DEN JÄMLIKT IvUNGL. MAJ:TS BEMYNDIGANDEDEN 1 DECEMBER 1911 TILLSATTA (Statens offentliga utredningar 1914:1)

BETÄNKANDE

AVGIVET AV

DEN JÄMLIKT IvUNGL. MAJ:TS BEMYNDIGANDE
DEN 1 DECEMBER 1911 TILLSATTA

FÖRSTA FÖRSVARSBEREMINGEN

DEL II

(PRELIMINÄR).

STOCKHOLM

KUNGL. BOKTRYCKERIET. P. A. NORSTEDT k SÖNER

1914

[140497]

En sammanställning av de utav beredningen i del I beräknade in
komster och utgifter giver följande resultat:

År

1915

1916

1917

1918

1919

1920

1921

1922

1923

Inkomster	Utgifter	»Överskott»
	kr.			kr.			kr.
293	798	000	216	850	000	76	948	000
297	511	500	225	776	000	71	735	500
306	601	000	233	669	000	72	932	000
313	351	000	242	180	000	71	171	000
320	612	000	249	224	000	71	388	000
327	889	500	257	436	000	70	453	500
335	033	500	263	823	000	71	210	500
343	369	500	270	544	000	72	825	500
350	715	500	277	126	000	73	589	500

I avseende å de sålunda framkomna resultaten av beredningens be- Ang. den
räkningar torde först och främst böra framhållas, att den av beredningen
vid beräkningarna använda metod utan tvivel är ägnad att leda tillit avutffi*
överskattande av utgifterna. Beredningen har nämligen, såsom redan förut terna''
framhållits, i regel måst åtnöja sig med att inregistrera de av vederbörande
myndigheter, kommittéer m. fl. framlagda krav och kostnadsberäkningar,
utan hänsyn därtill, att dessa krav vid en blivande prövning inför
Kungl. Maj:t och riksdagen kunna komma att, måhända i väsentlma avseenden,
nedpruta eller kanske helt och hållet undanskjutas till tiden efter
nu ifrågavarande periods slut, varigenom alltså utgifterna skulle komma att
understiga de i tablån upptagna och »överskotten» i motsvarande män ökas.

A andra sidan bör dock ej heller förbises, att andra nya utgiftskrav
än sådana, varom man för närvarande äger kännedom, kunna under perioden
uppkomma och vinna beaktande, t. ex. nya lönercgleringsfrågor. Vad
dessa angår bör dock erinras, att beredningen redan tagit hänsyn till alla
nu föreliggande förslag till löneregleringar,1 och att under ifrågavarande

1 Även den betydande löneförhöjning för folkskollärarepersonalen, varom lärarelönenamnden
ämnar framlägga förslag, har medtagits i beredningens beräkningar, ehuru den antagits
komma att verka med hela sitt belopp först vid periodens slut.

Av g. beräkningen
av
in komsterna.

Ang. möjligheter
att bereda
statsverket
ytter
ligare inkomster.

period några nya löneförhöjningar för de stora tjänstemannakårer, som
under de "senaste åren fått nya lönestater fastställda, ej _ i allmänhet torde
vara att förutse.1 För övrigt må i detta sammanhang jämväl framhållas,
att beredningen, utöver myndigheternas förslag, för mötande av oförutsedda
utgifter under de särskilda huvudtitlarna upptagit årligen stigande belopp,
som för sista året i perioden uppgå till sammanlagt 2 790 000 kronor.

Större betydelse för utgiftsberäkningarna skulle däremot en eventuell
ändring i grunderna för den vid 1913 års riksdag beslutade allmänna
pensionsförsäkringen kunna få. Därest nämligen kravet på nuvarande
generationens av åldringar delaktighet i denna försäkring skulle komma
att under ifrågavarande period göra sig gällande, komme härav att föranledas
en ej oväsentlig ökning i statens utgifter för pensionsförsäkringen.

Vad inkomsterna angår anser sig beredningen hava vid dessas beräkning
iakttagit all försiktighet, varjämte tillbörlig hänsyn tagits till
sannolikt förestående ändringar i lagstiftningen om alkoholhaltiga drycker.

Däremot har beredningen vid beräkningarnas framläggande funnit
si er icke kunna för sin del taga ståndpunkt till den frågan, huruvida under
perioden nå^ra mera genomgripande ändringar i tullagstiftningen kunna
förväntas komma till stånd, samt i följd härav utfört dessa beräkningar
med utgångspunkt från nu gällande tullagstiftning. Aven om det pa
o-rund av den rådande dyrtiden allt starkare framträdande kravet på en
allmän revision av nämnda lagstiftning, med därav följande avsevärd minskning
i tullinkomsterna, skulle komma att under ifrågavarande period vinna
beaktande, torde det knappast ingå i försvarsberedningarnas uppgift att
framställa förslag till de skatteomläggningar eller andra åtgärder, som i
sådant fåll bliva nödiga för att ersätta de minskade statsinkomsterna. .

Beredningen har givetvis ej kunnat anse sin uppgift, vara fullgjord
blott igenom framläggande av ovanberörda beräkningar. Enligt sin instruktion
torde beredningen härjämte hava att tillse, vilka ytterligare tillgångar,
som utan att skattekraften överbelastas, kunna närmast beredas för bestridande
av statsverkets utgifter, och detta oavsett behovets storlek, varom

1 Skulle emellertid under perioden en ny löneförhöjning för järnvägspersonalen
ifrågakomma, lärer med stöd av erfarenheten från senaste tioårsperiod kunna antagas, att en
dylik kan genomföras utan att rubba järnvägsstyrelsens beräkningar rörande järnvågarnas
nettoavkastning för den kommande perioden i dess helhet.

2 Till bestridande av en sådan utgiftsökning borde emellertid i forsta hand användas
den å sid. 42 omförmälda del av tobaksskatten, som ej åtgår till utgifterna för pensionsförsäkringen,
sådan denna vid 1913 års riksdag beslöts. Om denna del av tobaksskatten fange
sådan användning i stället för att enligt den framlagda tablan tjäna till minskning i statens
lånebehov, skulle detta ej å utgiftsheräkningen öva annan inverkan, än att kostnaden for förräntning
och amortering av statsskulden bleve något högre än som beräknats.

beredningen ej i detta sammanhang torde hava att yttra sig. Beredningen
har då, så vitt dessa ytterligare tillgångar skulle härröra från nya efter
ökade skatter, sökt genom valet av skatteformer och den grad, i vilken de
skulle anlitas, »tillse att man undveke skattetunga, som icke stode i rimligt
förhållande till skattekraften». I syfte att beträffande skattetrycket
finna önskvärda jämförelsepunkter med andra länder har beredningen vänt
sig till sakkunnig person, professor D. Davidson, för utredning, men såsom
framgår av hans till beredningen avgivna, såsom bil. C. vid''detta betänkande
fogade yttrande ha stora svårigheter härvid yppats; och sedan även
aktuarien I. Flodström förklarat sig ur stånd att fullgöra det honom av
beredningen i enahanda syfte lämnade uppdrag, har tanken på en sådan
ingående undersökning måst uppgivas. Beredningen anser sig dock böra
påpeka, att enligt de sammanställningar av förhållandena i å ena sidan
Tyska riket och å andra sidan Sverige, som gjorts av aktuarien Flodström
i Ekonomisk Tidskrift 1910 sid. 297 o. f., hela skattetrycket, så väl det
direkta som framför allt det indirekta, i vårt land torde vara avsevärt stort.

Beträffande nu först sådana statsinkomster, som icke äro skatter, Ang. möjligäro
i första rummet att taga i betraktande inkomsterna från statens pro- heten att
duktiva fonder. Till dessa äro enligt riksstatens nuvarande uppställning terligareVtnatt
hänföra, bland annat, statens aktier i Luossavaara-Kiirunavaara aktie- komst från
bolag. Av de i de norrbottniska gruvfälten befintliga malmtillgångarna har bottiiiska
genom det vid 1913 års riksdag fattade beslut ökad inkomst beretts stats- »‘^fälten.
verket, närmast i syfte att därmed delvis betänka den ökning i statsutgifter,
som den vid samma riksdag beslutade allmänna pensionsförsäkringen
medför. Visserligen torde ej den möjligheten vara utesluten, att under
nu ifrågavarande period ett tillgodogörande även av statens för närvarande
obrukade malmtillgångar i Norrbotten kan ifrågakomma, men beredningen
har dock ansett sig ej kunna inlåta sig pa några beräkningar rörande en
dylik eventualitet.

I fråga däremot om avkastningen av statens skogar har beredningen,^)^, ökning
såsom redan förut omförmälts, ansett sig hava anledning att låta verkställa l.avkastundersökning,
huruvida ej genom tillämpande av andra principer i fräsa sZens r
om skogsavverkningen än de hittills följda nämnda avkastning skulle kunna sko^arökas;
och hava extra jägmästarna N. Bingstrand och E. Andersson på
uppdrag av chefen för finansdepartementet biträtt beredningen vid denna
frågas behandling. Efter verkställd uppskattning av virkestfllgången hava
dessa sakkunniga, vilkas yttrande finnes bifogat detta betänkande såsom bil. D,
beräknat, att genom ökad avverkning, baserad på en rationell avverkningsplan,
statens skogar under nästa 20-årsperiod borde lämna eu nettoavkastning*
överstigande resultatet för år 1911 med i medeltal något över G mil -

]ioner kronor årligen. Med stöd härav och då den stegrade skogsavverkningen
skulle kunna äga rum först småningom, i den mån skogspersonalen
humle att för ändamålet ökas, har beredningen beräknat, att nettoavkastnin^en
av statens domäner, som för år 1912 utgjort i runt tal 10 miljoner
kronor, skulle kunna från och med år 1916 stiga med 1 miljon kionor
om året till 16 miljoner kronor år 1921 för att sedan växa långsammare,
förslagsvis med 200 000 kronor om året, Den ökning utöver de av domänstyrelsen
beräknade och i beredningens tablå införda sifil or, som häri

och

för	år	1916 . . . .	....... 372 000	kronor
»	»	1917 . . .	....... 910 000	»
»	»	1918 . . .	....... 1 448 000	»
»	»	1919 . . .	....... 1 986 000	»
»	»	1920 . . .	....... 2 524 000	»
»	»	1921 .- . .	....... 3 062 000	»
»	»	1922 . . .	....... 2 800 000	»
»	»	1923 . . .	....... 2 538 000	»

Ang. åkning
i stämpelbeskattningen.

Dessa resultat hava, såsom bifogade bil. L utvisar,, underkastats
kritik av domänstyrelsen, som ansett förenämnda beräkning för hög,
varefter förenämnda sakkunniga till bemötande av denna kritik avgivit
förnyat yttrande, som här bifogas såsom bil. F. 1 den män första beredningen
är i tillfälle att kunna bedöma föreliggande fråga, synes det beredningen,
som om goda skäl tala för att den av herrar Ringstrand och
Andersson beräknade inkomsten skall kunna uppnås. Härvid har beredningen
jämväl tagit i betraktande, att vid ifrågavarande uppskattning
nåo-on framtida stegring i virkesprisen icke förutsatts, vadan alltså, för
den händelse uppskattningen skulle komma att visa sig något hög, man
torde kunna antaga, att skillnaden kommer att utjämnas genom en dylik
prisstegring, och detta även om denna delvis kommer att motvagas av
höjda arbetspriser och därav föranledd ökning i driftskostnaderna.

Vid övervägande av förefintliga möjligheter att i skatteväg vinna
ökade statsinkomster har beredningen, som utgår från att dessa höra
tagas från håll, där den större bärkraften förefinnes, fäst sin uppmärksamhet
på det förslag till utvidgning av stämpelbeskattningen, som avo-ivits
den 29 december 1909 av därtill förordnade kommitterade, vilka
beräknat, att de av dem föreslagna förhöjda och nya stämpelskatterna
skulle bereda statsverket ep ökad inkomst av 3,685,000 kronor. I likhet
med dessa kommitterade anser beredningen, att stämpelbeskattningen, som
i de flesta andra länder är vida mer använd än hos oss, torde kunna utan

egentlig olägenhet i vårt land utnyttjas i något högre grad än hittills ägt rum.
Visserligen är det antagligt, att ej alla de utav komrnitterade föreslagna nya
stämpelskatterna komma att upptagas; men då beredningen å andra sidan
anser möjlighet icke saknas att i fråga om vissa stämpelskatter vidtaga
större höjningar än de av komrnitterade ifrågasatta, har beredningen funnit
sig kunna antaga, att ett belopp av omkring 3 millioner kronor skall
kunna uttagas genom ökad stämpelbeskattning; och synes detta belopp i
män av den ekonomiska utvecklingens fortgång böra kunna växa med
ungefär 3 procent årligen.

Jämte stämpelskatterna och tobaksskatten, vilken senare redan inberäknats
i beredningens i tablån upptagna inkomstsiffror, har givetvis en
höjning av inkomst- och förmögenhetsskatten inom beredningen kommit i
betraktande. Det ligger då nära till hands med hänsyn till omständigheterna,
då denna skatt vid 1910 års riksdag reglerades, att till en början
uttaga den ökade inkomst, som kan vinnas genom borttagandet av den
först genom 1910 års inkomstskatteförordning införda bestämmelsen om
rätt att vid inkojnstens taxering njuta avdrag för andra utskylder än
kronoutskylder. År 1910 beräknades ifrågavarande avdrag i den taxerade
inkomsten minska det inflytande skattebeloppet med omkring 2 miljoner
kronor för år. I betraktande härav torde man kunna antaga, att bestämmelsens
borttagande skulle under nästa 1 O-årsperiod öka skattebeloppet
med i medeltal omkring 3 miljoner kronor årligen.

Beredningen anser alltså ökning i statsinkomsterna kunna i mån av
behov beredas genom mera rationellt utnyttjande av statens skogar, ökning
av inkomst- och förmögenhetsskatten — närmast kanske genom borttagandet
av det nu medgivna avdraget för utskylder utom kronoutskylder — samt
vissa höjningar i stämpelbeskattningen. Vidare kan ifrågakomma höjning
av arvsskatten i vad den rör större arvslotter, en ökning, som torde kunna
antagas inbringa omkring en million kronor om året, växande med 4 procent
årligen. Möjligen kan i samband med den väntade nya arvslagstiftningen,
genom upphörande av avlägsnare släktingars arvsrätt och därigenom
ökat s. k. hemfall till staten, ytterligare inkomst beredas. Vad
angår inkomst- och förmögenhetsskatten skulle en höjning i denna skatt,
utöver den förut omförmälda, med exempelvis 10 procent, ungefär jämförlig
med den vid 1909 års riksdag beslutade extra inkomstskatten, inbringa
vid periodens början omkring Alh miljoner kronor per år och vid
dess slut omkring 6 miljoner kronor om året.

Ehuru de ifrågasatta skatteförhöjningarna ju skulle komma att huvudsakligen
drabba de bärkraftigaste samhällslagren, har beredningen emellertid
ej kunnat förbise, att en höjning i inkomst- och förmögenhetsskatten kan,

Ang. ökning
av in kant stock
förmögenhetsskatten
samt
arvsskatten.

Sammanfattning
av
resultaten
av ifrågasatta
ökningar
i
statsinkomster.

om den nuvarande skatteskalan bibehålies, komma att särskilt för en del
mindre inkomsttagare verka betungande. Beredningen anser sig därför
böra göra det uttalandet, att någon mera betydande höjning i nyssnämnda
skatt icke synes böra äga rum utan att de grunder, varpå skatteskalan
är byggd, varda omlagda.

För att ge en bild av huru genom nu omnämnda inkomst- och
skatteökningar det s. k. »överskottet» skulle växa, under förutsättning att
i övrigt inga förändringar äga rum i beredningens siffror, meddelas här
nedan tvenne sammanställningar. I den första (A) ingår

ökningen av skogsmedlen,

borttagandet av avdraget för utskylder i inkomst- och förmögenhetsskatten samt

den ökade stämpelbeskattningen. I den andra (B) ha alla här
ifrågasatta inkomst- och skattehöjningar medtagits.

Ökning enligt alternativ A.

Å r.	I inkomst- och förmögenhets-skatten.	I stämpelskatt.	I skogsavkast-n in gen.	Sömma ökning.
	Kr.	Kr.	Kr.	Kr.
1915...........	3 000 000	3 000 000	—	6 000 000
1916...........	3 000 000	3 090 000	372 000	6 462 000 1
1917...........	3 000 000	3183 000	910 000	7 093 000
1918...........	3 000 000	3 277 000	1 448 000	7 725 000
1919...........	3 000 000	3 375 000	1986 000	8 361000
1920 ...........	3 000 000	3 476 000	2 524 000	9 000 000
1921...........	3 000 000	3 580 500	3062 000	9 642 500
1922 ...........	3 000 000	3 687 500	2 800 000	9 487 500
\| 1923 ...........	3 000 000	3 799 000	2 538 000	9 337 000

Ytterligare ökning enligt alternativ B.

Å r.	I inkomsi- och förmögenhets-skatt.	I arvsskatt.	Summa ökning.
	Kr.	Kr.	Kr.
1915...................	4 500 000	1000 000	5 500 000
1916...................	4 668 000	1040 000	5 708 000
1917...................	4 843 000	1 082 000	5 925 000
1918...................	5 024 000	1125 000	6149 000
1919...................	5 213 000	1170000	6 383 000
1920 ...................	5 410 000	1 217 000	6 627 000
1921...................	5 614 000	1 266 000	6 880 000
1922 ...................	5 827 000	1 317 000	7 144 000
1923 ...................	6 048 000	1 370 000	\| 7 418 000

»överskottens» storlek enligt dessa bägge alternativ framgår av
nedanstående tabeller:

Enligt alternativ A.

År	Inkomster	Utgifter	»Överskott»
kr.	kr.	kr.
1915 . . .	. . . 299 798 000	216 850 000	82 948 000
1916 . . .	. . . 303 973 500	225 776 000	78 197 500
1917 . . .	... 313 694000	233 669 000	80 025 000
1918 . . .	... 321 076 000	242 180 000	78 896 000
1919 . . .	. . . 328 973 000	249 224 000	79 749 000
1920 . . .	. . . 336 889 500	257 436 000	79 453 500
1921 . . .	... 344 676 000	263 823 000	80 853 000
1922 . . .	... 352 857 000	270 544 000	82 313 000
1923 . . .	... 360 052 500	277 126 000	82 926 500
	Enligt altern	ativ B.
År	Inkomster	Utgifter	»Överskott»
kr.	kr.	kr.
1915 . . .	. . . 305 298 000	216 850 000	88 448 000
1916 . . .	... 309 681 500	225 776 000	83 905 500
1917 . . .	. . . 319 619 000	233 669 000	85 950 000
1918 . . .	... 327 225 000	242 180 000	85 045 000
1919 . . .	. . . 335 356 000	249 224 000	86 132 000
1920 . . .	... 343 516 500	257 436 000	86 080 500
1921 . . .	... 351 556 000	263 823 000	87 733 000
1922 . . .	... 360 001 000	270 544 000	89 457 000
1923 . . .	. . . 367 470 500	277 126 000	90 344 500

Såsom förut framhållits, ingå i ovanstående utgifter även de beräknade
kostnaderna för det militära pensionsväsendet. Om man, för att fullt
skilja mellan civila och militära utgifter, drager nyssnämnda pensionskostnader
från ovan upptagna utgifter och i stället lägger dem till »överskotten»,
erhålla tablåerna följande utseende:

2—140497. II.

Utan de i	alternativ A och B	här ovan upptagna inkomstökningar
	Inkomster	Utgifter	»Överskott»
År	kr.	kr.	kr.
1915 . . .	. . .293 798 000	212 057 000	81 741 000
1916 . . .	. .297 511 500	220 835 000	76 676 500
1917 . . .	. . 306 601 000	228 575 000	78 026 000
1918 . . .	. . 313 351 000	236 928 000	76 423 000
1919 . . .	. . .320 612 000	243 809 000	76 803 000
1920 . . .	... 327 889 500	251 853 000	76 036 500
1921 . . .	. . . 335 033 500	258 067 000	76 966 500
1922 . . .	. 343 369 500	264 610 000	78 759 500
1923 . . .	. . .350 715 500	271 008 000	79 707 5Ö0
Med ökning	i inkomster enligt alternativ A:
, '' >	Inkomster	Utgifter	»Överskott»
År	kr.	kr.	kr.
1915 . . .	... 299 798 000	212 057 000	87 741 000
1916 . . .	... 303 973 500	220 835 000	83 138 500
1917 . . .	. . . 313 694 000	228 575 000	85 119 000
1918 . . .	. . .321 076 000	236 928 000	84 148 000
1919 . . .	. . . 328 973 000	243 809 000	85 164 000
1920 . . .	. . .336 889 500	251 853 000	85 036 500
1921 . . .	. . . 344 676 000	258 067 000	86 609 000
1922 . . .	. . .352 857 000	264 610 000	88 247 000
1923 . . .	. . .360 052 500	271 008 000	89 044 500
Med ökning	i inkomster enligt	alternativ B:
o	Inkomster	Utgifter	»Överskott»
År	kr.	kr.	kr.
1915 . . .	. . . 305 298 000	212 057 000	93 241 000
1916 . . .	. . .309 681 500	220 835 000	88 846 500
1917 . . .	... 319 619 000	228 575 000	91 044 000
1918 . . .	. . . 327 225 000	236 928 000	90 297 000
1919 . . .	. . .335 356 000	243 809 000	91 547 000
1920 . . .	. . . 343 516 500	251 853 000	91 663 500
1921 . . .	... 351 556 000	258 067 000	93 489 000
1922 . . .	... 360 001 000	264 610 000	95 391 000
1923 . . .		271 008 000	96 362 500

För vinnande av en tydligare uppfattning om de för de särskilda
åren uträknade »överskotten» angivas desamma här nedan i årligt medeltal.

1. Utan tillägg av de militära pensionskostnaderna utgöra »överskotten»
i årligt medeltal:

a) enligt beredningens beräkningar utan de i alternativ A och B

upptagna inkomstökningarna.............kr. 72 470 000

b) med ökning i inkomster enligt alternativ A . . » 80 600 000

c) med ökning i inkomster enligt alternativ B . . » 87 010 000

2. Med tillägg av de militära pensionskostnaderna utgöra »överskotten»
i årligt medeltal:

a) enligt beredningens beräkningar utan de i alternativ A och B

upptagna inkomstökningarna.............kr. 77 900 000

b) med ökning i inkomster enligt alternativ A . . » 86 030 000

c) med ökning i inkomster enligt alternativ B . . . » 92 440 000

Beredningen har redan framhållit beträffande de skatteökningar, som
ingå i ovanstående alternativ A och B, att de äro så lagda att de huvudsakligen
komma att träffa de mera bemedlade samhällsklasserna. Härvid
må jämväl erinras om vilken betydande minskning i det vid spritdrycksförbrukningen
erlagda totala skattebeloppet, som beredningen antagit
komma att under perioden äga rum. Denna skattebörda har nu i hög
grad burits av en del av de mindre bemedlade samhällsklasserna. Visserligen
har en höjning i tobaksbeskattningen tillkommit, men enligt beredningens
siffror är denna dock mindre än minskningen i spritskatterna.

Ur skattepolitik synpunkt torde det vara av intresse att undersöka,
huru förhållandet mellan konsumtionsskatterna och den totala statsskattebördan
skulle gestalta sig enligt de av beredningen gjorda beräkningar.
Man finner då, att enligt den framlagda tablån konsumtionsskatterna år
1915 beräknats till 135 569 000 kronor, eller 67,5 % av det till 200 715 000
kronor beräknade hela skattebeloppet, och 1923 till 147 085 000 kronor,
vilket utgör 63,o % av den totala skattesumman, 233 338 000 kronor. Om
man medräknar de förhöjningar i stämpelskatten samt inkomst- och förmögenhetsskatten,
som beredningen sammanställt i tab. A, blir konsumtionsskatternas
andel i hela skattebeloppet år 1915 65,6 % och år 1923
61,2 /; och om även de av beredningen i tab. B. sammanförda skatteförhöjningarna
tagas med i beräkningen, sjunker konsumtionsskatternas andel
i den totala skattesumman till 63,9 % år 1915 och 59,4 % år 1923.

Vill man i förevarande avseende åstadkomma en jämförelse med
förhållandena under den senast förflutna tiden, måste man för att erhålla
jämförliga siffror bland statsinkomsterna medräkna även den del av brännvinsmedlen,
som utgått till landsting, städer och hushållningssällskap.
Man finner då, att vid en sådan beräkning konsumtionsskatterna utgjort
år 1904 . . 105 560 000 kr. eller 78''S % av samtliga till 134 850 000 kr. uppgående skatter
» 1907 . . 115 383 000 > » 74 6 % » » > 154 703 000 » »och

> 1911 . . 123 689 000 » > 69''4 % » > » 178156 000 » > »

Härav framgår, att den relativa minskning i konsuintionsbeskattningen,
som ägt rum under den senare tiden, och som lärer kunna i viss
mån betraktas såsom en utjämning i skattebördan till förmån för de mindre
bemedlade, skulle enligt beredningens beräkning komma att under nästa
tioårsperiod alltjämt fortgå. Skulle riksdagen emellertid besluta ännu starkare
verkande restriktiva åtgärder i spritdryckslagstiftningen eller vidtaga ingripande
förändringar i tullsystemet i riktning av tullinkomsternas minskning,
kommer självklart denna utveckling att ännu mera påskyndas. Givetvis
måste i så fall, i den mån statsutgifterna icke kunna begränsas, nya inkomstkällor
uppsökas utöver de här ifrågasatta, en fråga, på vilken beredningen
emellertid icke ansett sig för närvarande hava anledning att ingå.

Ang. möjlig- Enligt planen för den föreliggande ekonomiska utredningen skulle

heten av re- Jennas syfte vara »att åstadkomma ett underlag för bedömandet av vilka
utgiftsbe- belopp, som för försvarsväsendet kunna under jämförelse med och behörigt
rakningen, tillgodoseende av andra statsändamål anses disponibla under perioden i
fråga». Då ovanberörda överskott ju komme att ökas, därest vid en sådan
jämförelse befunnes, att de för »andra statsändamål» av beredningen beräknade
utgifterna kunde reduceras, blev efter beräkningarnas framläggande
inför försvarsberedningarnas plenum till första beredningen remitterad
frågan, på vad sätt och i vilken omfattning, därest en dylik åtgärd framdeles
under beredningarnas arbeten funnes nödig, en reducering av de
beräknade civila utgifterna för åren 1915—1923 syntes kunna äga rum,
särskilt huruvida härvid en ytterligare revision av de särskilda utgiftsposterna
borde ske eller om måhända lämpligare någon allmän procentuell
nedsättning borde vidtagas med ledning av den gångna tidens erfarenhet
i vad mån framställda anslagskrav blivit vid frågornas behandling inför
Kungl. Maj:t och riksdagen reducerade. Denna fråga besvarades av beredningen
sålunda:

»Vad först angår möjligheten att i detalj underkasta de beräknade
utgiftsposterna förnyad granskning, vill beredningen erinra om sitt förut

gjorda uttalande, att beredningen givetvis ej kunnat inlåta sig på en så
ingående detaljgranskning, som skulle hava erfordrats för prövning av,
huruvida utgifterna måste komma att under ifrågavarande period uppgå
till de av vederbörande förvaltningsmyndigheter eller kommittéer angivna
belopp, men att de av dessa myndigheter framlagda beräkningarna borde
kunna anses i stort sett giva en föreställning om den blivande utvecklingen,
om också denna i verkligheten kunde bliva långsammare än myndigheterna
beräknat. Då möjligheterna för beredningen att verkställa en sådan detaljgranskning,
som nyss är nämnd, icke äro större nu än tillförene, och resultaten
av en dylik alltså måste bliva mer eller mindre godtyckliga, har
beredningen funnit sig icke kunna på den sålunda antydda vägen verkställa
någon reduktion av de beräknade siffrorna.

En undersökning i vad mån under senare tid framställda anslagskrav
blivit vid frågornas behandling inför Kungl. Maj:t och riksdagen reducerade
skulle kräva längre tid än som nu stått till buds och torde för övrigt enligt.
beredningens mening knappast kunna förväntas lämna något mera tillförlitligt
resultat. Beredningen har emellertid för de senaste åren jämfört
beloppet av de utav Kungl. Maj:t i statsverkspropositionerna under de särskilda
civila huvudtitlarna äskade anslag med de av riksdagen enligt fastställda
riksstater i sådant avseende beviljade. Härvid har emellertid icke
med .säkerhet framgått något annat resultat än att en viss bekräftelse
vunnits på riktigheten av ovanberörda uttalande därom, att utvecklingen
i allmänhet varder långsammare än som av vederbörande från början
planeras. Enligt beredningens mening synes också en reduktion i de
beräknade utgifterna kunna förväntas snarare i följd av ett sådant framskjutande
i tiden av den tilltänkta utvecklingen än genom direkta minskningar
i de beräknade beloppen. Vilken inverkan på de av beredningen
framlagda utgiftssiffrorna ett dylikt framskjutande kan antagas utöva, är
naturligtvis ytterst vanskligt att beräkna. Det synes dock antagligt, att
en minskning med någon million i de av beredningen för de särskilda
åren beräknade slutsummor kan av sådan anledning uppkomma.»

Härvid torde emellertid böra erinras därom, att en definitiv avvägning
mellan civila och militära utgifter på utredningens nuvarande stadium
icke kunnat äga rum.

Till beredningens handläggning remitterades vidare av försvars- Ang. pre! iberedningarna
i plenum frågan om, vilken ungefärlig utgångspunkt för ™inär ut,
beräkning av försvarsutgifternas storlek under perioden 1915—1923, som 9förberäkmed
ledning av beredningens förut gjorda uttalanden och de däri upp- nins9va^n{ör''
tågna olika alternativ för de s. k. »överskotten» borde preliminärt fast- gifternas

storlek.

ställas. I anledning av denna remiss avgav beredningen följande yttrande
:

»Då denna fråga nu remitterats till beredningen, innan någon upplysning
vunnits, i vad mån de inom övriga försvarsberedningar pågående
utredningar kunna komma att öva inverkan på utgifterna för landets försvar,
kan tydligen vid den framställda frågans besvarande någon hänsyn
till eventuellt förestående förändringar i försvarsväsendet icke av första
beredningen tagas. Vid sådant förhållande lärer någon annan utgångspunkt
för frågans bedömande icke kunna anläggas än att man tillser,
i vad mån de nuvarande försvarsutgifterna rymmas inom ramen av de olika
alternativ för de s. k. »överskotten», som framlagts i beredningens slutsammanfattning.
Man finner då, att försvarskostnaderna, utgifterna för
det militära pensionsväsendet oberäknade, enligt räkenskaperna uppgingo
år 1911 till 81 435 000 kronor och år 1912 till 84 825 000 kronor, samt
i 1913 års riksstat beräknats till 78 741 000 kronor och i 1914 års riksstat
till 80 635 000 kronor. 1 dessa siffror ingår kostnad för nyanskaffning
av krigsfartygsinateriel med 1 854 000 kronor år 1911, 1 370 000 kronor
år 1912, 3 500 000 kronor år 1913 och 2 500 000 kronor år 1914. 1 Att
dessa utgifter stannat inom nämnda belopp, lärer kunna anses hava berott
därav, att frågan om typerna för den nya fartygsmaterielen icke ännu blivit
löst. Om hänsyn tages till detta förhållande, torde de nuvarande årliga
försvarskostnaderna icke kunna i själva verket uppskattas lägre än i medeltal
till omkring 83 millioner kronor.

Då det nu gäller att bedöma förhållandet mellan denna aktuella
försvarskostnad och de av beredningen förut upptagna alternativa »överskotten»,
torde först böra erinras, att under den period, 1915—1923, som
beräkningen skall avse, försvarsutgifterna lika litet som övriga statsutgifter
torde kunna hållas stabila, eller vid samma belopp mot periodens slut
som vid dess början, utan det torde ligga i sakens natur att, om ej försvarsväsendet
skall gå tillbaka, en successiv stegring i kostnaden måste
beräknas.

De tre särskilda, förut framlagda alternativ för »överskotten» uppgå
i årligt medeltal, det första till 72 470 000 kronor, det andra till 80 600 000

1 Härvid må erinras, att för nyanskaffning av krigsfartygsinateriel av riksdagen anvisades
för år 1911 2 443 000 kronor och för år 1912 4 630 000 kronor, av vilka belopp
alltså cn stor del ingått bland de vid 1912 års slut å anslaget befintliga reservationer, utgörande
omkring 8 280 000 kronor. Om de sålunda för åren 1911 och 1912 anvisade
belopp i sin helhet medtagas i beräkningen, blir det årliga medeltalet av försvarsutgifterna
för åren 1911—1914 82 370 000 kronor, vari kostnad för nyanskaffning av krigsfartygsmateriel
ingår med 3 268 000 kronor.

kronor och det tredje till 87 010 000 kronor. Med en successiv årlig stegring
om exempelvis en million kronor skulle alltså enligt det första alternativet
ifrågavarande utgiftspost kunna växa från 68 470 000 kronor år 1915
till 76 470 000 kronor år 1923, enligt det andra från 76 600 000 kronor
år 1915 till 84 600 000 kronor år 1923 och enligt det tredje från 83 010 000
kronor år 1915 till 91 010 000 kronor år 1923.

Då detta tredje alternativ till sin sålunda beräknade utgångssiffra
närmast ansluter sig till de nuvarande försvarskostnaderna och, såsom
förut framhållits, det för närvarande ej kan bedömas, vilka förändringar
i dessa kostnader, som kunna betingas av de övriga beredningarnas utredningar,
torde härav följa, att detta tredje alternativ mest agnar sig till
utgångspunkt för ett preliminärt fastställande av försvarsutgifterna åren
1915—1923.»

Detta uttalande blev av försvarsberedningarna i plenum återremitterat
till första beredningen för närmare utredning i visst angivet avseende.
I anledning härav anmodade beredningen överdirektören L. Widell att
i fråga om länderna Sverige, Danmark, Norge, Holland och Belgien
intill närvarande tid fullfölja den utredning rörande försvarsutgifternas
förhållande till andra utgifter, som herr Widell verkställde för 1907 års
försvarskommittés räkning, ävensom att, där så ske kunde, dels låta denna
utredning även omfatta Rumänien, Serbien och Bulgarien, dels ock verkställa
utredning angående beskattningen i samtliga nämnda länder, därvid,
i den mån sådant vore möjligt, även uppgifter rörande kommunalskatter
borde inhämtas.

Efter fullgjort uppdrag avlämnade överdirektören Widell till beredningen
följande redogörelse:

Försvarsutgifter och andra statsutgifter.

Siffrorna i bifogade tabell äro för de tidigare åren hämtade från Jämförelse
den i 1907 års försvarskommittés betänkande såsom bilaga D meddelade
redogörelse för »försvarsutgifterna i Sverige och vissa främmande stater», länder.
till vilken hänvisas. Den enda ändring, som vidtagits i dessa siffror, är,
att utgiftskvoterna per invånare i vissa fall omräknats med användande av
nu kända, tillförlitligare folk mängdsuppgifter. De nya uppgifterna i tabellen
äro beräknade på samma sätt som de nyssnämnda äldre och äro
sålunda fullt jämförbara med dessa. Beräkningarna grunda sig för samtliga
stater utom Serbien på budgeterna; för Serbien hava de definitiva

räkenskaperna använts, då utgifter utom budgeten här förekomma till betydande
belopp.

För Bulgarien och Serbien har ej varit möjligt att frånskilja utgifterna
för det militära pensionsväsendet från pensionsutgifterna i övrigt,
för Serbien har ej heller amorteringen å statsskulden kunnat frånräknas
från ränteutgifterna. Det har därför blivit nödvändigt att omräkna uppgifterna
för Sverige år 1914, för att Sveriges siffror skola bliva jämförbara
med de båda andra ländernas. Beträffande Rumänien kunna inga
uppgifter meddelas, då den rumäniska budgeten icke är tillgänglig i översättning
till något av de stora kulturspråken.

Huru de olika posterna på budgeterna grupperats framgår närmare
av följande redogörelse.

Sverige. (Åren 1912—1914.)

Försvar sutgifter. Hit har hänförts: samtliga anslag under fjärde
huvudtiteln, 19i2 56 716 900 kr., 1913 55 125 100 kr., 1914 55 234 100
kr.; anslagen under femte huvudtiteln, utom de till handeln, 1912 24 759 571
kr., 1913° 23 556 071 kr., 1914 25 400 671 kr.; anslagen under tionde huvudtiteln
för det militära pensionsväsendet, 1912 4 197 653 kr., 1913
4 250 269 kr., 1914 4 373 297 kr.; summa 1912 85 674 124 kr., 1913
82 931 440 kr., 1914 85 008 068 kr.

Ränta å statsskuld. Bruttobeloppet utgör: 1912 22 106 900 kr.,
1913 23 981 000 kr., 1914 25 540 800 kr. Avräknas härifrån ränta å
statens utlåningsfonder, 1912 3 886 600 kr., 1913 3 791 500 kr., 1914
4 286 000 kr., erhållas nettobeloppen: 1912 18 220 300 kr., 1913 20 189 500
kr., 1914 21 254 800 kr.

Övriga egentliga utgifter. Slutsumman för »verkliga utgifter» i riksstaten
utgör: 1912 195 39Ö 300 kr., 1913 202 297 300 kr., 1914 214 864 400
kr. Härifrån avgå försvarsutgifterna och bruttoutgifterna för ränta å statsskulden,
ävensom, för erhållande av siffror, jämförbara med de föregående
årens, terminsavgifter från läroverken, 1912 540 000 kr., 1913 och 1914
500 000 kr., samt utgifterna för riksförsäkringsanstalten, försäkringsjnspektionen,
mynt- och justeringsverket, patent- och registreringsverket samt
bankinspektionen, 1912 1 589 500 kr., 1913 1 640 700 kr., 1914 1 684 345
kr. Återstoden, 1912 85 479 776 kr., 1913 93 244 160 kr., 1914 102131187
kr., utgör »övriga egentliga utgifter».

Norge. (Finansåret 1913—1914.)

För svar sutgifter. Bruttoutgifterna under »hovedpost» XI (»administrationsgrene
under försvarsdepartementet») utgöra 25 619 782 kr. Härifrån
avgå bidrag till »Norges riksförbund for idraet», »Norges livredningsselskab»,
»Norsk luftseiladsforening» och »det 8:de nationale tura- og idrmtsstmvne»,
tillsamman 46 000 kr., vidare utgifter för »Norges geografiske
opmaaling», 549 200 kr., »fyr-, merke-og ringvaesenet», 1 454 792 kr., »redningsvmsenet»,
31 610 kr., »lodsvaesenet», 127 340 kr., samt »navigationsog
maskinisteksamensvaesenet m. v.», 134 500 kr., och slutligen uppbördsmedel,
209 100 kr., summa 2 552 542 kr. Däremot fillkommer: ministerns
avlöning, 12 000 kr., departementet (ej fullständiga uppgifter), 90 900 kr.,
vissa kommittékostnader, 8 000 kr., »hovedpost» XII (»til dikning av ekstraordinaere
forsvarsutgifter m- v.»), 2 400 000 kr., under »ekstraordinaert budget»
III (til ekstraordinaere forsvarsforanstaltninger»), 405 000 kr., samt
vissa pensionsutgifter, som med ledning av upplysningar, vilka benäget
meddelats av chefen för norska statistiska centralbyrån, torde kunna anslås
till omkring 300 000 kr., tillsamman 3 215 900 kr. Försvarsutgifterna
kunna sålunda beräknas till 26 283 140 kr.

Ränta a statsskuld. Bruttoutgifterna för statsskulden upptagas till
17 730 762 kr. Härifrån avgå amorteringsanslag, 5 358 099 kr., samt räntor
å statens utestående fordringar, hypoteksbankens och »arbeiderbank o»
boligbankens» grundfonder, statskassans kontanta behållning och statens
reservfond, 4 571 400 kr. Nettoutgifterna för ränta utgöra alltså 7801263 kr.

Övriga egentliga utgifter. Budgetens utgiftssida slutar på ett belopp
av 159 702 100 kr. Härifrån avgår: utgifter för försvaret (uppbördsmedlen
inräknade, 26 492 240 kr., bruttoutgifter för statsskulden, 17 730762
kr., utgiftsanslagens uppbördsmedel, 5 397 509 kr., utgifter för anskaffande
av inkomstgivande egendom och avsättning till fonder, 18 978 536 kr.,
samt driftkostnader, 42 605 947 kr., tillsamman 111 204 994 kr. Återstoden,
48 497 106 kr., utgör »övriga egentliga utgifter».

Danmark. (Finansåret 1913—1914.)

^ Forsvarsutgifter. Hit höra utgifterna för försvarsministern in. in.,
21 000 kr., skytteföreningar, 104 000 kr., inkvarteringsersättning, 438 943
kr., utskrivnings väsendet, 349 089 kr., krigsministeriet utom generalstabens
topografiska avdelning, 19 453 223 kr., sjöförsvaret, 7 577 143 kr., samt

3—140497. II.

militära pensioner (Finanslov § 22: I: F; II; III samt av I: A ett belopp
av omkring 1 200 000 kr.), 3 045 800 kr., summa 30 989 198 kr.

Ränta ä statsskuld. Bruttobeloppet utgör 12 337 162 kr. Härifrån
avgår ränta å vissa behållningar och utestående fordringar, 3 350 024 kr.
Nettoutgifterna utgöra alltså 8 987 138 kr.

Qviga egentliga utgifter. Summan av »Löbende Utgifter» utgör
104 804 334 kr. Härifrån avgår: försvarsutgifter, 30 989 198 kr., ränta å
statsskuld (brutto), 12 337 162 kr., samt utgifter för patentverket in. m.,
232 800 kr., tillsamman 43 559 160 kr., men tillkommer på inkomstsidan
upptagen förlust på statsprovningsanstalten, 14 430 kr. Beloppet av »övriga
egentliga utgifter» beräknas sålunda till 61 259 604 kr.

DO o o

Nederländerna. (År 1913.)

Försvarsutgifter. Härunder ingå följande utgifter: för milis m. in.,
78 775 f., sjöförsvaret, 16 964 953 f., lantförsvaret med undantag av topografiska
anstalten, 33 568 251 f., summa 50 611 979 f. Härifrån avgå
vissa inkomster, 557 750 f., vadan nettoutgifterna utgöra 50 054 229 f.

Ränta å statsskuld. Bruttoutgifterna utgöra 32 504 430 f., varifrån
avgå inkomster, 4 480 729 f. Nettoutgifterna utgöra alltså 28 023 701 f.

Övriga egentliga utgifter. Utgiftsstaten (tilläggsbevillningar inbegripna)
slutar på ett belopp av 233 369 007 f. _ Härifrån avgår: försvarsutgifter
(brutto) 50 611 979 f., ränta och amortering a statsskulden (brutto),
38*027 430 f., utgifter för myntverket, 1 150 003 f., domäner m. m.
780 760 f., järnvägar, 4 875 475 f., post, telegraf, telefon och postsparbank,
23 692 628 f., samt vissa inkomster, 9 168 927 f., summa 128 3t)7 202 t.
Återstoden, 105 061 805 f., utgöra »övriga egentliga utgifter».

Belgien. (År 1913.)

Försvarsutgifter. Hit hava hänförts följande utgifter: av statsskuldens
budget »réniunération en matiére de milice», 13 656 000 fr., av inrikesministeriets
budget »milice», 169 000 fr., och »garde civique», 976 790 fr.,
krigsministeriets budget, 78 041 147 fr., av budgeten för offentliga arbeten
utgifter för kasernbyggnader in. in., 3 188 900 fr., av budgeten för »dépenses
extraordinaires» utgifter under inrikesministeriet för »tri national»,
300 000 fr., och under krigsininisteriet 26 162 000 fr., summa 122 793 837 fr.

Ränta å statsskuld. Räntan å den egentliga statsskulden utgör
127 181 849 fr. Härtill kommer »annuités diverses», 21 688 319 fr., vari
dock även ingår amortering till obekant belopp, »autres charges» (utom

förvaltningskostnaderna), 63 821 fr., samt »intéréts sur cautionnements
et consignations», 2 513 050 fr., summa 151 447 039 fr. Härifrån avgår
ränta å statskassans behållning, 1 100 000 fr., samt å »fonds de cautionnements
et de consignations», 2 800 000 frv Nettoutgifterna utgöra alltså
147 547 039 fr.

Övriga egentliga utgifter. Hit hava hänförts följande utgifter: av
statsskuldens budget förvaltningskostnader m. in., 301 200 fr., samt civila
pensioner m. in. 28 343 444 fr.; »budget des dotations», 5 543 050 fr.;
justitieministeriets budget, 31 882 733 fr.; utrikesministeriets budget,
4 990 686 fr.; inrikesministeriets budget med undantag av ovan omnämnda
utgifter, 6 756 015 fr.; ministeriets för vetenskap och konst budget
42 373 029 fr.; industri- och arbetsministeriets budget utom utgifterna för
justering, 27 098 600 fr.; av marin-, post- och telegrafministeriets budget
utgifterna för central förvaltning, 507 110 fr., »månne» (lotsväsende m. in.)
8 975 299 fr.; gendarmeriets budget, 9 501 800 fr.; finansministeriets budget
med undantag av utgifterna för doinänförvaltningen, 24 696 150 fr.;
ministeriets för åkerbruk och offentliga arbeten budget med undantag av
utgifter för domänskogarna samt för byggande av kaserner m. in.,
34 685 707 fr., varibland dock även ingå utgifter för underhåll av kaserner
och deras inventarier; kolonialministeriets budget, 1 421 483 fr.; budgeten
för »dépenses extraordinaires» med undantag av förut nämnda utgifter
för försvarsändamål samt utgifter för anskaffande av inkomstgivande egendom
o. d., 14 343 000 fr.; osumma 241 419 306 fr. Härifrån avgå vissa
inkomster, 15,145 124 fr. Återstående 226 274 182 fr. utgöra »övriga
egentliga utgifter.»

Bulgarien. (År 1911.)

För sv ar sutgifter. Utgifterna, utom militära pensioner, utgöra brutto
39 642 061 fr., varifrån avgå inkomster, 120 000 fr. Nettobeloppet ufo-ör
sålunda 39 522 061 fr.

Ränta och amortering ä statsskuld. Bruttoutgifterna, vissa omkostnader
inräknade, uppgå till 36 873 356 fr., varifrån avgå ränteinkomster,
330 000 fr. Nettoutgifterna utgöra alltså 36 543 356 fr.

Övriga egentliga utgifter. Ordinarie budgeten slutar på 178 395 443 fr.
(Extra ordinarie budgeten omfattar utgifter för anskaffande av inkomstgivande
egendom). Härifrån avgår: försvarsutgifter (brutto) 39 642 061 fr.,
ränta och amortering å statsskuld (brutto), 36 873 356 fr., driftkostnader
för inkomstgivande företag och monopoler, 29 581 468 fr., samt vissa inkomster,
7 984 300 fr. Återstoden, 64 314 258 fr., utgör »övriga egentliga
utgifter.»

Serbien. (År 1911.)

Försvarsutgifter. Krigsministeriets utgifter (utom för »corps^ de
frontiére», »gendarmerie» och triangelmätning) utgöra 23 101 403 fr. Utom
budgeten äro uppförda 116 459 fr. (sannolikt ofullständiga uppgifter).
Härifrån avgå inkomster, 386 292 fr., vadan netto utgifterna uppgå till
22 831 570 fr. I denna summa ingå dock ej militära pensioner.

Ränta och amortering å statsskuld. Utgifterna härför på budgeten
utgöra 33 258 437 fr., vartill komma utom budgeten uppförda utgifter
för återbetalning av äldre statslån, 8 053 512 fr. Härifrån avgå ränteinkomster,
2 911 786 fr., vadan nettoutgifterna utgöra 38 400 163 fr.

Övriga egentliga utgifter. Samtliga utgifter (på eller utom budgeten)
utgjorde 130 *618 712 fr. Härifrån , avgår: försvarsutgifter (brutto),

23°217 862 fr., utgifter för statsskulden (brutto) 41 311 949 fr., driftkostnader
för inkomstgivande företag och monopoler samt utgifter för nyanläggningar
vid dito, 25„739 280 fr., samt vissa inkomster, 904 764 fr.,
summa 91 173 855 fr. Återstoden, 39 444 857 fr., utgör »övriga egentliga
utgifter.»

JÄMFÖRELSE

MELLAN FÖRSVARSUTGIFTER OCH ANDRA UTGIFTER I SVERIGE
NORGE, DANMARK, NEDERLÄNDERNA, BELGIEN, SERBIEN OCH

BULGARIEN.

Försvarsutgifter och

Länder.	År.	Försvarsut- gifter.	Ränta å statsskuld.	Övriga egentliga utgifter.	Samtliga egentliga utgifter.	D:o utom ränta ä stats-skuld.
		Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
''	1902—06	74 005 173	9 772 917	56 966 369	140744 459	130 971542
	1910	85 665 653	14 869 698	78 265197	178800 548	163 930 850
i	1911	79 884 488	15 348 925	80 233 262	175 466 675	160117 750
] Sverige.........	1912	85 674124	18 220 300	85 479 776	189 374 200	171153 900
	1913	82 931 440	20 189 500	93 244 160	196 365100	176 175 600
	1914	85 008 068	21 254 800	102 131187	208394 055	187 139 255
f	1902/05—06/07	20399 221	6 848 945	30 853 570	58101 736	51 252 791
j Norge.........< 1	1910-11	19 694 100	7 255 509	37 790 992	64 740 601	57 485 092
1913-14	26 283 140	7 801 263	48 497 106	82 581 509	, 74 780 246
I	1902/03-06/07	21 291 893	5 769 937	41 622 778	68 684 608	62 914 071
Danmark........<	1910-11	31 738 189	6 509 100	56 399 774	94 647 063	88137 963
I V	1913—14	30 989 198	8 987 138	61 259 604	101235 940	92 248802
\|	1902—06	60 696 950	37 751 356	107 280085	205 728391	167 977 035
Nederländerna.....<	1909	64 980 752	41313 367	131352 836	237 646 955	196 333 588
1	1913	75 081 343	42 035 552	157 592 708	274 709 603	232 674 051
1	1902—05	i 48 560 816	77092 806	»)152 743 770	278 397 392	201304 586
Belgien........j	1910	1 52 318 114	94 992 856	•)165 015 882	312 326 852	217 333 996
1913	\| 88 411563	106 233 868	162 917 411	357 562 842	251328 974

Länder. ’	År.	Försvarsut-gifter utom militära pen-sioner.	Ränta ocli amortering å statsskuld.	Övriga egentliga utgifter.	Samtliga egentliga utgifter.	D:o utom 1 ränta och j amortering 1 å statsskuld. \|
		Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Sverige.........	1914	80 634 77*	27 691800	106 504 484	214 831 055	187139 255 \|
Bulgarien........	1911	28 455 884	26 311 216	46 306 266	101 073 366	74 762 150
Serbien.........	1911	16 438 730	27 648117	28 400 297	72 487 144	44 839 027

i) Häri ingå sannolikt även vissa utgifter för anskaffande av inkomstgivande egendom.

andra statsutgifter.

Försvarsutgifter.	Ränta å statsskuld.	Övriga egentliga utgifter.	Samtliga egentliga ut-gifter. i Kronor per inv.
Kronor per i ny.	% av samt-liga egentliga utgifter.	% av d:o utom ränta å statsskuld.	Kronor per inv.	% av samt-liga egentliga utgifter.	Kronor per inv.	% av samt-liga egentliga utgifter.
14ll	52-6	56-5	1-86	6-9	10-86	405	26-83
15-58	47-9	52-3	2-70	8-3	14-23	43-8	3251
14 41	45-5	49-9	2-77	8-8	14-48	45-7	31-66
15-35	45-3	50-1	3-26	9-6	15-31	45-1	33-92
14-76	42-2	47-1	3-59’	10-3	16-59	475	34-94
1502	40-8	454	3-76	102	18-04	490	36-82
8-89	351	39-8	2-98	11-8	13-44	531	25-31
8-23	30-4	34-3	303	11-2	15-78	58-4	27-04
10-68	31-8	35-1	317	9-5	19-72	58-7	33*57 1
8-39	310	33-8	2-27	8-4	1640	60-6	27-06
11-56	33*5	36''0	2-37	6-9	20-55	59-6	34-48
10-91	300	33-6	317	8-9	21-57	60-5	35-05
11-09	29-5	36-1	690	18-3	19''62	52-2	37-61
11-08	,27-3	331	7-05	17-4	22-41	55-3	40-54
12-20	27-3	32-3	6-83	15-3	25-61	57-4	44-64
615	17-4	24-1	11-04	27-7	21-88	54-9	39-87
7-06 ''	16-8	24-1	12-82	30-4	22-27	52-8	4215
11-65	24-7	35-2	\| 14''00	29-7	21-46	45-6	47-11

Försvarsutgifter utom militära pensioner.	Ränta och amortering ä statsskuld.	1 Övriga egentliga utgifter.	Samtliga
Kronor per inv.	% av samt-liga egentliga utgifter.	% av d:o utom ränta och amortering å statsskuld.	Kronor per inv.	% av samt-liga egentliga utgifter.	Kronor per inv.	% av samt-liga egentliga utgifter.	egentliga ut-gifter. Kronor per inv.
14-26	37-5	431	489	12-9	18-82	49-6	37 96
6-54	28-2	38-1	6-05	26-0	10-65	45-8	2324
5-60	22-7	36-7	9-42	38-1	9-68	39-2	24-70

Beskattningen.

Vid beräknandet av siffrorna i bifogade tabell har begreppet »skatt»
begränsats på samma sätt som i den svenska riksstaten efter dess nya
uppställning. Således hava fyr- och båkmedlen samt kontrollstämpelmedlen
i Sverige och motsvarande statsinkomster ävensom lotsavgifter i de
främmande länderna icke räknats såsom skatter. De i tabellen meddelade
siffrorna äro därför icke fullt jämförbara med de i »Sveriges officiella statistik
i sammandrag», 1913: tab. 117 uppförda, liksom ej heller med de i
1907 års försvarskommittés betänkande meddelade. — Upplysningar om de
särskilda skattetitlarna inhämtas av följande redogörelse för det sätt, varpå
siffrorna för de olika länderna erhållits. Uppgifterna avse städse influtna
belopp, där ej annat uttryckligen säges. — Rörande beskattningen i Belgien
kunna inga siffror meddelas, då den senaste statistiken över primärkommunernas
finanser avser ett så långt tillbaka liggande år som 1892.
För Bulgarien och Serbien hava ej heller uppgifter lämnats, då en jämförelse
mellan beskattningen i dessa länder och i Sverige knappast kan erbjuda
något nämnvärt intresse.

Sverige. (År 1911.)

Skatter till staten.

Konsumtionsskatter. Tullmedel (utom lastpenningar), 59 841 289
kr., brännvinstillverkningsskatt, 21 856 196 kr., brännvinsförsäljningsmedel,
19 099 885 kr., punschskatt, 1 743 532 kr., maltskatt, 5 059 421 kr., sockerskatt,
18 815 673 kr., summa 126 415 996 kr.

Övriga skatter. Mantalspenningar, 842 764 kr., inkomst- och förmögenhetsskatt,
33 028 480 kr., bevillning av fast egendom samt av inkomst,
2 668 586 kr., bevillningsavgifter för särskilda förmåner och rättigheter,
med inräknande av kommunernas andel i artistskatten, 425 271 kr., stämpelmedel,
17 763 683 kr., lastpenningar, 705 975 kr., skogsvårdsavgift,
853 695 kr., summa 56 288 454 kr.

Skatter till kommunerna.1

(Inga av konsumtionsskatts natur.)

Till landstingen. Landstingsskatt, 5 881 939 kr., sjukvårdsavgift,
898 383 kr., bidrag till skjutsentreprenader (år 1910), 289 iö2 kr., summa
7 069 484.

Till väghållning sdistrikten. Vägskatt och vägunderhåll in natura
10 836 287 kr.

Till städerna och köping skommunerna. Utdebiterade på den beskattningsbara
inkomsten, 49 205 122 kr., utdebiterade på fastighetsvärdet,
190 523 kr., personliga avgifter, 278 259 kr., utdebiterade efter annan eller
e.J uppgiven grund, 844 608 kr., influtna restantier av föregående års utskylder
(ofullständiga uppgifter), 764 734 kr., av bouppteckningar m. in.,
o37 686 kr., skogsaccis, 2 081 kr., hundskatt, 199 792 kr., summa
52 022 805 kr.

Till landskommunerna. Utdebiterade på den beskattningsbara inkomsten,
30 683 542 kr., utdebiterade på hemmantalet, 12 723 kr., personliga
avgifter, 736 876 kr., utdebiterade efter annan eller ej uppgiven grund,
6 031 832 kr., naturapersedlar, 130 984 kr., influtna restantier av föregående
års utskylder (ofullständiga uppgifter), 813 999 kr., fattigvård in natura
^ ™tehjon m. fl. 159 261 kr., skogsaccis, 1 165 299" kr., hundskatt,

407 122 kr., summa 40 141 638 kr.

Till municipalsamhällena (köpingar, som icke bilda egna kommuner,
inräknade). Utdebiterade på den beskattningsbara inkomsten (influtna restantier
inräknade), 520 653 kr.

Summa skatter till kommunerna (utom tingslagen), 110 590 867 kr.

Norge. (För staten finansåret 1910/11, för kommunerna året 1910.)

Skatter till staten.

Konsumtionsskatter. Tullmedel utom »laste- og fyravgifter», 48 282 913
kr., brännvinstillverkningsskatt, 2 083 473 kr., brännvinsförsäljningsmedel
kommunernas andel inräknad (år 1910), 3 304 402 kr., maltskatt, 3 221 625
kr., eterskatt, 59 045 kr., tobaksskatt, 30 903 kr., summa 56 982 361 kr.

Övriga skatter. Inkomst- och förmögenhetsskatt, avkortnino-ar frånräknade,
7 783 670 kr., skatt på utländska handelsresande, 197°273 kr
stämpelskatter, 2 011 906 kr., arvsskatt, 1 595 886 kr., »otteprocentskat og

1 Rörande skatter till tingslagen saknas uppgifter.

i—140497. il. ,

tiendevogsleding», 386 kr., departements- och rättssportler, 1 234 965 kr.,
summa 12 824 086 kr.

Skatter till kommunerna.

Konsumtionsskatter. Avgifter för försäljning av öl och vin samt på
landsbygden brännvin (år 1908), 447 382 kr. OE0010

Övriga skatter. »Herredsskat», 16 381 070 kr., »amtsskat», 4 358 818
kr., skoldistrikts samt verks och bruks särskilda skatter, 443 988 kr., »bjskat»,
24 653 946 kr., (samtliga förestående uppgifter avse de debiterade
beloppen), avgifter av handlande på landsbygden (år 1908), 290 105 kr
vissa avgifter i städerna (år 1908), 495 460 kr., hundskatt (år 1908),
186 394 kr., summa, 46 809 781 kr.

Danmark. (Finansåret 1910/11.)

Skatter till staten.

Konsumtionsskatter. Tullmedel (packhus- och frilageravgiftei inräk
nade), 33 446 785 kr., brännvinstillverkningsskatt, 4 179 011 kr., ölskatt,

6 345 077 kr., sockerskatt, 3 462 213 kr., summa 47 433 086 kr. Härifrån
avgå restitutioner m. m., 1 705 226 kr. Återstoden utgör 45 727 860 kr.

Övriga skatter. Fastighetsskatter, 5 845 418 kr., inkomst- och förmögenhetsskatt,
12 009 911 kr., rangskatt, 63 273 kr., skatt av handelsresande,
176 218 kr., skatt av krögare och brännvinshandlande (ej konsumtionsskatt),
172 940 kr., avgift av automobiler, 11 344 kr., stämpelskatt,
5 468 605 kr., arvsskatt, 2 483 959 kr., avgift vid fastighetsöverlåtelse,
1 369 392 kr., rätts- och departementssportler, 3 404 797 kr., skatt å vadhållning
vid kapplöpningar, 114 681 kr., summa 31 120 538 kr.

Skatter till kommunerna.

(Inga av konsumtionsskatts natur.)

Kommunalskatt: till Köpenhamn, 13 911 305 kr., till Frederiksberg*
3 164 000 kr., till övriga städer, 13 153 000 kr., till landskommunerna,
22 556 000 kr., till »amtsrepartitionsfondene», 7 245 000 kr., näringsskatter
m. fl. avgifter (däribland hundskatt), 3 036 000 kr., naturaprestationer till
landskommunerna 380 000 kr., kyrkliga utskylder (1909/10), 1 230 321
kr., vissa avgifter till amtsfattigkassorna (1909/10), 26 072 kr., summa
64 701 698 kr.,

Nederländerna. (År 1910.)

Skatter till staten.

Konsumtionsskatter. Tullmedel, 13 331 000 f., brännvinsskatt 28 311 000
f., vinskatt, 1 659 000 f., öl- och ättikskatt, 1 361 000 f., sockerskatt,
23 674 000 f., saltskatt, 1 814 000 f., slaktskatt, 5 417 000 f., skatt av silver-
och guldarbeten, 466 000 f., summa 76 033 000 f.

Övriga skatter. Direkta skatter, 46 764 000 f., stämpelskatt o. d.,
13 248 000 f., arvsskatt, 14 698 000 f., summa 74 710 000 f.

Skatter till kommunerna.

Konsumtionsskatter. Utskänkningsavgifter, 965 000 f.

Övriga skatter. Till provinserna 4 704 000 f., till kommunerna
40 600 000 f., summa 45 304 000 f.

Ludvig Widell.

B e s k a 1t -

Länder och år.		S	katter till s1	a t e	n.			Ska	t t e r
Konsumtionsskatter. Övriga skatter.	Summa.	Konsnmtionsskatter.
Kronor.	Kr. pr inv.	^ ay. Kronor, samtl.	Kr. pr inv.	% av samtl.	Kronor.	Kr. pr inv.	Kronor.	Kr. pr inv.	% av samtl. i
Sverige (1911) . . .	126 415 696	2281	69-2 56 288 454	10-16	30-8	182 704 450	32-97	—	—	—
Norge (1910/11, 1910)	56 982 361	2380	81-6 12 824 086	536	18-4	69 806 447	2916	447 382	0-19	09
\| Danmark (1910/11) .	45 727 860	1666	59-5 31 120 538	11-34	40-5	76 848 398	28-00	—	—	—
Nederländerna (1910)	114 050 000	19-32	50-4 1112 065 000	18-99	496	226115 000	38-31	1 447 000	0-25	2-1

Denna utredning blev sedermera föredragen inför försvarsberedningarnas
plenum, varvid densamma jämte första beredningens förut gjorda

it i n g e n.

till k	o m in	u n e	r n a.				Sam	t 1 i g a	ska	t t e r.
Övriga skatter.	Summa.	Konsumtionsskatter.	Övriga skatter.	Summa.
Kronor. I\|	Kr. pr iny.	% av samt!	Kronor.	Kr. pr iny.	Kronor.	Kr. pr inv.	% av samt!	Kronor.	Kr. pr inv.	% av samt!	Kronor.	Kr. pr inv.
110590 867	19-96	100	110590 867	19-95	126 415 996	22-81	43-1	166 879 321	30-11	56-9	293 295 317	52-92
\| 46 809 781	19-55	99-1	47 257163	19-74	57 429 743	23-99	49-1	59 633 867	24-91	509	117 063 610	48-90
1 64 701098	23-67	100	64 701 698	23-57	45 727860	16-66	32-3	95 822 236	34-91	67-7	141 550 096	51-57
67 956 000	11-51	97-9	69 403 C00	11-76	115 497 000	19-57	39-1 \|jl80 021000	30-50	60-9	295 518000	50-07

uttalande angående en preliminär utgångspunkt för beräkning av försvarsutgifternas
storlek lades till handlingarna.

Jämförande
tablåer beträffande

perioderna
1901—1914
samt

1915—1923.

Då första beredningen funnit ensidigt att kunna på ett överskådligt
sätt anställa jämförelse mellan å ena sidan statsverkets inkomster och
utgifter under senast förflutna tiden, eller från och med år 1901, och å
andra sidan beredningens beräkningar för åren 1915 1923, har. bered ningen

för sådant ändamål låtit uppgöra vidfogade åtta tabeller, vilka, så
vitt” angår tiden 1015—1923, varit avsedda att undergå den omarbetning,
gom erfordrats, sedan de s. k. »överskotten» kunnat ersättas med de slutligt
beräknade försvarsutgifterna.

Vad först angår utgifterna, har beredningen ansett en dylik jämförelse
böra i främsta rummet avse de s. k. verkliga utgifterna, då nämligen
utgifterna för kapitalökning, frånsett utgiften för amortering av
statsskulden, mera än de verkliga utgifterna åro av beskaffenhet att kunna
lämpas efter de vid varje statsreglering förekommande särskilda förhållanden,
vilket åter medför, att det vid den nu förevarande utredningen
är av mindre intresse att undersöka förhållandet mellan de belopp, som
vid olika tider anslagits eller beräknats för kapitalbildning. Och då syftemålet
med ovanberörda jämförelse närmast är att kunna överblicka
förhållandet mellan försvarsutgifter och andra utgifter av samma kategori
som dessa, nämligen verkliga utgifter, är detta ytterligare ett skäl, varför
uto-ifterna för kapitalökning i de nu framlagda tabellerna uteslutits.

I det nyss nämnda syftet att få fram den verkliga proportionen
under olika tider mellan utgifterna för å ena sidan försvaret och å andra
sidan övriga statsändamål, har beredningen i de nu framlagda tabellerna
bland försvarsutgifterna inräknat även kostnaderna för det militära pensionsväsendet
och således minskat utgifterna under tionde huvudtiteln med
motsvarande belopp.

För erhållande av sådana siffror för de verkliga utgifterna, att de
för hela tiden 1901—1923 äro sins emellan jämförbara, har beredningen
funnit nödigt att dessutom underkasta såväl den förut oinförmälda statistiska
tabellen för åren 1901—1913 som ock beredningens tablå över utgifterna
för åren 1915—1923 viss bearbetning.

Sålunda hava de utgiftsposter, vilka äro avsedda att bestridas
medelst å inkomstsidan för motsvarande ändamål och till enahanda belopp
upptagna inkomstposter, nämligen kostnaderna för myntverket, patent- och
registreringsverket, försäkringsinspektionen, bankinspektionen och biografinspektionen,
ansetts böra uteslutas, enär deras upptagande i riksstaten
icke inneburit någon belastning av budgeten, just därför att samtidigt inkomster
till motsvarande belopp tillgodoförts densamma.

Av liknande anledning hava uteslutits vissa från och med år 1915 beräknade
nya utgifter, nämligen dels den del av de beräknade framtida utgif -

terna för lotsverket, som motsvaras av den nya inkomsttiteln »lotspenningar»,
dels ock så stor del av de i samband med brännvinsförsäljningsmedlens
indragning till statsverket stående nya utgifterna, som motsvaras av den
beräknade inkomsten för statsverket av de indragna brännvinsförsäljnirmsmedlen,
vadan allenast det överskjutande beloppet av nämnda utgifter
nu medtagits. Dessa utgifter utgöras av dels ersättningar till landsting,
städer och hushållningssällskap för mistad brännvinsförsäljningsavgift,
dels ock den ersättning för brännvinsförsäljningsmedlen, som skulle beredas
vederbörande kommuner genom att staten höjer sitt tillskott till
b°gynnelselönen för folk- och småskollärare från 2/3 till 9/io därav samt
åtager sig hela kostnaden för ålderstilläggen. Summan av sistberörda nya
utgifter har av beredningen beräknats till 15 926 928 kronor för år 1915
med successiv stegring till 16 693 700 kronor år 1923. För år 1915 har
det statsverket tillgodokommande belopp av hela beskattningen å alkoholhaltiga
drycker jämlikt 1913 års riksdags beslut begränsats till 41 900 000
kronor, vadan, om brännvinstillverkningsskatten, maltskatten och punschskatten
med ledning av de senaste årens erfarenhet antagas inbringa tillsammans
28 650 000 kronor, den statsverket tillflytande del av brännvinsförsäljningsmedlen
kan för år 1915 beräknas till 13 250 000 kronor. Om för
därpå följande år brännvinsförsäljningsmedlen beräknas sjunka i proportion
till den nedgång, som med hänsyn till förväntade åtgärder för spritdryckskonsumtionens
minskande antagits komma att äga rum beträffande statsverkets
hela inkomst av beskattningen å alkoholhaltiga drycker, torde den
totala inkomsten av brännvinsförsäljningsmedlen, som år 1911 uppgick till
omkring 19 mill. kronor, kunna beräknas till och ingå i statsregleringen
med omkring 15 millioner kronor år 1916 och något över 12 millioner
kronor år 1923. På grund härav har i de nu framlagda tablåerna ovanberörda
överskjutande belopp av ifrågavarande utgifter upptagits till
2 677 000 kronor år 1915, 875 000 kronor år 1916 samt beräknats
småningom stiga till 4 584 000 kronor år 1923.

Vidare har, för underlättande av jämförelsen med den gångna
tiden, posten byggnadskostnader i de tabeller, som avse tiden 1915—1923,
fördelats på de särskilda huvudtitlarna.

Utgiftsposten räntor å statsskulden har för hela tiden 1901—1923
upptagits med nettobelopp, alltså efter avdrag för till statsverket inflytande
räntor; och då de sakkunniga, som år 1911 erhöllo i uppdrag att
granska 1907 års försvarskommittés finansiella utredning, för sin del ansågo,
att vid en jämförelse mellan försvarsutgifter å ena, samt övriga
verkliga statsutgifter å andra sidan, räntorna å statsskulden icke härvid

borde inräknas i den senare gruppen, hava i de nu framlagda tabellerna
dessa räntor upptagits såsom en särskild post och summan av de »verkliga
utgifterna» angivits dels med och dels utan avdrag för räntorna å statsskulden.

Vad försvarsutgifterna för åren 1915—1923 angår, motsvaras dessa
av de ovan omförmälda »överskott», vilka upptagits med två olika alternativ,
nämligen dels till de belopp, som ansetts kunna uppnås genom 1) ökad
skogsavverkning, 2) borttagandet av den vid taxering till inkomst- och
förmögenhetsskatt nu medgivna rätten till avdrag för andra utskylder än
kronoutskylder, och 3) ökad stämpelbeskattning (alternativ A), dels ock
till de belopp, som beräknats kunna uppkomma genom följande ytterligare
skatteökningar, nämligen 4) inkomst- och förmögenhetsskattens höjning med
10 / samt 5) arvsskattens ökning (alternativ B); och hava härvid i dessa
»överskott» jämväl inräknats kostnaden för det militära pensionsväsendet,
varjämte överskotten upptagits med sådan successiv stegring, som omförmälts
å sid. 14 och 15 härovan.

Slutligen har i tabellerna I och V angivits det procentuella förhållandet
mellan försvarsutgifterna, resp. förenämnda »överskott», å ena sidan,
och samtliga verkliga utgifter å den andra.

I fråga om inkomsterna, tab. III och VII, hava först och främst, för
erhållande, i den mån så kunnat ske, av motsvarighet till förenämnda tabeller
över de verkliga utgifterna, uteslutits inkomsttitlarna: bidrag till försäkringsinspektionen,
bidrag till bankinspektionen, inkomst av myntning och justering,
patent- och varumärkes- samt registreringsavgifter, avgifter för granskning
av biografbilder, lotspenningar, ränta å statens utlåningsfonder, i anspråk
tågna kapitaltillgångar samt lånemedel. Skatterna hava sammanförts i tre
grupper: direkta skatter, stämpelmedel och konsumtionsskatter, varjämte
de av beredningen ifrågasatta skatteökningarna upptagits i särskilda poster,
såsom även under rubriken »inkomster av statens produktiva fonder» ägt
ruin i fråga om inkomsten av den ifrågasatta ökningen i statens skogsavverkning.

Om man nu vill närmare undersöka innebörden av ifrågavarande
tabeller, torde det först och främst vara av intresse att jämföra utgifternas
stegring under tiden 1901—1914 med deras beräknade ökning under tiden
från sistnämnda år till och med år 1923, och detta med avseende såväl å
de absoluta talen som den procentuella ökningen. Den årliga medelökningen
i absoluta siffror framgår av följande tabell:

	1 För tiden 1 1901—1914.	För tiden 1914—1923.
Den årliga medelökningen	Kr.	Kr.
av summa verkliga utgifter utom försvarsntgifter och räntor å statsskulden	4 134 800	6952000
» » verkliga utgifter utom försvarsutgifter.....	5158 200	7 661 700
> » försvarsntgifter ....	2 001 600	__
» beräknat »överskott» enligt alternativ A	—	687 80l)
» » > » > B . . ........	-	1 345 500
j av summa verkliga utgifter utom räntor å statsskulden .	6 136 400
1) enligt alt. A.....	___	7 587 300
2) » »B.....	—	8 298 500
i av summa verkliga utgifter . . .	7 159 800
1) enligt alt. A.....	_	8295 70o
9) » »B.........	—	9 007 200

Vid uträkning av medeltalet för den årliga ategrmgsprocenten kan
man använda två metoder, nämligen antingen beräkna den procentuella
stegringen år för år och därefter taga medeltalet av de sålunda funna
piocentsiffrorna, vilken metod här nedan betecknas såsom 5 års medeltals -

För tiden 1901—1914. [ För tiden 1914—192:!.

Deu årliga procentuella medelökningen	Enligt ärs- medeltals- beräkning.	Enligt period- medeltals- beräkning.	Enligt års- I medeltals-1 beräkning.	Enligt 1 period-1 mcdcltals-beräkning.
av summa verkliga utgifter utom försvarsntgifter och räntor å statsskulden......	5-89 %	5*67	5*47 %	f> 7ö
av summa verkliga utgifter utom försvarsutgifter . .	6-38 »	6*00 »	5*09 »	5*35 >
» > försvarsutgifter ....	2-99 >	2*44 »
> beräknat »överskott» enligt alt. A	—		0*73 »	0*78
» » » » »B.......	—	—	1*49 >	1*55
av summa verkliga utgifter utom räntor å statsskulden	4*47 >	4*02 >
1) enligt alt. A . . .	—	_	3*51 >	3 70 >
2) » »B......	—	—	3*79 »	399 .
av summa verkliga utgifter . .	4*70 >	4*33 »
1) enligt alt. A . . . .		_	! 346 » j	3''64 >
2) > »B........	-	—	3*73 »	3 91
b -140497. 11.

beräkning», eller ock med användande av lormeln för ränta på ränta be
räkna den årliga procentsatsen för den stegring siffrorna vid periodens
slut utvisa i förhållande till siffrorna vid periodens början (»periodmedeltalsberäkning»).
Den senare metoden torde äga företräde såsom mindre
än den förra påverkad av tillfälliga växlingar under periodens lopp. Beredningen
har emellertid ansett sig böra framlägga resultaten av bägge
beräkningarna, varvid för att ytterligare stärka tillförlitligheten hos den
senare metoden jämförelsen enligt denna skett icke mellan siffrorna för
åren 1901, 1914 och 1923, utan mellan medeltalssiffrorna för dels 1901
—1902, dels 1913—1914 och dels 1922—1923.

Åven beträffande inkomsterna har beredningen gjort motsvarande
sammanställningar, nämligen dels följande tabell över den årliga medelökningen
i absoluta tal:

	För tiden	För tiden 1914—192b
	1901-1914.	enl. alt. A.	enl. alt. E. j
Deri årlig» medelökningen av	Kr.	Kr.	Kr.
Direkta skatter....................	2 595 900	2 433 300	3105 300 1
Stämpelmedel....................	880 500	1367 000	1518 000
	2 177 700	2 686 100	2 686 100
Summa skatter	5654100	6485400	7 309 400
Uppbörd i statens verksamhet.............	129 200	49 400	49400
Inkomster av statens produktiva fonder........	1944 900	2 742 400	2 742 400
	421500	104 700	104 700
Summa statsinkomster	8271200	! 9382:100	10205900

dels ock nedanstående sammanställning av den procentuella ökningen
i årligt medeltal:

1	För tiden 1901—1914.	För tiden	1914—1923.
	Enligt	Enligt	Enligt års-	Enligt period- i
	års-	period- medeltals- beräkning	medeltalsberäkning	medeltalsberäkning 1
j Den årliga procentuella medelökningen av Direkta skatter ...	beräkning.	alt. A.	alt. B.	alt. A.	alt. B. 1
18-03 %	11-24 %	4-90 %	612 %	5-24 %	6 55 %
Stämpelmedel.....	9-17 >	816 >	6*43 >	7*13 »	6 00 >	<4-62 >
Konsumtionsskatter . . .	2''47 >	2-53 >	2 28 >	2-28 >	219 »	2-19 >
Summa skatter	4-07 %	4-3» %	3-41 %	3-82 %	3-46 %	3-83 %
Uppbörd i statens verksamhet . . .	5 49 %	4-28 %	1-15 %	1-15 %	1-40 %	1-40 %
Inkomster av statens produktiva fonder	9 90 >	7-04 >	5 28 >	5 28 >	5-79 >
Andel i riksbankens vinst . .	12-45 >	9-93 >	1-40 >	1-40 »	1.94 >	1-94 >
Summa statsinkomster	5’42 %	ö-os %	3-66 %	3 96 % J	3-85 %	4-12 %

Att de i följande tabeller framlagda siffrorna förete i vissa fall
n betydande avvikelser från de siffror, som upptagits i överdirektören
i oi fl 8 °ya.nstående utredning, beror dels därpå att han för åren 1910-1 anolvlt, utgifterna enligt riksstaten och icke, såsom beredningen,
enligt räkenskaperna, dels ock därpå, att han, för att göra siffrorna fämtörbara
med dem, som förekomma i hans för 1907 års kommitté gjorda

utredning, beräknat de »verkliga» utgifterna något annorlunda än beredningen.

ö7

TABELL I.

STATSVERKETS VERKLIGA UTGIFTER

ÅREN 1901—1914.

Statsverkets verkliga ut -

	1901.	1902.	1903. 1	1904.	\|	1905.		1906.
Forsta huvudtiteln.....	1,420,000		I 1,421,000	_	1,321,100		1,321,000		1,321,000		1,421,000
Andra > .....[	4,121,240	—	4,216,941	—	4,386,236		4,810,611	—	4,748,076	—	4,682,951	—
Tredje > .....j	5S0,593	—	617,995		606,448		1,096,460	—	885,561	—	896,525	—
Femte huvudtitelns anslag till \| »handeln»........\|	2,093,017	1	1,822,032		1.985,121	—	1,928,165	—	1,930,255	—	1,981,598	—
Sjätte huvudtiteln.....	8,991,297		10,310,120	—	10,683,835	—	10,962,378	—	12,351,570	—	11,668,895	—
Sjunde » .....	8,972,300	—	9,410,162	—	10,190,527	—	10,731,574	—	8,030,373	—	11,258,885	—
! Åttonde > .....	15,676,998	—	17,187,410	—	17,874,098	—	18,292,442	—	19,347,613	—	19,615,820	—
\| Nionde » .....	3,163,041	—	3,337,091	-	3,528.924	—	4,002,066	—	4,526,017	—	4,377,375	—
Tionde » , utom det militära pensionsväsendet .	3,127,189	—	3,139,983	—	3,218,944	—	3,322,348	—	3,436,020	—	3,570,680	—
Riksdags- och revisionskostna-der...........	940,630		892,631	_	1,470,259	_	1,616,457	—	1,402,690	—	1,181,782	—
1 Summa verkliga utgifter utom
försvarsutgifter och räntor å statsskulden	49,086,305	—	52,355,865	—	55,265,45)2	—	58,083,501	—	57,979,175	—	60,655,511	—
Räntor å statsskulden ....	7,450.678	_	8,899,414	—	9,578,744	—	9,732,508	—	10,282,158	—	10,371,760	H
Summa verkliga utgifter utom försvarsutgifter	66,536,988	—	61,254,779	—	64,844,236	—	67,816,009	—	68,201,333	—	71,027,271	1
i Lantförsvaret, pensionskostnad 1 inberäknad........	38,924,347	—	45,342,122	—	49,684,704	—	55,064,085		59.401,010		58,057,054
; Sjöförsvaret, pensionskostnad inberäknad........	20,062,700	—	21,471,109		19,856,105	—	22,504,709	_	18,744,883		20,402,843	—1
Extra åtgärder år 1905 . . .	—	—	—	—	—	—	—	—				—
Summa försvarsutgifter	58,987,047	—	<i6,813,231		69,540,809	—	77,568,794		78,145,893		78,459,897	_
\| Summa verkliga utgifter utom räntor ä statsskulden	108,073,352	__	119,168,590		124,806,301		135,652,295	—	136,125,068	-	139,115,408	—
Summa verkliga utgifter	115,524,030	—	128,068,010	> —	134,385,045	—	145,384,805	1-	146.407,221		149,487,168
Försvarsutgifter i procent av:									•		52-49 %
a) summa verkliga utgifter	51-06 %		i 52-17 %		51-75 %		53-35 %		58''37 %
b) summa verkliga utgifter utom räntor å statsskulden	54-58 %		56-07 %		55-71 %		57-18%		57-41 %		56-40 %

gifter åren 1901—1914.

1907.	1908.	1909.	1910.	1911.	1912.	1913.	1914.
1,639,333	_	1,741,000	_	1,673,000	_	1,912,965	_	1,593,000	_	1,591,959		1,617,000		1,593,000
\| 4,637,912	—	5,162,439	—	5,378,077	—	5,595,301	—	5,763,811		5,920,215	—	5,99S,200	—	6,192,800	—
2,269,748	—	1,506,909	—	1,591,172	—	1,725,083	—	1,716,860	—	1,829,301	-	1,956,700	-	2,335,900	-
2,070,722	—	2,094,449		2,115,592		2,279,931	—	2,007,136	—	2,368,264		2,430,129		2,542,129	—
12,449,258	-	13,251,637	—	15,643,379	—	15,078,400	—	16,562,221	—	20,039,386	—	19,081,300	—	23,235,600	—
12,306,164	—	12,586,824	—	12,864,861	—	13,904,438	—	15,677,118	—	16,651,056	—	16,414,400	—	17,483,400	—
22,312,996	—	23,668,808	—	25,775,571	—	27,367,371	—	27,570,948	—	28,803,792		30,764,600	—	32,977,500	—
5,141,158	—	5,911,187	—	6,674,706	—	7,753,137	—	8,382,525	—	8,986,458	—	9,762,300	—	10,120,300	_
3,752,849	—	3,829,904	-	3,956,813		4,154,944	—	4,351,658	_	4,477,950	—	4,376,331	—	4,858,203	—
1,349,574	—	1,356,775	—	1,186,662	—	1,518,330	—	1,328,595	—	1,480,742	—	1,450,000	_	1,500,000	—j
67,929,714	_	71,109,932		76,859,833		81,289,900		84,953,872		92,149,123	_	5)3,SaO,5)60		102,838,832	-1
10,506,418	—	11,648,553	—	14,320,956	—	14,592,640	—	14,334,749	—	16,021,161		19,689,500	_	20,754.800
78,436,132	__	82.758,485	-	91,180,789	—	95,882,540	—	161,288,621	—	108,170.284	—	113,540,460	“	123.593,632
56,519,410		57,093,354	—	59,057,272	—	59,051,598	—	61,817,692	—	67,472,810		58,825,799		59,034,397	-
22,313,584	—	23,373,920	—	25,566,368	—	23,082,494	—	23,860,726	—	21,984,297	—	24,165,841	—	25,973,671	—
3,279,216	—														-
82,112,210		80,467,274	—	84,623,640		82,134092	—	85,678,418	—	89.457.107		82,991640	—	85,008,068
150,041,924		151,577,206	—	161,483,473		163,423,1612	—	170,632,290	—	181,606,230	—	176,842,600	—	187.846,900	—
160.548,342	—	163,225,759	—	175,804,429	—	178,016,632	-	184.967,039	—	197,627,35)1	—	196,582,100	—	208,601.700	-
51-14 Jé		49-30 %		48 14 %		46-14 %		46-32 %		45-27 %		42 23 %		40"75 %
54-73 %		53-09 %		52-40 %		50-26 %		50-21 %		49 26 %		46-93 %		45-25 %

)

TABELL II.

STATSUTGIFTERNAS ÅRLIGA GEMM
ELLER MINSKNING

ÅREN 1901—1914.

Q —140497. II.

De verkliga utgifternas årliga ökning ( + ) eller

	1902.	\| *■ i	1 1903.	%■		i 1904. i .	%■	1905.	%■
Första huvudtiteln........	+	1,000	+ 0*07	- 99,900	- 7*03	_	100	—	—	—
; Andra » ........	+	95,201	+ 2*32	+ 169,295	+ 4*01	+	424,375	+ 9*67	- 62,535!	- 1*
\| Tredje » .......	+	37,402	+ 6*44	- 11,579	- 1*87	4-	490,012! + 80 80	- 210.899i	-19*23
; Femte huvudtitelns anslag til! »han-deln».............	_	270,985	-12*95	+ 163,089	+ 8*96	—	56,956	- 2*87	+ 2,090j	+ 0-11
i Sjätte huvudtiteln........	4-	1,318,823	+14*07	+ 373,715	+ 3*02	+	278,543	+ 2’61	+ l,389,192j + 12*67
j Sjunde » ........	+	437,862	+ 4*88	+ 780,365	+ 8*29	+	541,047	+ 5*31	-2,701,2011	-25*17
j Åttonde » ........	+	1,510,412	+ 9.03	4- 086,688	+ 3.99	+	418,344	+ 2*84	+ 1,056,171 + 5-77
i Nionde > ........	+	174,050	+ 5*50	+ 191,833	+ 5*76	+	473,142	+1341	+ 523,951	+ 13*1
! Tionde » , utom det mili-tära pensionsväsendet......	4-	12,794	+ 0*41	+ 78,961	+ 2*51	+	103,404	+ 3*21	+ 113,672 + 3*42
j Riksdags- och revisionskostnader . . i Summa verkliga utgifter, utom för-	—	47,999	- 5*10	+ 777,628	+ 87*12	+	136,198	+ 9*26	— 2lb,7b7	-13,22

svarsutgifter och räntor å stats-skulden	4-	3,269,060	+ 6*00	+ 2,910,127	+ 5*56	+	2,818,009	+ 5*io	- 104.326	- Öl
i Räntor ä statsskulden.......	+	1.448,736	+ 19 44	+ 679,330	+ 7*03	+	153,764	+ 1*60	+ 549,650	+ 5
\| Summa verkliga utgifter ntom för-svarsutgifter		4,717,796	+ 8*34	+8,580,457	+ 5’86		2,971,773	+ 4*27	+ 445,324	+ 066
ljantförsvaret, pensionskostnad inhe-räknad .............	-i	6,417,775	+ 16*48	+ 4,342,582	’ + 9*58	+	5,379,331	+ 10*83	+ 4,336,975	+ 7*
\| Sjöförsvaret, pensionskostnad inbe-	4-	1,408,409	+ 7*01	-1,615,004	- 7*52	+	2,648,604	+13*34	-3,759,826	-16*7
Summa försvarsutgifter	+	7,826,184	+ 13 27	+2,727.578	+ 4*08	+	8,027,935	1 + 11*64	+ 577,149	+ 0*7
1 Summa verkliga utgifter, utom rän-tor å statsskulden	4-	11,095,244	+ 10 27	+5,687,705	+ 4*73	+	10,845,994	+ 8*69	+ 472,778	+ o*
Summa verkliga utgifter	+ 12,543,9SC	ij 4 10*86	1+6,317.037	+ 4*93! +	10,999,758 + 8* It	1 + 1.022,423;+ 0*70

minskning (—) under perioden 1901—1914.

1906.	%■	1907.		%■		1908.	%■	1909.	%■	1910.	%■
+	100,000	+	7-57	4-	218,333	4-	1 15''36\| 4-	101,667	4-	620		68,000	— 3-91	+	239,965	4*	1434
-	110,164	-	2-32	-	45,039	-	0-9	4-	524,527	4*	11-31	4-	215,638	+ 4-18	4-	217,224	4.	404
4-	10,964	4-	1-24	_j_	1,373,223	+	15317	_	678,576	-	29-90	4-	84,263	+ 5-69	4-	133,911	+	8-42
+	51,343	+	2-GO	4-	89,124	+	4-50	+	23,727	+	1-14	+	21,143	+ l-oi	4-	164,339	+	7*77
-	682,675	-	5-53	4-	780,363	4-	6-69	+	802,379	4-	6-45	4-	2,391,742	+ 1805	—	564.979	_	3-61
+	3,228,512	+ 40-20	4-	1,047,279	4-	9-30	+	280,660	+	228	4-	278,037	+ 2-21	4-	1.039,577	4-	8''08i
+	268,207	+	1-39	+	2,697,176	4-	13-75	+	1,355,812	+	6-08	+	2,106,763	+ 8-90	4-	1,591,800	4.	6-18;
+	851,358	+ 18-81	4-	763 783	4-	17-45	4-	770,029	+	14-98	4-	763,519	+ 12-91	+	1.078.431	4-	16-16
4*	134,660	+	3-92	+	182,169	+	5-10	+	77,055	4-	2-05		126,909	+ 3-31	4-	198,131	4-	5-00
-	220.908		1575	4-	167,792	4-	14-20		7.201	4-	0-53	—	170,113	-12-54	+	331,668	4-	27-94
4-	2,676,336	4-	4-02	4-	7,274.203	4-	11-99	.+	3,180,218	4-	4gs	4-	5,749,901	+ 8-08	4-	4,430,067		5-76;
4-	89,602	4	0-87	+	134,658	-1-	1-30	4-	1,142.135	+ 10-87	4-	2,672,403	+ 22-94	4-	271,684	4-	1-90*
4-	2,765,938	4-	4*05	4-	7,408,861	4-	1043	4-	4,322,353	♦	5-51	+	8.422,304	+ 1018	+	6,701.751	+	7-35
-	1,343,956	-	2*26	-	1,537,644	-	2-65	4"	578,944	+	1-01	+	1,963,918	+ 344	-	5,674	-	009
4-	1,657,960	+	8.84	+	1,910,741	+	9-36	+	1,060,336		4-75	4-	2,192,448	+ 9-38	_	2.483,874	_	9-71
4-	814.004	+	0-40	4-	3,652,313	+	4-G5	-	1.644,936	-	2-oo	+	4,156,366	+ 5-16	-	2.489,548	-	2-94
4.	2,990,340	4-	2-20	4-	10,926,516	4-	8*64	+	1,535,282	4-	1-02	4-	9,906,267	+ 6-53	-f	1.940,519	+	1-20
4-	3,079,942	+	2-io	4-	11,061,174	-t-	7-39	4-	2,677,417	+	1-67	+ 12,578,670	+ 7-71	4-	2,212.203	4-	1-26

De verkliga utgifternas årliga ökning ( + ) eller minskning (—) under

perioden 1901—1914. (Forts.)

	1911.	%■	1912.	%•	1913.	%	1914.	*'' \|
Första huvudtiteln....... ■	- 319,965	_	[6 75	_	1,041	- O OB	+ 25,042	+	1-57	_	24,000	—	1-48
Andra » ........	+ 168,510	+	3oi	4*	156,404 + 2-71	+ 77,985	+	1-32	+	194.600	+	324
Tredje > ........	- 8,333	-	048	+	112,441	+ 654	+ 127,399	4-	6-96	+	379,200	+ 19-88
Femte huvudtitelns anslag till »han-deln».............	- 373,795	_	11-96	+	361,128	+17-99	+ 61,865	4-	2-61	4-	112,000	+	4-60
Sjätte huvudtiteln........	+1.483,821	+	9-84	+	3,477,165	+ 2099	- 958,086	-	4-78	4-	4,154,300	+ 21 77
Sjunde > ........	+ 1,772,680	+ 12-75	+	973,938	+ 6-21	- 236,656	-	1-42	+	1,079,000	+	6-58!
Åttonde » ........	+ 203,577	+	0-74	+	1,232,844	+ 4''47	+1,960,808	+	6-80	+	2,212,900	+	7-19!
Nionde > ........	+ 629.388	+	8-12	+	603,933	+ 7-20	+ 775,824	+	8-63	4-	358,000	4-	8* <17
Tionde > , utom det inili- tära pensionsväsendet......	+ 196,714	+	4-73	+	126,292	+ 2-90	- 101,619	—	2-27	+	481,872	+ 11-01
Riksdags- och revisionskostnader . .	- 189,735	—	12-41	+	152,147	+ 11-45	- 30,742	-	208	+	50,000	+	3*45
Summa verkliga utgifter, utom för-svarsutgifter och räntor å stats-skulden	+ 3,688,972	+	4-51	+	7,195.251	+ 8+7	+ 1,701,837	+	1-85	4-	8,987,872	+	9 58
Räntor å statsskulden.......	- 257,891	_	1''76		1,686,412	+ 11-76	+ 3,668,339	+ 22-90	+	1,065,300	+	5-41
Summa verkliga utgifter utom för-svarsutgifter	+ 3,406,081	+	8-55	4"	8,881,663	+ 8-94	+ 5,370,276	4*	4-96	+ 10,053,172	4-	S 8f>
i Lantförsvaret, pensionskostnad inbe-räknad .............	+ 2,766,094	+	4-68	+	5,655,118	+ 915	-8,647,011		12-81	+	208,598	+	0-86
Sjöförsvaret, pensionskostnad inbe-räknad .............	+ 778,232	+	3-37	-	1,876,429	- 7-86	+ 2,181,544	-r	9 92	4	1,807,830	+	7-48
Summa försvarsutgifter	+ 3,544,326	+	4-31	+	3,778,689	+ 4-41	-6.465,467	-	723	+	2,016,428	4-	2-43
! Summa verkliga utgifter, utom rän-tor ä statsskulden	+ 7,208,298	+	4-41	+ 10,973,940	+ 6-43	—4,768,630		2-62	+ 11,004,300	+	6-22
Summa verkliga utgifter	+ 6,950,407	+	3-90	+ 12.660,352	+ 6-84	—1,095,291	-	0-55	+ 12,0<}9.600	+	6 15

TABELL III.

STATSVERKETS INKOMSTER
ÅREN 1901—1914.

Statsverkets inkomster

	1901.	1902.	1903.	1904.	1905.	1906.
1. Egentliga stats-inkomster.							!
A. Skatter
Direkta skatter.......	7,558,350	—	13,838,947	—	28,463,177	—	21,902,369	—	23,125,506	—	24,937,503	—
i Stämpelmedel........	6,103,024	_	7,365,797	—	7,414,119	—	7,297,366	—	8,606,040	—	10,095.922	—
Summa i	18,656,874	—	21,204,744	—	35,877,296	—	29,199,735	-	81,731,546	—	35,033,425	—
Konsumtionsskatter.....	82,490.312	_	81,038,975	_	86.291,310	_	94,345,212	—	97.656.996	—	90,092,563	—
Summa skatter	96,146,686	—	102,243,719		122.168.606	—	123,544,087	—	129,388.542	-	125,125,988	—
B. Uppbörd i statens verksamhet .... i	2,414,968	-	2,417,787	—	2,657,262	—	2,527,473	—	3,149,964		3,207,400	—
II. Inkomster av statens produktiva fonder . .	17,163,915	—	18,222,100	—	23,942,056	—	25,009,421	—	24,445,296		28,103,850	—
i III, Andel i riksbankens vinst .....			2,000,000		2,716.200	_	3,285,000		4,000,000i —	5,100,000
Samma	115,725,569	—	124,883,606		151,484,124		154,366,831	—	160,983,8021-	!l61,537,238

under perioden 1901—1914.

1907.

1908.

1909.

1910.

1911.

1912. I 1913.

1914.

27,612,727

11,707,520

26,061,447

13,569,484

29,266,081

11,696,288

30,204,098

15.567.026j

36,703,479

17,763.683

37,987,814;

17,431,457

35,525,000—’ 41.300,000
17,000.000|—j 17,550.000

39,320,247

102,726.350

39,630,931

102,021,691

40,902,369

97.157,312

45,771,124!

106,897,680

54,467,162

108,251,835

55,419,271

113,358,358

52,525.000-

lio.ooo.oool —

58.850,000 —

110,800.000

142,046,597

3,388,745

24,170,402

5,350,000

141,652,622

3,410,645

15.339,6631-

6,400,000

138,119,681

3,571,425

16,738,484

8,675,000

152,(168,804

3,353,003

28.806,718

8,323,000|-

162,718.997

3,309,780

33,985.247

168,777,629

5,137,725

42,133,384!

162.525.000

169,650,000

3,895,000|— 4,095.000

37,629,7001—

6,256,000|—| 6,399,000|—j 6,311,000!-

42,448,000

7,058.000

174,955,744

166,802,930

167,104,590

193,151,5251-

206.270.024i—!

223.251,000

TABELL IV.

STATSINKOMSTERNAS ÅRLIGA ÖKNING
ELLER MINSKNING

ÅREN 1901—1914.

7—140497. IT.

Statsinkomsternas årliga ökning ( + ) eller

1	1902.	%>■	1903.	%■	1904.	%■	1905.	* i
I. Egentliga statsinkomster. A. Skatter. 1 j Direkta skatter..........	+ 6,285,597 + 1,262,773	4 83-22 + 20-S9	■ + 14,624,230 + 48,322	+ 105-67 + 0-66	-6,560,808 - 116,753	-23-05 - 1-57	+ 1,223,137 + 1,308,674	+ 5-58 4 17-93
Summa	+ 7,548,372	+ 55-27	+14,672,552	+ 6919	-6,677,561	-18-61	+2,531,811	+ 8-67
- \| Konsumtionsskatter........	-1,451,337	- 1-76	+ 5,252,335	+ 6-48	+ 8,053,902	+ 9-33	+ 3,311,784	+ 3-51
Summa skatter	+ 6,097,033	+ 6-34	+ 19,924,887	+ 19-48	+ 1,376,331	+ 113	+ 5,843,605	+ 4-73
! B. Uppbörd i statens verksamhet^	+ 2,819	+ 0-12	+ 239,475	+ 9-90	- 129,789	— 4-88	+ 622,491	+ 24-63
\| II. Inkomster av statens produk-tiva fonder......	+ 1,058,185	+ 6-16	+ 5,719,956	+ 31-39	+ 1,067,365	+ 4''46	- 564,125	- 2-25
i III. Andel i riksbankens vinst	+ 2,000.000	—	+ 716,200	+ 35-31	+ 568,800 +20-94	+ 715,000	+ 21-76
Summa inkomster	+ 9,158,037	\|+ 7-9o\| + 26,«00,51S\| + 21-3C	\|+2,882,707\|+ 1-90	1+6,616,971! + 4-2

minskning (—) under perioden 1901—1914.

1906.	%■	1907.	%■	1908.	%■	1909.	%■	1910.	*
+ 1,811,997 +1,489.882	+ 7-83 + 17-31	+ 2,675,224 + 1.611.598	+10'' 73 + 15 96	-1,551.280 + 1.861,964	- 5 62 + 15 90	+ 3,204,634 -1,873,196	+ 12-32 -13-80	+ 938,017 + 3.870.738	+ 3-21 + 33-09 i
+8,801,879	+10-40	+ 4,286,822	+ 12 24	+ 310,684	+ 079	+1,881,488	+ 336	+ 4,808,755	+ 11-74 ;
—7,964.433	- 7-74	+12,633,787	+ 14-02	- 704,659	— 068	-4,864,379	— 4''77	+ 9.740,368	’ + 10 02 i
-4,262,554	— 8-29	+ 16,920,609	+ 13-52	- 393,975	— 0-27	-3,532,941	- 2-49	+ 14,549,123	+ 10 53 ! 1
+ 57,436	+ 182	+ 181,345	+ 5''65	+ 21,900	+ 0-65	+ 160,780	+ 4-71	- 218,422	- 6-12 !
+ 3,658,554	+ 14-97	- 3,933,448	-1400	-8,830,739	-3653	+1,398,821	+ 9-12	+ 12,068,234	+ 72-10 T
+ 1,100,000	+ 2750	+ 250.000	+ 4-90	+ 1,050.000	+ 19-63	+ 2,275.000	+ 35-55	- 352.000	- 4 06
+ 553,436	+ 0-34	+ 13,418,506	+ 8-31	-8,152,814	— 4-66	+ 301,660	+ 0l8	+ 26,046,935	+ 15-59 \|

Statsinkomsternas årliga ökning ( + ) eller minskning (—) under perioden

1901—1914. (Forts.)

	1911.	%■	1912.	%■	1913.	%■	1914.	%■
I. Egentliga statsinkomster.
A. Skatter.							-
Direkta skatter •........	+ 6,499,381	+ 21-52	+ 1,284,335	+ 3-50	- 2,462,814	— 648	+ 5,775,000	+ 1626
Stämpeimedel.........	+ 2,196,657	+ 14-12	- 332,226	- 1-87	- 431,457	— 2-47	+ 550,000	+ 3-23
Summa	+ 8,696,038	+ 18-10	+ 952,109	+ 1-75	- 2,894,271	- 5-22	+ 6,325,000	+ 12-04
j Konsumtionsskatter.......	+ 1,354,155	+ 1-27	+ 5,106,523	+ 4-72	- 3,358,358	- 2 99	+ 800,000	+ 0-73
Summa skatter	+ 10,050,193	+ 6-58	+ 6,058,632	•+■ 3 72	- 6,252,629	- 3-70	+ 7,125,000	+ 4-38
B. Uppbörd i statens verksamhet	- 43,223	- 1-28	+ 1,827,945	+ 55''22	- 1,242,725	-2419	+ 200,000	+ 5-18
11. Inkomster av statens pro-duktiva fonder ....	+ 5,178,529	+ 17-97	+ 8,148,137	+ 23-97	- 4,503,684	-10-69	+ 4,818,300	+ 12-80
1 III. Andel i riksbankens vinst	- 2,067,000	—24-83	+ 143,000	+ 2-28	88,000	- 1-87	+ 747,000	+ 11-84
Summa inkomster	+ 13,118,499	+ 679	+ 16,177,714	+ 7-84	-12,087,038	- 5 43	+12,890,300	+ 613

TABELL Y.

STATSVERKETS BERÄKNADE
VERKLIGA UTGIFTER

ÅREN 1915—1923.

Statsverkets beräknade verk -

1	1915.	1916.	1917.
i Första huvudtiteln ................	1,543,000	—	1,543,000	—	1,543,000	_1
Andra » ................	6,551,000	—	6,817,000	—	6,795,000	_
Tredje > ................	2,325,000	—	2,373,000	—	2,145,000	—1
i Femte huvudtitelns anslag till handeln.......	3,378,000	—	3,297,000	—	3,306,000	—I
Sjätte huvudtiteln.................	27,607,000	—	29,838,000	—	31,270,000	—
Sjunde > .................	18,654,000	—	19,082,000	—	19,435,000	—
j Åttonde » .................	36,431,000	—	39,062,000	—	41,070,000	—
Nionde > .................	11,657,000	—	12,241,000	—	13,856,000
1 Tionde > . utom det militära pensionsväsendet \| Utgifter, stående i samband med brännvinsförsäljnings-	5,775,000	—	5,994,000		6,188,000
j medlens indragning till statsverket, till den del, soin överskjuter nämnda medel............	2,677,000	—	875,000	—	1,450,000	—
j Riksdags- och revisionskostnader..........	1,532,000	—	1,575,000	—	1,619,000	—
j Summa verkliga utgifter utom försvarsutgifter och rän-tor å statsskulden	118,130,000	—	122,697,000	—	128,677,000	1
Räntor å statsskulden...............	21,325,000		22,536,000	—	23,226,000	-
Summa verkliga utgifter utom försvarsutgifter	139,455,000	—	145,220,000	—	151,903,000	-
Beräknat »överskott» enligt alt. A.........	81,393,000		82,541,000	—	83,694,000	-
Beräknat »överskott» enligt alt. B ....	87,793,000		88,941,000	—	90,094.000	—
Summa verkliga utgifter utom räntor å statsskulden:
enligt alt. A..................	199,523,000	—	205,238,000	—	212,371,000	_
enligt alt. B..................	205,923,000	—	211,638,000	—	218,771,000	—1
i Summa verkliga utgifter:
enligt alt. A..................	220,848.000	—	227,767,000	—	235,597,000	1
enligt alt. B..................	227,248,000	—	234,167,000	—	241,997,000	1—
1 »Överskott» i procent av summa verkliga utgifter utom			-
räntor å statsskulden: a) enligt alt. A.................	40 79 %		40-22 %		39-41 %
b) enligt alt. B.................	42-63 %		42-02 %		41-18%	i
»Överskott» i procent av summa verkliga utgifter:
a) enligt alt. A.................	36''85 %		36-24 %		35-52%
b) enligt alt. B.................	38-63%		37-98%		37-23 %

liga utgifter åren 1915—1923.

1918.	1919.	1920.	1921.	1922.	1923.
1,543,000	—	1,543,000	—	1,543,000	—	1,543,000	—	1,543,000	_	1,543,000
6,689,000	—	6,826,000		7,071,000	—	7,147,000	—	7,210,000		7,306,000
2,193,000	—	2,240,000	—	2,288,000	—	2,335,000	—	2,383,000	—	2,430,000	—1
3,323,000	—	3,332,000	—	3,341,000	—	3,350,000	—	3,359,000	—	3,368,000	—
33,878,000	—	35,802,000	—	38,901,000	—	40,657,000	—	42,791,000	—	44,638,000	—I
19,848,000		20,250,000	—	20,655,000	—	21,091,000	—	21,479,000	—	21,912,000	—i
43,240,000	—	45,250,000	—	47,299,000	—	49,188,000	—	51,069,000	—	52,919,000
15,644,000	—	16,118,000	—	16,548,000	—	16,886,000	—	17,324,000	—	17,644,000
6,353,000	—	6,514,000	—	6,672,000		6,820,000	—	6,961,000	—	7,103,000	-
2,024,000	_	2,598,000	_	3,172,000	_	3,747,000	_	4,165,000		4,584,000	_
1,724,000	—	1,710,000	—	1,758,000	—	1,807,000	—	1,857,000	-	1,969,000	—1
136,459,000	—	142,183,000	—	149,248,000	—	154,571,000	—	160,141,000	—	165,416,000	—
23,952,000	—	24,643,000	—	25,201,000	—	25,771,000	—	26,387,000	—	27,133,000	—j
160,411,000	—	166,826,000	—	174,449,000	—	180,342,000	-	186,528,000	—	192,549,000	-
84,852,000	—	86,015,000	—	87,183,000	—	88,356,000	—	89,534,000	—	90,718,000	—;
91.252,000	—	92,415,000	—	93,583,000	—	94,756,000	—	95,934,000	—	97,118,000	—
221,311,000		228,298,000		236,431,000		242,927,000		249,675,000	_	256,134,000
227,711,000	—	234,598,000	—	242,831,000	—	249,327,000	—	256,075,000		262,534,000	—
245,263,000	_	252,841,000		261,632,000	_	268,698,000		276,062,000	_	283,267,000
! 251,663.000	—	259,241,000		268,032,000	—	275,098,000		282,462,000		289,667,000	—
38-34%		37-68%		36*87 %		3637%		35-86 %		35-42 %
40-07%		39-39%		38-54%		38-00%		37-46 %		36-99 %
34-60%		34-02 %		33-32 %		32*88 %		32-43 %		32-02%
36-26 %		35-66%		34-91 %		34-44 %		33-96 %		33-53%

TABELL VI.

DEN.ÅRLIGA ÖKNINGEN ELLER
MINSKNINGEN AV STATSVERKETS
BERÄKNADE VERKLIGA UTGIFTER

ÅREN 1915—1923.

8—140497. IT.

Den årliga ökningen (-i-) eller minskningen ( ) av

	1915.	%■	1916.	%■	1917.	%■	1918.	%■
Första huvudtiteln......... ! Andra > 1 \| Tredje > ......... Femte huvudtitelns anslag till handeln \| j Sjätte huvudtiteln......... i Sjunde > ......... i Åttonde > ......... j Nionde » ......... j Tionde > , utom det militära pensionsväsendet......... ‘ Utgifter, stående i samband med bränn-vinsförsäljningsmedlens indragning, till statsverket, till den del, som överskjuter nämnda medel ....	50,000 + 358,200 - 10.900 + 836,900 + 4,471,400 + 1,170,600 + 3,453,500 + 1,536,700 + 916,760 + 2,677,000 + 32,000	- 313 + 5-78 - 0''47 + 32-92 + 19 24 + 6-70 + 10-47 + 15-18 + 18-87 + 2-13	+ 266.000 + 48,000 - 81,000 + 2,231,000 + 428,000 +2,631,000 + 584,000 + 219,000 -1,862,000 + 43,000	+ 4-06 + 206 - 2-40 + 8-08 + 2-29 + 7-08 + 5-01 + 3-79 -69-55 + 2-81	- 22,000 - 228,000 + 9,000 + 1,432,000 + 353,000 + 2,018,000 +1,615,000 + 194,000 + 575,000 + 44,000	- 0 32 - 9 61 + 0-27 + 4-80 + 1-86 + 5-04 + 13-19 + 3-24 + 65-71 + 2-79	+ 95,000 + 48,000 + 17,000 + 2,608,000 + 413,000 f 2,170,000 + 1,788,000 + 165,000 + 574,000 + 115.000	+ 1-40 + 2-24 + 051 + 8-34 + 2-13 + 5-17 +12-90 + 267 + 39-58 + 7-10
Summa verkliga utgifter utom försvars-utgifter och räntor å statsskulden	+ 15,291,000	+ 14-87	+ 4,567,000	+ 3-86	+ 5,980,000	+ 4-87	+ 7,772,000	+ 6-04
	+ 570,000	+ 2-73	+ 1,211,000	+ 5’64	+ 690,000	+ 3-01	+ 726,000	+ 2-87
Summa verkliga utgifter utom för-svarsutgifter	+ 15,861,000	+ 12-83	+ 5,771,000	+ 4-14	+6,677,000	+ 4-6C	+8,508,000	+ 5-60
i Beräknat »överskott» enligt alt. A . .	— 3,615,068 + 2,784,932	— 4-25 + 3-28	+ 1,148,00C +1,148,000	+ 1-41 + 1-31	+ 1,153,000 + 1,153,000	+ 1-40 + 1"3<	+ 1,158,00C +1,158,00(	+ I'' + 1-28
i Summa verkliga utgifter utom räntor j å statsskulden: enligt alt. A.......... j enligt alt. B..........	+ 11,676,10( +18,076,10(	+ 6-2) + 965	+ 5,715,00( + 5,715,00(	+ 2-8( + 2-7	+ 7,133,00( + 7,133,00(	) + 3 4 ) + 3-3	7 + 8,940,00< 7 + 8,940,0(H	) + 4-21 ) + 4
j Summa verkliga utgifter: enligt alt. A ......... \| enligt alt. B . . .........	+ 12,242,30» + 18,646,301	) + 5-8 0 + 8-9	+6,919,001 4 +6,919,00	9 + 3-1 0 + 3-0	3 +7,830,00 4 + 7,830,00	0 + 3-4 0 + 3-3	3 + 9,660,001 4 + 9,66600	0 + 4-1 o\|+ 3-9

statsverkets beräknade verkliga utgifter åren 1915—1923.

1919.	%■	1 1920.	%■	1921.	%■	1922.	*	1923.	%■
+ 187,000	+ 2*05	+ 245,000	+ 3*59	+ 76,000	+ 1*07	+ 63,000	+ 0*88	+ 96,000	— _ ! + 1*33
+ 47,000	+ 2-14	+ 48,000	+ 2*14	+ 47,000	+ 2*05	+ 48,000	+ 2*05	+ 47,000	+ 1*97 j
+ 9,000	+ 0*27	+ 9,000	+ 0*27	+ 9,000	+ 0*27	+ 9,000	+ 0*27	+ 9,000	+ 0*27
+ 1,924,000	+ 5*68	+ 3,099,000	+ 8*65	+1,756,000	+ 4*51	+ 2,134,000	+ 5*25	+ 1,847,000	+ 4*32
+ 402,000	+ 2*03	+ 405,000	+ 2*00	+ 436,000	+ 2,11	+ 388,000	+ 1*84	+ 433,000	+ 2*02
+ 2,010,000	+ 4*55	+ 2,049,000	+ 4*44	+1,889,000	+ 3*91	+ 1,881,000	+ 3*75	+1,850,000	+ 3*55
+ 474,000	+ 3*03	+ 430,000	+ 2*67	+ 338,000	+ 2*04	+ 438,000	+ 2*59	+ 320,000	+ 1*85
+ 161,000	+ 2*53	+ 158,000	+ 2*43	+ 148,000	+ 2*22	+ 141,000	+ 2*08	+ 142,000	+ 2*04 \|
+ 574,000	+ 28*36	+ 574,000	+ 22*09	+ 575,000	* + 18*13	+ 418,000	+ 11*16	* + 419,000	+10''06
- 14,000	- 0*81	+ 48,000	+ 2*81	+ 49,000	+ 2*79	+ 50,000	+ 2*77	+ 112,000	+ 6*03
+ 5,724,000	+ 4*19	+ 7,065,000	+ 4*97	+ 5,323,000	+ 3*56	+ 5,570,000	+ 3*60	+ 5,275,000	+ 3*29
+ 691,000	+ 2*83	+ 558,000	+ 2*14	+ 570,000	+ 2*11	+ 616,000	+ 2*21	+ 746,000	1 + 2*25 \|
+ 6,415,000	+ 4 06	+ 7,623,000	+ 4*56	+ 5,893,000	+ 3*38	+ 6,1S6,000	+ 3*43	+ 6,021,000	+ 3*23
+1,163,000	+ 1*37	+ ,168,000	+ 1*37	+ 1,173,000	+ 1*35	+ 1,178,000	+ 1*33	+ 1,184,000	+ 1*32
+ 1.163,000	+ 1*27	+ 1,168,000	+ 1*26	+ 1,173,000	+ 1*25	+1,178,000	+ 1*24	+ 1,184,000	+ 1*23
+ 6,987,000	+ 3*16	1 + 8,133,000	+ 3*56	+ 6,496,000	+ 2*75	+6,748,000	+ 2*78	+ 6,459,000	+ 2*59
+ 6,987,000	+ 3*02	+ 8,133,000	+ 3*47	+6,496,000	+ 2*67	+ 6,748,000	+ 2*70	+6,459,000	+ 2*45
+ 7,578,000	+ 3*09	+ 8,791,000	+ 3*48	+ 7,066,000	+ 2*70	+ 7,364,000	+ 2*74	+ 7,205,000	+ 2*61
+ 7,578,000	+ 3*01	+ 8,791,000	+ 3*39	+ 7,066,000	+ 2*64	+ 7,364,000	+ 2*68	+ 7,205.000	+ 2*55

TABELL VII.

STATSVERKETS BERÄKNADE
INKOMSTER

ÅREN 1915—1923.

Statsverkets beräknade

1915. 1916. 1917.

I. Egentliga statsinkomster.

A. Skatter.

a) Direkta skatter.................

Ökning enligt alt. A..............

Ytterligare ökning enligt alt. B.........

Summa direkta skatter enligt alt. B

b) Stämpelmedel..................

Ökning enligt alt. A..............

Ytterligare ökning enligt alt. B . ........

Summa stämpelmedel enligt alt. B

c) Konsumtionsskatter:

Tobaksskatt.................

Övriga konsumtionsskatter1..........

Summa konsumtionsskatter
Summa skatter enligt alt. B

B. Uppbörd i statens verksamhet ....

II. Inkomster av statens produktiva fonder .

Ökning enligt alt. A genom stegrad skogsavverkning .

Summa

III. Andel i riksbankens vinst.....

Summa statsinkomster

1 Härvid äro för erhållande av jämförelse med föregående
period avdrag gjorda för till statsverket ingående
brännvinsförsäljningsmedel med följande beräknade
belopp..................

44,640,000	—	46,330,000 —	48,087,000
3,000,000	—	3,000,000 —	3,000,000
4.500,000	—	4.668.000 —	4.843.000
52,140,000		53,998,000 —	55,930,000
20,506,000	_	21,114,000 —	21,743,000
3,000,000	—	3,090,000 —	3,183,000
	—	1,040 000	1.082.000
24,506,000	—	25,244,000 —	26,008,000
6,000,000		6,000,000 —	6.000,000
116 19,000	—	112 524,000 —	113,889,000
19,000	—	1 000 -	119,889.000
198,965,000	—	197,766,000 -	201,827,000
4,160,000	—	4,185,000 —	4,230,000
41,751,800	—	45,041,300 -	49,617,800
_	—	372,000 —	910,000
41,751,800	—	45,413,300 -	50,527,800
7,200,000	_	7,300 000 —	7 400,000
252,076,800	—	254,664,300 -	263,984,800
13,250,000		15,050,000 —	14,630,000

inkomster åren 1915—1923.

1918.	1919.	1920.	1921.	1922.	1923.	—
i 49,914,000		51,814,000		53,789,000		55,843,000		57,979,000		60,200,000
3,000.000 I		3,000,000		3,000,000		3,000,000		3,000,000		3,000,000	-
5,024,000 ---	—	5.213,000		5,410.000		5,614.000	—	5,827.000		6,048,000
57,938,000		60,027,000		62,199,000	—	64,457,000	—	66,806,000	—	69,248,000	—
■ 22,390,000	—	23,158,000		23,848,000	—	24,560,000	_	25,295,000		26,053.000
3,277,000	—	3,375,000	—	3,476,000	—	3,580,500	—	3,687,500	_	3,799.000
1,125,000	—	1,170,000	-	1,217,000	—	1,266.000	—	1,317.000	_	1,370.000
j 20,792.000		27,703,000	—	28,541,000	—	29,406,500	_	30,299,500	—	31,222,000	\|
6,000,000	—	6,000,000	—	12,000,000	_	12,000,000		12,000,000		12,000.000	J
115,295.000	—	116,742,000	—	118.233,000	—	119,768,000	—	121,348.000	_	122,975.000
121,295.000	—	122.742.000	—	130.233000	—	131,768.000	_	133.348.000	-	134.975.000
200,025,000	—	210,472,000	-	221,023,000	—	225,631,500	-	230,453.500	—	235.445,000	_1 .
4,300,000	—	4,325,000	—	4,395,000	—	4,445,000	—	4,535,000	—	4,540,000	— \|
52,288,800	—	55,783,800	—	58,515,300	—	60,580,300	_	62,970,300		64,591,300	_
1.448.000	—	1.986,000	—	2,524,000	—	3,062,000	_	2.800,000	_	2.538,000	l
53,730,800		57,769,800	—	61,039,300	—	63,642,300	—	65,770,300		67,129,300	1
7.500.000		7,600,000		7,700,000	_	7,800,000		7,900,000		8.000.000
271,501,800		280,166,800		294,157,300		301,518,800		308,638,800		315,114,300
14,210,000		13,790,000		13,370,000	—	12,950,000		12,531,000		12,110,000

TABELL VIII.

STATSINKOMSTERNAS BERÄKNADE
ÅRLIGA ÖKNING ELLER MINSKNING

AREN 1915—1923.

9—140497. IT,

Deri årliga ökningen (+) eller minskningen (—) av stats -

	1915.	1 %■	1916.	%■	1917.	%■	1918.	%■
I. Egentliga statsinkomster.
A. Skatter.
Direkta skatter..........	+ 10,840,000	+ 26-25	+ 1,858,000	+ 356	+ 1,932,000	+ 3-58	+ 2,008,000	+ 3-59
Stämpelmedel...........	+ 6,946,000	+ 39''58	+ 738,000	+ 3-01	+ 764,000	+ 3-03	+ 784,000	+3-01
	+ 11,519,000	+10-40	-3,795,000	-310	+ 1.365,000	+ 1-15	+ 1,406,000	+ 1-17
Summa skatter	+29,305,000	+ 17-27	-1,199,000	-0-60	+ 4,061,000	+ 2-05	+4,198,000	+ 2-08
B. Uppbörd i statens verksamhet	+ 65,000	+ 1-58	+ 25,000	+ 0-60	+ 45,000	+ 1-07	+ 70,000	+ 1-65
II. Inkomster av statens produk-tiva fonder......	- 696,200	- 164	+3,661,500	+ 8-77	+5,114,500	+ 11-26	+ 3,209,00C	+ 635
III. Andel i riksbankens vinst Summa	+ 142,00C	+ 2-01	+ 100,000	1 +1-39	+ 100.000	+ 1-87	+ 100.000	+ 1-35
+ 28,815,806	+12-9]	+ 2,587,50o\| +1-03	\| +9,320,50o\| + 3-66	\| + 7,577,000\| +2-87

verkets beräknade inkomster enligt alt. B åren 1915—1923.

1919.	%■	1920.	%■	1921.	%■	1922.	1 %■	1923.	%■
+ 2,089,000	+ 3-60	+ 2,172,000	+ 3-62	+ 2,258,000	+3-68	+ 2,349,000	+ 3-64	+ 2,442,000	+ 3*66
+ 911,000	+ 3-40	+ 838,000	+ 3''02	+ 865,500	+ 3''03	+ 893,000	+ 3-04	+ 923,500	+3-05
+ 1,447,000	+ 119	+ 7,491,000	+ 6-10	+1,535,000	+ 1-18	+ 1,580,000	+ 1''20	+ 1.627.000	+ 1-22
+ 4,447,000	+2-16	+ 10,501,000	+ 4''99	+4,658,500	+ 2ll	+4,822,000	+2-14	+ 4,992,500	+ 2-17
+ 25,000	+ 0''58	+ 70,000	+ 1-62	+ 50,000	+ 1-13	+ 70,000	+1''67	+ 25,000	+ 0-55
+ 4,033,000	+ 7-50	+ 3,269,500	+ 5''66	+ 2,603,000	+ 4-26	+ 2,128,000	+ 3-34	+1,359,000	+ 2''07
+ 100,000	+ 1-33	+ 100,000	+ 1’31	+ 100,000	+ 1-29	+ 100.000	+ 1-28	+ 100.000	+ 1-26
+8,605,500	+3-17	+ 13,940,000	+ 4-98	+ 7,411,500	+ 252	+ 7,110,000	+ 2-36	+ 6,476,500	+2-io

Xng. en Under fortgången av beredningarnas arbete uppkom även fråga om

värnskatt, upptagande, därest sådant för beredande av medel för försvarsutgiftemas
bestridande bleve nödigt, av en extra ordinär värnskatt, utgående av större
förmögenheter och inkomster i landet, och avsedd att användas till bestridande''"
av vissa allenast en gång förekommande försvarsutgifter.

Sedan denna fråga remitterats till första beredningens handläggning,
avgav beredningen följande yttrande i ärendet:

»Beredningen anser eu dylik extra ordinär värnskatt berättigad och
lämplig, då de försvarsutgifter, som med densamma bestridas, äro noggrant
angivna engångs-kostnader, som omedelbart följa av sådana förändringar
i den militära organisationen eller andra åtgärder, vilka äro ägnade

att varaktigt höja landets försvarskraft.

Då nyligen enligt lag av den 3 juli 1913 eu värnskatt palagts i
Tyska riket, anser sig beredningen till en början böra lämna en kort
redogörelse för de grunder, efter vilka denna skatt skall utgå.

Redogörelse Skatten uttages först och främst av enskildes och aktiebolags för för

den tyska,näpenhet, sådan denna efter avdrag av skulder föreligger den 31 december
varuskatten. pri fr4n skatt är förmögenhet, som icke överstiger 10 000 mark.

Om innehavaren, förutom förmögenheten, åtnjuter inkomst från annat håll
till belopp, som ej överstiger 2 000 mark, stiger den skattefria förmögenhetsoränsen
till 50 000 mark och om han åtnjuter sådan inkomst om mer
än 2 000, men icke över 4 000 mark, utgör den skattefria förmögenhetso-ränsen
30 000 mark. I fråga om uppskattningen av fastighets värde
“aller, att detta skall upptagas till 25 gånger årsavkastningen, med vissa
modifikationer. Aktier och andra värdepapper upptagas efter kursvärde
eller saluvärde. Aktiebolags förmögenhet skall i allmänhet upptagas med
det belopp av reserverade medel (Reservkontenbetrag), som det sista driftsårets
balansräkning utvisar.

Skattesatsen utgör

för en förmögenhet av 50 00
heten är större, för de
» de nästa påbörjade eller

» » » »

» » » * »

» D »

» » > »

» » » » »

> » » » >

och för belopp därutöver .

mark eller, om förmögen -

a 50 000	mark	0"l5	%
a 50 000	»	0*35	*/•
100 000	»	0*5	>
300 000		0*7	%
500 000	»	0*85	%
1 000 000	»	1*1	%
3 000 000	»	1*3	%
5 000 000		1*4	%
		1*5	7•

Skatten utgår vidare av enskildes inkomst, nämligen den jämlikt
gällande lagar om inkomstskatt senast före eller samtidigt med taxering
av värnskatten fastställda skattepliktiga inkomsten, varvid emellertid från
denna avdrag må ske med ett belopp, motsvarande 5 procents ränta å
skattepliktig förmögenhet, varjämte inkomst, som ej överstiger 5 000 mark,
är skattefri.

Skattesatsen utgör för inkomst till och med 10 000	mark						1 j.
y>	»	om mer än 10 000		till och med	15 000	mark	; 1 *2 %
»	»	»	» 15 000	»	»			20 000	»	1*4 %
	»		» • 20 000		»	»	»	25 000	»	1 6 %
»	»	»	» 25 000	»	»	»	»	30 000	»	1*8 %
»		»	» » 30 000			»		35 000	»	2 %
»		»	» 35 000	»		»		40 000		2*5 %
»	» »	»	» 40 000 » 50 000	»	» »	» »	» »	50 000 60 000	»	3 % 3*5 %
5>	»	»	» » 60 000	»	»	»	»	70 000		4 %
	y>		» » 70 000	»	»	»	»	80 000	»	4*5 %
	»	»	» 80 000	»		»	»	100 000	»	5 %
	»	»	» » 100 000	»	>5	»	»	200 000	»	6 %
»	»	»	» 200 000	»	»	»	»	500 000	»	7 %
	»		» 500 000	» .						8 %
	Bland	övriga	bestämmelser	om	den	tyska	värnskatten	äro	särskilt

att märka följande, nämligen

attf under vissa villkor avdrag i skattebeloppet äger rum för den,
som har tre eller flera barn;

att skattebeloppet uppdelas i tre lika delar, som till betalning förfalla,
den första år 1914, den andra år 1915 och den tredje år 1916,
dock att hela beloppet kan få erläggas på en gång, varvid för icke förfallen
andel 4 procents rabatt åtnjutes;

att, om skattens indrivande å de bestämda betalningsterminerna
skulle drabba den skattskyldige synnerligen hårt, anstånd kan" beviljas intill
tre år, varjämte beloppet kan uppdelas i mindre delar;

att om det ådagalägges, att den skattskyldiges inkomst mellan upptagandet
av den första och den andra eller sista tredjedelen av värnskatten
nedgått med minst 40 procent, en motsvarande minskning i återstående
skatteandel kan på ansökning medgifvas;

att inkomsten av värnskatten jämte eventuella frivilliga bidrag skall
användas uteslutande till betäckande av kostnaderna för den av riksdagen
år 1913 beslutade förstärkning av försvaret, och att såsom sådana kostnader
äro att anse de för en gång bestämda utgifterna samt de fortlöpande
utgifterna för åren 1913—1916, i den mån dessa icke bliva på visst annat

sätt betäckta; , .. „

samt att om efter uttaxeringen för ar 19lo inkomsten av värn

skatten överskrider de utgifter, till vilkas bestridande den är bestämd,
överskottet skall användas till avkortning i den sista tredjedelen av värnskatte
år jet beräknade utbytet av den tyska värnskatten har detta

uppskattats till i runt tal 1 000 millioner mark, varav 880 millioner mark
belöpa sig på skatten å enskild förmögenhet, 80 millioner mark a inkomstskatten
och 40 millioner mark på skatten å bolagsförmögenhet Av förenämnda
belopp å 880 millioner mark belöper sig mer än en fjärdedel a
förmögenheter om över 5 millioner mark, till vilka alltså ytterst få mot
svårigheter förefinnas i vårt land.

I saknad av annan utgångspunkt för uppgörande av förslag till den
nu ifrågasatta värnskatten i Sverige, har beredningen ansett sig lämpligen
höra undersöka, huruvida eller i vad mån bestämmelserna om den
tyska värnskatten synas kunna läggas till grund för eu liknande beskattning
i vårt land.

Ang. värn- Vad då först förmögenhetsskatten angår, har beredningen funnit denna

skatt å/''Tböra i Sverige inskränkas till att avse i enskilda personers ägo befintliga
mogen ie . formögenpeter) <j& nämligen, på sätt nedan närmare angives, beskattningen
å bolao- synes böra läggas å bolagets nettoinkomst, sedd i förhållande till
bolagets samtliga fonder, i huvudsaklig överensstämmelse med de grunder,
som gälla för nuvarande beskattning å bolag. . , u

Såsom minimigräns för skattepliktig förmögenhet synes i de fall,
där inkomst från annat håll icke föreligger, ett belopp av 50 000 kronor
vara lämpligt. Även lägre belopp torde emellertid höra i någon man be
skattas, om därjämte annan inkomst av viss storlek åtnjutes av förmögenhetens
ägare, såsom ock skett i Tyska riket, där i vissa fall den skattepliktiga
förmögenhetsgränsen går ned till 10 000 mark; men har bere
ningen, helst då det ekonomiska resultatet av en sådan utsträckning av
skatteplikten icke kunnat närmare beräknas, funnit sig ej hora framställa
detaljerat förslag i sådant avseende.

Enligt aktuarien Flodströms utredningar rörande Sveriges nationalförmögenhet,
skulle de i enskilda personers ägo befintliga förmögenheterna
om minst 50 000 kronor kunna för år 1908 approximativt uppskattas till
sammanlagt 4 365 mill. kronor. Med tillämpning av ovanberörda tyska
skattesatser och under antagande, att förmögenheten sedan år 1908 vuxit
med 3,5 % årligen, en ökning, som ej torde vara för högt beräknad, skulle
en av dessa förmögenheter utgående värnskatt inbringa omkring 28 millioner
kronor. Såsom exempel på vilken belastning av förmögenheten en
dylik skatt skulle innebära, må här framhållas, att skattebeloppet för en
föimogenhet a 50 000 kronor skulle utgöra 75 kronor, för en förmögenhet
om 100 000 kronor 250 kronor, för en förmögenhet om 200 000 kronor
750 kronor, för en förmögenhet om 500 000 kronor 2 850 kronor,
för en förmögenhet om 1 million kronor 7 100 kronor och för en förmögenhet
om 2 millioner kronor 18,100 kronor. Om skatten fördelas på
tre år, vilket beredningen i anslutning till den tyska lagen för sin del
vill förorda, synes det beredningen, som om en dylik beskattning icke
borde bliva alltför betungande.

Vad angår förmögenheter mellan 10 000 och 50 000 kronor kunde
dessa enligt Flodströms utredning för år 1908 i vårt land uppskattas till
sammanlagt 1 905 millioner kronor. Under antagande även för dessa av
en årlig tillväxt om 3,5 %, skulle, i fall dessa förmögenheter till hela sitt
belopp kunde skattläggas, inkomsten uppgå till omkring 372 millioner
kronor, av vilket belopp emellertid, i följd av de inskränkningar i skatteplikten,
som nödvändigtvis måste införas, allenast en mindre del kunde
vara att påräkna. Med ledning av de tyska beräkningarna skulle denna
del måhända kunna uppskattas till omkring 1 million kronor.

I avseende å beskattningen å annan inkomst än av förmögenhet, har Värnskatt å
beredningen i betraktande av de stora svårighetern att även med led- inkomstning
av det material, som självdeklarationerna erbjuda, beräkna den ur
annan källa än förmögenhet härflytande inkomsten, funnit sig böra
stanna vid det tyska förslaget, att från den taxerade samlade inkomsten
avdraga 5 procent av den skattepliktiga förmögenheten. Om i anslutning
till den tyska lagen minimibeloppet av skattepliktig inkomst sättes till
5 000 kronor, och den tyska skattesatsen tillämpas, synes icke heller
denna skatt alltför hårt belasta den skattskyldige. Iakttagas bör emellertid,
att, dår inkomst åtnjutes dels av förmögenhet och dels från annat
håll, skattesatsen bör bestämmas efter beloppet av den samlade inkomsten,
enär endast härigenom grundtanken med en progressiv skatteskala kommer
till sin rätt.

Värnskatt c
bolags netto
inkomst.

1 de fall, där ej sistberörda omständighet skulle verka till höjning
av skatteskalan, komme alltså en inkomst å t. ex. 8 000 kronor att beskattas
med 80 kronor, en inkomst å 10 000 kronor med 100 kronor och
en inkomst å 15 000 kronor med 180 kronor. Då dessa, skattebelopp
skulle fördelas på tre år, kan man — utan att dock beredningen för sin
del vill härutinnan uttala någon bestämd mening ifrågasätta, huruvida
skatteskalan för värnskatten å inkomst måhända bör sättas något högre
än enligt den tyska lagen.

Beredningen vill emellertid framhålla, att ett rättvist avvägande av
skatteskalan torde kunna ske först vid den skattetekniska utredning, som
lärer böra av sakkunniga verkställas, och varvid naturligtvis, för undvikande
av ojämnheter, samtidigt hänsyn måste tagas till verkningarna
av gällande skatteskala för inkomst- och förmögenhetsskatten.

Resultatet av en dylik beskattning är på grund av bristande statistik
omöjligt att beräkna." Om de tyska beräkningarna hölle streck, även
i Sverige, skulle avkastningen av värnskatten å inkomst uppgå till en
elvtedel° av skatten å förmögenhet. Men då inkomsten av förmögenhet
förhållande till annan inkomst torde vara i Tyskland större än hos oss,
kan måhända antagas, att värnskatten å inkomst skulle i vårt land uppcrä
till åtskilligt mer än en elvtedel av den beräknade värnskatten å för Ö

mögenhet. o

i Vad slutligen angår beskattningen å bolag, torde denna, såsom redan

''antytts, böra lämpligen rättas efter nettoinkomstens storlek i förhållande
till sammanlagda kapitalet, reservfond häri inbegripen,, dock så, att där
. denna nettoinkomst i medeltal för de tre senaste åren ej uppgått till 5 %
av nämnda kapital, skattefrihet synes böra äga rum.

Antager man för bolagen exempelvis följande skatteskala, nämligen
för bolag, där nettoinkomsten i medeltal för de tre senaste åren

uppgått till 5 men icke
» 6

» » 8

» » 10 » » .

» » 12 »

» »15 »

» » 20 » »

» »25 » »

» » 30 » »

» » 40 » »

och » 50 / eller n

ill 6 %	av kapitalet .	. 1	%
» 8 %	» »	. 2	%
» 10 s	»	. 3	%
» 12 %	» »	. 4	%
» 15 %	» »	. 5	%
» 20 X	» »	. 6	%
»25 %	» »	. 7	%
» 30 %	» »	. 8	%
» 40 %	» »	. 9	%
» 50 tf	» 2>	. 10	%
r . . .		. 11	%

skulle eu sådan skatt, med ledning av aktuarien Flodströms utredning angående
inländska aktiebolag och solidariska bankbolag, kunna beräknas inbringa
8 193 000 kronor. Då emellertid nyssnämnda utredning avser år
1908, som var ett i affärshänseende ganska ogynnsamt år, har man anledning
antaga, att en sådan skatt å bolag nu skulle inbringa omkring
10 millioner kronor.

Av vad sålunda anförts lärer framgå, att en värnskatt, utgående enligt
ovanstående grunder, kan beräknas lämna ett utbyte av minst 40.
kanske 45 millioner kronor.

Angående de närmare bestämmelser om skattelindring i vissa fall
in. in., som kunna befinnas behövliga, har beredningen ej ansett sig böra
framställa några förslag; utan torde detta få ankomma på den sakkunniga
närmare utredning, som givetvis måste föregå framläggandet av proposition
i ämnet.

Beredningen har även tagit kännedom om det av särskilt utsedda Ang. vämkoinmitterade
den 23 maj 1903 avgivna förslag till bestämmelser i fråga
om en värnpliktsskatu att erläggas av värnpliktig, som frikallas från värnpliktens
fullgörande eller får uppskov med inskrivnifig eller avflyttar från
riket. Då emellertid eu sådan skatt knappast torde kunna bliva av vidare
betydelse ur statsfinansiell synpunkt, har beredningen icke ansett lämpligt
att i nu föreliggande sammanhang upptaga denna fråga till behandling.

Då beredningen sålunda nu förutsatt möjligheten av eu värnskatt, som Ang. olägeninnebär
en, om också ej alltför tung, dock ganska avsevärd belastning av Samtid''^
förmögenheten och inkomsten i landet, synes emellertid ett samtidigt ut- uttagande
tagande av den förhöjning med 10 procent å inkomst- och förmögenhets- ^komJt^och
skatten, som ingår bland de av beredningen enligt alternativ B ifråga- formögensatta
skatteökningar och som beräknats inbringa år 1915 4 500 000 kronor, ,ietsskatt
år 1916 4 668 000 kronor och år 1917 4 843 000 kronor, knappast vara
tillrådligt. Och enligt beredningens mening saknas icke utvägar, att för
de tre ifrågavarande åren, 1915—1917, uppnå det beräknade »överskottet»,
även utan anlitande av nyssnämnda höjning i inkomst- och förmögenhetsskatten.
Jämte besparingar i utgifter, framför allt genom deras undanskjutande
till eu senare tidpunkt, skulle för sådant ändamål kunna ifrågakomma,
att under nämnda tre år för löpande utgifters bestridande taga i
anspråk en del av de statsinkomster, som enligt beredningens tablå varit
avsedda för anslag till kapitalökning. I sådant avseende må erinras, att
enligt beredningens i del I gjorda beräkningar skulle till utgifter för

10—140497. II.

kapitalökning, frånsett anslaget till amortering av statsskulden, användas,
förutom lånemedel, andra statsinkomster till belopp av

för år 1915
» » 1916
och » » 1917

10 674 000 kr.

11 034 000 >
10 429 000 ».

Stockholm i februari 1914.

Hans Wachtmeister.

Hj. Branting. Gustaf Kobb. Jöns Pålsson. HjALMau Wijk.

Per Södermark.

Inom

Av herr Pälsson:

»Beredningens majoritet har å sid. 15 i del II bland de därstädes
omförmälda alternativen för ''överskotten’ hänvisat till tredje alternativets
siffror såsom mest lämpliga vid fastställande av ungefärliga utgångspunkten
för de till försvarsutgifterna 1915—1923 disponibla medlen.

För min del har jag ej kunnat biträda hänvisningen till denna utgångssiffra,
då den i sig innehåller utom inkomst av ökad skogsavverkning även
hela den nya skattepålaga, som i beredningens alternativ B förutsättes och
vilka nya inkomstkällor väl näppeligen alla kunna disponeras år 1915 eller
ens därpå närmast följande år.

Då beredningen'' dessutom å sid. 73 vid dess förslag om särskild värnskatt
finner det ej vara tillrådligt att samtidigt uttaga den i tredje alternativet
inräknade 10 % förhöjning å inkomst- och förmögenhetsskatten, har
den ju också i realiteten frångått sitt förslag, om den än därvid söker en
utväg genom att anvisa redan för kapitalökning avsedda inkomster av
malmbrytningsvinst och tobaksskattsöverskott, en förändring, som emellertid
komme att öka lånebehovet.

Under sådana förhållanden och då första beredningen ännu ej erhållit
kunskap om de kanske rätt stora besparingar å TV och V huvud -

titlarna, som tredje beredningen möjligen kan komma att föreslå, har jag
ej kunnat biträda detta förslag utan anser som lämplig utgångspunkt för
vad som f. n. kan anses disponibelt för försvarsändamål de i andra alternativet
nämnda 76,600,000 kronor år 1915 med successiv årlig stegring till

84,600,000 kronor år 1923.»

Av hr Branting, som anfört:

Beredningen har, då den gått att undersöka vissa möjligheter att
bereda statsverket ytterligare inkomster, gjort det grundläggande uttalandet
(sid. 5) att den, »så vitt dessa ytterligare tillgångar skulle härröra
från nya eller ökade skatter, sökt genom valet av skatteformer och den
grad, i vilken de skulle anlitas, ''tillse att man undveke skattetunga, som
icke stode i rimligt förhållande till skattekraften’.» Hur försiktigt detta
uttalande än kan synas avfattat, ligger dock i detsamma — och detta
framgår med särskild tydlighet för den, som följt hur den nuvarande
formuleringen framkommit ur tidigare vida mera vaga uttalanden — en
positiv förklaring från majoritetens sida, att de av beredningen ifrågasatta
nya eller ökade skatterna skulle kunna, om utgiftsbehoven ansåges
så kräva, läggas gå den gamla skattebördan oförändrad, utan att skattekraften
bleve överbelastad. De ifrågasätta skatteökningarna förordas därmed

o o

av majoriteten, att i mån av behov anlitas, utöver alla de gamla skatterna
bibehållna.

An klarare framstår denna beredningens mening om man beaktar
det uttalande i tullfrågan, som beredningen gjort på sid. 4, där det heter
att den »vid beräkningarnas framläggande funnit sig icke kunna för sin
del taga ståndpunkt till den frågan, huruvida under perioden några mera
genomgripande ändringar i tullagstiftningen kunna förväntas komma till
stånd, samt i följd härav utfört dessa beräkningar med utgångspunkt från
nu gällande tullagstiftning.» I själva verket är detta uttalande om att
»icke taga ståndpunkt» endast ett försök till en mindre stötande formulering
av det ofrånkomliga faktum, att man byggt hela sin sifferbyggnad
på att några mera genomgripande ändringar i tullagstiftningen icke skola
under perioden komma till stånd. Ty man kan icke gärna mera bestämt
»taga ståndpunkt» till tullsystemet än genom att, som beredningen gjort,
införa i beräkningarna de under förutsättning av status quo sannolika
tullinkomsterna och sedan icke ifrågasätta eller medgiva några korrektioner
för en förskjutning av systemet i frihandelsriktning.

För min del kan jag omöjligen följa med på hela detta betraktelsesätt.
Beredningen har själv alltjämt vidhållit sin helt visst lika befo -

7<i

gade som hovsamt uttryckta erinran (sid. 5) att skattetrycket i vårt land
så väl det direkta som i synnerhet det indirekta, torde vara »avsevärt
stort». De jämförelsesiffror, varpå detta uttalande grundas, peka på, för
de indirekta skatterna över dubbel och för de direkta inemot dubbel belastning
mot i Tyskland (som resp. 2,36:1 och 1,70: 1). Konsumtionsskatterna
utgöra för närvarande alltjämt över två tredjedelar av den totala
svenska statsskattebördan. Och beredningen har själv också påmint
om den rådande dyrtiden, som allt starkare driver fram kravet på en allmän
revision av tullagstiftningen, ehuru denna stora fråga blott namnes
för att uttryckligen undanskjutas från försvarsberedningarnas överväganden
om periodens statsffnansiella utsikter.

1 den skattepolitiska situation, vari vårt land sålunda f. n. befinner
sig, borde det efter min mening vara uteslutet att sätta i fråga ytterligare
ökningar av det redan allt för höga totala skattetrycket, vari de här icke
alls berörda kommunala bördorna ju starkt medverka. »Skattetungans
rimliga förhållande till skattekraften» är ganska visst sedan länge vida
överskridet för de samhällslagers del, vilka hårdast beskattas genom det
nuvarande tullsystemet. Den nu närmast angelägna uppgiften lör skattepolitiken
måste därför vara att bättre utjämna skattetrycket. Att en del
av beredningen upptagna nya utgiftsposter kunna göra beredandet av nya
inkomstkällor önskvärt är väl i och för sig en sanning, men detta får icke
undanskjuta denna ofrånkomliga utjämning. Intet är heller ännu för beredningen
känt om storleken av de besparingar och nedsättningar, vilka
under trycket från de växande statsbehoven för landets materiella och
kulturella utveckling både kunna och böra göras på de militära huvudtitlarna.

När jag för min del kunnat, om än med tvekan i ett par detaljer, biträda
beredningens hänvisning på viss ökning i inkomst- och förmögenhetsskatten
samt på höjning i vissa stämpelskatter samt arvsskatten, har jag
alltså tänkt mig dessa höjningar, vilka skulle träffa väsentligen de mera
bärkraftiga, böra i främsta rummet anlitas för att täcka så långt de förslå
den minskning i statsinkomsterna, som måste bli en följd av tullarnas
väsentliga nedskrivning. Användes en större eventuell skatteökning icke
till detta ändamål, så blir resultatet endast att tullsystemet fastlåses på
obestämd tid och därmed en effektiv kamp mot den av hela landet överklagade
dyrtiden omöjliggöres.

Det är för mig så mycket mera anledning att understryka tullfrågans
betydelse för första beredningens uppgift som just på denna enda punkt
beredningen synes mig ha alldeles släppt sin strävan att i förslagsbudgeterna
införa de mest sannolika siffror man kunnat nå. De väldiga inkomst -

summor för tullmedel tabellerna i Del 1 upptaga, stigande från 66 till nära
79 milj. kr. årligen, äro efter min bestämda övertygelse endast siffror på
papperet, som icke komma att alls motsvaras av verkligheten. De äro
ingenting annat ån en nöd/ijälps-konstmktion. Beredningen har utgått
från status quo, och då den saknat alla objektiva hållpunkter att med
sannolikhet fixera när och hur mycket blivande nedsättningar komma att
inverka, har den, för att dock få siffror, gjort det nöd-antagandet, att
tullbeskattningen i Sverge skulle förbliva i huvudsak oförändrad ännu ett
helt årtionde framåt.

Jag har för min del icke kunnat motsätta inig det förfaringssätt
beredningen sålunda använt för att erhålla preliminära siffror. Men jag
har ansett det vara en oundgänglig komplettering till detta förfarande, att
innan man gick till att fixera de s. k. »överskotten», tullsiffrorna måste
underkastas en nödvändig reduktion efter vissa allmänna normer, vilka beredningen
borde söka enas om. Ty att det är allt annat än sannolikt att
vår nuvarande tullbeskattning skulle komma att stå alltjämt lika hög ännu
ett årtionde, det torde efter min uppfattning de flesta på dessa områden
sakkunniga medgiva, om än sedan deras meningar gå starkt i sär både i
fråga om hur det troligen kommer att gestalta sig och i fråga om hur det
borde vara.

Inom beredningarna har ifrågasatts att som eu utväg närmare det
sannolika göra det antagandet, att deri beräknade årliga ökningen på den
större delen av de nuvarande tullinkomsterna med 2,7 procent skulle undan
för undan uppvägas av successiva nedsättningar till samma belopp. Man
skulle med andra ord införa siffran 65,954,000 som konstant under hela.
perioden. Detta skulle innebära t. ex. för år 1919 en minskning av de
beräknade inkomsterna med 6,123,000 kr. och för år 1923 en minskning
med 12,936,000 kr. Godtager man i övrigt beredningens alla siffror, men
förutsätter att som ersättning för nedsatta eller helt avskrivna tullar skulle
tilläggas, förutom skogsmedel efter den högre beräkningen, vinsten för
statskassan av att utskyldsavdraget i inkomst- och förmögenhetsskatten
borttoges och de nya stämpelskatterna pålades (alltså samma förutsättningar
som i alternativ A, sid. 9 härovan), skulle de så framkommande
»överskotten» bli: för 1915 — 82,948,000 kr., för 1916 — 76,727,000 kr
för 1917 — 77,045,000 kr., för 1918 — 74,365,000 kr. o. s. v. ända
ned till 69,990,000 kr. år 1923. Då ju emellertid tullavskrivningarna
under periodens senare del skulle uppgå till större belopp än att de
kunna täckas med de nya tillskotten enligt alt. A, så kan antagas som
rätt sannolikt att t. ex. fr. o. m. år 1918 även arvskattens höjning
och de ifrågasätta 10 procentens tillägg på inkomst- och förmögenhets -

skatten skalle komma att tagas i anspråk. Man finge under dessa förutsättningar
följande tabell på »överskott»:

Tullinkomsterna antagna konstanta. Skatteökningar från
1915 enligt alt. A. och från 1918 enligt alt. B.

År.

1915 .

1916 .

1917 .

1918 .

1919 .

1920 .

1921 .

1922 .

1923 .

Kr.

82.948.000

76.727.000

77.045.000

80.514.000

80.009.000

78.321.000

78.294.000

78.293.000

77.408.000

Av denna tabell framgår att redan bevarandet av den nuvarande tullbördan
vid samma belopp ifråga om statens inkomst av systemet, alltså
blotta avståendet från ytterligare belastning utöver 66 milj. kr., skulle nödvändiggöra
att inom kort samtliga ifrågasatta nya skatter på de mera bärkraftiga
to^es i anspråk för att kunna komma upp till en medelsiffra, som
ej når" full? till 79 milj. kr. Dragas härifrån de c:a 4 milj. kr., som efter
min mening — vilken jag här nedan närmare framlägger — böra på
andra punkter korrigeras, så pekar den här angivna förutsättningen på ett
tillgängligt »överskott» av i medeltal endast 15 milj. k>.

° En verklig reform av det nuvarande tullsystemet kan emellertid
uppenbart icke begränsa sig till att endast hejda en fortgående ökning
av denna skattebörda. En sådan förändring måste taga sikte på avskrivningar
av vida större räckvidd. Då nu beredningen vidgat sin uppgift till
att&danska positivt framställa förslag beträffande vår. närmaste skattepolitik,
anser jag mig pliktig att här till sist så gott sig göra låter söka
från mina utgångspunkter uttrycka i siffror med vilka s. k. »överskott»
vi i verkligheten böra räkna, om man nämligen vill, i motsats till beredningens
majoritet, taga tillbörlig hänsyn till det av utvecklingen själv
allt” starkare framdrivna folkkravet på vår handelspolitiks omläggning i

riktning mot frihandel. .

På olika vägar kommer man beträffande den till en början nödvändiga
tullskatteavskrivningens storlek till ungefär samma resultat. I

den socialdemokratiska motionen vid 1913 års riksdag ställdes alkoholhaltiga
drycker, kaffe, tobak och sidenvaror, alltså vissa lyx- och finanstullar,
utanför yrkandet på nedsättning. Det visar sig vara bortåt en
tredjedel av hela tullinkomsten som icke beröres direkt av en systemändring.
Beräknas å andra sidan genomsnittssänkningen för övriga tullar
blott till 50 procent, så framgår, att avskrivningen vid ett systemskifte
dock måste komma att uppgå till vid pass en tredjedel av det hela, några
och tjugu miljoner kronor. Ungefär samma siffra erhålles ur den betraktelsen,
att livsmedelstullarnas upphävande enligt beredningens medeltalssiffra
skulle innebära en minskning på 11,5 milj. kronor; &med en till
beloppet ungefär motsvarande sänkning på industriens alster kommer man
alltså likaledes till några och tjugu miljoner.

I en tabell efter mönstret, av tab. B, där således den väl forcerade
förutsättningen göres att samtliga här berörda nya skatter pålagts i ett
slag och redan till år 1915, borde alltså egentligen dessa »överskotts»-siffor utan vidare minskas med 22—26 milj. kr., utgörande en tredjedel
av tullarnas avkastning. För att. dock icke beskyllas för överdrift har
jag i stället ansett mig böra börja med en sänkning på endast vid pass
hälften, samma belopp som de nya skatterna utgöra, och sedan därtill ett
par miljoner årligen.

Men den nödvändiga reduktionen stannar icke härvid. Beredningen
påpekar själv, att åtminstone en större utgiftspost kan under perioden tillkomma,
ehuru den icke ansetts kunna medtagas i siffrorna. För min del
vågar jag däremot fortfarande nästan med visshet hoppas att riksdagen
icke skall kunna länge motstå ett så starkt grundat krav som på betydande
extra anslag för folkpensioneringens förbättring, både genom att
taga med en del. av de åldringar, som nu ställdes utanför, och genom att
upphjälpa påtagligt allt för otillräckliga övergångspensioner. Att tobaksskatten
lämnar medel härtill är riktigt, men beredningen bagatelliserar i
sin not härom (sid. 4) för mycket den nya utgiftens inverkan. Även om
denna direkt blott framträder som ett behov av större upplåning för statens
räkning, är utgiften därför icke mindre reell och ofrånkomlig.

Vidare kunna. efter min mening de lönekrav, som framföras från
järnvägs personalen, ej undanskjutas. Det lärer då, oaktat vad beredningen
i en annan not (sid. 4) anfört, knappt kunna undgås att denna utgiftsökning
märkes som en nog så stark avvikelse från järnvägsstyrelsens kalkyler.
Avenså synes . mig den tilläggsökning i skogsmedlen, som beredningen
behandlar på sid. 6, knappast vara beräknad med samma försiktighet,
som beredningen eljes sökt iakttaga.

Man räknar alldeles visst mycket lågt om man ungefärligt upp -

.so

skattar dessa poster till resp. 2,5, 1 och 0,5 milj. kr., alltså, då de alla
verka, till c:a 4 milj. För egen del ville jag förorda en betydligt, hastigare
stegring av den sociala budgeten, som ännu 1923 föreslås i sin hel
het till blott 1872 miljoner kronor. Stannar man nu emellertid vid endast
de här angivna 4 miljonerna, är ändå t. ex. ingen marginal upplagd för
vattenfallsstyrelsens väl rätt osäkra framtidskalkyler, lika litet som för
den mycket stora möjligheten att statens inkomst av de alkoholhaltiga
dryckerna kan komma att sjunka en eller annan miljon hastigare än beredningen
antagit. . ...

Från mina här angivna utgångspunkter, där alltså hänsyn tagits till

nödvändigheten av en tullavskrivning, som dock förutsatts börja ganska
försiktigt och först vid periodens slut ha nått till nedsättning, med en
tredjedel av den avkastning, som ett orubbat tullsystem beräknats inbringa,
och där likaledes beaktats de tre härovan berörda posterna på inalles 4
milj., bör alltså tabellen enligt alternativ B riktigare se ut som följer
(utjämnat till tiondels milj.):

År.	Korrigerad tab. B. Inkomster	Utgifter	»Överskott»
milj. kr.	milj. kr.	milj. kr
1915 . . .	..... 294''s	217-8	[76-5]
1916 . • •	...... 297-7	227-5	70-2
1917 . . ■	...... 305-e	236-i	69-5
1918 . . .	......3112	245-2	66"o
1919 . . .	......317-4	252-4	65"o
1920 . . .	...... 323-5	260-8	62"7
1921 . . .	..... 329-e	267-4	62-2
1922 . . .	...... 336-o	274-3	61"7
1923 . . .	......341-5	281-i	60-4

»Överskottens» starka fall i den sålunda korrigerade tabellen visar
vad man ju på förhand kunde säga sig — att de nytillkommande skatterna,
sådana de här upptagits, bli allt mer otillräckliga att fylla det växande
hålet i budgeten vid den under perioden fortgående tullskatteavskrivnmgen.
Det är också påtagligt att beredningen har rätt i sin anmärkning att, om
tullsystemets avveckling upptages, ytterligare skatteomläggningar torde bil
nödvändiga, då man knappt kan förutsätta att statsutgifterna skola kunna
i samma tempo nedbringas.

Sedan vissa på beredningens tillstyrkan av finansdepartementet
igångsatta förarbeten för en revision av inkomst- och förinögenhetsskatteskalan
hunnit avslutas och denna skatt hunnit bliva efter mera rättvisa
grunder är nu så omlagd, att den utan att oskäligt betunga någon inkomstgrupp
kan vid behov anlitas som den naturligaste formen att bereda
staten ökade inkomster, är det väl anledning förvänta att man alltså
om några år skall vara färdig att på den vägen uttaga t. ex. vad som
motsvarar nya 10 procent av nuvarande inkomst- och förmögenhetsskatt.
Beräknas denna ytterligare höjning i den direkta skatten i och för nedskrivning
av de indirekta skattebördorna komma att företagas från år 1918,
erhåller tabellen här ovan följande utseende:

1915

1916

1917

1918

1919

1920

1921

1922

1923

Slutligt korrigerad tab. B.

> Overskott>
milj. kr.

...............[76-5]

...............70-2

...............69-5

............... 71-o

............... 70-2

............... 68-i

............... 67-8

............... 67-5

............... 66-5

Medeltalet ligger, som man ser, vid omkring 69 milj. kr. tillgängliga
som »överskott» för de militära behoven. Och detta oaktat att då
räknats, utöver inkomstskattens normala stegring, en extra belastning på
densamma med (för 1923) icke mindre än 15 milj. kr. Man kan knappt
få en klarare och kraftigare erinran både om de »civila» kravens ofrånkomliga
ökning i vårt land och om det angelägna i att alltid hålla för
ögonen att värt folks redan ganska ansträngda allmänna skatteförmåga
icke får överbelastas, därest folkets verkliga styrka och värnkraft skall
kunna vidmakthållas.

Icke utan skål har man därför tidigare även på liberalt håll varnat
just ur försvarskraftens synpunkt för ett oförsiktigt ökande av skattetrycket.
»Det folk» så skrev t. ex. Andra kammarens femte tillfälliga
utskott år 1910 under sedermera statsrådet Petréns ordförandeskap —
»som under trycket av alltjämt växande skattebördor gripits av missmod

11—140497. II.

och missnöjdhet, kan svårligen i farans stund besjälas av den anda, utan
vilken intet försvarsväsen förmår att tillfredsställande fylla sin uppgift.»
Och farhågor uttalades i samma utlåtande för att »i den mån den nu rådande
depressionsperioden kommer att avlösas av båttre ekonomiska tadel,
de militära anslagskraven åter skola göra sig gällande med så mycket
större styrka». Samma tankegång tog sig uttryck i det liberala valprogrammets
yrkande år 1911 på »säkerhet för att icke kostnaderna under
en tillfällig stämning åter kunna springa i höjden». — Det är endast sund
gemensam vänstertradition som kommer till sin rätt, när jag sålunda, för
min del påyrkar, att man må under högkonjunktur dock räkna försiktigt
och icke tro sig kunna samtidigt nedlägga sådana kostnader som hittills
på försvaret och därbredvid i tillräcklig grad sörja för andra viktiga stats De

69 miljoner kronor i »överskott» jag sålunda kommit fram till
som medeltalssiffra äro, som av hela beräkningen framgår, att jämföra
med de nuvarande beloppen på fjärde och femte huvudtitlarna (med avdrag
på den sistnämnda av rubriken »Handeln»), vilka t. ex. i 1914 ars
riksstat upptagits till för fjärde huvudtiteln 55;a miljoner och för femte
(sedan det nämnda avdraget gjorts) 25*4 miljoner, summa alltså 80 6
miljoner kronor. Vill man fullt skilja mellan civila och militära utgifter,
höra emellertid — som beredningen också gjort — kostnaderna för det militära
pensionsväsendet fråndragas här sammanräknade civila utgifter och i
stället läggas på »överskotten», vilket innebär en ökning av dessa, med
i medeltal0 5''4 miljoner kronor, alltså upp till något över 74 miljoner

kronor. c

Det bör slutligen här anmärkas att den sammanställning av förhållandet,
mellan konsumtionsskatterna och den totala statsskattebördan,
som av beredningen gjorts, givetvis skulle icke oväsentligt förskjutas, om
i densamma infördes den tullavskrivning och de Övriga jämkningar, som
ligga till grund för den slutligt korrigerade tab. B här ovan. Konsumtionsskatterna
(tullar och acciser) skulle då för 1915 stanna vid 124»569,000
kronor av det totala skattebeloppet, som för det året ju satts till^206,715,000
kronor. För år 1923 skulle motsvarande siffror bil 121,085,000 kronor
av 253 603 000 kronor. Uttryckt i procent skulle alltså konsuintionsskatterna
efter här utvecklade linje för år 1915 ännu vara uppe på 60’26 *,
men år 1923 ha sjunkit till 47’75 *, alltså verkligen något under halvten
av den totala statsskattebördan.

I detta sammanhang må här också lämpligen göras en liten Jämförelse
med beredningens tabeller om bl. a. militärutgifternas förhållande
till de totala statsutgifterna, enligt de olika alternativen. Av dessa tram -

går (sidd. 54 och 55) att enligt alternativ B det »överskott», som skulle
anlitas för samtliga militärutgifter, komrne att år 1915 utgöra icke fullt
39 procent av det hela, ett procenttal som sedan skulle successivt sjunka
ned till 33 V2 procent. Dessa procenttal ligga ännu i genomsnitt ett stycke
över dem, som framgå från tabellerna över militärväsendets relativa kostnad
i med oss jämförliga länder. Införas nu i stället de i denna reservation
angivna kostnadstalen, med någon utjämning för den naturliga stegringen
från periodens början till dess slut och med hänsyn till att de
civila verkliga utgifterna här beräknats något högre, så blir siffran för
1915 c:a 33 procent av de totala statsutgifterna, sjunkande småningom
ned till 28 procent. Dessa siffror förefalla kanske mången orimligt låo-a,
då han erinrar sig att åren 1902—06 Sverige var uppe på 52’e procent.’
Men de gå ganska bra ihop med 1913—14 års siffror (jmf. sid. 24): för
Norge 31‘s proc., för Danmark 30''e proc., för Nederländerna 27''3 proc.,
för Belgien 24''7 proc., för att ej tala om Bulgarien och Serbien år 1911
med resp. 28’2 och 22''7 proc.

Gent emot det beredningens uttalande (sid. 15) att utgångspunkten Frågan om
för ett preliminärt fastställande av försvarsutgifterna borde vara det alter- utgångsnativ,
som närmast ansluter sig till de nuvarande försvarskostnaderna, Pun^enhar
jag vidare avgivit följande reservation:

Beredningens resonemang om att de nuvarande försvarsutgifterna
höra tagas till utgångspunkt för ett preliminärt fastställande av denna
utgiftsgrupp för den kommande perioden synes mig strida mot hela tankegången
i det uttalande till statsrådsprotokollet, varpå denna berednings
arbete vilar. Syftet med dess utredning anges där vara »att åstadkomma
underlag för bedömandet av vilka belopp, som för försvarsväsendet i dess
helhet . . . kunna under jämförelse med och behörigt tillgodoseende av
andra statsändamål anses disponibla under perioden i fråga». För min del
har jag måst fatta detta så, att den ekonomiska utredningen, beräkningen
av förefintliga tillgångar, skall vara det primära. Först om det sedan
befinnes att de som nödvändiga ansedda försvarsutgifterna icke rymmas inom
det »överskott», som framgått vid beräkningen av sannolika inkomster och
civila utgifter, uppkommer frågan om hur detta »överskott» må kunna i
nödig grad uttänjas.

I frågans nuvarande läge synes mig därför beredningen, i saknad
av. alla hållpunkter från de övriga beredningarna, logiskt hava bort avböja
att angiva en »ungefärlig utgångspunkt», som endast kan bliva rent

Värn skatten.

subjektivt och godtyckligt lagd efter förmodade militära krav. Den grundläggande
upplysning om tillgångarna för militära ändamål, som beredningen
kan lämna, har den redan givit i sina olika alternativer, om vilka
samtliga — och naturligtvis även mellanliggande tänkbara »överskott»
beredningens majoritet nu uttalat, att de kunna tagas i anspråk utan att
skattekraften överbelastas.

För min del har jag emellertid icke kunnat följa majoriteten i detta
dess uttalande. Som i'' min reservation häremot närmare angives, synas
mig de nya eller ökade direkta skatter, genom vilka de båda högre alternativen
åstadkommas, i stället för att gå till militära ändamål böra tagas
i anspråk för att kunna till någon del utjämna det obilligt härda trycket
på de samhällslager, vilka tyngas mest av vart nuvarande tullsystem. I
denna reservation har jag på där anförda grunder kommit fram till en
»överskotts»-tabell, vilken visar ett tillgängligt medeltal av c.a 69 milj.
kr. Där ungefär synes mig alltså en preliminär »ungefärlig utgångspunkt»
kunna sättas, grundad i motsats till beredningens på de civila kraven.

Den successiva stegring, på 1 milj. årligen, som beredningen antagit,
synes mig allt för hög, men i saknad av alla hållpunkter för en beräkning
avstår jag från att närmare ingå på den frågan.

I fråga slutligen om värnskatten och därmed sammanhängande spörsmål
har jag för min del, på samma gång jag i det hela anslutit mig till
beredningens yttrande, dock ansett att beredningen, utan att inlåta sig på
sådana försök till principiella förbehåll i fråga om en värnskatts berättigande
som nu uppställts, helt enkelt hade bort förklara, med anledning
av den hänskjutna frågan, att den nu ifrågasatta extra-ordinära värnskatten
vore synnerligen lämplig för angivet ändamål. Genom att strängt
begränsa sig till att besvara den praktiskt föreliggande frågan behövde
icke heller beredningen i detta sammanhang ingå på fragan huruvida det
icke kunde anses lämpligt att även reflektera på en ''permanent värnskatt,
lagd företrädesvis på den starka bärkraften. _ Utan att själv ingå på detta
problem har jag velat anmäla att jag funnit de villkor för en värnskatt,
som beredningen formulerat, överflödigt snäva.

I överensstämmelse med av mig framförd mening har beredningen
gjort ett försiktigt uttalande i riktning av att skatteskalan för värnskatten
å inkomst måhända bör sättas något högre än enligt den tyska lagen.
På samma gång jag tillåter mig understryka detta vill jag hava tagit bestämt
förbehåll i fråga om godkännande i detalj av denna tyska förebild.

I tyska riksdagen framställdes på goda grunder vida längre gående yrkanden
i fråga om skattesatser och skatteskala än som sedan blev riksdagens
beslut. Då det numera lärer få anses fullt klart att ett högst betydligt
större belopp än de 40 å 45 miljoner, som beredningen sammanräknat,
måste användas till fyllande av engångsutgifter, följer därav också av sig
självt att värnskatten antingen måste höjas, minst med 50, sannolikt kanske
70 procent, eller också, utgående med sitt nu ifrågasatta belopp, utsträckas
över ytterligare ett par år.

Vad slutligen angår beredningens framkastade tanke att uppskjuta
tillämpningen av 10-procents-tillägget på inkomst- och förmögenhetsskatten
medan den extra värnskatten utgår, vill jag icke bestrida att däri kan
ligga någon billighet. Men den riktiga konsekvensen hade då efter min
mening varit att avdraga de c:a 14 milj. kr., som följaktligen ej längre
vore att påräkna för statskassans löpande utgifter, från de kalkylerade
»överskotten» och sålunda återställa förslagsbudgeternas jämvikt genom att
sänka »överskotten» med i medeltal l1/2 milj. kr. Beredningens anvisning
att i stället hålla »överskotten» vid sin högsta höjd och täcka den dä
ofrånkomliga bristen med en del av de statsinkomster, som förut avsetts
till kapitalökning, innebär att, låt vara på en omväg, ytterst täcka detta
deficit genom ökad upplåning, vilket jag finner även från majoritetens
utgångspunkter alldeles olämpligt.

Allra sist anhåller jag att här få antecknat att jag antagit som självfallet
att de undantagsbestämmelser, vilka f. n. fritaga konungen och hans
familj från all skattskyldighet både för vad de uppbära av statsmedel och
t. o. in. i de flesta fall för inkomst av enskild förmögenhet, skulle här
liksom i Tyskland anses icke tillämpliga i fråga om värnskatten.

Bil. C.

Om skattetrycket.

Av professor D. David sou.

Med skattetryck förstås den relativa storleken av befolkningens belastning
genom offentliga avgifter. Därvid särskiljas från och ställas mot varandra å ena
sidan staten och kommunerna och å andra sidan sammanfattningen av de privata
rättssubjekten, vilken sammanfattning här, för korthetens skull, benämnes befolkningen.

Den belastning av befolkningen, som det härvid är fråga om, är visserligen
en belastning till förmån för det allmänna, men all dylik belastning medräknas
icke vid bestämmande av skattetrycket, utan endast sådan belastning, som bestar
i offentliga avgifter till stat eller kommunen. Exempel på belastning av befolkningen
till det allmännas förmån, som ej klädes i sistnämnda form, föreligga på
den sociala lagstiftningens område (arbetareskyddslagstiftning, lagstiftning om arbetareförsäkring
m. m.) inom lagstiftningen rörande torrläggning av jord, skogsväsendet
m. m.

Vid problemet om skattetrycket är det fråga om den. belastning, som diabbär
befolkningen på grund av att stat och kommuner förskaffa sig vissa inkomster.
Det finnes emellertid ett annat problem, nämligen angående den belastning, som
statens och kommunernas utgifter utgöra för samhället i dess helhet (befolkning
samt stat och kommuner). Dessa problem äro ju av olika innebörd, men det är
av betydelse att jämföra dessa olika belastningar med varandra, när det gäller
en utredning rörande skattetrycket.

Av det anförda följer, att för en utredning av begreppet skattetryck erfordras
att först fastställa begreppet offentlig avgift. Stat och kommuner kunna
av de enskilda uppbära avgifter, som icke äro offentliga avgifter, utan som äro
av privat karaktär. Att uppdraga gränsen mellan dessa båda kategorier av avgifter
är ej lätt.

Ostridigt är, att, då staten eller kommun på grund av sin allmänna maktställning
pålägger de enskilda avgifter, dessa på tvång grundade avgifter äro
offentliga avgifter. Lika ostridigt är, att, då staten eller kommun i konkurrens
med enskilda upprättar anstalter eller utövar verksamhet, de avgifter eller priser

som de enskilda få betala för begagnandet av dessa anstalter eller för alstren av
dessa anstalter eller denna verksamhet, icke äro av offentlig avgifts natur. Men
jämte dessa finnas andra avgifter till stat eller kommun, som intaga eu mellanställning
mellan nämnda båda klasser av avgifter, och med avseende å dessa
andra avgifter råder tvist, i vad mån de böra räknas till offentliga avgifter
eller icke.

Det skulle nu kunna synas, som om saknaden av enighet rörande begreppet
offentlig avgifts omfång skulle innebära ett väsentligt avbräck för behandlingen
av problemet om skattetrycket. Emellertid är denna farhåga ej berättigad,
ifall dessa omtvistade fall endast gälla relativt ringa del av de offentliga
avgifterna. Sannolikheten av sistnämnda antagande, vilket ju dock för säkerhetens
skull bör undersökas för varje särskilt fall, vinner stöd därav, att berörda divergenser
beträffande begreppet offentlig avgift blott gälla de fall, då avgifter till
stat eller kommun ha formen av betalning för speciella prestationer från statens
eller kommuns sida, och egentligen blott en del av dessa fall. För övrigt finnes
ju alltid den utvägen att verkställa utredningen under alternativt olika förutsättningar
med avseende å begreppet offentlig avgift. Till grund för den följande
framställningen lägger jag följande alternativ, om vars lämplighet jag dock
inser att delade meningar kunna råda, nämligen:

l:o. Om staten eller kommun innehar monopol på viss slags egendom,
vissa slags anstalter eller utövande av viss slags verksamhet, men ej utövar något
tvång gent emot de enskilda med avseende å begagnandet av dessa monopol, samt
vidare avgifterna för bruket av dessa monopol bestämmas efter de för den vanliga
prisbildningen gällande grunderna, bliva dessa avgifter icke offentliga avgifter.

Däremot bliva avgifterna offentliga avgifter:

2:o. Om de enskilda åläggas att begagna dessa monopol.

3:o. Om utan dylikt tvång avgifterna bestämmas efter väsentligen andra
grunder än den vanliga prisbildningen.

4:o. Om avgifternas storlek bestämmes så, att de inbringa mer än kostnaderna
(jämte eventuellt viss vinst), även om avgifterna för övrigt bestämmas
efter de för den vanliga prisbildningen gällande grunderna; men i detta fall blir
blott den del av dessa avgifter, som överstiga kostnaderna (jämte eventuellt viss
vinst) offentlig avgift. Det är något omtvistat, huru kostnaderna böra beräknas.
Vanligen inräknas i eller kanske rättare tillägges till kostnaderna vanlig affärsvinst.
Likaså beräknas vanligen vanlig kapitalränta samt jordränta.

Att beakta är att i fallet 3:o räknas hela beloppet influtna avgifter till
offentliga avgifter utan avdrag av kostnader m. m.

Vid mätning av skattetryckets storlek jämföres det absoluta belopp, vartill
de offentliga avgifterna uppgå, med vissa andra storheter. Flera dylika storheter
kunna användas såsom:

1) landets folkmängd i dess kelhet

2) landets vuxna befolkning

3) befolkningens produktiva åldersklasser

4) nationalinkomsten

5) nationalinkomsten kombinerad med nationalförmögenheten m. m. Det
är dock, strängt taget, icke hela nationalinkomsten och nationalförmögenheten,
som lägges till grund, utan statens och kommunernas böra naturligtvis avdragas;
detta avdrag är dock i allmänhet relativt ringa.

Om något av de tre första sätten användes, anges skattetrycket i ett visst
penningebelopp pr individ, vuxen individ, resp. individ av de produktiva åldersklasserna.
Enligt det 4:e sättet anges skattetrycket i procent av nationalinkomsten
och enligt det 5:e sättet i procent av nationalinkomsten kombinerad med
nationalförmögenheten. Nu är det tydligt, att alla dessa sätt äro användbara,
blott man noga beaktar varje särskilt mätningssätts innebörd. Vid de två sist
anförda metoderna har vid angivande av storleken av skattetrycket hänsyn även
väsentligen tagits till befolkningens förmåga att bära belastningen genom offentliga
avgifter, under det att detta icke, eller ej i lika grad skett vid de tre första
metoderna. Men detta betyder ju blott att angivandet av skattetrycket enligt
dessa tre första metoder måste kompletteras genom angivande av befolkningens
förmåga att bära detta skattetryck.

Nu är emellertid den absoluta storleken av nationalinkomsten, resp. nationalförmögenheten
ej ensamt avgörande för befolkningens förmåga att bära
offentliga avgifter. På denna förmåga inverkar även nationalinkomstens (resp.
nationalförmögenhetens) storlek pr individ av befolkningen, på det sätt, att nämnda
förmåga torde växa i något större grad än denna medelinkomst, så att om en befolkning
med en medelinkomst av t. ex. 300 kronor pr individ kan med en viss
grad av uppoffring avstå 10 % av nationalinkomsten, bör en befolkning med en
medelinkomst av 500 kronor pr individ kunna med samma grad av uppoffring
avstå mer än 10 procent.

Vidare torde sättet för nationalinkomstens och nationalförmögenhetens fördelning
vara av en viss betydelse i detta hänseende. Om man accepterar de moderna
åsikterna angående skatteförmågan, skulle en ojämn fördelning under vissa
förutsättningar kunna medföra en större lätthet att bära skatt. Enligt dessa
åsikter skulle nämligen varje individs förmåga att bära skatt tillväxa i högre
grad än storleken av hans inkomst ökas. Om man antar, att en person med
100 000 kronors inkomst kan bära en skatt av 10 % lika lätt som en person med
en inkomst av 10 000 kronor kan bära en skatt av 5 % och en person med 2 000
kronors inkomst kan bära en skatt av 2 % samt en person med 1 000 kronors inkomst
kan bära en skatt av 1 «/., så skulle, om en totalinkomst av 15 millioner
kronor är fördelad på 7 500 personer, sålunda att

20 personer ha en inkomst av 100 000 kronor eller tillsammans 2 mill. kr.
380 » s » » » 10 000 » » » 3-8 » »

2100 » hd » » 2 000 » » » 4''2 » »

5 000 » » » » » 1000 » » > 5 » »

denna befolkning, enligt de nyss gjorda antagandena, kunna i skatt erlägga
524 000 kronor lika lätt som en befolkning av samma antal och samma totalinkomst,
där var och en har en inkomst av 2 000 kronor, kan bära en skattebörda
av 300 000 kronor (2 % av 15 mill. kr.) Det behöver ju egentligen ej påpekas,
att denna större lätthet att bära skatt naturligtvis ej är något avgörande bevis
för en ojämn inkomstfördelnings förträfflighet. Och icke ens ur beskattningssynpunkt
behöver den jämna inkomstfördelningen innebära någon olägenhet. Men på
en utredning härav kan jag ej här ingå.

Att beakta är likväl, att de förhållanden, som framkalla denna större lätthet
att bära skatt, under vissa förutsättningar kunna föranleda en ökning av de
nödvändiga stats- eller kommunalutgifterna; en alltför ojämn fördelning av nationalinkomsten
kan sålunda innebära en betydande ökning av fattigvårdsbördan.

I det föregående har det varit fråga om medelskattetrycket för befolkningen
i dess helhet. Av intresse är ock, huru skattetrycket ställer sig för olika
klasser eller grupper av befolkningen eller olika delar av landet. Länder med
samma medelskattetryck kunna förete stora olikheter i detta senare avseende.
Ojämnheten i skattetrycket yttrar sig i att vissa klasser eller grupper eller vissa
delar av landet ha (i förhållande till skatteförmågan) ett högre skattetryck än
medel skattetrycket, medan andra ha ett lägre. Om vi hålla oss till de olika ekonomiska
klasserna av befolkningen, kan ju teoretiskt taget överbelastningen förekomma
inom vilken som helst av dessa klasser. Vanligen antages, att det är de
i ekonomiskt avseende sämre situerade klasserna, som i regeln äro utsatta för det
högsta skattetrycket. Emellertid saknas ej stöd för den suppositionen, att vissa
tendenser hos de moderna skattesystemen ha lett till eller lätt kunna leda till,
att det blir den ekonomiska medelklassen, som utsättes för det högsta skattetrycket,
så att icke blott de ekonomiskt bättre situerade, utan även de sämre
situerade åtnjuta förmånen av lägre skattetryck.

Ett ojämnt fördelat skattetryck försvårar för stat och kommun att med
bibehållande av det gällande skattesystemet anskaffa medel genom offentliga avgifter,
enär möjligheten att öka dessa avgifter blir beroende av möjligheten att
öka bördorna för de relativt tyngst tryckta klasserna. Betydelsen av detta förhållande
är emellertid icke lika för alla fall. Framträder t. ex. skattesystemets
brister i förevarande avseende på det sätt, att vissa inkomst- eller förmögen hetsklasser
äro för tungt resp. för lätt belastade, är felet relativt lätt att avhjälpa
genom ändring av eller tillägg till skattelagstiftningen. Men där ojämnheten
i belastningen framträder inom en eller flera ekonomiska klasser (såsom

12—140497. II.

t. ex. vid en beskattning av spritdrycker, då en betydande del av befolkningen
är helnykter), blir uppgiften svårare och kräver kanske en fullständig omgestaltning
av skattesystemet.

Det gäller härefter att undersöka vilken betydelse skattetryckets storlek
äger.

I allmänhet karaktäriseras betydelsen av skattetrycket så, att det anger
graden av konkurrensen mellan de allmänna behoven och de enskildas behov
om de enskildas tillgångar. Denna karakteristik stämmer visserligen, såsom
strax skall visas, ej fullständigt överens med verkligheten. Men den kan dock
tagas till utgångspunkt för den följande framställningen.

Det är ju förhållandet, att de allmänna behovens tillgodoseende i allmänhet
innebär förmåner för de enskilda, och under normala förhållanden medför en
ökning av de offentliga avgifterna en stegring av tillfredsställelse av allmänna
behov, antingen så, att nya dylika behov tillgodoses, eller så, att redan förut
tillgodosedda bli i större utsträckning eller grad tillfredsställda. Såtillvida få
de enskilda ersättning för de offentliga avgifterna till stat och kommun, och såtillvida
förefinnes alltså överensstämmelse mellan de offentliga avgifterna och de
till stat och kommuner utgående privata avgifterna för bruket av dessas anstalter
eller verksamhet. Då man nu emellertid, vid fastställande och bedömande av
skattetrycket, frånser från detta förhållande (vilket ju ej är detsamma som att
statens och kommunens medel skulle användas på ett för befolkningen onyttigt
sätt) och de offentliga avgifterna i följd därav för de enskilda fä en karaktär av
ensidiga offer, som ej vidlåder nyssnämnda privata avgifter, så beror detta på två
omständigheter, nämligen:

l:o) dels på att genom de offentliga avgifterna de enskilda berövas rätten
att själva disponera över en del av sina tillgångar,

2:o) dels på att de allmänna behoven merendels äro av den art, att deras
tillgodoseende ej resulterar i några speciella, urskiljbara förmåner för varje särskild
enskild (såsom t. ex. försvaret, rättsordningen m. m.).

Men ehuru det i allmänhet är befogat, att vid skattetryckets bedömande
frånse den ekvivalent som från det allmännas sida lämnas för de offentliga avgifterna,
bör det dock beaktas, att skattetrycket därigenom kan bli icke tillräckligt
upplysande eller t. o. m. rent missvisande.

.Först och främst bör hänsyn tagas till proportionen mellan skattetrycket
och resultatet av användningen av de offentliga avgifterna. Om två länder ha
samma numeriska skattetryck, men det ena landets styrelse genom vanskötsel
vinner ett sämre resultat än det andra landets, går det ej an att bedöma skattetrycket
i dessa olika länder blott efter dettas numeriska storlek. Likaså bör beaktas,
om den förbättring av resultatet, som kan vinnas genom en ökning av

skattetrycket, äger rum i samma eller större eller mindre proportion än skattetrycket
växer.

Vidare finnas fall, då tillgodoseendet av de allmänna behoven innebär eller
har till resultat tillfredsställandet av enskilda behov, såsom vid undervisningsväsendet,
arbetareförsäkring med offentliga bidrag, fattigvård m. m. samt ett
stort antal kommunala anstalter, såsom vatten- och kloakledningar, renhållning,
slakthus, arbetsförmedling m. m. I dylika fall måste vid bedömande av betydelsen
av skattetryckets storlek hänsyn tagas till att på detta sätt offentliga avgifter
komma att tjäna tillfredsställande av enskilda behov, vilka de enskilda
eljest skulle haft att bekosta med sina enskilda medel.* 1 I synnerhet skulle jämförelser
beträffande skattetrycket mellan olika länder och tider kunna bli skeva,
om ej detta förhållande beaktades, enär i olika länder resp. under olika tider enskilda
behov i mycket olika omfattning kunna tillgodoses på detta sätt. Samma
gäller vid jämförelser mellan skattetrycket för olika klasser av befolkningen och
för olika delar av landet, särskilt i fråga om kommunalbeskattningen. Detta kan
göra, att det numeriska skattetrycket ofta kan vara mycket missvisande med hänsyn
till skattetryckets ojämnhet i olika delar av landet (t. ex. olika kommuner),
ifall den ena kommunen i större grad än den andra medelst offentliga avgifter
tillgodoser detta behov.2 3

I det föregående har det blott varit fråga om de offentliga avgifternas användning
för statens och kommunernas egentliga utgifter. Termen »egentliga utgifter»
tas därvid väsentligen i samma betydelse, vari Försvarskommittén använde
detta uttryck, sålunda med eliminerande av driftskostnaderna för statens och
kommunernas inkomstgivande anstalter, såvida de betäckas av inkomsterna från
dessa anstalter, utgifter för anskaffande av inkomstgivande egendom, avsättningar
till fonder och amortering av stats- och kommunalskulder.

Nu kunna emellertid statens och kommunernas egentliga utgifter tillgodoses
genom medel, som anskaffats på annan väg än genom offentliga avgifter, och
vidare kunna medel, anskaffade genom offentliga avgifter, användas till bildande
av inkomstgivande kapital eller betalning av skulder.

1 Här må erinras om de andra möjliga sätt, varpå dessa enskilda behov skulle kunna tillgodoses,
nämligen:

1) genom fullt fria åtgöranden från de enskildas sida;

2) genom att stat eller kommun npprättar erforderliga anstalter, men utan tvång för de enskilda
att begagna dem och mot avgifter, som äro bestämda efter den vanliga prisbildningens grunder;

3) genom att de enskilda åläggas att tillgodose dessa behov, men med full frihet att bestämma,
huru detta skall ske.

2 I Uppsala äro i allmänhet vattenledning och renhållningsverk upplåtna till avgiftsfritt bruk
och medel för kostnadernas bestridande anskaffas huvudsakligen genom skatter. Det har emellertid på
grund härav ansetts lämpligt att på kommunens debetsedlar anteckna, vilket belopp av kommunalskatten
utgår för dessa ändamål — detta naturligtvis för att förekomma missuppfattning vid jämförelse med
andra kommuners skattebelastning.

Det har redan förut nämnts, att det kan vara av intresse att jämföra befolkningens
belastning genom offentliga avgifter med hela samhällets (befolkningen
jämte stat och kommuner) eller — såsom jag i det följande benämner det —
rikets belastning genom statens och kommunens utgifter. Härvid är att beakta,
att befolkningen belastas omedelbart genom de offentliga avgifterna. Riket åter
belastas ju aldrig omedelbart genom anskaffandet av medel för statens och kommunernas
räkning, utan belastning av riket inträder först genom användning av
medel och endast genom användning i viss riktning. Härom gälla nu följande
satser:

Genom de offentliga avgifterna belastas befolkningen alltid. Riket åter belastas
först då de genom de offentliga avgifterna anskaffade medlen användas för
statens eller kommunens egentliga utgifter. Användas dessa medel till bildande av
produktivt kapital eller betalning av skulder, äger ingen belastning av riket rum.

Anskaffas medel genom upplåning, sker ingen belastning av befolkningen,
vare sig då medlen anskaffas eller då de sedermera användas. Riket åter belastas,
men först och endast då medlen användas till statens eller kommunernas
egentliga utgifter; användas medlen till anskaffande av produktivt kapital, blir
icke heller riket belastat i följd av upplåningen.

Då offentlig skuld betalas, sker ej någon belastning av riket, huru än de
medel anskaffats, som användas till betalning. Befolkningen belastas i anledning
av denna skuldbelastning endast i det fall att medlen härför anskaffas genom
offentliga avgifter.

Om staten eller kommun använder sin förmögenhet till egentliga utgifter,
belastas riket, men ej befolkningen. Samma gäller, om stat eller kommuner använda
avkastningen av sina ägodelar eller rörelse till egentliga utgifter.

Facit är sålunda, att vid skattetryckets bestämmande medräknas avgifter,
som användas så, att de icke innebära någon belastning av riket, samt att vid
skattetryckets bestämmande hänsyn ej tages till alla belastningar av riket.
Emellertid gäller det sagda blott om man uteslutande fäster sig vid det omedelbara
sammanhanget. Det finnes dock ett indirekt sammanhang, som ej får förbises.

Om staten eller kommun vid en viss tidpunkt upptar ett större belopp
offentliga avgifter än som behövs för de egentliga utgifterna och sålunda bildar
statligt eller kommunalt produktivt kapital eller avbetalar skuld, innebär detta
att, under för övrigt lika förhållanden, det framtida skattetrycket blir mindre
än det utan denna kapitalbildning eller skuldbelastning skulle ha blivit.

Om stat eller kommun upplånar medel för bestridande av egentliga utgifter,
minskas ju det nuvarande behovet av offentliga avgifter och sålunda bliver
det nuvarande skattetrycket så mycket mindre, men detta medför för framtiden,
då skulden skall förräntas och avbetalas, ett så mycket större skattetryck. Om
stat eller kommun uppoffrar ett samlat kapital för sina egentliga utgifter och

därigonom kan hålla nere det nutida skattetrycket, innebär detta sannolikheten
av ett framtida större skattetryck.

Det anförda nnebär en anledning att vid bedömande av skattetrycket ej
blott taga hänsyn till nuvarande förhållande, utan även till föregående tiders
resp. de sannolika utsikterna för framtiden.

Det finnes även andra anledningar att taga hänsyn till skattetrycket under
en längre tid. Så kunna ju statens och kommunernas uppgifter tidtals kräva
exceptionellt stora inkomster,] eller en överdrivet stor sparsamhet iakttagas
i den offentliga hushållningen, vilken i allmänhet har till följd större behov av
medel för framtiden.

Vidare bör beaktas, att på grund av oundvikliga förhållanden kostnaderna
för de allmänna behovens tillgodoseende kunna vara större i ett land än i ett
annat. Sålunda kan ett land med större befolkning fylla en stor del av sina allmänna
behov med relativt mindre kostnad än ett litet land. På samma sätt verkar
befolkningens sammanträngdhet e ler arealens förhållande till befolkningen.
Vidare inverkar klimatets beskaffenhet m. m. Det är tydligt, att man särskilt
vid jämförelser mellan olika länder måste taga hänsyn till denna olikhet, som
nödvändiggör ett relativt högre skattetryck i vissa länder.

Slutligen är att påpeka ett missvisande element i begreppet skattetryck,
som under vissa förutsättningar kan spela en stor roll. För belysning av detta
begagnar jag följande exempel.

Antag att av tre kommuner A, B och C, som äro lika i alla avseenden
utom med hänsyn till anskaffande av medel för de offentliga utgifterna, kommunen
A förvärvat jordegendomen inom kommunen och att avkastningen därav är
fullt tillräcklig för bestridande av kommunens utgifter, kommunen B infört en
beskattning av den oförtjänta värdestegringen å jord1 och att denna skatt inbringar
de för kommunens utgifter erforderliga medel och kommunen C anskaffar
erforderliga medel genom en inkomstskatt. Ställningen i de tre kommunerna
åskådliggöres av följande tabell:

Korn. A.

Befolkningens totalinkomst.....38 mill. kr.

Kommunens privatinkomst..... 2 » »

Kommunens inkomst genom skatt . . 0 » »

Skattetrycket........... 0 %

Korn. B.

40 mill. kr.

0 » »

2 » »
5 %

Korn. C.

40 mill. kr.

0 » »

2 » »

5 %

Om kommunen A under föregående år genom beskattning anskaffat medlen
för skapande av det kapital, som erfordras för att förvärva kommunens jordegendom,
visar — i förbigående sagt — detta exempel tydligt nödvändigheten att

1 Jag antar, att denna Beskattning absorberar hela den stegring av jordräntan, som inträtt
efter det kommnnen A förvärvat sin jordegendom.

vid jämförelse mellan kommunen A å ena sidan samt B och C å andra sidan
taga hänsyn till denna extra beskattning i äldre tid. Ty om man blott fäster
sig vid skattetrycket i nuvarande tid, ser det ut, som om befolkningen i kommunen
A, där skattetrycket är 0, vore avgjort bättre ställd än befolkningen i de
två andra kommunerna med ett skattetryck av 5 procent. Tar man åter hänsyn
även till förhållandena under föregående tider, finner man, att den extra beskattningen
i A, som möjliggjort skapandet av kommunen A:s privatinkomst å 2
mill. kronor, gjort, att befolkningens inkomst är blott 38 mill. kronor, under det
att den i B och C är 40 mill. kronor. Befolkningen i A, betraktad såsom en
helhet, är sålunda icke bättre ställd än befolkningen i B och C.

Detta i förbigående.

Här är det emellertid egentligen fråga om en jämförelse mellan de tre
kommunerna från i viss mån andra synpunkter. Jag skall därför bestämma förutsättningarna
beträffande kommunen A så, att den nyssberörda extra direkta
belastningen i äldre tid av befolkningen i nämnda kommun bortfaller: jag antar
därför, att kommunen A varit nog förutseende att för billigt pris inköpa jord,
som antagits skola framdeles stiga i avkastning och värde, och att kommunen A
härigenom, vid den tidpunkt, som det anförda exemplet avser, erhållit en behållen
inkomst å 2 mill. kronor av s. k. oförtjänt värdestegring eller jordränta. I
B och C däremot ha de enskilda förblivit ägare till jorden och uppbära i första
hand frukterna av den oförtjänta värdestegringen; i B tar dock kommunen avkastningen
av denna värdestegring genom beskattning.

Det är nu tydligt, att skattetrycket även i detta fall kan leda vilse. Tar
man fortfarande befolkningen såsom en helhet, föreligger i grunden ej större belastning
i B och C, med ett skattetryck av 5 %, än i A, där skattetrycket är
noll; ty i A ekvivaleras detta av att befolkningen genom kommunalpolitiken
hindrats att behålla besittningen av källan till den stigande jordräntan. Särskilt
är likheten mellan befolkningens ställning i A och B slående. Ty i båda består
kommunalinkomsten av oförtjänt värdestegring å jord eller jordränta; skillnaden
är blott, att befolkningen i B äger i första hand uppbära den ifrågavarande jordräntan,
men med skyldigheten att avstå den till kommunen.

Det sagda gäller under förutsättning att det är fråga om belastningen av
befolkningen i dess helhet genom offentliga avgifter. Nu är det även i detta
sammanhang av intresse att undersöka, huru förhållandena te sig beträffande
skattetrycket å olika klasser eller grupper av befolkningen. Är jordegendomen i
B och C jämnt fördelad, blir resultatet dock detsamma som i det nyss behandlade
fallet. År åter jordegendomen ojämnt fördelad, är den delen av befolkningan,
som saknar jordegendom eller har relativt ringa sådan, sämre ställd i C än
i A och B, men mellan A och B förefinnes fortfarande ingen skillnad i förevarade
avseende.

Ett tall, där förhållandet i avseende a olika delar av befolkningen framstår
ännu tydligare, är följande. Antag att i länderna D och E ett stort antal
industriella monopol existera, men att i landet D staten lagt beslag på dessa,
under det att i landet E enskilda bolag äro innehavare av dessa monopol. I
landet D kunna alla statens utgifter tillgodoses genom dessa statens monopolinkomster,
under det att i landet E medlen för utgifterna måste anskaffas genom
vanliga skatter. Ställningen anges genom följande tabell:

Befolkningens totalinkomst . .
Statens monopolinkomst . . .
De enskilda monopolens vinster

Statens skatter.......

Skattetrycket ........

5 000 mill. kr.

300 » »

0 » »

6 % » »

5 300 mill. kr.
0 » »

300 » >

300 » s

5-66 %.

Här är skattetrycket å befolkningen i dess helhet i det närmaste lika i
båda länderna. Men uppdelas befolkningen i E i två grupper, de, som draga
fördel av monopolen, och de, som få betala dessa privata monopolinkomster, så
är det ju tydligt, att den senare delen av befolkningen, jämte sin andel i skatterna
till staten, får till innehavarne av de privata monopolen betala 300 mill.
kronor, under det att, om regimen i D varit gällande i E, denna del av befolkningen
skulle befriats från ena delen av denna belastning, nämligen de förutvarande
skatterna till staten. Denna ändring skulle emellertid ej fått något motsvarande
uttryck i skattetrycket å den ifrågavarande delen av befolkningen.

Av denna framställning — som naturligtvis icke gör anspråk på att vara
uttömmande — torde framgå, att en utredning rörande skattetrycket möter stora
svårigheter redan med hänsyn till innebörden av begreppet skattetryck. Betydelsen
av dessa svårigheter kan, såsom av det förut anförda framgår, vara olika för
olika länder, resp. för olika delar av befolkningen i ett land. Men beträffande
denna punkt kan erforderlig klarhet först vinnas i sammanhang med verkliga
försök att utreda det konkreta skattetrycket i varje särskilt land. Emellertid
möter dylik utredning även andra svårigheter, och dessa bero på, att kännedomen
om storleken av en del faktorer, som bestämma skattetrycket, är mycket bristfällig.
Inskränkes utredningen till skattetrycket i Sverige under de sista åren,
kunna väl sistnämnda svårigheter ej anses oövervinneliga, men säkert torde vara,
att det skulle krävas ganska omfattande och tidskrävande undersökningar för att
övervinna dem.

Hittills har icke i något land företagits undersökningar av denna art, som
kunna anses tillfredsställande. Även om de med framgång igångsattes för Sveriges
del, skulle jämförelser med andra länder alltså ändock vara uteslutna.

Allt detta gäller dock blott om uppgiften är att åstadkomma en exakt
och verkligt upplysande utredning rörande skattetrycket. Reduceras kraven på
exakthet, kunna naturligtvis även med nu disponibla hjälpmedel vissa siffror rörande
skattetrycket erhållas. Ur rent teoretisk synpunkt kunna dylika siffror,
i brist på bättre, ej frånkännas allt värde. Men i praktiskt-politiskt hänseende
äga de, på grund av sin ringa övertygelsekraft, ej något värde.

Till Första Försvarsberedningen.

G-enoni Herr Statsrådets och Cheiens för Kungl. Finansdepartementet skrivelse
den 7 sistlidna oktober lämnades oss i uppdrag att biträda vid behandlingen
av Irågan om den Iramtida avkastningen av statens skogar. Sedan vi verkställt
de utredningar, som i uran 1 etts av detta uppdrag, hava vi härmed äran avgiva följande
utlåtande, vilket, på grund av särskilt beslut att utredningen skulle avse
endast de inom Norrland och Dalarna belägna skogarna, är begränsat till dessa.

De kronans skogar i Norrland och Dalarna, vilkas avkastning tillföres
statsverkets skogsmedel, äro kronoparker, kronoöverloppsmarker och från utarrenderade
domäner vid arrendet undantagna skogar.

Vid utgången av år 1910 uppgåvos dessa skogar hava följande areal:

Kronoparker........... 4,294,885 har, varav 2,902,690 har skogsmark

Kronoöverloppsmarker..... 1.216,780 » > 325,228 » »

Från arrendet undantagna skogar . 2,908 » » 2,422 »

I denna utredning torde de sist nämnda på grund av sin relativt ringa
areal kunna helt och hållet lämnas å sido. Av de båda övriga slagen utav skogar
hava kronoparkerna såväl på grund av omfattning, som läge den ojämförligt
största betydelsen för statshushållningen, vilket även framgår därav, att de norrländska
kronoparkerna, vilkas antal vid 1910 års slut var 914 stycken, till arealen
utgjorde ej mindre än 90 procent av landets samtliga kronoparker.

Förutom att de sålunda redan på grund härav påkalla särskild uppmärksamhet
i detta .sammanhang, måste man i första rummet inrikta sin undersökning
på dem även av den anledningen, att det endast är rörande dem, som de offentliga
handlingarna överhuvud taget innehålla några upplysningar, vilka kunna
vara vägledande vid eu utredning av nu ifrågavarande art. Man får sedermera
tillse, huruvida man med ledning av de resultat, vilka denna undersökning giver,
kan draga slutsatser för kronoöverloppsmarkernas vidkommande.

Vår utredning kommer alltså nu att närmast beröra

13—140407

Kronoparkerna.

De handlingar, uti vilka man har att söka för vårt ändamål nödiga upplysningar
om kronoparkerna, äro indelningsakterna för dessa skogar med dessa
akters på mätning och taxering grundade uppgifter om deras areal och virkesförråd.

Då avsikten med den utredning, som uppdragits åt oss, torde hava varit
att vinna en summarisk kännedom om avkastningsförmågan hos de statsskogar,
som äro föremål för utredningsarbetet, och ej en, som hänför sig till särskilda
revir eller distrikt och än mindre till de särskilda skogarna, så har det för oss
gällt att för närmare undersökning uttaga så många av kronoparkerna, som för
detta ändamål kunna anses erforderliga. På grund därav att skogarna inom de
gränser, som bestämmas av klimat och läge, äro till sin beskaffenhet i hög grad
likartade, bör ett uttryck för deras tillstånd och avkastningsförmåga kunna erhållas
genom undersökning av ett relativt ringa antal, om detta antal endast utväljes
så, att olika trakter bliva i tillräcklig grad representerade.

Då kronoparkernas taxering och indelning, i den mån sådana arbeten utförts,
fortgått tämligen jämnlöpande i de olika delarna av Norrland, torde taxeringshandlingarna
för de skogar, som under en viss period taxerats, kunna utgöra
ett för samtliga skogar skäligen representativt material. Då vidare de
taxeringsarbeten, för vilka senast lämnade föreskrifter legat till grund, kunna
antagas vara noggrannare utförda och även mera svarande mot tidens fordringar,
än vad som kan beräknas vara fallet med tidigare verkställda, så hava som materiel
för utredningen utvalts taxeringshandlmgarna för de skogar, vilkas taxering
skett efter dessa senare föreskrifter, och för vilka domänstyrelsen fastställt
hushållningsplaner under åren 1901—1909. Dessa försöksskogars antal är sjuttioen
stycken och deras areal 371,565 hektar, alltså 12-7 % eller c:a V8 av hela kronoparksarealen.

Vid sammanförandet av de i hushållningsplanerna befintliga uppgifterna
om dessa skogar hava en del svårigheter mött, särskilt därutinnan att virkesförrådets
klassificering icke är ensartad för de olika skogarna. På vissa av dem
hava träden uppräknats från en diameter vid brösthöjd av 10 eller 11 cm, pa andra
åter har den upptagna minimidiametern varit 15, 20, 21 och t. o. m. så hög som
25 cm. Vidare äro uppgifterna om virkesförrådet fördelade på diameterklasser,
vilkas bredd växlar från,3 till 4 och 5 cm. Innan materialet ur dessa sjuttioen
skogsindelningsakter kunnat sammanföras, har detsamma därför måst dels kompletteras
beträffande de icke taxerade diameterklasserna, varvid den lägsta diameterklassen
omfattat träd med 6-10 cm:s diameter vid brösthöjd, dels givas
en ensartad klassificering, för vilket senare ändamål valts en indelning i 5-cm:s klasser.

Kompletteringen har skett under antagande, att kubikmassan för varie 1-cm;s klass företer ett jämnt fallande från taxeringshandlingarnas lägsta diameterklass
till den av oss lägst upptagna, nämligen 6 om. vid brösthöjd, i vilken sistnämnda
l-cm:s-klass den antagits vara 0, ett antagande, som enligt vår erfaren“et
^ berättigat, då det giver snarare för låg än för hög beräkning av virkesförrådet
for dessa skogar. Unifieringen av indelningen i diameterklasser har utfört*
medelst ett grafiskt tillvägagångssätt, som här icke torde behöva närmare beskrivas.

JLfter samtliga dessa kompletteringar hava siffrorna för arealen och den i
-em.s-klasser fördelade kubikmassan för dessa sjuttioen skogar införts i tab. I
. emellertid denna utredning avser att åstadkomma uppgifter icke blott
om virkesavkastnmgen utan även och fastmer om de inkomster, som kunna väntas
inflyta, genom att ett visst årsavverkningsbelopp uttages, så har även försäljnmgs
värdet a virkesförrådet inom skilda diameter klasser måst utredas.

i TpU !tÖd f°r <ienna del av utredningen har använts auktionsförsäljningslangder
för aren 1907—1911. J s

... , Uti dessa ]änS(ler finnas uppgifter dels om det antal träd av olika brösthöjdsdiameter,
som ingått i varje försäljningspost, dels om det pris, som varie
post vid ^försäljningen betingat. Sedan uppgifterna om de fem årens försäljningar
sa till virkesmängd som erhållet försäljningsbelopp sammandragits
för varje skog, anse vi den sålunda framkomna summan såsom de försålda
trädens värde på rot, eftersom det erhållits å öppen auktion samt alltså måste
anses vara ett uttryck för det pris, som industrien med utsikt till skälig vinst
kunnat beta a. Då emellertid varje sådan försäljningspost är sammansatt av träd
med olika brösthöjdsdiameter, ofta från 7 till 15 tum och däröver, och då dessa
olika diameterklassers enhetsvärden naturligen äro högst olika, hava vi för
att kunna utröna dessa enhetsvärden måst fördela det erhållna försäljningspriset
på de skilda diameterklasser, som ingått i de 5 årens försäljningar. Detta
har skett genom en särskild, tämligen omständlig kalkyl, för vilken vi här få
lämna följande sammanfattande redogörelse.

Köpeskillingen för en virkespost med dess olika diameterklasser måste utgöra
skillnaden mellan de inkomster och de utgifter en köpare har, innan han
ar igen sina penningar. Således måste försäljningspriset, kostnaderna för drivning,
flottning, skogsforvaltning, förädling, lagring, skeppning och försäljning
tillsammans med ev. vinst betäckas av det pris, som erhålles fob. för den föräd°
lade varan. Detta fob-pris benämnes här exportvärde.

. Förestående sats kan även uttryckas så, att om samtliga kostnader och
vinsten sammanföras till en grupp »kostnader», så skall
försäljningspriset + kostnaderna = exportvärdet.

Denna ekvation måste gälla såväl hela försäljningsposten som dess olika
diameterklasser.

100

Då försäljningspriset å rot är känt, hava vi alltså haft att utreda exportvärdet
för att få kännedom om kostnadssumman. Sedan vi funnit, att kostnaderna
för olika dimensioner stå uti ett direkt förhållande till virkets vid kusten
användbara verkliga (genom mätning å stockens mitt erhållna) kubikmassa, så har
även exportvärdet för timmer av olika dimensioner beräknats pr kbm. mitt mätt
virkesmassa.

För att då erhålla tillförlitliga grundsiffror för kalkylen rörande export
värdet hava vi förfarit på följande sätt:

l:o Ur statistik över virkesförsäljningar från skilda skeppningsdistrikt hava
uppgifter hämtats om fob-prisen för olika dimensioner och kvaliteter av såga!;
virke under dessa fem är.

2:o Dessa pris hava kontrollerats genom uträkning av hela årsskeppningar
med hänsyn till de i dessa ingående olika dimensionerna och kvaliteterna av
dessa, varigenom medelpris för olika dimensioner erhållits.

3:o På basis av det resultat, som vid vissa av oss kända sågverk, vilka
konsumera rätt betydande virkeskvantiteter från kronans skogar, vunnits vid
provsågning av timmer av olika dimensioner, har vidare, med stöd av de uppnådda
medelprisen för olika sortiment av sågat virke, beräknats det exportvärde,
som erhållits dels pr stock, dels pr löpfot sågat timmer av olika dimensioner.

4:o Då emellertid dylika i mindre skala utförda provsågningar ej med säkerhet
äro representativa för ett helt års tillverkning, har det varit nödvändigt
att åstadkomma eu kontroll över de sålunda framkomna siffrorna. Denna
har vunnits på det sätt, att det exportvärde, som skulle erhållas ur den under
ett helt år verkligen försågade råvaran, uträknats med ledning av de erhållna
talen, varefter det sålunda framkomna värdet jämförts med årstillverkningens
verkliga exportvärde. Uppkomna differenser hava tjänat till ledning för justering
av exportvärdet å timmer av olika dimensioner.

De så erhållna exportvärdena pr löpfot timmer måste alltså anses tillförlitliga.

Därefter hava träd av olika brösthöjdsdiameter och längd med stöd av erfarenhet
tänkts apterade till stockar med beräknad toppdiameter och längd och har
med stöd av nyssnämnda löpfotsvärden exportvärdet för varje diameterklass uträknats.
På detta sätt har framkommit det exportvärde, som ur ett träd av viss
dimension erhålles, ävensom den kubikmassa användbart virke, det innehåller,
samt exportvärdet pr kbm. sådant virke i varje diameterklass. Med stöd av de
sä funna talen har för varje skog uträknats den försålda användbara kubikmassan
och dess exportvärde i de olika diameterklasserna. Från det summerade exportvärdet
har dragits den erhållna försäljningssumman. Skillnaden motsvara!-de omkostnader och den vinst, som köparne måste hava kalkylerat, då de gjorde
ifrågavarande inköp. Denna skillnad, dividerad med antalet användbara kubik -

101

meter, som ingå i fem-års-försäljningen för skogen i fråga, är alltså kubikmeterkostnaden.

Då vi förut uppställt en diameterklasserie för exportvärdet pr kbm. erhålles
nettovärdet å rot pr kbm. av varje diameterklass genom att minska nämnda
exportvärdeseries samtliga tal med omkostnadssiffran. I det fall att negativa tal
för värdet i en del diameterklasser därvid framkommit, vilket betyder, att träden
i dessa klasser ej kunnat med fördel avverkas, hava klasserna i fråga uteslutits,
och kalkylen förnyats.

Exemplet i tab. II åskådliggör, huru denna kalkyl över olika diameterklassers
nettovärde å rot utförts.

Sedan sådana kalkyler verkställts för var ock en av de sjuttioen uttagna
försöksskogarna, kunde saluvärdet å dessas virkesförråd beräknas diameterklassvis.
Uppgifterna härom hava införts å högra sidan av tabell I, uti vilken alltså lämnas
en översikt av fördelningen på skilda dimensionsklasser utav dessa skogars
såväl virkesförråd som saluvärde.

Beträffande detta värde må påpekas, att detsamma naturligen icke är överensstämmande
med skogarnas saluvärde, utan endast ett bruttovärde, från vilket
omkostnaderna för skogarnas förvaltning, kulturer m. m. icke avräknats. Detta
värde kan dock betraktas som ett uttryck för den samling försäljningsvärden,
som finnas i skogarna, varför denna värdesumma äger betydelse företrädesvis vid
bedömandet av det värde, som erhålles, om en del av virkesförrådet realiseras,
ävensom vid bedömandet av huruvida en skogs tillgång på värden under en
viss period ökats eller minskats.

Ehuru, såsom av förestående redogörelse för vårt förfaringssätt torde framgå,
kalkylerna utförts med all omsorg, hava dock för skogarnas värdering måst
tillämpas schablonmässiga normer, uti vilka bl. a. variationerna uti virkeskvalitet
och stamform å de särskilda skogarna icke kunnat få något uttryck. Detta
medför åter, att de erhallna värdena icke få betraktas såsom exakta uttryck för
varje särskild skogs tillgång på värden. Såsom vi redan i början av vårt yttrande
framhållit, hava vi antagit, att avsikten med denna utredning ej heller
varit att framlägga sådana specifika uppgifter angående skogarna, utan att för- *
skaffa kännedom om de genomsnittliga värden, med vilka statsskogshushållningen i
Norrland och Dalarna rör sig. Och vid detta förhållande anse vi den värderingsform,
som vi begagnat, icke vare sig minska den för ändamålet erforderliga noggrannheten
eller inkräkta på undersökningens objektivitet.

I syfte att undersöka, i vad mån försöksskogarna äro representativa för
samtliga skogar, hava desamma, som i tabell I uppräknas revir- och distriktsvis
från norr till söder numrerats i följd, varefter vid företagen summering av undersökningsresultaten
denna summering skett särskilt för skogar med udda ordningsnummer
och särskilt för sådana med jämna ordningsnummer.

102

Resultaten av denna kontroll föreligga i slutet av tabell I i form av hektarsiffror
för kubikmassor och värden inom de olika diameterklasserna dels å
skogar med udda ordningsnummer, dels å skogar med jämna, dels ock å samtliga
skogar.

Av den överensstämmelse, som visar sig förefinnas mellan dessa tvenne
grupper av skogar, torde kunna dragas den slutsats, att de sjuttioen försöksskogarna
äro i tillfredsställande grad representativa för samtliga kronoparker inom
de områden, där de äro belägna. Givetvis måste dock samtliga försöksskogarnas
medeltalssiffror vara ett bättre uttryck för skogarnas allmänna beskaffenhet, än
siffrorna för dessa särskilda grupper var för sig.

Den nämnda överensstämmelsen bevisar emellertid icke, att skogarna äro
ensartade, utan endast att deras gradvisa förändring från norr till söder är likartad.
Det råder också, såsom framgår av tabell IV en ganska stor, huvudsakligast
på klimatförhållanden beroende skillnad mellan beskaffenheten av de nordligast
liggande och de sydligare belägna skogarna.

Det skulle därför varit önskvärt, att det material, vi lagt till grund för
utredningen, varit alldeles jämnt fördelat inom de olika områdena, i vilket fall
detta material borde hava kunnat anses i sin helhet direkt representativt för
samtliga kronoparker i Norrland och Dalarna. Detta är emellertid ej fallet. Enligt
domänstyrelsens berättelse för år 1910 var arealen skogsmark å kronoparkerna
inom de särskilda distrikten:

Lnleå. Skellefteå. Umeå. M. Norrland. Gävle-Dala.

977 817 711216 631 259 228 964 353440 hektar

582 404

Våra försöksskogars skogsmarksareal fördelas emellertid på resp. distrikt
som följer:

135 053 83 293 115 270 35 437 2 512 hektar

37 949

Jämföres varje distrikts hela skogsmarksareal med försöksskogarnas areal inom
samma distrikt, finner man, att den förra är så många gånger större än den senare,
som angives av efterföljande tal (areal-faktorer).

7-2402 8 5387 5''4763 6’4610 140’7000

Medan således de fyra första distrikten äro representerade genom ett material,
som utgör V8 till Vs av arealen, representeras Gävle-Dala distrikt med endast x/uo
av dess kronnparksareal. Att Gävle-Dala distrikt är så svagt representerat beror
därpå, att indelningsarbeten inom detta distrikt under de år, från vilka vi hämtat
vårt utredningsmaterial, endast förekommit i mycket ringa utsträckning. Under
sådana förhållanden anses emellertid det från Gävle-Dala distrikt hämtade
materialet icke användbart för framställande av tillförlitliga siffror för detta di -

103

strikt. Då vidare virkesförrådet och i all synnerhet de erhållna värdena pr hektar
visa högre siffror ju längre mot söder man kommer, har det synts oss berättigat
att betrakta Mellersta Norrlands och Gävle-Dala distrikt såsom ett område,
representerat genom samtliga från dessa distrikt hämtade försöksskogar, ett
tillvägagångssätt, som snarare är ägnat att lämna ett för lågt än ett för högt
resultat för dessa distrikts sammanlagda virkesförråd och värden.

Efter denna sammanslagning av de tvenne sydligaste distrikten till ett
område bliva de områden, på vilka denna undersökning specificeras, följande:

Luleå, Skellefteå, Umeå samt Mellersta Norrlands och Gävle-Dala distrikt,
för vilka undersökningsmaterialets areal-faktorer äro resp.

7-2402 8-5387 5''4763 och 15’3470

Genom att med dessa faktorer multiplicera försöksskogarnas siffror för
förråd och värden skola alltså erhållas siffror för det totala förrådet och värdet
å kronoparkerna inom dessa områden vart för sig.

Nu hava originalsiffrorna i tab. I rörande försöksskogarna fördelats på
nämnda områden och sammandragits i tabell III. I enlighet med föregående motivering
hava siffrorna i tabell III för varje område multiplicerats med arealfaktorn
för samma område, och hava de så vunna uppgifterna rörande totala virkesförrådet
och dess värde införts i tabell IV, vilken alltså sannolikt riktigt eller
för lågt framställer totala virkesförrådet och försäljningsvärdet å samtliga kronoparker
i Norrland och Dalarna.

Denna tabell IV utvisar i summa på en areal av 2 902 006 hektar en kuikmassa
av 131846 512 kubikmeter med ett försäljningsvärde å rot av 440 692 501
kronor, vilka siffror alltså utgöra hållpunkter för bedömande av de samlade förråd,
vilka man vid förvaltningen av dessa kronoparker har att disponera.

Den översikt av dessa förråd, som genom kronoparkernas fördelning på områden
vunnits, är visserligen av ganska stort intresse, då såväl kubikmasse-siffror
•som värde-siffror uppvisa olikheter, som karakterisera de olika områdena. Men
såsom grund för en avverkningsberäkning kan denna områdesfördelning icke anses
tillfredsställande, då varje område i följd av sin utsträckning från kusten upp
till riksgränsen samt på grund av olikheter i de lokala trafikförhållandena inom
området innesluter skogar med väsentligt olika avsättningsförhållanden. Dessa
äro av mycket stor betydelse för bedömande av den avverkningsprocent, som kan
och bör uttagas, helst som det huvudsakligen beror på avsättningsförhållandena.
från vilka diameterklasser avverkning kan beräknas. Av detta skäl hava vi ansett
nödigt att klassificera skogarna efter deras avsättningsförhållanden, vilka kunna
sägas få ett sant uttryck i det pris, som för viss dimension betalas å respektive
skogar. Som klassificeringsgrund har valts> priset å rot pr kubikmeter av furuträd
inom diameterklassen 26—30 centimeter, och hava skogar, å vilka sådana
träd vid försäljning å rot betingat pr kbm.

104

0— 2 kronor, hänförts till värdeklass I

2—	4	>	7>		II
4—	6				in
6—	8				IV
8—	10			>	v.

De i tabell I upptagna kronoparkernas areal, virkesförråd och värde hava.
i enlighet härmed sammanförts i värdehlasser, varefter resp. summor för varje
distrikts tillgång av areal, virkesförråd och värde multiplicerats med områdets
arealfaktorer, varefter samtliga värdeklasser inom de skilda områdena var för
sig summerats och införts i tabell V, som alltså utvisar samtliga kronoparkers
arealer, virkesförråd och försäljningsvärden, fördelade på nämnda fem värdeklasser.
Vid detta sammandrags upprättande hava emellertid endast de diameterklasser,
som äga försäljningsvärde, upptagits.

Medan det totala virkesförrådet enligt tabell IV utgör 131 446 512 kubikmeter,
utvisar det nu upprättade sammandraget i tabell V, att av denna kubikmassa
endast 107 156 428 kubikmeter utgöres av träd med saluvärde.

Den betydelse för bedömandet av avverkningens fördelning, som denna
uppdelning på värdeklasser har, framgår av följande utdrag av tabell V:

Värdeklass.	Skogsmark. Areal hektar.	Kubikmassa säljbara träd: kubikmeter pr hektar.	Försäljnings-värde pr hektar.
T..........................	10900	5-4	8-fi
11..........................	1449096	25-7	67-8
IT1...........................	427 500	431	1740
IV.......... ..............	869 300	48 2	234-0
V..........................	145 900	710	4360
Summa och medeltal	2 902696	36 8	1520

Den stora skillnaden i säljbart virkesförråd och försäljningsvärde pr hektar,
som detta utdrag har att uppvisa för de skogar, som hänförts till skilda
värdeklasser, är bevis för det rationella i den använda klassificeringsgrunden.

Av tabell V framgår vidare, att de kronoparker, som tillhöra värdeklasserna
I och II, vilka upptaga hälften av den totala skogsmarksarealen, men endast
representera en fjärdedel av det totala försäljningsvärdet, spela en relativt ringa
roll ur avkastningssynpunkt, medan däremot förråd med ofantliga försäljningsvärden,
tre fjärdedelar av det totala, finnas samlade på den andra hälften av arealen,
som hänförts till värdeklasserna III till V.

105

Beträffande den kännedom om virkesförrådet och dess värde, som framgår
av tabellerna IV och V, må anmärkas, att dessa tabeller såsom ytterst grundade
på taxeringar, utförda under åren 1901—1909, endast angiva skogarnas virkesförråd
och tillgång på säljbara värden nämnda år. Med anledning av det förhållande,
som längre fram kommer att påvisas, att tillväxten å dessa skogar överstiger
den från desamma uttagna avverkningen, måste man emellertid antaga, att
det i dessa tabeller upptagna virkesförrådet och värdet äro något mindre, än de
för närvarande verkligen förefintliga.

Då vidare virkespriset stigit och väl i stort sett framdeles kommer att hålla sig
över det för perioden 1907—1911 beräknade, så hava vi ansett oss gå försiktigt tillväga,
då vi antaga det av undersökningen framgångna tillståndet, såväl beträffande
virkesförrådet som dess försäljningsvärde, vara gällande den 1 januari 1914,
varvid den tillväxt och den värdestegring, som antagligen ägt rum efter de grundläggande
observationernas utförande, få tjäna som kompensation för eventuell
överskattning.

Tillväxten:

Ur awerkningsberäkningssynpunkt är det, sedan virkesförrådets massa och
värde äro kända, icke utan intresse att även lära känna dess tillväxt.

Visserligen är tillväxten icke direkt avgörande för huru stor avverkning
som bör uttagas. Ty på en skog som på grund av hög ålder eller för stark slutenhet,
har ringa tillväxt, bör ju helst mera än tillväxten avverkas.^ för att skogen
skall småningom föryngras och en ökad produktion erhållas. A en kraftigt
växande skog med ett abnormt ringa förråd bör åter mindre än tillväxten avverkas,
för att virkesförråd och avkastning därigenom må stiga. Vet man på
grund av undersökningar, hurudant det normaltillstånd, efter vilket man strävar,
är, alltså vid vilken ålder skogen uppnår sådana dimensioner, som man önskar
skärda, så känner man också på grund av generellt gällande tillväxtundersökningar
den tillväxtprocent, som vid detta normaltillstånd hos skogen årligen avsättes.
Om man å eu icke normal skog med en ringa tillväxtprocent årligen avverkar
den högre procent av förrådet, som motsvarar tillväxtprocenten å en normal
skog, så medför denna avverkning, att det önskade normaltillståndet småningom
uppnås. På grund därav att avverkningsprocenten överstiger tillväxtprocenten,
kommer nämligen den befintliga skogen att minskas och utbytas
mot ny skog, intill dess den önskade normala tillväxtprocenten, vilken är beroende
av ålder och omloppstid, uppnåtts. Härav framgår, att för en avverkningsberäkning
kännedom om virkesförrådet är det viktigaste stödet i det fall, att det
normala tillståndet som eftersträvas, är känt.

Oaktat kännedomen om den nuvarande tillväxten hos skogen alltså icke är
av primär betydelse för avverkningsberäkningen, så har densamma dock en se14—140497 -

106

kundär betydelse, som är mycket beaktansvärd. Endast om den är känd, kan man
nämligen beräkna, inom vilken tid ett normalt tillstånd skall komma att uppnås.
Denna sekundära betydelse av kännedomen om skogarnas tillväxt bar hittills icke
alls beaktats vid statsskogarnas indelning till ordnad busbållning, utan man har
åtnöjt sig med att tillämpa avverkningsnormer av nyss nämnt slag, grundade på
kännedomen om det skogstillstånd, man velat eftersträva.

Då därför inga tillväxtundersökningar föreligga för de särskilda kronoparkerna,
äro vi nu hänvisade att på annat sätt söka erhålla den erforderliga kännedomen
om skogarnas ungefärliga produktion. Flera utvägar härför kunna tänkas.

Det är allmänt erkänt, att i en normal skog, d. v. s. en skog, som med hänsyn
till en viss omloppstid har jämnt fördelade åldersklasser, den ärsävverkning,
som bibehåller skogen i jämvikt, ungefär motsvarar kubikmassan, dividerad med
halva omloppstiden, i vilken beräkning ingen gallringsavverkning ingår. Denna
kalkyl giver alltså slutavverkningsbeloppet. Men dessutom kunna i form av föravverkningar
rätt avsevärda virkesbelopp uttagas, utan att detta inverkar sänkande
på slutavverkningsbeloppet. Skogen kan sålunda bibehållas i jämnvikt,
om förutom slutavverkningen en viss föravverkning uttages. Storleken av föravverkningarna
är dock i hög grad beroende av möjligheten att tillvarataga virke
av klena dimensioner eller m. a. o. av den intensitet, med vilken gallringarna
kunna bedrivas.

Enligt erfarenhetstabeller för skog av ungefär samma boniteter, som de,
vilka förefinnas å de norrländska kronoparkerna, t. ex. de av A. Maas’ upprättade,
beräknas föravverkningarna utgöra ända till 40 % av hela avverkningen.
Dessa tabellers siffror grunda sig på antagande av en ända till hög ålder bibehållen,
tämligen stark slutenhet hos beståndet. Enligt andra erfarenhetstabeller
åter och enligt vår åsikt böra föravverkningarna vid ett fullständigt tillgodogörande
av produktionsmöjligheterna uppgå till minst 50 % av hela avverkningen. A Maas’
tabeller angiva ett förhållande mellan slutavverkning och föravverkning av 60 : 40
eller 100 : 66, medan enligt vår åsikt denna proportion ev. kan vara 50 : 50 eller
100 : 100. Då emellertid i de skogar, varom här är fråga, ett fullständigt tillvaratagande
av gallringsvirke ännu på mycket lång tid icke är möjligt, bjuder
försiktigheten att nedsätta detsamma till 30 % mot slutavverJmingen eller hälften
av dessa avverkningars proportion enligt Maas’ erfarenhetstabeller, torde alla
rimliga krav på försiktighet i kalkylen vara tillgodosedda.

Den normala avverkningen beräknas i anslutning till nu anförda motivering
och under nyss gjorda förutsättning på sätt, som följer:

2 K

1). Slutavverkning, A = , då K betecknar virkesförrådet och 0 omlopps -

tiden.

2). Föravverkning, F = 0''30 .

107

Genom summering erhålles A + F = 1-30

Avverkningsprocenten (p) erhålles, om virkesförrådet
K — 100, av efterföljande formel:

p — 1-30

200 _ 260
0 ~ 0 •

Med beräkning av att föravverkningen utgör 30 % av slutavverkningen,
erhålles alltså den normala avverkningsprocenten för en viss omloppstid genom
att dividera talet 260 med omloppstidens antal år.

I enlighet härmed bliver avverkningsprocenten i normala skogar vid olika
omloppstider följande:

O = 100 120 140 160 180 200 220 240 260

F= 2-60 2-18 1-85 1''62 1’42 1*30 M8 1-08 1:—.

Då uttagandet av denna avverkningsprocent anses bibehålla skogarna i
jämnvikt, d. v. s. vid oförändrat virkesförräd och samma uthålliga produktion,
så motsvarar den jämnt skogens tillväxtprocent. Genom jämförelse mellan de
norrländska kronoparkernas åldersfördelning och de omloppstider, som i skogar
med normalt fördelade åldersklasser giva ovanstående avverkningsprocenter, torde
det vara möjligt att närmelsevis bestämma den tillväxtprocent, som avsättes av
dessas virkeskapital. Med den kännedom, vi dels genom egen erfarenhet hava
om åldern å dessa skogar dels kunnat inhämta av de uppgifter om åldersfördelningen
som finnas i hushållningsplanerna, anse vi för alldeles säkert, att produktionen
å de norrländska kronoparkerna ligger emellan den, som enligt ovanstående
beräkning ernås med tillämpning av 180-årig omloppstid och den, som fås vid
220-årig. Och vi tro oss icke komma till för högt resultat, om vi antaga dessa
skogars produktion motsvara den, som levereras av normal skog med 220-årig
omloppstid. Denna är enligt ovanstående utredning 1''3 %.

Till ungefär samma siffra för tillväxtprocenten kommer man . jämväl,
om man i enlighet med vår erfarenhet från en del skogar antager, att av skogen
Vs är normal till 140 års ålder och 2/z växande med endast 1 %. Dessa förutsättningar
giva följande enkla kalkyl.

Vs ä 1-85 % = 0-61.

2/3 k 1''00 % = 0~67 i-28 % i genomsnitt.

En del tillväxtundersökningar hava givit som resultat för de olika diameterklasserna.

6—10. 11—15. 16—20. 21—25. 26—30. 31-,

3-0 2-1 1-6 1-4 1-2 1

108

Då vårt förråd i resp. diameterklasser utgör följande procent av hela
förrådet.

3-1 8-3 13-4 18-7 22*5 34-0 = 100

bliver tillväxten för hela förrådet............1‘35 %.

Dessa trenne kalkyler giva alltså som resultat en tillväxtprocent av resp.
1*3, 1''28 och 1‘35.

Då betydelsen utav kännedom om tillväxten är endast sekundär, torde det
för föreliggande syfte, nämligen en approximativ avverkningsberäkning för de
närmaste 20 åren, vara tillräckligt, om på grund av denna diskussion tillväxtprocenten
antages till i runt tal 1*3 procent, helst som denna avverkningsberäkning
även fotas på andra tungt vägande motiv.

Allmänna synpunkter vid avverkningens beräknande.

Medelst tillämpande av samma tillvägagångssätt, som för utredning av
förrådet kommit till användning, hava vi i tabell YII med stöd av siffrorna för
avverkningen å försöksskogarna beräknat den kubikmassa växande barrskog, som
under åren 1907—1911 avverkats å kronoparkerna.

Denna beräkning utvisar en årlig medelavverkning av sådan skog utav
1536 767 kbm., motsvarande 1-1G procent av förrådet.

Av den nyss förda diskussionen om tillväxten framgår, att denna kan antagas
utgöra 1-3 procent, vadan tillväxten skulle ej obetydligt överstiga avverkningen.
Då således å dessa erkänt överåriga och därför allt för svagt växande
skogar avverkningen sannolikt understiger tillväxten, är det fara värt, att de i
stället för att föryngras och förbättras i genomsnitt utvecklas i motsatt riktning,
d. v. s. att deras medelålder är i stigande och deras produktion i fallande. Utan
att här ingå på en vidare utveckling av dessa omständigheter må det endast påpekas,
att trädens tillväxtintensitet är i hög grad växlande, och att det finnes
en stor mängd stammar med en synnerligen obetydlig tillväxt. Det ligger i sakens
natur, att i detta fall en avverkning av de minst kraftigt vegeterande träden
icke borde nedsätta beståndens produktion, helst som de kvarvarande träden därigenom
finge bättre utrymme och alltså kunde avsätta bättre tillväxt än förut. I
fråga om ett bestånds produktion är det också med rätt stor visshet ådagalagt,
att en minskning med 30 % av slutenheten i ett fullslutet bestånd i allmänhet
icke medför minskning i dess absoluta produktion, om man uttager dessa 30 % av
de sämst växande träden och för övrigt kvarlämnar sådana träd, som äga utvecklingsmöjligheter.
Detta förråd av 30 % är alltså fullständigt onödigt ur produktionssynpunkt,
då samma resultat kan åstadkommas av 70 % utav förrådet. Ehuru
anledning finnes befara, att mycket stora mängder av skog med minimal tillväxt
förefinnas, så beräknas här det belopp, som utan fara för produktionsminskning

109

fean avlägsnas ur sfeogen, till endast 20 procent av det nu befintliga förrådet.
Detta betyder, att skogarna, som för närvarande växa med endast 13 febm. pr
100 febm. (på eu viss yta), även med ett förråd av endast 80 kubikmeter på samma
yta skulle giva l-3 kubikmeter i tillväxt, vilket motsvarar 1-6 procent av förrådet.

Det synes väl under sådana förhållanden klokt att snarast möjligt nedsätta
förrådet till 80 procent av dess nuvarande belopp. Hänsyn till andra förhållanden
än de rent skogliga föranleda dock, att en sä betydande reduktion av
virkeskapitalet varken bör eller kan ske brådstörtat, och att den icke gärna kan
tänkas försiggå hastigare än under loppet av ett tjugutal år.

För förrådets minskning under 20 år med 20 procent fordras, att man avverkar
icke blott dessa 20 procent, utan även tillväxten, som under denna tid
uppgår till 1-3 procent eller under 20 år till 26 procent, allt av nuvarande förråd.
Alltså skall, för kapitalets minskning till 80 procent av dess nuvarande förråd,
eller 2''3 procent pr år sålunda fördelade:

kapitalininskning...............1-0 procent årligen

tillväxten..................1-3 » »

Summa 2’3 procent.

Eu sådan avverkning anse vi härmed motiverad för de, närmaste 20 åren.

Sedan skogarna under de närmaste 20 åren genomhuggits, varvid de träd
uttagits, som visa ringa tillväxtprocent, skulle enligt ovanstående diskussion tillväxten
utgöra 1-6 procent av förrådet.

Med vilken hastighet realisationen av det efter dessa 20 års förlopp kvarvarande
förrådet bör försiggå är givetvis svårt att nu beräkna. Emellertid synes
det ingalunda olämpligt eller opåkallat att redan nu tänka sig en plan för densamma.
Ehuru tillväxtintensiteten hos de om 20 år kvarvarande bestånden genom
avverkningen stegrats, äro de dock ingalunda normalt producerande. »Skulle
uti dem endast tillväxten, V6 procent, årligen avverkas, torde en sådan avverkning
knappast medföra någon nämnvärd föryngring. Avverkningen måste även
nu överstiga tillväxten, för att ett gynnsammare tillstånd skall kunna tänkas
småningom inträda. Allt för hastigt får realisationen icke ske, då det är nödvändigt
att ständigt hava skog att avverka, vadan det gamla skogsförrådet (de
nu befintliga träden) icke får slutrealiseras, innan ny skog står färdig att övertaga
produktionen. Huru snart de redan nu befintliga plant- och ungskogarna
och de i mån av avverkningens fortgång uppkommande föryngringarna bliva av
den beskaffenhet, att deras leveransförmåga kan börja tagas i anspråk, är således
ett spörsmål, vars besvarande bliver av avgörande inflytande på den hastighet,
med vilken realisationen bör ske.

För realisation av det nu befintliga virkesförrådet bör anslås en så stor
tidsperiod, att man vid dess slut kan av nu befintliga plant- och ungskogsbestånd
samt av de under realisationens fortgång åstadkomna föryngringarna skörda skog
av tillräcklig grovlek. Längden av denna tidsperiod beror dels på huru grov skog,
som verkligen behöver produceras, dels på huru lång tid, som åtgår för produktion
av träd med sådan grovlek.

Redan i närvarande stund borde det i allmänhet icke vara lönande att
producera så grova träd, som de grövsta bland dem, som nu skördas i urskogarna.
Sågverksindustriens och trävarumarknadens stegrade förmåga att tillgodogöra
klena dimensioner är en orsak härtill. En annan orsak är det ökade antalet trämassefabriker
med deras förmåga att förbruka smärre virkesdimensioner.

Under antagande att man allt framgent behöver producera eu del 3" X 9"
plankor, skulle man givetvis fortfarande söka uppdraga träd, som lämna såggods
av denna storlek, vartill erfordras 10" å 11" rotstock; åtminstone bleve detta fallet
på de bättre markerna. På dessa bättre marker torde sådana träd kunna erhållas
vid en väsentligen lägre ålder än den, vid vilken man nu vanligen skördar
dem. Då ingen som helst omsorg nedlagts vare sig på föryngring eller på beståndsvård
under dessa träds uppväxttid, så hava de såsom regel haft mycket
svåra hinder att övervinna både vid sitt uppväxande från frö till slanträd och
vid sitt utväxande från slanträd till timmerträd. Därför är genomsnittsårsringen
i de träd, som nu skördas, ytterst smal, oftast icke uppgående till ens 1 mm.
Lägger man härtill, att vart och ett utav det fåtal träd, som nu skördas såsom
timmer, är det enda kvarlevan de av en massa — kanske ett 50-tal — plantor,
så blir det ännu tydligare, att produktionen kan ökas och produktionstiden förkortas.
Detta påstående styrkes ytterligare av den omständigheten, att dessa
träd i det innersta av stammens nedre del ofta hava ett stort antal årsringar,
kanske ett 50- å 100-tal, som med yttersta svårighet och ej utan förstoringsglas
kunna från varandra urskiljas, ett förhållande, som är följden av att träden
under ett motsvarande antal år varit överskärmade. Efter denna period har
trädet ofta en rätt lång växttid med 1 å lx/2 mm. årsringsbredd, som dock småningom
på grund av för stor slutenhet eller för hög ålder åter avtager till Va
ä 1 mm.

Skulle man som mål för produktionen uppställa träd med 31 c:ms brösthöjdsdiameter
och antaga, att årsringsbredden vid brösthöjd under de
första 20 åren är 0 mm.

och giver en brösthöjdsdiameter av 0 mm.
följande 40 åren är 2 mm.

och giver en brösthöjdsdiameter av 160 mm.
och nästa 50 åren är l1/* mm.

och giver en brösthöjdsdiameter av 150 mm.

skulle man erhålla ett träd. om 31 om. på 110 år. Under god vård torde, som
sagt, en sådan tillväxt kunna uppnås på de bättre markerna På de sämre
markerna åter är det varken naturligt eller ekonomiskt att uppdraga så grova
dimensioner. Där må hushållningen inriktas på producerande av timmer med
7", 8" och 9" toppdiameter jämte cellulosaved. Med hänsyn till vad som nu anförts
torde en hushållning, genom vilken de nu befintliga skogarna realiseras
under loppet av i medeltal 120 år från närvarande stund, lämna garanti för att
skog av tillfredsställande dimensioner sedan skall finnas att avverka, helst som
den tidens behov av grova dimensioner torde komma att understiga den nuvarande
tidens.

Realisationen av det nu befintliga, i tabell IV upptagna virkesförrådet
bör alltså bedrivas med sådan hastighet, att samtliga träd i detta förråd
inom i medeltal 120 år äro avverkade. Beträffande en dylik avverknings
fördelning vill det synas lämpligt att verkställa den så, att det om 20 år kvarvarande
kapitalet minskas med 1 % om året under därefter följande 100 år.

Under denna förutsättning har realisationen av ett nu befintligt förråd av
100 kbm., som om 20 år nedbragts till 80 kbm., därefter beräknats förlöpa på
sätt följande tabell utvisar.

Tidpunkt	Yirkes- förråd	Medelförråd för period	Tjugu års tillväxt ä 1''6 % å periodens medelförråd	Minskning på 20 år å 1 % av förrådet 80 kbm.	Avverkning under 20 år
	Kub	i k m e	ter
om 20 år...........	80
» 40 »...........	64	72	230	16	390
> 60 »...........	48	56	179	16	339
»BO» ..... ......	32	40	12-8	16	28-8
> 100 » ...........	16	24	7-7	16	23-7
» 120 » ...........	0	8	1''3	16	17-3
		—	—	—	—

Virkesförrådet kommer sålunda att för varje 20-årsperiod avtaga med 16
kbm. och avverkningen, som en följd härav att nedgå på det sätt, som sista kolumnens
siffror utvisa. Denna nedgång avser emellertid, såsom av sammanhanget
även torde framgå, endast avverkningen i den mån, som den utgör en beskattning
av det nuvarande virkesförrådet. Men redan om 60 år kunna föravverkningar
uttagas uti de nuvarande plantbestånden, varigenom ett väsentligt till -

112

skott till det i tabell angivna avverkningsbeloppet från och med denna tid kan beräknas
uppkomma. Detta tillskott blir större i den mån, som dels dessa unga bestånds
virkesmassa ökas, dels nya bestånd uppnå den ålder, att föravverkningar
börja kunna uttagas i dem. Någon anledning att befara en sådan minskning i
avverkningsbeloppet, att menliga följder därav kunna antagas uppkomma, föreligger
alltså ej, naturligen under förutsättning att man genom därför lämpade
åtgärder söker underhjälpa föryngringen å avverkningstrakterna, så att de snarast
möjligt åter komma att deltaga i produktionen.

Specifik avverkningsberäkning för de närmaste 20 åren.

Virkesförrådet utgör enligt tab. IV 13184(> 512 kubikmeter. En virkesmängd,
som motsvarar 2-3 procent härav, skall under nämaste 20 år årligen
avverkas, alltså 3 032 470 kubikmeter.

Detta avverkningsbelopp skall nu fördelas på de olika värde- och diameterklasserna,
som finnas upptagna i tab. V.

Vid avverkningens fördelning på skogarna böra nämligen dessas läge och de
därav betingade avsättningsförhållandena utöva inflytande. Såsom ovan framhållits,
äro dessa avsevärt olika för olika skogar. 1 huvudsak äro avsättningsförhållandena
för en skog beroende utav dess avstånd från flottleder och kostnaderna för
virkets forsling till förädlingsorten. Invid kusten är virkesvärdet på rot sålunda
högst och längre inuti landet lägre i mån utav kommunikationernas längd och
beskaffenhet. Det är därvid i första rummet flottlederna, i andra rummet järnvägarna,
som äro bestämmande för skogarnas värde. Alltefter som flottleder
anlagts, hava betydande stegringar i virkesprisen från de skogar, som av dem
berörts, kunnat konstateras. Bristfälligt inrättade flottleders förbättrande har
medfört liknande resultat. Genom järnvägarna har värde givits även åt det
allra sämsta skogsavfallet, vilket svårligen kan flottas, men åtminstone i järnvägens
närhet kan tillvaratagas för kolning.

Uppkomsten av nya träkonsumerande industrier har även ökat virkesprisen
i utav dem berörda områden. Särskilt har i detta fall trämasseindustrien
varit av betydelse och skänkt värde åt virkestil] gångar, för vilka det för endast
få är sedan var omöjligt att finna avsättning.

Samtliga dessa orsaker till den hittills varande prisstegringen kunna sägas
fortfarande vara verksamma. För de skogar, c:a en fjärdedel av arealen, som
redan nu hava ett mycket gott läge i förhållande till förädlingsorten, och på
vilka bliga pris alltså redan nu betalas, torde virkesprisen dock icke komma att
nämnvärt stegras i jämförelse med vad som kan väntas äga rum å de skogor.
där avsättningsförhållandena för närvarande äro sämre. Konsekvensen av att

113

förhållandet mellan virkesprisen å olika orter givetvis kommer att få denna utveckling
är, att det ej vore klokt, att för den närmaste tiden anlita skogar med
ett dåligt avsättningsläge efter samma norm, som skogar med goda avsättningsförhållanden.
Där sådana redan äro rådande, så att även klent virke betalas
med relativt högt pris, behöver man ej tveka att jämförelsevis hastigt bedriva
realisationen av skogskapitalet i syfte att reglera skogen till ett normalt tillstånd.
Men i skogar med avsättningsförhållanden, som utan att man f. n. vet
något med säkerhet därom, dock med största sannolikhet komma att förbättras,
skulle man nästan med visshet göra en ekonomisk förlust på en allt för hastigt
bedriven realisation.

Av dessa skäl hava vi tagit hänsyn till den i tab. V gjorda indelningen
av skogarna i värdeklasser, då det gäller att vid utförande av vårt uppdrag
göra en fördelning av avverkningsbeloppen.

Sålunda hava vi, i överensstämmelse med vad som här anförts, vid avverkningsberäkningen
utgått från att större avverkning bör uttagas i de skogar,
som hava de bästa avsättningsförhållandena, och mindre i skogar med sämre
avsättningsförhållanden.

Då vidare de klenaste dimensionerna å de flesta skogarna för närvarande
alldeles sakna saluvärde, hava vi förutsatt, att dessa dimensioner icke alls skola
anlitas. De medelgrova diameterklasserna, 16—20 och 21—25 cm. vid brösthöjd,
antagas vidare komma att anlitas relativt svagt och mindre, ju sämre avsättningsläget
är. De grövsta dimensionerna, 31 cm. och däröver vid brösthöjd, anlitas
däremot ganska hårt och detta av flera skäl. Ett sådant är, att de hava
uppnått en grovlek, som gör, att maximipris för dem redan betalas; ett annat är,
att de redan hålla de mått, som man med skogsproduktionen bör avse att nä,
varför de också böra komma till avverkning förr, än de träd, som ej innehålla en
sådan dimension, helst som en större del av dessa träd fortfarande hava utvecklingsmöjligheter.
Ett tredje skäl till de grövre trädens hastigare avverkning är
slutligen det, att deras tillväxtprocent är betydligt sämre, än de klenare trädens,
även inom samma åldersklass, vartill kommer, att deras värdetillväxt ännu mera
deciderat avtagit och numera understiger de klenare dimensionsklassernas.

På grund av alla dessa skäl tillsammantagna torde vårt förfarande att i
beräkningarna utgå från ett kraftigare anlitande av de grövre dimensionsklasserna
få anses vara riktigt, och vi hava i enlighet härmed uppställt följande
avverkningsnorm för de särskilda värde- och diameterklassernas förråd av säljbart
virke.

15—140497. It.

114

		Diameter k	lass.	i ;	1
Värdeklass.	11—15	16-20	21-25	26-30	31—	Medeltal.
	c e r	t i m e t	e r.
		Procent av	det säljbaril förrådet.
1..............	—	—	—	l-o	20	1-2
II..............		—	0-5	1*5	3-6	2-1
III..............	—	04	l-o	3-0	4-0	2-7
IV..............	0-3	l-o	2-0	4-0	50	3-3
V..............	0-45	l-o	2-0	4-0	5-0	3-3
Medeltal och procent av det totalal förrådet...........j	0''32ö fl-10	O''7 5 0*44	1-26 in	2-83 1 2-68	4-28 3-92	2-83 2-30

Till jämförelse härmed må framhållas, att å statsskogarna i Norrland under
åren 1907—1911 genom å rot och på auktion skedda försäljningar årligen uttagits
följande procenter, nämligen uti diameterklass:

11—15. 16—20. 21—25. 26—30. 31—. Medeltal.

0-O2 0-16 0-50 1-30 2-3 1-16 procent. (Tab. VIT.)

Av denna jämförelse framgår, att avverkningen även hittills i allmänhet
fördelats enligt de proportioner, som vi här förordat.

I enlighet med ovan angivna norm beräknas med stöd av tab. V avverkningen
för de olika värSeklasserna och dessas diameterklasser. Resultatet föreligger
uti tab. VI, i vilken å ena sidan avverkningens kubikmassa, å den andra
dess värde uträknats.

Resultaten äro:

På areal av 2 902 696 hektar med en kubikmassa av 131 846 512 kubikmeter
samt ett försäljningsvärde av 440 692 501 kr. avverkas årligen i 20 år 2''3 procent
av kubikmassan motsvarande 3 032 470 kubikmeter med ett försäljningsvärde å
rot av 15 457 295 kronor.

Kronoöverloppsmarker.

Då kronoöverloppsmarkernas virkesförrad icke någonsin undersökts, sakna
vi således all objektiv grund för erhållande av kännedom om dem, men anse oss
dock för fullständighetens skull böra göra ett överslag beträffande den avkastning,
som de möjligen kunna lämna.

115

Dessa skogars areal produktiv mark uppgives vid slutet av år 1910 till
325 228 hektar, på distrikt fördelade som följer:

Luleå ^ distrikt............. 170 267 hektar

Skellefteå » 104 067 »

Umeå » 50 894

Summa 325 228 hektar

Då dessa skogar huvudsakligen ligga i samma avsättnings!äge, som de
sämst belägna kronoparkerna inom resp. distrikt, torde'' de kunna till sin avkastningsförmåga
anses jämförliga med de kronoparker inom varje distrikt, som tillhöra
den lägsta där förekommande värdeklassen. Denna är inom Luleå distrikt
värdeklass I och inom de övriga båda distrikten värdeklass II.

Då enligt tab. VI avkastningen från skogar tillhörande

värdeklass I beräknats till 0*n kronor per hektar och

* II » » 1*67 > ) i

anses från kronoöverloppsmarkerna årligen kunna uttagas följande belopp:

Distrikt.	V ärdc-klass.	Areal liektar.	ä kronor.	Kronor.
Luleå..........	I	170 267	0*11	18 729 1
Skellefteä........	II	104 067	167	173 792
Umeå........	II	50894	1*67	84 993
Summa	—	325 228	—	277 584

Inkomster genom försäljning av vindfälld. och. torr skog samt lövskog, ävensom

genom arrende och dylikt.

Den hittills förebragta utredningen har uteslutande avsett sådana inkomster
från de norrländska kronoskogarna, som uppkomma genom försäljning
utav växande barrskog. Förutom sådan skog avyttras emellertid även vindfällda
och torra träd samt lövskog, varjämte genom upplåtande av rätten till en eller
annan förmån inom skogen statsverket även tillföres inkomster.

Vilken omfattning den årliga försäljningen av vindfällen, torrskog och
lövskog kan hava, framgår ej av den officiella statistiken. Uti denna fördelas
det försålda virket uti tvenne huvudgrupper: det å rot sålda och det, som försålts
upphugget, av vilka den senare gruppen åter uppdelas på följande fyra
underrubriker: gagnvirke, brännved och diverse, virke för sugning och virke till
kolning. Uti såväl gagnvirke som ock virke för sågning torde ej ingå annat än
sådant, som kan anses vara inbegripet uti vår förestående utredning. Däremot

116

torde ej blott brännved och diverse samt virke till kolning utan även det å rot
försålda innefatta virkes-kvantiteter, vilka ej kunna anses där redovisade.

Genom försäljning av brännved och diverse samt kol inflöto under åren
1909—1911 följande belopp:

Brännved och diverse. Kol.

1909 94 931 142 874

1910 111 127 230 707

1911 121 169 157 670

Summa 327 227 531 251

Medeltal 109 075 177 084

286 159

Om man skulle antaga att av de genom dessa försäljningar influtna medlen
en fjärdedel utgöres av virkesvärde och tre fjärdedelar av arbetskostnader, så
beräknar man säkerligen ej virkesvärdet för högt. Detsamma skulle då i medeltal
för dessa tre år hava utgjort i runt tal 70 000 kronor.

Utav försäljningssumman för det å rot sålda virket utgöres den huvudsakliga
delen utav sådana medel, som inflyta för växande barrskog, och då uti
statistiken ej lämnas någon som helst upplysning av den art, att densamma kan
vara vägledande vid ett försök att beräkna, huru mycket därav som kan utgöras
av''1 försäljningsmedel för andra virkesslag, så måste vi här helt avstå från varje
försök uti denna riktning. Men om vi gissningsvis anslå beloppet till 30 000
kronor, så torde vi även här röra oss med en försiktig siffra.

Dessa tyvärr mycket subjektiva grunder för vårt uttalande angående den
sannolika storleken av statsverkets inkomster genom försäljning av vindfälld och
torr skog samt lövskog giva alltså som resultat en slutsumma av 100 000 kronor.

Mot att upptaga detta belopp på inkomstsidan invändes nu möjligen, att
om vi förut beräknat hela virkesförrådet å den produktiva marken, så skall, för
den händelse någon del därav vindfälles eller torkar, motsvarande avdrag göras
på den beräknade avverkningen. Härtill vilja vi då genmäla, dels att det redan
finnes ett mycket stort förråd av torr och vindfälld skog, som behöver tillvaratagas,
och som ej är inberäknad uti det av oss kalkylerade virkesförrådet, dels
att vi ej hava åsatt furuträdens toppar, som i allt större omfattning kunna tillgodogöras
såsom kolved, något värde, dels ock slutligen att vi ej hava beräknat
någon inkomst alls från de å impedimenten förekommande virkesbeloppen. Av
alla dessa skäl anse vi det fullt berättigat att utöver de under rubrikerna »Kronoparker»
och »Kronoöverloppsmarker» beräknade inkomstsummor även upptaga för
närmaste tjugo år en inkomst genom försäljning av nu behandlade virkesslag av
det här ovan angivna beloppet 100 000 kronor.

117

Arrenden och Diverse inkomster hava under åren 1909—1911 uppgått till
följande belopp:

Arrenden. Diverse inkomster.

1909 ................. 62 408 24 472

1910 ................. 73 259 44199

1911 ................. 77 469 22 264

Summa 213 172 90 935

Medeltal 71 057 30 312

101 369

På grund av dessa siffror anse vi oss berättigade att här upptaga statsverkets
årliga inkomster under dessa båda titlar för närmaste tjugo år till
100 000 kronor.

Samtliga årliga inkomster från kronoskogsförvaltningen i Norrland och Dalarna

beräknas alltså för närmaste 20 år kunna komma att utgöra, genom försäljning
å rot av växande barrskog,

från Kronoparker.....................kronor 15 457 295

» Kronoöverloppsmarker................. » 277 584

genom försäljning av vindfälld och torr skog samt lövskog . . » 100 000

> arrenden och diverse................. » 100 000

Summa kronor 15 934 879

Omkostnader:

Ovanstående beräkningar avse försäljningssummorna brutto å rot. Från
dem skola alltså avgå alla kostnader, som äro förenade med skogarnas vård och
förvaltning.

Under åren 1909-—1911, de enda för vilka domänstyrelsens berättelser
innehålla uppgifter om fördelningen av kostnader på olika distrikt, och för vilka
upplysning om de på kronoskogarna i Norrland och Dalarna belöpande utgifterna
sålunda kan erhållas, hava dessa utgifter uppgått till följande belopp:

år 1909 ..............kr. 1 849 727

» 1910.............. > 1 823 063

» 1911.............. » 2 092 255

Utav de uti dessa summor ingående posterna är det i synnerhet nedan -

118

stående, som i detta sammanhang böra särskilt beaktas, emedan de framför andra
torde röna inflytande av en ökad avverkning.

	1909.	1910.	1911.
	K	r o n o	r.
Utsyning............	54 696	68 774	78 480
Skogsodling o. d. arbeten.....	71 841	64 769	75 942
Skatter och onera........	320111	319 948	331 583
För distriktet gemensamma utgifter	88 952	88 681	87 576
Förvaltning och bevakning ....	677 265	710 744	775 066
Skogsindelning..........	11 402	19 505	17 320
Det erbjuder helt naturligt vissa svårigheter	att kunna exakt angiva.

mycket dessa poster komma att höjas under de närmaste 20 åren. Förutom den
höjning, som skulle bliva följden av en ökad avverkning, komma utgifterna även
att röna inflytande av den ökade intensitet, med vilken man har anledning antaga,
att statens skogshushållning skall bedrivas. Stegrade virkesvärden och klarare
insikt om den betydelse, som denna hushållning bör äga för landet, torde gemensamt
verka i denna riktning. Om man också ej kan med bestämdhet uttala sig
om, i huru hög grad dessa olika faktorer komma att inverka ökande på omkostnaderna,
så kunna dock vissa synpunkter och ungefärliga beräkningar framläggas.
På grund av det rätt bristfälliga statistiska material, som står oss till buds,
måste dessa beräkningar i ej ringa grad grundas på vår subjektiva uppfattning
om föreliggande frågor.

Kostnaderna för utsyning, som under ovan angivna treårsperiod högst uppgår
till 78 480 kronor, röna givetvis inflytande av en stegrad avverkning. Ehuru
de ej borde behöva stiga i samma mån, som avverkningskvantiteten, därest arbetet
enligt norrländska skogskommitténs förslag fördelas på en längre tid av året mot
vad nu är fallet, så komma de å andra sidan att röna inflytande av de större
krav på arbetets omsorgsfulla utförande, som helt säkert komma att uppställas.
Yi upptaga med hänsyn härtill denna utgiftspost till 200 000 kronor.

För slcogsodling o. d. arheten utgåvos under år 1911 det högsta belopp, som
utgått under något av de tre åren. Förutom att dessa arbetens omfattning bör
stå i förhållande till avverkningarnas storlek och alltså ökas, i den mån dessa
bliva större, så bör en absolut stegring föranledas även av den omständigheten,
att hithörande slag av arbeten, i den omfattning de nu bedrivas, måste anses stå
i en stark disproportion till de avverkningar, som redan nu uttagas, varpå som
bevis torde kunna tjäna siffror i domänstyrelsens underdåniga berättelse för år 1911.

Enligt denna avverkades under sagda år från en areal av 3 241 057 har
produktiv skogsmark 2 639 228 kbm. virke, och skogsförsäljningsmedlen uppgingo
till 9 117 170 kronor. Samma år var kostnaden för skogsodling o. d. arbeten en -

119

ligt bil. 22 till berättelsen 75 942 kronor och enligt bil. 38 68 528 kronor. Utgår
man från den största siffran, så utgjorde kostnaderna för föryngringsarbeten alltså
0\8 % av försäljningsmedlen och pr har produktiv mark 2-5 öre. Om enligt vårt
förslag till avverkningsplan det nuvarande virkesförrådet skulle realiseras under
den tid av i medeltal 120 år, och denna avverkning tänkes omfatta den nyss angivna
arealen av 3 241 057 har, så skulle den årliga avverkningsytan bliva 27 000
har. Beräknas föryngringsarbetena pr har i genomsnitt draga en kostnad av
12 kronor, vilken beräkning utgår från att självsådd i möjligaste mån skall eftersträvas,
så skulle den sammanlagda kostnaden för nu ifrågavarande arbeten
komma att i runt tal utgöra 325 000 kronor årligen.

Skatterna utgöras väl i huvudsak av vägskatter för kronoparkerna. Under
antagande att ingå andra än de nu utgående pålagorna komma att uttagas från
kronoparkerna, höja vi i anseende till det behov av vägar, som föreligger i norra
delarna av landet, och som väl så småningom blir tillgodosett, beloppet för 1911,
331,583 kronor, med 50 /. till i runt tal 500 000 kr.

För distrikten gemensamma utgifter omfatta avlöningar till överjägmästare,
assistenter hos dem och taxatorer samt expenser. De voro högst år 1909 med
88 925 kronor. Enligt norrländska skogskommitténs förslag skulle överjägmästarnes
arbeten lämpligen böra överflyttas på två distriktsstyrelser, vilka även
skulle övertaga en del av domänstyrelsens göromål. Kommittén beräknar, att
kostnaden för dessa båda distriktsstyrelser skulle uppgå till 97 200 kronor. Da
denna beräkning utgått från nuvarande förhållanden, höja vi denna siffra till
125 000 kronor.

Förvaltning och bevakning äro utgiftsposter, som komma att röna ett starkt
inflytande av stegrade avverkningar och ökad intensitet i skötseln av skogarna.
Emellertid komma kostnaderna ej att stiga proportionellt mot awerkningsbeloppet.
Dels kunna vissa arbeten utföras av billigare arbetskrafter, dels kan en i förhållande
till den nuvarande ändrad arbetsordning, som jämnare fördelar arbetena,
medföra besparingar. Vi anse, att en genomsnittskostnad under de närmaste
20 åren av 1300 000 kronor mot nu högst utbetalade 775 066 kronor bör kunna
medgiva arbetenas ledning och utförande på ett fullt tillfredsställande sätt. Vi
inbegripa i denna summa kostnaden för den bokföring, om vilken vi härnedan göra
ett uttalande.

Slutligen hava vi såsom den sista utgiftsposten, vilken kräver ett omnämnande,
upptagit utgifter för skogsindelning.

Beträffande dessa och i sammanhang med dem stående arbeten har den nu
avslutade utredningen givit oss särskild anledning att göra ett något utförligare
uttalande, och vi få rörande denna utgiftspost anföra följande.

Möjligheten för staten att föra en fullt medveten skogspolitik förutsätter,
att skogarna äro kända till sin beskaffenhet, d. v. s. i avseende på virkes -

120

kapitalets sammansättning och avkastningsförmåga, oeh att såväl de siffror, vilka
framkomma vid för detta ändamål gjorda undersökningar, som ock resultaten av
de avverkningar, vilka därefter verkställas å de undersökta skogarna, bliva
statistiskt behandlade i ordentliga och rediga sammanställningar. Den beklagliga
bristen på statistik och knapphändigheten uti den, som föreligger, har ej gjort
det för oss möjligt att alltid finna objektiva underlag för våra beräkningar angående
storleken av den avverkning, som bör uttagas från norrländska kronoparkerna,
ehuru vi vid övervägandet av alla omständigheter, som kunna inverka
härpå, våga tro oss hava nedlagt all möda.

Mest kännbar har bristen på faktiska uppgifter om skogarnas tillstånd
varit, då det gällt att beräkna tillväxten, som vi genom jämförelser och på grund
av erfarenhet trott oss kunna antaga till 1*3 procent, och som i enlighet med
andras och våra egna iakttagelser rörande tillväxtförhållandena i utglesnad skog
beräknats komma att stiga till 1-6 procent, sedan slutenheten nedgått till 80
procent av den nuvarande. Genom ett likartat förfarande vid framtida avverkningar
hava vi vidare ansett, att denna sistnämnda tillväxtprocent allt framgent skulle
kunna påräknas.

Ehuru vi hava anledning antaga, att dessa förväntningar snarare äro för
lågt än för högt ställda, är ju detta dock ingalunda säkert. Kännedomen om
tillväxtförhållandena i de norrländska skogarna är ännu allt för ringa, för att ett
fullt exakt uttalande om dem skall kunna göras.

Då vi nu emellertid förorda en ansenlig höjning i avverkningen å statsskogarna
på sådana motiv, anse vi vårt ansvar fordra, att vi öppet angiva, var
de svagaste punkterna i vår motivering äro att finna. Vi rikta uppmärksamheten
på dessa förhållanden särskilt av den anledning, att deras objektiva utredning
icke erbjuder oöverstigliga svårigheter, om än tid och medel för en sådan icke
stått oss till buds. Att en utredning om tillväxtförhållandena kommer till stånd
måste emellertid anses vara av den allra största vikt, då det gäller att skaffa
sig säkra hållpunkter för så viktiga beräkningar, som de angående de norrländska
statsskogarnas avkastningsförmåga. Varje undanskjutande av denna redan
allt för länge åsidosatta fråga är liktydigt med ett famlande i hushållningen med
och behandlingen av våra skogstillgångar. Ett tillvägagångssätt för åstadkommande
av en sådan utredning vore att verkställa den under loppet av 20 år i
samband med upprättande eller revision av hushållningsplaner för skogarna, varvid
virkesförrådet skall inventeras.

Det fordras då endast,

1) att virkesförrådet bokföres för varje skog,

2) att alla därefter skeende avverkningar krediteras skogen, varefter man
vid ny inventering om 20 år kan beräkna tillväxten, vilken blir lika med sura -

121

man av avverkningen och ingående inventariet, minskad med utgående inventariet.

Men då det är av synnerligen stor vikt att även äga kännedom om de
olika diameterklassernas tillväxt, böra tillväxtnndersökningar göras samtidigt med
taxeringen, varefter denna tillväxtundersöknings resultat försöksvis debiteras skogskontot.
Sedan avverkningen, såsom nämnts, krediterats kontot, giver en ny inventering
vid periodens slut kontroll på tillväxtundersökningen.

Bokföringen bör emellertid ej inskränka sig till virkesbeloppen, utan den
bör även omfatta värden, värdetillväxt och avkastning. Värdena kunna då upptagas
efter de gjorda försäljningarnas resultat i ungefärlig överensstämmelse med
den metod, vi i denna utredning för ändamålet använt.

En på en sådan bokföring grundad statistik skulle givetvis, i den mån den
hunne bliva fullt genomförd, häva alla tvivel angående tillväxtens storlek och
ställa framtiden i en klarare belysning. Den är i övrigt den oundgängliga förutsättningen
för den målmedvetenhet, man måste fordra av ett alfärsdrivande verk.

Av dessa båda skäl bör det ej gärna råda mer än en mening angående
önskvärdheten av att en sådan statistik bör genomföras, helst som detta icke kan
vara förenat med några nämnvärda kostnader.

Men resultatet av en sådan bokföring för de skogar, som i år indelas, erhålles
icke förr än vid en ny inventering 20 år härefter och först om inemot 40
år för de skogar, som nyligen indelats och sålunda ej underkastas ny inventering
förr än om nära 20 är.

Då vi emellertid anse frågan vara av allt för stor aktualitet för att pa
detta sätt ställas på framtiden, varigenom resultaten måhända skulle framkomma
så sent, att svårersättlig förlust redan hade uppstått, så hava vi för frågans utredning
även tänkt oss ett annat förfaringssätt, som visserligen är förenat med
rätt avsevärd kostnad, men också redan om 10 ä 20 år skulle giva resultat. Den
väg, vai på detta mal skulle nås, vore en inventering av'' varje förvaltningsområdes
(revirs) skogstillgång gemensamt genom dess taxering till en ringa areal-procent,
vilken, beroende av revirens storlek, knnde växla mellan V* ä 1. En sådan
inventering skulle förbindas med en rationell tillväxtundersökning och värdering
av virkesförrådet. Vi beräkna, att den bör kunna utföras för 400 000 kronor,
alltså en rätt avsevärd kostnad. Då kännedom om förrådets massa och värde
samt om tillväxtens och avverkningens inverkan på dessa båda storheter emellertid
äro villkor, för att man skall vaga fullt utnyttja skogarnas avkastningsmöjligheter,
så synas oss de kostnader, som nedläggas för att vinna denna kännedom
och för att åstadkomma eu ordnad och fortlöpande statistik för statsskogarna,
mera än väl uppvägas av de fördelar, som stå att vinna.

Arbetet med skogsundersökningarna borde så fördelas, att den nu föreslagna
inventeringen verkställdes å de mera avlägset liggande reviren samtidigt med

16—140407. IT.

122

<let, att fullständiga skogsindelningar, alltid i lörening med tillväxtundersökningar
och värderingar, utfördes å de revir, som hava ett bättre avsättningsläge. Efter
förloppet av tio år borde alla skogar vara undersökta efter den ena eller andra
metoden, varefter de fullständiga skogsindelningarna borde fullföljas och fortgå
på det sätt, att revir eller skogar med bättre avsättningsläge komme under behandling
förr än sådana med ett sämre.

Till dessa undersökningsarbeten anse vi, att staten borde anslå ett årligt
belopp av 75 000 kronor under närmaste 20 år.

Eu sammanställning av förestående övervägande kommer alltså att visa

följande årliga utgifter:

Utsyning.................

Skogsodling o. d. arbeten.........

Skatter och onera.............

För distrikten gemensamma utgifter . . . .

Förvaltning och bevakning........

Skogsindelning...... • ■.......

Summa

. Kr. 200000
. » 325 000

. » 500 000

125 000
. » 1 300 000

» 75 000

kronor 2 525 000

Bland övriga i domänstyrelsens sammanställningar över det ekonomiska
utbytet från kronoskogarna upptagna utgifter återfinnes bl. a. kostnad för avverkning
och förädling. Storleken av denna kostnad är närmast beroende av den
försäljningspolitik, som staten beslutar sig för att driva. Ju mer virke, som säljes
framkört till kommunikationsled i form av timmer eller massaved eller än vidare
förädlat, desto större bliva dessa kostnader, som dock alltid måste antagas
återinfiyta till staten genom högre försäljningspris. Vid sådant förhållande kan
man i en kalkyl, sådan som denna, antingen upptaga dem både bland inkomster
och utgifter med samma belopp å ömse håll eller ock utesluta dem på båda
ställena. Då vi hava gjort våra beräkningar av inkomsterna under förutsättning
av virkets försäljande på rot, så hava vi valt det sista av nyss nämnda bada alternativ.
De ifrågavarande kostnaderna voro under de tre år, för vilka uppgifter
föreligga, högst år 1911 och uppgingo då till 359 521 kronor. Fråndraga^ de från
övriga, här ovan ej behandlade förvaltningskostnader för detta år, så återstå
366 767 kronor. Om detta belopp för att även kunna rymma möjligen tillkommande
oförutsedda utgifter höjes till 975 000 kronor, skulle samtliga kostnaderna
för de norrländska kronoskogarnas förvaltning komma att uppgå till 3 500 000
kronor.

123

Sammanfattning:

Av förestående utredning rörande kronoparkernas i Norrland och Dalarna
avkastningsförmåga framgår alltså, att

bruttoinkomsten beräknats till.........Kr. 15 934 Sill

omkostnaderna » » .........» 3 500 000

och nettoinkomsten » » . .......Kr. 12 434 879

Den beräknade bruttoinkomsten utgör alltså 3-5 procent å det till 440 692 501
kronor beräknade bruttovärdet.

Till den nu verkställda utredningen må slutligen fogas de påpekanden,
att vid beräkningen av inkomster och omkostnader ingen hänsyn tagits till prisstegring
vare sig å virke eller arbete, samt att inga inkomster beräknats från
oavvittrade kronomarker.

Stockholm den 30 juni 1913.

Ernst Andersson. Nils G. Hingst rund.

Sedan Första Försvarsberedningen, efter det att vi
verkställt begärd utredning angående den sannolika avkastningen
under närmaste 20 år från statens skogar i de fem
nordliga överjägmästaredistrikten, önskat erhålla ett uttalande
av oss rörande skogarna i de fem sydliga överjägmästaredistrikten,
hava vi på förut nämnda utredning grundat följande
beräkning:

Fn ligt domänstyrelsens berättelse, tabell 22, över ekonomiska utbytet från
skogar, vilkas avkastning tillföres statsverkets skogsmedel, år 1911, utgjorde:

Inkomsterna:

De fem nordliga överjägmästaredistrikten............Kr. 9 216 903

* » sydliga » ............ > 3 292 828

Kr. 12 509 731

124

Utgifterna:

De fem nordliga överjägmästaredistrikten
» s sydliga »

Kr. 2,092,255
_»_1 803 860

Kr. 3 896115

Behållningen:

De fem nordliga överjägmästaredistrikten . .

» » sydliga » • -

Kr. 7 124 648
» 1 488 968

Kr. 8 613 616

Enligt vår utredning av den 30 juni 1913 beräknas inkomster, utgifter och
behållning för samma skogar i de fem nordliga överjägmästaredistrikten komma
att årligen under närmaste 20 år utgöra:

inkomster.......Kr. 15 934 879

utgifter........ » 3 500 000

behållning.......Kr. 12 434 879

Jämföras dessa siffror med motsvarande siffror i 1911 års berättelse, visa
sig de av oss beräknade siffrorna utgöra:

inkomster.......c:a 173 procent

utgifter........ » 168 »

behållning....... s 177 »

mot de år 1911 uppnådda resultaten.

I ''

Skulle inkomster, utgifter och behållning för de fem sydliga överjägmästaredistrikten
kunna beräknas stiga i samma proportion, som våra beräkningar för de
fem nordliga distrikten utvisa, så skulle för de fem sydliga distrikten de årliga

inkomsterna belöpa sig till.........Kr. 5 650 000

utgifterna > » » ..........* 3 000 000

och behållningen » .........Kr. 2 650 000

allt för närmaste 20 år.

För hela landet skulle sålunda enligt denna beräkning de årliga

inkomsterna bliva.............Kr. 21 584 879

utgifterna » ..............»_6 500 000

behållningen > .............Kr. 15 084 879

allt för närmaste 20 år.

Stockholm den 29 augusti 1913.

Ernst Andersson.

Nils Gr. Ringstrand.

12»;

Bil. E.

Till Herr Statsrådet och Chefen för finansdepartementet.

Genom remiss den 21 sistlidne juli tiar domänstyrelsen anmodats skyndsamt
avgiva yttrande över ett av herrar Ernst Andersson och N. G. Ringstrand den
30 juni 1913 avgivet utlåtande, innefattande på herr statsrådets uppdrag företagen
utredning angående frågan om den framtida avkastningen från statens skogar i
Norrland och Dalarna.

Med remissaktens återställande får domänstyrelsen i anledning härav överlämna
infordrat yttrande, varvid styrelsen får meddela, att på grund av de efter
sommarens semestertid hopade löpande göromålen styrelsen icke kunnat för skyndsamt
yttrande ingå i detaljerad granskning av allt det material, som vid utredningen
använts. Styrelsen har för den skull varit nödsakad begränsa sitt ytte
rande att omfatta i huvudsak de skilda synpunkterna och metoderna för utredningsarbetet
samt dessas berättigande, varjämte styrelsen ansett sig böra uttala
sin på för handen varande förhållanden stödda åsikt om avkastningen under närmaste
tiden framåt från kronans skogar i Norrland och Dalarna.

Då av de kronans skogar i Norrland och Dalarna, vilkas avkastning tillföres
statsverkets skogsmedel, kronoparkerna, med en skogsareal vid 1910 års utgång
av 2 902 696 hektar, på grund av omfattning och läge hava den ojämförligt största
betydelsen för statshushållningen, har den av herrar Andersson och Ringstrand
lämnade utredningen i första rummet inriktats på dessa skogar, varefter med
ledning av resultat, som därav kunnat vinnas, dragits slutsatser vidkommande
de till en ytvidd av 325 228 har befintliga kronoöverloppsmarkerna i de två nordligaste
länen.

Virkesför- l första hand innehåller ifrågavarande utlåtande en utredning angående

rådet och (iet virkesförråd. som finnes å kronoparkerna, jämte dessas värde. Fördenskull
dess varde'' har för närmare undersökning använts indelningshandlingar för så många kronoparker,
som ansetts erforderliga för att genom sammanställning av det å ifrågavarande
skogar befintliga virkesförråd samt dettas värde sluta sig till totala förrådet
och dess värde å samtliga kronoparker inom utredningsområdet. Då kronopar -

kernas taxering ock indelning ansetts kava iortgått tämligen jämnlöpande i de
olika delarna av Norrland ock Dalarna, kar vid utredningen kållits före, att eu
undersökning av de kronoparker, för vilka styrelsen fastställt kuskållningsplaner
under åren 1901—1909 ock vilka i utlåtandet benämnas försöksskogar, borde lämna
ett för ändamålet tillförlitligt resultat. De till en areal av 371 565 kar skogsmark
uppgående 71 st. försöksskogarna, motsvarande 12, r % av kronoparkernas
samfällda skogsmarksareal, kava förmenats vara sä belägna, att olika trakter
skulle bliva i tillräcklig grad representerade.

Förenämnda s. k. försöksskogar kava jämlikt utredningen befunnits innehålla
ett virkesförråd av träd från ock med 6 cm. diameter vid brösthöjd av tillsammans
16 732 359 kbm., fördelade i grovleksklasser om 5 cm. i varje. Detta
virkesförråds värde på rot har beräknats med ledning av de pris, som erhållits
vid försäljning å auktion av virke å rot från samma skogar under åren 1907-1911. Då emellertid de vid auktionerna erhållna pris för skilda poster avgivits
med gemensamt belopp för alla i försäljningsposten ingående träd, kar det erhållna
enhetsvärdet per träd medelst en omständlig metod fördelats på de skilda diameterklasser,
som ingått i försäljningen. Härvid bär såsom grund för värdet tagits
det pris, som under ifrågavarande år erhållits fob. vid export av förädlat virke
utav skilda dimensioner. Beräkningarna i detta avseende kava lämnat såsom resultat
en serie värdetal, angivande nettovärdet å rot per kbm. försäljningsbart
virke av varje diameterklass, och hava sådana beräkningar utförts för var och
en av de 71 s. k. försöksskogarna. Saluvärdet å dessas virkesförråd kar därefter
beräknats diameterklassvis.

Sedan sålunda kubikmassan virke samt dettas värde å de sammanlagda
s. k. försöksskogarna uträknats ock redovisats i tab. III, har med stöd därav totala
kubikmassan och dess värde å samtliga kronoparker inom Norrland ock
Dalarna distriktsvis uträknats ock angivits i tab. IV. Härav framgår att å berörda
skogar skulle finnas ett totalt virkesförråd av 131 846 512 kbm., motsvarande
45-i kbm per har skogsmark, med ett värde på rot av 440 692 501 kronor eller
152 kronor per har.

Det har ansetts att de i tab. IV lämnade uppgifter angående virkesförråd
och värde å kronoparkerna inom skilda överjägmästaredistrikt visserligen vore
av ganska stort intresse, då såväl kubikmasse- som värdesiffror uppvisade olikheter,
som karaktäriserade de olika områdena, men kunde denna områdesfördelning
icke anses vara tillfredsställande såsom grund för eu avverkningsberäkning,
enär varje område i följd av sin utsträckning från kusten upp till riksgränsen
samt på grund av olikheten i de lokala trafikförhållandena inom området inneslöte
skogar med väsentligt olika avsättningslägen. Dessa förhållanden voro av
mycket stor betydelse för bedömande av den avverkningsprocent, som kunde och
borde uttagas, helst som det huvudsakligen berodde på avsättningsförhållandena,

128

frän vilka diameterklasser avverkning kunde beräknas. Det hade för den skull ansetts
nödigt fördela skogarna efter deras avsättningsförhållanden, vilka förmenades kunna
få ett sant uttryck i det pris, som för viss dimensionsklass betalats å resp. skogar.

I enlighet härmed ha skogarna fördelats i 5 klasser och upptar tab. V
sammanställning därav. Under det att tab. IV utvisar det totala virkesförrådet
från 6 cm. diameter vid brösthöjd, 131 846 512 kbm, har i tab. V upptagits allenast
det virke, som med hänsyn till avsättningsförhållandena å skilda skogar ansetts
säljbart. Virkesförrådet därav har beräknats till 107 156 428 kbm, vilket belopp
alltså innehade förenämnda rotvärde 440 692 501 kronor. Medelvärdet å en kbm
säljbart virke vore således 4''ii kronor.

I fråga om förenämnda tab. IV och V, vilka synas vara grundläggande för
utredningen, får styrelsen anföra följande:

Dä tideD icke tillåtit att i detalj granska undersökningsmaterialet i dess
helhet och det sätt, varpå det använts, kan styrelsen ej bestämt uttala sig om
tillförlitligheten av de med ledning av nämnda material beräknade och i utlåtandet
lämnade uppgifter i fråga om å kronoparkerna beräknad befintlig kubikmassa
virke och dennas fördelning i olika dimensionsklasser. I det avgivna utlåtandet
har erinrats om betydelsen för erhållande av ett någorlunda tillförlitligt resultat,
att olika trakter bliva i tillräcklig grad representerade genom undersökningsmaterialet.
Sedan vissa kontrollräkningar företagits, har ansetts att man kunde
draga den slutsats att de 71 försöksskogarna vore i tillfredsställande grad
representativa för samtliga kronoparker inom de områden (distrikt), där de äro belägna.

Domänstyrelsen känner sig emellertid icke övertygad härom. Visserligen är,
vid fråga om ett visst distrikt med sträckning från kusten upp till riksgränsen,
den linie, som utgöres av skillnaden mellan kustlandet och lappmarken, ej i och
för sig någon gräns, som avgjort betecknar skillnaden mellan bättre och sämre
skogsmarker eller skogsbestånd, men, då t. ex. i Umeå distrikt avverkningen på
grund av de bättre avsättningsförhållandena i kustlandet i allmänhet bedrivits
skarpare därstädes än i lappmarken och då i den senare ännu finnas betydande
vidder så gott som orörda skogar, är givet att virkesförrådet, synnerligast av
grov skog, är avsevärt större i distriktets lappmarksskogar än i de skogar, som
äro belägna i kustlandet. I detta avseende erinras att kronoparkerna inom Västerbottens
läns lappmarker efter föregången avvittring avsatts jämförelsevis sent,
i följd varav nämnvärda avverkningar därstädes icke kommit att bedrivas förrän
under senare delen av 1880-talet. Man är sålunda berättigad fordra, att det
undersökningsmateriel, varpå beräkningarna stödjas, skall i lika grad representera
det ena och det andra av berörda tvänne områden. Vid undersökning huru
i detta avseende ställer sig i fråga om förenämnda Umeå distrikt, befinnes att
kustlandet med 99 064 har skogsmark eller 15''s % av distriktets totala kronoparksareal
representeras av 3 542 har s. k. försöksskogar eller 3 % av samman -

lagda försöksskogarnas areal, medan lappmarken med en areal av 537 393 har
skogsmark eller 84''5 % av totala kronoparksarealen representeras av 111 728 har
eller 97 % av samfällda försöksskogarnas areal. Man har pa grund härav anledning
antaga, att virkesförrådet i detta distrikt i dess helhet blivit upptaget
lör högt. Synnerligast torde de grövre diameterklasserna vara för högt angivna.
Att så är fallet synes ock framgå av följande utav domänstyrelsen verkställda
utredning i detta avseende.

Sedan på domänstyrelsens framställning .särskilda medel anvisats att därmed
bestrida k ostnader för ett forcerat och mer systematiskt bedrivande av
kronoparkernas i Norrland uppskattning, taxerades under sistlidet år i det närmaste
samtliga kronoparker i Stensele revir i Västerbottens läns lappmarker.
Därvid uppskattades ock virkesförrådet å bland andra kronoparkerna Kyrkberget
och Jovan, vilka kronoparker äro upptagna bland nu förevarande s. k. försöksskcgar.
Det har under sådana förhållanden varit av intresse att jämföra å ena
sidan de uppgifter angående beräknat virkesförråd in. m. ä förenämnda skogar,
som lämnats i det avgivna utlåtandet och å andra sidan omförmälda uppskattningsresultat
i samma avseenden. Det har därvid befunnits, att det i utlåtandet
beräknade och angivna virkesförrådet är avsevärt högre än det verkliga.

I det angivna utlåtandet är kubikmassan virke av träd från ti cm. diameter
vid brösthöjd å kronoparken Kyrkberget beräknad till 601 028 kbm. Beräkningen
är grundad på en åren 1901—03 utförd taxering av förrådet över 20 cm.
diameter vid brösthöjd och har virkesförrådet av mindre diameterklasser beräknats
på grund av de utredandes erfarenhet från andra skogar angående sådana
klassers förekomst i förhållande till grövre skog. Vid omförmälda nya taxering
under år 1912 har befunnits, att förrådet av träd från 10 cm. diameter vid brösthöjd
utgör 440 317 kbm. Lägges till sistnämnda förråd den virkesmassa, vartill
diameterklassen 6—10 cm. beräknats i utlåtandet, eller 17 700 kbm., erhålles ett
totalt virkesförråd av 458 000 kbm., vilket med angiven areal skogsmark av 14 076
har motsvarar en kubikmassa virke av 32-5 kbm. per har, under det att det vid
utredningen beräknade totala förrådet motsvarar en kubikmassa virke per har skogsmark
av 43 kbm. Den i utredningen beräknade kubikmassan överstiger alltså den
verkliga massan med ej mindre än c:a 31 %. Med all sannolikhet torde skillnaden
vara ännu större, då det kan antagas, att virkesförrådet för diameterklassen
b 111 även är för högt beräknad, och i allt fall är högre än förrådet av

träd med 6—9 om. diameter, med vilken diameterklass virkesmassa det vid taxeringen
funna förrådet skulle kompletteras.

1 fråga om kronoparken Jovan anger utlåtandet ett virkesförråd av 50
kbm. per har. under det att verkliga kubikmassan uppgår till allenast 39 kbm.
per har, alltså en felberäkning av 28 %. Då ny uppskattning av skogsförrådet
icke ägt rum å andra av de så kallade försöksskogarna än förenämnda inom

17—140497. XI.

130

Å rot försålt virke å kronoparker1 och överlopps -

År.

Luleå distrikt

Skellefteå distrikt

Umeå distrikt

Mellersta Norrla
distri kt

nds |

kbm.

kronor

kbm.

kronor

kbm.

kronor

kbm.

krom

summa

—

per

kbm.

summa

per

kbm.

summa

per

kbm.

! per

summa ^ ,

1909 ....

1910 ....

! 1911 ....

1 1912 ....

Summa

1 Medelt. pr år

261 960

510 761

457 213

417 388

593549

1 521938

1226 005

1 183965

2''2fi

2-98

2''68

2''83

393 135

666 116

600 439

598 859

955 858

2 162 476

1907 475

1 839 824

2- 43

325

3- 17

3-07

493 606

587 684

534 965

672 015

2 116 985

2 367 684

2 036 369

2 743 625

4-28

4-03

3- 80

4- 08

339 503

306 319

334 913

280 777

1 393 064

1438 987

1587 527

1 410 311

4-10 |

4- 70 !
4''74 |

5- 02

1647 322

411830

4 525457

1131 364

2-74

2258549

564 637

6 865 033
|l 716 408

3-04

228S270

572 068

9264663

2 316 141

4-05

1261 512

315 378

5 825)889

1 457 472

4''«2

Stensele revir belägna två kronoparker, bar domänstyr elsen på sätt som nu
skett icke kunnat kontrollera övriga lämnade virkesuppgifter.

Resultatet av förenämnda under år 1912 utförda taxeringar av i det närmaste
samtliga kronoparker i nyssnämnda lappmarksrevir, Stensele, visar att a
en sammanlagd areal av 107 561 har skogsmark finnes 3 947 143 kbm. virke av
träd från och med 10 om. vid brösthöjd. Om kubikmassan av träd med 6—9 cm.
diameter beräknas finnas i lika stor mängd, som i utlåtandet uppgivits i fråga
om dimensionsklassen 6—10 cm. på förenämnda, två kronoparker eller 1-26 kbm.
per har, motsvarande på hela ytvidden 135 526 kbm., skulle alltså skogsmarksarealen
107 561 bär innehålla en total virkesmassa av 4 082 669 kbm. eller per har

c:a 38 kbm. ... TT

Då känt är, att nu ifrågavarande skogar höra till de mera skogrika i Umea

distrikt kan styrelsen icke under några förhållanden godtaga den lämnade uppgiften,
att samtliga kronoparker i Umeå distrikt skulle innehålla en total kubikmassa
virke av träd från och med 6 cm. diameter vid brösthöjd utav 54 9 kbm.
per hektar skogsmark — lapp marksskogarn a 55\5 kbm. och kustlandsskogarna 52
kbm. — eller i medeltal cirka 44 % mer än vad som finnes per har å kronoparkerna
i Stensele revir.

I fråga om det i utredningen beräknade värdet å befintligt virkesförråd får
styrelsen erinra följande.

1 Häri ingår vissa år även någon, elinru knappt nämnvärd försäljning från utbrutna stockfångstskogar
och kronodomänskogar.

marker i Norrland och Dalarna 1909—1912.

131

Gävlc-Dala distrikt	Summa	Härav f kronoparker	drsålt från -J kronoöverloppsmarker.
kbm.	kronor	kbm.	kronor	kbm.	kronor	kbm.	kronor
summa	per kbm.	summa	per kbm.	summa	per kbm.	summa	per i kbm.j
424 513	1 684 755	3*97	1 912 717	6 744 211	353	1 798 294	6 450 663	3*58	114 423	293 548	2-5G !
454 719	1840 104	4-04	2 525 599	9 331 189	3-69	2 318179	8 807 128	3-80	207 420	524 061	2-62 \|
504 501	1 677 495	3-32	2 432 031	8 434S71	3*47	2 279 999	7 984 462	3-50	152 032	450 409	2-9G:
445 672	1767 866	3''96	2 414 711	8 945 591	3-70	2 292 700	8 649 586	3-77	122 011	296 005	2-42T
1829405	6 970 220		9 2S5058	33 455862	—	8 6S9172	31891839	_	595 886	1564023	i -
457 351	1767 555	3-81	2 321 264	8 363 965	3-60	2 172 293	7 972 959	3-67	148 971	391005	2''G*

Såsom grund för värdet har vid utredningen lagts det pris, som vid försäljning
å auktion under åren 1907—1911 erhållits för därvid utbjudet virke från
kronans skogar, och har det för varje försäljningspost erhållna pris per träd medelst
en omständlig beräkningsmetod fördelats på träd och kbm. i skilda dimensionsklasser.
Dessa beräkningar ha lämnat till resultat bland annat, att det beräknade
säljbara virkesförrådet, 107 156 428 kbm, skulle hava ett värde på rot
av 440 692 501 kronor eller per kbm. virke 4 11 kronor (tab. V). Då denna kubikmassa
virke i sig innefattar träd av alla diameterklasser från och med 11 cm.
vid brösthöjd, har sedermera vid beräkning av det virkesbelopp och dess värde,
som ansetts böra avverkas under de närmaste 20 åren, uppställts tab. Yl med
angivande av de mängder virke av skilda dimensionsklasser, som under sagda tid
ansetts böra komma till avverkning. Värdet på detta virke uppgår enligt sagda
tabell i medeltal till 5’10 kronor per kbm.

Emot det använda förfarandet att såsom grund för virkets värde å rot
lägga pris, som erhållits vid de under resp. år hållna stora skogsauktionerna.
erinras, att de vid dessa auktioner utbjudna virkesposter i regel utgjorts av den
bättre och grövre delen av det virke, som under resp. år försålts. Virke av sämre
beskaffenhet ävensom sådant av smärre träd har i allmänhet och i stor omfattning
salts under hand, antingen genom infordrande av anbud eller i mindre grad
direkt. Dessutom ha mängder av virke av smärre träd, dugligt allenast till pappersmasseved
och proppsvirke, försålts på flerårig avverkningsrätt.

132

Tillväxten.

Det pris, som erhållits vid de i utlåtandet omförmälda skogsauktionerna,
kan alltså icke anses vara en rätt mätare å värdet av det virke — frånsett äldre
torrskog, stubbved in. m. — som sålts och säljes från kronoparkerna.

Under förutsättning, att man i likhet med vad varit fallet i förevarande
utredningsutlåtande, frånser från den stegring i virkesprisen, vilken för framtiden
bör kunna påräknas, torde medelpriset å det virke, som under senare år å rot
försålts från kronoparkerna inom utredningsområdet, kunna angiva såväl det medelpris,
som kan beräknas vid försäljning av även kommande avverkningsbelopp
från samma skogar, som ock värdet å försäljningsbart virke å skogarna.

För utrönande av förenämnda medelpris av å rot sålt virke har styrelsen
uppgjort förestående tablå över allt å rot sålt virke å kronoparker och överloppsmarker
i Norrland och Dalarna under åren 1909—1912.

Av sammanställningen framgår, att det virke, som från samtliga kronoparker
i Norrland och Dalarna å rot försålts under åren 1909—1912 uppgått till
en virkesmassa av i medeltal årligen 2 172 293 kbm., som betingat ett medelförsäljningspris
av 7 972 959 kronor eller per kbm. virke 3''67 kronor. I förenämnda
virkesmängd ingår dock ett ej obetydligt parti virke av torr skog, stubbved
m. m. Huru stort detta är, kan icke utan ett mycket betydande arbete utredas.
Styrelsen känner sig dock förvissad om att detsamma icke kan överstiga 10 % av
det sålda virket eller i runt tal 200 000 kbm. Att beaktas är nämligen att en
del torr skog såsom till ved och kolning m. m. icke försålts å rot, utan först
sedan det avverkats och tillretts genom skogsförvaltningens försorg. Nyssnämnt
försäljningsvirke av torr skog torde i medeltal hava betingat ett pris å rot av
c:a 0-40 kronor per kbm. eller c:a 80 000 kronor. Bet å rot sålda virket av växande
skog från kronoparkerna utgör sålunda i medeltal per år under perioden 1909—
1912 1 972 293 kbm. med ett försäljningsvärde av 7 892 959 kronor eller per kbm.
virke 4‘oo kronor. I utredningen har däremot värdet å rot av det virke, som föreslagits
till avverkning under närmaste 20 år, beräknats till i medeltal 5-io kronor,
oberäknat eventuell värdestegring.

Vid beräknande av virkeskapitalets årliga tillväxt har i utredningen framhållits,
att tillväxten visserligen icke vore direkt avgörande för huru stor avverkning,
som borde uttagas, eller av primär betydelse för avverkningsberäkningen
eftersom en skog, som på grund av hög ålder eller för stark slutenhet hade ringa
tillväxt, ju borde avverkas i större grad än den tillväxer, under det att i eu
kraftigt växande skog med abnormt ringa förråd åter borde avverkas mindre än
tillväxten, på det att virkesförråd och avkastning därigenom skulle stiga. Kännedomen
om den nuvarande tillväxten hos skogen ansågs emellertid hava en
mycket beaktansvärd sekundär betydelse. Endast om nuvarande tillväxten vore
känd, kunde man nämligen beräkna, inom vilken tid ett normalt tillstånd hos

133

skogsbestånden skulle komma att uppnås. Dä. emellertid inga tillväxtundersökningar
funnes för skogarna inom utredningsområdet, hade de sakkunnige varit
hänvisade att på annat sätt söka erhålla den erforderliga kännedomen om skogarnas
ungefärliga produktion.

Under erinran att i en normal skog den årsavverkning, som bibehåller skogen i
jämvikt, ungefär motsvarar virkesförrådets kubikmassa dividerad med halva omloppstiden,
dock utan att i sadant avverkningsbelopp ingår gallringsavverkning utan allenast
slutavverkningsbeloppet, har föravverkningsbeloppet beräknats till SO % av
slutavverkningen, då alla rimliga krav på försiktighet i kalkylen ansetts vara ti 1-godosedda. Erfarenheten visade visserligen att föravverkningarna vid ett fullständigt
tillgodogörande av produktionsmöjligheterna uppginge till minst 50 procent
af hela avverkningen, men försiktigheten bjöde att nedsätta föravverkningsbeloppet
rätt avsevärt, enär ett fullständigt tillvaratagande av gallringsvirke i nu ifrågavarande
skogar ännu pa mycket lång tid icke vore möjligt.

Härefter har med anslutning till angivna förutsättning angående föravverkningarnas
storlek avverkningsprocenten å normala skogar vid olika omloppstider
uträknats. På grund av den kännedom de utredande ansett sig äga om
ifrågavarande skogar hava de med hänsyn till att kännedomen om tillväxten endast
vore sekundär och då syftet med utredningen allenast vore en approximativ
avverkningsberäbning för de närmaste 20 åren, sedermera efter vissa jämförande
beräkningar ansett sig kunna antaga tillväxtprocenten till i runt tal i-3 %.

I anledning av vad sålunda anförts i fråga om skogarnas nuvarande tillväxt,
får styrelsen erinra följande.

Förutom andra rent subjektiva grunder för ett antagande att tillväxtprocenten
(i detta fall — avverkningsprocenten) vore 1-3, har framhållits såsom en den
mest inverkande faktor att löravverkningarna ansetts kunna beräknas till minst
30 % av slutavverkningarna. I fråga härom erinras emellertid att kronans skogar
uti ifrågavarande delar av landet äro i mycket betydande utsträckning genomgångna
med avverkning synnerligast av timmerträd. De äro dessutom, synnerligast
i övre Norrland, på grund av klimat och jordmånsförhållandena av
naturen glesa och med jämförelsevis ringa stamantal per ytenhet. I följd av att
bestånden till så övervägande grad utgöras av gammal skog gör sig detta förhållande
ännu mer gällande än vad eljest skulle vara fallet. I anledning härav samt då
dessutom, såsom ock i utlåtandet riktigt anmärkts, ett fullständigt tillvaratagande
av gallringsvirket ännu på mycket lång tid icke är möjligt från de i förhållande
till enskildes skogar ogynnsamt belägna kronoskogarna, torde det bestämda uttalandet
att föravverkningsbeloppet uppgår till minst 30 % av slutavverkningen
icke kunna godtagas beträffande ntredningsområdets skogar i deras helhet.

Domänstyrelsen får härmed meddela en sammanställning av de resultat,
som i avseende på skogarnas tillväxt vunnits vid de här förut i annat sammanhang om -

134

nämnda, under sistlidet år verkställda uppskattnings- och indelningsförrättningar
i Stensele revir. Vid dessa förrättningar har systematiska undersökningar gjorts
för utrönande av skogarnas tillväxt, dock så att varken de avsevärt skadade eller
mer övermogna träden därvid medtagits. Tillväxten har sålunda beräknats allenast
för den utvecklingsbara eller i övrigt friskare delen av bestånden.

	Yirkesförråd	från och med 10 cm. vid brösthöjd.	Den friska och
Kronopark.	Utvecklings-bar och frisk äldre skog.	Hårdare ska-dad och mer övermogen skog.	Summa.	skogens årliga tillväxt.
	kbm.	kbm.	kbm.	kbm.	*
Römliden ....	447 625	386 017	833 642	6 445	1-46
Luspberget ....	127 716	47 483	175199	1409	1.10
Jovan ......	459 516	147 719	607 235	7 673	1-67
Kyrkberget ....	244 812	195 505	440 317	3 578	1-46
Verkanliden . . .	13 515	8 631	22146	95	071
Guimarn.....	1 392 681	475 923	1 868 604	14 413	1''03
Summa	2685865	1261278	3947 143	33613	1-25

Undersökningarna hava således givit vid handen att 68 % av det friskaste
och mest utvecklingsbara skogsförrådet på nu ifrågavarande skogar med en sammanlagd
areal av 107 561 har hava en tillväxtprocent av 1-25. Skulle tillväxten
beräknas på hela förrådet således även beträffande nu icke medräknade 32 % skadad
och övermogen skog, torde densamma icke komma att uppgå till större belopp
än omkring 1 % av hela förrådet.

De skogar inom utredningsoinrådet, vilka i stort sett kunna anses vara i
avseende på tillväxten likställda med Stensele revirs skogar, torde utgöras av
samtliga kronoparker i Lappland, i Pajala revir i Västerbotten, i Hede revir av
Härjedalen samt i Särna och Transtrands revir av Dalarna, ävensom Älvdalens kronopark
i Dalarna och Jämtland samt Hamra kronopark i Dalarna. Dessa krono?
parker hava en sammanlagd areal skogsmark av 1 994 803 har, motsvarande omkring
68 / av utredningsområdets samtliga kronoparker. Återstående kronoparker
i Norrland och Dalarna, tillsammans 921 152 har skogsmark eller omkring
32 % av totala området, torde hava en medeltillväxt av högst 1-4 %. I betraktande
av vad sålunda anförts, anser sig domänstyrelsen kunna draga den slutsats,
att medeltillväxten för samfällda kronoparkerna i Norrland och Dalarna torde
uppgå till 1-1 å 1-2 % och icke under några förhållanden kan sättas högre än vad
i utlåtandet angivits, eller 1-3 %.

135

Medelst tillämpande av samma tillvägagångssätt, som för utredning av
det befintliga förrådet av virke kommit till användning, bär i utlåtandets tab.
VII med stöd av siffrorna för avverkningen å de s. k. försöksskogarna beräknats
den kubikmassa växande barrskog, som under åren 1907—1911 avverkats å kronoparkerna
och utvisar denna beräkning att den årliga medelavverkningen skulle
hava uppgått till 1 536 767 kbm., motsvarande 1*16 % av det beräknade totala
virkesförrådet. Då tillväxten beräknats till 1*3 procent, skulle den hittills bedrivna
årliga avverkningen ej obetydligt understiga den årliga tillväxten, ehuru
skogarna vore erkänt överåriga och därför allt för svagt växande. Sådant förhållande
skulle hava den ogynnsamma inverkan, att skogarna i stället för att
föryngras och förbättras i genomsnitt utvecklades i motsatt riktning, d- v. s.
deras medelålder voro i stigande och deras produktion i fallande.

Då en stor mängd stammar med synnerligt obetydlig tillväxt funnes, läge
i sakens natur, att en avverkning av de minst vegeterande träden icke borde
nedsätta beståndens produktion, helst som genom sådan avverkning de kvarstående
träden finge bättre utrymme och alltså kunde avsätta bättre tillväxt än
förut. Det vore i fråga om ett bestånds produktion med rätt stor visshet ådagalagt,
att en minskning med 30 /, av slutenheten i ett fullslutet bestånd i allmänhet
icke medförde minskning i dess absoluta produktion, om ifrågavarande
30 % av massan uttoges av de sämst växande träden. För säkerhets skull har
emellertid i utredningen ansetts, att man borde nedbringa nu befintligt virkesförråd
med allenast 20 % vilka ansåges fullständigt onödiga ur produktionssynpunkt.
Skogarna skulle, sedan virkesförrådet nedbragts till SO K av det nuvarande,
kunna fortfarande lämna samma virkesavkastning som med nuvarande
förråd.

Med hänsyn till vad sålunda i detta avseende anförts, har ansetts vara
klokt att snarast möjligt nedsätta förrådet till 80 % av dess nuvarande belopp,
och inrymmer utlåtandet förslag om att denna minskning av förrådet borde ske
under loppet av 20 år. Det skulle alltså under närmaste 20 år uttagas dels 20 %
i kapital minskning, dels 26 % i tillväxt tillsammans 46 % av det nuvarande förrådet
eller 2-3 % per år, varav kapitalminskning 10 % och tillväxt 1-3 %. Sedan
skogarna under de närmaste 20 åren genomhuggits, varvid de träd uttagits, som
visade ringa tillväxtprocent, skulle enligt den förda diskussionen tillväxten utgöra
l-6 % av förrådet.

Härefter har framlagts en plan för det nuvarande virkesförrådets realisation
efter förenämnda 20 års förlopp. Det har därvid framhållits, att det i allmänhet
icke kunde vara lönande att hädanefter producera så grova träd, som de grövsta
bland dem, som nu skördas i urskogarna, då nämligen sågverksindustrien och
trävarumarknaden erhållit stegrad förmåga att tillgodogöra klena dimensioner
samt framtida behovet av grova dimensioner torde komma att understiga den

Allmänna
synpunkter
vid avverkningens
beräkning.

136

nuvarande tidens behov därav. Med beräkning att man emellertid allt fortfarande
behöver producera en del 3" x 9" plankor, vilka erhållas av träd, som lämna
10" ä 11" sågstockar, och att sådana träd böra uppdragas på de bättre markerna
under det att på de sämre markerna hushå gen bör inriktas på producerande
av timmer med 7", 8" ä 9" toppdiameter jämte cellulosaved, har ansetts, att
realisationen av det nu befintliga virkesförrådet bör bedrivas med sådan hastighet,
att samtliga träd i detta förråd inom i medeltal 120 år rån närvarande stund
äro avverkade. Det kunde nämligen tagas för givet, att frambringande av träd,
som lämna planktimmer, kunde med vård och skötsel av bestanden ske pa 110 år.
Beträffande den föreslagna realisationsavverkningens fördelning har ansetts lämpligt
föreslå, att den verkställes på sådant sätt, att det om 20 år befin tliga skogskapitalet
— d. v. s. 80 / av det nuvarande — minskas med 1 % om året under
därefter följande 100 är. Under sagda 100-årsperiod skulle således årligen uttagas
dels 1 % av kapitalet dels den årliga tillväxten efter beräknade 1‘6 % å ej realiserat
kapital. Virkesförrådet komme härigenom att för varje 20-årsperiod avtaga och
avverkningen som en följd härav att nedgå. Denna nedgång av avverkningen
avsåge emellertid endast avverkningen i den män, som den utgjorde beskattning
av det nuvarande virkesförrådet, men redan om 60 är kunde föravverkningar uttagas
av de nuvarande plantbestånden, varigenom ett väsentligt tillskott till förenämnda
avverkning från och med denna tid kunde beräknas uppkomma. Detta
tillskott bleve större i den mån dels de unga beståndens virkesmassa ökades,
dels nya bestånd uppnådde den ålder, att föravverkningar började kunna uttagas
i dem.

Någon anledning befara sådan minskning i avverknings beloppet, att menliga
följder därav kunde antagas uppkomma, förelåge alltså icke.

Med hänsyn till sålunda framställda allmänna synpunkter vid avverkningens
beräknande, får styrelsen anföra följande.

Då tillväxten beräknats till 1''3 % samt jämlikt uppställningen i tab. VII,
hittills varande avverkning befunnits utgöra allenast 1-16 % av förrådet, har uttalats
att det awerkningsbelopp, som för närvarande tillgodogöres ur skogarna,
sannolikt understiger tillväxten. Med anledning härav får styrelsen erinra,
att den angivna avverkningen utav 1* 16 % av det beräknade virkesförrådet
avser allenast det awerkningsbelopp från skogarna, som försålts å rot å öppen
auktion.

Utav här förut lämnad sammanställning framgår, att avverkn ingsbeloppet
av å rot såld skog från samtliga utredningsområdets krön opark er utgjort i medeltal
under åren 1909—1912 2 172 293 kbm. virke. Härtill komm er virke som sålts,
sedan det genom revirförvaltningen upphuggits och framförts till lastageplats
eller annan lämplig försäljningsort. Uti domänstyrelsens avgivna berättelser
angående skogsväsendet för resp. år är detta senare virke fördelat dels på gagn -

virke och virke till sågning, dels pa brännved och diverse samt virke till kolning.
Dessa försäljningars omfattning under åren 1909-1912 framgår av följande sammanställning.

År.	Försålt genom vederbörande skogsförvaltningar upphugget virke, kbm.
Gagnvirkc.	Virke som isågats å kronans sågar.	Brännved ock diverse.	Virke till kolning.	Sömma pr kbm.
1909 .............	15 776	5 622	31 532	45 421	98 351
1910............	30633	3529	46 902	40 998	122 062
1911..........	45 127	2 061	68165	34 317	149 670
1912............. .	59035	4 505	55 316	58 030	176 886
Sömma	150571	15 717	201915	178 700	546969
	160 288	380681	1
Medeltal pr år !	41 572 kbm.	95170 kbm.	136 742 kbm.r

Grupperna brännved och kolningsvirke utgöras i huvudsak av virke utav
torr skog och lövträd, men ingå dock häri ganska avsevärda mängder virke av
växande gallringsskog. Gagnvirkesgrupperna upptaga virke av så gott som enbart
växande skog och utgöres kubikmassan av sådant virke i medeltal under
förenämnda år av 41 572 kbm. Då icke bestämt kan utredas, huru stor del av
virket i bränn- och kolningsvirkesgrupperna, som härrört från växande skog, har
i detta sammanhang allt virke till dessa grupper ansetts såsom varande av torr
skog. Jämlikt vad här förut anförts har c:a 200 000 kbm. av det å rot sålda
virket beräknats härröra från torr skog. Årliga medelavverkningen under åren
1909 1912 av växande skog, som försålts från kronoparkerna i Norrland och
Dalarna, har således utgjort (1 972 293 + 41 572 kbm. =) 2 013 865 kbm. eller per
har (2 902 696 har) 0-69 kbm.

Förenämnda avverkningsbelopp utgör 1-5 % utav hela det i utlåtandet,
enligt domänstyrelsens mening för högt beräknade nuvarande virkesförrådet från
och med 6 cm. vid brösthöjd, 131846 512 kbm. I sagda årliga avverkning är
dock icke medräknat beloppet av den skog, som avverkats till utsyningsberättigade
eller för diverse skogsväsendets ändamål. Sådant virke kan beräknas årligen
uppgå till ett belopp av c:a 60 000 kbm., varav ungefär 40 procent torde utgöras
av virke från växande skog.

Härav framgår, att den avverkning, som för närvarande bedrives på kronoskogarna,
icke oväsentligt överstiger tillväxten. Domänstyrelsen, som varit härom

18—140497. IT.

138

medveten, har dock med hänsyn till de stora mängderna överårig skog, som finnas
särskilt i lapp marks skogar na, ansett sådan avverkning vara riktig och nödvändig.
Då emellertid det nuvarande virkeskapitalet härigenom minskas, har man på de
skäl, som här nedan anföras, att förvänta en period, varunder massaavkastningen
från samma skogar kommer att bliva mindre än för närvarande.

Även om en minskning med 30 % av slutenheten i ett fullslutet bestånd i
allmänhet icke medför minskning i dess absoluta produktion, om man uttagei
30 % av de sämst växande träden, torde beträffande nu ifrågavarande skogar beaktas
att allenast en mindre del av desamma äro fullslutna. Tillväxten är sålunda
i allmänhet icke nedsatt på grund av för stor slutenhet, i följd varav man
i stort sett icke kan förvänta att bestånden skola lämna ökad tillväxt genom i
dem utförda gallringar. I bestånd, där slutenheten är för stark, böra gallringai
givetvis äga rum. Det är dock icke alltid säkert, att därvid kan uttagas de
sämst växande träden. Ett minskande av förrådet med 20 % kan visserligen företagas
inom vissa delar av utredningsområdet utan att produktionen därav sänkes, men
sådant nedsättande av förrådet kan enligt styrelsens mening absolut icke ske
inom området i dess helhet utan att avkastningen därigenom nedsättes under
närmast följande tidsperiod. Man kan alltså icke förvänta, att, sedan förrådet
nedsatts till 80 % av det nu befintliga, avkastningen fortfarande skall kunna
bliva lika stor som för närvarande eller med andra ord, att virkesförrådets
tillväxtprocent i skogarna i deras helhet skall stiga från beräknade 1 3 till 1t>.

Det i utlåtandet gjorda beräknandet av virkesförrådets realisation och avverkningsbeloppets
uttagande under ytterligare 100 år efter de första 20 aren
synes icke kunna tillmätas avsevärt värde, då de avverkningar, som därunder böra
komma till stånd äro beroende på förhållanden, vilka man nu knappast ens

gissningsvis kan förutsäga. .

Förslaget om hushållningens i norrlandsskogarna ordnande på basis av 120-årig omloppstid för hela området grundas bland annat på de ofta upprepade spådomarna
om de grövre virkesdimensionernas nedgående i pris och dessas ej annat
än i mindre omfattning behövlighet för framtiden. Vid i allmänhet varje prisstegring
å de smärre dimensionerna av sågat virke, utan att priset å de grövre
följt med i samma proportion, har framförts berörda förutsägelse att förutsättningar
för produktion av grövre virke ej längre funnes. Emellertid hava i regel
de grövre dimensionerna efter hand följt med i den allmänna prisstegringen såsom
t. ex. senast i år. Man kan ej heller klaga på dåligt pris å det grövre virket,
då för närvarande prisskillnaden mellan t. ex. 9 och 8 bräder är c.a 35
kronor pr std., under det att samma skillnad mellan 8" och 7" bräder utgör c:a
11 kronor och mellan 7" och 6" c:a 9 kronor. Därtill kommer att prisskillnaden för
olika dimensioner av hyvlat virke är än större i avseende på det grövre virket.
Högst betydligt inverkar ock i dessa avseenden den större procent bättre kvali -

139

téer, som kan uttagas ur en skog med jämförelsevis högre omloppstid. Härom
kan man få en föreställning, då man vet, att prisskillnaden mellan II och III
furuplank för närvarande är c:a 58 kronor pr std., medan samma skillnad
mellan III och IV icke är mer än c:a 18 kronor och mellan IV och V
c:a 28 kronor. Styrelsen får dock uttala att, även om en omloppstid av
120 år maste anses vara för kort för skogshushållningen å utredningsområdets
kronoparker såsom helhet betraktade, är densamma helt visst tillräcklig och skälig
beträffande ett flertal parker. För andra skogar däremot måste den av flera
orsaker bestämmas längre, ehuru den givetvis icke får sättas så hög, att på grund
av beståndens stigande ålder massa- och värdetillväxtprocenterna hastigare
avtaga.

Jämlikt förut omförmält förslag har avverkningsbeloppet under närmaste Specifik ar20
år ansetts böra årligen uppgå till 2''3 % av nuvarande totala virkesförråd. V''Vr1£f*n9»b
utredningen har nu framställts förslag huru detta avverkningsbelopp lämpligen de närmaste
borde fördelas på de olika värde- och diameterklasser, som angivits i tab. V. 20 årcnGenom
förbättrade kommunikationsleder — dels järnvägar, dels flottleder —
ävensom på grund av att industrien fått ökad utveckling och därvid även kunnat
konsumera virke av klenare dimensioner, varå förr icke funnits efterfrågan, hade
skänkts ökade värden åt skogarna. Dessa orsaker till den prisstegring, som hittills
ägt rum, kunde sägas fortfarande vara verksamma. För de redan nu välbelägna
skogarna kunde givetvis prisstegring icke förväntas i samma proportion
som för de i förhållande till kommunikationsleder sämre belägna skogarna. Det
vore under sådana förhållanden icke klokt att för den närmaste tiden anlita skogskapitalet
i skogar med dåligt avsättnings läge efter samma norm som beträffande
skogar med goda avsättningsförhållanden.

I överensstämmelse med vad sålunda anförts, har vid avgivande av förslag
till avverkningens beräknande utgåtts ifrån att större avverkning bör företagas i
de skogai, som hava bästa avsättningsförhallanden och mindre i sämre belägna
skogar. Då vidare virke av de klenaste dimensionerna i de flesta skogar för närvarande
alldeles saknade saluvärde, bär förutsatts att dessa dimensioner icke alls
skulle anlitas. De medel grova dimensionerna, träd med 16—25 cm. diameter vid
brösthöjd, skulle vidare komma att anlitas relativt svagt, varemot träd med en
diameter vid brösthöjd av 31 cm. och däröver skulle anlitas hårt av flera skäl.
såsom att de uppnått sådan grovlek, att maximipris för dem redan betalades, att
de hölle de mått man med skogsproduktionen borde avse att nå, att deras tillväxtprocent
vore betydligt sämre än de klenare trädens samt att deras värdetillväxt
ännu mera deciderat avtagit.

I enlighet med angivna principer har uppställts en norm, i enlighet med
vilken de särskilda, i tab. V upptagna värde- och diameterklassernas förråd av

140

säljbart virke borde avverkas. Under 20-årsperioden skulle i enlighet härmed årligen
avverkas följande procent av det beräknade säljbara virkets skilda dimensionsklasser.

11—15 cm. 16-20 cm. 21-25 cm. 26—30 cm. 31— cm. Medeltal.

0-325 % 0-75 % 1-26 % 2*83 •/. 4*28 % 2-83 %

Medeltalet 2-83 procent av det säljbara förrådet motsvarade den avverkning
av 2-3 procent utav totala förrådet, som ansetts böra årligen uttagas under
20-årsperioden.

Såsom jämförelse härmed har ävenledes uträknats de procenttal, enligt
vilka avverkningarna i medeltal uttagits under åren 1907—1911, och har konstaterats
dessas i allmänhet proportionella överensstämmelse med förenämnda procenter.

Avverkningsbelopp av de olika värdeklasserna och dessas diameterklasser
samt värdet härå har vidare uträknats. Under de närmaste 20 åren skulle i enlighet
härmed årligen avverkas 2-3 % av totala kubikmassan, motsvarande
3 032 470 kbm., och skulle detta virkesbelopp hava ett värde å rot av 15 457 295
kronor.

Man kan visserligen medge att de principer, som i utlåtandet angivits för
avverkningens gång, äro teoretiskt riktiga med hänsyn till möjligheten att med
bästa gynnsamma ekonomiska resultat tillgodogöra sig det tillgängliga virkeskapitalet.
Skulle emellertid förslaget följas i verkligheten, torde man dock för framtiden
ernå ett allt annat än tillfredsställande resultat. Genom avverkningens bedrivande
i huvudsak efter angivna normer komme man icke att kunna uttaga just
de förråd, som lämna minsta tillväxt, utan skulle man angripa de bestånd, som
hade större utvecklingsmöjlighet. Det är förnämligast de skogar, som äro sämst
belägna, vilka avsätta minsta tillväxt, då de nämligen hittills endast i obetydlig
grad varit föremål för avverkning. Ur finansiell synpunkt kan synas riktigt att
tillsvidare mera .spara dessa skogar, och dess hårdare anlita de övriga. Härigenom
komme emellertid att vid den första 20-årsperiodens slut kvarstå relativt
stora mängder med mer övermogna och obetydligt växande träd, i följd varav
det resultat man väntat och som särskilt framhållits i utlåtandet, nämligen att
medeltillväxten skall komma att avsevärt ökas, icke vunnes. Visserligen anger
sammanställningen, att avverkning av virke utav grövre dimensionsklasser bör
ske i jämförelsevis stor omfattning även på de sämre belägna skogarna, men anser
styrelsen dock att detta i förslaget icke i tillräcklig grad beaktats. Det synes
vara teoretiskt riktigare att större procent av det grövre virket avverkas i
sistberörda trakter, än vad föreslagits, samt mindre procent sådant virke å de
bättre belägna skogarna, där förrådet av grovt virke är jämförelsevis ringa och

141

säkerligen avsevärt mindre än vad i utredningen beräknats, samt i övrigt betydligt
livskraftigare.

Den förnämsta orsaken till att avverkning från stora delar av de norrländska
kronoskogarna icke kan äga rum med ekonomisk vinst ligger, såsom känt
är, däruti att flottningen av virket från ifrågavarande skogar blir för dyr. För
att avhjälpa berörda olägenhet erfordras såväl att redan befintliga flottleder på
ett ändamålsenligare sätt regleras, som ock att, där så erfordras, nya leder inrättas.
Då dessa anordningar betinga stora kostnader, måste man tillse, att de
nyreglerade flottlederna tillföras flottgods i sådan mängd, att ej blott räntor på
anläggningskapital kunna bliva betäckta samt amortering av detsamma kan ske
utan tidsutdräkt, utan ock att jämväl arbetet med virkets framflottning må bliva
billig. Ett förbiseende härav skulle hava tillföljd att kapitalet växte med oguldna
räntor, i anledning varav svårigheterna att framdeles, innan flottledsbyggnaderna
i större eller mindre grad bleve odugliga, kunna amortera kostnaderna bleve betydande.
Så snart anläggningskapitalet amorterats därigenom, att flottleden under
första åren av dess tillvaro tillförts fullt ut så mycket virke, som den lämpligen
kan emottaga, varvid detta under första åren tillförda virke gärna bör vara
av mera värdefullt slag, kan i regel framflottas virke av mindre värdefull beskaffenhet
med ekonomiskt gynnsamt resultat. I allmänhet äro de skogar, som
nu avses, så belägna att i huvudsak ensamt de skola betala kostnaderna för
de nyinrättade flottlederna. Det finnes sålunda intet skäl att uppskjuta anlitandet
av dessa skogars virkesförråd i tanke på att flyttningskostnaderna framdeles
skola bliva billigare genom att byggnadskostnaderna i resp. flottleder skola amorteras
av_ andra. Kronan är i dessa fall oftast enda eller åtminstone största intressent
för flottningens ordnande på billigaste och bästa sätt. Sedan således
kyg£nadsk°stnaderna amorterats medelst påförande av avgälder på därför bärigt
flottgods, bör turen komma till de mindre värdefulla virkesslagen och torde man
kunna förutse att värdet på sådant virke under tiden ökats.

fråga om det gjorda uttalandet, att avverkning av det smärre virket
icke alls borde äga rum under 20-års perioden samt att de medelgrova diameterklasserna
16—25 cm. vid brösthöjd borde anlitas relativt svagt, får styrelsen
erinra följande.

Med hänsyn till att flottleder och andra kommunikationsleder först på senare
år ordnats i den omfattning och på sådant sätt, att möjlighet beretts till
ekonomiskt tillvaratagande av virkesförrådets mindre dimensionsklasser, ävensom
att industriverk med användning och behov av mindre virkesslag kommit till
stånd inom en större del av utredningsområdet likaledes först under de senare
åren, ha avverkningarna flerstädes där förut måst begränsas att omfatta i huvudsak
grövre och för sågverksindustrien användbart virke. Beståndsvårdens och
skogsföryngringens krav ha härigenom icke kunnat i tillräcklig grad tillgodoses.

142

Under sådana förhållanden är det av allra största behov att avverkningarna nu,
sedan omförmälda gynnsammare läge mångenstädes inträtt, i större grad än under
föregående tider inriktas på föryngrings- och rensningshuggningar, och
måste härvid i särskilt hög grad virkesförrådets mindre dimensionsklasser anlitas.
Den ökning i avverkningsbeloppen, som tvivelsutan år efter år kan och bör ske,
måste därför till stor del läggas på dessa mindre klasser.

Det gjorda uttalandet att avverkningarna även hittills i allmänhet fördelats
enligt de grunder, som i utlåtandet förordats, är så tillvida felaktigt, att
beräkningen i detta avseende är grundad på allenast den virkesmassa, som försålts
å rot och å auktion. Såsom här förut anmärkts, har emellertid huvudsaken
av det mindre virket försålts under hand, antingen å rot eller ock sedan det
genom resp. revirförvaltningars försorg upphugga och i vissa fall på ett eller
annat sätt beretts. Med inräkning av dessa senast omnämnda tvenne grupper
avverkat virke skulle de i utlåtandets tab. VII angivna mängder av virke utav
mindre dimensioner visa sig vara mycket avsevärt större.

Domänstyrelsen anser sig emellertid i fråga om senast berörda förhållande
höra uttala, att det icke är möjligt att för ungefärligt iakttagande i framtiden
på förhand uppgöra en beräkning över huru det virkesbelopp, som under närmaste
20 år bör komma till avverkning, skall fördelas på de skilda dimensionsklasserna.
Vid avverkningsbeloppens uttagande nr skogarna måste nämligen
i varje särskilt fall tagas hänsyn dels till beståndsvårdens fordringar samt föreliggande
behov av avverkning för erhållande av föryngring och för försumpad
eller degenererad marks försättande i bättre skick, dels till möjligheten under
skilda tider av avsättning utav ena eller andra slaget av virke.

Beräkningen i utlåtandets tab. VI, utvisande att det till årlig avverkning
under närmaste 20 år föreslagna virkesbeloppet o 032 470 kbm. bör hava ett försäljningsvärde
å rot av 15 457 295 kronor, eller 5 10 kronor pr kbm. virke, kan av
förenämnda skäl icke anses vila på riktiga grunder. Det har i det föregående
angivits, att det virkesbelopp av växande skog, som under åren 1909—1912 sålts
å rot från kronoparkerna inom Norrland och Dalarna, betingat ett medelpris av
4-00 kronor per kbm. Frånses den stegring i virkesprisen, som med tämligen
stor visshet torde kunna vara att förvänta, är styrelsen av den bestämda mening,
att det virke av växande barrskog, som bör avverkas under närmaste 20 år, icke
kan vid försäljning å rot betinga högre pris per kbm. än sistnämnda siffra angivit.
Tvärt om måste detta medelpris under samma förutsättning antagas bliva
lägre, enär, såsom framhållits, kommande ökning i avverkningsbeloppet i huvudsak
måste hämtas från de mindre värdefulla dimensionsklassernas förråd.

I fråga om kronoöoerloppsmarkerna med eu areal skogsmark av sammanlagt
325 228 har vid 1910 års slut, har i det avgivna utlåtandet beräknats, att
därifrån skulle kunna årligen avverkas en virkesmängd, som å rot hade ett värde

av 277 584 kronor. Därvid har förutsatts att dessa skogar kunde till sin avkastningsförmåga
anses jämförliga med de kronoparker inom varje distrikt, som tillhörde
den lägsta där förekommande värdeklassen.

Från kronoöverloppsmarkerna har under gångna år så gott som allt virke
försålts å rot. Medelavverkningen från desamma under åren 1909—1912 har jämlikt
här förut lämnad sammanställning utgjort 148 971 kbm. virke, och har detta
virkesbelopp betingat eu försäljningssumma av sammanlagt 391 005 kronor eller
2.62 kronor per kbm. Då c:a 5 % härutav torde hava utgjorts av virke utav torr
skog med ett ungefärligt försäljningspris av 40 öre per kbm., beräknas avverknings -beloppet av växande skog från samma skogar till c:a 141 500 kbm. med ett försäljningsvärde
av c:a 388 000 kronor eller per kbm. virke 2.74 kronor. Domänstyrelsen
har anledning antaga att omförmält avverkningsbelopp, motsvarande
0-43 kbm. virke per har skogsmark, icke blott fortfarande kan uttagas från dessa
skogar, utan ock så småningom kan ökas.

Inkomster genom försäljning av vindfälld och torr skog samt lövskog,
ävensom genom arrenden m. m.

Ehuru berättigade anmärkningar synas kunna göras emot vissa delar av
vad utlåtandet innehåller i fråga om sättet för beräknande av värdet utav det
virke, som anses kunna tillvaratagas av torr och vindfälld skog samt lövskog,
anser sig styrelsen ej hava något att erinra emot den beräknade storleken av det
värdebelopp, 100 000 kronor, som antagits kunna årligen inflyta genom försäljning
härav, så mycket mindre som styrelsen håller före att försäljningsmedlen
av torr skog i médeltal under senare åren uppgått till avsevärt högre belopp.
Styrelsen vill dock framhålla, att berörda belopp bör avse försäljningssumman av
allenast äldre torr skog samt av lövskog. Skog, som vindfälles eller avtorkar
härefter, måste anses vara inräknad i den beräknade avkastningen utav växande
skog.

Ett till 100 000 kronor beräknat belopp för till statsverket ingående arrenden
av smärre lägenheter m. m. å kronoskogar samt för diverse inkomster anser
styrelsen vara skäligt.

Samtliga årliga inkomsterna från kronoskogarna i Norrland och Dalarna
har i förevarande utlåtande sålunda beräknats till 15 934 879 kronor för år under
närmaste 20 år.

Från de sålunda beräknade bruttoinkomsterna skulle avgå alla kostnader,
som äro förenade med skogens vård och förvaltning.

Rörande sistnämnda kostnader redogöres i utlåtandet för de belopp, vartill
desamma uppgått under åren 1909—1911, i medeltal pr år 1 921 661 kronor.
Därjämte tramhalles att vissa utgiftsposter borde särskilt beaktas, emedan de

144

framför andra torde röna inflytande av eu ökad avverkning. Dessa poster, vilkas
utgiftssummor för åren 1909—1911 angivits, vore utsyning, skogsodling, skatter
ock onera, för distriktet gemensamma utgifter (innefattande avlöning ock expenser
m. m. till vederbörande överjägmästare), förvaltning och bevakning samt skogsindelning.
Summan kärav uppginge för resp. år till 1224 267, 1 272 421 samt
1 365 967 kronor. Om det ock vore förenat med vissa svårigheter att exakt kunna
angiva, huru mycket dessa poster komme att höjas under de närmaste åren, så
kunde dock vissa synpunkter och ungefärliga beräkningar i dessa avseenden framläggas,
men, då statistiskt material icke funnits tillgängligt, hade beräkningarna
i ej ringa grad måst grundas på de utredandes subjektiva uppfattning om föreliggande
frågor.

Sedan varje av förenämnda utgiftsposter varit föremål för diskussion, hade
ansetts, att desamma borde beräknas till följande årliga belopp under närmaste
20 år:

Utsyning...........

Skogsodling..........

Skatter och onera.......

För distriktens gemens, utgifter
Förvaltning och bevakning . .
Skogsindelning ....

200 000 kronor, under år 1911 78 480 kronor

325 000			y	* 75 942
500 000	*	y		» 331583 »
125 000	>	2>	»	> 87 576 »
1 300 000		y y	> 775 066 »
75 000		> »	» 17 320 *

Summa 2 525 000 kronor, under år 1911 1 365 967 kronor

Då beräkningarna av inkomsterna gjorts under förutsättning av virkets
försäljning på rot, ha kostnaderna för virkets avverkning eller förädling genom
skogsförvaltningen icke upptagits. Övriga icke särskilt upptagna utgiftsposter
__under år 1911 uppgående till ett belopp av 366 767 kronor — har ansetts skäligt
höja till 975 000 kronor, på det att detsamma även måtte kunna inrymma
möjligen tillkommande oförutsedda utgifter. Samtliga kostnader för kronoskogarnas
i Norrland och Dalarna förvaltning skulle alltså, under förutsättning att
allt virke såldes å rot, komma att uppgå till 3 500 000 kronor.

I fråga om vad utlåtandet innehåller rörande utgifter, får styrelsen anföra

följande.

Under förutsättning att avverkningarna skulle höjas i den grad, att bruttoinkomsten
ökades från c:a 9 200 000 till c:a 16 000 000 kronor, är givet att utgifterna
för skogarnas förvaltning och vård komme att i deras helhet mycket
stegras.

Med ökad avverkning följer såsom given följd att kostnaderna för skogsodling
och markvård måste ökas. Särskilt blir detta fallet, om de ökade avverkningsbeloppen
komma att till huvudsakligaste delen utgöras av rensnings virke

145

och skog, som uttages genom föryngringshuggningar. Styrelsen har här förut
erinrat, att den ökning av storleken i hittills avverkade belopp, som skäligen
kan äga rum, måste i huvudsak hämtas av smärre virke, som för rensning av
gamla avverkningstrakter samt för degenererade markers sättande i bättre skick,
bör avverkas. Förutom att kostnaderna för sådant virkes utsyning måste bliva
större per kbm. än för utsyning av jämförelsevis grövre virke, medför avverkningen
av detta slags virke stora kostnader för de avverkade trakternas återförsättande
i skogbärande skick. Utgifter för skogsodling och markvård hava under
de gångna åren företagits i allenast mindre omfattning, särskilt i övre Norrland,
förnämligast beroende därpå att avsättning för smärre virke icke förrän under
senare åren funnits i sist omförmälda trakter. Avverkningarna hava sålunda icke
kunnat bedrivas på sådant sätt, att skogsodlingsåtgärder i större omfattning kunnat
ske. Man har varit begränsad till att på så sätt ordna avverkningarna, att
naturlig föryngring i möjligast största grad kunnat påräknas. Inom Norr- och
Västerbottens län har praktiskt taget efterfrågan på mindre virke, såsom pappersmassevirké
m. m., icke förefunnits förrän under senaste 3 år. De avverkningstrakter,
som under dessa år genomgätts med rensningsavverkningar för tillgodogörande
av omförmält virkesslag, äro nu färdiga att till väsentlig del föryno-ras
genom skogsodling eller andra lämpliga åtgärder, såsom dikning m. m. Nya liknande
trakter i stor utsträckning komma årligen till, allt ställande störa krav
pa tillgång å medel för berörda arbeten. I vilken utsträckning kostnaderna för
skogsodling m. m. behöva ökas, kan icke med något anspråk på tillförlitlighet
uppges för en period av 20 är framåt, ej ens för halva denna tid. Allt för många
arpa inverkande faktorer, som nu icke kunna förutses eller beräknas, göra sig
ärvid gällande. Utvecklingen av skogshushållningen i nu ifrågavarande orter
måste gå gradvis framåt år efter år, och lika litet som avverkningsbeloppen på
en gång kunna i betydande grad höjas över de nuvarande, lika litet erfordras ett
hastigt, betydande höjande av utgifterna.

Under anförda förhållanden förmenar domänstyrelsen det vara meningslöst
att söka beräkna de årliga kostnaderna för var och en av de skilda ut°-iftsposterna
under närmaste 20 år.

... , Styrelsen anser sig dock böra något behandla det i utlåtandet framställda

örslaget om kronoskogarnas i Norrland och Dalarna taxering och uppskattning.

Det har anmärkts, att möjligheten för staten att föra en fullt medveten
skogspolitik förutsatte, att skogarna vore kända till virkeskapitalets sammansättning
och avkastningsförmåga samt att såväl de siffror, vilka framkomma vid för
detta ändamål gjorda undersökningar, som ock de virkesbelopp, som avverkades
ur de undersökta skogarna, bleve statistiskt behandlade i rediga sammanställningar.
Särskilt hade bristen på uppgifter angående skogarnas tillväxt vållat
vid utredningen stora svårigheter vid fullgörande av uppdraget. För att så snart

19—140497. 11.

140

som möjligt avhjälpa de påstådda bristerna i dessa avseenden har ansetts lämplig!
föreslå en inventering av varje förvaltningsområdes (revirs) skogstillgang gemensamt
genom områdets taxering till en ringa arealprocent, växlande emellan
1/2 ål. I samband därmed skulle dessutom utföras en rationell tillvaxtsundersökning
och värdering av förrådet. Jämsides med denna s. k. inventering av
befintligt virkesförråd borde fullständiga skogsindelningar utföras a de revir, som
hade ett bättre avsättningsläge. Efter förloppet av tio år borde alla skogar vara
undersökta efter den ena eller andra metoden, varefter de fullständiga indelningarna
borde fullföljas. Till dessa undersökningsarbeten har föreslagits att staten
borde anslå ett årligt belopp av 75,000 kronor under närmaste 20 år.

Önskvärdheten av att fullständig kännedom om skogarnas virkesforiad
och avkastningsförmåga vinnes ju förr dess hellre kan icke förnekas, och har s yrelsen
särskilt beaktat dessa frågor, i det att styrelsen under sistlidet ar vidtagit
åtgärder för de ännu ej uppskattade skogarnas taxering pa fullt enhetligt satt
och i betydligt större omfattning än förut. Av brist pa forrättningsman
har sådan uppskattning förut icke kunnat ske i den utsträckning, som värn

" \)e un(ler år 1913 utgående kostnaderna för skogsindelnmg i Norrland och
Dalarna beräknas komma att i likhet med under sistlidet år uppgå till minst
100 000 kronor. Att nedsätta kostnaderna härför till 75 000 kronor, såsom föreslagits,
kan styrelsen icke tillstyrka.

Det väckta förslaget att i första hand taxera kronoskogarna till sa lag
nrocent som V* ä 1 torde i detta sammanhang icke behöva upptagas till bemötande,
men får styrelsen uttala såsom sin mening, att kostnaderna för sådan
taxering, beräknad till 400,000 kronor, icke komme att motsvaras av därmed vunnet
gagn. Med det forcerade skogsindelningsarbete, som sedan forlidet ar ar påbörjat,
är i övrigt sådan interimistisk uppskattning obehövlig.

Av en sammanfattning utav de erinringar, domänstyrelsen funnit sig föranlåten
framställa emot de i förevarande utlåtande gjorda beräkningar och uttalanden,
framgår i huvudsak följande. . ... . ... ,•

1) Det undersökningsmaterial, på vilket de gjorda beraknmgarna stödja
sig i fråga om kronoparkernas i Norrland och Dalarna nuvarande virkesförråd
och dettas värde, är ej utvalt på sådant sätt, att de med hänsyn till klimat och
läge olika skogsområdena därigenom blivit i förhållande till deras resp. omfattning
i erforderlig grad representerade.

2) Det virkesförråd av växande skog, som beräknats finnas a kronopa -kerna, är för högt uppskattat. Exempelvis har befunnits att virkesförrådet beräk -

147

nats å kronoparken Kyrkberget i Stensele revir minst 31 % och å kronoparken
Jovan i samma revir minst 28 % högre än (let förråd, som verkligen finnes å
samma skogar, samt att kubikmassan virke å samtliga kronoparker i Umeå distrikt
beräknats till c:a 44 % högre belopp per har skogsmark än det virkesförråd per
har skogsmark, som i medeltal finnes å samtliga inom Stensele revir belägna
kronoparker, ehuru sistnämnda skogar måste räknas till de mera virkesrika inom
distriktet.

.») Såsom grund för beräkningen av värdet ä befintligt virke har lagts det
piis, som under åren 1907—1911 erhållits vid försäljning å auktion av virke å
rot från de s. k. försöksäkogarna, ehuru huvudsakligaste delen av det klenare och
mindre värdefulla virket icke sålts å berörda auktioner utan under hand. I följd
härav har virkesförrådets värde beräknats för högt.

4) Medelvärdet av det virke, som ansetts böra avverkas under närmaste 20
år, har beräknats till 5:10 kronor per kbm. Om — såsom förutsatts — hänsyn
icke tages till den allmänna stegring i virkesprisen på världsmarknaden, vilken
man för framtiden torde kunna påräkna, kan emellertid ifrågavarande medelvärde
icke komma att uppgå till högre belopp per kbm. än högst det medelpris, som
erhållits vid de under senare åren gjorda försäljningar av det virke utav växande
skog, som under samma år avverkats från kronoparkerna och försålts å rot. Då
sistnämnda medelpris uppgått till 4:— kronor per kbm. virke, överstiger sålunda
det i utlåtandet beräknade medelvärdet per kbm. virke, avsett till försäljning
under närmaste 20 år, eller 5:10 kronor, förstnämnt pris med c:a 27 %. I utredningen
har nämligen beräknats, att den ökning i avverkningsbeloppet, som ansetts
kunna under närmaste 20 år äga rum, skulle i huvudsak uttagas av virkesförrådets
grövre dimensionsklasser, då i stället, såsom styrelsen här förut motiverat,
denna ökning måste ske genom avverkning av förnämligast de mindre dimensionsklassernas
förråd.

5) Det i utlåtandet gjorda antagandet, att tillväxtprocenten för utredningsområdets
kronoparker vore i runt tal 1,3, torde böra på sä sätt korrigeras, att
tillväxtprocenten kan beräknas uppgå till l,i ä 1,2.

6) ^ Uttalandet, att den avverkning, som för närvarande äger rum å utredningsområdets
erkänt överåriga och svagt växande skogar, sannolikt understiger
tillväxten, finner icke stöd i verkligheten, enär medelavverkningsbeloppet av växande
skog från samtliga områdets kronoparker utgjort under åren 1909—1912
minst 1,5 procent av samma skogars totala virkesförråd, ehuru detta senare beräknats
till det i utlåtandet angivna, enligt styrelsens mening avsevärt för höga
belopp.

7) Därest det nuvarande virkesförrådet å kronoskogarna i Norrland och
Dalarna minskades under de närmaste 20 åren på sådant sätt, att därefter funnes
allenast 80 % av det nuvarande, kan på grund av skogarnas beskaffenhet sist -

148

nämnda virkesförråd icke, såsom de utredande antagit, lämna samma avkastning
i massa, som erhålles av det nuvarande virkesförrådet.

8) Det i utlåtandet gjorda förslaget i fråga om huru de framtida avverk -ningsbeloppen lämpligen böra fördelas å virkesförrådets skilda dimensionsklasser
har icke tagit nödig hänsyn till beståndsvårdens och skogsföryngringens krav,
samt synes i övrigt tyda på bristande kännedom om rådande förhållanden beträffande
skogsskötseln å ifrågavarande statens skogar. Det fällda uttalandet, att
avverkningarna å kronans skogar inom området även hittills i allmänhet fördelats
enligt angivna principer, är byggt på felaktig grund, då såsom utredningsmaterial
i detta hänseende använts en sammanställning över allenast sådant virke,
som beräknats hava sålts ä rot och å auktion, under det att, såsom styrelsen här
förut anmärkt, det mindre värdefulla virket till större delen icke försålts å auktion
utan under hand.

Beräkningarna om värdet å kommande års avverkningar äro alltså stödda
på även i detta avseende felaktiga grunder.

9) Ehuru de utgifter, som beräknats belöpa på sådana kronans skogar i
Norrland och Dalarna, vilkas avkastning tillföres statsverkets skogsmedel, i medeltal
under åren 1909—1912 utgjort 22 % av de bruttoinkomster, som i medeltal
under samma år härflutit från berörda skogar, och ehuru större intensitet i skogsskötseln
å ifrågavarande skogar givetvis är att förvänta på grund av de ökade
möjligheterna att vinna avsättning för virke av mindre dimensioner, för vilka
utgiftsprocentens storlek av bruttoinkomsten måste bliva proportionsvis större,
har det utgiftsbelopp, som i utlåtandet beräknats vara erforderligt för att avvinna
skogarna en årlig bruttoavkastning av 15 934 879 kronor, icke ansetts böra
sättas högre än till 3 500 000 kronor per år, eller ej fullt 22 % av beräknade
bruttoinkomsten.

10) Den i utlåtandet beräknade årliga nettoinkomsten, 12 434 Si 9 kronor
— vilken med c:a 57 % överstiger den behållning i skogsmedel, som i medeltal
under senast gångna fyra år belöpt å de kronans skogar i Norrland och Dalarna,
vilkas avkastning tillföres statsverkets skogsmedel — har i utredningen beräknats
kunna omedelbart utgå under de närmaste 20 åren, ehuru känt är, att även en
stor del av det virkesbelopp, som för närvarande utbjudes till försäljning från
kronans skogar i ifrågavarande landsdelar, ej sällan endast med svårighet finner
avsättning till skäliga pris. Ett omedelbart ökande av avverkningarna i den
omfattning, som ifrågasatts, skulle under sådana förhållanden helt säkert medföra
antingen att en stor del av det utbjudna virket icke funne köpare eller ock
att detsamma måste säljas till underpris.

Sedan Domänstyrelsen sålunda granskat de uti nu ifrågavarande utlåtande
gjorda beräkningar angående den avkastning, som anses komma att för fram -

149

tiden inflyta från de i Norrland och Dalarna belägna statens skogar och därvid
i ett flertal fall visat, att de framlagda beräkningarna äro uppgjorda på sådant
sätt, att det resultat, utredningen givit, icke kan anses vara grundat på tillförlitligt
underlag, torde det tillkomma styrelsen att i korthet framlägga de synpunkter,
vilka enligt styrelsens mening äro i förevarande avseenden avgörande.

En beräkning av den framtida värdeavkastningen från en skogsegendom,
som under längre tidsperiod varit föremål för ordnad hushållning, och om vilkens
virkesförråd och tillväxt man genom noggranna undersökningar har full kännedom,
torde, ehuru erbjudande vissa svårigheter med hänsyn till en del oberäkneliga
faktorer såsom prisfluktuationer å olika slag av virke m. in., kunna med
tämligen gott resultat uppgöras. Svårare, för att icke säga omöjligt, är att med
anspråk på ungefärlig tillförlitlighet uppgöra en beräkning av förenämnt slag i
fråga om skogar, vilka på grund av för handen varande förhållanden allenast
till mindre del varit föremål för ordnad hushållning, och vilkas virkesförråd och
tillväxt, knappast ens ytvidd, äro helt kända. Då dessutom möjligheterna till
avsättning av skogsprodukter från samma skogar ännu äro i stora delar av området
mycket begränsade, ehuru desamma årligen beaktansvärt ökas, torde inses de
betydande svårigheter, som äro förbundna med försök till utredning av värdet å
den avkastning, som kan förväntas komma att härefter inflyta från statens skogar
i Norrland och Dalarna.

De, vilka erhållit Herr statsrådets uppdrag att utreda frågan, hava emellertid
ansett sig kunna utan tvekan angiva den nettoinkomst, staten framdeles bör
hava från de egentliga statsskogarna, kronoparker och överloppsmarker, i Norrland
och Dalarna och därvid uttala att berörda inkomst, 12,434,879 kronor per år,
vilken med c:a 57 procent överstiger den hittills frän samma skogar inflytande
beräknade behållningen, bör kunna omedelbart påräknas under närmaste 20 år.
De hava emellertid i sistberört avseende förbisett, att statens skogar i Norrland
och Dalarna lämna sådan stor del av den för landets träförädlande industrier
behövliga råvaran, att en avsevärdare minskning eller ökning av den virkesnxängd,
som från dessa skogar avverkas och utbjudes till försäljning, har det
största inflytande på de pris, som för varan kan betingas. Dä staten ännu icke
direkt säljer sina skogars avkastning på världsmarknaden, är det pris staten kan
erhålla för virket, i stort sett beroende på efterfrågan å virke inom det egna
landet. De i Norrland och Dalarna belägna större träindustriverken kunna i
inånga fall fylla en betydande del av sina behov utav råvara från egna skogar.
Där sådant förhållande emellertid icke äger rum, såsom t. ex. i allmänhet inom
Övre Norrland, är dock industriens behov av virke från statens eller andras
skogar begränsat, i. följd varav ett plötsligt, avsevärt ökande utav den till försäljning
utbjudna virkesmassan skulle, då behov av sådan ökad virkesmängd icke
förefunnes, förorsaka antingen prisfall eller ock att en betydande del av det ut -

150

bjudna virket icke funne köpare. Då tillgången på arbetskrafter inom ifrågavarande
orter är begränsad, skulle ock ett omedelbart, mera betydande ökande av
avverkningsbeloppen verka därhän, att arbetslönerna komma att uppdrivas utöver
de normala, i följd varav omkostnaderna för virkets avverkning och utdrivning i
betydande grad stegras samt virkets nettovärde å rot minskas. Ett gradvis årligt
ökande av de virkesmängder, som avses för försäljning från kronans skogar,
komme däremot att med visshet skapa nya industrianläggningar eller verka till de
befintligas utvidgning, utan att prisrubbning, på grund av att produktionen överstege
konsumtionen, behövde befaras.

Domänstyrelsen kan, med hänsyn till vad angivits, icke tillstyrka ett
hastigt, avsevärdare ökande av avverkningen från berörda skogar utöver den,
som under senare åren därå ägt rum. Då emellertid skogarna till mycket stor
del upptagas av överåriga bestånd samt nya möjligheter för tillgodogörande av
det mindre rensnings virket alltjämt vunnits, anser styrelsen dock att ett fortgående
ökande av försäljningsvirkets mängd bör ske, i följd varav inkomsterna böra
årligen stiga. Enär de avverkningar, som nu äga rum i kronoparkerna, överstiga
skogarnas tillväxt, måste ökade avverkningar under en viss tidsperiod framåt helt
naturligt framdeles följas av en period med sänkta avverkningsbelopp, till dess
nya, från ungdomen skötta bestånd, som avsätta högre tillväxt än de nuvarande
åter kunna bringa avkastningen att höjas till det med hänsyn till klimat och
markförhållanden normala.

Nu å kronoparkerna befintligt virkesförråd av växande barrträd från 6
cm. diameter vid brösthöjd torde kunna, i anslutning till vad styrelsen anfört vid
behandling av föreliggande utredning i vad det rör virkesförrådet, beräknas till
följande belopp.

Luleå distrikt, lappmarken . .

» » kustlandet . .

Skellefteå » lappmarken . .

s > kustlandet . .

Umeå » lappmarken . .

» » kustlandet . .

Mellersta Norrlands distrikt . . .

Gräfle-Dala distrikt.......

Hektar skogsmark.

590 584 ä 24 kbm. per tiar

394 763 »
444 999 »
266 309 »
537 393 *
99 064 »
228 964 \
353 8791

Summa.

14174 016 kbm.
13 027 179 >

= 17 799 960 »

= 10 119 742 »

= 23 107 912 »

= 3 764 394 >

= 30 890 679 »

Summa 2 915 955 har

112 883 882 kbm.
motsvarande 39 kbm. per har.

151

De under åren 1909—1912 företagna avverkningarna inom utredningsområdets
kronoparker ha i medeltal per år uppgått till följande belopp:

Virke försålt å rot...................... 2 172 293 kbm.

» » upphugget................... 136 742 >

» till utsyningsberättigade och för diverse ändamål avverkat 60 000 »

Summa 2 369 035 kbm.,

av vilket virkesbelopp c:a 331 000 kbm. anses härröra av torr skog.

Totala avverkade virkesmassan av växande skog å kronoparkerna har alltså
uppgått till c:a 2 038 035 kbm. årligen i medeltal under uren 1909—1912, eller
1*8 / av det virkesförråd, som enligt förestående sammanställning beräknats finnas å
samma skogar. Ifrågavarande avverkning motsvarar O70 kbm. per bar skogsmark.

Med hänsyn till skogarnas inom större delarna av Norrland och Dalarna
överåriga beskaffenhet är domänstyrelsen av den mening, att avverkning sbeloppet
bör år efter år böjas utöver det nuvarande, så att det efter en lämplig övergångstid
uppgår till ej mindre än 2-5 % av befintligt förråd, eller c:a 2 822 200 kbm.
virke av växande skog, motsvarande 0-97 kbm. per har.

I anslutning till vad styrelsen bär förut anfört i fråga om det värde å
kommande avverkningar, som i utlåtandet beräknats, anser styrelsen att värdet å
rot av förenämnda virkesbelopp, om antaglig prisstegring frånses, icke kan sättas
högre än det, vartill under åren 1909—1912 från kronoparkerna avverkat virke
av växande skog vid försäljning å rot i medeltal uppgått, eller 4 kronor per kbm..
motsvarande en summa av 11288 800 kronor.

Förutom förenämnda 2 915 955 bar kronoparker utgöras utredningsområdets
skogar, vilkas avkastning tillföres statsverkets skogsmedel, av
kronoöverloppsmarker med areal skogsmark vid 1911 års utgång av 319 939 bar
samt utbrutna stockfångstskogar, med areal skogsmark av..... 47 936 »

Hit böra ock en del oavvittrade marker inom Norrbottens och Västerbottens
län, vilka dock icke äro till arealen skogsmark kända. Dessa såväl som ock
de inom området belägna skogar, som tillhöra kronans utarrenderade jordbruksdomäner,
lämna emellertid icke nämnvärdare avkastning av skogsförsäljningsmedel.

Såsom framgår av bär förut lämnade redogörelse angående avverkningar
under åren 1909—1912, ba i medeltal under sagda år avverkats å kronoöverloppsmarkerna
c:a 141500 kbm. virke av växande skog, motsvarande 0‘4 3 kbm. per
har skogsmark med ett försäljningsvärde på rot av i medeltal 2''74 kronor per kbm.
Med hänsyn till att dessa marker i huvudsak äro sämre belägna i avseende på
möjlighet att därifrån avsätta mindre värdefulla virkesdimensioner, ha avverkningarna
å desamma varit begränsade till allenast grövre, ofta övermoget virke.
Då emellertid numera flottningsförhållandena även i fråga om dessa skogar utvecklats,
har avverkning av smärre virkessortiment såsom pappersmasseved m. m.

från vissa delar av överloppsmarkerna kunnat äga rum, och torde utvecklingen i
detta avseende verka att en allt större virkesmängd av sistomförmält slag kan
avverkas. Yärdet å rot av sådant virke kan visserligen icke uppgå till rotvärdet
av det virke, som hittills avverkats, men då stegring i detta senare värde torde
med hänsyn till de bättre avsättningsförhållandena kunna påräknas, anser styrelsen
att värdet å det virke av växande skog, som kan komma att avverkas från
kronoöverloppsmarkerna bör kunna beräknas till det, som i medeltal under de
fyra sista åren erhållits vid försäljning å rot av växande skog från samma skogar,
eller 2-7 4 kronor per kbm.

Domänstyrelsen har beräknat att avverkning sbeloppet från kronoöverloppsmarkerna
bör lämpligen höjas så att det uppgår till 0-50 kbm. per har eller
159 970 kbm., vilka skulle betinga ett försäljningspris på rot av 438 300 kronor.

De utbrutna stockfång stsko g ar, som här förut till arealen angivits, komma
på grund av mellan kronan och vederbörande stockfångstinnehavare träffade överenskommelser
att inom närmaste år helt överlämnas till kronan. En areal skogsmark
av 6 171 har, belägen inom Kalix revir av Norrbottens län, har redan under
1912 avträtts av stockfångstinnehavaren, ehuru denna skog icke ingått bland
förestående redogörelse för kronoparker, då samtliga arealuppgifter i domänstyrelsens
nu förevarande utredning hänföra sig till arealfördelningen vid 1911 års
utgång. De övriga stockfångstskogarna äro belägna dels i Skellefteå distrikt
med en areal skogsmark av 18 286 har, dels i Umeå distrikt med en areal av
28 479 har, och överlämnas desamma definitivt till kronan, de förstnämnda år
1918, de sistnämnda år 1916. Redan nu äger dock kronan tillgodogöra sig träd,
som icke uppnå en diameter vid brösthöjd av, växlande för skilda skogar, 26 ä
30 cm. Avkastningen från dessa skogar under närmaste tiden framåt kommer i
huvudsak att utgöras av mindre rensningsvirke till pappersmasseved m. m. Den
årliga medelavverkningen torde icke kunna skattas högre än till c:a 0-20 kbm. per
har, eller 9 587 kbm., vilket virke med hänsyn till dess beskaffenhet och skogarnas
belägenhet beräknas hava ett värde å rot av 3''00 kronor per kbm. eller sammanlagt
28 800 kronor.

Förutom den avkastning av växande skog, vilken sålunda beräknats från
samtliga nu berörda kronans skogar i Norrland och Dalarna, kan såsom i det
föregående antytts, ävenledes avverkas rätt avsevärda mängder virke av dels torr
skog och äldre avfallsvirke, dels lövskog.

Domänstyrelsen har beräknat att i medeltal under åren 1909—1912 sådant
virke avverkats från skogarna till ett belopp av c:a 302 600 kbm. med ett värde
å rot av c:a 111500 kronor. Styrelsen anser att med den ökade möjlighet att
avsätta kol och lövved, som erhållits genom förbättrade kommunikationer, förnämligast
järnvägarna, detta avkastningsbelopp bör kunna inom några år uppgå
till minst 150 000 kronor.

153

Arrendeniedel och diverse inkomster, som under senare år i medeltal uppgått
till c:a 100 000 kronor torde i nu ifrågavarande beräkning böra bibehållas
vid denna summa, ehuru det bör kunna förutses ökning även häruti.

Härnedan lämnas ett sammandrag över förestående beräknade bruttoinkomster
per år i skogsförsäljningsmedel och arrenden in. m. från sådana kronans
skogar i Norrland och Dalarna, vilkas avkastning tillföres statsverkets skogsmedel.

	Areal skogsmark.	Skogsförsäljnin s-medel.	Arrende-medel och diverse inkomster.		Inkomster per har skogsmark.
	av växande barrskog.	av torr skog och lövved.	Summa inkomster.
	Har.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.	Kronor.
Kronoparker........	2 915 955	11288800			11288 800	«
Kronoöverloppsmarker.....	319 939	438 300	—	—	438 300	l''o7 1
Utbrutna stockfångstskogar . . .	47 936	28 800	—		28 800	0-G0 j
Samtliga skogar......	—	—	150 000	100000	250000	_ [
Summa	3283830	11 755 900	150000	100 000	12 005 900	3*05
		11 905 900			1

i rån det angivna inkomstbeloppet skola avgå samtliga omkostnader för
skogarnas skötsel och vård eller de s. k. driftskostnaderna. Dessa kostnader under
de senaste fyra aren hava för de i Norrland och Dalarna belägna kronans
skogar, vilkas avkastning tillföres statsverkets skogsmedel, beräknats uppgå till
i nedanstående sammanställning angivna belopp, och framgå därav ävenledes å
samma år belöpande bruttoinkomster samt överskott, sedan utgifterna fråndragits
bruttoinkomsterna.

Å r	Brutto- inkomster. Kronor.	Utgifter. Kronor.	Överskott. 1 Kronor.
1909 ........	7 208 900	1849 729	5 359 171
1910..........	10 069 624	1823 063	S 246 561
1911..........	9 216 903	2 092 255	7124 648
1912........	9 976 095	2302 000	7 674 095
Summa	36 471 522	8067 047	28 404 475
Medeltal per år.......	9 117 880	2 016 762	7 101118
» » har skogsmark......	2-77	0''61	216

''20—140497. 11.

154

Utgifterna utgöra 22 % av bruttoinkomsterna.

Dä avverkningarna föreslås skola höjas sa att bruttoinkomsterna komma
att stiga från medeltalet av samma inkomster under de senaste 4 åren, 9 117 880
kronor, till 12 005 900 kronor, måste ock utgifterna ökas. På grund av att de
ökade avverkningarna i betydande grad böra uttagas genom föryngrings- och
rensningshuggningar, erfordras proportionsvis ökade kostnader än hittills för de
avverkade markernas skötsel och vård. Styrelsen anser, att omkostnaderna för
kronoskogarnas i Norrland och Dalarna förvaltning och vård böra beräknas till
c:a 25 procent av bruttoinkomsterna eller till c:a 3 001 000 kronor.

Då bruttoinkomsterna äro beräknade under förutsättning att avverkningsbeloppen
säljas å rot, d. v. s. med avverknings- och transportkostnader iråndragna,
äro sådana, kostnader icke medräknade i sistnämnt utgiftsbelopp. Den
ökade inkomst, som kan tillföras statsverket därigenom att viss del av avverkningsbeloppet
upphugges och i större eller mindre grad tillredes genom skogsförvaltningen,
innan det försäljes, är alltså här icke beräknad.

Bland utgifterna äro ej heller inräknade kostnader för skogsstatens bestyr
med vare sig andra allmänna skogar eller enskildes skogar inom utredningsområdet,
således ej hela det till skogsstatens personal utgående belopp i löner och
arvoden, utan avse utgifterna allenast de omkostnader, som kunna beräknas härröra
från förvaltning och vård av förberörda statens skogar, vilkas avkastning
tillföres statsverkets skogsmedel.

Sedan de beräknade omkostnaderna, 3 001 000 kronor, fråndragits angivna
bruttoinkomster, 12 005 900 kronor, uppgår det beräknade årliga överskottet° till
9 004 900 kronor eller en höjning utöver medeltalet för överskott under åren
1909—1912 av 26-7 procent.

Domän styrelsen har här förut uttalat att en betydande höjning av de avverkningsbelopp
från kronans skogar, som skola försäljas, icke kan på grund av
ett flertal omständigheter omedelbart äga rum, utan erfordras viss övergångstid,
varunder årlig stegring — låt vara med undantag för inträffande tid av lågkonjunktur
— i avverkningsbeloppens storlek kan ske, och efter vilkens förlopp
inkomsterna kunna tänkas uppgå till härovan beräknade belopp.

De sammanlagda virkesbelopp, styrelsen förmenar böra kunna årligen avverkas
framdeles, utgöra:

av växande skog från kronoparkerna c:a 2 822 200 kbm.

» » » » överloppsmar kerna

...» 159 900 »

» » » » stockfångst skogarna

. . » 9 500 _»_2 991 600 kbm.

c:a 416 000 »

» torr skog .

3 407 600 kbm.

155

I medeltal under åren 1902—1912 ha avverkats

av växande skog, från kronoparkerna (inclusive

stockfångstskogar)..... 2 038 000 kbm.

från överloppsmarker .... 141 500 » 2179 500 kbm.

av torr skog........................ 302 600 »

Summa 2 482 100 kbm.

Skillnaden mellan den påräknade framtida avverkningen och den hittills
varande utgör alltså i det närmaste 1000 000 kbm. virke. Styrelsen anser att
en ökning av c:a 1 000 000 kbm. utöver nu skeende avverkningar bör utan menliga
följder i avseende på prissänkning m. m. kunna försiggå under en tid av
5 år, motsvarande en höjning av c:a 200 000 kbm. i medeltal per år.

Det beräknade avverkningsbeloppet torde kunna i medeltal uttagas under
närmaste 20 år efter förenämnd övergångstid.

Då man måste anse att virkesprisen, oavsett tillfälliga fluktuationer, dock
i stort sett likasom hitintills fortfarande måste komma att undergå stegring, bör
en motsvarande höjning i de av domänstyrelsen härovan beräknade inkomstbelopp
från statsskogarna i Norrland och Dalarna för de närmaste 25 åren vara att
emotse.

Stockholm den 30 september 1913.

Karl Fredcnberg.

Arne Chatillon- Winbergh.

Till Första Försvarsberedningen.

Sedan vi den SO sistlidne juni avgivit utlåtande på grund av oss lämnat
uppdrag att söka utreda statsskogarnas i Norrland och Dalarna avkastningsningsförmåga,
har herr statsrådet och chefen för finansdepartementet häröver infordrat
kungl. domänstyrelsens yttrande. Detta som är dagtecknat den 30 sistlidne september,
har därefter blivit till oss överlämnat för de uttalanden, som domänstyrelsens
mot vår utredning gjorda anmärkningar kunde föranleda, och få vi
med den överlämnade handlingens återställande i anledning härav äran anföra
följande.

Av domänstyrelsens skrivelse framgår, att de anmärkningar, som styrelsen
haft att mot vårt uttalande framställa, i främsta rummet rikta sig mot vår utredning
rörande kr onopar kerna. I huvudsak avse de att visa,

att det av oss angivna virkesförrådet och dess värde äro för högt upptagna,
att detsamma även är förhållandet med avverkningsbeloppets värde
samt att avverkningsbeloppet ej kan uttagas enligt de av oss föreslagna
grunder.

Vidkommande då först sättet för virkesförrådets beräknande hava vi därvid
ej så förfarit, som domänstyrelsen dels under rubriken »Virkesförrådet och
dess värdes dels i sammanfattningen av sina erinringar påstår. Vi hava nämligen
ej »använt indelningshandlingar för så många kronoparker, som ansetts erforderliga»,
utan vi hava använt indelningshand lingarn a till alla de kronoparker,
för vilka hushållningsplaner fastställts, sedan styrelsen utfärdade cirkuläret av
den 28 maj 1902, som innehåller de före cirkuläret av den 15 maj 1912 senast
lämnade föreskrifter rörande skogars indelning till ordnad timmerblädning. Då
såsom vi framhållit, de taxeringsarbeten, för vilka senast lämnade föreskrifter
legat till grund, kunde antagas vara noggrannare utförda och även mera svarande
mot tidens fordringar än vad som kunde beräknas vara fallet med tidigare verkställda,
så hava vi, så vitt vi kunna förstå, begagnat oss av det bästa material,
som domänstyrelsens arkiv i sig innesluter. Skulle detsamma, såsom domänstyrelsen
nu själv söker visa, ej vara tillförlitligt, så är detta ett fel, som visser -

157

ligen ej kan tillvitas oss, men så mycket märkligare måste vi då finna styrelsens
avstyrkande av vårt förslag att genom en enkel inventering förskaffa staten en
tillförlitlig kännedom om den nu ifrågavarande delen av dess tillgångar, en fråo-a
vartill vi i det följande få tillfälle att återkomma.

Emellertid har domänstyrelsens bevisföring ej kunnat övertyga oss om
att det av oss angivna virkesförrådet verkligen är för högt beräknat. Den
omständigheten, att överensstämmelse ej uppnåtts vid tvenne, vid olika tillfällen
verkställda taxeringar av två kronoparker i Stensele revir med en sammanlagd
aieal skogsmark av 45 26< har, och att den senaste av dessa taxeringar visar ett
lägre resultat än den 10 år äldre, kan ej utgöra ett fullgiltig! bevis för att förhållandet
är detsamma beträffande de i vårt undersökningsmaterial ingående 69
övriga skogarna med en areal produktiv mark av 326 298 har. Med lika stort
skal skulle vi kunna säga, att sedan det genom generaldirektör Fredenbergs uppsats
i juni-häftet av skogsvårdsföreningens tidskrift blivit känt, att virkesförrådet
å Hamra kronopark med en areal produktiv mark av 25 668 har är 109 kbm. pr
har, det i vår utredning angivna virkesförrådet i Mellersta Norrlands och Gävle—
Dala distrikt, 53,2 kbm. pr har, är för lågt. Det skulle ligga något berättigat
i domänstyrelsens anmärkning, om vi grundat vår utredning på endast ett fålal
skogar, som alla varit belägna i Stensele revir. Uttryckligen hava vi dock framhållit,
att avsikten med den utredning, som anförtrotts oss, ej kunnat vara annan
än den att vinna en summarisk kännedom om utredningsområdets avkastningsförmåga
och ej en, som hänför sig till särskilda revir eller distrikt och än mindre
till särskilda skogar. Och ehuru vi hava uträknat siffror för de olika distrikten,
hava vi dock ej ansett dem var för sig så säkra, att vi på dem skulle kunnat
grunda beräkningar rörande distriktens avkastningsförmåga.

Det bör i övrigt vara tämligen visst, att om av de 71 gxmndsiffrorna. som
representera 12,5 % av alla kronoparkernas inom området areal, någon eller några
skulle vara för låga, detta neutraliseras därigenom, att andra antagligen äro för
höga.^ Sedan vi på av oss angivet sätt prövat materialet, hava vi därför vågat
att på detsamma grunda slutgiltiga siffror för hela området.

Detta material, som är hämtat ur domänstyrelsens arkiv, lämnar emellertid
aven tillfälle till kontroll av domänstyrelsens påstående, att Stenseleskogarna
höra till de mera virkesrika i Umeå distrikt.

Jämför man nämligen virkesförrådet per har enligt bil. I å kronoparkerna
»Tovan och Kyrkberget, resp. 50 och 43, med det genomsnittliga förrådet per har
för forsöksskogarna inom Umeå distrikt, 55 kbm., visar sig detta domänstyrelsens
påstående ej överensstämma med verkligheten.

Emot våra beräkningar såväl av virkesförrådets som avverkningsbeloppets
värde bär domänstyrelsen anmärkt, att desamma vore för höga. För det förra
hade vi kommit till ett medelvärde av 4,ii kronor per kbm, under det att av -

158

verkningsbeloppet värdesatts till 5-10 kronor per kbm. Sin åsikt, att dessa våra
värden vore för höga, grundar styrelsen på resultatet av virkesförsäljningarna
under de fyra aren 1909—1912, som skulle hava lämnat ett medelpris av 4 kronor
per kbm. Anledning till att vår värdesättning blivit för hög vore enligt styrelsens
förmenande att finna däri, att vi baserat vår värdering på de pris, som
uppnåtts vid försäljningar å auktion åren 1907—1911. Vid dessa skulle endast
grövre och bättre virke hava avyttrats, vadan medelprisen Iran desamma ej voie
ett verkligt uttryck för hela år sförsäljningar nas medelvärde.

Detta domänstyrelsens resonnemang visar, att styrelsen ej fattat principen
i vår värdering, som icke grundar sig på de vid försäljningarna erhållna genomsnittsprisen.
Vi hava tvärtom ansett oss ej kunna utgå från dessa, d. v. s. från
det antagandet, att virkesförrådets sammansättning vore homogen med det nu
utgående avverkningsbeloppet. Därför hava vi funnit oss nödsakade att verkställa
eV utredning om försäljningsvärdet per kbm. i de skilda diameter klasserna. Denna
utredning hava vi grundat på de pris, som åren 1907—1911 verkligen betalts för
då försålda virkespartier. De erhållna försäljningsbeloppen hava vi fördelat på
de i försäljningen ingående diameterklasserna genom kalkyler, som för varje fall
granskats genom kontrollräkning av försäljningsposten enligt de funna kubikmeterprisen
för varje diameterklass. Att dessa kalkyler i och för sig äro riktiga,
våga vi därför på det bestämdaste påstå. Nu invänder emellertid styrelsen, att
de verkställda försäljningarna icke skulle vara representativa för skogsmaterialet.
Om domänstyrelsen därmed menar, att försäljningsbeloppen innesluta diameterklasser
uti annan proportion, än dessa diameterklasser förekomma i virkesförrådet,
så måste det bero på en missuppfattning från domänstyrelsens sida, att
den anser denna omständighet inverka på resultatet i denna del av vår utredning)
alldenstund vi, som nämnt, beräknat kubikmetervärdet för varje försåld diameterklass’
virke särskilt, och vid beräkning av det totala virkesförrådets värde använt
dessa värden, men däremot icke medelförsäljningsprisen för åren 1907 1911.

Skulle styrelsen återigen avse, att det försålda virket inom varje diameterklass
är värdefullare, d. v. s. av högre kvalitet, än det, som i resp. diameterklasser
kvarlämnats i skogen, så strider detta påstående helt och hållet emot
vår kännedom om utsyningsförfarandet å kronoparkerna. Av tvenne lika grova
träd stämplas nämligen alltid det, som har sämsta kvaliteten. Träd, som på
grund av yttre märken visa sig vara sjuka eller äro mera grovkvistiga, torrkvistiga,
träd med torr topp, rötskadade granar etc. stämplas till avverkning,
medan träd av bättre kvalitet kvarlämnas. Enligt vår uppfattning verkställas
utsyningarna i avseende ä kvalitetsurvalet i allmänhet synnerligen omsorgsfullt
Då ovannämnda fel på virket äro ägnade att i hög grad nedsätta dess värde,
bliver den kvarlämnade skogen inom resp. diameterklasser vanligen mycket värdefullare,
än den avverkade i samma diameterklass.

Då vi oaktat kännedom härom upptagit det kvarvarande virkesförrådet i
varje diameterklass å viss skog såsom i värde lika med det pris, som å samma
skog vid försäljning erhållits för träd tillhörande samma diameterklass, så hava
vi utan att dock anföi’a detsamma i utredningen ansett denna omständighet såsom
en garanti för att vår värdering av virkesförrådet icke är för hög.

Vi la slutligen beträffande de av domänstyrelsen åberopade underhandsförsäljningarna
framhålla, att det väl knappast varit fallet, att styrelsen vid
dessa antagit lägre pris än de, som erhållits på auktionerna.

I övrigt vilja vi även påpeka, att våra undersökningar om priset för olika
dimensionsklasser ofta utvisa, att betydande delar av de utstämplade posterna,
nämligen deras klenare diameterklasser saknat saluvärde, och att i själva verket
vinsten på det grövre virket fått betala förlusten på det klenare. Genom detta
förhållande har vår värdering kunnat bliva för låg, men icke för hög. Då vårt
genomsnittsvärde på förrådet framkommit genom riktig och av domänstyrelsen
ej vederlagd värdering av varje diameterklass för sig, anse vi således domänstyrelsen
sakna grund för påståendet, att virkesförrådet av oss värderats för högt.

Vad åter beträffar anmärkningen, att vi åsatt det av oss föreslagna avverkningsbeloppet
ett lör högt värde, så skulle tydligen denna anmärkning vara
berättigat, om vi föreslagit, att det under åren 1909—1912 uttagna avverkningsbeloppet
skulle beträffande alla däri ingående dimensioner likformigt förhöjas.
Ett sådant förslag hava vi emellertid ej kunnat framställa, emedan den disproportion
mellan förekomsten av klenare och grövre virke, som redan nu föreligger,
därigenom skulle hava än ytterligare förvärrats. Såsom tabellerna IV och V
i vår utredning utvisa, är nämligen det totala virkesförrådet, 132,000,000 kbm.,
fördelat på de skilda diameterklasserna på sätt, som följande tal angiva
diameterklass 6—10 11—15 16—20 21—26 26—30 31—
procent 3.i 8.4 13.5 18.6 22.5 33.9 = 100.

Utav samma kubikmassa äro följande andelar avsättningsbara
diameterklass 6—10 11—15 16—20 21—26 26—30 31 —

procent — 2.4 7.9 16.4 21.5 33.i = 81.3.

Då proportionen av grov skog är så överväldigande, hava vi icke kunnat
föreslå avverkning av klen skog i större omfattning, än vi gjort, allra hälst som
så stora delar av de klenare dimensionsklassernas virkesförråd för närvarande
saknar saluvärde.

Emellertid hava vi ej, på sätt domänstyrelsen påstår, uttalat, att avverkning
av det smärre virket icke alls borde äga rum under närmaste 20 ar.
En enkel hänvisning till vår tab. Yl är nog för att vederlägga denna domänstyrelsens
uppfattning.

Att domänstyrelsen fasthåller vid den fördelning av avverkningsbeloppen
på diameterklasser, som försäljningarna under åren 1909—1912 utvisa, synes oss så

160

mycket egendomligare, som denna fördelning tillkommit fullkomligt spontant,
d. v. s. utan någon kännedom om tillgången av virke inom de skilda diameterklasserna,
och utan att man nu gjort några som helst beräkningar, vilket inflytande
avverkningens sammansättning komme att få på de framtida förhållandena.
De i hushållningsplanerna för varje särskild skog gjorda avverkningsheräkmngarna
avse nämligen endast kubikmassan utan fördelning på diameterklasser. Nämnda
tillfälliga proportion av diameterklassfördelningen beror alltså på vad slags skog
som under utsyningens gång mött utsyningsförrättare och för tillfället ansetts
lämplig att stämpla.

Domänstyrelsens åsikt, att avverkningsbeloppets ökning företrädesvis bör
läggas på de klenare dimensionerna, är grundad på den sammansättning, som

1909_1912 års avverkning haft. Oss synes det emellertid påtagligt, att dessa

avverkningar fått sin sammansättning på grund av att det förelegat ett behov
att avverka klenare dimensioner i syfte, att man därigenom velat underlätta föryngringen
av tidigare med timmer huggning genomgångna trakter. Domänstyrelsens
egna uttalanden giva i viss mån stöd för en sådan uppfattning. Emellertid
torde det kunna ifrågasättas, huruvida dessa avverkningar, vilka äro att betrakta
som en på grund av föregående dåliga avsättningsförhållanden uppskjuten
skogsvårdsåtgärd, kunna komma att fortgå i den ökade omfattning, som domänstyrelsen
förutsätter. Vid denna frågas avgörande bör man därjämte enligt vår
mening taga hänsyn till den värdestegring å småvirke, som är att förvänta, och
vartill vi återkomma. För övrigt vilja vi framhålla, att, då det gäller att beräkna
avverkningen för en så lång period som 20 ar framåt i tiden, en överblick
av tillgången är en mera rationell grund för beräkningen än avverkningens tillfälliga
sammansättning under en fyraå-rs period. Domänstyrelsen anser visserligen,
att det icke är möjligt att på förhand uppgöra en beräkning av avverkningens
fördelning under närmaste 20 år. Enligt vårt förmenande åter bör det
ej möta några svårigheter att inrikta densamma enligt de normer, som vi föreslagit.
För detta ändamål erfordras endast, att man vid stämpligen ökar den
hittillsvarande proportionen av grövre skog genom att grundligare medtaga de
grövsta och mogna träden, alltså icke endast dem, som uppenbarligen äro skadade,
utan även till viss god dimension utväxta träd. I stället bör man tillsvidare
icke nämnvärt öka avverkningsprocenten av smärre träd. Endast genom att iakttaga
båda dessa regler kan proportionen i förrådets fördelning på grövre och
klenare skog förbättras.

Då domänstyrelsen emellertid föredrager den fördelning av avverkningen
på olika dimensioner, som spontant framkommit under de senaste aren, framför
vårt förslag, sä måste detta även bero på ett underkännande av vår för de använda
avverkningsnormerna anförda motivering, som söker klargöra, att det virke,
som för närvarande på grund av ringa diameter eller ogynnsamma avsättnings -

161

förhållanden eller båda delarna betalas relativt lågt, kan väntas stiga i pris,
under det att å virke, som på grund av uppnådd grov dimension eller redan nu
goda avforslings- och transportförhållanden betalas högt, någon mera avsevärd
prisstegring icke kan förväntas.

Domänstyrelsen, som ej kan godkänna denna vår syn på de framtida pristörhållandena,
framhåller, att man i allmänhet vid varje prisstegring å smärre
dimensioner av sågat virke, utan att priset å de grövre följt med i samma proportion,
framfört »berörda förutsägelse att förutsättningar för produktion av grövre
virke ej längre tunnes». Innan vi ingå på den bevisföring, som domänstyrelsen
härefter presterar, vilja vi inskjuta ett påpekande, att den berörda förutsägelsen
ej uttalats av oss, som endast framhållit, att behovet av grövre virke framdeles
kommer att förefinnas i mindre grad än nu, och att det bör fyllas genom att
reservera de bättre markerna för denna del av produktionen. Sin mening om
att de grövre dimensionerna fortfarande böra tillverkas stöder domänstyrelsen
emellertid med en bevisföring, som vi ej kunna finna övertygande. Styrelsen
skriver: »Man kan ej heller klaga på dåligt pris å det grövre virket, då för närvarande
prisskillnaden mellan t. ex. 9" och 8" bräder är c:a 35 kronor per std,
under det att samma skillnad mellan 8" och 7" bräder utgör c:a 11 kronor och
mellan 7" och 6'' c:a 9 kronor. Det torde emellertid i och med dessa uppgifter
om prisdifferenser mellan vissa bräddimensioner ej vara framlagda uttömmande
bevis för de bredare dimensionernas företräde framför de smalare. Därför hade
väl erfordrats, såsom även nedan skall visas, kännedom om ännu några på frågan
inverkande faktorer. Om man vill utreda prisförhållandet mellan bredare och
smalare såggods, är det f. ö. oriktigt att som jämförelsematerial välja bräder
av de större bredderna, då sådana, utav för fackmannen allbekanta skäl, icke
sågas som huvuddimension ur timret. Då vidare 8'''' bräder hava en synnerligen
begränsad marknad, företrädesvis Spanien och Holland, och därför är en dimension,
vars pris ej är i proportion till bredden, och som man sålunda söker undvika
att tillverka, är jämförelsen mellan 9" och 8" bräder för att styrka det förmånliga
uti en produktion av grövre timmer ej heller lyckligt funnen.

Vill man göra en sådan undersökning, som domänstyrelsen i sin skrivelse
avsett att framlägga, bör man först och främst göra jämförelsen mellan tvänne
huvuddimensioner. Att den ena av dessa bör vara 3'''' * 9” plank är tämligen självfallet;
av skäl, som nyss anförts, är det ej lika givet, att såsom den andra bör
utväljas 8” battens. I dess ställe är det lämpligare att som lägre dimension bestämma
sig för 7" battens, som över allt äro begärliga.

Dör tillverkning av det förra slaget av varor erfordras timmer av minst
10" toppdiameter, under det att det senare kräver såsom minimidimension 8"
timmer. Resultatet av mycket omfattande provsågningar, som stå till vår disposition,
utvisar, att om träd, som lämnar ett timmer om 18 fots längd av sist21—140407 -

161

nämnda toppdimension jämte därovan uttagen toppstock äro värda 5.61 kronor, så
äro träd, som lämna 10" timmer jämte toppstock vid samma marknadsläge
för sågade varor värda 11.54 kronor. För att utväxa från det förra till det
senare värdet torde enligt Örtenblad: »Om skogarna och skogshushållningen i
Norrland och Dalarna» i Yästernorrlands län behövas en tid av 35 år. Medelvärdetillväxtprocenten
blir under sådana förhållanden 3 %. Om denna skall anses
tillfredsställande eller ej, är en fråga, som antagligen blir beroende av olika personers
olika uppfattning. Ur sikte bör emellertid ej lämnas, att det finnes en
viss risk, att röta angriper trädet under dessa 35 år och sålunda kan reducera
det grövre timrets värde.

Då domänstyrelsen även berört frågan om prisstegringen å smärre och
grövre virke, hava vi ansett det vara av intresse att framlägga några siffror, som
visa, i vad mån denna träffat tvenne särskilt kuranta dimensioner: 4"o/s furuplanchetter
och 9" III furuplankor. År 1905 var priset å den förra av dessa
Frcs 150 och är nu Frcs 205, vadan värdestegringen utgör 36.6 %. 3" * 9" furu
III kostade år 1905 £ 9-/- och f. n. £ 11 7/6; värdestegring sålunda 26.3 % Att
värdeökningen särskilt å smärre grandimensioner måste bliva än större för framtiden
torde man med stor visshet kunna antaga. Sågindustrien kommer nämligen
att beträffande råvaran för dessa nödgas upptaga en helt säkert mycket hård
konkurrens med såväl den kemiska som den mekaniska trämasseindustrien.

Sin mening om de grövre dimensionernas högre värde söker domänstyrelsen
slutligen styrka genom påståendet, att en större procent bättre kvaliteter kan
uttagas ur en skog med jämförelsevis högre omloppstid. »Härom kan man få
en föreställning», skriver styrelsen, »då man vet, att prisskillnaden mellan II och
III furuplank för närvarande är e:a 58 kronor per std., medan samma skillnad
mellan III och IV icke är mer än c:a 18 kronor och mellan IV och V c:a 28
kronor». Nu torde det, som man nogsamt vet, vara eu ganska känd sak, att det
ej är de gamla träden som lämna de höga kvaliteterna. Domänstyrelsens uppgift
på prisskillnaden mellan II och 111 plankor (vilken uppgift bör reduceras
till 45 ä högst 50 kronor) ger i alla händelser ingen föreställning därom. De
högre kvaliteterna kunna med större utsikt till framgång produceras, om man
under beståndens uppväxt vårdar träd med vacker stamform, än om man för
skogens skötsel tillämpar en jämförelsevis hög omloppstid, varigenom man riskerar
värdeförlust genom åldersfel, huvudsakligen rötor och märgsprickor. Vilken obetydlig
roll de i övrigt spela, kan man finna av det förhållandet, att I och II
plankor oaktat den nu avverkade skogens höga ålder, vanligen ej uppgå till 15#
av hela plankstocken. Ehuru de sålunda ej förekomma i nämnvärd omfattning,
höra de ingalunda till de efterfrågade och mera lättsålda varorna.

Då den fråga, som genom domänstyrelsens anmärkningar mot vår avverkningsberäkning
nu blivit föremål för vårt uttalande, är av synnerlig vikt, sä

163

hava vi ansett oss böra än ytterligare belysa den, även om vår framställning därigenom
skulle bliva något vidlyftig.

Priset å pappersmasseved av gran framme vid fabrik torde f. n. i Norrland
kunna sättas till 7-50 kronor pr kbm. fast mått och för dylik ved av furu till
6-25 kronor. På en skog, varifrån kostnaden för avverkning, utdrivning och
transport, upptagning och uppläggning vid fabriken går till 6 kronor, bliver
nettovärdet för granved T50 kronor, medan tallveden lämnar en så ringa behållning,
att den ej kan anses täcka risken för en prisduktuation. Yi äro av den
bestämda mening, att tallveden under sådana förhållanden icke bör uttagas.
Med priset 1''50 kronor på rot för pappersved av gran är även så lågt, att det
endast är i de mest trängande fall, som sådan ved bör avverkas. Redan nu
betalas nämligen pappersved av gran t. ex. i Värmland med 3 kronor mera per
kbm., och det torde väl icke dröja mera än 20 år, innan detta och kanske än nu
högre pris bliver gällande vid de norrländska fabrikerna. Nettobehållningen ä
rot blir då 4-50 kronor i st. f. nu 1-60 kronor, motsvarande en värdeökning av 200
procent. I så fall är det fördelaktigt att icke nu forcera avverkningen av granveden
med så ringa vinst som 1-50 kronor per kbm., ty även om den ej växer
nämnvärt, är det en mycket lönande affär att vänta i 20 år på att få den tredubbla
behållningen. Timmer däremot, som vid kusten nu betalas med t. ex.
14 kronor pr kbm. och drager i omkostnader från samma läge t. ex. 6 kronor,
gäller 8 kronor på rot. Skulle detta virke även stiga med 3 kronor pr kubikmeter
på 20 år, bliver nettovärdet å rot 11 kronor, alltså eu prisstegring på 37
procent. Medan de klena dimensionerna stiga med 200 procent, stiga alltså de
grövre med endast 37 procent. Denna omständighet är det, som visat oss nödvändigheten
av avverkningens fördelning på diameterklasser inom viss värdeklass
enligt de normer, som vi i vår utredning följt. Samma hänsyn måste bliva
gällande vid bedömande av i vilken grad viss dimension bör beskattas inom olika
värdeklasser. Vore i nyssnämnda exempel drivnings- och transportförhållandena
så dyrbara, att kostnaden pr kbm. utgjorde 12 kr., så vore i närvarande stund
nettovärdet å timret endast 2 kronor. En ökning av priset med 3 kronor motsvarar
alltså 150 procent. Detta är omständigheter, som tillräckligt tydligt tala
för att avverka även de grövre träden med mindre procent i skogar med dyrbara
omkostnader och i stället under närmaste tiden avverka kraftigare där, varest
mindre procentuell stegring i värdet å rot kan komma i fråga.

Aven förbättrandet av kommunikationerna verkar i samma riktning, ty i
allmänhet äro ju flottledsanläggningarna så lönande företag, att skogens värdestegring
betydligt överstiger anläggningskostnaden. I motsatt fall torde de ej
böra företagas. Även om staten bygger flottlederna och, som domänstyrelsen
säger, själv måste amortera dem, böra anläggningarna medföra en betydande

164

nettobehållning. Härför hava vi således icke beköft förutsätta, att de skulle
amorteras av andra.

Domänstyrelsen medgiver visserligen, att de principer, som i utlåtandet
angivits för avverkningens gång, äro riktiga med hänsyn till möjligheten att med
bästa gynnsamma ekonomiska resultat tillgodogöra sig det tillgängliga virkeskapitalet.
Detta har verkligen varit vår mening, vilken vi fortfarande vidhålla.
De svårigheter, som domänstyrelsen ser för föryngringen, torde icke i verkligheten
förefinnas. De hava icke inträtt ens vid det tillgodogörande genom forcerad
avverkning, utan någon hänsyn till återväxten, som ägt rum på enskildes skogar
i alla trakter, t. ex. Ångermanland, där avverkningen varit tvångsfri, och där
skogarnas grövre dimensioner med kvarlämnande av de klena utdrivits på 30 ä
40 år. Icke ens i området för dimensionslagens giltighet dröjer återväxten att
infinna sig på luckorna emellan och omkring kvarlämnad undermålig skog, som
där icke får avverkas utan utsyning.

Även om den av oss föreslagna normen för avverkningens fördelning följes,
har man givetvis en mängd möjligheter att sörja för återväxten, i den mån avverkningen
bliver av den art, att föryngring erfordras.

Särskilt vid en begynnande ökning i avverkningen är det dock av vikt,
att kvantiteten ökas endast småningom. Om därvid de mera värdefulla trakter,
som under närmaste 20 år skola avverkas, anslås till avverkning under de allra
första åren, och klena dimensioner icke forceras ut, kan ett beräknat årligt försäljningsbelopp
redan från början uppnås, utan att kvantiteterna ökas allt för
kraftigt. Huvudsaken är ju att ärligen få ut ett visst försäljningsbelopp ur skogarna,
icke endast att fä eu viss mängd skog nedhuggen. Frånser man detta,
så frånser man även att skogshushållning först och sist — skyddskogar undantagna
— är en ekonomisk hantering, som bör med hänsyn därtill hedrivas.

Vårt uppdrag har icke sträckt sig därhän att avgiva detaljerade förslag
angående de åtgärder, som skola leda till målet. Men då vi funnit de betydande
värden, som utredningen giver vid handen, samlade på skogarna, hava vi icke
tvekat att beräkna, huru mycket av dessa värden som årligen kunna och böra
uttagas. Och det synes oss varken klokt eller ändamålsenligt, om man
ställd inför de rådande förhållandena i statsskogarna, först avverkar det klena
virket och sparar det grövre, ty av det klena lian ju en hel del växa ut, och
alla omständigheter tyda ju dessutom på att detta virke skall stiga i värde mera
än det grova.

Yi tillåta oss i detta sammanhang beriktiga den uppfattning styrelsen
synes hava fått, att vi skulle föreslagit hushållningens i Norrlandsskogarna ordnade
på basis av en 120-årig omloppstid för hela området, därhän att vårt förslag
går ut på det nuvarande kända och upptagna förrådets ned till 6 cm:s
brösthöjdsdiameter föryngring under loppet av i medeltal 120 år, vilket icke är

165

fullt detsamma. För att få tram ett tal, som motsvarar begreppet omloppstid,
måste till denna tid läggas ytterligare minst 10 år.

Då vi alltså varken avsett eller förordat, att föryngringstiden skulle fastställas
till 120 år för alla skogarna, utan föreslagit 120 år i medeltal, och omloppstiden
således bliver i medeltal 130 år, torde detta resultera i att omloppstiden
kommer att variera mellan 100 och 150 år, ett förhållande, som fullt tydligt
torde framgå av att vi föreslagit olika avverkningsprocent för virkesförrådet
inom dess olika värdeklasser.

Här torde även vara platsen att framhålla, huru som den avverkningsberäkning,
som domänstyrelsen själv framlägger i slutet av sitt yttrande, i anseende
till sin slutsumma högst obetydligt avviker från vår. Vi hade beräknat ett av -

verkningsbelopp av växande skog utav............. 3 032 470 kbm.

Domänstyrelsens beräkning slutar på ett belopp......... 2 822 200 »

Skillnad 210 270 kbm.

Vi påpeka, att diflerensen uppgår till endast c:a 7 %, och vi tillåta oss även
framhålla, att medan det av oss tunna avverkningsbeloppet motsvarar 2 3 % på
ett virkesförråd, som vi efter noggrannast möjliga utredningar med ledning av
domänstyrelsens officiella akter funnit uppgå till 132 000 000 kbm., den av domänstyrelsen
såsom lämplig ansedda avverkningen utgör 2-5 % på ett efter en subjektiv
uppskattning funnet förråd av 113 000 000 kbm.

Domänstyrelsen har vidare en mera allmänt hållen kritik av den avverkningspolitik
vi törordat och anser tara för överproduktion föreligga, om densamma
skulle genomföras allt för hastigt.

Därvid anför styrelsen bland annat, att ett ökande av statens inkomst
från dess skogar i Norrland och Dalarna med föreslagna 57 procent skulle medföra
en högst betydande sänkning i priset, då styrelsen förmodar, att en så stor ökning
i avverkningen skulle medföra överskott på råvara, helst som sågverksbolagen i
allmänhet vore i tillfälle förse sina industriella verk medelst avverkning från egna
skogar. Styrelsen väntar sig vidare olägenheter i form av stegrade arbetslöner.

I dessa avseenden kunna vi icke dela domänstyrelsens mening. Det torde
väl vara allmänt känt, att kustlandsskogarna, vare sig de befinna sig i bolags
eller bönders ägo, genom att deras överåriga förråd relativt hastigt tillgodogjorts,
för närvarande äro ganska hårt anlitade i vad det rör deras förråd av grovt
virke. Därför har också de senaste aren minskning i avverkningen å dessa skogar
skeft, i mån som råvara kunnat erhållas genom köp å statens skogar eller
genom import från Finland. Vidare har exporten av sagda trävaror minskats.
Domänstyrelsens farhågor för överskott på inhemsk råvara torde därför icke
komma att besannas, åtminstone under förutsättning att den ökade avverkningen
tages av sådana dimensioner, som vi föreslagit. Relativt klent virke finnes däremot
nog av i marknaden.

166

Det torde här även böra framhållas, att de närmaste 30 å 40 åren ur
kommersiell synpunkt säkerligen äro de mest gynnsamma för kronoskogarnas exploaterande.
Den av oss nyss omnämnda forcerade avverkningen å enskildas skogar
har som bekant pågått under de senaste 40 ä 50 åren. A dessa skogar finnas
nu t. ex. inom Ångermanland och i Västerbottens kustland relativt ringa mängder
grov avverkningsbar skog, men däremot rikligt med ännu icke avverkningsbar
ungskog upp till 50 år. Nu torde dock dessa skogar inom 30 å 40 år kunna
börja anlitas, och då deras produktionsförmåga är ofantligt mycket större, än de
överåriga skogarnas, torde de från den tiden mycket väl kunna av sin tillväxt
förse industrien med eu högst betydande del av dess behov, om detta ej bliver

större, än det nu är. _

Tiden, innan tillgängen på råvara från de enskildas skogar åter bliver
normal, torde vara den lämpligaste för att avsätta kronoskogarnas överåriga förråd.
Den nu pågående, för varje år stigande importen av rundvirke från Finland
bidrager ju att hålla sågverken i arbete, men det förefaller naturligare, om de
kunde förses därmed från eget land.

Längre än till fyllande av sågverkens behov torde det med 57 procent ökade
avverkningsbeloppet från statsskogarna icke komma att räcka. Om en miljon
kubikmeters ökning beräknas, samt om detta motsvarar 046 miljoner kubikmeter
stockar efter toppmått, och om härav erhålles 60 % utfall sågat virke, så skall
alltså av denna avverkningsökning cirka 360 000 kbm. sågat virke åstadkommas,
motsvarande 78 000 standards. Då Norrlands export av plankor, battens och bräder
utgjort

under 5-årsperioden 1902—1906 783 592 standards årligen och
under 5-årsperioden 1907-1911 endast 655 196 standards, så framgår härav,
att sågverken under förstnämnda fem årsperiod förmått tillverka 783 592 standards
för export, vilken kapacitet de med säkerhet fortfarande besitta, men vilken de
under sistnämnda fem-årsperiod oaktat köpen från Finland icke fått utnyttja,
utan har i dess ställe den årliga exporten minskats med 128 396 standards.

Detta bevisar helt enkelt detsamma, som förut anförts rörande de enskilda
skogarnas leveransförmåga, nämligen att en ökad årlig avverkning av 1000 000
kbm., motsvarande 78 000 standards har ett fullt tydligt och naturligt behov att
fylla vadan domänstyrelsens farhågor icke torde komma att besannas. Icke heller
torde någon stegring i arbetslönerna bliva en följd av en sådan ökning av avverkningen
å statsskogarna, då sannolikt, såsom ovan påpekats, en motsvarande
minskning i avverkningen från enskild skog är att förvänta.

Med förestående erinringar anse vi oss hava uttömmande bemött domänstyrelsens
invändningar mot vår avverkningsberäkning med avseende på saval

virkesbelopp som fördelning och värde.

Ehuru av mindre betydelse för själva huvudfrågan anse vi oss dock böra

167

något litet beröra domänstyrelsens uttalanden i frågan om den nuvarande tillväxten.
Efter särskild motivering ansågo vi oss kunna antaga tillväxtprocenten
vara 1-3. Domänstyrelsen kommer som slutsats av den diskussion, som styrelsen
i ämnet för^ till den slutsats, att »medeltillväxten för samfällda kronoparkerna i
Norrland och Dalarna torde uppgå till 1-1 å 1-2 % och inte under några förhållanden
kan sättas högre än vad i utlåtandet angivits, eller 13 %». Till denna
slutsats kommer emellertid styrelsen på grundvalen av mycket subjektiva premisser.
Sedan medeltillväxtprocenten för den friska skogen å sex kronoparker i
Stensele revir befunnits vara 1-25, uttalar styrelsen som sin åsikt, att denna procent
för hela virkesförrådet å dessa skogar ej kan uppgå till mer än 1 %. Därefter
förklarar styrelsen, utan att därvid kunna stödja sin mening på något som
helst sätt, att tillväxten å 68 % av utredningsområdets samtliga kronoparker eller
1 994 803 har är lika med den å Stenseleparkerna. För övriga 32 % eller 921 1Ö2
har förklaras den med lika motivering vara »högst 1-4 %*. Och »i betraktande av
vad sålunda anförts» kommer styrelsen till ovan angivna slutsats. Man kan
emellertid ej värja sig för den tanken, att styrelsen vid sin gruppering av kronoparkerna
tagit väl liten hänsyn till de olika förutsättningarna för tillväxten.
Likvärdiga med Stensele granitområden sättas i det avseendet silurområdena inom
södra delen av Västerbottens lappmark, och de torra hedarna på kustlandet i
Västerbotten och Norrbotten bliva lika producerande som Jämtlands silurmarker.
Och när man av den meddelade tabellen över tillväxterna å sex skogar i Stensele
finner variationer mellan 0-71 och 1-67 *, så kan man ej undgå att finna
fastställandet av tillväxtprocenten till »högst 1-4*» inom ett icke undersökt område
av över 900 000 har vara fotat på väl löslig grund.

Vidkommande den blivande tillväxten, sedan 20% av virkesförrådet uttagit®,
förnekar styrelsen möjligheten av att den fortfarande skulle kunna bliva
densamma som den för närvarande är. Därvid synes styrelsen dock förbise
tvänne omständigheter. Den ena är, att enligt styrelsens egen mening 47 % av
virkesförrådet på 68 % av kronoparksarealen utgöres av »hårdare skadad och överårig»
skog. Då sådan skog även å övriga 32% förefinnes i stor myckenhet, så
kan sannolikheten av vart påstående i denna del sägas vara till en viss grad
styrkt genom domänstyrelsens egna siffror. Den andra omständigheten, som styrelsen
förbiser, är ungskogarnas tillväxt och den ökade möjligheten att genom avsättning
av smärre virkesdimensioner kunna ägna dem en rationell skötsel, som befordrar
deras tillväxt.

Sedan vi nu i väsentliga delar granskat domänstyrelsens anmärkningar mot
vår utredning i vad den berör kronoparkerna, få vi övergå till att i största korthet
yttra oss om styi’elsens uttalanden och förslag, såvitt de röra kronoöverloppsm
ark ernå.

På grund därav att det ej föreligger någon som helst undersökning av

168

dessa skogars virkesförråd och varje säker utgångspunkt för bedömande av deras
avkastningsförmåga och behov av avverkning sålunda saknas, hade vi, för att ej
komma till ett för högt resultat, i vår utredning jämnställt dem i avseende, på
avkastning med skogar av sämsta värdeklass inom resp. överjägmästaredistrikt.
På denna väg funno vi deras årliga avkastningsförmåga böra uppskattas till
277,584 kronor. Domänstyrelsen finner sig kunna anslå den till 438,300 kronor.
Ehuru för riktigheten av denna siffra — lika litet som för riktigheten av vår -kunna framläggas några som helst bevis, vilja vi ingalunda förneka, att den a\
domänstyrelsen ifrågasatta inkomsten från kronoöverloppsmarkerna verkligen kan
uppnås under närmaste 20 år. Under de ovannämnda, för handen varande forhallandena
ansågo vi emellertid ansvaret och försiktigheten bjuda oss att räkna me
siffror, som åtminstone hade stödet av våra föregående kalkyler.

I fråga om utgifterna för skogsskötseln inom utredningsområdet anför domänstyrelsen,
att lika litet som avverkningsbeloppen kunna på en gång i betydande
<rrad höjas, lika litet erfordras ett hastigt betydande höjande av utgifterna. »Under
anförda förhållanden förmenar domänstyrelsen det vara meningslöst att söka beräkna
de årliga kostnaderna för var och en av de skilda utgiftsposterna under
närmaste 20 år», ett uttalande, som jämte andra av liknande innebörd synes giva
vid handen, att domänstyrelsen ej vill åt kalkylen inrymma den betydelse, som
den i det moderna affärslivet eljest allmänt tillerkännes.

I fråga om det hastiga höjandet av utgifterna vilja vi emellertid påpeka,
att vi aldrig avsett ett omedelbart höjande vare sig av dem eller av avverkningsbelopp.
När vi t, ex. beträffande kostnaderna för förvaltning och bevakning uttala
att en genomsnittslwstnad under de närmaste 20 åren av 1,300,000 kronor
bör kunna medgiva arbetenas ledning och utförande på ett fullt tillfredsstäl an e
sätt. och då dessa kostnader stå i ett oupplösligt samband med både andra utgiftsposter
och möjligheten att uttaga föreslagna avverkningsbelopp, så följer naturligen
därav, att vi avsett en successiv ökning av såväl avverkningsbelopp som

S'' Beträffande de särskilda av oss beräknade omkostnaderna har domänstyrelsen
endast i ett fäll gjort ett särskilt uttalande, nämligen i fråga om förslaget
att genom en taxering av en jämförelsevis låg procent utav arealen förskaffa staten
den kännedom om skogarna, som måste anses vara själva grundvillkoret or
att man skall kunna föra en skogspolitik, vid vilken de åtgärder, som komma ti
utförande, äro yttringar av överlagda beslut och ej endast eller snarast slumpens
verk. Vårt förslag vinner emellertid ej styrelsens gillande, ehuru styrelsen samtidigt
uttalar önskvärdheten av att en fullständig kännedom om skogarnas virkesförråd
och avkastningsförmåga vinnes ju förr dess hellre. Styrelsen synes i vart
förslag huvudsakligen se ett försök att enbart nedbringa kostnaderna, ehuru det
dock innebär något annat och mer, nämligen att vinna ett hastigt resultat. Det

169

väckta förslaget" anses ej ens behöva upptagas till bemötande. Man hänvisar till
att skogsindelningar från och med 1912 börjat bedrivas i ett raskare tempo än
dittills ägt rum, men man förbigår med tystnad, huruvida i dessa arbeten rum
givits åt för en ekonomisk hantering så viktig sak som värderingen, och om
man genom ett program för en ordnad skogsbokföring är beredd att utvinna fulla
resultat av de insamlade uppgifterna.

Vidkommande omkostnadernas slutsumma framhåller domänstyrelsen, att
det av oss föreslagna beloppet 3,500,000 kronor utgör 22% av bruttointäkten.
Själv anser styrelsen ett belopp av 25 % utav samma intäkt erforderligt och upptager
i anslutning härtill omkostnadssumman till 3,001,000 kronor. Då domänstyrelsen
förutsätter, att den huvudsakliga ökningen av avverkningen skall komma
pa skog av klenare dimensioner, så blir följden även den, att omkostnaderna måste
i domänstyrelsens förslag upptagas till jämförelsevis högre belopp, än vår utredning
utvisar. Såväl allt utsyningsarbete som förvaltning, bevakning och kulturer
bliva dyrbarare, när man arbetar med virke av smärre dimensioner, än då
virket är grövre.

Sedan vi nu i alla huvudsakliga delar bemött domänstyrelsens invändningar
mot vår utredning, få vi vördsamt meddela, att vi varken av domänstyrelsens
kritik eller av den ytterligare granskning, som vi underkastat såväl våra
ursprungliga förslag som de, vilka i domänstyrelsens yttrande framställts, funnit
någon anledning att frångå vad vi i vår skrivelse av den 30 sistlidna juni
uttalat.

Stockholm den 25 oktober 1913.

Ernst Andersson. Nils G. Ringstrand.

22—140497. II.