den af Kongl. Maj:t den 21 november 1890 tillsatta komité för utarbetande af förslag till ändringar i kyrkolagen in. in (Statens offentliga utredningar 1893:2)

Betänkande

den af Kongl. Maj:t den 21 november 1890 tillsatta komité för utarbetande
af förslag till ändringar i kyrkolagen in. in.

Förslag

lag om stiftsstyrelse,

instruktion för stiftsstyrelse,

förordning angående konsistoriernas befattning med allmänna läroverk och
folkskolelärareseminarier,

kungörelse angående öfversändande till domkapitel af utslag, hvarigenom
verldslig rätt dömt prest till ansvar,

lag angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen,

lag angående prestedens utbytande mot ett liifte
samt motiv till dessa förslag.

Stockholm

tryckt hos K. L. Beckman
1891.

•t 1 * in; }| fl i; t''■■>('']

il ‘stiliv	'' « ii .i • J J J /	Hi!‘i	W -I > '' i 1 M 1	di	iiV.M)	ir iin	i •i. t,-. . ''.i * : j.ji»!/. !!);!u/t i
lii fn	i i i} it; It.,	''liv i	i ,ii;\|i	niilifiii	il ii \|d	-''•fiii ii; ''till!.;.!
			I	A r i ’!	■<V»	r
				l!il			:<■ !4T/i>'':!ii;i
						Vii''i! 1	llbV i.b
ItiViht,!	Mljilblli!	i; !;;Mf	Ii intill''	i i** ii	Vill f.		1 ''birSurj;!i;
						\| V ij;.;
	■ liicju i	i;ii<it.	,/infiil)	Ib; ''	wiVi
	*•			M \\‘ic	:1«:; lil	■ jV.TOf ii,	.liij> ili,i i''i,
	1! iji!	!'' J l- i	\. (	i j.\	-i 11,	■Jftfölivi	inni.: : jit.i
		'' i11	n in	ii''iM		/ <.i 1 . ,''if''i	- ''!• >''n; >Lu -i i si c j i,!
					H.,\|;	flit lV:il‘	llfi nittio

ilil.

H J . .1.

.m t

'' ..i} 1,11 ■ ■ ! ! .''I n I (.•''■! i | >3 il.flf:'' llifi’- Jtl ''(1 I'' ryf''l '' ! I I! - i'':* <! • u''

lic ''I.lc.ii !•; il-ttiHilH IflUil'' \ C. •''•(. ■ !(l''( I r ir.l ! 1;. m • • > b :»h il 1/

I., 1 -Ii . : (J i a*!. I i I i. 1 i "iv n:» ■ ilo 1.1; 1 joL : 11! 11 it

1 11"..!: • f, t 1 ‘| 1! !•'' c.„ii|-('' ff| ... .. j;v|!''/|V, i it'':,M f I i HI ■/;* ce :!••

if>: : .•''•''! ''i;-: ,! ; cm'' ! i''j] -iji l« ■Jill ’!’ i:1 luhté* i j^ii

''i I- . '' i/1 1 - • : : ii.-:, I null .c . i" c 1 n! i/i In;;’! ■!; ri-, Ci.hK

b ;;. I :{, - J " i i'' ii c '' Till |; t :T< n \.''/ji f: Tull.''l.

.åt;'' 1 1.n c 11 ijQ i''n 1 i,;.:i|-; ri ifii(.ii:iiiii; /hj; .1
-1 it; 11 <1 ''.i j i > j ., •. ''• i !; c ; i - ! i i i . ,j! t /1 { . f;. ■ • • i; I r. i i in, i ! ■! !

.••''A ce-, V,v^\

• /*!i i r !-(h

■ rt| i-iMct/iM /- rr

Till Konungen.

Genom nådigt bref den 21 november 1890 har Eders Kongl. Maj:t
behagat uppdraga åt en komité att utarbeta förslag till lagbestämmelser
med anledning af framställningar utaf Kyrkomötet och Riksdagen rörande

ändringar i kyrkolagen m. m. samt förordnat till ordförande i komitén
undertecknad Bergström och till ledamöter undertecknade Claeson,
Billing, Johansson och Bagge, med rättighet för komiterade att, derest
de så funne behöfligt, sjclfva tillkalla ytterligare eu eller två ledamöter
att deltaga i särskilda delar af arbetet. Derjemte har Eders Kongl.
Maj:t anbefallt komitén att, derest det utan olägenhet kunde ske, efter
hand afgifva förslag till lagstiftning i särskilda delar af de ämnen,
hvilka i ofvannämnda nådiga bref omförmälas.

De framställningar, hvilka blifvit till komitén öfverlemnade, hafva
gjorts

af Kyrkomötet:

dels i skrivelser den 30 september 1878, den 6 oktober 1883 och
den 8 oktober 1888 med anhållan att Eders Kongl. Maj:t täcktes låta
utarbeta förslag till författning angående domkapitlens sammansättning
och verksamhet,

dels i skrifvelse den 30 september 1878 om utarbetande af förslag
till ny författning angående kyrkotukt och i skrifvelse den 3 oktober
1883 i fråga om ändring af förordningen angående särskilda sammankomster
för andaktsöfning den 11 december 1868,

dels i skrifvelser den 8 oktober 1883 och den 29 september 1888
med anhållan att gällande bestämmelser rörande kungörelsers publicerande
i kyrkorna måtte varda ändrade,

dels i skrifvelse den 8 oktober 1883 om vissa ändringar i § 2, 4
och 5 af förordningen angående allmänt kyrkomöte den 16 november
1863,

dels i skrifvelse af den 25 september 1888 om tillägg till 3 § af
förordningen angående främmande trosbekännare och deras religionsöfning
dem 31 oktober 1873,

dels i skrifvelser den 3 oktober 1888 om vidtagande af åtgärder
för viss förändring af 26 § 1 mom. af lagen angående tillsättning af

presterligå tjenstår den 26 oktober 1883 samt om sådana lagstiftningsåtgärder,
som kunde pröfvas nödiga och lämpliga till förekommande
deraf, att kyrkliga handlingar förrättades af personer, hvilka dertill
saknade laglig befogenhet, - ■ fr* ■ i

dels i skrifvelse don 19 september 1888 med anhållan att Eders
Kongl; Maj:t täcktes gifva bestämmelser derom, huru tillgå skall vid
upprättande af förslag och hållande af val till förenad klockare-, organist-
och folkskolelärarebefattning, till förenad organist- eller klockareoch
folkskolelärarebefattning och till förenad klockare- och organistbefattning,
-till !/;!

och dels i'' skrifvelse den 8 oktober 1888 med anhållan, att lagstiftningen
angående äktenskapsskilnad måtte underkastas- revision i
syfte att förebygga, det äktenskap må utan fullt giltiga skäl upplösas;

i :: - i ■ , • ! i - ■ ■,!■ >T>■ i. • ;

af Riksdagen:

dels i skrifvelse den 17 maj 1879 med anhållan, att nu gällande
stadganden om skilnad i trolofning och äktenskap måtte underkastas
granskning samt till Riksdagen afgifvas de förslag, hvartill denna
granskning kunde föranleda,

dels i skrifvelse den 16 mars 1886, hvari begärts ändring i förordningen
angående särskilda sammankomster för andaktsöfning den
11 december 1868,

dels i skrifvelse den 9 mars 1889 med anhållan om vidtagande af
åtgärder för åvägabringande af sådan förändring i 22 kap. 2 § kyrkolagen,
att den deri föreskrift^ prested vid prestvigning måtte utbytas
mot ett löfte, äfvensom att Eders Kongl. Maj:t måtte täckas till nästa
kyrkomöte framlägga förslag till formulär för sådant löfte,

och dels i skrifvelse den 12 mars 1889 om antagande af en utaf
Riksdagen för dess de! beslutad lag angående ändrad lydelse af 1 kap.
1 § kyrkolagen;

af Visby stads- och landsförsamlingar i underdånig ansökan af den

29 november 1887, att, i hvad dessa församlingar rörde, offentliggörandet
af allmänna författningar samt myndigheters och enskilde personers
kungörelser Unge ske i kyrkans sakristia efter högmessogudstj
ensten;

samt af teologiska fakulteten i Upsala i skrifvelse den 27 juni 1888
med underdånig hemställan om upphäfvande af skyldigheten för bemälda
fakultets professorer att vara medlemmar af Upsala domkapitel
och om åtgärder för genomförandet i det väsentliga af de med teologiska
professorsembeten i Upsala förenade prebendepastoratens indragning.

Komitén, som första gången sammanträdde den 12 sistlidne januari
och som nu hunnit afsluta behandlingen af frågorna om stiftsstyrelsens
organisation och verksamhet, ändring af 1 kap. 1 § kyrkolagen samt
prestedens utbytande mot ett löfte, får härmed i underdånighet öfverlemna
de af komitén utarbetade förslag i dessa ämnen jemte motiv.

Tillika får komitén i underdånighet anmäla, att, efter anmodan af
undertecknade komiterade, konsistoriinotarien m. m. J. M. Sjögren deltagit
i behandlingen af vissa delar af förslagen rörande stiftsstyrelse,
men icke i den slutliga redaktionen af dessa förslag.

Undertecknad Bildlig åberopar i fråga om förslaget till ändring
af 1 kap. 1 § kyrkolagen sin dervid fogade reservation.

Stockholm den 25 maj 1891.

Underdånigst:

AXEL BERGSTRÖM.

Nils Claeson. Gottfrid Billing.

Martin Johansson. A. H. Bagge.

August Wall.

lag om stiftsstyrelse,
instruktion för stiftsstyrelse,

förordning angående konsistoriernas befattning med
allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier,
samt

kungörelse angående öfversändande till domkapitel af
utslag, hvarigenom verldslig rätt dömt prest till
ansvar

samt motiv till dessa förslag.

i;]X!<’>r‘[

•in

1 .1 11 / ! ■ r‘lff;- fiir. :

,• ■ i•»'''' /•! i J]i j. 11,,! ! -j, rf i ff i

■•.lull m :»''''•! t«■I : >j*iF*>ti• i i f i. i<vi.'';l

i >1'' 11:(ti i l i1 »*. t.■! .,1 '' < ; t : i ‘ I ! i ; v iV; | ;| i !i 1 i f! ''f 11 • ! ;;

! I i i i

• K • 1 it j J:/ft |T> '' '' r f i i - »l »s. j. !n(jl i -.tf »eif»:i: •> i • r i< ■ • i i; l:..|

1!; > »'' »ti] lin- • -t i .• j vv,iia\»]•(•« ■ ■, iiiji;vi'' t i

! 1'''' '':''Vt1!

. :* i;l'' • f ■; .». :-.ih i; i ) v1 i. i 11 In ir.

1 Förslag

till

Lag om stiftsstyrelse.

Med upphäfvande af förordningen den 11 februari 1687 huru med
rättegång uti domkapitlen skall förhållas, 1 och 11 §§ af cirkulärbrefvet
den 21 augusti 1786, cirkulärbrefven den 7 december 1787 och den 2
november 1791, förordningen den 29 juli 1812 samt hvad lag och
författningar i öfrigt innehålla stridande mot här nedan meddelade bestämmelser,
förordnas som följer: 1 2

1 §•

1 inom. Inom hvarje stift skall stiftsstyrelsen utöfvas dels af biskop,
dels af ett domkapitel, bestående af fem ledamöter, nemligen biskopen
såsom ordförande, domprost, der sådan finnes, såsom vice ordförande,
en af Konungen utnämnd stiftssekreterare samt två af Konungen för
fem år i sänder förordnade ledamöter, dels ock af biskopen med biträde
af stiftssekreteraren såsom föredragande, men med biskopen ensam
tillkommande beslutanderätt.

2 mom. Der domprost icke finnes, förordnar Konungen för fem
år i sänder en af stiftets kyrkoherdar till vice ordförande. Till erhållande
af sådant förordnande har domkapitlet att föreslå tre kyrkoherdar.

3 mom. Af Konungen förordnad ledamot åtnjuter ersättning af
allmänna medel.

2 §•

1 mom. De två i 1 § 1 mom. omförmälda ledamotsplatser, livilka
endast för fem år i sänder besättas, skola innehafvas, den ena af en
till ordinarie tjenst inom stiftet befordrad prestman och den andra
af en vid universitet, allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium
i stiftsstaden fast anstäld lärare eller ock, der förhållandena dertill föranleda,
af lekman, hvilken icke innehar sådan läraretjenst, som nyss
är sagd.

2 mom. Sökande till stiftssekreterarebefattning skall hafva undergått
examen, som berättigar till inträde i rikets rättegångsverk, och
bör jemväl ega förfarenhet i domarevärf.

3 §• '' '' ‘

1 mom. Till besättande af hvardera af de två ledamotsplatser, om
Indika i 2 § 1 inom. sägs, skall domkapitlet upprätta förslag och derå
uppföra tre behörige män.

2 mom. Å förslag till besättande af stiftssekreteraretjenst skall
domkapitlet uppföra tre bland de sökande, der så många anmält sig.
Vid upprättande af sådant förslag skall afseende särskildt fästas å de
sökandes lämplighet att handlägga kyrkliga ärenden; egande domkapitlet
att, med anförande af skälen dertill, lemna sitt förord åt en
af de sökande.

4 §•

1 mom. År biskopsembete ledigt, eller har biskopen laga förfall,
utöfvar domkapitlet biskopens åligganden, dock med undantag af dem,
hvilka enligt 5 § 2 mom. endast af biskop kunna utföras.

2 mom. I nyss om form akja fall må ej förslag, hvarom i 1 § 2
mom. och 3 § sägs, upprättas, utan eger domkapitlet endast förordna
behörig person att i egenskap af vice ordförande, adjungerad ledamot eller
stiftssekreterare under högst två månader domkapitlet biträda. År fråga
om förordnande för längre tid, göre domkapitlet hemställan derom hos
Konungen.

5 §•

1 inom. Biskopen utöfvar högsta inseendet öfver de i stiftet tjenstgörande
presters embetsförvaltning och lefverne samt öfvervakar vården
i öfrigt af stiftets församlingar.

2 mom. Biskopen tillkommer ock att till prestembetet inviga
af domkapitlet dertill kallade män; att hålla prestmöte; att i den ordning
särskildt är stadgad utnämna kontraktsprostar, hvilka hvar inom
sitt kontrakt hafva att biträda biskopen vid inseendet öfver presterskapet,
och församlingsvården; samt att sjelf eller genom annan i församling
inställa kyrkoherde, förrätta kyrkovigning och anställa visitationer
inom stiftet.

6 §•

Till domkapitels befattning hörer:

att anställa prestexamen samt andra dermed jemförliga prof;

att, i den mån stiftets behof dertill föranleder, till prestembetet
kalla behörigen vitsordade män, hvilka biskopen förklarat sig villig att
till det embete inviga;

att bevilja tjenstledighet och anvisa tjenstgöring åt prest inom
stiftet; dock att, der å tider mellan domkapitlets sammanträden sådan
åtgärd erfordras, biskop, biträdd af stiftssekreterare, eger att derom gå
i författning;

att fullgöra hvad i fråga om biskopsval, tillsättning af presterliga
tjänster och val af ombud vid allmänt kyrkomöte domkapitel lagligen
åligger;

att entlediga från tjenst, som innehafves på grund af domkapitlets
fullmakt eller förordnande;

att. åt stiftet tillhörande prest meddela afsked från prestembetet;

att handlägga frågor angående skilnad i trolofning eller äktenskap;

att förvalta de under domkapitlets omedelbara vård stälda kassor
och uppbördsmedel;

att öfva tillsyn öfver förvaltningen af de inom stiftet varande
kyrkors och fromma stiftelsers med flere dylika medel;

att afgöra:

a) besvär öfver frågodagsförrättning och prestval;

b) besvär öfver embetsåtgärd af prest i hvad ej rörer dén enskilda
själavården;

c) mål angående sådan af prest begången förbrytelse, hvaröfver,
enligt hvad särskildt är stadgadt, verldslig rätt ej må döma;

d) tvister, huru stor andel af de med presterlig tjenst inom stiftet
förenade löneförmåner den, hvilken njuter afkomst af tjensten, skall
afstå såsom godtgörelse till tjenstförrättande eller biträdande prest;

e) öfver kyrkostämmas, kyrkoråds eller skolråds beslut anförda
besvär, hvilka enligt särskilda författningar skola hos domkapitel fullföljas
;

f) besvär i andra mål, hvilka af Konungen varda till domkapitlet
hänvisade;

att, der gällande lag dertill föranleder, besluta, att prest skall afhålla
sig från embetets utöfning; samt

att till verkställighet befordra laga kraft egande utslag, hvarigenom
prest blifvit dömd till varning, mistning af embetet på viss tid eller
afsättning.

7 §•

Biskop med biträde af stiftssekreterare eger att behandla och
afgöra de mål och ärenden, hvilka närmare bestämmas i den särskilda
instruktion för stiftsstyrelse, som Konungen utfärdar.

: '' • V-.f '' 4 j ;: [ t; v*''• ,• , • ■ ) . ■ ; • i •'' '' ■ , ■ ; f •/ -it . ,''r. * ’ • * ;• J

8 .§■

I Stockholms stad skall finnas ett konsistorium, under hvilket
samtliga församlingarna i staden, med undantag af hof- och garnisonsförsamlingarna,
lyda. Detta konsistorium, hvari erkebiskopen, när han
är tillstädes, förer ordet, består i öfrigt af fem ledamöter, nemligen
pastor primarius, såsom ordinarie ordförande, kyrkoherden i Klara församling,
såsom vice ordförande, en af Konungen utnämnd konsistoriisekreterare
samt två af Konungen för fem år i sänder förordnade
ledamöter. Af dessa två ledamöter skall den ene vara en till ordinarie
tjenst i någon af de under konsistorium lydande församlingar befordrad
prestman och den andre en vid allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium
i hufvudstaden fast anstäld lärare eller ock, der förhållandena
dertill föranleda, en lekman, hvilken icke innehar sådan
läraretjenst, som nyss är sagd.

9 §•

1 mom. År erkebiskopsembetet ledigt eller är erkebiskopen icke

i konsistorium tillstädes, må ej förslag upprättas till besättande af de

ledamotsplatser, hvilka för viss tid innehafvas, eller af konsistoriisekreteraretjensten.

2 mom. I öfrigt gälle om förslagens upprättande, om förordnande
af adpingerad ledamot eller af konsistoriisekreterare samt om kompetensvilkor
och förord för sökande till konsistoriisekreteraretjenst

hvad i 2 § 2 mom., 3 § samt 4 § 2 mom. i dessa hänseenden är om
ledamot i domkapitel och om stiftssekreterare stadgadt.

10 §.

Om sammansättningen af hofkonsistorium förordnar Konungen.
Detta konsistorium skall hvad angår hoflförsamlingen och garnisonsförsamlingarne
i Stockholm fullgöra hvad beträffande öfriga församlingar
i denna stad åligger Stockholms stads konsistorium.

11 §•

Domkapitel sammanträder så ofta ärendena det fordra och minst
en gång i månaden.

12 §.

Ej må domkapitel besluta, der ej tre ledamöter äro tillstädes och
om slutet ense. Vid bedömande af aflagdt prof, upprättande af förslag
till och besättande af embete eller tjenst samt i mål om förbrytelse af
prest må fyra ledamöter utgöra domfört antal, der tre af dem äro om
slutet ense.

13 §.

Hvad i allmän lag eller författning sägs om jäf mot domare gälle
äfven beträffande ledamot i domkapitel.

14 §.

Inträffar jäf eller förfall för så många ledamöter i domkapitel, att
dét förty ej är domfört, eller äro såväl biskop som vice ordförande
för längre tid än två månader hindrade att i domkapitlet fora ordet,

eller är biskops- eller domprostembete ledigt, då skall förhållandet
anmälas hos Konungen, som förordnar tillfällig ledamot eller vice
ordförande.

Vid inträffadt förfall för biskop och vice ordförande under tid ej
öfverstigande två månader föres ordet i domkapitlet af den utaf
Konungen förordnade presterlige ledamoten.

Finnes eljest nödigt, att i stället för ledamot, som fått förfall,
annan varder förordnad, då må domkapitlet, der minst tre ledamöter
äro tillstädes, till adjungerad ledamot eller till stiftssekreterare för
högst två månader förordna behörig person, men göre, då fråga är
om förordnande för längre tid, hemställan derom hos Konungen.

15 §.

Den, som första gången tager säte i domkapitel, aflägge den ed,
som för ordförande eller ledamot i domkapitel är föreskrifven.

■ I . .. d ; . < :|! i. - ‘.i;.-'' ■

IG §.

1 mom. I domkapitel förekommande mål och ärenden skola föredragas
af ordföranden, der han icke i särskilda fall finner godt att
öfverlemna föredragningen åt stiftssekreteraren.

2 mom. Skall omröstning sko, säge stiftssekreteraren först sin
mening, derefter den, som ytterst sitter, och sedan öfrige ledamöter
hvar efter annan i den ordning, hvari de i domkapitlet sitta.

17 §•

Åtal mot prest för förbrytelse, hvarom domkapitel skall döma,
upptages af det domkapitel, hvarunder han lyder.

Svensk prest., som utom riket
under domkapitlet i Upsala, der ej
är särskildt stadgadt.

i kyrkans tjenst användes, lyder
annorlunda i fråga om krigsprest

18 §.

Rätt att vid domkapitel mot prest anhängiggöra talan å af honom
begången förbrytelse tillkommer målsegande äfvensom prosten i det
kontrakt, inom hvilket presten är anstäld.

19 §.

1 mom. Nedlägges hos domkapitel anhängiggjord talan, hvarom
i 18 § sägs, eller är angifvelse om förbrytelse af prest hos domkapitel
gjord af den, som sjelf ej vill eller eger att å förbrytelsen
tala, eller väckes fråga inom domkapitel om beifrande af sådan förbrytelse;
då må domkapitlet, der så skäligt pröfvas, antingen utan
att lita allmän åklagare till ransaka och döma i målet eller ock hos
Konungens befallningshafvande begära förordnande för allmän åklagare
att, om han dertill finner skäl, inför domkapitlet föra talan i
målet.

2 mom. Har domkapitlet dömt i målet, utan att målsegande,
vederbörande kontraktsprost eller allmän åklagare deri fört talan, och
har uppå förd klagan domkapitlets utslag blifvit. af högre rätt ändradt
eller upphäfdt, må domkapitlet, om så pröfvas skäligt, hos justitiekansleren
göra hemställan om förordnande för allmän åklagare att fullfölja
målet hos Konungen.

20 §.

1 mom. I mål, som det enligt 6 § tillkommer domkapitel att
pröfva och afdöma, eger domkapitlet eller, mellan dess sammanträden,
biskopen att, om så nödigt anses, öfver inkomna besvär, klagomål
eller angifvelse infordra vederbörandes förklaring med föreläggande af
viss tid för förklaringens afgifvande vid förlust af rättighet att varda
vidare börd i målet.

2 mom. Vet man ej hvar den vistas, som skall förklara sig, varde
i allmänna tidningarne tre gånger kungjordt att besvär, klagomål eller
angifvelse inkommit till domkapitlet och att skriftlig förklaring bör vid
det i 1 mom. stadgade äfventyr hos domkapitlet afgifvas inom nittio
dagar efter det kungörelsen tredje gången infördes.

3 mom. I kungörelse, hvarom i näst föregående mom. sägs, skall
hufvudsakliga innehållet af besvär, klagomal eller angifvelse i korthet
intagas.

21 §.

1 mom. Domkapitel eger att, der så finnes lämpligt, uppdraga
åt vederbörande kontraktsprost att, när fråga är om förbrytelse af
prest, företaga undersökning; skolande presten till den undersökning
bevisligen kallas.

2 mom. Finner domkapitlet målets beskaffenhet kräfva att presten
muntligen höres inför domkapitlet, vare lian pligtig att efter kallelse
derstädes infinna sig. Uteblifver lian utan laga förfall, lite domkapitlet
Konungens befallningshafvande till för lians inställande.

Till förhör, hvarom nu är sagdt, varde jemväl motpart kallad.

22 §.

Biskop eller domkapitel eger, om förklarande parts skriftliga svar
dertill föranleder, låta motparten, innan målet afgöres, få förklaringen
med påminnelser bemöta inom förelagd viss tid.

23 §.

Har prest blifvit af verldslig rätt dömd till straff för förbrytelse,
skall det domkapitel, hvarunder han lyder, pröfva, huruvida hans presterliga
anseende genom den förbrytelse fläckats eller spillts, och för
sådant ändamål, der omständigheterna det påkalla, taga kännedom om
ransakningshandlingarna samt, innan den sakfälde må dömas till ytterligare
ansvar, lemna honom tillfälle att afgifva förklaring.

24 §.

Erfordras i mål, som hos domkapitel är anhängiggjordt, vittnesförhör,
eger domkapitlet att sjelft höra vittnen eller ock förordna om
anställande af vittnesförhör vid den underrätt, der domkapitlet finner
det lämpligen kunna ske.

25 §.

Hvad i lag är stadgadt rörande offentlighet vid allmän underrätt
gälle äfven för domkapitel, när vittnesförhör eller annat muntligt förhör
eger rum.

20 §.

Om vittnesersättning och annan rättegångskostnad, efter hvad i
allmän lag sägs, må domkapitel döma.

27 §.

Ej må domkapitel döma om skadestånd eller upprättelse, ej heller
om missfirmelse under rättegången.

Finner domkapitlet missfirmelse hafva skett i eller för någons embete
eller tjenst, ankomme på domkapitlet att derom hos Konungens
befallningshafvande göra anmälan för förbrytelsens åtalande af allmän
åklagare.

28 §.

• i T {• »ö '' ]‘ \. ■ '''' '''' .-i C'' • < .* ‘'' i->‘-: i • U i

I mål, som angår af prest begången förbrytelse, hvarom domkapitel
skall döma, eller som genom besvär dragits under domkapitels pröfning,
skall meddelas utslag, öfriga mål och ärenden, ehvad de tillhöra
biskops eller domkapitels handläggning, skola afgöras genom beslut.

29 §.

1 mom. Domkapitels utslag, som ej muntligen afkunnas, varde
meddeladt å dag, som genom anslag sist dagen förut blifvit tillkännagifven;
och skall utslaget å den dag, hvarå det ställes, i utskrift vara
att tillgå.

2 mom. Beslut med anledning af invändningar och påståenden,
som på frågodag äro framstälda och påkalla domkapitlets åtgärd före
valdagen, så ock beslut om förslag, utnämning eller kallelse till tjenst
skola kungöras genom anslag samma dag, de fattats. Lag samma vare
om föreläggande af tid för afgifvande af påminnelser vid inkommen
förklaring.

3 mom. Öfriga af domkapitel eller biskop gifna utslag och beslut
skola erhålla den dagens datum, då utslaget afkunnats eller beslutet
fattats.

30 §.

1 mom. Vill man söka ändring i domkapitels utslag i mål, som
angår förbrytelse begången af prest, göre det hos hofrätt.

2 inom. Besvär öfver domkapitels utslag i frågor om orätt förvaltning
af eller bristande redovisning för kyrkors och fromma stiftelsers
med flere dylika medel skola, enligt hvad derom särskildt är stadgadt,
i kammarrätten anföras.

3 mom. I domkapitels utslag eller beslut i öfriga mål, så ock
i beslut fattadt af biskop, må ändring sökas hos Konungen.

31 §.

Om tid och ordning för fullföljd i hofrätt af mål rörande förbrytelse
af prest gälle hvad i allmänhet för brottmål är stadgadt.

32 §.

1 mom. Besvär, hvilka hos Konungen fullföljas, skola vid talans
förlust inlenmas inom den för underdåniga besvärs anförande i mål, som
handläggas af förvaltande myndigheter och embetsverk, stadgade tid,
räknad i mål, hvari utslag meddelas efter anslag, från den dag, å
hvilken utslaget är stridt, i mål och ärenden, deri beslutet kungöres
genom anslag, från anslagsdagen samt i andra mål och ärenden från
dagen för delfående! af det beslut, som öfverklagas.

2 mom. Besvären skola ingifvas till ecklesiastikdepartementet;
dock att, der klagan föres öfver beslut, som genom anslag kungöres,
till Konungen stälda besvär skola till domkapitlet ingifvas. Domkapitlet
eller biskopen åligger i ty fall att, med föreläggande af viss tid och
äfventyr, om den tid försittes, att icke vidare varda hörd i målet,

öfver besvären infordra vederbörandes underdåniga förklaring. Sedan
förklaring inkommit eller den dertill förelagda tid tilländalupit utan
att förklaring blifvit afgifven, har domkapitlet att ofördröjligen insända
besvärshandlingarne till ecklesiastikdepartementet och dervid bifoga
eget underdånigt utlåtande.

33 §.

Stiftsstyrelses beslut, som innefattar anvisande af tjenstgöring,
lände till efterrättelse, ändå att besvär mot beslutet anföras.

34 §.

För rättegång i domkapitel gälle allmän rättegångsordning, der
icke denna lag annorlunda föreskrifver.

35 §.

Stiftssekreterare är ansvarig för expeditionen vid stiftsstyrelsen;
egande domkapitel i mån af behof antaga derutöfver för expeditionen
erforderligt biträde.

36 §.

Åtal mot stiftssekreterare eller annan ledamot af domkapitel, hvilken
ej är prest, för förbrytelse, som han i denna sin egenskap begår,
skall af hofrätt omedelbart upptagas, der ej målet, efter ty särskildt är
stadgadt, hörer under kammarrätten.

37 §.

Stockholms städs konsistorium har att hvad angår de under konsistorium
lydande församlingar behandla och afgöra mål och ärenden

af beskaffenhet att enligt denna lag böra handläggas antingen af domkapitel
eller af biskop med biträde af stiftssekreterare; och galle för
konsistorium i tillämpliga delar hvad här ofvanom domkapitel stadgas;
dock att konsistorium ej eger att anställa prestexamen eller andra dermed
jemförliga prof eller att kalla någon till prestembetet.

öfvergående stadganden.

1. Ifall konsistoriinotarietjenst är eller, innan denna lag träder i
kraft, varder ledig, skola de i lagen gifna föreskrifter angående tillsättning
af stifts- och konsistoriisekreterares befattning vinna tillämpning.
Der ledighet, som nyss är sagd, vid lagens trädande i kraft icke förefinnes,
eger, uppå framställning af vederbörande domkapitel eller konsistorium,
Konungen att förordna, huru med stifts- eller konsistoriisekreterarebefattning
och dermed förenade göromål skall förhållas, intill dess
konsistoriinotarietjensten varder ledig.

2. Förslag till besättande första gången af de ledamotsbefattningar,
hvilka omförmälas i 1 § 2 mom., 2 § 1 mom. och 8 §, skola
upprättas och till Konungen insändas före den 1 december 18 . .

Denna lag träder i kraft den 1 januari 18 . .; dock skola mål
och ärenden, hvilka vid nämnda tid äro hos domkapitel anhängiga, behandlas
efter äldre lag.

(

Förslag

till

e,At''r>U‘.h''{ ; ‘ ^Uwåliit

Instruktion för stiftsstyrelse.

De mål och ärenden, hvilka biskop med biträde af stiftssekreterare
har att handlägga, äro följande:

1) klagan öfver prests förfarande vid enskild själavård, der ej
fråga är om embetsbrott;

2) frågor:

a) som, utan att afse embetsbrott eller vara genom besvär väckta,
uppstå om presterskapets embetsförvaltning i hvad den rörer, bland
annat, enskild själavård, religionsundervisning, sakramentens förvaltning,
andra kyrkliga förrättningar, predikosättet, kyrkoböckers förande,
utfärdande af embetsbevis, meddelande af uppgifter till rikets officiella
statistik samt vård och förvarande af författningar, kungörelser och
andra handlingar;

b) om fördelning af tjenstgöringen mellan prester inom samma
pastorat;

c) om beviljande af tjenstledighet och anvisande af tjenstgöring
åt prest inom stiftet, der å tider mellan domkapitlets sammanträden
sådan åtgärd erfordras; skolande ärendet hos domkapitlet vid dess nästa
sammanträde anmälas;

d) om meddelande af betyg öfver prests tjenstgöring och lefverne;

e) om inventering mellan af- och tillträdare af presterlig tjenst
eller af stiftssekreterarebefattning;

/) om utfärdande af bestämmelser angående kyrkobetjentes tjensteåligganden; g)

om fastställande af öfverenskommelse mellan församling och
kyrkoherde angående tid för hållande af gudstjenst äfvensom angående
tillfällig gudstjenstlokal;

h) om beredande af religions- och sedlighetsvård åt den vid större
arbetsföretag anstälda personal;

i) om vidtagande af åtgärd med anledning af hållna visitationer
inom stiftet;

k) om den ekonomiska förvaltningen af presterlig lägenhet under
tid, för hvilken afkomsten deraf tillfaller allmän kassa; samt

l) om ekonomiska besigtningar och laga syner å ecklesiastika boställen
och lägenheter samt vidtagande af åtgärd, som deraf föranledes;

3) ärenden af ekonomisk och administrativ natur, hvilka redan nu
tillhöra biskops och Konungens befallningshafvandes gemensamma behandling
eller hittills enligt särskilda författningar tillkommit domkapitel
att gemensamt med Konungens befallningshafvande handlägga,
såsom ärenden angående:

oregelbundenheter i den ecklesiastika indelningen,
utarrendering och förvaltning af de till presterskapets aflöning
anslagna stom-, annex-, men säl- och öfriga hemman, löningsjordar och
lägenheter äfvensom af kyrkojordar och enkesäten,

fastställande af förslag till afgäld från vissa hemman och lägenheter
till presterskapets löneregleringsfond,

hushållning med de ecklesiastika boställsskogarne samt disposition
af medel, som inflyta för derifrån försålda skogsalster m. m.,

frihetsår för odling af oländig mark å ecklesiastika boställen,

tillstånd till vattenafledning å och jordafsöndring från sådana boställen,
tillsyn öfver fullgörandet af skyldigheter med anledning af laga
skifte, som öfvergått dylikt boställe,

värdering af jord eller hemman, afsedt att utgöra vederlag för jord
eller lägenhet, som blifvit från ecklesiastikt boställe afsöndrad eller bortbytt,
ny kyrkobyggnad, tillbyggnad till eller förändring eller inredning
af kyrka samt kyrkors sammanbyggnad,

fastställande af ritning till begrafningsplats, samt
tillsyn öfver efterlefnad af föreskrifter angående kyrkliga fornlemningar
och angående enskilda grafvar i kyrka eller å begrafningsplats;

4) frågor:

a) om afgifvande af yttrande rörande dispens från åldersvilkor
m. m., samt rörande nådår, kollektör, patrönatsrätt och lönetillskott
från presterskapets löneregleringsfond;

b) om förordnande, på vederbörandes anmälan, af ombud att närvara
vid handläggning af de prester, kyrkor eller ecklesiastika hemman
och lägenheter, rörande mål och ärenden, hvilka jemlikt särskilda författningar
böra i närvaro af kon sisto riiombud handläggas;

c) om infordrande af förklaring, yttrande eller annan handling,
der biskopen anser sådant nödigt för måls eller ärendes beredning;
samt

d) om afgifvande af yttrande eller vidtagande af annan hufvudsaklig
åtgärd, hvarom vederbörlig myndighet hos biskopen gör framställning;
samt slutligen

5) alla sådana ärenden, hvilka domkapitel för närvarande jemlikt
utfärdad författning eller annan af Konungen meddelad allmän föreskrift
har att handlägga, men hvilka i lagen om stiftsstyrelse och denna
instruktion icke finnas upptagna såsom fortfarande tillhörande domkapitels
behandling.

§ 2.

1. Hvad biskop åligger att ensam handhafva samt hvilka mål och
ärenden tillhöra domkapitels handläggning, derom är stadgadt i lagen
om stiftsstyrelse.

2. Om biskops och domkapitels befattning med folkundervisningen
är särskildt stadgadt.

§ 3.

Domkapitel har derjemte att på annan myndighets anmodan afgifva
yttrande eller vidtaga annan hufvudsaklig åtgärd, som den myndighet
är befogad att påkalla.

§ 4.

Uppstår hos stiftsstyrelse fråga huruvida ärende bör af domkapitlet
eller af biskopen med biträde af stiftssekreteraren handläggas, ege
domkapitlet att den fråga afgöra.

§ 5.

Biskopen eller den i hans ställe är ordförande sammankallar domkapitlet
och bestämmer tid för dess sammanträde.

§ 6.

1. Vid domkapitels sammanträde skall föras protokoll, som utvisar
hvilka uti domkapitlet sitta, och hvari antecknas alla förekommande
mål och ärenden efter den ordning, i hvilken de föredragas; skolande
jemväl upptagas hvad parter, vittnen eller andra, som inför
domkapitlet kommit tillstädes, muntligen eller skriftligen anföra till

protokollet, så ock omröstning, der sådan förekommer, samt skiljaktig
mening, som ordförande eller ledamot vill hafva antecknad. Likaledes
skall i protokollet vid hvarje ärende införas det beslut, domkapitlet
fattat, men vid '' mål, deri utslag utfärdas, hänvisning lemnas
till det särskildt affattade utslaget.

2. Har i ärende, som af stiftssekreteraren föredrages inför
biskopen, föredragandens uttalade mening icke blifvit af biskopen godkänd,
ege föredraganden att i protokoll öfver ärendet anteckna sin
mening. Der sådan anteckning icke skett, anses den föredragande
hafva instämt i biskopens beslut och är jemte biskopen ansvarig derför.

I hvad mån protokoll öfver andra inför biskopen föredragna ärenden
skall föras, bestämmer biskopen.

. * ’ • ''IjL-iDi! ’•''!-(• ’ 17fi?'' ‘'' ‘i: ■-''> • D ''•

§ 7.

Då part skall förklara sig öfver besvär, klagomål eller angifvelse,
må biskopen eller domkapitlet genom vederbörande kontraktsprost eller
kyrkoherde eller ock genom Konungens befallningshafvande delgifva
parten föreskrift och föreläggande, hvarom i lagen om stiftsstyrelse sägs.

<IJ v; / i '' ‘ ;ii •• V/i Si ! "''f '' f '' ! O ij ■ >1*0

§ 8-

1. För kontroll öfver förvaltningen af de under domkapitels
omedelbara vård och inseende strida kassor skall af domkapitlet eller,
på dess uppdrag, af minst två ledamöter, så ofta sådant finnes nödigt
och åtminstone två gånger om året, förrättas inventering af säkerhetshandlingar
och kontanta tillgångar.

2. Säkerhetshandlingama skola förvaras i kassaskåp under två olika
lås med särskild nyckel till hvartdera. Af dessa nycklar innehar stiftssekreteraren
den ena och eu af domkapitlet utsedd ledamot den andra,

. . * iiVMhmiu

'' i) >1

§ 9.

När domkapitel har att afgifva underdånigt utlåtande eller att på
Konungens befallning vidtaga annan hufvudsaklig åtgärd, höra domkapitlets
samtlig^ ledamöter deri deltaga, så vidt det kan ske utan
dröjsmål med ärendets behandling.

«'' ■ i-''!,.! : o t ‘0; , ,-g. i .<

§ 10. •>? -

H :1; •; »* T- • •> ;'' '') i.ltc • [ ■ • | > .r i; ■, j . jf r . .

Har vid upprättande af förslag till tjenst eller annan befattning
eller vid afgifvande af utlåtande till Konungen eller till embetsmyndigbet,
till protokollet yttrats särskild mening, bör utdrag af protokollet
i denna del åtfölja den till Konungen eller embetsmyndigheten afgående
expedition.

* § 11.

''!•>)!■> '' ■ ■ - "ii: ■ oi''i: Vi. ■ j, -o •: ; = -•,>i . f U;.

Protokoll, som i domkapitel föres, samt utslag, bref och annan
expedition, som skall utfärdas i domkapitlets namn, skola antingen
genast eller vid domkapitlets nästa sammanträde justeras. Dock kan
domkapitlet i särskilda fall uppdraga åt två eller flere af sina ledamöter
att jemte ordföranden verkställa justeringen.

;do io b. !. .in "O b > ''i: i i / ty, •. ; . P.

; ’ § 12-

1. Underdånigt utlåtande, som domkapitel afgifver, underskrifves
af de ledamöter, bvilka i beslutet derom deltagit, så framt icke expeditionen
derigenom fördröjes. Utslag, bref eller annan från domkapitel
utgående expedition, med undantag af protokollsutdrag, underskrifves
på domkapitlets vägnar af biskopen eller den i hans ställe för ordet i
domkapitlet och kontrasigneras af stiftssekreteraren.

2. Utgående expedition i ärende, som handlägges af biskopen med
biträde af stiftssekreteraren, underskrifves af biskopen med stiftssekreterarens
kontrasignation.

§ 13.

Biskopen bör tillse, att en hvar af domkapitlets ledamöter och
tjenstemän med nit och drift fullgör sina åligganden, så att alla ärenden
behörigen och sä skyndsamt som möjligt afg''öras och expedieras.

Il'': .ii § 14.

:!<; • i r ii i.U i • ivi

År stiftssekreteraretjenst ledig, kungöre domkapitjpt det i allmänna
tidningarne och ipedelst anslag, med föreläggande af 56 dagars ansökningstid,
räknad från den dag, då ledigheten ip träffade. Efter den
tids utgång har domkapitlet att upprätta och ti)l Konupgen insända förslag
till den lediga tjensteps besättande.

..... ... a • ... , n , , \ .i

''IM- '' ’ >" ''U : ■ ''■ ■ : -• . n ;,ii !<>■

.k’ /outiiftil • !»r.r:nijrr-jf!ii8 »fiui-ocl , hjul* ron i nr- •■«•. i

• i---’ . i . • . », ,, ,, •

t ... § 15.

,!■ .. . ro -io : ."Wt*-..-. . . s V Mi. -■

Sökande till stiftssekreteraretjenst skall vid ansökningen foga antingen
till vederhäftigheten styrkt borgen för ett belopp af 2,250 kronor
af de medel, honom i egenskap af uppbördsman kunna varda i
och för tjensten ombetrodda, eller ock sådan skriftlig försäkran, som
omförmäles i kungörelsen angående förändrade föreskrifter rörande
uppbördsborgen den 5 mars 1886.

§ 16.

Stiftssekreterare är, utöfver hvad lagen om stiftsstyrelse och här
ofvan meddelade föreskrifter honom ålägga, skyldig:

att biträda med beredning af de vid stiftsstyrelsen förekommande
mål och ärenden;

att föra protokoll inför domkapitlet och biskopen samt ansvara
för protokollets riktighet;

att uppsätta koncept till stiftsstyrelsens expeditioner och ombesörja
deras renskrifning, kollationering och undertecknande;

att föranstalta om anslag och annat kungörande samt expeditioners
afsändande eller utlemnande;

att mottaga de till stiftsstyrelsen inkommande handlingar och derå
teckna dagen, då de inkommo;

att öfver inkomna mål och ärenden föra diarium och deruti i
korthet göra anteckning om vidtagna åtgärder och dagen derför;

att enligt domkapitlets närmare föreskrift låta sammanföra, registrera
och inbinda stiftsstyrelsens utslag och andra handlingar samt
ansvara för ordnandet och vården af stiftsstyrelsens arkiv;

att på begäran af parter eller andra vederbörande meddela upplysningar
om det skick, hvari mål befinnes, samt utfärda diariibevis,
protokollsutdrag och afskrifter;

att vara domkapitlets uppbördsman och ansvara för den uppbörd,
vård och redovisning, honom i sådan egenskap äro anförtrodda;

att under domkapitlets inseende och efter dess föreskrifter förvalta
de under domkapitlets omedelbara vård stälda kassor, så ock
mottaga och qvittera inflytande medel, indrifva fordringar, efter domkapitlets
beslut verkställa utbetalningar, bokföra in- och utgående medel
samt författa och till vederbörlig granskning aflemna år sräkenskap en;
samt

att tillse, det de vid stiftsstyrelsen anstälde öfrige tjenstemän
äfvensom vaktbetjente behörigen fullgöra sina skyldigheter.

Till biträde vid göromålen inom stiftsstyrelsens expedition eger
domkapitel att utse en amanuens, så ock att i mån af behof antaga
extra ordinarie tjenstemän.

§ 18-

Amanuensbefattning kungöres till ansökning ledig på sätt i § 14
sägs med föreläggande af 30 dagars ansökningstid, räknad från den dag,
beslut om kungörandet fattades. ■, Av

§ 19-

’f‘ ■ '' -u. ..-ti ätno -.,t‘ynr> l1 da ,''Fry;

Amanuens biträder vid målens och ärendenas beredning, så ock

med uppsättning, utskrift, kollationering och afsändande af expeditioner
äfvensom diariiföring samt deltager i öfrigt i förefallande göromål efter
vederbörande förmäns föreskrifter.

Af de stiftssekreteraren åliggande, i § 16 särskild! uppräknade
göromål eger domkapitlet, efter ty omständigheterna kräfva, att uppdraga
ett eller flere åt amanuensen att på eget ansvar bestrida.

§ 20.

Domkapitel eger att till tjenstgöring vid stiftsstyrelsen antaga nödig
vaktbetjening.

§ 21.

Domkapitel läte å sin anslagstafla kungöra å hvilken tid hvarje
söckendag stiftssekreteraren eller den hans tjenst förrättar skall vara å
expeditionsrummet. för allmänheten tillgänglig.

§ 22.

Der domkyrka eller annan kyrka hittills bekostat stiftsstyrelsens
lokal med hvad dertill bore*, skall den kostnad fortfarande af kyrkans
medel bestridas.

§ 23.

1. Stiftssekreterare eger att under en och en half månad hvarje
år åtnjuta semester, der det kan ske utan hinder för göromålens behöriga
gång.

Annan tjenstledighet må af domkapitel beviljas stiftssekreterare
för högst två månader. Erfordras längre tids tjenstledighet än nu är
sagdt, skall ansökning derom göras hos Konungen. Vikarie förordnas
för tid icke Öfverstigande två månader af domkapitlet och för längre
tid af Konungen.

2. Åt amanuens och extra ordinarie tjensteman eger domkapitel
att bevilja frihet från tjenstgöring för så lång tid, som finnes lämpligt;
och må domkapitlet, förordna vikarie ätt under amanuensens tjenstledighet
bestrida hans befattning.

3. Om vaktbetjents ledighet under längre eller kortare tid och
om tjenstens uppehållande derunder eger domkapitel att efter omständigheterna
förordna.

§24. ■ t •''!

1. Gör amanuens sig skyldig till fel eller försummelse i tjensten,
eger domkapitlet att, efter omständigheterna antingen varna den felaktige
eller ock afstånga honom från tjenst och lön för en tid af högst
tre månader. Har den felande icke låtit sig deraf rätta, eller befinnes
felet vara af svårare art, förordne domkapitlet om åtals anställande
mot honom inför vederbörande underrätt; egande emellertid domkapitlet

att från tjenstens utöfning skilja eu sådan under tilltal stäld tjensteman,
intill dess öfver honom blifvit dörndt genom laga kraft egande utslag.

2. Extra ordinarie tjensteman, som förhåller sig felaktigt eller
försumligt i sin tjenstgöring och ej låter rätta sig af varning, eller
längre tid än tre månader utan behörigt tillstånd eller anmäldt förfall
uteblifver från tjenstgöring, må af domkapitlet skiljas från sin anställning
vid stiftsstyrelsen.

§ 25.

Beträdes vaktbetjent med opålitlighet, försummelse, olydnad eller
annan förseelse i tjensten, må han af domkapitlet varnas eller på högst
tre månader afstängas från tjenst och lön. Låter han deraf ej rätta
sig, eller begår han fel af svårare beskaffenhet, varde han af domkapitlet
från tjensten skild.

§ 20.

Domkapitels beslut om tjenstemans eller vaktbetjents afstängning
från tjenstgöring under åtalstid går i verkställighet utan hinder af anförda
besvär.

Öfver varning, som meddelats tjensteman eller vaktbetjent, får ej
klagan föras.

I utslag, som domkapitel meddelar, varde tydligen utsatt hvad för
besvärs anförande skall, vid talans förlust, iakttagas. Lag'' samma vare,
der i fråga om beslut, som genom protokollsutdrag eller annorledes
utfärdas, sökande eller part begär besvärshänvisning.

§ 28.

1. För verkställighet af utslag, hvarigenom prest blifvit dömd
till mistning af embetet på viss tid, skall domkapitel utsätta dag, från
hvilken den tid skall räknas.

2. År prest dömd till varning, skall domkapitlet antingen genom
vederbörande kontraktsprost tillställa honom den ådömda varningen,
skriftligen affattad, eller ock, om så finnes lämpligt, kalla presten inför
sig för att meddela honom varningen.

, § 29-

Hvad i denna instruktion stadgas skall i tillämpliga delar gälla
äfven för Stockholms stads konsistorium, konsistoriisekreteraren och
öfrige vid konsistorium anstälde tjenstemän, äfvensom vaktbetjente.

§ 30.

I fråga om af konsistoriernas sammansättning vid bedömande
af prof för läraretjenster vid allmänt läroverk och folkskolelärareseminarium
samt vid tillsättning'' af sådana tjenster, så ock om den
befattning, hvilken tillkommer eforus och konsistorium med allmänna
läroverken samt konsistorium och dess ordförande med folkskolelärareseminarierna
är särskild! stadgadt.

Denna instruktion träder i kraft med början af år

Förslag

till

Förordning angående konsistoriernas befattning
med allmänna läroverk och
folkskolelärareseminarier.

§ i Hvad

enligt gällande författningar om allmänna läroverken och
folkskolelärareseminarierna åligger konsistorierna i stiften skall fullgöras
af vederbörande domkapitel, dock med den förändrade sammansättning
i vissa fall, som här nedan bestämmes.

§ 2.

När konsistorium har att bedöma prof för lärarebefattning vid allmänt
läroverk eller att tillsätta sådan befattning eller att bestämma
de läroämnen, i hvilka blifvande lärare bör undervisa, skola, i stället
för stiftssekreteraren och den i 2 § af lagen om stiftsstyrelse omförmälde
presterlige ledamoten, i konsistoriet såsom ledamöter ingå:

rektorn vid högre allmänna läroverket i stiftsstaden eller, der mer
än ett sådant läroverk finnes, den af rektorerna Konungen dertill förordnar -

samt, utom i det fall hvarom i § 4 sägs, en af Konungen för fem
år i sänder dertill förordnad lektor vid högre allmänt läroverk i
stiftsstaden.

§ 3.

1. År rektor, som enligt § 2 skall i konsistoriet ingå, redan
för viss tid förordnad till ledamot af domkapitlet, förordnar Konungen
annan lärare vid högre allmänt läroverk i stiftsstaden att för berörda
tid vara ledamot af konsistoriet, då detsamma skall vara sammansatt
på det särskilda sätt, som i denna förordning sägs.

2. I det fall, hvarom nästföregående mom. handlar, samt när
den ledamotsplats i konsistoriet, hvilken jemlikt § 2 bör innehafvas af
en lektor, skall besättas, har konsistoriet att dertill upprätta förslag
och å detsamma uppföra tre behörige män.

3. I händelse lektor eller annan lärare, hvarom i denna § sägs,
befordras till sådan rektorsbefattning att han, efter ty § 2 bestämmer,
såsom innehafvare af sistnämnda befattning blifver ledamot af konsistoriet,
förordnar Konungen till ledamot i hans ställe annan behörig
man. Om förslag i ty fall gäller hvad i mom. 2 stadgas.

§ 4.

Afser ärende, hvarom § 2 handlar, lärarebefattning vid högre allmänt
läroverk, hvars rektor icke, enligt hvad ofvan sägs, är ledamot
af konsistoriet, skall vid sådant ärendes behandling rektor vid nämnda
läroverk såsom ledamot ingå i stället för den i § 2 omförmälde lektor.

§ 5.

När konsistoriet har att bedöma prof för lärarebefattning vid folkskolelärareseminarium
eller att tillsätta sådan befattning, skall konsi -

storiet vara sammansatt så som § 2 bestämmer, dock med den förändring
att, i stället för den i samma § omförmälde lektor, rektorn vid det
seminarium,- hvarom fråga är, skall ingå såsom ledamot i konsistoriet,
derest han icke redan är ledamot af domkapitlet.

§ 6.

Anmäler rektor vid läroanstalt, som är belägen utom stiftsstaden,
sig hafva förhinder att deltaga i konsistoriets sammanträde, eger
konsistoriet, der hindret godkännes, att i stället för honom förordna
annan lärare att för tillfället i egenskap af adjungerad ledamot biträda
konsistoriet.

§ 7.

Derest med afseende på lärareprof särskilt sakkunnige blifvit
af konsistoriet tillkallade, skola dessa ega säte och stämma i konsistoriet
icke allenast vid afgifvande af betyg öfver samma prof utan ock
vid tillsättande af den befattning, för hvilken profvet aflagts.

§ 8.

1. Då Stockholms stads konsistorium har att handlägga ärende,
hvarom i § 5 sägs, skall, i stället för konsistoriisekreteraren, rektor
vid folkskolelärareseminarium i Stockholm ingå såsom ledamot af
konsistoriet.

2. År rektor vid nämnda seminarium redan jemlikt. lagen om
stiftsstyrelse förordnad för viss tid till ledamot af konsistoriet, förordnar
Konungen annan lärare vid seminariet eller lärare vid allmänt
läroverk i Stockholm att för berörda tid vara ledamot af konsistoriet,

när ärende af den i mom. 1 omförmälda beskaffenhet förekommer;
gällande om förslag till sådan ledamot hvad i § 3 sägs.

§ 9.

Stiftssekreterare eller konsistoriisekreterare är ansvarig för expeditionen
vid konsistorium; och gäller för öfrigt i tillämpliga delar för
konsistorium hvad om domkapitel är stadgadt.

Denna förordning träder i kraft med början af år

Förslag

kungörelse angående öfversändande till domkapitel
af utslag, hvarigenom verldslig
rätt dömt prest till ansvar.

Härigenom förordnas, att, när verldslig rätt dömt prest till
ansvar för embetsbrott eller annan förbrytelse, ett exemplar af rättens
utslag skall af vederbörande expeditionshafvande ofördröjligen öfversändas
till det domkapitel, hvarunder presten lyder.

Till komitén
remitterade
framställningar.

Motiv.

Till komiténs handläggning hafva genom nådiga brefvet den 21
november 1890 öfverlemnats tre särskilda, af kyrkomötet aflåtna underdåniga
skrifvelser rörande domkapitlens sammansättning och verksamhet
äfvensom en underdånig framställning af teologiska fakulteten vid
universitetet i Upsala om upphäfvande af skyldigheten för bemälda
fakultets professorer att vara medlemmar af Upsala domkapitel.

I den första af kyrkomötets omförmälda skrifvelser, daterad den
30 september 1878, anföres, att inom kyrkomötet väckts fråga om
nödiga åtgärders vidtagande för en så beskaffad förändring i domkapitlens
nuvarande sammansättning, att de för framtiden måtte komma
att bestå af biskop, domprost, der sådan funnes, teologie lektor vid
stiftsstadens elementarläroverk samt två eller, der domprost icke funnes,
tre af Kongl. Maj:t utnämnde och med ett årligt lönetillskott af allmänna
medel hugnade kyrkoherdar i några för ändamålet bestämda,
lämpligt belägna kapitelpastorat. Kyrkomötet — heter det vidare i
denna skrifvelse — hade väl ansett en förändring i nu gällande bestämmelser
om domkapitlens sammansättning vara synnerligen önskvärd
och af behofvet påkallad, men då denna fråga syntes stå i det oskiljaktiga
samband med frågan om ordnandet af domkapitlens verksamhet,
att de lämpligen borde på en gång komma under öfvervägande, samt
ett fullständigt lagförslag förelåge i kap. 26 af kyrkolagskomiténs förslag
till kyrkolag (1873), ansåge sig kyrkomötet endast böra i underdånighet
anhålla, det täcktes Kongl. Maj:t låta, så snart ske kunde,
för ett blifvande kyrkomöte framlägga förslag till författning angående
domkapitlens sammansättning och verksamhet.

Sedan Kongl. Maj:t för 1883 års kyrkomöte framlagt förslag till
lag angående tillsättning af presterliga tjenster, och detta förslag blifvit
af kyrkomötet godkändt, aflät kyrkomötet den 6 oktober sistnämnda
år till Kongl. Maj:t en skrifvelse — den andra af de här ofvan om -

förmälda — deruti kyrkomötet, under erinran att de bestämmelser i
fråga om upprättande af förslag till presterliga tjenster, hvilka innehölles
i nämnda lag, gjorde det synnerligen angeläget att rörande
domkapitlens sammansättning snart erhålla nya föreskrifter, anhöll, det
täcktes Kongl. Maj:t låta, så fort ske kunde, för antagande i vederbörlig
ordning framlägga förslag till författning angående domkapitlens
sammansättning.

Den tredje af kyrkomötets ifrågavarande skrivelser afläts den 8
oktober 1888. Efter en något utförligare motivering förnyade kyrkomötet
här sin förut gjorda anhållan, att Kongl. Maj:t täcktes, så fort
ske kunde, låta för antagande i vederbörlig ordning framlägga förslag
till författning angående domkapitlens sammansättning; och i sammanhang
härmed hemstälde kyrkomötet till Kongl. Maj:ts öfvervägande,
huruvida icke dels antalet medlemmar i domkapitlen skulle kunna sålunda
inskränkas, att kapitlet komme att bestå af, förutom biskopen,
högst fyra ordinarie och ständiga ledamöter, hvarjemte dock i ärenden
af större vigt eller omfattning särskilda till deltagande i sådana ärenden
förordnade ledamöter borde tillkallas, och dels den undantagsställning,
som hittills egt rum med afseende på sammansättningen af domkapitlen
i universitetsstäderna och i Göteborg, kunde upphöra.

Teologiska fakultetens i Upsala ofvannänmda framställning, hvilken,
så vidt komitén har sig bekant, icke finnes i tryck tillgänglig, är såsom
bilaga fogad vid detta betänkande.

Enligt 1686 års kyrkolag och de författningar, som jemte kyrkolagen
innefatta vår nu gällande kyrkorätt, utöfvas kyrkostyrelsen inom
stiften af biskop och domkapitel, med hvilken sistnämnda myndighet
Stockholms stads konsistorium och hofkonsistorium i vissa afseenden
äro likstälda. 1 sjelfva kyrkolagen förekommer icke mågon närmare
bestämmelse om domkapitlens sammansättning: i 24 kap. 5 § heter
det blott, att efter stiften äro stora och embetet svårt, förmedelst de
många ärenden, som dervid förrättas måste, skall biskopen hafva sig
till hjelp konsistoriales, med hvilkas råd han ett och annat å embetets
vägnar skall uträtta. Deremot finnas utförligare föreskrifter härutinnan
i kongl. förordningen huru med rättegång uti domkapitlen skall förhållas
den 11 februari 1687. I 1 § af denna förordning förekomma
följande ännu gällande bestämmelser om domkapitlens sammansättning.

I Upsala domkapitel pi-assiderar erkebiskopen, och hans assessores
äro professores theologiaj.

Domkapitlens

nuvarande

sammansätt ning.

Sammaledes på andra orter, der akademier äro, prsesiderar biskopen,
och professores theologiee äro desslikes hans assessores.

I andra biskopsdömen praesiderar biskopen, och hans ordinarie assessores
äro kyrkoherden uti domkyrkan och lectores, dervid dock måste
aktas, att lektorerna eller rectores schola icke hindras de stunder, som
de böra läsa och undervisa ungdomen. Härjemte tillägges biskoparne
myndighet att, när nödtorften kräfver, kalla flere skicklige män sig till
råd och hjelp.

I hofkonsistorium är öfverhofpredikanten preses och har till bisittare
Konungens hof- och lifgardes samt artilleriets predikanter äfvensom
jemlikt särskild författning pastor vid Skeppsholmsförsamlingen, hvilken
tillika är regementspastor vid flottans station i Stockholm.

I Stockholms stads konsistorium prsesiderar erkebisltopen, när han
är tillstädes, men eljest kyrkoherden i Stora kyrkan, som är ordinarius
preses, hvilkens assessores äro alla pastores uti hufvudkyrkoma i staden
och på malmarne.

På grund af särskilda föreskrifter äro kyrkoherdarne i Kristine
församling och i Tyska församlingen i Göteborg ledamöter i dervarande
domkapitel.

Med stöd af ofvanstående bestämmelser, hvilka så tillämpats, att
innehafvarne af de på senare tid tillkomna lektorsbefattningarne i
naturalhistoria och främmande lefvande språk vid stiftsstädernas läroverk
icke intaga säte i domkapitlet, äro de särskilda domkapitlen, enligt
statskalendern för år 1891, för närvarande sammansatta på följande
sätt: i Upsala af erkebiskop, domprost och fyra andra professorer, i
Linköping af biskop, domprost och sex lektorer, i Skara af biskop,
domprost och sju lektorer, i Strengnäs af biskop, domprost och fyra
lektorer, i Vesterås af biskop, domprost och fem lektorer, i Vexiö af
biskop, domprost och fyra lektorer, i Lund af biskop, domprost och
tre andra professorer, i Göteborg af biskop, domprost, två kyrkoherdar
och sju lektorer, i Kalmar af biskop, domprost och sex lektorer, i
Karlstad af biskop, domprost och fem lektorer, i Hernösand af biskop
och fem lektorer samt i Visby af biskop och fem lektorer. Stockholms
stads konsistorium består af erkebislcopen, pastor primarius och nio
kyrkoherdar, hofkonsistorium af öfverhofpredikanten, två ordinarie hofpredikanter
och tre regementspastorer.

Den organisation af kyrkostyrelsen, som innefattas i ofvan anförda
bestämmelser, må hafva varit lämplig och ändamålsenlig för den tid,
då dessa bestämmelser tillkommo, och ännu en lång tid derefter. Men

förhållandena hafva sedermera utvecklat sig derhän, att organisationen
funnits behäftad med åtskilliga väsentliga olägenheter.

Vid en blick på den redogörelse, som ofvan lemnats för domkapitlens
nuvarande personal, kan man ej undgå att lägga märke till
den betydliga skiljaktigheten i deras sammansättning. Sålunda intaga
domkapitlen i universitetsstäderna en från de öfriga afvikande ställning,
i det att samtliga ledamöter utom ordföranden äro universitetsprofessorer,
i Göteborgs domkapitel sitta, domprosten oräknad, två kyrkoherdar,
i Hernösands och Visby domkapitel saknas domprost, och i
samtliga domkapitlen vexlar antalet lektorer från fyra till sju. Härtill
kommer den alldeles afvikande sammansättningen af Stockholms stads
konsistorium och hofkonsistorium. Detta har ock vid flere tillfällen
påpekats såsom en brist, i sammanhang hvarmed äfven framhållits, att
antalet ledamöter i vissa domkapitel och i Stockholms stads konsistorium
är större än förhållandena kunna anses kräfva.

Vidare har mot den nuvarande organisationen anmärkts, att lektorerna
vid stiftsstadens läroverk numera icke kunna anses vara endast
i sin egenskap af lektorer särskildt lämplige att deltaga i kyrkostyrelsen.

Vid den tid, då denna organisation skapades, voro lektorerna i allmänhet
prester eller sökte befordran på den presterliga banan. Numera är
detta ingalunda förhållandet, Dessa domkapitelsledamöter äro i allmänhet
icke prester och hafva vid sitt inträde i domkapitlet hvarken genom
erfarenhet eller studier någon speciell kännedom om kyrkans angelägenheter.
Äfven om man antager, att lektorerna i allmänhet hysa det
intresse och innehafva de egenskaper, som erfordras för att handlägga
allmänna ärenden af sådan vigt som de, hvilka tillhöra domkapitlen,
har dock erfarenheten visat, att icke sällan domkapitelsgöromålen alltför
mycket inkräkta på lektorernas verksamhet i deras egentliga kall, så
att undervisningen derigenom blir lidande.

I fråga om de olägenheter, som ansetts vara förenade med teologie
professorernas vid universiteten skyldighet att vara domkapitelsledamöter,
vill komitén hänvisa till hvad som anföres i teologiska fakultetens i
Upsala ofvan åberopade skrifvelse.

Slutligen har ock i senare tider framhållits behofvet af juridisk
sakkunskap inom domkapitlen vid handläggning af åtskilliga mål och
ärenden, som falla inom domkapitlens verksamhetsområde.

Med afseende å anmärkta brister i den nuvarande organisationen,
hvilka komitén här ansett sig böra endast i största allmännelighet an- förändrad
tyda, hafva ock åtskilliga förslag till förändrade bestämmelser i detta

kapitlen,

ämne blifvit framstälda. Komitén vill här i korthet redogöra för de
mera betydande förslag härutinnan, som i senare tider framlagts.

Den komité, som år 1828 afgaf förslag till kyrkolag, ansåg domkapitlens
nuvarande sammansättning böra bibehållas; men en ledamot
af komitén, biskopen J. J. Hedrén, var härutinnan af skiljaktig mening
och ansåg, att ledamöterna borde utgöras af kyrkoherdar i stiftet.

Utgående från den af biskop Hedrén uttalade åsigten angående
domkapitlens sammansättning, framhöll den komité, som år 1846 afgaf
förslag till kyrkolag, i motiven till förslaget, att intet presterligt eller
icke presterligt embete funnes, som i och för sig innebure garanti för
de egenskaper, hvilka fordrades af en domkapitelsledamot. Hvarken
egenskapen af lärare vid högsta lärdomsskolan eller de högsta teologiska
studier, hvilka antoges förefinnas hos de teologiska fakulteternas medlemmar,
eller ens de egenskaper, som fordrades för att med välsignelse

utöfva själavård, äfven inom större församlingar, medförde enligt denna
komités tanke en sådan garanti. Denna garanti ansåg sig komitén

deremot hafva funnit i sakkunnige mäns val, en utväg hvartill man

redan tagit sin tillflykt i fråga om förslag till ordförandeplatserna i
domkapitlen, och som syntes lika lämplig vid ledamotsplatsernas besättande.
Enligt komiténs på denna princip grundade förslag skulle
hvarje domkapitel bestå af biskop och fem ledamöter. Valbarhet till
ledamotsplats skulle tillkomma kyrkoherde i stiftet, lektor vid gymnasium
i stiftsstaden och rektor vid der belägen lärdomsskola. En ledamot
skulle alltid vara bosatt i stiftsstaden. Ledamot skulle väljas för fem
år och valrätt tillkomma, likasom vid biskopsval, alla dem, som innehade
fullmakt å ordinarie presterligt embete eller tjenst i stiftet, äfvensom
domkapitlets ledamöter. I Stockholm skulle finnas ett särskilt domkapitel,
bestående af en superintendent såsom ordförande samt fem
ledamöter, af hvilka tre skulle vara kyrkoherdar i församlingar med
egna kyrkor inom staden samt två utsedde bland ordinarie hofpredikanter
och pastorer vid regementen eller'' corpser, förlagda i hufvudstaden.

Mot hvad komitén sålunda föreslagit framstäldes af domkapitlen
åtskilliga betänkligheter. Föreskriften, att samtliga ledamotsplatser i
domkapitlen skulle endast för fem år i sänder besättas, ansågs medföra
fara för bristande enhet i domkapitlens verksamhet, hvadan åtminstone
en eller två ledamotsbefattningar borde fästas vid särskilda embeten i
kyrkans eller skolans tjenst. Vidare anmärktes såsom olämpligt och
med grundsatserna för svensk luthersk kyrkolagstiftning mindre öfverensstämmande,
att en oinskränkt makt inrymdes åt den presterliga
stiftskorporationen till att utse sina egna förmän, hvilka tillika skulle

vara domare öfver presterna inom stiftet. Derjemte framstäldes åtskilliga
detaljanmärkningar, för livilka här ej lärer behöfva redogöras.

Efter den genomgripande förändring af rikets elementarläroverk,
som vidtogs genom kongl. cirkuläret den 6 juli 1849, och då det icke
ansågs behöfligt eller lämpligt, att åt alla lektorer vid de nya läroverken
inrymdes säte och stämma i domkapitel, aflät Kongl. Maj:t den
22 april 1851 till Rikets Ständer en proposition angående domkapitlens
organisation och arbetssätt, hufvudsakligen bygd på de grunder, att
domkapitel i stad, der universitet ej funnes, skulle bestå af biskop
som ordförande och fem ledamöter, af livilka domprosten, läraren i
teologi vid läroverket i stiftsstaden och den bland öfrige lärare derstädes,
som längsta tiden innehaft prebendepastorat, skulle vara sjelfskrifne,
och de ledamöter, som derutöfver erfordrades till fyllande af
nyssnämnda antal, förordnas af Konungen bland ordinarie prester i stiftet
eller lärarne vid läroverket i stiftsstaden. Denna proposition blef
likväl icke bifallen af Rikets Ständer, hvilka i skrifvelse den 20 augusti
1851 tillika yttrade, att någon förändring med organisationen af och
rättegången i domkapitlen icke syntes påkallad.

Sedan derefter vid 1856 års riksdag enskild framställning blifvit
gjord om sådan förändring i domkapitlens organisation, att domkapitlet,
i hufvudsaklig enlighet med hvad kyrkolagskomitén år 1846 föreslagit,
skulle, förutom biskopen, bestå af fem valda ledamöter, heslöto
Rikets Ständer, hvilka ansågo, att åtminstone två af ledamotsplatserna
borde såsom hittills bindas vid vissa embeten och att endast på sådant
sätt nödig enhet och konseqvens i domkapitlets åtgärder kunde med
säkerhet bibehållas, för sin del en författning, i hvilken bestämdes, att
bland de fem, hvilka jemte biskopen borde sitta i domkapitlet, domprosten
och teologie lektorn eller, der universitet vore, äldste teologie’
professorn borde vara domkapitlets ledamöter på grund af innehafvande
embeten, samt de öfriga utses genom val bland kyrkoherdar
i stiftet samt rektorer och lektorer vid läroverket i stiftsstaden, i hvilka
val alla ordinarie prester i stiftet och lärare vid stiftets elementarläroverk
skulle ega deltaga. Mot detta förslag gjorde prestoståndet i en
särskild framställning till Kongl. Maj: t åtskilliga erinringar. Äfven
högsta domstolen anmärkte i afgifvet utlåtande, att det föreslagna stadgandet,
enligt hvilket hälften och på vissa ställen två tredjedelar af
domkapitlets ledamöter skulle för viss tid väljas af prester och skollärare,
som i afseende på tjenstefel vore domkapitlets domsrätt underlydande,
icke syntes lämpligt, vidare att de väljande kundo vid sitt
val blifva inskränkte inom alltför trånga gränser, samt att, till följd af

täta ombyten af domkapitlets ledamöter, enhet i dess åtgärder och
beslut kunde komma att saknas. På grund af dessa anmärkningar
fann Kong). Maj:t sig böra vägra sitt bifall till detta förslag.

Af dessa två, på olika tider, dels af Kongl. Maj:t, dels af Rikets
Ständer framstälda förslag hade det ena varit bygdt på grundsatsen af
Konungens förordnande för dem, som i domkapitlet skulle ega säte
och stämma, det andra åter hufvudsakligen utgått från den i 1846 års
kyrkolagsförslag antagna grundsatsen af ledamöternas utseende genom
val. En tredje grund för denna organisation förordades vid riksdagen
1863 i ett af de förslag till förändring af domkapitlens sammansättning,
hvilka vid denna riksdag väcktes och af Rikets Ständer i skrifvelse
den 10 november 1863 till Kongl. Maj:t anmäldes, nemligen bestämmandet
af s. k. kapitelpastorat, som borde sökas med särskilda
vilkor för kompetens och deribland skyldighet för deras innehafvare
att tjenstgöra såsom domkapitelsledamöter, för hvilken tjenstgöring de
tillika borde åtnjuta särskildt arfvode. Enligt detta förslag skulle domkapitlet
bestå af biskop och fyra ledamöter, bland hvilka borde vara
domprosten, der sådan funnes, vidare, vid domkapitlen i Upsala och
Lund, de tre öfrige teologie professorerna samt i öfriga domkapitel
teologie lektorn vid stiftsstadens läroverk, rektorn vid samma läroverk
samt kyrkoherden i det eller de nära stiftsstaden belägna pastorat,
hvilka af Konungen bestämdes. Der åter domprost icke funnes, skulle
i domkapitlet ingå ännu en kyrkoherde i sådant pastorat och, der teologie
lektorn tillika vore rektor, ännu en lektor vid samma läroverk af
Konungen förordnas att såsom ledamot i domkapitlet tjenstgöra. Enligt
ett annat, jemväl af Rikets Ständer i samma skrifvelse hos Kongl.
Maj:t anmäldt förslag, skulle ledamöternas antal, med undantag för de
i universitetsstäderna befintliga domkapitlen, hvilkas sammansättning
borde förblifva oförändrad, vara sex utom biskopen: domprosten äfvensom
lektorn i teologi borde städse vara ledamöter och de öfriga tillsättas
af Kongl. Maj:t bland kyrkans eller skolans tjenstemän, sedan
domkapitlet till Kongl. Maj:t inkommit med underdånigt förslag.

Vid samma riksdag framstäldes jemväl ännu ett förslag, afsedt att
åstadkomma en lättnad i domkapitlets arbetssätt derigenom, att domkapitlet
endast vid behandlingen af vissa vigtigare mål skulle vara förpligtadt
att sammanträda in pleno, hvaremot de enklare och löpande
ärendena skulle besörjas af ordföranden och notarien med biträde af
en eller två ledamöter.

Jemte anmälan af ofvan anförda förslag anhöllo Rikets Ständer i
berörda skrifvelse af den 10 november 1863, att Kongl. Maj:t, efter

ärendete utredning, måtte låta utarbeta och för näst sammanträdande
Rikets Ständer framlägga förslag till en sådan förändring af domkapitlen
i angifna hänseenden, som af de dåvarande omständigheterna
kräfdes.

Med anledning af Rikets Ständers sålunda gjorda framställning utarbetades
inom justitie- och ecklesiastikdepartementen ett förslag till
förordning angående ändring i vissa delar af föreskrifterna angående
domkapitlens sammansättning och arbetssätt. Öfver detta förslag hördes
domkapitlen och högsta domstolen, hvarefter detsamma i omarbetad
form framlades för 1868 års kyrkomöte. De grunder, på hvilka
förslaget är bygdt, angifvas i den nådiga skrifvelsen till kyrkomötet
sålunda:

»Med detta förslag har afsetts, att jemte det lärarnes vid elementarläroverken
biträde vid domkapitelsgöromålen icke i vidsträcktare mån
toges i anspråk än som för läroverksfrågors behandling och lekmannaelementets
representerande inom kyrkostyrelsen är nödvändigt, tillika
genom inrymmande af plats i domkapitlen jemväl åt kyrkoherdar säkerhet
måtte beredas för bevarande hos kyrkostyrelsen af en vidsträcktare
kyrklig erfarenhet; hvarjemte åsyftats att genom dertill lämpade
bestämmelser angående domfört antal ledamöter, genom förändring i
förut gällande föreskrifter angående tiderna för domkapitlets sammanträden
och genom ett förenkladt expeditionssätt, domkapitlen må
sättas i tillfälle att skyndsammare och lättare behandla de löpande
göromålen. Såsom ständiga ledamöter hafva, förutom biskopen, bibehållits
domprosten, der sådan finnes, samt lektorn i teologi vid högre
elementarläroverket i stiftsstaden, hvarjemte den af lektoreme vid detta
läroverk, åt hvilken rektorsembetets bestridande blifvit af Kong!. Maj:t
uppdraget, ansetts böra på grund deraf vara ledamot af kapitlet. I
afseende på den ordning, som vid tillsättandet af öfriga ledamöter bör
följas, har det under ärendets föregående behandling framstälda förslaget,
att egenskapen af presterlig kapitelledamot skulle fästas vid
iunehafvandet af vissa dertill bestämda kyrkoherdebeställningar, i flere
hänseenden synts mindre ändamålsenligt äfvensom, vid saknaden af
tillräckligt antal lämpligt belägna pastorat, som utan intrång i församlingarnes
valrätt kunde för ändamålet användas, knappast verkställbart.
I afseende åter på frågan, huruvida ledamöterna borde antingen utses
genom val eller ock af Kongl. Maj:t förordnas, har Kongl. Maj:t väl funnit
valprincipens oinskränkta användande på domkapitlens sammansättning
vara förenadt med de svårigheter, hvilka blifvit ur synpunkten af domkapitlens
domsrätt anmärkta, men enär det moraliska inflytande, som hos

kyrkostyrelsen är önskvärd!, måste vinna i styrka, der Konungens val
ledes af kännedom om de underlydandes förtroende för den valde, har
hinder icke funnits möta för valgrundsatsens tillämpning i så måtto,
att Kongl. Maj:t utöfvade sin rätt att utnämna ifrågavarande domkapitelsledamöter
inom samma gränser, som äro bestämda för utnämning
af erkebiskop och biskopar, och att sålunda förslag till domkapitelsledamöter
skulle af de underlydande upprättas efter hufvudsakligen
samma grunder, som gälla för biskopsval, samt att liknande bestämmelser
vidtoges för utseende af de lärare, livilka på grund af särskild! förordnande
skulle i domkapitlen ega säte och stämma.»

I skrifvelse den 24 september 1868 anmälde kyrkomötet att mötet
funnit hvad af Kongl. Maj:t blifvit föreslaget ega ett bestämdt företräde
framför det nu bestående, ehuru i afseende på några biomständigheter
anmärkningar framkommit, som kyrkomötet ansett icke kunna lemnas
utan afseende. Efter en redogörelse för dessa anmärkningar — af
hvilka den mest betydande torde vara den, att antalet af domkapitelsledamöter
syntes i de stift, der domprost funnes, vara alltför stort,
hvarför blott en kyrkoherde borde till domkapitelsledamot förordnas —
förklarade kyrkomötet sig godkänna Kongl. Maj:ts förslag med den
ändring, att tre af förslagets paragrafer erhölle i skrifvelsen angifven
lydelse.

Denna kyrkomötets skrifvelse öfverlemnades af Kongl. Maj:t till
den komité, som den 5 januari 1869 tillsattes för att ombesörja eu
revision af 1686 års kyrkolag, hvilken komité den 2 oktober 1873 afgaf
förslag till kyrkolag och kyrkostadga^

I motiven till detta förslag uttalar komitén ett bestämdt ogillande
af den i 1846 års förslag antagna valprincipen. Komitén anför härutinnan
följande: »Att flera eller färre af ledamöterna i ett administrativt
och lagskipande embetsverk efter viss tids tjenstgöring skulle afgå,
och de embetsverket underlydande och dess uppsigt underkastade
embets- och tjenstemännen skulle eg a att periodiskt anställa val för
upprättande af förslag till de sålunda ledigblifvande ledamotsplatserna,
är en ordning, hvars införande på något af statsförvaltningens områden
icke blifvit ifrågastäldt och sannolikt icke heller kommer att ifrågaställas,
och om hvars lämplighet särskild! inom den kyrkliga förvaltningen
komitén icke kunnat öfvertygas. Föredömet af den ordning, som i
afseende på biskopsembetenas tillsättning redan är gällande, kan härvid
så mycket mindre åberopas, som biskop icke väljes för ett visst antal
år i sänder.»

Beträffande domkapitlets sammansättning innehåller 26 kap. i 1873

års kyrkolagsförslag följande bestämmelser. I hvart stift skall ett domkapitel
finnas och bestå af biskopen, som förer ordet, samt nedannämnde
ledamöter, nemligen i Upsala och Lunds stift, domprosten och öfriga
ordinarie teologie professorer vid det i stiftsstaden varande universitet,
samt i de öfriga stiften domprosten, der sådan finnes, lektor i teologi
vid högre elementarläroverket i stiftsstaden samt dessutom två eller,
der domprost icke finnes, tre af Konungen särskildt förordnade män,
som äro kyrkoherdar i stiftet eller ordinarie lärare vid nämnda elementarläroverk;
skolande dock i Göteborgs stift svenska pastorn vid Kristine
eller Tyska församlingen i Göteborg vara ständig ledamot af
domkapitlet och förty endast en ledamot i det domkapitel, på sätt nu
sagdt är, särskildt förordnas (§ 1 mom. 1). Skall ledamot i domkapitel,
enligt hvad ofvan är sagdt, förordnas, skall domkapitlet dertill
föreslå eu behörig och lämplig man (§ 2). I Stockholms stad skall ett
särskildt domkapitel finnas, i livilket erkebiskopen, när han är tillstädes,
men eljest pastor primarius för ordet, och jemte denne sitta kyrkoherdarne
i Klara, Jakobs, Maria Magdalena, Katarina, Ulrika Eleonora,
Hedvig Eleonora och Adolf Fredriks församlingar (§ 6 mom. 1). Hofkonsistorium
nämnes ej i lagförslaget, men i motiven omförmäles, att
detta konsistorium ansetts böra upphöra.

En ledamot af komitén, riksarkivarien J. J. Nordström, afgaf ett
särskildt förslag, deri för tillsättande af ledamöter i domkapitel valprincipen
är antagen.

Vid granskning i högsta domstolen af 1873 års förslag anförde
vid kap. 26 § 1 fem justitieråd bland annat följande:

»Eu lagfaren ledamot i domkapitel har iänge utgjort ett vigtigt
önskningsmål. Då en omgestaltning af domkapitlens sammansättningskall
ske, synes tiden vara inne att härom förordna. Om denne ledamot
tillika blir domkapitlets protokollsförare och kassaförvaltare, torde förändringen
ej komma att medföra nämnvärda kostnader. Af de ledamöter
uti domkapitel, som förslaget upptager, synes lektorn uti teologi vid.
högre elementarläroverket i stiftsstaden höra utgå. Det måste nemligen
anses mindre följdriktigt att, på samma gång man från kyrkolag utsöndrar
alla bestämmelser om elementarläroverk, uti samma lag fastställa,
att eu lärare vid sådant läroverk skall vara sjelfskrifven deltagare uti
den kyrkliga förvaltning, som är åt domkapitel uppdragen. Icke heller
bör svenska pastorn vid Kristine eller Tyska församlingen i Göteborg
upptagas såsom sjelfskrifven ledamot, helst det kan vara ovisst om
någon sådan pastor länge kommer att finnas. — Någon anledning att
behålla den särskilda sammansättningen af domkapitlen uti universi -

Finska

kyrkolagen.

Allmän motivering
till
komiténs förslag
i fråga
om domkapitlens
sammansättning.

tetsstäderna synes ej vara för handen, så mycket mindre som en god
universitetslärare ej nödvändigt är en god domkapitelsledamot och de
mångartade domkapitelsgöromålen, såsom äfven blifvit anmärkt af domkapitlet
just uti en universitetsstad, ofta måste menligt inverka på
universitetslärarens egentliga verksamhet. Naturligtvis kunde i allt fall
till domkapitelsledamot förordnas en eller annan lärare, om de till uppdraget
anses lämplige.»

Beträffande Stockholms stads konsistorium ansågo tre justitieråd,
att detta borde ombildas till ett domkapitel med särskild biskop som
ordförande. Två justitieråd anmärkte endast, att sammansättningen af
Stockholms domkapitel borde ordnas så, att erkebiskopen, när han tillstädes
är, men eljest pastor primarius är ordförande, pastor i Klara
vice ordförande, samt domkapitlet i öfrigt utgöres af en lagfaren samt
fyra andra af Konungen utsedde ledamöter.

Frågan om domkapitlens sammansättning har sedermera, såsom
redan ofvan blifvit anmärkt, förevarit vid kyrkomötena 1878, 1883 och
1888. För de särskilda förslag i ämnet, som vid kyrkomötena framkommit,
torde här icke behöfva närmare redogöras.

Här torde slutligen böra omnämnas, att enligt kyrkolagen för den
evangeliskt lutherska kyrkan i Finland af den 9 december 1868, § 385,
domkapitlen bestå af biskop såsom ordförande, tre teologiskt bildade
ledamöter samt domkapitlets sekreterare. Kyrkoherden i den stad, der
domkapitlet har sitt säte, kallas domprost och är sjelfskrifven ledamot
och vice ordförande i domkapitlet. De öfriga två teologiskt bildade
ledamöterna, hvilka jemte erfarenhet i kyrkliga angelägenheter skola
innehafva grundliga vetenskapliga insigter och presterlig beställning,
väljas för tre år af alla ordinarie prester inom stiftet och dem, som
ordinarie presttjenster i församlingarne inom stiftet på eget ansvar
förvalta. Sekreteraren skall enligt § 389 vara en man med bepröfvad
juridisk bildning och erfarenhet.

Såsom af förestående redogörelse framgår saknas icke olikartade
förslag till ordnande af hithörande frågor, ehuru intet af de i vårt land
framstälda förslagen hittills lyckats vinna det allmännare godkännande,
att det kunnat upphöjas till lag. Komitén har här ofvan i korthet

antydt innebörden af de anmärkningar, som riktats mot domkapitlens
nuvarande organisation, och dessa anmärkningars giltighet torde icke
kunna förnekas. En förändring är följaktligen af behofvet påkallad och
synes så mycket mera önskvärd, som ej mindre lagen angående tillsättning
af presterliga tjenster den 26 oktober 1883 stält ökade kraf på en
sorgfällig pröfning från domkapitlets sida af dertill hörande frågor, än
äfven genom lagen om straff för embetsbrott af prest och om laga
domstol i sådana mål den 8 mars 1889 domkapitlens domsrätt i dessa
vigtiga mål blifvit vidgad i vissa fall.

Enligt samtliga de förslag, hvilka åsyfta en mera genomgripande
förändring af domkapitlens organisation, skulle domkapitlen bestå dels
af ledamöter, hvilkas egenskap af domkapitelsmedlemmar är bunden
vid vissa embetsbefattningar, och dels af ledamöter, med afseende på
hvilka detta icke är förhållandet. En sådan anordning finner komitén
också för sin del lämplig. Komitén föreslår derför, att jemte biskopen,
som är ständig och sjelfskrifven ordförande, jemväl domprosten, der
sådan finnes, skall vara ständig ledamot och vice ordförande. Derjemte
tillkommer enligt komiténs förslag en tredje ledamot, hvars ledamotskap
är bundet vid viss tjenst, nemligen stiftssekreteraren, med afseende å
hvilken komitén längre ned skall yttra sig.

Då ett antal af fem ledamöter i domkapitel torde vara fullt tillräckligt,
återstå således två ledamotsbefattningar, hvilka skola särskildt
tillsättas. För tillsättandet af dessa befattningar erbjuda sig två olika
utvägar, hvilka ock blifvit använda i de förut framstälda förslagen.
De kunna nemligen tillsättas genom val af någon viss, närmare bestämd
valkorporation eller genom Konungens förordnande. Mot valprincipen
hafva enligt komiténs uppfattning framstälts så tungt vägande anmärkningar,
särskildt i de anförda motiven till 1873 års förslag, att komitén
— med jemväl fästadt afseende å den inskränkning i de valbares antal,
som nödvändiggöres genom önskvärdheten deraf, att domkapitelsledamöterna
äro boende i stiftsstaden eller icke synnerligen långt aflägse
derifrån, — funnit sig icke kunna upptaga densamma. Följaktligen
lära innehafvarne af ifrågavarande befattningar böra förordnas af Konungen.
För att emellertid regeringen må erhålla tillförlitlig kännedom
om de för befattningen lämpliga personer, som kunna finnas att anlita,
bör domkapitlet upprätta förslag, hvilket, på sätt i högsta domstolens
yttrande öfver 1873 års kyrkolagsförslag framhållits, bör för hvarje
befattning upptaga tre personer.

Härefter uppstår frågan om de vilkor, som böra uppställas för behörighet
att utses till innehafvare af dessa befattningar. Då här är

fråga om domkapitlets sammansättning såsom kyrklig myndighet, torde
vara uppenbart, att den ena befattningen bör besättas med eu prestman
inom stiftet, och lärer denne, med afseende å hans ställning såsom deltagande
i stiftsstyrelsen, böra vara till ordinarie tjenst i stiftet befordrad.
Denne ledamot, hvilken torde blifva eu tjenstgörande församlingslärare
med pastoral erfarenhet, synes kunna vara domkapitlet till särskild! gagn
vid handläggning af frågor om församlingsvården.

Den andre särskildt förordnade ledamoten har komitén ansett böra
företrädesvis utses bland de vid universitet, allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium
i stiftsstaden fast anstälde lärare. Komitén har
härvid dels afsett att ej alltför oförmedlad! bryta med det nu bestående
och dels tagit hänsyn dertill, att domkapitlet fortfarande, om ock med
en i vissa fall något förändrad sammansättning, komme att handlägga
frågor rörande de allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna.
Denne lärare kan enligt komiténs förslag vara antingen lekman eller
prest; hvadan teologie lektorn icke är utesluten äfven om han är prest,
ehuru komitén icke ansett honom böra företrädesvis ifrågakomma.
Men då det kan inträffa, att inom stiftsstaden icke finnes att tillgå någon
lärare, hvilken är villig att mottaga förordnande som domkapitelsledamot
och innehar sådana egenskaper, som göra honom dertill fullt lämplig,
eller att i staden eller dess närhet finnes någon lekman, hvilken, utan
att vara lärare, genom sina personliga egenskaper är särskildt lämplig
för uppdraget att vara domkapitelsledamot, har komitén velat lemna
möjlighet öppen, att till ledamot må kunna förordnas lekman, hvilken
icke innehar sådan läraretjenst, som ofvan nämnts. Härmed äfvensom
genom en församlingslärares inträde i domkapitlet torde ock en understundom
framstäld önskan om en representant inom stiftsstyrelsen för
stiftets församlingar vara tillgodosedd så mycket som utan rubbning
af den svenska kyrkoförfattningens grunder är möjligt.

Ifrågavarande två ledamotsbefattningar torde böra besättas endast
för viss tid, som komitén ansett kunna, på sätt jemväl i föregående
förslag skett, bestämmas till fem år. Det synes nemligen önskvärdt
dels att ett tilläfventyrs begånget misstag i afseende å personens lämplighet
för befattningen må kunna rättas och dels att en person, för
hvilken befattningen blifvit alltför betungande eller hinderlig, må kunna
efter viss tids förlopp blifva utan särskilda skäl från densamma befriad.

I de stiftsstäder, der domprost icke finnes — för närvarande två:
Hernösand och Visby — måste en särskild vice ordförande förordnas.
För upprättande af förslag till och tillsättande af denna befattning böra
gälla samma bestämmelser som i fråga om de öfriga för viss tid tillsatta

ledamotsplatserna. Dock bör enligt komiténs tanke till vice ordförande
icke kunna förordnas annan än kyrkoherde inom stiftet. I sammanhang
härmed kan komitén icke underlåta att uttala sin öfvertygelse om önskvärdheten
deraf, att domprostbeställningar så snart som möjligt inrättas
i de båda stiftsstäder, der domprost för närvarande ej finnes. Oafsedt,
den större likformighet i stiftsstyrelsernas organisation, som härigenom
skulle vinnas, synes det nemligen komitén föga lämpligt, att en biskop
nödgas att jemte det han handlägger de vigtiga och olikartade göromål,
Indika åligga honom såsom chef för stiftsstyrelsen, tillika vara kyrkoherde
i en större stadsförsamling, hvilkens vård i det närmaste uteslutande
tager pastors tid i anspråk.

Redan i det föregående har erinrats, hurusom i senare tider behofvet
af juridisk sakkunskap inom domkapitlen allt mer och mer framträdt.
Detta har ock, såsom ofvan anförts, blifvit med bestämdhet
framhållet inom högsta domstolen vid granskningen af 1873 års förslag
i ämnet, hvarjemte inom Riksdagens Andra Kammare uttalanden i
denna riktning framkommit vid behandlingen af lagen om straff för
embetsbrott af prest. Ett sätt att tillgodose detta behof vore, att en
lagfaren person förordnades till ledamot åt domkapitlet i samma ordning
som de öfrige särskildt förordnade ledamöterna. En annan utväg
har anvisats af högsta domstolen, då vid granskningen af 1873 års
förslag antyddes, att den lagfarne ledamoten kunde tillika vara domkapitlets
protokollsförare och kassaförvaltare, d. v. s. fullgöra de skyldigheter,
som för närvarande åligga konsistoriinotarien. Komitén, som
anser önskligt, att den juridiskt sakkunnige deltager i domkapitlets
öfverläggningar och beslut, och således icke finner det vara tillfyllest,
att expeditionshafvanden är jurist, ansluter sig för sin del till högsta
domstolens förslag. Skulle den lagfarne ledamoten icke tillika vara
sekreterare, kunde åt honom icke beredas sådan godtgörelse för hans
deltagande i domkapitelsgöromålen, att han deråt kunde egna en hufvudsaklig
del af sin tid, hvilket heller icke blefve behöfligt. Man vore
följaktligen vid valet af denne ledamot uteslutande hänvisad till personer,
boende i stiftsstaden eller i dess närhet, och antagligen skulle
ej sällan svårighet möta att bland dessa personer finna någon för uppdraget
fullt lämplig, hvilken tillika vore villig att mot den jemförelsevis
ringa ersättning, som kunde erbjudas, åtaga sig uppdraget. Härtill
kommer, att de göromål, som måste åläggas domkapitlets främste
tjensteman, äro i mera än ett, afseende så beskaffade, att juridisk bildning
och erfarenhet hos denne tjensteman synas, om ej ovilkorligen
nödiga, dock synnerligen önskvärda. Komitén föreslår derför, att denne

tjensteman under benämningen stiftssekreterare, som synes bättre än
den nuvarande motsvara arten af hans befattning, skall tillika vara
ledamot af domkapitlet och att såsom behörighets vilkor för tjenstens
erhållande uppställes, att han skall ega juridisk bildning och erfarenhet.

Med afseende å den ställning, stiftssekreteraren sålunda kommer
att erhålla, kan antagandet af stiftssekreterare tydligen ej öfverlemnas
åt domkapitlet, utan lärer han böra efter ansökning utnämnas af Konungen
på förslag af domkapitlet. ?''C>''

Hvarje domkapitel skulle sålunda enligt komiténs förslag komma
att bestå af: 1) biskop, 2) domprost eller annan i hans ställe förordnad
vice ordförande, 3) en till ordinarie tjenst inom stiftet befordrad
prestman, 4) en vid universitet, allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium
i stiftsstaden fast anstäld lärare eller ock en lekman, hvilken
icke innehar sådan läraretjenst, samt 5) stiftssekreterare. För de
skiljaktigheter i afseende å sammansättningen af Stockholms stads konsistorium,
hvilka af särskilda förhållanden påkallas, får komitén tillfälle
att redogöra i den speciella motiveringen till de paragrafer i författningsförslagen,
hvilka handla om detta konsistorium.

Åt de domkapitelsledamöter, hvilka af Konungen förordnas för viss
tid, måste beredas godtgörelse af allmänna medel för deras deltagande
i stiftsstyrelsen. Då, såsom komitén här nedan skall närmare visa,
dessa ledamöters befattningar ej kunna blifva särdeles betungande, synes
emellertid godtgörelsen kunna bestämmas till ett jemförelsevis obetydligt
belopp och möjligen kunna utgå endast i form af rese- och traktamentsersättning.
För stiftssekreterarebefattningen erfordras deremot fast
lön, hvilken bör bestämmas till sådant belopp, att fullt duglige och
lämplige sökande till befattningen kunna påräknas.

I sammanhang härmed kan komitén ej underlåta att erinra derom,
att kyrkomötet i underdånig skrifvelse den 25 september 1888 anhållit
om reglering af tjenstemäns och betjentes vid rikets ecklesiastika konsistorier
löne- och pensionsförhållanden; och synes det komitén antagligt,
att en sådan reglering, som uppenbarligen är af verkligt behof
påkallad, skulle, för att blifva tillfredsställande, medföra kostnader,
hvilka säkerligen icke komme att i någon betydligare mån understiga
de kostnader, som kräfvas för genomförande af den nu föreslagna organisationen.

Vid en närmare granskning af de göromål, hvilka för närvarande Fördelning
åligga domkapitlen, finner man snart, att åtskilliga af desamma äro af stiftsstyrelsen
sådan beskaffenhet, att deras handläggning af en kollegial myndighet hörande
icke kan vara erforderlig eller ens lämplig. Komitén har derför sökt 9°rom
finna någon utväg, hvarigenom dels domkapitlen skulle kunna befrias
från handläggning af ärenden utaf sistnämnda beskaffenhet, dels ock
ärendena vinna ett skyndsammare afgörande. En sådan utväg har
komitén trott sig finna deruti, att dylika ärenden öfverlemnas till afgörande
af biskopen med biträde af stiftssekreteraren.

Äfven enligt vår nu gällande kyrkolagstiftning intager biskopen
inom stiftsstyrelsen en annan och mera betydelsefull ställning än såsom
blott ordförande i domkapitlet. Detta är ock i full öfverensstämmelse
med den lutherska kyrkoförfattningens grundsatser, och tillämpningen
af dessa grundsatser har, såsom bekant, i Norge och Danmark
ledt derhän, att den egentliga stiftsstyrelsen der utöfvas af biskopar
utan biträde af några kollegiala myndigheter. Det torde derför icke
kunna anses såsom någon mot vår kyrkas på lutherska principer grundade
författning stridande nyhet, om åtskilliga till stiftsstyrelsen hörande
förvaltningsärenden öfverlemnas till biskopens afgörande under
vissa, derför särskild! stadgade former, hvilka innebära en garanti för
ärendenas grundliga behandling.

För en sådan öfverflyttning af vissa ärenden från domkapitlets till
biskopens handläggning tala för öfrigt alldeles samma skäl, som i senare
tider vid omorganisation af redan befintliga embetsverk och vid
inrättande af nya föranledt, att man alltmera öfvergifvit den kollegiala
formen och tillagt embetsverkets chef ensam beslutanderätt. Dessa
skäl äro tydligen behofvet af ärendenas skyndsammare afgörande och
större enhet i besluten. Vid den beslutande chefens sida bör dock
ställas en jemte honom ansvarig föredragande, hvilken har rätt att till
protokoll uttala sin mening, då denna afviker från den beslutandes.

Komitén har derför ansett, att de till stiftsstyrelsen hörande ärenden,
i hvilka beslutanderätten skulle öfverflyttas från domkapitlet till
biskopen, böra af stiftssekreteraren för biskopen föredragas med rätt
för stiftssekreteraren att, der hans mening afviker från biskopens, till
protokollet anteckna densamma, hvarigenom han ock fritages från ansvar
för beslutet. Denna anordning motsvarar på det närmaste det
förhållande, som inom länsstyrelsen eger rum vid handläggning af
ärenden, hvilka afgöras af landshöfdingen på föredragning af landssekreteraren
eller landskamreraren.

Genom en sådan anordning skulle domkapitlet befrias från ett betydligt
antal ärenden och ej behöfva så ofta sammanträda, hvarigenom,
såsom ofvan antydts, tjenstgöringen såsom ledamot af domkapitlet
skulle blifva mindre betungande, än eljest blefve förhållandet, och kostnaden
för ledamöternas godtgörelse minskas.

Vid angifvandet af ärendenas fördelning mellan domkapitlet och
biskopen har komitén ansett i kyrkolag böra bestämmas endast de
ärenden, hvilka skola af domkapitlet behandlas; hvaremot en uppräkning
af de ärenden, som skulle öfverlemnas till biskopen — hvilken
uppräkning i alla fall knappast kan göras fullt uttömmande — ansetts
böra inflyta i en af Konungen utfärdad instruktion för stiftsstyrelse.
De till domkapitlets befattning hörande ärenden angifvas i 6 § af
komiténs förslag till lag om stiftsstyrelse, och § 1 i förslaget till instruktion
för stiftsstyrelse innehåller en förteckning på de ärenden,
hvilka skola tillhöra biskopen att afgöra med biträde af stiftssekreteraren.
Att olika meningar kunna uppstå om den rätta fördelningen af
ärendena, är uppenbart; men någon annan grundsats för densamma
lärer svårligen kunna uppställas än den, att alla sådana ärenden, i
hvilka förekomma utöfning af egentlig domsrätt, tillsättning af eller
entledigande från tjenst, anvisande af tjenstgöring, samt öfverhufvud
alla ärenden, hvilka kräfva en allsidigare pröfning för bevarande af det
allmännas eller den enskildes rätt, böra förbehållas domkapitlet; hvaremot
de egentliga förvaltningsbestyren, den närmare tillsynen öfver
presterskapets inom stiftet embetsförvaltning samt församlingsvården i
öfrigt äfvensom åtgärder för måls och ärendens beredning, i hvilka
hänseenden företrädesvis ett raskt och efter omständigheterna lämpadt,
afgörande erfordras, ‘tjenligast torde kunna öfverlemnas till biskopens
och stiftssekreterarens handläggning. Denna grundsats har komitén
sökt tillämpa och får i afseende på detaljerna hänvisa till de nyss anförda
paragraferna i komiténs författningsförslag samt den speciella
motiveringen till dessa paragrafer.

Här torde slutligen böra erinras, att vissa till stiftsstyrelsen hörande
åtgärder fortfarande såsom hittills måste tillkomma biskopen att
ensam utföra. Dessa åtgärder omförmälas i 5 § af förslaget till lag
om stiftsstyrelse.

Innan komitén öfvergår till motivering af de särskilda paragraferna
i de af komitén föreslagna författningar, bör erinras, att komitén
vid affattande af förslagen rörande domkapitlens sammansättning och
formen för handläggning af de till stiftsstyrelsen hörande ärenden icke
tagit i betraktande den enligt särskilda författningar såväl biskop som
domkapitel tillkommande befattning med frågor rörande de allmänna
läroverken och folkskolelärareseminarierna. För behandling af en del
af de ärenden af sådan beskaffenhet, hvilka tillkomma domkapitlet, såsom
i fråga om afläggande af prof för och tillsättande af lärarebefattningar
samt bestämmande af läroämnena för en blifvande lärare, fordras
tydligen en något annorlunda beskaffad sammansättning af domkapitlet
än vid afgörande af kyrkliga frågor. Komitén har derför ansett
nödigt att jemte förslag till författningar om stiftsstyrelse framlägga
ett förslag till förordning angående konsistoriernas befattning
med allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier, för hvars innehåll
skall i de speciella motiven närmare redogöras.

Komitén öfvergår nu till motivering af de särskilda bestämmelserna
i de af komitén framlagda författningsförslagen.

Förslaget till lag om stiftsstyrelse.

Ehuru tydligen många af de särskilda, tid efter annan utfärdade
författningar, hvilka röra stiftsstyrelsen, blifva, derest komiténs förslag
upphöjes till lag, dels upphäfda och dels ändrade, har komitén dock
icke ansett nödigt att i ingressen uttryckligen omnämna alla dessa författningar,
utan endast upptagit de vigtigaste samt i öfrigt gifvit ingressens
ordalydelse en så allmän affattning, att tvifvel ej lärer kunna
uppstå om hvad som genom förevarande lag verkligen upphäfves.

Komitén har ingalunda förbisett, att, i händelse — såsom komitén
föreslagit — kongl. förordningen den 11 februari 1687 i sin helhet
upphäfves, derigenom bortfaller jemväl den bestämmelse i § 15 af
nämnda förordning, hvilken tillägger domkapitlet domsrätt öfver »skoleståndspersoner)).
En följd häraf torde blifva, att, om icke något annat
sättes i stället, åtal mot lärare vid allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier
för embetsfel böra anhängiggöras vid allmän underrätt.

Domkapitlens
sammansättning
vid
handläggning
af vissa ärenden
rörande
allmänna
läroverken
och folkskolelärare seminarierna.

Speciell

motivering.

Det synes dock icke lämpligt att fråntaga domkapitlen all disciplinär domsrätt
öfver desse lärare. Föreskrifter härom tillhöra emellertid icke kyrkolag
eller kyrkostadga^ utan torde lämpligast hafva sin plats i de särskilda
stadgar, som innefatta bestämmelser rörande nämnda läroanstalter.
Då komitén inhemtat, att förslag till ny stadga för de allmänna läroverken
blifvit utarbetadt och är beroende på Kongl. Maj :ts pröfning,
har komitén ansett sig böra i särskild skrifvelse till statsrådet och
chefen för kongl. ecklesiastikdepartementet fästa statsrådets uppmärksamhet
på önskvärdheten deraf, att bestämmelser i ofvan antydda syfte
intagas ej mindre i stadgan för de allmänna läroverken än äfven i
stadgan för folkskolelärareseminarierna.

1 §•

1 mom. angifver de olika former, under hvilka stiftsstyrelsen utöfvas.
På särskilda ställen i författningsförslagen angifvas närmare de
ärenden, hvilka skola under den ena eller andra formen behandlas.
Sålunda omförmälas i 5 § af förslaget till lag om stiftsstyrélse de
ärenden, hvilka skola af biskop ensam handläggas, samt i 6 § af samma
lagförslag de till domkapitels befattning hörande mål och ärenden;
och i § 1 af förslaget till instruktion för stiftsstyrelse uppräknas de
frågor, hvilk^, skola afgöras af biskop med biträde af stiftssekreterare.

I fråga om tiden för särskildt förordnad ledamots tjenstgöring i
domkapitel lärer af ordalydelsen i förevarande paragraf framgå, att om
en sådan ledamot afgår från befattningen, innan de fem år, för hvilka
förordnandet meddelats, gått till ända, ny ledamot förordnas för fem
år och icke blott för den tid, som för den afgångne återstod. Genom
denna anordning vinnes den fördel, att, åtminstone sedan den föreslagna
organisationen någon tid egt bestånd, dessa ledamotsplatser
komma att på olika tider besättas — ett förhållande som bör medföra
ökad enhet i domkapitlets verksamhet.

För öfrigt hänvisas beträffande innehållet i denna paragraf till den
allmänna motiveringen.

2 §•

För den hufvudsakliga innebörden af denna paragraf är jemväl
redogjordt i den allmänna motiveringen. Här torde endast böra erinras,
att den på viss tid förordnade presterlige ledamoten i domkapitlet kan

utses bland alla till ordinarie tjenst inom stiftet befordrade prestman
och att denne ledamot således icke behöfver vara en kyrkoherde. I
universitetsstad kan denne ledamot vara en med prebende törsedd professor,
hvarigenom möjlighet är beredd att, om sådant finnes önskvärdt,
förordna två universitetslärare till ledamöter af domkapitlet.

Då den andre på viss tid förordnade ledamoten kan vara äfven
lekman, hvilken icke innehar läraretjenst, följer deraf, att en lärare,
som blifvit förordnad till domkapitelsledamot, kan, äfven om han afgår
från läraretjensten, bibehållas vid befattningen såsom ledamot af domkapitlet.
Under uttrycket fast anstäld lärare vid stiftsstadens allmänna
läroverk innefattas tydligen också rektorn vid detta läroverk, äfven om
han innehar ordinarie lärarebefattning vid annat läroverk.

3 §.

De i denna paragraf intagna särskilda bestämmelser om hvad domkapitlet
har att iakttaga vid upprättande af förslag till stiftssekreteraretjenst
kunna icke afse någon rubbning af de i regeringsformens 28 §
angifna hufvudgrunder för befordringar. Exempel på föreskrifter rörande
särskild lämplighet för visst embete finnas för ifrigt i gällande
författningar, såsom i §§ 8 och 9 af lagen om tillsättning af presterliga
fenster den 26 oktober 1883 samt beträffande förste provinsialläkare
i § 3 af nådiga instruktionen den 31 oktober 1890.

Föreskrift om särskildt förord vid aflemnande af underdånigt förslag
finnes äfven i åtskilliga gällande författningar, t. ex., i § 35 af
instruktionen för landshöfdingarne den 10 november 1855 i fråga om
landssekreterare-, landskamrerare- in. fl. tjenster.

4 §•

Af biskopens ställning såsom chef för stiftsstyrelsen följer, att biskopens
åligganden, då denne sjelf icke kan utöfva dem eller biskopsembetet
är ledigt, icke lämpligen kunna uppdragas åt vice ordföranden
i domkapitlet, utan böra öfvertagas af domkapitlet i dess helhet. Detta
gäller dels de ärenden, som afgöras af biskopen med biträde af stiftssekreteraren,
hvilka ärenden i sådan händelse tydligen böra af den
sistnämnde föredragas i domkapitlet, dels ock den uppsigt öfver presterskapet
och församlings vården, som enligt 5 § 1 mom. tillkommer

biskopen. Deremot har komitén ansett de biskopen ensam tillkommande
förrättningar, som uppräknas i 2 mom. af 5 §, vara af sådan
beskaffenhet, att de, på sätt äfven för närvarande eger rum, icke böra
utöfvas af någon annan än biskopen sjelf eller den han dertill förordnar,
likasom ock dessa förrättningar, med undantag af prestvigning,
kunna utan synnerlig olägenhet uppskjutas, till dess biskopsembetet
varder tillsatt eller hindret för biskopen att utföra förrättningen upphör.
Hvad angår prestvigning, hvilken förrättning stundom icke kan
utan olägenhet uppskjutas, så lärer sådan, på sätt jemväl nu sker,
kunna förrättas af biskop i annat stift, på derom af vederbörande domkapitel
gjord framställning.

I biskopens frånvaro bör tydligen icke heller företagas en för
stiftsstyrelsen så vigtig åtgärd som upprättande af förslag till befattning
såsom vice ordförande eller ledamot i domkapitlet eller stiftssekreterare.
I händelse af behof kan domkapitlet dock meddela förordnande
att uppehålla dylik befattning, men ej för längre tid än två
månader. Härmed bör för öfrigt jemföras 14 § i förslaget.

5 §

angifver hvad biskopen tillkommer såsom chef för stiftsstyrelsen och
för stiftets presterskap; och har komitén velat, i 1 mom. betona biskopens
personliga ansvarighet för vården af församlingarne inom stiftet.

Hvad 2 mom. innehåller öfverensstämmer i allt hufvudsakligt, med
hvad för närvarande gäller.

Komitén har med afseende på den biskopen ensam tillerkända behörigheten
att anställa eller låta anställa visitation icke förbisett, att
förhållanden inom en församling kunna inträffa, som ovilkorligen påkalla
en undersökning äfven under biskopsledighet. En sådan undersökning
synes emellertid domkapitlet kunna under biskopsledighet eller biskopens
frånvaro låta anställa med stöd af stadgandet i 4 § 1 inom., enligt
.hvilket domkapitlet i det der förutsatta fall har att utöfva den,
jemlikt 5 § 1 mom. biskopen tillkommande uppsigt öfver presterskapet
och församlingsvården inom stiftet.

Då komitén upptagit biskopens rätt att utnämna kontraktsprostar,
har komitén förestält sig, att det i några stift förekommande bruket att
utnämna titulärprostar eller, såsom det heter i förordningen angående
stämpelafgiften, prostar öfver egna församlingar, skall- för framtiden
helt och hållet upphöra.

Om sättet för utnämnande af kontraktsprostar finnes för närvarande
stadgadt i 24 kap. 18 § kyrkolagen och kongl. brefvet den 19
juli 1737.

6 §

uppräknar de mål och ärenden, hvilka enligt kamhöns tanke böra tillhöra
domkapitels befattning. Här upptagas i främsta rummet åtskilliga
frågor, som röra presterskapet inom stiftet och dess tjenstgöring.
Sålunda tillkommer domkapitlet att anställa prestexamen och andra
dermed jemförliga prof, såsom pastoralexamen och disputationsprof,
samt att till prestembetet kalla dem, hvilka biskopen förklarat sig villig
att till det embete inviga. Då icke flere böra kallas till prester än
som för uppehållande af presterlig tjenstgöring inom stiftet erfordras,
förutsätter ock kallelsen en pröfning af stiftets behof i detta hänseende.
I nära sammanhang härmed står ock den åt domkapitlet öfverlemnade
befogenheten att bevilja tjenstledighet och anvisa tjenstgöring åt prest
inom stiftet. Men då ärenden af sist antydda beskaffenhet ofta kunna
vara brådskande, har komitén ansett nödigt att bereda möjlighet åt
biskopen att, der dylik åtgärd erfordras mellan domkapitlets sammanträden,
derom gå i författning. Biskopens åtgärd bör dock anmälas
vid domkapitlets nästa sammanträde; hvarom uttryckligt stadgande
finnes infördt i förslaget till instruktion för stiftsstyrelse. Faktiskt
tillgår flerestädes för närvarande så, som komitén här föreslagit.

Vidare har komitén ansett böra domkapitlet förbehållas alla de
åtgärder, hvilka enligt lagen om tillsättning af presterliga tjenster och
öfriga författningar rörande detta ämne för närvarande tillkomma domkapitlet;
och har komitén i sammanhang härmed upptagit domkapitlets
åligganden i afseende på biskopsval och val af kyrkomötesombud.

Till följd af domkapitlets befogenhet i fråga om kallelse till prestembetet
och tillsättning af presterliga tjenster äfvensom af vissa tjenster
vid stiftsstyrelsens expedition, bör det ock tillkomma domkapitlet att
meddela afsked'' såväl från prestembetet som från sådana tjenster, hvilka
innehafvas på grund af domkapitlets fullmakt eller förordnande.

Komitén bär äfven ansett det fortfarande böra tillhöra domkapitlet
att handlägga de frågor angående skilnad i äktenskap och trolofning,
hvilka enligt allmän civillag eller dertill hörande författningar bero på
domkapitlets åtgärd. Likaså lärer den under stiftsstyrelsen hörande
medelförvaltning samt uppsigt öfver sådan förvaltning böra fortfarande
tillkomma domkapitlet.

På sätt redan i den allmänna motiveringen blifvit anmärkt, böra
alla mål, i hvilka f örekommer utöfning af egentlig domsrätt, handläggas
af domkapitlet. Dessa mål uppräknas i förevarande paragraf, och torde
här särskildt böra erinras derom, att besvär öfver kommunala myndigheters
beslut äfven kunna afse tillsättande af eller upprättande af
förslag till tjenst, i afseende hvarå dylik åtgärd tillkommer den kommunala
myndigheten, såsom beträffande klockare-, folkskolelärare-, kyrkovaktare-
med flere dylika tjenster.

15 § 1 mom. i lagen om straff för embetsbrott af prest stadgar, att
— der prest blifvit dömd till afsättning eller, efter det han affallit från
svenska kyrkans lära, skild från embete och tjenst, men laga kraft ej
kommit å beslutet, eller der han blifvit tilltalad för brott, hvarå förlust
af medborgerligt förtroende eller straffarbete eller dödsstraff enligt lag
kan följa, men dom öfver honom ej fallit, — domkapitel eger, när
omständigheterna dertill föranleda, besluta, att han skall afhålla sig
från embetets utöfning, till dess annorlunda varder förordnadt. Detta
har komitén jemväl ansett böra här upptagas.

Slutligen tillkommer, enligt komiténs förslag, domkapitlet att till
verkställighet befordra laga kraft egande utslag, hvarigenom prest enligt
nyssnämnda lag blifvit dömd till varning, mistning af embetet på viss
tid eller afsättning. Detta domkapitlets åliggande, likasom det i nästföregående
punkt omnämnda, sammanhänger på det närmaste med
domkapitlets här ofvan angifna befogenhet i afseende på ordnandet
af presterskapets tjenstgöring inom stiftet.

7 §•

Då det icke synts lämpligt att i kyrkolag upptaga alla de mångfaldiga
ärenden af hufvudsakligen administrativ beskaffenhet, som
enligt komiténs förslag böra behandlas af biskopen med biträde af
stiftssekreteraren, meddelas här endast en hänvisning till särskild, af
Konungen utfärdad instruktion.

8 och 9 §§

handla om Stockholms stads konsistorium. Då detta konsistorium i
vissa afseenden utöfvar en del af stiftsstyrelsen inom erkestiftet, har
komitén ansett bestämmelser härom böra i förevarande lagförslag intagas.

På samma gång komitén icke velat göra någon rubbning af området
för detta konsistorii verksamhet, har komitén dock sökt att gorå
detsamma i fråga om dess sammansättning så mycket som möjligt
likstäldt med domkapitlen. Med afseende å den undantagsställning,
som kyrkostyrelsen för Stockholms stad intager i förhållande till kyrkostyrelsen
inom de egentliga stiften, har komitén emellertid ansett, att
någon fördelning af göromålen mellan konsistoriet och dess ordförande
icke bör ifrågakomma. En sådan fördelning är också icke af något
praktiskt behof påkallad, då de till konsistorii befattning hörande göromål
icke äro vare sig till antal eller beskaffenhet sådana, att deras
behandling af konsistoriet såsom kollegial myndighet kan medföra någon
olägenhet. Stadgandet härom återfinnes i 27 § af lagförslaget, men
har ansetts böra äfven i detta sammanhang omnämnas.

De i 9 § intagna föreskrifter rörande Stockholms stads konsistorium
öfverensstämma med motsvarande stadganden i fråga om domkapitel.

10 §.

Komitén har icke ansett sig ega tillräckliga skäl att föreslå upphäfvande
af hofkonsistorium, hvarför detsamma bort här omnämnas;
men bestämmelser om dess sammansättning torde icke böra införas i
kyrkolag.

11 §.

Genom den öfverflyttning af vissa göromål från domkapitlet till
biskopen, som komitén föreslagit, torde i allmänhet domkapitelssammanträden
icke behöfva hållas oftare än en gång i månaden.

12 §.

Hvad komitén här föreslagit öfverens stämm er i hufvudsak med
hvad 1873 års förslag innehåller i samma ämne och synes ej erfordra
någon särskild motivering.

Beträffande denna och följande paragrafer, som innehålla föreskrifter
af processuell natur, vill komitén redan här anmärka, att komitén
delar den inom högsta domstolen vid granskning af 1873 års förslag
uttalade åsigt, att man vid bestämmande af rättegångsordningen för

domkapitlen bör så nära som möjligt sluta sig till den allmänna rättegångsordningen.
I öfverensstämmelse med denna åsigt har komitén
upptagit särskilda processuella föreskrifter för domkapitlen endast såvidt
sådana med afseende å domkapitlens sammansättning och verksamhetsområde
befunnits oundgängligen nödiga, och efter samtliga hithörande
bestämmelser i 34 § uppstält den regel, att allmän rättegångsordning
skall gälla för rättegång i domkapitel, der ej lagen om stiftsstyrelse
annorlunda föreskrifver.

13 §.

Vid granskning af 1873 års förslag anmärktes inom högsta domstolen,
att domarejäf icke borde gälla för domkapitelsledamot vid behandling
af administrativa frågor. Med hänsyn till hvad sålunda blifvit
anmärkt har komitén åt förevarande paragraf gifvit sådan affattning,
att,i afseende å jäf mot domkapitelsledamot skall gälla hvad genom
kongl. förordningen den 4 november 1876 är förklaradt i fråga om jäf
mot domare, eller att allmänna lagens stadgande i 13 kap. 1 § rättegångsbalken,
att domare är jäfvig att handlägga mål, då han eller hans
skyldemän hafva i saken del, icke eger tillämpning i hushållsmål af
allmän beskaffenhet.

För biskop och stiftssekreterare bör i de mål, som af dem handläggas,
tydligen gälla detsamma, som i nu förevarande afseende stadgas
för samtlige domkapitelsledamöter.

14 §.

angifver sättet, huru. domkapitel, som ej är fulltaligt, må kunna
genom förordnande kompletteras; och har komitén här likasom i 4 §
2 mom. utgått från den regel, att förordnande för längre tid än två
månader bör meddelas af Konungen.

15 §.

Lydelsen af den i denna paragraf omförmälda ed, hvilken har sin
egentliga betydelse med hänsyn till domkapitlets egenskap af domstol,
är bestämd genom kongl. kungörelsen den 25 oktober 1878. Tydligt

är, att den, hvilken en gång aflagt ed såsom ledamot af ett domkapitel,
icke bör aflägga ny ed, om lian sedermera blifver ledamot i annat
domkapitel eller ordförande eller vice ordförande i samma eller annat
domkapitel.

16 §.

Komitén bar ansett det vara med biskopens ställning inom stiftsstyrelsen
bäst öfverensstämmande, att, på sätt nu i allmänhet tillgår,
biskopen är föredragande i domkapitlet. På det att detta åliggande
icke må blifva för biskopen alltför betungande, bör han dock ega rätt
att i särskilda fall öfverlemna föredragningen åt stiftssekreteraren,
hvilken det i alla händelser åligger att bereda ärendena till föredragning.
Med afseende å stiftssekreterarens sistberörda skyldighet och
då hos denne måste förutsättas särskilda insigter i afseende å ärendenas
formella behandling, bär komitén föreslagit, att vid förefallande omröstning
stiftssekreteraren skall först säga sin mening.

Hvad i denna paragraf stadgas om ordförande i domkapitel gäller
tydligen i biskopens frånvaro för den, som i hans ställe för ordet i
domkapitlet.

17 §•

Lagen om straff för embetsbref af prest och om laga domstol i
sådana mål stadgar, att vissa mål af dylik beskaffenhet skola af domkapitel
behandlas, men bestämmer ej hvithet domkapitel, söm härvid är
behörig domstol. I detta afseende har lagstiftaren att välja mellan
domkapitlet i det stift, der förbrytelsen blifvit begången, och det domkapitel,
hvarunder den ifrågavarande presten lyder. I det ojemförligt
största antalet mål sammanfälla väl dessa fora; men, der detta icke är
händelsen, har komitén — i olikhet med de komitier, som affattat förslagen
af 1846 och 1873 — ansett det domkapitel, hvarunder presten
lyder, böra upptaga målet. Man bör nemligen hos detta kunna förutsätta
den fullständigaste kännedom om alla de personliga förhållanden,
som kunna inverka på målets afgörande.

På sätt jemväl i de äldre förslagen skeft, har här upptagits en
bestämmelse, att svensk prest, som utom riket användes i kyrkans
tjenst, skall lyda under domkapitlet i Upsala.

18 och 19 §§.

Rätt att vid domkapitel åtala prest för embetsförbrytelse torde
lämpligen icke böra tillkomma annan enskild person än den, som enligt
allmänna strafflagen är att anse såsom målsegande. Då emellertid hedrande
af dylika förbrytelser är för det allmänna af största vigt, synes
det Renligt att — jemte den åtalsrätt, som tillkommer de båda högsta
åklagaremyndigheterna, justitiekansleren och justitieombudsmannen —
äfven åt någon underordnad embetsmyndighet uppdrages sådan åtalsrätt.
Att öfverlemna densamma åt allmän åklagare, att af denne på
eget initiativ utöfvas, synes med afseende å ifrågavarande förbrytelsers
särskilda beskaffenhet mindre lämpligt. Komitén har derför tänkt sig,
att ett sådant uppdrag skulle kunna lemnas åt kontraktsprostarne, Indika
genom den dem åliggande skyldighet att biträda biskopen vid inseendet
öfver presterskapet inom stiftet synas vara dertill företrädesvis
skickade.

Derjemte bör, enligt komiténs tanke, fortfarande såsom hittills,
tillkomma domkapitlet att — der angifvelse om förbrytelse af förevarande
slag skett hos domkapitlet af den, som ej sjelf vill eller eger
att å förbrytelsen tala, eller fråga inom domkapitlet väckes om hedrande
af sådan förbrytelse — utan särskildt åtal ransaka och döma
i målet, likasom ock domkapitlet bör eg a att, der omständigheterna
dertill föranleda, låta en sålunda genom angifvelse eller annorledes väckt
fråga förfalla. Då ett mål, som på sådant sätt uppkommit, dock stundom
kan vara af den beskaffenhet, att för dess behöriga utredning
erfordras biträde af eu åklagare, har komitén ansett domkapitlet böra
tillerkännas rätt att hos Konungens befallningshafvande begära förordnande
för allmän åklagare att inför domkapitlet föra talan i målet.
Dylik rätt bör ock tillkomma domkapitlet i det fall, att målsegande
eller kontraktsprost, som vid domkapitlet åtalat prest, nedlägger sin
talan, om nemligen domkapitlet finner målets fullföljande vara af vigt.
Den, som på grund af sådan framställning från domkapitel förordnas
till åklagare i målet, eger tydligen att sjelf pröfva, huruvida fog finnes
för talans fullföljd, och efter dylik pröfning afgöra, om han vill fullfölja
åtalet eller icke.

Domkapitlet måste i fråga om embetsförbrytelse af prest intaga en
i viss mån annan ställning än en vanlig domstol, hvilket förhållande
har sin grund i den domkapitlet tillkommande disciplinära myndighet
öfver presterskapet inom stiftet. Med afseende härå har också dom-1

kapitlet tillerkänts ofvan om förmälda rätt att utan åtal upptaga mål af
sådan beskaffenhet. En följd häraf synes också blifva att, der domkapitel
dömt i ett sådant mål, utan att målsegande, kontraktsprost eller
allmän åklagare deri fört talan, men, uppå förd klagan, domkapitlets
utslag blifvit af hofrätt ändradt eller upphäfdt, möjlighet bör beredas
domkapitlet att få målet draget under den högsta dömande myndighetens
pröfning. Målet kan nemligen vara af så stor betydelse för just
de intressen, Indika domkapitlet i egenskap af stiftsstyrelse har att
bevaka, att detta icke kan eller får med likgiltighet betrakta målets
gång. Då det emellertid icke är med de allmänna reglerna för vår
rättegångsordning förenligt att tillåta domkapitlet att sjelft fullfölja
talan i målet, synes det ändamålsenligaste vara att tillerkänna domkapitlet
rätt att äfven i dylikt fall begära förordnande för allmän åklagare
att fullfölja målet. Som här är fråga om målets fullföljd hos
Konungen, lärer framställningen om förordnande för allmän åklagare
lämpligen böra göras hos justitiekansleren. Enligt hvad komitén har
sig bekant, hafva också fall förekommit, då justitiekansleren, på derom
framstäf begäran, meddelat dylikt förordnande.

Vid denna paragraf torde böra särskilt påpekas, att den i cirkulärbrefvet
den 7 december 1787 stadgade skyldighet för domkapitlet
att i vissa mål underställa sitt utslag hofrätts pröfning enligt komiténs
förslag skall upphöra. .

20 §.

De här intagna föreskrifter om sättet för förklarings infordrande
torde icke kräfva någon särskild motivering. Föreskriften i 2 mom.
öfverensstämmer med hvad för liknande fall är stadgadt i 17 § utsökningslagen.

21 §.

■ . *., , j v*‘: . • , \\ t ■ '' • i»:; 11, , v !. ... \ .

Då den undersökning genom vederbörande kontraktsprost, som
enligt kongl. cirkuläret den 21 augusti 1786 kan ega rum i anledning
af angifvelse mot prest för embetsförbrytelse eller eljest derom uppkommen
fråga, ansetts kunna i åtskilliga fall lända till en skyndsammare
och fullständigare utredning af målet, har komitén här infört det
stadgande, att, der så tinnes lämpligt, domkapitlet eger uppdraga åt
kontraktsprost att verkställa sådan undersökning. Kyrkomötet har ock

i skrifvelse den 28 september 1883 med anledning af väckt fråga om
åtgärder för erhållande af ny lag angående rättegångsordningen i kyrkliga
mål särskildt framhållit önskvärdheten deraf, att ifrågavarande stadgande
bibehålies. Genom en dylik förundersökning torde i flera fall
sådana upplysningar kunna vinnas, att det icke blir nödigt att inkalla
presten till muntligt förhör inför domkapitlet — en åtgärd, som icke
sällan kan medföra oskälig kostnad och olägenhet för den, som sålunda
nödgas inställa sig i stiftsstaden, och hvilken åtgärd derför torde böra
vidtagas endast i de fall, der den befinnes alldeles oundgänglig för
målets utredning.

22 §.

Denna paragraf tillägger domkapitlet eller biskopen befogenhet att
afgöra, huruvida inkommen förklaring bör utställas till afgifvande af
påminnelser från motpartens sida. Föreskriften utesluter naturligtvis
ej möjlighet för vederbörande part, äfven om domkapitlet ej ansett
sådant behöfligt, att, så länge målet ännu ej af domkapitlet företagits
till pröfning, inlemna påminnelser deruti, likasom domkapitlet antagligen
icke lärer underlåta att, der part vid målets anhängiggörande
framställt särskild önskan att få med påminnelser bemöta inkommande
förklaring, dertill lemna honom tillfälle.

23 §.

Enligt 8 § i lagen om straff för embetsbref af prest, jemförd med
13 § 2 mom. i samma lag, skall, der prest blifvit genom laga kraft
egande utslag af verldslig rätt dömd till böter eller fängelse, domkapitel
pröfva, huruvida hans presterliga anseende blifvit genom förbrytelsen
fläckad t eller spildt, och i sådan händelse särskildt döma till
varning, mistning af embetet på viss tid eller afsättning. För denna
pröfning, som enligt den allmänna regeln i 17 § af förevarande lagförslag
lärer böra tillkomma det domkapitel, hvarunder presten lyder,
erfordras ett särskildt förfarande, och har komitén i 23 § intagit föreskrifter
härom.

För att vederbörande domkapitel må komma i tillfälle att fullgöra
hvad ej mindre enligt denna paragraf än äfven enligt 6 § åligger domkapitlet,
då prest blifvit af verldslig rätt dömd till ansvar, bör sådan
rätt åläggas att till domkapitlet insända utslag, hvarigenom ansvar blif -

vit ådömdt. Då emellertid en föreskrift i detta afseende icke synes
hafva sin rätta plats i någon af de författningar, som röra stiftsstyrelsen,
har komitén utarbetat förslag till särskild kungörelse i detta
ämne.

< - i:. .. '' i ■ : j-...I • . v O'' •.!• ■'' ''il; i" »<

24 §.

På sätt inom högsta domstolen blifvit erinradt vid granskningen
af 1873 års kyrkolagsförslag, synes åt domkapitlet kunna uppdragas
att sjelft hålla vittnesförhör, då i detsamma finnes en lagfaren ledamot.
Jemte* föreskrift härom har dock komitén ansett hora införas stadgande
om rätt för domkapitlet att, då omständigheterna dertill föranleda, förordna
om sådant förhörs anställande vid den allmänna underrätt, der
domkapitlet finner det lämpligen kunna ske,

25 §.

Ehuru domkapitlets förhandlingar i allmänhet icke kunna vara
offentliga, har komitén dock ansett, att vittnesförhör och annat muntligt
förhör inför domkapitlet böra offentligen hållas; och synes härom
lämpligen böra gälla hvad i kongl. förordningen den 22 april 1881
stadgas om offentlighet vid underdomstolarne,

•; ''■ s.j '' '' " -iliölf''"'' • ■> 1 I " ,

h’ O) V -V . ‘‘ : • ; j''4 '' • -ii: . i'' • i i , •! *-: i«1 : • ''*• vl '' : '' t i

26 och 27 §§

angifva de gränser, som komitén ansett lämpliga att uppdraga för domkapitels
befogenhet att döma öfver anspråk och yrkanden, som kunna
framställas tunder rättegången inför domkapitlet men icke omedelbart
utgöra föremål för domkapitels domsrätt. Yrkande om ansvar för missfirmelse
under rättegången bör tydligen icke kunna af domkapitlet
pröfvas; men för upprätthållande af såväl domkapitlets egen som annan
myndighets embetsställning har komitén föreslagit, att domkapitlet, om
missfirmelse finnes hafva skett i eller för någons embete eller tjenst
och således faller under allmänt åtal, må ega att derom göra anmälan
hos Konungens befallningshafvande för förbrytelsens åtalande af allmän
åklagare.

28 §

bestämmer de olika formerna för expedition i ärenden, som af stiftsstyrelse
handläggas, och öfverensstämmer i hufvudsak med hvad för
närvarande brukas, endast med det tillägg, som funnits erforderligt i
följd af den, enligt komiténs förslag, biskop tillkommande beslutanderätt
i vissa fall.

'' 29 §. ;[ll • * J,

I denna paragraf meddelas närmare föreskrifter om utfärdandet af
expeditioner i mål och ärenden, som tillhöra stiftsstyrelsens handläggning.
Utslag skola, enligt komiténs förslag, antingen muntligen af kunnas
eller ock efter anslag utfärdas. Dessa föreskrifter öfverensstämma
med hvad i utsökningslagen är stadgadt rörande öfverexekutors utslag
i lagsökningsmål.

Vissa beslut, som uppräknas i 2 mom. af förevarande paragraf,
hafva synts komitén vara af den beskaffenhet, att de böra genom anslag
kungöras; och lärer sådant kungörande, med afseende å den mera
brådskande arten af de ärenden besluten afse, böra ske samma dag
beslutet fattats.

Domkapitels utslag skall enligt komiténs förslag dateras för den
dag, då detsamma antingen muntligen afkunnats eller efter anslag meddelats.
Beslut dateras alltid för den , dag, då det fattats.

30 §

innefattar icke någon ändring i hvad för närvarande gäller.

31 §.

• ; i y ; . 1 ■ '' , , - • , • . / , ■> . • •; •

Komitén har icke ansett sig ega skäl att för fullföljd i hofrätt af
mål rörande förbrytelse af prest föreslå andra bestämmelser än som i
allmänhet gälla för brottmål. Beträffande den för närvarande föreskrifna
anmälan rörande besvär hos hofrätt hänvisas till hvad här nedan
under 32 § anföres.

32 §

handlar om tid och ordning för fullföljd af besvär hos Konungen. I
afseende på tiden har komitén föreslagit, att denna måtte i fråga om
domkapitlets utslag och beslut och för beslut meddeladt af biskop
blifva densamma, som är stadgad för fullföljd af besvär i mål, hvilka
handläggas af andra förvaltande myndigheter och embetsverk samt icke
till domstol fullföljas. Bestämmelser i detta ämne återfinnas i kongl.
förordningen den 14 december 1866. Den i samma förordning intagna
föreskrift, att för besvärstid i mål, som fullföljas från konsistorierna,
skall gälla hvad särskild! är eller varder stadgadt, skulle således, om
komiténs förslag blefve lag, förlora sin betydelse.

Enligt kongl. förordningen den 29 juli 1812 skall den, som vill
söka ändring i domkapitels utslag i de mål, hvilka derefter omedelbarligen
dragas under Kongl. Maj:ts pröfning, icke allenast inom samma
tid, som de underdåniga besvären skola till Kongl. Maj:t ingifvas, domkapitlet
om denna sin föresats underrätta utan ock inom utgången af
lika lång tid med bevis inför domkapitlet styrka, att han sina besvär
i laga tid och ordning ingifvit, allt vid äfventyr att besvären eljest ej
komma under pröfning. Liknande stadganden gälla för fullföljd af
besvär i hofrätt. Dessa för den ändringssökande ganska besvärliga föreskrifter
har komitén ansett böra .bortfalla. Men då de tillkommit i
ändamål att bereda domkapitlet kännedom om, huruvida besvär i målet
blifvit fullföljda, och då en sådan kännedom i vissa mål verkligen är
för domkapitlet behöflig, har komitén ansett nämnda föreskrifter böra
i fråga om dessa mål ersättas af en annan bestämmelse, hvarigenom
domkapitlet kunde erhålla erforderlig kännedom om målets fullföljd,
utan att parten oskäligt betungas. De mål, i hvilka dylik kännedom
är för domkapitlet behöflig, synas hufvudsakligen vara de i 29 § 2
mom. uppräknade, som angå invändningar och påståenden, hvilka på
frågodag äro framstälda och påkalla domkapitlets åtgärd före valdagen,
samt beslut om förslag, utnämning eller kallelse till tjenst. 1 afseende
på dessa mål torde ifrågavarande syfte bäst kunna vinnas på det sätt,
att de till Konungen stälda besvären ingifvas till domkapitlet, som,
efter det förklaring blifvit infordrad, insänder besvärshandlingarne jemte
eget utlåtande till ecklesiastikdepartementet. En analogi till hvad sålunda
föreslås finnes i de! förfarande, som eger rum vid fullföljd hos
Konungen af besvär öfver egodelningsrätts utslag.

33 §.

Stadgandet, i denna paragraf har sin grund i nödvändigheten deraf,
att den af domkapitlet bestämda ordning för tjenstgöring inom stiftet
icke rubbas förr än högre myndighet derom förordnat.

; rr »• ■ ,7 '' ♦ • •;. '' ; ''

34 §.

I afseende på innehållet af denna paragraf hänvisas till hvad här
ofvan under 12 § blifvit anfördt.

35 §.

Stiftssekreteraren är enligt komiténs förslag expeditionshafvande
hos stiftsstyrelsen, likasom den nuvarande konsistoriinotarien hos domkapitlet.
Hvad i sådant afseende åligger stiftssekreteraren angifves
närmare i § 16 af förslaget till instruktion för stiftsstyrelse.

Komitén har ej ansett lämpligt att i kyrkolag särskild t nämna
någon annan tjensteman vid stiftsstyrelsen än stiftssekreteraren, utan
här endast intagit ett bemyndigande för domkapitlet att i mån af behof
antaga erforderligt biträde för expeditionen. Utförligare föreskrifter i
detta ämne återfinnas i förslaget till instruktion.

36 §.

Då lagen om straff för embetsbrott af prest och om laga domstol
i sådana mål icke är tillämplig å andra domkapitelsledamöter än presterlige,
erfordras föreskrift om den domstol, som skall upptaga åtal
mot stiftssekreterare eller annan domkapitelsledamot, som icke är
prest, för förbrytelse, den han i nämnda egenskap begår. Såsom regel
i detta fall har komitén uppstält, att dylika mål skola upptagas af hofrätt,
och endast undantagit sådana mål, hvilka enligt instruktionen för
kammarrätten tillhöra sistnämnda myndighets pröfning.

37 §.

I afseende å denna paragraf hänvisas till hvad komitén här ofvan
anfört under 8 och 9 §§.

Då ledamotskapet i domkapitel icke lärer kunna betraktas såsom
någon personlig rätt eller förmån för dem, hvilka enligt nu gällande
bestämmelser äro domkapitelsledamöter men enligt komitens förslagskulle
upphöra att vara det, har komitén ej ansett någon betänklighet
möta mot att låta den föreslagna organisationen, hvad ledamöterna angår,
på en gång träda i tillämpning. Deremot erfordras särskilda bestämmelser
rörande stiftssekreteraren, hvilken dels skulle blifva ledamot
af domkapitlet och dels träda i stället för konsistoriinotarien. Det
enklaste sättet vore visserligen, att alla de, som vid tiden för den
föreslagna lagens trädande i kraft innehade konsistoriinotariebefattning,
förordnades till stiftssekreterare. Men då man ej kan med visshet
antaga, att alla dessa tjenstemän äro lämpliga att vara ledamöter
af domkapitel, har det synts komitén tjenligast, att Konungen provisoriskt
ordnar de hithörande förhållanden. I de stift, der sådant finnes
lämpligt, torde konsistoriinotarien kunna förordnas till stiftssekreterare.
Der så icke är förhållandet, kan Konungen förordna en lagfaren man
att tills vidare vara ledamot af domkapitlet, under det att konsistoriinotarien
fortfarande sköter expeditionsgöromålen. Emellertid synes det
komitén vara lämpligt, att, derest konsistoriinotarietjenst varder ledig,
innan komiténs förevarande förslag vunnit slutlig pröfning, tjensten icke
tillsättes, utan tills vidare uppehälles endast genom förordnande.

Förslaget till instruktion för stiftsstyrelse.

Vid granskningen af 26 kap. i 1873 års kyrkolagsförslag anmärktes
inom högsta domstolen, att åtskilliga der intagna föreskrifter vore
af reglementarisk art och följaktligen icke borde inflyta i kyrkolag,
utan fast hellre sammanföras i en af Konungen utfärdad instruktion
eller arbetsordning. Med anslutning till den sålunda inom högsta domstolen
uttalade åsigt har komitén i sitt förslag till lag om stiftsstyrelse
endast upptagit hufvuddragen af formerna för stiftsstyrelsens verksamhet.
Då emellertid närmare bestämmelser än de i lagförslaget intagna
äro erforderliga, har komitén jemväl uppgjort förslag till instruktion
för stiftsstyrelse, hvilken instruktion kan af Konungen utfärdas
i samma ordning som instruktioner för andra statsmyndigheter och
embetsverk. I fråga om ämnenas anordning har komitén hufvudsakligen
följt de instruktioner, som i senare tider utfärdats.

§ 1

innehåller den uppräkning af ärenden tillhörande biskopens handläggning,
hvartill i 7 § af förslaget till lag om stiftsstyrelse hänvisas.
Dessa ärenden sönderfalla enligt komiténs förslag i fem hufvudgrupper.
Till den första gruppen hör klagan öfver prests förfarande vid enskild
själavård, der ej fråga är om embetsbrott. Bestämmelsen härom hänför
sig till innehållet af särskilda författningar rörande kyrkotukt och dermed
sammanhängande ämnen, till hvilka författningar utkast blifvit
inom komitén uppgjorda och behandlade. Komitén har dock ännu icke
hunnit gifva dessa utkast den form, att de kunnat i sammanhang med
nu förevarande förslag framläggas. Här må endast anföras, att komitén
ansett de i denna punkt omförmälda frågor vara af en så personlig och
så grannlaga natur, att de ej böra behandlas af en kollegial myndighet
sådan som domkapitlet, hvarför komitén också velat undvika att åt
dylika frågors dragande under biskopens pröfning gifva formen eller
benämningen af besvär.

Den andra gruppen omfattar åtskilliga ärenden rörande presterskapets
embetsförvaltning och tjenstgöring, kyrkobetjentes åligganden,
ordnande af särskilda kyrkliga och dermed sammanhängande ekonomiska
förhållanden in. m., i hvilka ärenden biskopen egen att dels
definitivt och dels interimistiskt förordna.

Till den tredje gruppen höra sådana ärenden, hvilka gemensamt
handläggas af stiftsstyrelse och länsstyrelse. För samtliga dessa ärendens
förläggande till biskopens afgörande, i hvad på stiftsstyrelsen
ankommer, talar lämpligheten deraf, att de båda härvid samverkande
myndigheterna på sådant sätt komma att utöfva sin verksamhet under
sins emellan öfverensstämmande former.

I en fjerde grupp har komitén sammanfört åtskilliga ämnen, i
hvilka dels hufvudsakligen är fråga om rena verkställighetsåtgärder
eller meddelande af upplysningar och omdömen, dels i afseende på
ämnets egen beskaffenhet en kollegial myndighets åtgärd ej synes erforderlig
och dels biskopens åtgärd blifvit af dertill behörig myndighet
påkallad.

Då emellertid komitén icke vågar antaga, att komitén genom den
gjorda uppräkningen på ett uttömmande sätt angifvit alla de ärenden,
hvilka enligt gällande föreskrifter nu bero på domkapitlets åtgärd men
icke upptagits i 6 § af förslaget till lag om stiftsstyrelse eller i förslaget
till instruktionen såsom fortfarande tillhörande domkapitlets behandling,
har komitén ansett sig böra meddela ett stadgande, att jemväl
sådana, icke särskildt uppräknade ärenden, hvilka sålunda bilda en femte
grupp, skola handläggas af biskopen med biträde af stiftssekreteraren.
Det lärer väl knapt behöfva erinras, att sistnämnda stadgande, hvilket
allenast afser administrativa föreskrifter, icke kan ega tillämplighet i
fråga om något ärende, som enligt författning af kyrkolags eller allmän
lags natur skall af domkapitlet behandlas.

§§ 2-4.

Jemte hänvisning till lagen om stiftsstyrelse beträffande de frågor,
som skola af biskop ensam eller af domkapitel handläggas, omförmäla
dessa paragrafer vissa till domkapitlets befattning hörande ämnen,
hvilka ansetts icke lämpligen kunna upptagas i kyrkolag. Uppstår
tvekan, huruvida visst ärende bör behandlas af domkapitlet eller af
biskopen med biträde af stiftssekreteraren, synes frågan härom lämpligen
böra lösas af domkapitlet såsom en kollegial myndighet, i hvars
öfverläggningar och beslut biskopen och stiftssekreteraren jemväl
deltaga.

§ 6.

Beträffande protokollsföringen vid stiftsstyrelsen har komitén ej
ansett lämpligt att föreskrifva, att protokoll alltid skulle föras öfver
de ärenden, som afgöras af biskopen med biträde af stiftssekreteraren,
utan velat öfverlemna åt biskopen att bestämma i hvad mån sådant
protokoll skall föras. Detta öfverensstämmer ock med hvad hos länsstyrelserna
eger rum. I allmänhet torde i fråga om dessa ärenden
tillräcklig upplysning lemnas af diarium och utgående expedition, hvartill
koncept bör förvaras i stiftsstyrelsens arkiv. Men har föredraganden
vid ärendets afgörande varit af annan mening än biskopen, bör
föredraganden tydligen ega att i protokoll anteckna denna sin afvikande
mening.

§ 12-

Att enligt mom. 1 i denna paragraf alla utgående expeditioner,
med undantag af underdåniga utlåtanden till Konungen, endast skola
underskrifvas af biskopen, är en af komitén föreslagen ändring i gällande
bestämmelser, hvilken torde rättfärdigas af den större snabbhet
och enkelhet vid expedierandet, som härigenom skulle vinnas. Å de
från domkapitlet utgående expeditioner, hvilka af biskopen underskrifvas,
lärer böra särskildt utmärkas, att biskopen vid expeditionens underskrifvande
handlar på domkapitlets vägnar.

§ 14.

Af paragrafens lydelse torde framgå, att till Konungen stälda ansökningar
om erhållande af stiftssekreteraretjenst skola till domkapitlet
ingifvas, hvilket ock lärer böra omnämnas i kungörelsen om ledigheten.

§ 16.

De stiftssekreterarens åligganden, hvilka här uppräknas, motsvara
hufvudsakligen hvad enligt nu gällande bestämmelser åligger konsistoriinotarie
såsom domkapitlets sekreterare och uppbördsman.

§ 17-

Då möjligen icke vid alla stiftsstyrelser erfordras anställande af
en ordinarie amanuens, har komitén velat åt domkapitlen öfverlemna
att pröfva behofvet af en sådan tjensteman. Några särskilda behörighetsvilkor
för erhållande af amanuenstjenst har komitén ej ansett sig
böra föreslå; men i allmänhet torde det väl visa sig lämpligt, att till
innehafvare af sådan tjenst utses en person, hvilken eger behörighet
till stiftssekreterarebefattning, då amanuensen synes böra vara att påräkna
såsom vikarie för stiftssekreteraren vid tjenstledighet eller förfall
för denne,

§ 19-

Enligt andra stycket i denna paragraf kan domkapitlet uppdraga
ett eller flere af de i § 16 uppräknade göromål åt amanuensen att på
eget ansvar bestrida. Af ordalydelsen framgår, att icke något af hvad
stiftssekreteraren åligger såsom domkapitelsledamot eller såsom föredragande
för biskopen kan på sådant sätt öfverflyttas på amanuensen.

§ 23.

Hvad i denna paragraf stadgas angående tjenstledighet för och
förordnande af stiftssekreterare ansluter sig till föreskrifterna i 4 och
14 §§ af förslaget till lag om stiftsstyrelse.

§§ 24-26

innehålla bestämmelser om domkapitlets disciplinära myndighet öfver
stiftsstyrelsens tjenstemän och v äkthet] ening. I fråga om stiftssekreteraren,
hvilken sjelf är ledamot af stiftsstyrelsen, har af lätt insedda
skäl någon sådan disciplinär myndighet icke kunnat tilläggas domkapitlet.

§ 28

meddelar föreskrifter om verkställighet af vissa straff, som enligt lagen

Anställande
af kommissionärer
vid
stiftsstyrelserna.

Handlingars
insändande
med posten.

om straff för embetsbrott af prest kunna ådömas, hvilka föreskrifter i
hufvudsak öfverensstämma med hvad för närvarande tillämpas.

§ 30

hänvisar till det redan i den allmänna motiveringen omförmälda förslaget
till förordning angående konsistoriernas befattning med allmänna
läroverk och folkskolelärareseminarier.

I sammanhang med förslaget till instruktion för stiftsstyrelse har
komitén velat erinra, att, för underlättande af allmänhetens beröring
med stiftsstyrelserna, kommissionärer torde böra anställas vid dessa
styrelser, på sätt genom kongl. kungörelsen den 28 maj 1886 är föreskrifvet
i fråga om statsdepartement och vissa embetsverk m. fl. myndigheter,
Stadgande härom synes lämpligast kunna meddelas i form
af ett tillägg till nämnda kungörelse.

Hvad genom kongl. förordningarne den 12 juni 1885 är stadgadt
om rätt för parter i kommunala mål och vissa fattigvård smål att med
posten insända besvärsskrifter och andra handlingar samt om rätt att
i mål och ärenden, som tillhöra statsdepartements eller förvaltande
myndighets handläggning, insända handlingar med posten, gäller tydligen
äfven för stiftsstyrelse i mål af ofvan särskildt nämnda beskaffenhet
och i alla de mål och ärenden, hvilka tillhöra stiftsstyrelse såsom
förvaltande myndighet. Men i öfriga mål, der stiftsstyrelsen utöfvar
domsrätt, torde part icke ega rätt att med posten insända handlingar.
Införande af en bestämmelse om sådan rätt för part finner
komitén visserligen önskvärd t; men komitén har icke velat framlägga
förslag härom, då en dylik bestämmelse lämpligast synes kunna meddelas
i sammanhang med liknande föreskrifter rörande de allmänna
domstolarne.

tre iJVui , ^- ii'' : i-:''. : /''<*• : i!1! ■•'' •••- 1 , : i •/''ItiTf'' •

Förslaget till förordning angående konsistoriernas befattning med allmänna
läroverk och folkskolelärareseminarier.

Enär, såsom i den allmänna motiveringen blifvit erinradt, domkapitlen
för närvarande hafva att, jemte de till den egentliga stiftsstyrelsen
hörande frågor, handlägga åtskilliga ärenden, som röra de
allmänna läroverken och folkskolelärareseminarierna, men komitén vid
uppgörande af sitt förslag till lag om stiftsstyrelse ansett sig icke
böra taga särskild hänsyn härtill, har komitén funnit nödigt att framlägga
ett särskildt förslag rörande sättet för handläggning af dylika
ärenden.

För den nuvarande stiftsstyrelsen användas, såsom bekant, i lagar
och författningar två olika benämningar: domkapitel och konsistorium.
Om dessa benämningar ock skulle kunna i något afseende beteckna särskilda
myndigheter, så äro dock enligt nu gällande bestämmelser dessa
myndigheter med hänsyn till sammansättningen identiska. I stadgan
för rikets allmänna läroverk den 1 november 1878 och i stadgan för
folkskolelärareseminarierna i riket den 29 januari 1886 användes emellertid
uteslutande benämningen konsistorium. Med afseende härå har
komitén ansett lämpligt att i förevarande förslag nyttja denna benämning.

Bland de åligganden, som enligt nu gällande författningar tillhöra
konsistorierna i fråga om allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier,
är det egentligen endast två, eller, om man så vill, tre, hvilka
kunna anses kräfva en annan sammansättning af konsistorierna än den
komitén föreslagit för domkapitlen. Komitén har derför i denna paragraf
uppstält såsom regel, att hvad i nämnda afseenden för närvarande åligger
konsistorium skall fullgöras af domkapitel utan någon förändring af dess
i lag om stiftsstyrelse bestämda sammansättning. På sådant sätt komme
följaktligen att behandlas t. ex. hela den ekonomiska förvaltning, som
i nu förevarande hänseende tillkommer konsistorium, och, hvad särskildt
angår folkskolelärareseminarierna, äfven de ärenden, hvilka beträffande
de allmänna läroverken afgöras af biskopen såsom eforus.

I sammanhang härmed kan -komitén ej underlåta att uttala den
mening, att biskopen borde till folkskolelärareseminarierna intaga samma

ställning, som han i egenskap af eforus intager till de allmänna läroverken,
då, såvidt komitén kan finna, inga giltiga skäl tala för den nu
i detta hänseende bestående skilnaden i behandlingen af de angelägenheter,
som röra dessa två slag af läroanstalter.

§ 2.

I denna paragraf angifvas de allmänna läroverken rörande ärenden,
hvilka enligt komiténs tanke kräfva en särskild sammansättning af
konsistorierna. De äro följande:

1) bedömande af prof för lärarebefattning,

2) tillsättande af sådan befattning samt

3) bestämmande af de läroämnen, i hvilka blifvande lärare bör
undervisa.

Ärenden af sistnämnda art kunna icke förekomma annorledes än i
sammanhang med tillsättning af läraretjenst.

Vid behandling af ärenden utaf omförmälda tre slag är det af
synnerlig vigt, att i konsistoriet finnes tillräckligt antal ledamöter med
pedagogisk bildning och erfarenhet. Men då komitén anser, att konsistoriet
i allmänhet icke bör bestå af flere ledamöter än domkapitlet, kan
det antydda ändamålet vinnas endast derigenom, att en eller flere af
de domkapitlets ledamöter, hos hvilka nyssnämnda egenskaper icke
förutsättas, lemna plats för erfarne skolmän. Komitén föreslår derför,
att vid behandling af dylika frågor stiftssekreteraren och den särskildt
förordnade presterlige ledamoten utgå ur konsistoriet och att i deras
ställe ingå rektor samt en af Konungen för fem år i sänder dertill
förordnad lektor vid högre allmänt läroverk i stiftsstaden. Der flere
än ett högre allmänt läroverk finnes i stiftsstaden, såsom för närvarande
är fallet i Göteborg, lärer Konungen böra förordna, hvilken af rektorerna
skall i nu ifrågavarande fall ingå som ledamot af konsistoriet.

§ 3

innehåller bestämmelser angående tillämpningen i särskilda fall af de i
§ 2 intagna föreskrifter och synes icke erfordra någon särskild motivering.

§ 4.

Med afseende å rektors ställning såsom närmaste styresman för

ett läroverk liar komitén ansett, att jemväl åt rektor vid högre allmänt
läroverk, hvilken icke är ledamot af konsistoriet på grund af lagen om
stiftsstyrelse eller stadgandet i § 2 af förevarande förordning, bör beredas
tillfälle att deltaga i behandlingen af de i § 2 omförmälda ärenden,
då de röra det läroverk, vid hvilket han är anstäld såsom rektor.
För att tillika bibehålla antalet af fem ledamöter i konsistoriet föreslår
komitén, att vid behandling af dylika ärenden, som afse högre allmänt
läroverk, hvars rektor icke enligt ofvan antydda stadganden är ledamot
af konsistoriet, detta läroverks rektor skall inträda såsom ledamot i
konsistoriet i stället för den enligt § 2 särskilt förordnade lektorn vid
läroverk i stiftsstaden.

§ 5.

Vid bedömande af prof för lärarebefattning vid folkskolelärareseminarium
och vid tillsättande af sådan befattning har komitén ansett
konsistoriet böra vara så sammansatt, som i § 2 sägs, allenast med
den skilnad att rektor vid det seminarium, hvarom fråga är, inträder i
stället för den särskilt förordnade lektorn vid högre allmänt läroverk
i stiftsstaden. För den händelse att rektorn vid seminariet redan är
ledamot af domkapitlet, blir konsistoriets sammansättning alldeles sådan,
som i § 2 stadgas.

Med afseende å ett af de för närvarande i riket befintliga folkskoleläraresemiuarier,
det i Falun, erfordras, i följd deraf att något
folkskolelärareseminarium ej finnes i stiftsstaden, särskilda föreskrifter
beträffande sättet för profs afläggande och bedömande.^ Dylika föreskrifter
äro gifna genom nådigt bref till domkapitlet i Vesterås den 15
oktober 1875, enligt hvilket bref undervisningsprof för lärarebefattning
vid nämnda seminarium skall afiäggas inför och bedömas af seminariets
inspektor jemte två andra af domkapitlet för hvarje särskildt tillfälle
utsedde personer. Häruti bär komitén ej velat föreslå någon ändring.

§ 6.

Då förhållandena kunna vara sådana, att det för rektor vid högre
allmänt läroverk eller folkskolelärareseminarium utom stiftsstaden skulle
blifva synnerligen olägligt att, för deltagande i konsistoriets öfverläggningar
och beslut i här ifrågavarande ärenden, infinna sig i stiftsstaden,

har komitén velat tillerkänna honom rätt att åberopa hinder för deltagande
i konsistoriets sammanträde, hvilket hinder kan af konsistoriet
godkännas, äfven om det ej egentligen kan betraktas såsom laga förfall.
För sådan händelse eger enligt komiténs förslag konsistoriet att till
adjungerad ledamot förordna annan lärare, vare sig vid högre allmänt
läroverk eller folkskolelärareseminarium.

§ 7.

Enligt § 58 mom. 3 och § 60 mom. 3 i gällande läroverksstadga
kan konsistorium till öfvervarande af lärareprof tillkalla en eller flere
med afseende på profvets beskaffenhet särskildt sakkunnige män, och
ega de sålunda tillkallade äfven att deltaga i betygens afgifvande. För
sin del anser komitén, att desse sakkunnige, då konsistoriet funnit deras
tillkallande för profvets bedömande behöfligt, också böra med konsistoriets
öfrige ledamöter deltaga i beslutet om tjenstens tillsättning,
hvilket ju bör i väsentlig mån grundas på omdömet om det aflagda
profvet och hvarvid jemväl kan ifrågakomma att bedöma skrifter, utgift
af sökande till tjensten i det ämne, med afseende hvarå sakkunnige
tillkallats. Komitén har derför i denna paragraf infört bestämmelse
härom.

§ 8.

Då Stockholms stads konsistorium icke eger någon befattning med
allmänna läroverk, erfordras särskilda bestämmelser om detta konsistorii
sammansättning endast för behandling af ärenden rörande folkskolelärareseminarium.

§ 9.

Ehuru stiftssekreterare enligt komiténs förevarande förslag icke
skulle blifva ledamot af konsistorium, synes dock expeditionen vid
konsistoriet lämpligen kunna åläggas honom.

För öfrigt bör i tillämpliga delar gälla för konsistorium hvad om
domkapitel är stadgadt.

Förslaget till kungörelse angående öfversändande till domkapitel af
utslag, hvarigenom verldslig rätt dömt prest till ansvar.

De skäl, som föranledt komitén att framlägga detta förslag, finnas
angifna vid 23 § i förslaget till lag om stiftsstyrelse.

Slutligen vill komitén liär anmärka, att komitén, som vid uppgörande
af sina förslag till stiftsstyrelsens organisation tagit hänsyn till
hvad som i afseende härpå uttalats i den såsom bilaga närmast härefter
tryckta framställning från teologiska fakulteten i Upsala, förmenat, att
denna framställning i öfrigt, d. v. s. så vidt den afser prebendepastoratens
indragning, icke folie inom området af det komitén lemnade
uppdrag, hvarför komitén icke trott sig böra med anledning deraf afgifva
något yttrande.

Prébende pastoraten.

Afskrift.

Bilaga.

Till Konungen.

Hos Eders Kongl. Maj:t får teologiska fakulteten vid universitetet
i Upsala, i anledning deraf att kyrkomöte snart förestår och med hänsyn
till de nådiga propositioner, som Eders Kongl. Maj:t möjligen kan hafva
för afsigt att till kyrkomötet aflåta, i underdånighet andraga följande
för fakulteten i hög grad vigtiga angelägenheter.

Vid det första kyrkomöte, som hölls efter det nya riksdagsskickets
införande, förehades frågan om förändrad organisation af domkapitlen,
hvarvid den ene af fakultetens representanter vid kyrkomötet, numera
biskop Cornelius, uttalade sig om vigten äf professorernas i den teologiska
fakulteten befrielse från domkapitelsgöromålen och yttrade, att
»det för universitetet måste vara af synnerligen stort men, om dessa
professorer genom den mängd af främmande bestyr, som domkapitelsgöromålen
medföra, blifva hindrade från att såsom sig bör vårda och
befordra den teologiska vetenskapens intressen och sålunda i betänklig
män varda dragne från den höga kallelse och uppgift, som egentligen
tillhör dem såsom akademiska lärare och främste målsmän för hvar sin
teologiska disciplin».

Sedan dess hafva 20 år gått till ända, och olägenheterna af denna
dubbla tjenstgöring hafva derunder i rikt mått gjort sig gällande. Att
verksamt deltaga i styrelsen af ett så stort stift som Upsala erkestift
kräfver en lokal- och personkännedom, hvilken icke utan mycken beröring
och korrespondens med den talrika och vexlande stiftspersonalen
kan förvärfvas och bibehållas. Men detta, såväl som genomgåendet af
de vidlyftiga domkapitelshandlingarna, bevistandet af de hvarje vecka
återkommande domkapitelssessionerna och åhörandet af lärareprof, hvilka
ofta upptaga ett större antal förmiddagar under pågående akademisk

lästermin, kräfver mycken tid, hvilken sålunda undandrages de studier
och det forskningsarbete, som äro nödvändiga för den, hvilken på en
gång skall vara.en målsman för den teologiska vetenskapen och lärare
och handledare för den studerande ungdomen, en tidsförlust, som är
så mycket menligare, som redan det deltagande i vården af universitetets
angelägenheter, hvithet åligger de ordinarie teologie professorerna,
i det de alla äro medlemmar af det större akademiska konsistoriet och
städse en bland dem tillika måste vara medlem af det mindre akademiska
konsistoriet, undandrager nämnda arbete i forskningens och
undervisningens intresse icke obetydlig tid. Ån ytterligare inskränkes
tiden för vetenskapligt arbete känbart genom de åligganden, som oundgängligen
tillkomma innehafvarne af prebendepastorat, såvida sådana
pastorats innevånare icke skola känna sig af sin egentliga pastor helt
och hållet åsidosatta och försummade. Det är icke eguadt att uppmuntra
en professor i hans vetenskapliga arbete och lärareverksamhet,
om den tid, som han nödvändigt behöfver för att med framgång egna
sig deråt, endast kan vinnas för priset af ett åsidosättande af sina
pligter på ett annat- område och den otillfredsställelse, de förödmjukelser
och förvecklingar af olika slag, som dermed alltid mer eller mindre
måste vara förenade.

Fakulteten får i underdånighet framhålla, huruledes det genom olika
embetens förening förefintliga missförhållandet redan i så måtto blifvit
af såväl Eders Kongl. Maj:t som Riksdagen och kyrkomötet behjertadt,
som prebendeinrättningen i det hela ansetts böra snart upphöra. Deremot
hafva de genom föreningen af professorsembete och ledamot-skap inom
domkapitel uppkomna olägenheterna icke i samma grad vunnit uppmärksamhet,
enär å ena sidan Eders Kongl. Maj:ts nådiga skrifvelse
den 2 september 1868 till kyrkomötet med förslag till förordning angående
ändring i vissa delar af föreskrifterna angående domkapitlens
sammansättning och arbetssätt samt kyrkomötets underdåniga skrifvelse
den 24 september samma år i anledning af detta nådiga förslag äfvensom
kyrkolagsförslaget- af år 1873 icke innehålla något förslag om
teologie professorers fritagande från skyldigheten att vara ledamöter
af domkapitel, utan låta domkapitlen i Upsala och Lund i afseende på
sin sammansättning intaga en undantagsställning, å andra sidan kyrkomötet
vid senare gjorda framställningar om domkapitlens omorganisation
icke tagit uttrycklig hänsyn till det här ifrågavarande missförhållandet.

Med hänsyn till denna fråga får fakulteten i underdånighet anföra
följande enhälliga uttalande af Upsala domkapitel i dess underdåniga
utlåtande angående nämnda kyrkolagsförslag den 28 april 1875. »Den

afvikande sammansättningen af domkapitlen i universitetsstäderna Upsala
och Lund bör efter domkapitlets åsigt upphöra. De teologiska professorernes
sjelfskrifvenhet såsom ledamöter af stiftsstyrelsen har medfört
så många och stora olägenheter med afseende på deras uppgift såsom
vetenskapsmän, att en förändring derutinnan är af högsta behof påkallad.
Skall denna uppgift med dess nuvarande föreläsningsskyldighet, —
hvari domkapitelsgöromålen icke ansetts behöfva medföra någon förminskning,
då deremot lektorerne vid stiftsstädernas elementarläroverk
på sådan grund fått en betydlig lindring i sina läraregöromål — såsom
sig bör, upprätthållas, måste den teologiske universitetslärarens kraf på
befrielse från göromål utom universitetet tillgodoses. Stiftsstyrelsen
bör å sin sida icke nödvändigt något derpå förlora. Ty först och främst
gifvas enahanda utvägar till sammansättning af domkapitlen i Upsala
och Lund som inom det öfriga riket, vidare bör hvad såsom allmän
regel gäller om universitetsprofessorerna icke hindra att särskilda fall
kunna förekomma, då sådane kunna både vara lämplige och finna sig
oförhindrade att ledamotskap i stiftsstyrelsen mottaga. Och en af
professorerna inom den teologiska fakulteten måste tillsvidare såsom
sjelfskrifven domkapitelsledamot qvarstå, nemligen domprosten, så länge
dennes befattning skall med universitetsprofessur vara förbunden. Men
hvad nu är sagdt innebär åtminstone icke nödvändigt, att alla den
teologiska fakultetens professorer skola, såsom nu är händelsen, hindras
i sin egentliga uppgift såsom vetenskapsmän till men för den teologiska
fakultetens verksamhet i sin helhet.»

Såsom redan i det föregående är antydt, utgöra äfven de med de
teologiska lärarebefattningarna förenade prebendena ett icke oväsentligt
hinder för den akademiske läraren att på vederbörligt sätt fylla sina
akademiska pligter. Med hänsyn till de båda professurerna i praktisk
teologi torde måhända den med prebendeinstitutionen följande fördelen
af en alltjemt fortgående förbindelse mellan den teologiska vetenskapen
och församlingslifvet vara af så stor betydelse, att de med dessa befattningar
förenade prebendena böra bibehållas. Hvad åter angår de
öfriga akademiska lärarebefattningarna, synas föreskrifter om föregående
presterlig tjenstgöring vara tillräckliga för att tillgodose det praktiskt
kyrkliga intresse, som ensamt kan anföras såsom stöd för prebendeväsendets
bibehållande.

På grund af hvad nu anförts får fakulteten i underdånighet till
Eders Kong!. Maj:t hemställa, det Eders Kongl. Maj:t täcktes så snart
som möjligt i nåder vidtaga de åtgärder, som äro erforderliga dels för
upphiifvande af skyldigheten för teologiska fakultetens i Upsala profes -

sorer att vara medlemmar af Upsala domkapitel, dels för genomförandet
i det väsentliga af de med teologiska professorsembeten i Upsala förenade
prebendepastoratens indragning.

Underdånigst
Robert Sundelin,

n. v. Dekan.

C. A. Torén. Otto F. Myrberg. Martin Johansson.

W. Rudin. Carl Norrby. J. A. Ekman.

J. E. Berggren.

Upsala den 27 juni 1888.

Claes Elis Johansson.

Vidimeras

ex officio:

Anton Holmberg.

t. f. Registrator i K. Eckl. Depart.

;''>ixf:'' ’* o

- ‘} * tV •). • v»*$4sa,? , ‘\:''UY''

■li

angående

ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen.

V.f>!tfrL01

:i \: t ? i

•1‘i

1 >4 i i t i f j •

‘• i >-.i i5r •, ['')!> >P. '' '' f''{0<

ryd ujhi .ris %•. ; t .fris .hink 1

- .''tf. fti >f;: .:|&W (I )0 • 11: ,!''iUu< "gild/ R''Vt!

''■h fitiei■;''!»Iföl !ibivi a*ryd].'':*$ /-ft-jol >

Komitén har att yttra sig öfver den skrifvelse af den 12 mars
1889, i hvilken Riksdagen tillkännagifver, att den för sin del antagit
följande

angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 § kyrkolagen skall hafva följande
ändrade lydelse:

Svenska kyrkans lära är den rena evangeliska, sådan den, grundad
i Guds heliga ord, det gamla och nya testamentets skrifter, genom den
oförändrade augsburgiska bekännelsen samt Upsala mötes beslut af år
1593 antagen och förklarad är.

Ingen torde med skäl kunna bestrida önskvärdheten af att den
kyrkolagsparagraf, som bestämmer kyrkans lära och derför i viss mån
utgör grundvalen för alla de rättsbestämningar, hvilka i kyrkolagen
ingå, eger en sådan lydelse, att den gifver ett bestämdt och tydligt
uttryck åt hvad som nu är gällande svensk kyrkorätt i de stycken, som
i paragrafen afses. Att detta icke är fallet med kyrkolagens 1 kap. 1 §
är uppenbart, då genom senare lagstiftning förbindelsen för hvarje invånare
i riket att bekänna sig till den lutherska läran blifvit upphäfd
och den i paragrafen omnämnda edsförpligtelsen till samma lära blifvit
väsentligen inskränkt. Efter komiténs uppfattning står icke heller
det, som utgör paragrafens egentliga kärna, eller bestämmelsen om
hvad med svenska kyrkans lära förstås, i öfverensstämmelse med nu
inom vår kyrka gällande rättsnormer. Skälen för denna sin uppfattning
anser sig komitén böra i korthet angifva.

Såsom i Riksdagens skrifvelse framhålles, bestämmer 2 § af 1809
års regeringsform, att »Konungen skall alltid vara af den rena evangeliska
läran, sådan som den uti den oförändrade augsburgiska bekännelsen
samt Upsala mötes beslut af år 1593 antagen och förklarad är».
Detta sätt att bestämma läran, som i sak alldeles sammanfaller med
hvad Riksdagen nu för sin del beslutit, skiljer sig deremot från kyrkolagens
1 kap. 1 § hufvudsakligen derigenom, att den sistnämnda angifver
augsburgiska bekännelsens försvar, Luthers båda katekeser, de
schmalkaldiska artiklarne och konkordieformeln såsom af kyrkan erkända
riktiga förklaringar af den i Skriften innehållna kristliga läran,
under det att regeringsformen i detta afseende blott nämner den oförändrade
augsburgiska bekännelsen. Icke utan skäl kan det anmärkas, att
denna olikhet i och för sig icke är af någon genomgripande betydelse,
då ju de senare bekännelseskrifterna såsom innehållande en närmare,
följdriktig utveckling af den grundtyp för luthersk lära, som i augsburgiska
bekännelsen är gifven, alltid måste få ett bestämmande inflytande
på den teologiska vetenskapen och den kyrkliga förkunnelsen,
så vidt man vid dessa arter af kyrklig verksamhet ställer sig på den
augsburgiska bekännelsens grund. Och olikheten blifver ytterligare i
någon mån minskad derigenom, att Upsala mötes beslut, hvars symboliska
anseende i regeringsformen framträder starkare än i kyrkolagen,
såväl i och för sig som genom anslutning till 1571 års kyrkoordning
(i hvilken senare äfven Luthers lilla katekes ingår såsom en förutsättning)
uttryckligen förkastar äfven sådana från augsburgiska bekännelsen
afvikande läror, livilkas symboliskt fixerade vederläggning först i konkordieformeln
fått sin plats. Då emellertid regeringsformen af de under
reformationsseklet uppkomna lutherska bekännelseskrifterna uttryckligen
nämner allenast augsburgiska bekännelsen, och då erkännandet af Upsala
mötes beslut omöjligen kan anses innebära ett symboliskt sanktionerande
af allt hvad de öfriga lutherska bekännelseskrifterna innehålla,
kan det icke förnekas, att en verklig olikhet förefinnes mellan kyrkolagens
och regeringsformens sätt att angifva hvad som bör anses innefatta
svenska kyrkans lära. Men denna olikhet innebär tillika, att i
och genom regeringsformen med afseende på sättet att bestämma vår
kyrkas lära blifvit vidtagen en förändring, som måste anses vara i
kyrkorättsligt afseende bindande. Då nemligen å ena sidan den lära,
som enligt gällande grundlag bör bekännas af Konungen, som tillika är
svenska kyrkans summus episcopus, måste sammanfälla med svenska
kyrkans lära, och det å andra sidan är uppenbart, dels att svenska
kyrkan till följd af sin förbindelse med staten icke kan vara berättigad

att bestämma sin lära annorlunda, än som i rikets främsta grundlag
uttryckligen sker, dels att den förändring i bestämmandet af kyrkans
lära, som genom 1809 års regeringsform med samtycke af kyrkans
dåvarande representation vidtogs, kommit till stånd på den väg, som
då, likasom vid den tid, då kyrkolagen antogs, var den enda för ändring
i kyrkölagstiftning giltiga, finner komitén, att genom regeringsformens
bestämmelser den svenska kyrkans lära, kyrkorättsligt sedt, i den mån
som ofvan sagts blifvit en annan än den förut varit.

Den uppfattning, som bär uttalats, bar ock på mångfaldigt sätt
och vid flere olika tillfällen blifvit af sakkunnige män och vederbörliga
myndigheter framhållen eller erkänd. I detta afseende må först erinras
om de komitéer, som å olika tider (åren 1828, 1846 och 1873) afgifvit
förslag till ny kyrkolag, vidare om den förändring, hvarigenom presteden
år 1829 bragtes till öfverensstämmelse med ordalagen i regeringsformen,
om högsta domstolens utlåtande öfver 1873 års kyrkolagsförslag,
om flertalet af de utlåtanden, som rikets konsistorier afgifvit såväl
öfver sist nämnda kyrkolagsförslag som öfver det riksdagsbeslut, hvarom
nu är fråga, slutligen om den ståndpunkt, som i förevarande fall intogs
af kyrkolagsutskottet vid 1878 års kyrkomöte, af kyrkomötet 1883 och
af lagutskottet vid 1889 års riksdag. På trenne af dessa uttalanden
anser sig komitén böra fästa särskild uppmärksamhet. Kyrkolagskomitén
af 1873 motiverar den paragraf i förslaget till ny kyrkolag,
som bestämmer kyrkans lära och hvilken till sitt innehåll väsentligen
sammanfaller med hvad Riksdagen nu antagit, bland annat dermed, att
»den bestämning af svenska kyrkans bekännelse, som är gifven i kap.
1 § 1 af 1686 års kyrkolag, till lydelsen blifvit ändrad genom innehållet
i § 2 i gällande regeringsform». Vid nämnda förslags granskning i
högsta domstolen gjordes ingen väsentlig anmärkning mot ifrågavarande
paragrafs sätt att bestämma den rena evangeliska läran, men väl yttrades
af fem justitieråd, att paragrafens ändamål vore »att uttala hvad som är
den svenska kyrkans bekännelse». Och då kyrkolagsutskottet vid 1878
års kyrkomöte i sitt betänkande angående ett då föreliggande förslag
till förordning om förbrytelse af prest föreslog — hvad som ock af kyrkomötet
godkändes — upptagandet i en viss paragraf af den bestämmelse
angående kyrkans lära, som i presteden ingår, förklarade utskottet, att
dermed vore lemnad en »beskrifning på kyrkans lära» och att paragrafen
angåfve »hvad med den rena evangeliska läran förstås».

Af det sagda framgår, att kyrkolagens 1 kap. 1 § i sin närvarande
lydelse icke angifver hvad som nu är gällande rättsbestämning med
afseende å svenska kyrkans lära. Det skulle möjligen kunna sättas i

fråga, huruvida icke för afhjelpande af den brist på öfverensstämmelse,
som sålunda råder mellan 1686 års kyrkolag och 1809 års regeringsform,
den senare borde ändras till likhet med den förra. Af flera skäl finner
dock komitén ett sådant förslag outförbart. Och för sin del kan
komitén så mycket mindre föreslå något sådant, som komitén i det
väsentliga delar den af biskop Flensburg i utlåtandet öfver Riksdagens
skrifvelse uttalade åsigt, att hvad som af kyrkolagen »i förevarande fall
kan och bör kräfvas är icke något annat och mera än att den angifver
sjelfva lärans grundtyp»; hvaremot det ligger »utanför lagens gräns att
angifva den anda, i hvilken bekännelsen skall uppfattas, det sätt, på
hvilket den skall utvecklas och tillämpas i lärosystemets alla enskilda
detaljer, hvilket åter är en uppgift, som tillhör den kyrkliga och teologiska
vetenskapen och undervisningen». En omredigering af kyrkolagen
är derför i komiténs tanke den enda åtgärd, som bör ifrågakomma.

En reservant mot Lunds domkapitels beslut att tillstyrka denna
omredigering har starkt betonat de faror, som enligt reservantens
mening skulle hota vår svenska kyrka, om Riksdagens beslut skulle blifva
upphöjdt till lag. Den förnämsta faran skulle enligt reservantens uppfattning
bestå deri, att svenska kyrkan stode värnlös gentemot katoliker
och sekter och derför slutligen skulle gå sin upplösning till mötes.
Komitén kan icke dela reservantens farhågor. Den ifrågasatta förändringen
irinebär, enligt hvad komitén här ofvan sökt visa, helt enkelt
endast ett erkännande af ett Medan förefintligt rättsförhållande, och
ingen anledning finnes till det antagandet, att ett dylikt erkännande
skulle gifva kyrkans af reservanten åsyftade motståndare större mod
och mera framgång än de förut haft. Vidare ligger enligt komiténs
öfvertygelse i augsburgiska bekännelsen jemte Upsala mötes beslut, om
de rätt fattas, allt det kyrkorättsligt symboliska värn, som vår lutherska
kyrka behöfver för att försvara sin ställning gent emot såväl katolicismen
å den ena sidan som den reformerta kyrkan och sekterna å den andra,
Om så icke vore förhållandet, vore det ock nödvändigt att förändra
d. v. s. i symboliskt afseende utvidga presteden, hvars sätt att bestämma
kyrkans lära måste utgöra den förbindande normen för presternas verksamhet
såsom lärare inom kyrkan. Slutligen må icke heller förbises,
att Luthers lilla katekes, äfven om den icke uppräknas bland kyrkans
rättsligt gällande symboliska böcker, likväl genom sin plats såsom obligatorisk
grundval för kristendomsundervisningen i vår kyrka så till vida
närmar sig betydelsen af symbolisk bok, att den lemnar en god garanti
derför, att sagda undervisning kommer att, så vidt på läroboken beror,
verka för utbredandet och befästandet af den genuint lutherska läro -

typen. Häremot kan anmärkas, att vår kyrkomötesförfattning icke lägger
något uttryckligt hinder i vägen för att nämnda katekes utan den
kyrkliga representationens hörande och samtycke utbytes mot en annan.
Denna anmärkning är i och för sig icke utan betydelse, och komitén
erkänner obetingadt önskvärdheten af att kyrkomötesförfattningen så
ändras, att kyrkomötet får sig tillerkänd beslutanderätt i fråga om
kyrkans böcker, något som äfven af Rikets Ständer i skrifvelse den 16
maj 1863 antyddes såsom ett framtida önskningsmål. Men äfven med
bibehållande af nu gällande lag i detta afseende torde ingen fara vara
för handen att kyrkan mot sin egen representations vilja skulle kunna
beröfvas nämnda lärobok. En dylik åtgärd skulle nemligen icke kunna
ifrågakomma annat än under sådana omstörtningstider, då äfven de
i kyrkorättsligt afseende säkrast värnade symboliska fästen kunna falla.

På grund af hvad nu blifvit anfördt, och med stöd jemväl af de
utlåtanden, som tolf bland rikets konsistorier öfver Riksdagens skrifvelse
afgifvit, anser sig komitén böra tillstyrka den af Riksdagen beslutade
lagförändringen och får derför hemställa, att ifrågavarande lagförslag
för nästa kyrkomöte framlägges.

'' f !•’•?»• ''V i jJs no b (Olif

,, . « ii-. V;; in •■J.

ib.ifiO-. / i i- - «)•>(-, ii’.,* ij. r''.-i3• • b - i

. Vi . -f*—*—t-—i—: it1. * .•»< i ■[ :• . - ‘'' < ’ J i -•

• i '' t « f - »

>uj ,c ■ fy v 1 .ti fn ''i* ''";OfjiViul /1• ‘L

• bo,’-;- b o :;ö* ''

(;_>[ i o / i* i- ■''■al, j ,/t .(.it- : f ‘ il ’i - • •.-o:''1 i.brnni;

•."iir , — b t:i•;■: ,’n v,biUit .•bmip^iHohmj «8oi*

''llf;!;,,'','' '' -i: ;V,; -I>! Li ■; :'':i

■ • t t . r

• }«‘0v i-r;. • : !>:*: ä i1 -1 •''*/■•! ♦ Vt > > !:i i no tf.1 - ■:;*** vi ''A1

. i- ■ j/ -i ii, .1. . ;réln i -n; o b ;.....*1;. in!

■ bi/h.i:.'' nvb; ■ , / ibivrbuihölo >; liEvi •''<

i. t .!)/■.!''i ■?’ *ib>d : i. .;;'''' ■ .-‘''.''öl «„•. 3 r- */» ■ 1 ■. . r • 1

Reservation af biskop Bildlig.

Då i jag reserverar mig mot komiténs beslut att tillstyrka den af
Riksdagen beslutade förändringen af 1 kap. 1 § kyrkolagen, är orsaken
dertill icke den, att jag bestrider önskvärdheten deraf, att nämnda
paragraf förändras, icke heller den, att jag anser den föreslagna förändringen
medföra någon förändring i den svenska kyrkans bekännelseståndpunkt,
utan den, att jag anser vigtiga intressen kräfva, att, då nu
fråga är om att föreslå en ny redaktion af nämnda paragraf, denna
erhåller en lydelse, som med full klarhet och bestämdhet angifver, hvad
den svenska kyrkan bekänner såsom lutherskt kristen tro, såsom sin tro.

En förändring af 1 kap. 1 § kyrkolagen anser jag vara önskvärd
af följande grunder.

Nämnda paragraf har denna lydelse: »Uti vårt konungarike och

dess underliggande länder skola alla bekänna sig endast och allenast
till den kristliga lära och tro, som är grundad uti Guds heliga ord,
det gamla och nya testamentets profetiska och apostoliska skrifter, och
författad uti de tre hufvudsymbolis: Apostolico, Nicasno och Athanasiano,
jemväl uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen af år 1530, vedertagen
i Upsala concilio 1593, samt uti hela så kallade Libro Concordise
förklarad; och alla de, som uti läroståndet, vid kyrkor, akademier,
gymnasier eller skolor något embete tillträda, skola vid ordinationen
eller då de någon grad antaga, med liflig ed till denna lära och trosbekännelse
sig förplikta».

Om ock, realiter sedt, det vigtigaste stycke af denna paragraf är
den uti en bisats gifna bestämningen af den kristliga tro och lära, till
hvilken alla medlemmar af svenska folket skola bekänna sig, så är dock
ej, åtminstone ej formelt sedt, lagparagrafens hufvuduppgift att bestämma,
hvad som är svenska kyrkans lära, utan i stället att föreskrifva, å ena

sidan att alla Sveriges rikes innebyggare skola bekänna sig till den
tro och lära, som närmare beskrifves, och å andra sidan att alla, som
tillhöra läroståndet vid kyrkor och läroanstalter, skola med liflig ed
förpligta sig till denna lära och trosbekännelse. Då nu genom särskilda
lagar och förordningar dessa föreskrifter upphäfts, är detta en tillräcklig
anledning till att föreslå en förändring af den ifrågavarande para annat

skäl härtill finner jag deruti, att det måste anses vara
i hög grad lämpligt, att första paragrafen i en luthersk kyrkas lag
angifver, hvad som är denna kyrkas bekännelse, då för lutherska kyrkan
bekännelsen bör vara normerande för hela hennes lagstiftning.

Åt den omständigheten att, då 2 § af 1809 års regeringsform bestämmer,
att . »Konungen skall alltid vara af den rena evangeliska läran,
sådan som den uti den oförändrade Augsburgiska bekännelsen samt
Upsala mötes beslut af år 1593 antagen och förklarad är», olika beskrifningar
af den rena evangeliska läran synas vara gifna i regeringsformen
och kyrkolagen, har man, enligt min uppfattning, tillmätt alltför
stor betydelse, då å ena sidan olikheten ej är af real utan endast af
formel natur och då å andra sidan ej någon väsentlig olägenhet kan
komma deraf, att beskrifningen i den kyrkliga speciallagen är fylligare
än bestämmelsen i grundlagen. En liknande oegentlighet, om det så
bör kallas, har förekommit äfven i andra länders lagstiftning. Såsom
exempel härpå vill jag citera följande utdrag ur »Haandbog i den danske
Kirkeret, udgivet med Understöttelse af Ministeriet for Kirke- og Undervisningsvmsenet
af H. Matzen og J. Timm» p. 119: »Naar Danske
Lov 2—1 er en Del fyldigere end Kongeloven i Henseende til Opstilling
af Symboler, idet den foruden Biblen tillige medtager de tre almindelige
Symboler, og af smidige Symboler tillige Luthers lille Katekismus, da
kunde man spprge, om dette icke var i Strid med Kongeloven, der
ifplge dens Art. 3 skulde vmre uforanderlig og i Art. 1 kun fremhmver
Guds Ord og den Augsburgske Konfession som Trosnorm. Men naar
ingen har rejst dette Spörgsmaal, ligger Grunden simpelthen i, åt
Kongeloven ved Henvisningen til den Augsburgske Konfession ingenlunde
tilsigtede en udtömmende Angivelse af de kirkelige Symboler.
Den vilde kun afgjöre, att den Augsburgske Konfession skulde vaere
retledende, saa åt intet maatte heres i Strid med den; men der var intet
i Vejen for att tillfpje Skrifter, hvis Indhold netop var i Overensstemmelse
med Konfessionen». — Ehuru jag anser, att, hvad här sagts
om danska förhållanden, med lika och full rätt kan tillämpas på förhållandet
i Sverige, medgifver jag dock gerna, att den omnämnda olik 13 -

gra fen.

heten mellan regeringsformen och kyrkolagen gör det önskvärdt, att
i den senare göres en förändring, om en sådan kan göras utan att
dermed förloras något, som är mera värdt än likformighet mellan de
båda lagarna.

Att redaktionen af 1 kap. 1 § kyrkolagen förändras, anser jag vara
önskvärdt äfven af den anledning, att, ehuru den nuvarande formuleringen
angifver den åtskilnad i fråga om symbolisk dignitet, hvilken
lutherska kyrkan gör mellan augsburgiska bekännelsen å ena sidan
och öfriga specielt lutherska bekännelseskrifter å den andra, det dock
vore fördelaktigt, att denna åtskilnad blefve ännu tydligare markerad.

I det föregående bär jag tillkännagifvit, att min reservation icke
har sin orsak deruti, att jag skulle anse antagandet af den nu föreslagna
lagförändringen innebära en förändring af den svenska kyrkans bekännelseståndpunkt.
Denna ståndpunkt förblifver, såvidt jag förstår, densamma
som hittills, äfven om komiténs förslag blir antaget och stadfästadt.
Skälen för denna min uppfattning har jag framlagt dels under förhandlingarna
i 1889 års Riksdags första kammare och dels i Westerås
domkapitels och kongl. hofkonsistoriets utlåtanden öfver det nu föreliggande
lagförslaget. Jag anser mig dock, särskildt med anledning af
och i sammanhang med komiténs för sitt förslag gifna motivering, böra
äfven här antyda dessa skäl.

Naturligtvis instämmer jag i komiténs ord: »det kan icke förnekas,
att en verklig olikhet förefinnes mellan kyrkolagens och regeringsformens
sätt att angifva, hvad som bör anses innefatta svenska kyrkans lära».
»Sättet» att angifva kyrkans lära är olika, då ordalagen äro olika. Då
jag ej är fullt viss om innebörden i komiténs utsaga, måste jag deremot
vara något tveksam om, huruvida jag kan vara ense med komitén i
den slutledning, som den drager ur de nyss anförda orden såsom
premiss, sägande: »Komitén finner, att genom regeringsformens be stämmelser

den svenska kyrkans lära, kyrkorättsligt sedt, i den mån
som ofvan sagts, blifvit en annan än den förut varit».

Sitt påstående, att kyrkans lära genom regeringsformen blifvit en
annan än förut, begränsar komitén genom -två inskränkningar: den ena
angifven med orden: »kj^rkorättsligt sedt», den andra med orden: »i
den mån som ofvan sagts». Innebörden af den sista inskränkningen
framgår ej klart af komiténs framställning; men har komitén åsyftat
att dermed hänvisa till dessa sina föregående ord, att »regeringsformen
omöjligen kan anses innebära ett symboliskt sanktionerande af allt hvad
de öfriga lutherska bekännelseskrifterna (utom Augsburgiska bekännelsen)
innehålla», då kan jag så mycket mindre vara i detta hänseende af

olika mening med komitén, som ett sådant symboliskt sanktionerande
hvarken inneburits i hittills gällande formulering af 1 kap. 1 § kyrkolagen
ej heller af någon bland bekännelseskrifternas ifrigaste försvarare
påståtts. Instämmande i komiténs sats, att »de senare bekännelseskrifterna
innehålla en närmare följdriktig utveckling af den grundtyp
för luthersk lära, som i augsburgiska bekännelsen är gifven», har man
åt dessa skrifter velat, bevara symboliskt anseende, endast försåvidt de
innehålla en sådan följdriktig utveckling, men ingalunda åt t. ex. sådant
i dem, hvilket ej är annat än en bevisning af mer eller mindre vetenskaplig
art, och ännu mindre åt det — försåvidt sådant kan i dem
uppletas — hvilket i stället för att vara en följdriktig utveckling af
kunde sägas ligga på sidan om eller stå i strid mot augsburgiska
bekännelsen.

När komitén begränsar sin sats, att svenska kyrkans lära genom
regeringsformen blifvit en annan än den förut varit, genom det inskränkande
tillägget: »kyrkorättsligt sedt», har komitén, såvidt jag förstår,
härmed velat förebygga den missuppfattningen, att komitén skulle vilja
påstå, att genom regeringsformen svenska kyrkans lära skulle, om jag
så får säga, dogmatiskt sedt hafva blifvit en annan eller att med andra
ord vår svenska kyrkas bekännelse blifvit en annan. En sådan missuppfattning
har komitén redan i det föregående sökt förebygga genom
att hänvisa dels till de senare bekännelseskrifternas sammanhang med
Augustana och dels till Upsala mötes besluts förkastande af de villfarelser,
hvilka, delvis framkomna senare än år 1530, först i konkordieformeln
erhållit sin symboliskt fixerade vederläggning.

Nämnda sitt försök stärker komitén, när den i det följande uttalar
sin öfvertygelse derom, »att i augsburgiska bekännelsen jemte Upsala
mötes beslut, om de rätt fattas, ligger allt det kyrkorättsligt symboliska
värn, som vår lutherska kyrka behöfver för att försvara sin ställning
gent emot såväl katolicismen å den ena sidan som den reformerta kyrkan
och sekterna å den andra». Hvad komitén menar med uttrycket: »om
de rätt fattas» har den nemligen sjelf angifvit, då den förut sagt, att
de senare bekännelseskrifterna innehålla en närmare följdriktig utveckling
af den grundtyp för luthersk lära, som i augsburgiska bekännelsen
är gifven.

Om nu härtill lägges, att de, hvilka i svenska församlingen skola
utlägga eller förkunna hennes lära, naturligtvis måste vara förbundna
till att härvid feta sig ledas af eu rätt uppfattning af denna lära, så
synes det mig, som om komiténs utsaga, »att genom regeringsformens
bestämmelser den svenska kyrkans lära, kyrkorättsligt sedt, i den mån

100

som ofvan sagts, blifvit en annan än den förut varit», ej skulle kunna
innebära något väsentligt annat än att regeringsformen på ett annat sätt
än kyrkolagen angifver, hvad som bör anses innefatta svenska kyrkans
lära; men deremot icke kunna innebära, att genom regeringsformen den
svenska kyrkans bekännelseståndpunkt blifvit förändrad.

Att bekännelseståndpunkten är densamma, vare sig att man i 1 kap. 1
§ kyrkolagen vid sidan om augsburgiska bekännelsen och Upsala mötes
beslut nämner eller icke nämner apologien, schmalkaldiska artiklarne,
Luthers katekeser och konkordieformeln, framgår af dessa i senare rummet
nämnda skrifters förhållande till de först nämnda. De i senare rummet
nämnda skrifterna äro nemligen ingenting annat än dels reformatorernas
egna förklaringar öfver hvad de menat med de kortfattade satserna i
den af dem sjelfva författade augsburgiska bekännelsen och dels, för
att tala med komitén, en följdriktig utveckling af den i augsburgiska
bekännelsen gifna lärogrundtypen. Och denna förklaring och utveckling
har lutherska kyrkan såsom sådan gjort till sin bekännelse. Dessa
historiska fakta kunna omöjligen bestridas, och derför kan ej heller
någonsin den tid komma, då en annan tolkning eller uppfattning af
augsburgiska bekännelsen än den, som i de i fråga varande skrifterna
är gifven, skulle kunna erkännas såsom den lutherska kyrkans. Man
må derför i gällande lag uttryckligen säga det eller underlåta att säga
det: augsburgiska bekännelsen kan ej rätt fattas, såvida ej uppfattningen
'' later sig bestämmas af de ofta nämnda skrifterna.

I likhet med komitén vill äfven jag i detta sammanhang hänvisa till
den stora betydelsen deraf, att regeringsformen bland bekännelseskrifterna
upptager äfven Upsala mötes beslut. Särskildt vill jag hänvisa
till denna sats i nämda beslut: »endrägteligen dertill allvarligen förpligtet,
att vi henne (liturgiam) aldrig mere anamme, gille eller bruke
vele, såsom icke heller något annat af de påfveskes lärdom eller villfarelser»
— — — — »desslikest och alldeles afsäjoms vi alla Sacramenterers,
Zwinglianers och Calvinisters villfarelser, så ock Vederdöpere
och alle andre kättere, ehvad namn de helst hafve kunne, någon tid
till att inrymme, gille eller samtyckie». Den svenska kyrkans historia
berättar, huru stor vigt denna kyrkas representanter lade just på denna
sats i decretum upsaliense. För deras ögon stod det klart, hvilken
omfattande betydelse den hade; och Carl den 9:de med sina calvinistiska
sympatier förstod också att mäta denna betydelse. Hans missnöje med
och hans dröjsmål att både såsom hertig och konung gifva erkännande
åt Upsala mötes beslut berodde icke minst på den anförda satsen; men
den svenska lutherska kyrkans representanter kunde och ville på inga

101

vilkor gå in på att utstryka den. Och hvarför detta? Uppenbarligen
derför, att genom denna sats afgafs en bekännelse till den läroutveckling,
som erhållit eller sedermera erhöll sitt symboliska uttryck i de
senare lutherska bekännelseskrifterna. Den »följdriktiga utveckling af
lärogrundtypen i augsburgiska bekännelsen», hvilken innehålles i dessa
skrifter, är nemligen alltigenom bestämd af de antiteser till luthersk
bekännelse, hvilka framkommo i de påfviskes, sakramenterers, zwinglianers,
calvinisters, vederdöpares och andra kättares villfarelser. I sak
— detta kan omöjligen förnekas — innebär således den i Upsala mötes
beslut innehållna afsägelse af alla dessa kättares villfarelser en bekännelse
till den följdriktiga utveckling af luthersk tro, som innehålles i
de senare skrifterna i konkordieboken.

Åt denna bekännelse gifves ytterligare eftertryck genom bekännelsen
till »den religion, som i salig och högloflig hos Gud i åminnelse, salig
konung Gustafs siste regements- och salig archiebiskop Lars Petri
Nericiani den äldres lifstid både i lärdom och kyrkeseder här i riket
hållet och igenom den prentede kyrkeordningen i trycket utgången
anno etc. 72 är samtyckt och bejakat blefven». Ett noggrant studium
af den teologiska och asketiska litteratur, som tillhör det här angifna
tidsskedet, skall nog öfvertyga derom, att man i svenska kyrkan då
både följde med och bekände sig till den följdriktiga utvecklingen af
augsburgiska bekännelsen. Och 1572 års kyrkoordning innehåller lika
bestämdt om än ej lika fullständigt genomfördt och motiveradt förkastande
af den romerska villfarelsen som Schmalkaldiska artiklarna
och af den reformerta som konkordieformeln.

Påaktar man det nu af mig anförda, så behöfver man ej söka efter
ytterligare förklaringsgrunder dertill, att 1809 års lagstiftare formulerade
2 § af regeringsformen, såsom de gjorde, eller dertill, att svenska
kyrkolagskomitéer föreslagit en omredigering af 1 kap. 1 § kyrkolagen
till likhet med nämnda paragraf i regeringsformen, eller slutligen dertill,
att åtskilliga kyrkliga myndigheter ej haft något att invända mot dessa
förslag. Man kan och får ej hos alla dessa förutsätta en ringaktning
af den kyrkliga bekännelsen och lika litet ett sådant lättsinne, att de
skulle hafva velat vara med om en bekännelseförändring utan att ens
med ett enda ord angifva, hvad det vore i de lutherska bekännelseskrifterna,
som de ville hafva förändradt, eller hvarför de önskade förändringen.
I stället måste man antaga — och de, som påstå något
annat, äro skyldiga att lemna bevisning för den mörka skugga, som
de genom sitt påstående kasta på män, som gjort sig kända för luthersk
tro och kyrkligt förstånd — att de ansett, att den lutherska kyrkans

102

bekännelseståndpunkt är och förblir densamma, vare sig att man väljer
den beskrifning, som gifves i 2 § regeringsformen, eller den, som innehålles
i 1 kap. 1 § kyrkolagen.

Att man så ansett och kunnat anse, derom lemnar ett faktum,
såvidt jag förstår, det mest slående bevis. Ingen vill bestrida, att de,
som författade och antogo 1686 års kyrkolag och särskild! dennas
första paragraf, både hade öppet öga och liflig nitälskan för, att den
svenska kyrkans bekännelseståndpunkt blefve klart och bestämdt angifven,
och noggrant vakade öfver att i detta hänseende intet försummades.
Dessa, som i 1 kap. 1 § kyrkolagen införde både att i Sveriges rike
ej fick finnas någon, som ej bekände sig till hela konkordieboken, och
att alla slags lärare skulle med liflig ed förbinda sig till denna lära
och trosbekännelse — huru formulerade dessa samme presteden? Uti.
den i 1686 års kyrkolag intagna eden förbindes ej den, som viges till
prest, till andra specielt lutherska bekännelseskrifter än »den oförändrade
Augsburgiska bekännelsen som riti Upsala concilio, anno 1593, blef
vedertagen och gillad». Icke hade lagstiftarne förgätit hvad de om
eden sjelfva föreskrifvit i 1 §. När de dock formulerade eden, så som
de gjorde, så framgår häraf uppenbarligen och ovedersägligen, såsom
mig synes, att de ansågo, att den beskrifning af svenska kyrkans bekännelse,
som gafs i presteden, var om än ej formel! så realiter densamma
som i 1 kap. 1 §, att de ansågo olikheten vara endast
redaktionel.

Om de för ortodoxi lifligt ifrande lagstiftarne af 1686 hade denna
uppfattning, så är det ej underligt, om senare tiders myndigheter låtit
sig leda af samma åskådningssätt. Häraf förklaras ett par fakta, som
annars synas vara svåra att förstå. Det ena: att man 1773, det är i
en tid då ifvern för ortodoxi ej var särdeles stark, införde i presteden
uttrycklig förbindelse till hela konkordieboken. Det andra: att Kongl.
Maj:t 1829 på administrativ väg förändrade 1773 års presteds lydelse,
så att i det nya edsformuläret af de lutherska bekännelseskrifterna
endast nämnas augsburgiska bekännelsen och Upsala mötes beslut.
Emot grundlagens bud har Kongl. Maj:t säkerligen ej velat på administrativ
väg förändra kyrkolag; men man har ej ansett sig göra någon
förändring i lag; man har endast ansett sig vidtaga en redaktionsförändring.

Med det anförda tror jag mig hafva visat., dels att den nu i fråga
satta förändringen af 1 kap. 1 § kyrkolagen ej innebär någon förändring
af den svenska kyrkans bekännelseståndpunkt, ej ens, strängt,
taget, någon lagförändring; och dels att denna min uppfattning legat

103

till grund för den kyrkliga lagstiftningen i Sverige allt ifrån 1686, ja
ända ifrån år 1593.

Då jag har den uppfattning, för hvilken jag nu försökt gifva skäl,
har jag vid de tillfällen, då jag dels såsom ledamot af 1889 års Riksdag
och dels såsom ordförande i Vesterås domkapitel och kongl. hofkonsistorium
hatt anledning till att yttra mig om*nu föreliggande lagförslag,
visserligen ej ansett mig böra yrka. afslag derå, enär ett sådant yrkande
skulle kunna misstydas, så som innebure det ett medgifvande deraf, att
1809 års regeringsform skulle hafva medfört en förändring i svenska
kyrkans bekännelseståndpunkt; men jag har dock tillräckligt klart antyda
att jag ansett önskvärdt vara, att 1 kap. 1 § kyrkolagen erhölle
en annan redaktion än den af Riksdagen antagna. Då nu ett lägligt
tillfälle erbjuder sig till att föreslå en sådan redaktion, har jag ansett,
att komitén hade bort begagna sig deraf.

På grund af § 87 mom. 2 regeringsformen är 1889 års riksdagsbeslut
om förändring af 1 kap. 1 § kyrkolagen förfallet. Då Kongl.
Maj:t till komitén öfverlemnat Riksdagens skrifvelse den 12 mars 1889,
så innebar detta derför ett uppdrag att med anledning af denna skrifvelse
utarbeta förslag till förändring af kyrkolagens första paragraf.
Komitén har alltså haft fullt fog till att framlägga ett annat förslag
till förändring af nämnda paragraf än det af Riksdagen antagna, såvida
skäl dertill funnes. Och vigtiga sådana skäl anser jag vara för handen.

Det måste medgifvas, att, om det i fråga om alla lagbud gäller,
att den klara och bestämda redaktionen har ett afgjordt företräde framför
den tvetydiga och obestämda, så gäller detta isynnerhet om en lagparagraf,
hvilken såsom 1 kap. 1 § kyrkolagen enligt komiténs ord »i viss
mån utgör grundvalen för alla de rattsbestämningar, hvilka i kyrkolagen
ingå». Men att den af komitén föreslagna redaktionen lider af obestämdhet,
derom vittnar, såvidt jag förstår, komiténs eget betänkande,
enär af detta ingalunda med klarhet framgår, hvilken betydelse komitén
sjelf tillmäter de senare lutherska bekännelseskrifterna såsom norm för
kyrkans lära. Om detsamma vittnar, på sitt sätt, äfven den tolkning
af den föreslagna lagen, hvilken jag, med anförande af som jag tror
•goda grunder, framstält såsom den enda riktiga. Och säkert är, att
jag ej står ensam om denna tolkning.

En oklarhet och obestämdhet, sådan som den nu anmärkta, vore
betänklig, äfven om 1 kap. 1 § kyrkolagen ej hade någon annan uppgift
än att kyrkorättsligt bestämma svenska kyrkans lära. Men vore ej uppgiften
någon annan än den att vara den lag, efter hvilken en församlingslärare
skulle dömas vid åtal för villfarande lära, så vore betänklig -

104

heten, praktiskt sedt, ej synnerligen stor, enär den tid säkerligen är
förbi och aldrig torde komma tillbaka eller ens bör önskas tillbaka, då
någon kunde blifva dömd för villfarande lära i det fall, att hans förkunnelse
kunde visas icke strida mot augsburgiska bekännelsen och
Upsala mötes beslut, äfven om den ej öfverensstämde med någon utsaga
i de senare lutherska bekännelseskrifterna.

Men om 1 kap. 1 § kyrkolagen, enligt den nu föreslagna lydelsen,
i och för sig ej förbinder någon till den svenska kyrkans lära utan
inskränker sig till att bestämma, hvilken den svenska kyrkans lära är,
och om denna paragraf tillika blir det enda, om jag så får säga, officiela
dokument, som gifver en sådan bestämmelse, så har den en annan
uppgift jemte den rent kyrkorättsliga. Den är sjelf ett stycke bekännelse,
en kyrkans bekännelse om sin trosbekännelse.

Om då den svenska församlingen, sedan hon under loppet af mera
än 200 år i 1 kap. 1 § kyrkolagen bekänt och erkänt, att hon i de
senare symboliska böckerna sett en rätt förklaring och följdriktig utveckling
af lärogrundtypen i sin förnämsta och egentliga lutherska bekännelseskrift,
ur denna lagparagraf uteslöte allt tal om och erkännande
af dessa symboliska böcker — skulle då ej åt detta kunna gifvas den
tolkning, att den svenska församlingen numera ej ansåge det vara
sanning, hvilket hon hittills bekänt såsom sanning? Hade hon på ett
sådant sätt ändrat tro, vore hon ej längre samma lutherska kyrka, som
hon varit; ty den lutherska kyrkan är, hvad hon är, icke genom sin
sed, sin författning, sin kult utan framför allt genom sin tro. Men att
den svenska kyrkan skulle hafva förändrat tro, det har ingalunda komitén
velat säga, och lika litet kan någon annan med skäl påstå något sådant.
Vigtigt synes mig derför vara att undvika allt, som skulle kunna gifva
sken af sanning åt ett dylikt påstående.

Jag har derför ansett, att komitén hade bort föreslå att 1 kap.
1 § kyrkolagen förändrades så, att först och främst ur densamma uteslötes
hvad som säges om alla Sveriges rikes innebyggares förpligtelse
till att bekänna endast och allenast svenska kyrkans lära liksom bestämmelsen
om den edliga förpligtelsen till denna lära, och så att
vidare å ena sidan bestämmelsen om sjelfva den kyrkliga bekännelsen
erhölle likformighet med bestämmelsen härom i 2 § regeringsformen,
men å andra sidan åt apologien, schmalkaldiska artiklarna, Luthers
katekeser och konkordieformeln såsom en sann utläggning och följdriktig
utveckling af augsburgiska bekännelsen och Upsala mötes beslut
gåfves det erkännande, som hittills åt dessa skrifter gifvits och ännu
gifves i den lutherska församlingens trosmedvetande.

105

På grund af hvad jag nu anfört och med stöd jemväl af några
domkapitels yttranden samt af tungt vägande reservationer, som åtföljt
rikets domkapitels utlåtanden öfver såväl 1869 års kyrkolagskomités
som 1889 års Riksdags förslag till förändring af 1 kap. 1 § kyrkolagen,
hemställer jag, att för nästa kyrkomöte måtte framläggas följande förslag
till

Lag

angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen.

Härigenom förordnas, att 1 kap. 1 § kyrkolagen skall hafva följande
ändrade tydelse:

Såsom en sann utläggning och följdriktig utveckling af denna lära
erkänner den svenska kyrkan augsburgiska bekännelsens apologi,
schmalkaldiska artiklarna, Luthers lilla och störa katekes samt konkordieformeln.

i •f: i h;'';''

.i wm

Förslag

prestedens

angående

utbytande mot ett löfte.

• 4 ;

v :

K )

rf l

I skrifvelse den 9 mars 1889 har Riksdagen, enär, med afseende
å hvad som förekommit i fråga om afskaffande af embetseder, något
hinder för prestedens utbytande mot ett löfte icke borde från statens
sida möta, och hvad som vid senaste kyrkomöte anfördes för prestedens
afskaffande syntes utvisa, att edens bibehållande från kyrkans sida icke
heller borde fordras, hos Kongl. Maj:t anhållit, att åtgärder måtte vidtagas
för åvägabringande af sådan förändring i 22 kap. 2 § kyrkolagen,
att den deri föreskrift^ prested blefve utbytt mot ett löfte samt att
Kongl. Maj:t täcktes för nästa kyrkomöte framlägga förslag till formulär
för sådant löfte.

Vid omförmälda, till komiténs åtgärd öfverlemnade framställning,
hvaröfver de kyrkliga myndigheterna afgifvit yttranden, har komitén,
i likhet med det öfvervägande flertalet af nämnda myndigheter, icke
funnit något att erinra, under förutsättning att hvad gällande formulär
för presteden innehåller i fråga om ordinandens förpligtelse och försäkran
i allt väsentligt återgifves i det blifvande formuläret för löftet.

Den kommission, åt hvilken Kongl. Maj:t den 31 december 1888
uppdragit att ombesörja en revision af kyrkohandboken, har i sitt den
18 april innevarande år afgifna underdåniga betänkande, för den händelse
att presteden blefve utbytt mot ett löfte, framlagt ett förslag till sådant
löfte.

Till fullgörande af det komitén i nu förevarande afseende gifna
nådiga uppdrag har komitén utarbetat och bilägger härvid förslag till
lag angående prestedens utbytande mot ett löfte.

I sammanhang med inhemtande af näst härefter sammanträdande
kyrkomötes yttrande, huruvida kyrkomötet för sin del godkänner ifrågavarande
lagförslag, lärer Kongl. Maj:t finna lämpligt

att för kyrkomötet framlägga förslag till formulär
för det löfte, som i stället för presteden skall af
ordinanden afläggas, och att, sedan formuläret blifvit
af Kongl. Maj:t faststäldt, anbefalla dess intagande i
kyrkohandboken.

Förslag

till

lag angående prestedens utbytande mot

ett löfte.

Med ändring af 22 kap. 2 § kyrkolagen varder härigenom förordnadt,
att den, som härefter inviges till prestembetet, skall dervid i stället
för ed aflägga ett högtidligt löfte af den lydelse, kyrkohandboken
innehåller.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING.

sid.

Komiténs underdåniga skrifvelse ................................................................................... 3.

Förslag angående stiftsstyrelsen:

lag om stiftsstyrelse ................................................................................................ ilinstruktion
för stiftsstyrelse....................................................................................... 23.

förordning angående konsistoriernas befattning med allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier
............................................................................................. 35.

kungörelse angående öfversändande till domkapitel af utslag, hvarigenom verldslig rätt

dömt prest till ansvar ...................................................................................... 39.

Motiv till förslagen angående stiftsstyrelsen:

till komitén remitterade framställningar..................................................................... 40.

domkapitlens nuvarande sammansättning .................................................................. 41.

föregående förslag till ändrad organisation af domkapitlen .......................................... 43.

finska kyrkolagen................................................................................................. 50.

allmän motivering till komiténs förslag i fråga om domkapitlens sammansättning......... BO.

fördelning af de till stiftsstyrelsen hörande göromål ................................................... SB.

domkapitlens sammansättning vid handläggning af vissa ärenden rörande allmänna

läroverken och folkskolelärareseminarierna........................................................... 57.

speciell motivering till

lag om stiftsstyrelse .......................................... 57.

instruktion för stiftsstyrelse............................................................................... 74.

förordning angående konsistoriernas befattning med allmänna läroverk och folkskolelärareseminarier
...... ......................................................................••••■ 79.

kungörelse angående öfversändande till domkapitel af utslag, hvarigenom verldslig

rätt dömt prest till ansvar .................................... 33.

prebendepastoraten.......................................................................................... ®3.

Bilaga till förslagen angående stiftsstyrelsen.................................................................... 34.

Förslag angående ändrad lydelse af 1 kap. 1 § kyrkolagen.............................................. 89.

Reservation af biskop Billing.................. 96-

Förslag angående prestedens utbytande mot ett löfte........................................................ 407.