DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGENS ORDNANDE (Statens offentliga utredningar 1918:10)

UTLÅTANDE

ANGÅENDE

DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGENS
ORDNANDE

AVGIVET AV

KUNGL. KOMMERSKOLLEGIUM

IT T LÅTAN D E

TRYCKT HOS

P. PALMQUISTS AKTIEBOLAG, STOCKHOLM ISIG

Stockholm den 18 oktober 1.91~>.

TILL KONUNGEN.

Genom nådig remiss den 17 augusti 1912 har Eders Kungl. Maj:t anbefallt
Kommerskollegium att efter hörande av vederbörande handelskammare
och styrelsen för vävskolan i Borås avgiva underdånigt utlåtande över det

Kommerskollegium, underdånigt utlåtande över det
av kommittén för den lägre tekniska undervisningens
ordnande avgivna utlåtande och förslag.

av kommittén för den lägre tekniska undervisningens ordnande den 11 juni
1912 avgivna utlåtande och förslag.

Genom särskild remiss den 14 september 1914 har Eders Kungl. Maj:t
vidare anbefallt Kollegium att i samband med behandlingen av ovannämnda
ärende taga i övervägande av Sveriges hantverksorganisations styrelse gjord
underdånig framställning om anslag för bildandet av instruktiva skolsamlingar
och s. k. vrkesmuséer.

I enlighet med i den förstnämnda remissen given föreskrift har Kollegium
i skrivelser av den 11 september 1912 anmodat, Stockholms handelskammare,
handelskamrarna i Göteborg och Gävle, Södra Ålvsborgs läns industriidkare-
och köpmannaförening med industri- och handelskammare, Skånes
handels-, industri- och sjöfartskammare, Smålands och Blekinges handelskammare,
handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands län
samt styrelsen för vävskolan i Borås att till Kollegium inkomma med yttrande
över ifrågavarande utlåtande och förslag. På grund av den 10
december 1912 från handelskammaren i Karlstad inkommen framställning
har Kollegium genom skrivelse av den 13 december 1912 jämväl satt
nämnda handelskammare i tillfälle att till Kollegium inkomma med yttrande.
Vidare har från Sveriges tekniska föreningars samarbetsdelegation
insänts ett av Sveriges gjutmästareförbund avgivet yttrande.

De av Kollegium infordrade yttrandena hava inkommit med undantag
av det från Södra Ålvsborgs läns industriidkare- och köpmannaförening med
industri- och handelskammare (numera Västergötlands och Norra Hallands
handelskammare). Kammaren har på förfrågan förklarat sig icke vilja
avgiva särskilt yttrande, enär flere av kammarens ledamöter deltagit i beredandet
av Borås stadsfullmäktiges yttrande till Eders Kungl. Maj:t.

Till Kollegium ha dessutom överlämnats åtskilliga av Eders Kungl. Maj:t
i ärendet infordrade yttranden, rörande vilka hänvisas till den bilagda förteckningen
över samtliga de yttranden, som vid avgivande av Kollega utlåtande
stått till Kollega förfogande. Förteckningen upptager var för sig dels av
Kollegium infordrade yttranden, dels av Eders Kungl. Maj:t till Kollegium
överlämnade sådana.

För att ej betunga utlåtandet med angivande av vad i de olika yttrandena
rörande varje fråga anförts, bifogas en promemoria över dessas huvudsakliga
innehåll. Endast i fråga om vissa huvudpunkter komma i det
följande att återgivas de uttalanden, som för frågans bedömande synas vara
av särskild betydelse.

Med återställande av remissakterna samt med överlämnande av de inkomna
yttrandena får Kollegium såsom underdånigt utlåtande anföra följande.

Den nuvarande lägre tekniska undervisningen i Sverige vilar i huvudsak
på en grund, som lades för snart 40 år sedan. Vid denna tid gick huvud -

intresset ut på att inrikta undervisningen på meddelandet av eu för industriell
verksamhet i allmänhet lämpad förberedelse. De grundsatser, som
icke långt därefter i åtskilliga andra länder slagit igenom, nämligen de
allmäntekniska anstalternas ersättande med speciella fackskolor, ha även i
vårt land under senare år vunnit erkännande, men de ha dock icke kunnat
öva något väsentligt inflytande på den lägre tekniska undervisningens utveckling.
Resultatet har blivit dels brist inom industrien på specialtekn is k t
bildade arbetsledare, dels inom arbetarstammen en ganska allmän avsaknad av
teoretisk yrkeskunskap i de fall, där vederbörandes personliga intresse ej
varit nog stort att övervinna do ekonomiska svårigheter, som äro hindrande
för utnyttjandet av enskilda anstalter för dylika kunskapers meddelande.
Detta sistnämnda förhållande synes ha sin grund däri, att den lägsta skolformen
inom detta undervisningsområde, de s. k. lägre tekniska yrkesskolorna,
genom sin alltför allmänna läggning av undervisningsplanerna
och sin föga industriella ledning alltmera förlorat kontakten med hantverk
och industri, så att arbetaren i dem ej kunnat finna den utbildning, varav
han haft behov, utan skolorna i stället genom undervisningens allmänbildande
karaktär kommit att draga till sig ungdom av alla möjliga kategorier,
som, så gott sig göra låtit, önskat befästa och föröka de kunskapsmått, som
i folkskolan inhämtats.

I samband med vad här yttrats om den riktning, i vilken den lägre tekniska
undervisningen hittills i allmänhet bedrivits, får Kollegium emellertid
jämväl framhålla, vad som i åtskilliga hithörande skolor åtgjorts för att
åstadkomma eu verklig yrkesutbildning och de goda resultat, som därvid
ernåtts.

De här skisserade bristerna i den nuvarande lägre tekniska undervisningen
ha med skärpa utförligt framhållits av den kommitté, som i ärendet
avgivit förslag, liksom även av de allra flesta av den stora mängd yttranden,
som avgivits. Det krävande behovet av eu omorganisation får
alltså anses fastslaget liksom även den riktning, i vilken omorganisationen
bör gå, för att yrkesutbildningen, som kan sägas vara basen för det industriella
livet, må kunna hålla jämna steg med den industriella utvecklingen
i övrigt.

I samma mån, som arbetsuppgifterna inom hantverk och industri äro
olikartade, allteftersom de vid sidan av det rent manuella arbetet även omfatta
intellektuellt sådant i lägre eller högre grad, bliva behoven av teoretisk
yrkesutbildning olikartade.

För den minderårige, som börjar att taga de första stegen vid yrkets
praktiska inövande, behöves en efter yrkets art avpassad teoretisk utbildning,
som avser att göra det manuella arbetets metoder mera verkligt begripbara,
än de kunna bliva genom blott inövandet av det manuella tillvägagångssättet,
och att därigenom dels underlätta tillägnandet av yrkes -

färdigheten, dels även höja lärlingens intresse för vad som förehaves. Härtill
kommer, att den allmänt medborgerliga undervisning, som i folkskolan
meddelats, avbrutits vid så tidig ålder, att den knappast kan förmodas bära
några rikare frukter i rent praktiskt hänseende. Det behov av undervisning,
som förefinnes hos den minderårige lärlingen, omfattar sålunda både
teoretisk yrkesundervisning och medborgerlig undervisning.

För den vuxne arbetare, som ej erhållit annan skolundervisning än folkskolans,
gör sig ett behov av en undervisning med ungefär samma innehåll
snart kännbart, även om han, redan tilldelad en viss arbetsuppgift,
finner detta behov mera begränsat till vissa detaljer. Den mera kunskapstörstande
arbetaren känner sig dessutom böra förskaffa sig teoretiska och
praktiska yrkeskunskaper till eu omfattning, som något höjer honom över
genomsnittsarbetaren och för honom öppnar möjlighet att åtaga sig svårare
arbetsuppgifter och såmedelst höjer hans förvärvsförmåga.

Utom de här skisserade mera personliga behoven av eu utbildning, som
gör arbetaren till något mera än en efter vissa normer arbetande maskin,
vilken utbildning, på samma gång den giver möjlighet till en för framgången
i arbetet erforderlig arbetsglädje, även direkt är nödvändig för ett
kvalitativt och kvantitativt tillfredsställande arbetsresultat, förefinnes det i
viss mån mera industriella behovet av att äga tillgång till väl utbildade
förmän, arbetsledare och tekniker av högre och lägre grad. Ej heller be
hovet av den utbildning, som här kommer ifråga, kan naturligtvis frånkännas
ett visst personligt drag, då dess tillgodoseende för det mindre antal,
som kan få användning för detta slags utbildning, ju alltid medför ett
förflyttande till mera krävande och därmed också i regel mera givande
arbetsuppgifter. Alltefter det särskilda syftet eller den lagda grunden
måste hithörande undervisning anordnas olika. Inom hantverket gäller det
sålunda att giva arbetare, som ämna etablera sig som självständiga mästare,
den yrkesekonomiska bildning, som härför erfordras, eller att sätta äldre
mästare i tillfälle att taga del av yrkets senare utveckling i yrkestekniskt
och yrkesekonomiskt avseende. Inom industrien åter rör det sig om, dels
att giva skickliga och med ledareegenskaper begåvade arbetare den vidgade
teoretiska utbildning, som gör dem fullt dugliga som förmän, dels att giva
personer med eu förut bredare lagd allmänt teoretisk bildning den facktekniska
utbildning, som för skilda befattningar inom industrien kräves.

Tillgodoseendet av alla dessa till den lägre tekniska undervisningen hörande
behov kräver ett helt system av skolor med olika slag av längre och kortare
kurser, avpassade var och eu efter sitt särskilda syfte. Kommitténs förslag
till ordnande av denna gren av undervisningsväsendet utmynnar i följande
skoltyper:

LärlingssMorna, till sin huvudtyp obligatoriska och avseende att i teoretiskt
och om möjligt även praktiskt hänseende komplettera den yrkes -

utbildning, som i hantverk och industri anställda minderåriga arbetare erhålla
å arbetsgivarens verkstad.

Yrkesskolorna, avseende att åt vuxna arbetare giva dels ökad yrkesutbildning,
dels förmansutbildning.

Tekniska fackskolorna, avseende att giva eu på något bredare allmänteoretisk
bildning vilande teknisk utbildning.

De yttranden över kommitténs förslag, som inkommit, hava i stort sett
uttalat sig gillande. De viktigare invändningar mot förslagets grundprinciper,
som från ett och annat håll försports, avse, dels att eu kompletterande
teoretisk lärlingsutbildning inom eu del industriella yrken ej alls
vore erforderlig, dels att de nuvarande tekniska elementarskolornas fullständiga
ersättande med tekniska fackskolor ej vore tillrådligt, enär i vårt
land industrien ej kommit så långt i specialisering, att den mera allmäntekniska
utbildning, som hittills givits i elementarskolorna, skulle kunna
undvaras.

Total omarbetning av förslaget har önskats på vissa håll, bland andra
av Svenska pappersbruksföreningen. Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen,
som finner förslaget otillfredsställande till både principer
och detaljbehandling, hemställer, att ärendet för vidare utveckling och nytt
förslags uppgörande måtte överlämnas till en ny kommitté, i vilken de
viktigaste av de näringsgrupper, för vilka den tekniska undervisningen har
betydelse, på lämpligt sätt skulle bliva representerade.

Med framhållande av vikten av, att vid den ifrågasatta omorganisationen
bestämmelserna angående de särskilda skolformernas arbetssätt ej alltför
mycket detaljeras, utan att deras anpassningsförmåga efter speciella lokala
och industriella förhållanden så långt möjligt upprätthålles, övergår Kollegium
nu till att yttra sig om de olika skolformer, som av kommittén
föreslagits.

Lärlingsskolorna.

I avseende å denna skolform har kommittén föreslagit:

att lärlingsundervisningen i vårt land huvudsakligen tillgodoses genom
lärlingsskolor med uppgift att i teoretiskt och om möjligt även i praktiskt
hänseende fullständiga den lärlingsutbildning, som vinnes genom yrkesarbete
i den enskilde arbetsgivarens tjänst (kompletterande lärlingsskolor);

att lärlingsskolor med ändamål att giva en fullständig såväl teoretisk
som praktisk lärlingsutbildning (fullständiga lärlingsskolor) må kunna inrättas
och komma i åtnjutande av anslag av allmänna medel i särskilda
undantagsfall, såsom l:o) då det gäller att stödja en säregen, för en viss ort
eller landet i dess helhet betydelsefull industri eller att 2:o) främja lärlingsutbildningen
inom yrken och industrier, där den endast med svårighet kan
vinnas genom arbete i den enskilde arbetsgivarens tjänst, eller för att 3:o)

understödja framgångsrikt ledda försök av enskilda personer att genom fullständiga
lärlingsskolor främja yrkesutbildningen;

att förberedande lärlingsskolor med ändamål att genom teoretisk undervisning
och yrkesmässigt arbete i enkla skolverkstäder lägga grund för
lärlingsutbildningen inom industrien böra efter prövning i varje särskilt
fall erhålla understöd av allmänna medel.

Ä" Sedan kommitténs förslag avgivits, bär av eu annan kommitté, folk »ipgukeior.

undervisningskommittén, avgivits förslag till inrättande av i samband med
folkskolan ställda fortsättningsskolor, vilket förslag till en icke oväsentlig del
omfattar även skoltyper, vilka mycket nära motsvara den form av lärlingsskolor,
som avsetts att vara dessas huvudtyp, nämligen de kompletterande
lärlingsskolorna. Ehuru Kollegium icke anbefallts att över folkundervisningskommitténs
förslag avgiva utlåtande, anser sig Kollegium likväl icke
kunna underlåta, att i de punkter, där de båda förslagen beröra samma
område, taga hänsyn till och jämväl yttra sig över folkundervisningskommitténs
förslag.

Ett genomgående drag i folkundervisningskommitténs förslag är införandet
av yrkessynpunkten i fortsättningsskolornas undervisning. Fortsättningsskoloruas
huvudsyfte är likväl att fostra goda medborgare och ej att
i första hand tillgodose behovet av yrkesundervisning, ehuru man genom
undervisningens anknytande till lärjungarnas yrken eller framtida arbetsuppgifter
avsett att höja intresset för densamma, så att ett avsevärt bättre
resultat skulle kunna ernås i avseende å den uppväxande ungdomens allmänna
fostran.

Kollegium finner det ur yrkesutbildningssynpunkt synnerligen glädjande,
att en dylik synpunkt lagts på de föreslagna fortsättningsskolorna, och torde
yrkesundervisningen i dessa, därest den blir rätt lagd, kunna lämna ett bidrag
till höjande av yrkesskickligheten och framför allt till väckande av intresse
för fördjupande av yrkeskunskapen. Av skäl, som här nedan anföras,
måste Kollegium likväl som sin mening uttala, att dessa fortsättningsskolor
ej kunna ersätta lärlingsskolor av det slag, som föreslagits av kommittén,
samt att, därest den tekniska undervisningens lägsta stadium uteslutande
eller huvudsakligen tillgodoses genom de föreslagna fortsättningsskolorna,
planen för den lägre tekniska undervisningen i sin helhet betänkligt rubbas
och övergången från de lägre skolformerna till de högre på ett synnerligen
beklagligt sätt försvåras. Om Kollegium sålunda måste fasthålla vid särskilda
lärlingsskolors inrättande såsom eu obetingad nödvändighet, har
Kollegium emellertid av hänsyn till fortsättningsskolan sökt åstadkomma
likformighet med denna på de punkter, som ej beröra yrkesutbildningen
som sådan.

De skäl, på vilka Kollegium stöder sin här uttalade uppfattning i av -

seende å nödvändigheten av särskilda lärlingsskolors inrättande kunna sammanfattas
sålunda:

Behovet av yrkesutbildning för arbetare i hantverk och industri är så
stort och omfattande, att det icke kan tillgodoses med mindre än, att do
anstalter, som för detta ändamål inrättas, jå yrkesutbildningen såsom sitt
huvudintresse. Under sådana förhållanden synes det Kollegium naturligast
och riktigast, att de, i sin egenskap av specialutbildningsanstalter, anslutas
till den del av undervisningsväsendet, som i övrigt har att tillgodose yrkesutbildningen,
i stället för att hänföras till den del, som närmast har att
tillgodose den allmänna bildningen.

Ett sammanförande av de lägsta yrkesutbilduingsanstalterna med de
högre blir av stor betydelse i liera hänseenden.

Vad först ledningen angår, blir det eu avsevärd skillnad, om den har
att betrakta yrkessynpunkten såsom eu visserligen viktig men dock ej dominerande
synpunkt, eller om den har att i första hand inrikta sitt intresse
på yrkesutbildningeu. I senare fallet kan ledningen överlämnas åt sådana
personer, som ha största möjligheterna att tillgodogöra sig erfarenheterna
från högre yrkesutbildningsanstalter och som lättare kunna åstadkomma
samarbete med hantverkets och industriens män, varjämte man får större
utsikter att få verkliga yrkesmän såsom lärare, ett önskemål, till vars uppfyllande
man med all kraft måste sträva. Detta får naturligtvis icke hindra,
att de pedagogiska intressen, som äro inriktade på ungdomens allmänna
uppfostran till goda och dugliga medborgare även i sådana avseenden, som
icke direkt stå i samband med yrkesutbildningen, tillfullo tillgodoses, något
som emellertid mycket väl låter sig göra även med de starka krav på lärarnes
fackliga kunskaper och erfarenhet, vid vilka Kollegium måste fasthålla.

Vidare är det för ernående av ett gott resultat med undervisningen icke
fördelaktigt att med varandra sammanblanda lärjungar, som utbildas ur
helt olika synpunkter, utan de, vilkas utbildning avser speciella ändamål,
böra skiljas från dem, som skola meddelas huvudsakligen allmänt medborgerlig
bildning. Den speciella yrkesundervisningen får ett helt annat
intresse för lärjungen, om han jämväl i skolan känner sig tillhöra en grupp
av människor, som redan avskilts för en viss arbetsuppgift i livet, ett intresse,
som alls icke på samma sätt kan göra sig gällande i den allmänna
skolan.

Med tillämpningen av folkundervisningskommitténs förslag äro även förenade
väsentliga organisatoriska svårigheter. Fortsättningsskolorna skulle
meddela undervisning endast för den tid, lärjungarna äro underkastade
skolplikt. Den teoretiska yrkesutbildning, som bör givas varje yrkesarbetare
samtidigt med den praktiska utbildningen i yrket, kan däremot icke hinna
meddelas under denna tid, utan man har allmänt utgått ifrån, att undervisningen
i lärlingsskolan skulle utsträckas utöver den tid, som beräknats

för fortsättniugsskolorna. Även om folkundervisningskommitténs plan genomfördes,
skulle sålunda lärlingsskolor behöva inrättas, och skulle lärjungarna
efter fortsättningsskolpliktsålderns slut övergå från fortsättningsskolan till
lärlingsskolan för att i denna fortsätta sin yrkesutbildning. Eu sådan uppdelning
måste otvivelaktigt vara till nackdel för yrkesundervisningen. Vidare
skulle visserligen för eu del av lärjungarna, nämligen de som bliva anställda
enligt den föreslagna lagen om lärlingsavtal, fortfarande föreligga
skolplikt, men för de övriga skulle undervisningen bliva helt frivillig, om
nämligen lärlingsskolplikteu begränsas på det sätt, som Kollegium av vissa
längre fram angivna skäl funnit sig böra förorda. Då sålunda för de sistnämnda
lärjungarna skolplikten skulle upphöra samtidigt med övergången
till eu ny skolform, torde med tämligen stor säkerhet kunna antagas, att
denna samtidighet skulle för en avsevärd del av dem bliva orsak till skolgångens
avbrytande. Om däremot även under skolpliktsåldern undervisning
lämnas i lärlingsskolan, kan man hoppas, att eu rätt läggning av dennas
undervisning är mäktig att över den skolpliktiga åldern kvarhålla en avsevärd
del av de från skolplikten frigjorda lärjungarna, enär skolpliktens
upphörande i detta fall icke åtföljdes av en förändring i skolformen och
sålunda skedde mera omärkligt. Härtill kommer, att enligt Ivollegii förmenande
i lärlingsskolan jämväl bör beredas tillfälle för vuxna arbetare
att, om de så önska, inhämta de kunskaper, som ligga inom lärlingsskolans
undervisningsområde och som de förut ej haft tillfälle att förskaffa
sig.

Kollegium anser därför, att då minderåriga blivit anställda i industri
och hantverk, deras undervisning i regel bör ske i särskilda s. k. kompletterande
lärlingsskolor, så snart sådana utan större organisatoriska eller ekonomiska
svårigheter kunna å orten inrättas. I överensstämmelse härmed
bör det enligt Kollegii förmenande åligga kommun att inrätta kompletterande
lärlingsskola, när antalet i industri och hantverk anställda minderåriga
manliga arbetare mellan 14 och 18 års ålder uppgår till 100.

Genom fastställande av en dylik grund för skyldigheten att inrätta skolor
av ifrågavarande art, kommer åläggandet att i ett eller annat fall träffa
städer, som ej uppnå större innevånareantal än cirka 5,000, medan åtskilliga
betydligt större städer skulle ha rätt att själva besluta i frågan. Då
emellertid antalet i industri och hantverk anställda minderåriga ej alls kan
sägas vara proportionellt mot innevånareantalet, utgör detta sistnämnda antal
icke någon index för behovet av lärlingsskola å orten ifråga. Vore det
fråga blott om de i de egentliga hantverksyrkena anställda minderåriga,
kunde, på grund av att dessa yrken till stor del ha att tillgodose ortsbehovet
av vissa förnödenhetsartiklar, behovet av lärlingsskola visserligen
bedömas med ledning av innevåuareantalet, men i avseende å storindustrien,
vars omfattning å en viss ort i regel ej alls har med ortsbehovet att skaffa,

kali eu dylik beräkningsgrund ej komma till användning. Att just de angivna
åldersgränserna valts, ehuru, såsom redan nämnts, lärjungarnas skolplikt
givits mindre omfattning, än som av vederbörande kommitté föreslagits,
beror därpå, att Kollegium i likhet med kommittén anser, att den
angivna åldern just är den för lärlingsskoleundervisniugen lämpligaste, även
om å ena sidan skäl synts tala för att åtminstone tillsvidare icke hela detta
åldersstadium underkastas skolplikt, medan å andra sidan lärlingsskolau
enligt Kollega redan uttalade uppfattning även bör bereda möjlighet för
äldre arbetare, som under sin minderårighetstid ej haft tillfälle att inhämta
lärlingsskolans kunskapsmått, att fylla sitt kunskapsbehov i den mån det
ligger inom omfånget av lärlingsskolans undervisning. Genom den angivna
begränsningen av skolplikten kunna visserligen en del av de ifrågavarande
minderåriga undandraga sig lärlingsskolans undervisning, men om, såsom
är att hoppas, frågan om lärlingslag blir löst i huvudsak enligt det lag
förslag, som samtidigt härmed är under handläggning i Kollegium, kommer
denna omständighet att bliva av mindre betydelse åtminstone inom de
yrken, där behovet av ordnad yrkesutbildning är störst. Utom de kommuner,
som sålunda skulle ha skyldighet att vid sidan av den allmänna
fortsättningsskolan inrätta kompletterande lärlingsskola, bör det naturligtvis
stå varje annan kommun fritt att, när så befinnes lämpligt, vidtaga dylik
åtgärd, varvid den jämväl skulle äga att påräkna understöd av statsmedel
i enlighet med de grunder, som komma att för kompletterande lärlingsskola
fastställas.

Som redan nämnts, har av såväl folkundervisningskommittén som kommittén
för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagits införande
av skolplikt. Till de tungt vägande skäl, som av båda kommittéerna framställts
härför, ansluter sig Kollegium helt och obetingat. De från båda
hållen framförda skälen gå därpå ut, att, endast om skolplikt i någon form
införes, de föreslagna skolformerna kunna erhålla den fasthet i organisationen,
som är nödvändig, för att de skola kunna på ett tillfredsställande
sätt fylla sina uppgifter, varjämte lärlingsskolplikten särskilt motiverats
med det trängande behovet av eu allmänt utbredd yrkesutbildning.

I avseende å skolpliktens omfattning skilja sig de två kommittéernas
förslag såtillvida, att för fortsättuingsskolorna 360 till 540 lektionstimmar,
fördelade på 2 å 3 år, av folkundervisningskommittén avsetts att vara
obligatoriska, varvid skolplikten i regel skulle inträda omedelbart efter
genomgången folkskolekurs, medan för lärlingsskolorna av kommittén för
den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagits skolplikt från 14
till 18 års ålder i den omfattning, som erfordras för genomgående av ortens
lärlingsskola, varvid kurserna vid denna skolform beräknats till 3- eller i
vissa fall 2-åriga med 6 till 12 timmars undervisning i veckan under i
det närmaste hela året.

Skulle båda förslagen var för sig genomföras, bleve skolplikten för de i
industri och hantverk anställda i regel utsträckt till avsevärt högre ålder
än för den övriga ungdomen. Från yrkesutbildningens synpunkt synes det
Kollegium icke finnas något att invända häremot, enär lärlingsskolornas
speciella syfte under inga omständigheter kan anses tillgodosett genom eu
undervisning av den omfattning, som för fortsättningsskolan föreslagits.
Hänsynen till yrkenas tillräckliga rekrytering med minderåriga gör dock,
att vissa betänkligheter resas mot införandet av en så omfattande lärlmgsskolplikt,
som avsetts. Tanken på, att ett inträde i industriellt yrke skulle
medföra krav på en till 18-årsåldern utsträckt skolplikt, skulle kunna på
förhand avskräcka ej så få ynglingar från att bliva hantverks- och industriarbetare.
På grund härav synes det Kollegium lämpligast, att åtminstone
tillsvidare skolplikten i lärlingsskolan ordnas såsom ett bihang till fortsättningsskolplikten
och utsträckes över samma tidrymd som denna.

Enligt Kollegii förmenande skulle skolplikten sålunda kunna ordnas på
följande sätt. Lärjungar i fortsättningsskolan, som bliva anställda i hantverk
eller industri, böra sålunda överflyttas till lärlingsskolan, om sådan
finnes å orten inrättad, för att där i enlighet med dennas plan deltaga i
undervisningen, varvid deras skolplikt upphör vid slutet av den årskurs,
som infaller näst efter den tidpunkt, vid vilken de skulle bliva fria från
skolplikten, om de fått fullgöra densamma i fortsättningsskolan. För minderåriga,
som av någon anledning ännu ej mottagit undervisning i fortsättniugsskola,
ehuru sådan finnes å orten inrättad, inträder skolplikt i där
befintlig lärlingsskola, så snart de vinna anställning i industri och hantverk,
om de då fyllt 14 år; dessas skolplikt bör gälla under samma antal
år som för ortens fortsättningsskola.

Med hänsyn till undervisningens ostörda gång bör naturligtvis inträde i
lärlingsskola ej erhållas å alldeles godtycklig tidpunkt, även om man ej
torde behöva strängt fasthålla vid, att det endast får erhållas vid läsårs
början. Anmälan om fortsättningsskolpliktigs anställning i yrke bör sålunda
göras av arbetsgivaren hos lärlingsskolans föreståndare iuom eu månad efter
anställningens början, men bör det ankomma på föreståndaren att bestämma
tiden för intagningen i skolan.

Men om sålunda Kollegium å ena sidan finner sig av hänsyn till yrkenas
tillräckliga rekrytering av minderåriga böra förorda, att de två skoltyperna
tillsvidare jämställas i avseende å den tidsperiod, över vilken skolplikten
lämpligen bör utsträckas, så anser Kollegium likväl å andra sidan,
att lärlingsskolans läroplan och antalet av dess årskurser skola fastställas
med uteslutande hänsyn till yrkesutbildningens vederbörliga tillgodoseende.
Det är nämligen att förvänta, att en rätt lagd undervisning i lärlingsskolan
skall ha förmåga att även efter skolpliktens upphörande kvarhålla åtminstone
de allra flesta av lärjungarna till kursens avslutning. Ej heller må

vad Kollegium bär yttrat i avseende å skolpliktens utsträckning, anses
innebära, att icke sedermera, då erfarenhet vunnits och eu dylik anordning
betinnes gagnelig, lärlingsskolplikten gives den omfattning, som av vederbörande
kommitté föreslagits.

Till de frågor, som vid behandlingen kräva lärlingsskolans och fortsättsättningsskolans
ömsesidiga hänsyntagande till varandra, hör även frågan
om de yrkesanställda kvinnliga minderårigas undervisning. Kollegium utgår
bär från, att eu icke oväsentlig del av de kvinnor, som såsom minderåriga
äro anställda i industriella yrken, sedermera övergå till andra arbetsuppgifter
och att det även oavsett detta för det stora flertalet av dem är av
stor vikt att så ingående, som omständigheterna kunna medgiva det, lära
sig vad som står i samband med skötandet av ett hushåll. På grund härav
synes det Kollegium naturligast, att den kvinnliga ungdomens fortsatta
undervisning i regel i första hand inriktas på huslig ekonomi och ej på
industriell yrkesutbildning. Då emellertid lärlingsskolan måste organiseras
med för hantverk och industri avpassad yrkesutbildning som huvudsyfte
och huslig ekonomi i regel ej lämpligen kan ingå i lärlingsskolans undervisning,
synes det Kollegium, som om de yrkesanställda kvinnliga minderårigas
undervisning lämpligast borde överlämnas åt den allmänna fortsättningsskolan,
i vilken undervisning i huslig ekonomi bär sin naturliga och
mycket viktiga plats. Den i allmänhet mindre omfattande yrkesundervisning,
som torde vara erforderlig för de ifrågavarande lärjungarna, skulle
säkerligen kunna anordnas vid sidan av det angivna huvudämnet. På grund
av vad här anförts, skulle sålunda enligt Kollega förmenande lärlingsskolan
i regel komma att avses endast för manliga lärjungar. Då emellertid
inom vissa yrken, särskilt inom textilbranschen, behovet av yrkesundervisning
för kvinnliga minderåriga är så stort och antalet anställda å vissa
orter inom dessa yrken så betydande, att de kunna motivera särskilda kvinnliga
lärliugsskolors inrättande, bör möjligheten att anordna sådana bibehållas.
De ifrågavarande skolornas lärjungar böra likväl tillförsäkras undervisning
jämväl i huslig ekonomi, även om densamma icke lämpligen kan
anordnas inom själva lärlingsskolan, utan i enlighet med vad av kommittén
för den lägre tekniska undervisningens ordnande föreslagits, helst bör överlämnas
åt de allmänna fortsättuingsskolorna.

I detta sammanhang torde ännu eu fråga böra tagas under övervägande.
Om, såsom folkundervisningskommittén föreslagit, inom vissa fortsättningsskolor
anordnas särskilda avdelningar för vissa hantverks- och industriella
yrken (s. k. yrkesfortsättningsskolor), så kommer det sätt, varpå undervisningen
i dem bedrives, att bestämma arten av den yrkesutbildning, som å
ifrågavarande ort kan erhållas. Det måste därför anses självklart, att dessa
skolor ej helt undandragas inflytandet av den myndighet, som får vården
om yrkesutbildningen på sitt ansvar. Om sålunda de s. k. yrkesfortsätt -

Lärlingsskolornas
uppgift.

ningsskolorna erhålla samma chefsmyndighet som övriga fortsättningsskoior,
så synes det enligt Kollegii förmenande böra ifrågasättas, om icke en representant
för lärlingsskolornas chefsmyndighet bör deltaga i behandlingen av
och beslut i ärenden, som röra yrkesfortsättningsskolorna. Endast därigenom
torde ett enhetligt tillgodoseende av yrkesutbildningsbehovet vara
tänkbart.

Vad här anförts angående lärlingsskolornas förhållande till fortsättningsskolorna
kan i korthet sammanfattas sålunda:

de i industri och hantverk anställda minderårigas teoretiska undervisning
tillgodoses genom lärlingsskolor med egen förvaltning, vilka skolor skola
hava yrkesutbildningen till sitt huvudsyfte;

de ifrågavarande minderårigas fortsättningsskolplikt fullgöres genom att
i enlighet med lärlingsskolans plan deltaga i denna undervisning under det
antal år, som återstår för fortsättningsskolpliktens fullgörande. För de minderåriga,
vilkas skolplikt regleras genom den ifrågasatta lärlingslagen, gälla
i densamma intagna bestämmelser;

de kommuner, inom vilka finnas minst 100 i hantverk och industri
anställda manliga arbetare, som fyllt 14 men icke 18 år, äro skyldiga att
för dessas teoretiska utbildning inrätta kompletterande lärlingsskola, ägande
likväl även kommuner med mindre antal dylika arbetare att inrätta sådan
skola med rätt till understöd av statsmedel i enlighet med för kompletterande
lärlingsskola gällande bestämmelser. Där så befinnes för vissa yrkens
utveckling gagneligt, må även kvinnliga avdelningar vid lärlingsskola inrättas,
ehuru i allmänhet de minderåriga kvinnliga arbetarnas undervisning
bör överlämnas åt fortsättningsskolan;

eu representant för lärlingsskolornas chefsmyndighet skall äga att deltaga
i behandlingen av och beslut i ärenden, som röra i samband med fortsättningsskolan
ställda yrkesfortsättningsskolor.

Sedan här nu i huvudsak redogjorts för, huru Kollegium tänkt sig lösningen
av de frågor, som påkalla ett ömsesidigt hänsyntagande vid lärlingsskolornas
och fortsättningsskolornas organisation, övergår Kollegium att
närmare yttra sig över de olika spörsmål, som stå i samband med särskilda
lärlingsskolors inrättande, och skola de därvid behandlas i den ordning,
de upptagits i det av kommittén för den lägre tekniska undervisningen avgivna
utlåtande.

Kommittén förutsätter, att den praktiska lärlingsutbildningen i regel skall
vinnas genom yrkesarbete i den enskilde arbetsgivarens tjänst. För att
huvudsakligen i teoretiskt avseende fullständiga den på detta sätt erhållna
praktiska utbildningen har föreslagits inrättandet av »kompletterande lärlingsskolor»
med rätt till understöd av statsmedel. I särskilda undantagsfall
har likväl kommittén tänkt sig det vara önskvärt, att ej blott den
teoretiska, utan även hela den praktiska lärlingsutbildningen förlägges till

skolau, varvid sålunda lärjungarna ej skulle vara anställda hos enskilda
arbetsgivare. Skolor med denna uppgift, av kommittén benämnda »fullständiga
lärlingsskolor», ha föreslagits jämväl kunna komma i åtnjutande
av anslag av allmänna medel. Utom de två nämnda slagen av lärlingsskolor
har vidare föreslagits eu tredje form, »förberedande lärlingsskolor»,
som avse att teoretiskt och praktiskt lägga grund för yrkesutbildningen
inom industrien och vilkas lärjungar således i likhet med de fullständiga
lärlingsskolornas icke äro hos enskilda arbetsgivare anställda.

1 likhet med kommittén anser Kollegium, att, på samma gång den praktiska
lärlingsutbildningen i normala fall bör meddelas under och genom
yrkesarbete hos eu enskild arbetsgivare, bör den normala formen för meddelande
av erforderlig teoretisk lärlingsutbildning vara den kompletterande
lärlingsskolan. Denna skolform bör därför anses som den typiska lärlingsskolan,
medan de två övriga formerna må betraktas såsom i vissa fall berättigade
utvikningar från det principiella lärlingsskolprogrammet.

Angående såväl de minderårigas skolplikt i förhållande till den kompletterande
lärlingsskolan som kommunernas skyldighet att under vissa förutsättningar
inrätta dylika skolor har Kollegium redan uttalat sig i samband
med frågan om den kompletterande lärlingsskolans förhållande till fortsattningsskolan
och får därför hänvisa till detta ställe i sitt utlåtande (sid. 11).

Emot vad kommittén föreslagit angående dels de minderårigas rätt till
för deras skolgång nödig ledighet från sitt förvärvsarbete, dels föräldrars,
målsmäns och arbetsgivares skyldighet att övervaka skolpliktens fullgörande
har Kollegium intet att erinra.

Mot vad kommittén anfört angående lärlingsskolans uppdelning i för
skilda yrken eller grupper av närbesläktade yrken avsedda avdelningar har
Kollegium intet att invända. En dylik uppdelning torde tvärt om vara
den nödvändiga förutsättningen för ett fullt tillgodoseende av undervisningens
anpassning efter lärjungarnas yrken, utan vilken anpassning lärlingsskolan
förlorar sitt berättigande såsom sådan. Härvid må dock ej
förbises, att även i mindre skolor, där antalet lärjungar ej medgiver någon
längre gående uppdelning i yrkesavdelningar, ej så litet kan åstadkommas
i avseende å speciell yrkesundervisning genom tillämpning av mera individuella
undervisningsmetoder.

Den tid, som bör beräknas för fullt genomgående av lärlingsskolans
kurser, torde enligt Kollegii förmenande som regel böra fastställas till tre
år. I likhet med kommittén anser dock Kollegium, att skoltiden, för att
ej i början inrättandet av kompletterande lärlingsskolor måtte försvåras
genom alltför stora kostnader, må inom ekonomiskt starkt belastade kommuner
kunna begränsas till två år. Såsom framgår av vad Kollegium
ovan yttrat i samband med frågan om skolplikt, motsvarar denna kurslängd
i allmänhet icke den tidslängd, varunder den till lärlingsskolan överflyttade

Skolplikt.

Organisation.

Lärokursernas

längd.

Årskursernas

längd.

Lektionernas antal
och förläggning.

fortsättningsskolplikten gäller. Men enligt vad i nyss angivna samband
jämväl yttrats, förutsätter Kollegium, att frågan om lärlingsavtal snart löses,
och i enlighet med lagförslaget rörande denna fråga skall då inträda lärlingsskolplikt
för alla de minderåriga, som erhållit anställning genom lärlingskontrakt.
På grund härav måste lärlingsskolan givas eu sådan omfattning,
att den kan möjliggöra fullgörandet även av denna skolpliktsform
och ej blott av den överflyttade fortsättningsskolplikten.

Då det emellertid inom vissa säsougyrken torde vara av behovet påkallat
att förlägga större delen av skolans verksamhet till den minst bråda tiden
och det i dylika fall möjligen kan nödvändiggöras en avsevärd förkortning
av den årliga lästiden, synes det Kollegium lämpligt, att under dylika förhållanden
skoltiden må kunna utsträckas till fyra år under förutsättning,
att den inom ifrågavarande yrke brukliga lärotiden uppgår till minst samma
tid. Medgiva förhållandena inom yrket, att ett större antal timmar i veckan
än det normala användes för skolans räkning, bör dock denna utväg
att uppväga den årliga lärotidens förkortning, föredragas, så att icke onödigtvis
skolarbetet utsträckes till den ålder, då skolbesöken skulle mera
kännbart inkräkta på den för ekonomiskt förvärvsarbete avsedda arbetstiden.

Kommitténs uppfattning, att undervisningen i lärlingsskolan borde pågå
året om, kan Kollegium icke biträda. En dylik anordning kunde med
hänsyn till den förläggning av den dagliga undervisningstiden, som Kollegium
förmenar vara nästan ensamt realiserbar, nämligen undervisningens
huvudsakliga förläggande till kvällarna, otvivelaktigt föra dels till överansträngning,
dels till leda vid skolarbetet på grund av den särställning i
förhållande till den traditionella svenska uppdelningen av allt skolarbete i
två terminer med ett längre avbrott under sommaren och ett kortare vid
jultiden, som de i hantverk och industri anställda minderåriga skulle komma
att intaga i jämförelse med sina jämnåriga. Enligt Kollega uppfattning
bör den årliga arbetstiden i en treårig lärlingsskola uppgå till åtta ä nio
månader, medan den i en tvåårig bör utsträckas till tio månader. I de
fall, där för vissa säsongyrken skolan gjorts fyraårig, avkortas årskursens
längd så långt, som förhållandena kräva och yrkesutbildningens intressen
kunna medgiva.

Mot det av kommittén föreslagna antalet av 6 till 12 undervisningstimmar
per vecka har Kollegium intet att i huvudsak erinra. Kollegium anser
sig dock böra framhålla önskvärdheten av, att i skolor med tvåårig
kurs antalet veckotimmar i allmänhet ej bör tagas för knappt samt att i
skolavdelningar, avsedda för säsongyrken, i enlighet med vad förut framhållits,
antalet veckotimmar bör kunna ökas till över 12 för att kompensera
förkortningen i den årliga lästiden i stället för att i samma syfte
göra kursen fyraårig.

Angående den dagliga undervisningstidens förläggning synes det Kollegium,
som om kommittén gjort sig för stora förhoppningar i fråga om
möjligheterna att förlägga hela undervisningen till tiden före kl. 7 e. m.

Att förlägga hela undervisningen till denna tid, vare sig det sker genom
att samla den till eu dag i veckan eller genom att fördela den på flera
veckodagar, kan visserligen enligt Kollegii förmenande någon gång låta
sig göra, åtminstone inom hantverksyrkena, men i stort sett torde eu dylik
anordning, som från skolundervisningens synpunkt naturligtvis måste erkännas
vara den mest önskvärda, dock helt lämnas ur räkningen på grund
av de stora svårigheter den från den industriella arbetsfördelningens synpunkt
måste medföra. I ett stort antal av de inkomna yttrandena hava
dessa svårigheter också med stor skärpa betonats, varvid det även framhållits,
att ett stadgande i enlighet med kommitténs förslag i förevarande
avseende skulle omöjliggöra anställandet av lärlingar inom en mängd industriella
fack.

Utom de rent industriella skäl, som nödvändiggöra kvällsundervisning i
lärlingsskolan, kommer genom den av Kollegium föreslagna anordningen
avsevärt vidgade möjligheter att öppnas för anställandet av yrkesmän som
lärare, ett önskemål, vars förverkligande, enligt vad Kollegium i annat sammanhang
redan yttrat, med all makt måste eftersträvas.

Den risk för överansträngning, som kvällsundervisningen skulle kunna
medföra, om arbetet i lärlingsskolan skulle i enlighet med kommitténs förslag
pågå hela året, anser Kollegium hävd genom den avkortning av årskurserna,
som av Kollegium föreslagits.

Då emellertid de skäl, som av kommittén framlagts för undervisningens
förläggande till uteslutande dagtimmar, likväl hava viss betydelse, symes
en begränsning av kvällsundervisningen till ej alltför sena timmar vara
ofrånkomlig. På grund härav synes det Kollegium lämpligt, att för lärlingsskolan
fastställes samma klockslag för den dagliga undervisningens
avslutande, som av folkundervisningskommittén föreslagits böra gälla för
fortsättningsskolan, nämligen kl. 8 e. m., varvid dock, där så från industriens
sympunkt prövas nödvändigt, undervisningstiden i lärlingsskolans
äldre årsklasser må kunna utsträckas till kl. 9 e. m.

I likhet med kommittén anser Kollegium, att skolarbete på söndagarna
ej bör förekomma i lärlingsskolan, utan bör all undervisning förläggas till
vardagar.

1 avseende å undervisningens innehåll har kommittén uttalat, att detta Vndervuningen.
bör så nära som möjligt avpassas efter lärjungarnas olika yrken. Under
hänvisning till vad Kollegium redan yttrat i avseende å lärlingsskolans
ändamål och motiven till hennes särskiljande från fortsättningsskolan får
Kollegium giva kommitténs uttalande sin fulla anslutning. Det stoff, som

2 — Komm. Uti.

kommittén föreslagit böra ingå i undervisningen, synes också vara valt i
överensstämmelse med den givna grundsatsen.

Vid lärostoffets gruppering har kommittén sammanfört detsamma under
ämnena modersmålet, räkning, ritning, yrkesekonomi och yrkeslära och därvid
angivit, att de tre första i regel skulle komma att bliva skolans huvudämnen,
i sig upptagande jämväl allmänt medborgerliga kunskaper samt åtskilligt av
det stoff, som i sak egentligen tillhörde de två sistnämnda ämnena, men som
vid undervisningen lätt kunde behandlas i samband med de tre nämnda
huvudämnena. Kommittén har här tillämpat principen om undervisningens
koncentration i den riktningen, att eu avsevärd del i den sakliga undervisning,
som är skolans egentliga mål, hänförts till ämnen, vilkas från de
allmänna skolorna hämtade namn lätt giva skolan sken av att vilja meddela
mera eu grundläggande utbildning i allmänna skolkunskaper än eu
kompletterande teoretisk yrkesutbildning. För att säkerställa lärlingsskolan
mot den förskjutning av undervisningens innehåll till att bliva alltmera
allmänbildande i stället för yrkesutbildande, som lätt kan bliva eu följd
av ett ordnande av läroämnena i överensstämmelse med kommitténs förslag,
synes det Kollegium nödvändigt, att ämneskoncentrationen sker kring
de yrkestekniska, yrkesekonomiska och medborgerliga ämnena, vilka i överensstämmelse
med skolans syfte måste vara hennes huvudämnen. Till
dessa ämnen torde i regel kunna utan svårighet anknytas den undervisning
i de förberedande ämnena modersmålet och räkning, som kan synas erforderlig.
Skulle å någon ort folkskolekursen ej vara så säkert tillägnad, att
lärlingsskolans undervisning kan byggas på densamma, torde bristen bäst
avhjälpas genom att under ett par månader vid läsårets början i lärlingsskolan
ägna skolans hela arbete i avseende å de nykomna lärjungarna åt
ett rent mekaniskt uppövande av dessas färdigheter i räkning och rättskrivning,
varvid den egentliga lärlingsundervisningen skulle vidtaga först efter
avslutandet av dessa förberedande övningar.

På grund av de många gånger ganska vidlyftiga särskilda anordningar,
som ritundervisningen kräver för att bliva verkligt fruktbringande, torde
denna, som till följd av sin strängt fackliga karaktär måste anses vara ett
yrkestekniskt ämne, likväl böra avskiljas såsom särskilt undervisningsämne,
om ock undervisningen däri måste ställas i intimt samband med den övriga
yrkestekniska undervisningen.

Från åtskilliga håll ha uttalats starka önskemål, att i lärlingsskolan måtte
införas även undervisning i främmande språk. I denna riktning har bland
andra yttrat sig även Sveriges hantverksorganisation. Emot realiserandet
av detta önskemål har Kollegium intet att invända, blott språkundervisningen
bedrives på ett sådant sätt, att den verkligen gagnar yrkesutbildningen.
Även den bör således snarast möjligt givas fackligt innehåll, i det
att den först och främst inriktas på studiet av facklitteratur och dessutom

i någon män på sådana övningar, som kunde underlätta tillägnandet av
vidgad yrkesutbildning genom studieresor i främmande länder. Härmed
sammanhänger jämväl, att det språk, vari eu viss yrkesavdelning erhåller
undervisning, måste bestämmas med hänsyn till dess betydelse såsom yrkesutbildningsmedel
för det ifrågavarande yrket. Endast genom att givas
denna riktning kan språkundervisningen försvara en plats i lärlingsskolans
program, enär det timantal, som här kan anslås åt densamma, är så ringa,
att något gagn därav ej kunde förväntas för yrkesarbetare och hantverksidkare,
om den bedreves efter samma riktlinjer som i de allmänbildande
skolorna. Då emellertid kunskap i främmande språk ej kan anses såsom
en oeftergivlig förutsättning för samtliga lärjungars yrkesutbildning, bör
undervisningen däri vara frivillig.

På grund av vad Kollegium sålunda anfört, synes det Kollegium vara
lämpligt, att det kunskapsstoff, som enligt kommitténs förslag skall utgöra
innehållet i lärlingsskolans undervisning, koncentreras till följande ämnesgrupper: yrkeslära,

innefattande alla de yrkestekniska kunskaper och färdigheter,
som äro för yrkesarbetets utförande gagneliga och som ligga inom skolans
arbetsområde (ritövningarna dock undantagna);

fackritning, innefattande såväl teckning på fri hand som ritning med
hjälp av ritinstrument, med syfte att bibringa lärjungen förmåga dels att
självständigt utföra enklare för hans yrke erforderliga ritningar, dels att
förstå av andra utförda dylika;

yrkesekonomi, innefattande de elementära kunskaper och färdigheter, som
äro nödvändiga för yrkets ekonomiska bedrivande;

medborgarlära, innefattande de elementära kunskaper i medborgerliga
ämnen, som äro av nöden, för att lärjungen vid sitt utträde i livet må
kunna i någon mån förstå och deltaga i samhällslivet;

främmande språk, frivillig kurs med avseende på studiet av yrkeslitteratur
och studieresor i främmande land.

I överensstämmelse med sin förut uttalade uppfattning, att den praktiska
yrkesutbildningen i regel bör försiggå å arbetsgivarnes verkstäder, anser
Kollegium, att, när skolverkstäder inrättas i samband med lärlingsskolor,
dessa verkstäder i allmänhet ej böra avses till att bibringa lärjungarna
praktisk yrkesfärdighet annat än i fråga om sådana detaljer i yrkesarbetet,
som, ehuru tillhörande det ifrågavarande yrket, ej å en del yrkesverkstäder
kunna inövas på grund av deras små resurser och begränsade arbetsområde.
Förutom denna rent kompletterande praktiska yrkesundervisning,
som sålunda skulle i vissa fall kunna komma på skolverkstädernas lott,
synas de Kollegium även för den teoretiska undervisningen i yrkeslära och
fackritning kunna vara till stort gagn i deras egenskap av att vara ett
ständigt tillgängligt medel att omedelbart anknyta undervisningen vid det

Skolverkstäder.

Undervisnings materiel.

Lärare.

Styrelse och förvaltning.

praktiska yrkesarbetet. Då de emellertid helt naturligt ofta bliva ganska
dyrbara både i anläggning och drift, böra de ej annat än undantagsvis
inrättas och i varje fall endast under förutsättning att garantier finnas för
att de komma att bliva till verkligt gagn. Den kanske viktigaste garantien
härvidlag är enligt Kollega förmenande, att man försäkrat sig om att till
ledare för skolverkstaden erhålla eu verklig yrkesman, varförutan arbetet
å densamma snart nog torde komma att försjunka till en för yrkesutbildningen
skadlig slentrian och amatörmässighet.

Då den praktiska utbildningen i stort sett ligger utom lärlingsskolans
arbetsområde, synes det i avseende å skolverkstäderna Kollegium lämpligast,
att undervisningen å dessa ej upptages såsom särskilt ämne utan hänföres
till ämnena yrkeslära och fackritning, i samband med vilka den också i
regel kommer att bedrivas. Genom att verkstadsarbete upptages som särskilt
skolämne, skulle följden bliva eu dubbel betygssättning över lärjungarnes
praktiska yrkesfärdighet, nämligen dels från skolan, dels från arbetsgivaren
eller den lokala myndighet, som i blivande lärlingslag möjligen
komme att givas befogenhet att bedöma lärlings arbetsskicklighet. En dylik
dubbelhet skulle säkerligen mången gång kunna leda till obehagliga konsekvenser,
som helst böra undvikas.

Emot kommitténs yttrande i avseende å arten av den undervisningsmateriel,
som bör finnas att tillgå i lärlingsskolorna, har Kollegium intet
att erinra.

I likhet med kommittén anser Kollegium, att tillsvidare och tills erfarenhet
vunnits, inga bestämda kompetensfordriugar för anställning som lärare
vid lärlingsskola böra uppställas. För närvarande torde kompetensfordringarna
enligt Kollegii förmenande kunna angivas endast mera allmänt och
böra avse: fackkunskap på det område undervisningen omfattar, kännedom
om omfattningen av den yrkesutbildning, som inom ifrågavarande yrken
är erforderlig, och förmåga att meddela undervisning. Härtill komma naturligtvis
de karaktärsfordringar, som måste ställas på varje ungdomens
lärare. Kollegium anser sig särskilt böra betona, att pedagogisk och metodisk
utbildning hos läraren, om ock av stor betydelse för den allmänna
uppfostran och för det formella undervisniugsmeddelaudet, ej kan ersätta
den verkliga fackkunskapen, utan vilken en yrkesundervisning ej kan bliva
annat än amatörmässig.

Att verkliga yrkesmän i högsta möjliga utsträckning böra anställas som
lärare vid lärlingsskolorna har Kollegium redan uttalat som sin uppfattning.
För att erhålla säkerhet för, att lönerna på sådant sätt avpassas
efter ortsförhållandena, att detta önskemål verkligen låter sig i tillbörlig
grad realiseras, böra skolornas löuestater granskas och fastställas av chefsmyndigheten.

Överinseendet över lärlingsskolorna skall enligt kommitténs förslag till -

komma en särskild »överstyrelse för rikets tekniska skolor». Frågan om
en dylik överstyrelse kommer Kollegium att längre fram behandla i ett
sammanhang med avseende å samtliga för yrkesutbildning avsedda skolformer.
Här förutskickas endast, att enligt Kollega förmenande överinseendet
över de ifrågavarande skolorna hör tillkomma Kollegium och utövas
närmast av dess industribyrå.

Angående vad kommittén yttrat rörande de lokala styrelsernas verksamhet
anser sig Kollegium blott böra tillägga, att, därest på grund av eu blivande
lärlingslag lärlingskommissioner komma att inrättas för övervakande av den
praktiska lärlingsutbildningen, skolstyrelserna böra på lämpligt sätt samarbeta
med dessa.

De hänsyn till yrkenas intressen, som enligt kommittéförslaget böra iakttagas
vid val av skolstyrelse, anser Kollegium böra skärpas så tillvida, att
det bestämmes, att minst två tredjedelar av styrelseledamöterna väljas bland
personer, vilkas verksamhet faller inom hantverk och industri, varjämte
vid valet av styrelse bör tillses, att såväl arbetsgivare som yrkesarbetare
där bliva representerade.

Enligt kommitténs förslag skall styrelsens ordförande utses av Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande i vederbörande län. Det statsintresse,
som härigenom skulle komma till uttryck, synes vida lämpligare kunna
tillvaratagas genom att överlämna befogenheten att utse styrelseordförande
till skolornas chefsmyndighet, som måste anses hava avgjort större förutsättningar
att kunna tillgodose yrkesutbildningsintresset.

Att enligt kommitténs förslag låta antalet styrelseledamöter helt bero av
antalet lärjungar synes Kollegium ej i allo tillfredsställande. Visserligen
bör skolans storlek i någon mån läggas till grund för bestämmande av det
ifrågavarande antalet, men lika väl bör hänsyn tagas även till ortens hantverks-
och industriella förhållanden i allmänhet. En ort, där eu viss industrigren
med ett stort antal lärlingar har nått en mycket dominerande
ställning, men endast ett fåtal andra yrken där utövas, bör tydligen kunna
reda sig med en mindre och mera specialiserad skolstyrelse än en annan
ort, där ett flertal i avseende å lärlingsantalet någorlunda jämställda yrken
bedrivas, även om å den senare orten skolans lärjungeantal är avsevärt
mindre än å den förra. Det torde därför böra överlämnas åt de
lokala myndigheterna att i skolans reglemente angiva det antal styrelseledamöter,
som på grund av ortsförhållandena synes lämpligast, varvid
skolornas chefsmyndighet har möjlighet att vid reglementets granskning
göra erforderliga erinringar, om antalet icke synes väl avvägt.

Kommittén har förordat, att de obligatoriska lärlingsskolorna göras till
kommunala inrättningar, som med lämpligt bidrag av staten underhållas
på kommunernas bekostnad. Emot denna anordning har Kollegium i princip
intet att invända liksom ej heller mot storleken av det av kommittén

Underhåll.

föreslagna statsbidraget till lärarepersonalens avlöning och till nyanskaffning
av undervisningsmateriel vid inrättandet av nya eller väsentliga utvidgningar
av äldre skolor.

Den av kommittén föreslagna grunden för beräkning av statsbidraget
till undervisningsmaterielens underhåll och komplettering synes Kollegium
dock ej tillfredsställande. En skola som på grund av ortens industriella
förhållanden kan anordna speciella yrkesavdelningar och möjligen också
förse dessa med verkstäder, torde i regel komma att få avsevärt högre
materielkostnader än eu skola utan yrkesavdelningar, även om lönerna vid
den senare uppgå till samma belopp, som vid den förra. Likaså måste
materielkostnaderna i väsentlig mån komma att bero av beskaffenheten av
de yrken, som huvudsakligen äro i skolan representerade, särskilt om för
dem finnas anordnade särskilda avdelningar. På grund härav torde beräknandet
av statens bidrag till undervisningsmaterielens underhåll såsom
viss procent av statens lönebidrag ej komma att resultera i en efter de
olika skolornas relativa behov avpassad fördelning. Utgående från att
undervisningsmateriel av ifrågavarande slag i regel kan anses förbrukad
eller ock föråldrad efter tio år och från att statsbidraget till underhåll och
komplettering av densamma bör utgå efter samma grunder som övriga
statsbidrag, d. v. s. med två tredjedelar av verkliga kostnaderna, finner
Kollegium det lämpligt, att det ifrågavarande bidraget utgår med sju procent
av materielens nyanskaffuingskostnad. I de fall, där blivande lärlingsskolor
komma att övertaga för dem användbar undervisningsmateriel från
nuvarande lägre tekniska yrkesskolor torde en uppskattning av den övertagna
materielens inköpsvärde böra läggas till grund för anslagsberäkningen
i förevarande avseende.

Då skolsamlingar och skolverkstäder ha till uppgift att stödja undervisningen,
och deras utrustning sålunda är att hänföra till undervisningsmateriel,
bör enligt Kollega förmenande särskilt anslag till dessa i allmänhet
ej utgå, utan bör det beräknas efter samma grunder, som ovan angivits
för undervisningsmateriel i allmänhet. I samband härmed anser
sig Kollegium böra uttala, att s. k. yrkesmuséer torde bliva av väsentligt
större gagn, om de anordnas i samband med en skola, vars undervisning
de sålunda skola stödja, än om de göras fristående, ehuruväl även under
sistnämnda förutsättning de stundom kunna bliva av det allmänna gagn,
att de böra understödjas med statsbidrag.

Vad lokalerna angår, anser Kollegium, att statsbidrag till nybyggnader
för närvarande ej böra ifrågasättas. I stället torde något kunna prutas på
kommitténs fordran, att skolorna måste hava egna lokaler. Den fordran,
att lokalerna skola vara ändamålsenliga och försedda med för ändamålet
lämplig inredning, måste naturligtvis upprätthållas, men de torde likväl
böra få utnyttjas även för andra ändamål av sådan beskaffenhet, att de

ej lägga hinder i vägen för att skolans arbete ordnas på det sätt, som för
dess syfte befinnes lämpligast. Det bör tillkomma vederbörande chefmyndighet
att tillse, det cj lokalerna brukas för sådana ändamål, som kunna
hindra skolans egen verksamhet. Vid den inspektion, som sålunda måste
ifrågakomma, bör dock hänsyn tagas därtill, att fordringarna på lokalerna
ej få bli så höga, att ekonomiskt svaga kommuner, som äro i behov av
kompletterande lärlingsskolor, genom svårigheterna med lokalfrågan finna
sig föranlåtna att av ekonomiska skäl till eu oviss framtid uppskjuta dylika
skolors inrättande.

Rörande skolavgifter i de kompletterande lärlingsskolorna har kommittén
icke gjort något bestämt uttalande. Kollegium anser emellertid för sin de],
att särskild bestämmelse bör givas, att undervisningen skall vara avgiftsfri.

Utom de kompletterande lärlingsskolorna har kommittén föreslagit, att
jämväl lärlingsskolor för meddelande dels av fullständig såväl teoretisk
som praktisk yrkesutbildning, dels av en förberedande yrkesutbildning för
underlättande av lärlingars anställande å hantverks- och industriverkstäder.
Rörande den förstnämnda av dessa två skolformer, de s. k. fullständiga
lärlingsskolorna, anser sig Kollegium böra framhålla den risk, som förefinnes,
att ett allmännare inrättade av dylika skolor skulle kunna ha till
följd, att de snart nog bleve schablonmässiga och efterblivna. Enligt Kollegii
förmenande böra de förekomma endast å sådana orter, där sådana industrier,
för vilka denna skolform kan anses särskilt lämplig, äro i högre grad
representerade. Då dylika skolor alltid bliva mycket dyrbara, böra de inrättas
enbart på grundvalen av ett bestämt behov bland ortens lrantverksoch
industrirepresentanter, ett behov, som bör visa sig så starkt, att skolorna
kunna på enskilt initiativ sättas i verksamhet och uppnå tillfredsställande
resultat. Först efter prövning av skolans verksamhetssätt och de resultat, den
vunnit, bör den erhålla bidrag av statsmedel. Det belopp, vartill detta
bidrag skall utgå, torde icke kunna fastställas efter någon för dylika skolor
gemensam norm, utan bör bestämmas efter prövning av varje särskilt fall.

Det förslag till ny organisation av fackskolan för finare smides- och
metallindustri i Eskilstuna, som av kommittén angivits såsom exempel på,
huru en fullständig lärlingsskola enligt kommitténs förmenande bör ordnas,
kommer att av Kollegium särskilt behandlas längre fram i detta utlåtande.

Angående de lärlingsskolor, som avse att förbereda lärlingsutbildningen
inom industrien har kommittén angivit två syften med förberedelsen, nämligen
dels att efter avslutad folkskolekurs genom en lämpligt ordnad praktisk
undervisning utveckla lärjungarnas kroppskrafter och väcka deras intresse
för yrkesmässigt arbete, dels att giva lärjungarna den grundläggande yrkesutbildning,
vars meddelande å enskilda arbetsgivares verkstäder förorsakar
såväl mästaren som lärlingen de största svårigheterna. I fråga om de skolor,
vilkas syfte är av det först angivna slaget och vilkas arbete tydligen är avsett

Skolavgifter.

Fullständiga
lärling sskvlor.

Förberedande

lärlingsskolor.

att vara av huvudsakligen allmänt uppfostrande art, synes det Kollegium, som
om man i dem knappt kunde räkna på, att en verklig yrkesutbildning komme
att meddelas, då ingen säkerhet förefunnes för, att lärjungarna efter genomgången
av skolan verkligen ägnade sig åt det yrke, i vilket skolan avsett
att införa dem, utan skolkur3en mera vore att betrakta som en försökskurs
för lärjungarna under eu tidsperiod, då dessa ännu ej valt sitt blivande
yrke. Under uttalande av, att skolor av denna art visserligen ofta kunna
vara till visst gagn vid de minderårigas yrkesval, äro de likväl enligt
Kollegii förmenande ej att anse som skolor för yrkesutbildning, och böra
de därför hänföras till det allmänna skolväsendet, där de närmast äro
jämförbara med de av folkundervisningskommittén föreslagna »yrkesfortsättningsskolorna»,
sådana dessa av kommittén skisserats för vissa fall.

Rörande de förberedande lärlingsskolor åter, som avse att bibringa sina
lärjungar den första delen av utbildningen inom det yrke, varåt dessa beslutat
att ägua sig, synas de Kollegium ligga inom ramen för det lägre
tekniska skolväsendet. Inom många yrken äro de kostnader, som under
första delen av en lärlings utbildningstid äro förknippade med en någorlunda
ordnad utbildning på en arbetsgivares verkstad, så svåröverkomliga
för många mästare, att de se sig ur stånd att anställa några lärlingar redan
under nuvarande förhållanden, då ingen offentlig kontroll förefinnes över
det sätt, varpå lärlingarnas utbildning bedrives. Skulle härefter, som är
att hoppas, lärlingsutbildningen ordnas genom i lag givna bestämmelser,
torde i förevarande avseende svårigheterna ökas, då av den offentliga kontrollen
torde följa, att lärlingsutbildningen måste bedrivas mera intensivt
och ordnas mera planmässigt, än som för närvarande vanligen är fallet.
Det torde därför vara att förutse, att, såsom redan i vissa fall förekommit,
inom de yrken, där svårigheterna visat sig särskilt stora, komma att på
initiativ av yrkenas representanter inrättas lärlingsskolor, avsedda att övertaga
den första och för den enskilde arbetsgivaren svåröverkomligaste delen
av den rent praktiska lärlingsutbildningen. Då behovet av dylika skolor
i många fall ej kan förnekas, böra de också kunna komma i åtnjutande
av anslag från stat och kommun. Men då samma nackdelar torde komma
att vidlåda dem som de fullständiga lärlingsskolorna, böra också statsanslagen
till dem utgå först sedan skolornas verksamhet och de uppnådda
resultaten provats.

I avseende å de förberedande skolornas teoretiska undervisning har kommittén
föreslagit, att den skall vara av enahanda art och omfattning som
de kompletterande lärlingsskolornas, ehuru därav enligt kommitténs förmenande
icke behöver följa, att genomgång av en förberedande lärlingsskola
berättigar till inskränkning i skolplikten i förhållande till den kompletterande
lärlingsskolan. I avseende härå är Kollegium av den meningen,
att, på grund av den förberedande lärlingsskolans uppgift att meddela

verklig lärlingsutbildning, om ock blott den första delen därav, dess lärjungar
böra i avseende å den teoretiska utbildningen likställas med i hantverk
och industri anställda lärlingar, att således teoretisk undervisning, i
enlighet med vad för kompletterande lärlingsskolor kommer att föreskrivas,
skall meddelas även i de förberedande lärlingsskolorna — såvida icke på
grund av ortförhållandena det befinnes lämpligare att låta den förberedande
skolan meddela blott praktisk yrkesundervisning, medan lärjungarna erhålla
sin teoretiska undervisning i platsens kompletterande lärlingsskola —
samt att genomgången, godkänd kurs i på detta sätt ordnad förberedande
lärlingsskola skall berättiga till motsvarande avkortuing i den för skolplikt
i avseende å ortens kompletterande lärlingsskola fastställda tiden.

Då de av kommittén föreslagna »kompletterande» lärlingsskolorna äro att
betrakta som grundtypen för de skolor, som avse att meddela erforderlig
teoretisk yrkesutbildning på lärlingsstadiet. medan såväl de »förberedande»
som de «fullständiga» lärlingsskolorna äro att betrakta som utvidgningar
av programmet, avseende de undantagsfall, där det av särskilda skäl kan
befinnas ändamålsenligt att frångå den grundprincipen, att den rent praktiska
yrkesutbildningen skall meddelas under anställning hos enskilda arbetsgivare,
synes det Kollegium, som om de kompletterande lärlingsskolorna
böra benämnas endast lärlingsskolor, varigenom de befrias från ett namnet
vidhängt prefix, som genom sin betydelse möjligen kan giva dem sken
av att vara något ofullständigt och sålunda jämväl provisoriskt. Intet
hindrar emellertid, att i de fall, där dessa skolor uppkomma genom omdaning
av äldre, på donationer byggda skolformer, vid skolornas namn
fästas härom erinrande prefix.

Vad de »förberedande» och »fullständiga* lärlingsskolorna angår, torde
dessa i regel ej komma att omfatta mera än ett enda yrke vardera. På
grund härav torde de lämpligast kunna benämnas med hjälp av yrkets
namn, såsom t. ex. smidesskola, snickareskola o. s. v. I de fall, där utbildningen
avsåge endast det tidigare stadiet och skulle fullbordas genom
yrkesanställning, skulle skolornas namn kunna givas prefixet »förberedande»,
medan för de skolor, där den praktiska utbildningen slutfördes, intet prefix
vore erforderligt. Då emellertid en gemensam benämning på jämväl dessa
skolor torde vara behövlig, synes det Kollegium lämpligt att de benämnas
«hantverksskolor».

Yrkesskolorna.

Den skolform, som av kommittén föreslagits såsom den närmast högre i
förhållande till lärlingsskolorna och som även avsetts att bygga på dessa
såsom underlag, har av kommittén givits namnet »yrkesskolor». Dessa
skolors ändamål uppgives vara:

Benämningar.

Ändamål.

»att giva arbetare med god yrkeserfarenhet tillfälle att förvärva den tekniska,
yrkesekonomiska och medborgerliga bildning samt om möjligt även
den ytterligare förkovran i deras yrken, som fordras för att i allmänhet
höja deras arbets- och förvärvsförmåga eller för att giva dem nödiga förutsättningar
för vissa mera ansvarsfulla befattningar inom industrien, såsom
förmans- och andra därmed jämförliga förtroendeposter, eller för en mera
oberoende ställning såsom självständiga mästare inom hantverket».

Det sålunda angivna syftet synes Kollegium motsvaras av ett inom såväl
industri som hantverk förefintligt behov. Redan under nuvarande, för
yrkesutbildningen otillfredsställande förhållanden visar ett närmare studium
av de lägre tekniska yrkesskolornas statistiska uppgifter, att bland en stor
del arbetare förefinnes en strävan att öka sina teoretiska och praktiska
yrkeskunskaper även utöver den kunskapsnivå, som är avsedd att bliva
den ifrågasatta lärlingsskolans. Större delen av de i industri och hantverk
anställda lärjungarna i de nämnda skolorna utgöras nämligen av vuxna
arbetare, som sålunda redan hunnit den ålder, där behovet och nyttan av
ökade kunskaper gjort sig gällande. I de fall, då ifrågavarande undervisnings
innehåll ligger på ett högre plan än som för lärlingsskolan avsetts,
bör behovet enligt Kollegii förmenande tillgodoses i yrkesskolan. Denna
för arbetare avsedda undervisning har i ett par av de inkomna yttrandena,
nämligen Stockholms handelskammares och Göteborgs slöjdförenings, till
och med ansetts vara så viktig, att den framhållits såsom yrkesskolornas
huvuduppgift.

Utom det hos den intresserade yrkesarbetaren förefintliga mera personliga
behov av ökad yrkesutbildning, som här antytts, finnes hos själva den
industriella verksamheten ett behov av att äga tillgång till personer, fullt
kvalificerade till förmans- eller därmed jämförliga befattningar, vilka icke
kräva någon längre förberedande allmän teoretisk bildning utan så mycket
mera genom eget arbete förvärvad praktisk yrkeserfarenhet och därför
lämpligast rekryteras ur arbetarnes egna led. Nyttan av särskild förmansutbildning
vid yrkesskolorna har starkt framhållits av Järnkontoret under
hänvisning till det påtagliga gagnet av redan befintliga, med yrkesskolorna
fullt jämförliga anstalter såsom lägre bergsskolorna, torvskolan, tegelmästarskolan
m. fl.

Vad hantverket beträffar förefinnes inom detta ett behov av särskild utbildning
för sådana arbetare, som stå färdiga att etablera sig såsom egna
mästare; den utbildning, som här avses, bör givas endast sådana, som
kunna styrka sig besitta fullgod praktisk yrkesfärdighet, men som för bedrivandet
av egen verksamhet behöva inhämta särskilt yrkesekonomiska insikter
till större omfattning, än vad som kommit dem till del redan i lärlingsskolan.
Men även för dem, som äro välbeställda mästare, gör sig snart
nog kännbart ett behov av komplettering av alla de kunskaper, som stå i

samband med yrkets utövande och detta lika mycket på det yrkestekniska
som på det yrkesekonomiska området. Under tidens lopp utfinnas nya
arbetsmetoder och organisationsformer, liksom även nya verktygsmaskiner
avlösa varandra i rask takt. Den enskilde mästaren har i allmänhet icke
tillfälle att själv oavbrutet följa den hastiga utvecklingen, och på grund
därav skulle det vara för honom av största nytta att då och då, med några
års mellanrum, få genomgå ou kortare kurs, vid vilken undervisning meddelades
i de framsteg, som yrket gjort under de senare åren. Dylika kurser
ha i utlandet visat sig vara till mycket stort gagn, vilket även vitsordats
av ej så få svenska hantverkare, som vid av statsmedel understödda studieresor
genomgått dem och erkänt sig därifrån hava hemfört många för deras
yrkesutövning viktiga lärdomar. Att gagnet av liknande kurser inom
Sverige skulle bliva mycket stort, framhålles av Sveriges hantverksorganisation
i dess yttrande över det föreliggande förslaget, och samma organisations
åtgärd att för år 1916 anvisa medel till bidrag för anordnandet av
en mästarekurs visar vidare, att behovet är synnerligen trängande.

Tillgodoseendet av alla här angivna behov bör enligt Kollega förmenande
tillkomma yrkesskolorna. Såsom i samband med frågan om lärlingsskolorna
redan framhållits, anser Kollegium däremot, att erforderlig undervisning
för vuxna arbetare, som ej såsom minderåriga haft tillfälle att genomgå
lärlingsskola eller på annat sätt tillägna sig motsvarande kunskaper, bör
meddelas i samband med undervisningen i platsens lärlingsskola, om sådan
finnes. Då yrkesskolans undervisning bör ligga på högre plan än lärlingsskolans,
kan det ej synas lämpligt, att en del av dess undervisning blir
parallell med lärlingsskolans, varigenom den enda skillnaden mellan de två
skolformerna bleve lärjungarnas åldersskillnad, vilken icke i och för sig
kan anses innebära tillräckligt motiv för införande av två olika skolformer
med samma undervisningsinnehåll.

Enligt kommitténs förslag skulle yrkesskolorna giva undervisning i form organisation.
dels av ämneskurser i av lärjungarna själva fritt valda ämnen, dels av
yrkeskurser, omfattande vissa för varje yrke bestämda ämnen, som skulle
vara obligatoriska för samtliga kursdeltagare. Ehuruväl kommittén synes
ha åsyftat att genom dessa kurser fylla de förut skisserade behoven, om
ock hantverket härvidlag väl mycket tillbakasatts, har kommittén dock
enligt Kollegii uppfattning ej tillräckligt skilt på arbetare- och förmansutbildningen,
åtminstone i fråga om yrkeskurserna.

Av vad kommittén anfört rörande ämneskurserna, synas dessa till mycket
stor del avse att giva de arbetare, som därav önska begagna sig, en ersättning
för den lärlingsskoleundervisning, som de under sin minderårighetstid
ej haft tillfälle att mottaga. Såsom redan framhållits, torde detta slags
undervisning, såsom liggande på samma plan som lärlingsskolans, böra
hänföras till denna skolform. Yrkesskolans ämneslcurser böra enligt Kollegii

förmenande vara avsedda att giva den vuxne arbetareD, som redan inhämtat
mot lärlingsskolans kurs svarande kunskaper, den ytterligare ut.
bildning i olika ämnen, som är av särskild betydelse för hans yrkesarbete.
Dessa kurser i fristående ämnen liksom även de av vissa ämnen sammansatta
yrkeshurserna böra icke avse att utbilda förmän utan blott att tillfredsställa
arbetarens personliga behov av ökad yrkesutbildning för höjandet av
förvärvsförmågan i allmänhet. Då i avseende å kurser med detta syfte det
i allmänhet ej kan förutsättas, att arbetaren med åsidosättande av sitt
förvärvsarbete under en längre eller kortare tid kan helt ägna sig åt skolstudier,
måste dessa kurser i regel anordnas som aftonkurser. Endast inom
vissa säsongyrken, där arbetaren under en del av året ej har tillgång till
praktiskt yrkesarbete, torde dagkurser kunna komma i fråga.

Utom de nu berörda yrkeskurserna för höjande av arbetarnas yrkesutbildning
måste jämväl anordnas särskilda kurser för skickliga arbetares utbildning
till förmans- eller andra därmed jämförliga befattningar inom
industrien. Dessa kurser, enligt Kollega förmenande lämpligast benämnda
förmanskur ser, torde, åtminstone om de återkomma årligen, i allmänhet ej
kunna avses blott för deltagare från den ort, där yrkesskolan är belägen,
utan böra påräkna anslutning från större områden. På grund härav synas
de lämpligast kunna anordnas som dagkurser, vilket dock ej utesluter, att
de å orter och inom industrier, där det kan befinnas lämpligt, anordnas
som aftoukurser, för att deltagarno må vara i tillfälle att fortsätta med
sitt förvärvsarbete.

Inom hantverket måste för tillgodoseende av förut framhållna behov de
nyssnämnda förmanskurserna motsvaras av kurser dels för arbetare, som
stå redo att såsom självständiga mästare börja egen verksamhet, dels för
mästare, som behöva närmare studera yrkets utveckling och därmed sammanhängande
nyheter i yrkestekniskt och yrkesekonomiskt hänseende. Dessa
kurser, som sålunda avse mästareutbildning, böra på grund därav kallas
mästarekurser, vilket namn de för övrigt i allmänna livet redan tilldelats,
även om de hittills blott förekommit i utlandet. Mästarekurser, avseende
såväl yrkesteknisk som yrkesekonomisk utbildning, torde kunna ifrågakomma
blott vid de större skolor, som inom ifrågavarande yrke äga riklig verkstadsutrustning.
Däremot torde även vid mindre skolor böra anordnas dylika
kurser med huvudsakligen yrkesekonomiskt syfte. De förra kurserna böra
i regel stå öppna för deltagare från hela landet och sålunda anordnas som
dagkurser, de senare kunna givas mera lokal begränsning och torde därför
ofta kunna tänkas ordnade som aftonkurser, liksom de även på grund av
att ortens behov snart är fyllt, ej böra år från år omfatta samma yrke
utan låta detta växla.

De kurser, som alltså enligt Kollegii uppfattning böra förekomma i en
yrkesskola, kunna i korthet angivas sålunda:

21)

l:o) ämnesJcurser, avseondo att giva arbetare, som redan inhämtat de
kunskaper, som ingå i lärlingsskolans kurs, den ökade utbildning i ett eller
flera av de ämnen, som äro av vikt för deras yrkesarbete;

2:o) yrkeskur ser, avseende att giva arbetare, som redan inhämtat de kunskaper,
som ingå i lärlingsskolans kurs, en sammanhängande utbildning i
de för deras yrkesarbete viktigaste ämnena, vilka skola vara obligatoriska
för alla kursdeltagare.

3:o) förmanskur ser, avsedda att giva skickliga och såsom förmän lämpliga
arbetare den teoretiska utbildning, som är erforderlig för anställning å
förmans- och andra liknande poster inom industrien.

4:o) mästarekurser, avsedda dels att giva mästare inom hantverket den
fortsatta yrkestekniska eller yrkesekonomiska utbildning eller bådadera, som
betingas av yrkets oavbrutet fortgående utveckling, dels ock att giva
arbetare med god yrkesskicklighet, som ämna etablera sig som mästare,
den yrkesekonomiska utbildning, som är behövlig för bedrivande av självständig
hantverksrörelse.

Med den mångfald av undervisningsformer, som här angivits, är det
tydligt, att yrkesskolorna komma att gestalta sig helt olika, allteftersom
det gäller att tillgodose de å olika orter och under olika industriella förhållanden
förefintliga behoven av undervisning på ett stadium, som ligger
något högre än lärlingsskolans. Det stadium av yrkesutbildningen, som
här betecknats som yrkesskolans, behöver ej alltid motsvaras av såsom
fristående institutioner anordnade skolor, utan yrkesskolan är mera att betrakta
som ett begrepp, vars realiserande allt efter omständigheterna tager
sig olika uttryck.

Medan lärlingsskolan, såsom representerande det lägsta stadiet av yrkesundervisningen,
åtminstone till sina allmänna drag kan givas en enhetlig
organisation, måste, så snart undervisningen övergår till det närmast högre
stadiet, en differentiering i arbetsformerna inträda. Denna differentiering,
som i någon mån redan vidrörts i samband med behandlingen av de skilda
slagen av kurser och af behov, som motivera deras inrättande, framträder
på åtskilliga sätt, av vilka särskilt böra framhållas följande.

Stundom, särskilt i mindre samhällen, torde det från industriell synpunkt
vara obehövligt och från kommunal-ekonomisk synpunkt omöjligt att på
yrkesstadiet anordna andra kurser än de ovannämnda ämneskurserna, varvid
yrkesskolan lämpligast torde kunna anordnas såsom en påbyggnad på lärlingsskolan
och ställas under samma förvaltning som denna. I andra fall åter,
särskilt i de större städerna, torde det vara lämpligast, stundom till och
med nödvändigt, att anordna yrkesskolan såsom en fristående institution
med egen förvaltning, för att de krav, som ställas på i densamma anordnade
kurser av olika slag, måtte kunna på ett tillfredsställande sätt tillgodoses.
Inom de fack, där tekniska fackskolor komma att inrättas, kan

Kurslängd.

det jämväl befinnas gagneligt att anordna vissa av de till yrkesskolestadiet
hörande kurserna, särskilt förmanskurserna och möjligen även vissa mästarekurser,
såsom ett appendix till vederbörande fackskolor för att vid de
ifrågavarande kurserna kunna tillgodogöra sig fackskolornas större resurser
i såväl lärarekrafter som i undervisningsmatriel.

Vid anordnandet av yrkesundervisning på yrkesskolestadiet måste hänsyn
jämväl tagas därtill, att stundom det lokala behovet är så stort, att
kursernas rekrytering måste begränsas till den ifrågavarande orten, medan
åter i andra fall ett tillgodoseende av det lokala behovet genom särskilda
kurser skulle ställa sig alltför dyrbart i förhållande till det antal deltagare,
som kunde påräknas, varför kurserna måste lämnas öppna för deltagare från
hela landet. Denna olikhet inverkar helt naturligt på, huruvida kursen
skall anordnas såsom en över längre tid utsträckt aftonkurs, varvid förutsattes,
att deltagarne även under kursens fortgång skola kunna utföra
förvärvsarbete, eller såsom en till kortare tid begränsad dagkurs, som kräver,
att deltagarna helt ägna sig åt de med kursen förenade studierna.

Ävenså bör tagas i betraktande, att ett begränsat behov inom ett visst
fack för sitt tillgodoseende ej kräver årligen återkommande, likartade kurser,
utan kan för en tidrymd av flere år tillfullo tillgodoses genom en enda
kurs, som ett följande år utbytes mot kurser, som avse att fylla andra
behov. För att på detta sätt tillgodose olika orters mera begränsade behov
torde även ambulatoriska kurser med en flyttbar samling undervisningsmateriel
kunna tänkas.

Det torde jämväl kunna ifrågakomma, att intresset för anordnandet av
vissa kurser av den art, som faller inom yrkesskolans ram, bland representanterna
för hantverk och industri är så stort, att deras sammanslutningar
taga initiativ till och jämväl till stor del bekosta dylika kurser.

Av vad här anförts, framgår, att för yrkesskolan icke på förhand böra
fastställas så detaljerade former, att undervisningens anpasslighet efter omständigheterna
på något sätt äventyras.

För ämneskurserna har kommittén ej föreslagit någon bestämd längd
och synes det jämväl Kollegium naturligast, att man härvidlag rättar sig
efter omständigheterna.

I fråga om yrkeskurserna, enligt kommitténs förslag omfattande jämväl
sådan undervisning, som enligt vad Kollegium redan framhållit, bör givas
i form av särskilda förmans- och mästarekurser, har kommittén föreslagit
dels i regel tvååriga aftonkurser med sammanlagt 720 undervisningstimmar,
fördelade på 30 arbetsveckor vardera året, dels ett- eller tvååriga dagkurser
med 1,320 undervisningstimmar, fördelade på i allt 30 arbetsveckor.

Med hänsyn till de såväl till syftet som på grund av yrkenas olikhet även
till innehållet mycket olikartade kurser, som böra anses tillhöra yrkesskolans
arbetsområde, synes det Kollegium icke vara ändamålsenligt att för desam -

mas längd fastställa ett visst timantal, även om detta endast skulle hava
karaktären av att vara ett medeltal, som tilläte mindre variationer.

För yrkeskurser, avsedda till höjande av arbetarnes yrkesbildning utöver
lärlingsskolans mått, synes det av kommittén för aftonkurser beräknade
timantalet kunna anses lämpligt, om det ock allt efter yrkenas art bör i
viss grad varieras. För förmanskurser synes likaså det av kommittén för
dagkurser beräknade timantalet kunna i åtskilliga fall anses lämpligt, medan
det åter i andra fall synes vara väl drygt tilltaget; ofta torde det dock
komma att anses fördelaktigt att låta förmanskurserna bygga på förut
genomgången yrkeskurs, och i dylika fall kunna förmanskurserna helt naturligt
avsevärt förkortas.

Vad mästarekurserna angår, synes det Kollegium, som skulle för dessa en
avsevärt kortare tid vara tillräcklig, något som även bestyrkes av i utlandet
gjorda erfarenheter. Göras de till dagkurser, varvid de sålunda i regel
icke böra avse blott att fylla ortens behov, utan beräknas även för deltagare
från andra orter, torde de ej böra utsträckas över 4 h 6 veckor, då
det nämligen ej är att räkna på, att hantverksidkare, som ofta ej hava
någon lämplig person att sätta i sitt ställe för verksamhetens bedrivande
under en längre tid, skulle kunna under flera månader lämna sin verksamhet
för att genomgå en skolkurs. Anordnas mästarekurserna som aftonkurser,
avsedda huvudsakligen för ortens hantverksidkare eller arbetare, kunna de
däremot utsträckas något längre, varigenom jämväl den fördelen vunnes,
att de genom det mindre antalet erforderliga veckotimmar åsamkade deltagarne
mindre hinder i yrkesutövningen, än om de koncentrerades till
kortare tid.

Då, såsom kollegium redan framhållit, all undervisning, som motsvarar
lärlingsskolans kunskapsområde, även bör i denna skola meddelas, oavsett
om det gäller minderåriga eller vuxna lärjungar, kommer yrkesskolan att
i sin helhet ligga på ett något högre plan än lärlingsskolan. För att bibehålla
kontinuiteten i undervisningen, synes det därför naturligast och riktigast,
att det teoretiska underlaget för samtliga kurser i yrkesskolan fastställes
till att vara det kunskapsmått, som lärlingsskolan avser att meddela.
För inträde i yrkesskola bör sålunda fordras godkänt avgångsbetyg
från lärlingsskola eller antagligt intyg om motsvarande kunskaper.

I avseende å minimiåldern för inträde i yrkesskolan anser Kollegium
i likhet med kommittén, att man bör bereda den intresserade arbetaren
möjlighet att snarast möjligt efter avslutandet av lärlingsskolekursen fortsätta
sina studier i yrkesskolan, försåvitt dessa fortfarande avse hans utbildning
som arbetare. På grund härav finner Kollegium intet att invända
mot, att minimiåldern för tillträde till yrkesskolans ämneskurser och yrkeskurser
för arbetare fastställes till 17 år. Vad däremot förmanskurserna
och mästarekurserna angår, synes det Kollegium vara självklart, att sjutton -

Inträde ffordringar.

Undervisningen.

åringeus praktiska yrkeserfarenhet ej kan ha hunnit den mognad, att på
densamma en förmans- eller mästareutbildning kan byggas. I åtskilliga
av de inkomna yttrandena ha också gjorts uttalanden i samma riktning.
En höjning av inträdesåldern till 20 ä 25 år har sålunda förordats. För
sin del anser Kollegium, att man, utan risk att genomsnittsåldern blir för
låg, kan nöja sig med att höja minimiåldern till 20 år. Förmauskurserna
böra nämligen blott anordnas i den utsträckning, som med hänsyn till
fyllandet av industriens behov av lägre arbetsbefäl synes erforderligt, och
såväl antalet kurser som antalet elever bör därför vara begränsat. Härigenom
kommer konkurrensen mellan de inträdessökaude att till fördel för
den större åldersmognaden hålla genomsnittsåldern uppe på tillbörlig höjd,
utan att man likväl avstängt möjligheten för särskilt dugande yngre arbetare
att erhålla den för förmanskap erforderliga utbildningen. Aven för
mästarekurserna kan i viss mån samma tankegång tillämpas, om också
dessas begränsning mera är att betrakta som en kostnadsfråga än som eu
behovsfråga, då antalet självständiga mästare inom ett hantverk i regel ej
är grundat på behovet, såsom fallet kan sägas vara med antalet anställda
arbetsledare inom industrien, utan på eu mängd olika samhällsförhållanden,
som knappast kunna i detalj utredas och endast i ringa mån kunna regleras.

I fråga om längden av den praktiska yrkesverksamhet, som enligt kommitténs
förslag bör föregå inträdet i yrkesskolan, anser Kollegium, att den
för tillträde till ämneskurserna föreslagna tiden av två år bör tillämpas
även på yrkeskurserna för arbetare, varemot för tillträde till förmans- och
mästarekurser bör fordras minst tre års praktisk yrkesverksamhet inom
ifrågavarande fack.

Att undervisningen i enlighet med kommitténs förslag ordnas rent fackligt
är en naturlig följd av yrkesskolans syfte. I avseende å lärostoffets
gruppering har kommittén här tillämpat samma princip som vid lärlingsskolorna,
om ock principen något modifierats. Undersöker man de detaljerade
läroplaner, som kommittén uppgjort för vissa slag av yrkesskolor,
finner man, att det stoff, som härfönts till ämnet »modersmålet», ej mer
än till den formella behandlingen är att anse som modersmålsundervisning,
medan såväl syftet som innehållet huvudsakligen är av yrkesteknisk och
yrkesekonomisk natur. Av skäl, som redan framlagts vid behandlingen av
lärlingsskolornas undervisning, synes det därför Kollegium icke ändamålsenligt,
att »modersmålet» upptages såsom särskilt koncentrationsämne.
Syftet att vidga lärjungarnas allmänna vetande och öka deras kunskaper i
medborgerliga ämnen, vilket av kommittén ävenså tillagts modersmålsundervisningen,
torde här likasom i lärlingsskolan lämpligare kunna tillgodoses
genom ämnet »medborgarnas, vilket namn bättre synes motsvara ämnets
innehåll. Vad däremot ämnet »matematik» angår, synes det väl försvara

sin plats på yrkesskolans program inom de yrken, där det rent matema
tiska kunskapsstoffet behöver avsevärt utökas utöver lärlingsskolans mått
och det sålunda icke blott blir fråga om ett befästande av i huvudsak
förut inhämtade kunskaper, såsom fallet var med räkneundervisningen i
lärlingsskolan.

Mot kommitténs förslag att i yrkesskolorna vid sidan av den ordinarie
undervisningen även böra anordnas föredrag eller serier av föredrag över
ämnen av mera allmänt intresse, som stå i samband med yrkesundervisningen,
har Kollegium intet att erinra.

De av kommittén föreslagna skolavgifterna synas Kollegium lämpliga i Skola,''o>fifr.
fråga om arbetarkurserna. Då emellertid Kollegium utöver vad kommittén
föreslagit förordat anordnandet av särskilda förmanskurser och mästarekurser,
torde även för dessa böra fastställas avgifternas storlek. För förmanskurserna
synas de böra beräknas för år och uppgå till samma belopp
som för yrkeskurser för arbetare, medan de för mastarekurserna, som äro
av kortare varaktighet, böra beräknas för kurs och uppgå till 10 ä 30
kronor allt efter kursens omfattning.

I avseende å kommitténs yttrande rörande yrkesskolornas lärare har Lmama.
Kollegium intet annat att erinra än att avlöningen till lärarna vid förmansoch
mästarekurserna i åtskilliga fall torde böra beräknas efter andra grunder
än de av kommittén föreslagna. Vid dessa kurser torde nämligen
mången gång behöva anmodas personer, som ej äro anställda som lärare
vid yrkesskolan i övrigt, att mera tillfälligt hålla ett mindre antal föreläsningar
eller demonstrationer, och i dylika fall synes avlöningen böra beräknas
till avsevärt högre belopp, om man skall kunna räkna på biträde
av personer, som stå på höjden av facklig bildning.

I avseende å yrkesskolornas styrelse och förvaltning anser sig Kollegium styreut och förhöra
göra samma invändning mot kommitténs förslag som i fråga om lärlingsskolorna.
Kollegium anser sålunda, att jämväl yrkesskolorna böra
förläggas under Kollegium såsom chefsmyndighet, att även här de lokala
styrelsernas ordförande böra utses av chefsmyndigheten och ej av Eders
Kungl. Maj:ts befallningshavande och att antalet styrelseledamöter skall
bestämmas med hänsyn till ortens industriella förhållanden i allmänhet
och ej uteslutande med hänsyn till skolans lärjungeantal.

Då det i fråga om kommunala yrkesskolor i många fall måste anses
ekonomiskt fördelaktigt, att de inrättas i samband med kommunens lärlingsskola,
varvid såväl lokaler som undervisningsmateriel på ett mycket
bättre sätt kunna utnyttjas utan att därför undervisningen behöver bliva
lidande, torde det ofta befinnas lämpligt, att de två skolformerna ställas
under samma lokala styrelse. När så sker, måste naturligtvis vid den
gemensamma styrelsens tillsättande vederbörlig hänsyn tagas till dess dubbla
uppgift, så att alla berättigade intressen bliva i tillbörlig mån tillgodosedda.

3 — Komm. Uti.

IliräUdc?håu°ch 1^''åga om statens understödjande av yrkesskolornas verksamhet har kommittén
framlagt ett förslag, i huvudsak lika med det, som framlagts i avseende
å lärlingsskolorna; anslaget till undervisningsmaterielens underhåll
och komplettering har dock satts till 10 procent av löneanslaget, i motsats
till de för lärlingsskolorna föreslagna 5 procent.

Såsom redan vid behandlingen av statens understödjande av lärlingsskolorna
påpekats, synes det Kollegium icke lämpligt att göra anslaget till
undervisningsmaterielens underhåll och komplettering direkt beroende av
löneanslagets storlek. De skäl, som anförts mot denna princips tillämpande
vid lärlingsskolorna, gälla i ännu högre grad vid yrkesskolorna, där undervisningen
måste ännu starkare specialiceras än vid de förra. Även här
bör således den principen följas, att det ifrågavarande bidraget beräknas
såsom ungefär samma kvot av en tioårig amortering av de ursprungliga
kostnaderna, som föreslagits gälla för nyanskaffning. Då vidare, såsom
nämnts, Kollegium förutsätter, att å många orter lärlingsskola och yrkesskola
komma att inrättas i samband med varandra, synes det även på
grund härav vara ändamålsenligast, att bestämmelserna om anslag i de
fall, där gemensamhetsbruk kan tänkas, avfattas lika för båda skolformerna.

I likhet med vad Kollegium föreslagit ifråga om lärlingsskolorna, anser
Kollegium sålunda, att statens bidrag till yrkesskolornas verksamhet bör,
med nedannämnda undantag, utgå med två tredjedelar av kostnaderna
såväl för lärares och föreståndares avlöning som för nyanskaffning av
undervisningsmateriel vid inrättande av nya eller väsentliga utvidgningar
av äldre skolor, samt att bidraget till undervisningsmaterielens underhåll
och komplettering bör utgå med sju procent av den ursprungliga anskaffningskostnaden.

Yrkesskolornas mästarekurser torde dock på grund av åtskilliga omständigheter
böra ifråga om statsunderstöd givas en särställning. På grund av
kursernas korthet och deltagarnes i allmänhet starkare ekonomiska ställning
kunna avgifterna fastställas till jämförelsevis höga belopp, varigenom
kurserna till avsevärd del komma att bekostas av deltagarna själva. Vid
deras anordnande bör man dessutom kunna påräkna ekonomisk medverkan
av organisationer och sammanslutningar inom de fack, kurserna avse.
Vidare torde de å de flesta orter icke återkomma regelbundet varje år
inom samma fack, utan såväl antalet kurser som fack komma att allt efter
behovet växla från det ena året till det andra. Denna sista omständighet
gör, att mästarekurserna få karaktären av mera tillfälligt anordnade kurser,
och de torde därför också i likhet med de av kommittén föreslagna mera
allmänna föreläsningsserierna vid yrkesskolorna böra understödjas med
särskilda bidrag, som med hänsyn till de relativt höga avgifterna för mästarekurserna
och påräknade bidrag från enskilda korporationer böra kunna
sättas till en något lägre kvot än bidraget till yrkesskolornas övriga verk -

samhet. De särskilda kostnader för mästarekurserna, i vilka staten skall
deltaga, äro enligt Kollegii förmenande kostnaderna för lärares avlöning
och undervisningsmateriel. I sistnämnda avseende bör emellertid särskilt
bidrag utgå endast för den tillfälliga anskaffningen av sådan undervisningsmateriel,
som ej kan komma till användning vid yrkesskolans övriga verksamhet.
Utom det bidrag av statsmedel, som redan förordats till yrkesskolornas
verksamhet i övrigt, anser Kollegium sålunda, att yrkesskolorna
böra erhålla särskilda bidrag dels till täckande av med mästarekurserna
förenade kostnader för lärares avlöning och anskaffning av tillfällig undervisningsmateriel,
dels till anordnande av föredrag eller serier av föredrag
över ämnen av mera allmänt intresse, som stå i samband med yrkesundervisningen.
Dessa särskilda bidrag fördelas av yrkesskolornas chefsmyndighet
med belopp högst lika med hälften av ifrågavarande kostnader.

Emot de av kommittén föreslagna villkoren för statsbidragens åtnjutande
har Kollegium intet att i huvudsak invända, bortsett från den ändring i
avseende å förvaltningen, som betingas av Kollegii förslag, att Kollegium
bör vara chefsmyndighet och att lokalstyrelsernas ordförande böra tillsättas
av denna.

Såsom kommittén uttalat, torde initiativet till yrkesskolors inrättande i
huvudsak böra överlämnas åt de kommunala myndigheterna och det enskilda
intresset. Att på förhand ens tillnärmelsevis beräkna kostnaderna
torde sålunda vara omöjligt utan en mycket ingående undersökning av det
intresse för saken, som å olika orter är tillfinnandes. Den ledning, som
kan hämtas ur de nuvarande lägre tekniska yrkesskolornas statistiska uppgifter,
torde hava något värde endast för bedömandet av de platser, där
yrkesskolor med ämneskurser böra förläggas. Då dylika kurser torde böra
ingå i samtliga yrkesskolors program, kunde här visserligen en ungefärlig
upplysning vinnas om, vilka orter i första hand borde ifrågakomma såsom
förläggningsorter, men någon ledning för bedömande av, i vilka skolor
andra kurser än ämneskurser böra anordnas, kan på denna väg i regel
icke vinnas. Att i enlighet med kommitténs förslag till stor del överlämna
utredningen i detta avseende åt de nuvarande lägre tekniska yrkesskolornas
styrelse, torde på grund av det ofta mycket ringa inflytande på
dessas sammansättning, som kunnat utövas av de industriella intressenas
målsmän, ej alltid vara lämpligt, även om man från de ifrågavarande
styrelserna torde kunna påräkna välvilligt bistånd. Då yrkesskolorna till
en avsevärd del avse att giva kurser för deltagare icke blott från den ort,
där skolan är belägen, utan även från större områden, torde en enhetlig
uppfattning om förläggningen och antalet av erforderliga yrkes-, förmansoch
mästarekurser knappast kunna erhållas, såvida den icke baseras på en
särskild utredning.

Detta utredningsarbete skulle det tillkomma den sektion av Kollegii

Ändamål.

industribyrå, som får yrkesutbildningsärendena på sitt ansvar, att verkställa
med biträde av personer med ingående kännedom om olika hantverks
och industriers behov i förevarande avseende, i syfte att å de orter,
som syntes böra kunna komma ifråga, närmare undersöka de betingelser,
som göra det önskvärt, att dit förläggas yrkesskolor, omfattande utom
ämneskurser även övriga i det föregående angivna kurser.

Fackskolorna.

Det högsta stadiet i det lägre tekniska skolsystemet utgöres enligt kommitténs
förslag av tekniska fackskolor. Dessas ändamål uppgives vara:

»att meddela de tekniska kunskaper, som jämte industriell erfarenhet
fordras av dem, som närmast skola utöva tillsyn och ledning av arbetet i
verkstäder, fabriker och andra industriella arbetsplatser, samt av ritare,
detaljkonstruktörer och laboratoriebiträden å arkitekt- och byggnadskontor
samt verkstäders och fabrikers konstruktionsbyråer och försökslaboratorier,
ävensom att meddela personer, som ägna sig åt affärsverksamhet med
industriens förnödenheter och alster eller åt annan praktisk verksamhet,
de kunskaper i vissa av skolornas undervisningsområden, som de för sin
verksamhet behöva.»

Behovet av den mera specialiserade undervisning, som med fackskolorna
avses, har redan i början av detta utlåtande av Kollegium framhållits.
Men att helt och hållet utbyta den nuvarande mera allmänt tekniska undervisningen
i de tekniska elementarskolorna mot specialicerad fackskoleundervisning
synes emellertid Kollegium av vissa skäl icke vara lämpligt
och har kollegium därvid att stödja sig på yttranden av, bland andra,
Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare, handels- och industrikammaren
för Örebro och Västmanlands län, handelskamrarne i Gävle och
Göteborg, Fullmäktige i Järnkontoret, Stockholms allmänna teknikerförbund.
Tekniska föreningarnas samarbetsdelegation, Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen,
Tekniska Högskolans styrelse, Tekniska elementarskolorna
i Härnösand, Norrköping och Malmö m. fl. För åtskilliga fabrikstjänstemän
och affärsmän förefinnes ett behov av allmänt tekniska kunskaper,
som ej kan tillfredsställas genom fackskoleundervisning. Likaså
är det för många mindre industriella företag fördelaktigare att anförtro
ledningen åt personer med allmänt teknisk bildning, enär arbetets specialisering
ej är tillräckligt långt driven för att motivera anställandet av specialutbildade
ledare; i de fall, där dylika mindre företag behöva biträde
av specialister, är det för dem lämpligare att vända sig till en konsulterande
tekniker. För att ej tillgodoseendet av behovet av specialutbildning
skall medföra brist på personer med allmänt teknisk bildning, synes det

därför Kollegium vara av behovet påkallat, att ett par av de nuvarande
tekniska elementarskolorna bibehållas, om ock i moderniserad form. De
skolor, som härvidlag synas böra ifrågakomma, äro enligt Kollegii förmenande
tekniska elementarskolorna i Örebro och Härnösand. För fyllandet
av det nämnda behovet bar man dessutom att räkna på lägre avdelningen
vid Chalmers tekniska läroanstalt i Göteborg.

Den av kommittén föreslagna förläggningen av de olika fackskolorna
anser sig Kollegium kunna i huvudsak gilla, utom i vad förslaget avser
den elektrotekniska fackskolan, rörande vilken Kollegium icke kan annat
än finna det alldeles självklart, att den förlägges till Västerås i stället för
till Örebro. Genom en dylik avvikelse från kommittéförslaget vinner man
de för ifrågavarande skola oskattbara fördelarna att genom den omedelbara
närheten av Sveriges största elektrotekniska verkstäder få dels rikliga tillfällen
att direkt anknyta undervisningen till den industriella verksamheten,
dels ock vidgade möjligheter att erhålla fackmän inom ifrågavarande industri
till lärare vid skolan, fördelar, som icke på långt när i samma grad
står till buds vid den förläggning av skolan, som av kommittén föreslagits.
Att man jämväl inom fackkretsar anser, att den elektrotekniska fackskolan
utan tvekan bör förläggas till Västerås, framgår av det stora antal yttranden
från olika industriella verk, som i denna fråga inkommit. I samma
riktning ha även yttrat sig Skånes handels-, industri- och och sjöfartskammare,
handelskammaren i Gävle, Svenska teknologföreningen, teknikerföreningarnas
samarbetsdelegation, Kungl. Maj:ts befallningshavande och stadsfullmäktige
i Västerås m. fl. I samband härmed må även komma i betraktande,
att stadsfullmäktige i Västerås, som detta år fattat beslut om uppförande
av nybyggnad för lärlingsskola och elektroteknisk yrkesskola, vid
detta besluts fattande särskilt tagit hänsyn till, att den nya byggnaden
skulle komma att giva möjlighet till sådan utvidgning, som vid fackskolas
inrättande skulle bliva av behovet påkallad.

I fråga om övriga fackskolor ställer sig Kollegium tveksamt, huruvida
verkligen tre fackskolor för maskinindustri skulle vara behövliga, i synnerhet
som eu del av det med fackskolorna avsedda ändamålet enligt Kollegii
förslag skulle komma att fyllas av de två bibehållna tekniska elementarskolorna
i Örebro och Härnösand. Skulle emellertid utom fackskolorna
för maskinindustri i Stockholm och Malmö en dylik inrättas jämväl i
Örebro, bör den sistnämnda anordnas i samband med elementarskolan såsom
en särskild linje i denna.

Då vidare Kollegium icke är övertygat om behovet av fackskola för trävaruindustri,
synes jämväl den föreslagna fackskolan av detta slag möjligen
kunna undvaras. Skulle en dylik emellertid visa sig av behovet påkallad,
bör den enligt Kollegii förmenande inrättas såsom en särskild trävaruindustrien
linje vid den bibehållna tekniska elementarskolan i Härnösand.

Förläggning.

Inträde^ordringar.

Rörande den vid bergsskolan i Falun föreslagna avdelningen för utbildande
av gjutmästare synes det Kollegium, som om det möjligen kunde
ifrågasättas, om icke en dylik avdelning lämpligast borde inrättas i samband
med fackskolan för maskinindustri i Stockholm, varigenom mycket
rikligare tillfällen till besök å olika gjuterier skulle givas, samtidigt med
att fackmän lättare skulle kunna erhållas som lärare.

För inträde vid de tekniska fackskolorna såsom ordinarie lärjunge har
kommittén uppställt fordran på genom prov ådagalagda kunskaper i svenska
språket, matematik, fysik och kemi, samt i vissa fall även ritning och
teckning. Av inträdessökande, som avlagt realskoleexamen med godkända
betyg i ovannämnda ämnen skulle prov behöva avläggas endast i matematik
och i vissa fall även i ritning och teckning. Då emellertid inhämtandet
av det i de angivna ämnena fordrade kunskapsmåttet bör kunna
anses tillräckligt vitsordat genom avlagd realskoleexamen med godkända
betyg i de ifrågavarande ämnena, synes det Kollegium, som om inträdessökande,
som avlagt på angivet sätt kvalificerad realskoleexamen, borde
utan särskild prövning vinna inträde. För övriga inträdessökande ansluter
sig Kollegium till vad kommittén föreslagit.

Längden av den för inträde erforderliga yrkespraktiken har av kommittén
föreslagits till två år. Ändamålet med den för inträde fordrade föregående
yrkesverksamheten torde enligt Kollegii förmenande ej så mycket
vara att giva den blivande arbetsledaren en i detalj gående yrkesfärdighet
utan så mycket mera att redan före fackskolestudierna giva honom en allmän
uppfattning om sättet för arbetets bedrivande på ifrågavarande slag
av arbetsplatser och om de uppgifter, som efter avslutade studier komma
att möta honom, för att såmedelst giva honom en serie anknytningspunkter
till ledning för det teoretiska studieintresset. Att för fyllandet av detta
ändamål anslå så lång tid, som skett i kommitténs förslag, synes ej vara
behövligt eller ens välbetänkt. För eu särskilt dugande yngling torde två
år vara tillräckliga för att så binda honom vid ett visst industriellt företag,
att han för erbjudna ekonomiska fördelar släpper tanken på att skaffa sig
eu teoretisk utbildning, med vars hjälp han skulle kunna komma betydligt
längre än genom att kvarstanna på redan erhållen anställning. De mindre
dugande åter, som en arbetsgivare ej hade något särskilt intresse av att
söka kvarhålla, skulle helt naturligt söka sig in i fackskolorna för att
meritera sig, och följden kunde sålunda bliva, att dessa skolor komme att
rekryteras med övervägande svaga och medelmåttiga begåvningar. Den
långa yrkespraktiken måste vidare komma att bilda ett för fackskolestudiernas
intensitet ganska menligt avbrott i det teoretiska studiearbetet,
liksom den även många gånger torde förorsaka, att studierna ej hunnit
avslutas vid tiden för värnpliktstjänstgöringens början.

På gruud av vad här anförts, får Kollegium som sin mening uttala, att

<len obligatoriska yrkespraktiken före faekskolekursens avslutning bör bestämmas
till ett år, varav så stor del skall vara fullgjord före inträdet, att
återstoden utan svårighet medhinnes under ferierna.

Ifråga om villkoren för speciallärjungars mottagande vid fackskolorua
vill Kollegium blott erinra om, att vid praktiska specialkurser särskild hänsyn
bör visas mot personer med framstående praktisk duglighet, varför
prövning av dessas teoretiska förkunskaper ej bör ifrågasättas.

För samtliga fackskolor har kommittén föreslagit en kurslängd av två Kuniangd.
läroår, vardera omfattande 40 veckor. Denna kurslängd anser Kollegium
i flesta fall vara lämplig, även om läroplanerna något måste inskränkas för
att på den angivna tiden medhinnas. Vid eu möjligen ifrågakommande
inskränkning i detta syfte bör enligt Kollega åsikt kurserna i de mera
allmänbildaude ämnena minskas till förmån för de specialutbildande. Rörande
fackskolorna för byggnadsindustri synes det emellertid, som om det
vore lämpligare att fördela kursen på tre läroår med motsvarande förkortning
av årskurserna. Inom detta fack bedrives nämligen arbetet i regel
som säsongarbete, och det vore därför för fackskoleelevarna synnerligen
gagneligt att under säsongerna erhålla längre ferier än i kommitténs förslag
avsetts. Gjordes kursen treårig, kunde inträde sökas vid höstterminens
början samma år, som realskoleexamen avlagts vid vårterminens slut, och
den av Kollegium föreslagna yrkespraktiken ändock medhinnas. Avgången
från fackskolan kunde således ske vid samma ålder, som om kursen vore
tvåårig, samtidigt med att eleverna finge praktisera under tre säsonger i
stället för under blott två. En dylik anordning skulle vidare sätta eleverna
i tillfälle att genom under säsongerna gjorda besparingar täcka en del av
studiekostnaderna.

För de tekniska elementarskolor med allmännare läggning, som Kollegium
föreslagit skola bibehållas, anser Kollegium att lärokursens längd
bör bestämmas till 2Vs ä 3 år, för att den i dessa erforderliga bredare
kursen måtte medhinnas. Avgången från dessa skolor kunde, till följd av
att ingen praktik skulle erfordras, ändock medhinnas till samma ålder som
vid fackskolorna.

Den föreslagna undervisningstiden per vecka finner Kollegium vara för
lång, för att hemarbete i nämnvärd grad skulle kunna ifrågasättas. Enligt
Kollega åsikt bör den ej sättas längre än till 36 timmar, varvid Kollegium
dock förutsätter, att gymnastik icke upptages som obligatoriskt läroämne
på fackskolans program.

Emot vad kommittén yttrat angående undervisningen finner sig Kollegium 1 nd(rnmin9m
icke hava något att i huvudsak invända.

I fråga om arbetsordningen anser sig Kollegium emellertid böra betona
den stora betydelsen av att korta ämnen av den art, att de kunna draga
till sig speciallärjungar, icke dragas ut över hela årskurser med en eller

Läroböcker och
undervisning smateriel.

Skolavgifter.

Personal.

Förvaltning.

ett par lektioner i veckan, utan i stället koncentreras på så kort tid, att
daglig undervisning i dem kan anordnas. Härigenom vinner man större
möjlighet att erhålla i industrien anställda fackmän som lärare, enär det
för dessa ofta är mycket lättare att för lärareverksamhet erhålla ledighet
från det industriella arbetet under ett fåtal veckor än att hela året igenom
oupphörligen störas av enstaka lektioner, liksom det även av liknande anledning
för i industrien anställda speciallärjungar underlättar deltagandet i undervisningen
och gör denna mera samlad, så att ett bättre slutresultat uppnås.

Utom de ordinarie fackskolekurserna, av vilkas olika ämnen en del jämväl
äro användbara för speciallärjungar, anser Kollegium, att vid fackskolorna
höra, när så synes gagneligt, anordnas vissa kortare, tillfälliga
kurser med starkt begränsat program, avseende att behandla någon särskild
specialitet eller nyare uppfinning inom den ifrågavarande industrien. För
tillträde till dessa specialkurser bör, såsom redan förut antytts, på grund
av deras i huvudsak rent praktiska syfte mindre vikt fästas vid teoretiska
förkunskaper, om i stället framstående praktisk duglighet är förhanden. I
detta samband anser sig Kollegium även böra erinra om, vad som förut
sagts om anordnandet vid fackskolorna av vissa till yrkesskolorna egentligen
hörande förmanskurser.

Kommitténs uttalanden rörande läroböcker och undervisningsmateriel
finner sig Kollegium böra biträda. Särskilt anser sig Kollegium böra fästa
uppmärksamheten på den utomordentliga vikten av, att fackskolorna förses
med tidsenligt utrustade laboratorier för tillämpningsövningar och för
industritekniska undersökningar.

De av kommittén föreslagna årsavgifterna anser Kollegium vara lämpliga,
för såvitt de avse ordinarie lärjungar. Speciallärjungar och deltagare i
särskilt anordnade specialkurser böra enligt Kollegii åsikt betala något lägre
avgifter, till beloppet beroende på omfattningen av den ifrågavarande undervisningen.

Rörande den vid fackskolorna föreslagna personalen samt dess anställning
och arbetsuppgifter har Kollegium intet att invända mot kommitténs
förslag. Dock ställer sig Kollegium tveksamt rörande möjligheterna att
med de föreslagna lönebeloppen erhålla skickliga fackmän som lärare, även
om, såsom önskligt är för bibehållandet av skolans kontakt med industrien,
lärarnes skolarbete ordnas med tillbörlig hänsyn till, att tid för lärarne
skall bliva övrig för bedrivande av konsulterande ingenjörsverksamhet.

I likhet med vad Kollegium uttalat rörande lärlingsskolor och yrkesskolor,
anser Kollegium, att jämväl fackskolorna erhålla Kollegium till chefsmyndighet
i stället för den av kommittén föreslagna särkskilda överstyrelsen
för rikets tekniska skolor. De förslag vid tillsättande av lärare och
föreståndare, som kommittén ansett böra uppgöras av överstyrelsen, böra
sålunda i stället uppgöras av Kollegium.

I fråga om dou lokala styrelsens tillsättning och verksamhet har Kollegium
intet att tillägga utom det, att chefsmyndigheten jämväl bör hava
att föreslå den hälft av styrelsen, som skall utses av Eders Kungl. Maj:t.

Emot vad kommittén föreslagit rörande de tekniska fackskolornas underhåll
liksom även rörande villkoren för statens åtagande härav, har Kollegium
intet att erinra.

Tekniska skolan i Eskilstuna.

Rörande omorganiserandet av den tekniska skolan i Eskilstuna, som för
närvarande omfattar dels »söndags- och aftonskolan» med en högre och en
lägre avdelning, vardera tvåårig, dels »fackskolan för finare smides- och
metallindustri» med treårig kurs, har kommittén föreslagit,

att söndags- och aftonskolans lägre avdelning skall uppgå i eu kompletterande
lärlingsskola, som bör inrättas i Eskilstuna,

att söndags- och aftonskolans högre avdelning skall bilda en motsvarighet
till de av kommittén föreslagna yrkesskolornas aftonkurser, ehuru med
något ökad undervisningstid, och

att fackskolau för finare smides- och metallindustri organiseras såsom
fullständig lärlingsskola med ändamål att främja utvecklingen av den finare
smides- och metallindustrien i Eskilstuna genom att för densamma utbilda
arbetare med god såväl teoretisk som praktisk konstindustriell yrkesutbildning.

I fråga om den till tekniska skolan i Eskilstuna hörande söndags- och
aftonskolan anser Kollegium det vara självfallet, att denna i likhet med
vad bör ske å andra orter ersättes dels med en för i hantverk och industri
anställda minderåriga avsedd kompletterande lärlingsskola, dels med
en på ett högre plan liggande yrkesskola.

Då Kollegium vid sin behandling av kommitténs förslag rörande övriga
yrkesskolor icke närmare ingått på utredandet av, inom vilka yrken dylika
borde inrättas, utan endast angivit sin uppfattning om, vilka slag av kurser
i dem borde ifrågakomma, anser sig Kollegium i detta sammanhang
böra inskränka sig till att uttala, det inrättandet av en för järn- och metallindustrien
avsedd yrkesskola i Eskilstuna synes väl motiverat samt att
dennas undervisning mycket väl bör kunna ordnas i form av sådana kurser,
som Kollegium ovan angivit böra ingå i yrkesskolornas program, i
synnerhet som, såsom förut framhållits, enligt Kollega uppfattning dessa
kursers omfattning i största möjliga grad bör bestämmas med hänsyn till
de hantverks- och industriella förhållanden, som motiverat skolans inrättande.
Att, såsom påyrkats av tekniska skolans direktion samt stadsfullmäktige
och drätselkammaren i Eskilstuna, förvandla söndags- och aftonskolans
högre avdelninng till en teknisk fackskola för maskinindustri och såmedelst

Underhåll.

överflytta det väsentliga av kostnaderna på statsverket, synes Kollegium
icke skäligt, då Kollegium redan förut ifrågasatt, huruvida ens de tre av
kommittén föreslagna fackskolorna för maskinindustri skulle vara behövliga.
Eu avsevärd ökning av kostnaderna för den lägre tekniska undervisningen
torde visserligen genom omorganisationen komma att drabba Eskilstuna
stad lika väl som andra samhällen, men även om hittills den teoretiska
yrkesundervisningen i Eskilstuna så gott som uteslutande inriktats på järnoch
metallindustri, så torde dock äfven här samma skäl som å andra orter
tala för dylik undervisnings anordnande jämväl för alla andra handtverksoch
industriella yrken.

Beträffande fackskolan för finare smides- och metallindustri synes det
Kollegium, som om denna såväl med hänsyn till syftet och till inträdesfordringarna
är att anse såsom lärlingsskola och det av den typ, som
kommittén benämnt »fullständiga lärlingsskolor.» Emot vad kommittén
härutinnnan anfört, har Kollegium intet att invända. Däremot synes det
Kollegium icke lämpligt, att efter inrättandet av de av kommittén föreslagna
tekniska fackskolorna namnet »fackskola» bibehålies för den ifrågavarande
skolan i Eskilstuna, då denna har ett från de förra helt avvikande
ändamål.

I avseende å vad kommittén föreslagit rörande läroplanen för fackskolan,
har Kollegium intet annat att erinra än, att vid ämnesgrupperingen böra
följas de principer, som Kollegium angivit böra gälla för de kompletterande
lärlingsskolorna.

Emot vad kommittén i övrigt anfört rörande ordnandet av den lägre
tekniska undervisningen i Eskilstuna, har Kollegium icke något att invända.

Tekniska skolan i Stockholm.

Den nuvarande tekniska skolan i Stockholm har av kommittén föreslagits
böra med bibehållande av sitt nuvarande namn omorganiseras till en läroanstalt
för konsthantverket, omfattande dels en konstindustriell yrkesskola,
avseende att giva personer (manliga och kvinnliga) med god erfarenhet
inom något konstindustriellt yrke tillfälle att förvärva den konsttekniska,
yrkesekonomiska och medborgerliga bildning samt den ytterligare förkovran
i praktisk yrkesutbildning, som fordras för en framgångsrik utövning av
deras yrke, dels en konsthantverksskola med ändamål att giva personer
med god erfarenhet inom någon gren av konsthantverket möjlighet att
förvärva en i konstnärligt hänseende större fulländning i sin yrkesbildning.

Då behovet av den teoretiska yrkesundervisning, som hitintills meddelats
i tekniska skolan i Stockholm, synes komma, för såvitt det avsett de allmänna
yrkesintressena, att kunna tillgodoses genom de i det föregående
behandlade skolformerna, torde ett omorganiserande av förenämnda skola

i huvudsaklig överensstämmelse med kommitténs förslag ej behöva möta
några betänkligheter.

I fråga om vissa detaljer av förslaget finner sig Kollegium emellertid i
överensstämmelse med sin i samband med behandlingen av de övriga
skolformerna angivna uppfattning böra uttala önskvärdheten av från förslaget
avvikande anordningar, och har Kollegium att därvid i vissa avseenden
stödja sig på uttalanden av bland andra tekniska skolans i Stockholm
styrelse.

Enligt kommitténs förslag skulle kurslängden i konstindustriella yrkes - (nånyrkeukoian.
skolan vara ifråga om dagkurser 40 arbetsveckor under ett år och ifråga
om aftonkurser 30 å 40 arbetsveckor under vartdera av två år. Såsom
Kollegium redan framhållit beträffande yrkesskolor i allmänhet, bör enligt
Kollegii förmenande även här kurslängden bestämmas med hänsyn till de
olika yrkenas behov. För säsongyrken bör härvidlag hänsyn tagas jämväl
därtill, att kursdeltagarne under den brådaste tiden äro fria från skolarbete.

På grund härav kan det i vissa fall bliva erforderligt att även för dagkurserna
utsträcka kurslängden till två år, varvid ett mindre antal arbetsveckor
per år kunde beräknas. Genom en utsträckning av kurslängden
kunde även möjliggöras eu nedsättning av timantalet per vecka, så att tid
skulle bliva övrig även för hemarbete, som säkerligen icke helt och hållet
kunde undvaras.

Inträdesfordringarna ha av kommittén givits i huvudsak samma formulering
som för yrkeskurserna vid övriga yrkesskolor. För tillträde till de
för kvinnliga lärjungar avsedda textila yrkeskurserna har dock kommittén
tänkt sig, att fordringarna på föregående praktisk verksamhet skulle
kunna av överstyrelsen efter hörande av tekniska skolans styrelse nedsättas.

Mot skolans likställande i allmänhet med övriga yrkesskolor i avseende
å inträdesfordringarna har Kollegium intet att erinra. Den av kommittén
ifrågasatta nedsättningen av inträdesfordringarna till vissa kurser synes
Kollegium emellertid icke böra göras allmängiltig för samtliga inträdessökande
till dessa, utan torde det i stället böra givas skolans styrelse befogenhet
att medgiva inträde i de fall, där den inträdessökande styrker
sig äga särskilt utpräglade anlag av den art, som den ifrågavarande kursen
avser att utveckla, och dessutom en för undervisningens tillgodogörande
erforderlig praktisk erfarenhet, även om denna sistnämnda icke skulle vara
vunnen genom så lång tids yrkesarbete som tre år. Medan sålunda dylikt
medgivande, såsom grundande sig på den inträdessökandes individuella
anlag, icke bör utan vidare gälla alla inträdessökande till enbart de kvinnliga
textila kurserna, synes det i stället enligt Kollegii förmenande böra
kunna ifrågakomma för inträdessökande till alla inom skolan förekommande
kurser.

Rörande konsthantverksskolans ändamål och organisation samt de för Konsthantverk!-

skolan.

densamma gällande inträdesfordringarna liar Kollegium intet att invända.
I sist berörda avseende anser Kollegium det tvärt om vara synnerligen
lyckligt, om bestämmelserna formuleras så allmänt, som av kommittén
föreslagits, i det att endast härigenom kan åvägabringas det fulla hänsyntagande
till de iuträdessökandes konstnärliga begåvning, som redan i den
konstindustriella yrkesskolan syntes Kollegium påkalla eu viss befogenhet
för skolans styrelse att, när så prövades nödigt, medgiva inskränkning i
de fastställda inträdesfordringarna och som i kousthantverksskolan synes
Kollegium vara av så stor betydelse, att skolans styrelse bör äga befogenhet
att, med tillämpande av i enlighet med kommittéförslaget givna allmänna
bestämmelser, avgöra om lärjungarnas intagande.

Beträffande kursernas längd finner Kollegium intet att invända mot att
de göras tvååriga. Däremot synes det Kollegium vara ändamålsenligt, att,
såsom föreslagits av den av tekniska skolans styrelse särskilt tillsatta kommittén,
avkorta arbetsåret från 40 till 36 veckor, men i stället höja antalet
veckotimmar från 44 till 48. Härigenom vunnes längre sommarferier,
som för de flesta av lärjungarna säkerligen skulle vara av stort värde,
medan det minskade antalet arbetsveckor samtidigt tillfullo utnyttjades
till skolarbete så långt, som frånvaron av väsentligare hemarbete tilläte.

Ifråga om undervisningen har Kollegium intet att i huvudsak erinra.
Det bättre tillgodoseende av kompositionsarbetet som av Svenska slöjdföreningen
framhålles såsom särdeles behövligt och som av den nämnda
föreningen ansetts böra åstadkommas genom anställande av konstnärliga
krafter såsom speciallärare, anser Kollegium mycket väl kunna realiseras
inom ramen av den av kommittén föreslagna läroplanen, enär kommittén
icke har angivit, huru många av de 25 timmar, som anslagits till ämnesgruppen
»fackteckning och modellering i förening med ateljé-, laboratorieeller
verkstadsarbete», skola användas till de olika dithörande ämnena.
Att avgöra, huru många timmar inom varje yrkesavdelning skola användas
till kompositionsövningar, bör enligt Kollega förmenande ankomma på
skolans styrelse, något som icke torde strida mot det av kommittén framställda
förslaget. I de fall där kompositionsundervisningen icke synes
kunna anförtros åt vederbörande facklärare, kunna de av Svenska slöjdföreningen
ifrågasatta speciallärarna anställas såsom extra lärare i enlighet
med kommitténs förslag.

Emot vad kommittén i övrigt anfört rörande omorganisationen av tekniska
skolan i Stockholm, har Kollegium intet att för egen del invända.
Det synes emellertid, som om en viss skillnad i uppfattningen av skolans
syfte vore att finna mellan kommittén och skolans egna myndigheter.
Denna divergens framträder särskilt ifråga om skolans lägre avdelning, den
s. k. konstiudustriella yrkesskolan.

Medan kommittéförslaget i denna del synes lägga undervisningen på en

bredare bas och avse huvudsakligen arbetare inom vissa industrier, synes
man i det från skolan utgångna yttrandet vilja inskränka den konstindustriella
yrkesskolans verksamhet till att bliva mera rent konstnärlig, varvid
således verksamheten ej till arten skulle nämnvärt skilja sig från konstbautverksskolans
utan blott utgöra ett lägre stadium i förhållande till
denna. Detta står i samband med, att den inom skolan för yttrandes avgivande
tillsatta särskilda kommittén varit av den meningen, att konstindustriella
yrkesskolan jämväl hade att fylla uppgiften att vara en förberedande
kurs för inträde dels till konsthantverksskolan, dels till teckningslärarekursen,
för att vederbörande lärare skulle såsom hittills hava tillfälle
att under denna förberedande kurs skaffa sig ett säkert omdöme om vederbörande
elevers lämplighet för fortsatt utbildning.

De två olika uppfattningar, som här sålunda i viss män stå emot varandra,
synas icke vara utan betydelse vid uppgörandet av ny organisationsplan
för skolan, men torde det icke utan närmare utredning kunna
avgöras, vilkendera uppfattningen skall givas företräde eller i huru hög
grad hänsyn skall tagas till vardera av dem.

Skolans omorganisation kompliceras vidare därigenom, att med den nuvarande
s. k. högre konstindustriella skolan är förenad en utbildningskurs
för lärare i teckning, angående vilken kurs kommittén icke i sitt utlåtande
har uttalat sig.

Härtill kommer, att skolans lokalfråga redan lång tid varit brännande
och mycket snart kräver sin lösning.

På grund av vad här anförts, anser sig Kollegium böra ifrågasätta, om
icke tekniska skolans styrelse eller särskilda sakkunniga borde erhålla i
uppdrag att efter företagen utredning inkomma med förslag till omorganiserandet
av tekniska skolan i Stockholm såsom en skola för konsthantverk
och konstindustri, varvid jämväl frågan om anslutning till densamma
av kurs för utbildande av teckningslärare skulle upptagas till behandling.
Med hänsyn till att behovet av lokalfrågans lösning är så trängande, att
denna ej torde kunna fördröjas under hela den tid, som åtgår för inrättandet
av de nya skolformer, som avse att ersätta större delen av den undervisning,
som nu i skolan bedrives, synes denna utredning jämväl böra
avse ordnandet av skolans nuvarande undervisning i sin helhet under övergångstiden.

Normalskolan.

För ett ändamålsenligt ordnande av den lägre tekniska undervisningen
hava betydande svårigheter synts kommittén komma att möta särskilt i
tre avseenden, nämligen med avseende å anskaffningen av kompetenta
lärare, utarbetandet av organisations- och undervisningsplaner för de sär -

skilda skolorna och anskaffningen av läroböcker och undervisningsmateriel.
Vid en så genomgripande omorganisation av det lägre tekniska undervisningsväsendet,
som det i kommitténs förslag är fråga om, har kommittén
ansett, att de nämnda svårigheterna icke kunna mötas med mindre staten
härför vidtager särskilda åtgärder. På grund härav har kommittén föreslagit
inrättandet av en statens normalskola för yrkesundervisningen, som,
på samma gång den ombesörjde en väsentlig del av yrkesundervisningen
i Stockholm, jämväl skulle utgöra en lärareutbildningsaustalt och eu mönsteroch
försöksskola på yrkesundervisningens område.

Beträffande de vid de blivande lärlings- och yrkesskolorna anställda
lärarnes kompetens har Kollegium redan uttalat sin anslutning till kommitténs
uppfattning, att yrkesmän böra i största möjliga utsträckning anställas.
Men då härvidlag de yrkesmän, som befinnas hava intresse för att åtaga
sig undervisningsarbete i de nämnda skolorna, på grund av de för närvarande
så gott som fullständigt oordnade förhållandena på detta område
endast hava sin egen energi och kunskapstörst att tacka för, att de på
egen hand lyckats skaffa sig eu fullgod teoretisk yrkesutbildning, så följer
därav, att många av dem ej känna sig mäktiga att i form av ordnad skolundervisning
framlägga sitt kunskapsförråd. Detta torde i första hand
vara förhållandet bland hantverkets män, men även i viss mån inom den
egentliga industrien, ehuru inom sistnämnda område tillgång jämväl torde
finnas på för saken intresserade personer med systematisk, teknisk utbildning.
Den ifrågasatta lärareutbildningen bör sålunda först och främst avse
att dels systematisera lärarekandidaternas eget kunskapsförråd ur pedagogisk
och metodisk synpunkt och i mån av behov även komplettera detsamma,
dels ock på grundvalen av undervisning i skolavdelningar på olika
stadier meddela dem de för undervisningens ändamålsenliga bedrivande
erforderliga pedagogiska och metodiska anvisuingarna. Såsom kommittén
anmärkt, torde man emellertid utom yrkesmän även få att räkna med ett
avsevärt antal i andra skolor anställda lärare såsom undervisare i särskilt
de förberedande ämnena i här ifrågavarande skolor. Vad dessa lärare
behöva av särskild utbildning torde böra vara inriktat på att ur deras
eget, för allmänbildande skolor i regel avpassade kunskapsförråd, avgränsa
de delar, som behövas såsom grund för yrkesutbildningen och att anknyta
dessa avgränsade delar till de grenar av den egentliga yrkesundervisning,
inom vilka tillämpningarna äro tillfinnandes.

Då behovet av en lärareutbildning med ovan angivna ändamål ej torde
kunna tillfredsställas med mindre staten fullständigt övertager vissa lärlings-
och yrkesskolor och organiserar dessa i särskilt syfte att med dem
som grundval meddela lärareutbildning, finner sig Kollegium böra biträda
kommitténs förslag att inrätta en statens normalskola för yrkesundervisning
med syfte bland annat att giva såväl yrkesmän som lärare vid allmänna

skolor den särskilda utbildning av ovan antydd art, som de för yrkeslärarekallet
behöva. I samband härmed anser sig Kollegium emellertid böra
framhålla som sin uppfattning, att genomgång av lärarekurs ej bör vara
något oeftergivligt villkor för att erhålla anställning som lärare vid lärlings-
och yrkesskolor, enär de inom industri och hantverk skickligaste
fackmännens tid mången gång torde synas dem alltför dyrbar, för att de
skulle kunna anse sig ha tid att för egen utbildning såsom lärare offra ett
par månader. Ett villkor av antytt slag skulle sålunda möjligen kunna
hava till följd, att de ifrågavarande skolorna ginge miste om att till lärare
erhålla just de mest framstående fackmännen, vilka på grund av sin stora
duglighet säkerligen ej skulle vara i något behov av särskild lärareutbildning.

Det andra av kommittén föreslagna syftet med en statens normalskola
för yrkesundervisningen, nämligen att vara en mönster- och försöksskola
på yrkesundervisningens område, anser Kollegium jämväl böra vinna särskilt
beaktande. De å skilda orter mycket olika industriella förhållandena
komma nämligen, efter vad man kan förutse, att framtvinga ett stort antal
olika läroplaner; till ledning vid dessas uppgörande torde det vara av
största vikt, att en skola, omfattande olika former av lärlingsskolor och
yrkesskolor med till dem hörande olika slag av kurser inom de viktigare
yrkena, finnes att tillgå, där av särskilt lämpliga lärare försök finge utföras
för åstadkommande av normalplaner för undervisningens ordnande i olika
fall. I nära samband härmed står också arbetet med urvalet av lämplig
undervisningsmateriel och bibliotekslitteratur, ett arbete, som visserligen
till stor del med hänsyn till de olika orternas behov och ekonomiska resurser
i sista hand måste utföras vid varje särskild skola, men som dessförinnan
till sin grundläggande del bör ha utförts vid en anstalt med tillräckliga
ekonomiska och personliga resurser, för att eu verkligt rådgivande
och vägledande verksamhet därifrån skulle kunna bedrivas.

Emot kommitténs förslag angående normalskolans organisation har Kollegium
intet att i huvudsak invända. Dock anser sig Kollegium böra
framhålla, att, då lärlingsskolorna å mindre orter i många fall ej torde
bliva nog stora för att möjliggöra en uppdelning i yrkesavdelningar, det
vore lämpligt, att i normalskolan jämväl funnes avdelningar för gemensam
undervisning av lärjungar från olika yrken, enär såväl sättet för undervisningen
i dylika avdelningar som de i dem tillämpade läroplanerna i
många viktiga avseenden måste avvika från vad som gäller yrkesavdelningarna.

Angående kommitténs förslag i övrigt rörande normalskolan har Kollegium
intet att erinra förutom i avseende å de frågor, som beröra den av
kommittén föreslagna överstyrelsen för rikets tekniska skolor. Såsom förut
i annat sammanhang framhållits, bör enligt Kollegii åsikt Kollegium vara

de ifrågavarande skolornas chefsmyndighet och sålunda i allmänhet även
i avseende å normalskolan övertaga de uppgifter, som enligt kommitténs
förslag skulle åvila den ifrågasatta överstyrelsen. Då emellertid normalskolans
föreståndare, som enligt kommitténs förslag jämväl skulle vara
ledamot i överstyrelsen, torde såsom föreståndare få sig ålagd en arbetsbörda,
som mer än väl helt kräver sin man, anser Kollegium, att denna
befattning, som på grund av normalskolans särskilda uppgift naturligtvis
måste ställa större krav på sin innehavare än föreståndarebefattningarna
vid övriga lärlings- eller yrkesskolor, gives samma ställning som föreståndarebefattningarna
vid fackskolorna. Befattningen bör sålunda avlönas
lika med dessa och tillsättas av Eders Kungl. Maj:t på förslag av Kollegium.

Överstyrelsen.

Av kommittén har föreslagits, att den lägre tekniska undervisningen i
riket ställes under inseende och ledning av en särskild överstyrelse, vilken
skulle sortera under det statsdepartement, som i framtiden komme att handlägga
frågor rörande industri och hantverk. Som skäl för inrättande av
en särskild överstyrelse har kommittén anfört, att ledningen av det lägre
tekniska undervisningsväsendet i riket förutsätter ett så maktpåliggande
arbete med krav på omfattande insikter och stor erfarenhet på skilda områden,
att den måste anförtros åt personer, som uteslutande kunna ägna
sig åt fullgörandet av detta värv. Som skäl åter för överstyrelsens förläggande
under det departement, som kommer att behandla frågor rörande
industri och hantverk, har kommittén anfört, att många viktiga ärenden
tillhörande den ifrågavarande undervisningen stå i ett nära samband med
andra yrkesutbildningsfrågor, bl. a. lagstiftningen om lärlingsförhållandet,
och att de på grund därav böra behandlas inom samma statsdepartement
som dessa sistnämnda.

I vad kommittén anfört rörande behovet av särskild överstyrelse och angående
det statsdepartement, under vilket denna bör sortera, finner sig
Kollegium böra i huvudsak instämma. Rörande den ifrågasatta överstyrelsens
organisation finner sig emellertid Kollegium böra såsom sin mening
framhålla, att de kostnader, som överstyrelsens organiserande såsom ett
fristående ämbetsverk skulle komma att kräva, icke torde komma att uppvägas
av den möjlighet till de olika ärendenas allsidiga bedömande, som
kommittén genom överstyrelsen hoppats att åvägabringa. I likhet med
kommerskollegiikommittén och departementalkommitterade anser Kollegium,
att uppdraget att vara överstyrelse för det lägre tekniska skolväsendet bör
överlämnas åt Kollegium och att hithörande ärenden lämpligast handhavas
av en till industribyrån hörande sektion i det enligt de nyssnämnda kom -

4<J

mitteernas förslag omorganiserade Kollegiet. Utom det, att härigenom kostnaderna
avsevärt nedbringades, skulle genom eu dylik anordning även stora
fördelar vinnas just till förmån för hithörande ärendens sakliga behandling,
i det att inom Kollegium alltid funnes att tillgå för den allmänna närings
förvaltningens behov erforderliga fackmän inom skilda områden, fördelar,
vilka icke stodo att vinna inom ett ämbetsverk, vars arbetsområde begränsats
uteslutande till undervisningsfrågor.

Den inspektion, som enligt kommitténs förslag skulle utövas av överstyrelsen
och som sålunda enligt vad ovan anförts borde anförtros åt Kollegium,
torde, såsom även av kommittén föreslagits, tid efter annan böra
kompletteras genom eu facklig inspektion, utövad av särskilt förordnade
fackmän, varvid facklärarne vid normalskolan i åtskilliga fall kunde tänkasifrågakomma,
för att andra skolors erfarenheter skulle komma även normal
skolan till godo. De fackmän inom industri och hantverk, som sålunda
länge i uppdrag att inom resp. fack inspektera olika skolor, kunde jämväl
fungera som ett sakkunnigt råd, som gåves tillfälle att yttra sig i sådana
frågor, där särskild fackkunskap vore behövlig.

I vad Kollegium här yttrat om överflyttandet till Kollegium av det
huvudsakliga av den ifrågasatta överstyrelsens uppgifter och om fackinspektionens
ordnande har Kollegium att stödja sig, förutom på kommerskollegiikommittéus
och departementalkommitterades gemensamma utlåtande, även
i vissa delar på yttranden av Eders Kungl. Maj:ts befallningshavande i
Stockholms, Södermanlands och Jönköpings län, handelskammaren i Karlstad,
Tekniska högskolans lärarekollegium, Svenska teknologföreningen, de
tekniska föreningarnas samarbetsdelegation, Sveriges hantverksorganisation
samt ett flertal skolstyrelser och lokala myndigheter.

Övergångsbestämmelser och uppskattning av anslagsbehovet.

De flesta av de nuvarande lägre tekniska yrkesskolorna meddela, såsom
förut framhållits, i mycket stor omfattning sådan undervisning, som ej kan
karaktäriseras såsom yrkesundervisning. Då emellertid denna mera allmänbildande
undervisning måste anses fylla ett visst behov, synes dennas tvära
avbrytande icke vara gagneligt, utan torde tid böra givas vederbörande
kommuner att på ett eller annat sätt lämna den uppväxande ungdomen
ersättning för densamma, innan den helt avlägsnas från de lägre tekniska
yrkesskolorna. Såsom övergångstid, under vilken samtliga lägre tekniska
yrkesskolor antingen skola upphöra eller omvandlas till lärlingsskolor och
yrkesskolor i överensstämmelse med förut framställda grundsatser, synes
det Kollegium lämpligast, att eu tid av fem år fastställes. Eu dylik omvandling,
avseende inrättandet av lärlingsskola, bör, såsom Kollegium i

4 — Korum. Ull.

annat sammanhang föreslagit, åligga alla de kommuner, inom vilka finnas
minst 100 manliga arbetare mellan 14 och 18 år, som äro anställda i
hantverk eller industri. Inom dessa kommuner inrättas omedelbart eu
första årskurs, som årligen efterföljes av nya dylika, tills lärlingsskolan
erhållit avsett antal årskurser. Övriga kommuner berättigas att, om de
så önska, vidtaga samma åtgärd. Dessutom böra alla kommuner berättigas
att inrätta yrkesskolor med i första hand ämneskurser och sedermera
även, i den mån förut omnämnda utredning hunnit av chefsmyndigheten
verkställas, övriga till yrkesskolornas arbetsområde hörande
kurser.

Under övergångstiden böra icke blott de omorganiserade skolorna utan
jämväl de, som fortsätta med sin förra verksamhet oförändrad, ställas under
Kollegium såsom chefsmyndighet, och i anslutning därtill bör det för de
lägre tekniska yrkesskolorna utgående anslaget under riksstatens åttonde
huvudtitel upphöra och ersättas med ett annat under den sjunde huvudtiteln,
från vilket sistnämnda såväl de omorganiserade som de oomorganiserade
skolorna skola erhålla sina statsbidrag.

De till de olika kommunerna utgående nuvarande anslagsbeloppen synas
Kollegium böra utgå till oförminskade belopp under övergångstidens första
år för att sedan årligen minskas med en femtedel. För de kommuner, som
börjat inrätta lärlings- eller yrkesskolor, beräknas anslaget i enlighet med
de för dessa föreslagna bestämmelserna, varvid emellertid, om det sålunda
beräknade anslagsbeloppet är mindre än det belopp, som för ifrågavarande
år beräknats enligt nyss angivna grunder för det gamla anslagets indragning,
det sistnämnda beloppet bör utgå, så att i intet fall anslagsminskningen
må ske hastigare än med eu femtedel om året, såvida vederbörande
kommun önskar att i tillräcklig omfattning under övergångsåren fortsätta
med den hittillsvarande undervisningen.

Såsom kommittén framhållit, låta sig statsverkets kostnader för inrättandet
i erforderlig utsträckning av lärlings- och yrkesskolor ej med någon
större grad av noggrannhet beräknas. Då skolornas inrättande i de flesta
fall skulle vara frivilligt från kommunernas sida, torde antalet skolor
kunna med full säkerhet beräknas först efter en ingående undersökning
av de olika kommunernas intresse för saken. Likaså möta stora svårigheter
för beräknandet av det sannolika antalet skolavdelningar inom varje
skola.

De av kommittén lämnade statistiska uppgifterna torde dock, jämförda
med vissa statistiska uppgifter i de lägre tekniska yrkesskolornas årsberättelser,
kunna läggas till grund för en sannolikhetsberäkning angående det
erforderliga statsanslagets storlek under de närmaste åren. Vid denna
sannolikhetsberäkning har Kollegium tagit hänsyn till följande omständigheter,
nämligen dels att enligt Kollega förslag lärlingsskolorna i regel

böra avses endast för manliga lärjungar, dels att de av kommittén lämnade
statistiska uppgifterna avse endast sådana minderåriga, som äro anställda
i fabriker, men ej sådana, som äro anställda i hantverk, dels
att samma uppgifter medtaga fyra åldersklasser, medan lärlingsskolorna i
regel skulle bliva tre- eller stundom till och med blott tvååriga, dels att
skolplikten enligt Kollegii förslag skulle givas något mindre omfattning
än enligt kommitténs förslag, dels att i lärlingsskolorna enligt Kollegii förslag
skulle givas undervisning jämväl åt vuxna arbetare, som ej förut
inhämtat de kunskaper, som lärlingsskolorna skulle avse att bibringa, dels
och att vid omorganisationens genomförande de nya läroplanerna i regel
torde börja att tillämpas ej vid ett kalenderårs utan vid en hösttermins
början.

De orter, där enligt Kollegii förslag skyldighet att omedelbart påbörja
inrättandet av lärlingsskolor skulle föreligga, torde uppgå till något över
30. De till dessa orter, utom Stockholm, Göteborg och Eskilstuna, vilka
hittills erhållit särskilda anslag för den ifrågavarande undervisningen, såsom
statsbidrag till lägre tekniska yrkesskolor nu utgående anslagen utgöra
sammanlagt något över 75,000 kronor. Enligt Kollegii uppskattning torde
denna summa böra, med inräknande jämväl av erforderliga belopp för lärlingsskolors
påbörjande i de nämnda tre städerna, höjas till 120,000 kronor.
Med tillägg av det till lägre tekniska yrkesskolor å andra orter utgående
beloppet å cirka 65,000 kronor erhålles sålunda en anslagssumma av 185,000
kronor. För åtskilliga orter ingår i denna summa ett större belopp än det,
som beräknats med ledning av sannolika antalet avdelningar i en blivande
lärlingsskolas första årskurs. Det överskjutande beloppet har avsetts att
förhindra det tvära avbrytandet av de nuvarande skolornas allmänna undervisning.
I många fall torde emellertid den del av den nuvarande undervisningen,
som faller utanför lärlingsskolans program, vara av den art, att
den efter eu mindre omläggning kan anordnas såsom ämneskurser inom
en yrkesskola. På grund härav synes det Kollegium, som om den nyssnämnda
slutsumman skulle räcka även till anordnandet av yrkesskolor med
ämneskurser å åtskilliga orter, varvid man naturligtvis av ekonomiska skäl
bör tillsvidare ställa ifrågavarande orters lärlingsskolor och yrkesskolor under
gemensam förvaltning. För andra orter åter torde det vara behövligt att
något höja anslaget för att möjliggöra att inrättandet av även yrkesskolor
omedelbart påbörjas. Beräknas för detta ändamål högst 10,000 kronor och
till undervisningsmateriel 30,000 kronor, uppnås en slutsumma av 225,000
kronor. På grand av vad ovan anförts, synes det Kollegium, som om sålunda
eu anslagssumma under rubrik »yrkesundervisningens understödjande»
av i runt tal 225,000 kronor skulle tillnärmelsevis motsvara behovet under
det första övergångsåret.

För de följande åren torde man visserligen få att räkna med anslags -

minskningar för åtskilliga lägre tekniska yrkesskolor, som vederbörande
kommuner ej avse att omorganisera. Inrättandet av nya årskurser vid
de lärlingsskolor, som redan påbörjats, ävensom nyinrättade skolors anslagsbehov
torde, liksom även anordnandet vid vissa yrkesskolor av
yrkes-, förmans- och mästarekurser, komma att kräva, att under andra
och tredje övergångsåren anslaget höjes med 75,000 kronor årligen.
Höjes det därefter med 50,000 kronor årligen under fem år, varigenom
anslaget efter åtta år uppnått summan 625,000 kronor, så torde behovet
under den närmaste tiden vara tillfredsställt. Den i jämförelse med
kommittéförslaget något hastigare ökning, som sålunda enligt Kollegii förmenande
skulle vara erforderlig, beror dels därpå, att Kollegium, såsom
förut angivits, förutsatt, att vissa kommuner erhålla skyldighet att omedelbart
påbörja inrättandet av lärlingsskolor, dels även därpå, att Kollegium
i sina beräkningar upptagit jämväl bidrag till undervisningsmateriel.

I den mån kompletterande lärlingsskolor hinna inrättas i Eskilstuna och
Göteborg, bör, försåvitt dessa lärlingsskolor icke helt eller delvis komma
att ingå i tekniska skolans i Eskilstuna söndags- och aftonskola och slöjdföreningens
skola i Göteborg, vid beräkningen av statsbidrag till de sistnämnda
skolorna vederbörlig hänsyn tagas till den minskning i deras arbetsområde,
som av särskilda lärlingsskolors inrättande möjligen kan bliva en
följd.

Rörande det av kommittén föreslagna anslaget till särskild överstyrelse
för rikets tekniska skolor får Kollegium erinra om sin förut uttalade
åsikt, att Kollegium bör givas uppdraget att vara de ifrågavarande skolornas
chefsmyndighet, varav skulle följa, att det ifrågavarande anslaget
såsom obehövligt kunde utgå, varvid emellertid är att märka, att uppdragandet
åt Kollegium att vara chefsmyndighet i förevarande avseende
helt naturligt också komme att draga vissa, om ock avsevärt mindre kostnader.

Beträffande anslaget till fackskolorna får Kollegium vidare erinra om.
att enligt Kollegii förmenande antalet fackskolor för maskinindustri möjligen
skulle kunna minskas från tre till två, och att jämväl fackskolan för
trävaruindustri kunde undvaras. I stället har Kollegium förordat bibehållandet
av ett par av de nuvarande tekniska elementarskolorna i moderniserad
form. De ändringar i de av kommittén gjorda kostnadsberäkningarna,
som skulle betingas av de sålunda ifrågasatta avvikelserna från
kommitténs förslag, torde emellertid icke så mycket komma att gälla de
årliga kostnaderna, utan huvudsakligen bestå i eu minskning i de med
fackskolornas inrättande förenade engångskostnaderna.

I avseende å vad kommittén i övrigt anfört rörande beräknandet av kost -

naderna för den lägre tekniska undervisningens omorganisation har Kollegium
intet att erinra.

Vid detta ärendes behandling har såsom representant för Socialstyrelsen
deltagit Generaldirektören H. Elmqvist.

Underdånigst:

K. Å. FRYXELL.

Per G. Friberg. Gunnar Dillner,

föredragande.

Vilh. Berglund.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING,

Sid.

Lärlingsskolorna ................................................................................................ 7

Yrkesskolorna ................................................................................................... 25

Fackskolorna...................................................................................................... 36

Tekniska skolan i Eskilstuna .............................................................................. 41

Tekniska skolan i Stockholm .............................................................................. 42

Normalskolan ................................................................................................... 45

Överstyrelsen ................................................................................................... 48

Övergångsbestämmelser och uppskattning av anslagsbehovet .................................... 49

UTLÅTANDE

DEN LÄGRE TEKNISKA UNDERVISNINGENS
ORDNANDE

AVGIVET AV

KUNGL. KOMMERSKOLLEGIUM

BILAGOR

TRYCKT HOS

P. PALMQUISTS AKTIEBOLAG, STOCKHOLM 19Ifi

angående yttranden över utlåtande och förslag av kommittén
för den lägre tekniska undervisningens ordnande.

Genom nådig remiss den 17 augusti 1912 har Kommerskollegium anbefallts
avgiva utlåtande.

Kollegium har till åtlydnad av i remissen given befallning infordrat
yttranden från samtliga handelskammare utom dem i Karlstad, Visby och
Luleå samt från styrelsen för vävskolan i Borås.

Därjämte har Kungl. Maj:t för yttrande remitterat ärendet till styrel- i^tå/yT
serna för tekniska högskolan, Chalmers tekniska läroanstalt, samtliga tekniska
elementarskolor och tekniska skolan i Stockholm, direktionen för
tekniska skolan i Eskilstuna, Överståthållareämbetet, Kungl. Maj.ts befallniugsliavande
i samtliga länen, Medicinalstyrelsen, Brukssocietetens fullmäktige
i Järnkontoret, Sveriges hantverksorganisation, Svenska trävaruexport-,
cellulosa- och trämasseföreningarna, Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen,
tekniska föreningen i Hälsingborg, slöjdföreningen i Göteborg,

Svenska teknologföreningen, Svenska pappersbruksföreniugen och Sveriges
industriförbund.

De av Kollegium begärda yttrandena hava inkommit med undantag av inkomna yttrandet,
som begärts från handelskammaren i Borås. Denna har nämligen på
förfrågan förklarat sig ej vilja avgiva särskilt yttrande, enär flera av handelskammarens
ledamöter deltagit i beredandet av Borås stadsfullmäktiges
yttrande till Kungl. Maj:t.

De flesta av Kungl. Maj:t infordrade utlåtandena hava inkommit. Dock ™ “gyttra*.
hava tekniska elementarskolan i Örebro och Konungens befallninghavande
i Örebro län ännu ej avgivit sina yttranden. Södra Sveriges byggnadstekniska
samfund, som särskilt begärt bliva satt i tillfälle att yttra sig
har ej heller ännu inkommit med yttrande.

Yttrat sig till Kollegium har dessutom Karlstads handelskammare, varjämte
från Sveriges tekniska föreningars samarbetsdelegatiou till Kollegium
överlämnats ett yttrande från Sveriges gjutmästareförbund.

Därjämte hava genom berörda myndigheter och korporationer talrika
yttranden från lägre tekniska skolor och kommuner överlämnats.

Till grund för denna p. m. ligga samtliga till Kollegium och Kungl.
Maj:t inkomna yttranden.

Det största antalet yttranden går i huvudsakligen gynnsam riktning.

Sveriges tekniska föreningars samarbetsdelegation gillar principerna och
finner förslaget i huvudsak motsvara dem. Den tillstyrker på det varmaste
förslagets snara antagande i princip, samtidigt som beträffande detaljerna
möjligheterna till utveckling och anpassning efter förefintliga behov ständigt
måste hållas öppna.

Lärarerådet vid Chalmers tekniska läroanstalt kan i huvudsak ansluta
sig till de riktlinjer, som kommittén lämnat för yrkesundervisningens
ordnande. Häri instämmer anstaltens styrelse. Förslaget anses vara en
utredning av vad denna undervisning i eu framtid kan och bör bliva.
Med avseende å de tekniska fackskolorna framställas dock åtskilliga anmärkningar,
särskilt gällande läroplanerna.

Kritik ur all- . , .

manna syn- tjock bar kommitteförslaget i sin helhet kritiserats ur följande växlande
punkter, synpunkter:

syn till den 1) Det hade bort utarbetats under hänsyn till jämväl den högre tekniska
v ndervwningcns undervisningens omorganisation (Svenska trävara- och cellulosaföreningarna,
omnrgamsatwn. Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreniugen, Svenska pappersbruksföreningen
och Stockholms handelskammare). Sålunda beklagar Svenska
pappers- och cellulosaingenjörsföreningen, att frågan om den högre och den
lägre tekniska undervisningens ordnande ej behandlats i sammanhang,
utan av två skilda kommittéer, som ej haft kontakt med varandra. Svenska
teknologföreningen anser lägre och högre teknisk undervisning utan
olägenhet kunna omorganiseras oberoende av varandra.

™f£ks- ej 2) Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen gör även anmärkning
industrien. på( att dessa kommittéer varit så sammansatta, att ej fabriksindustrien däri
blivit så representerad, att dess behov och önskningar kunnat framhållas
tillräckligt. Särskilt har i förevarande kommitté ingen medlem kunnat på
grand av egen praktisk erfarenhet tillvarataga fabriksmässigt bedriven storindustris
intressen. Kommittén förefaller att ha behandlat ämnet ur hantverkssynpunkt,
men då den låter undervisningen i industriens skolor bli i
det hela lika den, som avsetts för hantverkerierna, gör detta förslaget för
industrien olämpligt. Svenska pappersbruksföreningen anser, att kommittén
ej beaktat de för de olika industrierna säregna förhållandena, som dock
med nödvändighet måste studeras, för att förslaget skall bliva fullt tillfredsställande.

läkt kontakt med ^ andra sidan beklagar konsul Ljunggren, att kommittén ei sökt
hantverkarna, kontakt med hantverkarna.

4) Konsul Ljunggren anser också, att kommittén bort taga hänsyn tilltih ‘p^ka''yrltl‘

tinska yrkesutbildningskommittén. “lommiMn.

5) Andra anse åter, att kommittén i alltför hög grad följt kontinentala För "tiämiM.
mönster, som icke passa för de mindre förhållanden, som råda hos oss.

Styrelsen för Tekniska högskolan anser frågan om lärlingsskolans organisation
böra underkastas förnyad utredning. Den ifrågasätter, om de riktlinjer,
kommittén följt för densamma, här i Sverige kunna följas med

samma fördel som i utlandet, varifrån organisationen hämtats.

Kungl. Maj:ts befallningshavando i (lävleborgs län ifrågasätter sålunda,
om ej den framlagda planen kommer att slå över målet. Man har anställt
jämförelser med Tyskland, Österrike m. in. och i mycket låtit de
sätt, varpå undervisningen där ordnats, tjäna som mönster. Vårt land är
ej och kan ej bliva ett industriland som dessa länder. Då förslaget kräver
ett betydligt ökat statsanslag och betydande uppoffringar av kommunerna,
är det skäl att tänka på, huruvida man ej skulle kunna åtnöjas med en
mindre genomgripande omorganisation.

Kungl. Maj ds befallningshavande och styrelsen för tekniska skolan i
Uppsala yttra i samma ämne: Kommittén beaktar ej tillräckligt det goda,
som finns i Sverige av yrkesundervisning. Den har ej tillräckligt undersökt,
om dess utländska mönster passa i Sverige. Den nu befintliga yrkesundervisningen
borde i stället utvecklas och anpassas efter svenska förhållanden.
På så sätt undviker man dyrbara misstag.

I samma riktning yttrar sig såväl Kungl. Maj ds befallningshavande i
Östergötlands län som ock stadsfullmäktige i Norrköping och Ebersteinska
söndags- och aftonskolan. Särskilt betonas faran av att bryta med bestående
förhållanden samt vikten av att vid reformer tillgodogöra sig den
erfarenhet, som vunnits inom eget land.

Tekniska skolan i Stockholm anser, att kommittén sett det nuvarande tillståndet
på förevarande undervisningsområde i alltför mörka färger samt att
alltför litet erkännande givits åt det aktningsvärda arbete, som med de begränsade
ekonomiska möjligheter, vilka stått till buds vid olika slag av skolor
i riket, nedlagts och alltjämt nedlägges på vår lägre tekniska undervisning.

Total omarbetning av förslaget önskas på vissa håll, bland andra av Förslag till
Svenska pappersbruksföreningen. Svenska pappers- och cellulosaingenjörs- ning
föreningen, som finner förslaget otillfredsställande till både principer och
detaljbehandling, hemställer, att Kungl. Maj:t måtte för vidare utredning
och nytt förslag överlämna ärendet till ny kommitté, så sammansatt, att
de viktigaste av landets näringsgrupper, för vilka den tekniska undervisningen
har betydelse, däri på lämpligt och avgörande sätt bliva företrädda.

För denna kommitté uppställer föreningen ett utförligt program.

Den skulle skilja på och taga reda på behoven i olika industrigrupper.

Förslag till
omarbetning
av större delar
av förslaget.

Lärling sskolan s
anknytning till
folkskolan.

Hela lärlingslagförslagets
omarbetning.

I vilka yrken behövas
lär ting 8-skola ?

Tekniska elementarskolornas
indragande.

Mästarkurser och
förmansskolor.
Lärareutbildningen
.

Centralt yrkesutbildningsinstitut.

Överstyrelsen.

Lärarekollegier.

Den skulle taga kännedom om vilka önskningar i fråga om teknisk undervisning,
som de näringsidkare f^ste, vilka företrädesvis använde befälsämnen
från tekniska elementarskolor och dylika läroanstalter, ävensom för
samma ändamål sätta sig i förbindelse med industriella föreningar. Den bör
studera ej blott statliga utan även mera privata fack-, yrkes- och verkmästarskolor,
vilket kommittén underlåtit i betänkandet, ävensom det gagn olika
slags tekniska undervisningsanstalter medfört och mot dem riktade anmärkningar.
— Den bör tillse, att den lägre tekniska undervisningen kompletterar
de behov, den högre tekniska undervisningen ej är avsedd att fylla.
Den bör anordna de blivande lägre tekniska undervisningsanstalterna så,
att de i första hand giva god allmän teknisk underbyggnad. — Den bör i
avvaktan på frågans ordnande i sin helhet suarast möjligt utarbeta förslag
till förmansskolor. — Den bör förlägga specialundervisningen huvudsakligen
till fortsättningskurser vid de tekniska högskolorna.

Bland yrkandena om endast partiell omarbetning och anmärkningar mot
större huvudpartier av förslaget märkas särskilt:

1) Frågan om lärlingsskolornas anknytning till folskolan förauleder en
del anmärkningar mot förslaget.

2) Järnkontoret föreslår ny utredning angående lärlingsskolorna.

3) Tekniska föreningen i Hälsingborg yttrar, att först efter förfrågningar
och undersökningar inom industrien torde kunna avgöras, vilka industrier,
som behöva skolutbildade lärlingar.

4) Mot förslaget att helt och hållet indraga de tekniska elementarskolorna
utövas mycken kritik. Principuttalanden göras t. ex. om den tekniska
allmänbildningens behövlighet för arbetsledare, särskilt med hänsyn
till att vår industri ofta är mindre specialiserad än utlandets, samt om den
lägre och högre tekniska undervisningens konkurrens med varandra. Stockholms
handelskammare föreslår här att genom en ny utredning sammanarbeta
förslaget med förslaget om den högre tekniska undervisningens ordnande.

5) Från flere håll föreslå9 inrättande av mästarkurser och förmansskolor.

6) Hudiksvalls tekniska aftonskola föreslår annat ordnande av lärareutbildningen.

7) Sveriges hantverksorganisation har uppgjort förslag till centralt yrkesutbildningsinstitut.

8) Mot inrättande av en fristående överstyrelse riktas talrika anmärkningar.

9) Tekniska skolans i Stockholm kommitté framhåller betydelsen av, att
lärarekollegiernas befogenhet vid eu blivande omorganisation noga bestämmes.
Särskilt bör angivas, att till de kollegiesammanträden, å vilka betygs -

och andra eleverna berörande frågor, skola avgöras, samtliga lärare, som
utöva självständig undervisningsverksamhet, skola kallas att beträffande
antydda spörsmål i besluten deltaga.

Bland de smärre detaljer, som väckt största kritiken, äro förläggningen Kritik av
av undervisningstiden i lärlingsskolau, skolstyrelsernas sammansättning och -er
fackskolornas fördelning på de olika orterna.

Lärlingsskolor.

(Sid. 70-73. 93—155.) 1

Förslaget om lärlingsskolors inrättande gillas i allmänhet i princip. Dock
yttrar A. F. Wiking i reservation till Svenska teknologföreningens betänkande,
att han helst såge, det förslaget om inrättande av lärlingsskolor
finge förfalla. Förslaget är löst hopkommet och dyrt. Det är ej alls självklart,
att den s. k. teoretiska utbildningen ökar elevens förmåga att fylla
sin plats i ledet. Vill han uppåt, har han yrkes- och fackskolor samt antagligen
som nu frivilliga söndags- och aftonskolor att tillgå.

Emot kommitténs uppfattning, att lärlingsskolau är en nödvändig förberedelse
till yrkesskolan, invänder stadskamreraren i Göteborg, att med eu
redan börjad och ytterligare i utsikt ställd förbättring av folkskoleväsendet
torde lärlingsskolan erfordras som en sådan nödvändig förberedelse.

Kungl. Maj:ts befallningshavaude i Västerbottens län finner förslaget i
stort sett giva tillräckligt fria händer att ordna detaljerna efter omständigheterna.
Grangärde kommunalstämma genom riksdagsman B. Eriksson i
Grängesberg anser lärlingsskolorna mest bli till gagn för hantverket.

Av de yttranden, som beröra frågan om sambandet mellan lärlingslag f?",
och lärlingsundervisning framställes endast i ett, nämligen det från Skånes
handels-, industri- och sjöfartskammare, den åsikten, att man för den lägre
tekniska undervisningens omorganisation ej bör avvakta lärlingslagen, om
det också vore lämpligt, att båda dessa frågor löstes på en gång. En
extrem ståndpunkt företrädes ock av tekniska skolan i Stockholm. Den
framhåller, att då på frågan om lämpligheten av och möjligheten att införa
en lärlingslag inverka så många olika faktorer, som icke direkt beröra
skolfrågan, en sammankoppling av dessa båda frågor lätt kan få eu för
skolfrågans lösning menlig inverkan. I sammanhang härmed påpekar styrelsen
för skolan, hurusom den av kommittén förebragta statistiken (sid.

39) ger vid handen, att lärjungarna vid de lägre tekniska skolorna företrädesvis
ämna tillägna sig kunskaper i allmänna ämnen. Detta förmenar
styrelseu utgöra bevis för behovet av fortsättningskurser till folkskolorna
utan samband med yrkesundervisning. Härigenom kunna också lärlings 1

Siffrorna hänvisa till kommittéförslaget.

skolorna befrias från sagda stora elevgrupp, och torde detta vara endast
till nytta för deras utveckling i tänkt riktning.

''/MÄr" 1 de Övriga yttrandena betraktas lärlingslagen såsom förutsättning för
larimgtiag. lärlingsskolorna. Särskilt en mängd skolstyrelser och kommunala myndigheter
anse lärlingslagen vara en nödvändig sådan förutsättning.

Så t. ex. framhålla stadsfullmäktige i Skara, att skolorna komma att
arbeta under mycket svåra förhållanden under övergångstiden, om lärlingslag
då ej finnes, som tillförsäkra arbetsgivarna fördelar mot uppoffringarna
för lärjungarnas ledighet.

samma riktning uttala sig Konungens befallningsliavande och styrelsen
för tekniska skolan i L ppsala, som finna, att vid omorganisationen
antagandet av en lärlingslag hör till de viktigaste frågorna, ty att förplikta
arbetsgivarna emot arbetarna, men ej tvärtom, kan ej vara riktigt.

Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningcn anser frågan om lärlingsskolorna
ej i allmänhet diskutabel, förr än lärlingslag antagits.

Järnkontoret, som påyrkar eu omarbetning av hela lärlingsskoleförslaget,
yttrar, att eu sammanarbetning därvid bör ske mellan bestämmelserna om
lärlingsskolans organisation och lärlingslagen.

Styrelsen för tekniska yrkesskolan i Karlskrona ansluter sig till obligatorisk
skolgång, men anser eu nödvändig betingels ehärför vara ett samtidigt
ordnande av lärlingsförhållandena och den teoretiska yrkesundervisningen.

Stadsfullmäktige i Linköping och styrelsen för Ljungstedtska tekniska
} rkesskolan ansluter sig till kommitténs förslag om lärlingsskolor, yrkesskolor
och fackskolor men betonar, att basis för reformen bör vara en lärlingslag,
som, på samma gång den ordnar förhållandet mellan lärlingar
och mästare, giver lärlingarna såväl rättighet som skyldighet att besöka
lärlingsskolorna.

Svenska pappersbruksföreningen, som ock anser lärlingsskolorna förutsätta
eu lärlingslag, påpekar emellertid, att dessa skolor äro av intet intresse
för pappersindustrien, som ju på grund av gällande lag ej använder
arbetare under 18 år.

lärlingslagens Om den blivande lärlingslagens innehåll föreligger en del önskemål:

Tekniska föreningen i Hälsingborg anser nödvändigt, att förhållandena
genom lärlingslagen ordnas så, att arbetsgivaren får behålla lärlingen i
minst 3 år.

Styrelsen för tekniska skolan i Kalmar och stadsfullmäktige med instämmande
av Konungens befallningsliavande anse, att lärlingslagen bör kunna
i någon mån reglera olägenheterna av skolplikten genom att garantera god
yrkesutbildning och mästarersättning i form av premier eller eljes.

Stockholms handelskammare yttrar, att lärlingslagen bör dels bestämma, i
vilka yrken arbetsgivaren är skyldig bereda lärlingar undervisning, dels
förplikta lärlingen mot arbetsgivaren.

Stadsfullmäktige i Gävle önska, att genom lärlingslagen förhindras, att
ungdom i skolpliktsåldern på grund av sin skolplikt skall möta svårigheter
att få anställning.

Bland de bestämmelser lärlingslagskommittén föreslagit må här anföras
följande:

Lärlingslagen gäller de yrken, i vilka enligt Kommerskollegiets bestämmande
lärotiden skall anses vara minst 2 år. Lärotiden får ej i något
yrke bestämmas längre än till 4 år (2 §).

I lärlingskontraktet kan kortare lärotid stipuleras, om lärlingen redan
genom föregående arbete eller eljest vunnit någon utbildning i yrket. I
så fall skall vid kontraktets registrering hos vederbörande lärlingskommission
redogöras för skälen till avvikelsen (8 och 10 §§).

Ej må någon till lärling antagas, innan han fyllt 14 år (3 §).

Lärling, som är under 18 år, är skyldig att genomgå kompletterande
lärlingsskola, om sådan finnes på orten. Lärling må dock genomgå även
annan skola, därest den är lika lämplig (7 §), (Falu tekniska aftonskolas
styrelse förordar skyldighet för lärlingar i åldern 14—18 år att bevista
kompletterande lärlingsskola eller, där dylik icke finnes, annan, exempelvis
i samband med folkskola anordnad fortsättningsskola, som kan befinnas
lämplig.)

Arbetsgivaren är skyldig övervaka, att lärlingen fullgör sin berörda skolplikt,
bereda honom erforderlig ledighet därtill och bekosta undervisningen
(11 §).

I fråga om de föreslagna lärlingsskoletypernas större eller mindre lämp- Lärlingsskole
lighet delar man i allmänhet kommitténs uppfattning.

Sveriges hantverksorganisation vill ha de olika slagen lärlingsskolors Benämningar.
namn äudrade så, att »kompletterande lärlingsskolor» kallas »lärlingsskolor»
och de övriga få lämpliga prefix.

I. Kompletterande lärlingsskolor.

(Sid. 71—72, 93-96, 104—137.)

De kompletterande lärlingsskolorna anses allmänt mest överensstämma Mast överens r

° stammande med

med de nuvarande afton- och söndagsskolorna. De kunna, såsom t. ex. nuvarande

° afton- och son styrelsen

för Hudiksvalls tekniska aftonskola och styrelsen för tekniska dagsskoior.
yrkesskolan i Karlshamn påpeka, lätt utbildas ur dessa.

Konungens befallningshavande i Östergötlands län ävensom stadsfullmäktige
i Norrköping samt Ebersteinska söndags- och aftonskolan, vilka
anse de kompletterande lärlingsskolorna vara de enda som kunna komma
ifråga, framhålla, att de lätt kunna anpassas till de nuvarande aftonskolorna.

Instämman den.

Kritik.

A. Skolpliktens
ineffektivitet.

B. Skolpliktens
nödvändighet.

1. Olämpliga
elever sänka
skolans nivå.
s. 106.

Konungens befallningshavande i Värmlands län anser, att de kompletterande
lärliugsskolorna utgöra den skolform, som företrädesvis kan ifrågakomma
inom länet.

Skolplikt under lärlingsåldern.

(Sid. 71—72, 105—110.)

I förslaget om skolplikt instämma obetingat en mängd tekniska skolor,
kommuanla myndigheter, flera handelskammare, hantverksorganisationen
in. fl. Styrelsen för tekniska yrkesskolan samt stadsfullmäktige i Kalmar,
med vilka Konungens befallningshavande instämmer, påpeka dessutom
skolpliktens betydelse i kampen mot »ungdomens förvildning». Konungens
befallningshavande i Värmlands län har särskilt betonat lämpligheten av
skolornas obligatoriska karaktär, enär de måste betraktas utgöra ett led i
det omhändertagande av det uppväxande släktet till en allmän fostran,
som efter avslutad folkskoleutbildning för ungdomen i dess mest kritiska åldersgräns
säkerligen är av stort behov påkallat. Ebersteinska söndags- och
aftonskolan håller skolplikt för nödvändig men anser, att den bör omfatta
alla, som äro anställda i industriens tjänst.

Förslaget möter dock även kritik.

Styrelseu för Uddevalla lägre tekniska yrkesskola med instämmande av
magistrat och stadsfullmäktige anser stadgandet om skotvång bliva föga
effektivt, helst någon påföljd för uteblivande ej föreslagits eller lämpligen
torde kunna uppställas.

Enligt Svenska teknologföreningeu och Tekniska föreningarnas samarbetsdelegation
torde skoltvånget i den omfattning kommittén förordar, ej kunna
genomföras. Skolplikten kan ej göras effektiv för de yngre arbetare, som
ej äro bundna genom lärlingskontrakt. För deras undervisning bör sörjas
genom folkskolans överbyggnad. I särskild reservation ansluter sig dock
ingenjör Hallgren i denna punkt till kommitténs förslag. Tekniska aftonoch
söndagsskolan i Karlstad anser, att omedelbart efter folkskolan bör
vidtaga skolplikt i överbyggnad på denna. Vid elevens inträdande i yrke
överflyttas hans skolplikt till lärlingsskolan, om han fyllt 14 år.

Beträffande skolpliktens nödvändigbes anföres:

Ingenjör Hadar Hallström i Eskiltuna, numera i Köping, vänder sig mot
kommitténs uttalande, att utan skotvång lärlingsskolorna ej skulle kunna
fylla sina uppgifter. Varför skulle ett samhälle, som gärna åtoge sig uppoffringar
för att bereda intresserade och begåvade fortsatt utbildning också
nödgas påtaga sig de kostnader, skolplikt för alla medför?

Stadsfullmäktige i Eskiltuna avstyrka obligatorisk lärlingsskolplikt, som
befaras sänka skolornas nivå. 25 % av ifrågavarande minderåriga i Eskilstuna
begagna sig nu frivilligt av undervisningen.

Konungens befallningshavande och styrelsen för tekniska skolan i Uppsala
yttra, att sådana, som ej ens kunnat genomgå folkskolan, ännu mindre
kunna genomgå lärlingsskolan.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare påyrkar, att kommunen
skall få giva dispens från skolplikt särskilt i betraktande av vissa personers
oemottaglighet för undervisning och fäster Kollegiets uppmärksamhet
på frågan, huru den obligatoriska skolplikten skall effektivt genomföras.

A. F. Wiking anser 14—10-åringar ej ha nått den mognad, att de kunna
tillgodogöra sig lärliugsskolundervisningen. Tvånget att besöka skolan gör
resultatet ännu sämre.

Handels- och industrikammaren i Örebro och Västmanlauds län ifrågasätter,
om icke lärling åtminstone i viss grad borde få avlöning av arbetsgivaren
under lärlingsskoltiden. Stadsfullmäktige i Växjö anser det böra
stadgas, vem det åligger att lämna nödigt understöd till lärling, som på
grund av fattigdom ej skulle förmå fullgöra skolplikten. Även föreslås av
styrelsen för tekniska yrkesskolan in. fl. i Kalmar premier för fattiga, förtjänta
lärlingsskoleelever, samt yttras av styrelsen för tekniska skolan i
Lund, att lärlingsskolan bör vara avgiftsfri.

Handelskammaren i Karlstad påyrkar, att skolplikten må omfatta minderåriga
arbetare vid industriella verk så nära skolan, att vägen dit och åter
tager en rimlig tid i anspråk och ej medför kostnader.

Stvrelsen för tekniska högskolan påpekar, att särskilt inom de industtiidkande
kommunerna i norra och mellersta Sverige kommer den obligatoriska
skolgången att bli mycket betungande för den ungdom, som bor
långt avlägset från kommunens huvudsakliga industricentrum, (exempelvis
Grängesberg inom det synnerligen vidsträckta Grangärde).

Beträffande de yrken, skolplikten bör omfatta, anföres följande:

Stadskamreraren i Göteborg, mot vars uttalande drätselkammaren ej har
något att invända, anser att skolplikten bör av kommunerna få begränsas
till de industrier, som av kommunen anses lämpliga. För övriga yrken
vill stadskamreraren i Göteborg ha frivilliga fackskolor.

Konungens befallningshavande i Kopparbergs län befarar, att skoltvånget
genom de därmed förbundna olägenheterna för arbetsgivarne skall på sina
håll och inom vissa industrigrenar visa sig i stånd att förhindra inrättandet
av lärlingsskolor.

Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen anmärker, att lärlingsskolor
ej kunna användas för upplärande av arbetare i pappers- och trä -

. Hänsynen till
lärlingarnas
ekonomi.

C. Skolpliktens
omfattning.

Vilka yrken bär
skolplikten omfatta
?

1. Ur synpunkten
av industriens
ekonomi, 8. 12.

masseindustrierna, enär minderåriga eller de, som få förpliktelser till lärlingsskola,
ej kunna mottagas till fackmässig utbildning i dessa industrier,
men att det vore nyttigt, om ynglingarna före sin anställning i dessa industrier
bleve uppövade i användandet av verktyg i t. ex. en yrkesskola för
järn- och metallarbetare. Dock anställas i fabrikerna minderåriga för bisysslor,
och föreningen anser det böra tillses, att ej deras lärlingsskoleplikt
göres för betungande och störande för fabriksarbetet.

Tekniska föreningen i Hälsingborg anser lärlingsundervisningen visserligen
nödvändig inom hantverket, men icke i alla industrigrenar. Eu stor
del industrier sysselsätta huvudsakligen personer, som ej behöva någon
som helst yrkeslärdom. För att undersöka i vilken grad lärlingsundervisningen
kan inskränkas i avseende på lärjungeantalet har föreningen
riktat eu rundfråga därom till eu del industriföretag. Av dessa hade företag,
representerande 4,4 av arbetarantalet i Hälsingborg ävensom Höganäs
Billesholms A.-B. svarat. De ingångna svaren finnas bilagda föreningens
yttrande. De företag, som svarat, representera 7,470 arbetare. Företag
med sammanlagt 0,788 arbetare hade därvid förklarat, att deras industrier
icke skulle hava något gagn av lärlingsskolan; företag, representerande
622 arbetare, att de kunde ha mer eller mindre nytta därav, samt
2 med 60 arbetare, att de ej använde arbetare under 18 år. Vilka större
industrier, som behöva skolutbildade lärlingar, kan först avgöras efter
undersökningar inom industrierna. Eu stor del fabriker behöva yrkesutbildat
folk blott på vissa befattningar. Man vunne då också genom det
minskade elevantalet, att man kunde lägga ned större kostnader på undervisningens
kvalitet.

Honungens befallningshavande i Uppsala och Tekniska skolans styrelse
därstädes anse, att förslaget i dessa delar ej kan slutligt prövas annat än
i samband med lärlingslagen, vilken, som ovan nämnts, ej skulle tillämpas
på alla yrken, enär många arbetargrupper ej behöva annan utbildning än
sin folkskolebildning. I samma riktning uttalar sig Konungens befallningshavande
i Jönköpings län samt styrelsen för tekniska elementarskolan i
Norrköping.

Järnkontoret önskar, att frågan om lärlingsskolorna utbrytes och underkastas
förnyad utredning. Förslaget är nämligen i denna del för vittgående
och likv öl icke ägnat att tillgodose det verkliga behovet. Inom olika yrken
är nämligen detta mycket olika, och för vissa yrken eller avdelningar av
yrken kan det sägas, att skolundervisning av nu avsett slag knappast erfordras.
Vid den av Järnkontoret förordade nya utredningen bör det
obligatoriska skoltvånget tagas under ny omprövning. Därvid bör också
mera hänsyn tagas till yrkenas verkliga behov.
krytering med Björn att lärlingsskolplikten, åtminstone så ordnad, som kommittén tänkt
mmderanga. sj& kan såsom styrelsen för tekniska skolan i Jönköping och stadsfull -

mäktige i Gävle försvåra erhållandet av anställning i åtskilliga yrken anses
därjämte från lärlingarnas sida eu viss motvilja mot skolgången som sådan
få beräknas. Skara hantverksförening befarar sålunda, att barnen efter
folkskolaus slut hellre skulle välja annan sysselsättning än som yrkesarbetare
vara underkastade ytterligare skolgång.

Stadsfullmäktige jämte magistraten i Kristianstad anse däremot den
fackmässiga läggningen av undervisningen ägnad att bäva mångenstädes
förefintlig motvilja mot skolplikten.

Styrelsen för tekniska yrkesskolan i Kalmar och stadsfullmäktige med
instämmande av Konungens befallningsbavande anse att skolplikten möjligen
kan medföra eu viss fara för att en del ungdom överger industrien
för att slippa skoltvånget, men påpekar, att industri och hantverk ej skulle
komma i ogynnsam ställning genom skolplikten, om, som folkundervisningskommittén
ställt i utsikt, obligatoriska fortsättningsskolor, handelsskolor,
hushållsskolor o. s. v. inrättas.

Stockholms handelskammare, som påyrkar eu lärlingslag, finner en planmässig
reglering av dessa frågor vara så mycket mera önskvärd, som det
iir fara värt, att lärlingen kan dragas från ett yrke till ett annat, om alltför
stora skiljaktigheter beträffande skoltvånget finnas mellan yrkena.
Liksom i utlandet bör skolplikten jämväl omfatta handelsyrket. I det
sistnämnda instämmer styrelsen för Varbergs tekniska söndags- och aftonskola.

Konungens befallningsbavande och tekniska skolan i Uppsala yttra, att
de 14—18-åringar, som ej sysselsättas inom hantverket eller industrien,
såsom springpojkar, trädgårdselever m, fl., ej borde utestängas från lär
lingsskolorna.

På det att vid reformens genomförande något visst yrke ej skall anse
sig särskilt betungat eller åsidosatt borde enligt styrelsens för Trollhättans
lägre tekniska yrkesskola mening frågan om fortsättuingsundervisuing för
övrig folkskoleungdom ordnas samtidigt, särskilt för dem, som ägua sig åt
hantverket, för vilka undervisningen också borde vara obligatorisk, under
det att de, som ännu ej inträtt i yrke, kunde få frivillig undervisning i
allmännyttiga ämnen. Inom mindre samhällen torde av ekonomiska skäl
fortsättningsskolorna få göras gemensamma för olika yrken, även icke tekniska,
med undervisning på olika yrkesavdelningar. Till dessa skolor
skulle, så länge blott för tekniska yrken undervisningen är obligatorisk,
elever från dessa yrken lia företrädesrätt. Skulle fortsättningsskolorna till
att börja med icke kunna startas på förut antytt sätt annat än för de
tekniska yrkena, ungefär i enlighet med förslaget, så torde, som kommittén
förutsätter, den nuvarande frivilliga afton- och söudagsundervisningen
böra provisoriskt bibehållas för övriga elever, tills den kan avlösas av
permanenta skolor.

Skolålderns

inträde.

s. 70—71, 107
— 109.

lärling sskolan^
bör anslutas så
nära som möjligt
till folkskolan.
s. 70.

Skolpliktens början
först vid 14-årsåldem kan
verka avbrott i
studierna.

S. 108—109.

Kommittén har velat ordna lärlingsskolan så, att den skall utgöra en så
omedelbar fortsättning som möjligt till folkskolan. Styrelsen för Trollhättans
lägre tekniska yrkesskola uttalar också, att med förslagets genomförande
skulle frågan om obligatorisk undervisning efter folkskolan kunna
annses ordnad vidkommande personer anställda i industri och hantverk.

Styrelsen för Ronneby tekniska yrkesskola ävensom Ronneby stadsfullmäktige
framhålla särskilt vikten av, att lärlingsskolan tager vid, då folkskolan
slutar.

Tekniska afton- och söndagsskolan i Karlstad anser att omedelbart efter
folkskolan, bör vidtaga skolplikt i överbyggnad på denna. Vid elevens
inträdande i industriellt yrke överflyttas skolplikten till lärlingsskolan, om
han då fyllt 14 år.

Sveriges gjutmästareförbuud föreslår, att också gossar mellan 12 och 14
års ålder, vilka slutat folkskolan, få rättighet att gå i kompletterande lärlingsskola.
Om nämligen förberedande lärlingsskolor ej kunna inrättas på
mer än ett begränsat antal orter, böra gossarna i nämnda ålder kunna få
undervisning i kompletterande lärlingsskolor. Dessutom finnas en del lärlingar
under 14 år. I gjuteriindustrien börja gossarna i allmänhet som
kärnpojkar vid 13 års ålder.

Kommittén har dock själv beaktat, att ett avbrott i skolgången ofta
skulle inträffa, genom att lärlingsskolan ej skulle börjas vid 14-årsåldern.
men den bar ansett det tillkomma folkundervisningskommittén att föreslå
lämplig överbyggnad på folkskolan för utfyllande av den eventuella mellantiden.

Då denna kommitté ej ännu avgivit förslag härutinnan, betonade handelskammaren
i Karlstad önskvärdheten av samband mellan skolorna och en
praktisk förberedelse för kommande teknisk utbildning. Ett önskemål
hade därför varit, att båda kommittéerna samarbetat på denna punkt.

Järnkontoret förordar en utredning, huruvida lärlingsskolan kan anordnas
som eu överbyggnad på eller tillbyggnad till folkskolan i praktisk riktning,
och Konungens befallningshavande i Stockholms län ifrågasätter också,
huruvida ej lärlingsskolan lämpligare kunnat anordnas som en sådan överbyggnad,
detta med hänsyn till det avbrott i studierna, som nu kan inträffa.

Handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands län förordar
en överbyggnad på folkskolan i praktisk riktning, så att de kunskaper,
som i folkskolan inhämtats, ej hunnit glömmas, då eleven är färdig
att inträda i lärlingsskolan.

Styrelsen för tekniska skolan i Lund, som vill dela lärlingsskolekursen
på två 2-åriga kurser, vill ansluta den lägre av dessa till folkskolan.

Även Svenska cellulosa- och trämasseföreningarna anse, att skolplikt bör
åläggas efter utträdet ur folkskolan.

Styrelsen för Trälleborgs tekniska aftonskola jämte stadsfullmäktige anse,
att den praktiska undervisningen bör börja redan i folkskolan, tills lärlingsskolan
kan taga vid.

Skulle skolplikt beträffande folkskolans fortsättningkurser ej införas, anser
Smålands och Blekinge handelskammare, att, med hänsyn till lagen
om minderårigas användande i industriellt yrke, det obligatoriska deltagandet
i lärlingsskolan bör för gossarna sättas att börja vid fyllda 13 och
för flickorna vid fyllda 14 år.

Kommittén har icke tagit hänsyn till lärlingsskolans eventuella kollide- Ärf™ SSrande
med konfirmationsundervisningen. ''ZnanLunln Denna

svårighet påpekas av styrelsen för Värnamo tekniska aftonskola, ™""''9enoch
Konungens befallningshavande i Jönköpings län önskar inskränkning
i skolplikten för deltagande i konfirmationsundervisningen, såvida ej denna
kan förläggas till årstid, då lärlingsskolan ej pågår.

Vidare anser styrelsen för Ängelholms tekniska aftonskola, med vilken
stadsfullmäktige instämma, att skolplikten ej bör inträda förrän det
kalenderår, varunder barnet fyller 15 år, detta just med hänsyn till, att
icke blott folkskolekursen utan även konfirmationsundervisningen dessförinnan
måste hava avslutats.

Konungens befallningshavande i Jönköpings län instämmer med korn-SkolphfTaZ*,v''
mitten i dess uttalande, att skolplikten ej bör utsträckas över den tid, då ''■ J0Selevens
arbetskraft blivit värdefull. Även tekniska skolan i Kristianstad
instämmer i förslaget om skolpliktens slut vid fyllda 18 år, ehuru vid
tillämpning av 3-åriga kurser (kanske i vissa fall längre) de elever, som
kommit sent in i yrkena, nog skulle behöva längre tids skolplikt. Jämväl
handelskammaren i Karlstad, som anser, att personer över 18 års ålder
böra beredas tillfälle till aftonkurser, ifrågasätter skolplikt för dem, om
skolarbetet kan ordnas på lämpligt sätt.

Beträffande den som komplement till skolplikten av såväl denna kom- Arbetsgivamitté
som läriingslagskommittén föreslagna skyldigheten för a rbet sgi värn a YeVatfbefeda
att bereda lärling erforderlig ledighet från arbetet samt förslaget om straff- lärling ledigpåföljd
för den, som hindrar lärling fullgöra skolplikten, påpekas av Tek- ^J^gen^
niska skolans i Uppsala styrelse samt Konungens befallningshavande där- tos
städes, att, för att straffhotet mot arbetsgivaren i fall av skolkning icke
skall leda till tvister och trakasserier, noggranna bestämmelser måste utfärdas
om hans skyldigheter.

Kommitténs förslag om arbetsgivares plikter i avseende å skolpliktens
fullgörande tillstyrkes av Svenska teknologföreningen endast under den
förutsättningen, att, såsom föreningen föreslagit, skolplikten inskränkes till
lärlingar, bundna genom lärlingskontrakt.

Kommuner- I förslaget om kommunernas rätt att själva bestämma över sina lärlings 71(28

81QIvU6~ • "O

stämmande- skolor instämma Smålands och Blekinge handelskammare, stadsfullmäktige i
råliikgfo^ag Varberg, Kalmar, Västervik, Växjö och Borås, styrelsen för tekniska aftoninrättande.
skolan i Simrishamn och Konungens befallningshavande i Jönköpings län,
los-no. gom dc)^ anser, att för säkerhets skull kommunernas beslut härom böra
underställas offentlig myndighets pröfning.
ha’ Riksdagsman Eriksson i Grängesberg tror, att det nog blir ogörligt att

nu omedelbart införa skyldighet för kommunerna att upprätta lärlingsskolor,
där sådana böra upprättas.

Stadsfullmäktige i Karlshamn ansluta sig till kommitténs förslag under
den bestämda förutsättningen, att beslutanderätten angående tiden för skolornas
ombildande fullt tillägges vederbörande kommun.

Styrelsen för Ronneby tekniska yrkesskola, ävensom Ronneby stadsfullmäktige
framhålla särskilt vikten av, att varje kommun har beslutanderätt
över inrättandet av lärlingsskola med skolplikt.

Även handelskammaren i Karlstad ifrågasätter, om ej kommunens frihet
att inrätta lärlingsskolor är alltför vidsträckt. Arbetarne vid ett industriellt
verk kunna tvinga den, som skattebördan huvudsakligen åvilar, att inrätta
eu lärlingsskola, vars gagn ej står i rimlig proportion till kostnaden. Kommunernas
beslutande härutinnan bör ställas under kontroll av t. ex. Konungens
befallningshavande.

kunna å1äggas Av en del tekniska skolor (i Varberg, Västervik, Lund, Östersund och
*nraUn^ iuriiiiffs- g0uefteå) ävensom från andra håll anses kommunerna böra kunna åläggas
att inrätta lärlingsskolor.

Hantverksföreningen, kommunalfullmäktige och tekniska aftonskolans
styrelse i Sollefteå samt Konungens befallniugshavande i Västernorrlands
län påyrkar detta utan angivande av någon norm för don påyrkade skyldigheten,
och Järnkontoret, som anser lärlingsskolorna säkert bliva mycket
ojämnt fördelade över riket, inskränker sig likaledes till att betona, att
alla lärlingar inom yrken, där skolutbildning är behövlig, böra tillförsäkras
tillgång till undervisning, oberoende av om den kommun, där lärlingen är
bosatt, inrättat lärlingsskolor eller ej.

Styrelsen för tekniska högskolan förmodar, att lärlingsskolornas fördelning
över hela riket blir synnerligen ojämn, och anser, att alla lärlingar,
som så önska, borde vara tillförsäkrade tillgång till undervisning i lärlingsskola.

livUitskoipiikttga Att stacJga antalet skolpliktiga barn som norm för den påyrkade skylinom
kommunen, digheten föreslås av styrelsen för Östersunds tekniska aftonskola samt
stadsfullmäktige därstädes. Dessa påpeka nödvändigheten av att det i lag
bestämmes, att lärlingsskolor måste inrättas, då de bliva behövliga, och
yrka att någon kommunal myndighet borde få i uppdrag att göra framställning
om nyinrättandet av sådana skolor, då inom kommunen finnas

25 lärlingsskolpliktiga lärlingar. Jämväl Smålands och Blekingo handelskammare
samt Falu tekniska aftonskolas styrelse ifrågasätta, att varje kommun,
inom vilken finnes, ett visst antal lärlingsskolpliktiga barn, skulle åläggas
skyldighet att inrätta lärlingsskola.

Samhälle med viss folkmängd bör enligt styrelsen för tekniska skolan2- f0£%ä™dviu
i Lund vara skyldig att inrätta lärlingsskolor.

Eu kombination av båda principerna föreslås av styrelsen för Varbergs
tekniska söndags- och aftonskola, som uttalar: Varje kommun med minst
5,000 invånare eller minst 50 lärlingsskolpliktiga bör vara skyldig inrätta
kompletterande lärlingsskola under förutsättning, att statens anslag utgår
med minst 8/i av totala driftkostnaden, lokalerna med deras underhåll dock
undantagna. Som skäl till höjt statsbidrag anföres, att angränsande kommuner
böra äga rätt att sända elever till skolan under förutsättning, att
genomgången yrkesskola stipuleras som villkor för rätt att utöva liantverksmästerskap
med andra än familjemedlemmarna som arbetare.

Den kommunala bestämmanderätten i vad den särskilt avser inrättandet

av lärlingsskolor, anses däremot av ingenjör Hallström i Eskilstuna vara''™"
genom bestämmelserna om bidraget ganska illusorisk. somt''

Vad åter angår kommunens bestämmanderätt i fråga om skolpliktens
omfattning, anmärka stadsfullmäktige i Borås, att härigenom eu viss industri
torde kunna befrias från lärlingsskoleplikt; dock erinra stadsfullmäktige,
att härav möjligen kan uppkomma skada för lärlingen i hans

yrkesutbildning.

Angående kommunens bestämmanderätt ifråga om kursernas längd, undervisningen
med mera hänvisas till vad som i det följande yttras. (Kornmitten
sid. 115 och följande).

Här torde jämväl vora platsen för upptagande av en del yttranden i
fråga om kommitténs princip, att från lärlingsskolorna böra utestängas s. k.
praktikanter.

Stockholms handelskammare uttalar sitt gillande. Den befarar, att skolorna
kunna utvecklas i samma riktning som de nuvarande tekniska
skolorna, om ej genom effektiva bestämmelser alla icke-yrkesmän uteslutas.

Men från åtskilliga av de tekniska skolorna och jämväl några kommunala
myndigheter röner denna del av förslaget ett livligt motstånd. Kommunerna
böra enligt dessa få i förevarande hänseenden friare händer vid
skolornas organiserande än kommittén föreslagit.

Därvid framhålla de lämpligheten av att bereda icke skolpliktiga personer
såsom arbetare under eller över lärlingsskolåldern eller icke skolplikt^
ungdom i denna ålder, kringboende lantbefolkning, värnpliktige
från platser, där tillfälle till yrkesundervisning saknas, kvinnliga arbetare,
som ej behöva större yrkesskicklighet, i handeln anställda personer, m. fl.

2 — Komm. Uti. II.

» Praktikanter.
.

Kritik av förslaget
härom.

1. Ur synpunkten
av behovet av
undervisningen.

tillfälle till frivillig under visning. Om eu eller flera av dessa kategorier
yttra sig styrelsen för tekniska yrkesskolan och stadsfullmäktige i Kalmar
med instämmande av Konungens befallningshavande, styrelsen för tekniska
skolan i Visby, med vilken stadsfullmäktige ävensom, i huvudsak,
Konungens befallningshavande i Gottlands län instämma, tekniska aftonskolan
jämte stadsfullmäktige i Östersund, tekniska skolan, stadsfullmäktige
och magistraten samt Konungens befallningshavande i Kristianstad, tekniska
skolan samt stadsfullmäktige i Köping, tekniska afton- och söndagsskolan
i Örnsköldsvik, stadsfullmäktige i Västervik, tekniska skolan, stadsfullmäktige
och magistraten i Jönköping, tekniska skolan i Luleå och tekniska
söndags- och aftonskolan i Varberg.

Det föreslås alltså, dels att kommunerna må tillåtas upprätta eu allmän
avdelning vid lärlingsskolan för alla möjliga kategorier (Visby) eller handelsavdelning
(Östersund), dels ock att lärlingsskolan skall få giva frivillig
undervisning i bokhålleri (Örnsköldsvik), mönsterritning och kvinnlig slöjd
(tekniska skolan i Jönköping) eller i de ordinarie ämnena.

Handelskammaren i Karlstad ifrågasätter särskilda aftonkurser för arbetare
över lärlingsåldern.

* w<hT''W‘ Stadsfullmäktige och magistraten i Kristiaustad betrakta frågan dessutom
ur den mera ekonomiska synpunkten, att, om icke praktikanter få tillträde
till lärlings- och yrkesskolor tvingas kommunerna att genom överbyggnader
på folkskolorna tillgodose behovet av billig allmän medborgerlig bildning
eller undervisning i ämnen, hörande till det praktiska livet och konstfärdigheten.
I samma riktning uttalar sig styrelsen för tekniska skolan i Kristianstad.

Därjämte uttalar sistnämnda skolstyrelse, att praktikanterna böra betala
högre avgifter. Även i nyssnämnda yttrande av stadsfullmäktige och
magistraten i staden påyrkas avgifter och likaså böra enligt styrelsen för
tekniska skolan i Lund särskilda avgifter för varje ämne upptagas från
praktikanterna.

^ idare föreligga från två småstäder, nämligen Köping och Örnsköldsvik,
uttalanden av skolstyrelserna, att antalet lärlingar enligt kommittéförslaget
i resp. städer skulle utgöra ett alltför ringa elevantal i eventuella lärlingsskolor
därstädes. Köpings lärlingsskola skulle på grund av detta förhållande
bliva mycket dyrbar. Vidare skulle i Östersund enligt meddelande
av styrelsen för stadens tekniska aftonskola med instämmande av stadsfullmäktige
inemot 2/3 av de i aftonskolan undervisade eleverna behöva
utgallras, om kommittéförslaget i denna del går igenom.

inträde i mindre. Såsom i någon män inskränkande vad ovan yttrats om önskvärdheten

omfattning för J ...

praktikanter, av en större frihet for kommunerna att bestämma över detta ämne må
slutligen anföras följande uttalanden:

Styrelsen för tekniska skolan i Luleå ifrågasätter sådant allmännare
tillträde till lärlingsskolorna på mindre orter tills vidare och i starkt

begränsad utsträckning, utan att dock därigenom lärlingsskolan får förryckas
från sin egentliga uppgift. Konungens befallningshavande i Kristianstads
län anser berörda tillträde till lärlingsskolorna böra stå öppet i mån
av utrymme.

Skolornas organisation.

(Sid. 94, 110—116.)

Kommitténs princip om undervisning i yrkesavdelningar å större platser Y''^8avgMl\‘j
eller i större yrken möter ingen gensägelse.

Dock har styrelsen för tekniska skolan i Lund, som granskat förslaget specuut företag
med hänsyn huvudsakligen tagen till förhållandena i Lund, framlagt följande
förslag:

Undervisningen bör delas på två 2-åriga kurser 1 septr.—1 juni med något
jullov. Den lägre anslutes till folkskolan med allmän, grundläggande
undervisning, så att långt gående uppdelning i yrkesavdelningar ej behöver
förekomma. Där gives klassundervisning 8—12 f. m. högst 12 timmar i
veckan. Först i den högre är en ganska långt driven gruppering nödvändig.
Oaktat undervisningen även här i allmänhet bör givas klassvis, bör
dock i största möjliga grad hänsyn tagas till varje elevs särskilda behov.

Här undervisas 5—7 e. in. högst 10 timmar i veckan, därvid gives undervisning
även i åtminstone ett främmande språk.

Lärokursernas längd.

(Sid. 116—117.)

Beträffande tiden för lärlingens inskrivande i skolan yttrar styrelsen för
tekniska skolan i Lund, att lärlingen bör vara skyldig infinna sig i lär- skolan lingsskolan

vid början av det arbetsår, som infaller näst efter hans antagande
i lära.

Över kommitténs förslag, att skolkursen skall räcka 3 eller eventuellt 2 a mai årskurser.
år yttras följande:

Handelskammarens i Gäfle kommitté anser, att kommunen bör få upp-}Ilndre an * “r
rätta lärlingsskolor med ännu kortare skoltid än 2 år, vilkas genomgående
skulle befria från vidare skolplikt.

Tre år anses av styrelserna för tekniska elementarskolan och Ebersteinska 3 arsöndags-
och aftonskolan i Norrköping samt av styrelsen för tekniska afton-
och söndagsskolan i Karlstad vara en lämplig tid.

Minst 3-årig kurs påyrkas av styrelserna för lägre tekniska yrkesskolan i mntt 3 årHalmstad
och tekniska aftonskolorna Skövde och Falun.

Tre år och i vissa säsongyrken ännu längre tid förordas av styrelsen för yrtaT
tekniska skolan i Kristianstad. Också Sveriges hantverksorganisation ifråga -

sätter, om 3 år äro tillfyllest, särskilt i betraktande av att i många yrken
erfordras 4 år för att systematiskt utbilda lärlingen hos mästaren. Bland
annat kunna i vissa säsongyrken 3 ånga kurser knappast giva lärlingen
tillfälle att parallellt med utbildningen hos läromästaren utnyttja den kompletterande
undervisningen i lärlingsskolan.

Slutligen bör enligt styrelsens för tekniska skolan i Lund undervisningsprogram
skoltiden vara 4 år, dock att den för ointresserade och försumliga
bör förlängas med ytterligare ett år. (Jmfr. kommitténs uttalande, att
skolplikten ej bör utsträckas över den ålder, då elevens arbetskraft blivit
värdefull).

I fråga om längden av årskurserna och läseterminernas förlängning yttras
följande:

Stadsfullmäktige i Borås finna i likhet med kommittén, att där säsongarbete
förekommer, skolundervisningen bör koncentreras till den mindre
bråda tiden.

Sveriges hantverksorganisation anser, att ferierna böra reduceras och uppdelas
på lämpliga tider. Svenska teknologföreningen anser, att undervisningen
i den obligatoriska lärlingsskolan i regel ej bör pågå hela året, så
att möjlighet till sommarferier beredes, varigenom skulle kunna undvikas,
att den av föreningen föreslagna utsträckta dagliga undervisningstiden medförde
överansträngning.

Preciserade änd- ®

ringsförsiay. Åtskilliga mera preciserade yrkanden göras i dessa frågor.

s månader. Styrelsen för Värnamo tekniska yrkesskola jämte Värnamo kommunalstämma
förorda 8 månaders lärlingsskola på 2 terminer: 1 aug.—15 nov.
och 15 järn— 31 maj. Eleverna böra nämligen dels hava ferier om sommaren,
varunder likväl lärarne skulle sysselsätta dem med idrottsövningar,
utflykter, studiebesök i verkstäder, populära föredrag m. m., och dels befrias
från skoltvånget strax före jul, då många beställningar ingå till
arbetsgivarna och eleverna kunna få extra förtjänst till julen.

Samarbetsdelegationen yttrar, att om undervisningen, som den förmodar
skulle bli lämpligt, mest finge förläggas till kvällarna och alltså det dagliga
arbetet ökas, så motiverar detta undervisningens begränsning till 8
månader.

Även styrelsen för Skövde tekniska aftonskola finner undervisningen
kunna pågå säkerligen i regel blott 8 månader av året.

HmåLder.9 Styrelsen för tekniska skolan i Visby med huvudsakligt instämmande av
Konungens befallningshavande önskar undervisningstiden i lärlingsskolan
utsträckt över högst 8 ä 9 månader om året.

Längre än s Tekniska föreningen i Hälsingborg, som dock jämväl förordar reducerade
kurser under blott 6 timmar i veckan, anser lärlingsskolan kunna pågå
längre tid av året än kommittén föreslagit.

A rxkurseraas
längd,
s. 115—117.

Ferier.

s. no.

Slutligen anser, såsom ovan nämnts, styrelsen för tekniska skolan i Lund Inemo''Jr måna''
undervisningen i sin föreslagna 4-åriga kurs böra pågå 1 sept.—1 juni
med någon kortare ledighet vid julen.

Magistraten och stadsfullmäktige samt styrelsen för tekniska afton- ochHög,t
söndagsskolan i Södertälje uttala, att minst 2 månaders ferier äro nödvändiga
för att ej lärlingarna skola få avsmak för studierna.

Beträffande antalet undervisningstimmar i veckan anser Stockholms han- Tantal,
delskammarc, att maximigränsen 12 timmar är för hög, och anför i an- *• "7-

slutning till vad kommittén själv yttrar, att ej mer än en hel arbetsdag
bör fordras. Då arbetarskyddslagen sätter en sådan till 10 timmar för
minderåriga under 14 år, vill Stockholms handelskammare sätta denna
maximigräns för veckoarbetet.

I övrigt förekommer ingen kritik mot förslaget i denna del.

De särskilda undervisningsprogram, som föreslagits af tekniska föreningen
i Hälsingborg och styrelsen för tekniska skolan i Lund, anses dock
betinga det förra 6 timmar i veckan, fördelade på 3 dagar, och det senare
10 eller 12 timmar i veckan för den lägre resp. högre kursen.

Undervisningstiden.

(Sid. 117, jmfr. 93.)

Kommitténs förslag om avskaffande av söndagsarbetet möter inga gen-1. Söndagssägelser,
(undantagandes i ett specialfall från stadsfullmäktige i Eskilsluna).

2. Förslaget

Däremot ogillas i ett flertal yttranden förslaget att förlägga den dagliga om avskaffanarbetstiden
till någon tid emellan 7 f. m. och 7 e. m. tndervisnin -

i r fft''}''kl. 7.

De enda, som uttalat sitt uttryckliga gillande av kommitténs ifrågava- Gillande.
rande plan äro handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands
län, stadsfullmäktige i Växsjö, tekniska skolan i Luleå, som finner
en del nuvarande olägenheter undaurödjas genom förslaget, men att det
förutsätter eu lärlingslag, samt en medlem av lärarrådet vid Göteborgs
slöjdförenings skola (Gärdstam), som försvarar kommittéförslaget, enär sena
lektioner verka kroppsligen ofördelaktigt och omöjliggöra hemliv för lärlingen.
Även styrelsen anser sådan sen undervisning för ansträngande.

Slutligen finner styrelsen för tekniska yrkesskolan samt municipalnämuden
i Höganäs, att undervisningstiden 7—7 kan vara möjlig för hantverkslärlingar.

Riksdagsman Eriksson i Grängesberg anser lärlingarna fysiskt ej kunna
uthärda 1 ä 2 timmars daglig undervisning utöver den ordinarie arbetstiden,
varför undervisningen bör förläggas till sådan tid, att arbetstiden i

motsvarande grad förkortas. Blott ett fatal arbetsgivare inom de industrier,
som använda minderåriga som hjälpare åt äldre arbetare, torde vara
så livligt medvetna om lärliugsskolans betydelse, att de söka finna eu utväg
att bereda lärlingarna erforderlig ledighet. Lagstiftning om sådan
ledighet har sin betydelse i detta hänseende, men denna betydelse får dock
ej överskattas. De industriidkare, som ej vilja ge den ifrågavarande ledigheten,
underlåta helt enkelt att anställa minderåriga.

T^utan preci- Klitik 1 detta hänseende utan positiva ändringsförslag om undervisnin7mundervis-
gens ^sträckande till visst klockslag möter från följande:

ning stiden.

fl. Ur samhälle- Nacka kommunalnämnd och kommunalstämma samt styrelsen för Nacka
tig wpunkt. iägre tekniska aftonskola i likhet med styrelsen för tekniska yrkesskolan i
Karlskrona finna det ur samhällelig synpunkt önskvärt, att ungdomen beredes
tillfälle till nyttig sysselsättning jämväl under aftontimmarna, varför
undervisningen bör förläggas även till timmar efter den vanliga arbetstidens
slut.

Stadsfullmäktige i Borås yttra, att lärlingsskolplikten kan fördyra industriens
arbetskraft. Borås spinneri, som sysselsätter många arbetare i lärlingsskolåldern,
skulle endast med mycket stor svårighet kunna anpassa sin
drift efter de ändrade förhållandena. Ej blott driften på de av de lärlingsskolpliktiga
betjänade enskilda spinnstolarna skulle avstanna, utan det
befaras, att även den övriga driften, som är därav direkt beroende, skulle
avstanna, om lärlingarna måste avbryta arbetet för skolgång under arbetstiden.

Samarbetsdelegationen yttrar, att minderårighetslagens bestämmelser, atr,
om minderårig, som ej fyllt 15 år, med arbetsgivarens vetskap deltar i
viss undervisning, arbetsgivaren är skyldig att i motsvarande grad begränsa
arbetstiden, gör, att man kan vänta, att 14-åringar med skolplikt alls ej
vinna anställning i industrien. Kommer därtill eu skoltid 7—7, blir det
fara för att man kommer att söka utvägar för att slippa taga i sin tjänst
jämväl 15—18 åringar. Den dagliga undervisningstiden bör därför få ordnas
efter förhandenvarande förhållanden. Sannolikt blir det mest kvällsarbete.

tekniska föreningen i Hälsingborg yttrar, att med undervisningstidens
förläggning i enlighet med förslaget blir det för arbetsgivaren ganska svårt,
i många fall omöjligt, om fabriksdriften skall upprätthållas, att finna i
arbetet vana ersättare under så pass lång tid, som lärlingarna måste vara
borta för skolarbetet, särskilt i sådan industri, där en hel del andra arbetare
äro av lärlingarna beroende, varför undervisningen bör förläggas efter
den ordinarie arbetstidens slut.

Svenska teknologföreningen föreslår att i industriens intresse bestämmelsen
om undervisningstiden 7—7 utgår. För motarbetande av överansträngning
kunde sommarferier givas.

Ingeniör Hallström och stadsfullmäktige i Eskilstuna anföra, att bort- ''nnau^pun°[
tagandet av aftonundervisningen betager arbetaren möjlighet att utan upp ’• M offring

av avsevärd inkomst deltaga i undervisningen. Skånes handels ,
industri- och sjöfartskammare anser undervisningen utan fara kunna utsträckas
till efter 7, enär yrkesfarelagens $ 13 sörjer för att lärling under
15 år ej kommer att lida men av sådana anordningar.

Genom att utsträcka undervisningen efter 7 kan man också lättare få ^yruÅunnig*
yrkeskunniga lärare. Styrelsen för tekniska aftonskolan i Simrishamn åbe- Uirareropar
likaledes sistnämnda skäl (jmfr. yttranden från Ängelholm, hantverksorganisationen
och Hudiksvall). Av slöjdföreningens i Göteborg lärarråd
(utom en reservant) åberopas också samma skäl, varjämte påpekas, att man
genom eu till kvällarna utsträckt undervisningstid kan få billigare lokaler,f- BiUif«re lokasom
om dagarna användas för andra ändamål (jmfr. också yttranden från
Örnsköldsvik och Trollhättan). Folkskolestyrelsen i Hälsingborg anser kvällsundervisningen
nödvändig av ekonomiska skäl.

Stadsfullmäktige i Arvika förefaller det, som om undervisningen kunde
utsträckas en eller annan timme efter kl. 7 e. m. utan fara för lärjungarnas
överansträngning. I mindre samhällen torde förhållandena med hänsyn
såväl till upplåtandet av lärorum som till anskaffandet av lärarekrafter
rent av tvinga därtill. Rätt att bestämma tiden för undervisningen bör
tillkomma skolstvrelsen. „ ..

Allmänna föreskrifter om undervisningstiden anses olämpliga av Konun- föreskrifter om
gens befallningshavande och styrelsen för tekniska skolan i Uppsala. Fn tiden olämplig..
målarelev kan t. ex. av arbetsgivaren svårligen avvaras under den ljusa
tiden av året, men däremot större delen av dagen under den mörka. I
samma, yttrande anföres vidare i frågan: »Detta system kan ej genom föras

om skolan delas i yrkesavdelningar och icke heller oberoende
härav annat än när I103 en arbetsgivare ett stort antal lärlingar
äro anställda. De flesta hantverkare skulle hellre inte anställa några
lärlingar än avstå så mycket av deras arbetstid som skolarbetet
krävde. Fabriker, som anställde sådana skolpliktiga lärlingar, måste
låta eu del av sina maskiner stå stilla eu stor del av dagen. Detta
bleve oekonomiskt och antagligen skulle sådana lärlingar ej tå några
maskiner att sköta, d. v. s. bli springpojkar och hantlangare, men i realiteten
ej yrkesarbetare. Och varför skulle ej arbetarne lika väl kunna
syssla med konkreta studier efter dagsarbetets slut, som de kunna besöka
Arbetarinstitutets ofta abstrakta föreläsningar? Ett av arbetarnas skäl för
förkortad arbetstid har ju varit deras önskan att få tid till att tillfredsställa
sitt bildningsbehov. Under förutsättning att lärlingarna skulle turvis
besöka skolan komme undervisningens förläggande till den vanliga arbetstiden,
d. v. s. samma tid som övriga skolor, att kräva en ny ganska stor
lärarestab. Och det kan ifrågasättas, om den olägenhet, en så betydlig till -

ökning av tjänstemännens antal innebär, uppväges av de fördelar kommittén
ansett följa av skoltidens förläggning 7—7. Förlägges arbetstiden till
7 7, kan man ej få eu ingenjör till lärare i fackritning.»

an<un om under- Undervisningens utsträckande till visst senare klockslag på aftonen vrkas

visning stidens i»«i • j 01 J

ut sträckande. &V IÖljaDuGI

Till lclockan 8:

Konungens befallningshavande i Jönköpings län,

Konungens befallningshavande i Norrbottens län,

Stadsfullmäktige i Söderhamn,

Styrelsen för Söderhamns tekniska afton- och söndagsskola,

Gävle tekniska aftonskola.

Stadsfullmäktige och magistraten i Umeå samt dämmande tekniska skolas
styrelse,

Styrelsen för Uddevalla lägre tekniska yrkesskola med instämmande av
magistraten och stadsfullmäktige,

Styrelsen för tekniska skolan i Visby (med vilken Konungens befallningshavande
i huvudsak instämmer) — dock blott undantagsvis,

Styrelsen för tekniska afton- och söndagsskolan i Örnsköldsvik.

Styrelsen för Ängelholms tekniska aftonskola med instämmande av
stadsfullmäktige — med hänsyn till svårigheten att få lärare i en liten
stad.

Styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i Halmstad.

Stadsfullmäktige i Halmstad med instämmande av Konungens befallningshavande.

Styrelsen för tekniska skolan i Kristianstad samt Sveriges hautverksorganisation
anse, att undervisningen kau utsträckas till 8 utom lördagarna.
Dagtimmarna borde auvändas till praktiskt och aftontimmarna till teoretiskt
arbete. Organisationen anser därjämte, att i frivilliga ämnen lektioner
jämväl efter 8, ävensom på lördagseftermiddagar, borde få förekomma efter
skolstyrelsei nas beprövande. Den hänvisar till, att handelsundervisningskommittén
föreslagit så sena lektioner som 9,30—10. Även hantverksorganisationen
framhåller, att med en sluttid av kl. 7 skulle det bli förenat
med stora kostnader att skaffa lämpliga lärare.

Till klockan 8 eller 1/i 9.

Hudiksvalls tekniska aftonskola samt stadsfullmäktige föreslå, att eleverna
få någon timmes ledighet före skolan och att denna utsträckes till 8 eller

Va 9, varigenom lättare kunna anskaffas lärare oberoende av, vilket deras
yrke än är.

Till Mockan 1/s 9.

Styrelsen för Skövde tekniska aftonskola,

Styrelsen för Värnamo tekniska yrkesskola och kommunalstämma, —
Vs 7—Vs 9.

Styrelsen för tekniska yrkesskolan samt municipalnämnden i Höganäs,
som, såsom ovan anförts, anse, att tiden 7—7 kan vara mpjlig för hantverkslärlingar,
påpeka, att det skulle verka störande i industrin, om gossar,
som tjäna som hantlangare, tagas bort från arbetet eu del av dagen. Då
skulle eu reserv av fullgoda arbetare få lov att hållas för hantlangning.
Svårigheten från och med Vi 1913 med att för minderåriga under 15 år
skall i maximiarbetsdagen inräknas bevistande av stats- eller kommunalunderstöd
skola minskas genom att använda dessa minderåriga på platser,
där deras bortovaro minst stör, men utsträckt till och med 18-åringar
skulle stadgandet medföra avsevärda olägenheter. Skolstyrelsen föreslår
därför vardagar 7 f. m.—8,30 e. m. med uppmaning till resp. skolstyrelser,
att för de grupper, där så ske kan, anordna undervisning före klockan
7 e. in.

Till ltlockan 9.

Styrelsen för tekniska aftonskolan samt stadsfullmäktige i Trälleborg,

Landskrona tekniska yrkesskola och handelsinstitut, 7-—9 e. m.

Ludvika tekniska aftonskolas styrelse jämte därvarande kommunalnämnd
och kommunalstämma — samma yrkande.

Styrelsen för tekniska yrkesskolan i Norrköping — samma yrkande.

Ebersteinska söndags- och aftonskolan anser tiden 7—9 e. m. väl kunna
ifrågakomma.

Stj^relsen för lägre tekniska yrkesskolan i Trollhättan — enär de nuvarande
lokalerna ofta ej få disponeras annat än på kvällen. Även om undervisningen
förlägges till aftontimmarna, böra lärjungar, för vilka undervisningen
är obligatorisk, beredas motsvarande ledighet från yrkesarbetet.
I stället kunde då hemarbete åläggas dem i någon mindre utsträckning.
Dessutom anlägger styrelsen samma synpunkt av intresset att bereda ungdom
lämplig sysselsättning om aftnarna, som företrätts av Nacka kommunalnämnd
m. fl.

Här må slutligen erinras, att styrelsen för tekniska skolan i Lund i sitt
särskilda undervisningsprojekt föreslår, att undervisningen i den lägre kursen
bedrives mellan 8 och 12 på förmiddagen och i den högre mellan 5
och 7 på eftermiddagen.

Undervisningen.

(Sid. 95, 118—124.)

repetition av dev Beträffande undervisningen i lärlingsskoiau yttrar Konungens befallning UMinmSn.

havande i Stockholms län:

»Då genomgången kurs i förberedande lärlingskola icke befriar från den
obligatoriska undervisningen i lärlingsskolan, torde vid upprättande av
undervisningsplanen synnerligast i orter, där båda slagen finnas inrättade,
böra tillses, att den teoretiska undervisningen så ordnas, att den obligatoriska
lärlingsskolan ej blir blott en repetition av den förberedandes teoretiska
kurs, vilket blir att befara, om, som kommittén föreslagit, den teoretiska
undervisningen får ungefär samma innehåll och omfattning i båda
skolorna».

mänbildninff, Tekniska föreningen i Hälsingborg, som i likhet med kommittén anser,

as och us. lärlingsskolan ej behöver taga befattning med bibringande av eller
underhållande av allmänbildningen i annan mån, än som är nödvändigt
för att eleverna skola kunna tillägna sig den tekniska undervisningen, framhåller
likväl, att detta är mycket olika inom olika yrken.

Styrelsen för tekniska afton- och söndagsskolan i Karlstad anser, att vid
undervisningen bör följas principen: teoretisk och praktisk yrkesutbildning
samt i och genom yrkesutbildningen allmänbildning.

Konungens befallningshavande i Blekinge län anser, att de lägre tekniska
skolorna i de mindre samhällena böra få meddela undervisning i allmänbildande
ämnen, utan att detta skulle minska statsbidraget. En liknande
tanke torde väl avses att vara uttryckt, då styrelsen för tekniska yrkesskolan
i Karlskrona förordar eu »allmänt ordnad skolavdelning» vid sidau
av lärlingsskolan, avsedd för dem, som ej falla inom denna skolas ram.

Ebersteinska söndags- och aftonskolan framhåller, att i lärlingsskoiau
blott bör givas sådan undervisning, som befordrar vrkeskunnighetens höjande.
För att nå detta mål, måste skolorna förses med verkstäder.

De särskilda T i • •

ämnena. 1 iraga om de särskilda undervisningsämnena må anföras:

Muti™i-v22 Konungens befallningshavande och tekniska skolan i Uppsala avstyrka
övningar i modersmålet.

språk, Elementär undervisning i något främmande språk särskilt tyska finner
Sveriges hantverksorganisation önskvärd, även om den sker frivilligt på
extra tider, naturligtvis dock blott i medelstora eller större skolor. Häri
instämma handelskammaren i Karlstad, Varbergs tekniska söndags- och
aftonskolas styrelse, Falu tekniska aftonskolas styrelse, styrelsen för tekniska
yrkesskolan i Arvika och styrelsen för Trollhättans lägre tekniska yrkesskola,
vilken sistnämnda också föreslår frivillig undervisning i engelska.

Styrelsen för Skövde tekniska aftonskola anser undervisning böra meddelas
i tyska och styrelsen för tekniska skolan i Lund önskar, att på det

högre

undervisning gives

tekniska skolan i Lund och

stadium i lärlingsskolau, som styrelsen föreslår
i minst ett främmande språk.

Undervisningen i samhällslära gillas av
hantverksorganisationen.

Däremot anser Tekniska föreningen i Hälsingborg, att yrkesskolan ej bör
befatta sig med allmän medborgerlig bildning men däremot bör giva undervisning
i de förordningar och lagar, som arbetare böra känna till. Aven
Konungens befallningshavande i Uppsala och styrelsen för tekniska skolan
därstädes anse olämpligt, att lärlingsskolau skulle giva medborgerlig fostran.
Vacklandet mellan teknisk och allmän bildning har ju kommittén själv
ansett vara ett fel hos de nuvarande tekniska skolorna.

På yrkesutbildningen bör givetvis huvudvikten läggas, yttrar hantverksorganisationen,
som förordnar populära föreläsningar i speciell varukunskap
och materiallära.

Skara hantverksförening påpekar den stora betydelsen av att arbetsplanerna
för de kompletterande lärlingsskolorna bliva praktiskt uppgjorda, så
att eleven lär, vad han bör lära. En maskinarbetare t. ex. har ju ej mycken
nytta av att kunna ingå i en matematisk kritik av maskinens konstruktion.
Det tillhör ingenjören. Arbetaren bör däremot väl känna till det material,
han skall bearbeta, liksom också de härtill lämpliga verktygens rätta användning.

Och Stockholms handelskammare yttrar: »Det ligger vikt uppå, att undervisningen
redan i lärlingsskolan må så mycket som möjligt inriktas på
verklig fackutbildning, så att dessa skolor icke i praktiken komma att
tjänstgöra som ett slags fortsättningsskolor till folkskolan. Detta är så
mycket mera angeläget, som erfarenheten visar, att de fackliga ämnena bättre
än de allmänbildande förmå uppehålla lärjungens intresse för skolan».

Hälsolära anses av handelskammaren i Karlstad viktigare än yrkeslära
för ynglingen inom bergshanteringen och trävaruindustrien.

Hushållslära för flickorna förordas av Svenska pappers- och cellulosaiugenjörsföreningen.
Konungens befallningshavande i Jönköpings län samt
Smålands och Blekinge handelskammare, som därvid påpekar, att yrkesutbildningen
för flickor, speciellt i yrken med hög maskinell utveckling,
bleve mindre givande. I samma fråga yttra sig stadsfullmäktige i Västervik,
i vilken stad finnes många kvinnliga tändsticksfabriksarbeterskor, som
ej hava behov av stor yrkesskicklighet; och framhålla stadsfullmäktige
vikten av att i samhällen, där kvinnlig ungdom i större utsträckning användes
i industrien, densammas lärokurser helt eller delvis utbytes mot
undervisning i huslig ekonomi. Samma yrkande hava stadsfullmäktige och
magistrat i Jönköping, som önska, att kommunernas rätt att deltaga i
kursernas planläggande må göras så vidsträckt, att lärokurserna i lärlingsskolan
må kunna för kvinnliga elever utbytas mot kurser i huslig ekonomi,

Medborgerlig
bildning, *. in>.

1''rakt it!: a läroämnen.

Hälsolära.

HushalUlära.
,v. 119—120.

där, såsom i Jönköping, de kvinnliga arbetarnas antal är stort och deras
arbete av den art, att ren yrkesutbildning däri ej vore givande i förhållande
till kostnaden därför.

Däremot avstyrkes undervisning i detta ämne av Konungens befallnino-shavande
och styrelsen för tekniska skolan i Uppsala, enär för detta ämne
linns särskild fackskola i Uppsala, som användes även av övriga kommuner
i riket.

Angående Sveriges gjutmästareförbunds uppfattning av ämnet hushållslära
jämför förbundets yttrande angående de förberedande lärlingsskolorna.

J%oMe?ch Värmlands läns landsting anser, att behovet av yrkesutbildning ännu
bättre skulle tillgodosetts, om även undervisning i jordbruks- och skogs
skötsel upptagits på programmet, särskilt med hänsyn till att dessa näringar
på grund av utvecklingen antaga en alltmera industriell karaktär.

Beträffande förhållandet mellan skolornas av kommittén betonade uppgift
att i första rummet teoretiskt komplettera lärlingsutbildningen samt
önskvärdheten av skolverkstäder yttras följande:

TZntnghnvlT Konungens befallningshavande och tekniska skolan i Uppsala anse, att,
om skolverkstäder inrättas, många timmar ej bliva över för den teoretiska
undervisningen, som väl borde vara huvudsak vid en kompletterande
lärlingsskola. Beträffande vissa yrkesarbeten t. ex. diverse måleriarbeten
(skyltmålning m. m.) äro dock dessa så tidsödande, att undervisning däri
ej kan förväntas på verkstaden bliva meddelad åt en lärling, som skall hava
god betalning, utan kunde i sådana fall skolverkstäder komma till nytta.

Sveriges hantverksorganisation uttalar, att huvudvikten bör ligga på sådant,
som direkt främjar den yrkestekniska utbildningen, ty skolan skall
komplettera den undervisning, som ej kan vinnas hos mästaren. Skolverkstäder
äro därför önskvärda för ökad utbildning i det praktiska. Lärlingarna
böra där få tillfälle att praktiskt utföra föremål, för vilka de sysselsatts
under ritlektionerna. Även stadsfullmäktige jämte magistraten i
Kristianstad hoppas, att med skolverkstäderna skall motverkas ensidigheten
i yrkesutbildningen på mästarens verkstad.

För skolverkstäder uttala sig också styrelserna för tekniska elementarskolan
i Norrköping och för tekniska aftonskolan i Trälleborg jämte stadsfullmäktige
i sistnämnda stad.

Sveriges gjutmästarförbund anser den huvudsakliga lärlingsutbildningen
böra ske inom industrien och hantverket och icke i skolverkstäder, där
man lätt riskerar efterblivenhet och stelnande i former, slöseri med materialier,
eftersom skolverkstaden icke är ett ekonomiskt företag, samt å ena
sidan ett mindre väl utfört arbete, å den andra ett kanske alltför petigt
utförande, beroende på lärarens läggning.

Möjlighet att in- t p e ..... .

rält1tSkrerk'' 1 tråga om möjligheten att inrätta sådana skolverkstäder anser styrelsen
för tekniska skolan i Kristianstad, att de kunna inrättas i de flesta fall för

de större hantverksyrkena å platsen, där tillräckligt antal elever kunna påräknas,
varemot, där systemet av ekonomiska skäl ej kan helt genomföras,
de tlesta skolförvaltningar nog utan nämnvärda svårigheter skulle kunna
utsträcka detsamma genom att ernå samarbete med för saken intresserade
yrkesidkare, som kunde vara villiga att biträda med praktisk undervisning
antingen i egna verkstäder eller i skolornas lokaler. Hudiksvalls fabriksoch
hantverksförening yttrar, att sådan skolverkstad bör, åtminstone i
mindre samhällen, av ekonomiska skäl ej behöva ifrågakomma annat än
att kompetent hantverkare vid sin verkstad får anlitas för ändamålet.

Undervisningsmateriel m. m.

(Sid. 124—125.)

Angående statsbidrag till undervisningsmateriel hänvisas till det följande.

Styrelsen för tekniska skolan i Lund finner mindre lämpligt att genom
lärarna tillhandahålla eleven rit- och skrivmateriel.

Konungens befallningshavande i Jönköpings län anser obilligt, att arbetsgivarne
skulle bestå elevernas förbrukningsmateriel.

Gävle tekniska aftonskolas styrelse, stadsfullmäktige i Söderhamn och
styrelsen för Söderhamns tekniska afton- och söndagsskola, samarbetsdelegationen
samt Sveriges hantverksorganisation anse dessa böra bekostas av
målsmännen. Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare önskar, att
daglig förbrukningsmateriel bekostas av lärjungen eller hans målsman och

Statsbidrag.

Dagliga förbrukningsartiklar

böra ej tillhandahållas
av lärårne,
s. 125.

Böra ej bekostas
a v arbetsgivaren.

Bära bekosta8 av
målsmännen.

Av lärjungen
eller hans måls -

att skolan bör få taga ut beloppet på lärjungens eventuella lön. man Stadsfullmäktige

samt styrelsen för tekniska aftonskolan i Skara förordar Premier.
ett väl avvägt premiesystem. Också av styrelsen för tekniska yrkeskolan
i Kalmar och stadsfullmäktige där med instämmande av Konungens befallningshavande
i länet, som anse sannolikt, att lärlingsskolplikten skall
medföra ekonomiska svårigheter för många lärlingar och deras målsmän,
föreslå, att dessa till viss grad avhjälpas genom premier och stipendier åt
förtjänta lärjungar.

Skolornas lärare.

(Sid. 88-89, 125—126.)

Kommittén har betonat önskvärdheten av att i högre grad än nu vinna Yrkesmän till
yrkesmän till lärare.

Härom yttrar tekniska föreningen i Hälsingborg, att, om lärlingsskolorna A 6illajde av
mista sin karaktär av skolor för allmänna ämnen och bliva mera rent principen.
fackliga, lärarne måste vara verkliga yrkesmän. Stockholms handelskammare
uttalar, att man bör skapa garantier för de bästa möjliga lärare för
att undvika en utveckling av lärlingsskolorna i samma riktning som de
nuvarande lägre tekniska skolornas. Att i de praktiska ämnena använda
yrkesmän som lärare anses av Sveriges hantverksorganisation, styrelserna

för tekniska skolan i Kristianstad ock lägre tekniska yrkesskolan i Halmstad
samt av stadsfullmäktige i sistnämnda stad, med vilka Konungens befallningshavande
i Hallands län instämmer, vara önskvärt i den mån det
verkligen låter sig göra.

%Ma’!åTul/i Men tillika framhålles från flera håll att genomförandet av denna plan
rnmie. stöter på svårigheter.

ningsMcn V—? tiar trån Aera håll påvisats, att kommitténs förslag om avslutande av

hinderlig, dagens studier redan klockan 7 högeligen försvårar erhållandet av yrkesmän
som lärare. Liera av där framställda förslag om undervisningens
framskjutande till kvällstimmarne motiveras med önskan att kunna skaffa
sådana personer till lärare.

Men även ur andra synpunkter möta svårigheter att i denna del realisera
kommittéförslaget.

2 uZ:r"‘a Styrelsen för tekniska skolan i Lund anför sålunda att lärarens inkomst
ej blir så stor, att den kan locka till att kosta på sig en speciell utbildning.
Pensionen blir obetydlig i betraktande av det ringa antalet undervisningstimmar.

3. svårigheter Denna skolstyrelse påpekar vidare, att det i mån undervisningen sneciali pa

grand av ___ i p i i- o , . „„ , , ö *

specialiseringen, seras också blir svårare att få kompetenta lärare.

I samma fråga yttrar styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i Växjö:
Aven med det av kommittén föreslagna understödet från det allmännas
sida blir det svårt att å platser som Växjö med många olika yrken, som
'' art och ett bar ett fåtal representanter, och där specialiserad industri ej
i större omfattning finnes, inrätta så många skolavdelningar och anskaffa
så många i praktiska yrken erfarna lärare, som skulle krävas för att fullt
tillgodose den speciella yrkesutbildningen.

Även Hudiksvalls tekniska aftonskola jämte stadsfullmäktige i Hudiksvall
j-ttra, att, hur praktisk den uppställda kompetensfordringen än låter, den
likväl, åtminstone i mindre samhällen, ej torde kunna praktiskt upprätthållas.
Man kan ju där ej få så många elever, att varje klass kan utgöras
av en yrkesgrupp. Härav skulle då följa den olägenheten, att läraren så
att säga talade sitt särskilda yrkesspråk på ett sätt, som ej kunde intressera
eleverna ur andra yrken än hans eget.

Också styrelsen för Hälsingborgs lägre tekniska yrkesskola, som finner
fackmässig undervisning önskvärd, yttrar, att då i "mindre städer många
klasser bliva hlaudade från olika yrken, det likväl knappast torde bliva
möjligt att bedriva undervisningen fackmässigt i dem. Hälsingborgs folkskolestyrelse
anser särskilt utbildade lärare, som icke på samma gång äro
yrkesidkare, vara erforderliga. Labrikör C. Åbnberg reserverar sig mot
vad folkskolestyrelsen yttrar i lärarefrågan; de hittillsvarande lärarne ha
haft att meddela huvudsakligen amatörundervisning, men för de nya skolorna
erfordras sådana lärare, som kommittén föreslagit.

Kommitténs uppfattning, att läroverks- och folkskollärare äro olämpliga ^hjoiMoMrare
för dessa skolor, delas ej av styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i ,-/r£.2koiorm,
Halmstad. ''•

Styrelsen för tekniska afton- och söndagsskolan i Örnsköldsvik vill hava
rätt att anställa andra lärare än yrkesmän, om så finnes lämpligt.

Styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i Växjö anser, att i mindre och
medelstora städer lärare från folkskolor och allmänna läroverk böra användas
för undervisning i yrkeslära och yrkesekonomi. Särskilt kunna ej
teckningslärare umbäras i lärlingsskolorna. De ha pedagogisk utbildning
samt ofta praktisk förtrogenhet med något specialämne.

Styrelsen för Hudiksvalls tekniska aftonskola samt stadsfullmäktige där- ‘j;,.*fttärmu-"1
städes yttra i anslutning till sitt ovan refererade uttalande, att en lärlings- ‘använda''
skollärare bör hava både teoretiska, praktiska och pedagogiska insikter. De nv

nuvarande fylla det första och tredje och de av kommittén föreslagna det
andra villkoret, men det första och tredje i ringa grad. Dylika praktici
torde ej komma att genomgå normalskolan för att bliva lärlingsskolelärare,
och så finge man lärare, som ej motsvarade något av de uppställda kraven.

Men ett annat sätt vore att bereda dem, som ha teoretisk och pedagogisk
kompetens, tillfälle att inhämta praktiska insikter, en form för lärarutbildning,
som användes i Preussen. Detsamma förordas här.

I samma riktning uttala sig Sveriges hantverksorganisation, vartill flera
andra yttranden ansluta sig. Organisationen ifrågasätter, om ej skollärarne
genom lämpliga informationskurser i normalskolan kunde bibringas kännedom
om sådant, som de för undervisningens rätta bedrivande måste känna.

Magistraten, stadsfullmäktige och tekniska skolans styrelse i Umeå anse,
att läroverks- och folkskollärare kunna efter genomgående av någon kortare
feriekurs förvärva erforderlig kompetens som lärare i de lägre tekniska skolorna.

Styrelsen för Falu tekniska aftonskola anser läroverks- och folkskollärare
lämpade som lärare jämväl i lärlingsskolan. De böra få vidare utbildning
för detta ändamål genom korta sommarkurser, besök på verkstäder och
upplysningar från dessas ledare.

Styrelsen för Hälsingborgs lägre tekniska yrkesskola påpekar, utöver vad
nyss omtormälts, att de elever, som nu frivilligt besöka de tekniska skolorna,
givetvis äro lättare att undervisa än de blivande skolpliktiga. Styrelsen
önskar därför särskilt utbildade lärare, som icke äro yrkesidkare.

Slutligen erinrar styrelsen för Varbergs tekniska söndags- och aftonskola D. Fördag om
om möjligheten att som eu billig utväg att få yrkeslärare vid yrkesskolor speciallärare.
och vid fackkurser inom lärlingsskolor använda ambulerande speciallärare.

Jämför angående ambulerande yrkesskolor.

Ett par uttryckliga instämmanden med kommittén förekomma, nämligen Lärarnae av_
från stadsfullmäktige i Växjö och styrelsen för tekniska skolan i Lund, loninq, s. 120.

AmandelT varjämte Konungens Befallningshavande och styrelsen för tekniska skolan
i Uppsala instämma i förslaget i det stora hela.

a %ör''T- Som nySS nämnts’ bar det ifrågasatts, om dugliga yrkesmän skulle kunna
löner. erhållas till lärare för de föreslagna lärarlönerna. Ur samma synpunkt
finner Tekniska föreningen i Hälsingborg högre arvoden åt lärlingsskollärarna
erforderliga. Även styrelsen för tekniska yrkesskolan i Växjö finner
lärarlönerna för knappa.

lampa» efter lo- Beträffande frågan om genomförande av ett avlöningssystem, nästan lik käla

förhallan- e . , • ... n . , ^

den. rormigt i större eller mindre skolor, anser Sveriges hantverksorganisation
detta knappast möjligt med hänsyn till kommunernas ekonomi. Även styrelsen
för tekniska elementarskolan i Norrköping anser avlöningarna böra
lämpas efter lokala förhållanden.

Lärarnas Styrelsen för tekniska skolan i Lund anser, som ovan nämnts, att pensionen
pension, blir obetj7dlig på grund av det ringa antalet undervisningstimmar.

Konungens befallningshavande och styrelsen för tekniska skolan i Uppsala
påpeka den svårigheten med lärarnes pensionering, att för pension
naturligen måste fordras vissa tjänsteår och tjänstgöringstimmar per vecka,
men att, om skolstyrelsen förordnar lärare på viss tid, den därmed kan
avskeda honom före pensionsåldern, och att den också kan tilldela honom
så få undervisningstimmar, att han går miste om pension.

Lärarnas Ull- Lärarna böra enligt tekniska skolans i Umeå styrelse tillsättas av de
säJ*"le9'' kommunala myndigheterna.

I. Sammansättning.

A. Yrkesintressena.

a. Gillande yttranden.

Kritik

1. Yrkesrepresentårder
böra
inväljas i tillräckligt
antal.

2. Arbetarerepresentanter.

R. Andra icke
statliga intressen.

Skolornas styrelse och förvaltning.

(Sid. 90, 91, 127—128.)

Kommittén har ansett önskvärt, att yrkenas och de industriella intressenas
målsmän tillförsäkras ett bestämmande inflytande på den tekniska undervisningens
utveckling.

Mot kommitténs förslag till skolstyrelser finna styrelserna för lägre tekniska
yrkesskolorna i Hälsingborg och Växjö ej anledning till någon anmärkning.

Gävle stadsfullmäktige, stadens handelskammares kommitté och styrelsen
för Gävle tekniska aftonskola önska uttryckligen stadgat, att minst hälfteu
av skolstyrelsens medlemmar skola vara personer, verksamma inom industri
och hantverk. Stockholms handelskammare finner det nödvändigt, att
industriens män få avgörande inflytande på förvaltningen av både lärlings-,
yrkes- och fackskolorna. Därför bör genom lämpliga bestämmelser garanteras,
att verkliga industrimän i tillräckligt antal insättas i skolstyrelserna.

Konsul Ljunggren vill ha arbetarerepresentanter i skolstyrelserna. Styrelsen
för tekniska skolan i Kristianstad instämmer i detta.

Även för andra, icke statliga intressen föreslås representation.

Såsom nedan namnes, påyrka Skara hantverksförening och härvarande
skolstyrelse representanter för korporationer, intresserade för industrien.

Vidare förorda Konungens befallningshavande och styrelsen för tekniska
skolan i Uppsala, att även landsting får insätta ledamöter i styrelsen, om

det giver anslag.

Statsintresset tillgodoses
bestämmelser om
rande.

Konungens

av kommittén i förenämnda hänseende genom
befallniugshavandes rätt att utse ordfö -

1. Repre »entanter
för intresse

rade. korporationer.

2. liepresenta it
ter för landsting

etc.

C. Statsintresset.

1. Konungens
befallningshavandes
befogenhet
att utse
ordförande,
s. 127.

I detta avseende uttala endast Konungens befallningshavande och styrel- a Galande.
sen för tekniska skolan i Uppsala samt styrelsen för Skara tekniska aftonskola
jämte Skara hantverksförening sitt obetingade gillande. Konungens
befallningshavande i Södermanlands län yttrar, att det måhända är lämpligt,
att utomstående myndighet utser en sådan representant för statsintresset.

Styrelsen för tekniska skolan i Kristianstad anser yrkesintresset äventyrat, b. Kritik.
om ordföranden utses av officiell myndighet, varvid dock styrelsen intet flhöZtgh^och
skulle hava att invända mot tillsättandet av ett statens ombud med kon- lämpl^dbeJ0''
trollerande befogenhet, vilken likväl ej finge vara ordförande. Sveriges
hantverksorganisation yttrar i samma fråga, att statsintresset tillgodoses
genom inspektion, ävensom att ordföranden ej bör utses av Konungens
befallningshavande, enär mellan sammanträdena styrelsen väl komme att
företrädas av sin ordförande och statens ombud ej bör hava beslutanderätt,
utan, om sådant ombud skall finnas, blott kontrollerande befogenhet.
Stadsfullmäktige i Umeå instämma med hantverksorganisationen ifråga om
den lokala skolstyrelsens sammansättning. Stadsfullmäktige jämte magistraten
i Kristianstad yttra, att om verkligen ett statens ombud behöves,
vilket betvivlas — i många andra statsunderstödda institutioner finnas inga
sådana ombud — bör han åtminstone ej få den myndighet, som i regel
tillkommer en ordförande mellan sammanträdena. Såsom nedan i sammanhang
med frågan om antalet medlemmar i skolstyrelsen nämnes, anses
därjämte av stadsfullmäktige i Halmstad med instämmande av Konungens
befallningshavande i Hallands län, att en av medlemmarna bör tillsättas
av Konungens befallningshavande, men denna ledamot bör dock ej vara
ordförande. Styrelsen för tekniska skolan i Lund, som ej finner nödigt,
att just ordföranden förordnas av Konungens befallningshavande, anser
däremot, att en ledamot må kunna förordnas av Konungens befallningshavande.

Varbergs tekniska söndags- och aftonskolas styrelse önskar, att skolstyrel- ord/öranden bur

. . . ... , . ... utså av ikolsty serna

berättigas själva välja små ordrörande. Av samma åsikt äro styrel- reisen.
sen för lägre tekniska yrkesskolan i Halmstad, stadsfullmäktige i samma
stad, Konungens befallningshavande i Hallands län samt stadsfullmäktige
jämte magistraten i Kristianstad.

3 — Korum. Uti. II.

ordförande bör Magistraten, stadsfullmäktige och styrelsen för tekniska skolan i Umeå
munaia myndig- ange att ordförande i den lokala skolstyrelsen bör utses av de kommunala

heterna. ’

myndigheterna.

II. Antal medlemmar
i Angående förslaget om antalet medlemmar i skolstyrelserna yttras föl
skolstyrelsen, . ”

s. 127.. jande.

A. Instämman. Konungens befallningshavande och styrelsen för tekniska skolan i Uppsala
förorda kommittéförslaget i denna del.

b. Kritik. Konungens befallningshavande i Södermanlands län och ingenjör Hall 1.

Antalet för ström finna antalet för stort i vissa fall. Stadsfullmäktige i Halmstad med

stort eller för litet . i • tt n i i« i i

i vissa fou. instämmande av Konungens befallningshavande i Hallands lan anse dels,
att 3 ledamöter i lärlingsskolans lokalstyrelse blir för litet, och dels, att i
vissa fall efter kommitténs norm antalet kan bli för stort.

». Efter omstän- Konungens befallningshavande i Stockholms län anser, att i lärlingsdighetema.
gkoiornag lokalstyrelser höra inväljas så många ledamöter som väljarkorporationerna
anse nödigt.

s Fixerat antal. Antalet ledamöter i skolstyrelserna bör enligt styrelsen för tekniska
elementarskolan i Norrköping, Konungens befallningshavande i Östergötlands
län, stadsfullmäktige i Norrköping samt Ebersteinska söndags- och
aftonskolan fixeras och vara oberoende av lärjungeantalet.

4. Minst s. Lokalstyrelserna för lärlingsskolorna böra utgöras av minst 5 ledamöter,
anser styrelsen för tekniska yrkesskolan samt stadsfullmäktige i Nyköping
varförutom de väljande korporationerna böra få frihet att med hänsyn tilL
ortens industri- och yrkesförhållanden själva bestämma behövligt antal
därutöver.

Stadsfullmäktige med magistraten i Kristianstad anse yrkena bli. bättre
representerade i styrelserna, om dessa föreskrivas skola bestå av minst 5.
ledamöter.

Antalet styrelseledamöter bör, enligt styrelsen för tekniska skolan i
Kristianstad, vara »minst 5» med föreskrift, att kommunalfullmäktige skola
ordna valen så, att de förefintliga yrkesintressena beredas bestämmande inflytande
på skolstyrelserna.

Styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i Halmstad anser skolstyrelserna
böra utgöras av 5—9 ledamöter, valda av stadsfullmäktige, allmän rådstuga
eller kommunalstämma. Även stadsfullmäktige i Halmstad; med instämmande
av Konungens befallningshavande i Hallands län föreslå 5 å 9 medlemmar.
En av styrelsemedlemmarna bör dock tillsättas av Konungens
befallningshavande.

Styrelsen för Skara tekniska aftonskola föreslår 2 valda av kommunen,
2 av hantverks- eller industriförening och 1 av länsstyrelsen utsedd ordförande
samt dessutom 2 ledamöter, valda av annan i staden befintlig.

korporation, som eventuellt intresserar sig för skolan. Skara hantverksförening
önskar också denna sammansättning på skolstyrelsen.

Sveriges hantverksorganisation betvivlar, att önskemålet, att yrkenas och III. Skolstyindustriens
målsmän måtte få bestämmande inflytande på skolornas led-genhet*(Utlutning,
kan tillgodoses genom av kommittén föreslagna anordningar. Flera öva ledningen.
ärenden, som kommittén föreslår behandlade av överstyrelsen, borde behandlas
av lokalstyrelserna, t. ex. feriearbetets anordnande, som bör ankomma
på skolstyrelsen efter samråd med överstyrelsen, ävensom undervisningstidens
förläggning. Organisationen ifrågasätter även om föreståndaren
verkligen bör förordnas av överstyrelsen.

Styrelsen för Ängelholms tekniska aftonskola jämte stadens stadsfullmäktige
önska största möjliga frihet för skolans lokala styrelse att ordna undervisningen
inom av myndigheterna fastställd ram.

Ludvika tekniska aftonskola, kommunalnämnd och kommunalstämma
anse, att de lokala myndigheterna böra få största möjliga inflytande över
de olika skolorna.

Styrelsen för Umeå tekniska skola samt magistraten i Umeå påyrka större
bestämmanderätt för skolstyrelserna vid läroplanernas uppgörande.

Magistraten, stadsfullmäktige och tekniska skolans styrelse i Umeå anse
frågan om lärarelönerna böra avgöras av ortsmyndigheterna.

Gävle tekniska aftonskola anser de lokala skolstyrelserna böra få större
myndighet.

Också styrelsen för tekniska skolan i Lund finner lokalstyrelsernas bestämmanderätt
på det hela taget för begränsad.

Allmänna folkskolestyrelsen i Göteborg anmärker som en brist i förslaget, iv. Samaratt
kommittén ej ägnat någon uppmärksamhet åt att utfinna någon form för
samarbete och förbindelse mellan den av kommittén föreslagna lokalstyrel- rd*e.
sen för lärlingsskolorna och den lokala folkskolestyrelsen.

Om kommitténs förslag om skolföreståndare yttras följande. hare, ^»^127.

Sveriges hantverksorganisation ifrågasätter, som ovan nämnts, om före- Tuiiäuandt.
ståndaren bör förordnas av överstyrelsen. I samma riktning uttalar sig
styrelsen för tekniska skolan i Kristianstad, som yttrar, att det är mer
överensstämmande med de kommunala yrkesintressena, att föreståndarna
förordnas av de lokala skolstyrelserna, därvid dock överstyrelsen kunde
få behörigt inflytande på valet resp. förslaget, inom vilket styrelsen hade
att välja.

Styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i Växjö finner särskilt förestån- Avlöning,
darens lön för knapp. I Växjö skulle denne enligt förslaget få högst 2,200
kr. Han kan ej räkna på avsevärda biförtjänster.

Jämväl styrelsen för tekniska skolan i Lund anser, att speciellt de större

skolornas föreståndares löner böra ökas, så att dessa kunna ägna sig uteslutande
åt skolan, ävensom att dem tillförsäkras pension.

Reglemente, I vad kommittén yttrat om reglementets uppgörande, granskande och
s. 12S. godkännande instämmer styrelsen för tekniska skolan i Lund.

Skolornas underhåll.

(Sid. 89, 129—132.)

Gillande ut- Styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i Växjö finner icke anledning

talanden. ^ anmärkning beträffande den föreslagna grundvalen för lärlingsskolornas
ekonomi. Även stadsfullmäktige i denna stad samt styrelsen för tekniska
yrkesskolan jämte municipaluämnden i Höganäs instämma i förslaget om
skolornas underhåll.

Kritik. Åtskilliga uttalanden rikta sig mot fördelningen av kostnaden mellan
i. statsanslaget stat och kommun. Större andel av kostnaden bör enligt mångas åsikt läggas

bär ökas.

på staten.

A. Utan närma- I allmänna ordalag, utan ingående på hur fördelningen bör ske, uttalas
re''/ö«“o»r<I"l detta av Konungens befallningshavande i Södermanlands län, några tekniska
skolstyrelser, stadsfullmäktige i Söderhamn, Borlänge kommunalstämma
och kommunalnämnd och tekniska föreningen i Hälsingborg, som påpeka
vikten härav för förslagets genomförande på rimlig tid.

Linköpings stadsfullmäktige och Ljungstedtska tekniska yrkesskolan anse,
att jämväl de skolor, som bildats av enskilda eller på grund av donationer,
skola få statsunderstöd under förutsättning, att vederbörande kommun
också lämnar anslag.

b. statsbidraget \ stället för de av kommittén föreslagna principerna föreslås, att staten

bär utgå med viss

°/o av. bidrager med viss % av

Driftkostna- a) driftkostnaderna, varvid skolstyrelsen i Lund framhåller, att däri ej bör
inräknas kostnader för byggnadernas underhåll samt styrelsen för A7 arbergs
tekniska söndags- och aftonskola, som föreslår skyldighet för kommunen
att i visst fall inrätta lärlingsskola och rätt för kringboende att besöka
samma skola, ifrågasätter statsanslag med minst 3/4 av totala driftkostnaden,
lokalerna med deras underhåll dock undantagna; (enligt hantverksorganisationen,
som får instämmande från styrelserna för tekniska skolorna i
Lund och Kristianstad samt Varbergs tekniska söndags- och aftonskola
ävensom Hudiksvalls fabriks- och hantverksförening samt Nässjö muuicipalstämma).

Åtta omkost- b) alla omkostnader, samt, i samhällen med ovanligt dryga folkskolekostna nåder

(och even- '' 1

tuetit nybygg- ber med viss del av nybyggnadskostnaden;

nadsknstnadV ’ J ** 00

(enligt styrelsen för tekniska aftonskolan i Trelleborg jämte stadsfullmäk
tige därstädes).

Vidare riktas detaljkritik mot förslaget i vad det avser bidraget till lärare- nmijkritik.
undervisningsmateriel, särskilt skolverkstäder, samt nybyggnad in. in.

Sålunda föreslå stadsfullmäktige och styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan
i Lidköping, att statsbidraget till lönerna bör utgå så, att skola med
1—4 avdelningar erbåller G7, med 5—G: 70, 7—8: 75, 9—10: 80 och skola
med över 10 avdelningar 85 %. Vidare föreslå stadsfullmäktige i Örnsköldsvik
att, om statsbidraget till folkskollärare höjes, bidraget till nu
ifrågavarande lärare och föreståndare må utgå efter samma grund.

Anslaget till komplettering och underhåll av undervisningsmateriel anses
av styrelsen för yrkesskolan samt stadsfullmäktige i Nyköping böra utgåJ^gST,.*^
med högre bidrag än 5 % till maskiner och verktyg.

Stadsfullmäktige i Örnsköldsvik önska anslaget satt till 10 %, och styrel
sen för tekniska skolan i Norrköping samt Ebersteinska söndags- och aftonskolan
anse likaledes, att detta bidrag bör sättas till 10 % samt att därjämte
bidraget för nyanskaffning bör få utgå ej blott vid skolornas inrättande
utan också vid utrustningens komplettering. Norrköpings stadsfull
mäktige föreslå härutinnan till och med 20 %.

Sköfde tekniska aftonskola anser slutligen statsbidrag till undervisningsmateriel
böra utgå med ~U av kostnaderna i likhet med bidraget till lärarlönerna.

Sveriges hautverksorganisation anser, att statsbidraget till första uppsättningen
undervisningsmateriel, varibland skolverkstäder, bör höjas utöver
de föreslagna 2/s, då man annars ej kan påräkna kommunernas fulla intresse
för inrättande av skolverkstäder. Även styrelsen för tekniska skolan
i Kristianstad samt därvarande magistrat och stadsfullmäktige instämma
häri och yttra, att statsbidraget till skolverkstäder jämväl bör omfatta fortsatt
utrustning med undervisningsmateriel, ej blott första anskaffningen.

Jämväl styrelsen för tekniska aftonskolan och stadsfullmäktige i Trelleborg
samt Konungens befallningshavande i Norrbottens län önska, att staten
lämnar större bidrag till skolverkstäderna, än kommittén avsett,

Sveriges hantverksorganisation har den 25 oktober 1911 hos Kungl. Maj:t d skoUanUinhemställt
om anslag till skolsamlingars upprättande. Organisationen betonar,
att det är synnerligen önskvärt, att de skolor, som avse att ordna mera
vittgående skolsamlingar, böra kunna påräkna statens hjälp ej blott i avseende
på råd och upplysningar, utan också medelst penuingunderstöd för
samlingarnas anskaffande och vidmakthållande.

Stadsfullmäktige och styrelsen för Lidköpings lägre tekniska yrkesskola\\^Kcanadcnia
anse kostnaden för lärlingsskolorna komma att drabba för ojämnt, då de nema ojämn.
komma att bero på antalet skolpliktiga arbetare i kommunen. De föreslå,

III. Kommunernas
möjlighet att
skydda sig för
orimligt höga
kostnader.

IV. Lokaler,
s. 130.

Bidrag till nybyggnader.

Lokalerna böra
få förbliva gemensamma
för
även andra ändamål.

att staten understödjer kraftigt, allra helst det samhälle, som bekostar skolan,
ej kan göra anspråk på att för framtiden få behålla arbetaren.

Stadsfullmäktige i Enköping uttala, att förslagets genomförande bör ske
under hänsynstagande till kommunernas ekonomiska bärkraft.

Utom vad förut i denna fråga anförts om nybyggnadsbidrag, må nämnas,
att styrelsen för Värnamo tekniska yrkesskola jämte Värnamo kommunalstämma
påyrka proportionsvis större bidrag till skuldbelastade kommuner,
där lärlingsskolor finnas eller böra upprättas. Detta åtminstone vid reformens
ikraftträdande och särskilt beträffande lärarlöner, lokal och inredning.
Eventuellt ifrågasättes för sådana kommuner statslån med billig ränta.
Också inom Smålands och Blekinge handelskammare, vilken, som förut
nämnts, framlägger frågan huruvida ej kommun med visst antal lärlingsskolpliktiga
barn skall åläggas inrätta lärlingsskola, hava ifrågasatts billiga
statslån åt ekonomiskt svaga kommuner.

Styrelsen för tekniska yrkesskolan samt stadsfullmäktige i Kalmar, med
vilka Konungens befallningshavande instämmer, framhålla, att kommunernas
självbestämmanderätt rörande den lokala undervisniugen bör bliva eu
garanti för, att kommunernas ekonomi ej oproportionerligt betungas.

Kommitténs förslag, att lärlingsskolorna beredas egna, av kommunerna
bekostade lokaler, finner uttryckligt gillande hos styrelserna för tekniska
skolorna i Lund och Höganäs, den sista med instämmande av municipalnämnden.

Däremot framhållas från andra håll de för kommunerna betungande
kostnaderna för sådana egna lokaler.

Enligt styrelsen för Trelleborgs tekniska aftonskola samt därvarande
stadsfullmäktige bör, som ovan nämnts, staten bidraga med viss del av nybyggnadskostnaden
i de samhällen, där folkskolekostnaderna äro höga.
Aven Konungens befallningshavande i Västmanlands län ifrågasätter statsbidrag
till uppförandet av lärlingsskola, enär redan nu skolväsendet ställer
stora anspråk på kommunernas kassa; också hantverksorganisationen ifrågasätter
nybyggnadsbidrag. Även stadsfullmäktige i Arvika ifrågasätta, om
ej staten mera borde hjälpa till med kostnaderna för lokaler. Likaså styrelsen
för Falu tekniska aftonskola och Ljungstedtska tekniska yrkesskolan
i Linköping.

Det bör enligt styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i Trollhättan ej
göras till villkor för statsanslag till lärlingsskola, att kommuner tillhandahålla
skolan egna lokaler, ty för flertalet av nuvarande lägre tekniska
yrkesskolor är det eu livsfråga att få fortfarande använda de hittillsvarande
lokalerna. Styrelsen för Slöjdföreningen i Göteborg yttrar, att lokalerna
bliva dyra, då kommittén ej vill inrymma lärlingsskolorna i andra skolors
lokaler. Även styrelsen för tekniska skolan i Kristianstad vill ha lokalerna

in. in.

utnyttjade också för andra ändamål, nämligen handelsundervis ningen.

Denna skolstyrelse anser också, att kommunerna måste hava mera de-£«g>*£^*
taljerade bestämmelser för skyldigheten att tillhandahålla lokaler och ut rä(( alt uppställa
rustning, därest det skall vara dem möjligt att påtaga sig hithörande förpliktelser.
I samma riktning uttalar sig även stadsfullmäktige i Kristinehamn
under framhållande av, att bristen på detaljbestämmelser kan ha till
följd, att överstyrelsens krav på ämpliga lokaler växlar med överstyrelsens
sammansättning.

Även stadsfullmäktige och magistraten i samma stad, styrelsen for tekniska
elementarskolan i Norrköping, Smålands och Blekinge handelskammare,
samt ingenjör Hallström och stadsfullmäktige i Eskilstuna påyrka
mera detaljerade bestämmelser angående de föreskrifter överledningen kan
få giva i detta hänseende.

Styrelsen för Ängelholms tekniska aftonskola med instämmande av stadsfullmäktige
önska, att dessa föreskrifter ej må bli för minutiösa, så att
ekonomiska svårigheter därigenom skulle resa sig mot införandet av yrkesundervisningen.

Slutligen yttrar Smålands och Blekinge handelskammare, att lokalerna

för lärlingsskolorna måste hållas billiga.

Beträffande de beräknade kostnaderna för lärlingsskolorna yttrar lek-v
niska föreningen i Hälsingborg, att dessa, om man tar hänsyn jämväl till * 131
-orter på landsbygden, där förutsättningar för inrättande av sådana skolor
finnas, skulle gå till avsevärt över två millioner årligen; och föreningenÄrkroItna^ma7 1
ifrågasätter om motsvarande nytta kan ernås.

I motsatt riktning yttrar sig Tekniska aftonskolans i Simrishamn styrelse,
som anser att de rätt dryga kostnaderna komma att mer än uppvägas
av arbetarstammens bättre utrustning för sin livsuppgift. Magistraten
i Jönköping anser, att stadens kostnader för reformen väl bli stora,
men att staden kommer att underkasta sig dem med hänsyn till det stora u,*,<££t$£tJor
behovet av vrkesutbildning.

För en lärlingsskola i Uppsala beräknas enligt Konungens befallniugshavande
och tekniska skolan därstädes stadens kostnad bliva obetydligt högre
än nu, vartill dock torde komma hela kostnaden för pensionering. Stadsfullmäktige
i Sundsvall jämte magistraten meddela, att i ekonomiska hänseenden
förslaget ställer sig gynnsamt för Sundsvalls vidkommande. Där
skulle det kommunala anslaget till den tekniska undervisningen ej behöva
ökas. Styrelsen för tekniska yrkesskolan i Kalmar och stadsfullmäktige
med instämmande av Konungens befallningshavande därstädes förmoda,
att i och med de nya skolornas inrättande de allmänna lärdomsskolorna
komma att bli mindre besökta och alltså draga mindre kostnad.

I motsats till dessa yttranden anför styrelsen för tekniska yrkesskolan i

Västervik, att den föreslagna ökningen i statsunderstödet ej torde motsvara
de ökade kostnader i det hela, den föreslagna anordningen medför. Och
Slöjdföreningens i Göteborg styrelse uttalar likaledes, att lärlingsskolorna
bli dyra för kommunerna. I Göteborg skulle de utom anskaffningskostnader
för lokaler, inventarier och Vs av första uppsättningen undervisningsmaterial
kosta årligen 28,000 kronor för gossarne och 21,000 kronor för
flickorna.

Speciella för- Utkast till program för eu lärlingsskola i Uppsala har uppgjorts av sty*
ag, S. 132. relsen för (Svarande tekniska skola. Även tekniska föreningen i Hälsingborg,
som icke anser lärlingsskolor lämpa sig för alla yrken, har meddelat
eu plan för undervisning i eu lärlingsskola för den mekaniska verkstadsindustrien.

ir. Fullständiga lärlingsskolor.

(Sid. 72, 9G—103, 104, 137—146.)

^deZnnamT Hudiksvalla tekniska aftonskola, med vilken stadsfullmäktige instämma,

S;,7«;yttrar’ att de kompletterande lärlingsskolorna lätt kunna utbildas till full 104.

''ständiga lärlingsskolor.

SSSbÄS? Tekniska föreningen i Hälsingborg yttrar, att de lärlingsskolor, som arbeta
utan samtidig anslutning till praktiken och där lärjungarna alltså få
tillbringa hela eller en stor del av dagen utan att kunna påräkna nämnvärd
förtjänst, bliva till utrustning och drift mycket dyra, varför de icke
för närvarande böra av det offentliga inrättas. Skulle de däremot tillkomma
på enskilt initiativ, kunde något statsunderstöd lämnas.

/trien.n<lu Ehuru de fullständiga lärlingsskolorna enligt Skara hantverksförening ej
lämpa sig för hantverket, underkännes därigenom ej deras betydelse för
fabriksindustrien. Stadsfullmäktige och magistraten i Kristianstad anse dem
möjliga blott i större städer med starkt utvecklad industri.

2rnornmpuga. Handelskammaren i Göteborg anser de fullständiga lärlingsskolorna vara

av ringa betydelse. Styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping,
anser den fullständiga lärlingsskolan knappt böra ifrågakomma. Styrelsen
för tekniska skolan i Luleå finner den överhuvud ej vara att tänka på och
Skara hantverksförening anser dem, som ovan nämnts, olämpliga för hantverket.
Det skulle bli svårt att få lämpliga lärare. Skolorna skulle snart
bli schablonmässiga och efterblivna. Det hänvisas till de numera ganska
goda slöjdskolorna, vars elever dock ej lämpa sig som yrkesmän, i synnerhet
sedan de en längre tid besökt dessa skolor.

Konungens befallningshavande i Östergötlands län, Norrköpings stadsfullmäktige
samt Ebersteinska söndags- och aftonskolan anse de fullständiga
lärlingsskolorna knappast kunna ifrågakomma.

Utom smidesskolan i Eskilstuna finnes, enligt vad styrelsen för Slöjdföreningen
i Göteborg påpekar, i skräddarmästarföreningens lärlingsskola i
Göteborg en fullständig lärlingsskola.

I fråga om den nuvarande fackskolans i Eskilstuna omorganisation till
fullständig lärlingsskola föreligga eu del yttranden i samband med uttalanden
om därvarande tekniska skolas omorganisation.

III. Förberedande lärlingsskolor.

(Sid. 103, 104, 147 — 155.)

Vad tekniska föreningen i Hälsingborg anfört om lärlingsskolor utan direkt
anslutning till praktiken torde gälla även dessa.

Beträffande de förberedande lärlingsskolorna anföres vidare.

Kommunalstämman samt styrelsen för tekniska aftonskolan i Karlsborg
finna den förberedande lärlingsskolan lämpligast för Karlsborgs kommun.

Styrelsen för Värnamo tekniska yrkesskola med instämmande av Värnamo
lantkommuns kommunalstämma anser blott kompletterande och fullständiga
lärlingsskolor böra ifrågakomma, enär de kompletterande och förberedande
i huvudsak sammanfalla; handelskammaren i Göteborg anser förberedande
lärlingsskola av ringa betydelse, och styrelsen för tekniska skolan i Luleå
anser denna lärlingsskoletyp ej vara att tänka på.

De förberedande lärlingsskolorna skulle, enligt Skara hantverksförening
hindra lärlingarna att i tillräckligt tidig ålder lära det hantverk, de bestämma
sig för.

Sveriges hantverksorganisation anser folkundervisuingskommitténs resultat
böra avvaktas, innan något åtgöres beträffande förberedande lärlingsskolor.

Vidare finna styrelserna för tekniska skolan i Kristianstad och tekniska elementarskolan
i Norrköping, stadsfullmäktige i Kristianstad och Gävle, magistraten
i Gävle, Konungens befallningshavande i Östergötlands län, Norrköpings
stadsfullmäktige samt Ebersteinska söndags- och aftonskolan, att
de förberedande lärlingsskolorna snarast tillhöra folkskolans överbyggnad.

Allmänna folkskolestyrelsen i Göteborg yttrar, att de förberedande lärlingsskolorna
torde bliva överflödiga i Göteborg, om såsom där föreslagits
folkskolekursen förlänges ett år.

Slutligen framhåller styrelsen för tekniska yrkesskolan samt stadsfullmäktige
i Nyköping som en förtjänst hos förslaget, att den första yrkesundervisningen
lämnas på verkstäder och icke i eu överbyggnad på folkskolan.

Sveriges gjutmästareförbund anser intet annat än gott vara att säga om
de förberedande lärlingsskolorna för 12—16-åringar, men påyrkar jämväl
rätt för 12—14-åringar att besöka kompletterande lärlingsskola.

Under yttrande, att det dock skulle vara ett stort steg framåt, om med
hänsyn till lärlingarnas kroppsliga utveckling minimiåldern för industri -

Fullständig lärlingsskola
i
verksamhet,
s. 13H.

Enskilt initiativ.

Lämpliga.

Olämpliga.

Förberedande
lärlingsskolor
eventuellt obligatoriska.

arbetare sattes till 14 år, uttalar förbundet vidare, att om en sådan minimiålder
kunde stadgas, ej blott de kompletterande utan ock de förberedande
lärlingsskolorna borde bliva obligatoriska, de senare även för dem, som icke
komma att ägna sig åt industri eller hantverk. De förberedande borde då
lämpligen ordnas som eu överbyggnad på folkskolan.

För flickorna böra som motsvarighet till de förberedande lärlingsskolorna
och liksom dessa i form av överbyggnad på fackskolan inrättas husmodersskolor
med t. ex. 2-årig lärokurs, obligatoriska för alla flickor i åldern
12—16 år, vilka genomgått folkskolan.

Yrkesskolor.

(Sid. 73—75, 89—91, 155—176.)

°efur delvis Mycket av vad i det föregående yttrats om lärlingsskolan är utan vidare
M?2aiärti$r jämväl tillämpligt på yrkesskolan.

skolan.

på samma plåt- Styrelsen för tekniska yrkesskolan i Karlskrona anser yrkesskolan böra

ser som lärlings- J ** **

skolor. förläggas till samma platser som en del av lärlingsskolorna för att möjliggöra
ett direkt fortsättande av studierna.

Yrkesskolornas ändamål.

(Sid. 73, 155—157.)

Ej till ändamålet
skarpt skilda
från fackskolorna.

Blott för arbetare.

Obehövligt för
arbetare.

De föreslagna yrkesskolornas och fackskolornas ändamål hava av kommittén
definierats så, att de kunna tyckas vara delvis identiska. Detta
vållar, att eu del synpunkter, som anläggas på yrkesskolornas ändamål,
sedermera återupptagas på tal om fackskolornas.

Stockholms handelskammare och Slöjdföreningens i Göteborg lärarråd,
som anse det vara felaktigt att lägga huvudvikten vid yrkesskolornas uppgift
att dana förmän och mästare, yttra, att just dessa skolor böra tjäna
till att utbilda vrkesskickliga arbetare. Jmfr också hantverksorganisationens
yttrande. (Samma slöjdförenings styrelse har också i sitt uttalande avsett
skolor för skickliga arbetare, ej för förmän.)

Däremot anser styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping yrkesskolor
vara för lärlingarnes vidare utbildning för närvarande obehövliga.

Järnkontoret påpekar, att vi redan hava några yrkesskolor såsom de
lägre avdelningarna av bergsskolorna i Falun och Filipstad, skogvaktarskolorna,
tegelmästarskolan i Svedala, torvskolan i Markaryd m. fl. Arbetsgivarne
anställa gärna från bergsskolornas lägre avdelningar och skogvaktarskolorna
utgångna elever, om de i övrigt hava för arbetsbefäl nödiga
kvalifikationer. Fullmäktige förmoda, att samma förhållanden råda beträf -

laude de övriga skolorna. Detta påpekas, enär nyttan av skolutbildning för arbetebe/,a.
för förmän betvivlats från (lera håll. Järnkontoret tillstyrker sådan utbildning
för även övriga viktigare industriella yrken samt hantverket.

Styrelsen för Malmö tekniska elementarskola anser, att under »förmansoch
andra därmed jämförliga förtroendeplatser» böra speciellt inbegripas
verkmästarebefattningar vid vissa verkstäder och industriella verk.

Stvrelsen för tekniska skolan i Kristianstad anser, att, därest kommittén Bära tamas

•j m iaea mastar c föreslagit

yrkesskolorna utvidgade med de moderna, mycket nyttiga mästar- kurser.
kurserna, mycket skulle hava vunnits, synnerligast som dylika kurser jämväl
avses för sådana utlärda yrkesarbetare eller gesäller, som ordna sig för
etablering som egna mästare. Sveriges hantverksorganisation yttrar om
sådana mästarekurser, att de numera anses vara de mest gagneliga för
tillgodoseende av kravet på utbildning för mästare i vissa hantverk, och
anser att mästarekurser böra inrättas vid sådana skolor, som kunna utrustas
med mera utvecklade verkstäder och samlingar. De böra även i vissa fall
anordnas för mera än själva platsens behov och då mot högre avgifter för
främlingarna. Yrkesskolorna böra reserveras för arbetare, som önska ökad
utbildning, ehuru de givetvis kunna lägga en god grund för mästareutbildningeu.
Villkor för genomgående av mästarekurs bör enligt tekniska föreningen
i Hälsingborg vara att hava genomgått yrkeskurs. Ämnena i mästarekurserna
böra vara obligatoriska.

Mästarekurser vid yrkesskolorna påyrkas av magistraten och stadsfullmäktige
samt tekniska skolans styrelse i Umeå. ^SSmdeSSga''

Tekniska föreningen i Hälsingborg anmärker, att kommittén ej angiver,
hur utbildningen av mästare och arbetsbefäl skall tillgå i yrkesskolan.

Denna utbildning behöver fristående kurser med bestämda program. —

Även lärarrådet vid Slöjdföreningens i Göteborg skola vill hava fristående
och delvis valfria kurser i sådana teoretiska ämnen, som erfordras för förmän
och mästare. — Tekniska Elementarskolans i Norrköping styrelse,
Ebersteinska söndags- och aftonskolan ävensom stadsfullmäktige i Norrköping
föreslå mästare- och förmansskolor, enär det råder brist på dugliga
förmän. Dessa skolor skulle ersätta både yrkes- och fullständiga lärlingsskolor.

Styrelsen för tekniska skolan samt stadsfullmäktige i Kalmar med in- Yrkeslag önskstämmande
av Konungens befallningshavande önska, att till skydd för
hantverket i konkurrensen med industrien en allmän yrkeslag må komma
till stånd, stadgande bland annat obligatoriska mästarkurser och mästarprov.

Styrelsen för Varbergs tekniska söndags- och aftonskola ifrågasätter genomgången
yrkesskola som villkor för rätt att utöva hantverksmästerskap med
andra än famijemedlemmar som arbetare.

Svenska Cellulosa- och trämasseföreningarna, som anse de föreslagna storindustriers

. . • n speciella behov.

yrkesskolorna möjligen lämpliga för hantverk och mindre industri, unna

att storindustrien mer är i behov av en på allmänna grunder baserad undervisning
i allmäntekniska ämnen och yrkesekonomi. — Svenska Pappersöda
Cellulosaingenjörföreningen ävensom Svenska Pappersbruksföreningen
anse för dessa industrier yrkesskolor ej så nödvändiga som förmansskolor
med elementär undervisning i modersmålet, skrivning och räkning samt
undervisning i maskinlära och fysik, så att eleverna kunna handhava maskinerier
och lära i erforderlig mån känna ångans och elektricitetens användning.
Därjämte bör undervisas i materialkännedom, författningar och
föreskrifter, förman splikter m. m. Sådana skolor kunna bliva gemensamma
för flera industrigrenar. Inträdesåldern bör bliva högre än den av kommittén
för yrkesskolorna föreslagna. Eu eller två sådana förmansskolor skulle
genom statens försorg upprättas. Dessa kurser kunna inskränkas till 6
månader, så att under ett års tid tvenne kurser för olika industrigrupper
kunna följa på varandra. Tid efter annan böra till dessa kurser läggas
kompletterande kurser i resp. industrigrenars teknologi, avslutade med besök
i fabriker under sakkunnig ledning.

PTirktssk«iar!e Styrelsen för Slöjdföreningen i Göteborg anmärker också, att kommittén
*■ 1BU- alltför litet framhållit betydelsen av praktiskt arbete i yrkesskolan. Särskilt
inom konstyrkena måste undervisningen i huvudsak omfatta verkstadsarbete.

Yrkesskolornas organisation.

(Sid. 73—74, 75, 157—163.)

i. Ämne»kurser, Styrelsen för tekniska skolan i Lund föreslår individuellt anordnade afton s.

1B7—1B8.

ämneskurser såsom vid nuvarande tekniska skolor för dem, som ej kunnat
genomgå lärlingsskola eller önska ytterligare förkovra sig.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare anser, att jämte de yrkeskurser,
för vilka fasta läroplaner föreslås, böra även andra systematiskt
ordnade kurser kunna sammanställas och genomgås utan höjning i avgifterna
genom tillämpning av bestämmelserna om ämneskurser. Kursernas
föremål bör också kunna växla från år till annat.
fe«» Sveriges hantverksorganisation instämmer i att betyg böra förekomma i
yrkesskolorna.

Utöver vad i det föregående yttrats om dag- eller aftonundervisningens
större lämplighet uttalas här i frågan följande.

"o/Ärst?’ 0m da§'' eller aftonkurser:

S. 75. 158—160.

a. Aftonkurser Styrelsen för tekniska elementarskolan i Malmö uttalar efter vunnen er lämpligast.

farenhet om det nya undervisningssystemet, att tillsvidare torde man få
nöja sig med aftonkursen.

Tekniska samarbetsdelegationen framhåller särskilt yrkesskolor med aftonundervisning
såsom lämplig skolform.

Slöjdföreningens i Göteborg styrelse anser huvudsakligen aftonskolor
kunna ifrågakomma, då dessa medgiva lärjungarna möjlighet att under skoltiden
förtjäna sitt uppehälle genom industriarbete. — Yrkesskolorna böra
enligt jämväl styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i Trollhättan huvudsakligen
vara afton- och söndagsskolor, för att eleven ej skall behöva avbryta
sin anställning.

Styrelsen för tekniska skolan i Kristianstad yttrar, att dagskurserna få
största svårighet att vinna jämn frekvens, då utlärda arbetare knappast
kunna tänkas bliva lediga till fackkursen under själva arbetstiden. Till
dagkurserna kunna därför väntas blott tillfälligtvis lediga eller säsongarbetare.
Dagkursernas längd gör det omöjligt för flertalet arbetare att
fullfölja desamma.

Däremot yttrar Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare, att endast
på några få platser, där yrkena äro mycket koncentrerade, afton- och söndagsskolor
kunna bliva av betydenhet. undtnruning*.

Om undervisningstidens utsträckning yttra: tlden Slöjdföreningens

i Göteborg styrelse anser 12 timmars undervisning i Tinuai^ochantal
veckan vid aftonskolor vara för ansträngande för de flesta elever och för- «. 109-100.
ordar högst 8 ä 9 timmar, men eu utsträckning av skoltiden till B år.

Lärarrådet vid föreningens skola anser 8 å 10 timmar böra vara maximum.

Det är olämpligt att koncentrera på 2 år endast för det, att ett mindre
tal arbetare kanske eljest under tiden förflyttades till annan arbetsplats.

Också magistraten och stadsfullmäktige samt styrelsen för tekniske afton
och söndagsskolan i Södertälje ause undervisningen i yrkesskolorna, sådan
den föreslagits, vara för koncentrerad. I stället för kommittéförslaget förordas
antingen 3-åriga aftonkurser med 8 k 10 undervisningstimmar i veckan
eller 2-åriga dagkurser med 30 timmar i veckan. Även styrelsen för tekniska
skolan i Visby med huvudsakligt instämmande av Konungens befallningshavande
finner undervisningstiden möjligen vara väl kort.

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm anser en 2-årig kurs nödvändig.

De personer, för vilka dessa skolor äro avsedda, äro i regel föga tränade
för läsarbete, och de torde därför knappast kunna lyckligt tillgodogöra sig
undervisningen i eu skola med så forcerat arbete, som kommitténs förslag
förutsätter, och detta så mycket mindre som nödig tid till hemarbete icke
bliver dem beredd. Genom inrättandet av tvååriga kurser skulle ock längden
av varje läsår kunna inskränkas. I överensstämmelse med det sagda påpekar
styrelsen, att jämväl aftonkurserna måste förlängas, men anser sig
ej i en dylik anordning kunna se någon olägenhet.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare anser en kväll i veckan Enkväuiveckan

böra vara ledig.

I många yrken räcker det enligt Skånes handels-, industri- och sjöfarts- u ^oiorkammare
med 1 eller 2 eller helt få yrkesskolor i hela landet. Dessa måste teo.

då bliva dagskolor, med på en kortare tid koncentrerade kurser. Smålands
och Blekinge handelskammare anser, att åtskilliga sådana centrala dagyrkesskolor
böra förläggas till handelskammarens område. — Dagskolor höra
enligt styrelsens för Slöjdföreningen i Göteborg inrättas, endast på några
få större platser för dels säsongyrken, under den tid arbetet i dem ligger
nere, och dels en del konstyrken med kurser, som kunna genomgås på
längre eller kortare tid. — Järnkontoret anser dagyrkesskolor vara att föredraga.

längd. Järnkontoret finner kurstidens längd höra sättas till ett år, vilket i bergsM1''
skolornas lägre avdelningar visat sig tillräckligt. Dock kunna vid säsongyrken
som byggnadsfacket, skolor med ett halvt års undervisning under
vartdera av två år hava företräde.

Svenska Cellulosa- och Trämasseföreningarna finna 2 eller 3 yrkesskolor
av det av dem först angivna slag erforderliga med dagkurser under 2 terminer.
Genom reduktion av antalet skolor erhållas lättare goda lärare och
bättre undervisningsmateriel.

Kan begränsa«. Genom att, som Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare föreslår,
låta de förberedande ämnena bortfalla, kan tiden begränsas till mindre än
föreslagna 30 veckor. Skulle förkunskaperna från lärlingsskolan vara otillräckliga,
kunna vid lärlingsskolorna fria kurser inrättas för komplettering
till yrkesskolan. Handelskammaren åberopar erfarenhet från Svedala tegelmästarskola,
där kursen är sammanträngd inom 3 månader. Handelskammaren
motiverar förslaget om de förberedande kompletteringskursernas förläggande
till lärlingsskolorna med att vistelsen vid yrkesskolan av ekonomiska
skäl bör göras så kort som möjligt.

Tekniska högskolans lärarekoilegium anser, att yrkesskolornas läroplaner
och program i flera fall gjorts för omfattande. Som exempel anföras elektrotekniska
yrkesskolans program i fysik och elektroteknik.

Samarbetsdelegationen finner med hänsyn till elevernas ekonomi 30
veckors yrkesskola med dagkurser vara väl mycket och hemställer till beprövande
om icke även yrkesskolor med kortare kurser kunde giva goda
resultat.

FVrå^Mg Styrelsen för tekniska skolan i Visby med huvudsakligt instämmnnde av
Konungens befallningshavande ifrågasätter, om ej lärotiden i yrkesskolan
är väl kort.

B"rZr»tänd<ftT Stockholms handelskammare ifrågasätter, om det ej vore lämpligt att beheterna-
stämma lärokursernas längd i enlighet med behovet inom varje yrke, i
stället för, som kommittén, 30 veckor ä 44 timmar vid dagyrkesskolorna.

I samma riktning yttrar sig Svenska Teknologföreningen.
afÄ Beträffande behövligheten av yrkesskolor på vissa olika orter, yttras följande.

^/orfeT1 Styrelsen för tekniska skolan i Luleå anser, att en yrkesskola för Luleå
ej kan vara annat än ett mer eller mindre avlägset framtidsperspektiv.

Styrelsen för tekniska afton- och söndagsskolan i Härnösand anser en ;«;_»«»•
föreslagen yrkesskola i Härnösand för trävaruindustri obehövlig. Ej heller
andra yrkesskolor utom en för målare torde där behövas. Däremot böra
aftonkurser för yrkesarbetare där anordnas.

I Lund linnes enligt styrelsens för tekniska skolan ej skäl att inrätta

yrkesskola.

Stadsfullmäktige i Västervik anse, att i nämnda stad knappast ännu torde
behövas yrkesskolor.

Stadsfullmäktige i Kristianstad, med instämmande av magistraten, anse
yrkesskola ej kunna där inrättas. Förutsättning för sådana är en mer utvecklad
industri på orten.

Stadsfullmäktige och magistraten i Jönköping anse, att Jönköping utan
kompletterande lärlingsskola endast behöver en yrkesskola för möbelindug^rj
— Enligt styrelsen för tekniska skolan därstädes behövas där ytterligare en

yrkesskola med aftonundervisning för järn- och metall- samt byggnadsarbetare,
snickare, trädgårdselever samt
fullständig yrkesskola med dagundervisning för arbetare inom möbelindustrien.

Efter att hava hänvisat till möjlighet till fortsatt utbildning utöver lär
lingsstadiet, som de hittillsvarande tekniska skolorna giva, uttala styrelsen
för tekniska yrkesskolan samt stadsfullmäktige i Kalmar, med instämmande
av Konungens befallningshavande i Kalmar län, att eu yrkesskola måste
upprättas i Kalmar och att den nya organisationen måste räkna med ett
större antal yrkesskolor än kommittén gjort.

Sveriges gjutmästareförbund påpekar, att kommittén ej framlagt någon m. 322-347.
timplan för gjuteriyrkesskola. Skulle därmed avses, att gjutarnas undervisning
komme att förläggas till den mekaniska yrkesskolan, protesterar
förbundet däremot. Speciella gjuteriyrkesskolor äro alldeles nödvändiga.

Eu dagyrkesskola för gjutare bör enligt Sveriges gjutmästareförbund inrättas
å samma plats som gjuterifackskolan, nämligen i Falun. Aftonyrkesskolor
för gjutare antager förbundet komma att inrättas överallt, där gjuteri industri

bedrives i större omfattning.

Skara hantverksförening och styrelsen för tekniska aftonskolan i Skara
ifrågasätta, huruvida ej yrkesskolorna, som skulle anordnas av staten, kunde uu andra,koior.
anordnas parallellt med för storindustri mer lämpade fackskolor. 1

Järnkontoret, som anser yrkesskolan för gjuteriförmän böra förläggas till
bergsskolan i Falun, förutsatt att av Järnkontoret föreslagen fackavdeluing
för gjuteritekniker vid densamma kommer till utförande, yttrar, att denna
yrkesskola kunde hava en del undervisning och utrustning gemensam med
fackavdelningen och den redan befintliga bergsskolan.

Tekniska föreningen i Hälsingborg ifrågasätter, huruvida icke i vissa fall

V. Ambulerande
skolor.

\. Inträdesåldern
för låg,
s. 163—164.

skulle kunna bredvid yrkesskolorna användas icke kompletterande lärlingsskolor.

Styrelsen för tekniska afton- och söndagsskolan i Sundsvall anser, att
utan en lärlingsskola, där bör inrättas en yrkesskola, båda under gemensam
ledning, och stadsfullmäktige därstädes ifrågasätta samma anordning.

Vid sidan av den lärlings- eller yrkesskola, som kommer att inrättas i
Härnösand, böra enligt styrelsen för tekniska afton- och söndagsskolan i
denna stad, såsom förut nämnts, aftonkurser för yrkesarbetare anordnas.

Styrelsen för tekniska afton- och söndagsskolan i Karlstad och tekniska
yrkesskolan i Arvika anse, att någon form av undervisning bör beredas
sådana i hantverks- och industriella yrken anställda arbetare, som ej haft
tillfälle genomgå lärlingsskola.

Samarbetsdelegerade framkasta också tanken på ambulatoriska yrkesoch
ämneskurser för yrkesskoleundervisning på mindre orter utan sådana
skolor, om också av mera begränsad omfattning.

IntPådesfordringar.

(Sid. 163-166.)

Samarbetande delegerade föreslå, att inträdesåldern till dagyrkesskolor
sättes till 20 år, för att kunna nå gott resultat av den förenade undervisningen.

Aven Svenska cellulosa- och trämasseföreningarna vilja hava inträdesåldern
satt högre än kommittén föreslår, för att inträdessökande dessförinnan
må hava förvärvat några års praktisk erfarenhet i fabrik, varom intyg från
fabriksägaren bör företes.

Handelskammaren i Karlstad anser även inträdesåldern 17 år för låg.
Vid så unga år är 2—3 års praktisk erfarenhet ej nog, för att bedöma om
yrkesskolan skall medföra avsett gagn. Inträdet bör föregås av en så lång
yrkesverksamhet, att arbetsgivaren må på säkra grunder kunna angiva goda
vitsord om deltagande i yrkesmässigt arbete.

Svenska Trämasseexportföreningen anser inträdesåldern böra sättas till
23 å 25 år. Inträdessökande bör hava deltagit i arbete vid sågverken så
länge, att arbetsgivaren kan hava tillräcklig grund för bedömandet, om sökanden
lämpar sig till arbetsledare. Föreningen ifrågasätter, om ej sökanden
bör förete betyg från arbetsgivaren, att han är lämplig som förman, varigenom
skulle förebyggas, att till förmän olämpliga personer lockas att
genomgå kursen utan någon praktisk nytta. Som skäl för högre inträdesålder
anföres också, att en mogen arbetare med praktisk erfarenhet har
mer nytta av undervisningen än den, som saknar sådan erfarenhet, och en
17-åring, som genomgått lärlingsskolan och 1-årig kurs i yrkesskolan, är

blott ett ämne till förman i motsats till den genom värnpliktens fullgörande
vid disciplin vane, mogne mannen, som, då lian genomgår yrkesskolan, i
regel har sin chefs löfte, stöd och hjälp härtill och i regel är färdig att
omedelbart efter skolans slut tillträda eu förmansplats.

Riksdagsman Eriksson i Grängesberg anser, att inträdesåldern till yrkesskolorna
bör sättas till 20 år.

Stadsfullmäktige i Gävle anse, att man beträffande inträdesfordringarna
till yrkesskolan bör hålla förnämligast på föregående yrkesutbildning och
praktiska anlag.

Yrkesskolorna få enligt styrelsen för Landskrona tekniska yrkesskola och
handelsinstitut ej locka till sig lärjungar utan yrkeserfarenhet.

Handelskammarens i Gävle kommitté yttrar, att ingen bör äga tillträde
till yrkesskolan utan föregående praktik.

Elevantalet i yrkesskolan kommer enligt styrelsens åsikt att nedgå, men
det är en fördel att få om också ett mindre antal så dock fullt yrkeskunniga
arbetare där utbildade.

Lärarrådet vid Slöjdföreningens i Göteborg skola anser oriktigt att vid
handvävnad och sömnadskurserna fordra föregående praktiskt yrkesarbete,
då kommittén icke fordrat sådant för inträde vid konstyrkeskurserna i Tekniska
skolan.

Järnkontoret yttrar, att de inträdessökande, som vilja utbilda sig till förmän,
böra åläggas styrka, att de hava befälsegenskaper. Sådana intyg förekomma
redan ganska ofta vid bergs- och skogvaktarskolorna, och erfarenheten
från dithörande industri visar, att den hänsyn, som tagits till dessa
betyg, givit goda resultat.

Styrelsen för tekniska yrkesskolan i Höganäs jämte municipalnämnden
därstädes föreslår, att ungdomar, anställda i handel jämväl få tillträde till
yrkesskolan, särskilt ämneskurserna, mot likartade inträdesvillkor som yrkesarbetarna.
Eljest är det riktigt att endast dessa få tillträde till yrkesskolan.

Styrelsen för tekniska skolan i Jönköping anser lämpligt, att för en del
äldre arbetare, som ej haft tillfälle genomgå lärlingsskola och ej besitta det
för inträde i yrkesskolan erforderliga kunskapsmåttet, beredas tillträde till
»aftonundervisning i yrkesskolan». De skulle också kunna underkastas
efterprövning, sedan de inhämtat nödiga förkunskaper. — Även styrelsen
för tekniska yrkesskolan samt stadsfullmäktige i Nyköping önska, att tillträde
ej förvägras äldre arbetare, som ej haft tillfälle att genomgå lärlingsskola.
Programmet blir därför vidare än kommittén tänkt sig. Yrkesskolorna
komma därigenom att närma sig de nuvarande tekniska aftonskolorua;
särskilt i mindre och medelstora samhällen, där bildningstillfällena
ej äro så många, böra de allmänna kurserna därför stå öppna även för
personer, som ej fylla yrkeskompetensen.

I fråga om praktikanternas tillträde till yrkesskolan vilja stadsfullmäktige

4 — Korum. Uti. II.

[. Praktisk yr
kcserfarenhet,

8 164—165-

III. Teoretiska
inträdesfordringar,

8: 165—166.

Praktisk erfaren
het vunnen.

Läroplanerna <
nog praktiska,

Önskemål om
undervisningsämnen.

och magistraten, styrelsen för tekniska skolan och Konungens befallningshavande
i Kristianstad medgiva sådant av samma skäl och i samma
utsträckning som till lärlingsskolan.

För inträde i yrkesskolan anser tekniska föreningen i Hälsingborg ej
större kunskaper i svenska, skrivning och räkning böra fordras än de, som
förvärvas i den allmänna medborgarskolan. -— A andra sidan föreslår samarbetsdelegationen
för att förkorta undervisningstiden i dagyrkesskolan
något skärpta inträdesfordringar (obs. att delegerade också föreslagit höjd
ålder), så att undervisningen i matematik ej behöver gå så långt tillbaka
som kommittén föreslagit.

Slutligen får erinras om Skånes handels-, industri- och sjöfartskammarens
förslag till förberedande kurser vid lärlingsskolorna.

Undervisningen.

(Sid. 166—170, 322—347.)

Såsom förut nämnts, är undervisningen vid Malmö tekniska elementarskola
sedan hösten 1911 ordnad efter de av kommittén föreslagna principerna.
Styrelsen för samma skola anser, att organisationen pekar åt rätt
håll, även om en del jämkningar måste göras. Svårigheten att få dylika
lärare torde därjämte på en del mindre platser verka hämmande och nödvändiggöra
betydande modifikationer.

: Konungens befallningshavande i Norrbottens län finner yrkesskolornas

plan för teoretisk och Svenska Cellulosa- och Trämasseföreningarna anse
läroplanerna ej vara ändamålsenliga. Industriens representanter höra få
bestämmanderätten vid deras utarbetande.

Stockholms handelskammare anser intresset för den praktiska utbildningen
böra genom undervisningen stärkas och det bokliga kunskapsmåttet
böra avpassas efter yrket. Läroplanerna böra därför omarbetas så, att
tyngdpunkten kommer på den praktiska utbildningen.1

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm, som visserligen ej har något
att invända mot yrkesskolans uppgift och ändamål, sådana de framställas
i kommitténs förslag, framhåller dock, att den anser de uppgjorda programmen
och läroplanerna föga överensstämmande därmed, utan fastmer
åsyfta en mer kvalificerad utbildning. Den från yrkesskolan utexaminerade
arbetaren torde knappast nöja sig med så blygsamma befattningar, som
kommittén antytt.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare yttrar att, om lärlingarna
skola få kompetens till förmansposter eller till att bli mästare, undervis 1

Handelskammaren yttrar särskilt om de föreslagna dagyrkesskolorna för maskinindustri
och elektroteknik, att de möjligen lämpa sig för blivande arbetsbefäl, men äro för omfattande
och teoretiska för arbetare.

ningen bör koncentreras på yrkesekonomi och yrkeslära; i de förberedande
ämnena torde insikt hava vunnits redan i lärlingsskolan.

Handelskammaren i Göteborg har särskilt framhållit vikten av undervisning
i bokföring och komersiell ledning av företaget.

Slöjdföreningen i Göteborg, som i sitt yttrande, i vad beträffar yrkesskolorna,
avser sådana för utbildande av dugliga arbetare, yttrar i avseende
på undervisningsämnena följande.

Huvudvikten bör läggas på ämnen, som befordra den praktiska yrkesutbildningen
såsom ritning och yrkeslära samt på verkstadsarbete för hantverkarna.
— Särskilt i konstyrken måste läroämnena gruppera sig kring
det praktiska arbetet och omfatta huvudsakligen materiel- och verktygslära
jämte fackritning. I de yrken, där egentligt verkstadsarbete ej kan
förekomma, borde yrkesskolans undervisning omfatta huvudsakligen föreläsningar
i yrkeslära och fackritning.

Undervisningen i materiel- och verktygslära samt i fackritning bör lämnas
om möjligt av samma lärare, som undervisar i verkstadsarbetet.

För elever, som icke genomgått lärlingsskolan, borde möjlighet beredas
att inhämta denna skolas kurser i modersmål och räkning, och i dessa
ämnen borde möjligen för elever, som ej fått betyg i desamma uti lärlingsskolan,
sådant fordras i yrkesskolan för erhållande av avgångsbetyg.

Styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i Trollhättan föreslår sådana
praktiska undervisningsämnen, att eleverna icke skola lockas att efter yrkesskolan
söka sig till ritkontor och dylikt. Huvudvikten vid undervisningen
bör läggas på beskrivande maskinlära, kännedom om materiel och arbetsmetoder,
vanligare kraft- och arbetsmaskiners handhavande, fabriksorganisation
och fabriksbokföring, men mindre vikt läggas på konstruktions- och
beräkningsuppgifter med tillhörande ritövningar.

Styrelsen för tekniska yrkesskolan i Hälsingborg önskar, att i yrkesskolan
beredes större utrymme åt sådana läroämnen, som uppodla lärjungarnas
konstsinne och smak.

Handelskammaren i Karlstad önskar frivillig undervisning i tyska vid
yrkesskolan.

Styrelsen för tekniska skolan i Lund anser, att för elev, vars yrke ej
upptagits i skolans program, ämnena böra bestämmas av lärarekollegiet.

Skolavgifter.

(Sid. 170.)

Malmö tekniska elementarskolas styrelse har på grund av sin erfarenhet
om det av kommittén föreslagna undervisningssystemet förklarat jämkningar
behövliga i avseende på bland annat skolavgifterna.

Läroämnen för
elev, var8 yrke ej
upptagits i programmet.

Praktisk erfarenhet
om systemet.

UndeZve°rd at Skara hantverksförening och styrelsen för tekniska aftonskolan i Skara
finner önskvärt, att den unge arbetaren eller gesällen efter genomgången
lärlingsskola, antingen på statens bekostnad eller med bidrag av kommunen
lämnades tillfälle, att någon tid, t. ex. 3 månader, genomgå någon god
yrkesskola inom eller utom riket.

Stadsfullmäktige i Borås önska, att staten understödjer arbetare, som vill
genomgå en dagyrkesskolkurs.

Lärarna.

(Sid. 170—172.)

a) 4 Stimmen, Styrelsen för tekniska skolan i Lund finner 4 kronor i timmen vara lämplig

lärarlön. (Strax förut säger styrelsen likväl, att den inkomst lärare kan
påräkna ej blir så stor, att den kan locka till uppoffring av tid och pengar
för utbildning i normalskolan).

b) /öri!åuandma Avlöningen till lärare vid yrkesskola bör lämpas efter lokala förhållan den,

anser styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping.
tpectiuiärare. Styrelsen för Varbergs tekniska söndags- och aftonskola har framkastat
tanken på ambulerande speciallärare för yrkesskolor, vilket styrelsen anser
vara eu billig utväg att anskaffa vrkeslärare.

Styrelse och förvaltning.

(Sid. 172—173.)

Rörlig organisa- Järnkontoret framhåller vikten av en rörlig organisation för yrkessko tion

och yrkenas ^ ” i»

inflytande på loma samt att industri och hantverk få tillräckligt inflytande på yrkesskolornas
ledning och organisation.

Yrkesskolornas föreståndare böra enligt stadsfullmäktige i Umeå utses av
de loka myndigheterna.

Inrättande och underhåll.

(Sid. 89, 173—176.)

Statsbidrag. Yrkesskolorna skulle, enligt styrelsen för Skara tekniska aftonskola och
1. Bära anord- Skara hantverksförening, lämpligast anordnas av staten, möjligen parallellt
na» av staten. me(j fgr storindustrien mer lämpade fackskolor.

Dessutom kunde kommunen enligt Skara hantverksförening lämpligare
bidraga till yrkesskolans underhåll, skolavgifter och dylikt om ej stipendier
eller enskilda bidrag bleve att påräkna.

2'' Mrhöjasaffet Hande^s'' 0(dl industrikammaren för Örebro och Västmanlands län anser
staten böra i högre grad, än vad de kommitterade föreslagit, övertaga kostnaden
för yrkesskolornas undervisning, ty de flesta förmän, som där utbildas,
söka ju sedan arbete på annat håll än i den stad, där yrkesskolan

ligger. I stiillet bör staten tillerkännas bestämmanderätten angående platsen
för sådan skolas inrättande. — Också styrelsen för yrkesskolan samt
stadsfullmäktige i Nyköping anse staten böra kraftigare bidraga till yrkesskolorna,
enär i dessa jämväl skola undervisas lärjungar från andra platser
än orten; styrelsen föreslår bidrag till nybyggnad och inredning samt
mer än föreslagna 10 % till maskiner och verktyg.

Bibliotek i facklitteratur för skolorna, mästarne och arbetarna skulle eu- Undervisligt
styrelsen för tekniska skolan i Lund behövas. Likaså yrkesmuseer n^teHel.
vid skolor, där praktiskt arbete förekommer.

Skånes handels-, industri- och sjöfartkammare vill hava den dyraste undervisningsmaterielen
ambulatorisk.

Styrelsen för Malmö tekniska elementarskola uttalar på grund av sin
erfarenhet om det nya systemet, att kostnaden för fackkurserna måste nedbringas.

Fackskolor.

(Sid. 51—57, 75-86, 88-91, 176-240.)

Slöjdföreningen i Göteborg yttrar sig ej om tekniska elementarskolornas
omorganisation. Ej heller Sveriges hantverksorgauisation yttrar sig om
fackskolorna, utom så tillvida att den ifrågasätter, att vid några av dem
inrättas mästarkurser.

Tekniska skolan i Stockholm, som i övrigt ansluter sig till det av dess
särskilt tillsatta kommitté ang. maskin- och byggnadsyrkesskolan avgivna
yttrandet förmenar, att det härvid anmärkta i regel torde äga tillämplighet
jämväl för de övriga fackskolornas del.

Svenska teknologföreningen gillar principen att omlägga elementarskolorna
till fackskolor.

Handelskammarens i Gävle kommitté anser i likhet med kommittén, att
den tekniska undervisningen nu lägges på för bred grundval. lagda.

En motsatt åsikt företrädes åter av Ebersteinska söndags- och aftonskolan
samt Norrköpings stadsfullmäktige, vilka för övrigt skarpt kritisera
kommitténs förslag i denna del. Styrelsen för den nämnda skolan, som
anser den av kommittén föreslagna anordningen innebära slöseri med både
tid och pengar, föreslår sålunda fackskolor med mera allmän läggning utgörande
en utbildning av nuvarande tekniska elementarskolor i mera praktisk
riktning.

En återgång till dualismen i undervisningen före 1877, då de tekniska späda
elementarskolorna jämväl förberedde till inträde vid teknologiska institut, av

vore, yttrar samarbetsdelegationen ett steg i rakt motsatt riktning mot vagt.

nutidens specialisering och vore dessutom ett slöseri genom återupprepniugar
på det rent tekniska området och parallellism till allmänna läroverken.
Förhållandet mellan allmänbildande och tekniska ämnen synes
delegerade i allmänhet väl avvägt.

FiiMp°råktu/a.r Däremot riktar Stockholms handelskammare den anmärkningen mot förslaget,
att bristen på yrkesskickliga kroppsarbetare ej med säkerhet kan
anses på fullt tillfredsställande sätt avhjälpt, om läroplanerna genomföras i
överensstämmelse med detsamma. De bokliga kunskaperna synas nämligen,
särskilt för yrkes och fackskolorna, ha givits större mått än som
erfordras för vinnande av detta mål.

blir skarpare. Stockholms handelskammare yttrar vidare, att man kan befara, att den
skadliga konkurrensen mellan högre och lägre teknisk undervisning, som
också kommittén är medveten om, blir ytterligare skärpt genom förslagets
genomförande. Anledningen till detta missförhållande är, att dessa frågor
aldrig skärskådats i ett sammanhang. Den kommitté, som 1906 tillsattes för
att utreda frågan om den högre tekniska undervisningens ordnande, avgav
sitt betänkande alldeles oberoende av den kommitté, som utarbetat det nu
föreliggande förslaget. Denna sistnämnda anser det ej lyckligt, att konkurrensen
skärpes så, att gränserna mellan elementär och vetenskaplig
teknisk bildning utplånas. De hava olika uppgifter och med hänsyn därtill
böra de tekniska läroanstalterna av olika slag ordnas så, att de var för
sig fylla det föresätta målet. I detta kommitténs resonnemang instämmer
Stockholms handelskammare, men förvånar sig över, att kommittén ej påyrkat
gemensam utredning om den lägre och högre tekniska undervisningen.
Det betänkande, kommittén för den högre tekniska undervisningens
ordnande avgav 1908, bör genom eu ny utredning sammanarbetas med
det nu föreliggande om den lägre tekniska undervisningen. Genom att
ordna frågorna i ett sammanhang kunde besparingar vinnas genom delvis
gemensamma lärare, skolverkstäder m. m. Dock bör ej den lägre
Planeras som en underbyggnad till den högre, utan tvärtom vara ett avslutat
helt för sig. (Även Svenska cellulosa- och trävaruföreningarna önska,
som senare skall närmare beröras, ett sådant ordnande i ett sammanhang
av dessa frågor.)

Samarbetsdelegationen, som dock finner förslaget i allmänhet väl avvägt
i vad angår förhållandet mellan teknisk och allmän bildning, förmodar
också, att fackskolorna skola komma att konkurrera med högskolorna i den
mån de veta att skaffa sig industriens förtroende.

Lärarrådet vid Chalmers tekniska läroanstalt med instämmande av anstaltens
styrelse anser, att fackskolornas läroplaner erhållit ett innehåll,
som måste få till följd eu skärpt konkurrens med den tekniska högskolebildningen.
Samtidigt ifrågasättes dock möjligheten att på den korta tiden
av 2 ar inhämta de kurser, som de föreslagna läroplanerna angiva.

Eu konkurrens i rakt motsatt riktning, nämligen så att högskoleeleverna
skulle konkurrera ut fackskolans elever befaras av styrelsen för tekniska
elementarskolan i Malmö.

Allmännare uttalas, att fackskolorna snarare äro för litet allmänbildaude.

I donna riktning uttalar sig Svenska pappersbruksföreningen särskilt an- *eradegående
fackskolan för trämassa, cellulosa och pappersindustri.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Malmö anser, att kommitténs förväntningar
av arbetets specialisering måste i hög grad reduceras. Med hänvisning
till del. I sid. 50 och 51 angående byggnads- och maskinyrkesskolorna Del 7’ si°° °ch
i Stockholm samt del II sid. 490 o. f. framhåller styrelsen, att en jämfö- ™ n.frelse
mellan tekniska elementarskolornas samt nämnda yrkesskolors arbetsresultat
visar enligt statistiken på sid. 518 (II), »att av de båda med lika inträdes- m u, »■ «»
fordringar och samma undervisningstid jämförda skolorna, de skolor, som icke
berömma sig av fullständigt genomförd specialisering, nått det bästa resultatet».
Då maskin- och byggnadsyrkesskolorna med sin 3-åriga, specialiserade
kurs icke kunnat i förhållande till de tekniska elementarskolorna för sina
lärjungar ens erhålla en med dessa skolors likvärdig utan tvärtom underlägsen
ställning i livet, vilken plats skall då de i specialisering med Stockholmsskolorna
likställda fackskolornas lärjungar intaga, då kursen nedbragts
till 2 år? Skillnaden mellan fack- och yrkesskolors resultat blir för
litet för att motivera inrättande av fackskolor i de yrkesgrenar, där fullständiga
yrkesskolor upprättas. Kommittén hade, om den varit konsekvent,
bort ansluta fackskolorna till motsvarande yrkesskolor genom att
blott förlänga dessa senares kurser med t. ex. ett år. Detta hade blivit
billigare. Den forcerade undervisningen och den otillräckliga tiden, som
ej avsevärt uppväges av den högre inträdesaldern och ej heller av specialiseringen,
giver en lägre kvalitet åt fackskolorna i förhållande till de tekniska
elementarskolorna. Denna skulle få till följd, att större delen av de
platser, som nu fyllas av lärjungar från elementarskolorna, måste besättas
med överkvalificerade krafter från högskolorna. När exporten av högskoleingenjörer
avstannar är då faran för ett ingenjörsproletariat ej utesluten.

Styrelsen för Malmö tekniska elementarskola finner kommitténs oro för *o«**™» ■*»-att mellanskolorna skulle intränga på de högre läroanstalternas områden,
och att alla fackskolorna skulle giva en tämligen likformig utbildning i de befara.
för högre studier grundläggande ämnen, vara betydligt överdriven.

Att kommitterade själva ej bygga mycket på denna likvärdighet fram- £****£&
går, fortsätter nämnda styrelse, därav, att då vissa lättnader vid inträdes- ntn-mg***.
prov till de högre tekniska läroanstalterna skulle kunna beviljas lärjungarna
från de tekniska fackskolorna, dessa skulle bestå i, att man endast
skulle fordra inträdesprov i matematik, fysik och kemi i samma omfattning
som för studentexamen på reallinjen. Likvärdigheten är icke ens så
stor, att skolorna få behålla den befrielse från inträdesprov i dessa ämnen,

de redan förvärvat. Lektor Rosén är skiljaktig och ansluter sig beträffande
detta inträdesprov och matematikstudierna i övrigt till kommittén.

Lärarkollegiet vid tekniska elementarskolan i Hernösand påpekar även
elevernas från tekniska elementarskolor nuvarande rätt till inträde i Tekniska
högskolan på vissa villkor och yttrar, att denna förmån ej torde
kunna beviljas fackskoleelever, som ej hava teknisk allmänbildning.

Samarbetsdelegationen anser riktigt, att fackskolan ej förbereder till högskolan,
men vill föreslå, att de, som utexaminerats från fackskolor, må
kunna antagas som specialstuderande vid Tekniska högskolan.

Enligt Svenska cellulosaingenjörsföreningen, som vill hava de tekniska
elementarskolorna tills vidare bibehållna moderniserade, böra tekniker och
ingenjörer, som med framgång under några år utövat praktisk verksamhet,
beredas möjlighet till att vid teknisk högskola genomgå fortsättningskurs i
vissa specialämnen samt till fria studier och undersökningar.

Svenska teknologföreningen yttrar, att övergången från fackskola till
högskola ej bör försvåras, men att de högre tekniska läroanstalterna i regel
höra rekryteras från de allmänna läroverken.

lämpiighetiouka. ^*d granskning av fackskoleförslagets lämplighet i olika avseenden rör
/SÄ siS resonnemanget givetvis huvudsakligen med hänsyn tagen till förhål Vmeniara

landet til1 de tekniska elementarskolorna, varför detta ej här beröres i
skolorna, någon särskild avdelning.

r''(re"rier ml Lärarkollegiet vid tekniska elementarskolan i Hernösand påpekar, att
medan nu valet av speciell fackavdelning vid elementarskolan inträffar
efter 3 terminers allmänna studier, efter kommitté förslaget detta val av
fack måste träffas 2 år före inträdet i fackskola. Det gamla systemet innebär
eu stor fördel genom att valet uppskjutes tills eleven genom vistelse
vid ett tekniskt läroverk kommit underfund med sina anlag.

Handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands län önskar,
att de, som vinna inträde i fackskolor, åtminstone 1 år få allmän teknisk
undervisning, för att i ett land som Sverige med mindre möjligheter att
alltid kunna påräkna fackanställning, underlätta valet av arbete. Detta
kan ock möjligen ernås genom bibehållande tills vidare av en eller annan
teknisk elementarskola.

Stockholms allmänna teknikerförbund yttrar, att genom samtliga tek.
niska elementarskolors indragande eu kännbar brist uppstår för dem, som
ej ännu bestämt sig för visst fack, men som sannolikt komma att ägna
sig åt teknisk verksamhet. Förbundet vill ej, att alla tekniska elementarskolor
skola indragas bl. a. med hänsyn till dem, som föredraga en praktisk
teknisk lärokurs framför de allmänna läroverkens kurs för mogenhetsexamen.

från ett yrke tai ^ fackskoleeleverna äro olämpliga i sitt specialfack, yttrar Svenska

pappers- och cellulosaingenjörsföreningen, bli de på grund av sin ensidiga

primärutbilduiug odugliga för auuan verksamhet och få då svårt att erhålla
lämplig sysselsättning.

Lärarkollegiet vid tekniska elementarskolan i Hernösand protesterar mot,
att fackutbildningen vid fackskolorna får inskränka utbildningen i de grundläggande
ämnena. Om den från fackskolan utgångne eleven behöver komplettera
sina kunskaper låter sig detta svårligen göra, om han saknar
erforderlig teknisk allmänbildning. Samma synpunkt anlägges av stadsfullmäktige
och lärerkollegierna i Borås.

Beträffande fackskolornas betydelse för olika yrkesgrupper anföres följande
:

Skånska handelskammaren framhåller behovet av teknisk allmänbildning
för affärsmän, varför ett par elementarskolor böra bibehållas. Samarbetsdelegationen
anser, att det med fackskolorna avsedda ändamålet att meddela
dem, som ägna sig åt affärsverksamhet med industriens alster eller
förnödenheter eller åt annan praktisk verksamhet, kunskaper, som de för
sin verksamhet behöva, blivit tillbörligen tillgodosett.

Handelskammaren i Göteborg, som lika med kommittén anser viktigt,
att de, vilka ha befattning med industriens kommersiella ledning eller avyttring
av dess produkter, beredas tillfälle till undervisning i den tekniska
sidan av produktionen, betvivlar, att denna undervisning kan ordnas så,
att åsyftade personer som speciallärjungar få i ett eller annat ämne följa
undervisningen för de övriga eleverna, enär de i handeln anställda endast
i särskilda undantagsfall — såsom t. ex. då de ha sin verksamhet på platsen
— kunna följa undervisningen som speciallärjungar under den 2-åriga
kursen. I stället borde vid de tekniska fackskolorna inrättas särskilda kurser,
där en till tiden koncentrerad undervisning i lämplig omfattning meddelades
sådana personer, under förutsättning att tillräckligt antal elever
anmälde sig. Dock skulle rätt att som speciallärjunge följa ordinarie kurser
i alla händelser ej förvägras lämpliga och villiga personer.

Tekniska föreningen i Hälsingborg finner ej lämpligt, att man vid fackskolornas
första inrättande ger teknisk utbildning åt i handeln anställda
personer, som kommittén föreslagit.

Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen finner de tekniska fackskolorna
giva för litet allmän teknisk utbildning för eu fabrikstjänsteman.

Handelskammarens i Gävle kommitté anser, att vid sidan av fackskolorna
en eller annan teknisk mellanskola behövs för blivande förvaltningstjänstemän
vid industriella verk m. fl.

Gävle stadsfullmäktige, som ifrågasätta omläggande av en eller ett par
tekniska elementarskolor, så att de fortfarande giva elementar teknisk undervisning
av allmän art, anse, att eu dylik kunde bli lämplig för blivande
förvaltningstjänstemän vid industriella verk eller blivande affärsmän. Kursens
längd vid sådan skola skulle ej överskrida 2 år.

III. Betydelse för
olika yrkesgrupper.

1. Affärsmän
som speciallärjungar,

s. 70,177,19-1.

2. Fabrikstjänstemän,

8. 79, 177.

4. Arbetsledare,
8. 79, 176—177.

stats- och kom- Enligt Skånska handelskammaren torde från dessa skolor även komma

munala tjanste- _

män. att rekryteras platser i statens tjänst, i stället för nu i viss grad överkvalificerad
arbetskraft, samt hos kommunerna, som alltmer börja få praktiskt
ekonomiska uppgifter. Ett par tekniska elementarskolor böra därför
bibehållas som 4-åriga tekniska mellanskolor för personer, som ej kunna
åtnöjas med fackskolor, man ej ha råd eller lägenhet att genomgå teknisk
högskola. Inträdesfordringarna till dessa tekniska mellanskolor böra motsvara
realskoleexamen och även omfatta 1—2 års praktisk verksamhet av
teknisk art.

Samarbetsdelegationen framhåller, att det är de personliga anlagen,
som jämte lämplig utbildning skapa goda arbetsledare, och att därvid
de personliga anlagen spela ojämförligt största rollen. Beträffande den
lämpliga utbildningen framhåller delegationen, att industrien har behov av
2 slags arbetsledare, den ena för arbetets ledning och fördelning mera i stort
Högre och lägre, och till angivande av nya riktlinjer för utveckling och förbättringar, den
andra för mera omedelbar ledning och tillsyn över arbetets gång och
handhavande av dess detaljer. Vad kommittén anför gäller endast den
senare kategorien. Att den högsta ledningen bör handfiavas av högskolebildade
ingenjörer, torde utan vidare vara klart, om man också säkert får
bevittna en konkurrens mellan dessa och de från fackskolor utgångna, i
den mån fackskolorna genom urval av elever, undervisning och lärare veta
att skaffa sig förtroende hos industrien.

För olika grader av arbetsbefäl önskar tekniska föreningen i Hälsingborg
olika fackskolekurser. För somliga räcker ett par månaders kontinuerlig
kurs i vissa allmänna tekniska kunskaper och vissa författningar.

För andra, förmän, verkmästare och dylika, fordras därjämte en speciell
fackutbildning.

ömindre''företag S°m skäl bibehålla ett par elementarskolor anför Järnkontoret,

0<arbet2edning™att många verk och fabriker fortfarande äro så små att de ej giva specialister
tillräckligt arbete utan äro bättre betjänade med en tekniker, som
har mera allmän utbildning. Behöves där en specialist, vänder man sig
till en specialutbildad konsulterande tekniker. Dessutom böra tekniska
elementarskolor bibehållas med hänsyn till de industrier, som ej skulle få
någon fackskola enligt kommittéförslaget, emedan en person med allmännare
teknisk bildning lättare sätter sig in i en viss specialitet än en person,
som är specialist i annat fack. I Tyskland äro fortfarande ett flertal
allmännare tekniska undervisningsanstalter i verksamhet.

Tekniska elementarskolan i Norrköping yttrar, att industriens män önska
i allmänhet, att den utexaminerade eleven bör ha någon kunskap också i
sådana ämnen, som ej direkt höra till den fackskola, eleven genomgått för
att han med fördel må kunna användas inom industrien.

En liknande åsikt företrädes av Norrköpings stadsfullmäktige samtEber -

steinska söndags- och aftonskolan, som skarpt framhåller det okloka uti,
att för ett dylikt oprövat system alldeles slopa de tekniska elementarskolorna,
som dock givit samhället och industrien många dugande män.

Tekniska högskolans styrelse påpekar, att i Sverige finnas många företag,
som omfatta flera industrigrenar, var och eu dock driven i så liten
skala, att företaget ej kan bära kostnaden för fackutbildade arbetsledare i
varje gren. För sådana företag hava eleverna från de tekniska elementarskolorna
varit mycket eftersökta. Därför böra åtminstone två sådana skolor
tillsvidare bibehållas.

Skånska handelskammaren yttrar, att bl. a. vid ledningen av en mångfald
mindre och medelstora företag med blandad verksamhet är teknisk
allmänbildning mera värd än den mest specialiserade fackbildning, varför
handelskammaren föreslår ett par elementarskolor bibehållna.

Stadsfullmäktige i Borås framhålla den allmännare tekniska bildningen
såsom önskvärd för den större mångsidighet, som kräves av eu arbetsledare
i högre grader.

Handelskammarens i Gävle kommitté yttrar: »Den Kungl. kommittén
torde ha förbisett den betydelse, som genomgåendet av först högre allmänt
läroverk och sedan Tekniska högskolan måste äga för de högre arbetsledarne
i industrien».

Styrelsen för tekniska skolan i Norrköping yttrar, att eu stor del personer,
som skola intaga mera maktpåliggande ställningar utan att dock hava
genomgått teknisk högskola, behöva en allmännare utbildning än fackskolan
giver. Det är därför oklokt att utan vidare slopa elementarskolorna.

Mer avseende bör, såsom förut omförmälts, enligt stadsfullmäktige och
lärarkollegierna i Borås fästas vid att på läroplanerna beredes utrymme
även för studier, som äro grundläggande för all mera omfattande teknisk
verksamhet, vilka studier kunna vara önskvärda med hänsyn till elevens
fortsatta självutbildning efter skoltiden och den större mångsidighet, som
bör krävas av arbetsgivare i högre grader.

Tekniska föreningen i Hälsingborg, som anser fackskolorna vara för vidlyftiga
för arbetsförmän, yttrar, att de kunna lämpa sig för utbildning av
självständiga idkare av industri med ej alltför stor omfattning, mellanbefäl
inom industrien och andra tekniker, för vilka teknisk högskolebildning
ej är oundgängligt nödvändig. Men behovet av sådana personer är
litet i jämförelse med behovet av dugliga förmän.

Lärarkollegiet vid tekniska elementarskolan i Härnösand anser ur industriens
synpunkt, att en arbetsledare vid sidan av sin fackbildning måste
ha teknisk allmänbildning, för att auktoriteten mot de underlydande ej
skall äventyras.

Enligt lärarkollegiet vid tekniska elementai skolan i Härnösand har Svensk

Lägre arbets•
befäl.

Papperstidning också framhållit, att arbetsledare ej får ha för klen allmänbildning.

Lärarkollegiet åberopar jämväl i denna sak uttalande av Svenska Industriförbundets
direktör samt av kommitterade, utsedda av Svenska pappersbruksföreningen,
Svenska trämasseföreningen samt Svenska pappers- och
cellulosaingenjörsföreniugen.

Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen finner, att de tekniska
fackskolorna äro så specialiserade, att de ej giva eleverna det underlag av
allmänt tekniskt vetande, som behöves, för att de med fördel skola kunna
användas på en befälsplats över vanlig förmansplats.

Svenska cellulosa- och trämasseföreningarna anse de föreslagna fackskolorna
ej kunna ersätta de fem borttagna tekniska läroverken, som hittills till
stor del försett industrien med ledande ingenjörer av olika grader särskilt
inom pappers- och trävaruindustrierna. Fackskolorna äro ej avsedda eller
lämpade härtill. Tekniska högskolan och Chalmers tekniska läroanstalt
kunna ej med hänsyn till sina arbetsmetoder och sin organisation lämna
ersättning.

Föreningarna föreslå plan för en sammanslagen fackskola för pappers-,
cellulosa- och trämasse- samt trävaruindustrien. Denna innehåller:

tre terminer gemensam allmän teknisk kurs, baserad på huvudsakligen
maskinteknik och yrkesekonomi;

en fjärde kurs för rent facklig utbildning tillika med kort repetition i
övriga ämnen, ordnad som omedelbar fortsättningskurs eller kompletteringskurs
för elever, som önska sin praktiska erfarenhet vidgad.

Föreningarna yttra vidare, att kommittéförslaget ej kan förordas med
mindre än att även den högre tekniska undervisningen ordnas på ett för
industrien tillfredsställande sätt, varför föreningarna anse, att frågorna om
högre och lägre teknisk undervisning hade bort handläggas i ett sammanhang.
De förorda på det bestämdaste, att de tekniska läroverken bibehållas
i moderniserad form åtminstone tills de tekniska högskolorna reformerats.

Professorerna Sellergren och Klason framhålla, beträffande trämasse-, cellulosa-
och pappersfackskolan, att en så total omläggning, som kommittén föreslår,
är onödig. 60 % av de inom dessa industrier sysselsatta teknikerna
ha fått sin utbildning i de tekniska elementarskolorna. Med en enda läroanstalt
skulle vidare undervisningen lätt komma att stagnera. Förhandenvaron
av flera skolor, även då de ha samma undervisningsprogram, brukar
medföra, att till följd av lärarnes olika begåvning en viss specialisering inträder.
Så har redan skett vid våra tekniska elementarskolor. Att helt
ersätta dem med fackskolor, skulle ej bli till gagn utan snarare tvärtom.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Malmö yttrar, att yrkesskolornas
och fackskolornas ändamål att utbilda personer för förmans- och därmed
jämförliga förtroendeposter, resp. personer, som närmast skola utöva tillsyn

Öl

och ledning av arbetet i verkstäder, fabriker o. s. v. kan beteckna samma
sak. Det viktigaste kravet inom den lägro tekniska undervisningen är just
utbildningen av dugliga verkmästare, men dessa kunna i regel ej utbildas
i skolor, för vilka blott 2 års föregående praktik fordras. Deras vistelse
vid fackskola skulle blott göra dåliga ritare av lovande arbetare. Styrelsen
hemställer därför, att förslaget ytterligare bearbetas av eu annan kommitté
i den riktning styrelsen antytt, d. v. s.

1) Mer allmän teknisk bildning och mindre specialisering

2) Mindre konceutrerade kurser.

3) Kortare föregående praktik.

Jämför ang. yrkesskolornas ändamål, (s. 42.)

Tekniska elementarskolan i Norrköping yttrar, att förmän och verkmästare
m. fl. behöva ej så vidlyftiga och teoretiska lärokurser, som fackskoleförslaget
upptager. Skulle de tekniska fackskoloruas uppgift bliva den kommittén
tänkt sig (icke avse högre arbetsbefäl), så skulle de ej ens avhjälpa det
närmaste behovet av billig arbetskraft.

Industrien har det största behovet av förmän, verkmästare och dylika
personer, yttrar tekniska föreningen i Hälsingborg. Detta är den lägre
tekniska undervisningens viktigaste punkt. Denna fråga löses ej med
fackskolornas inrättande. De äro för teoretiska och vidlyftiga för förmän.
Intelligenta och framåtsträvande arbetare, som genomgått lärlings- och
yrkesskola, äro ett bättre förmansmateriel än de från realskolan utexaminerade
ynglingarna. Fackskolorna böra ändras så, att de huvudsakligen
inriktas på att utbilda sådana förmän och verkmästare och i andra hand
högre befattningshavare.

Lektor Askling vid tekniska elementarskolan i Härnösand anser bristen
på dylika arbetsledare bero på, att eleverna från de tekniska elementarskolorna
ej vilja skaffa sig erforderlig praktik och ägna sig åt detta kall
utan hellre taga kontorsplats. En omorganisation enligt kommittéförslaget
skulle därför icke i och för sig medföra större tillgång på arbetsledare.
Speciella förmansskolor böra för vissa industrier (ex. cellulosa- och gjuteri-)
inrättas efter mönster av tegelmästarskolan in. in.; dessa skulle stå öppna
endast för av industrimän utvalda personer; de borde lämpligast upprättas
av industrierna själva samt tilldelas statsunderstöd. Härmed kan man åtnöjas
tills vidare.

Eu fackskola för • utbildande av förtnansämnen i pappers och trämasseindustrierna
har föreslagits av Svenska pappersbruks- samt Svenska
pappers- och cellulosaingenjörföreniugarna. Föreningarnas sekreterare A.
Muntziug framlägger ett utförligt program för en sådan. Detta finnes avtryckt
i »Några handlingar rörande ordnandet av den lägre tekniska undervisningen»
sid. 29—33.

tekniska elemen- Utom de i det föregående vid olika tillfällen framförda yttrandena om
f£mke0riZjnas. sv. reformering av de tekniska elementarskolorna yttras följande.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Borås kan ej biträda förslaget
i vad det avser nedläggandet av de tekniska elementarskolorna, vilka, även
om de behöva reformeras, väl fylla sin plats. Tekniska fackskolor kunna
vara behövliga och nödvändiga, men de böra ej bildas med uppoffrande
av de förstnämnda. Kunde de åstadkommas vid sidan av eller i samverkan
med dem, bleve frågan löst på ett gott sätt. Därvid bör dock
kostnaden beaktas och övervägas, om de kommuner, som ha tekniska elementarskolor,
äga tillräcklig bärkraft för att också inrätta och organisera
fackskolor på sätt, som fullt motsvarar deras uppgift.

Stadsfullmäktige i Borås ifrågasätta om ej någon teknisk elementarskola
bör bibehållas och givas en för allsidig ingenjörsutbildning på elementär
grund lämpad organisation. Stadsfullmäktige framkasta tanken på bibehållande
av därvarande tekniska elementarskola, men påyrkar det ej, om
därigenom den framför allt önskvärda textilfackskolau bleve tillbakasatt i
avseende på utrustning, lärare och lokaler.

Järnkontoret vill bibehålla t. ex. 2 av de tekniska elementarskolorna om
ock med bättre utrustning och reviderad organisation samt med skärpta
inträdesfordringar i avseende på viss tids föregående praktik, men med
lärotiden bibehållen till 3 år.

Lärarkollegiet vid tekniska elementarskolan i Härnösand anser de tekniska
elementarskolorna böra bibehållas i huvudsak oförändrade. — De
förändringar lärarkollegiet föreslår äro:

8 månaders förberedande praktik för inträde i teknisk elementarskola,

1 års praktik som villkor för uppflyttning till högsta klassen.

Denna praktik må gärna förläggas till skolferierna.

Uppdelningen på fackavdelningarna kan göras efter andra terminen.

Lärarkollegiet anser dock en eller annan fackskola böra inrättas, t. ex.
eu för textilindustri i Borås och möjligen en fackavdelning för elektroteknik
på lämplig plats. — Till vad kommittén anfört angående ombildning
av Härnösands tekniska elementarskola, yttrar lärarkollegiet, att till elevantalet
skolan ej står efter de andra. Se tab. i del II, sid. 405—06. Sänkningen
i elevantalet 1910—11 och 1911—12 beror på tillfälligheter.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Härnösand anser några och
däribland särskilt Härnösands tekniska elementarskola böra bibehållas, dock
finner den i likhet med lärarkollegiet omorganisation av de tekniska elementarskolorna
erforderlig, varvid likväl den obligatoriska praktiken kan
minskas till 4 månader före inträdet och 8 månader före flyttning till högsta
klassen.

arnas skarpare Lektor Askling (vid tekniska elementarskolan i Härnösand), som föreafsujande,
gj^r uppätande av verkmästareskolor, inrättande av fackskola för textil -

industri, fackavdelning för elektroteknik samt fordran på (i månaders praktik
för inträde ocli 1 års för uppflyttning i högsta klassen ävensom tidigare
uppdelning i fackavdelningar, anser, att därefter ytterligare förbättring
kunde erhållas genom fackavdelningarnas i de tekniska elementarskolorna
skarpare skiljande från varandra. Askling hänvisar till en av
honom uppgjord timplan. Kommittén har avstyrkt en sådan omorganisation
som för dyr. Men kommitténs motivering därför kan Askling ej godtaga.
— Askling påpekar, att bibliotek ej behöva bli dyrbara, om man
blott kompletterar, vad som redan finnes. Dels finnas redan laboratorier,
dels kunna de bliva relativt billiga. I Tyskland äro meningarna delade om
lämpligheten att mycket väl utrusta läroverken i detta hänseende. De
sträva efter att bli kleine Hochschulen, undervisningen och eleverna till
skada. — Askling framhåller, att om huvudläraren vid en fackskola bleve
mindre lämplig, så blir därmed all undervisning i landet lidande. Denna
olägenhet existerar ej i lika hög grad, om flera likartade avdelningar
finnas. —

Kommittén har övervägt omorganisation av de nuvarande elementarskolorna
genom att göra fackavdelningarna mera självständiga. Det skulle
enligt kommittén stranda på kostnaderna. Såvitt frågan gäller inrättande
av skolor för de industrier, som under de senaste årtiondena vunnit betydelse,
är styrelsen för tekniska elementarskolan i Malmö ej av samma
mening som kommittén. Det är nämligen så, att icke blott kostnaderna
på första uppsättningen och årskostnaderna skola tagas i beräkning utan
även det antal lärjungar, på vilkas utbildning dessa kostnader nedläggas.

Nu ha emellertid både byggnads- och kemiavdelningarna ett ganska ringa
elevantal. Se del II, sid. 407. Byggnadsundervisning gives nämligen i Malmö Del n«. 407.
tekniska yrkesskola uti så omfattande grad, att blivande byggmästare kunnat
samtidigt med aftonarbetet i yrkesskolan såsom extra elever i tekniska
elementarskolan komplettera sin färdighet i ritning och teckning och sin
kunskap i byggnadskonst. —- Kemifackskolan är obehövlig, därför att både
Borås, Malmö och Örebro hava moderna laboratorier. — Man bör tillvarataga
det goda, man har i de tekniska elementarskolorna. Den större specialisering,
teknikermötena i Norrköping och Stockholm påyrkat, kan ju
redan nu utföras. Tid för mekaniska och fysiska laborationer kan vinnas
genom verkstadsarbetets indragning, och skulle så behövas, kan ju läsåret
förlängas med ett par veckor, ehuru detta minskar den tid för praktiskt
arbete, sommarferierna hittills lämnat.

De tekniska elementarskolorna skulle enligt styrelsen för tekniska elementarskolan
i Norrköping, Ebersteinska söndags- och aftonskolan samt stadsfullmäktige
i Norrköping kunna rationellt utvidgas till fackskolor av något
allmännare läggning än kommittén föreslagit. Undervisningen skulle där
huvudsakligen läggas på praktiska övningar och ordnas så, att det munt -

ligt genomgångna, belyst med experiment, komme att stå i intimt sammanhang
med vad lärjungen åstadkommer under övningarna. Dessa skolor
skulle ha laboratorier för fysik, kemi, elektroteknik etc., byggnadslaboratorium
med verkstad för byggnadsarbeten samt maskinlaboratorium med
verkstad och gjutarstuga. En del av ritningarna, som utförts på ritsalen,
skulle gå till verkstäderna, där det ritade utfördes för att prövas på labo
ratoriet. De nuvarande 3 linjerna behöva ej förekomma vid alla skolorna,
tv enligt kommitténs utredning (II, sid. 407) skulle detta ej behövas
även om färre elever än kommittén antager kunde undervisas gemensamt.
Styrelsen beräknar 15 linjer fördelade med 3 på varje elementarskola.
Den hänvisar till ett bilagt förslag till linjeuppdelning. Ehuru styrelsen
däri föreslagit eu ganska långt gående specialisering i lärokurserna få de
dock ej bli för speciella eller otillräckliga.

Inträdesfordringarna till nuvarande tekniska elementarskolor böra bibehållas
med följande ändringar:

färdighet i ritning och teckning, förmåga att utom vad förut fordrats i
matematik, lösa ekvationer av lista graden med 2 eller flera obekanta,
samt förmåga att skriva svenska utan avsevärda fel efter diktamen;
fordringarna för kunskaper i historia och geografi kunna bortfalla;
alla inträdessökandena skola undergå tentamen; de duktigaste eleverna
ha varit just de som tenterat sig in.

En termin eller kanske hela första året skulle som hittills undervisningen
vara gemensam för de olika linjerna. —

Lärokursen bör bli 3-årig och omfatta 38 4/v veckor med 36 timmar i
veckan, ty annars få eleverna varken tid till hemarbete eller hinna smälta
det genomgångna.

Olika slag av tekniska faekskolor och deras förläggning.

(Sid. 178—189.)

å“ms1cr- Stockholms handelskammare anser kommitténs avsikt med fackskolorna,

industrien, att de skola huvudsakligen tjäna storindustrien, vara byggd på en oriktig
uppfattning om skillnaden mellan storindustriens och den mindre industriens
ställning och behov. Den tekniska fackskolan bör utbilda dem, som närmast
skola utöva tillsyn över och hava ledningen av arbetet i verkstäder
och andra industriella arbetsplatser, detaljkoustruktörer, laboranter o. d.
Men dessa erfordras lika väl inom den mindre som inom den större industrien.

Förläggning. Tekniska skolan i Stockholm, som till fullo ansluter sig till kommitténs
förslag att fördela de olika fackskolorna på de olika industriernas huvudcentra,
ställer sig dock tvekande beträffande ortfördelningens riktighet. Det
föreslås, att de av ändrings- och fördelningsförslaget berörda kommu -

norna bliva satta i tillfälle att avgiva yttrande angående platsfrågor och
liknande spörsmål, innan förläggningen definitivt fastslås.

En del avvikande åsikter hava framförts i fråga om de orter, varå fackskolorna
böra inrättas.

Till en början torde få påpekas, att yrkesskolan för maskinindustri i
Eskilstuna ansetts böra bliva en fackskola.

Styrelsen för Landskrona tekniska yrkesskola och handelsinstitut önskar, £“*Äfj2r
att den föreslagna byggnadsfackskolan i Malmö lägges i Landskrona.

Också Landskrona stadsfullmäktige påräkna, att Landskrona vid fördelningen
av de skånska fackskolorna kommer i åtanke.

Samarbetsdelegationen, som anser namnen »husbyggnadsfackskola» och
»väg- och vattenbyggnadsfackskola» lämpligare än de av kommittén föreslagna
namnen, föreslår eu tredje byggnadsfackskola att förutom väg- och
vattenbvggnadsskolan förläggas till Norrköping. Ej heller styrelsen för
Malmö tekniska elementarskola finner tillräckligt motiverat att giva Norrköping
i ersättning för tekniska elementarskolan blott en fackskola för vägoch
vattenbyggnad.

Norrköpings stadsfullmäktige anse, under framhållande av faran att
bryta med bestående förhållanden, det vara högst olämpligt att med slopande
av därvarande tekniska elementarskola dit förlägga enbart fackskola
för väg- och vattenbyggnadskonst. Den tekniska elementarskolan borde i
stället utvidgas och givas modärnare former.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Malmö finner en fristående skola
för kemi vara ett slöseri med medel, då både Malmö, Örebro och Borås f- ISf>
tekniska elementarskolor ha fullt moderna laboratorier.

Utom den fackskola för kemisk industri, som föreslås till Hälsingborg,
ifrågasätter Svenska Teknologföreningen en sådan i mellersta eller norra
Sverige, särskilt med hänsyn till den elektrokemiska industriens behov.

Folkskolestyrelsen i Hälsingborg finner med hänsyn till Hälsingborgs
industriella egenart tanken att dit förlägga en fackskola för kemi vara väl
funnen.

Därest ej tekniska elementarskolan i Borås bibehålies kunde, föreslå stadsfullmäktige
därstädes, kemifackskolan åtminstone tills vidare förläggas till
Borås, enär tekniska elementarskolan där är den enda, som kommer att
behålla full utrustning för kemiundervisning, samt dessutom har tillräckliga «■
lokaler. Av samma skäl föreslå styrelsen och lärarkollegier vid tekniska
elementarskolan och vävskolan därstädes berörda fackskolas förläggning dit.

Då två andra fackskolor förläggas till Malmö föreslår samarbetsdelegerade
att också fackskolan för kemisk industri förlägges dit, där tillgång på
lärare och möjligen lokaler gör det billigare än i Hälsingborg.

I stället för en kemisk fackskola i Hälsingborg vill handelskammarens
i Gävle kommitté hava 2 kemiska fackskolor upprättade, den ena i Norr -

5 — Komm. Uti. II.

Avdelning för
utbildning av
gjutmästare,
tf. 49, 180—181.

Fackskola för
textilindustri,
S. 181 — 184.

land möjligen i förening med trämasse-, cellulosa- och pappersfackskolau,
som med densamma kunde hava gemensam undervisning och gemensamma
laboratorieövningar, och den andra i Hälsingborg. Vid den förra borde
elektrokemisterna studera.

Handelskammarens i Gävle kommitté förordar gjuterifackskolan i Falun;
likaså Järnkontoret, som därvid yttrar, att bergskolan i Falun nu är under
omorganisation, samt att föreliggande plan upptager eu lärotid av 16 månader
vid bergsskolan, vilken tid också torde tillsvidare vara till fyllest vid
gjuterifackskolan. (Bergskolorna omorganiserades av Järnkontoret den 23
oktober 1914).

Förläggningen av gjutmästarefackskolan spelar ej så stor roll enligt
Sveriges gjutmästareförbund. Falun är bra.

Lärarkollegiet vid tekniska elementarskolan i Härnösand, som över huvud
motsätter sig tekniska elementarskolornas omorganisation till fackskolor,
anser dock eu sådan för textilindustri böra inrättas i Borås.

Lärarkollegierna vid Borås tekniska elementarskola och vävskolan därstädes
anse som främsta mål, att vävskolan ombildas till textilfackskola.
Ehuru kollegierna gärna såge, att jämväl det mekaniska facket med hänsyn
till ortens industri bibehölles, bör detta dock skjutas åt sidan om därigenom
textilfackskolan skulle äventyras. Stadsfullmäktige i Borås instämma
i att vävskolan där bör ombildas till textilfackskola.

Svenska teknologföreningen och Tekniska samarbetsdelegationen förorda
textilfackskolor i både Borås och Norrköping. Textilindustrien i Norrköping
är av helt annan art än inom Boråsområdet. För övrigt hänvisas till
ingenjör Schönthals motivering.

Ingenjör A. R. Schönthal motiverar inrättande av två textilfackskolor
med olikheten mellan Norrköpings och Borås textilbranscher (finare ylleoch
finare blekta och oblekta bomullsvävnader resp. halvylle- och kulörta
bomullsvävnader), ävensom med befintligheten i Norrköping av den Leuningska
vävskolan, som kan utvidgas med en fackskola.

De Schönthalska åsikterna äro naturligtvis i än skarpare grad framhävda
av Norrköpings stadsfullmäktige, som påpeka, att John Lennings vävskola
av kommittén icke alls blivit beaktad. Stadsfullmäktige framhålla olägenheten
av att överhuvud sammanföra eu textilundervisning till en skola
men naturligtvis i synnerhet att just förlägga den till Borås. Med uppmärksamheten
fäst vid tillgängliga statistiska siffror, hade då förr Norrköping
bort väljas. »Men», yttrar stadsfullmäktige vidare, »såsom redan
antytts, finna stadsfullmäktige det mindre välbetänkt att sammanföra all
textiliundervisning till ett läroverk. Erfarenheten från Tyskland har lärt
detta. Den betydande textilskolan i Krefeld, som från att ha varit en
specialskola för siden och sammet på 1880-talet med stora kostnader omorganiserades
till ett alla textilmaterialier omfattande läroverk, har dock

mera återgått till sin ursprungliga huvuduppgift, under det att en stor
specialskola för ylleindustrien upprättats i det närbelägna Achen; eu annan
för linne, bomull och jute i Sarau o. s. v., vardera försedd med både avdelningar
för spillning, vävning och appretering. På detta sätt kan undervisningen
bli verkligt fackmässig, vilket ju är grundtanken i och målet
för hela omorganisationen av den lägre tekniska undervisningen.»

I stället för den av kommittén föreslagna anordningen anser stadsfullmäktige
det varit vida lyckligare, om förslaget gått ut på inrättandet av eu
fullständig fackskola för bomulls- och linneindustrien i Borås samt eu
fullständig fackskola för ylleindustrien i Norrköping, varest John Lennings
vävskola redan utgör eu betydande början med rikhaltigt undervisningsmateriel
och bästa möjligheter till utvidgning, börande båda skolornas
successivt förses med avdelningar även för spinning och appretering. Eu
invändning att maskinuppsättning härvid skulle tarvas i dubbla exemplar
vederlägges därigenom, att en sådan dubblering till största delen redan
förefinns.

Stadsfullmäktige giva därefter eu ingående och jämförande framställning
av Lenningska vävskolans verksamhet.

En textilfackskola har enligt prof. Sellergren eu mycket viktig uppgift i
att söka främja inhemsk linodling och ullproduktion.

Norrköping är vårt lands huvudort för textilindustri (Tillverkningsvärde
1910: 31.6 miljoner mot Borås 23.4 miljoner kr. — för 1911 dock nedgång:
för Norrköping med ett par miljoner och för Borås med några
hundratusen). Därför bör textilfackskolan för ylleindustrien förläggas till
Norrköping, huvudsakligen omfattande kardullsvävnader och deras appretering.
Hit skulle höra färgeri- och appreteringsskolan. Den andra skulle
avses för kamelulls- och bomullsindustrien och förläggas till Borås. Till
denna senare skulle då även höra spinnskolan och trikå- och spetstillverkningen.
Sellergren ifrågasätter också eu avdelning för industriritare. Beträffande
de rent tekniska momenten, såsom mönsteranalys m. in. meddelas
undervisningen i vävskolan, och vad beträffar de estetiska momenten,
stillära in. m., torde rätta platsen för sådana studier vara konsthantverksskolan,
vars avdelning för textilkonst bör apteras för undervisning i
jämväl industriell textilkonst. — Kostnaderna för textilfackskolan torde
vara för lågt beräknade med hänsyn till maskinernas dyrhet. En underavdelning
för repslageri borde även inrättas.

Lärarkollegiet vid tekniska elementarskolan i Härnösand, vilket såsom
nämnts överhuvud motsätter sig de tekniska elementarskolornas omvandling
till fackskolor, anser dock, att möjligen en fackavdelning för elektroteknik
bör inrättas å lämplig plats.

Den elektrotekniska fackskolan är av kommittén föreslagen till Örebro.
Handelskammarens i Gävle kommitté vill ha den förlagd till Västerås, där

Fackskola för
elektroteknik,
s. 184—185.

Fackskola för
elektrokemi.

Fackskola för
trävaruindustrien,

s. 185—186.

den skulle få delvis samma undervisningsmateriel som den elektrotekniska
yrkesskola, som med säkerhet kommer att upprättas där. Som nyss anmärkts,
anse samma kommitterade, att elektrokemister ej böra studera vid
den elektrotekniska utan vid den kemiska fackskolan. Även Skånes handels-,
industri- och sjöfartskammare samt de tekniska föreningarnas samarbetsdelegerade
föreslå Västerås.

Svenska teknologföreningen önskar fackskolan för elektroteknik förlagd
till Västerås i stället för till Örebro. Reservation av professor Mörner, som
instämmer i kommitténs förslag.

Direktör Rob. Dahlauder anser Västerås vara att föredraga framför
Örebro såsom förläggningsort för fackskolan för elektroteknik men ifrågasätter,
att densamma borde förläggas till Stockholm.

Elektriska fackskolans förläggande till Västerås förordas vidare i särskild
bilaga till tekniska samarbetsdelegationens yttrande av ett stort antal framstående
representanter för den elektriska industrien i Sverige.

Konungens befallningshavande i Västmanlands län anser den elektrotekniska
fackskolan böra förläggas till Västerås, under villkor att stadsfullmäktige
anslå tillräckliga medel.

Stadsfullmäktige i Västerås önska berörda fackskola förlagd till Västerås,
som borde betraktas som den elektrotekniska industriens centrum och där
inom industrien aktiva lärarkrafter kunna påräknas. Merkostnaden för
denna skolas förläggande till Västerås skulle bli ganska obetydlig. Den
kan nämligen kombineras med eu blivande mekanisk och eu blivande
elektroteknisk yrkesskola, så att merkostnaden blir högst ett par tusen kr.,
vilket ej bör tillmätas avgörande betydelse för dess förläggning. — Samma
yrkande om elektrotekniska fackskolans förläggande till Västerås ha därvarande
centralslöjdskolas och tekniska skolas styrelser.

För den elektrotekniska fackskolans förläggande till Västerås uttala sig
vidare elektriska inspektörerna, överste Hansen, byrådirektör Öfverholm,
överingenjören vid Trollhättan, föreståndaren för Vattenfallsstyrelsens elektrotekniska
byrå W. Bergquist och ett stort antal industrimän, representerande
följande firmor m. in.: Nya förenade elektriska aktiebolaget, Aktiebolaget
Skandinaviska elektricitetsverk, Yngeredsforsens Kraftaktiebolag,
Sveriges Industriförbund, redaktören för Teknisk Tidskrifts avdelning för
elektroteknik, Elektriska prövningsanstalten i Stockholm, Luth & Rosen,
Siemens-Schuckert, Hemsjö kraftaktiebolag, Allmänna Svenska Elektriska
aktiebolaget samt Elektrotekniska byrån Bergman & C:o.

Samarbetsdelegerade ifrågasätta en elektrokemisk fackskola i Norrland
exempelvis kombinerad med trämassefackskolan.

Samarbetsdelegerade ävensom Svenska cellulosa- och trämasseföreningarna
föreslå, att de 2 fackskolorna för trävaror samt trämassa m. m. sammanslås och
förläggas till Norrland.

(it)

Kommittén liar föreslagit fackskolan för trämassa, cellulosa och papper Folkskola .för

° Iramatseindustri

förlag! till Karlstad. Handelskammaren i nämnda stad förordar detta med »*. m.t«.

” 18G— 1H8%

hänsyn till distriktets produktion i branschen och att därvarande allmänna
läroverk har laboratorium, meu handelskammarens i Gäfle kommitté anser
Gävle eller Sundsvall lämpligare.

Professorerna Sellergren och Klason har intet att invända mot trämasse-,
cellulosa- och pappersfackskolans förläggande till Karlstad.

Gävle stadsfullmäktige anse lämpligast att lägga trämassefackskolan till
Norrland, t. ex. Gävle; ej så långt i norr som Härnösand, där tekniska
skolan har blott få elever.

Svenska teknologföreningen och tekniska samarbetsdelegationen anse, att
ifrågavarande fackskola bör förläggas till Härnösand. Häremot reservera
sig dock Arvid Björk, som vill ha den förlagd till Gävle; som särskilt
skäl framhålles att, då över Härnösand mest transporteras granvirke (60 %)
utan att sorteras, över Gävle till största delen fraktas furu (70 ä 75 %),
som genomgår en ingående sortering. Häri skulle då eleverna kunna få
praktisk övning.

Häger, Wsern, Ekbom m. fl. reservanter vilja ha trämassefackskolan förlagd
till Norrköping.

Konungens befallningshavande i Värmlands län anser synnerligen goda
skäl tala för inrättandet i Karlstad av eu fackskola för trämasse-, cellulosa,
och pappersindustri, ej mindre på grund av de mycket goda förutsättningar
för en dylik skola, som måste förefinnas i nämnda industris betydande omfattning
och höga ståndpunkt inom länet, än även till följd av det särskilda
intresse, som visats för denna skola genom lämnande av anslag därtill och
åtagande av de förpliktelser, vilka av kommitterade ifrågasatts såsom villkor
för skolaus förläggande till Karlstad.

Stadsfullmäktige i Karlstad framhålla, att redan år 1878 på tillfrågan
av landstinget stadsfullmäktige förklarat sig villiga att kostnadsfritt upplåta
två tomter i staden för eu teknisk läroverksbvggnad, att stadsfullmäktige
år 1898 tillsatt en kommitté för främjande av frågan om ett tekniskt
läroverk i staden, att landstinget år 1907 ingick till K. Maj:t med
framställning om inrättande av ett tekniskt läroverk inom länet med avseende
särskilt fästat å trämasse- och cellulosaindustrien, att stadsfullmäktige
samma år förklarade sig vilja upplåta fri tomt och lämna bidrag till
byggnadskostnader för dylikt läroverk, att från andra håll inom länet beviljats
medel för detta ändamål till ett nu disponibelt belopp av 56,381
kronor 72 öre och att på gjord förfrågan en mängd förvaltningar vid cellulosa-
och pappersfabriker inom Värmlands och angränsande län uttalat sitt
intresse för upprättandet i Karlstad av eu dylik skola. Stadsfullmäktige
meddela vidare sitt beslut att åtaga sig de förpliktelser, som av kommittén
uppställas som villkor för skolans förläggande till Karlstad.

S. 239.

Fackskola för
möbelindustri.

Praktiska inträd-esjor
dringar,

S. 189—190.

Stadsfullmäktige och magistraten i Härnösand framhålla lämpligheten
av att med trävarufackskolan därstädes förena en trämasse- och pappersindustrifackskola.
I så fall kunde det för den senare behövliga kemiska
laboratoriet i framtiden användas jämväl för eu annan kemisk industrigren,
som i eu ej avlägsen framtid måste ses till godo med en specialundervisning,
nämligen trädestillationsindustrien (ugnskolning). Gent emot de
värmländska kommunernas offervillighet för att få trämasseskolan till
Karlstad bör beaktas de uppoffringar Härnösand redan gjort för sin tekniska
skola, som säkert skulle vara fullt tillräcklig för ändamålet. — Stadsfullmäktige
och magistraten i Härnösand anse stadens fördelar av sin
tekniska skola komma att minskas, om denna skulle ombildas till blott
trävarufackskola. Staden borde ej då avkrävas större uppoffringar (för
möblering samt för fri bostad åt föreståndaren), än som redan skett. —
Lärarkollegiet vid tekniska elementarskolan i Härnösand yttrar, att sågverksskolan
i Härnösand under inga omständigheter kan ersättas med fackskolan
för trävaruindustri. Den förra kräver endast 5 ä 6 månader med så gott
som uteslutande praktiskt arbete. För övrigt är där på orten cellulosaindustrien
i större behov av tekniskt bildad personal än sågverksindustrien.
Fjärdedelen av all svensk cellulosa tillverkas i Västernorrlands län. Om
därför tekniska elementarskolan i Härnösand skall ombildas skall det vara
till en fackskola för cellulosaindustri. — Styrelsen för tekniska elementarskolan
i Härnösand instämmer med lärarkollegiets förslag, att om tekniska
elementarskolan därstädes omändras till fackskola för trävaruindustri, den
förenas med en sådan för cellulosaindustri. — Även Konungens befallningsbavande
i Västernorrlands län anser trämassefackskolan böra förläggas till
Härnösand.

I Nyköping behöves enligt styrelsen för därvarande tekniska yrkesskola
samt stadens stadsfullmäktige eu fackskola för möbelindustri.

Inträdesfordringar.

(Sid. 189—195.)

Att i enlighet med vad kommittén föreslagit fordras 2 års föregående
praktik av de inträdessökande till fackskola, anser samarbetsdelegationen
vara lämpligt.

Styrelsen för Malmö tekniska elementarskola, som i annat sammanhang
yttrat, att lärotiden blir för kort, finner denna olägenhet i någon mån uppvägas
av den föreslagna 2-åriga föregående praktiken. Men faktiskt brukar
redan nu praktik föregå inträdet i skolan. Och fråga är om en teoretiskt
okunnig nybörjare har sådan nytta av det andra årets praktik, att den
kan ersätta ett års studier.

Stadsfullmäktige i Borås yttra angående den obligatoriska praktiken före
fackskolan, att dess värde ej blott beror på tiden för densamma, utan
också på den praktiska verksamhetens art, samt att redan nu såsom t. exi
textilindustrien stora svårigheter möta att erhålla elevplatser, vilket blir
fallet i än högre grad då, genom att praktiken blir obligatorisk, ett stort
antal elever samtidigt söka anställning.

Riksdagsman Eriksson i Grängesberg anser minst 3 års praktik böra
fordras för inträde i fackskola. lian anser högskoleingenjörerna nu vara
mycket okunniga som arbetsledare på grund av alltför liten praktik. Den
som längst deltagit i praktiskt arbete, bör ha företräde bland de sökande,
om han för övrigt godkänts.

Beträffande inträdesfordringarna till teknisk fackskola anser samarbetsdelegationen
att förkunskaperna hos de inträdessökande höra vara sådana,f
att undervisningen ej belastas med allmänna ämnen, vari utan svårighet
nödig färdighet kan förvärvas före inträdet i fackskola.

Sveriges gjutmästareförbund anser inträdesexamen ej böra sättas ifråga
för dem, som avlagt realskoleexamen.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare, som anser inträdesfordringarna
särskilt i svenska och matematik böra avsevärt höjas, yttrar, att
i svenska bör fordras viss kännedom i formläran.

I modersmålet bör enligt samarbetsdelegationen fordras förmåga att i
skrift kunna klart och korrekt uttrycka sina tankar.

Tekniska skolans i Stockholm kommitté anser, att i svenska språket bör
fordras förmåga att utan nämnvärda fel kunna skriva svenska språket
efter diktamen.

Vid inträdesprövningeu i matematik bör enligt samarbetsdelegationen
kontrolleras ej blott teoretiska kunskaper utan också färdighet i sifferräkning.

Tekniska skolans i Stockholm kommitté föreslår följande fordringar i
matematik: i aritmetik god övning i behandling av de fyra räknesätten
med hela tal, decimaltal och bråk jämte tillämpningar; i algebra god övning
i behandling av de fyra räknesätten med hela tal och bråk; i geometri
kunskaper motsvarande fyra första böckerna av Euclides.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare anser, att i matematik
vid fackskolorna för elektroteknik, maskinindustri- och väg- och vattenbyggnadskonst
bör fordras eu del av den utav kommittén föreslagna
kursen för första året. Därigenom kan mera tid vinnas till facklig undervisning
inom den föreslagna tidsbegränsningen.

Inträdesfordringarna i matematik till fackskolorna för mekanik och elektroteknik
kunna avsevärt skärpas både kvanitativt och kvalitativt enligt
tekniska elementarskolans och vävskolans i Borås lärarekollegier, varmed
styrelsen instämmer. Tekniska elementarskolans och vävskolans i Borås

Teoretiska inträd
csjordr ingit,
8. 191—193,
195.

Modersmålet,
8. 192—195.

Matematik,
t. 192—193, 195.

lärarkollegier — med instämmande av styrelsen — föreslå rörande inträdesfordringarna,
»att i den föreslagna matematikkursen måtte ingå algebra
till den omfattning, som erfordras för lösande även av problem ledande
*• 420 1111 1;sta grads ekvationer med 1 eller flera obekanta». (Kommittén har

beträffande textilfackskolan just föreslagit dessa fordringar i vad angår
algebran).

taÄhf Tekniska föreningen i Hälsingborg yttrar, att de inträdessökande måste
*''J92-,!W’ 195• ha något högre kunskaper i matematik, fysik, kemi eller ritning än vad
som erhålles i de allmänna medborgerliga bildningsanstalterna. Dessa förkunskaper
kunde inhämtas på kurser, som anordnats vid yrkesskolorna.
Kemii, fysik. För de från realskolan utexaminerade bör enligt samarbetsdelegationen

fördrag inträdesprov jämväl i kemi och fysik för att tvinga de inträdessökande
att under praktiken underhålla sina kunskaper däri.

Svenska teknologföreniugen anser, att inträdesprov i fysik och kemi bör
fordras även av den, som avlagt realskoleexamen.

Tekniska skolans i Stockholm kommitté medgiver, att, om så befinnes
lämpligt, vissa förkunskaper i fysik och kemi må fordras.

Färdighet i teckning och ritning bör enligt lärarekollegierua i Borås, varmed
skolstyrelsen instämmer, fordras av inträdessökande till fackskola, där
sådan färdighet är av nöden.

Tekniska skolans i Stockholm kommitté föreslår att för inträde skall fordras
sådan färdighet i ritning och teckning, att undervisningen i de därpå
grundade ämnena med fördel må kunna utnyttjas.

Tekniska högskolans lärarekollegium anser ej nödvändigt att av sådana
inträdessökande, som vid avgångsexamen från realskola godkänts i teckning,
fordra inträdesexamen i detta ämne. Däremot bör ämnet i fråga
fordras för inträde till alla fackskolor.

Färdighet i ritning bör enligt samarbetsdelegationen fordras av de inträdessökande
ej blott vid vissa utan vid alla fackskolor.

Däremot anser handelskammarens i Gävle kommitté tvivelaktigt om för
realskoleabiturient kravet på ritning och teckning bör upprätthållas.
Fö''kursa-nnde Tekniska elementarskolan och vävskolans i Borås kollegier anse, att till
«• tas. i94. fackskolorna i mekanik och elektroteknik erfordras grundliga förberedande
kurser och yttra, att inträdesexamen bör förläggas till våren för att eventuella
kompletteringsstudier må kunna äga rum på sommaren.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare befarar, att förberedande
kurser åtminstone vad beträffar maskinindustri och elektroteknik bli regel,
men ifrågasätter, om dessa, som kommittén föreslår, böra förläggas till
någon fackskola. Eleverna böra ej tvingas göra långa resor för inhämtande
av sådana ämnen, som kunna inläras var som helst.

Tekniska föreningen i Hälsingborg, som anser att för inträde i tekniska
fackskolor bör fordras utöver folkskolekunskaper överkunskaper i endast

vissa ämnen och att dessa höra meddelas på kurser vid yrkesskolorna, yttrar,
att det skulle stå varje arbetare, som genomgått yrkesskola eller skuffat
sig motsvarande kunskaper, fritt att begagna sig av dessa kurser.

Tekniska skolans i Stockholm kommitté, som framhåller, att de förberedande
kurserna på inga som helst villkor få försvinna, anser, att de kunna
sammanknytas med resp. fackskola till ett helt. — Skulle kursens veckotimantal
utökas till 27, torde den kunna lämna undervisning jämväl i fysik
och kemi.

De förberedande kurserna böra, enligt Sveriges gjutmästareförbuud, åter,
vad gjutmästarskolan angår, inte bara upprättas tills yrkesskolorna kommit
i gång, utan även sedan bibehållas, så att gjutare, som genomgått yrkesskola,
må kunna genom att med godkända betyg hava genomgått den förberedande
kursen omedelbart inkomma i fackskolan.

Angående speciallärjungar hänvisas till yttranden i fråga om fackskolans
uppgift att lämna undervisning till i handeln anställda personer.

Handelskammarens i Gävle kommitté ifrågasätter eu inträdesålder av «• inträda °

åldern.

18 år. *•

Lärokursens längd.

(Sid. 196—198..)

Stockholms handelskammare betvivlar lämpligheten av lika långa läro - Efter förhåna».
kurser för de olika yrkena.

Tekniska föreningen i Hälsingborg anför, att, även om inträdesfordrin- Minskning.
garna, som föreningen föreslår, sänkas, kan kursen medhinnas på 1 år.
(Föreningen vill ha skolorna avsedda i första rummet för verkmästare och
förmän).

Kollegierna i Borås anse de föreslagna 2-åriga planerna i flertalet fall
kunna tillämpas, om ock blott med svårighet i de mekaniska och elektrotekniska
skolorna på grund av deras stora matematikkurser.

Handelskammaren i Gävle kommitté avråder dock från fackskolekurser
på mer än 2 år; de lägre bergsskolorna nå nämligen goda rrsultat med
1 år.

Lärarkollegiet vid tekniska elementarskolan i Härnösand anser, att om ArbetfJ^ ior''
fackskolor införas, arbetet bör så ordnas, att tid blir över för hemarbete.

Antalet undervisningstimmar i veckan bör därför ej överstiga 40 incl. gymnastik.

Lärarkollegiet vid Tekniska högskolan finner timantalet (44 t.) i veckan
så stort, att hemarbete knappt kan ifrågasättas, och jämväl matematikundervisningen
alltför koncentrerad. Denna olägenhet beror på, att kommittén
i flere ämnen uppställt för omfattande program och särskilt synes
kunna hava vid anordnandet av matematikundervisningen känt sig bunden

av de tekniska elementarskolornas kurser i detta ämne och sökt i den 2-åriga studietiden inpressa samma antal matematiktimmar som elementarskolorna
ha under sin 3-åriga kurs. Matematikkursen bör avslutas och till
sin helhet förläggas till första årskursen. Likaledes bör undervisningstiden
förkortas till omkring 40 timmar i veckan.

Efteråtr‘ För vissa fack skulle’ anse stadsfullmäktige i Borås, eu utsträckt lärotid

1 fackskolan behövas.

Fackskolestudierna böra enligt lärarkollegiet vid Tekniska högskolan ej
upptaga mer än 2 år, med undantag likväl för byggnadsfackskolan, som
bör taga 3 år enligt Magnells m. fl. förslag.

Sveriges gjutmästareförbund finner kurserna för koncentrerade. Mer än
36 lektionstimmar i veckan bör ej komma i fråga. Tiden bör då ökas till

2 Va år.

Tekniska skolans i Stockholm kommitté säger sig obetingat hålla på att
totala studietiden skall omfatta 3 år, vart och ett med 23 effektiva arbetsveckor.
Veckotimmarnas antal kan utökas till 36, exklusive föredragen i
författningskunskap, hygien, yrkesekonomi och främmande språk. Det anföres,
att den av Kungl. kommittén föreslagna anordningen så till vida
skulle bli mera ekonomiskt ofördelaktig, att den lade hinder i vägen för
eleven att under studietiden förskaffa sig praktiskt arbete och därmed ekonomisk
hjälp. — Av andra skäl mot den 2-åriga kursen anföres, att arbetet
skulle bli alltför forcerat, inträdesfordringarna skulle komma att bli
för höga, elevernas framsteg ojämna samt sist men icke minst, att den
förberedande undervisningen, innan de tillämpade ämnena börja studeras,
måste bortfalla samt ämnestidernas fördelning jämväl i övrigt komma att
bli illa avvägda.

WM* Skövde stadsfullmäktige anse den 2-åriga kursen för fackskolorna bliva
för ansträngande, i synnerhet om ett främmande språk skall ingå som obligatoriskt
läroämne.

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare betvivlar, att med 2-årig
kurs det resultat kan uppnås, som kommitterade anse, detta särskilt med
hänsyn till de grundläggande ämnena. I dessa ämnen kunna ej 2 år i
fackskola ersätta 3 år i teknisk elementarskola. I att kunna giva teknisk
allmänbildning kunna fackskolorna ej ersätta de tekniska elementarskolorna.
Under förutsättning av ökade inträdesfordringar kunde måhända ökad del
av timplanen ägnas åt fackliga ämnen inom ramen av de föreslagna 2
åren.

Magistraten och stadsfullmäktige samt styrelsen för tekniska afton- och
söndagsskolan i Södertälje finna undervisningen vid fackskolorna alltför
koncentrerad och att den lämnar föga tid till hemarbete, varförutan eleven
ej blir i stånd att tillgodogöra sig undervisningen. Kursen bör därför bli
3-årig med 30 eller högst 32 timmar i veckan.

Avon om kommitténs förslag till fackskolor går igenom, bör lärokuiseu
enligt styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping bli 3-årig och
omfatta 38 i/i veckor med 36 timmar i veckan, tv annars far eleven
ingen tid till hemarbete.

Styrelsen för Malmö tekniska elementarskola finner icke möjligt att efter "• 196> 197 ■ isa
skolarbetet, i medeltal 8 timmar dagligen, fordra hemarbete till i medeltal
4 Va lästimmar dagligen. Lärjungarnas självarbete reduceras till ett minimum,
då läxor ej kunna förekomma. Den minskade självverksamheten
och den förkortade skoltiden reducerar huvudbehållningen av studierna tdl
rent mekanisk ritfärdigliet och ställer därmed fackskolorna lägre än tekniska
elementarskolorna. Då kommittén sökt visa, att årliga lärotiden vore
längre än dessas, har den i sina 40 veckor inräknat feriei och förbisett
militärövningar. Verkliga lärotiden blir 35 ä 36 veckor. Styrelsen har
förut hos Kungl. Maj:t hemställt om kursens förlängning till 4 år. De
skål, som då anfördes, gälla ännu mer emot den föreslagua sänkningen
till 2 år.

Samarbetsdelegatiouen kan ej undgå att finna forceringen i viss mån Längre talar.
betänklig. Den anser antalet undervisningstimmar i fackskolan kunna
i någon mån minskas, om inträdesproven skärpas enligt delegationeus förslag.
Som ett ytterligare medel att minska timantalet per vecka föreslås
ökat antal undervisningsveckor per år.

Handelskammarens i Gävle kommitté finner timplanen lämna väl kort
tid för elevernas arbete på egen hand. Timantalet per vecka sj nes där
för lämpligen kunna förkortas och läsåret i stället förlängas till 44 16

veckor.

Svenska teknologföreningen anser, att antalet läsveckor per år bör ökas
för att möjliggöra en minskning av det stora antalet lektioner per vecka.

Undervisningen.

(Sid. 108—214).

I fråga om studiernas allmänna läggning hänvisas till vad som anförts
beträffande fackskolornas ändamål att lämna mer speciell eller mer allmän
utbildning och för vilka kategorier fackskolorna böra avses.

Tekniska högskolans lärarkollegium anser programmen i fackämnena
vara så omfattande, att de ej torde kunna hinna genomgås med tillräcklig
grundlighet. Eu så omfattande undervisning behöves ej heller för sådana

o o

personer, som de, för vilka fackskolorna äro avsedda.

Tekniska skolans i Stockholm kommitté påpekar att Kungl. kommittén,
trots uttalad önskan, att största möjliga specialisering skulle genomföras,
dock icke i sitt förslag realiserar denna princip. Så särskilt beträffande
faokämnena, där mycket olikartade ämnen sammanförts under en och

samma lärare. Exempelvis hava under en och samma Lärare sammanförts
matematik och mekanik med fysik och elektroteknik. Det påpekas vidare
egendomligheten att uppsätta gymnastik som ett särskilt ämne. Visserligen
nyttig, har den dock såsom obligatoriskt läroämne i en fackskola intet
berättigande.

,*Ä-2/3, Köraude studieplanerna vid de olika fackskolorna yttras följande:

348 m. fl.'' Samarbetsdelegationen anmärker beträffande läroplanen för fackskolan
MatUnfacUMa för maskinindustri att matematiken forceras för mycket i början. Laboratorieövningarna
i kemi böra bortfalla. Ritningen m. in. bör inskränkas
till förmån för byggnadslära och byggnadsritning. Undervisning bör givas
i grafostatik. Skånska handelskammaren anser matematikkursen kunna inskränkas
från föreslagna 16 till knappast över 10 timmar i veckan för vinnande
av mera tid till de fackliga ämnena.

I rofessorerna Westin, Lilliehöök och Lundholm yttra sig om maskinfackskolau
och önska, att det bör heta »konstruktionsbiträden» i stället för »detal
jkonstruktörer».

De anse 44 timmar i veckan vara för lång lektionstid. Den totala lektionstiden
i maskinfackskolan skulle bliva 3,520 timmar. Med avdrag av
tiden föi veikstadsarbetet variera lektionstiderna vid elementarskolornas
mekaniska avdelningar mellan 3,313 i Norrköping och 3,137 i Borås. Medeltalet
är 3,237. Om lektionstiden inskränkes till 40 timmar i veckan blir
totala antalet obligatoriska lektionstimmar 3,200. Matematiklektionerna böra
förläggas till uteslutande lista årets kurs och något minskas. Mekanildektionerna
böra däremot utökas med en kurs i grafostatik. De böra böria
redan under första terminen. Ritövningarna böra inskränkas betydligt. En
tabell är uppgjord, vartill hänvisas. Studietidens utsträckande till 3 år
bleve ej fördelaktigt.

Enligt Lundholms reservation borde mekanik- och maskinlärestudierna
ej ökas i den grad V estin och Lilliehöök föreslagit samt ämnet kemi helt
och hållet utgå. Veckotimmarna bleve- då för de resp. terminerna 36, 38,
39 och 40 timmar och föreläsnings- och räkneövningstimmarna resp. 24. 25,
23 och 18 timmar, vilket kunde anses någorlunda rimligt. Professor Lundholm
bifogar eu timplan. Professor Westin anser tiden ej kunna minskas
så mycket som Lundholm föreslagit. Mot Lundholms uttalande om kemiens
överflödighet i maskinfackskolan yttrar Westin, att mekanikern bör få
insikt om den hjälp, han kan få av kemien.

“Saf" Samarbetsdelegatiouens och handelskammarens yttranden om maskinfackskolan
gälla också elektrotekniska fackskolan.

Professorerna V allin och Lindström samt ingenjör Laurell anse, att för
eu detaljkonstruktör krävas större kunskaper än de, som förvärvas i en
elektroteknisk fackskola. Uttrycket »detaljkonstruktör» bör därför utbytas
mot »konstruktörsbiträden».

Beträffande programmet för första läsåret skulle huvudsakligen tillämpas
programmet för mekaniska fackskolans första läsår i enlighet med det
Westin-Lundliolm-Lilliehöökska förslaget med det tillägg, att ur fysiken
optikeu bör utgå samt att kemien inskränkes. Andra årets kurs ielektroteknik
med konstruktioner kan något minskas. Timplan meddelas. Lärarna
i vissa ämnen kunde vara gemensamma för mekaniska och elektrotekniska
fackskolorna. Bäst vore om varje laboratorium eller del av
sådant stode under uppsikt och ansvar av cn lärare, som även hade att
leda all undervisning inom detsamma. Eu plan för fördelning av undervisniugsskyldigheten
framlägges. En av den elektrotekuiska fackskolans
lektorer bör utses till läroverkets föreståndare. Stor vikt måste nämligen
fästas vid att han om möjligt äger insikt i alla de ämnen, som förekomma
inom läroverket.

Fackskolorna för byggnadsindustri och väg- och vattenbyggnadsindustri
böra enligt samarbetsdelegationen kallas fackskolor för husbygguadskonst resp. bV3f^^[ar''k''
väg- och vattenbyggnadskonst. Deras program äro för vidlyftiga för den
begränsade lärotiden. Skånska handelskammarens anmärkning om maskinfackskolan
gäller också väg- och vattenbygguadsskolan.

Rektor Magnell samt professorerna Lallerstedt, Fellenius och Wahlman
yttra sig om hus- samt väg- och vattenbyggnadsfackskolorna. Kursen bör här bli
3-årig för att undvika för stark koncentration. Ferier föreslås från 1 maj
till 1 nov., varunder eleverna kunna praktisera. Som exempel på sådan
anordning nämnes byggnadsyrkesskolan i Stockholm, där sommarferier äro
tl månader. Undervisningstimmarnas antal per vecka bör minskas till
högst 40. En del av den 18 månaders yrkesutbildning, som kommittén
föreslår som minimifordran för inträde, t. ex. 4 månader, bör kunna läggas
till mellauterminen, och för inträde i sista halvårskursen kan fordras ej
blott 18 utan minst 24 månaders verklig yrkesutbildning.

Två fackskolor för byggnadsindustri blir enligt Magnell, Lallerstedt, Fallenius
och Wahlman för litet. Väg och vattenbyggnadsfackskolan i Norrköping
bör inrättas som byggnadsfackskola med gemensam begynnelsekurs
i grundläggande praktiska och teoretiska ämnen samt två specialavdelningar
med skilda facklärare i huvudämnena.

Läroplanerna vid de båda slagen byggnadsfackskolor anses av Magnell,
Lallerstedt, Fellenius och Wahlman ej fullt ändamålsenliga. De äro för
mycket lagda åt det teoretiska. Detaljerade ändringsförslag göras för såväl
de gemensamma som de speciella ämnena. För dessa förslag hänvisas till
handlingarna.

Tekniska högskolans lärarkollegium instämmer i att en särskild vägoch
vattenbygguadsfackskola ej behöves, utan att denna kan förenas med
byggnadsfackskolan.

Eu tredje fackskola för byggnadsindustri bör enligt Svenska teknolog -

Kemifackskolan.

8. 392 0. f.

8. 394.

föreningen inrättas i Norrköping och sammanslås med väg- och vattenbvggnadsfackskolan
därstädes.

Fackskolorna för byggnadsindustri böra enligt Svenska teknologfören ingen
kallas husbyggnadsfackskolor. För dem och väg- och vattenbyggnadsfackskolorna
föreslås kollektivnamnet byggnadsfackskolor.

För båda slagen byggnadsfackskolor torde enligt Svenska teknologföreningen
praktikfordringarna för inträdet kunna minskas till 15 månader,
men i stället bör för inträde i sista årskursen fordras 24 månaders verklig
fack- eller yrkespraktik.

Beträffande de teoretiska inträdesfordringarna till byggnads täckskolorna
anser Svenska teknologföreningen prov i ritning och teckning böra avläggas
jämväl av realskoleelever.

Byggnadsfackskolornas kurser böra enligt Svenska teknologföreningen fördelas
på 3 vinterhalvårskurser med så få ämnen som möjligt i varje kurs.
Kurserna böra lämpligen omfatta 77 veckor, börja i slutet av oktober och
fortgå med korta julferier till omkring den 15 maj. Både lärare och elever
behöva nämligen sommaren för praktik. Huvudlärarne böra ej ha
mer än 20 timmar i veckan.

Vill man nödvändigt ha BO veckors kurs i byggnadsfackskolan, kan enligt
Svenska teknologföreningen vart och ett av de 3 läsåren ökas med en
vecka.

Enligt Svenska teknologföreningens ändringsförslag skulle eleven vid utgången
från byggnadsfackskolan haft tillfälle till c:a 21 månaders säsongpraktik
i st. f. 14 ä 16 veckor enligt kommitténs förslag.

Svenska teknologföreningen gör en del anmärkningar i detalj mot byggnadsfackskolans
kurser. I föreningens yttrande instämmer samarbetsdelegationen.

Kemifackskolan bör enligt delegationen få längre undervisningstid för
kemisk teknologi. Större vikt bör läggas vid elektrokemien.

Professorerna Palmaer och Petrén samt lektor Kullgren anse kemifackskolan
giva en utbildning för mer än biträden, som nu ofta utgöras av
gossar och ynglingar utan kunskaper i kemi.

Till de industrier, som böra vara föremål för skolans undervisning, böra
läggas också tillverkningarna av alkalier och syror samt elektroteknisk industri.

Undervisningstimmarna per vecka äro enligt Palnuer m. fl. för många.
Antingen måste programmet inskränkas eller lärotiden förlängas.

Beträffande undervisningens innehåll och omfattning i de särskilda ämnena
framläggas detaljerade ändringsförslag.

Den elektrokemiska undervisningen bör icke meddelas så, som kommittén
föreslagit. Den kurs i elektroteknik, som förutsättes för den kemiska
fackskolans övriga elever, är i allmänhet tillräcklig också för elektro -

kemister. Den föreslagna ytterligare utbildningen vid elektrotekuiska fackskolan
är i allmänhet obehövlig. Den elektrotekniska industrien är av så
stor betydelse och stadd i så snabb utveckling, att undervisning i elektrokemi
bör meddelas åt alla vid den kemiska fackskolan. Vissa andra delar
av lärokursen bör strykas för att bereda plats härför. Åtminstone en av
lektorerna i kemi måste äga kompetens att undervisa i elektrokemi. Att
lektorn i matematik etc. skall undervisa i bokföring m. m. synes mindre
lämpligt. Årskostnaden för laborationer 1,000 kronor synes för liten även
med de inskränkningar som Palimer in. fl. framhålla soin sannolikt nödvändiga.

Svenska teknologföreningen önskar, att i kemifackskolan särskild vikt vid
undervisningen i kemisk teknologi lägges på ämnet apparatkännedom och
att vid undervisningen i fysik och elektroteknik laborationsövningar böra
förekomma i åtminstone samma omfattning, som kommittén föreslagit vid
fackskolorna för maskinindustri.

Kemifackskolans undervisningsområde är så omfattande, att det enligt
Svenska teknologföreningen knappast blir möjligt att, som kommittén framkastat,
inom denna fackskola periodvis utbilda teknici för mindre betydelsefulla
industrigrenar.

Elektrokemister böra enligt Svenska teknologföreningen först gå i kemifackskolau
och sedan komplettera kunskaperna i elektroteknik vid en elektroteknisk
fackskola.

I trämassefackskolan bör enligt samarbetsdelegationen grundligare utbildning
givas på det mekaniska området.

Enligt Svenska teknologföreningens uppfattning har kommittén lagt för stor
vikt vid den kemiska utbildningen i fackskolan för pappersindustri m. m.
på bekostnad av den mekaniska utbildningen. Avsevärt större vikt bör
därför läggas på de mekaniska ämnena.

Svenska trävaruexportföreningen anser åtskilliga grenar av matematiken
kunna såsom föga användbara i praktiken saklöst uteslutas ur trävarufackskolans
plan, och de höga matematikfordringarna befaras inkräkta på möjligheten
för lärjungarna att under den anslagna lärotiden erhålla tillfredsställande
utbildning i övriga ämnen.

Professor Sellergren yttrar sig om trävarufackskolan, att dess nödvändighet
betvivlas. På grund av arbetets art inom denna industri är skillnaden
mellan yrkes- och fackskola där obetydlig. De kunna sammanslås till en
skola, om programmet något ändras.

Maskinkonstruktioner behöva ej ingå i undervisningen vid trävaruskolan.
I ämnet träförädling bör undervisning också givas i virkets torkning och
konservering för olika ändamål.

Svenska cellulosa- och trämasseföreningarna föreslå såsom förut omnämnts
3 terminer gemensam allmänteknisk kurs för de sammanslagna trä- och

Trämassefack skolan.

Trävarufack skolan.

s. 186.

Den projekterade
trä- och papper sskolan.

pappersskolorna med huvudsakligen maskinteknik och yrkesekonomi _

mycket litet kemi erfordras nämligen för den dagliga driften — samt en
fjärde termin för rent facklig utbildning tillika med repetition, antingen
som omedelbar fortsättningskurs eller som kompletteringskurs efter praktiskt
arbete.

TeztufacHkoian. Professor Sellergren yttrar, att eu viktig uppgift för textilfackskolan
vore att bringa våra inhemska råmaterialier till större användning genom
undersökningar om deras förädling, rationella bearbetning och användning
inom landet.

Enligt Sveriges gjutmästareförbund behöver gjuterifackskolan eget experimentgjuteri.
Det borde beviljas cirka 20,000 å 25,000 kronor för byggnader
och 75,000 kronor för ugnar, maskiner m. m. samt ett litet årligt
anslag.

Experimentgjuteriet bör stå till industriens förfogande för provning av
nya maskiner. En del gods, som där gjutes, kan säljas, dock endast till
andra svenska gjuterier, så att ej illojal konkurrens uppstår. Gjutmästareskolan
bör också kunna skaffa sig inkomster genom hållfasthetsprov och
enklare analyser av järn, koks, kalksten, ugusgaser, formsand m. m.

Gjutmästarefackskolan och dagyrkesskolan för gjuteriteknik — eller den
största av dem om flera inrättas — böra ha gemensam föreståndare, anser
gjutmästarförbundet.

Läraren i gjuteriteknik vid fackskolans experimentgjuteri bör enligt
Sveriges gjutmästareförbund få en yngre, intresserad gjutmästare med litet
teknisk bildning och mångårig erfarenhet till medhjälpare. Denne bör ha
3,500 ä 4,000 kr. om året i lön.

Ämnen.

Ritning.

Mekanik.

Hygien, s. 210,
356, 364, 376,
386, 397, 408,
416, 435.

Därjämte bör varje elev eu kortare tid vara förman för sina kamrater i
gjuteriet för att lära sig leda folk.

Vidare yttras om läroämnena:

Tekniska elementarskolans och vävskolans i Borås lärarkollegier yttra, att,
då fordran på färdighet i ritning uppställts för inträdet, ritövningarna säkerligen
kunna till förmån för teoretiska studier förkortas.

Lärarkollegiet vid Tekniska högskolan gör den anmärkningen mot läroplanerna
i de allmänna ämnena, att undervisningen i mekanik kan börja
redan under höstterminen i första årskursen. Tiden för denna undervisning
kan något ökas ut och kursen utvidgas med elementerna av grafostatiken.

Medicinalstyrelsen anmärker, att hygienundervisningen fördelats besynnerligt
på de olika fackskolorna. Vilket timtal, som blir erforderligt, torde
först efter ett noggrannare utarbetande av program för denna undervisning
kunna avgöras. I de kurser i hygien, som givas för olika elevgrupper, böra
endast de kapitel meddelas, som äro av betydelse för resp. fack. De lärare
i hygien, som erfordras, böra enligt medicinalstyrelsen vara dels läkare,
dels ock, om kompetent läkare att undervisa i teknisk hygien ej finnes,

lämplig tekniker. För anskaffande av lämpliga lärare i hygien böra kurser
för aspirauter till sådana lärarplatser anordnas t. ex. vid Tekniska högskolan.

Som förut nämnts anse stadsfullmäktige i Skövde, att, om främmande
språk ingår som obligatoriskt läroämne, den 2 ånga kursen blir för ansträngande.

Enligt Tekniska skolans i Stockholm kommitté bör den ytliga undervisning,
som enligt kommitténs förslag skall meddelas i främmande språk,
kunna anförtros åt tillfällig lärare och meddelas i form av föredrag.

Från samma håll uttalas, att undervisningen i svenska språket bör om- S,W;<I
fatta uppsatsskrivning, vilken undervisning bör överlämnas till läraren i
bokföring och handelslära, samt »svenska språket» som självständigt ämne
utgå ur skolans program.

Från samma håll uttalas vidare, att undervisning i yrkesekonomi bör, lvtoaww,"‘-liksom i hygien och författningskunskap, överlämnas åt tillfällig lärare för
att undvika alltför stora kostnader för skolan.

Svenska cellulosa- och trämasseföreningarua önska läroplanerna grund- £,jjförande.''*
ligt omarbetade, varvid industriens representanter skulle få avgörande bestämmanderätt.

I fråga om byggnadsfackskolan föreslår Tekniska skolans i Stockholms
kommitté följande:

I hygien bör meddelas undervisning blott i sådan utsträckning, som har
tillämpning på skolans syftemål.

»Ljuskopiering» bör såsom obehövligt ännu utgå.

Bestämmelserna härom i andra stycket av kommitténs förslag böra
ändras sålunda: »Lärjungarna övas i att behandla av läraren förelagda
uppgifter till trä-, sten-, järn- och betongkonstruktioner med beräkningar
och detaljer».

Förslaget är för vidlyftigt och programmet bör avsevärt förenklas. uir^pmjeZtume

Aritmetik: repetitionskurs och utvidgning med tillämpningar. l(mmt%ha^T

Algebra: repetitionskurs, radikaler och rötter, l:sta och 2:dra gradens
ekvationer med tillämpningar, logaritmer, serier m. m.

Geometri: proportionslära, planimetri, trigonometri, rymdgeometri.

Den del, som avser »övning i arbetsmaskinernas skötsel» bör bortfalla som Arbetsmaskiner.
självständigt ämne och fördelas på ämnena byggnadslära, byggnadsmateriallära
och byggnadsstatik.

Ett år är väl lång tid i förhållande till den eventuella vinsten. Första i.«i><rratjom
punkten i kommitténs förslag kan ej biträdas.

Utom vad kommittén föreslagit bör undervisning meddelas i upprättande h^{ffneii!rfh
av fullmakter, inlagor till myndigheter, affärsbrev m. m.

Därefter gives förslag till läsordning och timplan.

6 — K<>mm. UU. IT.

Den förberedande kurs, som bör tillhöra fackskolau för byggnadsindustri,
skall hava lektioner på kvällarna, 5—9, samt söndagsmorgnarna, 8—11.

Om maskiner/ceeskola yttrar Tekniska skolan i Stockholm genom dess
kommitté bl. a. följande:

)ia*kinraning. Ämnena höra tredelas, så att eu del omfattar ång-, värme- och explo sionsmotorer,

en del vatten- och vindmotorer, samt eu del maskinelement
och luftverktyg, varje avdelning med tillhörande ritning.

mrktygliära. Benämningen oriktig. Bör i stället vara materiallära och mekanisk teknologi.

Matematik. Som vid byggnadsyrkesskolan dock med tillägg av läran om potenser
samt plan analytisk geometri.

MaekinrUnmg. Undervisning i ljuskopiering obehövlig.

Därefter lämnas utförliga förslag till timplan och Oordning.

Jäm\ äl vid denna fackskola skall finnas förberedande kurs, som vid byggnadsfackskolan.

Skolverkstäder m. m.

(Sid. 215—224.)

Liimpiiga. e. 218. Lektor Askling anser skol verkstadsarbete, rätt bedrivet, mycket lämpligt.

Det uppehåller kontakten med industrilivet. Han bifogar förslag till lärokurs
i detta avseende för Härnösandsskolan.

Tekniska skolan i Stockholm anser de föreslagna kostnaderna för anskaffande
av materialprovnings- och andra verkstadslokaler vara väl knappt
beräknade.

Lärare, föreståndare m. m.

(Sid. 88—89, 225—234.)

t‘utiära1ema Samarbetsdelegationen yttrar beträffande lärarnes fasta anställning
som lektorer i fackskolorna, att det torde ställa sig motbjudande för mången
annars lämplig lärarkraft att helt övergiva praktiken och antaga sådant
lektorat. Möjlighet bör därför finnas öppen för antagande av samtidigt i
industrien anställda facklärare i största möjliga utsträckning.
aåöning, 7.''tås Styrelsen för Malmö tekniska elementarskola finner egendomligt, att
samtidigt som de tekniska elementarskolornas nivå sänkes till fackskolornas,
kommittén dock vill höja avlöningarna för lärarna över lektorernas vid,
allmänna läroverken.

Tekniska högskolans lärarkollegium yttrar, att fackskollärarna böra få genom
konsulterande ingenjörsverksamhet hålla kontakt med industrien. Detta är
dock omöjligt med den föreslagna undervisningstiden, 24 timmar i veckan.
För att få åtminstone 2 dagar i veckan disponibla för erforderliga resor

är det liv största vikt att lektorernas undervisning minskas till 20 timmar
i veckan. Då bli heller så många och heterogena ämnen som nu sammanförda
till samma lärarebefattning. Under förutsättning av sådan minskad
undervisningsskyldighet kan sänkning av avlöningsförmånerna ifrågasättas,
men detta skulle mer än väl uppvägas av tillfället att skaffa sig
inkomster genom konsulterande verksamhet.

Lektorernas begynnelselön anse kollegierna i Borås böra sättas 500 kr. Lektorer, «. mo.
högre men i stället sista ålderstillägget strykas.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping, Ebersteinska söndags-
och aftonskolan samt Norrköpings stadsfullmäktige tro ej, att man lärare,^. »30-kan få yrkesmän som lärare för de löner, kommittén föreslagit. Lektor,
verkmästare och facklärare böra, då uudervisningsskyldigheten uppgår till
24 timmar i veckan, få en begynnelselön på 6,000 kr. med rätt till av
kommittén föreslagna ålderstillägg.

Tekniska högskolans lärarkollegium ifrågasätter, att titeln »lektor» för
lärare i tillämpningsämnen utbytes mot »facklärare».

Beträffande byggnadsfackskolan påpekar Tekniska skolans i Stockholm
kommitté det undervisningen i tekniska ämnen vida bättre kunde skötas
av facklärare än av lektorer. Tvenne facklärare skulle därvid behövas:
eu för formlära och ämnenas arkitektoniska delar samt eu för de byggnadstekniska
delarna.

Motsvarande förslag göres med avseende å maskinyrkesskolan.

Därefter gives fullständig tablå över tjänstgöring och löner.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping, Ebersteinska söndags- *31.

och aftonskolan samt Norrköpings stadsfullmäktige anse, att föreståndaren
bör få åtnjuta en begynnelselön av 2,000 kr. samt de förmåner i bostad
och ålderstillägg m. in., som kommittén föreslår.

Tekniska skolans i Stockholm kommitté anser det ej lämpligt att med
viss lärarebefattning sammankoppla föreståndarskapet; därför bör ej heller
med rektoratet vara förenad undervisningsskyldighet i vissa ämnen. Föreståndare,
ävensom styrelse och förvaltning, torde kunna vara gemensamma
för byggnads- och maskinyrkesskolan; om en del lärare gäller detsamma.

Till föreståndare eller rektor anser lärarkollegiet vid Tekniska högskolan
böra förordnas en av lärarne i tillämpningsämnena, helst fackläraren i
skolans huvudämne.

Härnösands magistrat och stadsfullmäktige yttra, att en enbär trävarufackskola
skulle bli rätt fåtaligt besökt, varför stadens fördelar av därvarande
skola skulle minskas, om kommittéförslaget på denna punkt ginge igenom.

Det vore då ej billigt att fordra, att staden också skulle ge fri bostad åt
föreståndaren samt möblering av skolan, som kommittén föreslagit.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping vill ha assistentlönerna
höjda till 200 kr. per veckotimme under helt läroår.

Kollegierna i Borås ause, att ordinarie lärare vid fackskolorna böra beredas
någon ledighet utan löneavdrag för studieresor eller tekniskt vetenskapligt
arbete.

man**.''.™. Vaktmästarelönerna äro enligt kollegierna i Borås för låga. Den ena av
vaktmästarne vid textilfackskolan bör vara kunnig i maskiners skötsel och
hanterande av verktyg.

Styrelse och förvaltning:.

(Sid. 91, 235—237.)

“Ä Stockholms handelskammare anser, att här som i fråga om lärlings- och
yrkesskolor industriens män böra få avgörande inflytande på förvaltningen
av skolorna, varför genom lämpliga bestämmelser borde garanteras, att tillräckligt
antal verkliga industrimän insättes i skolstyrelserna.

Lokalstyrelseu bör enligt Tekniska högskolans lärarkollegium få större befogenhet.
Nu är den eu förvaltande myndighet, som blott har att avgiva
yttrande och göra framställningar och som utöver antagande och avskedande
av betjäning ej har någon beslutanderätt över skolan. Jfr vad kol
legiet säger om överstyrelsen.

Styrelsen för Tekniska skolan i Stockholm framhåller, att jämte det, att
de industriella intressenas målsmän få inflytande på lokalstyrelserna, man
även bör låta lärarerfarenheten nöjaktigt representeras. Vidare framhålles.
att den begränsning, som införts i fackskolestyrelsernas befogenhet, kunde
medföra, att industriidkare i mera framstående ställning icke skulle visa
sig villiga att ägna sitt arbete åt skolstyrelser, som synas komma att sakna
varje verkligt inflytande på resp. skolas program och skötsel.

Elevavgifter. Svenska teknologföreningen framhåller önskvärdheten av låga elevavgifter
i fackskolorna.

Omorganisationen av det tekniska skolväsendet i Eskilstuna.

''S;®" Svenska slöjdföreningen framhåller, att den konstindustriella undervisning,
som i Eskilstuna sedan gammalt förenats med »fackskolan för finare
smides- och metallindustri» av flere skäl synes ha betänkligt råkat på avvägar,
och anser, att denna undervisning bör reformeras i väsentligt skarpare
riktning av förädlad industriell smak på området, än vad kommittén
föreslagit.

—t46,u<soo * o*f. ^nSeujör Hadar Hallström i Eskilstuna (numera i Köping) uppgiver, att
med tillämpning av kommitténs beräkningar kostnaderna för lärlingsskolor
därstädes för all ungdom 14—18 år skulle bliva 87,340 kr. om året jämte
lokalkostnader och bidrag till första utrustning, ävensom att, innan de obligatoriska
lärlingsskolorna införts, Eskilstuna skulle få för den fullständiga

lärlingsskolan (fackskolan) och yrkesskolan (söndags- och aftonskolan) årligen
betala 11,050 kr. (i stället för nu 3,500 kr.) jämte lokal och inventariekostnader
och 3,000 kr. eu gång för alla som bidrag till maskinell utrustning.

Detta skulle bliva för betungande.

Stadsfullmäktige i Eskilstuna framhålla, att nuvarande tekniska skolan - •»>».
därstädes från början helt och hållet underhållits av staten, mot det att
kommunerna iklätt sig kostnaderna för undervisningslokaler och att först
1898 som villkor för eu nödvändig höjning av statsanslaget kommunen
fatt påtaga sig hälften av denna höjning med 2,000 kr. Efter omorganisationen
blir skolan den enda i sitt slag i landet, varför underhållet av densamma
helt eller åtminstone blott med det bidrag av staden, som nu gives,
bör övertagas av staten, så mycket mer som kostnaden för lokalerna bliva
för samhället betydande. — Konungens befalluingshavande i Södermanlands
län anser också, att särskilt i Eskilstuna staten bör övertaga större andel
i kostuaden för skolväsendet.

I de från Eskilstuna inkomna yttrandena påpekas allmänt, att huvud- «. 300-am.
sakligen med anledning av sin aftonundervisning Eskilstuna tekniska aftonskola
av kommittén gjorts till yrkes- i stället för till fackskola, varigenom
staden får bidraga till de kostnader för skolans underhåll, som staten eljest
fått bestrida Denna skola bör av skäl, som här nedan anföras, bliva eu
fackskola

1 Ingenjör Hallström yttrar, att med bibehållande av kommitténs principer
i övrigt kunde inrättas en fackskola för maskinindustri och en lärlingsskola,
den senare delad på 3 avdelningar; en kompletterande, en fullständig
(eventuellt eu yrkesskola för den nuvarande fackskolau i omorganiserad
form med delvis gemensam undervisning) och eventuellt eu högre avdelning
för inhämtande av för inträde i den tekniska fackskolan eiforderliga
kunskaper utöver dem, som lämnas i lärlingsskolan. Den tekniska fackskolan
för maskinindustri skulle då ordnas med 2-årig kurs och högre inträdesfordringar
eller 3-årig och lägre sådana med däremot svarande mindi 0
kurser i lärlingsskolans högre avdelning. Härigenom skulle stadens kostnader
bliva betydligt mindre.

Direktionen för tekniska skolan i Eskilstuna yttrar, att kommittén ej
uppgjort någon plan för yrkesskolan (nuvarande högre kursen) i Eskilstuna
men att, om dess elever framdeles komme direkt från lärlingsskolan i stället
för som nu från lägre kursen, kursernas omfång måste väsentligt minskasDet
bleve alltså omöjligt att, som kommittén anser riktigast, låta söndags- ,. 301.
och -aftonskolan »i det väsentliga bibehålla sin nuvarande karaktär». De
från högre kursen utgångna bliva i allmänhet verkmästare, ritare eller konstruktörer.
Då det just skulle vara de blivande fackskolornas uppgift att
utbilda sådana, borde också denna skola bliva en fackskola i stället för eu
yrkesskola.

UviMmidi^tär- D‘rektionen anför vidare med instämmande av drätselkammaren och
Ungsskoia). stadsfullmäktige, att Eskilstunas söndags- och aftonskolas lägre kurs bör
anordnas till lägre teknisk skola, ungefär motsvarande lärlingsskolorna och
med aftonundervisning i teoretiska ämnen. — Stadsfullmäktige och lärarkollegiet
motsätta sig dock obligatorisk lärlingsskolplikt.

Med instämmande i huvudsak av lärarkollegiet yttrar direktionen vidare,
att den nuvarande »fackskolan» i Eskilstuna bör omläggas så, att den konstindustriella
undervisningen förlägges till aftnarna (t. ex. 6—9) samt meddelas
i form av specialkurser i resp. ämnen. Eleverna skulle utgöras av
arbetare, som redan förvärvat viss yrkesskicklighet, så att undervisningen
kunde mera uteslutande inriktas på det konstnärliga. Verkstadsarbetet i
»fackskolan», d. v. s. undervisningen i filning, smiduing och sväfning bör
som hittills äga rum mellan 8 och 3, men i betydligt större utsträckning
än nu. Verkstadsarbetet bör pågå 6 timmar varje söckendag samt kursen
bli 2-årig och läsaret omfatta 40 veckor. Den teoretiska undervisningen
bör meddelas om kvällarna mellan 6 och 9 samt söndagsmorgnarna
mellan 8 och 10 och vara av ungefär samma omfattning som i den
nuvarande söndags- och aftonskolans lägre kurs. Denna lägre kurs bör
alltså sammanslås med verkstadsarbetet i nuvarande fackskolan till en »fullständig
lärlingsskola» med 36 timmars praktisk undervisning i veckan och
teoretisk å samma tider och i ungefär samma omfattning som nuvarande
lägre kursen. Dennas teoretiska undervisning skulle vara obligatorisk för
den fullständiga lärlingsskolans elever, men tillika, som nu, vara avsedd
för elever, som arbeta inom industrien.

Svenska teknologföreningen, som framhåller vikten av att tekniska söndags-
och aftonskolan i Eskilstuna på lämpligt sätt utvecklas med stöd av
statsmakterna, anser sig dock ej kunna understödja det av Eskilstuna
korporationerna gjorda uttalandet, att den skulle jämnställas med de tekniska
fackskolorna med dagundervisning.

Beträffande den praktiska utbildningen i den lägre tekniska skolan anse
stadsfullmäktige i Eskilstuna, att denna bör förläggas till fabriker eller den
nuvarande »fackskolan» ombildad till en skola för yrkesundervisning i
huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget, men med uteslutande
av den teoretiska undervisningen, som kan inhämtas i aftonskolan, varigenom
motsvarande minskning i kostnaderna för lärare och undervisning
åstadkommes. Stadsfullmäktige vilja allt fortfarande ha den teoretiska
undervisningen förlagd till aftnar och söndagsmorgnar.

Tekniska skolans i Eskilstuna lärarkollegium önskar, att inträdesfordringama
till lärlingsskolan i matematik och svenska bli desamma, som nu gälla
till lägre kursen av söndags- och aftonskolan.

I likhet med samarbetsdelegationen anser Svenska teknologföreningen, att
fackskolan i Eskilstuna bör ombildas till en fullständig lärlingsskola för

industrierna i Eskilstuna, varvid de konstindustriella intressena skulle tillgodoses
genom fasta ämneskurser eller eventuellt genom en särskild avdelning
av skolan.

Professorerna L. I. Wahlman och C. Lindholm reservera sig mot Svenska
teknologföreningens uttalande om »fackskolan» i Eskilstuna, i det de icke
gilla kommittéförslaget därom. De i Eskilstuna fackskola förekommande
yrkena äro så olikartade, att de ej böra sammanföras så som kommittén
föreslagit. Ett års yrkespraktik bör fordras för inträde. Därutöver bör för
vissa vrken längre praktik fordras för inträde på skolverkstaden, olika för
olika yrken.

Rittimmarnas totalsumma skulle bli 1056, vilket är alldeles för mycket.
Dessutom bör ej lika antal fastställas för olika yrken. De övertaliga ritlektionerna
böra ersättas med skolverkstadsarbete. Undervisningen i etsning
och metallfärgning bör överflyttas till Tekniska skolan i Stockholm. Lärjungarna
i Eskilstuna-skolan, som bör ha en praktiskt yrkesmässig läggning,
kunna nämligen ej få den konstnärliga utbildning, ett så krävande konsthantverk
fordrar.

L. I. Wahlman och C. Lindholm föreslå ny utredning om Eskilstuna
fackskola.

Mot Svenska teknologföreningens uttalande reserverar sig jämväl Gustav
Hök, som instämmer i det av direktionen för Eskilstuna skola uppgjorda
förslaget.

Eskilstuna tekniska skolas direktion, stadens drätselkammare och städs-?
fullmäktige vilja ha därvarande söndags- och aftonskolas högre kurs anordnad
till en högre teknisk skola motsvarande fackskolorna. Även där
skulle givas aftonundervisniug i teoretiska ämnen.

I likhet med ingenjör Hallström vill direktionen avse denna fackskola
för maskinindustri. För att undervisningstiden skall bli likställd med övriga
fackskolors bör enligt direktionen läsårets längd utsträckas till 40 veckor
och eu tredje årsklass med 16 timmar i veckan tilläggas.

Stadsfullmäktige i Eskilstuna vilja i likhet med lärarkollegiet vid tekniska
skolan specialisera den högre tekniska skolan till en teknisk fackskola för
järn- och metallförädlingsindustri. Denna skulle inriktas på teoretiska kunskaper,
erforderliga för allmän maskinindustri samt framställning av manufakturvaror
av järn och annan metall, ävensom på den allmänna tekniska
utbildning, som verkmästare, förmän och ritare böra besitta. Denna skola
skulle få 2- eller S årig kurs och ordnas så, att den i övrigt bleve jämställd
med tekniska fackskolor. Att den teoretiska undervisningen förlägges till
aftnarna, kan då ej vara något skäl för att staten skulle undandraga sig
att liksom för dessa betala hela underhållskostnaden.

Tekniska skolans i Eskilstuna lärarkollegium önskar, att de elever i den
av lärarkollegiet planerade fackskolan för järn- och metallindustri, som så

Högre kurmn
(fackskola).

önska, måtte få tillfälle att under lärares ledning deltaga i och leda arbetena
på lärlingsskolans verkstäder för att få utbildning till arbetsledare.
Kollegiet uttalar också det önskemålet, att den blivande fackskolan blir
3-årig med läsåret omfattande 40 veckor.

Tekniska skolan i Stockholm.

(Sid. 86—87, 240—266.)

K»u »amu. Sveriges bantverksorganisation anser, att Tekniska skolan bör få nytt
,£2ÄDaniD'' Då hantverksorganisationen innesluter många konstindustriella
^ yrken, torde densammas styrelse gives samma inflytande på valet av styrelse
i denna centrala konsthantverksskola som t. ex. Svenska slöjdföreningens
styrelse.

ÄÄ. Professorerna L. I. Wahlman och C. Lindholm föreslå, att Tekniska skolan
benämnes »Konstyrkesskolan» med »yrkesavdelningar» såsom underavdelningar
och »Skolan för konsthantverk» i stället för resp. »Konstindustriella
yrkesskolan» och »Konsthantverksskolan».

Slöjdföreningens i Göteborg lärarråd — i vars yttrande styrelsen instämmer
— anser Tekniska skolans namn böra utbytas mot t. ex. »Konstyrkesskolan»
och att den bör delas i 5 i stället för 4 skolor, så att »läroanstalten
för konsthantverk med särskilda avdelningar för lärare i teckning och
välskrivning» delas i eu »läroanstalt för konsthantverk» och ett »teckningslärareseminarium».

Styrelsen för tekniska skolan i Stockholm genom dess särskilda kommitté
ansei utbrytningen av de båda fackskolorna lämplig ävensom ombildandet
av afton- och söndagsskolan till konstindustriell yrkesskola under förutsättning
att de elever, som besökt afton- och söndagsskolan för annan och
mera allmän utbildning än konstindustriell, beredas tillfälle till undervisning
på annat håll. Så även beträffande Tekniska skolan för kvinnliga lärjungar.

Sålunda skulle inrättas aftonskolor med största möjliga frihet från skolgång.
De skulle förläggas till olika delar av huvudstaden och eventuellt
sammankopplas med dagsskolor, varjämte yrkesskolor möjligen böra inrättas
för elektriska montörer, yrkesmålare samt textila yrken. Programmen
för dessa skolor skulle dock tagas vida lindrigare än vad kommittén
föreslagit.

''de"ar’Gnidervil'' Styrelsen för Varbergs tekniska söndags- och aftonskola anser, att det
n in ris materiel. bör åligga normalskolan och skolan för konsthantverk och konstindustri
att upprätta och till självkostnadspris tillhandahålla populära fackplanschverk
med beskrivande text till gagn för undervisningen och äldre yrkesmän.

Bil

Styrelsen för Tekniska skolan i Stockholm genom dess kommitté föreslår lumsHndn^
följande formulering med hänsyn till skolans ändamål : Den konstindustri ^''''™aJ''''''r"
ella yrkesskolan har till ändamål dels att meddela sådana personer som redan «■ .»”-*!!"■
äga yrkeserfarenhet inom något konstindustriellt J’rke, en teoretisk-tekuisk
utbildning, dels att tjäna såsom en förberedande kurs till inträde i konsthantverksskolan
och teckningslärareseminariet för sådana lärjungar, som
visa sig äga betingelser att vidare utveckla sig i konsthantverksmässig
riktning eller att utbilda sig till lärare i teckning, välskrivning eller modellering
vid rikets allmänna läroverk, folkskoleseminarier och därmed jämförbara
läroanstalter.

Häremot anmärker Tekniska skolan i Stockholm genom dess kommitté
blott att »bokbinderi» bör utbytas mot »bokhantverk» samt att »konstbroderi»
bör såsom obehövligt utgå.

Dessa anses för stränga. Särskilt bör den dispensrätt, som tillagts skolans
styrelse beträffande inträde till kvinnliga textila yrkeskurserna utsträckas
att gälla jämväl för övriga kurser. Även den av kommittén föreslagna
åldersgränsen av 17 år anses för hög. 15 år vore bättre eller åtminstone
IG.

Professorerna Wahlman och Lindholm anmärka, att man bör avstå från Ämnen.
försök att inordna de vitt åtskilda yrkesgrupperna under en gemensam
kursplan. Vidare ha för mycket teoretiska ämnen samt ritning och målning
inlagts i kurserna. Man måste uppmärksamma den svårighet konsthantverkaren,
som är van vid hårda grepp i verktygen, har för finare ritning.
Däremot bör givas undervisning i ämnen, som göra yrket ekonomiskt
fruktbärande.

Styrelsen för Tekniska skolan i Stockholm genom dess kommitté anmärker,
att benämningen »modersmålet», såsom vilseledande och oriktig, bör utgå
och ämnet ifråga helt enkelt benämnas »uppsatsskrivning». Sista stycket
av samma avdelning föreslås sålunda förändrat, att beslutanderätten angående
yrkeskurser, läroplaner och inträdesfordringar tillägges resp. skolstyrelser
och ej såsom kommittén föreslagit överstyrelsen. Härefter gives
detaljerad timplan och läsordning, som emellertid förklaras endast avse att
uppvisa möjligheten av frågans lösning på angivet sätt.

Arbetsårets längd vid konstindustriella yrkesskolans dagkurser anser
Slöjdföreningen i Göteborg böra för t. ex. målare och stenhuggare, som
ha sin bästa säsong på sommaren, bli blott 30 a 35 veckor i stället för 40.

Tekniska skolan i Stockholm ävensom dess kommitté framhåller, att
kommitténs förslag med 1-årig kurs ej kan anses tillfyllest. Det uppvisas,
att med denna anordning timantalet pr vecka skulle bliva inte mindre än
63 för att ett gott slutresultat skulle ernås. Detta utgör c:a 10 timmar
per dag och är naturligtvis med hänsyn till nödigt hemarbete praktiskt
outförbar^ I stället föreslås 2-åriga kurser med 36 arbetsveckor och 36

veckotimmar. Aftonkurserna skulle bliva 5-åriga med SO arbetsveckor per
år och 14 veckotimmar. Totala timantalet blir då för vare sig dags- eller
aftonkurs 2,520.

Knnsthant- Kursplanerna inom de olika yrkena i konsthantverksskolan äro enligt

Wahlman och Lindholm för lika.

Tekniska skolan i Stockholm genom dess kommitté föreslår följande
tillägg till kommitténs betänkande. Del I s. 249 sista stycket: »Med konstbantverksskolan
skall vara förenat ett seminarium för utbildande av lärare
i teckning, välskrivning och modellering vid rikets allmänna läroverk, folkskollärareseminarier
och därmed jämförliga läroanstalter.

Styrelsen för Tekniska skolan framhåller dessutom särskilt att det vore
föga lyckligt att följa kommitténs förslag, i vad det avser yrkesskicklighetens
utbildande på bekostnad av kompositionsarbetet. I den utsträckning,
det senare hittills förekommit, har det nämligen visat sig fylla ett
verkligt behov. Trots en väsentligt ökad och förbättrad undervisning på
verkstäder och ateljéer bör kompositionsundervisningen därför alltjämt liksom
hittills bli tillbörligen tillgodosedd.

dring^{°raso. För inträde vid konstyrkeskurser anser slöjdföreningen i Göteborg föregående
praktiskt yrkesarbete böra fordras beträffande bokhantverk och
möbelkonst.

A andra sidan anser Svenska slöjdföreningen att inträdesfordringarna
särskilt med avseende å kravet på praktisk färdighet äro alltför stränga.
Tekniska skolans styrelse borde även framdeles äga rätt att bereda lindring
i inträdesfordringarna, där det i vissa undantagsfall kan anses vara
av nöden.

Den av samma styrelse tillsatta kommittén föreslår med hänsyn till det
med denua skolavdelning föreslagna teckningslärareseminariet följande
tillägg: »För dem, som ämna genomgå teckningslärareseminariet, fordras
intyg om avlagd realskoleexamen eller motsvarande kunskapsmått, varjämte
sökanden skall visa sig äga erforderlig skicklighet i frihandsteckning,
geometrisk konstruktionsritning, perspektiv- och skugglära samt fackteckuing
och målning».

Beträffande undervisningen framhåller slöjdföreningen, med erkännande
av kommitténs princip att låta utförandet i materiel bli en huvudsak, att
en facklärare, om än aldrig så tekniskt skicklig i sitt yrke, i regel saknar
den konstnärliga blick och utbildning, som kommittén synes förutsätta
och vilken gör honom lämplig att även leda det rena kompositionsarbetet,
som måste organiskt sammanhöra med det hantverksmässiga utförandet
i materiel.

Föreningen anser därför som nödvändigt att vid sidan av dessa facklärare
anställas konstnärliga krafter, vilka såsom speciallärare dels direkt

Öl

böra loda det konstnärliga studie- och kompositionsarbetet, dels tillsammans
med facklärarne över\Taka utförandet i verkligt materiel. Detta även och
icke minst mod hänsyn till uppfostrandet av mönsterritare.

Den inträdessökande till konsthantverksskolan bör enligt Wahlman och
Lindholm dels ha valt ett bestämt yrke, däri han har praktisk kunnighet och
dels äga den nödvändiga konstnärliga begåvningen, bör utrönande av
detta bör anordnas en kortare aspirantkurs som vid Kunstgewerbeschule i
Hamburg.

Personer, som för affärsverksamhet med konsthantverkets alster önska
studera konsthantverk böra enligt Wahlman och Lindholm ej lämnas
tillträde till konsthantverksskolan, om de ej fylla de vanliga inträdesfordringarna.

Lärarnas undervisningsskyldighet bör enligt Wahlman och Lindholm
minskas till högst 20 timmar i veckan, då det är av stor vikt, att lärarna äro utövande
konsthantverkare. Lärarna behöva ej ständigt övervaka elevernas
arbete. 3 timmar dagligen räcker härtill om eleverna resten av dagen
arbete under övervakande av en assistent eller ordningsman.

Den av Tekniska skolan i Stockholm tillsatta kommittén anser att, om l>

kursen skall inskränkas till 2-årig, den bör omfatta 3,456 timmar med 36
veckor och 48 veckotimmar. Det skulle nämligen icke vara fördelaktigt
att utsträcka vårterminen in i juni eller börja höstterminerna redan i
augusti. Däremot skulle intet hinder möta för 8 timmars arbetsdag, då ju
denna avdelnings arbete krävde föga eller intet av hemstudier.

Vad beträffar teckningslärareseminariet giver den vunna erfarenheten
tydligt vid handen, att kursen här ej kan förkortas från 3- till 2-årig.

Därför finns ej heller här något skäl att frångå nu gällande arbetsordning
om 3 läsår med 36 arbetsveckor vartdera samt 44 veckotimmar.

Därefter gives timplan och läsordning för såväl konsthantverksskolan
som teckningslärareseminariet.

Beträffande kommitténs kostnadsförslag rörande ateljéer med utrust- Målning,
bibliotek m. m, anmärkes, att beloppen synas vara väl knappt
beräknade.

Att tillsätta lärare och föreståndare på blott 5 år anser slöjdföreningen T-ämr^tS“-i Göteborg olämpligt. De fatta då sin ställning som en blott tillfällig syssla, *• 2J7~2S8
som likväl, då de kunna ha ända till 30 timmars tjänstgöring i veckan,
hindrar dem från mer omfattande enskild verksamhet. Så ock Tekniska
skolans i Stockholm kommitté. Blott beträffande facklärarne uti yrkesskicklighet
kunde kommitténs skäl vara delvis väl grundade.

Dessutom fordras överlärare dels för kompositionsundervisningen dels
även för övervakande av själva utförandet. De böra ha säkra och stadiga
befattningar t. ex. som lektorerna vid tekniska elementarskolorna. Styrelsen

för Tekniska skolan i Stockholm framhåller, att deras arbetstid måste förläggas
så, att de kunna bibehålla sina yrkesbefattningar.

Till föreståndare bör kunna förordnas överlärare.

Därefter gives förteckning å lärare och deras tjänsteåligganden samt
löner.

Beträffande biträdande lärare anses, att de för konsthantverksskolans del
torde bli obehövliga, åtminstone till en början. Annorlunda emellertid vid
Konstindustriella yrkesskolan. Den av kommittén föreslagna avlöningen
synes emellertid tillfyllest.

Svenska slöjdföreningen instämmer med den av kommittén gjorda hemställan
om ett omedelbart ordnande av skolans otidsenliga löneförhållanden
och lokaler.

''“Sr Seminariet för tecknings- och välskrivningslärare synes Wahlman och
Lindholm ej höra till en konsthantverksskola.

Hantverkarne kunna genom kontakten med tecknarne lockas från sitt
egentliga område. Seminariet ifråga bör överflyttas till normalskolan, om
det icke kan bli en självständig institution, vilket vore det naturligaste.

Normalskolan.

(Sid. 87—88, 266—279.)

rmhunimnuien. Skara och Växjö stadsfullmäktige samt styrelsen för Landskrona tekniska
yrkesskola och handelsinstitut förorda förslaget till normalskola.

Konungens befallningshavande i Blekinge län anser normalskolan och
överstyrelsen vara goda garantier för lärareutbildning och inspektion.

Stadsfullmäktige i Kristinehamn anse en normalskola ej blott lämplig
utan i hög grad nödvändig.

organisation'',18 Däremot uttalas av slöjdföreningen i Göteborg, att bestämmelserna,
2,2 -2,3. även i detalj, för normalskolan böra före fastställandet överlämnas till yttrande
av de nu verksamma tekniska och yrkesskolorna.

Styrelsen för Tekniska skolan i Stockholm kan icke tillstyrka kommitténs
förslag till normalskola. Dess vitt skilda uppgifter kunna icke av den
föreslagna organisationen fyllas. Sålunda torde ett bättre resultat vinnas,
bland annat, genom inrättande av verkliga lärlings- och yrkesskolor på
skilda håll inom huvudstaden.

Normalskolan skulle enligt Tekniska högskolans lärarekollegium med
säkerhet ej fylla så höga anspråk, som kommittén tänkt sig.

Ledningen av normalskolan bör enligt Svenska teknologföreningen, som
ej tillstyrker förslaget om överstyrelse, utövas av en särskild föreståndare,
som står i ständig kontakt med den vidkommande departementsbyrån genom
t. ex. ledamotskap i rådet.

Mäilavkurser. Styrelsen för tekniska skolan i Kristianstad anmärker, att normalskolan

framför andra liado bort tänkts utrustad med mästarkurser och ställd i
samband med centralt yrkesmusoum.

Sveriges hantverksorganisation framlägger program till ett centralt yrkesutbildningsinstitut
i stället för normalskola^ ställt i närmaste samband
med näringsförvaltuingen. Detta skulle förläggas under handelsdepartementets
byrå för det tekniska skolväsendet, hava egen förvaltning och
innehålla följande avdelningar:

a) normalskola för yrkesutbildning

1) lärlingsskolor,

2) yrkesskolor,

3) mästarkurser;

b) centralt yrkesmuseum;

c) centralt bibliotek för hantverksyrkena;

d) utställningslokal för arbetsmaskiner, motorer och verktyg;

genom musei- och utställningsavdelningarna utsändas ambulerande utställningsgrupper
till landsorten,

genom normalkurserna för mästare utsändas ambulerande mästarekurser;
från yrkesmuseet givas råd angående skolsamlingar in. m.,
från biblioteket givas råd angående bibliotek samt organiseras föreläsningsverksamhet,

inom normalskolorna anordnas informationskurser för blivande lärare,

inom förvaltningen utarbetas och prövas läroplaner och

från förvaltningen lämnas upplysningar till den övriga näringsförvaltningen.

Detta institut skulle från början inrättas i mindre omfång och sedermera
kompletteras.

Styrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i Växjö, som anser läroverksoch
folkskollärare i högre grad än kommittén föreslagit böra användas för
undervisningens meddelande, tror, att normalskolan svårligen kan giva yrkesmän
den pedagogiska utbildning, de behöva, på den korta tiden av 8 veckor.
Snarare lämpar sig eu kurs för läroverks- och folkskollärare, som
vilja komplettera sin kompetens som yrkeslärare.

Riksdagsman Eriksson i Grängesberg auser förslaget om utbildningskurser
för lärarne i samband med normalskolan böra med allra första,
sedan den nya organisationen genomförts, komma till avgörande.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping, Ebersteinska söndags-
och aftonskolan samt stadsfullmäktige i Norrköping betvivla, att normalskolan,
organiserad enligt kommitténs förslag, skall kunna utbilda dugliga
och för sitt kall intresserade lärare.

Styrelsen för tekniska skolan i Kristianstad tillika med därvarande stadsfullmäktige
och magistrat anse, att större lärarestipendier än på 100 kr.
bort föreslås.

Slöjdföreningens i Göteborg lärarråd med instämmande av dess styrelse

Ce idrott yrke 8-■ntttildningfinstitut.
-

Lärarutlrildning»Jeurser.

s. 373—274.

Stipendier.
8 . 274.

Lärarne, s. 274

Otrygg städning

yttrar, att normalskolans lärare hava en otrygg ställning, och befarar, att
dugliga personer föredraga en tryggare ställning på annat håll. Avlöningarna
för facklöreståndare äro väl knappt tillmätta.
iiueshpendM. Tekniska elementarskolans och vävskolans i Borås kollegier anse det föreslagna
fasta anslaget till resestipendier åt lärare vid samtliga lägre tekniska
undervisningsanstalter 5,000 kr. för lågt. Ensamt för lärarne vid fackskolorna
föreslå kollegierna minst 3,000 kr.

Överstyrelsen.

(Sid. 91—92, 279—292.)

vals%enomfo- Stadsfullmäktige i Gävle tro eu överstyrelse vara behövlig, men förut tynetagande

tm sätta, att den ej sysslar för mycket med detaljfrågor, som skolstyrelserna
sJälva höra få avgöra.

De lokala skolledningarna måste, yttrar styrelsen för tekniska elementarskolan
i Malmö, taga så mycken hänsyn till på orten rådande förhållanden,
och det ifrågasättes om överstyrelsens myckna reglementerande kan under
sådana omständigheter verka välgörande. Härmed förnekas dock ej att
överstyrelsen kan vara nyttig, men den torde ej ännu vara nödvändig.

Handelskammaren i Karlstad kan ej tillstyrka inrättandet av överstyrelse,
detta bland annat emedan handelskammaren är övertygad, att kommunerna
själva kunna sköta sina tekniska skolor. Överstyrelsen kan bli
ett hinder för skolornas fria utveckling och anpassning efter kommunernas
mångskiftande behov. Den kan svårligen få den inblick i de talrika kommunernas
inre liv, varförutan ett ingripande i skolornas organisation blir
godtyckligt eller schablonmässigt.

Angående t, ex. tillsättning av lägre lärarebefattningar, undervisningens
övervakande m. in. anser Tekniska högskolans lärarekollegium, att dessa
funktioner böra kunna övertagas av lokalstyrelserna, som därigenom finge
ett välbehövligt större inflytande på och därmed också större intresse för
de tekniska skolornas verksamhet, I samma riktning uttalar sig Svenska
teknologf ören ingen.

Slöjdföreningens i Göteborg lärarråd och styrelse finna, att överstyrelsen
överhuvudtaget skulle verka alltför uniformerande och hämma initiativ.
Analogi med läroverksstyrelsen kan ej åberopas, enär vanliga skolor ej
behöva den anpassningsförmåga efter olika orters behov som de tekniska.

Tekniska yrkesskolan i Arvika är tveksam om lämpligheten av överstyrelse;
på grund av de stora kostnader, som skulle komma att åligga kommunerna,
syne3 det troligt, att dessa också skola söka få största möjliga
&v skolorna och därför även sköta dem på bästa sätt.

/”Ä. Styrelsen för tekniska yrkesskolan i Jönköping önskar en fullt verksam
inspektion för övervakande av en enhetlig utveckling av den tekniska

y;>

undervisningen samt det konstnärliga inom yrkena (— 1 horhus tesei vatiou).

Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare befarar, att överstyrelsen
får svårt att utöva effektiv kontroll och inspektion. Framstående personer
iuom den industriella världen borde därför förordnas till fackliga inspektörer,
vilkas råd överstyrelsen kunde i förekommande fall inhämta. De
blevo eu förbindelselänk mellan denna och näringarnas representanter,
vilka önskningar beträffande den lägre tekniska undervisningen genom dem
kunde framföras.

Samarbetsdelegationen önskar tillräckligt antal inspektörer över den
lägre tekniska undervisningen, ställda vid överstyrelsens sida, envar i det
fack där lian är speciellt sakkunnig. De böra även stå till överstyrelsens
förfogande som sakkunnige. De skulle även under sin tid som inspektörer
kvarstå i sina ställningar iuom industrien och därigenom förmedla kontakten
med det praktiska livet. Befattningen får därför ej kräva för mycken
tid utan mer intresse och sakkunskap. Inspektion av organisatoriska
och allmänna förhållanden bör följaktligen förrättas av fasta tjänstinnehavare.

Under uttalande att uppgiften, att vara förvaltnings- och inspektionsmyndighet
tills vidare bör lämnas åt Kommerskollegium, föreslår hantverksorganisationen,
att Kollega industribyrå bör förstärkas med eu yrkesskoleiuspektör
jämte biträden. Hans uppgift bleve ungefär den, som nu
tillkommer föreståndaren för Tekniska skolan i denna egenskap. Denne
skulle dock kvarstå som epecialinspektör och sålunda jämväl tillhöra inspektionen
inom Kollegium. Skolstyrelserna draga sig nu för att vidtaga
åtgärder under hänvisning till omorganisation, som förestår. Det vore
därför beklagligt, om eu lätt genomförbar åtgärd ej träffades, för att skolstyrelserna
må kunna erhålla de upplysningar i avseende på skolornas
rationella utveckling, som kunna givas före beslutet i huvudfrågan. Aven
styrelsen för tekniska skolan i Kristianstad förordar under övergångstiden
en åtgärd med utveckling av inspektionen.

I hautverksorganisationens förslag beträffande överstyrelsen instämma
stadsfullmäktige och magistraten i Umeå samt styrelsen för därvarande
tekniska skola.

Enligt lärarekollegiet vid Tekniska högskolan blir överstyrelsen ej kompetent
att utöva tillfredsställande inspektion. Inom överstyrelsen samlas nämligen
icke tillräcklig sakkunskap inom de olika fack, som representeras av
de tekniska skolorna.

Ett av råden skulle enligt kommittén förestå normalskolan. Lärarkollegiet
vid Tekniska högskolan förutsätter, att detta skulle bliva det av råden,
som besutte lärarerfarenhet på den tekniska undervisningens område. Men
detta råd skulle med säkerhet finna föga tid övrig till inspektion, varför

x. 2X4

y. 2X4.

Utvecklingen av
■inspektionen i
stället för inrättande
av överstyrelse.

denna skulle komma att utövas av de tre övriga. Och dessa kunna ej
besitta den fackkunskap, som är nödvändig för utövande av effektiv inspektion
särskilt i de tekniska fackskolorna, såvitt den skall bli annat än
rent formell.

Inspektion åtminstone av de tekniska fackskolorna bör därför uppdragas
åt personer, som äro väl förtrogna med och helst intaga en ledande ställning
inom de industrier för vilka fackskolorna skola utbilda sina elever.

De personer inom industrivärlden, som enligt lärarkollegiet vid Tekniska
högskolan borde få inspektionen sig anförtrodd, skulle också fungera såsom
sakkunnigt råd, som skulle sammanträda på kallelse av departementschefen
för behandling av frågor rörande det tekniska undervisningsväsendet, där
fackkunskap särskilt beböves.

Eu verkligt effektiv, fackmässig inspektion anser Svenska teknologföreningen
ej kunna åstadkommas av överstyrelsen.

Inom departementets byrå för den lägre tekniska undervisningen böra
enligt Svenska teknologföreningen med instämmande av samarbetsdelegationen
fackliga inspektörer tillsättas bland industrien sysselsatta män och
förordnas på kortare tid, var inom sitt fack. De skulle också bilda ett
sakkunnigt råd.

Styrelsen för Gävle tekniska aftonskola, som av ekonomiska skäl ställer
sig tveksam mot förslaget att genast tillsätta en överstyrelse, ifrågasätter.
om det ej till en början vore nog med en yrkesskolinspektör.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Malmö, som anser överstyrelsen
visserligen kunna vara nyttig men ej ännu nödvändig, yttrar likaledes, att
däremot eu sakkunnig, rådgivande inspektion vore både nyttig och nödvändig.

I stället för överstyrelse förordar även handelskammaren i Karlstad eu
förstärkt inspektion.

Genom en inskränkning i överstyrelsens uppgifter och förläggande även
del av dem, t. ex. inspektionen och föreståndarskapet för normalskolan
till andra håll, skulle dessa uppgifter, enligt slöjdföreningen i Göteborg,
kunna så förenklas, att de kunna anförtros en byrå i ett departement.
Läroböcker m. m Den första åtgärden till reformens genomförande bör enligt styrelsen för

Simrast möjugi. lägre tekniska yrkesskolan i Trollhättan bli, att överstyrelsen eller andra
lämpliga personer upprätta detaljerade läroplaner, handledningar för undervisningen
läroböcker och exempelsamlingar åtminstone i de viktigaste
yrkena och att dessa tillhandahölles till billiga priser, varför medel
kunde tagas ur det redan nu för den lägre tekniska undervisningen utgående
anslaget.

Hantverksorganisatiouen anser, att anstalter böra träffas för att anskaffa
lämpliga läroböcker, delvis innan omorganisationen genomförts.
särehiid öva-sty- I förslaget om eu särskild överstvrelses inrättande instämma utöver av

rdse nödvändig, j j , o.. , , ,, „

* 956. '' vad det lösgående framgar

Skara hantverksförening och styrelsen för Skara tekniska aftonskola;

Styrelsen för Landskrona tekniska yrkesskola och handelsinstitut;

Styrelsen för tekniska skolan i Lund samt

Styrelsen för Hälsingborgs lägre tekniska yrkesskola, som särskilt yttrar,
att den anser en fristående överstyrelse bättre än en byrå i departementet.

Arbetet blir för krävande för en sådan.

Folkskolestyrelsen i Hälsingborg förordar eu fristående överstyrelse.

Tanken på en dylik gillas jämväl av riksdagsman Eriksson i Grängesberg
samt Borlänge kommunalnämnd och kommunalstämma.

Redan i det föregående hava refererats uttalanden, vari överstyrelsens V nödvändig.
behövlighet ifrågasatts. Till denna åsikt ansluter sig Konungens befallningsliavande
i Norrbottens län — utan angivande av särskilda skäl
varjämte lärarkollegiet och styrelsen vid tekniska elementarskolan i Härnösand
anse överstyrelsen vara onödig åtminstone vad tekniska elementar
skolan angår.

Ur kostnadssynpunkt har förslaget om överstyrelse ogillats av

Konungens befallningshavande i Stockholms län,

Konungens befallningshavande i Jönköpings län,

Stadsfullmäktige i Lund,

Handelskammaren i Karlstad,

Tekniska elementarskolan i Härnösand, lärarkollegium och styrelse,

Slöjdföreningens i Göteborg lärarkollegium och styrelse,

Styrelsen för tekniska aftonskolan i Gävle,

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Malmö,

Styrelsen för tekniska yrkesskolan i Kalmar.

Därjämte yttrar handelskammaren i Göteborg, att organisationen av de
ledande och administrativa myndigheterna är onödigt dyrbar och stort tilltagen,
åtminstone för de tidigare stadierna av förslagets genomförande.

Slutligen påpekar Sveriges hantverksorganisation, att då en byrå inom partement blev t
departementet för dylika ärenden i alla fall behöves, det blir billigare att bau°aredraga
in överstyrelsen.

Om överstyrelsen överhuvud är nödvändig, vilket Stockholms handels- hellre/ä?iäg:

kammare betvivlar, bör det dock tillses, att förvaltningsapparaten blir så i departementet
lättrörlig som möjligt, att mellaninstanserna ej bli för många och att sty- ^ koueqiet.)
relsens arbete bedrives i närmaste samband med departementet.

Lärarkollegiet vid Tekniska högskolan ifrågasätter, om ej högsta led
ningen bör, i vad den avser administration, statistik etc. anförtros åt eu
byrå i departementet.

Överstyrelsen avstyrkes av Svenska teknologföreningen, som ifrågasätter
eu särskild byrå i departementet och hemställer om utredning om överledning
genom en dylik.

Då överledningen efter hand behöver inrättas, kan den enligt styrelsen

7 — Korum. Uti. II.

för tekniska yrkesskolan i Västervik övertagas av en överstyrelse eller snarare
av en byrå inom näringsdepartementet.

Sveriges hantverksorganisation berör i sitt yttrande överstyrelsen blott i
dess egenskap av överledning av den del av det lägre tekniska undervisningsväsendet,
som angår lärlings-, yrkes-, konstindustriella och normalskolorna
och lämnar åsido frågan om överledningen av de tekniska fackskolorna.
Den anser överstyrelsen böra förläggas inom departementet för att bättre
kunna sammanhållas med överledningen av angränsande ärenden, såsom
frågor angående lärlingsväsendet, stipendieväsendet etc. Organisationen påpekar,
att, då frågan var om inrättande av en överstyrelse för handelsundervisningen,
Kommerskollegium hänvisade till att Kommerskollegiekommittén
hade sin uppmäksamhet fästad på nödvändigheten, att Kollegium
eller den i dess ställe inrättade myndigheten utrustades med sakkunskap
för att kunna inrymma denna överledning.

Även styrelsen för tekniska yrkesskolan i Kalmar samt stadsfullmäktige
därstädes med Konungens befallningshavandes instämmande föreslå, att
ledningen lägges till Kommerskollegium, blott eu effektiv kontroll inrättas.

Styrelsen för Tekniska skolan i Stockholm anser en överstyrelse ej behövlig.
Den bör lämpligen ersättas med en byrå inom det departement, som
får hand om lägre tekniska undervisningen, samt ett tekniskt råd, sammansatt
av på nu ifrågavarande område erfarna och kunniga män, vilket har
att yttra sig i principfrågor men ej skall deltaga i löpande ärendens behandling.
Den föreslagna inspektionen kan skötas av inspektör, sorterande
direkt under departementets nämnda byrå. Inspektionen bör dessutom
icke så som Kungl. Kommerskollegium föreslagit förekomma flera gånger
årligen vid samma skola. Man måste nämligen förutsätta att sedan väl
eu gång principerna äro angivna, man skall kunna ha nog förtroende till
styrelse och ledning för principernas tillämpande. Erhåller skolstyrelserna
ej sådant förtroende, kan man med säkerhet vara förvissad om, att inga
personer i självständig ställning befinnas villiga att ingå i desamma.

Största fördelen med inrättande av tekniskt undervisningsråd anser styrelsen
vara, att industrins intressen därigenom kunna bli fullt tillgodosedda.
Särskilt skulle detta vara av vikt vid lösandet av eu mängd frågor, där ett
ingripande av en överstyrelse enligt kommitténs förslag varken vore möjligt
eller ens lämpligt. Så bland annat vid organisationsfrågor, särskilt
bestämmandet av platser för skolorna samt skolornas omfattning. Vid
exempelvis ett uttalande av tekniska skolan i Norrköping mot en vägoch
vattenbyggnadsskola samt tekniska skolan i Örebro mot fackskola för
elektroteknik skulle ett tekniskt råd med förstärkning av representanter
för ortsintressena vara mycket att föredraga såsom prövande myndighet
framför överstyrelsen.

Beträffande omorganisationen på de särskilda platserna torde skolstyrelsen
vara den myndighet, som närmast borde ha beslutanderätt.

Som skäl mot överstyrelsen anför styrelsen jämväl de därmed förbundna
kostnaderna.

Beträffande det departement, inom vilket den omtalade byrån skulle förläggas,
kan styrelsen icke biträda kommitténs förslag. Bättre vore dess
förläggande till ett blivande undervisningsdepartement eller det nuvarande
ecklesiastikdepartementet.

Styrelsen för tekniska yrkesskolan samt stadsfullmäktige i Nyköping
finna överinseendet böra anförtros åt Kommerskollegium i anslutning till
industribyrån om ock i omorganiserad form, för den händelse därigenom
vinnes »intimt samarbete med ledningen av andra dithörande yrkesutbildningsärenden»,
som hantverksorganisationen säger, samt väsentlig besparing
i jämförelse med den fristående överstyrelsen. Eljest vill styrelsen ha en
överstyrelse, som kommittén föreslagit.

Konungens befallningshavande i Södermanlands län anser överstyrelsen
böra förläggas till Kommerskollegium eller sedermera till handelsdepartementet,
allt med biträde av tillkallade representanter för näringarna.

Styrelsen för tekniska elementarskolan i Norrköping, Ebersteinska söndagsoch
aftonskolan och stadsfullmäktige i Norrköping vilja i stället för en
överstyrelse ha en i möjligaste mån självständig byrå inom näringsdepartementet.

Yrkande om överledningens förläggande till departementet framställes i
övrigt av:

Sollefteå hantverksförening jämte kommunalfullmäktige och tekniska aftonskolans
styrelse,

Stadsfullmäktige och magistraten samt styrelsen för tekniska skolan i
Kristianstad,

Magistraten i Luleå,

Konungens befallningshavande i Västernorrlands län,

Styrelsen för tekniska afton- och söndagsskolan i Härnösand,

Styrelsen för Trelleborgs tekniska aftonskola samt därvarande stadsfolk
mäktige,

Styrelsen för Östersunds tekniska aftonskola och stadsfullmäktige därstädes
samt

Styrelsen för tekniska aftonskolan i Simrishamn.

Handelskammaren i Göteborg anser, som nämnts, att överstyrelsen är
onödigt stor tilltagen, åtminstone på de tidigare stadierna.

Handelskammarens i Gävle kommitté anser överstyrelsen till en början
ej behöva mer än överdirektör och 2 råd, ett för fack- och ett för yrkesoch
lärlingsskolorna.

Överstyrelsens
sammansättning.
s. 287.

I. För många
ledamöter.

100

Mindre antal ledamöter förordas därjämte av styrelsen för Landskrona
tekniska yrkesskola och handelsinstitut och stadsfullmäktige i Gävle.

11 l2öter?eda'' Konungens befallniugshavande i Södermanlands län finner olämpligt, att

i. Normalskolans ett av råden tillika skulle förestå normalskolan och i denna evenskaD vara

föreståndare bär , i ,M1U

ej vara ledamot, underordnad den styrelse, varav han själv är medlem.

ledamot bdrveara StyreIsen för tekniska elementarskolan i Norrköping påpekar, att enligt
teknisk lärare, kommitténs förslag det skulle hända, att blott en »sakkunnig person»
komme in i överstyrelsen.

8tIaraUst^Hrer Järnkontoret uttalar det önskemålet, att industrien blir starkt represenpre,
enterad. terad inom överstyrelsen, så att dess önskningar och behov, som i följd av
utvecklingen äro underkastade snabb förändring, må utan för mycken
omgång beaktas.

dJTnKSI Smålands och Blekinge handelskammare, som på grund av skiljaktiga
TU?™™. meningar ej yttrar sig om huruvida eu fristående överstyrelse bör inrättas,
ansluter sig till den Thorénska reservaitionen, att ett råd bör ha konsthantverket
till fack. Även slöjdföreningens i Göteborg lärarråd med instämmande
av styrelsen ansluter sig till reservationen.

Styrelsen för tekniska yrkesskolan i Jönköping instämmer i Thoréus ''
reservation av förut nämnda skäl (enhetlig utveckling av den tekniska
undervisningen och det konstnärliga inom yrkena).

Kommunalnämnden i Säby samt styrelsen för tekniska skolan i Lund
instämma också i reservationen, liksom även Konungens befallningshavande
i Kopparbergs län.

IZnasZ^in. Skulle utom det tilltänkta rådet till näringsförvaltningens tjänst finnas ett
män. s. 287 ■ råd för överstyrelsen bleve det, yttrar Sveriges hantverksorganisation, en
-2ss. dubbel institution på detta område.

s. 290. Riksdagsman Eriksson i Grängesberg anser överstyrelsens löner i vissa
fall väl rikligt tilltagna.

När bör överstyrelsen
tillsättas.

1. Bör tillsättas Kommitténs förslag, att överstyrelsens tillsättande skall bliva första åt
omedeWart. gärden vid omorganisationen gillas uttryckligen av:

Styrelsen för Landskrona tekniska yrkesskola och handelsinstitut,
Skånska handelskammaren och
Stadsfullmäktige i Skara.

andra°åtgärder. Däremot ställa sig såsom under »utvecklande av inspektionen etc.»

nämnts åtskilliga, även om de ej principiellt avråda från inrättande av en
överstyrelse, likväl på den ståndpunkten, att man åtminstone provisoriskt
kan åtnöjas med en utveckling av inspektionen.

Lärarekollegiet vid Tekniska högskolan anser, att det praktiska genomförandet
av omorganisationen med större fördel kunde uppdragas åt en
särskild kommitté av ett flertal industriellt sakkunniga personer än åt
överstyrelsen.

101

Övergångsbestämmelser.

(Sid. 89—90, 292 o. f.)

I det föregående hava vid olika tillfällen berörts svårigheterna vid
själva övergången till det nya systemet.

Svårigheterna under övergångstiden, i fall lärlingslagen ej antoges i samband
med förslaget, hava sålunda påpekats.

Vidare har förslaget ansetts kunna vara genomfört först efter en ganska
lång tid (t. ex. av handelskammaren i Göteborg) på gruud av den rådande *-43'' 12°,2b7''
bristen på dugliga lärare. Detta förhållande har för övrigt även kommittén 8. 171, 268.
påpekat ehuru under uttalad förmodan, att det icke skall dröja synnerligen
länge, innan vi erhålla god tillgång på dugliga lärare.

Bland övriga uttalanden, som gjorts om övergången till det nya systemet,
torde några, varav en del dock förut refererats, få anmärkas i detta
sammanhang.

Tekniska föreningen i Hälsingborg anser statens bidrag till lärlingsskolorna
böra sättas högre än kommittén föreslagit för att få undervis- *nabb
ningens omläggning genomförd på rimlig tid.

Under övergångstiden bör, anser styrelsen för Västerviks tekniska yrkesskola,
statsbidraget ökas, på det att de tekniska skolorna må vinna sådan
utveckling, att de utan för stora uppoffringar av kommunerna kunna förvandlas
till kompletterande eller förberedande lärliDgsskolor.

Mot övergångsbestämmelsen att rätten att mottaga andra elever än yrkesarbetare
skulle få fortfara blott en kortare tid, påpekar Konungens befall- gångsbestämmdningshavande
och styrelsen för tekniska skolan i Uppsala, att tillräcklig randd efter en
garanti för vinnande av kommitténs syfte ligger i den föreslagna bestämmelsen,
att statsbidrag tilldelas i förhållande till det antal arbetare, som ^9fk0^6
äro yrkesarbetare.

Denna kommunernas självbestämmanderätt om den lokala undervisningen gfälybestämmanär,
påpekar styrelsen för tekniska yrkesskolan samt stadsfullmäktige i Kal rangera en lugn
mar med instämmande av Konungens befallningshavande, en garanti för övergång.
en lugn övergångsperiod. De större samhällena komma väl att börja tilllämpandet
av den nya organisationen och de mindre att avvakta dessas
erfarenheter.

Såsom i det föregående nämnts befaras likväl på åtskilliga håll, att be- mmanderät■
stämmelsen om villkoren för statsbidraget skall kunna göra ifrågavarande stämmelserna om
självbestämmanderätt ganska illusorisk. ttauSStng*.

Så t. ex. yttrar handelskammarens i Gävle kommitté, att även andra
typer än de föreslagna borde kunna få statsunderstöd och att bestämmelserna
borde göras smidigare, vilket särskilt under de första övergångsåren
vore viktigt.

102

Stvrelsen för lägre tekniska yrkesskolan i Trollhättan, som anser de nuvarande
afton- och söndagsskolorna böra i de samhällen, där lärligsskolor
för yrkena inrättas, bibehållas som provisoriska fortsättningsskolor för övrig
folkskoleungdom tills mera permanenta sådana fortsättningsskolor kunna inrättas,
anser att i avvaktan på dessa sistnämnda de mera provisoriska böra
stödjas ekonomiskt av staten oberoende av statsanslaget till lärlingsskolan.
Vid fördelningen av statsanslaget till de lägre tekniska yrkesskolorna vore det
då ej riktigt att uteslutande taga hänsyn till den egentliga yrkesundervisningens
omfattning vid skolorna, så vida ej för den övriga undervisningen
medel beredas genom beviljande av särskilt anslag därför.

Ludvika tekniska aftonskolas styrelse med instämmande av kommunalnämnd
och kommunalstämma påyrka, att förhöjt statsunderstöd må komma
även de skolor till del, som fortsätta sin verksamhet i ungefär samma
former som hittills.

Stadsfullmäktige i Hedemora anser önskvärt, att genom förslaget beretts
möjlighet för »Bachmannska stiftelsens slöjd och tekniska skola», som
undervisar i hemslöjd och nu har statsunderstöd, att fortfarande få behålla
sådant understöd. Häri instämmer styrelsen för den nämnda skolan.
Äfi!" För att förebJTgga missbruk av statens möjlighet att genom indragande
bestämmelserna av statsanslag öva påtryckning på kommunerna att införa det nya systemet
bör avlägmas föreslår styrelsen för tekniska yrkesskolan samt stadsfullmäktige i Kalmar
rTÄ.med instämmande av Konungens befallningshavande i Kalmar län att viss
gångstid. icke för knappt utmätt övergångstid stadgas.

qångsbcstämmel- Styrelsen för tekniska yrkesskolan i Nyköping samt stadsfullmäktige påM
kommen Peka vikten av att sådana övergångsbestämmelser träffas, att äldre för tekmtl?rad?gamianiska
skolor använda lokaler, så vitt görligt är, ej utmönstras.

»kollokalerna.

förrätta» Sveriges hantverksorganisation önskar, att oberoende av omorganisatioorganuationen.
nen åtgärder snarast vidtagas i syfte, att staten tillhandagår kommunerna
med råd och upplysningar samt penninghjälp vid anordnandet av skolsamlingar.

inrättande kan Styrelsen för tekniska yrkesskolan i Västervik anser, att under övergångsS3
In tiden eu effektiv inspektion bör utövas, men att överledningen ej behöver
bättre inspektion, upprättas förr, än skolornas antal motiverar en sådan.

förande. Man anser på vissa håll, att förslaget lämpligen bör sönderbrytas och
genomföras partiellt.

separat. Så t. ex. föreslår handelskammarens i Gävle kommitté, att frågan om
ombildning av tekniska elementarskolor till fackskolor företages först. Genomförande
av programmet för lärlings- och yrkesskolorna är en sak, helt
skild från och mera invecklad än fackskolefrågan. Jämväl stadsfullmäktige
i Borås anse fackskolefrågans lösning ej böra sammankopplas med frågan
om lärlings- och yrkesskolorna, som ej behövas som förutsättning för fack -

103

skolornas verksamhet. Frågan om fackskolorna bör lösas med den skyndsamhet,
som kan vara förenlig med ett så fullständigt omläggande av vår
tekniska undervisning, som kommittéförslaget innebär. . om om skära

stadsfullmäktige förorda överstyrelsens och normalskolans inrättande .geut och

utan avvaktande av omorganisationen i övrigt. smärre får»ök

Slutligen må anföras, att Smålands och Blekinge handelskammare, ^JfZZaTar
finner svårigheten att få dugliga lärare mana till försiktighet vid. ref ormens föreläsa*.
genomförande, håller före, att flera helt oförenliga divergenser i åsikterna
om förslaget ej kunna lösas förrän efter praktiska rön. Omorganisationen
borde därför ske i huvudsaklig överensstämmelse med kommittéförslaget
och i den omfattning, som med klok försiktighet voro förenlig. Aven tekniska
föreningen i Hälsingborg betonar lämpligheten av reformernas genomförande
i försöksskala.

FÖRTECKNING

över de yttranden, som stått till Kommerskollegii förfogande vid avgivande
av utlåtande över det av kommittén för den lägre tekniska
undervisningens ordnande avgivna utlåtande och förslag,

A. Till Kollegium inkomna yttranden:

1. Stockholms handelskammare.

2. Skånes handels-, industri- och sjöfartskammare.

3. Handels- och industrikammaren för Örebro och Västmanlands län,

4. Handelskammaren i Gävle.

5. Smålands och Blekinge handelskammare.

6. Handelskammaren i Göteborg.

7. Handelskammaren i Karlstad.

8. Styrelsen för vävskolan i Borås (yttrandet avgivet i styrelsens för
därvarande tekniska elementarskola namn efter hörande av båda skolornas
lärarekollegier).

9. Sveriges gjutmästareförbund (insänt av Sveriges tekniska föreningars
samarbetsdelegation).

B. Till Kollegium från Ecklesiastikdepartementet överlämnade

yttranden.

10. K. B. i Stockholms län.

11. Södertälje magistrat.

12. » stadsfullmäktige.

13. » tekniska söndags- och aftonskola.

14. Nacka lägre tekniska aftonskola.

15. » kommunalnämnd.

16. K. B. i Uppsala län.

17. Uppsala tekniska skola.

18. » stadsfullmäktige.

19. Enköpings tekniska aftonskolas styrelse.

20. » stadsfullmäktige.

106

21. K. B. i Södermanlands län.

22. Eskilstuna stadsfullmäktige.

23. Tekniska skolans i Eskilstuna direktion.

24. » » » » lärarkollegium.

25. Katrineholms municipalfullmäktige.

26. » lägre tekniska yrkesskola.

27. Nyköpings stadsfullmäktige.

28. » tekniska yrkesskola.

29. K. B. i Gottlands län.

30. Visby tekniska skola.

31. » stadsfullmäktige.

32. K. B. i Kalmar län.

33. Kalmar stadsfullmäktige.

34. » tekniska yrkesskola.

35. Västerviks stadsfullmäktige.

36. » tekniska yrkesskola.

37. K. B. i Jönköpings län.

38. Jönköpings magistrat.

39. » stadsfullmäktige.

40. » tekniska yrkesskola.

41. Tranåskvarns municipalnämnd.

42. » municipalstämma.

43. Tranås köpings kommunalnämnd.

44. » » kommunalstämma.

45. » tekniska skolas styrelse.

46. Nässjö municipalnämnd.

47. » municipalstämma.

48. » kommunalnämnd.

49. » kommunalstämma.

50. » hantverks- och industriidkareförening.

51. Värnamo lantkominuns kommunalnämnd.

52. Värnamo köpings kommunalnämnd.

53. » » kommunalstämma.

54. » lantkommuns extra kommunalstämma.

55. » yrkesskola.

56. Säby kommunalnämnd.

57. » kommunalstämma.

58. K. B. i Kronobergs län.

59. Växiö stadsfullmäktige.

(30. » lägre tekniska yrkesskola.

61. K. B. i Kristianstads län.

62. Kristianstads magistrat.

63. » stadsfullmäktige.

64. Kristianstads tekniska skola.

65. Ängelholms magistrat.

66. » stadsfullmäktige.

67. » tekniska aftonskola.

68. Simrishamns magistrat.

69. » tekniska aftonskola.

70. K. B. i Hallands län.

71. Halmstads stadsfullmäktige.

72. » lägre tekniska yrkesskola.

73. Varbergs stadsfullmäktige.

74. » tekniska söndags- och aftonskola.

75. K. B. i Älvsborgs län.

76. Borås stadsfullmäktige.

77. » tekniska elementarskola.

78. Trollhättans lägre tekniska yrkesskola.

79. K. B. i Skaraborgs län.

80. Skara stadsfullmäktige.

81. » tekniska aftonskola.

82. » hantverksförening.

83. Skövde stadsfullmäktige.

84. » tekniska aftonskola.

85. Lidköpings stadsfullmäktige.

86. » lägre tekniska yrkesskola.

87. Karlsborgs kommunalstämma.

88. » tekniska aftonskola.

89. K. B. i Gävleborgs län.

90. Gävle stadsfullmäktige.

91. » tekniska aftonskola.

92. Hudikvalls stadsfullmäktige.

93. » tekniska aftonskola.

94. Söderhamns stadsfullmäktige.

95. » tekniska afton- och söndagsskola.

108

96. K. B. i Västernorrlands län.

97. Härnösands magistrat.

98. » stadsfullmäktige.

99. » tekniska afton- och söndagsskola.

100. Sundsvalls magistrat.

101. » stadsfullmäktige.

102. . » tekniska afton- och söndagsskola.

103. Örnsköldsviks magistrat.

104. » stadsfullmäktige.

105. » tekniska söndags- och aftonskola.

106. Sollefteå kommunalfullmäktige.

107. » tekniska aftonskola.

108. » hantverksförening.

109. Kronofogden i S. Ångermanlands övre fögderi.

110. K. B. i Jämtlands län.

111. Östersunds stadsfullmäktige.

112. » tekniska aftonskola.

113. K. B. i Norrbottens län.

114. Luleå magistrat.

115. Luleå stadsfullmäktige.

116. » tekniska skola.

117. Malmbergets kommunalstämma.

118. » tekniska aftonskola.

119. K. B. i Västerbottens län.

120. Umeå magistrat.

121. » stadsfullmäktige.

122. » tekniska skola.

123. K. B. i Kopparbergs län.

124. Falu stadsfullmäktige.

125. » tekniska aftonskola.

126. » folkskolestyrelse.

127. Ludvika kommunalnämnd.

128. » kommunalstämma.

129. » tekniska aftonskola.

130. Grangärde kommunalnämnd.

131. » kommunalstämma genom riksdagsman Bernh. Eriksson

i Grängesberg.

132. » tekniska aftonskola.

133. Borlänge kommunalnämnd.

134. » kommunalstämma.

135. » tekniska aftonskola.

136. Hedemora stadsfullmäktige.

137. Backmanska stiftelsens slöjd- och tokn. skola.

138. K. B. i Västmanlands län.

139. Västerås stadsfullmäktige.

140. » centralslöjdskola och teku. skola.

141. Köpings stadsfullmäktige.

142. » tekniska skola.

143. Elektrikernas inlaga.

144. K. B. i Värmlands län.

145. Värmlands läns landsting.

146. Karlstads stadsfullmäktige.

147. » tekniska afton- och söndagsskola.

148. Kristinehamns stadsfullmäktige.

149. » tekniska aftonskola.

150. Arvika stadsfullmäktige.

151. » tekniska yrkesskola.

152. K. B. i Östergötlands län.

153. Linköpings stadsfullmäktige.

154. Norrköpings stadsfullmäktige.

155. Ebersteinska söndags- och aftonskolan.

156. Ljungstedtska tekniska yrkesskolan.

157. K. B. i Blekinge län.

158. Karlskrona stadsfullmäktige.

159. * tekniska yrkesskola.

160. Karlshamns stadsfullmäktige.

161. » tekniska yrkesskola.

162. Sölvesborgs stadsfullmäktige.

163. » tekniska aftonskola.

164. Ronneby stadsfullmäktige.

165. i> lägre tekniska yrkesskola.

166. K. B. i Malmöhus län.

167. Malmö stadsfullmäktige.

168. » tekniska skolor.

169. Lunds stadsfullmäktige.

170.

171.

172.

173.

174.

175.

176.

177.

178.

179.

180.
181.
182.
183.

Lunds tekniska skola.

Trälleborgs stadsfullmäktige.

» tekniska aftonskola.

Ystads tekniska yrkesskola.

Landskrona stadsfullmäktige.

» tekniska yrkesskola och handelsinstitut.

Hälsingborgs stadsfullmäktige.

» folkskolestyrelse.

* » , reserv, av C. Åkerberg.

» tekniska yrkesskola.

Höganäs municipalsamhälle.

» tekniska yrkesskola.

Eslövs stadsfullmäktige.

» tekniska yrkesskola.

184. K. B. i Göteborgs och Bohus län.

185. Göteborgs magistrat.

186. » stadsfullmäktige.

187. » drätselkammare.

188. » stadskamrerarekontor.

189. » allmänna folkskolestyrelse.

190. Uddevalla Magistrat.

191. » stadsfullmäktige.

192. » . lägre tekn. yrkesskola.

193. Överståthållarämbetet i Stockholm.

194. Stockholms stadsfullmäktige.

195. Överstyrelsen för Stockholms stads folkskolor.

196. Stockholms stads drätselnämnd.

197. Medicinalstyrelsen.

198. Järnkontoret.

199. Tekniska högskolan.

200. Chalmers tekniska läroanstalt.

201. Norrköpings tekniska elementarskola

202. Malmö » »

203. Härnösands » »

204. Dess lärarkollegium.

205. Lektor C. W. Askling.

206. Borås tekniska elementarskola.

207. Tekniska skolan i Stockholm.

208. Dess kommitté.

209. Sveriges hantverksorganisation 210.

Svenska slöjdföreningen.

211. Slöjdföreningen i Göteborg.

212. Svenska teknologföreningen. (Med reservationer och särskilda yttranden.
)

213. Sveriges tekniska föreningars samarbetsdelegation.

214. Stockholms allmänna teknikerförbund.

215. Tekniska föreningen i Hälsingborg. (Med Hälsingborgs industrier.)

216. Svenska pappers- och cellulosaingenjörsföreningen.

217. Ingenjör A. Mtintzing.

218. Svenska cellulosa- och trämasseföreningarna.

219. Svenska pappersbruksföreningen.

220. Svenska trävaruexportföreningen.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

Promemoria angående inkomna yttranden............................

Avgivna yttranden .......................................................

Yttrandenas innehåll i allmänhet ..................................

Lärlingsskolor .....................................................

I. Kompletterande lärlingsskolor .................................

Skolplikt...........................................................

Skolornas organisation.......................................

Lärokursernas längd....................................

Undervisningstiden ..........................................

Undervisningen.....................................

Undervisningsmateriel.....................................

Lärarne ................................................

Skolornas styrelse och förvaltning ..............................

» underhåll................................................

II. Fullständiga lärlingsskolor........................................

III. Förberedande lärlingsskolor ....................................

Yrkesskolor ................................................

Ändamål ......................................................

Organisation .................................................

Inträdesfordringar ......................................

Undervisningen........................................

Skolavgifter ..........................................

Lärarne .............................................

Styrelse och förvaltning...............................

Inrättande och underhåll ..........................

Fackskolor...................................................

Olika slag av fackskolor och deras förläggning .....................

Inträdesfordringar ........................................

Lärokursens längd ...............................

Undervisningen.............................

Skolverkstäder m. m.............................

Lärare, föreståndare m. m............................

Omorganisation av det lägre tekniska skolväsendet i Eskilstuna .

Tekniska skolan i Stockholm ............................

Normalskolan .....................................

Överstyrelsen ...............................

Övergångsbestämmelser ....................................

Förteckning över inkomna yttranden ........................................

Anm.: Sidhänvisningarna avse kommittéförslaget.

Sid.

. 29
, 32
36

42
42
44
48
50
Öl
62
62
62
53
65
70
73
76
82
82
84
88
92
94

101

105