska, finska och norska »underrättelser för sjöfarande» c:a	_	260	_	260
Upprättande af tryckningsreversal........	—	—	24	24	—
Upprättande af reversal å från tryckeriet levere-rade tryckta kort...............	_	_	125	125
Upprättande af reversal för leverering till nautiska magasinet, antal poster............	_	_	164	164	_
Distribution af sjökort och böcker utom till nau-tiska magasinet, med eller utan missiv eller rever-sal, antal poster c:a.............			390	390 :	_
Expediering af rättelser i sjökort till återförsäljare, antal poster.................	33	_	_	33	_
Reversal å utlåning af sjökort, instrument m. m. c:a	—	100	—	100	—
Transport	51	2 030	1872	3 953	20 (67)

1 Dessa ärendens handläggning afser hufvudsakligen endast diarieförande eller katalogisering.
* Större ärenden.

** Ordinära ärenden.

*** Mindre ärenden.

Årenilen
rörande sjökarteverket.

582

LOTSSTYRELSEN.

Ärendets art		Grupper	Sum-	Underdåniga skrifvelser (Sjöförsvars- departemen- tet)
1	2	3	ma
Transport	51	2 030	1872	8 953	20 (67)
Månatlig en förekommande aflöningslistor, oppgifter till placeringsrulla m. in. c:a.........	—	—	60	60	—
Skrifvelser eller telegram, som a flätas under kand, dels med men vanligen utan koncept, ock som utgöra meddelanden mellan kartverksckefen ock fartygscheferna, förfrågningar angående nautiska förhållanden, som beröra »Svensk lots» eller sjö-kort, reparationer af instrument m. m. c:a ...		200		200
Attester af räkningar samt likvider c:a......	—	—	290	290	-
Summa	51	2 230	2 222	4503	20(67)

Sjökartever- Kartverkschefen, hvartill Kungl. Maj:t förordnar officer vid flottan af
regementsofficers grad, ombesörjer, leder och öfvervakar kartverkets arbeten
i enlighet med årligen af Kungl. Maj:t fastställd arbetsplan samt inkomstoch
utgiftsstat. Arbetsplanen och staten underställas kommissionen för de
allmänna kartarbetena, innan de insändas till Kungl. Maj:t för pröfning.

I afseende å verkets ekonomiska angelägenheter är föreskrifvet, att vissa
särskildt angifna kostnader skola .bestridas af marinförvaltningen med omhänderhafvande,
till kartverket anvisade medel samt att för bestridande af
öfriga kostnader för kartverket kartverkschefen äger att från marinförvaltningen
rekvirera erforderliga belopp af de till kartverket anslagna medelRedovisning
öfver de af kartverkschefen bestridda utgifter afgifves af denne
till marinförvaltningen.

Sjökarteverkets personal utgöres af, förutom chefen, till tjänstgöring vid
kartverket beordrade officerare och underofficerare vid flottan eller i dess
reserv. För kartverkets mätningsexpeditioner beordras dessutom militär personal
efter förslag af chefen för kartverket.

Sjökarte- Den af 1912 års riksdag godkända aflöningsstat för den civila personalen

verkets nu- sjökarteverket har följande lydelse:
varande 0 J

stat.

UPPGIFTER, ORGANISATION M. M. 583

Sjöknrteverkets nu gällande stat.

	Lön	Tjänst- görings- pennin- gar	Orts- tillägg	Summa	Efter 5 år kan lönen 1 höjas med 500 kronor, 1 efter 10 år med ytter-Uigare 500 kronor och efter 15 år med än ytter-1 ägare 500 kronor.
I. Bestämdt anslag. 1 aktuarie..........	2 200	1500	300	4 000
1 manlig ritare eller gravör . . 10 manliga ritare eller gravörer	1300 13 000	800 8 000	300 3 000	2 4001 24 0001	Härtill kunna komma fyra ålderstillägg, hvart och ett å 400 kronor, efter respektive 5, 10, 15 och 20 år. Af hvarje ålderstillägg utgöra 300 kronor lön och 100 kro-nor tjänstgöringspennin-gar.
1 kvinnligt biträde..... 1 > > .....	900 700	550 350	150 150	1600) 1 200)''	f Efter 5 år kan lönen I höjas med 200 kronor | och efter 10 år med [ytterligare 200 kronor.
1 vaktmästare........ Till arfvode åt den, som förord-na® att leda och öfvervaka rit- och gravyrarbetena . . .	700	350	150	1200 600	f Efter 5 år kan lönen 1 höjas med 100 kronor j och efter 10 år med [ytterligare 100 kronor.
Till arfvoden åt extra personal, gratifikationer åt ritar- och gravörelever samt vikariats-ersättningar . . .■.....		-		12800
Säger	—	—	—	47 800
II. Förslagsanslag.
Till ålderstillägg.......	—	—	—	5 000
Summa kronor	—	—	—	52 800

Anm. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjuter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej utgå till honom äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Frågan om ordnandet af samarbete mellan lotsstyrelsen och sjökarteverket
har vid olika tillfällen varit föremål för utredningar och kommittéuttalanden, lotsstyrelsen
Den jämlikt nådigt bref den 19 mars 1897 tillsatta kommittén för afgifvande och
af förslag till ombildning af lotsstyrelsen och eventuellt den förändring i
fråga om sjökarteverket, som kunde finnas af behofvet påkallad och lämplig,
har i sitt den 13 december 1897 afgifna betänkande och förslag med hänsyn
därtill, att i det kungl. brefvet angående kommitténs tillsättande framhållits
såsom ett viktigt önskemål, att ett väl behöfligt samarbete mellan lotsstyrelsen
och sjökarteverket kunde åvägabringas i större utsträckning, än som ägde
rum, och att därvid borde tagas i öfvervägande, huruvida icke för vinnande
af detta mål dessa ämbetsverk borde ställas under chefskap af en och samma
person, i berörda hänseende anfört hufvudsakligen följande.

584

LOTSSTYRELSEN.

Onekligen kade lotsstyrelsen och sjökarteverket många beröringspunkter.
Sjöfartens trygghet berodde naturligtvis icke blott på säkerhetsanstaiternas
förträfflighet utan äfven på sjökortens tillförlitlighet. Viktigare förändringar
i afseende å dessa anstalter kunde emellertid ofta nog icke af lotsstyrelsen
vidtagas utan anlitande af sjökarteverkets konceptkartor och, sedan förändringarna
vidtagits, borde de fortast möjligt delgifvas sjökarteverket för att
införas i sjökorten; å andra sidan måste äfven hvarje viktigare under sjömätningsexpedition
gjord upptäckt af bristande öfverensstämmelse mellan
kortet och de verkliga förhållandena, så vidt rörde allmän farled, snarast
meddelas lotsstyrelsen. Båda verken arbetade således, kompletterande hvarandra,
i samma syfte, nämligen befrämjande af sjöfartens trygghet.

De viktigaste af de nautiska ärendena inom lotsstyrelsen vore just sådana,
som stode i nära samband med sjökarteverket, såsom angående utprickning
af farleder, uppförande af fyrar och fasta sjömärken samt utgifvande af
underrättelser för sjöfarande; andra nautiska ärenden ägde visserligen icke
ett dylikt samband med sjökarteverket, men fordrade för sin handläggning
sjö militär bildning, såsom kustsignalväsendet och mobilisering af lotsverkets
personal. Då nu sjökarteverkets chef uppenbarligen måste vara en person,
som gjort officerstjänst vid flottan och således besutte erforderlig fackbildning,
läge den tanken nära att i nämnde chef söka den person, som skulle
inom lotsstyrelsen handhafva de nautiska ärendena. Förslag i sådan riktning
hade ock förut gjorts. Särskilda kommitterade hade nämligen uti ett
den 6 juni 1894 till chefen för sjöförsvarsdepartementet afgifvet utlåtande i
fråga om samarbete mellan lotsstyrelsen och sjökarteverket anfört, att ett
dylikt samarbete borde äga rum i synnerhet i ärenden, som berörde nybyggnad
eller förändring af fyrar med fästa lysvinklar, utprickning af farleder,
ändringar af sjömärken, upptäckt af nya grund eller olikheter med sjökortet
i afseende på förut kända grund äfvensom vissa felaktigheter å säkerhetsanstalter;
att detta samarbete i vissa frågor, nämligen om nybyggnad och
förändring af fyrar med fasta lysvinklar, bäst ordnades därigenom, att chefen
för sjökarteverket vid behandlingen af dessa frågor inom lotsstyrelsen. ovillkorligen
inträdde såsom ledamot i styrelsen samt att i andra frågor chefen
för sjökarteverket borde kunna af generallotsdirektören inkallas i styrelsen
till öfverläggning, därvid han ägde samma reservationsrätt som enligt § 9 i
instruktionen för lotsstyrelsen tillkomme den, som med generallotsdirektören
deltagit i öfverläggning inom lotsstyrelsen; äfvensom att lotsstyrelsen skulle
åligga att dels ofördröjligen meddela sjökarteverket underrättelse om af lotsstyrelsen
beslutade utprickningar af farleder och förändringar af sjömärken,
dels ock årligen före den 1 december underrätta sjökarteverket om alla dylika
af lotsstyrelsen för det kommande året beslutade utprickningar och förändringar.

Gjordes, fortsätter 1897 års kommitté, på sätt inom kommittén blifvit ifrågasatt,
chefen för sjökarteverket till ledamot i lotsstyrelsen och föredragande för
de nautiska ärendena, ginge man naturligtvis ett steg längre för vinnande af
samarbete mellan de båda verken, än hvad omförmälda kommitterade föreslagit.
Han skulle nämligen i så fäll icke blott i vissa frågor inkallas i lotsstyrelsen
såsom ledamot och i andra frågor erhålla underrättelse om lotsstyrelsens åtgö -

tJITGIFTEIt, ORGANISATION M. M.

585

randen, utan han skulle därigenom hafva den oaflåtliga vården om och ansvaret
för de nautiska ärendenas beredning inom styrelsen. Genom det inflytande,
chefen för sjökar te verke t härigenom skulle erhålla å åtgörande! af de nautiska
ärendena inom lotsstyrelsen, skulle det samarbete mellan dessa verk, som
önskades, af sig själft ernås. Enligt kommitténs uppfattning vore berörda
ärenden hos lotsstyrelsen, om de noga begränsades till sådana, för hvilkas
rätta bedömande nautiska specialinsikter vore af nöden, hvarken till antalet
flera eller till omfattningen större än att, om icke lokala förhållanden läge
i vägen, en sådan organisation skulle vara möjlig att genomföra. Men så
länge de båda verkens ämbetslokaler läge sä långt aflägsna från hvarandra
som nu, måste det blifva svårt för chefen för sjökorteverket att, utan eftersättande
af sitt arbete där, inom lotsstyrelsen ägna de honom såsom ledamot
därstädes tillhörande göromål nödig tid. Vid sådant förhållande hade kommittén
ansett sig böra frångå berörda enligt dess uppfattning lyckliga utväg
att på samma gång åt lotsstyrelsen förvärfva erforderliga nautiska specialinsikter
och vinna det samarbete mellan två närstående verk, som vore för det
allmännas bästa nödvändigt.

I likhet med 1897 års kommitté anse departementalkommitterade och kommerskollegiikommittén,
att chefen för sjökarteverket bör ingå såsom ledamot
i lotsstyrelsen. Visserligen kunde det ifrågasättas, att sjökarteverket anordnades
såsom en anstalt under handelsdepartementet, men med hänsyn till det
oundgängliga behofvet af ett omfattande samarbete mellan lotsstyrelsen och
sjökarteverket till befrämjande af sjöfartens trygghet är en sådan anordning
icke att förorda. För handläggningen af de nautiska ärendena i lotsstyrelsen
lärer, enligt hvad kommittéerna inhämtat, på grund af dessa ärendens
omfattning en särskild byrå vara erforderlig och en sammanslagning
af de nautiska och sjökarteärendena till en byrå fördenskull ej kunna genomföras.
För sin del hafva kommittéerna icke ansett den omständigheten, att
lotsstyrelsens och sjökarteverkets lokaler till en början ligga skilda från
hvarandra, vara af den betydelse, att chefen för sjökarteverket därigenom
skulle förhindras att tjänstgöra som ledamot i lotsstyrelsen. Genom bibehållandet
af den nautiska byrån kommer nämligen arbetet å den nya byrån för
sjökarteärendena att blifva mindre, än 1897 års kommitté tänkt sig. Ordnas
föredragningen så, att bestämd tid därtill fastställes, då äfven sådana ärenden
från andra byråer företagas, vid hvilkas föredragning chefen för den nya byrån
i egenskap af generallotsdirektörens ställföreträdare an ses böra närvara (§12 mom.
4 i förslaget till instruktion), torde tjänstgöringen icke komma att synnerligen
försvåras af lokalförhållandena, så mycket mindre som chefen för denna byrå
enligt kommittéernas förslag (§ 15 i instruktionen) skulle i likhet med öfriga
byråchefer erhålla en viss själfständighet i sin ämbetsutöfning samt telefon alltid
finnes att tillgå för meddelanden af mindre omfattning. Att gemensamma
lokaler anordnas, så snart omständigheterna det medgifva, är dock önskvärdt.
Kommittéerna hafva sålunda funnit goda skäl tala för, att chefen för sjökarteverket
ingår såsom föredragande och ledamot i lotsstyrelsen i egenskap af chef för
en särskild byrå, afsedd för handläggning af ärenden rörande sjökarteverket och

586

LOTSSTYRELSEN.

benämne! sjökartebyrån. Härigenom kommer ock, såsom redan anförts, sambandet
mellan lotsstyrelsen och försvarsdepartementet att blifva fullt garanteradt.
stat för Under förutsättning af bifall till den sålunda föreslagna organisationen
tyrelsen. }jafva kommittéerna utarbetat följande

Förslag

till

Aflöningsstat

för

handelsdepartementets afdelning1 för säkerhetsanstalter för sjöfarten,

lotsstyrelsen.

			Tjänst-
	Lön	görings- pennin-	Orts- tillägg	Arf- vode	Summa
			gar
Generallotsdirektör och chef .	7 000	_	3 000	_	1000	—	_	_	11000	_
1 byråchef .........	5 000	-	2 500	-	600	—	—	—	8100	—	1 Efter 5 år kan lönen höjas
2 byråchefer........	10000	—	5 000	-	1200	—	—	—	16 200	—	| med 600 kronor.
1 byråchef, regementsofficer vid											0 # 1 Åtnjuter aflöning från an-
flottan ..........											< slag under försvarsdepar-
Andra gradens tjänstemän: 1 sekreterare .......	3 600		1800		400				5 800		( tementet.
1 kamrerare........	3 600	—	1800	—	400	—	—	—	5 800	_	Efter 5 år kan lönen höjas
1 kamrerare........	3 600	—	1800	-	400	—	—	—	5 800	—	med 500 kronor och efter 10 år med ytterligare 500
1 fyringenjör........	3 600	—	1800	—	400	—	—	—	5 800	—	kronor.
1 d:o .......	3 600	—	1800	—	400	—	—	—	5 800	—
Första gradens tjänstemän: 1 registrator ........	2 200		1500		300				4 000
1 revisor och bokhållare . .	2 200	—	1500	-	300	—	—	—	4 000	-	Efter 5 år kan lönen höjas
1 d:o	2 200	—	1 500	—	300	—	—	—	4 000	—	med 500 kronor, efter 10
1 kassör och bokhållare . . .	2 200	-	1500	—	300	—	—	—	4 000	_	, år med ytterligare 500 kronor och efter 15 år
1 aktuarie.........	2 200	—	1500	—	300	—	—	—	4 000	—	med än ytterligare 500
1 verkmästare.......	2 200	—	1500	—	300	—	_	—	4 000	_	kronor.
1 materialförvaltare ....	2 200	—	1 500	-	300	—	—	-	4 000	—	(Härtill kunna komma fyra ålderstillägg, hvart och ett
											4 å 400 kronor, efter respek-
1 ritare eller gravör ....	1300	—	800	—	300	—	—	—	2 400	—	1 tive 5, 10, 15 och 20 år.
10 ritare eller gravörer . . .	13000	—	8000	—	3 000	—	-	—	24 000	—	(i Af hvarje ålderstillägg utgöra 300 kronor lön och
											100 kronor tjänstgörings-penningar.
1 biträde af högre aflöningsgrad	900	—	550	—	150	—	—	—	1600	—	) Efter 5 år kan lönen höjas
1 biträde af lägre aflöningsgrad	700	—	350	—	150	—	—	—	1200	—	1 med 200 kronor och efter 1 10 år med ytterligare 200
2 biträden af lägre aflöningsgrad Till arfvode åt den, som för-	1 400		700		300			—	2 400	—	1 kronor.
ordnas att leda och öfver-
vaka rit- och gravyrarbe-tena å sjökartebyrån . . .	_	_	_	_	_	_	600	_	600	_
Transport	I		I				124 500	—

UPPGIFTER, ORGANISATION M. M.

587

			Tjänst-
	Lön	gö rings-pennin-	Orts- tillägg	Arf- vode	Summa
			gar
Transport									124 500	_
Till arfvoden åt extra perso-
nal å sjökartebyrån, grati-fikationer åt ritar- och gra-vörelever samt vikariatser-sättningar åt nämnda per-sonal ..........							12800		12 800
Arfvoden åt tekniska biträ-
den...........							6 500	—	6 500	—
Yikariatsersättningar samt arf-
voden och flitpenningar åt amanuenser och andra extra
ordinarie tjänstemän . . .	—	—	—		—	—	9 070	—	9 070	—	fEfter 5 år kan lönen höjas \ med 100 kronor.
1 Förste vaktmästare ....	900	—	450		150	—	—	—	1500	—
1 Vaktmästare.......	700	—	350	—	150	—	—	—	1200	_	j Efter 5 år kan lönen höjas med
2 d:o .......	1 400	—	700	—	300	—	—	-	2 400	—	? 100 kronor och efter 10 år i med ytterligare 100 kronor.
På indragningsstat.
Konstruktören och ritaren Lud-
vig Fredrik Lindberg . . .									4 500	—
Summa kronor	II II	1		i	162 470	—

Anm. 1. Därest vaktmästare i sådan egenskap åtnjnter fri bostad samt bränsle, skall, så länge
denna förmån kvarstår, ortstillägg ej till honom utgå äfvensom å lönen afdragas 100 kronor årligen.

Anm. 2 Till sjökartebyrån kommenderad militär personal åtnjnter aflöning från anslag under
försvarsdepartementet.

Det i aflöningsstaten för den civila personalen vid sjökarteverket uppförda
förslagsanslaget till ålderstillägg har icke upptagits i förestående förslag
till stat för lotsstyrelsen. Kommittéerna förutsätta nämligen, att förekommande
ålderstillägg till nämnda personal skola utgå från samma anslag som
till annan personal, tillhörande styrelsen.

Lotsstyrelsens och sjökarteverkets aflöningsstater, med frånräknande af
anslaget till ålderstillägg för civil personal vid sjökarteverket, uppgå för närvarande,
enligt förut intagna stater, till 106 900 kronor + 47 800 kronor eller
tillsammans 154 700 kronor.

Det nu upprättade förslaget till aflöningsstat för handelsdepartementets
afdelning för säkerhetsanstalter för sjöfarten slutar på en summa af 162 470
kronor, hvilken summa med 7 770 kronor öfverskjuter förut nämnda belopp
af 154 700 kronor.

Den öfverskjutande kostnaden förklaras af följande.

Enligt hvad nedan närmare visas (s. 588 f.), har det ansetts nödvändigt
att med hänsyn till den ökade kassarörelsen å lotsstyrelsens stat uppföra
ytterligare en kamrerare med andra gradens löneförmåner, hvadan härigenom
en ökning af 5,800 kronor uppkommer.

588

LOTSSTYRELSEN.

Kassa- och
räkenskapsväsendet

inom handelsdepartementet.

Af den i lotsstyrelsens nuvarande stat upptagna aflöning till en kassör
och bokhållare, 4 000 kronor, utgå jämlikt särskildt nådigt beslut 2 600 kronor
såsom arfvode åt en t. f. kassör och återstoden 1 400 kronor till vikariatsersättning
samt arfvoden och flitpenningar åt amanuenser och andra extra ordinarie
tjänstemän. Då emellertid kassören torde, i enlighet med lotsstyrelsens
därom redan gjorda framställning, bära komma på ordinarie stat och
vid sådant förhållande de 1 400 kronorna icke vidare blifva disponibla för
ersättning åt extra ordinarie tjänstemän, har staten ökats med 1 400 kronor.

Med anledning däraf att enligt efterföljande förslag till instruktion för
handelsdepartementets afdelning för ärenden rörande säkerhetsanstalter för sjöfarten
kvinnliga biträden och vaktmästare skulle årligen få åtnjuta semester, ett
hvart af de förra under en månad och en hvar af de senare under 15 dagar, och
då lotsstyrelsens biträden och vaktmästare ej nu äro därtill berättigade,
vid hvilket förhållande ej heller för närvarande i staten finnes beräknad
ersättning för vikarier åt dessa befattningshafvare under semestern, har i
förslaget till den nya staten inräknats det belopp, som för utbetalande af dylik
vikariatsersättning beräknats vara erforderligt eller (325 kr. + 18,75 kr. =)
343 kronor 75 öre, eller i rundt tal 345 kronor. Dör den nye kamreraren
beräknas vidare vikariatsersättning till 225 kronor. Sammanlagdt ökas alltså
staten med (5 800 + 1 400 + 345 + 225 kr. =) 7 770 kronor. Däremot har
anslagsposten till vikariatsersättningar samt arfvoden och flitpenningar åt
amanuenser och andra extra ordinarie tjänstemän minskats med 2 400 kronor,
motsvarande aflöning åt två kvinnliga biträden af lägre aflöningsgrad, som
i stället upptagits i staten.

Sedan numera normalstaterna för centrala ämbetsverk ändrats därhän, att
förste vaktmästare må kunna komma i åtnjutande af ett ålderstillägg å 100
kronor och öfriga vaktmästare två ålderstillägg, hvardera å 100 kronor efter
5 och 10 års tjänst, har i förslaget till den nya staten för vaktmästare i kolumnen
angående ålderstillägg intagits föreskrift i öfverensstämmelse härmed.

För vinnande af ökad kontroll äfvensom arbetsbesparing hafva departementalkommitterade
sökt att inom statsdepartementen samla göromålen angående
kassa och räkenskaper på ett ställe, i den mån det lämpligen kunnat ske.
Hvad handelsdepartementet beträffar, hafva kommittéerna ansett dessa göromål
böra, i hvad angår departementskansliet, kommerskollegiet och lotsstyrelsen,
sammanföras i den sistnämnda styrelsens administrativa byrå. På grund af
lotsstyrelsens jämförelsevis omfattande ekonomiska förvaltning är nämligen
denna byrå utrustad med personal utbildad för sådant ändamål. Kommerskollegiets
penningförvaltning åter inskränker sig i hufvudsak till dispositionen
af vissa statsanslag och fonder, afsedda att användas för näringarnas
intressen, samt af de för kommerskollegiets eget behof och underlydande organ
anvisade medel. Hvad slutligen angår lotsstyrelsens befattning med departementskansliets
räkenskapsväsen, torde de grunder böra tillämpas, som af departementalkommitterade
föreslagits beträffande departementskansliet i justitie-
och kyrkodepartementet.

UPPGIFTER, ORGANISATION M. M. 589

En anordning af antydd art betingar emellertid, att alla beslut af kommerskollegiet
angående medel sdispositioner tillhandahållas lotsstyrelsens
administrativa byrå för verkställighet samt att erforderliga uppgifter aflämnas
till byrån för uppsättande af aflöningsanordningar och dylikt. Å andra
sidan bör vederbörande tjänsteman å denna byrå äga skyldighet att lämna
departementskansliet och kommerskollegiet alla de räkenskapsutdrag eller
andra uppgifter ur räkenskaperna, som erfordras för nämnda myndigheter
och deras tjänstemän.

Då kommerskollegiets medelsförvaltning, om än icke särdeles stor, likväl
kräfver ett rätt afsevärdt arbete, bör personalen å lotsstyrelsens administrativa
byrå förstärkas med ytterligare en tjänsteman, i första hand afsedd för
kommerskollegiets räkenskaper och dit hörande angelägenheter. För denne
tjänsteman böra, med hänsyn dels till arten af det arbete, han skall utföra,
hvilket närmast torde blifva jämställdt med en kamrerares, och dels till
skäliga befordringsmöjligheter för lotsstyrelsens civila personal, uppföras
afiöningsförmåner enligt andra aflöningsgraden.

Skulle emellertid vid handelsdepartementets organisation kommerskollegiet
och lotsstyrelsen icke kunna lokalt sammanföras, är det sannolikt, att den nu
ifrågasatta gemensamheten för dessa myndigheter i kassa- och räkenskapsgöromålen
icke kan omedelbart genomföras. I sådant fall bör omförmälda
tjänsteman placeras i kommerskollegiet, intill dess berörda gemensamhet beträffande
kassa- och räkenskapsväsendet kan komma till stånd.

Då patentverket skulle komma att ställas såsom en fristående anstalt
närmast under kommerskollegiet i handelsdepartementet, hafva kommittéerna
icke ansett sig kunna ifrågasätta, att dess kassa- och räkenskapsgöromål
skulle sammanföras med öfriga dylika göromål inom departementet. Arten
och omfattningen af patentverkets kassarörelse torde ock tala emot en sådan
anordning.

Vid uppgörande af det här nedan intagna förslaget till instruktion för
lotsstyrelsen hafva kommittéerna, med iakttagande af bestämmelserna i*
de uti den allmänna delen af departementalkommitterades betänkande intagna
författningsförslag angående beredning och expediering af ärenden,
som afgöras af Konungen i statsrådet, samt af de utaf departementalkommitterade
i vederbörande instruktioner upptagna nya föreskrifter af för verken
gemensam natur, följt instruktionen för lotsstyrelsen af den 13 december 1907
med däri sedermera gjorda ändringar samt instruktionen för sjökarteverket af
den 22 november 1912, dock med vissa afvikelser. I afseende å dessa afvikelser
få kommittéerna, i den mån afvikelserna icke i det föregående blifvit berörda
eller icke betingats ensamt af de i nyss omförmälda författningsförslag förekommande
bestämmelser eller af de gemensamma instruktionsföreskrifterna,
göra följande uttalanden i anknytning till nedan angifna paragrafer i det för
lotsstyrelsen såsom en afdelning i handelsdepartementet af kommittéerna
upprättade instruktionsförslaget.

Ändringar
lotsstyrelsens
instruktion

m. m.

590

LOTSSTYRELSEN.

§ 1. I denna paragraf har intagits bestämmelse därom, att lotsstyrelsen
jämväl förvaltar de för sjöbarteverket och nautisk-meteorologiska byrån
anvisade medel. Beträffande kommittéernas förslag, att äfven kommerskollegiets
kassa- och räkenskapsärenden skola förläggas till lotsstyrelsen, få
kommittéerna hänvisa till hvad kommittéerna i det föregående (s. 588 f.)
yttrat härom. Emellertid hafva kommittéerna ej ansett sig nu höra intaga
bestämmelser härom i instruktionen för lotsstyrelsen, enär sannolikheten talar
för, att med denna organisations genomförande måste af lokala skäl tills
vidare anstå.

§ 2. Denna paragraf i lotsstyrelsens nuvarande instruktion innehåller
bland annat, att det tillkommer lotsstyrelsen att i frågor beträffande allmänna
farleder och hamnar i riket till väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
meddela de yttranden, som af sistnämnda styrelse äskas. Denna bestämmelse
har i § 2 af instruktionsförslaget uteslutits, då hvad därmed afses vinnes
genom tillämpning af stadgandet i sista stycket af § 5, att lotsstyrelsen skall
tillhandagå andra departementsafdelningar, i detta fall kommunikationsdepartementets
afdelning för väg- och vattenbyggnader, med samråd i sådana
ärenden tillhörande dessas tjänstebefattning, hvilka böra bedömas ur synpunkter,
som lotsstyrelsen företräder.

§ 3. Lotsstyrelsens nuvarande instruktion innehåller i § 3 stadganden
om hvad som åligger styrelsen i förhållande till sjökarteverket. Då enligt
kommittéernas förslag för • sjökarteärendena skall bildas en byrå, sjökartebyrån,
i lotsstyrelsen, hafva dessa stadganden såsom icke vidare erforderliga
uteslutits ur instruktionsförslaget.

§ 7. Med hänsyn ej mindre till stadgandet i denna paragraf, att de föreskrifter,
som, utöfver hvad instruktionen innehåller eller eljes stadgats,
meddelas i arbetsordning, som generallotsdirektören utfärdar efter öfverläggning
med styrelsens ledamöter, än äfven till den i villkor och bestämmelser
för åtnjutande af aflöningsförmåner å lotsstyrelsens och sjökar teverkets stater
gifna föreskriften om skyldighet för befattningshafvare att efter ny eller
förändrad arbetsordning sköta de med befattningen förenade göromål, har
det i nuvarande instruktionerna för lotsstyrelsen och sjökarteverket förekommande
särskilda angifvandet af åligganden för befattningshafvare, med undantag
af generallotsdirektören och byråcheferna, uteslutits ur instrnktionsförslaget
för att i stället inflyta i arbetsordningen.

§ 8. Såsom förut nämnts, finnas i lotsstyrelsen en kanslibyrå, en lotsbyrå
och ett fyringenjörkontor, hvilkas chefer äro ledamöter i styrelsen. I samband
med lotsstyrelsens öfverflyttning till handelsdepartementet och sjökarteväsendets
hänförande till lotsstyrelsen hafva styrelsens olika afdelningar, i
öfverensstämmelse med den hufvudsakliga innebörden af de ärenden, som å
en hvar af dem handläggas, benämnts administrativa byrån, nautiska byrån,
tekniska byrån och sjökartebyrån.

Frågan, huruvida ärenden röranden kustsignalväsendet och lotsverkets
mobilisering fortfarande skola handläggas och föredragas i den ordning, som
bestämmes i förutnämnda nådiga bref den 30 september 1904, eller om de

UPPGIFTER, ORGANISATION M. M.

591

skola öfver!ämnas till handläggning och föredragning af chefen för sjökartebyrån
eller någon till nämnda byrå kommenderad officer, har af kommittéerna
lämnats öppen. Därest ändring i nuvarande bestämmelser skulle visa sig
erforderlig, torde föreskrifter därom kunna meddelas särskildt utan hinder
af de bestämmelser, som innehållas i instruktionen.

1 denna paragraf har vidare intagits bestämmelse därom, att chefen för
sjökartebyrån skall i generallotsdirektörens frånvaro vara dennes ställföreträdare.

§ 10. A administrativa byrån hafva såsom ordinarie upptagits två kvinnliga
biträden. Två dylika biträden äro sedan länge å byrån anställda, fastän
icke såsom ordinarie.

§ 17. Tredje momentet af denna paragraf innehåller, att angående mätningsoch
kartarbetena, angående förvaring och utlämning af kartor och seglingsbeskrifningar
samt angående tillhandahållande och försäljning af de för allmänheten
afsedda publikationer stadgas särskildt. Stadgandena härom, hvilka
redan nu delvis äro att finna annorstädes än i vederbörande instruktion, hafva
synts kommittéerna lämpligen kunna fortfarande gifvas särskildt.

§ 18. 1 denna paragrafs sista moment har, såsom behöfligt är, föreskrifvits,

att till kassören i lotsstyrelsen skola för mindre utgifters bestridande förskottsvis
anvisas högst 3,000 kronor i stället för, såsom för närvarande,
högst 1,000 kronor.

§ 25. Enligt nu gällande bestämmelser förordnas chef för lotsbyrån för viss
tid eller tillsvidare och kan efter tre års tjänstgöring anmälas till erhållande
af fullmakt. Den nuvarande innehafvaren af denna befattning erhöll sin
fullmakt år 1908. Kommittéerna hafva ansett, att det icke är anledning att
sätta chefen för nautiska byrån å extra stat, samt föreslagit, att han i likhet
med cheferna för administrativa och tekniska byråerna utnämnes af Kungl.
Maj:t på förslag af generallotsdirektören. Man kunde visserligen, såsom
förut nämnts, tänka sig, att nautiska och sjökartebyråerna skulle sammanslås,
men arbetets mängd torde lägga hinder i vägen härför. Skulle emellertid
erfarenheten visa, att framdeles så kan ske, må denna fråga då upptagas till
pröfning.

592

Kap. 32. Instruktion för lotsstyrelsen.

Kommittéerna hafva utarbetat följande

Förslag

till

Instruktion

för handelsdepartementets afdelning för ärenden rörande säkerhetsanstalter
för sjöfarten, lotsstyrelsen.

Lotsstyrelsens ämbetsbefattning.

§ 1.

1. Lotsstyrelsen har öfverinseendet öfver lotsverket, som omfattar lots- och
fyrinrättningarna jämte lifräddningsanstalterna för skeppsbrutna å rikets
kuster med den till samma inrättningar och anstalter hörande personal,
äfvensom öfver sjökarteväsendet och blifver Kungl. Maj:t ansvarig, att de
därmed afsedda ändamål uppfyllas.

I enlighet härmed åligger det styrelsen, likmätigt allmänna författningar
och särskilda nådiga föreskrifter, hufvudsakligen:

att vaka däröfver, att lotsverket tillhörande inrättningar och anstalter
af alla slag behörigen vidmakthållas, samt att de säkerhetsanstalter för
sjöfarten, som af kommuner, korporationer eller enskilda blifvit med vederbörligt
tillstånd inrättade, varda i fullständigt skick underhållna och ordentligen
betjänade;

att med uppmärksamhet följa de förhållanden, som betinga utvidgning
eller förändring af ifrågavarande inrättningar och anstalter, samt efter omständigheterna
omedelbarligen vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder,
som häraf kunna föranledas; med iakttagande därvid, att till Kungl.
Maj:ts pröfning och afgörande öfverlämnas fråga om inrättande af ny fyr
eller väsentlig förändring af redan befintlig fyr, i ena och andra fallet såvidt
kostnaden därför skall bestridas af lotsverket, om anläggning, flyttning
eller indragning af lotsplats, fyrplats eller lifräddningsstation samt om upptagande
eller nedläggning af lotsled; styrelsen dock obetaget att, därest
tillfälliga förhållanden påkalla anordnande för viss tid af ny lotsplats eller
lotsled, därom gå i författning äfvensom att låta indraga sådan lotsplats
eller lotsled;

att genom mätningar och undersökningar inhämta så noggrann kännedom
om riket omgifvande farvatten och dess segelbara inlandsfarvatten, som sjöfartens
och försvarsväsendets behof fordra, samt att med stöd af vunna mätningsresultat
utarbeta och utgifva geodetiskt grundade sjökort;

INSTRUKTION.

593

att författa och tillhandahålla sjöfarande tjänliga beskrifningar till ledning
vid navigeringen i rikets farvatten och därtill gränsande hafsoinråden;

att, i den mån för rikets sjöfart finnes ändamålsenligt, utgifva kartor och
seglingsbeskrifningar öfver icke svenska farvatten och till svenska farvatten
ej gränsande hafsområden;

att utarbeta och trycka för marinens behof särskildt erforderliga kartor
och seglingsbeskrifningar, i den mån Kungl. Majrt därom förordnar;

att utfärda lotstaxor i öfverensstämmelse med de af Kungl. Majrt i sådant
afseende fastställda beräkningsgrunder, med rättighet likväl för styrelsen
att i fråga om lotsled, som af styrelsen för viss tid anordnats, bestämma
lotsafgiften, hvilken dock icke får sättas högre än för motsvarande väglängd
af närmast belägen, därmed jämförlig och med Kungl. Majrts tillstånd upptagen
lotsled;

att för den inom lotsdistrikten tjänstgörande personal utfärda arbetsordningar
och instruktioner, innefattande hvad utöfver de i tjänstgöringsreglementet
för lotsverket meddelade föreskrifter kan för tjänstgöringen erfordras,
och vaka däröfver, att denna personal behörigen fullgör sina skyldigheter;

att förvalta de för lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna,
sjökarteverket och nautisk-meteorologiska byrån anvisade medel och i sådant
afseende efter rekvisition-i mån af behof uppbära dessa medel och därmed
bestrida erforderliga utgifter, tillhandahålla nautisk-meteorologiska byrån
nödiga medel för bestridande af dess utgifter enligt den för byrån gällande
instruktion, redovisa för samtliga omförmälda och öfriga till styrelsen ingående
medel samt utöfva kontroll öfver användandet af desamma och därvid
tillse, att de af Kungl. Maj:t utfärdade stater rätt efterlefvas.

Styrelsen har att hos Kungl. Maj:t föreslå de på Kungl. Maj:t ankommande
åtgärder, hvilka styrelsen anser påkallade för främjande af dess uppgifter
och därmed sammanhängande frågor.

2. Härjämte åligger det lotsstyrelsen att i enlighet med de föreskrifter,
som af Kungl. Maj:t varda meddelade, upprätta planer rörande användning
af lotsverkets personal och materiel för militära ändamål samt att ock i statsrådsberedningen
föredraga ärenden rörande nautisk-meteorologiska byrån eller
dess verksamhet.

§ 2.

1. Lotsstyrelsen tillkommer att bestämma angående utprickning och belysning
af allmänna farleder och hamnar i riket; och äger styrelsen därjämte att
öfvervaka, att icke sådana åtgärder vidtagas med utseende på allmänna farleder
eller hamnar, att den allmänna sjötarten därigenom hindras eller försvåras,
samt att till förekommande häraf, så ock för undanröjande af i berörda
hänseende uppkomna hinder, hos vederbörande myndigheter göra de
framställningar, hvartill omständigheterna föranleda, eller eljes vidtaga de
åtgärder, som, enligt hvad särskildt är stadgadt, må på styrelsen ankomma.

I sådana frågor beträffande allmänna farleder och hamnar, som icke afse
utprickning och belysning däraf, skall, där så anses erforderligt, samarbete

38 — 12234S.

594

LOTSSTYRELSEN.

äga rum mellan styrelsen och kommunikationsdepartementets afdelning för
väg- och vattenbyggnader.

Då fråga uppstår om utprickning eller belysning af farled, som icke är
med sådana anordningar försedd, åligger det styrelsen att från chefen för
marinstaben inhämta yttrande, huruvida i militärt hänseende något finnes
att vid den ifrågasatta åtgärden erinra. Afstyrker chefen för marinstaben
åtgärden, skall, därest styrelsen finner densamma ändock böra vidtagas,
ärendet öfverlämnas till Kungl. Maj:ts afgörande.

2. Innan styrelsen enligt hvad i § 6 mom. 1 f) sägs till Kungl. Maj:t
afgifver förslag till arbetsplan för sjökartearbetena, skall styrelsen däröfver
infordra yttrande af chefen för marinstaben.

§ 3.

Lotsstyrelsen skall låta af trycket utgifva en veckoskrift, innehållande redogörelse
för ändringar och förbättringar af säkerhetsanstalterna samt angående
hinder för sjöfarten vid rikets kuster äfvensom, så fullständigt ske kan,
vid andra länders kuster. Af denna skrift skola exemplar dels tillställas
vederbörande in- och utländska myndigheter, dels ock utan annan kostnad
än postbefordringsafgift, när sådan ifrågakömmer, tillhandahållas enskilda,
som därtill anmäla sig.

§ 4.

Lotsstyrelsen äger att, i enlighet med gällande föreskrifter, försälja kasserade
båtar och inventarier äfvensom andra lösa tillhörigheter, hvilka icke
kunna med fördel vidare användas.

§ 5.

1. De till lotsstyrelsen hörande ärendena äro antingen sådana, i hvilkas beredning
styrelsen har att i enlighet med särskildt meddelade bestämmelser
deltaga, men som afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet (regeringsärenden),
eller ock sådana, hvilka styrelsen har att såsom förvaltande verk själfständigt
afgöra (styrelseärenden).

2. I regeringsärende skall styrelsen, i enlighet med därom gällande bestämmelser,
afgifva tjänstememorial, innefattande förslag till Konungens beslut i
ärendet jämte de hufvudsakliga skälen till beslutet, i statsrådsberedningen
föredraga sådant ärende samt deltaga i expedieringen af Konungens beslut
i ärendet.

I ärende, som ingår i statsverkspropositionen eller eljest göres till föremål
för proposition till riksdagen, åligger det styrelsen att, utöfver förslaget till
proposition, tillhandahålla alla för statsrådsprotokollet i ärendet erforderliga
sammanställningar och utredningar äfvensom i öfrigt lämna det biträde, som
påkallas.

INSTRUKTION.

f> 95

Särskild! åligger det styrelsen att, därest ej för visst fall annorlunda bestämmes
af chefen för handelsdepartementet, deltaga i beredningen och expedieringen
af regeringsärenden angående lagstiftning inom styrelsens förvaltningsområde,
dock i hvad lagstiftningen är af civillags natur i samråd med
departementskansliet i justitie- och kyrkodepartementet.

3. I ärende, som innefattar besvär öfver styrelsens beslut, har styrelsen att,
innan besvären afgöras af Kungl. Maj:t i statsrådet eller af regeringsrätten,
i enlighet med gällande föreskrifter till departementskansliet afgifva promemoria,
innehållande yttrande öfver besvären.

4. Det åligger styrelsen att tillhandagå andra departementsafdelningar, departementskontor
och departementskanslier med samråd i sådana ärenden,
tillhörande dessas tjänstebefattning, hvilka böra bedömas jämväl ur synpunkter,
som styrelsen företräder.

§ 6.

1. Lotsstyrelsen åligger att inom nedan nämnda tider årligen till Kungl.
Maj:t afgifva följande förslag och uppgifter m. m., nämligen:

a) den 1 februari: arbetsförteckning för det nästföregående året enligt
fastställdt formulär samt berättelse öfver de under det förflutna året vid
sjökarteverket utförda arbeten;

b) den 1 juli: i samarbete med kommerskollegiet beträffande den statistiska
bearbetningen ämbetsberättelse för det nästföregående året, hvilken tryckes
och distribueras genom kommerskollegiets statistiska byrå;

c) samma dag: förslag öfver lots verkets ställning vid utgången af näst föregående
år, åtföljdt af summarisk uppgift för samma år öfver utgifterna under
hvar och en af de i staten för lotsverket upptagna titlar jämte förslag till
uppkomna besparingars reserverande eller användande för särskilda ändamål;

d) den 1 augusti: den för statsrevisionen afsedda berättelsen med därvid
fogadt sammandrag af lotsstyrelsens och nautisk-meteorologiska byråns räkenskaper; e)

den 1 oktober: sådana förslag, hvilka äro af beskaffenhet att kunna påkalla
framställning till näst sammanträdande lagtima riksdag;

f) den 1 december: förslag till stat för fördelning af nästföljande års anslag
till lots- och fyrinrättningen med lifräddningsanstalterna samt till nya
eller förändrade afiöningsstater, i den mån sådana må finnas erforderliga,
äfvensom förslag ej mindre till plan och utgiftsstat för sjökartearbetena under
det närmast följande året jämte chefens för marinstaben yttrande öfver
förslaget till arbetsplan än ock till beräknande af utgifterna för nämnda
arbeten under det därefter följande året.

2. Styrelsen åligger därjämte att till chefen för handelsdepartementet

dels före den 15 februari afgifva generalförslag öfver befäl, underbefäl och

betjäning vid lotsverket, sådan personalen vid nästföregående års utgång
befanns;

dels före den 1 december insända summarisk redogörelse för sjökarteverkets
arbeten under löpande året;

596

LOTSSTYRELSEN.

dels gorå anmälan, då afgång bland den personal inom styrelsen samt
lotsverket, som af Kungl. Maj:t utnämnes, inträffat af annan anledning än
beviljadt afsked;

dels ock, då något mera anmärkningsvärdt tilldragit sig inom området
för styrelsens verksamhet, därom afgifva berättelse.

3. Till kommissionen för de allmänna kartarbetena skall lotsstyrelsen, om
möjligt före den 1 november, ingifva förslag såväl till plan för sjökartearbetena,
åtföljdt af kartöfversikt, angifvande arbetenas ståndpunkt, och utgiftsstat
för nämnda arbeten under det närmast följande året, som ock till
beräknande af utgifterna för sjökarteverket under det därefter följande året.

4. Före den 1 april skall till chefen för handelsdepartementet och till
justitiekanslersämbetet aflämnas förteckning öfver de före utgången af nästföregående
år till styrelsen inkomna ärenden, hvilka icke inom två månader
efter sistnämnda års utgång blifvit slutligen handlagda.

De föreskrifter, som erfordras angående arbetet inom lotsstyrelsen, utöfver
hvad denna instruktion innehåller eller eljes stadgats, meddelas i arbetsordning,
som generallotsdirektören utfärdar efter öfverläggning med styrelsens
ledamöter.

Lotsstyrelsens organisation.

§ 8.

1. Lotsstyrelsen utgöres af en generallotsdirektör såsom chef för styrelsen
samt fyra byråchefer såsom ledamöter. Byråcheferna förestå hvar sin af
följande byråer, nämligen: byrån för administrativa ärenden, byrån för nautiska
ärenden, byrån för tekniska ärenden samt byrån för sjökarteärenden.

2. Fördelningen af ärendena mellan byråerna bestämmes af generallotsdirektören
i arbetsordningen. Då tvifvelaktigt är, till hvilken ledamots
handläggning ett ärende rätteligen bör, äger generallotsdirektören därom
bestämma.

3. Chefen för sjökartebyrån skall i generallotsdirektörens frånvaro företräda
honom (generallotsdirektörens ställföreträdare).

§ 9.

1. Generallotsdirektören är i främsta rummet Kungl. Maj:t ansvarig för
fullgörandet af lotsstyrelsens åligganden och bör tillse, att styrelsens tjänstemän
med nit och drift uppfylla sina skyldigheter.

2. Föredragningen af regeringsärenden i statsrådsberedningen verkställes
af generallotsdirektören eller, efter dennes bestämmande och, där hinder ej
möter, i hans närvaro, af tjänsteman i styrelsen, som där deltagit i ärendets
handläggning, dock med iakttagande däraf att, i enlighet med föreskrift i

INSTRUKTION.

597

lagen om beredning af de regeringsärenden, som afgöras af Konungen i statsrådet,
chefen för handelsdepartementet är behörig att kalla annan person
att, i stället för de nu nämnda, verkställa viss föredragning i statsrådsberedningen
samt att, när han så för godt finner, själf där föredraga ärende.

3. .Byråchef åligger: att bereda och inför generallotsdirektören föredraga
de till hans handläggning hörande ärenden; att i samtliga de ärenden, vid
hvilkas handläggning han är närvarande, uttala sin mening och, om beslutet
blifver därifrån afvikande, låta anteckna densamma i styrelsens protokoll,
skolande, då i regeringsärende skiljaktig mening förekommer, denna mening
intagas i tjänstememorialet eller i bifogad promemoria eller protokoll; att
skriftligen anteckna lotsstyrelsens beslut till ledning för uppsättning och
expedition; att iakttaga hvad i allmänna författningar, i kungl. bref samt
under ärendenas behandling förekommer af beskaffenhet att böra föranleda
särskilda åtgärder från styrelsens sida; att ansvara för, att styrelsens beslut i
de af honom föredragna ärenden varda skyndsamt och noggrannt expedierade;
samt att i öfrigt fullgöra hvad enligt denna instruktion och arbetsordningen
till byråchefs befattning hör.

Särskildt åligger:

chefen för administrativa bvrån:

att med nödigt biträde af och i samarbete med kommerskollegiets statistiska
byrå beträffande uppställningen af de statistiska delarna utarbeta styrelsens
årliga ämbetsberättelse,

att tillse, att lotsjordeboken hålles i fullständigt skick samt att ordentliga
förteckningar föras öfver de åtkomst- och öfriga handlingar, på hvilka lotsverkets
ägande- eller dispositionsrätt till jordtomter och lägenheter gr undar sig,
att upprätta förslag till stat för fördelning af anslaget till lots- och fyrinrättningen
med lifräddningsanstalterna, samt
att vaka däröfver, att de å administrativa byrån anställda tjänstemän
behörigen fullgöra sina skyldigheter;
chefen för nautiska byrån:

att förvara prickrullorna samt tillse, att såväl dessa som personalrullorna
äfvensom liggaren öfver fartyg och båtar hållas i behörigt skick, samt
att upprätta de till styrelsens årliga ämbetsberättelse hörande tabeller
rörande lotsningar samt strandningar och sjöolyckor;
chefen för tekniska byrån:

att tillse arbetenas behöriga ordnande och utförande inom tekniska byrån,
att hos lotsstyrelsen föreslå fyringenjör till byggnadsarbetens utförande
samt, efter det styrelsen i anledning häraf meddelat beslut, för honom utfärda
resorder och instruktioner,

att, då fyringenjörs rapport innehåller uppgift, som anses påkalla styrelsens
uppmärksamhet, därom göra anmälan,

att till styrelsen afgifva förslag om komplettering af lotsverkets samtliga
förråd,

att låta upprätta och till styrelsen afgifva kostnadsförslag och ritningar
till byggnads- och reparationsarbeten samt för deras riktighet ansvara,

598

LOTSSTYRELSEN.

att på grund af inkomna framställningar eller eljes vunnen erfarenhet föreslå
erforderliga förbättringar i afseende å lotsverkets fasta säkerhetsanstalter,
att lämna erforderliga uppgifter jämte tabeller för styrelsens årliga ämbetsberättelse
i de delar, som röra hans ämbetsförvaltning, samt

att vaka däröfver, att de å tekniska byrån anställda tjänstemän behörigen
fullgöra sina skyldigheter;
chefen för sjökartebyrån:

att upprätta förslag till arbetsplan för sjökartearbetena,
att med stöd af den för året fastställda arbetsplan upprätta förslag beträffande
den för kartverkets mätningar erforderliga personal,
att leda mätnings- och kartarbetena, samt

att vaka däröfver, att de å sjökartebyrån anställda tjänstemän behörigen
fullgöra sina skyldigheter.

Med afseende å regeringsärenden åligger det byråchef särskildt:
att ansvara för uppsättande af vederbörliga tjänstememorial;
att efter general lotsdirektörens bestämmande föredraga ärende i statsrådsberedningen; att

upprätta förslag till föredragningslista öfver ärenden, som skola förekomma
i statsrådet;

att ansvara för uppsättande af sådana expeditioner, som skola förses
antingen med Konungens eller med departementschefens underskrift, samt,
innan de utskrifvas, låta öfverlämna de förra för granskning till generalsekreteraren
i handelsdepartementet;

att tillhandagå den, som för protokollet i statsrådet, med samråd angående
affattande af samma protokoll; samt

att ombesörja det till statsrådsprotokollet hörande registratur, i hvad afser
ärenden, som expedieras från styrelsen, och att tillhandahålla protokollsföraren
detsamma.

§ 10.

1. Hos„ lotsstyrelsen äro anställda följande ordinarie tjänstemän och biträden
:

å administrativa byrån: en sekreterare, två kamrerare, en registrator, två
revisorer och bokhållare äfvensom en kassör och bokhållare samt två kvinnliga
biträden;

å tekniska byrån: två fyringenjörer, en verkmästare och en materialförvaltare
;

å sjökartebyrån: förutom till tjänstgöring därstädes kommenderad militär
personal, en aktuarie, elfva manliga ritare eller gravörer samt två kvinnliga
biträden.

2. Styrelsen äger att förordna ledare af rit- och gravyrarbetena och, i den
mån sådant för göromålens behöriga gång erfordras, anställa extra fyringenjörer,
andra tekniska biträden och amanuenser äfvensom antaga andra extra
ordinarie tjänstemän och elever samt utse vaktmästare.

INSTRUKTION.

599

Ärendenas handläggning.

§ 11-

TJti alla hos lotsstyrelsen förekommande ärenden, med undantag af de i §
12 mom. 2 omförmälda, äger generallotsdirektören ensam besluta efter vederbörlig
föredragning på sätt i denna instruktion bestämmes.

§ 12-

1. Vid föredragning inför generallotsdirektören af nedan nämnda ärenden
skola chefen för administrativa byrån och minst en af öfriga ledamöter närvara
och i ärendets behandling deltaga:

a) författningsfrågor, vare sig de äro regeringsärenden eller styrelseärenden
;

b) regeringsärenden rörande tjänstebefattningar, till hvilkas besättande
lotsstyrelsen upprättar förslag;

c) frågor om åtgärder i följd af kungl. beslut, hvilka handla om allmänna
föreskrifter eller röra flera än en af styrelsens byråer;

d) frågor om styrelsens och underlydande verks organisation samt arbetsordningar
och instruktioner för underlydande;

e) utfärdande af allmänna föreskrifter eller cirkulär;

f) förslag till stater samt upprättande af specialstater;

g) styrelsens ämbetsberättelse;

h) styrelseärenden angående tillsättande af tjänstemän;

i) frågor om tjänstefel af den styrelsen underlydande personal;

k) anmärknings-, afskrifnings- och balansmål;

l) ändringar i utgifningssättet för sjökarteverkets publikationer;

m) förslag till arbetsplan för sjökarteverket; samt

n) öfriga ärenden, hvilka generallotsdirektören anser böra i nu ifrågavarande
ordning handläggas.

2. Skall af styrelsen behandlas ärende rörande varning eller annan bestraffning,
därunder äfven inbegripet afstängning från tjänstgöring eller
skiljande från tjänsten enligt hvad i tjänstgöringsreglementet för lotsverket
sägs, afgöres ärendet efter omröstning mellan de i beslutet deltagande, därvid
som styrelsens beslut gäller den mening, hvarom flertalet sig förenar,
eller vid lika röstetal den mening, som af generallotsdirektören biträdes.

3. Vid föredragning af andra ärenden än de i mom. 1 omförmälda erfordras
ej närvaro af annan ledamot än föredraganden.

4. Generallotsdirektörens ställföreträdare skall, äfven då han ej fungerar
såsom sådan, i allmänhet närvara vid föredragning i styrelsen af viktigare
ärenden, tillhörande andra byråer än hans egen.

§ 13.

1. För att inspektera underlydande personals verksamhet eller undersöka
förhållanden, hvarom han behöfver inhämta närmare kännedom, äger general -

600

LOTSSTYRELSEN.

lotsdirektören, när kan så finner nödigt ock k ans öfriga ämketsgöromål det
medgifva, företaga tjänsteresa.

2. Generallotsdirektören må ock, när omständigketerna därtill föranleda,
uppdraga åt ledamot i styrelsen att för ofvan omförmälda ändamål företaga
tjänsteresa.

§ 14.

Därest under tjänsteresa, som generallotsdirektören företager, eller eljes i
något ärende erfordras omedelbar åtgärd, må generallotsdirektören, utan att
hafva inhämtat yttrande af byråchef, meddela befallning om verkställighetsåtgärder.
Dock skall sådan befallning, i händelse den rör allmänna förhållanden
inom förvaltningen eller föranleder till ändring i någon redan stadgad
ordning eller till utgift, skriftligen utfärdas och därefter i lotsstyrelsen vid
nästa sammanträde, som generallotsdirektören bevistar, till protokollet anmälas.

§ 15.

1. I ärenden af den enklare beskaffenhet, att de icke finnas i hvarje
särskildt fall påkalla lotsstyrelsens pröfning, må vederbörande byråchef, utan
föregående föredragning i styrelsen, äga besluta eller ock öfverlämna den
slutliga handläggningen åt vederbörande tjänsteman.

Hvilka ärenden må handläggas i nu nämnd ordning, bestämmes, där
icke föreskrift därom är i annan väg meddelad, i arbetsordningen eller eljes
af generallotsdirektören. Anmälan om dylika bestämmelser skall ske hos
Kungl. Maj:t.

2. Utan föregående föredragning må, i den omfattning i arbetsordningen eller
eljes af generallotsdirektören bestämts, byråchef genom remiss eller särskild
skrifvelse infordra förklaringar, upplysningar, yttranden och uteblifna uppgifter
äfvensom åt person, lydande under styrelsen, meddela påminnelser
och anvisningar i ärenden, som höra till hans handläggning.

3. Byråchef må själf eller genom underordnad tjänsteman besvara till
styrelsen inkomna förfrågningar rörande faktiska förhållanden, hvarigenom
dock föregripande af något styrelsens beslut icke må ske.

4. Likaledes må byråchef direkt till granskning, bearbetning, anteckning
eller förvaring af vederbörande tjänsteman befordra inkommande journaler,
dagböcker, statistiska uppgifter, berättelser, rapporter med mera dylikt;
börande dock, därest dessa handlingar innehålla något af beskaffenhet att
böra inför styrelsen anmälas, sådan anmälan omedelbart ske.

5. Byråchef äger, enligt närmare bestämmelser i arbetsordningen, till utbetalning
godkänna räkning, sedan densamma blifvit attesterad.

6. Byråchef må äfven vidtaga nödig åtgärd i annat ärende, där det är
af den brådskande natur, att icke utan verklig olägenhet kan med åtgärdens
vidtagande uppskjutas och hinder förefinnes för omedelbart beslut af generallotsdirektören;
skolande dock åtgärd i sådant hänseende så snart ske kan
anmälas i styrelsen.

INSTRUKTION.

601

§ 16.

1. I generallotsdirektörens frånvaro inträder, därest Kung! Maj:t icke
annorlunda förordnar, generallotsdirektörens ställföreträdare i utöfning af
hans åligganden i lotsstyrelsen.

2. I generallotsdirektörens frånvaro må icke, så vida ej Kungl. Maj:t särskilt
annorlunda förordnar, afgifvas förslag till tjänsters återbesättande eller
tjänster tillsättas i annan ordning än genom förordnanden att dem tills vidare
förrätta, ej heller ansvar för fel eller försummelse i tjänsten ådömas — häri
likväl ej ingripet afstängning från tjänstens utöfning. Ej heller må i generallotsdirektörens
frånvaro utan hans medgifvande sådana åtgärder vidtagas,
som rubba eller ändra utaf styrelsen gifna föreskrifter eller förut i styrelsens
ämbetsutöfning följda grunder.

3. Hvad nu sagts skall ock vid inträffande ledighet i generallotsdirektörsbefattningen
äga tillämpning, intill dess Kungl. Maj:t annorlunda förordnar.

4. När generallotsdirektören ämnar företaga tjänsteresa eller begagna semester
eller då han eljest blifver hindrad att utöfva ämbetet i styrelsen, skall
han därom, liksom då han åter inträder i styrelsen, göra anmälan hos chefen
för handelsdepartementet

§ 17.

1. Hos lotsstyrelsen skola föras och i fullständigt skick hållas:
lotsjordebok i enlighet med hvad därom särskildt är stadgadt;
rullor öfver den vid lotsverket anställda personal äfvensom prickrullor

enligt af styrelsen fastställdt formulär;

liggare dels öfver alla lotsverket tillhörande byggnader och fasta sjömärken,
dels öfver lotsverkets fartyg och båtar, hvardera liggaren med tillhörande
ritningar; samt

förteckningar öfver sjökarteverkets orginalmätningskartor jämte kopior,
öfver kartverkets graverade kart- och förtoningsp låtar samt öfver de särskildt
för marinen upprättade kartor och beskrifningar jämte uppgift å deras fördelning
till flottans stationer eller andra myndigheter.

2. Hos styrelsen skola jämväl på säkert ställe förvaras de åtkomst- och
öfriga handlingar, på hvilka lotsverkets ägande- eller dispositionsrätt till
jordtomter och lägenheter grundar sig.

3. Angående mätnings* och kartarbetena, angående förvaring och utlämning
af kartor och seglingsbeskrifningar samt angående tillhandahållande och
försäljning af de för allmänheten afsedda publikationer stadgas särskildt.

§ 18.

1. Penningar, som inflyta till lotsstyrelsen, insättas på räkning i riksbanken.
För hvarje influten medelspost lämnar kassören kvitto, hvilket dock för
att gälla skall vara annoteradt af kamreraren, därom kvittot bör innehålla
anteckning.

602

LOTSSTYRELSEN.

2. Utbetalningar från kassan ske endast på grund af styrelsens eller byråchefs
enligt § 15 mom. 5 meddelade beslut.

3. Inkomna räkningar skola af vederbörande tjänstemän granskas, innan
beslut om utbetalning meddelas.

4. För utbetalning af belopp uppgående till 500 kronor och däröfver utfärdas
anvisning på riksbanken. För mindre utgifters bestridande må till
kassören förskottsvis anvisas högst 3,000 kronor.

§ 19.

1. Samarbete i regeringsärende mellan lotsstyrelsen och annan departementsafdelning,
departementskontor eller departementskansli skall äga rum
i den ordning, som föreskrifves i stadgan om beredning och expediering af
de regeringsärenden, som afgöras af Konungen i statsrådet.

2. Angående sättet för gemensam handläggning och pröfning af styrelseärenden
gälla särskilda bestämmelser.

3. Då inom styrelsen handlägges styrelseärende af större vikt, hvilket
berör annan departementsafdelnings, departementskontors, centralt ämbetsverks
eller anstalts verksamhetsområde, skall tillfälle beredas ifrågavarande verk
att för bevakande af intressen, som falla under dess verksamhet, därvid låta
representera sig genom en sin tjänsteman. Dylik representant åligger att
i ärendet meddela upplysningar och råd, uttala sin mening samt, om beslutet
blifver därifrån afvikande, låta anteckna densamma till protokollet.

4. Bereder annan departementsafdelning eller departementskontor, centralt
verk eller anstalt lotsstyrelsen tillfälle till sådant samarbete i styrelseärende,
hvarom i mom. 3 sägs, äger generallotsdirektören bestämma, huruvida
och af hvem styrelsen skall därvid representeras; och gånge med sådant
ärendes afgörande, såsom i vederbörande instruktion är bestämdt.

§ 20.

1. Handlingar i ärenden, hvilka handlagts på sätt i § 12 mom. 1, 2 och 3
omförmäles, förses med anteckning, utvisande den byrå, å hvilken ärendet
handlagts, dagen för beslutets fattande samt hvilka i ärendets handläggning
deltagit.

2. Protokoll föres, förutom i de fall, som omförmälas i § 9 mom. 3 och § 14,
samt då sådant föranledes af bestämmelserna i § 19 mom. 1—3, jämväl då
beslut skall expedieras genom protokollsutdrag eller generallotsdirektören
finner anledning särskildt förordna, att protokoll skall föras.

§ 21.

Lotsstyrelsens kassa skall inventeras minst en gång i månaden af generallotsdirektören
och chefen för adminstrativa byrån i närvaro af kamreraren
och kassören. Inventeringsinstrumentet skall underskrifvas af dem, som förrättat
inventeringen.

INSTRUKTION.

603

§ 22.

1. Koncept till utgående expeditioner förses med justeringsmärke af generallotsdirektören
och föredraganden. Koncept till skrifvelse, hvarom i § 15
förmäles, förses med justeringsmärke af vederbörande ledamot.

2. Tjänstememorial eller promemoria i regeringsärende skall upptaga,
hvilka personer deltagit i ärendets slutliga handläggning.

3. Anvisningar på riksbanken, uppbördsbevis och dylikt undertecknas af
generallotsdirektören och chefen för adminstrativa byrån, och skola anvisningar
för att gälla jämväl vara försedda med kassörens namnteckning.

Öfriga skrivelser i ärenden, föredragna inför generallotsdirektören, underskrifvas
af honom jämte föredraganden.

Är generallotsdirektören hindrad att underskrifva expeditionen i ett inför
honom föredraget ärende, undertecknas den af hans ställföreträdare med tillägg
af orden: »För generallotsdirektören»

På samma sätt undertecknas expedition i ärende, som handlagts i den ordning
§ 16 stadgar.

Expedition i ärende, som enligt § 15 afgjorts af byråchef utan föregående
föredragning, underskrifves »På lotsstyrelsens vägnar» och förses med vederbörandes
namnteckning.

Expedition i ärende, som enligt § 15 handlagts af annan tjänsteman, förses
med underskrift »Enligt uppdrag» och tjänstemannens namnteckning.

Utgående protokollsutdrag underskrifvas af sekreteraren.

Daglig arbets- och mottagningstid m. m.

§ 23.

1. För ordinarie tjänstinnehafvare skall, i den mån ej nedan annorlunda
stadgas, den dagliga arbetstiden å tjänsterummet hvarje söckendag utgöra, för
gravörer och ritare sju timmar samt för öfriga sex timmar, förlagda till tider,
om hvilka i arbetsordningen eller eljes af generallotsdirektören meddelas
närmare bestämmelser.

2. I den sålunda bestämda arbetstiden äger öfverordnad att vid alla de
tillfällen, då göromålens gång det kräfver, påfordra nödig utsträckning, för
kvinnliga befattningsbafvare dock ej längre än en timme.1 Å andra sidan
må generallotsdirektören, om och i den mån omständigheterna det medgifva,
kunna för högst tre månader under tiden juni—september med högst två
timmar inskränka den dagliga arbetstiden å tjänsterummet.1 2

1 Det föreslagna stadgandet om begränsning af de kvinnliga biträdenas öfvertidsarbete bar ej
biträdts af kommerskollegiikommitténs ledamöter, hvilka ansett nämnda befattningsbafvare
kunna åläggas sådant arbete intill tre timmar om dagen, dock ej sammanlagdt öfver tolf timmar
i veckan

2 Kommerskollegiikommitténs ledamöter hafva ansett, att bestämmelser om inskränkt sommartjänstgöring
ej böra intagas i instruktionen.

604

LOTSSTYRELSEN.

För fullgörande af något af Kung!. Maj:t eller på grund af Kung], Maj:ts
bemyndigande meddeladt allmänt uppdrag må erforderlig inskränkning äga
rum i den föreskrifna dagliga arbetstiden å tjänsterummet.

Därest i särskilda fall arbete i tjänsten kan med större fördel utföras
utom tjänsterummet, må medgifvande till inskränkning af arbetstiden å tjänsterummet
lämnas af generallotsdirektören eller, efter dennes bestämmande,
af vederbörande byråchef. Fråga om inskränkning i särskilda fall i öfrigt
i den i allmänhet fastställda arbetstiden å tjänsterummet pröfvas i enahanda
ordning.

3. Hvad i denna § är stadgadt ma ej verka till hinder för utöfvande af
riksdagsmannauppdrag.

§ 24.

1. För generallotsdirektören och byråchef skall viss daglig för allmänhetens
mottagande afsedd tid vara bestämd och genom anslag inom verket ti 11-kännagifven.

2. Registratorskontoret skall för allmänheten hållas öppet minst fem timmar
hvarje söckendag; dock att generallotsdirektören må, där sådant finnes

utan olägenhet kunna äga rum, kunna för högst tre månader under tiden juni_

september inskränka den sålunda bestämda mottagningstiden å registratorskontoret
till minst fyra timmar om dagen.

3. I den mån lotsstyrelsen finner det erforderligt, skall viss daglig mottagningstid
äfven för annan tjänstinnehafvare än dem, hvilka förut nämnts,
bestämmas och tillkännagifvas.

4. Registrator skall vara tillstädes å tjänsterummet en timme före den allmänna
tjänstgöringstidens början.

5. Registrator åligger särskildt att, i den mån departementschefen icke medgifvit
undantag, till generalsekreteraren i handelsdepartementet, utan föregången
diarieföring men efter åsättande af ingångsstämpel, öfversända alla
till styrelsen direkt inkomna, till Kungl. Maj:t ställda regeringsärenden.1

Tjänstetillsättning, semester och annan tjänstledighet, vikariat och

afsked.

* § 25.

1. Generallotsdirektören samt cheferna för administrativa, nautiska och
tekniska byråerna utnämnas af Kungl. Maj:t, byråcheferna på förslag af
generallotsdirektören.

2. Till chef för sjökartebyrån förordnar Kungl. Haj:t, sedan generallotsdirektören
i ärendet afgifvit yttrande, lämplig officer vid flottan af regementsofficers
grad.

1 Det i § 24, sista punkten, föreslagna stadgandet har icke biträdts af kommerskollegiikommitténs
ledamöter, hvilka ansett öfversändandet till generalsekreteraren af inkomna regeringsärenden
böra ske först efter föregången diarieföring i styrelsen och sedan generallotsdirektören haft
tillfälle att åtminstone summariskt taga del af dem.

INSTRUKTION.

605

3. Då sekreterar- eller kamrerartjänst skall tillsättas, utfärdar lotsstyrelsen
kungörelse därom i allmänna tidningarna samt medelst anslag i styrelsens lokal
med föreläggande af fjorton dagars ansökningstid, räknad från den dag, kungörandet
i allmänna tidningarna sker. Efter denna tids förlopp anmäler styrelsen
ärendet bos Kungl. Maj:t med tjänstememorial, däri till tjänstens erhållande
förordas den bland de sökande, som styrelsen med hänsyn till förtjänst och
skicklighet anser böra till densamma företrädesvis ifrågakomma, eller ock
meddelas, att sådant förord icke kan lämnas åt någon bland de sökande.

4. Då fyringenjörstjänst blifvit ledig, kungöres tjänsten till ansökning på
sätt i mom. 3 sägs. Efter ansökningstidens utgång anmäler styrelsen
ärendet genom tjänstememorial hos Kungl. Maj:t och föreslår därvid den af
de sökande, som styrelsen med hänsyn till förtjänst och skicklighet i allmänhet
samt duglighet särskildt för den lediga tjänsten anser böra till densamma
företrädesvis ifrågakomma, till erhållande af fullmakt å tjänsten,
såvida han under minst två års föregående tjänstgöring såsom extra eller
tillförordnad fyringenjör ådagalagt nöjaktig förmåga samt ordentlighet vid
anförtrodda byggnadsarbetens utförande och i andra honom uppdragna göromål.
I annat fall föreslår styrelsen honom till undfående af nådigt förordnande
att emot åtnjutande af de till den lediga tjänsten anslagna aflöningsförmåner
uppehålla tjänsten under två år eller den kortare tid, som
anses erforderlig för att pröfva hans lämplighet för tjänsten. Finnes vid
den bestämda tidens utgång den förordnade hafva vid tjänstens utöfvande
ådagalagt nöjaktig förmåga samt ordentlighet, anmäler styrelsen honom till
erhållande af nådig fullmakt å tjänsten, men i annat fall skall tjänsten ånyo
kungöras till ansökning ledig.

5. Ledig verkmästare än st kungöres till ansökning på sätt i mom. 3 sägs.
Verkmästare förordnas af lotsstyrelsen att tills vidare under högst två år
uppehålla tjänsten mot åtnjutande af de för densamma anslagna afton ingsförmåner.
Har tillförordnad verkmästare tjänstgjort två år och därvid visat
sig besitta för befattningen nöjaktig skicklighet och förmåga samt i öfrigt
funnits vara för tjänsten lämplig, anmäles han af chefen för tekniska byrån
hos lotsstyrelsen till erhållande af fullmakt.

6. Öfriga tjänstemän äfvensom biträden å ordinarie stat tillsättas af styrelsen,
sedan befattningen blifvit, på sätt i mom. 3 sägs, kungjord till ansökning.
Sedan ansökningstiden utgått, tillsättes befattningen efter pröfning
af de sökandes förtjänst och skicklighet. Finnes bland sökandena icke någon,
som styrelsen anser till befattningen lämplig, låter styrelsen ånyo kungöra
densamma till ansökning ledig.

7. Styrelsen afgifver förslag å den militära personal, som bör kommenderas
till tjänstgöring å sjökartebyrån.

§ 26.

1. För behörighet till sekreterar tjänsten fordras att hafva aflagt juris
kandidatexamen.

606

LOTSSTYRELSEN.

2. För att kunna anställas såsom kamrerare, registrator, revisor och bokhållare,
kassör och bokhållare eller såsom amanuens eller annan extra ordinarie
tjänsteman, som icke i mom. 3 och 4 här nedan är nämnd, fordras att
hafva aflagt juris kandidatexamen eller kansliexamen; styrelsen dock obetaget
att, där särskilda omständigheter därtill föranleda, medgifva dylik
anställning åt därtill lämplig person, som endast aflagt mogenhetsexamen
vid högre allmänt läroverk.

3. Såsom fyringenjör eller extra fyringenjör må ej annan anställas än den,
som företer betyg öfver aflagd mogenhetsexamen vid högre allmänt läroverk
äfvensom antingen betyg öfver godkända insikter vid fullständig afgångsexamen
från någondera af tekniska högskolans fackskolor för väg- och vattenbyggnadskonst
och för maskinbyggnadskonst och mekanisk teknologi eller
ock intyg öfver förutgången praktisk verksamhet af beskaffenhet, som förutsätter
för fyringenjörstjänst erforderliga kunskaper.

4. För anställning såsom aktuarie fordras dels att hafva aflagt filosofisk
ämbetsexamen eller filosofie kandidatexamen, hvardera med minst betyget
med beröm godkänd i ettdera af ämnena astronomi eller matematik samt
omfattande jämväl ämnet fysik, dels ock att genom proftjänstgöring vid
sjökarteverket eller rikets allmänna kartverk eller annorledes hafva ådagalagt
tillfredsställande insikt i de till befattningen hörande arbetenas utförande.

Till verkmästare och andra tekniska biträden, till materialförvaltare samt
till ritare eller gravörer äger lotsstyrelsen antaga därtill lämpliga personer
utan afseende å aflagda examina.

Manlig ritare eller gravör skall för att vinna ordinarie anställning hafva
fyllt 22 år.

§ 27.

1. Generallotsdirektören, lotsstyrelsens ledamöter samt de å administrativa
och sjökartebyråerna anställda civila och militära tjänstemän samt kvinnliga
biträden äfvensom materialförvaltaren äga årligen, när sådant utan hinder
för göromålens behöriga gång kan ske, åtnjuta semester, generallotsdirektören,
ledamot, sekreteraren och kamreraren under en och en half månad samt
de öfriga under en månad, allt enligt af generallotsdirektören gillad fördelning.

Ledighet från tjänstgöring med bibehållande af aflöningsförmånerna oafkortade
må ock kunna af styrelsen beviljas fyringenjör och verkmästare under
en månad årligen, såvida särskild kostnad för uppehållande af deras tjänster
icke därigenom drabbar statsverket.

Amanuenser och biträden med fast arfvode samt vaktmästare äga årligen,
när så kan ske, åtnjuta ledighet under femton dagar, utan att afstå någon
del af dem tillkommande aflöningsförmåner.

2. ''Inträffar för generallotsdirektören behof af annan ledighet, meddelas
sådan för en och en half månad af chefen för handelsdepartementet. Erfordras
längre ledighet, hänskjutes ärendet till Kungl. Maj:t.

INSTRUKTION.

607

Åt byråchef, sekreterare och kamrerare må styrelsen bevilja tjänstledighet
under högst en och en half månad årligen. Under sålunda beviljad tjänstledighet,
så ock då nämnda tjänstemän åtnjuta semester eller befinna sig å tjänsteresa
eller när nämnda befattningar äro lediga, må styrelsen förordna lämplig person
att uppehålla tjänsten. Föreligger behof af tjänstledighet under längre tid,
anmäles ärendet hos chefen för handelsdepartementet, som äger att för en tid
af högst sex månader årligen bevilja tjänstledighet och förordna vikarie. Fordras
längre tids ledighet, underställes ärendet Kungl. Maj:t, som då jämväl förordnar
om tjänstens uppehållande under tiden.

Tjänstledighet för annan ordinarie tjänsteman än nu sagts, för biträde
äfvensom för vaktmästare må af styrelsen beviljas för högst sex
månader årligen. Uppstår behof af längre tjänstledighet, meddelas sådan
af chefen för handelsdepartementet. Förordnande om befattningens uppehållande
under tiden meddelas af styrelsen.

Tjänstledighet kan af styrelsen beviljas åt officer intill två månader
och åt underofficer intill tre månader årligen.

3. Därest förordnande för upprätthållande af omförmälda befattningar
under ifrågasatt tjänstledighet för deras innehafvare medför särskild kostnad
för statsverket och gällande bestämmelser ej medgifva utbetalande af erforderlig
vikariatsersättning, underställes frågan i sin helhet Kungl. Maj:ts pröfning.

4. Extra ordinarie tjänstemän och biträden må styrelsen bevilja frihet
från tjänstgöring för så lång tid, som finnes lämpligt, under förutsättning
att ingen kostnad däraf åsamkas statsverket.

§ 28.

Ansökning om afsked från befattning hos lotsstyrelsen bör, då befattningen
är tillsatt af Kungl. Maj:t, till Kungl. Maj:ts afgörande öfverlämnas, men i
annat fall pröfvas och afgöras af styrelsen. Innan framställning om afsked
beviljas, bör frågan om förekommande pensionsrätt vara pröfvad i därför
stadgad ordning.

Åtal och ansvar för tjänstefel.

§ 29.

Begår generallotsdirektören eller ledamot fel eller försummelse i utöfning
af tjänst inom lotsstyrelsen, sker åtal därför inför Svea hofrätt.

§ 30.

1. Gör annan ordinarie tjänsteman hos lotsstyrelsen sig skyldig till fel eller
försummelse i tjänsten eller vanvördnad mot förman, eller brister han i lydnad,
äger styrelsen att, efter omständigheterna, tilldela honom varning eller fälla
honom till böter, svarande mot högst en månads aflöning, eller ock ådöma
honom suspension från tjänst och aflöning under högst tre månader. Låter
han sig däraf ej rätta eller är felet af svårare beskaffenhet, förordnar sty -

608

LOTSSTYRELSEN.

relsen om hans åtalande inför Svea hofrätt af den person, som justitiekanslersämbetet,
uppå styrelsens anmälan, därtill förordnar; ägande styrelsen emellertid
att från tjänstens utöfning afstånga den felande, intill dess öfver honomblifvit
slutligen dömdt eller domstolen annorlunda förordnat, och komma
under tiden hans löneinkomster att innehållas, där ej styrelsen finner skäl
att låta honom uppbära någon del däraf.

Yarder tjänsteman, som innehar Kung], Maj:ts fullmakt eller förordnande,
af styrelsen ådömd suspension eller afstängd från tjänstens utöfning, skall
åtgärden jämte skälen därför hos Kungl. Maj:t anmälas.

2. Biträde eller vaktmästare, som förhåller sig felaktigt eller försumligt
i tjänsten, må af styrelsen varnas eller på högst tre månader suspenderas
från tjänst och lön, därvid styrelsen, tills beslut om suspension vunnit laga
kraft, äger afstånga vederbörande från tjänstgöring. Låter vederbörande
sig däraf ej rätta eller begår han fel af svårare beskaffenhet, må styrelsen
skilja honom från tjänsten.

3. Extra ordinarie tjänsteman eller biträde, som ådagalägger försumlighet,
oskicklighet eller klandervärdt uppförande eller gör sig skyldig till fel
eller försummelse i tjänsten och ej låter sig rätta af varning, äger styrelsen
omedelbart skilja ur tjänsten. Ben, som öfver tre månaders tid utan behörigt
tillstånd afhållit sig från tjänstgöring, anses själf hafva uteslutit
sig från styrelsen.

Besvär öfver lotsstyrelsens beslut.

§ 31.

1. Ben, som icke åtnöjes med lotsstyrelsens beslut äger, där ej annorlunda
är genom särskilda författningar stadgadt, att hos Kung!. Maj:t söka ändring
genom besvär, hvilka skola ingifvas till styrelsen före klockan tolf å
trettionde dagen efter erhållen del af beslutet, samt i ärende rörande tillsättande
af tjänstebefattning å trettionde dagen efter den dag, då beslutet
blifvit kungjordt i allmänna tidningarna. Öfver tilldelad varning må klagan
icke föras.

2. Styrelsens beslut om tjänstemans eller annan tjänstepersonals afstängning
från tjänstgöring går i verkställighet utan hinder af besvärs anförande.

E

TILL HANDELSDEPARTEMENTET
HÖRANDE ANSTALTER

39— 12234S.

Kap. 33. Patentverket.

till

Det ämbetsverk, som i vårt land tidigast hade befattning med paten t väsendet,
var kommerskollegiet. Efter att enligt 1819 års förordning angående
privilegia exclusiva hafva haft till åliggande att afgifva betänkande
öfver ansökningar om erhållande af dylika af Konungen meddelade privilegier
samt afgöra klander öfver beviljade privilegier, blef kollegiet enligt
1834 års patentförordning den myndighet, som hade att bevilja skydd
för uppfinningar i form af patent. Ändring härutinnan ifrågasattes först i
det betänkande med förslag till ny patentförordning, som af en för frågans
utredning tillsatt kommitté afgafs år 1878. Kommittén, som funnit att arbetet
med patentärenden förutsatte större tekniska insikter än de, som rimligen
kunde förväntas af kollegiet med dess dåvarande egentligen för
andra ändamål afpassade organisation, upptog till pröfning dels ett förslag
om att förlägga patentärendenas handläggning till tekniska högskolan, dels
ett annat förslag om att öfverlämna desamma till en fristående byrå i civildepartementet.
Kommittén tillstyrkte emellertid intet af dessa förslag, utan
ansåg lämpligast att, då patentärendenas antal icke för det dåvarande enligt
kommitténs mening påkallade inrättandet af ett särskildt ämbetsverk såsom
patentmyndighet, låta dessa ärenden, hvilka på grund af sin natur stode synnerligen
nära dem, som anginge den allmänna näringsverksamheten, behandlas
af kollegiet, under förutsättning att där bildades en särskild för detta
ändamål afsedd och med tillräckliga tekniska krafter utrustad afdelning. Vid
högsta domstolens granskning af kommittéförslaget hade två justitieråd en
från kommitténs såtillvida afvikande uppfattning, att de ansågo patentärendenas
handläggning böra anförtros ej åt kommerskollegiet utan åt ett fristående
verk, som ägnade sig uteslutande åt patentväsendet, dess handhafvande,
studium och utveckling. Den kommitté, som år 1883 fick i uppdrag att afgifva
förslag till omorganisation af kommerskollegiet anmodades äfven att
yttra sig i frågan och uttalade därvid såsom sin mening, att tillsvidare patentärendena
borde öfverlämnas åt den myndighet, som enligt deras förslag
skulle ersätta kollegiet. Kommittén framhöll emellertid därjämte,
att ett sammanförande i en hand af bestyret med ärenden angående patent
och handläggandet af andra viktiga ärenden, som med de förra icke hade
något egentligt samband, uppenbarligen icke kunde främja intresset inom
patentmyndigheten för patentinstitutionens utveckling.

Den ofvannäinnda patentkommittén utarbetade äfven förslag till lag angående
skydd för varumärken, i hvilket ämne icke förut funnits någon

Historik.

612

PATENTVERKET.

särskild författning. Ett nytt förslag till en dylik lag framlades 1882 af
andra kommitterade, som tillsatts för att i samarbete med kommitterade för
Norge och Danmark åstadkomma förslag till i möjligaste mån öfverensstämmande
varumärkeslagar i de tre skandinaviska länderna. För varumärkesärendenas
del ifrågasattes från intet håll annat, än att de skulle handläggas
af samma myndighet som patentärendena.

På Kungl. Maj:ts framställning medgaf 1884 års riksdag, att de inflytande
af gifter na för patent och för registrering af varumärken finge användas
till bestridande af de utgifter, som betingades af patentförordningens och
varumärkeslagens tillämpning.

Sedan de båda författningarna utfärdats år 1884, meddelade Kungl.
Maj:t bestämmelser om upprättandet såsom patent- och varumärkesmyndighet
af en särskild byrå inom kommerskollegiet, benämnd Kungl. patentbyrån.
Denna byrå trädde i verksamhet med 1885 års ingång.

Vid kommerskollegiets omorganisation år 1891 blef patentbyrån ett själfständigt
under civildepartementet lydande ämbetsverk. År 1895 ändrades
dess benämning till patent- och registreringsverket, dels därför att den förra
benämningen ansågs mindre egentlig, då den ju icke antydde verkets handhafvande
af varumärkesregistreringen, dels ock därför att en mera omfattande
verksamhet för ämbetsverket ställts i utsikt.

Det särskilda utskott, som vid 1895 års riksdag behandlade bland annat
kungl. propositionen med förslag till lag om aktiebolag, ansåg aktiebolagsregistreringen
lämpligen böra anförtros åt en myndighet, som hade äfven
andra ärenden att handlägga. Därvid kunde enligt utskottets mening ifrågakomma
någon byrå inom civildepartementet, justitiedepartementets statistiska byrå,
kommerskollegiet eller patentbyrån. Utskottet framhöll emellertid, att det
skulle strida mot grunderna för organisationen af Kungl. Maj:ts kansli att
gorå någon byrå därinom till en själfständigt beslutande myndighet, äfvensom
att ur besparingssynpunkt intet vore att vinna genom att förlägga aktiebolagsregistreringen
till kommerskollegiet, som ej förfogade öfver mera
arbetskrafter, än som behöfdes för fullgörande af dess förutvarande åligganden.
Då utskottet däremot hade skäl att antaga, att utöfver den förstärkning
af arbetskrafterna i patentbyrån, som i alla fall vore nödvändig och ifrågasatt,
icke kunde kräfvas mer än en notarieplats för att detta ämbetsverk skulle
kunna medhinna jämväl aktiebolagsregistreringen, ville utskottet för sin
del förorda, att aktiebolagsregistreringen öfverläts åt patentbyrån. Så skedde
ock genom 1896 års kungörelse om aktiebolagsregistrets förande. Utskottets
förmodan rörande den med anledning häraf erforderliga lörstärkningen åt
arbetskrafterna visade sig emellertid icke hålla streck. Redan från början
måste för aktiebolagsregistreringen anställas en sekreterare såsom föredragande
samt en notarie. Sedermera har alltjämt nämnda registrering utförts
af en särskild afdelning, som haft så godt som intet samarbete med ämbetsverket
i öfrigt. Då år 1903 försäkringsregistrets förande uppdrogs åt
patent- och registreringsverket, fick aktiebolagsafdelningen öfvertaga jämväl
denna uppgift.

PATENTVERKET.

1113

En med patent- oeli varumärkesärendena sammanhörande grupp åt'' ärenden,
nämligen rörande registrering af mönster oeli modeller, anförtroddes åt
patent- och registreringsverket år 189!), då lag om skydd för vissa mönster
och modeller utfärdades.

Vid 1898 års riksdag uppfördes verket å ordinarie stat. När år 1900
ärendena angående de industriella näringarna med flera öfverflyttades från civil-
till finansdepartementet, förlädes jämväl patent- och registreringsverket
under sistnämnda departement.

Patent- och registreringsverkets hufvudsakliga verksamhet föranledes af Afdelning eu
dess befattning med ärenden rörande patent, varumärken samt mönster och mo- för

-*• '' VCIYUWICIYrCCW

deller. Verkets hithörande uppgifter afse alla reglerandet af det industriella och mönster.
rättsskyddet och äro med hvarandra nära samhörande. Förvaltningens upp- Ämbetsuppgifter
på detta område bestämmas af ett stort antal författningar, bland gifterhvilka
särskildt må nämnas:

förordningen om patent den 15 maj 1884, lag om skydd för varumärken
den 5 juli 1884, lag om skydd för vissa mönster och modeller
den 10 juli 1899 samt Kungl. kungörelserna den 18 november
1898 och 24 november 1899 om patentregistrets, varumärkesregistrets
och mönsterregistrets förande. Enligt dessa författningar tillkommer
det patent- och registreringsverket:

att pröfva och afgöra ansökningar om patent, om registrering af mönster
samt om registrering af varumärken, hvari inbegripas sådana järnstämplar, som
omförmälas i Kungl. förordningen om svenska järn- och ståleffekters stämpling
den 28 november 1884, äfvensom om förnyelse af registrering utaf varumärken,

att mottaga årsafgifter för patent,

att mottaga och granska anmälningar om öfvergång å annan innehafvare
af patent, rättighet till registreradt varumärke eller skyddsrätt för registreradt
mönster,

att ombesörja kungörelser i allmänna tidningarna rörande inkomna patentansökningar,
beviljade patent, registrerade varumärken och registrerade
mönster, offentliggörandet af patentbeskrifningarna samt utgifvandet af en
registreringstidning för varumärkeh,

att föra patentregistret, varumärkesregistret och mönsterregistret, äfvensom

att årligen utse tre i industriella förhållanden kunnige män att vara ledamöter
af Stockholms rådstufvurätt vid handläggning af vissa patentmål.

Till belysande af de hithörande ämbetsuppgifternas omfattning kunna följande
siffror anföras. Under år 1911 inkommo till ämbetsverket 3,536 ansökningar
om patent, 117 invändningar mot beviljande af patent, 165 anmälningar om
patents öfvergång å annan innehafvare, 26 ansökningar om registrering af
mönster, 1,490 ansökningar om registrering af varumärken, 343 ansökningar
om förnyelse af varumärkesregistrering, 247 anmälningar om öfverlåtelser
af varumärken och 34 skrifvelser med begäran om afförande af varumärken.

Flertalet af dylika ansökningar och anmälningar från enskilda parter äro
icke af den beskaffenhet, att de omedelbart kunna föranleda något verkets
slutgiltiga beslut, utan måste dessförinnan förelägganden eller meddelanden

(514

PATENTVERKET.

Personal.

tillställas vederbörande. Ensamt i patentärenden utfärdades under år 1911
8,513 förelägganden.

Besvär öfver ämbetsverkets beslut hafva under år 1911 anförts i 12 patentärenden,
1 mönsterärende och 25 varumärkesärenden. Innan dylika besvär
afgöras af regeringsrätten, infordras i regeln ämbetsverkets yttrande
öfver desamma.

I patentprocesser begär vederbörande domstol ej sällan yttrande af patentverket.

Enligt instruktionen för patent- och registreringsverket tillkommer det
ämbetsverket att söka främja de frågor, som tillhöra detsammas ämbetsbefattning
eller därmed stå i samband. I detta afseende är särskildt att
märka, hurusom verket måste med uppmärksamhet iakttaga och deltaga i
det storartade och lifliga utvecklingsarbete, som på det industriella rättsskyddets
område försiggår öfver hela världen och som bland annat tar sig
uttryck i de internationella konventionerna rörande dithörande frågor.

Det arbete, som utan jämförelse mest tager patentverkets krafter i anspråk,
är granskningen af patentansökningar. Ehuru gällande patentförordning
icke afsåg att införa någon nyhetsgranskning af till patent anmälda
uppfinningar, har i praxis patentmyndigheten allt från början underkastat
hvarje patentansökning en noggrann förpröfning i syfte att fastställa,
huruvida eller i hvilken mån uppfinningen är ny. Resultatet af denna
granskning är i flertalet fall en skriftväxling mellan verket och sökanden
samt en i samband därmed skeende omredigering af ansökningshandlingarna,
hvarigenom patentkrafvet begränsas till det som är nytt och patenterbart.
Endast omkring en tredjedel af samtliga ansökningar godkännes utan att
patentanspråket inskränkts på grund af nyhetshänvisning. Ofta återtages
eller afslås ansökningen på grund däraf att uppfinningen i fråga, enligt hvad
granskningen gifvit vid handen, icke är ny. Om patentverket för sin del
godkänner ansökningen, kungöres det, att densamma hålles för allmänheten
tillgänglig och att enhvar äger mot densamma framställa invändning. Denna
rätt begagnas emellertid relativt sällan (invändningarnas antal utgör endast
några procent af hela antalet godkända ansökningar), och af de invändningar
som framställas är flertalet af den beskaffenhet, att de lämnas utan afseende.

Från år 1885, då för handläggning af patent- och varumärkesärenden en
särskild patentmyndighet upprättades (såsom byrå inom kommerskollegiet), har
denna myndighet undergått en mycket snabb utveckling. Med det industriella
lifvets hastigt tillväxande omfattning har följt ett starkt anlitande af det industriella
rättsskyddet. Handhafvande! af därmed förenade uppgifter har ock
helt naturligt ställt ökade kraf på ämbetsverket, i samma mån som rättsförhållandena
på detta område blifvit mera invecklade och fått en större internationell
betydelse. Under sådana förhållanden har det tid efter annan befunnits
oundgängligt att öka ämbetsverkets arbetskrafter för de ifrågavarande
arbetsuppgifternas behöriga skötsel. Sedan verket med år 1899 uppfördes på ordinarie
stat, hafva emellertid endast tvenne ordinarie tjänstebefattningar tillkommit
; i öfrigt har behofvet af nya arbetskrafter måst tillgodoses genom anstäl -

PATENTVERKET.

tf 15

landet af extra tjänstemän cell biträden. År 1912 beslöt emellertid riksdagen
på Kung]. Maj:ts framställning ökning af personalen. Under det att patentbyråns
personal i 1885 års stat beräknades till ett antal åt 7, åt hvilka
2 ordinarie och 5 extra ordinarie, voro vid patent- och registreringsverkets
afdelning för patent och varumärken vid slutet af år 1912 förutom chefen
anställda 65 tjänstinnhafvare med årsaflöning, af hvilka 14 ordinarie
tjänstemän, 44 extra ordinarie eller öfver stat anställda tjänstemän eller
manliga biträden samt 7 kvinnliga biträden.

Vid patentbyråns inrättande hade, såsom ofvan framhållits, riksdagen Ekonomi,
medgifvit, att de afgifter för patent och för registrering af varumärken, som
jämlikt resp. författningar inflöto till byrån, skulle få användas till bestridande
af dennas utgifter. Då det snart visade sig, att de sålunda inflytande
medlen mer än väl räckte till för förvaltningsbehofven, medgafs med ingången
af år 1894 en väsentlig nedsättning (från 50 till 20 kronor) i den afgift,
som skulle erläggas vid ansökning om patent. Vid sitt bifall till propositionen
i detta ämne uttalade riksdagen, att patentbyråns ekonomi
torde vara betryggad äfven med den lägre afgiften. Patentafdelningens
inkomster och utgifter hafva under årens lopp undergått en mycket
stark stegring, enligt hvad följande för hvart femte år meddelade uppgif -

ter utvisa.	Inkomster.	Utgifter.
	Kronor.	Kronor.
År 1885 ........	. . 94,050.—	54,019.34
* 1890 ........	. . 93,334.92	83,391.41
» 1895 ........	. . 121,426.75	99,401.38
» 1900 ........	. . 184,997.40	176,474.48
» 1905 ........	. . 277,016.85	216,997.59
» 1910 ........	. . 367.839.95	326,169.—
För år 1911 slutligen utgjorde	inkomsterna 384,381	kronor 67 öre samt

utgifterna 345,526 kronor 90 öre.

Vid organiserandet af patentbyråns verksamhet från och med år 1885
hade statsmakterna beslutat att, därest vid årets slut behållning å influtna
afgifter komme att förefinnas, denna skulle inlevereras till statskontoret för
att hos detsamma särskildt bokföras. Så har ock sedermera skett, och då hittills
för hvarje år öfverskott uppkommit, hafva de sålunda fonderade medlen numera
stigit till ett betydande belopp.

Enligt hvad ofvan nämnts, hade med 1897 års ingång patentverket utvid- Bolag sa fdehgats
med en afdelning, afsedd för handläggningen af ärenden rörande aktie- ninyen.
bolagsregistrering. Beträffande ämbetsverkets uppgifter i sådant afseende
hänvisas till hvad härom å s. 345 f. anförts under rubriken »bolagsärenden».

Bolagsafdelningens personal utgjordes år 1897 af tvenne tjänstemän,
nämligen en sekreterare — med åliggande att såsom ledamot i ämbetsverket
bereda och föredraga ärenden rörande registrering af aktiebolag, föra verkets
protokoll i dessa afseenden samt ansvara för aktiebolagsregistrets förande

616

PATENTVERKET.

och för uppsättning, utskrifning och kollationering af utgående expeditioner
i ärenden rörande aktiebolagsregistrering — samt en notarie — med åliggande
att under sekreterarens inseende föra aktiebolagsregistret, ordna och vårda
alla till aktiebolagsregistret hörande arkivalier, på begäran meddela eller
bestyrka afskrifter eller utdrag af nämnda register och handlingar, ombesörja
utgifvandet af de föreskrifva samlingarna af de ur aktiebolagsregistret, fyreningsregistren
och handelsregistren kungjorda uppgifter, biträda sekreteraren
med expeditioners uppsättande, mottaga och bokföra inkommande registre 1

ingshandlingar, utfärda hithörande diariibevis samt omhänderhafva uppbörden
och redovisningen af registreringsafgifterna.

Göromålens snabba ökning har emellertid föranledt en stark tillväxt af
personalen jämväl å bolagsafdelningen. Å densamma funnos nämligen vid
1912 års slut stadigvarande anställda 17 personer, nämligen förutom de bada
nyssnämnda ordinarie tjänstemännen (1 ledamot och sekreterare samt 1 notarie)

2 adjungerade ledamöter, 1 tillförordnad notarie, 5 extraordinarie tjänstemän
(manliga) samt 7 biträden. Ehuru verkets chef formellt är ensam beslutande
i alla ärenden, plägar han likväl endast i tvistiga fall ingå i saklig
pröfning af dessa ärenden. Det faktiska afgörandet ligger alltså i regeln
hos ledamöterna.

Jämväl bolagsafdelningens ekonomi skulle enligt statsmakternas beslut
grundas på de afgifter, som enligt särskilda författningar skola erläggas
vid registrering. Afdelningens inkomster och utgifter hafva ställt sig på
följande sätt:

Inkomster. Utgifter.

Kronor. Kronor.

År 1897 .......... 77,283.55 33,633.84

» 1900.......... 59,641.12 31,776.21

* 1905 105,223.41 41,256.44

» 1910 .......... 128,165.47 71,735.09

Palentlag stiftnings kommitténs förslag.

^För år 1911 utgjorde inkomsterna 147,076 kronor 35 öre samt utgifterna
75,820 kronor 19 öre. Den stora ökningen af inkomsterna under år 1911 finner
sin förklaring i det starka tillopp af registreringsansökningar, som föranleddes
däraf att med nästföljande år en ny och strängare aktiebolagslag
skulle träda i kraft. De för hvarje år uppkomna öfverskotten å influtna
registreringsafgifter inlevereras till statskontoret.

Den 6 mars 1908 uppdrog Kungl. Maj:t åt en kommitté att ej mindre
verkställa revision af gällande lagstiftning rörande patent m. m. än äfven
anställa utredning rörande behofvet af förändrad organisation af patent- och
registreringsverket och i sammanhang därmed reglering af löneförhållandena
m. m. vid nämnda ämbetsverk. På kommitténs förslag hafva ock vidtagits
provisoriska åtgärder för personalens ökning och förbättrandet af dess lönevillkor.
Sedan kommittén efter framställning hos Kungl. Maj:t den 12 mars
1912 erhållit förstärkta arbetskrafter för att samtidigt med sina lagstiftningsarbeten
kunna fullfölja behandlingen af frågorna om ämbetsverkets or -

PATENTVERKET.

<>17

ganisation och regleringen åt'' löneförhållandena vid detsamma, afgaf kommittén
den 18 december 1912 ett betänkande, innefattande förslag till sådan organisation
och lönereglering.

Kommitténs förslag innebar ej någon som helst förändring i det för närvarande
och allt sedan den nuvarande patentförordningens tillkomst tillämpade
förfarandet att låta patents meddelande föregås och vara beroende af
en granskning af uppfinningens nyhet. Någon lagändring i syfte att fastslå
detta förfarande i sammanhang med omorganisationen af patent- och registreringsverket
ansåg kommittén icke vara af behofvet påkallad och så
mycket mindre lämplig, som det syntes kommittén angeläget, att erforderliga
lagändringar, såvidt sådant är möjligt, genomföras i ett sammanhang vid
revision af lagstiftningen i dess helhet.

Kommittén föreslog emellertid en förändring af stor betydelse, nämligen Besvärsinatt
besvär i mål rörande patent, varumärken, mönster och modeller icke stans,
längre skulle tillhöra regeringsrättens afgörande. Det eftersträfvade målet
att erhålla en speciellt anordnad och sakkunnigt sammansatt högre instans
för ärenden rörande den industriella äganderätten ansåg kommittén bäst
kunna vinnas genom inrättandet inom patent- och registreringsverket af en
besvärsinstans, där ett intimt samarbete kan äga rum mellan å ena sidan
personer af framstående duglighet och anseende, hvilka hufvudsakligen genom
praktisk verksamhet på det ifrågavarande området förvärfvat erfarenhet,
och å andra sidan de mest bepröfvade männen inom ämbetsverket.

Därest en sådan anordning träffas, ansåg kommittén, att någon ytterligare
besvärsinstans för ärenden angående det industriella rättskyddet icke är erforderlig.
Besvärsafdelningen skulle utgöras af verkets chef eller hans ställföreträdare
såsom ordförande samt af dels tekniskt kunniga dels rättskunniga
ledamöter.

Enligt kommitténs förslag skulle ämbetsverket i öfrigt uppdelas på tre Patentafdeihufvudafdelningar,
patentafdelningen, administrativa och varumärkesafdel- “‘ngen.
ningen samt bolagsafdelningen.

I fråga om ämbetsverkets hufvudsakliga arbetsområde, patentärendena,
innebar kommitténs förslag, att inom verket skulle inrättas fyra särskilda
a nmälningsafdelningar, hvilka det skulle tillkomma att handlägga
och i första instans afgöra inkomna patentansökningar. Till enhvar af dessa
afdelningar skulle sammanföras uppfinningar inom närbesläktade områden af
tekniken. Hvarje anmälningsafdelning skulle bestå af en tekniskt kunnig
chef, fyra tekniskt kunniga ledamöter och en rättskunnig ledamot. Dessutom
skulle å afdelningarna tjänstgöra ett antal tekniskt utbildade tjänste-män.

För handläggning af administrativa ärenden samt ärenden rörande regi- Administrastrering
af varumärken och af mönster och modeller ansåg kommittén dettiva och vaböra
anordnas en afdelning, hvars personal borde utgöras af en afdelnings- ^Sningeif"
chef, en ledamot, en sekreterare, tre första gradens tjänstemän med flera.

Under denna afdelning skulle inbegripas för hela ämbetsverket gemensamma
kassakontor och registratorskontor samt ett hufvudsakligen för patentärenden
afsedt kansli, hvaremot personalen vid biblioteket samt för klassifice -

618

PATENTVERKET.

Bolagsafdel uingen.

Verkets personal.

Verkets ekonomi.

Förslag till
1913 års
riksdag.

ring af patentansökningar och patentskrifter äfvensom för det patentstatistiska
arbetet skulle tillhöra patentafdelningen.

För ämbetsverkets befattning med registrering af aktiebolag och dylikt
föreslogs slutligen en särskild bolagsafdelning, bestående af en afdelningschef,
tvenne ledamöter med flera tjänstemän och biträden.

Utom de åligganden, som skulle tillhöra afdelningscbefen och ledamöterna
i afseende å bolagsärendena, skulle den förre tagas i anspråk såsom rättskunnig
ledamot i besvärsinstansen och de senare såsom rättskunniga ledamöter
i anmälningsafdelningarna.

Hela verkets ordinarie personal skulle enligt kommittéförslaget utgöras
af förutom verkets chef 6 afdelningschefer (tredje lönegraden), 19 ledamöter
(byrådirektörs grad), 7 tjänstemän af andra ocli 10 af första lönegraden,
.’> kvinnliga biträden af högre och 12 af lägre aflöningsgrad samt 1 förste
vaktmästare och 4 vaktmästare. Härtill skulle slutligen komma extraordinarie
tjänstemän och biträden till ett beräknadt antal af 9 biträdande ingenjörer, 7
amanuenser samt 4 kvinnliga biträden. Verkets samtliga befattningshafvare
skulle sålunda uppgå till 85, af hvilka 65 ordinarie och 20 extraordinarie.
Af den ordinarie personalen skulle 1 afdelningschef, 2 ledamöter, 2 notarier,
samt 2 kvinnliga biträden af högre och 4 af lägre aflöningsgrad tillhöra
bolagsafdelningen. För denna synas därjämte hafva beräknats 3 amanuenser
samt ett par extra kvinnliga biträden.

Det enligt förslaget omorganiserade verkets utgifter beräknades af kommittén
till sammanlagdt 544,200 kronor, hvaraf 303,100 kronor å den ordinarie
aflöningsstaten samt 241,100 kronor å omkostnadsstaten (förslagsanslag). Om
med ledning af de af kommittén meddelade upplysningar hela kostnaden fördelas
på dels bolagsafdelningen dels det öfriga verket, och därvid vissa nu
gemensamma utgifter för lokal, postafgifter, inventarier m. m. fördelas
efter proportionen mellan aflöningarnas slutsumma för de olika afdelningarna,
skulle i runda tal på bolagsafdelningen belöpa sig 80,000 kronor och
på verket i öfrigt 464,000 kronor.

Vid beräkningen af inkomsterna förutsatte kommittén, att de olika
afgifter, som nu inflyta till verket, skola äfven framgent utgå efter enahanda
bestämmelser, som hittills varit gällande. De ä bolagsafdelningen inflytande
inkomsterna skulle i sådant fall komma att uppgå till c:a 132,000 kronor>
öfriga inkomster till c:a 432,000 kronor eller tillsammantaget c:a 564,000 kronor.
Då utgiftsstaten slutade på en summa af 544,200 kronor, skulle alltså
för hela det föreslagna verket komma att uppstå ett öfverskott af c:a 20,000
kronor.

Därest åter i öfverenstämmelse med hittillsvarande bestämmelser hvardera
afdelningen skulle administreras medelst till densamma ingående afgifter,
skulle för bolagsafdelningen uppkomma ett öfverskott af eea 52,000 kronor,
men för verket i öfrigt en brist af c:a 32,000 kronor.

Vid 1913 års riksdag framlade Kungl. Maj:t ett omorganisationsförslag,
som i hufvudsak anslöt sig till kommitténs framställning. Endast så tillvida
var en ändring gjord, att någon besvärsinstans inom verket icke före -

PATKNTVKRKET.

(il!)

»logs, utan besvärsmålen förutsattes skola framgent tillhöra regeringsrättens
afgörande. Bolagsafdelningens chef och ledamöter skulle till följd häraf befrias
från hvarje befattning med patentfrågor och uteslutande ägna sig åt
bolagsärendena. I samband härmed skulle äfven vissa andra jämkningar
i organisations- och kostnadsplanen vidtagas.

Kungl. Maj:ts förslag tillstyrktes af statsutskottet, men vann icke riksdagens
bifall.

Förevarande kommittéer hafva redan i annat sammanhang (s. 047 f.) ingå- Körnande,
undersökt bolagsärendenas beskaffenhet och därvid kommit till det
resultat, att desamma måste anses naturligt höra hemma hos handelsdeparte- Bo]ass_
mentet och närmast hos dess afdelning för handel, industri och sjöfart. Med registrerinhänsvn
därtill att aktiebolagsregistreringen för närvarande är förlagd till gen afsklljCä
patent- och registreringsverket, samt då patentlagstiftningskommittén, enligt
hvad nyss visats, föreslagit dess bibehållande därstädes och på denna förutsättning
väsentligen grundat sitt förslag till hela ämbetsverkets omorganisation,
anse sig kommittéerna emellertid böra här något närmare skärskåda
frågan om aktiebolagsregistreringens lämpligaste förläggning inom
statsförvaltningen.

Till en början bör då konstateras, att vid de tillfällen, då denna fråga
varit föremål för närmare undersökning, från intet håll gjorts gällande, att
mellan aktiebolagsregistreringen och öfriga till patent- och registreringsverket
öfverlämnade arbetsuppgifter förelåge något sakligt sammanhang, som
motiverade deras sammanförande hos samma myndighet. Att aktiebolagsreo-istreringen
vid dess första anordnande icke öfverlämnades till kommerskollegiet,
torde — såsom framgår af riksdagens behandling af frågan —
uteslutande hafva berott därpå, att patentverket ansågs kunna med minsta
personalökning och kostnad omhändertaga denna uppgift. Under hela den tid,
som sedan dess förflutit, har i hvarje fall aktiebolagsregistreringen behandlats
utan samband med verkets öfriga arbete.

Aktiebolagsregistreringens bibehållande hos patent- och registreringsverket
har emellertid synts berättigadt, sa länge den frågan varit oafgjord, huruvida
man icke inom statsförvaltningen borde upprätta ett centralt verk för
olika slag af registrering. Tanken härpå torde dock numera icke vara
mera allmänt omfattad, och statsmakterna hafva vid sina nyligen träffade åtgärder
med afseende å registrering af sjukkassor och understödsföreningar
tydligt ådagalagt, att de ej dela densamma. Det förtjänar i detta sammanhang
erinras, att den med bolagsregistreringen i vissa afseenden jämförliga
fartygsregistreringen ansetts själffallet böra förläggas till kommerskollegiet
i dess egenskap af sjöfartsorgan. I allt fall öfverensstämmer det icke med
de af departementalkommitterade uppställda grundsatser för omorganisationen
af statsförvaltningen att afskilja registreringsärenden från de öfriga
ärenden, med hvilka de till sin innebörd sakligt sammanhänga.

I anslutning till dessa äfven af kommerskollegiikommittén gillade principer
hafva de båda kommittéerna därför i sitt den 18 november 1911 afgifna utlå -

620

PATENTVERKET.

tände angående bland annat statens försäkringsinspektion föreslagit, att registreringen
af försäkringsbolag skulle öfverflyttas till nämnda ämbetsverk från
patent- och registreringsverket.

Såsom i annat sammanhang närmare visats, står bolagsregistreringen i det
direkta sakliga samband med öfriga på centralförvaltningen ankommande
bolagsärenden, att de böra med hvarandra sammanhållas hos samma ämbetsverk.
Att därvid handelsdepartementets afdelning för handel, industri och
sjöfart närmast bör ifrågakomma, har synts kommittéerna vara ställdt utom
allt tvifvel. Kommittéerna, som på vederbörliga ställen (s. 350 och 475 tf.)
framställt förslag härom, anse sålunda, att patent- och registreringsverket
bör blifva uteslutande afsedt för ärenden rörande industriellt
rättsskydd, i samband hvarmed dess benämning lämpligen torde
ändras till endast Patentverket.

Patentverkete Ämbetsverket skulle alltså få till uteslutande uppgift att handhafva
beträffande patent, varumärken, mönster och modeller. Det skulle
åligga verket att med dessa ärenden taga den befattning, som enligt gällande
eller blifvande föreskrifter tillkommer detsamma, samt att i öfrigt efter
omständigheterna vidtaga eller hos Kungl. Maj:t föreslå de åtgärder, hvilka
verket anser lämpliga för främjande af de frågor, hvilka tillhöra verkets
ämbetsbefattning eller därmed stå i samband, (lenom denna begränsning till
det ämbetsområde, som ursprungligen tillhörde patentverket, får detsamma
en naturligt afrundad på samma gång som fullt tillräcklig verksamhetskrets.
Såsom patentlagstiftningskommittén ock starkt framhåller, har det
industriella rättsskyddet med näringslifvets snabba utveckling fått en synnerligen
stor betydelse. Handläggandet af hithörande löpande ärenden är redan
nu en mycket kräfvande uppgift, som måste förutses komma att få allt
större omfattning. Det industriella rättsskyddets internationella karaktär
har vidare framkallat ett helt system af mellanfolkliga aftal, hvadan på
detta område förvaltningen måste i särskild! hög grad komma i kontakt med
och taga hänsyn till utländsk lagstiftning. Det måste vara en viktig angelägenhet
för vårt land, att patentverket kan med framgång deltaga i det
internationella arbetet på förevarande område. Påtagligt är också, att den
inhemska industriens framåtgående och dess afsättningsmöjligheter i utlandet
äro väsentligen beroende af, huru våra intressen på det industriella rättsskyddets
område tillvaratagas gent emot utlandet.

Innebörden åt patentverkets uppgifter påkallar uppenbarligen, att detsamma,
i likhet med hvad hittills varit förhållandet, hänföres till det departement, som
handhar de industriella näringarnas angelägenheter, alltså enligt kommittéernas
förslag handelsdepartementet. På grund af verkets speciella karaktär
och dess i allmänhet själfständiga funktioner bör detsamma, enligt departementalkommitterades
allmänna organisationsprinciper, icke ingå i departementet
såsom afdelning eller kontor utan ställas utanför departementet såsom en
därtill hörande anstalt. En sådan ställning är så mycket lämpligare, som
verkets förvaltning endast undantagsvis omfattar regeringsärenden (s. 177).

FATKNTVKKKKT.

«21

I deri män sådana förekomma, böra de ankomma på departementets afdelning
för handel, industri och sjöfart, kommerskollegiet och närmast
tillköra dess industribyrås föredragning. Nämnda ämbetsverk får därigenom
tillfälle att med afseende å det industriella rättsskyddet bevaka
de allmänt näringspolitiska synpunkterna, hvaremot detsamma icke lärer
kunna inom sig disponera en mera ingående sakkunskap på förevarande område.
Kommittéerna förutsätta därför, att i frågor af mera speciell natur
den inom patentverket förefintliga sakkunskapen skall tagas i anspråk vid
ärendenas behandling inom departementet. Patentverkets chef och ledamöter
höra ock vara skyldiga att på departementschefens kallelse själfva föredraga
eller närvara vid behandlingen af dylika ärenden i statsrådsberedningen.

Då sådant tillvägagångssätt redan i praxis vunnit tillämpning, innebär
kommittéernas förslag i själtva verket ett bevarande åt patentverkets
nuvarande ställning och uppgifter med afseende å det
industriella rättsskyddet.

Med hänsyn därtill att frågan om patentverkets omorganisation närmare Paten^tvcrketa
behandlats af patentlagstiftningskommittén och för närvarande är beroende g
af Kung! Maj:ts pröfning, hafva förevarande kommittéer ansett det icke
tillkomma dem att ingå på detta spörsmål i vidare män, än som direkt påkallats
af deras förslag om bolagsärendenas afskiljande från patentverket.

I detta afseende hänvisas till det ofvan återgifna förslaget (s. 475 tf.) om
nämnda ärendens behandling inom kommerskollegiet.

622

Historik.

Nuvarande
uppgifter
och organisation.

Kap. M. Statens profningsanstalt.

Redan år 1875 upprättade järnkontoret en mekanisk profningsanstalt, som
liufvudsakligen var afsedd för järnkontorets delägare, men äfven kunde anlitas
af utomstående. Denna anstalt hade emellertid ej sådan omfattning
och utrustning, att den i längden kunde motsvara det ökade behofvet af
rationella undersökningar af material m. m. Då det därjämte äfven för
undervisningen vid tekniska högskolan visade sig angeläget att bereda de
studerande tillfälle till praktiska öfningar på detta område, tillsattes på
högskolans föranstaltande år 1894 en kommitté med uppdrag att utreda
lämpligheten af att i samband med högskolan inrätta en officiell materialprofningsanstalt.
Kommittén föreslog upprättandet af en sådan statens anstalt,
som borde vara administrerad af högskolans styrelse, men i öfrigt oberoende
af högskolan. Anstalten skulle äga rätt att använda sig af vissa
skolans maskiner och apparater mot skyldighet att under vissa tider meddela
högskolans elever praktisk undervisning. Sedan därefter med järnkontoret
öfverenskommits om, att dess profningsanstalt skulle upphöra, samt sedan
ett anslag ur manufakturförlagslånefonden af Kungl. Maj:t på kommerskollegiets
tillstyrkan beviljats för anstaltens upprättande, trädde denna i
verksamhet den 1 juli 1896.

Enligt det af Kungl. Maj:t den 29 januari 1897 fastställda reglementet för
materialprofningsanstalten har den till uppgift att för det allmännas och för
enskildas räkning utföra noggranna prof å hållfasthet och andra i tekniskt
hänseende viktiga egenskaper hos metaller, sten, cement med flera materialier
samt däröfver utfärda intyg. Dessutom bör anstalten genom serier af undersökningar
beträffande materialiers egenskaper samt utgifvande af tryckta
arbeten häröfver bedrifva en vetenskapligt-teknisk verksamhet.

De undersökningar, för hvilka profningsanstalten företrädesvis anlitas, äro
dels kontrollundersökningar för att konstatera, huruvida fastställda leveransbestämmelser
uppfyllts, dels undersökningar för utrönande af materialiers
eller instruments beskaffenhet samt slutligen undersökningar, som verkställas
i samband med uppkomna leyeranstvister eller för att söka utreda orsaken
till inträffade olyckshändelser.

Profningsanstaltens ekonomi är hufvudsakligen baserad på de afgifter,
som enligt den af Kung], Maj:t den 29 januari 1897 fastställda taxa (med
tillägg den 6 mars 1908) uppbäras för undersökningar, verkställda af an -

STATENS PItOFNINÖSANSTALT.

023

stalten. För viss del åt'' sin verksamhet mottar anstalten därjämte ett årligt
anslag frän järnkontoret.

Såsom ofvan nämnts, fungerar tekniska högskolans styrelse såsom styrelse
äfven för profningsanstalten. Högskolans styrelse äger tillsätta anstaltens
tjänstemän, afgifva förslag till reglemente och taxa för anstalten samt besluta
om inkomsternas användning enligt de i reglementet angifna grunder.

Profningsanstalten skall stå under inspektion af föreståndaren för högskolans
fackskola för bergsvetenskap1, hvilken det åligger tillse, att profningarna
försiggå på sådant sätt, att det med anstalten afsedda syftet uppnås. Inspektören
äger att till högskolans styrelse göra de framställningar, som
han finner vara af behofvet påkallade för anstaltens ändamålsenliga verksamhet.

Den närmaste ledningen af profningsanstalten tillhör dess föreståndare,
som skall vara en i järnhandteringen kunnig och erfaren person. Honom
åligger att utföra profningarna, att enligt reglementet och styrelsens föreskrifter
sköta och ansvara för anstaltens ekonomiska angelägenheter jämte
bokföringen samt att föra underhandlingar med anstaltens kunder. Förutom
föreståndaren finnes anställd en ingenjör äfvensom assistenter och arbetare
jämte skrifbiträde. Den vid anstalten regelbundet tjänstgörande personalen^
förutom inspektör och föreståndare, utgjorde år 1911 tillhopa 21 personer.

För speciella undersökningars utförande pläga anlitas lämpliga specialister.

Anstaltens föreståndare, som allt från dess början varit äfven i egenskap
af lärare knuten vid tekniska högskolan, har sedan hösten 1906 fått denna
sin lärarverksamhet i viss mån begränsad. Ingenjören hade ursprungligen
sitt hufvudsakliga arbete förlagdt till högskolan, men med anstaltens snabba
utveckling visade sig denna anordning snart ohållbar. Redan år 1900 skildes
ingenjörsbefattningen fullständigt från högskolan, och har ingenjören
sedermera helt ägnat sitt arbete åt profningsanstalten.

I november 1902 lämnade tekniska högskolans styrelse i uppdrag åt mate- Förslag till
rialprofningsanstaltens dåvarande föreståndare att utarbeta förslag till en ny omorganisastatsprofningsanstalt,
till hvilken högskolans anstalt skulle öfverflyttas,

Efter besök vid motsvarande tyska och ryska anstalter samt öfriga studier
i ämnet afgaf denne i augusti 1903 sitt utlåtande och förslag.

Enligt detta

förslag

skulle upprättas en statens profningsanstalt för utförande
af mekaniska, kemiska och elektriska undersökningar å materialier,
konstruktionsdelar, apparater o. s. v.. Indika finna användning inom industrien.
Dessa undersökningar skulle utföras dels för och på uppdrag af offentliga
ämbetsverk, enskilda firmor eller personer (mot ersättning enligt af Kungl.
Maj:t fastställd taxa), dels i det allmännas eller vetenskapens intresse,
så långt därtill erforderliga medel kunde erhållas eller i den mån anstaltens
löpande aidteten medgåfve. Det sistnämnda slaget af undersökningar skulle
afse: att utarbeta eller förbättra metoder för materialprofning; att fastställa

1 Jämlikt Kungl. Majits bemyndigande fungerar dock för närvarande öfveringenjören hos järnkontoret
såsom profningsanstaltens inspektör.

Förslag år
1908.

624

STATENS PROFNING SANSTALT.

Högskolans

styrelse.

sambandet mellan materialiers mekaniska ock tekniska egenskaper, särskildt
med hänsyn till olika bearbetningsmetoders inflytande på desamma; samt
att nyttiggöra resultat af inhemsk eller utländsk forskning, som berör industrien.

Vid sidan af denna verksamhet skulle profningsanstalten bereda tillfälle
till laborationer uti materialprofning åt dem af tekniska högskolans elever!
hvilka åtnjöte undervisning i ämnet »metallernas egenskaper». Dessa laborationer
skulle ske på tider, som åt högskolans styrelse i samråd med anstaltens
chef bestämdes, samt mot af Kungl. Maj:t fastställd ersättning.

Liksom hittills skulle den närmare tillsynen öfver anstalten tillkomma en
inspektör, hvartill Kungl. Maj:t borde förordna en teoretiskt och praktiskt
utbildad tekniker. Såsom anstaltens chef skulle fungera en direktör, som
skulle vara en uti järnhandteringen teoretiskt bildad och praktiskt erfaren
person och hvilken likaledes skulle utnämnas af Kung]. Maj:t Vidare skulle
utnämnas af Kungl. Maj:t, på gemensamt förslag af anstaltens inspektör och
direktör, fju-a afdelningsföreståndare, nämligen för mekaniskt-tekniska, bergskemiska,
elektriska samt textillaboratoriet. Därutöfver borde anställas en
del ordinarie och extra ordinarie befattningshafvare, så att anstaltens hela
personal utom inspektören skulle utgöras af 23 personer. Anstaltens årsutgifter
beräknades till sammanlagdt 75,400 kronor, hvaraf 58,300 kronor till
aflöningar åt personalen. Inkomsterna af undersökningar uppskattades till
59,000 kronor1, hvadan skulle uppstå en årlig brist af 16,400 kronor, hvilken
tänktes fylld genom anslag af statsmedel.

Profningsanstalten skulle sortera direkt under finansdepartementet och
arbeta efter reglemente fastställdt af Kungl. Maj:t. Närmare bestämmelser
rörande verksamheten skulle meddelas i en af anstaltens chef utarbetad och af
dess inspektör godkänd arbetsordning.

I utredningen betonades starkt, att den föreslagna anstalten afsåg höjandet
och stödjandet af hela vårt lands industri. För denna vore det nämligen
af utomordentlig betydelse att få materialprofningsväsendet utveckladt
på ett tidsenligt sätt. Denna uppgift åter vore af den omfattning, att
den icke kunde af tekniska högskolans styrelse och rektor med tillbörlig
omsorg handhafvas vid sidan af deras egentliga, allt mer kräfvande arbete.
För profningsanstaltens utveckling vore därför nödvändigt, att den frigjordes
från tekniska högskolan och ombildades till en själfständig statsinstitution
med samma ställning som exempelvis patent- och registreringsverket.

Den 28 november 1903 öfverläinnade tekniska högskolans styrelse till Kungl.
Maj:t den nyssberörda utredningen jämte eget yttrande, däri styrelsen under
särskildt betonande af att frågan om inrättandet af en tidsenlig materialprofningsanstalt
vore af den allra största betydelse för landets industri hemställde,
att åtgärder måtte vidtagas för realiserandet af det förslag, hvartill
utredningen hade gifvit anledning.

1 Het torde böra anmärkas, att anstalten sedermera utvecklats så kraftigt, att dess bruttoinkomst
af verkställda profundersökningar år 1912 uppgick till 82,840 kronor.

STATENS PKOFNINdSANSTAI.T.

625

Ärendet remitterades härefter till kommerskollegiet, som den 8 mars Kommerskoili)04
åtgå! utlåtande i ämnet. Kollegiet betonade däri, att behofvet af en lc^irt.
opartisk och sakkunnig material])rot''ningsanstalt sedan flera år vore kändt
och erkändt inom landets industriella kretsar, där man lärt sig till fullo
inse, att det vid nästan alla grenar åt industriell verksamhet vore ett snart
sagdt oeftergifligt villkor för ernående af en god och konkurrenskraftig slutprodukt,
att en systematisk och rationell undersökning och profning ägde
rum såväl af råmaterialier som under tillverkningens gång af halffärdiga
produkter. Jämväl beställare, såväl statsinstitutioner som enskilde, hade
visat sig uppskatta värdet af att genom en profningsanstalts hjälp kunna fä
beskaffenheten af utfördt arbete eller levererade varor på sakkunnigt sätt
kontrollerade, hvarjämte de tekniska vetenskaperna för sin teoretiska utveckling
och framåtskridande i många fäll fordrade stöd och bekräftelse genom
praktiska prof, som bäst kunde åstadkommas vid en anstalt af ifrågavarande
slag. För att anstalten skulle kunna i fortsättningen motsvara de alltjämt
ökade kraf, som landets växande industri komme att ställa på densamma,
ansåg kommerskollegiet i likhet med tekniska högskolans styrelse, att någon
annan utväg ej gåfves än åvägabringandet af »en helt ny och fristående
anstalt».

Med afseende å den föreslagna planen för anstaltens skötsel hemställde
kollegiet, att anstalten måtte ställas under ledning af en af Kungl. Maj:t
utsedd styrelse. Denna borde sammansättas af representanter dels för de
statsinstitutioner, hvilka i större utsträckning betjänade sig af anstalten,
nämligen arméförvaltningen, marinförvaltningen och järnvägsstyrelsen äfvensom
öfverintendentsämbetet, dels för bergsbruket och den öfriga industrien
(valet af sistnämnda representanter ansågs kunna öfverlämnas åt järnkontoret
och svenska teknologföreningen). Såsom ledamot i styrelsen (och
föredragande) borde jämväl ingå anstaltens direktör, hvaremot det ansågs
onödigt däri insätta någon målsman för tekniska högskolans styrelse, ehuruväl
högskolans elever framgent borde vid anstalten erhålla praktisk undervisning
i materialprofning. Ordförande i styrelsen borde utses inom eller
utom densamma; någon af styrelsens ledamöter skulle af Kungl. Haj:t förordnas
till inspektör för profningsanstalten.

Då emellertid från statsmakternas sida intet åtgjordes för att realisera Förnyad utdet
föreliggande förslaget, uppdrog högskolans styrelse den 31 december 1908 åt redning,
anstaltens inspektör och föreståndare att utarbeta ett nytt förslag till profningsanstaltens
anordnande. Resultaten af denna förnyade utredning torde
inom kort föreligga.

Äfven kommittéerna finna uppenbart, att den nuvarande anordningen, då Kommittétekniska
högskolans styrelse fungerar såsom ledning för jämväl den officiella ernå» utmaterialprofningsanstalten,
icke bör för framtiden bibehållas. Med hänsyn ta,an(lj‘-till de omfattande och i väsentliga delar olikartade uppgifter, som åligga å
ena sidan högskolan och å andra sidan anstalten, kan det icke af styrelsen
rimligtvis förväntas, att den skall kunna i lika mån ägna intresse åt dem
båda. Med profningsanstaltens växande verksamhet har också behofvet af

iO—122.148.

626

STATENS PROFNINGSANSTALT.

styrelsens omedelbara och snabba medverkan vid ledningen af dess angelägenheter
kommit att starkt framträda. Kommittéerna anse sålunda, i likhet
med verkställaren af förstnämnda utredning i ämnet äfvensom tekniska
högskolans styrelse och kommerskollegiet, att anstalten icke i fortsättningen
bör vara sammankopplad med tekniska högskolan utan erhålla en mera fristående
och själfständig ställning inom statsförvaltningen. Med hänsyn till
sina speciella uppgifter bör den sålunda icke inordnas i vederbörande departement,
utan såsom en anstalt ställas under detsamma.

I likhet med hvad i den meranämnda utredningen föreslogs, anse kommittéerna
att denna anstalt bör anknytas till det departement, som omhänderhar
näringarnas, särskildt industriens och bergshandteringens, angelägenheter
d v s. enligt kommittéernas förslag departementet för handel, industri,
och sjöfart samt närmast till dess afdelning för handel, industri och sjöfart,
kommerskollegiet, där såväl särskildt intresse för dess angelägenheter som
ock sakkunskap i desamma måste förutsättas vara för handen.

För kommerskollegiet är det ock af vikt att stå i nära förbindelse
med anstalten för att kunna med minsta omgång draga nytta af de speciella
tekniska insikter, som inom densamma finnas representerade. Såsom kommittéerna
i annat sammanhang redan utvecklat (s. 168), vore det af särskild betydelse
för kollegiet att kunna anlita anstalten för undersökningar rörande

Enligt hvad kommittéerna inhämtat, torde tekniska hogskoian komma att
i sina blifvande lokaler förfoga öfver laboratorier, fullt rustade för högskole
elevernas praktiska undervisning i materialprofning. Materialprofmngsanstaltens
hittillsvarande uppgift i detta afseende .skulle i sådant fall komma

att upphöra. . , . . „ , ,

Beträffande anstaltens ledning ansluta sig kommittéerna i hufvudsak till

hvad kommerskollegiet i sitt ofvan åberopade yttrande därom anfört. Profnmgsanstalten
bör sålunda, i likhet med exempelvis hydrografiska byran, stallas
under en särskild styrelse. Denna bör vara sammansatt af representanter för
de statsinstitutioner, som mest använda sig af anstalten, äfvensom för bergsoch
brukshandteringarna samt öfrig industri. De af statens verk företrädda
intressena gälla hufvudsakligen dels järn- och stålvaror, dels byggnadsmaterialier.
För hvardera af dessa båda områden torde alltså en representant
böra af Kungl. Maj:t utses inom något vederbörande ämbetsverk. Närmast
ifrågakomma därvid statens järnvägar, försvarsdepartementets vederbörande
afdelningar, öfverintendentsämbetet, väg- och vattenbyggnadsstyrelsen
samt vattenfallsstyrelsen. Järnkontoret, som representerar bergsbruket och
i är nh an dteringen, bör i sin egenskap af materialprofmngsanstaltens upphof
och understödjare åtnjuta rätten att själft utse en ledamot af styrelsen.
Vidare borde eu representant för öfrig industri utses efter förslag af den
centrala industritekniska organisationen, svenska teknologförenmgen. Slutligen
skulle anstaltens chef äga plats i styrelsen.

För den händelse att ett direkt samband mellan anstalten och tekniska
högskolan kommer att vidmakthållas därigenom, att högskoleeleverna fram -

STATENS PROFNINGSANSTALT.

627

gent erhålla praktisk undervisning i materialprofning inom anstaltens lokaler,
synes emellertid detta samband böra markeras och underlättas genom att
högskolans rektor eller annan dess lärare insättes i anstaltens styrelse.

Kommittéerna hafva ej ansett sig böra i vidare män, än hvad nu skett,
yttra sig angående profningsanstaltens organisation och angelägenheter
öfrigt.

628

Kap. 35. Sveriges geologiska undersökning.

Statens anstalt för geologiska kartarbeten och undersökningar.

Historik.

Undersökningens
början
1858.

Instruktioner
1882

och 1902.

Förslag till
omorganisation
år 1907.

På Kungl. Maj:ts framställning beviljade 1856—58 årens riksdag för första
gången ett särskild! anslag för geologiska undersökningar samt utgifvande
af därpå grundade geognostiska kartor. Sedan chef den 23 februari 1858 förordnats
för de beslutade undersökningarna, erhöll denne genom skrifvelse den
27 april samma år meddelande, att Kungl. Maj:t såsom allmän regel för
dessa undersökningar fastställt, att de borde företagas efter en gemensam
plan, som hade till hufvudsakligt syfte att uppdaga och genom fullständiga
kartor och beskrifningar meddela kännedom om landets allmänna geognostiska
beskaffenhet och att sålunda förbereda och underlätta de mera detaljerade
forskningar, hvilka, såsom ländande till speciellt gagn för skilda trakter af
landet, borde tillhöra vederbörande kommuner eller enskilda att hvar i sin
ort föranstalta och bekosta.

Genom Kungl. Maj:ts instruktion den 2 juni 1882 bestämdes Sveriges geologiska
undersöknings verksamhetsområde på ett sätt, som sedan i hufvudsak
blifvit beståndande. Undersökningens uppgift skulle nämligen främst
afse att inhämta tillförlitlig kännedom om landets allmänna geognostiska
beskaffenhet samt att för allmänheten bekantgöra undersökningarnas resultat
genom dels geologiska kartor med tillhörande beskrifningar dels afhandlingar
och uppsatser. Den förnyade instruktionen den 3 oktober 1902 innehåller
i allt väsentligt samma bestämmelser.

Under loppet af år 1907 afgaf verkets nuvarande chef särskilda framställningar
den 24 april, 13 maj och 25 oktober med förslag till omorganisation af
undersökningen. X den förstnämnda framställningen anfördes bland annat
följande.

Sveriges geologiska undersöknings verksamhet hade dittills varit af företrädesvis
vetenskaplig och kartografisk natur, och det alldeles öfvervägande flertalet
af tjänstemännen hade ägt sin hufvudsakliga kompetens på den teoretiska
geologiens och den geologiska kartläggningens områden. Numera erfordrades
emellertid ett vida mer organiseradt och målmedvetet tillvaratagande
af de praktiska intressena, för att institutionen skulle kunna på ett tillfredsställande
och tidsenligt sätt fylla sin uppgift.

Då den nuvarande chefen i slutet af år 1906 tillträdt sin befattning, hade
ock af chefen för jordbruksdepartementet gifvits honom ett bestämdt direktiv
att bättre än dittills varit fallet tillgodose de praktiska intressena. Han
hade därför uppgjort en plan att, i den mån ledigheter yppade sig, besätta
tre ordinarie platser med representanter för följande praktiska områden,

SVEKIGES GEOLOGISKA UNGE HSÖKNING.

112!»

nämligen dels mai mgeologi, dels stenindustri, dels agrikulturgeologi samt
torf- oeli lerindustri. I viss män vore denna plan redan förverkligad på det
sätt, att en malmgeolog vunnit anställning vid institutionen och en af dess
förutvarande tjänstemän, därtill väl kvalificerad, gripit sig an med stenindustriella
utredningar.

Utbrytningen af de nyssnämnda tre platserna för rent praktiska uppgifter
samt de öfriga tjänstemännens specialisering skulle medföra en väsentlig
reduktion af arbetskrafterna för det allmänna geologiska kartarbetet, hvarför
en förstärkning af två nya geologtjänster vore nödvändig.

Eu följd af den föreslagna nya organisationen skulle blifva ett i hög grad
ökadt arbete för chefen. På grund af den vidgade verksamheten på den
ekonomiska geologiens område blefve det för honom nödvändigt att träda i
förbindelse med de rent praktiska institutioner, som företrädde grufhandteringens
och torf industriens med flera näringars intressen. Han måste göra sig
förtrogen med och med oaflåtlig uppmärksamhet följa utvecklingen af talrika
olikartade tekniska och ekonomiska frågor, om han skulle kunna på ett
fullt effektivt sätt inrikta Sveriges geologiska undersöknings praktiska verksamhet
till gagn för landets näringslif.

I sin framställning den 13 maj 1907 framhöll chefen bland annat de
viktigaste uppgifter, som förelåge för undersökningen på den praktiska geologiens
område. I sådant hänseende påpekades först önskvärdheten af en
undersökning rörande den verkliga järnmalmstillgången inom mellersta Sverige,
hvilken omfattande uppgift kräfde anställandet af särskilda arbetskrafter.
I samband med denna inventering af järnmalmstillgångarna stode ett
antal malmtekniska specialfrägor, däribland problemet om tillgodogörandet
af vissa titanhaltiga järnmalmer. Bland öfriga uppgifter af stor nationalekonomisk
betydelse anfördes vidare utredandet om möjligheterna af ett mera
utsträckt tillgodogörande af landets tillgångar på fossilt bränsle (stenkolstillgångarna,
de bituminösa skiffrarna samt torfmossarna) äfvensom frågan
om inhemsk produktion af mineralgödningsämnen (särskildt framställandet
af kaligödning ur svenska bergarter).

För att med nödig skyndsamhet kunna bedrifva nu antydda och åtskilliga
andra maktpåliggande praktiska geologiska utredningar vore den föreslagna
fasta personalen och de ifrågasatta anslagen ej tillfyllest, utan borde för
ändamålet anvisas särskildt anslag till arfvoden åt utomstående fackmän, som
åtoge sig uppdrag, samt åt tillfälliga arbetsbiträden.

Löneregleringskommittén, som den 14 december 1907 afgaf betänkande an- Lönereglegående
reglering af löneförhållandena vid Sveriges geologiska undersökning,
uttalade sin anslutning till den meningen, att institutionen borde i större
utsträckning och på ett mera planmässigt sätt sträfva att åstadkomma utredningar
i sådana ämnen, som för det praktiska lifvet ägde mera omedelbart
intresse. Kommittén fann sålunda »högeligen önskvärdt att, i enlighet
med den af chefen häfdade uppfattningen, verkets krafter måtte jämsides
med kartarbetena inriktas på praktiska uppgifter till näringslifvets tjänst».

630

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING.

Omorganisationen
1909.

Nuvarande
uppgifter
och organisation.

Förhållande
till departementen
m. fl.

För detta ändamål borde åt den praktiska sektionen »med dess omfattande
och föga bearbetade arbetsfält» tillmätas tre ordinarie geologer.

Regeringens framställning i ämnet till 1909 års riksdag anslöt sig i hufvudsak
till löneregleringskommitténs på chefens framställning grundade förslag.
Departementschefen förklarade sig så mycket mera böjd för förslagets genomförande,
som detsamma öppnade utsikter för, att undersökningen måtte kunna
i högre grad än dittills tillgodose näringslifvets kraf, hvilket önskemål vore
allmänt omfattadt.

Statsutskottet fann den i Kungl. Maj:ts framställning åsyftade omläggningen
af Sveriges geologiska undersöknings arbete i mera praktisk riktning
vara synnerligen beaktansvärd med hänsyn till en sådan åtgärds stora
betydelse för jordbruket, bergshandteringen och åtskilliga andra näringar.
Utskottet tillstyrkte i allt väsentligt förslaget, som ock vann riksdagens
bifall.

Den 10 december 1909 utfärdades en förnyad instruktion, hvilken i hufvudsaklig
öfverensstämmelse med instruktionerna af 1882 och 1902 formulerar
Sveriges geologiska undersöknings uppgifter på följande sätt: »Sveriges geologiska
undersökning har till uppgift att, med iakttagande af vetenskapens
fordringar och med särskildt fäst afseende på berg- och jordarternas betydelse
i ekonomiskt hänseende, inhämta tillförlitlig kännedom om landets allmänna
geognostiska beskaffenhet. Mera detaljerade forskningar ländande
till speciellt gagn för någon viss trakt må, när de i jordbrukets, bergshandteringens
eller andra näringars intresse af enskilda eller kommuner begäras,
genom undersökningens förmedling kunna af dess tjänstemän utföras under
villkor, att planen för de allmänna arbetena ej härigenom rubbas samt med
iakttagande af de--— — — härom meddelade närmare bestämmelser.

Resultaten af institutionens verksamhet göras för allmänheten tillgängliga
dels genom geologiska kartor med tillhörande beskrifningar, dels genom afhandlingar
och uppsatser, som behandla såväl ur praktisk synpunkt viktiga
som rent vetenskapliga specialfrågor, dels genom att i ett offentligt museum
sammanföra och ordna föremål belysande företrädesvis Sveriges geologi,
såväl den allmänna som den tillämpade».

Undersökningens personal skall enligt instruktionens 2 § utgöras af en
chef och elfva tjänstemän. Af dessa äro åtta geologer, fördelade på två sektioner,
nämligen den praktiska sektionen med tre tjänstemän (malmgeolog,
stenindustrigeolog och agrikulturgeolog, den sistnämnde representerande äfven
ler- och torfindustri) samt den kartografisk-teoretiska sektionen med fem
tjänstemän (urbergsgeolog, paleontolog och stratigraf, kvartärgeolog, torfgeolog
och hydrogeolog, den sistnämnde representerande äfven väg- och vattenbyggnadsfrågor).
Härtill komma en aktuarie, en föreståndare för museet
samt en kemist. Dessutom anställas i mån af behof extra geologer och
andra extra ordinarie tjänstemän.

Till år 1900 var Sveriges geologiska undersökning närmast anknuten till
civildepartementet. Grenom departementalstadgan den 31 mars nyssnämnda
år öfverflyttades emellertid till jordbruksdepartementet jämte ärendena

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING. 631

angående rikets allmänna kartverk äfven de, som rörde den geologiska undersökningen.
Anledningen till donna förläggning var uppenbarligen dels angelägenheten
af att bereda jordbruksdepartementet en med öfriga departement
jämförlig arbetsbörda, dels omsorgen om att bevara de geologiska kartarbetenas
samband med öfrig offentlig kartografisk forskning och publikationsverksamhet,
dels slutligen de geologiska undersökningarnas betydelse för
jordbruket. Den geologiska undersökningens utpräglade karaktär af vetenskaplig
anstalt föranleder emellertid, att dess förbindelse med departementet
icke blir synnerligen liflig. Under de senare åren bar antalet inom jordbruksdepartementet
behandlade ärenden rörande Sveriges geologiska undersökning
uppgått till e:a 10 å 20 per ar, hvaraf mer än hälften plägar utgöras
af frågor rörande verkets förvaltning och tjänstemän.

Hithörande ärenden utgöra ej heller någon mera betydande del af departementets
arbetsbörda.

För den geologiska undersökningens arbeten uppgöres hvarje år en allmän
plan för nästkommande år. Denna plan skall underställas Kungl. Maj:t för
fastställelse. Den inom jordbruksdepartementet verkställda granskningen af
planen blir gifvetvis af mera formell beskaffenhet, då någon sakkunskap på
det geologiska området ej finnes representerad inom departementet.

Bland återstående ärenden har det alldeles öfvervägande flertalet gällt utredningar
och undersökningar rörande grufvor, stenindustri och dylikt. Någon
egentlig saklig pröfning af dylika ärenden har naturligtvis ej heller kunnat
företagas inom departementet. Endast mycket sällan förekomma kart- och
vattenfrågor samt så godt som aldrig några jordbruksspörsmål.

Med såväl öfriga departement som ock andra myndigheter står geologiska
undersökningen blott undantagsvis i förbindelse. Ett undantag utgör
dock hydrografiska byrån, med hvilken vissa arbeten gemensamt bedrifvas,
samt i viss mån äfven kommissionen för de allmänna kartarbetena.

Såsom nyss nämndes, kunna undersökningens tjänstemän genom verkets
förmedling för kommuners eller enskildas räkning utföra vissa undersökningsuppdrag.
Af inhämtade upplysningar rörande dylika under de
senare åren utförda har framgått, att åtminstone tre fjärdedelar af dem
afsett malm- och mineralförekomster samt berg- och jordarter för industriella
ändamål. Enligt hvad som inhämtats, lära de talrika smärre förfrågningar,
som pläga besvaras af vederbörande tjänstemän, nästan ständigt röra
malmer, stenindustri och annan industri. Ytterst sällan ingå däremot förfrågningar
rörande jordbrnksangelägenheter.

Sveriges geologiska undersöknings uppgifter äro i hufvudsak af den
vetenskapligt utredande art, som redan verkets benämning angifver. Den
omständigheten, att dess arbete på senare tiden mera än förut inriktats på
praktiskt-ekonomiska mål, förändrar icke undersökningens allmänna karaktär
af en företrädesvis vetenskaplig anstalt. Till följd häraf bör densamma
enligt kommittéernas mening äfven för framtiden behålla sin ställning
såsom fristående anstalt med den ställning i förhållande till departe -

Kommittéernas
uttalande.

(532

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING.

mentalorganisationen, som departementalkommitterade föreslå för dylika statsinstitutioner.

Därefter uppkommer emellertid spörsmålet, huruvida anstalten äfven i
fortsättningen bör närmast sortera under jordbruksdepartementet, eller om
tilläfventyrs starkare skäl förefinnas för att på något annat departement
öfverlåta den befattning med anstaltens regeringsärenden och det därmed
följande inflytande på anstaltens allmänna ledning, som jordbruksdepartementet
för närvarande utöfva!-. För bedömandet af detta spörsmål hafva
kommittéerna ansett sig böra närmare undersöka innebörden af undersökningens
uppgifter, enär dessas hufvudsakliga beskaffenhet samt deras större
eller mindre betydelse för och sammanhang med den öfriga centralförvaltningen
gifvetvis böra i detta afseende blifva utslagsgifvande.

Kartarbetet. Beträffande verkets allmänna kartarbete framträda hufvudsakligen tvenne
större områden såsom de viktigaste, nämligen kartläggningen af berggrunden
och af de lösa jordarterna. Kartläggningen af berggrunden kan gifvetvis
vara af intresse för jordbruket, men den har uppenbarligen en större
och mera direkt betydelse för bergshandteringen och de industrier, som afse tillgodogörandet
af bergarter och mineral. Äfven kartarbetena rörande utsträckningen
och beskaffenheten af de bergarter och mineral, som kunna blifva
föremål för framställandet af mineralgödningsämnen — kalk, fosfat och
kali — beröra tydligen närmast industriella områden och först i andra hand
jordbruket. I fråga om jordartskarteringen faller den praktiska nyttan
af verkets arbete i minst lika hög grad inom industriens område som inom
jordbrukets. För de industrier, som begagna sig af leror och sand (glas-,
cement- och tegelindustrierna med flera), äfvensom för torfindustrien, torde den
geologiska undersökningens allmänna kartarbeten öfver jordlagren hafva
större betydelse än de hafva för jordbruket. Enligt hvad ofvan påvisats,
anlitas också verkets sakkunskap af såväl allmänna institutioner som enskilda
i alldeles öfvervägande grad för frågor rörande industri och bergshandtering
men däremot ytterst sällan i jordbruksfrågor.

Hvad angår undersökningens rent kartografiska uppgifter och krafven på
enhetlighet i detta afseende, intager verket en mycket själfständig ställning
till öfriga kartinstitutioner. För det nödiga sambandet dem emellan
är för öfrigt tillräckligt sörjdt genom kommissionen för de allmänna kartarbetena.
Det torde ock böra erinras om, att det för sjöfartsändamål afsedda
speciella kartverket för närvarande tillhör sjöförsvarsdepartementets verksamhetsområde,
men af departementalkommitterade föreslås skola förläggas
till handelsdepartementets afdelning för säkerhetsanstalter för sjöfarten
(lotsstyrelsen).

fepecielia ut- "V id sidan af den allmänna geologiska kartläggningen af landet har den
ga geologiska undersökningen att verkställa mera speciella utredningar
öfver malmernas geologi, öfver industriellt användbara mineral
och bergarter och deras utbredning samt öfver de tekniskt nyttiga
jordarternas förekomstsätt och utbredning. Det torde vara tydligt, att
undersökningen i främsta rummet genom dessa sina uppgifter (ehuru

SVERIGES GEOLOGTSKA UNDERSÖKNING. ()88

visserligen redan genom de allmänna kartarbetena) kommer i den närmaste
kontakt med de uppgifter, som a! ålder tillhört den till kommerskollegiet
nu förlagda bergsöfverstyrelsens ämbetsområde. Ben omständigheten, att
bergsöfverstyrelsen icke disponerar öfver några för dylika uppgifter lämpade
arbetskrafter, har ock föranleda att den geologiska undersökningen
tilldelats uppdrag, som otvifvelaktigt legat utanför dess naturliga verksamhetskrets.
Denna torde nämligen i hufvudsak böra innefatta åstadkommandet af
de mera teoretiskt-vetenskapliga utredningar, Indika äro viktiga såsom utgångspunkter
och underlag för den bergsvetenskapliga bildningen och den
praktiska bergshandteringen.

Geologiska undersökningens arbeten på torfgeologiens område hafva
hufvudsakligen bestått i kartarbeten och vetenskapliga utredningar af
mossarnas lagerföljd. Helt säkert hafva genom dessa arbeten framgått resultat
af vikt för både jordbruket och industrien. Af betydelse för de mera speciella
jordbruksändamålen äro äfven svenska mosskulturföreningens utredningar
rörande frågan om våra mossmarkers tillgodogörande, hufvudsakligen
genom jordbrukskultur. I den mån torfindustrien ytterligare förkofras,
måste emellertid den geologiska undersökningens arbeten blifva af allt
större betydelse för densamma.

Såsom ofvan nämnts, skall å den geologiska undersökningens praktiska
sektion finnas anställd en agrikulturgeolog, hvilken samtidigt skall representera
ler- och torfindustri. Med afseende å de agrikulturgeologiska
uppgifterna torde det måhända kunna sättas i fråga, huruvida desamma tillhöra
undersökningens egentliga område eller tilläfventyrs lämpligare skulle
omhänderhafvas af något speciellt organ för agrikulturella frågor, exempelvis
centralanstalten för försöksväsendet på jordbruksområdet. Det lärer i allt
fall blifva synnerligen svårt för att icke säga omöjligt att finna en person,
som på ett tillfredsställande sätt representerar såväl agrikulturgeologi som
ler- och torfindustri. I själfva verket har den geologiska undersökningen
på senare tid ej heller kunnat utöfva någon mera afsevärd verksamhet på
det speciellt agrikulturgeologiska området.

Enär kommerskollegiet i sin egenskap af bergsöfverstyrelse af brist på
särskilda arbetskrafter för sina uppgifter på bergshandteringens område
icke kunnat där utveckla någon mera positiv verksamhet, har detsamma
icke i vidsträcktare mån påkallat medverkan af den geologiska undersökningen.
Såsom redan påpekats, har det till och med inträffat, att
betydelsefulla spörsmål, som otvetydigt varit att hänföra till bergsöfverstyrelsens
ämbetsbefattning, till följd af styrelsens otillräckliga personal
öfverlämnats till den geologiska undersökningens behandling eller än oftare
anförtrotts åt särskilda sakkunniges utredning.

I dessa förhållanden afser emellertid kommittéernas förslag rörande bergsärendena
att åvägabringa en väsentlig förändring. Kommerskollegiet skulle
sålunda utrustas med sakkunnig personal för att kunna i sin egenskap af
bergsöfverstyrelse handhafva ledningen af statens hela bergverkspolitik.
Centralförvaltningens administrativa verksamhet i afseende å bergshand -

Samarbcte
med bergsöfverstyrelsen.

634

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING.

teringen komme härigenom att koncentreras hos kollegiet. Detta har emellertid
icke kunnat organiseras så starkt, att det kan undvara stöd och medverkan
från andra institutioner, som verka på förevarande område. Främst
måste därvid komma i betraktande Sveriges geologiska undersökning, hvars
mera vetenskapligt utredande verksamhet i allmänhet är ägnad att underlätta
och förbereda bergsöfverstyrelsens arbete. Den vid undersökningens
omorganisation år 1909 vidtagna förändringen med afseende å verkets personal,
därvid särskild! tillgodosågs behofvet af arbetskrafter inom de geologiska
specialområden, som mest intimt sammanhänga med bergsöfverstyrelsens ämbetsområde,
är också ägnad att göra den geologiska undersökningen synnerligen
väl rustad för att möta de kraf på sakkunnig medverkan, som torde
komma att framställas från kommerskollegiet såsom förvaltningsorgan för
industrien i allmänhet.

Därest kommittéernas förslag rörande bergsärendena vinner bifall, uppkommer
ock på vissa områden alldeles särskildt behof af samarbete mellan
de båda myndigheterna. Så hafva kommittéerna gjort gällande, att bergsöfverstyrelsen
bör få emottaga de på centralförvaltningen ankommande
administrativa och ekonomiska uppgifterna i afseende å stenindustrien.

Därmed uppkommer för bergsöfverstyrelsen ett oafvisligt behof af att
kunna tillgodogöra sig ej blott det hos den geologiska undersökningen under
årens lopp samlade kunskapsmaterialet — nämligen utöfver kartorna särskildt
dagböcker, analyser, .-tuffer och andra museiföremål o. s. v. — utan
äfven den personliga sakkännedom på stenartsgeologiens område, som förefinnes
inom verket.

Enligt kommittéernas förslag skulle vidare bland bergsöfverstyrelsens uppgifter
ingå utarbetandet och publicerandet af specialbeskrifningar öfver
fyndigheter. Härvid förutsättes emellertid ett under öfverstyrelsens ledning
anordnadt direkt samarbete, därvid hvartdera verket skulle utföra
de delar af arbetet, som ligga inom dess kompetensområde.

Bergsöfverstyrelsen skulle jämväl få sig anförtrodt att anordna och fullfölja
registrering af fyndigheter, för hvilkas bearbetning särskild lagstiftning
är gällande, därvid speciell omsorg skulle ägnas de fyndigheter,
i hvilka staten äger direkt intresse. Det är utan vidare klart, att genom
sådan registering skulle hos bergsöfverstyrelsen samlas ett material, som
vore af den största betydelse för äfven den geologiska undersökningens arbeten,
i hvad de beröra ifrågavarande fyndigheter. Tilläggas må i detta
sammanhang, att det hos bergsöfverstyrelsen tillgängliga grufkartemater
i al et framgent måste utgöra en viktig källa för den geologiska undersökningens
grufgeologiska arbeten.

Kommittéerna hafva ock uttalat sin principiella anslutning till det från
flera håll framställda krafvet på anordnande genom bergsöfverstyrelsens
försorg af registrering utaf ej blott de inmutningsbara fyndigheterna
utan äfven andra bergarts-, mineral- med flera förekomster, som äro
eller i en nära framtid kunna antagas blifva af praktisk betydelse, såsom
byggnadssten, kalksten, kvarts, fältspat, leror, torf, grus o. s. v. Kommitté -

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING.

Ii''55

ernå hafva emellertid fäst uppmärksamheten bland annat därpå, att den geologiska
undersökningen redan påbörjat registrering af kalkstens- samt
kvarts- och fältspatsförekomster äfvensom attj eu registrering af fyndigheter
i allmänhet skulle kräfva alltför omfattande arbete för att kunna för närvarande
företagas. Då sålunda undersökningen åtminstone tillsvidare kommer
att handhafva registrering af vissa mineralförekomster och densamma i öfrigt
kommer att disponera öfver en betydande sakkännedom inom vissa geologiska
områden, som nära beröra den befattning med stenindustriella angelägenheter,
hvilken föreslagits skola tillhöra bergsöfverstyrelsen, bör äfven på
denna punkt ett intimt samarbete anordnas mellan de båda ämbetsverken.

Såsom redan antydts, hafva åtskilliga uttalanden från sakkunnigt håll
gjorts rörande förhållandet mellan bergsöfverstyrelsen och den geologiska
undersökningen. Här må endast i korthet återgifvas, hvad i detta ämne
anförts af dels statens grufingenjörer dels delegerade för järnkontoret.
I skrifvelse till Kungl. Maj:t den 30 mars 1909 uttalade samtliga statens
dåvarande grufingenjörer, att de båda institutioner, som på senare
tid haft vården om landets bergshandtering sig anförtrodd, i brist
på samarbete och lämplig organisation kunnat endast föga motsvara de
fordringar, som numera böra ställas på en'' bergsöfverstyrelse. De redogöra
närmare för de omfattande uppgifter, som på bergshan dteringens område
böra åligga staten, och påyrka principiellt, att samtliga dessa uppgifter
öfverlämnas åt »ett enda, enhetligt arbetande och speciellt för ändamålet
inrättadt ämbetsverk, utrustadt med såväl materiella resurser som högsta
mått af teoretisk och praktisk fackkunskap». I detta verk skulle då Sveriges
geologiska undersökning inordnas såsom! en vetenskaplig byrå. För
den händelse emellertid en sådan organisation icke skulle kunna omedelbart
genomföras, utan den geologiska undersökningen ansåges böra bibehållas såsom
själfständig institution, borde emellertid den blifvande bergsöfverstyrelsen
tillförsäkras effektivt samarbete med den geologiska undersökningen.

Uti det i juli 1909 dagtecknade utlåtande, som afgafs af särskilda delegerade
för järnkontorets fullmäktige och som jämte fullmäktiges egna uttalande
öfverlämnats till kommerskollegiikommittén, behandlades jämväl de
nyssberörda af grufingenjörerna väckta spörsmålen. Delegerade funne visserligen
en sammanslagning af bergsöfverstyrelsen och den geologiska undersökningen
kunna medföra åtskilliga fördelar, men förutsatte att med hänsyn
till det sistnämnda verkets nyss skedda omorganisation eu sådan ändring
i dess ställning icke skulle kunna åstadkommas. Det syntes dem ock visst,
att genom ett målmedvetet samarbete mellan de båda institutionerna ett lika
godt resultat skulle vinnas som genom den af grufingenjörerna föreslagna
anordningen. Genom ett ordnadt och planmässigt samarbete mellan detalj
observatören i grufvan och den vetenskapligt tränade geologen skulle
säkerligen bättre resultat vinnas, än genom att bergsstatstjänstemannen
vid sidan af sina åligganden af annan art äfven skulle vara skyldig att
vetenskapligt behandla honom mötande geologiska problem. Delegerade
ansågo därför, att vid omorganisationen af bergsöfverstyrelsen och den lo -

63 fi

SVERIGES GEOLOGISKA UNDERSÖKNING.

Undersökningen
förlägges
till
handelsdepartementet.

käla bergsstaten uppmärksamhet borde ägnas åt »att söka tillförsäkra densamma
medverkan af Sveriges geologiska undersökning för geologiska problems
lösande».

Af hvad ofvan anförts, finna kommittéerna det oförtydbart framgå, att Sveriges
geologiska undersökning redan under nuvarande förhållanden borde
stå i närmaste förbindelse med bergsöfverstyrelsen. Behofvet häraf kommer
ock med nödvändighet att skarpare framträda vid ett genomförande af kommittéernas
förslag i afseende å kommerskollegiet, därvid detsamma i dess
egenskap af bergsöfverstyrelse måst åläggas långt mer omfattande uppgifter,
än kommerskollegiet hittills kunnat fylla. Dels till följd häraf och
dels på grund af den geologiska undersökningens omedelbara betjffielse för
landets industriella lif bör sålunda i hvarje fall ett intimt samarbete åvägabringas
mellan undersökningen och bergsöfverstyrelsen. Då de af kommittéerna
verkställda utredningar vidare gifva vid handen, att något i jämförlig
grad angeläget behof af sådant samarbete med jordbruksdepartementet
eller- därunder lydande myndigheter icke kan uppkomma, äfvensom att
krafven på de officiella kartografiska arbetenas enhetlighet tillräckligt tillgodoses
genom den för detta ändamål afsedda kommissionen samt i sista
hand Kungl. Maj:t, vilja kommittéerna framhålla önskvärdheten af, att
Sveriges geologiska undersökning, med bibehållande af sin nuvarande
ställning såsom öfvervägande vetenskaplig anstalt, förlägges
under handelsdepartementet med anknytning närmast till
dess afdelning för handel, industri och sjöfart, kommerskollegiet.

Beträffande de uppgifter, som därmed skulle tillfalla handelsdepartementet,
äfvensom detaljerna af kommerskollegiets samarbete med den geologiska
undersökningen vilja kommittéerna hänvisa till hvad dels ofvan härom
yttrats, dels anförts i samband med behandligen af bergsärendena (s. 209).
1 afseende å detta samarbete tillkommer det Kungl. Maj:t att på handelsdepartementets
föredragning träffa närmare bestämmelser. Genom sitt
inflytande på tillsättandet af undersökningens personal, vid sin föredragning
af dess anslagskraf samt dess arbetsplaner kan departementet vidare befrämja
ett målmedvetet och enhetligt samarbete till fromma för de handteringar,
som grunda sig på våra malm-, mineral-, bergarts- med flera förekomster. Helt
visst skall det ock visa sig lämpligt att inom kommerskollegiet samt näringsrådets
bergssektion såsom experter anlita den geologiska undersökningens
tjänstemän. Särskildt dess chef lärer ock komma att tagas i anspråk såsom
föredragande inför statsrådsberedningen i vissa verkets regeringsärenden.
På nu angifna och andra vägar bör kunna åvägabringas den fruktbringande
växelverkan mellan vetenskaplighet samt tekniskt-praktisk och administrativ
erfarenhet, som särskildt på bergsväsendets område erkännes vara af största
betydelse.

•137

Kiip. :{(>. Nautisk-meteorologiska byrån.

I anslutning till hvad departementalkommitterade i allmänna delen af sitt
betänkande redan föreslagit, hafva båda kommittéerna här ofvan förordat
(s. 28 och 33), att regeringsärenden rörande nautisk-meteorologiska byrån skola
öfverflyttas från sjöförsvarsdepartementet till handelsdepartementet, där
de skulle handläggas hos afdelningen för säkerhetsanstalter för sjöfarten,
lotsstyrelsen. Till handelsdepartementet skulle därmed ock den
nautisk-meteorologiska byrån anknytas i egenskap af en därtill hörande
anstalt.

Någon annan ändring i byråns ställning ifrågasätta kommittéerna icke.

Det af kommittéerna ofvan (s. 575) betonade sambandet mellan sjöförsvaret
och nautisk-meteorologiska byrån påkallar uppenbarligen mellan dem ett
nära samarbete, hvarom närmare föreskrifter torde böra fastställas af Kungl.
Maj:t.

.

F

ÖFRIGA TILL HANDELSDEPARTEMENTET
HÖRANDE INSTITUTIONER
OCH ORGAN.

V

641

Kap. 37. Statens utställningskommissioii.

Ärenden angående allmänna utställningar inom eller utom landet tillhöra jjtställenligt
uttryckligt stadgande i kommerskollegiets instruktion dess ämbets- ningsbefattning
och närmast industribyråns handläggning. Stadgandet åsyftar Svarande

naturligtvis endast
verksamhetsområde.

kollegiets

uppgifter

sådana utställningar, som hafva intresse för kollegiets behandling.
Dessa ärenden fördela sig i hufvudsak på följande båda Kommers grupper

:

1) Anordnande genom statens försorg af allmänna utställningar inom
landet (t. ex. Stockholmsutställningen 1897), anvisande af statsbidrag till
utställningar inom landet, hvilka anordnas af kommuner, korporationer med
flera (t. ex. Stockholmsutställningen 1909) samt anvisande af anslag till korporationer
eller andra för deltagande i utställningar inom eller utom landet
(för deltagande i 1909 års Stockholmsutställning beviljades sålunda anslag åt
Föreningen för svensk hemslöjd, Textilatelier Licium, Aktiebolaget Giöbel med
flera).

2) Sveriges officiella deltagande i internationella utställningar
utomlands. Därest ifrågasatt deltagande från Sveriges sida anses böra äga
rum, blir ärendet kombineradt med fråga om anslag för deltagandet samt
vissa organisatoriska frågor, såsom utseende af ledning för den svenska afdelningen
vid utställningen m. m.

Mera sällan förekommande men af så mycket större vikt äro slutligen
frågor om anordnande inom landet af internationella utställningar Slutligt

afgörande i nu berörda ärenden träffas af Kungl Maj:t på finansdepartementets
föredragning. Kommerskollegiets befattning med desamma
består i afgifvande af yttrande till Kungl. Maj:t för frågans utredning.

Ett icke ringa antal af inbjudningarna till Sverige att officiellt deltaga i utländska
utställningar plägar afböjas. Med den erfarenhet, man inom kollegiet
förvärfvat i utställningsfrågor, står det i allmänhet från början klart för
kollegiet, huruvida anledning finnes att reflektera på en sådan inbjudan eller ej.

I senare fallet kan frågan vanligen afgöras utan synnerligt omfattande utredning.
I förra fallet ställer sig saken väsentligt svårare. Därvid kräfvas
vanligen vidtgående undersökningar och förhandlingar med olika sakkunnige
samt med institutioner, bolag och enskilda, som kunna tänkas hafva intresse
af utställningen i fråga. Samma art af arbete kräfva jämväl frågor
om anordnande af utställningar inom landet och anvisande af medel för sådana.

41—12234S.

642

STATENS UTSTÄLLNING SKOMMISSION.

Den allmänna erfarenhet rörande utställningar, som alltid förvärfvas i samband
med verkställandet af dessa utredningar, är gifvetvis en nödvändig
förutsättning för hithörande frågors bedömande. Men den är icke tillfyllest.
Föremålen för utställningarna äro af mycket växlande och speciell art, och
frågorna låta sig därför i många fall icke behandla med vederbörlig omsorg,
utan att speciell fackinsikt får göra sig gällande. Man har härvid inom kommerskollegiet
begagnat sig af den redan antydda utvägen att under hand
rådfråga speciella sakkunnige eller utverka Kungl. Maj:ts tillstånd att officiellt
tillkalla sådana. Det är naturligtvis också af vikt, att dessa utställningsfrågor
icke behandlas utan full förtrogenhet med förhållandena i det land
och å den plats, där utställningen skall hållas. De upplysningar, som härutinnan
erfordras, torde emellertid i regeln stå att erhålla genom vederbörande
officiella svenska agenter i utlandet.

Äfven i de fall, då Sverige icke officiellt deltager i utländska utställningar,
tillkommer det kommerskollegiet att till den intresserade allmänheten
sprida kännedom om sådana utställningars planerande, om deras ändamål
och omfattning, villkor och bestämmelser för deltagande, transportförhållanden
o. s. v. Denna uppgift, som föreligger för kollegiet tid efter annan hvarje år,
fullgöres genom medverkan af tidningar och facktidskrifter samt genom direkta
meddelanden till korporationer, firmor och andra, hvilkas verksamhet berör
föremålet för utställningen. I icke ringa utsträckning plägar man slutligen
inom kommerskollegiet hafva att besvara hufvudsakligen från enskilda framställda
förfrågningar rörande utställningar af skilda slag. Förevarande
verksamhet sammanhänger nära med den kommersiella information, som bedrifves
af kollegiet.

Utrikes- Beredningen af frågor rörande internationella utställningar af officiell
teteuppgifter karaktär s^er geuom utrikesdepartementets samt vederbörande beskickningars
eller konsulats förmedling. Vid pröfningen af inbjudningar till deltagande
i utställningar i utlandet tages gifvetvis ock i betraktande, i hvad mån allmänna
politiska synpunkter kunna anses påfordra deltagande eller göra
sådant mindre lämpligt. Den närmaste handläggningen af frågor om utställningar
ankommer på utrikesdepartementets handelsafdelning, som i samband
därmed har att utföra en ganska omfattande upplysningsverksamhet.
För undvikande af dubbelarbete i sådant afseende plägar regelbunden kommunikation
ske dels med kommerskollegiet samt Sveriges allmänna exportförening,
hvilken medverkar i afseende å utställningar i exportintresse, dels
med de öfriga myndigheter och korporationer, som hafva intresse af utställningar
för sina resp. verksamhetsområdens del.

Internatio- Enär under den senare tiden utställningarna tillväxt såväl i omfattning

nella för- gom antal och då i bredd därmed både de enskilda utställarnas och de anhandlingar.
.

ordnande myndigheternas kostnader för dessa svällt ut i motsvarande grad,
har i olika länder en ganska allmän mening uppkommit om behofvet af begränsning
och system i utställningsväsendet. Särskildt gäller detta de
nternationella utställningarna, som ålägga deltagande stater en ganska
betungande representationsplikt och vid hvilka ofta skiljaktiga meningar

STATENS UTSTÄLLNING SKOMMISSION.

(»43

gorå sig gällande i fråga om grunderna för utställningarnas anordnande,
prisdömning o. s. v.

För att råda bot för dessa olika missförhållanden bär ett flertal länder lnter efter

hand inrättat särskilda statsorgan, utställningskommissioner, med den nationellt

i 11 . samarbete.

dubbla uppgilten dels att pa lämpligaste sätt ordna utställningar inom landet,

dels ock att omhänderhafva resp. länders deltagande i utställningar utom
landet. Ett samarbete mellan de befintliga nationella kommissionerna skapades
år 1908 genom bildandet af en internationell förening för utställningsfrågor
(Fédération internationale des Comités permanents d’Exposition). Med
anledning af denna förenings förberedande arbeten sammanträdde i Berlin under
oktober 1912, på inbjudan af tyska regeringen, en internationell diplomatisk
konferens rörande utställningsfrågor. Resultatet af konferensens förhandlingar
sammanfattades till eu af ett flertal staters representanter undertecknad
konvention af den 26 oktober 1912 rörande internationella utställningar. Äfven
Sveriges i konferensen deltagande representanter biträdde densamma.

Konventionen afser internationella utställningar, officiella eller officiellt Konvenerkända,
äfvensom officiellt deltagande i sådana utställningar. För att en ut-t,ione“.om,i,n''

o , “ ° o ternationella

ställning skall anses såsom officiellt erkänd, erfordras ett särskildt beslut från utställningar.

vederbörande regerings sida angående erkännande eller beskydd af densamma
hvilket erkännande eller beskydd dock icke får lämnas, därest icke utställningen
erbjuder vissa garantier beträffande administrativa och ekonomiska
resurser. Under vissa förutsättningar kan ett statsunderstöd åt en utställning
eller ett deltagande i en sådan åt utställningen gifva karaktären af
officiellt erkänd.

Konventionen fastställer noggranna bestämmelser med afseende å tidsföljden
mellan de olika utställningarna äfvensom beträffande de tider, inom
hvilka inbjudan att deltaga skall vara utfärdad. Tiden för hvarje utställnings
varaktighet får icke öfverstiga sex månader. Särskild vikt har fästs
vid åstadkommande af lättnader med hänsyn till tullbehandling och transportkostnader.
Beträffande tullen är öfverenskommet, att utställningsgods
skall i tullhänseende behandlas i hufvudsak, som om det vore upplagdt å
nederlag eller i frihamn. Noggranna bestämmelser äro gifna beträffande
hvad som skall anses såsom utställningsgods, äfvensom rörande förfaringssättet
i tullhänseende, då sådant gods blifvit fullständigt förstördt. Med
afseende å transportkostnader är föreskrifvet, att hvarje land skall så vidt
möjligt söka åstadkomma lättnader i detta hänseende. I det vid konventionen
fogade protokollet är uttalad en önskan, att denna lättnad i transportkostnader
må utgå i form af 50 % nedsättning i afgifterna eller fri returfrakt.

Detaljerade bestämmelser äro vidare uppställda beträffande prisdömningen,
såväl med afseende å juryns sammansättning som angående antalet priskategorier,
skyldigheten eller rättigheten att få deltaga utom täflan samt
prislistans publicering m. m.

Med afseende å organisation och dylikt är föreskrifvet, att vid såväl anordnande
af utställningar som vid deltagande i utställningar af sådan beskaf -

644

STATENS UTSTÄLLNINGSKOMMISSION.

lenhet, att konventionen är tillämplig, skall vederbörande regering utse kommissarie
eller delegerad. I alla publikationer angående utställningar skola
iakttagas de i konventionen använda uppdelningar och benämningar.

Slutligen hafva de kontraherande staterna förbundit sig att vidtaga åtgärder
för att förhindra missvisande utställningsreklam.

De kontraherande staterna skola snarast möjligt vidtaga eller föreslå de
åtgärder, som kunna vara nödvändiga för tillämpande af hvad i konventionen
öfverenskommits.

Förslag af I anslutning till Berlinkonferensens förhandlingar har en af de i denkommers-
samma deltagande svenska representanterna till Kungl. Maj:t inkommit med
kollegiet. £grgjag rörande upprättandet af en permanent utställningskommitté för
Sverige. Denna framställning remitterades till kommerskollegiet, som den 5
februari 1913 afgaf utlåtande i ämnet.

Efter en redogörelse för frågans utveckling framhåller kommerskollegiet,
att konventionens innehåll gjorde det angeläget att äfven i vårt land snarast
möjligt anordna en mera permanent institution, hvilken skulle å svensk sida
öfvervaka konventionens efterföljd och föreslå härför erforderliga officiella
åtgärder samt deltaga i det fortsatta internationella samarbetet på detta
område. Kollegiet erinrar vidare, att ehuru konventionen icke berör resp.
staters rätt att inom eget territorium anordna nationella utställningar, konventionens
flesta bestämmelser lämpligen kunde och borde anpassas äfven å
enbart svenska utställningar. Det syntes kollegiet därjämte föreligga goda
skäl att genom en permanent institution söka för inhemska utställningar
ernå liknande begränsning som på det internationella området, så att ej den
svenska handeln, industrien och handtverket skulle ådragas mindre nödiga
utgifter för deltagande i utställningar. Dessa önskemål skulle enligt kollegiets
åsikt bäst kunna tillgodoses, om äfven i vårt land en permanent utställningskommission
inrättades, hvilken borde ingå såsom medlem af den
internationella föreningen.

Kommissio- På det internationella området skulle kommissionens uppgift vara att
nens uppgift, samla och åt intresserade tillhandahålla alla slags upplysningar rörande utställningar
i utlandet, att fästa våra industriidkares uppmärksamhet på sådana
utställningar, som kunna vara af betydelse för svenska exportintressen,
att beträffande dessa utställningar verkställa nödiga utredningar för bedömande
af lämpligheten af Sveriges officiella deltagande i desamma, att,
när ett sådant deltagande blifvit beslutadt, arbeta för ett enhetligt och
möjligast representativt uppträdande från svensk sida, att söka på lämpligt
sätt förhindra svenskt deltagande i sådana utställningar, som befinnas hafva
tillkommit i mindre lofligt syfte elllr vara illa organiserade ur ekonomisk
eller annan synpunkt, att med uppmärksamhet följa rättsutbildningen på
utställningsväsendets område, att samarbeta med den internationella federationen,
särskildt i fråga om utvecklingen af de internationella reglerna angående
utställningar, samt att öfvervaka iakttagandet af bestämmelserna i
Berlinkonventionen såväl vid internationella utställningar i Sverige som
med afseende å svenskt deltagande i utställningar utomlands.

STATENS UTSTÄLLNING SKOM MISSION.

G45

I fråga om nationella utställningar i Sverige skulle kommissionen i
tillämpliga delar utöfva funktioner, motsvarande de ofvan angifna och
därjämte verka för nödig inskränkning dels i deras antal öfverhufvud, dels
efter omständigheterna i deras omfattning ur lokal eller annan synpunkt.

I de fall anordnandet af eller deltagandet i en utställning blifvit på officiell
väg beslutadt, skulle därmed kommissionens befattning med denna utställning
i allmänhet vara afslutad. Den sakkunskap, som i den permanenta
kommissionen blefve representerad, skulle dock lämpligen kunna nyttiggöras
äfven vid ordnandet af speciella utställningar, därigenom att i hvarje
särskildt fall medlemmar af kommissionen insattes i de kommittéer, som för
de särskilda utställningarnas ordnande kunna blifva af Kungl. Maj:t utsedda.

Då kommerskollegiet hittills plägat hafva om hand den preliminära utredningen
af utställningsfrågorna, ansåg kollegiet, att kommissionen borde
ställas i ett intimt samband med detsamma. Detta skulle lättast åstadkommas
därigenom, att kollegiets chef utses till kommissionens själfskrifne
ordförande och att en representant för kollegiets industribyrå förordnas till
ledamot af kommissionen.

På grund af uppdragets natur och omfattning borde antalet ledamöter [
kommissionen icke begränsas alltför mycket. Åtskilliga ämbetsmyndigheter
utom kommerskollegiet äfvensom vissa institutioner och föreningar till
industriens fromma borde vara representerade inom densamma. Därjämte
vore det af vikt att tillföra kommissionen den sakkunskap, som vore tillfinnandes
hos framstående specialister på utställningsväsendets område. Då
å andra sidan för bevarandet af kontinuiteten i arbetet inom en mera talrikt
sammansatt kommission erfordrades, att ett färre antal personer kunde med
säkerhet påräknas vid ärendenas förberedande behandling, borde ett arbetsutskott
af högst fem personer bildas inom kommissionen. Dennas omfattande
arbete kräfde anställandet af en sekreterare. Kostnaderna för dennes aflönande
liksom för skrifbiträde, resor och expenser borde bestridas af medel
från manufakturförlagslånefonden. Lokal för kommissionens och arbetsutskottets
sammanträden torde kunna beredas inom kommerskollegiet.

Ledamöterna i kommissionen skulle af Kungl. Maj:t utses för en tid af
fem år och ej åtnjuta arfvode. Förutom kommerskollegiets chef och en representant
för dess industribyrå samt en eller flera personer med särskild
erfarenhet inom utställningsväsendet skulle i kommissionen insättas en representant
för hvardera af följande ämbetsmyndigheter, institutioner och föreningar,
nämligen utrikesdepartementets handelsafdelning, järnvägsstyrelsen,
landtbruksstyrelsen, akademien för de fria konsterna, järnkontoret, svenska
slöjdföreningen, Sveriges allmänna exportförening, industriförbundet och
Sveriges handtverksorganisation. Därest en fastare sammanslutning af
handelskamrarna i riket till en delegation kommer till stånd, borde äfven
denna erhålla en representant i kommissionen.

Såsom dennas ordförande skulle kommerskollegiets chef fungera, med rätt
för honom att vid förfall utse någon af kollegiets ledamöter att leda för -

Kommissionens
ställning
och
organisation.

646

STATENS UTSTÄLLNINGSKOMMISSION.

handlingarna. Arbetsordning och nödiga föreskrifter i öfrigt för kommissionens
arbete borde fastställas af ordföranden i samråd med ledamöterna.
Kommittéer- Kommittéerna vilja icke lämna oanmärkt, att frågor om utställningars
uttalande anor(lnande för närvarande behandlas på ett sätt, som bereder alltför stort
utrymme för speciella intressen eller lokala önskningar att göra sig gällande.
I samma mån ett utställningsföretag är omfattande och betydelsefullt, och
särskildt om det i något afseende berör våra förbindelser med utlandet, måste
det emellertid vara angeläget, att dess lämplighet ur olika synpunkter och
utsikterna att genomföra detsamma till heder för landet och nytta för dess
näringslif blifva noggrant undersökta och pröfvade, innan i något afseende
bindande förarbeten eller utfästelser ifrågakommit. Vikten af eu enhetlig,
ur det helas synpunkt ledd politik på detta område har ock flerstädes i utlandet
framkallat särskilda anordningar i syfte att reglera utställningsväsendet.
Hos oss synes man också på landtbrukets område mer och mer
sträfva efter ett planmässigt ordnande af detsamma. Kommittéerna hafva
därför funnit ur många synpunkter angeläget, att åtgärder vidtagas för en
starkare kontroll från statens sida öfver utställningsväsendet och skapandet
af betryggande former för hithörande frågors behandling. Genom Sveriges
biträdande af konventionen angående utställningar torde det förstnämnda af
dessa önskemål blifva realiseradt, i hvad angår Sveriges anordnande af
och deltagande i internationella utställningar. Då konventionens innehåll
törutsätter ett särskildt organ för utställningsfrågors behandling, måste jämväl
spörsmålet om lämplig form härför nu lösas,
later- Den omständigheten, att flertalet internationella utställningar afse det af
utåtäUnini-ar kommerskollegiet representerade näringslifvets förhållanden och särskildt beröra
industrien, kunde onekligen gifva stöd för den meningen, att när en
centralisering af dylika frågors behandling måste genomföras, kommerskollegiet
skulle blifva den sammanhållande myndigheten. Emellertid bör ihågkommas,
att utställningsväsendet starkt tenderar att omfatta snart sagdt alla
områden af samhällslif och verksamhet samt att utställningskonventionen
gäller alla slag af internationella utställningar af officiell karaktär. Det blifvande
organet för utställningsfrågor kommer fördenskull att få en väsentligt
vidsträcktare verksamhetskrets än kommerskollegiet och bör sålunda organiseras
med hänsyn härtill. Visserligen lärer det positiva anordnandet af utställningar
alltid komma att öfverlämnas till bestyrelser eller kommittéer,
hvilkas sammansättning bestämmes med hänsyn till hvad i hvarje fall särskildt
kräfves. Men inom det centrala utställningsorganet böra likväl alltid
de vanligast förekommande och största intressegrupperna i afseende å internationella
utställningar vara företrädda. Vid sådant förhållande hafva kommittéerna
anslutit sig till kommerskollegiets ofvan återgifna förslag om inrättandet
af en permanent kommission med uppgift i främsta rummet att
fylla de funktioner beträffande Sveriges anordnande af och deltagande i internationella
utställningar, som föranledas af konventionen.

Nationella Kommerskollegiet har jämväl föreslagit, att kommissionen skulle i tillämputstäiinmgar.
liga delar erhålla motsvarande funktioner i fråga om nationella utställningar.

STATENS UTSTÄIJjNINGSKOMM ission. 647

Därjämte skulle den verka för nödig inskränkning i dylika utställningars
antal och omfattning. Jämväl kommittéerna finna önskvärdt, att ärenden om
anordnandet af sådana nationella utställningar, som påkalla någon statsmyndigheternas
medverkan, öfverlämnas till pröfning åt det föreslagna
sakkunniga organet för utställningsfrågor. Det föreligger nämligen ett
uppenbart behof af, att dylika utställningar, dä de icke äro enbart lokala,
anordnas efter enhetlig plan och på sådant sätt, att de icke sins emellan
konkurrera om allmänhetens intresse.

Till kommerskollegiets förslag rörande den permanenta kommissionens
organiserande och formen för dess verksamhet kunna kommittéerna i hufvudsak
ansluta sig. Jämväl grundsatsen om, att ledamotskap i kommissionen
skall betraktas såsom ett hedersuppdrag och följaktligen endast bör medföra
rese- och traktamentsersättning, torde vara principiellt riktig. Det synes
emellertid sannolikt, att arbetsutskottets verksamhet skall blifva så tidskräfvande,
att dettas ledamöter böra erhålla visst arfvode.

Kommittéerna vilja vidare fästa uppmärksamheten därå, att kommissionen
afses skola o mhänderhafva upplysningsväsendet i afseende å utställningar
och därigenom kommer att verka inom området för den kommersiella informationsverks
amhet, som i öfrigt föreslås samlad till kommerskollegiet.
Då det måste anses vara af vikt för chefen för kollegiets informationsarbete
att omedelbart erhålla kännedom om alla de utställningar, om Indika upplysningar
inkomma till kommissionen, och då denna å sin sida bör stå i intim
samverkan med informationssektionen, finna kommittéerna önskvärdt att genom
särskilda organisatoriska anordningar trygga det erforderliga samarbetet.

Redan den af kommerskollegiet föreslagna och af kommittéerna här i
hufvudsak tillstyrkta sammansättningen af utställningskommissionen är
uppenbarligen ägnad att ställa kommissionen i intim kontakt med de olika
myndigheter, som närmast hafva intresse af ifrågakommande utställningsärenden.
Härigenom böra enligt kommittéernas mening de betänkligheter
bortfalla, hvilka eljes kunde uppkomma i anledning af dylika ärendens
frånskiljande från vederbörande förvaltningar. Dessa komma emellertid
ingalunda att helt afskäras från befattningen med utställningsspörsmål.
Till eu början bör nämligen märkas, att alla regeringsärenden rörande
utställningar, sålunda om beviljande af statsanslag, förordnande af särskilda
utställningsbestyrelser o. s. v., skola beredas af resp. departementsafdelning.
Vidare böra framgent som hittills resp. verk komma att handlägga vissa
för verket eller dess arbetsområde speciella spörsmål, som pläga uppkomma
i samband med utställningar, såsom rörande anslag till föreningars eller
enskildas deltagande däri, till studieresor o. s. v.

Genom kommissionens tillkomst inträder icke någon annan förändring med
afseende å utrikesdepartementets uppgift att förmedla kännedom om
och åtgärder med afseende å internationella utställningar, än att dess informationsverksamhet
inom landet upphör. Detta utesluter emellertid icke,
att en i dessa frågor omedelbar och intim samverkan bör upprätthållas med
detta departement.

Kommissionens
organisation.

Förhållande
till andra
myndigheter.

648

STATENS UTSTÄLLNINGSKOMMISSION.

Ekonomi.

Uppenbarligen kommer ntställningskommissionens verksamhet att förnämligast
upptagas af frågor rörande sådana utställningar, som helt och hållet
eller till öfvervägande del hänföra sig till de af handelsdepartementet representerade
näringsgrenarna. Sådana utställningar äro vanligen ock af beskaffenhet
att i högre grad än andra påkalla statsmyndigheternas intresse
och föranleda särskilda åtgärder från deras sida. Till följd häraf bör kommissionen
anknytas till handelsdepartementet och närmast kommerskollegiet,
som redan har att handlägga utställningsärenden i allmänhet.

Kostnaderna för kommissionens verksamhet, hvilka i enlighet med kommerskollegiets
förslag lämpligen kunna bestridas af medel från manufakturförlagslånefonden,
komma väsentligen att bestå i arfvode till sekreteraren och
ersättning för skrifbiträde samt torde icke behöfva öfverskrida 3,000 kronor
för år.

Kap. 38. Statens grufkommission.

Vården af statens grufegendom är icke, såsom förhållandet är med tillvaratagandet
af kronans rätt till åtskilliga andra naturtillgångar, såsom skogar,
vattenfall och fisken m. m., anförtrodd åt någon viss central statsmyndighet,
som framför andra bär ansvaret därför. Förvaltningsmyndigheten tillhör
i åtskilliga betydelsefulla fall direkt Kungl. Maj:t, som emellertid
plägar uppdraga förvaltningshestyren i särskilda fall åt underordnade myndigheter.
De skilda förfaringssätt, som för närvarande komma till användning
vid denna förvaltnings handhafvande, beröras i samband med den efterföljande
behandlingen af de olika arterna af kronan tillhörig grufegendom
och annan därmed jämförlig egendom.

Vid inmutning är jordägaren enligt grufstadgan berättigad till jordägar- Kronans
andel, d. v. s. att till hälften med inmutaren deltaga i grufarbetet och den
däraf fallande vinsten. Enligt 17 § grufstadgan skall å kronojord, som inne- grufva.
hafves under ständig besittningsrätt eller är anslagen till boställe, kronoåbon
eller boställsinnehafvaren tillgodonjuta jordägares rätt till jordägarandel,
hvarvid han, om han begagnar jord ägarand el en, äger sedermera behålla
densamma såsom sin enskilda tillhörighet. A annan kronojord däremot förfogar
kronan själf öfver jordägarandelen.

Enligt kungörelsen den 20 oktober 1899 om begagnande af kronans jordägarandel
i grufva skall dylik andel å offentlig auktion inför vederbörande
Konungens befallningshafvande utbjudas på arrende. Om sättet och
grunderna för utarrenderingen innehåller kungörelsen närmare bestämmelser.

Sålunda skola arrendeauktioner i regeln hållas hvarje år under senare hälften
af juni och november månader. Kungörelse om auktionen skall utfärdas af
befallningshafvanden samt innefatta upplysning om de i mutsedeln angifna
förhållanden och om arrendevillkoren samt öfriga nödiga anvisningar. Vid auktionen
skall befallningshafvanden till arrendator antaga den högstbjudande
som är välfrejdad och i Sverige bosatt svensk undersåte och för arrendevillkorens
fullgörande ställt godkänd säkerhet samt icke förverkat arrenderätt
till kronans andel i grufva. Befallningshafvanden må dock icke antaga annat
anbud, än som lyder å minst femtiondedelen af värdet af brutna och uppfordrade
inmutningsbara ämnen, därest icke fråga är om förnyad utarrendering,
innan aftalad arrendetid gått till ända. Finner befallningshafvanden på grund

650

STATENS GRUFKOMMISSION.

af särskilda förhållanden skäl förekomma att icke antaga sådant anbud eller
att antaga anbud, ehuru det är lägre, skall han därom göra hemställan hos
Kungl. Maj:t. Utarrenderingen skall, där ej särskilda omständigheter föranleda
bestämmande af kortare arrendetid, ske för en tid af nitton kalenderår
utöfver det, hvarunder arrendet tager sin början. Arrendeafgiften skall utgå
i penningar och för hvarje kalenderår motsvara viss del af värdet af alla de
inmutningsbara ämnen, som under året brutits och uppfordrats ur grufvan.
Dock får arrendeafgiften för helt år räknad i regeln icke understiga 25 kronor
för hvarje utmål. Kungörelsen föreskrifver vidare vissa villkor, som
städse skola upptagas i arrendeaftalen.

Utom ofvannämnda uppgifter tillkommer äfven befallningshafvanden att å
kronans vägnar underskrifva arrendekontrakten, utse allmänt ombud att å
kronans vägnar göra i grufstadgan föreskrifven anmälan om begagnande af
jordägarandel, såvidt detta icke, såsom i regeln är fallet, enligt arrendekontraktet
åligger arrendatorn, samt i öfrigt representera kronan såsom
jordägare gent emot såväl arrendatorn som utmålsinnehafvaren.

Kommerskollegiet har däremot ingen befattning med utarrenderingen.

Då arrendeauktionerna i regeln äga rum, innan två år förflutit från inmutningen,
och sålunda vid en tidpunkt, då det i allmänhet är svårt att bedöma
fyndigheternas värde, blir den naturliga följden, att auktionerna oftast
icke leda till åsyftadt resultat, i det att ingå eller oantagliga anbud afgifvas.
Därest utarrendering af kronans jordägarandel af någon anledning
icke kunnat ske, har Konungens befallningshafvande att anmäla förhållandet
hos Kungl. Maj:t, som efter kommerskollegiets hörande beslutar, huruvida
någon ytterligare åtgärd för begagnande af jordägarandelen bör vidtagas.
De åtgärder, som kunna ifrågakomma, inskränka sig till, att kronan
med begagnande af jordägarrätten själf deltager i grufarbetet och vinsten,
på sätt i 16 § af grufstadgan angifves, eller att arrendet till jordägarandelen
ånyo utbjudes på auktion. Den förra åtgärden har hittills icke i
något fall blifvit vidtagen. Under ändrade framtida förhållanden och särskild!
om staten själf kommer att idka grufdrift, låter sig en sådan åtgärd
emellertid väl tänkas. Ett Kungl. Majrts beslut om förnyad auktion skulle
förutsätta, att det med afseende å vunna upplysningar om fyndighetens rikedom
med mera måste antagas vara en tillfällighet, att spekulanter å arrendet
icke uppträda Såsom regel har beslutet i frågor af förevarande slag,
hvilka underställts Kungl. Maj:t, gått ut på att någon vidare åtgärd icke
skulle vidtagas från kronans sida.

Såsom ofvan sagts, utgår icke arrendeafgiften med ett visst fastslaget
belopp lika för hvarje år, utan är endast såtillvida bestämd, att den
skall utgöra viss del af värdet af alla de inmutningsbara ämnen, som
under året brutits och uppfordrats ur grufvan. Likaså stadgas i 17 § grufstadgan,
att inmutaren för tillgodonjutande af kronans jordägarandel i de
fall, då kronan ej begagnar densamma, har att erlägga en afgäld, motsvarande
sjuttiofemtedelen af värdet af alla under året brutna och ur grufvan
uppfordrade inmutningsbara ämnen. Till följd häraf måste hvarje år en

STATENS GRUFKOMMISSION.

651

uppskattning åt'' värdet åt dessa ämnen beträffande vederbörande grufvor äga
rum och beloppen åt dessa arrendeafgifter och afgälder med ledning häraf
fastställas. Enligt kungörelse den 15 november 1907 bestämmas ifrågavarande
belopp å kronans sida af en nämnd.

Denna nämnd skall bestå af tre ledamöter, som utses af Kungl. Maj:t för
tre år och af hvilka Kungl. Maj:t förordnar en att vara ordförande i nämnden.
Konungens befallningshafvande skola före hvarje års utgång till kommerskollegiet
lämna uppgift å de grufvor, beträffande hvilka arrendeafgift
för kronans jordägarandel eller sådan afgäld, som nyss är omförmäld, bör
under nästföljande år till beloppet bestämmas. Dessa uppgifter skola tillika
med därvid fogade afskrifter af vederbörande arrendeaftal af kollegiet öfverlämnas
till ordföranden i nämnden. Denne emottager ock från bergmästarne
afskrifter af de utaf grufägarna lämnade, för bergverksstatistiken afsedda
uppgifter å vunnen malm i grufvor, hvarom här är fråga. Vederbörande
bergmästare skall dessutom för meddelande af upplysningar vara närvarande
vid sammanträde af nämnden, då ärende handlägges, som rör grufva inom
hans distrikt. Einner nämnden det vara för behörigt utförande af dess uppdrag
nödigt att verkställa undersökning på platsen, äger nämnden att göra
besök vid grufva samt är äfVen berättigad att taga analysuppgifter angående
malmen i viss grufva, om sådant anses oundgängligen erforderligt. Vid
nämndens sammanträde skall föras protokoll särskildt för hvarje län, och
dessa skola af nämnden öfverlämnas till vederbörande befallningshafvande,
som har att dels tillställa kommerskollegiet afskrift däraf, dels genast
underrätta vederbörande arrendator eller grufägare om det af nämnden fastställda
beloppet af arrende eller afgäld. Åtnöjes ej arrendator eller grufägare
med nämndens beslut, skall han inom viss tid efter det han erhöll
del af beslutet anmäla missnöje hos Konungens befallningshafvande. Tvist,
som sålunda uppstår, skall afgöras i den ordning lagen om skiljemän stadgar,
dock att den öfverexekutor enligt samma lag tillkommande befogenhet
att utse skiljeman i förevarande fall skall utöfvas af kommerskollegiet.
Däremot har Konungens befallningshafvande att å kronans vägnar välja
skiljeman.

Öfver de utmål, om hvilka meddelande inkommit till kollegiet från befallningshafvandena,
föres i kollegiet — dock utan att någon föreskrift härom
utfärdats — förteckning, innehållande uppgift om utmålets namn och belägenhet,
om mutsedelns nummer och året för dess utfärdande samt, såvida
jordägarandelen är utarrenderad, arrendatorns namn, arrendeafgiften, tiden
för auktionen å arrendet af kronans andel i utmålet och kontraktets datum
äfvensom slutligen tiden för utmålsläggningen.

Medgifvande att utarrendera kronans jordägarandelar plägar af Kungl.
Maj:t hvarje år begäras hos riksdagen. Dessa propositioner beredas inom
jordbruksdepartementet, hvilket äfven handlägger öfriga ärenden rörande
kronans jordägarandelar, i den mån dessa ärenden påkalla Kungl. Maj:ts afgörande.

652

STATENS GRUFK OMMISSION.

Statens för
värf af
grufvor.
Inköp af
grufvor.

Arrendeafgifter för utarrenderade jordägarandelar eller afgälder enligt § 17
grufstadgan hafva enligt kommittéerna tillhandakomna uppgifter under åren
1908—1912 erlagts till kronan i följande omfattning:

År 1908. Västmanlands län för 2 utmål . . kr. 16: 30

Norrbottens » > 260 » . . » 23,097: 81

Summa för 262 utmål kr. 23,114: 11
År 1909. Västmanlands län för 2 utmål . . kr. 50: —

Västerbottens » » 1 > . . » 54: 33

Norrbottens » » 163 » . . » 18,466: 78

Summa för 166 utmål kr. 18,571: 11
År 1910. Västmanlands län för 2 utmål . . kr. 50: —

Norrbottens » » 148 » . . * 15,852: 90

Summa för 150 utmål kr. 15,902: 90
År 1911. Västmanlands län för 2 utmål . . kr. 122: —

Norrbottens » » 135 » . . » 22,435: —

Summa för 137 utmål kr. 22,557: —

År 1912. Västmanlands län för 2 utmål . . kr. 513: 70

Norrbottens » » 136 > . . » 26,947: —

Summa för 138 utmål kr. 27,460: 70

På senare tider har staten ansett nödvändigt att äga visst inflytande öfver
malmbrytningen och malmexporten samt att hindra, att värdefullare svenska
grufvor falla i utlänningars händer. Med hänsyn härtill hafva statsmakterna
funnit sig föranlåtna att genom köp förvärfva ägande- eller nyttjanderätt
till åtskilliga af de stora gruffälten i Norrbotten. Det första och största
förvärfvet skedde genom 1907 års aftal med Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag,
aktiebolaget Gellivare malmfält och trafikaktiebolaget Grängesberg—
Oxelösund, hvarvid staten förvärfvade äganderätt, meddelägarskap eller nyttjanderätt
till bolagens i nyssnämnda landskap belägna malmfält.

Intill dess att staten begagnar sig af sin lösningsrätt af bolagens andelar
i vederbörande malmfält, hvilket kan ske först 1932, utöfvas enligt berörda
aftal grufdriften i Kiirunavaara och Gellivare malmfält alltjämt af Kiirunabolaget.
I aftalet stadgas viss begränsning af malmbrytningen i dessa
malmfält. Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag förband sig nämligen att
under 25-års-perioden 1908—1932 icke bryta och tillgodogöra sig mera än
en viss kvantitet malm. Jämväl för de årliga brytningskvantiteterna äro i
kontraktet bestämda vissa gränser, i det att staten icke åtagit sig att å
järnvägen Luleå—Riksgränsen utfrakta mera än vissa stigande maximikvantiteter
per år. Genom vederbörligt aftal år 1908 har staten medgifvit
en ökning af brytningskvantiteten för tiden 1915—1932. Slutligen har 1913
års riksdag bemyndigat Kungl. Maj:t att med vederbörande bolag träffa
aftal, hvarigenom ytterligare ökad brytning medgifves under åren 1913—
1932.

STATENS GRUFKOMMISSION.

653

Staten liar i utdelning å sina aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolag
uppburit följande utdelningar-.

för är 1908 ........kr. 1,038,027: 15

» » 1909 » 869,250: 70

» » 1910........» 1,313,760: 40

» » 1911.........» 1,528,848: 05

» »1912........» 1,668,290: 87

Statens medbestämmanderätt i och kontroll öfver förvaltningen utöfvas
af en af Kungl. Maj:t utsedd ledamot i Luossavaara-Kiirunavaara aktiebolags
styrelse samt en likaledes af Kungl. Maj:t utsedd revisor. Genom
särskildt beslut har Kungl. Maj:t uppdragit åt chefen för finansdepartementet
att utse nämnda ledamot och revisor.

Huru förvaltningen af nämnda två gruffält och deras affärer skall handhafvas
intill berörda år, är alltså bestämdt genom kontrakt.

Beträffande de malmfält, till hvilka staten genom aftalet omedelbart förvärfvade
äganderätt (t. ex. Mertainens) eller nyttjanderätt (Luossavaara),
ställer sig förvaltningsfrågan helt annorlunda. Staten har förbundit sig att
intill 1933 (eventuellt 1938) i dessa gruffält icke bryta eller låta bryta järnmalm
annat än för järn- och ståltillverkningen i Sverige. Inom ramen af
detta åtagande har staten emellertid fri förfoganderätt öfver fälten. Dessa
äro redan nu ställda under statens direkta inseende och vård. Hvad som
här anförts om sistnämnda malmfält gäller ock den grufegendom, som staten
1908 inköpte af aktiebolaget Svappavaara malmfält.

Dylika inköpsfrågor handlades tidigare inom civildepartementet, men ankomma
numera på finansdepartementets föredragning.

Det inträffar äfven, att ägare till grufva, i hvilken kronan har jordägarandel,
hembjuder grufvan till inköp af staten. Dessa ärenden behandlas
än af finansdepartementet, än af jordbruksdepartementet.

De skäl af politisk och statsekonomisk art, som på sätt ofvan nämnts
förmått staten till inköp af grufvor, torde ock hafva föranledt de inmutningar
för kronans räkning, som vid åtskilliga tillfällen förekommit.

Beslut om inmutning har i hvarje särskildt fäll meddelats af Kungl.
Maj:t på j ordbruksdepartementets föredragning och efter kommerskollegiets
hörande. Inmutningarna hafva enligt särskilda uppdrag sökts af enskilda
tjänstemän, hvilka hade att insända mutsedlarna jämte berättelse och kartor
till vederbörande befallningshafvande, hvilken det ålåg att därom göra anmälan
hos Kungl. Maj:t och framlägga det förslag i ämnet, som af förhållandena
påkallades.

Att de genom inmutningar för kronans räkning förvärfvade rättigheter
varda åt kronan för framtiden bevarade, därför är ej sörjdt genom några
allmänna föreskrifter. Vården om denna kronans egendom åligger ej enligt
gällande instruktioner någon viss myndighet. Förvaltningen däraf är alltså
beroende af de bestämmelser, som Kungl. Maj:t för hvarje särskildt fäll meddelar.
Hvad härutinnan må hafva stadgats har emellertid i det stora hela

Kronans inmutningar.

654

STATENS GRUFKOMMISSION.

Icke minutningsbara

mineralfyndigheter
å
kronojord.

Inmutningsbara
mineralfyndigheter
ä
odisponerad
kronojord.

icke ledt till något varaktigt tillgodogörande för statens räkning af fyndigheterna.
Om någon statens grufdrift i dessa fyndigheter kan man öfverhufvud
icke tala. En afsevärd del af inmutningarna lär för öfrigt hafva fått
förfalla.

Efter föredragning å jordbruksdepartementet aflåter Kungl. Maj:t numera
årligen till riksdagen proposition om rätt för Kungl. Maj:t under
ett år i sänder att dels åt svenska män bevilja tillstånd att, mot den årliga
afgäld och under de villkor i öfrigt Kungl. Maj:t bestämmer, å kronojord
inom visst å marken utstakadt område under en tid af högst tio år med
andras uteslutande med arbete belägga och sig tillgodogöra icke inmutningsbara
mineralfyndigheter, dels åt sådan koncessionsinnehafvare för den
tid, hvarunder koncessionen beviljats, mot visst arrende upplåta erforderlig
mark för väg samt för anläggning af verkstäder och arbetarbostäder. Dessa
framställningar hafva af riksdagen bifallits.

På grund af sålunda erhållet bemyndigande har Kungl. Maj:t efter vederbörliga
ansökningar i flera fall lämnat dylik koncession och utarrenderat
erforderlig mark.

Utom markarrendet har koncessionsinnehafvaren äfven att erlägga en afgäld,
som efter vissa för hvarje särskildt fall bestämda grunder utgår å fyndighetens
afkastning. För att förekomma, att fyndigheten utan att göras
till föremål för verklig bearbetning gagnlöst upptages af koncessionsinnehafvaren,
bruka i aftalet med koncessionsinnehafvare bestämmas ett visst
minimibelopp för afgälden äfvensom en viss summa, som koncessionsinnehafvaren
årligen skall nedlägga i verkliga arbetskostnader.

Koncessionsansökningarna handläggas af jordbruksdepartementet.

öfver ansökningarna har från kammar- och kommerskollegierna infordrats
gemensamt utlåtande, däri kollegierna i fall af tillstyrkande af ansökning
äfven lämna förslag till koncessions- och arrendevillkor. I ett och annat fall
har äfven domänstyrelsens yttrande infordrats. Aftalen med koncessionsinnehafvarna
hafva å kronans vägnar underskrifvits af chefen för jordbruksdepartementet
eller de båda kollegierna gemensamt eller kommerskollegiet allena.

Den i grufstadgan medgifna inmutningsrätten gäller äfven med afseende
å kronojord. Emellertid befanns inmutningsrätten särskildt inom Norrbottens
län kunna föranleda till en osund spekulation och andra betänkliga missförhållanden,
hvilket väckte tanken på inmutningsrättens upphäfvande eller suspenderande.
I anledning häraf förbehölls genom lagen den 6 juni 1902 inmutningsrätten
å odisponerad kronojord inom Norrbottens län under ett årstid
kronan ensam. Denna provisoriska lagstiftning har sedermera genom beslut
af statsmakterna erhållit förlängd giltighetstid med ett år hvarje gång och
är sedan 1907 utsträckt att afse äfven Jämtlands och Västerbottens län.

I anslutning till denna statens grufpolitik framlade Kungl. Maj:t till såväl
1909 som 1910 årens riksdagar dels efter föredragning af justitiedepartementet
lagförslag, åsyftande upphäfvandet af inmutningsrätten å kronojord, som ej
innehafves under ständig besittningsrätt eller är anslagen till boställe, dels
efter föredragning af jordbruksdepartementet förslag till bestämmelser an -

STATENS GKUFKOMMISSION. 655

gående undersökning ocli tillgodogörande af mineralfyndighet å dylik kronojord.
Nämnda förslag af år 1909 afslogos i sin helhet af riksdagen.

1910 års förslag till bestämmelser angående undersökning och tillgodogörande
af mineralfyndigheter å odisponerad kronojord skilde mellan rätten till
undersökning (skärpning) och rätten till tillgodogörande af fyndighet. Kätten
till undersökning skulle i regeln bero allenast af tillstånd af bergmästare, och
bestämmelserna därom voro affattade i hufvudsaklig öfvensstämmelse med grufstadgaus
regler angående inmutning. Tillstånd för enskilda att tillgodogöra
sig fyndighet å kronojord (grufdriftstillstånd) skulle meddelas af Konungen.
Om innehafvare af skärpningstillstånd ville erhålla grufdriftstillstånd, skulle
han under vissa angifna villkor vara därtill berättigad. Liksom enligt grufstadgan
en upptäckare genom inmutning förvärfvar sig rätt till den af honom
upptäckta fyndigheten, kunde alltså enligt förslaget en upptäckare genom att
förskaffa sig skärpningstillstånd vinna en viss rätt att tillgodogöra sig det
upptäckta. Grufdriftstillstånd skulle gälla utan begränsning i tiden, men med
rätt för kronan att efter vissa år mot lösen återtaga den upplåtna grufvan.
Härigenom blefve kronan, om den så önskade, i tillfälle att själf drifva grufrörelsen.
För upplåtelsen skulle tillståndshafvaren till staten erlägga dels
en årlig jordskyld, beräknad efter fem procent af den upplåtna markens
uppskattade värde, dels en afgäld (royalty), likaledes utgående årligen
med i regeln tjugo procent af den beräknade nettovinsten af grufforetaget
Jordsky Idens belopp skulle efter angifna grunder bestämmas af landtmätaren
vid utstakningen af det upplåtna området. Afgäldens belopp skulle å kronans
sida bestämmas af en särskild nämnd.

Tillståndshafvaren skulle i allmänhet äga att tillgodogöra sig alla inom
fyndigheten förekommande mineral. I fråga om sättet för tillgodogörandet
kunde dock i ett viktigt afseende hans rätt blifva inskränkt. Konungen
skulle nämligen äga att vid grufdriftstillståndets meddelande föreskrifva, att
järnmalm, som vunnes ur fyndigheten, icke eller allenast i viss omfattning
finge såsom råvara exporteras ur landet.

Ehuru riksdagen fann sig kunna i hufvudsak ansluta sig till det nya
system, som vunnit uttryck i förevarande förslag, hade riksdagen dock
vissa erinringar att framställa däremot. På grund häraf antogs icke detta
förslag, i följd hvaraf äfven förslaget om upphäfvandet af inmutningsrätten
gifvetvis fick förfalla.

Enligt de ifrågasatta bestämmelserna angående undersökning och bearbetande
af mineralfyndighet å odisponerad kronojord skulle emellertid skärpningstillstånd
icke få meddelas å område, som genom beslut af Konung och
riksdag förklarats skola utgöra statsgrufvefält. I anledning häraf framlades
ock för riksdagen förslag till statsgrufvefält, utarbetadt af särskilda
inom jordbruksdepartementet tillkallade sakkunnige. Utläggandet af
dessa statsgrufvefält motiverades därmed att, enär kronan på grund af köp
vore ägare af åtskilliga efter inmutning upptagna grufvor på kronojord och
vore i andra sådana intresserad, det icke vore förenligt med kronans intressen,
att enskilda ägde att å den till dessa grufvor hörande jord och närmast

Statsgrufve fält.

656

STATENS GEUFKOMMISSION.

Kommittéernas
uttalande.

Grufkommis sionen.

däromkring befintlig mark skaffa sig den rätt till grufdrift, som eljes enligt
ofvanberörda bestämmelser kunde vinnas. Därför skulle dylika områden
fredas från intrång genom att i särskild ordning förklaras såsom statsgrufvefält.
Sistnämnda förslag vann riksdagens bifall, i samband hvarmed
riksdagen för sin del bestämde, att inmutning icke skulle få äga rum inom
statsgrufvefälten.

Genom lagen den 12 augusti 1910 erhöll detta beslut sanktion. Enligt
kungörelsen den 2 december 1910 angående utläggandet af statsgrufvefält
äro dessa för närvarande åtta till antalet, samtliga i Norrbottens län.

Förvaltningen af statens grufegendom företer obestridligen en påfallande
brist på enhetlighet. Såsom framgår af den ofvan lämnade redogörelsen,
äro hithörande regeringsärenden splittrade på flera departement, medan
äfven öfriga förvalta ingsåtgärder antingen enligt gällande bestämmelser
handhafvas af olika ämbetsmyndigheter eller ock genom särskilda Kungl.
Maj:ts beslut uppdragits åt än den ena, än den andra myndigheten eller åt
enskilda personer. Att detta icke kan undgå att i längden menligt inverka på
de intressen, som staten härvid har att bevaka, synes ligga i öppen dag. Om
så hittills icke skett i en utsträckning, som varit ägnad att tilldraga sig
större uppmärksamhet, kan detta förhållande förklaras däraf, att ifrågavarande
art af statsegendom länge icke tillmätts någon betydelse och först på senare
tiden öfver hufvud taget blifvit af någon större vikt. Man har emellertid numera
insett betydelsen ur såväl näringspolitisk som statsfinansiell synpunkt
för staten af att bibehålla äganderätten till och tillgodogöra sig de stora
värden af sådan art, som statens domäner särskildt i Norrbotten innehålla.
Betecknande härför äro de stora malmfältsinköpen samt ofvannämnda
propositioner till 1909 och 1910 årens riksdagar, hvilka ju gingo ut på att
bibehålla staten vid äganderätten till mineralfyndigheter på kronojord för
att därigenom möjliggöra för staten att erhålla större afkastning af dylik
statsegendom, än hvartill tillfälle för närvarande gifves. Genom malmfältsinköpen
har statens grufegendom äfven betydligt tillväxt i omfång och
värde. Äfven värdet af icke inmutningsbara fyndigheters produkter har
numera afsevärdt ökats, hvarför även dylika fyndigheter erhållit större ekonomisk
betydelse. Möjligen kommer staten ock att finna med sin fördel förenligt
att själf bearbeta sina fyndigheter, liksom ock frågan om ett verkligt tillgodogörande
af de gruffält, till hvilka staten genom särskilda aftal förvärfvat
ägande- eller nyttjanderätt, i en icke aflägsen framtid blir aktuell.
Det synes kommittéerna då nödvändigt, att förvaltningen af denna värdefulla
statsegendom blir så anordnad, att åt densamma tillförsäkras största
möjliga planmässighet och följdriktighet. Detta kan icke ernås, utan att
denna förvaltning lägges i eu myndighets hand.

Det kunde då synas ligga nära till hands att öfverlämna handhafvandet
af hithörande angelägenheter åt kommerskollegiet, som till sitt förfogande
för ändamålet har bergsbyrån, hvars personal enligt kommittéernas förslag
kommer att i väsentliga afseenden besitta den nödiga sakkunskapen. Men
det har i vår tid, då det på grund af de snabbt tillväxande statsutgifterna

STATENS OltUPKOMMISSION.

057

galler för staten att såväl utnyttja redan förefintliga inkomstkällor som att
söka nya sådana, framstått allt klarare, att förvaltningen af statens egendom
af olika slag måste skötas på ett fullt affärsmässigt, ehuru dock alltid med
statens värdighet och hänsynen till de enskilda näringsidkarnas berättigade
intressen öfverensstämmande sätt, så att de lämna den största möjliga afkastning.

Ur denna synpunkt måste enligt kommittéernas mening äfven förvaltningen af
statens grufegendom företrädesvis anordnas. Med hänsyn härtill torde det
af flera skäl vara olämpligt att uppdraga denna förvaltning åt kollegiet.

De intressem, som kollegiet på grund häraf skulle få att bevaka, äro nämligen
af en speciell beskaffenhet, främmande för och icke sällan till och med
stridande mot arten af de uppgifter, som utgöra det hufvudsakliga föremålet
för kollegiets verksamhet såsom bergsöfverstyrelse. Medan de sistnämnda
innefatta ett opartiskt häfdande af och omvårdnad om bergshandteringens
intressen i allmänhet, skulle kollegiet såsom förvaltare af statens grufegendom
däremot komma att intaga ställningen af företagare med speciella intressen.
Att en dylik dubbelställning skulle innebära väsentliga olägenheter,
ligger i öppen dag. Därtill kommer den lätt insedda svårigheten för ett för
synnerligen omfattande administrativa uppgifter inrättadt verk att vid sidan
däraf bedrifva en fullt affärsmässig förvaltning.

Kommittéerna vilja därför föreslå, att förvaltningen af statens grufegendom
och därmed jämförlig egendom samt handhafvandet af dess grufaffärer
anförtros åt en särskild med den för ändamålet nödiga tekniska och merkantila
sakkunskapen utrustad ledning, som vid sin verksamhet skall hafva att
i främsta rummet tillgodose statens affärsekonomiska intressen. Så länge
staten emellertid icke i större omfattning själf idkar grufdrift, torde åt
denna förvaltning kunna gifvas en enkel och ingalunda kostsam organisation.
Till förverkligande häraf vilja kommittéerna föreslå inrättandet tillsvidare
af en statens grufkommission.

Det synes kommittéerna vara af den största vikt, att kommissionen vid Kommishandhafvandet
af sina uppgifter erhåller i möjligaste mån fria händer, så att sl0“ens
densamma blir i tillfälle att snabbt och utan onödiga omgångar tillgodose befogenheter.
de intressen, den sättes att företräda. Detta torde vara ett oundgängligt
villkor för, att en affärsmässig förvaltning skall blifva möjlig. Gifvetvis
böra dock utöfver de gränser, gällande lagstiftning uppdrager för statens
privatekonomiska rätt på bergshandteringens område, vissa allmänna föreskrifter
meddelas till rättesnöre för kommissionen i dess verksamhet. • Men
inom ramen af dessa bör åt kommissionen inrymmas den största handlingsfrihet.
Att åt kommissionen sålunda inrymma större befogenhet att själfständigt
träffa afgöranden, än som tillkommer de myndigheter, som nu handlägga
dessa ärenden, torde icke behöfva möta betänkligheter, därest behörigen sörjes
för, att kommissionen kommer i besittning af erforderlig sakkunskap.

Från denna principiella utgångspunkt vilja kommittéerna nedan lämna
några korta antydningar beträffande omfattningen af den verksamhet, som
kommissionen enligt kommittéernas uppfattning skulle utöfva, samt de kommissionen
härvid tillkommande befogenheter.

42— 1223i8.

658

STATENS GRUFKOMMISSION.

Tillgodogörandet af de tillgångar, som ligga i kronans jordägarandelar i inmutningsbara
fyndigheter, kommer att utgöra en af kommissionens uppgifter.
Kommissionen synes då böra äga befogenhet att själfständigt — utan hänvändelse
till Kungl. INIaj:t — afgöra om fördelaktigaste sättet för jordägarandels
utnyttjande, d v. s. först och främst om kronan skall begagna sin jordägarandel
eller låta inmutaren på de villkor, hvarom öfverenskommelse kan
träffas, tillgodonjuta densamma. I förra fallet bör kommissionen hafva rätt att
efter sitt bepröfvande verkställa utarrenderingen genom auktion eller på annat
sätt på de villkor kommissionen kan betinga. Därest auktion ifrågakommer,
torde denna fortfarande böra hållas inför Konungens befallningshafvande. Alla
aftal rörande upplåtelse af kronan tillhörig grufegendom bör däremot kommissionen
å kronans vägnar underskrifva. Så detaljerade föreskrifter beträffande
ifrågavarande arrendeaftal, som för närvarande innehållas i kungörelsen
den 20 oktober 1899 om begagnande af kronans jordägarandel och hvilka äro
nödvändiga, då icke sakkunniga myndigheter — Konungens befallningshafvande
— ombesörja utarrenderingen, synas kommittéerna öfverflödiga beträffande
en fullt sakkunnig kommission.

Kommissionen bör träda i stället för den ofvan (s. 651) omförmälda särskilda
värderingsnämnd, som å kronans sida bestämmer beloppet dels af
arrendeafgifter för kronans jordägarandel dels af den afgäld, som inmutaren,
där ej kronan begagnar sin jordägarandel, enligt 17 § grufstadgan har att
erlägga för tillgodonjutande af densamma.

Kommissionen skall vidare i enlighet med af Kungl. Maj:t meddelade allmänna
föreskrifter förvalta och ombesörja upplåtelser af icke inmutningsbara
fyndigheter på kronojord.

Det skall äfven åligga kommissionen att företaga utredningar rörande
lämpligheten och möjligheten för staten att själf bearbeta under kommissionens
förvaltning ställda såväl inmutningsbara som icke inmutningsbara
fyndigheter och uppgöra planer för dessas tillgodogörande. Om utredningen
därtill föranleder, skall kommissionen hos Kungl. Maj:t göra framställning
om anordnande af grufdrift för statens räkning. Blir dylik grufdrift igångsatt,
torde kommissionen böra hafva öfverledningen af densamma.

Initiativ till försäljning af staten tillhörig grufegendom bör tagas af
kommissionen, då så kan befinnas lämpligt. Det kan nämligen uppenbarligen
gifvas tillfällen, då äfven försäljning är att förorda. Sålunda är
jordägarandelen, särskildt vid åtskilliga strögrufvor, icke sällan af mycket
ringa värde, och det torde då för staten vara fördelaktigare att genom försäljning
af densamma en gång för alla erhålla ett visst belopp än en osäker
årlig inkomst.

Vidare bör det tillkomma kommissionen att, i den mån sådant kan befinnas
lämpligt, till Kungl. Maj:t afgifva förslag till förvärf af enskilda
helt eller delvis tillhöriga grufvor. I afseende härå har kommissionen att
verkställa erforderliga utredningar, föra underhandlingarna med vederbörande
samt å statens vägnar afsluta såväl de preliminära som de definitiva
aftalen.

STATENS URUFKOMMISSION.

659

Förvärf af grufegendom kan äfven ske genom inmutning. I sådant hänseende
torde kunna uppdragas åt kommissionen att, där så liefinnes lämpligt,
låta eftersöka fyndigheter och att bestämma, när inmutning för kronans
räkning bör sökas, äfvensom att tillse, att de genom inmutningar förvärfvade
rättigheter ej gå förlorade. Befogenheten att bestämma, när inmutning bör
ske, är särskildt betydelsefull i brådskande fall af befarad konkurrens med
andra sökande.

Åtskilligt synes tala för, att kommissionen bör erhålla i uppdrag att bevaka
statens intressen vid förvaltningen af de grufvor, i hvilka staten förvärfvat
meddelägarskap, och fördenskull utse statens representant i veder -hörande styrelse samt vid revisionen åt dess förvaltning. Men å andra sulan
lärer denna befogenhet af principiella skäl böra förbehållas Kungl. Maj:t.

Det bör ock tillkomma kommissionen att å Kungl. Maj:ts och kronans
vägnar tala och svara för den egendom, som af kommissionen förvalta^,
äfvensom att i öfrigt såväl vid som utom domstol företräda Kungl. Maj:t
och kronan i allt, som angår kommissionens förvaltningsområde.

Slutligen har kommissionen att till Kungl. Maj:t eller kommerskollegiet
afgifva utlåtanden i alla de frågor, i hvilka dess yttrande inhämtas.

För fyllandet af de uppgifter, som enligt det föregående skulle komma att Kommistilldelas
kommissionen, måste denna tydligen besitta praktiska såväl tekniska les^®^e^r.
som merkantila fackinsikter i främsta rummet på graf handteringens, men
äfven i viss mån på järnhåndteringens område. Klart är, att ledamöterna
höra besitta den största möjliga sakkunskap och framstående skicklighet.

Särskildt stora kraf måste i dessa afseenden ställas på kommissionens ordförande.
På denne kommer gifvetvis den största arbetsbördan att hvila,
liksom han ock har att bära det hufvudsakliga ansvaret för, att kommissionens
verksamhet blir till gagn. Det måste därför tillses, att särskildt
denna post beklädes med en högt kvalificerad innehafvare. Kommissionens
ledamöter, hvilkas antal torde kunna inskränkas till tre, böra samtliga utses
af Kungl. Maj:t.

Hvad angår beloppet af den ersättning ledamöterna skola äga uppbära,
måste med hänsyn till nyss anförda omständigheter ordförandens arfvode
sättas högre än de båda Övriga styrelseledamöternas. Såsom arfvode åt ordföranden
vilja kommittéerna sålunda föreslå ett belopp af 3,000 kronor för
år, medan • enhvar af de båda öfriga ledamöterna skulle åtnjuta ett årligt
arfvode af 1,000 kronor. Dessutom bör ledamot vid resa för kommissionens
räkning vara berättigad till resekostnads- och traktamentsersättning. Denna
ersättning torde böra utgå efter samma grunder som till vattenfallsstyrelsens
ledamöter eller enligt andra klassen af gällande resereglemente.

Till följd af den jämförelsevis ringa omfattning, som kommissionens Kommissioverksamhet
till en början torde få, lärer tillsvidare icke förefinnas behof för
kommissionen af någon fast anställd tjänsteman, enär en sådan icke skulle träde,
kunna erhålla full sysselsättning. Emellertid behöfver kommissionen gifvetvis
anlita sakkunnigt biträde för fullgörande af sekreterargöromål samt
för verkställande af erforderliga tekniska utredningar för dess räkning.

660

STATENS GRUFKOMMISSION.

Kommissio nens aflöningsstat.

Till bestridande af sekreterargöromålen och tekniska utredningar, ersättning
åt skrifbiträden och diverse utgifter torde böra beräknas ett belopp af 4,000
kronor.

Kommissionens stat skulle sålunda, rese- och traktamentsersättningar oberäknade,
te sig på följande sätt:

Ordföranden (arfvode).................kr_ 3,000

2 ledamöter (arfvoden)................ , 2,000

Till bestridande af sekreterargöromål m. m.......> 4,000

Summa kronor 9,000

661

Kap. 39. Handelsflottans pensionsanstalt.

I proposition till 18(12—1863 årens riksdag löreslog Kungl. Maj:t, att
rikets ständer måtte lämna sitt bifall till inrättande i enlighet med vissa i
propositionen närmare angifna grunder af en pensionsanstalt för befälhafvare,
styrmän och annat sjöfolk i svenska, till utrikes fart använda segel- och
ångfartyg, äfvensom för maskinister och eldare å sistnämnda slags fartyg.
Samtidigt föreslog Kungl. Maj:t rikets ständer att medgifva, att såsom bidrag
till pensioneringen från pensionsanstalten måtte få af tullmedlen utgå
ett belopp, ungefärligen svarande mot den så kallade föringen, hvilken ej
vidare skulle utbetalas till sjöfolket. Föringen utgjorde en sjömän å fartyg
i utrikes fart sedan gammalt tillkommande förmån att i vederlag för tidigare
medgifven tullfrihet för af dem från utlandet införda varor vid ankomst
till svensk hamn från utrikes resa af tullmedlen utbekomma vissa belopp.
Anslaget till anstalten skulle utgå i viss proportion till lästetalet af de i
utrikes sjöfart begagnade fartyg och utbetalas af tullmedlen.

Efter det rikets ständer bifallit förslaget, förordnade Kungl. Maj:t den
29 januari 1864 om inrättande af en sådan pensionsanstalt, hvarjemte reglemente
för densamma samtidigt utfärdades.

Handelsflottans pensionsanstalt har till ändamål att i mån af sina tillgångar
bereda sjöfolk, som uppnått viss ålder (55 år) och viss längre tid
tjänat i utrikes sjöfart å svenska handelsfartyg, verkliga pensioner, utgående
oberoende af vederbörandes ekonomiska villkor. De personer, hvilka
äga delaktighet i pensionsanstalten, indelas efter olika tjänstekategorier i
fyra pensionsklasser, af hvilka den första klassen åtnjuter en pension af 160
kronor, den andra 120 kronor, den tredje 100 kronor och den fjärde (manskapsklassen)
numera 90 kronor.

Anstaltens inkomstkällor utgöras till hufvudsaklig del af årliga anslag af
statsmedel samt afkastningen af anstaltens fonder. Statens bidrag till anstalten
har efter hand ökats. Det ursprungliga anslaget är för närvarande uppfördt
såsom förslagsanslag å riksstatens tionde hufvudtitel med 101,000 kronor och
utgår fortfarande af tullmedlen. Därjämte beviljar riksdagen numera årligen
under samma hufvudtitel till förbättring i vissa afseenden af pensioneringen
från anstalten anslag å tillhopa 62,000 kronor. Anstaltens fonder utvisade
vid 1912 års slut en behållning af tillhopa 1,046,913 kronor 92 öre, hvaraf
223,199 kronor 57 öre belöpte å den för bekostande af förvaltningen afsedda
fonden och återstoden å de egentliga pensionsfonderna.

Antalet pensionärer utgjorde vid samma tidpunkt i första klassen 324, i
andra klassen 238, i tredje klassen 233 och i fjärde klassen 1,140 eller
sammanlagdt 1,935.

Pensions anstaltens tillkomst.

Uppgift och
organisation.

662

HANDELSFLOTTANS PENSIONS ANSTALT.

Anstaltens förvaltning handhafves enligt reglementet af en direktion, bestående
af en ordförande och två ledamöter, hvilka samtliga utses af Kungl.
Maj:t. Till sitt biträde äger direktionen antaga en kamrerare, som tillika
är sekreterare, samt i öfrigt nödigt skrifbiträde och vaktbetjaning. Direktionens
ordförande uppbär i årligt arfvode 800 kronor, en hvar af ledamöterna
600 kronor, kamreraren 2,500 kronor, kanslisten 1,000 kronor och vaktmästaren
600 kronor.

De fåtaliga regeringsärendena angående handelsflottans pensionsanstalt tillhöra
finansdepartementets föredragning. Bland dessa afgöras numera
besvär öfver direktionens beslut angående rättigheten till och villkoren för
pensions åtnjutande af regeringsrätten.

Kommerskollegiet har ingen befattning med afseende å pensionsanstalten
i vidare mån, än att kollegiet plägar afgifva utlåtanden i regeringsärenden
rörande anstalten.

Sjömanspen- Under den förberedande behandlingen af det vid 1913 års riksdag frambnuvarandcS
''a£’da förslaget om en allmän pensionsförsäkring framkommo från åtskilliga
läge. håll yrkanden, att frågan om sjöfolkets pensionering måtte utbrytas ur förslaget
och att för denna yrkesklass skulle anordnas en särskild pensionering
med beaktande i främsta rummet af behofvet för sjöfolket af en väsentligt
lägre pensionsålder än den i förslaget angifna. Chefen för civildepartementet
uttalade med afseende å denna fråga vid ärendets föredragning inför Kungl.
Maj:t att, om ock sjöfolket för närvarande vore bäst betjänt med att icke
utbrytas ur förslaget, han likväl fann, att frågan om förbättrade pensioner
för sjömännen snarast borde återupptagas till förnyadt och slutgiltigt öfvervägande,
hvartill departementschefen förmälde sig vilja i sin mån medverka.

En i riksdagen väckt motion om utredning i syfte att åvägabringa en sådan
särskild sjömanspensionering blef visserligen med hänsyn till departementschefens
nämnda meddelande afslagen, men riksdagen uttalade dock
därvid sitt gillande af det i motionen framförda krafvet, att med anledning
af sjöfolkets särskilda förhållanden andra bestämmelser än i den allmänna
försäkringen böra i viktiga afseenden, såsom beträffande tiden för ålderspensionens
utfallande m. m., bringas till stånd.

Kommittéer- Riksdagens beslut i fråga om den allmänna pensioneringen innebär, att
ilande11" ^6n handelsflottans pensionsanstalt handhafda pensioneringen till sjöfolkets
förmån skall tillsvidare fortgå på samma sätt som hittills och att pensionsanstalten
alltså skall fortfarande äga bestånd. Detta torde för hvarje fall
kunna antagas blifva fallet, till dess den i utsikt ställda definitiva lösningen
af frågan om sjöfolkets pensionering hinner blifva genomförd. I frågans
nuvarande läge hafva kommittéerna icke funnit anledning att ifrågasätta
någon annan ändring i afseende å anstaltens organisation, än att densamma
bör tillsvidare förläggas under handelsdepartementet. Enligt kommittéernas
mening bör pensionsanstalten intaga samma ställning till handelsdepartementet,
som den för närvarande har till finansdepartementet.

Kap. 40. Ofri ga institutioner och organ.

I det föregående hafva kommittéerna lämnat särskilda redogörelser för dels
de ämbetsverk, hvilka föreslås skola i egenskap af anstalter anknytas till
handelsdepartementet, dels vissa andra till departementet hörande instutioner
— statens utställningskommission, statens grufkommission och handelsflottans
pensionsanstalt.

Enligt den af kommittéerna föreslagna omfattningen af handelsdepartementets
ämbetsområde böra vidare följande institutioner höra till handelsdepartementet,
nämligen:

h andelsunder visnin gsanstalter;

anstalter för teknisk undervisning och industriell fackbildning;

bergsskolor;

järnkontoret;

anstalter för navigationsundervisning;
sjömanshusen;

korporationer för handel, industri och sjöfart; äfvensom
lotsverket med lots- och fyrinrättningarna samt lifräddningsanstalterna
vid rikets kuster.

Departementalkommitterade hafva emellertid påyrkat, att handelshögskolan
(s. 104) samt tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt (s.
252) icke skola tillhöra handelsdepartementets ämbetsområde utan med öfriga
högskolor förläggas till undervisningsdepartementet.

664

Sammanfattning af handelsdepartementet.

Handelsdepartementets
omfattning.

Enligt hvad kommittéerna ofvan föreslagit, består handelsdepartementet af:
B epar t em ent skansliet,

Afdelningen för handel, industri och sjöfart, kommerskollegiet, och
Afdelningen för säkerhetsanstalter för sjöfarten, lotsstyrelsen.

Till departementet är ock anknutet ett råd, näringsrådet.

Följande anstalter höra till departementet:

Patentverket,

Statens profningsanslalt,

Sveriges geologiska undersökning och
Nautisk-meteorologiska byrån.

Till departementet höra tvenne permanenta, kommissioner, nämligen
Statens utställningskommission och
Statens gruf''kommission.

Slutligen höra till departementet:

Handelsund ervisning sanstalter,1

Anstalter för teknisk undervisning och industriell fackutbildning I
Statens torfingenjörer,

Statens instruktörer i husslöjd,

Inspektörer öfver elektriska anläggningar,

Kontrollanter för undersökning af eldfarliga oljor,
Sprängämnesinspektören,

Bergsstaten,

Grufmätare,

Bergsskolor,

Järnkontoret,

Anstalter för närigationsundervisning,

Sjömanshusen,

Handelsflottans pensionsanstalt,

Fartyg sinspektör er,

Skeppsmätning skontrollör er och skeppsmätare,

Korporationer för handel, industri och sjöfart äfvensom
Lotsverket med lots- och fyrinrättningarna samt lifräddningsanstalterna
vid rikets kuster.

1 Handelshögskolan, tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt föreslås af
kommerskollegiikoaimittén skola förläggas till handelsdepartementet, af departementalkommitterade
till undervisningsdepartementet.

SAMMANFATTNING AF HANDELSDEPARTEMENTET.

665

Kommittéernas i det föregående återgifna förslag beträflfaru
för handelsdepartementets organisation uppvisa följande siffror:

le

kostnaderna Ekonomisk
öfversikt.

för departementschefen och departementskansliet (s. 39 f.) . . . . kr.

^ kommerskollegiet (s. 488).................*

* lotsstyrelsen (s. 587)....................*

eller tillsammans kronor

71,(100

461,100

162,470

095,170

Enligt hvad förut framhållits, böra vidare lör handelsdepartementet beräknas
särskilda anslag till extra utgifter, till ålderstillägg, till rese- och
traktamentsersättningar, till skrifmaterialier och expenser, ved m. m. samt
till tryckningskostnader.

Kommittéerna hafva ansett sig böra anställa en summarisk jämförelse
mellan kostnaderna för den nu föreslagna organisationen och hittills för motsvarande
ändamål staten påhvilande utgifter.

De hittills utgående utgifter, Indika böra tagas i betraktande vid denna
jämförelse, belöpa sig på följande

a) departement, nämligen utrikesdepartementet, lör ärenden rörande
kommersiell upplysning samt ersättning för utgifter för sjöfolk m. m.; sjöförsvarsdepartementet,
för ärenden rörande navigationsundervisning,
skeppsmätning, lots- och fyrinrättningarne med lifräddningsanstalterna samt
sj ökarte verket och nautisk-meteorologiska byrån; civildepartementet, för
ärenden rörande elektriska anläggningar, explosiva varor och eldfarliga oljor
samt koncessioner å bearbetning af stenkolsfyndigheter; finansdepartementet,
för ärenden rörande handel, industri och sjöfart, industriellt rättsskydd
m. m.; ecklesiastikdepartementet, för ärenden rörande teknisk undervisning
(och delvis materialprofning); jordbruksdepartementet, för ärenden
rörande torfindustri, husslöjd, statens grufegendom samt geologiska undersökningar
;

b) centrala ämbetsverk, nämligen: marinförvaltningen, för ärenden rörande
navigationsundervisning, navigationsskoleinspektören m. in.; lotsstyrelsen
(hela ämbetsverket); sjökarteverket (hela ämbetsverket), kommeiskollegiet
(hela ämbetsverket); patent- och registreringsverket, för ärenden
rörande aktiebolags registrering m. m.; generaltullstyrelsen, för ärenden
rörande skeppsmätning m. in.; samt landtbruksstyrelsen, för ärenden
rörande torfindustri och husslöjd.

Enligt inhämtade upplysningar skulle ifrågavarande ärendens handläggning
draga en beräknad ungefärlig kostnad inom finansdepartementet af 19,000
kronor samt inom utrikes-, sjöförsvars-, civil-, ecklesiastik- och jordbruksdepartementen
tillhopa c:a 22,000 kronor. För de tre centrala verk, som skulle
inflyttas i handelsdepartementet, bör gifvetvis hela den i det föregående angifna
kostnaden här medtagas, för lotsstyrelsen (s. 580) sålunda 106,900 kronor,
för sjökarteverket (s. 583) 47,800 kronor samt för kommerskollegiet (s.
73) 211,422 kronor. För patent- och registreringsverket beräknas ett belopp

43—1223iS.

666

SAMMANFATTNING AF HANDELSDEPARTEMENTET.

af 80,000 kronor (s. 618) samt för marinförvaltningen, generaltullstyrelsen
och landtbruksstyrelsen tillsammans c:a 15,000 kronor. Sammanlagda kostnaden
för den nuvarande organisationen kan sålunda anslås till 502,122
kronor.

Om sistnämnda belopp dragés från den ofvan angifna kostnadssumman för
handelsdepartementet, erhålles som resultat en utgiftsökning af 193,048 kronor.

Med afseende därå bör emellertid erinras, att den nya organisationen upptager
åtskilliga af kommittéer eller eljes föreslagna utvidgningar, hvilka
under alla förhållanden torde böra vidtagas och sålunda icke äro beroende
på den föreslagna omorganisationen. Särskildt märkes, att inom kommerskollegiet
af setts nya anordningar för den centrala ledningen af den tekniska
undervisningen samt af fartygsinspektionen till kostnad af resp. c:a 22,000
kronor (enligt kommittéförslag 55,500 kronor) och c:a 30,000 kronor (enligt
proposition år 1913 29,^00 kronor). Om dessa summor frånräknas, skulle
hela den af departementets tillkomst föranledda utgiftsökningen utgöra dels
23,000 kronor till aflöning åt departementschefen och hans sekreterare dels i
öfrigt 118,048 kronor.

Slutligen må påpekas, att de å vederbörliga ställen i det föregående framställda
förslagen rörande elektriska inspektörerna (s. 535 ff.), sprängämnesinspektören
(s. 538 ff.), bergsstaten (s. 542 tf.) samt statens utställningskommission
(s. (541 ff.) och statens grufkommission (s. 649 ff.) innebära vissa förändringar
i kostnadshänseende.