DEN UTAF KONGL. MAJ:T DEN 10 JULI 1899 TILLSATTA (Statens offentliga utredningar 1904:4)

BETÄNKANDE

DEN UTAF KONGL. MAJ:T DEN 10 JULI 1899 TILLSATTA

EGNAHEMSKOMITÉN.

ii.

BILAGOR.

STOCKHOLM

IVAR H^ÖGSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.

1901.

INNEHÅLL.

Bil. A.

> B.

> C.

> D.
» E.
» F.
» G.

» H.

Sid.

Förslag till instruktion för den i § 5 i lagen om egnahemslån af statsmedel
omförmälda egnahemsnämnd...................... 1

Förslag till formulär till ansökan om egnahemslån af statsmedel med flera

i och för sådana lån erforderliga handlingar................ 9

P. M. angående egnahemsfrågan vid 1899 års riksdag ........... 27

Sammandrag af svar å egnahemskomiténs frågeformulär och cirkulär ... 41

Reseberättelser............ 117

Utredning angående egnahemslåns förenande med lifförsäkring.......141

Utredning angående hemman åliggande utskylder och besvär, som utgå

efter mantal.............. 181

Försäljning af mindre kronoegendomar samt upplåtelse af lägenheter från
kronans mark..................................187

Bil. A,

FÖRSLAG

TILL

INSTKUKTION

för den i § 5 i lagen om egnahemslån af statsmedel
omförmälda egnahemsnämnd.

Bil. A.

! t; ;! i!j;. , | - it ‘ ■ >,■

Bil. A.

FÖRSLAG

till

instruktion för den i § 5 i lagen om egnahemslån af
statsmedel omförmälda egnahemsnämnd.

§ l.

Egnahemsnämnden har till hufvudsakligt åliggande att i enlighet med
föreskrifterna i lagen om egnahemslån af statsmedel och denna instruktion
pröfva inkomna ansökningar om sådana lån samt bestämma den ordning
de sökande emellan, i hvilken dessa skola erhålla andel af de lånemedel,
som för året varda tillgängliga.

Det tillkommer vidare egnahemsnämnden att besluta om anstånd med
erläggande af årsbetalning å egnahemslån äfvensom angående uppsägning
af sådana lån.

Slutligen har egnahemsnämnden, hvars ledamöter böra, så vidt ske
kan, söka för länets olika delar utröna behofvet och möjligheten af egna
hems bildande samt dervid särskildt beakta de tillfällen till åstadkommande
af sådana, som kunna erbjudas å kronans egendomar, jemväl att
till pröfning upptaga till nämnden inkommande eller af dess ledamöter
väckta förslag om åtgärder med syfte att främja egnahem sfrågans utveckling
inom länet samt att hos vederbörande myndigheter göra de framställningar,
som nämnden efter verkstäld utredning af frågorna finner vara
af förhållandena påkallade.

§ 2.

Vid bestämmande af den ordning, i hvilken sökandena upptagas till
bekommande af lån, bör gälla:

att arbetare på landsbygden går före arbetare i stad;
att företräde lemnas åt den, som vill förvärfva jordbrukslägenhet,
framför den, hvilken vill förskaffa sig bostadslägenhet;

Bil. A.

att lånesökande, som genom arbetsamhet och sparsamhet förvärfvat
sina tillgångar, eger företrädesrätt till lån framför den, som annorledes
bekommit dem;

att vid jemförelse mellan sökande, hvilka med hänsyn till deras tillgångar
och arbetsförtjenst befinna sig nära den gräns, der statslån till
eget hem måste anses obehöfligt, den, som står närmare denna gräns och
således får antagas lättare kunna reda sig utan statslån, sättes efter den,
som eger mindre tillgångar; samt

att der ett eller flera af ofvannämnda eller andra skäl tala till förmån
för en sökande och annat eller andra för en annan, nämnden har
att pröfva, hvilken betydelse som i det särskilda fallet kan tillmätas det
ena eller andra skälet.

§ 3.

Beträffande brandstodsbolag, i hvilka åbyggnaderna å egnahemslägenheter
skola hållas brandförsäkrade, är utom den i § 18 i lagen om egnahemslån
gifna föreskriften, att försäkring må godkännas endast i sådant
bolag, som genom sitt reglemente eller särskildt åtagande är förpligtadt
att vid utbetalning af brandskadeersättning tillgodose inteckningshafvares
rätt, att iakttaga, att försäkring helst bör ega rum i bolag, hvars utgifter
indrifvas i sammanhang med kronoutskylderna.

§ 4.

Bland anledningar, hvilka enligt § 17 i lagen om egnahemslån må
kunna föranleda till anstånd med erläggande af årsafgift för egnahemslån,
har egnahemsnämnden särskildt att beakta sjukdom, missväxt, förlust af
värdefullare kreatur eller annat olycksfall.

§ 5.

Uppsägning af lånets stående del, efter det amorteringsdelen blifvit
gulden, bör ske vid nämndens nästa sammanträde, i fall gäldenären antages
kunna utan olägenhet infria lånet. Anses detta ej vara händelsen,
och visar sig gäldenären fortfarande väl förtjent af lånet, skall uppsägningen
uppskjutas till läglig tid för gäldenären, eller ock den lagbestämda
tiden af fem år tillämpas.

Bil. A,

§ 6.

Har genom besigtning eller på annat sätt utrönts, att lägenhet, som
häftar för egnahemslån, i följd af vanvård eller eljest befinner sig i bristfälligt
skick, må egnahemsnämnden, der den ej anser skäl att genast uppsäga
lånet, förelägga gäldenären viss tid, inom hvilken bristerna böra vara
afhjelpta, vid äfventyr att lånet eljest helt eller delvis uppsäges.

§ 7.

Då uppsägning af lån på grund af § 21 i lagen om egnahemslån
pröfvas nödig, iakttages:

att uppsägning af lånet i dess helhet bör ega rum såväl vid tillämpning
af bestämmelserna i mom. f), g) och h), som när lägenheten i fall,
hvarom i mom. e) sägs, i sin helhet eller till största delen öfvergått till
ny egare;

att försummelse af gäldenär att i rätt tid erlägga årsbetalning å lånet
eller brandstodsafgift för lägenheten icke ovilkorligen skall genast föranleda
uppsägning af lånet, utan bör sådan i allmänhet ske, först om
gäldenär upprepade gånger, och utan att goda skäl såsom ursäkt kunna
åberopas, gjort sig skyldig till dylik försummelse;

att såsom anledning till uppsägning enligt mom. h) bör räknas: att
låntagare annorledes än genom eget arbete, t. ex. genom arf, gåfva eller
dylikt, kommit i sådan förmögenhetsställning, att låneunderstödet måste
anses för honom alldeles obehöfligt, att gäldenären å lägenheten idkat
eller låtit idka oloflig försäljning af spirituösa drycker, vin eller maltdrycker
eller inhyst lösaktiga personer, eller att han sjelf för ett uppenbarligen
lastbart lefverne; samt

att uppsägning i öfriga fall icke bör ske i vidsträcktare mål), än som
för bevarande af kronans säkerhet är erforderligt.

§ 8.

Vid nämndens sammanträden föres protokoll, innehållande uppgift å
de närvarande ledamöterna och angifvande hvarje föredraget ärendes beskaffenhet
och deraf föranledda beslut samt, vid utslag å låneansökning,
skälen dertill, så framt de icke afse sökandens personliga egenskaper.

I protokollet må ledamöternas yttranden icke i vidsträcktare mån inflyta,
än att ledamot eger att, derest hans mening afviker från nämndens
beslut, få detta till protokollet antecknadt,

Bil. A.

Justering af protokollet skall, der sådan ej skett i omedelbart sammanhang
med sammanträdet, sist inom åtta dagar från sammanträdets slut
å tid, som af nämnden bestämmes, ega rum inför nämndens ordförande
och landskamreraren jemte den eller de öfriga ledamöter, som nämnden
dertill utser.

Öfver inkomna låneansökningar skall hos nämnden föras liggare,
upptagande sökandens och lägenhetens namn, lånebeloppet, nämndens beslut
i ärendet äfvensom uppgift, huruvida lån å ansökningen utfallit eller icke.

§ 9.

Efter justeringen skall genom ordförandens försorg utan dröjsmål till
Konungens befallningshafvande öfverlemnas:

a) sådan uppgift å de godkända låneansökningarna, som omförmäles
i § 11 i lagen om egnahemslån;

b) utdrag af egnahemsnämndens protokoll, rörande icke godkända
låneansökningar särskildt för hvarje ansökning;

c) samtliga af lånesökande ingifna handlingar, af hvilka de till godkända
ansökningar hörande dessförinnan böra förses med påteckning såväl
om deras företeende hos egnahemsnämnden, som huruvida handlingen
skall, derest lånet i fråga utfaller, till sökanden återställas eller icke;

d) uppgift å de enligt § 17 i lagen om egnahemslån beviljade anstånd
med erläggande af årsafgift för egnahemslån;

e) uppgift å de enligt § 20 i lagen om egnahemslån skedda öfverflyttningar
af lån.

Af egnahemsnämndens beslut eljest föranledda skrivelser skola, så
fort ske kan, öfverlemnas till Konungens befallningshafvande för vidtagande
af de åtgärder, som i anledning af desamma böra ega rum.

§ 10.

Egnahemsnämnden eger att hos Konungens befallningshafvande göra
framställning om förordnande af biträde ej mindre till protokollsföring
vid nämndens sammanträden samt uppsättande af de af nämndens beslut
föranledda skrifvelser och öfriga expeditioner, än äfven för verkställande
af undersökning eller besigtning, som nämnden på grund af förslag till
åtgärder för egnahemsfrågans främjande, framställning om anstånd med
årsafgifts erläggande enligt § 17 i lagen om egnahemslån, vanvård af
lägenhet, underlåtenhet att följa den faststälda byggnadsplan^ oskäligt

dröjsmål med nyodlingsarbete, för hvilket gäldenären erhållit anstånd
med låneafgiftens erläggande, eller andra försummelser i fullgörande af
de med egnahemslån följande förpligtelser någon gång kan finna skäl
föreskrifva.

Bil. A.

‘.!t i i! i r- . . r/r

*1.. iI ;: l i

i.mni "s. i ''

»•..lä''-* f> •

:Ui <»/

i ). ■ v 4 i ; i t ''« • t''
r^-V i.h-,

•Oi iir.l .

j i'' U1 A * * i i f

i *’ »i! '' '' i • -

r. / i rf ;l.''.-»*!

— 9

Bil. B

FÖRSLAG

till

formulär till ansökan om egnahemslån af statsmedel med flera
i och för sådana lån erforderliga handlingar.

1. Ansökan om egnahemslån ........................................................................... sid. 11.

2. Qvitto å emottagandet af sådan ansökan ................................................ » 14.

3. Köpekontrakt ang. egnahemslägenhet ...................................................... » 14.

4. Köpebref ang. egnahemslägenhet ............... » 16.

5. Invisning å egnahemslån, utfärdad till gäldande af köpeskillingen för

lägenhet, afsedd till eget hem ............................................................ » 16.

6. Skuldebref för egnahemslån ......................................................................... * 17.

7. Borgensförbindelse enl. § 14 i lagen om egnahemslån af statsmedel ...... » 18.

8. Intyg enl. samma paragraf för utbekommande under byggnadstiden af

egnahemslån.......................................................................................... » 18-

9. Ansökan om egnahemslåns förenande med lifförsäkring .......................... » lö lt).

Uppgifter och läkareutlåtande i och för sådan ansökan............................. » 20.

11. Uppgift till Kongl. Maj:t å godkända ansökningar om egnahemslån......... » 25.

Bil. B. — 10

Bil. B.

1. Ansökan om egnahemslån af statsmedel.

Till egnahemsnämnden i.................................län.

Undertecknad får härmed vördsamt anhålla, att i enlighet med bestämmelserna
i lagen om egnahemslån af statsmedel den................................

190......... bekomma statslån till belopp af ..................... kronor.

Till stöd för min ansökan får jag dels hänvisa till omstående uppgifter
med dertill hörande bilagor, dels och bifoga följande andra handlingar,
nemligen:

a) köpekontrakt (eller annan fångeshandling) angående den lägenhet,
hvarom fråga är;

b) i två exemplar plan till nybyggnad å lägenheten jemte dertill
hörande kostnadsförslag;

c) beräkning angående kostnaden för anskaffande af kreatur, inventarier
och husgeråd;

d) --------------------

e) — —--—----------------

Slutligen får jag, med åberopande af bilagda intyg om behofvet af
nyodling å det inköpta området, hemställa, att egnahemsnämnden måtte
medgifva mig tillstånd att börja erlägga afbetalning å amorteringsdelen
först efter förloppet af.........år från nästkommande års början.

X. den ................................. 19.......

N. N.

Titel eller yrke.

Postadress.

Namnteckningen bevittnas af

N. N. N. N.

Titel eller yrke. Titel eller yrke.

Postadress. Postadress.

Bil. B.

N:o	Frågor	Svar	Bil.
1	Sökandens fullständiga förnamn, till-namn samt gårdsnamn, der sådant brukas? Sökandens bostad?
2	Sökandens födelseort? Sökandens födelseår och födelsedag? (Prestbevis bifogas.)
3	År sökanden svensk medborgare? (Har sökanden varit utländsk undersåte, bilägges be-vis, att sökanden upptagits till svensk medborgare.)
4	År sökanden gift? Sedan hvilken tid? Hustruns namn och ålder? Antal barn? Barnens ålder?
5	Med hvilka penningemedel kan sök-anden bidraga till det egna hemmets åstadkommande? Huru stor del deraf kan anses ut-göra sökandens besparade arbetsför-tjenst, och på hvad sätt är återstoden förvärfvad ?
6	Har sökanden andra egna tillgångar, och hvilka äro dessa? (Värdet å lösegendom angifves. Eger sökanden jord utan åbyggnad eller med endast ofullständig sådan eller hus på ofri grund, skall beskrifning företes och värdet uppgifvas.) Huru äro dessa tillgångar förvärf-vade? (Genom arf, gåfva, testamente eller egen besparing.)

- 13

Bil. B.

N:o	Frågor	Svar	Bil.
7	Af hvilket slags arbete har sökan-den under de senaste åren haft sin utkomst? o Årlig arbetsinkomst under dessa år? Ämnar sökanden fortfarande för-sörja sig med hufvudsakligen samma slags arbete?
8	Har sökanden skulder och, om så är förhållandet, till hvilket belopp? (Tillfälliga smärre skalder till sammanlagdt belopp af högst 60 kronor behöfva ej uppgifvas.)
9	Har sökanden tillförene erhållit statslån för eget hems förvärfvande? I sådant fall: inom hvilket län och hvilken socken? vid hvilken tid? till hvilket belopp? Af hvilken orsak har sökanden af-yttrat detta hem?
10	Har sökanden tillförene sökt sådant lån, utan att detta utfallit? (Meddeladt besked bifogas i sådant fall.)
11	I hvilket bolag ämnar sökanden brandförsäkra åbyggnaderna å lägen-heten?
12	Hvilka upplysningar utöfver de ofvannämnda önskar sökanden lemna angående sina förhållanden?

Att samtliga här ofvan lemnade uppgifter aro med sanningen öfverensstämmande,
får jag på heder och tro försäkra.

N. den ....................... 19 . ....

N. N.

Bil. B.

(Derest arbetaren önskar att om sina personliga egenskaper förete intyg af ojäfvige och trovärdige personer,
torde detta kunna affattas ungefärligen sålunda:)

Undertecknade, som väl känna N. N., få härmed intyga, att han är
känd för sparsamhet, nykterhet, arbetsamhet och en hedrande vandel
och således enligt vår öfvertygelse väl förtjent af att medelst statslån förhjelpas
till eget hems förvärfvande.

N. den.................................... 19.......

N. N. N. N.

Titel eller yrke. Titel eller yrke.

Postadre89. Postadress.

2. Qvitto å emottagandet af ansökan om egnahemslån,

Att N. N. denna dag till mig såsom egnahemsombud i .......................

kommun aflemnat ansökan om statslån enligt lagen om egnahemslån af
statsmedel jemte i ansökningen åberopade bilagor, erkännes.

N. den ................................. 19......

3. Köpekontrakt angående lägenhet, afsedd till eget hem.

Köpekontrakt.

Emellan oss undertecknade, af hvilka jag N. N. för åstadkommande
af eget hem å nedannämnda lägenhet ämnar söka lån enligt lagen om
egnahemslån af statsmedel, är följande köpeaftal träffadt:

Jag N. N. upplåter och försäljer härigenom till N. N. för everdelig
ego ...........................................................................................................................

(Här införes så noggrann beskrifning å lägenhetens storlek, läge och gränser, att någon osäkerhet derom
ej kan uppstå, äfvensom uppgift om lägenheten är särskildt lagfaren eller skall genom köpet i fråga frånskiljas
annan viss fastighet. År karta upprättad öfver lägenheten, bör densamma omnämnas.)

Bil. B.

Vid detta köp skola nedannämnda vilkor gälla:

l:o) i köpet ingå följande å lägenheten befintliga, till ......... kronor

uppskattade byggnader.................................................................................................

(År å lägenheten möjligen uppförd byggnad redan förut köparens tillhörighet, anmärkes detta förhållande
i köpekontraktet med orden:)

A fastigheten finnes följande, köparen förut tillhöriga åbyggnad, nemligen
...................................................................................................................................

2: o) köpeskillingen för lägenheten (med de i köpet ingående byggnader)
utgör..................... kronor, och skall erläggas:

kontant med ..................... kronor;

genom invisning å statslånet med ................... kronor;

3:o) säljaren förbinder sig att öfverlåta lägenheten fri från inteckningar
samt att visa, att någon förbindelse å ogulden köpeskilling, som
kan utgå med förmånsrätt framför blifvande inteckning för statslånet, icke
finnes, äfvensom att hålla köparen tillhanda för vinnande af lagfart å
lägenheten nödiga åtkomsthandlingar;

4:o) köpeaftalet går i fullbordan endast under förutsättning, att den
ansökan om lån af statsmedel, hvilken köparen har för afsigt att till egnahemsnämnden
i länet ingifva, varder vid dess nästa sammanträde godkänd,
samt att detta lån vid närmast derpå följande fördelning af lånemedel
tillfaller köparen;

(År köpet afslutadt utan sådant vilkor, utgår detta moment.)

5:o) köpebref skall utfärdas, så snart köpeskillingen blifvit gulden;

6:o)---—----------—----

7:o)--------------------

Förestående köpekontrakt med deri intagna vilkor	varder härigenom
oss till alla	delar godkändt.
N. den ......	..............................19.......
N. N.		N. N.
Säljare.	Bevittnas:	Köpare.
N. N.		N. N.
Titel eller yrke.		Titel eller yrke.
Postadress.		Postadress.

Bil. B.

16 -

4. Köpebref angående lägenhet, afsedd till eget hem.

Köpebref.

I enlighet med derom upprättadt köpekontrakt upplåter och försäljer
jag N. N. härigenom till N. N. för everdelig ego..................................... (Här

införes lägenhetens namn samt tydlig beskrifning å densamma) för en köpeskilling af................

kronor; och som denna köpeskilling blifvit till fullo gulden, så afhänder
jag mig ofvannämnda lägenhet och tillegna!'' N. N. densamma.

Lägenheten är redan tillträdd (tillträdes den .......................... 19........).

N. den ............................... 19.........

N. N.

Bevittnas:

N. N.

Titel eller yrke.

Postadress.

N. N.

Titel eller yrke.
Postadress.

5. Invisning å egnahemslån, utfärdad till gäldande af köpeskilling för
lägenhet, afsedd till eget hem.

Invisning.

Undertecknad, som af N. N. för en köpeskilling af ............................

kronor inköpt en lägenhet (Här införes tydlig beteckning å lägenheten) och af berörda

köpeskilling kontant guldit. ............................... kronor, berättigar härmed

bemälde N. N. att hos vederbörande kronofogde lyfta återstående köpe -

Bil. B.

skillingen ................................ kronor af det mig för åstadkommande af eget

hem å ofvannämnda lågenhet beviljade statslån.

N. ............................. den ................................. 19.......

N. N.

Bevittnas:

N. N.

Titel eller yrke.

Poätadress.

N. N.

Titel eller yrke.
Postadress.

6. Skuldebref för egnahemslån.

Skuldebref.

Som undertecknad för åstadkommande af eget hem å nedan angifna

iordbrukslägenhet ...... , r , , . . .

bostadslägenhet ^agen orn egnahemslån åt statsmedel den ...........

190 .. .. tillerkänts statslån till belopp af.................................... kronor, så för binder

jag mig härigenom att i enlighet med bestämmelserna i nämnda
lag förränta och återbetala detta lån samt, derest lånet varder med lifförsäkring
förenadt, jemväl erlägga stadgad försäkringsafgift; och underkastar
jag mig samma lags föreskrifter om uppsägning af lånet.

Till säkerhet för denna förbindelse medgifver jag, att utan mitt vidare
hörande inteckning må tagas uti mig tillhöriga lägenheten ...........................

N. den...................................19.......

N. N.

Bevittnas:

N. N.

Titel eller yrke.

Postadreäs.

N. N.

Titel eller yrke.
Postadreis.

Bil. B.

7. Borgensförbindelse enligt § 14 i lagen om egnahemslån af statsmedel.

Borgensförbindelse.

Såvida N. N. af det statslån, som enligt lagen om egnahemslån af
statsmedel blifvit honom beviljadt för åstadkommande af eget hem å

lägenheten .....................................................................i..................................socken

och ................................ härad, utbekommer andel utöfver det till gäldande

af köpeskillingen för lägenheten lyftade lånebelopp, gå vi undertecknade,
en för båda och båda för en, i borgen såsom för egen skuld för återbetalande
enligt bestämmelserna i nämnda lag af hvad sålunda till honom

ytterligare utlemnas intill en summa af .................................. kronor jemte

ränta derå. Denna vår borgen upphör att gälla, när hela det gäldenären
tillfallande lånet till honom utbetalts.

N. den...................................19......

N. N.

Titel eller yrke.
Postadress.

N. N.

Titel eller yrke.
Postadress.

N. N.

Titel eller yrke.
Postadress.

Bevittnas:

N. N.

Titel eller yrke.
Postadress.

8. Intyg enligt § 14 i lagen om egnahemslån af statsmedel för utbekommande
under byggnadstiden af sådant lån.

På begäran få undertecknade härmed på heder och tro intyga:
att N. N., som enligt oss förevisad handling beviljats statslån för

åstadkommande af eget hem å honom tillhöriga lägenheten ..........................

.............................................i....................................socken och..............................

härad, börjat å lägenheten uppföra (boningshus och vissa uppgiga uthus);

- 19 —- Bil. B.

att detta arbete fortskridit så långt (här lemnas i korthet uppgift & det utförda arbetet,
t. ex,: att grund lagts och väggar uppförts till eu höjd af ...... meter); Samt

att värdet å det sålunda uppförda enligt af oss verkstäld uppskattning

uppgår till ...... kronor.

N. den.................................... 19.......

N. N. N. N.

Titel eller yrke. Titel eller yrke.

Postadress. Postadress.

9. Ansökan om förenande af egnahemslån med lifförsäkring enl. § 16 i
lagen om egnahemslån af statsmedel.

Till Konungens befallningshafvande i ................................. län.

Undertecknad, åt hvilken enligt Konungens befallningshafvandes skrifvelse
af den ................................... 19......... beviljats egnahemslån till belopp

af .................................... kronor, får, med bifogande af läkareutlåtande an gående

mitt helsotillstånd, härigenom anhålla, att berörda lån måtte i
enlighet med bestämmelserna i § 16 i lagen om egnahemslån af statsmedel
den ................................. 190........ varda med lifförsäkring förenadt.

N. den .

N. N..

N. N.

Titel eller yrke.
Postadress.

Bevittnas:

N. N.

Titel eller yrke.
Postadress.

Bil. B

lO. Uppgifter samt läkareutlåtande i och för ansökan om förenande af
egnahemslån med lifförsäkring enligt § 16 i lagen om egnahemslån

af statsmedel.

Läkareutlåtande.

Frågor att inför läkaren besvaras af den, å hvars lif försäkring sökes.

1. Edert för- och tillnamn? Födelsedag? Yrke eller sysselsättning?
2. År ni gift? Har ni barn? Huru många?
3. Har ni fullgjort eder värnpligt eller hvar-för icke?
4. Har ni lidit af: a) Slag, lamhet, fallandesjuka eller sin-nessjukdom? b) Blodspottning, långvarig hosta eller andtäppa, lung- eller lungsäcksinflam-mation? c) Blodkräkning eller blindtarmsinflam-mation, rubbningar i matsmältningen, • långvarigt diarré eller förstoppning? d) Ägghvita eller socker i urinen? e) Akut ledgångsreumatism med feber? Har den recidiverat? f) Syfilis? Har den recidiverat? När senast? Behandlingen? g) Körtelsjukdom, bensjukdom eller öron-flytning? (Tiden för sjukdomen, dess långvarighet samt möjligen inträffade följder augifvae.)

Bil. B.

5. Har ni varit utsatt för någon svårare kroppsskada?
6. Vet ni eder hafva lidit af någon annan allvarlig eller långvarig sjukdom?
7. Anser ni eder för närvarande fullt frisk?
8. Har hos någon af edra föräldrar eller syskon, hos maka eller barn förekommit lungsot? I så fall, hos hvilka?

Förklaring.

Undertecknad, som för eget hems förvärfvande erhållit statslån och
önskar att dermed förena lifförsäkring, förklarar härigenom på heder och
tro, att de i förestående svar lemnade uppgifter äro sanna, samt underkastar
mig, om jag bedrägligt uppgifvit något, den påföljd, lagen om egnahemslån
af statsmedel den ................................ 190........ för sådant fall

stadgar.

(Sökandens egenhändiga namnteckning i läkarens närvaro.)

Bil. B.

II.

Frågor att besvaras af undersökningsläkarcn beträffande

helsotillstånd.

9. Huru har ni öfvertygat eder om hans (hennes) identitet?
10. Har han (hon) ett friskt utseende? Antyder utseendet sjuklighet eller all-män svaghet?
11. Har han (hon) en ordinär ^roPPs klen byggnad I händelse af korpulens angif längd, bröst- och bukomfång.
12. Finnas sjukliga företeelser å huden, så-som utslag, sår, ärr, svulster eller åder-bråck?
13. Aro syn och hörsel normala eller i hvad hänseende abnorma? Finnes flytning ur öronen?
14. Förekomma tecken på någon sjukdom i nervsystemet?
15. År bröstkorgen välbildad? Angifver undersökningen någon sjuklig förändring i lungorna?

Bil. B.

--23

16. Aro hjertljuden normala eller i hvad hänseende abnorma? Angifver undersökningen i öfrigt någon sjuklig förändring i hjertat? Kännes radialarteren rigid?
17. Utvisar palpation af buken svulstbild-ning eller annan abnormitet?
18. År urinen klar? Innehåller den ägghvita, socker eller var? Finnes någon sjukdom i urogenital-organen?
19. Gifver undersökningen anledning miss-tänka missbruk af spritdrycker?
20. Har ni i öfrigt vid denna undersökning uppmärksammat något, som kan vara af vigt att känna för bedömande af den undersöktes helsotillstånd och lifs-längd?

Intyg.

Härmed förklarar jag på heder och samvete, att jag efter bästa öfvertygelse
och vetande sanningsenligt besvarat ofvanstående frågor.

................................. den ................................. 19..........

Bil. B.

Utlåtande af förste provinsialläkaren.

1. Tillstyrkes försäkringen till normal pre-mie?
2. Tillstyrkes försäkringen mot åldersför-höjning, och hvilken?
3. Afstyrkes försäkringen?
4. I händelse af åldersförhöjning eller af-styrkande: hvilka äro skälen?
5. Har ni eljest något att anmärka med af-seende på det föreliggande fallet?

den

Förste provinsialläkare i N. län.

Bil. B.

11. Uppgift å godkända ansökningar om egnahemslån, som enligt § 11 i
lagen om egnahemslån af statsmedel skall till Kongl. Maj:t insändas.

Uppgift å de af egnahemsnämnden i ...................................................... län

godkända ansökningar om egnahemslån af statsmedel år 19.......

Lånens ordning enligt egnahems- nämndens beslut	Sökandens namn och hemvist	till jordbruks- lägenhet	Lånebelo] till bostads- lägenhet	>p Summa
l	N. N.................................................................	000	_	000
2	N. N................................................................	—	000	000
3	N. N...............................................................	000	—	000
	Summa	000	000	000

Bil B.

Bil. C.

P. M.

ANGÅENDE

EGNAHEMSFRÅGAN

VID

1899 ARS RIKSDAG.

Bil. C.

Egnahemsfrågan vid 1899 års riksdag.

Motioner.

Förslag om vidtagande af åtgärder från statens sida i ändamål att
bereda arbetare och andra mindre bemedlade ökad möjlighet att förvärfva
egna hem framstäldes vid riksdagen år 1899 i fem särskilda
motioner. Af dessa motioner väcktes en i Första Kammaren af herr
G. Benedicks och de fyra återstående i Andra Kammaren af herrar M.
Schenström, M. F. Nyström, H. Pantzarhielm och C. J. Jakobson.

Motion af G. Benedicks (n:o 10).

Motionären framhöll särskildt önskvärdheten af statens ingripande förLan<itarb»tare.
att bereda arbetsklassen på landet egna hem, och anförde såsom skäl för
förslagets begränsning till landtarbetarne hufvudsakligen:

att arbetarne på landet i många afseenden lefde under mindre lyckliga
förhållanden än arbetarne i städerna, i följd hvaraf statens ingripande
till förmån för de sistnämnde vore mindre behöfligt;

att en förbättring af landtarbetarens ställning kunde antagas motverka
den allt mer tilltagande strömningen af arbetare till städerna och i någon
mån råda bot å den redan förefintliga bristen på landtbruksarbetare;

att stadsarbetarne genom rikare tillgång på penningar och större lätthet
att associera sig egde möjlighet att, i mån af behof, sjelfva förskaffa
sig egna hem;

att de hygieniska fördelar, som med egna hem vore förenade, företrädesvis
gjorde sig gällande å landet;

samt att ett allsidigt genomförande af den ifrågasatta reformen sannolikt
skulle ställa alltför stora anspråk på statsverket.

Att arbetare på landet i regeln lefde i afsaknad af egna hem, berodde statslån m. m.
enligt motionärens mening derpå, att erforderliga penningemedel icke
funnes för dem tillgängliga, och vore det derför önskvärdt, att staten i

Bil. C.

Fördelar.

Hemställan.

Motivering.

detta hänseende räckte arbetarne en hjelpsam hand genom att blifva deras
förlagsgifvare på billiga vilkor. Dervid vore önskvärd!, att amortering
tillätes ske på mycket lång tid, och att räntan sattes så lågt, som för
staten vore möjligt. Rörande den säkerhet, som skulle erfordras för lånens
beviljande och för desammas användande för uppgifvet ändamål, förestälde
sig motionären, att praktiska bestämmelser utan svårighet skulle kunna
träffas. Till större säkerhet för de låntagande arbetarnes familjer kunde
lånerörelsen kombineras med lif- eller lifränteförsäkring af låntagarne.

Angående den sålunda ifrågasatta lånerörelsen, hvilken motionären
ansåg böra omfatta alla slag af landtarbetare, både jordbruks- och industriarbetare,
lemnades i motionen allmänna anvisningar angående bestämmandet
af lånens maximibelopp och lägenheternas storlek äfvensom i fråga
om statens rätt att pröfva de lokala betingelserna för egna hems upprättande.
I sammanhang härmed framhölls såsom önskningsmål, särskild!
vid arbetares förvärf af jord, att bestämmelserna rörande jords styckning
och lagfart blefve enklare och billigare, än nu vore förhållandet.

Till stöd för framställningen åberopades i motionen, att förvärfvande
af egna hem skulle på arbetsklassen utöfva en särdeles välsignelserik
inverkan i moraliskt, ekonomiskt och socialt afseende, och skulle enligt
motionärens åsigt möjligheten af ett sådant förvärf för flertalet bland
arbetarne innebära ett förverkligande af deras käraste önskningar. Af motionären
framhölls tillika, att landet i dess helhet skulle hafva fördel af
egnahemsfrågans lyckliga lösning, i hvilket hänseende erinrades, att folkmängden
och i samband dermed landets ekonomiska bärkraft och försvarskraft
skulle ökas, under det att emigrationen skulle aftaga och landets
uppodling befrämjas.

Motionären hemstälde i enlighet härmed, att Riksdagen ville hos
Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huruvida och
i hvilken omfattning staten kunde anses böra medelst lån mot låg ränta
och på lång amorteringstid understödja arbetarne på landsbygden i deras
sträfvan att förvärfva egna hem, samt till Riksdagen inkomma med det
förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

M. Schenströms motion (n:o 6).

Af motionären anfördes hufvudsakligen:

Genom föreskrifter rörande hemmansklyfning, egostyckning och dylikt
hade från statsmakternas sida redan vidtagits åtgärder för att underlätta
för mindre bemedlade och obemedlade att förvärfva jord, men så väl dertill
som till bostäder på land och i stad fordrades penningar. Utan att

Bil. C.

någon verklig hjelp i detta hänseende lemnades af staten, torde för mången
en än sa liflig önskan om ett hem i eget hus ej kunna genomföras. Vid
fragans bedömande måste för stora delar af Norrland hänsyn tagas till
der radande särskilda förhållanden, men i öfriga trakter af Sverige kunde,
såväl i stad som å landsbygden, gemensamma bestämmelser tillämpas.
Staten borde för ändamålet lemna amorteringslån mot samma ränta och
amortering, mot hvilken staten sjelf kunde erhålla penningar. Lånen
kunde utlemnas af riksbanken mot inteckning inom tre ijerdedelar af fastighetens
värde efter föregången utredning af Konungens befallningshafvande.
Länens sammanlagda belopp borde till en början ej understiga två millioner
kronor om året.

Motionären, som fann utredning i frågan erfordras, föreslog, att Riksdagen
måtte i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t täcktes
låta utarbeta och för Riksdagen framlägga förslag rörande lån af statsmedel
åt mindre bemedlade för att skaffa sig egna hem, samt till de bestämmelser,
som i sammanhang dermed kunde anses erforderliga.

M. F. Nyströms motion (n:o HG).

I denna motion erinrades om den i Stockholm rådande bristen på bostäder
för arbetare, med deraf föranledda faror för det allmänna helsotillståndet
och den allmänna sedligheten; och anfördes af motionären, bland
annat:

Den enda slutgiltiga lösningen på arbetarebostadsfrågan vore, att arbetarne
sattes i tillfälle att förskaffa sig egna hem med tillräcklig tillgång
på luft och solljus för det uppväxande slägtet. Detta kunde ske
allenast genom statens mellankomst, och måste för ändamålet tagas i anspråk
områden utom Stockholm. Vilkoren för att en villastad för arbetare
och mindre bemedlade skulle vinna framgång vore: närbelägenhet,
goda kommunikationer, tillräcklig omfattning och framför allt billig och
för arbetareförhållanden lämpad anskaffningskostnad. De tre förstnämnda
af dessa, vilkor uppfyldes af några i närheten af Järfva station belägna,
kronan tillhöriga egendomar med eu areal af sammanlagdt 240 ]/2 hektar.
Dessa egendomar skulle blifva arrendelediga, några redan under år 1901,
andra år 1904 och en år 1908, samt kunde följaktligen till en del utan
alltför stor tidsutdrägt tagas i anspråk. Att äfven det fjerde af nyss
nämnda vilkor måtte blifva tillgodosedt, vore syftemålet med ifrågavarande
motion.

Rörande silttet för upplåtelsen ansåge motionären, att ändamålet bäst
främjades, om staten förblefve cgare till marken emot eu måttlig årlig

Förslag.

Motivering.

Bil. C.

Hemställan.

Enskilda åt
gärder.

arrendeafgift eller, om formella svårigheter för en sådan anordning förefunnes,
genom att försäljning egde rum på så lindriga afbetalningsvilkor,
att det verkligen blefve möjligt för de med motionen afsedda samhällsklasser
att inlåta sig på affären.

Upplåtelsen kunde icke tillskynda staten någon förlust utan maste
tvärtom medföra en betydligt större inkomst än de nuvarande arrendebeloppen.
Dertill komme den ojemförligt större inkomsten genom ökad
persontrafik, som den ifrågasatta anläggningen skulle tillföra statens jernvägar.

För att en villastad, sådan som den föreslagna, skulle uppfylla sin
bestämmelse, vore nödvändigt att fastställa vissa principer, hvilka, så vidt
möjligt vore, skulle bevara dess karakter och skydda densamma från
spekulationens förderfliga inflytande. Nödiga föreskrifter härutinnan skulle
lämpligen kunna föreslås af Kongl. Maj:t.

Möjligheten att anskaffa förlagskapital till byggnadernas uppförande
vore beroende på, huruvida staten qvarstode såsom byggnadstomternas egare
eller om dessa komme att försäljas. I förra fallet syntes det oundvikligt,
att staten finge träda emellan såsom förlagsgifvare; i senare fallet deremot
torde byggnadskapital kunna på annat sätt anskaffas, ehuru äfven da
staten till en början måste vara beredd på att lemna nödigt förlagslån.
En vigtig omständighet i fråga om statens lånebidrag vore, att återbetalningen
stäldes på tillräckligt lång tid, och att räntan blefve så lag som
möjligt.

I motionen bemstäldes på grund häraf, att Riksdagen måtte i skrifvelse
till Kongl. Maj:t anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta utarbeta och till
Riksdagen inkomma med förslag till upplåtelse af de i motionen omförmälda
egendomarne till egna hem för arbetare och mindre bemedlade personer
i Stockholm, på sådana vilkor och bestämmelser, som, efter vunnen
utredning, kunde befinnas erforderliga för ett verksamt och kraftigt befordrande
af det i motionen angifna syftet.

Motion af H. Pantzarhielm (n:o 177).

I denna motion, i hvars syfte 24 af Andra Kammarens ledamöter
förklarade sig instämma, utvecklade motionären arbetarebostadsfrågans
eller, såsom den jemväl benämndes, egnahemsfrågans — innebörd ur
åtskilliga synpunkter. Tillika gafs en öfverblick öfver frågans ståndpunkt
i vissa andra länder och i vårt eget land.

Beträffande förhållandena i Sverige erinrade motionären om de ansatser,
som i ett par städer, särskilt, Göteborg och Stockholm, äfvensom

på landsbygden gjorts till att kalla egnahemsfrågan till Rf och föra den
framåt. Särskildt hade en i Östergötland bildad, sedermera till andra
landskap utbredd förening sökt väcka intresse för saken.

Visserligen hade, yttrade motionären vidare, statsmakterna i vårt landraijare statshaft
uppmärksamheten hänvänd på önskvärdheten att åt mindre bemedlade at3arderbereda
tillfälle att förvärfva mindre jordlotter, men syntes de hittills vidtagna
åtgärderna mera hafva gått i riktning att kolonisera Norrland och
andra aflägset belägna landsdelar samt genom utdikning och torrläggning
af mossar och sänka utmarker bereda odlingslägenheter. Hufvudsyftemålet
i de vidtagna åtgärderna syntes nästan mindre hafva varit eu önskan
att tillgodose arbetarebefolkningens trängtan efter egna hem än fastmera
en önskan att så billigt och beqvämt som möjligt få våra vidsträckta utmarker
och ödemarker koloniserade och uppodlade. Ifrågavarande åtgärder
vore sålunda tillkomna mera af ren statsekonomisk än social hänsyn.

Motionären framhöll jemväl orsakerna till den för jordbruket menliga
öfver flytta ingen af arbetskraft från landet till städerna och andra industricentra,
samt anförde derefter:

Man måste med- eller motvilligt, förr eller senare, ordna arbetare- Motionens
förhållandena på landsbygden så — och detta visserligen ej minst i jord- hufvu(i,yfteegarnes
eget intresse — att tillfälle kunde beredas den ordentlige och skötsamme
arbetaren att inom sitt eget yrke, sitt eget verksamhetsområde kunna
klättra stegen uppför till en, i någon mån åtminstone, oberoende och
själfständig samhällsställning, såsom egare eller arrendator af eget hem.
Härigenom skulle äfven bildas en fast stam af uppväxande jordbruksarbetare,
som emot daglön biträdde vid sådana större jordbruk, som ej kunde
skötas af egaren och hans närmaste. Äfven skulle utan tvifvel härigenom
vår jord komma under intensivare bruk och kunna föda kanske dubbelt
så många yrkesjordbrukare som nu.

Hushållningssällskapen och landstingen kunde utan afsevärda kostnader utväga,-.
i hög grad främja frågans framgång genom att hvar inom sitt område
ställa sig i spetsen för rörelsen, med råd och dåd understödja den enskilda
företagsamheten, väcka allmänhetens intresse för saken och genom folkskrifter
och anordnande af föredrag sprida en allmännare kännedom om
egnahemsfrågan och dess välsignelserika verkningar. Staten hade genom
sin kring hela landet spridda jordegendom i vårt land, mera än hvad förhållandet
torde vara i de flesta andra länder, redan i sin hand en naturlig
möjlighet och på samma gång det förnämligaste medlet att genom en
sannolikt ganska enkel egostyckning underlätta bildandet af egna hem
och dermed äfven befordra skapandet af ett statsarrendesystem i vid omfattning
till väsentlig fromma för jordbruket. Derjemte måste staten träda

Bil. C.

- 34

Hemställan.

Motivering.

emellan i och för åstadkommande af ett rationelt kreditväsende, genom
hvilket å ena sidan genom billiga, kanske ofta räntefria lån möjlighet skulle
beredas obemedlade statsborgare att förskaffa sig egna hem, på samma gång
å andra sidan en olycksbringande skuldsättning skulle förekommas.

Med anledning af hvad i motionen anförts hemstälde motionären, att
Riksdagen ville i skrifvelse till Kongl. Maj:t anhålla, att Ivongl. Maj:t
täcktes låta utreda den s. k. egnahemsfrågan, såväl med afseende å denna
frågas betydelse för vårt fosterland i politiskt, socialt, ekonomiskt och
sedligt hänseende, som ock med afseende å den form och de betingelser,
under hvilka i vårt land egna hem åt mindre bemedlade kunde eventuelt
genom statens mellankomst beredas, samt derefter till Riksdagen inkomma
med de förslag till frågans lösning, hvartill denna utredning kunde gifva
anledning.

1 motionen föreslogs tillika, att Riksdagen måtte för detta ändamål
ställa till Kongl. Maj:ts förfogande ett förslagsanslag å 10,000 kronor.

C. J. Jakobsons motion (n:o 132).

I denna motion instämde 17 ledamöter af Andra Kammaren, hvarförutom
5 andra ledamöter af kammaren förmälde sig instämma i motionens
syfte.

Under erinran att vissa mått och steg från statsmakternas sida tagits
för att underlätta och göra det möjligt för mindre bemedlade arbetare
att förskaffa sig egna jordbruk och egna hem, anförde motionären i fråga
o*m lämpligaste sättet att betrygga den svenske arbetarens ålderdom, att
man dervid borde iakttaga den riktning, hvari arbetarne sjelfva syntes
vilja gå, i hvilket afseende motionären hänvisade till den inom landet redan
existerande »Föreningen egna hem». Denna förening, som blott arbetat
några få år, hade, yttrade motionären, i ständigt tilltagande omfattning
utvecklat sin verksamhet. Om ett kraftigt stöd, ju förr desto hellre, lemnades
denna arbetarerörelse, skulle densamma omfattas med största intresse
samt medföra för vårt land och folk verkligt betydelsefulla fördelar.

Lämpligaste formen för understöd från statens sida åt mindre bemedlade,
som ville förskaffa sig egna hem eller tilläfventyrs egde sådana,
vore enligt motionärens mening lån mot ungefär samma ränta, som staten
sjelf finge erlägga, eller högst 3V2 procent, att amorteras på 25 till 30 år,
med rättighet för låntagare att, om han så önskade, få amortera på kortare
tid. Säkerhet för lånet borde vara första inteckning, och kunde lån lemnas
intill V* af egendomens värde, beräknadt efter taxeringsvärde eller köpe -

- 35 - Bil. C.

skilling. Kontrollen rörande säkerheten för lån kunde utöfvas af Konungens
befallningshafvande eller deras underordnade.

Från statsmakternas sida vore, förmenade motionären, denna fråga en
ren penningangelägenhet, dervid allenast måste tillses, att lånen utlemnades
emot fullgod säkerhet, och syntes icke någon närmare utredning vara behöflig.
Saken vore trängande och borde icke till en oviss framtid uppskjutas.

Motionären föreslog af dessa skäl, att Riksdagen måtte för år 1900 roning.
anslå ett belopp af en million kronor för ändamålet, med öfverlemnande
åt Kong!. Maj:t att efter närmare utredning utanordna de anslagna medlen.

Statsutskottets utlåtande (n:o 93).

Sedan ifrågavarande motioner blifvit remitterade till statsutskottet,
afstyrkte detta i afgifvet utlåtande herrar Nyströms och Jakobsons motioner.

1 fråga om förstnämnda motion anförde utskottet:

Enligt skrifvelse den 9 maj 1894 hade Riksdagen beslutit, att styck-4»5. m. f.nvning
antingen i sin helhet eller delvis till smärre jordbrukslägenheter kunde''5"’1’”''5 m0,wnega
rum af sådana mindre kronoegendomar, som vid arrendetidens utgång
skulle försäljas, äfvensom att jemväl af öfriga under domänstyrelsens förvaltning
stälda, för statsverkets räkning utarrenderade egendomar finge
efter arrendetidens slut antingen genom styckning eller afsöndring beredas
mindre jordbrukslägenheter. I samma skrifvelse förutsattes jemväl, att det
någon gång kunde befinnas lämpligt att vid försäljning af kronodomän i
större eller mindre mån stycka densamma till tomtplatser. Med anledning
af Riksdagens beslut i detta ämne hade Kongl. Maj:t den 25 september
1896 faststält särskilda bestämmelser om lägenheters upplåtande från kronans
under domänstyrelsens förvaltning stående, för statsverkets räkning utarrenderade
jordbruksdomäner.

Kongl. Maj:t torde icke underlåta, att, derest sådant befunnes lämpligt
och af förhållandena påkalladt, vid de tider, då arrendena af de utaf motionären
omförmälda kronoegendomarne utginge, vidtaga åtgärder till beredande
å dessa egendomar af mindre jordbrukslägenheter eller tomtplatser.

Beträffande herr Jakobsons motion erinrade utskottet, hurusom vid-4^ a
1898 års riksdag en motion i enahanda syfte af utskottet afstyrkts, af 9n> mo ■

skäl, bland andra, att det icke ansetts tillrådligt, att en fond afsattes för
ett visst ändamål, utan att någon som helst utredning förebragts, på hvad
sätt denna fond skulle till förmån för ett sådant ändamål användas.

I anledning af de öfriga motionerna yttrade utskottet i hufvudsak Anf- öfr''ea

i-., t i J motioner.

följande:

Bil. C.

Tidigare åtgärder.

Hem på lands
bygden.

Statslån.

Hemställan.

Den fråga, som i motionerna berördes, vore utan tvifvel af stor vigt.
Också hade den ej af Riksdagen lemnats obeaktad. Afsevärda åtgärder för
beredande af egna jordbruk åt obemedlade och mindre bemedlade hade af
Riksdagen vidtagits, i hvilket afseende borde erinras om Riksdagens beslut
angående försäljning af mindre kronolägenheter samt dess år 1894 letnnade
medgifvande i fråga om styckning af och afsöndring från kronodomäner.
Önskligt vore dock, om ökade tillfällen till förvärfvande af egna hem kunde
beredas den del af befolkningen, som deraf vore i behof.

Emellertid hade utskottet, i hufvudsaklig anslutning till hvad herr
Benedicks i sin motion anfört, trott sig finna, att åtgärder i förenämnda
syfte tills vidare borde inskränkas till underlättande af tillfälle för mindre
bemedlade arbetare att å landsbygden förvärfva nämnda förmån. Frågor
angående anordnande af arbetarebostäder inom städerna vore nemligen af
helt annan innebörd än de, som afsåge beredande af egna hem å landsbygden.
Dervid borde likväl erinras, att åtgärder till underlättande för
arbetare att förskaffa sig egna hem å landet syntes böra afse äfven de
obemedlade arbetare inom städerna, för hvilka förhållandena medgåfve, att
de kunde bo å närliggande landsbygd.

Hvad i motionerna anförts till stöd för att bereda dem, som sökte
förvärfva sig egna hem, tillfälle att mot billiga vilkor erhålla lån af staten,
funne utskottet värdt att uppmärksammas; men då någon utredning i detta
ämne icke förelåge, hade utskottet icke velat inlåta sig på bedömande af
de antydda åtgärderna. Att denna likasom öfriga på förevarande angelägenhet
inverkande frågor underkastades en allvarlig pröfning, syntes
emellertid utskottet vara önskvärdt. På grund af det anförda ansåge
utskottet sig böra föreslå Riksdagen att med anledning af nu ifrågavarande
motioner begära Kongl. Maj:ts åtgörande för vinnande af den utredning,
som i ämnet kunde vara erforderlig.

Utskottet hemstälde alltså i nu ifrågavarande del, att Riksdagen måtte
hos Kongl. Maj:t anhålla, att Kongl. Maj:t behagade föranstalta om utredning,
huruvida och i hvilket afseende ytterligare åtgärder kunde vidtagas
för beredande af tillfälle för mindre bemedlade arbetare att på landsbygden
förvärfva sig egna hem, samt derefter till Riksdagen inkomma med det
förslag, hvartill denna utredning kunde föranleda.

Det i eu af motionerna framstapla förslaget om beviljande af särskildt
förslagsanslag för bestridande af kostnaderna för utredningen afstyrkte
utskottet, af skäl att denna kostnad enligt utskottets mening kunde
förskjutas af tillgängliga medel.

Bil. C.

Öfverläggning i Riksdagen.

Inom Första Kammaren (prof. 28: 26.)

Herr Wieselgren framhöll, utan att gorå något särskild^ yrkande, önskvärdheten
af, att Riksdagen äfven måtte hafva tanken fäst på stadsarbetarnes
behof i förevarande hänseende.

Herr Wcern yrkade afslag å statsutskottets hemställan, i hvad den
afsåg aflåtande af skrifvelse till Kongl. Maj:t. Till stöd för detta yrkande
anförde talaren, bland annat:

att från såväl statsmakternas som arbetarnes sida hade härutinnan
gjorts hvad skäligen kunnat göras;

att den ifrågasatta lånerörelsen skulle för statsverket medföra uppoffringar
genom de för låntagare förmånliga lånevilkoren, hvarförutom lånens
handhafvande och nödig kontroll skulle ådraga staten dryga kostnader och
ökadt arbete;

att direkt utlåning af statsmedel för ifrågavarande ändamål skulle försvaga
den redan bildade egnahemsföreningens verksamhet;

samt att, derest för utlåningen skulle af statsmedel afsättas en fond,
denna måste bildas på bekostnad af de skattskyldige, bland dem äfven
de fattigaste, hvilka aldrig kunde tänka på att komma så långt som att få
egna hem.

Grefve Lewenliaupt yrkade, under förmenande att statens mellankomst
tills vidare icke vore erforderlig, likaledes afslag å utskottets ifrågavarande
hemställan.

Herr H. Tamm anmärkte, att egnahemsfrågan finge hållas skild från
andra, helt olika lösning kräfvande frågor, t. ex. frågorna om kolonisation
af Norrbotten eller om eu utsträckt styckning af jordegendomar. Egnahemsfrågan
afsåge, huru arbetarne, såsom arbetare, skulle få ett eget hem,
der de sutte sjelfständiga.

Talaren erinrade vidare, bland annat:

att man vid försöken att lösa denna fråga i hvarje fall måste gå försigtigt
till väga;

att man dervid måste bygga på den grunden, att det vore arbetaren
sjelf, som skulle skapa sig en egen fast bostad;

att lånevägen vore en farlig väg;

Beslut.

Bil. C.

att egnahemsfrågans framgång vore beroende på, att för arbetaren
funnes tillfälle till arbetsförtjenst, i följd hvaraf egna hem skulle kunna
bildas kring städerna eller stora fabriker samt på stora gods;

att, om hindren för egna hems bildande borttoges, sådana hem skulle
uppstå, der arbetsförtjenst funnes att få och i mån deraf;

att ett underlättande af köp utaf smärre lägenheter för billigt pris
vore ett steg i rätt riktning;

samt att det största hindret vore svårigheten att få från hemman afskilda
lägenheter frigjorda från inteckningarna i hemmanen.

Efter votering blef utskottets hemställan i förevarande del med 51
röster mot 26 bifallen, hvarpå utskottets hemställan i öfrigt bifölls utan
diskussion.

Inom Andra Kammaren (prof. 36: 2.9).

Herr Schenström anmärkte, likväl utan att göra något yrkande, att då
i förevarande hänseende samma förhållande rådde beträffande stadsmark
utom stadens planlagda område som rörande landsbygden, den ifrågasatta
utredningen borde afse att såväl på landsbygden som å stads utom planlagda
området belägna mark bilda egna hem för mindre bemedlade.

Häruti instämde herr Hammarström.

Särskilde talare framhöllo derjemte, likaledes utan att göra bestämda
yrkanden, synpunkter, som af talarne betecknades såsom vigtiga för lösningen
af förevarande fråga. Sålunda erinrades:

af herr Jansson i Krakerud, att då jordegare icke vore villige att
sälja byggnadstomter åt arbetarebefolkningen, en särskild expropriationslag
i ämnet erfordrades, hvarigenom stadgades laglig rätt för en för hvarje
särskildt fall tillsatt expropriationsnämnd att utse och uttaga byggnadstomter
åt arbetarne öfverallt i hela riket, hvarförutom fideikommissinstitutionen.
borde upphäfvas, på det att den stora areal, som upptoges af
fideikommissen, måtte blifva för ändamålet tillgänglig:;

af herr Johnsson, med hvilken herrar Centevwall och Nordin i Sättna
instämde, att sådana bestämmelser med afseende å förvärf af fast egendom
borde fastställas, att lägenheter kunde förvärfvas och lagfart å dem meddelas,
utan att alltför stora uppoffringar och kostnader behöfde vara dermed
förenade; samt

af herr Zetterstrand, att vid den blifvande utredningen i ämnet torde
böra tillses, huruvida det icke voi''e möjligt att äfven i städerna få till stånd
egna hem åt arbetare, och det både inom städernas planlagda områden
och å öfrig stadsmark.

Bil. C.

Utskottets hemställan blef derefter i sin helhet af kammaren utan
votering bifallen, i den del, som afsåg herr Nyströms motion, efter diskussion,
derunder dels motionären, med återgifvande af de hufvudsakliga
skälen för motionen, gjorde gällande, att de påpekade missförhållandena
icke kunde förväntas blifva afhjelpta vare sig genom åtgärder af Stockholms
kommun eller på enskildt initiativ, dels och herr Persson i Ställhult
hufvudsakligen erinrade, hurusom, då utskottet föreslagit en skrifvelse
till Kongl. Maj:t angående utredning af frågan i hela dess vidd, hvad
motionären åsyftat kunde vinna behörigt afseende vid den blifvande utredningen.

Riksdagens skrifvelse (n-.o 135).

I enlighet med kamrarnes sålunda fattade beslut aflat Riksdagen den
13 maj 1899 till Kongl. Maj:t i ämnet en skrifvelse, affattad i öfverensstämmelse
med hvad statsutskottet derom hemstält och upptagande utskottets
motivering, så vidt densamma afsåg skrifvelseförslaget.

Beslut.

Bil.

Bil. D.

SAMMANDRAG

SVAR Å EGNAHEMSKOMITÉNS FRÅGEFORMULÄR

OCH CIRKULÄR.

I. Frågeformulär och cirkulär, utsända af egnahemskomitén........................... sid. 43.

II. Sammandrag af länsstyrelsernas svar å frågorna 1, 2 och 12 i frågeformulär 1 » 49.

III. Sammandrag af hushållningssällskapens förvaltningsutskotts och underafdel ningars,

kronofogdarnes m. flis svar å frågorna 1, 2, 7, 8, 10, 11 och 12 i
frågeformulär 1 ............................................................................................ » 67.

IV. Sammandrag af inkomna svar å frågeformulär 2....................................... > 89.

V. Sammandrag af länsstyrelsernas svar å frågorna i cirkulär 3................... » 97.

■-0*0*0—-

Bil. D,

Bil. D.

I. Frågeformulär och cirkulär, utsända af egnahemskomitén.

Frågeformulär 1.

(Svar å frågorna skulle afgifvas dels af länsstyrelserna samt kronofogdar och
länsmän, dels ock af hushållningssällskapens förvaltningsutskott samt ordförandena i
hushållningssällskapens underafdelningar. Tillika egde ej mindre å landsbygden varande
arbetarekorporationer och arbetsgivareföreningar än äfven enskilde industriidkare och
andra intresserade att öfver samma frågor afgifva de yttranden, till hvilka de kunde
finna sig befogade.

Enär beträffande frågorna 3, 4, 5, 6 och 9 de i svaren meddelade upplysningarna
befunnits vara för komiténs arbete af mindre intresse eller ett statistiskt sammanförande
visat sig icke lämpligen kunna ske, hafva sammandrag af svaren å dessa frågor icke
utarbetats.)

Frågor:

1. Har i allmänhet inom edert område förhållandet emellan efterfrågan
och tillgång å arbetskraft under de senast förflutna tio åren varit
tillfredsställande:

a) inom jordbruket?

b) » industrien?

Aro de missförhållanden, som i angifna hänseenden möjligen förekomma
inom området, att anse såsom beroende på tillfälliga omständigheter? Eller

kan det antagas, att nämnda missförhållanden skola visa sig
varaktiga?

2. Om särskild! inom jordbruket är att befara stadigvarande brist på
arbetare, kan då detta missförhållande anses i någon mån bero på svårigheten
för arbetarne att förvärfva egna hem?

3. Huru äro inom edert område jordbruksarbetarnes bostadsförhållanden
i allmänhet ordnade?

4. Hvilken jordareal innehafves inom edert område vanligen af en
jordtorpare:

a) när denne sköter torpet med tillhjelp af hustru och hemmavarande
minderåriga barn?

b) när torparen derjemte behöfver biträde af en fullvuxen dräng?

Bil. D.

5. Hvilken areal, särskild! af åker, äng och hagmark, är inom edert
område att anse såsom den minsta, på hvilken en skötsam jordbrukare må
kunna, jemte familj, erhålla sin nödtorftiga bergning, ifall han är uteslutande
hänvisad till det egna jordbruket?

ti. För hvilket medelpris kan man inom edert område:

a) inköpa för en sådan jordbrukslägenhet erforderlig jordareal?

b) å lägenheten uppföra nödiga byggnader?

7. År det antagligt, att inom edert område skall kunna beredas tillgång
till jord för att sätta mindre bemedlade jordbruksarbetare i tillfälle
att förvärfva egna hem:

a) på fri grund?

b) » ofri grund?

8. Hvilka upplysningar beträffande jordbrukslägenheter med mindre
jordområde än de med frågorna 5 och ti afscdda kunna af Eder lemnas
dels i öfrigt dels särskild! angående de vanliga kostnaderna:

a) för jorden?

b) * byggnaderna?

9. Finnas inom edert område industriella anläggningar, och, i sådant
fall, huru äro der bostadsförhållandena för arbetarne ordnade?

10. År det antagligt, att i grannskapet till de industriella anläggningarna
skall kunna beredas tillgång till jord för att sätta vid nämnda
anläggningar sysselsatte, mindre bemedlade arbetare i tillfälle att förvärfva
egna hem:

a) på fri grund?

b) » ofri grund?

11. För hvilket medelpris skulle man i fall, hvarom under 10 sägs,
för upprättande af ett arbetarehem på fri grund kunna:

a) inköpa erforderlig byggnadstomt?

b) förse densamma med åbyggnad, afsedd för eu familjs behof?

12. Kan ur ofvan anförda eller andra synpunkter, i hvad edert område
angår, anses önskvärdt, att från statens sida åtgärder vidtagas i syfte
att underlätta möjligheten att förvärfva egna hem:

a) för mindre bemedlade jordbruksarbetare?

b) för andra mindre bemedlade arbetare?

Bil. D.

Frågeformulär 2.

(Svar å frågorna skulle afgifvas af öfverståthållare-embetet, länsstyrelserna, städernas
magistrater, med undantag af magistraten i Stockholm, eller vederbörande stadsstyrelser
äfvensom stadsfullmäktige, der sådana funnes. Tillika egde ej mindre i städerna
varande arbetarekorporationer samt fabriks- och handtverksföreningar eller andra
sammanslutningar af arbetsgivare ån äfven enskilde industriidkare och andra intresserade
derstädes att öfver samma frågor afgifva de yttranden, till hvilka de kundo finna sig
befogade.)

Frågor:

1. Betinga till arbetarebostäder afsedda lägenheter inom staden jemförelsevis
höga hyror, eller hafva i andra afseenden yppat sig svårigheter
för de i staden sysselsatte arbetarne att der erhålla lämpliga bostäder?

2. Aro nämnde arbetare till afsevärdt antal bosatte på den staden
oingifvande landsbygden?

3. Kan ur ofvan anförda eller andra synpunkter anses önskvärd t, att
från statens sida åtgärder vidtagas i syfte att för mindre bemedlade arbetare,
hvilka hafva stadigvarande arbete i staden, underlätta möjligheten att förvärfva
egna hem å den staden angränsande landsbygden; och är det antagligt,
att tillgång på härför tjenlig mark kan beredas?

Cirkulär 3.

Till Konungens Befallningshafvande i län.

Sedan egna-hems-komitén, med begagnande af komitén utaf Kongl.
Maj:t gifvet tillstånd att från vederbörande verk och myndigheter infordra
erforderliga uppgifter och meddelanden, genom cirkulär af den 1 december
181)9 från samtliga länsstyrelser begärt upplysningar i åtskilliga hänseenden,
närmare angifna i två särskilda, cirkuläret vidfogade frågeformulär, har
komitén under fortgången af sina arbeten funnit nödigt att anhålla om
meddelanden äfven beträffande här nedan utvecklade spörsmål.

Såsom bekant torde vara, har komitén till uppgift att verkställa af
Riksdagen begärd utredning, huruvida och i hvilket afseende ytterligare
åtgärder må kunna vidtagas för beredande af tillfälle för mindre bemedlade
arbetare att på landsbygden förvärfva sig egna hem. Komitén har
följaktligen icke att föreslå åtgärder för beredande af dylik förmån åt
vare sig alldeles obemedlade arbetare eller sådana, som ega så stora tillgångar,
att de anses kunna utan statshjelp förvärfva sig egna hem. Under
komiténs öfverläggningar hafva emellertid, särskildt vid behandlingen af

--46 -

Bil. D.

vissa frågor beträffande omfattningen af det understöd, som från statens
sida skulle åt arbetarne lemnas, olika meningar yppat sig angående hvad
med mindre bemedlade arbetare, i motsats till de båda andra kategorierna,
rätteligen bör förstås. Då antagas kan, att uttrycket »mindre bemedlad»
i förevarande hänseende tillägges en väsentligen olika betydelse å skilda
orter, har komitén funnit sig föranledd att genom införskaffande af uttalanden
från de särskilda delarne af vårt land söka erhålla kännedom
om hvad på hvarje ort kan anses vara den gängse uppfattningen af samma
uttryck, äfvensom huruvida någon skilnad dervid bör göras emellan jordbruksarbetare
och industriarbetare.

Af den redogörelse för arbetarnes bostadsförhållanden, som i svaren
å de under 3 och 9 i komiténs förut utsända frågeformulär 1 upptagna
frågorna lemnats, har komitén väl erhållit vissa upplysningar angående
redan vidtagna åtgärder för att bereda mindre bemedlade arbetare tillfälle
att på landsbygden förvärfva sig egna hem. Som det dock är af stor
vigt för komitén att erhålla så fullständig kännedom som möjligt om
hvad på enskildt initiativ, vare sig från arbetsgifvares sida eller genom
särskildt för ändamålet bildade föreningar eller på annat sätt, hittills blifvit
i detta hänseende åtgjordt, har komitén ansett sig böra derom framställa
en direkt förfrågan.

Vid behandlingen af ett inom komitén framstäldt förslag om beviljande
af statslån för egna hems bildande har komitén tagit under öfvervägande,
hvilken myndighet borde i sista hand pröfva inkomna ansökningar
om dylikt låneunderstöd. Inom komitén, som ansett en dylik pröfningsrätt
böra tillkomma myndighet inom hvarje län, har dervid å ena sidan
ifrågasatts, att nämnda uppdrag borde lemnas åt länsstyrelsen, hvaremot
å andra sidan föreslagits, att för ändamålet borde inrättas en särskild
nämnd för hvarje län. Denna nämnd, hvilken komme att sammanträda
i länets residensstad två gånger om året, borde enligt berörda förslag utgöras
af landshöfdingen eller, i händelse af förfall för honom, landskamreraren
såsom ordförande samt tre ledamöter, utsedde en af landstinget,
eu af hushållningssällskapet eller dess förvaltningsutskott och eu, hvilken
borde vara kroppsarbetare, af Konungens befallningshafvande. Komitén
har funnit det vara af synnerligt intresse att få erfara länsstyrelsernas
mening, huruvida en dylik nämnd må anses vara för det med densamma
afsedda ändamålet erforderlig och lämplig.

Slutligen har komitén funnit behörigt att inhemta kännedom om
antalet och beskaffenheten af de jordafsöndringar, å Indika under den tid,
som förflutit sedan lagen angående hemmansklyfning, egostyckning och
jordafsöndring den 27 juni 1896 trädde i gällande kraft, af länsstyrelserna

- 47 - Bil. D.

meddelats fastställelse; hvarom erforderliga upplysningar redan lemnats
komitén från ett län.

På grund af hvad ofvan anförts, tillåter sig komitén anhålla, att
Konungens befallningshafvande behagade, der erforderlig utredning i ofvan
omförmälda hänseenden ej redan blifvit af Konungens befallningshafvande
till komitén afgifven, så snart ske kan till komitén inkomma med sådan;
och hemställer komitén alltså, att Konungens befallningshafvande benäget
måtte

dels afgifva yttrande, huru stora tillgångar en arbetare inom länet
må anses få ega för att kunna i ofvan sagda mening räknas såsom mindre
bemedlad;

dels lemna komitén upplysningar angående de särskilda åtgärder, som
inom länet kunna vara på enskildt initiativ vidtagna för att tillgodose
behofvet af egna hem på landsbygden för mindre bemedlade arbetare, och
i sammanhang dermed yttra sig, huruvida i sådant syfte inom länet möjligen
bildade föreningar äro så organiserade och ledda, att det kan anses
rådligt och för syftemålet gagneligt att genom beviljande af statslån åt
dessa föreningar söka befrämja egna-hems-tankens realiserande;

dels meddela, huruvida enligt Konungens befallningshafvandes uppfattning
bestyret med pröfningen af inkomna ansökningar om statslån för
egna hems upprättande bör inom hvarje län öfverlemnas åt länsstyrelsen
eller åt en särskild nämnd med den ungefärliga sammansättning, som
ofvan angifvits;

dels ock till komitén inkomma med uppgift å antalet af de jordafsöndringar,
som under åren 1897—99 blifvit af Konungens befallningshafvande
faststälda, hvilken uppgift bör vara så beskaffad, att deraf framgår,
huru stor del af dessa afsöndringar afser beredande af lägenhet åt
mindre hemmansegare eller arbetare, med såvidt möjligt särskild upplysning,
om lägenheten är afsedd till jordbrukslägenhet eller endast till
byggnadstomt, och huru stor del af afsöndringarna hufvudsakligen tillkommit
i ändamål af skogsafverkning.

Bil. D.

Bil. D

II. Sammandrag af länsstyrelsernas svar å frågorna 1,

12 i frågeformulär 1.

Frågan 1. Har i allmänhet inom edert område förhållandet emellan efterfrågan
och tillgång å arbetskraft under de senast förflutna tio åren
varit tillfredsställande

a) inom jordbruket? ........................................................................

b) inom industrien?..............................................................................

Frågan 2. Om särskildt inom jordbruket är att befara stadigvarande brist på
arbetare, kan då detta missförhållande anses i någon mån bero på
svårigheten för arbetare att förvärfva egna hem.............................

Frågan 12. Kan ur de i frågeformuläret anförda eller andra synpunkter, i hvad
edert område angår, anses önskvärdt, att från statens sida åtgärder
vidtagas i syfte att underlätta möjligheten att förvärfva egna hem:

a) för mindre bemedlade jordbruksarbetare?!

b) för andra mindre bemedlade arbetare? j

2 och

sid. 51.
» 53.

» 54.

» 56.

Bil D. - 50

Bil. D,

Frågan 1 a.

Har i allmänhet mom edert område förhållandet emellan efterfrågan och tillgång

å arbetskraft under de senast förflutna tio åren varit tillfredsställande

inom jordbruket?

Svar på frågan, alla innehållande att tillräcklig arbetskraft för jordbruket
saknats, hafva afgifvits af länsstyrelserna i Jönköping, Kronobergs,
Kalmar, Blekinge, Malmöhus, Hallands, Vermlands, Vestmanlands, Vesternorrlands,
Jemtlands, Vesterbottens och Norrbottens län, medan deremot
öfrige länsstyrelser icke uttalat någon egen åsigt i ämnet.

Såsom hufvudsaklig anledning till bristen på arbetskraft för jordbruket,
har i samtliga svaren angifvits den dragningskraft, som på arbetarebefolkningen
utötvas af industrien med dess höga kontanta dagslöner, lättare
arbetsvilkor och större frihet samt tillfällen till hjelp ur understödskassor
och dylikt. Industrigrenar, som särskildt inverka, äro enligt svaren, i Blekinge
län stenindustrien samt i de norrländska länen skogsindustrien och
grufdrift.

I flere svar har jemväl framhållits att jernvägsbyggandet i afsevärd
mån tagit arbetskraft från jordbruket.

Från Kalmar och Hallands län nämnes såsom bidragande orsak till
missförhållandet utvandring till Amerika, under det att länsstyrelsen i
Kronobergs län. med förmälan att emigrationen från länet till nämnda
land numera väsentligt aftagit och derför ej kan anses i betydande grad
inverka uti ifrågavarande afseende, erinrar om den minskning af arbetskraft
inom länet, som förorsakas deraf att den yngre befolkningen sommartiden
söker arbete i Skåne och Danmark. Länsstyrelsen i Hallands
län omnämner derjemte att inom vissa kustsocknar af länet eu stor del af
den manliga ungdomen af ålder egnar sig åt sjöfart.

Bil. D.

Det rådande missförhållandet mellan efterfrågan och tillgång å arbetskraft
för jordbruket anses allmänt komma att visa sig varaktigt. Länsstyrelsen
i Kronobergs län säger på fråga härom att, derest minskade arbetstillfällen
skulle uppstå vid allmänna byggnader, skogsarbeten och industriella
anläggningar, de derigenom ledigblifna arbetarne antagligen skulle
föredraga att utvandra framför att underkasta sig det strängare arbete
och den minskade arbetsförtjenst, en återgång till jordbruksarbete skulle
för dem medföra.

Bil. D

Frågan 1 b.

Har i allmänhet inom edert område förhållandet emellan efterfrågan och
tillgång å arbetskraft under de senast förflutna tio åren varit
tillfredsställande inom industrien?

På denna fråga afgifna svar, nemligen från Kronobergs, Kalmar, Blekinge,
Malmöhus, Hallands, Vermlands, Vestmanlands, Vesternorrlands och
Jemtlands län, äro alla jakande.

Bil. D.

Frågan 2.

Om särskildi inom jordbruket är att befara stadigvarande brist på arbetare, kan
då detta missförhållande anses i någon mån bero på svårigheten
för arbetarne att förvärfva egna hem?

I jakande riktning svara länsstyrelserna i Kalmar, Blekinge, Malmöhus,
Vestmanlands och Jemtlands län.

Bristen på jordbruksarbetare beror dock, enligt hvad uttalas från de
tre förstnämnda länen, endast i mindre väsentlig mån på svårigheten för
dessa arbetare att förvärfva egna hem, utan är den egentliga anledningen
till densamma att söka i den, särskildt hos den yngre befolkningen, tilltagande
benägenheten att ställa sig i industriens tjenst.

Större betydelse uti ifrågavarande afseende synas länsstyrelserna i
Vestmanlands och Jemtlands län vilja gifva åt egnabemsfrågan. Så anser
länsstyrelsen i Vestmanlands län det ligga i sakens natur, att den jordegare,
som vill åt sin gård trygga en bofast arbetarestain, skall nå detta
mål kanske i främsta rummet genom att der inrymma arbetare med egna
hem, samt säger, att exempel inom länet icke saknas derpå att blicken
vaknat för betydelsen häraf, i hvilket afseende framhålles, dels att egostyckning
flerestädes eger rum i den grad, att hvarje lotts innehafvare
måste förutsättas nödvändigt bero af sina arbetskrafter vid sidan af den
lott han brukar, dels ock att nyligen en kommun vid försäljning af ett
densamma doneradt hemman låtit uppdela jorden i en mängd, just för
handtverkare och jordbruksarbetare afsedda, tegar.

Från Jemtlands län uttalas att de hinder, som resa sig mot bildande
af egna hem, uppenbarligen i och för sig äro af beskaffenhet att utgöra
tillräcklig förklaringsgrund till den ringa omfattning, i hvilken dylika
hem hittills uppstått i länet. Länsstyrelsen anmärker dock på samma
gång, att sistnämnda förhållande torde till väsentlig del hafva sin orsak i
tidningspressens spridning bland arbetarne äfvensom i de lättade kommunikationerna,
genom hvilka medel arbetarne äro i stånd och vant sig vid
att uppsöka de ställen, der för tillfället den största kontanta arbetsförtjensten
erbjudes, samt att mången derför torde finna fördelaktigare att
lefva på rörlig fot än att binda sig fast vid egen torfva och dermed beröfva
sig möjligheten att begagna sig af de fördelar konjunkturerna på arbetsmarknaden
i andra orter kunna erbjuda. Lämpliga åtgärder för egna

- 55 - Bil. D.

hems bildande skulle emellertid, enligt länsstyrelsens mening, i hög grad
bidraga till ökande af den bofasta befolkningen på landsbygden.

Såsom nekande kunna svaren betecknas från Jönköpings, Kronobergs,
Kristianstads, Hallands, Vermlands, Vesternorrlands och Norrbottens län.

Af dessa svar äro de från Kristianstads, Vesternorrlands och Norrbottens
län bestämdt nekande och enligt de öfriga kan bristen på jordbruksarbetare
icke anses i någon mera afsevärd mån bero på frågan om egna
hems anskaffande.

Från Kristianstads län åberopas i detta afseende att någon svårighet
icke inom länet förefinnes för skötsamma arbetare att skaffa sig eget hem
samt från Jönköpings, Hallands och Vermlands län att jordtorpen, hvilka
torde få anses som det närmaste surrogatet för egna hem, ofta öfvergifvas
eller endast med svårighet kunna vid ledighet återbesättas med brukare.

På samma gång ofvannämnda länsstyrelser uttalat, att frågan om
tillfälle till det egna hemmets anskaffande icke, eller åtminstone icke i
anmärkningsvärd grad, kan angifvas såsom orsak till bristen på jordbruksarbetare,
hänvisa de, i enlighet med hvad rörande svaren å frågan 1 a)
redan omförmälts, nästan enstämmigt till industriens nuvarande gynsamma
ställning med deraf följande höga aflöningar och öfriga lockelser för arbetaren
såsom den egentliga anledningen till berörda brist.

Bil. D.

Frågan 12.

Kan ur de i frågeformuläret anförda eller andra synpunkter, i hvad edert
område angår, anses önskvärdt, att från statens sida åtgärder vidtagas
i syfte att underlätta möjligheten att förvärfva egna hem:

a) för mindre bemedlade jordbruksarbetare?

b) för andra mindre bemedlade arbetare?

	a	b	I svaren åberopade skäl m. m.
Ja	Nej	Ja	Nej
Stock-holms län.	1		i	Någon hjelp från statens sida direkt till ar-betarne synes icke lämplig, men deremot ändamåls-enligt att statsmedel funnes att tillgå för att efter Kongl. Maj:ts bepröfvande användas för understöd-jande af sådana föreningar, som i orterna kunde bildas med ändamål att underlätta arbetares sträf-van efter egen bostad med eller utan jord. Sär-skilda speciella bestämmelser för anslagets använd-ning böra ej fästas vid detsamma, utan åt Kongl. Maj:t lemnas frihet att besluta om de vilkor och den form, under Indika förening skulle komma i åtnjutande af understöd. Tillvaron af sådant stats-anslag skulle antagligen snart nog framkalla bil-dande af dylika föreningar.
Dpsala län.	1		i	Inskränker sig i ärendets nuvarande skick till att uttala såsom sin åsigt att det i komitérades uppdrag angifna mål bäst främjas genom lagstift-ning, syftande att underlätta såväl åstadkommande af jordafsöndringar som sådan afsöndrings befriande från å stamhemman hvilande inteckningar.

Transport! 2 | | 2

Bil. D»

	a	b	I svaren åberopade skäl m. m.
Ja	Nej	Ja	Nej
Transport	2		2
Söderman-lands län				Länsstyrelsen har i egnahemsfrågans närvarande skede ej velat afgifva utlåtande utan allenast hän-visat till de svar, som lemnats af kronofogdar m. fl.
Östergöt-lands län.	1		1	'')
Jönkö-pings län.	1		1	Understöd af staten för bildande af egna hem på landsbygden bör, liksom hittills, ske på den väg, att staten genom lagstifning och administra-tiva förordningar underlättar afsöndringar från en-skilda jordegendomar, äfvensom att staten fortgår i styckning af kronans vid industricentra eller eljest lämpligen belägna, till försäljning bestämda do-mäner samt i medgifvande af afsöndring från dy-lika kronans egendomar. Tryggare synes denna väg vara än att staten genom lån och penninge-bidrag skulle söka framkalla bemödanden af arbetare att skaffa sig egna hem. Åtminstone synes arbeta-ren böra först skaffa sig den sparpenning, för hvil-ken han köper jorden, hvarefter möjligen skäl kan finnas för staten att t. ex. genom förmedling af hushållningssällskapen i länen bereda arbetaren till-gång till lån mot billig ränta och inteckning i jor-den för uppförande af bostad eller verkställande af odlingar.
Transport	4		4

) Svaret afgifvet utan särskild motivering.

Bil. D

	a	b	I svaren åberopade skäl m. m.
Ja	Nej	Ja	Nej
Transport	4		4
Krono-bergs län.	1		1	*)
Kalmar län.				Då en sparsam, nykter och idog arbetare inom vare sig jordbruk eller industri bör med nuvarande arbetsförtjenster kunna i de fle3ta fall tidigt nog för-foga öfver medel, som sätta honom i stånd att för-värfva eget hem å en mindre lägenhet, synes ett ingripande från statens sida till förmån för dylika lägenheters förvärfvande mindre vara nödigt. Vida bättre behöfves statsunderstöd för anskaffande af sådana större lägenheter, som bereda innehafvaren med familj helt och hållet eller åtminstone i mera väsentlig mån en nödtorftig bergning, genom till-komsten af hvilket slags lägenheter jordbruksnärin-gen jemväl skulle ur åtskilliga synpunkter erhålla fördelar. Åtgärder af staten i syfte att bereda mindre bemedlade arbetare å landsbygden egna hem synas derför i hvarje fall böra inskränkas till lä-genheter af sistnämnda beskaffenhet. Med hänsyn till säkerheten för beviljade lån lärer endast arbetare-hem på fri grund kunna blifva föremål för understöd. Upplåtelser från kronojord synas böra ega rum i vidsträcktare omfattning än hittills skett.
Gotlands län.	1		1	Ändamålsenligt synes vara att staten genom försäljning af smärre och styckning af större jord-egendomar eller i vissa fall genom upplåtelse af sådan jord med allenast besittningsrätt under viss
Transport	6		G

*) Svaret afgifvet utan särskild motivering.

Bil. D

	a	b	I svaren åberopade skäl m. m.
Ja	Nej	Ja	Nej
Transport	6		6
•				tid, underlättar anskaffandet af egna hem åt såväl jordbruks- som andra arbetare, vare sig bemedlade eller obemedlade, men att staten skulle med för-sträckning af penningar understödja arbetare, som önskade förvärfva egna hem, synes deremot ur principiel synpunkt betänkligt och med hänsyn till länets förhållanden icke nödigt eller lämpligt. Passande att på ofvan angifvet sätt användas äro kronoegendomarna Roma kungsgård, belägen i närheten af Roma sockerfabrik, der ett större antal arbetare sysselsättas, samt Visborgs kungsladugård invid Visby.
Blekinge län.	1		1	Lämplig åtgärd uti ifrågavarande syfte synes vara bildande af en fond till utlåning under billiga rånte- och betalningsvilkor åt arbetare å lands-bygden, som vilja inköpa egna hem. Hvad sär-skildt fiskarebefolkningen inom länet angår, synes inköp böra ske i närheten af fiskelägena af områden, som sedermera kunna till fiskare på billiga vilkor försäljas.
Kristian-stads län.	1		1	I länet förefinnes väl ingen svårighet för sköt-samma arbetare att på landsbygden förvärfva sig egna hem vare sig i närbeten af städerna eller på längre afstånd derifrån, hvadan statens ingripande icke torde vara af behofvet påkalladt, men då det måste vara af största vigt för staten att arbetarebefolkningen å landsbygdeu i så stor utsträckning som möjligt varder försedd med egna hem, synes det äfven i
Transport	8		8

Bil. D.

	a	b	I svaren åberopade skäl m. m.
Ja	Nej	Ja	Nej
Transport	8		8
				hög grad önskvärd! att staten för befordrande af detta ändamål vidtager åtgärder i syfte att befordra arbetarnes egen sträfvan i denna retning.
Malmöhus län.	1		1	Betydelsen af statens mellankomst i syfte att genom billiga lån eller på annat sätt underlätta möjligheten att förvärfva egna hem bör icke under-skattas, dock kan hysas tvifvelsmål, huruvida, under nu rådande förhållanden i näringslifvet, derigenom något nämnvärdt vinnes för att förhindra jordbruks-arbetarnes tillströmning till industriella anläggningar å landsbygden och till städerna.
Hallands län.		1	1	Någon svårighet för jordbruksarbetarne att förvärfva egna hem förefinnes inom länet i allmän-het icke, hvadan statens ingripande i sådant syfte icke kan anses behöfligt. Deremot synes ett dylikt ingripande önskvärd! beträffande industriarbetarne, för hvilka det torde vara förenadt med synnerliga svårigheter, om ej stundom omöjligt, att endast med egna krafter åstadkomma ett eget hem.
Göteborgs och Bohus län.	1		1	Af synnerlig vigt är att lättnader beredas den talrika och i allmänhet mindre bemedlade fiskare-befolkningen att komma i besittning af egna hem. Deremot kan något behof af statsmagternas ingri-pande i fråga om anskaffande af egna hem åt mindre bemedlade arbetare, vare sig jordbruks- eller andra, på den egentliga landsbygden icke sägas vara för handen, om också medgifvas måste, att det skulle
Transport) 10	1 11 \|	\|

- 61

Bil. D.

	a	b	I svaren åberopade skäl m. m.
Ja	Nej	Ja	Nej
Transport	10	1	11
				vara af en viss betydelse, särskild! såsom motvigt mot den alltjemt pågående emigrationen till Ame-rika, om jordbruksarbetare skulle med större lätthet än för närvarande kunna förvärfva sig egna hem, äfvensom önskligt att fabriksarbetare kunde lättare än nu komma i besittning af eget bo.
Elfsborgs lön.	1		1	Om också må anses önskligt att staten, om lämpligen så ske kan, vidtager åtgärder för beredande af tillfälle för mindre bemedlade arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem, förekomma dock inom länet icke några förhållanden, som särskilt påkalla statens mellankomst i berörda hänseende.
Skara-borgs län.	1		1	Erfarenheten inom länet har visserligen visat att der arbetare användas i mera betydande antal och verkligt behof af arbetarebostäder, helst under eget tak, yppar sig, arbetsgivaree sökt främja ar-betarnes intresse i detta hänseende, men önskvärd! synes dock att, så vidt möjligt, äfven från statens sida åtgärder vidtagas i syfte att för mindre be-medlade arbetare underlätta förvärfvet af eget hem.
Vermlands län.	1		1	Länsstyrelsen antager, att ökad möjlighet att förvärfva egna hem skulle i viss mån bidraga att fästa arbetare vid jordbruket, samt anser att, om än beredande af egna hem åt industriarbetare icke erfordras för ökande af tillgång på arbetskraft inom industrien, denna fråga dock af hygieniska och sociala skäl har sin stora betydelse äfven beträffande sådana arbetare.
Transport) 13 1 \|	14

Bil. D.

	a	b	I svaren åberopade skäl m. m.
	Ja	Nej	J a	Nej
Transport	13	1	14
Örebro län.	1		1		J)
Vestman-lands län.	1		1		Åtgärder från statens sida för att underlätta möjligheten för mindre bemedlade personer att för-värfva egna hem synas i hög grad nyttiga. Dessa åtgärder höra bestå i enkla anordningar i rättsligt hänseende för jordstyckning och jordens frigörande från äldre gravationer samt jordupplåtelse från sta-tens egendomar på förmånliga vilkor, Deremot torde penningeförsträckning af statsmedel åt en-skilde icke vara hvarken för staten eller försträck-ningstagaren till verkligt gagn.
Koppar-bergs län.	1		1		Idén om anskaffande af egna hem för fattiga arbetare är mycket tilltalande, på samma gång frågan har en stor socialpolitisk och ekonomisk innebörd. Genom sina många vattenfall och andra för-hållanden eget- Dalarna goda förutsättningar för stor industriell utveckling, och vore det ett betydande steg för en lycklig lösning af arbetarefrågan inom länet, om genom statens mellankomst eller på annat sätt åt den med en dylik utveckling följande stora arbetarebefolkningen kunde beredas utvägar att skaffa sig eget hem. Beträffande gagnet för jordbruket af åstad-kommande af egna hem ställer sig länsstyrelsen mera tveksam.
Transport	16	1	17

*) Svaret afgifvet utan särskild motivering.

Bil. D.

	a	b	I svaren åberopade skäl m. m.
Ja	Nej	Ja	Nej
Transport	16	1	17
Gefleborgs län.					Inga upplysningar äro att meddela utöfver hvad de öfverlemnade svaren från kronofogdar m. fl. innehålla.
Vester- norrlands län.		1		1	Något behof af statsmagternas ingripande i här ifrågavarande syfte kan, hvad länet angår, icke anses vara för handen. Arbetarnes ställning och lefnadsvilkor äro de mest gynsamma; någon särskild klass af jordbruks-arbetare finnes ej, utan massan af arbetare tillhör industrien. De i denna industri fast anstälde åt-njuta i allmänhet hyrestid bostad utom en mängd andra förmåner och kunna knappast finna för sig lockande att med frånträdande af sina nuvarande lugna bostads- och lefnadsförhållanden söka bereda sig egen bostad, äfven om understöd härtill af staten kunde förväntas. Den öfriga arbetarebefolkningen är af särdeles rörlig natur och jägtande efter de bäst aflönade arbetsanställningar, hvarför vanskligt är att förutsäga om utsigten att erhålla egen fast bostad skulle i väsentlig mån förändra dess karakter i nu nämnda afseende. Möjligen skulle arbetaren af den egna bostaden till och med finna sig hindrad i sitt sträfvande efter förvärf. Föga antagligt är att en lagstiftning i den nu ifrågasatta rigtningen skulle mera än förr qvarhålla arbetare vid platsen för hans bostad. Möjligen skulle dock skogsbygdernas befolkning befinnas mera mottaglig för lagstiftningen i fråga. Sin hufvudsakliga betydelse synes egnahems-frågan kunna få genom att bereda fattiga jordbruks-
Transport	16	2	17 \| 1 \|

Bil. D.

	a	b	I svaren åberopade skäl m. m.
Ja	Nej	Ja	Nej
Transport	16	2	17	1
					arbetare från södra delarne af riket tillfälle till in-flyttning till Norrland och derigenom bidraga till kolonisation och uppodling af Norrlands ofantliga, dertill lämpliga jordvidder.
Jemtlands län.	1		1		Lämpliga åtgärder för bildande af egna hem på landet skulle otvifvelaktigt bidraga till ökande af den bofasta befolkningen på landsbygden och landets uppodling och bebyggande, men till vin-nande häraf är af nöden ej blott att tillfälle beredes till förvärfvande för billigt pris af lämpliga jord-områden samt att understöd för deras uppodlande och bebyggande gifves, utan ock att genom lag fastställas sådana bestämmelser att ifrågavarande små hem ej kunna annat än vid försummadt full-görande af vilkoren för möjligen erhållet understöd frånhändas egarne och ej heller kunna blifva före-mål för spekulation utan bibehållas vid deras karak-ter af egna hem. De böra således icke kunna in-tecknas eller utmätas för gäld och ingen bör ega rätt att ega mer än eu fastighet af ifrågavarande slag.
Vester- bottens län.	1		1		Staten bör å densamma tillhöriga vidsträckta kronoparker och andra områden för billigt pris upp-låta smärre, jemväl med skog försedda jordstycken, som vore lämpliga till byggnadstomter och som, i fråga om områden för jordbruksarbetare, derjemte kunde egna sig för jordbruk. För inköp af jord och uppförande af byggna-der böra lån mot låg ränta och lång amortering
Transport	18	2	19	1

65 - Bil. D.

	a	b	I svaren åberopade skäl m. m.
Ja	Nej	Ja	Nej
Transpori	18	2	19	1
					beviljas, hvilka lån dock ej få disponeras förr än arbetaren visat sig hafva vidtagit eu del förberedande åtgärder för jordens bebyggande och uppodling.
Norr- bottens län.		1		1	Den inom länet rådande bristen på jordbruks-arbetare kan icke i någon mån tillskrifvas svårighet för arbetarne att förvärfva eget hem och ur den synpunkt, från hvilken frågeformuläret uppsatts, kan svaret på frågan, huruvida några åtgärder från statens sida må vara önskvärda för att bereda jord-bruksarbetarue inom länet ofvannämnda förmån, utan tvekan besvaras med nej. Snarare erfordras åtgärder för att bereda jordbrukare från annat håll tillfälle att tillgodogöra sig de ofantliga vidderna odlingsbar mark, som i Norrbotten ligger obrukad. Frånsedt sågverken vid kusten, der arbetarnes bo-stadsförhållanden ej gifva anledning till anmärkning, finnas för närvarande inom länet endast två större industricentra, Gellivare samt Luossavaara-Kiiruna-vaara malmfält. A båda dessa ställen äro områden att användas till byggnadsplats^- för arbetare upp-låtna af staten och några ytterligare åtgärder från dess sida för förverkligandet af syftet med mark-upplåtelsen anses icke för närvarande af behofvet påkallade.
Summa\|	18	3	19 \| 2 \|

Bil. D.

III. Sammandrag af hushållningssällskapens förvaltningsutskotts
och underafdelningars, kronofogdarnes, länsmännens,
föreningars och enskildes svar å frågorna 1, 2, 7, 8, 10, 11

och 12 i frågeformulär 1.

(Länsstyrelsernas svar jemväl införda summariskt.)

Frågan 1. Har i allmänhet inom edert område förhållandet emellan efterfrågan
och tillgång å arbetskraft under de senast förflutna tio åren
varit tillfredsställande

a) inom jordbruket? ..................................................................... sid. 69, 70.

b) inom industrien? ...................................................................... » 71.

Frågan 2. Om särskildt inom jordbruket är att befara stadigvarande brist på
arbetare, kan då detta missförhållande anses i någon mån bero på
svårigheten för arbetarne att förvärfva egna hem? ..................... » 72, 73.

Frågan 7. År det antagligt, att inom edert område skall kunna beredas tillgång
till jord för att sätta mindre bemedlade jordbruksarbetare i
tillfälle att förvärfva egna hem

a) på fri grund? |

b) på ofri grund? j

Frågan 8. Hvilken är den vanliga kostnaden för

a) inköp af jord till en mindre jordbrukslägenhet? .................... » 77.

b) uppförande af nödiga åbyggnader å en dylik lägenhet?......... » 78.

Frågan 10. År det antagligt, att i grannskapet till de industriella anläggningarna
inom eder ort skall kunna beredas tillgång till jord för att
sätta vid nämnda anläggningar sysselsatta, mindre bemedlade arbetare
i tillfälle att förvärfva egna hem

a) på fri grund? j

b) på ofri grund? j

79-81.

Bil. D.

Frågan 11.

Frågan 12.

- 68 -

För hvilket medelpris kan i grannskapet till de industriella anläggningarna
inom orten

al byggnadstomt för upprättande af ett arbetarehem på fri grund

inköpas?......................... .......................................................... sid. 82.

b) en sådan tomt förses med åbyggnad, afsedd för en familjs behof? » 83.

Kan, ur de i frågeformuläret anförda eller andra synpunkter, i
hvad edert område angår, anses önskvärdt, att från statens sida
åtgärder vidtagas i syfte att underlätta möjligheten att förvärfva
egna hem

a) för mindre bemedlade jordbruksarbetare? | »84- 88.

b) för andra mindre bemedlade arbetare? j

Bil. D.

Frågan i a.

Har i allmänhet inom edert område förhållandet emellan efterfrågan och
tillgång å arbetskraft under de senast förflutna tio åren varit
tillfredsställande inom jordbruket?

/Ja =s tillräcklig arbetskraft för jordbruket har funnits.\
vNej = » » » » » saknats.4

		Länsstyrelsen	Hushållnings-,, sällskapets förvaltnings- utskott	Kronofogdar, läns-män, hushållnings-sällskapets under-afdelningar, före-ningar och enskilde
		Ja	Nej	Ja	Nej	Ja	Nej
Stockholms	län ..........			\|	i 1	A	37 39
Upsala	»	_	_	-	5
Södermanlands » .. .	_	_	1		n	1 6
Östergötlands	»	—	_	l	_	21	32
Jönköpings	»	—	1	—	—	10	35
Kronobergs	»	—	1	—	1	3	28
Kalmar	»	—	1	—	2	2 s	47 16 19 34 35
Gotlands	»
Blekinge Kristianstads	» »	—	1	—	1 1	3 4 11
Malmöhus	»	—	1	_
Hallands	»	—	1	_	1	3	20
Göteborgs och	Bohus län ........	—	_	_	1	4	30 54
Elfsborgs	län ................	—	—	—	5)1	15
Skaraborgs	» ................................	—	—	—	12	38
Vermlands	»	_	1	_	1 1	8	28
Örebro		__		_	18	21 22
Vestmanlands	»	—	1	_	1	6
Kopparbergs » ..... Gefleborgs » ..... Vesternorrlands»		1 1 1 1	—	1 1 1 l	29 14 1 4	51 37 60 52 45 31
Jemtlands Vesterbottens	» »	—	—	11 7 8
Norrbottens	»	—	—	—
	Summa	- \|	12	2 1	16	222	827

'') Norra hushållningssällskapet.

Bil. D.

Beträffande de under rubriken ja upptagna svaren är att märka dels
att i ett afsevärdt antal svar, hvilka med hänsyn till deras uttalande om
tioårsperioden i dess helhet ansetts böra betecknas såsom jakande, emellertid
förklarats, att tillgången på jordbruksarbetare under de sista åren af
perioden visat sig mindre tillfredsställande, och dels att i åtskilliga svar,
särskilt från Kopparbergs län, meddelats, att jordbruket å mindre hemman
i den ort, svaret omfattade, i allmänhet skötes af egarne sjelfva med tillhjelp
af deras hemmavarande barn, hvilket förhållande i en del fall synes
hafva föranleda att svaret blifvit jakande.

Hvad angår frågan, huruvida det i de nekande svaren vitsordade missförhållandet
emellan efterfrågan och tillgång på arbetskraft för jordbruket
kan antagas skola visa sig varaktigt, så har i det långt öfvervägande antalet
fall förklarats, att någon afsevärd förändring till det bättre ej vore
att förvänta uti ifrågavarande afseende, åtminstone icke så länge nu pågående
omfattande jervägsbyggnader med tillfällen till goda arbetsför^ enster
fortfara och framför allt ej så länge industrien, skogsafverkning, särskild!,
för de nordliga länen, deri inbegripen, blomstrar såsom nu är lallet och i
följd häraf kan erbjuda aflöning och andra förmåner vida utöfver dem
jordbrukaren förmår lemna sina arbetare. Svar finnas visserligen, der tillfället
till arbetsförtjenst vid ortens industriella anläggningar, skogsafverkningar
eller jernvägsanläggningar angifves såsom sannolikt mera kortvarigt,
och bristen på jordbruksarbetare derför förmenas vara öfvergående, men
å andra sidan förekomma svar, der denna brist förväntas långt ifrån att
förminskas, komma att under framtiden mer och mer tilltaga.

I sammanhang med konstaterandet af bristen på jordbruksarbetare
har från Kronobergs samt nordligaste delen af Göteborgs och Bohus län
omförmälts, att sommartiden utvandring i betydande omfattning eger rum
af den yngre befolkningen, från Kronobergs län till Skåne och Danmark
samt från norra Bohuslän till Norge. Till sistnämnda land säges jemväl
den vuxna ungdomen från gränstrakterna i Vermland vid tillfällen af god
arbetsförtjenst i grannlandet begifva sig, och minskad tillgång å arbetskraft
i hemorten derigenom tidtals uppkomma.

Bil. D

Frågan 1 b.

Har i allmänhet inom edert område förhållandet emellan efterfrågan och
tillgång å arbetskraft under de senast förflutna tio åren varit
tillfredsställande inom industrien?

/Ja = tillräcklig arbetskraft för industrien har funnits A
\Nej = » » » » » saknats./

	Länsstyrelsen	Hushållnings- sällskapets förvaltnings- utskott	Kronofogdar, läns-män, hushållnings-sällskapets under-afdelningar, före-ningar och enskilde
Ja	Nej	Ja	Nej	Ja	Nej
Stockholms	län ..............................					22	8
Upsala	»	—	—	—	—	22	5
Södermanlands	»	_	—	1	—	17	—
Östergötlands	»	—	—	1	—	30	—
Jönköpings	»	—	—	—	—	31	5
Kronobergs	»	1	—	1	—	22	2
Kalmar	»	1	—	2	—	26	8
Gotlands	»	—	—	—	—	4	5
Blekinge	»	1	—	1	—	15	3
Kristianstads		—	—	1	—	30	1
Malmöhus	»	1	—	—	—	30	5
Hallands	» ..................	1	—	1	—	15	1
Göteborgs och	Bohus län ..................	—	—	1	—	22	4
Elfsborgs	län ..................................	—	—	J)1	—	42	5
Skaraborgs	»	—	—	—	—	18	11
Vermlands	)>	1	—	—	1	25	3
Örebro	»	—	—	1	—	30	5
V estmanlands	»	1	—	1	—	24	2
Kopparbergs	»	—	—	1	—	46	7
Gefleborgs	»	—	—	1	—	35	8
Vesternorrlands» ...................................	1	—	—	—	41	12
Jemtlands	»	1	—	1	—	27	7
V esterbottens	»	—	—	—	—	20	16
Norrbottens		—	—	—	,-	20	5
	Summa	9	—	15	1	614	128

*) Norra hushållningssällskapet.

Bil. D.

Frågan 2.

Om särskilt inom jordbruket är att befara stadigvarande brist på arbetare,
kan då detta missförhållande anses i någon mån bero på
svårigheten för arbetarne att förvärfva egna hem?

	Länsstyrelsen	Hushållnings- sällskapets förvaltnings- utskott	Kronofogdar, läns-män, hushållnings-sällskapets under-afdelningar, före-ningar och enskilde
Ja	Nej	Ja	Nej	Ja	Nej
Stockholms	län ...........................			1		12	27
Upsala	» ..................................	—	—	—	—	13	30
Södermanlands	» .............................	—	—	—	1	7	16
Östergötlands	»	—	—	1	—	20	27
Jönköpings		—	1	—	—	20	19
Kronobergs	>	—	1	—	1	5	26
Kalmar	»	l	—	Öl	=)1	29	17
Gotlands	»	—	—	—	—	6	11
Blekinge	»	i	—	—	1	1	18
Kristianstads	>	-—	1	—	1	19	16
Malmöhus	» ...............................	l	—	1	—	14	31
Hallands	> .................................	—	1	1	—	7	16
Göteborgs och	Bohus län ................	—	—	1	—	5	28
Elfsborgs	län .........................	—	—	—	2)1	18	46
Skaraborgs		—	—	—	—	16	32
V ermlands	» ................................		1	—	1	10	26
Örebro	»	—	—	1	—	10	23
Vestmanlands	»	l	—	1	—	5	20
Kopparbergs	»	—	—	—	1	10	51
Gefleborgs	»	—	—	1	—	6	37
Vesternorrlands» ....................................	—	1	—	1	17	52
Jemtlands	»	l	—	1	—	37	21
V esterbottens	»	—	—	—	—	24	25
Norrbottens	» ....................................	—	1	—	—	10	25
	Summa	5	7	10	9	321	640

'') Södra hushållningssällskapet.
2) Norra s

Bil. D.

I flertalet af de nekande svaren anföres, att bristen på jordbruksarbetare
nästan uteslutande eller åtminstone till den hufvudsakligaste delen
är beroende derpå att industrien med dess högre aflöning, mindre
tunga arbete och större frihet drager arbetaren bort från jordbruket.
Svårighet att förvärfva eget hem förefinnes icke, enligt hvad i många
svar påstås, och kan således icke utgöra förklaring för den bristande
tillgången på arbetskraft för jordbruket. Såsom stöd för den mening,
att egnahemsfrågan icke spelar någon mera nämnvärd rol uti berörda
afseende, åberopas i flere svar från olika län jemväl dels det förhållandet,
att arbetare, oaktadt de innehafva egna hem, likväl ej sällan begifva sig
till andra orter, der bättre förtjenst erbjudes, och dels den svårighet,
som ofta möter att få jordtorp besatta med brukare. Från Skaraborgs
län anföres till bevis för riktigheten af sistnämnda uppfattning att
drängar, som legas till soldater, i de flesta fall icke vilja hafva torp, ej
ens bostad, utan blott kontant lön, i följd hvaraf också byggnaderna å
många soldattorp blifvit försålda och nedtagna.

A andra sidan uttalas i de jakande svaren:

att arbetaren icke kan förväntas hysa något vidare intresse af att
nedlägga arbete och kostnader på sitt hem, så länge han, såsom oftast
nu är fallet, endast disponerar detsamma, vare sig i egenskap af torpare
eller på annat mer eller mindre tillfälligt sätt,

att hos arbetaren förefinnes en bestämd önskan att förvärfva ett eget
hem samt att ifall han såge sig hafva utsigt att kunna förverkliga sin
sträfvan efter ett sådant, han sannolikt skulle i många fall stanna qvar
vid jordbruksarbetet i hemorten såsom lemnande ett tryggare tillfälle till
utkomst, äfven om arbetsför^ensten dervid blefve mindre än den han
kunde vinna genom att uppsöka det för tillfället bäst aflönade industriella
arbetet, samt

att eget hem på fri grund emellertid i allmänhet icke kan af den
mindre bemedlade jordbruksarbetaren utan särskildt bistånd anskaffas
och att just svårigheten i detta afseende med all säkerhet bidragit till
utflyttningen till Amerika, der emigranten trott sig med lätthet komma
i besittning af egen jord.

Bil. D.

Frågan 7 a.

År det antagligt, att inom edert område skall kunna beredas tillgång till jord
för att sätta mindre bemedlade jordbruksarbetare i tillfälle att förvärfva

egna hem på fri grund?

	Länsstyrelsen	Hushållnings- sällskapets förvaltnings- utskott	Kronofogdar, läns-män, hushållnings-sällskapets nnder-afdelningar, före-ningar och enskilde
Ja	Nej	Ja	Nej	Ja	Nej
Stockholms	län ....................................			1		24	15
Upsala	» ...................................	—	—	—	—	21	18
Södermanlands	»	—	—	—	1	7	16
Östergötlands		—	—	1	—	41	8
Jönköpings	» ................................	1	—	—	—	35	8
Kronobergs	»	1	—	—	1	27	3
Kalmar	»	—	—	Öl	Jl	35	12
Gotlands	»	1	—	—	—	16	1
Blekinge	» ................	—	—	1	—	14	3
Kristianstads		—	—	1	—	28	7
Malmöhus	»	1	—	—	—	32	13
Hallands	»	—	—	1	—	15	6
Göteborgs och	Bohus län ..................	—	—	1	—	23	11
Elfsborgs	län ................................	—	—	2)1	—	49	16
Skaraborgs	» ...................................	—	—	—	—	27	21
Vermlands	»	—	—	1	—	28	7
Örebro	»	—	—	1	—	33	4
Vestmanlands	» ............ .....	—	—	1	—	23	4
Kopparbergs	» ....................................	—	—	—	1	48	21
Gefleborgs	»	—	—	1	—	35	15
Vesternorrlands» ...................................	1	—	1	—	61	14
J emtlands	»	—	—	1	—	53	8
Vesterbottens	»	—	—	—	—	49	3
Norrbottens		—	—	—	—	34	1
	Summa	5		14	4	758	235

'') Södra hushållningssällskapet.
J) Norra *

Bil. D.

Frågan 7 b.

År det antagligt, att inom edert område skall kanna beredas tillgång till jord
för att sätta mindre bemedlade jordbruksarbetare i tillfälle att fön/ärfva
egna hem på ofri grund?

	Länsstyrelsen	Hushållnings- sällskapets förvaltnings- utskott	Kronofogdar, läns-män, hushållnings-sällskapets under-afdelningar, före-ningar och enskilde
Ja	Nej	Ja	Nej	Ja	Nej
Stockholms län ...............			1		31	10
Upsala » ...........................	—	—	—	—	26	12
Södermanlands » ...............		■	_	i	18	4
Östergötlands » .............................	—	—	1		43	4
Jönköpings » .................................	—	—	—	—	35	7
Kronobergs » ........................	—	—	1	—	25	3
Kalmar » ...............................	—	—	2	—	37	11
Gotlands » .................................	—	—	—	—	14	1
Blekinge » ....................................	—	—	1	—	17	—
Kristianstads » ...................................	—	—	1	—	31	5
Malmöhus » ...............................	—	1	—	—	26	17
Hallands » ...............................	1	—	1	—	16	4
Göteborgs och Bohus län ....................	—	—	1	—	28	4
Elfsborgs län .......................	—	-—-	])1	—	57	8
Skaraborgs » ..................................	—	—	—	—	33	15
Vermlands » ................................	—	—	1	—	32	3
Örebro » ....................................	—	—	1	—	24	5
Vestmanlands » ...................................	—	—	1	—	25	1 j
Kopparbergs » ..................................	—	—	—	—	43	21
Gefleborgs » ...................................	—	—	1	—	33	16
Vesternorrlands » ....................................	1	—	1	—	53	14
Jemtlands » ................................	—	—	1	—	51	11
Vesterbottens » ...................................	—	—	—	—	50	3 i
Norrbottens » ....................................	—	—	—	—	33	2 ''
Summa	2	1	16	i	781	181

'') Norra hushållningssällskapet.

Bil. D

(Hör till både frågan 7 a och frågan 7 b.)

I åtskilliga fall har svarats att tillgång till jord för egna hem icke
syntes kunna beredas annorlunda än genom styckning af mindre hemman,
i andra att inteckningsförhållandena i allmänhet lade bestämda hinder i
vägen för lägenheters upplåtande från hemmanen i orten.

Beträffande områden på enskild mark, som för ifrågavarande ändamål
syntes passande, har påpekats att soldattorpen, ifall de efter en eventuel
förändring af arméorganisationen i större omfattning icke vidare blefve
för sitt nuvarande ändamål erforderliga, skulle lämpa sig väl till egnahemslägenheter
och, såsom äfven flerstädes redan skett, kunna så mycket
lättare härtill förvärfvas som jordegarne vant sig att betrakta dessa torp
såsom från hemmanen skilda egoområden. Från Öland hafva der förekommande,
vid utmarksindelningen för allmänt behof flerestädes afsätta
planer framhållits såsom för ändamålet lämpliga; hvarjemte från Kronobergs
län erinrats, att inom Vrå socken af Sunnerbo härad funnes stora
vidder af till odling synnerligen lämplig mossmark, som kunde med nödig
hjelp från statens sida till lägenheter för arbetare användas.

I många svar har förklarats att jord för ändamålet icke lärer kunna
erhållas annat än å kronans egendomar, dervid anmärkts dels att isynnerhet
de mindre eller låg arrendeafkastning lemnande domänerna borde fördelas
till egna hem, dels att härtill jemväl borde användas sådana å
kronoegendomar befintliga torplägenheter, som icke kunde brukas tillsammans
med hufvudgården.

Särskild! från de nordligare länen har uttalats att såväl den enskilde
jordegaren som isynnerhet skogs- och trävarubolagen vore af fruktan för
oloflig skogsfångst från nybyggares sida särdeles obenägna att åt sådana
upplåta jord samt att egna hem för arbetare af detta skäl torde stå att
erhålla endast från kronoparker eller andra kronans egendomar, der emellertid
tillgången på för ändamålet passande områden vore synnerligen stor
bland annat å de s. k. myrmarkerna.

Såsom egendomar, lämpliga att komma i åtanke vid fråga om upplåtande
af jord till egna hem, hafva nämnts följande kronoegendomar,
nemligen i Kalmar län Borgholms och Horns kungsladugårdar å Öland, i Gotlands
län Roma kungsgård och Visborgs kungsladugård, i Göteborgs och
Bohus län vissa inom Orusts och Tjörns fögderi belägna boställen samt i
Gefleborgs län indragna militieboställena Alfta i Alfta socken ock Rolfsta
i Forssa socken.

I svaren på frågan 7 b har ofta uttalats att anläggande af egna hem
på ofri grund icke vore tillrådligt samt i allmänhet ej heller torde förefalla
arbetaren lockande.

Bil. D

Frågan 8 a.

Hvilken är den vanliga kostnaden för inköp af jord till en mindre

jordbrukslägenhet ?

(Mindre jordbrukslägenhet = lägenhet, afsedd för egentligt jordbruk, men mindre än att dess
brukande ensamt lemnar nödtorftig bergning åt en arbetarefamilj.)

Medeltalet af afgifna svar från

		Länsstyrelsen	Hushållnings- sällskapets förvaltnings- utskott	krono- fogdarne	läns- männen	hushåll- nings- sällska- pets under- afdeln.	före- ningar och enskilde
Stockholms	lan..	Kr.	Kr. 1,000—1,500	Kr.	Kr. 630	Kr. 970	Kr.
Upsala	»	—	—	—	360	460	450
Södermanlands	»	—	—	420	300	370	—
Östergötlands	»	—	]) 300-400	510	650	620	—
Jönköpings	»	—	—	510	750	600	500
Kronobergs		200—300	400	810	490	350	—
Kalmar	»	300—1,000	—	570	690	480	280
Gotlands	»	—	300	510	380	—
Blekinge	»	—	500	500	860	350	500
Kristianstads	»	—	—	420	750	—	400
Malmöhus		—	—	1,290	1,250	1,490	—
Hallands		—	900	250	360	—	—
Göteborgs o. Bohus	/>	—	—	710	830	—	—
Elfsborgs	»	—	2) 1,500	360	540	480	760
Skaraborgs	»	—	—	280	580	600	500
Vermlands	»	—	—	470	540	700	520
Örebro	»	—	400-800	400	480	550	590
Vestmanlands	»	—	—	710	620	620	—
Kopparbergs		—	50—700	350	840	640	—
Gefleborgs	»	—	250—500	500	490	580	300
Vesternorrlands	»	300—600	—	820	1,180	600	800
Jemtlands	»	—	300-400	650	450	460	550
Vesterbottens	»	—	—	—	410	410	650
Norrbottens	»	—	—	380	460	560	550

’) jemte kostnad för betesmark.
2) Norra hushållningssällskapet.

Bil. D

Frågan 8 b.

Hvilka äro de vanliga kostnaderna för uppförande af nödiga åbyggnader å

en mindre jordbrukslägenhet?

(Angående betydelsen af uttrycket: mindre jordbrukslägenhet, se anm. vid frågan 8 a.)

	Länsstyrelsen	Hushållnings- sällskapets förvaltnings- utskott	Medel krono- fogdarne	talet af a läns- männen	fgifna sva hushåll- nings- sällska- pets under- afdeln.	r från före- ningar och enskilde
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Stockholms län.	—	1,000—1,500	1,250	2,060	1,600	—
Upsala » ...	—	—	1,570	1,270	1,350	1,290
Södermanlands » ...	—	—	1,380	1,160	1,120	1,750
Östergötlands » ...	—	2,000	1,450	1,940	1,940	—
Jönköpings » ...	—	—	1,000	1,170	1,120	1,000
Kronobergs * ...	1,000	1,800	960	880	900	—
Kalmar » ...	500—1,000	—	1,060	1,030	900	550
Gotlands » ...	—	—	950	900	710	—
Blekinge » ...	—	1,200—1,500	600	960	1,300	1,000
Kristianstads » ...	—	—	860	850	1,000	1,500
Malmöhus » ...	—	—	1,220	1,620	1,380	1,000
Hallands » ...	—	900	1,200	1,050	1,000	—
Göteborgs o. Bohus » ...	—	200—800	750	980	850	—
Elfsborgs » .	—	]) 700	1,030	1,020	920	970
Skaraborgs » ...	—	—	1,030	1,200	900	770
Vermlands » ...	—	—	1,310	1,920	1,460	1,270
Örebro v ...	—	—	1,380	1,180	1,420	1,200
Vestmanlands » ...	—	—	1,470	1,690	2,150	—
Kopparbergs » ...	—	1,500—2,300	1,310	1,830	1,410	—
Gefleborgs » ...	—	1,500—2,000	1,710	1,220	1,910	1,500
Vesternorrlands » ...	500—900	—	1,150	990	1,170	1,210
Jemtlands » ...	—	1,000—1,200	1,250	1,060	1,060	1,430
Vesterbottens » ...	—	—	1,000	1,000	1,050	1,350
Norrbottens » ...	—	—	980	1,000	1,040	1,350

) Norra hushållningssällskapet,

Bil. D

Frågan 10 a.

År det antagligt, att i grannskapet till de industriella anläggningarna inom eder
ort skall kunna beredas tillgång till jord för att sätta vid nämnda anläggningar
sysselsatta, mindre bemedlade arbetare i tillfälle att förvärfva egna hem på

fri grund?

	Länsstyrelsen	Hushållnings- sällskapets förvaltnings- utskott	Kronofogdar, läns-män, hushållnings-sällskapets under-afdelningar, före-ningar och enskilde
Ja	Nej	Ja	Nej	Ja	Nej
Stockholms	län ......				1	14	14
Upsala	» ..............................	—	—	—	—	13	14
Södermanlands » ........	—	—	1	—	11	7
Östergötlands	» ....	—	—	—	—	20	10
Jönköpings	» ..........	—	—	—	—	38	2
Kronobergs	» .......	—	1	—	1	20	6
Kalmar	» .....	—	—	—	Öl	18	16
Gotlands	» ............................	—	—	—		9	2
Blekinge	»	—	—	1	—	13	2
Kristianstads	» ......................	—	—	—	—	21	6
Malmöhus		1	—	1	—	38	6
Hallands	» .............................	1	—	1		14	3
Göteborgs och	Bohus län .................	—	—	1	—	16	8
Elfsborgs	län .................................	—	—	—	—	39	17
Skaraborgs	» ....................................	—	—	—	—	19	9
Vermlands	» ..................................	—	—	1	—	23	10
(Irebro	» ................................	—	—	—	—	25	9
Vestmanlands	» ................................	—	—	—	—	17	4
Kopparbergs	» ...................................	—	—	—	—	30	19
Getleborgs	...................................	—	—	1	—■	24	17
Vesternorrlands» ..................................	1	—	—	—	31	14
Jemtlands	» ...................................	—	—	1	—	20	4
Vesterbottens	2> ....................................	—	—	—	—	15	4
Norrbottens	J» ....................................	—	—	—	-1	18	4
	Summa	3	1	8	3	506	207

'') Norra hushållningssällskapet.

Bil. D

80 --

Frågan 10 b.

ofri grund?

	Länsstyrelsen	Hushållnings- sällskapets förvaltnings- utskott	Kronofogdar, läns-män, hushållnings-sällskapets under-afdelningar, före-ningar och enskilde
Ja	Nej	Ja	Nej	Ja	Nej
Stockholms län ...................................	_	._	_	1	18	11
Upsala » ...................................	—	—	—	—	20	8
Södermanlands » ...................................	—	—	1	—	8	9
Östergötlands » .................................	—	—	—	—	24	6
Jönköpings » ................................	—	—	—	—	39	1
Kronobergs » ..................................	—	—	1	—	25	1
Kalmar » ...................................	—	—	’)1	—	28	6
Gotlands » .................................	—	—	—	—	9	2
Blekinge » ...............................	—	—	1	—	17	—
Kristianstads » ...................................	—	—	1	—	27	3
Malmöhus » ...............................	—	—	1	—	26	13
Hallands » ................................	1	—	1	—	13	3
Göteborgs och Bohus län ..................	—	—	1	—	20	4
Elfsborgs län ................................	—	—	’)1	—	Öl	6
Skaraborgs » ...................................	—	—	—	—	20	7
V ermlands » .................................	—	—	1	—	24	9
Örebro » .................................	—	—	—	—	21	6
Vestmanlands » ..................................	—	—	—	—	18	3
Kopparbergs » ..................................	—	—	—	—	29	18
Gefleborgs » ....................................	—	—	1	—	22	18
Vesternorrlands 2> ..................................	—	—	—	—	31	12
Jemtlands * ....................................	—	—	1	—	19	5
Vesterbottens » ....................................	—	—	—	—	15	5
Norrbottens » ................................	—	—	—	—	15	4
Summa	1	—	12	1	539	160

'') Norra hushållningssällskapet.

Bil. D.

(Hör till både frågan 10 a och frågan 10 b.)

Såsom grund för nekande svar har ofta angifvits att jorden i närheten
af de industriella anläggningarna stode i allt för högt pris att kunna
till bostadstomt för arbetare användas, liksom äfven anförts att egarne till
sådana anläggningar, till hvilka den omgifvande marken hörde, i allmänhet
icke torde vara benägna att, åtminstone med eganderätt, upplåta
delar deraf till arbetare och derigenom i väsentlig mån förminska sitt inflytande
på platsen.

Bil. D

Frågan 11 a.

För hvilkei medelpris kan i grannskapet till de industriella anläggningarna inom
orten byggnadstomt för upprättande af ett arbetarehem på fri grund inköpas?

	Länsstyrelsen	Hushållnings- sällskapets förvaltnings- utskott	Medeltalet af a	‘gifna svar från
krono- fogdarne	läns- männen	hushåll- nings* sällska- pets under- afdela	före- ningar och [enskilde
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Stockholms län......	—	500	870	380	320	—
Upsala » ......	—	—	350	260	250	260
Södermanlands » ......	—	500	400	470	400	200
Östergötlands » ......	•-	—	520	390	480	600
Jönköpings » ......	—	—	450	360	390	510
Kronobergs » ......	200—300	—	300	270	230	300
Kalmar » ......	250—350	J)-	330	300	330	125
Gotlands » ......	—		100	100	180	—
Blekinge » ......	—	1,000	470	400	660	500
Kristianstads » ......	—	500—800	380	330	420	480
Malmöhus » ......	600	2)-	480	440	560	—
Hallands » ......	350	400	670	240	180	—
Göteborgs o. Bohus » ......	—	300	230	310	200	-—
Elfsborgs » ......	—	3) 350	390	360	350	380
Skaraborgs » ......	—	—	330	310	280	320
Vermlands »	—	-—-	390	340	480	470
Örebro » ......	—	600—1,200	360	480	320	470
Vestmanlands »	—	—	560	360	480	500
Kopparbergs » ......	—	200-300	320	280	340	—
Gefleborgs » ......	—	400	370	370	460	300
Vesternorrlands »	200—400	—	310	340	310	410
Jemtlands » .....	—	150-200	420	390	210	230
Vesterbottens »	—	—	320	250	240	200
Norrbottens » ......	—	—	280	270	380	—

'') Norra hushållningssällskapet svarar: 200 kr. för tomter på mera afsides belägna platser
i närheten af jernvägsstationer o. dyl. flerdubbelt högre.

2) 1 —3 kronor pr qv.-meter.

3) Norra hushållningssällskapet.

Bil. D,

Frågan 11 b.

För hvilket medelpris kan en i frågan 11 a omförmäld byggnadstomt förses
med åbyggnad, afsedd för en familjs behof?

	Länsstyrelsen	Hushållnings- sällskapets förvaltnings- utskott	Medeltalet af afgifna svar från
krono- fogdarne	läns- männen	hushåll- nings- sällska- pets under- afdeln.	före- ningar och enskilde
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
Stockholms län	—	2,000	2,750	1,660	2,400	—
Upsala »	—	—	1,600	1,220	1,100	1,600
Södermanlands »	—	2,000—3,000	1,420	1,250	2,320	1,500
Östergötlands »	—	—	1,700	1,650	2,100	2,000
Jönköpings »	—	—	1,000	1,100	1,800	—
Kronobergs »	1,500	—	1,000	1,020	930	—
Kalmar »	600—1,200	Öl,200—1,500	980	1,030	1,490	850
Gotlands »	—	—	950	920	1,200	—
Blekinge »	—	1,200—1,500	1,050	1,070	1,200	1,500
Kristianstads »	—	1,000	1,110	1,110	1,370	1,500
Malmöhus »	2,000	1,200—1,500	1,760	1,930	1,710	■—
Hallands »	1,300	900	1,430	1,080	1,180	—
Göteborgs o. Bohus »	—	800—1,200	1,090	1,180	1,010	—
Elfsborgs »	—	01,200	1,350	930	1,000	1,480
Skaraborgs »	—	—	1,150	1,210	1,390	1,300
V ermlands »	—	—	1,290	1,220	1,860	1,410
Örebro »	—	1,200—1,500	1,530	1,580	1,260	1,960
Vestmanlands »	—	—	1,670	1,620	2,050	1,200
Kopparbergs »	—	1,200	1,630	1,500	1,440	—
Gefieborgs »	—	1,200	1,330	1,490	1,840	2,000
Vesternorrlands »	1,000—1,500	—	1,310	1,130	1,360	1,290
Jemtlands »	—	1,000	1,450	1,770	1,150	1,360
Vesterbottens »	—	—	1,000	1,050	1,020	600
Norrbottens »	—	—	1,260	1,350	1,390	—

'') Norra hushållningssällskapet.

Bil. D.

Frågan 12 a.

Kart ur de i frågeformuläret anförda eller andra synpunkter, i hvad edert område
angår, anses önskvärdt, att från statens sida åtgärder vidtagas i syfte att underlätta
möjligheten att förvärfva egna hem för mindre bemedlade jordbruksarbetare?

	Länsstyrelsen	Hushållnings- sällskapets förvaltnings- utskott	Kronofogdar, läns-män, hushållnings-sällskapets undcr-afdelningar, före-ningar och enskilde
Ja	Nej	Ja	Nej	Ja	Nej
Stockholms	län ....................................	1				27	14
Upsala	»	1	—	—	—	23	20
Södermanlands	»	—	—	1	—	13	8
Östergötlands	»	1	—	1	—	45	8
Jönköpings	»	1	—	—	—	30	13
Kronobergs	»	1	—	1	—	15	14
Kalmar	»	—	—	2	—	37	8
Gotlands	»	1	—	—	—	16	1
Blekinge	»	1	—	1	—	10	10
Kristianstads	l	1	—	1	—	31	5
Malmöhus	»	1	—	1	—	25	20
Hallands	»	—	1	1	—	18	5
Göteborgs och	Bohus län ..................	1	—	1	—	16	16
Elfsborgs	län ....................................	1	—	—	Öl	40	28
Skaraborgs	»	1	•—	—	—	36	13
Vermlands	» .	1	—	1	—	18	13
Örebro	» ....................................	1	—	1	—	22	16
V estmanlands	»	1	—	1	—	22	6
Kopparbergs	»	1	—	1	—	35	34
Gefleborgs	» ......... ..........................	—	—	1	—-	39	10
Vesternorrlands » ....................................	—	1	1	—	52	16
Jemtlands	» ............... ...................	1	—	1	—	60	2
Vesterbottens	» ....................................	1	—	1	—	46	4
Norrbottens	» ....................................	—	1	—	—	28	9
	Summa	18	3	18	1	704	293

’) Norra hushållningssällskapet,

Bil. D

Frågan 12 b.

	Länsstyrelsen	Hushållnings- sällskapets förvaltnings- utskott	Kronofogdar, läns-män, hushållnings-sällskapets under-afdelningar, före-ningar och enskilde
Ja	Nej	Ja	Nej	Ja	Nej
Stockholms län ................................	1				25	17
Upsala » .................................	1	—	—	—	14	19
Södermanlands » ......................	—	—	1	—	10	11
Östergötlands » ...................................	1	—	1	—	38	9
Jönköpings » ....................................	1	—	—	—	30	12
Kronobergs » ....................................	1	—	1	—	13	16
Kalmar » ....................................	—	—	2	—	31	8
Gotlands »	1				13	2
Blekinge » ...................................	1	—	—	—	9	10
Kristianstads » ....................................	1	—	1	—	25	9
Malmöhus » ....................................	1	—	1	—	17	27
Hallands » ....................................	1	—	1	—	14	6
Göteborgs och Bohus län .....................	1	—	1	—	15	16
Elfsborgs län ..................................	1	—	—	])1	40	29
Skaraborgs » ...................................	1	—	—	—	31	14
Vermlands » ....................................	1	—	1	—	18	13
Örebro » ....................................	1	—	1	—	21	17
Yestmanlands » ....................................	1	—	1	—	21	7
Kopparbergs » ...................................	1	—	1	■—	40	27
Gefleborgs » ...................................	—	—	1	—	38	11
Vesternorrlands» ...................................	—	1	1	—	52	17
Jemtlands » ....................................	1	—	1	—	53	8
Yesterbottens » ....................................	1	—	1	—	42	8
Norrbottens » ....................................	—	1	—	—	19	11
Summa	19	2	17	1	629	324

'') Norra hushållningssällskapet.

Bil. D.

(Hör till både frågan 12 a och frågan 12 b.)

I de jakande svaren har hufvudsakligen framhållits:
att såväl för jordbruk som industri vore af synnerlig vigt och betydelse
att erhålla en bofast arbetarestam, hvarigenom de nu, i synnerhet
på landsbygden, vanliga täta ombytena af arbetare skulle minskas;

att åtgärder i detta syfte erfordrades så mycket hellre som särskildt
hos den yngre arbetarebefolkningen visade sig en tilltagande håg att söka
arbete utom hemorten;

att arbetaren, framför allt hvad jordbruksarbetaren anginge, i allmänhet
icke egde förmåga att utan bistånd från annat håll åstadkomma eget
hem, samt att utsigterna för arbetaren att förvärfva sådant och medvetandet,
att han nedlade sitt arbete på den egna grunden otvifvelaktigt skulle
mana honom till sparsamhet och omtanke;

att erfarenheten också visat, att de arbetare, som lyckats komma i
besittning af eget hem, vanligen hopspara tillgångar till underhåll på äldre
dagar, under det att s. k. statfolk och andra arbetare utan egen bostad
alltför ofta måste, då deras arbetsförmåga är slut, anlita allmän eller enskild
hjelp till sitt uppehälle;

att bistånd vid sträfvandena efter eget hem syntes särskildt påkalladt
i fråga om jordbruksarbetare jemväl af det skäl, att jordbruksarbete såsom
tyngre och mindre lönande än arbete i industriens tjenst naturligen
förefölle arbetaren mindre lockande;

att åtgärder med ändamål att förmå arbetaren att fortfarande egna
sig åt jordbruk vore så mycket mera af behof som en jordbruksarbetare,
hvilken en gång öfvergifvit detta yrke, sällan eller aldrig återginge dit,
än mindre hans barn egnade sig deråt; samt

att det derför vore af stor betydelse att genom j ordens fördelning söka
åstadkomma ett ökadt antal mindre jordbrukarehem, då nämligen en förstärkning
af jordbruksarbetarnes klass endast ur sådana vore att påräkna.

Vidkommande storleken af dessa jordbrukarehem har framhållits att,
derest bristen på jordbruksarbetare skall genom åtgärder i nyssnämnda
riktning afhjelpas, emellertid är nödigt, att lägenheterna ej erhålla sådan
storlek, att deras skötande taga egarens hela tid i anspråk. Aro deremot
lägenheterna mindre och deras innehafvare i följd häraf för sin existens
hänvisade till arbetsförtjenst hos andra, bör från dessa hem kunna
påräknas en god och pålitlig tillökning af arbetskraft för närboende större
jordbrukare.

Beträffande åtgärder från statens sida i syfte att befordra tillkomsten
af egna hem, har, utom hvad vid svaren å frågan 7 blifvit omförmäldt,
framhållits lämpligheten af beviljande af lån mot låg eller

Bil. D.

ingen ränta och med lång amorteringstid, i fråga om hvilka lån jemväl
dels föreslagits att anstånd med amortering under vissa år borde medgifvas,
dels i ett svar erinrats att till vinnande af trygghet angående lånens
rätta användande, desamma icke borde utlemnas förr än byggnaderna
å det egna hemmet vore fullfärdiga och brandförsäkrade samt af vederbörande
kronobetjent besigtigade. I sammanhang härmed har äfven uttalats
önskvärdheten af att normalritningar med beskrifningar och kostnadsberäkningar
uppgjordes och faststäldes till ledning vid husens uppförande
samt afsyning.

Förslagsvis har också hemstälts, att egnahemslägenheter borde, tills
amorteringen fullbordats, vara att räkna såsom statens egendom, hvilken
icke finge intecknas, och först efter lånets fulla gäldande blifva en arbetarens
privata egendom, samt att ett på detta sätt tillkommet hem borde
vara skyddadt för utmätning för gäld.

Angående erfarenheter i fråga om den med beviljandet af lån för
åstadkommande af hem åt arbetare förenade risk, har meddelanden lemnats
från Östergötlands och Kalmar län. Så säges från Kinda hushållningsgille
i förstnämnda län, att många arbetare inom gillets område med medel,
upplånade i ortens sparbanker, skaffat sig egna hem med dertill hörande
uppsättning af kreatur och redskap, samt att högst få af dessa låntagare
visat sig försumliga med återgäldande af lånen, som vanligen meddelats
med vilkor om tioårig amortering. Och från södra delen af Kalmar
län upplyses likaledes, att sparbankerna, till stor hjelp för arbetare och
sinåhandtverkare i deras sträf van efter eget hem, beviljat lån på liknande
vilkor som de nyssnämnda, utan att bankerna på dessa lån, hvilka vanligen
lemnats mot borgen af låntagarnes arbetsgivare eller jordegande
granne, under en lång följd af år gjort någon förlust.

Såsom af högsta vigt för egnahemsfrågans utveckling har slutligen i
många svar framhållits åvägabringande af förenkling i gällande stadganden
angående dels lägenhets afsöndrande från stamhemmanet, dels ock dess
frigörande från stamhemmanet tilläfventyrs besvärande inteckningar.

Såsom skäl för nekande svar har i de flesta fall åberopats att sparsamma
och ordentliga arbetare, i synnerhet bland industriarbetare med
nuvarande arbetsförtjenster och med den hjelp en så qvalificerad arbetare
i allmänhet hade att påräkna från sin arbetsgivare eller andra, icke vore
i behof af statens bistånd för anskaffande af eget hem.

Derjemte har, hvad anskaffande af egna hem åt jorbruksarbetare
angår, i många fall uttalats den farhågan, att underlättande häraf icke
skulle medföra en förstärkning af arbetskrafter åt jordbruket utan snarare

Bil. D.

motsatsen, i det den arbetare, som förvärfvat sig lägenhet med full eganderätt
och derigenom tillförsäkrat sin familj stadig bostad, vore alldeles
oförhindrad att, och sannolikt äfven skulle, nedlägga sin arbetskraft på
andra orter, der bättre betaldt arbete möjligen stode till buds, och först,
när efterfrågan på arbetskraft eller hans egen arbetsförmåga minskades,
återvända till hemorten, der vederbörande kommun då kanske blefve nödgad
att bidraga till arbetarens försörjning.

I åtskilliga nekande svar, särskild! från Kopparbergs län, har förmälts
att genom redan befintlig fördelning af jorden i små brukningsdelar egnahemsidén
vore för den trakt svaret afsåge nästan fullständigt genomförd,
och någon statens åtgärd i detta syfte derför icke erforderlig.

Bil. D.

IV. Sammandrag af magistraters, stadsfullmäktiges, arbetarekorporationers
m. fl:s svar å frågeformulär 2 äfvensom af
länsstyrelsers svar å frågan 3 i samma formulär.

Fragan 1. Betinga till arbetarebostäder afsedda lägenheter inom staden jemförelsevis
höga hyror, eller hafva i andra afseenden yppat sig
svårigheter för de i staden sysselsatte arbetarne att der erhålla
lämpliga bostäder? .......................................................................... gij. gj

Frågan 2. Äro nämnde arbetare till afsevärdt antal bosatte på den staden

omgifvande landsbygden?....................................... s 92.

Frågan 3. Kan ur ofvan anförda eller andra synpunkter anses önskvärdt, att
från statens sida åtgärder vidtagas i syfte att för mindre bemedlade
arbetare, hvilka hafva stadigvarande arbete i staden, underlätta
möjligheten att förvärfva egna hem å den staden angränsande
landsbygden; och är det antagligt, att tillgång på härför tjenlig
mark kan beredas? J 8

A. Magistraters m. fl:s svar.

B. Länsstyrelsers svar..........

» 93.
» 93.

Bil. D

■ ■ ■

Bil. D

Frågan 1.

Betinga till arbetarebostäder afsedda lägenheter inom staden jemförelsevis höga
hyror, eller hafva i andra afseenden yppat sig svårigheter för de i staden
sysselsatte arbetarne att der erhålla lämpliga bostäder?

			Arbetarekorporatio-
	Magistrater och	ner, fabriks- och
			handtverksföreningar,
	stadstullmaKtige	enskilde	industri-
			idkare	m. fl.
	Ja	Nej	Ja	Nej
Stockholms stad ......................................... .	1		5
Stockholms län ...........................................	4	5	3	1
Upsala » .............................................	2	2	—	1
Södermanlands » ...........................................	8	2	4	—
Östergötlands » ............................................	1	11	1	1
Jönköpings » ...............................................	2	3	—	—
Kronobergs » ...............................................	—	2	—	—
Kalmar » ............................................	—	10	1	1
Gotlands » ............................................	1	—	1	—
Blekinge » ...........................................	6	2	4	—
Kristianstads » ...............................................	4	2	—	1
Malmöhus » ............................................	8	5	1	—
Hallands » ...........	3	6		_
Göteborgs och Bohus län ...............................		9	—	3
Elfsborgs län............................................	4	6	3	2
Skaraborgs » .........................................	4	7	3	—
Vermlands » .............................................	2	4	2	—
Örebro » .........................................	1	5	—	1
Vestmanlands » .............................................	1	6	—	—•
Kopparbergs » ..............................................	3	1	—	—
Gefleborgs » .............................................	4	2	2	1
Vesternorrlands » ..............................................	4	2	—	—
Jemtlands * ........................................	2	—■	—	—
Vest erbottens » ..............................................	4	—	1	—
Norrbottens » ............................................	2	4	2	—
Summa	71	96	33	12

Bil. D

Frågan 2.

Åro i siaden sysse/satte arbetare till afsevärdt antal bosatte på den staden

omgifvande landsbygden?

			Arbetarekorporatio-
	Magistrater och	ner, fabriks- och
			handtverksföreningar,
	stadsfullmäktige	enskilde	industri-
			idkare	m. fl.
	Ja	Nej	Ja	Nej
Stockholms stad ................................................		1	_	5
Stockholms län ..............................................	1	6	2	1
Upsala » ..............................................	—	4	—	1
Södermanlands » ..............................................	3	8	2	2
Östergötlands » ..........................................	2	10	1	1
Jönköpings » ..............................................	5	1	—	■ —
Kronobergs » ..........................................	—	2	—	—
Kalmar » ..............................................	—	10	1	1
Gotlands » ..............................................	1	1	—	1
Blekinge » .............................................	7	1	4	—
Kristianstads » ............................................	4	2	—	—
Malmöhus » .............................................	7	6	—	1
Hallands » ............................................	—	10	—	—
Göteborgs och Bohus län ...............................	—	9	—	3
Elfsborgs län..........................................	2	6	—	—
Skaraborgs » ..........................................	4	5	3	—
Vermlands » ................................................	—	6	1	1
Örebro » .............................................	2	4	1	—
Vestmanlands » ...............................................	2	4	—	—
Kopparbergs » ..........................................	1	3	—	—
Gefleborgs » ..........................................	2	4	3	—
Vesternorrlands » ...............................................	4	2	—	—
Jemtlands » ...............................................	2	—	—	—
Vesterbottens » ............................................	4	—	2	—
Norrbottens » ..............................................	3	3	2	—
Summa	56	108	22	17

Bil. D

Frågan 3.

Kan ur de i frågeformuläret anförda eller andra synpunkter anses önskvärdt att
från statens sida åtgärder vidtagas i syfte att för mindre bemedlade arbetare,
hvilka hafva stadigvarande arbete i staden, underlätta möjligheten att förvärfva
egna hem å den staden angränsande landsbygden; och är det antagligt att tillgång
på härför tjenlig mark kan beredas?

A. Magistraters, stadsfullmäktiges, arbetarekorporationers

m, flis svar.

I de svar å frågeformuläret, der frågan 1 besvarats jakande, har i
allmänhet också samma svar gifvits å frågan 3. Vid afgifvande af sådant
svar har emellertid med få undantag det i frågan förekommande uttrycket
»staden angränsande landsbygd» tagits i betydelse af den stadens område
tillhörande, men utanför sjelfva den indelade stadsplanen belägna marken
d. v. s. i många fall s. k. stadsjord. Och i flera svar har uttryckligen
framhållits olämpligheten af tillkomsten af arbetaresamhällen invid stadens
gräns men dock utom dess område.

Särskildt har från Norrköping och Malmö, med hänsyn till erfarenheterna
från dervarande s. k. förstäder, erinrats om de svåra olägenheter,
som uppstå med afseende å kyrklig vård, skolundervisning, sjuk-, helsooch
fattigvård, när arbetare, som hafva sitt arbete i stad, i större antal
bosätta sig utom dess område, äfvensom om svårigheten att med staden
inkorporera på sådant sätt uppkomna samhällen.

Hvad angår frågan om tillgång på tjenlig mark för arbetarebostädel
i städernas närhet, synes, så vidt svaren gifva vid handen, sådan mark i
allmänhet kunna erhållas, ofta nog på stadens eget område, eller, der tillfälle
härtill icke gifves, å den angränsande landsbygden.

B. Länsstyrelsers svar.

Kalmar län. Någon anledning för staten att vidtaga åtgärder i syfte
att för arbetare i städerna underlätta möjligheten att förvärfva egna hem
finnes, hvad länet angår, ej för närvarande.

Bil. D.

Blekinge län. Anskaffande af områden för bostäder på landsbygden
åt städernas mindre bemedlade arbetare bör lämpligast ske på kommunalt
eller enskildt initiativ. Dock kan ifrågasättas, huruvida icke staten bör
understödja sådant initiativ t. ex. genom lån på billiga vilkor till stadssamhälle
eller korporation i stad, som bildas för uppförande af egna hem
åt arbetare.

Malmöhus län. Tillskapandet af byggnadskomplexer invid staden men
utanför dess gränser är i hög grad att afråda, enär erfarenheten gifvit vid
handen att inom dylika samhällen ordnings-, byggnads- och helsovårdsförh
ålland en icke kunna på ett tillfredsställande sätt ordnas. Deremot vore
utan tvifvel önskvärd! att staten underlättade möjligheten för mindre bemedlade
arbetare att inom stadens gränser förvärfva egna hem, för hvilket
ändamål samtliga städer inom länet äro i tillfälle att erbjuda lämpligt
belägna jordområden.

Hallands län. Frågan besvaras jakande, dock med framhållande att,
enär å de icke planlagda delarna af städerna i länet tillräcklig plats tinnes
för arbetarebostäder, länsstyrelsen saknar anledning att tillstyrka det de
egna hemmen förläggas annorstädes än å städernas egna områden.

Göteborgs och Bohus län. Några omständigheter föreligga icke, på
grund hvaraf kan anses nödigt eller önskvärd! att, hvad länet beträffar,
från statens sida åtgärder vidtagas i det i frågan angifna syfte.

Vermlands län. Af hygieniska och sociala skäl synes högeligen önskvärdt
att arbetarebefolkningen i städerna sättes i tillfälle att förvärfva egna
hem. Att å den kring städerna liggande landsbygden bilda större komplexer
af arbetarebostäder är emellertid icke lämpligt, med mindre dylika områden
öfverflyttas till stadskommunen.

Vestmanlands län. Allt, som kan medverka till utvecklingen af benägenheten
hos folket att bereda sig bofasta hem, synes i hög grad nyttigt;
följaktligen äfven åtgärder från statens sida för att underlätta möjligheten
för mindre bemedlade personer att förvärfva egna hem. Att genom förlag
af penningar understödja enskildes bemödanden att blifva lägenhetsegare,
anser länsstyrelsen dock ej tillhöra statsändamålet. Frfarenheten vittnar
tydligt derom, att åtminstone industrien såväl på landet som i städerna
är mägtig och villig att ordna denna angelägenhet utan statens mellankomst;''"
och detta gäller ej blott om målsmännen för industrien utan om
arbetarne sjelfva. Ett talande exempel härpå är Yesterås stad, der under
loppet af mindre än tjugu år flere förstadsliknande samhälligheter vuxit
upp invid stadens yttre delar, bebygda hufvudsakligen af kroppsarbetare;
hvarförutom under de senare tio åren tillkomna industriella etablissement
sjelfva låtit uppföra flere tiotal välordnade arbetarebostadshus till uthyrning

Bil. D.

Vesterbottens län. Med hänsyn till svårigheten för arbetare i stad att
erhålla lämpliga och billiga bostäder vore synnerligen önskvärdt att staten
äfven beträffande dessa arbetare ville vidtaga åtgärder, som underlättade
möjligheten för dem att förskaffa sig egna hem.

Norrbottens län. Länsstyrelsen anser statens ingripande för ordnande
af stadsarbetarnes bostadsförhållanden icke vara af behofvet påkalladt,
hvad länet angår.

Bil. D.

t. » : ''

Bil. D.

V. Sammandrag af länsstyrelsernas svar å frågorna

i cirkulär 3.

Frågan 1. Huru stora tillgångar må en arbetare anses få ega för att kunna
räknas såsom mindre bemedlad, och bör härvid någon skilnad göras
emellan jordbruksarbetare och industriarbetare?................................ sid. 99.

Frågan 2. Hvilka särskilda åtgärder äro inom edert län på enskildt initiativ
vidtagna för att tillgodose behofvet af egna hem på landsbygden för
mindre bemedlade arbetare, och äro i sådant syfte möjligen bildade
föreningar så organiserade och ledda, att det kan anses rådligt och
för syftemålet gagneligt att genom beviljande af statslån åt dessa
föreningar söka befrämja egnahemstankens realiserande?.................. » 106.

Frågan 3. Bör bestyret med pröfningen af inkomna ansökningar om statslån
för egna hems upprättande inom hvarje län öfverlemnas åt länsstyrelsen
eller åt en särskild nämnd ? ............................................ » 111.

Frågan 4. Till hvilket antal hafva jordafsöndringar blifvit under åren 1897—

1899 af länsstyrelsen faststälda? ........................................................ » 116.

Bil. D.

- 98

Bil. D.

Frågan 1.

Huru stora tillgångar må en arbetare anses få ega för att kunna räknas såsom
mindre bemedlad, och bör härvid någon skilnad göras emellan jordbruksarbetare

och industriarbetare?

Stockbolms län.

•

Med afseende å de inkomna yttrandena, hvilka utvisa en skiljaktig
uppfattning hos kronofogdarne såväl om komiténs mening, som om den
inkomst eller samlade tillgång arbetare bör ega för att anses såsom
mindre bemedlad, finner länsstyrelsen sig ej vara i tillfälle att uttala
något eget omdöme i frågan.

(Af kronofogdarne anser eu att med mindre bemedlad arbetare bör
förstås arbetare med tillgångar mellan 350 kronor och 1,500 kronor; en
angifver motsvarande siffror till 400 kronor och 1,000 kronor, under det
en tredje uppgifver minimibeloppen till 800 kronor för industriarbetaren
samt 1,500 kronor för jordbruksarbetaren.

En af kronofogdarne förstår med mindre bemedlad arbetare den, som
under vanliga förhållanden kan utan fattigvårdens hjelp försörja sig och
familj, medan eu annan fogde räknar till mindre bemedlade arbetare den,
hvars årsinkomster uppgå till minst 700 kronor, högst 1,000 kronor, dock
med någon reducering för jordbruksarbetare.)

Upsala län.

Med mindre bemedlade arbetare bör förstås sådana kroppsarbetare,
som ega nödtorftigt husgeråd och besitta full arbetskraft att försörja sig
och de sina, men sakna besparingar.

Södermanlands län.

Till mindre bemedlade arbetare torde kunna hänföras arbetare, som
utöfver sitt bohag ega en sparad penning af omkring 1,000 kronor. Att
angifva visst minimi- eller maximibelopp af tillgångar synes så mycket
mindre lämpligt som det i hvarje fall erforderliga beloppets storlek bör
vara beroende af arbetarens duglighet och kunnighet i byggnaders uppförande,
i jordbruksarbete in. m. Någon skilnad mellan jordbruks- och
industriarbetare synes tj böra göras.

Bil. D

100

Östergötlands län.

Enär emellan länets kronofogdar råda högst skiljaktiga meningar angående
hvad med mindre bemedlad arbetare bör förstås, saknar länsstyrelsen
ledning för ett fullt exakt bestämmande af nämda uttryck.
(Kronofogdarne uppgifva:

	Minimum af tillgång. Kronor. •	Maximum af tillgång. Kronor.
1..........................	500 jemte en årlig inkomst af 600 kr. eller
	ock en årlig inkomst af 800 kr.
1.........................	500	700
2...........................	500	1,000
1...........................	600	1,000
1...........................	800—1,000 jemte en årlig inkomst af 600 kr.
1.........................	1,500

En kronofogde anser, att till mindre bemedlade arbetare uti ifrågavarande
mening böra räknas arbetare med årsinkomster mellan 400 kronor
och 800 kronor.)

Jönköpings län.

Såsom mindre bemedlad torde inom detta län en vare sig jordbrukseller
industriarbetare anses, om han utom sin arbetsförtjenst eger en tillgång
af mellan 500 kronor och 800 kronor jemte lösörebo och nödiga arbetsredskap.

Kronobergs län.

Med beräknande af kostnaden för anskaffande af eget hem till 1,000
—2,000 kronor anser länsstyrelsen, som hnner någon åtskilnad uti ifrågavarande
afseende ej böra göras mellan jordbruks- och industriarbetare, att
den sparpenning, som arbetaren minst bör ega såsom grundplåt för det
egna hemmets anskaffande, skäligen kan bestämmas antingen i öfverensstämmelse
med föreskriften i Kongl. brefvet angående försäljning af mindre
kronolägenheter den 29 maj 1874 till lU eller möjligen i analogi med
Kongl. skrifvelsen till domänstyrelsen angående bestämmelser att tjena till
efterrättelse i fråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner
den 25 september 1896 till Vio af det egna hemmets verkliga

101

Bil. D.

värde. Till mindre bemedlad bör följaktligen räknas hvarje i öfrigt qvalificerad
arbetare, som, utan att ega nödig tillgång till sjelfständigt förvärfvande
af eget hem, kan af egna medel bidraga med åtminstone ofvannämnda
qvotdel af det egna hemmets värde.

Kalmar län.

Länsstyrelsen allenast öfverlemnar yttranden från kronofogdarne,

(Af dessa hafva fem, utan att uttala sig om minimigränsen, såsom
maximum angifvit, en 300 kronor, en 500 kronor, en 500—800 kronor,
en 1,000 kronor och en 1,000—2,000 kronor. En kronofogde vill såsom
mindre bemedlad beteckna den arbetare, som, utöfver sitt lösörebo af högst
500 kronors värde, ej har större årsinkomst än 500 kronor, om han är
jordbruksarbetare, och 750 kronor, om han är industriarbetare. En kronofogde
anser såsom mindre bemedlad arbetare den, som eger minst Va högst
V2 af den beräknade kostnaden för det egna hemmet.)

Gotlands län.

Den arbetare, som med egna och hemmavarandes arbete ej kan förvärfva
mera än hvad som åtgår till dagligt uppehälle, utan att kunna bereda
sig någon besparing för mötande af utgifter till följd af inträffande
sjukdom eller annat hinder eller för ålderdomsbehof, synes vara att anse
såsom mindre bemedlad. Till huru stort belopp en arbetares inkomst i
penningar bör sättas, för att han må kunna anses mera eller mindre bemedlad,
derom är länsstyrelsen ej i tillfälle att lemna upplysning.

Blekinge län.

Den, som eger 1,000—1,500 kronor, torde utan statens hjelp kunna
förvärfva ett eget hem, värdt 2000—3,000 kronor. Mindre bemedlad kan
derför icke den anses, som utöfver nödiga lösören eger tillgångar till
värde af 1,000—1,500 kronor. Hvad angår gränsen emellan mindre be
medlade och obemedlade, synes, för att den ifrågasatta lagstiftningen angående
egna hem må blifva till verklig nytta för ett större antal arbetare,
till mindre bemedlade böra räknas alla, som, med mindre tillgångar än
ofvan nämnts, hafva nödigt bohag samt förmåga och lust till arbete, och
till obemedlade endast de, som i följd af bristande arbetsförmåga, lättja
eller dylikt icke utan bidrag från fattigvård eller välgörenhet kunna försörja
sig och de sina.

Bil. D.

102

Kristianstads län.

Länsstyrelsen åberopar innehållet i kronofogdarnes yttranden.

(Af desse synas två hålla före att en arbetare, som eger en tillgång
af omkring 500 kronor, kan betecknas såsom mindre bemedlad. Två
kronofogdar besvara frågan, ej från synpunkten af arbetarens tillgång,
utan af hans årsinkomst. Den ene anser härvid att en ogift arbetare med
en årsinkomst under 300 kronor och en gift med en inkomst under 650
—700 kronor äro att såsom mindre bemedlade anse; den andre vill till
denna kategori i allmänhet räkna den arbetare, som har en årlig inkomst
af 800—1,000 kronor.)

Malmöhus län.

Arbetare bör, för att berättigas till statshjelp, ega beskattningsbar
inkomst samt förfoga öfver eget kapital af minst 400 kronor. Statshjelp
kan deremot icke anses erforderlig, om arbetaren eger 1,000 kronor eller
inkomst till sådant belopp. Att dervid göra skilnad emellan jordbruksoch
industriarbetare synes ej vara anledning.

Hallands län.

Med en mindre bemedlad arbetare torde böra förstås en arbetare, som
eger nödigt bohag samt har sådan arbetsförtjenst, att han deraf ej blott
har bergning för sig och familj utan äfven, om han lefver sparsamt, kan
årligen aflägga något mindre belopp. Med denna uppfattning anser länsstyrelsen
att till mindre bemedlad arbetare icke kan hänföras, å ena sidan,
den, som ej eger bohag till värde af 150 kronor och årlig arbetsförtjenst
af 600 kronor, samt, å andra sidan, den, hvars arbetsförtjenst öfverstiger
900 kronor, eller som eger besparade medel till högre belopp än 500
kronor. Någon skilnad emellan jordbruks- och industriarbetare synes ej
böra göras.

Göteborgs och Bohus län.

Med afseende å de olika lefnadsbehofven och lefnadskostnaderna synes
en bestämd gräns böra göras mellan jordbruksarbetare och industriarbetare,
när det gäller att bestämma, hvad med mindre bemedlad arbetare
bör förstås. För att såsom mindre bemedlad betecknas, bör i allmänhet
en jordbruksarbetare ega tillgångar till värde af minst 500 kronor
och en industriarbetare till värde af minst 750 kronor, i båda fallen jemte
vanlig arbetsförtjenst.

103

Bil. D

Elfsborgs län.

En fullt arbetsduglig arbetare, som eger 500 kronors kapital, får
under vanliga förhållanden anses såsom mindre bemedlad eller med andra
ord vara i den ställning, att han med något understöd kan förvärfva eget
hem. För arbetare, som äro bosatta i närheten af städerna eller större
stationssamhällen, torde erfordras ett kapital af minst 1,000 kronor.

Skaraborgs län.

I allmänhet torde såsom mindre bemedlad kunna anses den arbetare,
vare sig jordbruks- eller industriarbetare, som eger bohag värdt 600—1,000
kronor samt dessutom kan påräkna stadig arbetsförtjenst till belopp af
500—800 kronor.

Vermlands län.

Såsom mindre bemedlad torde böra räknas ai''betare, hvars årsinkomst
uppgår till 500—700 kronor.

Örebro län.

Såsom mindre bemedlad bör anses den, som utom god arbetskraft
eger tillgångar af 500—1,000 kronors värde, dervid någon skilnad emellan
jordbruks- och industriarbetare ej bör göras.

Vesterås län.

Kapital lärer en arbetare vanligen icke ega, och frågan gäller då,
huru stor årliga arbetsförtjensten bör vara för att räcka till att förränta
och amortera den genom anskaffandet af egen bostad uppkomna skulden.
Härvid äro dock så många omständigheter, såsom lefnadsomkostnaderna i
orten, arbetstillgång, arbetspris, arbetarens familjeförhållanden och förmåga
åt hushållning, inverkande, att det icke lärer vara möjligt att i siffror
angifva det ekonomiska läge, der statens mellankomst skäligen kan påfordras
för beredande af eget hem åt arbetare.

Kopparbergs län.

Något generelt, för hela provinsen tillämpligt omdöme kan svårligen
afgifvas, utan hänvisas till kronofogdarnes yttranden.

104

Bil. D.

(Af desse uppgifva tre — i fråga om storleken af den tillgång, hvaröfver
en arbetare bör disponera för att kunna betecknas såsom mindre
bemedlad — belopp emellan 700 kronor och 1,500 kronor. En kronofogde
anser att en person för att kunna kallas mindre bemedlad bör ega
tillgångar »för några hundra kronors värde». En säger, att såsom mindre
bemedlad anses den, som genom sitt arbete förtjenar hvad till hans och
hans familjs nödtorftiga uppehälle erfordras.)

Gefleborgs län.

Frågan i hvad mån en arbetare kan anses såsom mindre bemedlad
är beroende af så många faktorer, att den största svårighet möter att
härvid räkna med bestämda siffror.

Yesternorrlands län.

Med afseende å den väsentliga olikheten i jordbruksarbetarens och
industriarbetarens lefnadsförhållanden är alldeles uppenbart och nödvändigt
att skilnad göres emellan dessa två grupper vid bedömandet af frågan.
Att generelt för länet bestämma den förmögenhet, som må anses liknämnig
med uttrycket mindre bemedlad, tilltror länsstyrelsen sig ej, utan hänvisar
till länsmännens yttranden.

(Den af länsmännen uppgifna maximitillgången för en mindre bemedlad
arbetare — någon minimisumma angifves ej — vexlar mellan 200
kronor och 3,000 kronor, i flertalet svar omkring 300—500 kronor. Somlige
länsmän uttala sig endast om den årliga inkomst, som en arbetare bör
ega för att anses såsom mindre bemedlad, och nämnas härvid belopp
mellan 400 kronor och 800 kronor.)

Jemtlands län.

Begreppet mindre bemedlad i förevarande omfattning kan ej begränsas
inom en viss kapitaltillgång eller en viss årsinkomst, utan bör med en
mindre bemedlad arbetare förstås en sådan arbetare, som, utan att ega
något besparadt kapital, åtminstone ej öfver 1,000 kronor, men äfven utan
anlitande af andras hjelp och utan att lida nöd, med sitt arbete försörjer
sig och de sina. Börja kapitalbesparingarna närma sig nämnda belopp,
kan arbetaren med hjelp deraf och utan äfventyrlig skuldsättning, blifva
egare af en mindre jordbruksfastighet jemte några husdjur eller åtminstone
bostad på egen grund, och lär han då, så länge hans krafter räcka
och arbetstillfälle gifves, få anses bemedlad i den i cirkuläret antydda

105

Bil. D.

mening. Svårare är att angifva gränsen mellan obemedlade och mindre
bemedlade arbetare. En arbetare, som åtnjuter fattigunderstöd, är gifvetvis
att anse såsom obemedlad; deremot torde på pröfning i hvarje
fall få bero om en person, som utan sådant understöd drager sig fram
och, om än med svårighet, med sitt arbete uppehåller sitt och de sinas lif,
ovilkorligen bör betraktas som alldeles obemedlad och således uteslutas
från möjligheten att erhålla statshjelp till bildande af eget hem. Jordbruks-
och industriarbetare böra i förevarande afseende ställas lika.

Vesterbottens län.

En arbetare bör ega tillgångar af 800—1,000 kronor för att kuuna
här i länet räknas såsom mindre bemedlad. Arbetare med tillgångar derutöfver
torde utan statshjelp kunna förvärfva sig eget hem. Någon skilnad
emellan jordbruks- och industriarbetare bör ej göras.

Norrbottens län.

Till kategorien mindre bemedlad (kropps-)arbetare synas under för
närvarande inom länet rådande efterfrågan och pris på arbetskraft böra
hänföras dels ogifta arbetare utan försörjningspligt, som väl ega oförminskad
arbetskraft men icke några afsevärda tillgångar, dels ock familjeförsörjare,
som utom arbetskraft icke ega andra nämnvärda tillgångar än
nödigt husgeråd, deri inbegripet för yrkeskunniga arbetare nödiga verktyg.

Bil. D.

106

Frågan 2.

Hvilka särskilda åtgärder äro inom edert lön på enskilt initiativ vidtagna för
att tillgodose behofvet af egna hem på landsbygden för mindre bemedlade arbetare,
och äro i sådant syfte möjligen bildade föreningar så organiserade och
ledda, att det kan anses rådligt och för syftemålet gagneligt att genom beviljande
af statslån åt dessa föreningar söka befrämja egnahemstankens

realiserande?

Stockholms län.

Åtgärder uti ifrågavarande syfte äro vidtagna af

ko) aktiebolaget »Hem på landet», som verkar inom Spånga socken,

2:o) »Aktiebolaget Egen Härd» inom Solna socken, samt

3:o) »Sparkassan Egna hem utan personlig ansvarighet».

Om de två sistnämnda förklarar länsstyrelsen sig sakna närmare
kännedom samt hänvisar beträffande bolaget »Hem på landet» till vederbörande
kronofogdes yttrande, deri denne med tillkännagifvande, att mot
organisationen och ledningen af bolaget ej vore något att anmärka, erinrar,
att de af bolaget erbjudna förmånerna syntes hufvudsakligen tillgodogöras
af personer med sysselsättning i hufvudstaden, hvarföre beviljandet af
statslån åt bolaget icke torde komma att verka i den riktning, som väl
vore den af egnahemskomitén egentligen afsedda, eller befrämjande af
egnahemstankens utbredning bland landsbygdens arbetarebefolkning och
dennas qvarhållande på landet.

Upsala län.

Sådana åtgärder äro icke vidtagna i afsevärd utsträckning. En för
något år sedan uti ifrågavarande syfte bildad förening upplöstes, innan
den utöfvat någon verksamhet.

Östergötlands län.

Ingå andra åtgärder vidtagna än genom »Föreningen egna hem utan
personlig ansvarighet» med säte och styrelse i Motala, om hvars verksamhet
länsstyrelsen i anledning af föreningens underdåniga framställning om
understöd af statsmedel för vidare utveckling af sin verksamhet förut

107

Bil. D.

uttalat sig och dervid förklarat sig finna föreningens ändamål synnerligen
behjertansvärdt samt hemstält, att åtgärder för att bereda föreningen understöd
för dess framtida verksamhet måtte under vissa förbehåll af Kongl.
Maj:t vidtagas.

Jönköpings län.

Beträffande vidtagna åtgärder hänvisar länsstyrelsen till kronofogdarnes
svar.

(Af dessa inhemtas, att sådana åtgärder förekomma endast:

vid Husqvarna och Norrahammars fabrikssamhällen, der genom vederbörande
styrelses eller egares försorg arbetare fått mot synnerligen låg
köpeskilling af brukens jord tillhandla sig byggnadstomt samt till uppförande
af byggnad å tomten erhållit hjelp genom vare sig kontant lån
eller bemedling för erhållande af sådant i bankinrättning, af hvilka tillfällen
till förvärfvande af eget hem, underlättade genom lång amorteringstid
för såväl köpeskilling som lån, ett stort antal arbetare begagnat
sig; samt

vid Sandsjö jernvägsstation, hvarest från hemmanen Hornaryd, Boda
och Slättefall ett stort antal tomter under 49 års besittningstid upplåtits
till arbetare, särskildt sådana vid Bodafors stol- och möbelfabrik, och af
dem bebygts).

Någon förening med ifrågavarande syfte och af beskaffenhet, att dess
verksamhet lämpligen borde genom statslån understödjas, finnes ej, men
utsigten att erhålla sådant lån skulle sannolikt bidraga till uppkomsten
af dylika föreningar. Sådana lån borde meddelas för inköp af jord eller
för betäckande af de för jordens indelning i tomter in. in. köpet åtföljande
kostnader. Sattes räntan lågt och medgåfves räntefrihet under
de 5 första åren, vunne föreningen tid att ordna och försälja tomterna,
innan afbetalning å lånet behöfde börja. Lånets amortering borde nemligen
ej begynna förrän vid första ränteliqviden samt ränta och amorteringsbeloppet
ej öfverstiga 4 procent. Såsom säkerhet borde lemnas första inteckning,
och skulle föreningen vara skyldig att såsom mellanhand ansvara
för ränta och amortering.

Kalmar län.

Inga åtgärder vidtagna annat än af två inom Vestra Eds socken befintliga
filialer af den i Motala bildade »Föreningen egna hem utan personlig
ansvarighet».

Bil. D

108

Malmöhus län.

Någon förening med syfte att bereda arbetare egna hem finnes icke.
Ett eller annat bolag på landsbygden såsom Höganäs stenkolsverk lemnar
i sådant syfte arbetare penningehjelp på billiga vilkor.

Hallands län.

Intet annat åtgjord! för beredande af tillfälle åt mindre bemedlade
arbetare att på landsbygden förvärfva egna hem än att

dels Halmstads stenhuggeriaktiebolag inom Söndrums socken uppfört
bostäder, som arbetarne lära ega rätt att genom afbetalning tillösa sig
såsom sin egendom,

dels två föreningar för ekonomisk verksamhet å landsbygden inom
länet bildats, nemligen »Enslöfs Goodtemplares af I. O. G. T. Byggnadsförening
utan personlig ansvarighet» samt »National goodtemplarlogen
Oskarströms Framgångs byggnadsförening utan personlig ansvarighet», båda
med ändamål, bland annat, att bereda eller uthyra bostäder åt föreningens
medlemmar eller företrädesvis åt desse. Ingendera föreningen har dock
ännu nått den utveckling att berörda syften vunnits, och synes för öfrigt
— med hänsyn dertill, dels att inträde i nämnda föreningar står öppet
för andra personer än arbetare och bland arbetarne äfven för sådana,
som icke kunna räknas såsom mindre bemedlade, dels att nämnda föreningars
syfte jemväl, och kanske förnämligast, är att åstadkomma församlingslokaler
— beviljande af statslån för befrämjande af egnahemstanken
åt dessa föreningar icke kunna ifrågakomma.

Göteborgs och Bohus län.

Föreningar med ifrågavarande uppgift finnas icke. Beträffande åtgärder
för egna hem åt arbetare anmärkes,

att vid åtskilliga stenhuggerier inom länet arbetsgifvarne beredt bostäder
åt arbetarne genom försträckning mot säkerhet af lösöreköp af nödiga
medel till uppförande af bostadshus samt genom upplåtelse, dock endast
med nyttjanderätt, af bostadstomter; och

att Munkedals aktiebolag genom utarrendering mot årlig afgift af
bostadstomt och beredande af penningelån sökt skalfa egna hem åt sina
arbetare samt derjemte genom anskaffande af penningelån satt en del
arbetare i tillfälle att åt sig uppföra bostäder å bolaget icke tillhörig mark.

109

Bil. D.

Skaraborgs län.

Förening med ifrågavarande syfte finnes ej. Åtgärder i den afsedda
riktningen äro vidtagna af Tändsticksfabriksaktiebolaget Vulcan vid Tidaholm,
Katrinefors aktiebolag vid Mariestad samt Hellekis aktiebolag vid
Hellekis station.

A förstnämnda plats hafva tomter hittills af bolaget upplåtits till
arbetarne allenast med nyttjanderätt, men fråga om tomters öfverlåtelse
med full eganderätt har på senaste tiden uppstått.

Vid Katrinefors har med understöd af bolaget sedan år 1894 bildats
33 egna hem å ett för detta ändamål särskildt afsatt område. Arbetarne
erhålla — mot inteckning i tomt och hus samt deponerande af brandförsäkringsbrefvet
— amorteringslån, hvilka vexlat mellan 300 och 2,000
kronor, med en räntefot af 5 % och en amorteringstid af högst 10 år.

Vid Hellekis upplåtas tomter till arbetarebostäder med 49 års besittningsrätt.

Vermlands län.

Några föreningar af ifrågavarande art finnas icke, och inga andra åtgärder
äro vidtagna än

att Liljedahls aktiebolag i Eds socken erbjudit sig att upplåta mark
för arbetarne för uppförande af egna bostäder, deraf hittills 3 arbetare
begagnat sig, samt

att Töcksfors bruk, Håns pappersbruk och Koppoms bruk, alla i
Nordmarks fögderi, i mindre omfattning börjat af arbetarnes aflöning efter
hand afdraga och afsätta smärre belopp för inköp åt arbetarne af jord
och uppförande af bostadslägenheter derå.

Örebro län.

Föreningar med syftemålet i fråga finnas icke. Åtgärder för främjande
af tillkomsten af egna hem att nämna äro,

att Skyllbergs bruks aktiebolag under de senare åren åt ett trettio!al
arbetare anskaffat medel till inköp af jord och uppförande af bostadsbyggnad
derå, hvilka medel återbetalas niedelst amortering, samt

att bolaget Vieille Montagne vid Åmmeberg åt en stor del af sina
arbetare på vissa år upplåtit byggnadsplatser, hvarå arbetarne för lånta
medel tillåtits uppföra boningshus.

Vestmanlands län.

I Vesterås har under de senare åren tid efter annan bildats ett tiotal
föreningar af arbetare i ändamål att i stadens omedelbara närhet förvärfva

Bil. D.

egoouiråden för styckning till byggnadstomter föreningsmedlemmarne
emellan, hvarefter och sedan hvar medlem fått sig tomt tilldelad och guldit
densamma, föreningsverksamheten upphört. Hvarken föreningarna eller
deras medlemmar hafva rönt någon svårighet att hos ortens penningeinrättningar
erhålla härvid nödiga lån.

Gefleborgs län.

Föreningar finnas icke och inga andra åtgärder vidtagna än af Sandvikens
jernverksaktiebolag, som år 1897 låtit uppdela ett område i tomter,
hvilka sedermera upplåtas till bolagets arbetare på det sätt att så stor del
af tomten, som erfordras för sjelfva bostaden, försäljes med full eganderätt,
medan den öfriga, delen utarrenderas på 50 år, det senare för att af hälsoskäl
och till skydd mot eldfara förhindra ett för tätt bebyggande af tomterna
genom deras ytterligare sönderdelande i spekulativt intresse. Den
arrenderade delen får bebyggas endast med nödiga uthus eller begagnas
till trädgård, allt under bolagets kontroll. Af de 48 indelade tomterna
hafva sedan 1898 års början försålts ett tjugutal, hvaraf de flesta redan
äro bebygda; och uppgår köpeskillingen för en med full eganderätt upplåten
tomt om 240 qvadratmeter till 144—240 kronor. Årliga arrendesumman
för den öfriga delen vexlar mellan 25 kronor och 66 kronor.

Vesternorrlands län.

Några särskilda åtgärder i ifrågavarande rigtning äro länsstyrelsen
veterligen icke vidtagna, dock torde möjligen byggnadsföreningar, som bildats
inom åtskilliga goodtemplarloger, i sina föreningsstadgar hafva bestämmelser,
som må kunna anses hänförliga under förevarande fråga.

Jemtlands län.

Några andra åtgärder för tillgodoseende af behofvet af egna hem för
mindre bemedlade arbetare äro icke vidtagna, än att till en kommun inom
länet donerats ett belopp af 5,000 kronor, deraf årliga räntan skall användas
för att bereda jordbruksarbetare inom kommunen någon hjelp att
bilda egna hem.

Från öfriga län har meddelats, att inga åtgärder af ifrågavarande art
vidtagits, samt att ej heller några föreningar med ofvanberörda syfte finnas.

Bil. D.

Frågan 3.

Bär bestyret med pröfningen af inkomna ansökningar om statslån för egna
hems upprättande inom hvarje län öfverlemnas åt länsstyrelsen
eller åt en särskild nämnd?

(Enligt hvad i cirkulär 3 ifrågasattes, skulle denna nämnd, hvilken borde sammanträda två gånger
om året, bestå af landshöfdingen eller, i händelse af förfall för honom, landskamreraren såsom ordförande
samt tre ledamöter, utsedde en af landstinget, en af hushållningssällskapet eller dess förvaltningsutskott och
en, hvilken borde vara kroppsarbetare, af länsstyrelsen).

	Bör öfver-lemnas åt länsstyrelsen.	Bör öfver-lemnas åt sär-skild nämnd.	Svar i annan riktning samt motiv vid afgifvande af svar m. m.
Stockholms län.			Av i frågans närvarande skick ej i till-fälle att yttra sig vidare, än att bestyret ej bör anförtros åt de redan förut med olikartade tjensteåligganden betungade länsstyrelserna.
Upsala län.	1
Södermanlands län.	1		Vare sig pröfningen öfverlemnas åt länsstyrelsen eller en särskild nämnd, har man att förvänta eu allsidig och opartisk pröfning af ansökningarna. Af bestyrets uppdragande åt länsstyrelsen skulle dock följa mindre kostnader samt större trygghet för att vid olika pröfningstillfällen samma principer komme att ligga till grund för besluten.
Östergötlands län.		1
Jönköpings lan.		1	Nämndens beslut om lån böra under-ställas någon centralmyndighet. I annat fall synes för bevarande af kronans rätt nödigt att landshöfdingen eller hans ställ-företrädare erhåller rätt till veto mot beslut om låns beviljande, intill dess, efter be-slutets underställande, Kongl. Maj:t af-gjort frågan.
Transport	2	2

Bil. D

112

	Bör öfver-lemnas åt länsstyrelsen.	Bör öfver-lemnas åt sär-skild nämnd.	Svar i annan riktning samt motiv vid afgifvande af svar m. m.
Transport	2	2
Kronobergs län.		1	Antalet ledamöter bör ökas utöfver det föreslagna, så att landsting och hus-hållningssällskap utse hvardera två leda-möter och länsstyrelsen likaledes två, af hvilka en bör vara jordbruks- och en in-dustriarbetare.
Kalmar län.		1
Gotlands län.	1
Blekinge län.		1	För hvarje län bör till vinnande af den för ansökningarnas pröfning nödiga personkännedom finnas flere nämnder, i regeln en för hvart härad, med landshöf-dingen, eller vid förfall för honom, lands-sekreteraren såsom sjelfskrifven ordförande, landskamreraren såsom ledamot och före-dragande samt 3 andra ledamöter, utsedde såsom af komitén ifrågasatts.
Kristianstads län.		1
Malmöhus län.	1		Svaret beroende på beskaffenheten af den pröfning, som bör egnas åt ansöknin-garna. Densamma torde dock kunna på tillfredsställande sätt utöfvas af länsstyrel-sen, hvarigenom vunnes att lån kunde ut-lemnas i mån af behof, då åter i annat fall beviljandet af lån kunde ske blott två gånger om året.
Transport	4 \| 6

113-- Bil. D.

	Bör öfver-lemnas åt länsstyrelsen.	Bör öfver-letnnas åt sär-skild nämnd.	Svar i annan riktning samt motiv vid afgifvnnde af svar m. m.
Transport	4	6
Hallands län.			Pröfningen bör icke öfverlemnas åt länsstyrelsen, för så vidt ej uppgiften skall inskränka sig till en blott formel granskning af ansökningen och derpå grundadt beslut om afslag derå eller utdelande af visst lånebelopp till den, som visat sig hafva uppfylt uttryckligen angifna vilkor för låns erhållande. Be-tänkligheter synas möta att till en myn-dighet med den ifrågasatta sammansätt-ningen, hvars ledamöter icke handla under embetsmannaansvar, lemna uppdrag att i sista hand bestämma öfver användningen af statsmedel. Nämndens sammanträden torde i sökandenas intresse böra ega rum oftare än i förslaget förutsatts.
Göteborgs- och Bohus län.		1	Nämnden torde böra erhålla rättighet att anlita kronobetjening och presterskap för vinnande af erforderliga upplysningar angående sökandes ekonomiska vilkor och andra på frågan inverkande förhållanden.
Elfsborgs län.		1	Den af länsstyrelsen utsedde ledamoten bör icke ovilkorligen vara kroppsarbetare.
Transport	4	8

Bil. D.

114

	Bör öfver-lemnas åt länsstyrelsen.	Bör öfver-lemna9 åt sär-skild nämnd.	Svar i annan riktning samt motiv vid afgifvande af svar m. m.
Transport	4	8
Skaraborgs län.		1	Blir lagen om egnahemslån så full-ständig att pröfningen af låneansökningar allenast blir en tillämpning af lagen och anvisas medel så att alla ansökningar, i afseende å hvilka stadgade vilkor full-gjorts, kunna och skola beviljas, torde bestyret med ansökningarnas pröfning böra öfverlemnas åt länsstyrelsen. Skall der-emot pröfningen innebära att bland flere sökande utvälja dem, som företrädesvis behöfva och äro förtjenta af lån, och er-fordras således personlig kännedom om de på hvarje fråga inverkande förhållanden, bör bestyret öfverlåtas åt eu särskild nämnd af den ifrågasatta sammansättningen. (Då komitén tänkt sig pröfningen blifva af sist-nämnda art, har svaret ansetts böra upptagas såsom förordande tillsättandet af särskild nämnd.)
Vermlands län.		1
Örebro län.		1
Vesterås län.		1
Kopparbergs län.		1
Gefleborgs län.		1
Transport	4	14

J1 5

Bil. D.

	Bör öfver-lemnas åt länsstyrelsen.	Bör öfver-lemnas åt sär-skild nämnd.	Svar i annan riktning samt motiv vid afgifvande af svar m. m.
Transport	4	14
Vesternorrlands län.			Skulle mot förmodan bestyret med lånens utlemnande och indrifvande läggas på länsstyrelsen, torde pröfning af an-sökning om lån jemväl böra tillkomma samma myndighet. I annat fall eller om ifrågavarande bestyr öfverlemnas åt t. ex. riksbanken, synes pröfningen lämp-ligen böra öfverlemnas åt den ifrågasatta nämnden.
Jemtlands län.		1	Pröfningen af dylika ansökningar torde böra ske under större frihet från byrå-kratiska former än möjligt är, om den-samma skall verkställas af ett embetsverk. En nämnd har större möjlighet att taga hänsyn till åtskilliga förhållanden, som ej direkt framgå ur handlingarna utan på annat sätt äro för nämndens ledamöter kända. Den föreslagna sammansättningen af nämnden synes innebära tillräcklig garanti mot misstag och orättvisor.
Vesterbottens län.		1
Norrbottens län.		1	Den brokiga och ständigt sig ökande mångfald af göromål, hvarmed länsstyrel-sen redan nu är belastad, borde utesluta tanken på att öka denna myndighets em-betsbörda med ifrågavarande ärenden, om hvilkas omfattning man på förhand svår-ligen kan göra sig något begrepp. På sin höjd borde länsstyrelsens befattning bestå i utseende af ordförande i den ifrågasatta nämnden.
Summa	4	17

Bil. D.

116

Frågan 4.

Till hvilket antal hafva jordafsöndringar blifvit under åren 1897—1899
af länsstyrelsen faststälda?

(Uppgiften å desamma borde enligt komiténs begäran vara så beskaffad att deraf framginge, huru
stor del af afsöndringarna afsåge beredande af lägenhet åt mindre hemmansegare eller arbetare, med, så
vidt möjligt, särskild upplysning, om lägenheten vore afsedd till jordbrukslägenhet eller endast till bygg -

		i.	2.	3.
		För beredande af lägen-
		het åt	mindre hemmans-	I ända-
		egare eller arbetare.
					mål af	I annat	Summa.	Anmärkningar.
		a.	b.	C.
		skogs-	ända-
		Jord- bruks- lägen- het.	Bygg- nads- tomt.	Summa.	afverk- ning.	mål.
Stockholms......	län	72	11,045	1,117	—	329	1,446	1. Bland de i kol. 1 b. upptagna ingå ett stort antal lägenheter,
								hufvudsakligen afsedda till som-
Upsala ...........	))	89	81	170	—	18	188	marvillor.
Södermanlands	))	—	2319	319	2	220	341	2. Fördelningen mellan kol. 1 b. och 3 approximativ.
Östergötlands...	»	48	335	383	—	142	525	3. I de i kol. 3 upptagna ingå 13,
Jönköpings ......	i)	88	260	348	—	351	399	om hvilkas användning någon upplysning ej lemnats.
Kronobergs.....	»	127	10	137	1	202	340	4. Af de i kol. 3 upptagna äro
Kalmar............	»	34	116	150		172	322	några afsedda till kalkstensbrott, men de flesta utgöras af myr-jord, som antagligen afses för
Gotlands .........	»	—	164	164	—	480	244	jordbruks drifvande.
Blekinge ........	»	33	26	59	—	77	136	6. Tillförlitlig utredning, huru-vida i kol. 1 c. upptagna lägen-
Kristianstads ...	»	49	212	261	—	319	580	heter äro afsedda till jordbruk
Malmöhus.......	»	—	—	S1,092	—	56	1,148	eller byggnadstomt, kan ej er-hållas. Flertalet dock antagli-
Hallands ........	»	10	46	56	—	85	141	gen hufvudsakligen afsedt till
Göteborgs och Bohus...........	))	20	100	120		170	290	byggnadstomter. 6. I de i kol. 1 b. upptagna ingå en del lägenheter, som afsetts
Elfsborgs ........	))	107	193	300	—	34	334	till utvidgning af kyrkogårdar, till skolhustomter och dylikt.
Skaraborgs ......		89	62 22	311			311	7. Någon tillförlitlig fördelning
»	—	—	har ej kunnat ske. Största de-
Yermlands ... .	))	58	100	158	1	79	238	len antagligen afsedd till egna hem åt jordbruks- eller andra
Örebro ...........	»	—	—	—	—	—	77 61	yrkesarbetare, ett fåtal tillskol-
Vestmanlands..	))	10	140	150	2	75	227	hustomter och dylikt samt indu-striella anläggningar. Få, om
Kopparbergs ...	»	8	39	47	72	153	272	ens någon för skogsafverkning.
Gefleborgs .....	))	227	677	904	48	135	81,087 421	8. En afsevärd del af dessa af-
Vesternorrlands	»	155	123	278	13	130	söndringar har skett, innan nu gällande lag angående af-
Jemtlands.........	»	131	94	225	10	120	355	söndring tillkom, ehuru fast-ställelse å desamma sökts först senare.
Vesterbotten ..	))	142	105	247	4	78	329
Norrbottens......	»	173	591	764	—	53	817
Summa	1,670	4,998	7,760	153	2,578	11,252

117

Bil. E.

RESEBERÄTTELSER.

Innehåll:

1. Berättelse öfver en resa till fiskelägen inom Blekinge län af H. Pantzarhielm sid. 119.

2. » » » » » England åt P. Waldenström............................. » 123.

3. » » » » » Tyskland och Schweiz af P. Waldenström...... » 130.

Bil. E„

118

119

Bil. E,

Till egnahemskomitén.

I enlighet med komiténs mig lämnade uppdrag, nämligen: att under
juni månad besöka fiskelägena inom Blekinge län och därvid undersöka
samt i sinom tid till komitén inberätta, huruvida i och för åstadkommande
af egna hem åt fiskarebefolkningen inom denna provins några särskilda
åtgärder syntes erforderliga utöfver dem, komitén har för afsigt att föreslå
beträffande mindre bemedlade arbetare i allmänhet; har jag under
tiden 12—19 sistlidne juni besökt Blekinge skärgård och får öfver mina
där gjorda iakttagelser härmed vördsamt afgifva följande

Berättelse.

Under den 12, 13 och 14 juni besöktes nedannämnda fiskelägen i
Karlskrona, Blekinges östra, skärgård, nämligen: Långören, Ungskär, Stenshamn,
Inlängan, Ytterön, Flakaskär, Aspö Hyttor, Bergagården, HasslöHorn,
Hasslö-Fiskagårda, Hasslö-Hallar och Näset,

Vid samtliga dessa platser tillstädeskommo efter budande en del hemmavarande
fiskare och på ett par ställen äfven jordegare, med hvilka jag
öfverlade angående de på stället rådande bostadsförhållandena. Fiskarebefolkningens
klagomål voro visserligen ganska allmänna, men torde i
många fall hafva haft sin grund mera i de mycket tryckta ekonomiska
förhållanden, under hvilka denna befolkning i allmänhet framsläpar sitt
sträfsamma lif, än i obillig och hård behandling från tomtegarnes sida.
Att sådan dock på sina ställen förekommer, exempelvis på Flakaskär,
Ytterön m. fl. platser, torde vara obestridligt, hvarför också statens mellankomst
för ordnandet af bostadsförhållandena på dessa platser med skäl
kan påkallas. Då emellertid den egentliga fiskarebefolkningen i denna
skärgård årligen lärer förminskas, dels genom utvandring och dels genom
öfvergång till andra näringsfång, i synnerhet stenhuggeri, som här bedrifves
i stort omfång, samt utvidgade eller nya byggnadstomter för fiskarebefolk -

Bil. E.

ningens behof sålunda icke för den närmaste tiden här synas vara erforderliga,
och då, såvidt jag kunnat utröna, vederbörande jordegare icke i
allmänhet äro obenägna att, där ett ordnadt köp kan åvägabringas på för
dem antagliga vilkor, till fiskarena försälja af dessa nu brukade eller
eljes behöfliga byggnads- och nättorknings platser; så anser jag för min del
att inom denna del af provinsen förhållandena icke påkalla några särskilda
åtgärder i och för åstadkommande af egna hem åt dervarande fiskarebefolkning.

Hvad här sagts angående fiskelägena i östra skärgården, torde efter
hvad jag af fiskeriöfveruppsyningsmannen inhämtat äfven i hufvudsak gälla
för de mindre fiskelägena i Hällaryds och Ronneby skärgårdar, Blekinges
mellersta skärgård, hvarför dessa platser icke af mig besöktes.

Under den 16 och 17 juni besöktes nedannämnda fiskelägen i Blekinges
vestra skärgård, nämligen: Hanö, Hörvik, Krokås, Nogersund, Hellevik och
Torsö, hvarjämte jag i Sölvesborg hade sammankomst med en hel del
fiskare från Vestra Näs m. fl. ställen, hvilka voro samlade där af någon
anledning. Efter kallelse tillstädeskommo villigt på hvarje ställe hemmavarande
fiskare i ganska stort antal för öfverläggning, hvarjämte på en
del platser äfven en och annan jordegare infann sig.

Sistnämnda fiskelägen äro de största inom Blekinge län, med en i
ekonomiskt hänseende relativt bättre situerad befolkning än vid de förut
besökta lägena. Olägenheterna af den rådande osäkerheten i bostadsförhållandena
ha emellertid just inom dessa större fiskelägen gjort sig mast
kännbara och slutligen, då fiskrarna icke själfva ansågo sig kunna finna
någon utväg till åstadkommande af drägligare förhållanden, tagit sig uttryck
i den underdåniga hemställan om statens mellankomst, som af fiskare i
Mjellby socken till Konungen ingifvits, och hvilken sedan blifvit till komitén
öfverlämnad. I denna hemställan framhålles ingalunda något förefintligt
behof af ekonomisk hjälp, utan petitionärerna önska endast laglig rätt att,
där godvillig uppgörelse ej kan ske, få medelst expropriation tidlösa sig det
jordområde, som de behöfva och delvis redan hafva bebyggt. Af uttalandena
i såväl nämnda inlaga, som i Kongl. Maj:ts befallningshafvandes i Blekinge
län däröfver afgifna utlåtande samt i synnerhet i kronofogden Söderlunds
yttrande i ämnet synes jämväl framgå: dels att jordegarne mångenstädes
äro särdeles obilliga i sina fordringar för jordupplåtelser till fiskarebefolkningen
i och för byggnadstomter och torkplatser m. in., samt dels att
endast ringa utsigt skulle förefinnas att på öfverenskommelsens väg bereda
fiskrarna tillfälle att förvärfva eganderätt till de tomtplatser, som de nu
mot afgäld disponera.

121

Bil. E.

Denna allmänt rådande uppfattning framhölls äfven vid mitt besök
med synnerlig skärpa både af fiskarebefolkningen och af andra för saken
intresserade. Med hänsyn härtill och med fästadt afseende därjämte vid
den omständigheten, att ett ej ringa antal af de på dessa ställen bosatta
fiskrama icke lärer kunna i ekonomiskt afseende likställas med sådana
mindre bemedlade arbetare, för hvilka komitén har för afsigt att föreslå
vissa lättnader i och för förvärfvandet af egna hem, så kan det synas som
skulle i denna del af provinsen fiskeribefolkningens allmänt öfverklagade
bostadsförhållanden icke kunna på egnahemsvägen, sådan komitén tänkt
sig densamma, ordnas på ett tillfredsställande sätt, utan andra, särskilda
åtgärder härför erfordras.

Härvid torde dock erinras: att, såvidt jag kunnat utröna, hvarken
från fiskarebefolkningens egen sida, ej heller af Kongl. Maj:ts befallningshafvande.
eller någon annan myndighet någonsin något allvarligt försök
blifvit gjordt att på den frivilliga öfverenskommelsens väg söka ordna
mellanhafvandet mellan fiskare och jordegare, ifråga om fiskrarnas förvärfvande
af eganderätt till vederbörliga tomtplatser; samt att äfven sådana
jordegare, som allmänt utpekas såsom de mäst hänsynslösa och omedgörliga
i själfva verket icke äro omöjliga att öfverenskomma med, hvilket
oförtydbart torde framgå däraf, att jag under mitt tillfälliga besök på
Ilanö uppgjorde preliminärt köpekontrakt med hemmansegaren Bengt
Knutson, angående förvärfvande åt staten af 10 tunnland jord, omfattande
hela det där belägna fiskeläget, på ingalunda obilliga vilkor. Anmärkningsvärd!
torde i detta afseende vara innehållet af det bref, som jag
nyligen fatt emottaga från fiskeriöfvertillsyningsmannen i Blekinge län
herr Anders Pebrsson. Herr Pehrsson var vid tiden för vårt första sammanträffande
i skärgården af den öfvertygelsen, att en uppgörelse under
hand med jordegarne var otänkbar och att en för fiskeribefolkningen antaglig,
betryggande lösning af bostadsfrågan endast kunde åstadkommas på
så sätt, att staten exproprierade tomtplatserna för fiskrarnas räkning. Han
synes nu vara af annan mening.

Beaktas bör i sammanhang härmed äfven, att den åsigten tycktes vara
ganska allmän i Blekinge, att jordegarne borde sälja tomtplatserna icke
efter tomtvärdet, beräknadt efter den vid tiden för köps afslutande erlagda
tomthyran, utan efter jordvärdet. Och då nu jorden såsom sådan knappast
kan anses ega något värde alls, så borde också jordegarne afstå densamma
till fiskarena för snart sagdt ingenting. Sannt är visserligen, att på flera
ställen enskilda, förmögnare fiskare erbjudit sig att för sin tomtplats om
cirka IV2 skäppland betala ända till 500 kronor kontant, men fått afslag
af jordegaren, men jag har skäl förmoda, att detta berott på andra om 16 -

122

Bil. E.

ständigheter än ren vinningslystnad. Vid Helleviks fiskeläge synes dock
som skulle bönderna vara särskildt omedgörliga och fordrande, men jag
föreställer mig — jag har samtalat i saken med en hemmansegare — som
skulle äfven dessa låta tala med sig, om man med kraft och energi går
till verket, och framför allt om en mera allmän försäljning af tomtplatser
på en gång kunde komma till stånd under fullkomlig säkerhet för köpeskillingens
erläggande och under fullt lagliga former.

I allra främsta rummet torde emellertid — innan man kan ens tänka
på att söka nöjaktigt ordna den blekingska fiskarebefolkningens bostadsförhållanden
— erfordras att i vår lag lättnader åvägatmngas i tillvägagångssättet
för att frigöra frånstyckad hemmansdel eller afsöndrad lägenhet
från stamhemmanet besvärande inteckning.

Under förutsättning: att en sådan lagändring på komiténs förslag
eller eljes kommer till stånd; att bland de allmänna.åtgärder, som komitén
kommer att föreslå i och för åstadkommande af egna hem åt mindre bemedlade
arbetare, jämväl inrymmes rättighet för staten att i vissa särskilda
fall från enskilde inköpa större jordområde, för att styckas och till enskilde
återförsäljas, samt att i allmänhet fiskeribefolkningen inom landet,
i fråga om rätt till statsunderstöd för förvärfvande af egna hem, likställes
med landtbruksarbetare; så får jag såsom min mening med stöd af det
ofvan anförda förklara, att jag äfven vidkommande fiskarebefolkningen i
denna del af Blekinge län icke anser, att några särskilda åtgärder äro
erforderliga i ifrågavarande syfte utöfver dem, komitén har för afsigt att
föreslå beträffande mindre bemedlade arbetare i allmänhet.

Jag anhåller vördsamt att muntligen få framföra hvad som möjligen
kan vara att vidare tillägga.

Landskrona den 23 juni 1900.

H. Pantzarhielm.

123

Bil. E

Till herr ordföranden i egnahemskomitén.

Enligt nådigt uppdrag, som på Eder tillstyrkan blifvit mig gifvet och
genom Kongl. jordbruksdepartementets skrifvelse den 8 sist! juni meddeladt,
har jag gjort en resa till England, där jag dels i London dels i
Northumberland försökt taga reda på rådande arbetarebostadsförhållanden.
Och anser jag mig härmed böra i allra största korthet gifva Eder del af,
hvad jag erfarit.

I England är arbetarebostadsfrågan f. n. en högst brännande fråga,
hvad de stora städerna och i synnerhet London angår. Som bekant, hafva
de engelska arbetarne — liksom andra engelsmän — af gammalt icke
gärna velat bo tillsammans med andra såsom hyresgäster i samma hus,
utan hvar och en har velat hafva ett hus för sig och sin familj. Denna
önskan är nog ännu rådande hos det stora flertalet. Arbetarekvarteren
utgöras därför i regeln af en ofantlig mängd små hus. Till hvart och
ett sådant hör en liten egen gård. Detta system har emellertid äfven
åtskilliga rätt stora olägenheter med sig. De stora städerna få därigenom
en allt för stor utsträckning. Afståndet mellan arbetarens hem och hans
arbetsplats blir onaturligt långt, och att dagligen tillryggalägga en sådan
väg fram och tillbaka kostar både tid och penningar, huru goda kommunikationerna
än må vara. Det alltjämnt växande priset på tomtplatser
gör ock sådana hus oskäligt dyra, hvilket har till följd, att hyrorna ständigt
stiga, medan egaren ändå är tvungen att bygga själfva husen så
billiga och dåliga som möjligt. Llyromas stigning har åter till följd, att
familjen antingen måste hyra ett mindre och sämre hus eller flytta längre
bort eller taga inneboare, hvilket sistnämda lärer bli allt mer och mer
vanligt.

Till husens fördyrande bidrager vidare enligt samstämmiga vittnesbörd
tre andra omständigheter: Ilo) växande pris på materialier, 2:o) arbetslönernas
ständiga stegring, 3:o) att arbetarne, trots de högre arbetslönerna,
nu uträtta vida mindre arbete pr dag än förr.

Bil. E.

124

För att åstadkomma en bättring af arbetarebostadsförliållandena i
London hafva flere sällskap bildat sig, som utöfvat en ytterst vidsträckt
verksamhet. Det äldsta torde vara Metropolitan Association for Improving
the Dwellings of tlie Industrious Classes, stiftadt år 1841. Det har f. n.
1,426 hyreslägenheter, i hvilka bo 6,241 personer. Ett af de största är
Peabody Donation Found, i hvars hus bo omkring 20,000 människor. Det
största af alla är det år 1867 stiftade s. k. Artisans, Labourers and General
Dwellings G:y limited. Det eger för närvarande i olika delar af staden
omkring 6,300 hus, afsedda hvart och ett för endast en familj.

Emellertid hafva härofvan påpekade omständigheter börjat så småningom
tvinga till ett öfvergifvande af det gamla systemet samt byggande af stora,
kolossala hus för att hyra ut åt arbetare. Sålunda har Artisans, Labourers
and General Dwellings C:y lim. utom nyss nämnda hus uppfört i olika delar
af staden väldiga block med en stor mängd lägenheter till uthyrning.
Dess största egendom: Northampton Buildings, Rosoman Str. E. G., innehåller
ända till 468 hyreslägenheter. Andra sällskap hafva också inslagit
på samma väg. I ett hus, som jag besökte i Bast End, bodde sålunda
omkring 130 arbetarefamiljer. Huset var fem våningar högt och omslöt
en mycket stor cementerad gård. Hvarje våning var inåt gården försedd
med en balkong, som lopp omkring hela huset. Till denna både alla våningens
lägenheter utgång, och från densamma gingo husets trappor ned.
Balkongen utgjorde sålunda för flertalet hyresgäster en förmedlingspassage
mellan deras bostad och närmaste trappuppgång. Samma sällskap egde
flere liknande hus.

I hus af detta slag ser man naturligtvis omsorgsfullt till, att man får
endast ordentligt folk till hyresgäster. Och efter hvad man sade i de hus,
som jag besökte, hade man ganska väl lyckats i dessa sina bemödanden.

Hyran växlar naturligtvis efter rummens beskaffenhet, läge o. s. v.
Enkla rum betinga 2 sh.—4 sh. i veckan, 2-rumslägenheter 3 sh.—7 sb.,
3-rums- 5 sh. 6 d.—7 sh. 6 d., hvilket i jämförelse med Stockholmsförhållanden
måste anses ganska moderat, Ty ingenstädes lärer en arbetare
i Stockholm kunna erhålla 2 rum och kök för en årlig hyra af 275—400 kr.

Emellertid har det icke stannat vid dylika företag af den enskilda
hjälpsamheten — en hjälpsamhet, som dock inbringar hjälparen en efter
engelsk måttstock skälig ränta på utlagdt kapital. Äfven det allmänna
har gripit in. År 1890 antogs af parlamentet en lag, benämd Housing of
the Working Classes Act 1890. Den består af 103 §§ i sju kapitel och
innehåller ganska stränga bestämmelser rörande den sanitära beskaffenheten
af såväl grund som byggnader till hus afsedda för arbetare. Befinnes
ett sådant hus vara så beskaffad!, att det medför fara för deras hälsa,

125

Bil. E.

som . dar bo, så kan ogaren vid vite af 2 pund pr dag åläggas att sätta
det i tillfredsställande skick. Lagen gifver ock de lokala myndigheterna
en mycket vidsträckt befogenhet att sörja för uppförande af sunda arbetarehus.
Däraf har isynnerhet London County Council begagnat sig med
stort allvar. Massor af hus har det inköpt, rifvit ned, reparerat, ombyggt,
nybyggt o. s. v. Smala usla gränder har det förvandlat till breda gator,
öppna platser har det anlagt m. m. Det hyrde ut sitt första hus den 4
april 1892. Detta bestod af 56 hyreslägenheter om tillsammans 87 ruin.
Den 16 april 1894 uthyrdes n:r 2 med 50 lägenheter (120 rum), 7 maj
s. å. n:r 3 med 78 lägenheter (232 rum) o. s. v. I mars 1898 hade det
uthyrt tillsammans 36 hus med 1,586 hyreslägenheter. Rummens antal
var 4,023. Planlagda voro dessutom 9 hus, afsedda att inhysa 7,650 personer.
— Allt detta under loppet af 8 å 10 år. Att erhålla hyresgäster
i de stora husen har ej heller mött någon svårighet. Nöden lär den engelske
arbetaren, hvad han ej förr velat, och det går så mycket lättare,
som bostäderna i dessa hus i allmänhet äro vida bättre och sundare än
i de små kåkarne.

Jag tillåter mig att här ur Post- och Inrikes Tidningar den 15 sistlidne
juni anföra följande skildring, som torde kunna anses karakteristisk
för London County Councils uppträdande i denna sak öfverallt, dit det
sträckt ut sin verksamhet:

”Arbetarebostäder i London.

För några år sedan utgjorde Bethnal Green ett af de sämsta kvarteren
— om ej rent af det sämsta — i London. I trånga, smutsiga gränder,
dit knappast en solstråle banade sig väg, bodde här eu befolkning af
6,000 människor på ett område, som utgjorde föga mer än 6 har. Af
bostäderna voro, enligt sanitetsrapporterna, endast 9 proc. i beboelig! skick.
De ofri ga voro antingen helt eller delvis olämpliga att bebos af människor.
Några voro usla hålor, som vid flodens stigande voro utsatta för att
öfversvåmmas af vatten. Hurudant hclsotillståndet här skulle vara, är lätt
att tänka sig. Dödligheten utgjorde också i själfva verket 40 på 1,000.

Med det moraliska tillståndet var det föga bättre bestäldt. Engelska
tidningar skildra det som det sämsta tänkbara. Öfverfall och plundringar
hörde till ordningen för dagen. På en enda gata bodde samtidigt 64 förbrytare,
hvilka endast under sträng polisuppsikt fingo vistas på fri fot.

Den förste, som försökte göra något för denna olyckligt lottade del
af den stora världsstaden, var den nuvarande kyrkoherden i församlingen

Bil. E.

126

Holy Trinity, dit trakten hör, Rev. A. O. Jay. Han byggde missionshus,
inrättade en klubb och en skola och utöfvade ett synnerligen godt inflytande
på befolkningen. Men det onda var för djupt rotadt för att kunna
verksamt motarbetas, med mindre man tillgrep de mest energiska medel.
Olyckan var, att lokalförhållandena ej tilläto några väsentliga sanitära förbättringar.
Skulle något vinnas, måste de gamla nästena rifvas ned till
grunden och nya, sunda bostäder uppföras.

Nu grepo sig Londons stadsfullmäktige an med saken. Ett ottifattande
program för företaget uppgjordes, och mot slutet åt ar 1891 började
man rifningen af de gamla kåkarne. Småningom växte där upp nya breda,
träd planterade gator med stora hus, bygda så, att de rymde det största
möjliga antal människor, men likväl motsvarade hygieniska kraf. Sa har
man tillsett, att hvarje våning är så belägen, att den under någon tid af
dagen får sol. Äfven i öfriga afseenden har man haft invånarnes trefnad
i ögonsikte. Man har inrättat klubbrum, där de kunna samlas. Man har
vid hvarje hus uppfört tvättstugor med de mest praktiska apparater för
kläders tvättning och torkning, man har sörjt för badrum, där tillfälle
gifves att få såväl varma som kalla bad. Mellan de olika byggnaderna
bär man lemnat stora öppna ytor, hvilka utgöra lekplatser för barnen.
En af dessa platser har man förvandlat till en prydlig trädgård. Den är
cirkelrund till formen och utlagd i terrasser samt försedd med soffor och
bänkar. Dessa bostäder upplåtas nu åt traktens arbetarebefolkning på särdeles
billiga vilkor. Hyrorna komma ej att öfverstiga dem, som äro radande
i de kringliggande kvarteren. Och dock har man beräknat, att företaget
skall både bära och ränta sig. Det har i sin helhet kostat ungefär
12 millioner kronor.

Invigningen egde rum för någon tid sedan i närvaro af prinsen och
prinsessan af Wales. Prinsen höll vid tillfället ett tal, ur hvilket vi anföra
följande:

’Det finnes — sade han — för närvarande ingen fråga af större social
betydelse än den beträffande de arbetande klassernas bostäder. Vi maste
alla sympatisera med dem, som beklaga, att icke större framsteg gjorts
för undanrödjandet af de svårigheter, som hindra denna fragas lösning.
En sak är dock viss: svårigheterna måste öfvervinnas. Jag är glad öfver,
att ej blott det allmänna medvetandet vaknat upp i fråga om denna sak,
utan äfven den allmänna opinionen fordrar — och alltjämt skall fordra
— kraftig handling, då det gäller att skaffa bort dessa eländiga gränder,
som äro en skamfläck för vår civilisation, och i stället uppföra goda och
sunda bostäder, sådana som dem, vi nu se rundt omkring oss, och att
draga försorg om, att de arbetande klasserna kunna fa dessa bostäder mot

127

Bil. E.

rimliga hyror. Frågan om arbetarebostäder har jag alltid omfattat med
lifligt intresse, och jag har genom besök i skilda delar af London öfvertyga!
mig om nödvändigheten däi’af.’

Prinsen framhöll till slut, som anledning till att arbetarne ofta finge
nöja sig med så dåliga bostäder, den omständigheten, att de vore tvungna
att bo nära sina arbetsplatser. Det funnes, fortfor han, ett sätt att upphäfva
denna olägenhet. Nu, då talrika järnvägsförbindelser finnas mellan
Londons centrum och dess utkanter, borde talrika arbetaretåg inrättas,
så att arbetarne sattes i stånd att utan stora kostnader tillryggalägga långa
afstånd. För sin del ville prinsen medverka till att söka förmå järnvägsbolagen
att taga hänsyn till detta kraf.»

En olägenhet hafva dock dessa åtgärder icke förmått afhjelpa, och
det är öfverbefolkningen i arbetarebostäderna. De nedrifna husen hafva
lämnat rum för nya och höga, men då så stor del af den mark, hvarpå
de lörra stått, blifvit lagd till gator och öppna platser, så rymma de nya,
öfver hufvud taget, icke flere invånare än de nedrifna. Ja, County Councils
egen årsrapport för 1899 uppgifver deras antal, som genom husrifning
blifvit utan bostad, till 15,618, medan antalet af dem, som i de nya husen
fått ruin, icke utgjort mer än 11,178, hvadan alltså genom de under året
skedda förbättringarna 4,440 eller 28 % blifvit husvilla och måst söka sig
åt annat håll. Dessa hafva delvis måst flytta längre ut, delvis söka bostad
i redan förut öfverbefolkade hus. Dessutom ha dessa Councils arbeten
slukat oerhörda kostnader. Sålunda slutar årsrapporten för 1899 på en
summa af 793,276 pund eller 70 pund pr person af dem, som fått plats
i de nya husen.

Det har vidare visat sig, att husbyggnaderna blifva vida dyrare, när
de utföras af Council, än annars. Systemet har därför blifvit underkastadt
en ganska sträng kritik. The London Charity Organisation Society, hvaraf
»Föreningen för välgörenhetens ordnande» i Stockholm väl är en efterbildning,
har under sistlidne vinter vid 3 möten grundligt behandlat saken,
hvaröfver en redogörelse förekommer i dess tidskrift The Charity Organisation
Review febr. 1900, och omdömet har därvid icke utfallit synnerligen
gynsamt. I sistl. juli höll The Sanitary Institute ett möte i London,
där denna fråga utgjorde ämne för diskussionen. Ordföranden, sir Sydney
Waterlow, meddelade, att han jämte några vänner år 1862 hade bildat ett
privat sällskap för inrättande af bättre arbetarebostäder. För detta sällskap
hade han hela tiden varit chef. Till närvarande stund hade sällskapet
utgifvit ll/.| million pund, det egde 5,600 hyreslägenheter, i hvilka
bodde 30 tusen människor. Åt lägenheterna stode i närvarande stund

Bil. E.

128

mindre än D/o % outhyrda, och hyrorna betalades med beundransvärd
regelbundenhet. Sällskapet började sin verksamhet med att bygga fyra hus,
af Indika hvart och ett innehöll 70 ruin. Kostnaden pr rum uppgick till
42 pund. I de hus, som sällskapet för närvarande bygger, stiger kostnaden
till 75 pund pr rum. Men County Council kan ej bygga under
84 pund pr rum. Hänvisande till ett yttrande af lord Salisbury i parlamentet,
att arbetarebostadsfrågan icke kunde lösas utan genom biträde af
den enskilda företagsamheten, ansåg han den enda utvägen vara, att det
allmänna med lån mot låg ränta och lång amorteringstid understödde
enskilda föreningar, som åtoge sig att bygga arbetarebostäder. Statslån
beviljas äfven nu, genom ett nyligen fattadt parlamentsbeslut, mot inteckning
till en ränta af 37» proc. och en amorteringstid af 30 år. Men man
önskar amorteringstidens utsträckning till 80, ja 100 år.

Den ofvan nämda Housing Act 1890 gaf de lokala myndigheterna
makt att genom köp eller expropriation förvärfva mark och hus för uppförande
af arbetarebostäder, dock endast inom det område, öfver hvilket
deras myndighet sträckte sig. Tomtprisernas stegring inom de stora städerna
m. fl. omständigheter vållade dock så stora kostnader, att det allmänna
måste göra kännbara förluster, ifall hyrorna icke skulle blifva
större, än hvad arbetare i allmänhet kunde betala utan att anlita inncboaresystemet,
hvilket man ju förnämligast ville motarbeta. Därför väcktes
vid innevarande års parlamentssession ett förslag, som gaf de lokala
myndigheterna rätt till landförvärfning för arbetarebostäder genom expropriation
äfven utanför det egna området. Det är, som synes, idén om arbetarehem
»på landet». Diskussionen om detta förslag (»andra läsningen >)
pågick i parlamentet just under en af de dagar, då jag var i London.
Sedan har jag sett, att det blifvit antaget vid tredje läsningen.

I sammanhang med denna fråga kom också under diskussionen fragan
om lättade kommunikationer på tal, och mr Balfour, som kallade bostadsfrågan
»den mest maktpåliggande och mest svårlösta fråga, som statsmän
hade att göra med* (the inöst iinportant and most difficult question, with
which statesmen have to deal), trodde, att man inom en nära framtid skulle
med elektricitetens tillhjälp åstadkomma förbindelselinier, som med stor
hastighet kunde »taga arbetaren från dörr till dörr» och föra honom till
arbetsplatsen, utan att han behöfde förlora mycken tid eller offra mycket
pänningar. Vid det nyss omnämnda mötet af the Sanitary Institute framhöll
dock gent häremot mr Waterlow, att de långa afstånden alltid skulle
vålla förlust af tid och pänningar, att priset pa lifsförnödenheter sannolikt
komme att bli dyrare på dessa aflägsna platser än i London, där tillförseln
vore riklig, samt att bostäder där till sist skulle bli lika dyra att

129

Bil. E.

bygga som i staden, hvarförutom han icke ansåg det för någon god socialpolitik
att sålunda afsöndra de arbetande, af veckolön beroende arbetarne
från de mera burgna delarna af samhället.

De åtgärder, som jag här omnämnt, afse, såsom synes, icke alls att
sätta arbetarne i tillfälle att förvärfva egna hem, utan endast att genom
enskilda sällskaps eller det allmännas försorg uppföra sunda och väl ordnade
hus, där arbetarne kunna för rimligt pris få hyra bostäder, inom
hvilka »ett bättre och lyckligare familjelif må kunna komma till stånd
samt husliga dygder uppöfvas och utvecklas». Under diskussionen i parlamentet
yrkade en ledamot (mr Wilson från Norfolk) på en sådan reform af
landlagarne, att de arbetande klasserna kunde bli i stånd att för billigt pris
köpa land, hvarpå de kunde bygga egna hus. Men han blef stående alldeles
allena. Ingen af de öfriga talarne vidrörde hans förslag under diskussionen.

Från London reste jag till Northumberland.

I de rika koldistrikten där bo ofantliga massor af arbetare. Där har
också frågan om beredande af hem för arbetare nyligen kommit på tal,
men endast för åldriga graf arbetare. Fn komité har varit tillsatt för att
utreda frågan, och den afgaf, just när jag var där, den 30 sist!, juni, ett
betänkande af innehåll, att den efter noggrann undersökning af saken i
alla dess konsekvenser kommit till det resultat, att den kunde realiseras.
Dock ansåg den nödvändigt, att dessa hem spriddes i olika delar af countyet
och icke sammanfördes på en plats. Därigenom kunde de bli billigare.
Komitén, som redan inledt förberedande underhandlingar med egare af land
och hus, ansåg, att lämpliga hus sålunda kunde uppföras för en kostnad
af 85 pund, hvartill komme priset på land, varierande mellan 5 och 15 pund.
Där skulle alltså grufarbetare, som icke vidare kunde arbeta i grufvorna,
Unna ett stilla hem på sin ålderdom. Angående sättet att åstadkomma detta
har komitén tänkt sig, att hvarje medlem af grufarbetare-associationen skulle
bidraga med 1 sh. och hvarje »half medlem» med 6 d. till bildande af en
fond för ändamålet. Om statslån talar betänkandet icke. När en innehafvare
af ett sådant hem med döden afginge, stode det ledigt att tillträdas af en
annan. Under den egentliga arbetsåldern är alltid arbetaren i tillfälle att
i närheten af grufvorna erhålla lämplig bostad efter behof och till pris,
som han kan betala.

Jag reser nu till Tyskland för att där studera motsvarande förhållanden.

Gefle 8. 8. 1900.

Med största högaktning
P. Waldenström.

Bil. E.

130

Till herr ordföranden i egnahemskomitén.

Sedan jag nu återkommit från min resa i Tyskland, anser jag mig
böra meddela Eder en kortfattad redogörelse äfven för dessa mina färder
och därunder gjorda erfarenheter.

Först stannade jag i Berlin, där jag satte mig i förbindelse med
Verband Deutscher Arbeitsnachweise, 41 Klosterstrasse. Föreståndaren, d:r
Freund, var bortrest, men hans sekreterare lämnade mig allt det biträde
jag behöfde.

Tillståndet i Berlin med afseende på arbetarebostadsförhållanden är
mycket dåligt och har under de senare åren försämrats. Enligt tillgänglig
statistik bodde år 1890 i Berlin 118 tusen människor (= 7,7 % af befolkningen)
i källarvåningar. I staden funnos 3,400 bostadslägenheter utan
någon eldstad och 183,000 med en enda sådan. I dessa bodde 685 tusen
personer eller 45 % af stadens hela invånareantal. Omkring 90 tusen
hushåll hade inneboare till ett antal af mer än 143 tusen personer.
Affärernas utveckling och tomtprisernas stegring leder alltjämt till nedrifning
af mindre hus och hus med billigare lägenheter, hvarigenom bostadsförhållandena
för arbetare ständigt försämras.

För att delvis afhjälpa dessa missförhållanden har staten byggt och
bygger fortfarande bostadshus för arbetare, som äro anställda vid statens
egna industrier, såsom järnvägar m. fl. Men därutöfver gör den ingenting.
Staden Berlin gör icke heller något. Allt är öfverlåtet åt den enskilda
företagsamheten och spekulationen, som ständigt stegrar hyrorna och försvårar
förhållandena. Man sade, att kejsaren personligen visat sig intresserad
för »egnahemstanken», men utom att priserna å tomtplatser i
och omkring Berlin äro så höga, att en arbetare, som är hänvisad
uteslutande till inkomsten af sitt arbete, omöjligen kan tänka på att förvärfva
ett eget hem, lära arbetarne själfva ställa sig alldeles likgiltiga, ja
afvoga mot saken, emedan de genom besittningen af ett eget hem tro sig
blifva mer bundna, så att de icke kunna lika lätt som nu begagna sig af
de fördelar, som ett ombyte af arbetsplats stundom erbjuder.

131

Bil. E.

Berlins arbetare bo delvis inom, delvis utom stadens område. Inom
staden är deras hufvudmassa samlad i särskilda stadsdelar (östra och
norra Berlin). För deras förflyttande till sina resp. arbetsplatser (och
tillbaka) äro goda kommunikationsanstalter träffade genom särskilda tåg
å de elektriska spårvägarne för mycket billiga priser.

De större arbetsgifvare, som hafva sina fabriker utanför Berlins
stadsområde, hafva till en del byggt bostäder för sina arbetare, alldeles
såsom vanligt är hos oss. De som i den delen gjort mest, äro Borsig och
Schwarzkopf, hvilka sysselsätta flere tusen arbetare hvardera. De arbetsgifvare
däremot, hvilkas fabriker äro belägna inom staden, befatta sig
icke alls med sina arbetares bostadsförhållanden. Så besökte jag t. ex.
firman Siemens & Halske, 94 Markgrafenstrasse. Den sysselsätter i Berlin
och Charlottenburg mellan 9 och 10 tusen arbetare men gör ingenting
för att bereda dem bostäder. Det få de sköta om själfva. Ej heller
visste man hos den firman om någon annan arbetsgifvare inom Berlin,
som gör något för den saken.

Under riksdagen 1898 — 1899 väcktes af enskilda framstående riksdagsledamöter
en motion om en »Heimstättengesetz för das Deutsche
Ileich». Motionen afsåg dock endast bildandet af små jordbruk — ungefär
såsom i Danmark. Den understöddes af ett stort antal representanter
men föranledde ingen åtgärd från riksdagens sida.

Från Berlin reste jag till Magdeburg och Leipzig. I Magdeburg
syntes förhållandet vara ungefär detsamma som i Berlin, ehuru i mindre
skala. Däremot kunde jag ej nog beundra, hvad som var gjordt i Leipzig.
Den genom sitt Conversationslexikon vidt bekante bokförläggaren Meyer
har där nedlagt många millioner mark på uppförande af sunda, trefliga
och i allo väl inrättade bostäder för arbetare — ej blott sina egna utan
arbetare i allmänhet. Det var någonting alldeles kolossalt. I sammanhang
med dessa hus stå s. k. Kinderbewahranstalten, där man tar hand
om de små, ännu ej skolpligtiga barnen och sysselsätter dem, medan föräldrarne
äro borta på arbete. Jag besökte dessa hus och var äfven inne
i en Kinderbewahranstalt, där omkring 80 barn för tillfället hvilade middag.

Hyrorna i dessa hus belöpa sig för en våning på 2 rum och kök till
130 ä 160 mark, för en sådan om 3 rum och kök till 155 ä 200 pr år.
För barnen betalas till Kinderbewahranstalten 20 pfennige i veckan. De
erhålla då ej blott tillsyn och vård utan äfven tre mål mat om dagen.

Efter vissa år skola alla dessa hus tillfalla staden utan betalning
för att af denna användas till det ändamål, för hvilket de äro byggda.

En annan man, som gjort ofantligt mycket för åstadkommande af

Bil. E.

132

sunda och billiga bostäder åt arbetare i Leipzig, är generalkonsul Gustav
de Liagre, en stor affärsman, hvars bekantskap jag också gjorde. Han
är lifligt intresserad i allehanda välgörenhetsföretag till de arbetande
klassernas bästa. Rik som han är, har han också kunnat göra mycket.
Han följde mig välvilligt och visade mig en del af sina anstalter.

Mest anmärkningsvärdt i här ifrågavarande afseende syntes mig dock
vara ett företag af en helt ung förening, kallad »Verein Ostheim Leipzig».
Föreningen började sin verksamhet i april 1898. Några för arbetarnes
bostadsnöd ömmande personer slöto sig då tillsammans för att göra något
till nödens afhjälpande. Penningar skaffades dels genom gåfvor dels genom
ouppsägbara lån af enskilda personer k 3 procent dels genom sparbankslån
å 3V2 procent, hvaraf ''A procent utgjorde amortering. Föreningen
inköpte i juli 1898 för 120 tusen mark ett område af omkring 32 tusen
kvadratmeter i östra delen af Leipzig. Där upptogs en bred gata, som
nu är planterad med akasiaträd. Genast grep man sig an med husbygge.
Husen äro utomordentligt trefliga, fyra våningar höga. Hvarje hus är ett
dubbelhus, som delas genom en brandmur. I ett sådant dubbelhus finnas
16 hyreslägenheter å 3 rum och kök och balkong men så inrättade, att
rum i samma våning kunna behändigt förläggas från den ena lägenheten
till den andra, hvarigenom lägenheter på 1, 2, 3, 4 rum kunna åstadkommas.
Husen ligga på ett afstånd af 8 meter från hvarandra. Redan
den 1 april 1899 voro några hus färdiga och där inflyttade då 58 familjer
med 250 barn. Innan årets slut voro 6 hus färdiga med 96
»normalvåningar» (= 3 rum och kök), hvilka på sätt, som nyss är sagdt,
voro indelade så, att de lämnade bostäder åt 115 familjer. På allt har
man tänkt: bibliotek, badrum, lekplatser, lexöfverläsningsrum, rum för
kroppsarbete för både gossar och flickor, Kinderbewahranstalter, butiker
för allehanda förnödenheter m. m.

Till grundreglerna för denna förening hör, att i dess hus antagas
som hyresgäster endast arbetarefamiljer med minst fyra barn och med
högst 1500 marks årsinkomst. Den 1 april 1900 voro åtta dubbelhus
färdiga, och där bodde då 154 familjer, bestående af 965 personer, af
hvilka 690 voro minderåriga barn. Byggandet af nya hus pågår alltjämt
med stor hastighet, och innan första stenen är lagd, är hvarje lägenhet
uthyrd.

Hyran för en »normalvåning» är 208 mark eller 187 kr. pr år.
För mindre lägenheter betalas i förhållande därtill. Sålunda kostar ett
rum med kokinrättning, vatten- och afloppsledning endast 52 mark. Hyrorna
betalas hvarje vecka och uppbäras af framstående damer i Leipzig,
som äro intresserade för de arbetande klasserna. Hvarje dubbelhus har

133

Bil. E.

sålunda en »husfru», som kommer på bestämd dag hvarje vecka för att
inkassera hyran, inspektera våningar, trappor, källare, tvättstuga o. s. v.,
göra sig underrättad om familjernas förhållanden, gå dem till hända med
goda råd eller annan hjälp m. m.

Till hvarje »normalvåning» finnes ett trädgårdsland om 30 kvadratmeter,
för hvilket betalas en särskild hyra af 10 pf. i veckan eller omkring
5 kr. per år.

Ledaren af denna byggnadsförening är en Baurath Rossbach, som har
stor arkitektbyrå i Leipzig. Från hans byrå sändes en ingeniör med mig,
som på det allra mest förbindliga sätt tog hand om mig, förde mig ut
till Ostheim och visade mig allt. Att därvid iakttaga alla små bekvämligheter,
som man dragit försorg om, och höra uttrycken af de där
boendes glädje och belåtenhet var riktigt rörande.

Från Rossbachs byrå lämnades mig också kopior af de byggnadsritningar,
efter hvilka husen i Ostheim äro uppförda.

Fn Leipziger Spar- und Bauverein har utanför Leipzigs stadsområde
byggt en mängd små hus för arbetare, hvart och ett afsedt endast för en
å två familjer. Men dessa hann jag icke att besöka.

Den ledande grundtanken i alla dessa företag har enligt deras program
varit ej blott en ekonomisk utan förnämligast en moralisk, hvars bästa
uttryck jag funnit i följande ord af den ofvan nämnde herr de Liagre:
»I eu dålig bostad kan intet familjelif trifvas. De husliga dygderna
kunna icke slå rot, om den plats, där de skola vårdas, är mer frånstötande
än inbjudande. Finner arbetaren i sitt hem intet behagligt, som kan
hålla honom fast i kretsen af de sina, så söker han naturligtvis andra
förströelser, besöken på värdshusen blifva honom en vana, och hans egen
härd har snart för honom ingen annan betydelse än att vara hans sofplats.
Men blir husfadern främmande för sin familj, så lösa sig familjebanden
mer och mer. Och blir husmodern till följd af brist på bostad likgiltig
för snygghet och ordning, så sjunker äfven hon steg för steg, och det
dåliga inflytandet af en så sjunken familj inverkar med naturnödvändighet
äfven på grannskapet».

Från Sachsen hade jag ämnat att resa till Wtirtemberg men ändrade
denna plan och for i stället till Schweiz, där jag besökte Zurich och Basel.
I Zurich var från statens eller kantonens eller kommunens sida ingenting
gjordt i sylte att bereda arbetare goda hem. Fabriksegarne göra i
allmänhet icke heller något, därest deras fabriker ej ligga så till, att de,
för att få arbetare, måste förse dessa med bostäder. Jag besökte t. ex.
den i Sverige vidt bekante Hennebergs stora sidenfabriksaffär därstädes,
som har ett mycket stort antal arbetare. Men där menade man, att en

134

Bil. E.

ordentlig arbetare förtjänar så mycket, att lian utan svårighet kan hyra
sig lämplig bostad, utan att någon behöfver träda emellan. Tanken på
»egna hem» för arbetare finner man skön, ja idealisk, men under nu
rådande förhållanden, med få undantag, omöjlig att genomföra. Någon
egentlig arbetarehostadsnöd syntes man ej känna till, hvad Schweiz
angår.

Hyrorna i Schweiz tycktes ock vara ganska billiga. I Basel slog jag
mig i språk med en arbetare, som jag träffade i en park, och som förekom
mig att vara en ordentlig och förståndig karl. Han sade, att arbetarne
där hafva det bra, ock att de kunna få en enkel våning på tre
rum och kök för en årlig hyra af 100 francs. Då jag uttryckte min förvåning
öfver detta, så förklarade han, att han själf egde ett litet hus, där
han hyrde ut två dylika lägenheter en för 100 och en för 90 francs,
hvilket han påstod icke vara något ovanligt. Själf bodde jag i Ziirich i
ett stort tarfligt hotell —- Augustinerhof — i en af stadens bästa delar.
Där betalade jag för ett mycket propert rum två tr. upp IV2 franc
pr dygn.

I Basel besökte jag direktören för »la Banque Commercial de Båle»,
herr Mähly, en för de sociala frågorna mycket intresserad man, som
mottog mig med mycken tjenstaktighet, när han fick höra mitt ärende.
Jag har läst, att staden Basel på de senare åren skall hafva gjort försök
att bygga bostäder för arbetare. Men något sådant visste han ej om.
Han ansåg icke heller någon egentlig bostadsnöd existera för den egentliga
arbetareklassen men däremot för den s. k. medelklassen. Därför hade i
Basel för några få år tillbaka bildat sig »Schweizerische Baugesellschaft»,
som gjort till sin uppgift att i olika städer i Schweiz bygga tillsammans
200 hus för en kostnad af 20—22 tusen francs per hus eller inalles
4,200,000 frcs, afsedda att för billigt pris säljas eller uthyras till personer
af nu nämnda klass. Huru långt bolaget framskridit i sin verksamhet,
kunde han icke säga, och den egentliga ledaren — en byggmästare —
som han gaf mig rekommendation till, kunde jag ej träffa. Något särskildt
intresse för mitt ändamål hade ju saken icke heller.

Från Schweiz gick min färd till Westfalen. Där besökte jag först
städerna Elberfeld—Barmen. Mot min förmodan tycktes arbetarebostadsförhållandena
i denna stora industriort vara ovanligt dåliga, utan att man
syntes vara betänkt på att vidtaga några synnerliga åtgärder till deras
förbättrande. Staden Elberfeld eger några för arbetare afsedda gamla
hyreskaserner, som icke äro några mönster. De kallas med det betecknande
namnet: »die langen Häuser». Och i Barmen är fråga om, att
staden skall mot låg ränta och billig amortering låna medel åt en bygg -

135

Bil. E.

nadsförening, som skulle hafva till uppgift att bygga arbetarebostadshus.
En arbetare, med hvilken jag samtalade, skildrade arbetarebostadsförhållandena
i mycket mörka färger.

Helt annat fick jag erfara, när jag kom till Essen. På förhand hade
jag skrifvit till direktionen för Krupps fabriker om min ankomst och
mitt ärende samt anhållit om tillåtelse att taga hans arbetarebostadsanläggningar
i betraktande. När jag på angifven tid anlände till fabriken,
stod redan en landa för porten. Jag blef på det mest förekommande
sätt mottagen samt fick en ingeniör Herrman von Eichen, en synnerligen
intelligent och angenäm person, till förare. I den nämnda landån anträddes
nu färden till fyra af Krupps arbetarekolonier. Åtskilligt hade
jag väl hört om dessa, men verkligheten var något så öfverväldigande,
att jag ofta hade svårt att behärska den rörelse jag kände, och i mitt
inre. lifligt beklagade — liksom förut i Leipzig — att ej hela egnahemskomitén
var med.

Krupps fabrik är den största fabrik, som finnes på jorden. Den
senaste tryckta berättelsen öfver dess arbetareförhållanden är af år 1891,
hvartill kommer ett tillägg af år 1896. Fabriken, som år 1850 hade 237
arbetare, hade år 1888 ej mindre än 20,960. De gifta arbetarne hade
hustrur och barn till ett antal af 52,809; af barnen voro 15,520 i skolåldern.
I juni 1891 uppgick arbetarnes antal till 24,084, af hvilka 15,935
voro anställda vid Krupps verkstäder i Essen, de öfriga på Krupps verk
utom Essen. Sedan dess har antalet ständigt ökats, så att den Kruppska
befolkningen nu utan öfverdrift kan uppskattas till mer än 100 tusen
personer eller i det närmaste Malmö stads invånareantal två gånger om.

År 1862 byggde Krapp de två första bostadshusen. De voro afsedda
för verkmästare och innehöllo tillsammans tio bostadslägenheter om 6 ram.

År 1863 byggde han sin första »arbetarekoloni» kallad Alt-Westend.
Hela hans arbetareantal uppgick då till omkring 4,200. På tre månader
byggdes 9 hus,0 af hvilka hvart och ett innehöll 16 bostadslägenheter om
3 å 4 rum. År 1871 —1872 byggdes tre kolonier med tillsammans 424
bostadslägenheter om 2—5 rum. Den största af dessa med 162 lägenheter
byggdes på 7 månader, den näst största med 154 på 6 månader.
Under åren 1872— 1874 byggdes eu hel stad — Kolonie Cronenberg —
pa 221 boningshus med 1,356 bostäder om 2 å 5 ram. Dessutom inköptes
och uthyrdes till arbetare en stor mängd främmande hus, som
Krapp fann lämpliga.

När jag uttalade min förvåning öfver denna snabba byggnadsverksamhet,
svarade min ledsagare: »Ja, Krapp har ett sådant hufvud, att när
han fatt en idé, sa skall den utföras strax. Han är en kung utan riksdag.»

136

Bil. E.

Mitt första besök gällde nu kolonien Cronenberg. Där bo omkring
1500 familjer med 6 ä 7 tusen medlemmar. Husen äro stora, gatorna
breda, gårdarne rymliga. Midt i kolonien ligger en stor park, där Krupp
under sommaren låter gifva två gratiskonserter i veckan. Vid ena änden
af parken är ett stort salutorg, invid hvilket postkontor är beläget, äfvensom
en stor »Consum-anstalt.» I denna få arbetarne köpa alla sina förnödenheter
af god beskaffenhet. All risk hvilar på Krupp, men all vinst utdelas
efter förrättadt bokslut på arbetarne i mån af deras inköp. I kolonien
finnas flere stora skolor, förlagda i olika delar af densamma.

År 1874 begynte Krupp bygga en stad — Alfredsbof — efter ett
nytt system. 1 Cronenberg äro husen 3 våningar höga, hyresgästerna bo
öfver hvarandra, till hvarje trappuppgång hafva i hvarje våning två lägenheter
utgång. I Alfredsbof har hvarje hushåll sitt hus för sig med en
liten trädgård. Dessa hus ligga dels enstaka — alla sådana hafva 5 rum
— dels sammanbyggda: två och två eller fyra och fyra men alltid genom
brandmurarne fullständigt skilda från hvarandra. Hvarje bostad i dessa
innehåller 3 å 4 rum med veranda, källare, klosett o. s. v. Alla möjliga
bekvämligheter finnas här såsom i Cronenberg, och här gifvas äfven gratiskonserter
såsom där. . .

Från Cronenberg gick min färd hit, och jag kan icke beskrifva den
beundran jag kände, när jag såg dessa vid breda gator belägna, af blomsterrika
trädgårdar omgifna, alla i villastil med de mest vexlande former
byggda bostäder. Planläggningen af det hela omfattar c:a 500 hus.
Huruvida alla dessa ännu äro byggda, kan jag ej säga, men icke upptäckte

jag några tomma kvarter. jo o

Emellertid har detta byggnadssätt visat sig särdeles dyrbart, da pa
hvarje familj kommer en tomtyta 3 Va gangér större ån i Cronenberg.
Därför bär Krupp öfvergifvit det och i en alldeles ny koloni Holsterhausen,
gått en medelväg. Jag fördes nu dit. Det är en dels färdig, dels under
byggnad varande stad af de vackraste och med största bekvämlighet inredda
hus af medelstorlek, byggda efter engelskt mönster i temligen enahanda
stil. I ett sådant hus, som jag särskildt besåg, bodde sex familjer
med tillsammans 42 barn. Till hvarje lägenhet hörde ett rum utan vägg
åt gatan till, en ovanligt treflig veranda.

Kronan af alla Krupps verk i denna del är dock Altenhof, en koloni
för invalider, uttjänta arbetare och arbetareenkor. Det är en stad på några
hundra hus, byggda i villastil, det ena icke likt det andra jag spejade
förgäfves för att upptäcka två, som voro lika hvarandra. Husen äro alla
för en familj, de flesta enstaka, somliga dock dubbelhus, inrättade ungefär
så som husen i Alfredshof. Hvarje hus är på alla sidor omgifvet af en

137

Bil. E.

trädgård, där innehafvare]! planterar grönsaker, fruktträd och blommor.
Här bor han hyresfritt, har fria kol och en för honom och hans gumma
tillräcklig pension. Jag var inne i några af dessa hus. Allt. var som en saga
eller en dröm. »Detta är Krupps älsklingsstad; idén fick han i arf efter
sin fader», sade min ledsagare, som tillika berättade, att Krapp, när han
kommer hem från resor, alltid först besöker Altenhof.

De hus i Altenhof, som äro afsedda för enkor, göra från den allmänna
planen det undantag, att i hvarje hus bo två enkor, den ena
ofvanpå den andra, med hvar sin lägenhet på ett ram och kök, dock så
att den ofvanpå boendes trappa icke berör den andras lägenhet, För
enkor, som ej orka att sköta sig själfva, bygges f. n. ett stort hus, där
de skola få allt, hvad de behöfva, från ett därintill liggande konvalescenthem,
hvarom jag snart skall tala,

För att bereda åldringarna och invaliderna tillfälle till något lättare
arbete utom deras hem var just nu färdigbyggdt ett stort arbetshus, där
de med verktyg, som Krapp håller, få fläta korgar eller göra annat smått,
som de orka och duga till. Hvad de genom försäljningen förtjäna, få de
behålla utan minskning i sin pension. Arbetet där hade just nyss begynt
med tillverkning af stora grofva korgar, som fabriken köper.

För själavården i denna de åldriges stad har Krapp sörjt genom att
där ^ bygga två kyrkor, en katolsk och en protestantisk (något mer än
halfva antalet af hans arbetare äro katoliker). Dessa kyrkor höllo just
på att bli färdiga, när jag var där.

Intill Altenhof ligger ett nybyggdt, utomordentligt väl inrättadt konvalescenthem,
som Krapp låtit uppföra för sina arbetare. Till detsamma
hör en stor grön plan med sandade gångar samt en härlig park. Från
långa, breda verandor har man den präktigaste utsigt. Sofsalarna äro
för flera sängar, hvilka dock genom höga skärmar äro afskeda från
hvarandra, så att hvarje patient har sitt eget rum. Mat, matsalar, kök,
källare, badrum o. s. v. — allt är förstklassigt. Jag höll en riktig husvisitation
där från ofvan och ner igenom. Anstalten förestås af en ung,
särdeles älskvärd prästenka. Till densamma hör kägelbana, biljard, velocipeder
m. m., som är egnadt att vederkvicka eller stärka de svaga.

För att tillförsäkra sina arbetai’e godt och felfritt kött, har Krapp
byggt ett stort slagthus. Äfven ett stort ångbageri har han låtit uppföra.
Att till hans arbetarekolonier höra, utom folkskolor, äfven fortsättningsskolor,
hushållsskolor, industriskolor, lekplatser, restauranter o. s. v., säger
sig själft, för att ej tala om stora lasarett och epidemisjukhus, badinrättningar
in. m.

Alla bostäder och inrättningar, gator och torg inom Krupps anlägg 18 -

Bil. E.

138

ningar upplysas med kolgas eller elektricitet. På hvarje person komma i
det närmaste två gaslågor och på hvar sjunde person en gatu-gaslykta.
Krupps lysgasverk levererade år 1890 nära I2V2 million kubikmeter gas
eller mer än 3A af den kvantitet gas, som Stockholms gasverk vid Värtan
tillverkade år 1899.

Hyrespriserna i Krupps anläggningar äro synnerligen billiga. För
en bostad på ett rum och kök med källare betalas pr år 90—108 mark,
för 2 rum och kök och källare 120 å 162 mark, för tre rum och kök
och källare 180 å 200 mark och för fyra rum och kök och källare 210—
330 mark. För en barackbostad på 2 rum betalas 60 å 90 mark. Hyran

erlägges i förskott hvar 14:de dag på det sätt, att den afdrages af aflö ningen.

På samma gång som Krupp utfört dessa jätteverk till sina arbetares
bästa — och utom här ofvan nämnda »kolonier» finnas flera andra —
har han äfven haft öppet öga för arbetares behof af egna hem. Därför
anslog han år 1889 en half million mark till lån åt arbetare, som för
gjorda besparingar ville bygga ett eget hus, hvarförutom han lofvade
hvarje sådan arbetare att gratis på hans byggnadskontor erhålla all den
tekniska hjälp han behöfde för husets åstadkommande. Vilkoren för låns
erhållande* äro: l:o) att arbetarens årsinkomst icke öfverstiger 3,000 mark,
2:o) att han arbetat ordentligt hos Krupp i minst 3 år, 3:o) att han är
gift samt mellan 25 och 50 år gammal, 4:o) att han fullgjort sin första
värnpligt eller blifvit befriad från militärtjänst, 5:o) att han kan af egna
medel till husbygget lämna minst 300 mark.

Ränta betalas efter 3 %, och därtill lägges en amortering, så att

lånet är fullständigt återbetaldt på 25 år. Räntan och amorteringen be talas

liksom hyrorna, genom afdrag på den hvar 14:de dag skeende aflöningen.
Att denna inrättning fallit arbetarne i smaken, synes däraf, att
redan inom två år 75 sådana hus voro uppförda till ett värde, som växlade
mellan 1 och 13 tusen mark.

Hvad angår arbetet vid Krupps verkstäder, kan jag ej underlåta att
nämna, att barn- och kvinnoarbete där icke får förekomma. Däremot beredes
kvinnan tillfälle till annat arbete såsom tvätt, rengöring af lokaler,
förfärdigande af arbeten för »Consumanstalten» o. s. v.. Sålunda både
under år 1890 ej mindre än 449 enkor och döttrar af arbetare från sistnämnda
anstalt en förtjänst af tillsammans öfver 43 tusen mark.

Det var med verklig saknad jag lämnade Essen för att styra min
färd till Bremen. Där trädde jag i beröring med en af stadens största
affärsmän, konsul Johann Smidt, som med största beredvillighet ställde
sig till min tjänst. Han är eu af ledarne för Gemeinnutziger Bremer

139

Bil. E.

Bauverein, som bildades i slutet af år 1887 i afsigt att, såsom det heter i
stiftelseurkunden, »åt mindre bemedlade invånare i staden Bremen och
på dertill angränsande, Bremen tillhöriga mindre platser anskaffa billiga,
sunda, väl inrättade, ett godt familjelif befordrande bostäder». Grundkapitalet
skaffades genom stiftande ledamöters tillskott. Dessa utgjorde
vid föreningens början 321 tusen mark, men ökades år 1896 upp till 800
tusen, då ett nytt större byggnadsoinråde köptes. Stiftarne erhålla på
sina tillskott 4 % ränta, dock endast ifall affären lämnar därtill erforderligt
öfverskott. Deras fordringar äro från deras sida ouppsägbara, och deras
rättigheter komma först efter alla andra fordringsegares. De hafva emellertid
till dato ingenting behöft förlora.

Det första område, som föreningen inköpte, ligger ganska nära frihamnen,
det andra ej synnerligen långt därifrån. Intill slutet af år 1899
både den byggt 440 hus och under innevarande år byggas 50—60. Alla
husen äro särdeles trefligt byggda, hvart och ett afsedt för en, högst två
familjer: de förra med 4 rum och kök, de senare med en lägenhet på 2
rum och kök samt en på 3 rum och kök.

Husen hyras ut på det sätt, att ett visst försäljningspris åsättes hvart
och ett, så snart det är byggdt. »Hyresgästen» betalar strax fem procent
å detta pris såsom afbetalning och sedan en årlig hyra af 6 procent. Af
dessa sex beräknas en procent såsom ytterligare afbetalning. Likviden
sker med V12 hvarje månad. Det belopp, som utgör afbetalning, godtskrifves
hyresgästen och beräknas därå 4 % ränta, som årligen lägges
till hans tillgodohafvande. Vill lian öka afbetalningen, så står det honom
fritt. Om han af en eller annan anledning lämnar huset, innan han kan
bli dess egare, återfår han de först erlagda 5 % samt möjligen gjorda
extra afbetalningar jämte upplupna räntor, men den årligen erlagda ena
procenten beräknas såsom ersättning för husets värdeminskning. Fortsätter
han däremot att betala sina 6 %, tills hans tillgodohafvande motsvarar 25 %
— från början var det 20 % —- af det å huset satta priset, så skrifves han
såsom egare af huset samt lämnar inteckning för återstående belopp, å
hvilket han sedan betalar 7 % årligen, hvaraf 4 % räknas som ränta, 3 %
såsom amortering, tills huset är fullständigt betaldt. På detta sätt blir
han husegare utan att årligen betala mer, än hvad han annorstädes skulle
nödgas att utgifva såsom hyra för en vida mindre god bostad.

Af det ofvan sagda följer, att hyresgästen aldrig kan befara någon
stegring af hyresbeloppet eller någon uppsägning, ifall han uppfyller sina
förbindelser. Men där han, hvad afbetalningar angår, detta af eu eller
annan anledning icke förmår, visas honom stor fördragsamhet. Bland
hyres- och köpvilkoren må märkas, att hyresgästen måste förbinda sig att

140

Bil. E.

icke i huset idka något slags försäljning af starka drycker, hvilken förbindelse
gäller intill 10 år, sedan han blifvit egare af huset.

De nu färdiga 440 husen utgöra två rätt ansenliga och riktigt vackra
stadsdelar med breda och trefliga gator. Redan hafva 133 st. öfvergått i
resp. arbetares ego, och af dem voro vid förra årets slut 76 fullständigt
betalda. Detta allt på summa 11 år.

Från Bremen reste jag öfver Hamburg—Kiel—Korsör—Köpenhamn
hem till Sverige och ankom till Stockholm sistlidne fredag.

Stockholm den 11 sept. 1900.

Med utmärkt högaktning
P. Waldenström.

141

Bil. F.

UTREDNING

ANGÅENDE

EGNAHEMSLÅNS FÖRENANDE MED LIFFÖRSÄKRING.

Innehåll:

1. Utredning och förslag af K. Dickman.........sid. 143.

2. Utlåtande af professorn E. Phragmén.......... » 177.

Bil. F.

142

143

Bil. F.

Till egnahemskomitén.

På anmodan af komitén ber jag få meddela efterföljande utredning.

För att kunna bereda »egna hem)) åt arbetare torde en oundgänglig
fordran vara att låta dem köpa en tomt med bostad och genast få ett
lan å större delen af köpesumman. Detta problem faller under det
äldre och allmännare om jordegendomskreditens lämpliga ordnande.
Det synes mig därför kunna vara till gagn att kasta en blick på de
olika principer, som följts eller föreslagits för detta problems lösning.
Jag håller mig därvid hufvudsakligen till Dr. Felix Hechts förtjänstfulla
arbete: »Der Europäische Boden-Kredit» (Leipzig 1900).

Den ursprungliga formen för jordegendomskredit var ett uppsägbar!
lån. En dylik låneform, hvilken fortfarande ofta förekommer, visar sig
emellertid olämplig på grund af svårighet med lånets återbetalning.
Oj11 gäller i allmänhet, torde det gälla i än högre grad, då såsom

här fråga är om mindre bemedlade personer. Ett från långifvarens
sida ouppsägbart amorteringslån är därför otvifvelaktigt den lämpligaste
formen. För att undvika olägenheten för låntagaren af den allmänna
räntefotens fall kan det likväl vara önskvärd!, att möjlighet finnes att
i framtiden konvertera lånet mot en lägre räntefot. Amorteringslånet
har därjämte den uppfostrande betydelsen att sporra till sparsamhet
genom regelbundna afsättningar för framtiden.

Sambandet mellan amorteringstidens längd och annuitetens storlek,
då räntefoten är 4, 2>*U eller 3Va %, synes af medföljande tabell 1.

För att möjliggöra en ungefärlig föreställning om hvilken utsigt
kan förefinnas för personer i olika åldrar att under sin lifstid amortera
ett lån med den ena eller andra annuiteten, kan nämnas, att återstående
medellifslängden enligt 1881—1890 års svenska dödlighetstabell är:

för en 20-årig man........................................ 44,18 år

» » 25 » » 40,67 »

» » 30 » » 36,87 »

» » 35 » » 33,07 »

» » 40 » » 29,27 »

» J» 45 » » 25,57 »

144

Bil. F.

Utgående från principen att hvarje generation bör betala de skulder,
som den åsamkat sig, skulle man kunna afpassa annuiteten efter låntagarens
återstående lifslängd — visste man blott huru lång den blefve.
Enda möjligheten att säkerställa skuldens amortering under låntagarens
lifstid är att kombinera lånet med en lifförsäkring, hvilken för att vara
noga afpassad efter ifrågavarande behof bör lyda å ett belopp motsvarande
den återstående skulden och sålunda aftaga år för år.

Man skulle kunna tycka att, för det fall att lånet kombineras med
lifförsäkring, samma mål kunde uppnås genom ett lån, å hvilket endast
ränta betalas, och som förfaller till betalning efter viss på förhand bestämd
tid, eller vid låntagarens död, om den inträffar dessförinnan.
Kombineras ett dylikt lån med en blandad lif- och kapitalförsäkring
på motsvarande tid och belopp, har detta alldeles samma verkan, nämligen
att låntagaren blir skuldfri vid sin död eller efter viss tid, och han
borde sålunda ha att erlägga samma årliga afgift som vid den förut
nämnda låneformen1. D. v. s. annuiteten + premien enligt det förstnämnda
sättet borde vara = räntan + premien enligt det senare sättet
(allt under förutsättning att i båda fallen premien är konstant för hvarje
år eller varierar enligt samma princip). Detta är emellertid i allmänhet
icke fallet. För det första är nämligen räntefoten för lifförsäkringen
vanligen mindre än den för lanet, hvilket i allmänhet lämnas af en
annan anstalt. Detta bidrager till att göra den senare låneformen
dyrare. - Och äfven om räntefoten vore densamma, skulle afgiften för
förvaltningskostnader verka i samma riktning. Äfven vid låntagarens
bristande betalningsförmåga och däraf följande annullation af försäkringen
blir i allmänhet hans förlust större i senare fallet.

Den förra låne- och försäkringsformen synes därför oaktadt sin
större komplikation vara att föredraga framför den senare. — Att under
hela amorteringstiden låta låntagaren betala lika stora premier går dock
icke för sig, emedan därigenom mot slutet skulle uppkomma eu »negativ
premiereserv», d. v. s. i stället för att, såsom vanligen vid lifförsäkring är
fallet, försäkringsägaren har en fordran af lifförsäkringsanstalten, finge han
i detta fall en skuld till anstalten. Denna gör därför, en förlust, därest
premiebetalningen upphör, hvilket ju är all anledning att befara, då
årspremierna äro stora i förhållande till den mot slutet obetydliga föisäkringssumman.
— Dock finnas flera andra möjligheter att ordna premiebetalningen.
Nära till hands ligger att inrätta försäkringen såsom en

1 En dylik försäkringsform har i Tyskland praktiserats af lifEörsäkringsbolaget Nordstern
samt i Sverige af Thule och Allmänna LifEörsäkringsbolaget. I England, Frankrike och Belgien lär
den ha nått en betydlig utveckling.

- 145 - Bil. F.

år för år upprepad korttidsförsäkring. Detta förslag framställdes redan
år 1862 i ett arbete af Ernst Engel: »Der Kredit und das Kapitalbediirfnis
des Grundbesitzes befriedigt durch eine preussiscbe Bodenkreditbank.
» Häremot framhålles af d:r Hecht olägenheten af en för
hvarje år företagen läkareundersökning. En dylik synes mig emellertid
ej vara mer af behofvet påkallad än vid försäkring med årligen stigande
premier, hvilken form förekommer hos flera svenska lifförsäkringsanstalter
med en obetydlig förhöjning af den vanliga premien för försäkring
på 1 år och med läkareundersökning endast vid försäkringens
tagande. Yigtigare är däremot författarens invändning, att premierna
visserligen slutligen alltmer sjunka, men till en början under en låug
följd af år betydligt stiga.

Denna olägenhet har d:r Muller undvikit. I en artikel om »Hypothekarkredit
und Lebensversicherung» (Schmollers Jahrbuch 1887) föreslår
han såsom den lämpligaste formen likformigt aftagande premier,
t. ex. för hvart femte år. Detta har emellertid till följd, att premierna
till en början bli väl höga och kanske därför för mången allt för betungande.
— Samma anmärkning riktar d:r Hecht mot det system, som
1896 införts af »Bayerische Hypotheken- und Wechselbank» under benämning
»Hypothekar-Lebensversicherung» och hvilket i Sverige accepterats
af Lifförsäkringsaktiebolaget Thule. Enligt detta system utgå
premierna i förhållande till den återstående skulden och sjunka sålunda
år för år.

Lifförsäkringsbolaget »l’Urbaine» i Paris har nyligen infört ett system,
hvilket såväl undviker olägenheten med variabla premier, som
det har fördelen att premierna äfven till en början äro relativt låga.
Lifförsäkringspremierna utgå nämligen med samma belopp för hvarje
år, men upphöra 5 år före amorteringstidens slut, detta sista för att
undgå negativ premiereserv. Amorteringstiden är 10, 15, 20, 25, 30
eller 35 år. Ett liknande system praktiseras äfven af Litförsäkringsaktiebolaget
»La Royale Beige» i Bruxelles, som med belgiska hypoteksinstitutet
»Crédit fonder de Belgique» bär aftalat att åt innehafvare af
amorteringslån i detta institut lämna försäkring på så sätt, att bolaget
vid den försäkrades död öfvertager återstoden af skulden.

Slutligen föreslår d:r Hecht själf att afkorta icke blott premiebetalningstiden
utan äfven försäkringstiden, vid hvars slut, om den
försäkrade då lefver, försäkringsanstalten är skyldig att utbetala den
återstående skulden. D:r Hecht anser detta system mer rationellt och
anför såsom skäl, att låntagaren då har att under hela försäkringstiden
betala samma afgift, under det att, då endast premiebetalningstiden

146

Bil. F.

afkortas, han under de sista åren har att erlägga endast annuiteten
å lånet.

I de fall, då långifvaren och försäkringsgifvaren äro skilda anstalter,
förefaller det mig, att det mest praktiska sättet för frågans lösning består
i en tillämpning af något af de båda sist nämnda systemen. Synnerligen
önskvärdt torde det i så fall vara, att något aftal mellan hypoteksinstitutet
och lifförsäkringsanstalten kommer till stånd. I synnerhet
är det af vikt att, därest låntagaren dör före försäkringstidens slut, lifförsäkringsanstalten
må äga rättighet gentemot hypoteksinstitutet att
kontant inbetala den återstående skulden för att frigöra hypoteket.

Om det beslutes, att lånen till innehafvarne af »egna hem» lämnas
af en anstalt, lifförsäkringen af en annan, blir det naturligtvis nödvändigt
att mera i detalj och med siffror visa, hur systemet skulle verka.
Jag har emellertid underlåtit detta, emedan affären kan ordnas på ett
betydligt enklare sätt, om en och samma anstalt, vare sig staten eller
någon annan, lämnar såväl lån som försäkring. I England och Amerika
praktiseras ett dylikt system. »Atlas Assurance C:o» i London, som
utom lif- och brandförsäkring har en afdelning för hypoteksförsäkring,
beviljar hypotekslån å 60 till 75 % af egendomens värde och lifförsäkrar
samtidigt låntagaren efter företagen tillfredsställande läkareundersökning
för ett belopp = lånesumman. I en prospekt angifvas de qvartårliga
betalningarna för ett lån å 100 So. I dessa betalningar ingå hypoteksräntor,
lifförsäkringspremier och öfriga kostnader, utom brandförsäkring,
som också skall tagas i bolaget. Något särskiljande af dessa element
angifves icke. Minsta lånesumman är 500 So. Vid den försäkrades död
eller senast efter förloppet af den bestämda tiden är skulden amorterad.
Låntagaren har rättighet att bryta kontraktet mot inbetalning af i kontraktet
för hvarje år angifna summor. I hufvudsak enligt samma principer
meddelar »Scottish Temperance Life Assurance C:o Ltd» i Glasgow
hypoteksförsäkring. Äfven »United Security Life Insurance and Trust
Company of Pennsylvania» i Philadelphia har inrättat ett liknande försäkringssätt,
kalladt »the crowning glory of life insurance», hvarvid
emellertid en högre räntefot tyckes vara lagd till grund för hypoteksräntan
än för lifförsäkringen.

Den betydande förenkling, som kan åstadkommas genom att en
och samma anstalt lämnar både hypotekslån och lifförsäkring, består,
utom i möjligheten att välja en enhetlig räntefot, däri att man ej behöfver
särskilja inbetalningen för lånets amortering jämte ränta från lif -

147

Bil. F.

försäkringspremien utan endast operera med deras summa, ej heller den
återstående skulden från tillgodohafvandet å själfva lifförsäkringen eller
»premiereserven» utan endast taga hänsyn till skillnaden dem emellan.
Man behöfver ej heller välja mellan de båda typerna: ett efter viss tid
förfallet lån, kombineradt med en blandad lif- och kapitalförsäkring,
eller ett amorteringslån, kombineradt med försäkring till belopp motsvarande
den återstående skulden, emedan i detta fall båda slagen sammanfalla
till ett.

För att underlätta valet af räntefot, dödlighetstabell och amorteringstidens
längd bär jag i tabell 2 uträknat de afgifter, som af personer i
olika åldrar skola erläggas vid slutet af hvarje år för att vid dödsfall
eller senast efter förloppet af ett visst antal år ha amorterat en skuld
å 1,000 kronor dels under förutsättning af 4 %, dels under förutsättning
af 3V2 % räntefot samt dels med antagande af 1871—1880 års svenska
dödlighetstabell för män, dels med 1881 —1890 års.

Alla de angifna värdena äro nettovärden, således utan något tillägg.

Angående valet af räntefot är det att beakta att, medan det vid
vanlig lifförsäkring gäller att för soliditetens skull välja en tillräckligt
låg räntefot, här ett motsatt förhållande äger rum; således, om staten
skall bli lån- och försäkringsgifvare, att tillse, att räntefoten ej sättes
lägre, än att staten med all sannolikhet mot densamma kan lämna lån
åt de blifvande innehafvarne af »egna hem».

Jag vill nu söka gifva en konkretare bild af systemet genom att
mera i detalj utföra räkningen under förutsättning af 33/4 °j0 räntefot och
1881—1890 års svénska dödlighetstabell för män. I stället för att, såsom
i tab. 1 och 2, välja en viss amorteringstid (i hvilket fall den årliga
annuiteten blefve ett ojämnt belopp) antager jag att annuiteten utgör en
rund summa (då likväl sista året ett ojämnt belopp kommer att betalas).
Om lånet kombineras med lifförsäkring, skulle dessutom i förra fallet
annuiteten växla med åldern vid lånets erhållande och bli större för äldre
personer, under det att i senare fallet amorteringstiden växlar med den
nämnda åldern1.

Jag visar först i tabell 3, huru amorteringen kommer att gestalta
sig, om lånet icke är förenadt med lifförsäkring, dels då annuiteten är
6 %, dels då den är 8V2 % af lånesumman. I förra fallet slutbetalas
lånet på 27, i senare på 16 år.

1 Min utredning har i denna punkt undergått en formell omarbetning, hvarigenom en af prof.
Phragmén muntligen föreslagen förenkling redan här införts.

148

Bil. F.

Slutligen öfvergår jag till att i det följande visa, huru amorteringen
ställer sig, om lånet kombineras med lifförsäkring och samtidigt de
nyss angifna annuiteterna höjas med Vi ål % å lånesumman.

Uträkningen häraf har tillgått på följande sätt. Låt Ln beteckna
antalet lefvande n-åringar och T„ antalet döda mellan n och n + 1 års
ålder. Den procentsats af den vid hvarje års början återstående skulden,
som endast för lifförsäkringen skall erläggas vid årets slut, blir då
Tn

103,75 • y——. Lägges detta värde för olika åldrar till 3,75, fås den

procentsats af den vid hvarje års början återstående skulden, som vid
samma års slut skall erläggas såsom ränta och försäkringsafgift. Denna
procentsats (i hvilken decimalen för säkerhets skull förhöjts) finnes för
olika åldrar angifven i tabell 4. Anledningen till att i denna tabells
procentsatser, alltifrån de lägre åldrarna och upp till jämförelsevis höga
åldrar, variationerna äro så små, är den, att inom dessa gränser sannolikheten
att do under nästföljande år endast långsamt ändras.

Med tillhjälp af denna tabell ha tabellerna 5, 6, 7 och 8 uträknats,
hvilka äro uppställda i analogi med tab. 3 och under förutsättning af
en annuitet å resp. 6V2, 7, 9 och 9V2 % å amorteringslånet utvisa amorteringens
förlopp. Tills vidare ha räkningarna utförts endast för tillträdesåldrarna
21, 25, 30, 35, 40 och 45 år. Kolumn 1 angifver
året från lånets erhållande, kol. 2 den återstående skulden vid hvarje
års början, kol. 3 annuiteten, kol. 4 (som erhållits från tab. 4)
räntan + försäkringsafgiften i % af skulden vid årets början. Genom att
taga den °j0 af kol. 2, som kol. 4 utvisar, erhålles kol. 5, som således
angifver storleken af räntan + försäkringsafgiften. Dragés detta belopp
från den i kol. 3 angifna annuiteten, erhålles den i kol. 6 upptagna
amorteringen för året. Dragés denna från skulden vid årets början,
erhålles den vid följande års början återstående skulden. Slutligen har
kol. 7 erhållits genom att summera talen i föregående kolumn, utvisande
således denna kolumn summan af de amorteringar, som vid hvarje års
slut blifvit gjorda.

Af tabellerna framgår, att amorteringstiden vid lika annuitet blir
något längre för äldre personer. Fordrar man, att amorteringstiden ej
får vara längre än för lån utan lifförsäkring, om äfven sådana beviljas,
kan man såsom motsvarande en annuitet å 6 % vid lån utan lifförsäkring
bestämma en annuitet å 7 % (undantagandes för tillträdesåldrar
öfver 41 år) vid lån med lifförsäkring samt såsom motsvarande en annuitet
å 8V2 % vid lån utan lifförsäkring bestämma en annuitet å 9V2 °/o
vid lån med lifförsäkring.

149

Bil. F.

Intet hinder synes mig förefinnas för att lägenhetsinnehafvaren,
när han så önskar, kan få bryta sitt kontrakt mot inbetalning på en
gång af den återstående skulden, möjligen med någon förhöjning. I
det fall att annuiteten är 6V2, 7, 9 eller 97a %, finnes, såsom nämndt,
den återstående skulden vid hvarje års början angifven i kol. 2 af tab.
5, 6, 7 och 8 resp. Önskar man veta skulden, då ett icke helt antal
år förflutit, har man att till skulden vid årets början lägga ränta och
försäkringsafgift därå enligt den i kol. 4 angifna procentsatsen och för
den tid som förflutit från årets början. Antag t. ex. att en 30-årig
person erhåller ett med lifförsäkring förknippadt lån å 1,000 kronor att
amorteras genom en annuitet å 9Va % af lånet, d. v. s. 95 kr. Efter förloppet
af 11 år 3 mån. önskar han inbetala sin skuld. Af tab. 8 för
en 30-åring kol. 2 synes, att den återstående skulden efter 11 år, d. v. s.
vid början af 12:te året är kr. 311,74. Den i kol. 4 angifna procentsatsen
för samma år är 4,8. Ränta och försäkringsafgift för 3 månader
(= { år) är således \ ■ 4,8 = 1,2 % af 311,74, d. v. s. kr. 3,74. Lägges
detta till 311,74, fås den återstående skulden kr. 315,48. (Man kan, då
kol. 5 finnes uträknad, ännu enklare erhålla räntan + försäkringsafgiften
genom att multiplicera talet för ifrågavarande år i denna kolumn med
den del af året som förflutit: i detta fall \ • 14,96 = 3,74.)

Under förutsättning att lånet erhålles successivt i olika poster och
att själfva amorteringen börjar först sedan hela lånebeloppet utlämnats
samt att låntagaren redan före hela lånets erhållande önskar vara
försäkrad för de successivt utbetalade delarna, har han att därå inbetala
ränta och försäkringsafgift efter de i kol. 4 angifna procentsatserna.

Stockholm i januari 1901.

Karl Dichnan.

Tabell 1.

Amorteringstid	Annuitet vid hvarje års slut för ett lån å 1000 kr.
	4 %	37« %	37s %
15 år ......................	89,94	88,38	86,83
20 » .......................	73,58	71,96	70,36
25 » .......................	Ö4,oi	62,33	60,67
30 » .....................	57,83	56,09	54,37
35 » .......................	53,58	51,77	50,oo
40 » ........................	50,52	48,66	46,83
45 » ........................	48,26	46,34	44,45
50 » .......................	46,55	44,57	42,63

Tabell 2,

Inbetalning vid slutet af hvarje år för att ha amorterat ett lån å 1000 kr. vid dödsfall

eller senast efter förloppet af

		15	år			20	år		25 år	SO år	35 år
Ålder	4 %	3''/	%	4 %	3’,	a %	4 %	3*/	%	4 o/o	3 Va %	4 o/„	3''/	a %
	CD	E°CC 3 CO	1—5 g°00 3 y	1881 års	rj§	s°£ ce 00	£“co 3 2	CM 00 3 oo	“°oo 3	r\|		g°CO 3 oo	ce	er® 3 oo	3 g	E° oo 3 oo	!°§	1—k E° 0O 3 oo	S°oo 3 2	£2° 00 3 oo
	g 1 00 O	g 1 er co ’ o	&io		£ 1 er oo • o	g; * o	g ! er ce o	£ 1.	g i er oo o	g i	£.1	g 1 er cd * o	I1 er oo o	g i er cd • o	g i er ce o	IL		£1	g Ja	cri
	• o	• o	• o	* o	w w	* o	* o	* o	• o	■ O
20	94,78	94,84	91,51	91,12	78,7 0	78,21	75,35	74,86	69,51	68,93	66,02	65,45	63,75	63,io	60,12	59,48	59,97	59,24	56,20	55,49
25	95,17	94,4 9	91,94	91,28	79,22	78,46	75,85	75,11	70,13	69,89	66,62	65,81	64,49	63,58	60,84	59,95	60,86	59,86	57,08	56,10
30	95,75	94,82	92,51	91,60	79,93	78,94	76,55	75,59	71,oo	69,94	67,47	66,44	65,56	64,40	61,89	60,76	62,15	60,89	58,35	57,13
35	96,69	95,6 7	93,43	92,43	81,05	79,96	77,66	76,58	72,39	71,15	68,82	67,63	67,21	65,88	63,52	62,2 2
40	98,09	97,01	94,80	93,74	82,76	81,53	79,32	78,12	74,44	73,05	70,85	69,49
45	100,22	98,82	96,90	95,53	85,38	83,7 9	81,89	80,34
50	103,56	101,69	100,18	98,35

151

Bil. F,

Tabell 3.

Amorteringrsplan för ett lån å 1000 kr. med 3% % ränta och

annuitet af 6 %.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta vid årets slut	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
l	1000	60	37,50	22,50	22,50
2	977,50	60	36,66	23,34	45,84
3	954,16	60	35,78	24,22	70,06
4	929,94	60	34,87	25,13	95,19
5	904,81	60	33,93	26,07	121,26
6	878,74	60	32,95	27,05	148,31
7	851,69	60	31,94	28,06	176,37
8	823,63	60	30,89	29,n	205*48
9	794,52	60	29,79	30,21	235,69
10	764,31	60	28,66	31,34	267,03
11 12	732,97 700,46	60 60	27,49 26,27	32,51 33,73	299,54 333,27
13	666,73	60	25,00	35,oo	368*27
14	631,73	60	23,69	36,31	404,58
15	595,42	60	22,33	37,67	442,25
16	557,75	60	20,92	39,08	481,33
17	518,67	60	19,45	40,55	521,88
18	478,12	60	17,93	42,07	563,95
19	436,05	60	16,35	43,65	607,60
20	392,40	60	14,72	45,28	652*88
21	347,12	60	13,02	46,98	699,86
22	300,u	60	11,26	48,74	748,60
23	251,40	60	9,43	50,57	799,17
24	200,83	60	7,53	52,47	851*64
25	148,36	60	5,56	54,44	906,08
26	93,92	60	3,52	56,48	962,56
27	37,44	38,84	1,40	37,44	1000

Bil. F

152

Tabell 3 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. med 33/4 °/o ränta och en

annuitet af 8V2 %•

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta vid årets slut	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
i	1000	85	37,50	47,50	47,50
2	952,50	85	35,72	49,28	96,78
3	903,22	85	33,87	51,13	147,91
4	852,09	85	31,95	53,05	200,9(5
5	799,04	85	29,96	55,04	256,00
6	744,00	85	27,90	57,io	313,io
7	686,90	85	25,76	59,24	372,34
8	627,60	85	23,54	61,46	433,80
9	566,20	85	21,23	63,77	497,57
10	502,43	85	18,84	66,16	563,73
11	436,27	85	16,36	68,64	632,37
12	367,63	85	13,79	71,21	703,58
13	296,42	85	11,12	73,88	777,40
14	222,54	85	8,35	76,65	854,n
15	145,89	85	5,47	79,53	933,64
16	66,36	68,85	2,49	66,36	1000

153

Bil. F,

Tabell 4.

Ränta jämte försäkringsafgift vid årets slut i % af skulden vid årets början,

Ålder	Ränta jemte försäkringsafgift	Ålder	Känts jämte försäkringeafgift
20	4,4	50	5,2
21	4,5	51	5,2
22	4,5	52	5,3
23	4,5	53	5,4
24	4,5	54	5,«
25	4,5	55	5,6
2G	4,5	56	5,7
27	4,5	57	5,9
28	4,5	58	6,0
29	4,5	59	6,2
30	4,5	60	6,4
31	4,5	61	6,5
32	4,5	62	6,7
33	4,5	63	6,9
34	4,5	64	7,2
35	4,5	65	7,5
36	4,6	66	7,8
37	4,6	67	8,2
38	4,6	68	8,6
39	4,7	69	9,0
40	4,7	70	9,6
41	4,8	71	10,2
42	4,8	72	10,9
43	4,8	73	11,6
44	4,9	74	12,5
45	4,9
46	5,0
47	5,0
48	5,1
49	5,1

Bil. F

154 -

Tabell 5.

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 3% % räntefot. 1881-90 års

svenska dödlighetstabell för män. 61/* % annuitet.

21-åring.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta och försäkringsafgift vid årets slut	Afbetalning vid årets sint	Afbetaladt belopp
i % af skulden vid årets början	i kronor
i	1000	65	4,5	45	20	20
2	980	65	4,5	44,10	20,90	40,90
3	959,10	65	4,5	43,16	21,84	62,74
4	937,26	65	4,5	42,18	22,82	85,56
5	914,44	65	4,5	41,15	23,85	109,41
6	890,59	65	4,5	40,08	24,92	134,33
7	865,67	65	4,5	38,96	26,04	160,37
8	839,63	65	4.5	37,78	27,22	187,59
9	812,41	65	4,5	36,56	28,44	216,03
10	783,97	65	4,5	35,28	29,72	245,75
11	754,25	65	4,5	33,94	31,06	276,81
12	723,19	65	4,5	32,54	32,46	309,27
13	690,73	65	4,5	31,08	33,92	343,19
14	656,81	65	4,5	29,56	35,44	378,63
15	621,37	65	4,5	27,96	37,04	415,67
16	584,33	65	4,6	26,88	38,12	453,79
17	546,21	65	4,6	25,13	39,87	493,66
18	506,34	65	4,6	23,29	41.71	535,37
19	464,63	65	4,7	21,84	43,16	578,53
20	421,47	65	4,7	19,81	45,19	623,72
21	376,28	65	4,8	18,06	46,94	670,66
22	329,34	65	4,8	15,81	49,19	719,85
23	280,15	65	4,8	13,45	51,55	771,40
24	228,60	65	4,9	11,20	53,80	825,20
25	174,80	65	4,9	8,57	56,43	881,63
26	118,37	65	5,0	5,92	59,08	940,71
27	59,29	62,25	5,0	2,96	59,29	1000

155

Bil. F,

Tabell 5 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 3% % räntefot. 1881—90 års

svenska dödlighetstabell för män. 6''/2 % annuitet.

25-åring.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta och försäkringsafgift vid årets slut	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
i % af skulden vid årets början	i kronor
1	1000	65	4,5	45	20	20
2	980	65	4,5	44,io	20,90	40,90
3	959,io	65	4,5	43,16	21,84	62,74
4	937,26	65	4,5	42,18	22,82	85,56
5	914,44	65	4,5	41,15	23,85	109,41
6	890,69	65	4,5	40,08	24,92	134,33
7	865,67	65	4,5	38,96	26,04	160,37
8	839,63	65	4,5	37,78	27,22	187,59
9	812,41	65	4,5	36,56	28,44	216,03
10	783,97	65	4,5	35,28	29,72	245,75
11	754,25	65	4,5	33,94	31,06	276,81
12	723,19	65	4,6	33,27	31,73	308,54
13	691,46	65	4,6	31,81	33,19	341,73
14	658,27	65	4,6	30,28	34,72	376,45
15	623,55	65	4,7	29,31	35,69	412,14
16	587,86	65	4,7	27,63	37,37	449,51
17	550,49	65	4,8	26,42	38,58	488,09
18	511,91	65	4,8	24,57	40,43	528,52
19	471,48	65	4,8	22,63	42,37	570,89
20	429,11	65	4,9	21,03	43,97	614,86
21	385,14	65	4,9	18,87	46,13	660,99
22	339,oi	65	5,0	16,95	48,05	709,04
23	290,96	65	5,0	14,55	50,45	759,49
24	240,51	65	5,1	12,27	52,73	812,22
25	187,78	65	5,1	9,58	55,42	867,64
26	132,36	65	5,2	6,88	58,12	925,76
27	74,24	65	5,2	3,86	61,14	986,90
28	13,10	13,79	5,3	0,69	13,10	1000

Bil. F

156

Tabell 5 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 33/4 % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 6 ''/2 % annuitet.

3 O-år in g.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta och försäkringsafgift vid årets slut	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
i % af skulden vid årets början	i kronor
i	1000	65	4,5	45	20	20
2	980	65	4,5	44,10	20,90	40,90
3	959,10	65	4,5	43,16	21,84	62,74
4	937,26	65	4,5	42,18	22,82	85,56
5	914,44	65	4,5	41,15	23,85	109,41
6	890,59	65	4,5	40,08	24,92	134,33
7	865,67	65	4,6	39,82	25,18	159,51
8	840,49	65	4,6	38,66	26,34	185,85
9	814,15	65	4,6	37,45	27,55	213,40
10	786,60	65		36,97	28,03	241,43
11	758,57	65	4,7	35,65	29,35	270,78
12	729,22	65	4,8	35,00	30,oo	300,78
13	699,22	65	4,8	33,56	31,44	332,22
14	667,78	65	4,8	32,05	32,95	365,17
15	634,83	65	4,9	31,11	33,89	399,06
16	600,94	65	4,9	29,45	35,55	434,61
17	565,39	65	5,0	28,27	36,73	471,34
18	528,66	65	5,0	26,43	38,57	509,91
19	490,09	65	5,1	24,99	40,01	549,92
20	450,08	65	5,1	22,95	42,05	591,97
21	408,03	65	5,2	21,22	43,78	635,75
22	364,25	65	5,2	18,94	46,06	681,81
23	318,19	65	5,3	16,86	48,14	729,95
24	270,05	65	5,4	14,58	50,42	780,37
25	219,63	65	5,5	12,08	52,92	833,29
26	166,71	65	5,6	9,34	55,66	888,95
27	111,05	65	5,7	6,33	58,67	947,62
28	52,38	55,47	5,9	3,09	1 52,38	1000

--157

Bil. F.

Tabell 5 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 3% % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 61/, % annuitet.

3 5 - å r i n g.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annnitet vid årets sint	Ränta och försäkringsafgift vid årets slut	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
i % af skulden vid årets början	i kronor
1	1000	65	4,5	45	20	20
2	980	65	4,6	45,08	19,92	39,92
3	960,08	65	4,6	44,16	20,84	60,76
4	939,24	65	4,6	43,21	21,79	82,55
5	917,45	65	4,7	43,12	21,88	104,43
6	895,57	65	4,7	42,09	22,92	127,35
7	872,65	65	4,8	41,89	23,11	150,46
8	849,54	65	4,8	40,78	24,22	174,68
9	825,32	65	4,8	39,62	25,38	200,06
10	799,94	65	4,9	39,20	25,80	225,86
11	774,14	65	4,9	37,93	27,07	252,93
12	747,07	65	5,0	37,35	27,65	280,58
13	719,42	65	5,0	35,97	29,03	309,61
14	690,39	65	5,1	35,21	29,79	339,40
15	660,60	65	5,1	33,69	31,31	370,71
16	629,29	65	5,2	32,72	32,28	402,99
17	597,oi	65	5,2	31,04	33,96	436,95
18	563,05	65	5,3	29,84	35,16	472,11
19	527,89	65	5,4	28,51	36,49	508,60
20	491,40	65	5,5	27,03	37,97	546,57
21	453,43	65	5,6	25,39	39,61	586,18
22	413,82	65	5,7	23,59	41,41	627,59
23	372,41	65	5,9	21,97	43,03	670,62
24	329,38	65	6,0	19,76	45,24	715,86
25	284,14	65	6,2	17,62	47,38	763,24
26	236,76	65	6,4	15,15	49,85	813,09
27	186,91	65	6,5	12,15	52,85	865,94
28	134,06	65	6,7	8,98	56,02	921,96
29	78,04	65	6,9	5,38	59,62	981,58
30 \|	18,42	19,70	7,2	1,33	18,42	1000

Bil. F

158

Tabell 5 (forts.). ___

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 33/* % räntefot. 1881—90 ars
svenska dödlighetstabell för män. 6 % annuitet.

4 O-år in g.

			Ränta och försäkringsafgift		Afbetaladt
0	Kapitalskuld	Annuitet	vid årets slut	Afbetalning
	vid arets början	vid årets slut	i % af skulden vid årets början	i kronor	vid årets slut	belopp
1	1000	65	4,7	47	18	18
2	982	65	4,8	47,14	17,86	35,86
3	964,u	65	4,8	46,28	18,72	54,58
4	945,42	65	4,8	45,38	19,62	74,20
5	925,80	65	4,9	45,36	19,64	93,84
6	906,16	65	4,9	44,40	20,60	114,44
7	885,56	65	5,0	44,28	20,72	135,16
8	864,84	65	5,0	43,24	21,76	156,92
9	843,08	65	5,1	43,00	22,00	178,92
10	821,08	65	5,1	41,88	23,12	202,04
11	797,96	65	5,2	41,49	23,51	225,55
12	774,45	65	5,2	40,27	24,73	250,28
13	749,72	65	5,3	39,74	25,26	275,54
14	724,46	65	5,4	39,12	25,88	301,42
15	698,58	65	5,5	38,42	26,58	328,00
16	672,00	65	5,6	37,63	27,37	355,37
17	644,63	65	5,7	36,74	28,26	383,63
18	616,37	65	5,9	36,37	28,63	412,26
19	587,74	65	6,0	35,26	29,74	442,00
20	558,oo	65	6,2	34,60	30,40	472,40
21	527,60	65	6,4	33,77	31,23	503,63
22	496,37	65	6,5	32,26	32,74	536,37
23	463,63	65	6,7	31,06	33,94	570,31
24	429,69	65	6,9	29,65	35,35	605,66
25	394,34	65	7,2	28,39	36,61	642,27
26	357,73	65	7,5	26,83	38,17	680,44
27	319,56	65	7,8	24,93	40,07	720,51
28	279,49	65	8,2	22,92	42,08	762,59
29	237,41	65	8,6	20,42	44,58	807,17
30	192,83	65	9,0	17,35	47,65	854,82
31	145,18	65	9,6	13,94	51,06	905,88
32	94,12	65	10,2	9,60	55,40	961,28
33	38,72	42,94	10,9	4,22	38,72	1000

-- 159 - Bil. F.

Tabell 6.

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 33/4 % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 7 % annuitet.

21-åring.

			Ränta och försäkringsafgift
År	Kapitalskuld	Annuitet	vid årets sint
vid årets början	rid årets slut	i % af skulden vid årets början	i kronor	vid årets slut	belopp
i	1000	70	4,5	45	25	25
2	975	70	4,5	43,87	26,13	51,13
3	948,87	70	4,5	42,70	27,30	78,43
4	921,57	70	4,5	41,47	28,53	106,96
5	893,04	70	4,5	40,19	29,81	136,77
6	863,23	70	4,5	38,85	31,15	167,92
7	832,08	70	4,5	37,44	32,56	200,48
8	799,52	70	4,5	35,98	34,02	234,50
9	765,50	70	4,5	34,45	35,55	270,05
10	729,95	70	4,5	32,85	37,15	307,20
11	692,80	70	4,5	31,18	38,82	346,02
12	653,98	70	4,5	29,43	40,57	386,59
13	613,41	70	4,5	27,60	42,40	428,99
14	571,oi	70	4,5	25,70	44,30	473,29
15	526,71	70	4,5	23,70	46,30	519,59
16	480,41	70	4,6	22,10	47,90	567,49
17	432,51	70	4,6	19,90	50,10	617,59
18	382,41	70	4,6	17,59	52,41	670,00
19	330,oo	70	4,7	15,51	54,49	724,49
20	275,51	70	4,7	12,95	57,05	781,54
21	218,40	70	4,8	10,49	59,51	841,05
22	158,95	70	4,8	7,63	62,37	903,42
23	96,58	70	4,8	4,64	65,36	968,78
24	31,22	32,75	4,9	1,53	31,22	1000

Bil. F

160

Tabell 6 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 33/4 % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 7 % annuitet.

2 5 - å r i n g.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets sint	Ränta oeh försäkringsafgift vid årets sint	Afbetalning vid årets sint	Afbetaladt belopp
i % af skulden vid årets början	i kronor
i	1000	70	4,5	45	25	25
2	975	70	4,5	43,87	26,13	51,13
3	948,87	70	4,5	42,70	27,30	78,43
4	921,57	70	4,5	41,47	28,53	106,96
5	893,04	70	4,5	40,19	29,81	136,77
6	863,23	70	4,5	38,85	31,15	167,92
7	832,08	70	4,5	37,44	32,56	200,48
8	799,52	70	4,5	35,98	34,02	234,50
9	765,50	70	4,5	34,45	35,55	270,05
10	729,95	70	4,5	32,85	37,15	307,20
11	692,80	70	4,5	31,18	38,82	346,02
12	653,98	70	4,6	30,08	39,92	385,94
13	614,06	70	4,0	28,25	41,75	427,69
14	572,31	70	4,6	26,33	43,67	471,36
15	528,64	70	4,7	24,85	45,15	516,51
16	483,49	70	4,7	22,72	47,28	563,79
17	436,21	70	4,8	20,94	49,06	612,85
18	387,15	70	4,8	18,58	51,42	664,27
19	335,73	70	4,8	16,12	53,88	718,15
20	281,85	70	4,9	13,81	56,19	774,34
21	225,66	70	4,9	11,06	58,94	833,28
22	166,72	70	5,0	8,34	61,66	894,94
23	105,06	70	5,0	5,25	64,75	959,69
24	40,31	42,37	5,1	2,06	40,31	1000

161

Bil. F

Tabell 6 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 33/4 % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 7 % annuitet.

30-åring.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta och försäkringsafgift vid årets slut	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
i % af skulden vid årets början	i kronor
i	1000	70	4,5	45	25	25
2	975	70	4,5	43,87	26,13	51,13
3	948,87	70	4,5	42,70	27,30	78,43
4	921,57	70	4,5	41,47	28,53	106,96
5	893,04	70	4,5	40,19	29,81	136,77
6	863,23	70	4,5	38,85	31,15	167,92
7	832,08	70	4,6	38,28	31,72	199,64
8	800,36	70	4,6	36,82	33,18	232,82
9	767,18	70	4,6	35,29	34,71	267,53
10	732,47	70	4,7	34,43	35,57	303,10
11	696,90	70	4,7	32,75	37,25	340,35
12	659,65	70	4,8	31,66	38,34	378,69
13	621,31	70	4,8	29,82	40,18	418,87
14	581,13	70	4,8	27,89	42,11	460,98
15	539,02	70	4,9	26,41	43,59	504,57
10	495,43	70	4,9	24,28	45,72	550,29
17	449,71	70	5,0	22,49	47,51	597,80
18	402,20	70	5,0	20,11	49,89	647,69
19	352,31	70	5,1	17,97	52,03	699,72
20	300,28	70	5,1	15,31	54,69	754,41
21	245,59	70	5,2	12,77	57,23	811,64
22	188,36	70	5,2	9,79	60,21	871,85
23	128,15	70	5,3	6,79	63,21	935,06
24	64,94	68,45	5,4	3,51	64,94	1000

Bil. F,

162

Tabell 6 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 33/4 % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 7 % annuitet.

35-åring.

År	Kapitalskuld vid året9 början	Annuitet vid årets slut	Kanta och försäkringsafgift ^id årets sint	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
i % af skulden vid årets början	i kronor
i	1000	70	4,5	45	25	25
2	975	70	4,6	44,85	25,15	50,15
3	949,85	70	4,6	43,69	26,31	76,46
4	923,54	70	4,6	42,48	27,52	103,98
5	896,02	70	4,7	42,11	27,89	131,87
6	868,13	70	4,7	40,80	29,20	161,07
7	838,93	70	4,8	40,27	29,73	190,80
8	809,20	70	4,8	38,84	31,16	221,96
9	778,04	70	4,8	37,35	32,65	254,61
10	745,39	70	4,9	36,52	33,48	288,09
11	711,91	70	4,9	34,88	35,12	323,21
12	676,79	70	5,0	33,84	36,16	359,37
13	640,63	70	5,0	32,03	37,97	397,34
14	602,66	70	5,1	30,74	39,26	436,60
15	563,40	70	5,1	28,73	41,27	477,87
16	522,13	70	5,2	27,15	42,85	520,72
17	479,28	70	5,2	24,92	45,08	565,80
18	434,20	70	5,3	23,01	46,99	612,79
19	387,21	70	5,4	20,91	49,09	661,88
20	338,12	70	5,5	18,60	51,40	713,28
21	286,72	70	5,6	16,06	53,94	767,22
22	232,78	70	5,7	13,27	56,73	823,95
23	176,05	70	5,9	10,39	59,61	883,56
24	116,44	70	6,0	6,99	63,01	946,57
25	53,43	56,74	6,2	3,31	53,43	1000

163

Bil. F,

Tabell 6 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 33/4 % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 7 % annuitet.
40-åring.

År	Kapitalsknld vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta och försäkringsafgift vid årets slut	Afbetalning vid årets sint	Afbetaladt belopp
i °/o af skulden vid årets början	i kronor
i	1000	70	4,7	47	23	23
2	977	70	4,8	46,90	23,io	46,10
3	953,90	70	4,8	45,79	24,21	70,31
4	929,69	70	4,8	44,63	25,37	95,68
5	904,32	70	4,9	44,31	25,69	121,37
6	878,63	70	4,9	43,05	26,95	148,32
7	851,68	70	5,0	42,58	27,42	175,74
8	824,26	70	5,0	41,21	28,79	204,53
9	795,47	70	5,1	40,57	29,43	233,96
10	766,04	70	5,1	39,07	30,93	264,89
11	735,n	70	5,2	38,23	31,77	296,66
12	703,34	70	5,2	36,57	33,43	330,09
13	669,91	70	5,3	35,51	34,49	364,58
14	635,42	70	5,4	34,31	35,69	400,27
15	599,73	70	5,5	32,99	37,01	437,28
16	562,72	70	5,6	31,51	38,49	475,77
17	524,23	70	5,7	29,88	40,12	515,89
18	484,n	70	5,9	28,56	41,44	557,33
19	442,67	70	6,0	26,56	43,44	600,77
20	399,23	70	6,2	24,75	45,25	646,02
21	353,98	70	6,4	22,65	47,35	693,37
22	306,63	70	6,5	19,93	50,07	743,44
23	256,56	70	6,7	17,19	52,81	796,25
24	203,75	70	6,9	14,06	55,94	852,19
25	147,81	70	7,2	10,64	59,36	911,55
26	88,45	70	7,5	6,63	63,37	974,92
27	25,08	27,04	7,8	1,96	25,08	1000

Bil. F

164

Tabell 6 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 33/4 % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 7 % annuitet.

4 5 - å r i n g.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta och för vid åre i % af skulden vid årets början	säkringsafgift ts slut i kronor	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
1	1000	70	4,9	49	21	21
2	979	70	5,0	48,95	21,05	42,05
3	957,95	70	5,o	47,90	22,10	64,15
4	935,85	70	5,1	47,73	22,27	86,42
5	913,58	70	5,1	46,59	23,41	109,83
6	890,17	70	5,2	46,29	23,71	133,54
7	866,4G	70	5,2	45,og	24,94	158,48
8	841,52	70	5,3	44,60	25,40	183,88
9	816,12	70	5,4	44,07	25,93	209,81
10	790,19	70	5,5	43,46	26,54	236,35
11	763,G5	70	5,6	42,76	27,24	263,59
12	736,41	70	5,7	41,98	28,02	291,61
13	708,39	70	5,9	41,80	28,20	319,81
14	680,19	70	6,0	40,81	29,19	349,00
15	651,oo	70	6,2	40,36	29,64	378,64
16	621,36	70	6,4	39,77	30,23	408,87
17	591,13	70	6,5	38,42	31,58	440,45
18	559,55	70	6,7	37,49	32,51	472,96
19	527,04	70	6,9	36,37	33,63	506,59
20	493,41	70	7,2	35,53	34,47	541,06
21	458,94	70	7,5	34,42	35,58	576,64
22	423,36	70	7,8	33,02	36,98	613,62
23	386,38	70	8,2	31,68	38,32	651,94
24	348,06	70	8,6	29,93	40,07	692,01
25	307,99	70	9,0	27,72	42,28	734,29
26	265,71	70	9,6	25,51	44,49	778,78
27	221,22	70	10,2	22,56	47,44	826,22
28	173,78	70	10,9	18,94	51,06	877,28
29	122,72	70	11,6	14,24	55,76	933,04
30	66,96	70	12,5	8,37	61,63	994,67
31	5,33	6,05	13,5	0,72	5,33	1000

165

Bil. F,

Tabell 7.

Amorteringsplan för ett län å 1000 kr. 33/4 % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 9 % annuitet.

21-åring.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta och försäkringsafgift vid årets slut	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
i °/o af skulden vid årets början	i kronor
i	1000	90	4,5	45	45	45
2	955	90	4,5	42,97	47,03	92,03
3	907,97	90	4,5	40,86	49,14	141,17
4	858,83	90	4,5	38,65	51,35	192,52
5	807,48	90	4,5	36,34	53,66	246,18
6	753,82	90	4,5	33,92	56,08	302,26
7	697,74	90	4,5	31,40	58,60	360,86
8	639,14	90	4,5	28,76	61,24	422,10
9	577,90	90	4,5	26,01	63,99	486,09
10	513,91	90	4,5	23,13	66,87	552,96
11	447,04	90	4,5	20,12	69,88	622,84
12	377,16	90	4,5	16,97	73,03	695,87
13	304,13	90	4,5	13,69	76,31	772,18
14	227,82	90	4,5	10,25	79,75	851,93
15	148,07	90	4,5	6,66	83,34	935,27
16	64,73	67,71	4,6	2,98	64,73	1000

Bil. F

160

Tabell 7 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 33/4 % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 9 % annuitet.

25-åring.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta och försäkringsafgift vid årets slut	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
i % af sknldcn vid årets början	i kronor
i	1000	90	4,5	45	45	45
2	955	90	4,5	42,97	47,03	92,03
3	907,97	90	4,5	40,86	49,u	141,17
4	858,83	90	4,5	38,65	51,35	192,52
5	807,48	90	4,5	36,34	53,66	246,18
6	753,82	90	4,5	33,92	56,08	302,26
7	697,74	90	4,5	31,40	58,60	360,86
8	639,14	90	4,5	28,76	61,24	422,10
9	577,90	90	4,5	26,01	63,99	486,09
10	513,91	90	4,5	23,13	66,87	552,96
11	447,04	90	4,5	20,12	69,88	622,84
12	377,16	90	4,6	17,35	72,65	695,49
13	304,51	90	4,6	14,01	75,99	771,48
14	228,52	90	4,6	10,51	79,49	850,97
15	149,03	90	4,7	7,00	83,00	933,97
16	66,03	69,13	4,7	3,10	66,03	1000

167

Bil. F,

Tabell 7 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 33/„ % räntefot. 1881-90 års
svenska dödlighetstabell för män. 9 % annuitet.

30-åring.

			Ränta och försäkringaafgift
År	Kapitalskuld	Ånnnitet	vid årets slut	Afbetalning
vid årets början	vid årets slut	i °/o af skulden vid årets början	i kronor	vid årets slut	belopp
i	1000	90	4,5	45	45	45
2	955	90	4,5	42,97	47,03	92,03
3	907,97	90	4,5	40,86	49,14	141,17
4	858,83	90	4,5	38,65	51,35	192,52
5	807,48	90	4,5	36,34	53,66	246,18
6	753,82	90	4,5	33,92	56,08	302,26
7	697,74	90	4,6	32,10	57,90	360,16
8	639,84	90	4,6	29,43	60,57	420,73
9	579,27	90	4,6	26,65	63,35	484,08
10	515,92	90	4,7	24,25	65,75	549,83
11	450,17	90	4,7	21,16	68,84	618,67
12	381,33	90	4,8	18,30	71,70	690,37
13	309,63	90	4,8	14,86	75,14	765,51
14	234,49	90	4,8	11,26	78,74	844,25
15	155,75	90	4,9	7,63	82,37	926,62
IG	73,38	76,98	4,9	3,60	73,38	1000

Bil. F

168

Tabell 7 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 33/4 % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 9 % annuitet.

35-åring.

År	Kapitalskald vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta och försäkringsafgift vid årets sint	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
i % af skulden vid årets början	i kronor
i	1000	90	4,5	45	45	45
2	955	90	4,6	43,93	46,07	91,07
3	908,93	90	4,6	41,81	48,19	139,26
4	860,74	90	4,6	39,59	50,41	189,67
5	810,33	90	4,7	38,09	51,91	241,58
6	758,42	90	4,7	35,65	54,35	295,93
7	704,07	90	4,8	33,80	56,20	352,13
8	647,87	90	4,8	31,io	58,90	411,03
9	588,97	90	4,8	28,27	61,73	472,76
10	527,24	90	4,9	25,83	64,17	536,93
11	463,07	90	4,9	22,69	67,31	604,24
12	395,70	90	5,0	19,79	70,21	674,45
13	325,55	90	5,0	16,28	73,72	748,17
14	251,83	90	5,1	12,84	77,16	825,33
15	174,67	90	5,1	8,91	81,09	906,42
16	93,58	90	5,2	4,87	85,13	991,55
17	8,45	8,89	5,2	0,44	8,45	1000

169

Bil. F

Tabell 7 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 33 4 % räntefot. 1881-90 års
svenska dödlighetstabell för män. 9 % annuitet.

40-åring.

År	Kapitalsknld vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta och fö vid åre i % af skulden »id årets början	rsäkringsafgift ts slut i kronor	Afbetalning vid årets sint	Afbetaladt belopp
1	1000	90	4,7	47	43	43
2	957	90	4,8	45,94	44,06	87,06
3	912,94	90	4,8	43,82	46,18	133,24
4	866,76	90	4,8	41,60	48,40	181,64
5	818,36	90	4,9	40,10	49,90	231,54
6	768,46	90	4,9	37,65	52,35	283,89
7	716,n	90	5,0	35,81	54,19	338,08
8	661,92	90	5,0	33,io	56,90	394,98
9	605,02	90	5,1	30,86	59,14	454,12
10	545,88	90	5,1	27,84	62,16	516,28
11	483,72	90	5,2	25,15	64,85	581,13
12	418,87	90	5,2	21,78	68,22	649,35
13	350,65	90	5,3	18,58	71,42	720,77
14	279,23	90	5,4	15,08	74,92	795,69
15	204,31	90	5,5	11,24	78,76	874,45
16	125,55	90	5,6	7,03	82,97	957,42
17	42,58	45,oi	5,7	2,43	42,58	1000

Bil. F,

170

Tabell 7 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 3% % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 9 % annuitet.

45-åring.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets sint	Ränta och försäkringsafgift vid årets slut	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
i °j0 af skulden vid årets början	i kronor
i	1000	90	4,9	49	41	41
2	959	90	5,0	47,95	42,05	83,05
3	916,95	90	5,o	45,85	44,15	127,20
4	872,80	90	5,i	44,51	45,49	172,69
5	827,31	90	5,1	42,19	47,81	220,50
6	779,50	90	5,2	40,53	49,47	269,97
7	730,03	90	5,2	37,96	52,04	322,oi
8	677,99	90	5,3	35,93	54,07	376,08
9	623,92	90	5,4	33,69	56,31	432,39
10	567,61	90	5,5	31,22	58,78	491,17
11	508,83	90	5,6	28,49	61,51	552,68
12	447,32	90	5,7	25,50	64,50	617,18
13	382,82	90	5,9	22,59	67,41	684,59
14	315,41	90	6,0	18,92	71,08	755,67
15	244,33	90	6,2	15,15	74,85	830,52
16	169,48	90	6,4	10,85	79,15	909,67
17	90,33	90	6,5	5,87	84,13	993,80
18	6,20	6,62	6,7	0,42	6,20	1000

171

Bil. F,

Tabell 8.

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 3% % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 9 l/i % annuitet.

21-åring.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets »lut	Kanta och försäkringsafgift vid årets slut	Afbetalning vid årets sint	Afbetaladt belopp
i % af skalden vid årets början	i kronor
i	1000	95	4,5	45	50	50
2	950	95	4,5	42,75	52,25	102,25
3	897,75	95	4,5	40,40	54,60	156,85
4	843,15	95	4,5	37,94	57,06	213,91
5	786,09	95	4,5	35,37	59,63	273,54
6	726,46	95	4,5	32,69	62,31	335,85
7	664,15	95	4,5	29,89	65,n	400,96
8	599,04	95	4,5	26,96	68,04	469,oo
9	531,00	95	4,5	23,89	71,n	540,n
10	459,89	95	4,5	20,70	74,30	614,41
11	385,59	95	4,5	17,35	77,65	692,06
12	307,94	95	4,5	13,86	81,14	773,20
13	226,80	95	4,5	10,21	84,79	857,99
14	142,oi	95	4,5	6,39	88,61	946,60
15	53,40		4,5	2,40	53,40	1000

Bil. F,

172

Tabell 8 (forts.).

Amortepingsplan för ett lån å 1000 kr. 3% % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 9 ''/2 % annuitet.

25-år ing.

År	Kapitalskuld vid Urets början	Annuitet vid årets slut	Kanta och försäkringsafgift vid årets slut	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
i % af skulden vid årets början	i kronor
i	1000	95	4,5	45	50	50
2	950	95	4,5	42,75	52,25	102,25
3	897,75	95	4,5	40,40	54,60	156,85
4	843,15	95	4,5	37,94	57,06	213,91
5	786,09	95	4,5	35,37	59,63	273,54
6	726,46	95	4,5	32,69	62,31	335,85
7	664,15	95	4,5	29,89	65,11	400,96
8	599,04	95	4,5	26,96	68,04	469,00
9	531,oo	95	4,5	23,89	71,11	540,11
10	459,89	95	4,5	20,70	74,30	614,41
11	385,59	95	4,5	17,35	77,65	692,06
12	307,94	95	4,6	14,17	80,83	772,89
13	227,n	95	4,6	10,45	84,55	857,44
14	142,56	95	4,6	6,56	88,44	945,88
1 15	54,12	56,66	4,7	2,54	54,12	1000

173

Bil. F,

Tabell 8 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 8% % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 9''/2 % annuitet.

30-åring.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta och försäkringsafgift vid årets slut	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
i % af skulden vid årets början	i kronor
1	1000	95	4,5	45	50	50
2	950	95	4,5	42,75	52,25	102,25
3	897,75	95	4,5	40,40	54,60	156,85
4	843,15	95	4,5	37,94	57,06	213,91
5	786,06	95	4,5	35,37	59,63	273,54
6	726,46	95	4,5	32,69	62,31	335,85
7	664,15	95	4,6	30,55	64,45	400,30
8	599,70	95	4,6	27,59	67,41	467,71
9	532,29	95	4,6	24,49	70,51	538,22
10	461,78	95	4,7	21,70	73,30	611,52
11	388,48	95	4,7	18,26	76,74	688,26
12	311,74	95	4,8	14,96	80,04	768,30
13	231,70	95	4,8	11,12	83,88	852,18
14	147,82	95	4,8	7,10	87,90	940,08
15	59,92	62,86	4,9	2,94	59,92	1000

Bil. F,

174

Tabell 8 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 33 4 % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 91% annuitet.

3 5 - å r i n g.

År	Kapitalskald vid årets början	Annuitet vid årets slut	Ränta och försäkringsafgift - vid årets slut	Afbetalning vid årets sint	Afbetaladt belopp
i % af skalden vid årets början	i kronor
i	1000	95	4,5	45	50	50
2	950	95	4,6	43,70	51,30	101,30
3	898,70	95	4,6	41,34	53,66	154,96
4	845,04	95	4,6	38,87	56,13	211,09
5	788,91	95	4,7	37,08	57,92	269,01
6	730,99	95	4,7	34,36	60,64	329,65
7	670,35	95	4,8	32,18	62,82	392,47
8	607,53	95	4,8	29,16	65,84	458,31
9	541,69	95	4,8	26,oo	69,00	527,31
10	472,69	95	4,9	23,16	71,84	599,15
11	400,85	95	4,9	19,64	7 5,36	674,51
12	325,49	95	5,0	16,27	78,73	753,24
13	246,76	95	5,0	12,34	82,66	835,90
14	164,10	95	5,1	8,37	86,33	922,53
15	77,47	81,42	5,1	3,95	77,47	1000

175

Bil. F,

Tabell 8 (forts ).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 3% % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 9»/2 % annuitet.

4 O-äring.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets slut	Kanta och försäkring9afgift vid årets slut	Afbetalning vid årets slut	Afbetaladt belopp
i % af sknlden vid årets början	i kronor
i	1000	95	4,7	47	48	48
2	952	95	4,8	45,70	49,30	97,30
3	902,70	95	4,8	43,33	51,67	148,97
4	851,03	95	4,8	40,85	54,15	203,12
5	796,88	95	4,9	39,05	55,95	259,07
6	740,93	95	4,9	36,31	58,69	317,76
7	682,24	95	5,0	34,n	60,89	378,65
8	621,35	95	5,0	31,07	63,93	442,58
9	557,42	95	5,1	28,43	66,57	509,15
10	490,85	95	5,1	25,03	69,97	579,12
11	420,88	95	5,2	21,89	73,11	652,23
12	347,77	95	5,2	18,08	76,92	729,15
13	270,85	95	5,3	14,36	80,64	809,79
14	190,21	95	5,4	10,27	84,73	894,52
15	105,48	95	5,5	5,80	89,20	983,72
16	16,28	17,19	5,6	0,91	16,28	1000

Bil. F,

176

Tabell 8 (forts.).

Amorteringsplan för ett lån å 1000 kr. 3% % räntefot. 1881—90 års
svenska dödlighetstabell för män. 9l/2 °/o annuitet.

45-åring.

År	Kapitalskuld vid årets början	Annuitet vid årets sint	Kanta och försäkringsafgift vid årets sint	Afbetalning vid årets sint	Afbetaladt belopp
i % af skulden vid årets början	i kronor
l	1000	95	4,9	49	46	46
2	954	95	5,0	47,70	47,30	93,30
3	906,70	95	5,o	45,34	49,66	142,96
4	857,04	95	5,i	43,71	51,29	194,25
5	805,75	95	5,1	41,09	53,91	248,16
6	751,84	95	5,2	39,10	55,90	304,06
7	695,94	95	5,2	36,19	58,81	362,87
8	637,13	95	5,3	33,77	61,23	424,io
9	575,90	95	5,4	31,10	63,90	488,00
10	512,oo	95	5,5	28,16	66,84	554,84
11	445,16	95	5,6	24,93	70,07	624,91
12	375,09	95	5,7	21,38	73,62	698,53
13	301,47	95	5,9	17,79	77,21	775,74
14	224,26	95	6,0	13,46	81,54	857,28
15	142,72	95	6,2	8,85	86,15	943,43
16	56,57	60,19	6,4	3,62	56,57	1000

177

Bil. F.

Till egnahemskomitén.

Från egnaliemskomiténs redaktionsafdelning har undertecknad, med
bifogande af dels eu af matematikern i lifförsäkringsaktiebolaget Tliule
herr K. Dickman verkställd utredning angående eu ifrågasatt kombination
af amorteringslån med lifförsäkring, dels afskrift af en till inspektören
öfver försäkringsanstalterna prof. A. Lindstedt riktad skrifvelse,
mottagit en anmodan att, enär prof. Lindstedt förklarat sig förhindrad
att för närvarande besvara de i nämnda skrifvelse framställda frågor,
inkomma till komitén med utlåtande i ämnet.

I det jag härmed går att fullgöra detta uppdrag, vill jag först
yttra mig om den principiella betydelsen af den kombination af amorteringslån,
särskildt s. k. egnahemslån, med lifförsäkring, som afhandlas
i herr Dickmans utredning och som innebär, att, i fall af låntagarens
före amorteringstidens slut inträffade frånfälle, hans rättsinnehafvare
skola anses vara från den å ifrågavarande lån återstående skulden fria
och berättigade att återfå de till säkerhet för detsamma pantsatta inteckningar.
Jag är af den öfvertygelsen, att eu dylik kombination, om
den kommer till allmännare användning, skall verka synnerligen gynsamt
till främjande af det syfte, som man med de s. k. egnahemslånen
afser att vinna. Ja, jag är så öfvertygad om denna låneforms företräden
framför det vanliga amorteringslånet, för det särskilda ändamål, som
här är i fråga, att jag finner det väl värdt att öfverväga, om icke denna
kombination med lifförsäkring borde rent af göras obligatorisk. 1 annat
fall torde det nog komma att visa sig, att fordran på läkareundersökning
såsom eu nödvändig förutsättning för beviljande af lån af denna
typ, kommer att icke så obetydligt förminska denna låneforms popularitet.
Måhända kunde man också, med bibehållande af valfrihet mellan
de båda låneformerna, tänka på att fordra ett läkareutlåtande öfver
sökandens helsa äfven i de fall, då ingen kombination med lifförsäkring
önskas. Det kan ju nemligen icke bestridas, att äfven i detta fall statenlångifvaren
har intresse att förvissa sig om att lånen utlemnas till friskt
och arbetsdngligt folk.

178

Bil. F.

Hvad beträffar den form, i hvilken eu sådan kombination med lifförsäkring
lämpligen kan komma till användning, så anser jag, att af
praktiska skäl de former ega ett afgjordt företräde, som tillåta fixerande
af den årliga afgiften till ett under hela amorteringstiden lika stort,
såvidt möjligt afrundadt belopp (denna senare fordran medför visserligen
nödvändigheten att låta den sista inbetalningen afvika från de
föregående). Jag ansluter mig i detta afseende helt och hållet till det
förslag, som finnes formuleradt i slutet af herr Dickmans utredning,
och som är närmare belyst genom amorteringsplanerna i hans tab. 5—8.

Fasthålla- man vid denna fordran på en konstant annuitet, så är
det endast två sätt att ordna försäkringen, som behöfva tagas i betraktande.
Det ena är, att staten sjelf öfvertager försäkringsrisken; det
andra, att staten, såsom innehafvare af den säkerhet, som låntagaren
ställt för fullgörande af sina åtagna förbindelser, sjelf gent emot försäkringsgifvaren
garanterar, och helst också förmedlar, inbetalningen af
försäkringsafgifterna.

Efter min uppfattning är den förra anordningen att föredraga, dels
derför att administrationen af det hela blir enklare på detta sätt, dels
derför att försäkringsafgifterna vid denna anordning torde kunna sättas
något lägre. Ett ytterligare skäl att föredraga denna anordning finner
jag deruti, att ifrågavarande försäkring är så intimt förbunden med
sjelfva lånet, att ett med försäkring förbundet lån ur administrativ och
bokföringssynpunkt knappast ställer sig såsom mera inveckladt än etl,
som icke är förbundet med försäkring. Och slutligen är den vinst eller
förlust, som kan väntas uppkomma å nämnda försäkringsverksamhet,
icke större i förhållande till sjelfva låneaffären — hvilken är och blir
lmfvudsaken — än att den kan anses eqvivalent med en fluktuation af
räntefoten, och det sannolikt inom ganska trånga gränser, så snart antalet
låntagare får antagas temligen stort.

Den annuitet, som låntagaren har att erlägga, och som förblir lika
stor under hela amorteringstiden, mod undantag endast för det sista
året, kan i räkenskaperna behöfva uppdelas i tre särskilda delar, hvilka
hvar för sig variera till storleken ifrån år till år, nemligen: ränta, försäkringsafgift
och amortering. Detta särskiljande har i grund och botten
ingen annan betydelse än att underlätta öfversigten öfver och kontrollen
af bokföringen. Den del af annuiteten, som det af sådant skäl är mest
angeläget att afskilja från återstoden, är naturligtvis den, som utgör
amortering, då ju alltid ett motsvarande belopp skall afskrifvas å kapitalskulden.
Men äfven särskiljandet af ränta och försäkringspremie blir
nödvändigt i hvarje särskilt fall, för så vidt man önskar kunna med

170

Bil. F.

full noggrannhet göra ett sådant särskiljande i slutsummorna (ty man
har ju icke rätt att beräkna totalbeloppet af räntorna såsom den fastställda
procentsatsen af de oamorterade lånebeloppens totalsumma, i fall
det förekommer räntebelopp, som afse endast delar af ett år).

Någon fondbildning i analogi med försäkringsfonden hos eu lifförsäkringsanstalt
kommer naturligtvis icke i fråga, om man dermed förstår
en efter vissa faststälda räkneprinciper bestämd penningsumma, som
skall hållas placerad i valutor af särskild beskaffenhet. Förhållandet
är ju här det, att alla disponibla medel i regeln skola placeras just i
form af egnahemslån. Den närmaste motsvarigheten till försäkringsfonden
utgöres också af de till säkerhet för lånens återbetalande pantsatta
inteckningarna, liksom ju regleringen af en förfallen försäkring
sker genom en afskrifning af den återstående skulden — således en
bokföringsåtgärd — i förening med återlemnande af de för lånet pantsatta
inteckningarna.

Till slut har jag att besvara en del frågor, som innehållas i eu mig
tillställd skriftlig promemoria.

Att försäkringsafgiften, i. likhet med räntan, är afsedd att betalas
i slutet af det år, hvars dödsrisk den afser att betäcka, synes mig icke
böra väcka den ringaste betänklighet, eftersom under "de första åren
ränta och försäkringsafgift tillsammans icke uppgå till fullt 5 % af det
lånfångna kapitalet, och den lemnade inteckningssäkerheten således kan
anses fullt tillräcklig för kapital, ränta och försäkringsafgift. Senare,
nar en del af kapitalskulden är amorterad, betyder det naturligtvis ännu
mindre, att ränta och försäkringsafgift tillsammantagna kunna stiga till
ett något högre procenttal af den återstående kapitalskulden (jag förutsätter
naturligtvis, att inteckniugsreverserna så formuleras, att de utgöra
säkerhet för ränta och försäkringsafgift likaväl som för det lånfånama
kapitalet).

Att anstånd med erläggande af annuiteterna i vissa fall kan beviljas,
kan naturligtvis icke ha någon inverkan på amorteringen af den s. k.
amorteringsdelen af lånet, då ju enligt föreskriften i § 17 dessa annuiteter
skola anses såsom erlägga å sina förfallodagar, men samtidigt den
»stående delen» af lånet ökad med samma belopp.

Att återbetalning af den återstående kapitalskulden bör när som helst
få ega rum, synes mig vara gifvet. Om man får utgå ifrån, att de
medel, som inflyta för sålunda inbetalta lån, blifva disponibla för beviljande
af nya egnahemslån, så betyder ju detta endast ett öfverflyttande
åt lånet från eu person, som icke längre behöfver det, till en
annan, som deraf är i behof. Likaså är jag ense med herr Dickman

180

Bil. F.

deri, att denna återstående kapitalskuld bör, för hvarje år, upptagas i
de amorteringsplaner, som man får förutsätta komma att utarbetas för
alla tillåtna inträdesåldrar. Hvad beträffar den förhöjning, som herr
Dickman ansett möjligen böra fordras gent emot den i hans amorteringsplaner
under rubriken »kapitalskuld vid årets början» upptagna siffra,
så anser jag för min del, att en sådan förhöjning i detta fäll icke torde
vara behöflig. Väl synas vid första påseende vissa skäl tala för en
sådan förhöjning, särskildt det, att man skulle behöfva i någon mån
motverka och motväga det förhållande, att det lätt blir öfvervägande
de friskare bland låntagarne — de »göda lifven» — som föredraga att
på detta sätt frigöra sig från sina lån, och att derigenom stocken af
de lifförsäkrade låntagarne undergår eu kontinuerlig försämringsprocess.
Men betänker man, att hvarje sålunda återbetalad summa kommer att
omedelbart ånyo utlånas till eu ung och frisk person, pröfvad genom
läkareundersökning, och att försäkringsstocken snarare förbättras än
försämras genom detta utbyte, så finner man, att analogien med den
vanliga lifförsäkringsverksamheten sviker, och att en sådan förhöjning,
som herr Dickman ifrågasatt, icke synes vara ur denna synpunkt påkallad.

I fråga om hvilket förfaringssätt som bör väljas, när en fastighet,
som är intecknad till säkerhet för lån i förening med lifförsäkring,
öfvergår till ny egare, är jag af den mening, att i sådant fäll den återstående
skulden måste inbetalas — något som naturligtvis icke hindrar,
att den nye egaren samtidigt kan för egen del erhålla ett nytt lån,
vare sig med eller utan lifförsäkring.

Härmed tror jag mig hafva i det väsentliga besvarat de till mig
framställda spörsmålen.

Djursholm den 14 januari 1901.

E. Phragrnén.

181

Bil. Gr.

,UTREDNING

afgående

HEMMAN ÅLIGGANDE UTSKYLDER OCH BESVÄR,
SOM UTGÅ EFTER MANTAL.

O. M. ALMSTEDT.

Bil, GL - 182

1 SB

Bil. G,

Af allmänna utskylder och besvär, som åligga hemman, synas följande
höra enligt gällande författningar beräknas och utgå efter mantal, nemligen: -

Iso) Af hemman utgående grundskatter. Grundskatter.

Sedan enligt kongl. kungörelsen den 5 juni 1885 samt Kongl. Maj:ts
skrifvelse till kammarkollegium och statskontoret den 18 juni 1886 beviljats
nedsättning med 80 procent i den af viss jord till kronan utgående
grundskatten, och genom kongl. förordning den il september 188:7 stadgats,
att. räntor å skattefrälsehemman, hvilka genom köp, byte eller gåfva
kommit från kronan i enskildes ego och ej blifvit med jordeganderätten
förenade, äfvensom ej mindre den kronotionde, som under enskild eganderätt
innehades och utginge af jord, till hvilken tiondetagaren ej vore
egare, än ock den rätt till arbete, som på grund af skattebref ännu utgjordes
af skattesåld kronoegendom från hemman, hvilka ej till egendomen
hörde, skulle, med iakttagande af vissa vilkor, för statsverkets räkning inlösas,
och lör desamma derefter gälla samma bestämmelser som för annan
till staten . utgående grundskatt, har genom lagen angående afskrifning
al de på viss jord hyllande grundskatter den 2 december 1892 förordnats,
att de skatter och utlagor, som jemlikt bestämmelserna i förenämnda
kongl. kungörelse och kongl. förordning blifvit nedsatta med 30 procent,
skola successivt afskrifvas under loppet af 12 år från och med år 1893
samt tran och med år 1904 helt ocli hållet eftergifvas. Genom kongl.
förordning den 14 oktober 1898 bär jemväl förordnats, att den i Skåne,

Kålland, Blekinge och Bohuslän samt af vissa hemman i Elfsborgs län
utgående kyrkotionde skulle, med undantag i viss män af den kyrkotionde,
som åtföljer patronatsrävighet, från och med år 1900 upphöra att af de
tiondeskyldiga erläggas.

Beträffande skattefrälse^)ntor, hvilka enligt förenämnda kongl. förordning
den 11 september 1885 kunnat till statsverket inlösas, men ej
blivit föremål för sådan åtgärd, har enligt kongl. kungörelse den 3 februari
1888 medgifvits, att vederbörande hemmansegare, som hade att till enskilde
räntetagare utgifva sådan ränta, skulle derför af statsmedel undfå
ersättning med 30 procent; gällande samma stadgande jemväl kronotionde,

Bil. Gr.

184

som innehades under enskild eganderätt, samt arbetsskyldighet till skattesåld
kronoegendom; och i den händelse sådana räntor in. m. ännu till enskilde
utgöras, erhåller hemmanets innehafvare ersättning derför af statsmedel.
Deremot lärer sådan skattefrälseränta, som icke enligt kongl. förordningen
den 11 september 1885 kunnat af statsverket inlösas, fortfarande
böra till räntetagaren af vederbörande hemmansinnehafvare utan
godtgörelse af statsmedel utgöras.

Hvad angår frälseskatteräntor, eller sådana, hvilka uppkommit derigenom,
att jordegaren, då han af hände sig eganderätten till ett frälsehemman,
enligt aftal betingade sig eu viss ränta, att af hemmanet årligen utgöras,
har något beslut om ändring i sådana räntors utgörande icke blifvit
fattadt.

Rustning och
rotering.

2:o) Hemman åliggande rustning och rotering.

Enligt lagen angående lindring i rustnings- och roteringsbesvären den
5 juni 1885 stadgades, att, med iakttagande af vissa.bestämmelser och
undantag, från och med år 1886 lindring i rustnings- och roteringsbesvären
skulle ega rum med 30 procent af dessa besvärs uppskattade värde;
och har derefter genom lag den 2 december 1892 i dylikt hänseende
medgifvits, att, med vissa vilkor och undantag, ytterligare lindring i
nämnda besvär skulle under år 1893 och följande år ega rum med vissa
procent af besvärens uppskattade värde, samt från och med år 1901 med
hela beloppet af samma värde, hvilken lindring skulle af effektiva rusthåll
och rotar tillgodo njutas genom utbetalning till dem af lindringen
motsvarande belopp, samt för dem, som erlade vakansafgift, till statsverket,
genom afkortning å samma afgift.

Rustning och ordinarie rotering äro alltså besvär, som tills vidare
fortfarande komma att af dertill skyldiga hemman utgöras, dock mot åt
statsmedel utgående ersättning för den uppskattade rustnings- och roteringskostnaden.
Den extra roteringen skall deremot af dertill anslagna hemman
endast i krigstid utgöras.

Låneafgifier 3:o) Vissa till presterskapet inom åtskilliga församlingar utgående

““.kapT'' löneafgifter. _

Bland de, på grund af kongl. förordningen den 11 juli 1862 angående
allmänt ordnande af presterskapets inkomster, upprättade och af Kongl.
Maj:t faststälda förslag till lönereglering för presterskapet förekomma till
ej obetydligt antal sådana, enligt hvilka såväl tiondeafgifter som ersättning
för jura stola:; m. m. beräknats att utgå efter mantalet. Jemväl i
äldre, ännu gällande pastoraliekonventioner återfinnes dylik beräkningsgrund.

185 -

Bil. G.

4:o) Till klockare utgående vissa löneafgifter i församlingar, der löne- Lsma/gifur
reglering enligt kongl. förordningen den 2 november 1883 ännu icke blifvit uU Uockaretillämpad.

Genom förenämnda. kongl. förordning är väl stadgadt, att den till
klockare, utom förmånen af bostad och jord, anslagna lönen skall utgå i
penningar och af församlingen sammanskjutas efter de för kommunalutskylders
utgörande bestämda grunder, men i flera församlingar, hvarest
äldre aftal om klockarelönens utgörande ännu kunna vara gällande, äro
åtskilliga löneförmåner, synnerligast i Skåne, bestämda att utgå efter mantal.

Hvad hemmanens skjutsskyldighet beträffar må nämnas, att, sedan skjuntkyidiggenom
kongl. stadgan angående skjutsväsendet den 31 maj 1878 förord- het''
nats, att afl skjuts för resandes befordran bör, så vidt ske kan, på entreprenad
upplåtas, den hemmanen förut åliggande och efter förmedladt
hemmantal utgjorda håll- och reservskjutsen väl får anses hafva i allmänhet
upphört; dock är i § 18 af nyssnämnda stadga föreskrifvet, att, då entreprenad
ej kunnat åvägabringas, skall i sådant fall vederbörande skjutslag
vara skyldigt att uppehålla skjutsen, till dess densamma kan varda af
entreprenör öfvertagen; börande dock hållskjuts, der utgörande af sådan
icke af förhållandena oundgängligen påkallas, ej vidare utgöras. Derjemte
har genom särskild kongl. kungörelse ofvannämnda dag den 31 maj 1878
i fråga om kungs- och kronoskjuts förordnats, att anlitande af kronoskjuts,
der ej stor skyndsamhet är af nöden, bör inskränkas till de fall, då för
transport af kronans manskap och persedlar fullt betryggande uppgörelse
ej kunnat åstadkommas utan drygare ersättning, än som motsvarar det för
entreprenadlegan inom orten faststälda maximibeloppet; kommande legan
för såväl kungs- som kronoskjuts att utgöras med samma belopp, som för
enfreprenadskjuts inom orten är såsom maximilega faststäldt.

Af hvad här är anfördt synes alltså framgå, att hemmanens skjutsskyldighet
ännu icke definitivt upphört.

Inqvartering af manskap har från äldre tider, med några särskilda inqvartering.
undantag, af hemman i allmänhet utgjorts, och enligt lagen den 21 februari
1890 angående jemkning uti inqvarteringsbördan å landet äro från och
med år 1891 alla hemman skyldiga att i nämnda besvär deltaga; dock
att de, som åtnjuta genom presterskapets privilegier förunnade förmåner,
icke äro underkastade inqvartering i vidsträcktare mån, än som med
samma privilegier är förenligt.

Inqvartering på landet bestämmes af Konungens befallningshafvande,

186

Bil. G.

och i författningarna är ej särskildt föreskrifvet, att densamma skall utgå
efter mantal; dock har genom kongl. resolution på allmogens besvär den
25 maj 1720, mom. 12 i fråga om berustade säteriers inqvarteringsskyldighet
föreskrifvits, att, »derest i länet så mycken milice komme att
stå, att på hvart helt hemman måste inläggas en karl med sin häst, sa
borde säterierne deruti deltaga». Detta stadgande synes antyda, att inqvarteringen
jemkades efter hemmantalet, och torde äfven i senare tider
i viss mån vid inqvarteringens bestämmande fästas afseende å hemmanens
storlek

Stockholm den 23 januari 1901.

O. M. Almstedt,

f. d. notarie i kongl. kammarkollegium.

Till den af undertecknad förut meddelade uppgift rörande allmänna
utskylder och besvär, som utgå efter mantal, bifogas härmed följande

Tillägg:

Sedan Riksdagen, enligt dess till Konungen aflåtna skrifvelse den 2
juni innevarande år, med antagande af ny härordning beslutit, att den
rust- och rothållarne vid de indelta truppförbanden åliggande skyldighet
att hålla karl skall i mån af det nuvarande manskapets afgång upphöra
från och med år 1902; att den rusthållarne vid de indelta kavalleriregementena
åliggande skyldighet att hålla häst skall i mån af de nu varande
rusthållshästarnes afgång upphöra från och med år 1902; att från och
med år 1904 indelningsverket i sin helhet skall, så fort ske kan, upphöra;
samt att likaledes frän och med år 1904 frälserusttjensten och presterskapets
åliggande att vid inträffande krig utgöra krigsgärd i spanmål skola
upphöra, lärer i följd häraf, efter genomförandet af Riksdagens förenämnda
beslut, hemmanens ännu qvarstående rustnings- och roteringsbesvär icke
vidare tagas i anspråk.

Stockholm den 19 juni 1901.

O. M. Almstedt.

187--

Bil. H

FÖRSÄLJNING AF MINDRE KRONOEGENDOMAR

SAMT

UPPLÅTELSE AF LÄGENHETER

FEÅN KRONANS MARK.

UTREDNING,

SOM FÖR EGNAHEMSKOMITÉNS RÄKNING VERKSTÄLTS AF

K0M1TÉNS SEKRETERARE.

Innehåll.

Sid.

Inledning 189.

1. Försäljning af mindre kronoegendomar ................................................. 190.

2. Åtgärder för beredande af tryggad besittning åt innehafvare af lägenheter å

kronans egendomar .............................................................. 195.

A. Lägenheter å egendomar, som skola fortfarande utarrenderas................. 195.

B. Lägenheter å egendomar, som försäljas .............................................. 196.

Bil. H,

188

Sid.

3. Upplåtelse af lägenheter från kronans jordbruksdomäner.................................... 198.

A. Jordbrukslägenhetskomiténs tillsättande.................................................... 198.

B. Jordbrukslägenhetskomiténs förslag ........................................................... 203.

C. Kongl. brefvet till domänstyrelsen den 25 september 1896 ..................... 209.

D. Tillämpningen af föreskrifterna om lägenheters upplåtande .................... 212.

4. Upplåtelse af lägenheter i särskilda fall............................................................ 214.

A. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med grunderna för kongl. brefvet den

25 september 1896 ............................................................................... 214.

B. Upplåtelse af obebygda tomter för bildande af nya samhällen ............... 216.

O. Upplåtelse med samhällen såsom mellanhänder .............................. 217.

a) Vid afvittring afsätta områden upplåtas under eganderätt................. 217.

b) Upplåtelser i andra fall .................................................................. 218.

5. Upplåtelse af skogstorp.................................................................................... 219.

Tabeller:

Lägenheter, som enligt kongl. brefven till domänstyrelsen den 22 december 1893
eller den 25 september 1896 upplåtits från kronoegendomar, hvilka enligt

derom meddelade bestämmelser få försäljas ..................................................... 225.

Lägenheter, som enligt kongl. brefvet till domänstyrelsen den 25 september 1896

blifvit från kronans utarrenderade egendomar upplåtna .................................... 237.

189

Bil. H.

På grund af stadgandena i regeringsformens 77 §1 måste föryttring
af eller upplåtelse från en kronans fastighet föregås af Riksdagens medgifvande.
Under den tid, som förflutit efter regeringsformens antagande,
hafva dylika beslut af Riksdagen tillkommit af många olika anledningar.
För komiténs ändamål kunna emellertid dessa beslut hafva intresse, allenast
i den mån de underlättat mindre bemedlades bosättning i vidsträckt
bemärkelse eller beredt en tryggad besittning af redan innehafva lägenheter.

I enlighet härmed upptagas icke i det följande sådana af Riksdagen
i särskilda fall meddelade beslut, i följd af hvilka kronans mark upplåtits
för andra ändamål. I många fall bär mark sålunda upplåtits för byggande
af kyrka eller skolhus, utvidgning af skolhustomt eller begrafningsplats,
anläggning af skolträdgård eller för tillfredsställande af kommunala behof,
som icke stå i samband med beredande af byggnadsplatser för mindre
bemedlade. Äfven hafva upplåtelser gjorts till enskilde för att möjliggöra
anläggning eller utvidgning af industriella anstalter. Med hänsyn dertill,
att komiténs uppdrag afser allenast landsbygden, synes åt utredningen
böra gifvas en motsvarande begränsning. I följd deraf upptagas hvarken
försäljningar af kronans egendomar i städerna eller upplåtelser, genom
hvilka städerna sjelfva fått ökadt område.

Äfven efter dessa begränsningar återstår emellertid ett rikhaltigt
material, som på grund af de stora inbördes olikheter, det företer, endast
med svårighet låter ordna sig på ett någorlunda öfverskådligt sätt Vissa
allmänna synpunkter kunna dock framhållas.

1 Detta lagrum har följande lydelse: »Kungsgårdar och kungsladugårdar med dertill
lydande hemman och lägenheter, kronoskogar, parker och djurgårdar, krono- och stallängar
samt laxfisken och andra kronans fisken samt kronans öfriga lägenheter må Konungen icke
utan Riksdagens samtycke genom försäljning, förpantning eller gåfva, eller på något annat
sätt, kronan afbända. De skola förvaltas efter de grunder, Riksdagen derom föreskrifver;
dock att de personer och menigheter, som, efter hittills gällande författningar, sådana
kronans tillhörigheter nu innehafva eller nyttja, må njuta laglig rätt derå till godo, samt
att odlingar eller odlingsbar mark å kronoskogarne må i vanlig ordning, efter nuvarande
eller framdeles blifvande författningar, kunna till skatte försäljas.»

Begränsning
af framställningen.

190

Bil. H.

Omfattningen Med afseende på räckvidden af ifrågavarande riksdagsbeslut är att

n/ j^(a5''en''märka, att vissa äro relativt allmänna, i det att de afse försäljning af
kronoegendomar och lägenheter af viss storlek eller beskaffenhet1 eller
upplåtelse af lägenheter från egendomar, som på ett dylikt sätt angifvits.1 2 3
I andra fall afse besluten särskilda namngifna egendomar. Ett slags
mellanform gifves ock derigenom, att Riksdagen först gifvit en allmän
anvisning, huru förslag till upplåtelse af lägenheter från kronans egendomar
under vissa omständigheter kunna upprättas, men tillika förbehållit
sig att ytterligare pröfva hvarje sådant förslag.3

Anledningar Från synpunkten af de skäl, som föranledt upplåtelse af kronans

m upplåtelse. mar^ kan man ocp göra åtskilnad emellan olika fall. Så hafva dylika
åtgärder framkallats af statsfinansiella hänsyn, när kronohemman och
andra kronolägenheter afyttrats, emedan deras bibehållande funnits icke
låta väl förena sig med de antagna grundsatserna för en rationell domänförvaltning.
Detta gäller om de af Riksdagen tid efter annan fattade
beslut, genom hvilka medgifvits försäljning af mindre kronoegendomar.
På social eller rent filantropisk grundval hvila deremot de åtgärder, som
åsyfta upplåtelse af lägenheter från kronans jordbruksdomäner eller betryggande
af lägenhetsinnehafvares besittning. I ett visst samband med
upplåtelserna af lägenheter från kronans jordegendomar kunna sättas upplåtelserna
af skogstorp å kronoparkerna i Norrbottens län. Slutligen har
ock kronan tillhörig mark upplåtits i ett stort antal särskilda fall, för
hvilka är gemensamt, att upplåtelsen i allmänhet afsett näringslifvets höjande
och befordrandet af en sund samhällsutveckling. Såsom dylika fall
må framhållas upplåtelser af kronomark för reglerande af redan befintliga
samhällen eller för bildande af nya sådana.

1. Försäljning af mindre kronoegendomar.

Kammar- Uppslag till denna försäljning gafs genom eu till Kongl. Maj:t af
kollegium. j£arnmar]EOiiegium f]en 19 december 1873 aflåten skrifvelse. Kammarkollegium
hemstälde deri, att Kongl. Maj:t måtte föreslå Riksdagen att medgifva,
att sådana kronan tillhöriga, under kollegii förvaltning stälda och för

1 Detta gäller t. ex. om den af Riksdagen medgifna försäljningen af mindre kronoegendomar.

2 Enligt Riksdagens medgifvande eger Kongl. Maj:t besluta om lägenheters upplåtande
från kronoegendomar, som säljas.

3 Detta gäller om jordbruksdomäner, som skola fortfarande utarrenderas.

191

Bil. H.

statsverkets räkning utarrenderade hemman och lägenheter, för hvilka årliga
arrendeafgiften icke öfverstege 200 riksdaler, måtte på offentlig auktion
försäljas.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med kammarkollegii framställning Proposition
föreslog Kongl. Maj:t i en till Riksdagen år 1874 aflåten proposition, att 1874''
egendomar af nyss angifven beskaffenhet, hvilkas bibehållande åt kronan
icke pa grund af skogstillgång eller af annan särskild anledning påkallades,
finge, under iakttagande af de föreskrifter Kongl. Majrt kunde finna
lämpligt meddela, på offentlig auktion till den högstbjudande försäljas
under följande vilkor:

att köpare, som sadant önskade, skulle ega att inbetala köpeskillingen
under loppet af sex år med 1/6 årligen, sä vida han stälde säkerhet för
fullgörandet;

att högsta anbudets antaglighet skulle underställas Kongl. Maj:ts pröfning;

at\ försäljningen skulle ega rum utan förbehåll af någon kronotionde
eller sådan grundränta, som utginge allenast af skattehemman, dock att
de försalda egendomarne — hvilka efter köpebrefs utfärdande komme att
i jordeboken upptagas under titeln »utsockne eller allmänt frälse» — skulle
paföras denna deras natur motsvarande ränta till kronan.

Riksdagen biföll Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning samt be-fies/“( “/ R,ks~
slöt, att genom försälj ningen _ inflytande medel skulle ingå till riksgälds- dagen W74''
kontoret i afbidan på, att Riksdagen framdeles fattade beslut om ''"deras
användande till inköp af skogbärande eller till skogsodling tjenlig mark.

Hvad sålunda beslutits meddelades kammarkollegium genom kong],
brefvet den 29 maj 1874, hvars innehall kungjordes vederbörande »eiiom
kammarkollegii cirkulär den 14 augusti 1874.1

Pa enskild motionärs förslag utsträckte Riksdagen år 1879 den sålunda Riksdagen
beslutade försäljningen till att omfatta alla de fastigheter af den med 1874 är W79''
ars beslut afsedda beskaffenhet, hvilka efter sistnämnda år kommit under
kammarkollegii förvaltning. Riksdagens beslut meddelades kammarkollegium
genom kongl. brefvet den 6 juni 1879, kungjordt genom kammarkollegii
cirkulär den 20 i samma månad.2

Såsom en komplettering af dessa bestämmelser medgaf 1885 års Riks- Riksdagen år
dag, att på Kongl. Maj:t skulle ankomma att bestämma om försäljmng
— under de i kongl. brefvet den 29 maj 1874 stadgade vilkor—
åt kronolägenheter, hvilka icke varit för statsverkets räkning utarrenderade,
men uppenbarligen vore eller vid verkstäld arrendeuppskattning

1 Svensk författningssamling för 1874, n:r 53, sid. 4.

2 Svensk författningssamling för 1879, n:r 26, sid. 44.

192

Riksdagen

1887.

Riksdagen

1888.

Bil. H.

funnes vara af sådan beskaffenhet, att för dem icke kunde påräknas
högre årligt arrende än 200 kronor.1

De sålunda beslutade försäljningarna ansågos gifva ett gynsamt resultat,
som uppmuntrade till ett fortsatt anlitande af den inslagna vägen.
Försäljningen betraktades såsom en finansielt riktig åtgärd, som jemväl
hade betydelse i socialt hänseende genom ökadt tillfälle för mindre bemedlade
jordbrukare att förvärfva eganderätt till jord. Planen för försäljningen
utvidgades i enlighet härmed genom tid efter annan af Riksdagen
fattade beslut.

Sr På Kongl. Maj:ts förslag medgaf Riksdagen år 1887, att, med undantag
af vissa uppräknade fastigheter, kronans samtliga i de norrländska
länen belägna jordegendomar, hvilkas arrenden öfverstege 200 kronor men
ej öfverstege 500 kronor, finge på offentlig auktion försäljas under de i
kongl. brefvet den 29 maj 1874 bestämda vilkor. Förutsättning för sådan
försäljning af eu kronoegendom skulle vara, att dess bibehållande i sin
helhet eller delvis åt kronan icke af befintlig skogstillgång eller annan
särskild anledning påkallades. Skogsmark skulle dock icke från försäljningen
undantagas, om den icke på grund af areal och belägenhet befunnes
kunna med fördel för kronan bibehållas. När egendom skulle efter
skogsmarks frånskiljande försäljas, borde den till försäljningen afsedda
delen värderas i den för arrendeuppskattningar stadgade ordning. . Om
användningen af inflytande köpeskillingar gåfvos enahanda föreskrifter,
som gälde vid försäljning på grund af kongl. brefvet den 29 maj 1874.''

ir Riksdagen år 1888 utsträckte medgifvandet i fråga om försäljning af
krön oegendomar i landskapen söder om Norrland till att omfatta egendomar,
hvilka i arrende lemnade mer än 200 kronor men icke utöfver
400 kronor. Om ordningen och vilkoren för försäljningen skulle gälla
föreskrifterna i kongl. brefvet den 29 maj 1874 jemte de bestämmelser,
Kongl. Maj:t kunde finna lämpligt att, i allmänhet eller för vissa fall,
meddela, inflytande medel skulle, såsom förut, användas till inköp af
skogbärande eller till skogsbörd tjenlig mark.

Riksdagens sist omförmälda beslut delgafs domänstyrelsen genom kongl.
bref den 18 maj 1888. I detta lemnades tillika närmare föreskrifter angående
förfarandet vid försäljningen. Sålunda föreskref Kongl. Maj:t, att
uppskattning af sådan egendoms saluvärde skulle i samband med upp- 1 2

1 Se härom kongl. brefvet till domänstyrelsen den 29 maj 1885, intaget i Svensk
författningssamling för 1885, n:r 20, sid. 3.

2 Se härom kongl. brefvet till domänstyrelsen den 27 juni 1887, intaget i Svensk
författningssamling för 1887, n:r 32, sid. 1.

193

Bil. H.

görande af arrendeförslag för egendomen ega rum under tredje arrendeåret
före det, då löpande arrendeperiod utginge. Om vid denna förrättning,
dervid skogstjensteman skulle tillstädesvara, befunnes, att vid försäljning
åt egendomen skogsmarken i dess helhet eller viss del deraf borde för
kronan bibehållas, skulle den öfriga delen af egendomen åsättas särskilt
värde.1

Af Riksdagen gafs vidare år 1891 tillstånd till försäljning af sådana Riksdagen år
söder om Norrland belägna egendomar, hvilka i arrende lemnade mer än mi''
400 kronor men icke utöfver 500 kronor. Genom kongl. bref till domänstyrelsen
den 29 maj 1891“ förklarade Kong]. Maj:t, att vid försäljning
åt ifrågavarande egendomar skulle föreskrifterna i Kongl. Maj:ts ofvan
omförmälda bref af den 18 maj 1888 ega tillämpning.

* *

1 hvilken mån egna hem för mindre bemedlade arbetare kunna hafva
bildats genom ifrågavarande försäljningar, torde framgå af nedanstående
tabell, som uppgjorts med ledning af de i statsutskottets betänkanden från
och med år 1878 förekommande årliga förteckningarna å sålda kronoegendomar.
Dessa förteckningar upptaga emellertid en del försäljningar, som,
eldigt hvad ofvan blifvit antydt, icke hafva intresse för komité)!, såsom
försäljningar af stadslägenheter, upplåtelser till skolhustomter eller liknande
kommunala ändamål. På grund häraf har vid tabellens uppgörande,
i den mån sådant kunnat ske, iakttagits, att dylika upplåtelser
uteslutits. Vidare må anmärkas, att tabellen icke heller upptager sådana i
ofvannämnda förteckningar intagna försäljningar, som tillkommit i enlighet
med bestämmelserna om särskild föryttring af lägenheter från kronoegendomar,
som försäljas, eller om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner.
Om„sådana försäljningar lernnas nemligen uppgifter längre
fram här nedan. A andra sidan omfattar tabellen ett mindre antal försäljningar,
som icke tillkommit på grund af de allmänna försäljningsbesluten,
utan hvar för sig föregåtts af ett särskilt riksdagsbeslut.

1 Se Svensk författningssamling för 1888, n:r 22, sid. 1.

- Se Svensk författningssamling för 1891, n:r 24, sid. 2.

Bil. H

194 -

Tabell 1,

utvisande antalet enligt kongl. brefvet den 29 maj 1874 försålda hemman
och lägenheter, å hvilka kammarkollegium eller domänstyrelsen
utfärdat köpebref åren 1876—1900.

År då köpebref utfärdats	i	m a n t a	l satt jord	L ä	;enheter utan	man	t a 1	Summa sälja fastig- heter
Köp	s k i	11 i q	g	Summa hemman		K ö	p e 8 k i 11	n g		Summa lägenheter
101—500 kronor	o» c •— o I 3 — ® O O o	1,001—2,000 kronor	2,001—4,000! kronor	öfver 4,000 kronor	högst 100 kronor	10 L—500 kronor	500—1,000 kronor	1,001—2,000 kronor	2,001—4,000 kronor	öfver 4,000 kronor
1876, 1877			i	7	28	36	_	l	2	l	i	i	6	42
1878	—	—	—	2	6	8	—	—	1	2	i	—	4	12
1879	—	—		—	2	2	—	—	—	1	3	l	5	7
1880	—	—	—	1	2	3	—	l	—	1	3	i	6	9
1881	—	—	—	4	11	15	—	—	3	2	2	—	7	22
1882	—	—	—	2	12	14	—	—	1	1	1	i	4	18
1883	—	—	—	1	10	11	—	i	—	—	1	—	2	13
1884	—	—	i	3	5	9	—	—	—	1	—	—	1	10
1885	—	—	i	2	12	15	—	—	—	1	2	—	3	18
1886	—	1	—	4	8	13	l	—	4	—	—	l	6	19
1887	—	—	l	3	15	19	—	—	—	—	1	—	1	20
1888	—	—	l	3	13	17	—	l	2	1	2	l	7	24
1889	—	—	—	5	61	66	l	3	—	6	1	2	13	79
1890	—	—	—	4	48	52	—	3	2	2	1	2	10	62
1891	—	—	l	5	79	85	—	1	1	1	—	2	5	90
1892	—	—	—	1	Öl	52	l	14	3	4	4	1	27	79
1893	—	—	2	7	52	61	l	4	1	1	1	2	10	71
1894	i	2	1	5	77	86	—	2	2	2	3	1	10	96
1895	2	—	—	10	102	114	—	1	2	—	—	1	4	118
1896	—	—	—	6	92	98	—	—	—	1	1	3	5	103
1897	—	—	—	1	61	62	l	—	—	1	1	1	4	66
1898	—	—	—	2	67	69	—	—	—	1	1	3	5	74
1899	—	—	1	3	36	40	—	1	2	3	1	2	9	49
1900	—	—	—	2	55	57	—	—	—	1	—	5	6	63
1876—1900	3	3	10	83	905	1,004	5	33	26	34	31	31	160	1,164

195

Bil. H.

2. Åtgärder för beredande af tryggad besittning åt
innehafvare af lägenheter å kronans egendomar.

A. Lägenheter å egendomar, som skola fortfarande utarrenderas.

När kongl. kungörelsen den 10 november 1882 angående förändrade
grunder för förvaltningen af kronans jordbruksdomäner började tillämpas,
befanns, att i många fall å domäner obehörigen tillkommit lägenheter,
derigenom att personer utan laga rätt bosatt sig å domänernas områden.

Det ansågs då obilligt, att sådana lägenhctsinnehafvare — hvilka i de
flesta fall fått tillstånd till bosättningen af vederbörande boställsinnehafvare
eller arrendator — utan vidare blefve från sina lägenheter skilda.

I en vid 1886 års Riksdag i Andra Kammaren framlagd motion Riksdagen år
ifrågasattes fördenskull åtgärder, i syfte att innehafvare af dylika lägenheter
å utarx-enderade kronodomäner måtte för lägenhetsinnehafvarens egen
och hans hustrus lifstid tillförsäkras bibehållande af lägenheten.

Statsutskottet hemstälde i anledning af motionen, att Riksdagen måtte
hos Kongl. Maj:t anhålla om utredning, om och i hvilken mån åt dylika
lägenhetsinnehafvare kunde beredas någon tids tryggad besittning af de
lägenheter, de innehade; och blef denna hemställan af Riksdagen bifallen.

Med anledning af Riksdagens ifrågavarande framställning föreslog Proposition
Kongl. Maj:t i en till Riksdagen år 1888 aflåten proposition, att åt domänstyrelsen
måtte bannas bemyndigande att i särskilda förekommande fall i
arrendekontrakt intaga förbehåll om rätt för innehafvare af lägenhet och
dennes hustru att under vissa förutsättningar bo qvar å lägenheten.

Såsom vilkor för ett dylikt förbehåll fordrades:

att lägenhetsinnehafvaren å egendomen bebodde honom sjelf tillhöriga,
före den 1 januari 1883 uppförda byggnader;

att lägenhetsinnehafvaren kunde utan men för egendomens skötsel vid
lägenheten bibehållas;

samt att till arrendator!! skulle erläggas viss, af domänstyrelsen
bestämd afgäld. *

Sådant till förmån för lägenhetsinnehafvaren och hans hustru gjordt
förbehåll skulle gälla till arrendeperiodens slut, om de lefde så länge och
domänstyrelsen icke på grund af deras uppförande eller underlåtenhet att
utgöra afgälden funne anledning uppsäga dem från lägenheten. Domänstyrelsen
skulle tillika ega att beträffande lägenhet, som ansåges medföra
gagn för den egendom, hvarå den funnes, meddela sådant stadgande, att
lägenhetens bibehållande till arrendeperiodens utgång gjordes oberoende af
innehafvarens frånfälle eller lägenhetens öfverlåtande på annan person.

196

Riksdagen
år 1889.

Domän styrelsen.

Nyll förslag.

Domänstyrelsen.

Bil. H.

Propositionen blef af Riksdagen bifallen, och utfärdades föreskrifter i
ämnet genom kongl. brefvet till domänstyrelsen den 18 maj 188S.1

,B. Lägenheter å egendomar, som försäljas.

Vid riksdagen år 1889 väcktes inom Andra Kammaren förslag, att
samma bestämmelser, som Riksdagen år 1888 antagit för att betrygga
besittning af lägenheter å kronoegendomar, som fortfarande skulle utarrenderas,
jemväl måtte meddelas i fråga om egendomar, som skulle försäljas.

Statsutskottet hemstälde, att Riksdagen måtte i skrifvelse till Kongl.
Maj:t anhålla om utredning och förslag i ämnet; och blef denna hemställan
af Riksdagen bifallen.

öfver Riksdagens ifrågavarande framställning hördes domänstyrelsen,
hvilken emellertid i afgifvet utlåtande afstyrkte planen. Domänstyrelsen
erinrade, att de skäl, som vid utarrenderade egendomar påkallat åtgärder
till betryggande af lägenhetsinnehafvarnes ställning, icke förelåge i fråga
om egendomar, som skulle försäljas. Innehafvarne af lägenheter å förstnämnda
slag af egendomar utgjorde, åtminstone i vissa län, en ganska
talrik klass samhällsmedlemmar, hvarför det kunde vara af vigt för det
allmänna, att något gjordes för att betrygga deras ställning. Deremot
försåldes endast en mindre del af kronans domäner, och blott smärre
sådana, hvadan antalet å dem befintliga lägenheter icke kunde vara stort.

Domänstyrelsen framhöll vidare, att ett medgifvande af rätt för lägenhetsinnehafvarne
att bo qvar skulle ådraga staten förlust, genom att köpeskillingarna
högst betydligt nedginge, samt äfven komme att medföra
kostnad för lägenheternas kartläggning och beskrifning.

Under ärendets beredning inom finansdepartementet togs under öfvervägande,
huruvida icke syftemålet med Riksdagens framställning, åtminstone
till någon del, skulle kunna vinnas derigenom, att i de fall, då på kronoegendom,
som vore afsedd att försäljas, funnes lägenhet, hvilken ansåges
kunna, utan att hufvudgårdens försäljning derigenom försvårades, från
egendomen afsöndras och särskildt för sig afyttras, lägenheten efter värdering
hembjödes innehafvaren till inlösen emot värderingssumman.

Hörd öfver detta förslag afstyrkte domänstyrelsen detsamma, af skäl
hufvudsakligen att de för ändamålet från statens sida erforderliga anordningarna
blefve för vidlyftiga och kostsamma, samt att det vore tvifvelaktigt,
huruvida lägenhetsinnehafvarens fördel verkligen tillgodosåges dermed, att

1 Se Svensk författningssamling för 1888, n:r 22, sid. 4.

197

Bil. H.

Riksdagen
år 1891.

lian gjordes till egare af lägenheten. I sistnämnda hänseendet uttalade
domänstyrelsen farhåga, att mången lägenhetsinnehafvare af önskan att
förvärfva eganderätt till lägenheten skulle ikläda sig förpligtelse^ som han
icke kunde fullgöra, samt att han såsom egare af lägenheten skulle råka i en
bekymmersammare ställning, än han haft såsom endast brukare af densamma.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t utvecklade departements-ö(,r,,r''<men(schefen,
hurusom enligt hans mening den ifrågasatta försäljningen skulle chcfenkunna
ordnas utan alltför mycken omgång och kostnad, samt hemstälde
tillika, att betalningsvilkoren måtte ställas så fördelaktiga för köparen,
som med bevarande af statens fördel läte sig göra.

Proposition i ämnet afläts till 1891 års Riksdag, som biföll hvad
Kongl. Maj:t föreslagit angående ordningen och vilkoren för ifrågavarande
upplåtelser, samt tillika bemyndigade Kongl. Maj:t att för dylika upplåtelser
meddela de närmare bestämmelser, som kunde finnas erforderliga.

De bestämmelser, livilka sålunda skulle gälla angående särskild föryttring
af lägenheter från kronoegendomar, som försäljas, meddelades
genom kongl. bref till domänstyrelsen den 22 december 18931, och innehöllo
hufvudsakligen:

Der å kronoegendom, som med tillämpning af gällande bestämmelser
försåldes, funnes med enskildt bostadshus bebygd lägenhet, som ansåges
kunna, utan att hufvudgårdens försäljning till skäligt pris derigenom försvårades,
från egendomen afsöndras och särskilda för sig afyttras, skulle
på Kongl. Maj:t ankomma, att utan auktion med full eganderätt upplåta
sådan lägenhet åt innehafvare!!. Sedan värdet å lägenheten blifvit i den
för arrendeuppskattningar stadgade ordning utrönt, skulle för lägenheten
erläggas en köpeskilling, motsvarande detta värde. Derest köparen sådant
åstundade, egde han inbetala köpeskillingen under loppet af tio år med eu
tiondedel årligen, såvida han för fullgörande häraf stälde godkänd säkerhet.
Upplåtelsen skulle ega rum med iakttagande af föreskrifterna om jordafsöndririg
i förordningen den 6 augusti 1881.

De bestämmelser, som genom kongl. brefvet den 22 december 1893
meddelades angående särskild föryttring af lägenheter, hafva med oväsentliga
förändringar influtit i sedermera på grundvalen af jordbrukslägenhetskomiténs
förslag tillkomna, genom kongl. brefvet till domänstyrelsen den 25
september 1890 meddelade stadgande!! i ämnet. För verkningarna af 1893
års författning torde derför lämpligen kunna redogöras i sammanhang med
framställningen af de resultat, som vunnits genom tillämpning af 1890
års kongl. bref.

1 Svensk författningssamling för 1893, n:r 111, sid. 1.

Bil. H.

198

Motion i
A. K. 1890.

Motivering.

3. Upplåtelse af lägenheter från kronans
jordbruksdomäner.

A. Jordbrukslägenhetskomiténs tillsättande.

Vid 1890 ars Riksdag väcktes inom Andra Kammaren af E. Åkerlund
— i motion n:r 128 — förslag, af innehåll hufvudsakligen att Riksdagen
måtte hos Kongl. Maj:t anhålla om utredning, huruvida icke genom statsmakternas
försorg tillfällen kunde beredas dem bland våra mindre bemedlade
eller obemedlade samhällsmedlemmar, som sådant önskade, att på
vilkor, som gjorde det för dem möjligt, och hufvudsakligen å inom fäderneslandet
ännu befintliga stora odlingsbara utmarker bilda egna jordbruk,
utan att statsverket derigenom blefve synnerligen betungadt, utom möjligen
för vägan!äggningar och stora vattenafledningar.

Af förslagets motivering torde framgå, att motionären betraktat frågan
hufvudsakligen såsom ett moment i den s. k. arbetarefrågan. I motionen
framhölls sålunda vigten af åtgärder, som kunde tillförsäkra arbetarne en
tryggad ställning både under kraftens och ålderdomens dagar.

Industriens utveckling och den dermed förenade stora invandringen
af arbetare från landsorten till städer och industriella etablissement innebure
enligt motionärens förmenande en fara för öfverproduktion af industrialster,
som medförde nedtryckning af pris och arbetslöner, hvarigenom åter
de i industriens tjenst använda arbetarne komme att få allt svårare för
att vinna sin utkomst. Följden blefve ökad utvandring till främmande
länder.

Den sålunda antydda faran skulle, ansåg motionären, kunna aflägsnas,
om man inom Sverige med dess ofantliga sträckor af för odling tjenliga
områden begagnade den utväg, naturen syntes sjelf hafva anvisat, och sökte
bereda så många arbetare som möjligt tillfälle att på antagliga vilkor, med
utsigt att kunna ined full eganderätt besittas, förvärfva så pass mycken
dels odlad dels odlingsbar jord, att de, om ock genom träget arbete, derå
skulle kunna försörja sig och sina familjer.

Sådan upplåtelse af jord fann motionären kunna ske derigenom,
att kronodomänerna, i den män de blefve lediga från arrendatorer, och
sedan för kronans räkning större, icke odlingsbara skogslotter undantagits,
sönderdelades i mindre gårdar, hvilka emot en på 40 till 50 år stäld afbetalning
och på i öfrigt så billiga vilkor som möjligt försåldes till sådana
personer, som antingen icke förut egde några hemman eller endast mycket
små sådana, samt genom att hvarje år afsätta ett visst belopp att användas

---199--- Bil. H.

till. inköp och sonderdelning af större enskilda egendomar, då sådana för
billigt pris kunde erhållas.

Lämpligheten ni att försälja kronans domäner hade dragits i tvifvelsnuål,
derför att dessa egendomar ansetts utgöra statens säkraste tillgångar.

Äfven om så ännu vore fallet, skulle dock, enligt motionärens tanke, fosterlandet
just genom dessa egendomars styckande förvärfva sig en för dess
framtida bestånd och säkerhet ännu mycket värdefullare egendom genom
åstadkommande af några tusen nya sjelfegande bönder. För försäljningen
af kronans domäner vore emellertid sådana vilkor stadgade, att
de kunde uppfyllas allenast af köpare, som icke behöfde någon hjelp af
statsmakterna.

Sedan motionen hänvisats till kammarens tillfälliga utskott n:o 4, A- K:s i,nfuttalade
sig detta för önskvärdheten af att den pågående öfverflyttningenltakutt
af krafter från jordbruket till handtverk och industri måtte i någon mån
hejdas, och ökadt tillfälle beredas dem, som sådant önskade, att bilda egna
jordbruk eller — såsom utskottet tolkade detta uttryck — erhålla eget
hem samt på egen mark idka jordbruk vare sig sjelfständigt eller i förening
med den inkomst, som kunde erhållas genom arbete vid industriell
anläggning.

I fråga om möjligheten att uppnå detta mål erinrade utskottet, att
betydande områden kunde för ändamålet vinnas, genom att från domäner,
som egde torp, dessa torp frånskildes och försåldes, äfvensom att i all synnerhet
tillfällen till bildande af jordbruk för personer, som eljest skulle dragas
till handtverk och industri eller öfvergifva landet, kunde med fördel
beredas på de inom norrländska länen och särskilt i Norrbotten befintliga
kronoparkerna eller på der varande oafvittrade områden.

Utskottet gjorde vidare gällande den uppfattning, att frågans lösning
vore beroende på vilkoren för upplåtelserna och innehållet i den rätt, som
till jordlotterna förvärfvades. I sistnämnda hänseende åberopade utskottet
•len i Amerika gällande rätten i fråga om s. k. home-stead, för hvilket
institut utskottet lemnade eu redogörelse; och förutsatte utskottet, att detta
institut skulle kunna i och för ifrågavarande upplåtelser hos oss efterbildas.

Utskottet hemstälde i hufvudsak, att Riksdagen måtte hos Kongl Maj:t
gorå framställning om sådan utredning i ämnet, att Riksdagen kunde
blifva i tillfälle att bedöma möjligheten af och sättet för beredande af
tillfälle för obemedlade och mindre bemedlade att i större omfattning förvärfva
egna jordbruk.

Under öfverläggningen i Andra Kammaren påpekades å ena sidanö/v^ss»''"?
önskvärdheteji af Norrlands kolonisation, och framhölls dessa landsdelarsoch bAe,l^t
bördighet. Ä andra sidan betonades, att a in an ga andra orter i Sverige

-- 200

Bil. H.

funnes tillfällen till nyodling, samt att de ifrågasatta upplåtelserna rätteligen
borde börja i de södra deiarne af landet. Det af utskottet förordade
amerikanska home-stead-institutet synes icke hafva tillvunnit sig särskilda
sympatier i kammaren.

Efter votering afslog kammaren utskottets ifrågavarande hemställan,
samt biföll i stället motionärens förslag.

f. K:, tillf. Sedan detta beslut i vanlig ordning delgifvits Första Kammaren och

utskott „:o '' jjäHvjgatg till behandling af denna kammares första tillfälliga utskott, förklarade
utskottet sig finna motionens syfte synnerligen beaktansvärdt.
Förslagets hufvudsyfte fann utskottet vara att med det egna intressets
band binda en del af de lösa arbetarne vid jorden, på det att de måtte
kunna skapa egna hem och sjelfva bereda sig arbete, hvarigenom de skulle
förvandlas från af konjunkturer beroende proletärer till sjelfegande mindre
jordbrukare.

Detta mål ansåg utskottet kunna vinnas i öfre Norrland genom upptagande
af nya hemmansbruk och lägenheter å lämpliga kronodomäner
och, ehuru i mindre omfattning, äfven i andra landsdelar genom behörigt
iakttagande af motionärens anvisningar vid försäljning af dertill passande
kronodomäner.

Deremot vore det, enligt utskottets förmenande, icke lämpligt att
annat än undantagsvis göra några försök att åt den del af arbetarebefolkningen,
som vore fast anstäld vid de industriella verken, bereda tillfällen
att bilda verkliga jordbruk. Dylika arbetare måste bo invid de industriella
anläggningarna och kunde icke i regel finna tid och tillfälle till
jordbruk. Icke heller syntes skäl ännu vara för handen att med statsmedel
inköpa och i mindre lotter utskifta större enskilda jordegendomar.
I öfriga afseenden delade utskottet motionärens åsigter och ansåg sålunda
den föreslagna utredningen synnerligen nyttig och nödig rörande lämpligaste
sättet och vilkoren för upplåtelse från kronodomäner af mark till
mindre jordbruk med eganderätt och besutenhet, åsyftande att befrämja
en snabbare uppodling af landet och ökad fast befolkning.

Utskottet hemstälde i enlighet härmed, att Första Kammaren måtte
instämma i Andra Kammarens beslut.

Beslut af f. k. Vid föredragning af detta utlåtande afslog emellertid Första Kam maren

motionen, utan annan öfverläggning, än att dervid ett mindre skriffel
påvisades uti det i utlåtandet intagna citatet af motionen — ett skriffel,
hvilket icke förefanns i Andra Kammarens förordade beslut, men
hvilket likväl, såsom innebärande en omening, sålunda blef den enda uppgifva
grunden för afslaget.

Motioner mi. Vid riksdagen 1891 framlade E. Åkerlund i Andra Kammaren

201

Bil. HL

anyo ofvannämnda motion från år 1890, hvarförutom eu motion af väsentligen
samma lydelse i Första Kammaren v ilek tes af P. M. Söderberq.

öfver sistnämnda motion afgafs utlåtande af kammarens andra till- f. k.-> imf.
fälliga utskott, hvilket anförde, bland annat: Hisko,t n:o 2-

Utskottet hade vid motionens behandling funnit sig ega skäl att i
hufvudsak instämma i det yttrande, som vid 1890 års riksdag i ärendet
afgifvits af Första Kammarens första tillfälliga utskott. Den lösa befolkningens
mom landet stora tillväxt i antal, icke blott i städerna, utan
äfven på landsbygden, synnerligen i vissa trakter af Norrland, medförde
så afsevärda olägenheter och möjligen äfven vådor både för kommunerna
och samhället, att de enligt utskottets mening från statens
sida påkallade sådana åtgärder, som kunde bereda denna befolkning en
tryggare ställning, och som dymedelst kunde fastare binda densamma vid
hemorten och fäderneslandet. De i motionen angifna förslagen härtill,
hvilka åsyftade att åt så stor del som möjligt af denna befolkning bereda
egna hem och mindre jordbrukslägenheter, syntes innefatta det måhända
verksammaste medlet bland dem, som borde komma till användning för
fragans lösning. Särskild! syntes förslaget lämpa sig för Norrlands skogsbygder,
hvarest kronojord med odlingslägenheter i öfvei''flöd förefinnes och
hvarest en påskyndad kolonisation vore för staten ur alla synpunkter
högeligen önskvärd.

Utskottet hemstälde förty, att Riksdagen ville hos Kongl. Maj:t anhålla,
att Kongl. Maj:t täcktes låta utreda, huru vida icke genom statsmakternas
försorg tillfälle kunde beredas för obemedlade och mindre bemedlade att
på lämpliga vilkor bilda egna jordbruk, hufvudsakligen å inom landet befintliga
stora odlingsbara utmarker.

När utskottets utlåtande förekom i Första Kammaren, yrkades åter-öfverläggning
remiss, af skäl att statsutskottet hade under behandling frågor, som an- Aurfemfss.
sågos ega nära samband med ifrågavarande motion, bland andra ofvan
omförmälda proposition angående särskild afyttring af lägenheter från
kronoegendomar, som försäljas.

Anmärkningsvärd! är, att under den följande öfverläggningen i kammaren
yttrades olika meningar om innebörden af motionen och utskottets framställning.
Eu talare sökte sålunda, under hänvisande till motionens och
utlåtandets titel, göra gällande, att frågan afsåge de obemedlade och mindre
bemedlade, d. v. s. sådana, som endast hade sin arbetskraft att stödja sig
vid och hjelpa sig fram med och följaktligen i hög grad behöfde tillfällen
till ekonomiska biförtjenster. Första vilkoret, om man ville upplåta
jordbruk åt sådana personer, vore derför, att man sago till, att de lägenheter,
som tilldelades dem, vore belägna på ställen, der tillfällen till bi 26 -

202

Bil. H.

förtjenster kunde åstadkommas. Å andra sidan förklarade motionären
uttryckligen, att hans syftemål med motionen varit att bilda sjelfständiga
hemmansegare.

Yrkandet om återremiss bifölls.

slutligt beslut I det utlåtande, som utskottet i anledning af återremissen afgaf, uppaf
F'' K'' repade utskottet sin förut gjorda hemställan, hvilken derefter af kammaren
bifölls.

a. k.s tiiif. Den i Andra Kammaren af E. Åkerlund väckta motionen behandutskott
n:o 4. ]a(]eg a£ (]eima kammares fjerde tillfälliga utskott, hvars utlåtande öfver
motionen utmynnade i en hemställan, lika lydande med den, Första
Kammarens andra tillfälliga utskott i anledning af P. M. Söderbergs
motion framstält.

I motiveringen förklarade sig utskottet i hufvudsak instämma i det.
utlåtande, Första Kammarens första tillfälliga utskott vid 1890 års riksdag
afgifvit i anledning af motionärens då framlagda motion i ämnet. Utskottet
anförde vidare, bland annat:

Utan tvifvel förefunnes många skäl att tillse, huruvida icke något
kunde göras för att i större utsträckning, än dittills kunnat ske, tillmötesgå
den i vida kretsar bland de obemedlade eller mindre bemedlade samhällsklasserna
obestridligen befintliga, i sig sjelf så sunda och naturliga trängtan
efter att på drägliga vilkor komma i besittning af jord för att derigenom
blifva i tillfälle att med sträfsamt arbete bilda sjelfständiga hem på egen
torfva. Utskottet hölle nemligen före, ej blott att en talrik befolkning af
smärre sjelfständiga jordbrukare vore i hög grad egnad att gifva styrka
och trygghet åt samfundsbyggnaden, utan äfven att den vore i stånd att i
många hänseenden på ett vida fullständigare och intensivare sätt tillgodogöra
de i jorden slumrande krafterna, än som kunde ske genom de större
jordbruken. Äfven för dessa skulle det ofta vara en icke ringa fördel
att i sitt grannskap hafva att tillgå en stam af fria bofasta arbetare, hvilka
i de säkerligen alltid talrika fall, der deras egna små jordbruk icke toge
deras egen och deras familjers fulla arbetskraft i anspråk, kunde använda
en del deraf i det större jordbrukets eller industriens tjenst.

Det sålunda åsyftade ändamålet kunde enligt utskottets mening vinnas
dels genom afsöndring af afsides belägna torplägenheter från de under
enskild eganderätt. varande större egendomarne, dels genom utskiftning i
mindre lotter af statsdomäner, som vore afsedda att försäljas, dels ock
framför allt genom uppodling af de vidsträckta odlingsbara marker, som
funnes i landet, i all synnerhet i dess nordligaste delar.

Beslut af a. k. Utskottets hemställan blef af Andra Kammaren bifallen, och då båda

Skri/velse.

- 203

Bil. H.

kamrarne sålunda stannat i lika lydande beslut i ämnet, blef i enlighet
härmed affattad skrifvelse till Kongl. Maj:t aflåten den 14 maj 1891.1

I anledning af denna skrifvelse tillsatte Kongl. Maj:t den 25 september
1891 en komité med uppdrag att. åvägabringa utredning i före-''
varande ämne, och skulle komitén hafva att dervid taga i öfvervägande,
ej mindre i hvilken mån och under hvilka vilkor upplåtelse af jord från
kronans egendomar skulle för befordrande af det af Riksdagen angifna
syftemål kunna ega rum, än äfven huruvida berörda syftemål skulle kunna
genom ändring i gällande lagstiftning eller på annat sätt befrämjas.

B. Jordbrukslägenhetskomiténs förslag.

I ett den 5 mars 1892 afgifvet betänkande angående hemmansklyfning,
egostyckning och jordafsöndring framlade jordbrukslägenhetskomitén
ett förslag, som efter sedermera undergången omarbetning bildat grundval
för nu gällande lagstiftning i ämnet. Den 23 november 1892 afiemnade
komitén ett ytterligare betänkande, innehållande, bland annat, förslag angående
upplåtelse af lägenheter från kronans jordbiuksdomäner.1 2 Detta
förslag var ej begränsad! till egna sjelfständiga jordbruk, utan omfattade
både smärre jordbrukslägenheter och byggnadstomter.

Under hänvisande till den utredning, komitén åstadkommit, anförde
komitén, att i talrika fall kunde kronans jordbruksdomäner med fördel
styckas, eller från domänerna afsöndras områden, passande till särskilda
mindre jordbrukslägenheter eller byggnadstomter, samt att å en mängd
kronodomäner med vidsträckta utegor funnes dels redan anlagda torp dels
ännu ej använda odlingslägenheter, som utan skada kunde från hufvuddomänen
skiljas och särskildt försäljas.

Angående vilkoren för försäljning af dylika lägenheter föreslog komitén
hufvudsakligen följande från de genom kongl. brefvet den 29 maj 1874
faststälda reglerna för försäljning af mindre kronoegendomar afvikande
bestämmelser. Der enskilda personer redan uppfört hus å en till försäljning
afsedd lägenhet, borde denna ej omedelbart utbjudas å auktion utan
först hembjudas egaren af husen till inlösen emot uppskattningsvärdet,
och endast der ett sådant anbud ej antagits, skulle lägenheten å auktion
försäljas. Vidare kunde kronan, enligt komiténs mening, afstå från den

1 Riksdagens skrifvelse n:r 104.

2 Betänkandet innehöll derjemte särskilda förslag dels till torrläggning på statens
bekostnad af vissa till odling tjenliga sankmarker, dels ock till upplåtelse af odlingslägenhetcr
å lämpliga trakter inom Vesterbottens och Norrbottens län.

Förordnande
för jordbrukslägenhetskomitén.

204

Bil. H.

borgenssäkerhet, som kronan, utöfver ratt till inteckning för köpeskillingen
vid försäljning af domäner i allmänhet, uppstälde bland köpevilkor^.
Angående betalningstiden föreslog komitén i afseende å icke
bebygda lägenheter, att en tiondedel af köpeskillingen skulle betalas
vid köpets afslutande och en tiondedel årligen under de följande nio
åren. För det fall att hus å eu från kronan inköpt, obebygd lägenhet ej
vore uppförda inom fem år från lägenhetens tillträde, skulle dock det beviljade
längre anståndet med köpeskillingens erläggande anses förverkadt,
och den oguldna återstoden deraf alltså vid femte årets slut vara till betalning
förfallen. I fråga om bebygda lägenheter åter skulle gälla de
vanliga reglerna om köpeskillingens erläggande under sex år med
en sjettedel årligen. Der en domän i sin helhet eller delvis styckades
till bostadstomter, skulle till förekommande af tomtspekulation det till
styckning afsedda området kunna emot uppskattningsvärdet upplåtas till
antingen vederbörande kommun eller till något för tomternas utparcellering
särskilt bildadt konsortium.

Yttrande af öfver komiténs ifrågavarande framställning hördes, jemte andra myn?tijrc™en.
digheter, domän styrelsen, som i afgifvet utlåtande förklarade sig i hufvudsak
biträda förslaget. Styrelsen framhöll emellertid såsom sin mening,
att förslaget ej vore egnad t att i någon vidsträcktare omfattning förhjelpa
obemedlade eller mindre bemedlade att komma i besittning af sjelfständiga
mindre jordbrukslägenheter.

Angående de särskilda delarne af komiténs ifrågavarande förslag
gjorde styrelsen vissa erinringar. Under framhållande af olägenheter, som
enligt styrelsens mening kunde befaras, om invid städer och köpingar belägna
jordbruksdomäner styckades till bostadstomter, afstyrkte styrelsen
sådan styckning i dylika fall. A andra sidan förordade styrelsen, att till
bostadstomter styckades jordbruksdomäner, belägna vare sig, såsom ock af
komitén ansetts lämpligt, i närheten af jernvägsstation eller större industriell
inrättning, eller derjemte vid fiskeläge, hamn- och lastageplatser
samt större byar. Domänstyrelsen hemstälde, att rätt att erhålla hembud
å lägenhet endast måtte tillkomma den, som egde derå uppfördt boningshus.
Hvad komitén föreslagit derom, att äfven med enskild persons byggnader
försedda lägenheter borde, der hembud ej antagits, utbjudas på auktion,
fann styrelsen vara hårdt mot lägenhetsinnehafvaren och ingalunda befordrande
det syfte, som läge till grund för komitéförslaget. Styrelsen
ansåg derför, att det af komitén härutinnan föreslagna förfarandet borde
tillämpas allenast i det fall, att hela domänen, dit lägenheten hörde, styckades
i mindre områden, då enligt styrelsens mening särskildt utbjudande
af lägenheten icke kunde undvikas. Att, såsom komitén föreslagit, ett till

205

Bil. H.

styckning i bostadstomter afsedt område skulle mot uppskattningsvärdet
kunna öfverlemnas till kommun eller för parcelleringen bildadt konsortium
afstyrkte styrelsen. Såsom skäl härför anfördes, dels att eu dylik
åtgärd blefve mindre behöflig, om, i enlighet med hvad styrelsem hemstält,
förslaget angående styckning af domäner i närheten af stad eller köping
ej vunne godkännande, dels ock att det med åtgärden afsedda ändamålet
komme att motverkas eller upphäfvas, genom att kommun eller för parcellering
bildadt konsortium icke utan tillfälle till vinst ville åtaga sig
de bestyr och den risk, som blefve förenade med en tomtförsäljning i
större skala. Gent emot komiténs förslag, att för köpeskillingen icke skulle
fordras annan säkerhet än inteckning, anförde styrelsen, att sådan säkerhet
icke vore tillfyllest, äfvensom att friheten från ställande af särskild säkerhet
kunde uppmuntra till osund spekulation. Under framhållande af olägenheter
och förvecklingar, som enligt styrelsens tanke kunde befaras följa af
bifall till komiténs förslag i denna del, hemstälde styrelsen, att såsom särskild
säkerhet borde af köpare aflemnas antingen borgen eller annan säkerhetshandling,
som enligt gällande föreskrifter toges god för arrende.

I fråga om betalningstiden hemstälde styrelsen, att densamma för alla lägenheter
måtte bestämmas till 10 år. Bestämmelsen om gäldande af köpeskillingen
för såld obebygd lägenhet tidigare, än vid köpslutet betingats,
för den händelse lägenheten ej inom 5 år blifvit vederbörligen bebygd,
ansåg styrelsen böra ur förslaget utgå. Såsom skäl härför anförde styrelsen
hufvudsakligen, att det för en mindre bemedlad eller obemedlad
person kunde vara svårt att på förhand veta, om han just inom den
föreslagna tiden kunde bereda sig medel till den inköpta lägenhetens
fullständiga bebyggande. I allt fall skulle det enligt styrelsens tanke ej
blifva lätt att afgöra, hvad med nödiga byggnader skulle förstås.

Härförutom hemstälde styrelsen, att till förslaget måtte göras tillägg,
innefattande bestämmelser dels rörande de förberedande åtgärder, som
erfordrades^ för uppgörande af förslag till styckning eller afsöndring, dels
angående såld lägenhets jordnatur och dess skyldighet att deltaga i stamhemmanet
åliggande utskylder och onera, dels ock om utfärdande af köpebref
a försakl lägenhet och om utgörandet af lagfartskostnad och andra
med köpet förenade utgifter.

I anledning af jordbrukslägenhetskomiténs ifrågavarande förslag afläU
Kongl. Maj:t proposition till 1894 års Riksdag. Af berörda propositions
innehåll framgår, att Kongl. Maj:t funnit domänstyrelsens erinringar emot
komiténs förslag i allmänhet vara beaktansvärda. Sålunda var ur propositionen
uteslutet hvad komitén föreslagit derom, att styckning till bostadstomter
eller smärre jordbrukslägenheter borde få ega rum af jord -

ropoiition till
Riksdagen
1894.

206

Bil. H.

bruksdomäner invid städer och köpingar. Deremot skulle enligt pi opositionen
å andra sidan sådan styckning af domäner vid fiskeläge, hamn- och lastageplats
samt större byar kunna ske. Derest hembud å bebygd lägenhet
icke blefve antaget, borde enligt propositionen frågan om lägenhetens
försäljning förfalla, så vida icke domänen i dess helhet skulle styckas,
i hvilken senare händelse lägenheten skulle a auktion försäljas. Hvad
komitén ifrågasatt angående till styckning i bostadstomter afsedt områdes
öfverlåtande emot uppskattningsvärdet till kommun eller särskilt bildad!
konsortium föranledde icke någon Kongl. Maj:ts framställning.

I fråga om betalningstiden och säkerheten för köpeskillingens erläggande
innehöll propositionen från komiténs förslag i dessa delar afvikande
bestämmelser. Sålunda skulle enligt propositionen vid alla lägenheter
köpeskillingen få erläggas under loppet af tio år med en tiondedel årligen.
För åtnjutande af sådant anstånd skulle köparen ställa godkänd säkerhet,
der lägenheten var bebygd, för hela köpeskillingen, och der lägenheten
var obebygd, för de afbetalningar, som erfordrades för halfva köpeskillingens
erläggande. I detta hänseende fann Kongl. Maj:t i likhet med domänstyrelsen,
att den erforderliga säkerhetens ställande icke torde för en
duglig och arbetsam person i afsevärd män försvåra förvärfvet af dylik lägenhet.

Beträffande försålda lägenheters jordnatur och inflytande köpeskillingars
användning innehöll propositionen samma bestämmelser, som i dessa hänseenden
meddelats genom kongl. brefvet den 29 maj 1874.

I öfriga delar företedde propositionen icke någon annan afvikelse från
komiténs förslag, än att Kongl. Maj:t enligt propositionen skulle tillerkännas
rätt att beträffande de föreslagna upplåtelserna meddela de närmare
bestämmelser, som kunde finnas erforderliga.
mutande af Kongl. Maj:ts ifrågavarande proposition behandlades af statsutskottet,
hviiket i sitt i anledning af propositionen afgifva utlåtande1 gjorde skilnad
emellan å ena sidan kronoegendomar, som enligt gällande bestämmelser få
försäljas, och å andra sidan arrendelediga kronodomäner, som skola utbjudas
på förnyadt arrende.

I afseende å förstnämnda slag af egendomar anförde utskottet under
erinran om hvad redan blifvit af Riksdagen medgifvet i fråga om försäljning
af kronoegendomar och särskild föryttring af lägenheter från
egendomar, som säljas — att det nu föreslagna medgifvandet afsage dels
dessa egendomars styckning delvis eller i sin helhet till bostadstomter och
lotternas försäljning å auktion eller, der de vore bebygda, utan auktion,

1 Statsutskottets utlåtande 1894 n:r 68, sid. 31 o. f.

207

Bil. H.

dels och, om egendomarne styckades till jordbrukslägenheter, dessa lägenheters
försäljning utan auktion, der de vore obebygda.

Att ifrågavarande egendomar skulle få styckas för beredande af bostadstomter
ansåg sig emellertid utskottet icke kunna tillstyrka. Såsom skäl härför
framhöll utskottet, dervid instämmande i det yttrande eu länsstyrelse afgift
öfver komiténs förslag, dels att domäner belägna i närheten af städer,
köpingar och stationssamhällen ofta i en framtid kunde erhålla användning
för något allmänt behof, dels ock åt t, äfven der ett dylikt behof icke kunde
antag-as göra sig gällande, ett upplåtande af ifrågavarande beskaffenhet
lätteligen skulle kunna framkalla hvarjehanda olägenheter för närliggande
städer och köpingar. Utskottet erinrade tillika, att vid dylil^i egendomars
styckning till tomtplatser vore att befara spekulation, hvarigenom
det kunde inträffa, att det antingen för de mindre bemedlade blefve omöjligt
att förvärfva sådana lägenheter, eller i hvarje fall de uppträdande
mellanhänderna gjorde vinst på bekostnad af just dem, hvilka man genom
styckningen velat tillgodose.

I detta sammanhang anförde utskottet, att det någon gång torde befinnas
lämpligt att vid försäljning af kronodomän i större eller mindre mån
stycka densamma till tomtplatser, men i sådant fall borde enligt utskottets
mening särskilda vilkor för upplåtelsen efter sig företeende omständigheter
uppställas, och frågan göras till föremål för Riksdagens pröfning.

Hvad Kongl. Maj:t föreslagit derom, att, när en egendom af nu ifrågavarande
beskaffenhet styckades till jordbrukslägenheter, med enskild persons
hus bebygd lott finge försäljas utan auktion, fann sig utskottet böra biträda.
Utskottet uttalade dervid emellertid den mening, att i allmänhet
vid styckning af kronodomäner icke borde bildas mindre lotter, än att de
nya egarne måtte kunna genom deras brukande vinna bergning för sig och
sin familj. Dock ansåg utskottet, att undantag härifrån kunde göras för
den händelse, att i lågenhetens närhet funnes påräknelig betryggande
arbetsförtjenst.

Vidkommande derefter egendomar, som vid arrendetidens slut skola
ånyo utarrenderas, yttrade utskottet, att Kongl. Maj:ts framställning i denna
de! afsåge dessa egendomars styckning i vissa fall delvis eller i deras
helhet äfvensom afsöndringar från dem samt de genom styckning eller afsöndring
bildade delarnes försäljning. Utskottet uttalade dervid den mening,
att frågor om berörda egendomars styckning eller om afsöndring
från dem borde i hvarje fall underställas Riksdagens pröfning.

Hvad Kongl. Maj:t hemstält angående betalningstid och öfriga försäljnings
vi Ikor fann sig utskottet kunna i hufvudsak biträda. I syfte att

208 -

Beslut af
Riksdagen.

Delgifning a
Riksdagens
beslut.

Bil. H.

vid ifrågavarande försäljningar auktion måtte kunna undvikas äfven i andra
fall än det enligt Kongl. Maj:ts förslag förutsatta, borde emellertid,
enligt utskottets mening, efter verkstäld uppskattning å de till styckning
eller afsöndring ifrågakommande lägenheter, derest anbud inom viss förut
kungjord tid erhölles å lägenhetens inköpande för det uppskattade försäljningsvärdet,
köpeanbudet antagas, om i öfrigt hinder ej mötte.

Med nu omförmälda ändringar liemstälde utskottet om bifall till
Kongl. Maj:ts förslag; och blef utskottets hemställan bifallen af Riksdagens
båda kamrar, hvarefter Riksdagens beslut meddelades Kongl. Maj:t genom
skrifvelse af den 9 maj 1894.1

/ Riksdagens ifrågavarande beslut blef genom kongl. brefvet den 13
juli 1894 meddeladt domänstyrelsen till kännedom och efterrättelse, i
sammanhang hvarmed domänstyrelsen anbefaldes att till Kongl. Maj:t inkomma
med förslag till de närmare bestämmelser beträffande ifrågavarande
upplåtelser, som kunde finnas erforderliga.

Den 20 juli 1894 aflat domänstyrelsen till samtliga länsstyrelser, utom
länsstyrelsen i Vesternorrlands län, skrivelser, med hvilka öfverlemnades
styrkta afskrifter af kongl. brefvet den 13 juli 1894 till kännedom och
iakttagande, i hvad på länsstyrelserna ankomme. I sammanhang härmed anmodades
länsstyrelserna att inkomma med utlåtande, innefattande förslag
till sådana bestämmelser, utöfver hvad det kongl. brefvet derom innehölle,
hvilka kunde finnas erforderliga för de olika slag af upplåtelser, som i
detsamma omförmäldes.

Samma den 20 juli aflat domänstyrelsen till Konungens befallningshafvande
i de län, i hvilka funnos egendomar, som skulle blifva arrendelediga
år 1897, särskilda skrivelser, i hvilka Konungens befallningshafvande
anmodades att, derest sådant icke redan skett, låta i dittills stadgad ordningsamt
med iakttagande af hvad i kongl. brefvet den 13 juli 1894 stadgats
om styckning eller afsöndring från kronans utarrenderade egendomar, upprätta
förslag till förnyad utarrendering från den 14 mars 1897 af då
arrendelediga egendomar.

Sedan domänstyrelsen i skrifvelse den 23 december 1895 afgifvit förslag
till närmare bestämmelser angående ifrågavarande lägenhetsupplåtelser,
meddelade Kongl. Maj:t den 25 september 1896 föreskrifter i ämnet genom
en till domänstyrelsen aflåten skrifvelse angående bestämmelser att tjena till
ledning i fråga om lägenheters upplåtande från kronans jordbruksdomäner.
I särskild skrifvelse af samma dag faststälde Kongl. Maj:t förändrad lydelse
af punkt 14 i kongl. brefvet angående regleraentariska bestämmelser för
förvaltningen af kronans jordbruksdomäner den 2 december 1892.

] Riksdagens skrifvelse n:r 86.

209

Bil. H.

C. Kongl. brefvet till domänstyrelsen den 25 september 1896.

fj6rde arrendeåret, innan arrendeperioden för en domän gar till Förberedande
f 7 I''11 ,Kominrens befallningshafvande föranstalta om vidtagande af de &tgSrder andtaiateriförrattmngar,

som erfordras för egendomens uppskattning. Finnes
karta öfver egendomen, skall landtmätare jemföra kartan med marken samt
uppgöra beskrifning öfver egendomens åker och äng. Om åter karta icke
linnés, skall landtmätare upprätta karta med beskrifning öfver egendomens

megor samt i sammanhang dermed uppgå och å karta affatta rågångarna
mot annan egendom. ® *

Vid dessa förrättningar skall jemväl iakttagas, att om å egendomen
finnes med enskilt bostadshus bebygd lägenhet, skall denna med dertill
hafdad mark noggrant utmärkas å kartan. Anses i fråga om sådan lägenhet
någon förändring i området nödig, t. ex. för vinnande af beqväma
gränser eller lämplig utfartsväg, skall sådan förändring å kartan betecknas.
Lagenhet, hvarom nu är fråga, skall särskilt upptagas i egobeskrifmgen,
med angifvande af innehafvare^ namn och, om gränsreglerino varande

Sealen™namnande ^ ^ förändrin»’ som deraf'' föränledes i förut?

börande^tiUhandahållasfar derefor ^ veder.

Yid. uppskattning af egendom för dess försäljning eller förnyade ut -Upptining,.
arrendenng skola uppskattmngsmännen taga under ompröfning, lmruvida/orr“"m>1^n OW

deS;0«mt-lfnd^hete-’ uT ,gfira stFckning af egendomen i dess helhet
cll i delvis till smärre jordbrukslägenheter, förefinnas, eller om mark till

skötsel rf r Tni egeni g/kadA eller penhet för stamhemmanets
,nSS! i bakande kan afsondras från egendomen. Finna uppskattningsc
nnen dervid, att styckning eller afsöndring kan ega rum, skall för vtohSvft

‘t dem .^as- . Vid. förslags uppgörande skall särskildt
värde asättas hvarje till styckning eller afsöndring afsedd lägenhet. Lägenhet™*
gransei'' k.1''1''*1 .utmärkas på kartan, och arealen angifvas i kartebeskrifnmgen
hvilket i de fall, då landtmätare förordnats att biträda vid

sMd^fbrord81torde af denne verkställas, men eljest efter särskilt
förordnande af Konungens befallningshafvande full4res af den

Konnnfar°V,Sf''n ^ fed de förberedande landtmäteriåtgärderna.

kaT befallningshafvande^ har° ock att föranstalta om upprättande af
tilT fv V utmarken, i den man sådan erfordras för afgifvande af förslag
L y kn‘a''l e ei'' afsöndring. År ett till styckning eller afsöndring före”
slaget område bebygdt med enskild person tillhörande bostadshus, bör

210

Bil. H. -

denne vid uppskattningen erhålla underrättelse om det lägenheten åsätta
saluvärdet samt om möjligen ifrågasatta ändringar i dess ^egoomrade.
Handläggning Sedan uppskattningshandlingarna angående domän, från hvilken lagenaf
Konungensangetts kunna styckas eller afsöndras, inkommit till Ivonungens be^kafvalide"
fallningshafvande, skall denna myndighet, om icke förslag till afsöndring
af lä o-enhet med enskildt bostadshus föreligger, med. eget yttrande insända
handlingarna till domän styrelsen. Har åter föreslagits afsöndring af någon
med enskildt bostadshus försedd lägenhet, skall Konungens befallningshafvande,
derest icke hinder från det allmännas sida pröfvas föreligga, meddela
lägenhetens innehafvare föreläggande att, inom 60 dagar efter delfående
af föreläggandet, till Konungens befallningshafvande inkomma med
förklarande, huruvida han önskar för en köpeskilling, motsvarande saluvärdet,
förvärfva eganderätt till lägenheten. Hetta föreläggande skall
ock underrättelse om köpevilkoren meddelas. Vill lägenhetsmnehafvaren
på de faststälda vildren lösa till sig lägenheten, skall han vid förklarandet
derom foga föreskrifven säkerhetshandling. Sedan dessa handlingar
inkommit, eller den förelagda förklaringstiden gått till ända, har Konungens
befallningshafvande att med eget yttrande insända handlingarna i
ärendet till domänstyrelsen.

Handläggning Efter föregången beredning af ärendet, der sådan erfordras, skall fö

af domän- gl t t$[ lägenhetsupplåtelse af domänstyrelsen understallas Kong!. Majrts

styrelsen. Afger förglaget s?ltlari kronoegendom, som enligt derom gällande

bestämmelser får försäljas, skall denna underställning ega rum samtidigt
med frågan om disposition af egendomen i öfrigt.

Beslut af Finner Kongl. Maj:t af uppskattningsmännen föreslagen lagenhets ^on^-upplåtelse

böra ega rum, kommer Kongl. Maj:ts beslut att utfalla olika,
allt efter som egendomen tillhör den grupp af domäner, som far försäljas,
eller icke. I förstnämnda fallet eger Kongl. Maj:t sjelfständigt besluta om
upplåtelsen, men i senare fallet måste Riksdagen deröfver höras. Kong .
Harts beslut innefattar alltså i ena fallet definitivt tillstånd till upplåtelsen,
men i andra fallet aflåtande af proposition till Riksdagen. I ärendet
tager Kongl. Maj it tillika under öfvervägande, i hvilken ordning for jordstyckning
upplåtelsen må ega rum. .

verUtäWgUt I afseende å försäljningsbeslutets trädande i verkställighet ^ller
af beslut om gående lägenhet, som är bebygd med enskildt bostadshus, att, sedan
fölning. f;i (r er, }l G t sin r i el. af va r eu underrättats om, att försäljningen vederbörligen godkänts,
har han att vid tillträdet erlägga''köpeskillingen.. För den händelse
förbehåll gjorts om köpeskillingens erläggande under tio ar, skall koparen
vid tillträdet erlägga en tiondedel deraf äfvensom för återstoden utfärda

— 211 - Bil. H.

köpeskillingsrevers, som förses med förnyad borgen, der sådan förut varit
stäld. Derefter eger domänstyrelsen utfärda köpebref.

Lägenhet, som icke är försedd med enskildt boningshus, skall deremot
genom kungörelse af Konungens befallningshafvande utbjudas till
försäljning underhand emot det faststälda saluvärdet. I kungörelsen bör
intagas uppgift å köpevilkoren. Inkommer inom den i kungörelsen utsatta
tiden endast ett, af behörig säkerhet åtföljdt anbud till det åsätta
saluvärdet, insänder Konungens befallningshafvande handlingarna, jemte
eget yttrande, till domänstyrelsen. Afgifvas behöriga anbud af två’ eller
liera personer, skola dessa kallas att å viss tid inför Konungens befallningshafvande
sins emellan täfla å auktion.

Inkommer i dessa fall intet anbud till saluvärdet inom den utsatta
tiden, skall lägenheten utbjudas till försäljning å offentlig auktion. Detsamma
skall iakttagas, der under hand afgifvet anbud på grund af ofullständig
säkerhet eller annan anledning icke kunnat godkännas.

Köpebref utfärdas af domänstyrelsen, när antingen ett enda behörigt
köpeanbud inkommit, eller också å auktion afgifvits anbud, som uppgår
tdl eller öfverstiger saluvärdet. Afgifves deremot vid auktion lägre anbud,
beror det följande förfarandet på, om domänstyrelsen anser anbudet
ändock vara antagligt eller icke. I förra fallet underställes frågan om
försäljningen Kongl. Maj:ts pröfning, men i det senare hålles först ny auktion,
och om denna icke medför annat resultat, uppskjutes försäljningen
tills vidare.

Om köparen sådant åstundan eger han inbetala köpeskillingen xnvåavKöpeviikoren
loppet åt tio ar med en tiondedel årligen. För detta ändamål måste han
ställa säkerhet, om lägenheten är bebygd, för hela köpeskillingen och i
annat fall för fullgörande af de afbetalningar, som erfordras för halfva
köpeskillingens, erläggande. Anståndet med betalningen af köpeskillingen
förutsätter tillika, att obebygd lägenhet före utgången af det femte året
blir försedd med bostad och för lägenhetens skötsel i öfrigt nödiga byggnader.
Iakttages ej detta vilkor, anses ogulden köpeskilling vara till betalning
förfallen.

Såsom säkerhet kan lemnas solidarisk borgen såsom för egen skuld

a ii:VajVe^er^ä^^”a Personer Mler oc^ säkerhetshandling, som enligt derom
gällande bestämmelser tages god för arrende.

Med cirkulärskrifvelse af den 13 november 1896 öfverlemnade domän-Deigifning nf
styrelsen till samtliga länsstyrelser, utom Konungens befallningshafvande bestämmeli
Vesternorrlands län, styrkta afskrifter af kongl. brefvet dem 25 sep- "P"°‘
tember 1896 till kännedom och iakttagande, i hvad på länsstyrelserna ankomme,
samt för vederbörandes förständigande. Sedermera den 25 juni

212

Bil. H.

1897 anmodade domänstyrelsen vederbörande länsstyrelser att låta verkställa
salu- och arrendevärdering å de kronoegendomar, som vid midfastan
år 1900 blefve arrendelediga. Dervid skulle iakttagas, bland annat, föreskrifterna
i kongl. brefvet den 25 september 1896.

D. Tillämpningen af föreskrifterna om lägenheters upplåtande.

Af det föregående framgår, att föreskrifterna i kongl. brefvet den 25
september 1896 börjat tillämpas vid uppskattningsförrättningar, som år
1897 egde rum å kronodomäner, hvilkas arrende skulle gå till ända
år 1900. Redan vid tidigare uppskattningar hade emellertid de af Riksdagen
enligt dess skrifvelse den 9 maj 1894 faststälda grunderna för ifrågavarande
upplåtelser i viss grad vunnit tillämpning. Då vidare bestämmelserna
i kongl. brefvet den 22 december 1893 i allt väsentligt influtit i 1896
års författning, synes icke vara nödigt att vid en framställning af, hvilka
verkningar stadgandena om lägenheters upplåtande från kronans egendomar
haft, skilja emellan de lägenheter, som tillkommit på grund af 1893 års
kongl. bref och dem, som upplåtits enligt 1896 ars författning. o

Antal lagen- Antalet enligt båda nu omförmälda författningar salda lägenheter, a
he“doLhn-lkahvilka domänstyrelsen till och med år 1900 utfärdat köpebref, äfvensom
HyreUen ut- ungefärliga storleken af de köpeskillingar, lägenheterna betingat, torde
färdirefT'' framgå af nedanstående tabellariska öfversigt.

Tabell 2,

utvisande antalet enligt kongl. brefven den 22 december 1893 och den 25
september 1896 försålda lägenheter, å hvilka köpebref af domänstyrelsen
utfärdats åren 1896—1900.

			K ö p e s	k i 1 1 i n g
Av	Högst 100	101—500	E01—1.000	1,001—2,000	2,001—4,000	Öfver 4,000	Summa
	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor	kronor
1896 .........		3	l	—	—	—	4
1897 ........	—	10	7	1	—	—	18
1898 ........	2	18	13	11	—	—	44
1899 .........	19	28	22	22	7	—	98
1900 ........	5	21	7	15	3	2	53
1896—1900	26	80	50	49	10	2	217

213

Bil. H.

•n TfraSavarande tabell kan emellertid af flera skäl ej ensam för sig bilda Närmare uttillräckligt
material för bedömande af, hvilken betydelse 1896 års författning redninshaft
för frågan om bildande af egna arbetarehem genom upplåtelse från
kronans egendomar. Författningen har endast få år vunnit tillämpning,
och tabellen, som endast upptager lägenheter, å hvilka köpebref utfärdats’
kan icke innehålla någon upplysning angående upplåtelser, som föreslagits
eller definitivt beslutats, utan att likväl försäljningen fortskridit till köpebrefs
utfärdande. 1

o För vinna fullständigare utredning angående ifrågavarande upplåtelser
har derför inom domänstyrelsen för komiténs räkning företagits
undersökning af samtliga uppskattningshandlingar angående åren
1900—1902 arrendelediga kronoegendomar, dervid anmärkts, om förskotill
lägenhetsupplåtelser enligt 1896 års kongl. bref, vare sig enligt moln.

6:o eller enligt mom. 8:o och följande inom., vid uppskattningsförrättningarna
framstälts. Denna granskning har gifvit vid handen, att vid uppskattningar
åren 1897—1899 å 309 egendomar, som skola vidare utarrenderas,
och 142° försaka eller till skogsstaten öfverlemnade egendomar förslag
om upplåtelse af lägenheter icke framstälts i fråga om flera än 76
egendomar. Dessa siffror hafva naturligtvis icke någon annan betydelse,
än att till en viss grad gifva en föreställning om, i''hvilken man förslå^
till lägenhetsupplatelse kan anses bilda regel eller undantag vid uppskattningsförrättningarna.
11

För att gifva en så vidt möjligt fullständig öfverblick öfver de upplåtelser,
som hittills förekommit, hafva två särskilda förteckningar uppgjorts.1
Dessa förteckningar hafva utarbetats med ledning af dels förutnämnda uppskattningsinstrument
dels ock delar af bihanget till Riksdagens protokoll
samt kompletterats efter sådana af Kongl. Maj:t till domänstyrelsen aflåtna
bref, som angå lägenheters upplåtande. Förteckningarna upptaga lägenheter,
om hvilkas°upplåtande beslut fattats. Uppskattningsmännens förslag
till lägenhetsupplåtelser hafva vid den efterföljande pröfningen sällan undergått
andra, förändringar än mindre väsentliga jemnkningar. Någon gång
har dock inträffat, att ett upprättadt förslag återförvisats till ny behandling
°af uppskattningsmännen, för att de måtte tillse, om ej ytterligare
upplåtelser kunde göras.

a o , , e a de olika re^hir, som gälla för upplåtelse af lägenheter

tran kronodomäner, som få försäljas, och sådan upplåtelse från egendomar,
som ånyo utarrenderas, har särskild förteckning uppgjorts för hvardera

1 Se tabellerna 3 och 4, hvilka för att ej försvåra öfversigten öfver framställningen

införts här nedan sid. 225—243.

214

Bil. H.

slaget af egendomar. Inom hvarje förteckning skiljes emellan lägenheter,
som varit bebygda med enskild person tillhörande boningshus och derför
hembjudits innehafvaren till inlösen, samt å andra sidan öfriga lågenheter.
Förteckningen å försålda fastigheter upptager egendomar, som med tillämpning
af de allmänna försäljningsbesluten eller på grund af Riksdagens
i särskilda fall meddelade beslut blifvit försålda. I båda förteckningarna
lemnas uppgifter å den fastighet, från hvilken upplåtelse skett, äfvensom för
hvarje lägenhet å dess areal, dervid tomt eller åker ansetts böra särskildt
utsättas, samt saluvärde och försäljningsvärde. Slutligen bör märkas, att de

1 förteckningrna upptagna lägenheterna till eu del ingå i uppgifterna i tabell

2 här ofvan.

4. Upplåtelse af lägenheter i särskilda fall.

A. I hufvudsaklig öfverensstämmelse med grunderna för kongl. brefvet

den 25 september 1896.

Fiskeläget Sedan domänstyrelsen i en till Kongl. Maj:t den 7 december 1888
Bovaiisstrand aflåten skrifvelse hemstält, att indragna länsmansbostället /2 mantal hintorp
n:r 1 i Tossene socken af Göteborgs och Bohus län, hvilket, lemnade i
ärligt arrende 300 kronor, måtte försäljas, fann Kongl. Maj:t vid ärendets
föredragning den 31 december 1888, med afseende derå, att iiskeläget
Bovaiisstrand till en del vore beläget å hemmanets område, för godt anbefalla
domänstyrelsen att föranstalta om utredning, huruvida skäl kunde
förefinnas att från försäljning undantaga de delar af hemmanets område,
som vore använda till tomtplatser i fiskeläget eller kunde lämpligen dertill
afsättas. I anledning häraf verkstäldes enligt domänstyrelsens förordnande
undersökning å stället, hvarefter Kongl. Maj:t den 18 april 1890 meclde
lade föreskrifter, hufvudsakligen åsyftande att efter afskiljande af det område,
som för fiskelägets behof erfordrades, återstoden skulle i vanlig ordning
försäljas. Af det till fiskeläget afsätta området skulle den obebygda
delen indelas i tomtplatser och å offentlig auktion försäljas. De redan
bebygda tomterna skulle deremot tills vidare upplatas åt innehafvarne
emot samma afgälder, som förut erlagts till arrendatorn. Kongl. Magt
förklarade sig vilja framdeles taga under öfvervägande, huruvida åt tomtinnehafvarne
kunde beredas rätt att emot uppskattningsvärdet inlösa de
tomter, de innehade.

Sedan derefter öfver fiskelägets område uppgjorts regleringsplan, upptagande
tillhopa 33 bebygda och 99 obebygda tomter, dels s. k. land -

215

Bil. H.

tomter och dels s. k. salteritomter, aflat Kongl. Maj:t proposition i ämnet
till Riksdagen den 25 januari 1895. Kongl. Maj:t hemstälde deri, att
Riksdagen måtte medgifva, att det med regleringsplanen afsedda området
måtte från hemmanet afsöndras, och de särskilda tomterna afyttras på vilkor,
som i propositionen närmare angåfvos. Dessa vilkor öfverensstämde med
bestämmelserna i kongl. brefvet den 25 september 1896, utan andra väsentliga
olikheter, än att enligt propositionen obebygda lägenheter skulle
omedelbart säljas pa auktion, samt att Konungens befallningshafvande skulle
dels. pröfva å auktion gjorda anbud äfvensom säkerhet för ogulden köpeskilling
dels ock utfärda köpebref.

Kongl. Maj:ts ifrågavarande framställning blef af Riksdagen bifallen
med den förändring i afseende å köpevilkoren, att de obebygda tomterna
skulle a auktion försäljas, allenast der de icke kunnat genom utbjudande
under hand till åsatt saluvärde afyttras.

På framställning af Kongl. Maj:t medgaf Riksdagen år 1896, att från Fiskeläget
förra löjtnantsbostället 1 mantal Hunnebo n:r 1 i Tossene socken af Gö- n’Zuj°~
teborgs och Bohus län måtte afsöndras ett område, hvarå fiskeläget
Hunnebostrand var beläget. Denna upplåtelse skulle ega rum under
väsentligen samma vilkor, som stadgats för upplåtelsen till Bovallsstrands
fiskeläge.

Efter det Avesta jernverksaktiebolag i och för nedläggande af sina för Upplåtelse ojförädling
och förarbetande af koppar vid Avesta inrättade verkstäder ti\leU vid
statsverket öfverlemnat en i Djeknehytteroten vid Avesta belägen vederlagsjord,
föreslog Kongl. Maj:t i en till Riksdagen år 1896 aflåten proposition,
att berörda jordområde, hvilket under nyttjanderätt innehades af
ett antal arbetare vid Avesta bruk, måtte fördelas i lotter och försäljas.

Lotternas antal borde, om så lämpligen kunde ske, icke understiga antalet
lägenhetsinnehafvare, mellan hvilka lotterna skulle fördelas efter frivillig
öfverenskommelse eller, om sådan ej kunde träffas, af Konungens befalb
hafvande.

e föreslaöna försälj ningsvilkoren öfverensstämde med hvad om upplåtelse
af lägenheter numera gäller enligt kongl. brefvet den 25 september
1896, dock med vissa väsentliga undantag. Sålunda gjordes anståndet med
köpeskillingens erläggande icke beroende" af, att lägenheten inom viss tid
bebygdes, och skulle säkerhet för ogulden köpeskilling pröfvas af Konungens
befallningshafvande, hvilken myndighet också egde utfärda köpebref.

Kongl. Maj:ts framställning bifölls af Riksdagen, som förklarade sig
finna det med grunderna för Riksdagens beslut i fråga om särskild fölyttring
åt lägenheter från kronoegendomar, som försäljas, öfverensstämmande,
att de personer, som å ifrågavarande område innehade lägenheter,

216

Bil. H.

bereddes tillfälle att för en uppskattningsvärdet motsvarande köpeskilling
förvärfva eganderätt till marken.

Kronoparken På framställning af Kong! Magt medgaf Riksdagen ar 1900, att
Alträsk- tretton särskilda lägenheter finge afskiljas från kronoparken Alträsk i
Norrbottens län och till försäljning utbjudas. Nämnda kronopark hade
bildats genom inköp för kronans räkning af åtskilliga i närheten af Brännbergs
station å norra stambanan belägna hemman, och de till försäljning
afsedda lägenheterna voro alla försedda med kronan tillhöriga abyggnader.
Två af lägenheterna voro emellertid ej bebodda. Försäljningen skulle ega
rum enligt bestämmelserna i kongl. brefvet den 25 september 1896. Dock
skulle dervid iakttagas, att bebodd lägenhet skulle hembjudas dera bosatt
innehafvare till inlösen emot åsatt saluvärde.

B. Upplåtelse af obebygda tomter för bildande af nya samhällen.

I ett flertal fall har Riksdagen medgifvit, att från kronans mark, vanligen
kronoparker eller kronan vid afvittring tillfallen öfverloppsmark, afskiljas
områden, som fördelade i tomter, under eganderätt upplatas åt enskilde
till bebyggande. För dylika upplåtelser, hvilka närmast afsett
bildande af nya samhällen, hafva hufvudsakligen följande regler stadgats.

Förslag till köpeskilling uppgöres samtidigt för alla tomterna å hvarje
till upplåtelse afsedt område, vanligen af vederbörande revirförvaltare och
en af Konungens befallningshafvande utsedd person. Dervid skola särskilda
värden åsättas å tomt befintlig skog samt sjelfva jorden.

Tomt får af Konungens befallningshafvande till pris, motsvarande
minst den sålunda föreslagna köpeskillingen, upplåtas till den, som hos
Konungens befallningshafvande anmäler sig och dervid erlägger värdet af
den skog, som möjligen finnes å tomten, jemte minst en femtedel af köpeskillingen
för jorden.

En hvar, åt hvilken tomt upplåtes, skall vara skyldig att med iakttagande
af de föreskrifter, som med afseende å ett ordnadt bebyggande af det
blifvande samhället af Konungens befallningshafvande vid upplåtelsen meddelas,
inom två år från upplåtelsen hafva påböljat samt inom ytterligare
tre år fullbordat boningshus, salubod eller annan dermed jemförlig byggnad.
Försummas detta, skall tomtinnehafvaren vara förlustig sin rätt till
tomten och den redan erlagda andelen af köpeskillingen. Vid enahanda
påföljd åligger tomtinnehafvare att erlägga återstående köpeskillingen, sa
snart han inom den förelagda tiden af fem år fullgjort sin byggnadsskyldighet.

Köpebref utfärdas af Konungens befallningshafvande, sedan byggnadsskyldigheten
fullgjorts och köpeskillingen till fullo guldits.

217

Bil. H.

Dessa bestämmelser, som af Riksdagen år 1895 faststäldes för upplåtelse
af ett invid Långträsks jernvägsstation beläget område af Piteå
kronopark i Norrbottens län, hafva sedermera i hufvudsak oförändrade
stadgats för upplåtelser vid jern vägsstationerna Jörn, Anundsjö, Murjek,
Bastuträsk och Storsund äfvensom grufplatserna Gellivare malmberg och
Luossavaara.

Upplåtelse på enahanda vilkor bar Riksdagen år 1901 medgifvit från
kronoparkerna Skagersholm vid Finnerödja jernvägsstation och Bjurfors
vid Krylbo jernvägsstation.

C. Upplåtelse med samhällen såsom mellanhänder.

a) Vid afvittring afsätta områden upplåtas under eganderätt.

Vid afvittringen i Norrland afsattes i många fall af kronans mark
erforderliga områden för kyrkoplatser åt kommunerna. Till dylika områden,
hvilka i allmänhet åsattes ränta till kronan, erhöllo kommunerna
emellertid endast nyttjanderätt. På särskilda framställningar hafva åtskilliga
kommuner sedermera fått eganderätt till kyrkoplatserna, vanligen
på följande vilkor.

Området upplåtes utan särskild köpeskilling, men mot utgörande af
den ränta, som vid afvittringen blifvit åsatt eller sedermera genom särskild
skattläggning bestämts. Med hänsyn dertill, att denna ränta i de
Hosta fall utgjorde endast ett obetydligt belopp, har äfven förekommit,
att upplåtelsen gjorts afgiftsfritt. Af särskilda skäl har i ett fall fordrats
köpeskilling, hvilken då bestämts af Konungens befallningshafvande.

Efter det nödig mark för kommunens gemensamma behof aftagits,
indelas återstoden i byggnadstomter enligt plan, som af Konungens befallningshafvande
pröfvas. Dessa tomter upplåtas åt enskilde till bebyggande
på vilkor, som kommunen kan finna skäligt föreskrifva. I allmänhet
har ock stadgats, att förvärfvarne skulle vara skyldiga att ställa
sig till efterrättelse de bestämmelser angående områdets bebyggande, som
Konungens befallningshafvande meddelade.

Personer, som redan innehafva byggnader å platsen, åtnjuta företrädesrätt
till nödigt tomtutrymme. Enligt vilkoren för vissa upplåtelser
af ifrågavarande slag skulle härför erläggas viss afgift, ej öfverstigande
hvad på tomten belöper af räntan för hela området. Vid upplåtelser, som
under de senare åren medgifvits, har deremot stadgats, att husegaren skall
för tomtområdet erlägga lösen, hvilken, i händelse öfverenskommelse om
beloppet ej kan träffas, bestämmes af Konungens befallningshafvande.

— 218 —

Hallsberg.

Vara.

Bil. H.

I ett fall1 liar, för att motverka lönkrögeri, stadgats, att om kommunen
på grund af särskilda förhållanden finner en dylik företrädesrätt icke böra
tillkomma egare af redan uppförd byggnad, skall frågan härom afgöras
af Konungens befallningshafvande.

För tomterna inflytande köpeskillingar ega i allmänhet kommunerna
tills vidare använda för kyrkoplatsernas behöriga ordnande.

Sådan upplåtelse af mark, hvarom här är fråga, har hittills egt rum
till följande kommuner: Lycksele, Arvidsjaur, Gellivare, Jockmock, Arjepluog,
Asele, Sveg och Dorotea.

i) Upplåtelser i andra fall.

I hufvudsaklig öfverensstämmelse med hvad af Kongl. Maj:t föreslagits,
medgaf Riksdagen år 1896, att ett område, lydande under indragna sergeantsbostället
Berg n:r 1 i Örebro län, finge för alltid afsöndras från
bostället och upplåtas åt Hallsbergs stationssamhälle. Köpeskillingen
skulle bestämmas genom värdering, som domänintendenten och biträdande
uppskattningsmän hade att verkställa. I öfrigt stadgades angående betalningsvilkoren,
att köpeskillingen skulle erläggas under loppet af sex år,
och för oguldna beloppet deraf ställas borgen eller annan säkerhet,

Förutvarande egare af byggnader å området skulle ega att inlösa af
dem innehafda tomter emot samma lösen, som samhället borde för tomterna
erlägga till kronan. Samma betalningsvilkor, som stadgats för samhället
i förhållande till kronan, skulle ock gälla för de enskilde tomtinnehafvarne
gent emot samhället. För regleringsplanens genomförande
hinderliga byggnader skulle samhället inlösa. Sådan lösen äfvensom den
lösen, som tomtinnehafvarne hade att erlägga till samhället, skulle i händelse
af tvist bestämmas af skiljemän.

I en till Riksdagen år 1899 afbiten proposition hemstälde Kongl. Maj:t.,
att Riksdagen måtte medgifva, att från länsmansbostället V2 mantal Vara
Stommen n:r 9 i Skaraborgs län finge till Vara köpings kommun med
full eganderätt öfverlåtas ett jordområde om 17,708 hektar mot en köpeskilling
af 43,000 kronor, att vid tillträdet den 14 mars 1901 erläggas.

Riksdagen biföll propositionen, men erinrade tillika, att omständigheterna
syntes med nödvändighet påkalla, att Vara köping, efter förvärfvande
af berörda område, komine att till innehafvarne af de bebygda
lägenheterna derå mot ett pris, som ej öfverstege derå belöpande andel
af köpingens inköpspris för området jemte godtgörelse för kostnader, försälja
de bebygda tomter, som icke måste till oafvisligt behof tagas i anspråk
för köpingens räkning.

1 Vid upplåtelsen till Jockmocks kommun.

219

Bil. H.

Kongl. Maj:t föreskref i anledning deraf, att vid upplåtelsen till kommunen
skulle göras förbehåll, i enlighet med hvad Riksdagen erinrat.1

5. Upplåtelse af skogstorp.

1 den s- k domänkomiténs den 19 maj 1876 afgifna betänkande an- Domåntyddes“
såsom förmånligt, att på kronoparkerna i Norrland liggande, efter lcomitenafvittringen
odisponerade odlings- och ängslägenheter till enskilde upplätes
i och för bildande af skogstorp.

I detta hänseende erinrade nämnda komité, hurusom på statens skogar
i Norrland funnes här och hvar ängslägenheter af sådan beskaffenhet, att
de borde tillgodogöras. Det dittills vanliga sättet, att på auktion öfverlemna
dem till afbergning åt högstbjudande, hade enligt komiténs mening
visat sig mindre fördelaktigt och flerestädes till och med skadligt. Bättre
vore derför — då det dertill vore af stor vigt för staten att hafva bevakare
bosatta på kronoparkerna och arbetare nära till hands för utförande
af de göromål, som tillhörde en ordnad skogshushållning — att dessa
lägenheter upplätes till bevakare och arbetare, hvilka derjemte skulle få
rättighet att upptaga mark för odling. Derigenom skulle möjligen på
kronoparkerna kunna uppkomma en i viss mån bofast, för deras''behöriga
bevakande tillräcklig befolkning, hvilken för fyllande af sitt behof af lifsförnödenheter
m. in., utöfver det bidrag, som kunde erhållas från jorden, skulle
vara hänvisad till aflöning från staten mot skyldighet till arbete i skogen.

Frågan om skogstorps upplåtande i Norrland upptogs vid 1888 arS Riksdagen år
riksdag. 1 två särskilda motioner, en i Första och eu i Andra Kammaren, 1888''

hemstäldes, att Riksdagen ville taga i öfvervägande, huruvida det icke
skulle vara fördelaktigt att på statens skogsdomäner i Norrland få bosättningar
till stånd genom upplåtelse af mark för odling och lämpliga
platser för bebyggande. Motionärerna utvecklade tillika de grunder, på
hvilka de ifrågasatta upplåtelserna borde ega rum. I detta hänseende föreslogs,
bland annat, att med afseende på frihetsår, odlings- och byggnadsskyldighet
m. in. de bestämmelser för krononybyggen, som då gälde, skulle
i tillämpliga delar äfven vara gällande för skogstorp.

Statsutskottet, till hvars behandling motionerna hänvisades, yttrade i
afgifvet utlåtande hufvudsakligen:

Af hvad i motionerna anförts framginge, att syftet med förevarande
förslag varit att i allmänhet bereda befolkningen i Norrland ökadt tillfälle 1 2

1 Se kongl. brefvet till kammarkollegium och statskontoret den 2 juni 1899.

2 Sid. 11G o. f.

220

Domän styrelsen.

Bil. H.

att skapa egna hem och finna arbete och utkomst samt att, hvad särskildt
beträffade den del af Norrlands befolkning, som egentligen hemtade sitt
uppehälle från skogsarbete och timmcrflottning, göra det möjligt för denna
i trävarurörelsens tjenst stående befolkning att varda bofast och vinna en
säkrare inkomst än den, som dess öfriga, af konjunkturernas vexlingar beroende
arbete kunde gifva. Derjemte skulle det enligt motionärernas förmenande
för kronoparkernas vård vara fördelaktigt, om inom dem tunnes
en bofast stam af skogsarbetare, hvilka, jemte det de vore berättigade att
upptaga till odling lämplig mark, skulle hafva åliggande i afseende på
skogsvården inom bestämdt område och skulle vara redo att, när de påkallades,
mot ersättning verkställa erforderliga arbeten inom kronoparken.

Utskottet förklarade sig anse de sålunda af motionärerna afsedda
syftemålen vara förtjenta af den största uppmärksamhet, och anmärkte utskottet,
att jemväl i andra delar af Sverige, särskildt inom Kopparbergs
län, funnes kronoparker, från hvilka upplåtelser åt ifrågavarande
beskaffenhet lämpligen kunde ega rum. Då utskottet emellertid fann utredning
i ämnet vara erforderlig, hemstälde utskottet om skrifvelse till
Kongl. Maj:t med anhållan om sådan utredning och deraf föranledt förslag.

Statsutskottets hemställan blef af båda kamrarne bifallen, och blef i
enlighet härmed till Kongl. Maj:t skrifvelse afbiten.

Öfver Riksdagens ifrågavarande framställning hördes domänstyrelsen,
hvilken i afgifvet utlåtande till en början erinrade, hurusom meningarna
numera i Sverige, liksom i andra kulturländer, enats om vigten och betydelsen
af, att kronans skogar ej allenast bibehölles och såsom kronoparker
vårdades utan äfven genom markinköp efter hand förstorades. Från denna
grundsats skulle Riksdagens framställning enligt domänstyrelsens förmenande
innebära eu väsentlig afvikelse, om med densamma, genom de ifrågasatta
upplåtelsernas likställande med krononybyggen, åsyftades åvägabringandet
af upplåtelser under stadgad åborätt på kronopark ern a. Med
hänsyn dertill, att Riksdagen begränsat upplåtelserna till sådana, som
skogens vård och skötsel kräfde, fann sig emellertid domänstyrelsen kunna
antaga, att Riksdagen afsett endast upplåtelser af nyttjanderätt till odlingslägenheter
på viss tid.

Domänstyrelsen upplyste tillika, i hvilken mån tjenliga lägenheter
för de ifrågasatta upplåtelserna vore att tillgå, samt utvecklade, huru dessa
upplåtelser kunde för kronoparkernas skötsel och vård vara gagneliga,
hvarefter domänstyrelsen, beträffande det med upplåtelserna jemväl afsedda
syftemålet att bereda landets lösa befolkning ökadt tillfälle att skapa egna
hem, vidare anförde, bland annat:

Enligt den af domänstyrelsen anskaffade utredningen i ärendet vore,

221

Bil. H.

åtminstone i Norrland och Kopparbergs län, odlingen ingalunda så långt
framskriden, att tillfällen till nyodling måste af brist på lägenheter å enskildes
utmärker sökas inom kronoparkerna. Svårigheter för jordförvärf
för bildande af egna hem syntes ock i allmänhet icke vara för handen,
och der sådana svårigheter funnes, såsom fallet uppgifvits vara i Norrbottens
län, vore orsaken i de flesta fall icke att söka i bristande tillgång
på odlingslägenheter å enskildes områden, utan snarare i jordegarnes obenägenhet
för markupplåtelser. Hänsyn till syftemålet att bereda landets
lösa befolkning egna hem inom kronoparkerna vore befogad, endast i den
mån kronoparkernas skötsel och vård derjemte främjades. Detta vore förhållandet
å vissa kronoparker inom Norrbottens län men endast undantagsvis
å kronoparkerna i öfriga län.

Att tillförsäkra torpare kreatursbete och husbehofsafverkning, ledde i
viss mån till servitut för kronoparkerna, och vore följaktligen stridande
mot grundsatsen, att oblandad eganderätt vore ett vilkor för ett rationel
skogsbruk. Härvid vore dock att märka, att upplåtelserna endast gåfves
på bestämd tid, samt att lägenheternas behof af husbehofsvirke och bete
icke syntes behöfva blifva kännbart för de vidsträckta kronoparkerna i
Norrbotten.

Betesrätten medförde en fara för kronoparkerna, genom att torparen
af uppkommande skogseldar hade fördel genom förbättring af betet. Häraf
betingades ett omsorgsfullt val af personer samt stränga påföljder för
vårdslöshet med eld ute på marken och vållande eller anstiftande af
skogseld.

Gällande bestämmelser angående frihetsår för nybyggen egnade sig
icke för tillämpning å de ifrågasatta skogstorpen i vidare mån, än att
torpet finge åtnjuta frihet från utlagor och onera under den första upplåtelsetiden,
eller högst 20 år. Vid förnyad upplåtelse borde viss årlig
afgäld fastställas.

Torparen borde, vid äfventyr af torpets förverkande, årligen fullgöra
visst arbete för odlingens fullgörande samt inom fem år hafva uppfört
stuga och ladugård.

För att bereda torparne en i viss mån tryggad besittning af deras
lägenheter, borde under vissa förutsättningar medgifvas dels torparen att
erhålla förnyad upplåtelse på torpet och dels hans barn eller arfvingar
att öfvexdaga eller till annan öfverlåta torpet.

Slutligen ville domänstyrelsen erinra, att — förutom underlåtenhet
att fullgöra åtagna skyldigheter — skogsåverkan, oloflig jagt eller annan
olaglighet, vårdslöshet med eld ute å mark in. m. måste, till förebyggande

222

Departements chefen.

Riksdagen år
1891.

Bil. H.

af intrång och olägenheter för kronoparkerna, anses såsom giltiga anledningar
till innehafvarnes skiljande från torpen.

Domän styrelsen hemstälde, att Riksdagens framställning icke måtte
föranleda vidare åtgärd, än att domänstyrelsen måtte bemyndigas att i
orter, der för kronoparks vård och bevakning funnes gagneligt, upplåta på
bestämd tid, högst 20 år, till skogstorp tjenliga, å kronopark befintliga
lägenheter under vissa af styrelsen angifna vilkor.

Vid ärendets föredragning inför Kongl. Maj:t yttrade departementschefen,
bland annat, att det syntes icke vara erforderligt eller önskvärd!,
att ifrågavarande upplåtelser skedde under egandcrätt eller den fastare
besittningsrätt, hvarunder kronobyggen innehades. Beredandet af tillgång
på skogsarbetare skulle derigenom i högst väsentlig mån äfventyras,
då ingen säkerhet gåfves, att den förste upplåtelsetagarens efterträdare
vore lämpliga såsom sådana arbetare. Vidkommande å andra
sidan syftemålet att bereda ökade bosättningstillfällen åt den lösa arbetsbefolkningen
borde åt upplåtelsen kunna gifvas sådan form, att detta
syfte på ett fullt tillfredställande sätt befrämjades.

Då de med upplåtelserna afsedda syftemålen endast inom Norrbottens
län kunde i afsevärd utsträckning uppnås, syntes de ifrågasatta åtgärderna
böra inskränkas till detta län. I fråga om de närmare bestämmelser, som
borde lända till efterrättelse vid ifrågavarande upplåtelser, hade departementschefen
hufvudsakligen anslutit sig till hvad domänstyrelsen härutinnan
föreslagit. I ett afseende fordrades emellertid ett tillägg till de föreslagna
bestämmelserna. Nödvändigt vore nemligen, att staten trädde emellan
med direkt understöd i form af byggnadshjelp. Denna byggnadshjelp
borde icke leinnas såsom lån, hvilket torparne säkert icke vore i stånd att
återgälda, utan såsom understöd utan återbetalningsskyldighet.

Vid valet af de odlingslägenheter, som kunde ifrågakomma, läge vigt
uppå, att marken utan allt för stora kostnader kunde afdikas, äfvensom
att lägenheten vore sådan, att det omgifvande området af kronoparken
erbjöde lägenhetsinnehafvaren någorlunda tillräcklig arbetsförtjenst.

Kongl. Maj:t aflat i enlighet med dessa grunder affattad proposition
i ämnet till Riksdagen år 1891, och tillstyrktes af statsutskottet bifall
till hvad i propositionen föreslagits.

Under öfverläggningen i kamrarne gjorde sig den mening ganska
tydligt gällande, att Kongl. Maj:ts ifrågavarande förslag allenast i mycket
ringa utsträckning kunde befrämja syftet med Riksdagens år 1888 gjorda
framställning, hvilken förmenades hafva väsentligen afsett beredande af
egna hem för befolkningen i Norrland och dermed främjande af denna
landsdels uppodling. Tillika anmärktes, att de blifvande skogstorparnes

- 223

- Bil. H.

stallning skulle blifva alltför osäker, i hvilket hänseende särskild! framstäldes
betänkligheter emot ett i propositionen föreslaget stadgande i fråga
FF1 domänstyrelsens rätt att uppsäga torpare till afflyttning från torpet.

Med jemnkning i sistnämnda del blef Kongl. Majrts förslag af Riksdagen
bifallet. &

Riksdagens beslut i ämnet blef genom kongl. bref den 29 maj 18911
delgifvet domänstyrelsen. Om skogstorps upplåtande gälla i enlighet
härmed hufvudsakligen följande regler.

„ Till skogstorp tjenliga lägenheter å kronoparker i Norrbottens län Allmänna bema,
der det för kronoparkens vård och bevakning finnes vara "ao-neligt ,tämmtl,traf
domänstyrelsen upplatas till odling och bebyggande.

Upplåtelsen göres på viss bestämd tid, ej öfverstigande 20 år. ra

För att komma i åtnjutande af ett skogstorp fordras:

a) god frejd; Qoalifika.

b) full arbetsförhet; tioner c)

lämplighet i öfrigt.

Före upplåtelsen skola lägenheterna noggrant beskrifvas och å marken Lägenhetens

begränsas. utmärkande.

Skogstorparen är berättigad: mtigheter

aj att utan afgift från kronoparken efter utsyning erhålla behöflig!
virke till torpets åbyggnader och hägnader samt öfrigt husbehof;

b) att, likaledes utan afgift, a kronoparken efter anvisning af vindad
och torr skog erhålla erforderligt skogsfång till vedbrand; °

c) att under första upplatelsetiden utan afgäld till kronan bruka
torpet samt åtnjuta frihet från utlagor och onera;

d) att, sedan af domänstyrelsen föreskrifna byggnader blifvit å torpet
uppförda och godkända, af statsmedel uppbära ett kontant belopp af 500
kronor; samt

e) att, om domänstyrelsen finner honom hafva väl uppodlat och bebygt
lägenheten, efter frihetsårens slut erhålla förnyad upplåtelse å torpet

Skogstorparen åligger: skyldighet,.

a) att i enlighet med de föreskrifter, som af domänstyrelsen vid upplåtelsen
meddelas, uppodla och bebygga lägenheten;

b) atfc inom det område af kronoparken, som varder honom anvisadt,
utöfva tillsyn och bevakning;

c) , att pa tillsägelse af vederbörande skogstjensteman och mot skälm
ersättning utgöra å kronoparken erforderliga arbeten;

d) att efter frihetsårens slut medelst dagsverken å kronoparken utgöra

1 Svensk författningssamling för 1891, n:r 29, sid. 1.

224

Bil. H.

viss årlig afgäld, som genom domänstyrelsens försorg åsättes torpet i förhållande
till dess storlek och beskaffenhet;

e) att, derest han efter uppbärande af ofvan omförmälda byggnadshjelp
af 500 kronor af en eller annan anledning varder från lägenheten
skild, afstå densamma utan anspråk på ersättning för derå nedlagdt byggnads-
och odlingsarbete.

Uppsägning. Domänstyrelsen eger att uppsäga torparen:

1) till afflyttning från torpet nästföljande midfasta: om torparen blifvit
dömd för något svårare brott;

2) till afflyttning med åtnjutande af laga fardag:

a) om domän styrelsen skulle finna, att torparen gjort sig skyldig till
skogsåverkan eller ovarsamt handhafvande af eld;

b) om torparen företagit sig annat, som väsentligen strider mot lag
eller allmän ordning;

c) om torparen underlåter att fullgöra åtagna skyldigheter eller att

ställa sig till efterrättelse gifna föreskrifter.

öfverlåtande Derest torpare, som finnes hafva väl skött och bebygt lägenheten,

låtande Tf före första upplåtelsetidens utgång dör eller varder oförmögen att fullgöra

a Tori.“ sina förpligtelser, ega hans barn eller arfvingar att med domänstyrelsens
begifvande öfvertaga torpet, såvida de finnas till torpare lämpliga. Skulle
de ej vilja eller kunna mottaga torpet, ega de med tillstånd af domänstyrelsen
öfverlåta detsamma å annan af styrelsen godkänd person mot
den godtgörelse för å torpet nedlagdt arbete, som må kunna betingas.

Föreshrifter. Domänstyrelsen eger meddela de föreskrifter, som med afseende a

torpen och torparne i ifrigt kunna erfordras.

Angående verkningarna af bestämmelserna om skogstorps upplåtande
hafva följande upplysningar tillhandahållits i domänstyrelsen. Hittills
hafva 244 skogstorp upplåtits. Af dessa torps innehafvare hafva 9(1 fullgjort
sin byggnadsskyldighet och fått byggnadshjelp utanordnad. MO
fall hafva afsägelser af innehafvarne egt rum. Från domänstyrelsens sida
har deremot icke någon uppsägning förekommit.

- 225

Bil. H,

Tabell 3.

Lägenheter, som enligt kongl. brefven till domänstyrelsen den 22 december
1893 eller den 25 september 1896 upplåtits från kronoegendomar, hvilka
enligt derom meddelade bestämmelser få försäljas.

Egendom	Försäljning enl. K. Er. d. 2J/,j 1893 eller mom. 6:o i K. Br. d. *•/, 1896	Försäljning enl. mom. 8:o i K. Br. d. 25/9 1896	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Tomt och Sker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Stockholms län.
Kulla n:r 2, 3................................	i	—	0,399	2,660	250	—	250	—
	1	—	0,320	1,270	200	—	200	—
Aspsund n:r 5.................................	1	—	0,278	0,519	300	—	300	—
Östergötlands län.
Rappestad n:r 5 Lillgård ...............	1	—	0,11	0,11	200	—	200	—
	1	—	0,178	0,178	240	—	240	—
	—	i	1,608	1,608	965	—	1,100
	—	i	0,805	0,805	783	—	705	—
Häradsvedeu u:r 1...........................	1	—	0,278	0,278	800	—	800	—
	1	—	0,0410	0,0875	100	—	100	—
	1	—	0,121	0,121	600	—	600	—
	1	—	0,207	0,207	200	—	200	—
	1	—	0,162	1,302	1,200	—	1,200	—
	1	—	0,094	0,094	100	—	100	—
	1	—	0,237	0,87	500	—	500	—
	1	—	0,254	0,254	600	—	600	—
	1	—	0,271	0,271	200	—	200	—
	1	—	0,398	0,398	500	—	500	—
	1	—	0,452	0,452	400	—	400	—
	1	—	0,295	0,295	300	—	300	—
	1	—	0,185	0,185	500	—	500	—
	1	—	0,1170	1,270	800	—	800	—
	1	—	0,3030	1,625	500	—	500	—
Transport	20	2		—			—	—

Bil. H

226

Tabell 3. (forts.)

	& P- ^	00 ö 2 Os
		w\|i	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
	td oo 5*	a bd 5*
Egendom	• ce ^	r <jq Oj n
	S ^ *	• O ro “	Tomt och	Hela	Kronor	öre	Kronor	öre
	ce o Öl	h-t O g3	åker	arealen
		Oi
Transport	20	2	—	—	—	—	—	—
Häradsveden n:r 1...........................	1	—	0,155	0,155	800	—	800	—
	1	—	0,225	0,225	1,000	—	1,000	—
	1	—	0,076	0,076	400	—	400	—
	1	—	0,401	0,401	1,200	—	1,200	—
	1	—	0,072	0,072	400	—	400	—
	1	—	0,469	0,469	800	—	800	—
	1	—	0,20	0,20	800	-—	800	—
	1	—	0,3360	0,3360	1,500	—	1,500	—
Brunneby n:r 1 ............................	1	—	1,9350	4,4400	1,200	—	1,200	—
	1	—	0,2660	0,2660	200	—	200	—
Ingesgärde n:r 1............................	1	—	0,0400	0,0400	150	—	150	—
Räfsala n:r 2 .................................	1	—	0,7130	0,7320	200	—	200	—
Hilltorp n:r 1 ................................	1	—	0,2583	0,2583	300	—	300	—
	1	—	0,0377	0,0377	60	—	60	—
Jönköpings län.
Lilla Fagraryd n:r 3 .....................	1	—	2,231	9,239	1,500	—	1,500	—
Hyndarp n:r 1...............................	1	—	0,921	1,537	400	—	400	—
Räfla u:r 1 ...................................	1	—	1,9890	8,9090	675	—	675	—
Myresjö n:r 4 Vest- eller Sörgård...	1	—	_ 1	0,0720	230	—	230	—
	1	—	0,470	1,4400	575	—	575	—
Stora Haghult u:r 1.......................	—	1	—	12,1970	700	—	1,106	—
Hökasjö n:r 1 .................................	1	—	1,8770	11,8040	800		800	—
Transport	40	3	—	-	— \|_	—	-

1 Arealen innehåller tomt och äng.

227

Bil. H

Tabell 3. (forts.)

Egendom	Försäljning enl. K. Br. d. 22/]2 1893 eller mom. 6:o i K. Br. d. 2% 1896	ZO Ö O: -• •-* CD a Wd r er? Oj re • o" g >—\| O g B Öl	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	40	3	—	—	—	—	—	—
Hökasjö n:r 1 ................................	—	l1	1,7780	16,3850	1,500	—	—	—
Kronobergs län.
Spritstnåla n:r 1.............................	1	—	0,893	4,533	500	—	500	—
	1	—	1,461	10,308	750	—	750	—
	1	—	0,679	3,694	500	—	500	—
Balgaryd n:r 1 ...........................	1	—	1,428	3,632	750	—	750	—
Bästingshult n:r 1...........................	l	—	1,919	14,456	1,500	—	1,500	—
Bjernaryd n:r 2 Kronogård ............	1	—	1,798	12,494	1,200	—	1,200	—
Fårslmlt n:r 1 ...............................	1	—	2,397	19,149	1,300	—	1,300	—
Årenäs n:r 1.................................	—	1	1,282	16,279	1,800	—	1,800	—
	1	—	1,30	8,327	750	—	750	—
Hunna n:r 3 Östergård ..................	l2	—	2,287	32,126	5,410	41	5,410	41
	l3	—	3,324	12,35	1,912	29	1,912	29
	1	—	2,135	9,50	1,110	80	1,110	80
	—	I4	0,267	3,953	290	78	290	78
Karsamåla n:r 1 Östergård ..........	1	—	1,7890	10,1460	1,076	82	1,076	82
Gynkelstorp n:r 2 Herregård ........	—	1	1,4000	11,8600	1,226	85	1,305	—
Kalmar län.
Lilla Spånga n:r 1..........................	1	—	0,5397	2,0074	362	—	362	—
	1	—	0,1366	1,1283	108	—	108	—
Törestorp u:r 1 .........................	1	—	0,238	1,235	300	—	300	--
Transport	55	7	—	—	—	—	—	—

'' Handlingarna angående försäljningen ej inkomna. — 2 Värde å växande skog 3,712 kronor 50 öre. —
3 Värde å växande skog 200 kronor. — 4 Skogsvärde 20 kronor.

Bil. H,

228

Tabell 3. (forts.)

Egendom	Försäljning enl. K. Br. d. 22/12 1893 eller mom. 6:o i K. Br. d. 25/« 1896	Försäljning enl. mom. 8:o i K. Br. d. 28/9 1 896	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	55	7	—	—	—	—	—	—
Grönkulla nar 1 ..............................	1	—	0,8639	3,0282	450	—	450	—
Ålefors n:r 1 ................................	1	—	0,7800	4,2240	600	—	600	—
	1	—	0,1140	0,1140	200	—	200	—
Tjurstorp n:r 3 ..............................	—	1	0,5720	11,4050	600	—	1,051	—
Hult n:r 1.......................................	1	—	2,1190	10,8930	1,042	—	1,042	—
Föra n:r 8 med lägenheten Föra n:r 10	1	—	1,745	8,703	450	—	450	—
	1	—	0,13	4,35	150		150	—
Kristianstads län.
Stensma n:r 7.................................	1	—	0,37	0,88	200	—	200	—
Krokaröd n:r 2.................................	1	—	2,59	11,495	1,500	—	1,500	—
Neflinge n:r 9.................................	—	1	3,644	38,944	2,665	—	6,000	—
	1	—	2,722	11,017	1,200	—-	1,200	—
	1	—	2,711	12,077	1,300	—	1,300	—
	1	—	2,939	10,758	1,500	—	1,500	—
	l	—	2,366	13,053	1,500	—	1,500	—
Ruggaröd n:r 1 .............................	1	—	0,092	0,092	100	—	100	—
	1	—	1,103	15,277	1,450	—	1,450	—
Ousby n:r 3 ....................................	1	—	0,075	0,075	1,200	—	1,200	—
Anm. Egendomen belägen invid Ousby	1	—	0,084	0,084	1,000	—	1,000	—
jern vägsstation.	1	—	0,075	0,075	1,000	—	1,000	—
	1	—	0,082	0,082	1,000	—	1,000	—
	1	—	0,10	0,10	850	—	850	—
	1	—	0,07	0,07	500	—	500	—
	1	—	0,083	0,083	800	—	800	—
	1	—	0,025	0,025	175	—	175	—
Transport	77	9	— —	—	—	—	—

229

Bil. H,

Tabell 3. (forts.)

Egendom	" • “ ° ce - p: • Cd oo 5'' i «coq * CO O-i (t • B to '' i <3 CD »o tu SB *	OO s Si -3 B bd 5’ r* en Do fn • B^ i-B »-< o oo 5 <© r o	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	77	9	—	—	_	—	—	—
Ousby n:r 3 (forts.) ......................	1	—	0,001	0,001	10	—	10	—
	1	—	0,028	0,028	175	—	175	—
	1	—	0,046	0,046	400	—	400	—
	1	—	0,028	0,028	300	—	300	—
	1	—	0,094	0,094	700	—	700	—
	l	—	0,12	0,12	700	—	700	—
	1	—	0,043	0,043	200	—	200	—
	1	—	0,059	0,059	600	—	600	—
	1	—	0,283	0,283	1,200	—	1,200	—
	1	—	0,059	0,059	300	—	300	—
	1	—	0,114	0,114	600	—	600	—
	1	—	0,12	0,12	1,000	—	1,000	—
	1	—	0,229	0,229	2,000	—	2,000	—
	1	—	0,328	0,328	400	—	400	—
	1	—	0,06	0,06	150	—	150	—
	1	—	0,429	0,429	800	—	800	—
	1	—	0,048	0,048	100	—	100	—
	1	—	0,155	0,155	1,000	—	1,000	—
	1	—	0,068	0,068	200	—	200	—
	1	—	0,055	0,055	200	—	200	—
	1	—	0,05	0,05	300	—	300	—
	1	—	0,08	0,08	200	—	200	—
	1	—	0,433	0,433	750	—	750	—
	1	—	0,031	0,031	100	—	100	—
	1	—	0,181	0,181	300	—	300	—
Transport	102	9	—	—	—	—	—	—

Bil. H,

230

Tabell 3. (forts.)

	° Mo1 ÖB £ ‘ S tÖ OO 5''	OO ö 2 08 ÖB PJ£: b’ tö 5	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Egendom	g enl. K. Br. 93 eller mom. r. d. 2% 1896	ig enl. mom. r. d. 2®/n 1896	Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	102	9	—	—	—	—	—	—
Ousby n:r 3 (forts.) ........................	1	—	0,319	0,319	400	—	400	—
	1	—	1,915	1,915	300	—	300	—
	—	1	0,293	0,293	2,000	—	2,360	—
Vasabygget n:r 1 .........................	I1	—	—	11,4600	1,700	—	1,700	—
	l2	—	—	4,4820	500	—	500	—
Svenstorp n:r 1 ..............................	1	—	0,4500	0,4500	150	—	150	—
	1	—	2,0270	8,2600	600	—	600	—
	1	—	1,1110	1,3490	300	—	300	—
	1	—	0,4570	2,6910	200	—	200	—
	1	—	2,0500	3,1370	550	—	550	—
Malmöhus län.	1	—	1,4090	2,9370	500		500
Nefvitshög n:r 15 ...........................	1	—	0,9713	0,9713	1,262	69	1,262	69
Anm. Egendomen utgjorde ett krono-	1	—	0,4665	0,4665	606	45	606	45
bete af nära fem kilometers längd men på vissa ställen blott några och trettio meters	1	—	0,0085	0,0085	11	05	11	05
bredd. Å egendomen funnos ej några kro-	1	—	0,8275	0,8275	1,075	75	1,075	75
nan tillhöriga byggnader men deremot mer än 70 lägenheter, försedda med enskilda	1	—	0,4250	0,4250	552	50	552	50
personer tillhöriga bostadshus. Hela arealen	1	—	1,2125	1,2125	1,576	25	1,576	25
utgjorde, förutom 1,242 hektar impediment, 43,9378 hektar, allt, med undantag af hus-	1	—	1,1250	1,1250	1,462	50	1,462	50
tomterna, afkomstgifvande mark. Saluvär-	1	—	0,1150	0,1150	149	50	149	50
det å de särskilda lägenheterna beräknades	1	_	2,05	2,05	2,460	—	2,640	—
vid uppskattningen efter pris, vexlande mellan 1,300 kronor och 1,100 kronor för	1	—	1,8437	1,8437	2*212	44	2,212	44
hektar.	1	—	0,3525	0,3525	423	—	423	—
Transport	123	10	—	—	—	—	-	—

1 Arealen innehåller dels åker, dels äng, dels utmark.

2 Arealen innehåller till största delen skoglös utmark.

231

Bil. H

Tabell 3. (forts.)

Egendom	Försäljning enl. K. Br. d. a,/]2 1893 eller mom. 6:o i K. Br. d. «/• 1896	Försäljning enl. mom. 8:o i K. Br. d. «/, 1896	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	123	10	—	_	—	__	—	__
Nefvitshög n:r 15 (forts.)...............	1	—	0,3740	0,3740	448	80	448	80
	1	—	0,6613	0,6613	793	56	793	56
	1	—	0,4050	0,4050	486	—	486	—
	1	—	1,2503	1,2503	1,500	36	1,500	36
	1	—	0,0212	0,0212	25	44	25	44
	1	—	0,02	0,02	24	—	24	—
	1	—	0,0435	0,0435	52	20	52	20
	1	—	0,4950	0,495o	594	—	594	—
	1	—	0,6575	0,6575	789	—	789	—
	1	—	0,0367	0,0367	44	04	44	04
	1	—	0,0658	0,0658	78	96	78	96
	1	—	0,0740	0,0740	88	80	88	80
	1	—	0,02	0,02	24	—	24	—
	1	—	0,0292	0,0292	35	04	35	04
	1	—	0,4182	0,4182	484	84	484	84
	1	—	0,0043	0,0043	5	16	5	16
	1	—	0,47	0,47	564	—	564	—
	1	—	0,9625	0,9625	1,155	—	1,155	—
	1	—	0,3520	0,3520	422	40	422	40
	1	—	0,0258	0,0258	30	96	30	96
	1	—	0,6537	0,6537	784	44	784	44
	1	-—	0,3092	0,3092	371	04	371	04
	1	—	0,30	0,30	360	—	360	—
	1	—	0,3840	0,3840	460	80	460	80
	1	•-	0,3110	0,31 10	344	20	344	20
Transport	148	10	—	—	—	—	—	—

Bil. H,

232

Tabell 3. (forts.)

Egendom	Försäljning enl. K. Br. d. 22/i2 1893 eller mom. 6:o i K. Br. d. 2»/„ 1896	Försäljning enl. mom. 8:o i K. Br. d. 2% 1896	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	148	10	_____	—	—	—	—	—
Nefvitshög n:r 15 (forts.) ...............	1	—	0,1010	0,1010	121	20	121	20
	1	—	1,0275	1,0275	1,204	75	1,204	75
	1	—	0,5733	0,5733	687	96	687	96
	1	—	1,0045	1,0045	1,205	40	1,205	40
	1	—	2,2805	2,2805	2,552	80	2,552	80
	1	—	0,8737	0,8737	1,135	81	1,135	81
	1	—	0,21	0,21	273	—	273	—
	1	—	2,9560	2,9560	3,582	19	3,582	19
	1	—	0,1465	0,1465	190	45	190	45
	1	—	0,0055	0,0055	7	15	7	15
	1	—	2,6483	2,6483	3,270	31	3,270	31
	1	—	1,1212	1,1212	1,457	56	1,457	56
	1	—	1,08	1,08	1,404	—	1,404	—
	1	—	0,73	0,73	949	—	949	—
	—	1	0,7275	0,7275	873	—	875	—
	1	—	1,1488	1,1488	1,378	56	1,378	56
	1	—	1,0587	1,0587	1,270	44	1,270	44
	—	1	1,0725	1,0725	1,287	—	1,287	—
	1	—	0,99	0,99	1,089	—	1,089	—
	1	—	0,59	0,59	649	—	649	—
	1	—	0,2455	0,2455	270	05	270	05
	1	—	0,2568	0,2568	282	48	282	48
	—	1	0,2687	0,2687	295	57	295	57
	1	—	0,52	0,52	572	—	572	—
	1	—	2,1545	2,1545	2,369	95	2,369	95
Transport	170	13	—	—	1 ~	\|—	—	\|—

233

Bil. H,

Tabell 3. (forts.)

	oa !=l, . •• • “ ° ©• CD Jr • ^ a tö ce 5	00 Ö ^ O: CD *£ a Wa	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Egendom	•* co" JL a s?- - B ‘ oo o td gs *	r* oq cl. n> a K» “ • o oo a to P oa	Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	170	13	__	.	_	_		_
Nefvitshög n:r 15 (forts.)	1	—	0,0150	0,0150	16	50	16	50
	1	—	0,0318	0,0318	34	98	34	98
	1	—	0,4942	0,4942	543	62	543	62
	1	—	0,1028	0,1028	113	08	113	08
	1	—	0,0115	0,0115	12	65	12	65
	1	—	0,4475	0,4475	492	25	492	25
	1	—	0,0405	0,0405	44	55	44	55
	1	—	0,2095	0,2095	230	45	230	45
	1	—	0,1650	0,1650	181	50	181	50
	1	—	0,40	0,40	440	—	440	—
	1	—	0,4765	0,4765	524	15	524	15
	1	—	0,0108	0,0108	11	88	11	88
Långaröd n:r 1	1	—	1,552	3,500	700	—	700	—
	1	•—	2,034	6,000!	1,000	—	1,000	—
	1	—	2,809	4,971	1,100	_	1,100	—
Göteborgs och Bohus län.
Vestra Haris n:r 1 .......................	1	—	1,64	3,048	550	_	550	_
Humlelied n:r 1 .........................	1	—	2,341	3,327	540	—	540	—
	1	—	0,964	1,277	260	—	260	—
Wällseröd ..........	1	—	0,553	1,718	150	—	150	-
Marteröd..........................................	1	—	5,695	13,422	800	—	800	—
	1	—	b© ''cO OO Cn	8,786	600	_	600	—
Elfsborgs län.
Smula n:r 1 Björsagård.............	1	—	1,375	1,643	500	—	500	—
Transport	192	13	—	!	—	—	—	—

1 Arealuppgiften afser ungefarliga storleken.

Bil. H,

234

Tabell 3. (forts.)

Lägenheter, som enligt kongl. blefven till domänstyrelsen den 22 december
1893 eller den 25 september 1896 upplåtits från kronoegendomar, hvilka
enligt derom meddelade bestämmelser få försäljas.

Egendom	Försäljning enl. K. Br. d. J2/n 1893 eller mom. 6:o i K. Br. d. J7„ 1896	00 s g OD ’ P öö p'' 7* <JQ Pa er • D ro t-1 g t-* O 00 g «D . 01	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	192	13	—	—	—	—	—	—
Bögared n:r 2 Lillegård................	1	—	2,571	10,690	1,000	—	1,000	—
Kättersered n:r 1 ........................	1	—	2,650	33,40	4,470	—	4,470	—
Ramnås n:r 1 .................................	1	—	0,9270	5,1620	800	—	800	—
	1	—	1,1210	4,2040	500	—	500	—
Härkila n:r 3 Bengtsgård..............	1	—	1,9690	13,2020	1,200	—	1,200	—
	—	I1	1,6740	12,1810	--	1	—
Skaraborgs län.
Backen n:r 1 ................................	1	—	2,129	2,23	955	—	955	—
Sunträlje n:r 6 Stora Bäckagård ...	1	—	1,013	1,013	600	—	600	—
	1	—	0,23	0,23	125	—	125	—
Perstorp u:r 3 Hulegård ...............	1	—	0,14	0,14	150	—	150	—
Yistorp n:r 2 Kockgård.................	1	—	7,4650	15,8387	2,300	—	2,300	—
Vermlands län
Strand n:r 1.................................	—	1	1,2600	1,8300	600	—	1,725	—
Örebro län.
Sanna n:r 5 ...................................	—	1	2,613	2,614	1,500	—	1,500	—
Vestmanlands län.
Berga n:r 3 ....................................	1	—	0,436	0,436	250	—	250	——
Frösvi n:r 5....................................	1	—	0,3380	1,0950	1,620	—	1,620	—
Transport	204	16	1 _ 1	—	\| —	\|-	1 — 1—

1 Handlingar angående försäljningen ej inkomna.

235

Bil. H,

Tabell 3. (forts.)

Egendom	Försäljning enl. K. Br. d. 22/i2 1893 eller mom. 6:0 i K. Br. d. 1896	00 8 Sr -3 P tö a r* frej Oj to • B »o r- t-i o oo B • C5	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	204	16	—	—	—	—	—	_
Frösvi n:r 5 (forts.).....................	—	1	0,1360	1,3380	2,200	—	2,270	—
	—	1	1,0240	1,9310	2,800	—	2,825	—
	—	1	0,9860	5,8500	1,800	—	1,850	—
Kolbäck n:r 1 ................................	—	1	2,8860	4,1600	500	—	500	—
Kopparbergs län.
Nordanö ........................................	1	—	0,5350	0,5520	160	—	160	—
	1	—	1,1620	1,1780	340	—	340	—
	1	—	2,4050	2,4330	720	—	720	—
	t	—	3,0390	3,0990	920	—	920	—
	—	1	0,2360	0,3030	60	—	75	—
Gefle borgs län.
Kramstad n:r 1 ..........................	I1	—	—	—	780	—	780	—
	—	1	—	4,4354	1,500	—	1,815	—
	—	1	—	1,2039	500	—	500	—
	—	1	—	1,7701	630	—	630	—
	—	1	—	1,7908	570	—	570	—
	—	1	—	2,2357	600	—	600	—
Jemtlands län.
Trollsåsen n:r 2 ............................	1	—	2,735	28,897	1,000	—	1,000	—
	1	—	2,432	1 0,922	500	—	500
Ede n:r 1 jemte Skarpåslägden n:r 1	1	—	3,2975	12,9863	1,400	—	1,400	—
Transport	212	26	—	—	—	-1	—	—

Uppgift angående areai saknas.

Bil. H,

236

Tabell 3. (forts.)

Lägenheter, som enligt kongl. brefven till domänstyrelsen den 22 december

1893 eller den 25 september 1896 upplåtits från kronoegendomar, hvilka

enligt derom meddelade bestämmelser få försäljas.

	Os C- ---. OD ■— m: & • ^ D tö oo 5*	OO ° g —. —t ÖB D tÖ B*	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Egendom	g enl. K. Br. 93 eller mom. r. d. 27« 1896	r» CM Oj (l * P, B t—< o os	Tomt och Sker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	212	26	—	—	—	—	—	—
Ede n:r 1 (forts.) .........................	1	—	2,4455	16,24	1,400	—	1,400	—
	1	—	3,6920	27,76	2,000	—	2,000	—
	1	—	1,867	50,7575	2,500	—	2,500	—
	1	—	1,7765	14,86	1,100	—	1,100	—
	—	1	—	2,43	750	—	1,055	—
Åsmundgården n:r 1........................	1	—	1,0585	1,2135	350	—	350	—
1	—	1,2945	2,5845	500	—	500	—
	1	—	2,5040	6,8620	1,000	—	1,000	—
	1	—	1,8320	7,0110	850	—	850	—
	1	—	3,3500	8,3930	1,100	—	1,100	—
	1	—	2,7860	8,9080	1,250	—	1,250	—
	1	—	2,4830	7,3910	1,050	—	1,050	—
	1	—	3,9630	14,6710	1,800	—	1,800	—
	1	—	2,4120	1 1,3200	1,250	—	1,250	—
Dvärsätt n:r 7.................................	1	—	2,0700	20,0260	1,000	—	1,000	—
Ammer n:r 1 ...........................	1	—	2,8060	5,0340	2,000	—	2,000	—
Vesterbottens län.	—	1	3,3650	8,8300	2,000		3,035
Axla eller Vesterhiske n:r 5 .........	1	—	0,373	0,373	200	—	200	—
	1	—	0,237	0,237	150	—	150	—
	1	—	0,225	0,225	100		100
	1	—	0,063	0,063	20		20	—
	1	—	0,220	0,220	100		100	——
	1	—	0,061	0,061	30		30	—
	1	—	0,292	0,292	175		175	—
Summa	234	\| 28	—	—	—	\|—	1 —	\|—

Tabell 4.

237

Bil. H,

Lägenheter, som enligt kongl. brefvet till domänstyrelsen den 25 september

1896 blifvit från kronans utarrenderade egendomar upplåtna.

	Försäljning enl. mom. 6:o) i K. Br. d. 25 sept. 1896	Försäljning enl. mom. 8:o) i K. Br. d. 25 sept. 1896	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Egendom	Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Stockholms län.
Ålsunda n:r 2 .....................	1	—	0,480	0,944	350	_	350	_
Svinö eller Rådmansö kungsgård .. ..	1	—	0,268	0,29	300	—	300	—
Upsala län.
Bro n :r 7 .....................	1	—	1,482	1,482	900	—	900	—
	1	—	—	0,136	100	—	100	—
	—	I1	—	2,132	1,000	—	1,500	—
Södermanlands län.
Ribbingelunds kungsgård.................	—	1	2,801	6,992	i,100	—	1,250	—
	—	1	1,202	0,461	900	—	1,160	—
Qvarnberga n:r 1............................	—	1	8,837	11,639	3,600	—	3,600	—
Hallsta n:r 1, 2 och Libbetomta n:r 1	I2	—	2,852	10,937	1,650	—	1,650	—
Vik n:r 1 ....................................	—	1	0,638	13,584	4,600	—	5,125	—
Askö n:r 1 .............................	—	l3	0,77	18,9451	2,100	—	2,150	—
Ålberga n:r 1 .................	—	l4	2,509	4,515	1,500	—	1,500	—
—	1	4,66	4,766	2,225	—	2,225	—
Östergötlands län.
Tutia n:r 1.............	—	1	7,44	12,106	3,500	—	5,500	—
	- 1	1	4,30	4,487	2,500	—	4,100	—
Transport	5	10	—	—	—	—i	—	—

1 Torp bebygdt med kronan tillhöriga hus.

2 I saluvärdet ingår det till 868 kronor 15 öre uppskattade värdet å lägenhetens skog och
skogsmark.

3 Bebygd. Skogsvärde 878 kronor 39 öre.

4 Obebygd. Skogsvärde 50 kronor.

Bil. H,

238

Tabell 4. (forts.)

Lägenheter, som enligt kongl. brefvet till domänstyrelsen den 25 september

1896 blifvit från kronans utarrenderade egendomar upplåtna.

Egendom	Försäljning enl. mom. 6:o) i K. Br. d. 25 sept. 1896	Försäljning enl. mom. 8:o) i K. Br. d. 25 sept. 1896	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	5	10	—	—	—	—	—
Boberg n:r 1..................................	1	—	0,263	0,263	400	—	400	—
	l	—	4,533	6,452	1,400	—	1,400	—
Rogestad n:r 3...............................	l1	—	1,959	3,603	2,500	—	2,500	—
Vrånghet n:r 1 Östergård och \|	1	__	0,106	0,256	400	—	400	-1
Vrånghet n:r 3 \|
Råstorp n:r 2 Södergården...............	i-	—	—	0,552	600	—	600
	i3	—	—	0,720	600	—	600	—
Färgestad n:r 1 .............................	1	—	0,679	1,363	800	—	800	—
Skrukeby n:r 8................................	1	—	0,276	0,276	350	—	350
Bondebacka n:r 1 ...........................	1	—	0,1916	0,1916	1,530	—	1,530	—
Anm Egendomen belägen invid Mo-	1	—	0,278	0,278	2,220	—	2,220	—
tala stad. Tomtprisen i allmänhet beräk-	1		0,217	0,217	1,740	—	1,740	—
nade efter 80 öre för qvadratmeter.	1	_	0,146	0,146	1,170	—	1,170	—
	1	—	0,105	0,105	840	—	840	—
	1	—	0,086	0,086	690	—	690	—
	1	—	0,084	0,084	670	—	670	—
	1	—	0,109	0,109	870	—	870	—
	1	—	0,081	0,081	650	—	650	—
	1	—	0,097	0,097	780	—	780	—
	1	—	0,106	0,106	850	—	850	—
	l4	—	0,083	0,083	250		250	—
	1	—	1,505	1,505	1,000		1,000	—
	—	i	0,066	0,066	530		530	\|—
Transport	26	n	1 -	—	\| —	1—	I —	1-

1 I saluvärdet ingår det till 700 kronor beräknade värdet å kronan tillhöriga åbyggnader, en
stuga och ladugård. 2 Utäng. 3 Utäng. Köpt af förre boställshafvaren. 4 Priset beraknadt efter 30
öre qvadratmetern.

Tabell 4. (forts.)

239

Ilil. H,

Lägenheter, som enligt kongl. brefvet till domänstyrelsen den 25 september

1896 blifvit från kronans utarrenderade egendomar upplåtna.

Egendom	försäljning enl. mom. 6:o) i K. Br. d. 25 sept. 1896	försäljning enl. mom. 8:o) i K. Br. d. 25 aept. 1896	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	26	11	_	_	_	_	_	_
Perstorp n:r 1 ................................	1	—	2,846	12,717	2,020	—	2,020	—
	1	—	0,844	1,74!	600	—	600	—
	1	—	0,593	4,298	570	—	570	—
Öfre Leberg n:r 6 Bossgård........	1	—	1,01	1,138	600	—	600	—
	1	—	0,068	0,068	160	—	160	—
	1	—	0,474	0,474	400	—	400	—
Qvickstorp n:r 1............................	1	—	0,096	0,099	200	—	200	—
	1	—	0,202	0,408	400	—	400	—
Vestra Heljestad n:r 1 Mellangärden	1	—	0,242	0,242	750	—	750	—
Hundkärr tur 1 ............................	1	—	0,787	2,16	750	—-	750	—
Dufvedal n:r 1 ...............................	1	—	0,046	0,046	370	—	370	—
Anm. Egendomen belägen invid Mo-	1	—	0,008	0,008	640	—	640	_\|
tala stad. Lägenhetsinnehafvarne till största
delen arbetare vid den närbelägna Motala	1		0,057	0,05 i	460		460
mekaniska verkstad.	1	—	0,146	0,146	1,170	—	1,170	—
	1	—	0,115	0,115	920	—	920	—
	1	—	0,124	0,124	370	—	370	—
	1	—	0,125	0,125	870	—	870	—
	1	—	0,1642	0,1642	1,480	—	1,480	—
	1	—	0,1053	0,1053	950	—	950	—
	1	—	0,116	0,116	930	—	930	—
	1	—	0,1353	0,1353	1,080	—	1,080	—
	1	—	0,124	0,124	990	—	990	—
	1	—	0,1601	0,1601	1,200	—	1,200	—
	1	—	0,1378	0,1278	1,030	—	1,030	—
	1	—	0,0973	0,0973	730		730	—
Transport	51	n	— \|	—	—	—\|	1	—

Bil. H,

240

Tabell 4. (forts.)

Lägenheter, som enligt kongl. brefvet till domänstyrelsen den 25 september

1896 blifvit från kronans utarrenderade egendomar upplåtna.

	Hg	ht-
	Ä ®	Ö CD	Areal (i	hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
	OO —	ce h.''—''• ce P
	■a « g-	■g. W 5''
Egendom	• * 09 £ w»	E W a
	SO ’ .“	SL	och	Hela	Kronor	öre	Kronor	öre
	•“"b to o	* 3 to e	åker	arealen
	Öl g	ox g
Transport	51	ll	—	—	—	—	—	—
Dufvedal n:r 1 (forts.).................	1	—	0,1156	0,1156	870	—	870	—
	1	—	0,0486	0,0486	360	-—	360	—
	1	—	0,028	0,028	210	—	210	—
	1	—	0,0396	0,0396	300	—	300	—
	1	—	0,0545	0,0545	410	—	410	—
	1	—	0,0649	0,0649	490	—	490	—
	1	—	0,1803	0,1803	1,350	—	1,350	—
Sättrau, utjord under Dufvedal n:r 1	1	—	0,183	0,183	600	—	600	—
1	—	0,105	0,105	400	—	400	—
	1	—	0,09	0,09	300	—	300	—
Tummetorp n:r 1 .........................	1	—	0,693	4,08	500	—	500	—
Berga n:r 3 Lillgård	1	—	0,087	0,087	400	—	400	—
1	—	0,32	0,32	1,100	—	1,100	—
	1	—	0,112	0,1 12	450	—	450	—
	1	—	0,083	0,083	425	-	425	—
	1	—	0,087	0,087	425	—	425	—
Jönköpings län.
Rågsjö n:r 2, 3 Bengtsgård och
Larsgård ...................................	1	—	0,914	2,565	1,050	—	1,050
Kalmar län.
Plittorp n:r 1 ......................	l1	—	0,519	6,696	885		885	—
Vestrahult n:r 1..............................	1	—	0,312	0,804	250		250	—
Upsala n:r 1....................................	1	—	1,069	6,0	600	—	600	—
Fagerbäck n:r 1 .............................	—	l	2,06	2,801	1,060		1,100	—
Transport	71	\| 12	1	—	—	I-	1 —	\|—

1 I saluvärdet ingår skogsvärde 485 kronor.

241

Bil. H

Tabell 4. (forts.)

Lägenheter, som enligt kongl. brefvet till domänstyrelsen den 25 september

1896 blifvit från kronans utarrenderade egendomar upplåtna.

Egendom

Transport

Kristianstads län.

Arkelstorp n:r 1........................

Anm. Egendomen belägen invid Arkelstorps
jern vägsstation.

Tollarp n:r 5, 8..............................

Anm. Egendomen belägen invid Tollarps
jernvägsstation.

rursaijmng em. mom. 6:o) i K. Br. d. 25 sept. 1896	rursaijmng em. mom. 8:o) i K. Br. d. 25 sept. 1896 • i	EJ : : Areal ’	1 hektar)	Saluvärde	Köpeskillin
Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	ör	Kronor	Öl
71	12	—	—	—		—
1	—	0,14	0,14	300		300
1	—	0,138	0,138	350	—	350
J	—	0,078	0,078	150	—	150
1	—	0,083	0,083	150	—	150
1	—	0,14	0,14	250	—	250
t	—	0,265	0,265	550	—	550
1	—	2,906	5,422	2,000	—	2,000
1	—	0,115	0,115	350	—	350
1	—	0,152	0,152	400	—	400
1	—	0,198	0,198	550	—	550
—	1	0,21	0,21	350	—	380
—	1	0,234	0,234	350	—	350
—	1	0,21	0,21	350		350
—	1	0,21	0,21	350		350	—
1	—	0,18	0,18	600		600
1	—	0,058	0,058	220		220
1	—	0,116	0,116	450		450
1	—	0,04	0,04	170		170
1	—	0,032	0,032	140		140
1	—	0,04	0,04	no-		no
1	—	0,20	0,20	600-		600
1	—	0,081	0,081	320-		320
1	—	0,06	0,06	320-		320
90	1(1 \|	—	—	-1-		-1-	-

Bil. H

242

Tabell 4. (forts.)

Lägenheter, som enligt kongl. brefvet till domänstyrelsen den 25 september

1896 blifvit från kronans utarrenderade egendomar upplåtna.

Egendom	Försäljning enl. mom. 6:o) i K. Br. d. 25 sent. 1896	Försäljning enl. mom. 8:o) i K. Br. d. 25 sent. 1896	Areal (i hektar)	-w— Saluvärde	Köpeskilling
Tomt och åker	Hela arealen	Kronor	öre	Kronor	öre
Transport	90	16	—	—	—		—
Tollarp n:r 5, 8 (forts.)..................	1	—	0,055	0,055	220		220
	1	—	0,22	0,22	700	—	700
	1	—	0,033	0,033	140	—	140	—
	1	—	0,257	0,257	900	—	900	—
	1	—	0,018	0,018	50	—	50	—
	1	—	0,028	0,028	130	—	130	—
	1	—	0,232	0,232	700	—	700	—
	1	—	0,044	0,044	230	—	230	—
	—	4	0,0905	0,0905	600	—	—	—
	—	3	0,091	0,091	600	—	—	—
1	—	12	0,0992	0,0992	600	—	—	—
	—	11	0,124	0,124	600	—	—
	—	1	0,182	0,182	600		—	—
Linneröd n:r 3................................	1	—	1,3840	7,2620	900		900	—
	1	—	2,2060	5,1090	1,100		1,100	—
Malmöhus län.
Stäfvie n:r 19.................................	1	—	0,41	0,41	400		400	—
	1	—	0,019	0,019	100		100
	1	—	0,17	0,17	200		200	——
Hvellinge n:r 22, 30 .....................		I2	0,318	0,318	1,240		5,600	—
		1	0,08	0,08	\| 285		285	—
Transport	103	47	—	—	1 -	1-	-\| —	—

1 Uppgifterna om areal och saluvärde afse hvarje särskild tomt och tomterna säljas enl. mom. 8:o),
med iakttagande af, att försäljning sker, i den man köpeanbud till saluvärdet erhalles.

2 Af uppskattningsmännen värderad till 650 kronor.

3 » » » » 150 kronor.

243

Bil. H.

Tabell 4. (forts.")

Lägenheter, som enligt kongl. brefvet till domänstyrelsen den 25 september

1896 blifvit från kronans utarrenderade egendomar upplåtna.

	hrj CS O:	^3 OO O:
	o 5 w pj	£, 2 tf:	Areal (i hektar)	Saluvärde	Köpeskilling
	CD D	cd a
Egendom
H- tÖct, oo r» S	to CD	Tomt	Hela
	cd ?— Oi CL,	«© • 5- 05 eu''	och	Kronor	öre	Kronor
	* B ro o	'' B	åker	arealen
	B	Or g
Transport	103	47	_	___
Hvellinge n:r 22, 30 (forts.) .........	—	l1	0,15	0,15	475	_	1,015	_
Tingaröd n:r 4, 7, 13.....................	1	—	3,62	3,834	5,000	—	5,000	—
Skaraborgs län.
Höjentorp n:r 1—7 med Höjentorp	—	I2	14,913	10,713	0,700	—	__	—
n:r 8, kungsgård......................	_	l3	0,426 0,803	0,497 3,703	4,100 1,300		6,700 1,525
	—	l3	_	_
Marieliolm n:r 1, 2	_	1	5 os	5,95 0,707	3,000 500		3,015 500
Örebro läD.	—	1	0,7	—	—

Öfverstå n:r 2 och 3 ...............	_	1 l4	7,104 20,931	17,995 24,80	1,500 9,000		3,110
Anstå n:r 3, 4........
Jemtlands län.
Skogen n:r 1 med Näset n:r 1 ......	—	l5	4,617	39,997	3,000	—	—	—
	i	—	1,804	19,692	1,500	—	1,500	—
	1	—	1,007	19,442	1,100	—	1,100	—
	1	—	1,622	19,83	1,300	—	1,300	—
	1	—	0,758	19,354	900	—	900	—
Summa	108	50	~ 1	— \|	— \|	-\|	—	—

1 Af uppskattningsmännen värderad till 250 kr.

I Antagligt anbud ej afgifvet; skall skötas på viss tid i afvaktan pa försäljning.

Bebyggd med manhus ocli ladugård, tillhöriga kronan.

skall e"a nim lägenheten skola IäS8as - skogsskiften om tillhopa 20,04 har, hvarefter ny saluvärdering
8 Försäljning ej verkstäld.

BILAGA TILL EGNAHEMSKOMITÉNS BETÄNKANDE.

REDOGÖRELSE

FÖR

I VISSA FRÄMMANDE LÄNDER FRÅN DET ALLMÄNNAS

SIDA VIDTAGNA

ÅTGÄRDER I SYFTE ATT BEFRÄMJA UPPKOMSTEN

AF EGNA HEM,

UTARBETAD

HERMAN FALK.

*£**«&•

STOCKHOLM

IYAR H^aaSTRÖMS BOKTRYCKERI A. B.

Såsom egnah emskomitén i sitt den 22 juni 1901 afgifna betänkande
omförmäla hafva i flere utländska stater från det allmännas sida vidtagits
åtgärder dels för att bistå arbetare i deras bemödanden att förskaffa sig
egna hem i den bemärkelse, hvari komitén ansett detta uttryck böra användas,
nämligen egna hus på fri och egen grund, dels ock för att i allmänhet
underlätta förvärf af mindre lägenheter på vare sig egen eller
annans mark.

Då den af komitén föreslagna lagstiftning endast innehåller bestämmelser
i förstnämnda syfte, har äfven nedanstående redogörelse ansetts
böra i hufvudsak begränsas till sådana i främmande länder från det allmännas
sida vidtagna åtgärder, hvilka afse åstadkommandet af egna hem
i egentlig bemärkelse.

För Preussen och Storbritannien är en dylik redogörelse redan lemnad
i en af doktor A. Rapliael författad uppsats, hvilken utgör bilaga till jordbrukslägenhetskomiténs
den 23 november 1892 afgifna betänkande, och
har derför, hvad nämnda länder beträffar, uppmärksamheten här nedan
hufvudsakligen egnats åt de åtgärder i ämnet, hvilka derefter förekommit.

Den utländska hemstadslagstiftningen, för hvilken sistnämnda komité
likaledes redogjort, har här nedan icke upptagits till behandling.

INNEHÅLL.

Norge- Sid.

Jordinköps- och huslånefonderna........................................................................... 1.

Upplåtelse af lägenheter från staten tillhörig jord................................................ 17.

Danmark.

Statsunderstöd till åstadkommande af jordbrukslägenheter för landtarbetare......... 20.

Statsunderstöd till uppförande af arbetarebostäder................................................ 30.

Finland ........................................................................................................................... 32.

Preussen........................................................................................................................... 39.

England........................................................................................................................... 40.

Belgien ........................................................................................................................... 42.

Frankrike ........................................................................................................................ 43.

Bil. Lov om Tilvejebringelse af Jordlodder for Landarbejdere

45.

NORGE.

Jordinköps- och huslånefonderna.

På förslag, af enskilde stortingsmän beslöt stortinget 1894 upprättande
af dels en jordinköpsfond för att underlätta obemedlade personers inköp
al jord och dels en huslånefond för att understödja obemedlade vid förvärf
af egna bostäder.

Rörande förstnämnda fond träffades följande bestämmelser.

Stortinget medgaf, att af statsmedel ett belopp af högst 200,000
kronor finge ställas till kommunernas förfogande för inköp af jord,
som vore afsedd att till inköpspris öfverlåtas åt obemedlade i lägenheter
på högst 500 ar odlingsbar jord, under hufvudsakligen följande
vilkor:

a) Ingen kommun kan till sitt förfogande erhålla mera än 25,000
kronor.

b) I årlig ränta erlägges af vederbörande kommun 3 3/4 procent.

c) Af den sålunda förvärfvade jorden öfverlåter kommunalstyrelsen
åt obemedlade till inköpspris lägenheter af högst ofvan angifna areal odlingsbar
jord.

d) På hvarje lägenhet utlånar kommunalstyrelsen högst 1,500 kronor
af det kommunen till inköp af hufvudegendomen beviljade belopp. Lånen
förräntas efter högst 4 procent årligen, och afbetalningar erläggas enligt
af kommunen meddelade bestämmelser, dock så att hvarje lån i sin
helhet måste vara infriadt inom 25 år, efter det lånet meddelats.

I fråga om huslånefonden beslöt stortinget, att af statsmedel ett
belopp af högst 800,000 kronor finge ställas till kommunernas förfogande
att af dem utlånas till obemedlade för uppförande eller förvärfvande af
egna bostäder eller gäldande af skuld å sådana, på hufvudsakligen följande
vilkor:

■Jordinköpsfonden.

Huslåne fonden.

a) Ingen kommun kan till sitt förfogande erhålla mera än 50,000
kronor.

b) Ränta erlägges af vederbörande kommun efter 33/4 procent årligen.

c) Kommunalstyrelsen lemnar obemedlade personer lån till uppförande
eller förvärfvande af egna bostäder eller gäldande af skuld å sådana, dock
blott försåvidt hus och tomt icke antagas vara värda mera än 3,000 kronor.

o r”) 7

d) A dylika lån, som må uppgå till högst 1,500 kronor, erlägges till
kommunen högst 4 procent årlig ränta. Afbetalning fullgöres enligt af
kommunen meddelade bestämmelser, dock sålunda att lånen i sin helhet
måste vara infriade inom 25 år från utlåningsdagen.

e) Lånemedlen utbetalas till kommunerna, i den mån nämnda medel
visa sig behöfliga för användning enligt bestämmelserna i mom. c) och d).

Förändringar Då emellertid jordinköpsfondens medel endast i ringa mån blefvo
tema. För- föremål för efterfrågan, beslöt stortinget 1895 i öfverensstämmelse med en
ökning af härom aflåten kongl. proposition vissa förändringar i lånereglerna för denna
fonderna. fon(j Dessa förändringar gingo väsentligen ut på, att lånemedel stäldes
till kommunernas förfogande icke blott för inköp af egendomar, hvilka
derefter skulle styckevis öfverlåtas åt enskilde, utan äfven för utlåning åt
enskilde, hvilka annorledes ville förvärfva jordlägenheter på högst 500 ar
odlingsbar jord, att högsta beloppet för lån på hvarje lägenhet nedsattes
från 1,500 kronor till 1,000 kronor, dock att ytterligare högst 1,000 kronor
finge utlånas på samma lägenhet, om den vore bebyggd eller skulle bebyggas,
samt att medel, som afbetalts å dylika lån, finge af kommunerna å
nyo utlånas, så snart de nått upp till ett för utlåning lämpligt belopp.
Dessutom medgafs, att i undantagsfall längre tid än 25 år finge bestämmas
för lånens återbetalande. Samtidigt ökades fondens medel från
200,000 kronor till 500,000 kronor.

Huslånefonden, hvilken inom kort i sin helhet togs i anspråk, förökades
äfvenledes år 1895 från 800,000 kronor till 1,500,000 kronor.
På samma gång vidtogos ändringar i lånereglerna äfven för denna
fond, hufvudsakligen genom meddelande af bestämmelser derom, att
medel, som genom afbetalningar inflöte till kommunerna, kunde af
dem åter utlånas, samt att ansökningar om lån till uppförande eller förvärfvande
af egna bostäder borde komma i betraktande framför låneansökningar,
som afsåge betalande af gäld å bostäder, af hvilka sökandena redan
vore egare.

Då sistnämnda fond jemväl efter den sålunda vidtagna förökning snart
visade sig otillräcklig att tillmötesgå inkommande låneansökningar, beslöt
stortinget 1896 att föröka dess medel med 1,000,000 kronor, och

en vidare förökning med 500,000 kronor tillkom genom beslut af stortinget
1900.

Slutligen har stortinget 1902 besluti t att för ifrågavarande ändamål
ställa till kommunernas förfogande ytterligare högst 500,000 kronor,
att fördelas mellan jordinköpsfonden och huslånefonden enligt hvad inredepartementet
bestämmer.

Hela anslaget till förberörda fonder utgör alltså 4,000,000 kronor.

Sedan såväl 1896 som 1897 förslag om vidare förändringar i lånereglerna
för nämnda fonder förevarit i stortinget utan att leda till någon
påföljd, aflat stortinget 1898, med hänsyn särskild! till det förhållande att
efterfrågan efter lån från jordinköpsfonden fortfarande visade sig mindre
liflig, en framställning i ämnet till regeringen. I anledning häraf tillsattes
genom kongl. resolution den 1 juli 1899 en komité af tre personer för Jen^juii
att taga under öfvervägande, hvilka ändringar vore erforderliga i de för 1899-dessa fonder gällande regler beträffande såväl vilkoren för utlåning af
medel som medlens åstadkommande och förvaltning, samt dervid jemväl
tillse, hvad i allmänhet kunde åtgöras för att skaffa arbetare jord och
bostäder.

Sedan denna komité den 23 mars 1900 framlagt förslag om premier
och premielån för nyodling eller förtjenstfull odling och skötsel af mindre
jordbruk, afgaf komitén den 24 derpå följande september sitt hufvud- 6e^/^ef
sakliga betänkande, innefattande framställning om lån för upprättande af den 24 seps.
k. arbetarebruk (mindre jordbrukslägenheter) för landtarbetare samt?e,nÄer 1900-för uppförande, fullbordande eller förvärfvande af bostäder för obemedlade
eller gäldande af skuld å sådana bostäder.

Komitén grundade denna framställning väsentligen på en statistisk Allmän motiöfversigt
af landtarbetareförhållandena, utvisande, att under de 25 år, som vennsförflutit
mellan folkräkningarna i december 1865 och i januari 1891, folkmängden
i landtdistrikten, de tre nordligaste amten oberäknade, tilltagit
med endast 1,8 procent, medan folkmängden i städerna med samma
undantag under nämnda tid vuxit med 74,0 procent, samt att en synnerligen
omfattande utvandring till främmande länder förekommit, till
allra största delen härledande sig från landtdistrikten. I de förnämsta
jordbruksdistrikten hade befolkningen till och med gått tillbaka, i ett
amt med öfver 14 procent. Denna tillbakagång gälde emellertid ej
de själfegande jordbrukarne, utan egentligen jordbruksarbetarne och i
synnerhet den tidigare och mångenstädes ännu vigtigaste jordarbetare -

klassen, husmännen *), hvilken klass i hela landet oafbrutet aftagit i
antal.

Berörda förhållanden bure, enligt komiténs mening, ovedersägligt
vittnesbörd om, att från det allmännas sida måste vidtagas kraftiga åtgärder
för att förbättra jordbruksarbetarnes ställning, om icke dessa arbetares
antal småningom skulle förminskas så, att jordbruket blefve vanskött
af brist på arbetskraft. Ett betydligt antal jordbruksfastigheter, utgörande
åtskilligt mera än två tredjedelar af landets odlade mark, vore i
behof af legd arbetskraft, och om de ginge miste om denna, skulle hela
landets jordbruk förlamas.

Att åstadkomma en lämplig ordning för arbetareförhållandena på
landet, tjenlig att hos jordbruksarbetarne framkalla tillfredsställelse med
deras vilkor och på samma gång öfverensstämmande med de arbetsgifvande
jordbrukarnes behof, vore enligt komiténs uppfattning det enda
sätt, hvarpå tillräcklig arbetskraft kunde tillföras jordbruket, liksom det
skulle vara det bästa medlet att minska och reglera strömmen af arbetare
från landtdistrikten till städerna och främmande länder.

Det första vilkoret för en sådan ordning vore, att jordbruksarbetarne
vore bofasta och hade anledning att använda sin lediga arbetskraft till
odling af jord för egen räkning. Jordbruket kräfde ökad arbetskraft under
vissa tider af året, och den arbetare, som vore hänvisad till sin arbetslön
för sådana tider, måste söka sig någon biförtjenst, om han skulle undgå
att lida nöd. I allmänhet kunde han icke i tillräcklig grad få sådan biförtjenst
hos andra. Det naturligaste vore, att han sökte densamma inom
sin egen verksamhetskrets, såsom jordbrukare. Jordbruksarbetaren borde
derför hafva jord, som han kunde bruka för egen räkning vid sidan af
sitt jordbruksarbete för andra, så att hans arbetstid delades mellan hans
egen jord och den främmande.

Det vore emellertid uppenbart, att om det helt och hållet skulle öfverlemnas
åt jordbruksarbetarnes; egen ekonomiska förmåga att förvärfva och
bebygga små jordbruk, det blott för ett fåtal skulle lyckas att åstadkomma
det härför erforderliga kapitalet, och de, för hvilka detta lyckades,
skulle oftast hafva lånat de behöfliga penningarna på så hårda vilkor, att det
för dem skulle blifva ytterst tryckande att fullgöra de sålunda åtagna förpligtelserna.
Det vore derför nödvändigt, om det åsyftade målet skulle

*) Med husmän, närmast motsvarande torpare, förstås i allmänhet personer af
allmogeklassen, hvilka hafva nyttjanderätt till en under en sjelfständig jordbruksfastighet
lydande lägenhet mot skyldighet att till hufvudegendomens egare eller brukare erlägga en
årlig afgift och oftast äfven förrätta personligt arbete på hufvudegendomen.

nas, att penningemedel stäldes till förfogande på vilkor, som icke vore
nedtryckande för obemedlade låntagare.

När lån, leinnade på sådana vilkor, kunde få pregeln af att innebära
eu gåfva till vederbörande landtarbetare, vore grunden till denna att söka
icke allenast i hänsynen till landtarbetarne sjelfva och jordbrukets behof
af rikligare tillgång på arbetskraft, utan tillika i önskvärdheten att befrämja
uppodlingen af den stora myckenhet odlingsbar jord, som läge
ouppodlad inom landet.

Äfven uppgiften att skaffa obemedlade personer bostäder på lämpliga
vilkor vore, enligt hvad komitén vidare uttalat, stor och betydelsefull,
och det vore fullt berättigadt, att det allmänna lemnade sitt bistånd till
lösningen af denna uppgift.

Komitén har antagit, att nämnda två uppgifter, att skaffa arbetare
bostäder samt det egentliga jordarbetarespörsmålet, landtarbetares förvärf
af små jordbruk, borde finna sin lösning genom beredande af ökad möjlighet
för arbetare att erhålla billiga lån till förvärfvande af jord och bostäder,
samt att detta mål i stor utsträckning skulle kunna nås genom att
utveckla den låneverksamhet, som börjats genom jordinköpsfonden och
huslånefonden. I sådant syfte erfordrades emellertid efter komiténs
uppfattning en följd af genomgripande förändringar i de gällande lånereglerna.
Särskilt vore så förhållandet med " reglerna för lån till
arbetares förvärf af små jordbruk, på hvilket område dittills föga vunnits.

I sina hufvuddrag var komiténs förslag af följande innehåll.

Lnder det att enligt gällande regler för jordinköps- och huslåne-''1''''écJareArMl*-fonderna staten visserligen förvaltar desammas lånemedel, men med kommunerna
såsom mellanhänder, i det dessa af de erhållna lånemedlen bilda
kommunala lånefonder, från hvilka utlåningen till enskilda sker, föreslår
komitén, att kommunernas befattning med dylika lån skall till väsentlig
del upphöra eller inskränkas till garanti för lånen, samt att en särskild
bank, den norska arbetarebruks- och bostadsbanken, skall inrättas för att
hafva hand om denna lånerörelse. Ett bankmessigt ordnande af densamma
ställer, enligt hvad komitén anför, å ena sidan ett mångdubbelt
utlaningsbelopp till förfogande endast på grundvalen af de medel, staten
redan beviljat till nämnda fonder, och å andra sidan skulle fortsatt utlåning
direkt genom vederbörande statsdepartement, i den mån lånen tilltoge
i antal och storlek, påföra statsförvaltningen ett städse växande och
allt för betungande arbete.

Banken förvaltas, intill dess annat genom lag bestämmes, för statens
räkning af norska hypoteksbankens direktion.

Bankens ändamål är att lemna lån

a) mot en ränta af högst 3 procent ärligen till laudtarbetare för upprättande
af arbetarebrak äfvensom till landtkommuner (herredskommuner)
för inköp och bebyggande af landtegendomar, afsedda att styckas i arbetarebruk
för landtarbetare;

b) mot en ränta af högst 4 procent årligen till obemedlade personer
mot garanti af vederbörande kommuner för uppförande, fullbordande eller
förvärfvande af egna bostäder eller betalande af skuld a sadana äfvensom
till lands- och stadskommuner samt under kommunal garanti till byggnadsföreningar
för åstadkommande af bostäder för obemedlade.

Bankens grundfond bildas af statsmedel på sätt och med belopp,
som stortinget bestämmer. Komitén föreslår, att för sadant ändamål
beviljas ett belopp af 3,500,000 kronor*), samt att jordinköps- och huslånefonderna
öfverfiyttas till banken sålunda, att alla af kommuner
utstälda skuldebref å lån från dessa fonder öfverlåtas på banken och
skuldebrefvens sammanlagda belopp afräknas å det till grundfond^ beviljade
anslaget. Afbetalningar å lån, som enskilde låntagare erhållit af
kommuner med anlitande af fonderna, verkställas för framtiden direkt
till banken.

Grundfondens disponibla kapital göres fruktbärande genom att användas
antingen till bostadslån eller eljest till utlåning på sätt och under vilkor,
som bankens styrelse med finansdepartementets godkännande bestämmer.
Influtna räntor å fondens medel användas i första rummet till bestridande
af bankens förvaltningskostnader och vidare, i den mån behof deraf förefinnes
och räntorna dertill förslå, till gäldande af den ränteskilnad, som
kan uppkomma emellan å ena sidan den ränta, banken har att erlägga a
upptagna lån, och å andra sidan räntan a af banken beviljade lan. Lemna
räntorna å grundfonden öfverskott, bildas häraf en särskild räntefond, hvilkens
afkastning användes på samma sätt som räntorna a grundfonden.
Om deremot de räntor, grundfonden och den möjligen bildade räntefonden
afkasta, visa sig otillräckliga för sitt ändamål, fylles bristen af statsmedel.
.

Bankens rörelsekapital bildas genom upplåning under garanti åt norska
staten. För detta ändamål eger banken utgifva på innehafvaren stälda
obligationer, hvilkas sammanlagda summa dock icke ma utgöra mera än
sex gånger grundfondens belopp. Dessa obligationer förses a statens vägnar
med garanti af finansdepartementet. Återbetalningstiden ma icke vara
kortare än 30 och icke längre än 80 år.

*) Dåvarande beloppet af de till jordinköps- och huslånefonderna anslagna medel.

o Arbetarebruk kunna enligt förslaget förvärfvas endast af personer öfver Låntagare.
21 års ålder, som under de sista två åren varit landtarbetare. Med detta
uttryck afses män, hvilka såsom tjenare, husmän, daglönare eller i annan
dylik egenskap väsentligen förskaffa sig sitt uppehälle genom jordbruksarbete
för andra under de tider af året, då sådant arbete förnämligast
plägar förekomma. Vidare förutsättningar för att blifva egare af arbetarebruk
äro att vara norsk medborgare, att vara obemedlad, hvarmed förstås
att vid senaste taxering icke hafva upptagits såsom egare af större förmögenhet
än 1,500 kronor, samt att icke förut vara egare af så mycken
jord, att denna tillsammans med arbetarebruket öfverskrider de gränser,
som i förslaget bestämmas för sådan lägenhets storlek och värde.

Bostadslånen åter äro enligt förslaget icke inskränkta till någon viss grupp
af arbetare, utan kunna i lika mån tillgodokomma alla vare sig på landsbygden
eller i stad bosatta personer, som äro att hänföra till arbetsklassen,
såsom arbetare, handtverkare, fiskare, sjömän och andra med dem jemförliga.

Äfven sökande till bostadslån skall hafva fylt 21 år samt vara norsk medborgare
och obemedlad. Sistnämnda uttryck betyder i fråga om dessa
lån att vid senaste taxering icke hafva uppskattats till en förmögenhet,
öfverstigande på landsbygden 1,500 kronor och i stad 2,000 kronor. En
annan olikhet i afseende å personliga förutsättningar är, att medan jordinköpslån
endast kunna tillkomma manliga arbetare, bostadslån skola utlemnas
till såväl män som kvinnor.

Att härutöfver fastställa några speciela bestämmelser angående låntagarnes
personliga egenskaper har komitén icke ansett behöfligt eller
lämpligt, utan har komitén funnit det vara att föredraga, att en lokal
myndighet, som med hänsyn till personalkännedom och samvetsgrannhet
är betryggande sammansatt, får uttala sig om sökandenas egenskaper och huruvida
dessa böra berättiga dem att komma i åtnjutande af dylika lån.

Byggnadsföreningar, som önska erhålla bostadslån, skola ega allmännyttigt
ändamål och hafva af konungen faststälda stadgar.

Beträffande jordbrukslägenheternas storlek gör komitén gällande,Lägenheternas
att om dylika lägenheter tilltagas så små, att de väsentligen utgöra blott storlck och
hustomt med eu liten trädgård, å dem icke kan bedrifvas jordbruk i ''ardeegentlig
mening, utan de närmast falla inom gränserna för huslånefondens
verksamhet. Lägenheten kan då icke i nämnvärd grad bereda användning
för egarens och hans familjs obegagnade arbetskraft, och upprättande af
dylika lägenheter skulle icke heller få afsevärd betydelse för landets uppodling.
Komitén anser derför nödvändigt att bestämma en minimistorlek,
som föreslås till 50 ar odlad eller odlingsbar mark.

Gränsen uppåt vill komitén hafva bestämd sålunda, att arbetarens
eget jordbruk skall blifva honom en binäring och han fortfarande kommer
att söka arbete hos andra. Ett arbetarebruk anses böra lemna föda åt 2
kor. Komitén har föreslagit, att största arealen af den odlade jord,
en lägenhet får innehålla vid tiden för dess tillkomst, bestämmes till
200 ar, dock att en lägenhet icke upphör att anses såsom arbetarebruk,
om dess odlade areal sedermera genom uppodling ökas utöfver nämnda
gräns. Såsom maximigräns för lägenhetens värde vid dess förvärfvande
har komitén med stöd af verkstälda statistiska utredningar föreslagit
ett belopp af 2,000 kronor för sjelfva jorden. Vidare är föreslaget, att
lägenhetens hela belåningsvärde, som utgöres af det beräknade saluvärdet
af jorden med derå befintliga åbyggnader, sammanlagdt med den beräknade
kostnaden för uppförande af behöfliga byggnader eller reparation
af äldre sådana, icke må öfverstiga 3,300 kronor.

Hvad åter angår den tomt, som förvärfvas genom bostadslån, bör densamma
vara ett mindre jordstycke till byggnadsplats, gårdsplan, trädgård,
potatisland o. d., men icke lemna utrymme för något egentligt jordbruk,
och tomten skall derför enligt komiténs förslag icke få vara större än
50 ar. Huset bör ej vara större än att bereda bostad för egaren och hans
familj samt sålunda icke vara beräknadt för uthyrning. För värdet af
bostadslägenheterna har satts en dubbel begränsning, i det sjelfva tomtens
värde icke får öfverstiga på landet 1,000 kronor och i stad 1,500 kronor
samt hela belåningsvärdet af en sådan lägenhet begränsats till 3,000 kronor
på landet och 4,000 kronor i stad.

Lånebeloppet. Med hänsyn dertill att en lånerörelse, vid hvilken säkerheten skulle
bedömas efter vanliga bankregler, icke kunde antagas lemna arbetarne det
erforderliga understödet vid förvärf af jordbrukslägenheter, har komitén
ansett lämpligt, att vid dylika lån lånebeloppet sättes i bestämdt förhållande
till värdet af arbetarebruket, och har komitén i sådant afseende
föreslagit, att hvarje lån skall, om låneansökningen afser så stort belopp,
utgöra 9/io af lägenhetens lånevärde. Dock får lånet icke utgöra mera än
9/io af den verkliga köpeskillingen för lägenheten med tillägg af beräknad
kostnad för nybyggnad eller reparationer.

Vid bostadslån åter föreslås icke någon minimigräns för lånens storlek
i förhållande till lånevärdet, utan öfverlemnas bestämmanderätten härutinnan
för hvarje särskildt fall åt långifvaren eller den, som garanterar lånet.
Lånet får icke utgöra mera än 9/io vare sig af lånevärdet eller af den
verkliga köpeskillingen med tillägg af beräknad kostnad för nybyggnad
eller reparationer, och ej heller får något lån uppgå till högre belopp än
2,000 kronor.

Gränser äro jemväl föreslagna för det ansvar kommunerna kunna
ikläda sig genom att uppträda såsom låntagare eller åtaga sig garanti för
lån. Ingen kommun må sålunda erhålla jordinköpslån till högre belopp
än 50,000 kronor, dock att denna gräns kan öfverskridas med stortingets
samtycke för hvarje särskilt fall. Maximigränsen för hela beloppet af
bostadslån inom en kommun sättes till 100,000 kronor. Då emellertid
med denna begränsning bostadslånen icke mycket kunna bidraga till att
afhjelpa bostadsnöden i de största kommunerna, föreslås, att nämnda summa
med stortingets tillstånd för hvarje särskilt fall skall få öfverskridas, under förutsättning
att kommunerna sjelfva eller byggnad sföreningar med allmännyttigt
ändamål uppträda såsom låntagare i syfte att uppföra bostäder åt
obemedlade.

Jordinköpslån må icke lemnas obemedlade för betalning af gäld ««
redan innehafda lägenheter. Det har nämligen ansetts, att genom en dylik"''"! enheter *
utvidgning af de låneberättigades krets syftet att skapa en ny klass af
jordarbetare skulle i viss mån förryckas.

_ Deremot kunna enligt komitéförslaget bostadslån fortfarande såsom
hittills erhallas till betalande af skuld å hus, som lånesökanden redan eger.

Sådan ansökning skall dock stå tillbaka för ansökningar om lån till uppförande
eller förvärfvande af egna bostäder.

För jordinköpslån till obemedlade fordras ingen annan säkerhet än säkerhet.
panträtt i lägenheten. Denna panträtt skall emellertid i regel vara förenad
med bästa förmånsrätt. Undantag från denna regel kan medgifvas,
när en tidigare panträtt afser skuld- eller nyttjanderättsförhållanden,
hvilka icke kunna antagas hafva praktisk betydelse med hänsyn till säkerheten
för lånet. Är lägenheten besvärad med afgäld af beskaffenhet att
icke kunna aflösas, kan lån lemnas mot panträtt efter den, som utgör
säkerhet för afgälden, men i sadant fall skall från lånesuminan afdragas
ett belopp, som motsvarar värdet af afgälden, kapitaliserad efter 4 procent.

Såsom säkerhet för bostadslån till obemedlade eller föreningar fordras
borgen af vederbörande kommun. Detta ansvar, hvilket kommunerna förutsättas
vara villiga att åtaga sig på grund af sitt intresse för ändamålsenligt
ordnande af arbetarnes bostadsförhållanden, har ansetts icke böra blifva
betungande, då något minimum för bostadslånens belopp i förhållande till
lånevärdet icke stadgats, och kommunerna alltså i hvarje särskildt fall kunna
pröfva, för huru stort lån de vilja ikläda sig garanti. Panträtten vid bostadslån
behöfver icke vara förenad med bästa betalningsrätt, utan får
vederbörande kommunalstyrelse for hvarje särskildt tillfälle afgöra, hvilken
betydelse skall tilläggas möjligen befintliga äldre panträtter.

Aflösning af Enär äldre panträtter i ett hemman kunna vålla hinder för afskiljande
äldrätteT'' derifrån af lägenheter, passande till arbetarebruk, har komitén haft under
öfvervägande, huruvida det vore lämpligt att föreslå en bestämmelse, hvarigenom
innehafvare af dylika äldre panträtter förpligtades att emot ersättning
eftergifva dessa, i, hvad lägenheterna anginge. Komitén har emellertid
ansett, att fastställande af denna ersättnings belopp skulle medföra allt för
stora svårigheter. Skulle nämligen ersättningen genom en allmän regel
bestämmas efter en lägenhets utskylder eller värde i förhållande tilljiufvudfastighetens,
vore det icke säkert, att fordringsegaren under alla förhållanden
hölles skadeslös. Om åter särskild värdering skulle ske, blefve förfaringssättet
för tungt och inveckladt. Komitén har dessutom trott en sådan
tvångsbestämmelse icke vara behöflig, då godvillig öfverenskommelse i allmänhet
torde kunna träffas.

inskränkning gå länge den på ett arbetarebruk hvilande skulden till banken upp Vgarl^rätt

går till mera än hälften af det ursprungliga lånebeloppet, får arbetareatt
använda bruket i re^cl icke utan samtycke af bankens styrelse pantsättas för annan
Xo“rtgäld och ej heller på grund af annan gäld blifva föremål för exekutiva
för gäld. åtgärder. .

Rånte- och af- Såsom komitén vidare framhållit, beror lånerörelsens effektivitet uppenbetainings-
v)ar]ip.en j bög grad deraf, att lämpliga ränte- och af betalnings vilkor bjudas

Vilk°r'' för ifrågavarande lån.

Vidkommande bostadslånen anser komitén, att man bör bibehålla den
nuvarande förutsättningen för förräntning af dessa lån, nämligen att den
lägsta ränta erlägges, som penningemarknaden vid hvarje särskild tidpunkt
medgifver, dock att räntan icke får öfverstiga 4 procent. Den redan förekomna
starka efterfrågan efter dessa lån synes nämligen tyda på, att någon
ytterligare lättnad med hänsyn till räntevilkoren icke är behöflig. . Det
vigtigaste är, att lämpliga afbetalningsvilkor bestämmas, och att möjlighet
beredes att lemna större och flere lån än hittills. Komitén föreslår, att
lånen få innestå i 3 år utan afbetalning, samt. att de sedermera skola amorteras
på en tid af 47 år, dervid afbetalningarna ordnas så, att ränta
och afbetalning tillsammans vid hvarje förfalloperiod utgöra ungefär samma
belopp. Enligt detta förslag och under förutsättning af 4 procents räntefot
kommer hvad låntagaren skall erlägga att utgöra under de första 3
åren 4 procent och under de derpå följande 47 åren från 4,65 till 5,1
procent årligen å det ursprungliga lånebeloppet.

För jordinköpslånen föreslår komitén samma afbetalmngsregler som fri*
bostadslånen. Räntan för dessa lån föreslås deremot bestämd till högst 3

procent årligen. , .

Det skall stå låntagaren fritt att efter af bankens styrelse bestämd

uppsägningstid, som icke må öfverstiga 3 månader, göra större afbetalning
eller på en gång infria sin gäld.

Arbetarebruk, som medelst lån från arbetarebruks- och bostadsbanken M kommuner
upprättats af kommuner genom styckning af derför inköpta fastigheter, skola nÅliartltlh
i regel försäljas till landtarbetare. Köpeskillingen må dervid icke öfverstiga,
hvad å lägenheten belöper af köpeskillingen för hufvudfastigheten
jemte derå nedlagd byggnadskostnad. I sammanhang med försäljningen
beviljar kommunen lån mot säkerhet i lägenheten enligt hufvudsakligen
samma regler, som gälla för arbetares lån direkt af banken. Om det icke
lyckas att få dylika arbetarebruk sålda i föreskrifven ordning, kunna de
äfven upplåtas till landtarbetare på arrende. Sådant arrendeförhållande
är från kommunens sida ouppsägbart och ingås i öfrigt på närmare bestämda,
för arrendatorn betryggande vilkor.

Af lån till kommuner för upprättande af arbetarebruk skola de belopp,Återbäring af
hvilka icke inom två år kommit till användning antingen för inköp ochlcke ™”anda
bebyggande af arbetarebruk, som mot lega upplåtits åt landtarbetare, eller
ock för utlåning till landtarbetare, återbetalas till banken.

När lån till upprättande af ett arbetarebruk en gång erhållits, kan Nyit lån.
ytterligare lån för samma lägenhet icke beviljas annat än i två fall, nämligen
dels för att förse en arfvinge, som skall utlösa sina medarfvingar ur
lägenheten, med härtill behöfliga medel, och dels om ett arbetarebruk genom
nyodling, som skett utan bidrag af allmänna medel, förökats i värde.

Hänsyn till långifvarens och den garanterande kommunens risk vid Låntagare
förevarande lån samt till den gynsamina ställning lånen intaga i fråga om3''®™* sär''
förräntning och amortering gör det enligt komiténs mening berättigad! ‘piiguuT.
att ålägga Iåntagarne en del särskilda förpligtelser, i syfte att lånens ändamål
måtte uppnås och pantsäkerheten icke förringas.

Beträffande arbetarebruken föreslås i sådant hänseende, att så länge
skulden till banken icke i sin helhet är infriad, bruket endast med samtycke
af bankens styrelse kan säljas eller till annan person öfverlåtas.

Sådant samtycke bör dock icke nekas, när den nye egaren har samma
egenskaper, som äro föreskrifna för den ursprunglige låntagaren, och antingen
är säljarens son eller svärson eller barn till någon af desse eller
ock af vederbörande myndigheter förklaras skickad att öfvertaga lägenheten.
Likaså är under samma tid brukets egare pligtig att sjelf sköta
detsamma såsom jordbrukslägenhet på försvarligt sätt, underhålla hus och
gärdesgårdar samt hafva husen brandförsäkrade för deras fulla värde i en af
bankens styrelse godkänd brandförsäkringsinrättning. Han får icke utan
samtycke af bankens styrelse bortlega någon del af lägenheten eller å densamma
uppföra hus till uthyrning.

Minst en gång årligen besökas arbetarebraken af en tillsyningsman,
som har att öfvervaka efterlefnaden af dessa bestämmelser. Försummar
egare någon af nämnda förpligtelser, inberättas förhållandet ofördröjligen
till bankens styrelse.

Innehafvare af bostadslån är skyldig att underhålla de pantsatta husen
och hafva dem brandförsäkrade för fulla värdet i en af vederbörande
kommunalstyrelse godkänd brandförsäkringsinrättning äfvensom försvarligt
sköta den till husen hörande jord. Tillsyn härå utöfvas af kommunens
arbetskomité.

Försummelse Vid försummelse att fullgöra räntebetalning och amortering eller anlukoren
nan försummelse af lånevilkoren eger banken att infordra hela lånet och
att vid lån mot pantsäkerhet låta sälja panten på offentlig auktion. Innan
indrifning eller pantförsäljning sker, skall underrättelse lemnas den, som
garanterat lånet. Denne är pligtig att ersätta banken all uppkommande
förlust.

Försäljning af arbetarebruk på offentlig auktion kan enligt beslut
af bankens styrelse ske under vilkor, att banklånet får qvarstå i lägenheten.

Regler Då egaren af ett arbetarebruk afliden hafva i första rummet hans

vid arfskifte. enka ocp derefter hans arfvingar rätt att inträda i den aflidnes befogenheter
och förpligtelser med hänsyn till arbetarebruket. Bland eljest lika
arfsberättigade har den äldste, som är landtarbetare, eller, om sådan icke
finnes, den äldsta qvinliga arfvinge, som är gift med en landtarbetare, företrädesrätt
att öfvertaga bruket.

Lokal admini- I hvarje landtkommun (herred) tillsättes af arbetarebruks- och bostads‘lrkontroiTh
banken en taxeringskommission, bland hvars medlemmar en äfven är tillOrdningen
/(»syningsmän och förutom öfriga förpligtelser har att lemna lånesökande vägerhåitande
“/qecining för erhållande af lån. Han bör jemväl bistå landtarbetare med att
söka framkalla rimliga tillbud af jord, som är lämplig till arbetarebruk.
Finnes inom kommunen dylik jord, tillhörande det allmänna, bör han,
så snart sådant begäres af någon till lån berättigad, öppna underhandlingar
om dess öfverlåtelse till landtarbetare eller kommunen att användas
i öfverensstämmelse med denna lag.

Vidare skall i hvarje landtkommun, der någon låneberättigad landtarbetare
söker lån af banken till upprättande af arbetarebruk, eller fråga
uppstår om kommunens inköp af någon egendom för utstyckning till dylika
lägenheter, tillsättas en arbetskomité, bestående af tillsyningsmannen såsom
förman och 4—6 medlemmar, hvilka senare af kommunalstyrelsen väljas bland
kommunens röstberättigade invånare för en tid af 4 år under iakttagande
af, att såväl arbetare, särskild! landtarbetare, som sjelfständiga jordbrukare
få säte i komitén. Minst en af komiténs medlemmar bör vara byggnadskunnig.

Likaså skall i hvarje kommun, der ansökning från en obemedlad om

bostadslån inkommer till kommunalstyrelsen, denna enligt hufvudsakligen
samma regler tillsätta en arbetskomité.

Om en arbetskomité är upprättad för lån till förvärf af arbetarebruk,
tjenstgör densamma såsom arbetskomité äfven för bostadslån.

Instruktioner för arbetskomitéerna utfärdas af vederbörande kommunalstyrelser
med godkännnande af arbetarebruks- och bostadsbankens styrelse.
Förmannen är berättigad till ersättning, hvilken gäldas delvis af kommuen
och delvis af banken, öfriga medlemmar i komitéerna kunna af kommunalstyrelserna
fa sig ersättning tillerkänd. Ersättning för taxeringsförrättningar
ma icke öfverstiga visst mindre belopp och gäldas af lånesökanden.

När en landtarbetare önskar erhålla lån af banken till förvärfvande af
ett arbetarebruk, insänder han till arbetskomiténs förman sin till banken
stälda ansökning, åtföljd af en såvidt möjligt uttömmande beskrifning af
bruket jemte hus samt af upplysningar om köpesumma och öfriga köpevilkor.
Ansökning och beskrifning uppsättas enligt af bankens styrelse
affattade formulär. Om lan sökes äfven till uppförande af nya eller reparation
af äldre byggnader, bifogas plan härför med kostnadsförslag.
Arbetskomitén sammanträder derpå och afgifver yttrande, huruvida sökanden
är i besittning af föreskrift^ egenskaper och anses lämplig att ega,
sköta och vidmakthålla ett arbetarebruk.

Sedan derefter taxeringskommissionen hållit syn å bruket och afgifvit
utlåtande, öfyersänder tillsyningsmannen låneansökningen jemte tillhörande
handlingar till banken, hvars styrelse afgör, om lånet beviljas.

Om inom en kommun väckes fråga om inköp för kommunens
räkning af en egendom för styckning i arbetarebruk, skola arbetskomiténs
förman och minst eu af dess öfriga medlemmar verkställa syn å
egendomen och upprätta beskrifning öfver densamma, hvarefter komitén
behandlar förslaget och fastställer egendomens lånevärde samt derpå
öfverlemnar saken till kommunalstyrelsen med uttalande, om och på hvilka
vilkor egendomen bör inköpas. När kommunalstyrelsen sedermera besluta
egendomens inköp och fördelning i arbetarebruk samt huru köpesumman
skall delas på hvart och ett af dessa, kan arbetarebruks- och bostadsbanken
pa ansökning af kommunalstyrelsen bevilja kommunen ett för
egendomens inköp och bebyggande afsedt lån, hvilkets storlek bestämmes
efter vanliga regler.

Ansökning om bostadslån ställes till banken och insändes till kommunalstyrelsen,
som öfverlemnar densamma till arbetskomiténs förman.
Arbetskomitén verkställer taxering af egendomen och kostnaderna för afsedda
ny- eller ombyggnader och återställer derefter till kommunalstyrelsen
ansökningen jemte taxeringsinstrumentet och komiténs yttrande, huruvida
och till hvilket belopp kommunen bör i förhållande till banken

ikläda sig ansvar för lånet såsom för egen skuld. Beviljas sådan garanti,
återsändes ansökningen till sökanden, hvilken derpå till banken insänder
densamma tillika med taxeringsinstrumentet och garantibeslutet

Lån till arbetarebruk utbetalas, så snart lånesökanden fatt lagfart
på lägenheten, mot behörigen intecknad pantförskrifning till honom
med afdrag af hvad som beviljats till byggnadsarbeten, hvithet sistnämnda
belopp utbetalas, i den mån arbetet framskrider, under kontroll af tillsyningsmannen
och efter hans anvisning.

Bostadslån utbetalas mot låntagarens pantförskrifning af banken tall
kommunens kassör, som vidare utbetalar lånet till låntagaren efter anvisning
af arbetskomiténs förman.

Frihet från Frihet från stämpelafgift, lösen och andra afgälder eger rum vid rättsafgaider.
han(jijnorar enligt förslaget.

Proposition Kongl. proposition med förslag dels till lag om arbetarebruks- och
års Storting bostadslån, dels till beviljande af grundfond för den norska arbetarebruksoch
bostadsbanken afläts derefter till 1901—1902 års storting. Denna
proposition var affattad i hufvudsaklig öfverensstämmelse med komiténs
förslag, men vid ärendets föredragning i statsrådet hade dock på framställning
af chefen för departementet för det inre beslutits åtskilliga afvikelser från
nämnda förslag. De väsentligaste bland dessa skiljaktigheter mellan propositionen
och komitéförslaget voro följande.

Arbetarebruks- Då det ansågs olämpligt att uppdraga den nya bankens förvaltning
°chb åt hypoteksbankens direktion, föreslogs nu, att banken organiseras såsom

ett fullt sjelfständigt institut med en styrelse, bestående af en »administrerende
bestyrer», hvilken utnämnes af Konungen, och tva »medbestyrere»,
hvilka väljas af stortinget för sex år.

Det erforderliga räntetillskottet och förvaltningskostnaderna skola utgå
af statsmedel, men icke så, som af komitén föreslagits, att staten afstar
från grundfondens ränteinkomst, utan inbetalas i stället nämnda ränteinkomst
till statskassan, mot det att denna årligen lemnar det för bestridande
af bankens förvaltningskostnader och gäldande af uppstående
ränteskilnad erforderliga beloppet.

Staten ikläder sig ansvar såväl för de lån, banken upptager, som ock
för de förluster, banken kan lida på grund af sin utlåningsverksamhet.

Grundfonden får icke användas vare sig till lån för arbetarebruk eller
till bostadslån, utan skall hållas utanför bankens ordinarie ^overksamhet.
Uttryckligen bestämmes, att hälften af lånemedlen skall användas till hvardera
slaget lån. .

Mnteviikoren. I stället för att låta utlåningsräntan inom vissa gränser rätta sig efter
den vid hvarje tidpunkt gällande effektiva räntan för bankens obligations -

serier fastställes en bestämd räntefot, nämligen för arbetarebrukslån 3 */2
och för bostadslån 4 procent.

Garanti af vederbörande kommuner fordras vid jordinköpslån lika Säkerhet.
väl som vid bostadslån. För att minska den obenägenhet, kommunerna
kunna antagas hysa mot att ikläda sig sådan garanti, fastställes icke, såsom
komitén föreslagit, vid jordinköpslånen något visst förhållande mellan
lånebeloppet och lanevärdet, utan beror lånebeloppet af kommunens bedömande
af risken för hvarje särskildt fall. Det af komitén föreslagna förhållandet
mellan lånebelopp och lånevärde bibehålies såsom maximigräns
sålunda, att lan kunna beviljas med högst 9/io af arbetarebrukets lånevärde,
dock att lånen icke ma utgöra mera än 9/10 af den verkliga köpeskillingen
med tillägg af beräknad kostnad för förekommande nybyggnad eller
reparation.

Da jemväl för sådana lån fordras kommunal garanti, blifver pantsäkerheten
i den inköpta egendomen i allmänhet hufvudsakligen af betydelse
för den garanterande kommunen, i det nämnda garanti i regel
kommer att utgöra tillräcklig säkerhet för bankens fordran. Någon föreskrift
derom, att pantsäkerheten skall vara förenad med bästa förmånsrätt,
anses derför icke böra meddelas, utan öfverlemnas det åt vederbörande
kommunalstyrelse att afgöra, hvilken betydelse bör tilläggas möjligen
förefintliga äldre panträter.

Den föreslagna bestämmelsen om inskränkning i lägenhetsegares rätt inväntning i
att använda arbetarebruk såsom säkerhet för gäld utgår, då denna bestäm-^f^n-''
melse med hänsyn till banken eller vederbörande kommun antages VcirSii v^n<^a arbeobehöflig
och såsom skydd för landtarbetaren anses vara af tvif velak t i gZklrhef/ör
nytta och medföra vidtgående konseqvenser. gäld.

Med bibehållande af bestämmelsen, att jorden till ett arbetarebruk {åvLåffenheterna>
vara värd högst 2,000 kronor, föreslås maximivärdet af hela arbetare- s‘orVärde.Ch
bruket till 3,000 kronor. Lån till arbetarebruk skola således kunna belöpa
sig till högst 2,700 kronor.

Högsta värdet af hus och tomt, hvartill lån får sökas från huslånefonden,
föreslås å landet till 2,700 kronor och i stad, lika med komiténs
förslag, till 4,000 kronor, dervid sjelfva tomten icke får hafva högre värde
än 1,000 kronor på landet och 1,500 kronor i stad. Tomtens areal begränsas
till högst 30 ar.

Den af komitén föreslagna bestämmelsen om rätt för kommuner att^orrenrfenn?
upplåta arbetarebruk mot lega har i propositionen uteslutits. "f ZlT™''

Af lån till kommuner för upprättande af arbetarebruk skola dQÅierhärmg af
belopp, hvilka icke inom 2 år kommit till användning för inköp af egen-icU j,ånnvända
domar till utstyckning, aterbetalas till banken. Har en kommun inköpt
en egendom och styckat densamma till arbetarebruk, men samtliga lägen -

heter icke inom nämnda tid blifvit sålda till landtarbetare, skall likaledes
den del af lånet, som belöper på de osålda lägenheterna, aterbetalas till
banken.

Lånebeloppet. Gränserna för kommunernas låneansvar bestämmas sålunda, att hvarje
landtkommun kan erhålla lån eller ikläda sig garanti för lån till arbetarebruk
intill ett belopp af 75,000 kronor. Till samma belopp^ kan hvarje
landtkommun erhålla eller ikläda sig ansvar för bostadslån. Landtkommunens
hela låneansvar kan alltså uppgå till högst 150,000
kronor. En stadskommun kan erhålla bostadslån eller eljest öfvertaga ansvaret
för dylika lån till ett belopp af högst 100,000 kronor. Om en
kommun önskar att öfvertaga större ansvar, erfordras dertill stortingets
samtycke.

Låntagame Uppsägning af ett till förvärf af arbetarebruk beviljadt lan kan,
Mida"/^-förutom i de af komitén angifna fall, ske äfven, om irmehafvaren af
teiser. lägenheten upphör att vara landtarbetare. Om vid låntagarens försumFörsummehe
t''melse att fullgöra honom åliggande förpligtelser vederbörande komilneviikoren.
munalstyrelse påyrkar uppsägning af lånet, bör sådan uppsägning alltid
ske.

Om rånte- eller albetalning å lån mot pant i fast egendom icke inom
behörig tid fullgöres, är hela det återstående lånet förfallet till betalning
och kan indrifvas. Samma förhållande inträder, om låntagaren eljest försummar
sina förpligtelser, dock så att han i dylika fall skall åtnjuta 6
veckors uppsägningstid.

Vid försummelse i fråga om lån, som lemnats utan pant i fast egendom,
eger banken att uppsäga det å lånet återstående beloppet till betalning
efter 3 månader.

Om banken för sin fordran förutom panträtt har kommunal garanti,
skall det stå banken fritt att af kommunen utkräfva sin fordran utan att
först söka få densamma gulden genom realisering af panten.

Öfverlåter egaren af ett arbetarebruk utan tillstånd af kommunalstyrelsen
och bankens styrelse detsamma till annan person, innan skulden
till banken är i sin helhet infriad, inberättar arbetskomiténs förman ofördröjligen
detta för kommunalstyrelsen och bankstyrelsen, hvilken senare
afgör, huruvida lånet skall indrifvas.

Säljes arbetarebruket på auktion, föranstaltad af banken eller annan
fordringsegare, till någon, som har de för låntagare föreskrifna egenskaperna
och af arbetskomitén förklaras lämplig att öfvertaga bruket, kan
banken med kommunalstyrelsens samtycke medgifva, att lanet öfverflyttas
på den nye egaren. Derest omständigheterna göra det särskilt önskvärdt,
kan banken med kommunalstyrelsens samtycke tillåta, att lånet för den

återstående afbetalningstiden eller en del deraf öfvertages jemväl afen köpare
som icke har de för låntagare föreskrifna egenskaperna. Denna sista bestämmelse
har tillkommit med hänsyn dertill, att om köparen måste vara
landtarbetare det stundom kunde vara omöjligt att åvägabringa en sådan
försäljning, att bankens fordran täcktes.

, Några särskilda regler för arfskifte har det icke ansetts lämpligt att Re9ler vid
föreskrifva, utan skall den vanliga arfsordningen gälla, Om vid arfskifte <irfslif,eefter
egaren af ett arbetarebruk lägenheten öfvergå!'' till hans enka, är hon
berättigad att behålla bruket, ehuru hon icke i lagens mening kan anses
såsom landtarbetare. Öfvergår bruket till en arfvinge, som icke söker eller
vill söka sitt uppehälle såsom landtarbetare, kan derå hvilande lån
uppsägas till inbetalning efter 6 månader. Det framhålles dock, att denna
senare bestämmelse bör tillämpas med varsamhet.

Den af komitén föreslagna taxeringskommissionen anses obehöflig åkLokal adminiatven
för arbetarebrukslån fordras kommunal garanti. konwM

Den lokala tillsynen utöfvas af arbetskomiténs förman, hvilken tillika^" f^et
lemnar lanesökande vägledning vid lånehandlingarnas upprättande och bistar
landtarbetare med att söka framkalla tillbud å jord, som är lämplig
till arbetarebruk. Förmannen liksom komiténs öfrige medlemmar utses af
kommunalstyrelsen.

Ordningen för erhållande af lån blifver, jemväl hvad angår lån till
arbetarebruk hufvudsakligen densamma, som af komitén föreslagits för
bostadslån. Da en kommunalstyrelse får eu låneansökning till sig inmfven
kan styrelsen, om den dertill finner anledning, strax afslå ansökningen. I
annat tält ofverlemnas densamma till arbetskomiténs förman. I fråga om
lan till arbetarebruk har arbetskomitén i första rummet att afgifva yttrande,
huruvida sökanden är i besittning af föreskrifna egenskaper och
anses lämplig att ega, sköta och vidmakthålla ett arbetarebruk samt
alltså bor erhålla lan till förvärf af sådan lägenhet. Först om dessa spörsma
besvaras jakande, företages taxering af lägenheten. Denna förrättning
yerkstalles åt tre bland komiténs medlemmar, nämligen förmannen och de
tya till egendomen närmast boende, dock så att minst en taxeringsman
skall vara byggnadskunnig.

Förevarande proposition blef emellertid icke under årets storting för propositionen
mal tor någon saklig behandling. icke be handlad.

Upplåtelse af lägenheter från staten tillhörig jord.

Genom lag den 19 juni 1882 om försäljning af boställens öfverflödiga
mark föreskrefs, att a hvarje boställe, som vore så stort, att derå kunde

födas mera än 3 hästar samt 10 större och ett motsvarande antal mindre
kreatur, syn skulle företagas af eu sakkunnig kommission, som hade att
tillse, huru stor del af bostället utan skada kunde försäljas, bestämma
gränserna för de områden, som skulle säljas, samt fastsla ett miniinipris,
under hvilket försäljning icke borde ega rum. Af boställenas skog finge
dock försäljning ske endast med stark begränsning. Ett boställe skulle
enligt lagen ickeDfå vara större, än att dera kunde födas 5 hästar och 20
större kreatur. A andra sidan finge kommissionen icke reducera ett boställe
mera, än att 3 hästar och 10 större kreatur kunde derå födas. För
den reducerade gårdens skötsel obehöfliga torplägenheter skulle säljas. ^

Afsigten med lagen var särskild! att förminska de talrika prestgardarna,
hvilka ansågos vara allt för stora, och bereda den sålda jorden
bättre skötsel i enskilda personers händer. . Presternas embetsverksamhet
och förmodade mindre skicklighet såsom jordbrukare antogos nämligen
läcrcra hinder i vägen för ett ration eif bruk af deras stora boställen.

För lagens tillkomst låg alltså egentligen icke den tanken till giund
att genom dylika åtgärder i större utsträckning förskaffa landtarbetarne
jord. Detta blef emellertid delvis resultatet af lagens genomförande.

Försäljningarna, som togo sin början hösten 1882, hade under tiden
till och med de första månaderna af år 1900 fortskridit derhän, att omkring
1,300 jordlotter blifvit afyttrade för en behållen köpeskilling af tillsammans
omkring 3,140,000 kronor. Såsom en jemförelse mellan antalet
sålda lägenheter och försäljningssumman utvisar, är det icke endast mindre
lägenheter, som härvid afsöndrats från prestgårdarna. Särskild! i de större
jordbruksdistrikten, der nämnda gårdar varit mycket störa, hafva ofta från
samma egendom afskilts flere ganska ansenliga jordbruksfastigheter, hvilka

obebygda och utan skog betingat köpeskillingar från 5,000 till 18,000
kronor. Vid sidan häraf har likväl å de flesta prestgardar, pa grund af
deras i allmänhet centrala belägenhet, varit stor efterfrågan efter mindre
jordområden till tomtplatser och odlingsmark. Fn mängd torplägenheter,
hvilkas brukares arbetskraft blifvit öfverflödig på hufvudegendomarna till
följd af desammas betydliga förminskning, bär likaledes utbjudits till
salu och förvärfvats af torparne eller söner till dem, hvilka,. då de flesta
bland dessa lägenheter icke äro större än att å dem hållits 1 3 kor,

måste förutsättas komma att förblifva jordbruksarbetare för att vinna
uppehälle åt sig och sina familjer. På boställena långs Norges vestkust
och i fiskeridistrikten vid fjordarna hade förut icke fa jordlotter varit med
nyttjanderätt upplåtna åt fiskare och andra, hvilka derstädes uppfört egna
hus. Dessa lägenhetsinnehafvare hafva nu likaledes förvärfvat eganderätt
till lägenheterna, men komma antagligen fortfarande att delvis egna sig åt

arbete för andra. Försäljningarna hafva underlättats genom lämpliga
betalningsvilkor, i det att Vio af köpeskillingen skolat erläggas kontant
och återstoden afbetalas under 20 år.

Enligt ifrågavarande lag hade sålunda intill början afår 1900 försålts
omkring 500 lägenheter för köpeskillingar från 50 till 1,000 kronor och
omkring 380 lägenheter för köpeskillingar derutöfver till och med 2,000
kronor. Dessa siffror angifva emellertid icke hela antalet smålägenheter, som
intill nämnda tid afsöndrats från prestgårdarna. Genom särskilda beslut
af Konungen hafva nämligen såväl före som efter berörda lag talrika jordområden
försalts till tomtplatser och dylikt, då sådant kunnat ske utan
skada för boställena. Dylik försäljning har egt rum icke blott från de
större boställena, hvilka omfattas af lagen, utan äfven från de mindre.
Ofta har det äfven förekommit, att en person uppträdt såsom köpare af
en större jordlägenhet, men flere varit delaktige i köpet och under hand
delat lägenheten mellan sig.

I april 1900 återstodo osålda följande för öfverlåtelse enligt lagen den
19 juni 1882 utstyckade jordlotter, nämligen 157 med minimipris intill
1,000 kronor, 89 med minimipris öfver 1,000 men icke öfver 2,000 kronor
samt 38 med minimipris öfver 2,000 men icke öfver 3,000 kronor.

Enligt hvad förenämnda, den 1 juli 1899 tillsatta komité anfört, höra
emellertid till många prestgårdar äfven efter den företagna reduceringen
betydliga ouppodlade sträckor, hvilka bereda de nuvarande innehafvarne
ringa inkomst, men med fördel skulle kunna på skäliga vilkor öfverlåtas
åt landtarbetare. Detsamma vore säkerligen förhållandet med åtskilliga
andra staten tillhöriga boställen, liksom ock staten eljest i flere delar af
landet egde ouppodlade sträckor, hvilka med vinst kunde koloniseras, derigenom
att de på billiga vilkor med eganderätt öfverlätes åt landtarbetare.

Med hänsyn härtill framlade komitén sitt ofvan omförmälda förslag,
att den eller de, som å det allmännas eller kommunens vägnar hade att
vara landtarbetare behjelpliga att erhålla lån till förvärf af jordbrukslägenheter,
äfven skulle få i uppdrag att, om inom distriktet funnes någon
for landtarbetare lämplig jord, tillhörande det allmänna, inleda underhandlingar
med vederbörande myndigheter om öfverlåtelse af dylik jord till de
landtarbetare, som önskade förvärfva densamma.

Verkningar i samma rigtning torde i någon mån kunna emotses af
en den 22 maj 1902 utfärdad lag angående försäljning af staten tillhörig
mark i Finnmarkens amtslandtdistrikt, der all ouppodlad jord sedan gammalt
varit statens egendom.

Statsunderstöd till åstadkommande af jordbrukslägenheter för

landtarbetare.

Redan i slutet af 1700-talet och början af 1800-talet meddelades^åtskilliga
lagbestämmelser i syfte, att den talrika landtarbetareklassen måtte
till sina bostäder erhålla lämpliga jordområden och alltså icke för sitt uppehälle
vara helt och hållet hänvisad till arbete för andra. Den väg, lagstiftningen
sålunda beträdt, öfvergafs dock sedermera, och först pa 1890-talet trädde spörsmålet om direkta åtgärder för att skaffa landtarbetare
jord åter i förgrunden. Sedan flere af enskilda personer framlagda lagförslag
i sådant syfte icke föranledt till någon påföljd, beslöts pa framställning
af riksdagen genom lag den 13 april 1894 att tillsätta, en landbokommission
med uppdrag att förbereda revision af lagstiftningen om
skifte och sammanläggning af jord på landet samt framlägga förslag, huruLandbo-
Jedes på fördelaktiga vilkor kunde åstadkommas jordlotter för landtarbetare.
"betänkan™.*Denna kommission afgaf sitt betänkande i juli 1896.

AUmän Enligt hvad kommissionen dervid uttalade, vore ändamålet med den

motivering, ifrågasätta lagstiftningen att åvägabringa lyckligare samfundsförhållanden på
landet genom att gifva obemedlade arbetare •— tjenstehjon och daglönare
utsigt att medelst sparsamhet och arbetsamhet förvärfva sig bättre lefnadsvilkor
i förening med den större sjelfständighet, som följde af besittningen
af jord, på samma gång som den arbetskraft, hvilken icke vore .behöflig
för skötseln af deras egen jord, skulle komma andra jordbruk till godo
under de tider af året, då dessa hade behof af större arbetskraft än eljest.
Äfvenledes vore en sådan lagstiftning afsedd att motverka den hos landtbefolkningen
starkt framträdande böjelsen att inflytta till städerna eller
utvandra till främmande länder.

Genom förfrågningar i orterna och statistiska undersökningar trodde
sig kommissionen hafva förvärfvat tillfyllestgörande visshet, såväl att inom
störa delar af landet funnes en allmän önskan, att åtgärder måtte vidtagas
till förbättrande af arbetareförhållandena på landsbygden, som ock att den
rätta vägen härvid ansåges vara att bereda jordbruksarbetare och äldre,
hederligt tjenstefolk ökad möjlighet att komma i besittning af små jordlotter.
Kommissionen framhöll dock tillika, hurusom frågans lösning mötte
praktiska svårigheter, bland annat af det skäl, att de olägenheter man ville
motverka på skilda håll vore af motsatt beskaffenhet. På vissa trakter
skulle sålunda lagstiftningens uppgift vara att afhjelpa bristen på arbetskraft,
hvilken väsentligen hade sin grund dels deri, att jemförelsevis mindre
antal, små jordlägenheter tunnes derstädes, dels i befolkningens utvandring.
^ A andra orter deremot byggdes önskningarna om lagstiftning i ämnet
på en arbetslöshet, hvilken närmast framträdde som följd af befolkningens
förskjutningar från ort till annan, och hvilkens inflytande på önskningarna
om den ifrågasatta lagstiftningen vore olika, allt eftersom det
vore egentliga landtarbetare eller industriarbetare, som saknade arbete, och
allt eftersom mera eller mindre arbete vore att erhålla på närliggande,
större jordbruk. Ganska ofta förekomme till och med brist på arbetskraft
och arbetslöshet å samma trakter, i det att det funnes för liten tillgång å
arbetskraft under de årstider, da arbetet vore brådskande, och för mycken
sådan under de tider af aret, då det vore ondt om arbete.

o Under sadana föi hallanden vore det uppenbart, att mycken varsamhet Lägenheterna*
imlste iakttagas vid bestämmandet af lägenheternas storlek. Der det rådde s!orlek
brist pa arbetskraft, borde jordlotterna icke blifva så stora, att de upptoge
brukarens hela tid, och a andra sidan vore det å trakter, der arbetslöshet
rådde, lämpligt att gifva jordlotterna sådan storlek, att de beredde
sysselsättning för så mycken arbetskraft som möjligt. Ofta kunde det
vara önskvårdt aft samtidigt taga hänsyn till dessa skilda synpunkter.

De statistiska undersökningarna syntes visa, att liksom jordbrukare
med 1 1m måste söka. en väsentlig del af sitt uppehälle genom arbete förandra,
maste äfven jordbrukare med 2 kor delvis hafva sysselsättning
utanför hemmet. Först när jordlotterna blefve så stora, att på dem kunde
hållas 3 kor, syntes brukaren kunna lefva uteslutande af sitt jordbruk.

Inom kommissionen rådde enighet om, att de jordlotter, som man önskade
förskaffa landtarbetarne, skulle vara så stora, att derå i hvarje fall
kunde hållas minst 1 ko och ett par får. I sådant syfte föreslogs, att
lotterna skulle hafva eu storlek af 3—4 tunnland jord af medelmåttig
godhet eller den areal, som svarade deremot. Man fann det emellertid
nödvändigt att också bestämma eu högsta och eu lägsta gräns för lot -

ternas geometriska areal. Vore nämligen lotterna större än 6 tunnland, skulle
skötseln af desamma lägga för mycket beslag på egarnes arbetskraft, och
å andra sidan vore det, äfven om jorden vore af utmärkt beskaffenhet,
olämpligt, att lotterna hade mindre areal än 2 tunnland. Genom den sista
bestämmelsen fastslogs, att förslaget icke gick^ ut på att förutom egentli(ra
jordbrukslägenheter äfven åstadkomma trädgårdstäppor för landtarbetare.
De sålunda föreslagna gränserna ansågos af kommissionen vara sadana,
att de lokala förhållandena ° skulle kunna göra sig gällande vid bestämmandet
af lotternas storlek på olika håll.
utarrendering Kommissionen hade haft under öfvervägande, huruvida sträfvandena
ar lägenheter8mnet jemväi borde ga ut på åvägabringande af jordlotter till utarrendering
åt landtarbetare, men hade funnit öfvervägande skäl tala för, att
understöd lemnades endast för sådant förvärf, som skedde med eganderätt.
Understöd Kommissionens förslag gick vidare endast ut på att åstadkomma nya
endast tat "!/nior(jbrukslä<mnheter för arbetare och afsåg sålunda hvarken förvärf af äldre
“''jeniecr'' jordbrukslägenheter eller förening af jord med befintliga bostadslägenheter.
En afgörande invändning mot att bereda ökadt tillfälle till förväxt
af äldre jordbrukslägenheter syntes kommissionen vara, att om sådant tillfälle
begagnades i större utsträckning, hufvudändamålet med förslaget,
nämligen “att föröka antalet goda, sjelfständiga arbetarehem på landet,
skulle förfelas. Om man medgåfve, att bestående jordbrukslägenheter finge
förvärfvas på de i förslaget angifna vilkor, syntes dessutom följdriktigheten
kräfva, att man beredde landtarbetare, hvilka redan vore .^besittning åt
hus och jord, möjlighet att för sina egendomar komma i åtnjutande åt
samma förmåner. Att söka få jord förenad med förutvarande arbetarebostäder
utan jord ansågs visserligen stå i nära samband med kommissionens
uppgift, men då säkerheten för de medel, som skulle anbringas i dylika
egendomar, syntes vara allt för ringa, att de uppstäda reglerna kunde
vinn årtull tillämpning i sådana fall, och de praktiska förhållandena för otrigt
i allmänhet icke medgåfve någon fördelaktig förening åt jord med dylika
bostäder, befanns det lämpligast att icke utsträcka förslaget till desamma.
Deremot ansågs det uppenbart, att en landtarbetare, som voie
egare af ett hus utan jord, skulle hafva samma tillfälle som andra landtarbetare
att enligt förslaget förvärfva en jordbrukslägenhet.

Långåkaren. Utgående från den uppfattningen, att särskild^ gynsamma vilkor för
Samverkan bmdtarbetares förvärf af lägenheter icke kunde åstadkommas utan upp/■X-edn£ar»a.
offringar från statens sida, föreslog kommissionen, att det måtte medgifvas
eu längre tids frihet från ränta och afbetalning a en del åt de
statsmedel, som skulle nedläggas i dylika lägenheter. Om fordringarna

på landtarbetarne. stäldes för högt, skulle nämligen följden häraf blifva,
att man uteslöte just de obemedlade men i öfrigt lämpliga landtarbetarne,
hvilka det företrädesvis vore önskvärdt att förskaffa jord. Med hänsyn härtill
föreslogs äfven, att endast en jemförelsevis ringa del af det belopp, som
erfordrades för förvärfvet af lägenheterna, skulle tillskjutas af arbetarne
sj eif ve.

Kommissionen trodde sig böra söka lösningen af den förelagda uppgiften
i samverkan med redan bestående, af staten i viss män understödda
kreditföreningar af mindre jordegare på landet, de s. k. husmanskreditföremngaina,
eller nyupprättade sadana föreningar. Dessa föreningar skulle
enligt förslaget lemna lån till ett belopp, motsvarande halfva värdet af
lägenheten med byggnader, kreatursbesättning och inventarier, medan statskassan
skulle tillskjuta 2/s samma värde och arbetaren sjelf anskaffa
återstående /10. När egendomens värderingssumma nådde den i sådant hänseende
föreslagna högsta gränsen af 4,000 kronor, skulle alltså kreditföreningen
utlåna 2,000 kronor och statskassan 1,600 kronor samt arbetarens
eget bidrag utgöra 400 kronor. Kreditföreningarna skulle åtnjuta
bästa säkerhet i jorden och statskassan först derefter.

. Beträffande den risk, statskassan sålunda skulle löpa, erinrade kommissionen,
att, förutom en noggrann värdering af de egendomar, till
hvilkas upprättande lånen skulle lemnas, ett strängt urval skulle ega rum
af de män, till hvilka egendomarna öfverlätes, så att man kunde hoppas
att det blefve den bästa delen af landtarbetarebefolkningen, som blefve
egare af dessa lägenheter, att genom de föreslagna vilkoren säkerhet vunnes,
att egarne af lägenheterna ekonomiskt blefve i stånd att bibehålla
desamma, samt att en särskild! noggrann tillsyn skulle utöfvas å ifrågavarande
lägenheter och deras skötsel.

• halfva kreditföreningslanet skulle, så länge egendomen användes efter
sm bestämmelse, innestå ©uppsägbar! utan afbetalning och förräntas efter
3 /2 procent årligen samt återstående hälften af samma lan amorteras och
förräntas med tillsammans 4 procent årligen, efter hvilken grund denna
del af lanet skulle vara återbetala efter 60 år. Äfven lånet af statskassan
skulle vara ouppsägbart, så länge egendomen användes enligt sin bestämmelse.
% af detta lan skulle förräntas och amorteras sålunda, att å det
ursprungliga beloppet af denna lånedel årligen erlades 3:!/4 procent,
hvaraf 3 /4 procent å det vid hvarje tid oguldna beloppet vore ränta
och återstoden amortering. Den öfriga delen af statslånet skulle innestå
utan ränta eller afbetalning, tills den förra delen vore gulden
samt derefter förräntas och afbetalas efter samma grunder som "denna
bänte- och afbetalningsfriheten å en del af statslånet skulle räcka i högst
60 ar, efter hvilken tid de fem åttondedelarne af detta lån vore återbetalda.

Lånen från statskassan skulle utbetalas genom kreditföreningarna, hvilka
jemväl å statens vägnar skulle utöfva tillsyn a de pantsatta egendomarna.
Föreningarnas ökade förvaltningskostnader skulle gäldas af statsmedel.
Lånemedlen. Det belopp, som af staten sålunda skulle utlånas, föreslogs till högst
1,700,000 kronor årligen under fem år. Denna tidsbegränsning grundades
dels å nödvändigheten att sätta en gräns för de uppoffringar, staten skulle
göra för ändamålet, och dels derå, att bär vore fråga om att försöka något
nytt, dittills okändt, och att det derför vore lämpligt att förvärfva erfarenhet,
innan man ginge vidare på den angifna vägen.

Lägenhetert Kommissionen föreslog en del särskilda regler* för lägenhetsegarnes

uteslutande g p o si ti on s rätt öfver de förvärfvade lägenheterna, i syfte att bevara, en

UgareJpant- gång upprättade lägenheter såsom sadana och i landtarbetarnes besittning.
r"fr.u0(tBland annat föreslogs, att dylika lägenheter med besättning och inventarier
åtgärder, skulle uteslutas från ytterligare pantsättning saväl som från exekutiva åtgärder.
Afsigten med denna bestämmelse var, enligt hvad kommissionen
framhöll, icke att skaffa arbetaren en mot det amerikanska »homestead»
svarande tryggad ställning, utan hufvudsakligen att betrygga kreditföreningen
och statskassan, hvarför också förbudet mot pantsättning m. m. blott
skulle gälla, så länge något återstode oguldet af lånets afbetalningsdel,
samt lägenhetsegarens öfriga egendom skulle vara underkastad lagstiftningens
allmänna regler.

På grundvalen af landbokommissionens betänkande afgaf regeringen
den 10 december 1896 till riksdagen framställning om lagbestämmelser i
ämnet. Redan i denna framställning hade emellertid ganska väsentliga
afvikelse!* skett från kommissionens förslag, och än flere förändringar undergick
detsamma under frågans behandling i riksdagen, der den såväl 1896
som 1897 och 1898 var före, men på grund af meningsskiljaktigheter mellan
folketinget och landstinget utan att vinna någon lösning. Först i mars
1899 lyckades det att åvägabringa öfverensstämmelse mellan tingen, och
den 24 mars sistnämnda år utfärdades lag om astadkommande af jordlotter
för landtarbetare *).

I denna lag har''tanken på kreditföreningarnas medverkan ölvergilvits,
och lånen skola enligt lagen helt och hållet utgå af statsmedel. Lagens
hufvudsakliga bestämmelser äro följande.

Lånemedlen. Till lån åt landtarbetare för förvärf af jord anvisas af statskassan ett
belopp af högst 2,000,000 kronor årligen i fem år, hvilket belopp för
hvarje finansår delas mellan landets amtsradskretsar, hufvudsakligen i för -

*) Intagen såsom bilaga.

hållande till inkomna låneansökningar. Skulle den summa, som under ett
finansår står till förfogande, icke i sin helhet komma till användning, får
det återstående beloppet användas under nästa finansår.

För betäckande af dessa lån eger finansministern att utställa och sälja
statsobligationer (§ 11).

Med landtarbetare förstås manliga arbetare, hvilka väsentligen för- Låntagame.
värfva sitt uppehälle genom att utföra vanligt jordbruksarbete åt andra
mot ersättning, oafsedt huruvida de stå i fast tjensteförhållande eller hafva
sitt uppehälle såsom daglönare (§ 2).

Vidare betingelser för att erhålla lån äro
att hafva infödingsrätt,

att vara minst 25 och i regel icke mera än 50 år gammal,
att icke genom dom hafva blifvit förklarad skyldig till en enligt
allmän mening vanärande handling, utan att derefter hafva förklarats
ånyo åtnjuta medborgerligt förtroende (/Eresoprejsning),

att icke hafva bekommit fattigunderstöd, hvilket icke återbetalts eller
efterskänkts,

att hafva förvärfvat sitt uppehälle såsom landtarbetare minst under
de sista fem åren, tiden för fullgörandet af värnpligt häri inräknad,

att. medelst intyg af två med lånesökandens förhållanden väl bekanta,
trovärdiga personer styrka, att sökanden är flitig, nykter och sparsam
samt sålunda kan antagas vara lämplig att öfvertaga ett dylikt mindre
jordbruk (Husmandsbrug), samt

att förfoga öfver de medel, med hvilka sökanden skall bidraga till
förvärfvet af lägenheten (§ 3).

Lägenheterna skola hafva en storlek af 3Y2—5 tunnland jord af Lägenheterna.
medelmåttig godhet eller hvad deremot svarar; dock må en lägenhet icke
vara mindre än 2 tunnland eller större än 8 tunnland. I landets magrare
trakter kunna lägenheterna erhålla större areal (§ 4).

En lägenhets lånevärde, som utgöres af den betingade köpeskillingen
jemte beräknad kostnad för uppförande af behöfliga åbyggnader samt anskaffande
af besättning och inventarier, får endast undantagsvis, när i trakten
priset på jord är särskildt högt, öfverstiga 4,000 kronor (§ 7).

Statslånet utgör, om så stort lån sökes, CJ/io lägenhetens lånevärde Mneviikoren.
(§ 9). Ränta erlägges efter 3 procent årligen. Halfva lånet innestår utan
afbetalning, till dess den andra hälften, å hvilken erlägges ränta och amortering
med tillsammans 4 procent årligen, är återbetald. Derefter förräntas
och amorteras den återstående skulden med tillsammans S1/2 procent
årligen. Under de första fem åren erlägges ingen afbetalning.

Lånet är ouppsägbart från statens sida, så länge lägenheten brukas i
enlighet med sitt ändamål. För lånet skall lemnas pantsäkerhet med, i regel,
bästa förmånsrätt uti egendomen jemte besättning och inventarier (§ 10).

Egendomen med besättning och inventarier kan icke pantsättas till
säkerhet för annan gäld, innan statskassans tillgodohafvande minskats
till hälften af egendomens ursprungliga lånevärde, och ej heller utan samtycke
af landtbruksministern blifva föremål för exekutiva åtgärder på
grund af annan gäld (§ 15).

Ingen kan erhålla lån till mera än en lägenhet, och om den förvärfvade
lägenheten blifvit försåld, beviljas icke lån till förvärf af en annan
lägenhet (§ 14).

Ordningen för I hvarje amtsrådskrets tillsättes en kommission med uppgift att mede''af
i&n.e verka till åstadkommande af och tillsyn å sådana jordlotter, om hvilka i
lagen är fråga. Kommissionen består af tre personer, bland hvilka den
ene, som tjenstgör såsom förman, utses af landtbruksministern och de två andre,
bland hvilka den ene skall vara en mindre jordbrukare (Husmand), väljas af
amtsrådet. Medleinmarne väljas för sex år, men kunna omväljas. Hvart annat
år afgår en medlem. Kommissionens medlemmar åtnjuta reseersättning och
dagtraktamente. Kostnaderna härför gäldas af statskassan. Landtbruksministern
utfärdar närmare regler för kommissionens verksamhet (§ 1).

När eu landtarbetare, som uppfyller de föreskrifna vilkoren, önskar
att förvärfva en jordlägenhet, men icke sjelf kan påvisa någon jord, som
är till salu, eger han att vända sig till sockenrådet, som söker att framkalla
tillbud från enskilde jordegare på antagliga vilkor samt, om detta
misslyckas och inom kommunen finnes lämplig jord i offentlig ego, inleder
förhandlingar med vederbörande myndigheter om öfverlåtelse af sådan
jord (§ 6).

Arbetaren ingifver genom sockenrådet till förmannen i vederbörande
amtskommission sin låneansökning, till hvilken blanketter, affattade i enlighet
med af landtbruksministern föreskrifvet formulär, finnas att tillgå hos
sockenrådet. Ansökningen skall innehålla de för bedömande af sökandens
behörighet att förvärfva en dylik lägenhet erforderliga upplysningar och
åtföljas af vederbörliga legitimationshandlingar. Vidare skall ansökningen
innehålla uppgift å jordlottens ungefärliga storlek och den aftalade köpeskillingen
samt, om sökanden icke förut eger byggnader, hvilka sockenrådet
finner försvarliga, åtföljas af plan till uppförande af behöfliga byggnader
och kostnadsberäkning härför äfvensom beräkning af kostnaderna
för anskaffande af kreatursbesättning och inventarier. Sockenrådet låter
ansökningen åtföljas af sitt uttalande, huruvida den föreslagna jordlotten kan
anses lämplig för sitt ändamål, samt huruvida lägenhetens värde motsvarar
köpesumman.

De mottagna upplysningarna genomgås provisoriskt af aintskommissionens
förman, hvilken i mån af behof söker att fullständiga desamma och, om
han dertill finner anledning, eger att låta fastställa egendomens lånevärde
genom särskild taxeringsförrättning. Kostnaderna för sådan taxering gäldas
af statsmedel (§ 7).

Kommissionen granskar derefter ansökningshandlingarna och fattar
sitt beslut i anledning af desamma. Om det skulle visa sig, att det belopp,
som amtsrådskretsen under finansåret har till sitt förfogande för
ändamålet, icke förslår till lån åt alla godkända sökande, bestämmer kommissionen,
hvilka bland dessa skola erhålla företräde. De, som af sådan
anledning fått afslag, böra företrädesvis komma i betraktande nästa år,
om de då ånyo anmäla sig såsom sökande.

Så snart afgörandet egt rum, meddelas hvarje sökande underrättelse
om utgången, hvad honom vidkommer. Om en sökande icke blifvit godkänd,
erhåller han jemväl upplysning, hviska förutsättningar kommissionen
funnit honom icke uppfylla. Kommissionens beslut kan öfverklagas hos
landtbruksininistern, derest sökanden ansetts sakna infödingsrätt, vara dömd
för en vanärande handling, utan att åter hafva kommit i åtnjutande af
medborgerligt förtroende, eller hafva mottagit fattigunderstöd, hvilket icke
blifvit återbetaldt eller efterskänkt. Äfven om ändring vinnes, kan dock
icke sökanden komma i betraktande under samma finansår (§ 8).

Efter det landtbruksministern från amtskommissionen mottagit meddelande
om, att byggnaderna å lägenheten blifvit försvarligt uppförda och
att densamma är behörigen försedd med besättning och inventarier, kan
arbetaren hos kommissionen begära att få det beviljade lånet till sig utbetaldt
mot aflemnande af vederbörligen intecknadt skuldebref. Förskott
å lånet kan på framställning af kommissionen beviljas för anskaffande af
besättning och inventarier (§ 9).

På egendomen skall bedrifvas vanligt jordbruk, och den kreaturs- Låntagarnes
besättning äfvensom de inventarier och byggnader, som härför erfordras,''ar‘^gfe“fe^’"
skola hållas i godt skick. Uppsägning af

För att tillse, att. dessa förpligtelse!’ uppfyllas, skall syn af en eller lan''
flere bland amtskommissionens medlemmar hållas minst hvart tredje år. Om
dervid yppa sig väsentliga bristfälligheter hos egendomen eller dess skötsel,
är egaren skyldig att afhjelpa dessa inom tid, som kommissionen bestämmer.
Underlåtes detta, inberätta!'' kommissionen förhållandet för landtbruksministern,
som afgör, hvilka åtgärder i enlighet med skuldebrefvet
skola vidtagas mot lägenhetsegaren (§ 17j.

Vidare är egaren pligtig att hålla såväl byggnaderna som besättning,
inventarier och sina öfriga tillhörigheter brandförsäkrade till fulla värdet (§ 18).

Om egaren flyttar från egendomen eller utarrenderar någon del af
densamma eller å egendomen uppför hus till uthyrning, kan lånet uppsägas
till inbetalning efter ett hälft år (§ 16).

Egendomen får icke styckas, sammanläggas med annan jord eller mot
annan jord utbytas, med mindre landtbruksministern på tillstyrkan af
sockenrådet dertill lemnar samtycke. Styckning kan medgifvas, när allmänna
ekonomiska förhållanden, byggnadsförhållandena inom socknen eller
dylikt göra det önskvärdt att kunna använda hela lägenheten eller någon
del deraf på annat sätt. Till sammanläggning med annan jord kan samtycke
gifvas, när omständigheterna tala för att tillmötesgå arbetarens önskan
att utvidga sitt jordbruk; dock må lägenheten efter sammanläggningen
icke öfverskrida den för dylika lägenheter föreskrifna högsta areal och
kommer i sin helhet att lyda under lagens bestämmelser. Utbyte af en
lägenhet eller en del deraf mot annan jord kan tillåtas, när en för dylikt
mindre jordbruk lämpligare egendom derigenom åstadkommes (§ 19).
Lägenheters Om egaren önskar öfverlåta lägenheten till annan person, kan denne
°megaZe° icke inträda i säljarens förhållande till statskassan i annat fall, än att han
uppfyller de föreskrifna betingelserna, för att erhålla lån till förvärf af en
dylik lägenhet, Dock kunna vissa bland dessa betingelser eftergifvas, om
den nye egaren är den förres son eller svärson eller barn till någon af desse.

Öfverlåtelse af egendomen till en person, som icke uppfyller ofvannämnda
betingelser, kan blott ske, när skulden till statskassan samtidigt
helt och hållet infrias. Genom sådan öfverlåtelse frigöres egendomen dock
icke från de särskilda förpligtelse!1, som enligt denna lag åligga densamma
(§ 20). _

Aflider egaren, kan hans enka, om hon förblifver i besittning af egendomen,
inträda i den aflidnes förhållande till statskassan. Ingår enkan
nytt äktenskap, kan förhållandet till statskassan fortsättas, om mannen uppfyller
vilkoren att icke hafva varit dömd för vanärande handling utan att
åter hafva kommit i åtnjutande af medborgerligt förtroende, att icke hafva
mottagit fattigunderstöd, som ej sedermera blifvit återbetaldt eller efterskänkt,
samt att medelst vederbörligt intyg styrka, att han är flitig,
nykter och sparsam (§ 21).

Om statskassan, efter utmätning af egendomen, måste skrida till försäljning
af densamma, kan egendomen säljas fri från inskränkningar i
förfoganderätten enligt denna lag (§ 24).

Lafgåider'' Frihet från eller nedsättning i stämpelafgift er och andra afgälder till
det allmänna egen rum vid rättshandlingar enligt lagen (§ 13).

Reii''agen Lagen skall underkastas revision inom 5 år efter sitt trädande i kraft,

Leder icke revisionen antingen till förlängande af lagens giltighetstid eller

till antagande af en ny lag, bortfalla de bestämmelser, som afse meddelande
af nya lån (§ 25).

Den i lagens 1 § omförmälda instruktion för amtskommissionerna utfärdadas
af landtbruksministern den 23 september 1899.

I denna instruktion med deri sedermera vidtagna ändringar meddelas,
bland annat, följande närmare bestämmelser om ordningen för erhållandeaf lån.

Låneansökningar skola ingifvas till sockenråden senast den 1 november
hvarje år, hvarefter sockenråden öfverlemna ansökningarna till förmannen
i vederbörande amtskommission före den 1 derpå följande december.
Sedan förmannen provisoriskt genomgått desamma, ingifver han snarast möjligt
och senast den 1 januari till landtbruksministeriet berättelse om antalet
af de sökande inom amtsrådskretsen, hvilka enligt det provisoriska bedömandet
kunna anses behörige att erhålla lån. Så snart förmannen derefter från landtbruksministeriet
fått meddelande, huru stort belopp under det den 1 april
börjande finansåret ställes till förfogande inom kretsen, sammankallar han
kommissionen för behandling af ansökningarna. Vid val mellan olika sökande
skall särskild hänsyn tagas till föreliggande upplysningar om hvars och ens
personliga förhållanden och tidigare verksamhet som landtarbetare samt
det sätt, hvarpå han kommit i besittning af de medel, som sätta honom i
stånd att öfvertaga egendomen.

Då kommissionen från en landtarbetare, hvilken förklarats skola erhålla
statslån, mottager meddelande om, att hans fång till egendomen
blifvit behörigen lagfaret, att behöfliga byggnader äro uppförda, samt att
kreatursbesättning och inventarier anskaffats, skall kommissionen hålla syn
å egendomen. Derefter träffar kommissionen slutligt afgörande, huru
stort lån med hänsyn till egendomens lånevärde skall beviljas sökanden.
Kommissionen uppsätter vidare utkast till den pantförskrifning, arbetaren
skall utgifva, och insänder detsamma till landtbruksministern, beledsagadt
af kommissionens förklaring, att byggnaderna å egendomen äro försvarliga
och att egendomen är behörigen försedd med besättning och inventarier,
samt bevis, bland annat, om egendomens lånevärde.

Etter det utkastet till förbindelsen återkommit i godkändt skick, lagföres
densamma i vanlig ordning. Kommissionens förman insänder derpå
förbindelsen till finansministeriet, som ombesörjer att lånet utbetalas genom
vederbörande allmänna kassa.

Enligt egnahemskomitén lemnade upplysningar inkommo under ffnansarct
1899—1900, det första år då ifrågavarande lag var i tillämpning,
383 låneansökningar och beviljades 263 lån. Det sammanlagda beloppet
af dessa lån utgjorde 897,176 kronor 75 öre, och lånens medelstorlek var

alltså omkring 3,410 kronor. De flesta bland de förvärfvade jordlotterna
lära bestå af medelgod jord; dock hafva arbetande i landets magrare trakter
måst åtnöjas med lotter af sämre jord. Under nämnda finansar hade
för ändamålet anvisats ett belopp af 2,000,000 kronor.

Statsunderstöd till uppförande af arbetarebostäder.

Önskningsmålet att bereda arbetare sundare och bättre bostäder, äfven
utan samband med jordbruk, har ej heller lemnats obeaktadt af lagstiftningen.
De åtgärder, som i sådant syfte vidtagits, afse dock icke särskild!,
att arbetarne skola förvärfva bostäder med eganderätt, och gå alltså
icke omedelbart ut på åstadkommandet af egna hem i egentlig ^mening.

Genom lag den 29 mars 1887 träffades bestämmelser om lån till ombyggnad
af för tätt bebyggda och osunda stadsdelar i Köpenhamn och
andra städer samt till uppförande af arbetarebostäder.

Enligt lagens 1 § var finansministern berättigad att lemna låneunderstöd
af statskassan till företag, som gingo ut på rifning och ombyggnad
af för tätt bebyggda och osunda stadsdelar i Köpenhamn och
andra städer. Sådant understöd fick gifvas, om företaget sattes i verket
af vederbörande kommunalstyrelse eller efter en af denna godkänd plan
och ministern fann företaget vara af väsentlig betydelse för sundhetstillståndet,
samt särskildt då genom företaget åstadkommos goda arbetarebostäder
eller byggnader, hvilka annorledes tjenade till arbetareklassens
bästa. För lånen skulle ställas enligt ministerns mening tillfredsställande
säkerhet. Desamma skulle förräntas och amorteras med tillsammans
4 procent årligen, deraf 3 procent årlig ränta å det vid hvarje tidpunkt
återstående kapitalet. Ansökningar om lån skulle ingifvas före slutet af
år 1889, och hela beloppet af de lån, som sålunda kunde beviljas, fick icke
öfverstiga 3,000,000 kronor.

Lagens 2 § gaf finansministern rätt att intill slutet af år 1897 utaf
statskassans medel bevilja lån till ett belopp af sammanlagdt högst 1,000,000
kronor för uppförande af goda och sunda arbetarebostäder i Köpenhamn
eller andra städer eller trakterna deromkring. Sådana lån skulle lemnas
till kommuner eller föreningar, under vilkor, hvad de senare vidkomme,
att möjligen uppstående öfverskott användes för föreningens ändamål, sa att
föreningens medlemmar icke finge draga större fördel af sammanskjutet
byggnadskapital än 4 procent årlig ränta. Äfven för lan en enligt detta
lagrum fordrades en efter finansministerns uppfattning nöjaktig säkerhet.
Rånte- och afbetalningsvilkoren voro desamma som enligt 1 §.

Vidare föreskref lagens 3 §, att låntagare årligen skulle afgifva be -

rättelse till vederbörande kommunalstyrelse, som insände densamma jemte
eget yttrande till finansministern. Om denne fann, att lagens förutsättningar
icke upptyldes, egde han att efter 1/2 års uppsägningstid indrifva
lånet.

Denna lag blef emellertid icke af någon större praktisk betydelse.

1 § blef alldeles obegagnad, och 2 § kom endast i ringa omfång att
tillämpas, i det att under tiden för lagens giltighet lån lemnades åt fyra
föreningar till sammanlagdt belopp af 367,000 kronor.

Vid 1897 1898 ars riksdag, da förslag framlades om antagande af

en motsvarande lag med giltighetstid till och med år 1907, beslöt man
derför att i lagens bestämmelser göra vissa förändringar. 1 § undergick dock
icke annan förändring, än att utlåningsbeloppet inskränktes till 2,000,000
kronor. Samma gräns bestämdes äfven för det belopp, som finge utlånas enligt

2 §, och dessutom uteslöts ur denna § föreskriften, att lån till föreningar
blott kunde gifvas, om föreningsmedlemmarne icke droge större fördel” af
by»Sna(lskapitalet än 4 procent årlig ränta. Syftet med denna senare
ändring angafs vara, att statens understöd skulle medgifvas icke blott, då
föreningars ändamål kunde betecknas såsom i egentlig mening filantropiskt,
utan äfven till föreningar för sjelfhjelp, hvarvid särskild! afsågos föreningar
med ändamål att uppföra en samling mindre hus, som vore bestämda
att genom de enskilda medlemmarnes årliga afgifter småningom öfvergå
från föreningarnas ego _ i medlemmarnes. Det framhölls dock tillika,
att det ingalunda vore tillräckligt, att en förening hade till ändamål att
förskaffa^ sina medlemmar eganderätt till af föreningen uppförda byggnader,
utan måste föreningen hafva sådan karakter, att den jemväl kunde
sägas i viss man verka i filantropisk afsigt. Under förhandlingarna rörande
lagen uttalades vidare, att uttrycket arbetarebostäder borde anses omfatta
icke blott bostäder för kroppsarbetare, utan äfven bostäder för andra personer
i små vilkor, såsom lågt aflönade tjensteman och dylika. Ytterligare
framhölls, att det icke borde för erhållande af lån uppställas såsom vilkor,
att vederbörande kommun iklädde sig garanti för lånen, om än å andra
sidan man i regel borde fordra, att kommunen på ett eller annat sätt visade
intresse för det företag, hvarom fråga vore, och sökte att understödja
detsamma. Lagen i dess nya form utfärdades den 26 februari 1898.

Den 14 oktober 1899 meddelade finansministern i riksdagen, att de
2,000,000 kronor, Jivilka enligt lagens 2 § voro stälda till hans förfogande,
redan varit föremål för så mycken efterfrågan, att det med säkerhet kunde
antagas, att hela beloppet skulle komma till användning.

FINLAND.

Frågan om förbättrande af den obesuttna befolkningens sedliga och
ekonomiska ställning genom beredande af ökad möjlighet, att förvärfva
egen jord och fasta bostäder har inom Finland länge varit föremål för
uppmärksamhet, och har landets regering sökt att na detta mal dels genom
lagstiftningsåtgärder och dels genom utgifvande af direkta penningunderstöd
i form af statslån.

Lagstiftning- Sålunda hafva författningarna angående delning af jord å landet
åtgärder, underkastats revision i syfte att införa vidsträcktare rätt till sådan delning.
Ny jorddelningslag utfärdades den 12 juni 1895.

I liknande ändamål pågår omarbetning af stadgandena om lega af
jord på landet.

Jemväl lagbestämmelserna om disposition af kronans allmänningar
och öfverloppsjordar hafva varit föremal för revision, hvarefter utfärdats
förordningar dels den 25 januari 1892 angående upplåtande åt enskilda
personer af vissa slag af kronan tillhörig jord och dels den 13 oktober
s. å. angående kronojords upplåtande till odling och anläggning af nybyggeshemman.

Penning- Penningunderstöd beviljades för Kuopio län genom reskript den 17

understöd för apr^ 1887 och den .14 januari 1893. Af finska statsmedel anvisades derKuopio
lan. tillsammans 150,000 mark att användas till befordrande af dels klyfning
af kronohemman, dels upptagande af kronotorp å kronans öfverloppsjordar
och dels anläggning af torp å frälse- och skattelägenheter.

Den obesuttna För hela landet anvisades penningunderstöd första gången genom reskript
befitnefondnS den Taprir 1892, som påbjöd, att af allmänna medel ett belopp af 50,000 mark
skulle årligen under tre år anslås till bildande af en fond för att enligt
senatens föreskrifter i hvarje särskildt fall användas för befrämjande af
de med gällande stadganden angående egostyckning och jordafsöndring
afsedda ändamål.

Sedan derefter genom kungörelse den 55 maj 1896 förordnats, att
af allmänna medel skulle, i enlighet med af senaten i samråd med general -

guvernören uppgjord plan och enligt senatens närmare föreskrifter för
hvarje särskilt fall, användas en summa af 400,000 mark till förbättrande
af den obesuttna befolkningens i olika delar af landet ekonomiska och
sociala ställning, föreskref senaten den 5 december 1898, att detta belopp
skulle sammanslås med sistnämnda 150,000 mark till en fond, benämnd
»den obesuttna befolkningens lånefond».

Rörande fondens användning meddelades samtidigt följande bestämmelser.
Densamma förvaltas af Finlands statskontor och begagnas att för
arbetsföra, välkända och driftiga personer bland den obesuttna befolkningen
å landsbygden underlätta

1:°) inköp af mark till tomtplatser och uppförande af egna bostäder
på egen grund;

2:o) inköp af smärre jordbrukslägenheter samt

3:o) rödjning och uppodling af kärr, mossar eller annan mark, hvartill
odlaren förvärfvat antingen eganderätt eller nyttjanderätt för längre tid.

För sagda ändamål utlanas fondens tillgångar, enligt senatens närmare
bestämmelser för hvarje särskildt fall, åt landskommuner, landtbrukssällskap
och behörigen legaliserade, i det med fonden afsedda syfte verkande
föreningar med skyldighet för låntagarne att af de upplånade medlen
bilda kassor, hvilkas tillgångar få användas såväl till inköp af jordbrukslägenheter,
lämpliga att delas och åt obesuttna upplåtas, som ock till
direkt utlåning i mindre poster, allt i angifna syfte.

Lånen löpa med 2 procent årlig ränta och skola medelst amorteringar
återbetalas till fonden inom viss tid, högst 40 år, beroende för hvarje
särskildt fall af senatens föreskrift.

För lånen gälla vidare följande bestämmelser:

1:°) Låneansökning jemte uppgift, huru medlen komma att förvaltas
och användas, samt utredning derom, att kommunen, landtbrukssällskapet
eller föreningen i behörig ordning besluta att upptaga lånet och ansvara
för detsammas återbetalning, äfvensom beträffande den säkerhet för lånet,
som i^öfrigt ställes, skall ingifvas till guvernören i länet, hvilken det derefter
åligger att jemte eget utlåtande insända ansökningshandlingarna till
senaten. 0

2:o) A lån från sålunda af kommun, landtbrukssällskap eller förening
bildad kassa får icke tagas högre ränta, än som erfordras till betäckande
af den statsverket tillkommande ränta a lånebeloppet för samma tid jemte
1 procent å den oguldna lånesumman derutöfver.

3:o) Kommun, landtbrukssällskap eller förening får icke använda erhållet
lan till andra än ofvan angifna syften, och åligger det kommunen,
sällskapet eller föreningen ej mindre att vaka öfver, att de från kassan

utlånade medlen användas uteslutande till det med desamma afsedda ändamålet,
än äfven att, derest låntagarne annorlunda använda medlen, draga
försorg om, att lånen oförtöfvadt indrifvas.

4:o) I händelse låntagaren under amorteringstiden utan tillstånd af
långifvaren och guvernören föryttrar bostad eller mark, lör uppförande,
inköp eller odling hvaraf lånet beviljats, bör detsamma oförtöfvadt indrifvas.

5:o) Till ledning vid kassans förvaltning och lånens utgifvande samt
kontrollen öfver de utlånade medlens användning åligger det kommun,
landtbrukssällskap eller förening att uppgöra efter ortsförhållandena
lämpadt reglemente och derå utverka sig guvernörens stadfästelse. ^

6:o) Kommun, landtbrukssällskap eller förening, som erhållit lan från
ifrågavarande fond, afgifver årligen inom mars manad öfver sin verksamhet
i omförmälda afseende under det föregående året berättelse till guvernören,
hvilken till senaten insänder densamma med de uttalanden, hvartill han
finner anledning. För öfrigt åligger det guvernören, om han finner, att
ett ur fonden erhållet lån icke blifvit användt för afsedt ändamål, att
hos senaten göra framställning om lånets omedelbara uppsägning.

Fonden för Ytterligare har derefter förordnats, att af statsmedel skulle anslas
t%“,ett belopp af 2,000,000 mark till den obesuttna befolkningens förseende med
förseende T7u''.''jo]■( 1. För att afgifva förslag om lämpligaste sättet för an\ ändande af
jord■ detta belopp tillsatte senaten en komité, hvilken i betänkande den 23
januari 1900 hemstälde, att af ifrågavarande medel måtte bildas eu särskild
fond, benämnd »fonden för den obesuttna befolkningens förseende
med jord». Fondens ändamål skulle vara att för arbetsföra, för duglighet
kända och driftiga personer, tillhörande den obesuttna befolkningen å
landsbygden, häri inberäknade jemväl personer med årstjenst men icke
torpare, underlätta

l:o) inköp af mark till tomtplatser och uppförande af bostäder pa
egen grund,

2:o) inköp af smärre jordlotter samt

3:o) rödjning och uppodling af mark, hvartill odlaren förvärfvat sig
längre tids besittningsrätt af kronan eller kommunen.

För detta ändamål skulle ifrågavarande medel, enligt senatens närmare
pröfning i hvarje särskildt fall, utlanas åt landskommuner, landtbruksoch
hushållningssällskap samt behörigen legaliserade, i det med fonden
afsedda syftet verkande föreningar såsom räntefria lån, Indika
skulle medelst amorteringar återbetalas inom bestämd tid, högst 22 år.
Dock skulle amortering icke fordras, innan visst af senaten bestämdt
antal år förflutit efter lånets utgifvande. Kommunerna och öfriga för -

medlare borde af de lånade medlen bilda kassor, hvilkas tillgångar finge
användas i nämnda syfte, såväl till inköp af tomtplatser och jordbrukslägenheter
som äfven till direkt utlåning i mindre poster.

A lån, som ur sålunda bildad kassa utgåfves till enskilda personer,
och hvilkas belopp icke finge öfverstiga 1,000 mark, skulle ej
få tagas högre ränta än efter 3 procent om året, hvaraf högst 1 procent
finge användas till förvaltningskostnader och återstoden skulle ingå till
kassan för dess stärkande. Samma föreskrift skulle gälla angående beloppet
af och räntan å köpesumman för af nämnda förmedlare inköpta
tomtplatser och jordbrukslägenheter, hvilka derefter på skuld öfverlåtits
åt enskilda personer med eganderätt. Dock skulle räntebetalningen icke
börja, innan minst 2 ar förflutit från lånets utgifvande. Kommunerna
skulle hafva rätt att mot skälig lega och vilkor i öfrig!, som kommunerna
egde bestämma, åt enskilda utai-rendera med sådana medel inköpt jord
i mindre lotter, hvilkas värde i förhållande till inköpspriset för hela jordegendomen
finge utgöra högst 1,000 mark.

De af förmedlarne till enskilda personer utgifna lånen liksom ock
ogulden köpeskilling för de med eganderätt öfverlåtna tomtplatserna
och jordbrukslägenheterna skulle betalas medelst amorteringar. Härvid
borde befrielse från erläggande af amortering mcdgifvas under minst 2 år,
men i öfrigt skulle vederbörande förmedlare ega att bestämma betalningsvilkoren
liksom den säkerhet, som skulle fordras af låntagarne.

Åt samma person finge icke gifvas mera än ett lån eller upplåtas
mera än en lägenhet, och ej heller finge lån beviljas eller upplåtelse af
lägenhet ske till samma person mera än en gång.

Förmedlaren skulle öfvervaka, att de ur kassan utlånade medlen användes
uteslutande för det med dem afsedda ändamål, och, om låntagare
annorlunda använde medlen, gå i författning om lånets omedelbara indrifvande.
Sådan indrifning skulle ofördröjligen ske, om låntagaren under
amorteringstiden, utan tillstånd af långifvaren och guvernören, åt annan
öfverläte bostad eller mark, för hvars uppförande eller inköp lånet beviljats.

Förmedlare, som önskade blifva delaktig af dessa lån, skulle till
guvernören i länet ingifva låneansökning jemte uppgift, huru medlen
komme att förvaltas och användas, samt utredning ej mindre derom, att
upptagande af lånet och ansvarighet för dess återbetalning beslutits i behörig
ordning samt att beslutet faststälts, der sådant vore i lag föreskrifvet,
än äfven beträffande den säkerhet, som stäldes för lånet. Guvernören
hade derefter att insända ansökningshandlingarna jemte eget yttrande
till senaten.

Till ledning vid kassans förvaltning och lånens utgifvande samt vid
kontrollen öfver de utlånade beloppens användning skulle det åligga förmedlare
att uppgöra ett efter ortsförhållandena lämpadt reglemente, å
hvilket guvernörens fastställelse skulle utverkas. I detsamma borde ingå
föreskrift om, att vid behandling af kassan rörande angelägenheter åtminstone
en till de obesuttnas klass hörande person skulle närvara såsom
röstberättigad medlem i kassans styrelse.

Förmedlare skulle icke vara berättigad att använda beviljadt lån till
andra än ofvannämnda ändamål. Om förmedlare af en eller annan orsak
upphörde med denna sin verksamhet, skulle i kassan då innestående medel
återbäras till staten för att i fonden insättas. Likaledes skulle, derest 10
procent eller en större del af lånet jemte derå upplupna räntor under 2 år
eller längre tid läge oanvända i förmedlares kassa, dessa oanvända medel
återbetalas.

Berättelse öfver förmedlares verksamhet, skulle enligt af senaten faststäldt
formulär årligen inom mars månad ingifvas till guvernören, som
derefter till senaten insände berättelsen med de uttalanden, hvartill han
funne anledning. I öfrigt skulle det åligga guvernören att, om han funne,
att ett ur fonden erhållet lån icke användts till afsedt ändamål eller
de föreskrifna vilkoren icke blifvit uppfylda, hos senaten göra framställning
om omedelbar uppsägning af lånet.

Komitén den Emellertid hade Finlands ständer vid 1897 års landtdag anhallit, att
19fwoT" åt en komité måtte uppdragas att undersöka den lösa befolkningens bosättnings-
och andra förhållanden samt afgifva förslag till de åtgärder,
som borde vidtagas i syfte att för denna befolkning underlätta anskaffandet
af eget jordbruk. Denna anhållan understöddes af senaten och bifölls
af kejsaren. Sedermera och efter det ofvan återgifna förslag till
bildande af »fonden för den obesuttna befolkningens förseende med jord»
blifvit af den derför tillsatta komitén afgifvet, tillsattes på grund af
förordnande den 19 februari 1901 för allsidig bearbetning af frågan
om förbättrande af den obesuttna befolkningens ställning en särskild
komité, med bemyndigande, bland annat, att till deltagande i arbetet inSubkomitén.
kalla sakkunniga personer. Dessa sakkunniga, Indika utsågos från skilda
trakter af landet och från olika samhällsklasser, konstituerades såsom en
sjelfständigt arbetande subkomité och togo till en början under behandlingfrågan,
huruvida gällande bestämmelser angående »den obesuttna befolkningens
lånefond» i tillämpningen visat sig ändamålsenliga. Betänkande
Subkomiténs i denna fråga afgafs den 21 september 1901.

betänkande Enligt hvad koinitén dervid meddelade, hade 26 kommuner erhållit
timber mi. lån, hvaremot något landtbrukssällskap eller någon förening icke anmält

sig till erhållande af lån. Lånens belopp hade vexlat mellan 25,000 och
5,000 mark samt i allmänhet understigit 15,000 mark. I regel hade kommunerna
ansett de lån, som kunnat erhållas, allt för små, då det icke bure
sig att för så obetydliga belopp inrätta särskild förvaltning. De flesta kommuner
hade fått användning för de upplånade medlen, så att några större
belopp icke innestått hos kommunerna eller deras kassaförvaltare. Till
förekommande af missbruk föreslog emellertid komitén stadgande derom,
att i fall en kommun icke inom 2 år kunnat lämpligt placera lånfångna
medel och icke kunde tillfredsställande angifva orsaken härtill, lånet eller
den oanvända delen deraf skulle återbetalas till statskontoret i jemna tusental
mark. Vidare borde föreskrifvas, att kassaförvaltare icke finge behålla
några medel hos sig, utan borde ofördröjligen öfverlemna dem till något
säkert penningverk.

Lånetiden vid utlåning från kommunerna hade vexlat mellan 6 och
40 år. Komitén ansåg fördelaktigast, att lånen i allmänhet gåfves på
jemförelsevis lång tid, och föreslog för mindre lån 20 års amorteringstid
samt för amortering af lån öfver 1,000 mark en längre tid intill 40 år.
Anstånd med amortering hade i vissa kommuner medgifvits under 3 till
5 år i början af lånetiden, men komitén ansåg med hänsyn till den låga
räntan dylikt anstånd icke vara behöfligt.

I nästan alla kommuner hade gifvits lån, understigande 300 mark,
och i fyra kommuner till och med lån under 100 mark. Sådana små lån
uppginge till ett antal af 435 eller nära halfva antalet af samtliga lån.
Just dessa smärre lån hade företrädesvis missbrukats. Bland de mindre
låntagarne anträffades nämligen ett flertal, som användt lånen till sina
dagliga lefnadsbehof, betalning af skulder, reparation af bostäder, dikning
af åkrar o. s. v. För afhjelpande af detta missförhållande ansåg komitén
nödigt att fastställa någon lägsta gräns för lånens belopp, och med hänsyn
dertill, att ouppbruten mark och byggnadsvirke ännu i flere delar af
landet stode ganska lågt i pris samt, enligt hvad komiténs undersökningar
utvisat, jemväl med lån å 300 mark kunde åstadkommas goda resultat,
föreslog komitén detta belopp såsom det lägsta.

Något missbruk i fråga om högsta gränsen för lånens storlek hade
icke förekommit. 175 lån hade uppgått till ett belopp af 500 mark eller
derutöfver och bland dem 39 haft en storlek af 1,000 mark samt endast
10 mera än 1,000 marks storlek. Det största lånet hade varit på 2,000
mark.. Då eu högsta gräns i allt fall ansågs böra fastställas, föreslogs härtill
sistnämnda summa, hvilken komitén ansåg icke vara för låg, då erfarenheten
visade, att lån å 400—1,600 mark befordrat inköp af jord -

lotter om 4—40 hektars areal, hvilka, väl brukade, kunde lifnära sina
odlare.

Bland låntagarne hade torparne utgjort det stora flertalet. I allmänhet
kunde det sägas, att kommunerna i detta afseende förvaltat sina
lånekassor fullt ändamålsenligt.

Uppgifterna angående de ändamål, till hvilka lånen blifvit använda,
hade i flere hänseenden varit bristfälliga. Af de uppgifter, som erhållits,
hade emellertid framgått, att lån utgifvits:

l:o) till inköp af bostad eller uppförande af sådan på egen grund 44
lån å tillsammans 21,473 mark;

2:o) till inköp af egen tomtplats eller åkerlott 64 lån å 26,870 mark;

samt

3:o) för förvärfvande af eganderätt till mindre jordbrukslägenhet 139
lån å 87,200 mark.

Sålunda hade till förvärfvande af fast egendom utgifvits 247 lån å tillsammans
135,543 mark.

Vidare hade meddelats

4:o) till inköp af egen bostad eller uppförande af sådan på annans
mark 184 lån å sammanlagdt 41,640 mark;

5:o) för förvärfvande af besittningsrätt till mindre jordbrukslägenheter
98 lån å 32,078 mark; samt

6:o) till jordbruksförbättringar 265 lån å 42,870 mark.

För sistnämnda tre ändamål hade alltså förekommit 547 lan till sammanlagdt
belopp af 116,588 mark.

Enligt hvad komitén framhöll, kunde beträffande de under punkterna
l:o), 2:o) och 3:o) omförmälda lånen icke sägas annat, än att de utgifvits
i fullständig öfverensstämmelse med gällande låneregler för ifrågavarande
fond. Deremot hade de under punkterna 4:o) och 5:o) upptagna lånen
ovilkorligen användts i strid mot nämnda bestämmelsers såväl ordalydelse
som syfte. Då detta i allmänhet syntes hafva berott på missförstånd
af bestämmelserna angående de ändamål, för hvilka dylika lan
finge användas, afgaf komitén förslag till förtydligande af dessa bestämmelser.

De under punkten 6:o) upptagna lånen kunde visserligen icke sågas
vara använda i strid med förordningens ordalydelse, men hade dock i allmänhet
icke kommit till ändamålsenligt begagnande. Komitén hemstälde
om förtydligande och någon modifikation af gällande stadganden äfven i
detta afseende.

Vidare föreslog komitén, att tydligare uttryck skulle gifvas deråt, att

lägenheter från egendomar, som af låneförmedlarne inköpts för utryckning
till obesuttna, finge upplåtas såväl på arrende som med eganderätt.

Slutligen hemstäldes, att lån i förevarande syfte skulle leinnas äfven
åt för ändamålet bildade s. k. andelslag. Deremot ansåg komitén det icke
låta sig göra att gifva lån direkt åt enskilda personer.

PREUSSEN.

Lagen angående befordrande af tyska nybyggens anläggning i provinserna
Westpreussen och Posen den 26 april 1886''samt räntegårdslagarna
den 27 juni 1890 och den 7 juli 1891 utgöra fortfarande i hufvudsak afslutningen
å det lagstiftningsarbete, som sedan lång tid tillbaka pågått i
syfte, bland annat, att åvägabringa en lämpligare fördelning af jorden samt
befrämja uppkomsten af medelstora och mindre jordbruksfastigheter. Med
detta uttryck afses emellertid, såsom vid tillkomsten af sistnämnda lag särskildt
framhölls, jordlotter af den storlek, att jordens skötsel tager innehafvarens
hela eller åtminstone hufvudsakliga arbetskraft i anspråk, och
donna lags bestämmelser äro derför utan vidare betydelse med hänsyn till
åstadkommandet af lägenheter för arbetare.

Senast vid landtdagarna åren 1899 och 1900 gjordes af enskilde landtdagsmän
försök att få sistberörda lags tillämplighet utsträckt äfven till jordlotter
af ringare omfång. I sadant afseende föreslogs, att räntebanken
skulle under vissa förutsättningar lemna understöd till aflösning af räntegårdsafgifter
äfven beträffande små egendomar, som blott bestode af hus
med tillhörande trädgård. Förslaget kom under år 1899 icke till slutlig
behandling och vann år 1900 visserligen bifall af landtdagens folkvalda
hus (dns Hans der Abgeordneten), men afslogs af herrehuset. Äfven regeringen
intog en afvisande ståndpunkt.

Erfarenheten vid tillämpningen af 1891 års lag hade visat, att vid
upprättande af räntegårdar det ofta mötte svårighet att åvägabringa de
medel, som erfordrades dels för att frigöra de fastigheter, som skulle styckas,
från derå hvilande skulder och öfriga bördor, dels ock för uppförande af
nödiga åbyggnader å rån tegårdarna. Det bistånd räntebankerna lemnade

för dylika ändamål var nämligen bundet vid sådana vilkor, att erforderliga
medel i regel icke kunde erhållas i tillräckligt god tid. Genom lag den
12 juni 1900 hafva derför meddelats bestämmelser, enligt hvilka räntebankerna
ega befogenhet att för tillfälliga lån i sådana fall använda visst
belopp af sina behållna reservfonder.

Den styckning af större fastigheter i räntegårdar, som på grund af
gällande lagbestämmelser egt rum genom enskilda personers försorg, har i
många fall ansetts icke motsvara ändamålet med nämnda bestämmelser.
Landtdagens folkvalda hus har derför den 11 juni 1902 beslutit en framställning
till regeringen i syfte, att staten äfven utanför Westpreussen och
Posen måtte sjelf omhändertaga upprättandet af medelstora och mindre
j ordbr ukslägenheter.

ENGLAND.

Sedan genom lag den 27 juni 1892 (small holdings act) bestämmelser
meddelats i syfte att underlätta förvärf af jordbrukslägenheter, utfärdades
den 9 augusti 1899 en lag (small dwellings acquisition act) med hufvudsakligen
motsvarande bestämmelser beträffande förvärf af bostäder.

Långifvare. Enligt sistnämnda lag ega vissa lokala myndigheter, nämligen grefskapsFörutsättnin-
raden, råden i vissa städer och, under särskilda förutsättningar, lokalstyrelIrLiiaiån.
serna i mindre distrikt, att gifva lån i syfte att sätta låntagarne i stånd
att med eganderätt förvärfva mindre boningshus inom vederbörande myndigheters
områden. Innan sådant lån lemnas, skall myndigheten göra sig
underrättad om, bland annat, att lånesökanden har eller ämnar att taga
sin bostad i det hus, hvarom är fråga, och icke redan är egare . af ett
hus på grund af lagens bestämmelser, samt att huset är i godt skick och
tillfredsställande från sundhetssynpunkt. Husets saluvärde enligt myndighetens
bedömande får icke vara högre än 400 pund (= omkring 7,250
kronor).

Lånebeloppet. Lånet får icke öfverstiga 4/s af husets saluvärde enligt myndig-hetens
bedömande och ej heller i regel 240 pund (— omkring 4,350 kronor.)
Rånte- och Räntan å lånet bestämmes genom öfverenskommelse, men må endast
afbetalnings-^ yjgg rjngare mg,n öfverstiga den ränta, mot hvilken den lokala myndig -

vid tidpunkten för länets utgifvande kan för ifrågavarande ändamål
erhålla lån från en allmän lånekassa.

Återbetalningen sker antingen genom lika stora afbetalningar å kapitalet
eller genom kombinerade annuiteter af kapital och ränta, Återbetalmngstiden
bestämmes genom öfverenskommelse, men må icke öfverstiga
30 ar. Afbetalningar ske hvarje vecka eller inom öfverenskornna perioder
som icke fa öfverstiga ett hälft år.

Låntagaren må en månad efter skriftligen verkstad uppsägning och
mot erläggande af ogulden ränta till myndigheten återgälda hela det återstående
lånebeloppet eller så stor del deraf, som utgör 10 pund eller någon
mångfald af denna summa.

Låntagarens ansvar för lånets återbetalning upphör, om huset i enlmhet
med lagens bestämmelser öfvorlåtes på annan person.

... Egaren af ett hus, som. förvärlvats medelst lån enligt denna lag, är, öfrig» lånetiil
dess lanet jemte ränta till fullo återbetalts, underkastad följande vilkor villor''
nämligen, ’

att förfallen afbetalning och ränta skola punktligt gäldas,

att egaren skall bebo huset,

att huset skall vara brandförsäkradt och hållas i godt skick såväl från
sundhetssynpunkt som i öfrigt,

att huset icke får användas för försäljning af rusdrycker eller på något
sätt, som är till skada för närliggande hus, samt

att den lokala myndigheten eger rätt att inspektera huset.

c, Xjlkoret, att egaren skall bebo huset, kan under vissa förutsättningar
ettergifvas för kortare tider.

Egaren är i öfrigt oförhindrad att upplåta rättigheter till huset så
länge de icke komma i strid med den lokala myndighetens befogenheter
enligt lagen. 6

Med den lokala myndighetens tillåtelse kan egaren när som helst^m%ö/wölverlata
sin rätt till huset å annan person, men lagens bestämmelser ega lålelsei
allt fall fortfarande giltighet beträffande huset.

Om egaren bryter mot vilkoret att bo i huset, må den lokala myndig-tWM,,»/,,,
heten taga detsamma i besittning, och brytes mot något af de andra vil- fuUsSra

koren ma myndigheten antingen taga huset i besittning eller förordna om ^
dess försäljning i regel dock efter att förut hafva meddelat egaren skriftligt
föreläggande att mom viss tid fullgöra vilkoret. Äfvenledes må myndigheten
taga huset i besittning eller förordna om dess försäljning derest
egaren gör konkurs eller efter hans död hans bo afträdes till konkurs

Da myndigheten tager ett hus i besittning, öfvergå alla egarens rättigheter
pa myndigheten, som kan behålla huset, sälja detsamma eller eljest

förfoga deröfver, såsom myndigheten finner lämpligt. Till egaren skall då
erläggas antingen det belopp, som genom öfverenskommelse bestämmes,
eller ock ett belopp, motsvarande husets värde i myndighetens besittning
efter afdrag af oguldet lånebelopp och innestående ränta. Detta värde
skall, om försäljning af huset ej sker och öfverenskommelse ej kan träffas,
fastställas af vederbörlig myndighet. Från det på något af ofvannämnda
sätt bestämda beloppet skola afdragas alla kostnader, som.uppstått för
myndigheten genom besittningstagande af huset samt försäljning af detsamma
eller andra dermed vidtagna åtgärder.

Då myndigheten utan att taga ett hus i besittning förordnar om dess
försäljning, skall huset säljas på auktion och försäljningssumman i första
hand användes till gäldande af innestående lånekapital och ogulden
ränta äfvensom kostnaderna för försäljningen, hvarefter öfverskottet utbetalas
till låntagaren. Om huset icke på auktion kan säljas till sadant pris,
att nämnda belopp kunna utgå af köpeskillingen, ma myndigheten taga
huset i besittning utan förpligtelse att erlägga något belopp till lantagaren.

Kostnaderna. Kostnaderna för genomförande af lagens stadganden uppföras pa
distriktets stat. Om på grund af dessa kostnader utdebiteringen inom
något distrikt under ett finansår höjes utöfver visst belopp,, skola vidare
åtgärder på grund af lagen icke vidtagas, innan 5 år förflutit och utdebiteringen
sjunkit till den angifna gränsen.

De lokala myndigheterna må för lagens ändamål upptaga lan enligt
närmare bestämda grunder.

I öfrigt hafva lagstiftningsåtgärder vidtagits för att befrämja uppförandet
af bostäder till uthyrning åt arbetare. De vigtigaste bestämmelserna
i sådant hänsende innehållas i tredje afdelningen af arbetarebostadslagen
(housing of the working classes actj den 18 augusti 1890 med ett
tillägg af år 1900.

BELGIEN.

I lag den 9 augusti 1889 föreskrifves, att i hvarje förvaltningsdistrikt
en eller ''flere komitéer skola tillsättas med uppdrag, bland annat, att befrämja
uppförande och uthyrande af sunda arbetarebostäder samt deras
försäljning till arbetare vare sig kontant eller mot arliga afbetalningar.

Dessa komitéer, hvilka benämnas skyddskomitéer (comités de patronage),
skola bestå af minst 5 högst 18 medlemmar, tillsatta för 3 år. 3 till 10
bland medlemmarna utnämnas af provinsrådets ständiga utskott och 2 till
8 af konungen. Reglementariska föreskrifter för komitéerna utfärdas af
konungen.

Den allmänna spår- och pensionskassan (La caisse générale d épargne
et de retraite) i Bryssel, hvilken är inrättad under garanti af staten, eger
att efter inhemtande af yttrande från vederbörande skyddskomité använda
en del af sina disponibla fonder till utlåning i ändamål att befrämja uppförande
eller köp af arbetarebostäder. Rånte- och betalningsvilkor för sådana
lan bestämmas af kassans styrelse under förbehåll af finansministerns
godkännande. Till säkerhet för återbetalningen af lånen vare sig vid förfallotiden
eller vid låntagarens död eger kassan att förmedla blandade lifoch
kapitalförsäkringar, för hvilka allmänna vilkor och tariffer fastställas
af konungen.

FRANKRIKE.

Genom lag den 30 november 1894 hafva meddelats bestämmelser i
syfte att befrämja uppförandet af sunda och billiga bostäder vare sig af
intressenterna sjelfva för egen räkning eller af enskilda personer eller
föreningar, hvilka hafva för afsigt att uthyra eller sälja de uppförda bostäderna
till personer, som icke förut äro egare af något hus, samt särskild!
till obemedlade arbetare och tjensteman. För sådant ändamål kunna
i hvarje departement en eller flere komitéer tillsättas genom beslut af republikens
president, hvilken tillika bestämmer området för hvarje komités
verksamhet och inom vissa gränser antalet af dess medlemmar. Fn tredjedel
bland dessa utses af departementets generalråd och de två återstående
tredjedelarna af prefekten. Hos ministern för handel och industri upprättas
ett högsta råd för frågor rörande åstadkommandet af sådana bostäder.

Dessa komitéer, som kunna erhålla understöd af allmänna medel, må
anställa undersökningar, anordna täflingar mellan arkitekter, utdela penning -

belöningar och i allmänhet vidtaga åtgärder, som kunna väcka intresse
för uppförande och förbättrande af billiga bostäder.

Kostnaden för lokal äfvensom förekommande ersättning till medlemmar
och sekreterare uppföras på departementets stat.

Vissa allmänna kassor kunna använda en del af sina medel till uppförande
af billiga bostäder äfvensom till lån åt föreningar för uppförande
af sådana bostäder samt åt kreditföreningar, hvilka, utan att sjelfva
bygga, hafva till uppgift att underlätta inköp eller uppförande af dylika
bostäder.

En allmän lifförsäkringskassa bemyndigas att med personer, som köpt
eller uppfört billiga bostäder och gälda kostnaderna härför medelst årliga
afbetalningar, träffa aftal om försäkring på viss tid i syfte att, om den
försäkrade inom denna tid aflider, betrygga fullgörandet af då ännu icke
förfallna afbetalningar.

Befrielse från vissa afgälder eger rum för sådana bostäder äfvensom
rättshandlingar, hvilka afse desamma.

De genom lagen medgifna fördelarna sträcka sig endast till hus,
hvilkas hyresvärde icke öfverstiger vissa belopp i förhållande till folkmängden
inom de kommuner, der de ärö belägna.

Bil.

Lov

om Tilvejebringelse af Jordlodder for Landarbejdere.

VI CHRISTIAN DEN NIENDE, etc. Gore ytterligt: Rigsdagen har
vedtaget og Vi ved Vört Sarntykke stadfastet folgende Lov:

§ I Der

nedsattes for hver Amtsraadskreds en Kommission med den Opgave
åt medvirke ved Tilvejebringelsen af og Tilsynet med de i denne
Lov omhandlede Jordlodder for Landarbejdere. Kommissionen bestaar af
3 Mand, af hvilke den ene, der fungerer som Formand, vadges af Landbrugsministeren,
de to andre, af hvilke den ene skal vare en Husmand,
af Amtsraadet. Medlemmerne valges for 6 Aar, men kunne genvadges.
Hvert andet Aar afgaar et af Medlemmerne. Förste og anden Gång efter
Lovens Ikrafttraden bestemmes Afgången ved Lodtrakning mellem de
forstvalgte Medlemmer. Kommissionens Medlemmer oppebare i Befordringsgodtgorelse
1 Kr. pr. lebende Mil eller 2den Klasses Jarnbanetakst, hvor
Bane kan benyttes, samt i Dagpenge 4 Kr. paa Mode og Rejsedage.

Udgifterne ved Kommissionen afholdes af Statskassen.

Landbrugsministeren udfardiger narmere Regler for Kommissionens
Virksomhed.

§ 2.

Ved »Landarbejder» förstaas i denne Lov enhver Mandsperson, der
vasenlig ernarer sig ved åt udfore almindeligt Landbrugsarbejde för andre
imod Vederlag, hvad enten han staar i fast Tjenesteforhold eller har sit
Erhverv som Daglejer.

§ 3.

Adgang til åt komme i Besiddelse af Jord paa de i denne Lov indeholdte
Vilkaar er betinget af, åt vedkommende Landarbejder

a. har Indfodsret;

b. er mindst 25 Aar og som Regel ikke over 50 Aar gammel;

c. ikke ved Dom er funden skyldig i en i den offentlige Mening vanaerende
Handling, for hvilken han ikke har modtaget iEresoprejsning;

d. ikke har nydt Fattigunderstottelse, der ikke er tilbagebetalt eller
eftergiven i Henhold til Lov om det offentlige Fattigvaesen af 9de
April 1891 § 35, lste Stykke;

e. har ernaeret sig som Landarbejder mindst i de sidste 5 Åar, heri
medregnet den Tid, i hvilken han har aftjent sin Värn ep ligt;

f. fremskaffer Attest fra tvende med hans Forhold nöje kendte, trovaerdige
Personer, for, åt han er en Hittig, aedruelig og sparsommelig
Mand, saa det kan antages, åt han egner sig til åt overtage et saadant
Husmandsbrug;

g. godtgor åt vaere raadig over de Midler, som i Henhold til naervaerende
Lov ville vaere fornodne för ham til Ejendommens Over*
tagelse, o: en Tiendedel af Ejendommens Laanevaardi (§ 7).

Tilstedevaerelsen af o.venstaaende Betingelser skal oplyses för den i § 1
naevnte Amtskommission ved saadanne Legitimationspapirer og Bevisligheder,
som Andrageren kan antages i Alinindelighed åt vaere i Besiddelse
af, og i övrigt ved en af ham paa Tro og Love underskreven Erklaering
om, åt de meddelte Oplysninger ere overensstemmende med Sandheden.
De af private Personer meddelte Attester og Yidnesbyrd skulle, om förnöden!,
ledsages af Ovrighedens Bevidnelse af Udstedernes Trovaerdighed.

§ 4.

De Jordlodder, der erhverves i det her omhandlede 0jemed, skulle
have en Storrelse af 3V2 a 5 Tdr. Land Middeljord, eller hvad dertil
svarer; dog maa Lodden ikke vaere mindre end 2 i dr. Land g. M. og
ikke större end 8 Tdr. Land g. M. I Landets magrere Egne kan Lodden
dog have et större geometrisk Areal.

§ 5-

Jordlodderne ville vaere saerskilt åt matrikulere og skyldsaette, for
saa vidt dette ikke alt maatte vaere sket; de skulle i Matrikulen betegnes

som Husmandsbrug. Skyldsretningen kan uden Hcnsyn til Loddernes
Sterrelse, naar Parterne ere enige derom, ske ved Landbrugsministeriets
Föranstaltning efter Matrikulstaksationen eller en nyere Taksation efter
de for saadanne Skyldsietninger gaildende Regler. Paa Ejendommens
Folio i Registret til Skede- og Panteprotokollerne skal der ske Notering
om, åt Ejendommen er undergiven de i denne Lov fastsatte Vilkaar.

II.

§ 6.

Naar en Landarbejder, der fyldestgor de i § 3 opstillede Betingelser,
onsker åt erbverve en Husmandslod til Ejendom i Overensstemmelse med
denne Lovs Regler, men vedkommende selv ikke er i Stånd til åt paavise
Jord, som lian ved Overenskomst med Ejeren kan komme i Besiddelse af,
kan Henvendelse herom ske til Sogneraadet, som derefter seger åt fremkalde
Tilbud fra private om Jord paa antagelige Vilkaar. Lykkes dette
ikke, men Sogneraadet finder, åt der i Kommunen findes Jord i offentlig
Besiddelse, der maatte egne sig til dette 0jemed, indieder det Förhandling
med vedkommende Myndigheder om den fornodne Jords Overdragelse for
en passende Pris. Om Udfaldet af disse Forhandlinger giver Sogneraadet
paagaeldende Landarbejder Underretning, og det överlädes da til ham selv,
saafremt der er givet Tilsagn om Overdragelse af Jord, åt foretage det
videre fornodne til dens Erhvervelse overensstemmende med nedenstaaende
Regler.

Sogneraadet bor paase, åt de ved dets Medvirkning tilvejebragte Jordlodder
have en, med Hensyn til Vejforhold, hensigtsmaissig Beliggenhed.

Sogneraadets Henvendelse til vedkommende Myndigheder i de her
omhandlede Anliggender sker gennem A intet.

§ 7.

Naar en Landarbejder enten selv eller ved Sogneraadets Hjaelp, jfr.
§ 6, har udset en Jordlod inden for den i § 4 mevnte Storrelse, som lian
onsker åt erhverve til Ejendom paa de i denne Lov omhandlede Vilkaar
indgiver han gennem Sogneraadet sit Andragende herom til Formanden
for den i § 1 naevnte Kommission i Amtsraadskredsen. Dette Andragende,
hvortil Blanketter, affattede efter en af Landbrugsministeren foreskreven
Formulär, fnas hos Sogneraadet, skal indeholde de til Bedonunelsen af

den paagaddendes Adgang til åt komme i Betragtning nodvendige Oplysninger
og skal vasre ledsaget af de Legitimationspapirer og ovrige Bevisligheder,
sotn Andrageren skal fremskaffe (jfr. §§ 2 og 3). Det skal
derhos indeholde Oplysning om Jordloddens omtrentlige Storrelse, og om,
til hvilken Pris den kan faas til K obs, samt, for saa vidt Andrageren ikke
i Forvejen ejer Bygninger, som Sogneraadet finder forsvarlige, vcere ledsaget
af Planer til Opforelse af de fornodne Bygninger og Meddelelse om,
hvor stor en Kapital han mener der vil medgaa til disses Opforelse, samt

0 verslag over Udgifterne ved Anskaffelse af Bes® t ning og Inventarium in. v.
Den samlede Pris, som Ejendommen herefter vil komme til åt staa Koberen

1 (Ejendommens Laanevierdi over for Statskassen), maa kun undtagelsesvis,
hvor Egnens Jordpriser ere sirlig hoje, overstige 4,000 Kr. Andragendet
ledsages af Sogneraadets Erkhering om, hvorvidt den udsete Lod kan
anses passende for sitt Ojemed, saavel som om, hvorvidt den paa samme
satte Pris skonnes åt vaere passende.

De inodtagne Oplysninger gennemgaas forelobig af Kommissionens
Formand og soges af barn supplerede med de yderligere Oplysninger, som
han maatte anse for nodvendige; navnlig skal Kommissionens Formand
vsere berettiget til, naar han deri il finder Anledning, åt lade Ejendommens
Laanevaerdi fastsiette ved Taksation efter Reglerne i Lov 19de Marts 1869
om Udlaan af umyndiges Midler. Omkostningerne ved saadan Taksation
afholdes af Statskassen.

§ 8.

Kommissionen gennemgaar de indkomne Andragender og undersegel
om de i §§ 2, 3 og 4 opstillede Betingelser ere til Stede, og om Bygningsplanerne
in. v. ere hensigtssvarende, samt paaser, åt der haves Vejret til
Jordlodden.

Viser det sig herefter, åt det Belob, der i Finansaaret vil vaere til
Raadighed til det ommeldte Formaal i den paagteldende Amtsraadskreds,
ikke vil viere tilstrsekkeligt til, åt alle kvalificerede Andragere kunne
komme i Betragtning, t radier Kommissionen Valget mellem dem. Andragere,
som af denne Grund faa Afslag, bor fortrinsvis komme i Betragtning
nseste Aar, saafremt Andragende paa ny indgives.

Saasnart denne Afgorelse har fundet Sted, gives der hver enkelt Andrager
Underretning om Udfaldet for hans Vedkommende. Er nogen
Andrager ikke befundet kvalificeret, gives der håna Meddelelse om, hvilke
Betingelser Kommissionen formener, åt han ikke har opfyldt. För saa
vidt det drejer sig om de i § 3 Litr. a., c. eller d. ntevnte Betingelser,

kan Andrageren indanke Sporgsmaalet til Landbrugsministerens Afgorelse.
Gaar denne Kommissionen imod, kan Andrageren dog ikke komme i Betragtning
i det paagceldende Finansaar. En Andrager, som faar Afslag,
kan ikke indanke Sägen for Domstolene.

§ 9.

Naar Landarbejderen har modtaget Underretning fra Amtskommissionen
om, åt han er kvalificeret til åt faa Statsbjaalp til Erhvervelse af
Jord efter naervaerende Lovs Bestemmelser, og åt der intet er fundet åt
erindre imod de fremlagte Byggeplaner og Overslag, og naar det ved
Erklaering fra Amtskommissionen er godtgjort for Landbrugsministeren,
af Bygningerne paa Ejendommen ere försvarlig opforte, og åt Ejendommen
er forsynet med förnöden Besättning og Inventarium, kan Landarbejderen
ved Henvendelse til Amtskommissionen forlange sig udbetalt et Statslaan,
der svarer til 9/io af Ejendommens Laanevasrdi. Paahviler der den paagaddende
Ejendom Arvefaesteafgift, fradrages dog den kapitaliserede Afgift
i Statslaanet. Dette Laan udbetales i den natrmest derefter felgende Juni
eller December Termin mod behörig tingest Obligation.

Til anskaffelse af Besättning og Inventarium kan der efter Amtskommissionens
Indstilling tilstaas Forskud paa Statslaanet.

Kapitalvatrdien af Arvefatsteafgifter udfindes ved åt multiplicere den
aarlige Afgift med 25. Svares Afgiften i Korn, anstettes den til Penge
efter Gennemsnittet af de sidste 8 Aars Kapitels takst, dog med Udskydelse
af det hojeste og det laveste Aar.

§ io.

For det af Statskassen ydede Laan gives der lste Prioritet i Ejendommen
med Bygninger og Besättning m. v., dog efter mulig paahvilende
Arvefaesteafgift.

Laanet torrentes med 3 pCt. aarlig. Halvdelen henstaar liden Afdrag,
indtil den anden Halvdel, der forrentes og afdrages med 4 pCt. aarlig^
er tilbagebetalt; derefter forrentes og afdrages Restgatlden med 3 V, pCt
aarlig, hvoraf 3 pCt. er Rente.

Laanet, der indestaar uopsigelig fra Statskassans Side, saa lamge den
paagaeldende Ejendom vedligeholdes efter sin Bestemmelse, ydes afdraesfrit
i de förste 5 A ar.

§ 11-

Til de i § 9 omliandlede Laan kan der af Statskassen aarlig i 5 Aar
udredes et Belob af indtil 2,000,000 Kröner, som hvert Finansaar fordeles
mellem Landets Amtsraadskredse vatsenlig i Forhold til de indkomne Laanebega;
ringer. Skulde den til Raadighed i et Finansaar vaerende Stim ikke
fuldt ud komme til Udbetaling, stilles den tiloversblevne Del af Summen
til Raadighed i naeste Finansaar.

Til bakning af disse Laan bemyndiges Finansministeren til åt udstede
og stel ge Statsobligationer.

§ 12.

Laantagernes Ydelser udredes halvaarsvis. 0nsker en Laantager åt
udbetale större Afdrag i en enkelt Termin, skal dette tillädes, nyår Afdraget
mindst udgor 50 Kr. For Statskassens Krav haves Udpantningsret.

§ 13.

Ved Sälg af Jord till Landarbejdere i Medför af denne Lov bliver
der till Kobekontrakt eller Skede åt benytte stemplet Papir til Takst 1 Kr.,
hvorimod Panteobligationerne udstedes paa ustemplet Papir. Tinghesningsgebyrer
og alle andre Afgifter til det offentlige bortfalde.

§ 14.

Den, der har faaet en Ejendom överdragen paa de i det foregaaende
ombandlede Vilkaar, udover en Ejers fulde Raadighed over samme med
de af det folgende flydende Indskramkninger og med de der mevnte saerlige
Rettigheder.

Ingen kan faa Laan af Statskassen i Henhold til naervserende Lov i
mere end een Ejendom. Ejheller kan den, der til en anden (jfr. § 20)
har överdraget en i Henhold til denne Lov erhvervet Ejendom, paa ny
nyde Lovens Begunstigelser.

§ 15.

Ejendommen med Besättning og Inventarium kan, saa ^latnge Statskassens
Tilgodehavende ikke er nedbragt til Halvdelen af Ejendommens

oprindelige Laanevasrdi, ikke behasftes med anden Pantegaeld, jfr. dog § 22.
Ej heller kan der i de naevnte Ejendele gores Udlaeg, Arrest eller Beslag
för af Ejeren eller af nogen paa hans Vegne paadTagen personlig Gseld,
liden efter forud fra Landbrugsministeren indhentet Samtykke.

§ 16.

I Panteobligationen skal der optages en Bestemmelse om, åt saafremt
Ejeren fraflytter Ejendommen eller bortlejer nogen Del af Lodden eller
opferer Lejehuse paa den, kan Laanet opsiges Ejeren till Udbetaling med
12 Aars Varsel til Juni eller December Termin.

§ 17.

Paa,. Ejendommen skal vedligeholdes et almindeligt Jordbrug og til
enhver lid holdes den dertil fornodne Besastning og Inventarium samt
de nodvendige Bygninger i ordentlig Stånd.

Ejeren er forpligtet til åt give Amtskommissionen Adgang til åt före
Insyn med, åt denne Förpligtelse overholdes, og til i den Anledning åt
optage Syn over Ejendommen ved et eller flere af Kommissionens Medlemmer.
Saadant Syn skal afholdes mindst hvert tredje Aar, og saafremt
f er hervcd forefindes vaesentlige Mangler ved Ejendommen eller dens

ru''^eren pligtig til inden for en af Amtskommissionen given Frist
åt afhjselpe disse. Oversidder han denne Frist, indberetter Kommissionen
Landbrugsministeren, der trasffer Bestemmelse om, hvorledes der
i Medier af Obligationens Bestemmelser vil vccre åt gaa frem mod Laantageren.

§ 18.

Ejeren er forpligtet til åt holde ikke blot de til Ejendommen horende
Bygninger, men ogsaa Bestetning og Inventarium og samtlige sine andre
Ejendele fosikrede mod Ildsvaade for den fulde Vaerdi, for de fäste Eiendommes
Vedkommende i en af Staden ancrkendt Brandforsikringsforening.
Ved de Syn, der afholdes over Ejendommen, paases det, att denne Förpligtelse
overholdes.

§ 19.

Ejendommen maa ikke udstykkes, sammenloagges med anden Jord
eller mageliegges med anden Jord uden Eandbrugsministerens sairlige
Samtykke, hvilket kun kan gives, naar Andragendet beröm er anbefalet
af Sogneraadet.

Samtycke til Udstykning kan meddeles, naar almenokonomiske Forhold,
Kommunens Bebyggelsesforhold eller lign. gore det onskeligt åt kunne
anvende den paagaddende Husmandslod helt eller delvis paa anden Maade.

Tilladelse til Sammenlsegning med anden Jord kan meddeles, naar
Omstamdighederne tale for åt imodekomme den paagaeldende Landarbejders
0nske om åt udvide sin Bedrift; dog maa Lodden i det hele ikke overstige
det i § 4, lste Punktum, fastsatte Maksimum, og bliver den da i
sin Helhed åt betragte og notere som Husmandsbrug.

Tilladelse til Magelacg af en Husmandslod eller en Del af en saaxlan
med en anden Lod kan meddeles, naar derved i det hele et hensigtsmaessigere
Husmandsbrug vil fremkomme. Er det for åt frigore en Husmandslod
for de den som saadan i Henhold til najrva;rende Lov paahvilende
Forpligtelser, åt Magekeg med en anden Lod onskes, maa det
oplyses, åt den Lod, paa hvilken Forpligtelson som Huslod fremtidig
kommer til åt hvile, er lige saa god og lige saa svarende til sit Öjemed
som den Lod, der onskes frigjort,

Vilkaarene for Ordningen af Gneldsforholdet til Statskassen i Anledning
af Udstykning, Sammenltegning og Magelaeg fastsaettes af Landbrugsministeren
efter Indstilling af Amtskommissionen.

§ 20.

I Tilfaelde af, åt Ejeren onsker i levende Live åt overdrage hele
Ejendommen til en anden, kan Ivoberen kun inträde i Sadgerens Forhold
til Statskassen, naar han opfylder de förän i §§ 2 og 3 stillede Betingelser.
Dog kan der, hvis det er en Son eller Svigerson eller noget af disses
Born, Ejendommen onskes afstaaet til, bortses fra de i § 3 a., b., e. og g.
anforte Betingelser.

Overdragelse af Ejendommen til en Person, der ikke opfylder de ovennasvnte
Betingelser, kan kun ske, naar Gaelden til Statskassen samtidig
helt indfries. Ved saadan Overdragelse frigores Ejendommen ikke for de
den som Husmandsbrug i Henhold til naarvterende Lov paahvilende sterlige
Forpligtelser, og navnlig vedbliver den åt vivre undergiven Regler ne i
§ 19 med Hensyn til Udstykning, Sammenlaegning og Magelaäg.

§ 21.

Afgaar Ejeren ved Doden, kan hans Enke, hvis hun förbliver i Besiddelse
af Ejendommen, indtraide i afdodes Forhold til Statskassen.

Ingaar Enken nyt /Egteskab, kan Forholdet til Statskassen kun foit -

saettes, hvis Manden opfylder de förän i § 3 Litra c., d. og f. indeholdte
Betingelser.

§ 22.

De ifolge Fdg. 13de Maj 1769 § 5 og senere Besteminelser gaddende
Regler om Selvejerbonders Testationsret skulle ogsaa finde Anvendelse
n7-enS^n ^ testarneritariske Dispositioner over de heroinhandlede fluse
med Tilbehor. Udoves Testationsretten til Fordel for et af Bornene, skal
den, hvem Huset med Jordlod efter Husmandens og hans Hustrus Bestemmelse
skal tilfalde, kunne indtraede i Arveladerens Forhold til Statskassen,
saafremt han eller, hvis det er en Datter, til Fordel for hvem
testationsretten benyttes, hendes Mand opfylder de förän i § 3 Litra c.,
d. og f. indeholdte Betingelser, dog kun for saa vidt den Sum, som Arvingen
skal udrede til Dodsboet og Medarvingerne for Overtagelsen af
Ejendommen med Tilbehor, ikke i Testamentet er sat hojere end til et
elob, der svarer til, hvad der paa den Tid, Arvefaldet fandt Sted, af
Arveladeren var betalt i Afdrag paa Prioritetsgadden.

För saa vidt Overtageren af Ejendommen ikke selv er i Besiddelse
a Midler til Da3kning af den Sum, han skal tilsvare Medarvingerne, kan
er gives disse Prioritet i Ejendommen efter Statskassen, imod åt de underst6
sig rnnelige, af Amtskommissionen godkendte, Yilkaar for Forrentnmg
og Afbetaling af deres Tilgodehavende.

Ovennaevnte Testationsret vil, naar der er Livsarvinger efter den afdode,
som opfylde de foreskrevne Betingelser, kun kunne udoves til Fordel
tor en af disse.

§ 23.

Onsker den, hvem Ejendommen i Ilenhold til § 22 ved Testament
er tillagt, ikke åt overtage Ejendommen, eller er der ikke ved Testament
truttet nogen Bestemmelse i den noevnte Hänseende, kan, saafremt en af
Arvmgerne, der opfylder de i § 22 naevnte Betingelser, kommer overens
med sme Medarvinger om åt overtage Ejendommen, denne Arving indtrajde
i afdodes Forhold til Statskassen.

Bortsaelges Ejendommen, kan Landbrugsininisteren tilläde, åt Koberen,
tor saa vidt han opfylder de i §§ 2 og 3 fastsatte Betingelser, indtneder
i den afdodes Forhold til Statskassen.

§ 24.

Saafremt Statskassen efter företaget Udlieg xnaatte skride til Sälg af
Ejendommen, kan denne bortsadges fri for de i denne Lov ommeldte Indskraenkmnger
i Raadigheden over samme.

§ 25.

Denne Lov, der ikke galler for Fäderne, trseder i Kraft 6 Maaneder
efter dens Kundgorelse i Lovtidende, og vil vaere åt underkaste Revision
inden 5 Aar efter dens Ikrafttraden; forer Revisionen ikke enten til en
Forltengelse af Loven eller til en ny Lov, bortfalde Bestemmelserne i nservserende
Lovs §§ 1—9, inkl., §§ 11 og 13.

Hvorefter alle vedkommende sig have åt rette.

Givet paa Amalienborg, den 24 Marts 1899.

Under Yor Kongelige Haand og Segl.

CHRISTIAN R.

(L. S.)

A. Hage.